# ID: svediakorp-gov547
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 140,229
# sentences: 5,306
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 13 Mars c m.
301
männen, äfvensom de andra embetsmännen, universitets och elementarläroverkens
lärare m. fl. äro representanter af denna bildning
och alla grenar deraf. Om nu PresteSt. anses endast representera
en viss afdelning af bildningen, så mätte de icke förlora
derpå afl få denna cykel, af hvilken de utgöra endast en länk,
fullbordad, derigenom att de öfriga delarne, sorn fattas, äfven komma
att ingå i detta Stånd. Uppgörande af ett detaljeradt förslag,
sådant som jag tänkt mig det, är ett sä vidlyftigt ämne, att det
icke här kan utföras. Jag torde icke eller behöfva ingå uti den
gemensamma tanka, som jag tagit mig friheten framställa. Den
innefattade endast, alt man skulle hemställa, huruvida icke de personer,
som anses lill representation berättigade, men nu blifvit
sammanförda uti det s. k. femte Ståndet, skulle kunna lämpligen
fördelas på de nuvarande fyra Stånden.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt Gr. Mörner bade
ganska rätt deruti, ali om antalet af riksdagsmän utaf 5:le Ståndet
nu bestämdes, komrne frågan huruvida ett sådant Stånd skall
bildas eller icke, att förfalla; men att då Gr. Mörners förslag innefattade
alldeles motsatsen af hvad Hr von Hartmansdorff i afseende
på 5:te Ståndet föreslagit, Grefven sjelf torde finna, alt dessa
förslag ej kunde i sammanhang behandlas, utan Grefvens förslag
borde förekomma särskildt, äfven under förutsättning alt det
möjligen framdeles komme att förfalla. ,
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, hemställde
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade förklara, att
3.dje punkten af Hr von Hartmansdorffs förslag utgjorde R. o.
Adis gemensamma lanke.
Ropades nej.
Härefter förekom 4:de punkten af Hr von Hartmansdorffs förslag,
hvarvid 11. Ex. Hr Gr. o. Landtm., enär denna punkt stod
i strid med det beslut R. o. Ad. i anledn. af Gr. Lagerbjelkes
förslag bade fattat, hemställde, om 11. o. Ad. ansägc samma punkt
böra förfalla.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff: Af det öde, som de första punkterna
i mitt förslag redan rönt, kan jag ungefär sluta lill det som
föreslår de öfriga. Det är dä bättre att jag afstår ifrån deni i
allmänhet, än att R. o. Ad. skulle behöfva att afslå livar och en
särskildt. Dock finnas ibland dem tvenne, hvilka jag anser vara
af den vigt, att deras framställning ej bör underlåtas. Jag bör
tillika säga, alt ett ibland skälen, hvarför jag afstår ifrån de öfriga,
är det, att när jag hör de olika förslag, som uppgifvas vid hvarje
punkt, åsyftande det helas sönderryckande; så fruktar jag, att hvarje
ny framställning kan föranleda det helas försämring. De 2;ne
punkter, på hvilka jag vill fästa Ståndets uppmärksamhet, äro den
15, der jag har yrkat, all hvarje Stånd skall inom sina medlemmar
välja ledamöter lill Utsk. och deras förstärkningar; den au
-
302
Den 13 Mars e. m.
dra punkten är den sista, nemi. att 114 § Reg.F. må lemnäs oförändrad,
utom livad angår det sätt för privilegiifrågors behandling,
hvilket under punkten 22 upptaget är. Jag anhåller tillika,
att, när 15 punkten företages, min reservation emot Const.Ulsk:s
förslag i denna del måtte få uppläsas.
Uppå H. Ex. Hr Gr. o. Landtm:s i anledn. häraf framställda
propos. biföll R. o. Ad., att 5, (i, 7, 8, 9, 10, 11, 12,
13, 14, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26 och 27
punkterne af Ilr von Hartmansdorffs förslag finge förfalla.
Härefter föredrogs 15:de punkten af samma förslag, innehållande,
att hvarje Stand skall, inom sina medlemmar, välja ledamöter
till Utsk. och. deras förstärkningar, hvarjemte upplästes
den del af Ilr von Hartmansdorff vid Ulsk:s mern. fogade reservation,
sorn hade afseende å den af Utsk. föreslagna 56 §.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Afven i denna fråga
nödgas jag vara af alldeles motsatt tanka emot Hr von Hartmansdorff.
Jag är långt ifrån alt vilja afstyrka rättighet till val ståndsvis
inom representationen, såsom Hr von Hartmansdorff här har
föreslagit. Jag vågar deremot till Ståndet framställa, att förena
sig om ett sådant beslut, att all ståndsskilnad bör inom representationen
komma att upphöra, och alla derpå syftande stadgandeu
upphäfvas, åtminstone hvad rörer frågan om Ståndens särskilda
representationsrätt. Jag skulle icke tro, att det kan vara
ändamålsenligt att fortplanta denna kastskillnad inom representationen.
Ändamålet, hvarföre man söker bibehålla ständsvalen, är
att inga elementer skola inom representationen fattas för alla de
särskilda intressena, att hvart och ett intresse skall hafva sin målsman
inom riksförsamlingen; men icke följer deraf, att hvarje särskildt
Stånd bör hafva sina särskilda representanter inom hvarje
Utsk. Det är nog att dessa ämnen till Ulsk:s ledamöter finnas
inom representationen, men när man der har skicklige män alt
välja på, så bör man icke vara hunden att välja någon, sorn är
mindre tjenlig, derföre att han hör till ett annat Ständ. Jag har
alt anmärka emot ifrågavar. förslag just det, att slåndsskillnaden
fortplantas inom representation. Ståndens bibehållande har, i min
tanka, varit nödvändigt för alt bereda tillgång på tjenliga personer
att bevaka de särskilda ståndsintressena inom representationen,
men nödvändigheten af kaslfördelningens fortsättande vid U(sk:ssältningcn
m. m. kan jag icke inse, och anhåller derföre om afslag
på Hr von Hartmansdorffs förslag.
Ilr Lefren: Jag tror, att den åsigt, som Gr. Mörner framställt,
möjligen kan göra sig gällande och kommer alt göra sig
gällande en längre tid efter sedan en sådan representationsförändring
har försiggått, som förslaget innehåller; men jag tror, att
vid sjelfva representationsförändringens införande, såsom grundad
pä principen af statsförhållanden, så bör äfven den åsigt, som Hr
von Hartmansdorff framställt, anses vara den riktiga. 1 ett ögonblick,
då man först gör förändringar, så skulle man eljest kunna
Den 13 Mars e. m.
303
väcka farhågor hos det Stånd, som möjligen kunde anse sig blifva
uleslutet ifrån deltagande uti Utsk:n. Jag tillstyrker bifall till Hr
von Hartmansdorffs förslag i detta fail.
Gr. Horn: Jag är i det aldrahufvudsakligaste förekommen
af Gr. Mörner. Ulland de största felen inom vår nuvarande represenlätionsform
räknar jag detta Utsk:svä.ende, som aldrig kan
medföra annat än olägenheter. Meningen med Utsk:ns sällande,
är att få ärenden utredda. På ett sämre vis kan detta väl aldrig
ske, än dä man väljer elementcrna ur de olika samhällsclasserua,
till utredande af ämnen, icke för ämnets skull, utan för kastens
skull. Man sätter personer till utredande af ärenden, för hvilka
de äro alldeles främmande. I min tanka bör H. o. Ad. nu förkasta
denna ide, sorn går igenom hela Const.Ulslcs förslag. Dc
delar af representationen, som Hr Lefren tror möjligen skulle anse
sig förolämpade af en uteslutning, skulle i min tanka tvcrlom
anse det vara af stor vigt för fäderneslandet, om de upplystaste
representanter inträdde uti Hiskin, så att ärendena framför allt
blefve vederbörligen utredda, och att endast Stånden fäste vigt vid
bibehållande af en röst vid ärendenas afgörande. Jag fäster alldeles
ingen vigt vid Ståndens uppträdande inom representationen,
men så mycket mera vid deras bibehållande såsom grunder för
representationens bildande och vid valcollegierna för utgångspunkten
ifrån det nu varande tillståndet. Det är derpå, sorn jag hufvudsakligen
byggt de förslag, som jag inom mig uppgjort för möjliga
frambringandet af en bättre ordning för representationens verksamhet.
Jag skulle således tro, alt då vi nu förmärkt' det hufvudsak!
iga felet i Ölsk:s förslag, eller den gemensamma kammarens
bildning, så borde R. o. Ad. alldeles förqväfva frågan om
Ulskms sammansättning på det sätt, som af Hr von Hartmansdorff
blifvit föreslagen och framför allt lemna en latitud ät Const.-  Ulsk. alt på bättre grunder utarbeta ett nytt och bättre förslag.
Frih. Cederström, Jacob: Det är väl icke utan skäl man
möjligen kan misstänka, att RondeSt. skull supponera, det afsigien
vore alt utesluta dem ifrån Ulskm, om icke hvarje Stånd kommer
alt välja ett lika antal ledamöter inom Utsk:n. Det är också en
sanning, som icke kan förbises, att Stånden för närvarande anse
sitt lika deltagande i Ulskm medföra möjlighet att der bevaka de
särskilda motioner, som inom hvardera af dessa Stånd blifva väckta;
men då man på andra sidan, efter en förändrad organisation
af representationen pä tvenne kamrar, kommer till ett annat förhållande,
nemi. alt samtliga Stånden i hvardera kammaren hvar för sig afgöra
ärendena genast då de återkomma ifrån Ulskm, så förfaller också
delta besvär och bestyr af alla fyra Ståndens särskilda öfverläggningar
och slutliga sammanjemkningarna af deras beslut. Jag kan således
icke annat än förena mig i Gr. Mörners särskilda (anka, och anser
detta vara ett steg, som man icke bör underlåta att taga i afseende
på machinerict inom den blifvande representationen. Jag har dervid
icke förbisett den af Hr Lefrén framställda farhågan, men jag
tror, att vårt nuvarande BondéSt. är sä pass upplyst, alt det skol
-
304
Den 13 Mar s e. m.
le finna sin fördel deruti, alt frågor, i hvilka de omöjligen kunna
vara hemmastadda, utredas af andra mera sakkunniga personer,
väl vetande, att de hafva sin rätt öppen vid ärendenas afgörande.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag har reserverat mig
i sammanhang med denna fråga, och af min reservation kan det
H. Ståndet inhemta, att jag är af samma tanka som Gr. Mörner;
men jag anser, att denna tanka icke nu kan blifva föremål för
R. o. Ad:s beslut. Frågan är nu den, att Hr von Hartmansdorff
framställt förslag till gemensam tanka af det innehåll, att valen
lill Utskott skulle inskränkas inom Stånden, så att de väljande
vore tvungna alt välja inom sig. Denna förändring af Ulsk:s förslag
anser jag, i öfverensstämmelse med hvad min reservation
innehåller, skadlig. Den medelväg, som Utsk. här har gått, försäkrar
de öfriga Stånden om delaktighet i dessa Utskott, om Stånden
sjelfve vilja deraf sig begagna, men den tvingar icke något
Stånd alt nödvändigt inom sig utse ledamöter till Utsk:n. Derigenom
har deras valfrihet blifvit utsträckt till kamrarnas alla ledamöter,
utan att lägga något hinder för dem sjelfva alt i Utsk:n
inträda, i händelse de inom sig hafva ledamöter, som kunna anses
vara skickliga att blifva ledamöter af Utsk:n. Om de deremot
sjelfve anse, att någon eller några andra ledamöter inom
kammaren äga större sakkunskap, sä är dem frihet lemnad att
insätta sådana ledamöter i Utsk:n, och jag tror således att ingen
fara kan uppstå, att det Stånd, som måhända har den minsta sakkunskapen,
skulle derigenom kunna se sig förnärmadt vid Utsk:svalen,
då de bibehållas uti sin rättighet att deruti deltaga, men
icke äro tvungne att begagna sig deraf. Jag afstyrker således
helt och hållet den förändring, som Hr von Hartmansdorff har
föreslagit, och anhåller, att R. o. Ad. icke ville förklara detta
förslag såsom sin gemensamma tanka.
Frih. Cederström, Claes Rudolph: Då R. o. Ad. synes
antaga den princip, som legat lill grund för Const.Ulslcs arbeten,
nemi. principen af ståndsval, sä synes det mig också, som Ståndet
borde i consequens af denna princip antaga dess följdriktiga
tillämpning, hvilken nödvändigt och ovillkorligt tyckes fordra antagande
af det nu föreslagna amendementet. Man har likväl emot
detsamma gjort åtskilliga anmärkn:r. Man har talat om det besvär,
dess tillämpning skulle förorsaka. Jag tror likväl, alt detta
besvär hufvudsakligen inträffade vid början af riksdagen samt vore
således snart öfvergående, och att det sålunda icke kan vara
något betydligt skäl till hinder emot delta förslags antagande.
För öfrigt må det väl vara en erkänd sanning, alt i följd af den
jäsning, som inom det allmänna räder, nu yppat sig split inom
åtskilliga Utskott, hvilken tvedrägt antagit den form, att Stånd
stanna mot Stånd; men att detta under andra förhållanden alldeles
icke behöfde inträffa, det kan jag så mycket mera antaga,
som redan under närvarande förhållanden samdräglen väl kan
bibehållas, kunnande jag åtminstone intyga, att i det Utskott,
deri
Den 13 Mars e. m.
305
deri R. o. Ad. liar visat mig den hedern att 111ig invälja. jag,
allt efter mitt inträde, icke har sett låda annat än den fullkomligaste
endrägt och sämja. Af dessa anledn:r, och i följd af den
vigt, som jag anser en följdriktig tillämpning af en gilllig befunnen
princip böra äga, mäste jag på det starkaste tillstyrka antagande
af del nu gjorda förslaget; och såvida Ståndet antager principen
af ståndsval, så förefaller det mig, att det måste vära meningen,
ali hvarje Stånd äfven bör utvälja de redbaraste, de insigtsfullasle,
bästa och skickligaste ibland sina ledamöter lill riksdagsmän.
Således förmodar jag också, alt det icke skall uppslå
någon svårighet vid Utsk:ns sammansättning, om de båda kamrarna
äro förbundna ali lill eli visst antal af ledamöter hålla sig
inom hvarje Stånd. På dessa grunder tillstyrker jag antagande
af Hr von Hartmansdorffs förslag i denna del.
Hr Stjerngranat, Georg Gust. Henr.: På grund af
min vid Coust.Utsk:s betänk, bifogade reservation, får jag vördsamt
tillstyrka bifall till Hr von Hartmansdorffs förslag.
öfverläggningen ansågs 1111 fulländad, hvarefter H. Ex. Hr
Gr. o. Landtm, hemställde, om R. 0. Ad. behagade förklara
15 punkten af Hr von Hartmansdorffs förslag utgöra R. 0. Ad:s
gemensamma tanke.
Ropades starka nej, blandade med ja, hvarpå H. Ex. förklarade,
alt nej härvid varit öfvervägande.
Vidare föredrogs 28 punkten af Hr von Hartmansdorffs förslag
till gemensam tanke, innehållande, uti 114 § Bcg.F. lemnäs
oförändrad, utom hvad angur del sätt för pr ivilegii-fr ugors
behandling, hvilket under punkten 22 upptaget är.
Härvid upplästes, på begäran af Hr von Hartmansdorff, den
del af dess vid Utskrs mern. fogade reservation, som hade afseende
på Reg.F:s 114 Sj, hvarefter
Hr von Hartmansdorff yttrade:
Sora den 22 punkten i mitt förslag är förbigången, så anhåller
jag alt i stället för de ordalag, som nu i 28 punkten äro
uppgifna, det endast må hela, att R. 0. Ad. antager såsom sin
gemensamma tanka, ali 114 § Reg.F. lemnäs oförändrad i sak.
H. Ex. II r Gr. o. Landt m. hemställde, örn R o. Ad. såsom
sin gemensamma tanke behagade antaga den af Hr von Hartmansdorff
gjorda anmärkning, alt 114 § Reg.F. bör lemnäs oförändrad
i sak.
Ropades ja.
Härefter förekom och företogs punktvis till afgörande det af
Frih. Palmstjerna, Carl Ollo, d. 10 dennes e. m. framställda förslag
lill gemensam tanke.
Irsta punkten, innehållande, alt bestämdare gränslinie bör
uppdragas emellan BondeSt. och den class aj S:le Standell sorn
8 II. 39
300
Den 13 Mars e. m.
utgöres af fastighetsägare pä landet, och att qvarnägare af
BondeSt. erhålla valrätt;
att således § 21 får följande lydelse:
''TaIrätt inom BondeSt. (iger, efter hemmantalet, hvarje
besuten hemmansägare elter kronohcmrnans-äbo, hvilken icke hort
eller hörer till något af de 3:ne förstnämnde liiksSt:n, eller
ordinarie beställning i Kronans tjenst eller 11. St:s Verk innehaft
eller innehafver.”
''Qvarnagare af BondeSt. röste med hemmansägare såsom
vid prestval.”
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Det förslag af Frill.
Palmstjerna, sorn här är uppläst, strider emot den mening, jag
tagit mig friheten framställa om förändring i afseende på hela det
s. k. femte Ståndet. De anmärkn:r, som Frih. Palmstjerna gjort
om vissa i förslaget förbigångna ledamöter af nämnde Stånd, såsom
qvarnägare m. fl., kunna likväl dermed sammanstå. Af de
skäl, jag förut andragit, tror jag icke alt en närmare begränsning
hvarken är lämplig eller låter sig verkställa. Förgäfves skall man
söka att, genom bestämmande af något visst fastighetsvärde, fä någon
inför förnuftet gilltig grund för att förklara, att den ena
egendomsägaren skall tillhöra det s. k. femte Ståndet och den
andra deremot tillhöra BondeSt. Någon annan lämplig qvalification
torde icke eller kunna framställas. Ej eller lärer någon
olikhet i intressen förefinnas emellan dessa särskilda personer,
fast den af Frih. Palmstjerna nu anmärkta omständigheten ådagalägger,
i min tanka, temmeligen klart på hvilka villovägar man
kommer genom det femte Ståndets inrättande. Personer med likartade
intressen borde väl höra lill samma Stånd. Icke eller
har från början någon åtskillnad ägt rum. Genom tillåtelsen att
äga all slags jord hafva visserligen flera ståndspersoner blifvit på
landet bosatta. Många af dessa personer tillhöra nu BondeSt., och
obestridligt är, att åtskilliga säteriägare tillhöra della Stånd, hvaraf
flera sådana vid denna riksdag äro medlemmar. Jag tror att
icke något skäl finnes till den föreslagna nya bestämmelsen i
detta afseende, utan afstyrker Frih. Palmstjernas förslag i denna
punkt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Mitt förslag går endast
ut derpå alt bibehålla den begränsning af BondeSt., som för närvarande
finues. Dä Ulsk:s förslag är grundadi derpå, alt Stånden
skulle äga lika stora andelar i representationen, samt altalia
de, som hittills icke varit representerade, skulle inrymmas i ett
femte Stånd bredvid de öfriga Stånden i representationen, så har
jag trott, att en gränslinie dem emellan bör uppdragas, sådan,
att någon misstydning icke kan deraf uppkomma, och sådan att
BondeSt:s ledamöter skulle kunna vara dermed belåtna, då de med
säkerhet funne, att icke något på dem inskjules, titan att deras
femtedel i representationen blifver dem bevarad. Mitt förslag innehåller
icke något annat, än hvad som nu är bestämdt för representanter
inom BondeSt., nemi. att de som varit i rikets tjenst
Den 13 Mars e. ib.
eller äro det, icke kunna deltaga uti val inom BondeSt., icke eller
blifva representanter för samma Ständ. Dessutom är mitt förslag
egnat alt fylla en lucka, som jag tyckt mig finna uti Const.-  Utskrs förslag, nemi. att qvarnägare skulle få behålla den rösträtt
de för närvarande äga. På dessa grunder har jag afgifvit det förslag,
sorn nu är för R. o. Ad. föredraget, och som icke gör någon
förändring uti det bestående och icke eller i Utsk:s förslag,
utan blott är, såsom jag tror, nödvändigt för att complettera
det eller göra det mera bestämdt. Gr. Mörners förslag, att det
femte Ståndet skulle inflyttas pä de öfriga Stånden och deltaga
uti deras representationsrätt, kan jag icke godkänna, emedan det
strider emot de tankar och de beslut, som förut af R. o. Ad. äro
uti ifrågavarande ämne fattade. Utsk. bar grundat sitt förslag på
de meningar, som tillförene inom R. o. Ad. och de öfriga RiksSt:n
varit uttryckta.
Gr. Mörners förslag är helt nytt, och det fordras en närmare
eftertanka för alt kunna afgöra huruvida det kan godkännas
eller icke. Således torde R. o. Ad. icke för närvarande kunna
göra derpå något afseende; synnerligen som det icke är i sina
detaljer utfördt, så att man kan se huru det skulle kunna verkställas.
Jag anhåller således, att R. o. Ad. behagade antaga det
förslag till gemensam tanka, som jag tagit mig friheten i delta
fall framställa.
Hr Lefrén: Jag instämmer till alla delar i Frih. Palm
stjernas
åsigt.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller också att få in
stämma
med Frih. Palmstjerna. Jag tror, att Ulsk:s förslag är
en brist, som lämpligen kunde afhjelpas på sätt Frih. Palmstjerna
föreslagit.
Hr Hjerta, Lars: Jag hade för en stund sedan ämnat anmäla
mig, för att understödja hvad som Hr von Hartmansdorff
i 15 punkten af sitt förslag framställt. Jag anhåller att få instämma
deruti och skall i korthet nämna skälen dertill; då det
strider emot den tanka jag i allmänhet hyser öfver den hufvudsakliga
grunden för representationsrätten. Jag anser nemi. att det
fordras en ganska hög grad af tro på tidsandans och tänkesättens
återgång, för alt kunna hysa den mening, alt ett representationsförslag,
uppgjordt på grunden af fem Stånd, någonsin skulle efter
denna dag i Sverige komma till verkställighet. Det tillkommer
naturligtvis icke mig alt bedomina huruvida R. o. Ad:s majoritet,
som antagit dessa grunder, hyser en sådan tro eller icke.
Det må vara nog för mig att förklara, alt jag icke kan hysa den,
och att jag icke tror, att de flesta, som kasta en blick utom detta
Hus, om icke nu, åtminstone någon tid härefter, skola dela
denna tanka. Således betraktar jag R. o. Ad:s beslut i denna
del icke annorlunda än såsom en demonstration vid denna
riksdag, och då jag betraktar den såsom sådan, så tror jag, alt
denna demonstration skulle förlora i sitt historiska intresse, örn
man ville fråntaga densamma något af det detaljerade reglemen
-
308
Den 13 Mars e. m.
terande, som en eliel' annan ledamot kan föreslå inom de grunder,
som Consl.Ulsk. antagit. Derföre är det också, som jag anser,
att det skalle vara skada att borttaga sådana bestämmelser,
som nu af Frih. Palmstjerna blifvit föreslagna, och att det endast
skulle bidraga lill att, såsom Hr von Hartmansdorff nyligen yttrat
sig, göra saken allt sämre och sämre.
öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
H. Ex. Hr Giv o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
förklara första punkten af Frih. Palmstjernas förslag utgöra R. o.
Ad:s gemensamma tanke.
Ropades starka ja jemte många nej, hvarpå IL Ex. tillkännagaf,
att han troll sig linna denna propos. besvarad med öfvervägande
ja.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff, begärde votering.
Upplästes lill justering och godkändes följande voter.propos.:
Den som vill, alt, i fråga om Consl.Utsk:s mein. N:o 26, lill
Utsk., såsom R. o. Ad:s gemensamma tanke hänvises den anmärkning,
som [innes intagen uti första punkten af Frih. Palmsljernas,
Carl Otto, framställda förslag, voterar
ia;
den del ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer berörde anmärkning icke att förklaras
utgöra R. o. Ad:s gemensamma tanke.
Vid voteringens slut befunnos röslerne hafva utfallit som
följer:
Ja — 43.
Nej — 21.
Gr. Mörner, Joli. Äng.: Emot den nu försiggångna voteringens
resultat får jag mig reservera. Derigenom är frågan om
det femte Ståndet, så vidt R. o. Ad. kan derom besluta, afgjord.
Derigenom knytes en ny knut på den trassliga härfvan i representationsreformen.
Jag får för öfrigt äfven begagna tillfället att
i allmänhet reservera mig emot de grunder, som här gjort sig
gällande. Jag har under discussionerna iakttagit tystnad, emedan
jag icke tilltrott mig förmågan att verka till det resultat, sorn jag
skulle önska, nemi. en representationsreform, grundad på allmänna
val eller åtminstone på mindre trånga stånds- eller classval.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Jag skulle förena mig i
Gr. Mörners reservation, om jag ansåg det vara behöflig!. Jag
anser icke, att det amendement, som jag, i anledning af Gr. Lagerbjelkes
förslag, har begärt, att den andra kammaren skulle tillsättas
genom classval, står i strid emot de nu fattade besluten,
emedan dessa beslut äfven kunde tillämpas endast i den öfre kammaren
och icke i den nedre. Jag anhåller således hos Hr Gr. o.
Landtm, att jag får tillgodonjuta rättigheten att få mitt amendement
för Ståndet föredraget, antingen i afton eller i morgon.
Den 13 Mars e. m.
300
Upplästes lill pröfning 2:dra punkten af Frih. Palmstjernas
förslag, innehållande, att konungamakten bör göras starkare
än kamrar ne i frågor, som röra riksdags fortfarande;
att således § 106 får i i mom. följande lydelse:
”Riksens Ständer må — — behof. Vid — — åtskiljas, såvida
icke Konungen minst 14 dagar förut förlängt riksdagen,
hvars fortfarande derefter af Konungen beror.”
Hr von Hartmansdorff: Jag anser äfven denna Frih.
Palmstjernas anmärkning vara gilllig och tillstyrker vördsamt, att
hon må af R. o. Ad. godkännas.
Uppå härefter framställd propos. förklarades ifrågavar. 2 punkt
af Frih. Palmstjernas förslag utgöra R. o. Ad:s gemensamma tanke.
Föredrogs 3:dje punkten af samma förslag, innehållande, att
äldre kammaren ej må sä organiseras, att den fortfarande
längre tid kan förlama Styrelsen;
att således § 106 må erhålla elt 3:dje moment af följande
lydelse:
”Finner Konungen för godt att upplösa hamrarne, då böra
nya val för äldre kammaren ske innan nästa riksdag.”
Hr von Hartmansdorff: Denna punkt anser jag mig
deremot böra bestrida. Om K. M. skulle äga rätt att upplösa
den äldre kammaren på samma sätt som den yngre; så är ingen
större stadga i den äldre kammaren att påräkna. Den kan
dä upplösas vid hvarje riksdag, och derigenom det bestånd, som
den öfre kammaren borde äga och föreställa, blifva lillintetgjordt.
Jag afstyrker således bifall till denna punkt.
Gr. Horn: Jag måste så mycket mer afstyrka förslaget, som
jag anser, att den öfre kammaren ovillkorligen bör vara vald för
lifstid, det minst conservativa clement för en kammare, der ärftlighelsprincipcn
borde gälla.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag tror icke det skulle
blifva mycket svårt att bevisa nödvändigheten af det förslag, som
jag i denna punkt har afgifvit; såvida Utsk:s förslag till bildande
af öfre kammaren blifvit antaget. Då nu likväl Gr. Lagerbjelkes
förslag i afseende på öfre kammaren blifvit antaget, och således
dess bildande för närvarande af R. o. Ad. anses obestämdt, så
kan jag naturligtvis icke derpå grunda ett förslag till förändring
i stadgandet. I följd af denna votering återtager jag således detta
mitt förslag.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle,
att 3 punkten af Frih. Palmstjernas förslag må förfalla.
Ropades ja, jemte ett eller annat nej, hvarpå H. Ex. tillkännagaf,
det han trott sig finna, att R. o. Ad. bifallit denna propos.
Vidare föredrogs 4:de punkten af Frih. Palmstjernas förslag,
innehållande, att redactionen bör ställas mera i öfverensstämmelse
samt närmare tillses; således
310
Den 13 Mars e. m.
a) uti 6g § synes som boda hamrarne sfodle gemensamt
besluta om ordningen för ärendenas föredragning;
b) classerne i § 7 numereras med 1. 0 och 2:0 såsom skett
i § 4;
c) sista momentet uti § 25 förflyttas till § 26 och der
blifva det första, till likhet med uppställningen af §§ ty
och ao;
d) uti alla de §§, der det säges i Kronans eller It. Sl:s
tjenst, bör uttrycket ändras till: i Kronans tjenst eller R.
St.s verk;
och således §§ 23 och 26 derefter rättas.
Hr von Hartmansdorff: Den sista anmärkn. anser jag
vara riktig, nemi. att der bör stå: ”i Rikets Ständers verk,” i st.
f. ”i R. Sl:s tjenst.” Detta vill jag tillstyrka att R. 0. Ad. antager.
Hr von Hohenhausen: Jag tycker, att alla dessa småsaker,
som här hafva blifvit framställda, visserligen kunna hafva sin
större eller mindre riktighet, men alt de nu icke böra utgöra föremål
för R. 0. Ad:s gemensamma (anka. Samma skäl, som föranledt
mig att afstyrka Hr von Hartmansdorffs framställning, föranleder
mig äfven att afstyrka hvad som här blifvit föreslaget.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Min afsigt har endast
varit att fästa uppmärksamhet på nödvändigheten att bättre tillse
redactionen, och att ställa den i bättre öfverensstämmelse inom
de särskilda paragraferna. Om R. 0. Ad. skulle behaga fästa någon
uppmärksamhet vid de gjorda anmärkmrna, så torde R. o.
Ad. måhända finna lämpligast alt inskränka den gemensamma
lankan till de första orden, som innehålla, att redactionen bör
ställas i öfverenstämmelse den ena § emot den andra, och närmare
tillses. Hvad för öfrigt detaljerna i denna punkt angår, så
är det i min tanka alldeles öfverflödigt att remittera dem till ett
Utsk., hvars Secreterare väl lärer utan vår påminnelse ytterligare
genomgå redactionen och rätta densamma, der den befinnes mindre
tydlig. Jag har endast ansett lämpligt att i allmänhet fästa
uppmärksamheten vid, att om ett förslag till grundlagsförändring
skall blifva hvilande till nästa riksdag, så bör det väl vara bestämdt
så att det tål kritik i afseende på redactionen.
Hr Lefren: Jag har med uppmärksamhet läst igenom förslaget,
och utan alt hafva communicerat mig med Frih. Palmstjerna,
så har jag stannat vid alldeles samma anrnärkn:r. Det tyckes
väl vara skäl att man hyfsar ett så vigtigt docnment, som
detta skulle blifva, i fråga om redaction och likstämmighet i form.
Ifrågavarande anmärkmr röra väl icke alla luifvudsyftet, men likgiltigt
är väl icke att man sväfvar i töcken ronde detaljerna.
Dessutom är det en bestämd oriktighet att pä det ena stället tala
örn personer i ”Rikets Ständers tjenst,” och på andra ställen om
personer i ”Rikets Ständers verk.” Man bör väl iakttaga homogenitet
i uttryck, som skola beteckna samma begrepp. Jag får
Den 13 Mars e. m.
311
således vördsamt tillstyrka bifall till Frih. Palmstjernas förslag i
denna punkt.
Gr. Gyldenstolpe: Det är visserligen ganska möjligt, att
det kan finnas en och annan mindre noggrann redaction i afseende
på ett eller annai ord. I della fall torde jag få ursäkta
Utsk. eller egentligen dess Secreterare dermed, alt ledamöterne af
de RiksSt., hvilka voro motståndare till Ctsk:s förslag, påskyndade
detsamma så mycket, att det knappt var tid att ,få detsamma
färdigt inom den tidrymd, då det var föreskrifvet att det måste
vara fulländadt. Om således några sådana omissioner finnas, som
de, hvilka här blifvit anmärkta, så anser jag alt Utsk:s för öfrigt
utmärkte och utomordentligt förtjenslfulle Secreterare derföre bör
fullkomligen ursäktas, och jag skulle våga försäkra, att äfven om
11. o. Ad. icke förenar sig om någon sådan gemensam tanka i afseende
på redactionens riktighet, som Frih. Palmstjerna föreslagit,
så är jag likväl fullkomligen öfvertygad derom, att då Utsk:s
Secreterare kommer i tillfälle lill och blir tvungen att ytterligare
genomgå förslaget, så skall lian icke underlåta att fästa sig
vid dessa omissioner, i fall de verkligen åro af den vigt att de
behöfva rättas, på det att förslaget må blifva så tydligt, som ett
grundlagsförslag bör vara. Jag har vid en hastig uppläsning af
Frih. Palmstjernas anmärkn:r icke medhunnit slå upp alla motsvarande
ställen i Utsk:s memorial, men fäster mig vid Frih.
Palmstjernas första anmärkning rörande redaclionen, nemi. att
”uti 69 § synes som båda kamrarna skulle gemensamt besluta
om ordningen för ärendenas föredragning.” Ulsk:s förslag i denna
§ lyder sålunda: ”1 plena föredragas ärendena i ordning de
inkommit, så framt ej kamrarna derom annorlunda förordna.”
Jag skulle icke (ro att egentligen någon tvetydighet deraf kan
uppslå, alt icke det är hvardera kammaren, som förordnar huru
ärendena uti dess plenum skola föredragas.
Ilr Hjerta: Jag hemställer vördsamt lill R. o. Ad. huru
vida
det nu är skäl att ingå i frågan om sjelfva redactionen uti
Const.Utsk:s betänkande. Om nemi. detta betänk, verkligen skulle
komma att i saker, der inga anmärkn:r äro gjorda, tagas till
grund för R. o. Ad:s gemensamma tanka, så tror jag att ett ganska
noggrant genomgående af dess redaction behöfves. Der finnas
i min tanka icke blott små, ulan äfven ganska stora omissioner,
som var det uttryck, som Gr. Gyldenstolpe begagnade.
Jag skall lill skäl lill detta påstående anhålla, att få citera några
exempel.
I första § står det, att ”R. St. äro Svenska folkets representanter
och skola, i kraft af Reg.F:s 49 §, hvart tredje är lill lagtima
riksdag sammankomma.” I 2 § står, att ”R. St. utgöres af
följande fem Stånd, nemi.,” — hvarefter de fem Stånden äro uppräknade.
I 3, 4, 5, 6 och 7 §§ står det specificeradt af hvilka Stånden
utgöras. Då nu grundlagen skall efter sin ordalydelse tillämpas,
så kan man af denna ordalydelse omöjligen draga någon annan
slutsats, än att Sveriges hela R. o. Ad., hela PresteSt., hela
312
Den 13 Mars e. m.
BorgareSt. och hela BondeSt. jemte embetsman i Statens tjenst och
fastighetsägare på landet skola hvart tredje år lill lagtima riksdag
sammankomma. Om 11. o. Ad. behagar genomläsa §§:na, så är detta
en ganska tydlig följd. Man kan visserligen genom en vanlig slutsats
linna, att det är Riksförsamlingen, som skall sammankomma,
men ordalydelsen är icke sådan. — Samma § innehåller:
”Riksförsamlingen består af 250 riksdagsmän eller 50 af hvarje
Stånd, indelade i tvenne kamrar.” Efter vanligt språkbruk skulle
man kunna säga, att, enligt denna ordalydelse, hvarje ledamot
skall vara indelad i tvenne kamrar.— I 21 § står, att valrätt
efter hemmantal äger ”hvarje besuten hemmansägare eller kronohemmansåbo,
hvilken icke hört eller hörer till annat Riksstånd,” etc.
Man vet, att tvister ofia uppslå angrde besutenhet och de skola då
afgöras af domstol. Ifrågavarande sladgande kan således föranleda
en mängd rättegångar. — Uti 27 § slår det, att ”Ingen må
utöfva valrätt, eller njuta valbarhet lil! riksdagsman, utom det
Stånd han närmast tillhörer.” Om 1111 den händelse skulle inträffa,
afl t. ex. en prest har en röst för sitt embete såsom prest,
hvilket Stånd han närmast tillhör, men tillika hade en faslighet,
för hvilken han hade flera röster, så åtnjöt han icke rösträtt såsom
fastighetsägare, och således skulle det besynnerliga förhållande
kunna inträffa, att om han blefve afsatt ifrån sitt preslembete,
så fick han flera röster än han hade förut.— I § 46 slår, all
hvarje Utsk., som motsvarar någon gren af statsförvaltningen, befattar
sig med dithörande mål. Deraf skulle man lätt efter ordalydelsen
kunna draga den slutsatsen, alt Utsk:n äfven skulle
befatta sig med Statsexpeditionernas eurania mål. Dessutom synes
på flera ställen i della förslag orden ”Riksförsamling” och
”Rikets Stäuder” blandade så om hvarandra, att något urskiljande
i alla dessa fall torde blifva nödvändigt. Derföre anser jag för
min del, att det icke är skäl att nu uppehålla sig med något afgörande
af en mängd särskilda redactionsfrågor.
Hr von Hohenhausen: Med den inskränkning af för
slaget,
som Frih. Palmstjerna sednast gjorde, bar jag för min del
inget skäl att motsätta mig det. Det blir härigenom generelt,
och när flere af Utsk:s ledamöter medgifvit felaktigheter uti redaction,
sä är det så mycket mera skäl att sådant göra. Det är
icke likgilltigt huru en lag är skrifven, men ali nu här ingå i dessa
speciella fall anser jag icke vara lämpligt.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har begärt ordet i an
ledn.
af Gr. Gyldenstolpes förklarande, att redactionen skulle kunna
blifva rättad af Secreteraren inom Utsk., äfven om icke några
anmärkn:r göras vid utlåt., då det ifrån Stånden återremitteras.
Jag får fästa uppmärksamheten på, att Utsk. icke äger rätt
att ändra något det ringaste, som icke sker i jemkningsväg, med
anledn. af de gemensamma tankar, som från Stånden till Utsk.
medfölja återremissen, utan måste betänk, i annat fall oförändradt
hvila lill nästa riksdag, till antagande eller förkastande. Det är
så
-
Dcn 13 Mars e. m.
313
således en nödvändighet alt nu besluta en gemensam tanke om redactionens
ändrande ide fall, som Frih. Palmstjerna föreslagit, och
der den befinnes verkligen vara felaktig. Jag begär således proposition
på bifall dertill.
Då nu öfverläggningcn ansågs vara fulländad, hemställde H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm., om 1$. o. Ad. behagade förklara såsom
sin gemensamma tanke, alt rcdaclionen bör ställas mera i öfverensstämmelse
och närmare tillses.
Ropades ja.
Uppå härefter af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos. beslöt II. o. Ad. att till morgondagens plenum uppskjuta
vidare pröfning af Const.Utsk:s mern. N:o 26.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. 10 om aftonen.
In fidum protocoHi,
/Ubert Munck-,
Fredagen den 1 4 Mars 1845.
Plenum kl. 9 f. m.
Fortsattes pröfningen af Coust.Utsk:s mein. N:o 26, med förslag
lill nationalrepresentationens ombildning och deraf följande
grundlagsändringar.
Härvid förekom först det af Hr Lefrén, Joli. Pehr, d.
10 dennes e. ra. framställda förslag, att R. o. Ad. mätte såsom
sin gemensamma tanke förklara, att de i 5 § nämnde ägare af
bus och jord i städer etter köpingar, hvilka ej i annat Stand
uro valberältigade, icke ma komma att tillhöra BorgareSt., u~
Ian intagas uti 7 § tilt. i), såsom rätteligen tillhörande 5-te
Ståndet.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Utsk. har utgått från
den åsigt, att inga andra husägare i stad skulle äga rösträtt, än
de, hvilka icke ägde rösträtt annorstädes. Desse blefve följaktligen
få. Utsk. ansåg dem icke lämpligen kunna hänföras lill andra
classer eller ständ, än till slädernes innevånare, emedan en
husägare i stad naturligtvis är närmast intresserad för stadens förkofran,
hvarigenom värdet af hans hus förhöjes, likasom samma
värde förminskas i den mån staden aftager. För min del tror
jag således det förslag, Utsk. i detta hänseende framställt, vara
riktigt, och afstyrker fördenskull Hr Lefréns framställning.
8 H. 40
314
Den 14 Mars.
Hr Lefrén, Joli. Pehr: Jag åter förmenar, att när man
construcrar lill inträde i representationen ett 5:te Stånd och i allmänhet
utgår från den grundsats, att bibehålla de gamla ståndscalhegorierne,
så är det en förvexling i sak, att på detta sätt sönderdela
det 5:te Ståndet. Jag tror, att detta Stånds ledamöter
rätteligen höra tillsammans med öfrige ofrälse ståndspersoner, som
icke till annat RiksSt. höra, och det är grunden till milt förslag.
Jag vidblifver det, troendes det vara riktigare, än Utsk:s; men
vill dock pä förhand förklara, att jag i detta, såsom i andra fall,
vill åsidosälta envisheten.
Frih. Cederström, Jacob: Bland de särskilda cathegorier,
som äro nämnde uti 5 § af Utsk:s betänk., är alldeles tydligt, att
de 3:ne första ovillkorligt måste tillhöra BorgareSt.; äfvensom att
hvad den 4 cathegorien beträffar, hvilken nu blifvit tillagd, icke
gerna någon tvetydighet derigenom kan uppkomma. Men då jag
förutser, att i fall man borttager detta sista morn., mångfaldiga
tvister skulle uppkomma, derigenom att en eller annan, som, enligt
de föregående cathegorierne i samma g, rätteligen borde tillhöra
borgarne och städerne, skulle vilja undandraga sig de afgifter
Vill desse sednare, hvilka dem eljest åligga, för att komma in under
cathegorien af det 5:te Ståndet, kan jag icke annat, än yrka
afslag å det utaf Hr Lefren framställda förslag.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts vara fulländad, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade såsom
sin gemensamma tanke antaga Hr Lefrens ifrågavarande förslag.
Ropades starka nej, blandade med ja, hvarefter H. Ex. förklarade,
det han trodde sig hafva funnit, att nej öfverröstat ja.
Då härefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att nu
det af Gr. Frölich, David, d. 13 dennes f. m. framställda förslag
till gemensam tanke förekomme till föredragning, anmälde sig
och yttrade
Gr. Frölich: Sedan jag i dag erfarit, att R. o. Ad. sent på aftonen
i går, genom antagande afen mellanmening, vederbörligen indrillat
det 5:te Ståndet, faller det af sig sjelf, att mitt förslag numera
icke kan blifva föremål för R. o. Ad:s pröfning, utan anser jag
mig af la force des choses förpligtad att i detta afseende resignera,
och yrkar således icke föredragning af mitt förslag.
H. Ex. ITr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan Gr. Frölich
förklarat sig icke vidare yrka föredragning af det förslag, han afgifvit,
R. o. Ad. torde tillåta att detsamma förfölle; hvilket bifölls.
Såsom föremål för pröfning framställde H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, sedermera det af H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus,
i gårdagens eftermiddagsplenum afgifna förslag till gemensam tanke,
att andra kammaren må formeras classvis, såsom medelväg
emellan stundsval och allmänna val.
D u n 14 Mars.
315
H. E.v. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Dä jag i gär
föreslog, såsom amendement till Gr. Lagerbjelkes förslag, att den
nedre, eller, för alt nyttja hans uttryck, yngre kammaren skulle
sammansättas medelst classval, är jag skyldig att något närmare
explicera hvad jag dermed menar. Jag hade trott, alt hvar och
en skulle förstå betydelsen af classval; men jag scr, altman fattat
detta uttryck olika mot hvad jag hade föreställt mig. Då 3
Ständ vid sistlidne riksdag fattade det beslut, att valen skulle ske
stånds- eller classvis, förstod jag derunder, att classen måste vara
någoting mera utsträckt än ståndet, eller alt ståndet vore inbegripet
under classen. Om jag fördelar BorgareSt. i classer, kallatjag
det skrän. Jag kan icke förstå annat, än att classen måste
vara någonting mera omfattande än ståndet, och jag föreslår derföre
följande.
Gr. Björnstjerna uppläste härefter följande:
Såsom amendement till Gr. Lagerbjelkes motion, hvilken endast
rörer den öfre kammarens sammansättning, vågar jag till
B. o. Ad. vördsamt föreslå:
Atl den nedre eller yngre hammaren väljes genom classval.
Classerna inbegripa Stånden, hvilka utgöra en underafdelning
af classerne. Classerna äro fyra, nemi.:
t:o. Den jord- och bergsbrukandc classen af alla stund.
Den röstar efter hemmantal, eller efter ett mot delta svarande
taxeringsvärde för bruk, qvarn m. m. På det alt det Hederv.
BondeSt. må i denna dass erhålla sin fulla andel, utan atl erhålla
eli alldeles öfvervägande inflytande, fastst tilles antingen ett
minimibelopp af hemmansdel, under hvilken valrätt icke erhållcs,
eller fördelas classen i 2:ne nnderafdelningar för de lägre eller
högre beskattade, enligt det af Gr. Anckarsvärd i gär afgifna förslag.
2:o. Städernas innevånare. Denna dass inbegriper borgerskapet,
husägare samt andra, till ett viss belopp der skattskrifna
innevånare. Detta torde vara så mycket billigare, som borgerskapet
i alla Rikets släder, hvilkas folkmängd uppgår till 300,000,
utgör icke mer än 60,000, (gesäller och lärlingar inberäknade).
3:o. Lärarcclassen. Denna inbegriper det Högv. PresteSt.,
lärare vid universitetet-, gymnasier m. m.
4:0. Ridderskapet och Adeln samt Krigsbefälet till lands
och vatten, delta sednare i en viss proportion.
Ofrälse ståndspersoner erhålla medelst denna fördelning den
dem tillkommande valrätt, ulan att behöfva afskiljas i ett särskildt
Stånd, svårt att definiera. De som äro skattskrifna i stad, erhålla
der valrätt och valbarhet. De som äro skattskrifne på landet,
erhålla dessa förmåner derstädes i förhållande lill deras ägande
hemmantal. Samma förhållande äger rum med ofrälse embetsman
pä landet och i städerna. Classval utgöra en medelväg e
-
31(5
Den 14 M a r s.
mellan slåndsval oell samfällda val, en medelväg, som möjligtvis
skulle kunna förena de stridande tankarne i denna fråga. R. o.
Ad. torde så mycket mindre förkasta denna medelväg, som R. o.
Ad. redan vid förra riksdagen medgifvit, alt valen skulle ske ståndsvis
eller classvis. Att neka detta nu, vore alt gå retroactivl tillväga
i sina beslut.
Hr Lefren: Om man såsom utgångspunkt vill göra sig be
grepp
om huruvida stånd innefattar class eller class stånd, såsom
den siste värde talaren förmenat, så behöfver man icke gå längre
tillbaka, än till att taga i öfvervägande den organisation, som R.
o. Ad. inom sig såsom Stånd ägde under den tid, då R. o. Ad.
ieke voterade och röstade samfäldt såsom nu, utan classvis. Detta
Stånd var då indeladt i 3 classer, hvilka ock voro verkliga
classen Jag tror, alt det är en ganska riktig indelning att säga,
det ståndet sönderfaller i classer, hvilket också är förhållandet
med BorgareSt. Der är nemi. en class, som utgöres af magislratspersoner,
hvilka väljas på olika sätt emot Ståndets öfrige ledamöter;
der är en class, som utgöres af handtverkeriernes män; en
class, som utgöres af minuthandlande och en af grosshandlande.
Alla dessa classer utgöra af ålder underafdelningar under Ståndet,
hvaraf är klart, att i sjelfva benämningarne icke ligger någon
motsägelse, ulan en ren consequens.
Hvad åter sjelfva saken beträffar, så har R. o. Ad. vid de
föregående besluten strängt bibehållit ståndsideen, hvaremot ett
antagande af Gr. Björnsljernas amendement skulle, efter mitt förmenande,
innefatta eli frångående af denna ide' samt ett återupptagande
af de förslag, som under de föregående dagarne blifvit
underkända. Jag afslyrker af dessa skäl Hr Grefvens amendement.
Frih. Cederström: Jag har ansett det vara klart, att då II t sk.
såsom grundsats antagit, all representationen skall utgöras af 5
stånd, Utsk. dervid ovillkorligen afsett, att BondeSt. skulle deraf utgöra
en 5:te-dd; BondeSt. sådant nemi. som det af ålder varit. Det
är detta slags BondeSt. i Sverige, som icke bör bortblandas genom
några classer; ty finge hvar och en i dessa classer, som ägde
jord, rösta gemensamt med BondeSt., så är det all hålla 100 mot
1, ali ingen enda bonde blefvc representant, utan skulle de alla
inom valkretsarne blifva uteslutne af ståndspersonerne. Del är
sant, att denna BondeShs representationsrätt är en egendomlighet
för Sverige ensamt; men denna egendomlighet torde vara af större
nationel vigt, än ali man lättsinnigt bör bortkasta den. Jag
afslyrker Gr. Björnsljernas amendement.
Hr von Hartmansdorff: Jemte det jag instämmer i de
begge siste talarnes anföranden, anhåller jag att litet närmare få
utföra hvad deli ene af dem redan antydt. Gr. Björnstjerna förvexla!'
det begrapp, som vi öfrige Svenskar hysa om orden stånd
och class. Ståndet är den hela, stora afdelningen, som åter har
sine underafdelningar eller s. k. classer. Hr Lefrén bar redan
anmärkt, att förhållandet fordom var sådant inom della H. Stånd,
Den 14 Mars.
317
och alt det ännu sä är inom BorgareSt. Gä vi till PresleSt., så
förhåller det sig der såsom med BorgareSt. Det har sine classer,
hvaraf biskoparne utgöra en, kyrkoherdarne en annan, comministrarne
en tredje o. s. v. Vill man nu här begagna ordet class, i
st. f. stånd, så tror hvarje läsare, som ser det, att dermed menas hvad
Svensken i allmänhet förstår med class, och föreställer sig icke att
meningen motsvarar hvad andra anse betyda stånd. Detta om
formen för uppställningen.
I afseende åter på sjelfva saken, anser jag ingen blifva med
ett sådant förslag belåten, men troligen varda de mest obelåtna,
hvilka man här borde göra rättvisa d. v. s. de ofrälse ståndspersonerne.
De skulle icke få rösta med den class, till hvilken de
hörde, ulan med dem, bland hvilka da bodde. En ofrälse ståndsperson,
en häradshöfding t. ex. skulle, för det han händelsvis bodde
i stad, rösta bland dennes borgare, under det att en annan å landet
boende häradshöfding skulle rösta bland häradets bönder o. s. v.
De ofrälse slåndspersonerne skulle på detta sätt anse sig ej hafva
fått några väsendtliga rättigheter, emedan de allestädes bestämdt
öfverröstades af deras olikartade omgifning. Att fastställa ett minimum
af rösteantal för bönders rösträttighet, skulle ulan tvifvel
anses vara en förhatlig inskränkning i gammal rätt, och derföre
röna eli stort motstånd. Nu är hvarje bonde berättigad alt rösta
för det bråk af mantal, han äger, det må vara huru litet som
helst. Ville man för framtiden betaga honom denna rättighet, och
komme förslaget derom från B. o. Ad., så skulle det utan tvifvel
uppväcka oenighet. Jag anser det vara i sak oriktigt, och
i verkställigheten vådligt, samt afstyrker alisa Gr. Björnstjernas
förslag.
II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Jag vill hemställa till min
värde vän, Hr von Hartmansdorff, hvad slags benämning han vill
gifva åt städcrnes samtlige innevånare, och huruvida de icke utgöra
en class. Huruvida icke vidare, de som idka jord-eller bergsbruk,
utgöra en annan class. Hvad BorgareSt. beträffar, så känner
jag inga andra underafdelningar, än skrän. Classen är den
vidsträcktare henämningen. Frih. Cederström har sagt, att genom
classval, på sätt jag föreslagit, skulle icke en enda bonde blifva
vald. Till svar härå torde jag endast behöfva nämna, att BondeSt.
, såsom varande ägare af 41,000 mantal, helt säkert skulle få
sin goda lott i jemförelse med de andra Stånden, hvilka inalles
icke äga mer än 21,000 mantal. Att fastställa, antingen ett minimum
af hemmantal, eller också bilda 2:ne underafdelningar, på
sätt jag föreslagit, blir i alla fall nödvändigt, på det att icke BondcSl.
må blifva del allrådande.
Gr. Cronhjelm: Den nu pågående discussioncn kan visserligen
vara ganska intressant; men som öfverläggningarne ronde representationsfrågan
nu redan varat flere dagar, och säkerligen andra
mål äfven vänta pä handläggning, så får jag hemställa, huruvida
icke H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anser tjenligtatt, innan discussionen
vidare fortgår, tillkännagifva, huruvida Hr Gr. o. Landtm.
318
Den 14 Mars.
anser det af Hr Gr. Björnstjerna framställda förslag kunna till
discussion eller beslut föranleda.
I anledn. af denna begäran lillkännagaf H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm., att han ansett Gr. Björnsljernas förslag, sädant det i går
väcktes, icke hafva varit stridande emot R. o. Adis beslut, emedan
förslaget då icke innehållit annat, än att den ena kammaren
borde formeras classvis; men att II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, ej
kunnat undgå att finna det åtminstone 2:ne punkter uti Gr. Björnstjernas
i dag framställda förslag voro stridande mot de af R. o. Ad.
redan fattade beslut. Uti detta förslag förekomme nemi. den mening,
att för den jord- och bergsbrukande classen af alla stånd
må kunna fastställas ett minimibelopp af hemmansdel, under hvilken
valrätt icke erhålles; hvaremot R. o. Adis i går fattade beslut
innehölle: ”valrätt inom BondeSt. äger efter hemmantalet
hvarje besuten hemmansägare eller kronohemmans-åbo, hvilken
icke hört eller hörer till något af de 3:ne förstnämnde RiksStin
eller ordinarie beställning i Kronans tjenst eller R. St:s verk innehaft
eller innehafver.” Den andra punkten i förslaget, hvarvid
H. Ex. fästat sig, innefattade: ”Ofrälse ståndspersoner erhålla
medelst denna fördelning den dem tillkommande valrätt, ulan alt
behöfva afskiljas i ett särskildt Stånd, svårt att definiera.” I afseende
härpå förekomme, att R. o. Ad. i går beslutat att bestämdare
gränslinie bör uppdragas emellan BondeSt. och den class af
5:te Ståndet, som utgöres af fastighetsägare på landet.” Medelst
detta beslut hade R. o. Ad. stadgat, att ett 5;te Stånd skulle finnas,
och H. Ex. trodde således att ej eller denna punkt af Gr.
Björnstjernas förslag vore förenlig med R. o. Adis förut fattade
beslut.
Gr. Frölich, David: Afven jag får den äran alt yttra till
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, att jag tror det vara en förvillelse,
att försöka på ordet class bygga sig en grund för nya förslag
emot de beslut, som äro fattade. Jag förstår alltför väl att ordet
class, in abstracto taget, är af betydelse, att kunna appliceras
huru man vill; men det är här fråga om det concreta fall, att
nemi. se efter huru i Sverige man fördelat de politiska classerne,
och jag frågar då hvilken som icke vet, att Stånden här äro de
högsta politiska classerne, öfver hvilka icke finnas några andra.
Alla de exempel, som Gr. Björnstjerna andragit, tjena således
endast till att visa, att ordet class kan för andra classificationsändamål,
än de politiska, användas. Men att begagna en sådan
ordets vidsträckthet för att förändra det concreta begrepp vi fattat
om politisk class, det skulle åtminstone jag för min del icke
vilja göra; ty om jag gjorde det, så skulle ganska säkert någon
säga, att det vore rent af advocatur. För öfrigt tycker jag, lika
med Gr. Cronhjelm, att R. o. Ad. icke numera, sedan hufvudsaken
är afgjord såsom den det är, skulle bemöda sig om att på
något vis amendera, ty det som är gjordt, är gjordt; — verket
prisar mästaren, och dervid är icke särdeles skäl för oss, äfven
om vi skulle vilja hafva ett ord med i laget, att ytterligare söka
Oen 14 Mars.
319
lägga en trasa på den byken; den må vara för deras conto, som
gjort den.
Frih. Cederström: Då de 5 Stånden enligt Utsk:s förslag
skulle välja hvart och ett för sig, synes mig klart, alt om man tillåter
hemmansägare, utan afseende på den class de tillhöra, att
välja med BondeSt., så minskar man derigenom detta Stånds förmåga
att inom sig ensamt välja representanter, och då inträffar
hvad jag nyss sade, att det småningom uteslutes från representationen.
— Jag förnyar min begäran, att R. o. Ad. ville afslå
det ilrågavar. förslaget till gemensam tanka.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: I fall särskildt ordet class
skulle kunna förorsaka något missförstånd, är jag gerna beredd
på att ändra detsamma till classification eller fördelning. För öfrigt,
om H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, icke anser någonting annat
stå i strid med de fattade besluten, än den del af mitt förslag,
som innehåller, alt ett minimibelopp bör fastställas för fastighetsberäkningen,
så går jag gerna in på att äfven utesluta denna del
af förslaget; och skulle då blott den andra delen, enligt Anckarsvärdska
förslaget, stå qvar.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Om Gr. Björnsljernas
förslag hade framkommit vid en tidigare period af öfverläggningen,
sä skulle jag både af öfvertygelse och pligt sökt att hafva
understödt detsamma, åtminstone i de delar, i hvilka det står i
öfverensstämmelse med mitt eget förslag. Men nu, sedan Hr Gr.
o. Landtm., äfvensom ledamöter af Huset, förklarat, att detta förslag
står i strid med de beslut, sora af R. o. Ad. redan äro fattade,
så finner äfven jag, att någon öfverläggning om detsamma
ieke vidare torde kunna komma att äga rum, hvilket jag pä det
högsta beklagar, enär jag tror, att vi, förmedelst en discussion öfver
delta förslag, hade kunnat komma till vida bättre resultater,
än dem, hvartill de redan fattade besluten nu komma att leda.
Då nu H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, fästade uppmärksamheten
derpå, att Gr. Björnstjerna medgifvit uteslutande af den första
af de punkter i förslaget, hvilka anmärkts såsom stridande emot
11. o. Ad:s redan fattade beslut, men icke yttrat något om
den andra punkten, som innehöll, att ofrälse ståndspersoner erhålla
medelst denna fördelning, den dem tillkommande valrätt, utan
att behöfva afskiljas i ett särskildt Stånd, svårt att definiera, och
hvarigenom Grefven antydt att ett 5:te Stånd ej skulle komma att
finnas, då deremot IL o. Ad. genom sitt beslut förklarat alt ett
5:te Ständ borde bildas, yttrade
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Om någon vinst kan upp
komma
genom en fortsatt discussion öfver det förslag jag tagit
mig friheten framlägga, så vill jag i så måtto jemka detsamma,
att jag tillåter de ofrälse ståndspersonerne, ehuru svårt det lärer
blifva att definiera dem, att välja classvis eller i classificationer,
eller huru R. o. Ad. behagar kalla det. Jag tror för öfrigt, att
220
Den 14 Mars.
det var en stor modification i den eljest sä strängt uttryckta ståndsprincipen,
att nemi. städernes innevånare skulle få välja samfäldt.
Jag finner det orimligt, att en husägare i stad icke skall få en
enda röst, då hvarje skräddare och skomakare får valrätt. Af
300,000 städernes innevånare, skulle på detta sätt 240,000 blifva
uteslutna från valrätt; jag kan icke finna annat än att detta
är en orättvisa, och att R. o. Ad. derigenom dessutom rctrograderar
sina egne beslut.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: I anledn.afHr Gr. Björnsljernas
sista yttrande, tillåter jag mig fästa uppmärksamheten derå,
alt Const.Utsk:s förslag i 5 § just medgifver hvad Hr Gr. önskar
i afseende på städernes innevånare; nemi. rösträtt för alla, som der
äro ägare af hus eller jord, äfven om de icke äro borgare. Aterstår
således af Hr Grefvens förslag icke någonting annat, än
hvad detta har gemensamt med det af Gr. Anckarsvärd framställda
och redan af R. o. Ad. ogillade förslag. Ehuruväl jag, lika
med Gr. Anckarsvärd, skulle önskat, att den aktade motionären
något tidigare hade framkommit med sitt förslag, i hvilket fall det
hade kunnat blifva föremål för ett moget begrundande, så likväl,
då R. o. Ad., på sätt nämndt är, redan afslagit Gr. Anckarsvärds
förslag, med hvilket detta står i nära sammanhang, hemställer jag
till H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., huruvida denna fråga må vidare
kunna till öfverläggning upplagas. Jag tror det ej, och tillstyrker
på denna grund afslag å den af Hr Gr. Björnstjerna gjorda
framställning.
Sedan härefter uti det ifrågavar. förslaget de af H. Ex. II r
Gr. o. Landtm, omnämnda meningar blifvit uteslutne, och derjemte
några ord, uppå begäran af Gr. Björnstjerna, hade undergått
förändring, blef förslaget ånyo uppläst, så lydande:
Såsom amendement till Gr. Lagerbjelkes motion, (hvilken
endast rörer den öfre kammarens sammansättning) vågar jag till
R. o. Ad. vördsamt föreslå:
Att den nedre eller yngre kammaren väljes genom dassification.
Classerna inbegripa Stånden, enär dessa utgöra en underafdelning
af classerna.
Classerna äro fyra, nemi.:
l.o. Den jord- och bergsbrukande classen af alla stund.
Den röstar efter hemmantal, eller efter ett mot detta svarande
taxeringsvärde för bruk, qvarn, m. m. På det att det Hederv. BondeSt.
må i denna dass erhålla sin fulla andel, utan att erhålla ett
alldeles öfvervägande inflytande, fördelas classen i 2:ne underafdelningar
för de lägre eller högre beskattade, enligt det* af Gr.
Anckarsvärd i går afgifna förslag.
2:o. Städernes innevånare. Denna dass inbegriper borgerskapet,
husägare samt andra lill ett visst belopp der skattskrifne
in
-
Den 14 Mars.
321
innevånare. Detta torde vara så mycket billigare, som borgerskapet
i alla Rikets städer, hvilkas folkmängd uppgår till 300,000,
utgör icke mer än 60,000 (gesäller och lärlingar inberäknade).
3:o Lärareclassen. Denna inbegriper det Högv. PresteSt., lärare
vid universiteter, gymnasier m. m.
4:o Ridderskapet och /l<l<:ht samt krigsbefälet lill lands och
vatten, detta sednare i en viss proportion.
De som äro skattskrifne i stad, erhålla der valrätt och valbar
het.
De skattskyldige på landet erhålla dessa förmåner derstädes
i förhållande till deras ägande hemmantal. Samma förhållande
äger rum med ofrälse ståndspersoner på landet och i städerne.
Classval utgöra en medelväg emellan ståndsval och samfällda val,
en medelväg, som möjlitvis skalle kunna förena de stridande tankarne
i denna fråga. R. o. Ad. torde så mycket mindre förkasta
denna medelväg, sorn R. o. Ad. redan vid förra riksdagen
medgifvit, att valen skulle ske ståndsvis eller classvis. Att neka
detta nu, vore att gå retroactivt tillväga i sina beslut.
Hr von Hartmansdorff: Jag förmodar, att Hr Gr. o.
Landtm, icke kan göra propos. på detta förslag, sådant det nu belin
nes, emedan det upptager den blifvande riksförsamlingens fördelning
i 4 classer, och följaktligen står i strid med det beslut,
R. o. Ad. i detta afseende fattat. Jag befarar också, att det
är något fel uti sjelfva uppställningen, ty då Hr Gr. Björnstjerna
förklarat, att classen är del högsta och Ståndet en underafdelning,
så måtte det väl icke vara riktigt att säga, det classvalen utgöra
en medelväg emellan ståndsvalen och de allmänna valen.
Gr. Frölich: Jag anser det verkligen icke vara rikligt att,
efter de yttranden II. Ex. Hr. Gr. o. Landtm, redan fällt, bedja
honom ytterligare förklara sin tanka om en sak, som, efter min
öfvertygelse, är så pass utredd och upplyst som denna, då det
åtminstone förekommer mig, som om Gr. Björnstjerna här framställt,
dels en hop allmänna delinitioper eller theser, om hvilka
man skulle kunna tvista så länge man behagar, dels och några
satser, hvilka på det närmaste sammanhänga med Gr. Anckarsvärds
förslag, som redan fallit. Jag tycker således det snart sagt vara
ohemult, att Hr Gr. o. Landtm, skall afgöra den saken, hvaremot,
om vi komma så långt som till propos., vi sjelfva lära kunna
derå svara ja eller nej och således komma ur delta dilemma.
II. Ex. Ilr Gr. o. Land tm. yttrade, att han, i anledn. af
Hr von Hartmansdorfls framställning, linge erinra, att R. o. Ad.
genom sitt beslut väl förklarat, all ett öde Stånd skulle finnas,
hvilket numera uti Gr. Björnstjernas förslag, efter den verkställde
förändringen deraf, ej vore motsagdt; men att, uti den nu af Gr.
Björnstjerna väckta fråga om de 5 Ståndens fördelning i 4 classer,
något beslut af R. o. Ad. icke blifvit fattadt.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde sedermera, om R.
8 II. 41
322
Ben 14 Mars.
o. Ad. behagade antaga Gr. Björnstjernas förslag såsom sin gemensamma
tanka.
Ropades starka nej, blandade med ja, hvarpå H. Ex. förklarade,
alt han funnit nej hafva öfverröslat ja.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Jag får anhålla, att hela
mitt amendement, utan undantag må, såsom min reservation, få
i prot. upptagas.
Såsom föremål för öfverläggningen, upplästes härefter följande
af Gr.Mörner, Carl Göran Detloff, i gårdagens eftermiddagsplenum
väckta, numera skriftligen atlemnade förslag till gemensam
tanke:
Efter sammanträde af riksförsamlingens kamrar, bör inom
desamma all ståndsskillnad upphöra; till följd hvaraf alla deruppå
syftande stadganden uti det upprättade förslaget till nationalrepresentationens
ombildning böra upphäfvas, utom i afseende på
frågor, sorn röra de särskilda Ståndens representationsrätt samt
deras privilegier, förmåner och rättigheter i öfrigt.
Gr. Mörner: Då jag förliden gårdag framställde detta förslag,
understöddes det af åtskilliga af Ståndets ledamöter. Ett
dylikt förslag har äfven af [lere ledamöter i Borgare- och PresteSt:n
vunnit ett lika understöd. Man har trott, att de försigtighetsmått,
som vore nödiga för att försäkra riksförsamlingen derom,
att, personer, sorn kunde bevaka de mäkigaste intressena, icke inom
densamma skulle saknas, att desse försigtighetsmått, säger jag,
icke behöfde sträckas längre, då riksförsamlingen redan vore constituerad,
utan att man då borde lemna åt dess ledamöter fritt
att, vid Utsk:s tillsättningar och mera sådant, välja de personer,
till hvilka de hyste det mesta förtroende. Ett sådant förfarande,
hvarvid sakkunskap vid ärendenas behandling, ickeqvaliticationen
för valen, afses, skulle jag tro vara i så väsendtlig mån fördelaktigare,
än hvad Utsk. i detta hänseende föreslagit, att icke ens
någon tvekan bör uppstå om företrädet af det förslag, som jag tagit
mig friheten framställa.
Gr. Frölich: Jag ämnar alldeles icke tala enrot Gr. Mörners
förslag, emedan jag finner deruti en oändligt vacker syftning,
den nemi. alt, åtminstone inom den en gång bildade riksförsamlingen,
se ståndsskillnaden försvunnen; men jag begagnar detta tillfälle
att få till protocollet gifva min tanka tillkänna, att jag på
det hela tror, att denna Hr Grefvens förutsättning är en illusion,
enär de, som af Stånd blifvit valde, icke lära underlåta att ihågkomma
att de detäro. Sä länge således Stånden icke allenast finnas
sådana de hittills varit, ulan man synes ännu ytterligare vilja utveckla
ståndsprincipen, genom att skaffa oss ett 5:tc, kanske snart
ett 6:te och 7:de Stånd, kan jag åtminstone för min del icke ett
ögonblick förblifva i den illusion, alt denna vackra tanka skulle
betyda någonting annat än ett försök att etablera en sats, som,
när man får experimentera, man finner hvartill den duger.
Den 14 Mars.
323
Hr von Hartmansdorff: Jag befarar, all det förhåller
sig med Gr. Mörner, såsom med åtskilliga andra ledamöter, hvilka
göra anmärkn.-r mot Ulsk:s betiink., att de icke läst det, åtminstone
icke med den uppmärksamhet, som erfordras för att föreslå
ändringar deri. Om Gr. Mörner behagar läsa 1 mom. af
56 § i förslaget, sä skall han linna, all K. o. Ad:s ledamöter
kunna vid ifrågavarande tillfällen välja, om de behaga, i st. f.
sine egne medlemmar, hara bönder eller hara prester eller hara
borgare. Likaså konna de öfriga Stånden äfven förhålla sig. Det
ändamål, Gr. Mörner, åsyftar, är således vunnet, om Ulsk:s förslag
antages. Del var emot denna rättighet att, utan afseende på
Ständ, välja hvilka ledamöter som helst, jag i går gjorde anmärkning
och hvaruti jag då fick orätt. Grefvens sals är således
en gång gillad af Ståndet, och behöfver icke gillas ånyo. Om
den skulle utsträckas så långt, som Hr Grefven föreslagit, hvad
blefve följden? Jo den, att om 3:ne Stånd, borgare, bönder och
det 5:te Ståndet förenade sig alt utesluta håde adel och prester,
så skulle icke en enda af dessa inkomma i något ötsk.; eller
om de 3 andra Stånden förenade sig derom, att icke inlåta i
Ulsk. någre ledamöter af de 2:ne återstående Stånden, så blefve
desse äfven alldeles uteslutne. Kan det vara väl betänkt, att uppgöra
så vidsträckta rymder för ränker och hvarjehanda olagliga
försök håde att störa samdrägten mellan de särskilda medlemmarne
af en riksförsamling och äfven alt vålla stor skada för ärendenas
behandling. — Jag afslyrker det gjorda förslaget.
Gr. Mörner: Hå de stränga anmärkn:r, som Hr von Hartmansdorff
mot mig riktat, kan jag egentligen icke svara annat,
än att då borde aldrig inom den andra kammaren omröstningar
per capita äga rum, emedan då, vid sjelfva besluten, sådane sammansättningar
kunna inträffa, som llr von Hartmansdorff förespeglat,
hvilket måste vara vida farligare, än då fråga är om alt välja
ledamöter i Utsk. Då Hr von Hartmansdorff icke ansett något
betänkligt vara i denna del, skulle jag tro delta ännu mindre
böra vara förhållandet, dä fråga är att utse personer med sakkunskap
till ärendenas behandling. Detta trodde jag var någorlunda
axiomatiskt. Att få en hel cohort af personer, som ingenting förslå,
men som troget votera för uniformen, det leder lika litet inom
ett Utsk. som å andra ställen till reda bland ärendena. Detta
har kanske besannat sig mera än en gång, och ett propagerande
af en sådan ordning, der den icke är nödvändig, skulle jag
tro vara ett stort misstag. Det är redan nog vådligt, all Ulslcs
förslag, om det antages sådant det nu betinnes, skall sönderbryta
landet, utan att man bör, genom all låta det i denna del oförändradt
qvarstå, göra denna påföljd alldeles säker.
Frih. Cederström, Jacob: Jag ber få erinra, allden lid,
då Riddarhuset ännu var indelad t i 3 classer, som jemväl på samma
sätt förforo alt inom sig välja ledamöter lill Ulsk:n, voro desse
val brokigare än någonsin efteråt och måste det ovillkorligen
vara till stor skada för det hela. Det måste väl erkännas, att se
-
324
Den 14 Mars.
dan representationen en gang blifvit genom val sammanförd, så
bör den också i massa välja ledamöter till sine Ulsk., i massa besluta
öfver ärenderne, i massa öfverenskomma om alla de åtgärder,
som skola i hvarje särskildt fall vidtagas.
Jag kan icke annat än på det högsta instämma med Gr.
Mörner i hans förslag till gemensam tanka; troende den farhåga,
som af en värd ledamot blifvit yttrad, nemi. att BondeSt. skulle
derigenom kunna tro det man åsyftade deras utestängande från
Utskm, icke böra förtjena afseende.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: I motsats till
hvad den siste talaren yttrat, tror jag, alt det förtjenar mycket
afseende alt så reglementera, när de nuvarande 4 Stånden skola
sammankomma pä tvenne rum, att hvardera må behålla de rättigheter,
de nu hafva, då man gjort en möjlighet för dem alt äfven
kunna uppfylla det ändamål, som Gr. Mörner åsyftat, och
hvilket jag ej kan annat än erkänna vara rationellare för det hela;
men jag anser det alldeles olämpligt alt börja med. Förr voterades
särskildt inom våra Ulsk., och det var först.under en sednare
period, som det tilläts att votera per capita. Jag är öfver
tygad,
att det fordras tid äfven nu, om det kommer att sam
mansättas
på det nya sättet, innan ett sådant medgifvande lemnäs,
men att ensamt det är tillräckligt, för att inom något Stånd bestämma
till afslag och antagande af förändringen pä 2 kamrar
i st. f. 4. Under sådant förhållande kan det icke vara rätt klokt,
när man i alla fall vill hafva en förändring på 2:ne rum, på
det att arbetet må gå lättare och flere andra fördelar vinnas, att
upptaga en sak, som icke. är nödvändig, enär samma ändamål
ändå kan vinnas. Detta är tillräckligt för mig att afstyrka Gr.
Mörners förslag.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Mörner har sagt, att, om det
kunde gå så illa till med Utsk:sval, som jag förmodat, derest
det sätt, som han för Utsk:sbildningen föreslagit, blefve vidtaget;
så kunde samma olycka inträffa med allehanda ärenden, som behandlades
i kamrarne, och sålunda ett eller 2 Ständ förtryckas.
Om Gr. Mörner hade gjort sig mödan att läsa sista mom. af 81
§ i Utsk:s betänk., så hade hans farhågor i det fallet kunna undanrödjas,
utan att någon bchöft att derpå särskildt fästa hans
uppmärksamhet. Der heter det nemi. så här: ”Beträffande särskildt
sådane frågor, sorn hafva afseende på något RiksStis i grundlag
stadgade representation, äger dessutom hvarje Stånd, i hvad
dess rätt angår, veto mot Medslånden”; och sedan uppgifves sältet,
hvarpå, detta veto skall utföras. Faran är således i det fallet
ingen; men jag får dels instämma i hvad Hr von Hohenhausen
redan sagt, — frågan rörer icke sättet alt rösta inom kamrarne,
ulan om sättet att välja Ulsk:sledamöter, — dels ock fästa uppmärksamheten
derpå, att om Gr. Mörners förslag antages, så skall ulan
tvifvel farhåga uppstå, särdeles hos BondeSt., alt ett sådant valsält
åsyftar dess medlemmars uteslutande ur Utskm, på det att herrarne
skola hafva desto större utrymme att afgöra sakerne, BondeSt. oåt
-
Den 14 Mars.
325
spordt. Vill man inkasta en sådan tanka, ett sådant trätofrö,
för att få saken liclt och hållet ogillad af Medstånden? Anser någon
enskild ledamot det höra ske, så bör väl icke detta Stånd öfverhufvud
se saken på det sättet, enär R. o. Ad. redan i allmänhet
gillat de grunder, som Ståndet vid förra riksdagen godkände?
Jag skulle anse det ifrågavar. förslaget förderfligt, frän hvilket håll
det än måtte komma; men framställdes det ifrån R. o. Ad., sä
skulle det gifva lastarenom rum emot della Stånd. Man skall icke
dröja att begagna det, för att uppspinna hvad Adeln åsyftade emot
de öfrige Stånden, särdeles mot RondeSt.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabi-.: Hr von Hartmansdorff
bar emot Gr. Mörner anmärkt, att han icke skulle hafva läst betänk.
; jag förmodar, att den värde talaren icke kan använda samma
bevisning emot mig, ty jag har verkligen gått igenom betänk,
ifrån dess början och till slutet. Jag tror således, att Gr. Mörner
ingalunda misstagit sig i afseende på den framställning, som
han gjort. Det är visserligen sant, på säll Hr von Hartmansdorff
anfört, att i 56 § (innes det stadgande, alt hvarje Stånd utväljer
Utsk:sledamöter, men att Stånden äga rättighet att välja
dessa Utsk:s!edamöter äfven utom Stånden; således finnes redan
denna tillåtelse, i öfverensstämmelse med hvad Gr. Mörner åsyftat,
dock icke fullkomligt, ty för att bli fullkomlig, skulle det vara en
rättighet för liela kammaren att gemensamt tillsätta Utsk:slodamöterna.
Det är detta, som Gr. Mörner åsyftat, och det är detta,
som jag sökt att inom Utsk. understödja och hvaruti jag fortfar
pä detta rum. Men om denna modification af Gr. Mörners'
åsigt finnes i den 56 §, så saknas den helt och hållet i alla de
tj§, der val inom kamrarne äro bestämda; den saknas i afseende
pä Revisorers och Fullmäktiges utnämnande m. fl. och slutligen i
afseende på den nämnd inom den öfre kammaren, som skall få
sig uppdraget alt tillsätta ordförander ibland de för hvarje särskildt
Utsk. utsedde ledamöter. Hr von Hartmansdorff har ansett, alt
deri skulle finnas tvä af hvarje Stånd. Jag tog mig friheten att i
går uppläsa den reservation, som jag vidfogat betänk., och som
egentligen går ut på enahanda framställning, som Gr. Mörner gjort.
Jag har ansett, att ståndsskillnad eller ståndsval borde äga rum
i afseende på tillsättningen af riksdagsmän, men sedan dessa väl
voro tillsatte, borde all ståndsskillnad upphöra i afseende på rättigheter
och skyldigheter. Jag har således ansett, att alla dessa
råmärken skulle inom kamrarne upphöra, och att den ena ledamoten
skulle vara lika god med den andra, utan afseende om han
vore vald af det 5:te eller det Usta Ståndet. Jag biträder således
Gr. Mörners förslag och anhåller, att R. o. Ad. mätte förklara
det för sin gemensamma tanka.
Jag fruktar ingalunda för de vådor, som Hr von Hartmansdorff
förespeglat, att t. ex. 3 Ständ skulle kunna sammansätta sig,
för att derigenom utestänga de öfrige Ståndens ledamöter ifrån
Utsk:n. Jag yttrade i går till svar på en dylik anmärkn. af Hr
Lagerhjelm, att det bevisas ganska väl, att t. o. m. inom ett Stånd
326
Den 14 Ulars.
åstadkommés icke en sådan gemensamhet, och ännu mindre lärer
den väl vara tänkbar inom 3 Stånds i beröring med hvarandra
satta ledamöter.
Frih. Cederström: Den uppgift Hr von Hohenhausen lemnat,
är ganska riktig, men anledningen till förhållandet var den,,
att R. o. Ad. hade ett dubbelt antal ledamöter i Utsk.n emot de
öfrige Stånden, och att således en votering per capita skulle hafva
gifvit Adeln en ganska oförtjent öfvervigt i röstantal vid beslutens
fattande inom Utsk:n. Isamma stund som antalet af Adelns
ledamöter i Utsk:n blefvo lika med de öfriga Ståndens, vidtog äfven
votering per capita, och derigenom borde val jemväl här vara
samma skiljaktighet.
Gr. Mörner: Utaf Hr von Hartmansdorff har jag fått mottaga
den beskyllning, att jag icke skulle hafva läst betänk., emedan
den 81 § undanröjde det förhållande, sorn jag omnämnt. Jag
tror likväl, att för hvar och en som läser denna 81 §, skall det
synas klart, att densamma icke har den verkan, som Ilr von Hartmansdorff
påstått. I den innefattas endast som undantag hvad
jag i mitt förslag framställde, d. v. s. att i de frågor, som röra
de särskilda Ståndens representationsrätt, eller hvad som rörer deras
rätt i öfrigt, så har hvarje Stånd sitt veto; men deraf följer
icke det förhållande, som jag nämnde, att 3 Stånd kunna kullvotera
2 i alla andra frågor, deraf de kunna vara intresserade om
ett gemensamt beslut, fastän det icke rörer deras enskilda intressen.
Jag tror alt man kan hafva intresse för annat än hvad som
rörer ett Stånd ensamt, och jag tror att i sådana frågor skulle
det kunna vara möjligt att tlere Stånds ledamöter förenade sig
om att göra en åsigt gällande. Då Hr von Hartmansdorff icke
har ansett någon våda deruti, att låta de särskilda Stånden rösta
per capita, och således deras mening, som inom representationen
är de flestes, blifva den rådande, så ser jag icke hvarföre ej de
tlesles mening äfven kan få utgöra beslut i fråga om val af Utsk:sledamöter.
Alt hvarje Stånd skall i oändlighet perpelueras inom
riksförsamlingen, det är alt sönderdela denna i alltför små delar
och fortplanta ett misstroende, som icke kan vara nyttigt för ärendenas
behandling. Jag fortsätter mitt förut gjorda yrkande.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Under dessa dagars plena
har jag, dels af allmänna, dels af särskilda orsaker, i det närmaste
alldeles afhållit mig ifrån discussion af de under öfverläggning
varande förslagen, vare sig Const.Utslcs eller de andra, hvilka
successive blifvit af R. o. Ad. förkastade. Om jag förliden
gårdag gjort ett undantag häruti, då jag förordade Gr. Lagerbjelkes
förslag i ett bestämdt begränsadt ämne, skedde sådant, utan att
ens uttrycka min egen tanka, allenast under förutsättning, att
nämnde förslag i sjelfva verket öfverensslämde med de flestes åsigter.
Gerna hade jag äfven undvikit att yttra mig öfver den
fråga, som nu är under öfverläggning; men utan anspråk på domsrätt
i canstitutionsfrågor, tror jag det vätta i denna fråga ligga sä
Den 14 Mars.
327
nära hvars och ens omdöme, att äfven jag tillåter mig att fälla
milt.
I theoretiskt afseende tror jag, att Gr. Mörners förslag, förordadt
af aktningsvärde ledamöter inom detta Hus, tvifvelsutan skulle
vara det riktigaste. Jag tror äfven, att detta sätt af Utsk:s
hildning inom en kort tid, i fall någonsin Const.Utsk:s förslag
blefve lag, skulle vara det rälla; men det synes mig å andra sidan
vara i högsta grad oklokt, oförsigtigt och derföre orätt, om
ett sådant förslag nu utginge ifrån R. o. Ad. Det sätt att uppgöra
saken, sorn Gr. Mörner sednast nämnde, skulle visserligen i
detta afseende hafva mindre olägenheter, men ändock några; och
jag anser försigtigheten fordra att i denna punkt lemna Utsk:s
förslag olörändradt. Jag afstyrker således Gr. Mörners.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Jag är lill stor del förekommen
af Frih. Palmstjernas anförande, och vill endast säga, att
ehuru jag medgifver, alt Gr. Mörners förslag är ganska rationelt
och att ärendenas behandling skulle vinna derigenom, är jag likväl
öfvertygad om, att i sakernas nuvarande ställning, skulle i
synnerhet BondeSt. anse det vara riktadt mot dess intressen. Då
förslaget i alla fall har ganska få chancer för sig att gå igenom
vid en kommande riksdag, tror jag det vara onyltigt att Adeln
blottställer sig för en misstanka ytterligare, hvarföre jag afstyrker
förslaget.
Gr. Horn, Claes Fredr.: I olikhet med de siste värde talarne,
anser jag verkligen, att det skulle vara för det ändamål, som
•sökes, gagneligt och fördelaktigt, om R. o. Ad. frångår så mycket
sorn möjligt olägenheterna af ståndsförfaltningen. Jag erkänner mig
alldeles icke vara någon vän af kastfördelning, men jag anser det
vara en nationel grund, hvarifrån vi icke kunna vika, dä vi vilja
reformera. Jag anlager således det onda som nödvändigt, icke
derföre att det är något absolut godt, utan för det vi må afböja
något, sorn blefve värre än det nuvarande onda. Jag anser
således, att när vi lagstifta på grund af något, som icke är absolut
godt, men som är nyttigt och nödvändigt, så skola vi väl tillse
att vi icke förvåna det onda, utan så mycket som möjligt förbättra
det. Jag kan således icke medgifva, att det ligger någon fördel
uti alt inom en kammare införa någon ståndsprincip, eller
splittring i äsigler. Vi hafva tillräckligt inom Ulsk:n under de
sisla riksdagarne och äfven vid denna erfarit följderna af en sådan
slåndsäsigt, för alt inympa den på en blifvande riksförsamling.
Jag skulle tro, alt om man vunnit afsigteii med ståndsprincipens
bibehållande, nemi. säkerheten att i riksförsamlingen
hafva alla intressen representerade, utgående ifrån det nuvarande
nationallillståndet, så borde man söka så mycket som möjligt att
inom dc särskilda hamrarne åstadkomma den intimaste förening
af personligheterna, så att, under arbetet inom dessa kamrar,
såndsprincipen helt och hållet borlfölle och representanterne alldeles
frånginge det individuella förhållande, hvaruti de inkommit,
beteende sig, icke som ombud för sine corailtenter, utan hvad
328
Den 14 Mars.
grundlagen menar, som representanter för Svenska folket och alla
dess classer, så att bonden likaväl må kunna sägas representera
det adeliga intresset som adelsmannen BondeSt:s. Jag kan således
icke medgifva någon nytta, eller ens någon nyttig afsigt
deruti, att man förespeglar för hvarje Stånd en rättighet för individen
att ingå i ett Ulsk. Det är icke fråga om någon rättighet,
utan frågan rörer iakttagande af en skyldighet att vilja utreda ett
ärende, hvaröfver man sedermera kommer att rösta. Jag föreställer
mig här förhållandet vara ungefär enahanda som med en jury
i fråga om lagskipning, att nemi. domaren väl utreder målet,
men öfverlåter åt juryn att afgöra factum, grundadt på en utredning,
hvilken juryns ledamöter ingalunda varit qvalificerade att
verkställa. Ärendet utredes af fullt sakkunnige män, som dertill åro
utsedde utan afseende på Stånd, och sedan öfverlemnas målet lill
allmän omröstning. Det är verkligen med en bedröflig erfarenhet
af den splittring inom Utsk:n, som den stenhårda ståndsåsigten
medför, förderfvande alla ärendens behandling, som jag afstyrker
antagande af hvad Hr von Hartmansdorff framställt.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Så vidt jag kan minnas,
var Hr von Hartmansdorffs idé, alt hvarje Stånd skulle icke blott
för sig välja Ulsk:sledamöter, utan äfven inom sig, och då var
det en consequens deruti, att nemi. Utslcn försäkrades att få ledamöter
af hvarje Stånd. Men sedan den idéen splittrades och
rättighet beviljades alla Stånd att välja äfven utom sig, sä tror
jag att det är nödvändigt alt gå ett steg längre och antaga Gr.
Mörners förslag, att de få välja i massa, och icke hvarje Stånd för sig.
Man har fruktat, att BondeSt. skulle bli missnöjdt öfver ett sådant
beslut. Jag föreställer mig, att det skulle blifva vida missnöjdare
med att till slut i 4 eller 5 ordningen utvälja Utsk:s ledamöter,
då de bäste redan af kamrarne voro förut upptagne. Bättre är
väl då, att de få på en gång välja, och om man vill gå en medelväg,
så kunde man stadga att kamrarne utvalde 2 eller 3 electorer
af hvarje Stånd och att desse sedan hade fria händer alt
tillsätta Ulsk:sledamöter.
Hr von Hartmansdorff: Hr Cederschjölds yttrande torde
öfvertyga R. o. Ad. derom, att ett förslag, sådant som detta, icke
eller så lätt kan ögonblickligen uppgöras, som någon torde föreställa
sig. Om man antoge Gr. Mörners förslag, och om följaktligen
hela kammaren skulle välja ledamöter (jag vet ej visst om
detta är Gr. Mörners mening), så blefve det ju 125 electorer.
Vore sådant lämpligt? Hr Cederschjöld har nyss erinrat, att i det
fallet måste electorer utses; då borde Gr. Mörner hafva gifvit förslag
dertill. I Dtsk. förklarades åter alt, som hvarje Ständ skulle
välja för sin del, ehuru hvarje Stånd kunde välja utom sine medlemmar,
så behöfdes inga electorer, utan de 25 ledamöterne af
hvarje Stånd inom hvardera kammaren utgjorde med detsamma
electorer. Hade man bibehållit den enkelhet, som jag föreslog,
nemi. att hvarje Stånd hade valt inom sina ledamöter, så hade
alla
Den 14 Mars.
329
alla Utsk:svalen kunnat ske samtidigt; men just derföre att man
velat tillåta hvarje Stånd att äfven inom de öfriga välja, så måste
man, på sätt Utsk:s betänk, innehåller, uppgöra saken så, att det
ena Ståndet valde efter det andra, på det att ett efterföljande
Stånd måtte veta huruvida dess ledamöter vore borttagna af det
eller dem, som valt förut. Det ena osammanhanget leder till det
andra, det är icke mitt fel; det är Utsk:s, som afvek ifrån hvad
som var följdriktigt. Låtom oss antaga Gr. Mörners förslag såsom
riktigt, så vore det likväl, af skäl, som (lere ledamöter anfört,
sådant att det aldrig komme att antagas, utan blott att väcka
förtrytelse.
R. o. Adis H:rr ledamöter, och Gr. Mörner framför allt, må
vara fullt förvissade, att hvarken detta, eller något annat förslag,
som vid denna riksdag kan komma att läggas på Ständernas
bord, varder antaget, ty dertill äro sinnena alltför stridiga. Enär
man inom R. o. Ad. samt PresteSt. godkänt ståndsgrundsatsen,
så har man förklarat sig vara af annan mening, än de som yrkat
allmänna val. Dä är det första och afgörande steget taget.
Skall man då likväl, för att vara sina motståndare behaglig, införa
de allmänna valen i underafdelningar, på sådant sätt, att man
stöter andra Stånd eller väcker deras misstankar? Detta måtte
icke vara klokt, oell jag tror mig så mycket säkrare kunna säga,
att R. o. Adis beslut skulle väcka missnöje, som jag här i min
hand har den anteckning jag fört öfver utgången inom Utsk., då
omröstning der anställdes huruvida Utskis ledamöter borde utses
af hvarje Stånd för sig, eller af hela kammaren. Deraf kan visas,
alt den sednare meningen, den, som Gr. Mörner förfäktar,
endast erhöll 3 röster för sig. Deraf kunnen J, mine Hrr, lätteligen
linna, att hvarken BondeStis eller andre Stånds ledmöter voro
belåtne med ett sådant sätt som Gr. Mörner föreslår. Om det
blifvet föreslagit i Borgare- eller BondeStin, så hade Adeln kunnat
antaga det utan att stöta någon för lmfvudet; men att R. o. Ad.
först skulle framställa ett sådant förslag, det måste jag anse mycket
obetänkt och afstyrker derföre förslaget.
Gr. Mörner! Jag skulle icke tro det vara så säkert, att
BondeSt. skulle hafva sä mycket emot samfällda val, då det icke
ifrågasatt, hvarken enligt det nu af Ståndet antagna, eller vid föregide
riksdag godkända förslaget, att förbehålla sig någon viss
andel inom Ulskin emot städernes deputerade. Hvad angår det
förhållande, att den mening jag hyllar, i Utsk. erhållit så litet
understöd, sä är det icke ovanligt, att en minoritet, då den icke
lyckas att göra sin mening gällande, betyder så mycket den förmår
och söker att göra det förslag, som af majoriteten uppställes,
så litel klokt, antagligt och försigtigt, som möjligt är. Utgången
af den votering, som af Hr von Hartmansdorff blifvit omnämnd
är således, efter min tanka, icke något bevis, att pluraliteten varit
öfvertygad, en del åtminstone, om det förträffliga i det beslut,
som fattades.
8 11. 42
330
Den 14 Mars.
Det enda skäl man här har åberopat, är det misstroende,
som man föreställer sig att ett sådant förslag skulle väcka hos BondeSt.
Jag kan ej föreställa mig, att della misstroende egentligen
har någon grund. Då man ser på sammansättningen af de särskilda
kamrarne, äfven sådan den enl. Const.Utsk:s förslag är uppgjord,
tror jag man har föga anledn. att befara, att icke den portion
till valen detta BondeSt. hittills haft, skall få en ganska tillräcklig
öfvervigt, inom åtminstone den ena kammaren. Jag tror
att äfventyret för BondeSt. skulle komma att visa sig ganska ringa.
Hr von Hohenhausen: Med afseende å hvad Gr. Mörner
sednast anfört, att i det från förra riksdagen hvilande förslaget
till representationsförändring, som vid denna riksdag af BondeSt.
antogs, synes, alt detta Stånd icke varit emot de samfällda valen
för Utsk:sbildningen, så kommer sådant sig af det enkla skälet,
att genom nämnde representationsförslag tillkom Ståndet de droit
att tillsätta nära två tredjedelar af hela representationen, och
det berodde således på Ståndet sjelf alt handla och göra hurti det
behagade med Utskm. När man känner, att i vissa Stånd en särdeles
stor förkärlek visats vid utväljande af nämnder, tillsättande
af revisorer och fullmäktige m. m. hvilket allt nu skulle efter Gr.
Mörners förslag komma att ske på ett gemensamt sätt, utan alt
de särskilde Stånden ägde att för sig decidera, så utgör detta för
mig ett så mycket större skäl att afstyrka ett sådant beslut, som
nyttan och behofvet deraf endast kan genom en längre erfarenhet
i de nya kamrarne visas. Når nu Utsk:s förslag, med de svårigheter
i verkställigheten, som deruti förekomma, dock lemnar
öppet att härutinnan förfara på sätt bäst synes vara, är det mera
än troligt, att i vissa Utsk. vissa Stånd företrädesvis skola insätta
sina ledamöter. På dessa och öfrige skäl, som blifvit anförde,
kan jag ej annat än afstyrka Gr. Mörners förslag.
Öfverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter H.
Ex. Hr Gr o. Landtm, hemställde, om B. o. Ad. behagade
såsom sin gemensamma tanke antaga Gr. Mörners ifrågavarande
förslag.
Ropades starka nej, blandade med ja, hvarpå Ii. Ex. lillkännagaf,
att han trott sig finna, alt denna propos. blifvit med öfvervägande
nej besvarad.
Sedan R. o. Ad. nu hade till pröfning förehaft alla de förslag
till gemensamma tankar, som blifvit framställde, förklarade
R. o. Ad. uppå H. Ex. Hr Gr. o. Landtnäs propos. öfverläggningen
om Consl.Utsk:s mern. N:o 26 vara fulländad.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade härefter, att R. o. Ad.
torde finna, att, i öfverensstämmelse med 56§Reg.F., Const.Utsk:s
mern. N:o 26 komme att till Ulsk. återremitteras med de anmärkningar,
som R. o. Ad förklarat utgöra Ståndets gemensamma
tanka.
Ropades ja.
Ben 14 Mars.
331
Gr. Anckarsvärd anförde skriftligen:
Jag reserverar mig emot R. o. Ad:s majoritets beslut, att till
sine hufvudgrunder godkänna Const.Ulsk:s mern. N:o 26, likasom
emot de beslut till gemensamma tankar, som af samma majoritet
blifvit fattade. Jag beklagar den innerliga förening, som vid detta
tillfälle visat sig hafva ägt rum emellan Riddarhusets och PresleStis
majoriteter, såsom för fäderneslandet högst olycksbådande,
då dess resultat vid detta tillfälle utgjort motsatsen till den allmänna
meningen inom de båda Stånd, som utgå ifrån det egentliga
Svenska folket; till det yttrande öfver frågan, som Regeringens
organ afgifvit inom detta lius; och slutligen efter mitt förmenande
i rak strid emot alla godkända, till vår lid, och till vårt
länd lämplige constitutionella lagsliftningsprinciper.
Hr Löwenström, Joh. Jacob: Jag anhåller alt få anmäla
min reservation emot alla de heslut, som R. o. Ad. fattat i afseende
på detta Const.Utsk:s betänk. Jag går gerna in på en
förändring i vårt representationssätt, men endast under villkor af
allmänna val..
Föredrogs, men lades, på begäran af Hr von Hartmansdorff,
Aug., Gr. von Platen, Baltzar, och Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.,
ånyo på bordet Bevilln.Utsk:s d. 10 dennes f. m. första gången
bordlagde utlåt. N:o 29, i anledn. af anmärkn:r emot betänk.
N:o 13, ang:de stämplade pappersafgiften.
Föredrogs Hr Åkermans Fredr, den 10 dennes e. m. framställda
och på bordet lagda förslag ang:de tillsättning af en comité
för utarbetande af förslag lill nationalrepresentationens ombildning,
och blef härvid detta Hr Åkermans förslag uppläst, sådant
det skriftligen blifvit till bordet aflemnadt, nemi. så lydande:
Jag föreslår vördsamt, för den händelse att Const.Utsk., i anseende
till riksdagens sannolikt snart förestående slut, skulle anse
sig icke medhinna att utarbeta och till R. St. inkomma med eli
förslag lill nationalrepresentationens ombildning efter de grunder
R. o. Ad, anlagit såsom dess gemensamma tanka, Ulsk. må föreslå
utlåtande af en und. skrifvelse till K. M., uti hvilken 11. St.
anhålla, att K. M. täcktes utse och förordna en comité', med uppdrag
ål densamma, att innan nästkommande riksdag uppgöra förslag
till representationens ombildning och hvilket förslag skulle,
på sätt K. M. lämpligast linner, de härnäst sammanträdande Ständer
ne meddelas.
A denna motion begäres remiss till Const.Utsk.
Hr Åkerman: Sedan jag hade äran framställa den nyss
upplösta motionen, har förhållandet, i följd af det resultat öfverläggnfngen
om repesentalionsfrågan lemna!, något förändrat sig;
och jag anhåller derföre att få göra en mindre ändring i samma
motion. Då den framställdes, hade R. o. Ad. ännu icke fattat
något beslut om det förslag jag afgifvit till uttryckande af gemen
-
332
Den 14 Mars.
samma tankar. Jag vågade då hoppas, alt detta förslag kunde antagas,
och derpå grundar sig de ord, som förekomma i motionen,
att, i händelse Const.Utsk. icke skulle medhinna att framställa ett
nytt förslag, i öfverensstämmelse med de gemensamma tankar R.
o. Ad. yttrat, förslag till skrifvelse skulle uppgöras o. s. v. Sedermera
har Sländet för sina gemensamma tankar förklarat några
anmärkmr, hvilka icke af mig blifvit tillstyrkta. Huruvida delta
kan vara klokt handladt eller icke, kommer först framtiden att bestämma.
Mig hade det synts vara bäst, om R. o. Ad. hade ålnöjt
sig att förklara sin önskan och vilja vara, ali R. o. Ad. skulle
fortfarande existera såsom ett politiskt element, med rättighet att
såsom sådant deltaga i representation, och att R. o. Ad. icke för
denna rättighet hade behöft göra till ett villkor, att öfrige medborgare
i Sverige skulle indelas i Stånd, hvilka Stånd, efter hvad
jag förut under discussionen trott mig hafva visat, alldeles upphöra
att äga någon hvarken historisk eller rationel grund i och
med detsamma man öppnar de dörrar, som nu instänga dem på
särskilda rum. Jag får emedlertid nu endast vördsamt anhålla,
att de ord, som innehållas i motionen, eller att Const.Utsk. borde
utarbeta ett förslag pä de grunder, som R. o. Ad. förklarat utgöra
deras gemensamma tanke, måtte borttagas, samt i stället intagas,
att i händelse Utsk. icke skulle anse sig medhinna utarbetande
af ett förslag till representationens ombildning, i anledn. af
den återremiss af betänk. N:o 26, som från RiksStrn ägt rum,
Utsk. mätte föreslå en und. skrifvelse till K. M. af det innehåll
jag föreslagit.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då vid sista riksdagen ett dylikt
förslag väcktes, som det af Hr Akerman nu framställda, så
var jag af den tankan, att man icke constitutionsenligt skulle kunna
arbeta med en comité i bredd med Const.Utsk., d. v. s. alt då
ett förslag af Const.Utsk. låg förberedt, så borde icke någon comité
nedsättas för att. utarbeta ett annat förslag derjemte. Jag
är ännu af samma tanka, men jag får äran till R. o. Ad. vid
detta tillfälle yttra samma åsigt, som vid förra riksdagen, nemi.
alt en sådan comité skulle i allt fall vara högst nyttig, nemi.
om denna comité finge sig uppdraget att kritiskt behandla hvilka
förslag som helst, som af Const.Utsk. kunde uppgöras. Jag tror
nemi. det vara af hög vigt, att ett sådant förslag kommer i andra
händer än vår lidningspublicitets, och att således det må kunna
inför nationen mera upplysande och mera redbart ledande
framkomma, utveckladt i alla frågor. Det är af högsta vigt att
representationen vid en blifvande riksdag sammanträder med en
opinion mera sansad och mera förberedd, än man skulle kunna
hafva skäl alt vänta, om denna fråga handlöst lemnäs tili tidningspressens
händer. En sådan comité', som den nu föreslagne, är
således af högsta vigt, och jag vågar hemställa, att, ehvad än Const.-  Utsk. lyckas, det jag icke tror, elter misslyckas att utarbeta något
hvilande förslag vid denna riksdag, R. St. i allt fall måtte hos
K. M. i und. begära en granskningscomité, obunden af några fö
-
Den 14 Mar J.
333
reskrifter, hvilken ägde att behandla ärendet uti dess hela vidd.
För öfrigt anser jag det icke vara behötligt att inför K. M. framställa
denna önskan, att ett sådant förslag på ett eller annat sätt
skulle öfverlemnas lill R. St.; emedan jag föreställer mig, att en
comité, begärd af R. St. och af K. M. tillstyrkt, har den vigt att
dess arbete, offentliggjord!, icke kan undgå kommande Ständers
största uppmärksamhet, och att det blir rent af en pligt för kommande
riksdags Const.Utsk. att tillegna sig detta arbete, äfven om
detsamma icke i någon formel väg kommer Utsk. tillhanda, helst
jag icke kan inse något lagenligt sätt att tillställa Const.Utsk.
detta arbete, utom det att antingen K. M. täckes i nåder såsom
dess egen propos. öfverlemna detsamma till R. St. eller att
någon enskild riksdagsman framställer det såsom sin motion lill
Const.Utsk.
Gr. Frölich, David: Det är väl i sanning ett för R. St.
ganska bedröfligt föremål alt hafva i sigte, det de icke kunde,
efter så långa öfverläggningar, komma till ett resultat, dervid de,
utan att behöfva anlita den andra statsmakten, kunnat förena sig
om någonting med sannolikhet att blifva godkändt ens vid denna
riksdag; ty att icke något förslag nu blifver hvilande, det torde
en hvar hafva insett. Jag kan således icke annat än i allmänhet
gilla motionärens afsigt, men om jag skulle kunna bidraga dertill
inom detta Stånd med min röst, så tror jag att motionen får lof
att undergå betydliga modificationer, icke allenast sådana som
motionären sjelf yrkat, hvilka synas mig vara på det hela mindre
lämpliga, utan ock så beskaffade, att R. St. skulle öfverlemna
till K. M. nedsättande af den ifrågavarande comiteen, efter slutad
riksdag, oberoende af huruvida representationen mäktat åstadkomma
något förslag eller icke. Detta i afseende på sjelfva saken
eller önskningens föremål.
Dernäst måste jag i afseende på det formella högligen ogilla,
att en sådan motion skall remitteras till Const.Utsk., ty jag
kan ingalunda förmoda, att man skall kunna förmå ett Const.-  Utsk. alt anse det vara sin skyldighet att föreslå II. St. att K. M.
skulle tillsätta likasom ett annat Const.Utsk.; ty hvad är Const.-  Utsk. i afseende på denna fråga annat än comité för att bereda
en sådan grundlagsförändring? Att remittera ett sådant förslag
lill Const.Utsk. är i min tanka icke lämpligt. Att deremot anse
saken såsom en allmän önskningsfråga, det kan låta säga sig och
det bjuder nu snart sagdt la force des choses. Det är dessutom
bekant, att en dylik motion från BorgareSt. blifvit öfverlemnad
till Ekon.Utsk., och jag hemställer derföre till den värde motionären,
örn icke han, åtminstone i afseende på den delen, finner
anledning att förändra sitt yrkande. Eljest måste jag, så ogerna
jag det vill, uppbjuda alla krafter för alt söka förekomma att vi
skola sluta denna akt med något, som i någon måtto kan anses
vara ändamålslöst och formvidrigt.
Frih. Cederström, Jacob: Vi hafva nu på några dagar
experimenterat med förslag att på sidan om grundlagen besluta
334 Den 14 Mars.
ronde formen för grundlagsändringar och medel dertill. Hr Åkermans
nuvarande förslag är i rak strid emot 81 § Reg.F. Enligt
denna § i grundlagen, må inga frågor väckas om ändring i grundlag
på annat sätt, än att de direct ingifvas lill Const.Utsk., eller
alt Const.Utsk. af egen drift vid granskning af grnndlagarne finner
dem behöfliga. Hr Åkermans förslag är således bestämdt
grundlagsvidrigt i form, i uppställning och i följd. I afseende på
följden af motionens antagande, så vill jag fästa motionärens och
eder alla mine Herrars uppmärksamhet på, i hvilken brydsam belägenhet
R. St. skulle försätta K. M., om de begärde den ifrågavarande
comité.ms nedsättande, och hvad resultatet skulle blifva,
samt hvad K. M. till användande af en sådan comités foster slutligen
skulle besluta. Är comiléen att anse såsom en R. St:s comité,
så har grundlagen bestämdt uppnämnt de Utskott, som under
riksdagarne hafva hvar sina functioner, och att hafva Utsk.
emellan riksdagarne är en förändring uti våra nuvarande grundlagar,
som icke kan beslutas annorlunda, än på samma sätt sorn
hvarje annan grundlagsförändring.
Skulle nu K. M., lill följd af en sådan skrifvelse från R. St.,
nedsätta en sådan comité, och, med godkännande af en sådan comités
arbete, öfverlemna det till R. St, såsom förslag till representationsförändring,
så är det mycket möjligt att derigenom skulle
sönderslitas all enighet och allt samband emellan Svenska folkets
representanter och Sveriges Konung. Det skulle kunna hända,
att majoriteten inom RiksStm afsLogo delta förslag, eller att
vissa Stånd biföllo, andra afslogo. det, att således slitningen blefve
icke ensamt emellan R. St, och K. M., ulan äfven emellan de
särskilda Stånden. På detta sätt hade man beredt sig en samhällsupplösning,
just derigenom alt man har glömt den skyldighet,
som grundlagen pålägger, att lyda de lagar,, sorn finnas.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det torde icke mera
vara något tvifvel underkastadt, att icke hela Svenska nationen
inser behofvet af och önskar en förändring i vår nuvarande representation.
Del är således R. St:s pligt all tillse, att en sådan
förändring, sorn tillfredsställer nationens önskan, måtte blifva tillvägabragt;
tvenne riksdagars Const.Utsk. hafva gjort försök i den
vägen. Alt förra riksdagens Gonst.Utsk:s försök redan har misslyckats,
det veta vi nogsamt. Föga utsigter åro alt denna riksdags
Const.Utsk:s försök skall röna någon bättre framgång. Under
sådana förhållanden anser jag, att den enda möjliga utväg,
som återstår att försöka, är den att tillstyrka, att de mest upplysta
personer i landet må under riksdågarnes mellantider sammanträda,
för att medla emellan intressena och uppgöra det förslag,
som bäst kan motsvara de olika fordringarne. En comité,
som sammanträder emellan riksdagarne, är icke så mycket underkastad
de olika opinionerna, som vid riksdagarne inom olika Stånd
söka alt göra sig gällande. De slå på en mera opartisk punkt,
och man bör således hoppas, att deras arbete lättare skall tillfredsställa
de olika meningarna. Detta är åtminstone ett försök.
Den 14 Mars.
335
som jag anser att det är R. Sl:s pligt att göra, enär man sett,
att den vanliga vägen icke kan leda till det önskade målet. På
dessa skäl understödjer jag den af Hr Akerman väckta motionen.
Hr Akerman har begärt remiss af sin motion till Const.Utsk.
Detta liar af en talare här midt emot icke ansetts vara öfverensstämmande
med grundlagarna. Jag skulle likväl tro, att icke något
hinder finnes för R. o. Ad. att remittera motionen lill det
Utsk., som R. o. Ad. finner vara bäst i tillfälle att handlägga
den, och detta är i min tanka Const.Utsk. Motionen är dessutom
så ställd, att dess framgång skulle bero på huruvida Const.-  Utsk. ansåg sig kunna så väl i afseende på lidens korthet sorn
andra omständigheter, i anledning af de gjorda anmärknme, uppgöra
ett förslag, som skulle kunna tillfredsställa meningarna.
Något annat Utskott lärer väl icke vara i tillfälle att bedömma
della. Dessutom medgifver andra mom. af 34 § Riksd.Ordn.
i min tanka Ståndet alt remittera delta mål till det Utsk.,
hvars befattning är af den beskaffenhet, att delta ämne dit närmast
hörer.
Hvad Frih. Cederström har talat om, att R. St. icke äga rätt
att önska någonting i grundlagsväg, så kan jag icke gå in på
denna Frih:ns mening, så länge Frih. icke kan uppvisa någon §
i grundlagarna, som uttryckligen säger, att R. St. icke hafva denna
rättighet, och när man derjemte är öfvertygad derom, att detta
är det enda sältet att komma till ett önskadt resultat, sä skulle
jag tro alt det vore väl betänkt af R. o. Ad. att vidtaga den
åtgärd, som nr Akerman har föreslagit.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Gr. Frölich har anmärkt emot
ifrågavar. förslag, att det vore lönlöst att remittera det till Const.-  Utsk. Enligt ordalydelsen i 2 mom. af 34 § Riksd.Ordn. åligger
det Utsk. ovillkorligen att afgifva utlåt, i enlighet med erhållen
remiss. Det är således icke något tvifvel, att det ju åligger Utsk.
att taga ämnet i öfvervägande.
Frih. Cederström har åberopat 81 § Reg.F. såsom ett hinder
emot lagligheten af den föreslagna åtgärden. Della är redan besvaradt
af den siste värde talaren, och jag vill intet vidare tillägga;
men önskar man ådagalägga, att R. o. Ad. verkligen vill
en reform, då är, i min tanka, just nu det rätta ögonblicket att
gifva ett sådant bevis. Efter mina åsigter ser man alldeles icke
delta af ett bifall till Const.Utsk:s förslag, som nu har varit före.
Deremot fordras det, på sätt den siste värde talaren anfört, mera
tid att ingå i ett nytt arbete, än som riksdagens nära förestående
slut synes mig medgifva. I öfrigt har jag icke här alt yttra mig
om sjelfva saken, enär det är mitt åliggande att inom Utsk. handlägga
den, då den blir dit remitterad. Likväl kan jag för min
del icke undgå att förklara, att jag anser det vara högst nödigt,
att R. o. Ad., genom bifall till remissen af Hr Åkermans motion
till Const.Utsk., gifver fullkomligen bestämdt tillkänna sin vilja,
sin öfvertygelse och sitt beslut, att en förändring bör ske uti den
nuvarande nationalrepresentationen.
336
Den 14 Mars.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Då, under den långa
discussionen om representationsfrågan, i ordningen förekom det
af Hr Lagerhjelm framställda förslag, att R. o. Ad. skulle såsom
sin gemensamma tanka förklara Consl.Utsk:s betänk, oantagligt,
anfördes af de talare, som lyckades tillvinna sig Husets majoritet,
såsom skäl deremot, att R. o. Ad. skulle genom ett sådant beslut
gifva anledn. till den tydning, att R. o. Ad. icke önskade
någon förbättring af vår nuvarande representationsforra. Jag torde
således fä taga för gifvet, att den segrande majoriteten verkligen
åstundar en sådan förbättring i värt statsskick. Då nu Hr
0° .000 o
Åkermans motion gar derpå ut, att, savida icke något till nästa
riksdag hvilande representationsförslag kan af Const.Utsk. tillvägabringas,
R. St. måtte hos K. M. anhålla om nedsättande af en
comité för utarbetande af ett dylikt förslag, så anser jag denna
motion vara fullkomligt i öfverensstämmelse med majoritetens
åsigt. För min del skulle jag också tro, att bifall till motionen
är enda sättet, om ännu något sätt återstår, att förena de splittrade
meningarne. Då nemi. efter denna riksdag, som likväl redan
räckt betydligt längre än grundlagen förutsätter, något förslag
till representationsförändring antingen alls icke kommer att
hvila, eller också blir sådant, att hvar och en kan förutse dess
fall vid den nästa, så torde man kunna förutse, att förhållandet
blifver detsamma vid påföljande riksdagar, och att den af folkets
röst så högt påkallade förbättringen således alldeles skulle komma
att uteblifva. Jag kan derföre icke annat än på det högsta tillstyrka
bifall till ifrågavarande motion. — Man har visserligen,
under åberopande af 81 § Reg.F., påstått, att motionen icke kan
upptagas, emedan frågor om ändringar i grundlagen icke få i Ståndens
plena väckas. Det förefaller mig såsom en alltför vidsträckt
tydning af orden i denna motion, om man anser dem innebära
en bestämd fråga om ändring i grundlagen nu. Om motionen
af R. St. bifalles, och en comité sedan af Konungen ncdsättes,
samt om denna comités arbeten derefter öfverlemnas till R. St:s
behandling, då först är det som fråga väckes 0111 grundlagsändringen.
Man har ytterligare anfört, att genom en sådan begäran,
som den nu ifrågavarande, Styrelsen skulle sättas i en brydsam
belägenhet. Visserligen skulle jag för min del tro, att Styrelsen
helst skulle se, om R. St. kunde förena sig om något antagligt
förslag, utan att Styrelsen behöfde på ett eller annat sätt träda
emellan; men jag kan likväl icke till den grad misstaga mig om
denna Styrelses fosterländska och försonande riktning, att jag
skulle tveka derom, att den ville göra allt för att tillvägabringa
en förening af meningarne, för det fall att Ständerna sjelfve icke
skulle lyckas deruti. Ur helt andra synpunkter skulle deremot
saken framställa sig, om det vore i fråga att i und. anhålla, att
K. M. ville lill R. St. afgifva en nåd. propos. ronde en representationsförändring.
Jag tror nemi. icke, att Konungen bör frångå
sitt veto, eller rättigheten att i sista hand afgöra frågan, men
kan icke derföre finna, att Han i ringaste mån skulle åsidosätta
sin
Den 14 Mars.
337
sin värdighet, genom alt gä Ständernas önskan till moles med utväljande
af de personer, Han linner skickligast för arbete! i den
nu ifrågavarande comitéen. Skulle dessa personers arbete icke
lyckas tillvinna sig Ständernas sympalhier, så blir det icke Konungens
fel, Han kan icke ikläda sig någon annan ansvarighet, än
den att välja de efter hans öfvertygelse skickligaste och nies! bildade.
Häruti synes mig den stora skillnaden ligga emellan begäran
om en K. proposition och om en comilé. Alan har vidare
sagt, att denna comités arbete vore så mycket öfverflödigare,
som del icke kunde framlemnas till ett blifvande Consl.Utsk. på
annat sätt, än genom en K. proposition. För min del kan jag
icke inse detta vara nödvändigt. Då Ständerna emottaga skrifvelse!'
från K. M. med begäran alt yttra sig öfver ett eller annat
ämne, sä besvara de alltid särskildt en sådan Konungens skrifvelse;
likaså hafva Ständerna ofta i önskningsväg vändt sig till
Konungen; och då Konungen derå meddelat svar, har Dess nåd.
skrifvelse i ämnet alltid blifvit remitterad lill vederbörligt Utsk.
Om således R. St. nu hos Konungen anhålla, att K. Al. täcktes
nedsätta den ifrågasatta comitéen, och Konungen bifaller denna
anhållan, sä synes det mig vara att förvänta, att Konungen kommer
alt till Ständerna atbita en nådig skrifvelse, åtföljd af comitéens
förslag; och jag skulle icke tro, att remiss derå kan vägras.
Frågan om sältet alt behandla detta arbete synes mig dessutom
vara en öfverllödig gissning på framtiden, och jag äi ganska förvissad
derom, att i händelse vägran af remiss å en sådan K. skrifvelse
skulle ifrågasättas, skulle del likväl icke komma att saknas
någon riksdagsman, som ålog sig att lill Consl.Utsk. inlemna comitéens
arbete såsom sin enskilda motion. Vi hafva under denna
riksdag sett, att associationer bildat sig för samma ändamål,
och att enskilda personer, för formens skull, aflemnat deras förslag
till Const.Utsk. — Man har vidare yttrat, att denna motion
borde remitteras till Ekon.Utsk. 2 mom. af 34 § Riksd.Ordn.
innehåller likväl: ”Vilja R. St. hellre, än att tillsätta Hera Utsk.
remittera sådana mål, som icke till visst Utsk. hura, antingen till
Besv.- och Ekon.Utsk., eller till något af de öfriga förut tillsatta
Utsk., vare samma Utsk. pligtig!, att med dess utlåt., i enlighet
med erhållen remiss, inkomma, och beslämme sjelfva ämnets beskaffenhet
efter grundlagen, men icke den hvarje särskildt Utsk.
i allmänhet uppdragna befattning, huruledes ett. mål, i enlighet
med R. S(:s deröfver tillhöriga beslutanderätt, bör afgöras.” Det
är således ämnets beskaffenhet, som skall afgöra till hvilket Utsk.
ett mål bör remitteras, och ifrågavarande motion lärer icke kunna
anses vara ett ämne, som hörer lill Ekon.Utsk. Deromot halden
ett ostridig! sammanhang med Consl.Ulsk:s ärenden, i synnerhet
som, enligt hvad en föreg:de talare anmärkt, ingen kan
vara bättre än Const.Utsk. i tillfälle att bedömma, huruvida
under den återstående korta tiden af riksdagen, något förslag
kan tillvägabringas för att blifva till nästa riksdag hvilaude eller
icke.
8 H. 43
338
Den 14 Mars.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, då olika meningar
blifvit framställde, dels i fråga huruvida förevarande motion
skulle kunna grundlagsenlig! upptagas, dels ronde det Utsk.,
till hvilket den kunde remitteras, ansåge sig böra tillkännagifva,
att då motionen vore omedelbarligen föranledd af en redan väckt
fråga, och den icke innefattade något förslag till ändring i grundlagen,
utan endast ett förslag lill en und. anhållan hos K. M.,
så funné H. Ex. för sin del icke något hinder för densammas
upptagande i den ordning den blifvit väckt. Hvad åter anginge
frågan om det Utsk., till hvilket motionen skulle remitteras,
sä ansåge H. Ex. sig endast böra, i likhet med hvad (lere
ledamöter förut gjort, fästa uppmärksamhet derpå, att, enligt
2 mom. af Riksd.Ordn:s 34 §, R. St. voro oförhindrade att
till del Utsk. de finna lämpligast remittera sådane frågor, som
till visst Utsk. icke höra, och att Hr Åkermans motion innefattade
en sådan fråga.
Hr Hjerta, Larsr Efter den förklaring, som Hr Gr. o.
Landtm, nyss afgifvit, torde det vara öfverflödigt alt vidare besvara
de anmärkn:r, som Frih. Cederström, Jacob, gjort i afseende
på formen. Jag tror för öfrigt att den praxis från föreg:de
riksdagar man i detta fall har att följa, skall vara tillräcklig för
att bestämma R. o. Adis omdöme i denna del af frågan, och Frih.
Cederslröms vid detta tillfälle gjorda anmärkning torde måhända
egentligen hafva utgått från det behof, som tyckes höra till Frilns
diet, alt i hvarje plenum läsa någon bit af grundlagen pä tvären
för R. o. Ad. För att vidare upplysa saken vill jag blott nämna,
att då Ståndet under de sista dagarne af förra riksdagen beslöt
en anhållan till K.. M. om en dylik comités nedsättande, så ansåg
jag detta beslut icke ändamålsenligt, på den grund, att Const.-  Utsk. då redan hade inkommit med ett sammanjemkningsförslag,
och jag tror, att votering i förstärkt Utsk. redan derom försiggått,
hvarigenom samma förslag förklarats hvilande till nästa riksdag.
Det syntes mig då inconseqvent af R. St. att vidtaga ett tvåfaldigt
handlingssätt i detta afseende. I delta skick är icke frågan
nu. Hr Akerman har bestämdt gjort till ett villkor för sin motion
den händelsen, att Utsk. ickeoskulle hinna att få något förslag
slutligen sammanjemkadt. Återstår således att se, hvilka
utsigter som åro förhanden för Const.Ulsk. alt få ett sådant förslag
sammanjemkadt. Det kan då icke undfalla Ståndet, att detta
möler de största svårigheter. Det är icke nog att emellan R.
o. Ad:s och PresteSl:s beslut, som äro ense om hufvudgrunderna,
finnas ganska stora skiljaktigheter i afseende på dessa grunders
tillämpning, utan de två öfriga Stånden hafva såsom deras gemensamma
tankar omfattat tvenne förslag, som, hvart för sig,
utgå från alldeles olika hufvudgrunder. Huru det skall blifva
möjligt för Const.Utsk. att utan vidlyftigt arbete inkomma med
ett förslag till sammanjemkning af dessa fyra olika beslut, kan
jag för min del icke fatta. Om Utsk. för öfrigt skall tillämpa det
prejudicat, som jag bort. sägas har per varios casus förut gjort
Den 14 Mars.
339
sig gällande i Utsk., nerol, att om två Stånd stannat emot två,
skulle, emot praxis vid föregående riksdag, frågan förfalla, så faller
det af sig sjelf, att något resultat i detta ämne ej kan vid
denna riksdag vinnas. Men om jag äfven skulle antaga, att, oaktadt
alla dessa eventualiteter, det blefve möjligt att komma lill
något resultat i afseende på sjelfva grunderna, så är det likväl
ovillkorligen nödvändigt, att Ulsk:s betänk, kommer att undergå
en omarbetning. Jag bade äran att i gårdagens plenum framställa
några anmärkn:r i afseende på sjelfva redactionen. R. o.
Ad. beslöt då, alt såsom gemensam tanke till Utsk. remittera, alt
redactionen skulle ställas i öfverensstämmelse och närmare tillses.
Men de omständigheter i redactionen, hvilka böra ställas i öfverensstämmelse,
äro så väsendtliga, att hela §:r måste på grund
deraf nödvändigt förändras. I sådant afseende behöfver jag endast
åberopa hvad jag nämnde i går om de 4 första §§, der det
ovillkorligen måste anses vara en följd af uppställningen, att hela
R. o. Ad., hela PresteSt., hela BorgareSt. och hela BondeSt. skola
personligen sammankomma till lagtima riksdag. Denna redaction
kan icke förändras, utan att dessa §§ helt och hållet oraskrifvas.
Samma förhållande är med en mängd andra §§. Jag
känner icke genom hvilken förbistring inom Utsk. ett sådant
osammanhang kunnat uppkomma; det är nog att det finnes och
måste, med flera veckors arbete, för Utsk. försvåra möjligheten att
komma till något slutligt resultat. Då således måhända ingen
förhoppning derom återstår, då vidare möjligen endast en ganska
liten del af detta Stånd kan hafva den öfvertygelse, att ett förslag,
grundadt på Const.Utsk:s betänk., kan blifva slutligen antaget
vid nästa riksdag, (och jag vågar säga, att knappast någon
kan hoppas det, som icke rent af vill förbinda ögonen för allt
hvad som tilldrager sig utom delta Hus, i afseende på nationens
tänkesätt); så kan jag icke inse, att frågan om denna comité kan
komma att bestämmas af något annat motiv, än det, huruvida
man vill någonsin hafva en representationsförändring, eller vill
göra allt för alt förebygga densamma. Derföre skulle jagc tro, alt
hvar och en som vill ändamålet, skall instämma i Hr Åkermans
motion, såsom innefattande ett dertill både lofligt och nödvändigt
medel.
Vidare anhåller jag alt med ett par ord få besvara ett yttrande
af en värd talare midt emot, som framställt såsom ett motiv
för en sådan comités bildning, alt icke det förslag, som kan
blifva hvilande till nästa riksdag, måtte komma ensamt i publicitetens
händer. Jag ämnar icke här uppträda för att försvara
pressen emot den värde talaren, emedan jag finner ganska naturligt,
att en man med hans närvarande politiska tänkesätt icke kan
vara särdeles angenämt sinnad emot pressen och skall söka hvarje
tillfälle att fä mot densamma uttrycka sin förtrytelse; men jag
vill blott fästa hans uppmärksamhet deruppå, all det icke vore
otjenligt om han vid sådana tillfällen tillsåg, att det funnes någon
mening i hans uttryck, ty en sådan mening saknades verkligen
i hans sista yttrande, emedan om ett förslag blifver livi
-
340
Den 14 Mars.
lande, så blir det icke fråga örn att det skall beredas hvarken af
pressen eller af någon comité; det skall då afgöras sådant som
det är, och således har den värde talarens yttrande icke här någon
tillämpning.
Gr. Frölich: Jag anser det för min del hvarken vara nödigt
eller nyttigt att vidare utspinna discussionen, på sätt den
siste talaren g.jort, om det goda ändamålet med denna motion.
Det behöfves icke så varma och palhetiska utgjntelser, för att öfvertyga
en hvar, att, så framt Konungen icke lyckas att få ett
antagligt betänkande på Ständernas bord, det vore önskligt att en
comité tillförordnades, för att försöka hvad som icke lyckats för
ståndsledamöter. Således tror jag, alt det är alldeles öfverflödigt
att derom vidare orda. Lika opassande är det af honom att åtvarna
andra att tillse, att det linnes någon mening i deras uttryck,
ty denna påminnelse tror jag man med mera skäl ganska
ofta kan återskicka till den värde talaren sjelf. Det torde derföre
vara bäst att hälla sig till den egentligen kinkiga frågan,
nemi. formfrägan, ty i afseende på sjelfva saken bekänner jag att
jag icke vidare har något all anmärka, sedan jag tagit närmare
kännedom om ordalagen i Hr Åkermans motion, samt sedan jag
af Gr. Cronhjclms sista anförande funnit, alt man måhända kan
gå en tjenlig medelväg i den äfven kinkiga frågan om en förmedling,
för att få ett förslag utarbetadt, utan att Konungamakten
comprometteras. I afseende på formfrågan är det nu likväl med
en viss förlägenhet jag nödgas yttra mig, sedan Hr Gr. o. Landtm,
redan tillkännagifva sin opinion, emedan jag icke kan fullkomligt
instämma deruti. Jag anser mig likväl pligtig ali tillkännagifva
min åsigt, emedan jag tror, ali här är ett mindre misstag,
som lätt kan höfvas. Jag yttrade mig förra gången kanske i för
stränga ordalag, då jag sade, att motionen var grundlagsvidrig,
ty jag glömde, att man alltid kan möta med den 83 § Reg.F.,
som säger, alt grundlagen skall tolkas efter ordalydelsen, och om
man dertill lägger en för denna riksdag ny praktisk sats, att påstå
allt hvad som icke är förbjudet vara tillätet, så är man temligen
lätt ifrån den saken. Dock tror jag, alt. man hade bort göra
sig litet reda snarare för grundlagens anda och mening, än
hålla sig lill dess tvetydiga ord. Grundlagsstiftaren har ju icke
kunnat förutse det fall, som nu inträffat, alf nemi. Coust.Ulsk.
icke förmår att utarbeta ett förslag till grundlagsändring sådan
som Ständerne önska, och således torde intet lagstadgande finnas,
som är för ett så oförväntad! beslut fullt tillämpligt, icke ens rict
nyss upplästa 2 mom. af 34 § Riksd.Ordn. Dä det emedlertid
der säges, att det är ämnets beskaffenhet, som skall bestämma
Utsk., och ämnet här icke är ett grundlagsförslag utan en comité,
som önskas, så torde denna fråga, såsom önskningsmål, höra till
Ekon.Utsk. — Vore man säker pä alla fyra Ståndens iikslämmiga
beslut derom, så kunde man — efter sjelfva ordalagen äro i förslaget
framställda — skicka det direcle till Exped.Ulsk.; ty hvarken
utredning eller utarbetning af förslag behöfves. — Jag är nu
Den 14 Mars.
341
i denna formfråga nog olycklig att icke hafva någon annan secundant
än Frih. Cederström, Jacob, men jag ber att få fästa uppmärksamheten
deruppå, att det är icke gifvet, alt han alltid skall
hafva orätt i sina grnndlagstolkningar. Ekon.Utsk. har dessutom
alltid plägat få emottaga alla sådana ärenden, som icke egentligen
tillhöra något annat Utsk. Vi veta t. ex. att frågan om und.
adress till K. M. om extra åtgärder i och för choleran gick dit;
vi veta också alt Ständernas allmänna petilionsrätt alltid ex praxi
gått dil. — Del förefaller mig dessutom otjenligt, att en slags dualism
i Ståndets beslut skall ådagaläggas; men en sådan uppkommer
onekeligen om man skickar denna motion lill Consl.Ulsk. eller
till detsamma Ulsk., som förut fått våra gemensamma tankar
att arbeta pä. Della Ulsk. måste nemi. då fråga sig: Vill Ståndet
alt vi, efter vår pligt, skola utarbeta ett grundlagsförslag i öfverensstämmelse
med de gemensamma tankarne, eller vill Ståndet
att vi skola utarbeta en und. skrifvelse till Konungen? Hvilketdera
är den verkliga meningen? Ar der rätt att med Hit sätta
de värde Utskisledamöterne i en balanccring, så beskaffad, att
de måste öfvergifva den ena pligten och sjelfva afgöra hvilken som
är lättast alt uppfylla? Jag förundrade mig genast öfver den värde
motionärens taktik, då jag hörde honom pä samma gång, som
han framställde sitt förslag lill gemensam tanka, jemväl skjuta
fram en motion, som innehar just ett skäl alt icke bifalla hans
föregående förslag. Således en fullkomlig dualism i syftning. Nu
vill man att Ståndet skall följa hans exempel på vacklande i åsigter!
Jag frågar om det är rätt, äfven om del skulle vara grundlagsenlig!,
att här framställa ulan all conscquens hvad förslag som
helst.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Jag misskänner ingalunda
den goda afsigten med motionen, hvartill jag sktdle äga så
mycket mindre anledning, som det icke är omöjligt, att man i
riksdagsprotocollerna efter mig kan finna enahanda motion, ehuru
utan framgång väckt. Men i afseende å det formella af motionen,
anser jag mig böra anföra mina betänkligheter, oakladt
del af mången kan synas, att jag borde återhålla dem, då så många
ledamöter, för hvilkas omdöme jag hyser den största aktning,
yttrat sig i en emot min mening motsatt riktning. För det första
förekommer det mig, ali en underd. anhållan det K. M. ville
nedsätta en comité för utarbetande af ett representationsförslag,
innehåller snart sagdt ingenting. Då Ständerna icke lyckats att
sammansätta sina comitier sä, att de ledt till eli önskvärdt resultat
i denna del, så vore det att fela emot en skyldig omtanka för
Konungamaktens helgd, att begära, det Konungen skulle tillsätta
en dylik comité, under äfventyr att sedan få bära namnet för att
hafva gillat och godkänt dess arbete, utan att direct hafva gjort
det. Jag tror, att man alltid företrädesvis bör gå den raka vägen.
Om Ständerna erkänna sig vara oförmögna att sjelfva i denna fråga
tillvägabringa något resultat, så bör man helt enkelt och öppet
begära, att Konungen ville begagna sitt grundlagsenliga prerogativ
342
Den 14 Mars-.
alt taga ett direct initiativ för frågan; men jag skulle likväl icke vid
detta tillfälle vilja tillstyrka en sådan begäran. Förhållanderna äro nu
så förändrade emot hvad de fordom voro, att jag tror man med tillförsigt
ännu bör afvakta någon tid, och låta Konungamakten sjelf
välja tidpunkten för att af egen drift fatta det beslut, som han
finnér för godt. Mitt nit och min ifver för befrämjande af en
representationsförändring tror jag icke kan sättas i fråga, då jag
säkerligen är den som inom detta Hus längst och mest har arbetat
derför; men jag betviflar icke, att om Konungen lemnäs tillfälle
att handla efter eget godtfinnande, skall han lösa frågan på
ett sätt, som kan vinna nationens och del allmännas bifall, och då
tror jag äfven, att Ståndena skola sansa sig och finna, att man
måste underkasta sig den Maximus communis divisor, som af lagen
är framställd såsom en medlare emellan de olika intressena.
Efter den trettioåriga erfarenhet jag har af comitéer, hafva de icke
ländt till nägon särdeles fromma, och det är icke utan skäl
man gifvit dem namn af hjelphustrur. Jag skulle hoppas, att Konungen
med sin Conselj och med den embetsmannacorps, som slår
till hans disposition, vore i tillfälle att utan hjelp af någon comité
frambringa det erforderliga resultatet. Det är, på denna
grund, som jag anser förslaget i dess närvarande skick böra afstyrkas;
och dessutom tror jag, att det i alla fall nu är för tidigt
att väcka sådane frågor, innan Const.Utsk. fullgjort sitt grundlagsenliga
åliggande att sammanjemka de olika meningarne. Att nu
till detta Utsk. remittera motionen, vore detsamma som att så tillsägandes
lemna det enofullkomlig rätt att upphöra att arbeta och
alt göra ingenting. Åtminstone bör man väl uppskjuta denna
åtgärd till dess man får se, att Utsk. icke kan hinna alt inkomma
med ett jemkningsförslag. Hvad i öfrigt frågan om remissen
beträffar, så är jag af alldeles samma tanka som Hr Gr. o. Landtm.,
att någonting grundlagsvidrigt icke ligger uti att remittera motionen
till Const.Utsk.; men då vi hafva ett särskildt Utskott för beredande
af önskningsmål, så tror jag, alt det vore lämpligare, att,
i likhet med hvad ett annat Stånd gjort, remittera frågan till
Ekon.Utsk., ifall motionären icke skulle vilja låta henne hvila till
dess att riksdagen framgått till ett stadium, vid hvilket den vore
af behofvet påkallad.
Jag kan således icke biträda delta förslag, ehuru jag visst icke
eller vill motsätta mig detsamma, sedan jag nu fält yttra, min
mening derom.
O
Frill. Cederström: Åtskilliga föreg:de talares yttranden
gifva mig anledn. att yttra mig litet fullständigare i sjelfva saken.
Det är en märkvärdighet nu för liden den elasticitet, sorn
man söker gifva åt grundlagsstadgandens tillämpning. Den kommer
att annoteras af framtiden och säkerligen att strängt bedömmas.
Efter 83 § Reg.F. skall grundlagen efter ordalydelsen tillämpas;
efter den 81 §, som jag nyss nämnde, men hvilket Frih. Tersmeden
förmodligen icke hörde, ehuru jag talade nog ljudeligt för
att höras af Gr. Cronhjelm, har grundlagen bestämdt uttalat den
Den 14 Mars,
343
form, efter hvilken grundlagsförändringar skola föreslås; i den 29
§ Riksd.Ordn. den form, efter hvilken målen skola bearbetas i
Const.Utsk., och sedermera i den 56 § 2 mom. Reg.F. huru de
slutligen skola behandlas och afgöras. Nu säger man, att detta
icke är något förslag till ändring i grundlagen, utan endast en
anhållan att Konungen täcktes tillsätta en comité, för att uppgöra
förslag till en representationsförändring; likasom den nya represen
tationsformen icke skulle blifva i behof af att ändra grundlagen.
Gr. Cronhjelm bar ansett det helt naturligt, att en sådan comités
arbeten kunde inskickas till Ständerna med en K. skrifvelse och
hela luntan sedermera remitteras till Const.Utsk.; men dermed
häfver sig icke så lätt, ty ett sådant förfarande står i rak strid
med grundlagen, så framt icke Konungen behagar sjelf ikläda sig
förslaget. Då först, och sedan Const.Utsk. en sådan K. propos.
pröfvat, äga R. St. alt densamma bifalla eller afslå, om den af
Utsk. är afstyrkl, men eljest alt låta den hvila till afgörande vid
nästa riksdag. Men livar finnes någon garanti för alt Ständerna
icke slutligen afslogo en sådan propos., om Konungen läte förleda
sig att lill sin propos. förvandla comitéens arbete, och sålunda afstode
från sitt grundlagsenliga prerogativ att i sista hand pröfva
Sländernes förslag. Hvar stöde då villkoren för förtroendet emellan
Konung och folk. Låtom oss betrakta ett annat förhållande.
I närheten af den 81 § finnes en annan §, som är den 84, der
grundlagsstiflaren tillåtit, att när ett förslag af Const.Utsk. blifvit
underkändt, författaren skall äga rättighet att utfå dess utlåtande
och detsamma genom tryck kungöra. Afsigten dermed var naturligtvis
den, att allmänheten skulle komma i tillfälle granska
detta förslag jemte Utsk:s motiv för afslag. Jag medgifver, att
grundlagsstiflaren icke kunde ana möjligheten af en sådan periodisk
press, som den vi för närvarande äga. Hade han det gjort,
så hade han troligen förbjudit, att denna press fick blanda sig i
sådana saker, utan blott tillåtit en sådan tryckfrihet i broch urform.
Emedlertid äger nu den periodiska pressen denna rättighet. Må
den derföre accaparera dessa frågor och må man vederlägga den
genom brochurer, emedan den icke mottager vederläggning i sina
egna blad. Allmänheten skall troligen icke länge låta förvilla sig
deraf och ej eller af de i samma tidningar införda opinionsyttringar,
med underskrifter af hundradetals menniskor, hvilka tilläfventyrs
icke veta hvad de underskrifva. Aldraminst få R. St. af
Sådant låta hänföra sig att gå på en annan väg än giundlagen
föreskrifver. Man säger, att Hr Åkermans motion icke innefattar
förslag till en grundlagsändring; den åsyftar likväl hvad mera är,
den föranleder en förändrad organisation för sådana förslags bearbetning,
hvilken, efter hvad grundlagen på mångfaldiga ställen
derom bestämmer, icke tillhör någon annan myndighet i landet,
än Const.Utsk. Hr Gr. o. Landtm, har ansett sig, på grund af
34 § 2 mom. Riksd.Ordn., kunna göra propos. på remiss af denna
motion till Const.Utsk. Det återstår således för mig ingen annan
utväg, än att genom votering få utrönt, först hvad R. o. Ad.
beslutar i frågan om remiss bör ske och sedan i frågan om hvart
344
Den 14 Mars.
remitteres skall, såvida nemi. R. o. Ad. skulle säga ja till den
första frågan. Jag anser nemi. frågan i sådan händelse såsom
ett önskningsmål böra remitteras till Kkon.Utsk. Deremot kail
jag icke instämma mj:d Gr. Anckarsvärd, att Const.Utsk. skulle,
om frågan dit remitterades, derigenom anse sig förpligtadt alt nedlägga
allt arbete med att sammanjemka de gemensamma tankarne,
och helt enkelt inkomma med förslag till en und. anhållan
om en comités tillsättande, utan tvertom tror jag, att om Utsk:s
ledamöter förstå grundlagen, skola de finna, att del är deras ovillkorliga
skyldighet att Ininga sitt arbete till slut, helst efter
36 § 2 mom. Reg.F., ett förslag skall hvila till nästa riksdag sedan
det en gång i Utsk. blifvit uppgjordU
Gr. Horn: Jag har fått en förebråelse af en talare här
midt emot, derföre att i mitt förra yttrande icke skulle finnas
någon mening. Jag är skyldig att tro, det flere af R. o. Ad:s ledamöter
skola dela en sådan åsigt, då den utgår från en person,
som visserligen är känd för uppfattning af allmänna frågor. Jag
bör dä uppriktigt säga, att hvad jag egentligen åsyftade med mitt
tillstyrkande af Hr Åkermans motion, var att tillvägabringa en
litteratur i ämnet, som hade för ändamål att upplysa, och icke att
förvilla Svenska folket. Jag sade nyss, hvad jag ytterligare förklarar,
att pressens föremål synes endast vara att förvilla, och om
den någongång lyckas att i en fråga sprida ljus, sä synes det åtminstone
för mig icke vara för det ändamål att dermed åstadkomma
något verkligt sant eller godt. Jag har vidare yttrat, att jag
önskade comitéen egentligen ville omfatta det hvilande förslaget, i
händelse ett sådant kan åstadkommas, för att deröfver sprida allmän
kunskap bland nationen. Skulle denna comité under ett
sådant arbete Hnna sig föranlåten att utarbeta ett nytt förslag, så
bör det naturligtvis icke vara denna^ comité förmcnadt; men ingalunda
önskar jag, lika med Hr Akerman, alt det uttryckligen
skulle sägas i den und. skrifvelsen, att ändamålet vore att utarbeta
ett representationsförslag, ty sådant finner jag verkligen vara en
inconstilulionel åtgärd. Jag har sagt, att ett i sådan form utarbetadt
förslag icke skulle på annan väg grundlagsenlig! kunna
komma till R. St:s handläggning, än att K. M. kunde finna för
godt att antaga det såsom sin nåd. propos., eller att någon enskild
riksdagsman uppinge det såsom sitt eget. I händelse R. o.
Ad. finner för godt att, i öfverensstämmelse med Hr Åkermans
förslag, till K.. M. ingå med en und. anhållan i detta ämne, skulle
jag derföre önska, att. den und. skrifvelsen endast skulle innehålla
en begäran, att Konungen mätte utse comitérade för att
under pröfning taga väckta frågor och förslag ronde den stora
samhällsangelägenheten Svenska nationalrepresentations ombildning,
och att författa skrifter öfver ämnet till allmän upplysnings spridande
i landet, utan att deruti föröfrigt någonting nämndes huruvida
de borde utarbeta något förslag, som kunde blifva föremål
för en kommande riksdags behandling.
Hr
Den 14 Mars.
345
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Till en början ber jag att
få instämma uti den förändring, som Hr Akerman nu sjelf föreslagit
i sin motion, nemi. att comitéens arbeten icke må behöfva stödja
sig på de grunder, som af R. o. Ad. blifvit antagna, utan alt
comitéen må lemnäs fria händer att verkställa sitt uppdrag så, som
densamma efter bästa förstånd sjelf finnér lämpligast. Men i afseende
på åtgärdens vigt och värde i sin helhet ber jag all få
yttra några ord af skiljaktig tanka.
En anhållan från R. St. af denna beskaffenhet kan af mig
icke uppfattas annorlunda, än såsom ett uttryck af den känsla,
hvarifrån den utgått, och denna känsla kan efter mitt begrepp
icke vara någon annan än den, alt R. St. slutligen inse sin egen
oförmågaoalt under nuvarande förhållanden föra frågan fram till
målet. Återstår då att tillse, om den föreslagna åtgärden verkligen
kan afhjelpa denna brist, som Ständerna hos sig sjelfva indirecte
erkänna. Jag antager, alt denna comité kommer att
sammansättas af de upplyslaste män inom landet, och alt deras
arbete blir så tillfredsställande, som det för närvarande kan blifva;
men det oaktadt är jag bestämdt derom öfvertygad, alt detta
arbete icke kan komma alt innehålla några så stora nya upptäckter
i statsförfattningsläran, att icke samma satser redan förut varit
ganska vidlyftigt afhandlade, äfvensom att comitérades förslag,
det må vara hurudant som helst, icke endast genom sin egen inre
kraft förmår att leda frågan till sin lösning. Det enda, som
efter min öfvertygelse förmår åstadkomma någonting sådant, hiden
moraliska makt, som ligger deruti, att Regeringen stiger fram,
medlande emellan de olika intressena och säger, att något måste
göras, och med stöd och biträde af flertalet bland nationens sansade
och vältänkande medlemmar, bereder framgång och slutlig
seger åt reformen. Jag anser det således icke vara hufvudsak, att
en comité tillsättes, som uppgör ett nytt förslag, ty sådana hafva
vi redan fått i mängd och komma troligen att få ännu flera; tilan
del principala är, att Regeringen tager frågan under sin ledning,
och om Regeringen dertill anser nödvändigt alt förordna en
comité, sä blir detta en secundär sak, som det tillhör densamma
att bestämma efter eget behag och behof. Man säger, att della
skulle exponera Konungamakten. Om jag det trodde, så skulle
jag ingalunda förorda detsamma; men jag anser mig tvertom handla
i Styrelsens tydliga intresse, äfven så väl som i sjelfva sakens,
dä jag tillstyrker ett sådant förfarande. Må man tänka sig de
alternativer, som förestå Regeringen, när comitéen en gång framlagt
sitt förslag. Hon måste då öfverlemna detta förslag till Ständerna,
antingen såsom sin proposition, eller också blott och bart
med förklarande, att den af Ständerna begärda comitéen verkställt
delta arbete. Om Regeringen väljer del förra alternativet, d. v. s.
af egen drift stiger fram och framställer förslaget såsom sin proposition,
så är frågan naturligtvis mera ställd på spetsen, än örn
Regeringen uppträdde till följd af Ständernas egen begäran. I
detta fall borde således en dylik anhållan från Ständernas sida
8 H. 44
340
Den ] å 51 a r s.
vara välkommen för Styrelsen. Om Regeringen deremot bestämmer
sig för det andra alternativet, d. v. s. helt neutral öfverlemnar
comiteens arbete till Städernas handläggning och till sil t
öde, så är det visserligen sant, att Regeringen icke riskerar alt
blifva i positiv mening comprometterad genom ett afslag. Men
det är också lika sant, all då blifver af alltsammans icke det ringaste,
och osäkert kan det äfven vara om Styrelsen går alldeles
fri frän afbräck i sitt anseende genom detta handlingssätt; ty det
är min oförgripliga tro, mine Hrr, att det gifves mera än eli sätt
ali comprometlera sig då man styrer. Det ena är att begå directa
misstag och derigenom förspilla det understöd af folk och representation,
som hvarje Styrelse måste äga, för alt uppfylla sin
bestämmelse, men det andra är att göra intet, der ett stort och
erkändt behof högljudt fordrar handling och kraft. Man talar
här om positioner, och säger, alt det är förmånligare för Regeringen,
att ställa sig pä den sidan, der hon får begagna sitt veto.
Den tid jag sysselsatte mig med studier i strategien, så inherntade
jag också åtskilligt om värdet af positioner, men jag fann
tillika alltid såsom bestämd grundsats klart framhållet, alt positioner
aldrig böra betraktas annorlunda än såsom secundära medel,
och att sjelfva stridskrafterna, hvarmed de försvaras, i alla
händelser förblifva Imfvudsaken. Derföre tror jag också, att om
Styrelsen står sä länge qvar isin position, alt slridskrafterne (hvilka
här bestå i alla sansade medborgares bifall och understöd) öfvergifva
henne, så har hon, positionen må vara huru god som
helst, spelt ett sämre spel, och mera blottställt sitt anseende, än
om hon en gång misslyckades i en proposition. Detta är nemi.
någonting som i Sverige ingalunda bör betraktas så som i andra
länder, t. ex i Frankrike och England, der det representativa
systemet står på en helt annan ståndpunkt. Afslagna propositioner
från Konungen höra ju så godt som till ordningen för dagen
hos oss, åtminstone inträffar det flera gånger vid hvarje riksdag,
och jag förslår icke rätt hvarföre man just nu skall hafva en så
panisk förskräckelse för hvad som eljest anses föga anmärkuingsvärdt
ellei’ farligt för thronens anseende.
Jag har nu sökt ådagalägga de skäl, hvarföre jag tror, att om
man blott inskränker sig lill begäran om en comité, sä har man
visserligen inför allmänheten förklarat, att frågan bör hällas vid
lif, och alt man vill framkalla en litteratur deröfver o. s. v., men
någonting positivt, för alt föra den närmare fram till ett slutligt
resultat, har man efter min tanka dermed icke utträttat. Jag röstar
sålunda icke emot den begärda comileen, men anser att man
har stannat på halfva vägen.
Hr Akerman: Frih. Cederström har i dag, likasom i ett föreg:de
plenum, velat förebrå mig, alt jag kommer fram med grundlagsvidriga
förslag. Jag anser det icke kunna lyckas mig att öfvertyga
Hr Frilen om motsatsen, och jag skall icke eller försöka
det, utan tryggar mig vid Hr Gr. o. Laudtnes yttrande i detta
fall.' Jag skall icke eller upplaga tiden med någon förklaring, i
Den 14 Mars.
347
anledn. af Gr. Frölichs fråga, hvarföre jag gjorde denna motion i
sammanhang med milt förslag till gemensam tanka i representationsfrågan,
särdeles sorn Grefven sjelf hjelpt mig med svaret, då han
med sill lilliga och målande framställningssätt visade huru möjligen
en balancering kunde komma att inom Utsk. äga rum. Det är just
en sådan balancering, som jag med min motion åsyftade, emedan jag
fruktar, att det skall blifva särdeles svårt för Utsk. att sammanjemka
de skilda meningarne och jag i allt fall önskar, att Utsk. icke mätte
vidtaga någon åtgärd i detta hänseende, då vi af erfarenheten veta,
att dc Hesla eller åtminstone de vigtigaste frågor inom
Utsk. blifvit afgjorda genom den aflagda sedelns öppnande, och
denna fråga ostridigt är af för stort inflytande på samhällets väl,
för att man skulle slå tärning om utgången. Tvenne önskningar
hafva likväl blifvit framställda i afseende på min motion, som jag
måste besvara. Den ena var af Gr. Frölich, som begärde, alt jag
mätte ändra mitt yrkande om remiss så, att den begärdes till
Ekon.Utsk. i st. f« lill Const.Utsk. Ehuru gerna jag än skulle önska
hans röst till biträde för milt förslag, kan jag likväl icke gå
in härpå. Motionen Innehåller, alt för den händelse, att Const.-  Utsk. anser sig icke kunna medhinna att utarbeta eli förslag, så
skulle Utsk. föreslå den tind. skrifvelse!); och icke lärer Ekon.Ulsk.
kunna bedomina hvad Const.Utsk. i detta fall tior sig om. Gr.
Anckarsvärd har begärt, att jag mätte låta frågan hvila lill närmare
riksdagens slut. Jag kan icke medgifva denna begäran,
af det skäl jag nyss anförde, eller alt jag önskar, att Const.Utsk.,
inseende omöjligheten att sammanjemka meningarne, mätte utan
omgång vidtaga den af mig föreslagna utväg. Flr Gripenstedt har
yttrat sig emot delta förslag, derföre att han vill förmå Regeringen
att directe åtaga sig saken. Jag fruktar likväl att della icke
vore en klokt vald utväg. Det är godt och väl att Ständerna
erkänna sig oförmögna att lösa frågan, men tror väl Hr Gripenstedt,
om Konungen skulle till nästa riksdag afgifva proposition
oin en representationsförändring, att detta förslag skulle vinna de
fyra Ståndens bifall? Jag gör mig icke sådana illusioner. Ett afslag
äter skulle innefatta ett erkännande, att icke eller Konungen
vore mäktig alt lösa frågan; och om det således komme derhän,
att hvarken Konung eller Ständer kunde åstadkomma lösningen;
hvilken skulle väl då göra det? Jag fortfar alltså att anse
mitt förslag för närvarande utgöra det enda medel, hvarigenom
man kan hoppas att komma, om icke fullt, åtminstone närmare
lill målet.
Gr. Anckarsvärd: I anledn. af Frih. Cederströms yttrande,
ber jag all fä förklara, att jag aldrig sagt, att Const.Utsk. skulle
genom en remiss af denna motion blifva förpligtadt att upphöra
med sitt arbete, utan jag liar endast sagt, att det kunde anse sig
dertill berättigad!. En annan värd talare, hvars yttranden och
tankemeningar jag sällan har den lyckan att förslå, och hvaröfver
jag ingalunda linner skäl beklaga mig, har förklarat, alt afsiglen
med denna comité' borde vara att tillvägabringa en kritisk be
-
348
Den 14 Mars.
handling af Const.Utsk:s och af alla andra förslag till representationsreform.
Jag erkänner, att det är första gången i min lefnad,
sora jag hört framställas den åsigt, att Konungamakten borde
ställa sig i spetsen för kritiken och å bane bringa ströskrifter.
Man må säga hvad man behagar om pressen, så tror jag likväl
att kritiken mäste åt den öfverlemnas, och aldraminst torde Regeringen
böra sig dermed befatta. — Jag har hört här framkastas
den mening, att remiss å denna motion icke borde beviljas.
Detta är en illiberalism, som jag hoppas icke nu kan inom Ståndet
komma i fråga, ebarn jag sjelf fordom någon gång fått vidkännas
en sådan. Jag tillstyrker således remiss, ehuru jag icke
biträder sjelfva motionen.
Hr Hjerta: Jag ber att få möta Gr. Anckarsvärd förra anförande
med en liten anmärkn. Grefven har ansett en comité
ändamålslös, på grund af den erfarenhet vi hittills baft af comitéer.
Nyttan af en comilés verksamhet, mätte likväl förmodligen till
en stor del bero på beskaffenheten af de ledamöter, af hvilka den
är blifven sammansatt. Förhållandet härstädes har vanligen varit,
att comite'er blifvit bildade på grund af någon Ständernas önskan
om företagande af en reform af några missbruk, eller föråldrade
delar i statsskicket. Men då, såsom man icke otydligt kunnat
skönja, den innersta grunden eller viljan att tillvägabringa dessa
reformer saknats hos den, som tillsatt dessa comitéer, så hafva
de blifvit sammansatta af så disparata elementer, alt en Babylonisk
förbistring inom dem uppstått. Om deremot Regeringen vill
gå Ständernas önskan till mötes och verkligen sträfvar efter samma
mål, så föreställer jag mig, att Regeringen tillsätter denna comité
i någon bestämd riktning, så att Regeringen ifrån samma
ögonblick skall sägas hafva tagit saken i sin hand, och att comile'en
till en viss grad kan anses såsom uttryck af Regeringens egen
åsigt. Då tror jag icke såsom Gr. Anckarsvärd, alt en sådan comité'
är öfverflödig, utan tvertom är en god och loflig utväg för
att vinna just det af Hr Grefven afsedda ändamål, att Styrelsen i
och med detsamma framträder.
Jag bar ännu några ord att tillägga. Jag hoppas, alt R. o.
Ad. skall gifva mig det vitsord, att jag i allmänhet icke upptagit
tiden inom detta Hus med alt tala om saker, som icke höra till
ämnet, men denna gång måste jag anhålla alt få yttra några ord,
i anledn. af en värd talares anförande här mitt emot, emedan måhända
mitt förra yttrande föranledde honom alt uppträda. Han
har nemi. anfört, såsom ett närmare uttryck af sin egentliga mening,
att han ville framkalla en litteratur i representationsfrågan,
för att upplysa de förvillande omdömen, som spridas af publiciteten
bland allmänheten. Det är icke sällsynt att pressen inom
detta Hus får uppbära hårda tillmålen, och jag tror, alt det icke
är längre sedan än i förrgår, då en annan ledamot ganska hardt
ansatte densamma för de förvillande satser den skulle uttala i dessa
och andra för fäderneslandet vigtiga frågor. Jag vill ingalunda
förmena dessa Hrr att hysa hvilka åsigter de behaga om prés
-
Den 14 Mars.
349
sens egenskap; men jag vill blott till dem sjelfva hemställa om
det finnes något logiskt sammanhang i deras yttranden. Då t.
ex. Gr. Horn talat om pressens förvillande omdömen, särskildt i
denna sak, så har han glömt, att pressen består af många beståndsdelar.
Om vi betrakta hvad pressen företett i representationsfrågan,
så skulle jag till fullkomligt aritmetisk visshet kunna bevisa,
all åtminstone 4 eller 5 gånger så mångå skrifter hafva blifvit
ulgifna emot det förra Const.Utsk:s förslag lill en representationsförändring,
som för detsamma, det vill säga, att de flesta skrifter
försvarat den mening, som Grefven bilrädt. Jag kan derföre visserligen
icke finna underligt, att den värde Grefven, som anser
t. ex. ledamöter i den högre kammaren böra tillsättas minst på
lifstid, skall finna allt, som strider emot en sådan åsigt, vara förvillande
för allmänheten; men emedlertid, då han tillämpar detta
på pressen, så kan han ju dermed omöjligen mena pressen i det
hela, han skall väl åtminstone undantaga de pressens producter,
hvilka hållit med honom, och de äro ju de flesta. Förmodligen
är det således tidningspressen han menar, men han kan lika litet
syfta på hela tidningspressen, ulan det måste då vara endast
på de organer af denna press, som hafva en motsatt åsigt med
honom. Om nu detta är förhållandet, så hemställer jag, om icke
uti ropet på pressens förvillande omdömen i det hela ligger en
hög grad af intolerans, som man kunde aflägsna från debatterna
i Riddarhuset. Men dessutom vet jag icke, alt ens den klandrade
delen af pressen yttrat sig på ett sätt, som ger den ädle Grefven
full anledning, att deröfver fälla ett sådant omdöme. Jag skulle
tro det vara en pligt hos hvarje ledamot, som gör sådana anklagelser,
åtminstone göra ett försök ali uppgifva hvarpå de sig stödja.
Eljest hafva de icke någon annan effect, än att såsom andra
tomma ord förklinga mot väggarne och taket i denna sal, utan
att någon deraf förskräckes.
Gr. Frölich: Genom den siste talarens uppträdande hafva
vi fått en episod om pressen, hvarom ganska mycket skulle kunna
tilläggas, men jag vill icke deruti ingå, utan får endast gifva den
värde talaren tillkänna, att jag redan under hans frånvaro en af
dägarne har sökt att taga pressens försvar, ehuru icke precist deu
värde talaren och hans tidningspress. Icke eller har jag egentligen
begärt ordet för att svara Hr Akerman, ehuru jag kanske
haft anledn. att göra det i så måtto, att då han nu förklarar sin
intention med förslaget ifrån början hafva varit alt åstadkomma
en balancering inom Utsk., jag velat anmärka, det jag i hans ställe
nog hade ansett mig skyldig genast anmäla en sådan afsigt, men
deremot knappt efteråt haft contenance alt erkänna den. Men
hvarföre jag egentligen begärt ordet, är för att på säll och vis
instämma med hvad Hr Gripenstedt sagt. Redan för eli. par dagar
sedan yttrade jag mig anse splittringen och misstroendet till
personer vara så långt komna, att jag icke kände mera än
en enda person i Sverige, som ännu och så länge det kunde räcka
vore populär nog för att stiga fram och bjuda alla att förena
350
Den 14 Mars.
sig om en af honom sjelf framlagd tanka i representationsfrågan. Jag
styrktes ännu mera i denna åsigt, då jag hörde Hr von Hartmansdorff
häromdagen erinra oss om den bekanta ledamoten i Natioualconventet,
som ansågs bestämma sig så klokt, derföre att han
alltid voterade Ivertemot en viss person, till hvilken han hyste
en hög grad af misstroende. Jag fruktar, alt de fleste Ståndsledamöter
anse det för närvarande såsom bevis på klokhet, alt icke
förena sig om någon mening, som kommit ifrån annan ledamot
och att hysa misstroende lill alla. Så långt har det säkerligen
kommit hos oss; man misstror på ett eller annat skäl hvarje per
son,
som inom eller utom representationen stiger fram med ett
förslag, och deruti att han vågat föreslå något, linner man ett godt
motiv att motarbeta honom. Problemet för Regeringen, då den
skall utse ledamöterne i den tillämnade comiteen, blir sålunda
oändeligen svårt; ty hur skall den finna några personer, som icke
genast öfverhöljas med misstroende och tillmälen af aristocrater
och bureaucrater eller än värre, af doctrinärer eller utopister? Den
talaren, som sist hade ordet, ansåg väl nödvändigt att Regeringen
utsåge dessa ledamöter i en bestämd riktning. Men deri har jag
svårt att instämma. Deruti finnér jag ingenting annat än ett bemödande
hos denne talare att äfven i denna väg få gifva tonen
och sjelf bestämma den s. k. riktningen, och just derföre tycker jag
mig kunna emotse, alt andra skola träda upp för att bestrida åtminstone
att just han skall utpeka riktningen. Följden blefve då,
såsom våra bröder Norrmännen säga, att deraf ingenting komme
lid. Valet af personer, det medgifves af alla, är just den kinkiga
punkten, men så mycket kan en hvar se, att hvarje ensidig riktning
dervid skulle compromettera Regeringen fullt ut så mycket
som afgifvandet af en K. propos., hvilket är hvad man synes vilja
undvika. Om Ständerna verkligen önska en ny represcutationsform,
men erkänna sig icke kunna sjelfva tillvägabringa en sådan,
så böra de väl åtminstone icke söka på förhand determinera Konungens
beslut i den delen, eller meddela honom något annat än deras
egen oförmåga till verket. Och det synes mig verkligen
temligen oförskämdt, att en medlem af det Stånd, som icke
förmår reda sig sjelf eller sitt Ständ i fråga om uppställande
af en för Ståndet antaglig gemensam tanka, skall nu fördrista
sig bestämma den riktning Regerigen bör taga i samma
fråga. Jag hoppas dock ett. sådant förslag icke måtte föranleda
till något detta Stånds beslut. Då lyckligtvis icke eller någonting
sådant innefattas uti motionen i dess närvarande skick, och då
jag jemväl hört, att PresleSt. redan skickat densamma lill Coust.-  (Ilsk. så anser jag mig saklöst kunna nedlägga mina förut yttrade
skrupler och rösta för bifall lill förslaget, helst jag alltid ansett
att det formella i saker sorn denna, der ingen politisk rättighet
äfven!yras å någondera sidan, är af mindre betydenhet, och i de
vigtigaste grundlagsfrågorne kunna måhända knappt några former,
sådane sorn våra, någonsin vidmakthållas i all deras strängbet,
ty då komme man aldrig ur Häcken.
Hr Aminoff, loll. Fredr.: Frågan syne* mig vara helt
D en 14 Mars.
351
enkel den: vill R. o. Ad. en förändrad och förbättrad representation
eller ej? Och svaret är temligen gifvet, om jag skall dömma af de
yttranden, som här blifvit afgifne. När man således vill saken,
måste man ock välja medlen dertill, och dessa äro i nuvarande
förhållanden, antagandet af Hr Åkermans motion; emedan det är
rent omöjligt för Consl.Utsk., att under den korta tid, som återstår
af riksdagen, medhinna att, af de från RiksSl.-n ingående
olika förslag uti representationsfrågan, uppgöra något allvarligt beståndande.
Det är allmänt kändt och R. St. meddeladt genom
Talmännen, alt K. Alts önskan är att kunna afsluta riksdagen d.
21 nästkommande April. Till denna lid hafva vi ungefär 30 arbetsdagar,
hvaraf en stor del åtgå till R. St:s plena, hvilka merendels
äro oftare, allt som riksdagen närmar sig sitt slut, hvaraf åter
följer, alt ett ganska ringa antal dagar blifva öfrige för Utsk:sgöromålens
handläggning.
der för alt utarbeta ett förslag till en förändrad representation,
som nu varit under R. o. Ad:s öfverläggning, och hälften af denna
lid åtgår säkerligen för Uisk. att af de olika tankarne inom
RiksSlm kunna utarbeta något fullständigt helt, hvarigenom sambandet
emellan lmfvudgrunderne och dithörande detaljer icke rubbas.
Hr Akerman, inseende omöjligheten för Consl.Utsk. att inom
den korta tid af fem veckor, som ännu återstår af riksdagen, kunna
få något nytt förslag till en förändrad representation färdigt,
har derföre framställt den motion, att, i sådan händelse, R. St.
måtte hos K. M. i und. anhålla, del täcktes K. M. låta nedsätta
en comité' till utarbetande af ett nytt representationsförslag. Detta
förslag bör vara färdigt och tryckt före nästa riksdag, på det
allmänheten deraf må erhålla tidig kännedom, men synnerligen
de riksdagsmän, som komma alt handlägga ärendet, icke må sakna
kännedom af detsamma, innan de till riksdagen anlända.
Denna comité' bör vara fullkomligt oberoende af Regeringen och
af Ständerne, v. s. sjelfständig i ordets vidsträcktaste bemärkelse
tagen. Genom ett sådant sjelfberoende hos comiléen, afmätas säkrast
och bäst de olika intressena, utan att någon förlryckes. Och
man skall snart finna nödvändigheten deraf, att man å alla sidor
mäste göra mer eller mindre concessioner, så framt det stora hela
skall gä fram, nemi. allmän belåtenhet och allmän nytta.
Man bör ej glömma hvad en talare här yttrade d. 28 sisth
Aug. ”att sedan frågan om en förändrad representation en gång
blifvit väckt, kan den numera ej förfalla;” och jag tillägger, alt
denna fråga återkommer riksdag efter riksdag, måhända under
olika former, tills den slutligen sjelfmant gör sig gällande. Må
man derföre akta på liden och dess tecken, såsom varande ej utan
sin stora betydelse.
Man har framlagt det förslag, alt R. St. skulle hos K. M. i
und. anhålla, det täcktes K. M. låta uppgöra ett förslag till en
förändrad representation och såmedelst gifva sina åsigler tillkänna.
Detta vore alt öfverflytta den makt K. M. äger på R. St., och K.
M. ikläda sig den rätt Ständerne innehafva. Jag frågar eder, mine
Hrr, kan man tro, alt K. M. hvarken vill eller bör derpå ingå?
352
Den 14 Mars.
Rikets Ständer anhöllo vid sista riksdagen hos K. M. om ett
dylikt förslag; detta förslag har uteblifvit och det pä ganska visliga
grunder. Jag tillstyrker R. o. Ad. ali antaga Hr Åkermans
motion.
Ofverläggningen förklarades härmed vara slutad, hvarefter
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle, alt
Hr Åkermans ifrågavar. motion blefve remitterad till Consl.lJtsk.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå IL Ex. tillkännagaf,
att han funnit ja hafva öfverrösta! nej.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s d. 1 och 5 dennes på bordet
lagda mern. N:o 29, med förslag om uteslutande nr li § Riksd.-  Ordn. af stadgandet, ang:de ofrälse valförrättare för BondeSt.,
hvarjemte enär R. o. Ad. sistnämnde dag, beslutat att uppskjuta
pröfningen af detta mål lills BondeSt. fattat sitt beslut i ämnet,
nu upplästes sagde Stånds prot.utdr. af meranämnde dag, som utvisade,
att BondeSt. antagit ifrågavar. grundlagsändringsförslag
att hvila till nästa riksdag, för att då i grundlagsenlig ordning
handläggas.
Gr. Spens, Jacob Melcher: Dådetta mern. förra gången
förevar, tog jag mig friheten framställa ett yttrande, som skulle
kunna på något sätt anses såsom en anmärkning emot detta förslag.
Jag vill nu endast anmäla, att jag ieke yrkar någon propos.
om dess förklarande för Ståndets gemensamma tanke.
Då härefter icke gjordes någon anmärkn. emot Const.lltsk:s
förevar, förslag, blef detsamma, uppå derom framställd propos., af
R. o. Ad., enligt 56 § Reg.F., antaget att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag.
Frih. Raab, Adam Christian, anförde skriftligen:
Sällan plägar jag belasta R. o. Ad:s prolocoll med reservationer,
ty hvad den ene eller aDdre individen tänkt eller talat,
är i allmänhet så underordnadt — af sådan obetydlighet — mot
saken, som sandkornet i timglaset.
Men det gifves, under vissa perioder af Statens lif, lifsfrågor,
som icke blott ådraga sig det närvarande ögonblickets uppmärksamhet,
utan skola inlaga betydelsefulla rum i dess historia. Af
sådan art anser jag den nu i fem dagar discuterade frågan vara,
och i sådana är det ej utan vigt för individen, att hans namn ej
må skyldra för andra handlingar, än dem, till hvilka han är saker.
Af denna anledn. och då jag i dessa debatter ej mera än
tvenne gånger haft ordet, ber jag alt reservationsvis i prot. få
nedlagdt det tillkännagifvande, att jag, allt sedanden sista gnistan
af hopp om lycklig lösning af frågan vid detta tillfälle slocknade
med utgången af voteringen om Hr Lagerhjelins motion, ej deltagit
i voteringarne. Jag har således ingen ära af de skenbara
segrar, som här vunnits, men jag afsäger mig ock inför samtid
och
Den 14 Mars.
353
och framtid allt ansvar för den ovilja i nationens tänkesätt, det
försvagande af adelskapets anseende, den bitterhet i förestående
strider, som majoriteten, efter min förmening, framkallat.
Gr. af Ugglas, Carl Ludv. Fredr., uppläste följande:
Vid början af den discussion, som ronde Const.Utsk:s mern.
N:r 26 förevarit, höjde sig röster inom detta Hus, varnande R. o.
Ad. att icke i strid emot grundlagens mening sträcka sin granskning
och sina åtgöranden utom de grunder, Const.Ulsk. uti sitt förslag
framlagt. Hade R. o. Ad. lyssnat härtill, hade intet klander
emot R. o. Ad:s åtgärder kunnat framstå, och Const.Utsk. ensamt
fått, enligt grundlagens ord och mening, ansvarat för alla de misstag
och missförslåenden dess förslag innehåller. Dock, hänförd af
obenägenhet emot förslaget, samt med stöd af föreg:de riksdagars
praxis, företog sig R. o. Ad. att, ogillande förslaget, framställa en
mängd olika grunder, på hvilka ett nytt förslag skulle uppföras.
Från och med denna stund iklädde sig R. o. Ad. ansvaret för de
grundmeningar, sorn till Const.Utsk. skulle återremitteras, och den
gemensamma lankan blef ett uttryck af R. o. Ad:s åsigler. Föredragningen
af de särskilda förslagen fastställdes, och, enligt förra
riksdagars, af Hr von Hartmansdorff äfven förordade ordning, ställdes
sist de förslag lill mindre betydliga ändringar af Utsk:s mern.,
några medlemmar föreslagit. Processen började. Det ena förslaget
förkastades efter det andra, och steg för steg leddes R. o. Ad.
till alt icke mera äga annat val, än altantaga ett förslag likartadt
det de nyligen förkastat, eller att, med föga ingripande förändringar
såsom sin gemensamma tanka antaga Utsk:s förslag; ett förslag,
hvilket, strängt ogilladt, till och med af dess, jag vågar säga
det, få anhängare, vid början af discussionen icke försvarades, — troligen
för att icke derigenom väcka Ståndets uppmärksamhet, och
för att sedan, med den förenade kraften af stundom sophismens bevisning
och af nödvändighetens tvång, framhållas; — ett förslag, om
hvilket dess egen upphofsman i går utsade, att det aldrig kan hoppas
framgång. Jag nekar ej, att planen varit väl anlagd, och att
utgången skulle vara välkommen för dem, som i embetsmannainflytandet
se fosterlandets enda räddning, välkommen för den ledamot
af detta Stånd, hvilken i går liknade Staten och representationen,
saknande ett sådant inflytande, vid ett skepp öfvergifvet
af sjömännen och endast af landtbom- bemannad!, och hvilket snart
likt ett redlöst vrak skulle flyta öfver till Ryssland. Jag protesterar
emot delta uttryck, och jag tror ej, att den glödande frihetskänsla,
den oböjliga sjelfständighetsanda, sorn under Engelbrecht,
Sturar och Wasa räddat fäderneslandet, ännu kolnat i Svenska
bröst. Jag reserverar mig emot R. o. Ad:s beslut ronde den gemensamma
lankan.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, hurusom Gr. Gyldenstolpe,
Ant. Gabr., under öfverläggningen rör:de Const.Ulsk:s mein.
N:o 26, i fråga om nationalrepresentationen väckt ett då bordlagdt
8 H. 45
354
Den 14 Mars.
förslag om utsättande af viss tid, inom hvilken förslag till gemensamma
tankar i ämnet borde framställas, hvarjemte II. Ex. yttrade,
att sedan numera berörde öfverläggning blifvit slutad R. o.
Ad. torde finna, att Gr. Gyldenstolpes förenämnde förslag vöre
förfallet.
Ropades' ja.
Föredrogs ånyo Stats-, Bevilln.- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utskms betänk. N:o 53, i anledn. af väckte motioner, ang:de restitution
af skatt för bränvin, som till utrikes ort exporteras.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag anade icke, när jag
gick till Riddarhuset i dag ott detta mai, kunde nu förekomma,
så att jag icke har betänk, med mig; men såsom jag vill minnas
grundar det sig på en motion af Hr Tornerhjelm, alt R. St. skulle
bevilja en restitution af bränvinsbränningsskatten af 2 sk. per
kanna. Utsk:n hafva funnit för godt att alsia denna motion, men
för min del kan jag icke finna annat, än att det åsyftade ändamålet,
att nemi. bereda export och derigenom i sin män minska
inhemska consumtionen af en vara, som är skadlig för sederna är
godt. Jag röstar derföre bifall till motionen och afslag å betänk.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: I motsats med den
siste talaren, tillstyrker jag bifall lill Ulk:ns betänk. Man plädar
medgifva restitution af skatter för näringar, som man vill uppmuntra,
men icke för dem, som man anser redan mera än tillräckligt
florera. Det är vid första påseende klart för hvar och en att
detta förslag icke skulle leda till minskad, utan (ill ökad bränvinsbränning,
ty icke exporterar man bränvin till främmande länder
så länge man med fördel kan afsätta detsamma inom landet. Förslaget
skulle dessutom i sin tillämpning möta de yttersta svårigheter
i afseende på controllen, och skulle i de flesta fall möjligen
endast leda till underslef. Om del på detta sätt skulle hända att
man fick restitution af bränvinsskatten för det man exporterade
vatten, så torde saken icke lända till särdeles nytta för det allmänna.
Jag afstyrker således Hr Tornerhjelms motion.
Hr Printzenskjöld, Carl: Visserligen kan det äga sin riktighet,
såsonPGr. Mörner anfört, att man i allmänhet beviljar exportpremier
för att uppmuntra en näring; men del saknas icke eller exempel
att exportpremier beviljas för sådana fall, då icke tillräcklig
afsättning finnes inom landet för en vara, som der tillverkas och
till denna cathegori torde bränvinstillverkningen i Sveri°-e höra
räknas. Alt tvinga den mängd stora bränvinsfabrikanter sora
finnas här i landet, att nedlägga sin rörelse, tror jag hvarken vara
billigt eller öfverensstämmande med en riktig statsekonomi Vi
hafva i detta fall andra länders exempel alt följa. I Preussen
der bränvinsbränningen är uppdrifven till en alldeles otrolin- grad’
har Regeringen, hvilken man i detta land icke lärer kunna före’
brå bristande insigter i statsekonomien, beviljat en högst betydlig
premie för exporten af bränvin, så hög alt, efter hvad mi<- är sagdt
Den 14 Mars.
355
denna exportpremie är 6 sk. högre, än hvad som i bevillning för
sjelfva tillverkningen erlägges. Afven Danmark har fastställt icke
obetydliga exportpremier. Man mäste ihågkomma, att denna fabrikation
medtager en mängd landtmannaproducter, som eljest
måhända skulle finna ganska trög afsättning. Det är ett factum,
som ingen lärer kunna bestrida, att i samma mån som consumtion
af en vara kan beredas, i samma män stiger äfven productionen, och
liflighet åstadkommes derigenom inom landet. Skulle den lyckliga
händelse inträffa, alt man kunde tillverka t. ex. dubbelt så mycket
bränvin i landet som nu, under förutsättning, att detsamma varder
cxporteradt, så tror jag, att landet i industrielt hänseende skulle
ganska betydligt förkofra sig. Jäg tillstyrker således återremiss å
betänk, med anhållan, att de sammansatta Utsk:n måtte taga Hr
Tornerhjelms motion i närmare öfvervägande.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Det är otvifvelaktig!,
att exportpremier ofta befunnits ändamålsenliga och nyttiga,
men de äro derföre icke tjenliga för ailä slags varor, utan
detta måste bero af varans beskaffenhet. Exportpremier för bränvin
skulle sannolikt medföra alt denna rörelse, för en större penningevinst,
komme att mest drifvas i stora fabriker, och jordbruket
skulle således icke deraf få någon nytta. Oaktadt våra vidsträckta
betesmarker, äro vi redan nu skattskyldige till främmande
länder för victualievaror. Den riktiga vägen alt afhjelpa detta
hafva Ständerna efter min tanke vidtagit, genom att hos K. M.
anhålla, det den Finska traktaten måtte upphöra, hvarigenom Finska
victualievaror (ingo mot en nedsatt tull till Sverige införas.
Emedlertid bevisas häraf, att landet ännu icke är i den belägenhet
att det kunde sanskyldigt profitera af en export af bränvin,
som jag dessutom icke vet hvart den skulle ske, ty Norrige ensamt
lärer väl icke kunna consumera så mycket. Härtill kommer
en omständighet, som i tullfrågan ständigt och jemt föredrogs af
den värde talaren på andra sidan, som sökte den rätta medelvägen,
men hvilken omständighet han nu synes glömma. Del är
nemi. den, att vid bestämmande af tull man skall akta sig för
boga tullar, äfven der skydd behöfves, för att icke uppmuntra lurendrejeri.
I våra skärgårdar torde det gränsa till omöjlighet att
tillse, att icke det exporterade bränvinet stannar på våra klippor,
för att sedan åter lurendrejas in. Eller kanske man förer det
till Bornholm och sedan tillbaka lill Sverige, för att få exportpremier
på två ställen. Jag tillstyrker bifall till Dtsk:ns betänk.
Frih. Raab: Man har frågat hvilka länder, som skola laga
emot vårt bränvin. Jag frågar då, hvilka länder taga emot Danmarks
och Preussens? Tidningarne hafva upplyst, att mycket skickas
till Westindien, och förmodligen får der rum mera bränvin
än hvad sorn kommer från Danmark. Man har vidare talat om
att exportera vatten, m. m.; förmodligen hafva de Herrarne icke
läst det förslag Hr Tornerhjelm afgifvit, till betryggande deraf att
icke dylika missbruk skola kunna äga rum. Han har nemi. föreslagit,
att icke allenast bevis skall lemnäs på att varan är tillver
-
33 G
Den 14 Mars.
k ad i Sverige och att varan verkligen afgålt härifrån, utan äfven
bevis från consuln på den ort, dit bränvinet skickas, alt det verkligen
dit ankommit. Detta synes innefatta tillräcklig controll, och
dessutom måtte det vara Regeringen och dess embetsman öppet
att, om så erfordras, föreskrifva flera controller i detta afseende.
Innan jag fortsätter mitt yttrande, anhåller jag dock nu om upplysning,
huruvida underrättelse erhållits om de öfriga Ståndens beslut
i ämnet.
I anledn. häraf tillkännagaf undert. Ridd. se c re t., att någon
underrättelse om af de öfriga RiksSt:n röride förevar, betänk,
fattade beslut ännu icke hade ankommit, hvarefter
Frih. Raab fortfor:
Hr von Hohenhausen har vidare sagt, att landet blifvit skattskyldigt
till andra länder för victualievaror. När jag nyss nämnde,
att Preussen och Danmark årligen exportera betydliga qvantiteter
bränvin, och det är kändt, att dessa länder jemväl exportera
victualievaror; så torde deraf inses, att bränvinsexport icke behöfver
göra ett land skattskyldig! för victualievaror. Jag tror, att vårt land
äger stora ressourcer, både för bränvinsproduction och production af
victualier, blott dessa ressourcer varda ändamålsenligt anlitade. Dessutom
ber jag att få fästa uppmärksamheten deruppå, att dessa exportpremier
alldeles icke förorsaka någon statsutgift, ty i samma mån,
som bränvin exporteras, får också Slaten sä mycket mera bevillning
af tillverkningen. Det är icke egentligen det råa bränvinet,
som bör exporteras, utan spriten, och denna har på Hamburgs
börs gått och gällt såsom en allmän handelsvara. Jag kan derföre
icke annat än tillstyrka bifall lill Hr Tornerhjelms motion och
afslag å Utsk:ns betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Meningen med ifrågavar. förslag
skulle väl vara att befordra bränvinslillverkningen. I Frankrike
finnas, efter hvad jag hört sägas, vissa fabriker, der arbetarne,
för att skydda sig emot giftiga ångor, nyttja glasmasker. Om sådane
äfven kunde anskaffas för innevånarne kring brännerier, skulle
jag icke vara så mycket emot detta förslag, men hittils har
man haft den erfarenheten, att der mycket bränvin finnes, der supés
också mycket, hvarföre jag finner mig böra afstyrka motionen.
Hr Tornerhjelm, Rudolph: Ehuru lifligt jag skulle önskat,
alt denna min motion blifvit af R. St. bifallen, och ehuru
lätt det skulle vara alt vederlägga de anmärkh:r, som emot densamma
blifvit gjorda, afstår jag likväl derifrån, då 3 Stånd redan
godkänt Ulsk:s förslag och frågan således kommer att förfalla.
Frih. Åkerhjelm, Joli. Carl: Det är med anledn. deraf,
att jag hört en ledamot helt och hållet missförstå syftningen af
denna motion, som jag begärt ordet. Meningen är nemi. icke
att uppmuntra production, utan meningen är att få exporterad ur
landet en vara, hvars consumlion inom landet anses skadlig. Jag
förstår således icke hvarföre just de ledamöter, som, i fråga om
tull-lagstiftningen yrkade, att man borde söka göra exporten så stor
Den 14 Mars.
357
och importen så liten sora möjligt, icke äfven vilja befordra exporten
af denna vara. Jag anhåller om bifall till Hr Torner*
hjelms motion.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Regeln: ”Hvad J viljen
att andra skola göra eder, det görer J ock dem,” gäller äfven om
handel och vandel. Hvad man anser skadligt inom landet, måste
äfven vara skadligt för andra länder. Kärleken till nästan, som
förmodas finnas hos bränvinsbrännare, lika väl som hos andra menniskor,
borde väl förmå dem att icke vilja påföra andra ett ondt,
som dc anse sig icke böra påföra egna landsmän. På denna grund
anhåller jag om bifall till betänk.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge
de emot Utsk:s betänk. N:o 53 gjorda anmärkn:r föranleda lill
delsammas återremitterande.
Ropades nej.
Propos. å bifall till detta betänk, blef sedermera framställd
och besvarad med starka ja, blandade med nej, hvarpå H. E. förklarade,
det han trott sig finna, att R. o. Ad. bifallit den sednast
gjorda propos.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
■ noomi
-
Lördagen den 15 Mars 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 4 prot.uldr., deraf ett för den 10, 11, 12, 13 och
14 dennes och 3 för sistnämnde dag.
Öppnades Hrr Electorers lista vid val af en ledamot i Allm.-  Besv- och Ekon Ulsk. efter N:o 293 Frih. Falkengren, Fullm.
Gr. Hamilton, Malcolm; och befans dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 2253, Hr von Holst, Hans Gram.
Öppnades jemväl Hrr Electorers lista vid val af en ledamot i
StalsUtsk. under den ledamoten i detta Utsk. N:o 2209. Hr af Har
-
358
Den 15 Mars.
mens, Henrik Otto, medgifna 3:ne veckors ledighet, från och med
den 12 dennes beräknad; och befans dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1885, Hr Arnell, Fullm. Hr Hägerflyckt, Nils Henrik.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Berg von
Linde, Joli. Albrecht, anmält, det han vore nödsakad att afresa
från riksdagen, och derföre anhöll att blifva entledigad från sin
befattning såsom ledamot af såväl Stats- som Ridd.Utsk., men att
likväl få bibehålla sin riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. biföll denna anhållan, hvarefter Hrr Electorer af
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodades, att vid deras nästa
sammanträde återbesätta de genom Hr Berg von Lindes afgång
ledigblifne ledamotsplatser i Stats- och Ridd.CJtskm.
Föredrogs ånyo Bevilln.Utsk:s d. 10 och 14 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 29, i anledn. af anmärkningar emot betänk.
N:r 13, ang:de stämplade pappersafgiften.
Detta utlåt, företogs punktvis lill afgörande.
l:sta punkten, ang:de charteesigillatx-förordningens 2 §.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Med denna sak har jag
egentligen intet haft att göra; men hvad språket beträffar, vill jag
vördsamt hemställa till R. o. Ad., om man icke lämpligare kunde
uttrycka sig på ett annat sätt. Utsk. har sagt: ”Stämpladt papper
till såväl hela ark som biläggningschartor skall vara att tillgå på
följande värden, till hela ark: 3, 4 och 6 skillingar, samt lill biläggningschartor
3, 4” etc. Mig synes, att det är onödigt att två
gånger upprepa hela ark, och biläggningschartor, utom det att språket
blefve lättare, om det hette: ”Stämpladt papper skall vara att
tillgå af följande värden, nemi. hela ark å 3, 4, 6, 8 och 12,
sk. samt biläggningschartor å 3, 4, 5, 6 etc. sk.”
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s utlåt. ang:de 2 §, med den af Hr von Hartmansdorff
föreslagna förändring.
Ropades ja.
2:dra punkten, ang:de 1 mom. af 3 §, och 3:dje punkten,
ang\de utbyte af orden ”skrifvas på" emot orden ”förses med"
i flere f öljande §§.
Biföllos.
4:de punkten, ang:de förändrad lydelse af det under rubriken
Testamenten i 4 § 3 mom. litt a), rör-.de befrielse
från char lee si gillat a: af gift, förekommande stadgande.
Hr von Hartmansdorff: I Ulsk:s betänk, är sagdt, att
R. o. Ad. återremitterat denna punkt. Jag vill visserligen icke
betvifla Ulsk:s uppgift, men mig förekommer såsom om Ståndet
hade fattat beslut i denna punkt; hvarom Ridd.Secret. torde få
meddela upplysning.
Den 15 Mars.
359
Då i anledn. häraf prot.utdr. rör:de R. o. Ad:s vid pröfningen
af Bevilln.Utskis betänk. N:o 13 fattade beslut efterskickades
från Cancelliet, anmälde sig och yttrade
Hr Printzenskjöld, Carl: Om mitt minne icke alltför
mycket felar, så var det Frih. Raab, som här gjorde anmärkn:r
emot Ulsk:s förslag och, under åberopande af Hr Aminoffs reservation
emot detta betänk., yrkade äterremiss på denna punkt,
hvilken också i följd häraf blef återremitterad.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag får vitsorda den uppgift
Hr Printzenskjöld lemnat, att jag, med åberopande af Hr
Aminoffs reservation, yrkade äterremiss på ifrågavarande punkt;
men då jag icke vågar tillägga mig förtjensten att äga ett så
starkt minne som Hr von Hartmansdorff, så tilltror jag mig icke
eller bestämdt säga, om R. o. Ad. biföll återremissen i denna
punkt. Jag tror icke att anledning är för handen att betvifla
hvad Utsk. i denna del uppgifvit.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Afven jag tror mig med säkerhet
kunna påstå, att Frih. Raab var orsaken till frågavarande
äterremiss, hvilket jag så mycket mera påminner mig, som det
föranledde en discussion inom Utsk. För öfrigt tror jag, att frågan
kan utan vidare discussion bifallas.
Undert. Ridd.Secret., som nu ifrån Cancelliet hade erhållit
det efterskickade prot.utdr., upplyste, att, då R. o. Ad. förehaft
Bevilln.Utskis betänk. N:o 13, Frih. Raab hade afgifvit ett
anförande med förslag till tillägg vid de i afseende på befrielse
från chart.sigill.afgift för testamenten gällande sladganden, samt
detta anförande, tillika med en annan ledamots i anledn. deraf
afgifne yttrande, blifvit remitteradt till Bevilln.Utsk., för att i sammanhang
med de af R. o. Ad. återremitterade delarne af förenämnde
betänk, behandlas.
Hr von Hartmansdorff: I sådan händelse afstår jag från
all anmärkning och tillstyrker bifall å Utsk:s betänk.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. Ulsk:s hemställan
om förändring af stadgandet i 4 §, rör:de befrielse från
stämpladt papper för testamenten.
5:te punkten, ang:de bestämmande af stämplade pappersafgift
erne för cummendeurs- och riddare-bref.
Hr Printzenskjöld: Vid denna frågas första handläggning
inom Bevilln.Utsk. föreföll en liflig discussion om beloppet af den
charta, som borde för de ifrågavarande commendeurs- oell riddare-brefven
öga rum. När betänk, efter återremissen ånyo handlades,
var discussionen lika liflig. Oaktadt allt hvad som vid
begge desse tillfällen ordades, har jag icke kunnat bli öfvertygad
om riktigheten af att belägga ifrågavarande handlingar med så
hög charta, som den Utsk. föreslagit. Jag föreställer mig att man
icke bör på detta sätt beskatta personer, hvilka K. M. finner värdiga
sin nåd och ynnest. Man kan icke förutsätta, att K. M. skul
-
3C0
Den 15 Mars.
le hedra personer med dessa utmärkelser, utan att de gjort sig
deraf förtjenta, oell man kan icke eller förutsätta, att K. M. skulle
göra skillnad emellan den rike och den som äger ingenting.
Det skulle således alltid sätta dels den, som gjort sig värdig sin
Konungs ynnest och äfven K. M., som vill visa någon en sådan,
uti en brydsam belägenhet, och den händelse är icke otänkbar,
att delta förhållande skulle nödga embetsmannen att undanbedja
sig den honom tillämnade nådebevisning. Jag linner det således
vara stridande emot all billighet och emot sakens natur, att man
belägger dessa comtnendeurs- och riddare-bref med högre charta,
än som för närvarande äger rum, samt tillstyrker derföre II. o.
Ad. vördsamt att vidblifva sitt vid första betänkandets föredragning
fattade beslut.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
afslå förevarande punkt af Ulsk:s utlåt, och vidblifva sitt
förut i detta ämne fattade beslut.
Ropades ja.
öde punkten, ang:ile uteslutande af det i afseende ä Serafimerorden
uti nu gällande författning förekommande uttrycket
”commendeurs-brefsamt införande af commendeursbref
af K. M:s Nordstjerneordens Stora Sors.
Frill. Raab: Det torde härvid böra tilläggas, att commendeursbref
af Kongl. Nordstjei neordens Stora Kors böra draga lika
charta som commendeursbref af Svärdsorden med Stora Korset.
Ilr von Hartmansdorff: Detta är redan iakttaget i Ulsk:s
betänk. N:o 13, der commendeursbref af K. Svärdsordens Stora
Kors och commendeursbref af K. Nordstjerneordens Stora Kors
äro belagda med lika stor afgift; så att något tillägg i delta hänseende
icke torde behöfvas.
Ulsk:s yttrande i denna punkt blef härefter af R. o. Ad. bifallet.
7:de punkten, ang:de Hr Rosenblads motion om nödvändigheten
, att, vid bestämmande af afgifterne å Svensk-Norrske
consulers diplomer m. ni., införa studganden, som icke förnärma
Konungariket Norriges rätt.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag kan icke med min
röst biträda Utsk:s förslag, att lemna Hr Rosenblads motion utan
afseende. Så obetydlig, som saken i pecuniärt afseeende är, så
vigtig är den i afseende å formen. Det går icke an att på det
ta sätt behandla en fråga, som så nära rörer statsförbundet emellan
Sverige och Norrige. Sverige äger icke rätt att äfven för
Norriges del beskatta consuler. Jag anhåller, att R. o. Ad. måtte
förkasta denna del af Utsk:s betänk, och vidtaga ett med Hr Rosenblads
erinran öfverensstämmande beslut.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Inseende rättvisan
af den grundsats, som legat till grund för Hr Rosenblads förslag,
hade
Den 15 Mars.
361
hade jag inora Utsi;, önskat att kunna bringa saken lill verkställighet;
men jag hemställer lill den värde (alaren pä hvad grund
Utsk. kunnat för K. St. framställa några i obestämda ordalag uttryckta
förslag, då detta Utsk. i afseende å hvarje fråga, som
kommer till dess behandling, åligger att afgifva ett bestämdt sådant.
Anraärkningarne, som kommit genom remiss från R. o.
Ad., innehålla vid slutet, att principen skulle hafva blifvit af
Unionscomitéen föreslagen och berodde på Rikenas begge nationalrepresentationer
att godkänna eller på annat sätt bestämma. Då
Bevilln.Ulsk. icke kan anses vara någon delegation af Unionscomitéen,
ännu mindre af båda Rikenas riksförsamlingar, så hemställer
jag till den värde talaren från hvilken utgångspunkt Utsk.
har skolat utgå, då det icke ägde några positiva fada att stödja
sid vid. Bevilln.Ulsk. kan icke annat än erkänna principen riktig;
men dä lill Ulsk.s kännedom icke kommit några andra upplysningar,
än underrättelsen om nyssnämnde af Unionscomitéen
gjorde förslag, sä hemställer jag lill den värde talaren hvad han
sjelf skulle hafva gjort, om lian deltagit i Bevilln.Utsk:s arbete.
Huru skulle Utsk. kunnat gå begge Rikenas nationalrepresentationer
i förväg? Skulle det varit lämpligt, all inom den Svenska
nationalrepresentationen föreslå stadganden, som, för att blifva
gällande, hade behöft sanclion af den Norrska, och som i alla fall
aldrig kunnat inflyta uti den Svenska beviiin.förordn.? För min
del linner jag icke annat, än all Utsk. handlat ganska rikligt, då
det erkänt grundsatsen, men tillika omförmält, att då saken ännu
icke blifvit hvarken af Unionscomitéen eller af båda Rikenäs representationer
utredd, Utsk. icke kunnat fästa något afseende
dervid.
Hr von Hartmansdorff: I öfverensstämmelse med hvad
jag förut yttrat, är jag i saken af den mening, som Frih. Palmstjerna
uttalat. Men jag erkänner med Gr. Cronhjelm, att, under
nuvarande förhållanden, har det haft sin svårighet för Bevilln.
Utsk. att i detta fall uppgöra någonting. Nu kan i mitt
tanka någonting annat svårligen beslutas, än en hänvisning lill
en blifvande reglering emellan de båda Konungarikena, hvilken
naturligtvis skall göras pä Konungens framställning. På det att
likväl det ena Rikets Ständer icke måtte i detta hänseende fatta
något beslut, som kunde anses gå det andra Riket för nära, så
hemställer jag, att R. o. Ad. mätte besluta en R. Sl:s und. anhållan,
det K. M. ville till Sveriges Ständer och Norriges Storting
afgifva nådig proposition om ifrågavarande afgifters bestämmande
och användande, samt att R. St. emedlertid bestämt denna afgift
så och så. Derigenom hade man både visat tillbörlig aktning för
det andra Riket och icke underlåtit att yttra sig för den tid, som
förflyter innan något gemensamt stadgande kan vidtagas.
Frih. Palmstjerna: Afsigten med min anmärkning har
ingalunda varit den, att likasom förevita Bevilln.Ulsk. någon brist
på uppmärksamhet i saken; men jag kan likväl icke derföre uti
8 H. ' 46
352
Den 15 Mars.
en fråga, som icke är alldeles utan vigt, frångå min öfvertygelse,
och får derföre bedja den värde talaren midt emot ursäkta, om
jag icke kan instämma i Utsk:s beslut. Grefven har frågat hvad
jag skulle hafva gjort, om jag varit i tillfälle alt bestämma della
beslut? Jag har äran svara, att jäg skulle hafva gjort på sätt
som följer. Jag skulle till R. St. hafva hemställt, att till K. M.
inkomma med ett förslag ungefärligen sådant, sorn det Hr von
Hartmansdorff nyss omnämnde; men likväl med det tillägg, att
jag skulle hafva föreslagit R. St. att till K. M. öfverlemna, ätt,
intill dess pä formlig och grundlagsenlig väg, genom öfverenskommelse
mellan båda Rikena, en uppgörelse härom kunnat blifva
träffad, vidtaga de åtgärder i afseende å sådana stämpelafgifter,
som K. M. kunde täckas pröfva lämpliga. En lämplig åtgärd vore
för öfrigt den, att afgifler af consuler, som hvarken äro Norrska
eller Svenska undersåter, deponerades och afsatles särskildt, ulan
att räknas bland Svenska statsverkets inkomster intilis det på
rättsenlig väg blifvit bestämdt hvart dessa summor skola gå. Om
de äfven äro obetydliga, så är det likväl icke likgiltigt huru man
i sådane saker förfar. Delta hade varit ett förslag, för hvilket jag
såsom medlem af Bevilln.Utsk. skulle hafva röstat, hvarföre jag
äfven nu instämmer i Hr von Hartmansdorffs förslag, med det
tillägg, att K. M. måtte täckas, intill dess saken kan blifva ordnad,
vidtaga de åtgärder K. M. finner med förhållandet öfverensstämmande
och lämpliga.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Mig synes, att
vi icke äga rättighet att beskatta Norrske undersåter. Det är
mycket enkelt alt göra den skillnaden, att de diplomater, som
äro födda Svenskar, skola beskattas efter Svensk lag, men att vi
icke äga rättighet att beskatta Norrmän, och en stor del af consulerna
äro födda Norrmän.
Gr. Cronhjelm: En värd talare har redogjort för hvad han
skulle hafva yrkat i Bevilln.Utsk:s ställe, sedan Hr von Hartmansdorff
uppgifvit sitt sednaste förslag. Att icke Bevilln.Utsk:s ledamöter
föllo på den mening, som nu af Hr von Hartmansdorff
blifvit framställd, må vinna sin ursäkt derigenom, att det just var
Hr von Hartmansdorff, som gjorde anmärkntr vid återremissen,
hvilka voro helt och hållit positiva i så måtto, att de yrkade, att
Bevilln.Utsk. skulle göra en bestämd skillnad emellan de consuler,
som äro födda Svenskar och de som äro födda Norrmän. Då
således sjelfva den ledamot, som yrkade återremiss i detta afseende,
icke förr än nu fallit på den tanken att afgöra saken genom
en skrifvelse till K. M., och en annan värd talare, först sedan
Hr von Hartmansdorff yttrat sig, fallit på alldeles samma
tanka, så torde det förlåtas Bevilln.Utsk:s ledamöter, att fördem,
i likhet med för Hr von Hartmansdorff, denna tanka icke förr
framställt sig.
I öfrigt, och med afseende på Hr von Hartmansdorffs anförande,
får jag till honom hemställa, om han icke skulle finna
lämpligare, att låta detta sitt yrkande hvila såsom särskild mo
-
Den 15 Mars.
363
lion på R. Sits bord; ty under den formen kan det komma till
Bevilln.Utsk:s handläggning och sedermera under de öfriga Ståndens
beslut. På sådant sätt är det mycket mera troligt att utgången
kan blifva den, som af både Hr von Hartmansdorff och
mig önskas, än om detta mr skulle komma att utgöra R. o. Ad:s
partiella beslut i ämnet, utan alt underkastas Ulsk:s vidare utlåtande.
I anledn. af hvad H. Ex, Hr Gr. Björnstjerna anfört, får jag
fästa uppmärksamheten derpå, att det dilemma, som här uppstår,
skulle vara lätt slitet, om inga andra consuler funnes än de sorn
voro födda antingen Svenskar eller Norrmän; men nu är förhållandet
sådant t., ex. med Anastasi och flera andra consuler, att
de hvarken äro födda Svenskar eller Norrmän; och således kan
man icke göra redaclionen sådan som H. Ex, föreslagit.
Hr Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Jag tror icke alt det fin
nes
mer än två utländningar med lön, som äro consuler, och i
alla fall kan man kanske bestämma, att desse utländningar skola
betala charla sigillala till Svenska statsverket, men omöjligt kan
detta bestämmas för Norrmän. Jag anser att grannlagenheten
emot det förenade Riket fordrar, att vi icke skola fatta ett sådant
beslut; således begär jag bestämdt, att ett undanlag måtte göras
för Norrmän.
Frih. Palmstjerna: Jag hemställer till Gr. Cronhjelm, om
vi icke, i st. f. små ömsesidiga recriminationer, om jag så får uttrycka
mig, kunde förena oss för ali söka vinna det beslut, som
synes vara pä en gång det mest billiga och det mest öfverensstämmande
med grannlagenheten. Jag vill derföre alldeles, förbigå
hvad Grefven sagt om milt upptagande af Hr von Hartmansdorffs
förslag; men om jag också bokstafligen skulle hafva upptagit
det, så gör jag mig derföre ingen förebråelse. Della vore icke
första gången, som jag biträdt Hr von Hartmansdorffs åsigter,
hvilket jag ingalunda fördöljer. Nu tror jag emedlertid, att vi,
i st. f. dessa små utvexlingar af ord, skulle kunna på ett ändamålsenligare
och med sakens kraf mera öfverensstämmande sätt
sysselsätta oss. Om Gr. Cronhjelms förslag, att Hr von Hartmansdorffs
anförande skall anses såsom en ny motion, är för ändamålet
lämpligare, så har jag icke någonting deremot; men i hvilket
beslut skall dä R. o. Ad. i denna punkt af betänkandet stanna?
Månne bifall? Då tror jag icke att R. o. Ad. förfarit med full
conscquens. Afslag kan icke eller ensamt beslutas; något annat
beslut måste fattas i ämnet. Dock öfverlemna!’ jag till de Herrar,
som äro mera bevandrade än jag uti våra riksdagsformer, att
uppgöra hvilken form för beslutet, som förer till målet, och dertill
vill jag för min del gerna samtycka.
Hr Printzenskjöld: På sätt Gr. Cronhjelm redan an
märkt
bar Bevilln.Utsk. erkänt riktigheten af de grundsatser,
som både Frih. Palmstjerna och Hr von Hartmansdorff uttalat.
Det är endast ronde sättet att göra dessa grundsatser gällande
hvarom frågan nu är. Jag tror, lika med Gr. Cronhjelm,
3lii
Den 15 Mars.
det vara alldeles omöjligt att, såsom saken nu står, kunna tillvägabringa
ett beslut med den kraft, att det ändamål, sorn Frih.
Palmstjerna oell Hr von Hartmansdorff söka, varder uppnådt.
Skulle deremot II. o. Ad. bibehålla stadgandet i nu gällande bevilln.
förordn., så bryter man å ena sidan icke grannlagenhetens
fordringar, emedan man endast bibehåller hvad som stadgadt varit
och stänger sig icke vägen alt för framtiden vidtaga det beslut,
som man (inner lämpligast. Om nu Hr von Hartmansdorff
anförande skulle erhålla formen af ny motion, så kunde, pä sätt
Gr. Cronhjelm erinrat, en förändring derigenom lättast ernås. Jag
tillstyrker således H. o. Ad. att vidtaga denna utväg och finner
icke att bifall till Ctsk:s betänk, i någon män häfver bundit händerna
på H. o. Ad. alt i anledn. af denna motion vidtaga ett
lämpligt beslut.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill, med anledning af Gr.
Björnstjernas anmärkning, lämpa min framställning efter hans.
Det enda, som R. o. Ad. hehöfde besluta vore, alt godkänna lltsk:s
förslag i afseende pä Svenskar och ulländningar, men derifrån
utesluta stadgandet om Norrmännen. Pä sätt Hr Gr. Cronhjelm
önskat, ville jag derjemte föreslå såsom ny motion, att K. M. täcktes
föranleda afgifternas bestämmande för Norrmän, då de utnämnas
till consuler, samt ali K. M. täcktes för framtiden afgifva
nådig proposition lill Sveriges Ständer och Norrige» Storling
rörande lika afgifter för sådana diplomer. Afgifterna komme dä
såsom jag förmodar att ingå till den gemensamma Handels- och
Sjöfartsfonden. På detta sätt blefve saken, såsom jag tror, för
tillfället rättast afgjord.
Frih. Cederström, Jacob: För min del får jag bestrida
alt förvandla Hr von Hartmansdorff» mening till motion, dä vi
nu afgöra ett betänkande ronde bevill ningen. Det är helt tydligt,
att om Ii. o. Ad. antager del af Frih. Palmstjerna, Nils
Fredr., framställda förslag till redaclion, sä blir detta Ii. o. Ad:s
beslut, hvarom förstärkta Stal slisk. får tillfälle att votera, om
icke de öfriga Stånden skulle vilja sig derefter jemka; ty det är
ganska troligt, att de öfriga Ståndens ledamöter, när de erhålla
kännedom om ii. o. Ad:s skiljaktighet i frågan, icke vidblifva sitt
beslut, utan öfvergå vid förstärkta SlatsUtsk:s votering, om icke
förr, till den mening, sorn li. o. Ad. beslutat.
Gr. Cronhjelm: Hr von Hartmansdorff har visserligen haft
godheten fästa någon uppmärksamhet vid hvad jag i detta afseende
tillstyrkt. Jag förbehåller mig alt sedan få yttra mig ang:de
Hr von Harlmansdorffs anförande, men då Frih. Cederström sagt,
att ginasle vägen vore att 11. o. Ad. nu fattade ett beslut i ämnet,
så vill jag icke bestrida Frilus yttrande; men det vågar jag
likväl bestrida, att denna väg också vore den mest grannlaga. Det
har varit en vedertagen sed, alt ämnen, hvarom motioner väckas,
skola beredas af Utsk., icke allenast derföre, att lagstiftaren
förutsatt möjligheten deraf, att den Corporation, inom hvilken dessa
frågor ögonblickligen väckas, icke genast kunde med full be
-
Den 15 Mars.
365
tänksamliet falla beslut deröfver, nian äfven förmodligen isynnerhet
derföre, att äfven de öfrige Stånden skulle få derom öfverlägga
oell bidraga till frågans utredande. I detta afseende hoppas
jag vara nog lycklig att blifva understödd af en talare, sorn
under de föregående dagarnas discussion ständigt yrkat på nödvändigheten
att alla Ständen gemensamt deltaga i ämnenas utredande.
Jag yrkar nu, i motsats emot Frih. Cederström, attil. o.
Ad. ville fatta det mera grannlaga och med den uppmärksamhet
RiksSl:n äro hvarandra skyldiga, mera öfverensstämmande beslut,
alt låta denna fråga i motionsväg remitteras lill BevillmUlsk.
Frih. Palmstjerna liar sagt, alt man skulle stanna i någon
motsägelse, om man biföll della betänk., och att Frilun derföre icke
skulle vilja understödja Hr von Nartmansdorffs motion, om den
nu gällande chart.sigill.afgiften, hvilken för detta fall blifvit af
Utsk. oförändrad bibehållen, skulle på minsta sätt träffa Norrska
undersåter. Jag skulle måhända dela Friluns tanka, 0111 icke författningen
nämnde diplomer för ”consul, generalconsul och agent,
ehvad med dessa beställningar erhållas tractamenlc och andra förmåner
eller icke; men diplom för consuler i Afrikanska staterna
och för de agenter, generalconsul!' och consuler, hvilka annars
benådas roed tractamenle eller lön till det belopp, att 5
proc. deraf öfverstiga ofvannämnde afgift, belägges med stämpladt
papper till 5 proc. af den beställningen tillagda aflöningen.” Här
finnes således icke eli enda ord derom, att dessa embetsmän'äro
anställde äfven för Norriges räkning. Jag medgifver, att delta är
en ofullständighet af föregide riksdags ch.sigill.förordn., men åtminstone
kan man icke säga, att grannlagenhelen på något positivt
säll emot Norrmännen blifver åsidosatt, då författningen nu
bihehålles på samma sätt som den var innan Sverige och Norrige
ingingo deras statsförbund. Författningen har nemi. alldeles
icke ett ord derom att consulerna äfven representera Norriges intressen.
Om man nu vill bifalla Ulslcs betänk,, så gör man icke
något annat, än att man bibehåller § sådan som den är. Antager
man då på samma gång Hr von Hartmansdorffs motion, så
låter man det nuvande förhållandet fortfara, men utbeder sig hos
K. M. lillvägabringandet af ett bättre. Jag kan för min del icke
finna, att en sådan åtgärd strider emot §:s bibehållande i oförändrad
t skick.
En föregrde talare har sagt, att man i afsönde på chart.-  sigil 1.förordn. måste vara bestämd. Jag hörde den värde ledamoten
för några dagar sedan, då fråga var om ett mera politiskt
ämne, klaga öfver bristande bestämdhet. Här är dock icke fråga
om grunder, efter hvilka man skall utarbeta en författning, ulan örn
sjelfva denna författning. I närvarande ögonblick, då Norrige icke finnes
med något enda ord åsyftadt i författningen, tror jag icke, att den
kan vara mera bestämd i delta afseende ändenär, eller att man kan
stanna i stridiga meningar om dess tillämpning. Jag anhåller således
att Ståndet ville bifalla, att författningen bibehålies oförändrad i denna
punkt, men derjemte remittera till Bevilln.Utsk. den af Hr
von Hartmansdorff väckta motion. I afseende på Hr von Hart
-
366
Den 15 Mari.
mansdorffs första anförande, nemi. att man nu skulle fatta något
särskildt beslut rör:de Norrmän, som äro consuler; så får jag fästa
uppmärksamheten derpå, all jag för min del anser det vara
högst olämpligt all uti Sveriges Rikes bevilln.förordningar ingå
bestämmelser för Norrska undersåler. Jag tror, att om man börjar
på detta sätt, så skall man lätt finna en mängd dylika förhållanden,
och att man således bör behandla denna fråga varsamt.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Sedan Gr. Cronhjelm anfört,
att det vore högst nödvändigt alt hafva bestämda föreskrifter, sä
måste han väl medgifva, alt det vore mera bestämdt att stadga,
att Norrmännen icke skola betala den ifrågavarande afgiften, än
att icke stadga någonting derom. Det synes äfven nödvändigt att
uttrycka detta sedan R. St. hafva beslutat vid denna riksdag, att
bevillning icke skall betalas af de unions-embelsinän, som representera
båda Konungarikena, såväl ministrar som consuler. Det
skulle ju äfven ganska väl kunna hända, att Norrska Stortinget,
som nu är samladt, ålade bevillning på alla consuler. Dä skulle
dessa consuler således få betala till både Sverige och Norrige.
Då Grefve Cronhjelm yrkar bestämdhet, så mäste han väl
medgifva, ali det är mera bestämdt att uttrycka, ali § skall tillämpas
på Svenskar, men icke på Norrmän.
Frih. Cederström: Det är beklagligt att vi ännu vid slu
tet
af denna riksdag icke hafva kommit under fund med allesammans
huru allmänna frågor skola vid deras slutliga afgörande behandlas.
Hvar finnes väl något stadgande, som fordrar, att i frågor,
som andra gången förekomma, och icke angå grundlagsändringar,
några förändringar ej må kunna beslutas, derföre att sådana
förändringar ej varit föremål för andra Stånds pröfning?
Skola väl sådane förändringar föreslås af Utskai? Grundlagarne
innehålla icke ett ord derom. Jag ber Gr. Cronhjelm erinra
sig, att här är fråga om en allmän bevillningsafgift. Nu har betänkandet
kommit in och Ståndet har sin fullkomliga frihet att
uti hvilken § som helst besluta en ny redaction oberoende af i
de andra Stånden fattade olika beslut. Derom afgår prot.uldr.
till Utsk., som sedermera må komma in med förslag lill jemkningar,
hvilka de andra Stånden sedan kunna antaga. I annat fall
är det det förstärkta SlatsUtsk., som kommer att afgöra, huru
dermed skall blifva, och som kommer att votera deröfver. Således
finnes intet hinder för antagandet af det förslag, som Frih.
Palmstjerna, Nils Fredrik, framställt, och då förfaller allt det här
bestyret, att orda om hvad grannlagenheten fordrar mot andra
Stånd och deras beslut. Någon grannlagenhet i detta afseende
linnes icke af behofvél påkallad, utan hvarje Stånd beslutar efter
hvad Ståndet anser vara rätt, och sedan komma besluten alt i
behörig ordning sammanjemkas; men icke må man sedermera försöka,
att genom motioner upprifva redan fattade beslut. Jag yrkar
bifall på Frih. Palmstjernas första framställning.
Frih. Palmstjerna: Med verklig ledsnad nödgas jag åter,
för fjerde gången, laga ordet uti en fråga, hvars jemnförliga vigt
Den 15 Mars.
3C7
icke är slöfre. Gr. Cronhjelm har yttrat, alt det vore mindre
grannlaga emot Medstånden, att här vidtaga ett mot Utsk:s betänk,
stridande beslut. Enär det af tvenne, icke af trenne, Medstånd
blifvit bifallet, står sådant icke allenast i R. o. Ad:s lagenliga
makt, utan jag inser äfven icke huru dermedelst skulle felas i
grannlagenhet emot någon menniska, aldraminst emot Medstånden.
För det första tror jag, att grannlagenhcten emot Norrige är
åtminstone lika maktpåliggande, som grannlagenheten emot Mcdsländen.
För del andra tror jag, att grannlagenheten mot Medstånden
bättre iaktlages, om man gör dem uppmärksamma på ett
tillfälligtvis, och ingalunda med afsigt, tillkommet litet misstag inom
Ulsk., än om man låter detta misstag passera, för att sedermera
möjligen i Norrige kunna blifva föremål för rättmätiga anmärkningar.
Om i nu gällande bevilln.författn. hela delta förhållande
blifvit öfversedt, sä väl hvad Sverige som Norrige angår,
så är det ju skäl att rättelse sker, vore än saken aldrig så obetydlig.
Hvad åter angår Grefvens yttrande om det obestämda, med
en såsom jag tror mindre nödvändig erinran om hvad som i dessa
dagar tilldragit sig uti en sak af helt annan betydenhet, så åtager
jag mig att genast afhjelpa denna brist. Med fä ord kan
hela beslutet dicteras, nemi.; För det första biträdes Utsk;s betänk,
uli hvad det rörer consuler, gencralconsuler och agenter, som ä10
Svenskar. Hvad äter, för det andra, angår de consuler och
dylika agenter, som äro Norrmän, så förklarar R. o. Ad., att det
förstås af sig sjelft det desamma icke kunna erlägga någon stämpelafgift
till Svenska statsverket. Hvad åter, för det tredje, angår
de consuler och agenler, hvilka hvarken äro Svenskar eller
Norrmän, så beslutar R. o. Ad. att till K. M. öfverlemnas att
derom, tills vidare och intilldess saken kan på lagenlig väg med
Konungariket Norrige uppgöras, efter dess nådiga godtlinnande
förordna.
Gr. Cronhjelm: Jag beklagar den bristande uppfattning,
till följd hvaraf jag icke är i tillfälle att besvara Frih. Cederströms
yttrande; skall dock söka reda mig så godt jag kan i afseende på
hvad de andra ledamöterna anfört. Jag vill blott yttra, att jag
alldeles icke nämnt huru många Stånd, som fattat beslut i denna
fråga; men efter jag hört en värd talare yttra, att det är två
Stånd, så får jag gifva den värde talaren tillkänna, att jag äger
i min hand säkra uppgifter ifrån trenne Stånd, hos hvilka betänk,
är bifallet.
I afsende på det bestämda eller obestämda i frågan, så vågar
jag påstå, att jag i detta fall är mera bestämd än någon annan,
ali jag icke anser det vara Svenska auetoriteter tillständigt
att af Norrska undersåter, till följd af en Svensk författning, utkräfva
några afgifter, och att, då nuvande chart.sigill.författning
icke innehåller ett ord om Norrige och icke eller kan göra det,
emedan den är utgifven af Sveriges R. St., så, om det skulle hafva
handt att någon sådan afgift blifvit utkräfd af Norrske undersåter,
anser, jag det vara en olaglighet. Jag har påmint Her
-
Den 15 Mars.
rame, att i delta afseende gå varsamt tillväga. Man har icke velat
höra delta. Nä väl! Jag skall då ingå på ämnets vidare utveckling
på sätt det inom Utsk. skett, emedan det icke här kan undvikas.
Vi kunna således här på egen hand reglementera i afseende
å dessa unionsförhållanden. Af hvad skäl kunna, vi icke då
äfven reglementera ruride bevillningsafdragen å Cabinetlets embetstnäns
löner. Det är sant, alt denna fråga redan är afgjord i bevilln.
förordningen, men ingenting hindrar dock att nu ytterligare
bestämma för huru stor del af sina löner, det Svenska Cabineltets
tjenstemän skola betala bevillning Lill Sverige eller Norrige.
Jag tror, mine Hrr, att vi kasta oss in i ganska stora svårigheter;
ali vi för alt få uttrycka ett abnormt stadgande i en Svensk författning,
nemi. om Konungariket Norrige, kasta ossin i en mängd
unionella svårigheter, som endast kunna afgöras af K. M. och båda
Rikenas representationer gemensamt. Man kunde ju dä med
lika fog påstå, alt Svenska tjenstemän i Cabinettet. skulle slippa
betala bevillning till Svenska slalscassan för en del af sina löner,
emedan Norrska statsverket bidrager dertill, och då skulle man
börja med att reparlisera och sedermera beräkna hvad som deraf
kan blifva en följd. Jag tror, att man gör säkrast att icke, lill
följd af en Svensk författning, kräfva Norrske undersåter, att man
derföre bör låta denna Svenska författning vara oförändrad, och
alt man nu bör fatta beslut i enlighet med Hr von Hartmansdorffs
mening, med tillägg af en skrifvelse lill K. M., med
und. anhållan, att K. M. ville särskildt stadga om hvad som rörer
de gemensamma förhållandena, emedan sådana stadganden
synas mig lika litet passande att inkomma tili en Svensk, som
uti en Norrsk författning.
Hr Aminoff: Sedan jag anmälde mig, har Gr. Cronhjelm
haft ordet och anfört en stor del af hvad jag tänker i ämnet och
af hvad som inom Utsk. och dess afdelning blifvit yttradt. Det
förvånar mig högeligen, att man ansett de förhållanden, som böra
äga rum emellan Sverige och Norrige, skola intagas i en Svensk
författning. Den ifrågavarande är Sveriges Rikes stämpelpappersförfatlning,
likasom vi förut handlagt Sveriges Rikes bevillningsförordning.
Sverige och Norrige äro två särskilda Riken, förenade
under en Konung och dermed slutar sig ock förhållandcrne.
Nu vill man uti en Svensk författning införa förhållanden med
Norrska embetsman, ehuru jag icke hört uppgifvas, att någon
enda Norrman blifvit taxerad efter den Svenska författningen.
Vi hafva på främmande orter consuler, som hvarken äro
Norrmän eller Svenskar. Det har redan blifvit frågadi: Huru
skola de taxeras? Skall man yttra sig om Norrige i detta afseende,
så bör man väl också fästa uppmärksamhet på samma förhållande
till andra makter, med hvilka vi hafva consuler gemensamt.
Det blir således icke Sveriges Rikes stämplade pappers- och bevillningsförfattning,
uli hvilken dessa förhållanden skola utredas.
Benämningen mäste således förändras.
H, Ex. Hr Gr, Björnstjerna: Jag skulle visserligen vara
af
I) e n 15 Mar s.
3G9
af samma tanka, som Ur. Cronhjelm oell Hr Aminoff, om jag icke
hade en bedröflig erfarenhet i delta afseende genom de afdrag,
som jag fått vidkännas till Svenska statsverket, äfven för den del
af min lön, som utgår från Norrige. Jag har gått in och klagat
hos Pröfningscomiteen, Kammarcoll. och K. M. och fått orätt öfverallt.
Detta är ett factum, mine Hrr, och hvar och en af mina
colleger kan intyga, att detsamma handt äfven honom. Först vid
denna riksdag har detta missförhållande i afseende pä hevillningens
erläggande blifvit afhjelpt genom Utskis tillstyrkande. Dä
nu sådana missbruk hafva ägt rum i 10 års tid, sä hemställer jag,
om icke det är häst, att genom ett tydligen uttryckt förbud deremot
förekomma det för framtiden. Gr. Cronhjelm har åberopat
Hr von Hartmansdorffs begäran, men jag får erinra, att Hr von
Hartmansdorff afstått derifrån, och instämt i den af mig framställda,
att bestämdt må förklaras, att ifrågavar. bevillningsafgift icke
kan påföras Norrmän.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill ännu en gång försöka att
i detta hänseende förena meningarne. Jag hemställer således, att
R. o. Ad. ville för consuler, som icke åro Norrmän, antaga Utsk:s
förslag, samt att bestämmandet af afgifler för consuler, som åro
Norrmän, öfverlemnas till K. M. med und. anhållan, alt K. M.
måtte till Sveriges R. St. och Norriges Storting afgifva proposition
om dessa afgiflers bestämmande och användande, i förening
med blifvande reglering af den gemensamma Handels- och Sjöfartsfonden.
Hr Printzenskjöld: Denna tvistefråga har uppkommit,
såsom mig synes, i följd deraf, att Hr Rosenblad uti sin motion
icke fästat uppmärksamhet derpå, att de afgifter, som i nu gällande
chart.sigill.förordning finnes bestämda för consuler, generalconsuler
och agenter, primitivt icke äro chart.sigill.-afgifter, utan den
lösen, som fordom i Konungens Cancelli erlades för diplomer till
dessa beställningar, och hvilken lösen nu blifvit, under namn af
chart.sigill., förvandlad lill en afgift till Svenska statsverket. Den
del af 10 § i nu gällande författning, hvilken Ilr Rosenblad afsett,
har således icke del aldra ringaste att skaffa med den egentliga
chart.sigill.bevillningen, som för diplomer bör erläggas. Denna
bevillning linnes upptagen i 5 g af nuvar. författning och inbegripes
under benämning af ”öppna bref, fullmakter, constitutorial
etc”. Måhända skulle det vara en orättvisa emot Svenska statsverket
alt nu vilja beröfva detsamma den afgift, som fordom Cancelliet
har uppburit, vare sig af Norrmän eller hvilka andra
personer som helst, som blifvit utnämnde till consuler. Annat
är om Norrman skulle erlägga den afgift, hvilken i 5 § af nu
gällande författning (innes för så beskaffade handlingar stadgad.
Jag tror för min del, att denna sistnämnde fråga bör blifva föremål
för R. o. Ad:s öfverläggning, men ingalunda den, som, på
sätt jag nyss nämnt, rör en sådan afgift, hvilken icke lätteligen
kan afhändas statsverket, och som de utländska consulerna icke
8 II. 47
370
Den 15 Mar».
lagligen kunna sig undandraga, ty ora afgiften stäv skrifven pä
sjelfva diplomet, såsom en lösen för detsamma, eller örn den finnes
inbegripen uti en charta, hvarmed handlingen är bilagd, det
måste vara alldeles detsamma.
Gr. Cronhjelm: Den siste värde talaren tyckes göra skillnad
emellan tvenne afgifter, som af Utsk. blifvit i en § sammanförda,
nemi. de som finnas i nu gällande författnings 5 och 10
§§, och anser, att alla consuler borde draga den ena afgiften,
som förut utgått under namn af cancelli-gebiihr. För min del
kan jag icke anse annat, än alt hvarje afgift, pålagd Norrska undersåter
af Svenska aucloritcter, är orättvis, och således kan jag
icke tro, att afgiften blir mera rättvis, om han utgår såsom cancelli-gebiihr,
än om han utgår såsom eli.sigill. Jag kan der
före
icke annat än understödja Hr von Hartraansdorffs motion;
dock icke med Hr von Hartmansdorffs sednare amendement, att
de consuler, som icke äro Norrmän, skola betala diplomerna på
sätt Utsk. föreslår, hvaremot man för Norrmännen skall anhålla
om en särskild reglering af dessa afgifter. Som våra consuler
nu äro dels Svenskar, dels Norrmän, dels af andra nationer,
så åsyftar Hr von Hartmansdorffs motion, att de som
icke äro Norrmän, d. v. s. Svenskar jemte andra länders undersåter,
skola betala till Svenska statsverket, hvaremot Norrmännen
skola betala till det Norrska. Jag torde få fästa Hr von
Hartmansdorffs uppmärksamhet, i fall han täckes skänka någon sådan
åt en så föga betydande talare som jag, derpå, att det finnes
en lika stor oformlighet derutinnan att personer, som hvarken äro
Svenskar eller Norrmän, skola betala sina afgifter till Svenska
statscassan, då de likväl lönas af Svenska och Norrska cassorna
gemensamt, som att Norrmännen skola göra det då de äfven lönas
af begge rikenas cassör. Jag skulle således tro, att Hr von
Hartmansdorffs amendement icke uppfyller ändamålet, och då Hr
von Hartmansdorff tycktes vilja öfvergifva sin första motion, så
anhåller jag att få upptaga densamma oförändrad.
Hr Printzenskjöld: I fall det vore fråga om en verklig
beskattning, som en Norrsk embetsman skulle undergå till Konungariket
Sveriges stalscassa, så skulle jag, lika med Gr. Cronhjelm,
linna den afgift, som 10 § i stämplade pappersförordningen innehåller,
vara orättvis; men alldenstund sjelfva titeln på denna §
uttryckligen innehåller af hvad beskaffenhet afgiften är, så synes
det mig, som en Norrman, lika litet som en Svensk eller hvilken
nations medlem som helst, har rättighet att klaga deröfver, att
han får betala lösen för en handling, som han med sin egen vilja
ifrån ett Konungens cancelli erhållit. Derföre att de fordna sportlerna
ingå till statsverket, som i det stället utbetalar motsvarande
lönetillökning till Cancelliets tjenstemän, så hafva de, i min tanka,
likväl icke förändrat deras primitiva natur; och för det att
inom Konungariket Sverige den anstalt, såsom befunnen ändamålsenligare,
blifvit vidtagen, att göra sportlerne till en statsintrad
i utbyte mot bestämda löner, så ligger väl deruti alldeles icke
Den 15 Mars.
371
något skäl att nu anse sjelfva afgiften mera orättvis ån tillförene.
Jag skulle till oell med vilja gå ända derhän, att anse R.
St. icke äga rättighet att vidtaga någon åtgärd till minskning
eller förhöjning af de chartaeafgifter, hvilka motsvara ifrågavarande
sportler. De äro ej någon bevillning, som R. St. sig åtagit.
Sländerne hafva således med dem ingenting att skaffa. Sjelfva
charlan, som innefattar bevillningcn, omtalas i 5 §; och om
dem äga R. St. att besluta. Betänker man detta, så skall man ovillkorligei).
komma till det resultat, alt, de 150 eller 200 r:dr
b:co, som här omtalas, alldeles icke äro af beskaffenhet, att böra
blifva föremål för R. S(:s pröfning. Jag tillstyrker således vördsamt,
att afgifterne måtte få qvarstå oförändrade, och att, om frågan
skulle fortfarande behandlas från den synpunkt, hvarifrån den
af Frih. Palmstjerna här blifvit uppfattad, man måtte öfvergå till
5' § i nu gällande författning. Då blefve ärendet riktigt behandladt,
men i annat fall sammanblandas dermed hvad till saken
icke rätteligen hörer.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag kan icke
neka dertill, att Hr Printzenskjöld icke saknar skäl för den distinction,
sorn han har gjort; men jag vill fästa uppmärksamheten
derpå, alt sedan en gång hos R. St. fråga'blifvit väckt om afgiftens
betalande till Svenska Kronan, hvilka äro af bevillning? natur, utaf
vare sig Svenskar eller Norrmän för inkomster, hvilka de till en del
åtnjuta af Norrska statsverket, så lärer det icke gå an att låta
frågan förfalla. Grannlagenheten medgifver icke alt på sådant
sätt, genom afgifter af löner, som utgå från Norrige, skapa en
inkomst för Svenska statsverket. Man har visserligen sagt, alt
här icke är ett enda ord nämnt om Norrmän, utan endast ont
consuler, generalconsuler och agenter o, s. v.; men dessa heta
Svenska och Norrska consuler, Svenska och Norrska generalconsuler
o. s. v. Sådan är deras titulatur. För alt nu få slut pä
denna sak, kan man visserligen äfven komma med en särskild
motion,, på sätt Gr. Cronhjelm tillstyrkt, men ändamålet vinnes
äfven genom att nu fatta beslut i ämnet,
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Jag är ledsen att åter igen
behöfva besvära R. o. Ad. med ett yttrande i denna fråga. Jag
kan icke neka till att det för mig är obegripligt, huru Gr. Cronhjelm
kan förblanda dessa frågor. Om en Fransos är Svensk consul,
så är det lika naturligt, att han betalar stämpelafgift till
Sverige, som alt en Svensk, hvilken är Fransk consul, betalar en
sådan afgift till Frankrike. Helt annat är förhållandet med det
förenade Riket. Om vi kunna ålägga en Norrman bevillning eller
charlasigillata eller annan beskattning under hvad rubrik
som helst, så följer ju deraf, alt Norrmännen äfven böra kunna
ålägga ifrågavarande embelsmän sådana afgifter. De skulle
då få betala på begge hållen, hvilket icke torde vara R. o. Ad:s
tanke. Om tre Stånd hafva fattat beslut i saken, sä ligger felet
hos Utsk., som bort taga saken i bättre öfvervägande och derom
upplyst RiksSl:n.
372
l>en 15 Mars.
Hr Printzenskjöld: Jag vill visserligen icke uppehålla
discussionen, men anser mig dock pligtig att, i anledn. af Hr von
Hohenhausens sednaste yttrande, vördsamt fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på olämpligheten af att genast fatta beslut i frågan.
Hr von Hohenhausen har erkänt riktigheten af min dislinction.
Det torde således vara nödigt att Bevilln.Ulsk. kommer i tillfälle
att närmare utreda /rågan, och sälta så väl R. o. Ad. som de
öfriga RiksStm i tillfälle att med tillräcklig sakkännedom besluta.
Jag får derföre vördsamt anhålla, alt den motion, som Gr.
Cronhjelm nu upptagit såsom sin egen, måtte till Bevilln.Utsk. remitteras
och att R. o. Ad. läcktes låta författningen emedlertid förblifva
oförändrad; så mycket hellre, som Svensk-Norrska consuler
icke finnas i författningen nämnda.
Gr. Cronhjelm: Om en Fransk undersåte kunde utnäm
nas
till uteslutande Svensk consul, så skulle jag medgifva, att H.
Ex. Hr Gr. Björnstjerna hårde ganska rätt i sitt påstående, att en
sådan embetsman borde ensamt till Svenska statsverket betala sina
afgiflcr. Då likväl Fransyska undersåter så väl som andra,
hvilka utnämnas lill consuler, äro Svenska och Norrska consuler,
så lärer det väl icke tillkomma Svenska statscassan ensamt att
uppbära lösen för deras diplomer, lika litet som en sådan rättighet
kan tillerkännas det Norrska statsverket. För min del kan
jag icke understödja någonting i min tanka så oriktigt, som att
Sveriges R. St. införa uti sin bevillningsförfattning sladganden
om afgifter för Norrska undersåter; ty det synes mig gifvet, att
Sveriges bevilln.förordn. icke kan gälla annat än för Svenska folket,
och således icke för Norrska undersåter. Gr. Björnstjerna
har nämnt, altoni Sverige kan ålägga consuler att betala till Svenska
statsverket, så kan äfven Norrige ålägga dem alt betala till
det Norrska, hvarigenom de finge betala allt för mycket. Jag
anser icke Sverige hafva rättighet att taxera någon Norrman,
eller Svenska statsverket ali uppbära afgifter af någon Norrman
utnämnd till consul. — Hr von Hartmansdorffs yrkande om särskild
bemedling af K. M. är först nu afgifvet, och finnes icke ibland
motiverna för den äterremiss af betänk., som af Ur von Hartmansdorff
diclerades. Hans yttrande innefattade då endast, att
Utsk. borde bestämdt föreslå något i detta afseende. På de skäl
jag nyligen anfört, har Disk. icke kunnat göra det. Om Hr von
Hartmansdorff vid återremissen beledsagat sitt yttrande med tillstyrkande
af en und. skrifvelse, så skulle jag inom Utsk. hafva
varit den förste att yrka en sådan åtgärd. Nu har jag icke yrkat
den, icke derföre ali jag icke nu anser en sådan åtgärd lämplig,
men derföre att jag icke fallit på den lankan förut. För öfrigt
torde äfven härvid böra tagas i betraktande, huru de ifrågavarande
tjenstemännen utnämnas. För en person, så föga initierad
i den högre förvaltningens grenar som jag, må det vara förlåtligt
om jag icke känner huru dermed tillgår, och i sådant fall
hemställer jag till dem af Husets ledamöter, som för närvarande
tillhöra eller som förut hafva tillhört den högre förvaltningen, om
Den 15 Mars.
373
det är skäl att Sveriges Rikes Ständer i delta fall vidtaga några
åtgärder.
Frih. Palmstjerna: Bland de anmärkn:r, som under denna
discussion förekommit, återstår att upplaga en, nemi. Hr
Printzenskjölds. Hr Prinlzenskjöld har med skäl sagt, alt man
borde göra åtskillnad emellan egentlig stämpelafgift och den nu
till form af charl.sigill, förvandlade afgiften för diplomcr och fullmakter,
hvilken förut utgick under namn af cancelligebiihr; men
dermed kan det hafva sin fullkomliga riktighet, ulan att derföre
Svenska statsverket, eller Cancelliet, äger mera rätt, att med denna
afgift belasta hvarken Norrska undersåter eller de utländningar,
som äro i Sveriges och Norriges gemensamma tjenst. Jag vågar
vördsamt förnya min anhållan om proposition i enlighet med det
förslag, som jag till prot. diclerat.
Frih. Cederström: På det att vi måtte helt och hållet
slippa alt laga i beräkning frågan om en motion i ämnet, får
jag begära Gr. Cronhjelms motion på bordet.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, hemställde
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla ifrågavar.
punkt af Utsk:s utlåt, och blef denna propos. besvarad
med starka ja, blandade med många nej, hvarpå H. Ex. tillkännagaf,
del han trott sig finna, att ja härvid varit öfvervägande.
Frih. Palmstjerna begärde votering.
Hr von Hartmansdorff: Innan omröstningen börjas, an
håller
jag, att Frih. Palrastjernas förslag måtte blifva uppläst.
Till följd häraf upplästes följande af Frih. Palmstjerna skriftligen
aflemnade förslag till beslut:
1:0. Hvad angår de consuler, generalconsuler och agenter,
som äro Sveriges Rikes undersåtare, bifalles Utskottets betänk.
2:0. Hvad angår dem, som äro Norrske undersåtare, anser
R. o. Ad. det af sig sjelfl förstås, alt de icke kunna åläggas att
till Svenska statsverket erlägga stämpelafgift.
3:o. Hvad angår de embetsmän, af dessa cathegorier, som
hvarken äro Svenske eller Norrske undersåtare, så beslutar R.
o. Ad., att R. St. må genom lind. skrifvelse lill K. M. öfverlemna
att, tills vidare och intilldess frågan kunnat emellan båda
rikena i behörig ordning uppgöras, bestämma beloppet af och förfarandet
med slämpelafgifter, som af dem erläggas.
Ilr von Hartmansdorff: Milt förslag åsyftade blott, att
R, o. Ad. icke skulle fatta ett beslut, som kunde på något sätt
anses träda Norrmännens rätt för nära. Under sakens närvarande
skick vill jag afstå frän min mening, på det att vi ej måtte få
allt för många att tvista om.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, sedan Hr von
374
Den 15 Mars.
Hartmansdorff nu afstått från sitt förslag, R. o. Ad. torde finna,
att Frill. Palmstjernas förslag borde intagas i contrapropos.
Ropades ja.
Upplästes till justering och godkändes följande voter.propos.:
Den som bifaller hvad Bevilln.Utsk. i dess utlåt. N:o 29 yttrat
i afseende på Hr Rosenblads motion om nödvändigheten att
vid bestämmande af afgifterne å Svensk-Norrske consulers diplomer
m. m., införa stadganden, som icke förnärma Konungariket
INorriges rätt, voterar
ja;
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, fattas af R. o. Ad. följande beslut:
l:o. Hvad angår de consnler, generalconsuler och agenter,
som äro Sveriges Rikes undersåtare, bifalles Utskottets betänkande.
2:o. Hvad angår dem, som äro Norrske undersåtare, anser R.
o. Ad. det af sig sjelft förstås, att de icke kunna åläggas att till
Svenska statsverket erlägga slämpelafgifter.
3:o. Hvad angår de embelsmän af dessa cathegorier, sorn hvarken
äro Svenske eller Norrske undersåtare, så beslutar R. o. Ad., att
R. St. må genom und. skrifvelse till K. M. öfverlemna att, tills
vidare och intilldess frågan kunnat emellan båda rikena i behörig
ordning uppgöras, bestämma beloppet af och förfarandet med
stämpelafgifter, som af dem erläggas.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit, som
följer:
Ja — 19.
Nej — 29.
8:de punkten, ang.-de de inom BorgareSt. framställde anmärkn-.
r i afseende på den af Utsk. föreslagna förenkling af
S och io §.
Hr von Hartmansdorff: Jag bestrider visserligen icke bi
fall
till denna punkt af Ulsk:s betänk., men som den står i närmaste
sammanhang med den nästföljande, så medgifver jag antagandet
med förbehåll, alt Ståndets bifall lill den nästföljande icke
må vara derigenom förhindradt.
Gr. Cronhjelm: Jag hemställer till den siste värde tala
ren,
om icke i st. f. denna reservation, det vore så godt att denna
punkt föredrogs efter den nästföljande.
Hr von Hartmansdorff: Jag har intet emot det förslag,
som Gr. Cronhjelm framställt, om Hr. Gr. och Landtm, samt Ståndet
finner det antagligt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han trott, att denna
punkt, då den deri omnämnde fråga blifvit genom 3 Stånds
beslut afgjord, och icke vore af bevillnings natur, ej kumle erfor
-
Den 15 Mars.
375
dra annan åtgärd än att läggas till handlingarne, men att också
icke något hinder vore för det ifrågaställde uppskofvet, hvadan H.
Ex. finge hemställa, om R. o. Ad. bifölle, att pröfningen af ifrågavarande
punkt blefve uppskjuten tills Utsk:s i öfrigt ronde 5
och 10 §§ afgifne utlåt, undergått pröfning.
Ropades ja.
9:de punkten, ang:de gjord anmärkning derom, att uti S
§ i rubriken till eller vid hvarje handling den afgift, sorn tillförene
enl. io § utgått, borde särskildt utmärkas.
De ifråga härom af Hr Printzenskjöld och D:r Sandberg afgifne,
vid Utsk:s utlåt, fogade reservationer upplästes, på begäran af
Hr von Hartmansdorff, som derefter yttrade:
I sjelfva saken saken får jag vördsamt föreslå R. o. Ad. att
vidtaga en medelväg mellan del sätt, som Utsk. föreslagit, och det
som reservanterna yrkat, nemi. det som Högv. PresteSt. vid återremissen
ansett vara det rätta, eller att vid hvarje särskild handling
upptaga båda afgifterna särskildt och sammanförda i en summa.
Derigenom vinnes den fördelen, att afgiftens hela belopp väl
blifver synligt på ett ställe, men manbar tillika åstadkommit den
reda, som reservanterna åsyftat, nemi. alt se hvad som är charta:-  afgift och hvad som motsvarar cancelligebiihren. Då tror jag också,
att alla ytterligare anmärkn:r skulle kunna förekommas.
Hr Printzenskjöld: För att ännu ytterligare ådagalägga
nödvändigheten alt vidtaga den medelväg, som Hr von Hartmansdorff
föreslagit, får jag fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på förhållandet
med de för en kort stund sedan så mycket omtvistade
consulsdiplomerna, hvilket torde visa, att, i händelse ingen förändring
uti den af Bevilln.Utsk. föreslagna redaction verkställes misstag
och tvetydigheter, måhända ännu större än den, jag antydt,
kande komma att äga rum. Efter Ulsk:s förslag skulle nemi. alla
”Fullmakter, constitutorialer, protocollsutdr. m. m., hvarigenom embeten,
tjenster, beställningar och sysslor med verklig lön, vid civile,
militäre, ecclesiastike samt andre stater, af hvad namn de
vara må, förses roed stämpladt papper till 1proc. af lönen.” Nu
har Utsk. sammanslagit de förut bestämda fem proc. såsom stämpladt
papper med den fordna canceligebiihren, som utgjorde 1l£
proc. och på detta sätt kommit till summan 12| proc.; men för
consulsdiplomer är likväl i de flesta fall en bestämd charta utsatt
ifrån 100 till 200 r:dr, hvilken charta dock endast motsvarar
den fordna cancelligebiiren. När nu ett diplom utfärdas, så frågas:
Skall för detsamma, om lösen tillförene utgjort 100 r:dr,
stämpladt papper till detta belopp endast utgå, eller skall det derjemte
med någon annan chartaeafgift beläggas? Möjligen skulle
den som frågar, erhålla svaret: Det måste naturligtvis en ytterligare
chartasigillata äga rum, efter som en sådan afgift tillförene
varit fastställd. Huru skall då denna beräknas, fågar man åter
igen. Jo, efter stadgandet, som rörer fullmakter, consitutorial etc.
Men när man går dit, så får man se, att i st. f. det chartan för
-
376
Den 15 Mar;.
ut var 5 proc, af lönen, så hafva R. St. nu bestämt den till
icke mindre än 12^ proc. utan att orsaken linnes med ett enda
ord antydd eller upplyst. Man måste således tro, att en sådan
förhöjning verkligen blifvit beslutad, och då skulle ett consulsdiplom,
som tillförene varit löst, för det första med en chartasigillata
af fem proc: af lönen och derjemte en cancelligebiilir af 100
r:dr, nu deremot komma att lösas med en chartaeafgift af 12^
proc. utaf lönen och dertill särskildt med 100 r:dr eller högre
enligt tariffen. Eller ock, hvad som är lika om ej ännu mera
troligt, skulle diplomet, till förlust för staten, endast komma alt
med den charta, som motsvarar cancelligebiihren, beläggas. Sådana
tvetydigheter hafva uppstått af den förbättringslust, som Utsk.
ådagalagt, och jag hemställer då, om icke nödvändigheten bjuder, att
ett förtydligande sker, så framt icke den som tillämpar författningen
skall blottställas för att misstaga sig, till skada understundom
för Kronan och understundom för den som afgiflen skall erlägga.
Gr. Cronhjelm: Alt i den utsträckning bifalla reservantens
mening, som att nu upphäfva beslutet ronde 5 och 10 §§:s
sammanslående, anser jag icke kunna komma i fråga, då denna
åtgärd af 3 Stånd redan är beslutad. Dessutom torde icke meningarne
kunna vara delade derom, alt detta sammanslående bör
äga rum, emedan detta utgör det enda sättet att kunna få en ha
stig
åskådning af det belopp, hvartill alla embetsmän i Sverige böra
debiteras med chartasigillata. Här synes endast vara fråga om
huruvida man, på sätt PresteSt. i återremisscn föreslagit, skall
icke allenast i rubriken till sjelfva §, utan äfven för hvarje särskildt
der förekommande post, afskilja hvad som varit chartasigillata
och hvad som varit cancelligebiihr. Enligt den promemoria
jag erhållit, har likväl, sedan detta betänk, inkommit, PresteSt.
fattat följande beslut: ”Enär såväl de egentliga charlasigillataafgifterne,
som de i st. f. cancelligebiihr och sportlar utgående afgifterne
blifvit i 5 § sammanförde, bör detta i rubriken öfver §:s innehåll
uttryckas samt tillika vid hvarje särskild handling utmärkas
sålunda, alt båda afgifterne särskildt upptagas och derjemte i en
summa utföras.” Nu kan således icke mera detta sammanslående
upphäfvas, emedan det är alla fyra Ståndens beslut, och jag kan
i alla fall, på goda grunder, icke tillstyrka det. Det är således
endast fråga ora redactionen, och om två Stånd i denna fråga
skulle stanna emot två, så kan saken likväl icke förfalla. Enligt
de promemorior jag från de öfriga RiksStånden erhållit, hafva
Borgare- och BondeSt:n bifallit Utsk:s betänk., och PresteSt. fattat
det beslut som jag nyss uppläste. Då nu frågan icke kan förfalla,
så måste, om R. o. Ad. instämmer i PresteSt:s beslut, votering
i förstärkt Bevilln.Ulsk. oundvikligen ske. För öfrigt vill
jag visst icke afstyrka R. o. Ad. att åtlyda uppmaningen alt äfven
i dag instämma i PresteSbs beslut.
Hr Printzenskjöld: Jag anser mig vördsamt böra fästa
R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att PresteShs beslut icke kan i
lie
-
Den 15 Mars.
3 77
liela sia vield antagas. Att upptaga afgifterna i två collini mer, och
sedan utföra dem i en summa, låter sig nemi. icke alltid göra,
emedan det. finnes handlingar, som utgå från Konungens Cancelli,
hvarpå afgifterna icke kunna på förhand bestämmas, i anseende
dertill ali de bero på arktalet af de utgående expeditionerne.
Detta är förhållandet med domar och resolutioner. Jag skulle
derföre anse det vara bäst att blott besluta upptagande af chartasigillata
afgiflen i två columner, utan att sammanslå de särskilda
summorna. Det blir dä lätt för hvar och en, som utfärdar en
expedition, att addera tillsammans de två eli.sigill.afgifterna, som
för densamma böra erläggas. Jag tillstyrker således instämmande
i PresteSt:s beslut, med den förändring jag nu föreslagit.
Frih. Cederström: Mig synes, att denna öfverläggning om
cn så klar sak redan är litet för lång. Jag skule för min del
tro, alt Ståndet, som redan bifallit betänk., att de särskilda afgiftcrna
utföras i särskilda columner, icke nu ändrar sitt beslut, och
jag befarar sannerligen icke behofvet att utse en nämnd lill förstärkt
Hevilla.Utsk. Dessutom kan jag icke föreställa mig, äfven
om 11. St. härutinnan icke något stadgade, annat än att K. M. vid
författningens utfärdande skulle besörja denna rättelse; hvarefter
Kammarrätten och Stalscont. dermed få befattning.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer vördsamt, att R.
o. Ad. måtte i allo förena sig med PresteSt. Det har alldeles
ingen fara med den anmärkn., som Hr Printzenskjöld här gjort,
ty det är klart, att då beloppen icke kunna bestämmas, så sätter
man icke ut dem, hvarken i det ena eller andra fallet; man omtalar
blott huru mycket sorn för arket skall betalas. Skulle det
nu hända, på sätt Gr. Cronhjelm befarar, alt två Stånd stanna
emot två, så kommer väl frågan att förfalla och det gamla förblifva
gällande, hvaraf jag ej inser någon särdeles olägenhet.
Öfverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle ifrågavarande
punkt.
Ropades ja och nej.
H. Ex. hemställde sedermera, om R. o. Åd. behagade instämma
i det af Högv. PresteSt. i detta ämne fattade beslut, att enär
såväl de egentliga charlasigillata algifterne, som de i st. f. cancelligebiihr
och sportlar utgående afgifterne blifvit i 5 § sammanförde,
detta borde i rubriken öfver §:s innehåll uttryckas samt tilllika
vid hvarje särskild handling utmärkas sålunda, alt båda afgifterne
särskildt upptagas och derjemte i en summa utföras.
Ropades åter ja och nej.
Dessa propos:r biefvo i anlcdn. häraf förnyade, och då dervid
den sednare propos., som innefattade instämmande i PresteSt:s
beslut, besvarades med starka ja, blandade med nej, förklarade
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att han trott sig finna, att densamma
blifvit med öfvervägande ja besvarad.
8 H. 48
378
Den 15 Mars.
10:de punkten, ungide Statsministrarnes fritagande fran afgift
för e xcellencevärdigheten.
Bifölls.
11 :te punkten, ang:de gjorde anmärka r dels i fru ga ani
redactionen af Utsk-.s förslag,
i de båda händelser, att Ina. antingen genast erhålles, eller
först framdeles kommer att åtnjutas, och angide transporter
och bylen, dels och rör-de särskilde stadganden i afseende å
chartasigilluta afgifternes beräkning vid militärbefordringar,
äfvensom de i sammanhang med sistnämnde anmärkrr.r föreslå
gne nya föreskrifter, och slutligen att något visst regementes
stat borde bestämmas till grund för charteringar vid befordringar
inom arméen.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer vördsamt, att R.
o. Ad. måtte vidblifva sitt beslut i delta ämne.
Gr. Cronhjelm: I den upplästa punkten al Ulsk:s betänk,
har Ulsk. icke påkallat något frånträdande af det beslut R. o. Ad.
fattat lill följd af Ulsk:s förra betänk., hvilket Ulsk. nu vidblifvit.
För den händelse, alt någon af Husets ledamöter skulle hafva mindre
reda på del förhållande, hvarom här är (råga, torde jag få upplysa
derom. I 10 § stod nemi. förut uppfördt ett regemente, efter
hvars löner afgifterna skulle beräknas i afseende pä denna §,
och i 5 § stod ett annat, och förmodligen hade händelsen gjort,
att just till det i 10 § uppförda normalregemente blifvit antaget
det som hade de största lönerna. Nu har Utsk. ansett, att ett
regementes officerare icke borde betala afgifler för större lön än
de verkligen erhålla, och detta är orsaken till Ulsk:s förslag i
denna punkt.
II. Ex Hr Gr o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle,
att ifrågavar. punkt lades till handlingarne.
Ropades ja.
12:te punkten, ang:de gjord anmärka, derom, att doctorsbref
borde lika med cammendeursbrcf charteras; och 13:de punkten,
ang:de förändrad lydelse af stadgandet rör:de charlering af
stadsf scalers fullmakter.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
14:de punkten, an gide chartwafgiften för Svensk mans af
Konungens lief. hide eller magistrat utfärdade pass till utrikes
resa, och utlandsk resandes af Statsministern för utrikes ärenderne
utfärdade pass att i Riket inkomma.
Hr Printzenskjöld, Carl: Jag vågar för min del vördsamt
hemställa, om icke R. o. Ad. skulle finna lämpligast alt
utan något yttrande lägga denna punkt till handlingarne, ty, på
sätt jag i min reservation ådagalagt, äro verkligen pass utfärdade
af Statsministern för utrikes ärenderne belagde med högre charta
än 3 r;dr. Skulle R. o. Ad. gilla punkten, så skulle della
Den 15 Mars.
379
också innefatta ett gillande af det yttrande, som Utsk. här meddelat,
hvilket är oriktigt, hvarföre jag hoppas att min nu gjorda
hemställan bifalles.
Gr. Cronhjelm: Sedan R. o. Ad. i afseende å den pag. 10
uppförda första punkten beslutat, alt till alla delar instämma i
PresteSt:s beslut, så synes mig R. o. Ad:s åsigt böra vara enahanda,
så väl i afseende på denna som nästföljande punkt, hvarföre
jag för min del gerna bifaller, att desamma läggas till handlinga
me.
Denna punkt hlef, uppå härefter framställd propos., lagd till
handlingarne.
15:de punkten, ang:de stämplade puper sa]giften för deduetioner
och coiitradeductioner.
Lades lill handlingarne.
Härefter företogs och lades till handlingarne den nyss uppskjutna
8:de punkten, ang:de de inom BorgareSl. framställda
anmärkn:r i afseende på den uf Ulslt. föreslagna f örenkling af
5 och i o §§.
Vidare förekommo:
lö:de punkten, ang:de befrielse från stämplad t papper för
studerandes vid acadeinierne och elementarläroverken ansökningar
ani stipendier, anmälanden till examinas undergående och
examensbetyg.
Hr Printzenskjöld: Då pä sätt inom PresteSt. blifvit
anmärkt, den ifrågavar. §:s ordalydelse varit sådan, att den vid
olika academier blifvit olika tillämpad, sä synes mig sorn Utsk.
hade bort fästa mera afseende, än som skett, pä del yrkande, som
Prosten Sandberg inom Utsk. gjorde, och som han äfven i sin reservation
inlagil, att nemi. eli förtydligande af denna § borde af
Utsk. föreslås. Jag tager mig friheten hemställa, att R. o. Ad.
måtte besluta ett sådant förtydligande, pä det att den tvetydighet,
som § nu innehåller, mätte försvinna.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, alt Ridd.secrel.
måtte få upplysa hvad beslut PresteSt. sedan har fattat. I fall
Ståndet instämt med de öfriga 3:ne Stånden, så är det redan
ett R. St:s beslut.
Undert. Ridd.secret. upplyste, att Högv. PresteStrs prot.-  utdr. ang:de pröfningen af Bevilln.Utsk:s ullål. N:o 29 icke bland
de särskildt omnämnde delarne af detta utlåt, upptog förevar,
punkt, men att uti slutet af detta prot.utdr. var intaget, att Ståndet
funnit för godt att utlåt. N:o 29 i dess öfriga särskilda delar
godkänna.
Ilr von Hartmansdorff: Detta Stånd har redan fattat
sitt beslut öfver förevar, punkt. Jag har dervid ingenting att yttra,
men deremot tror jag, att frågan är af beskaffenhet, att tre
Stånds beslut icke är afgörande derutinnan. Frågan är nemi.,
huruvida vissa ansökningar skola beläggas med eli.sigill, eller icke.
380
Den 15 31 a r s.
Det är följaktligen fråga om en bevillningsgrund, i afseende på
hvilken 3 Stånd beslutat, att chartabeläggning skall ske, men det
fjerde befriat dessa ansökningar från charta. En sådan fråga bör
efter min tanka underkastas omröstning i förstärkt Statslltsk.
I såsant afseende tror jag således, att denna punkt icke kan af
R. o. Ad. godkännas.
Gr. Cronhjelm: I enlighet med den promemoria jag erhållit,
får jag upplysa, att Pre-leSt. godkänt Utskrs förslag i detta
afseende. I öfrigt vill jag icke bestrida Hr von Hartmansdorff®
yrkande i detta fall, äfven under äfventyr att i detta fall afvika
från PresteSt:s beslut.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att då, enligt den meddelade
upplysningen om innehållet af Ilögv. PresteSt:s prot.utdr.,
nämnde Stånd numera godkänt ifrågavarande, punkt, densamma
redan blifvit af samtliga RiksStm godkänd, och att II. Ex. vid sådant
förhållande finge hemställa, om R. o. Ad. behagade lägga
denna punkt lill liandlingarne; hvilket bifölls.
17:de punkten, angide uteslutande af rubriken ”Fullmakter
se constituturial” ur 6 §; och 18 punkten, ang;de lydelsen af
rubriken ”Testamenten” i samma §.
Dessa punkter biföllos.
20:de punkten, äng de betydelsen af ordet ’’ Landtbo tider”1
i i mom. 5 punkten af 7 §.
Lades till liandlingarne.
21:sta punkten,
besittning pä viss tid'’ efter ordet ”äganderätt” i f inom. 1
punkten af 7 §.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att Ridd.secret.
ville upplysa huruledes denna punkt blifvit afgjord af PresteSt.
Ilär är blott upplyst hvad Borgare- och BondeStm samt R. o.
Ad. beslutat.
1 anledn. häraf tiilkännagaf lindert. Ridd.secret., att PresteSt.
vid pröfningen af Utsk:s utlät. N:o 29 godkänt ifrågavar.
förslag; hvarefter denna punkt af R. 0. Ad. lades till handlingarne.
22:dra punkten, ang:de den i 7 mom. af 7 § befintliga tariff
öfver vexlars char terin g.
Bifölls.
23:dje punkten, ang.-de olämpligheten deraf att, i fråga om
förändrade controllföreskrifter till betryggande af stämplade
pappersafgiftens behöriga erläggande, inskränka yttrandet till
endast det förklarande, att It. St. låta vid nu gällande föreskrifter
bero.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Just den mängd särskilda
yttranden och anmärkn:r, som inom Stånden blifvit fram
-
Den 15 Mars.
381
ställda, och de mer eller mindre invecklade förslag, som från flera
håll blifvit försökta, öfvertyga mig, alt det för närvarande är
ganska svårt, att komma till någonting fullt ändamålsenligt. Det
sisla försöket, som Utsk. i della betänk, framställt, innefattar derpå
åtskilliga prof. Jag vågar lill R. o. Ad. hemställa, om icke
R. o. Ad. ville förena sig i det beslut, som BondeSt. fattat och
låta vid de hittills gällande föreskrifter bero.
Hr Printzenskjöld: Bland de af Utsk. upptagna och af
Gr. Mörner åberopade många anmärknane i afseende på den ytterligare
eli.sigill.-controllen utgår ingen enda derpå, att denna
controll är obehöflig. Tvertom äro alla ense om motsatsen, och
man skiljer sig blott i fråga om sättet. När så är förhållandet,
torde också Utsk:s conclusion vara ganska riktig, alt nemi. det icke
vore lämpligt ali inskränka sig lill alt vid gällande föreskrifter
låta bero. Jag tillstyrker derföre, att denna punkt måtte bifallas,
helst den siste talaren icke lärer kunna förneka, att conlroller
äro i detta afsende af behofvet påkallade just i afseende på de
embets- och tjenstemän, öfver hvilka den värde talaren i kraft af
sitt embete är öfverdomare, emedan erfarenheten beklagligtvis mer
än tillräckligen bevittnat, att Kronan fått vidkännas högst betydliga
förluster genom af dem underlåten chartering.
Gr. Cronhjelm: En värd talare här midt emot har anfört,
att Utsk:s sista försök lemnar ett prof på, att man i detta fall icke
kan komma till annat än ändamålslösa föreskrifter. Detta calhegoriska
bedömmande af de 48 ledamöternas i Bevilln.Utsk. arbete
lemnar jag åt andra alt pröfva; men då K. M. i sin skrifvelse
förklarat sig vilja inhemta Ständernas yttrande öfver Kammarrättens
förslag, så skulle jag anse det Ständerna föga värdigt att på
den K. skrifvelsen endast svara, att de vilja vid ett närvarande
förhållande låta bero. Denna åsigt anser jag äfven delas af Gr.
Mörner, då Grefven uppmanat Huset att förena sig i BondeSt:s
beslut; ty efter de handlingar, som nu kommit mig tillhanda,
har BondeSt. ulan anmärkn. eller förändring bifallit denna del
af betänk.
Gr. Mörner: Jag har visserligen icke uttalat någon förkastelsedom
öfver Bevilln.Utsk:s ledamöter och deras åtgärder, fastän
jag tagit mig friheten yttra den åsigt, att detta försök till controller
å ch.sigill.afgiften icke vore tillfredsställande. Hvad angår
det beslut, som BondeSt. nu fattat, så tror jag icke det bevisar,
alt BondeSt. frångått sitt förra beslut, utan tvertom, och att, då
man icke linner lämpligt att föreslå några nya föreskrifter, man
låter de gamla fortfara, sä vida man icke vill hafva inga controller
alls.
Gr. Cronhjelm: Såsom jag fattat BondeSt:s beslut i denna
promemoria uttryckt, så innefattar det, att Ståndet bifallit de delar
af betänk. N:o 29, i hvilka Ståndets beslut erfordras. Föröfrigt
torde möjligen till R. o. Ad. hafva inkommit ordentligt
prol.utdr., om hvars uppläsande jag i sådan händelse torde få an
-
382
Den 13 31 ars.
hålla. För min del kan jag icke finna annat, än atl den K. skrifvelsen
måste besvaras, och alt Ständerna böra yttra sig öfver ändamålsenligheten
af Kammarrättens förslag; men icke innefattar
det något dylikt yttrande, om Ständerna endast låta vid närvar,
förhållande bero, helst den ifrågavarande punkten af betänk, icke
afser någon bevillningsgrund ulan endast ett reglementarisk! stadgande,
hvaruti Ständerna icke hafva någon lagstiftande makt; hvarföre
de endast hafva att afgifva eli svar på den K. skrifvelscn.
Undert. Ridd.secret. tillkännagaf, att prot.utdr. rörnle BondeSl:s
i anledn. af förevar, utlät, fattade beslut ännu icke till R.
o. Ad. ankommit.
Frih. Cederström: Vid den öfverläggning, som förevar förra
gången denna fråga föredrogs, ansågos dessa conti oller icke leda
till ett önskat ändamål, men medföra många svårigheter och icke
vara verkställbara. Om nu R. St. icke falla ett annat beslut, innefattande
förslag till andra controller, som anses lämpligare, så
finnes naturligtvis ingen annan utväg, än att anmäla ett sådant
förhållande hos K. M., nemi. att dä Ständerna icke kunnat instämma
i Kammarrättens förslag, hemställes, alt saken måtte få
bero vid hvad hittills varit gällande.
Gr. Mörner: Alt nu bifalla denna punkt skulle jag tro vore
åtminstone att börja i oriktig ända, ly då har R. o. Ad. med
detsamma yttrat, att något skall beslutas. Kan man deremot icke
komma öfverens om något nytt, bör man åtminstone behålla den
utvägen qvar att låta del gamla blifva beslåndade. Skulle man
börja med att bifalla Utsk:s hemställan i denna punkt, så är man
tvungen sedermera att hälla ut med att skapa förändringar, om
äfven alla de hittills gjorda särskilda förslagen, såväl af Kammarrätten
och Utsk. som de af reservanterna ytterligare förbättrade
upplagorna, skulle förkastas. Jag hemställer derföre, att denna
punkt måtte få hvila till dess sig visar, om R. o. Ad. förenar sig
om något förslag.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos. uppskjöts pröfuingen af denna punkt, intilldess R. o.
Ad. beslutat om de framställde förslagen lill förändrade controllföreskrifter.
24:de punkten, ang:de väckt fråga derom, att hvarje handling,
för att äga gällande kraft, borde skrifvas på eller från
början förses med behörigt stämpladt papper.
Gr. Cronhjelm: När man jemför hvad denna punkt innehåller,
med de särskilda upplysningar Ufsk. varit i tillfälle inhemta,
ronde reqvisitioner af chartor i Slatscont., så torde man
inse, att några controllers vidtagande, utöfver dem, som nu finnas,
äro af behofvel påkallade. Om den nu rådande sinnesstämningen
skulle fortfara, tror jag visserligen, alt inga controller skulle
behöfvas, emedan en allmän uppmärksamhet för närvarande är
fästad vid detta ämne, och de, mot hvilka controllerna skola ut
-
Den 15 Mars.
383
öfvas, säkerligen nu äro mera än förut på sin vakt. Slalscont.
har från Banken reqvirerat papper lill charlor för detta års behof,
och lade till grund för denna reqvisition en uträkning af hvad
som förut årligen i medeltal åtgått, och till delta medeltal förmodar
jag pä gotia skäl, att Stalscont. tillagt en rund summa,
till ersättning för hvad som blifvit försnilladt under de sednare
åren, då uppmärksamheten härå icke varit så strängt fästad. Till
följd af dessa uträkningar reqvirerade Statscont. två millioner charlor,
i öfvertygelse att detta skulle uppfylla behofvet. Innan 6
veckor förflutit af det nya året, fann Statscont. sig likväl behöfva
reqvirera ytterligare 700,000 charlor. Märka de personer, som
hittills utöfvat försnillning, att ingenting i controll väg göres, så
torde reqvisitionerna hädanefter icke komma att blifva så stora.
Detta torde således vara ett bevis på alt controllör verkligen be,
höfvas, och alt det icke är ändamålsenligt eller förenligt med den
omsorg, som representationen bör hafva om Statens medel, att på
en gäng låta alla controllör upphöra, i synnerhet som Styrelsen
säkerligen vidtager sädane antingen Ständerna yttra sig deröfver
eller icke. I afseende å den uträkning, som i denna punkt finnes,
att det skulle medföra en årlig uppoffring för Staten af liera
tusende charlor, om alla chartor skulle ombytas hvarje år, så
vill jag nämna, att den grundar sig derpå, att när Utsk. funnit,
att Statscont. redan på årets första 6 veckor kunnat missräkna
sig på 700,000 chartor, sä vore, om chartorna endast skulle gälla
för det år, under hvilket de blifvit stämplade, förlusten för Staten
troligen icke för högt beräknad med 8 ä 10,000 r:dr.
II. o. Ad. biföll hvad Utsk. uti denna punkt yttrat.
25:te punkten, äng de ett framstäldt förslag, att till Statens
uppbördsman skulle erläggas stämplade pappersafgiften för
köpe-, bytes-, gafva- och fastebref.
Härvid upplästes, på begäran af Gr. Mörner, det af BorgareSt.
i afseende på lt, 12, 13, 14 och 15 §§ af ch.sigill.förordningen
fattade beslut, innehållande : ”Ståndet beslöt bibehållande af
nämnde §§ uti nuvar. ch.cigill.förordning, endast med följande tillägg
vid 11 §: ”Till vinnande af controll deröfver, att stämplade
pappersafgiftcn må af köpe-, gåfvo- och bytesbref lill föreskrifvet
belopp utgå, skall det åligga häradshöfdingar, att inom 14 dagar
efter hvarje tings slut, samt rådhusrätten årligen, i början af Januari
månad lill Konungens Bef:h:dc insända uppgift å de fastighetsköp
och byten, hvarå första uppbudet blifvit meddeladt, och bör
afgift, motsvarande påbjudna ch.sigill.beloppet, efter första uppbudets
erhållande, inbetalas, emot qvitto ä brefvet, till kronofogden
eller magistraten i orten, hvilken det åligger att desamma redovisa,
i sammanhang med afgifterne till Wadstena krigsmanshus.”
Föröfrigt lades utlåt. N:o 29, i afseende på omförmälde § till
hanlingarne”.
Gr. Mörner: Häraf synes, att BorgareSt. har vidtagit en åtgärd
för att bereda mera reda och ordning i de frågor, der kan
-
3S4
Den 15 Mars.
ske en sådan åtgärd är mest af behofvet påkallad. Om R. o. Ad.
förenar sig i detta BorgareSt:s beslut, så är kanske allt åstadkommet,
som för närvarande kan göras, utan att man kommer in i
alltför stora vidlyftigheter, utan alt man behöfver tillsätta nya
tjenster och sådant mera samt tillskapa nya sportler för revisorer
i vissa verk jemte öfningar i konsten att klippa vertikalt med flera
småsaker, som jag tror för domaren på landet icke skulle vara
mycket uppbyggliga.
Hr Printzenskjöld: I motsats till den siste talaren, tror
jag, att just det beslut, som BorgareSt. vidtagit, skulle, i händelse
det komme att blifva Ständernas, icke leda till ordning och reda
i chartauppbörden, utan tvertom till oreda och oordning. Den
värde talaren tyckes icke för sig hafva gjort rätt åskådligt hvad
med ch.sigill, förstås och huru med dess uppbörd tillgår, då han
velat uti den sednare inblanda kronofogdarne. Den värde talaren
torde dock veta, att ch.sigill.uppbörden är en statsintrad för sig,
skild från den allmänna uppbörden i Riket, liksom postmedlen
och tulluppbörden. Det egnar sig då icke att taga Statens allmänna
uppbördsman till en sådan befattning, ehuru visserligen
en sådan utväg skulle befria oss från de kostnader, som de ytterligare
controllör Utsk. föreslagit skulle medföra; men måhända
skulle Staten på annan väg komma att vidkännas vida större kostnader
medelst de balancer, som, efter hvad erfarenheten visar,
ofta inträffa hos dessa embetsman. Icke eller kan jag, såsom Hr
Grefven, finna någonting så löjligt deruti, att chartorna skulle klippas
vertikalt eller att sportler skulle beredas för vissa tjenstemän
m. m. För min del tror jag att utgången skall visa, att dessa åtgärder
hafva med sig sin goda nytta. Jag tillstyrker derföre, att
R. o. Ad. icke måtte förena sig i BorgareStis beslut, och får jag
föröfrigt anmärka, att detta beslut är alldeles lika med Frih. Oxenstjerna
vid första betänk, fogade reservation, hvarföre jag anser
det icke här böra komma under öfverläggning.
Gr. Mörner: Jag trodde mig verkligen icke hafva begagnat
ordet uppbörd i milt föreg:de yttrande, för hvilket ord jag redan
förut var varnad, utan jag begagnade det äfven af Hr Printzenskjöld
upptagna ordet statsintrad, så att om någon förvexling deni
emellan blifvit gjord, drabbar den icke mig. Det är visserligen
anmärkt, att den punkten icke är föredragen, som rörer dessa
controller, men om man vill yttra sig emot sä väl det ena sorn
det andra i delta förslag, så tror jag man måste hafva rätt alt på
en gång fästa sig vid det hela, emedan framställningen eljest icke
kan blifva fullständig. Hvar och en som har Utsk;s betänk., är i
tillfälle alt se huru der omtalas såväl klippning vertikalt som annat
mera. Man kan visserligen göra sig förhoppningar, att genom
dessa controller skola tillskyndas Staten stora fördelar, men att
dessa förhoppningar skola gä i fullbordan, dertill torde icke finnas
någon grundad anledn., ehuru Utsk. förklarat sig vara derom
fullt förvissadt, såsom det står pag. 20 att läsa. Att här uppgifva
-
t)en 15 M a r s>
385
va orsaken derlin, är kanske icke nog delicat, men om lltsk, är
så förvissadt om att försnillning sker, hvarföre har icke Utsk. då
låtit väcka åtal emot de försumlige och felaktige? Men om också
underslef funnits, så torde likväl ingen kunna neka, att de allt
mera aftaga, och att den offentlighet, som nu vid detta ämne är
fästad äfvensom den förbättrade fabricationen af chartor, hvarigenom
deras förfalskning förekommes, äro del säkraste medlet mot
Statens förluster, och vida säkrare, än alla dessa klippare m. m.
som skulle inrättas. Man har fästat en synnerlig vigt vid del ökade
antal chartor, som vid början af delta är blifvit reqvirerade.
Dervid torde det tillåtas mig att endast i förbigående fästa uppmärksamheten
derpå, att del måste vara svårt att göra några beräkningar,
då en gammal sort af chartor skola utbytas emot en
ny. Också hade Statscont. så missräknat sig, att dä den nya förordningen
skulle träda i verket, och de gamla chartonia icke mera
skulle fä tillhandahållas allmänheten, sä funnos ännu icke några
nya chartor att tillgå.
Alt Utsk:s förslag icke skulle leda till det önskade ändamålet
tror jag vara temligen klart för hvar och en, som har närmare
kännedom derom. Att BorgareSt :s förslag är vida enklare och
lättare att verkställa, anser jag å andra sidan icke kunna bestridas,
hvarföre jag fortsätter mitt yrkande, alt det måtte bifallas.
Gr. Cronhjelm: Utsk. har icke kunnat undvika att yttra
sig om domarecorpsen i detta afseende, helst återremissen från
Ståndet innefattar, att Utsk:s förslag skulle innehålla någon misstänksamhet
emot domarecorpsen; och dessa anmärknrr har Utsk.
nödgats besvara. Utsk. besvarar dem, såsom mig synes, på ett
ganska riktigt sätt, då Utsk. pag. 16 säger: ”Ulan att hysa någon
misstanka emot domarecorpsen i allmänhet om bristande nit alt
bevaka Statens rätt till ifrägavar. afgifter, har Utsk. likväl, både
af erfarenheten, att vid handlingars chartering missbruk ägt rum,
och af K. M:s högstberörde nåd. skrifvelse, funnit sig uppmanadt,
att för R. St. framställa sina åsigter” etc. Handlingar från Kammarrätten,
som voro bilagde denna K. skrifvelse, innefatta, visserligen
i milda ordalag, men ganska bestämdt, att dylika missbruk
ägt rum och att conlroller vore af behofvet påkallade. Utsk. har
således icke kunnat besvara den K. skrifvelsen, ulan att yttra sig
öfver hvad skrifvelsen innehåller. Det af Gr. Mörner förordade,
och af BorgareSt. antagna förslag grundar sig på detsamma som
Frih. Oxenstjernas reservation, hvilken åter noptager den tanka,
en af Kammarrättens ledamöter framställt. Ar således det ena
af dessa förslag riktigt, så är äfven det andra riktigt, och dä skulle
BorgareSt:s vara så mycket rättare, som det åtminstone innefattar
någon controll; men kan man bevisa, att sjelfva grunden
för dessa förslag är oriktig, så kan icke eller BorgareSl:s anses
tjenligt. Det är för att försöka en sådan bevisning, som jag
nu uppträd t.
Jag vill då icke fästa mig vid det besynnerliga deruti, att i
8 H. 49
386
Den 13 Slars.
en författning om afgifter för stämpladt papper, innefattas afgifler,
som icke erläggas för sådant, utan snarare utgöra en slags recognitionsafgift,
såsom det fordom kallades. Detta är likväl endast
en formfräga; men de egentliga olägenheterna af förslaget äro
ganska många. Först och främst splittrar det controllerna öfver
eli.sigill.försäljningen helt och hållet, emedan afgifterna för köpe-,
bytes-, gäfvo- och fastebref samt bouppteckningar skulle redovisas
af Kronans uppbördsman, .men för alla andra handlingar, å hvilka
verkliga chartor skulle finnas, borde utses vanliga försäljningsman,
som skulle redovisa inför Statscont., då deremot uppbördsmännens
redovisning ingår i landsboken. Man skulle således behöfva
anställa särskilda personer, för att göra sammandrag ur
landsböckerna och summera dem med Statsconhs influtne medel,
för att få vela huru stor denna del af bevillningen varit. Vidare
föreslår väl BorgareSt. en controll emot fogden, men ingen
emot domhafvande)!. Fogden skulle nemi. controlleras på det sätt,
att domhafvanden uppgifver beloppet af de chartor, som beliöfvas;
men sådant innefattar alldeles ingen controll på domhafvanden
sjelf; ty örn underslef i sådant afseende hittills ägt rum, skulle
de likaväl kunna äga rum hädanefter, då domhafvanden icke behöfver
uppföra på förteckningen mera än han behagar. För att
denna controll skulle blifva verklig, vore det nödigt att hofrätterna
ingäfvo en särskild förteckning till Kammarrätten, som controllerade
den med landsboken. Nu vinner man dermed ingenting
annat, än alt man blandar fogden i en sak, sorn han icke
har något med att göra. Man säger, att fogden skulle redovisa
dessa medel på samma sätt, som afgifterna till Wadstena Krigsmanshus
nu redovisas; men jag torde fä fästa uppmärksamheten deruppå,
att Wadstena Krigsmanshus-afgifter äro af en vida enklare
beskaffenhet, emedan de endast utgå af köpe- och gåfvobref, men
icke af inteckningar, bouppteckningar, skuldebref, m. m. Således
vore för dessa handlingar denna controll detsamma som intet.
Nu är det erkändt af Kammarrättens advocatfiscal och liera personer,
som hafi dermed att göra, alt balancer hos kronofogdarne
ganska ofta uppstått just för dessa krigsmanshusmedel; och så skulle
det äfven komma att gä med chartse-recognitionsmedlen. För
att fä chartaeuppbörden att gå rikligt, har man hittills icke funnit
något annat medel, än att icke åt försäljningsmännen lemna chartor
till större belopp, än hvarför de ställa borgen. Fogdarne deremot
ställa icke någon borgen, som svarar emot beloppet af hvad
de skulle uppbära. Man säger, att fogdarne hafva en så betydlig
uppbörd förut, att det föga skulle betyda, om den blef något större.
Men härvid måste man likväl taga i betraktande, att den
uppbörd, som fogden nu har, ingår en gång om året, och ofördröjligen
redovisas; men att om han derjemte skulle få ännu en
annan på obestämda tider, så skulle honom beredas tillfälle att
dermed betäcka sina balancer på den ordinarie uppbörden. Dessutom
skulle parterna få resa beständigt emellan domaren och kronofogden,
för att erhålla bevis öfver att charde-recognitionen vore
erlagd, såvida man icke ville ställa så till, att parterne endast de
-
Den 15 Mars.
387
bilerades för afgiften till dess de behöfde handlingarne, då det
deremot kunde hända, att fogden slutligen fick ingenting. Allt
detta innefattar så många olägenheter, att jag för min del icke
kan biträda del ifrågavar. förslaget, ulan tillstyrker bifall till
Ulsk:s betänk.
Hr Printzenskjöld; Det synes vara mera fruktan för ökadt
besvär och ökadt göromål för den domstol, af hvilken Gr. Mörner
är ledamot, än verkliga skäl, som utgjort anledn. lill Hr Grefvens
anförande. Hvad Hr Grefven anmärkt derom, att chartornas
förbättrade tillverkning innefattar ett kraftigt binder för chai ta;-  försnillniugen, äger sin riktighet för såvidt det rörer den skada
Kronan kan lida genom chartors förfalskning: men Grefven lärer
väl icke kunna neka, att det är lika lätt alt icke köpa och icke
bilägga en oefteraplig charla, som att icke göra det med en, som
af livar man kan eftergöras. Om det nu t. ex. skulle bänd t, alt
man efter en domare funnit hela bundtar med köpebref, som icke
blifvit charterade, månne sådant icke lika väl kan bända, om
chartorna blifva aldrig så väl gjorda? Det är således en absolut
nödvändighet att vidtaga en förändring, hvarigenom man vinner
en säkerhet, att chartor verkligen anskaffas för de penningar, som
i sådant ändamål till domaren lemnäs. Att icke publiciteten i
detta fall förmår åstadkomma någon verksammare controll, lärer
man nogsamt kunna inse. — Den ökade contanta penningetillgång,
som kronofogden genom ch. sigill, uppbördens öfverflytt ning
på honom erhölle, skulle jemväl ofelbart öka osäkerheten för Kronan,
emedan, på sätt Gr. Cronhjelm erinrat, kronofogden icke
ställer någon betydligare borgen för de medel han har om händer,
då deremot, såsom förhållandet nu är, någon förlust för Kronan
på ch.sigill.inlraden, genom försäljningsmännen, aldrig kan
uppkomma. Det är således af vigt, all R. o. Ad. icke biträder
BorgareSt;s beslut.
Gr, Mörner: Jag skall icke länge upptaga R. o. Ad:s tid,
men jag mäste med några ord besvara Gr. Cronhjelms anförande.
Grefven har anmärkt, att kronofogdarne icke borde inblandas i
chartee-uppbörden, emedan Kronan redan får vidkännas förluster
för deras balancer. Då kronofogdarne äro af Slaten antagne till
uppbördsman, skulle jag tro, att den uppbörd, som anförtros dem,
icke kan anses vara lemnad i oriktiga bänder, vare sig att den
är större eller mindre. Icke eller kan jag finna, att det skulle
blifva svårt eller vidlyftigt alt skilja denna uppbörd från den andra.
Gr. Cronhjelm har vidare anmärkt, alt genom Borgai eSl:s
förslag skulle ingen controll erhållas på domaren. Jag tror, alt
hittills har icke någon controll behöfts. Deruti alt förteckningarne
öfver de afgifter, som erläggas till Wadstena Krigsmanshus,
uppläsas från predikstolarne, ligger en sådan grad af offentlighet,
att något uteslutande icke bör kunna äga rum. Man kan icke
eller hafva någon anledn. alt tro, att en person, som sjelf icke
kan hafva den minsta fördel af att från förteckningen utesluta
något, skulle ändå göra det, om icke möjligen af förbiseende.
388
Den 15 Mars.
Derigenom att man skiljer domaren från denna uppbörd, bar man
i och med detsamma förekommit nödvändigheten att controllera
honom. Jag tror detta vara tillräckligt för att vederlägga de inkast,
som blifvit emot min hemställan gjorda.
Frih. Cederström: Mig synes, alt vi här öfverflödigt orda
om en sak, som i sig sjelf är mycket klar. Det är nemi. klart, såsom
Gr. Cronhjelm anmärkt, att om icke slämpladt papper verkligen
bilägges handlingen, så blir argiften derför icke en eli.sigill.-  bevillning, ulan en annan afgift. Jag afstvrker helt och hållet
alt öfverlemna denna extraordinarie uppbörd åt kronofogdarne,
som har nog att göra med den ordinarie, och tillstyrker bifall
till betänk.
Många ledamöter ropade på proposition.
Gr. Spens, Jacob Melcher: Jag skall vara ganska kort,
och tror mig endast på domarecorpsens vägnar, den jag tillhör,
böra förklara, att den icke pä något vis kan finna sig missbelåten
med Bevil!n.Utsk:s utlåt. Att conlroller på befattningar sökas,
kan aldrig blifva sårande för dem, som innehafva dessa befattningar.
Domarne hafva tillförene sjelfve varit ett slags controllanler
öfver charteringen, i så målto, att dem ålegal att icke
mottaga några handlingar, som ej varit behörigen charlerade. De
hafva äfven haft räll att åtaga sig försäljningen, men aldrig varit
dertill förpligtade. Vanligtvis har det icke eller varit domaren
sjelf, som besörjt densamma omedelbart, utan han har uppdragit
den åt någon annan person af sin omgifning. Skulle nu domaren,
på sätt Frih. Oxenstjerna föreslagit, helt och hållet befrias
frän charteringen vid domstolen, så skulle hau i stället få det
större besväret med afgifvande af förteckningar lill kronofogden.
Den hufvudsakligaste invändningen, som jag för öfrigt tror vara
att göra emot detta förslag, är att denna statsintrad derigenom
skulle helt och hållet förändra natur, och i st. att vara en ch.-  slgill.afgift, förvandlas lill en bevillning. Jag tillstyrker derföre
bifall ä Ulsk:s förslag.
Ofverläggniugen ansågs härmed fulländad, hvarefter propos.
till bifall å ifrågavar. punkt af Utsk;s utlät, framställdes och besvarades
med ja.
26:te punkten, angule införande af den contraII, att, vid
vissa handlingars char t er in g, bilag gnin "schartan afklippes i
a ne delar, hvaraf den ena bilägges handlingen och den andra
tjenar lill verificution öfver charteringens riktighet; 27;de punkten,
ang:de bestämmande af de handlingar, hvilka böra underkastas
särskild controll; 28;de punkten, angide controUen a charteringen
af intecknade skuld ford ringsbevis samt fastebref; 29:de
punkten, ang.-de a:ne af Utskottet alternativt framställde förslag
till verkställande af nödig ansedd särskild controll; 30:de
punkten, ang;de controll-jöreskrifter i afseende på de bouppteckningar,
sorn in lern nas till Just.coll. och Förmyndarekammaren,
samt de fastebref hvilka meddelas af Rådhusrätten i Stock
-
Den 15 Mars.
359
hulm; och 3 lista punkten, ang:de en ytterligare contrull a charteringen
af testamenten och böterne för öfver trädelser af ch.-  sigillförf att ningen.
Hi folio •.
Härefter företogs och bifölls elen nyss uppskjntne ofvan nämnde
23:dje punkten.
Frih. Cederström: Emot de controller, som nu blifvit beslutade,
får jag till prot. anmäla min reservation. Jag anser,
att den enda controll, som kunnat leda till ändamålet, hade varit
att skrifva alla handlingar på stämpladt papper, i st. f. biläggningschartor.
Detta har blifvit underkäudt, och jag frisäger mig
för följderna.
Gr. Mörner: Ofverlygad om det onödiga af att närmare
utveckla det ofullständiga i de föreslagna controllerna, har jag icke
yttrat mig öfver den sednare delen af Utsk:s behandling utaf denna
fråga, men får emot beslutet anmäla min reservation.
32:dra punkten, ang:de förändring af t och f mom. af
'7 §■
Ilr Printzenskjöld begärde upplysning om de beslut, som
i afseende på denna punkt blifvit af de öfriga RiksSt.-n fattade.
Gr. Cronhjelm: Jag tyckte mig för en stund sedan höra,
att Ridd.sccret. lillkännagaf, att något prot.utdr. icke från de öfriga
Stånden inkommit, men som jag erhållit en promemoria från
alla Stånden, kan jag upplysa att denna punkt, såvidt sådant af
promemorian kan synas, är af dem alla bifallen.
lindert. Ridd. Se erel. upplyste, att såsom förut blifvit uppgifvit,
endast BondeSt:s prot.utdr. i ämnet saknades, och att såväl
Preste- som BorgareSt., enligt de derifrån ankomne prot.-  uldr., hade bifallit ifrågavar. punkt.
Hr von Hartmansdorff: Då delta mern. förra gången
förevar, talade jag för den mening, Utsk. här har yttrat, och jag
hemställer derföre nu vördsamt, att R. o. Ad. mätte bifalla Utsk:s
förslag i detta hänseende.
Frih. Cederström, Anders: Förra gången detta mål förevar,
talade jag emot den mening Utsk. här framställt, och på
samma grund anhåller jag nu, att R. o. Ad. ville vidblifva sitt
förra beslut.
Hr Printzenskjöld: Sedan tre RiksSt. afgjort frågan, så
att Ulsk:s förslag blifvit bifallet, så kan det vara likgiltigt huru
R. o. Ad. nu beslutar. Jag skulle i detta fall finna lämpligast,
att R. o. Ad. yttryckte en opinion, som vore öfverensstämmande
med den af tre Stånd uttalade, och då jag för min del anser det
vara af yttersta vigt, att den skyldighet för domare åter fästställes,
som förut ålegat dem, nemi. att hålla allmänheten chartor
tillhanda vid lingen, så ser jag ingen betänklighet vid att bifalla
Utsk:s förslag.
390
Den 15 Mars,
Gr. Cronhjelm: Lika litet som jas skulle tilltro mig tillstyrka
R. o. Ad. att frånträda ett redan fattadt beslut, utan fullständiga
motiver för detta frånträdande, lika litet skulle jag anse
mig förhindrad att fatta ett bättre beslut, endast derföre att ett
föregående beslut vore fattadt, då nemi. den omständigheten förekommer,
att Ståndet fått ämnet bättre ulredt. Nu föreställer jag
mig, att genom den historik af ämnet, som Utsk. framställt, frågan
är så utredd, att II. o. Ad. genom sitt frånträdande icke gör
annat än hvar och en bör göra, då lian blir bättre upplyst.
Utsk. upplyser nemi. huruledes det alltifrån 1818 och till sistlidne
riksdag varit en skyldighet för domaren att vara charUe-försäljningsman,
endast med den olikhet, att han under en viss tid
varit frikallad från skyldigheten att ställa borgen. Några klagomål
deröfver har, så vidt Utsk. kunnat inhemta, icke försports.
Väl har man velat påstå, alt det skulle vara obilligt, att pä samma
gång ålägga domaren att försälja chartor och alt ställa borgen
för uppbörden. Dessa båda förbindelser har han likväl haft
förr, och orsaken, hvarför de vid förra riksdagen borttogos, var,
enligt hvad Utsk. inhemtat af protocollerna, icke den förmenta
obilligheten, utan dermed afsågs endast ett medel, att erhålla en
controll å charteringen. Då Ståndet emedlertid nu godkänt andra
controller, finnér jag allt skäl att bifalla Utskis förslag.
Gr. Spens: Jag har visserligen ingenting emot att R.o. Ad.
en corps, likasom åtskilliga af dess medlemmar, blir med hvar
dag klokare, och jag skulle derföre icke sätta mig emot det föreslagna
frånträdande, om jag trodde att det medförde någon förbättring.
Jag tror likväl, alt de skäl, som vid förra riksdagen
gjorde sig gällande för domares befrielse från denna skyldighet,
som för dem torde medföra mera besvär än förmån, ännu hafva
sin gällande kraft.
Frih. Cederström, Anders: Grannlagenhet emot Hr Gr.
o. Landtm, hindrar mig att ingå i någon längre discussion. Jag
vill endast erinra, att Frih. Palmstjerna, Carl Otto, förra gången
frågan var före, ganska noga upplyste om skälen, hvarföre domaren
icke borde hafva detta åliggande, och jag hemställer, på de
af honom anförda grunder, att domarne måtte derifrån befrias.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, då enligt den
af Gr. Cronhjelm meddelade upplysning 3 Stånd redan bifallit
hvad Utsk. uti förevar, punkt föreslagit, och således att R. Sl:s
beslut i denna del redan vore fattadt, finge hemställa, om icke,
till förenande af de olika meningarne, R. o. Ad. behagade bifalla,
att denna punkt finge läggas till handlingarne.
Ropades ja.
33:dje punkten, ang:de förändring af Utsk:s förslag till
R. St:s underd. skrifvelse till K. M. i fråga nm controller ne
och redactionen af 11 § och följande §§ uti författningen.
Bifölls.
Den 15 Mars.
391
Lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne utlåt:n,
meni. och betänk:n, nemi. från
Stats-Ulskottet:
N:o 229, ang:de reserverandet af de vid 1840 och 1841 årens
riksdag anvisade statsbidrag för Gråda canals fullbordande samt
hamnanläggningen vid Ahus och upprensningen af Rottne-ån;
N:o 230, i anledn. af erhållne återremisser å utlåt. N:o 156;
N:o 231, med förslag lill voteringspropos. i anledn. af skiljaktiga
beslut uti fråga om anslag till befrämjande af slöjdexpositioner;
N:o
232, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 194;
N:o 233, rör:de tiden och sättet för utgående af de vid innevarande
riksdag för en gång eller för 3 år anvisade anslagssummor;
N:o
234, i anledn. af väckt motion, att de till Riksg.cont.
nu ingående bevillningsmedel måtte i stället inlevereras lill K.
Stalscont.;
N:o 235, i anledn. af väckta motioner om låneunderstöd till
städerne Westerås och Köping i och för undersökning ronde Strömsholms
canals ledande lill dessa släder;
N:o 236, i anledn. af skiljaktiga beslut i frågan om Commissarien
Törnemans och Revisor Nyströms bibehållande af sine
löner vid conloret för allmänna magasinsärendenas utredning;
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskotten:
N:o 54, ang:de väckt fråga om sättet för båtsmäns förskaffande
till och från tjenstgöringsorterne;
N:o 55, i anledn. af väckt fråga om förändring i sättet för
fångars transporterande;
N:o 56, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 10;
N:o 57, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 17;
N:o 58, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 18;
N:o 59, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 24;
N:o 60, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 25;
N:o 61, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o26;
N:o 62, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 30;
N:o 63, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 31;
N:o 64, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o33;
'N:o 65, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 36;
N:o 66, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 41;
N:o 67, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 49;
N:o 68, i anledn. af väckt fråga om en normalskolas inrättande
i Stockholm för frunlimmersundervisningen;
N:o 69, i anledn. af väckt fråga om anslag till Stockholms
Lyceum och Realgymnasium;
N:o 70, i anledn. af väckt fråga om låneanslag af Staten för
den s. k. Hillska skolan å Barnängen;
N:o 71, ang:de föreslagna åtgärder till upphjelpande af sillfisket
i Bohuslänska skärgården;
392
Den 15 Mars.
N:o 72, i anledn. af föreslagna åtgärder till beredande af
lindring i de för Rikets landtförsvar utgående prestationer;
N:o 73, i anledn. af vackla frågor, om förändring i grunderna
för planpenningars utgörande;
N:o 74, i anledn. af väckt fråga, om upphäfvande af skyldigheten
för rust- och rotehållare att förse ryttaren eller soldalen
med torp;
N:o 75, i anledn. af väckt motion om anställandet af undersökning
rör:de åtskilliga rusthållsnummers i Bjäre härad af
Christianstads läns skyldighet att erlägga kronotionde;
N:o 76, i anledn. af väckt motion om l:sla och 2:dra Lifgrenadierregemenlenas
befriande från garnisonstjenstgöring i Malmö;
N:o 77, i anledn. af väckt fråga om befrielse för boslällshafvare
att erlägga skifteskostnader;
N:o 78, i anledn. af väckta frågor om öppnandet af åtskilliga
nya postcommunicationer;
N:o 79, i anledn. af väckt fråga om indragning af ordinarie
aflönings-anslagen för åtskilliga postcontor;
N:o 80, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. INT:o 11,
ang:de väckt fråga om lindring i kronohrefbäringsskyldigheten;
N:o 81, i anledn. af erhållen återremiss å utlät. N:o 22;
JN:o 82, i anledn. af återremiss å Utskms utlät. N:o 29,
i fråga om hemmansägares å Gottland befriande från skyldigheten
att underhålla strandridare-hoställen;
Allm. Besv.- och Ekon.Utskottet:
N:o 131, i anledn. af återremiss af Utsk:s betänk. N:o lil,
angrde ifrågaslälld förändring i författningarne rör:de mätt, mål
och vigt;
N:o 132, i anledn. af återremiss utaf Utsk:s betänk. N:o 99,
ronde ifrågaställd försäljning af Kronan tillhöriga, användbara
persedlar och effecter;
N:o 133, i anledn. af RiksSl.-ns beslut om betänk. N:o 84,
ang:de upphörandet af rättigheten att använda Finska och Åländska
fartyg till fraktfart från de norra länen:
N:o 134, i anledn. af återremiss af betänk. N:o 109, ang:de
presterskapets löneinkomster, m. m.; och
N:o 135, i anledn. af väckt motion om revision af bergsförfattningarna.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. -J lill 12 f. m.
In fidem protocolli,
albert Munck.
Mån
-
Den 17 Mars f. m.
393
Man dag ön den 17 Mars 18 45.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.utdr. för d. 15 dennes.
Upplästes till justering och godkändes följande fran Exped.-  Utsk. inkomue förslag till R. Sl:s tind. skrifvelser lill K. M.:
N:o 139, ang:de åtskillige afskrifningar af uthetalte statsmedel
;
N:o 140, med förklarande i afseende å det f. d. Consulatsecreleraren
Thulstrup beviljade understöd;
N:o 141, angalo Häradsskrifvare!! F. Thysenius förunnad eftergift
för ådömd skyldighet att ersätta oriktigt afkorlade kronoutskylder;
N:o
142, angule utarrenderingen af den invid staden Nyköping
belägna s. k. Lilla eller Tyska Kungsladugården; och
N:o 143, angalo förändring i 7 § och upphäfvande af 8 §
uti Jordabtns 16 cap.
Härefter upplästes Exp.Utsk:s under N:o 144 afgifna förslag
lill R. St:s tind. skrifvelse till K. M., angalo förändring af lagstiftningen
ronde bränvinsbränningen.
Frih. Raab, Adam Christian: Sävidt jag vid ett hastigt
uppläsande kunde förnimma, tycktes det mig som Utsk. hemlat
skälet, hvarför bränvinslagstiftningen hos oss omvexlat, utelutande
ifrån de intressen, som gjort sig gällande än hos den ena och än
hos den andra fractionen af R. St. Jag tiar också deltagit i denna
lagstiftning, men jag vill icke säga, att jag handlat endast efter
eget intresse. Jag kan ej föreställa mig det vara rätt, att
Ständerne, som motiv för sin skrifvelse i ämnet till Konungen,
komma fram med den syndabekännelsen att hafva fattat beslut
endast i följd af enskilda intressen.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Till upplysning, i anledn. af
Frih. Raabs anmärkn. får jag äran nämna, att ifrågavar. skrifvelse
är, så vidt möjligt varit, ordagrant tagen utur det af samtl.
RiksStänden bifallne betänk, i ämnet, på sätt vanligt är, och Exp.-  Utsk. äger ingen rättighet alt från den allmänna regeln i detta
hänseende afvika.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
godkänna det nu till justering uppläste skrifvelse-förslaget,
och sedan denna propos. blifvit besvarad med starka ja, blandade
med nej, förklarade H. Ex., att ja öfverröstat nej.
Vidare upplästes till justering och godkändes Exp.Utsk:s under
N:o 145 afgifna förslag till R. St:s und. skrifvelse till K. M.
8 H. 50
394
Den 17 Mars f. m.
ang:de ränteförsäkrings-, lifränte- och lifförsäkrings-anstalters inrättande
i Sverige.
Äfvenledes upplästes till justering och godkändes Exp.Utsfes
under N:o 12 afgifna förslag lill en § i riksdagsbeslutet, ang;de
postbevillningen.
Upplästes följande af Hr Gripenstedt, Joli. Äng., inlemnat
mera.:
Genom en vacklande helsa hindrad alt med vederbörlig noggrannhet
uppfylla mina åligganden såsom ledamot af BancoUtsk.,
anser jag mig böra afstå denna plats till någon annan verksammare
medlem, men anhåller likväl vördsamt hos R. o. Ad., att
vid min öfriga riksdagsmannarätt få varda bibehållen.
R. o. Ad. biföll denna anhållan.
I sammanhang härmed tillkännagaf H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm., att jemväl Hr Möllerhjelm, Axel, anmält sig i
anseende lill sjuklighet ej kunna fortfara med sin befattning såsom
ledamot i Const.Utsk., samt derföre anhållit alt derifrån
blifva endtledigad från nästa Lördag, men att blifva bibehållen
vid sin riksdagsmannarätt; hvarefter äfven denna anhållan af R.
o. Ad. bifölls, och II. Ex. anmodade Hrr Electorer att utse en
ledamot i Const.Utsk. efter Hr Möllerhjelm, och en ledamot i BancoUtsk.
efter Hr Gripenstedt.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Det är i min
egenskap af Ordförande i BancoUtsk. som jag anhåller alt för R.
o. Ad. få göra en anmälan. R. o. Ad. torde påminna sig, att
Öfverste Virgin blifvit utsedd till Adelns Fullmäktig vid Lånecont.
i Götheborg. Innan underrättelsen om denna nomination
kommit bemälde Öfverste tillhanda, hade han redan afrest hit för
att begagna sin riksdagsmannarätt. Suppleanten, Majoren Lagerborg,
befinner sig äfven här, så att Lånecont. i Götheborg för
närvarande befinner sig utan både directeur och suppleant, d. v.
s. utan medlemmar af Adeln. Nyssnämnde begge Herrar ämna
blifva qvar härstädes till riksdagens slut, hvarföre det blir nödvändigt
att intill dess en annan directeur eller suppleant utses,
och jag hemställer alltså vördsamt, om ej R. o. Ad. täcktes uppdraga
åt Ridd.Direct. att förrätta ett sådant val, hvilket torde
blifva så mycket mera nödvändigt, som jag har anledning tro,
att ledamölerne af PresteSt. i Lånecont:s Direclion äfven äro frånvarande.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos. uppdrog R. o. Ad. åt Ridd.Direct. att välja en suppleant
till tjenstgöring i directionen öfver Lånecont. i Götheborg under
den tid Öfversten Virgin och Majoren Lagerborg komma att med
utöfningen af deras riksdagsmannakall fortfara, samt att skyndsamligen
om det skeende valet lemna BancoUtsk. underrättelse för
vederbörandes förständigande.
Den 17 Mars f. ra.
395
Gr. von Platen, Baltzar:: Utan att i någon män vilja
klandra den åtgärd, sorn blifvit vidlagen ronde anställande af det
ifrågaslällda valet, måste jag likväl reservera mig emot ett sådant
förfarande, då jag ej tycker det vore för mycket begärt, sedan B.
o. Ad. skänkt sitt förtroende åt tvenne ledamöter, den ene att
vara direclcur oell den andre suppleant, att en af desse Herrar
på så sätt motsvarat delta förtroende, att lill vederbörlig ort afresa
för att sin befattning emottaga.
Häruti instämde Frih. Raab, Adam Christian.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: I anledning af Gr. von
Plåtens yttrande, får jag äran upplysa, att Hr Virgin blifvit liitkallad
af Konungen för alt dubbas till Riddare af Carl XIII:s Orden,
såsom varande ordförande för Frimurarelogen i Götheborg.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtsk:s d. 5 och 7 dennes på
bordet lagda betänk. i\T:o 73, i anledn. af väckte motioner om
förändring af i lag och författningar meddelade bestämmelser
ang:de utmätning.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 5 och 7 dennes på bordel lagda
betänk. N:o 76, i anledn. af väckte motioner om en förändrad
ordning för lagsökningsmåls behandling i vissa fall.
Detta betänk, företogs punktvis lill afgörande.
Irsta punkten, ang-.de Hr Åmbergs i ämnet framställda
förslag.
Frih. Raab, Adam Christian, begärde alt få veta huruvida
underrättelse om de öfriga RiksStrns beslut rör:de förevarande
ämne hade ankommit, i anledn. hvaraf undcrt. Ridd.secret,
tillkännagaf, att prot.uldr. om pröfningen af ifrågavar. betänkande
endast inkommit från Vällofl. BorgareSt., som bifallit yttrandet
öfver Hr Nordenanckars framställning, men i öfriga delar återremitterat
betänk.
Frih. Raab: Enskilde riksdagsmän hafva sagt mig, alt detta
betänk, blifvit af de öfrige RiksStru återrcmilleradl, och för
min del skulle jag tillstyrka, att R. o. Ad. täcktes vidtaga samma
åtgärd. När vi samlades lill riksdagen hörde vi ifrån alla håll
uttalas- den åsigt, att man borde söka underlätta crediten genom
strängare och hastigare exccutionsförfallningar. Detta har Hr Arnberg
i dess motion onekligen afselt, då lian tillstyrkt, att vid rådhusrätterna
få lagsöka iunevånarne i släderne, och orsaken hvarför
LagUlsk. afstyrkt bifall härtill har varit densamma, som af
1840 års Ständer åberopades, nemi. att derigenom skulle en skadlig
sammanblandning, som redan till en viss del äger rum emellan
domaremakten och executiva myndigheten, ytterligare uppkomma,
hvilket LagUlsk. icke funnit skäl att tillstyrka. Men jag
ber att få fästa uppmärksamheten på alt i vissa fall äger både
doms- och executionsrält redan rum vid sladsdomstolar; i vexel
-
396
Den 17 Mars f. m.
mål liar nian ej dragit i betänk, att åt rädhusrätterne i allmänhet
öfverlåta både doms-neli execulionsrätt. Vanliga lagsökningsmål
få utföras vid rådhusrätten i Götheborg, oell t. o. m. uti den
lilla staden Landskrona, utan att man förnummit att några olägenheter
deraf uppstått. Deremot utgör det en ganska stor olägenhet,
att, om man bor i en stad, långt ifrån läneresidenset, nödgas
afbida den längre tid, för utsökning af ett mål, som åtgår
för att correspondera med landshöfdinge-embetet. Om t. ex. en
person hor i Westervik, ägande en fordran der, så skall han, för
ali utfå densamma medelst laglig åtgärd, först göra sin fordran
anhängig hos landshöfdingeembete! i Calmar, beläget 16 mil derifrån,
i stället för att få målet pröfvadt oell afgjordt i Westervik.
Jag skulle alltså pä det högsta tillstyrka 11. o. Ad. all återremittera
detta betänk.
Hr Gunther, Claes Ephraim: 1 fall det förhåller sig
så, att de öfrige Stånden återremitterat detta hetänk., så skall jag
för min del icke hafva något emot, att samma åtgärd vidtages af
R. o. Ad. Jag vill dä blott, till vederläggning af hvad Frill. Raab
anfört, i korthet hafva äran erinra, att det ingalunda för närvarande
är fordringsägare förmenadt att vända sig till sladsdomstolarne
för vinnande af handräckning till deras fordringars utbekommande,
om de linna sådant fördelaktigare än att söka den hos
Konungens Bef:h:de. Här är blott fråga om att icke stadga något
speciclt undantag från den allmänna rättegångsordningen för
de mål, som Hr Arnberg här åsyftat, i sammanhang med hans
begäran, att löpande skuldsedlar skulle behandlas lika som vexlar.
Till följd af denna haus sistnämnde motion, har han nemi. äfven
föreslagit ilen lättnad vid utsökning af skuldsedlar till viss
man eller accepterade räkningar, att de borde få behandlas i ansökningsväg,
i stället för alt de hittills behandlats efter stämning,
då de gäll till domstolarne. Men nu har Läglltsk. i ett annat
betänk, afstyrkt Hr Arnbergs begäran om löpande skuldsedlars behandling
i likhet roed vexlar, och dä förfaller det hufvudsakliga
.o °
motivet för hans nu ifrågavarande framställning. Återstår således
frågan, huruvida man ål dessa skuldsedlar, ställde till viss
man, skall gifva bättre och lättare utväg lill utsökning än åt löpande
reverser, hvilka för närvarande icke få på det. sättet utsökas
hos rådhusrällernc efter ansökning; och härtill synes väl vara
föga skäl. Jag tior således, alt Ulsk. gjort rätt, då det sagt,
att man icke, för ett så obetydligt ändamål, som det, hvarom här
är fråga, bör åstadkomma någon splittring i rättegångsordningen
och sammanblanda den executiva och domarcmaklen, hvilket åter,
när ändamålet är stort, visserligen kan hafva sin fördel med sig,
såsom i afseende på vexlar. Del är på denna grund som jag
skulle tro, alt R. o. Ad. gör rättast att bifalla betänk, ehuru det
kau vara likgillligt om en ålerremiss sker, i fall de öfriga Stånden
vidtagit den åtgärden, emedan Ulsk. vid sådant förhållande
naturligtvis mäste i allt fall derå afgifva ett svar.
Frih. Raab: Det är visserligen vågadi af mig alt motsäga
Den 17 Mars f. m.
307
en ledamot af LagUtsk., och dertill en man med så stor juridisk
erfarenhet, som den, för hvilken den siste värde talaren är känd;
men jag tager mig friheten fästa uppmärksamheten på, dels att
hvad han talat om löpande skuldsedlar och hvilket afhandlas i
helänk. N:o 89 icke ännu är afgjordt, och således ännu obestämdt
huruvida Ständerna bifalla de åsigter, som dervid ledt Ulsk., dels
också att LagUtsk. genom återremiss sättes i tillfälle att tillstyrka
lika forum för lagsökningar å löpande skuldsedlar, som af Hr Arnberg
i denna motion är begärd för andra skuldsedlar och accepterade
räkningar. Vidare talar Hr Gunther om, att en ökad splittring
i rältegångsordn. skulle genom bifall till motionen uppkomma.
Jag tror visst att splittring redan äger rum och skulle önska,
att vi i ett sammanhang kunde få hela vår creditlagstiftning
bättre ordnad, men emedlertid skulle jag tro det vara bäst alt
vidtaga de förbättringar, som äro möjliga, hvarföre, och då Hr
Gunther ej motsatt sig en återremiss, jag hoppas, att R. o. Ad.
ville densamma medgifva.
Gr. Spens, Jacob Melcher: Jag vill icke eller motsätta
mig en återremiss, i fall R. o. Ad. finner en sådan nödig, men
jag tror icke alt LagUlsk:s svar på densamma, om den än skulle
komma ifrån alla fyra Stånden, såsom den kommit ifrån de tre,
kan blifva något annat än hvad här på förhand blifvit meddeladt
af en ledamot af nämnde Utsk., Ilr Giinther. Detta svar utfördes
af honom så fullständigt, att jag anser mig icke behöfva något
vidare tillägga, än att, derest man i st. f. den utväg, som aldrig
varit betagen, att utkräfva fordringar enligt reverser och ac
cepterade
räkningar genom stämning directe lill domstol, tilan
att förut göra saken anhängig hos Konungens Bef:h:de, lemnar
hänvisning alt anlita rådhusrätten i ulsökningsväg, man skall gifva
anleda, till mycket vidlyftigare procedur och derigenom skada
crediten. Framför allt torde sådant komma all inträffa i de stä
der,
der ännu 2:ne instanser af stadsdomstol finnes, och så länge
dessa dubbla instanser varda bibehålle, då det kunde hända, alt
rådhusrätten för en obetydlig invändning linge lof att visa ifrån
sig ett utsökningsmål såsom tvistigt, och rättegång derom först,
vid en lägre domstol börjas, innan den kunde åter blifva föremål
för rådhusrätts pröfning. Det är i allmänhet denna dubbla procedur
af först utsökning och sedan rättegång, hvilken hvar för
sig kan genomgå alla instanserne, som mest af allt uppehåller
tillgodogörande af fordringsanspråk. Jag anser således betänkandet
i denna del nu kunna bifallas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då ifrågavarande Hr Arnbergs
motion sammanhänger med en annan, som ännu icke blifvit
föredragen och hvaröfver LagUtsk. afgifvit särskildt utlåtande,
och då beslutet i den frågan, som nu är föremål för Adelns öfverläggning,
bör stå i öfverensstämmelse me ddet, som kommer att
fallas öfver den andra, som är den vigligaste; så förenar jag mig
med Frill. Raab uti anhållan att denna punkt malte varda återremitterad,
hvarigenom jag förmodar, att Utsk. icke förorsakas nå
-
398
Den 17 Mars f. m.
got särdeles besvär, enär ändock återremissen ifrån de andra Stånden
måste besvaras. Härigonom har 11. o. Ad. i sina bänder alt
först kunna besluta i den hufvudsakligaste frågan, om sättet för
utsökning af löpande skuldsedlar med vexelrätt, och att sedan,
i öfverensstämmelse dermed, kunna besluta öfver den nu föredragna
punkten.
Då nu öfverläggningen ronde denna punkt förklarades vara
fulländad, hemställde II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om II. o. Ad.
ansåge de deremot gjorde anmärkn:r föranleda till densammas,
återremitterande.
Ilopades ja.
2:dra punkten, ang:de en af Hr Nordenanckar gjord hemställan
för tillra gabrin gande af skyndsamhet vid behandlingen
af utmätningsmål.
Utsk:s yttrande bifölls.
3:dje punkten, ang:de af Riksdagsfullm. från Calmare län
Niclas Nilsson och Nils Petter Pettersson gjorde yrkanden om
gemensam utmätningsresolutions meddelande i vissa fall, då flere
personer lagsökas för särskilda fordringar.
Ilr von Hartmansdorff, Au g.: Stadgandet har tvenne
olägenheter, nemi. i:o den, att i den så ofta inträffande händelsen,
att gäldenär gör invändning mot krafvel, executor är skyldig
att, mot bevis, till honom aflemna resolutionen med tillhörande
handlingar, samt således, om han ej fått mottaga flere bestyrkta
afskrifter af executorialet, är förhindrad alt fortsätta de
lillämnade utmätningsbesöken hos öfrige i närheten boende gäldcnärer,
utan mäste inlåta sig i skriftvexling med auclionisten,
för att få nytt exemplar eller styrkt afskrift af executorialet, och
sedermera betunga de kanske på samma hemman, som den förre
boende gäldenären, med särskild utmätningskostnad, som merendels
går lill mera än 4 gånger lösen för resolution, och dubbelt
så mycket som denna chartor och commissionsarfvodet tillsammans,
och hända kunde, alt bestridandet af krafvet mot en annan åter
orsakade fåfänga kostnader och besvär, samt för fordringsägaren
menlig tidsutdrägt; 2:o den, all när gäldenärcr begagnade deras
förklaringsrält, man antingen skulle efterhand meddela särskilda beslut
i följd af hvarje förklaring, ehuru det vore ett under samma
nummer antecknadt mål, eller ock i ett utslag pröfva alla de olika
invändningar och genfordringar tjogtals personer framställt för befrielse
från krafven; ett expeditioussätt som uppenbarligen vore
oformligt. En annan omständighet måste äfven tagas i betraktande,
huruvida Hr Billströms anmärkning är riklig. Skulle man
vilja utsträcka författningen vidare än hvad den för närvarande
är, hvilket jag skulle anse olämpligt eller onödigt, så borde man
måhända taga steget så långt ut, som Hr Billström i dess reservation
föreslagit; men mig synes lämpligast vara, alt lemna författningen
oförändrad.
Den 17 Mars f. m.
399
Frih. Raab: I den ena delen af Hr von Hartmansdorff»yr
kande,
nemi. att utsträcka författningen derhän, som Hr Billström
afsett, deruti vill jag instämma, men ingalunda i det slutliga
påståendet, att lemna författningen oförändrad. Upplysningsvis får
jag nämna, att i det län, der jag är boende, så tillgick det ända
lill 1841 eller 1842 på det sättet, att, då vid auctioner (lere inropare
häftade för skulder, så gjorde auctionisten merendels ansökan
hos K. Bef:h:de om handräckning till utbekommande af betalning
för auctionsinropen hos alla betalningsskyldige, hvaröfver
Konungens Bef:h:de afkunnade utslag på en gång för alla de, som
för sädande skulder häftade, hvarigenom hvar och en af desse,
hvilkas skuldbelopp vanligen voro ganska obetydliga, icke lingö
vidkännas några särdeles dryga kostnader; men efter, eller kanske
redan 1841, blef det förmenadt att sammanslå flere personer
i en ansökan, och auctionisten ålades att inkomma med en särskild
sådan för hvarje person, som häftade för auctionsinrop, dem
han ej godvilligt betalte, i följd hvaraf mycket missnöje yppats,
hvarföre den önskan varit i hvar mans mun, att man borde återgå
till det gamla. Och detta, mine Hrr, är i sanning ingenting
att undra på, ty en person, som för ett auctionsinrop häftar för
några skillingar, kommer på det sättet att i lagsökningskostnader
få betala 1 r:dr 27 sk. b:co, således många gånger skuldbeloppet.
Om 10, 20 å 30 gäldenärer lagsökas på en gång, och kostnaden
derföre fördelas på dem alla, så blir den några skillingar på
hvardera, hvarigenom mycken besparing för det fattiga folket göres,
och det tror jag att man måste afse framför tillökningen af
Hrr landssecreterares löneinkomster.
Herr von Hartmansdorff har nämnt, att mot förslaget framställde
sig den erinran, att om en eller flere af gäldenärerne
gjorde invändningar, så erfordras särskildt communicationsbcsvär
för hvardera, och derigenom blifva kostuaderne större. I allmänhet
göras likväl icke invändningar mot betalningsskyldigheten af
sådana små summor, hvarom här är fråga att på en gång kunna
med lagens tillhjelp utsöka; men skulle så hända, så kan ju en
sådan communication ske medelst afskrift af utslaget. Då jag har
mig bekant, alt detta mål blifvit ålerremitteradt, åtminstone ifrån
ett Stånd, om ej ifrån flere, för vinnande af den rättelse Hr Billström
önskat, så inskränker jag min anhållan till alt få för samma
ändamål denna del af förslaget till LagUtsk. ålerremitteradt.
Frih. Palmstjerna: Jag tillstyrker bifall å denna del af
LagUtsk:s förslag. Hvad de olägenheter angår, som man ansett
kunna uppkomma, så drabba de egentligen auctionisten, eller den
som lagsöker; om han icke vill utsätta sig för sädane olägenheter,
så underlåter han att sammanfatta lagsökningar emot flere
personer uti en skrift, och då kan tillämpningen af det ifrågavarande
lagstadgandet icke komma i fråga. Men jag anser dessutom
olägenheterna vara så ringa, att de ganska lätt kunna afhjelpas
genom någon försigtighet, om nemi. executor förser sig med afskrifter
af utslaget, som, i händelse af jäf, eller vägrad betalning,
400
Den 17 Mars f. ra.
kunna begagnas. Hvad Ilr Billströms förslag angår, att detta stadgande
skulle utsträckas äfven till dem som bo i städerne, anser
jag detsamma icke vara nödigt, derföre att lösen för utslaget är
egentligen den minsta af lagsökningskostnaden.
Den största delen upptages vanligen af ersättningen för executors
resa och den utgift, som åtföljer sjelfva verkställigheten å
landet. Inom städerne åter förekomma inga resor, inga dagtractamenten,
som på landet; i städerne gå utmätningarne lättare för
sig, och således är det mera likgiltigt der, om de betalningsskyldige
upptagas i ett eller särskilda utslag. De olägenheter, som
skulle genom det nya stadgandet uppkomma genom jäf eller förnekande
af krafvet o. s. v. inom städerne, kan möjligen motsvara
den nuvar. olägenheten, som uppkommer genom det att hvar och
en får sitt särskilda utslag, så att inom staden är del icke så nödvändigt;
men på landsbyggden är stadgandet, i min tanka, ganska
nyttigt till besparande af kostnader för de vanligen obemedlade,
sorn göra auctionsinrop och utsätta sig för lagsökningar, hvarigenom
de få betala understundom 7, 8, ja 10 gånger mera än
det belopp, hvartill inropet uppgått. Då nu lagsökningar kunna
gä löst [iä 12 sk., ja, jag har selt sådana, som angått 6 sk., så
kan det lätt inses, alt lagsökningskostnaderne kunna gä lill 20 gångor
den summan, såvida särskildt utslag deröfver skall meddelas.
Jag skulle emedlertid icke tro, att för närvarande något hinder
möter för Konungens Bef:h:de att meddela en enda resolution på
en ansökan, upptagande flere personers skulder; men då tvifvel
uppstått af den beskaffenhet, alt LagUlsk. anser skäl förefinnas att
utfärda ett sådant tillägg som det ifrågavarande, och jag anser
detsamma ganska rikligt, så tillstyrker jag antagande deraf.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Skälen för det för
slag,
som Utsk. framställt, hafva af de föregående lalarne blifvit
så tillräckligt utvecklade, att jag i den delen anser mig icke behöfva
något tillägga, och vill derföre endast nämna, att betänk, tydligen
utmärker, att, då molionären, som väckt förslaget, är ifrån
samma ort, som Frih. Raab, så räknade älven Utsk. bland sina
ledamöter en person, som vitsordade detsamma. Hvad angår det
af Hr Billström ifrågasatta tillägg, så torde, i betraktande deraf,
alt auctionssättet och uppbörden inom städerne är helt annan än
på landet, att i stad varorne, i de flesta fall, ej få afhemtas förrän
liqvid af inropssumman skett, utsträckning af ifrågavarande
stadgande äfven till städerne, icke vara af behofvet påkallad; fördenskull
och då ingen motion derom blifvit väckt och riksdagen
redan så långt framskridit, tager jag mig friheten hemställa, om
icke lt. o. Ad. skulle finna tjenligt att så litet sorn möjligt besvära
Utsk. med öfvertlödiga återremisser.
Frih. Raab: Jag skall visserligen icke motsätta mig bifall
till Utsk:s förslag med afseende å det vigliga skäl, som Gr, Mörner
anfört, men jag bar mig bestämdt bekant, att BorgareSt. återremitterat
frågan för vinnande af den rättelse, som blifvit satt
i
Den 17 Mars f. m.
401
i fråga. Hr Ridd.Secret. loide hafva godheten upplysa, huruvida
underrättelse ankommit ifrån något annat Stånd i afseende å behandlingen
af detta mål.
lindert. Ridd.secret. tillkännagaf i anledn. häraf, att ej
eller nu prot.utdr. i detta ämne var ankommet från något annat
RiksSt. än BorgareSt.
Frih. Raal»: Af det skäl jag anfört, att LagUlsk. nödgas
afgifva ett utlåt., det må nu blifva aldrig sä kort, sedan förevarande
betänk, blifvit, enligt hvad jag bestämdt känner, af ett Stånd
åtminstone, återremitterad!, och dä jag ej tror, alt man kan underlåta
att fästa afseende u hvad Hr Billström begärt, så fortfar
jag i yrkande af äterremiss. Hvad Hr Gr. Mörner yttrat, alt i
städerne varor, som vid auetioner inropas, ej fä afhemtas förrän
liqvid skett, äger ej rum i allmänhet; så sker det visserligen bär
i Stockholm, men ej i landsortsstäderne, der anstånd alltid lemnäs
med betalningen, sä framt ej inroparen är obekant eller anses
sakna vederhäftighet, då betalning af sådant skäl fordras innan
varan afhemtas. I öfrigt ber jag att få fästa uppmärksamheten
å det förhållandet, all lagsökningskoslnadevne äro enahanda
i städerne, som på landet, och derföre har jag trott, att man icke
borde utesluta slädernes innevånare ifrån den förmån, som blifvit
satt i fråga.
Då nu öfvcrläggningen förklarades vara slulad, hemställde H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. ansåge de gjorde anmärkningarne
föranleda till äterremiss.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Propos. lill bifall å förevarande punkt blcf härefter framställd
och besvarad med starka ja, blandade med åtskilliga nej,
hvarpå H. Ex. förklarade, del han trott sig finna, att R. o. Ad.
bifallit denna sednare propos.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af Ilr von
Hartmansdorff, Äng., Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabi.,
och Ri von Hohenhausen, Mich. Silvius, Coust.Utsk:s d. 10
dennes f. m. första gängen på bordel lagdc utlåtanden:
N:o 31, angalo 2:ne Stånds återremisser ä meni. N:o 22;
och
N:o 32, angalo 2:ne Stånds återremisser å mern. N:o 24.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 10 dennes f. m. på bordel lagda utlåt. N:o
220, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse till R. St., ang:de förslag
lill ny inqvarteringsordning för Stockholms stad samt andra i sammanhang
dermed förekomne frågor.
Hr Möllerhjelms vid delta utlåt, fogade reservation upplästes,
på begäran af
8 H. 5 t
402
Den 17 Mars f. m.
Hr Munck, Bror Gust. Ileinh., som derefter yttrade:
I den nu upplästa reservationen har Hr Lagerborg instämt,
och jag tillåter mig att för några ögonblick upptaga tiden föranmärkningars
framställande emot förevarande betänk. Först utber
jag mig likväl alt få fästa uppmärksamheten derpå, alt Konungens
nåd. skrifvelse lill Ständerne ang:de anslag till en casernbyggnad
för Svea Arlilleri-reg:te och underhåll af Lifgardes-regementernes
caserner samt Lifgardets till häst stallar, åtföljd af
fullständiga ritningar och kostnadsförslag, är icke allenast föranledd,
utan directe begärd af Ständerne i den und. skrifvelse, sorn Ständerne
vid sisth riksdag till Konungen i ämnet atlälo. Det oaktadt har
SlatsUtsk. nu föreslagit Ständerne att hos Konungen anmäla, att
medel till ifrågavarande ändamål för närvarande icke finnas att
anvisa. Jag tillåter mig icke alt bedomina riktigheten af denna
uppgift rör:de bristande tillgångar, men säkert är det, och af ett
StalsUtskis föregående betänk, hevisadt, att meningarne, med afseende
pä beräkningen af befintliga tillgångar, äro högst skiljaktige,
äfven ibland SlatsUtsk:s egna ledamöter. Under sådane förhållanden
vågar jag likväl icke begära bifall till alla de anslag, som
Konungen för dessa ändamål ifrågasatt, ulan inskränker mig lill
den mening, som reservanterne yttrat. Härvid förekommer, att
Konungen särskildt fästat Sländernes uppmärksamhet på, ali de saluanbud,
som blifvit gjorde af ägarne till de tomter, hvilka blifvit
afsedda för Svea Artilleriregilets .casern, icke vidhållas längre
än till den t nästkommande April, och att således anslaget
före denna lid bör vara beviljadt, så framt köpet skall kunna för
sig gå.
Som motiv för afslaget äfven af de 30,000 r:dr, som härtill
fordras, anför Utsk., att priset vore för högt, och att detsamma
framdeles torde snarare blifva billigare, än dyrare. Jag frågar,
hvarifrån Utsk. hemtar anledning till en sådan förmodan? Ar det
icke klart, att tomten blifver dyrare i samma mån den hinner blifva
bebyggd, och finnes väl någon anledning att tro, att icke en så
välbelägen tomt som den, hvarom fråga är, småningom skall allt
mer och mer bebyggas? SlatsUtsk. har också, oförsigtigt nog,
tillintetgjort sitt eget omdöme, derigenom ali Utsk. haft godheten
upplysa, alt 2:ne af de tomter, som för ändamålet erfordras, inköptes
år 1836, den ena för 3,000, och den andra för 1,366 r:dr
32 sk., men att sedan de blifvit något bebyggde, den ena nu kostar
17,000 r:dr och den andra 10,000 r:dr. Belviflas kan väl
icke, att Svea Artillerireg:te i alla fall snart nog måste förses med
casern, och vore det derföre icke skäl att nu, medan det står
till buds att få köpa en tomt, der casernen skulle blifva utmärkt
väl belägen, raan afslöte detta köp, innan priset stegrades? Det är
dessutom af högsta vigt, att frågan om casernbyggnaden får någon
bestämdhet, på det att vederbörande må komma i tillfälle att
vidtaga sådana förberedande åtgärder, som kunna blifva, icke allenast
ledande till besparingar i hnfvudsaken, utan äfven till fortsky
lidande af sakens utförande. Jag behöfver säkerligen icke för
denna upplysta församling visa fördelen och, snart sagdt, nödvän
-
Den 17 Mars f. m.
403
dighelen af en samfäldt, eller regcmentscasern för en garnisonerande
trupp; delta behof är erkändt i andra länder, och förnekas
icke eller i Sverige, der endast Svea Artilleriregemente för det
närvarande saknar fördelen deraf. Artilleriets befäl användes till
många comraenderingar; det är klart, att den del af detsamma,
hvilken återstår till tjenstgöring inom regementet, och hvilken är
ganska fåtalig, icke kan medhinna all i spridda caserner vidmakthålla
den ordning och likstämmighet i truppens behandling, som
är så vigtig. Det är också kändt, att Svea Arlilleries manskap,
utom öfning i ridning och gymnastik, dagligen, med undantag af
sjelfva den egentliga exercistiden, begagnar undervisning i regementets
skola, hvilken fortgår ända till dess första conslapelexamen
blifvit allagd. Denna undervisning hildar truppen för sitt
yrke, och äfven för samhället i allmänhet, men batteriernes långväga
belägenhet från såväl ridhus som gymnastik och skola och
dessa localcrs skilda afstånd ifrån hvarandra* vållar, att mycken
tid förspilles genom det idkeliga fram- och tillhaka-marscherandet.
Pä de skäl jag nu baft äran anföra, får jag vördsamt anhålla, att
11. o. Ad. ville återremittera della betänk, med den förklaring,
att 11. o. Ad. anser, att en summa af 30,000 rdr till inköp af
tomt för Svea Arlillerireg:tes blifvande casernbyggnad bör beviljas.
Slutligen anhåller jag att få förklara, att jag, som icke är
passevolanteur inom regementet, ingalunda talar för enskild fördel,
utan är min nu gjorda framställning endast ett uttryck af
det varma nit jag hyser för regementets hastigare praktiska utveckling,
hvartill inom delta regemente ingalunda saknas elementer,
blott de sältas i tillfälle att verka.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Jemte det jag för min
del i allo får instämma med Hr Munck, anhåller jag att lill hvad
han yttrat, fä lägga ännu ett skäl för den öfvertygelse jag hyser,
alt StatsUtsk. möjligen misstagit sig i den förmodan, att, i händelse
man icke nu inköpte dessa tomter, de i framliden skulle kunna
erhållas för eli lägre pris, än det, hvarför man nu visat sig
villig att dem afträda. Jag torde nemi. få fästa uppmärksamheten
på den omständigheten, att så snart fyllningen af det s. k.
Kallhafvet blifvit verkställd, och denna nu, i alla hänseenden oangenäma
plats, blifvit förvandlad till en mera behaglig, så lärer
det ej kunna dragas i tvifvelsmål, det ju denna trakt af hufvudstaden
kommer alt blifva genom sitt läge en bland de mest begärliga,
och alt således inom fä år, tomter der skola stiga i högt
värde. Det är blott denna anmärkning jag önskat alt fä bifoga
det af Hr Munck afgifna förklarande och hvaruti jag med honom
instämmer, under yrkande tillika, att de för lomternes inköpande
erforderliga 30,000 ndr b:co, mätte af StatsUtsk., då målet ånyo
underställes dess pröfning, föreslås till beviljande af R. St.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel: Jag förenar
mig till alla delar i hvad de 2:ne föreg:de talarne anfört. Att
artillerivapnel, likasom alla andra vapen, har en rätt till Statens
omvårdnad, kan ej belvillas eller förnekas, och då del är be
-
404
Den 17 Mars f. m.
vist, alt truppens tjenstbarhet liöjes genom densammas casernering,
vore det orättvist af Staten att neka denna omvårdnad. Dä
dessutom den förste talaren, flr Munck, med, som mig synes grundadl
skäl, observerat, all inom sjelfva StatsUtsk. begreppen äro
skiljaktiga om rätta beloppet af tillgänglige medel och sådane sålunda
torde härtill kunna utses, så finner jag skäl uti understödja
hvad Hr Munck anfört.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Om man med Statens
tillgångar menar möjligheten alt bereda medel för ifrågavarande
ändamål, så finnas tillgångar; menar man åter med Statens
tillgångar sådane medel, som finnas uti Riksg.cont. och som
icke till andra ändamål äro disponerade, då finnas icke medel för
närvarande, så tillräcklige, att de kunna förslå ali uppbygga en
casern, som kostar 350,000 r:dr. Men jag har förnummit, att
BancoUtsk. är sinnadt föreslå Ständerne att till Riksg.cont. öfverlåta
ett betydligt belopp af bancovinsten. Villkoren derför känner
jag icke, och Ständerne hafva ej eller fattat något beslut i det fältet;
men i händelse Ständerne skulle finna för godt, alt låta förberörde
vinstmedel komma till Riksg.cout:s disposition, utan att så
beskaffade villkor dervid fastades, som hindrade deras användande
till den ifrågaställda easernbyggnaden, så skulle dertill erforderlige
medel ganska lätt kunna anslås. I alla fall är summan,
som fordras för inköp af tomt, 30,000 r:dr, visserligen blott för
det behofvet ganska betydlig, men deremot, i afseende på Statens
tillgångar, så ringa, att den i alla händelser kan anskaffas utan
svårighet. I öfrigt anser jag ett inköp af plats för oftanämnde
byggnad ganska fördelaktigt derför, ty då är frågan om en cassernbyggnad,
icke blott en fråga på papperet, utan äfven på marken;
då är saken bestämd, och skrider, om icke genast, dock framdeles
till verkställighet, hvilket jag på det högsta får tillstyrka.
Således instämmer jag i Hr Muneks förslag, att 30,000 r:dr må
beviljas för delta ändamål, på det att frågan må blifva definitivt
beslutad och afgjord, samt ali K. o. Ad. förbehåller sig öppen rätt
att, i afseende pä anslaget till sjelfva byggnaden, laga den saken i
närmare öfvervägande, om R. o. Ad. finner att tillgångar blifva
för sådant ändamål tillgänglige. I afseende ä hvad Hr von Troil
nämnde om den blifvande begärligheten till tomtplatser ikring det
nu så kallade Kalthafvet, så tror jaS, alt ännu skola mariga år försvinna,
innan begärligheten blir så stor, att priset på tomtplatser
deromkring komma att stegras. Ty när man ser på tillredelserne
för det arbete, som der nedlägges, skall man finna, att det
fordras en ganska lång tid innan denna trakt kan begagnas lill
något just så angenämt; och jag hoppas att vid cnsernbyggnadens
fullbordan icke skall dröja så länge sorn det fordras ali få denna
trakt behagligare än hvad den för det närvarande är.
Hvad sjelfva planen för denna casernbyggnad angår, så hade
jag visserligen något alt invända i afseende på Krigscollegii
tillstyrkande; men då K. M. funnit för godt ali öfverlemna målet
till R. St., utan alt anse saken förhålla sig så, som jag skulle tro
Den 17 Mars f. m.
405
ali raan borde se den , så vågar jag visserligen icke nu på förhand
göra några invändningar i afseende på förslaget, men de
torde i alla fall böra och kunna framdeles tagas i betraktande, i
fall tillgångarne komma att befinnas vara så tillräcklige att anslag
för denna byggnad nu kan ske» De erinringar jag kunde hafva
att göra, äro likväl icke andra, än att de med något större anslag
kunde aflvjelpas. Jag tillstyrker således, på sätt Hr Munck föreslagit,
beviljande af 30,000 r:dr, lill inköp af ifrågavar. tomtplatser,
och alt 1». o. Ad. förbehåller sig öppen rätt att, om medel
finnas tillgänglige för ett så beskafladt ändamål, framdeles besluta
om sjelfva casernbyggnaden.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag instämmer äfven med
Ilr Munck och Frih. Palmstjerna, och anser det vara sä mycket
rättare att bifalla summan till inköp af den ifrågavar. tomten,
som Ständerne derigenom komma att bevisa, att de vilja göra allvar
med det löfte eller den förhoppning de vid sistlidne riksdag
gifvit åt Stockholms inqvarteringsskyldige innevånare, att i en
framtid blifva befriade ifrån utgiften för Svea Artilleriregementes
casernering. Då Ständerna sjelfve föranledt den skrifvelse till Konungen,
som blifvit af SlatsUtsk. pröfvad, men af samma Ulsk.
afslagen, så vore det åtminstone så mycket större skäl, att, i den
mån sådant utan statsverkets betungande låter sig göra, vidtaga
förberedelser vid denna riksdag till utförande af hvad som i en
framtid, enligt hvad jag förmodar, likväl en gång mäste vidtagas,
nemi. anskaffande af en casern för Svea Artilleri. Ju längre man
dröjer, dess dyrare Olifver den erforderliga tomtplatsen. Anbud äro
gjorde att densamma lill statsverket öfverlåta mot en bestämd betalning,
men ägarne lill densamma hafva derjemte förklarat, att
de ej längre än till den 1 instundande April stå fast vid sina
anbud; och då är det så mycket större skäl att ingå på dessa anbud,
som ingen särdeles stor förlust derigenom uppstår, emedan
naturligtvis de byggnader och tomter, hvilka på detta sätt af statsverket
inköptes, komma att, intilldess casernbyggnad derstädes
uppfördes, lemna en inkomst till statsverket, motsvarande ungefärligen
räntan af det utlagda capitalet.
Således kan jag icke annat än tillstyrka, att R. o. Ad. förklarar,
att 30,000 r:dr skola anslås till inköp af dessa platser.
Hr von Troil: Med anledn. af Frih. Palmstjernas yttrande,
anhåller jag att få förklara, att den mening, som jag i mitt yttrande
inlade, inskränkte sig till inköp af tomterna för 30,000
r:dr. Huruvida sedermera något anslag kan komma i fråga eller
icke, beror, som Frih;n yttrat, på de tillgångar, som vid pröfningen
af RaucoUtsk:s förväntade betänk, finnas vara tillgänglige.
Jag skulle likväl, ehuru mycket jag önskar, alt Svea Artilleriregemente
måtte erhålla en egen casern, hemställa, då så många
högst vigtiga produetiva företag äro erforderliga, huruvida icke frågan
om anslag till sjelfva casernbyggnaden bör uppskjutas till en
kommande tidepunkt.
■406
Den 17 Mars f. ra.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då Artilleriet är ett vapen,
mera sammansatt än både infanteri- och cavalleri-vapnen,
så synes mig artilleriet företrädesvis förtjena att la en casein.
Jag instämmer således med de Hrr talare, som yrkat, att anslag
i delta fall mätte beredas, men jag går längre än den siste talaren.
Jag anser försvarsverket böra hafva sin rält framför canalcr
och annat sådant, som utgår på framtida förkofran. Jag är
också af den lankan, att tillgångar icke fattas, om man vill begagna
dem, som uppkomma genom bancovinstens begagnande. Det
behöfves icke ens halfva denna vinst för ett år, för alt åstadkomma
hela den summa, som detta företag skulle kosta. R. St. böra
således, då denna tillgång ännu äro oanvänd, icke underlåta alt
i sinom tid begagna den. Någre talare hafva ansett R. o. Ad.
böra genast bevilja de 30,000 r:dr, som skola behöfvas till inköp
af platsen. Jag är väl färdig att deruti instämma, om jag icke
ansåge detta besluts fattande, nu genast, vara stridande emot 69
§ Reg.F. Enär Utsk. icke föreslagit några medel i detta fall, så
kan R. o. Ad., efter min tanka, icke eller besluta en sådan utgift;
med mindre betänk, återremitteras. Jag tillstyrker derföre
älerremiss, under yrkande, att SlalsUtsk. mätte tillse, att hela den
summa, som för byggnaden erfordras, måtte varda anslagen.
Hr Munck: För min del tog jag mig friheten begära återremis
med förklarande, att 30,000 r:dr skulle beviljas, men ingalunda
att hela penningebehofvet till casernbyggnadens fullbordande
skulle nu genast anslås; men jag omfattar med beredvillighet
det tillfälle jag nu har, att, sedan StatsUlsk:s Ordförande yttrat
sig, förena mig med honom i det tillägg till mitt förslag, som han
har afgifvit.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff; Icke utan förundran
har jag sett, alt StatsUtsk. funnit sig föranlåtit förklara, alt tillgång
på medel saknas för ifrågavarande för en del af Sveriges försvarsverk
så angelägna sak, under det att samma StatsUtsk. för
icke länge sedan icke var i något bryderi för att finna medel till
anläggande af ett nationalmuseum, som man icke visste huru det
skulle komma att se ut, eller hvarest det skulle uppföras, och då
de döda effecter, som voro i fråga att der inrymmas, för närvarande
till större delen förvaras på K. Slottet, der de säkerligen
utan olägenhet hade, i händelse af bristande medel, till den ifrågasatte
byggnadens verkställande kunnat ännu någon tid förblifva.
Jag för min del förenar mig med dem, som yrkat återremiss, under
vördsam hemställan, att StatsUtsk. måtte tillse om ej hela den
för casernbyggnadens uppförande nödiga summa kan beviljas.
Gr. von Platen, Baltzar: Utan alt, såsom den siste värde
talaren, vilja afgöra hvilket anslag, som är det nödvändigaste af
desse båda (hvilket jag äfven tror icke vara af nöden, då det tyckes
visa sig att Staten kan äga tillgångar för beviljande af både
det ena och det andra), vill jag inskränka mig till att, under åbedopaude
hufvudsakligen af de skäl, som af Hr Munck jemte andra
Den 17 Mars f. m.
407
talare blifvit anförde, yrka bifall till hvad han begärt. Jag hatdock
för detta mitt tillstyrkande ännu ett särskildt skäl, det nemi.
att jag såsom ledamot af StatsUtsk. vid förliden riksdag deltagit i
arbetet för beredande af den und. skrifvelse till K. M., i följd af
hvilken denna propos. blifvit till II. St. öfverlemnad, hvadan jag
äfven anser angeläget, att K. St. nu visa, att meningen med denna
und. skrifvelse var något annat än blott tomma ord. Jag förenar
mig med de Hrr, som yrka återremiss af betänk.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Jag vill endast tillägga den
anmaning till H. StatsUtsk. att så skyndsamt som möjligt inkomma
med detta mål, emedan tiden för anbudens antagande är ganska
kort.
I anledn. af Frih. Palmstjernas tillstyrkande, att R. o. Ad.
måtte förbehålla sig öppen rätt att framdeles bevilja hela det ifrågavar.
anslaget för casernbyggnaden, i händelse medel dertill blifva
att tillgå, erinrade II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, alt, ifall Ulsk:s
utlåt, nu återremitterades, det vore gifvit att en sådan rätt blefve
öppen, hvadan H. Ex. till Frih. Palmstjerna hemställde, om han
ansåge behölligt alt ett förbehåll derom nu gjordes.
Frih. Palmstjerna förklarade sig vilja afstå från sin begäran
i denna del, hvarefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Hr
von Hartmansdorff föreslagit, att StatsUtsk. måtte tillse huruvida
tillgångar finnas för beviljande af hela det ifrågavar. anslaget. Om
R. o. Ad. återremitterade Utsk:s utlåt, med förklarande af dess
tanke, syntes det dock vara nödigt att denna tanke innefattade
en bestämdt uttalad mening om det beslut, som borde fattas i den
fråga, hvarpå den hade afseende; hvarföre IL Ex. finge hemställa,
om någon propos. i detta afseende vore behöflig, eller om icke äfven
Hr von Hartmansdorffs mening vore inbegripen under ett beslut
om återremiss.
Hr von Hartmansdorff: tillkännagaf, att han icke ämnat
begära något annat.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att i sådant fall propos.
endast behöfde omfatta det af Hr Munck framställda förslag
oell att II. Ex. fördenskull finge hemställa, om R. o. Ad. behagade
återremittera StatsUtskis utlåt. N:o 220, med förklarande,
att Ståndet ansåg 30,000 r:dr böra af R. St. beviljas till inköp
af de tomter och lägenheter som för ifrågavar. casernbyggnad
äro behöflige.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff: Jag har äfven för den återstående
summan yrkat återremiss och anhåller vördsamt, att propos. derå
må äga rum.
I anledn. häraf yttrade II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att
R. o. Ad. återremitterat Ulsk:s utlåt, i dess helhet, och följaktligen
StatsUtsk. vore oförhindradt att upptaga alla de deremot gjorde
anmärknu ne, hvilka borde åtfölja återremissen, och således ej syn
-
408
Den 17 Mars f. m.
tes behöfva särskildt omnämnas uti det beslut, som nu var i fråga,
utan i allt fall tillhörde SlatsUtsk:s upptagande.
Hr von Hartmansdorff: Om icke det beslut, som uppå
Hr Gr. o. Landtm:s framställning Ståndet nu fattat, skulle af
Statslltsk. tydas så, som hade Ståndet inskränkt sig endast till
anhållan om de 30,000 r:dr, har jag ingen invändning att göra.
Remissen finge då heta, att H. Ståndet återremitterat frågan i sin
helhet, men med den särskilda förklaring, att 30,000 r:dr måtte
lill ofvauberörde ändamål beviljas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
i afseende på det nyss fattade beslutet förklara, att ålerremissen
afsåg utlåt, i dess helhet, fastän R. o. Ad. särskildt uttryckt
sin mening om en viss del af det ifrågavar. anslaget.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo StatsUlsk:s d. 10 dennes f. m. på bordet lagda
utlåt. N:o 221, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse lill R. St.
ang:de inqvarteringen i de Skånska Städerne och Götheborg.
Detta utlåt, företogs punktvis till afgörande.
l:sta punkten, angille casern- och stallbyggnadens uppförande
i Skånska städerne.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Hvad tillgångarne beträffar,
så är här samma förhållande som vid förra betänk. Hvad
åter försvarsplanen angår, så må det tillåtas mig, ehuru icke militär,
att göra den anmärkning, att gränsorlerne i Skåne, Ystad
Malmö och Helsingborg äro af beskaffenhet, att der utan tvifvel
alltid måste linnas någon garnison. I sådant fall lärer, ehvad
försvarsplan som för öfrigt må komma att af K. M. fastställas och
hvartill R. St. komme att bevilja medel, dock intet misstag vara
begånget derutinnan, ali anslag till de ifrågavarande byggnaderne
på förhand blifvit af R. St. beviljade. Jag tillstyrker således, att
R. o. Ad. måtte återremittera jemväl denna punkt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: I delta utlåt, är egentligen
fråga om ett anslag för uppbyggande af åtskilliga hus i Landskrona
för den händelse alt 2:ne sqvadroner af Kronprinsens hussarregemenle
blefve dit förlagde. Denna sistnämnde fråga uppstod
vid sisth riksdag och vann då R. St:s bifall. K. M. har
icke meddelat 11. Sl. Sitt beslut i afseende pä denna förläggning
lill Landskrona, utan endast omtalat hvad kostnaderne skulle uppgå
lill i och för uppbyggande af ett ridhus och ett stall, samt för
iståndsältande af Kronans inom staden ägande byggnader, hvadan
Flsk., då K. M. sålunda icke bestämdt äskat berörde anslag, icke
eller ansett någon särdeles vigt ligga på fullföljandet af det förslag,
som vid sisla riksdagen af R. St. framställdes. Jag tillstyrker
bifall lill Utsk:s betänk.
Då öfverläggningen härmed förklarades vara fulländad, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. ansåge de
emot förevar, punkt af SlalsUtsk:s utlät. INT:o221 gjorde anmärkmr
Den 17 Mars f. m.
409
föranleda till äterremiss, men besvarades denna propos. med nej,
hvarefter propos. till bifall å ifrågavar. punkt framställdes och af
R. o. Ad. bifölls.
2alra punkten: ang:de inqvarteringsersättningen till garnisonen
i Götheborg.
Bifölls.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s d. 10 dennes f. m.
på bordet lagda utlåt. N:o 222, i anledn. af väckt förslag ang:de
läns meddelande å magasinerad ritorr spanmål.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 10 dennes f. m. på bordet lagda
utlåt. N:o 223, i anledn. af väckt motion om ett lån för reparerandet
och utvidgandet af Nyköpings lärdomsskolas local.
Doctor Gumajlii vid detta utlåt, fogade reservation upplästes,
på begäran af
Hr von Hartmansdorff, Äng., som derefter yttrade:
Den föreskrift, som nu gäller, nemi. att stiftens byggnadscassor
böra förse stiftens skolor med hus, är af så felaktig beskaffenhet,
att när ett skolhus någonstädes blifvit nybygdt för cassans
räkning, så är hon vanligen uttömd för en längre tid och
ofta skuldsatt. Det är utan tvifvel olämpligt, att byggnader af
så allmän beskaffenhet icke af Staten bekostas, då han aflönar
lärarne vid de allmänna läroverken. När då, såsom händelsen
för närvarande är inom Strengnäs stift, sedan det nya och prydliga
skolhuset i Orebro blifvit uppbygdt samt åtskilliga reparationer
å skolhuset i Strengnäs ägt rum, detta stifts byggnadcassa befinner
sig alldeles utblottad, så synes det vara nog hardt, att Staten
icke en gång vill lemna ett ringa lån, för att reparera skolhuset
i Nyköping, ehuru det befinnes otillräckligt för de lärjungar, som
der söka undervisning. Summan är endast 3000 r:dr: den kan
icke vara af någon betydenhet för Riksg.cont. StatsUtsk. säger,
att det icke bestämdt vet, att kostnaden för den erforderliga reparationen
och tillbyggnaden blifvit uppgifven. Biskop Holmström,
som är motionär, har likväl uppgifvit den bestämda summan af
3000 r:dr. Om nu StatsUtsk. fått veta, att denna summa verkligen
är 164 r:dr större, så ser jag icke att detta bör i minsta
mån verka till bifall eller afslag; det åren småsak. Hufvudsaken
är, att de medel lemnäs, som för ändamålet blifvit begärda. Det
säges äfven, att det icke på något sätt visats, alt Strengnäs stifts
Consistorium beslutat ytterligare skuldsätta stiftets byggnadscassa
för det föreslagna lånets erhållande. Det må vara ett fel af
Consistorium, att icke hafva insändt några sådane handlingar
lill Ulsk.; men om Utsk. fordrar och R. St. besluta, att ett sådant
villkor skall uppfyllas, så är klart, att Consistorium måste
sig detsamma underkasta. Att Consistorium det gerna gör, det
vet jag också. Jag hemställer derföre, att enär, efter hvad mig är
sagdt, Preste- och BorgareStin redan återremitterat betänk, och
hvarom Ridd.secret. torde kunna lemna Ståndet officiel upplysning,
R. o. Ad. äfven ville återremittera detsamma, på det att Utsk. målte
8 H. 52
410
Ben 17 Mars F. m.
taga saken i närmare öfvervägande. Jag ville då hemställa, att
lånet måtte beviljas på 10 år; att det finge slå räntefritt i 5 år och
löpa med 3 proc. ränta under de påföljande 5 åren, samt att återbetalningen
må utsättas antingen till slutet af de 10 åren, eller ock
att under hvartdera af de 5 sista åren -Idel måtte afbetalas. Dermed
vore skolan hulpen och Staten hade icke gjort någon uppoffring.
Undert. Ridd.secret. tillkännagaf, att endast från Vullofl.
BorgareSt., som återremitterat Utsk:s utlåt., prot.utdr. i ämnet hade
till R. o. Ad. ankommit.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Jagansermig lill en början
böra vitsorda det förhållande, som Hr von Hartmansdorff nämnt
i afseende på Strengnäs slifts byggnadscassa. Dernäst får jag
nämna, att Nyköpings skola, som en längre tid icke hade åtnjutit
något förtroende, sedermera, i följd af en annan lärarepersonal,
vunnit detsamma till den grad, alt lärjungarnes antal ökats
med hvarje år, så att den local, som nu begagnas för skolan, på
intet vis är tillräcklig. K. M. har oekså i anledn. deraf stadfästat
en ritning till utvidgning af skolans local, men stora svårigheter
möta dock att kunna tillvägabringa byggnaden, i anseende
till bristande medel. Hvad angår de skäl, som StatsUtsk. anfört
för sitt afslag, så vill det synas, som om Utsk. först fattat sitt beslut
och sedan uppsökt skäl till detsamma, alldenstund de icke
tyckas vara af beskaffenhet att kunna ligga till grund för sjelfva
beslutet. Jag är fullt öfvertygad, att om StatsUtsk. finner medel
till detta lån, så skola icke svårigheter möta alt uppgöra de vill
kor,
på hvilka lånet kan beviljas, och jag tillstyrker derföre för
min del, att Utsk. måtte bevilja de äskade medlen samt att lånet
måtte ställas på samma villkor, som de, hvilka förut blifvit medgifna
åt Carlstads läroverk.
Uppå härefter framställd propos., blef StatsUtkis utlåt. N:o
223, på grund af de deremot, gjorde anmärkna-, af R. o. Ad.
återremitteradt.
Föredrogs ånyo BancoUtsk:s d. 10 dennes på bordet lagda
mern. N:o 43, med förslag till sammanjemkning af RiksStms
skiljaktige beslut, i anledn. af Utsk:s betänk. N:o 22 och utlåt.
N:o 39.
Detta mern. företogs punktvis till afgörande.
l:sta punkten, ang:de Usta punkten af det i Utsk-s utlät.
N:o 3g framställda förslag till reglementariska föreskrifter
i och för vexelhandel.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller, att Ridd.-  secret. måtte upplysa om beslut i denna fråga äro fattade och
meddelade af Borgare- och BondeStm.
I anledn. häraf tillkännagaf lindert. Ridd.secret., att endast
från vällofl. BorgareSt. prot.utdr. ronde pröfningen af BancoUtsk:s
mern. N:o 54 hade ankommit, och upplästes detta prot.utdr., hvaraf
inhemtades, att BorgareSt., med afslag å Utsk:s inbjudning, gillat
de uti förevar, punkt föreslagna voler.propos:r.
Den 17 Mars f. m.
Hr von Hart mansdorf: I det fallet återstår för oss blott
att gilla voterpropos.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att i fall Utsk:s inbjudning
blefve antagen af BondeSt., hvarifrån prot.utdr. i ämnet
icke ännu hade erhållits, de ifrågavar. voter.proposnne kommoatt
förfalla, och att II. Ex. vid sådant förhållande linge hemställa,
om II. o. Ad. bifölle de i denna punkt föreslagne voter.propos:r,
för den händelse BondeSt., likasom BorgareSt., skulle afslå den
till desse RiksSt. stälde inbjudning.
Ropades ja.
2:dra punkten, ang:de Uts:ks i t. dr a punkten af utlät. N:o
39 afS\fna förslag.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Utsk. anmodar R. o. Ad.
att förena sig i Preste- och BorgareStms beslut, och jag för min
del understödjer denna Utsk:s hemställan. Jag anser, att det beslut,
hvaruti Preste- och EorgareStm stannat, omfattar i sin helhet
frågan om användandet af den silfverfond, sorn BancoFullm.
kunna förskaffa sig i Hamburg. Det har jemväl den fördelen, att
det icke bestämmer den curs, efter hvilken BancoFullm. skola utgifva
sina vexlar. R. o. Ad. har nemi. bestämt, att under den
tid, som ångbåtscommunicationen med Tyskland är öppen,
skall denna curs vara minst 129 sk. och under den öfriga
tiden af året 130 sk. Detta är naturligtvis uppgjordt under
den förutsättning, att kostnaden för utförande af silfver skall uppgå
till 1 sk. under den tid då ångbåtslägenheter linnas, och till
2 sk. då desamma icke linnas; men då genom de lättade communicationerne
äfvensom genom andra anstalter, hvilka kunna uppslå,
man icke kan bestämdt förutse, huruvida det icke blifver möjligt
alt utföra silfver utan en sådan kostnad, så skulle hela ändamålet
med vexelutgifningen förfelas genom detta bestämda stadgande;
ty om det blefve möjligt att omkostnaderne vid silfverexportcn
under den tid, då ångbåtscommunicationen är öppen, icke
uppstego till mera än Jl sk. så skulle naturligtvis ingen uttaga en
vexel, för hvilken han måste betala 129 sk., utan vore det då
mycket större uträkning att uttaga Bankens silfver, tillägga denna
^ sk. samt utföra detsamma. Likaså skulle samma förhållande
uppstå under den tid, då ångbåtscommunicationer icke finnas, om
kostnaderne kunna genom anstalter lättas derhän, att de icke
uppgå till 2 sk. Bankens silfver skulle således i allt fall komma
att utföras, och då ändamålet med dessa vexeltransactioner är att
förekomma exportering af Bankens silfver, eller att vidtaga sådane
anstalter, hvarigenom det skulle vara fördelaktigare för den, som
hade utbetalningar att göra i Hamburg, att laga vexlar i Banken,
än att utföra Bankens silfver, så anhåller jag att R. o. Ad. måtte
antaga den inbjudning, som Utsk. gjort.
Hr von Hartmansdorff: I det skick, saken sig nu befinner,
tror jag också lämpligt vara, att vidtaga den åtgärd, som Gr.
Gyldenstolpe föreslagit.
412
Den 17 Mars f. m.
Uppå Härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd propos.
, antog R. o. Ad. Utsk:s inbjudning till instämmande i Preste-
och BorgareSt:ns i afseende på denna punkt fattade beslut,
till följd hvaraf de i detta ämne föreslagne voter.propos:r ansågos
förfalla.
3:dje punkten: ang:de 3, f 5-, 6, 7 och 8 punkterne af
utlät. N:o 3g.
Lades till handlingarne.
4:de punkten:
ten i utlåt. N:o 3g.
Bifölls.
5:te punkten: ang;de särskildt arfvode för de deputerade,
sorn af BancoFullm. utses för utförande af de med vexelhandeln
förenade bestur.
Bifölls.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komrne
att fortsättas kl. 6 e. m.
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh., uppläste följande:
Den som kastar en blick på Sveriges ekonomiska ställning,
kan ej undgå att erkänna, att densamma ingalunda motsvarar
hvad man haft rättighet att vänta af 30 års fredslugn, hvarunder
andra nationer med jättesteg framgått på industriens i mångfaldiga
riktningar nybrutna vägar, och med ledning af vetenskapernas
odlare, som djupare än någonsin inträngt i naturens hemligheter,
vändt dess förut okända krafter arbelslliten tillgodo.
Det vore visserligen orättvist att förneka allt framskridande i
intelleclnel och materiel utveckling, men jemförelsen med nästan
alla kringliggande Stater utfaller till de sednares fördel; dessa
förhållanden äro för väl kända och för ofta öfverklagade att mänga
bevis derför skulle erfordras. Inkomsltaxan i England af 1798,
som utgick med 10 proc. af minst 200 £ inkomst, inbringade 1801
blott 4 millioner, antydande således en behållen årlig inkomst af
40,000,000; men Sir Robert Peels taxa, som utgår med 7 pence
pr £, således icke fullt 3 proc. utaf dem som äga minst 180 £
(eller 2200 r:dr) i inkomst, har år 1844 inbringat 5,200,000 £,
motsvarande en årlig behållning för desse förmögnare classer af
icke mindre än circa 180 mill. Nationalförmögenhetens årliga
tillväxt beräknas till 15 millioner £. Samma folk, som Sir Will.
Pitt vid slutet af förra århundradet ej vågade beskatta till mera
än 20 millioner, utgör nu med lätthet 50 millioner. Svenska
statsverkets öfverskotter motsvaras af enskild fattigdom, under det
att Englands statsskuld utgör en lätt börda för dess rika individer.
Hertigen af Northumberland försmår ännu att framtaga nr sin bureau
den banknot på 100,000 £, som utgjorde en del utaf fädernearfvet.
43 proc. af Englands arbetsföra befolkning finner sin
sysselsättning i manufaclurer och handel.
Danmark exporterar jordbruksaktör till ett värde af 46 mil
-
Den 17 Mars f. m.
lioner r:dr och förbättrar sina financer, oaklat bördan af en stalsskuld
af 116 millioner riksbankdaler.
Manufacturers och slöjders hastiga utveckling i Frankrike och
Tyskland väcker redan Englands farhågor, och sjelfva vår östra
granne har öppnat vattencommunicationer emellan de 3:ne kringliggande
håfven, befaller med sitt herrskareord, att fabriker af alla
slag skola uppstå, och sträcker sina jernvägar från Petersburg lill
Moskwa. Vid tillfälle af en annan under förra riksdagen väckt
motion om canalledning emellan Hjelinaren och Wenern har jag
visat i hvilken gigantisk scala andra nationer framgått i utvecklingen
af de inre communicationssystemerna, som utgöra oumbärliga
vehikler för all industri. Jorden sönderskäres i alla riktningar
af canaler och sammanbindes åter med korsande jernband.
Jemförer man nu Sveriges frihet och lugn med dessa andra länders
vida mindre gynnsamma politiska ställning, så blifver man i
sanning frestad att tro, att inre skakningar, krig, despotism och
statsskuld äro villkor för och medel till samhällens tillväxt. Måhända
är det just en hög beskattning, så paradoxt det än må låta,
som, pålagd consumtionen och väl använd, höjer nationers välstånd,
derigenom att den förser med medel alt gifva arbetet sin
belöning och att förbättra den såsom råämne emottagna jorden;
den tvingar medborgaren alt afsätta en del af årsbehållningen lill
det helas fördel, alt undandraga consumtionen en skärf lill insättning
i den gemensamma sparbössan: samhällets utveckling och
förkofran.
Huru långsamt deremot framskrider icke industrien uti Sverige,
der en areal af 3800
ät 3 millioner menniskor; der ladugårdshushållningen icke förslår
alt åt denna ringa befolkning lemna föda, ljus eller skoplagg,
hvars rika jernberg och skogar icke betala de manufacturvaror,
hvarföre riket skattar till utländska arbetare. Den sedan realisationens
början verkställde silfverutförseln af cirka (i millioner (Finland
oberäknadi), i bredd med en utländsk skuldsättning af 9 millioner,
bär ovedersägligt vittnesbörd om ett ekonomiskt svaghetstillstånd.
Svårligen skall en stor produetion af de tunga varor,
som utgöra förnämsta delen af vår export, kunna finna afsättning,
så länge försäljningsprisen skola godtgöra våra alltför dyra transporter
och sålänge den rikedom vi äga af strömmar och sjöar icke
begagnas till handelsvägar; huru flitigt än arbetshästen framsträfvar
10 å 15 mils backiga vägar, skall den dock aldrig hinna att
till verldsmarknadcn framsläpa Dalarnes och Norrlands metalliska
rikedom. Dalkarlen måste landvägen ända till Westergöthland forsla
de grofva trädkärl, såar och kar, som han hemtat från sin
hembygds skogar, och hvarthän den idoge Kronobergsboen vill söka
sig en lastningsort, så måste han på axel föra sina varor tvärsöfver
något af de kringliggande länen. På Clarelfven utfraktas årligen
trädvaror för minst 400,000 ndr till större delen från den
ofvanföre vid elfven liggande delen af Norrige; men oaktadt den
billiga rörelse, sorn deraf måste blifva en följd, är så litet ännu
gjordt lill dess lättande, att man 2;ne mil inom gränsen måste
414
Den 17 Mars f. m.
lemna kärran för att ridande fortsätta vägen; den på hästryggen
framskaffade kornlunnan gäller ofta 18 å 20 r:dr, och sjelf har
jag ofta erlagt den vanliga kostnaden af 5 r:dr för framskaffandet
af ett bref till närmaste poststation uti Norrige. Orsakerna till
dessa för Sverige egna och missgynnande förhållanden måste till
en del sökas i frånvaron af de moraliska krafter till hushållning
och förvärf, som utgöra den naturliga och enda säkra källan till
nationers välstånd, men äfven dels i den missförstådda hushållning,
som fruktar att genom statsanslag rödja vägen för och lätta de enskildas
bemödanden, samt understödja och befordra utvecklingen;
dels i den inom vårt land, efter hvad det vill synas, mest hyllade
statskonst att bereda staten tillgångar blott i discontpapper, eller
alt under form af skattenedsällning reducera i st. f. att höja samhällets
förenade krafter. Snart ingår till R. St. BancoUtsk:s förnyade
förslag, att Bankens behållna vinst, beräknad till och med
1847 års slut till 3 millioner r:dr, må tili Riksg.cont. öfverlemnas
och till producliva anslag disponeras. Om detta Utskottets förslag
vinner bifall, och hvarför skulle man försmå de medel till allmänna
rörelsens lättande, som erbjudas, så skola R. St. finna sig i den
ovanliga förlägenheten, att äga större tillgångar, än som i vanlig
statsreglering kunna användas.
Om en enskild man vore ägare af Riket och af detta öfverskott
utaf inkomst, så skulle han visserligen använda det sednare
till det förras förbättring; han skulle fylla försvarsverkets behof,
fullborda sina fästningar och sträcka nya kölar på sina skeppsvarf, han
skulle sammanbinda sitt lands sjöar och floder, jemna dess backar,
odla dess mossar ock kärr, han skulle till plats för sina nybyggare
undanrödja de uti skogarne förmultnade stammar, han skulle
anlägga fabriker, införa nya näringar och sätta tusendetals arbetare
i ny verksamhet, och det sålunda omskapade landet skulle
snart i fördubbladt mått återgälda hvad den omtänksamme ägaren
bekostat. Så skulle enskild ägare troligen handla, men det allmännas
oväntade tillgångar fruktar jag att det blir svårt att leda
till statsekonomiska vägar, såvida det icke kan lyckas att genom
en efter rättvisa grunder uppgjord fördelning, försona eller tillfredsställa
provinsegoismen och besegra den afundsamhet de särskilda
provinserne emellan, som motverkar hvarje anslag till partiel
förbättring.
Det är i sådan afsigt, och med anledn. af det under riksdagen
inträffade förhållande, att så betydliga förut okända tillgångar
från Banken, blifvit disponible, som jag, under åberopande af Riksd.
Ordms 56 § föreslår:
l:o Att af de tillgångar, hvilka, i öfverensstämmelse med
BancoUtsk. i betänk. N:o 44 afgifna förslag, från R. St:s Bank komma
att till Riksg.cont. levereras, afsättas först de medel, hvilka, enligt
StatsUtsk:s förslag uti betänk. N:is 156 och 230, skola ställas
till K. M:s nåd. dispos. att i allmänhet användas dels till anläggning,
förbättrande eller omläggning af vägar, 400,000 r:dr, dels
till utdikningar och aftappningar af sanka trakter och sjöar för odlingsförelag,
150,000 r:dr, och öfverskottet, beräknadt till 2,450,000
Den 17 Mars f. m.
415
ndr anslås länsvis enligt nedan uppgifne grunder till sådane allmänna
företag, som afse stigande production, näringars förkofran
och arbetstlitens användning till allmän framför enskild fördel, såsom
lands- och vattencommunicationers eller hamnars anläggning
och förbättring, större odlingar, vattenaflappningar, afdikningar,
införande af nya näringar, förbättrade arbets- och hushållningsmethoder
m. m.
2:o Att medlen icke må användas till minskning eller borttagande
af årligen utgående afgifter till Staten eller communerna,
eller till bildande af fortfarande cassör eller fonder.
3:o Uti förenämnde tillgångar erhålla länen förmånsrätt enl.
den på bilagde tabell med afseende på folkmängd, skattebidrag och
areal uppgjorde fördelning.
4:o Förslag till medlens användning skola årligen uppgöras
af vissa af länets pröfningscomitéer valde deputerade, bland hvilka
Konungens befdnde bör vara Ordförande. Öfver länsdeputerades
förslag bör Konungens Bef:h:de gifva sitt särskilda utlåt., hvarefter
ärendet, så beredt, aflemnas till K. M:s afgörande, börande
de medel, som icke med K. M:s bifall blifva disponerade, för nästkommande
Ständers användande reserveras.
5:o Öfver medlens användning enligt plan och de särskilda
föreskrifter, som K. M. derom utfärdar, skola förenämnde länsdeputerade
hafva tillsyn.
6:o När genom dessa anslag större eller mindre directa fördelar
åt enskilda personer eller menigheter beredas, må det bero
på K. M. att föreskrifva, att större eller mindre del af anslaget
skall återbetalas.
7:o Sedan bancovinstens belopp blifvit efter hvarje års bokslut
kändt, böra Fullmäktige i Riksg.cont. om den för året disponibla
summan lemna underrättelse till Chefen för Civildepartementet,
som uppgör fördelningen länen emellan, och derom lemnar
uppgift till Konungens Befdnde.
8:o Öfverstiger bancovinsten den i lista punkten upptagna
beräkning, då skall öfverskottet öfverlemnas till K. M. att disponeras
för sådane allmänna ändamål, hvartill R. St. innan denna tillgång
blifvit känd, icke ansett sig kunna bevilja äskade anslag.
416
Den 17 Mars f. m.
Län.
Folkmängd vid
1840 års slut.
Skattebidrag en-  ligt Landshöfdin-  garnes 5-årsberätt.
Areal
Fördelning
R:dr
af 2,450,000
Banco.
Efter folk-  mängd.
Efter Skat-  tebidrag.
Efter Areal.
Medeltal af
förestående
fördelning.
Stockholms Stad
84161
763313
65690
120000
—
80000
Malmö . .
221670
1097203
40,55
173020
172400
3S000
128000
Christianstad
1658S0
615558
55,35
129490
96700
52000
93000
Halmstad . .
94934
356772
43,24
74070
56000
40000
57000
Carlskrona
95807
364794
25,80
74770
57300
23000
52000
Wexiö .
121454
526241
86,14
94800
82700
SOOOO
86000
Jönköping
150477
711309
97,65
117450
111700
90000
106500
Kalmar . •
184557
653627
96,80
144050
102600
90000
112000
Linköping
206625
1120245
96,75
161270
176000
90000
142500
Mariestad
18104S
914536
75,43
141300
143650
70000
118000
Wennersborg
218618
808764
114,50
170640
127000
110000
136000
Götheborg
164974
744016
43,31
128790
116900
40000
95000
Wisby
41575
243577
27,91
32450
38250
26000
32000
Stockholm
110279
827151
66,26
86080
130000
60000
92000
Upsala . . .
85294
795837
47,49
60510
125000
44000
78500
Westerås .
92494
869968
60,47
72190
136650
5S000
89000
Nyköping .
114920
612621
57,02
89680
96200
54000
SOOOO
Orebro . .
125061
645747
74,22
97610
101400
70000
90000
Carlstad . .
195546
798436
157,89
152630
125400
140000
139000
Fahlun
13S141
625792
278,76
107820
9S300
260000
155000
Gelle
109797
632991
171,18
85100
99500
160000
115000
Hernösand “ .
85875
332686
210,06
67050
52300
200000
106500
Östersund** .
45767
196434
435,00
35730
30850
200000
890001
Umeå ** . .
57164
180922
668,00 *
44620
28400
200000
910001
Piteå** . . .
40767
158116
751,00*
36510
24800
200000
87000*
* Lappmarkerne böra afgå med 341,70 [Jmil för Umeå län.
D:o d:o 690,90 d:o f. Piteå län.
** För de 4 Norrlands länen är arealen godtyckligt afsedd vid fördelning.
Här
-
Den 17 Mars f. m.
417
Härefter tilläde Hr Nordenanckar muntligen:
Att uppgöra en fördelning endast på grund af folkmängden
eller skattebidragen skulle utfalla så, att de rikare provinserne erli
olle mest och de mest behöfvande minst. Delta förhållande är i min
tanka på lämpligaste sätt jemkadt derigenom, att äfven arealerne tagas
i beräkning. Den sisla columen innehåller en medelberäkning
af tillgångarne, fördelade på de af mig uppgjorde grunder. Jag vill
endast nämna någre: Stockholms stad t. ex. skulle kunna disponera
80,000 r:dr, de Skånska länen, det ena 93,000, och det andra
128,000 r.dr, Upsala län 78,500 r:dr Fahlu län 155,000 r:dr och
de norra länen hvardera circa 90,000 r:dr.
Jag anhåller om remiss af denna min motion till de förenade
Banco- och StatsUtskm. Då jag nu har ordet begagnar jag tillfället
för att, i anseende till afresa från riksdagen, afsäga mig min
plats såsom ledamot i BancoUlsk., äfvensom min bänkmansbefattning,
med anhållan likväl att få bibehålla min riksdagsmannarätt.
Hr von Hartmansdorff, Aug., begärde, att den nu af
Hr Nordenanckar väckta motion måtte få hvila på bordet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle
Hr Nordenanckar begäran att, med bibehållande af sin riksdagsmannarätt,
blifva entledigad från sina befattningar såsom Utsk:sledamot
och bänkman.
Ropades ja, hvarefter H. Ex. anmodade Hrr Electorer ätt utse
en ledamot i BancoUtsk. efter Hr Nordenanckar.
Föredrogs och lades tili handlhigarne LagUtsk:s d. 10 dennes
på bordet lagda mern. N:o 78, i anledn. af äterremiss å Utsk:s
betänk. N:o 41, öfver väckt motion om förändring af 1 § i 26
cap. Byggn.fcn, ronde delaktighet i kyrkobyggnad.
Föredrogs, men lades, på begäran af Hr von Hartmansdorff,
Aug., och Frih. Cederström, Anders, ånyo på bordet
LagUtsks d. 10 dennes f. m. bordlagda mern. N:o 79, med
förslag till sammanjemkning af de inom RiksSt:n fattade skiljaktiga
beslut vid förehafvande af Utsk:s utlåt. N:o 65, i anledn. af
gjorde aumärkn:r vid Utsk:s betänk. N:o 14, öfver dels K. M;s nåd.
propos., ang;de förändrad lydelse af 1 § i 23 cap. Arfdab:n och
tillägg till 7 § i 20 cap. af samma balk, dels ock väckt motion
om inrättande af förmyndarekamrar.
Föredrogos och biföllos LagUtsk:s d. 10 dennes f. m. på bordet
lagde betänk:n;
N:o 80, i anledn. af väckt motion, ang:de förvandling af böter;
och
8 II. 53
41S
Den 17 Mars f. m.
N:o 81, i anledn. af vackt motion om förändring af lagens
stadgande, ang:de de fattiges andel af död persons egendom.
Då nu föredrogs LagUtsk:s d. 10 dennes f. m. på bordet lagde
betänk. N:o 82, i anledn. af väckte motioner om förändring
af lagens stadgandcu rör:de testamentsfriheleu och gåfva med varm
hand, blef delta betänk, ånyo bordlagdi, på begäran af Hr Dalman,
Wilh. Fredr., och Frih. Cederström, Anders.
Föredrogos och biföllos LagUtsk:s d. 10 dennes f. m. på bordet
lagda betänk.:
N:o 83, i anledn. af väckte motioner om förändring af lagens
stadgande i 6 § 9 cap. Handelsb:n, ang:de ränta af försträckta
penningar eller varor, och
N:o 84, i anledn. af väckt motion om förändring af 12 cap.
4 § Handelsb:n.
Lades, vid förnyad föredragning, till handlingarne LagUlskrs
d. 10 dennes f. m. bordlagda mern. N:o 85, i anledn. af återrerniss
af Utsk:s betänk. N:o 63, öfver väckt motion om tillämpning
af 15 cap. 5 § Älfdalen, sådan den lyder i K. Förordn. d. 30
Maj 1835, äfven på det fall, att inländsk arfvinge begifvit sig bort,
utan att lyfta det a rf, som veterligen honom tillfallit, och ej sedermera
återkommer.
Föredrogs ånyo och bifölls StasUtsk:s d. 11 dennes e. m. på
bordet lagda utlät. N:o 228, ang:de statsverkets s. k. reservfond.
Härefter föredrogs, men lades, på begäran af Hr von Hartmansdorff,
Au g., och II r Rosenblad, Bernhard, ånyo pä
bordet LagUtsk:s d. 12 dennes e. m. på bordet lagda utlåt. N:o
86, i anledn. af gjorde anmärkmr vid Utsk:s betänk. N:o 18,
öfver väckt motion om ändringar i ansvarighetslagen för Statsrådets
ledamöter.
Ånyo föredrogs LagUtskrs d. 12 dennes e. m. på bordet lagda
betänk. N:o 87, i anledn. af väckte motioner ang:de coneurslagstiftningen.
Detta betänk, företogs punktvis till pröfning.
Ira punkten, ang:de etti fru ga om sättet och villkoren för
egendoms afträdande till borgenärerna och om början af concurs
af llrr Arnberg och Almgren vackt förslag.
Frih. Raab, Adam Christian: Vid ett föreg:de plenum,
då LagUtsk:s betänk, angående bysättningstvånget afhandlades, yrkades
af åtskilliga ledamöter, det man icke dervid borde så strängt
förfara, utan att man borde söka skydda crediten genom en strän
-
Den 17 Mars f. m.
419
gare concurslagstiftning. Nu äro vi komna lill de LagUtskfs betänk:n,
som hafva lill föremål just denna concurslag och erfara,
att de Hesla motioner med förslag till densammas skärpande blifvit
af LagUtsk. underkända. Den första frågan gäller huruvida,
för upptagande af en céssionsansökning, cessionanten skall vara
pligtig all aflemna till domaren en fullständig förteckning, icke
allenast på sine skulder, utan äfven på alla i boel befintliga tillgångar.
Motionären har deremot anfört, att i anseende till nödvändigheten
att vid afträdesansökning förete bouppgift, för hvars
upprättande mången gäng fordrades en ganska läng tid, så kunno
de närmaste eller vaksammaste borgenärerna alt på ett eller
annat sätt bereda sig säkerhet för sifia fordringsanspråk, allt pä
öfrige borgenärers bekostnad, hvadan han ock föreslagit den förändring
i nu gällande concurslag; ”att den omständighet, ätt gäldenären
ej vid aflrädesansökningen fogat omförmälde uppteckning,
icke må utgöra hinder för ansökningens upplagande och concursens
början.” LagUtsk. bar såsom skäl för sitt afstyrkande af
denna förändring åberopat Högsta Domstolens utlåtande i saken:
”att enär nu gällande föreskrift, att gäldenär skall vid afträdesansökning
foga förteckning öfver skulder och tillgångar, vid påföljd
att å ansökningen eljest tecknas afslag, ledde till den riktiga
och nyttiga följd, att domaren finge tillfälle att utan uppskof
låta kalla borgenärerne och insätta dem i förvaltning af gäldenärens
egendom, hvarmed deremot, efter förslaget, ofta kunde komma
att längre tid fördröjas, hvarjemte det alltid klefve olämpligt
ätt, genom domarens, förpligtande att draga omsorg för bouppteckning
af hvarje cessionsansökandes bo, föröka domarens inblandning
i det, som förnämligast och egentligen bör tillhöra parters
egna föranstaltanden och tillsyn, Högsta Domstolen trodde
den ifrågavarande lagförändringen icke böra vidtagas.” Denna
invändning har Hr Lagergren uti sin reservation vederlagt med
följande ord: ”En namnuppgift på borgenärerne är tillräcklig för
deras inkallande till. första förhöret; och en sådan namnuppgift
bör alltid kunna af gäldenären fordras antingen genast eller utan
synnerligt dröjsmål; och hvad angår menligheten af domarens inblandning
i anslalterne för boels uppteckning, så kan jag icke
inse skadan deraf, då hela åtgärden inskränker sig till en befallning
eller ett förordnande för vissa tjenstemän eller andre gode
män att tillse, det uppteckningen skyndsamt verkställes och sedan
varder till rätten ingifven.”
Vidare har Utsk. sagt: ”och då härtill kommer, att samma
förändring ansetts böra leda dertill, att gäldenär icke skulle äga
återtaga en ingifven céssionsansökning, men en dylik förmån likväl,
på sätt Högsta Domstolen äfven anmärkt, synes böra hållas
honom någon tid öppen, enär ansökningen stundom kan vara
föranledd af en förlägenhet, som borgenärerne, efter inhemtad
kännedom om förhållandet, sjelfve möjligen äro villige att afhjelpa,
eller sorn på annat sätt snart kan öfvergå, finner Utsk. sig
alltså hafva grundade skäl för sitt tillstyrkande.” Derpå har Hr
Lagergren svarat: ”Rättigheten att återtaga cessionsansökningen
420
Den 17 Mars f. m.
kan väl någon gång vara angeläget att åt gäldenären bibehålla.
Men att denna rättighet suspenderas intill dess borgenärerne blifvit
hörde, synes ej obilligt, då cessionsansökningen innefattar erkännande
af en verklig, om än blott tillfällig insolvens.”
Då det sålunda synes mig, som Hr Lagergren hade fullständigt
vederlagt de skäl, som Utsk. anfört för sitt afstyrkande af
motionen; och då det ieke är någon af R. o. Adis Hrr ledamöter
obekant, att man med myckel fog klagat öfver den långsamhet,
som äger rum vid eoncursers utredande, äfvensom öfver oredlighet
hos cessionanter, hvadan äfven behofvet af mera stränghet
i dessa lagar torde inses, så hade jag önskat, att LagUtsk. fästat
mera afseende på motionärens förslag, och anhåller jag för
sådant ändamål-, att R. o. Ad, ville återremittera denna del af
betänk.
Hr Gii n ther, Claes Ephraim: Till en början torde jag
af Ridd.secret. få begära upplysning om huru delta mål blifvit i
de öfriga Stånden afgjordt.
lindert. Ridd.Secret. tillkännagaf, att till R. o. Ad. ännu
icke inkommit något prot.utdr. om de öfrige RiksStrns beslut i
ämnet.
Hr Gunther: I sådant fall kan jag icke annat än på det
högsta bestrida begäran om återremiss. De motioner, som afsågo
en förändring i concurslagen i afseende på sjelfva början af concursen,
voro föremål för ganska allvarsamma öfverläggningar inom
Utsk, Man kom då allmänt öfverens derom (i hvilken mening
äfven den Utsk:sledamot, som sedermera reserverade sig, instämde),
att förslaget var overkställbar^ Nämnde ledamot erkände
då, äfvensom motionärerne sjelfvc hafva erkänt, att del icke
låter sig göra att förändra concurslagens stadgande i denna del,
med mindre man tillägger den föreskrift, att cessionant aldrig får
återtaga sin cessionsansökning, så snart denna blifvit ingifven,
och det är detta, som skulle föranleda lill så många svårigheter,
att hela ändamålet med förändringen skulle förfelas. Man säger,
alt detta ändamål skulle vara, att cessionsansökningen skulle hastigare
blifva upptagen och de närboende borgenärerne icke under
uppehållet få tillfälle att försäkra sig om de tillgångar, som
kunna linnas, utan alt lemna något qvar åt de längre bort boende
fordringsägarnc. Det är sant, att detta är en olägenhet, sorn
följer i någon mån af nuvarande stadgandet; men samma olägenhet
skulle qvårstå äfven efter förändringen, emedan, när en cessionant
visste alt han icke lick återtaga sin cessionsansökning, så
snart han en gång densamma ingifvit, han naturligtvis skulle fä
ett intresse att uppskjuta med ansökningens ingifvande ända till
sista stund, och icke vidtaga detta steg förr, än ingenting af hans
tillgångar fans qvar. Jag kan således för min del icke finna annat,
än alt Utsk. gjort ganska rätt, då det afstyrkt förändringen,
och anhåller jag blott att, i afseende på Frih. Raabs yttrande derom
, alt man borde söka göra coucursrättegången så skyndsam
sorn möjlig, fä fästa uppmärksamheten derå, att just ett förlän
-
Den 17 Mars f. m.
421
gande af densamma skulle genom den föreslagna förändringen
uppstå, emedan följden deraf skulle blifva, alt sjelfva de föregående
åtgärderne, eller de som måste föregå den offentliga stämningens
utfärdande, hvilka nu icke fordra mer än 14 dagar eller
3 veckors tid, skulle kunna draga ut ända till 2 å 3 månader.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Jag begärde egentligen
ordet för att upplysa derom, att jag bar mig enskildt bekant, att
denna fråga blifvit såväl af Preste- som BondeSt:n återremitterad
och att BorgareSt., som åtminstone för limma sedan var sysselsatt
med dess discuterande, ofelbart ansåg att frågan äfven
derifrån skulle komma att återremitteras. Jemte det jag instämmer
med Frih. Raab, som till största delen grundat sitt anförande
på de af Hr Lagergren i dess reservation uppgifne grunder,
får jag äfven tillstyrka R. o. Ad. att återremittera betänk. Det
torde för något hvar vara bekant, att då R. St. samlades till detta
riksmöte, var man allmänt lifvad af den förhoppning alt våra
nu långsamma och i många hänseenden ändamålsvidriga creditoch
executions-lagar skulle blifva omarbetade. Hr Arnberg har,
såsom mig synes, ingifvil en cyelus af förslag, som onekligen bära
vittne om mycken förtjenst och som äro ställde i sammanhang,
det ena med del andra. Alla dessa förslag hafva icke desto mindre
haft den olyckan att af LagUtsk. blifva afstyrkla. Jag är
visserligen för egen del icke tillräckligt bevandrad i dessa lagfrågor
för att vilja någonting bestämdt derom yttra, men på de skäl,
som af Frih. Raab blifvit anförde och då äfven betänk, blifvit af
de öfriga Stånden återremitleradt, vågar jag anhålla, att R. o. Ad.
måtte fatta ett med dem enahanda beslut.
Frih. Raab: Vid nu sednast upplysta förhållande, att nemi.
2:ne Stånd redan hafva återremitterat frågan, skulle jag icke föreställa
mig att min liberala motståndare, Hr Gunther, ville motsätta
sig en återremiss äfven från det H. Ståndet. Jag tillåter
mig likväl besvara ett af honom gjordt inkast. Han säde nemi.
att reservanten hade icke inom Utsk. haft mot det beslut der
fattades så stridiga åsigler, som dem han sedan uttalat i sin reservation.
Della är för mig ett godt skäl, att yrka återremiss;
ty jag gör mig häraf den föreställning, att då denne upplyste ledamot
af Utsk. kunnat komma pä andra tankar, så kunna äfven
flere dess utmärkte ledamöter vid närmare eftersåning möjligen
komma till något, som i min tanka vore en förbättring i deras
åsigter. Jag vidhåller min begäran om återremiss.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge de
emot förevarande punkt gjorde anmärkn:r föranleda lill densammas
återremitterande.
Ropades ja.
2:dra punkten, ang:de en af Hr Sundler vackt motion om
förklaring af 6 § i concurslagens 1 cap.
Frih. Raab: Hvad denna punkt yiskildt beträffar, erkänner
422
D cn 17 Mars f, ro..
jag, att jag icke kan bedömma, huruvida densamma hör bifallas:
eller icke; men da alla dessa punkter i betänk, stå i ett sammanhang,
och då besväret för Ulsk. i allt fall blifver enahanda,
skulle jag föreställa mig att häst vore om R. o. Ad. behagade
återremittera hela betänk., hvarom jag ock vördsamt anhåller.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos., blef ifråga var. 2 punkt af Utsk:s betänk, återremitterad.
De öfriga punkterne af Utsk:s betänk, blefvo nu i ett sammanhang
föredragne, efter derom, med föranledande af Frih. Raabs
sednaste framställning, af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, gjord hemställan.
Frih. Raab: Jag får för min del endast anhålla derom, att
till protocollet mätte upptagas min tillstyrkan, att LagUtsk. måtte
taga i betraktande hvad Hr Lagergren i sin, betänk, åtföljande
reservation vid 2 och 3 punkterne anfört, och hvilket jag får
åberopa såsom skäl för mitt yrkande på återremiss.
Hr von Troil: Bland alla de frågor, som Hr Arnberg
väckt, torde ingen vara af mera vigt än den, som ålägger hvarje
näringsidkare att föra tydliga oell fullständiga böcker. Denna
fråga har af Ulsk. blifvit afslyrkt på grund deraf, att allmänna
lagen verkligen föreskrifver att ordentlig bok skall hållas, ehuru
en reservant ganska tydligt bevisat, alt ordet ”ordentlig bok”
blifvit vid flere tillfällen olika tolkadt, och alt lill följd deraf en
mängd cessionanter, hvilka icke fört ordenlliga böcker, delta oaktadt
blifvit frikände för denna förseelse. Jag skulle således tro,
att denna punkt af betänk, är den, hvaruppå kanske den största
vigten borde läggas. Visserligen erkänner jag, att Hr Arnberg
uti sin motion nog långt utsträckt denna skyldighet, icke blott
i afseende på de individer, som skulle nödgas föra böcker, utan
äfven i afseende på den mängd olika böcker, som af dem skulle
föras: men att något mera bestämdt stadgande i della afseende
vidtages, än som nu finnes, torde vara af behofvet päkalladt.
Jas anhåller, .att då denna fråga till Utsk. återkommer, Utsk. måtte
deråt egna all den uppmärksamhet, som detta vigtiga ämne kräfver.
Öfverläggningen om de sednast föredragne punkterne af förevar,
betänk. ansågs härmed vara slutad, hvarefter R. o. Ad. fann
de gjorde anmärkn:ne föranleda till samma punkters återremitterande.
Ånyo föredrogs och bifölls LagUtsk:s d. 12 dennes e. m. på
bordet lagda betänk. N:o 88, i anledn. af väckte motioner om
förändring af 8 § i 9 cap. Handelsbm, samt 2 § af K. förordn.
d. 28 Juni 1798.
Vid förnyad föredragning af LagUtsk:s d. 12 dennes e. m.
på bordet lagda betänk. N:o 89, i anledn. af väckt fråga derom,
alt för reverser och invisningar, ställde till viss man eller ordres,
Den 17 Mars f. m.
423
måtte bestämmas enahanda betalningsansvarighet, som för vexlar
m. m., yttrade sig
Frih. Raab, Adam Christian: Då R. o. Ad. förut återremitterat
elt betänk., sorn slår i sammanhang med detla, så
hemställer jag, huruvida icke R. o. Ad. skulle finna lämpligt, att
äfven återremittera det nu föredragna. Särskildt ber jag få fästa
uppmärksamheten på det förslag, som Hr Arnberg framställt, nemi.
att ”utgifvandet af reverser och invisningar till innehafvare eller
sedelhafvare bör för framtiden förbjudas alla andra, än Slatsbanken
och enskilde bancobolag;” ty jag tror, alt dä procentaren
hittills haft lättare, att förstucken kunna utlemna sina penningar,
sä skulle han om sedeln blefve ställd lill viss man eller ordres,
blifva känd, och derigenom draga sig tillbaka från dessa skamliga
prejerier.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Då återremiss af detta
betänk, måhända kommer att äga rum, torde Utsk:s uppmärksamhet
äfven böra fästas å nyttan, att icke säga nödvändigheten
af att i Sverige, såsom det skett i andra länder, åtskilja de personer,
som äro berättigade att utgifva vexlar, från dem, som icke
hafva denna rätt. När nu den lag skulle införas, att förbindelser,
ställda till innehafvaren, skulle medföra lika betalningsskyldighet
som vexlar, så blifver denna dislinction ännu mera nödvändig
än den hittills varit. Knappast torde någonstädes en så
beskaffad skuldsättning af personer, som egentligen icke idka någon
borgerlig rörelse, hafva inträffat. Hvarje myndig person äger
naturligtvis att utgifva en skuldsedel, men rättighet att utgifva
den till innehafvaren, bör endast tillkomma den person, som idkar
borgerlig rörelse.
Såsom icke lagkunnig, skulle jag ej hafva tillåtit mig denna
anmärkning, såvida icke dessförutan återremiss hade blifvit ifrågasatt.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Uti ett särskildt betänk.
, som blifvit till LagUlsk. äterremitteradt, behandlades frågan
om vexlar, såväl in- som utrikes. Ett bland de stadganden
i delta betänk., som blifvit inom Stånden strängt klandradt, var
just det, som tilläde vexelutgifvare rättighet att ställa vexlar lill
innehafvaren eller att transportera dem in blanco utan särskild
påskrift för hvarje transport, som deraf sker. Denna fråga är till
följd af återremissen ytterligare dragen under LagUtsk:s pröfning,
och jag skulle icke tro det vara lämpligt, alt ytterligare inveckla
frågan, derigenom att man nu tillägger en annan sorts handlingar
samma rättigheter, som äro för vexlar stadgade. Den betalningskraft,
som enligt nu gällande lag är tillerkänd reverser, ställde
till viss man eller ordres, är så sträng, att den bör kunna
anses fullt tillfyllestgörande. I allmänhet vet hvar och en som
utfärdar en vexel, hvad följden för utgifvaren kan blifva och hvad
äfventyr, han underkastar sig, i händelse vexeln ej på utsatt tid
honoreras; men att tillägga en sådan kraft som den, hvarom här
är fråga, åt invisningar till ordres, hvilka äro i landet ganska all
-
424
Den 17 Mars f. m.
manna, det skulle kunna leda till att utsätta en stor del af den
Svenska allmänheten för äfventyr, som den ej anar, och rättegångar,
som kunna blifva både trassliga och förderfvande mången
redlig affärsmans credit. Jag tillstyrker således för min del bifall
till, Utsk:s betänk.
Frih. Raab: Jag har endast inskränkt mig till frågan om
utställning af reverser till viss man eller ordres; men då jag tror,
att man icke bör binda händerna på sig förmedelst ett beslut i
denna fråga, helst ett annat belänk., med della stående i något
sammanhang, till Utsk. redan blifvit återremilteradt, så har jag
ansett lämpligast vara att föreslå R. o. Ad. att i sin helhet äfven
återremittera nu föredragne betänk.
Då nu öfverläggningen ansågs vara slutad, hemställde H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. ansäge de emot LagUtsk:s
betänk. N:o 89 gjorde anmärkmr föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades ja.
Slutligen föredrogos och biföllos LagUtsk:s d. 12 dennes e. na.
på bordet lagde betänkin:
N:o 90, i anledn. af väckt motion om förmånsrätt till betalning
i concurs för fordran, grundad på vexel, invisning eller
skuldebref till ordres; och
N:o 91, i anledn. af väckt motion om förmånsrätt för förskott,
lemnadt på varor, som blifvit lill försäljning emotlagne.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Måndagen den 17 Mars 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 7 prot.utdr. för denna dag f. m.
Öppnades Hrr Electorers listor vid val af en ledamot i Stats-,
2:ne ledamöter i Banco-, och en ledamot i Ridd.Utsk., och befunnos
hafva blifvit utsedde i
Stats-Utskottet:
efter N:o 1917. Hr Berg von Linde, Johan Albrecht,
N:o 1960.A. Hr Montgommerie, Fullm. Gr. Sparre, Erik;
Banco
-
Den 17 Mars e. m.
425
Banco-Utskottet:
efter Nio 189. Frih. Funck, Fullm. Hr Nordenanckar, Fredrik
Willielm, och N:o 1226. Hr Gripenstedt, Johan
August,
N:o 213. Frih. Armfelt, Fullm. Hr Bogeman, Johan Ludvig,
samt
N:o 2082.A. Hr Mannerskantz, Carl Axel;
Riddar hus-Utskottet:
efter N:o 1917. Ifr Berg von Linde, Johan Albrecht,
N:o 1381. Hr von Porat, Fullm. Hr Brakel, Mauritz Gustaf.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtskis d. 15 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 229, angule reserverandet af de vid 1840 och
1841 årens riksdag anvisade statsbidrag för Gråda canals fullbordande
samt hamnanläggningen vid Alius och upprensningen af
Roltne-ån.
Företogs till pröfning StatsUtskis d. 15 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 230 i auledn. af erhållne återremisser å utlåt.
Nio 156.
Vid föredragning punktvis behagade R. o. Ad., utan discussion
lägga till handlingarne alla de punkter, som vid pröfningen
af utlåt. Nio 156 blifvit af dels samtliga dels 3 BiksSt. bifallne,
och bifalla ej mindre Utskis i sistnämnde utlåt, afgifne och i
utlät. Nio 230 vidbällne yttranden i afseende på 16 ooh 23 punkterne,
än äfven Utskis i utlåt. Nio 230 förändrade tillstyrkanden
i afseende på 31 och 38 punkterne, men uppstod discussion om
nedanstående punkten
37ide punkten,
fordras för styrelsen öfver allmänna vä g- och vattenbyggnader.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Hufvudsakligen pä de
skäl, hvilka jag tog mig friheten anföra och hvilka äfven af andra
R. o. Adis ledamöter anfördes, då StatsUtskis första betänk.
Nio 156 återremitterades, nemi. de mångfaldiga och ökade göromål,
som detta nya embetsverk haft, och som med hvarje år
stigit, vigten af dessa göromål och angelägenheten att dels chefen
för verket och dels äfven districtcheferna hafva tillräckliga löner,
får jag vördsamt tillstyrka R. o. Ad. att bifalla det förhöjda anslag
K. M. har begärt, nemi. 9,766 ridr 32 sk. årligen under tre år.
Uppå härefter af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos. afslog R. o. Ad. Utskis yttrande i denna punkt samt beviljades
det af K. M. för aflöningen af den personal, som erfordras
för styrelsen öfver allmänna väg- och vattenbyggnader, äskade
anslag af 9,766 ridr 32 sk. årligen, eller för 3 år 29,300 ridr.
39:de punkten, ang:de anslag för anskaffande af hingstar
af utländsk ädel race för Strömsholms och Ottenby stuterier.
8 H. 54
426
Den 17 Mars e. m.
Hr Silfverstolpe: Då Utsk:s betänk. N:o 156 hos R. o.
Ad. föredrogs, gjordes flera grundade anmärkn:r emot denna punkt,
så väl af Hr von Troil som af H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, och
äfven jag tog mig friheten alt vid detsamma göra anmärkmr. R.
o. Ad. tycktes då enhälligt vara af den tanka, att det anslag, sorn
K. M. begärt, nemi. 10,000 r:dr, borde beviljas. Det är i öfverensstämmelse
med denna tanka, som då bos R. o. Ad. gjorde sig
gällande, jag vördsamt anhåller hos Hr Gr. o. Landtm, samt R.
o. Ad., att Ståndet täcktes bifalla de 10,000 r:dr, som K. M. begärt
för stuterierna i riket.
Frih. Hermelin, Au g. Söderling: Afven jag tog mig
friheten att göra några anmärkmr, då betänk. N:o 156 till öfverläggning
förevar i afseende på den punkt, sorn 1111 är föredragen.
Jag är förekommen af den siste värde talaren och inskränker mig
till att instämma med honom.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag uppstiger icke för
att afstyrka det beslut R. o. Ad. en gång bar fattat i afseende på
beviljandet af dessa 10,000 r:dr, utan endast på det alt protocollet
mätte komma alt innehålla min mening, att dessa 10,000
r:dr icke kunna uppfylla det ändamål, som dermed är afsedt; enär
K. M. i sin nåd. propos. har sökt detta anslag till inköp af hingstar
af ädel race, hvartill jag anser dessa 10,000 r:dr vara alldeles
otillräckliga.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då ämnet förra gången
behandlades inom detta Ständ, utreddes, såsom mig syntes, tillräckligt,
att äfven den ifrågavarande mindre summan vore, om än
icke fullt tillräcklig, dock för ändamålet särdeles gagnelig. Jag
tillstyrke således, att R. o. Ad. malte bifalla K. M:s nåd. propos.
Ofverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter R.
0. Ad., uppå af H. Ex. Hr Gr. 0. Landtm, framställd propos.,
afslog Utsk:s yttrande i fråga om 39 punkten samt beviljade det
af R. M. äskade anslag af 10,000 r:dr för anskaffande af hingstar
af utländsk race för Strömsholms och Ottenby stuterier.
Då nu föredrogs StatsUtsk:s d. 15 dennes på bordet lagda
mern. N:o 231, med förslag till voter.propos., i anledn. af skiljaktiga
beslut uti frågan örn anslag lill befrämjande af slöjdexpositioner,
blef den af Ulsk. föreslagna voter.propos. af R. 0. Ad.
godkänd.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk:s d. 15 dennes
på bordet lagda mern. N:o 232, i anledn. af erhållen återremiss
å utlåt. N:o 194.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 15 dennes på bordet lagda
mern. N:o 233, ronde tiden och sättet för utgående af de vid
innevarande riksdag för en gång eller för 3 år anvisade anslagssummor.
Den 17 Mars e m.
Föredrogs S(atsUtsk:s d. 15 dennes på bordet lagda ullåt.
N:o 234, i anleda, af väckt motion, att de till Riksg.cont. nu ingående
bevillningsmedel måtte i stället inlevereras till K. Statseont.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag hemställer vördsamt,
alt R. o. Ad. endast malte lägga detta betänk, lill handlingarna.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag kan icke
underlåta att vid detta tillfälle yttra min öfvertygelse, att den af
H. Ex. Ilr Gr. Björnstjerna väckta motionen stöder sig på de grunder,
sorn äro föreskrifna i vår grundlag huru förhållas skall med
dessa inkomster. Här bar nu blifvit föreslaget, att den skall läggas
till handlingarna. I delta afseende vill jag visserligen icke
yrka något annat, efter R. o. Ad. sig ingenting yttrat och efter
del lider till riksdagens slut, ehuru jag är af alldeles motsatt tanka
emot Utsk:s yttrande, som härigenom synes mig blifva gilladt.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill, För mindel, instämma
i den mening, sorn Hr von Hohenhausen uttalat, dock hemställer
jag till R. o. Ad., om icke Ståndets beslut kunde uttryckas
så: ”att R. o. Ad., ulan att godkänna det skäl, hvarpå Utsk. grundat
sitt beslut, likväl låter bero vid det slut, hvari Utsk. stannat.”
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., ulan
att godkänna de skäl, som af Utsk. blifvit anförde, likväl behagade
låta bero vid det slut, hvaruti Utsk. i dess utlåt. N:o 234
stannat.
Ropades ja.
Föredrogs'och bifölls StalsUtskrs d. 15 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 235, i anledn. af väckte motioner om låneunderstöd
till släderne Westerås och Köping, i och för undersökning ronde
Strömsholms canals ledande till dessa släder.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 15 dennes på bordet lagda mern.
N:o 236, i anledn. af skiljaktiga beslut i frågan om Commissaricn
Törnemans och Revisorn Nyströms bibehållande af sina löner
vid Contoret för allmänna magasinsärendenas utredning.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Med afseende på de prejudicaler,
som i reservationerna äro åberopade, anhåller jag alt
detta betänk, malte få ytterligare hvila på bordet.
Uti denna anhållan instämde Gr. Lagerbjelke, Gustaf,
och Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius:
Vid föredragning af Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Ulskms
d. 15 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 54, ang:de väckt fråga
om sättet för båtsmans förskaffande till och från tjenslgöringsortcrne,
blef detta utlåt, ånyo bordlagdt, på begäran af Hr Munck,
Bror Gust. Reinh., och Hr Bildt, Knut.
428
Den 17 Mars e. m.
Föredrogs och bifölls Stals- samt Allm. Besv.-o. Ekon.Utsk:ns
d. 15 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 55, i anledn. af vackt
fråga om förändring i sättet för fångars transporterande.
Vid förnyad föredragning lades till handlingarne Stals-samt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ns nedannämnde d. 15 dennes på bordet
lagde mein.:
N:o 56, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 10;
IST:o 57, i anledn. af återremiss ä utlåt. N:o 17;
N:o 58, i anledn. af återremiss å utlät. N:o 18;
N:o 59, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 24;
N:o 60, med anledn. af återremiss å utlåt. N:o 25;
N:o 61, i anledn. af återremiss å utlät. N:o 26;
N:o 62, i anledn. af återremiss ä utlåt. N:o 30;
N:o 63, i anledn. af återremiss ä utlåt. N:o 31;
N:o 64, i anledn. af återremiss å utlät. N:o 33;
N:o 65, i anledn. af återremiss ä utlät. N:o 36;
N:o 66, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 41; samt
N:o 67, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 49.
Föredrogs, men lades, på begäran af Frih. Palmstjerna,
Nils Fredr., och Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius,
ånyo på bordet Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ns d. 15
dennes första gången bordlagda utlåt. N:o 68, i anledn. af väckt
fråga om en normalskolas inrättande i Stockholm för fruntimmersundervisningen.
.
Föredrögs Stats-, samt Allmänna Besv.-o. Ekon.Utskms d. 15
dennes på bordet lagda utlåt. N:o 69, i anledn. af väckt fråga
om anslag till Stockholms lyceum och realgymnasium.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabi-.: Vid detta betänk, finnes
ingen reservation, oeh måhända liar jag således orätt i min
anmärkn., hvarföre jag öfverlemna!- åt R. o. Ad. att bedomina om
de sammansatta Utsk:n hafva fullkomligt rätt i sitt utlåt. Det förefaller
mig nemi. besynnerligt, att Ständerue skola bevilja en
gratification af 3,000 r:dr b:co åt en person, för det han inrättat
en skola. Om R. St. på det sättet skola belöna hvar och en,
som söker sin utkomst på eli eller annat sätt, så vet jag icke
hvar det egentligen skall stanna. Har en sådan person utmärkt
sig på ett eller annat sätt, så må han belönas, men jag kan icke
finna, att Utsk:n upplyst, att detta här är förhållandet. Då härför
en tid sedan var fråga, om det sätt, som R. St. ansågo sig
böra tillstyrka i afseende pä undervisningsverkens ordnande, hörde
jag ingalunda denna skola nämnas såsom en modellskola, då
deremot den nya Elementarskolan såsom sådan förordades. Till
denna skola hafva R. St. icke beviljat anslag till hela det belopp,
Den 17 Mars e. m.
m
sora af K. M. begärdes. Jag kan således icke finna något skäl
att nu lemna någon gralificatin ät stiftaren af denna skola, om
hvilken troligen ganska fä hafva någon kännedom. Jag skulle
derföre helst öhska afslag å betänkandet; men om R. o. Ad härtill
icke skulle vilja samtycka, anhåller jag, att betänk, måtte återremitteras,
på det att Utsk. mätte tillse, att R. St. åtminstone måtte
fä någon nytta af dessa 3000 r:dr, och alt della icke skall blifva
endast'en förväntan. Utsk:n säga nemi.: ”att R. St. derjemte
skulle uttala den förväntan, att en fullständig berättelse, såväl om
den i berörde lyceum följda läroinethod, som huruvida och i hvad
män densamma må hafva vunnit framgång, mätte af Ramström
till K,. M. ingifvas.” Det synes mig besynnerligt, att R. St. sjelfva
icke äro säkra om någon framgång vunnits med det i skolan
begagnade lärosätt, men att de ändock bevilja en belöning derför.
Åtminstone skulle jag anse, att villkoret för erhållande af dessa
3000 r:dr mätte vara att Ur Ramström skall aflägga en fullständig
berättelse innan han får lyfta dessa penningar, så att åtminstone
någonting måtte vinnas och Sländerne icke nöja sig med
en blott förväntan.
Frih. Cederström, Jacob: Det är otvifvelaktig!, att den
siste värde talarens anmärkning är mycket grundad, och jag tillstyrker
för min del älerremiss af detta betänk., och i händelse
Ulsk:n icke äro i tillfälle att upplysa hvilka fördelar, som Hr Ramströms
skolinrättning medfört, Utskm då mätte förändra sitt utlåt,
på det sätt, att de 3000 r:dr, som här äro i fråga, måtte lemnäs
lill K. M:s nåd. disposition, för den händelse Hr Ramström kan
inför K. M. ådagalägga, att den af honom inrättade skola eller
lyceum har haft den framgång, att K. M. finner skäligt att lemna
honom ifrågavar. gratilication.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Jag är hufvudsakligen
förekommen af Frih. Cederström. Jag anser, att formen af det
beslut, som Stats- och Ekon.Utskm här föreslagit R. St. att fatta,
icke är riktig. Sverige är en monarkisk stat, i hvilken Konungen
är styrande och icke R. St. Jag tror icke det är rätt, att
R. St. företaga sig att på en gång besluta om anslagen och tillika
disponera dem, utan att K. M. dermed får någon befattning.
Om således R. St. anse det billigt alt åt Adjuncten Ramström,
som på ett ganska förtjenstfullt sätt förestått en skola först i Upsala
och sedan i Stockholm, lemna en gratilication för de mödor,
han egnat åt undervisningsverket, så skulle jag tro, att det rätta
vore, att R. St. öfverlemnade den summa, som R. St. för honom
tillstyrkt, till K. M:s nåd. disposition, att, i fall K. 51. genom anställd
vederbörlig undersökning linner honom förtjent af den gratification,
som R. St. ansett lämplig, densamma må genom K. M:s
nåd. försorg till Ramström utbetalas, pä sätt R. St. föreslagit.
Då nu öfverläggningen förklarades vara slutad, hemställde H'
Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. ansåge de emot Stats
-
430
Den 17 Mars e. m.
samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskrns utlåt. N:o 69 gjorde anmärkurr
föranleda lill detsammas återremitterande.
Ropades ja.
Föredrogs och biföllos Slats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utskrns nedannämnde d. 15 dennes på bordet lagde utlåt, och
betänk.:
Nro 70, i anledn. af väckt fråga om låneanslag af Slaten för
den s. k. Billska skolan å Barnängen;
N:o 71, angrde föreslagne åtgärder till upphjelpande af sillfisket
i Bohuslänska skärgården; och
Nro 72, i anledn. af föreslagne åtgärder till beredande af
lindring i de för Rikets landtförsvar utgående prestationer.
Vid föredragning af Stats- samt Allm. Besv.-o. Ekon.Utskrns
d. 15 dennes pä bordet lagda utlät Nro 73, i anledn. af väckte
frågor om förändring i grunderne för planpenningars utgörande,
blef detta utlåt, ånyo bordlagdt, på begäran af Frih. Hermelin,
Äng. Söderling, och IIr von Hartmansdorff, Aug.
Föredrogos och biföllos Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskrns
nedannämnde d. 15 dennes på bordet lagde utlåtrnr
Nro 74, i anledn. af väckt fråga om upphäfvande af skyldigheten
för rust- och rotehållare, att förse ryttaren eller soldaten
med torp;
Nro 7 5, i anledn. af väckt motion om anställande af undersökning
rörrde åtskillige rnslhållsnummers i Bjäre Härad af Christianstads
län skyldighet att erlägga kronotionde;
Nro 76, i anledn. af väckt motion om Ira och 2ra Lifgrenadier-regrternes
befriande från garnisonstjenst i Malmö;
Nro 77, i anledn. af väckt fråga om befrielse för boställshafvure
att erlägga skifteskoslnader;
Nro 78, i anledn. af väckte frågor om öppnande af åtskilliga
nya postcommunicalioner; samt
Nro 79, i anledn. af väckt fråga om indragning af ordinarie
aflöningsauslagen för åtkillige postcontor.
Föredrogs och lades till handlingarne Stats- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.Utskrns d. 15 dennes på bordet lagda meni. Nro 80, i
anledn. af erhållen ålerremiss å utlåt. Nro 11, angrde väckt fråga
om lindring i kronobrefbäringsskyldigheten.
Vid föredragning af Stals- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskrns
d. 15 dennes på bordel lagda utlät. Nro 81, i anledn. af erhål
-
Den 17 Mars e. ra.
431
len å(.erremiss af nllåt. N:o 22, biföll R. o. Ad. sistnämnde af
Utsk:n vidhällne ullätande.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsTJlsk:s d. 15 dennes
på bordet lagda utlåt. I\T:o 82, i anledn. af återreniiss å Ulslcs
utlåt. N:o 29 i fråga om hemmansägares å Gottland befriande från
skyldigheten alt underhålla strandridareboställen.
Föredrogos oell lades till handlingarne Allni. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:s d. 15 dennes pä hordet lagde meni.:
N:o 131, i anledn. af återreniiss af Utsk:s betänk. N:o lil,
ang:de ifrågaställd förändring i förfaltningarne rör:de mått, mål oell
vigt; samt
N:o 132, i anledn. af återreniiss utaf Utsk:s betänk. N:o 99,
rörrde ifrågaställd försäljning af Kronan tillhöriga, oanvändbara
persedlar oell elfccter.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- och Ekon.Utsles den 15
dennes på bordet lagda mern. N:o 133, i anledn. af RiksShns beslut
om betänk. N:o 84, ang:de upphörandet af rättigheten alt
använda Finska oell Åländska fartyg lill fraktfart från de norra
länen.
Vid föredragning af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 15 dennes
på bordet lagda mern. N:o 134, i anledn. af återreniiss af
betänk. N:o 109, ang:de presterskapets löneinkomster m. m. blef
detta mein. ånyo bordlagdt, på begäran af Hr von Hartmansdorff,
Aug., och Frih. Hermelin, Aug. Söderling.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 15 dennes
pä bordet lagda betänk. N:o 135, i anledn. af väckt motion
om revision af bergsförfaltningarne.
Upplästes och lades till handlingarne ankomne protutdr. frän
PresteSt. af d. 5, 7, 10, 11 och 12, från BorgareSt. af d. 7,
10, 11, 12 och 13, samt från BondeSt. af d. 5, 10, 12 och 17
dennes.
H. 11. o. Ad. åtskildes kl. ^ till 9 om aftonen.
lii fidem protocolli,
Albert Munck.
432
Den 26 Mars f. m.
Onsdagen den 26 Mars 1845.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 16 prot.uldr. för d. 17 dennes, deraf 5 för f. m'
och 11 för e. m.
Öppnades Hrr Electorers lista vid val af en ledamot i Const.-  Utsk., efter N:o 2202, Hr Möllerhjelm, Axel; och befans dertill
hafva blifvit utsedd:
N:o 331, Frih. Adlercreutz, Carl Gustaf.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s d. 10 och 17 dennes på bordet
lagda utlät. N:o 31, ang:de 2:ne Stånds återremisser å mern.
N:o 22.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag kan icke neka
till, att det är med en viss förundran, som jag har genomläst detta
Const.Ulskis mern. N:o 31. Const.Utsk. har beträdt en alldeles
ny bana i sältet att tillvägabringa grundlagsförändringar. Väl
har jag på detta runi förut mången gäng hört ifrigt drifvas den
satsen, alt när Const.-Utsk. hade framlagt ett förslag till grundlagsförändring,
så ägde R. St. icke rättighet alt förhindra dess
livilande till nästa riksdag, utan endast att dervid göra de anmärkn:r
i uppställningen, som de ansågo behötliga för att förbättra
detsamma. Den satsen gjorde sig gällande i 1834 års Const.-  Utsk., åtminstone under sednare hälften af 1834 års riksdag.
Hvar och en som var närvarande vid den riksdagen påminner sig
säkerligen de strider i detta fall, som på detta rum föreföllo.
R. o. Ad. uttryckte då genom voteringar ständigt den åsigt, att
när, rör:de en af Const.Utsk. framlagd fråga, RiksSt:n stannade
i olika meningar, äfven om någon eller några af de meningarna
innehöllo, alt den föVeslagna grundlagsförändringen vore obehöflig
och onödig, äfven då votering uti förstärkt Utsk. skulle anställas.
Detta beslriddes af 1834 års Const.Utsk., men den satsen godkändes
allmänneligen af RiksSt:n under åberopande af 56 §:s andra
inom.
1840 års Const.Utsk. tolkade 56 § Reg.Form. på samma sätt,
som 1834 års Ständer. 1840 års Const.Utsk. ansåg deras pligt
vara att i första rummet söka sammanjemka de olika meningarne,
och om oförenliga skiljaktigheter funnos, uppställa voteringspropos:r.
Detta sätt att behandla grundlagsfrågor godkändes äfven
af 1840 års Ständer. Här hafva vi nu ett nytt sätt att gå tillväga.
Const.Utsk. har afgifvit ett betänk., i afseende på hvilket
tvenne Stånd hafva förklarat, att förändringen är oantaglig. Här
har Const.Utsk., i rak motsats emot 1834 års Const.Utsk., gått i
från
-
Den 26 Mars f. ra.
433
frän sin tanka och förklarat, att när två Stånd ansett förslaget
vara oantagligt, frågan borde förfalla, d. v. s. att de hafva så
småningom kommit derhän, att behandla grundlagsfrågor på samma
sätt, som vanliga lagfrågor. Jag hemställer, om någonsin 56
§ kan så tolkas. Jag tror det icke och förmodar, alt 11. o. Ad.
icke kan i detta afseende hafva så förändrade åsigler emot hvad
li. o. Ad. mångfaldiga gånger förut yrkat, att detta Coust.Utsk:s
förfarande skulle kunna vinna R. o. Ad:s bifall. För min del yrkar
jag återremiss af Const.Utsk:s betänk, med föreläggande för
Utsk. att uppställa voter.propos.
Frih. Cederström, Jacob: Den siste värde talaren bar
erinrat U. o. Ad. om tilldragelser i afseende på grundlagsfrågors
behandling vid riksdägarne 1834 och 184(1. lian har förbigått
tilldragelserna vid 1812 års riksdag, då grundlagsförändringar föreslogs,
bearbetades, antogs af 11» St. oell af K. M. prornulgerades
såsom fastställd lag. När man åsidosätter lag i ett
fall, så går det lika bra ali göra det i ett annat, och alla de omständigheter,
som blifvit åberopade ifrån 1834 och 1840 års riksdagar,
äro icke annat un samma historia, men i andra termer och
andra förhållanden. Nu finnes i vår grundlag icke mer än en
enda möjlighet all tillrättavisa eli Utsk., vare sig Const.Ulsk.eller
något annat, som tillåter sig alt på grundlagsvidrig väg förfara,
nemi. att tal männen i Stånden vägra propos. På samma sätt är
det med talmannen i Stånden. Om de försöka att vägra propositioner
på sidan om hvad grundlagen bjuder, så har lagen bestämt
Coust.Utsk. att förklara, alt propos. skall framställas, hvarefter den
icke får vägras. Nu följer af sig sjelf, att om man vill beträda
den banan, all behandla grundlagen huru som man önskar, sä
finnes intet beqvämare, än all den ena gången låta grundlagsfrågorna
förfalla, den andra gången tillstyrka, att de genast må bifallas,
och alltsammans går lätt, om man har villiga talmän, sorn
derpå göra propos., och riksstånd, som bifalla dem, samt gå lill
K. M. med tillstyrkande deraf, och slutligen Konungamakten, som
jemväl bifaller de iler i grundlagsvidrig väg påbudna stadgauderna.
Nu finnes likväl i 56 § 1 mom. Reg.F. löreskrifvet, att
Utslcns betänk:n skola först i IliksStins plena framställas till
antagande utan förändringar eller tillsatser. Det ifrågavarande betänk.
N:o 31 är af beskaffenhet, alt jag hoppas Hr Gr. o.
Landtm., på den propos. jag nu kommer alt begära till bifall derå,
mäste finna sig af grundlagen förhindrad alt den framställa'. Jag
får således nu begära alt Hr Gr. o. Landtm, ville framställa propos.
till bifall på Coust.Utsk:s meni. N:o3l. Jag bar likväl i förväg
till prot. sagt, att jag förmodar Hr Gr. o. Landtm, skall finna
sig förhindrad af grundlagen, att framställa en sådan propos.
Frih. Hermelin, Aug. Söderling: Vid det nu föredrag
na
mern. af Const.Ulsk. finnes bifogade tvenne reservationer; uti
dessa reservationer hafva flera ledamöter af Borgare- och BondeSt:n
instämt. Jag anser mig böra tillkännagifva, att äfven jag
8 11. 55
434
Den 26 Mars f. m.
instämmer i dessa reservanters tankar. Jag anser mig skyldig till
stöd härför att upptaga det historiska af frågan. Om man gar
till förflutna riksdagars förhandlingar, så finnér man, att redan
år lSlO ansågs det af vigt att göra ett tillägg uti 56 § Reg.F.
Jag vill icke upptaga R. o. Ad:s tid med åberopande af de tlerfaldiga
betänkm och utlål:n, hvilka igenfinnas uti förra riksdagars
handlingar. Jag anser dessutom, att andre talare härstädes kunna
göra det mera fullständigt och inskränker mig blott till att fästa
R. o. Adis uppmärksamhet på det sätt 1810 och 1812 års
Const.Ulsk. betraktade frågan, och torde det vara mig tillåtet att
uppläsa ett kort anförande i detta ämne. Det är uppsatt af en berömd
vetenskapsman vid Lunds universitet, och jag tror således, altman
kan med full tillförlitlighet åberopa detsamma. Det lyder sålunda:
”En särskild föreskrift, angide afgörande! af hvilande grundlagsfrågor,
fann redan 1810 års Const.Ulsk. nödig, sedan Hr
A. G. Silfverstolpe derå fästat uppmärksamhet och afgifvit ett
förslag, hufvudsakligen lika med det vid nu ifrågavar. 1815
års riksdag antagna. Utsk. yttrar i mern. d. 16 Oct. 1810:
”Lika med Hr Silfverstolpe har Utsk. funnit, att om vid en grundlagsfrågas
afgörande sådane förändringar eller tillsatser skulle o
bestämdt
vara tillåtne, hvilka, enligt 56 §, kunna af R. St. öfver
andra allmänna ämnen, då de för andra gången återkomma uti
deras plena, beslutas, kunde lätteligen följden deraf blifva, alt ett
gjordt och förberedt förslag till grundlagens förtydligande eller fullkomnande,
igenom en sådan förändring, finge en ny och oväntad
riktning, hvilken ej allenast för grundlagens bestånd kunde blifva
vådelig, men hvilken snart nog skulle helt och hållet tillintetgöra
de uti Rcg.F:s 81, 82 och 84 §§, till erhållande af en med mera
mognad Förberedd granskning, innefattade stadganden.” Men
2 Ständ afslogo, och 2 Stånd återremitterade vid 1812 års riksdag
Const.Utsk:s hvilande förslag i ämnet. Detta föranlät Utsk.
vid samma riksdag att med nytt förslag inkomma, så mycket heldre,
sorn de i delta afseende saknade föreskrifter utgöra en brist
af vådlig egenskap för våra grundlagars bestånd.” I mern. d. 1
Aug. sistnämnde år heter det: ”Då alla Ståndens enhälliga röst
är nödig till grundlagsstadgande, har Utsk. varit sorgfälligt att sä
ställa formerna, att det yttersta beslutet, genom propos. ställd på
ja eller nej, mätte kunna fattas. Dertill fordrades, att all sammanjemkning
af meningar, i fall de, vid pröfningen af det [örsta
förslaget, skulle bos RiksSt:n blifva skiljaktige, borde föregå
det definitiva beslutet, hvilket ej kunde innehålla annat än ett fullkomligt
gillande eller ett rent afslag. Utsk. har derföre trott, att
denna jemkning borde ske vid samma riksdag, då frågan väckes
och lägges på bordet, så att den till afgörande med ja och nej,
vid den nästföljande, måtte vara fullkomligen beredd. Den förstärkning
af Const.Utsk., som till jernknings förrättande blifvit föreslagen,
är således af en helt annan beskaffenhet än de nämnder,
som för de andra Utsk:n i Reg.F. finnas föreskrifna. En lika
afgörande rätt, som de äga, kunde ej denna lillegnas, enär yttersta
afgöranderätten i dessa frågor mäste tillhöra Stånden sjelfva,
Den 20 Mars f. m.
435
hos hvilka allenast ett Stånds veto gör tillfyllest att hindra ett
förslags antagande. Deremot, om, efter Utsk:s försök att förena
RiksSt:n till ett enahanda utlåt., sådant ej lyckades, borde ett medel
finnas att genom omröstning per capita uppgöra ett sådant
bestämdt förslag, som utan förändring kunde antagas eller förkastas.
På detta sätt har Ulsk. trott sig bereda alla möjliga
tillfällen till frågornas granskning, meningarnes jemförande, sinnenas
förening och frågans slutliga rediga framställning, så att
ett bestämdt beslut mätte kunna fattas.”
I anledn. af det nu upplästa, anhåller jag att få tillägga:
Vid en föregående riksdag har man yrkat, att ett af Const.Ulsk.
framlagdt förslag borde hvila, till besluts fattande vid en blifvande
riksdag, äfven om alla fyra Stånden skulle finna förslaget oantagligt.
Nu återigen vill man gå till en annan ytterlighet.
Man vill påstå, alt om två Stånd gilla ett förslag, så skall samma
förslag förfalla och undertryckas, utan att någon sammanjemkning
ifrågasättes, icke ens i förstärkt Const.Utsk. För min del kan jag
icke antaga ett sådant sätt att tolka grundlagen. Jag ser deruti
ett bemödande alt lillbakahälla den utveckling, som såväl lagar
som andra menskliga verk böra äga tillfälle att undergå. Jag kan
således, för min del, icke aunat än yrka återremiss för frågans
grundlagsenliga behandling.
Ilr Lagerhjelm, Pehr: Ulsk. har haft tvåvägar alt välja
på, nemi. den som Utsk. valt, och naturligtvis har det äfven varit
en möjlighet för Utsk. att afslula detta mål med uppställande
af voter.propos:r; men då man har att välja på tvenne åsigler,
hvilka sins emellan äro stridiga, hvilket här är händelsen, nemi.
alt förslaget antingen skall förfalla eller alt det skall genom votering
i förstärkt Utsk. afgöras; så har det i min tanka varit rättast
att rådfråga grundlagens anda. Hedan vid 1809 års riksdag
och allt igenom har den princip varit följd, att man icke vill en
grundlagsförändring, sorn icke vore så befästad af ett allmänt tänkesätt,
att den hade säkerhet alt tillvinna sig framtidens bifall.
Delta uttryckte 1809 års Const.Utsk. på det sättet, att ett mer
än tillfälligt tänkesätt barde hafva gifvit sig tillkänna innan någon
ändring i grundlagarne skulle äga rum. Ett mer än tillfälligt
tänkesätt fordrade naturligtvis, att 11. St. skulle med välvilja
omfatta ett förslag, gjordt vid hvilken riksdag som helst, och att
således icke förslaget skulle anses för godt endast vid den riksdag,
då det beslöts att hvila, utan äfven vid den, då det antogs att vara
gällande. Då nu två Ständ afslagit den fråga, hvarom mern.
N:o 31 handlar, så lärer man finna, att aagot så beskaffadt
allmänt tänkesätt om nödvändigheten af denna förändring, som
nyss blifvit nämndt, icke finnes; hvarförutan frågan icke synes
vara af den vigt, att icke man kan uppskjuta ett grundlagsändringsförslag
i detta ämne och äfven möjligen framställa det annorlunda
än Utsk. gjort. Denna betraktelse har föranledt mig alt inom
Utsk. rösta för bifall till det förslag, som Utsk. har framställt.
Det innehåller tvenne morn., nemi. först en hemställan till de
436
Den 26 Mars f. m.
tvenne Stånd, som förklarat förslaget oantagligt, att foga sig efter
de andra Stånden, hvilken hemställan är gjord i öfverensstämmelse
med ordalydelsen i 56 §, och sedermera Utskrs sats, alt, om
R. o. Ad. och BondeSt. icke vil ja foga sig efter hvad Preste- och
BorgareStm beslutat, så skulle delta förslag komma att förfalla.
I sammanhang med dessa mina åsigler föreställer jag mig, alt,
om R. o. Ad. vidblifver sill beslut och lägger mern. lill handlingarna,
man har lillfyllestgjorl hvad grundlagen föreskrifver. —
Att vänta sig i frågor rörule tillämpningen af 56 och 81 §§ Reg.F.
en fullkomlig conseqvcns ifrån en riksdag till den andra hos auctoriteterna,
vare sig hos Const.Uisk. eller hos RiksStm sjelfva, lärer
icke vara möjligt, då, åtminstone efter min åsigt, dessa §§ äro
i bestämd strid, och hela denna formfråga innehåller det mest
obestämda, som jag känner uti vår grundlag. Den omständighet,
att den ifrågavar. § är så otydlig, att den kan tolkas på flere sätt,
har också föranledt Const.Uisk. att hemställa till R. St. att en förändring
måtte i denna § äga rum, hvarigenom det blir möjligt
att förlika den med 81 §, hvilken äfven handlar om grundlagsfrågor.
Detta får jag nämna såsom en ytterligare förklaring af
den besynnerligheten, alt ett Const.Uisk. ena riksdagen icke härutinnan
tänker alldeles lika med den andra riksdagens Utsk.
Saken i sig sjelf synes mig icke utur någon annan gifven princip
böra behandlas, än den, att när en ändring skall och bör ske,
den måste påkallas af elt allmänt tänkesätt och vara nödig och
nyttig. Sjelfva tecknet åter dertill, alt denna ändring är nyttig
och nödig uppenbarar sig i det allmänna tänkesättet och yttrar sig
med en större enighet, än att 2 Stånd stanna mot 2, äfven vid
den riksdag då förslaget anlages att hvila.
Frih. Cederström: Jag begärde ordet i anledn. af Frih.
Hermelins yttrande, flan började med alt åberopa reservationerna
vid detta betänk., i hvilket Borgare- och BondeSt. instämt.
Den värde talaren har likväl förmodligen icke läst dessa reservationer
ifrån början till slut. Eljest hade han troligen fästat sig
vid de contradictioner, som der förekomma. Reservationerna börja
ganska riktigt med alt visa det olagliga i betänk:s hela uppställning,
men det slutar med att tillstyrka votering i förstärkt
Utsk. emellan det af dem yrkade lagliga alternativet, af alt förslaget
skall hvila till afgörande vid nästa riksdag, och Ulsk:s förslag,
att frågan måtte förfalla, hvilket kunde blifva resultatet äfven
inom ett förstärkt Utsk., dä det kunde bero på en enda röst
ibland det förstärkta Utsk:s voterande Herrar ledamöter, om grundlagen
skulle följas eller åsidosättas. Är nu frågan i sig sjelf olaglig,
så är den också olaglig lill omröstning i förstärkt Const.Uisk.
och detta bör då icke kunna komma i fråga. Hr Lagerhjelm har
sedermera anmärkt, att grunden för de stadganden, sora Const.-  Utsk. vid 1809 års riksdag anlög, var, att ett mer än tillfälligt
tänkesätt skulle föregå antagandet af en grundlagsförändring, och
ali ett sådant allmänt tänkesätt icke skulle kunna vid första riksdagen
frambringas. Detta allt är ganska sant; men alt komma
Den 26 Mars f. m.
437
ifrån denna af Utsk. framställda premissen lill den slutföljden, att
man liar rättighet att afslå vid första riksdagen ett grundlagsändcingsförslag,
är någonting alldeles på sidan af hvad premissen
innehåller, eller alt ett mer än tillfälligt tänkesätt skulle föregå
beslut, i frågor om ändringar i grundlagarne; med beslut måste
förstås såväl afslag som bifall. Man söker sig skydd utaf 56 §:s
2 morn., som man behagar kalla tvetydigt. Jag lemnar derhän
denna tvetydighet, i allt utom behandlingen af K. propos:r, deri
den föreslagit Ständerna rättigheten att, vid samma riksdag Konung
väckt fråga om grunglagsändring, hvilken Utsk. afslyrkt, densamma
afslå; i allt öfrigt står detta morn. i full öfverensstämmelse
nied öfriga §§:na i grundlagen, så framt man icke vill låta alla
andra §§ vika för den tolkning man önskar gifva ål den ifrågavarande
§.
Jag kommer nu till slutet af detta betänk., som Ilr Lagerhjelm
påstår skall innefatta tvenne morn., nemi. en inbjudning
till två Stånd att foga sig efter de öfriga, och Utskis hemställan
alt, i händelse inbjudningen icke antages, frågan må enl. 75 §
Riksd.Ordn. förfalla. I händelse den 75 § Riksd.Ordn. här vöre
i något afseende tillämplig, sä hade väl Utsk. icke underlåtit att
åberopa densamma, i st. f. att Utsk. nu helt simpelt förklarat sig
anse frågan hafva förfallit, i händelse inbjudningen icke antages.
Man äger ingen laglig rättighet alt tillstyrka RiksStrn alt
frångå sina beslut och instämma med andra Stånd uti ett ämne
sådant som detta. Stånden äga blott rättighet att vid förslagets
detaljer göra anmärkn:r, hvilka man tagit sig friheten alt genom
förändrade termer göra till gemensam tanka om oantaglighet. och
flera andra fraser, såsom om icke nyttigt, icke nödigt m. m., som
man finner i grundlagen ålagt Utsk. tillse, men hvilka icke här
äro tillämpliga, och om man är ärlig, så måste man medgifva,
att man med dessa fraser åsyftar, att på sidan om grundlagen
vid första riksdagen afslå en grundlagsfråga. Om sedan två Stånd
hafva afslagit och två Stånd bifallit ett betänk., den 75 § icke
kan användas, och frågan således icke förfalla, så får ingen inbjudning
lagligen ske till tvenne Stånd att frångå deras beslut,
ulan Utsk. har dä ingen annan rättighet, än att anmäla frågan,
att tvenne Stånd varit oberättigade att såsom gemensam tanka framställa
afslag; ty man får icke på det sättet afslå grundlagsförslag,
och propositionen, då beslut få fattas, heter : lista alternativet bifall,
2alra alternativet afslag, men icke genom gemensam tanka om
oantaglighet.
Under den förutsättning, att Hr Gr. o. Landtm, finnér sig
förhindrad att till bifall å betänk, framställa propos., så förnyatjag
min anhållan om en sådan propos., på det att den makt, som
i grundlagen är stadgad, alt genom vägrad propos. tillrättavisa
Const.Utsk., då det inkommer med förslag på sidan om grundlagen,
ändtligen må blifva satt i verksamhet.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabi-.: Jag ämnar visserligen icke
påstå, att Utsk, har bestämdt gjort rätt i denna fråga, men jag
438
Den 26 Mars f. m.
tror åtminstone, att Utsk. liar gjort så rätt, som rict varit möjligt.
Utsk. har nemi. sagt, ”att grundlagens föreskrifter, med hänsigt
till dylika händelser, hvarken äro klara eller fullständiga”. Jag
tror icke, att någon skall uppstå och bevisa motsatsen, ty om
allt i denna fråga hade varit klart och fullständigt, så hade man
icke behöft göra någon slutledning för att veta huru man borde
behandla frågan.
På sätt här redan blifvit yttradt, har man begagnat två olika
methoder för behandling af Const.Utskss mern., när de icke genast
af RiksStm blifvit antagna att hvila. Den ena har varit alt,
oaktadt RiksStm ogillat grundlagsändringen, förklara förslaget derom
hvilaude, och den andra har varit att hänskjuta frågan till
votering i förstärkt Const.Utsk. Dessa båda sätt stå i rak strid
emot hvarandra. Således måste ettdera vara oriktigt, eller också
kunna möjligen hegge vara det, och jag finner intet enda grundlagsbud,
som i bestämda ordalag talar för någotdera. Härvid bör
man äfven taga i öfvervägande, alt, då man tillåter omröstning i
förstärkt Utsk. öfver den frågan, huruvida ett framstäldt förslag
skall hvila eller icke, så kan voteringen utfalla så, att icke något
förslag blifver hvilande, och att således förslaget kommer att förfalla,
eller som är detsamma, att R. St. genom det förstärkta
Utsk. besluta öfver ett Const.Utskis förslag, hvilket är rakt stridande
emot 56 § Reg.F. Det inträffade också vid sista riksdagen
genom den nya praxis, som då infördes, att ett af Const.Utsk.
framstäldt grundlagsförslag blef af Borgare- och BondeStm, hvilkas
ledamöter egentligen utgjorde majoriteten i det förstärkta Const.-  Ufsk. vid den riksdagen, förkastadt, men af de öfriga tvenne
RiksStm antaget såsom hvilande, nemi. af det ena Ståndet utan
förändringar, och af det andra med obetydliga anmärkn:r. Saken
hänskjöts (ill förstärkt Const.Utsk. och resultatet blef, alt voteringen
utföll så, att icke något förslag blef hvilande. Huru man då
hade uppfyllt sista mom. af 56 § Reg.F. kan jag icke förstå. Det
måtte hafva varit att rakt gå emot hvad grundlagen vid sådant
fall uttryckligen föreskrifver, emedan grundlagen bestämdt stadgar,
alt det förstärkta Const.Utsk. skall alstra ett hvilande förslag. Jag
kan således icke anse R. St. handla rätt, om de genom förstärkta
Const.Utsk. besluta, alt en grundlagsfråga skall förfalla; men då
grundlagen icke bestämdt talar deremot, så kan jag icke å andra
sidan linna, att det är orätt af det icke förstärkta Const.Utsk. att
förklara frågan hafva förfallit, när två Stånd stannat emot två.
Efter våra grundlagar äro så beskaffade, alt man icke alltid kan
lyda dem efter deras ordalydelse, utan måste något begagna sig
af slutledningar, så skulle man nog kunna leda sig derhän, att
dessa frågor under uppgifna förhållanden böra förfalla. Jag anser
således, att Const.Utsk. icke vid denna riksdag har förfarit
mera grundlagsvidrigt i denna fråga än vid de föregående riksdagarna.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Den omtalade praxis vid föreg:de
riksdag att förklara Const.Utsk:s förslag till ändring i grundlagar
-
Den 26 Mars f. m.
439
na oantagligt, grundar sig pä stadgandet i 81 § Reg.F., der villkoren
för grundlagsförändringars antagande finnas bestämda, nemi.
att de skola anses högst nödiga, eller nyttiga, och möjliga att
verkställa. Det lärer väl icke kunna förmenas någon riksdagsman
att anse, det Const.Utsk:s förslag icke är nödigt eller icke verkställbart.
Om då RiksSt:n förena sig i en sådan gemensam tanka,
så kan den icke undertryckas, utan måste ovillkorligen afgå
till Const.Utsk., som efter 56 § Reg.F. har sig ålagdt alt sammanjemka
de särskilda tankarna, hvilka dit remitteras från RiksSt:n.
J\Tär nu ett RiksSt. förklarat ett grundlagsförslag oantagligt,
d. v. s. förkastat detsamma, och deremot de öfriga RiksSt:n eller
två andra Stånd med eller utan förändringar hafva godkänt förslaget,
så synes mig delta vara tvenne alldeles oförenliga saker,
nemi. att på en gång godkänna och förkasta Const.Utsk;s förslag.
Const.Utsk. skall då efter 56 §. Reg.F. inbjuda det RiksSt., sorn
har förkastat förslaget, att frångå sitt beslut och förena sig med de
andra eller med Const.Ulsk:s förslag. Om de förkastande Stånden
vägra delta, så skola efter 56 § frågorna afgöras i förstärkt Utsk.
Då kan naturligtvis ieke någon annan propos. der framställas, än
antagandet och förkastandet. _ Att ett sådant förkastande grundlagseniigen
kan äga rum vid första riksdagen, det säger 81 §
Reg.F. ganska tydligt, ty der står: ”R. St. må icke å den riksdag,
då Utsk. någon sådan ändring föreslår, ”(vi skola märka, att här
står ordet ”ändring”) utan först å den nästföljande derom besluta.”
Det är således om ändringar i grundlagarne, som R. St. icke få
besluta vid första riksdagen, men det förhindrar alldeles icke R.
St. att säga, att de icke vilja hafva någon ändring, och denna R.
St:s rättighet är äfven grundad på praxis, samt flere gånger godkänd
både af R. St. och af Const.Utsk. Det ligger också, likasom
Hr Lagerhjelm det förklarat, i grundlagens anda att göra en förändring
så svår som möjligt, och det synes också, att 1809 års
grundlagsliftares mening varit, att en grundlagsförändring skulle
genomgå tvenne riksdagars formliga beslut. Härvid äger likväl
en skillnad rum vid behandlingen af sådanc frågor, som utgå ifrån
K. M. och åsyfta grundlagsförändringar; ty det säges visserligen,
at t etj sådan förslag kan förkastas äfven vid första riksdagen, n. b,
om Const.Utsk. tillstyrker dess förskastande, men om Utsk. tillstyrker
dess antagande sä skall det ovillkorligen hvila. Detta är
bokstafligen så uttryckt, och hvarföre grundlagsstiftaren sä bestämt,
det är jag icke i tillfälle alt nu kunna förklara. Mig synes
likväl, alt han velat gifva en större helgd åt de grundlagsförslag,
som utgå från K. M., än dem sorn utgå ifrån någon särskild
riksdagsman eller ett Const.Utsk.
Dä vi hafva praxis för oss, och denna praxis öfvercusstämmer,
såsom jag tror mig hafva visat, med ordalydelsen i 81 §
Reg.F., och icke står i någon strid med den 56 §; så finner jag
ganska naturligt och ganska riktigt, att ett af Const.Utsk. väckt
förslag vid den första riksdagen kan förkastas, då RiksSt:n icke
anse detsamma nyttigt, nödigt eller möjligt att verkställa. Jag
vill likväl icke dermed hafva sagt, att Const.Utsk:s behandling af
ilo
Den 20 Mars f. m.
förevar, fråga är så alldeles enlig med min uppfattning af grundlagens
mening; ty jag tror icke att 75 § Riksd.Ordn. är tillämplig
på stiftande, förändring och förklaring af grundlag, emedan det
står i samma 75 § ett undantag gjordt för behandlingen af grundlagsfrågor.
Således är tillämpningen på grundlagsfrågor deraf, att
då iva Stånd stanna emot tvä, frågan skall förfalla, en nyhet,
som jag tror det nuvar. Coust.Uisk. har funnit måhända nyttig
och äfven verkställbar, emedan der icke finnes något stadgande
i grundlagen, som förbjuder ett sådant behandlingssätt af frågan,
hvarföre principen af 75 §, tillämpad äfven på grundlagsfrågor, äfven
af mig lillst yrkes såsom ett godt sätt att komma ifrån ett
grundlagsändringsförslag, som i allt fall bör förfalla. Om frågan
går till förstärkt Const.Utsk. sä kan den visserligen blifva förklarad
hvilande lill följande riksdag, men voteringen kan också få
en sådan utgång att frågan förfaller, och när denna utväg kan
vinnas utan att frågan går till förstärkt Utsk., sä anser jag det
också vara mycket ändamålslöst att denna omväg begagnas. Jag
kan således icke annat än yrka, att Hr Gr. o. Landtm, ville först
framställa den frågan, huruvida R. o. Ad. frångår sin förra mening
och antager Utsk:s förslag såsom hvilande, eller om Ståndet
det nekar, Ståndet behagar förklara frågan böra förfalla.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Då man skall tillämpa
grundlagen, så måste man förhålla sig på samma sätt som jag
föreställer mig att händelsen är vid den allmänna lagens tillämpning,
nemi. att icke fästa sin blick uteslutande vid ett ställe i
lagen, utan dermed äfven jemföra andra, som med det förevarande
fallet hafva någon gemenskap. Nu finnes i vår grundlag dels
allmänna stadganden för ärendenas behandling, och dels speciella
stadganden huru vissa slags ärenden skola handläggas. Sålunda
föreskrifves t. ex. i 1 mom. af 56 § Reg.F. att Utsk:s förslag i
allmänhet ”skola först i Ståndens plena framställas lill antagande
eller förkastande utan förändringar och tillsatser. Göras dervid sådana
anmärknu1, som hindra antagandet, erhålle Utsk. del af
dessa anmärkn. för att derefter förslagen ytterligare granska och
jemka.” Men uti 2 mom. i samina 56 g är undantag gjordt för
behandlingen af grundlagsfrågor, nemi. att icke hela discuwionen
skall återremitteras, utan blott hvad Ståndet förklarar såsom sin
gemensamma tanke, och då i alla andra ärenden det står Ulskrn
fritt att göra hvad afseende de behaga på Ståndens ålerremisser,
så tvingas deremot Const.Utsk. alt göra ett bestämdt afseende på
dessa anmärkn:r och icke tillåta sig alt förkasta dem, utan skall
Utsk. söka att sammanjemka dem med de öfriga Ståndens tankar,
såvida någon sammanjemkning är möjlig. Således är uti den speciella
lagen ändring gjord i fråga om återremissers behandling.
För ärenden i allmänhet äger likväl tre Stånds mening kraft af
R. St:s beslut; men så är icke förhållandet i fråga om beredningen
af grundlagsförändringar, ty om något Stånd skiljer sig ifrån de
öfriga och gör invändningar emot Gisles förslag, så undertryckes
icke detta Stånds mening af de öfriga Irenne Ståndens, ulan frågan
-
Den 26 Mars f. ra.
441
gan måste afgöras i förstärkt Const.Utsk. I afseende på frågors
afgörande, stadgas i 75 § Riksd.Ordn.: ”Till grundlags stiftande,
upphäfvande, förändring eller förklaring fordras alla RiksStms
sammanstämmande beslut och Konungens sanction.” Delta har
afseende på den andra riksdagen, då målet skall afgöras. Vidare
står der: ”För beslut i alla öfriga ärenden, de mai undantagne,
hvarom i Reg.F:s 66, 69, 70, 71, och 72 §§ särskildt förordnad
t är, galle, jemte Konungens samtycke, tre Stånds mening,
men skulle två Stånd stanna emot två, förfalle frågan etc.” Bland
undantagen är 56 § icke upptagen; följaktligen måste detta allmänna
stadgande om frågans förfallande, då 2 Stånd stanna emot
2, så mycket säkrare gälla vid grundlagsfrågors beredning, som det
fall alldeles icke finnes upptaget i den särskilda föreskriften om
dylika frågors beredning, som innehålles i 2 mom. af 56 §
Reg.F. Nu hafva två Stånd godkänt och de andra 2 ogillat ifråga
var. förslag, det måste sålunda förfalla. Dessutom är det redan
bcvisadt, att ett sådant mål som detta, i alla fall skulle kunna
förfalla, om det kom till förstärkt Utsk., såvida nemi. deras mening,
som gilla förslaget,, der blefve öfverröstad, och följaktligen
skulle, en sådan hänvisning endast tjena till alt compromettera de
tvenne Stånd, som hafva yrkat afslag. För öfrigt vill jag erinra,
alt i frågor, som kunna förfalla, två Stånd icke kunna tvingas
alt deltaga i förstärkt Utsk., der något bestämdt stadgande derom
icke finnes. Dertill fordras tre Stånds sammanstämmande beslut.
Och jag förmodar, att de två Stånden icke låta tvinga sig af de
andra två, att emot sin vilja deltaga i en sådan omröstning.
En värd talare har vid flere tillfällen yttrat den åsigten, att
ett grundlagsförslag, som är afgifvet af Const.Utsk., icke kan förfalla,
utan att ett förslag måste, äfven efter omröstning i förstärkt
Const.Utsk., blifva hvilande till nästa riksdag. Härom gäller likväl
den allmänna satsen: Så vidt möjligt är. Ty som förslaget kan
blifva förkastadt, om icke förr, åtminstone i det förstärkta Const.-  Utsk.; så kan ju i sådant fall intet förslag blifva hvilande. Man
säger, alt grundlagens bokstaf är klar och tydlig härutinnan; men
grundlagens bokstaf är äfven klar och tydlig derutinnan, attlandttullarne
höra lill bevill ningen, och likväl hafva R. St. uppliäft
landttullarne, så att bokstafven står qvar, men utan lif. Jag kan
derföre icke annat än vördsamt tillstyrka, att Hr Gr. o. Landtm,
täcktes förfara såsom Utsk. föreslagit och först hemställa, huruvida
R. o. Ad. antager Const.Utsk:s inbjudning att foga sig efter
Preste- och BorgareStms beslut, och sedan blir resultatet, om denna
propos. icke antages, att frågan förfaller.
Slutligen vill jag taga mig friheten här erinra, att denna
fråga inom Const.Utsk. föranledde en ganska lång och hårdnackad
strid. Jag tror att det striddes i två dagar. Det kunde likväl
naturligtvis icke vara. denna fråga, och icke eller den andra,
som hade samma utgång, nemi. frågan om den ordning, i hvilken
RiksShn skulle gå in på Rikssalen, som utgjorde hufvudföremålet
för striden; utan afsigten var helt visst att känna sig
8 H. 56
442
Den 26 Mars f. m.
före hura det skulle kunna gå med frågan om representationsförändringen.
Man förmodade nemi. då, att två Stånd skulle bifalla
och två Stånd förkasta mern. om representationsfrågan, och
man ville derföre med dessa småfrågor skaffa sig ett prejudicat
för handläggning af denna stora fråga i förstärkt Consl.Utsk. Det
var nemi. dä lätt att förutse, att med den enighet, som rådde inom
Utsk:s ledamöter af tvenne Stånd emot Const.Utsk:s representations-förslag,
samma enighet skulle komma att råda ibland de
Ståndens ledamöter äfven i förstärkt Const.Utsk. Således kunde
de tvä Stånden, som i Utsk. bildade en sammanhängande klump,
anse sig hafva vunnet spel, ora de hade fått frågan lill det förstärkta
Utsk., helst det der blott behöfdes en enda rösts biträde
af de andra Stånden, eller blott ett lyckligt utdrag af den förseglade
sedeln. Det ansågs derföre vigtigl att utkämpa denna fråga
tydligt oell klart inom Utsk., och det kom ändock att bero på den
förseglade sedeln. Nu borde deremot striden emellan de olika
meningarne icke kunna blifva så våldsam och stark, emedan det
är afgjordt, att alla fyra Stånden vilja hafva en representationsförändring,
och de skilja sig blott uti sättet, hvarpå den skall verkställas,
hvilket nödvändigt måste gå lill förstärkt Utskott och der
genom votering afgöras. Hade deremot tvä Stånd förkastat och
de två andra Stånden bifallit betänk., så hade frågan kommit
under samma cathegori, som dessa begge.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Utan att i minsta mån
vilja bestrida följdriktigheten af hvad Frih. Cederström yttrat i afseende
på denna fråga, så kan jag icke med honom förena mig
uti den slutsats, hvartill han kommit, att begära Hr Gr. o.
Landlims propos. till bifall pä ett förslag, som han sjelf i ganska
tydliga ordalag ådagalagt vara oriktigt. Jag anser verkligen såsom
en skatt för denna riksdag och i synnerhet för detta Hus,
att till dato icke hafva behöft ställa Hr Gr. o. Landtm, på den
punkten alt nödgas vägra någon propos. Det vore verkligen för
mig påkostande, om man i ett slags politiskt syfte, om jag så får
säga, skulle vilja i denna fråga tvinga Hr Gr. o. Landtm, till en
sådan åtgärd; aldrahelst då den strider emot motionärens egen
öfvertygelse.
Jag kan icke neka, att jag, lika med Frih. Cederström, tror,
att § i detta hänseende icke är pä långt när så otydlig, som
man vill söka att göra den; ty all vid den första riksdag, då en
grundlagsfråga förekommer, icke derom får beslutas, mäste efter
min lanka äfven innebära, att frågan icke får förkastas. Jag känner
icke något mera positivt sätt att uttrycka ett beslut öfver ett
förslag, än att förkasta detta förslag.
Här har af en annan värd talare blifvit yttradt, att vid
grundlagsförändringars handläggning borde i synnerhet fästas afseende
på den allmänna opinionen om förslagets nytta. Om denna
sats skulle göra sig gällande, så beror den alltför mycket
på en individuel föreställning om hvad som för tillfället utgör
den allmänna opinionen eller icke. Skulle den satsen möjligen
Den 26 Mars f. m.
443
kunna leda derhän, att den allmänna opinionen o ti ett Ständ sådant
som detta, hvilket för närvarande kanske består endast af
60 närvarande ledamöter, eller i PresteSt., som inalles icke har
flera ledamöter, i motsats lill de håda öfriga Stånden och lill en
med deras åsigt öfverensstämmande allmän opinion, skulle kunna
undertrycka ett förslag, på grund deraf att man inom Huset kunde
anse, till följd af voteringssedlarna, den allmänna opinionen
vara afgjord och deciderad; det anser jag ingalunda vara lagstiftarens
mening, och torde det lätt inses, att om den regeln antogs,
så skulle det blifva en ren omöjlighet att kunna fä något
grundlagsförslag hvilande. Man skulle inom de Stånd, som emolsätta
sig allting, under åberopande af deras önskningar för reformernas
sak, alltid fä en anledning att undertrycka hvartenda förslag,
och del skulle uppstå en strid emellan de fyra Stånden,
sorn aldrig skulle upphöra; ty hvad det ena Ståndet ansåg öfverensstämmande
med det allmänna tänkesättet, skulle det andra
Ståndet icke anse dermed öfverensstämmande. Dessutom lärer det
vara temmeligen svårt, att a priori kunna bestämma hvad som
utgör den allmänna opinionen. Här synes grundlagsstiftaren tydligen
hafva åsyftat, att ett sådant mellanrum skulle komma att
existera emellan sjelfva bordläggningen af ett förslag och det definitiva
beslutet derom, just på det att en opinion skulle kunna
hilda sig om frågan. Det sisla mom. i 56 § Reg.F. slutar med
följande mening: ”Blifva åter något Stånds tankar i någon eller
några delar skiljaktiga ifrån de öfrigas, och samma Stånd sig icke
efter de öfriga fogar; varde Consl.Utsk., genom val af RiksStms
plena till slutlig jemkning förstärkt till ett antal af 20 personer
utaf hvarje Stånd, hvilka, genom samfälld omröstning, skiljakligheterna
förena, och det dymedelst beredda utlät, hvile sedan till
R. St:s afgörande, såsom ofvan sagdl är.” Häraf kan det visserligen
synas såsom en nödvändig följd af förstärkta Utsk:s handläggning,
att mern. skall blifva hvilande; men sä långt har omöjligen
lagstiftaren kunnat sträcka hvarken sin ordställning eller sitt
förutseende, ty så snart en sak är öfverlemnad till det förstärkta
Ulsk:s omröstning, sä mäste resultatet kunna blifva det alt frågan
förfaller. Om den ena proposition ställes så, att förslaget icke
bestämdt skall hvila, så mäste den chancen komma att äga rum.
Jag tror icke att lagen i detta fall får tolkas annorlunda än efter
sin ordalydelse.
Man har sagt, alt meningarne om hvilande grundlagsförslag,
äfven dä de försl framträda, skola sammanjemkas till fullständig
öfverensstämmelse; men huru är delta möjligt? Hvartill hade da
del stadgande tjenal, att målet skulle hänskjutas till votering i
förstärkt Utskott. Jag tror icke att man får draga obestämda
slutsatser i detta hänseende. Lagstiftaren har tydligen åsyftat,
att när ingen sammanjemkning är möjlig, frågan skall gä till förstärkt
Utsk. för att der vinna det resultat, hvartill omröstningen
föranleder.
En värd ledamot af Consl.Utsk., jag tror till och med dess
ordförande, har vid detta tillfälle yttrat, att detta Utskotts förfa
-
444
Den 26 Mars f. m.
ringssätt icke vore mera grundlagsvidrigt än Coust.Ulsk:s förfaringssätt
vid föregående tillfällen. Dervid tager jag mig .friheten
anmärka, att jag åtminstone icke kommit i erfarenhet af något
Const.Utsk., som a priori, eller i och med detsamma det atlemnat
ett förslag, har quasi erkänt att i förslaget låg en grundlagsvidrighet,
ty när jag säger, att förslaget icke är mera grundlagsvidrigt
än något annat, så har jag i och med detsamma erkänt,
alt det är grundlagsvidrigt.
Jag tror dessutom, att i det formella af {Jtsk:s betänk, ett
betydligt misstag måste vara begånget, derigenom att Ulsk. framställer
såsom alternativ inbjudning till Ståndet att antingen foga
sig efter de öfriga Stånden, eller att afslå frågan. Jag tror det
hufvudsakliga felet i detta betänk, ligger deruti, att Utsk. icke
först häuskjutit till de Stånd, som förklarat Ulslcs förslag oantagligt,
att foga sig efter de andra; ty såsom Utsk:s betänk, nu är,
anser jag icke gerna att någon jemkning blir möjlig. Det hade
ju eljest varit en möjlighet att fä saken pä den goda vägen afgjord.
Det hade kunnat hända, att Ståndet funnit sig vid att
jemka sig efter de andra Stånden; men jag, sorn eljest alltför gerna
skulle foga mig till en jemkning i denna fråga, kan icke göra
det nu, dä jag linner Utsk. hafva framställt ett sådant alternativt
förslag till jemkning eller afslag, så att con Ira propus: n
skulle blifva en framställning, som jag i högsta måtto ogillar,
nemi. att saken skulle förfalla. Jag anhåller således, att Hr Gr.
o. Landtm, ville framställa propos. pä äterremiss af betänk, till
Ulsk. med förklaran, att IL o. Ad. begär voler.propos:r.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Då jag hörde en värd le
damot,
Hr Cederschjöld, framställa premisserna lili sitt yttrande,
så kunde jag icke föreställa mig, att han skulle komma till det
resultat, hvaruti han stannade. Jag kan nemi. för min del icke
linna annat, än att just de premisser, som han anfört, bevisa emot
hans egen conclusion. Sannolikt hafva de rätt, sorn påslå, att
meningen år 1809 var den, att åt Const.Utsk. öfverlemna makt
och myndighet att föreslå grundlagsförändringar till R. St., öfver
hvilka, såsom orden lyda i 29 § Riksd.Ordn., R. St. väl ägde
att yttra sina tankar, men icke att derom vid samma riksdag besluta,
hvaraf följer, alt ett af Const.Utsk. framsläldt förslag icke
kunde af R. St. vid första riksdagen förkastas. Denna lagstiftni
ngsåsigt blef också iakttagen vid de följande riksdagarne ända
till år 1818, men, såsom bekant är, tillkom vid den riksdagen
ett tillägg lill 56 § Reg.F., hvilket tillägg åsyftade att föreskrifva,
huru förslag till ändringar i grundlagen skulle behandlas, då
någon eller några voro af skiljaktiga meningar med Const.Utsk.
Delta är således den speciella lag, som här skall tillämpas. Väl
var det ett förbiseende, alt detta tillägg lill 56 § Reg.F. icke jemväl
infördes i 29 § Riksd.Ordn. samt i 81 § Reg.F., men sådant
hindrar icke, att den nya speciella lagen bör gälla framför den
gamla generella. Om man således lika med Hr Cederschjöld antager,
att, för behandling af grundlagsfrågor, verkligen finnes en
I) e n 26 M a r s f. m.
445
speciel lag, så måste man derefter undersöka, hvad denna speciella
lag innehåller. För min del kan jag åtminstone icke deruti
upptäcka någon tillåtelse för Const.Utsk. eller för R. St. att
förklara ett grundlagsändringsförslag, hvarom RiksSt:n stannat i
olika meningar, böra förfalla då två Stånd i beslutet om förändringen
stannat emot två. Tvertom stadgar 2 mom. 56 § Reg.F.
tydligt och klart, att derest något eller några RiksSt. skulle blifva
skiljaktiga ifrån de öfriga, så skall Const.Utsk. först söka alt
skiljaktigheterna förena, men om oförenliga skiljaktigheter finnas,
dem till samtlige RiksStrns behandling anmäla. Om då RiksSbn
icke kunna förena sig om enahanda utlåtande, utan något Stånds
tankar äro skiljaktiga från de öfrigas, och samma Stånd sig icke
efter de öfriga fogar, så skall frågan afgöras genom samfälld
omröstning i förstärkt Const.Utsk. En sådan förening af de skiljaktiga
meningarna kan naturligtvis icke tillvägabringas annorlunda,
än derigenom att det förstärkta Ulsk:s pluralitet bestämmer
hvilkendera åsigt skall anses såsom RiksStrns beslut. Att meningen
med en förening genom sanifälld omröstning icke kan vara
någon annan, bevisas äfven af ett annat uttryck i samma morn.,
der det heter, att Ståndens anmärkningar vid ett af Const.Utsk.
framlagdt förslag lill grundlagsförändring skola, under rubrik af
RiksStrns gemensamma tankar, lill Const.Utsk. öfverlemnas, ehuru,
såsom bekant är, det visserligen icke är någon genom sammanjemkning
åstadkommen gemensam tanka, utan endast plurai
it et ens tanka, som erhåller denna benämning. Således kan jag
icke linna annat, än att de emellan RiksSt:n rör:de ett grundlagsändringsförslag
uppkomna skiljaktigheter, ovillkorligen böra slitas
medelst omröstning i förstärkt Const.Utsk., och derest frågan
icke der förfaller, det sålunda fullständigt beredda utlåtandet hvila
till R. St:s afgörande vid nästa riksdag.
Emedlertid har Hr Cederschjöld, ulan afseende på det speciella
stadgandet för behandling af grundlagsfrågor i 56 § Reg.F.,
såsom skäl derför, att ett grundlagsändringsförslag skulle förfalla,
dä två Stånd stannat mot två, åberopat, att 75 § Riksd.Ordn.,
hvilken i allmänhet föreskrifver, alf dä två Stånd stannat mot
tvä, så skall frågan förfalla, då han är af beskaffenhet att kunna
förfalla, icke stadgat något undantag för de af Const.Utsk. väckta
förslag. I anledn. häraf ber jag få fästa uppmärksamheten dervid,
att om det än må anses såsom ett förbiseende af R. St.,
när de beslöto tillägget uti 56 § Reg.F., att icke jemväl i sammanhang
dermed förtydliga 75 § Riksd.Ordn., den speciella lagen
i den förra § likväl, enligt reglorna för all lagtolkning, alltid
måste tillämpas framför den generella i den sednare g.
Hr Cederschjöld har äfven yttrat, att det icke skulle gagna
till någonting att nu besluta, det frågan skall genom samfälld
omröstning i förstärkt Const.Utsk. afgöras, emedan ledamöterne
från de tvenne, Stånd, som förkastat förslaget, skulle kunna vägra
att votera i nämnde Utskott. Det är visserligen sant, att detta
skulle kunna inträffa; men jag tror icke, att man äger rättighet
att förutsätta ett grundlagstridigt förfarande, och deremot lära
446
Don 26 Mars f. m.
dessutom inga RiksStrns beslut kunna välja. Jag vågar derföre
bos Hr Gr. o. Landtm, vördsamt anhålla om propos. på afslag å
Const.Ulslcs förevarande mern.
Hr Stjerngranat, Georg Gust. Henr.: Till en början
torde jag få fästa uppmärksamheten derpå, att Ulsk:s betänk, alldeles
icke innebär något förslag att, då tvä Ständ stanna emot
Iva, ronde en grundlagsförändring, frågan skall förfalla. Detta
anfördes endast såsom ett motiv för hvad Utsk. hemställt till R.
o. Ad.; ett motiv, som naturligtvis icke kan vara gällande vid
andra tillfällen, än der RiksSl:n fallat sådana beslut öfver principfrågor,
som här varit fallet.
Någon förkänning, som Hr Cederschjöld uttryckt att detta
skulle innebära, och någon afsigt att bana en väg för en lika behandling^af
representationsfrågan, kunde således icke ligga i Ulsk:s
afsigt. Åtminstone anser jag mig kunna fritaga mig ifrån en sådan
afsigt, och jag torde så mycket hellre böra förklara delta,
som jag var den, hvilken inom Utsk. framställde det förslag, sorn
nu blifvit så mycket klandradt. Dessutom fattades vid samma
till lalle inom Utsk. det beslut, att det icke skulle lända lill något
slags prejudicat vid andra frågor; men efter denna sak ansågs
vara af sådan beskaffenhet, alt den verkligen kunde förfalla,
och efter det syntes vara en omöjlighet alt sammanjemka RiksSt:ns
i detta läll sä stridiga äsigter, så beslöt Utsk. att afgifva
betänk, sådant det nu är.
Frih. Hermelin har trott sig i Utsk:s förfarande finna ett bemödande
att tillbakabåila den utveckling, som lagar böra vara
underkastade. Jag ser i Utsk:s betänk, icke annat än ett nödtvunget
lämpande efter RiksSt:ns beslut och ett bemödande att
sialia sig lill efterrättelse den ganska riktiga satsen, att det bör
vara mera än en tillfällig och en verkligt stadgad opinion,' sorn
bör ligga till grund för beslutet om en grundlagsförändring.
56 §:s 2 mom. ålägger Utsk. att till eli helt utlåtande i möjligaste
måtto sammanjemka samtlige RiksSlms tankar, och, om oförenliga
skiljaktigheter finnas, dem derjemte till samtliga RiksSlms
behandlande anmäla. Jag medgifver visserligen, att Utsk. hade
handlat riktigare, om Utsk. hade uteslutit den sista anmälan af
sin egen åsigt att, i fall de tvä afslående Stånden icke skulle foga
sig efter de andra, Utsk. ansåg frågan om grundlagsförändringen
hafva förfallit; men Utsk. fortgick i detta afseende pä den
väg, som 1840 års Coust.Utsk. hade beträdt. För mig skulle det
vara fullkomligt likgilltigt, om R. o. Ad. återremitterade betänk,
eller icke, men jag kan icke finna annat än högst besynnerligt,
om Utsk.. på samma gäng, som det föreslog Stånden att jemka
si0- efter hvarandra, hade uppställt voler.propos:r. Detta ansåg
Utsk. icke lämpligt, emedan en sådan voter.propos. nödvändigt
skulle leda till det resultat, som man tycktes bestrida, nemi. att
förslaget skall blifva hvilande. Mig synes det lika besynnerligt
alt såsom gemensam tanka förklara, att frågan skall förfalla, och
likväl påyrka en voter.propos., hvarigenom den blir hvilande,
Den 26 Mars f. m.
447
sorn att påstå, att förslaget skall hvila, under det man först fattar
beslut i Ståndet att frågan skall förfalla, och sedan påyrkar
en voter.propos., hvarigenom det kan hända att icke något förslag
i detta ämne kommer alt lill nästa riksdag blifva livilande.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Ordalagen i grundla
gens
föreskrifter, huruledes frågor af denna art skola behandlas,
äro så dunkla, alt, dels hafva ledamöter inom hvarje Stånd derom
varit af olika tanka, dels har Const.Utsk. ifrån den ena riksdagen
lill den andra tvekat om dessa frågors rätta behandling.
För egen del har jag varit i samma författning och räknar ingalunda
dem till last hvilka äro af annan mening än jag, att de
på sin sida jemväl vacklat och ännu tveka. Men jag vill försöka
att visa, så vidt jag förslår, alt Ulsk. gjort rätt. Jag ber likväl
R. o. Ad:s ledamöter ifrån detta mål afsöndra all hänsyftning på
representationsförslaget. Del är redan första gången behandladt
af alla fyra RiksStm, hvilka samtlige förklarat, att de vilja hafva
förändring i representationen. Således skall, efter min (anka, nödvändigt
något afgörande om sättet äga rum. Men i förevarande
fall äter är frågan arn någon förändring skall ske, icke afgjord.
Derom hafva tvä Stånd stannat emot två. Skillnaden emellan
dessa olika förhållanden är densamma, som man hopblandat, eller
rättare sagdt, icke nog utredt i 56 §, och den man vanligen förvexlar
när grundlagsfrågor skola behandlas. I betänk. N:o 31 är
uppgiften, huru förfaras skall, när två Slånd stannat emot två, i
fråga om ett grundlagsändringsförslag skall vara till eller icke;
hvaremot rörande representationsförslaget frågan är, huru man skall
förfara när det redan är afgjordt, att något förslag skall vara till,
men då man är oense om hvilketdera, och om det omständliga deri.
Jag anhåller att fä gå till upphofvet, för att äfven genom ämnets
historiska utveckling, söka, så vidt jag förmår, bättre reda
det. l:a frågan är i min tanka den: Skail ett grundlagsförslag
ifrån Const.Utsk. nödvändigt hvila, antingen RiksStm det vilja eller
icke? Ja, säger Frih. Cederström och några med honom.
Nej, säger Hr Gr, o. Landtm, samt Ståndets och Const.Utsk:s fleste
ledamöter. Den 2:dra frågan är: Kan ett grundlagsförslag
förfalla, om Stånden vid den förra riksdagen icke anse det antagligt?
Nej, svarar Frih. Cederström m. 11. Ja svara alla de, som
pä den förra frågan svarade nej. 3:dje frågan är den: Om ett
grundlagsförslag kan förfalla, skall det alltid så göra, lika som
förhållandet är med alla andra frågor, hvilka kunna förfalla, och om
hvilka man ej får rösta i förstärkt Utsk.? Eller får det i grundlagsfrågor
bero pä godtyckliga beslut för det ena eller andra tillfället,
eller på tillfälliga pluraliteter; sä att man kan och får säga:
frågorna A och R kunna begge förfalla, och A skall göra
det, men B blifva vid lif, emedan vi så för godt linna. Haiman
i grundlagsfrågor en rätt till godtyckes utöfning, hvilken
man ej äger i annan lagstiftning, derom är nu tvisten. Skall ett
grundlagsändringsförslag, som kan förfalla, nödvändigt så göra, titan
förslärkt Utskotts pröfning, eller skall ett sådant afgöra om
frågan skall förfalla eller blifva vid lif?
448
Den 28 Mars f. m.
När grundlagen stiftades, så hade 56 §, såsom J väl veten,
mina Hrr, icke något sednare moni. Då gällde om grundlagsfrågors
behandling endast 8i § Reg.F. l:a mom. af denna § afhandlar
huruledes grundlagsändringsförslag, väckte af riksdagsmän,
skola behandlas, hvaremot det sednare mom. föreskrifver, huruledes
grundlagsförändringar, som Konungen föreslår, skola handläggas.
Jag torde få uppläsa hegge mom.5 de lyda så här:
”Denna Reg.F. samt Rikets öfriga grundlagar kunna icke
ändras eller upphäfvas, ulan genom Konungens och alla RiksSt:ns
sammanstämmande beslut. Ej må frågor derom uti Ståndens
plena väckas, utan anmälas de hos R. St:s vid hvarje riksdag
valda Const.Utsk. Detta Ulsk., hvars pligt det vara skall att
grundlagarna granska, äger rätt att hos R. St. föreslå de ändringar
deruti, som det anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga
alt verkställa. R. St. må icke å den riksdag, då Etsk. någon sådan
ändring föreslår, ulan först å den nästföljande, derom besluta.
Elifva då alla RiksSt:n örn ändringen ense, öfverlemne de
förslaget derom till Konungen, genom deras talmän, med begäran,
att Konungen ville sitt bifall dertill gifva. Konungen in
hemte
hela Statsrådets tanka deröfver, tage sedan sitt beslut och
meddele R. St. å Rikssalen sitt samtycke, eller ock de orsaker,
för hvilka Han icke samtycker till deras åstundan.”
”Vill Konungen hos R. St. föreslå någon ändring i grundlagarne,
höre Han Statsrådet och öfverlemne sedan Sin propos.,
jemte Statsrådets tankar deröfver, till R. St., som genast, ulan att
om denna propos. förut öfverlägga, uppdrage Const.Utsk. att sitt
utlåt, derom till R.-.St. afgifva. Tillstyrker Utsk. hvad Konungen
föreslagit, hvile frågan till nästa riksdag, då R. St. skola
sitt beslut derom fatta. Aflyrker Utsk. Konungens propos., då
må R. St. genast kunna antingen denna propos. afslå eller ock
afgöra, att de vilja öfver densamma å nästföljande riksdag besluta;
gällande i detta fall tre Stånds mening och, om två Stånd
stanna emot två, deras, som beslutet uppskjutit. Men icke må
under någon förevändning R. St. förr än å nästa riksdag propos.
till bifall upptaga. Samtycka då alla RiksStånden till Konungens
förslag, begära de dag, att pä Rikssalen få R. St:s bifall dertill
afgifva. Antaga icke RiksSt:n samfäldt Konungens propos., vare
den afslagen, och aflemne R. St. sitt afslag med skälen dertill
skriftligen till Konungen genom deras Talmän. Om vid riksdag,
då grundlagsfrågor lagligen kunna afgöras, ytterligare uppskof föreslås,
må det ej äga rum utan Konungens och alla fyra RiksSt:ns
sammanstämmande beslut.”
Här finnen J, mine Hrr, icke ett ord om ett RiksShs rätt att
yttra någonting öfver Const.Utsk:s förslag. Antingen Stånden
ansåge det vara ondt eller godt, så skulle det hvila. Likväl hade
Const.Utsk. sjelft, då det framlemnade förslaget till 1809 års
Reg.F., yttrat, på sätt Hr Lagerhjelm redan anfört och såsom orden
föllo sig, att Utsk. ”velat öppna en möjlighet att förbättra
den, när ett mer än tillfälligt allmänt tänkesätt derom hunnit
stad
-
Den 26 Mars f. m.
449
stadgas.” R. St. tyckte fördenskull hardt vara, att de, fastän Utsk.
gjort en sådan förklaring, dock icke skulle hafva någon andel i
detta allmänna tänkesätts uttalande. Man föll derföre på den tankan,
att väl låta Const.Utskts mein. hvila från den ena till den
andra riksdagen, men dock medgifva RiksSl-.n att vid den första
göra sina anmärkningar, under form af gemensamma tankar.
Om dessa ej kunde sammanjemkas, så skulle derom röstas i förstärkt
Utsk., och det sålunda fullständigt beredda förslaget hvila
lill afgörande vid nästa riksdag. Sålunda tillkom vid 1815 års
riksdag 2ulra mom. i 56 § Reg.F. Om jag här hade Const.Ulsk:s
derom den 1 Aug. 1812 afgifna betänk., så skullen J få höra,
mine Hrr, huru Utsk. i sitt hjertås glädje trodde sig hafva aflemnal
ett förslag, genom hvars antagande sinnena skulle förenas
och frågornas rediga framställning vinnas. Men det var just efter
denna §:s antagande, som tvisterna rätt börjades. Ifrågavar.
mom. i 56 § Reg.F. lyder sålnnda: ”Frågor om förändringar af
stadganden i grundlagarne varda på fåljande sätt behandlade: Tillstyrker
Const.Utsk. hvad en riksdagsman hos detsamma i sådant
afseende föreslagil, eller utlåter sig Utsk. med till- eller afstyrkande
å en af Konungen i lika ändamål gjord propos.; varde Utsk:s
yttrande vid samma riksdag öfverlemnadt till R. St., hvilka vid densamma
må derom kunna öfverlägga; men icke vid densamma besluta.
Göras i R. Sl:s plena icke några anmärkntr emot Const.Utsk:s
yttrande; hvile detsamma såsom ett R. St:s utlåt., hvaröfver först
vid nästa riksdag, och då endast med ja eller nej, skall kunna
beslulas, och gälle dä föreskriften i 75 § Riksd.Ordn. Göras åter
i RiksSl:ns plena emot Utsk:s yttrande anmärkmr; blifve de, hvilka
hvarje RiksSt. särskildt förklarar utgöra dess gemensamma tankar,
till Const.Utsk. hänvisade. Utsk. åligge då alt samtliga RiksSt:ns
tankar lill ett helt utlåt, i möjligaste måtto sammanjemka,
och, om oförenliga skiljaktigheter finnas, dem derjemte till samtlige
RiksStms behandlande anmäla. Förena sig derefter samtlige
RiksSt:n om ett enahanda utlåt., hvile det till slutligt antagande
eller förkastande på tid och sätt, sorn ofvan föreskrifne äro. Blifva
åter något Stånds tankar i någon eller några delar skiljaktiga
från de öfrigas, och samma Stånd sig icke efter de öfriga fogar;
varde Const.Utsk., genom val af Riks-St:ns plena, till slutlig jemkning
förstärkt till ett antal af 20 personer af hvarje Stånd, hvilka,
genom samfälld omröstning, skiljaktigheterna förena, och det
dymedelst fullständigt beredda utlät, hvile sedan till R. St:s afgörande,
som ofvan sagdt är.”
Frågan huru förhållas skall, för att bestämma om ett grundlagsändringsförslag
bör vara Ull eller icke vara till förekom icke
eller här med ett enda ord, utan öfverhoppades helt enkelt
både af Utsk. och af RiksStm, som anlogo §. De yttrade sig
blott om bisakernas behandling, ty der står ”i någon eller några
delar.” Man hade sålunda naturligtvis förutsatt, att ett förslag
skulle vara till, innan det kunde blifva fråga om bisakernas be
8
H. 57
450
Den 26 Mars f. m.
handling; ty endast om dera lick omröstning i förstärkt Utsk. ilga
nini. Någon omröstning huruvida ett förslag skulle vara till
eller icke, omnämndes så mycket mindre i §, som de sista orden uttryckligen
gifva motsatsen tillkänna; der står nemi.: ”och det dymedelst
fullständigt beredda utlåt, hvile sedan till R. St:s afförande,
som ofvan sagdt är”; del vill säga, att så framt omröstning
kommer att äga rum, så skall ett utlät, också deraf följa, och
blifva hvilande till nästa riksdag. Frågan om vara lill, eller icke,
kunde alltså ej förekomma i denna omröstning, ty deraf kunde
följa, att intet förslag klefve hvilande. Denna slutsats skulle vara
ovedersäglig, om ingen obestämdhet funnes i de föregående ordalagen;
men der står: ”göras åter i RiksSt:ns plena emot Utsk:s
yttrande anmärkn:r, blifva de, hvilka hvarje RiksSt. särskildt förklarar
utgöra dess gemensamma tankar, till Coust.Utsk. hänvisade.”
Hvarföre, säger man, kunna dessa gemensamma tankar icke angå
så väl frågan om vara tilt, sora frågan om bisakerna? Kunna
anmärknune angå hufvudsaken eller frågan om ett förslags tillvaro;
så skall äfven den gemensamma lankan, att det är onödigt,
blifva föremål för omröstning i förstärkt Utsk. Länge, till
och med 1834, vidhöll Const.Utsk. den meningen, att ett af detsamma
framlagdt förslag ej kunde förfalla, och yrkade det i ett
då afgifvet betänk. N:o 75. Följdep af den satsen var, att endast
bisaker kunde, blifva föremål för omröstning i förstärkt Const.-  Utsk. Men vid den påföljande eller sisth riksdag förklarade
Const.Utsk. motsatsen i sitt betänk. N:o 34, eller att frågan om
ett förslags tillvaro kunde underkastas omröstning i förstärkt Utsk.
Stånden antogo att så var, och följden var, att åtskilliga förslag
alldeles förföllo, under att andra åter gingo igenom. För egen
del har jag då deltagit i sådana beslut, emedan jag trott, att hufvud
frågor äfven kunde förfalla. Det är möjligt, att Frih. Cederströms
påstående, det ett af Const.Utsk. väckt förslag aldrig kan alldeles förfalla,
varit den ursprungliga och riktiga. Men R. St. hafva under
sednare tider handlat i motsatt mening. Jag mäste ock säga,
att en sådan oförgänglighet af Utslc:s förslag vore fullkomligt
stridande emot den mening, Reg.F:s stiftare yttrade 1809, eller
att en grundlagsändring skulle uttrycka ett mer än tillfälligt, allmänt
tänkesätt. För alt vara allmänt, borde det yttras ej af Utsk.
allena, utan af de Hesta RiksSt:n, såsom den allmänna meningens
representanter, och för att vara mer än tillfälligt, skulle det af
dem vidhållas i flera än en, eller under tvenne påföljande riksdagar.
Ingenting, mine Hrr, kunde för mig, om jag blott ville
genomdrifva hvad som öfverensstämmer med mina tänkesätt, vara
behagligare, än om Ståndet förklarade, lika med Frih. Cederström,
att ett förslag, som Const.Utsk. framlagt, nödvändigt skulle hvila;
ty deraf blefve följden, att det förslag till representationsförändring,
hvilket jag framlagt och Const.Utsk. hufvudsakligen godkänt,
nödvändigt skulle hvila. Men jag förklarade vid förra riksdagen,
och jag förklarar ännu, det jag anser en sådan tydning
af grundlagen ingalunda vara öfverensstämmande med hans anda,
uttryckt 1809 af sagde stiftare, på sätt jag nyss upprepat.
Den 20 Mars f. m.
451
Om nu ett af Const.Utsk. framlagdt förslag kan förfalla, så frågas
ytterligare, om det skall förfalla utan omröstning i förstärkt
Const.Utsk.; eller om det är genom sådan omröstning, som det skall
förgås. Om man ser j>å ordalagen i 75 § Rikd.Ordn., så slår der
uttryckligen: ”Ar åter frågan af sådan beskaffenhet, att den ej kan
förfalla, gånge såsom i 73 § stadgadt är.” Häraf synes tydligt,
ali om frågan icke kan förfalla, sä skall hon gå till omröstning
i förstärkt Utskott, men kan hon förfalla, så skall lion icke gä
dit. Detta öfverensslämmer jemväl, så vidt jag förstår, med alla
de grundlags-§§, som kunna härmed jemföras. Hvad skulle följden
blifva, om man öfverlemnade till förstärkt Consl.Ulsk:s godtycke,
att för hvarje fråga afgöra, om hon skall förfalla eller icke?
Jo, följden kan blifva, såsom erfarenheten visat, attnär tre Stånd
förkastat, men det fjerde allena godkänt ett förslag; så förklarar
Const.Utsk. att det skall fortlefva. Tvertom när lie Stånd hafva
godkänt, men blott ett har underkänt förslaget, så kan del
förstärkta Const.Utsk- förklara, att frågan skall förfalla; med ett
ord, det förstärkta Const.Utsk:s förklaring kan blifva rakt stridande
mot det allmänt uttryckta tänkesättet. Ar det förnuftigt eller
öfverensstämmande med meningen hos Reg.F:s stiftare, att
sålunda behandla grundlagsfrågor? När grundlagen uttryckligen
stadgar, att icke ens en allmän lagfråga må framtvingas, utan alt
hon skall förfalla när två Ständ stanna emot två; är det då rimligt,
att en grundlagsfråga skall framtvingas när meningarne på samina
sätt äro delade? Min öfvertygelse är följaktligen, att i bisaker
måste 56 §:s ordalag, angrde omröstning, lända till efterrättelse,
men i fråga om vara till eller icke vara till, är 56 § icke
tillämplig, emedan sjelfva ordalagen gifva vid handen, alt han
blott rörer delar af ett förslag, men icke förslaget i sin helhet.
Hvad åter beträffar den lagstiftningsfråga, som utgör ämnet
för detta betänk., så är hon af mindre vigt, men icke så sättet
för hennes handläggning, ty man måste naturligtvis tillse, altman
alltid behandlar likartade frågor på samma sätt, och i öfverensstämmelse
med grundlagens bokstaf och anda. — Sedan jag sålunda
yttrat mig om saken i det hela, så anhåller jag att få upptaga
några särskilda anmärkn:r, som af vissa talare blifvit yttrade.
De som yrkat återremiss, hafva gjort det dels derföre, att frågan
icke kan förfalla, dels emedan de vilja hafva voler.propos:r.
Således äro mine värde motståndare sig emellan icke ense; och
om voter.propos:r uppsättas enligt de yttrade meningarne; så kan
det hända alt förslaget förfaller, emedan 2:ne Stånd ansett tillägget
onödigt.
En talare säger, att det behandlingssätt, som Utsk. nu föreslagit,
vore samma historia, som ägde rum år 1812, då man framskyndade
ett grundlagsförslag, så att det antogs vid samma riksdag,
som det väcktes. Detta var raka motsatsen, af hvad Const.-  Utsk. nu gjort, ty det har nu» velat inställa all vidare behandling
af frågan och alldeles icke brådstörta dermed.
Samme värde talare har här velat framtvinga vägran af
proposition. Sådant har Gr. Anckarsvärd redan beslridt, såsom
452
Den 26 Mars f. m.
mig synes på goda skäl. Det är i alla fall fåfängt både för
Ständ oell Talmän att tvista med Const.Utsk. om proposition,
ty enligt 55 § Riksd.Ordn., har det i sådana fall vitsord. Om
Ståndet återremitterar Const.Utsk:s betänk., eller framtvingar
en vägran af proposition, men Const.Utsk,, när återremissen
kommer dit, vidblifver sin mening; så står frågan på samma
ponkt och kommer icke längre, ty Const.Utsk. är, enligt
grundlagen, den myndighet, som i alla dessa fall äger afgöranderätt.
Jag mäste följaktligen vördsamt afstyrka alla sådana ytterligheter.
Man säger, att det är en motsägelse att på en gång inbjuda
de Stånd, som varit skiljaktiga, att foga sig efter de öfriga, och
med detsamma förklara, alt om icke en sådan öfverensstämmelse
emellan Stånden äger rum, så skall frågan förfalla. Del berodde
alldeles icke på Const.Utsk. att i detta fall underlåta inbjudningen
till Stånden, ty i 56 § står uttryckligen: ”Blifva åter något
Stånds tankar i någon eller några delar skiljaktiga ifrån de öfrigas,
och samma Stånd sig icke efter de öfriga fogar” etc. Om
de Stånd, som ogillat Ulsk:s förslag, möiligen foga sig efter de
öfrige, så är klart, att förslaget blifver hvilande. I motsatt händelse,
skall det efter min tanka förfalla, eller efter mina motståndares,
gå lill omröstning. Men i alla fall är det nödvändigt alt
Utsk. först fått veta huruvida de Stånd, som ogillat dess betänk.,
fogat sig efter de öfrigas mening. Att Utsk. i sammanhang med
sin hemställan om förening antagit möjligheten att den icke vunnes
och för denna händelse förklarat sig ej böra uppgöra voter.-  proposrr, utan att frågan borde förfalla, anser jag hafva varit ganska
riktigt, emedan sakens utgång borde antydas. Någon annan
propos. tror jag icke lämpligen kunna af Landtm, göras, än att
fråga huruvida Ståndet fogar sig efter de öfriga Ståndens mening
och frånträder sitt beslut. Om Ståndet dertill svarar ja, så underrättas
Utsk. derom. Svarar Ståndet nej; så återstår i min tanka
intet annat, äu att lägga betänk, till handlingarna, och det är
denna framställning, hvarom jag vördsamt anhåller.
Frih. Raab, Adam Christian: Det kan ej nekas, alt icke
dessa tvister om grundlagsparagrafers rätta förstånd äro af det aldra
torraste slaget och draga den längsta tiden. Jag får likväl
bedja om ursäkt, att äfven jag föranleder någon tidsutdrägt. De
fleste, som uppträdt för att försvara Ulsk:s åtgörande, hafva sökt
en ursäkt deri, att de grundlagsparagrafer, som skolat tillämpas i
frågan, äro ingalunda tydliga och klara. Det måste jag medgifva;
men om Utsk. icke haft vägen den skolat följa sig fullkomligen
tydligt anvisad, så hemställer jag, örn icke Utsk. likväl både
kunnat och bort undvika att gå en så obanad genväg, som den
Utsk. nu har tagit. Utsk. har, om jag så må säga, klifvit upp pä
1840 års förklaring af 56 g, men ej stannat der, utan derifrån,
på en konstig väg, svingat sig upp på ett afstånd från grundlagen,
der det ansett sig ogeneradt kunna tyda dess föreskrifter.
Man har här under discussionen, likasom Utsk. i sina motiver,
Den 26 Mars f. m.
453
hufvudsakligen åberopat sig på ordställningen i 2:ne grundlagsparagrafer,
till stöd för Ulsk:s fattade beslut, nemi. först tydningen
af 56 § 2 inom. Reg.F., der det beter: ”Blifva åter något Stånds
tankar i någon eller några delar skiljaktiga från de öfrigas, och
samma Stånd sig icke efter de öfriga fogar” etc.; oell dessa ord hafva
Const.Utsk:s ledamöter förklarat så sorn skulle de ingalunda afse
liufvudfrågan, utan endast någon underordnad del deraf. Jag frågar
vördsamt, om icke det hela består af delar, och om ej dessa delar tillsammans
utgöra det hela sjelf? Jag kan icke finna annat, än att det
innebär ett verkligt ordrytteri att säga, att liufvudfrågan, som är
om förslaget skall vara eller icke vara till, är något helt annat
än — och behöfver alldeles icke behandlas på samma grundlagsenliga
sätt, som — då något eller några Stånd stanna i olika åsigt om någon
eller några delar af frågan. Då delarne tillsammans utgöra
liufvudfrågan, kan jag ej begripa, hvarföre man ej ansett sig skyldig
behandla liufvudfrågan pä samma sätt, som föreskrifvet är om
behandlingen af dess delar. Dernäst har man fästat sig vid 75
§ Riksd.Ordn. och sagt, alt denna § äfven är tillämplig på grundlagsfrågor.
Jag fattar sannerligen icke, huru det är möjligt att
tillämpa den på ifrågavar. fall. Första punkten lyder sålunda:
”Till grundlags stiftande, upphäfvande, förändring eller förklaring
fordras ulla RiksSl:ns sammanstämmande beslut, och Konungens
sanclion.” Här är det punkt, och denna första del afhandla!' grundlagsfrågor.
Nu kommer dernäst hvad som rörer beslut i alla öfriga
ärenden. Hvilka öfriga ärenden ? Jo, naturligtvis de som icke
äro grundlagsfrågor, och dessa skola behandlas på sätt den
andra punkten närmare utvisar. Således har grundlagen i denna
§ föreskrifva alldeles motsatsen lill den åtgärd Ulsk. vill vidtaga,
och mig förefaller det alldeles obegripligt huru Const.Utsk.,
som sjelf bör tolka grundlagens mening, har kunnat förblanda
dessa frågor och icke velat förstå § så, att första punkten rörer
grundlagsfrågor, som kräfva alla 4 Ståndens beslut, men andra
punkten och fortsättningen af § endast andra frågor — ej grundlagsfrågor.
Hr von Harlmansdoff har sednast, i öfverensstämmelse med
de åsigter, som samme värde talare uttryckte, dä likartad fråga
år 1834 och 1840 handlades, förklarat, attén grundlagsfråga möjligen
kan förfalla vid första riksdagen. Jag får likvisst erinra om
en märkbar skillnad, nemi. att Hr von Hartmansdorff då uttryckte
den äsigten, att sådant icke kunde ske annorlunda, än genom
votering i förstärkt Const.Utsk. Nu återigen har frågan af Hr von
Hartmansdorff blifvit så ansedd, som skulle den kunna lämpligare
förfalla utan votering i förstärkt Ulsk., då två Stånd stannat emot
två. Härvid får jag ytterligare erinra, alt, i öfverentstämmelse
med föreskrifterna i den af mig nyss åberopade 75 § Riksd.-  Ordn., stadgandet der om frågor, som böra förfalla, när två Stånd
stannat emot två, icke kan och icke får tillämpas på grundlagsfrågor,
hvilket hvar och en, som genomläst §, lätteligen torde
inse.
454
Den 26 Mars f. m.
Jag ber att få fästa uppmärksamheten på Hr Stjerngranat^
yttrande. Han förklarade nemi., att lian ansåg Utsk. icke hafva
förfarit så alldeles rätt, då Utsk. utsträckt sitt tillstyrkande längre
än till första delen af Utsk:s hemställan i den nu föredragna
punkten. Så långt håller jag med Hr Stjerngranat; men sedan
yttrade han, att lian icke kunde finna annat än naturligt, att sedan
Ståndet hade förkastat Const.Utskis betänk, första gången,
Ståndet nu icke gerna kunde fatta ett beslut, hvaraf en votering
kunde blifva följden, genom hvilken votering betänk, kunde
blifva tvertemot Ståndets beslut hvilande. Hr Stjerngranat
har derigenom erinrat mig om den gamla Jesuitiska utvägen,
att då man vill ändamålet, så får man icke så noga se
på medlen. Uet kan aldrig försvaras att, för sitt ändamåls ernående,
begagna olagliga medel, men är framför allt vigligt i afseende
på grundlagsfrågor, att man icke begagnar sådana medel.
Jag erkänner visserligen, lika med de Hrr, som förut yttrat sig,
att denna fråga kan vara likgilltig, men det förfarande, som 1111
vidtages i denna fråga, kan sedermera komma alt begagnas äfven
i vigtigare frågor, och det är ej likgilltigt.
Jag får förena mig med dem, som yrkat, att betänk, måtte
återremisteras till en grundlagsenligare behandling och icke, såsom
Hr Dalman föreslagit, att Ståndet måtte afslå betänk, utan
återremiss.
Frih. Cederström: Jag får be R. 0. Ad. om ursäkt att jag
ännu en gång måste uppträda i denna fråga; men anledn. är icke
så obetydlig, som det vid första påseende kan synas. Det är nemi.
Hr von Hartmansdorffs yttrande, som föranledi mig att begära ordet.
Jag hade eljest icke brytt mig om att besvara hvad som blef
yttradt, om det skett af annan talare. Hr von Hartmansdorff har
ingått i en lång afhandling i afsigt att bevisa riktigheten deraf,
att grundlagsförslag kunna förfalla. Att de kunna förfalla, vill
med andra ord säga, alt de vid nästa riksdag kunna afslås och
derom äro vi öfverens; men om formen för detta afslående, tror
jag mig förut hafva tillräckligt yttrat mig.
Hr von Hartmansdorff har fästat uppmärksamhet på den frågan,
om förslaget skall vara till eller icke vara till. Om frågan
att ett förslag icke får vara till är olaglig, så har man dermed
ingen rättighet att förfara annorlunda och säga, att det icke går
an alt hon är till, ty hon är och måste blifva lill, tills hon lagligen
kan dödas. Nu hafva två Stånd sagt, att frågan skall vara
till, säger man, och två Stånd, att den skall icke vara till.
Della är likväl icke förhållandet, ty två Stånd hafva antagit förslaget
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, och af de öfriga Stånden
har det ena förklarat, att förändringen icke är nödig eller
nyttig, och det andra Ståndet förklarade, att det ifrågavar. tillägget
icke erfordras. Frågan har således af Hr von Hartmansdorff
blifvit upptagen på sidan af förhållandet. Nu är frågan: huru
skola dessa gemensamma tankar kunna komma att genom det
förstärkta Utsk. medföra det resultat, att Utsk:s förslag icke skill
-
Den 20 Mars f. m.
455
le vara till? Jo, på det sätt, att Utsk. kommer in med propos:r,
att den, som voterar nej, afslår Utsk:s betänk., hvarigenom frågan
kommer att förfalla. Men om Utsk. lyder grundlagen och kommer
ihåg slutmeningen i 56 §, då blir contrapropos.: vinner nej,
kommer Ulsk:s förslag att hvila, med den opinion af R. o. Ad.,
att förslaget är hvarken nyttigt eller nödigt, samt den opinion,
yttrad af BondeSt., att förändringen icke erfordras; väl vetande,
att Const.Utsk. vid ändring af 56 § förklarat, att icke en tillfällig
opinion borde bestämma grundlagsändringar. Då måste väl den
siste värde talaren få lof att erkänna, att denna propos. blir sä
mycket mindre tillfällig, om ett förslag hvilar med dylika opinioner,
yttrade af tvenne Stånd, eller möjligen äfven med tre Stånds
yttrade tankar, i fall det fjerde Ståndet har sagt, att förslaget
skall hvila oförändradt, eller slutligen Ared opinioner af alla fyra
Stånden, som hafva olika termer, det ena, att det är onödigt, det
andra, att det är oanlagligt o. s. v. Emot alla dessa 4 Stånd står
Utsk:s förslag qvar; till möjlig ledning för blifvande Ständer vid
nästa riksdag ligga opinionsyttringarne, om Ständerne då kunna
möjligen vara af en helt annan opinion; så att de som vid första
riksdagen förklarade sin opinion vara, att förslaget är nyttigt, nu
kunde anse det öfverflödigt, och tvertom, elier alla såsom antagligt.
Att besluta öfver ett sådant förslag, tillkommer icke den
första riksdagens Ständer, utan det är först den andra riksdagens,
som äga rättighet alt derom besluta, ehvad Stånden vid den första
riksdagen har förkastat förslaget eller icke. Då har icke den
„ tillfälliga opinionsyttringen kunnat qväfva förslaget ifrån Utsk.,
utan detta förslag kommer då till pröfning af dem, som enligt
grundlagen äga rätt alt derom besluta. De gemensamma tankar,
sorn Stånden vid första riksdagen i hvarjehanda fraser yttrat, kunna
således icke medföra någon rubbning deruti alt förslaget skall
hvila. Hr von Hartmansdorff har äfven framställt den frågan,
huru man vill finna rimligt att en vanlig civillagsfråga skulle förfalla
när två Stånd stanna emot två, men att en grundlagsfråga deremot
genom votering i förstärkt Const.Utsk. skulle kunna blifva
hvilande emot två Stånds beslut. Om den värde talaren dermed
afser den riksdag, då R. St. hafva rätt att besluta, så har han
rätt. Då vore det alldeles befängdt att öfverlåta afgörandel åt
förstärkt Const.Utsk. då två Stånd hafva afslagit och två Stånd bifallit
en grundlagsändringsfråga, efter grundlagen tydligen försäkrar,
att till bifall fordras alla fyra Ståndens sammanstämmande beslut.
Vid första riksdagen åter torde den värde talaren tillåta mig säga,
att man icke framtvingar någonting genom Utsk:s voteringsrätt,
då man icke, såsom ledamot i Const.Utsk., fruktar ali framkomma
till R. St. med propos. om att sådana frågor må kunna förfalla.
Jag medgifver på andra sidan, att det är skäligen lättsinnigt att
tro, att en fråga, som hvilar till grundlagsenlig behandling vid
nästa riksdag, åtföljd af de särskilda Ståndens gemensamma tankar,
skulle blifva mindre antaglig derföre, att dessa opinioner då ligga
bredvid och komma att uppläsas, helst enligt vår grundlag dessa
456
Den 26 Mars f. m.
opinioner skola komma att tryckas, då det således är troligt, att
de Ständer, som vid en påföljande riksdag hafva beslutanderätt,
taga notis om de discussioner, som ägt rum vid den första
riksdagen, då förslaget varit under pröfning, och således är deras
vidläggande vid förslaget af ingen nytta, ingen nödvändighet och
mera skadeligt än gagneligt; men jag är fullt öfvertygad, att ett
sådant vidläggande vid akten icke hindrar pröfningsrätten.
Jag mäste vid detta tillfälle förnya hvad jag började med att
säga, nemi. en begäran om Hr Gr. o. Landtm.-s propos. till bifall
på detta betänk., enl. 56 § Reg.F., hvilken jag förmodar, alt Hr
Gr. o. Landtm, icke anser sig kunna framställa på delta förslag,
som är helt och hållet grundlagsvidrigt, utan lärer Hr Gr o.
Landtm, finna sig föranlåten alt vägra den af mig yrkade propos.
, hvilket just är hvad jag önskar, för alt sedan fä tillfälle att
instämma med Hr Gr. o. Landtm, röride omöjligheten att framställa
propos. till bifall å detta betänk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
all fortsättas pä e. m. kl. 6.
Gr. Anckarsvärd: En värd ledamot af Const.Utsk. har
visserligen här haft den godheten alt till R. o. Ad. framställa,
att det ifrågavar. beslutet, om det blcfve bifall till Ltskis betänk.,
ingalunda skulle komma att gälla såsom prejudicat. Jled all aktning
för den värde talaren, nödgas jag bestrida ett sä beskaffadt
resultat, ty jag tror, att hvarken han eller någon annan förmår att
sälta sig i disposition af frågans slutliga följder, om den skulle
blifva antagen, då den säkerligen icke komme ali undgå ali vid
andra tillfällen blifva åberopad såsom prejudicat.
En annan värd talare, Hr von Hartmansdorff, bar mycket
vidlyftigt sökt ådagalägga grundlagens otydlighet i förevar, fall.
Jag vill ingalunda bestrida, alt motsägelser kunna förefinnas. Jag
har redan yttrat, att äfven jag finnér sådana, men tror icke att
dessa motsägelser kunna undanrödjas annorlunda, än i grundlagsenlig
väg, och genom förtydligande på det sätt, som grundlagen
bestämmer. Intilldes delta sker, mäste grundlagen tolkas efter sin
ordalydelse, hurudan den också må vara.
Hr von Hartmansdorff har här oberopat 75 § Riksd.Ordn.
och ifrån den hänvisat till 73 §, som skulle lemna en föreskrift,
huru förhållas bör med frågor af denna art, när Stånden stanna
i olika beslut. Jag tager mig friheten att härvid invända, att 73
§ alldeles icke är i något afseende tillämplig till förevarande
fall. Den värde talaren torde hafva godheten att dervid
observera, alt 73 § talar om frågor i allmänhet. Det är visserligen
sant, att den icke nämner något om grundlagsfrågor;
men ett så beskaffadt uteslutande deraf i § har icke behölls,
då man betraktar, att den nämnd, hvars formerande bestämmes
i 73 §, består af 30 ledamöter af hvarje Ständ, då deremot
den i 56 § närande bestämmelsen, relativt till antalet
för
Den 26 Mais f. m.
457
för Const.Utsk., är 20 ledamöter af hvarje Stand. Häraf tror jag
att man kan sluta, att icke 73 § på minsta vis lämpar sig till
grundlagsfrågors behandling. Den siste värde ledamoten har äfven
fästat Husets uppmärksamhet derpå, att här ingalunda borde
lemnäs ur sigte, att, hvad beträffar representationens ombildning, den
frågan ingalunda kunde komma alt på något sätt hänföras såsom
blifvande ett resultat (hvad behandlingen angår) af denna frågas
behandling. Det är således tillfredsställande alt få erfara, att en
ledamot, så inflytelserik inom Ulsk., som den värde talaren, i förväg
försäkrat R. St., att om också, nu ett prejudicat skulle stadgas,
derigenom alt denna fråga, hvaruti tvä Stånd stannat i stridiga
beslut emot två, fick förfalla, sådant oaktadt icke samma öde
skulle träffa representationsförslaget. Men jag bekänner, att jag
icke derifrån kan hemta en tillförlitlig grund för att deltaga i ett
beslut, så bestämdt i motsats i alla hänseenden emot hvad grundlagen
åsyftar. Jag anser Frih. Cederström verkligen hafva i denna
del så fullständigt utredt förhållandet, att jag hell. och hållet
sluter mig lill hvad han yttrat om det grundlagsenlig.! sältet för
grundlagsfrågors behandling, eller alt de måste absolut hvila. Jag
tager mig friheten begära Herrarnes uppmärksamhet derå, att ingen
våda kan uppkomma derifrån, alt ett möjligen obetänkt, onyttigt,
onödigt eller overkställbar grundlagsförslag kommer alt hvila
till en påföljande riksdag; men att oberäkneliga eller rättare
sagt ganska beräkneliga, i högsta målto beräkneliga vådor kunna
uppstå, derigenom att en fråga, hvarom tvenne Ständ stannat
emot två, skulle kunna förfalla.
I fall, såsom en värd talare här har sagt, det är en hasard,
som stiftat, grundlagen, oell att de §§, som sedermera tillkommit,
icke förutsatte alla de följder, som kunde derifrån uppslå; så får
jag säga, att det för Svea land måste vara den aldra lyckligaste af
alla hasarder, att icke all väg till grundlagsförändring blifvit slängd,
hvilket otvifvelaktig! hade varit händelsen, i fall den af Hr von
Hartmansdorff nu yrkade satsen kunde göra sig gällande, nemi.
att två Stånds beslut, stridande emot de två öfriga Ståndens, ronde
en grundlagsförändring, kunde göra en fråga alldeles förfallen.
Följden deraf skulle kunna blifva den, att man i all evighet finge
fortfara på detta sätt, örn två Stånd broderligen räckte hvarandra
handen uti att förvilla omdömena i fråga om de grundlagsförändringar,
som påkallas af de andra Stånden och af allmänna
omdömet, att uppskjuta de vigligaste reformer det ena decenniet
efter det andra. Jag får i detta hänseende prisa hasarden
och den visa Försynen, som i så beskaffad händelse styr menniskors
och länders öden, och tror, att man må vara mycket mån om att
bibehålla detta förhållande, i st. f. alt biträda ett så beskaffadt förslag,
som Const.Utsk. nu har framlemnat lill vår öfverläggning;
ty derigenom skulle vi helt och hållet stängas ifrån all möjlighet
för framliden att få förändringar i grundlagen, under åberopande
vid hvarje riksdag, altman ifrigt önskar grundlagsförändringar.
Derföre skulle jag på det högsta afstyrka R. o. Ad. ifrån
8 H. 58
458
Den 2G Mars f. m.
all annan behandling af detta betänk, än återremiss lill Ulsk. med
begäran af voterpropos:r.
Jag ulber mig att i detta hänseende få styrka mitt yttrande
med ett af Hr von Hartmansdorff vid 1834 års riksdag i eli fullkomligen
likartadt mål framstäldt anförande. Det torde förmycket
anlita K. o. Ad:s otålighet att uppläsa en längre del af yttrandet,
såsom icke hörande till saken, hvarföre jag, ifall icke annorlunda
yrkas, inskränker mig blott till slutmeningen, som tydligen
ådagalägger hvad talarens mening då var. Det lyder sålunda:
”Jag har, lika med Utsk., ansett förändringen nyttig; men derföre
tinner jag icke 2:ne Stånds mening kunna af Const.Utsk.
lemnäs utan afseende. Jag tror således, att deras mening hör
framställas i voter.propos. till förstärkta Coust.Otsk:s afgörande.”
Så tänkte Hr von Hartmansdorff vid 1834 års riksdag uti delta
och flera likartade yttranden, som af samma värde talare förekommo
under den riksdagen vid behandlingen af dylika frågor,
På de grunder, som jag nu anfört, anhåller jag vördsamt om
propos. till ålerremiss. Jag kail ingalunda biträda Frih. Cederslröms
mening, ali begärabifall å en propos., som förklaras för lagvidrig af
sjelfva motionären, som begärt bifallet. Detta är för mig omöjligt.
Jag bestrider icke alt Frih. Cederström kan härvid riktigt inse
följderna af sin begäran. Troligen äro de bättre beräknade, än
jag förmår alt göra det, men det strider emot mina åsigter att
vid sådana tillfällen beräkna, utan jag måste följa min öfvertygel
se.
Jag anhåller således om R. o. Ad:s biträde att begära ålerremiss
af betänk, med begäran om voter.propos., ingalunda för sjelfva
sakens skull, ty den är af ingen betydenhet, men sjelfva formfrågan
är af desto större vigt. Här gäller ingenting mindre än alt
stadga ett prejudicat för framtiden, af den aldra vådligaste natur,
emedan jag anser det gå helt och hållet på sidan om grundlagen
och hafva till möjlig följd att stänga vägen för de högst nödiga
och oundgängliga grundlagsförändringar, hvilket vi nödvändigt måste
motse en gång blifva följden deraf.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag är hufvudsakligen
förekommen af de tre sisla talarne, men skall dock bedja att fä
i korthet göra en sammanställning af ifrågavarande ämne. 83 §
Reg.F. föreskrifver, att grundlagen skall i hvarje särskildt fall efter
dess ordalydelse tillämpas. Då således fråga har blifvit väckt
om en grundlagsförändring, så bör man tillse hvad grundlagens
bokstaf föreskrifver om sättet, huru en sådan grundlagsförändring
skall tillvägabringas. Om man då slår upp 56 och 81 §§ Reg.F.
och 29 § Riksd.Ordn. och möjligen dermed äfven jemför 75 §
Riksd.Ordn., och ser efter den bokstatliga ordalydelsen af dessa §§,
så linner man, att 56 och 81 §§ Reg.F., så väl som 29 § Riksd.-  Ordn., gifva åt Const.Utsk. rättighet att väcka eller icke väcka
förslag om grundlagsförändringar, gifva åt Const.Utsk. initiativ
i sådana frågor, så att af detsamma beror att föreslå eller icke
föreslå en sådan förändring, och en enskild riksdagsman tillkommer
icke att väcka en sådan motion, annorlunda än om den,
till Const.Utsk. ingifven, gillas. Fortsätter man undersökningen
Den 26 Mars f. m.
459
än längre, så finnér man, att när ett af Const.Ulsk. väckt förslag
till R. St. inkommer, då må, enl. tydliga ordalydelsen uti så väl
56 och 81 §§ Ileg.F., som 29 § Riksd.Ordn. R. St. icke vid den
riksdagen om det sålunda väckta förslaget besluta. När nu ordet
beslut undersökes till sin rätta betdyelse, så måste det väl anses
innefatta pä en gång att besluta lill antagdande, med eller ulan
förändringar, och att besluta till förkastande; och häraf mäste
naturligtvis följa, att ett af Const.Utsk. framsläldt förslag icke kan
vid samma riksdag, som det blifvit väckt, hvarken bifallas med
eller utan förändringar och ej eller förkastas. Först vid den
följande riksdagen kan ett sådant förslag, vare sig afslås eller antagas,
men i sednare fallet icke eller nu med några förändringar.
Ty alt dervid göra förändringar är i 56 § Reg.F. undantaget, då
frågan är att vid den sednare riksdagen fatta ett definitivt beslut.
Dä således frågasälles om och när ett beslut att förkasta en väckt
fråga om grundlagsförändring skall kunna fattas eller icke fattas,
sä föreskrifver 56 § derom bestämdt, att något sådant beslut vid
första riksdagen icke får fattas; så vida nemi. som ordet besluta
tolkas efter dess ordalydelse. Deremot medgifver 56 § i det följande
morn., att när ett förslag hos R. St. förekommer, dervid göra
de anmärkningar, hvartill livart Stånd särskildt finner sig befogad!.
Men när nu hvad som blifvit föreskrifvet om dessa anmärkntr,
som Stånden äga rätt alt göra, ställes i öfverensstämmelse med
hvad 56 § Reg.F1. i ett föreg:de mom. stadgar om eli förbud för
R. St. att icke vid första riksdagen besluta, hvarken till antagande
eller förkastande, om så beskaffade frågor, så tror jag, lika med
hvad Frih. Cederström alltid har yrkat, att dessa anmärkn:r icke
kunna gälla annat än modiliealioner i det förslag, som Const.Utsk.
bar uppgifvit. Detta, fastän det i min tanke grundar sig på den
enda rikliga tolkningen af ordalydelsen uti 56 §:s särskilda mom:r
jemnförda med hvarandra, står dock icke uttryckligen och bokstafligen
stadgadt uti nämnde §, och härigenom har förvillelsen
uppkommit, tyman har således möjligen kunnat antaga en rättighet
för antingen något flere eller alla RiksSt., att dä ett förslag
från Const.Ulsk. först förekommer, kunna göra den anmärkning,
uttrycka den gemensamma tanke, att delta förslag icke är antagligt,
eller att det icke bör hvila till en nästkommande riksdag.
Om då alla RiksStm afslå ett sådant förslag, så, oaktadt jag måste
tro, på redan anförda skäl, en sådan af RiksStm uttryckt tanka icke
vara öfverensstämmande med förut anförda mom. af 56 §,
skulle man möjligen kunna säga, alt i detta fall ett beslut till afslag
är medgifvet redan vid första riksdagen. Men om deremot
ett eller flera Stånd äro af olika tankar i något, och således äfven
i detta afseende, så står det uttryckligen i de sednare momenlerna
af 56 § Reg.F. att derom skall voteras i förstärkt Const.-  Utsk. Frih. Raab har fullständigt utredt, alt den tydning, som
Utsk. tillåter sig af orden: ”någon eller några delar”, alldeles icke
kan leda till något sådant resultat, som det, hvartill Utsk. har kommit.
Såsom Frih. Cederström uppgifvit, har Utsk. tillåtit sig att
tolka R. o. Ad:s beslut såsom ett bestämdt afslag på det förslag,
som Const.Utsk. hade afgifvit. Detta ti;or jag icke är förhållan
-
460
Den 26 Mars f. m.
det, ty dä R. o. Ad. har förklarat, att det af Utsk. föreslagna
tillägg vid ifrågavar. § icke är nödigt eller nyttigt, så följer deraf
alldeles icke, alt icke något förslag i detta afseende skulle blifva
hvilande. Jag får för min del förklara, all jag har instämt uti
nämnde af R. o. Ad. fattade beslut, men derföre fäste jag dock
ingalunda den tankan, att Coust.Ulsk:s afgifna förslag icke skulle
blifva hvilande lill nästa riksdag, utan jag föreställde mig, att
följden deraf icke skulle kunna blifva någon annan än den, att
Const.Utsk. skulle komma alt afgifva en sådan propos., som den
Frih. Cederström nyss framställde, eller att det väckta förslaget lill
förändring af grundlagen väl skulle anses böra hvila till nästa
riksdag, men, i händelse R. o. Ad:s tanke segrade vid voteringen
i förstärkt Const.Utsk., åtföljas af det yttrande omdöme, att detta
förslag hvarken vore nödigt eller nyttigt. Detta blir ännu tydligare,
om man jemför t. ex. hvad sorn står att läsa uti nästa betänk. i\T:o
32, eller att PresteSl., i anledn. af en annan väckt fråga om grundlagsförändring,
ansåg det derom gjorda förslag, såsom icke nödigt
och nyttigt, böra förkastas. Detta är vida mera bestämdt uttryckt,
än som är händelsen i afseende pä de i mern. i\T:o 31 förekommande
yttranden af R. o. Ad. och BondeSt. Om man således
vill noga se efter och riktigt öfverväga uttrycken, så skall man
finna, att om man ock anser det vara med grundlagen öfverensstämmande,
att clt förslag, af Const.Utsk. afgifvel lill förändring
af grundlagen, skulle kunna förkastas vid första riksdagen, så är
detta alldeles icke tillämpligt pä ifrågavar. fall, då intet RiksSt.
kati sägas hafva bestämdt förskastat Const.Utsk:s förslag.
Hvad 73 §:s i Riksd.Ordn. tillämplighet till detta förhållande
beträffar, sä har Frih. Raab redan fullständigt upplyst, att den alldeles
icke är tillämplig, ty det är ett särskildt, endast det första
mom. i 75 §, som handlar om Cousl.Utskis förslag, och de följande
moni., sorn omtala frågor, hvilka kunna förfalla, nämner alldeles icke
om några frän Const.Utsk. afgifna förslag, utan afse frågor af helt
annan beskaffenhet. Hr von Hartmansdorff har hänvisat dertill,
ali dä man vid en sednare riksdag ville göra en modification af
de först gjorda bestämmelserna uti 1S09 års grundlag — eller att
ett af Const.Utsk. vid en riksdag framstäldt förslag, utan alt RiksSt:n
deröfver hade fått tillfälle att yttra sig, eller att deremot göra
någon slags erinringar, ovillkorligen skulle blifva hvilande lill nästpåföljande
riksdag — så önskade man dermed förebygga, alt en blott
tillfällig opinion skulle kunna föranleda till en förändring i grundlagen.
Men jag hemställer, om icke, genom de modilicationcr, hvilka
i det dä utarbetade förslaget innefattades och som, berättigande lill
högst betydliga förändringar, om ock ej till ett fullkomligt afslag vid
den första riksdagen, af en genom Const.Utsk. väckt fråga om grundlagsförändring,
igenfinnas uti 56 § af nu gällande Reg.F., verkeligen
en så stor grundlagsförändring biel' införd, alt man kan anse det vara
nog, ulan att man derföre skulle behöfva alt utöfver grundlagens
uttryckliga föreskrift nu tolka den på ett långt vidsträcktare sätt,
än som någonsin kunnat vara lagstiftarens mening. Jag får således
på alla dem af mig och andra anförde skäl för min del
Den 20 M a r s f. m.
461
tillstyrka att förslaget icke måtte blifva antaget, utan, på sätt de
tleste talarne yrkal, återremitteradt.
Hr Stjerngranat: Jag vill icke följa Frih. Raab på den
Jesuitiska bana han utvisat; jag vili endast anhålla, att åt mina
ord icke mätte gifvas någon annan tydning än den, under hvilken
de böra förstås. Jag har yttrat, att det beslut Ståndet går alt fatta
ar för mig alldeles likgillligt; jag har i Utsk. biträdt inbjudningen
; och torde jag ät mina ord icke behöfva gifva någon närmare
förklaring.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få tillägga några
anmärkmr, som jag dels glömde i mitt förra anförande, och
som dels blifvit föranledda af sednare talares yttranden. Det har
blifvit sagdt, alt 75 § Riksd.Ordn. icke kunde här åberopas. R.
o. Ad. täckes erinra sig, att det förhåller sig med 75 § Riksd.-  Ordn. alldeles så sorn med den 81 § Reg.F., nemi. att den fans
förr än 2 mom. af 56 § är 1815 blef anlaget. 75 § Riksd.Ordn. ,
mäste då naturligtvis gälla äfven i afseende på grundlagsfrågors
behandling, såvida fråga kunde vara äfven om deras förfallande.
Kunna de, på sätt Frih. Gederström yttrat, icke förfalla, sä är den
75 § icke på deni tillämplig. Men de värda talare, som bestrida
denna §:s tillämplighet på detta fall, påstå likväl, att grundlagsfrågor
kunna förfalla. — Här har blifvit sagdt, alt antalet af
Ståndets närvarande ledamöter vore nog ringa. Delta skäl mot
gillligheten af vårt beslut har kanske blifvit något svagare sedan
flera hunnit komma tillstädes, men i alla fall kan, så länge
grundlagen icke utsätter huru mångå ledamöter, som minst skola
vara närvarande, något bestridande af beslutets kraft icke byggas
pä sådan grund. — Gr. Anckarsvärd har vidare yttrat, att
om den mening, som Coust.Utsk. nu framställt, skulle blifva gällande,
så vore det ogörligt att någonsin få ett grundlagsförslag
gcnomdrifvct. R. o. Ad. torde erinra sig, alt ett grundlagsförslag
icke går slutligen igenom derföre, alt det blifvit af minoriteten
lagdt pä bordet vid en föregående riksdag. Tvertom bör
det snarast antagas, om det, såsom jag och andra talare liera gånger
vtlrat, för sig äger äfven den föregående riksdagens sammanstämmande
bifall. Men bevis derpå, att grundlagsförslag verkligen
kunna blifva hvilande, genom alla Ståndens enstämmighet,
hafva vi redan vid denna riksdag, ehuru sparsamt Const.Ulsk. nu
varit att uppgöra nya grundlagsförslag. Representationsförslaget
var, så alt säga, ett arf från föregående riksdag. — Gr. Anckarsvärd
har äfvenledes anmärkt, huruledes 73 §, som står åberopad
i den 7 5, icke här kan tillämpas, enär i alla andra ärenden än
grundlagsfrågor 30 ledamöter af hvarje Ständ erfordras till förstärkning,
hvaremot förstärkta Const.Ulsk. endast skall bestå af
20 ledamöter från hvarje Stånd. Grefven bar vidare i afseende
på mina fordna yttranden uppläst några ord af ett längre anförande.
För att visa huru dermed hänger tillsammans, anhåller
jag att fä uppläsa något mera deraf. Saken förhåller sig nemi.
så, att, pä sätt redan under denna öfverläggning blifvit ytlradt,
462
Den 26 Mars f. m.
jag vid förliden riksdag ansåg, lika med dåvarande Const.Utsk.,
att en fråga, kommen från Const.Utsk., kunde förfalla, men att
det skulle ske genom omröstning i förstärkt Const.Utsk. Jag tror,
att denna tanke den tiden också delades af de flesta, så vidt jag
kan minnas. Men när jag nu funnit, såsom jag redan omförmält,
hvilken godtycklighet, som genom en sådan omröstning löranledes,
och att minoritetens mening derigenom kan blifva gällande
mot grundlagens anda, så har jag kommit lill den åsigt,
som jag förut haft den äran för R. o. Ad. utveckla. Jag sade i
det nyssberörde anförandet:
”Jag skulle önska, att ordalagen i grundlagen ronde behandlingen
af de frågor, sorn nu afhandlas, vore så bestämda, altman
kunde undgå att med Gr. Gyldenstolpe säga: grundlagens mening
är den eller den; men nu förefinnes en sådan otydlighet, om
icke en så bestämd motsägelse emellan ordalydelsen af 81 och
56 g§ Reg.F., att jag icke ser, huru man skall utan tydning kunna
bringa tillämpningen af dessa §§ till enhet. Vi finna ock, att
hvarje gång en sådan fråga, som den närvar., är för handen, uppträda
talare på motsatta sidor och tycka sig hafva skäl för sina
stridiga åsigter, då den ena åberopar 81 § och den andra den 56.
öfverensstämmelse kan således icke vinnas utan jemkning emellan
motsatserna till en medelväg, som är med begge förenlig.”
”Då man finner grundlagen bestämdt uttrycka den mening,
att frågor om grundlagsförändringar icke få väckas i Stånden, utan
hos Const.Utsk., och att del äger, om det icke gillar motionen,
att alldeles undertrycka den, så kan man deraf sluta, att grundlagssliftarens
mening varit, det ingenting annat skulle blifva hvilande
till grundlagsenlig behandling än det, som Const.Utsk. gillat.
Utsk. äger således ett bestämdt veto att förhindra sådana
grundlagsförslag, som det icke finner gagneliga eller verkställbara.
Men skulle å andra sidan Stånden icke äga ett motsvarande veto,
eller rättighet alt hindra hvilandet till grundlagsenlig behandling
af ett förslag, som de ogillade, så vore det utan ändamål att
höra Ståndens meningar och att sammanjemka dem. Utsk. behöfver
blott, framlägga sitt förslag, och det skulle ovillkorligen
hvila, ehuru mycket Stånden kunde vilja klandra det. Om sådant
vore förhållandet, skulle, för att taga en motsatt liknelse
till Hr Dalmans, om det folie Const.Utsk. in att föreslå införandet
af ett republikanskt regeringssätt med en ombytlig president
i stället för Konung, Stånden, ehuru de ogillade förslaget, vara
tvungne att låta det hvila till en kommande riksdag blott derföre,
att Const.Utsk. så velat. Alt detta icke varit meningen visar
sednare mom. af 56 § Reg.F. På sätt jag tillförne yttrat,
instämmer jag med Hr Cederschjöld i den tanke, att Stånden
böra vid tvenne påföljande riksdagar, och följakleligen äfven vid
den första, hafva gillat en grundlagsförändring, innan den kan
antagas. Förhållandet blifver följaktligen det, att om Const.Utsk.
ogillar ett grundlagsändringsförslag, förfaller det, äfven om Stånden
ansett det riktigt, och om Stånden ogilla ett dylikt förslag,
förfaller det äfven, fastän Const.Utsk. ansett det böra tillstyrkas.
Den 20 Mars f. m.
403
Pä sådan grund tror jag det vara Ståndens rättighet alt förklara,
det de icke vilja förändra grundlagen. Const.Utsk. kan då i förevar.
afseende icke vara berättigadt att undertrycka 2:ne Stånds
mening, hvilka förklarat, att de vilja vidblifva det gamla stadgandet.
Jag har lika med Utsk. ansett förändringen nyttig; men
derföre linner- jag icke 2:ne Stånds mening kunna af Const.Utsk.
lemnäs utan afseende. Jag tror således, att deras mening bör
framställas i voler.propos:r till förstärkta Const.Utsk:s afgörande.”
Till den förändrade åsigten har jag kommit genom det närmare
begrundande af grundlagen, hvartill mitt rum i Const.Utsk.
föranledt. Alt en enskild riksdagsman sålunda kan komma lill
bättre öfvertygelse mätte vara förlåtligt — eller rättare sagdt, måtte
vara berömligt för den, som anses så envis som jag — enär
sjelfva Const.Utsk., som vid 1834 års riksdag förklarade eli grundlagsförslag
icke kunna förfalla, sade motsatsen 1840. Jag talar
efter min öfvertygelse för hvarje gäng, det bästa jag förstår, och
öfverlemna!- ät en hvar att göra sammaledes, ali gilla min mening,
eller förkasta den.
Jag fortfar i mitt yrkande, att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt
besslut och all betänk, mätte läggas till handlingarne.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: För min del
anser jag för en olycka, att det 2 mom. af 56 § Reg.F. tillkom,
i synnerhet dä detsamma under påföljande riksdagar icke blifvit
satt i full öfverensstämmelse med den 81 §. När sådant icke
utfördes vid 1834 års riksdag, så torde det kanske icke på länge
vara att förvänta. I afseende på sjelfva saken, är jag af den öfvertygelse,
att Frih. Cederströms tolkning är riktig, och att 2 mom.
i 56 §, som rörer formen, skall rätta sig efter den 81, som afhandiar
saken, och icke tvertom, samt alltså ingalunda få inverka
på den till någon förändring, ålen denna min enskilda öfvertygelse,
som jag en gång tillförene under denna riksdag bär
på Riddarhuset yttrat, kan jag naturligtvis icke påtruga någon
annan, och jag tror icke eller all det går an att göra till föremål
för Ståndets öfverläggning, huru grundlagen skall förstås.
Alltså kan jag icke förena mig med Frih. Cederström i den begäran
att få framställd en propos., som han sjelf anser olaglig.
Men jag anser icke eller lämpligt, att R. o. Ad. skulle besluta en
ålerremiss, emedan äterremiss bör komma i fråga endast en gång,
och nu hafva vi denna fråga för andra gången här. Utsk:s förslag
innehåller en hemställan till R. o. Ad. att förena sig med
de öfriga Stånden. Härpå bör naturligtvis framställas propos.,
men delta är också den enda propos. som behöfves, ty i öfrigt
har Utsk. icke framställt något förslag, utan blott förklarat, visserligen
opåkalladt, sin åsigt huru med grundlagsfrågor i detta
fall skall förfaras, och det lärer icke vara görligt för Ståndet att
påtruga Utsk. en annan öfvertygelse och handlingssätt för detta
fall. Jag ser derföre icke hvartill en äterremiss skulle tjena.
Icke eller kan jag (inna det formcnligt, och således icke instämma
deruti, att Ståndet skulle besluta att uttrycka sitt ogillande af
464
Den 2G Mars f. m.
Const.Ulsk:s uttryckta tanka, då densamma icke innefattar ett förslag
och således icke utgör föremål för fattande af ett R. St:s beslut.
Mig synes helt enkelt, att R. o. Ad. förklarar sig vidblifva
sitt förut fattade beslut, utan något vidare tillägg. Utsk. bibehåller
i alla fall sin frihet att handla såsom det anser rättast vara.
Hade grundlagen alltid blifvit tydd på det sätt, som Frih. Cederström
yrkat, så hade vi icke nu befunnit oss i delta dilemma.
Hr Hjerta, Lars: En talare har här anmärkt, alt discussioner
öfver formfrågor, sådana som denna, vanligen äro torra,
och deruti lärer väl hvar och en instämma. Dä nemi. frågan är
att jemföra stadganden i grundlagen med hvarandra, sä måste
hvar och en talare naturligen blottställa sig för alt nödgas upprepa
åtskilligt, som förut blifvit sagdt; men det är ock naturligt,
att i sådana frågor, likasom i vissa rältstvister, om tolkning af
testamenten eller contracter m. m., så beror det slutliga omdömet
på den klaraste framställningen af skälen för eller emot. Hvar
och en tror att han skall kunna tillägga någonting af värde för
den logiska conclusionen, och det är orsaken, hvarför sådana discussioner
oftast blifva långvariga och stundom äfven torra. Uti
nu förevarande fall är det min öfvertygelse, att Coust.Utsk. sjelf
har lemnat den fullständigaste och klaraste vederläggningen af
den slutsats, hvartill Utsk. kommit. I detta afseende anhåller jag
få uppläsa och jemföra med hvarandra några delar af Utskrs utlät.
, hvarvid jag icke hört alt någon föregående talare fästa (uppmärksamhet.
Utsk. säger: ”Enligt. 2 mom. 56 § lleg.F., åligger
Const.Utsk., då det i afseende pä något af Utsk. afgifvet förslag
tiil grundlagsändring emottagit anmärkn:r frän ett eller liera
RiksStånd, att ”samtlige RiksShns tankar till ett helt utlåtande
sammanjemka och, om oförenliga skiljakligheter finnas, dem derjemte
till samtlige RiksStms behandlande anmäla.” Det är uppenbart,
att berörde sammanjemknings-föreskrift endast afser det
förhållande, då RiksSt:n äro i hufvudsaken ense och blott skilja
sig i detaljfrågor, så alt hufvudfrågan efter sammanjemkning, eller
efter antagande af den ena eller andra redactionen, kan, i alla
händelser, hvila lill nästa riksdag, att då slutligen afgöras. Men
i förevarande fall hafva tvenne Stånd godkänt och tvenne förkastat
förslaget. Alt hopjemka afslag med bifall är icke möjligt.” —
Nu har Utsk. väl talat om den första händelsen, då RiksSl:n äro
ense och blott skilja sig i detaljfrågor, men Utsk. har helt och
hållet hoppat öfver hela den händelse, som omtalas i sista mom.
af §, nemi. huru det skall förhålla sig då ”oförenliga skiljaktigheter”
finnas. Man tyckes hafva rätt att af ett Const.Utsk. vänta
ett logiskt sammansatt utlåt., men i stället har Utsk. tillåtit sig
alt på delta sätt hoppa öfver ett af de båda alternativerna blott
för att komma till det slut Utsk. önskade. Jag hemställer, om en
föregående talare yttrat sig för hardt, då han förklarat ett sådant
förhållande för jesuitiskt. Samma tankegång och samma mål framlyser
ur den öfriga delen af betänk. Utsk. har nemi. förklarat,
att grundlagens föreskrifter hvarken äro klara eller fullständiga.
När
t)en 26 Mars f. m.
465
När texten af en lag icke är klar, har det gällt såsom en allmän
regel, alt man i sådana fall rättat sig efter praxis. Ulsk. har
också sjelf börjat sill resonnement på det sätt, som om Utsk. skulle
vilja i detta fall rätta sig efter praxis, men sedan genom ett logiskt
saltomortale kommit lill en helt annan slutföljd. Orden lyda:
”Const.Utsk. fördenskull bort taga i öfvervägande, hvilken annan
behandling af ärendet här må äga rum, måste Utsk. erkänna,
att grundlagarnes föreskrifter, med hänsigt till dylika händelser,
hvarken äro klara eller fullständiga.
Vid föregående riksmöten intill det sist förflutna, och särdeles
under 1834 års riksdag, har Const.Utsk., med åberopande af
56 och 81 §§ Reg.F. samt 29 § Riksd.Ordn., vidhållit den mening,
att en af Utsk. väckt fråga om ändring i grundlag icke kan
definitivt förkastas å samma riksdag, hvarunder den blifvit beredd,
— alt Riksens Ständer således väl äga att om Utsk:s förslag
å samma riksdag öfverlägga och yttra gemensamma tankar, men
att, ehvad behandling förslaget må i öfrigt vinna, ett fullständigt
beredt utlåtande, om ock genom förstärkt Const.Utsk. slutligen
jemkadt, alltid skall qvarstå, för att till nästa Ständers afgörande
öfverlemnas.
Deremot utvecklade nästlidne riksdags Const.Utsk., uti memorialet
N:o 34 den 31 Augusti (840, den åsigt, att förbudet i 56 §
Reg.F. emot beslut om en grundlagsförändring å samma riksdag,
då den blifvit föreslagen, icke tillika innefattar förbud motförslagets
omedelbara förkastande', till följd hvaraf Utsk., äfven vid de
tillfällen under riksdagens fortgång, när ett eller flere Stånd helt
och hållet ogillat något af Utsk. under samma riksdag afgifvet
grundlagsändrings-förslag, utan att foga sig efter Medståuds godkännande
beslut, föreslog omröstning i förstärkt Const.Utsk. för
afgörandet af frågan, huruvida förslaget borde till nästa riksdag
hvila, eller ej.
I valet mellan dessa skiljaktiga tolkningsprejudicat, har Const.-  Utsk. för behandling af nu ifrågavarande från tvenne RiksSt. erhållna
återremiss, genom votering, stannat i det beslut, att, ehuru
i likhet med 1840 års Const.Utsk., medgifvande Riksens Ständers,
väl icke i grundlagen klart uttryckta, men likväl under flera
riksdagar ulöfvade, rätt alt förkasta ett af Utsk. ingifvet
grundlagsändrings-förslag vid samma riksdag, som det blifvit
framsläldl, dock icke deraf draga den följd, att i den nu förevarande
frågan, der tvenne Stånd gillat och tvenne Stånd ogillat
förslaget, omröstning i förstärkt Utsk. bör äga rum.”
Jag påminner mig, att jag en gång under 1834 års riksdag
fick af många ledamöter i detta Stånd uppbära ganska skarpa förebråelser,
för det jag vågat fälla ett uttryck, som jag ansåg vara
det enda verkligt tillämpliga, då jag nemi. om en uppgift sade,
att det var en osanning. Jag upprepar likväl nu detta ord, emedan
jag ej finner något mera tillämpligt, och säger att Utsk. har
gjort sig skyldig till en osanning, då Utsk. säger, att det hållit
sig inom valet emellan de olika tolkningssätt, som förut ägt rum,
8 II. 59
Den 26 Mars f. m.
ty Utsk. hav icke gjort detta, utan gått ett steg längre och, med
åsidosättande af dessa båda sätt, gjort en alldeles ny grundlagstolkning.
Jag anser, att man i dylika fall icke det aldraminsta
bör taga i betraktande hvarthän det ena eller andra beslutet
kan leda, utan öfverlemna åt kommande Ständer att afgöra sjelfva
frågan, ty en grundlag bör ovillkorligen tydas efter ordalydelsen,
emedan formen är det enda man bar alt fästa sig vid, och om
denna ordalydelse äfven vore orimlig, så måste den likväl följas till
dess den blir afskaffad. Sedermera har Utsk. åter gjort ett sådant der
litet språng, då det säger: ”såsom grund för detta beslut har Utsk.
ansett sig böra åberopa ordalydelsen uti sista perioden af 56 §
Reg.F., som stadgar, alt, då ”något Stånds tankar i någon eller
några delar blifva skiljaktiga från de öfrigas, och samma Stånd
sig icke efter de öfriga fogar,” förstärkt Const.ötsk. bör ”genom
omröstning skiljaktigheterna förena, och det dymedelst fullständigt
beredda utlåtandet sedan hvila till R. St:s afgörande, såsom
ofvan sagdt är.” Emot det af Utsk. framlagda förslaget om tillägg
uti 72 § Reg.F. hafva icke anmärkningar i några delar blifvit
framställde, utan de begge återremitterande Ståndens gemensamma
tanka bar förklarats vara, att hela förslaget borde, såsom
obehölligt, ogillas; och omröstning uti förstärkt Const.Utsk. i denna
fråga skulle fördenskull icke hafva till föremål att förena
skiljaktiga beslut angående detaljerna af det förslag, sorn, enligt
bokstalliga lydelsen af 2 mom. 56 § Reg.F., skall efter omröstningen
linnas qvar att hvila till nästföljande riksdag, ulan
tvertom kunna leda till den följd, att intet förslag blefve som
hvilande anlaget.” —Kan icke nu en hvar inse, att Utsk. här gjort
sig skyldigt icke till en utan lill flera sofismer? Först och främst
liar Utsk. i den första premissen åberopat den händelsen, att något
Stånds tankar blifva i någon eller några delar skiljaktiga
från de öfriga RiksSt:ns, men sedan har Utsk. tillämpat delta
så, att när blott vore fråga om Stånden i någon eller några delar
vore skiljaktiga från Utsk.-s förslag och alls icke om den händelsen att
de förkastade bela förslaget. Nu är det likväl ovedersägligt, att
ett Stånds tankar kunna både i någon eller några delar vara
skiljaktiga från de öfriga Stånden och tillika i allo vara skiljaktiga
från Utsk:s. Det vore också besynnerligt, om grundlagen skulle
vilja föreskrifva votering om skiljaktighet funnes i någon eller
några delar, men icke om den funnes i alla. Om det faller
någon in att säga, det en triangel är fyrkantig eller en cirkel åttkantig,
så blir han utskrattad, men lika absurdt är detta Const.-  Utsk:s resonement, i logiskt hänseende. En värd talare Gr.
Anckarsvärd, bar citerat ett anförande af Hr von Hartmansdorff
vid en föreg:de riksdag, men Grefven bar ansett sig, till besparande
af R. o. Ad:s tid, böra utesluta en del af delta anförande.
Jag tror att tiden är ganska dyrbar, men jag tror att formerna
äro också ganska dyrbara, och att man icke bör göra afseende på
en fjerdedel» timma, när det gäller att fullständigt upplysa en sådan
sak som den ifrågavarande. Jag skall derföre anhålla att få
uppläsa ur 17 delen af R. o. Ad:s prof. vid 1834 års riksdag ettan
-
Den 26 Mars f. m.
förande af Hr von Hartmansdorff, som angar en alldeles likartad
fråga med den förevarande.
”Af de tlerfaldiga gånger förnyade öfverläggningarna i likartade
frågor med den närvar, lärer R. o. Ad. nogsamt hafva inhemtat,
att saken i sjelfva verket är tvetydig.' Det linnes grundlags§§
äfven såväl som praxis både för och emot. Onskligtvore således,
att de värda ledamöter, som hysa stridiga äsigter, ej ville påbörda
hvarandra orimliga eller öfverdrifna anspråk. När tvetydighet
i grundlagen finnes, återstår endast att söka utfinna dess mening,
utan alt förkättra hvarandras äsigter. För Frih. Cederströms och
Hr Lagerhjelm» påstående talar visserligen 81 §, der det står:
”Detta Utsk. (nemi. Const.Utsk.), hvars pligt det vara skall att
grundlagarna granska, äger rätt att hos R. St. föreslå de ändringar
deruti, som det anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga
att verkställa. R. St. må icke å den riksdag, dä Utsk. någon sådan
ändring föreslår, utan först å den nästföljande derom besluta.
” Om således meningen skulle tydas endast efter dessa ordalag,
hade Frih. Cederström onekligen rätt, att då Utsk. framlagt ett
förslag lill grundlagsförändring, skall det ovillkorligen hvila lill
nästa riksdag. Jag har i ett föregrde plenum visat orimligheten
af en sådan behandling hvad sjelfva saken angår, emedan
ett förslag, som R. St. aldrig gillat, på delta sätt ändock skulle
blifva föremål för deras beslut vid en kommande riksdag. En
annan ledamot har äfven gjort samma anmärkn. Af ordalagen i
denna § skulle äfven följa, att det vore utan ändamål, att R. St.
vid lörsta riksdagen toge under öfverläggning, hvad Utsk. framställt;
det skulle vara nog, att Utsk. en gäng yttrat, sin mening
derom, emedan ingen rättelse eller något ogillande deraf finge af
Stånden beslutas. Men i strid med en sådan behandling står
56 §, der det heter: ”Göras i RiksSt:ns plena emot Ulsk:s yttrande
anmärkn:r, blifve de, hvilka hvarje RiksSt. särskildt förklarar
utgöra dess gemensamma tankar, lill Const.Utsk. hänvisade.
Utsk. äligge dä att samtliga RiksSlms tankar till ett helt utlåt, i
möjligaste målto sammanjemka, och, om oförenliga skiljaktigheter
finnas, dem derjemte till samtliga RiksStms behandlande anmäla.
Förena sig derefter samtliga RiksSt:n om ett enahanda utlåt., hvile
det till slutligt antagande eller förkastande på lid och sätt,
som ofvan föreskrifna äro. • Blifva åter något Stånds tankar i någon
eller några delar skiljaktiga från de öfrigas, och samma Stånd
sig icke efter de öfriga fogat, varde Const.Utsk. genom val af
RiksStms (ilena, till slutlig jemkning förstärkt till ett antal af
tjugu personer af hvarje Stånd, hvilka genom samfälld, icke efter
Stand, anstäld omröstning skiljaktigheterna förena, och det dymedelst
fullständigt beredda utlåt, hvile sedan till R. Sl:s afgörande,
som ofvan sagt är”. R. o. Ad. finner således, att grundlagen här
bibehållit RiksSt:n deras ord i laget. Det återstår endast att tillse,
huru långt deras anmärkn:srätt får sträckas. Frih. Cederström
har väl ofta sagt, att denna rätt endast anginge smärre redactionsförändringar,
commatering och dylikt, men denna förklaring står
ej i grundlagen. Hvar skall då anmärkmsrätten stanna? Derom
4(58
Den 20 Alars f. m.
har mau vid denna riksdag flera gänger tyislat. Ståndet har dervid
visat, att den kan sträckas ända tili fullständigt ogillande af
Const.Utskrs förslag, alldenstund man här äfven genom votering
förklarat sådana förslag dels obehötliga, dels icke antagliga. När
nu förhållandet är, att både Const.Utsk. och RiksShn hafva deras
ömsesidiga rättigheter i detta hänseende sig förbehållna samt Hr
Lefrén erinrat oss, att icke ens K. propos:r kunna, i fråga om
grundlagsförändringar, ovillkorligen blifva hvilande ulan Const.UlsIcs
tillstyrkande vid första riksdagen, så är det klart, att, likasom
Utsk. måste hafva tillstyrkt enskild riksdagsmans förslag, om det
skall kunna framläggas, emedan det annars tillkommit utan all
Utsk:s medverkan, hvilket vore oriktigt, lika så måste, å andra sidan,
förslaget äfven vara godkändt af RiksSt:n; emedan de eljest
skulle vid påföljande riksdag komma att besluta öfver ett. förslag,
som förut icke varit godkändt, d. v. s., som saknar egenskapen att
hafva tvenne riksdagars sammanstämmande mening för sig. Om
det nu lyckats mig att öfvertyga R. o. Ad. derom, att det alltid
fordras en öfverensstämmelse emellan Const.Utsk. och RiksSl:n för
att ett af Utsk. framstäldt förslag till grundlagsförändring skall
kunna blifva hvilande till påföljande riksdag, så torde jag vidare
få fästa uppmärksamheten på förhållandet med den särkilda fråga,
som nu är under öfverläggning. Här är händelsen, att det tilllägg,
Utsk. föreslagit vid 28 § Reg.F., är af 3 Stånd godkändt.
Man har således å ena sidan Utsk:s tillstyrkande jemte tre Stånds
beslut; på andra sidan åter står BorgareSt:s mening. Frågan är
således, om denna skall tillintetgöras genom de öfriga tre Ståndens
enhällighet. Sådant kan dock icke ske, enär 56 § RegF.
säger, att Utsk. skall sammanjemka samtliga RiksSt:ns tankar, och
det icke kan nekas, att BorgareSt. är ett bland dem. Befinnas
åter oförenliga skiljaktigheter, så skola de, enligt samma §, öfver
lemnas
till samtliga RiksSt:ns behandling i förstärkt Const.Utsk.
Detta är just händelsen här; hvadan det visar sig, att Utsk. äfven
deruti förfarit oriktigt, att det hänvisat frågan ensamt till BorgareSt.
På grund af hvad jag sålunda anfört, anhåller jag om återremiss,
i ändamål att Utsk. må uppgöra voler.propos. och lemna
BorgareSt. tillfälle att få söka göra sin mening gällande. I annat
fall skulle, om det t. ex. folie Const.Utsk. in att föreslå upphäfvande
af BorgareSt:s hela representationsrätt, de öfriga trenne
RiksShns godkännande deraf vara tillräckligt för att få det hvilande,
utan att BorgareSt. ens ägt tillfälle att sådant i förstärkt
Const.Utsk. motverka. En dylik behandling lärer R. o. Ad. icke
vilja godkänna, och jag hoppas fördenskull, att Ståndet bifaller
den begärda återremissen.”
I samma plenum, då detta passerade, yttrade sig Hr Lefrén:
”Jag har ej begärt ordet för att yttra mig om annat än formen.
Hvad materien beträffar, hör den ej för tillfället hit; men formfrågan
anser jag så vigtig, att jag tror få frågor sedan det nya
statsskickets införande hafva förekommit af större betydenhet. Jag
delar deras åsigt, som tro, att grundlagen ej ger Const.Utsk. anledn.
att förfara på sätt som skett, helst ett sådant förfarande
Den 26 Mars f. m.
469
lätteligen skulle kunna leda till bildande af ett välfärdsutskott. Jag
utber mig alt .till stöd för denna min åsigt få göra en kort framställning
af 81 § Reg.F., dervid jag utgår från den premiss, att
Const.Utsk. icke i afseende på grundlagsförändringar fått större
makt än Konungen. Nämnde § stadgar, att när Konungen aflåter
en propos. om grundlagsförändring, skall Const.Utsk. deröfver
höras och, om Utsk. tillstyrker hvad Konungen föreslagit, hvilar
frågan till nästa riksdag. Således erfordras äfven för K. propos:r
ett videtur eller eli tillstyrkande, innan det är ovillkorligen gifvet
att de skola hvila till nästa riksdag; i annat fall har grundlagen
förbehållit RiksShn att kunna förkasta förslaget vid första
riksdagen, om 3 Stånd derom äro ense, och endast när 2 Stånd
stanna emot 2, gäller deras beslut, som uppskjutit frågan. Häraf
är alltså klart, att en Konungens, propos om grundlagsförändring
ej kan hvila till nästa riksdag, med mindre den blifvit tillstyrkt
af en auctoritet, d. v. s. antingen Const.Utsk. eller 2 RiksSt.
Men nu träder Const.Utsk. fram och gör sjelf ett förslag till
grundlagsförändring. Jag hoppas, att jag gått en trappa ned, när
jag frän Konungens förslag öfvergått till Utsk:s, och likväl vill
ett agregat af Utsk:s ledamöter yrka, att ett sådant förslag, utan
allt tillstyrkande ovillkorligen skall hvila till nästa riksdag, äfven
om det innefattar en sådan orimlighet, som t. ex. utstrykandel af
57 § eller 1 och 2 § i Reg.F. Jag kan ej annat än motsätta mig
en sådan åsigt, och ifrar lifligt för detta motstånd, emedan jag i
Utsk:s princip ser en stor våda för framtiden, den nemi. ali ett
Const.Utsk., som ville förstöra grundlagen, skulle kunna framlägga
förslag dertill, för att vid en kommande riksdag, efter opinionens
bearbetning i fem år, drifva det igenom. Hvad särskildt angår
nuvar. Const.Utsk:s sätt och förmåga att tyda grundlagen, så har
det nyligen gifvit ett så vackert exempel derpå, att jag endast beliöfvcr
hänvisa dertill. Jag tillstyrker i följd häraf ålerremiss.”
Af del nu upplästa visar sig tydligen, att Hr Lefrén var af
den meningen, att då två Stånd stanna emot två, skall omröstning
i förstärkt Utsk. äga rum. Jag går nu till en tredje talare
emedan jag hoppas, att R. o. Ad. skall medgifva, att dessa yttranden
äro af en viss märkvärdighet och vigt för frågans afgörande.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf, yttrade nemi. följande: ”En talare
har tillstyrkt bifall till Ulsk:s förfarande, emedan det vore lämpligare
att göra tre Stånd till viljes än ett. I anledn. häraf får jag
förklara, det jag tror lämpligast vara att göra grundlagen till viljes
och ställa sig till efterrättelse föreskriften i 56 § 2 mom. Reg.F.,
hvarest det uttryckligen heter: ”Blifva något Stånds tankar i någon
eller några delar skiljaktiga från de öfrigas, och samma Stånd
sig icke efter de öfriga fogar, varde Const.Utsk. genom val af RiksSt:ns
plena till slutlig jemkning förstärkt till ett antal af 20 personer
af hvarje Stånd, hvilka genom samfälld omröstning skiljaktigheterna
förena.” Således har det ena Ståndet, som nu icke
samtyckt till de öfriga Ståndens mening full rätt att få sin åsigt
under pröfning af förstärkt Utsk., och detta kunna vi icke ens hindra.
— — — — — En falare har sagt, alt den, som yrkar
470
Den 2G Mars f. m.
afslag å ett Utsk:s betänk., ej kan anses göra anmärkmr deremot.
Men då skulle alla sådana anmärkn:r, som göras till ogillande af
ett Ulsk:s betänk., aldrig kunna föranleda till återremiss, och hvilket
il sk. som helst icke vara skyldigt alt på sådana anmärkn:r
göra afseende. Slutligen har samma talare sagt, alt Const.-  Utsk. vore en myndighet, oberoende af K. o. Ad. och med makt
att controllera RiksSt:ns förhandlingar. Detta är åtminstone ett
oförstäldt Lillkännagifvande af den syftning, hvarmed Const.Utsk.
länge i hemlighet umgåtts; och det ar fägnesamt alt en gång få
höra denna syftning klart uttalad. Men jag skulle önska att få
veta, hvar den grundlags-§ finnes, som berättigar Const.Utsk. till
sådan controll på RiksSt:n, eller till sådant oberoende af dem eller
ens att handla med R. St:s rätt, i andra eller flera fall, än som
äro bestämdt upptagne, nemi.: l:o då ötsk. tillämpar 106 §; 2:o
då Ulsk. afgör, hvart ett mål hör remitteras, sedan 2 Stånd stannat
emot 2 i fråga derom; 3:o då Utsk. på enahanda sätt afgör
om särskildt Utsk:s tillsättande, och 4:o då Utsk. bestämmer grundlagsenligheten
af en utaf något Stånds laiman vägrad propos:n.
I dessa 3:ne sistnämnda fall är Utsk. blott ettslags compromissalius,
för alt slita de olika meningarne inom RiksStrn, antingen
sins emellan eller med deras talmän; men jag skulle gerna vilja
veta, i hvilka andra än nu uppräknade fall Const.Utsk. kan upphäfva
sig till förmyndare för RiksStrn, och skolmästra dem i afseende
på deras åtgärder. Jag anser emedlertid väl, att striden numera
blifvit öppen, och hoppas, sedan detta skett, att R. o. Ad.
ej skall underlåta att utöfva den rättighet, som tillkommer Ståndet
att emancipera sig undan Const.Utsk:s förmynderskap.”
Det är visserligen sant, att Hr von Hartmansdorff förklarat,
att han genom närmare studerande af grundlagen kommit till en
annan lanke vid denna riksdag, än han i det nu upplästa yttrandet
uttryckt; men jag måste säga, att jag icke kan förstå på hvad
sätt han då studerat grundlagen, då han icke uppgifvit något enda
skäl, hvarför han kommit till denna förändrade öfvertygelse.
Lika litet har Hr Cederschjöld uppgifvit något skäl, hvarför han
icke kan vilja göra grundlagen lill viljes lika väl nu som vid för
ra
riksdagen. Hr von Hartmansdorff har uppgifvit ungefär samma
skäl, som vid en föreg:de riksdag afgafs af en Riddarhusets
ledamot, som var Hr von Hartmansdorffs jemlike så väl i talent
som i tendens och åsigter, jag menar Frih. Ludvig Boye, då han
tackade Gud för det han med hvar dag blifvit klokare. Men mine
Hrr, jag ber att få anmärka, att det icke är efter den enskilda
klokhetens beräkningar, som man får förändra grundlagen och
gifva nya prejudicater vid hvarje riksdag. Svenska folket är såsom
jag tror icke belåtet med att gå efter några kloka gubbars anvisning,
i sådana fall som detta. Någon tvetydighet i grundlagen
kan jag icke eller i -detta fall finna, då det 2:dra mom. i 56 §
Reg.F. utgör ett specielt stadgande och sålunda nödvändigt måste
följas framför den 81, i de fall, hvarom den sednare ingenting
föreskrifver. Hr von Hartmansdorff har äfven här upptagit till
besvarande ett föreg:de yttrande af cn annan talare, att 75 § här
Den 26 Mars f. m.
471
icke skulle åberopas. Det har handt denne talare vid detta tillfälle,
såsom det ofta händer honom till hans lycka, att lian hör
orätt. Det var nemi. icke den 75 utan den 73 §, som Gr.
Anckarsvärd ansåg sig icke kunna åberopa. Pä grund af hvad
jag nu haft äran anföra anhåller jag om propos. pä återremiss af
detta betänk.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: En af Ulsk:s leda
möter
liar börjat med den förklaring, att grundlagens föreskrifter
i afseende å denna fråga äro dunkla. Jag vill icke bestrida, att
de kunna anses dunkla i afseende å frågans sista behandling; men
deremot måste jag för min del tillstå, att jag i frågans närvarande
skick icke finner anledn. till någon tvekan om hvad Const.-  Utsk. bort göra eller icke. Då man nemi. läser den 56 § Reg.-  F., så finner man, att Const.Utsk. kan äga tre oliktidiga åtgöranden
i en grundlagsfråga. Det första är att inkomma med
betänk, i ämnet, lill följd af väckte motioner. Skulle ett dylikt
betänk, återremitteras med anmärkn:r, som utgöra Ståndens gemensamma
tankar, så är Utsk:s nästa åliggande att söka sammanjemka
dessa anmärkmr lill ett bell, och om oförenliga skiljaktigheter
linnas, dem derjemte till Ståndens handläggning anmäla.
Denna anmälan skall derefter underkastas discussion i Stånden.
Händer det då, att något Stånd ändå vidblifver sitt beslut, så skall
Const.Utsk. i ett tredje mern. inbjuda detta Ständ att förena sig
med de öfriga Stånden, och, för motsatt händelse, uppställa voter.
propos:r. Nu har Utsk. förbigått den andra åtgärden och icke
särskildt anmält att skiljaktigheter finnas. Likväl hade, först
sedan Stånden yttrat sig öfver en sådan anmälan, det varit tid för
Utsk. att utlåta sig huruvida förslaget borde vara till eller icke. För
min del tror jag visserligen, ali det i alla händelser måste vara
till och ovillkorligen hvila till nästa riksdag, ehuru del kan komma
att åtföljas af något Stånds förklaring, att det icke är nödigt
eller nyttigt. Skulle man stadga den princip, att ett grundlagsförslag
borde anses vara förfallet, om två Stånd stannade emot
två, sä tror jag, att man derigenom öppnade en ganska farlig utväg
att i sin linda förqväfva hvarje grundlagsförbättring. Det är
visserligen sant, såsom man fintligt anmärkt, att ett förslag icke
går igenom derföre, att det får hvila till nästa riksdag; men det
är lika sant, att om man hindrar det alt blifva hvilande, så kan
det också aldrig komma att antagas. Vill man icke hafva någon
förbättring i statsskicket, så handlar man derföre ganska conseqvent
om man drifver det derhän, att aldrig något förslag kan
blifva hvilande. Då jag emedlertid, såsom jag nyssnämnde, anser
Utsk. hafva förbigått en åtgärd, som detsamma ålegat, så inskränker
jag mig till den anhållan, att mern. måtte återremitteras, endast
med anmodan lill Utsk. att fullständigt behandla målet efter
Reg.F:s 56 §.
Gr. Frölich, David: Jag förmodar, att R. o. Ad:s öfriga
ledamöter såväl som jag fått en stark impuls af den hotelse vi
redan hafva sett i tidningarne, nemi. att Hr von Hartmansdorff
472
Den 26 Mars f. m.
ämnade vid detta tillfälle anstränga sig på allt sätt, för att genomdrifva
ett beslut, hvarigenom det skulle blifva möjligt att för en
framtid hindra alla slags ändringar i grundlagen. Det är naturligt,
att en sådan uppmaning, som icke kunde hafva anledningarne
så alldeles emot sig, skulle uppmuntra hvar och en att här
sträfva emot allt hvad han kunde. Det är i följd deraf, som jag
nu också har begärt ordet. Men under discussionen har jag funnit,
att talarne å ömse sidor, under ganska god bevisning för deras
åsigters riktighet, blott visat, att vår grundlag i detta afseende
är så beskaffad, att bryderiet endast blifver större ju mera vi
derom discutera. Nu skulle jag t. ex. visserligen i afseende på
slutliga resultatet vilja förena mig med Gr. Anckarsvärd och Hr
Hjerta och med alla dem, som begärt återremiss, om jag i denna
begäran kunde finna någon garanti, att icke Const.Utsk. ändå drifver
igenom sitt prejudicat. Const..Utsk:s ledamöter hafva sjelfva
gifvit tillkänna, att de anse sin makt vara sådan, att vår återremiss
skulle blifva ulan verkan, och då vet jag knappt något medel
att vinna ändamålet. För ett ögonblick trodde jag en utväg
att komma ifrån saken vara funnen i Hr Hjertås förfarande,
nemligen att taga en tome af våra protocoller för förra riksdagen
och hålla på några timmar med uppläsandet af hvad som der finnes
tryckt, lill dess Husets öfriga ledamöter aflägsnat sig, i hvilket
fall det naturligtvis varit lätt att ensam få dictera beslutet;
men då detta ej lyckats till högre grad, än att blott i eller hälften
bortgått och ännu några stannat qvar, hvilket kom sig troligen
deraf att uppläsandet skedde af en så ljuflig slämma, så är
all verkan häraf förfelad. A ena sidan kan jag för öfrigt icke
undgå alt erkänna riktigheten af Hr Dalmans påstående, att 56 §
Reg.F. verkligen bör anses såsom en special-lag; men å andra sidan
har jag icke eller funnit några Hagor i Hr von Hartmansdorffs
deduction, då han consequent ådagalagt, att det är både naturligt
och förenligt med lag, att vissa grundlagsfrågor kunna förfalla;
och då jag således öppet måste förklara, såsom en indirect vinst
af debatten, att samtlige talare derunder fullkomligen pulveriserat
grundlagen, hvad formen beträffar, hvilket måste vara ett bevis
för nödvändigheten att skaffa oss andra grundlagsparagrafer, så
vet jag i sanning icke något annat återstå, än att söka på ett hittills
oförsökt sätt komma ifrån denna sak, och då hemställes vördsammast,
om icke man borde följa den praxis, som Hr von Hartmansdorff
vid förra riksdagen föreslog, att nemi. 11. o. Ad., med vidblifvande af
sin tanke i hufvudsaken, rakt förklarade sig ogilla Utsk:s motiver
och utlåt, i öfrigt, samt derpå varsamligen lade detsamma till
handlingarne. Jag medgifver, att detta icke alldeles öfverensstämmer
med formerna, hvadan jag ock bestridde detta förfarande då;
men i ett sådant fall som detta, då samtlige meningarne, från
hvad synpunkt de än åro uppfattade, blifvit med logisk stränghet
deducerade och bevisade vara riktiga, men man ändock för ingen
del vill ingå på någondera, hvad i all vcrlden, mine Hrr, viljen
J då göra? Skulle icke de af Hrrme, som nu egentligen vilja före
-
Den 28 Mars f. m.
473
rekomma det rysligt tillämnade prejudicatet, vilja upplaga detta
Hr von HartraansdorlTs genom prejudicat upprättade sätt lill motstånd?
Han åtminstone lärer icke kunna motsätta sig detsamma,
och vi kunna således vinna åtminstone det ändamålet, att få slut på
saken.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag ämnar icke mån
ga
minuter förlänga discussionen, då jag fullkomligen delar R. o.
Ad:s åstundan alt snart se den slutad. Jag har till och med alltifrån
början haft denna åstundan, och skall således icke nu öka
antalet af af de commentarier öfver grundlagen, särdeles 56 och
81 §§ Reg.F., hvilka vi i dag afhört, helst jag vid ett föreg:de
tillfälle yttrat min bestämda åsigt af deras rätta tydning, hvilken
öfverensslämmer med Frih. Cederströms. Jag vill hålla mig till
det praktiska i frågan, och tror derföre, att det rättaste sättet att
besluta derom är det, att R. o. Ad. helt enkelt vidblifversitt förra
beslut om 72 § och ang:de det öfriga af Coust.Usk:s hemställan
ytlrar ingenting, helst Const.Utsk. egenlligen icke begärt eller
föreslagit något beslut, utan endast förklarat sin tanka.
Hr von Hartmansdorff: Jag skall icke upptaga Slåndets
tid med något yttrande i saken, men blott upptaga några anmärkn:r,
som blifvit gjorda emot Const.Utsk:s handlingssätt, emedan
R. o. Ad:s ledamöter allena öro här tillstädes och kunna sig
försvara. Tvenne ledamöter hafva yttrat, alt Utsk:s förslag vore
Jesuitiskt. Jag förmodar, alt delta sätt att vederlägga, hvarmed
man i sak ingenting bevisar, härleder sig derifrån, alt talarne,
likasom vissa tidningar, hvilka vanligen äro uppfostrare och läromästare
i politiken inom vårt land, anse sig icke kunna tala med
eftertryck, utan att tala med förebråelse. När läromästaren så
gör, är det förlåtligt ali lärjungarne göra likaledes. En talare,
Hr Hjerta, har förklarat, att Utsk. sagt osanning, men tillika sjelf
erinrat, att det icke vore första gången, som han sagt något sådant.
Det tror jag ock, att U(sk:s ledamöter, äfven utom detta
Stånd, veta förut. Jag förmodar således, att de, lika litel som jag,
anse sig deraf förolämpade.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, yttrade H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm., att den första åtgärd, som i afseende
å ConstUtsk:s förevarande mern. syntes böra vidtagas, vore pröfningen
huruvida R. o. Ad. vidblefve sitt förut i ämnet fattade
beslut eller anloge den af Utsk. gjorda inbjudning; hvadan
H. Ex. nu finge hemställa, om R. o. Ad. vidblefve sitt i anledn.
af mern. N:o 2 2 fattade beslut.
Ropades ja.
II Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde vidare, att i öfrigt
särskilde yrkanden blifvit gjorde, nemi. dels af Frih. Cederström,
som begärt propos. å bifall lill Utsk:s utlåt.; dels af Frih. Tersmeden,
som hemställt, att Utsk:s utlåt, målte återremitteras, med föreläggande
för Utsk. alt uppgöra de voler.propos:r, som af Riks8
II. 60
474
Den 20 Mais f. m.
Stins o.!ika beslut i denna fråga påkallades; dels af Frill. Raab och Gr,
Cronhjelm, som tillstyrkt, att utlåt, mätte återremitteras, med anmodan
till Utsk., att åt ämnet gifva en grundlagsenlig och fullständig
behandling; af Hr von Hartmansdorff, som yrkat att utlåt,
måtte läggas till handlingarne, såsom icke vidare erfordrande någon
R. o. Adis pröfning; och af Gr. Frölich, som hemställt, alt
R. o. Ad., med ogillande af Utskis förklarande och motivering derför,
att, i fall inbjudningen icke antoges, frågan förfallit, måtte
lägga utlåt, lill handlingarne. I afseende på Frih. Cederströms
yrkande hade visserligen inträffat den ovanliga tilldragelse, att den
ledamot, som begärt propositionen, tillika förklarat, det han hoppades,
att Landlinarskalken skulle anse sig förhindrad framställa
densamma; men della oaktadt, och ehuru icke någon annan af
R. o. Adis ledamöter instämt i Frih. Cederströms yrkande, ansåge
H. Ex. sig dock skyldig att i detta afseende gifva sin lanke tillkänna.
11. Ex. (inge dä fästa R. o. Adis uppmärksamhet derpå,
att i fråga om Const.Utskis åliggande, då något dess förslag
till grundlagsändring blifvit äterrcmilleradt med anmärkmr, som
något Stånd förklarat utgöra dess gemensamma tankar, funnes icke
någon annan föreskrift, än den som förekommer i 2 morn. af
Reg.Fis 56 §, innehållande, all det åligger Utsk. alt söka sammanjemka
RiksSlins olika tankar till elt helt utlåtande, och, om oförenliga
skiljaktigheter linnas, deni tillika hos Stånden anmäla; men
hvarken i denna §, eller på något annat ställe i grundlagen funnes
Utsk. berättigadt att förklara, att dess förslag förfallit, sedan
det blifvit af ett eller flere RiksSt. godkändt, för att hvila lill
grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, helst 75 § Iliksd.-
Ordn., i hvad angår frågor som förfalla, icke hade afseende å
grundlags stiftande, upphäfvande, förändring eller förklaring, utan
enligt bestämda ordalydelsen endast å alla öfriga ärenden, med
undantag af de mål, hvarom enligt särskildt uppräknade §§ funnes
särskildt forordnadt. Vid della förhållande ansåge H. Ex.,
att Const.Utsk., då det förklarat, att dess förslag förfölje, om icke
R. o. Ad. samt RondoSt. fogade sig efter de öfriga RiksStins beslut,
vidtagit en åtgärd, hvartill Utsk. icke af grundlagen varit
hvarken förpligtadt eller berättigadt, och en åtgärd, sorn icke vid
någon föregående riksdag ifrågakomma, än mindre blifvit godkänd.
Pä dessa skäl vore det, som fl. Ex. funne sig förhindrad alt framställa
propos. till godkännande af Utskis utlåt.
Frih. Cederström: Fullkomligen instämmande i det mo
tiv,
Hr Gr. o. Landtm, framställt för sin vägran att framställa
propos. å Utskis förslag, får jag nu, då R. o. Ad. beslutat vidblifva
sin mening, anhålla att Utsk. måtte genom prot.utdr. erhålla
del af hvad som här sig tilldragit och tillika förständigas att uppgöra
voter.proposir öfver de gemensamma tankar, som blifvit från
Stånden återremitterade, på det sätt, att vinner nej, så kommer
förslaget alt hvila med de af R. o. Ad. och BondeSt. beslutade
gemensamma tankar, nemi. alt det hvarken är nödigt eller nyttigt,
och icke erfordras.
Den 26 Mars f. m.
475
I afseende på denna Frih. Cederströms anhållan, atl Utk.
malte genom prot.utdr. erhålla del af hvad som hos R. o. Ad. sig
tilldragit, fästade 11. Ex. Hr Gr. o. Landtm, uppmärksamheten
derpå, alt i 57 § Riksd.Ordn., hvari sladgadcs om prot.utdr., som
skola meddelas Utsk. eller andra RiksSt., förekomme icke något om
ett sådant prot.utdr., som Frihrn begärt, men att då det ej eller
vore förbjudet, på 11. o. Ad. ankomme alt bifalla eller afslå denna
begäran. 11. Ex. föreställde sig dock atl denna fråga vore skild
från den, hvilken nu vore föremål för 11. o. Ad:s pröfning och
kunde förekomma sedan 11. o. Ad. i afseende pä Ulsk:s utlåt, fallal
sitt beslut. Beträffande åter Frih. Cederströms begäran, att
Etsk. mätte förständigas att uppgöra voter.proposa- så beskaffade
sorn Frih. nu dicterat dem, finge H. Ex. återkalla i Frilnns minne,
att denna' begäran icke förrul blifvit framställd ocii II. o. Ad.
redan förklarat öfverläggningen vara slutad, hvarefter några nya
förslag lill beslut i denna fråga cj syntes kunna få framställas.
Frill. Cederström: Det är icke någon öfverläggn. i afse
ende
på betänk., som af mig blifvit väckt, utan då R. o. Ad. fattat
beslut alt vidblifva sin förut yttrade mening, och Hr Gr. o.
Landtm, på fullkomligt goda grunder vägrat framställa propos. på
bifall lill betänk., så har jag föreslagit, atl Utsk. derom skulle erhålla
prot.utdr. med förständigande all lemtia volcr.propostr i öfverensstämmelse
med de termer, som R. o. Ad. samt BondeSt.
beslutat. Om R. o. Ad. bifaller denna min framställning, så tror
jag, att icke blott för denna riksdag, utan för alla blifvande, sådana
försök, att genom opinionsyttringar förkasta förslag, skola för
alltid förekommas.
Hr von Hartmansdorff: Om Ståndet skulle vidtaga den
åtgärd, som Frih. Cederström yrkar; så skulle man gå tillväga alldeles
tvert emot hvad, som efter min tanka är lagligt. Om Stånden
vilja föreskrifva Utsk. hurudana votcr.propos. skola blifva, så
kommer Utsk. att pröfva Ståndets förslag i stället för att Utsk.
bör uppgöra voter.propos:r och Ståndet pröfva huruvida de åro riktiga
eller icke. Om några af Ståndets ledamöter yrka återremiss,
så yrkar äfven jag alt min mening måtte tagas i öfvervägande.
Hr Cederschjöld: Jag får vördsamt hemställa, om någon
vidare åtgärd af Ståndet nu behöfves. Så snart Ståndet vidblifvit
sin förut yttrade mening, sä tillhör det väl Const.Ulsk. att afgöra
det öfriga. Om BondeSt. t. ex. förenar sig med de öfriga två
Stånden, sä förfaller saken icke; utan då måste den gå lill förstärkt
Utskott. Men efter jag har ordet, så vill jag besvara Hr
Dalmans anmärkning emot mitt förra yttrande. — — — — —
Talaren blef härvid afbruten afH. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
med erinran, alt II. o. Ad. förklarat öfverläggningen vara slutad.
Gr. Anckarsvärd: Jag lar mig friheten hemställa om någon
annan discussion nu bör komma i fråga, än om de propos:!1,
sorn blifvit af Hr Gr. o. Landtm, framställda, och om vi icke
476
Den 26 Sims f. m.
hellie höra afvakta dessas framställande, än genom några nya förlänga
discussionen.
Sedan härefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att han
redan hade redogjort för alla de förslag, sorn i ämnet blifvit framställde,
och att, hvad anginge Frih. Cederströms dervid omnämnde
yrkande, att propos. å bifall till Utsk:s utlåt, måtte blifva gjord,
detsamma ej vidare torde komma i fråga, sedan H. Ex. på anförde
skäl ansett sig förhindrad att göra en sådan propos., förklarade
H. Ex. det han trodde propos. böra först framställas i öfverensstämmelse
med Frih. Tersmedens förslag.
Härvid anmälde sig och yttrade
Frih. Tersmeden: Som jag hart hört, att under det jag
varit frånvarande, ett annat förslag, som bör kunna leda lill samma
resultat som mitt, är af andra ledamöter framstäldt, så afstår
jag gerna ifrån det förslag jag förordat och förenar mig i Gr.
Cronhjelms och Frih Raabs.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att i följd häraf Frih.
Raabs och Gr. Cronhjelms förslag blefve det första i ordningen,
och hemställde fördenskull, om R. o. Ad. bifölle att Const.Utsk:s
ifrågavar. utlåt, återremitterades med anmodan till Utsk. att åt
ämnet gifva en ändamålsenlig och fullständig behandling.
Ropades ja och nej.
Hr von Hartmansdorff: Sedan Hr Gr. o. Landtm, ytt
rat
huru svaret utfallit, skall jag utbedja mig få framställa hurudan
contrapropos. jag önskar.
IL Ex. Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att han ej kunnat
uppfatta hvilketdera svaret varit öfvervägande.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, ville
förnya proposm.
Den sednaste framställde propositionen biet nu förnyad och
åter med blandade ja och nej besvarad.
Gr. Frölich: Jag tycker mig finna att Husets meningar
icke kunna annat än vara mycket delade vid besvarande af en
propos., som egentligen innehåller en fras, om jag så får säga,
och ingenting i sak. För min del får jag förklara, att jag icke
kan deruti instämma, och hemställer om det icke vore bättre att
förena sig örn ett mera bestämdt ogillande af Utsk:s resonuement.
Att med fördolda ordalag söka vinna anhängare, är någonting sorn
jag alltid ogillat och synnerligen vid denna riksdag erfarit icke
eller vilja lyckas.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att han ej eller
sista gången kunnat bestämdt utröna huru R. o. Ad:s svar utfallit
å den gjorda proposm, hvadan han ansåge sig nu böra framställa
propos. i öfverensstämmelse med Hr von Hartmansdorffs förslag,
hemställande H. Ex. således, om R. o. Ad. bifölle, att Const.-
Den 26 Mars f. m.
477
Utsk:s förevarande utlåt. lades till handlingarne, såsom icke vidare
erfordrande någon R. o. Ad:s pröfning.
Ropades ja oell nej, men härvid anmälde och yttrade sig:
Hr von Hartmansdorff:. Mitt förslag gick icke längre,
än alt helänk måtte läggas lill handlingarne, utan något vidare
tillägg.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde i följd häraf, om
R. o. Ad. bifölle, alt Utsk:s utlåt, lades till handlingarne.
Ropades åter ja och nej.
Frih. Gederström: Att lägga betänk, till handlingarne
innefattar ingenting, ty der är det redan och kan icke komma
derifrån. Det är, Gild nåde oss så visst, omöjligt att derifrån få
bort detta otyg. Men jag hemställer, om det icke vore enklast,
att i det skick målet nu kommit, sedan det grundlagsvidriga af
framställningen blifvit utredt af Hr Gr. o. Landtm., Ståndet förständigar
Utsk. att uppgöra voter.propos. i öfverensstämmelse med
R. o. Ad:s samt BondeSt:s gemensamma tankar. Få vi propos.
derom, så hoppas jag att meningarne skola förenas.
Hr von Hohenhausen: Jag hemställer, huruvida det är
formcnligt att numera göra några modificationer i de förslag, som
under den afsiutade öfverläggningen blifvit framställda. Mitt yrkande,
som jag tror vara det ändamålsensligaste, innehöll, att R.
o. Ad. vidblifver sitt förut fattade beslut och att detta skall Const.-  Utsk. meddelas, hvarefter det beror på Utsk. att vidtaga de åtgärder
det finner sig åligga, ty tvinga Utsk. kunna vi i alla fall
icke.
Hr Mannerskantz: Jag får blott hos Hr Gr. o. Landtm,
anhålla, att den första propos. mätte förnyas, och huru svaret än
af Hr Gr. o. Landtm, uppfattas, så anhåller jag om votering.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, om det är lämpligt
alt Ståndet förklarar lill Const.Ulsk., att det skall grundlagsenlig!
handlägga en fråga, enär Const.Ulsk. är den högste tolkaren
af hvad grundlagsenlig! är? Jag tror, att man borde undvika
att på detta sätt gifva föreställningar eller förebråelser. Om
R. o. Ad. skulle vilja, på sätt Hr von Hohenhausen föreslagit, icke
utlåta sig vidare än blott vidblifva sitt beslut, så vill jag afstå
från mitt förslag. Det är klart, att i det ögonblick, som Utsk.
får underrättelse derom, all R. o. Ad. vidblifvit sill beslut, sä får
Utsk. i alla fall anledning att vidare handlägga ärendet, efter som
de öfriga RiksStins beslut kunna komma att utfalla.
Gr. Cronhjelm: Jag bör icke förneka, att det fägnar mig
höra Frih. Cederström äfven någon gång sätta i fråga, alt en annan
ledamot skall afstå från sitt förslag och förena sig med honom;
men jag kan för min del icke denna gång efterkomma dess
önskan, isynnerhet som, på sätt Hr von Hohenhausen anmärkt,
Hr Frih:ns sista förslag tillkommit efter discussionens slut. I af
/
-
478
Den 26 Mars f. m.
seende å hvad den siste talaren anfört, hemställer jag jemväl, om
han icke ater ingått i discussionen, och om hans anförande icke
således hade hort uteblifva, sedan R. o. Ad. förklarat öfverläggningen
slutad.
Frih. Raab: För att sluta denna tvist och sedan jag i R.
o. Ad:s prot. eftersett, att Hr von Hartmansdorff i en likartad
fråga, der han önskade samma resultat, sorn vi nu önska, yrkade
endast återremiss, får jag på sådan grund, med uteslutande af de
tillagda orden begära återremiss af betänk., öfvertygad, att Utsk.
af återremissen ser, hvilken åtgärd bör vidtagas, och hemställer
jag, om icke Gr. Cronhjelm deruti skulle vilja förena sig.
Fl. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, dä han ej
kunnat inhemta, huru R. o. Ad. besvarat de framställde propostrne,
nu, sedan Frih. Raab ändrat sitt förslag, skulle i enlighet dermed
framställa propos. och fördenskull hemställde, om R. o. Ad. bilöllc,
alt Const.Utsk:s utlåt. N:o 31 återremitterades.
Ropades ja och nej.
Hr Mannerskantz m. fl. ledamöter hördes begära votering.
Gr. Cronhjelm förklarade det han likasom Frih. Raab inskränkte
sig till att yrka endast återremiss.
Hr von Hartmansdorff: Jag är visserligen öfvertygad,
att Hr Gr. o. Landtm, har goda skäl att icke säga huru han uppfattat
de afgifne svaren; delta har likväl föranledt dertill, att de,
som yrkat återremiss, begärt votering. Nu frågas, huruvida jag,
som bestiidt återremiss, skall vara förhindrad att äska en contrapropos
emot återremiss, eller om de ledamöter, som begärt votering,
derigenom hafva uteslutit sina motståndares mening från all
pröfning.
I anledn. af denna framställning tillkännagaf H. Ex. Hr Gr.
o. Landtm., att en af de öfriga propos:ne naturligtvis måste
komma att utgöra contrapropos., samt att på R. o. Ad:s ompröfvande
berodde hvilkendera af de ifrågasatte propos:rne dertill skulle
antagas.
Sedan härefter Gr. Frölich, uppå erinran, att den af honom
begärde propos. ännu icke blifvit framställd, af H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, erhållit det svar, att densamma kunde komma i fråga att
blifva contrapropos. vid den förestående voteringen, yttrade H. Ex.,
att R. o. Ad. torde tillåta, att den sednast framställda propos. å
bifall till återremiss blefve ja-propos., och att det sedermera berodde
på R. o. Ad:s afgörande, huruvida till contrapropos. skulle
antagas antingen Hr von Hartmansdorffs förslag, hvarenligt Utsk:s
utlåt, skulle läggas till handlingarne, eller Gr. Frölichs förslag,
som innehöll, att R. o. Ad., med ogillande af Utsk:s förklarande
och motivering i fråga derom att förslaget lill tillägg i Reg.F:s 72
;§, derest inbjudningen ej antoges, hade förfallit, skulle lägga ntlåt.
till handlingarne, eller ock Hr von Hohenhausens förslag, som II.
Ex. erkände sig hafva förglömt att jemte öfriga under discussio
-
Den 2G Mars f. m.
479
nen afgifne förslag, för R. o. Ari. omnämna, och hvilket af Hr
von Hohenhausen framställde förslag åsyftade, att Utsk:s utlåt.,
sedan R. o. Ad. vidblifvit sitt förut i ämnet fattade beslut, måtte
förklaras icke för närvarande erfordra någon vidare åtgärd; i följd
häraf linge H. Ex. nu hemställa, om R. o. Ad. till contrapropos.
antoge Hr von Hartmansdorffs förenämnde förslag.
Härvid anmälde sig och yttrade:
Frih. Palmstjerna: Om jag icke alldeles missförstått Hr
von Hartmansdorffs yttrande, så har han nyss förklarat sig belåten
med den af Hr von Hohenhausen framställda tanka.
Hr von Hartmansdorff: För att förminska conlrapro
pos:rnas
mängd, så har jag, på sätt Frih. Palmstjerna anmärkt,
förklarat mig vilja instämma med Hr von Hohenhausen och med
Friherren.
Gr. Anckarsvärd: Mig vill det synas, att den contra
propos.
, som befinner sig mest i motsats med ja-propos., är den
antagligaste. Jag linner mig derföre fullkomligt belåten med Hr
von Hartmansdorffs åsigt till contrapropos., och kan icke finna
hvarföre den skulle göras längre än som behöfves, då det i alla
fall leder till precist samma resultat, om betänk, lägges till liandlingarne,
med eller utan ogillande.
Hr von Hohenhausen: Det lärer väl vara en antagen
praxis, stödd på rättsgrund och billighet, att, vid begärd votering,
de som äro af motsatta tankar med dem, som bifalla proposition,
få bestämma contrapropos. Mitt yrkande var, att någon vidare
åtgärd icke erfordrades, med de ord, som Hr Gr. o. Landtm, nyss
uppläst, och dermed hafva de öfriga sig förenat, med undantag af
Gr. Frölich, hvarföre nu endast torde kunna komma i fråga att pröfva,
och om sä äskas, genom votering, huruvida Gr. Frölichs eller mitt
förslag må antagas till contrapropos.
Ilr Hjerta: Jag instämmer i afseende på formen helt och
hållet med den siste talaren, men tycker för min del, att det hade
varit intressantare, om R. o. Ad. hade salt till ja-propos. Hr
von Hartmansdorffs tanka vid förra riksdagen och lill nej-propos.
Ilr von Hartmansdorffs tanka vid denna riksdag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan Hr von Hartmansdorff
förenat sig med Hr von Hohenhausen, det endast återstod
att afgöra, huruvida Hr von Hohenhausens eller Gr. Frölichs
förslag borde intagas i contrapropos:n.
Gr. Frölich: Jag yrkar för ingen del, att mitt förslag skall
utgöra contrapropos. Jag framställde denna mening derföre, att
jag trodde, att alla de derom skulle förena sig, som ville genom
en sådan opinionsyttring freda sig från det der prejudicatet; men
om det icke är öfrige Herrarnes afsigt, så vill jag ingalunda yrka
någon votering.
Gr Spens, Jacob Melcher: Jag har förut icke deltagit
480
Den 20 Mars f. m.
i discussionen och skall således stfdla mig till efterrättelse föreskriften,
att icke på något sätt ingå i sjelfva saken. Jag skall blott
bedja att få yttra mig i fråga om contrapropos:n. Så som den
blifvit framställd af Hr von Hartmansdorff förefaller den mig icke
kunna göras. Jag skulle nemi. tro, att en contrapropos., likaväl
som en propos., bör vara enlig med grundlagen, och emot denna
strider, efter min tanka, den ifrågavar. propos. lika mycket, som
den till bifall, som Hr Gr. o. Landtm, förklarat sig cj kunna göra.
Hr Gr. o. Landtm, har visserligen i delta afseende redan på
sitt sätt gifvit mig orätt, derigenom att Hr Gr. o. Landtm, funnit
sig oförhindrad alt framställa denna sednare propos.; och jag
borde således i det fallet icke vidare yttra mig, men jag hemställer
hvad följden skulle blifva, om denna contrapropos. bifölles.
Om Gonst.Utsk. icke finge emottaga annat yttrande, eller egenteligen
alldeles icke något yttrande från 15. o. Ad., skulle Ulsk.
kunna, såsom jag för en tid sedan hörde en ledamot i en annan
fråga uttrycka sig, göra alldeles som det behagade; antingen förklara,
ali då R. o. Ad ingenting hade yttrat, utan blott lagt betänk.
lill luindlingarne, så hade R. o. Ad. derigenom förklarat sig
instämma med Utsk. i den åsigt, att saken borde förfalla, eller
också gå in med ännu ett mern. till R. o. Ad., och anhålla, att
ändtligen fä ett yttrande i ämnet. I förra fallet vore detsamma
ernådt, som om betänk, bifallits, i sednare fallet (inge saken ännu
en gång lof att företagas. Jag bestrider derföre den contrapropos.
, som Hr von Hartmansdorff föreslagit.
Hr von Hohenhausen: Jag får fä sin den siste talarens
uppmärksamhet dervid, att Utsk. får svar på hvad Ulsk. begärt,
och att det således alldeles icke är ingenting, som R. o. Ad. efter
värt förslag beslutar.
Frih. Gederström: Det är visserligen sant, alt om R. o.
Ad. beslutar, att icke yttra sig något om Utsk:s utlåt., annat än
att Ståndet vidblifver sitt beslut, så har Utsk. fått svar i inlijudningsfrågan.
På den oformligheten har Utsk. då fått svar; men
Utsk. har jemväl hemställt, alt frågan skall förfalla, på grund deraf,
alt två Stånd stannat emot två. På denna hemställan har Hr
Gr. o. Landtm, förklarat sig förhindrad att framställa propos. Detta
Landtmms förklarande bör ovillkorligen delgifvas Utsk. för att
förekomma alla vidare försök att fä grundlagsfrågor att förfalla,
och för min del kan jag icke votera, såframt icke Utsk. förständigas
om hvad som skett och sålunda tvingas alt ställa sig grundlagen
till efterrättelse.
Frih. Palmstjerna: Frih. Cederström har nyss yttrat, att
Utsk. föreslagit, det frågan skall förfalla. Utsk. har likväl i det
afseendet icke föreslagit oss att taga något beslut, utan helt enkelt
och historiskt yttrat sin tanka. Det har icke begärt att få
vela vår, och då detta i alla läll är till ingenting tjenande, om
icke till att ytterligare mörda den tid, som här så jemmerligen
mar
-
Den 20 Mars f. m.
481
martyriseras, så hemställer jag, att det malte få blifva vid den
enkla contrapropos., som Hr von Hohenhausen uppgifvit.
Gr. Cronhjelm: Jag tillåter mig fästa Frih. Cederstréms
uppmärksamhet derpå, att om ja-propos:n blifver på ålerremisoch
bifalles, så kommer discussionen, enligt vanligt bruk, att åtfölja
till Utsk., som således derigenom erhåller underrättelse derom, att
Landlraarskalken icke anselt sig böra göra proposition på helänk.
H. Ex. yttrade, att sedan numera endast 2:ne af de propos:r,
sorn kunde komma i fråga vid voter ingen, voro begärde, voterpropos.
torde fä förekomma till justering, hvarefter lill justering
upplästes följande förslag till voler.propos.
Den sorn bifaller, att Coust.Ulsk:s utlåt. N:o 31, efter det
R. o. Ad. beslålit att icke antaga den deri gjorda inbjudning,
utan vidblifva sitt i ämnet lättade beslut,| må återremitteras,
voterar
ja;
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad., alt, sedan Ståndet förklarat sig
vidblifva sill redan fattade beslut, Utsk:s ofvanberörde nial. icke
för närvarande erfordrar någon vidare åtgärd.
Frih. Cederström, Jacob: I ja-propos. saknar jag orden:
i anledn. af dervid gjorda anmiirku:r, hvilka jag anhåller mätte
införas, på det att dessa anmärkmr måtte fä åtfölja äterremissen.
I annat fall kan jag icke underlåta alt yrka framställning å det
af mig gjorda förslag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då enligt grundlagens
föreskrifter Ulsk:n vid skeende ålerremisser borde erhålla del
af de anmärkmr, som hindra antagandet af deras förslag, H. Ex.
ansett öfverflödigt att i voler.propos:n infördes de ordalag Frih.
Cederström önskat, men alt, då begäran derom blifvit gjord, något
hinder för bifall dertill icke mötte.
Uti den nyss uppläste voterpropos:n tillädes i anledn. häraf,
framför ordet ”återremitteras”, orden ”pä grund af gjorde anroäkna”,
hvarefter densamma vid förnyad uppläsning godkändes.
Vid voteringens slut, befunnos röstcrne hafva utfallit som
följer:
Ja — 38.
Nej — 30.
Lades på bordet följande från Utsk:n inkomne mern. och utlåt,
nemi. (rån
Constitn tio ns - Utskottet:
N:o 33, ang:de ändringar och tillägg i föreskrifterne om
grundlagsfrågors behandling;
8 H. 61
482
Den 26 Mars f. m.
Stats-U tskotte t:
N:o 237, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:0
111, angale ifrågaställde förändringar uti gällande stadganden, fels
ronde sättet för markegångsprisens bestämmande, dels i afseende
på beskaffenheten af afradsgild spanmål;
N:o 238, i anledn. af väckt motion om understöd för handtverksgesäller,
som i främmande länder förvärfvat sig utmärktare
skicklighet och konstfärdighet;
N:o 239, i anledn. af erhållne återremisser å utlåt. N:o 117,
ang:de stapelstädernes tolag; samt
N:o 240, i anledn. af väckta motioner, om grundskatternes
förvandling till bevillning, rör:de en allmän skattejemning öfver
bela Riket, m. m.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ till 4 e. m.
In fidem protoeolli,
silbert Munck.
Onsdagen den 20 Mars 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.utdr. för denna dag f. m.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s d. 10 och 17 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 32, ang:de 2:ne Stånds återremisser å mern.
N:o 24.
Frih. Cederström, Jacob: Jag får till Hr Gr. o. Landtm,
samt R. o. Ad. hemställa, om ej della betänk., på grund af de
på f. m. gjorda anmärkmr emot Const.Utsk:s föreg:de betänk, jemväl
må till nämnde Utsk. återremitteras.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag vill ingalunda bestrida
den ifrågaslällda återremissen, emedan jag anser det höra
till öfverensstämmelsen i Ståndets beslut, att enahanda åtgärd vidtages
med detta som med det näst föreg:de betänk. ' Återremissen
linner jag desto mindre menlig för den mening jag tror vara den
rätta, som jag förmodar, att svagheten af mina motståndares skäl
bäst skola genom återremissen komma att för Utslcs ledamöter
uppenbaras. Men det är för riktigheten af sakens formella behandling,
som jag bestridt återförvisningen. När den nu likväl
skall ske, vill jag yttra mig öfver en anmärkning, rör:de
det ämne, som på f. m. afhandlades, men hvilken jag då, erne
-
Den 26 Mars e. m.
4S3
dan tiden var så långt framskriden, ej ville lill besvarande upplaga,
nemi. att, enligt en ledamots yttrande, det skulle vara en
orimlighet, eller, som jag tror orden föllo sig, en absurditet alt
medgifva det omröstning i förstärkt Ulsk. kunde äga rum om
vissa delar af ett betänk., hvarom man stannat i olika beslut, men
deremot förneka sådan omröstning när 2 Stånd stannat emot 2
i fråga om hela förslagets tillvaro eller icke. Såsom svar härpå
vill jag endast hänvisa Ståndet till nästa mål på föredragningslistan.
Deri hafva alla fyra Stånden varit ense, att förändring
rör:de förmynderskap skulle äga rum, men om sältet har man
varit af olika meningar; derföre måste mellan dem röstas i förstärkt
LagUtsk. Ilade åter i hufvudfrågan huruvida förändring
skulle äga rum eller icke, 2 Stånd stannat emot 2, så hade frågan
förfallit. Deraf torde mina motståndare kunna, såsom jag
hoppas, finna skillnaden emellan hufvudsak och bifrägor.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd propos.
beslöt R. o. Ad. att vidblifva sitt i anledn. af mern. N:o 24
fattade beslut och för öfrigt återremittera Utsk:s utlät. !N:o 32.
Ånyo föredrogs Lag.Utsk:s d. 10 och 17 dennes på bordet
lagda mern. N:o 79, med förslag lill sammanjemkning af de inom
RiksSt:n fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:s
utlåt. N:o 65, i anledn. af gjorde anmärkn:r vid Utsk:s betänk.
N:o 14, öfver dels_ K.. M:s nåd. propos., ang:de förändrad lydelse
af 1 § i 23 cap. Ärfdab:n, och tillägg till 7 § i 20 cap. af samma
balk, dels ock väckt motion om inrättande af förmyndarekamrar.
Härvid förekom:
l:o Utslcs inbjudning till R. o. Ad., samt BondeSt. att
i den skiljaktiga delen, etter i fräga om förändrad redaction
af 2.3 cap. i § Arfdab:n, sig med Preste- oell BorgareSt:n
förena.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag hemställer, att Ståndet
mätte vidblifva sitt beslut. Om inbjudningen antages och
derigenom det beslut rubbas, som möjligen har redan blifvit af
Ståndeh gemensamt fattadt; så vöre det, efter min tanka, en
oriktighet.
II. Ex. II r Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga Utsk:s inbjudning till instämmande i Preste- och
BorgareStms ifrågavar. beslut.
Ropades nej.
2:o Utsk:s inbjudning till B. o. Ad. alt förena sig med
BondeSt., derest inbjudningen till instämmande i Preste- och BorgareSt:ns
beslut icke blejve antagen.
Hr von Harmansdorff: Ang:de denna delaf betänk, var
öfverläggningen ganska vidlyftig, hvarpå, som jag vill minnas,
484
Den 26 Mats c. m.
följde votering. Jag hemställer således, att R. o. Ad. matie vidblifva
sitt beslut och godkänna voterpropos.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
antaga ifrågavar. inbjudning lill instämmande i BondeSl:s
beslut.
Ropades nej.
3:o Utsk.-s, för deri händelse att inbjudningar ne icke skulle
antagas, framställde förslug till voterpropos:r.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Om någon af LagUtsk:*
ledamöter är närvarande, skulle jag anhålla om upplysning, rör.de
rätta förståndet utaf den af Etsk. föreslagna nej-propos:n. Det heter
nu; ”Vinner nej, anses R. St. — — — — och således att
contraproposm i enlighet härmed skall i underdånighet framställas.
” Jag kan ej fatta hvad som menas med en contra-propos.
framställd till Konungen, eller att man i en voter.propos. skulle
slutligen komma ali votera om en contrapropos. och i afseende på
hvad? Jag utber mig närmare upplysning härom, i annat fall
mäste jag begära återremiss häraf.
Frih. Cederström, Jacob: Grundlagen förutsätter, då
Ständerne hos Konungen anmäla förslag till ändring i civillagen,
men Konungen icke godkänner desamma i sina detaljer, ehuruväl
ändringarne på grund af R. St:s framställningar kunna anses
behöflige, ait contrapropos. af Konungen lemnäs. Termen i grundlagen
är icke densamma vice versa för Ständerne, då de vilja göra
ändring uti en Konungens propos. Ordet contrapropos. är således
icke rikligt utan bör i stället insättas, att anmälan göres
om det slut, hvaruti Stånden i afseende på den ifrågavarande
propos. stannat.
Gr. Frölich, David: Den af Frih. Palmstjerna gjorda anmärkningen
kan visserligen icke underkännas, men den rörer endast
redactionen. Ordet proposition har visserligen blifvit en tecknisk
term på en framställning, gjord af Konungen, men det kan
dock icke nekas, alt lili ordet proposition, brukadt i allmänhet,
ligger äfven begreppet om en framställning, gjord ifrån hvilken
annan som helsi. Nu upplyses, hvad detta förslag till voter.propos.
beträffar, att det har af de öfriga Stånden blifvit antaget;
och då det icke kan fela, att i den slutligen afgående und. skrif—
velsen till Konungen, sådana ordalag blifva valde, som äro i allo
lämplige, (hvarom Exp.Utsk. icke lärer underlåta att draga försorg),
så hemställer jag, om vi ej kunde slippa återremiss i och
för detta ord, helst man icke kan misstaga sig om meningen.
Frih. Cederström: Att verkställa någon jemkning i redactionen
efter en i förstärkt Utsk. gjord votering, på grund af en
justerad contrapropos, går ej an, ty expeditionen skall ordagrant
innehålla den segrande meningen af proposm, eljest blir expeditionen
falsk, och med en sådan lärer ej Exp.Utsk. inkomma; men
man behöfver icke någon återremiss för att borttaga den icke
Deli 26 Mars e. m.
485
egentliga termen contrapropos., ty R. St:s skrifvelse innehåller endast
Ständernes beslut och dermed punkt. Om denna skrifvelse
skulle komma att innehålla det alternativ, som R. o. Ad. föreslagit,
eller del BondeSt. beslutat, det kommer voteringen alt
afgöra.
Frih. Palmstjerna: Jag har 1111 blifvit upplyst om rätta
förståndet af ordet contrapropos.; att dermed menas lagförslag; och
önskar derföre, att della sednare ord må sältas i st. f. det förra.
Måhända torde Hr Ridd.secrel. kunna upplysa huru de öfriga
Stånden i denna fråga beslutat.
Underl. Ri dd.secret. tillkännagaf, att prot.utdr. rönde pröfningen
af LagUtsk:s mern. N:o 79 ankommit endast från Välloll.
BorgareSt., som godkänt voter.propos:ne och i öfrigt lagt mera. till
handlingarne.
Hr von Hartmansdorff: Man ser visserligen hvad som
menas, men jag erkänner, alt Frih. Palmstjernas anmärkning år
riktig. Hellre än att R. 0. Ad. nu genast skulle göra en förändring,
hvarigenom vårt beslut kunde blifva olika med de öfriga
Ståndens, hemställer jag vördsamt, att R. o. Ad. mätte återremittera
denna del af betänk., på det alt riktigare ordalag måtte
af Utsk. begagnas, och derigenom sjelfva voter.propos:n varda
oklanderlig.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R o. Ad. an
såge
de' emot Utsk:s förslag lill voter.propos. gjorde anmärkmr föranleda
till detsammas återremitterande.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo LagUlsk:s d. 10 och 17 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 82, i anledn. af väckte motioner om förändring
af lagens sladganden, ronde teslamentsfrihelen och gåfva
med varm hand.
IIr von Hartmansdorff, Au g.: Denna fråga förhåller sig
ungefär i omvändt förhållande på samma sätt, som den ronde
R. 0. Ad:s arfsrätt. Här har Utsk. föreslagit, att den testamentsrätt,
som för närvarande gäller för stadsboer, skulle upphäfvas och
förändras, i likhet med den, som gäller för landet. Jag skulle anse
lämplig!, alt R. 0. Ad., hvars testamentsrätt icke är underkastad
stadslag, ulan grundar sig på privilegier, ej måtte afgöra denna
fråga, förrän Preste- och BorgareSkn deröfver beslutat. Af
det förstnämnda Ståndet lärer saken vara återremitterad. Huru
den blifvit behandlad af BorgareSt. känner jag icke, men del synes,
alt reservanten IIr Thorn, som tillhör nyssnämnde Stånd,
haft sina betänkligheter vid antagandet; likaså Hrr Billström och
Lagergre!). Afven 2:ne ledamöter af PresteSt. hafva reserverat
sig deremot. Jag anhåller, att dessa reservationer måtte få uppläsas,
på det att R. 0. Ad. deraf må hafva anledn. att pröfva om
icke under sakens nuvar. förhållande det vore skäl att äfven härifrån
återförvisa betänk.
Den 26 Mars e m.
Till följd häraf blefvo de vid Utsk:s betänk, fogade reservationer
nu uppläste.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag tror, att det af
R. o. Ad. skulle vara illa betänkt, föga öfverensstämmande med
billigheten och de grundsatser R. o. Ad. nyligen sjelf antagit och
yrkat, om i detta ärende R. o. Ad. skulle fatta beslut till ändring
af gällande lag, innan Ständet visste, icke allenast, att ett
sådant beslut ägde bifall af det vid denna riksdag församlade
BorgareSt., ulan äfven moralisk öfvertygelse vunnits, så vidt en sådan
kan ernås, att detsamma gillades af nämnde Stånds hemmavarande
committenter; hvarföre jag instämmer med Hr von Hartmansdorff
i yrkandet, att R. o. Ad. måtte återremittera detta
lagförslag.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos., förklarade R. o. Ad. sig anse de emot LagUtsk:s helänk.
N:o 82 gjorde anmärkn:r föranleda till återremiss.
Ånyo föredrogs LagUtsk:s d. 12 och 17 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 86, i anledn. af gjorde anmärkmr vid Utsk:s betänk.
N:o 18 öfver väckt motion om ändringar i ansvarighetslagen
för Statsrådets ledamöter.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att få veta
huru de öfrige Stånden beslutat öfver denna fråga, i händelse
prol.utdr. derom hitkommit.
Underh Ridd.secret. tillkännagaf, att någon underrättelse
om Hederv. BondeShs beslut, rör:de LagUtsk:s utlåt. N:o 86, ännu
icke erhållits; men att, enligt ankomne prot.utdr., Högv. PresteSt.
beslutat, ”att, med ogillande af de hufvudsakliga utaf Utsk.
i betänk. N:o 18 föreslagne och i Utlåt. N:o 86 till en del vidhållne
förändringar i ansvarighetslagen för Statsrådets ledamöter,
förklara, att äfven de mindre rättelser, hvilka Utsk. i redactionen
af vissa §§ föreslagit, icke äro af den vigt, alt de böra lill omskrifning
och omtryckning af ansvarighetslagen föranleda, utan
ansåg frågan i sin helhet hafva förfallit”; och deremot Välloll.
BorgareSt.: ”1:0 i afseende på rubriken samt 1, 2 och 3 §§ 1 och
3 mom. i 5 § samt 6 och 10 § af Ulsk:s förslag till ansvarighetslag,
jemte 7 §, utom i fråga om rätta platsen för det deri
förekommande ordet bevisligen, äfvensom 8 § 1 morn., hade lagt
utlåt. N:o 86 till handlingarne; 2:o vidkommande frågorne om
indelning af lagens ingress i §§, i st. f. ordet bevisligen i 7 §
och 8 § 2 mora., äfvensom ett inom R. o. Ad. uppgifvet särskildt
förslag till ansvarighetslag, hade, med godkännande af utlåt. N:o
86, lagt detsamma i denna del till handlingarne; 3:o i fråga om
det af Utsk. föreslagna tillägg till 4 § hade bifallit utlåt. N:o 86;
och i öfrigt vidblifvit sitt i detta ärende fattade beslut samt lagt
betänk. N:o 18 och utlåt. N:o 86 lill handlingarne”.
Hr von Hartmansdorff: När LagUtsk:s betänk. N:o 18,
ang:de detta ämne föredrogs, så fastades Ståndets uppmärksamhet
Den 2G Mars e. m.
4S7
på de nya förslagen, särdeles genom reservationer af Gr. Mörner,
Hrr Lagergren, Eklund och Knös m. fl. Atskillige ledamöter inom
detta Stånd gjorde en mängd anmärkmr dervid, och öfverläggningen
derom upptog, om jag rätt minnes, en hel dag. Nu
har Utsk. återkommit och till en del rättat något, men vidhållit
annat. Jag vill ej trötta R. o. Ad. med anmärkningarnes upprepande,
särdeles som de finnas korteligen upptagne i början af
förevar, betänk. N:o 86. Pä grund af de skäl, som förut anförts
samt enär PresteSt. afslagit all förändring, hemställer jag vördsamt,
alt jemväl R. o. Ad. måtte ogilla de föreslagne förändringarne,
vare sig i betänk. N:o 18 eller 86, och besluta att lagen
skall förblifva oförändrad.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade afslå de medelst LagUtsk:s betänk. N:o 18, och utlåt.
N:o 86 föreslagna förändringar i ansvarighetslagen för Statsrådets
ledamöter.
Ropades ja.
Vid föredragning af StatsUtsk:s den 15 och 17 dennes på
bordet lagda mern. N:o 236, i anledn. af skiljaklige beslut i frågan
om Commissarien Törnemans och Revisorn Nyströms bibehållande
af sine löner vid contoret för allmänna magasinsärendernes
utredning, yttrade sig:
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då det var jag, som begärde
detta betänk, på bordet för andra gången, för att inhemta
närmare upplysning om det förhållande, som i reservationen är
anfördt; så får jag nu äran nämna, att, sedan jag fått veta att
betänk, i sitt förevarande skick blifvit godkändt både af Presleoch
RorgareStrn, eller af de begge Stånd, som tillförne återremitterat
frågan, anser jag det vara utan ändamål alt göra några
erinringar dervid.
StatsUtsk:s mein. N:o 236 blef, uppå härefter framställd propos.
, af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allm. Resv.- o. Ekon.Utsk:ns d.
15 och 17 dennes på bordet lagda utlåt. N;o 54, ang:de väckt
fråga om sättet för båtsmäns fortskaffaude till och från tjenstgöringsorterne.
Gr. von Platen, Raltzar: Jag vill icke länge upptaga
R. o. Ad:s tid med utveckling af hvad troligen förut synes vara
tydligt för de fleste af Riddarhusets medlemmar, eller olämpligheten
alt i fråga om fortskaffning ifrån ort lill annan sälta båtsmännen
i samma calhegori som infanteriet, till hvars yrke det
egentligen hörer att kunna marschera. Under hänvisning hufvudsakligen
till Hr Råfelts reservation, anhåller jag, att R. o. Ad. måtte afslå
detta betänk. Upplysningsvis ber jag att få nämna, att lill min
kännedom inkommit, att de 3:ne öfrige Stånden redan afslagit
detsamma.
4SS
Den 26 Mars e. ra.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer i den siste talarens
begäran om afslag å betänk. Båtsmännen äro försedde med
utredningspersedlar, som ovillkorligen mäste forslas, ty de kunna
icke bäras; men så förhåller det sig icke med soldaten. Det är ett
rent oförstånd i begreppet att säga, det båtsmännen skola tåga.
Trossen blir lika vidlyftig, vare sig de åka eller icke.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
behagade alsia Stats- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utskms utlåt.
iS:o 54.
Ropades ja.
Ånyo föredrogs Stals- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d.
15 och 17 dennes på bordet lagda utlät. K:o 68, i anledn. af
väckt fråga om en normalskolas inrättande i Stockholm för fruntimmersundervisningen.
Hr Lagergren, Anders: Vid riksdagens början sökte jag
alt fästa såväl R. o. Ad:s som de öfriga Ståndens uppmärksamhet
på en, som mig tyckes, betydlig brist i afseende på undervisningsväsendet
inom vårt fädernesland. Denna brist bestod deruti, efter
mitt förmenande, all eu del af det uppväxande slägtel 1cmnades
handlöst åt vindkastet af en fluetuerande opinion i undervisningsväg,
nemi. döllrarne af de classer, hvilka vi i allmänhet
kalla de bildade. Det är visserligen sant, att i värt fädernesland
slaten om dessa medborgarinnors uppfostran icke tagit den minsta
vård, jag kan säga, icke den minsta kännedom. Det är öfved
sant, att i flera Europas länder förhållandet varit och är likaledes
sådant; men det är också säkert, alt uti andra är förhållandet
helt annorlunda. Om nu i allmänhet denna vigtiga sak
sålunda blifvit förbisedd, är det väl icke sagdt att man ytterligare
bör framgå på denna oriktiga buna. Utskm hafva äfven med
gifvil
ämnets vigt, de hafva t. o m. i sitt tal om motionen erkänt
sanningen af hvad den innehåller, men besynnerligt nog,
kommit lill ett resultat, som helt och hållet motstrider densamma.
Till bevis derför vill jag endast anföra några af Ulskms egna yttranden.
Det säges, alt man gerna kan medgifva riktigheten af
hvad motionären anfört, utan ali derföre öfvervägande skäl vore
för hand för nödvändigheten och behörigheten af Statens directa
deltagande i qvinnouppfoslran. Det var icke ett litel medgifvande,
som Ulsk:n här gjort, att öfvervägande skäl icke äro för
hand för Statens directa deltagande i detta hänseende. Sorn
det första svaga skäl härföre säges, alt det varit ett uråldrigt
förhållande, ali qvinnans uppfostran ansetts endast såsom en enskild
familjangelägenhet, utan att Staten haft rätt att deri inblanda
sig. Det kan visserligen vara riktigt, att Staten icke har rätt
att tvinga någon att ingå i en sådan skola, men Staten har likvisst
en förbindelse alt säga, att så, och icke på annat bör en
förnuftig qvinnouppfoslran göras. För öfrigt vill jag ingalunda att
Staten skall gå så långt att åstadkomma något tvång, eller att
in
-
Dfen 26 Mars e. ni.
489
in Irania sä djupt i (Väga om qvinnouppfoslran, som då fråga är
om gossen eller mannen, utan endast alt uttala en åsigt, att
icke denna uppfostran bl ifver förvänd. Skälet ytterligare, hvarför
en sådan anstalt ifrån Statens sida icke skulle vara behöflig, ulan
snart sagdt skadlig, hemtas derifrån, alt qvinnans spher är helt
annan än mannens, som är obegränsad, hvaremot hennes är afskild,
obemärkt och inskränkt inom det husliga lifvets trånga
gränser. Detta vill jag visserligen icke neka, tvertom har jag i
min motion medgifvit, att den bör så betraktas; men då det städse
visat sig, att, om äfven Utskins åsigter gillas, man icke kan tränga
tillbaka qvinnans uppfostran inom ensamt det husliga lifvet,
och om än detta lyckats, man likaledes funnit, att i allmänhet
mödrarne hvarken haft tid eller kunskaper eller skicklighet alt i
allo befatta sig med sina döttrars uppfostran; så är det ett besynnerligt
skäl af Utsk:n att laga det för bildande äfen anstalt, som
ungefärligen afser bildande af elever, men för alt bilda elever är
det nödigt att man har clever. Tredje skälet, sorn Utskm hemta
för sitt afstyrkande, är det, att om Staten komme alt ^organisera
en sådan skola, skulle den hafva en sådan stadga och fasthet att,
som Utskm uttrycka sig, den blefve oböjlig och saknade den mjukhet,
som flickans behandling fordrar. Hurudana skolor Utskin skulle
vilja hafva för fruntimmersundervisningen är svårt att förstå,
ty jag kan ej föreställa mig, att en privatånstalt, som saknar allt
stöd och sammanhang, der ingen stadga och fasthet finnes, kan
äga bestånd; åtminstone har jag, under den tid jag sysselsatt mig
med denna undervisning, funnit, att just den stadga och fasthet
en sådan undervisningsanstalt, äfven som privat lyckats ernå, bidragit
till de goda följder, som den möjligen kunnat' utveckla.
Det medgifves gerna, att en frttntimmersundervisniugsanslalt, som
af Staten bekostas och underhålles, icke kan hafva samma slags
organisation som en sådan för gossar; den hör visserligen icke i
allt vara så offentlig söm denna sednare; lärare oell lärarinnor
böra icke tillsättas efter samma slags befordringslagar; elevernas
vård, om jag skall begagna Utskins term, bör också vara något
mjukare än hvad sorn behöfver iaktagas med gossar, lärosalarné
böra icke vara så öppna som goss-skölan; men allt detta kan visserligen
Staten ordna likaväl som den privata anstalten, sorn dock
aldrig kan hoppas att i samma maximer, grundsatser och tillämplighet
uthälla öfver 20 år, då deremot Statens vidhåller sina under
flere århundraden. Dermed är dock ingalunda sagdt, att skolan
skall blifva elt petrificat, att icke den skulle kunna undergå
de förändringar, som bildningens framsteg under tidernas lopp påkalla.
Vi se huru våra goss-skolor undergå betydliga förändringar;
hvarföre skulle icke flickskolorna kunna undergå de modificationer,
som förändrade tidsförhållanden påkalla? Sista skälet, hvarför
Utskin icke vilja hafva en sådan anstalt, är, som de uttrycka
sig, ”att man icke är rätt ense om svaret på de vigtiga frågorna
hvad, huru mycket och huru flickan bör lära”. Om detta skulle
vara egentliga skälet, hvarför en sådan inrättning icke skulle kun8
H. 62
490
Den 2(1 Mars e. m.
na komma till stånd, så frågar jag eder, mine Hrr, huru man
svarat på den framställningen: hvad, huru mycket och huru våra'
gossar och ynglingar skola lära? Om samma skäl skola gälla i detta
sednare afseende, så skulle hela undervisningsverket i Sverige
småningom raseras. Vi vete hvilken Ullig strid det är mellan
nya och gamla systemet, och huruledes man ännu, oaktadt alla
directioner och comitéer, icke kunnat bestämma delta hvad. och
detta huru; men bör väl derföre staten, undertiden och intilldess
tvisten blifvit sliten, göra ingenting? Utsk:n gå så långt att de
påstå, att det vore ett vådligt åtagande om Staten grundläde en
sådan skola, och kalla det ett experimenterande. På det sättet
skulle jag anse all undervisning vara ett experimenterande; och
då striden om sådana nya förelag är sä Ullig som här, så frågas,
hvarföre det skulle vara mera vådligt ätt undervisa fruntimmer
än gossar. Det finnes intet rimligt skäl för den satsen; och slutligen,
mine Hrr, nog är det underligt, alt man vill att Staten
skall bekosta folkskolor, der både gossar och flickor undervisas,
men så snart det blir fråga om något mera än läsa och skrifva,—
dä behöfver Staten icke göra någonting, och skaff icke en gäng
gifva en vink om huru mycket som behöfver läras! Utskm hafva
förebrått motionären, att han ej afgrfvit andra upplysningar än
blott en uppgift å det nödiga antalet lärare och lärarinnor, samt
endast den allmänna föreskrift, att skolan har till sitt åliggande
elevemes ändamålsenliga uppfostran och undervisning. Jag trodde,
att man icke borde fördjupa sig i specialiteter; jag är öfvérlygad
derom, att Utsk:n gjort ganska rätt om de försökt att fylla den
bristen genom framläggande a( ett mera utveckladl förslag. Jag
anser, att om R. Sl. bifalla medlen, lillkännagifvande sin önskan
att en sådan inrättning malte uppkomma, så tillhörer det Konungens
regering att utveckla och sanctionera planen, men ingalunda
en folkförsamling, -bestående af nära 1000 ledamöter. Det hade
visserligen icke varit konstigt att ingå reit så beskaffad t detaljeringsförslag
för den som tagit närmare kännedom om behandlingen af
en sådan sak, men jag ansåg sådant mindre lillständigt, och vid
detta tillfälle obehötligt. Man har emedlertid i vårt samhälle,
ensamt och allenast uteslutit qvinnan ifrån all vård och uppfostran
ifrån Statens sida, under det man likvisst galt så långt, att
man anlagt inrättningar för uppfostran, om jag så får uttrycka
mig, af andra varelser än menniskor; men för den ena delen af
vårt menniskoslägte, för qvinnan, vill man göra ingenting och
ursäktar sig för underlåtenheten häruti dermed, att hon tillhörer
ensamt familjen. Pä dessa i korthet framställda grunder vägar,
jag anhålla om afslag å detta betänk.
Frih. Gederström, Jacob: Jag hembär min tacksamhet till
motionären, som väckt fråga i ett ämne, hvilket icke, sa vid t jag
vet, utgjort föremål för Ständers pröfning, ehuru Landträntmästaren
Ihre, i anledning af sin, redan för flere år sedan ifrån trycket
utgifna ganska förtjenstfulla afhandling: ”Försök att vindicera
qvinnans rätt lill allmän uppfostran,” bort förr vinna den till
-
Ben 26 Mars e. m.
401
fredsställelsen att, finna frågan utgöra föremål för R. St:s pröfning.
Denna qvinnans räll lill allmän uppfostran*, är lika helig och för
samhället vigtig som mannens; vi inrälte här för den sednares
hildning, niora skolor, gymnasier och academier, instiluter till
vinnande af technisk färdighet i de särskilda yrkena, under det
för qvinnan göres platt intet, ehuru i arbetsväg för henne fordras
lika mycken technisk kunskap som för mannen. Ar sådan t
förståndigt tänkt, är det förståndigt handladt, att stöta ifrån sig
en sådan väckt fråga, der hela beloppet af hvad som äskas lill
afhjelpande af denna brist i vårt undervisningsväsende, är 3000
r:dr, att frånstöta sig, säger jag, under sken af att det vore vådligt
alt skaffa en sådan anstalt och beträda en sådan bana? Jag
kan icke annat än för min del helt och hållet ogilla Ulsk:ns sätt
alt argumentera. Enär man erkänner riktigheten af motionärens
framställning, så mäste man ock för consequensens skull erkänna,
ali eli obetydligt anslag endast blifvit begärdt för alt fä saken i
gång, och jag håller motionären ytterligare räkning för ringheten
deraf, emedan jag är fullt öfvertygad alt resultatet af detta
anslag skall inom några få år ådagalägga nyttan, och efter högst
tvä eller tre riksdagar Ständerna komma derhän att allmänt finna
bchofvet af lieie sådane anstalter sami skolinrättningar på skilda
orter i riket, hvarigenom visserligen den dertill behöfliga anslagssumman
småningom kommer alt ökas, men hvarigenom också å
andra sidan Statens inkomster i större mån skola komma alt föröka
sig, till följd af den högre konstfärdighet, som af personer,
utlärde i sådane undervisningsanstalter, kan och skall gifvas de
fabrikater, söm i landet framalstras, den större förmåga alt vårda
sig och sitt hus såsom blifvande mor och maka, som qvinnan
skulle förvärfva, istället för att, som nu sker, till det mesta öfva
sig i de mera behagliga konsterna af musik, dans och litet pladder
på främmande språk. Jag begär Hr Gr. o. Landtnäs propos.
till afslag ä betänk., under yrkande derjemte om bifall till motionärens
framställning om ett anslag af 3000 r:dr för ifrägavar.
ändamål.
Frih. Palmstjerna, JNils Fredr.: Afven jag förenar mig
i den anhållan, som de begge föreg;de talarne framställt, och föreslår,
att Ståndet mätte besluta afslag å de förenade Utsk;ns betänk.
och bifall till motionen. Jag har icke mera än Hr Lagergren
funnit mig öfvertygad af Utskms, jag får lof att säga, i nog
egna uttryck, framställda skäl emot den nämnda motionen. Jag
tror, alt hvad som bäst talar för densamma, och hvad som skulle
rättfärdiga ett vida större anslag än det begärda, är det kända
factum, att redan i en följd af är enskilda inrättningar bildat sig
utan Statens medverkan, under namn af pensioner, skolor o. s. v.,
för uppfostran af flickor; äfvensom det är ett factum, att i mera
välmående slägter antagas särskilda lärarinnor. Det är således
numera icke möjligt att i de classer, som äga anspråk på större
bildning, inskränka qvinnans uppfostran endast lill den moderliga
åtgärden. Annat behöfves; och i andra Stater sker för qvinnans
492
Den 26 Mars e. m.
uppfostran ganska mycket. Jag har lillbragt större delen af min
lefnad i ett land, hvarest på Statens räkning, eller den regerande
familjens enskilda bekostnad, tusendetals, jag kan säga tio tusendetals,
flickor uppfödas. Skall det sednare antalet gälla, börjag
tillägga, alt många uppfödas på särskilda corporationers eller städers
bekostnad; m. e. o. antalet af flickor, som i skolor inom
Ryssland uppfostras, är ofantligt. Jag vill icke antaga, att ett
dylikt förhållande bör tillämpas på Sverige; jag lyckönskar det
land, der pluraliteten af flickor uppfödas af sina mödrar och der
de, under dessas egna ögon, erhålla undervisning af lärarinnor;
men erfarenheten har tillräckligen ådagalagt, att sådant icke alltid
kan låta sig göra. Någon början torde derföre vara af nöden
att göra, äfven här i Sverige, till beredande af tillgång på lärarinnor,
som för skicklighet i sitt ansvarsfulla värf kunde lemna
någon borgen. Jag tror, att motionen åsyftar en sådan början,
och tillstyrker således afslag å betänk., under yrkande af bifall
till Hr Lagergrens framställning.
Frih. Hermelin, Äng. Söderling: Motionären har på
ett så förtjenstfull t salt upptagit de anmärkn:r, som 5Jlsk:n gjort
mot hans förslag, och desamma besvarat, så att för mig återstår
ingenting egentligt af vigt att dervid tillägga. Jag vill likväl fästa
mig vid ett uttryck, som Uisk:n fällt i delta sill utlåtande,
att nemi. Statens inblandning i qvinnans bildning vore vådlig,
och att man derigenom beträdde experimenternes fält. Jag skulle
tro, att i ett land, der folket ifrån århundraden tillbaka njutit
civilisationens och upplysningens frukter, undervisningen för
qvinnokönet icke borde kallas ett experimentalfält, utan tvertom
vara mycket kändt och ingalunda främmande för den allmänna
omvårdnaden.
Se vi till förhållandet i andra länder i detta hänseende, så
utgör qvinnouppfostran föremål för Statens omsorger; i Frankrike
t. cx. finues en lag, som stadgar, att den qvinna, som vill
inrätta en pensionsanstall för flickor, skall skaffa sig tillståndsbref
dertill af vederbörande myndighet, hvarförutan äfven Statens
medel i stor scala för qvinnobildning användas. Det torde vara
bekant för något hvar af medlemmarne inom della Hus, ali Riddare
af Hederslegionen, som äga döttrar, för dem erhålla fri undervisning
på Statens bekostnad. I Schweitz finnas äfven uppfostringsanstalter,
hvarifrån utgå lärarinnor lill Europas särskilda
länder. I Leipzig förefinnes äfven en undervisningsanstalt för
flickor af utmärkt värde. Dessa exempel, ehuru fä, torde dock
visa, att äfven qvinnouppfostran utgör ett värdigt föremål för Statens
omvårdnad, hvarföre jag, lika med föregående talare, yrkar
afslag pä betänk, och bifall till Hr Lagergrens motion.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Jag anhåller vördsamt
att af Hr Ridd.secret. blifva upplyst om huru de öfriga Stånden
afgjort denna fråga, i händelse prot.utdr. derom ankommit, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, läcktes låta mig återfå ordet.
Undert. Ridd.secret. lillkännagaf, att prot.utdr. i ämnet
Den 26 Mars e. m.
493
ankommit endast från Borgare- och BondeSt:n, och att dessa
Stånd hade bifallit Utsk:ns utlåt.
Hr von Troil: Om jag icke alltför mycket missminner mig,
var jag inom de förenade Utsk:n den ende, som yttrade mig lill
bifall för Hr Lagergrens motion; men mötte dervid så mycket
motstånd, att jag, inseende omöjligheten att kunna genomdrifva
min åsigt af ämnet, ej ansåg mödan värdi att genom någon särskild
reservation söka göra densamma gällande. ■ Jag kan emedlertid
icke annat än med liflig glädje erfara de sympathier, som
frågan inom detta Stånd synes vinna och anser högst billigt att,
dä Staten bekostar ynglingarnes undervisning vid flerfaldiga läroverk,
då derjemte redan så mycket af Statens medel blifvit anslagne
för folkskolor, och då, som vi veta, fråga ännu hvilar hos
Stats- och Bevilln.Ulskm derom, att en ganska stor del af den
allmänna bevillningen må särskildt afsättas för sistnämnde ändamål,
att, under sådana förhållanden, säger jag, en sä ringa summa,
som den motionären begärt, måtte för det uppgifna vackra
och stora ändamålet af Ständerne beviljas. Lika med llr Lagergren
tror jag det vara af högsta vigt, att en sådan uppfostringsanstalt
på Statens bekostnad inrättas, icke i allmänhet för qvinnans
husliga uppfostran, som icke mer för att bilda lärarinnor,
hvilka sedermera kunde tillhandagå såväl inom allmänna undervisningsanstalter,
sorn i de privata familjerna.
Anledningen hvarför denna fråga inom Utsk:n väckt så
mycket motstånd, later lätt förklara sig; den igenfinnes deruti,
att man ansåg att det egentligen var de högre samhällsclasserne,
som voro i behof af sådane lärarinnor, och alt således den oginhet,
om jag så får säga, som råder hos den lägre folkclassen mot
den högre, vållade ali man icke ville bevilja allmänt bidrag för
eli ändamål, hvaraf de sednare skulle skörda den största, om ej
enda vinsten. Då emedlertid, enligt hvad upplyst blifvit, betänk,
ännu ej är bifallet af mera än tvenne Stånd, instämmer jag på
det högsta i de yttranden, som ronde detta ämne hittills blifvit
afgifna, under anhållan derjemte, att, som jag hoppas, det R. o.
Ad. med afslag å de förenade Utsk:ns betänk, bifaller Hr Lagergrens
motion, prot.uldr. derom måtte meddelas PresteSt., med
inbjudning att sig derutinnan med B. o. Ad. förena.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Ehuru ej någon reservation
af mig (innes förevarande betänk, bifogad, instämmer jag
likväl helt och hållet i hvad Hr Lagergren yttrat; och då lian
så väl utvecklat de skäl, hvarpå han slöder sin mening, att allt
vidare ordande derom är alldeles öfverflödigt, så mycket mer som
ingen deremot gjort det ringaste motstånd, eller någon invändning
mot angelägenheten af en anstalt för bildande af lärarinnor,
skall jag, enär icke något förslag till ordalydelse af det beslut,
som R. o. Ad. kommer att i frågan fatta, blifvit uppgifvet,
inskränka mig att föreslå följande redaclion: ali R. o. Ad. beviljar
ett anslag af 3000 r:dr årligen till inrättande af en normalskola
för lärarinnor lill fruntimmers undervisning.
494
Den 2G Mars e. m.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag instämmer med de
talare, som yrkat bifall till Hr Lagergrens motion, och vill blott
tillägga, att den man, som här i Stockholm först yrkade bildandet
af en allmän undervisningsanstalt för flickor, var ingen annan
än framlidne Ärkebiskop Wallin, som genom sin långvariga,
presterliga tjenstgöring inom hufvudsladen, nogsamt erfarit hvad
som fattades i den q vinliga uppfostran. 1 afseende på Frih. Palmstjernas
förslag,.att den summa, som är i fråga, skulle användas
lill en normalskola för lärarinnor, så torde hans mening dermed
hafva varit, att skolan borde egentligen åsyfta alt bilda lärarinnor,
att vara, så till sågandes ett seminarium för qvinlig undervisning.
För att vara sådan, måste skolan tillika gifva undervisning
ät harn, ty man lärer sig icke att blifva en skicklig undervisare,
med mindre man har tillfälle alt i en skola erfara svårigheterna
dervid och sättet alt dem öfvervinna. Jag anser Hr
Lagergrens förslag, sådant det är i betänk, uppgifvet, vara det
rätta, såsom dels gifvande ät flickorna en tjenlig undervisning,
dels bildande lärarinnor, samt bestämmande deras prof och betyg,
sä till kunskaper, som undervisningsförmåga, hvilket allt sammanhänger
med hvartannat och hörer till en fullständig inrättning i
detta hänseende. Man kan säga, att summan är för ringa; men
det är godt att till en början få något. Hufvudsaken är anställa
inrättningen riktigt alltifrån första begynnelsen, så att hon ej
mätte få en skef riktning, och ändamålet derigenom förfelas.
Jag tror det således vore tillräckligt om R. o. Ad., med afslag
ä Utskms betänk., helt enkelt bi tolle Hr Lagergrens motion Men
vill man närmare uttrycka sig, så vore det väl nödigt altanvända
samma ordalag som motionären begagnat.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: För en sådan anstalt,
som den Hr von Hartmansdorff ansett böra inrättas, är en summa
af 3000 r:dr sä otillräcklig, att dermed ingenting skulle kunna
åstadkommas, som vore ändamålsenligt, annorlunda än i en
så liten scala, alt nyttan deraf blefve alldeles för inskränkt. Hvad
sorn under nuvarande förhållanden är angelägnast hos oss, anser
jag vara bildandet af lärarinnor. Inrättande af en normalskola för
undervisning i allmänhet torde ännu vara en uppgift, som blir
ganska svår att lösa, helst den uppfostran, som fruntimmer erfordra,
vanligen är olika, allt efter dea ställning i samhället, som
den flicka, som uppfostras, skall komma alt intaga. Qvinnan egnar
sig vanligast icke från början åt något visst bestämdt yrke;
helt annat är förhållandet med mannen, och en normalskola för
allmän fruntimmersbildning med ett anslag af 3000 r:dr skulle
blifva alltför inskränkt. Något behof deraf kan jag icke eller
inse vara för handen, som icke mera för bildande af lärarinnor
för det uppväxande qvinnokönet. Det är visserligen sant, att lärarinnor
icke kunna bildas utan elever; men i händelse R. St.
fästa sig vid det angelägnaste ändamålet, bildandet af lärarinnor,
så torde det sedermera bli Konungens omsorg att anbefalla organisationen
af dessa skolor och villkoren derför, pä sätt Korum
-
Den 20 Mars e. m.
495
gen finner lämpligast uppfylla ändamålet, utan alt Ständerne
behöfva ingå i detaljer. Det förslag till redaclion af R. o. Ad:s
beslut, som jag föreslagit, har afsell hvad jag, och måhända de
fleste antaga vara det angelägnaste, hvaremot tankarne om angelägenheten
af en normalskola för fruntimmers bildande äro ganska
mycket delape. Jag har föreslagit ordalagen, på sätt jag trott
ändamålet lättast skulle kunna uppnås, förutsättande att denna
anstalt skulle besökas af fruntimmerselever, som äfven kunde erlägga
någon årlig betalning, och derigenom bidraga lill underhäll
af anstalten. Anslaget är visserligen iinga, men del torde
likväl någorlunda kunna uppfylla sitt ändamål i hufvudstaden,
bättre än om intet anslag funnes. I alla fall blir Konungens
uppmärksamhet fästad på detta angelägna ändamål, och inrättningen
torde sålunda kunna småningom utveckla sig till något
bättre.
Frih. Cederström: Lika med Hr von Hartmansdorff anser
jag nödvändigt att, för bildande af lärarinnor, lärjungar böra finnas.
Det är utom all fråga, alf det begärda anslaget är ganska
ringa; men jag ber att få fästa uppmärksamheten derpå, alt i
samma stund som R. St. bifallit detta anslag och sålunda*erkänt
sin skyldighet all tillse det goda ändamålet, så möler icke eller,
efter min öfvertygelse, något hinder, ali för elevers intagande i
skolan, stadga villkor, hvarigenom de till en del komma att bidraga
lill fyllande af de behof, sorn för skolans utvidgande erfordras.
Hr Lagergren: För min del kan jag omöjligen fatta skillnaden
mellan Frih. Palmstjernas och Hr von Hartmansdorffs åsigter,
ty begge desse Herrar vilja att undervisningsanstalten skall
vara ämnad för bildande af lärarinnor, men för detta ändamål
behöfves naturligtvis barn i skolan, som skola bildas. Beträffande
läroböckers författande för ändamålet, så torde dertill icke så
mycket åtgå af anslaget, ty då meningen är att anstalten skulle
vara för de bildade classernes döttrar, så är det gifvet att de
skulle något betala för undervisningen, och denna betalning öka
skolans fond till utg fters bestridande. Jag anhåller att R. o. Ad.
ville afslå betänk, och bifalla motionen.
Dä nu öfverläggnihgen unsågs vara fulländad, yttrade H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm., att alla de ledamöter, som afgifvit yttranden
i ämnet, hade yrkat afslag å litslens utlåt, och att det ifrågavar.
anslaget borde beviljas; men dä Hr von
ledamöter ansett, att Hr Lagergrens motion borde bifallas utan
någon förändring, hade deremot Frih. Palmstjerna, Carl Otto,
trott, att anslaget borde lemnäs till inrättande af en skola för
lärarinnor i frunlimmersundervisningen. H. Ex. ansåge sig först
böra framställa propos. å Hr von Hartmansdorffs förslag och finge
fördenskull hemställa, om R. o1. Ad. behagade afslå Stats- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ns utlåt, samt, med bifall till den af
Hr Lagergren väckta motion, bevilja ett årligt anslag af 3000 r:dr
486
Den 26 Mars e. m.
b:co till inrättande af en normalskola i Stockholm för fruntimmersundervisuingen.
Ropades starka ja, blandade med några nej, hvarpå II. Ex.
förklarade, att ja härvid varit öfvervägande.
Föredrogs ånyo Stals- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Ulskrns d.
15 och 17 dennes pä bordet lagda utlåt. N:o 73, i anledn. af
väckta frågor om förändring i gntnderne för planpenningars utgörande.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag erkänner visserligen*
att genom det förslag, som Utskrn gjort, bcredes en billigare fördelning
af skyldigheterne mellan stamroten och hjelproten, och
vill derföre icke eller bestrida, att delta betänk, bifalles. Men
jag bör likväl för framtiden, och enär det, utan tvifvel, icke
kommer alf stanna vid denna åtgärd allena, hafva uttryckt den
mening, att de särskilda delarne af roten böra till skyldigheternes
utgörande bidraga i mån af deras hemmantal, såvida icke redan
ifrån början någon särskild lindring blifvit gifven ät stamroten,
derföre att den lemnat soldatslorpet, eller jorden dertill. Jag befarar,
att pä dc liesta ställen är en sådan billighet icke iakttagen,-  och den skall väl någon gång göras gällande.
Frih. Cederström, Jacob: För min del anser jag icke
Utsk:ns förslag leda till det ändamål, som åsyftas. De frivilliga
öfverenskommelse!’, som nu äga rum, kunna icke annorlunda verkställas,
än genom god och fri vilja. Hvad åter här blifvit framstäldt
angule vissa kappar spanmåls utgörande, så kan jag ej an-’
nät än bestrida sådant; ty det skulle bli ganska tryckande på
vissa orter, såsom i Norr- och Westerbotten samt Jemtland m. thor
ter, der säd just icke växer till öfverflöd, att utgifva denna
spanmål. Jag tillstyrker afslag å betänk.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag hörde visserligen
icke fullkomligt hvad Frill. Cederström anförde, men tyckte, att
han talade om verkan häraf för Westerbotten. I anledn. häraf
får jag upplysa, att här alldeles icke är fråga om denna provins,
utan om andra, nemi. Upland, Södermanland, Östergöthland och
Småland, i afseende å 6 i desse län förlagde regementen.
Frih. Cederström: Planpenningar utgöras i alla Sveriges
provinser, der rotar äro af flere hemmansdelar sammanslagne,
och det finnes icke härutinnan något undantag öfver hela Svea
land. Utgöres roten af ett helt mantal, så förfaller naturligtvis
frågan, men om ett mantal blifvit skiftadt i flere delar, så komma
dessa mantalsdelar att utgöra planpenningar till den del deraf,
som är stamrote, d. ä. den som har torpet på sina ägor.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det torde vara allmänt
kändt för hvar och en, som har del i en soldatrote, att mycken
olägenhet uppkommit af hittills gällande, lid efter annan utfärdade
-
Den 26 Mars e. m.
de stadganden, ronde planpenningars utgörande. Det är ganska
uppenbart, att 10| kappar säd är en något för ringa ersättning,
som stamroten erhåller af utrotarne, för det att den förre förser
soldaten med torp af den vanliga beskaffenheten. Nuvarande förhållandets
tillkomst har berott af mångfaldiga omständigheter,
men hufvudsakligen derpå, alt roten fann det vara för sig beqvämare
och fördelaktigare att aflöna med jord än med ökade anslag
i spanmål eller penningar. Likväl har det gamla stadgandet
ronde planpenningars utgörande ursprungligen icke tillkommit
i annan afsigt, än att bestämma en ersättning för den jord
allena, som bestämdes skola af soldaten innehafvas såsom soldattorp.
De sedermera tid efter annan skedde utvidgningar af dessa
torp kunna icke anses vara af dessa planpenningar ersatte,
ehuruväl på många ställen så blifvit dömdt. Sjelfva författningen
af år 1817 är icke klarare, än att man verkligen kunnat gifva
densamma en sådan syftning. Nu har Utsk:n ansett, att detta
förhållande borde rättas; att en författning borde utfärdas, grundad
på de ursprungliga grunderne för beräkningarne af planpenningarne;
att hvad som sedan tillkommit bör lämpas så, alt utrote
ersätter stamroten hvad den sednare verkligen utöfver sitt
åliggande till soldaten afstålt, enär det länder hela roten till
nytta att torpet är större, än det från början varit; samt att
stamroten således icke ensamt bör bära hela tyngden af roteringsbesväret.
Alt en författning bör utfärdas, som är mera bestämd
och klar, torde vara påtagligt för hvar och en, som haft någon
erfarenhet om de tvister, som nu så ofta uppstå emellan stamoch
utrotar, såvida man nemi. verkligen anser, att stamroten bör
erhålla en skälig ersättning för den jord, han till soldattorpet afstålt.
Hvad beträffar den af Hr von Hartmansdorff gjorde anmärkning,
så innehåller Utskins förslag, ”att utrotarne skola med
stamroten, efter hvarderas andel i roten, deltaga i detta knektecontractet
överskjutande roteringsbesvär.” Detta torde vara bättre,
än att ersättningen bestämdes efter hemmantalet. Jag tillstyrker
bifall till Utskins förslag.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Jag är redan af den
siste talaren förekommen och anhåller blott att, på grund af Frih.
Cederströms yttrande, få äran anföra, att, enligt de upplysningar
Utsk:n kunnat förskaffa sig, så är förhållandet just sådant, som
Frih. Tersmeden uppgifvit detsamma, ty på grund af 1812 års
circulärbref hafva redan fyrfaldiga öfverenskommelse!' blifvit träffade,
rör:de planpenningars utgörande, åtminstone vid alla de regementen
Frih. Tersmeden uppräknade. Denna fråga har visseriigen
länge varit föremål för mycken missbelåtenhet å hjelprotarnes
sida, men 1731 års K. resol. anvisar en utväg till rättelses
vinnande, i händelse soldattorp skulle finnas innehålla mera jord,
än knektecontractet bestämde, nemi. deruti, att jorden vid soldatens
afgång kunde åter till stamroten utläggas. Detta förhållande
upphäfves ingalunda genom den föreslagna und. skrifvelscn;
8 H. 63
«s
Den 20 Mars e, m.
tv deri tillst.yrkes endast R. St. att hos K. M. begära den förklaring
af 1817 års bref, ”att, derest i detta hänseende frivilliga
öfverenskommelse!- stam- och utrotarne emellan icke kunde träffas,
berörde qvantum spanmål må anses motsvara den ersättning,
knekteeontracten tillförbinda hjelp- eller utrotar att till stamroten
erlägga för den jord stamroten lill soldattorpet afstår, samt att,
om torpet finnes innehafva jord eller andra förmåner utöfver contractets
föreskrift, och roteintressenterne icke anse utläggning af
jorden och indragning af förmånerne böra verkställas, utrotarne
då skola med stamroten, efter hvarderas andel i roten, deltaga etc.”
Deraf synes äfven, att delta förslag uppfyller allas billiga fordringar.
På grund häraf anhåller jag vördsamt om Hr Gr. o. Landtnäs
[»ropos. på bifall lill betänk.
Öfverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter II.
Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle Statssamt
Allm. Resv.- o. Ekon.Ulsk:ns utlåt. N:o 73.
Ropades starka ja, blandade med några nej, hvarpå II. Ex.
förklarade, alt ja öfverröstat nej.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Det nästa betänk., som
står på listan, angår åtskilliga frågor om förändringar i presterskapets
löneinkomster. Då denna fråga är af beskaffenhet att,
enligt 4 § uti PresleSlis privilegier, kunna anses såsom en detta
Stånd särskildt rörande privilegiifråga; så hemställer jag vördsamt
till det Höglofl. Ståndet, huruvida icke grannlagenheten fordrar,
att R. o. Ad. uppsköte sitt beslut öfver detta betänk, intilldess i
samma ämne prot.utdr. ankommit från PresteSt.
I anledn. häraf hemställde II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om
R. o. Ad. bifölle, att med pröfningen af Allm. Resv. o. Ekon.-  Ulsk:s mern. N:o 134, i anledn. af återremiss af belänk. N:o 109,
ang:de presterskapets löneinkomster m. m., må anstå, intilldess
prot.utdr. om PresteSt:s beslut i detta ämne lill R. o. Ad. ankommit.
Ropades ja.
Föredrogs Hr Nordcnanckars, Fredr. Wilh., den 17 dennes
f. m. på bordet lagda motion, ang:de användandet af Bankens
behållna, ännu icke disponerade vinst.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Sällan har väl in
om
detta Hus en motion blifvit väekt, som, enligt min öfvertygelse,
varit af en mera vådlig beskaffenhet, och, jag vågar säga
det, mera stridande emot sanna statsmannagrundsatser, än
den nu föredragna. Den är af en så mycket farligare beskaffenhet,
som den värde motionären sjelf är lika mycket känd för
sina ädla, rätlsinta och sant. fosterländska åsigter, som för mer
än vanliga kunskaper både i financeläran och statsekonomien. Jag
fruktar derföre, att det förslag, som han framställt, kanske skall
hos en och annan finna mera medhåll, än det säkerligen vunnit
Den 26 Mars e. m.
499
om del ulgålt från en mindre känd personlighet. Jag anser det
derföre vara så mycket angelägnare alt, då denna motion nu kommer
att lill Utsk. remitteras, för min del på det högtidligaste
protestera emot densamma. Jag anser förslaget vara farligt, ej
blott derföre, ali det går ut på alt, om jag så får säga, bortplottra
så betydliga summor, som 2 å 3 millioner r:dr, utan alt
deraf kunna skörda någon väsendtlig vinst; det är måhända i en
ännu högre grad vådligt derföre, alt om det antages, skulle det
gifva näring åt den provins-egoism, som så ofta vill söka göra
sig gällande inom vårt land, och derigenom skulle ett prejudicat
uppkomma, som vid kommande riksdagar ovillkorligen skulle linna
många förespråkare till efterföljd. Om man nu började att på
delta sätt fördela statens samlade skatter på de särskilda länen,
så tvitlar jag högeligen pä att man någonsin vid en kommande
riksdag skulle kunna använda besparade medel lill något företag
af en större vigt och omfattning; ty det är naturligt, att representanterne
från de olika landsorterue skulle vara öfvertygade, det
de vid hemkomsten med glädje skulle emoltagas.af sina committeiiter,
om de då kunde säga, att de lyckats att af allmänna statsmedel
till provinsen återförskaffa en stor del af de bidrag, som
förut från densamma ingått till statscassan. Om nu dessa summor
blefvo pä alla länen fördelade, så är det att förmoda, att inom
ganska många län, der verkliga behof icke förefunnes, man
skulle skapa sig sådane, för alt kunna inom länet använda den
åt detsamma anvisade summan, hvarigenom följden blefve, att inom
andra län, den bestämda summan icke försloge till de större
allmänuyttigare ändamål, som inom deni kunde vara af behofvet
påkallade. Jag är äfven öfverlygad, att inom de liesta län
skulle större delen af summan komma dem till godo, som visste
att hos de deputerade, som med utdelningen hade att skaffa, uti
en fördelaktig dager framställa sina projecter; derigenom skulle
måhända månget vigligt företag få stå tillbaka för ett annat mindre
angeläget, som lyckas att få en skicklig försvarare. Emedlertid
utvisar motionen, alt vi verkligen bafva ganska betydliga tillgångar
att anlita för den mängd vigliga företag, som hittills olyckligtvis
blifvit afslagne, just derföre att man betvillat att sådane
tillgångar verkligen funnits. Jag kan icke annat än beklaga,
att de yttranden, som utaf flere ledamöter inom detta Hus i denna
riktning blifvit afgifne, icke lyckats att äfven inom de öfrige
Stånden göra sig hörde. Måhända hade vi då, i fall nämnde tillgång
varit allmänt känd, i afseende på de flere produetiva företag,
hvartill anslag blifvit af K. M. äskade, men sorn Ständerne
ansett sig böra afslä, kommit till helt andra resultater. Bland dessa
tvekar jag icke att sälta i främsta rummet den föreslagna canalen
emellan sjöarne Wessman och Barken. Vid det tillfälle,
då StatsUlsk:s betänk. N:o 156 återremitterades, tog jag mig friheten
att fullständigt utreda vigten utaf denna maktpåliggande fråga.
Jag ber alt nu endast få dertill lägga, att jag af Chefen för
väg- och vattenbyggnader erhållit den upplysning, alt för närvarande
finnas eli högst betydligt antal särdeles väl utbildade högre
500
Den 26 Mars e. m.
och lägre chefer för de olika arbetsföretagen. Dessa arbetsföreståndare,
som omöjligen kunna alla vid Strömsholms canal användas,
skulle, så framt icke andra dylika arbeten komma att pä allmän
bekostnad verkställas, blifva nödsakade att lemna denna bana
och på annat sätt söka sin utkomst. Om då Ständerne vid en
blifvande riksdag beviljade anslag till något dylikt företag, så vore
man i fullkomlig saknad af dessa skickliga arbetsföreståndare.
En annan följd af ett sådant förhållande blefve också det, att den
mängd af materialer, som nu linnas hopade vid den nyligen fullbordade
nya Trollhätlecanalen skulle gå för det allmänna förlorade,
och troligen blifva för en spottstyfver bortslumpade. Jag vet
visserligen, att frågan om canalen emellan Wessman och Barken,
likasom den om en båtled emellan Norasjön och Hjelmaren redan
äro afslagne, och att R. St:s beslut således derom redan äro fattade.
Jag erkänner detta öppet. Jag är dock oviss, om icke det
nu skulle vara möjligt, att under annan form åter bringa frågan
å bane. För min del skulle jag tro, att då R. Sus afslag i detta
hänseende grundade sig på det utlåtande af StatsUtsk., att nödiga
medel saknades för så stora företag, R. St. nu, då upplyst
blifvit att medel finnas i mer än tillräcklig mån, skulle kunna,
utan att på något sätt skada sitt anseende, öppet uttrycka den åsigt,
att då R. St. nu funne, att medel verkligen vore till hands,
så ville de med beredvillighet gå K. M:s önskan till mötes, och
således bevilja de äskade summorne. Skulle likväl frågan icke
under denna form kunna återupptagas, så återstår, efter min
öfvertygelse, ingen annan utväg, än att lill K. M:s disposition
ställa en viss rund summa att användas till nyttiga produetiva
företag, med det förbehåll, att K. M. vid användandet deraf icke
skulle vara bunden af de afslag, som R. St. vid denna riksdag
sett sig nödsakade att gifva på en eller annan af K. M:s propostr.
En annan fråga, som äfven torde vara af vigt — 1111 då vi hafva
en betydlig tillgång att använda — är den, huruvida man icke
åtminstone borde låla anställa undersökning af den projecterade
båtleden emellan Norasjön och Fåsjön samt den emellan Jerla
bruk och Hjelmaren. Afven en sådan afsigt kunde vinnas, om
man ställde en rund summa till K. M:s disposition. Vi hafva
äfven vid denna riksdag till en del afslagit K. M:s nåd. propos.
om anslag af 50,000 r:dr till fortsättande af fästningsbyggnaden
vid Carlsborg. Det är väl ingen bland dem, som närmare känna
lill förhållandet, som icke djupt beklagar detta förhastade beslut.
Då man vet, att den på stället samlade styrka af kronoarbetscorpsen
för sitt underhåll erfordrar en årlig minimisumma af
50,000 r:dr, så måste väl hvar och en med bekymmer tänka på
det beslut, hvarigenom R. St. nedsatte summan lill 30,000 r:dr.
Jag är visserligen också af den mening, att det icke går an alt
directe öka den till Carlsborg anslagna summan; men om utaf de
ifrågavande medlen en viss del ställdes till K. M:s disposition för
att användas till fästningsbyggnader, så tror jag att äfven i delta
hänseende saken kunde afhjelpas, utan att man directe behöfver
säga, att man frångår ett redan fattadt beslut. Hr Nordenanckars
Den 26 Mars e. m.
501 ✓
motion synes mig föranledd af fruktan för att dessa medel eljest
skulle användas till skattenedsällningar eller utlåningar. Till en
början torde nian likväl böra erinra sig, att summan, ehuru betydlig,
kommer att successivt inflyta; att en stor del deraf icke
kommer att ingå förr än efter 1847, nemi. det årets bancovinst,
och att således dessa medel alldeles icke lemna tillfälle, att alltför
mycket nedsätta skatterne. Dessutom är jag öfvertygad, att
åtminstone inom detta Stånd, och jag vägar hoppas, äfven inom
pluralitelen af de öfriga, skall en så riksförderflig plan knappast
kunna bringas å bane. Sammalunda torde äfven förhållandet vara
i afseende pä medlens utlånande. Men då man tager i betraktande,
alt Riksg.cont., till bestridande utaf alla de extra anslag,
som vid innevarande riksdag blifvit af II. St. beviljade, blir
nödsakad att uppsäga sina utestående fordringar, att dessa till en
icke ringa del bestå i publika papper, eller just det slags sedlar,
som ett allmänt verk företrädesvis bör söka att i sin cassa bibehålla;
så skulle jag för min del anse det vara vida lämpligare alt,
i st. f. det alt Riksg.cont. skulle uppsäga sina fordringar, för att
dermed bestrida de nödiga utgifterne, bancovinsten blefve öfverlemnad
till nyssnämnde verk, med auctorisalion att dermed verkställa
de detsamma åliggande utbetalningar. Om sålunda utaf den
förväntade bancovinsten först bestriddes de extraordinarie anslagen
och sedermera en del af den återstående summan afsattes
till K. M:s disposition, på sätt jag nyss haft äran föreslå, samt
örn slutligen resten reserverades för näst sammanträdande Sländers
räkning, så skulle jag tro, alt man dermed gjort det bästa
bruk man kunnat af dessa betydliga medel. Med anledn. af hvad
jag sålunda haft äran anföra, vågar jag vördsammast föreslå:
l:o. All StatsUtsk. måtte åläggas, alt, så skyndsamt som möjligt,
till R. St. inkomma med specifik uppgift på beloppet af de
utbetalningar, som till och med 1847 års slut böra af Riksg.cont.
ombesörjas.
2:o. Att BancoTJtsk. ålägges att, så fullständigt sig göra låter,
uppgifva beloppet af den bancovinst, som för hvarje år till
och med 1847 kan påkäknas för Statens behof.
3:o. Alt StatsUtsk. derefter måtte föreslå Sländerne, alt denna
bancovinst skall, i mån som den inflyter, lill Riksg.cont. atlemnas;
alt Contoret för bestridande af detsamma åliggande utgifter
ej må uppsäga utestående fordringar, utan att dessa utgifter bestrides
med bancovinsten.
4:o. Alt af den öfverskjutande bancovinsten en viss summa
ställes lill K. M:s disposition, hvaraf den största, till sill belopp
bestämda delen bör användas till större producliva arbetsföretag
af allmän nytta. K. M. obetaget att anslå dessa medel äfven till
sådana föremål, lill hvilka 11. St., genom bristande upplysning om
till gångarnas tillräcklighet, under den föregående delen af riksdagen
vägrat sitt bifall. Den andra delen af nämnde summa bör
användas lill fäslniugsbyggnader.
502
Den 26 Mars e. m.
I okunnighet om rätta beloppet af den överskjutande bancovinsten,
kan jag ej med säkerhet föreslå dessa summor, men önskar
likväl att de måtte kunna bestämmas till sammanlagdt en
half million, hvaraf 400,000 r:dr för productiva företag och 100,000
ndr till fästningsbyggnader.
5:o. Hvad derefter af bancovinsten kan återstå, bör till nästkommande
Ständers disposition reserveras dock utan att i låneväg
åt enskilda utlemnas.
Slutligen får jag anhålla, att dessa mina anmärkmr måtte få
åtfölja remissen till StatsUtsk.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Då en motion väckes
sedan riksdagen varat i 8 månader, så måste det vara någon särskild
händelse, som gifver motionären rätt att framställa sitt förslag.
56 g Riksd.Ordn. säger uttryckligen: ”Ej eller må, med
undantag af grundlagsfrågor, nya ämnen af riksdagsmän väckas,
sedan en månad från riksdagens början enligt 27 § tilländalupit,
såvida icke sådane frågor af redan fattade beslut, eller redan upptagne
ärenden, eller under riksdagen inträffande händelser, omedelbarligen
föranledas.” Hvilken anledning har dä Hr Nordenanckar
haft att väcka sin motion? Har StatsUtsk. uppgifvit, att
det i Riksg.cont. eller annorstädes äger tillgångar utöfver dem,
som för redan beviljade anslag eller ifrågaställda behof äfrö af nöden?
Det hafva vi icke förnummit. Hr Nordenanckar påräknar
de tillgångar, som Banken kan håfva att lemna af sin blifvande
vinst under tiden intill nästa riksdag. Men tiden att öfver dem
förfoga är ännu icke inne. Först erfordras väl, att BancoUtsk. inkommit
till R. St. med utlåt, öfver det förmodade beloppet af
dessa tillgångar, och dernäst med förslag till deras användande.
Intetdera har ännu skett. Jag anser följaktligen Hr Nordenanckars
motion vara i förtid väckt. Men dä Hr Gr. o. Landtm,
likväl tillåtit henne mottagas och läggas pä bordet, så lärer det,
enligt 49 § Riksd.Ordn., icke kunna hjelpas med mindre, än frågan
om remiss skall i detta plenum afgöras. Beviljas den, får
saken gå så godt han kan, jemte de anmärkmr, som deremot göras,
sin väg till (Jtsk.; men jag bestrider uttryckligen Hr von
Troils förslag, alt R. o. Ad. nu skulle pä förhand gifva några
föreskrifter, vare sig till Stats- eller BancoUtsk. Det sednare kunde
då möjligen svara, att detta Stånd behagade först afvakta hvad
Utsk. kunde hafva i saken att säga, innan Ståndet bestämmer sitt
beslut: och hvad till StatsUtsk. beträffar, så tror jag icke, att Ståndet,
i en föreskrift till detsamma, skulle kunna på förhand antaga
tillvaron af några tillgångar, som ännu icke äro officiel t kända.
Vid sistlidne riksdag fattade R. St. det beslut, att icke på
förhand förordna om den nu ifrågavar. tillgångens begagnande,
utan lemna den såsom en upplagd och besparad penning till nu
församlade Ständers förfogande. Detta anser jag vara rätta sättet
alt tillvägagå med Bankens räntevinst, äfven i närvarande tidpunkt,
då det är ovisst i hvad mån Banken sjelf kan behöfva sin
räntevinst. Att på förhand betaga Banken hvad han under tiden
Den 20 Mars e. m.
503
intill nästa riksdag kan upplägga, det vore, att jag så må säga,
el t öfverdåd. Man hyser visserligen förhoppningar, att landets
ställning skall blifva baltie, men vi äro långt ifrån visshet om
detta snart förväntade lyckligare förhållandes fortfarande intill nästa
riksdag. Låtom oss likväl antaga, att bancovinsten icke skulle
behöfvas (ill att beläcka de förluster, som Banken kunde under
tiden lida på silfverultagningar, silfverköp na. na., hvartill ofördelaktiga
handelsställningar kunna föranleda; så är likväl förhållandet,
att Banken har en skuld till Riksg.cont. af 1,100,000 r:dr
samt en annan skuld lill allmänheten af 500,000 r:dr ungefär.
Således tillsammans öfver 1^ million r:dr b:co. Den närmaste
utvägen alt använda Bankens vinst, vore väl att dermed betala
hans skulder, och slippa dithörande ränteliqvider? Låtom oss nu
antaga, alt bancovinsten fortfore att årligen uppgå lill samma belopp
som hittills. Större blir den väl icke; ty enligt hvad jag
hort af bokslutcommissarierne, kommer räntevinsteu för år 1844
alt föga öfverstiga 800,000 r:dr, hvilket är betydligt mindre än
hvad hon utgjorde är 1843. I sådant fall kommer hon för 3:ne
år alt utgöra omkring 2 i millioner. Efter afdrag af Bankens nyssnämnde
skulder, återstode blott 1 million r:dr, hvilken lämpligen
torde böra användas till inköp af räntebärande papper. I händelse
Riksg.cont. icke för närvar, har mera tillgångar än som jemnt
behöfves för alt dermed bestrida de anslag, som R. St. redan beviljat
eller bevilja, så nödgas detta verk att försälja sina räntebärande
papper. Hvad vore då enklare, än att Banken köpte dem
af Riksg.cont., hvarigenom de penningar, som Banken indragit
genom sin räntevinst, åter giuge ut i allmänna rörelsen. Banken
hnge deremot ett för sin rörelse högst användbart bytesmedel, hvilket
när som helst kunde försäljas, .lag får således för min del afstyrka
Utsk. att till en början fästa ringaste afseende på Hr Nordenanckars
motion.
Frih. Cederström, Jacob: Lika med Hr von Hartmansdorff
anser jag Hr Nordenanckar hafva saknat anledning af någon
under riksdagen inträffad händelse att väcka den ifrågavar. motionen,
och fråga kan således lämpligen och lagligen uppstå om
remitteras skall, såsom i 49 § Riksd.Ordn. finnes nämndt. Intet
hinder för att nu derom debattera ligger deri, att frågan en gång
blifvit lagd på bordet. Det är klart, att frågan om bancovinst.ens
tillvaro och belopp icke kan af R. St. pröfvas förrän Bancolltsk.
inkommit med sitt betänk, i ämnet, och det är ännu icke ens
tryckt; först sedan detsamma inkommit, kunna vi bedömma om
någon vinst (innes och huru den bör användas. Jag måste således
för min del helt och hållet bestrida remiss utaf Hr Nordenauckars
ifrågavarar. motion, eller propos. derå, då densamma
icke är föranledd af någon under riksdagens lopp inträffad händelse.
I öfrigt och om, emot min förmodan, remiss beviljas, så
vill jag fästa det Utsk:s uppmärksamhet, som med frågan kan få
befattning, på det besynnerliga misförhållande, att då vi nu veta,
alt Staten saknar tillräckliga medel att sätta det activa för
-
504
Den 26 Mars e. m.
svaret i rict skick, att Sveriges sjelfständighet kan fullständigt tryggas,
och särdeles då vi icke ens hafva tillräckliga vapen och beklädnad
för vår beväring, så skulle vi dock på enskilda företag
i de särskilda provinserne bortkasta de tillgångar Staten kunnat
till förenämnde behof använda. Jag anser motionen vara omedborgerlig
och afstvrker allt afseende derå.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han, i anledn. af
Frih. Cederströms anförande, finge fästa uppmärksamheten derpå,
att, enligt 56 § Riksd.Ordn., riksdagsmän voro berättigade alf, efter
det motionstiden tilländalnpit, väcka motioner, som äro omedelbarligen
föranledde af redan upptagne ärenden. Frågan om
bancovinslens användande vore ett sådant redan upptaget ärende,
emedan densamma hade blifvit vidrörd i BancoUtsk:s återremitterade
betänk., ang:de reglering af Bankens lånerörelse m. m., och
detta vore orsaken, hvarföre H. Ex. icke ansett sig kunna vägra
upptagande af Hr Nordenanckar ifråga var. motion.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag skall försl yttra mig om for
men.
Väl föreskrifver 49 §, t mom. Riksd.Ordn.: ”Uppstår fråga
om eller hvart remitteras bör, kan denna fråga blott för den plenidagen
läggas på bordet; men i nästa plenum skall beslut ovägerligen
fattas;”' men detta rörer, såsom orden tydligen utvisa,
endast frågorne huruvida remiss skall äga rum eller icke, samt
till hvilket Utsk. remiss hör ske. 1 det afseendet anser jag, lika
med Hr von Hartmansdorff, att motionen är för tidigt väckt. Man
ser det af början till motionärens förslag, der han citerar eli betänk.
af BancoUtsk.,som ännu icke är i RiksSt. tillgängligt. Man
synes äfven vara i ovisshet huruvida Banco- eller StalsUtsk. bör
upptaga motionen. Enligt min förmening tillhör den BancoUtsk.
Det förefaller mig som vore det temligen svårt att ingå i någon
discussion öfver ämnet, innan BancoUtsk. yttrat sig rörande bancovinstens
belopp och användande. Af denna orsak skulle jag för
min del önska — i fall det anses formenligt — att motionen hnge
hvila på bordet, intill dess det betänk, af BancoUtslcs, hvilket
af motionären åberopas, inkommit och blifvit för Ståndsledamöterne
tillgängligt. Jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes upplysa,
huruvida han anser det kunna ske, i hvilket fall jag ej skall
vidare upptaga tiden med något yttrande i ämnet. Men i motsatt
händelse anhåller jag att få ingå i sjelfva saken, emedan jag anser
motionen vara af den betänkliga art, alt jag deremot ville anföra
några anmärkn.-r, hvilka vid en blifvande remiss kunde få
åtfölja till Utsk., att der gälla hvad de kunna.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att, derest Hr Lagerhjelm,
innan Hr Nordenanckar motion nyss föredrogs, hade
väckt fråga om, att densamma måtte hvila, något hinder för att bifall
dertill kunnat lemnäs, efter H. Ex:s åsigt, icke skulle mött,
men att nu, sedan motionen blifvit föredragen, H. Ex. ansåge att
frågan om densammas remitterande i detta plenum ovillkorligen
borde afgöras.
Hr
Den 26 Mais e. m.
505
tlr Lagerhjelm: Sä vidt jag kan förslå 49 § Riksd.Ordn.,
(jag talar ännu om formen), sä innehåller den endast, alt elt beslut
ovägerligen bör fallas i plenum näst efler det då motion lilef
väekl, men della beslut hehöfver icke nödvändigt innehålla, att
remiss skall ske, ty Ståndet kan äfven besluta, att remiss
bör äga rum vid elt annat tillfälle. En sådan åtgärd synes så
mycket mera hår vara påkallad, som motionären sjelf baserar sin
motion på eli betänk, från BancoUlsk., hvilket ännu icke till
RiksStm inkommit. Jag hemställer derföre, om icke denna motion
kunde få hvila på bordet till dess del deri åberopade betänk, frän
ILneoUlsk. inkommit lill' B. o. Ad., hvilket betänk, ligger till
grund för de bestämmelser, hvarpå hela motionen hvilar.
I anledn. häraf upplåste H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, början
af första mom. 49 § Riksd.Ordn. innehållande: ”livar och en allmän
fråga, som första gången i något Ständ förekommer, skall,
såvida ej Ståndet enhälligt genast densamma lill vederbörligt Ulsk.
förviser, ligga pä bordet till nästa plenum, då remiss bör ske”;
hvarefter II. Ex. yttrade, ali efter denna mening uti slutet at samma
mom. visserligen förekom, att ont fråga uppstår om och hvart
remitteras bör, denna fråga kan läggas på bordet till nästa plenum;
men alt här icke varit tvist om det Ulsk., till hvilket motionen
borde remitteras, samt i alla läll, om något uppskof skulle
äga rum, detsamma endast kunde sträcka sig till nästa plenum
och icke tills BancoUtsk:s här åberopade utlåt inkomme. H. Ex.
ansåge således, att frågan om remiss af motionen nu borde afgöras,
och kunde följaktligen icke framställa propos. å Hr Lagerhjelms
hemställan.
Hr Lagerhjelm: I sådan händelse skall jag utbe mig att
få yttra mig i hufvudsaken. Jag är då af samma lanke, som Hr
von Troil, alt nemi. det föreslagna sättet att använda Statens tillgångar
vore alt bortplottra desamma. Fördelningen skulle, enligt
motionärens förslag, ske länsvis. Naturligtvis mäste man då påförhand
beräkna de tillgångar, sorn proportionaliter böra tillkomma
livart och ett län. Men Statens, näringarnes, communicationernes
behof kunna icke utfalla så proportionerlig! länsvis, som den der
tabellen innehåller, hvilken motionären utarbetat. Handlade man
sä som motionären föreslagit, sä skulle R. St. verkligen blifva urståndsatte
att göra några större anslag för industrien, ej eller
skulle i allmänhet större företag kunna bringas i verkställighet,
efter system omfattande hvad Riket kunde behöfa i det hela.
Derföre synes mig motionen vara alldeles förfelad till sin grund.
Deremot har motionären i lista punkten föreslagit, att dessa model
skulle, användas på så sätt, att då StatsUtsk. och R. St. hittills
ansett sig nödsakade alt afslå anslag till åtskilliga allmänt
nyttiga företag, under farhåga att medlen annars icke skulle räcka
till, så borde nu, då man funnit att överskjutande tillgångar verkligen
åro till, dessa användas till sådane nyttiga ändamål, hvarom
K. M:s nåd. propos. handlar, såsom förbättrade communicationer
o. d. Mig synes det rättaste och ändamålsenligaste vara,
8 H. ' 64
506
Den 26 Mars e. m.
alt om, sedan Banken betalt sin skuld, något öfverskott skulle förefinnas,
detsamma då må förvaras till en kommande tid, då man
kan deraf vara i behof för vigtigare ändamål, såsom t. ex. någon
större canalbyggnad, till hvars utförande man nu tyckes sakna
både medel och beslutsamhet. Det gifves mångå sätt, hvarpå dessa
medel skulle kunna göras räntebärande. Jag vill blott nämna, att
om Bancostyrelsen finge sig uppdraget att ål någon af de aucloriteter,
som nu i utlåningsväg begagna penningar, och som kunna
prestera fullgod säkerhet, emot en lägre ränta öfverlemna dessa
medel, vare sig disconter, privatbanker, hypotheksinrättningar, jerncontoret,
(genom uppköp af räntebärande papper) o. d. m., sä
skulle delta hafva med sig den dubbla fördel både att penningar
kornme i omlopp och tillika att Staten derigenom erliölle en räntevinst.
Jag skulle derföre i 3 rummet vilja föreslå, att räntevinsten
ställdes till K. M:s disposition till beviljande af anslag för
vidare undersökningar om Sveriges behof af lättade communicationer,
såsom t. ex. anläggning af större canaler, förbättring af
vägar m. m., så att man icke allenast kunde vara förvissad att
dessa afhjelptes i en lämplig ordning, utan äfven att de företag,
som bragtes å bane, verställdes efter ett så sammanhängande system
att man i framtiden kunde säga: ”det är godt”! Detta torde
böra behjertas; och då åtminstone till undersökningar stora
kostnader icke skulle komma alt älgå, torde de räntemedel dertill
förslå, som på sådant sätt uppkommit. Jag anhåller, att dessa mina
anmärkn:r måtte få åtfölja remissen till Utsk.
Frih. Raab, Adam Christian: Då flere föreg:de talare
här så illa recommenderat Hr Nordenanckars motion, så synes
det icke alldeles vara ur vägen att närmare tillse hvad densamma
kan innehålla. Nu har motionären uti 3:dje punkten af sitt
förslag yttrat: ”uti förenämnde tillgångar erhålla länen förmånsrätt,
enligt den på bilagde tabell, med afseende pä folkmängd,
skattebidrag och areal, uppgjorde fördelning”. Han har således icke
föreslagit, att de ifrågavar. medlen skulle ovillkorligen länsvis utdelas;
lian har endast föreslagit, att en summa ungefärligen så stor,
som den han här har utsatt, måtte företrädesvis till det eller det
länet användas, såvida detta län kan uppgifva några nyttiga och
ändamålsenliga företag för medlens användande. Han har vidare
föreslagit, att K. M. skulle vid hvarje särskildt fall, efter vederbörandes
hörande, bestämma huruvida de för länen projecterade företag
äro af beskaffenhet att penningarne dertill må anslås.
Jag tror således, att Hr Nordenanckars motion icke förtjenar
att stämplas med sådane epiteter, som vådlig, stridande emot sanna
statsmannaåsigter, farlig, riksförderflig, m. fl. Jag tycker äfven,
att dylika beskyllningar föga stå tillsammans med hvad samme
talare, som framkastade dem, yttrade, då han sade, att han
vore öfvertygad, att representanterne skulle med glädje emoltagas
af sina hemmavarande committenter, om det lyckats dem att skaffa
några summor hvar och en lill sitt län. För min del skulle
jag ingenting högre önska, än att representanterne få uppfylla
Den 26 Mars e m.
507
sina committénters billiga fordringar, att de vid hemkomsten af
dem med glädje emottagas. Samme värde talare yttrade, att lian
ansåge att inom länen i allmänhet icke finnas passandes föremål
för penningarnes användande, utan att man dertill behöfver skapa
behof. Jag får säga, alt min öfvertygelse derom är, alt inom
hvarje län linnas mångfaldiga föremål så väl till transporters underlättande
som lill productionens förökande, på hvilka icke blott
den föreslagna summan utan mångfald! större belopp skulle kunna
med fördel användas. Men motinären har i alla fall icke sagt,
att den för hvarje län föreslagna summan ovillkorligen skulleder
användas lill sitt fulla belopp; han har endast föreslagit, att förmånsrätt
skulle länet tillkomma för densammas erhållande, om K.
M. finnér de uppgifna företagen af den beskaffenhet alt de förtjena
detta understöd.
Hr von Hohenhause n, Mich. Silvius: I afsende på Hr
Nordenanckar ifrägavar. motion, anser jag mig på visst sätt pligtig
att säga ett par ord till ursäkt — om jag får begagna det
ordet — för denna motion. Motionären och jag hafva vanligtvis
varit jemna motståndare, och i synnerhet inom BancoUlsk. uti
frågan om privatbankerne. När jag, förvånad öfver denna motion,
frågade honom oin orsaken dertill, svarade han mig; jag måste
resa fiån riksdagen; jag befarar, att det kominer att gå vid denna
riksdag såsom vid den förra, såvida något beslut icke fattas
alt på annat sätt än i låneväg disponera våra öfverskottsmede),
nemi. att medlen anslås lill utlåning, och sedan när R. St. nästa
gång sammanträda, och vilja använda bancovinsten, måste då blifvande
BancoUtsk. svara dem, såsom vi nödgats svara de nuvarande
R. St.: vi kunna icke laga igen de utlänta penningarne, ty
man skriker om en allmän nöd och brist på penningar; derföre
har jag väckt denna motion. Del är visserligen sant och tyckes
slä väl tillsammans med föreskrifterne i bancolagen och reglementet
om dispositionen af bancovinsten, och jemväl med den åsigt,
som hittills alltid blifvit följd, nemi. att R. St. äga rätt att disponera
de öfverskoltsmedel Banken kunnat samla; således äro
tillgängliga och icke blott väntas alt utfalla för de kommande åren,
såvida nemi. det icke varit behötligt för consoliderande af Bankens
egen ställning. I denna syftning hafva åtminstone besluten
fattats vid de sednare riksdagarne sedan realisationen beslutades.
Om man än icke skulle anse sig bunden häraf, är det i ailä fall
obestridligt, såsom de fleste talare här yttrat, att motionen blifvit
för tidigt framställd, innan R. St. varit i tillfälle att taga känedom
om bancovinstens belopp samt bestämma huruvida den för Banken
sjelf må vara behöflig eller icke. Det gamla ordspråket, att
man icke skall sälja skinnet förr än man skjutit björnen, gäller
äfven här. R. St. behöfva visserligen derförut att taga kännedom
af BancoUtsk:s snart inkommande finaneebelänk., och fatta sitt beslut,
på sätt nyss nämndl är, och icke på förhand afgöra huru
den eventuella vinsten skall användas.
Jag tror derföre, att om, såsom del blifvit begärdt, denna
508
Den 20 Mars e ra.
motion varder remitterad lill StalsUtsk., delta Utsk. då icke bör
såsom en talare vltrat, skyndsamligen inkomma med förslag luiru
denna supponerade tillgång af 3 miltoner riksdaler skall användas,
utan i sbillet afvakta tiden för att se hvad som verkligen linnes att
tillgå. Åtminstone är det milt tillstyrkande till Utsk. alt icke göra
sig brottom. Frih. Raab har sagt, att det vore väl och angenämt
vid hemkomsten, om man kunde göra sina committenter
till viljes och tillfredsställa deras önskningar. Jag får dock nämna,
att jag anser ett högre skäl böra vägleda representanten vid
ulöfningen af sitt kall, nemi. afseende pä det stora hela och det
allmännas bästa, utan alt låta enskilda fördelar dervid bestämma
sin öfvertygelse. Det förra må visserligen vara angenämare för
tanken att fästa sig vid, men hvilket som vore det nyttigaste för
landet, det lemnar jag åt Frih. sjelf att bedomina. Hvad Hr Lagerhjelm
i detta hänseende yttrade, fattade jag sä, att hans mening
var ungefärl. sådan som min, när han sade, att det icke vore rik
ligt
stalsekonoiniskt ali, utan afseende på hvad som uträttas skulle,
bestämma en fördelning pä länen af hancovinsten, när man
har stora företag, i och för det hela, att verkställa. Det var dessutom
ett fel ä Hr Nordenanckars sida, att han icke begärde att
hans motion skulle få hvila intill dess att BancoUtsIcs betänk,
blifvit afgjordt; men då della icke skett, och då formerue äro emot
att låta med remissen längre anstå, ser jag icke nu annat återslå,
än att remittera motionen lill vederbörligt Utsk. För min
del vill jag derföre icke bestrida remiss, utan anhåller blott, att
de ord jag nu yttrat, måtte få åtfölja till Utsk.
ITr von Troil: Hr Gr. o. Landtm, har redan tillkännagifva,
alt remiss icke kan vägras å denna motion. För min del tror
jag — ehuru vådlig jag anser den lili sin syftning vara — ali
om remiss äfven skulle kunna vägras, det dock vöre bäst all nu
afsända den till vederbörligt Utsk.; ty om den äfven icke skulle
från R. o. Ad. afgå till Utsk., så kan man vara öfverlygad,
att den inom något af de öfriga Stånden blefve upplagen, och
vid sådant förhållande vore det väl fördelaktigare alt den komme
alt afgå från detta Stånd, med de anmärkmr, hvartill densamma
gifvit anledning. Frih. Raab bar yttrat, att 3:dje punkten af llr
Nordenanckars förslag skulle innehålla, att länen vore berättigade
lill förmånsrätt lill den andel af ifrågavar. 3 millioner, som enligt
motionärens förslag skulle hvart och ett län tilldelas; men alt
det ingalunda varit den sistnämndes mening, alt summorne skulle
ovillkorligen fördelas på länen. Jag ber Frilen om ursäkt att
jag icke så kan förstå denna 3:dje punkt. Jag tror visserligen
icke, att motionären varit fullt bestämd i afseende på beloppet af
summorne och de villkor han velat föreskrifva för deras användande;
men att motionens egentliga syftning går ut på alt fördela
dessa millioner på de särskilda länen, det lärer väl ingen kunna
bestrida. I likhet med hvad Hr von Hohenhausen yttrat, får
jag förklara, att jag för min del tror, att representanten mindre
bör afse att blifva välkommen hos sine hemmavarande committenter,
för de enskilda fördelar han kunnat förskaffa locula intressen
O en 26 Mars e. m.
509
uti sin hemort, än att söka verka för de vigtigare ändamål, hvilka
honom såsom Svenska folkets representant åligger att bevaka.
Den värde Friherren har äfven bestridt, alt man i vissa län skulle
behöfva skapa sig behofver för medlens användande. 1 detta
afseende får jag blott anhålla att få fästa uppmärksamheten på ett
förhållande, som jag enskildt bar mig bekant, nemi. att man inom
vissa län haft ganska svårt alt använda de medel, som redan vid
förra riksdagen anslogos lill myrors utlapande, och jag känner
personer, sorn lyckades erhålla rätt betydliga anslag endast för
gräfningen af vanliga atloppsdiken. Hvad för öfrigt beträffar förslaget,
alt låta fördela en mindre summa pä samtlige länen, så
mäste jag pä det högsta bestrida densamma, såsom stridande emot
sanna och rikliga grundsatser för statsmedels användande. Jag
är öfvertygad att om motionen kunde vinna bifall af K. St., så
skulle derigenom vägen öppnas för ett missbruk, som jag tror att
vi i framtiden komme ali bittert ångra. Det är derföre jag täger
mig friheten alt vördsamt anhålla hos Höglotl. StatsUlsk. att icke
fästa det ringaste afseende å denna del af motionen.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Ehuru jag fullkomligen
gillar de af Hr Nordenanckar framställda premisser, och
äfven anser, alt han deri framställt sunda statsmannaåsigler, kan
jag likväl alldeles icke inse, att de slutsatser han deraf velat draga,
stå i öfverensstämmelse med dessa premisser, utande ärotveilom
i strid deremot, lian åberopar England och de framsteg detta
land gjort pä de sednare 50 åren. Men England har, för alt
uppnå de stora resultater, hvartill det hunnit, gått en motsatt väg
moldén motionären föreslår oss att beträda. Engelska parlamentet
har aldrig afhändt sig rättigheten alt disponera Slatens öfversko!
t? medel. Der hvarest den enskilda industrien icke kommit
emellan, så har Staten alltid sjelf disponerat om de större företagen
och anväudt de befintliga medlen på ett för det hela nyttigt
sätt. Aldrig bar del länsvis utdelat några summor och sålunda
bortplottrat desamma. En sådan åtgärd skulle slutligen kunna
leda derhän, alt man fördelade dem häradsvis, ja t. o. m. socknevis
eller byvis. Deremot finnes det ett exempel af ett annat
land, som följt Hr Nordenanckar råd, nemi. Förenta Stalerne af
NordAmerica. Dessa stater ägde, som vi, en statsbank, som, jag menar
år 1837, ägde ett öfverskott af 27 millioner dollars. Dessa
öfverskoltsmedel fördeltes på de särskilda slaterne enl. hvad Hr
Nordenanckar här föreslår, och försvunno utan att lemna något
spår efter sig. Ja, dé enskilda slaterne, som erhållit detta understöd,
gjorde bankrutt den ena efter den andra. Jag måste för min
del således högligen afstyrka denna splittringsprincip. Frih. Baab
har sagt, alt molionärens mening blott varit att lemna länen en
förmånsrätt till den för hvart län föreslagna summan; men han
har deruti fullkomligen misstagit sig. Ilr Nordenanckar beräknar,
alt bancovinsten lill nästa riksdag bör uppgå lill omkring 3 millioner
riksdaler. Utaf dessa föreslår lian, att 400,000 skulle afsätlas lill
förbättrande af landsvägar m. m. Hvad denna summa beträffar,
510
Den 26 Mars e. m.
skulle jag visserligen icke hafva något emot att den fördelades
länsvis, emedan det troligen i hvarje län finnes backar, som behöfva
minskas eller kringgås. Derefter föreslår han, att 150,000
r:dr borde användas till odlingsföretag. Denna summa skulle möjligen
också kunna fördelas på länen, enär det i hvarje län finnes
mossar och kärr, som erfordra uldikning. Men återstoden, sorn
han beräknar till 2,450,000 ndr, och sorn han bestämdt föreslår
skulle föi-delas på länen efter deras folkmängd, det är denna fördelning
jag högligen bestrider. Regeringens inverkan i detta afseende
skulle, efter Hr Nordenanckars förslag, inskränka sig dertill,
att, sedan pröfningscomitéen inom hvarje län inkommit med förslag
huruledes den länet tillslagna summan bäst kunde användas,
afgöra hvilken eller hvilka af de utaf pröfningscomitéen framställde
allternaliva förslag, som bör verkställas. Frill. Raab har
således missförstått Hr Nordenanckars motion. Hvad Hr von Troils
förslag vidkommer, hvari han förvandlat sig sjelf till ett Banco-, ett
Stats-, samt Ekon.- och Besv.Utsk. torde vara bäst att vänta tills
dess dessa Utsk.inkommit med sina betänk, i frågan. Hr Nordenanckar
säger:” Om en enskild man vore ägare af Riket och af
desse öfverskott utaf inkomst, så skulle han visserligen använda det
sednare tili det förras förbättring. Han skulle fylla försvarsverkets
behof, fullborda silia fästningar och sträcka ut nya kölar på sina
skeppsvarf. Han skulle sammanbinda sitt lands sjöar och floder,
jemna dess backar, odla dess mossar” m. m. Jag delar fullkomligen
denna åsigt. Det är Regeringen, som hår inträder i den enskilde
mannens ställning och som de föremåls tillvägabringande åligger,
som Hr Nordenanckar framställt; ty det finnes mycket att göra
härom för våra fästningars fullbordande, för sträckande af kölar till
nya skepp, lill beväpnade ångfartygs byggande m. m. Vi behöfva
icke vara tvehogsne luiru vi på ett allmänt nyttigare sätt skola
använda dessa öfverskott. Uti dessa dagar har det Engelska
parlamentet anslagit en summa af icke mindre än 2,400,000 £ St.
för att ytterligare befästa de Engelska hamnarne och för alt bygga
bevärade ångfartyg. De NordAmericanska Frisiaternes President
har inkommit till Congressen med begäran om flere millioner
dollars till sistnämnde ändamål. Frankrike bygger äfven
krigsångfartyg för 12 ä 15 millioner francs. Det vore mycket
väl om af det nu ifrågavar. öfverskottet åtminstone något kunde
till dylika ändamål användas. BancoElsk:s förslag, som i dessa
dagar till RiksSt:n inkommer, innehåller det alternativa förslag, att
använda bancovinslens öfverskottsmedel antingen i directa anslag,
eller ock såsom ränta och amortisement å derå utgifne obligationer,
hvarigenom en tillgång af 13 millioner riksdaler kan erhållas
i st. f. en af 2j million. Med denna tillgång skulle hela
vår flotta kunna islåndsältas, hvilket mer än allt annat skulle
betrygga Sveriges sjelfständighet, skulle Svea canal kunna byggas,
jemte andra stora företag. Penningarne skulle derigenom komma
lika väl i rörelse som om de anslogos lill hvilket annat förelag
som helst, I alla fall är det förtidigt alt nu ingå i någon
discussion om frågan, innan BancoUlsk, inkommit med sitt betänk.
Den 20 Mars e. m.
511
Emedlertid då remiss å motionen bör äga ram, så torde det vara
rättast att det sker til! StalsUtsk., och får jag vördsamt tillstyrka
detta Utsk. att ä motionärens förslag icke fästa något afseende.
Frih. Cederström: För min del kan jag, såsom jag nyss
yttrade, icke finna, alt denna motion är föranledd af någon under
riksdagens lopp inträffad händelse; ty den grundar sig på ett betänk.
från BancoUtsk., som ännu icke till Ståndet inkommit. Orsaken,
hvarför jag väckt fråga huruvida remiss af denna motion
lagligen kan ske, är den, att då densamma är grundad icke pä
en under riksdagens lopp redan inträffad, utan på en blifvande
händelse, nemi. BaucoUtsk:s afgifvande af ett förslag i ämnet,
hvars innehåll vi ännu icke känna, så skulle det kunna hända,
att detta förslag, när det slutligen inkommer, visar sig helt och
hållet tillintetgöra Hr Nordenanckar motion. Jag får nu hos Hr
Gr. o. Landtm, vördsamt anhålla, att lian läcktes yttra sig huruvida
han icke ämnar framställa propus, på alt frågan bör förfalla.
Skulle propus, göras lill remiss af motionen, och densamma af
R. o. Ad. bifallas, så måste jag underkasta mig majoritetens beslut,
och ser mig då tvungen, af aktning för grundlagens helgd,
alt uti prot. nedlägga min protest emot ett sådant förfarande. Jag
får äfven i sådan händelse anhålla, att hvad jag i sak yttrat måtte
få åtfölja remissen till Utsk,
Hr von Hartmansdorff: Jag tror visserligen Ståndet vara
berättigad!, på grund af sakens beskaffenhet och 49 g Riksd.-  Ordn., att vägra remiss å denna motion. Men då redan en propos.
blifvit vägrad i dag, så torde dermed vara nog för denna
gången. Dessutom då raan vet, att många klandrat delta Stånd
och vissa ledamöter deribland, t. ex. mig, för det att vi stöde efter
vår tid, så torde det kanske icke vara ur vägen om klandrarne
(inge se, att äfven ibland R. o. Ad. finnes ledamöter, som äro
så mycket före sin lid att de framlemna förslag, som i otid födda
äro. Jag hemställer derföre lill II. R. o. Ad. att remiss af
denna motion mätte blifva beviljad.
Frih. Raab: Det skulle visserligen icke tjena till något att nu
upptaga tiden med den frågans besvarande, huruvida remiss kan vägras
eller ej, dä ingen anledn. är för hand befara, att Ståndet vidtager
den ovanliga åtgärden att vägra remiss, och, äfven om en
så beklaglig kraftyttring vidtoges, motionen nog, om ock i annan
form, snart finge lif igen. Jag vill således nu endast försvara mig
mot en tillrättavisning, som blifvit gjord emot mig, i afseende på
rätta förståndet utaf Hr Nordenanckar motion. Jag påstod, och
kan icke frångå denna mening, att motionären icke directe föreslagit,
ali dessa penningar ovillkorligen skulle utdelas lill länen,
utan alt hvart och ett län skulle hafva förmånsrätt till den ät
detsamma anslagna summan. Om man genomläser irsta punkten
af motionärens förslag, så finnér man, att han föreslagit, att öfverskottet
å bancovinsten — sedan 2:ne särskilda summor blifvit
undanlagne — alt, säger jag, öfverskoltet 2,450,000 skulle an
-
5)2
Den 26 Mars e. rri.
vändas lill: ”land-och valtencommunicationers (således måhända
äfven för Wessmans canal) eller hamnars anläggning och förbättring,
större odlingar, vallenaflappningar” etc. Jomför man vidare
dermed 3:dje punkten, der det heter: ”uti förenämnde tillgångar
erhålla länen förmånsrätt, enl. den bilagde tabellen”; lägger man
slutligen dertill hvad som förekommer i 4:de punkten, att deputerade
skola utses till upprättande af förslag till arbelförelag och
dermed ingå lill K. M., sorn dock har sig förbehållet att pröfva
huruvida medlen till de föreslagna arbetena få användas; så kan
man väl ej påstå, alt [Jr Nordenanckar utdelat penningarne till
bestämd siffra på hvarje län, utan endast åsyftat at förskaffa hvarje
län en förmånsrätt dertill, såvida det kunde förete nyttiga och
ändamålsenliga företag att använda summan uppå. Jag vill icke
vidare upptaga tiden med denna frågas debatterande. För min
del är jag öfvertygad, att denna motion alldeles icke är så riks—
förderflig, som man velat stämpla den lill, isynnerhet som vi ännu
hafva, nästan i hvarje län, mera att göra till det helas förkofrande,
än som kan under mansåldrar medhinnas. Jag anhåller om
propos till remiss.
Ofverläggningen förklarades härmed vara slutad, hvarefter
II. Ex. Hr Gr. o. La ndtm. yttrade, att Frih. Cederström nu
för andra gången yrkat, att Hr Nordenanckar motion vore i olaglig
ordning väckt och begärt H. Ex. yttrande derom; men då H.
Ex. redan, när Frih. Cederström första gången framställde en sådan
mening, hade gifvitsin tanke tillkänna, trodde H. Ex. sig vid detta
tillfälle icke behöfva annat än åberopa hvad han förut yttrat
samt förklara, alt han ansäge motionen väckt i öfverensstämmelse
med Riksd.Ordms 56 §, och att således för H. Ex. icke
molte något hinder för framställande af propos. å remiss af denna
motion.
I öfverensstämmelse med härefter framställd propos. biföll
R. o. Ad., att Hr Nordenanckar ifrågavar. motion finge remitteras
till StatsUtsk.
II. II. o. Ad. åtskildes kl. -J till 10 på aftonen.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
Lör
-
Den 29 Mars.
513
Lördagen den 20 Mars 1845.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 9 prot.ntdr. för d. 26 dennes e. m.
Justerades pleniprol:n för d. 10, 12 och 15 sisi]. Pehr.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att till R. o. Ad.
blifvit öfverlemnade 50 biljetter till inträde vid K. WelenskapsAcademiens
sammankomst d. 31 i denna månad, samt att dessa
biljetter skulle emotlagas af Ridd.fiscalen, för ali tilldelas de ledamöter,
som deraf ville sig begagna.
Upplästes följande af Frih. De Geer, Gustaf, inlemnade
mern.:
I anseende till afresa från riksdagsorten får jag, jemte vördsam
anhållan att vid min riksdagsmannarätt fä varda bibehållen,
ödmjukeligen afsäga mig min plats såsom ledamot i Höglo!!. Allm.
Resv.- o. Ekon.Utsk.
R. o. Ad. biföll denna anhållan, hvarefter II. Ex. Hr Gr.
o. Landtm, anmodade Hrr Eleclorer, alt i deras nästa sammanträde
utse en ledamot i Allm. Resv.- o. Ekon.Utsk. efter Frih.
De Geer, äfvensom 2:ne suppleanter i samma Ulsk., emedan de
förut valde suppleanterne blifvit utsedde lill ordinarie ledamöter
af Ulsk.
Med begäran om remiss lill Ranco.Utsk. uppläste
Hr von Hartmansdorff, Au g. följande motion:
Som endast 120,000 specier för närvar, fattas i den summa
af 500,000 specier, hvilken R. H. St. tillåtit att, ehuru blott nedsatt
för Bankens räkning hos säkra handelshus i Hamburg, likväl
må inberäknas bland hans redbarheter, och då en månads lid förmodeligen
ännumedgår innan sjöfarten på Lubeck varder öppen;
så, och enär R. St:s beslut ang:de vexelhandel för Bankens räkning
ännu icke är slutligen fattadt, men cursen håller sig låg och
jernet är i stigande, får jag, pä det att de silfverposter, som under
liden kunna blifva Banken på deposition i Hamburg erbjudna,
ej måtte gå honom ur händerna, vördsamt föreslå, att R. St. ville
tillåta BancoFullm., att under lika villkor som förut, å deposition
i Hamburg emottaga och inlösa allt det silfver, som kan blifva
Banken erbjudet, intilldess Fullmäktige kunna, vid sjöfartens öpp-»
nande, detsamma, till större eller mindre del, indraga, eller varda
lill vexelhandel bemyndigade.
8 II.
65
514
Den 29 Mars.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Hr von Hartmansdorff motion är
så klar till sin tendens, och ändamålsenlig lill sättet alt jag för
min del instämmer deruti och tillstyrker densamma. Meningen
är alt göra det möjligt för dem, som äga silfver pä utländsk plats
och vilja deponera det i Svenska Banken, att bekomma hancosedlar
derför, oaktadt de nordiska vintrarne hindra all communication.
Således är motionens tendens den, att göra Banken tillgänglig,
d. v. s. att verkliggöra realisationen, oaktadt sjöcommunicationen
emellan Sverige och främmande länder för närvarande
är afbruten. Jag får derföre för min del på det högsta tillstyrka
dess antagande.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag icke allenast biträder Hr von
Ilartmansdorffs nu väckta motion, men begär äfven, alt vid remissen
af densamma få fästa BäucoUlsk:s uppmärksamhet på vigten
deraf, att vid bancoreglementets utfärdande Utsk. måtte föreslå
det medgifvande ät Fullmäktige, alt under vintermånaderne afsluta
köp om silfver, levereradt i Hamburg, till ett obegränsadt eller
åtminstone betydligt högre belopp än del för en sådan deposition
nu stadgade maximum af 500,000 r;dr specie, på det att landet
måtte kunna godtgäras öfverskoltet, sorn uppkommer af en för oss
gynsam handelsbalance, i stället att vända den för Sverige väntade
lyckliga conjunctnren till speculationen å import af luxartiklar.
Remitterades till BancoUtsk.
Hr Dal man, Wilh. Fredr,, anförde skriftligen:
Då II. R. o. Ad. i sista plenum till LagUtsk. återremitterat
Utsk:s betänk. N:o 82, i anledn. af väckta motioner om förändring
af lagens stadgandcn ronde testamentsfrihelen m. m., anhåller
jag alt få några anmärkna- återremissen bifogade.
Utsk. har visserligen förklarat sig ”instämma uti den åsigt,
som ligger till grund för min i detta ämne gjorda motion, eller
att testamentsfriheten bör vara lika för alla medborgarcclasser
utan afseende på Stånd eller bostad” — och Utsk. har sålunda
å ena sidan väl gillat min motion om utvidgning af testamentsfriheten
i städerna, till likhet med landet, i afseende på förvärfd
fastighet samt ärfda och förvärfda lösören ; men Höglofl. Utsk. har
derjemte, långt utöfver hvad jag föreslagit och, som mig synes,
utan föranledande deraf, till R. St. hemslällt, att den nu gällande
testamentslagen i afseende på ärfd fastighet i stad mätte ändras
och testamenlsrätten i detta fall så betydligt inskränkas, att ärfd
fastighet i stad icke i nugot fall må kunna genom testamente
bortgifvas, äfvensom att, derest så sker, vederlag vid blifvande
arfskifte skall sättas i stället. Jag förbigår att yttra mig huruvida
LagUtsk. emot stadgandet i 37 § 2 mom. Riksd.Ordn. varit
berältigadt att till R. St. afgifva ett förslag, hvarom fråga icke
blifvit inom RiksStm väckt; men dä min motion, långt ifrån att
åsyfta en inskränkning i testamentsfriheten, tvertom önskat endast
att utvidga densamma på ett ändamålsenligt och med rättsgrunder
öfverensstämmande sätt, kan jag icke adoptera den tydning
LagUtsk. behagat deråt gifva.
Den 29 Mars.
515
Visserligen skulle jag önskat, att testamentsfriheten kunnat
utsträckas, äfven i afseeende på ärfd fastighet både å landet och i
staden, äfvensom att Lagcomitéens enkla förslag i detta hänseende,
nemi. alt endast en laglott stadgats, när bröstarfvinge efterlefver;
men då jag icke haft hopp örn bifall för närvarande till
en dylik åsigt, har jag åtnöjt mig dermed, att, utan att yrka någon
förändring i testamentslagarne för arfvejord eller ärfd fastighet
i stad, åstadkomma en jemnlik frihet, i afseende på dispositionen
af förvärfd egendom, samt ärfda och förvärfda lösören.
Om Utsk. behagat stanna vid denna min framställning, så
hade det säkerligen funnit att, utan behof af inskränkning i teslamentsfrihetcn
efter stadsrätt, denna frihet i alla fall, med tillämpning
af min motion, derigenom blifvit lika för ”alla mcdborgarcclasser
utan afseende på Stånd eller bostad”.
Resultatet af bifall till min motion skulle nemi. helt enkelt
vara det: Ivo all äfven för borgare, ofrälsemän i städerna, samt
dem som tillhöra PresteSt., inskränkningen i disposition af förvärfd
fastighet samt ärfda och förvärfda lösören upphäfves, i följd
hvaraf dispositionsrätten öfver denna slags egendom blifver lika
”för alla medborgareclasser”; samt 2:o att inskränkningen i dispositionsrätten
öfver ärfd jord eller fastighet, vare sig å landet
eller i staden skulle qvarstå såsom för närvarande, eller ”lika
för alla medborgareclasser, ulan afseende på stånd eller hostad.”
Förhållandet skulle således, med antagande af min motion,
blifva, att alla medborgareclasser skulle äga enahanda oinskränkta
teslamentsfrihet i afseende å aflingefastighet å land och i stad,
samt alla ärfda och förvärfda lösören; äfvensom likaledes alla medborgareelassers
testamentsrätt i afseende å ärfd fastighet skulle vara
på enahanda sätt inskränkt till a) arfvejord på landet, b) en
sjettedel af ärfd stadsfastighet, der bröstarfvinge lefver efter, samt
c) hälften af ärfd stadsfastighet, derest testator icke ägde barn,
ulan endast andra inländska arfvingar (jemför 1762 års förordning).
Den enda lilla obetydliga skillnad, som då ännu förefunnes
emellan testamentslagarne vore den, all vederlagsskyldigheten icke
är stadgad för bortgifvande af ärfd fastighet i stad; men äfven i
detta fall vore lagen lika för alla.
Efter dessa an märlin :r och under åberopande i öfrigt af de
motiver min till LagUtsk. remitterade motion utvecklar, anhåller
jag, alt II. Utsk. mätte taga denna min framställning i närmare
öfvervägande, och i följd deraf föreslå följande redactionsförändringar,
nemligen:
17 Cap. Arfdabalken:
4 § All aflingefastighet å land och i stad, samt alla ärfda
och förvärfda lösören, må man bortgif\a eller testamentera (ill
hvem man vill, skyld eller oskyld, barn eller andra arfvingar.
Dock der omyndig bröstarfvinge är etc.
5 § Af ärfd faslighet i stad må ej någon gifva i testamente
mer, än hvar sjette penning, der bröstarfvinge lefver efter. Haiman
ej bröstarfvinge, utan andra inländska arfvingar, äge dä makt
51C
Den 29 Mars.
att gifva hälften af den fastighet man i staden ärft; äro ej inländska
arfvingar utan utländska allena, da må man gifva alltsammans
till inländsk man. Vilja barn och inländska arfvingar
till sig lösa i stad ärfdt hus, jord, gärd eller tomt, stånde det
dem fritt inom natt och år. Samma rätt äga utländska arfvingar
om de i landet inflytta och der bygga och bo”.
8 Cap. Jordabalken;
3 §. Ager man jord, hus eller tomt i staden, håfve våld att,
der det förvärfdt är, detsamma helt och hållet bortgifva. Ar det
ärfdt, då må man endast bortgifva en sjettedel deraf”.
Det är mig icke obekant, att tvenne Stånd återremitterat
LagUtsk:s ifrågavar. betänk, i den syftning, att R. St. måtte antaga
enahanda lagförändring, som vid de sista riksdagarne blifvit
beslutad i afseende å lestamentsrätten i stad; men ehuru denna
förändring utvidgar testamentsfriheten efter stads- och presl-rätt,
äfven så vidt den rörer ärfd fastighet i stad, till disposition af
hälften af egendom, då barn lefva efter, och eljest till alltsammans,
så bibehåller den likväl dels en ej obetydlig inskränkning i den
naturliga rättigheten att fritt råda öfver det gods, man sjelf förvärfva!,
dels den absurda olikhet mellan de olika medborgareclassernas
testamentsrätt, hvilken det tyckes vara i främsta rummet
billigt och rätlsenligt att undanrödja. Pä denna grund, och
då jag i öfrigt anser mitt förslag ledande (ill mera enkelhet i tillämpningen,
då frågan icke derefter kommer att röra testalors
”Stånd” eller ”hostad”, utan endast egendomens natur, samt den
af mig önskade hufvudsakliga fördel af en fri dispositionsrätt öfver i
stad förvärfd förmögenhet, nemi. alt makar emellan ingångne inbördes
testamenten kunna förebygga att icke, vid enderas frånfälle, en
total upplösning af boet kommer att äga rum till oberäkneligt mehn
för dem, som i städerna drifva en industriel eller merkantil verksamhet,
endast på det sätt kan fullständigt vinnas, att dispositionen är
fullkomligt oinskränkt öfver den gemensamt förvärfda förmögenheten;
så vågar jag hoppas, att derest II. LagUtsk. skulle gilla mitt
förslag, detsamma äfven kommer att vinna uppmärksamhet inom
RiksSt:n, framför det, som vid de sednare riksdagarne blifvit hos
K. M. framstäldt och hvarå sanction tvenne gånger blifvit vägrad.
Remitterades till Lagutskottet.
Föredrogs, men lades, på begäran af Frih. Raab, Adam
Christ., Gr. Frölich, David, och Hr von Troil, Samuel
Gustaf, ånyo på hordet Const.Utsk:s d. 26 dennes f. m. första
gången bordlagda mern. N:o 33, angrde ändringar och tillägg i
föreskrifterne om grundlagsfrågors behandling.
Företogs till afgörande punktvis StatsUlslcs d. 26 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 237, i anledn. af erhållne älerremisser å
betänk. N:o lil, angalo ifrågaställde förändringar uti gällande
stadganden, dels rör:de sättet för markegångspriséns bestämmande,
dels i afseende på beskaffenheten af afradsgild spanmål.
Den 29 Mars.
517
l:sta punkten, ang:de vackt fråga om förändrade föreskrifter
rör:de val af ledamöter uti markegångscomitéer.
Lades till liandlingarne.
2:dra punkten, ang-.de Utsk.-s hemställan, att besvär öfver
de af RiksSt:ns deputerade fattade beslut, rör:de markegångsprisens
bestämmande måtte af /i. Kammarcoll. och Ii. Statscont.
gemensamt pröfvas och afgöras.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag hemställer vördsamt,
att Ståndet måtte vidblifva sitt förut fattade beslut i ämnet.
Uppå härefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att, med
vidblifvande af sitt förut fattade beslut, lägga denna punkt till
liandlingarne.
3:dje punkten, ang:de inskränkning af Kammar advocatfiscalens
rätt, att yrka ändring uti de af RiksSt:ns till markegångstaxans
uppgörande utsedde deputerade vidtagne prisbestämmelser.
Hr von Hartmansdorff: Jag tillstyrker vördsamt, att R.
o. Ad. äfven i della fall ville vidblifva sitt förut fattade beslut.
R. o. Ad. vidblef sitt redan i detta ämne fatlade beslut och
lade 3:dje punkten lill liandlingarne.
4:de punkten, an gide hemställan, att vid pröfning af besvär
öfver markegångscomitéers beslut, prisens förhöjning, der
densamma kun ifrågakomma, bör grundas på verkställd jemförelse
mellan prisen såväl inom länet som uti nästgränsande län,
samt att de förändringar uti den af deputerade uppgjorde
markegångstaxa, hvilka slutligen varda fastställde, skola gälla
för såväl Kronan som samtlige räntetagare och räntegifvare
inom samma markegångsdistrict; och 5:te punkten,
låtande af en und. skrifvelse till Ii. M. rör:de K. St:s beslut
i afseende pä sättet för sökande och erhållande af ändring i de
af markegängsdeputerade bestämde pris.
Dessa punkter lades till liandlingarne.
6:te punkten: ang-.de beskaffenheten af den räntcspanmul,
som skall anses vara afradsgild.
Hr von Troil, Sam. Gustaf: För min del vågar jag vördsamt
anhålla om Hr Gr. o. Landtnäs propos. till alslag pä ifråga
var. betänk. Jag skulle tro, att vid utfärdandet af en författning,
så vigtig sorn denna, man bör söka att något så nära laga så att
rättvisan är lika ä ömse sidor. Såsom denna författning har blifvit
tillämpad nu sednast, så visar erfarenheten, att inom det län,
der det regementet är förlagdt, vid hvilket jag är tjenstgörande,
har man varit nödsakad att försälja spanmäl till det låga priset
af 4 r:dr 46 sk. b:co per t:a, hälften råg och hälften korn; då
verkligt god spanmål här i Slockholm har gällt 8 å 9 r:dr banco
för rågen och mer än 6 r:dr för kornel. Jag skulle tro, all
del vore gagnelig! i många hänseenden att fastställa en viss vigt
518
Den 29 Mars.
å den spanmål, som skall levereras, och således lemna räntegifvaren
rälligliet alt, såvida denna vigt icke kan presteras, få genom
fyllnad i vigten ersätta hvad spanmålen saknar i god beskaffenhet.
Till dess må man hellre låta den gamla författningen vara orubbad,
än att ifrån R. St:s sida understödja en så beskaffad motion,
som den ifrågavarande. Jag vågar derföre anhålla om propos. till
afslag å denna punkt.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Lika med den
siste värde talaren tror jag icke det vara skäl att vidtaga den ändring
i författningen, som här blifvit föreslagen. Jag befarar att
den skulle leda till ändlösa tvister genom de föreslagna orden,
att säden skall vara strid efter årsväxtens beskaffenhet. Fråga kan
då uppkomma, om dermed irienas årsväxtens beskaffenhet öfver
hela landet, eller inom hvarje härad eller socken, der leveransen
skall ske, eller endast den del af socknen, der leverantören bor.
Årsväxten ger äfven olika säd i skogstrakter och på slättmarken.
Nu stannar man i fullkomlig ovisshet efter hvilket af dessa förhållanden,
som årsväxtens beskaffenhet bör räknas. Sålunda har
Utsk. tagit sig anledn. till att föreslå ett stadgande, som skall
förorsaka ständiga tvister, hvilka blifva svåra att skilja, synnerligen
då sådana år, med en ymnig nederbörd, som det sistförlidna,
inträffa, då en stor del af säden blef skämd. Då synes mig bättre,
att för ett tillfälligt ondt särskildt söka rättelse för dem, som
deraf mest lida, än att på ett undantag grunda ettoallmänt stadgande
i lag, som ständigt skall förorsaka tvister. Årsväxtens beskaffenhet
är sämre, der jorden skötes illa, än der hon skötes väl,
oell redan deruti ligger således ett skäl till olikhet i årsväxtens
beskaffenhet; med ett ord, jag är öfvertygad, alt det föreslagna
tillägget endast skulle föranleda en mängd missbruk, hvarföre jag
afstyrker bifall dertill.
Hvad åter beträffar förra delen af den nu föredragna punkten,
hvilken öfverensstämmer med hvad R. o. Ad, förut beslutat,
så kan jag icke annat än gilla det der föreslagne borttagandet af
några ord, hvarigenom meningen blef klarare.
Frih. Raab, Adam Christian: I fullkomlig motsats emot
de tvenne sista talarne, kommer jag att tillstyrka bifall till detta
betänk. Man har sagt, alt erfarenheten i år visat, att det stadgande,
som för detta år är af K. M. ulfärdadt, nemi. att spanmålen
skall vara efter årsväxtens beskaffenhet strid, redan åstad
kommit
mycket lidande för åtskilliga räntetagare i Upland, så att
spanmålen fallit ända till det låga priset af 4 r:dr 46 sk. b:co
för tunnan, hälften råg och hälften korn. Jag tager mig frihe
ten
fästa den värde talarens uppmärksamhet derpå, alt Upländningarne
i år i allmänhet hafva haft en missgynnande skörd.
Jag känner flera hemman, der ägaren icke allenast går miste om
all inkomst, utan jemväl får sätta till för det att han äger hemmanet.
Vid sådant förhållande tyckes det väl icke vara obilligt,
att löntagaren får genom någon nedsättning i sin lön dela förlusten
och icke öka den, genom ett högt markegångspris. Jag
Den 29 Mars.
519
anset' det så mycket mera obilligt af räntetagaren att vid ett sådant
förhållande fordra att få god säd, som jag har mig bekant,
att det i Upsala verkligen varit svårt att få någon riktigt god
säd, hvilket äfven synes deraf att K. M. måst göra ett anslag till
anskaffande af utsädeskorn för orten.
Hr von Hohenhausen har hemställt den frågan, huruvida årsväxtens
beskaffenhet skulle räknas efter länets, häradets, socknens
o. s. v. årsväxt. Det förefaller väl temmeligen tydligt, att då
markegången ieke sättes efter härad eller socken, utan efter län,
så skall årsväxtens beskaffenhet visserligen äfven bestämmas med
afseende på hela länets skörd. Dessutom kan det icke vara den
siste värde talaren obekant, att i allmänhet plägar en vät eller
torr sommar hemsöka på en gång en större del af landet och
icke ensamt en by eller socken.
Hr von Hohenhausen har derefter sagt, att det vore ett fel
att sålunda viljå utsträcka till ett allmänt stadgande hvad som
endast borde undantagsvis bestämmas. Det föreslagna allmänna
stadgandet afser ju endast, att i de fall, som vi hoppas skola höra
till undantagen, att nemi. en årsväxt icke kan lemna fullgod
skörd, då medgifva räntegifvare att för det året lemna spanmålen
till sämre beskaffenhet, än den skulle hafva varit i händelse
årsväxten varit fullkomligt god.
Hr von Hohenhausen har vidare befarat, att det stadgande,
som bär är föreslaget, skulle leda till en mängd tvister. Det är
just i anledn. af den mängd af tvister, som ägt rum och hvaröfver
man klagat, som detta förslag blifvit väckt i StatsUtsk., och
som StatsUtsk. funnit dessa skäl så grundade, att Utsk. har velat
tillstyrka en förändring. På dessa enkla skäl får jag vördsamt
anhålla om bifall på detta betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag instämmer i Frih.
Raabs tillstyrkande af bifall till Utsk:s förslag i denna del. Man
har visserligen bär väckt förslag om att bestämma en viss vigt
för spanmålen, hvilket förslag, på sätt Ilr von Troil riktigt anmärkt,
bör stå i sammanhang med öfriga föreskrifter om räntespanmåls
beskaffenhet, hvilka gifva en controll derpå alt de ordalag,
som bär äro begagnade i afseende på beskaffenheten af räntespanmålen,
icke kunna missbrukas. De öfverensstämma dessutom
med de gamla stadganden, som från uråldriga tider varit
gällande rör:de leveranser af spanmål, hvilka säga, att spanmålen,
som utgöres i Kronans räntor, skall vara sådan den på hemmanet
vuxit, ehuruväl dessa gamla föreskrifter icke äro uti de sista
författningarne intagne. Emedlertid har likväl alltid, då spanmålen
varit rengjord och strid, d. v. s. icke slösäd, densamma
mäst intagas i Kronans magasiner, såvidt den icke varit sämre
än hvad årsväxten i allmänhet medgifvit. Det har antagits, att
icke någon säd kunnat anses strid med mindre den vägt, råg 13
hti 5 U oriad, korn 11 LU 15 samt bafra 8 Lti 15
men några vissa stadganden i detta afseende hafva likväl icke
varit för räutegifvarne kungjorda, ehuru de måst rätta sig deref
-
320
Den 29 Mars.
ter vid magasinerna. Då så många särskilda begrepp i sednare
tider blifvit fästade vid det ordet ”strid,” så har Utsk. ansett,
i öfverensstämmelse med åtskilliga motioner, att något närmare
bestämmande på grund af äldre författningar borde i afseende på
rätta begreppet af detta ord äga rum, så att prejeri emot räntegifvarne
derigenom skulle kunna förekommas. För min del är
jag af den öfvertygelse, att antagande af Utskrs förslag, i afseende
på föreskrifter om sädens beskaffenhet, skulle medföra en nyttig
och god verkan öfverallt; och ehuruväl det icke kan förekomma
alla tvister för dem, som vilja tvista, så skulle likväl antagandet
deraf, gifva för dem, som icke vilja tvista, ett bestämdt
begrepp om beskaffenheten af den spanmäl, som bör levereras.
Att en årsväxt kan inträffa, då spannmålen blifver af en mindre
god beskaffenhet, se vi nu i Upland och Westmanland med mänga
liera ställen. Alt prisen på sådan span mål å dessa ställen
blir mindre, än om årsväxten hade varit bättre, är något, som icke
kan förekommas. Det är likväl för mycket hegardt om dessa hela
orters, till exempel Uplands och Westmanlands spanmål, skulle
under en dylik skörd casseras, då missväxten är allmän inom
orten. Jag tillstyrker bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Cederström, Jacob: För min del har jag med förundran
afhört de tvenne sista ledamöternas yttranden till bifall
för betänk. Om man på ena sidan måste erkänna, att, i händelse
af en allmän missväxt, cn total förstörelse af skörden genom
hagel, så alt man får alldeles intet, räntorna dock måste af
hemmanet utgöras; sä kan man väl icke deraf draga den slutsats,
att det är rätt komma till den besynnerligheten att genom
förändrade termer i författningen öppna vägen dertill, att Kronans
och enskilde embetsmäns löningsstater, af Kronans räntor
dem öfverlemnade, skola ovillkorligen blifva nedsatta till slösäd
och till särare än slösäd. Ty det vore rätt besynnerligt om
icke man skulle vid hvarje egendom, hvarje år äfven vid herrligaste
skördar, få något slösäd, och man skaffar sig bevis på alt
den säden är tröskad på hemmanet och således levereringsgild
från hemmanet. Skall icke detta skapa en otalig mängd af besvärsmål,
och huru skola dessa besvärsmål kunna afgöras. Om
en total förstöring af skörden måste vara värre än en partiel
mindre förstöring eller missväxt, som skadar eller gör en del af
skörden dålig; så måste väl skyldigheten stå qvar, om jag får
någon del god säd, afl deraf utgöra räntorne. Det är ifrån cn
falsk grundsats, som Utsk. liar utgått, och dess förslug skulle leda
oss in uti en sådan förbistring af tvister, att jag icke kan annat
än på det högsta tillstyrka afslag derpå. Jag medgifver, att det
är orätt att icke det tinnes en författning, som bestämmer vigten
på afradsgild säd. Med afradsgild säd har dock alltid i Sverige
af det ärliga Svenska förståndet menats rensad, utsädesbar säd,
och man har dermed icke menat damfri säd. Ordet ”strid” säger
intet, när säden icke tillika heter fröhår. För närvarande
står
Den 29 Mars.
521
står det ”efter årsväxtens beskaffenhet, strid.” Om årsväxten är
dålig, så är säden slö, och den kan väl blifva dammfri, men aldrig
strid. Med ordet ”strid” har man nemi. i alla tider i Sverige
förstått fröhår spanmål, och den är icke slösäd. För att nu
komma till det rätta förståndet om huru räntespanmål bör vara
beskaffad, så är intet ord bättre än det bekanta Svenska ordet
”strid.” Någon bättre term finnes icke, nien om man vill hafva
beskaffenheten närmare bestämd, så kan det lämpligen ske derigenom,
att man utsätter en viss icke alltför hög vigt på spanmålen,
och föreskrifver t. ex. att rågen bör väga 13-J- Lii, kornet
t li LS’ per tunna. Derigenom vore alla tvister emellan
räntegifvare och räntetagare undanröjda, i st. f. att man nu skapar
kif och en dålig anda hos dem, som utge räntorna, och missbelåtenhet
hos dem, som skola emottaga dem, samt slutar med
att skapa brist i statscassan.
Frih. von Kraemer, Rob. Fredr.: Icke delande Frih. Cederströms
förundran, får jag förena mig med Frih. Palmstjerna
och Frih. Raab i tillstyrkande af bifall till Utsk:s betänk. Jag
kan af erfarenheten intyga, att om icke dessa ord, ”efter årsväxtens
beskaffenhet,” hade af K. M. blifvit medgifna till förmän för
räntegifvare inom Upland detta år, så hade icke någon enda ränta
blifvit levererad in natura, utan räntegifvarne hade då blifvit
forcerade att lemna all sin afrad uti contanta pengar. Härigenom
har det deremot blifvit en möjlighet för dem att få afbörda
sig skatten in natura, och en allmän belåtenhet inom länet har
derigenom uppkommit. Det är väl sant, såsom Hr von Troil yttrat,
att räntetagare blifvit tvungna att sälja sin säd för lågt pris,
och detta har äfven Kronan fått göra; men jag kan gifva exempel
på dem, som skolat emottaga spanmålen och alldeles icke hafva
varit bundna af dessa stadganden, t. ex. Upsala Academi, som
har betydliga spanmålsräntor af sina arrendatorer, och likväl hafva
nödsakats sälja sin säd till äfven så lågt pris. Den spanmål
Academien till följd af särskilda accorder med sina arrendatorer
har fått emottaga, har blifvit såld för 5 r:dr b:co tunnan, således
2 sk. mera än regementena fått. Detta visar, alt det gifves
sådana omständigheter, då man är tvungen att taga emot räntespanmålen
efter årsväxtens beskaffenhet. Derföre anser jag det
vara väl om de ofvannämnda orden finnas i författningen, och
ordet ”strid” fredar i alla fall för att det icke är slösäd. Detta
står, på sätt Frih. Palmstjerna yttrat, i sammanhang med bestämmande
af en vigt för spanmålen vid markegångssättningen, och
det minimum af vigt på spanmålen, som dä blifver bestämdt,
kommer att blifva ett correctiv derför, att icke alltför slö säd
lemnäs. Då jag anser ifrågavarande uttryck: ”efter årsväxtens beskaffenhet,
” vara af stor vigt för räntegifvare, så nödgas jag yrka
bifall på Utsk:s betänk.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Den bedröfliga erfarenheten af
årets missväxt, som den siste värde talaren omnämnt, kan äfven
8 II. 6 (i
522
Den 29 Mars.
jag vitsorda och således äfven intyga huru svårt det varit för räntegifvare
att utgöra detta årets räntor; men jag är äfven pligtig
att vid samma tillfälle tillkännagifva min öfvertygelse, att den eftergift,
som här i 6 punkten är föreslagen, såvida den icke sättes
i sammanhang med det föreslagna correctivet uti den 7 punkten,
i min tanka visserligen skulle gifva anledning till sådana missbruk,
som de, hvilka Frih. Cederström omnämnt. Jag skulle till
och med kunna vid detta tillfälle intyga, att försök i den delen
varit gjorda under innevarande år, och om missväxten inom Stockholms
län i allmänhet varit stor och skörden förderfvad, så finnes
det dock likväl undantag här, likasom inom de nästgränsande
länen. Jag tror således, att det vore farligt att genom stadganden
i detta fall gifva tillfälle för underslef, eller åtminstone för
en mindre god vilja att fullgöra de skyldigheter, som ovillkorligen
åligga räntegifvarne. Att spanmål verkligen icke så alldeles brustit
äfven inora det län, som jag tror har haft de största olyckor
under förlidne år, nemi. Upsala län, skulle jag nästan kunna tro,
emedan till mig har blifvit utbjudet verkligen godt korn, magasineradt
i Upsala stad, 200 tunnor, och i denna stund köpes ifrån
Upland verkeligen godt utsädeskorn. I Norrtelje magasin är för
Kronans räkning korn kommet ifrån Upsala län, och det är mig
försäkradt, att detta korn är af en klanderfri beskaffenhet. Detta
är likväl icke annat än partiella förhållanden, och det hindrar icke
att i allmänhet förhållandet varit så bedröfligt, att det varit anledning
för Ländshöfdingarne i Stockholms och de nästintill gränsande
län, att hos K. M. göra und. förfrågningar huru i denna
sak borde förhållas. Jag nekar icke att jag var den siste af Konungens
Bef:h:de, som vidtog detta steg, och måhända hade jag
icke gjort det, såvida icke mina embetsbroder varit mina företrädare;
ty jag har förutsett hvad som möjligen derigenom skulle
kunna inträffa och huru svårt det skulle kunna blifva för Konungens
Bef:h:de att här uppträda emellan räntegifvare och räntetagare
i detta afseende. Det förhållande, som här är uppgifvet
ifrån en räntetagare i detta afseende, tyckes gifva anledning lill
att äfven den nu vidtagna åtgärden kan medföra olägenheter, och
om än Konungens Bef:h:de inom Stockholms län för delta år varit
fritagen ifrån den svåra befattning att här uppträda såsom
arbitrair domare emellan räntetagare och räntegifvare, så tror jag
åtminstone att detta har sin grund i mycken beredvillighet å båda
sidor, men icke vågar jag tro att detta alltid skall inträffa. Således
får jag för min del bestämdt afstyrka detta förslag i 6 punkten,
såvida det icke sättes i sammanhang med den 7, nemi. att
för hvarje år en minimivigt måtte utsättas för räntespanmål. Jag
tror visserligen icke att vid ett sådant tillfälle minimivigten kommer
att bestämmas efter den sämre sädens beskaffenhet, utan förmodar
jag, att den ärlighet och den redbarhet hos de ma^-kegångssättande
personerna finnas, att de eftertänka noga huruvida
icke någon skillnad kan äga rum emellan den säd, som i anseende
till årsväxten är sämre och den, som blifvit försämrad genom
missvårdad skörd. Jag skulle vid detta tillfälle önska, att discus
-
Den 29 Mars.
523
sion fmgé på en gång omfatta både 6 och 7 punkterna, ty jag
bekänner uppriktigt, att så gerna jag ville godkänna den 6 punkten,
så vågar jag det icke i händelse R. St. skulle underkänna
hvad som är föreslaget uti den 7 punkten.
Hr von Hohenhausen: Frih. Raab har trott, att några
tvister, efter ett sådant bestämmande, som nu här är föreslaget,
framdeles icke skulle kunna uppkomma. Det förefaller mig å min
sida rätt curieust, att det skulle blifva svårare att förekomma tvister,
när man^säger, att säden skall vara strid efter årsväxtens
beskaffenhet. Årsväxten är olika beskaffad i olika delar af landet,
och så åberopa räntegifvarne ordalydelsen. Jag slutar deraf, att
det blir mycket större svårighet att skilja emellan de tvistande
och mycket stor anledning att förmoda, att Kronan och räntetagare
på detta sätt få nöja sig med den säd, som räntegifvarne
vilja lemna. I sådant fall att de underkasta sig detta, upphöra
visst alla tvister, men det kan naturligtvis icke vara meningen,
all Kronan och räntetagare på detta sätt skola blifva lidande.
Det är derföre jag önskar bifall till Utsk:s mening och icke
Frih. Raabs.
Denna punkt har visserligen mycket sammanhang med den
följande, och det är svårt att discutera denna, ulan att äfven
vidröra den sednare, hvaruti Utsk. har föreslagit en liten förbättring,
enär det i betänk. N:o lil var föreslaget, alt det inom
hvarje socken skulle uppgöras huru mycket säden borde väga.
Jag har visst hört, att man är öfvertygad om att hvar och en
vill göra det rätta och bestämma detta efter öfvertygelse, men
det har sig besynnerligt med rättskänslan uti större samlingar, pä
sätt man kan visa vid uppgifter till taxeringscomitéen om hemmansvärden,
jemte flere dylika tillfällen. Sådant kan också komma
att hända vid bestämmande af vigten på räntespanmål, och
skulle ovillkorligen hafva handt, derest Utsk:s förslag uti mern.
N:o lil blifvit antaget. Nu finnas äfven många comitéer för
markegångssättningen, i hvilka det är omöjligt att skilja emellan
räntetagare och räntegifvare.
Af dessa skäl finnér jag icke någon anledning att till Kronans
förlust här intaga de tillstyrkta orden: ”strid efter årsväxtens
beskaffenhet.” Inom Gottlands län äro räntetagarne alltför
fä och deras räntor äro högst obetydliga jemförelsevis emot deras
öfriga löner, så alt för den provinsen har detta stadgande icke
någon särdeles vigt, men för Kronan och räntetagare i åtskilliga
andra provinser verkar det i högsta måtto. Jag afstyrker således
de ifrågavar. ordens införande.
Då nu H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., i anledn. af Gr. Horns
framställning, hemställde, om R. o. Ad. behagade tillåta att
7 punkten af Utsk:s utlåt, nu finge föredragas för att komma
under öfverläggning tillika med 6 punkten, helst i allt fall då
öfverläggningen blefve afslutad intet hinder mötte för särskilde
proposas framställande ä dessa punkter, lemnade R. o. Ad. dertill
sitt bifall, och upplästes
52i
Den 29 Mars.
7:de punkten, rörtde bestämmande af af rads gild spanmåls
minimivigt.
Hr von Troil: Jag anhåller att vördsamt få framställa de
olika förhållanden i afseende på rättigheter och skyldigheter, som
äga rum emellan räntegifvare och räntetagare, synnerligen då den
författning tillämpas, som särskildt har blifvit innevarande år, på
framställning af Konungens Bef:h:de, af K. M. utfärdad, nemi.
att räntegifvarne inom åtskilliga län skola vara berättigade att lemna
spanmålen så god, som den efter årsväxtens beskaffenhet inom
orten kunde erhållas, lläntcgifvaren har nemi. full rätt att, när
han behagar, »uppsäga spanmålen till leverering in natura, och är
således icke bunden af något pris. Räntetagaren kan visserligen
också uppsäga spanmålen till erläggande in natura; men är, då
spanmålen af räntegifvaren uppsäges till leverering, tvungen att
emottaga den, äfven om den är slö och omöjlig att förvara, såsom
förhållandet har varit med detta årets spanmål. Derigenom uppstår
det förhållande, att räntetagaren, som icke äger rätt att bestämma,
att han vill emottaga lösen för spanmål elter markegång,
får emottaga en vara, som han icke kan magasinera, och som icke
kan annorlunda än till underpris försäljas. Dä markegången
är låg, så önskar räntegifvaren under ett svårt är, och räntelagaren
måste dermed vara belåten, att contant efter markegång betala
sin vara; men om deremot räntegifvaren vill leverera räntan
in natura, så kan detta icke förvägras. Om så väl räntegifvare
som räntetagare vore förbundne, den ena att emottaga, den andra
att betala spanmålens värde efter markegången, så vore rättvisan
ömsesidig. Nu deremot ligger fördelen på räntegifvarens sida, och
det är på denna grund, som jag för min del icke kan annat än
på det högsta afstyrka denna punkt af betänk.
Frih. Palmstjerna har visserligen upplyst, att frågan om bestämmande
af en viss vigt på spanmål i 7 punkten står i ett omedelbart
sammanhang med den nu under öfverläggning varande
fråga, och det har äfven blifvit sagdt, att man mäste medgifva,
att Utsk:s sednaste redaction af litt. b. är vida alt föredraga
framför den förra; men jag tager mig likväl friheten anmärka,
att den vigt på spanmål, som vid markegångssättning skall af länets
deputerade bestämmas, kommer att grunda sig på den vigt,
sorn i de olika uppgifterna ifrån särskilda socknar vid markegångssättningarna
insändas. Det är således räntegifvarne, som hufvudsakligen
komma att bestämma den vigt, hvilken sedermera skall
tjena till norm vid deras leveranser af räntespanmål. Jag tviflar
derföre på, att en sådan vigt, särskildt bestämd för hvarje år, skall
vara af beskaffenhet att kunna leda till ändamålet. Jag tror deremot
att det vore bättre om man bestämde, en gång för alla, en
viss medelvigt på spanmålen. Man har föreslagit 13^ Lii för
råg, och 11^ LSf för korn. Om ett sådant förslag antogs, hvilket
något hvar måste medgifva alldeles icke är öfverdrifvet, så kunde
i svårare år den räntegifvande allmänheten äga tillgång att,
genom tillökning i varans mängd, gifva ersättning för hvad som
Den 29 Mars.
525
lion brister i godhet. I sådant fall tror jag man kunde vara belåten
å ömse sidor.
Det är äfven sagdt, att det vore för mycket begärdt om säden
under svåra missväxtår skulle lemnäs lika god som i ett bättre
år, och räntegifvaren således tvingas att skaffa sig fullgod spanmål.
Detta är ingalunda min mening. Jag begär icke, att i ett
sådant år, som detta, räntetagarne skulle äga full rätt att utaf räntegifvarne
utkräfva fullgod spanmål; men jag fordrar, att rättvisan
måtte vara lika på begge sidor, och då markegångssättningen inom
länen värkställes och räntegifvarne icke kunna leverera en god
vara, så bör den vigt, som blifvit bestämd, eller också det åsätta
markegångspriset, tjena till rättesnöre för den liqvid, som emellan
räntegifvaren och räntetagaren skall uppgöras.
En värd talare, Frih. von Kraemer, som har gjort sig allmänt
känd för det nit, hvarmed han omfattar sitt läns angelägenheter,
har förklarat, att den nya författningen har väckt en allmän belåtenhet
inom hans län. Denne värde talare är kanske också den,
som, genom sin hos K. M. gjorda anhållan, gifvit anledn* till den
K. förordn. Jag tillåter mig likväl nämna, att om belåtenheten
har varit allmän å räntegifvarnes sida, hvilket jag ingalunda betviflar,
sä har deremot belåtenheten ingalunda varit allmän
å räntetagarnes sida; ty dessa hafva sett sig tvungna att emottaga
den usla, osäljbara vara, som räntegifvarne lemnat, och de hafva
ganska riktigt funnit, att det icke lönade sig att i delta fall
inkomma med några klagomål, hvilka naturligtvis skulle afdömmas
i den ena' instansen af den, som genomdrifvit författningen.
Frih. Haab har talat om räntegifvarnes olyckliga tillstånd.
Jag erkänner och behjertar det vid mänga tillfällen; men jag tror,
att om ett eller annat är en räntegifvare skulle blifva satt uti en
svår belägenhet, genom en dålig skörd, så förtjenar likväl äfven
räntetagarens ställning afseende, och jag tror, att om man betraktar
hvad de för sin tjenstgöring uppbära, så skall man finna, att
de äro särdeles illa lönade. Det torde anses öfverflödigt att anföra
några exempel härpå; men jag ber likväl att få nämna, att jag
sjelf, efter 25 års tjenstetid, har detta är uppburit 970 r:dr b:co,
såsom Major vid regementet. Detta måtte väl icke vara någon
särdeles lycklig belägenhet. Under sådana förhållanden tror jag,
ali, vid utfärdande af en så vigtig författning som denna, man bör
tillse att icke fördelen ligger helt och hållet på den ena sidan,
utan laga så, att kyrkan kommer, som man säger, att stå midt
i byn, och att alla vederfares lika rätt. Det är pä grund häraf,
som jag förnyar min anhållan om afslag på 6:te punkten af
betänk.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Flere talare hafva
redan yttrat sig till fördel för det af Utsk. framställda förslag, och
det är för att yttra mig i samma mening, som äfven jag begärt
ordet. Frih. Palmstjerna har redan anmärkt, att det finnes flera
stadganden, som säga, att den spanmål, som i afrad lemnäs, skall
vara sådan, som på hemmanet vuxit. Att sådant äfven öf
-
52G
Den 29 Mars.
verensstämmer med sunda grundsatser skulle jag tro, ty ingen kan
bestrida, att i allmänhet ändamålet med beskattningen är, att det
skall vara någon del af den skattgifvandes inkomst, som till Staten
erlägges. Han bör väl, då han ingen inkomst häfver, icke
eller skatta någonting, och om än genom en ständig grundskatt
sådant är förekommet, så tyckes det åtminstone vara billigt, att
han vid räntans liqviderande får lemna af den säd han har. Om
denna säd, till följd af årsvexten, är af mindre god beskaffenhet,
så måste väl Staten, så väl som de enskilde medlemmarne, åtnöja
sig med en sådan vara, som i landet finnes. Man har klagat olver
den förlust, som räntetagare härigenom skulle tillskyndas. Om
det system, att räntetagare» omedelbart är uppbördsman af räntegifvarne,
upphäfdes, så att dessa räntor i stället ingingo till Kronan,
på sätt med en del är fallet, och räntetagarrie fingo sin aflöning
directe ifrån statsverket, så vore detta missförhållande upphäfvet.
Jag tror likväl, att de flesta räntetagare i sådant fall motsätta
sig en sådan förändring. De se för väl sin fördel i det nuvarande
(förhållandet för att vilja ingå på någon förändring deraf.
Vid sådant förhållande skulle jag tro, att det icke är melan
billigt, att den som sjelf lider af missväxt och har till alla sina
utgifter en ringa inkomst, får under så olyckliga förhållanden
gifva i ränta en sådan vara, sorn han har. Jag tror icke eller,
att, såsom man har påstått, lätteligen någon tvetydighet kan uppstå
uti det begagnade uttrycket: ”efter årsväxtens beskaffenhet
strid;” ty af årsväxtens beskaffenhet kan icke göras någon hemlighet.
Att vilja, i likhet med hvad Frih. Cederström gjort, förklara
ordet fröhår säd, såsom synonymnt med strid säd, tror jag
icke vore rätt, då hvar och en vet, att när riad säd en längre
tid förvaras, så förlorar den sin fröbarhet, ehuru den derföre icke
upphör att vara strid. Friherrens påstående innebär således, i min
tanka, ett fullkomligt misstag. För min del yrkar jag bifall till
Utsk:s betänk.
Gr. Sparre, Erik: Hufvudsakligen förekommen af den si
ste
värde talaren, har jag föga att tillägga till hvad han yttrat.
Mig synes det föreslagna stadgandet eller den nya redaclioncn
vara sä på rättvisa och billighet grundad, att den icke behöfver
mycket förordas, och de skäl, som deremot blifvit anförda, synas
mig vara af ingen vigt. Tvenne räntetagare hafva här så värdigt
förklarat sig dermed nöjda, att jag tror R. o. Ad. derpå bör fästa
afseende. K. M. har i afseende på sista årets gröda gjort en sådan
tillämpning af författningen, och härmed tror jag alla hafva haft
skäl att vara nöjda. Att fordra, det räntegifvare bort, under ett
sådant år som detta, anskaffa icke efter årsväxtens beskaffenhet
strid, utan efter andra års beskaffenhet strid säd, skulle hafva medgifvit
ett oändligen svårt onus för räntegifvare». Jag tror näppeligen
att de ens hade kunnat fullgöra det; ty jag betviflar, alt
så mycket säd af fullgod beskaffenhet funnits, -sorn för en sådan
leverans hade behöfts. Det skulle i sanning hafva varit ganska
hardt om under ett sådant år som detta, då räntegifvarne fått pä
Den 29 Mars.
527
sin jord en icke allenast ganska iinga, utan äfven föga vigtig gröda,
de skulle varit tvungna icke allenast att utlemna sin fulla
ränta, utan äfven anskaffa den af ett föregående års skörd, kanske
emot dubbla priset, emot hvad de fått för sin egen säd af det
ifrågavarande årets skörd.
En värd talare har anfört, att man borde bestämma en
gang för alla räntespanmålens vigt, och i sådant afseende föreslagit
den till 134 LÄ för råg och 11^ LÄ för korn. Jag tror, att
af det sista årets gröda ganska litet qvantum kunde fås, som innehöll
en så hög vigt för nämnde sädesslag. Min erfarenhet
är åtminstone, att inom Upland det sista årets gröda varit af
ytterst svag beskaffenhet och icke i allmänhet uppgått till denna
vigt. För min del yrkar jag bifall till Ulsk:s förslag.
Frih. Raab: Man har förundrat sig deröfver, att jag och
flere talare kunnat yrka bifall till Utsk:s förslag; men jag kan icke
annat än högeligen förundra mig öfver de skäl, som blifvit
anförda deremot. Således har till exempel Frih. Cederström sagt,
alt alldenstund det icke finnes någon egendom, på hvilken icke
slö säd växer, så skulle deraf kunna hemtas anledning att tvinga
räntetagarne att emottaga slö säd. Behöfs väl något svar härpå?
Vidare har Frilen sagt, att man skapar så många ränletagares
missnöje. Detta är visserligen på sitt sätt ett vigtigt skäl, men å
andra sidan har Frih:n icke tagit i betraktande räntegifvarnes missnöje.
Det är visserligen sannolikt, att alltid, vid skipande af rätt
emellan en räntegifvare och en räntetagare, den ena skall blifva
missnöjd. Här är fråga om att tillse, alt icke någon af dem får
grundad anledn. till ett sådant missnöje. Hr von Hohenhausen
har trott, att den gamla bestämmelsen ”ren och strid” skulle föranleda
vida mindre tvister, än den nu föreslagna. Jag vågar bestrida
detta ännu en gång, och det pä det enkla skälet, att hvad som
nu är föreslaget, är en föreskrift, som är möjlig att efterlefva, hvaremot
den andra är omöjlig att alltid följa; och jag hemställer om
icke de föreskrifter, som gifvas, nödvändigt mäste vara af beskaffenhet
att kunna eftcrlefvas, och om icke sådana åstadkomma mindre
tvistighet, än de som äro omöjliga att kunna efterlefva.
Hr von Troil har velat påstå, att ett olika förhållande, till
förmån för räntegifvare, existerar i afseende på rättighet till uppsägning.
Han säger nemi., att räntegifvarne äger alt uppsäga sin
spanmål att levereras in natura eller att lösa densamma, hvaremot
räntetagaren icke skulle hafva någon motsvarande fördel.
Den värde talaren tycktes icke besinna, att den stackars räntegifvaren
måste köra sin spanmål och lemna den på ett aflägse
ställe, blottställd för alla de svårigheter, som kunna möta honom
vid spanmålens besigtigande. Hr von Troil säger, att om hvardera
parten ägde rättighet att uppsäga spanmålen till bestämd betalning
i contant, så vore förhållandet lika för dem begge. Jag
medgifver det; men Herrarne torde erinra sig, att en sådan fråga
var före vid sistlidne riksdag, nemi. att förvandla skyldigheten
af räntors lifgifvande in natura till contant, men detta mötte stort
528
Den 29 Maré.
motstånd just på detta rum. Jag får dervid påminna, att om det
något år inträffar att spanmålen är utmärkt god, sä liar räntelagaren
den fördelen att genom uppsägning kunna tilltvinga sig den
goda spanmålen.
Hr von Troil har vidare öfvergått lill 7 punkten och erkänt,
alt syftningen deraf vore god, men icke velat gilla det sednaste
tillägget, nemi. att, ”till ledning för denna åtgärd” (d. v. s. för bestämmelse
af vigten), ”böra de uppgifter och priscuranter, hvilka
före markegångssättningen af kronofogdarne insändas, äfven omfatta
de särskilda spanmålsslagens vigt.” För närvarande skola, till
ledning för sjelfva priserne å spanmålen, de priscuranter tagas till
grund, som inlemnas från socknarna, och pä samma grund haiman
nu här velat föreslå, alt någon uppgift skulle lemnäs ifrån
socknarna om vigten på spanmålen. Det står icke ovillkorligen
att markegångssättarne skola sätta vigten derefter, utan här föreskrifves
endast, att sådana uppgifter böra inlemnas att tjena till
den ledning markegångssättarne finna för godt att deraf taga. I
allt fall skulle jag väl föreställa mig, att då Utsk. haft den uppmärksamheten
emot II. o. Ad. att inbjuda de öfriga Stånden att
antaga den redaction, som här blifvit föreslagen, så skulle väl icke
nu detta Stånd vilja frångå denna mening, på hvilken kanske
de andra Stånden komma att öfvergå.
Hr von Troil har yttrat, att det vore bättre att sätta en fix
vigt en gång för alla, nemi. 13^ \M för råg och 11| \M för korn.
Jag får då fästa uppmärksamheten på att i år har det varit ganska
svårt att få 13\ LäYs råg. Jag erkänner, att jag sjelf hade
borttingat ett parti af denna vigt och hade mycket svårt att anskaffa
det. Det vore väl nu det aldra obilligaste att bestämma
på räntespanmålen en vigt, som icke kan fås. Hr von Troil har
sagt, att han mycket gerna vill behjerta räntegifvarnes tillstånd;
men jag måste uppriktigt erkänna, att den der hjertnjupenhetén
icke synes mig vara af det ömmaste slaget, då Hr von Troil kan
föreslå sådane bestämmelser för dem, som Hr von Troil sjelf måste
erkänna äro för dem omöjliga att uppfylla. Vidare har Hr
von Troil, såsom skäl för sitt yrkande i detta hänseende, anfört,
att lönerna hafva sjunkit så betydligt. Det må vara, att löntagarne
äga skäl klaga öfver tor små löner, men icke kan man
skäligen begära, att det skall vara räntegifvarens sak att betala en
större penning än han har i inkomst, för att öka räntetagarnes
löner, sedan han sjelf förlorat genom en dålig skörd. Det är icke
obekant huruledes, under den framfarna tiden, det förhållande,
som ägt rum, har ledt till oändliga prejerier. Jag får härjemte
fästa uppmärksamhet på hvad som uti betänk. N:o lil finnes
anfördt, nemi. att uti K. resol. af 1697, 1728, 1732 och 1756
samt R. br. d. 23 Jan. 1777 är stadgadt, att den skattskyldige
icke kan tillförbindas att afleverera sin spanmålsskatt uti bättre
och renare säd, än som å hans ägor ”vuxit och fallit.” Jag skulle
tro, att det icke är skäl att nu vara strängare emot räntegif
var
-
Den 29 Mars.
529
värne, än i början af t700-talet. Jag tillstyrker således bifall
till Utsk:s förslag i denna punkt.
Hr Åkerman, Fredr.: Jag anhåller att äfven för min del
få instämma med de talare, som yrkat bifall till ifrågavarande
punkt. Jag föreställer mig, att om äfven icke de ord, som här
äro föreslagna, skulle finnas i författningen, så måste likväl hvar
och en, som har i uppdrag att för Kronans räkning emottaga
spanmål, dervid ihågkomma, att Kronans fördel, rätt förstådd, äfven
är deras, som betala skatten. Det är, på sätt en talare har
anmärkt, bra orimligt, att af de skattdragande fordra en annan
eller bättre vara, än den som växer på deras jord, och delta stadgande
kan och hör icke förstås annorlunda, än att den säd, som
levereras å afrad, skall vara den bästa, som under året växt på
leverantörens jord. Tolkas delta stadgande annorlunda, så måste
det vara ett missförstånd.
En värd talare har förmenat, att ett så beskaffadt stadgande
skulle ge anledning till krångel. För min del tror jag, alt man
svårligen kan hitta på något stadgande så klart, alt icke anledning
deraf kan lien tas lill underslef för dem, som vilja försöka
del, och jag ber dervid endast alt få fästa uppmärksamheten pä
ordet ”rensad,” hvilket förekommer icke allenast i den nu gällande
författningen, utan äfven i det här föreslagna stadgandet. Med
”rensad” kan, efter författningens mening, troligen icke förslås annat,
än att säden är hvad man kallar väl kastad och på detta
sätt rengjord. Skulle man hålla sig till ordet i dess vanliga Svenska
betydelse, så skulle måhända dermed menas, att den är plockad.
Åtminstone menas detta med en del andra växtrikets producter,
när man kallar dem rensade. Om man nu bibehåller
samma stränga ordalag som hittills, nemi. att, hurudan årsväxten
än varit, säden likväl skall levereras väl rensad och strid; så ger
det otvifvelaktig! anledning till en hop prejerier, hvilket den lagstiftande
makten väl så vidt möjligt är hör söka undvika att gifva
anledn. till. En annan värd talare har yttrat, att följden deraf
troligen skulle blifva, att icke allenast Kronan, utan äfven räntetagare,
linge taga hvad som helst, och att om del å ena sidan
blefve vinst för räntegifvare!!, så skulle det deremot å andra sidan
blifva en betydlig förlust för räntctagarcn. Ett sådant äfventyr
tror jag icke kan komma i fråga, så vidt man efter del nya
förslaget, likasom efter det andra, vill förstå författningen sådan
den är, och således göra hvad som är rätt och billigt.
Jag beklagar, att det skall vara eli så ledsamt och bedröfligt
förhållande här, att löntagarnes intresse skall stå i strid med de
skattdragandes. Det är, så vidt jag känner, eget för vårt land,
att i ett år, då de skattdragande hafva bekymmer, så skall löntagaren
frodas, och tvertom; men jag hoppas, alt man en gång
måtte komma till eli annat förhållande i den vägen. Gr. Mör
ner
har i afseende derpå uttryckt den förmodan, att ett sådant
förhållande aldrig skulle kunna åstadkommas, derföre alt ränteta8
11. 67
530
Den 2'J Mars.
gar ne allt för väl skulle inse att deras fördel vore alt bibehålla
det nuvarande. För min del liar jag min lön lill största delen
indelt i spanmål, men jag kan uppriktigt försäkra derom, och troligen
skall mängden af indelningstagare länka lika med mig, att
det vore önskligt att, äfven med uppoffringar, fä den indelta lönen
utbytt emot en contant, för att en gång komma ifrån de
ledsamheter och det obehag, som härmed äro förenade, samt det
stridiga förhållande, hvaruti de slå till de skattdragande. Jag föreställer
mig också, att de som sätta sig deremot hafva förnämsta
skälet till detta motstånd deruti, alt de frukta, att en och annan,
sorn har indelt lön, och som nu är betalad någorlunda efter hvad
som kan anses billigt, om han uppgaf detta förhållande hos R. St.,
det skulle föranleda att vid anställd jemförelse med de många
tjenstemän i Slockholm, som nu äro ställde på en slags svältkur,
sälta dem på samma regime. Jag hoppas likväl, ali man äfven
i delta fall skall komma till förstånd och finna, att om man vill
hafva dugliga och nyttiga personer, så mäste man aflöna dem så
alt de icke, på sätt förhålladet är med en mängd tjenstemän bär
i Stockholm, måste söka sin utkomst i andra företag, främmande
för deras egentliga tjenst.
I afseende på sednare punkten, eller förslaget att föreskrifva
en viss gemensam vigt för ränlespanmålen, så har en värd talare
föreslagit, alt en bestämd vigt måtte sättas, sorn alltid skulle gälla.
Deraf kunde likväl samma olägenhet inträffa, som om detta
stadgande icke antogs, eller alt man fick rätta det efter sädens
beskaffenhet efter årsväxten, och att det således kunde strida emot
det ändamål, som man genom det första förslaget velat vinna.
Atskillige talare hafva ansett det fördelaktigt, att ett så beskaffadt
stadgande om minimivigl må antagas. Jag vill icke sätta mig emot
ett beslut derom, men jag tror för min del att man derigenom
alldeles icke vinner det mål, som man söker. Jag tror, att
man derigenom endast föranleder ytterligare collisioner och ger
anledning till olika omdömen om den varas beskaffenhet, hvilken
skall levereras, samt att, ju mera man detaljerar stadganderna,
ju mera aflägsnar man sig från målet. Om man säger, att räntespanmälen
skall vara den bästa, som af årets växt kan åstadkommas,
utan allt vidare tillägg, så har man i min tanka sagt
alldeles nog.
Frih. von Krtemer: Gr. Horn har yttrat, att inom Upsala
stad skall finnas ett upplag af godt korn, som blifvit honom erbjudet.
Jag får då upplysa, att detta korn är af 1843 års växt,
men alt jag för min del icke anser det fröbart. — Andra talare
hafva anmärkt, att denna författning skulle blifva anledn. till tvisteämne.
Jag får i anledn. deraf upplysa, att tillämpningen af de
ifrågavarande orden under detta års lopp alldeles icke har föranledi
någon tvist. Förhållandet hade säkert varit annorlunda om
icke dessa ord hade funnits tili den K. resolution. Jag medgifver
visserligen, att på räntetagarnes sida billighetskänsla äfven bär
bidragit dertill att icke sådana tvister ägt rum; men om ränte
-
Den 29 Mars.
531
tagarne haft dea billigheten, så är det dock icke alt supponera
att de som köpa Kronans spanmål, till exempel pä allmänna
auctioner, skulle haft denna billigheten emot räntegifvarne, om
icke orden: ”efter årsväxtens beskaffenhet” hade funnits, och tvingat
dem att taga den säd, som räntegifvaren lemnade. Det linnes
likväl i författningen ett annat högst vigligt ord, nemi. ordet
”rensad,” pä grund hvaraf cassation skulle kunna komma i fråga
vid köpet, om icke säden har varit väl rensad, d. v. s. när det
förekommit slösäd af bafra etc. Detta är sådana förhållanden,
hvarom tvister lätt kunnat uppstå, men äfven de hafva blifvit undanrödja
genom den nya redactionen, som stadgar, att säden skall
vara ”väl rensad.” Således hör man se slrophen i sin helhet, dä
der nemi. står håde strid och väl rensad.
I motsats emot den siste värde talaren tror jag bestämmandet
af en minimivigt för räntespanmålen vara af högsta vigt, och
alt den bör, likasom markegångspriserna, för hvarje år bestämmas.
Redaction är för öfrigt enlig med den, som R. o. Ad. antog, då
denna fråga härifrån återremitterades. Jag hoppas således, alt
icke något motstånd skall möta den sisla punkten af detta betänk.
, och anhåller om bifall på denna punkt, sådan den nu är
föreslagen.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Som ifrågavarande
ämne till en stor del rörer den indelta arméen och dess aflöning,
så torde R. o. Ad. tillåta mig, såsom gammal indelt officer,
alt fä yttra några ord derom. Indelta arméen har haft den olyckan
att sedan Carl Xhs lid blifva så nedsatt uti sine löningsvillkor,
alt den numera har 50 proc. mindre än under Carl Xhs tid.
Det är under denna lid, som accorden hafva tillkommit och utgifterna
blifvit i alla afseenden vida större, än de förut varit.
Detta härrör i synnerhet af det förhållande, att när R. St. hiföllo
beväringsmanskapets inrättande år 1812, så ökades indelta arméens
befäl med befäl för en bataljon vid hvarje regemente, så
att i stället för 8 capitaine»’, det nu finnes 12, och i stället för
8 licutenanter 12 lieutenanter pä hvarje regemente. Underofficerare
och regementsofficerare ökades äfven i samma förhållande.
Häraf följer, att nu några och 40 officerare samt några oell 60
underofficerare måste lefva med samma indelta löner, som några
oell 30 officerare, och några och 50 underoflierare mäste vidkännas
en nedsättning i sina löner af 50 proc. Hela anslaget, som
man gifvit oss, var åtta penningelöner af 200 r:dr till ett helt
regemente, sä att det nu finnes inom hvarje reg:te af de 12 capitainerna
icke mer än tre, som hafva capitaineslön, en som har
fändrikslön och så utföre hela vägen. Att då ytterligare söka att
nedsätta dessa svaga löningsvillkor synes mig oändligen orättvist.
Man har likväl försökt detta. Man har vid en föregående riksdagförsökt
att ifrån räntelagarne borttaga rättigheten att uppsäga
räntespanmålen och alt lemna denna rättighet åt räntegifvaren.
Detta misslyckades likväl lyckligtvis. Nu åter är det fråga, att
räntelagarne skulle vara nödsakade att taga emot den ränlespan
-
532
Den 29 Mars.
mai man behagar lenina dem, om han äfven är aldrig så dålig.
Här är visserligen icke fråga om att tvinga räntegifvaren att lemna
bättre säd, än årsväxten gifvet' honom sjelf. Flere värde talare
hafva hållit sig vid denna fråga och sagt, att det vore orimligt
att vilja tvinga räntegifvare dertill. Detta behöfves likväl icke,
om man såsom Frih. Cederström föreslagit, fastställer en vigt för
räntespanmålen. Dä är det gifvet, att t. ex. 13 t:r säd af 12
punds vigt svarar emot 12 t:r af 13 punds vigt. Hvad den af
Frih. Cederström föreslagna viglen beträffar, så torde den möjligen
vara för hög. Detta är nu en annan fråga, men jag tror,
att rättvisan emot såväl räntegifvare som räntetagare fordrar, att
en viss vigt fastställes, hvilket borde iakttagas vid all slags spanmålshandel.
Derigenom uppfylles också hvad en värd talare Frih.
Raal) har yrkat. Ilan säger, att om något år spanmålen är mycket
god, så blir räntegifvaren tvungen att lemna en tyngre säd
ät räntelagaren. Ganska rätt, men sedan en viss vigt är fastställd,
så kommer räntegifvaren att gifva en så mycket mindre
qvantitet och blir således icke lidande.
Af dessa skäl yrkar jag för min del, att 6 punkten förändras
på det sätt, att räntesäd skall lemnäs efter en viss vigt;
hvarvid jag anser bäst att R. St. vid innevarande riksdag fastställde
denna vigt.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Denna fråga är af stor vigt, icke
allenast för Kronan, utan äfven för räntetagarne. Jag ser icke
egentligen hvarföre man skall söka framställa den så bevekande,
eller hvarföre några bevekande skäl skola tala mer för räntegifvarne
än för räuletagarne eller Kronan. Man ser ganska väl
StatsUtsk:s mening. Den tyckes vara att icke någon öfverdrifven
fordran skall på räntelagarnes sida göras emot räntegifvarne. En
sådan öfverdrifven fordran anser jag att det vore om, då en allmän
svår årsväxt har nedsatt vigten och beskaffenheten af säden,
man icke dessmindre fordrade, ali räntegifvaren skulle lemna den
lika god som under ett annat år. På andra sidan åter synes mig
vara obilligt att påstå, såsom flere talare här gjort, alt icke räntegifvarne
skulle vara skyldiga alt lemna annan vara än som växer
på deras jord. Deruti måste ligga ett misstag, ty deraf skulle
följa, alt om i samma by den ena räntegifvaren sköter sin jord
väl, den andra deremot illa, så skulle den sednare, som till följd
af jordens vanskötsel får en sämre säd, derigenom blifva befriad
att lemna räntesäden så god, som han sjelf kunde hafva den, i
händelse han med omsorg skötte sin jord. Nu innehåller ordalydelsen,
att säden skall vara väl rensad och efter årsväxtens beskaffenhet
strid, d. v. s. att den skall vara strid efter beskaffenheten
i orten, i landet, i halfva Sverige. Detta är rikligt, men
om ordalydelsen, sådan som den nu förefinnes i Utsk:s förslag,
skulle komma alt ingå i författningen, så kan den åberopas af
hvarje räntegifvare till hans fördel, och lian säger då: denna säd
bar vuxit på min jord, jag har icke någon bättre. Den kan också
vara väl rensad, men ganska underviglig. Den gamla författ
-
Den 20 Mars,
533
ningen säger ganska rätt, att bättre säd skall icke fordras än den
sorn har vuxit på räntegifvarens åker, och jag vet icke eller att
några misstag deraf hafva följt; men man bör icke utsätta räntelagarne
för den svårighet, hvaruti delta kan inleda honom, om
han har rätt att få en säd, som är jemngod med den, som i allmänhet
växer i landet. Vid en sådan fråga som denna hör man
se först på det allmänna. Det allmänna är här både Kronan och
räntetagarne. Går man ut ifrån den synpunkten att småningom
förvandla det system, som nu äger rum i Sverige, i afseende på
grunderna för räntors utgörande, så kan man hafva rätt. Men
om i stället för säd räntorna skulle erläggas uti contanta penningar,
så skulle derigenom både Kronan och räntetagarne komma
att förlora. Om man jemför priserna på spanmål i silfver under
olika tider, så har hittills visat sig det resultat, att spanmålens
värde i rent silfver har stigit. Således måtte detta icke
vara skäl, utan man bör snarare söka att bibehålla det förhållande,
som nu äger rum i Sverige. StatsUtskrs mening måtte hafva
varit att säden borde lemnäs sådan som den för hvarje år i allmänhet
finnes på en väl brukad åker; men i sådant fall, så borde
väl ordställningen hafva varit: väl rensad och strid efter årsväxtens
beskaffenhet i orten. På grund af denna anmärkning
emot sjelfva ordalagen kan jag icke tillstyrka bifall lill Ulsk:s
förslag.
Man säger att, då vigten vore den säkra bestämmelsegrunden,
så skulle densamma vara ett tillräckligt correctiv emot de
missbruk, som kunna äga rum till följd af Utsk:s förslag; men så
är icke förhållandet, ty vigten af en säd, som är rå, är större
än den torra och således innebär delta stadgande icke något tillräckligt
correctiv. Om för öfrigt man äfven stadgade, att säden
skulle vara torr då den vägdes, skulle väl ändock detta stadgande
om vigten innebära någon fördel för räntetagarne? Jag kan icke
linna det, och ser icke hvarföre man skall stadga något lill fördel
endast för räntegifvarne med förbiseende af räntetagarnes och
Kronans bästa. Båda hafva lika rätt, och den enas rätt bör väl
icke anses sämre än den andras. Detta är skälet, hvarför jag
anser att det correctiv, sorn StatsUtsk. har föreslagit i del 7 morn.,
gifver full anledning att ändra redaction i det sjette.
Hr von Hartmansdorff: Då jag anmälde mig, hade Hr
Lagerhjelm ännu icke talat. Han har yttrat hvad jag väsendtligen
ville säga; men jag anser mig dock böra upptaga frågan
frän en annan synpunkt. Jag är hvarken räntetagare eller räntegifvare.
Jag har således icke något personligt intresse i denna
fråga, men hon har deremot för mig ett annat intresse och det
är ganska stort; det nemi., att hon hänvisar till brister i vår
statsförfattning, för hvilka vi få svårligen plikta. Hvarföre begagnar
man icke penningar i stället för varor, så vore alla dessa
tvister och besvär undanröjda? Man vågar det icke, derföre alt
Ständerna äro enväldiga i penningelagstiftningen, och de hålla
icke myntet vid sitt värde. Man fruktar deras sätt alt förfara
534
Den 2(J Mars.
med löntagarnes inkomster; derföre mottager dessa hellre prestationer,
än man utsätter sig för den myntförsämring, hvilken Ständerna
af missförstådt besparingsnit möjligen åstadkomma. Men
om äfven penningarne vore säkra, så ville jag, för min del, ändock
icke tillstyrka indelningsverkets upphörande. Hvarföre? Jo,
emedan Ständerna äro enväldige i statsregleringsfrågor och kunde
lätteligen af samma missförstådda nit för besparingar, som jag
nyss nämnde, försvaga försvarsverket. Lyckligtvis skyddar 80 §
Reg.F. det indelta försvarsverket mot en godtycklig förstörelse.
Derföre vill jag, så länge jag äger en röst bland Sveriges riksdagsmän,
yrka indelningsverkets bibehållande, på det att riket
åtminstone måtte äga säkerhet om någon del af sitt försvarsverk.
Under sådana förhållanden, och då man icke vill eller icke törs
förändra dessa, så får man dragas med olägenheterna, och under
sådan synpunkt är det, som jag nu går att yttra mig. Då säger
jag, lika med Hr Lagerhjelm, att jag ser lika mycket och väl
mera i detta fall på det allmänna än det enskilda. Men om det
är förhållandet, såsom en talare nyss nämnde, att den ena al de
båda contrahenterna vinner på missväxten och den andra på den
goda årsväxten, så ligger väl deruti icke mera än den strängaste
rättvisa, att man tillåter båda contrahenterna alt ömsom vinna
och ömsom förlora pä omständigheter, som af ingendera bero.
Vill man åter icke vara rättvis, sä ställe man sä till, att den ene
ständigt vinner och den andre ständigt förlorar. Detta kan jag
icke medgifva, och derföre är det, sorn jag fortfarande, under
flera riksdagar sökt vidmakthålla de författningar, sorn lviltill»
hafva varit gällande. När 1111 här är fråga om ordalydelsens förändring
i den gamla författningen; så mäste man naturligtvis
fråga: hvad är meningen dermed? Ar det blott meningen att
göra en förändring i ord, sä är det öfverflödigt att tvista. Är
det åter meningen att göra förändring i sak, så vill man veta:
hvaruti denna förändring består? Månne icke deruti, att man
vill göra räntetagarne orätt och räntegifvarne en fördel? Utan
tvifvel vill man det, och derföre måste jag nu bestrida denna ordförändring.
Men jag vill äfven söka visa lill hvilka svårigheter
man genom densamma skulle komma. Om en annan ordalydelse
skulle införas, så måste väl hvarje räntegifvare inom sig sjelf
säga: att alldenstund Ständerna icke kunna hafva gjort denna förändring
för räntelagarnes bästa eller för roskull, så mäste de hafva
dermed velat gifva oss en fördel, och den skola vi taga ut.
Hvilka tvister skulle icke då föranledas af uttrycket: årsväxtens
beskaffenhet. Men nu kommer man och säger: Delta ful slag
sammanhänger med det som i 7:de punkten är gjordt, ang:de bestämmandet
af en viss vigt för räntcspanmål. Men då frågar jag:
Hur skall denna vigt bestämmas? Jo, säger man, det synes i nästa
§, der det står, alt delta skall ske vid markegångssåltningen.
Men denna vigt skall väl icke bestämmas godtyckligt, så alt i
händelse de personer, som deltaga i raarkegåugssältningen äro
från en skogsbygd, vigten bestämmes efter den ortens säd eller
tvertom, derest ett läns. slättboer hafva pluralilelen. Jag vill taga
Den 29 Mars.
535
elt län t. ex., der jag varit hemmastadd, nemi. Östergöthland. Det
består såsom man vet af ett bördigt slättland,' omgifvet af skogsbygd.
Huru vill man nu bestämma förhållandet mellan slätten
och skogsbygden? Skola rösterna beräknas efter socknarnes antal,
hemmantalet, eller dylikt, så kommer skogsbygden alltid alt blifva
lidande. I andra län är förhållandet tvertom. Bestämmandet
öfverlemnas således åt godtycket, man kan då föreställa sig huru
många olika beslut skola om vigten fattas, och huru de skola inom
samma län omvexla från det ena året till det andra, allt efter
som de personer, hvilka deltaga i markegångssättningen, höra
till skogs- eller slättbygden. Allt detta få landshöfdingarne och
Kammarcoll. uppbära i form af besvär, och man kommer sålunda
att icke blott tvista om allt, hvarom man förut tvistat, utan man
skall äfven tvista om vigten. Vi borde tillse att vi hade öfvervunnit
de svårigheter, som redan finnas, innan vi kasta oss in i
nya. För min del afstyrker jag denna punkt.
Frih. Ridderstolpe, Fredr. Nu såsom alltid lånar jagmig
icke till partiåsigter, men önskar, att mina grundsatser må vara
effecten af känslan för allmän rätt. Den allmänna rätten anser
jag icke vara befordrad genom den förändring, som nu är föreslagen.
Om tilika med föreskriften att säden skulle vara ren,
det vore en gifven vigt bestämd för hvarje sädesslag, så skulle
såviil den räntetagande som den räntegifvande finna sin rätt derunder
bevarad. Jag söker och tror mig kunna fordra homogenitet
i saker af lika eller åtminstone närgränsande beskaffenhet.
Jag arrenderar ut en egendom emot ett contant arrende; jag arrenderar
ut en annan emot sädesarrende. Hvem är det som säger,
att af den ena egendomen, hvars arrende skall betalas i säd,
man skall ena året gifva mig råg, som väger 12 Lf? och det andra
året råg, som väger 13 IM och 11 Hvarföre skulle icke
lika väl den andra arrendatorn kunna säga det ena året: nu är
det ett strypsystem och så ondt om penningar, att jag icke kan
betala arrendet med mera än 44 sk. på rahn. Gr. Mörner har
yttrat, alt man borde handla efter sunda grundsatser. Om denna
förändring blir beramad för framtiden, är det väl en sundare
grundsats, än den, som legat till grund för det förra bestämmandet?
Uppmuntrar man icke hvar och en att sköta sin jord illa,
om man föreskrifver, att hemmanets äring skall bestämma afradens
beskaffenhet? Man vore då jemväl alltför oklok, om man tog
den bästa säd hemmanet gifvit; man tog den sämsta, och afraden
komrae att bestå af slösäd. Om jemte föreskriften att säden skulle
vara väl rensad och strid efter årsväxtens beskaffenhet, det vore
en vigt bestämd, så skulle jag votera för bifall till betänk.,
hvilket jag nu icke kan göra. Vi hafva vigt på råg och liafra;
hvarföre hafva vi icke äfven vigt på hvete och korn. Nu kan
man mycket väl komma mod en tunna korn, sorn är skal af korn
till större delen. Det är icke sådant, som räntetagaren bör vara
skyldig att taga; han bör hafva korn och icke skal. Om en vigt
vore bestämd, så kunde den, jemförd med måttet, tjena till grund
536
Den 29 Mars.
för Konungens Bef:h:des bedömmande. Afsigten med att förbättra
det nuvarande stadgandet malte väl vara att undvika prejerier.
Jag tror likväl, att det närvarande stadgandet tillräckligt förekommer
dem, då den, som finner sig missnöjd med sädens beskaffenhet,
äger rätt att i en påse försegla en kappe, hvilken kommer
att ligga lill grund för Konungens Bef:h:des bedömmande.
Erfarenheten har visat, att det utslag, som har gifvits på grund
af detta prof, till förmån stundom för räntetagaren och stundom
för rälegifvaren, har, åtminstone inom Westmanland,
icke blifvit öfverklagadt, och det måste således vara en lemligen
riktig väg att skipa rättvisa. Då dessutom hvar och en har rättighet
att uppsäga säden efter markegångspriset, så kan jag icke
se att den närvarande författningen i det fallet ger anledning till
några klagomål. I Hera af mina öfriga anmärkna1 har jag blifvit
förekommen af Gr. Björnstjerna och önskar, lika med Hr von
Hartmansdorff, att icke detta betänk, mätte hifallas.
Frih. Cederström: Man yrkar, att räntegifvare skola äga
rättighet att betala sin spannmålsränta af den säd, som växer på
hans gård. Man har dervid förgätit helt och hållet huru denna
ränta uppkommit och huru den utgöres. På den tid, som kronofogden
tog ut hvar tionde skyl af åkern, var det helt klart, att
Kronan fick af den säd, som der växte; men när på 1680-talet
och sedermera, tiondesättningar gjordes i Sverige, och man bestämde
tionden till vanl. två tunnor och några kappar på mantalet,
i st. f. att den förut uppgick lill 3 gånger så mycket, så fick
räntegifvaren en sådan present af Kronan, att det icke kunde vara
underligt att Kronan begärde god säd och ej slösäd. Om
nu en räntegifvare vore berättigad att betala sådan säd, som
växer, och han behagade icke så annat än hafra på sin jord; så
skulle detta då medföra en rubbning i räntornas utgörande efter
skattläggningsmethoden. Ett af två, antingen skola dessa räntor
vara en gång för alla bestämda, eller också skall väderleken för
äret i hvarje ort afgöra om statens ordinarie räntor skola sältas
ned 30 å 40 proc. Men då mäste också Ständerna vara beredda
att ögonblickligen genom bevillning fylla bristen. Man säger, att
räntelagarens intresse står i strid med räntegifvarens. Jag påstår,
att detta alldeles icke är förhållandet: löntagaren har icke något
annat intresse än samhällets, ty han innehar Statens rätt, och
skänker jag bort hans rätt, så skänker jag också bort Statens. Man
anser jorden icke vara Kronans, derföre att den blifvit skatteköpt.
Den är likväl Kronans skattejord, ty om räntan icke till fullo utgöres,
så säljer Kronan jorden; och dä köpman ej finnes, blir
hemmanet åboledigt krono, som med annan åbo förses. Innehafvarne
äro således endast brukare på Kronans hemman, och
förlora besittningsrätten i samma stund, som de icke utgöra räntan.
Det är från denna våda man nu tyckes vilja frikalla dem,
då man vill lagstifta sä, alt de kunna skicka agnar i stället för
säd såsom tiondespanmål. Under Carl XI:s tid fick likväl efter
ti
-
Dea 29 Mars.
537
tiondesättningen intet korn levereras, sora icke kunde användas
till malt, och icke en tunna råg, som icke dugde till utsäde och
bröd. När man sålunda afvittrar jordbrukaren på Kronans jord
frän skyldigheten att utgöra bestämde räntor ne, d. ä. arrendet,
så kommer man till den cathegori, som Frih. Ridderstolpe rätteligen
anmärkt emellan enskilde arrendatorer och egendomsägare.
Med samma rätt kan nemi. arrendatorn säga: jag vill betala dålig
säd i st. f. god efter säden blifvit skämd. Men kommer den saken
till domaren, så ålägger han arrendatorn att betala god säd,
om också regn och frost hafva skadat årsväxten, så framt icke arrendeconlractet
något derom stadgar.
Jag nödgas vidare yttra några ord i anledn. af hvad Hr von
Hartmansdorff framställt ronde penningar. Han sade, att man icke
vågade använda peningen lill hemmansskalten i Sverige, derföre
att Ständerna äro allrådande i Bancostyrelsen, och sålunda kunna
försämra myntets värde. Den rätta orsaken är likväl, att Sveriges
drätsel och hemmansräntorna ordnades i en tid, då myntet var
så sällsynt inom landet, att det icke hade varit möjligt att utgöra
några räntor i penningar. Efter hvad här rätteligen blifvit anmärkt,
äro räntorne ungefär 50 proc. lägre än hvad de voro på
1680-talet, och likväl vill man nu ytterligare nesätta dem. Jag
skulle säga ja till denna nedsättning, om den icke drabbade samhället
i sin helhet. Nu yrkar jag, att vi måtte afstå denna punkt,
och all hvad den sednare beträffar, som angår vigten, att It o.
Ad. icke måtte bestämma, såsom Utsk. föreslår, en medelvigt för
hvarje år vid markegångssättningen, utan en gång för alla en vigt
af 13 La 10 Sf för råg och 11 \M 10 U för korn. Hvar och
en jordbrukare bör finna, att denna vigt icke kan anses dryg, ty
allt hvad derunder är, närmar sig lill slösäd.
Hr von Hohenhausen: En värd talare, sjelf landshöfding,
yttrade någon slags förundran, att den som hade uppdrag att göra
uppbörden af Kronans inkomster i spanmål, icke skulle i allmänhet
uppfatta, att Kronans fördel står i omedelbart sammanhang
med de skattskyldrges. Detta tror jag icke eller att någon kunnat
förbise. Men Kronans fördel består af två saker, den materiella
och den moraliska. Den materiella fördelen fordrar, att det sker
Kronan rätt i afseende på hennes inkomster, så att hon dermed
kan bestrida sina utgifter, utan att den skattskyldige för mycket
betungas. Likaså mäste man se till, att man icke föranleder underslef,
ty förderf på den moraliska sidan verkar förr eller sednare
genom sin ramifieation äfven in på det materiella. En annan
talare lät undfalla sig några ord till berömmelse för tvenne räntetagare,
för det sätt, hvarpå de ville främja rätegifvarnes bästa.
Som hän dermed icke kunde mena några-andra än de båda Landshöfdingarne,
som yttrat sig i ämnet, anser jag mig pligtig alt
nämna, att jag icke är räntetagare, och att det således icke är
räntetagarnes fördel jag såsom advocat förfäktar, utan min enda
önskan i detta fall är, att det måtte ske rätt såväl åt räntetaga8
H. 68
538
Den 29 Mars.
ren som Kronan, som har efterskänkt hvad henne förut tillkom,
att kunna in natura utkräfva den skatt, sorn hemman ålåg. Den
värde talare, som jag först citerade, nämnde äfven, att han föreställde
sig, alt den hästa spanmålen, som växte, skulle tagas till
norm för året. Hr Lagerhjelm tror jag har ganska rikligt fästat
uppmärksamheten deruppå, att om ordalagen blefvo sådana som de
här äro föreslagna, så kunde icke räntegifvarne dertill dömmas.
Det är af dessa skäl, som jag icke kan annat än afstyrka antagandet
af den 6 punkten, hvilken jag icke anser stå i något ovillkorligt
sammanhang med den sednare. Det låter sig nemi. ganska
väl göra, att, nied bibehållande af de gamla ordalagen i denna
§, ändock bestämma en vigt i den nästföljande. Skall della
blifva en minimivigt, så anser jag den Frih. Cederström uppgifvit
vara för hög; men blir denen bestämd vigt, så är det den rätta,
som i långliga tider varit erkänd.
Hr von Troil: Gr. Björnstjerna, Hr Lagerhjelm och Hr von
Hartmansdorff samt äfven de öfriga talare, som sedan yttrat sig,
hafva så fullständigt ådagalagt orättvisan och olämpligheten af det
förslag Utsk. framställt, att jag skulle anse föga lämpligt att med
detta ämne ytterligare upptaga någon betydligare del af R. o. Ad:s
tid. Fortsättande derföre mitt förra yrkande, anhåller jag endast
få fästa uppmärksamheten på ett eller annat af hvad som här blifvit
sagdt. Gr. Sparre har antingen icke hört hvad jag yttrat, eller
också icke rätt uppfattat det, då han trodde mig hafva påstått,
att räntetagaren skulle kunna tvinga räntegifvaren att lemna fullgod
säd i svåra år. Jag erkänner alt jag är räntetagare, men
denna egenskap kan icke förmå mig att vid något tillfälle yttra
någon åsigt, sorn jag anser vara stridande emot billighet och rättvisa,
och jag begär icke att räntetagaren skall kunna tvinga räntegifvaren
att i svåra år prestera en säd in natura, hvilken icke
finnes; men jag begär också, att räntegifvaren icke skall äga rättighet
att lemna en eländig och oduglig vara, utan att markegångspriset
skall ligga till grund för liqviden dem emellan.
Hvad markegångssättningen beträffar i de län, som ligga omkring
Stockholm, så torde något hvar veta, att ehuru denna markegång
varit något högre inom Upsala län, och inom Stockholms
län ändå vida högre, än de gångbara priserna på den
dåliga spanmål man kunnat erhålla, så hafva likväl markegångsprisen
understigit fullgod spanmål med 2 å 3 r:dr tunnan. Likaledes
har Gr. Sparre yttrat, att i år skulle visserligen icke någon
säd kunna erhållas, som vägde 13^ Lu. Jag har framställt
billigheten deraf att en bestämd vigt fastställdes till 13^ Lf?
för råg och 11£ för korn. Räntegifvaren kunde då under dåliga
år, när hans råg endast vägde 12| Lf?, lägga till några kappar
på tunnan för att fylla vigten, ooch finge derför en motsvarande
ersättning under goda år. Hr Akerman har väl sagt, att detta
stadgande skulle afse, att den säd, som skulle få lemnäs, borde
vara den bästa, som under året växt, men jag tviflar, att inom
särdeles många län det skulle så tillämpas. Dessutom vet man
Den 29 Mars.
539
icke om det är fråga om den bästa säd, som växt inom länet, eller
inom socknen, eller på hvart och ett hemman. Hvilka otaliga
klagomål inför Konungens Bef:h;de och Kammarcoll. skulle icke
häraf föranledas. Naturligtvis skulle hvarje räntegifvare, som önskade
afbörda sig ett qvantum dålig spanmål, komma och säga:
detta är den bästa spanmål, som växt hos mig. Jag hemställer huruvida
det för någon aucloritet vore möjligt alt controllera, huruvida
hvar och en räntegifvare verkligen icke hade bättre spanmål
alt lemna än den han presterar, och huruvida icke den naturliga
följden deraf skulle blifva just motsatsen af billighet och rättvisa.
Här har blifvit yttradt af en Konungens Bef:h:de, att inga klagomål
detta år inom hans län ägt runi, men att ganska många troligen
skulle hafva anförts om icke denna författning existerat. Jag
erkänner detta förhållande oell jag torde, åtminstone hvad ett regementes
lönespanmål beträffar, hafva i icke oväsendtlig mån dertill
bidragit, emedan jag är ordförande i detta regementes lönedireclion.
Men jag får förklara, alt man ansåg sig nödsakad att
mottaga den usla varan, sådan den var, derföre att man tydligen
insåg sig ingenting kunna vinna på klagomål hos den Konungens
Bef:h:de, som sjelf hade utverkat förordningens utfärdande. Dessutom
skulle då spanmålen under besvärsliden hafva förvarats i magasiner,
och denna spanmål var icke förvaringsgild. De fattiga
räntetagarne sago sig således tvungna af omständigheternas kraf
alt mottaga spanmålen huru usel den var. Men att detta icke
var billigt eller rättvist, tror jag att hvar och en bör kunna inse.
Jag kan således icke annat än vidblifva min anhållan, att R. o. Ad.
måtte afslå denna punkt. Hvad den nästföljande beträffar, så erkänner
jag visserligen, att den kan hafva något skäl för sig; men
jag tror, lika med Frih. Cederström, att enda utvägen att dermed
komma till ett rättvist resultat, är att bestämma en fast medelvigt
för spanmålan, och denna vigt är icke eller för högt af Frih.
Cederström upptagen. Endast derigenom kunna processer undvikas
emellan räntetagare och räntegifvare, hvarföre jag, då proposition
å Frilnns förslag kommer att göras, skall rösta för bifall
å detsamma.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Gr. Horn: Då jag första gången yttrade mig i denna fråga,
så var jag föranledd dertill af min känsla för rättvisan och det allmänna.
Jag skulle måhända kunna anse såsom riktad mot mig
den förebråelse, som här af en värd talare blifvit gjord emot räntetagarne,
alt de se mera på sin egen fördel än på räntegifvarnes.
Men jag afvisar från mig ett sådant tillmäle, då jag på intet vis
känner mig dertill saker. Jag erkänner mig visserligen vara räntetagare,
men jag är också räntegifvare, och oberoende af båda delarne
vill jag blott yrka rättvisa. Dermed vill jag dock icke förvexla den
liberalism, som nu för tiden i så många afseenden är detsamma som
sjelfsvåld. Jag erkänner, att denna 6 punkt skulle kunna antagas,
såvida neml.den 7 punkten äfven antages. Skulle det åter icke vara
meningen, så måste jag ovillkorligen rösta för afslag å den 6 punkten.
540
Den 29 51 a r s.
Deremot skulle ändamålet kunna vinnas med bifall lill den 7 punkten,
äfven om den 6 förkastas. De ständiga strider, som i Sverige
föras emellan räntetagare osli räntegifvare, påkalla onekligen
en på billighet och rättvisa stödd skattejämkning. Jag bar också
städse yrkat på en förändring i detta afseende, samt deltog vid
sista riksdagen i ett förslag, som bade till föremål alt grundlägga
en förvandling af våra naturaprestationsr i eonlanta penningar.
Jag tror, att detta är det enda rälla, och kan icke dela Hr von
Hartmansdorffs farhågor, att det allmänna skulle derigenom blifva
lidande. Ty om man också skulle frukta för den tydning af 58
§ Reg.F., att Ständerna skulle kunna undandraga sig de ordinarie
skatterna, sä vore det, om Sländerue vilja det rätta, ganska
lätt att en gång för alla bestämma, det Statens ordinarie inkomster
icke få rubbas af Ständerna ulan Konungens samtycke. Det
blefve då en lika fast grundskatt, ehuru den utgjordes i penningar
eller, derest man fruktade vexlande myntvärden, i silfsilfver.
Till detta resultat vill jag af alla krafter bidraga, emedan
jag anser det närvarande uppbördssältet vara det, som kanske mest
af allt alstrar misstroende emellan de olika samhällsclasserna. Ty
utan tvifvel, mine Hrr, finnes det ett prejeri emot de skattdragande
inom vårt land. Delta prejeri utöfvas icke af räntetagarne,
som sjelfva sällan uppbära sina räntor, utan af tredje man, på
hvilken de öfverlåtas. Under sådana förhållanden anser jag det
således högst prisvärdt af dessa räntetagare, om de fästa något afseende
på cn olycklig årsväxt, och i delta fall kan jag intyga,
att Ilr von Troil, såsom ledamot i taxeringscomitéen förliden
höst, erhöll af räntegifvarne, synnerligen de af BondeSt., ett allmänt
loford för de billiga medgifvanden lian gjorde, och som
grundläde markegångssättningen i Stockholms län. Oaktadt delta
erkännande å de skattskyldiges sida, har i alla fall, genom omständigheter,
som jag för min del icke kan godkänna, fråga uppstått
att undandraga ränletagaine sin billiga rätt. Det är på
grund häraf, sorn jag, enligt hvad jag förut yttrat, icke velat såsom
embetsman medverka till en författning, som berättigar räntegifvaren
att lemna en så dålig vara, som han behagar uppgifva
för sin bästa årsväxt. Den af
nebär, efter min tanke, stora brister, och jag tror, att Hr Lagerhjelm
uppgifvit huru den rätteligen bort affaltas, nemi. ali man
borde säga, icke efter årets, utan efter ortens beskaffenhet. Jag
anser likväl den 7 punkten i alla händelser innebära ett correctiv
emot den 6:te. — En värd talare har trott, att bestämmande
af en vigt på spanmålen skulle medföra många svårigheter, synnerligen
i de län, som bestå af både skogsbygd och slättbygd.
Jag tror likväl, att om markegångssättningen sker af deputerade
från både skogs- och slätlbyggden, så skola de sammanjemka skiljaktigheterna.
Vidare tror jag det vara billigt, alt en medelvigt
bestämmes för hvarje år, ty skulle den en gång för alla fastställas
t. ex. så hög, sorn Frih. Cederström föreslagit, så hade efter
den sista årsväxten inom Stockholms län icke varit möjligt att
prestera en råg af denna vigt. Just för sådana calamiteters skull,
Den 2!) Mars.
541
anser jag det billigt att bestämma en minimivigt efter årets beskaffenhet.
Men denna minimivigt skulle naturligtvis icke förpligta
räulelagarne all mottaga en säd af den dåliga beskaffenhet, som
de måst åtnöja sig med, (ill följd af den förklaring öfver författningen,
sorn ägt rum delta år. Hade icke denna förklaring utkommit,
är jag fullt öfvertygad, att ingen tvist uppstått om varans
beskaffenhet, utan räntegifvarne bade varit tacksamma för att fä
lösa spanmålen efter markegångcn, emedan mången måste skaffa
sig brödfödan lill högre pris än den sisla markegångcn.
Jag kan således icke annat än afstyrka den 6 punkten, såvida
icke den 7 bifälles, och anser föröfrigt temligen likgiltigt huruvida
den 6 anlages, blott den 7 blifver godkänd, med eller utan
förändring.
Ropen på propos. förnyades.
Gr. Sparre: Jag får i största korthet förklara, att jag icke
baft för afsigt all påstå, det en räntegifvare skulle vara berättigad
ali lemna spanmål, som växt på hans jord, och jag tror
icke eller alt någon sådan mening någonsin skulle kunna härledas
af den föreslagna redaetionen . Dä det står, att spanmålen
bör vara väl rensad och strid efter årsväxtens beskaffenhet, så
förekommer det mig åtminstone som dermed skulle antydas på
årsväxtens beskaffenhet i orten; men om R. o. Ad. icke skulle anse
detta nog tydligt uttryckt, så får jag föreslå, att man kunde
antaga den redaction, som Hr Lagerhjelm uppgifvit, nemi.: ”val
rensad och strid efter årsväxtens beskaffenhet i orten.” Då åtskilliga
talare här yttrat, att de endast afse alt åstadkomma rätt,
så mäste de väl medgifva, att det är rätt, att jordbrukaren icke
ålägges gifva annan spanmål, än den han kan skaffa, och under
det föregående äret t. ex. skulle del hafva varit nästan en omöjlighet
att skaffa fullkomligen strid säd. Om lönerna för indelta ar
méen
åro för små och otillräckliga för lönlagarnes underhåll, så
måste de ökas, men icke bör detta ske på bekostnad af räntegifvarne.
Man har trott, ali hela försvarsverkets bestånd berodde på
det stadgande, hvarom vi nu öfverlägga. Om jag det fruktade, så
skulle jag visserligen icke tillstyrka någon förändring, men jag
hoppas alt det icke kan vara fallet. Man har yttrat, att det skulle
blifva svårt eller omöjligt att bestämma en vigt, derföre alt i
skogsbyggden är spanmålen mindre vigtig än på slättbyggden. Om
detta är fallet, så är likväl saken hjelpt på samma sätt som man
bestämmer markegångsprisen inom de olika länen. I Gefleborgs
län t. ex. bestämmes en olika markegång för Gestrikland emot för
Helsingland. Jag har för öfrigt icke sökt alt framställa några bevekande
skäl för räntegifvarne, men jag har försökt att försvara
deras rätt, och den siste talaren har nyss medgifvit, alt de äro utsatte
för många prejerier i de fall, då icke räntetagarne sjelfva
uppbära spanmålen. Det torde då vara rättvist, alt sådana sladganden
vidtagas, som förekomma prejerier. Jag får slutligen i
anledn. af åtskilliga talares yttranden förklara, att jag alldeles icke
haft någon afsigt, hvarken att prisa eller tadla. Jag har icke med
542
Den 29 Mars.
elt enda ord anlydt någon orenhet i afsigten hos räntetagarne,
eller med ett enda ord mot dem framkastat någon förebråelse.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då här är sagdt, alt
Utsk:s förslag är orättvist oell olämpligt, så torde 11. o. Ad tillåta
mig, att, fastän discnssionen räckt lemligen länge och jag en gång
förut yttrat mig, likväl fä taga Ulsk:s betänk, i försvar för dessa
tillmälen. Om en sak är olämplig eller icke, beror väl pä omdömet;
men om den är orättvis, fordras starkare bevis än som här
äro anförda. Här är icke fråga om att nedsätta arméens lönevillkor,
de må vara svaga eller icke; här är icke fråga om att lemna
räntegifvarne tillstånd att lemna spanmål så dålig som helst,
eller slösäd, hvarmed räntetagaren icke kan vara belåten; utan
här är fråga om en förändring i ord, som förtydligar saken, sådan
som den från ålder varit och enligt författningarne bör vara. Sedan
tiondesättningarne begynle under Carl Xl:s lid, har genom
författningar åren 1728, 1732, 1766 och 1777 blifvit förklarad!, att
skattskyldige icke kan lill förbindas lemna annan spanmål än den
som på hans ägor vuxit och fallit. Detta har sedermera i 1834
års kungörelse icke blifvit inlaget, utan der har blifvit sagdt, alt
säden skall vara väl rensad och strid. Men som de föregående
författningarne icke äro ändrade genom 1834 års kungörelse, så
måste det vara ränlegifvarens rätt att lemna sådan säd, som på
hans ägor växt. Detta bör icke kunna missbrukas derhän, alt
räntegifvaren skulle kunna lemna huru dålig säd som helst, under
föregifvande, att det vore den vackraste, som växt på hans jord;
ty då man säger, att säden skall vara strid efter årsväxtens beskaffenhet,
så har Utsk. icke ansett, att detta skulle kunna anses
syfta på ett hemman eller en socken, ulan då Utsk. jemväl föreslagit
en minimivigt att gälla för hela markegängsdistrictet, så är
klart, att frågan också är om årsväxtens beskaffenhet inom bela
districtet. De liesta län utgöras af blott ett enda markegångsdistrict,
och de som äro mest delade, I. ex. Christianstads län, båticke
mera än tre sådana distrieter. I afseende på hvad här blifvit
taladt om skillnaden emellan skogsbygd och slättbygd, så är
det icke i allmänhet förhållandet att någon skillnad i vigt äger
rum emellan skogsbygdens och slättbygdens spanmål, ehuru det
visserligen är möjligt att sådant partielt inträffar. Här är jemväl
med mycken ifver påstådl, att Utsk;s förslag skulle hafva till följd
orättvisa förluster för räntetagare, och här är citeradt en Major vid
Lifregementets Dragoner, som till dato icke uppburit mera än
970 r:dr i lön. Huru delta kan tillgå, vet jag icke, då efter sista
regleringen lönen för en ryttmästare är bestämd till 1,700
r:dr, men detta hör icke eller till frågan. Utsk:s förslag är afgifvet,
för att tjena till en allmän regel, på det alt räntegifvarne må
vara befriade från sådana särskilda för tillfället gifna föreskrifter,
hvarpå den sednaste K. kungörelsen är ett exempel. Jag tror, att
både räntetagare och räntegifvare skola finna sin fördel dervid.
Denna K. kungörelse är föröfrigt i öfverensstämmelse med äldre
författningar och kan således icke af mig klandras, men olägen
-
Den 29 Mars.
543
heterna af sådana kungörelser i allmänhet äro kända. Jag anser
också, i likhet med Gr. Horn, att 6 och 7 punkterna stå i sammanhang
med hvarandra. För min del fruktar jag icke, att denna
vigt skulle blifva orättvist bestämd, derföre att den fastställdes för
hvarje år, såsom Utsk. föreslagit, helst klagomål i sådant fall kunde
anföras hos Kammarcollegium, som icke lärer underlåta att se på
Kronans och löntagarnes bästa; men skulle R. o. Ad. deremot anse
lämpligare att cn gäng för alla bestämma en viss minimivigt,
sä vill jag på förhand yrka, att vigten på råg icke mätte bestämmas
till 13 hfå 10 f? tunnan, såsom här är föreslaget, utan till
den minimivigt, som för närvarande gäller vid mottagande uti
Kronans magasiner, nemi. 13 Lm 5 $, hvaremot jag af samma
skäl hemställer, att kornet icke mätte bestämmas till 11 Lf? och
10 få, utan till 11 Lfå 15 få samt hafran till 8 hfå 15 få. Riad
råg torde dä också komma i fråga, och då föreslår jag dess vigt
till 13 hfå 15 få. Emedlertid finner jag ingen olägenhet vid alt
bifalla Utsk:s förslag, och troi' mig hafva visat, att det hvarken
är orättvist eller olämpligt, såsom raan här från flera håll framkastat.
Frih. Raab och Frih. von Kraemer, som hade anmält sig,
förklarade sig vilja afstå från vidare yttrande och instämma med
Frih. Palmstjerna.
Frih. Hermelin, Aug. Söderling: Författningarne, hvilka
bestämma förhållandet med skatternas utgörande, ingripa sä
nära i trefnaden och belåtenheten hos innevånare i ett land, att
man icke kan annat än med den största uppmärksamhet följa hvad
som i dessa delar föreslås. Dä jag begärde ordet var det egentligen
för att bemöta ett yttrande af en ledamot, att förslaget skulle
vara orättvist och olämpligt. Den siste talaren har nu förekommit
mig i besvarandet af dessa invändningar. Mig återstår
derföre endast att upptaga en annan invändning, nemi. att förslaget
skulle leda lill underslef. För min del hyser jag en alldeles
motsatt åsigt, och anser, att det just är den nuvarande författningens
ofullständighet, sora åstadkommer tvister och rättegångar.
Det är för alt förekomma prejerier, men icke för att underlätta
några underslef, som jag anser det vara af högsta vigt, att
författningen om skatternas utgörande blir närmare bestämd, och
som jag anser det vara min pligt att understödja det af Statsötsk.
i 6 punkten framställda förslag.
Frih. Cederström: För att undvika alltför många olika
förslag, vill jag instämma med Frih. Palmstjerna, Carl Otto, deruti,
att vigten på råg måtte fastställas till 13 hfå 5 få och förkorn
till 11 hfå 15 få, i st. för 13J1 och 11^, som jag föreslagit.
Då nu öfverläggningen ansågs slutad, hemställde H. Ex. Hr
Gr. o. Landtm., att på ena sidan blifvit yrkadt bifall till de
ifrågavar. 6 och 7 punkterne af Utsk:s utlåt., och deremot på andra
sidan, om H. Ex. rätt uppfattat meningarne, yrkande blifvit
544
Den 29 Mars.
framsläldt om afslag å dessa punkter, samt att i stället skulle bestämmas
en passande minimivigt å de särskilda slagen af räntespanmål,
nemi. för riad råg 13 Lfä 15 fä, för oriad råg 13 hfä
5 fä, för korn 11 hfä 15 fä, och för hafre 8 Lfå 15 fä.
Härvid anmälde sig oell yttrade:
Frih. Ridderstolpe: Vi hafva för det sednare sädesslaget
en vigt af 9 hfä. Pä hvete är deremot icke någon vigt satt,
hvilket jag skulle önska äfven måtte bestämmas, emedan hvete äfven
ingår i markegångstaxa!!.
Hr von Troil: Det var kanhända ett förbiseende af mig,
att jag trodde Hr Gr. o. Landtnäs propos. omfatta båda punkterna,
och derföre vågar jag nu anhålla, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes
särskildt framställa proposition först på den 6 punkten och sedan
på den 7.
I anledn. häraf förklarade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att
han visserligen haft för afsigt att genom sin nyss gjorda framställning
fästa uppmärksamheten uppå, att det kunde låta sig göra
att med en enda propos. framställa begge de ifrågavarande
punkterna till afgörande, men alt nu sedan särskilde propossr blifvit
begärde, H. Ex. ansåge sig böra särskildt göra propos. i afseende
på hvardera punkten.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Såvida Hr Gr. o. Landtrms
afsigt att framställa båda punkterna gemensamt till R. o. Ad:s
afgörande, hade vunnit Ståndets enhälliga bifall, så skulle jag icke
hafva besvärat Ståndet med detta yttrande; men då nu min granne
på bänken begärt, att den 6 punkten skulle afgöras före den
7, måste jag i strid dermed för min del anhålla om propos. å den
7 punkten före den 6, emedan jag anser beslutet om den förra
kunna väsendteligen inllyta åtminstone på min öfvertygelse om
lämpligheten af att antaga den sednare.
Frih. Raab: Jag har icke uppfattat, att Hr von Troil be
gärt
särskilda propos:r på hvardera punkten, men hemställer folden
händelsen, om han icke ville medgifva att båda punkterna
kunde framställas på en gång. I detta fall anhåller jag att få
vända mig till Frih. Ridderstolpe med den upplysningen, att på
hela Oland, som producerar mycket hafra till försäljning, är det
högst sällsynt att det presteras någon hafra, som väger 9 hfä,
sällan mera än 8 Lfä å 8 hfä 5 fä. Jag tror det vore rent af omöjligt
att prestera hafra af den vigt Frih. Ridderstolpe föreslagit.
Hr von Troil: Jag vågar för min del vördsamt anhålla,
alt Hr Gr. o. Landtm, täcktes framställa propos. i den ordning,
som de i betänk, finnas upptagne, och frän hvilken ordning jag
skulle tro, att man icke gerna kan afvika. Jag kan icke eller gå
in pä att propos. å båda punkterna framställes på en gång, derföre
att jag på det högsta ifrar för afslag af den 6 punkten och
hört att några ledamöter skulle vilja bifalla denna punkt, derest
de
Den 29 Mars.
545
de voro säkra att äfven 7 punkten vunne bifall. Jag talar öppet
språk och vill icke undandraga mig att förklara orsaken till mitt
yrkande.
' Frih. Ridderstolpe: Till gensvar pä livad Frih. Raab anfört,
får jag töran nämna, alt under de 10 år jag varit Landshöfding,
har ingen enda lunna spanmål ansetts afradsgild vid Strömsholms
stuteri, som icke vägt 9 L3f, och hvad möjligheten att producera
vigtig hafra angår, så bar jag i år producerat bafra, som
väger 10 L8> och 15 ti.
Hr von Hartmansdorff: Enligt 54 § Riksd.Ordn. lärer
det icke kunna förnekas Hr von Troil, att fä propos:r framställda
öfver de särskilda punkterna. För min del anser jag desto nödvändigare
att sådant sker, som jag nu hört en tvist uppstå emellan
flera talare om viglen å de olika spanmålsslagen. Till att afgöra
den, kan möjligen älgå en dag eller en förmiddag. Jag instämmer
således med Hr von Troil.
Gr. Sparre: De skäl Hr von Troil anfört för alt få punk
terna
särskildt föredragna synas mig just tala derför, att den 7
punkten bör blifva föredragen framför den 6, och derföre förenar
jag mig med Frill. Palmstjerna om denna ordning.
Frih. Raab: Jag begärde endast ordet för att instämma med
Frih. Palmstjerna och för att anhålla om särskilda propos:r å de
båda punkterna.
H. Ex. IIr Gr. o. Landtm, yttrade, alt då Hr von Troil
begärt särskilda propos:r å dessa punkter, det vore hans rättighet
alt få denna önskan uppfylld, men att det berodde på R. o. Ad.
att bestämma, huruvida 6 eller 7 punkten borde först företagas
till afgörande.
Frih. Hermelin: Jag ber att få tillkännagifva, det jag in
stämmer
i hvad Frih. Palmstjerna, Frih. Raab och Gr. Sparre yrkat,
nemi. att den 7 punkten mätte föredragas före den 6.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, ali punkterna måtte
förekomma i den ordning, betänk, upptager dem, och anser en
föredragning i annan ordning under ingen förevändning böra äga
rum.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle,
att 6 punkten försl företoges till afgörande.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
H. E x. hemställde sedermera, om R. o. Ad. ansåge 7 punkten
först böra förekomma till pröfning.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. lillkännagaf,
att han trodde sig hafva funnit, alt denna sednare propos.
blifvit besvarad med öfvervägande ja.
Hr von Troil begärde votering, men innan voter.propos. i
8 H. 69
540
Den 29 Mars.
anledn. deraf hann blifva skriftligen uppsatt, anmälde sig ånyo
och yttrade:
Hr von Troil: Den begäran om votering, hvilken jag nyss
tog mig friheten att framställa, är jag villig alt återtaga, och
med detsamma min begäran att punkterna mätte särskildt föredragas,
då i alla fall icke min begäran, alt den 6 punkten mätte
förekomma före den 7, blifvit bifallen. Om således propos. ä båda
punkterna framställes på en gäng, så skall jag afstå från voteringen.
I anledn. häraf erinrade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att äfven
Hr von Hartmansdorff begärt särskilde propos:r å de ifrågavar.
punkterne.
Hr von Hartmansdorff: Då Hr von Troil, som så väl
förstår delta ämne, och som bäst känner sina bänkgrannars tänkesätt,
tror att saken kan väl behandlas på detta sätt, så skall
jag afstå från min begäran, under förhoppning, alt Ilr von Troil
här icke gör medgifvanden lill skada för rikets indelta armé, för
hvilken jag här vill strida likaväl som han.
H. Ex. Hr Gr. o. Land tm. hemställde, om nu, sedan såväl
Hr von Hartmansdorff som Hr von Troil afstått från yrkandet
om särskilde proposns framställande, R. o. Ad. tilläte, att 6
och 7 punkterne gemensamt företogos lill afgörande; hvilket bifölls.
Proposition lill bifall å 6 och 7 punkten af StatsUtsk:s
Utlåt. N:o 237 blef härefter framställd och besvarad med starka
ja, blandade med nej, hvarpå, sedan H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
förklarat, alt han funnit ja hafva öfverrösta t nej, votering begärdes.
Uppå sedermera af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, gjord framställning
antog R. o. Ad. till contrapropos. vid voteringen det af
Frih. Cederström gjorda förslag, att R. o. Ad., med afslag å de
ifrågavar. punkterne, skulle besluta, att räntespanmål, för att vara
afradsgild, skall minst väga: liad råg 13 LU 15 £?, oriad råg 13
Lf? 5 8?, korn 11 L8? 15 0f, och bafra 8 L& 15 k.
Upplästes till justering och godkändes följande voter.propos.:
Den som bifaller 6 och 7 punkterne af StatsUtsk:s utlåt. JN:o
237, voterar
ja;
Den det ej vill voterar
nej;
Vinner nej; afslås förenämnde punkter af Utsk:s utlåt, och
beslutar R. o. Ad., att räntespanmål, för att vara afradsgild, skall
minst väga: riad råg 13 L# 15 &, oriad råg 13 LS 5 S, korn
11 hU 15 och hafra 8 L& 15 C
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit, som
följer:
Den 29 Mars.
547
Ja — 36.
Nej — 21.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få reservera
mig mot det beslut, som Ståndet nu har fattat, och beklagar den
förlust, som derigenom, ifall beslutet kommer alt gå i fullbordan,
måste tillskyndas K. M. och Kronan, indelta arméen och räntetagare
i allmänhet.
Hr von Troil: Afven jag anhåller alt få instämma i den
reservation, som Hr von Hartmansdorff afgifvit. Jag beklagar pä
det högsta, alt, till följd af R. o. Ad:s beslut om ordningen för
punkternes föredragning, 6 punkten, derest den icke företagits
lill afgörande jemte 7 punkten, skulle förekommit så sent under
middagstiden, att jag funnit mig föranlåten att afstå från yrkandet
om särskilde propos:r ä dessa punkter, och alt, genom det beslut
11. o. Ad. nu har fattat, indi lia arméen och Kronan komma
att fä vidkännas betydliga förluster.
Justerades ett prot.utdr., ang:de den af R. o. Ad. beslutade
remiss å Hr von Hartmansdorffs denna dag väckta motion.
Lades på bordet nedannämnde från Ulsk:n inkomne ullål:n,
mern. och betänk., nemi. från
Stats-Ulskottet:
N:o 241, i anledn. af väckta motioner, dels om framtida försäljning
af kungsgårdar och andra kronolägenheter, dels ang:de
förändring af de i afseende på utarrendering af Kronans fasta egendomar
å landet nu gällande föreskrifter;
N:o 242, i anledn. af väckt fråga, ang:de de s. k. landträntornas
beräknande såsom inkomster för de år, hvarunder de inflyta
;
N:o 243, i anledn. af väckt motion, att statsverkets samtlige
räkenskaper måtte omfatta samma tid, som uppbördsåret;
N:o 244, med försåg tilt voter.propos. i anledn. af skiljaktiga
beslut uti frågan om anslag för bildande af ett nationalmuseum
;
N:o 245, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 205;
N:o 246, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 206;
La g- U tskot t e t:
N:o 92, i anledn. af väckta motioner om förändring af 17
cap. 2 § Rätteg.b:n, ang:de den kraft till bevisning, som bör tillkomma
böcker öfver handel och köpenskap.
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottet:
N:o 163, i anledn. af väckt motion om tillsättande af en
5iS Den 29 Mars.
comité för att utarbeta förslag till en förändrad nationalrepresentation.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 3 e. m.
lii fidem prolocolli,
silbert Munck.
Måndagen den 31 Mars 1845.
Plenum kl. 6 e. ni.
Justerades 2:ne prot.ntdr. för den 29 dennes.
Upplästes lill justering och godkändes Exp.Utsk:s nedannämnde
förslag lill R. St:s und. skrifvelse!- lill K. M.:
Nio 146, angide vissa förändrade föreskrifter i afseende på
lagfart och nytljanderätts inteckning;
N:o 147, ang:de förändrade sladganden i afseende på utmälning;
N:o
148, ang.-de afskrifning af ulbetalta förskotter i och för
revisionen öfver Rikets elementarläroverk;
N-.o 149, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de bestämmande
af vissa villkor för vinnande af dispositions- och jordäganderätt
till de s. k. kyrkohemmanen i Halland;
N:o 150, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de ett lån
för uppförandet af en gymnastikbyggnad i Malmö;
N:o 151, ang:de ett låneunderstöd för fullbordandet af den
nya stiflskyrkan i Hernösand;
N:o 152, angalo öfverlåtelse till Haparanda stad af capitainsbostället
vid Norrbottens Fältjägarecorps, Hapaniemi N:o 1, { mil.;
N:o 153, i anledn. af väckt fråga om ny iuqvarteringsordning
för Stockholms stad, samt andre i sammanhang dermed förekomna
frågor;
N:o 154, ang:de inqvarteringen i de Skånska städerne och
Götheborg;
N:o 155, angale utarrenderingar åfelt Kronan tillhörigt laxfiske
;
N:o 156, angale statsverkets s. k. reservfond;
N:o 157, i fråga om Assessor J. A. Törnemans och Revisorn
J. G. Nyströms bibehållande af sine löner vid numera upphörda
Revisionscout, för Allmänna Magasinsärendenas utredning.
I) e n 3 ] Mars.
549
Öppnades Hrr Electorers lista vid val af cn ledamot och
2:ne suppleanter i Allm. Besv.- och Ekon.Utsk., och befunnos hafva
blifvit utsedde till
Ordinarie Ledamot:
efter N:o 1985, Hr Nordenanckar, Fullm. Frih. DeGeer, Gustaf,
N:o 1967, Hr Rosencrantz, Fullm. Gr. Posse, Erik;
Suppleanter:
efter N:o 2253, Hr von Holst, Hans Gram, samt
N:o 2090, Hr Adelborg, Anders Otto;
N:o 91, Hr Mörner, Carl Stellan, med 15 röster; samt
N:o 2010, Hr Geyerstam, Johan Henrik, med 15 röster.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. Adelsvärd,
Erik Seth, anmält, det han ämnade lemna riksdagen
för någon lid, och derföre anhöll att blifva entledigad från sin
befattning såsom ledamot af Bevilln.Utsk., men likväl få bibehålla
sin riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. biföll denna anhållan, hvarefter H. Ex. Hr Gr.
o. Landtm, anmodade Hrr Electorer, att vid deras nästa sammankomst
utse cn ledamot i Bevilln.Utsk. efter Frih. Adelsvärd.
Föredrogos till bordläggning:
Bevilln.Utsk:s mern. N:o 30, i anlcdn. af RiksShns olika beslut,
ang:de lullbevillningcn; och
Stals- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utslens utlåt. N:o 83, i anledn.
af väckta frågor, dels om biskopsembetenas indragning och
dels om reglering af de utaf biskoparne innehafvande löneförmåner
m. m.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Främst på före
dragn.
listan för dagen, näst efter ett mindre betänk, af Ekon.-  Utsk., förekommer Const.Utsk:s mern. N:o 33, ang:de ändringar
och tillägg i föreskrifterne om grundlagsfrågors behandling. Som
detta mern. är af beskaffenhet att förmodligen föranleda en längre
discussion, än att den i della plenum skulle kunna slutas, och
då det å andra sidan är angeläget för utredningen af statsverkets
e. o. inkomster att Bevilln.Utsk:s nyss. bordlagda betänk, så fort
som möjligt föredrages, äfvensom jemkningsbetänk. rör:de stämplade
papperafgiften, hvilket troligtvis om Lördag inkommer, samt.
jag har anledn. förmoda, att BancoUtsk:s stora s. k. Financebelänk.
då äfven anländer, så får jag hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla, att
Const.Utsk:s betänk, måtte nedtlyttas näst efter Bevilln.Utsk:s betänk.
, samt likaledes efter det som rörer chart.sigill.förordn. och
nyss omförmälde BancoUtsk:s betänk., i händelse desse 2:ne sednare
om Onsdag skulle inkomma, samt slutligen ali dessa begge belänk:n
måtte först komma till föredragning.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag förmodar, att Gr.
Cronhjelms mening varit, alt det nu bordlagda Bevillu.Utskis be
-
550
Den 31 Mars.
tänk. N:o 30 skulle sättas främst på förcdragn.listan lill nästa
Onsdag, hvarvid jag ingenting har att anmärka; men beträffande
de bctänk:n, som förmodas skola inkomma nästinstundande Onsdag,
torde tiden att fatta beslut om deras föredragning lämpligen
vara för handen sedan de från Utsk:n hunnit hit anlända.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag tror, lika med Frih.
Palmstjerna, alt Ståndet icke lämpligen kan fatta beslut om betänk:n,
som ännu icke äro inkomna. Vi vete, alt BancoUlslcs betänk:n
pläga inkomma sednare än de väntas; och jag anhåller,
att Gr. Cronhjelm mätte inskränka sin anhållan lill de betanien,
som inkommit.
Gr. Cronhjelm: Då det är ganska säkert, att de betanien,
som nästa Onsdag inkomma, kunna pä listan framflyttas, så yrkatjag
ej vidare på den saken; ulan får endast fästa den siste talarens
uppmärksamhet derpå, att jag begärde ovillkorligt, att det nu
bordlagda betänk, skulle sättas främst på listan, men villkorligt,
hvad anginge de öfrige; men då, som sagdt är, det blir tillfälle
om Onsdag att göra ett sådant förslag, vill jag ej vidare yrka på
min första framställning.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos., biföll R. o. Ad., att Bevilln.Ulsk:s nu bordlagda mera. N:o
30 finge uppföras främst å föredragningslistan för nästa plenum,
och alt Const.Utsk:s mern. N:o 33 icke skulle i denna dags plenum
föredragas.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 15 och 17
dennes på bordet lagda mern. N:o 134, i anledn. af återremiss
af betänk. N:o 109, ang:de presterskapets löneinkomster m. m.
Hr von Hartmansdorff: Delta betänk, blef uppskjutet
under förbidan af PresleSt:s beslut; om underrättelse derom inkommit
såsom jag förmodar, så anhåller jag att den mätte uppläsas.
Undert. Ridd.secreterare upplyste, att Högv. PrestSt., enligt
ankommet prot.utdr., af.slagit förevar, mern.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, lät härefter uppläsa Hederv.
BondeSt:s, genom prot.utdr. af den 29 dennes gjorda inbjudning
till Medstånden att instämma tili BondeSt:s, vid pröfningen af det
nu föredragna mern. fattade beslut, ronde likstolen, hvarigenom
Ulsk:s derom uti detta mern. gjorda tillstyrkande blifvit bifallet,
med den förändring, att detta tillstyrkande ej må sträckas utöfver
den genom molionerne väckta fråga; och att sålunda Skåne, Halland,
Blekinge, och Bohus län, der, särskildt från det öfriga Riket,
om likstol vore förordnad!, och hvilka landskap nu förevarande
fråga följaktligen icke anginge, må härifrån bestämdt undantagas.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Jag anhåller, atlRidd.-  secrel. mätte upplysa hvad beslut BorgareSt. i detta ämne fattat.
Den 31 Mars.
551
I anlerln. häraf uppläste lindert. Ridd.Secret., BorgareSt:s
prot.ntdr. i ämnet af den 26 dennes, hvaraf inhemtades, att BorgareSt.
, med frånträdande af förut fatladt beslut, godkänt hvad
Ulsk. i afseende å förbättring och förändrad reglering af coministrarnes
lönevillkor i mern. N:o 134 tillstyrkt: men i fråga om
7 punkten i betänk. N:o 109, ang:de grunden för den s. k. likstolens
utgörande, med vidblifvande af Ståndets beslut, ang:de
ordställningen af den utaf Utsk. i ämnet föreslagna lind. framställning
enligt betänk. N:o 109, gillat det i mern. iNT:o 134 anmälda
tillägg i afseende på minimibeloppen af berörde afgift, samt i öfriga
delar lagt meni. N:o 134 lill handlingarne.
Uppå härefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att delta
mern. skulle punktvis företagas till afgörande.
l:a punkten, av gide Ulskis i t och och 2 punkter ne af heta
nh. N:o tog af gifve a/styrkande u väckt förslag, ut t presterskapets
löneinkomster malte utgöras i contant i st. för in
natura, samt upphörden deraf genom kronofogde och häradsskrifvare
besörjas.
Bifölls.
2:dra punkten, angide det i 3:dje punkten af betänk. N:o
ing afstyrkla förslug, att å arrende upplåta presterskapets
boställen.
Lades till handlingarne.
3:dje punkten, angide de uti 4-'de och pSföljande punkter
af betänk. l\:o iog, pag. // — /.?, af Ulsk. gjorde tillstyrkanden
i afseende å förbättring och förändrad reglering af comministrarnes
lönevillkor.
Frill. Cederström, Jacob: För min del tillstyrker jag R.
o. Ad. att afslå den ifrågavarande punkten. En sådan undersökning,
som den Utsk. föreslagit, skulle leda till en obeskriflig! stor
vidlyftighet först och främst, samt besvär till otalighet, utan att
leda lill det mål, som åsyftas. I händelse inom särskilde gäll frågor
nppstå, att comministrarnes villkor äro för små och paslorernes
för stora, så är det vid inträffande ledigheler, som sådant
bäst kan regleras och det ojemna förhållandet rättas inom hvarje
församling, hvilken reglering underställes K. M:s nåd. pröfning
och till slut afhjelpes. Så skall det gå till i fråga om convcntioners
upprättande, ronde pastorers löneförmåner; men att göra en
generel undersökning, sorn skulle leda till generella grunder för
reglering af presterskapets inkomster, det anser jag vara ganska
vådligt till att börja med, och mycket svårt att få slut med. Det
är säkert, alt mansåldrar icke skulle räcka lill, för att verkställa
dessa undersökningar, och alt man, i följd af alt söka på en gång
åstadkomma rättelser i varande missförhållanden, de der endast och
allenast successive kunna rättas, i den mån ledigheter inträffa, skulle
skapa tvister till tusendetal. Jag anhåller om propos. till afslag.
552
Den 31 Slars.
Ilr von Troil: Såvida det är R. o. Ad:s mening, alt icke
fästa det ringaste afseende på den, som jag tror, särdeles hilliga
anledning till klagomål, som ifrån en mängd af del lägre presterskapet,
under denna riksdag, i flere särskilda motioner blifvit framförda,
rörale den nödställda belägenhet, hvaruti en stor del af detsamma
sig befinner, så tror jag också, att R. o. Ad., i likhet med
hvad Frih. Cederström hemställt, bör afslä ifrågavar. punkt; men
jag tager mig likväl friheten alt fästa uppmärksamheten derå, att
dä detta ämne första gången i Ulsk. förevar, föreslog Utsk. en åtgärd,
som, i dess tanka, möjligen skulle kunna i någon mån leda
lill det ändamål, som åsyftades, ehuru visserligen icke så fullkomligt,
som Utsk. sådant önskade, nemi. att i en und. skrifvelse
hos Konungen anhålla, det läcktes K. Äi. tillförbinda vederbörande
Consistoriel' alt, i möjligaste måtto, tillvägabringa conventioner
mellan icke blott församlingarne och deras pastorer, utan äfven
milian comministrarne, der sådane funnos. Denna åtgärd blef
af det Stånd, sorn betänk, återremitterade, ansedd icke ledande till
ändamålet. Ulsk. ansåg sig förpligtadt att fästa en särdeles uppmärksamhet
vid de anmärkmr, som gjordes inom PrestoSt., der
man temligen allmänt förklarade, alt Ulsk. hade bort föreslå mera
genomgripande förändringar, än dem Utsk. ansett nödiga alt
först framlåga, och der åtskillige af de värde talarne förklarade
sig särdeles beredde att af sitt eget öfverflöd, om så behöfdes,
med hjelp gå sina mindre väl lottade likar till mötes. Del är
således med förvåning, som jag af det upplästa prot.utdr. funnit,
att icke blott delta sednare Utskis betänk., utan äfven det i frågan
först afgifna blifvit afslaget. Såväl Borgare- som BondeSlm
hafva likväl bilrädt Utskis nu afgifna förslag, och del är på denna
grund, som jag anhåller, att R. o. Ad. måtte göra detsamma.
Utsk. har med flit sökt uppställa denna skrifvelse så, att icke, genom
densammas vidrörande af allt för mänga specialiteter, Konungen
skulle vara bunden i den undersökning, som blifvit föreslagen.
Ulsk. har nemi. begagnat orden vederbörande auetoriteter,
på det alt man på förhand icke skulle säga hvilken som skulle
anställa undersökningen. Ulsk. har ej velat uttrycka någon åsigt
huruvida denna undersökning borde ske stifts-, läns-eller häradsvis,
ulan endast talat om de orter, inom hvilka undersökning
skulle ske. Om man anser, att denna fråga, i den form hvaruti
den är framlagd, befinnesallt för genomgripande, så måste man åtminstone
medgifva, alt denna undersökning kan leda till det resultat,
att, inom de gäll, der comministrarne hafva så ringa inkomster,
alt de omöjligen derpå kunna lefva, men pastorerne deremot
kanske större, än hvarå de rimligen kunna göra anspråk,
en jemkning i missförhållandena kunde åstadkommas.
Frih. Cederström har visserligen anmärkt, att om i ett pastorat
kyrkoherden är försedd med mer än tillräckliga löneinkomster,
men comministern deremot befinner sig i nära nog nödställd
belägenhet; så skulle ett sådant missförhållande kunna regleras
särskildt för hvarje pastorat, der det ägde rum, allt efter inträffan
-
Den 31 Mars.
553
fandc ledigheter, då anmälan derom göres hos vederbörande consistorium.
Jag erkänner detta förhållande, men tror, alt såvida
Ständerne icke besluta att hos Konungen anhålla om en generel
undersökning ronde presterskapets löneinkomster, så kommer denna
reglering att på högst få ställen inträffa, i jemförelse till de
många, der en sådan borde ske. För min del skulle jag anse lämpligt
om en fullkomligt ny lönereglering kunde för presterskapet
uppgöras, så att de icke af församlingarne uppburo sina löneinkomster,
utan af Slaten, sorn nu, i sakens förevarande skick,
icke kan bringa ett sådant förslag å bane. Jag tror, att den undersökning,
som Utsk. föreslagit, icke bör röna särdeles svårigheter,
och på grund deraf anhåller jag om propus, till bifall å denna
punkt.
Frih. Cederström: Enligt den siste talarens yttrande skall
Utsk:s afsigt varit att åstadkomma convcntioner emellan församlingarne
och presterskapet. Ja Gud bevars! alltför gerna, men derom
linnes redan en författning, nemi. den af 1816, som ålägger vederbörande
landshöfdingar och consistoriel' alt söka tillvägabringa
convcntioner, som bestämma presträttigheterna inom lediga gäll.
Del är således ingenting annat som erfordras, än tillämpning af
en redan gällande författning, men derom hehöfver man alldeles
icke skrifva lill Konungen. Den der generella frasen om vederbörande
anctoriteter kan ej angå några andra än Konungens
Befdnde i Sveriges samtlige 24 län och de 12 consistorierne; någre
andre vederbörande i lista instansen finnas icke i sådane ärenden
som dessa, hvarefter ett dylikt mål kommer till Konungen, som,
sedan Kannnarcoll. blifvit bordt, pröfvar målet; men sannerligen,
skulle undersökningar på en gång anställas om hvartenda gäll och
komma att löpa igenom alla dessa instanser, för att pröfvas och
granskas hos Konungen, sä blefve det ingenting af alltsammans.
Deremot kan afsiglen mycket väl vinnas om 1816 års författning
blir förståndigt tillämpad i orlerne, och der församlingarne verkligen
finna del förhållande äga rum, att ett sacellani är för dåligt
och ringa i jemförelse till innehafvareus göromål, der är ingenting
lättare än att vid en conventions uppgörande genom delning
af gäll (såvida ej församlingen hellre vill gifva pastor desto större
inkomst, på det alt han sjelf må allona comministern) reglera så,
att alla kunna blifva belåtna. Jag anser mig ej vidare böra orda
i detta ämne, utan förnyar min begäran om propos. till afslag.
Hr von Hartmansdorff: Troligen lärer ingen bestrida, att
det lägre presterskapet, comministrar och adjuncter, är i allmänhet
för ringa aflönadt. Fråga är nu egentligen om löneförbättring
ät comministrar. På hvad sätt skall den erhållas? Skall det ske
derigenom, attf örsamlingarne betala mera än hitintills åt presterskapet,
eller att Kronan lemnar dem anslag? Nej, säger Utsk., det
är icke meningen. Huru skall då en högre aflöning åt comministrarne
kunna beredas? Det synes då icke kunna ske på lämpligare
sätt, än alt alla presträttigheter betalas af församlingarne lill
Kronan och alt hon sedermera aflönar presterskapet genom en an8
H. 70
554
Den 31 Mars.
nan fördelning af inkomsterna än hittills. Men det synes icke
eller vara meningen. Dä återstå, efter min tanka, icke mer än
två utvägar, nemi. l:o all taga frän det ena pastoratet och gifva
åt det andra ; eller 2:o att laga från kyrkoherden och gifva åt
comministern inom samma pastorat. I förra händelsen skulle det
pastorat, som är större och kan gifva mera åt sin kyrkoherde, än
hvarmed denne anses kunna vara belåten, lemna en del af hans
presträttigheter till ett annat pastorat, som vore för litet för att kunna
åt sin kyrkoherde bereda nödig bergning. Ar det tänkbart,
att någon församling i Sverige skulle vilja gä in på presterskapets
aflöning i en annan? Läser man Utsk:s betänk., så äro ordalagen
sådane, att man bör tro, att något sådant likväl varit Utsk:s mening.
Det heter nemi. — — ”tillstyrker Utsk. R. St. att i und.
anhålla, det K. 31. täcktes i nåder anbefalla vederbörande auctoriteter
alt låta anställa noggranna undersökningar rör:de de nuvarande
förhållandena, inom hvarje ort”, (Ort, mine Hrr, mätte
betyda mer än församling) ”i afseende å presterskapets löneinkomster,
för att med ledning häraf uppgöra en för de särskilde
otterne” (det är således icke fråga om någon viss församling)
”lämplig, på rättvisa och billighet grundad fördelning af de befintlige
lönetillgångarne, der sådant kan vara af behofvet påkalladt,
samt att K. 31. derefter läcktes till 11. Sf. aflåta nådig propos. med
förslag till de förändrade sladganden i detta ämne, hvartill det sålunda
utredda förhållandet kan föranleda”. Sålunda, och såvidt
jag kan ana Utsk:s mening, så är den ingen annan, än att man
skall taga ifrån den ena församlingen och gifva åt den andra,
der sådant kan vara af behofvet påkalladt. Jag antager det vara
omöjligt all Ständerne kunna begära något sådant, eller att Konungen
skulle befatta sig med en åtgärd, som aldrig kunde lyckas.
Då återstår den andra utvägen, altman reglerade saken inom
hvarje pastorat och tillsåge huru mycket kyrkoherden kunde afstå
af sin lön åt comministern. Det är bekant, att inom gäll, der
förhållandet är sådant, att comministrarne ej kunna taga sig fram
med löneinkomslerne, der förekomma ganska ofta frågor huruvida
något af kyrkoherdarnes stomhemman eller andra honom på lön
anslagna lägenheter må kunna alstäs åt comministrarne till förbättring
i deras villkor. När församlingarne äro derom ense, när
consistorium har tillstyrkt, och landshöfdingen pröfvat förhållandena,
när m. e. o. alla myndigheter yttrat sig, dä händer icke sällan,
att Konungen dertill samtycker, och då sker saken lill allas belåtenhet;
men derest kyrkoherden bestrider, eller consistorium på
hans vägnar under ledighet vägrar, så lyckas sådant icke, och det
på grund af presterskapets privilegier, hvilka de öfrige Stånden
icke kunna förändra. Det heter nemi. i 4 § af presterskapets privilegier:
”Vi efterlåte ock nådigst åt alle väre Biskopar, Superintendenter,
Theologie Doclores, Profcssores, Prtepositi, Paslorés i städerne
och på landet, Lectores i Gymnasierne, Rectores och Conrectores
i Scholarne och alle prester i gemen, måge oförändradt njuta och
behålla efter gammal häfd, sina Biskopsstift, Piaebende-socknar och
hemman, prestgårdar i städer och pä landet, indelningsstommar vid
deras annexer, tomter, capellanshemman och boställe, klockarebord,
Den 31 Mar s.
555
utjordar, ängslegar, torp, bergsbruk och qvarnslällen, med alla deras
tillhöriga ägor och lägenheter, hvad namn de ock hafva kunna,
som anten urminnes häfd är pä, eller af andra lagliga skäl
kunna bevisas dertill lyda. IIvilke prestegårdars bemälde ägorock
tilläger Presterskapet skola till sitt underhåll skäl- och lagligen, utan
andras förfång bruka och häfda, eller häfda låta, till vatten och
land. Vi vele ock hafva i nåder confirmerad all härlills åtnjuten
tionde, samt deras pastoralier och rättigheter, sä alt de skola
af vederbörande rikligt utgöras. — — — Vi stadfäste ock
hvad presterskapet härtills åtnjutit uti kvrkoherbergen af Konungstionden,
som lill Biskopar, Superintendenters, Professores vid academier,
Lectores vid gymnasier, Kectores och Conrectores i Scholar,
Kyrkoherdars och Predikanters i städer och på landsbygden, samt
andre Kyrko- och Scholae-betjenters, Botpredikanters, domkyrkors,
kyrkors och hospitalers underhåll och lön förordnadt är”. Sålunda
äger hvar och en behålla hvad lill hans lägenhet af ålder lydt
häfver, och det kan honom icke betagas, ulan vederbörandes samtycke.
Det är följaktligen, efter min tanka, ulan ändamål att fö
retaga
sig undersökningar, som icke lända lill något godt slut,
eller till det man åsyftar. Det medför endast olägenheter, på
sätt redan blifvit visadt. Jag får derföre hemställa, alt R. o. Ad.
måtte afslå denna punkt.
Hr von Troil: Frih. Cederström har motsatt sig t. o. m.
det l:sta betänk., som ifrån Ekon.Utsk. inkom med tillstyrkan,
att Ständerne skulle hos Konungen anhålla om en ytterligare åtgärd
för tillvägabringandc af conventioner, på grund deraf att 1816
års författning tillförband Konungens Bcfihtde att vid inträffande
ledigheter söka åvägabringa conventioner. Jag ber om ursäkt,
men får dock äran tillkännagifva, alt hvarken 1816 eller 1819
årens författningar tillförbinda Konungens Bcf:h:de alt tillvägabringa
sådane conventioner; de säga blott, att då pastor och församling
gemensamt, eller ock endera parten önskar alt sådan convention
må träffas, så skall, efter derom utfärdad kungörelse, förslag
inom sockenstämma till en dylik öfverenskommelse uppgöras,
och antingen begge parlerne äro ense, eller endast den ena dertill
är villig, saken i krono- och consislorie-ombuds öfvervaro afhandlas
och förhållandet sedan hos Konungen anmälas. Blifva
begge parlerne ense, så stadfästar Konungen convenlionen ; blifva
de icke ense, men den ene önskar och consistorium jemte Konungens
Befdude förgäfves sökt att förlikningen uppgöra, då skall
förslaget, tillika med den icke belåtna partens yttrande och vederbörandes
förklaringar, insändas till Konungen, som på 25 eller
50 år kan fastställa en dylik förening; menför att deri skall kunna
lillvägabringas, fordras att åtminstone den ena parten önskar den.
Hvad åter denna författning om conventioner beträffar, så
har den egentligen afseende på pastorerne, men icke på comministrarne,
som bevises så mycket mera deraf, att 1681 års författning
i afseende på comministrarnes aflöning tydeligen innehåller,
att comministrarne icke äga att uppbära mera än 8 kappar af i
eller hel gård, och 4 kappar af mindre hemmansdelar. Det är
550
Den 31 Murs.
denna författning, sora ficre af motionärerne liafva önskat se uppliäfd
på det sätt, att då ett halft hemman skall betala 8 k:pr, så
hoirle ett hell hemman erlägga dubbelt, eller 16 k:pr. Likväl är
det ganska naturligt, alt om Utsk. hade tillstyrkt Sländerne alt ingå
till Konungen med en så beskaffad anhållan, så hade en ytterligare
beskattning blifvit lagd på församlingarne; men då inom
alla Stånd den åsigt tycks hafva gjort sig gällande, att en sådan
beskattning ej borde dem åläggas, så har Utsk. icke kunnat
tillstyrka någon revision af förutnämnde författning. Deremot
torde något livar veta, att comministrarne till att börja med aflönades
af pastorerne och icke voro något annat än desse sednares
medhjelpare. Comministrarne uppbära nu en del af sina inkomster
af kyrkoherdarne; men då de förre inom en stor del af församlingarne
äro så ytterst illa lönade, så synes det i första rummet
tillhöra pastorerne alt förhjelpa dem till bättre löner, dervid
dock en undersökning om förhållandet bör förutgå, och det är
en sådan, som Utsk. afsett med sitt förslag till und. anhållan.
Man har sagt, att det går icke an att låta församlingsboerne i
ett större pastorat bidraga till lönande af pastor i ett angränsande
mindre. Jag är af samma tanka, men hemställer, om ej en
annan utväg vore den, att man af det större pastoratet afklipple
en del, d. v. s. minskade detsamma, för att lägga några af dess
hemman till det mindre väl lottade pastoratet. På sådant sätt
kunde en billig lönereglering uppslå äfven ibland presterskapet,
utan att don ena församlingen behöfde bidraga till aflöning åt
pastor i en annan. Genom den föreslagna undersökningen, om
den företoges, skulle man få veta hvad presterskapet inom de olika
församlingarne åtnjuta i inkomster, och deraf skulle visa sig,
att många äro aflönade vida utöfver hvad de behöfva, under det
att andre kämpa med stor nöd. Man har sagt, att presterskapets
privilegier skulle lägga hinder i vägen för den ifrågaställa regleringen.
Såvidt jag kan uppfatta den § af dessa privilegier, som
afhandlar presternes förmåner, ligger i densamma intet hinder för
en reglering af deras löner, så framt man ej vill borttaga något
af deras rättigheter.
Sedan Hr von Hartmansdorff haft den godheten att uppläsa
berörde §, vill jag ej besvära II. o. Ad. med åhörande af en förnyad
uppläsning af densamma, ulan anhåller endast alt få fästa
uppmärksamheten derå, alt, med undantag af ordalagen i sjelfva
ingressen till §, nämnes presterskapet colleclivt, d. v. s. det collectiva
ordet presterskap begagnas; och då meningen med den
föreslagna undersökningen icke kan vara alt fråntaga presterskapet,
collectivt, någon enda af dess förmåner, utan endast att tillvägabringa
en billig jemkning dess ledamöter emellan, så synas
ingalunda privilegierne lägga hinder i vägen för en sådan åtgärd,
hvarföre jag vågar förnya mill anhållan om propos. till bifall å
denna punkt.
Frih. Raab, Adam Christ.: Min öfvertygelse är, att en
af de nyttigaste reformer, som kunde till vägabringas, vore den,
alt presterskapets löneinkomster utgjordes i contant, i st. f. in na
-
Den 31 Mars.
557
tura. I min tanka är det af vigt alt utreda, huruvida det förslag,
sorn Ekon.Utsk. här afgifvit, närmar eller aflägsnar sig frän detta
syfte.
Jag har, såsom jag förut nämnt, till Ekon.Utsk. afgifvit en
motion, gående derpå ut, att presterskapets löneinkomster mätte
utgöras i contant, äfvensom jag uti denna motion fästade uppmärksamheten
på och begärde, alt Ekon.Utsk., efter inhemtad nödig
kännedom om förhållandena, måtte afhandla denna fråga i
sammanhang med den nu föredragna. Detta har icke skett, mitt
hopp att komma till något lyckligt resultat härutinnan är således
för denna gång slocknadt. Men jag återgår nu till hvad jag nyss
nämnde, nemi.' att tillse huruvida Ulsk:s förslag i någon mån kan
anses leda till det mål jag åsyftat. Jag tror då, alt ehuru visserligen
icke den af Utsk. ifrågasatta undersökning directe kan
leda till detta mål, så likväl, enär ett ostridigt sammanhang finnes
emellan en sådan undersökning och sjelfva hufvudfrågan, måste
onekligen ett bifall lill densamma vara vida att föredraga
framför ett afslag, som, enligt min förmening, blott skulle visa,
att man icke vill någon förändring i merberörde hänseende, utan
att man är nöjd med hvad som är. Jag tror, att om man börjar
undersöka och får reda på huru stora presterskapets inkomster
äro; om man kommer i erfarenhet af att den ena lönen
verkligen är större än den borde vara, hvaremot en annan är för
liten; om man således en gång kommer lill ett klart inseende af
de stora svårigheter, som skulle mola en jemkning af pastorernes
löner, såsom de nu utgöras: så skall man måhända, såsom jag
hoppas äfven måtte ske i tidernas längd, komma derhän, att desse
löner blifva ställde i contant, och är det ur sådan synpunkt,
som jag nu vördsamt tillstyrker bifall till denna del af Utsk:s
betänk.
Hr von Hartmansdorff har ansett, att 4 g i presterskapets
privilegier skulle lägga hinder emot en sådan åtgärds vidtagande.
Jag kan icke undgå att fästa uppmärksamheten derå, att om än
presterskapet collectivt har sig försäkradt, alt deras löneinkomster
icke skola förminskas, så mätte detta icke förhindra att ju icke
desse samma inkomster så regleras, att presterskapet sjelf dermed
blir belåtet.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag vill icke länge
uppehålla R. o. Ad. med att ingå i en besvarande af hvad den
siste värde talaren yttrat, ang:de företrädet af den inrättning, att
presterskapets löner utgjordes i conlant i st. f. alt utgå in natura.
Denna fråga är af ett djupare innehåll, en mera omfattande och
vida mera genomgripande syftning, än måhända den värde talaren
anar ; den kan icke ex tempore afhandlas; den tål att tänka
på. Men också utgör den icke nu föremål för vår öfverläggning,
jag vill hålla mig inom den fråga, som innefattas i detta betänk.
Hade Utsk. föreslagit denna undersökning i andra, något
mindre allmänna och i sin specialitet lämpliga ordalag, skulle jag
måhända hafva kunnat biträda Utsk:s förslag; men på sätt Utsk.
nu uppställt detsamma, är det mig omöjligt att med min röst
558
Den 31 Mars.
bidraga lill dess antagande. Hvartill skulle en sadan allmän undersökning
leda? Icke kan meningen vara, såsom Hr von Hartmansdorff
visat, alt uttrycken innebära, att den ena församlingens innevånare
skola skatta till presterskapet i den andra? Den utväg, som Hr
von Troil föreslagit, att omgöra församlingarnes begränsning, den
är icke så lätt vidtagen. Församlingarne utgöra af ålder communer,
och dessa kunna icke så lätt sprängas. Visserligen skulle bär och der,
efter localiletsförhållanden, en socken kunna tagas från det ena
prestgället och läggas till det andra; men att taga enstaka hemman
och klyfva socknar midt i tu, derom har jag intet begrepp.
Om nu verkliga förhållandet är, att en del coinministrar äro för
svagt affönade, så vore följaktligen en reglering, för sakens aflijelpande,
likväl oundgängligen nödvändig, och hade då äfven i förslaget
till und. anhållan hos K. M. bort upptagas: försl och främst,
att undersökningen borde inskränka sig hufvudsakligen inom hvarje
församling, och rättelser endast inträffa vid sig yppande ledigheter.
Reformen kunde då tillvägabringas der, hvarest pastor
verkligen är för högt och comminister för svagt atlönad; dertill fordrades
blott consistorii i vanlig ordning vidtagna åtgärd. Dernäst,
alt i de församlingar af vidsträcktare rymd, der pastor icke är
starkt lönad, hvilket kan inträffa särdeles i de norra och kanske
nordvestra orterne, der inträdde Statens skyldighet alt mellankomma
med ett måttligt tillskott till comministrarne, eller ock
den utväg begagnas, som, enligt den af Hr D:r Nordström vid
Utsk:s betänk, fogade reservation, förmäles vid många tillfällen,
inom Westerås stift enkannerligen, hafva blifvit vidtagen, nemi.
alt indraga comministraturerna samt ålägga pastor att i det stället
underhålla en hjelpprest. Af allt delta har Utsk. icke omtalat det
aldraminsta, ulan blott föreslagit en undersökning, hvilken om den
skulle ske i den anda, hvartill ordalagen synas föranleda, skulle
gifva anledning till oberäkneliga vidlyftigheter och till sådane följder,
som jag åtminstone med min röst icke vill understödja.
Jag förenar mig derföre med de Hrr, som yrka afslag å betänk.
Frih. Cederström: Jag har begärt ordet endast för att upplysa
eli misstag, som blifvit gjordt i afseende på tillämpningen af 1816
års författning. Hr von Troil har ansett, att conventioner icke
kunde tillvägabringas, så framt icke parlerne derom vore ense,
eller åtminstone någondera af dem önskade en sådan. Så är likväl
icke förhållandet: ty enligt ofvanciterade års författning åligger
väl Konungens Bef:h:de och consistorierne att höra församlingarne
i och för conventioners åstadkommande; men just för den
händelse, att några sådane icke kunna komma till stånd, har, på
11. St:s begäran, denna författning blifvit utfärdad, öfverlemnande
åt K. M. att uti dylika frågor besluta hvad honom för godt synes,
der öfverenskommelse icke kunnat tillvägabringas.
I afseende åter på hvad en värd ledamot yttrat om presterskapets
privilegier, så måste jag säga, att det förundrar mig få höra
den sats drifvas, som skulle dessa privilegier lägga hinder i
vägen för pastoraters delning. Mångfaldiga sådane delningar hafva
så i fordna som i sednare tider skett, hvarå blott torde behof
-
Den 31 Mars.
559
va anföras såsom bevis. Sunne pastorat i Fryksdalen, Stora Tuna i
Dalarne och Umeå pastorater, för att icke nämna alla öfrige, hvilka
undergått enahanda behandling. Jag tror, att de jemkningar och
rättelser, som uti ifrågavar. hänseende kunna vara af nöden, vida
lättare kunna åstadkommas, allt det omak och besvär förutan,
som Utsk:s betänk, innehåller, om man n. b. blott låter saken
hafva sin gång och vid inträffande lcdigheler verkställer dem.
Hr von Ila rlmansdorff: För min del får jag säga, att
man vid denna sak bör taga nödvändigheten i betraktande. Ar
det nödigt att comministersbeställningar skola finnas i det skick,
hvaruti de för närvarande äro, eller kunde icke Gudstjensten
lämpligare bestridas genom andra medhjelpare åt kyrkoherdarne?
Här är anmärkt, huru det tillgått i Westerås stift; huruledes comministraturer
der blifvit indragne och förvandlade lill adjnncturer,
oell all detta oaktadt kyrkoherdarne hafva kunnat lika väl bestrida
själavården och församlinga i ne varit lika belåtna, utan att några
särskilda löneanslag blifvit anordnade. Om vi taga i betraktande,
att i liela Skåne icke finnas comminislrar, utan blott adjuncter;
sä finner man, att det är en tillfällighet om man bar särskildt
bosatta adjuncter, ty comministrarne äro icke något annat. För
min del tror jag, att det går lika väl an att begagna en adjunct
som en comminister, samt att det måhända icke är någon fördel
hvarken för församlingarne eller presterskapet att hafva illa lönta men
särskildt bosatta adjuncter under namn af comministrar, hvilka, dä
de äro gifta, ofta icka kunna taga sig fram med sträng hushållning,
men hvilka skulle vara vida bättre belåtna om de voro adjuncter
och bodde i kyrkoherdarnes hus. Alt gifva företräde åt comministrarne
bland presterskapet är ungefär detsamma sorn alt säga, att
i militären skall det finnas nnderlieutenanter, som hafva boställen
och äro gifta, i st. f. underlieutenanter, sorn vanligen icke äro det
och hafva penningelöner.
Hvad den ifrågaställa undersökningen beträffar, så tror jag
icke, att man framkallar nyttiga påföljder derigenom, att man begär
onyttiga, men lill ändamålet icke ledande åtgärders vidtagande.
Såsom sådan mäste jag anse denna undersökning. Deremot
har jag bort, alt PresteSt. har under öfverläggning i sitt särskilda
Utsk. denna fråga, hvadan jag tror saken vara på god väg.
Här har talats om att göra alla pastorat lika stora, eller att åtminstone
förändra de små lill stora och de större till mindre. Det är
ett jemningssystem, hvilket jag icke tror vara gagneligt i någon väg.
Lika litet som alla egendomar kunna vara lika stora, eller alla hemman
lika goda, lika litet kan man göra alla tjenster lika fördelaktiga.
Det är icke ens lämpligt, ty större kunskaper och skicklighet hos innehafvaren
böra belönas med större förmåner, än ringare begåfvade
män erhålla. Det är äfven overkställbar^ ty belägenheten är på
flere ställen sådan, alt det icke låter sig göra. Folkets tänkesätt
och tillgifvenhet för sina församlingar göra ett motstånd, som är
större, än man kan föreställa sig. Jag har under min Statssecreterarelid
föredragit ett sådant mål, der 2:ne församlingar hade
i några och 40 år motsträfvat deras sammanslagning. Man bör
A
SCO
Den 31 Mars.
hafva någon ömhet, någon aktning för sådane band, ty de äro
roten och grunden till fosterlandskärleken. Dessutom, hvilka svårigheter
möta icke vid ett sådant åtskiljande i kameralistiskt hänseende,
såsom väg-och brohällningar, fattigvård, magasinsinrältningar
och dylikt. De som hafva hört lill en väl lottad församling
vilja icke gå derifrån. Deras förfäder hafva gjort uppoffringar,
hvaraf deras efterkommande vilja njuta frukterne; de förklara, att
man icke har någon rätt alt rycka deni från dessa fördelar. Slutligen
när man kommer till verkställigheten, så händer det ofta,
åtminstone hände det under den tid, då jag hade med sådane
ärenden att göra, att när man skilde ett hemman från en församling,
så tillgick det sålunda, att folket lick gå till den kyrka,
dit man ansåg det vara lämpligt för afståndets skull, men i verldsligt
hänseende fingo de, hvilka sålunda blifvit i kyrkliga mål frånskilda,
höra till den gamla församlingen, för att icke rubba en
mängd kameralistiska förhållanden.
Det säges, alt om man afslår Ulsk:s betänk., så gifver man
dermed tillkänna, att man icke vill någon förändring. Detta är
det vanliga skäl, som anföres hvarje gång ett förslag till förändring-
befinnes mindre godt; då heter det: ”derest J icke viljen
förändra, så viljen J icke eller förbättra”. Detta pockande på förändring
kan jag aldrig erkänna såsom gilltig grund. Man skall
vara viss på alt man uträttar något godt med förändringen, innan
man gör andra det besvär, som af densamma åstadkommes.
Nu säger man, att det icke strider emot presterskapets privilegier
att minska dens inkomster, som har mera, blott skillnaden eller
hvad man tager från honom faller till någon annan medlem af
presterskapet. Detta bestrider jag på grund af de ordalag jag redan
uppläst. Jag vill ock fråga hvad följden skulle blifva inom
hvarje tjenstemannagren, om man vidtoge en liknande åtgärd.
Om man t. ex. skulle finna för godt att taga från majorerne en
del af deras löner och gifva åt lieutenanterne, taga från de capitainer,
som hafva compagnicr och med detsama sin bergning, för att
gifva ät underlieutenanterne ? Jo, följden blefve den, att ingen vore
belåten. En underlieutenant finge troligen ändock icke nog, och
en major eller capitain uppnådde aldrig hvad han behöfde för att
lefva såsom husfader.
Här har talats örn fördelen af presterskapets aflöning i contant.
Jag har för några dagar sedan erkänt denna fördel för militären,
och jag erkänner den för hvilken tjenstemannaclass som
helst; men samma skäl, som mötte i afseende på militären, gälla
äfven för presterskapet. Jag upprepar hvad jag då anförde: att
sålänge penningelagstiftningen i Sverige icke har någon säkerhet
genom Konungens delaktighet deruti, så är det förgäfves att hoppas,
det någon, som förut har aflöning in natura, vågar taga penningeaflöning.
Vilja icke R. St. i detta fall behandla penningen såsom
de behandla medborgares lif och ära, gifva samma säkerhet
i det ena, som i det andra fallet, så få de och vi alla dragas med
osäkerhetens olägenheter. Jag anhåller om afslag å Utsk:s betänk.
Hr
Den 31 Mars.
561
Hr von Troil: Jag anhåller om ursäkt för det jag på ett
ögonblick åter nödgas upplaga R. o. Ad:s tid, men det är med
anledning af Frih. Palmstjernas, Nils, yttrande, som jag anser
mig böra tillägga några ord. Hr Frih:n har förklarat, att såvida
Frihrn linge göra några förändringar i redactionen af det förslag,
som Utsk. afgifvit, så skulle Frihrn vara villig att ingå på sjelfva
grundsatsen. För min del får jag äran tillkännagifva, det jag icke
håller mig vid de ordalag, Utsk. begagnat, blott hufvudsaken eller
en undersökning kan lillvägahringas; och örn Hr Frihrn behagar
uppgifva förslag lill en förändrad redaclion, skall jag icke sätta
mig deremot. Frih. Cederström har i sitt yttrande ganska tydligt
bevisat, alt presterskapets privilegier icke hindra en dylik lönereglering.
Då han visat att såväl conventioners tillvägabringande som
comministraturers indragning kunnat försiggå, sä torde detta vara
ett tydligt bevis derpå, att privilegierne icke lägga något hinder i
vägen för att för ett eller annat gäll minska eller öka inkomslerne.
Jag vill icke längre fördröja discussionen, utan anhåller blott om
propos. pä bifall till betänk.
Frih. Raab: Icke eller jag skall vara vidlyftig. Hr von Hartmansdorff
har i sitt sista yttrande sagt, att då odugliga förslag tili
förändringar framläggas, hvilka icke vinna bifall, sä beskylla dc,
som ifra för dom, sine motståndare att icke vilja någon förändring.
Men jag hemställer till Hr vonllartraansdorff, huruvida icke, då man
linner en förändring vara afhehofvet påkallad, men förslaget dertill
oantagligt, man då snarare bör söka uppgifva ett förbätlradt förslag
lill vinnande af del sökta ändamålet, än helt enkelt förkasta hvarje
sådant som i detta afseende framställes, ty det lider intet
tvifvel, att man ju icke kan criticera alla förslag, om man alltid
utgår från den grundsats, att hvarje sådant är oantagligt. Hr von
Hartmansdorff har vidare jemfört den fördelning af presterskapets
löner, som skulle komma alt äga runi, med det förhållande, som
skulle uppkomma örn man loge från den ena officersgraden och
gaf åt den andra. Jag får då påminna derom, att detta verkligen
har skett. Så hafva l. ex. löner, som förut voro anslagne till
öfverstebeställningar, numera blifvit anslagne för generalsplatser,
och fältväbelsboställcn på samma sätt blifvit anslagne lill capitainslöner,
o. s. v. Dylika förändringar har militären (lere gånger måst
underkasta sig. I allmänhet har det förefallit mig, som om de
Hrr, hvilka bestridi detta förslag, likväl hafva erkänt, att en undersökning
borde äga rum. Jag anser derföre, att man icke bör
låta denna flåga förblifva in stain quo, utan att man bör bifalla
en så oskyldig skrifvelse, som den Utsk. föreslagit.
Frih. Palmstjerna: Med anledn. af hvad Hr von Troil
yttrat om möjligheten att redactionen i Utsk:s förslag skulle kunna
jemkas i någon män, så att den kunde öfverensstämma med
de åsigter, sorn jag nyss yttrat, får jag äran förklara, alt dessa
åsigter allt för mycket afvika från dem, hvilka uttala sig i den af
Utsk. uppgjorde redaclion, för att en sådan jemkning skulle kunna
8 H. 71
562
Den 31 Mars.
här åstadkommas. Mina åsigter afvika nemi. icke blott i afseende
på ordslällningen, utan väsendtligen i afseende på uppställningen;
och då jag, i följd af dessa åsigter, anser en särskild und.
anhållan mindre nödig, kan jag icke medverka till en sammanjämkning,
som jag anser overkställbar.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill blott besvara en enda
af Frih. Raabs anmärkningar. Han har sagt, det vore bättre att
uppgöra förslag till rättelser i sådana Pall, der man ansåge sådane
behötliga, än att blott häckla de förslag, som andra uppgöra.
Jag erkänner fullkomligt riktigheten af hans anmärkning. Men
jag ber honom besinna, att man i närvarande tid har så mycket
att göra med motandet af andras obetänkta förbättringsförslag, att
man icke får tid att sjelf försöka uppgöra någonting annat som
man anser vara lämpligare ; det är åtminstone händelsen med mig.
Frih. Raab: Jag vågar hemställa lill Hr von Hartmansdorff,
huruvida det icke vore bättre att sysselsätta sig med uppgörande
af goda förslag, än att blott söka mota hvart och ett förslag, sorn
framställes?
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, hemställde H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla förevar,
punkt af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s mern. N:o 134.
Ropades ja och nej.
H. Ex. hemställde härefter, om R. o. Ad. behagade afslå förevar.
punkt af mern. N:o 134, samt, med vidblifvande af Ståndets
förut fattade beslut om 4 punkten, afslå jemväl 5 och 6
punkterne af betänk. N:o 109.
Ropades åter ja och nej.
Sedan härvid II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarat, att ja
och nej varit så blandade, att lian ej kunnat uppfatta hvilket svaret
varit öfvervägande, blefvo förenämnde propos:r förnyade och
ytterligare med ja och nej besvarade, hvarefter H. Ex. tillkännagaf,
att han trott sig finna, att den sednare propos. med öfvervägande
ja blifvit besvarad.
Frih. Raab begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till voter.
propos.
Den som bifaller Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s uti mern. N:o
134 gjorda tillstyrkande i fråga om 4, 5 och 6 punkterne af
Utsk:s betänk. N:o 109, voterar
ja;
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad. ali, med vidblifvande af sitt
förut fattade beslut rör:de ofvannämnde 4 punkt, afslå såväl Utskrs
berörde tillstyrkande i mern. N:o 134, som 5 och 6 punkterne af
betänkandet N:o 109.
Den 31 Mars.
563
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit, som följer:
Ja — 15.
Nej — 21.
4: de punkten:
betänk. N:o tog, om den s. k. likstolens utgörande med -j proc.
af den ajlidnes qvarlåtenskap enligt bouppteckning.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Då denna fråga förra
gången hos R. 0. Ad. förevar, hade jag äran framställa åtskilliga
anmärkn:r emot hvad Ulsk. då hade föreslagit, hvilka verkade derhän,
att R. 0. Ad. fann för godt att afslå betänk. Det förslag,
som Utsk. nu här uppgjort, skiljer sig från det föreg:de blott i
en enda punkt, nemi. deruti alt Utsk. föreslagit ett minimum för
likstol, hvilket Utsk. icke hade gjort i sitt förra betänk. För min
del kan jag icke finna att denna ringa förändring bör göra någon
förändring i sjelfva saken, utan anhåller jag derföre, att R. 0. Ad.
ville afslå äfven det 1111 framlagda förslaget. Till de skäl, som
jag i detta afseende redan förra gången anförde, anhåller jag nu
fä lägga ytterligare ett, som jag då icke nämnde, att hvad Skåne,
Blekinge och Gottland angår, förhållandet är olika med det öfriga
Sverige, enär Skåne och Blekinge enligt Malmö recess äro fria
från likstolsafgiftens erläggande, och på Gottland nämnde afgift
blott utgöres af några få daler. Då således en allmän författning,
sådan som den, hvilken här är föreslagen, skulle vara kränkande
för dessa delar af riket, anhåller jag, att R. 0. Ad., nu likasom
förra gången, måtte afslå Utsk:s betänk.
Uppå härefter framställd propos. behagade R. 0. Ad. vidblifva
sitt i afseende på 7 punkten af betänk. N:o 109 förut fattade
beslut, samt afslå den nu förevar, punkten af mern. N:o 134, och
förklarade sig icke kunna antaga BondeSt:s inbjudning i ämnet.
5:te punkten, ang:de S, g och to punkter ne af betänk
N.o tog.
Lades till handlingarne.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 26 dennes f. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 238, i anledn. af väckt motion om understöd
för handtverksgesäller, som i främmande länder förvärfva!
sig utmärktare skicklighet och konstfärdighet.
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. 26 dennes f. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 239, i anledn. af erhåline återremisser å
utlåt. N:o 117, ang:de stapelstädernes tolag, blef detta utlåt, ånyo
bordlagdt, på begäran af Hr von Troil, Sam. Gustaf, och Frih.
Raab, Adam Christian.
Föredrogs, men lades, på begäran af Frih. Palmstjerna, Carl
Otto, och Frih. Raab, Adam Christian, ånyo på bordet SlatsUlsk:s
d. 26 dennes f. m. första gången bordlagda utlåt. N:o 240, i
564
Den 31 Mars.
anledn. af väckte motioner om grnndskatternes förvandling till bevillning,
ronde en allmän skattejemkning öfver liela Riket m. m.
Vidare föredrogs, men lades,.på begäran af Hr von Troil, Samuel
Gustaf, Hr von Hartmansdorff, August, m. fl. ånyo på
bordet SlatsUtskis nedannämnde d. 29 dennes på bordet lagde ullåt:n:
N:o 241, i anledn. af väckte motioner,- dels om framtida försäljning
af kungsgårdar och andra kronolägenheter, dels ang:de
förändring af de i afseende på ntarrendering af Kronans faste
egendomar å landet nu gällande föreskrifter;
N:o 242, i anledn. af väckt fråga ang:de de s. k. landträntornes
beräknande såsom inkomster för de år, hvarunder de inflyta;
samt
N:o 243, i anledn. af väckt motion, att statsverkets samtliga
räkenskaper måtte omfatta samma lid som uppbördsåret.
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. 29 dennes på bordet lagda
mern. N:o 244, med förslag lill voler.propos. i anledn. af skiljaktiga
beslut uti frågan om anslag för bildande af ett nationalmuseum,
ldef den af Utsk. föreslagna votcr.propos:n af R. o. Ad.
godkänd.
Föredrogs och lades till handlingarne StalsUtsk:s den 29 dennes
på bordet lagda mein. N:o 145, i anledn. af erhållen återremiss
å utlåt. N:o 205.
Föredrogs, men lades, på begäran af Hr von Hart ma nsdor ff,
Äng., och Frih. Raab, Adam Christian, ånyo på bordet StatsUlslcs
den 29 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 246, i anledn.
af erhållen återremiss å utlåt. N:o 206.
Vid förnyad föredragning af LagUtskrs d. 29 dennes på bordet
lagda betänk.
N:o 92 i anledn. af väckte motioner om förändring af 17
Cap. 2. § Rätteg.b:n, angide den kraft till bevisning, som bör
tillkomma böcker öfver handel och räkenskap, blef detta utlåt,
ånyo bordlagdt på begäran afHrvon Hohenhausen, Michael
Silvius, och Hr von Troil, Samuel Gustaf.
Slutligen föredrogs och lades, på begäran af Frih. Ridders t ol pe,
Fredr., och Hr von Hohenhausen, Mich.Silvius, ånyo på bordel
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s den 29 dennes första gången bordlagda
utlåt. N:o 136, i anledn. af vackt motion om tillsättande
af en comité för alt utarbeta förslag lill en förändrad nationalrepresentation.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. ,} till 10 på aftonen.
In fidem protocolli.
silbert Munck.
