# ID: svediakorp-gov546
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 164,210
# sentences: 4,928
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOKOLL,
HÅ LLNA
HOS
HÖGIOFLIGE
ädis&b»
VID
Urtima ttiK^aacii i ^tackl;olm
Årkm IS44 OCH l§45.
Åtlotttle Häftet,
STOCKHOLM.
Hökbergs ka Boktryckeriet,
1845.
«=asK»g©
Mandagen den 10 Mars 1845.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 12
Justerades pleni-prot. för den 30 sistl. Januari.
Föredrogs ånyo Consl.Uiskis d. 26 sistl. Febr. och 1 dennes
på bordet lagda mern. N:o 26, med förslag till nationalrepresentationens
ombildning och deraf följande grundlagsändringar.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då det ©tvifvelaktigt
skulle både försvåra och inveckla behandlingen af det nu föredragna
ämnet, om öfverläggning ägde rum på en gång om de
flere särskilda frågor, hvilka innefattades såväl i I3lsk:s mern.,
som i de anföranden, hvilka K. o. Adis ledamöter kunde komma
alt afgifva, så hoppades fl. Ex. att R. o. Ad. icke misstyckte, att
han toge sig friheten anhålla, att. de ledamöter, som ville göra
några anmärkmr emot Ulskis förslag, eller framställa några förslag
lill gemensamma tankar, måtte få först yttra sig, och att
således öfverläggningen om dessa anmärkmr och förslag finge
komma att egentligen äga rum dä hvart och ett af förslagen till
gemensamma tankar, i den ordning, som II. o. Ad. framdeles
kunde behaga bestämma, blefve till 11. o. Ad:s pröfning föredraget.
H. Ex. trodde, att på detta sätt det skulle blifva lättare att
uppfatta och följa discussionens gång samt mycken tid blifva bespard.
H. Ex:s afsigt vore dock icke att påkalla något R. o. Ad:s
beslut i detta afseende, utan endast att framställa sin enskilda
önskan lill del afseende, R. o.. Adis ledamöter kunde finna den
förtjena.
Hr Silfver.stolpe, Fredr. Dito, anförde skriftligen:
Den, som med uppmärksamhet och oväld följt vära samhällsförhållandens
utveckling och representationens verksamhet ifrån
den tid, då denna erhöll sin nuvarande form, lärer ej kunnat
undgå att inse så väl de betydliga förändringar, de förra i vissa
hänseenden undergått, och de förbättringar, hvaraf de i många
fall äro i behof, som ock de hinder för dessas verkställande,
hvilka i representationens sammansättning och arbetsordning hafva
sin grund. För ali härvid endast laga i betraktande den närmast
förflutna tid, som omfattar sistlidne och innevarande liks
-
4
Den 10 Wars f. m.
möten, torde man lätt skönja vexlingarna emellan ett alltför lifligt
begär alt omskapa, stundom utan tillräcklig granskning eller
tillbörligt afseende på det bestående och ett sträfvande att motverka
äfven de förbättringar, som en stigande allmän bildning
och i öfrigt förändrade förhållanden högt påkalla. En allmän
öfvertygelse om bristerna uti vårt nuvarande representationssätt
och om nödvändigheten af dess förändring har också i följd
häraf utbildat sig. Afven jag delar denna öfvertygelse med värma,
men erkänner villigt den stora svårigheten, att i detta hänseende
tillvägabringa elt förslag, hvartill representationens bifall
kan förväntas; emedan man dervid har icke endast att betrakta
saken objectivt, utan ock att medla emellan en från sådan synpunkt
uppkommen åsigt och redan bestående, af lagen omhägnade
rättigheter, hvilkas uppoffring, såsom beroende af frivilligt medgifvande,
sannolikt icke kan påräknas, med mindre än att billigt
vederlag derföre lemnäs.
Mängden af de särskilda förslag, som uppstått, bestyrker säkrast
hvad jag yttrat, ronde så väl förändringens allmänt erkända behöflighet,
som svårigheten att den åstadkomma; men den ådagalägger
derjemte, till glädje för fosterlandsvännen, en tilltagande
benägenhet att småningom sammanjemka så väl åsigter som interesscn
— en benägenhet, hvarförutan det stora målet Städse
skall förblifva oupphunnet på den enda önskliga vägen, öfverlygclsens
och den lugna ordningens.
Emedlertid och huru än åsigterne, till följd häraf, må kunna
förmedlas, äro dock vissa villkor för representationssättets verkliga
förbättring så ocftergililga, alt de icke kunna åsidosättas.
Härtill hänför jag, såsom de väsendtligasle; att representationen
fördelas på tvenne kamrar, med den bestämda olikhet i
sammansättning, som är af nöden, för alt gifva hvardera af dem
sin för det allmännas väl erforderliga, skiljaktiga karakter och
betrygga samhällets lugna framskridande; ali sålunda, för den
ena kammaren, valen, ehvad de ske samfäldt eller classvis —och
företrädet åt det ena eller andra af dessa valsätt beror väsendtligen
på den utsträckning man gifver åt det ena eller andra begreppet,
samt dess praktiska tillämpning — all, säger jag, valen
så inrättas, all de, under erkännande af bildningens anspråk och
samhällets behof af dess deltagande i rådslagen, lemna en på full
rättvisa byggd, ej genom röslberäkningsscalor godtyckligt inskränkt
representation åt samhällets materiella intressen, så väl
de mindre som de större, hos hvilken de än må finnas, och på
detta sätt öppna en laglig verkningskrets åt det rörelse-element,
som sä väsendtligen bidrager att lifva och befordra så väl inlcllectuel
som materiel utveckling; att den högre bildningen, förmögenheten
och erfarenheten inrymmes i den andra kammaren,
sä alt denna, i enlighet med det allmänt antagna begreppet om
dess bestämmelse, utgör en kraft, som är återhållande eller conservaliv
i den mening, att den tryggar samhället emot vådan af
förhastade beslut, utan att ensidigt lillbakahålla erkändt samhällsnyltiga
reformer.
Den 10 Mars f. m.
5
Till villkoren för representationens ändamålsenliga ombildning,
i öfverensstämmelse med hvad nu blifvit yttradt, räknar jag
än vidare upphörandet af personlig sjelfskrifvenhet genom födsel,
dock att, utan frångående af de antydda grunderna för qvalification
till inträde i sist omförmälda kammare, genom delaktighet i
denna, en billig ersättning kan lemnäs åt de delar af nuvarande
representation, som åt den blifvande förändringen komma att
upppoffra sin nu ägande representationsrätt.
Om man med dessa i korthet antydda grunddrag jemförer
Const.Utsk:s ifrågavar. förslag, så finner man väl, att tvåkammarsystemet
blifvit i detsamma tillämpadt och den personliga sjelfskrifvenheten
uteslulen; men man måste deremot anmärka, att
båda kamrarne utgå ifrån samma val och, med obetydliga skiljaktigheter,
utgöras af samma elementer, så att de endast bilda
hvardera ena hälften af en tvådelad kammare, hvarigenom de, både
hvar för sig och gemensamt, sakna de egenskaper, som, enligt
min tanka, och i öfverensstämmelse med de grunder jag antagit,
skulle utgöra en borgen för uppfyllandet af de fordringar,
man i allmänhet fäster vid förenämnde system.
Troligen skola samhällets både progressiva och conservativa
clemenler linna sig lika litet tillfredsställde af ett förslag, hvarigenom
ett för stort utrymme kunde anses lemnadt ät de sednare
i den ena kammaren, under det att desse åter förmenade de förra
hafva mera än tillbörlig andel i den andra.
En, såsom Ulsk:s förslag innehåller, på Ståndens lika delaktighet
hufvudsakligen grundad fördelning af representationsrätten
har dessutom det emot sig, att den svårligen lärer tillfredsställa
de särskilda intressenas anspråk på en rättvist beräknad andel
deri. Om det ock funnits en tid, då de nuvar. RiksSl:n verkligen
representerade alla samhällets vigtigaste beståndsdelar, så har
likväl della förhållande numera upphört, och man kan med skäl
påstå, att äfven om ett femte Stånd bildades och erhöllc lika andel
i representationen med hvarje af de öfriga, denna fördelning
ingalunda komme all slå i ett rikligt förhållande till bildning,
förmögenhet och industriel verksamhet hos de mcdborgareclasser,
som böra äga röst uti öfverläggningen om Statens angelägenheter.
Flere af dem hafva under samhällets utveckling vidgat sina områden,
andra hafva under tiden uppståt t, och sålunda hafva dels
utvidgade, dels nya anspråk på delaktighet i representationen
uppkommit. Alt i delta hänseende, då fråga är om en på ståndsfördelning
grundad representation, skipa full rättvisa, och åt en
hvar tilldela dess rätta andel, utan öfversligande af de trånga
gränsor, sorn slåndsformerne medgifva, är, strängt taget, icke
möjligt, och della problem har det således icke eller kunnat lyckas
Etsk. att lösa.
l'ä dessa förenade skäl kan jag icke lemna min röst till
godkännande af Clsk:s förslag för att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag.
Frih. Raab, Adam Christian, uppläste följande:
6
Den 10 Mars f. m.
En af Tysklands större tänkare liar sagt, att hvarje lid är
en Sphinx, som kastar sig i afgrunden, så snart dess gåta blifvit
löst. Vår tids och vårt lands vigtigaste fråga är den, som nu
äter blifvit oss förelagd till lösning. Lösas måste hon, ty ”hon
kan ej falla”. Måtte vi derföre — jag önskar det ur djupet af
min själ — lyckas att snart finna det länge sökta OEdipi-ordet!
Ett sådant ord hade vi haft rätt att vänta från Consl.Utsk.
— ett ord, som kunnat återförena sprängda krafter — som kunnat
återgifva mod och hopp åt hvarje sann och sansad vän af reformen.
Men månne Utsk. i sitt mern. löst frågan? Efter troget
genomläsande deraf, svarar jag dertill bestämdt nej! och jag beklagar
att så mycken möda blifvit spilld, jag beklagar, att 190
qvartsidors tryck skolat erfordras för att verkliggöra fabeln om
berget, som födde en råtta.
Förslaget är från början till slut så sammansatt, att det ej
kan tillfredsställa något af våra nuvarande Stånd. Byggdt, som
det är, på en af 2:ne RiksSt. förkastad grund, uppgjordt i omisskännelig
syftning af flinthård conscrvatism, uppställer det likväl
den bräckligaste damm mot rörelse-elementets, d. v. s. democratiens
möjliga öfverdrifter. Saknande all elasticitet, bär det stämpeln
af att vara, hvad det ock är, ett vinterarbete, stelnadt,
eller jag må säga rent af fastfruset i formerna. Visst är det sant,
alt vi hafva kalli här i norden; men Utsk. hade ej bort förgäta,
alt nationen äger bra mycken ungdom och värma i hjertat.
Men jag är skyldig att närmare bestämma det klander jag
sålunda framkastat. Då alla åsigter, huru skilda de i öfrigt må
vara, dock instämma deri, att nu orepresenterade medborgare böra
tillerkännas representationsrätt, har i sanning intet olyckligare
sätt kunnat uppletas för tillfredsställande af detta deras billiga anspråk,
än det föreslagna, der de, sedda, såsom jag redan antydt,
med misslroende från båda sidor, ej få amalgameras med någondera;
der de, sönderderdelade i alla möjliga cathegorier, beviljas
inträde lika mycket i egenskap af löntagare, hvartill rätten är
tvifvelaktig, sorn i egenskap af skattdragande medborgare, hvartill
den är obestridd. Och hvarföre denna sönderdelning? Jo det är
intressena, som skola representeras, heter det. Nå väl! Hafva dc
adlige embetsmännen andra intressen, än de ofrälse — har den
mindre possesionalen andra intressen, än den förmögne bonden,
eller bör väl den sant upplyste presten, i och för sitt embete,
tänka annorlunda om Statens angelägenheter, än den moraliskt
bildade lekmannen? Jag begriper ej desse skiljaktigheter, foster af
inbillningen eller af den inrotade kastandan. Jag inser allt för
väl, ali uppfostran, lefnadsvanor och sociala förhållanden kunna'
ingifva olika, mer eller mindre omfattande åsigter, storsinnadc
idéer eller småaktiga fördomar, och jag medgifver, — jag lill
och med yrkar — alt dessa förhållanden, ingalunda må förbises
i vallagen; men jag fattar ej skälen, hvarföre man icke blott vid
valen vill åtskilja hvad som ej är afskildt, utan jemväl vid frågornas
afgörande, gifva högre betydelse åt det ensidiga skråsinnet,
än åt del allmänna samhällsintresset.
Den 10 Mars f. m.
7
Jag nämnde ett ord om embetsmännen, och de hafva onekligen
fått så stor lott i representationen — jag hade så nära sagt
i bytet, — att de visst icke behöfva deremot frambära protest.
Det kan icke döljas, att det bureaucratiska patronaget utöfvat nepotism
till förmån för sina skyddlingar.
Jag hör visst icke till deras antal, som vilja, att vi skola
bilda oss efter utländska mönster — högre skattar jag vår nationalitet
— men jag fordrar, alt de upplyste män, som handlagt
frågan, bort gifva akt på tidens tecken äfven utom riksgränsen,
och för dem är icke obekant, att i intet annat coustitulionelt
land har man ens satt i fråga att gifva embetsmännen, i och för
tjensten, ett sådant inflytande, som man här velat tillerkänna dem
i riksdagsbesluten, i skatternas beviljande, i beviljande af löneanslagen
åt dem sjelfve.
Jag kan ej lemna oanmärkt huru opraktiskt förslaget är.
Slåndenas sönderdelning i olika classer, utgörande ensamt inom
5:te Ståndet ej minnie antal än 6, erfordrar hvar för sig landets
indelning i lika många slag af valcretsar, med olika antal kretsar
i hvardera slaget. Hvilken mängd af hvarandra korsande och
hvarandra omsnärjande andliga och verldsliga valkretsar skulle ej
uppstå! Jag befarar, att ett särskildt kameralverk skulle behöfva inrättas
för denna indelning. Och har väl Utsk. betänkt alla.olägenheterna
af den föreslagna indelningen? Jag vill blott vidröra
en enda: Läkarne skulle få skicka 2:ne ombud, ett i äldre och
ett i yngre kammaren. Nu har Utsk. förklarat, att valen helst
böra ske omedelbart. Nå väl! för utväljande af en ledamot till
yngre kammaren hvart tredje år skulle således alla ordinarie läkare
i Svea land kallas till sammanträde. Om de hörsammade kallelsen,
som ingen kunde förtänka dem, skulle landet blifva utan
läkarevård i en eller annan vecka. Men specielt för läkarne kunde
stadgas, invänder man måhända, alt de, som ej bo i hufvudstaden,
skulle afgifva sin röst skriftligen. Straxt ett orättvist undanlag!
Och huru skulle väl män, bosatta ifrån Haparanda till
Istad känna hvarandra? — än mer: känna och bedöma hvarandras
statsmannaegenskaper?
Jag kan ej undertrycka ett medlidsamt ord för comministrarne,
dem man velat tillerkänna representationsrätt endast omgångsvis.
Nog har en och annan af dem måhända reminiscenser af omgång
från skoltiden; men en påminnelse derom, just i denna fråga,
synes ej på sitt ställe. Hvad intresse för saken skulle den vid
pass hvart 10:de år återkommande valrätten ingifva? Riksdagsmannaöfning
skulle deras commitlenter åtminstone ej hinna förvärfva.
Dessa anmärkn:r äro få mot dem, som skulle kunna göras,
om jag ej befarade att missbruka R. o. Ad:s lid och spilla egna
krafter till bekämpande af en svag motståndare, hvars undergång
är lätt att förutse redan af den förkastelsedom, hvarmed dess egne
upphofsmän, i sina reservationer, beledsagat densamma.
Alt klandra andras förslag är, det måste erkännas,' lättare
8
Den 10 Mars f. m.
än alt sjelf uppställa dem, och jag känner lifligt sanningen af den
liomiletiske skaldens ord:
”att hygga upp ej rifva neder,
det är en Christens pligt och heder.”
Jag erkänner också den pligten, att åtminstone antyda hvad
jag önskar få inlagdt såsom byggnadsämne i den nya nationalbyggnaden.
Icke så till förståendes, som skulle jag fordra, såsom
villkor för milt bifall, att få sjelf dertill uppgöra grundritningen;
— denna förmätenhet har jag ingalunda — jag erinrar mig dessutom
det gamla ordspråket:
”Ett hus, som bygges efter hvar mans råd.
Det kommer sällan något tak uppå.”
Och som ritningen både i den ena och andra stylén hvarken hittills
saknats, eller hädanefter torde uteblifva, anser jag mig kunna
och böra inskränka mina påståenenden derhän, att våra architecter
i Const.Utsk. mätte försöka, hvad ingalunda är omöjligt,
att föreslå byggnaden så, att båda de motsatta opinionerne kunna
få tak öfver hufvudet. Jag skall förklara mig närmare: Då ma
joriteten
inom 2:ne Stånd synes ovillkorligen fordra Stånds- eller
classval och 2:ne Stånd lika bestämdt yrka samfällda val, hvarför
ej försöka en förmedling emellan de båda principerna? Hvarför
ej upplåta den ena kammaren åt ombud, utsedde genom samfällda
val från Svenska folket i alla samhällsclasser, utan att dervid
frånkänna förmögenheten och bildningen det inflytande, hvarpå
de kunna göra rättmätiga anspråk och som för det helas — samhällets
— fördel är snart sagdt oumbärligt, men deremot i den
andra kammaren lemna öfvervigten åt ombud, utsedde genom
classval bland de samhällselementer, af hvilka man kan fordra lika
betänksam vård om det beståendes rätt, som uppriktig beredvillighet
för det nyas verkliga — ej inbillade — företräden, utan
att derifrån utestänga ombud från sjelfva folket.
En förmedling är visserligen af Hr Lagerhjelm, i dess reservation,
antydd, men jag måste ogilla hans förslag, derföre att
lian ej vill tillåta amalgamation i någondera kammaren emellan
nu befintlige fyra Stånd, endast emellan 2 och 2, och jag befarar,
att 2:ne kamrar, byggda efter hans förslag, skulle, särdeles
efter de bedrölliga ståndstvister, som en längre tid ägt rum, blifva
alltför heterogena för att gå hvarandra till mötes med det ömsesidiga
förtroende, den ömsesidiga aktning och välvilja, som äro
oeftergifliga villkor för ett rätt uppfyllande af deras bestämmelser.
Utan förmedling mellan de skarpt uttalade opinionerne kan
frågan ej lösas. Båda sidor hafva lika rättigheter, lika anspråk,
ingendera kan tvingas att gifva vika; och i sanning kan icke ett
tillräckligt conservativt förslag uppgöras, med inrymmande till någon
del af samfällda valprincipen, liksom vi i det förslag, hvaröfver
vi debattera, se, att ståndsvalprincipen, utsträckt tilt sin ytterligaste
potens, ej derföre innebär någon säker garanti mot rörelsebegäret.
Mine Hrr! Jag har talat om förmedling, och förmedling är
vill
-
Den 10 Mars f. m.
9
villkoret för försoning. Frågan löses ej genom det gamla valspråket
”divide et impera”. Nej, endast genom splittrade krafters återförening.
Derpå beror vår och våra efterkommandes lycka och
välgång; derpå beror Sveriges framtida öde. Man har sagt: ”att
ett folk spelar ej mer än en gång en verldshistorisk röle”. Vi
hafva stora väldiga minnen, vi kunna vara stolta öfver att mer
än en gång hafva med stark — med jernhand — ingripit i verldshändelserna;
men den röle, vi sålunda spelat, har städse varit de
öfverspända ansträngningarnes blodiga verk — har derföre varit
ephemerisk. Vi kunna — jag hoppas, jag tror det — genom
anlitande af våra inre krafter, bereda oss, bereda vår fosterjord
dess varaktigaste framlida storhet. Ja, mine Hrr! vi hafva vår
lycka i våra händer; må vi ej glömma, att vi genom splitet skapa
hvad Taleyrand benämner ”le commcncement de la fin; men
genom förmedling och försoning bereda åt samhällskrafterna utveckling
och förädling — åt framlidsförhoppningarne lifsluft
och seger 1
Frih. Raab, tilläde härefter muntligen:
Jag får, på grund af hvad jag nu haft äran anföra, vördsamt
begära afslag å betänk, samt tillika föreslå, att R, o. Ad. ville
som gerhensam tanka förklara: att den ena kammaren upplåtes
åt ombud, utsedde genom samfällda val från Svenska folket i alla
samhällsclasser, utan att dervid frånkänna förmögenheten och
bildningen det inflytande, hvarpå de kunna göra rättmätiga anspråk;
men deremot i den andra kammaren lemna öfvervigten åt
ombud, utsedde genom classval, bland de samhällselemenler, af
hvilka man kan fordra lika betänksam vård om det beståendes
rätt, som uppriktig beredvillighet för det nyas verkliga, ej
inbillade företräden, utan att derifrån utestänga ombud från
sjelfva folket.
Ilr von Troil, Sam. Gust., anförde skriftligen:
Frågan om förändrandet af Sveriges representalionsform har
länge och rättvist utgjort ett af de vigtigaste föremålen för den allmänna
uppmärksamheten. 1809 års Ständer bibehöllo dengenom uråldrig
vana hos oss häfdvunna ståudsfördelningen på kamrar. Snart började
man likväl att inse alla bristerna i detta system, och med hvarje år
höjde sig allt flera röster till dess förkastande. Den otyglade folkviljan,
som dömmer utan att granska, som klandrar utan att begripa,
hade likväl ännu icke blifvit lössläppt. Reformen discuterades
hufvudsakligen inom de bildade och tänkande samhällsclasserna,
och följden blef, att man, om äfven långsamt, likväl småningom
framgick på förbätlringarnes bana. De förut ensidigt
sammansatta, om jag så får säga, ursprungligt rena Stånden,
blefvo småningom uppblandade med en del af samhällets orepresenterade
medlemmar. Så vunno vetenskapsmän och universitetslärare
inträde i PresteSt., bruksägare i RorgareSt., och RondeSt.
upptog ibland sig ägare till frälsehemman och säterier. Allmänt
insåg man den stora obilligheten af de ofrälse Ståndspcrsonerne*
S H. ?
19
Den 10 Mart f. m.
uteslutande ifrån allt deltagande i representationen, och hade
1340 års Coust.Utsk. haft nog sans och nog måtta alt inskränka
sitt utlåt, till ett förslag om dessas inträde i nationalförsamlingen,
så hade vi troligen i närvarande tidpunkt vid vära förhandlingar
icke behöft sakna biträdet af denna vigtiga och upplysta beståndsdel
af Svenska folket. Den rättvist klandrade ständsfördelningen,
den långsamma och ensidiga rådplägningen inom så många särskilda
kamrar, och det oparlamentariska i hela vårt arbetssätt, skulle
snart hafva gifvit vika för en bättre sakernes ordning, och det
gamla kära fäderneslandet bade fält. glädja sig af en i lugn genomförd,
fredlig reform i sitt represenlalionstsätt. Men ödet hade
annorlunda beslutat. Bristande sammanhällighel hos conservatismens
vänner spelade, vid början af 1840 års riksdag, Ulsk:slillsättningen
i händernerne pä ett parti, hvars för fäderneslandet
välvilliga afsigter jag icke vill misskänna, men hvars politiska urskiljning
måste af hvarje sansad frihetsvän underkännas. Följden
blef, att Const.lltsk. besattes med ledamöter, hvilkas alltför litliga
frihetskänsla manade dem att, med åsidosättande af försigtigheten»
vanligaste fordringar, brådstörtad! ila mot ett mål, som utan
svåra skakningar för Fäderneslandet icke kunde på detta sätt uppnås.
Ett förslag lill nationalrepresentationens ombildning uppgjordes
och antogs genom votering i förstärkt Const.lltsk., att hvila
till grundlagsenlig behandling vid denna riksdag. Dess beskaffenhet
var sådant, alt till och med dess egna upphofsman icke
vågade drömma om dess framtida antagande, och jag hemställer
till eder sjelfva, mine Hrr, om vid denna tid en enda röst höjde
sig för dess gillande. Mången gladde sig, det är sant, åt den
impuls, som härigenom var gifven åt reformen, men äfven de
mest utsväfvande föreställningar ryggade tillbaka för tankan på
möjligheten alt Sveriges nationalrepresentation skulle komma att
efter dessa grunder sammansättas.
Emedlertid nalkades liden till innevarande riksdag, tänkesätten
hade nu börjat förändra sig. Pressen begagnade alla, äfven
de minst lofvärda medel, att åt delta mål rikta det allmänna
intresset; och från alla håll samlades nationens representanter,
icke för att i fredlig samverkan arbeta för fäderneslandets väl,
utan för att vid representationsfrågans afgörande med agg och
bitterhet kämpa i 2:ne licndtliga hopar. De tilldragelser, som vid
frågans afgörande ägde rum, äro ännu i allt för färsk hågkomst,
att jag behöfver i edert minne, mine Hrr, återkalla dem. Emedlertid
hade, då man icke vågade hoppas på förslagets antagande,
Consl.Ulsk:s tillsättning blifvit den första vigtiga riksdagsfrågan.
R. o. Ad:s Electorer tillvägagingo i detta afseende med en sans
och en moderation, som man rättvist mäste erkänna, då de i Utsk.
insatte män, som, ehuru erkänt conservativa, likväl vid mer än ett
tillfälle visat sig som sansade reformvänner. Borgare-och BondeSt:ns
val ntföllo deremot enhälligt på personer, hyllande samma
åsigter med 1840 års Const.Utsk. och instämmande i det förslag,
sorn då blifvit uppgjordt. En del af Adelns ledamöter afsade sig
sina platser inom Utsk., och Electorerne ansågo sig nu böra till
t) t n 10 Mars f. m
u
fleras återbesätta tule invälja personer, sorn med strängt conservativa
grundsatser förenade karaktersfasthet och erkänd arbetsförmåga.
Pä sådant sätt bildade sig likväl allt ifrån riksdagens början
inom Ulsk. 2:ue i politiska åsigler hvarannan rakt motsatta,
lika slarka partier, emellan hvilka förening icke var möjlig: och
alt under sådana förhållanden, det blifvande förslaget, frän hvilken
sida den än utgick, skulle för den verkliga reformvännen
blifva föga tillfredsställande, var lätt alt förutse. Derföre uppstcdo
inom kort 2:ne sällskap, det ena bestående af ledamöter ifrån
samtliga RiksShn, det andra uteslutande sammansatt af medlemmar
ifrån R. o. Ad., för att utarbeta och till Const.Utsk. inlemna
förslag till en ny representalionsform. .lag har deltagit i det
sednare sällskapets öfverläggningar och gillar hufvudsakligen det
förslag, som Hr Akerman å dess vägnar till Ltsk. afgifvit, men
som ej lyckats alt inom detsamma tillvinna sig bifall. Jag kan
af sådan anledning ej biträda det betänk., som nu utgör föremålet
för eder pröfning, mine Hrr, och anhåller derföre, utan att
ingå i någon mera detaljerad pröfning af detsamma,- att emot
dess hufvudgrunder få afgifva några anmärkningar. — Då man genomgår
Coust.Utsk:s betänk, inser man genast, ali bibehållandet
af slåndsfördelningcn varit det hufvudsakliga syftemål, som legat
lill grund för hela den föreslagna nya Riksd.Ordn., och att för
vinnande af detta mål alla öfriga svårigheter blifvit till stor del
förbisedda. Alt slåudsindelningen passade för en tid, då samhällets
elementer och intressen gåfvo sig tillkänna under några få
enkla men bestämda former, lärer ej kunna bestridas: men dessa
elementer hafva sedermera undergått en så mångsidig utveckling,
och de fordna skarpt bestämda gränsorna emellan Stånden hafva
lemnat rum för en allt mera utbredd gemensamhet uti intressen,
att någon vidlyftig bevisning ej synes vara erforderlig, för alt ådagalägga,
det ståndsfördelningen numera icke kan läggas till grund
för representationens förändring. Deremot gifves en annan klaf
för denna ombyggnad, som med den förra är nära beslägtad, som
innefattar dess fördelar, utan att medföra dess olägenheter, och
lill hvilken öfvergången later verkställa sig, utan att åstadkomma
några våldsamma brytningar — jag menar valrättens utöfvande
classvis, på grund af samhällets verkliga intressen. Om Const.Utsk.
velat ingå på denna idé, hade del för dess utveckling kunnat hemta
en icke ringa ledning af ofvannämnde comiterades förslag.
Dessa intressen kunna alla hänföras under 2:ne stora gemensamma
cathegorier, bildning och förmögenhet. Representanter för
den förra äro medlemmarne af vårt nuvarande PresteSt., lärare
från samtliga undervisningsverken oeh embetsman; representanterne
för den sednare, eller förmögenheten, kunna hufvudsakligen
innefattas under följande underafdelningar: ägare af större jordbruk
eller fastighet, ägare af mindre jordbruk, motsvarande vårt
nuvarande bondestånd, bruks- och bergverksägare samt idkare
af borgerligt yrke, vare sig i stad eller å landet, och fastighetsägare
i stad. Till dessa classer bade comiterade lågt ännu en,
nemi. valda representanter inom Adeln, på grund af detta Stånds
12
Den 10 Mars f. m.
juridiska, genom sekler gående rätt till fortfarande bestånd, och
på grund deraf, att denna dass äger | af landets jord, en stor
om icke största delen af dess bergsbruk samt en bildning, som
åtminstone icke är underlägsen Medståndens, och i anseende till
den riktning den ärftliga representationsrätten gifvit åt dess medlemmars
uppfostran, hvilken onekligen i statskunskaper och statsmannaerfarenhet
står högre än de andras.
Jag anser mig ej nu böra upptaga 11. o. Ad:s tid med en
framställning om det sätt, på hvilket comiterade ansett dessa
grundsatser böra tillämpas, helst deras förslag längesedan är i
tryck offentliggjordt. Men jag begagnar detta tillfälle att förklara,
att ehuru jag i hufvudsaken biträdt detsamma, skall jag likväl
med glädje sluta mig lill hvarje annat, som efter min uppfattning
kan bättre än detta komma att uppfylla nationens anspråk på ett
rättvist deltagande i lagstiftningen, i förening med ett älskadt fosterlands
fredande för frihetsyrans omstörtningsförsök. Detta sednare
villkor återfinnes likväl icke i Const.Ulsk:s nu föredragna
betänk. Den der föreslagna tvåkammariudelningen är ingenting
annat än ett förkläd t enkammarsystem. Valen för de båda kamrarna
utgå ifrån samma valmän, och då betyda de för valbarhet
i öfre kammaren föreskri fne högre tids-, ålders- och förmögenhets-qvalificationer
ingenting. En öfre kammare så sammansatt
som förslaget innehåller, saknar all återhållande kraft; den uppfyller
intet af de villkor, man af en sådan vanligen fordrar; den
utgör ej en föreningspunkt för representanterne hvarken af landets
högre bildning eller af dess större förmögenhet, den framvisar
blott en brokig ståndscharta utan kararaklersskillnad ifrån den
yngre kammaren, hvars möjligen förhastade beslut den borde men
ej förmår att återhålla, derföre att den endast är ett återljud, en
afbild af den förra; och hvilken afbild mine Hrr? Jo! för att
nyttja ett gängse politiskt talesätt, gubbarnes emot de friska viljorna.
Hade man ändock, med valrättens bibehållande inom Stånden,
velat tillåta valbarhetens utsträckning utom desamma, så
kunde en, om äfven ringa anledning förefunnits att sakkännedomen
och dugligheten skolat bana sig väg till den äldre kammaren;
men då nu valen ovillkorligen skola verkställas inom medlemmarne
af hvarje RiksSt. särskildt, så hemställer jag huru det
väl är tänkbart att mängden af kammarens representanter skola
besitta de högre politiska åsigter, den 'karaktersfasthet, det förakt
för dagens opinionsfläkt, hvarförutan den omöjligt kan uppfylla
sin bestämmelse. En öfre kammare måste utgöra en sjelfständig
mellanlänk emellan folkmakten och konungamakten. Den bör vara
så sammansatt, att den kan stödja den sednare emot folkyrans
förvillelser, lika väl som den bör kunna värna den sanna friheten
emot maktens möjliga iukräktningsbegär, det må söka att göra sig
gällande i spetsen för härarne eller i spetsen för rörelsepartiet.
Elementer till en sådan kammare anträffas väl icke hos oss
med lika lätthet som i Europas mera aristocratiska länder, men
de finnas dock, om man vill rätt uppsöka dem. Const.Utsk:s
förslag innebär likväl icke det ringaste spår till ett sådant sökan
-
Den 10 Mars f. m.
13
de; det är deremot, besynnerligt nog, i detta afseende så democratiskt
uppgjordt, att jag för min del, äfven om det i öfrigt uppfyllde
alla fordringarne af en ändamålsenlig representationsform,
endast derföre nödgades vägra detsamma mitt bifall.
Den förkärlek för ståndsindelningeu, som genomgår hela förslaget,
bar föranledt de mest besynnerliga stadganden, såsom att
medlem af PresteSt. ej ma njuta valrätt för fast egendom, att ledamot
af BorgareSl. ej må välja lill riksdagsman för den fasta
egendom han på landet innehafver, eller att embets- och tjensteman
inom femte Ståndet icke äger utöfva valrätt för fast egendom
i stad, så länge han embetet eller tjensten innehafver. Några
commentarier öfver dessa föreskrifter torde vara fullkomligt öfvertlödiga:
de innebära en afvikelse ifrån den förnämsta af alla grunder
för representationsrättens ntöfvande: förmögenhetsvillkoret.
Det kan under vissa förhållanden vara nyttigt, att ett inskränkt
antal embetsman hafva säte och stämma inom kamrarne;
men att åt Statens löntagande corporationer derstädes inrymma
icke mindre än 24 platser, anser jag vara lika stridande emot grunderna
för hvarje klok representationsform, som jag tager för afgjordt,
att ett dylikt stadgande skulle helt och hållet undergräfva
representationens anseende och oberoende. Må embetsmännen i
denna egenskap utöfva valrätt; det är rättvist, ty de utgöra i icke
ringa mån representanterne af landels bildning och af den praktiska
erfarenheten; må de äfven kunna väljas inom de classer de
i öfrigt tillhöra; men att i så stor scala, som här blifvit föreslaget
på nationalförsamlingen inympa delegerade ifrån tjenstemannacorpserna,
del kan, enligt mitt förmenande, under ingen synpunkt
förvaras. Besynnerligt förefaller det äfven, att då man gifvit valrätt
åt alla embetsman, man ifrån åtnjutande af denna medborgerliga
rättighet uteslutit dem, som ifrån embete eller tjenst tagit
afsked med åtnjutande af pension.
Denna förkärlek för embetsmännen har äfven gifvit sig luft
vid sammansättningen af PresteSt. Delta RiksSt. har genom uråldrig
häfd till en fjerdedel deltagit i afgörandet af nationens angelägenheter.
Denna rätt bör således till någon del åt Ståndet
bevaras vid en ny representationsform; men att proportionen
hädanefter skulle blifva densamma som hittills, torde något hvar
finna obilligt: — ty hvad är väl PresteSt. annat än en embetsmannacorps;
och jag kan för min del icke finna några talande
skäl, hvarföre kyrkans tjenstemän skulle äga större moralisk rätt
att bestämma öfver folkets skatter, än Statens. Må de äfven
framdeles utvälja ombud att inom representationen bevaka kyrkans
och religionens intressen, del är billigt, men att deras antal skulle
uppgå till £del af samtliga representanterna, det lärer väl ingen
på fullt allvar kunna påyrka. Man invänder törhända, att
detta Stånd förer ej blott kyrkans, men äfven vetenskapernas talan;
men huru är denna fördelning verkställd i Const.Utsk:s
förslag? Jo! så att af 50 rum, 44 blifvit anvista åt det rena
presterskapet, och endas 6 (säger sex) åt ombuden för universiteten
och samtliga våra läroverk.
14
t)en 10 Mars f. ra.
De mångå slående Utskotten hafva, af nästan alla dem, hvilka
skrifvit i representationsfrågan, blifvit ansedda för ett ibland
de största lytena i vårt riksdagsmachineri. Det oaktadt föreslås här,
icke deras förminskning, utan tvertom deras förökande, då, utom det
hemliga, 8 ständiga Utsk. skulle vid början af riksdagen tillsättas,
oberäknade de 5 särskilda Utsk., som de olika kamrarne skulle
för sina enskilda angelägenheter utvälja. Huru vill man på så
dant
sätt begära sakkunskap vid målens handläggning? Man har genom
tillåtelsen att välja Utsk:sledamöter utom Ståndet trott sig
kunna i någon mån afhjelpa denna olägenhet, men kan man väl
rimligtvis föreställa sig, att sedan man sökt, genom formen för
representationens sammansättning, på allt upptänkligt vis underhålla
ståndsandan, denna skulle förneka sig sjelf vid den vigligste af
alla riksdagsförhandlingarna, vid valet af de män, som skola bereda
ärendena; eller tror man väl att bönder och borgare skulle
sjelfvilligt medgifva sig dertill äga mindre skicklighet, än medLemmarne
af de öfriga Stånden? Och om äfven en sådan bekännelse
vore alt förvänta, kan man likafullt förmoda dem vara vil
lige
att åt andra öfverlåta bevakandet af det egna intresset, då
efter det nya förslaget anslagsfrågor i nästan alla Utsk. skulle
komma att behandlas?
Val till nämnder, fullmäktige och revisorer äro äfven föreslagna
att ståndsvis förrättas och till lika antal af hvarje Stånds
medlemmar. Har man då ej redan haft tillräcklig erfarenhet på
olämpligheten af detta sätt att välja Bankens och Riksg.cont:s
öfverstyrelser ?
8:de § medgifver, att valen, der sådant lämpligen kan ske,
må omedelbart verkställas. Detta stadgande måste dock med få
undantag blifva omöjligt att iakttaga, då man besinnar, att valkretsarnes
antal väl kan blifva under, men icke öfver 25.
Dessa äro i korthet de skäl, som förhindra mig att bifalla
Const.Ulsk:s förslag. Om och hvad som bör sättas i dess ställe,
såsom R. o. Ad:s gemensamma tanka, är för närvar, icke föremål
för öfverläggningen, och jag anhåller derföre alt framdeles
få deröfver yttra mig.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Det synes höra
lill mensklighetens lott, att aldrig, om ej ledd af erfarenheten,
kunna gå den raka vägen till ett mål, utan att på många afvägar
sig förirra och mångdubbla afståndet för detsammas uppnående.
Målet vi här söka, är, att medelst en förbättrad representationsform
förenkla det nuvarande compliquerade machineriet,
som genom frictionen förlorar en stor del af sin kraft att utveckla
landets materiella tillgångar genom denna förändrade form,
och söka bereda så mycken frihet, som är förenlig med den lagbundna
samhällsordningen. Världshistoriens erfarenhet gifver vid
handen, att detta mål icke kan uppnås annorlunda, än på en enda
väg, nemi. den, der de trenne samhällselementer, sorn tillhöra
den constitutionella monarkien, det monarkiska, det conservativt
aristocratiska och det progressivt democratiska uppväga hvarandra,
Den 10 Mars f. m.
15
sålunda tryggande frihet förenad med ordning. Skulle ett af dessa
elementer undertryckas, komme de andra, efter hvad verldshistorien
intygar, att slitas om väldet, ända till dess det ena blefve
allena rådande, som förer, antingen genom envälde till despotism,
eller genom mångvälde till anarki. Huruvida de förslag,
sorn blifvit afgifna, icke försmått all följa denna historiens varning,
lemnar jag derhän; efter min tanka undertrycka de alla
det medlande element, till hvilket vi sjelfve höre, och blottställa
derigenom fäderneslandet för den fara jag anlydt: strid emellan
de tvenne återstående elementen, till dess det ena blir allena rådande.
Att detta medlande element, som i Sverige utgöres af
Adelsståndet, på detta sätt skall undertryckas, förefaller mig så
mycket besynnerligare, som Adeln verkligen äger allt hvad som
erfordras för att utgöra detta element: en sjelfständig förmögenhet,
en allmän och mångsidig bildning samt en sann fosterlandsanda.
Hvarföre skole vida, genom antagandet af något af de förevarande
förslagen, hvilka alla fela i det nämnde vigtiga afseende,
störta oss, så tillsägandes, i en afgrund, likasom Curtius gjorde,
i full vapenrustning. Att dessa förslag undertrycka det oftanämnde
medlande element, är hvad jag nu vill söka att bevisa.
Jag skall börja i democratisk ordning, med Hr Ekholms förslag,
utgörande åsigterna hos ett sällskap, sig kallande Reformvänner.
Detta förslag är icke annat än en vålnad af det, hvarmed
1840 års Const.Utsk. framkommit. Mellan dessa båda måste
jag likväl gifva företrädet åt del sistnämnda, såsom varande mera
conseqvent i sin democratiska ultraism, än de s. k. Reformvännernes,
hvilket, med samma hufvudsyfte, som 1840 års, är inconseqvent
och utgör icke annat än en deception, hvilket jag går att
bevisa. Reformvånnernes förslag förespeglar ett tvåkammarsystem,
men inebär icke annat än ett enkammarsystem, enär den yngre
kammaren väljer den äldre, hvilken sednare således icke blifver
annat än ett uttryck af den yngres majoritet. Det förespeglar
upphörande af ståndsval, men bibehåller ståndsval åt BorgareSt.,
derigenom att det gifvet' särskilda representanter åt städerne, af hvilka
de smärre icke bebos af andra än borgare. Det förespeglar
allmänna val, men fastställer en census så hög, att minst 50,000
af nuvarande valmän inom BondeSt. skulle förlora sin valrätt;
ehuru denna census i annat afseende är alldeles för låg; den är
det nemi. när fråga är att välja mer än halfva representationen,
som innefattar den yngre kammaren. Förslaget fastställer en
census af 1000 r:dr r:gs fastighetsvärde å landet: denna summa
svarar emot medelvärdet af Jl hemman. BondeSt. äger 41,000
m:tl; af dessa äro 11,000 så styckade, att de icke skulle lemna
valrätt; återstå således 30,000 m:tl, för hvilka nämnde Stånd skulle
äga valrätt. R. o. Ad. äger 13,000 ro;tl, ofrälse ståndspersoner
8000, boställsinnehafvare 4000, summa 25,000 m:tl. Häraf
skulle följa, att de 30,000 m:tl, för hvilka BondeSt. skulle äga valrätt,
eråfvo åt detta Stånd 180,000 valröster, under det att alla
öfriga samhälsclasser tillsammans icke erhöllo mer än 150,000,
hvadan BondeSt. komme att ligga öfver med 30,000 röster. Men
16
Den 10 Mars f. m.
icke nog härmed: som valrösternes antal icke stiger i förhållande
till hemmantalet, skulle Adel och ofrälse ståndspersoner, hvilka
äga de större possessionerna, få se sina röster nedsättas ifrån
150,000, till 100,000, hvarigenom BondeSt. erhölle en pluralitet
af 80,000 valröster. Häraf skulle naturligtvis följa, att det ej
skulle finnas ett enda valcollegium i hela Svea land, der icke BondeSt.
blefve det allena rådande, insättande i riksförsamlingen antingen
ledamöter af sitt eget Stånd, eller hvad sämre vore, detta
slags halfherrar, sorn umgås med BondeSt. Detta Stånd skulle
således disponera den yngre kammaren uteslutande. När nu denna
yngre kammare skulle välja den äldre, är det gifvet, att
BondeSt. äfven skulle disponera alla ledamöterne i denna sednare,
isynnerhet som de för denna kammare fastställda cathcgorier
äro så rundeligen tilltagna, att det knappast finnes någon radical
1 Svea land, som icke skulle kunna passas in i någon af desamma.
Häraf följde, att hela lagstiftningen skulle falla i händerne
på BondeSt., som åtminstone icke är det mest upplysta af de fyra.
Men det är ej nog med dessa deceptioner; ännu återstår en,
den märkvärdigaste af alla. Förslaget säges innehålla conservativa
elementer i den äldre kammaren, men om, enligt hvad jag
nyss nämnt, cathegorierne äro så tilltagna, alt hvar och en, äfven
den mest progressive individ, der skulle kunna finna ett rum, så
vill jag hemställa, om icke detta äfven utgör en fullkomlig diception.
Sjelfva benämningen af den äldre och den yngre kammaren
är äfven olycklig, enär den påminner om den Franska revolutionens
mest stormiga tider. Endast dessa namn skulle vara tillräckliga
för att åstadkomma ett högst obehagligt intryck på det
öfriga Europa. Hvad idéen beträffar, att låta den yngre kammaren
välja den äldre, är den i grund falsk; ty falskt är, att den
kammare, som skall föreställa det conservativa elementet, skall
väljas af den, som föreställer rörelseelementet, hvarigenom helt
naturligt skulle inträffa, att de ifrigasle rörelsemän i landet skulle
insättas i denna kammare. Detta vore ju att sätta bocken till
trädgårdsmästare. Jag hemställer huruvida icke bifall till ett dylikt
förslag skulle vara icke blott vådligt för monarkiens framtida
bestånd, om det icke äfven skulle blottställa Svenska folket för
hela Europas åtlöje. Vare detta nog sagdt om Reformvännernes
förslag.
Jag öfvergår nu till Hr Åkermans förslag, efter uppgift, äfvenledes
utarbetadt af ett sällskap riksdagsmän. Det utgår ganska
riktigt ifrån ett tvåkammarsystem, och fastställer antalet ledamöter
till 100 i den ena och till 200 i den andra kammaren,
hvaremot jag hade ingenting att anmärka; mendet inkastar iden
nedre kammaren en phalang af okunnighet, derigenom att det fastställer
ett maximum för valcensus, i stället att man vanligen bestämmer
ett minimum för densamma. Det säges, att man icke
får äga mer än ett mtl, (enligt det lithografierade förslaget, men
2 m:tl enligt det tryckta förslaget); men man må väl hafva
min
-
Den 10 Mars f m.
17
mindre. Det bestämmer visserligen sedermera äfven eli minimum
af 333 r:dr 16 sk. b:co, hvarigenom valrätten skulle inskränkas
emellan 333 r:dr 16 sk. och ett mantal. Förslaget innehåller,
att den nedre kammaren, bestående af 200 ledamöter,
skall få 75 i denna cathegori, som komme alt dela BondeSt. i
2:ne elasser, dem som äga ett mantal eller derutöfver, och dem
som äga mindre än ett mantal. Städernes census är föreslagen
till 333 r:dr 16 sk., (som är T'7 endast af den census, som Reformvännerne
föreslagit); dessa skola lemna 45. Dessa 45 förenade
med de ofvan uppgilne 75 utgöra 120; af 200 skulle 120
(de minst bemedlade och vanligen i följd deraf de minst kunnige)
komma att dictera besluten, under det alt de återståande 80
skulle stanna i minoriteten. Förslaget innehåller visserligen
mycket vackra phraser om R. o. Ad., men deremot mycket få
röster; det vore bättre om förhållandet hade varit omvändt. Endast
25 röster tilldelas R. o. Ad. i egenskap af Adel af bela antalet
300. Detta Stånd erhölle således endast T'5 röst i alla frågor, i
utbyte mot den ± det nu äger, reducerades sålunda ifrån ^ till T' ,
Jag kan ej neka, att liela delta förslag synes mig föreställa det
sorts juste millieu, som Drottning Disa följde, då hon visade sig hvarken
klädd eller oklädd, hvarken i ny eller nedan, hvarken ridande,
åkande eller gående, hvarken om dagen eller om natten.
Jag öfvergår nu till det förslag, som Hr Cederschjöld framställt.
Han utgår ifrån ett femkammar-svstem, troligen för alt
förenkla det nu öfverklagade fyrkamrigas compilation. Jag kan
ej neka, att han nedlagt en stor del af återhållande kraft i sitt
förslag, enär han fordrar alla fem kamrarnes öfverensstämmande
beslut till en grundlagsförändring och fyra kamrars öfverensstämmande
beslut i en bevillningsfråga. När man ser svårigheten
att nu tillvägabringa likstämmighet i 3:ne Stånds beslut,
ja, ofta blott mellan 3:ne enskilde riksdagsmän, kan man
verkligen jemföra den återhållande kraft, som den värde ledamoten
föreslagit, med en stämsko åsatt hjulet på en vagn, som dragés
uppföre en backe, i st. f. att en sådan vanligen endast begagnas
då man åker utföre en backe, för att hejda den för starka
farten. Den värde ledamoten tillrådde för några dagar sedan,
i sin egenskap af läkare, R. o. Ad. att afstå ifrån dess i grundlagen
medgifna rätt att vid processioner lill Rikssalen, då riksdag
öppnas, vara Konungen dit följaktig, på det att ledamöterne
af detta Ständ skulle kunna bibehålla sina kappor på sig (jag
vet ej om meningen var på ena eller begge axlarne), för att dymedelst
undgå förkylningar. Den värde ledamoten, som gaf detta
råd, torde ej laga illa upp, om jag, med anledn. af det afhonom
framställde femkammarsystemet, gör en liknelse, hemtad ifrån
den vetenskap, i hvilken lian så myckat utmärker sig (mera
än som lagstiftare). Om dessa fem kammare, sorn utgöra lika
många negativa ingredienser, kastas uti en retort, frågar jag, om
deraf något annat resultat skulle erhållas, än det af vissa chemiska
compositioner lemnade — det tomma intet.
8 H. 3
18
Den 10 Mars f. m.
Jag kommer nu till en annan reservant, Hr Lagerhjelm:
hans förslag synes vara det, som bäst skulle kunna tjena såsom
en öfvergångsbrygga ifrån det nuvar. fyrkamriga till ett två
kammarsystem.
Det är likväl icke eller utan sina bristfälligheter,
till hvilka jag i främsta rummet räknar, att R. o. Ad. icke
skulle få en enda ledamot i den nedre kammaren, hvilken egentligen
är den, som afgör om bevillningens beviljande och örn beskattningens
fördelning. Att åt ett Stånd, som äger en jordförmögenhet
af 100 millioner r:drs värde, icke lemna någon andel
i beskattningen, är ovillkorligen orättvist. Det första resultatet
deraf vore att afskaffa grundräntan ä skattejord, utan ersättning
för privilegierad jord, eller alt ålägga denna samma grundränta
som skattejord. Det andra stora felet består deruti, att den
öfre kammaren skulle omväljas för hvarje riksdag. Jag har aldrig
hört, att man kan vinna conservation och stadga i åsigt
medelst ett perpeluum mobile.
Jag öfvergår nu till sjelfva hufvuddocumentet, Const.Utsk:s
förslag. Det är med ledsnad jag finner, att detta förslag, uppgjordt
af män, för hvilka jag hyser den största aktning, och
hvilkas politiska tänkesätt jag i många fall delar, är bygdt på så
falska grunder. R. o. Ad. jemte 2:ne andra Stånd beslöto vid
sisth riksdag antagandet af ett tvåkammarsyslem; men jag hemställer
huruvida tvenne kamrar utan någon karakters-skillnad
i sin sammansättning, och bestående af alldéles samma ingre
dienser
kan anses vara annat än ett enkammarsystem. Inom dessa
båda kamrar skulle det conservativa elementet befinnas till
det progressiva i proportion af f till jj, och hvad Adeln beträffar,
blefve förhållandet som i mot £. Jag hemställer hvad kraft
Adeln då skulle äga att frälsa sina återstående rättigheter. R.
o. Ad. skulle alltjemt blifva öfverröstadt, och innan kort skulle
ingenting mera finnas qvar af dess rättigheter. Enligt försla
get
skulle den äldre kammaren icke väljas för längre lid än 5
riksdagar, således för 15 år. I alla Europas länder har manerkänt,
att domaremakten, för att kunna vara oberoende, måste
vara oafsättbar. Denna princip är än mera användbar på en öfre
kammares ledamöter, ty huru skall hos dem detta så nödvändiea
oberoende kunna påräknas, då de icke med säkerhet kunna
förutse att blifva omvalde, och månne ej, just till följd af denna
osäkerhet, de snart sagdt måste blifva, det sämsta af allt, popularitetsjägare.
För öfrigt anser jag detta förslag vara antieuropeiskt:
jag hemställer i hvilket land det skulle kunna inträffa,
att t. ex. en skomakare (borgare i en småstad) eller en bonde,
lemnade, den ene lästen, den andre plogen, för att directe
inträda i representationens öfverhus, hvilket kunde ske, enär förslaget
sätter både borgare och bönder i den öfre kammaren. I
Nord-America t. o. m. är Senaten sammansatt af republikens
mest ansedde och högst uppsatte män, ty det fordras en lång
carriére och utmärkta egenskaper, för att der vinna inträde i
denna Senat. Här deremot skulle hvarje kälkborgare och hem
-
Den 10 Mars f. m.
15
raansdelsägare kunna blifva ledamot i öfverhuset. Detta skulle i
sanning blottställa oss för Europas hånlöje.
Det är verkligen olyckligt, alt vi genom delta förslag inkommit
i den ledsamma ställning, hvaruti vi oss befinna, och
högst olyckligt, att Gunst.Utsk. infört oss på dylika villovägar.
Fosterlandsvännen skulle verkligen, med hänseende lill desse män,
kunna med den store Romaren utropa: ”äfven du Brutus!” Män
skulle tro, alt jag vore mycket ultra-sinnad, dä jag afstyrker förslaget,
derföre att det icke gifver tillräckligt utrymme åt det återhållande
elementet, Adeln isynnerhet; men, mine Hrr, jag tror
mig hafva lemnal bevis på motsatsen uti det arbete, jag för 12
år sedan i detta ämne ifrån trycket utgifvit, och hvars grunder
i korthet voro allmänna val till den nedre kammaren, samt benämning
af Senat för den öfre liksom den Nord-Americanska,
vald för lifstid liksom Juli-revolutionens öfre kammare. Nä
väl, är detta för mycket conservatism? I Sveriges gamla monarki
anses den som aristocrat, hvilken i hvarje annat land skulle
passera för att vara democrat. Under den Babyloniska förbistring
af mångfaldiga förslag, dem jag förkastar, framskymtar dock för
mig en stråle af ljus, genom det anförande, sora en värd ledamot
af Regeringen afgifvit och i hvilket jag i hufvudsaken instämmer.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik, uppläste ett så lydande
anförande:
Det ärende, hvars behandling till ett för fäderneslandet
gagneligt resultat, redan under flere år framför alla andra utgjort
föremålet för alla vältänkande medborgares uppmärksamhet och
varmaste önskningar, har nu. ånyo kommit under It. o. Ad:s öfverläggning.
Att under denna öfverläggning yttra sina tankar,
torde redan i allmänhet få anses såsom en dyrbar pligt för hvarje
representant, som förut på något offentligt sätt deltagit i rådslagen,
men ännu mera för dem, som, vid åtskilliga tillfällen under
de redan tillryggalagde riksdagsförhandlingarne, hvarken kunnat
eller velat återhålla uttrycken af sin missbelåtenhet med det
nuvar. representationssättet och sin öfvertygelse att med dess bibehållande
föga gagneligt och helsosamt för fäderneslandet står
att uträtta. Ehuru redan åtskilliga af R. o. Adis ledamöter yttrat
sig i ämnet, och ehuru troligtvis ännu flere ämna att deri
uppträda, anhåller derföre äfven jag att ronde detsamma få i
prot. nedlägga mina tankar, äfvensom de skäl, hvarföre jag nödgas
afstyrka gillande af Const.Utskis förevar, betänk. Utsk. utgår
väl från den, efter min öfvertygelse ganska riktiga åsigt, att de
under samhällets framskridande utbildade olika samhällsclasserne
i sig inbegripa Statens alla stora allmänna intressen, hvarföre
också en på classval grundad representation lemnar den säkraste
borgen för uppnåendet af Statens ändamål, enär ensidighet och
orättvisa i besluten säkrast motarbetas genom den sakkunskap och
den jemvigt i inflytande, som inom nationalrepresentationen måste
uppkomma, dä intet af de större samhällsinleressena der sak
-
20
D e n 10 Mars f. m.
nar sina genom fritt val utsedde målsmän, och de alla tillsammans
ömsesidigt skydda hvarandra, samt finna en inbördes säkerhet
deruti, att icke tillåta någotdera tillvälla sig öfvervigten på
de öfriges bekostnad. Men såväl vid tillämpningen af denna
grundsats, som vid bedömmandet af dess motsats till de af ålskillige
reservanter yrkade s. k. samfällda valen, anser jag Utsk.
hafva råkat in på högst betänkliga afvägar. I det förra afseendet
fästes otvunget uppmärksamheten vid Utsk:s godtyckliga indelning
af de, på de större oell vigtigare samhällsinteressena sig
grundande samhällsclasserne, som efter Ulsk:s förmening utgöras
af våra nuvar. fyra s. k. Stånd, med tillägg af ytterligare ett
femte. Visserligen är det saul, att BondeSt. företrädesvis synes
representera, likasom det också vid början af de fyra Ståndens
sammanställande inom nationalrepresentationen, representerade
det lägre jordbruket. På samma sätt synes BorgareSt. företrädesvis
representera handeln, fabrikerna och slöjderna, PresteSt. den
religiösa och vetenskapliga bildningen, samt R. o. Ad. den större
jordförmögenheten jemte statsmanna-och embetsmannabildningen;
men sådant hindrar icke, och har ej eller hindrat, att hvartdera
af de nu uppräknade Stånden under tidernas längd småningom
kommit att inom sig innesluta en mängd individer, som
omfattat de öfrige Ståndens hufvudsakligen utmärkande yrken.
Så ser man ej sällan bonden och borgaren genom Hit, omtanka och
skicklighet i sine ursprungliga sysselsättningar, samla en betydlig
förmögenhet, som nedlägges i större jord- eller bruks-egendomar,
eller deras och prestens söner genom en ändamålsenlig uppfostran,
flitiga studier och ådagalagd skicklighet, uppnå Statens
högre embetsmannaplatser; hvaremot adelsmannen lika ofta, till
följd vare sig af en mindre gynnande ekonomisk ställning eller
mindre lyckliga naturanlag, öfverlemna!' sig ål det mindre jordbrukets
bestyr, eller stannar på tjenstemannabanans lägre och obemärktare
trappsteg. Dessa omständigheter, i förening med sednare
tiders stadganden af en vidsträcktare näringsfrihet, af rättigheten
för alla medborgare att innehafva och besitta jord af
hvilken natur som helst, samt af allas lika befogenhet att endast
till följd af förtjenst, och utan afseende å börd, uppnå Statens
högsta embeten och värdigheter, har slutligen i den andra och
derpå följande generationer framalstrat en medel dass, som icke
med fog kan anses tillhöra något af de nu befintlige fyra RiksSl:n.
Men icke kan, derigenom att denna medelclass, i egenskap
af ett femte riksstånd, inrymmes i representationen, den olägenhet
höfvas, hvarken att intetdera af de nu befintliga och af Utsk.
lill fortfarande förordade fyra RiksSt:n afspeglar något visst och
bestämdt större samhällsintresse, ej eller alt antalet af dessa större
samhällsintressens representanter, vare sig genom den nuvarande eller
den af Utsk. föreslagne ståndsrepresentationen, helt och hållet
bestämmes af slumpen, och således icke står i något afvägt förhållande
lill oftanämde intressens inbördes vigt inom Staten.
Uttk. hade derföre, efter min tanka, bort uppställa en representation,
byggd på en verklig och bestämd classindelning, helst de
Den 10 Mars f. m.
21
nuvar. RiksSt:ns juridiska rätt dermed utan svårighet kunnat förenas,
då Bonde- och BorgareSt:n hufvudsakligen och naturligen
kommit att inrymmas bland de hufvudclasser, som -verka för Statens
materiella förkofran, och, beträffande de ideella samhällsinleressena,
hvilande egentligen på bildningen och den historiska
continuiteten, dessa kommit att hufvudsakligen i sig innefatta det
nuvar. PresteSt. samt, gemensamt med den högre jordförmögenheten,
H. o. Ad.
Dernäst fäster jag mig vid Utsk:s bedömmande af den förmenta
motsatsen mellan classval och s. k. samfällda val. Dä
Utsk. yttrar, att, genom s. k. samfällda val, de valde möjligen
kunde komma att tillhöra en enda samhällsclass, anser jag nemi.
Utsk. hafva förvexlat begreppen om samfällda och allmänna
val, hvilket äfven synes deraf, att Utsk. till samma begrepp
ömsom lämpat begge benämningarne. Af allmänna
val, hvarmed rättast torde förstås sådane, hvari alla medborgare
utan classification af förmögenhet eller yrke få deltaga,
kan visserligen den af Utsk. befarade följd lätteligen uppslå;
men för så vidt Utsk. med benämningen samfällda val förstår
sådane, sorn af åtskilliga reservanter inom Borgare- och BondeSt:n
blifvit yrkade, kan en dylik följd i sin allmänlighet icke
uppstå, enär åtminstone tvenne olika intressen deri blifvit inrymde,
nemi. landtmannaintresset och stadsmannaintresset. Förhållandet
är också, att såväl de af Hrr Lagerhjelm och Akerman,
som de af Hr Ekholm och Biksdagsm. Bengt Gudmundsson
inom Utsk. väckte förslag grunda sig på antagande af särskilda
classer, ehuru de tvenne förstnmände yrka flere sådane, men de
sednare deremot endast tvenne, eller en för städerne och en
för landet, af hvilket sednare yrkande följden väl skulle kunna
blifva den, visserligen ganska menliga, att ett eller annat
vigtigare samhällsintresse skulle kunna inom nationalrepresentationen
undertryckas, men deremot icke att de. valde skulle kunna
komma att tillhöra endast en enda samhällsclass. Delta sammanstämmande,
åtminstone de olika förslagen emellan, hade för
Utsk. måhända bort utgöra ännu en anledning att fästa sig vid
classvalen, men alt dervid endast tillse, att inga samhällsclasser
inom representationen kunnat förtryckas. Troligtvis skulle Utsk.
då funnit, att bildningens och den större jordförmögenhetens särskilda
classificerande, vare sig tillsammans eller i särskilda valclasser,
skulle, åtminstone hvad nedre kammaren beträffar, mellan
de olika förslagen utgjort en tjenlig föreningslänk, som ytterligare
kunnat stärkas såväl genom inrymmande åt de mera bildade
classerne af någon mindre och egentligen endast moralisk
inverkan på allmogens eller den lägre jordbruksclassens val, som
ock genom medgifvande af valbarhet utom classen, på sätt det af
Hr Akerman inlemnade förslag innefattar. Men Utsk. har lemnat
åsido denna combination, och derigenom låtit gå sig ur händerne
tillfället all uppställa förslag till en möjligen å ömse sidor
antaglig och af allmänna rösten så ifrigt påkallad representationsreform.
22
Den 10 Mars f. m.
Beträffande de begge .särskilda kamrarnes sammansättning,
bade Utsk. onekligen bort fästa en förtjent vigt vid de grundsatser,
som i detta afseende uttalats af flere bland reservanterne,
särdeles Hr Tersmeden, att nemi. nedre kammaren bort inrymma
ej blott en rättvis andel åt de i samhället för handen varande
mera materiella intressen, utan äfven innefatta dess mera
rörliga framåtskridande elementer, samt att öfre kammaren bort
bildas med riktning ej mindre att i främsta rummet öfvertaga det
beståendes vård, både i afseende till denna vårds vigt för det
närvar, ögonblicket och för det frö densamma, ehuru ej hvilande
på omvexlingar och omstörtningar, innebär lill utveckling och
förbättring, än ock att innefatta målsmännen för samhällets högre
ideella intressen, samt att med framgång kunna moderera eller
återhålla den rörlighet, som dagens meningar stundom framkalla
hos de talrikare classer, hvilka i all förändring vanligen hoppas
en förbättring, och i allt nytt ett godt. I den nedre kammaren
hade derföre, efter min förmening, bort insättas den talrikare,
lägre och medelmåttigare förmögenheten, samt den allmännare
samhällsbildningen, hvaremot tjenliga beståndsdelar för den
öfre utan svårighet kunnat utfinnas genom val inom vissa qvalificationer
af och bland Adeln, det högre Presterskapet, samhällets
flere högre bildningsclasser, samt större godsägare och näringsidkare,
och slutligen genom ett inskränktare antal representanter,
dem Konungen billigtvis borde tillkomma att utse, såsom
ersättning för dess ännu gällande prerogativ alt i tvenne Stånd
utnämna sjelfskrifne sådane. Men i stället att föreslå tvenne
kammare med denna väsendtligare karaktersskillnad, en utväg,
som derjemte, utgående från det närvar, såsom ett gifvet rättstillstånd,
skulle på ett lämpligt sätt bibehållit såväl Konungens, som
de fyra särskilda RiksStms juridiska rätt, har Utsk. construerat
tvenne, som, härledande sig från samma valkretsar och hvar för
sig saknande ett bestämdt skaplynne, endast synas utgöra tvenne
likartade hälfter af ett och samma enkammarsystem, der naturligtvis
samma meningar skola lyckas göra sig herrskande inom
begge, der den återhållande kraften kommer att lemnäs åt slumpen,
och inom hvilkas sköte den vådliga slitningen mellan de så
heterogena ståndselementerna troligtvis skulle komma att fortlefva.
Mot Utskottens sammansättning framställer sig hufvudsakligen,
att äfven inom dem det olämpliga valsättet ståndsvis, åtminstone
för de väljande blifvit bibehållet; vidare: det alla omfattande
statsmannaåsigter splittrande förslaget att tillsätta ett
Utskott för hvarje regeringsdepartement; förslaget att Utsk:ns ordförande
ej skulle få väljas af ledamöterne sjelfve, hvarigenom valet,
till skada för sammanliålligheten och ärendenas bemedlande
inom Utskrn, icke skulle komma att utgöra ett uttryck af pluralitetens
inom Utsk. förtroende; samt slutligen och synnerligast
stadgandet, att sådane frågor, som icke kunna förfalla, skola i förstärkt
Utsk. afgöras. Dessa voteringar i förstärkte Utsk. synas
mig nemi. just utgöra rälta sältet (ifall sådant skulle kunnat vara
afsigten) att inom hvardera kammaren undertrycka minorite
-
Den 10 Mars f. m.
23
lens åsigt, enär hvardera kammarens Utsk:sledamöter, tillsatte genom
det i kammaren rådande parti, skola mangrannt uttrycka
en oell samma opinion, hvadan troligtvis inom de förstärkte Utsk:n
tvenne rakt stridande partier skola komma att votera mot hvarandra,
och således det föga behagliga, men för samhällets lugn
så menliga skådespelet förete sig, att, på sätt vid innevar. riksdag
så ofta ägt rum, den aflagde voteringssedein kommer att afgöra
de vigtigaste samhällsfrågor. Hade Utsk. deremot föreslagit,
att kamrarne, vid stridiga beslut i frågor, som icke kunna förfalla,
hort sammanträda, för att i vissa fall gemensamt öfverlägga,
men alltid per capita votera, så skulle ej sakens utgång alltid
komma alt bero af slumpen, och kamrarnes verkliga majoritet,
uttryckt genom summan af den enas majoritet och den andras
minoritet enligt rättvisans fordringar i de aldra flesta fall få behålla
öfvervigten, till båtnad för såväl sjelfva saken som för vidmakthållandet
af nationens allmänna förtroende.
Jag har nu framställt de anmärkn:r, på grund af hvilka jag
för min del icke anser Const.Utsk:s förevar, betänk, vara antagligt.
Jag äger visserligen icke det förtroende till mina egna ringa insigter
i detta maktpåliggande ämne, att jag hvarken skulle kunna
eller vilja ifrågasätta, att de af mig nu framkastade positiva satser,
skulle läggas till grund för ett beslut ronde Ståndets allmänna
tankar i ämnet, helst jag är öfverlygad, att, under nu pågående
discussion, skickligare ledamöter än jag skola för sådant
ändamål framställa lämpligare förslag; men jag torde dock få taga
för gifvet, att betänk , åtföljdt af någon bestämd gemensam tanke, innefattande
allmänna grunder för en ändamålsenligare representationsförändring,
kommer att till Utsk. återremitteras, och alt förslaget
således icke, i hvad af R. o. Ad. beror, kommer att, såsom af
Ståndet gilladt, blifva till nästkommande riksdag hvilande. Ett sådant
tyst gillande af detta, som det torde lyckats mig visa, mot
fäderneslandets sanna kraf så föga svarande förslag, skulle, då
med säkerhet torde kunna förutses, att de öfrige RiksStm ej godkänna
detsamma, långt ifrån att motsvara nationens förtroende och hilliga
fordringar, tvertom från R. o. Ad:s sida utmärka en oväntad
liknöjdhet för förbättrande af närvar, representationssätts brister,
som likväl äro alltför påtaglige och till sina följder för samhällets
förkofran såväl i ideelt som materielt afseende alltför
menlige, att de icke af hvarje tänkande och välsinnad representant
skulle kunna inses. Utom ömsesidiga uppoffringar från de
nuvar. RiksSt:ns sida, låter sig ett bättre förhållande icke framkalla;
men dessa uppoffringar böra icke vara svåra, då de ske
för att befrämja fäderneslandats väl. Genom börd och yttre utmärkelser
ställd på samhällets mera bemärkta trappsteg, har R.
o. Ad. aldrig tillförene tvekat att gifva de öfrige samhällsclasserne
värdiga föredömen af sämja och fosterlandskärlek; och jag är
öfvertygad derom, att äfven i närvar, ögonblick, då nationen, af
våra beslut väntande vigtiga bidrag till utslaget i fäderneslandets
lifsfråga, med förtroende har sina blickar fästade på Rikets första
Stånd, skola dessa föredömen icke eller uteblifva.
24
Den 10 Mars f. m.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Ehuru jag hade trott
och hoppats, att invecliverne emot 1840 års Const.Utsk. skulle i
det närmaste varit uttömda, finner jag att jag misstagit mig i
denna förutsättning, och ehuru böjd menniskan än kan vara alt
utöfva repressalier, dä tillfälle dertill lemnäs, vill jag likväl ingalunda
beträda samma bana, och sålunda icke tillåta mig att
granska motiver och afsigter hos författarena till det nu under
öfverläggning varande förslaget, då jag, stödjande mig på min
egen känsla och pä motiverna för mitt handlingssätt, är öfvertygad,
att hvar och en vid dylika tillfällen handlar efter bästa velande
och förstånd, och längre lärer man icke hafva rättighet att
intränga på området af sina medmenniskors tillgöranden.
Frågan om samfällda val, eller om en vidsträcktare utsträckning
af slånds- eller classval skall fortfarande utgöra grundvalen
för det Svenska representationssättets ombilning, är tvifvelsutan
utgångspunkten för behandlingen af denna riksvigtiga statsangelägenhet,
likasom det är den frågan, som utgör det förnämsta föremålet
för de stridiga åsigterna. Privilegier och särskilda förmånsrättigheter,
af vissa sam häll sclasser inkräktade på de öfriges bekostnad, hafva
till naturlig följd, att motstånd måste uppkomma, då flertalet
af samhällets medlemmar vaknar till besinning af sin ställning
och derifrån föres till undersökning af orsakerna lill sin missbelåtenhet.
Det ligger i menskliga naturen alt ogerna afhända sig
hvad man äger af verkliga eller af inbillade fördelar, och dessa
sednare vidhållas måhända mest just derföre, att inbillningen
oftast hr litligare än sjelfva verkligheten, hvarföre också under
strider af denna beskaffenhet, den sats, alt det icke gifves någon
dygd utan uppoffring, understundom alldeles åsidosattes. Const,-  Utsk:s nu under öfverläggning varande förslag uppfattar ståndsförhållandena
eller classval såsom endast eller säkrast ledande till
målet af en dygdig, sakkunnig, redbar och mångsidigt bildad
lagstiftning, och pä denna grund yttrar sig Utsk. pag. 9 sålunda:
”Emot principen af samfällda val har man anmärkt: att den,
ulan sådana inskränkningar i tillämpningen, genom hvilka grundsatsen
såsom sådan skulle i sjelfva verket upphäfvas, ej gifver erforderlig
garanti, eller ens sannolikhet för väljandet af de kunnigaste
och i ädel bemärkelse mest sjelfständiga representanter;
— att de valde möjligen kunde komma att tillhöra en enda samhällsclass,
eller att åtminstone en eller annan dass, som omfattade
ett vigtigt samhällsintresse, kunde från representationen
hell och hållet uteslutas; — och att valen måhända icke sällan
kunde blifva beroende af främmande inflytelse, i stället att af de
väljandes öfvertygelse bestämmas;” — och vidare säger Utsk. sig
”gerna medgifva att valrätten bör, så vidt möjligt är, komma
hvarje dertill qvalificerad samhällsmedlem lill godo; men lika väl
som genom allmänna val, kan detta ändamål vinnas genom
stånds- eller classval, så vida dessa erhålla tillbörlig utsträckning.
Hvad valbarheten beträffar, torde man med visshet kunna
antaga, att inom särskilda samhällsclasser medlemmarne äga tillhör
-
Dei» 10 Mai s f. m.
25
börligare kännedom om hvarandras medborgerliga egenskaper
och classvalen erbjuda således den största säkerheten för utväljandet
af de erfarnaste, dygdigaste och mest upplyste representanter.”
Detta är Utskis yttrande: Jag delar icke denna tanka; jag tror
icke, att man, genom sädane classval, som Utsk. föreslagit, eller
genom ståndsprincipens bibehållande, kan vinna de af Utsk. här
omordade fördelarne. Jag tror äfven, att ståndsförhållandet icke
kan försvaras annorlunda, än på sätt som förhållandet nu är: att
hvarje Stånd, afskildt ifrån hvartannat, rådplägar på sitt särskilda
rum, hvilket, efter här antagna grundsats, skulle fordra en 5:te
kammare, hvarigenom förbistringen säkerligen icke skulle minskas,
utan tvertom blifva ännu större. Jag kan ej föreställa mig
hvad det vill säga, att de olika intressena inom samhället nödvändigt
fordra att vara representerade. För mitt begrepp har jag
aldrig kunnat fatta, att fosterlandskänslan skulle kunna vara delbar;
jag anser densamma som ett odelbart helt; jag föreställer
mig, att hvar och en, beklädd med det ansvarsfulla kallet att
stifta lagar, bör absolut och i främsta rummet skilja sig från
hvarje enskildt intresse, om hon äger något, och jag tror dessutom,
att det i tillämpningen blir en af de största svårigheter att
fullfölja programmet på ett sätt, att hvarje samhällsintresse i verkligheten
varder representeradt. Man blir i alla fall tvungen att
samla dessa intressen i större flockar; men dessa, om än i sjg
sjelfve aldrig så små, komma ändock att ända till oändlighet in
om
sig innefatta särskilda intressen. Det ligger inom samhället
och hela utvecklingen af näringslifvet, att de olika intressena äro
så oändligt mångfaldiga och så mångdubblade att det blefve en
omöjlighet att för hvarje funnes en särskild classafdelning, med
anspråk å en särskild representant. Jag kan ej föreställa mig
huru öfverläggningarne inom en så beskaffad lagstiftande församling,
der alla intressen från det största till det minsta ägde sine
representanter, någonsin skulle kunna taga en ända, då målet
blefve omtankan för hvarje enskilds bästa, hvilket ovedersägligen
skulle hafva till följd åsidosättande af samhällets. Jag kan ej
föreställa mig bibehållande af våra kastinrättningar annorlunda,
än som utgående från Hinduernes statsförfattning, der den gode
Bråmå funnit skäl att taga en dass utur sitt hufvud, en annan
ur sin arm, en tredje ur sin mage och den fjerde från sin fot,
hvilka alla fyra delar just jemnt inpassa på förhållandet och attributionerna
af vår nuvar. fyrdelning, men hvilken tillgången
skall blifva, och hvilken del af Bramas kropp, som skall tagas för
det 5:te Ståndet, det har jag icke af Bramas lära kunnat för mig
göra klart.
Härvid torde äfven böra komma i betraktande, att något litet
rådfråga de förevar, förhållandena. Jag liar hört så mycket
talas om juridisk rätt, om våra bestående förhållanden, att man
torde böra ingå uti någon undersökning derom. Hvad menar
man med juridisk rätt? Jo, säger man, en rätt, som grundar sig
på lag. Men i samhället linnes väl ingen lag, som kan sägas
8 H. 4
26
Den 10 Mars f. nr.
vara från urminnes häfd, eller af den bestämdt gifna egenskap,
att den måste fortgå i allan evighet? Vi hafva i det hänseendet
inom vår lagstifning stora bevis på huru det har varit och att
gamla uråldriga lagar alltid blifvit undanträngda af nya och ändamålsenligare.
Jag påminner mig för ögonblicket, alt år 1546,
under den store Gustafs regering, stadgades en lag, sorn, om den
ännu fortfore, skulle vara i högsta målto besvärlig, i synnerhet
för landtmän, och enligt hvilken alla producter, som till stad infördes
till afsalu, endast skulle få afyttras till köpmän, vid bot
för öfverträdelsen deraf, första resan af 40 mark, andra resan
100 mark, svarande mot ett värde af 170 t:r spanmål, och 3:dje
gången af lifvets förlust. Detta var också en lag, det var en
köpstädernes rättighet; men man har insett behofvet af en dylik
lags upphäfvande, ehuru jag till min stora förundran icke vet,
att den upphäfdes förr, än långt in på 1700-talet, hvarvid jag
dock bör rättvisligen tillägga, alt jag icke eller känner, det någon
mislat lifvet, för det han sålt en tunna säd, eller en bjelke
åt någon annan än till en köpman.
Hvad angår antalet af valberätligade personer af R. o. Ad.,
när jag antager 25 års ålder såsom den tid, då valrätten inträder,
så utgör det (om siffran ej är så precis, så ber jag derför
om ursäkt) 2,700 personer; det är hela den massa af Adel, som
vid 25 års ålder skulle blifva valberättigad, om hela Adeln skulle
utöfva valrätt. Af denna summa, 2,700, äro 1456 i tjenst,
och endast 1021 hafva fast egendom lill högre eller lägre värde.
R. o. Ad. anser jag, då afdrag göres af intecknad skuld, äga en
synbar förmögenhet — hvilken för öfrigt ej kan bestämmas af
statistiska uppgifter, ty namnskulder äro icke synbara — af 50
millioner r:dr; men det kommer äfven i beräkning, att denna
förmögenhet äges af 1021 individer, och de öfrige af de ofvan
uppgifne 2700 synas icke äga något annat än sina tjenster och den
osynliga förmögenhet, som hvar och en möjligen kan äga. Om
jag på dessa 1021 personer fördelar de 50 millionerne, så skulle
på hvar och en belöpa sig en förmögenhet af 48,000 r:dr, hvilket
man linner icke kan vara händelsen, då somlige äga millioner
och andra i proportion desto mindre. Med PresteSt. är förhållandet
följande: biskopar och pastorer utgöra 1083, capellaner
889, adjuncter och vice pastorer 1007, prester vid diverse inrättningar
137, samt prestvigde academi-lärare 123, tillsammans utgörande
3,239 personer. Om till dessa lägges Adelns valberättigade
2,700, så uppkommer en summa af 5,939, eller i rundt tal
6000 privilegierade personer, hvars representanter påstå sig äga
en orubblig juridisk rättighet att, i privilegiiväg, för lagstiftarekallets
utöfning, uppväga valrätten hos den öfriga fullmyndiga
manspersonalen, belöpande sig till mellan 7 å 800,000. —• Hvad
beträffar R. o. Ad., så är det obestridligt, att den högsta grad af
bildning och kunskaper, som finnes inom de särskilda samhällsclasserna,
relativt till personalen, belöper sig på detta Stånd; att
R. o. Ad. sålunda, i anseende till sina personligheter, företer den
största capaciteten för lagstiftarekallels utöfning, lärer icke eller
l)e n 10 Mars f. m.
57
kunna bestridas ; roen deraf vill det för mig åtminstone synas
som följd, att vid de samfällda valen 11. o. Ad. obestridligen skulle
komma att spela en vida större och inflytelserikare röle än
genom Utsk:s classval. Jag tager mig friheten deruppå fästa eder
uppmärksamhet, mine Hrr! huruvida icke ett classval inom H.
o. Ad. vore det största duperie, på hvilket man skulle kunna
ingå. Vår rättighet alt personligen representera är stor, den är
obestridligen stor, såsom lemnande individen tillfälle att såsom
sjelfskrifven egna en gärd af fosterlandskänsla på fäderneslandets
altare, denna rättighet, säger jag, lemnar tillfälle till utmärkelse,
att kunna göra sig känd för hvad man är; men vid
ett classval, mine Hrr, huru skulle väl dervid tillgå? Då vi inom
detta Stånd räkna circa 1,400 embetsmän, de fleste befinnande sig
i de lägre graderne, tro Hrr:ne ej, alt den yngre militärpersonalen
i landsorterna, som till största delen fyller den nyssuppgifna
siffran af embetsmän af adelsståndet, skall hafva vida större och
flere chancer för sig, vida bättre utsigter att blifva ihågkomma i
en valförsamling till deltagande i det allmännas angelägenheter,
efter det förslag, som jag tagit mig friheten framställa, än vid
anställda classval, der naturligtvis embetsmannahierarchiens beskaffenhet
skapar det beroende, att ingen af de yngre kommer
i fråga till ett dylikt deltagande, och att således utsigterna
för de yngre och obemedlade blifva alldeles inga, utan den högre
embelsmannapersonalen inom Adeln kommer alt tilldraga sig
samtlige valen. Således tror jag, att R. o. Ad. ser sin ställning
ganska oriktigt, i massa taget, då det föredrager classval för sitt
inträde inom de allmänna valcretsarne, der jag åtminstone icke
tvillar på, att de i första rummet blifva ihågkomna, i den män
de kunna hafva anspråk att blifva det, och verkligen sådant förtjena.
Jag tror äfven, att det förhållandet ar af erfarenheten besannadt,
. att vid ganska många tillfällen äro ledamöter af R. o.
Ad. valde i ägodelningsrätter å landet, i de nyligen stiftade communalnämnder
och, såvidt jag minnes och nu kan erinra mig, vid
alla tillfällen, då tillgång funnits på så<beskaffade ledamöter af R. o.
Ad., som varit så qvalificerade att de kunnat emottaga nyssnämnde
och andra förtroenden, så hafva de dertill blifvit utsedde.
Men, mine Hrr, här finnes äfven en annan sak inom privilegiifrågan
och den rörer PresleSt. Jag bekänner uppriktigt, det
jag under min 30-åriga utöfning af representantkallet icke funnit
sanningen af hvad jag ofta hört yttras, att nämnde Stånd skulle
utgöra den högsta bildningens representanter inom vårt land.
Jag bestrider helt och hållet factum deraf, och tror, att förhållandet
tarfvar att undersökas innan det obetingadt antages, med de
lysande undantag, som utgöras af fåtalet, och sådant ligger i sakens
natur. Hvem känner ej utgångspunkten för det största antalet
af Prester, sorn är torpare- och bondstugornc. Vid academierne
arbeta de sig, under fattigdom och många svårigheter,
till det kan tänka enorma pensum af en prestexamen och slutligen
äfven till pastoralexamen, som utgör ett ganska tarfligt mäll af
kunskap för att representera ett helt folks bildning. Jag skulle
?s
Den JO Mars f. m.
ej vilja vara medlem af ett representanthus, som till efterverlden
skulle öfverföra bildningens ståndpunkt inom fäderneslandet sådan
den af presterskapet i dess helhet representeras, ett Ständ, hvars
rike dessutom icke är af denna verlden, och som jag tror vida
bättre uppfyller sin bestämmelse genom en samvetsgrann och ordentlig
vård af detsamma egentligen åliggande skyldigheter. Jag
anser nemi. detta Stånd icke vara lämpligt eller passande för de
politiska striderna och icke äga några anspråk på sjelfskrifvenhet
till deltagande i statsbestyren. Ja, jag utsträcker denna min tanka
äfven till Hrr Biskopar, hvilka, 12 till antalet, äro af staten
lönade, n.b. enligt taxeringsuppifter, med 9fi,000 r:dr b:co, som
för hvardera af dem utgör en summa af 8,000 r:dr, en ganska
hederlig summa, hvarföre de äfven allt förväl på egen bekostnad
böra kunna uppehålla sig vid riksdagarna; men jag anser icke ens
i det afsendet, att några sjelfskrifvenhetspretentioner böra äga
rum när vi äro komne till den tid att dylika anspråk icke af de
öfrige samhällsclasserne mera vilja medgifvas. Preste.St:s tillvaro
såsom lagstiftare eller Stånd härleder sig säkerligen till stor del
frän den tid, då hvarje adelsman behöfde en munk eller en prest
för att hålla i pennan, när den förre listade sitt bomärke; men
de tiderna äro, Gudi lof, förbi, och värt Stånd, likasom de öfrige,
hafva i det hänseende lupit framom både klosterkunskaperna och det
Högv. Ståndets kunskaper i allmänhet, särdeles i statsmannavärf.
För att tala omPresteSt. såsom representerande bildningen, så känner
jag i sanning icke, att från detta Stånd utgått några större eller mindre
arbeten i statskunskaper, djupt ingripande; jag känner ej annat
än några rätt artiga poetiska arbeten och någon botanik, förutan
de theologiska skrifter, hvarom jag gerna erkänner mig sakna
kännedom. Något behof för den Lutherska kyrkan af detta Stånds
sjelfskrifvenhet vid riksdagarne kan jag icke eller inse. Konungen
är den Svenska kyrkans högsta öfverhufvud, och säkerligen äger
hon i honom en så säker och tillförlitlig representant, att någon
af del Högv. Ståndets ledamöter icke för bevarandet af hennes
sannskyldiga rättigheter, behöfves.
Jag öfvergår nu till tvåkammarsystemet. Ulsk. yttrar sig derom
pag. 12 på följande sätt: ”Vidkommande valet mellan tvåkammar-
och enkammarsystem, torde det tillåtas Utsk. att upprepa
det väsendtligaste af hvad 1840 års Const.Utsk. såsom hufvudskål
för det förra alternativet, anfört, nemi. att det är särdeles väl
beräknadt att förekomma förhastade beslut; att en lagstiftande församling,
för att uppfylla sin bestämmelse att representera alla,
bör vara så organiserad, att icke blott den för ögonblicket rådande
opinionen — icke blott den majoritet, sora, mer eller mindre
missnöjd med det närvarande, söker ett bättre, utan äfven den
minoritet, som, af fruktan att förlora det goda, man redan äger,
är böjd att skonsammare bedomina det närvarandes brister, och
strängare granska förbättringsförslagen, — der kan, med hopp att
blifva hörd, uttala sina fordringar; att det i hvarje monarki, men
helst i Sverige, som är vandt att se sina Konungar i spetsen för
Den 10 Mars f. m.
29
tillons ädlaste sträfvanden, är betänkligt alt åt Konungen allena
uppdraga den återhållande kraften ; att del lika litet egnar Konungen
att vara minoritetens ständige representant, som alt vara ett
viljelöst verktyg för majoriteten ; att Hans ställning bör vara lika
upphöjd öfver båda dessa alternativ; men att detta svårligen kan
ske, utan att en verkligen stark återhållande kraft förlägges inom
sjelfva den lagstiftande församlingen”. Innevarande riksdags Const.
Ulsk. har här åberopat en del af 1840 Const.Utsk:s framställning, men
icke slutsatsen och den motivering i sin helhet, hvarifrån sista
riksdags Const.Utsk. kom till sitt resultat att förorda ett enkammarsystem.
Det skulle vara allt för tröttande för R. o. Ad., som
dessutom har tillgång till motiverne för nyssnämnde Const.Utsk:s
betänk., om jag här skulle företaga en afhandling om desamma,
ehuru jag vägar tro, att de fulleligen uthärda jemförelsen med
dera, som vi nu hafva för handen. Hvad i öfrigt en- och tvåkammarsystem
beträffar, mine Hr, så hafva de hvardera sina förespråkare,
och det visserligen på goda skäl; men jag måste bekänna,
alt jag ingalunda bestämmer mig derför ifrån de åsigter,
på grund hvaraf man i allmänhet bestämmer sig för iväkammarsyslemet.
Såsom ett begifvande går likväl jag, som andra, in på
eli tväkammarsystem, men kan ej inse behofvet af denna andra
kammare för något annat, än som en utväg till en ytterligare
förbättring, till ett fullkomligande, om jag så får yttra mig, af de
åsigter, som den ena kammaren yttrat; men det der återhållet,
är något, som jag i nämnde institution icke kan förlika mig med.
Jag begriper icke hvad man menar med ”återhållande kraft” pä
detta ställe. Jag tror det inskränker sig till en tom phras, när
man antager hvad jag redan nämnt, som anledn. till en andra
kammare eller andra afdelning af samma representation. Hvad
vill det säga detta återhåll, hvarom man så mycket talar? Hvilka
äro de progressionsidéer, som för samhället äro så vådliga?
Jag ber Hrr:ne att från det förflutna få draga slutsatser, och då
frågar jag, om det är i skattejemkningsfrågan, man under dessa 30
åren af värt nya representativa stadium ådagalagt något framrusande;
är det i den och i dylika vigtiga frågor, som det så
mycket fruktade rörelseelemenlet uppenbarat sig, eller är det i
fråga om räntepersedlarnes förvandling? i frågan om förenkling
af våra debetsedlar, som PresteSt. nedlagt så mycken anledn. till
erkänsla och tacksamhet hos fosterlandsvännen för den andel detta
Stånd haft i återhållet beträffande dessa ämnen, då det tillbakahållit
nyttan och fördelen af ett redigare räkenskapssätt, af möjligheten
för den beskattade att sjelf controllera sina debetsedlar —
är det, frågar jag, häruti det prisvärda återhållet bestått? är det
i vägran af skattemedlens ingående till Riksg.cont. för att befria
Styrelsen från de obehagliga, men möjliga förutsättningarne alt
med medlens handhafvande icke alltid så rätt tillginge, hvarföre
Ständerne ville hafva dem under egna controller, utan att derföre
neka att tillhandahålla allt hvad Ständerne anslagit till användande
för vissa ändamål? är det representationsreformen, hvarvid
man kan förebrås att hafva framrusat, är det i fordringarne
30
Den 10 Mars f. m.
på ett nytt civil- oell criminal-lagförslag, är det i fråga om läroverkens
reorganisation, i undersökningen om de Halländske kyrkohemmanet
kunna framställningar i sådane hänseenden anses
hafva varit af någon framrusande natur ? jag frågar blott. Om
jag skulle hafva begått något misstag eller någon tilldragelse undfallit
min uppmärksamhet, anhåller jag att derom blifva påmind,
men jag bekänner, att jag under dessa 30 åren aldrig erfarit
någon så beskaffad öfverdrift i rörelse, som kunnat lemna anledn.
att stifta någon annan återhållande kraft, än den, som i vår
grundlag redan är nog vidsträckt nedlagd uti konungamaktens
absoluta veto. Och jag säger uppriktigt, att om min bestämmelse
varit att sitta i en öfre kammare, så finner jag icke att jag
der kunnat handla efter andra åsigter, än i denna R. o. Ad:s
kammare, hvilken jag verkligen hitintills ansett utgöra de mest democratiska
elementer, som finnas i vår representativa sammansättning,
såsom företeende en vandrande personal, hvilken kommer
och går, och kan bestå af liera hundrade individer, utan all
samhällighet emellan hvarandra, och utan något uthålligt deltagande
i andra än privilegiefrågornes behandling. Jag bestrider
således helt och hållet behofvet att tillskapa någon återhållande
kraft. Jag är i öfrigt af samma tanka, som jag såg införd i Aftonbladet
sisth Lördag, ifrån en Tysk journal, rörrde tvåkammarsystemet,
att det förekommer ungefär som om man för menniskokroppen
skulle fordra 2:ne själar, den ena, som ville framåt
och den andra tillbaka och hvaraf följden blefve ett complett stillastående.
Med denna tankeyttring, som jag antager, vill jag likväl
icke hafva uttryckt någon förkastelsedom öfver en andre kammare,
utan blott min individuella åsigt öfver en andra kammares
obehötlighet i ändamål, som här blifvit uttalade, och som innebära
klandret emot enkammarsystemet i allmänhet. Det torde tillåtas
mig att få uppläsa ett litet stycke ur tS40 års Const.Utskrs
mern. N:o 38, hvilket lyder sålunda, ”Allt ifrån 13 århundradet
hafva mångfaldiga försök skett att befordra Sveriges lycka genom
att importera en för våra krafter olämplig statsapparat; de hafva
kostat oss så mycket; resultatet af den eflerliärmningslust, eller,
om man får nyttja ett i det nyare politiska språket väl bekant
konstord, af det slags rörelse, som i århundraden utmärkt den
Svenska aristocratien och som sällsamt afsticker mot folkets i grunden
democratiska lynne, uppmuntra så litet till nya försök på
samma väg; och det fordna Riksrådets anspråk att utgöra en
verklig öfre kammare, eller, som det uttryckte sig, medlare mellan
Konong och Sländer, funno så litet deltagande hos folket,
att den, som aktar på häfdernes vittnesbörd, icke bör klaga öfver
brist på varningar i detta hänseende”. Jag tror, mine Hrr, att
då vi måste enhälligt komma till den slutsats, att vi inom vårt
land alldeles icke äga några elementer för en så beskaffad sammansättning,
som ett Engelskt öfverhus, så böra vi hvarken beklaga
oss deröfver eller syfta derhän; det är icke en möjlighet
att ens ett sådant öfverhus kan finnas, med mindre det är bygdt
på ärftlighet, och grundadt på en stor förmögenhet, medförande
Den 10 Mars f. m.
31
stort inflytande och höga värdigheter inom samhället; och det är
sådane Svenska folket aldrig kunnat lida. Man talar så mycket
om dessa öfverhus, om dessa andra kammares tillvaro, såsom stöd för
regeringarne, som stöd för monarkierne. Jag tager mig friheten
återföra i minnet, om Carl I:s hufvud frälstes af en pärskammare,
och jag vädjar till ett vår tid närmare liggande exempel,
huru nemi. den Fransyska Senaten förfor vid Napoleons fall.
Denna Senats första handling efter calastrophen var decretet om
bibehållande af sina egna platser och af sina emolumenter, under
ett fullkomligt öfverlemnande af dynastiens öde till det resultat,
som för hvar man är kändt. Jag tror för ingen del, att
om här i Sverige funnits någon pärskammare 1809, den skulle
hafva förmått att hindra den regimentsförändring, somdåtimade;
och om verkningen af en sådan då kunnat vara återhållande, så
tror jag ej att fäderneslandet funnit skäl berömma sig deraf. På
dessa grunder tror jag mig hafva tillfyllest ådagalagt, att hela argumentationen
för en pärskammares oumbärlighet såsom återhållande
kraft sönderfaller, åtminstone för den liberala analysen.
Jag finnér således i bildandet af en andra kammare, i egentlig
mening, ingenting annat än en gärd åt en viss theori, som åtminstone
saknar den praktiska erfarenhetens tillämpning inom vårt land.
Jag har härjemte redan tagit mig friheten yttra, att jag, i
fullkomlig strid mot min öfvertygelse om det mest ändamålsenliga
och rätta, likväl biträder förslaget att bilda representationen
på tvenne kamrar, väl vetande, att man icke får envist vidhålla
egna meningar, då ett önskvärdt resultat gémenligen beror på
offret af den individuella åsigten åt den allmänna meningen; men
på en sådan kammarbildning, som den Utsk. föreslagit, vill jag
aldrig ingå, då jag anser dess sammansättning af andra kammaren
äfven utgöra den minst ändamålsenliga af alla. När nödvändigt
en andra kammare måste införas, är jag ojemnförligt mera
böjd, att åt konungamakten inrymma tillsättande af halfva antalet
uti denna andra eller öfre kammare; och jag skulle äfven då
vilja tro, att denna andra kammare borde fungera för en längre
tid, än den första kammaren; och efter min åsigt, vore 3:ne
riksdagar den lämpligaste, — sålunda förstådt, att J:del af antalet
vid hvarje riksdags slut utginge utur kammaren, likväl
utan hinder att kunna åter insättas då de väljande sådant för
godt funne.
Man har här ordat om behof af ersättning för konungamakten,
i afseende å dess nu ägande prerogativ, att uti representationerne,
genom förlänande af adelskap och genom tillsättande af
biskopsembetena, kunna insätta ledamöter inom representationen.
Jag tror, att om en öfre kammare bildades af 90 personer,
hvaraf Konungen ägde att utnämna halfva antalet, eller
45, och förste kamaren den andra hälften, så erhölle
konungamakten en vida större ersättning, än hvad som förloras
genom att icke vidare kunna medelst adlande lemna inträde
inom representationen åt ett högst inskränkt antal individer; ty
om vi analysera förhållandet med adelskaps tilldelande, torde det
32
Den 10 Mars f. m,
medgifvas, att det för representationens completterande vid tillfälle
lemnar konungamakten alltför obetydliga utvägar. Om de 12
biskopar, som finnas, hvilkas complexion, så vidt jag vet, är
ganska god, lefva 10 år utan alt förändring ibland dem inträffar,
så har Konungen under den tiden icke haft någon särdeles tillfällig
förmån af deras sjelfskrifvenhet inom representationen.
Förslaget lemnar icke åt Konungen någon del i tillsättningen af
andra kammarens riksdagsmän. Jag tror likväl alt Konungen för
det conservaliva elementets utkörande till någon del, är en vida
säkrare och pålitligare valman, än hvilka dass- och kastfördelningar
som helst, särdeles om man vill ståndsvis inrätta dem. Hufvudsaken,
mine Hrr, består verkligen deruti, att kunna sammansätta
en första kammare så, att den der motståndskraften blir så
obehöflig som möjligt; och det tror jag ej kan ske på mera än
ett sätt. En värd talare före mig, Hr Gr. Björnstjerna, har yttrat
och, efter hvad jag tror, ganska fullständigt utredt, att med
hvilka röstgradationer, med hvilka stigande scalor för den högre
förmögenhetens röstberäkning, som helst, så skall nödvändigt, vid
den bestående jordegendomsfördelningen inom vårt land, ett
stånd eller en dass af samhällets medlemmar blifva så öfvervägande,
att den absolut kan utesluta alla de öfriga, hvilket förhållande,
om det inträffade, jag skulle anse högst olyckligt. Jag
medgifver derjemte, att jag icke tror på ett sådant resultat, emedan
jag är öfvertygad, att det sunda goda Svenska omdömet skall
leda lill helt andra följder; men det är nog för mig, i egenskap
af lagstiftare, att hafva erkänt ett sådant förhållande kunna inträffa,
för att ålägga mig pligten att, så långt jag förmår, söka
förebygga att så inträffa kunde, ty det är lagstiftarens åliggande
att söka förekomma alla olägenheter och alla missförhållanden,
som han kan förutse såsom möjligen inträffande. Det vore i min
tanka i högsta mått olämpligt, och sålunda äfven i högsta mått
olyckligt, om BondeSt. vid vallagens inrättande skulle ens finna
tillfälle att nära nog uteslutande kunna tillsätta representanter
ifrån sitt eget Stånd. Så mycken rättighet som bonden oemotsägligen
äger att hafva en röst, och en ganska betydande röst inom
lagstiftningen, så stort behof har han äfven inom den af biträdet
ifrån den vidsträcktare kunskapen, och den större erfarenheten
utaf hvad man egentligen kallar statsmannavärf. Försöken
alt, genom en graderad röstförhöjning för den större förmögenheten,
jemna BondeSl:s öfvervigt vid röstberäkningen, hafva i min
tanka helt och hållet misslyckats, så väl uti 1841 års Const.Utsk:s
förslag, som ännu mera uti reformvännernes, uti hvilket afsigten
alt minska BondeStis alltför stora inflytande, utan att direct och
öppet uttala det, lemnat anledmr till farhågor och misstroende.
Const.Utsk:s nu under öfverläggning varande förslag har icke ens
ådagalagt någon syftning att på ett tillfresställande sätt lösa detta så
vigtiga lagstiftningsproblem. Likaså omöjligt jag anser det vara,
att konungamakten hos oss numera ens kan lyssna till kastoch
privilegiianspråkens fordringar, likaså omöjligt anser jag det
va
-
Den 10 Mar s f. m.
33
vara, att konungamakten kan biträda något lagstiftningsförslag,
som ögonskenligen skulle förflytta hela representationens andel i
lagstiftande makten uti BondeSt:s händer; och någon större olycka,
än framgången af ett så beskaffadt förslag, kunde också aldrig
träffa BondeSt., och detta uttalas af en dess lillgifnaste anhängare och
vän. DA, som jag haft äran yttra, jag icke tror, att något afdeifrågavar.
förslagen ännu tillfredsställande löst problemet, är det måhända
förmätet af mig alt tro, det jag i det hänseendet skulle kommit
längre än andra; men jag har under ett långvarigare begrundande af
dessa förhållanden, med afseende på constructionen inom vårt land
af både folkclasser och förmögenhetsställning, kommit till den
slutsats, att man omöjligen genom ståndsval, men väl genom classval
kan uppnå målet. Jag vill derföre lemna åt slädernes innevånare,
såsom utgörande en dass för sig, en särskild valrätt,
med ett visst antal representanter. Likaså ville jag för landets
mindre fastighetsägare och öfriga röstberättigade anslå ett visst
antal representanter, som skulle väljas per capita af alla röstberättigade
utan afseende på någon gradation af förmögenhet, annorlunda
än genom den fastställda minimibevillning, som borde
lemna valrätt. Likalades ville jag för den högre beskattningen,
så väl för stad som för land, som vill säga detsamma som den
högre förmögenheten, och inom hvilken den högsta intelligensen
äfven innefattas, införa ett särskildt valcollegium, som finge sig
anslaget ett visst antal representanter, underlägset det, som folden
lägre förmögenhetens valcretsar stadgades. Genom anordningen
af dessa 3:ne valclasser, skulle städernes dass komma att omfatta
en god del af den högre och högsta intelligensen. Inom den större
förmögenhetens valcrets skulle säkerligen äfven den högsta intilligensen
och de utmärktare statsmannaegenskaperne otvifvelaktig!
blifva afsedda, och vid valen ihågkomne. Den egentliga valkretsen
eller classfördelningen för landsbyggden skulle genom det
större antal representanter, som blefve den tilldelad, finna sig
mera fri vid utöfningen af sin valrätt. Den skulle icke finna sig
i bekymmer, att möjligen genom utkörandet af allt för många representanter
utaf BondeSt., omintetgöra lagstiftningens oeftcrgifligaste
åligganden. BondeSt. behöfde icke vid ett så beskaffadt välförhållande
rädas för den högre förmögenhetens böjelse att från
lagstiftningsbestyret utesluta BondeSt., eller den lägre förmögentens
representanter, dåde, såsom helt och hållet oberoende af den
högre förmögenhetens valcollegium, kunde mera fritt välja efter
öfvertygelse om förmåga, skicklighet och verkligt patriotiska tänkesätt
; hvilket jag vågar tro, med största svårighet kunna blifva
händelsen vid samfällda val, der den fattige misstror den rike, och
der denne äger tillfälle att öfva sitt inflytande för den fattigares uteslutande
ifrån dess rättmätiga anspråk, att efter förtjenst äfven
komma i åtnjutande af förtroende. Då jag tror, att det directa
valet för landets valkretsar är mindre lämpligt, så skulle j;ig för
dem vilja bibehålla det indirecta valet, genom electorer, men den
högsta beskattningens valcretsar deremot absolut anställa valen
8 H. 5
34
Den 10 Mars f. m.
genom personlig inslällelse. Jag tror, att under sådana förhållanden
skola landets valcretsar ofelbart komma att äfven jemte ledamöter
af BondeSt. insätta possessionaten adelsmän, embetsman, vetenskapsidkare,
m. e. o. alla de samhällselementer, hvaraf en säker
och tillförlitlig lagstiftning bör bestå. Jag är öfvertygad, att den
högre förmögenheten, uttryckt genom högsta beskattningens representanter,
skola otvifvelaktig! insätta de högsta capaciteler i samhället
af hildning, kunskaper och förmögenhet. Detta tror jag vara
det enda sättet.alt komma till en ändamålsenlig sammansättning,
och jag vill då dervid äfven ytterligare uttrycka min mening,
alt alla gradationer af eller-senior för förmögenhetsförhållanden
inom classen skulle upphöra såsom omöjliga att i tillämpningen
göra rättvisa, då de alltid blifva utgående ifrån lösa grunder
eller hugskott; hvarföre jag också ville, att all omröstning i dessa
3:ne särskilda valcollegier skulle ske per capita, just för att undgå
allt bråk med gradationer. — En värd talare före mig har redan
gifvit sina anmärkn:r tillkänna, ronde kamrarnes benämning
af äldre och yngre. Jag delar dessa anmärkmr helt och hållet,
och tror det vara bättre att begagna orden högre och lägre, eller
öfre och nedre, till förekommande af mindre behagliga parafraseringar.
En talare före mig har redan anmärkt den omsorg, som
Utsk. tydeligen ådagalagdt för alt lemna åt cmhctsmannahicrarchien
den högsta möjliga inflytelse inom representationen, men dervid
anser jag den stora orätvisan äfven vara begången, alt afskedstagne
embetsman, som åtnjuta pensioner, blifvit uteslutne. Jag
kan ej finna någon anledn. dertill; jag finnér det vara något
hardt, att en afskedstagen embetsman, som har pension, men icke
äger någon annan förmögenhetsqvalification, skall ifrån representationen
uteslutas och blifva en slags parias inom samhället, då
det åtminstone framställer sig för mig, som skulle en sådan person
just förete resultalet af embetsmannaverksamhetens högre kunskaper,
högre förmåga, högre erfarenhet och lyftning, hvilket allt
han under sin tjenslebana uppsamlat, och således, långt ifrån att
böra vara utesluten, äga ett stegradt anspråk att komma i betraktande
för utöfningen af riksdagsmannakallet, särdeles som han bör
vara i besittning af det oberoende, hvaraf den i tjenst varande
embetsmannen sällan torde kunna berömma sig. Likaledes kan
jig icke inse grunden, hvarföre Utsk. betagit ledamöterne af Konungens
Statsråd, äfvensom Just.råder valrätt; jag finner skäl uti
att Statsrådsledamöter icke äro valbara, då man i alla fall tilldelar
dem rättigheten att bevista representationens öfveriäggningar;
men ali betaga dem valrätt, dertill har jag ej kunnat utfinna något
skäl. Enahanda är förhållandet med Högsta Domstolens ledamöter.
För dem är det föregifvit, alt deras sysselsättning icke medgifva'
alt deltaga i representationens förhandlingar. Så kan väl
förhållandet möjligen varå; men jag tror det fallet icke eller
kunna inträffa, att en så betydlig del af Högsta Domstolens medlemmar
kunna komma i ifråga att väljas till ledamöter af riksförsamlingen,
att Domstolen derigenom blefve overksam, ännu mindre
inser jag skälet hvarföre de skulle förlora valrätt. Den röst
-
Den 10 Mars f m.
35
beräkning, som i Ulsk:s förslag blifvit föreslagen för R. o. Ad., synes
mig äfven temmeligen betänklig om jag ifrån någon synpunkt skulle
biträda ståndsprincipen, hvilket icke är händelsen. Jag har ej kunnat
utfinna grunden lill de föreslagne gradationerne af valrätt emellan olika
tjenstegvader, de förekomma mig af en besynnerlig beskaffenhet.—
Hittills har det just varit jemlikheten mellan oss alla inom della
Hus, som utgjort en af Ståndets förnämsta egenskaper: vi hafva
varit lika i rättigheter, och då vet jag icke, hvarföre den adelsman,
som för sitt adelskap förut haft rättighet att representera
personligheten, nu skall inskränkas lill en röst, och deremot hans
förmän i vissa grader tilläggas röster för embete och tjenst, ända
till tredubbelt. En ägare af 100 eller 150 hemman skulle pä
del sältet få ett så öfvervägande röstantal, att jag åtminstone icke
ser från hvilken synpunkt det skulle kunna försvaras. — Ulsk. föreslår
äfven, att Konungen skall utvälja talman för de särskilda
kamrarne. Jag mäste bekänna, det jag icke finner någon grund
härtill, annorlunda än deruti alt Konungen för det närvarande
har ett sådant prerogativ inom 3:ne Stånd; men jag ser ej att
Konungen förlorar något, om han skulle afstå ifrån en sådan
rättighet. Det kan icke vara någon särdeles angenäm rättighet
alt genom ett val till talman möjligen tillsätta en person, som
sedan dertill befunnes vara mindre lämplig, och hvarpå visserligen
icke saknats exempel. Vi hafva visserligen att berömma oss
af ett motsatt förhållande, och att vi näppeligen, om vi sjelfve
hade tillsatt våra ordföranden, kunnat lyckats bättre än konungamakten,
särdeles vid detta tillfälle gjort det; men jag vet icke
hvarföre man med sådanc, att jag så må säga, småsaker, skall
besvära konungamakten, ty jag anser icke, att det aldra ringaste
inflytande dermed kan eller bör åsyftas, och skulle det vara meningen
att man afsåg något sådant, så är grunden felaktig, ty
sedan Sländerne äro conslituerade i öfverensstämmelse med sina
vallagar, så bör icke något främmande inflytande komma i fråga.
Då riksförsamlingen fördelas på 2:ne kamrar, uppkommer behofvet
någon gäng af de begge kamrarnes sammanträde på ett rum,
och en gemensam ordförande för de begge sålunda sammanslagne
kamrarne. Om man så skulle finna, har jag visserligen icke
eller något emot, om Konungen utnämner den, sorn vid sådana
tillfällen, eller då helsnings- afskeds- eller andra adresser komma
i fråga, förer ordet, men ifrån någon annan synpunkt kan
jag ej finna nödigt att någon talman af Konungen ulnämncs. —
.lag anser det myckna reglemenlerandet pag. 21 i afseende på
Ulskm, icke vara lämpligt och icke bygdt på den erfarenhet, som
vårt nuvarande statsskick gifver vid handen. Jag anser det vara
mindre väl betänkt att förordna 30 personer i ett Ulsk., och efter
den lilla erfarenhet jag tror mig äga, har detta, långt ifrån alt
hafva bidragit till ärendernes bättre utredning, utgjort en väsentlig
orsak lill långsamheten i våra riksdagsförhandlingar, då
Ulskm bildat små riksförsamlingar för sig sjelfva, der discussionerne
blifvit så uttänjda, att liden medtagits myckel mera, än om
ärenderne hade blifvit beredda af ett mindre antal personer.
36
Den 10 Mars f. m.
Ulsk. har i min tanka andragit ett det aldra största bevis på
olämpligheten af förslaget till sammansättning af den nedre kammaren
ståndsvis, genont stadgandet af ett särskildt veto för hvarje
särskildt Stånd inom kammaren. Sjelfva denna lag skulle ju
innebära anledningar till split och tvister, som man i en lagstiftande
församling omsorgsfullt hör söka förebygga. Denna tanka
har åtminstone den fördelen, att icke vara hemtad från något utländskt
mönster, ty, såvidt jag vet, (innes icke någon riksförsamling,
der 5 särskilda fractioner af representationens medlemmar
äro insatte, med möjligheten för hvar och en af desse fractioner
alt säga nej till allt hvad inom en annan är förordadt. Jag hemställer
lill hvar och en al eder, mine Hrr, huruvida detta kan
komma att leda lill något lyckligt resultat. Hvad som äfven förundrar
mig i Utsk:s betänk, är sammansättningen af Banken och
Riksg.conhs Fullmäktige, eller af Sländernes penningeverks förvaltning.
Jag hade trott, att när man föreslår sjelfva formens
förändring till ett tvåkammarsystem, hade man icke hort förbise
behofvet af en insigtsfull och erfaren förvaltning af rikets penningeverk,
och att man icke skulls behöfva föreskrifva reglementen för
en Bancostyrelse till den hiskeliga nummerföljd af hundradetal §§,
som nu är fallet, och som häst bevisar hvartill ståndsförhållandena
ovillkorligen måste leda. Rättigheten för en Bancostyrelse att
handla på egen hand är af största vigt; och det måste vara en
i alla länder erkänd sats, att man icke kan fullständigt reglementera
förhållanden, sorn bero af den stora penningemarknadens
flucluerande inllytande på så beskaffade åtgärder. — Det oformliga
af att öfverlemna till ett tiomannaråd alt välja ordförande i Utsk:n
har redan af andra talare blifvit anmärkt. Jag försår icke hvad
meningen dermed kan vara. När man för ett Utsk. har bestämt
30 ledamöter inom representationen af båda kamrarne, skall man
då icke hafva förutsatt, att desse 30 ledamöter böra vara qvalificerade
att välja sin egen ordförande? Hvarifrån hemtar man anledning
till den förmodan, att 10 personer i en öfre kammare skola
hafva mera förstånd att välja ordförande, än desse 30 Utsk:sledamöter,
sorn antingen skola draga fördelarne af en skicklig
ordförande, som de hafva tillfälle att välja inom sig, eller kämpa
med det olideliga af en oskicklig, hvilken är dem påförd genom
en annan auctoritet? Jag har icke kunnat utleta grunderne
dertill. — Pag. 28 förekommer det stadgandet: ”ali samtelige
riksdagsmän må af allmänna medel undfå sina arfvoden, hvilkas
belopp, jemte ersättning för resa till och från riksdagsorten, förut
af Konungen och R. St. gemensamt bestämmas.” Skulle man
nu draga under K. M:s pröfning att bestämma arfvoden för riksdagsmän,
då man vidtagit det, såsom jag tror, ganska systematiska
stadgande, att en riksdag, som slutar, bestämmer arfvoden
för en kommande? Jag tror, att det är olämpligt att besvära Konungamakten
med ett deltagande i så beskaffade bestyr, hvilket
blott skulle leda till att förlama Styrelsens bestyr med mera maktpåliggande
värf, och jag skulle derföre önska, att man åt dem, åt
hvilka förtroendet blifvit lemnadt alt representera Svenska folket,
Den 10 Mars f. m.
37
äfven uppdroge att, utan K. M:s deltagande i beslutet, bestämma arfvodena
för en kommande riksdag. — Jag delar icke eller Utsk:s åsigt
derutinnan, att Ulsk. föreslagit en ny Riksd.Ordn.; mig synes, att
vi under loppet af mera än 30 år varit tillräckligt besvärade af
den Riksd.Ordn., som vi nu hafva. Jag tror, alt det är vida
lämpligare, att uti en act, som vi kalla grundlag, införa de hufvudsakligaste
bestämmelser, som Riksd Ordn. afser, och att det
bör öfverlåtas åt kamrarne sjelfva, att för hvarje tillfälle ordna
och förordna, alltefter som förändrade omständigheter kunna det
påkalla. — Slutligen förekommer pag. 29 ”Beträffande 114 §:n,
angule RiksSt:ns privilegier, hvilka, enligt §:s nu gällande lydelse,
icke kunna undergå förändringar eller jemkningar utan samtelige
Ståndens öfverenskommelse och Konungens bifall, har Utsk.,
såsom en följd af representationsförslaget, sett sig föranlåtet föreslå:
alt §:n måtte uttryckligen upptaga endast R. o. Ad:s, Presterskapets,
Borgerskapets och Allmogens nuvar. privilegier, att
förändring eller jemkning deri må förklaras ej kunna af Konungen
och R. St. beslutas, så vida icke, å allmän riksdag, mer än
halfva antalet af de närvar, ledamöterne utaf det RiksSt., hvars
privilegier äro i fråga, förändringen eller jemkningen redan medgifvit;
samt att inga nya slåndsprivilegier må hädanefter hvarken
af Konungen eller R. St. förlänas.” Af denna uppställning
visar sig ganska påtagligt, att det 5 Ståndet, som likväl i rättigheter
bör stå lika med sina bröder, så vidt dc sammanställas inom
en representation, icke lärer kunna komma i åtnjutande af
några privilegier. Men, mine Hrr, jag frågar eder, om det icke
är ett hån och ett oförtjent hån mot BondeSt., att tala om dess
privilegier och att införa dem i en grundlags-§, såsom varande
orubbliga. Ffter hvad jag kunnat för mig redogöra, så bestå
desse s. k. privilegier uti att bära -|:delar af skattebördorna, och
uti att lemna den största, för att icke säga hela andelen till Rikets
försvar. BondeSt:s privilegier bestå vidare uti, att spänna
hästen från plogen eller från sädeslasset, för att skjutsa oss 2:ne
mil för 1 r:dr r:gds, under förpligtelse att sedan rida hem barbacka.
Dess privilegier bestå i alla möjliga tyngder och bördor inom
samhället. De bestå uti att till största delen underhålla och löna
kncktehållet och presterskapet, utan att af detta såsom återtjenst
få upphemta någon särdeles tillfredsställelse, åtminstone i
politiskt hänseende. Jag tror icke att någon § i grundlagen
behöfver upptaga dessa BondeSl:s privilegier, af farhåga att de
emot det Hederv. Ståndets vilja skola rubbas eller borttagas.
Jag tror således, att det vore försigtigast, att alldeles utesluta
denna §.
Jag hade så gerna önskat, det jag från det yttrande, som
en af Konungens Ministrar här afgifvit, hade kunnat hemta något
positivt stöd för mine eller för andras åsigter. Hvad jag kunnat
uppfatta deraf, låter till en början sålunda: ”Alt man lätt
torde skönja vexlingarne emellan ett alltför lifligt begär att omskapa,
stundom utan tillräcklig granskning eller tillbörligt afseende
på det bestående, oell ett sträfvande alt motverka äfven de
38
Den 10 Mars f. m.
förbättringar, som cn stigande allmän bildning och i öfrigt förändrade
förhållanden högt påkalla.” Jag vädjar till en värd ledamots,
Hr Gr. Björnstjernas, så högst förtjenst fulla ordalag af de
nuvar. representativa förhållandena inom oss. Fullständigare, än
han utredt behofvet af en förändrad representation, är icke möjligt
att göra det. Jag biträder hvarje rad, hvarje ord, som han
deruti uttryckt såsom förkastelse af det närvar, representationssättet.
Att vi icke kunna komma till samma slutsatser, det
kommer sig deraf, att han och jag hafva en olika åskådning af
hvad som ändamålsenligast bör sältas i stället. Men icke kan jag
medgifva, att, såsom uti Ministerns yttrande förekommer, något
öfverdrifvet begär alt omskapa, ägt rum. Delta begär, som så
tydligt ådagalagt sig, som så omisskänneligen uttalat sig, såväl i
förhandlingarnes resultater, som i sjelfva folkets otålighet, hade
det icke under en föreg:de tid mött ett så ihärdigt motstånd
från Regeringens sida, så vill jag tro, att vi långt före detta
hade varit längre komna på denna bana. Uti Hr Statsrådets
yttrande förekomma äfven anspeglingar på vederlag för förlorade
rättigheter. Ehuru Hr Statsrådets mening i detta afseende icke
är så positivt uttryckt som jag skulle hafva önskat, synes mig
likväl som skulle densamma llän tyda på ständsval. Jag ser ingen
möjlighet till någon ersättning, utan genom bibehållande af någon
del af hvad som finnes. Men det är ersättningsanspråket,
som jag lika med hela Svenska folket anser obefogadt. Hr Statsrådets
yttrande antyder äfven 2:ne kammare, med den bestämda
olikhet i sammansättningen, att för den ena kammaren böra valen
ske samfäldt eller classvis, icke genom röstberäkningsscaloiv
Jag instämmer i denna sista del af meningen, så, som jag tyder
den, och såvida jag rätt uppfattat den, då jag trott mig linna,
att den öfverensstämmer med den af mig så många gånger häir
framstälkla idé, att det varit väl om scalorna för den stegrade
röstförhöjningen aldrig blifvit satta uti fråga. Men Hr Statsrådets
yttrande innefattar deremot ett alternativ emellan samfällda val
och classval, som alltför lätt låta tyda sig till ståndsval, och i
denna punkt anser jag yttrandet hafva varit väl elastiskt. Jag
kan icke neka mig att öppet uttala, det jag hade önskat, att Ministerns
åsigter vid detta tillfälle hade uttryckt sig positivt, men
icke mörkt och tvetydigt, ty det är lätt begripligt, hvilken vigt,
som lägges i vågskålen genom Regeringens bestämda tanka i en
fråga sådan som denna.
Slutligen utber jag mig alt, från Hr Gr. Björnstjernas uppsats
för flere år tillbaka om nödvändigheten af en representationsförändring
få åberopa ett yttrande af den frejdade Americanaren
Maddison år 1787: ”Del är något, hvaröfver man både
må förundra och beklaga sig, att de, som uppställa så många inkast
mot hvarje förslag att förändra vår lagstiftningsform, aldrig
ihågkomma de ofantliga bristerna uti den nuvar. Det är ej nödvändigt
att den nya skall vara fullkomlig; det är tillräckligt, att
den är mindre ofullkomlig, än den nuvar. Ingen lärer vägra
alt gifva koppar mot silfver eller guld, derföre alt det sednare
Ben 10 Mars f. m.
30
möjligen kunde innehålla någon blandning af lägre halt. Ingen
lärer eller vägra att lemna en förfallen och ramlande boning
mot en nybyggd, stark och beqväm, derföre att denna sednare
vore utan Göthisk portik, eller derföre att det architektoniska i
några af rummen icke vore alldeles fulländadt eller taket litet
högre eller litel lägre, än han sjelf skulle föreslagit.” Jag tror,
mine Hrr, att detta kan hänföras så fullkomligt lill vår ställning
i närvar, stund, att jag gjort mig ett nöje att åberopa det,
och, om tiden tilläte mig, skulle jag ur samma Gr. Björnstjernas arbete
kunna åberopa ämnen för flere timmars uppläsning och begrundning,
som alla skulle vara af största intresse.
Jag utber mig nu att såsom ett slutligt resultat af mitt
vördsamma anförande, få för 11. o. Ad. framlägga ett förslag till
gemensam tanka, baseradt på hvad jag nu tagit mig friheten
yttra; sä framt nemi. Hr Gr. o. Landtm, icke anser för tidigt
att ännu dermed framkomma.
IT. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att lian trodde det
vara lämpligt att förslaget nu blefve afgifvet, för att framdeles
föredragas såsom föremål för särskild öfverläggning; hvarefter
Gr. Anckarsvärd uppläste följande:
Förslag till gemensam tanka i representationsfrågan.
1.
Riksförsamlingen representerar Svenska Folket, ej särskilde
stånd, classer eller intressen.
2.
Den utgöres af ett bestämdt antal ledamöter, ej öfver 250 och
ej under 220.
3.
Dessa ledamöter delas i två kamrar, af hvilka den första eller
nedre bör vara minst -j-alel talrikare, än den andra eller öfre.
4.
Till första eller nedre kammaren väljes:
l:o genom Electorer i mindre valkretsar ett visst antal af
alla å landet boende personer, som, ulan att hafva valrätt bland
de högst beskattade, efter som nedanföre under N:o 3 be
stämmes,
o) äga, eller under flerårig eller till tiden obegränsad besittning
innehafva hemmantal eller annan dermed jemförlig fast egendom
; eller
b) utöfva stadigt näringsyrke, hvaraf årliga inkomsten kan skattas
lika med den, som af sådan egendom minst är att påräkna;
eller
c) åro i Rikets eller annan allmän tjenst, eller /rån sådan
tjenst med pension erhållit afsked.
2:o Antingen genom Electorer eller, der sådant tjenligare anses,
genom omedelbart val, i särskilde valkretsar, ett visst antal
af Städernas innevånare, som icke, efter N:o 3, äga valrätt bland
de högst beskattade; och
3:o Genom omedelbara val i större valkretsar, dock minst
40
Den 10 Mars f. m.
en inom hvarje län, ett visst antal af alla å landet eller i stad
boende personer, som äro taxerade till högsta bevillning för egendoms-,
embets- eller näringsyrke. (Om bevillningsbeloppet så afmätes,
att under denna valrätt nu inbegripes allt hvad som med
rätta kan få namn af högre förmögenhet, sjelfständighet och bildning,
beredes derigenom den enda fullt tillförlitliga garanti mot den
temmeligen allmänt befarade vådan deraf, att nyssnämde qvalificationer
möjligtvis skulle kunna någon gång från representationen alldeles
uteslutas). Kretsarne för de här ifrågavar. omedelbara val böra
så ordnas, att minst 50 personer på hvarje ställe deltaga i valet.
5.
Andra eller öfre kammaren väljes:
l:o Till ena hälften af Konungen, och
2:o Till ena hälften af förste kammaren, hvilken, så sammansatt
som ofvan är föreslaget, torde kunna anses för Rikets
bäst organiserade valnämnd.
6.
Första kammaren väljes för 3 år och förnyas således för
hvarje lagtima riksdag.
7.
Andra kammaren väljes för nio år och förnyas således endast
till (:del för hvarje lagtima riksdag. Valet af denna -(alel fördelas
emellan Konungen och första kammaren, såsom förut är sagdt.
8.
Valen till första kammaren och till den hälft af andra kammaren,
som af första kammaren tillsättes, ske per capita.
9.
För ledamot af andra kammaren fordras högre ålder, än för
ledamot af första kammaren, men ingen annan åtskiljande qvaliflcation.
10.
Till ordförande i riksförsamlingen, då dess båda kamrar till
gemensam öfverläggning sammanträda, eller då de gemensamt representera,
nämner Konungen en af församlingens ledamöter. De
särskilde kamrarne välja inom sig hvar sin ordförande.
11.
Utskott väljas, så fåtalige som möjligt är, till viss del af
hvardera kammaren, i förhållande till kamrarnes inbördes talrikhet.
12.
Vid urtima riksdag utgöres riksförsamlingen af samma representanter,
som vid näst föregående lagtima riksdag; naturligtvis
med den tillsats af nya, som dödsfall eller andra tillfälligheter
gjort nödig.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit
utfärdad till plenum kl. 6 e. m.
Hr von Troil, Emil: Då R. o. Ad. går att besluta öfver
den vigtiga fråga, som nu är föredragen, gör jag mig förvissad,
att
Den 10 Mars f. m.
att R. o. Ad. icke endast noga öfverväger saken till dess inre
beskaffenhet, utan äfven lemnar ett i min tanka skyldigt afseende
åt det allmänna tänkesättet inom detta Svenska folk, sorn
R. o. Ad., jemte de öfriga Stånden, genom nu gällande grundlag,
åro ålagde att representera. Jag anhåller att få lemna R. o. Ad.
ett bidag till kännedom om detta tänkesätt.
Härvid uppläste Hr von Troil en så lydande skrift:
Inseende behofvet af en skyndsam och genomgripande förändring
uti det nuvar. representationssättet, som, långt ifrån att
motsvara nationens oafvisliga fordringar på ett rättvist deltagande
i lagstiftningen, påtagligen utgör det största hindret för både styrelse
och folk alt med kraft och enighet begagna alla de tillgångar
landet äger att befordra samfundets tillvext i bildning och
välstånd — elementer, ulan hvilka en sann fosterlandskärlek och
förmåga att försvara samhället emot yttre flender icke kunna uppstå
— håfve vi, efter tagen kännedom om det af Reformvännernes
comité i Stockholm utarbetade och till Const.Utsk. nu inlemnade
nya förslag till representationens ombildning, och ehuru åtskilliga
anmärkmr deremot kunde framställas, likväl med afseende
på den ståndpunkt, allmänhetens öfvertygelse i ämnet för
närvar, uppnått, och då något enklare och mera nalionelt förslag
ej nu lärer kunna genomföras, icke tvekat att härmed uttrycka
den önskan, att samma förslag, såsom hufvudsakligen grundadt
på allmänna val, måtte för det vigtiga ändamålets vinnande, blifva
af R. St. godkändt och förklaradt hvilande till nästa riksdag.
Denna vår åsigt önska vi måtte blifva Rikets församlade
Ständer underställd, och torde derföre få anmoda Hr Generaldirecteuren
och Ridd. Emil von Troil, Hr Th. Doctorn L. Laurenius,
Hr Handlanden A. F. Nordwall, samt Riksdagsfullm. Anders
Jonsson i Tuna, att, på sätt dem lämpligast synes, densamma
meddela.
Vi hysa slutligen den förhoppning, att, då man genom de
i detta förslag gifne garantier emot de farhågor, hvilka af motsidan
blifvit framställde, sökt bereda en bättre framtid åt ett älskadt
fosterland, äfven å andra sidan måtte framkallas motsvarande
medgifvanden, destomera som det är klart, att dessa icke
innebära den minsta våda för någon dass af medborgare, hvilkas
gemensamma sträfvande böra först och sist afse det fäderneslands
väl, hvars skydd de vilja njuta, men endast genom endrägt
och billigt afseende å allas naturliga rättigheter kunna förtjena
eller påräkna. Linköping d. 2 December 1844.
Efter uppläsningen häraf tilläde Hr von Troil:
Skriften är undertecknad af 929 aktningsvärde medborgare
inom provinsen Östergöthland. Jag skall öfverlemna handlingen
lill Ridd.secret., på det att hvar och en som önskar, må kunna
förvissa sig om riktigheten af denna uppgift. Jag har så mycket
mindre tvekat att till R. o. Ad. framföra detta bidrag till
kännedomen om det allmänna tänkesättet inom landet, som det
8 H. 6
43
Den 19 Hars f. ra.
uttrycker den opinion, sora jag hufvudsakligen sjelf hyllar. Det
förslag, som här blifvit framstäldt i nu förevar, fråga har i dag
blifvit af en ledamot angripet i ganska stränga ordalag. Jag hade
under hans anförande icke tillfälle att göra några anteckningar;
jag vill likväl till besvarande upptaga några punkter, sora jag
i hast kan erinra mig. Jag påminner mig, att den värde talaren
ogillade den 2;dra kammaren, flan ogillade dess namn, emedan
han återfann en enrot detsamma svarande benämning i Franska
republiken under den tid, då denna hunnit sansa sig
och monarkiens återställande förbereddes. Han tillstyrkte alt begagna
namnet Senat, hvilken benämning förmodligen mäste vara
lycklig, alldenstund han tillät sig kalla den andra olycklig. Denna
benämning, Senat, finner man visserligen icke blott i monarkier,
utan äfven i republiker af alla möjliga slag; äfven sådane,
sorn varit af vida sämre beskaffenhet, än den som blifvit nyss
omnämnd. Vill man gå till betydelsen af detta namn, Senat, sä
lärer denna vara lika med den af äldre kammare; enda skillnaden
emellan detta lyckliga och olyckliga uttryck lärer vara huruvida
man föredrager att vid lagars redigering begagna Svenska språket
i sin renhet, eller om man dervid vill begagna en halft Svensk,
halft främmande dialect. Den värde talaren har icke gillat den äldre
kammarens sammansättning, derföre all han icke funnit något
dylikt i afseende på valsättet förekomma i något annat land. Någonting
dermed ganska jemförlig! finnes likväl i Norra America,
der den öfre kammaren eiler s. k. Senaten väljes af de särskilda
staternes lagstiftande kammare, hvilka stater ingalunda äro blott
provinser, utan verkliga stater. Man skulle från resultatet af desse
val kunna någorlunda sluta lill de förhållanden, som skulle
blifva, ifall Reformvännernes förslag antoges. Vidare har den
värde ledamoten granskat vallagen och klandrat densamma, såsom
jag vill påminna mig, af tvenne anledn:r. Dessa båda anmärkntr
äro likväl af beskaffenhet, att jag måste högeligen betvifla,
att den värde ledamoten genomläst det förslag han granskat;
åtminstone måtte det hafva skett med en sådan skyndsamhet, att
densamma icke tillåtit honom att uppfatta dess klara mening.
Grefven har förmenat, att ehuru man ogillar ståndsprincipen, har
man likväl velat bibehålla ett Borgarestånd. Något sådant finnes
icke i förslaget. Det finnes visserligen vissa valdislricter för
städerne; men sådant finnes äfven i 1840 års förslag. Dessa
särskilda valdistrieler för städerne kunna väl icke sättas i samma
cathegori som ståndsvalen? Några särskilda val ske väl derföre icke
för BorgareSt.? ty om den Högvälborne talaren sjelf skulle
återflytta till fäderneslandet och bosätta sig i en stad, så skulle
han komma att tillhöra dessa valkretsar, och något annat bevis
fordras väl icke för att visa, det de icke uteslutande tillhöra BorgareSt.
Vidare är sagdt, att detta förslag skulle, i likhet med 1840
års, utesluta, jag tror 50,000 nu röstberättigade medborgare från
representationen. Något sådant finnes icke i förslaget; endast ett
någorlunda uppmärksamt genomläsande af de första raderna af
1)en 10 Mars f m.
43
vallagen skulle hafva öfvertyga! den vä de talaren om oriktigheten
af denna uppgift. Der står, att för landet äger hvar och en
rösträttighet, som har jord tili vissa mantal satt eller taxerad till
ett visst minimum af värde. Hvar och eu vet, att nu gifvet' inspn
jord rösträttighet, sorn icke Ur lill vissa mani al satt, och då
afl jord, som det är, fortfarande skulle kontina alt gifva rösträttighet.
så följer deraf klart, alt ingen, som nu har rösträtt, skulle
komma alt densamma förlora. Pä samma sätt, om man går
lill städerae, sä linner man, att äfven der är rösträttighet medgifven
ät hvarje näringsidkare, som utöfvar sin näring på grund
af burskap, hvilket stadgande äfven för närvar, är gällande; det
finnes ingen, sorn röstar i städerne annat än på grund af burskap.
Up pgiften lärer sålunda befinnas vara helt och hållet förhastad.
Som jag hade äran nämna, har jag icke kunnat göra några anteckningar,
och det är mig således omöjligt att till vederläggning
kunna upptaga allt hvad som i den ädle Grefvens anförande måhända
hade kråft eu sådan; men de punkler, hvilka jag tagit mig
friheten upptaga, torde likväl kunna lemna någon ledning för
tillförlitligheten af de öfrige. Jag vågar föreslå, att II. o. Ad.,
såsom sin gemensamma tanke, måtte antaga det förslag, som af
representationsreformens vänner blifvit uppgjordt och som hufvudsakligen
instämmer med det, som af 10 reservanter inom
ConstUtsk. blifvit anfördt. Det skiljer sig derifrån i vissa punkter,
som jag torde fä den äran uppgifva, dä discussionen hunnit
till det stadium, alf de särskilda proposma förekomma.
Hr Akerman, Fredr., anförde skriftligen:
Då den vigtiga Irågan ora Svenska nationalrepresentationens
ombildning, som nu åter är under öfverläggning, med det lilligaste
intresse följes, ej blott af de bildade medborgare, sorn för
sig redogjort både hvad de i delta fall vilja och hvarthän de syfta,
utan äfven, om ock till orsakerne, omedvetet, af alla öfriga
samhällsmedlemmar; må det vid sådant förhållande äfven tillåtas
mig, säkert icke den minst intresserade i denna fäderneslandets
stora angelägenhet, alt uttala mitt omdöme öfver det representationsförslag,
som Const.Ulsk. lill Ii. St:s pröfning öfverlemna!.
All en representationsförändring är af behofvet och allmänna
viljan högt påkallad, derom tvistas icke vidare, men dcstoinera
om sältet för förändringens åstadkommande. Redan i sig
sjelf oell inom hvarje land är uppställande af formen för folkets
deltagande i stalsbestyren ett af de svårlöstaste problemer, men
ännu mer är förhållandet sådant för oss. Sedan uråldriga tider
i besittning af constitutionella rättigheter, hafva vi derunder gifvit
seklers häfd åt särskilda förhållanden, som just i följd häraf desto
ifrigare försvaras frän ett håll, på samma gång som deras ålder
stegrar ifvern hos de anfallande från ett annat. Det vid förra
riksdagen i rent demociätisk syftning uppgjorda och efter riksdagen
af den liberala pressen med framgång agiterade representationsförslaget,
har derjemte åt democraliens härförare gifvit
en utgångspunkt, som i samma mån den skickligt och ihärdigt
44
Den 10 Mais f m.
försvaras, lägger hinder i vägen för frågans ställande på neutralt
gebiet. Derhän måste det dock komma, innan en för fäderneslandet
båtande förlikning emellan de begge yttersta sidonie blifver
möjlig.
Hafva nu de svårigheter för frågans lösning, som sålunda
förefinnas, blifvit af Cousl.Utsk. besegrade, så att dess förslag, på
samma gång som det skulle utgöra ett förlikningsfördrag emellan
de skilda åsigterne och anspråken, gifver fosterlandsvännen hopp
att det i sin tillämpning skall blifva för fäderneslandet välgörande?
Se der hvad vi nu hafva att besvara. För min del tvekar
jag icke, äfven med erkännande att flere af det nuvar. representationssättets
brister derigenom blifvit afhulpne, att uttala det omdöme,
att förslaget icke tillfredsställer någondera af ofvannämnde
begge fordringar.
Hvad den förstnämnda angår, skulle det väl såsom skäl för
denna förkastelse kunna anses tillräckligt att åberopa det förhållande,
som de vid betänk, fogade reservationer utvisa, eller alt
ingen enda ledamot af Borgare- och BondeStm biträdt förslaget,
som dessutom af flere ibland de andra begge RiksSt:ns ledamöter
blifvit strängt klandradt, af 2:nc i ordalag, som synes uttrycka
ett så totalt ogillande, att det för den med Utsk:s sätt att bestämma
pluraliteten obekante bl ifver oförklarligt, huru en sådan
pluralitet kunnat för förslaget vinnas; men äfven härförutan linnas
andra skäl, efter min mening oafvisliga, ty de hemtas från
rättsgrund. Ett ibland de förnämsta inkasten emot nu gällande
representationssätt har varit påståendet om en oriktig fördelning
af rättigheten till deltagande i det allmännas angelägenheter.
Man har velat, och med skäl, att denna fördelning skulle göras
med rättvist afseende på de särskilda samhällselementernes relativa
vigt och värde; och man har såsom exempel åberopat missförhållandet
emellan BondeSl:s betydliga deltagande i skattebidragen
och deras rättighet att utse ombud inom representationen.
Om nu äfven anspråken på rättelse häruti, nied den riktning de
erhållit sedan resultatet af det fallna förslaget visat sig vara upplåtandet
åt detta Stånd af ett alla öfriga samhällsclasser öfvervägande
inflytande vid riksdagsmannavalen, hvarken kunna eller
böra tillfredsställas, sä gifver dock deras tillvaro ökad anleda,
att vid fördelningen tillse hvad rätt och billighet fordra. Så har
dock icke Coust,Utsk, gått tillväga. Det har i st. f. ^:del i representationen,
som BondeSt. nu äger, inskränkt detta Stånds
andel till -jalel, på samma gång som det försäkrat icke mindre
än 108 rum ibland 250, eller mera än fulelar i begge hamrarne
åt Statens embetsman, hvilka, ehuru behötlige inom representationen,
den de böra gagna genom sin bildning, sina kunskaper och
sin erfarenhet, väl icke ur någon rättsgrund äga anspråk på en positiv
öfvervigt vid beslutens fattande emot den medborgareclass,
sorn drager största tungan af skattebidragen. Med så beskaffade
förslag beträder man visserligen icke förlikningens väg, lika litet
som man visat sig fästa afseende på den rättmätiga eller den
ibillade, men dock existerande allmänna oviljan emot stånds
-
Den 10 Mars f. m.
45
indelningen, då man ökat de redan varandes antal med ett femte,
genom hvars lika ohistoriska som irrationella sammansättning
af disparata elementer, man gifvit ståndsindelningens motståndare
ypperliga vapen i händerna. Äfven jag har i det,
gemensamt med flere ledamöter af detta Hus upprättade och af
mig till Const.Ulsk. ingifna förslag till representationens ombildning,
funnit det vid nu existerande förhållanden vara nödigt för
bevarande af allas rätt och Statens säkerhet, att inrätta valcollegierne
med afseende på de särskilda samhällselementernes behof
att hvar för sig äga andel i rådslagen om det gemensamma fäderneslandets
bästa, men jag skulle i sanning ansett mig hafva
belt och hållet förfelat mitt mål, om jag tagit annan grund för
elassindelningen än gemensamhet i yrken och i följd deraf gemensamhet
i intressen.
Att icke af förslagets tillämpning några för samhället i dess
helhet välgörande resultater äro alt hoppas, visar sig, efter min
mening, lika uppenbart. Alla conslilutionella länders erfarenhet
har lärt oss, att likasom det inom de mindre bildade och mindre
väl lottade, men på samma gång talrikare samhällsclasserne,
förefinnes en tendens att tillräkna de existerande statsinslilutionernes
förmenta felaktighet sina individuella motgångar och bekymmer,
samt alt följaktligen i en omskapning af dessa institutioner
tro sig finna en borgen för bättre tider, så har man å andra
sidan funnit nödigt att i staternes representativa författningar
uppställa conservativa garantier emot genomförandet af hvarje
omoget nyhetsbegär. En dylik oro tillhör Svensken måhända
i högre mått än mängden af nationer under sydligare luftstreck.
Ihärdig och tålig, då motgången pröfvar, är han i allmänhet under
vanliga förhållanden lättsinnig i planer och beräkningar.
Han vill vinna lätt och fort, för att hastigt njuta. Ett correctiv
emot följderne af denna orolighet, hvad de allmänna angelägenheterna
angår, innefattas i representationens fyrdelning, som genom
denna sin negativa egenskap mera än en gång visat sig
välgörande; och vid en ombildning af representationen bör väl
icke ställas så lill, att man går miste om de få fördelar det närvarande
äger. Const.Utsk. har ock i motiverne till sitt förslag,
pag. 12, uttalat och visat behofvet af ett starkt återhållande element
inom representationen; men tillämpning af denna åsigt
saknar jag deremot i förslaget. Ulsk. har väl stadgat, altför valbarheten
till äldre kammaren skulle erfordras något högre qvalifieationer
i ålder, förmögenhet, eller innehafvande tjenstegrad, o. s.
v., men dessa fordringar af individuella företräden hos äldre kammarens
ledamöter skola icke innefatta någon borgen för en karaktersskillnad
emellan kamrarne, utan stadgandet blifva af ingen
eller åtminstone ringa betydelse, då man låter äldre kammaren
väljas af precist samma valcollegier, som tillsätta den yngre.
Enahanda politiska åsigter hos valmännen skola otvifvelaktig! vid
valen i begge kamrarne insätta ledamöter af enahanda politiska
tendenser, och den ena kammaren således, åtminstone hvarje
gång kammaren å nyo uppsattes, blifva ett echo af den andra.
4 G
Den 10 Mars f. m.
Möjligen skall man någon gång under de 15 Sr, sorn förflyta
emellan hvarje sådan ny uppsättning, finna den återhållande kraften
hos den yngre kammaren, ty det låter tänka sig, att sedan
begge hamrarne, valde under ett nationens jäsningstillstånd, befunnits
icke handla i den riktning, sorn nationen, åter lugnad, skall
godkänna, d n inträdda reactionen kommer att visa sina verkningar
vid de nya val lill yngre kammaren, som före hvarje riksdag
äger rum. Men till slumpen bör man väl icke ställa sitt
hopp, då man på säker väg kan hinna det mål man söker. Lägger
man härtill, att Utsk. icke för bevarande af den continuitet
i åsigler och beslut, som Utsk. i sina motiver tillkännagifvit
sig vilja finna hos den äldre kammaren, ansett behöiligt stadga
densammas rekryterande småningom, utan låter den, sä vidt jag
kunnat fatta förslaget, helt och hållet förnyas för hvar öde riksdag,
så frestas man tro, att de motiver, som i afseende å kammarbildningen
af Utsk. uttalats, antingen icke varit allvarligt ment,
eller blifvit vid tillämpningen förgätne. bättre hade det varit,
att, såsom jag anser Ur von Hartmansdorff i sin motion hafva
gjort, öppet tillkännagifva meningen vara inrättande af en enkammare,
arbetande på 2:ne afdelningar.
Emot åtskilliga andra punkter i Utsk:s förslag skulle jag visserligen
hafva anmärkn.T alt göra, men det ofvananförda torde
vara tillräckligt för alt visa skäl för mitt omdöme, att R. o. Ad.
icke bör godkänna förslaget, såsom hvarken samhällsnylligt eller
bidragande att förlika de skilda meningarne. Det förslag, som
Utsk:s ledamöter af Borgare- och BondeStm framlagt i form af
reservation, kan icke nu blifva föremål för granskning, men jag
bör dock till ledning och begrundande för dera, som derföre lill
äfventvrs hysa sympathier, meddela hvad jag ur officiella källor
äger mig bekant, eller alt valrättens utöfning enligt nämnde förslag
skulle komma att lemna en sådan öfvervigt åt BondeSl. att
under del nämnde Stånd finge i af alla röster, som komma att
afgifvas, skulle alla öfriga samhällselasser endast erhålla i. Alla
vidare betraktelser i anledn. häraf torde, särdeles i närvarande
ögonblick, vara öfverflödige.
Härefter tilläde Hr Åkerman muntligen:
En af de föreg:de talarne har lill granskning upptagit det
förslag, som jag ingifvil till Const.Utsk., och jag anser mig skyldig
alt i anledn. deraf yttra några ord, dä han vid granskningen af
detsamma begått så väsendtliga misstag, att jag, i likhet med den
talare, som sist yttrade sig, är frestad tro, alt den värde ledamoten
icke genomläst sjelfva förslaget. Han har yttrat, att man
vill bilda den nedre kammaren af en phalang, som skulle sammansättas
af de medlemmar i samhället, sorn icke äga öfver ett
mantal, och den värde ledamoten har deraf ledt sig till den slutsats,
att denna phalang skulle komma att utgöras af de mest okunniga
inom nationen. Först och främst är det ett misstag, att
det valcollegium, som skulle innefatta de mindre jordbrukarne,
i sig skulle upptaga sådane, som icke hade öfver ett mantal; ty
Den 10 Mars f. m.
47
det står i förslaget 2:ne mantal; och om man jemför detta med
de röstlängder, som jag upprättat, så finner man, att just delta
valeolleginm kommer att omsluta vårt nuvarande BondeSt., hvilket
inan väl icke lärer, om man äfven skulle önska det, kunna utesluta
ur representationen. Enahanda är förhållandet med den anmärkn.
, som den värde talaren gjort i afseende på de 45 ledamöter,
som skulle insättas af valcollegierne för städerne. Dessa
valcollegier skulle komma alt omfatta alla icke blott borgare och
magistratspersoner, utan äfven de som i städerne äga faslighet,
eller der drifva rörelse, ulan att äga burskap. Rösträtten skulle
der utöfvas icke med inskränkning till något bestämdt maximum,
utan komme alla att äga valrätt i mån af förmögenhet eller skattebidrag,
antingen lill den nedre kammaren eller oek till den öfre.
Jag förstår sannerligen icke rätt hvad den värde talaren i
sjelfva verket menar med sina aumärkn:r emot de särskilda representationsförslagen,
då han först, vid granskningen af del s. k.
börsförslaget, klandrat, alt enligt detsamma 50,000 personer, som
nu äga valrätt, skulle gå miste om densamma, och sedermera vid
granskningen af mitt förslag ibland annat ogillat det, äfven derföre,
att det bibehåller valrätt ål alla dem, som nu äro valberätligade.
För mig synes en så uppenbar motsägelse äga rum i
detta sätt att granska, att derpå icke bör fästas något särdeles
afseende. Den värde ledamoten slutar sitt anförande med en liknelse.
Han är stark i liknelser och har ofta dermed väckt uppmärksamhet
inom detta Stånd. Jag vill icke genom en analys af
hvad han nu i denna våg framställt, söka förminska den effect,
som möjligen derigenom åstadkommits, men tillåter mig dock,
såsom anmärkn. i anledn. af berättelsen om Drott ning Disas klädnad,
uttala den öfvertygelse jag hyser, att man bör i tid lägga
af ett och annat öfverflödsplagg, för att icke slutligen blifva nödsakad
aflägga de nödvändiga.
Hr von Hartmansdorff: Aug.: Med anledn. af den framställning,
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, vid öfverläggningens början
behagade göra, anser jag mig för närvar, endast böra för R. o.
Ad. andraga det förslag till gemensam tanka, som jag, i öfverensstämmelse
med min vid Utsk:s betänk, fogade reresvation, vill
framställa. En Ridd.cancellist torde få uppläsa detta mitt förslag.
Tili följd häraf upplästes följande nn af Hr von Hartmansdorff
inlemnade förslag till gemensam tanke:
I Const.[]tsk:s förslag ändras och rättas följande:
l:o Alt ingen annan skillnad göres emellan lagtima och urtima
riksdag, än den som för närvar, äger rum.
2:0 Alt den godsägande Adeln får 24 och den öfriga 26
ledamöter, af hvilka de sednare väljas före de förra.
3:o Att i 5:te Ståndet, 20 riksdagsmän tillsättas af godsägare,
och 30 af embets- och tjenstemän; så att hvardera af de 3
första classerna få 2 ledamöter mera än Utsk. föreslagit.
4:o Att särskilda val till hvardera kammaren icke anställas
annorlunda, än att en ledamot frän hvarje valcrets skall vara minst
■18
Den 10 Mars r. m.
35 år gammal, men fördelningen mellan kamrarne för öfrigt göras
så, att ledigheterne i den äldre fyllas af dem, inom hvarje
valclass och nyssnämnde ålder, hvilka innehafva de högre egenskaper,
som för inträde i äldre kammaren erfordras.
Den som en gång inlrädt i äldre kammaren förblifver der,
intilldess 5 riksdagar äro förlidna.
5:o Ledamot af R. o. Ad. samt femte Ståndet må ej få väljas
för stadsegendom, eller ledamot i BorgareSt. för landtegendom,
ej eller må någon annan Adelsman vara valbar, än den, sorn
antingen äger fastighet på landet eller är i allmän tjenst.
6:o Halfva antalet af riksdagsmännen för hvarje valclass
skall tillhöra hvardera kammaren, utom för Universiteten, hvilka
skiftevis sig emellan lemna ledamot till äldre kammaren.
7:o Att Justitieråd må få deltaga i riksdagsmannaval.
8:o Att Statsrådsledamot ej får tillträde till sitt Stånds särskilda
öfverläggningar.
9:o Att §§ i allmänna lagen ej böra i grundlagen åberopas.
10:o alt tvister om riksdagsmannaval ej öfverlemnas till Högsta
Domstolens omedelbara pröfning.
i l:o Att Hera dagar medgifvas till granskning af Ståndens
fullmakter, vederbörande obetaget att, oni det medhinnes, hastigare
afsluta sådan förrättning.
12:o Att ordförandet på rikssalen ej bör vara bundet vid någon
af Statsministrarne, och att det är Konungen, som låter utfärda
ceremoniel för riksdagarnes öppnande och afslutande.
13:o Alt tillsatsen af Handels framför NäringsUtsk. borttages.
14:o Att DrätselUtsk. ej bör föreslå sättet att använda öfverskott
och besparingar för andra hufvudlillar än dem, hvilkas
reglering till Utsk. hörer.
15:o Hvarje Stånd skall, inom sina medlemmar, välja ledamöter
lill Utsk. och deras förstärkningar.
16:0 Att i 60 § orden bevista R. St-.s rådplägningar ock
beslut förändras till öfvervara kamrarnes öfverläggningar el
ler
beslut.
17:o Att Konungen i hvarje Utsk., som motsvarar någon gren
af statsförvaltningen, förordnar ett eller flera ombud, med pligt
och rättighet att medela upplysningar och deltaga i öfverläggningarne,
men ej i besluten.
18:o Att de gamla ordalagen dock st ände hvarje ledamot
öppet i 49 § Riksd.Ordn. lemnäs oförändrade.
19:0 Att i den nya 71 § ordet definitivt förändras till sitt.
20:o Alt i den nya 73 § orden : såsom rör:de något af
de i Reg.F. 66, 6g, 7o 7/ och 72 §§ upptagna ärender uteslutas.
21:o I den föreslagna 76 § förändras orden: Ledamot afen
Riksförsamlingens kammare till riksdagsman, och orden: inom
kammaren sig t ildrager, till tilldrager sig inom den kammare,
dit han hörer.
22:o Till ändring af något RiksSt:s i 114 § försäkrade privilegier
eller rättigheter bör, utom Konungens bifall, erfordras
samt
-
Den 10 Mars f. m.
49
samtlige RiksShns hvart för sig fattade beslut, så alt det Stånd,
saken rörer, skall yttra sig först och hafva med § af de röstandes
antal samtyckt till förändringen innan hon till pröfning hos de
öfriga Stånden förekommer.
23:o Hvarje Ulsk:s betänk, bör vara contrasigneradt af dess
secreterare.
24:o Ordförande i alla nämnder och bland valmän, hvilka
linder riksdag sammanträda, böra utses likasom Utsk:ns ordförande.
Endast revisorer, som sammanträda mellan riksdagarne, må härifrån
gorå undantag.
, 25:0 Orden lagligen vald böra utgå.
2(j:o I §§ 52, 56, 69 och 71 af Reg.F. böra orden, R. St:s
kamrar förändras till Riksfiirsamlin gens kamrar.
27:o Att Konungens Högsta Domstol skall utfärda den riksdagskallelse
95 §§ Reg.F. omförmäler.
28:o Att 114 § Reg.F. lemnäs oförändrad, utom hvad angår
det sätt för plivilegiifrågors behandling, hvilket under punkten
22 upptaget är.
Gr. af Ugglas, Carl Ludv. Fredr., anförde skriftligen:
Det förslag till representationens ombildning, som nu utgör
föremålet för R. o. Ad:s öfverläggning, vidlådes, för att ej ingå i
detaljer, af tvenne hufvudsakliga fel af den mest betänkliga art:
det första, ett missförstående af menniskoutvecklingens af verldsutvecklingens
lagar, det andra, att mer kanhända än det förslag
1840 års Const.Utsk. framlade, bereda samhällets democratiska
upplösning. Jag skall betrakta frågan ur dessa båda synpunkter.
Det constantaste factum, som, vare sig hvarje enskild stats historia
eller verldshistorien framställer, är det fortgående framträdandet
inom samhällslifvet af nya samhällsclasser eller utaf fraclioner
af desamma. Berörde af upplysningens stråle framdyka de
så tillsägande ur okunnighetens mörker och myndlingstillstånd, och
fordra plats för sig inom samhällsbyggnaden att fritt tänka och fritt
handla. Frän och med denna stund, ifrån den stund, då de mognat
till känsla af eget värde och förmåga, till känslan af att kunna vara
man för sig, ifrån den stund den inre emancipation är verskställd,
kräfver delta sjelfmedvetande, denna sjelfkänsla äfven politiskt oberoende,
och missförstår statsmannen, eller rättare sagdt, kan han
icke uppfatta detta stadium, frambryter våldsamt den tillbakatryckta
sjelfständighetskänslan, och intager, lyckligt om den i sådana
ögonblick ej öfverskrider, det rum i samhället, hvartill den uppträdande
dassens, bildning och materiella ställning berättigar densamma.
Ar nn detta en sanning, bestyrkt af så väl historien som eftertankan,
låter den en gång födda sjelfständighetskänslan aldrig qväfva
sig (och detta är igenom alla förvillelser likväl menskligheten adelsmärke),
huru mycket mindre skall då en nation, under sekler i politisk
frihet uppammad, kunna uppoffra denna frihet och godvilligt
under förmynderskap böja sin vilja och sin handling. Och detta
har likväl Const.Utsk. föreslagit.
Undersöker man Utsk:s förslag, uti hvilket på ett sällsamt
8 H. 7
50
Den 10 Mars f. m.
sätt ståndsprincipen med bureaucrati och democrati inväfves, igenfinner
man såsom grundval för detsamma våra nuvarande fyra Stånd,
jemte ett nytillskapadt femte. Mot ståndprincipen är visserligen ofta
invändt, att den föranleder splittring inom nationen och att den enhet,
som utgör ett samhälles största kraft, derigenom undergräfves 5
men i det chaos af divergerande meningar, uti hvilket vi, synnerligen
i frågan om representationens ombildning, befinna oss, klandrar
jag ej Utsk. att den utgått ifrån en princip, hvilken åtminstone
stödjer sig på häfdens oell innehafvandets rätt, då dessutom
kanhända ännu dessa Stånd af många sympathier uppbäras. Hvad
jag deremot klandrar, är det femte Ståndets särskilda uppträdande,
då detta visserligen med de nu bestående kunnat införlifvas;
hvad jag klandrar är, att Utsk. ännu skarpare än hittills uppdragit
skiljemurar emellan dessa Stånd, då det i 27 § af sitt förslag,
ej allenast, såsom hittills varit, föreslagit, alt valbarhet icke må
utom Ståndet någon tillkomma, utan äfven föreskrifvit, att derest
en person tillhörer tvenne Stånd, valrätt och valbarhet endast af
honom må tillgodonjutas uti det Stånd han närmast genom sitt
yrke tillhörer, då likväl i denna -stund Adeln t. ex. bland sina
representanter kan räkna såväl borgaren som preslen. På detta
sätt ställer Const.Utsk., ännu bestämdare än hittills, afskrida, för
hvarandra främmande kaster, då deremot Utsk., om valbarheten
lemnats oinskränkt, kunnat bereda en öfvergång lill framtida större
gemensamhet och inbördes förtroende. Dock delta i förbigående.
Jag öfvergår till att betrakta de särskilda Ståndens physionomi.
— Hvad Preste-, Borgare- och BondeS:n angår inverka de
förändringar, sorn för desamma blifvit föreslagna, icke väsendtligt
på Ståndens karakter. Hvad Adeln åter beträffar omhvälfves dess
representationsrätt i sin innersta grund. Utsk. har sönderdelat
den i tvenne classer, hvarje dass röstande för sig. I den ena
classen tillsätter Adeln i och för sin fasta förmögenhet 26 representanter
af de 50 Ståndet tillkommer. Den andra classen deremot
innesluter personlighetens representation, och i tillskapandet
af denna dass framstår förslagets grundidé. På ståndsprincipen
grundar Utsk. sitt förslag, säger det, och likväl tilldelas icke
Adelsmannen såsom sådan större rösträtt än den lägsta embetsman.
Man talar om häfdens anspråk, och denna häfd får dock
vika, denna Adelns urgamla rätt skattas dock mindre, än den
ynglings, hvilken nyss påklädt sig epaulelten. Adeln, som nn inhafver
i af representationen, får åtnöja sig med 1lB:dd, och i det
lediga rummet framskjutes embetsmannen, för att på statens ledning
kunna utöfva ett dubbelt inflytande. Fåfängt må man invända,
att här honom icke såsom blott embetsman tillkommer
någon representationsrätt, att bans rättighet endast på adelsdiplomet
grundas. Detta är väl sant, men detta diplom är endast hans
inträdespollet, och inkommen, uppträder han som Herre och den
rätta Herren förvandlas till hans underordnade. Denna röle spelar
embetsmannen i detta Stånd. I det femte ståndet, likaledes
i classer fördeldt, herrskar äfven embetsmannen i samma proportion,
och då man kan anse gifvet, att uti den för dessa båda
Den 10 Mars f. m.
51
Ständ särskilda fastighetsclass, hviken inom sig sluter så många
f. d. embetsman, åtminstone tvenne af de för hvarje Stånd valda
representanter, skola ledas af mångårig vana och förkärlek, styrer
sålunda bureaucratien dessa tvenne Stånd. Alt utöfva ett öfvermäktig!
inflytande på representationen behöfves nu endast medhåll
ifrån ett tredje Stånd och delta torde man lätteligen af PresteSt.
kunna påräkna. Utan alt beräkna det intlytande, Regeringen
genom flera medel öfver detta Stånd kan utöfva, behöfves
endast den spänning, som emellan de öfriga fyra Stånden oundvikligen
skall uppkomma, anblicken af democratien, i ständig strid
med bureaucratien, med despotismen, den böjelse för frid, för vördnad
för lagen, som detta Stånds lefnadskall bos den inpreglar,
samt fruktan för att anarkien ej allenast skall undergräfva samhällsbyggnaden
utan äfven religionen, för att bestämma detta Stånds
plats. Herrskande på detta sätt öfver irenne Stånd, tillsätter bureaucratien,
enligt 56 § af Ulsk:s förslag, majoriteterna inom Utsk:n
och öfvertager dymedelst ledningen af representationens förhandlingar.
Målet är nu uppnådt, förmynderskapet infördt; men bortom
målet, hvad finnes och hvilka blifva segrens frukter? Skall
nationen, tröttad af det gyckelspel representationens förhandlingar
uppföra, med liknöjdhet vända sig ifrån dem, och tåligt böja sig
under despotismens eller embetsmannahierarkiens afsigter. Att
Const.Utsk. afsett detta, tror jag icke, men makten berusar, striden
förhärdar, och kommande dagar kunna bos den rådande delen
af representationen lätt framalstra en sådan idé. Dock fåfängt
skola sådana idéer brottas emot den eviga lag, mensklighetens bistora
framställer. Hvad som är födt till frihet återgår aldrig under
slafveri, och ju längre striden räcker, ju starkare nationalviljan
tryckes, ju våldsammare; skall den en gång bryta alla skrankor,
och anarkien så väl hämna som besudla friheten. Och på
laglig väg är återgång snart sagdt omöjlig. Genom 81 § af förslaget
måste hvarje grundlagsförändring, hvilken afscr den representationsrätt
något eller några Stånd tillkommer, ovillkorligen
först blifva föremål för dessa Stånds pröfning, då tvåtredjedelar af
Ståndets röster fordras för att något sådant förslag må bifallas.
Genom detta stadgande är embetsmannavälde! tryggadt, och lagligt
veto lemnadt detsamma emot hvarje ingrepp i dess makt.
Det motstånd, det höga så väl politiska som moraliska inflytande
en öfre kammare, sammansatt af samhällets sommiteter, kan utöfva,
har äfven Utsk. velat undvika. Sammansatt af likartade elementer
med den yngre behöfver endast 10 år och 2:ne riksdagar skilja
dessa båda kamrar, och då de ledamöter, som uti den äldre
inträda, oftast uti den yngre erhållit deras politiska uppfostran,
egnad att uppväcka passionerna ocb partisinnet, skall den äldre
kammaren blifva den yngres trogna afbild, och samma makt herrska
i dem båda. Så har Const.Utsk. tillintetgjort den öfre kammarens
sjelfständighet. Dess dubbla röle har besvärat Utsk. Såsom
hållhake på frihetsyrseln vore den för Utsk. välkommen, men
Utsk. har icke förbisett, alt den äfven är ett värn emot maktens
inkräktningar, Utsk. har icke förglömt, alt då efter 1815 års re
-
52
Den 10 Mars f. m.
stauration partisinnets reaction hotade friheten, då regeringen begagnade
sig häraf, och herrskande i deputerade kammaren, under
godtyckets våld ville lägga den personliga, yttranderättens och
religionsfriheten, då den under sig ville ställa sjelfva lagen, herrskande
öfver domrarnes frihet och samveten, var det pärskammaren,
som räddade Frankrike och friheten.
Sådana äro, enligt min tanka, följderna af Utsk:s förslag.
Nationalandans förqäfvande så länge det nya statsskicket räckte,
sjelfsvåldets reaction sednare, och anarakiens följande derpå. Vän
af frihet och nationalanda, samt lika hatande enväldets och sjelfsvåldsts
tyranni, afstyrker jag förslaget.
Hvad den gemensamma tankan angår, vill jag ej deröfver nu
yttra mig. För min del fruktar jag likväl, att, åsyftar den en
natonalreprescnlationsförändring, den ej kan leda till något resultat.
Den stridighet i meningarne, ronde denna fråga, som öfverallt
visar sig, framställer för mig som cn olöslig gåta, luiru
våra nuvarande fyra karaktersskilda Stånd, utan att sins emellan
få utbyta åsigler, eller afnöta stridigheter, någonsin skola kunna
komma till ett gemensamt resultat. Jag skulle således helst önska,
att R. o. Ad. måtte förklara, alt, inseende svårigheterne att
med nuvarande former kunna uppnå det fosterländskt angelägna
målet af representationens ombildning, R. o. Ad. anser, på det
att detta mål med snaraste måtte uppnås, att Const.Utsk. måtte
till II. St. framlägga förslag till förbättrad arbetsordning, hvarigenom
större gemensamhet och enstämmighet kunde beredas.
Hr Lagerhjelm, Pehr, uppläste följande:
Redan vid riksdagens början var jag tillräckligt bekant med
svårigheterne af att uppgöra ett antagligt förslag till nationalrepresentationens
ombildning för att undanbedja mig den Utsks
plats jag innehar, och det var endast till följd af flere Ilrr Electorers
förnyade uppmaning, som jag ansåg mig böra gifva vika.
Inkommen i denna del af riksdagsväsendet, visade sig snart, att
mina tänkesätt skulle komma i strid med tvenne ytterligheter.
Den ena af dem har på en röst fallit inom Utsk., och det är genom
en underhår ödets skickelse, som den andra, oaktadt ett öfverlägset
antal af reservanter, blifvit Ulsk:s beslut och derigenom
föranledt denna öfverläggning.
Detta gäsande ämne, ett bland de mest invecklade, liksom
säkert ett af de vigtigaste, so»n under denna riksdag sysselsatt
Ståndsförsamlingarne, erbjuder svårigheter ej blott i sjelfva saken,
men ock hos det tidslynne, hvarunder det skall uttömma sin inneboende
kraft uti bildandet af nya former. Svenska författningens
historia undervisar oss derom, alt dessa ombildningar icke
äro ögonblickets verk, att Stånden icke uppkommit genom konungars
eller enskildes hugskott, ej eller genom theoreliska slutledningar
eller penndrag, utan äro produeter af samhällets egen fria
utvecklingsprocess. Man kunde redan deraf ana, att de äro tillräckligt
rolfäslade i Sveriges statsskick, för att icke blåsas bort
af cn tillfällig opinionsvind. De hafva grott från en kärna af
Den 10 Mars f. m.
53
sakförhållanden och växt upp genom århundraden. Men samma
historia lärer oss äfven, att den Svenska ståndsförfaltningen ingalunda
varit stillastående genom något enda århundrade, ulan visar
sig tvertom ganska rörlig; såsom bevis hvarpå kan åberopas,
att RiksSt:ns nu varande maktutöfning icke ens är ett enda århundrade
gammal. Om man nu kastar en blick på det förflutna,
hvad har man att vänta i det tillkommande? — förändring! —
Stånden hafva haft sin egen bildningsperiod, märkvärdig i historien.
Den ligger långt bakom oss; och likväl vill man nu skapa
ett femte Stånd, af elemenler, hvilkas enda föreningsmedel synes
bestå uti ett gemensamt tungomål! Af Svenska författningens historia
visar sig ock, att densamma, jemförd med andra länders,
är så utbildad och egen för vårt fädernesland, att man icke har
någon anlednig att söka främmande mönster för nationalrepresentationens
ombildning. Annorlunda har förhållandet varit i andra
länder. Se på Norrige i den stund riksförsamlingen sammanträdde
i Eisvold; ingen Norrsk representation hade funnits under århundraden
! hvad var att göra, om ej alt låna från andra folk.
I Frankrike! sedan revolutionen bortsopat all högre organism inom
samhällslifvct, huru bilda en representation på samhällsclasser,
hvilka upphört alt vara lill? På andra sidan oceanen hafva nationer
utan historia nödgats upprätta nya statsformer. De skulle
fåfängt eftersökt en inhemsk grund. — Sverige är lyckligtvis
icke i denna belägenhet. Måtte denna sanning aldrig förgätas!
Men icke blott ståndsförfattningens historia, utan äfven dess
nu varande politiska skick ger oss enahanda vittnesbörd, att nemi.
ståndsförfaltningen hvarken skall helt och hållet upphäfvas eller
förklaras vara till sin natur oföränderlig. Under öfverläggninggarne
om rör:de det till denna riksdag hvilande grundlagsförslag har H.
R. o. Ad. äfvensom Högv. PresteSt. förkastat de allmänna valen
och förklarat, att representationens ombildning skall grundas på
classval, under det att Vällofl. BorgareSt. och Hederv. BondeSt.
hyllat grundsatsen af samfällda val. Deremot äro alla RiksSt:n
derom ense, att orepresenterade medborgare, i öfrigt vederbörligen
qvalilicerade, böra komma i åtnjutande af sin rätt, äfvensom att
riksförsamlingen skall sammanträda på 2:ne kamrar oell riksdagsformerne
förenklas.
Betraktar man nu frågans verkliga politiska ståndpunkt; så
lärer väl först och främst kunna tasjas för gifvet, att en lösning
är oundviklig. Det har dernäst förefallit mig naturligt att söka
den i frågans egen factiskt gifna ställning, med classval för de
RiksSt., hvilka hylla dem och med en utvidgad valfrihet enligt
Svensk rätt och sed (census) inom de RiksSt., hvilka förklarat sig
för de allmänna valen; hvarvid jag uti upptagandet af orepresenterade
men vederbörligen qvalilicerade medborgare hoppades att
finna förmedlande elementer. Denna hvälfning i Sveriges nu varande
statsskick har jag icke velat föra längre, än till den förändring,
som af händelsernas tvång blifvit påkallad. Således föreslog
jag intet nytt stadgande på blotta theoretiska skäl; än mindre
några efterapningar från andra folk; minst af allt vill jag äf
-
54
Den 10 Mars f. m.
ventyra Sveriges eget monarkiska skick. Derlin hörer, bland annat
äfven, att det nya representationsförslaget borde inrymma ett
veto åt det politiska tänkesätt, hvilket man gemenligen kallar conservativt.
Jag tvitlar ej på Utsk:s afsigt i denna del; men låtom
oss tillse huruvida Utsk:s förslag motsvarar en sådan afsigt. Kammaren
består af 125 ledemöter, nemi. 25 af R. o. Ad. 25 af
PresteSt., 25 af BorgareSt, 25 af BondeSt. och 25 utaf det 5:le
Ståndet. Om nu ödet ville, alt ett conservativt tänkesält skulle
fatta de 2:ne förstnämnde Stånden under det alt ett motsatt gåfve
sig lilkänna hos det 3;dje och 4:de Ståndet; så kommer frågans
afgörande att bero på det 5:le Ståndet. Erfarenheten har
ådagalagt, att den förespegling jag har uppgjort, ingalunda bör
anses omöjlig att inträffa. Utsk:s förslag öfveranlvardar alltså alla
de frågor uti det femte Ståndets våld, vid hvilkas afgörande roan hittills
funnit en så beskaffad olikhet i tänkesätt emellan RiksSt.-n.
Jag känner icke tänkesättet inom detta nyskapade Stånd och kan
ej tillstyrka R. o. Ad. att frånkänna sig all den inllylelse R. o.
Ad. hittills gemensamt med PresteSt. utöfvat i frågor af sä maktpåliggande
art, som flere af dem, uti hvilka två Stånd stannat
emot två.
Vidare fordrar jag af hvarje nytt representationsförslag, att
det icke må innebära någon inkräktning på konungamakten.
Konungen äger att upphöja i adeligt Stånd, och den af Konungen
nämnde är, efter nu gällande Ridd.Ordn. och grundlag, sjelf riksdagsman.
Enligt Utskrs förslag åter, kommer han visst alt deltaga
i riksdagsmannaval; men hvilken betydlig skillnad alt utöfva
representationsrätt, emot att innehafva en valrätt, som nästan försvinner
bland massan af väljande!
Våra riksdagar förete omisskänneliga prof på en opinionsstrid,
mindre inom RiksStm än emellan dem. Deraf har följt,
att flere frågor af genomgripande art fallit inom representationen,
och konungamakten har blifvit förskonad från alt begagna sitt
veto. Om man nu med skäl beklagar denna tänkesättens olikhet
emellan RiksSt:n i allmänhet; så ligger dock deri för vissa fall
den fördel, som hvarje tvåkammarsystem innebär. Utsk:s förslag
deremot är, på sätt Hrr Tersmendens, Fries’s m. fl. reservationer
till full evidens ådagalagt, att betrakta såsom ett enkammarsystem.
”Det kan icke döljas”, säger Hr Fries, ”att närvarande representationsförslag
är ett enkammarsystem, fastän öfverläggningarne ske
på 2:nc rum, då bådas ledamöter äro valde af samma valmän.
Det är klart, att hvarje valkrets till båda kamrarne väljer män af
lika grundsatser och åsigter. Hvarken någon skillnad i ålder, eller
förmögenhet, eller rang, grundlägger häruti någon skillnad”.
Jemförom nu konungamaktens ställning till R. St. enligt nu gällande
författning och enligt Utsk:s förslag. Jag åberopar Hr Tersmedens
reservation. Han godkänner ej, att hela riksförsamlingen,
utgörande en mekanisk blandning af samhällets elementer, skall
delas i 2:ne likartade massor; att Utsk:s villkor för inträde i äldre
kammaren äro af ringa vigt; att då vi skola beträda försökens
bana, det synts rådligare att taga ledning af andra länders erfa
-
Den 10 Mars f. m.
55
renhet, än att gifva exempel af en i samhällsläran alldeles ny
och oförsökt theori; att alla länders samhällsordning af de genom
hildning, börd eller förmögenhet framstående samhällsclasserne
bildat sig en länk emellan den mångfaldigt talrikare, i tusende
riktningar sträfvande mängden och konungamakten, en medlare
emellan dessa båda yttersta samhällselementerna; att dessa classer
motstå mängdens möjliga öfverdrifna eller förtidiga anspråk och
då skydda konungamakten; att den ena kammaren synes blifva ett
echo af den andra, o. s. v. Men är den ena kammaren blott ett
echo af den andra, då skall hvarje fråga, som omfattas af ett parti,
bringas fram till thronen, och Konungen skall sättas i strid
med en statsmakt, som kan blifva ytterlig, vare sig i conservatism
eiler i reformbegär, och alltid står i förbund med en af
den nya tidens farligaste kämpar, jag menar penningen.
Slutligen må det tillåtas mig alt ännu i en vigtig punkt utlåta
mig öfver Utskrs förslag. Någon torde föreställa sig, alt genom
sammanblandning af alla samhällets elementer den strid skulle
upplösas, som nu i en eller annan fråga ger sig tillkänna emellan
Stånden. Men för de opinioner, hvari denna strid har sitt fäste,
komme den blott att flyttas inom kamrarne, i stället att nu visa
sig emellan Stånden. Att denna åsigt, denna föreställning är
sann, visar sig nu inom Utsk:n, hvarest förhållandet nu är just
sådant det komme att blifva inom kamrarne. Den fördel man
vill finna i Otskjs förslag i detta hänseende, faller således bort
såsom en synvilla. Men måhända vill man i detta förslag se det
enda sättet att bilda kamrar. ”Vi äga inga elcmenter”, säger
man, ”till en pärskammare”. Men jag tager icke detta uttryck i
Engelsk mening, ty Svensken kan vara sjelfständig ulan rikedom
neli bländas ej af en yttre glans. An mindre tager jag det i
Fransysk mening. Mine Hrr! Staterna lefva ej blott af skattebidrag,
och författningars fasthet och uthållighet under seklernas
lopp, beror cj blott på en noggrann afvägning emellan yrkenas intressen,
ty en sådan är omöjlig. Dessas inbördes strider skulle
söndersplittra staterna, och ingen urkund, ingen lag, ägde kraft,
om den ej genomträngdes af en allmän anda af medborgerlighet.
Pä detta rum behöfver jag ej påminna derom, att bevekelsegrunder
gifvas för medborgarens handlingar, högre och dyrbarare än
hvarje enskildt intresse, det må fresia honom såsom individ, såsom
näringsidkare eller i egenskap af ombud för hvilken Corporation
som helst. Denna sinnets ädelhet verkar i statens eget, rena
intresse, försonande och medlande yrkena emellan. Hvem är detta
tänkesätts representant, om ej Konungen. Konungen äger i sin makt
att om det är förenadt med egenskaper och kunskaper, gifva det
talan i nationalrepresenlationen. Lagstiftaren skall rödja vägen
för ett sådant tänkesätt att göra sig gällande uti nationalförsamlingen
och genom val göra för classerna möjligt att följa hans
anvisning. Dessa rena intressen för statens eget väl finnas bland
alla medborgareclasser, och Utsk:s förslag har i denna vigtiga omständighet
ett motiv, som det synes hafva öfversett; hvaraf det
åtminstone icke gjort någon användning. Emedlertid ser man
56
Den 10 Mars f. m.
häraf, att ej allenast yrkenas intressén, utan äfven de tänkesätt,
som tillhöra den offentligt verksamma medborgaren höra finnas
inom nationalrepresentationen, och kunde man så sammansätta
den, alt yrkenas intressen hufvudsakligen finge plats uti den ena
kammaren och de medborgare constituerade den andra, hvilka
egentligen lefva ett offentligt lif och sätta sitt eget i andra rummet;
så inser jag icke hvarföre den ena kammaren skulle mer än
den andra kunna kalla sig nationel.
Om jag varit för vidlyftig, så får jag urskulda mig med ämnets
stora, ja oändliga inflytande på fäderneslandets framtida statsskick.
Utan tvifvel utgör medborgarens eget inflytande på de
allmänna ärendenas behandling en af hans dyrbaraste rättigheter.
Sättet, hvarpå det utöfvas, kan sprida intresse, men ock införa
en likgiltighet för de allmänna ärendenas behandling. Lagstiftaren
äger i sin makt att föryngra samhällskroppen och höja det
lif, som rör sig i dess ådror; men ock tända en eld, som förtär
dess ädlaste krafter och störtar i inbördes split den rörelse, som
under samdrägt förer folken allt närmare lill förädling, ära
och lycka.
Jag föreslår vördsamt H. R. o. Ad. att såsom sin gemensamma
tanka förklara Const.Utsk:s förslag vara oantagligt.
Frih. Hermelin, Aug. Söderling: Jag anser mig skyldig
att upptaga ett uttryck, som af en värd talare blifvit fäldt under
debatten. Han har sagt, att förliden riksdags Const.Utsk.
fallit i händerne på ett parti. Må nu vara, alt det förra Const.-  Utsk. misslyckats i sina bemödanden att på ett antagligt och välberäknadt
sätt tillvägabringa en förändring i representationssättet;
jag tror dock, att den sympathi, dess förslag vunnit innom den
Svenska nationen, är för omförmälde Ulsk. en borgen derför, att
dess bemödanden icke varit endast partisinnets foster, utan att
förslaget ägt en djupare grund än nyhetsbegär eller något dylikt.
För min enskilda del får jag förklara, att ehuru jag i flere
afseenden delade della Utsk:s åsigter, skilde jag mig dock derifrån
i vissa delar,' och torde det nu tillåtas mig, för att styrka della
milt påstående, att få återkalla i R. o. Ad:s minne hvad jag
i detta hänseende, uti min, Const.Utsk:s mern. N:o 85 bifogade
reservation, yttrade: ”1 hvad Utsk. föreslagit för utförandet
af den, med R. St:s rätt, af förstärkta Const.Utsk. beslutade
samfällda valprincipen, har jag trott mig böra i allmänhet
instämma. De framställda vådorne af att införa det samfällda valsättet
hafva för mitt omdöme blifvit skingrade, och jag har öfvertygat
mig att endast detta valsätt kan erbjuda garantier för nationalrepresentationens
ändamålsenliga ombildning (en och annan
modification deraf, eller rättare ett närmare bestämmande, hvad
man menar med nämnde princip, nedsätter ej densammas värde
och användbarhet). Såväl af historiens vitsord, som af hvad vi
ännu i dag skåda inom riksdagsförhandlingarne, har jag trott mig
finna, att Ståndsformerne föråldrats och att Ståndsvalen till följd
der
-
Den 10 Mars f. m.
deraf blifvit ensidiga. Men oaktadt all den tillförsigt jag hyser,
att Svenske folkets offentliga angelägenheter på ett mer tillfredsställande
sätt skulle vårdas och utvecklas af en, genom samfällda
val utsedd, nationalrepresentation, kan jag icke undertrycka farhågan,
alt principen, sådan den utan motvigt och utan all återhållande
kraft framstår i Utsk:s förslag lill ny vallag, icke torde
komma att motsvara hvad man deraf väntar. Jag tror nemi.,
alt sjelfva sättet för valmännens utväljande bör betrygga nationen,
alt dessa val icke endast komma att bero af den stora massans
tillfälliga opinion och personliga sympatier, i förening med
localförhållanden, t. ex. brist på skicklige valmän inom mindre
socknar m. m. I händelse alla de, hvilka kunna begära valrätt,
ägde förmåga alt inse deras sanna väl och att välja de personer,
som till representanter vore bäst passande, skulle jag ej tveka att
gifva företräde åt cn på en gång vidsträckt och samfäld valform,emedan
just deruti läge ett medel förvaradt att erhålla val, grundade
på det helas fördel; det är i samfäldheten, som den bästa
garantien igenönnes; det är i motsatt fall eller under antagande
af alltför trånga gränsor för valrätten, som man utsätter sig för
inflytande af särskilda intressen till skada för det allmänna, men
deremot kan det ej annat än erkännas, att, vid en alltför långt
utsträckt och mindre väl bestämd valrätt, stöter man på en annan
olägenhet, föga mindre betänklig, nemi. faran af mindre
ändamålsenliga val till följd af bristande urskiljning eller af liknöjdhet
hos de röstberättigade. I förslaget till vallag äro, med
afseende härpå, uppgifne särskilda cathegorier för valrätt, användandet
af det indirecta valsättet på landet, skiljandet af städerne
från landet, minskning i antalet af representanter, som af hvarje
district skall väljas, valsättet för andra kammaren o. s. v. Dessa
garantier hafva alla, ehuru i mer eller mindre grad, värde, jag
medgifver det, men jag anser, att något medel måste begagnas,
för att åtminstone betrygga bildning och förmögenhet, att äga
några ombud ibland de flere af dem, hvilka otvifvelaktig! med
en öfvervägande pluralitet af den mindre bildade och mindre förmögna
befolkningen komma alt lill valmän utses; och då jag är
öfvertygad, alt alla konstlade uppställningar inom sjelfva representationens
sammansättning böra, så vidt ske kan, undvikas, och
de dessulom svårligen kunna afhjelpa de brister, hvilka möjligen
redan i valformerna aflägsna hoppet om upplysning och sakkännedom
hos valmännen, vågar jag föreslå ett sätt alt åtminstone
minska faran af ett alltför ensidigt och obetänksamt förtroende,
nära nog uteslutande lemnadt åt vissa folkclasser.
Jag har visserligen tänkt mig dessa garantier på flerahanda
vägar. Jag har trott dera kunna vinnas genom föreskrifter, i afseende
på valbarheten, genom öfverlåtandet af en del val, under
vissa vilkor, till län eller större district (t. ex. med afseende på
andra kammarens bildande till en större del, på sätt i mern.
N:o 85 är upptaget och till en mindre del genom samfällda val)
o. s. v. Men jag har vid bemödandet att tillämpa dylika ideer,
8 H. 8
58
Den 10 Mars f. m.
funnit dem dels mindre tillfredsställande och dels i strid med andras
tanka om det rätta begreppet af den samfällda valprincipen.
Ett sätt har dock synts mig förena verkställbarhet med det ändamål
man söker, hvilket icke kan eller bör vara annat, än att
under enkla valformer, så mycket som möjligt, förmå de väljande
att sjelfve besinna vigten af alla folkclassers samverkan för fosterlandets
angelägenheter. Jag har trott, att under det man
sökte gifva valmans-corporationerne en så stor talrikhet som
möjligt, och större än den Utsk. föreslagit, borde man göra till
de yalberätligades pligt att bilda denna Corporation, åtminstone
af ett lika stort antal ibland dem, hvilka utöfva valrätt med hel
röst och derutöfver, sorn de med mindre rösträttighet. På detta
sätt skulle, utan att rubba den samfällda valprincipen, en lätt
verkställd och hos oss behöflig säkerhet vinnas, om ej alltid för
bildningens och förmögenhetens deltagande, dock för det större
oberoendet i valen till representanter; och jag föreslår derföre
följande redaction af nedanstående § i nytt förslag till vallag.
$ 21.
De i §§:ne 19 och 20 omförmälde röstlängder insändas, efter
den i sistnämnde § föreskrifna granskning, till landshöfdingen,
hvilken öfverlemnar dem till Pröfnings-comitéen. Efter anställd
jemförelse mellan gällens röstetal och länets öfrige förhållanden,
bestämme Pröfnings-comitéen, huru många valmän hvarje
gäll äger att utse till deltagande i valdistrictets riksdagsmannaval.
Valmännens antal bör minst vara tvenne för hvarje gäll,
hvaraf den ena ovillkorligen skall väljas ibland dem, som utöfva
rösträtt för hel röst eller derutöfver; och skall inom länet samma
röstetal läggas till grund för rätt att utse valmän. Detta
grundtal utsättes af Pröfnings-comitéen, dock icke öfver 50 hela
röster för en valman. Uppgår röstetalet i ett gäll icke till 100
hela röster, välje det ändock tvenne valmän. Då flere än tvenne
valmän i ett gäll utses, bör halfva antalet deraf väljas bland
dem, som utöfva hel rösträtt eller derutöfver, på det sätt, att t.
ex. af två och tre valmän minst en, af fyra och fem minst två,
af sex och sju minst tre o. s. v., skola innehafva sådan rösträtt.
(Stadgandet i denna del för valmans-valen torde i större gäll,
böra utsträckas, pä grund af ofvannämnde förhållanden, ännu något
längre, så alt en del valmän inom sådana gäll komme att
utses bland innehafvarne af 2 röster eller derutöfver, o. s. v.)
— — — När Pröfnings-comitéen etc.” — — —
Det ofvan anförde innefattar ett förslag, gående derpå ut,
att öfverlåta åt districternes valberättigade att utse valmän fritt
och ulan inskränkning i anseende till Stånd, med förbehåll likväl,
alt åtminstone en del af valmännen borde tagas bland dem,
som kunde räkna 2 ä 3 röster. Det skäl, som ligger till grund
för min åsigt, stödjer sig på den sanningen, att det är oändligt
mycket lättare för personer med mindre kunskaper och erfarenhet
att utse en valman än en representant. Afven hvad kamrarnes
bildning beträffar, var jag af olika tanke med Utsk., som jag sökt
utveckla uti en under loppet af förra riksdagen allemnad reser
-
Den 10 Mars f. m.
59
vation. I (len vigtiga fråga, som nu utgör föremål för R. o. Ad:s
öfverläggning anhåller således äfven jag att få höja min röst.
Frih. Hermelin uppläste härefter följande:
Jag ämnar ej sträcka mina anmärkn:r till det förslag, som
Utsk. afgifvit, ang:de den äldre kammarens hildning, ty häruti
är jag af flere talare redan förekommen. Ronde den yngre kammaren,
får jag vördsamt anföra:
Utsk. har antagit i sitt förslag såsom hufvudgrund, ”att de
elasser, som representera samhällets väsendtliga, vare sig andliga
eller materiella intressen, böra i nationalrepresentationen deltaga;”
men Utsk. har derjemte vidare sagt ”att fråga lämpligen icke kan
uppstå derom, att någon af de elasser eller s. k. Stånd, som nu
fiunas, skulle från riksförsamligen uteslutas eller sin representa
tionsrätt
afstå.”
Vid tillämpningen af dessa grundsatser har Utsk. kommit
till ett förslag, förr cn förändrad Riksd.Ordn., än ett förslag till
representationens förändring, byggd på den först omnämnda
grundsatsen. Det är delta sätt att behandla frågan, som jag icke
kan gilla. Det förekommer mig klart, att hvarken hvarje intresse,
eller några vissa intressen kunna äga rätt att med beräkning
för sig, eller sina angelägenheter, utse ombud till riksför
samlingen,
ty en viss naturlig böjelse inom hvarje class eller
stånd, som har ett eget intresse, bjuder till en sammanhåll ighet,
som ej sällan urartar till ensidighet; ett ombud, utgånget på detta
sätt, kommer i cn falsk ställning lill samhället i allmänhet.
Det är ombudet för samhällets alla intressen, som man söker,
och icke ombudet för något visst Stånd. Classer eller stånd må
visserligen icke nödvändigt stå i strid med landets allmänna bästa,
men lika ofta kunna de vara i sådan strid, som i öfverensstämmelse
dermed. För min del hade jag önskat, att Utsk. för
den yngre kammarens bildning fästat afseende uppå den samfällda
valprincipen; dock att Utsk. dervid tagit i beräkning graderad
census, särskilda valcollegier, der personer, med allmänt förtroende
och oberoende ställning kunnat uppträda o. s. v. I motsats
härtill har Utsk. cj allenast bibehållit de fyra närvar. Stånden,
utan äfven tillagt det femte.
Då frågan egentligen hvilar på lämpligheten af de olika valprinciperna,
anhåller jag att få upptaga några af de skäl, hvaruppå
Utsk. grundar sitt ogillande af den samfällda valprincipen.
Utsk. anför: ”att nämnde valsätt ej gifven erforderlig garanti eller
ens sannolikhet för väljandet af de kunnigaste och i ädel bemärkelse
mest upplyste, sjelfständige representanter.” Emot ett
så beskaffad! påstående, får jag invända: det vitsord, som historien
lemnar, äfvensom sednare tiders erfarenhet,' tala ej särdeles
för de hittills bruklige ståndsval. Deremot är det ganska mycket,
som fäster uppmärksamheten vid den samfällda valprincipen; sålunda
kan anföras: att ett folks politiska uppfostran häst göres i
de samfällda valens skola; att det ej är så lätt att hos individerne,
helst om de äro förenade i vissa corpralioncr, utplåna cn viss
so
Den 10 Mars f. m.
förkärlek för deras yrken, deras class och sympalhier; allde väljande,
äfven genom fornien vid valsättet, må erinras att här är
fråga i första rummet om landets allmänna och blott i andra om
cn dass eller stånds enskilda hästa.
Vidare säger Utsk.: ”att de valde möjligen konna komma
att tillhöra en enda samhällsklass, eller att en eller annan dass,
som omfattade ett vigtigt samhällsintresse kunde från representationen
uteslutas”. Om representationens bildning uppställes med
afseende på erhållandet af mångsidiga kunskaper hos åtminstone
en del af represen tan ter ne, hvilket säkerligen vinnes om riksdagsmannavaten
till någon del ske omedelbart vid särskilda, dels
derför och dels för andra ändamål ordnade sammankomster, så
böra alla samhällsclasser kunna påräkna att erhålla sina ombud»
I öfrigt hvad man företrädesvis begär af represantanten, är medvetandet
af moraliskt värde, hemtadt ifrån det medborgerliga förtroendet.
Det torde icke behöfva erinras, såsom liggande öppet
och klart för hvar och en, att en lagstiftande församling handlar
alltid gemensamt. Det är af den såsom corps, sorn man äger anspråk
på skicklighet, oväld och fosterländska tänkesätt. Alt begära
alla dessa upphöjda tänkesätt hos hvarje representant, är alt
sträcka sina önskningar utöfver möjlighetens gräns.
Öfverläggningen i detta ämne uppsköts till eftermiddagens
plenum.
Lades på bordet nedannämnde från Ulsktn inkomne utlåt.,
mern. och betänk., nemi, från
Constitutions-Utskottet:
N:o 31, till R. St., ang:de 2:ne Stånds återremisser å mern.
N:o 22;
N:o 32, till II. St., ang:dc 2:ne Stånds återremisser å mern.
N:o 24;
Stats-Utskottet:
N:o 220, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse till II. St.,
ang:de förslag till ny Inqvarteringsordning för Stockholms stad
samt andra i sammanhang dermed förekomna frågor;
N:o 221, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse till R. St.,
ang:de inqvarteringen i de Skånska städerna och Götheborg;
N:o 222, i anledn. af väckt förslag, ang:de låns meddelande
å magasinerad ritorr spanmål;
N:o 223, i anledn. af väckt motion om ett lån för reparerandet
och utvidgandet af Nyköpings läi domsskolas local;
Bevill nings-Utskottet:
N:o 29, i anledn. af anmärkmr emot betänk. N:o 13, ang:de
stämplade pappersafgiften;
Banco-Utskottet:
"N:o 43, med förslag till sammanjemkning af IiiksStnis skijj
-
Den 10 Mars f m.
01
aktiga beslut i anledn. af Ulsk:s betänk. N:o 22 och utlåt.
N:o 29 ;
Lag-Ulskot tet:
N:o 78, i anledn. af återremiss af Utsk:s betänk. N:o 41,
öfver väckt motion om förändring af 1 § i 26 cap. Byggningab:n,
rör:de delaktighet i kyrkobyggnad ;
N:o 79, med förslag till sammanjemkning af de inom RiksSl:n
fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:s utlåt.
IN:o 65, i anledn. af gjorda anmärkn:r vid Utskrs betänk. N;o 14,
öfver dels K. M:s nåd. propos., ang:de förändrad lydelse af 1 § i
23 cap. Arfda-b:n och tillägg till 7 § i 20 cap. af samma balk,
dels ock väckt motion om inrättande af förmyndarekamrarf
N:o 80, i anledn. af väckt motion, ang:de förvandling af
böter;
N:o 81, i anledn. af väckt motion om förändring af lagens
stadgande, ang:de de fattiges andel af död persons egendom;
N:o 82, i anled. af väckta motioner om förändring af lagens
stadgande, rör:de testamentsfriheten och gåfva men varm hand;
N:o 83, i anledn. af väckta motioner om förändring af lagens
stadgande i 6 § 9 cap. Handels-b:n, ang:de ränta af försträckta
penningar eller varor;
N:o 84, i anledn. af väckt motion om förändring af 12 cap.
4 § Handels-b:n;
N:o 85, i anledn. af återremiss af Clsk:s betänk. N:o 63,
öfver väckt motion om tillämpning af 15 cap. 5 § Arfda-b:n,
sådan den lyder i K. Förordn. d. 30 Maj 1835, äfven på det
fall, att inländsk arfvinge begifvit sig bort, utan alt lyfta det arf,
som veterligen honom tillfallit och ej sedermera återkommer.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. % lill 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Måndagen den 10 Mars 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot. för den 1 sistl. Febr. f. och e. m.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr., anförde skriftligen:
Såsom frånvar. vid det beslut, R. o. Ad. d. 1 sisth Febr.
62
Den 10 Mars e. m.
fattal och hvarigenom Ståndet bifallit Allm. Besv.- o. Ekon.Ulskis
betänk. N.o 117, får, på följande skäl, jag deremot anmäla min
reservation.
Jag ingår icke i pröfning af det företräde, som det ena systemet
för skolornas organisation må äga framför det andra. Jag
anser mig sakna behörighet att härom uttala en bestämd ta ilka,
och uttrycket af ett^blott förmenande är, i ett så vigtigt ämne,
icke på sin plats. Ämnet har likväl icke varit främmande för
mitt deltagande. Jag har derom samtalat med männer, sådane
som Fichte, Pestalozzi och Feltenberg samt andre pliilosophiskt
och praktiskt bildade paedagoger. Jag har besökt de tvenne,
sednast nämndes uppfostringsanstalter samt åtskilliga andra, i flere
länder, och äfven tagit kännedom af en del dithörande skrifter.
Om dessa facta anfördes af någon slags fåfänga, skulle det
vara destomera ållöjligt, som det sker för att dermed förknippa
den förödmjukande bekännelse: alt jag ändock är alldeles obehörig
att bedomina en så djup fråga och icke hunnit längre, än
knappt till den ståndpunkt, från hvilken dess svårigheter begynna
att tydligare visa sig. Häraf drager jag för ingen del den
slutsats, att ej inom RiksSt:n, och jemväl inom Utsk. personer
torde linnas, som äga den förmåga, hvilken jag hos mig saknar.
Jag skulle lyckönska det land, hvarest många funnes med gillligl
anspråk på derå fotad domsrätt; och skulle, i brist af flere, åtnöjas
med vissheten att en funnes, som icke allenast inträngt i
djupet af den philosophiska forskning, hvilken bör ligga lill grund
för skolsystemet, utan ock äger den praktiska verkningskraft och
den mödosamt förvärfvade erfarenhet, som fordras för tillämpningen
i en gifven tid, hos ett gifvet folk. Men på grund bland
annat, äfven af egen erfarenhet, bestrider jag absolut, möjligheten
deraf, att en sådan behörighet kan finnas hos en beslutande majoritet,
vare sig i något RiksSt. eller i ett Utsk. Jag anser följaktligen
såsom ytterst otjenlig hvarje åtgärd, hvarmedelst R. St.
söka att i önskningsväg utöfva inflytelse på Regeringens beslut i
ett ämne, hvarutinnan, enär felsteg äro högst vådliga, dess samvete
måste söka, och utan all tvifvel söker, en af önskningar och
förmenanden oberoende ledning.
Fortsattes den på förmiddagen började öfverläggningen om
Const.Utsk:s mern. N:o 26, med förslag till., nationalrepresentationens
ombildning, och deraf följande grundlagsförändringar.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Under loppet af de discussioner,
hvilka återstå innan det nu föredragna utlåt, blifver af
R. o. Ad. till slut befordradt, torde jag få tillfälle att mera utveckla
de skäl, hvarföre jag anser, att det förslag, som Const.-  Utsk. nu afgifvit, bör tjena till grund för nationalrepresentationens
ombildning; men äfven jag har åtskilliga anmärkn:r alt dervid
göra, hvaraf några äro på förmiddagen af andra talare gjorda
och några få skall jag taga mig friheten att tillägga, såsom
Den 10 Mars e. m.
63
förslag till elen gemensamma tanka, som jag önskar, alt R. o. Ad.
ville bifoga återremissen till Const.Utsk.
Härvid uppläste Frih. Palmstjerna följande:
Jag föreslår såsom gemensam tanka:
i:o Att bestämdare gränslinie!- bör uppdragas emellan BondeSt.
och den class af 5:te St., som utgöres af fastighetsägare på
landet, och att qvarnägare af BondeSt. erhålla valrätt; att således
§ 21 får följande lydelse:
”Valrätt inom BondeSt. äger, efter hemmantalet, hvarje besuten
hemmansägare eller kronohemmans-åbo, hvilken icke hört
eller hörer till nugot af de 3:ne förstnämnde RiksSt:n, eller ordinarie
beställning i Kronans tjenst eller Ii. St:s verk innehaft
eller innehafver. Qvarnägare af BondeSt. röste med hemmansägare
såsom vid prestval
2:o Alt konungamakten bör göras starkare än kamrarne i
frågor, som röra riksdags fortfarande; att således § 106 får i 1
mom. följande lydelse:
”Riksens Ständer må — behof. Vid — — — åtskiljas,
såvida icke Konungen minst if dagar förut förlängt
riksdagen, hvars fortfarande derefter af Konungen beror.'’
3:o Att äldre kammaren icke må så organiseras, att den
fortfarande längre tid kan förlama Styrelsen; att således § 106
må erhålla ett 3:dje mom. af följande lydelse:
Finner Konungen för godt att upplösa kamrarne, dä böra
4nya val för äldre kammaren ske innan nästa riksdag.
4:o Att redactionen bör ställas mera i öfverensstämmelse,
samt närmare tillses; således:
«) uti § 69 synes som båda kamrarne skulle gemensamt besluta
om ordningen för ärendenas föredragning.
b) classerne i § 7 numereras med l:sta och 2:dra, såsom skett
i § k.
c) sista mom. uti § 25 förflyttas lill § 26 och der blifva det
första lill likhet med uppställningen af §§ 17 och 20.
d) uli alla de §§, der det säges i Kronans eller R. St:s tjenst,
bör uttrycket ändras till: i Kronans tjenst eller R. St:s verk;
och således §§23 och 26 derefter rällas.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Ställande mig till efterrättelse den
önskan Hr (ir. o. Landtm, vid pleni början yttrat, att man till
en början blott skulle hålla sig till de allmänna anmärkmr man
hade alt göra, uppskjuter jag lill längre fram det försvar jag har
alt anföra för Utsk:s förslag, och instämmande i de anmärkmr
Frih. Palmstjerna nyss anfört, anhåller jag att få tillägga en. Jag
önskar nemi., att för den händelse R. o. Ad. återremitterar betänk.
, R. o. Ad. ville såsom sin gemensamma tanke förklara:
Att de i 5 § nämnde ägare af hus och jord i städer eller
köpingar, hvilka ej i annat Stånd åro valberättigade, icke må
komma att tillhöra BorgareSt., utan intagas uti 7 § litt. b), såsom
rätteligen tillhörande 5:te Ståndet.
04
Den 10 Mars e. m.
Hr Akerman, Fredr.: Under den discussion, som ägt rum
öfver denna fråga, har jag hört åtskilliga förslag göras till uttryckande
af Ståndets gemensamma tanka. Jag anhåller äfven att
få framställa ett sådant förslag och kan icke underlåta att dervid
nämna, det jag äger något hopp, alt detta förslag skall vinna 11.
o. Ad:s bifall, då jag vid afhörande af det yttrande en af Konungens
rådgifvare, Hr Silfverstolpe, afgifvit, med särdeles nöje
funnit, att de fordringar, som han ansåg sig böra göra af ett
nytt representationsförslag hufvudsakligen öfverensstämmer med
det förslag, som jag nu har den äran att framställa.
Härvid uppläste talaren följande:
Förslag till gemensam tanka i representationsfrågan.
l:o Svenska nationalrepresentationen förenas på 2:ne kamrar,
en öfre och en nedre.
2:o Antalet ledamöter i begge hamrarne må sammanlagdt
icke öfverstiga 300.
3:o Kamrarne böra, genom sättet för deras bildande, göras af
hvarandra oberoende. I afseende å deras ömsesides förhandlingar
bör ock så ordnas, att en hvar af dem äger veto i alla frågor
som möjligen kunna förefalla.
4:o Nedre kammaren, egentligen ärnad, ej blott att inrymma
en rättvis andel åt de i samhället existerande mera materiella
intressen, utan äfven att innefatta dess mera rörliga, framåtskridande
elementer, bör ock med riktning åt detta mål sammansättas.
Deruti böra således icke ovillkorligen återfinnas de särskilda
stånds- eller medborgareclasser, som utgöra den nuvar. representationen,
utan böra valcollegier, valrätt och valsätt så inrättas
och bestämmas, att alla de medborgare, som äga, eller, efter
hvad numera allmänt blifvit erkändt, böra äga rösträtt, sättas
i tillfälle att utöfva densamma sålunda, att de röstägande i ett
valcollegium eller valkrets icke i deras val bindas inom någon bestämd
medborgareclass, det vare sig till benämning eller yrke;
men att härvid dock tillses, att icke blott förmögenheten i den
mån densamma för samhället i dess helhet är af vigt, utan äfven
bildningen må kunna tillfredsställas i deras billiga anspråk.
5:o Öfre kammaren, hvilken vården om det bestående i
främsta rummet tillkommer, bör sammansättas med riktning att
kunna moderera eller återhålla den nedre kammarens möjliga benägenhet
för ett, antingen förtidigt, eller alltför brådskande framåtgäende.
För vinnande af detta ändamål, böra valcollegier, valrätt
och valsätt så inrättas och bestämmas, att den högre bildningen,
den större förmögenheten samt den under deltagande i allmänna
värf samlade större erfarenheten, må företrädesvis i denna
kammare äga sina representanter; och bör jemväl vid bildande af
denna kammare, ej allenast tagas i betraktande den rätt Konungen
nu äger att åt medborgare bereda inträde i representationen,
än äfven tillses att ersättning lemnäs för den personliga sjelfskrifvenhet,
som inom tvenne RiksSt. äger rum, så att den härefter
må kunna upphöra.
6:o
Den 10 Mars e. m.
05
6:0 Till ordförande, så i öfre som nedre kammaren äger Konungen
utse någon ibland vederbörande kammares ledamöter.
7:o För valbarhet till öfre kammaren erfordras högre ålders
qvalificationer, än som för valbarhet till nedre kammaren varder
stadgadt.
8;o Val till nedre kammaren förrättas hvart 3:dje år, och
galle valet ej blott för den lagtima riksdag, före hvilken valet
förrättas, utan äfven för urtima riksdag, om sådan inträffar innan
tid för ny valförrättning är inne. Ledamöter i öfre kammaren utses
för en längre tidrymd.
9:o Valrätt bör omedelbart utöfvas, der icke annorlunda för
särskilda fall stadgas; men äfven vid detta sednare förhållande bör,
så vidt ske kan, tillses, alt valberättigad, som sådant åslundar, må
kunna sin valrätt sjelf utöfva.
10:o Vid början af hvarje riksdag utse kamrarne, till hälften
hvardera, ledamöter i de Utsk., sorn erfordras för behandling af
sådane ärenden, hvilka ovillkorligen skola vid hvarje riksdag förekomma.
För handläggning af tillfälligtvis förekommande ärende,
i följd antingen af Konungens propos. eller af enskild riksdagsmans
motion, tillsättes särskildt Utsk. af den kammare, der
propos:n blifvit allemnad eller motionen väckt. Utsk:s Ordförande
idses af ocb ibland Ulsk:s ledamöter genom val.
Hr Akerman tilläde sedermera:
Jag anhåller vördsamt att detta förslag må blifva föremål för
R. o. Ad:s öfverläggning, och vågar i sammanhang dermed fram-'
ställa ett ytterligare förslag, nemi., alt då, efter hvad kändt är,
riksdagens allmänna förhandlingar skrida till sitt slut, R. o. Ad. måtte
uppdraga åt Consl.Utsk. att, i händelse Ulsk:s tid icke skulle
medgifva utarbetande af ett förslag i öfverensstämmelse med de
grunder, som R. o. Ad. kan komma att bestämma, Utsk. måtte
föreslå R. St. aflåtande till K. M. af en und. skrifvelse, med anhållan,
att K. M. behagade förordna en comité för att utarbeta
ett förslag till ombildning af nationalrepresentationen tidigt [öre
nästkommande riksdag, så att förslaget måtte blifva kändt fördem,
som komma att deröfver besluta, och att K. M. täcktes vid kommande
riksdag öfverlemna detta förslag till Ständernas pröfning.
Frih. Hermelin, Au g. Söderling: Då jag på förmiddagen
hade ordet, anhöll jag, att under discussionens lopp, närmare
få utveckla hvad jag ansåg att R. o. Ad. borde antaga såsom
sin gemensamman tanka i fråga om nationalrepresentationens
ombildning. Den siste värde talaren har nu framställt el t
förslag till en sådan gemensam tanke, hvaruti jag instämmer.
Samme ledamot har derjemte framlagt ett förslag, att Consl.Utsk.
skulle föreslå R. St. att hos K. M. anhålla om tillsättande af en
comité' för ett representationsförslags utarbetande, och äfven i detta
afseende instämmer jag med honom, samt anhåller att Hr Gr.
o. Landtm, derå täcktes göra propos.
8 II.
9
66
Den 10 Mars e. m.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Då Hr Gr. o. Landtm, ansett
såsom den lämpligaste form för föredragningen, alt alla förslag
till gemensamma tankar först aflemnas, för att sedermera
hvar för sig discuteras, vågar jag vördsamt föreslå R. o. Ad. att
såsom sin gemensamma tanka förklara, alt de äldres kammare
icke bör byggas på val af samma valcollegier, som utnämna ledamöterne
i den yngre; förbehållande mig, att, då de olika förslagen
förekomma, få ytterligare ang:de dem utveckla mina tankar.
Frih. Palmstjerna: Jag anhåller, att den af Hr Åkerman
nu väckta motion måtte få hvila på bordet, till dess att det nu
föredragna ämnet är afgjordt. Om min hörsel icke bedragit mig,
så innehöll den något, som icke var öfverensstämmande med
grundlagen; men jag vill icke vidare yttra mig derom, förr än
jag får se förslaget skriftligen affattadt.
Hr von Hartmansdorff, Aug, som härefter erhöll ordet,
tillkännagaf, att han anmält sig endast för att anhålla om den
bordläggning Frih. Palmstjerna redan begärt.
o
Hr Lagerhjelm, Pehr: Hr Åkermans förslag föreföll mig
så inveckladt, att jag icke var i stånd att uppfatta alla -punkterna,
hvarföre jag ber att på något sätt deraf erhålla del och att
sedan få yttra mig.
H.oEx. Hr Gr. o. Landtm, yttrade i anledning häraf, att
då Hr Åkermans förslag till gemensam tanke i sin ordning komme
att föredragas såsom föremål för R. o. Ad:s beslut, blefve också
tillfälle alt derom yttra sig, samt att det dessförinnan vore
Hr Lagerhjelm öppet att taga kännedom om förslaget, emedan
det redan blifvit till prot. aflemnadt.
o
Hr Lagerhjelm: Hr Åkermans förslag innehöll äfven en
hemställan, att Ståndet skulle anmoda Const.Utsk. att föreslå en
und. skrifvelse, med anhållan, det K. M. ville tillsätta en comité'
för utarbetande af ett representationsförslag; men då detta förslag
är hegardt pä bordet, vill jag icke nu derom yttra mig.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Åkermans
förslag, att Const.Utsk. måtte tillstyrka R. St. att till K. M. ingå
med en und. skrifvelse i afseende på nationalrepresentationens
ombildning, om H. Ex. rätt uppfattat detsamma, utgjorde icke
ett förslag till gemensam tanke, utan en särskild motion, hvilken
således särskildt borde föredragas såsom föremål för remiss; hvarjemte
H. Ex. upplyste, att denna motion af flere ledamöter blifvit
begärd på bordet.
Frih. Raab, Adam Christian: Dä jag på förmiddagen
hade ordet, tog jag mig friheten för R. o. Äd. föreslå åsigter,
dem jag önskade alt R. o. Ad. skulle kunna upptaga såsom sin
gemensamma tanke; men som jag finner Hr Åkermans förslag omfatta
samma tankar, ehuru mera utförda, anser jag mig böra förena
mig med honom och återtaga mitt förslag, för att icke öka
antalet af de många, som redan äro afgifna.
Den 10 Mars e. m.
67
Hr Cederschjöld: Pehr Gustaf: Då jag under hela denna
öfverläggning icke har hört någon enda försvara Utsk:s förslag,
så får jag för min del förena mig i Hr Lagerhjclms yrkande,
att nemi. Ståndets gemensamma tanka bör blifva att detta förslag
icke kan antagas. Jag föreställer mig, att detta är enda
sättet att fä cn gemensam tanka, då jag hört de mångfaldiga olika
förslag, sorn blifvit framställda och hvilka omöjligen kunna
sammanjemkas med hvarandra. I denna öfvertygelse styrkes jag
så mycket mera deraf, att en af Statsrådets ledamöter, som började
denna discussion, jemväl yttrade, att han ansåg ändamålet
icke kunna vinnas på hen väg, som Const.Utsk. föreslagit; men
han tycktes antyda, att han, och förmodligen då äfven Regeringens
öfriga ledamöter hade in petto ide'erna lill en annan förändring.
Genom ett förklarande, att detta Utsk:s förslag icke kan antagas,
vinner således Regeringen så mycket friare händer alt kunna lill
nästa riksdag uppgöra ett förslag, då nemi. byggnadsplatsen blir
röjd och fri. Jag får derföre hemställa, att Ståndets gemensamma
tanke måtte blifva, att betänk, icke kan antagas, utan måtte
förfalla.
Hr Munck, Bror G usta f Reinh.: För mia del anser
jag det vara en pligt att icke upptaga R. o. Ad:s tid med en
fortsättning af den kritiska behandling af Const.Utsk:s betänk.,
som redan af så många talare blifvit kraftigt och väl genomförd,
under det att ännu ingen talare uppstått för att försvara det i
sin helhet. Jag vill likväl ingalunda afstå från den rättighet jag
nu äger att yttra mig i hufvudsaken. Jag gör det kortast, då
jag instämmer i det förslag till gemensam tanka, som Ilr Akerman
nyss här framställt. Jag gör detta derföre, att jag känner
och gillar de motiver, som ligga till grund för detta förslag. Jag
kan icke eller afhålla mig från att förklara min innerliga glädje
deröfver, att denna gemensamma tanka ingalunda står i strid,
utan snarare öfverensstämmer med det yttrande, som en af Konungens
rådgifvare här afgifvit, ty ehuru detta var ett enskildt
yttrande af Hr Silfverstolpe, så måste man likväl kunna antaga,
att det afspeglar Regeringens opinion i ämnet.
Frih. Cederström, Anders, uppläste följande anförande:
Euru allmänt behofvet af en ny och ändamålsenlig representation
erkännes, och oaktadt oefterrättligheten och snart sagdt
omöiligheten af den närvarande ligger i dagen, sä finnes likväl
ingen föreningspunkt, hvarest de spridda önskningarna för ett bättre
kunna concentrera sig till ett för det hela helsosamt resultat.
Förevar, mern. med alla dess reservationer innefattar största beviset
huru fåfängt man stretar alt kunna tillvägabringa ett antagligt
representationsförslag; likasom detsamma tydligen ådagalägger
den närvarande representationens oduglighet. Något orimligare och
oformligare än att ett Utsk., sammansatt af 24 ledamöter, framkomma
med ett förslag, emot hvilket 26 reservanter i större och
mindre mån anfört klander, torde knappast i häfderna kunna
uppletas. Hvadan denna slapphet i ett samhälle, som under ea.
Den 10 Härs e m.
30 årig fred bort ej allenast framskrida i industrielt, merkantilt
och ekonomiskt välstånd, utan äfven i politisk och moralisk upplysning?
Harn förklara, att vi under dessa 30 åren likt snäckan
långsamt framsläpat oss under tyngden af föråldrade institutioner,
corporationer och ståndsprivilegier m. m., under det främmande
nationer med jättesteg framila på civilisationens, industriens och
reformernes bana. Hvadan denna disharmoni emellan olika Ståndsclasser,
hvadan denna splittring vid riksdagarne, hvadan denna
allmänna obelåtenhet inom samhället, oaktadt vi hafva en älskad
Konung, som med rätt och sanning utlåfvat sig skola befrämja
landets väl. Svaret och förklaringen står endast att söka och finna
hos vår olika ståndsfördelning, våra skrän, våra många monopoliserade
corporationer och den bureaucratiskt aristocratiska makt,
som under en lång följd af år varit snart sagdt enväldigt herrskande.
Endast häraf låter förklara sig huru annars erfarne, redlige
och fosterländske män likväl på fullt allvar kunna vilja bibehålla
denna ståndsfördelning, dessa skrän oell detta bureaueratiens
öfvervälde. Häraf kan förklaras hvarföre de 2:ne förnämsta Stånden
i de fleste fall motarbeta reformer, då deremot de 2:ne andra
Stånden med nog mycken ifver yrka på desamma. Ty allt
detta är en gifven följd af kast- och korporationsintressenas förmåga
att alltid och under alla former göra sig gällande på de allmänna
intressenas bekostnad. Korporationer, hvilkas enskilda intressen
i ringaste mån afvika från staten, äro så mycket farligare,
sorn de ej äro bundna af samma moraliska och juridiska band,
hvarmed individerne äro fästade inom moralitetens och lagarnes
områden, ty corporationer hafva, såsom en Engelsk parlamentsledamot
måhända strängt, men likväl sant uttryckt sig, ”hvarken
kroppar, som kunna genompiskas, eller själar, som kunna fördömmas.
” Hvad de enskilda medlemmarne i egenskap af corporationsledamöter
göra och verka, skyddas af hela corporationen, hvilken
åter blir oåtkomlig just derföre att hundradetals dela såväl det
moraliska sorn juridiska ansvaret, der detta sednare annars kunde
komma i fråga. Hvarje representationsförslag, bygdt på corporations-
eller classval, måste alltid hafva det felet att splittra de allmänna
intressena, i st. f. att concentrera desamma; alt söndra samhället
i st. f. att förena detsamma, att inveckla och förlama ärendena i
st. f. att förenkla och påskynda desamma, och slutligen alt göra riksdagarna
till stridsfält, hvarest de olika classerne söka göra deras, oftast
emot hvarandra stridande intressen gällande, i st. f. alt desamma borde
vara en föreningspunkt, hvarest allas gemensamma intressen, med
andra ord Statens, blefve föremål för representationens verksamhet.
Vårt nuvarande statsskick har alla dessa fel i hög grad. Adeln och
presterskapet hafva till följd af deras privilegier och deraf beroende
ställning i samhället i de flesta fall stridande intressen med
de andra Stånden, och Borgare samt Bönder hafva, ehuru deras
intressen för närvarande äro förenade alt motverka de båda första
Stånden, likväl sins emellan i många fall stridiga intressen.
Vid riksdagarna bryter deras strider ut, och bidraga alt på ett
för landel betungande vis förlänga desamma långt utöfver den tid,
Den 10 Mars e. m.
09
sorn annars fordrades till afslutande af ärendena. I de stora oell
för det allmänna vigtiga reformfrågorne äro aristocratien och hierarkien
allierade emot Borgare och Bönder, och detta helt naturligt,
derföre att Adel och Prester hafva, till följd af deras privilegier,
i dessa frågor ett motsatt intresse med de öfriga Stånden,
hvars representanter föra talan för den stora majoriteten inom
nationen. Det är sålunda lätt förklarligt, hvarföre Adeln och
presterskapet göra ett så starkt motstånd emot de liesta reformfrågor,
då deremot de öfrige Stånden så ifrigt arbeta på framgång
åt desamma. Adeln och Presterskapet föra talan i dessa frågor
i egenskap af privilegierade corporationer, emot hvilkas intressen desamma
strida, då deremot Borgare- och BondeShn i desamma föra
talan såsom Svenska folkets representanter, emedan deras och
nationens intressen i dessa frågor äro enahanda. Historien lemnar
få exempel på att privilegierade corporationer frivilligt offrat esna
fördelar på fäderneslandets altare. — Sveriges Adel har likväl
lemnat ett dylikt exempel genom dess stora och sant fosterländska
medgifvanden 1809, hvilka, hemburne åt tidsandan, voro sä
mycket förtjenstfullare som de voro frivillige, och historien skall
bevara dem såsom vackra drag af patriotisk uppoffring. —
Skada blott att denna Adelns patriotism så snart syntes afsvalna,
och att dessa drag komma alt beskuggas af sednare riksdagars
historia, synnerligen under åren 1840 och 1844. Emedlertid
bör ingen förundra sig häröfver, eller för Adelns nuvarande
reactionära ställning klandra de spridda ståndsindividerne, bland
hvilka jag är öfvertydad att få finnas, som ej för egna personer
skulle villigt uppoffra allt för fäderneslandets bästa; ty densamma är
en följd af corporationsintressets förmåga alt concentrera sig
och fl yta ofvanpå, samt existerar öfver allt i hela verlden, der
privilegierade kaster och corporationer linnas. Enligt min åsigt
kan derför ingen representation, byggd på stånds-, dass- eller cörporationsval
vara för det allmänna gagnelig, ty under en sådan
skall alltid de enskilda classernes intressen utgöra hufvudsak och
de allmänna blifva undertryckte. Vår egen representation är härpå
det ovedersägligaste exemplet, och ehuru det är beklagligt, så
är det likväl en sanning, att vår ståndsfördelning och den
aristocraliskt bureaucratiska öfvermakt, som bemäktigat sig ledningen
af våra förhandlingar inom de privilegierade Stånden, äro
de återhållande krafter, som hola att ännu i långliga tider fördröja
om ej tillintetgöra såväl flere af Styrelse och folk erkändt
beliöflige reformer i allmänhet, som synnerligen och framförallt
behöflig, en representationsförändring. Jag beklagar derföre att
Const.Utsk. nedlagt arbete på ett representationsförslag, hvilket aldrig
kan komma att röna nationens bifall och hvars födelse äfven
blir dess dödsdag, likasom jag beklagar att representationsreformens
vänner i och med detsamma blifvit svikne i deras rättmätiga förhoppningar
om snart införande af ett bättre statsskick.
Ofvertygad sålunda om omöjligheten att under nuvarande representativa
förhållanden genom B. St. eller deras ConstUtsk.,
med den sammansättning det för närvarande äger, erhålla ettan
-
70
Den 10 Mars e. m.
tagligt än mindre för landet välgörande representationsförlag, och
inseende omöjligheten att hos R. o. Ad. genomdrifva något förslag,
bygdt på andra principer än stånds- och classval, hvilka
jag, på grond af det nyss anförda, anser vara lika så olämpliga
som skadliga, återstår för närvarande för mig intet annat, än att
hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om propos., att R. o. Ad. som
dess gemensamma tanka må förklara Const.Utsk:s nu framställde
förslag till representationsförändring onyttigt och skadligt, så mycket
mer som jag, med anledn. af de yttranden 2:ne Styrelsens
ledamöter här haft, är förvissad, att vid en kommande riksdag Regeringen
i detta ämne skall på ett kraftigt vis göra framställning
om, och befrämja de reformer, som för representationens ombildning
i enlighet med landets behof och sanna nytta äro förenlige
och nödvändiga.
Hr von Troil, Sam. Gustaf: Då jag i förmiddags hade
ordet, vågade jag hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla, att rättigheten
skulle stå mig öppen att för Ståndet få framlägga äfven mitt förslag
till gemensam tanka i detta afseende. Jag är nu genom Hr
Åkermans förslag förekommen och förenar mig så mycket hellre
med honom, som detta förslag till alla delar öfverensstämmer med
mina åsigter. Jag erkänner öppet, att jag icke är utan den förhoppning,
att detta förslag skall lyckas tillvinna sig majoritetens
bifall, då detsamma tyckes gå en rättvis medelväg emellan de båda
ytterliga fordringarne så väl af den högra som af den venstra
sidan; och jag gör det så mycket mera, som, efter hvad jag erfarit,
den af en Regeringens ledamot här gjorda framställning,
helt och hållet öfverensstämmer med Hr Åkermans förslag. Afstående
således från min rätt att framställa en egen tanka, anhåller
Jag endast få förklara, att jag till alla delar instämmer med
Hr Akerman.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Såsom jag uppfattade
det yttrande, Hr Gr. o. Landtm, vid pleni början på förmiddagen
afgaf, så innefattade detsamma den önskan, att Ståndets ledamöter
borde inskränka sig, att hvar för sig afgifva sina anmärkmr
emot Const.Ulsk:s betänk., äfvensom de postiva förslag, de kunde
hafva att framställa såsom materialier till Ståndets gemensamma
tanka. Af aktning för denna Hr Gr. o. Landtm:s önskan, och
ehuru jag tilldelades ordet näst efter Gr. Björnstjerna, afhöll jag
mig då från att ingå i någon controvers i afseende å de anmärkn:r,
dem Grefven under en skarp kritik tilldelade äfven det
af Hr Akerman afgifna förslag, i hvars upprättande jag varit medarbetare.
Men då discusionen nu synes hafva öfvergått mera på
detaljerna, anhåller jag att få yttra några ord i afseende ä denna
kritik. — För så vidt densamma legat inom satirens område,
tror jag, att R. o. Ad. skall hålla mig räkning derföre, att jag
icke ingår i besvarande deraf, emedan det åtminstone är min öfvertygelse,
att vinnandet af ett godt ändamål i detta fall hufvudsakligen
beror af det lugn och den sans, hvarmed öfverläggningen
fores. Jag anhåller derföre att endast få yttra några ord i
Den 10 Mars c. m.
71
afseende å sjelfva saken. Gr. Björnstjerna liar anfört, att förslaget
velat insätta en phalang af obildade medborgare, enär dess
mening skulle vara att stadga en census af ett hemmansägo, utöfver
hvilken ingen i den lägre jordbruksclassen fick rösta. Jag
torde få instämma uti en annan ledamots yttrande, att om Hr
Gr. åt detta förslag egnat åtminstone en flygtig genomläsning, så
skulle Hr Grefven icke gjort sig skyldig lill denna anmärkn., som
saknar allt fog. Förslaget innehåller icke allenast, att den lägre
jordbruksclassen väljer till och med för en förmögenhet af två
hemman, utan äfven att valet är fritt utom classen, således att
hvilken medborgare som helst, åt hvilken denna dass skänker
sitt förtroende, kan blifva vald. I den mån de mera bildade
classerna söka tillvinna sig de mindre bemedlades förtroende, är
jag derföre öfvertygad om att bildningen inom de af denna dass
valde skall stiga. Men uti förslaget upptagas dessutom flera andra
classer, dels för det större jordbruket och dels för bildningen;
hvadan jag skulle tro, att den comité', som uppgjort förslaget,
borde befrias från den förebråelsen att hafva velat i representationen
insätta en phalang af råa och okunniga personer. Hr Grefven
anförde vidare, att man i census för städerna gått för långt,
då man föreslog, att densamma skulle nedgå ända till 500 r:dr
r:gs. På samma sätt, som den lägre jordbruksclassen skulle innesluta
hela BondeSt., emedan ingen eller åtminstone högst få
bönder äga tvenne hemman, så är äfven förhållandet med stadsclasserna,
att ingen för närvarande inom BorgareSt. valberättigad
borde uteslutas, ehuru den röst, som tillkom en lägre förmögenhet,
skulle, då den beräknades i proportion efter bevillningen,
blifva ganska ringa. Hr Grefven har vidare anfört, att det skulle
vara bättre om man skänkt Adeln mindre välklingande fraser,
men ett större antal röster inom representationen. Det har likväl
ingalunda varit utarbetarnes afsigt alt insvepa sig i fraser; de
hafva om Adeln fällt det omdöme, som jag förmodar att häfderna
icke skola jäfva, äfvensom de hafva tilldelat Adeln en sjelfskrifven
andel, utgörande en fjerdedel af den öfre kammaren,
under det de tillstadt Adeln att dessutom väljas inom alla öfriga
classer. Sannerligen jag kan uppfatta, huru Hr Grefven skulle
önskat valen ännu mera ställde till R. o. Ad:s fördel, såvida icke
Hr Grefven velat att båda hamrarne skulle tillsättas uteslutande
af Adelsmän. Hr Grefven har vidare yttrat, att förslaget framkommit
i en sådan form, att det hvarken kunde kallas klädt eller
oklädt. Förslagets författare torde få hoppas, att om också
drägten klandras, så skall åtminstone ingen med rättvisa kunna
påstå, alt Ståndsfördomarna, sjelfförtroende! eller det enskilda intresset
utgjort dess materialier; och föröfrigt skall ingen hellre än
de se om problemet på ett fullkomligare sätt kan lösas.
I afseende å den vändning, discussionen nu tagit, anhåller
äfven jag att få instämma i det förslag till gemensam tanka, som
af Hr Akerman afgifvits, emedan deruti en rättvis andel af den
öfre kammaren inrymmes åt den högre bildningen och förmögenheten,
äfvensom ett billigt vederlag lemnäs åt de Stånd, som nu
72
Den 10 Mars e. m.
äga sjelfskrifven representationsrätt. Detta förslag utgår från det
närvar, såsom från ett gifvet rättstillstånd; det våldför ingens rättigheter;
det lemnar Konungen vederlag för sina prerogativer;
det öfverensstämmer med det yttrande, en Regeringens ledamot
här afgifvit; oell jag vågar derföre hoppas, att det inom della
lius skall vinna majoritetens bifall.
Frih. Cederström, Jacob: Den öfverläggning, som under
hela denna dag fortgått, har sina märkvärdiga egenheter. Man
skulle kunna tro, alt de personer, som yttrat sig emot Utsk:s förslag,
hafva en panisk fruktan för allt hvad som verkligen kan leda
till en representationsförändring, ty eljest vet jag icke hvarföre
man är så rädd att öfverlemna åt nästkommande Ständer att besluta
om detta förslag, dertill de hafva laglig rättighet, sedan de
mod iliea tioner deruti blifvit gjorda, som man kan finna lämpliga,
på sätt Frih. Palmstjerna och Hr Lefrén förslagit. De personer
deremot, som begärt, att R. o. Ad. såsom gemensam tanka skulle
förklara Utsk:s förslag oantagligt och otjenligt, classificerar jag
så, alt de vilja nedlägga sin röst i frågan, ty något afslag förr
än vid nästa riksdag får, efter 56 § 2 mom. Reg.F., icke ske, och
hvilka termer man dertill skulle vilja begagna kan vara likgilltigt.
Jag har med särdeles tillfredsställelse erfarit, alt ett af våra Medstånd,
nemi. BorgarcSt., med 2 rösters pluralitet beslulit en gemensam
tanka till omarbetning af Utsk:s förslag, utan att våga
emot grundlagen fästa sig vid något af de förslag, som innefattas
i de reservationer, hvilka, på sätt jag förut haft tillfälle anmärka,
grundlagsvidrigt åtföljt Utsk:s betänk. Hr von Hartmansdorff har
jemväl i slutet af dess reservation erkänt, att grundlagen blifvit
för nära trädd, då man genom dessa reservationer blifver i tillfälle
att inom Stånden lill öfverläggning upptaga grundlagsfrågor,
som blifvit af Const.Utsk. underkända. En annan oformlighet,
som vid denna riksdag ägt rum, har varit, att ledamöter af detta
Stånd tillåtit sig att låta trycka sina förslag till ändringar i grundlagen,
innan de desamma afgifvit till Const.Utsk., utan afseende
på det grundlagens bud, som förbjuder, alt sådant får ske, innan
frågan blifvit pröfvad af Const.Utsk. Dessa formvidrigheter från
början hafva ledt till det resultat, att jag tvinar på att nästkommande
Ständer kunna godkänna det hvilande förslaget, men det
är att hoppas, det den discussion, som då deröfver kommer att
äga rum, skall föranleda till hällre resultater, så alt på grund
deraf ett förslag kan väckas, som är antagligt af de båda stalsmakterna.
Vi hafva under förmiddagens discussion hört åtskilliga besynnerliga
ideer framkastas öfver Svenska representationens historia
och öfver Svenska medborgares privilegier. Vi hafva hört sägas,
att privilegierna för vårt BondeSt. äro inga andra än skyldigheter.
Den som framställt dessa idéer, torde likväl veta, att BondeSt.
från början var Kronans bönder, utan all äganderätt till
jorden, och alt det enda privilegium, som är beviljadt uti åbo
ska
-
D e n 10 Mars e. m.
73
skåpets orubblighet och rättigheten till skatteköp, är lika så godt
som alla de andra Ståndens privilegier; och hvad de der skyldigheterna
beträffar, som BondeSt. skulle äga, så delas dessa skyldigheter
af alla Svenska medborgare, som äro innehafvare af hemman
i Sverige, och man må derföre taga sig till vara, att icke
frän oriktiga utgångspunkter söka att förvirra begreppen. Härmed
anser jag mig också hafva besvarat hvad man på förmiddagen
talat om skatteförvandling och om räntornas borttagande.
Hvar och en bör kunna begripa, att en sådan räntornas öfverflyttning
till allmän bevillning icke lättsenligen kan ske, utan att
en fullkomlig ersättning lemnäs till den, som efter förändringen
kommer att erlägga mera bevillning än förut. Jag är likväl
långt ifrån att vilja motsätta mig en sådan förändring, endast den
sker på ett rättsenligt sätt, emedan jag tror, att Sverige icke kan
fullkomligt utveckla sina krafter förr, än alla statsinkomster utgå
såsom bevillning i proportion efter hvars och ens förmåga, d. ä.
inkomst, så att icke den som har millioner betalar lika låg capitationsafgift
som hans dräng. Ilär liar blifvit åtskilligt yttradt
om vådan att lemna embetsman för stort deltagande i representationen.
Jag medgifver också, alt detta vid första påseendet kan
väcka farhågor, men man torde likväl nödgas erkänna, alt om
man vill inom representationen (inna erfarenhet och sakkunskap,
så får man icke utesluta embetsmännen. Hos dem finner man
kanske äfven allmännast en af representantens förnämsta pligter,
sjelfförsakelsen. I st. f. alt såsom vanliga medborgare söka sin
egen förkofran, måste embetsmännen för det allmännas bästa uppoffra
största delen af sin lifstid och ofta en stor del af sin förmögenhet,
utan annat hopp om enskild fördel, än en tarflig bergning
på sin ålderdom. Långt ifrån att anse Ulsk:s förslag såsom
ett fel härutinnan, anser jag det såsom en förtjenst.
Jag vill nu öfvergå lill den form för den framlida behandlingen
af detta ämne, som man anser böra äga rum, och i afseende
hvarpå man föreslagit åtskilliga besynnerliga gemensamma
tankar. Hr von Troil, Emil, som yrkat att Ståndet ville förklara
Hr Ekholms förslag såsom sin gemensamma tanka, har behagat
uppläsa för R. o. Ad. en opinionsyttring från Östergöthland.
Sådant kan vara ganska intressant att läsa i tidningarne för dem,
som derpå fästa något afseende. För dem åter, som vela huru
lätt dylika opinionsyttringar kunna tillvägabringas för hvilken sak
som helst, äga de intet värde. Hvad de behaga yttra för eller
emot det ena eller andra grundlagsförslaget förutsätter en ren okunnighet
om de former, som för ändring i grundlagen äro föreskrifna,
hvarigenom det tillhörer Ständerna och icke dem alt sig
deröfver yttra. Sammankomsten för sådana ändamål må tillhöra
andra länder, icke oss, ty efter Svensk lag kunna de åtalas, om
någon fiscal sig dermed vill befatta; de som tillställa dem äro popularitetsjägare,
som söka alt vinna folkgunst, utan afseende på de
för samhällets bestånd vådliga följder, som dylika olagliga sammankomster
skulle kunna medföra, och det grymma ansvar, som
8 H. ' 10
74
Den 10 Mars e. m.
i händelse af åtal derpå följa skulle. Jag bestrider föröfrigt, att Hr
Ekholms förslag, som blifvit af Const.Utsk. afslaget, här må komma
under öfverläggning Med samma skäl skulle en ledamot här kuuna
uppstå och extemporera hvilket representationsförslag som
helst, t. ex. att hvarje Svensk menniska skulle vara lika valbar,
utan afseende hvarken på ärlighet, bildning eller förmögenhet.
En annan skulle kunna uppstå och säga, vi vilja ingen representation
alls hafva. Hvart tager det vägen om man tillåter öfverläggning
om sådana förslag, hvilka icke på den i grundlagen
bestämda form blifvit utarbetade? Jag protesterar emot upptagande
af något annat förslag, än sådana som hålla sig inom det af
Const.Utsk. uppgjorda förslag. Denna fråga är af en besynnerlig
vigt i den mån man söker afvika från grundlagens bud, ty hon
innebär då revolution; hon är af helt vanlig beskaffenhet så länge
man håller sig inom formerna. Ty om då ett förslag blir
mer eller mindre väl uppgjordt af ett Const.Utsk. och blir antaget
eller förkastadt af en kommande riksdag, så är det temmeligen
likgillligt, ty samhället lefver icke för fem år utan för tiden, och
hvad som icke sker på denna eller nästa riksdag, kan ske på den
hundrade härefter. Må man låta reformerna mogna af sig sjelfva
till dess alt alla sansade och förnuftiga menniskor erkänna
att de medföra ett bättre. Men derföre att ett förslag är nytt,
är det icke bättre. Vi hafva haft åtskilliga statsorganismer
sedan år 1634, men hade vi i stället behållit den, så skulle Sverige
nu stå på en helt annan punkt i område och utveckling än
det nu gör.
Slutligen ber jag att få yttra några få ord i afseende på
Utsk:s förslag. Jag gillar den ide', som legat till grund för bibehållandet
inom representationen af classerna för yrken. De
siffertal, som Gr. Anckarsvärd här framställt, leda till intet resultat,
i synnerhet som alla statistiska uppgifter om Sveriges folkmängd
och beskaffenhet äro sinsemellan olika och icke en enda
af dem riktig. Det är förmågan att i utöfningen af representantkallet
kunna gagna samhället, som bör utgöra den egentliga grunden
för beräkningen af representationsrätten. De kunskaper, som
fordras för att vara lagstiftare, får man icke bland flertalet af individer
i landet, och i afseende på beskattningsåtgärderna är det
klart, att om man tager representanterna från massan af folket,
skulle det leda lill fåtalets beskattning och till de andras fördel.
Det har således varit rätt af Utsk. att behålla classerna; det har
varit rätt af Utsk. att gifva den högre förmögenheten högre röstetal,
och slutligen att lemna embetsmannaskickligheten inträde.
I afseende på dessa embetsmäns olika classification, så är det
visserligen sant, att i den yngsta graden kunna finnas skickligare
män än i den aldrahögsta, men dessa unge män kunna likväl
behöfva samla erfarenhet och få tillfälle att visa sin förmåga,
för att vinna förtroende, ty deras examensbetyg från universitetet
kunna väl utvisa måttet för deras kunskaper, men endast
erfarenheten kan ådagalägga i hvad mån dessa kunskaper äro hos
dem lefvande och användbara till samhällets gagn.
Den 10 Mars e. m.
75
I afseende på detaljerna af Ulsk:s förslag instämmer jag i
de jemkningsförslag, som af Frih. Palmstjerna, Carl Otto, blifvit
gjorda.
Frih. Hamilton, Hugo: Efter det anathema, som den siste
talaren nyss med ljudlig stämma uttalade öfver hvar och en,
som här velat framställa någon annan gemensam tanka till antagande
af R. o. Ad., än en sådan, som grundar sig på Const.-  Utskrs förslag, torde det vara djerft af mig att åter begära ordet,
isynnerhet som jag visserligen icke vill förtjena hans förebråelse
alt föra Ståndet in på en revolutionär bana. Såsom tröst för att ett
bättre förslag icke nu kunde genomdrifvas, hänvisade oss den
värde talaren till den hundrade riksdagen härefter. Efter gamla
beräkningen inträffar den icke förr än om 500 och efter den nya
om 300 år. Jag ber om ursäkt att mitt tålamod icke kan räcka
så länge. För min del skulle jag tro, att här är fråga om att
efter bästa förstånd och noggrann pröfning framställa, så godt
man kan, de grunder, på hvilka Svenska representationen skall
byggas. Om nu ett förslag inkommit, som man icke kan biträda,
icke för dess brister i detaljer, utan för dess bristande grund,
så hemställer jag om man kan nöja sig med att begära den ena eller
andra förändringen i en eller annan rad af detta förslag. Man
är då tvungen att antingen sjelf framställa sin tanka, den må gälla
hvad den kan, eller också att förena sig med andra mera erfarna
ledamöter, som förut yttrat sig. Jag bekänner öppet, att jag
befinner mig i denna ställning. Jag kan icke finna mig tillfredsställd
af Utsk:s förslag, och det på följande korta skäl. Till en
början är den fordran, som hvarje tänkare måste göra sig på cn
represenlation, afvägd i två kamrar, att dessa kamrar böra vara
åtskilda, så att den ena verkligen utgör ett återhåll af den andra,
ide fall, då elt återhåll behöfves. Här är sä mångå gånger
i dag bevisadt, alt Utsk:s förslag i sig sjelft är ett enkammarsystem,
att jag icke behöfVer upprepa det, och detta utgör det första
skälet hvarföre jag icke kan biträda Utsk:s förslag. Det andra
skälet är, alt nationen synbarligen är trött vid den åtskillnad
och splittring, som ligger i den gamla slåndsfördelningcn.
Den vill se representanter för nalionen och icke för det enskilda
intresset. De som medgifva detta, men ändock äro rädda att gå
alltför brådstörtadt tillväga, och lill dem hörer jag, hafva önskat,
att ett förslag måtte framställas, som lemnar garantier, men också
blott garantier och icke verkliga bommar för den förändring
man önskar. Jag hemställer om Utsk:s förslag gör detta. Icke
nöjdt med den gamla fyrdclningen, har det infört en fémdelning,
och under denna femte del, sorn kan hänföras till våra gamla
begrepp om Stånd, har det ingått i en kaslindelning ända derhän,
alt vi skulle t. ex. få en underlieutenants-kast, cn elementarskollärare-kast,
med ett ord en sådan mängd kaster att något
motstycke icke finnes annat än i Indien och China. Med ali respect
för den Mandarinvishet, som kan ligga häruti, kan jag dock icke
gå in på, att hvad som för 12 eller 13 hundrade år sedan ansågs
76
l)en 10 Mars e. m.
riktigt i China, nu hör göras lill lag för Sverige. Jag erkänner
dock, att i Utsk:s förslag finnes nedlagd en god vilja att i många
fall jemka och göra förbättringar, men då man icke velat utgå
från en grund, som jag kan gilla, kan jag likväl icke annat än
anhålla om afslag på hela betänk.
Jag skulle dernäst anse det vara min skyldighet att utarbeta
ett förslag till gemensam tanka, men jag erkänner, att jag
dervid är i någon förlägenhet. Jag har nemi. vid flera föregale tillfällen
i detta afseende tagit mig friheten att framställa ett förslag,
som blifvit förkastadt. Man skulle måhända tycka, att conseqvensen
fordrade, att jag vidblef detta: men, mine Hrr, liden har galt
framåt, opinionerna hafva otvifvelaktigt visat ett sträfvande att
sammanjemka sig. Mycket återstår väl, men steg på banan äro
likväl tagna. Jag tror mig derföre vara skyldig att söka rätta
äfven min åsigt efter den, som hufvudsakligen är gällande. Att
gå in i detaljer i detta fall är obehöfligt, då två eller tre ledamöter
här förut hafva yttrat sig om hufvudgrunder, i hvilka jag
till hufvudsaklig del ber att få instämma. Grunderna hafva nemi.
af Hr Silfverstolpe i dag blifvit så riktigt framställde, att hans
yttrande icke kunde vara annat än för mig tillfredsställande. Alt
detsamma likväl, äfven efter min tanka, var något för mycket
allmänneligt, för att kunna tjena lill ledning för Utsk., det måste
jag öppet uttala. Dernäst har en ledamot, Gr. Anckarsvärd,
framställt ett förslag till gemensam tanka, deruti jag, med ett
enda undantag, ber att fä förena mig. Det innehåller nemi. i
afseende på bildningen af nedre kammaren, att den skall sammansättas
genom samfällda val; men för att försäkra förmögenheten
och bildningen i samhället det deltagande i nationalrepresentationen,
som desamma tillkommer om samhället skall bestå, har
den värde ledamoten föreslagit två valsätt för den lägre kammaren
: det ena indirect för den lägre förmögenheten och den lägre
bildniningen, det andra direct för den högre förmögenheten
och bildningen. Jag kan icke neka till, att denna modiflcation,
som icke funnits hos de förslag, som förut blifvit pröfvade, är för
mig mycket tillfredsställande. För den öfre kammaren har den
värde ledamoten föreslagit, alt hälften skall tillsättas af Konungen,
hvilken såsom upphöjd öfver partierna visserligen är den bästa
valmannen, när det är fråga om att utvälja de erfarnaste och
klokaste. Men den värde ledamoten har dernäst föreslagit, att
den andra hälften af öfre kammaren skall tillsättas genom val af
den andra. Jag går visserligen icke så långt, som en talare här,
hvilken sade sig icke känna någon constitution i verlden, der ett
sådant valsätt blifvit vidtaget, ty jag har icke glömt våra medbroder
Norrmännen; men jag medgifver dock, att det kan hafva
sina vådliga följder. Då det dessutom är billigt, att de corporationer,
som för närvar, äro valberättigade, njuta någon ersättning
för de concessioner de göra, så skulle jag vördsamt vilja
föreslå, att den andra delen af öfre kammaren valdes till lika
del af de 4 Stånden, såsom hittills. På denna grund tror jag,
att man skulle kunna bygga ett förslag till nationalrepresentation,
Den 10 Mars e. m.
sorn uppfyllde båda sidornas rättmätiga anspråk. De anspråk,
som icke äro rättmätiga kan ingen hoppas att få uppfyllda. Jag
anhåller derföre vördsamt, att bland den rad af förslag till gemensamma
tankar, hvarå Hr Gr. o. Landtm, kommer att framställa
propos., äfven detta mitt förslag mätte blifva upptaget.
Då Hr Åkermans förslag om åläggande för Const.Utsk. att
inkomma med framställning af en underd. anhållan hos K. M.
om tillsättande af en comité', som skulle utarbeta ett representationsförslag,
är begärdt på bordet, så torde det vara för tidigt att
nu derom yttra sig, men efter jag har ordet, anhåller jag att få
förena mig med honom. Jag gör det af två skäl, nemi. först att
det skall blifva fullkomligen omöjligt för Const.Utsk., att under
den korta tid, som återstår af riksdagen, med lugn och sans utföra
ett så vigtigt arbete, och för det andra, att ledamöterne i
denna comité' naturligtvis skola kunna med mycket mera lugn
och eftertanka behandla detta ärende emellan riksdagarne, än detta
är möjligt för RiksSt:ns ledamöter. Jag ber derföre, när denna
frågan kommer före, att få förena mig i Hr Åkermans framställning.
Hr Åkerman: Jag anhåller att få yttra några ord i anledn.
af den framställning, som nyss gjordes af Frih. Cederström. Han
yttrade först, att förslag, som inlemnas till Const.Utsk., icke få på
samma gång meddelas allmänheten genom trycket; men då han
sade, att ett sådant förfarande, hvartill jag erkänner mig skyldig,
vore underkastadt fiscalisk action, vill jag icke här spilla några
ord på mitt försvar, utan afvaktar åtalet. Vidare har Friherren
strängt klandrat dem, som med sina förslag till gemensamma
tankar vågat gå utom den femhörning, hvartill Const.Utsk. velat
inskränka oss. Jag ber likväl att i detta fall få fästa Friherrens
uppmärksamhet derpå, att 56 § Reg.F. tillåter att emot ett Const.-  Utsk:s förslag göra anmärkn:r, utan något tillägg om huru dessa
anmärkmr skola vara beskaffade. Det måtte således stå hvar och
en öppet, göra dessa anmärkn.-r i öfverensstämmelse med sin egen
åsigt af ämnet. Om jag deruti felat, så har sannolikt Frih. Cederström
vid förra riksdagen gjort sig skyldig till samma misstag.
Då framställde åtminstone R. o. Ad. såsom sin gemensamma
tanka ett förslag, som var alldeles motsatt med Const.Utsk:s.
Jag vet icke om Frilen biträdde denna mening, men jag tycker
mig af hans yttranden vid denna riksdag finna, att han visserligen
icke håller sig inom det område, som förra riksdagens
Const.Utsk. hade utstakat. Jag förmodar, att Hr Gr. o. Landtm,
icke inskränker sina propos:r inom den gräns Frih. Cederström
velat bestämma, men jag har i alla fall ansett nödigt att inför
Ståndet anmäla min protest emot Frihts åsigt.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Jag har ett kort
genmäle att gifva de ledamöter, som gjort anmärkn. vid mitt förra
anförande. Dessa ledamöter äro Gr. Cronhjelm och Hr von
Troil, Emil. Den sednare yttrade, att jag misstagit mig i mitt
78
Den 10 Mars e. m.
anförande om Hr Ekholms förslag i hvad som rörer valcensus.
Orden i det ifrågavar. mom. lyda: ”äger eller med stadgad kronoåbo-rätt
eller för embete eller tjenst innehafver fast egendom, lill
visst mantal satt, eller till minst 1000 r:drs värde uppskattadt”.
Jag medgifver, att jag förbisett skillnaden emellan eller och och.
Jag hade visserligen trott, att denna census var orimlig, men att
den skulle vara till den grad orimlig, som Hr von Troil nu upplyst,
att den är, hade jag icke föreställt mig. BondeSt. äger för
närvar. 41,000 mantal, deraf 11,000 äro så styckade, att de icke
uppgå till den census, som jag trodde alt Utsk. hade menat. Men
nu har jag blifvit upplyst, att BondeSt. skulle få beräkna röster
för alla dessa 41,000 hemman, hvilket tillsammans skulle göra
244,000 röster, då deremot Adeln, som äger 13,000 hemman, och
ofrälse Ståndspersoner, som äga 8000, icke skulle tillsammans få
mera än 126,000. Jag hemställer hvad grund af rättvisa, som
ligger deruti, och om icke BondeSt. på detta sätt skulle blifva alldeles
enrådande. Hr von Troil har vidare gjort invändning emot
min anmärkn. emot benämningen af äldre och yngre kammaren,
och klandrat, att jag kallat denna benämning olycklig.
Jag har verkligen gjort det, och ansett bättre, alt den ena kammaren
kallades Senat, men likväl har han sjelf blandat bort sig
och talat om den första och andra kammaren, hvilka enligt hans
eget förslag skulle heta den äldre och yngre. Hvad Gr. Cronhjelm
anfört till försvar för Hr Åkermans förslag grundar sig äfven
på ett misstag. Hr Åkermans förslag innehåller nemi. två
cathegorier för census, den ena för dem, som äga under ett mantal
(enligt det lithographierade förslaget, 2 mantal efter det tryckta),
med ett minimum af 333 r:dr b:co. Inom denna cathegori
utses 75 ledamöter. Dessa 75 ledamöter jemte de 45, som efter
en låg census utses af BorgareSt., tillsammans 120 ledamöter, måste
ju ovillkorligen kunna kullvotera de återstående 80 ledamöterna.
Således tror jag mig icke hafva begått något misstag hvarken
i den ena punkten eller i den andra.
Frih. Cederström, Jacob: Jag nödgas i anledn. af Hr
Åkermans sista yttrande, nämna, att om den värde talaren vid
sista riksdag hade varit ledamot af Riddarhuset, så skulle han
tilläfventyrs icke förgätit huru jag då yttrade mig, och att det
alldeles icke gick ut på några sådana förslag, som det han nu
gjort, utan att jag då protesterade mot R. o. Ad:s beslut, men
alldeles icke deltog deruti.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag hade visserligen ganska
mycket att anmärka emot de under förmiddagens plenum
yttrade meningar, men jag skulle anse det vara att otillbörligt
missbruka R. o. Ad:s tålamod, om jag dermed upptoge R. o. Ad:s
tid, då det i alla fall säkerligen icke skulle leda till något ändamål.
Jag afstår således från allt svaromål, men jag hoppas, att
min mening icke kan misstydas, om jag här söker att lemna några
factiska upplysningar i afseende på den discussion, som nyss
ägt rum i afseende på siffror. Jag har här autcntika uppgifter
Den 10 Mars e. m.
79
från Kammarrätten, ang:de resultaterna af Reformvännernas förslag.
De slå så ut:
Rösträtten för egendom på landet efter Reformvännernas
förslag.
Adeln. 326 personer hafva egendom, som i taxeringsvärde
icke uppgå till 10,000 r:dr, för alla uppgår värdet till 1,300,580 r:dr.
Om härvid iakttages högsta röstberäkningen, nemi. att ingen
skulle hafva egendom öfver 6,000 r:dr, så belöper på alla tillsammans
650 röster.
383 från 10,000 t. o. m. 50,000 eller tillsammans
taxeringsvärde 9,608,990. Om för hvar och
en beräknas högsta rösträtt, eller 9 röster, så gör det 3,447 „
312 hafva egendom öfver 50,000. Omför hvar
och en beräknas högsta röstetalet, 10 röster, så
uppgår det för alla till 3,120 ,,
Prester hafva tillsammans taxeringsvärde
1,032,270. Efter högsta röstberäkning blir häraf 516 „
Burgare tillsammans 7,889,670, eller efter
högsta beräkning  3,444 „
Ofrälse Ståndspersoner 2846 med egendom
under 10,000 hafva tillsammans egendomsvärde
8,170,300, eller högst  4,085 „
661 från 10,000 till 50,000, efter 9 röster för
hvarje uppkomma  5,949 „
156 hafva egendom öfver 50,000, eller efter
högsta röstetalet  1,560 ,,
Summa 22,771 röster.
Bönder. 137,899 hafva egendom under 1000
r:dr. För alla tillsammans uppgå taxeringsvärdet till
63,580,600. Endast häraf uppkomma icke mindre
än  31,790 ,,
46,881 hafva egendom, som i taxeringsvärde
uppgå till 1000 och deröfver, eller tillsammans
87,309,180 r:dr. Då blott ett ringa antal bönder
lära ha egendom öfver 6000 ndr, så kan rösträtten
för dem, som hafva egendom till 1000 r:drs
taxeringsvärde och derutöfver, föga understiga . . 43,154 „
Summa 74,944 röster.
Hr Akerman: Jag skall endast i anledn. af den siste talarens
yttrande be att få meddela en liten upplysning. Som jag
hörde af hans anförande, att han icke haft tillgång till de tabeller,
som äro upprättade i bestämd syftning på Reformvännernas
förslag, vill jag af dessa tabeller endast exempelvis anföra den
för Skåne, i hvilken provins troligen de största possessionerna inom
något län finnas. En restlängd efter Reformvännernas förslag
faller så ut, att under det att Adeln för sina stora possessioner
har sammanlagdt 1,222 röster, så har RondeSt. inom samma
provins icke mindre än 7 780 röster.
80
Den 10 Mars e. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att alla de ledamöter,
som hittills hade anmält sig för att tala i ämnet, nu haft tillfälle
att afgifva sine yttranden, och att således tiden nu syntes vara
inne för H. Ex., att inhemta R. o. Ad:s vilja i fråga om den
ordning, som borde iakttagas vid föredragningsn af de förslag till
gemensamma tankar, som blifvit framställde. I sådant afseende
finge H. Ex. hemställa, om R. o. Ad. tilläte, att det förslag till
gemensam tanke, som till sin grund vore mest olika med Utsk:s
förslag, finge blifva det första, som företoges till pröfning, och
vidare samma grund iakttoges vid föredragningen af de öfrige, så
att alltid det, som vore mer olika med Utsk:s förslag föredroges
framför det, som vore mindre skiljaktigt från hvad Utsk. föreslagit.
Ropades ja, men härvid anmälde sig och yttrade
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag har icke begärt ordet,
för att till den mängd af kritiska anmärknrr mot Const,-  Utsk:s förslag och af alldeles nya förslag, hvilka hittills blifvit dels
af Const.Utsk. förkastade, dels ännu icke undergått dess pröfning,
lägga nya anmärkn:r och nya förslag. Jag har endast uppträdt
för alt i afseende å den formella frågan förena mig med Frih.
Cederström. Jag anser nemi. icke någon så vidsträckt tydning
af 56 § Reg.F. vara af grundlagen medgifven, att förslag, hvilka
af Const.Utsk. blifvit till sina grunder rent af förkastade, på detta
sätt kunna göras till föremål för öfverläggning inom Ståndet. För
min del kan jag icke annorlunda förstå, än att detta förfarande
i lika grad är stridande både mot grundlagens bokstaf och anda,
det må hafva varit praxis eller icke.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Innan Hr Gr. o. Landtm,
anser, att R. o. Ad. med ja besvarat Hr Gr. o. Landtm:s propos.
i afseende på ordningen för föredragningen af de olika förslagen,
anhåller jag, att Hr Gr. o. Landtm, behagade lemna sin förklaring,
huruvida Hr Gr. o. Landtm, anser förslaget att förklara Utsk:s förslag
oantagligt vara det mest aflägsna från Utsk;s förslag, eller hvilken
plats i serien, som detsamma tillkommer. För min del hemställer
jag, om icke Hr von Troils förslag, som utaf dem, som leda
till något resultat, är mest aflägset från Utsk:s förslag, kunde först
företagas och så det ena efter det andra, men alt den meningen
att förklara Utslcs förslag oantagligt kunde förekomma till pröfning
straxt innan anmärkmr emot Utsk:s förslag, likväl med bibehållande
af dess grunder, blifvit gjorda.
I anledn. häraf tillkännagaf H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att
han ansåg alla de förslag, hvilka åsyftade att Const.Utsk:s förslag
må förklaras vara oantagligt, böra räknas till dem, som voro mest
skiljaktige från Utskrs förslag, men att bland desse förslag förekomme
dels det af 3:ne ledamöter väckte, att Utsk:s förslag, utan
antagande af andra grunder för representationsförändringen, skulle
förkastas, och dels andra förslag, åsyftande, att R. o. Ad. skulle,
med
Den 10 Mar* c. m.
St
med förkastande af Utsk:s förslag, såsom sin gemensamma tanke
antaga vissa från delta förslag skiljaktige grunder för representationens
ombildning. Hvad berörde förslag anginge, trodde^H. Ex.,
alt de, sorn förkastade Utsk:s förslag oell derjemte antogo andra
grunder, voro mer skiljaktige från sistnämnde förslag, än de,
hvilka endast förkastade detsamma, och ansåge H. Ex. fördenskull
att förslagen borde föredragas i följande ordning: l:o Hr von
Troils, Emil, 2:o Gr. Anekarsvärds, 3.o Frih. Hamiltons, 4:o Hr
Åkermans, 5:o Hr Lagerhjelms, Frih. Cederströms, Anders, och
Hr Cederschjölds, som inskränkt sig till förslagets förkastande, 6:0
Gr. Lagcrbjelkes, 7:o Hr von ilartmansdorffs, 8:0 Frih. Palmstjernas,
Garl Otto, och 9:o Hr Lefrens, hvilka 4 sistnämnde förslag
godkänt de af Utsk. föreslagne hufvudgrunder, men åsyftat åtskillige
förändringar i särskilda delar af Ulsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff, A ug.: Den ordning, sorn Hr Gr. 0.
Landtm, behagat uppgifva, öfverensstämmer med den, som efter
långvariga öfverläggningar vid sistl. riksdag antogs, nemi. att början
gjordes med det förslag, som var olikast Utsk:s. För min del
instämmer jag med Hr Gr. 0. Landtm, derutinnan, att det förslag
är atlägsnast, hvilket icke allenast förkastar Utsk:s utan framställer
grundsatser, som äro alldeles motsatta Utsk:s. Jag hemställer
derföre, att R. 0. Ad. malte godkänna den ordning Hr
Gr. 0. Landtm, föreslagit.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Sättet för behandlingen af denna
fråga är ganska bekymmersamt, och jag kan icke påminna
mig, att frågan allt sedan det nya statsskickets inträdande varit
pä denna ståndpunkt. Det är icke så, som Hr von Hartmansdorff
nyss behagade yttra, att R. 0. Ad. redan gifvit ett exempel
på huru frågan borde behandlas, ehuru jag ganska väl påminner
mig den marsch, som med denna fråga vidtogs vid sista riksdag.
Det är sant, att man äfven då började alt afgöra de förslag, som
voro mest aflägsna från Utsk:s, men då var icke fråga om andra
förslag än principer, i st. f. att vi nu hafva fullkomligt utarbetade
förslag. Det var då som R. 0. Ad. afgaf sin villkorliga concession
af sin sjelfskrifvenhet, för att tillse huruvida Const.Utsk.
derpå skulle kunna bygga något antagligt förslag. Detta misslyckades;
vi stå nu i en helt annan position. Här är nu fråga
om icke mindre än att, alldeles på sidan om Const.Utsk:s bearbetning,
besluta en fullkomlig omstörtning af den statsförfattning,
under hvilken vi lefva och hvilken vi hafva besvurit. Jag för
min del kan icke gilla ett sådant förfarande. Då vi så gå till
väga, mine Hrr, så göra vi ett försök, att under en debatt behandla
en revolution; ty jag kan icke kalla det en förbättring
af vår samhällsform om vi helt och hållet förändra densamma.
R. 0. Ad. har en gång förklarat sig icke medgifva någon annan
utgångspunkt än den bestående ordningen, och för utbildandet
samt förbättring af denna ordning vill jag med min röst bidraga,
men alldeles icke dertill, att alla sådana garantier, som grund8
H. U
82
Den JO THars e. ro.
lagen ovillkorligen förärar, skola på en gäng blifva kullkastade.
Derom synes det mig, sorn 11. o. Ad. nu går att besluta, och jag
vägrar att i en sådan omröstning deltaga. Efter min tanka inskränker
sig frågan egentligen dertill, huruvida icke R. o. Ad. i
sin gemensamma tanka skulle kunna besluta några förbättringar
i Utsk:s förslag. Jag tror nemi. att ganska stora förbättringar
kunna erhållas på den grund Utsk. lagt, ehuru jag på intet vis
kan gilla dess arbete, sådant det nu är, och om ingen gemensam
tanka kan åstadkommas för att förbättra detsamma, så måste jag
ovillkorligen yrka, att R. o. Ad. förklarar det oantagligt.
Hr Cederschjöld: Den ordning, i hvilken Hr Gr. o.
Landtm, föreslog att frågorna borde framställas, nemi. alt början
borde göras med det förslag, som vore mest stridande emot Utsk:s,
ansåg jag vara ganska riktig; men jag blef litet förvånad, när jag
fick höra Hr Gr. o. Landtm, anse det rena afslaget vara det, som
sist skulle komma i fråga. Jag föreställde mig nemi. att intet
kan vara mera stridande emot ett förslag, än det sora är deremot
rent motsatt. Hvad logiken kallar contradictoriskt motsatt eller
rena förnekandet mätte vara mera stridande än det conträrt motsatta,
eller det som blott förnekar villkorligen, nemi. genom sättandet
af någonting annat i stället. Den största motsatsen till
den af Utsk. föreslagna förändring måtte alltså väl vara den, att
ingen förändring skall äga rum. Jag får derföre vördsamt hemställa,
örn icke Hr Gr. o. Landtm, skulle linna lämpligast, att börja
med detta förslag, då man dessutom möjligen kunde hoppas
att få snart slut på delta länga plenum; emedan jag föreställer
mig att frågan då skulle blifva afgjord genom en enda votering,
i st. f. att det eljest måhända kommer att fordras tio.
I anledn. af detta yttrande återkallade H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, i Hr Cederschjölds minne, alt H. Ex. icke föreslagit, alt
Hrnne Lagerhjelms och Cederschjölds samt Frih. Cederströms,
Anders, förslag, skulle sist förekomma till pröfning, utan blott att
det skulle blifva det sista bland dem, som förkastat Utsk:s förslag,
hvaremot de förslag till gemensamma tankar, som icke förkastade
hvad Utsk. föreslagit, skulle förekomma efter det förslag, som af
Hr Cederschjöld blifvit förordadt. Ordningen skulle nemi. blifva:
Hr von Troils förslag, som förkastade Ulsk:s förslag och tillstyrkte
att R. o. Ad. skulle såsom sin gemensamma tanke antaga de s. k.
Reformvännernes förslag; Gr. Anckarsvärds förslag, som jemväl
förkastade Utsk:s förslag, men afsåg, att en annan gemensam tanke
måtte uttryckas; Frih. Hamiltons förslag, som åsyftade antagande
aMir. Anckarsvärds förslag, men med några förändringar;
och Hr Åkermans förslag, som jemväl förkastade hvad Utsk. föreslagit,
och innehöll ett annat förslag till gemensam tanke. Derefter
skulle Hr Lagerhjelms, Frih. Cederströms och Hr Cederschjölds
förslag förekomma, således icke efter några andras, än deras, hvilka
likasom sistnämnde ledamöter förkastat Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke yttrat mig öfver
lagligheten af det ena eller andra af de förslag, som här blifvit
Den 10 Mars e. m.
S3
fram stal Ida; jag har blott talat om den ordning, hvari de borde
förekomma. Ridd.secret. torde ur förra riksdagsprot:n, om han
har dem lill hands, kunna upplysa Gr. Horn huruvida min uppgift
varit oriktig. I annan händelse torde Frih. Palmstjerna, som
då var Landtm., eller Hr Gr. o. Landtm., som följer ärenderna
med så mycken noggrannhet, kunna, om de så för godt finna,
säga, huru det vid förra riksdagen tillgick i detta hänseende.
H. Ex. Hr G r. Björnstjerna: Jag skulle helt och hållet
förena mig med Frih. Cederström, om icke olyckligtvis flera antecedentia
talade deremot. Det rent grundlagsenlig^ vore efter
min tanka, att icke upplaga något annat än Const.Utsk:s förslag,
hvilket jag för min del då ville förkasta. Men som vi redan
kommit in på en olaglig hana, och som jag mcdgifver, att jag icke
har den förmåga att kunna på ett ögonblick uppfatta sju eller åtta
systemer för representationens ombildning, så ser jag ingen annan
utväg än att rösta nej till dem allesammans.
Erih. Hamilton: Då jag tog mig friheten alt anhålla om
ordet, var det för alt söka med min röst understödja, hvad Hr
von Hartmansdorff yttrat, ang:de behandlingen af delta mål vid
en föreg:de riksdag. I motsats emot hvad en talare här midt öfver
yttrat, kan jag icke annat minnas, än att ordningen för. de
förslag, som då togos i öfvervägande, var följande, nemi. alt först det
ifrån Const.Utsk:s mest afvikande, nemi. Frih. Boyes, togs till öfverläggning.
Sedan korn det af mig då vördsamt framställda förslag,
derefter Hr von Hartmansdorffs och sedermera de öfriga i den
mån de närmade sig lill den allmänna valprincipen. Detta är
samma ordning, som Hr Gr. o. Landtm, nu iakttagit vid sin
framställning, hvilken jag derföre äfven för min del med ja besvarat.
Då emedlertid frågan här har kommit ytterligare under
discussion, och det har varit af flera talare bär yrkadt, alt man
först malle få afslå det af Ulsk. framställda förslaget, för att sedan
få taga i öfvervägande de förslag, som i motsats deremot blifvit
framställda; så hemställer jag, om icke Hr Gr. o. Landtm, täcktes,
för att få denna sak afgjord, lemna oss propos. på bifall eller
afslag på det förslag, som nu utgör föremål för vår öfverläggning.
Då, efter hvad jag vet, icke någon har talat derför, så torde denna
fråga snart vara afgjord. Sedan inträder den mening, som
af Hr Gr. o. Landtm, blifvit framställd och redan varit af ett
stort antal ledamöter med ja besvarad.
Jag har äfven önskat få med några ord bemöta hvad Gr.
Horn har yttrat, nemi. all de förslag, som här blifvit framställda,
skulle innebära ett revolutionsförsök, en omstörtning af den samhällsförfattning,
som vi hafva besvurit. Jag ber Grefven vara öfvertygad
om att vi äro lika rädda örn vår eds helgd som Grefven;
men jag ber också, att få förklara, att jag icke känner alt
jag till den grad har besvurit ståndsprincipen, att jag fråntagit
mig rättigheten att begagna den väg, som i vår grundlag finnes
utstakad lill åladkommande äf förändringar i vära grundlagar.
Jäg erkänner icke eller, att vår samhällsförfattning hvilar uteslu
-
84
Den 10 Mais e. m.
tande på ståndsprincipen; grunden derför är alt vi hafva en Konung
och jemte Konungen folkets representanter. Den lorm representationen
hittills haft, kan förändras, men sjelfva national represenlalionen
qvarstår, och med den vår samhällsförfattning. Delar
något hardt, att när man på hästa sätt söker göra sig reda
för eli ämne, som ligger hvarje fosterlandsvän om lijertat, få
uppbära den förebråelsen alt man söker omstörta ett älskadt fädernesland.
Häruti instämde Gr. Anckarsvärd.
Gr. Cronhjelm: Af tvenne ledamöter här midt emot
har blifvit anfördt, att sådana anmärkn:r, som icke ligga inom gebietet
för Const.Utsk:s betänk., voro obehöriga och icke kunde
utgöra föremål för propos. Mig synes, alt genom den ordning Hr
Gr. o. Landtm, föreslagit för ärendets behandling, Hr Gr. o.
Landtm, redan afgjorl frågan, eller förklarat derigenom, ali Hr
Gr. o. Landtm, icke ansåg dessa anmärkmr så beskaffade, att de
icke kunde utgöra föremål för propos. Att draga slutsatser af
praxis, såsom föreg:de talare gjort, tror jag vara mindre behöfligt,
oaktadt, enligt upplysningar, som här blifvit meddelade, praxis verkligen
lärer öfverensstämma med den föredragningsordning, som
Hr Gr. o. Landtm, föreslagit. Jag tror, alt man af 2:dra mom.
i 56 §. Reg.F. får en säker grund för sitt omdöme i detta fall.
I anledn. af denna § anhåller jag att få yttra, hvad jag redan
vid ett annat tillfälle yttrat, nemi. alt det andra mom. af nämde
§ icke på något sätt begränsar anmärkningsrätten. Slutet af
mom. innehåller bland annat, att om, sedan jemkningsbetänkande
inkommit, ”något Stånds tankar blifva i någon eller några delar
skiljaktiga från de öfrigas” etc. Häraf synes, att för sådant
fall skall man hålla sig till någon eller några delar af betänk.;
men den första delen af samma mom. talar icke om anmärkmr
emot någon eller några delar, utan der står endast: ”Göras i R.
St:s plena icke nägra anmärkmr emot Const.Utsk. yttrande; hvile
detsamma såsom ett R. St:s utlåt., hvaröfver först vid nästa
riksdag, och då endast med ja eller nej, skall kunna beslutas,
och gälle då föreskriften i 75 § RiksOrdn. Göras åter i RiksStms
plena emot Utsk:s yttrande anmärkmr; blifve de, hvilka hvarje
RiksSl. särskildt förklarar utgöra dess gemensamma (ankar till
Const.Utsk. hänvisade”. Då §:n således icke anvisar någon begränsning
för dessa anmärkmr; så torde det vara omöjligt för någon
särskild riksdagsman alt vilja uppdraga någon sådan gräns.
Den ene skulle sätta gränsen på ett visst afstånd, den andra på
ett längre, den tredje på ett kortare o. s. v. Lyckligtvis finnes
bär icke någon begränsning, utan anmärkningsrätten är fri; och
jag nödgas således bestrida en sådan begränsning för anmärkningarna,
de må ligga inom eller utan området för detta betänk.
Frih. Cederström, Jacob: Jag måste lill en början hembära
min tacksägelse lill Hr Cederschjöld, som förut yrkal, att
förslaget vore oaulagligt, och som nu ändtligen öppet förklarat,
Den 10 Mars e. m.
85
och erkänt, att han med termen förslode all få det afslaget, hvilket
ock naturligtvis mäste förstås med sådana fraser, som han har
yttrat. Fråga uppstår således nu, om Hr Gr. o. Landtm, anser
sig kunna, sedan vi hafva fått öfversatt på ren Svenska hvad frasen
betyder, nemi. afslag på Utsk:s betänk., framställa propos.
emot tydliga ordalydelsen i 56 § Reg.F. så lydande: ”varde Utsk:s
yttrande vid samma riksdag öfverlemnadt till R. St., hvilka vid
densamma må derom kunna öfverlägga; men icke vid densamma
besluta”. Således äga R. St. icke eller rättighet att afslå eller
bifalla betänk.; ty om de icke hafva någon anmärkning att göra,
så ligger betänk, på bordet till nästa riksdag, då först deröfver
bör med ja och nej beslutas. Sedan nu den saken är ren, så
hoppas jag, attili- Gr. o. Landtm, lärer förklara, att de anmärkn:r,
som åsyfta afslag på detta betänk., som vid innevarande riksdag,
icke får afslås, Hr Cederschjölds inclusive, få slå i protoeollet för
dessa ledamöters räkning, men alt Ståndet går till öfverläggning
om sjelfva förslaget.
Hvad dernäst angår Gr. Cronhjelms nyss afgifna yttrande,
nemi. att anmärkningsrätten efter 56 g är obegränsad, så har
han visserligen rätt deruti; men enligt 81 § är det förbudet att
tillstädja någon ledamot inom riksförsamlingen i något Stånd alt
i 11. St:s plena väcka nya grundlagsändringsförslag. De anmärknrr,
som äro pä sidan om Utsk:s betänk., åro således olagliga. Om
Ulsk. redan upptagit sådana i grundlagsvidrig ordning väckta förslag,
så blir det icke bättre derföre att Ulsk. syndar först och
R. St. sedan.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
11. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt då den fråga, hvarom
nu tvistades, egentligen berodde på, huruvida han ansåge sig böra
framställa de ifrågasatte propos-.rne eller icke, så trodde H. Ex.
det vara lämpligt all han ju för dess hellre tillkännagåfve, att han
icke kunde göra propos. å afslag eller bifall till Utsk:s förslag,
på sätt nyss Frih. Hamilton och förut Hr Cederschjöld begärt,
men att II. Ex. af ordalagen i 56 och 81 §§ Reg.F. ansåge sig
oförhindrad göra propos. derom, alt R. o. Ad. förklarar sin gemensamma
tanke vara, att Const.Utsk:s förslag icke är antagligt.
Frih. Cederström, Anders: För min del instämmer jag
uti den föredragningsordning, som Hr Gr. o. Landtm, framställt.
Jag tror, att detta är det enda rätta att komma till något ändamålsenligt
resultat; ty om man först skulle företaga Const.Utsk:s
förslag, med förkarande att det är oantagligt, så skulle deraf följa
att måhända mången, som annars gerna skulle gå in derpå, ifall
deras egna förslag förut varit under öfverläggning, icke kunde
göra det, just derföre att deras eget ännu icke varit föredraget,
och det är naturligt att hvar och en helst önskar få sitt förslag
antaget.
Hr Lagerhjelm: Jag hemställer vördsamt lill Hr Gr. o.
Landtm, sjelf, huruvida icke, i afseende på föredragningen, det
86
Den 10 Mars e. m.
vöre en genväg att vända om serien. I den händelsen Frih.
Palmstjernas förslag skulle vinna bifall, så uteslutas Hr von Troils,
Hr Åkermans, Gr. Anckarsvärds och mitt förslag; ty om R. o.
Ad. beslutar att antaga Frih. Palmstjernas förslag till gemensam
tanka, så förfalla alla de af mig nämnda särskilda förslagen. Jag;
hemställer derföre, om icke Hr Gr. o. Landtm, skulle vilja hörja
med den framställning huruvida Const.Utsk:s förslag bör blifva
hvilande eller icke.
Ropen på propos. förnyades.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Ståndets tålamod tyckes
redan nalkas sin gräns. Denna öfverläggning är dock allför
allvarlig för att icke, då den synes taga en vändning, som jag anser
vådlig, jag skulle tro mig uraktlåta min pligt, om jag ej ifrån
denna bänk fästade uppmärksamheten på de faror, för hvilka detta
tillvägagående synes utsätta det allmänna. Förgäfves skulle då
stiftarne af 1809 års grundlag uti densamma hafva inlagt den
visa bestämmelse, att vid en riksdag icke må beslutas om ett vid
samma riksdag väckt förslag till grundlagsförändring, och att icke
några förslag, af sådan syftning, skola få inom R. St. väckas,
utan att de böra direct till Gonst.Utsk. ingifvas. Om nu genom
en misstydning af den efteråt tillkomna 2:dra hälften af 56 §,
obegränsad motionsrätt af nya förslag till ett förändradt statsskick
icke dessmindre skulle få äga'rum, och sådana förslag i
hvarje plenum finge framställas af hvem som helst; tillåten mig,
mine Hrr, att för eder uppdraga bilden af hvad som på denna
väg kan åstadkommas. I dag väckes här förslag till complett
upphäfvande af hela nationalrepresentationen och uppdragande åt
K. M. af R. St:s hela makt och myndighet, så ungefärligen som
det skedde 1680; i morgon anställes omröstning öfver detta förslag
i förstärkt Const.Utsk., och det antages genom den förseglade
sedeln; i öfvermorgon upplöses riksdagen; om några veckor
samlas åter en riksdag; det af R. St. nu bearbetade förslag bekräftas
då, och suveräniteten är Sveriges grundlag. Detta, mine
Hrr! är den väg, som J nu gån att beträda. Jag varnar, jag
förmår icke mera.
Gr. Cronhjelm: En af de talare, som bestridt anmärkningsrättens
frihet, Ivar anfört, alt denna anmärkningsrätt är obegränsad
endast för så vidt som den håller sig inom detaljerna af
Const.Utsk:s förslag; emedan, förmenar den värde talaren, om den
går utom dessa detaljer, så förfaller den inom cathegoricn af nya
grundlagsförslag, och 81 § innehåller, att frågor om ändring i
Rikets grundlagar icke få i R. St:s plena väckas, utan skola anmälas
hos Const.Utsk. Jag får då fästa uppmärksamheten dervid,'
att frågan icke väckes här. För att bevisa det, behöfves endast
alt visa hvaruti frågan består, och hvem som väckt densamma.
Härtill belvöfver man icke gå längre, än till början af Const.-  Utsk:s betänk. Deraf ser man, att frågan är om förändring af
Svenska nationalrepresentationen, och att Const.Utsk., till följd af
Den 10 Mars e. m.
87
riksdagsmäns motioner inom Utsk., afgifvit detta förslag. Frågan
är således redan väckt, och väckes derföre icke af oss, som endast
göra anmärkna- vid Utsk:s sätt att lösa problemet. För öfrigt
måste jag på det högsta bestrida, att dessa anmärkn:r kunna
medföra de vådor, som af den siste värde talaren blifvit förespeglade.
Huru kan väl frågan om sättet för bestämmande af grunden
för Svenska nationalrepresentationens ombildning få det ringaste
sammanhang med grunder för suveränitetens införande.
Hetta är tvenne himmelsvid! åtskiljda ämnen, och jag befarar åtminstone
för min del icke, alt genom den föredragningsordning
Hr Gr. o. Landtm, föreslagit några riksvådliga följder skola
uppstå.
Frih. Hamiltons Jag har ansett det såsom min skyldighet
att erkänna, att jag i mitt sista anförande misstog mig om uttrycket,
då jag anhöll om propos. på afslag å Utsk:s betänk.,
hvilket Hr Gr. o. Landtm, täcktes ändra uti sitt yttrande, och
jag underkastar mig detta, erkännande att jag har orätt. Hvad
beträffar de vådor, som här blifvit förespeglade, så instämmer jag
•alldeles uti hvad den siste värde talaren yttrat, och får dervid
trösta mig med, att frågan af föregsde riksdags Landtmarskalk och
detta Stånds dåvar. ledamöter ansetts böra och kunna sålunda
behandlas. Slutligen ronde vådan vid denna riksdag, tryggar
jag mig vid samma säkra ankare, som Gr. Cronhjelm antydde.
Hr von Hartmansdorff: Om jag rätt hörde Hr Lagerhjelms
yttrande, så yrkade han, att en framställning skulle göras
till R. o. Ad. huruvida Ståndet godkände eller förkastade Const.-  Utsk:s förslag. En sådan framställning har hittills aldrig gjorts
och kan, efter min lanke, icke göras. Ståndet gör anmärkmr
vid förslaget och Landtm, frågar för hvarje sådan om Ståndet
godkänner henne såsom sin gemensamma tanka eller icke. Hafva
sålunda alla förslag till gemensamma tankar förfallit, så är
följden, att Utsk.-s förslag hvilar utan någon särskild framställning
derom. Detta måtte vara rätt nu såsom tillförene, och jag
förmodar följaktligen, att ordningen blifver sådan.
Hr von Troil, Emil: Jag hemställer vördsamt lill R. o.
Ad., om det kan vara skäl att nu fortsätta denna discussion,
som endast är ett upprepande af sådant, som ägt rum vid nästan
alla de föreg:de riksdagarne. Jag tror, att den fråga, hvarom här
tvistas, är temmeligen utredd och har blifvit det vid många föreg:de
tillfällen. År 1809 fastställdes visserligen grundlagen, sådan,
som Frih. Cederström, Jacob, och Frih. Palmstjerna, Nils
Fredr., nu yrka att den skall tillämpas. Det var då endast 81
Sj som tjenade till ledning för behandling af grundlagsfrågor.
Ar 1815 deremot antogs det sednare mom. i 56 g, och saken
har derigenom fått ett helt annat utseende. Om man betraktar
den 56 § ensam, så lärer dess mening vara föga tvetydig. Jag
medgifver visserligen, att 81 § bort vid samma tillfälle något
förändras, på det att man icke skulle kunna ifrån densamma ta
-
88
Den 10 Mars e. m.
ga sig anledn. att missförstå den 56 §. Då man likväl betänker,
att en sednare lagstiftning alltid upphäfver en föreg:de, vidare
att alla riksdagar efter år 1815 56 § har varit så förstådd, att
då Const.Utsk. framlagt något förslag till grundlagsförändring, på
samma sätt som Utsk. bär framlagt ett förslag till den nuvar.
nationalrepresentationens ombildning, så bar det varit tillåtet för
hvilken Ståndets ledamot som helst att lill Ståndet hemställa, att
såsom sin gemensamma tanka antaga hvilka modificationer som
helst af förslaget, att proposir på sådana förslag aldrig hafva af
Landtmarskalkarne blifvit vägrade, och att man nu således har
alt åberopa en 20-årig praxis, följd af många Landtmarskalkar, hvilka
haft Ståndets förtroende; så skulle jag tro, alt åstadkommandet
af en förändring uti hvad sålunda genom grundlagens sannolikaste
mening och genom 20-årig praxis blifvit stadgadt, skulle innefatta
en verklig grundlagsförändring. Att på detta sätt införa
nya ordningar i så vigliga ämnens behandling som Const.Utsk:s
förslag, blott genom votering i ett Stånd, skulle i sanning vara
ett sätt alt verkställa betydliga grundlagsförändringar på en fullkomligt
grundlagsvidrig väg. Det skulle i sanning vara ett steg
på den revolutionära banan. Att deremot bibehålla den tolkning
af grundlagarna, som under 20 år varit följd, det anser jag
vara alt hålla grundlagen i helgd, och jag hemställer till Ståndet
alt nu låta denna fråga förfalla, samt alt låta oss vidblifva den
ordning, som hittills varit iakttagen.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag kan icke undgå att
till en talare midt emot göra den anmärkn., alt han alldeles icke
uppfattat mina ord i deras mening. Icke har jag yttrat den absurditet,
att något sammanhang ägde rum emellan det förslag till
nationalrepresentationens ombildning, som den värde talaren nnderstödt
och i hvars utarbetande han sagt sig hafva del, och
emellan det hypotetiskt af mig anförda, alt man på sådant sätt
skulle kunna försöka, att i Sverige införa suveräniteten. Om den
värde talaren gifvit akt på de ord, hvilka han företog sig att
besvara, skulle han icke fallit i ett så förundransvärd! misstag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla, att ordningen för föredragningen af de särskilda
förslagen till gemensamma tankar blefve följande, nemi. l:o Hr
von Troils, 2:o Gr. Anckarsvärds, 3:o Frih. Hamiltons, 4:o Hr
Åkermans, 5:o Hr Lagerhjelms, Frih. Cederströms och Hr Cederschjölds,
6:o Gr. Lagerbjelkes, 7:o Hr von Hartmansdorffs, 8:o
Frih. Palmsljernas och 9:o Hr Lefrens.
Ropades ja.
H. Ex. yttrade sedermera, att han icke behöfde erinra derom,
att om något af dessa förslag blefve antaget såsom R. o. Ad:s
gemensamma tanke, kommo alla de öfriga förslagen, som stodo i
strid med det antagna, att förfalla.
Då härefter H. Ex, yttrade, att till följd af det nyss fattade
be
-
Den 10 Ma rs e. m.
beslutet, ITr von Troila, Emil, förslag nu förekomme lill pröfning
anmälde sig och anförde
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle anse nödigt, att Siandet
visste hvad Hr von Troils förslag innehåller, innan man röstar
deröfver. Jag har väl hört berättas, att det skall vara likt
Hr Ekholms; men det vore dock kanhända nödvändigt att få veta
hvaruti det består.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, upplyste, att Hr von Troils
ifrågavar. förslag vore detsamma, som de s. k. Reformvännerne*
förslag, utan någon förändring.
Hr von Hartmansdorff tillkännagaf nu, att han icke ville
påyrka förslagets uppläsande, hvarefter H. Ex. hemställde, om R.
o. Ad. ansåge nödigt att det upplästes.
Ropades nej, men dervid anmälde sig och yttrade
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Det var endast i samma
mening, sorn Hr von Hartmansdorff, jag begärde ordet. Jag
trodde, att da det var fraga om ett förslag till ombildning af
Sveriges representation, så vore det icke för mycket alt få veta
hvad detta förslag innehåller; men om Ståndets ledamöter äro beredda
att yttra sig i frågan, utan att taga kännedom af handlingarna,
så vill jag visst icke trötta Ståndet med någon uppläsning.
II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Jag ber att få vördsamt hemställa
till Hr Gr. o. Landtm, om icke, då 1111 10 å 12 voteringar
föreslå och klockan är redan half 10, Hr Gr. o. Landtm, hellre
skulle vilja låta dessa voteringar försiggå i morgon än i dag, ty
eljest tror jag vi icke komma härifrån förr än i morgon vid middagstiden.
Frih. Raab: Det var en talare midt emot mig, sorn uppkallade
mig, lian yttrade, att det icke vore för mycket att nu få
höra uppläsas det förslag, hvarom frågan gällde. Grefven hade likväl
hört, alt det var Reform vän nernes förslag, och jag hemställer,
0111 icke Grefven lika sorn vi litet hvar har sig bekant alt detta förslag
bar varit tillgängligt i bokhandeln under loppet af hela vintern,
och den som är en sann vän utaf reformer måste väl längesedan
hafva genomläst detsamma.
Frih. Cederström, Jacob: Mig synes mer än besynnerligt,
att då en ledamot har begärt uppläsning, det kail ifrågasät
tas
att icke sådant genast ovillkorligen skall ske; all discussion
deröfver är mer än öfverflödig.
II. Ex. Hr Gr. 0. Land tm. yttrade, det lian, i antedn. af
Gr. Björnstjernas framställning finge tillkännagifva, att II. Ex:s
afsigt visserligen icke varit att besvära R. o. Ad. med att qvarstanna
intilldess alla de framställde förslagen kunde hinna blifva
pröfvade, ulan hade II. Ex. trott, att sedan Hr von Troils förslag
8 IL 1,2
90
Den 10 Jlars e. m.
blifvit afgjordt, plenum kunde afslutas. Hvad åter angick Frih.
Cederströms yttrande, finge H. Ex. upplysa, att Hr von Hartmansdorff
afslatt från sin begäran om förslagets uppläsning, samt att
Gr. Mörner icke begärt en sådan uppläsning, utan underkastat sig
Ståndets beslut derom.
Gr. Mörner förklarade härvid ytterligare, att han icke yrikade
denna uppläsning.
Hr von Hartmansdorff; Jag har afstått ifrån uppläsningen,
derföre att, som detta förlag är ungefärligen af samma innehåll,
eller utgår ifrån samma grunder af allmänna val, hvilka
för några månader sedan blefvo af R. o. Ad. med ett så öfvervägande
flertal ogillade, så har jag tagit för gifvet, alt Ståndet
under den korta lid, som sedan förflutit, ej förändrat tänkesätt;
<och att följaktligen, om Hr Gr. o. Landtm, föreslår Ståndet, alt
såsom sin gemensamma tanka antaga förslaget, så kommer att
dertill svaras ett öfverlägset nej.
Då nu H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om öfverläggningen
ronde Hr von Troils förslag ansåges slutad, begärdes
ordet af
Hr von Troil, som yttrade:
En värd talare, Hr Gr. Björnstjerna, har till vederläggning
upptagit hvad jag i denna dags förmiddagsplenum anfört, i anledn.
af ett hans föreg.-de yttrande; men så vidt jag kunnat märka
likväl icke vederlagt mitt yttrande. Jag hade, då jag talade
om benämningarne af de båda hamrarne, kallat deni den äldre
och den yngre, men då jag talade om dessa kamrar i allmänhet,
benämnt dem den första och den andra, för att skilja emellan de
speciella benämningarna i förslaget. Jag förmodar, ali detta har
ländt till någon reda vid frågans behandling. Grefven, som likväl,
enligt hvad jag lyckats bevisa, varit helt och hållet bortblandad
i hvad han yttrat om det af mig framställda förslaget,
har deremot endast påstått, att jag varit bortblandad. Jag skattar
mig lycklig, som endast genom en sådan lös beskyllning, kunnat
vederläggas för ett af mig framstäldt fullständigt bevis öfver en
beskyllning mot honom.
I afseende på valcensus har han begagnat en annan utväg.
Efter min uppfattning af hans ord, så yttrade han i förmiddags,
att detta förslag i förenämnde afseende vore mycket sämre än det
som framställdes af 1840 års Const.Ulsk. Den värde talaren har
derigenom blott ådagalagt, att enligt hans öfvertygelse hvart och
ett förslag, som framslälles lill öfverläggning, alltid är mycket
sämre, än alla, sorn icke äro i fråga.
Hvad i öfrigt angår förslaget i sin helhet, så tror jag visserligen,
all Hr von Hartmansdorff icke så synnerligen misstager sig,
då han förmodar, att det icke skall vinna pluralitet inom detta
Stånd. Jag har likväl ansett för min pligt att framställa det lill
Ståndets afgörande och ämnar äfven derå begära votering. Jag
tror mig derigenom icke fela emot grannlagenheten, då jag icke
Den 10 Mars e. m.
91
kan påminna mig, att jag under detta riksmöte vid något föreg:de
tillfälle besvärat Ståndet med någon votering. Jag tror, alt det
är af vigt för allmänheten att se, huru det förslag af R. o. Ad.
omfattas, som har haft för afsigt att förena de skiljaktiga meningar,
som förelinnas, oell sökt undanrödja de felaktigheter, verkliga
eller förmenta, som egentligen blifvit åberopade såsom skäl
för det vid sista riksdagen framlagda förslagets förkastande inom
detta och eli annat Stånd. Man åberopade dä såsom skäl, att många
representerade skulle förlora sin representationsrätt. Dessa
skulle nu blifva representerade enligt det förslag jag framställt.
Man hade vidare anmärkt, att förra riksdagens förslag inrymde
för litet åt den större förmögenheten och den högre bildningen.
Det förevar, förslaget liar i delta fall betydligen skiljt sig ifrån:
det gamla. I st. f. endast 6 röster för den högre förmögenheten
har delta förslag meddelat 10 röster redan vid ett egendömsbclopp
af 100,000 r:dr, då det förut fordrades samma summa i
banco för endast 6 röster. Detta förslag har vidare uppställt en
högre kammare eller äldre, som den här nämnes, af mera skiljaktig
beskaffenhet från den yngre, än som var fallet uti det förra förslaget.
Det har gjort denna kammare mera stabel, nemi. nndcren
lid af 15 år, då deremot det förra högst medgaf en tid af 10
år, men hvilken understundom kunde inskränkas, vid händelse af
ledamöters afgång genom dödsfall eller på annat sätt. Förslaget
har vidare försäkrat den högre bildningen, den högre lärdomen
och riksdagsmannaerfarenhetcn om uteslutande rum inom den
högre kammaren, derigenom att vissa cathegorier för valbarheten
inom densamma blifvit med afseende derå bestämda. Jag tror i
öfrigt, alt förslaget, som redan längesedan varit allmänheten meddeladt,
blifvit af hvar och en, som opartiskt nitälskar för representationsreformen,
pröfvadt och undersökt. Jag skulle tro, att
hvar och en, sorn handlar annorlunda, har i denna fråga gatt,
minst sagdt, lösligt tillväga. Jag vill icke upptaga U. o. Ad:s lid
med någon ytterligare utläggning af ämnet, utan då ingen behagat
upptaga frågan till en vidlyftigare undersökning, så slutar
äfven jag med en anhållan, om Hr Gr. o. Landthus propos. pä
att Ståndet ville såsom sin gemensamma tanke förklara den af
mig främställda proposm. För den händelse, att det likväl skulle
fulunäs någon, som icke tagit kännedom af Reformvännernas
förslag och jemfört detsamma med Hr Ekholms reservation, så
vill jag upplysa, att den enda hufvudsakliga skiljaktighet, som företinnes
emellan dem, är, alt det förslag jag gjort, tillägger den högre
kammaren ett absolut veto i alla frågor om lagstiftning, i alla
frågor om förändring i indelningsverket m. nu; då deremot deli
Hr Ekholms reservation framställda förslag endast medgifver den
äldre kammaren ett suspensiv! veto, d. v. s. att sedan yngre
kammarens förslag i vissa frågor blifvit förkastadt, skulle båda
hamrarne sammanträda och per capita afgöra frågan. Detta anser
jag vara en försämring af förslaget, och det är derföre, som
jag icke kan godkänna reservationen, utan yrkar att förslaget, så
-
•92
Den 10 Mai-s e. m.
■olani cici försl uppgafs, och sådant sorn elei först till Coust.Utsk.
ingafs, malle af Ståndet godkännas.
Gr. Frölich, David: Den siste värde talaren har hegart propos.
till antagande af hvad han kallar sill förslag. Del skulle förmodas,
att de, sorn voterade i somras för det då hvilande förslagets antagande,
och som i allmänhet förklarat sig hylla principen för allmänna
val, borde votera mod Hr von Troil, efter delta skulle
närmast öfverensstämma med deras åsigter. Jag får likväl för
anin del förklara, alt jag icke kan votera med honom, och tillika
säga hvarföre, utan alt dervid gå in i utveckling af detaljer.
Jag vill hloll kortligen förklara hvarföre jag icke kan förena mig
med det sätt att tillämpa den allmänna valprincipen, sorn Reformvännerne
auvändt. Felet var egentligen redan begånget vid
förra riksdagen — någonting som jag först sedermera märkt —
nemi. alt man med termen samfällda val helt och hållet uppoffrat
allmänna valrätten. Verkningarne af della misstag alt förvexla
rätt med sätt har nu tydligare framträdt i den utveckling deraf,
■sorn Reformväunernc företagit. Helt andra och mot allmänna
valrätten stridande principer, såsom den af förmögenhet och hildning,
— hvaraf den ena är crkändt materiel och den andra
ofattlig och inpraktikabel, — hafva insmugit sig under slöjan att votera
samfäldt om valmän. Den politiska eller medborgarerälten
alltså underordnad andra sociala distinctioner, ehuru den förra
är naturlig, medfödd och oförstörbar, under det dc sednare äro
eventuella, vanskeliga och obestämda. Delta och flere misstag
hafva Reformvännerna begått, ulan att marka det, emedan de
framför allt ville jemka sig efter andra meningar. Att de icke
fä skörda ens någon lack för sin medgörlighet komma de väl alt
framdeles sjelfve få erfara, enär deras förslag i alla full är oantagligt
af de högre dussenia just genom det samfällda valsättet.
Sedan sekler har olikhet utbildat sig emellan de högre och lägre,
rikare och fattigare, mera och mindre bildade, samt dem, hvilka
af en eller annan orsak äga förtroende för hvarandra samt lefva
tillsammans och andra, hvilka alldeles icke umgås med hvarandra.
Det finnes intet giiltigt skäl, hvarföre desse olika sociala classer
— ehuru jemlika i politiska rättigheter — skola föras tillsamman
i samma valcollegier; tvertom, denna tendens är Jacobinisk, undamålslös
och skadlig, emedan den endast retar den ena classen
emot den andra. Och det gifves en annan utväg alt ge ät hvarje
sin fullkomliga och oförnärmade rätt, äfvensom valsättet —
hvarigenom hvarje får tillsätta sina riksdagsmän — icke blir
samfäldt, utan vid större och mindre valkretsar för de som skatta
mer eller mindre.
Det är sant att jag voterat för det från förra riksdagen hvilande,
men ifrån den stund jag upptäckte nu omnämnde förhållande,
och sedan hvad jag torde fä kalla conjuncturen för reformer
i Sverige lyckligen vändt sig så, att man med mera skäl
kan vänta sig, att det rätta skall göra sig gällande, så har jag
icke ansett mig böra votera för ett förslag, som jag icke kan från
-
Den 10 Mars e. m.
03
känna ett så väsendtligt grundfel. Sedan jag förklarat detta, vill
jag icke uppehålla R. o. Ad. med någon ytterligare delaljanmärkn.,
ty det är nog för mig att hafva erkänt, det jag voterar emot Hi’
von Troils förslag.
Öfverläggningen om Hr von Troils förslag förklarades härmed
vara fulländad, hvarefter IL Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde,
örn R. o. Ad., med förklarande, att Const.Utsk:s förslag
till nationalrepresentationens ombildning icke är antagligt, behagade
såsom sin gemensamma tanka antaga det af Hr von Troil,
Emil, afgifna förslag.
Ropades starka nej, blandade med ja, hvarefter II. Ex. förklarade,
det han funnit propos:n besvarad med öfvervägande nej.
Hr Westfelt, Nils, och Hr von Troil, Emil, hegärde
votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
votenspropos.:
Den som bifaller det af Hr von Troil, Emil, gjorda förslag,
all Const.Utsk:s i meni. N:o 26 framställda förslag lill nationalrepresentationens
ombildning och deraf följande grundlagsförändringar
återremitteras, med den af R. o. Ad. såsoni dess gemensamma
tanke förklarade anmärkn., att Utsk:s förslag icke är antagligt,
utan den ifrågavar. grundlagsförändringen bör ske i öfverensstämmelse
med det af bemälde ledamot afgifna förslag, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. icke Hr von Troils förslag lill gemensam
lanke.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer
Ja — 31.
Nej — 167.
Hr Westfelt: Emot den utgång, som Hr von Troils förslag
har fått, anhåller jag att få nedlägga min reservation. Jag
anser mig pligtig, då jag deltagit uti Reformvännernas förslag, att
här afgifva den förklaring, att jag voterat för dess antagande.
Fortsättningen af detta måls pröfning uppskjöts till morgondagens
plenum, och R. o. Ad. åtskildes kl. lill 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck,
9 i
Den 11 Mars f. m.
Tisdagen den 11 Mars 1845.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades pleni-prot. för den 5 sisll. Febr. f. och e. m.
Fortsattes pröfningen af Const.Utsk:s mern. IV:o 26, med
förslag till nationalrepresentationens ombildning och deraf följande
grundlagsförändringar.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, alt, enligt den af
R. o. Ad. stadgade ordningen för föredragningen, nu först borde
förekomma det af Gr. Anckarsvärd, Carl Henr., i gårdagens
förmiddagsplenum afgifna förslag till gemensam lanke i representationsfrågan.
Detta af Gr. Anckarsvärd skriftligen aflemnade förslag upplästes,
hvarefter
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, yttrade sig:
Vid uppläsningen af delta förslag till gemensam tanka, trodde
jag mig finna inryckta åtskilliga meningar, hvilka blott innebära
en individuel öfvertygelse, alldenstund till och med ordet
jag der förekom. Måhända torde Gr. Anckarsvärd finna skäl att
utesluta något af hvad som nu är uppläst, hvarefter discussionen
kunde få börja ronde del öfriga.
Gr. Frölich, David: Endast hållande mig till den anmärkn.
, som af Frih. Palmstjerna blifvit gjord, får jag säga, det
äfven jag, vid uppläsningen af Gr. Anckarsvärds förslag, fästade
mig vid ett sådant uttryck, men alt jag fann det ligga uti en
mellanmening, som Gr. Anckarsvärd säkert sjelf finner nödvändigt
att helt och hållet borttaga.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag medgifver alltför gerna
denna rättelse, helst jag icke kan annat än erkänna anmärkn:s
riktighet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida meningen
vore att ur förslaget utesluta följande såsom motiv intagna
mening: ”Om bevillningsbeloppet så afmätes, att under denna
valrätt inbegripes allt hvad. som med rätta kan få namn af högre
förmögenhet, sjelfständighet och bildning, beredes derigenom den
enda fullt tillförlitliga garanti mot den temmeligen allmänt (och
jag medger det äfven af mig) befarade vådan deraf, att nyssnämnde
qvalilicationer möjligtvis skulle kunna någon gång frän
representationen alldeles uteslutas”.
Gr. Frölich: Det vore blott den mellanmening ”jag medgifver
det”, som efter min åsigt borde komma att utgå.
Den 11 Mars f. m.
95
Sedan härefter den ifrågavar. rättelsen blifvit af Gr. Anckarsvärd
verkställd på det sätt, alt endast de uti den af II. Ex. Hr
Gr. o. Landtm, nyss uppläste mening förekommande orden ”och
jag medger det äfven af mig” uteslötos, och förslaget i öfrigt lemnades
oförändradt, blef det sålunda rättade förslaget ånyo uppläst.
Gr. Frölich: Jag börjar med att förklara min verkliga tillfredsställelse,
blandad med någon förundran öfver, alt omsider
finna Gr. Anckarsvärd sjelf på detta rum uppträda för att förfäkta
och utveckla ett förslag, som han för 14 år sedan offenlli
gen och vid sidan af en annan man i tryck såsom författare utgifvit.
Vid förra riksdagen, mine Hrr, var det antingen af orsaker,
"sorn den ädle Grefven sjelf täcktes förklara, om han linner
nödigt, eller ock, såsom jag uppfattat det, af en öfverdrifven böjlighet
för andras mening, som han icke vidhöll eller fullföljde
detta sitt förslag. Följden af denna eftergifvenhet hos författaren
har varit den, att det förslag, för hvilket han sjelf icke ansåg det
löna mödan att strida, nästan alldeles varit under dessa 14 åren
öfverlemnadt åt glömskan. Det förekom uti en tid, då ännu
ide'en allmän valrätt var så ny och begreppen om möjligheten att
undvara Riksstånd och bortkasta en onaturlig indelning af folket
i politiska classer, samt såmedelst åstadkomma och vinna en ny
representation, var så litet känd, att mängden af dem, som läste
förslaget, hvarken kände behofvet af förändring eller förstod dess
grunder. Ytlige granskare och folkfrihetens vedersakare hade
således lätt spel att förkättra detsamma. Andlligen inträffade
1840 års riksdag. Under tiden hade så småningom begreppen
om allmänna val utbildat sig inom nationen; men om sältet för
alt realisera dem hade icke opinionen liktidigt utbildat sig bestämdt
eller lika tydligt och fullständigt. Det var en ledamot
här i går, som beklagade, att sammansättningen af Const.Utsk.
vid förliden riksdag var så beskaffad, att den allmänna valprincipen
fick en öfvervigt, som den värde talaren icke trodde alt den
liade hos Svenska folket. Derom vill jag med honom eller någon
annan nu icke strida; allt nog, jag tror det vara cn sats,
som ganska väl kan försvaras, att begreppen om den allmänna
valprincipen redan vid förliden riksdags början hade utbildat sig
fullt ut lika mycket, som den uppskrämda ståndsprincipen sökt
att sprida nya artificiella rötter. Det hörde likväl till en af de
underliga nycker, som ödet understundom tillåter sig, att äfven
hos dem, som hyllade den allmänna valprincipen, densamma skulle
inråka på afvägar, blifva förfuskad, ja nästan förqvälcl genom
antagande af cn ny term, de s. k. samfällda valen. Jag vill icke
neka, alt i det samfällda valsättet också ligger något allmänligt,
rncn då man lagt mera vigt på sättet än sjelfva rättsprincipen
för val, och öfverdrifvit jemnlikhetssträfvandet derhän, dit det rätteligen
aldrig hort sträcka sig, nemi. alt tvinga högre och lägre
folkclasser tillsamman inom samma valcollegicr; så har man, på
sätt jag redan förut haft tillfälle yttra, råkat in på ett ganska
obehörigt och Jacobinskt nivellerings-system, hvilket nödvändigt
96
Den 11 Mars f. m.
skulle framkalla nytt motstånd, ehuru ingen kunnat beskylla förra
riksdagens Const.Ulsk. för någon åsyftad Jacobinism. Detta
ord förefaller mången strängt, men jag hoppas ingen enda ledamot
af sisla riksdagens Const.Utsk. har ett ögonblick trott alt jag
misskänt deras afsigter. Dessa voro lika sä rena, som deras karakterer
i öfrigt. Det anmärkte misstaget skulle emedlertid
nödvändigt hafva den effect, att icke allenast den allmänna valprincipen,
utan äfven det förslag, som Const.Ulsk. vid förra riksdagen
framlade, helt och hållet förkastades. Denna utgång kunde
visserligen icke af någon, sorn visste, hvaruti felet låg, betviflas,
men det fans vissa och deribland äfven jag, som verkligen
voro så utledsna vid ståndsfördelningen, eller det gamla systemet,
(Herrarne förstå väl hvad jag menar med det gamla systemet?)
att de trodde enda sättet att kunna möta, hejda eller
tillbakaskjuta detta system var, att slå sig till hvad som hade
vunnit en viss grad af allmännelighet, nemi. del hvilande förslaget.
Men jag bekänner öppet, att ehuru jag haft bättre tillfälle
än de fleste, att approfondera det Richerl-Anckarsvärdska förslaget,
så är det likväl försl vid början af innevar. riksdag, som jag
rätt klart lärt mig att inse de ojemförligt större fördelar, som erbjudas
åt alla classer genom detta förslag, än genom något annat.
Det var först då, som jag fann, alt, enligt detta förslag,
beskatlningsprincipen blifvit använd och kunde än mera bestämdt
användas såsom grund för valcollegiernes organisation i tvenne
afdelningar, löpande så väl i bredd med hvarannan, som inom hvarannan,
nian förnärmande af någons valrätt, utan någon hög census och
med bibehållande af det bcqvämligare indirecla valsättet för den lägre
afdelningen, under det de i högsta classen skattande lingö begagna
direct valrätt, mera passande för deras vidsträcktare kännedom
örn personer att välja till riksdagsmän och mera principenligt på det
hela. Under det samfällda valsättet hade endast slädernes innevånare
fält gagna denna förmån, nu deremot alla, som möjligen
deraf kunde och ville sig begagna. Men en annan i afseende på
antagligheten öfvervägande förmån, som det Riehert-Anckarsvärdska
förslaget erbjuder, är den, ali det blir så enkelt, dä all graderad
scala och all hemmantalsräkning undvikes, och alt man genast
kän se huru många riksdagsmän, som hvar afdelning får tillsätta,
och att iden efter skattebeloppen beräknade siffran erbjudes
eli tjenlig! ämne för slutlig jemkning och eftergift, utan att såra
eller förneka någon grundsats. Dä jag upptäckte detta, och tillika
fann, att de s. k. Rcformvännerne, delta oaktadt, ansågo sig
böra vidhålla det fallna förslagets Iuifvudprinciper, nemi. de samfällda
valen, var det som jag salle mig i opposition emot deras
förslag. Nu synes det specielt tillhöra milt öde, att slädse vara
i minoriteten; men sådant har aldrig verkat pä mitt handlingssätt,
hvarken förr eller nu. När min öfvertygelse är, att jag i
en så vigtig sak liar rätt, så ser jag icke efter huru många sorn
följa med mig, utan jag uttalar, så länge jag kan och får, hvad
jag anser räll vara.
Jag
Den 1] Mars f. m.
97
Jag hoppas Ilrrme icke tycka illa vara, att jag omnämner detta
och tillika något litet lyftar på den slöja, som publiciteten hittills
låtit hänga öfver verkliga förloppet inom Reformvännernas gille.
Der var det till en början icke möjligt alt få tala och fortsätta
talen om oriktigheten af de samfällda valen; ty der funnos personer,
hvilkas yttersta syfte var att kunna uppleta sådana dunkla
ordalag och satser, som skulle smaka de båda första Stånden, Adeln
och Presterna; i följd hvaraf äfven den skenfagra, men opålitliga
regel antogs, att man skulle jemka, utan att stödja sig
vid någon enda grundsats. Mig tycktes, att man icke behöfde vara
djup politiker för att inse, det man sålunda på längd, och sedan
den berömliga fogsamhetsandan svalnat, skulle förlora tenacen,
ulan alt vinna någon. Men efter det en och annan skicklig talare
vackert ordat om bildning och förmögenhet, såsom tvenne hufvudelementer
för all representationsinrättning, så syntes man endast
täfla hvem som skulle gå längst i att tillfredsställa de anspråk
desse obestämda satser framkallade. Jag anmärkte förgäfves,
alt alla försök i detta fall att vinna några sympathier hos dc absoluta
inom Adels- och PresteSt:n var förspilld möda, så länge
man vidhöll det samfällda valsättet. De som hade föresatt sig
att votera och strida för bibehållandet af ståndsfördelningen och
den ännu mera absolutistiska classindelningen, skulle naturligtvis
icke vilja retlectera på Reformvännernes böjlighet; men härpå litade
desse reformvänner då de ytterligare utsträckte den graduerade
egendomsscalan, och på denna grundfalska väg medgåfvo att
införlifva såsom ständiga elemenler i den öfre kammaren ensamt
högre auctoriteter, dermed helt och hållet öfvergifvande allmänna
valprincipen. De conservativa sneglade ändock lika mycket ät
förslaget; ty der fans lika fullt qvar allt för mycket, tyckte de,
af den der ide'eu af samfällda val, som de absoluta icke för sitt
lif kunde tåla. Sanningen att säga, fick jag dock aldrig tillfälle
att utveckla och utreda allt delta, ty när man började discutera,
uppstod en eller annan af de väldige talare, hvars stora förmåga
att gyckla allt för ofta ölverskyler föga grundlighet, consequens
och ändamålsenlighet i sak. Att åstadkomma skralt var högsta
målet för triumf; derföre hade ganska få mod att yttra sig, och
snart började discussionen att aftyna, så all dc lyckliga och bitande
skämtarena fingo behålla ordet för sig sjelfve. Då Comitéens
förslag om nedra kammaren var genomgånget, och jag ville
uppläsa en skriftlig reservation, steg en ledamot af Borgare-St.
upp och sade, alt de nu redan hade beslutat att öfvergå till discussion
om den 2:dre kammaren, och Herrarne hade ingen tid alt
afhöra reservationer. Jag är alltså verkligen skyldig Reformvännerne
den declaration, att under det jag lemmar en hvar ledamots individuella
liberalitet i all ära ovidrörd, någon mera illiberal sammansättning
på det hela, än deras var, från början till slut, icke
är tänkbar; åtminstone har jag aldrig derom kunnat göra mig begrepp.
Under sådana förhållanden är det icke underligt, att tills
dato det Anckarsvärd-Richertska förslaget varit bortglönidt. Jag
8 H. 13
38
Den 11 Mars f. m.
bör likväl, för att icke fela i historisk noggranhet tillägga, alt Gr,
Ankarsvärd sjelf, troligen missnöjd med den tournure, som Reformvännernes
öfverläggningar under hans ledning, såsom församlingens
ordförande, fått, tog ordet och afgaf en skriftlig reservation,
innefattande samma idéer, som vi i går hörde utvecklas,
fastän han äfven då — förmodligen under inflytelse af samma,
i mitt tycke allt för stora, fastän älskvärda medgörlighet att uppoffra
sina egna riktiga idéer — stoppade sitt papper åter i fickan,
förklarande, ali han icke vidare ville yrka på eller utveckla sina
tankar, emedan han ansåg det förgäfves; hvilket också föga kunde
anses underligt, helst hvarken jag eller någon annan haft den
ringaste aning om Hr Grefvens särskilda mening, då han icke
nämnt ett ord derom förr, än första § af det motsatta förslaget
blifvit genom hans eget klubbslag bekräfladt såsom af Reformvännerne
antaget. Följaktligen har detta förslag ända till gårdagen
icke fått någon annan förfäktare, än Herrarnes ödmjuka
tjenare, hvilken, såsom en ensam ropandes röst i öknen vid förra
riksdagen, naturligtvis icke kunde påräkna nu mer än då biträde att
avancera saken i ringaste män. Jag bekänner derför, att jag, då
jag i går uppträdde i denna vigliga fråga, hade nästan föresatt mig
att sälla hänglås för munnen, alldenstund jag ansåg öfverflödigt
att orda om alla dessa förslag; men från den stund Gr. Anckarsvärd
tog sitt förslag i sina egna händer, och tillika en annan
värd talare, som vid förra riksdagen försmådde detta förslag, emedan
det, i hans tanka, då ansågs vara för litet praktiskt, nu
erkänt dess ändamålsenlighet och riktighet, från den stunden anser
jag icke omöjligt att förvärfva en större majoritet för detta förslag,
än för Reformvännernes. Mera skall jag icke begära; det är
dock något. Det är af denna orsak, som jag för min del anhåller
hos de begge värde ledamöterne, — och jag ber Herrarne särskildt
observera, att jag icke här uppträder såsom någon proponent
af förslag till gemensam tanka, — anhåller säger jag hos dem, att
de nu ville ytterligare utveckla detta förslag, åtminstone så till
vida, alt de personer, hvilka möjligen icke äro så benägna för
Ståndsintressena som Hrr Lagerhjelm, Hartmansdorff och Frih. Cederström,
Jacob, (jemte några andra, h\i ka synas vilja qvarhålla
oss på det gamla åkdonet med 4 hjul — med eller utan ett 5:te
hjul), måtte åtminstone lyssna något till det Richerl-Anckarsvärdska
förslaget och icke förkasta det, ulan att veta hvad det i sitt
föryngrade skick innehåller.
Frih. Palmstjerna: Det är nu icke min mening, att närmare
skärskåda delaljerne af Gr. Ankarsvärds förslag, ulan endast
att yttra några ord om grunddragen af samma förslag. Förslaget
är det, att en öfre kammare bör sammansättas af personer, som
äro taxerade till den högsta bevillningen för egendom, och hvaraf
hälften väljes af den nedre kammaren samt hälften af Konungen.
Ilär är således icke fråga om att från folkets sida, eller genom
val inrymma någon del i representationen för bildning, kunskaper
och upplysning, såvida dessa icke äro förenade med pennin
-
Den 11 M a r s f. m.
99
gar. Det är således penningen, som der skulle taga sittrum, såvida
icke Konungen toge i Sitt hägn hvad som hörer till bildning,
kunskaper och upplysning. Detta förslag är vidare uppstäldt
så, att den öfre kammaren beror af den nedre, hvilken skulle
välja halfva antalet af ledamöterne i den öfre, d. v. s. den hälft,
som icke af Konungen utses. Denna af den nedre kammaren utsedda
hälft i den öfre, skulle naturligtvis vara beroende af sine
valmän, samt i följd deraf äfven redskap för deras afsigter. Men
skulle den icke vid ärendenas behandling befinnas vara tillräckligt
böjlig, utan stanna i en motsatt-mening, så sammanträda båda
hamrarne och votera per capita, hvarvid naturligtvis den. nedre
och talrikare kammaren får en bestämd öfvervigt. Detta- är
redan, i min tanka, ett så väsendtligt fel uti förslaget, att jag
nödgas afstyrka detsamma.
II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Jag måste gö
ra
Gr. Ankarsvärd fullkomlig rättvisa för den moderation lian ådagalagt
i sitt förslag, en moderation, så mycket mera oförväntad",
som den kommer ifrån ordföranden uti 1840 års Const.Ulsk. Emedlerlid
finnér jag mycket alt anmärka emot detta förslag, och jag
fruktar, att jag, i likhet med en värd talare på andra sidan, skulle
behöfva åtminstone ett tjugutal af år för att rätt approfondera
detsamma. Gr. Ankarsvärd utgår ifrån den allmänna valprincipen
; emot denna princip har jag ingenting alt invända, ifall census
rättas derefter. Den allmänna valprincipen är att betrakta
såsom ett tveäggadt svärd, som, huru man än vänder detsamma,
dock alltid skär omkring sig åt båda sidor; ty om census fastställes
mycket hög, sä blifva valen fullkomligt aristocratiska, då
desamma deremot med en låg census utfalla i en helt och hållet
democratisk anda. Gr. Ankarsvärd har sjelf uppgifvit några
statistiska tabeller i delta afseende, och för att visa hvilket missförhållande,
som skulle uppstå i händelse hans förslag antages,
så anhåller jag blott få nämna, det llederv. BondeSt. skulle enligt
detsamma erhålla ett tvådubbelt större antal röster, än alla
de andra Stånden tillsammans. Detta förhållande har länge varit
iusedt af mig och öfvertygat mig om, att den allmänna valprincipen
icke kan tillämpas ulan stånds- eller class-modificationer.
Del hade varit önskligt, att delta äfven varit insedt af 1840
års Const.Utsk., äfvensom af de s. k. Reformvännerne; ty man
hade dä möjligen kunnat undvika den politiska feber, som på den
sednare tiden ulbredt sig inom landet. Alla de, som hafva insett
möjligheten af att utgå från den allmänna valprincipen utan modificationer,
hafva derför yrkat, dels stånds-, dels classval, hvilken
sednare mening jag äfven delar. Gr. Ankarsvärd deremot har i sitt
förslag följt en annan princip, den nemi. af den högre och lägre
förmögenheten. Ett besynnerligt rapprochement kan göras i detta
afseende, nemi. att absolutismens mäktiga kämpe i Frankrike, Vilde,
har infört samma princip, som frihetens väldiga kämpe vill
införa hos oss. Hvad den öfre kammarens sammansättning beträffar,
gillar jag väl, att Konungen bör äga rätt att utse en del af
100
Den 11 Mars f. m.
dess medlemmar, — huruvida hälften kan vara lagom, del lemnar
jag derhän; men föröfrigt mäste jag underkänna Gr. Ankarsvärds
förslag för sammansättningen af denna kammare, som icke skulle
blifva annat än ett uttryck af den nedre kammarens majoritet,
och sålunda sakna den återhållande kraft, som fordras af en sådan
kammare. Men jag kommer nu till den hufvudsakligaste orättvisan
i detta förslag, den nemi. att det skulle tillintetgöra Adelns
urgamla rätt att utgöra en sjelfskrifven valcorporation. Denna
orättvisa är så mycket större, som man scr huruledes de an
dra
Stånden icke vilja göra några consessioner. Man scr hurusom
det Hederv. BondeSl., som nu har valrätt för hvarje hemmansdel
till blott J af representationen, dess egen kammare, nu
yrkar samma rättighet till hälften af den nya representationen,
vill säga till nedre kammaren deraf, hvaremot R. o. Ad. och PresteSt.
, hvilkas rättigheter äro lika gamla om icke äldre än BondeSt:s,
skulle förlora en stor delaf sitt nuvarande inflytande. Man
ser äfven hvad mening BorgareSt. måste hafva med den allmänna
valrätten, när detta Stånd för några dagar sedan med en enda
rösts majoritet biföll att nuvarande valprincip inom Stockholms
stads borgerskap skulle upphäfvas; huruledes har detta Stånd icke
nyligen gått tillväga vid behandlingen af lolagsfrågan? Jag afstyrker
alla vidare consessioner för B. o. Ad.; de måste hafva en
gräns. Jag påminner mig vid detta tillfälle en bild, som en stor
man, hvilken i 30 år varit min Konungsliga Beskyddare, och —
jag vågar säga det — äfven trofaste vän, ofta nyttjade: jag är
foglig, jag går tillbaka så länge jag kan, men när jag ser en afgrund
bakom mig, då går jag äter fram. Jag vågar hemställa,
att äfven R. o. Ad. mätte följa detta råd.
Gr. Horn Claes Fredr, anförde skriftligen:
Under gårdagens plenum förklarade jag mig icke kunna deltaga
i öfverläggningen om förslag att bringa Riket i revolulionstillstånd,
hvarom fråga vore, då man upphäfver Statens grundförfattning.
En värd talare har misstyckt detta förklarande, som
skulle innebära en förkastelsedom öfver alla försök att, på sidan
om Const.Utsk:s bearbetning af ämnet, komma till en förbättring
uti vår nationalrepresentation. Det vore icke, enligt den värde
talarens mening, en omstörlning af samhället, om man allenast bibehöll
en konungamakt och en nationalrepresentation, hvilket efter
talarens åsigt ensamt utgjorde grunden för vår samhällsbyggnad.
Jag medger visserligen, att temligen genomgripande revolutioner
i Sverige kunnat företagas utan en sådan omstörtning,
och den största orättvisa vore det visserligen att tillräkna den värde
talaren eller dem, som med honom tänka lika, en sådan afsigt
; den kan icke ens tillräknas alla dem, hvilka begärligt omfatta,
antingen sjelfva förslaget alt republikanisera vårt konungadöme,
eller tillfället att här inom detta rum frambära dylika foster
af en enthusiastisk förvillelse eller ett förräderi mot monarkien.
Jag gör en väsendtlig skillnad mellan afsigt och en medvetslös
hängifvenhet till principer, om hvilkas utveckling och rea
-
Den 11 Mars f. m.
101
liserande man icke gjort sig rediga begrepp. Det är således icke
min mening alt belasta alla dem, hvilka företrädesvis omfatta
de radicala omstörlningsförslagen, med det moraliska ansvar för
följderne af sådane förslags bringande till verkställighet, helst jag
funnit en och annan bland våra fokledare rygga tillbaka för consequensen
af deras egna tillgöranden. Men jag vågar till R. o.
Ad:s bepröfvande hemställa den fråga, om icke de sedan 2:neårhundranden
ständigt återkommande revolutionära omkastningar af
vår statsförfattning, hufvudsakligen om icke uteslutande, bidragit
att föra oss uti det svaghetstillstånd, hvari Sverige sig befinner.
Konungamakt och nationalrepresentation hafva vi aldrig saknat,
men vi hafva aldrig förstått att till fasthet och styrka gemensamt
utveckla dessa krafter. Återstår att betänka, om de kunna harmoniskt
framkallas af den nya revolution man vill frambringa.
Dervid kommer i betraktande, icke allenast de allmänna tidsförhållanden,
hvari vi oss befinna, men synnerligast det stadium af
politiskt förstånd, hvaruti Svenska allmänheten råkat, medelst bearbetning
af den destruclivt revolutionära tidningspressen, hvilken,
i stället för befästande af den monarkiska principen, har grundlagt
den republikanska förvillelse, sorn alstrar så många utopiska drömmar
om fördelarne af en dygdig och upplyst democratisk öfvervigt
lill en Konungamakt, som böjer sig för folkväldet. Det torde
vara förlåtligt om en man, hvilken redan med ynglingens hela
liflighet deltog i befordrandet af den statshvälfning, som grundläde
värt närvarande samhällskick, som sedermera af pligtkänsla
sökt medverka till utvecklingen af den democratiska tendensen af
1809 års lagstiftning, som just derföre allt för länge varit dårad
af de vackra illusioner, dem han förvexlat med Svensk nationalitet,
om denne man, inseende sin förvillelse, genom en närmare
bekantskap med de olsåker, som vållat densamma, blifver så mycket
varsammare mot democratiens oaflålliga försök att intränga på
Konungamakten, och att han tror sig under masken af den mest
devouerade royalism kunna upptäcka republikanaren.
Att understödja den krassa liberalismens och den djerfva radicalismens
anspråk, kan icke vara våra sanna reformvänners afsigt,
tverloin anser jag deras bemödanden gå deruppå ut, alt afväpna
den makt, som nu skakar den Svenska thronens grundvalar;
men må de akta sig att, dagtingande med denna liga, bringas
till eftergift af grundsatser, dem monarkiens försvarare måste
bekänna.
Jag erkänner det jag hyser en, kanske orättvis, kanske öfverflödig
fruktan för en sådan eftergift, och det är med fast öfvertygelse
om vådan af det minsta afvikande från den ärftligt
constitutionella monarkiens grundsatser, som jag afslår alla de förslag
till gemensamma tankar, dem jag hört framställas, såsom
mer och mindre afvikande från den grundidé, hvarpå reformen
måste byggas, för att icke blifva en revolution, den ide' nemi., som
Const.Utsk. vidhållit, men alldeles icke utvecklat. Min öfvertygelse
är, att om vår stånds- eller classfördelning skall upphöra lill
sin politiska verksamhet, och om en representationsförändring skall
102
Den 11 Mars f. m.
fotas på underkännande af ståndsprincipen, så mäste denna nyskapelse
omkring den constitntionella konungathronen utgå från
densamma, och icke medgifva någon öfvervigt åt de krafter, sorn
arbeta pä dess underminerande. Huruvida tiden för en sådan
statshvälfning kan vara nära eller aflägsen, vägar jag icke afgöra;
men att den varder kommande, derest Riksstånden icke blifva enige
om befästandet af monarkiens helgd, under en högst nödvändig
reform af deras arbetsordning, derom är jag öfverlygad, ty den
blifver oundviklig, då den länkande delen af nationen icke längre
lider det svaghetstyrranni, som vår fyrdelade representation utöfvar
med en bunden konungamakt.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Det är icke i tanka
alt ingå i någon pröfning af Gr. Anckarsvärds förslag, som jag
begärt ordet; det är egentligen för att anmäla min reservation
emot den behandling, som Const.Utsk:s betänk, bär undergår och
särdeles emot den votering, som sisth gårdag ägde rum. Men
innan jag går att uppläsa denna reservation, mäste jag för H.
Ståndet tillkännagifva den besynnerliga ställning, hvaruti jag mig
befinner, att icke egentligen känna vidden eller omfånget af det
förslag, hvaremot jag ämnar mig reservera. Då på min anmärkning
om den raskhet, som låg deruti, att till pröfning företaga
ett sådant förslag, som det då ifrågavar., utan att ens låta uppläsa
detsamma, svarades, att det vore tryckt, och att hvar och en
således hade haft tillfälle att dermed göra sig bekant; så, ehuru
jag inom mig var öfvertygad att förhållandet icke var sådant, lät
jag likväl, i brist på nödige documcnter, saken falla. Jag har sedan
granskat det förslag, som i tryck är tillgängligt af Representationsreformens
vänner. Det innefattar vallagen och en § i,grundlagen.
Det till Const.Utsk. ingifne förslag innefattar en fullständig
omarbetning af såväl Riksd.Ordn. som Reg.F., sammandragne
i ett, och dertill en ny vallag. Detta sednare förslag åberopades
af Hr von Troil härstädes, och detta så mycket mera, som han i
sitt muntliga anförande androg, att hans förslag afvek från Hr
Ekolms deruti, att det bestämde för den öfre kammaren ett absolut
veto i grundlagsfrågor, hvaremot Hr Ekholms förslag endast
förunnade den öfre kammaren ett suspensivt veto. Det tryckta
förslaget innehåller icke ett ord om suspensivt eller absolut veto;
det innefattar icke något om kamrarnes arbetssätt. Jag sväfvar
således i okunnighet om huruvida R. o. Ad. yttrade sig endast
om den tryckta boken, eller om det till Const.Utsk. ingifna fullständiga
förslaget. Jag måste emedlertid, efter den förklaring,
som Hr von Troil afgifvit, anse det sednare vara händelsen, och
i sådant fall känner jag icke huruvida ens något skriftligt document,
som afhandlar detta förslag, finnes bland R. o. Ad:s handlingar.
Härefter uppläste Gr. Mörner följande:
Emot det sisth gårdag härstädes iakttagne förfarande, att, under
förevändning af anmärkn. emot Const.Utsk:s förslag till nationalrepresentationens
orabildning, härstädes till omedelbar pröfning
Den il Mars f. m.
103
företaga ett helt nytt förslag till Reg.F., deruti Riksd.Ordn. jemväl
skulle inflyta, och att härtill lägga en af Const.Utsk. alldeles icke
ifrågasatt, särskild s. k. val-lag, får jag mig reservera. Det kan
visserligen icke förnekas, att, på sätt under gårdagens discussion
yttrades, exempel under föreg:de riksdagar, åtminstone ifrån och
med år 1834, icke saknats, att de respective RiksStin vid utöfningen
af den dem tillkommande anmärkningsrätt vid Const.Utsk:s förslag,
understundom uti gemensamma tankar uttalat grunder, afvikande
ifrån de af Const.Utsk. föreslagna, men, så vidt jag vet, är det
nu första gången, som fråga förekommit att genom en enda votering,
utan någon föregången detaljgranskning, i klump antaga ett
utaf enskild person framstäldt, lill alla sina bestämmelser fullt
färdigt project lill nya grundlagar i deras helhet, och hvilket icke
har något annat gemensamt med Const.Utsk:s förslag, än rubriken
på titelbladet. Det är understundom nödvändigt alt man
skall vara i full fart att verkliggöra det absurda, för all man skall
klart inse det oriktiga uti sitt förfarande. — Så länge det varit fråga
om jemnförelsevis mindre vigtiga saker, har jag för min enskilda
del icke allenast gerna undvikit alla formstrider, utan äfven
villigt fogat mig efter den åsigt, som jag kunnat finna hyllats
af de flesta, endast den ieke varit uppenbart stridande emot grundlagens
föreskrifter; men den afväg, pä hvilken vi nu äro stadde,
kan, enligt min tanka, allt för synbart leda till förderf, för att
jag ej skall deremot mig reservera. — Om äfven grundlagen uttryckligen
tillerkänt de särskilda RiksStm rättigheten att förvandla
sig till verkstäder för omedelbar fabrication af nya grundlagar,
skulle jag dock före gårdagens erfarenhet icke ansett möjligt, alt
de skulle kunna vilja af en dylik rättighet sig begagna. Nu förefaller
deremot tillvaron af en sådan rättighet genast vid första
påseendet tvetydig, och måste, enligt min öfvertygelse, vid en opartisk
granskning, och då man låter de i grundlagen begagnade
uttryck bibehålla samma mening, som de eljest i allmänhet äga,
helt och hållet förnekas.
Utan alt misskänna eller ens ifrågasätta den goda afsiglen
hos de flere personer, som under gårdagens sammanträde gått det
H. Ståndet tillhanda med så många planer till nationalrepresentationens
ombyggnad, och med all aktning för de värde motionärerne
(ty motionärer äro de, ehvad man än derom må säga), tillåter
jag mig dock vördsamt framställa den fråga, huruvida det är
rimligt att fordra, det Husets ledamöter skola på den korta tiden
af några timmar, under en ständigt fortgående discussion, derunder
störtsjön af nya förslag opphörligt fortfar, kunna göra sig fullständig
reda för, lill dess blifvande verkningar inse, och lill deras
rätta‘värde uppskatta alla de särskilda förslagen. Emedlertid
hade det i går kunnat hända, om ej discussionen i den uppkomna
formfrågan borttagit tiden, att Ståndet på aftonstunden handlagt,
pröfvat och till antagande eller förkastande röstat öfver ett
halft dussin särskilda förslag och ändå haft ett icke obetydligt antal
i behåll tills i dag att pröfva. Ätt jag, oaktadt den betänketid
under en natt, som Försynen mig förskaffat, ej är beredd att verk
-
104
Den 11 Mars f. m.
ställa den nu förekommande pröfningen af de återstående förslagen,
sedan samma Försyn lyckligen hjelpt oss ifrån det i går föredragna,
det tillskrifver jag min inskränkta förmåga, önskande
de många lyckligare lottade, som icke rygga tillbaka för det djerfva
företaget, all framgång, och att de, vid försöket att utföra
det, enligt min åsigt, på en gång olagliga och orimliga, icke
utsätta sig för ett sansadt folks åtlöje eller, hvad ännu värre vore,
besluta sig till något för landet förderfligt. För mig återstår
ej annan utväg, än att, det ena efter det andra, förkasta de opröfvade
förslagen.
Häruti förklarade Hr Liljenstolpe, Axel Fredr., Frih.
Palmstjerna, Nils Fredr., och Hr Löwenström, Joli.
Jacob, sig instämma.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, i anledn. af
Gr Mörners anmärkn. deremot, alt Hr von Troils förslag lill
gemensam tanke icke i går hade blifvit uppläst finge fästa uppmärksamhet
derpå, att 53 § lliksd.Ordn. innehöll: ”Enär ett ämne
slutligen skall afgöras, böra alla dertill hörande handlingar
uppläsas, så framt någon Ståndets ledamot sådant åslundar.” Det
hade således berott af Gr. Mörner att i går påyrka samt i följd
deraf erhålla uppläsning af berörde förslag, och då han icke det
gjort, utan hade till prot. förklarat, att han icke yrkade en sådan
uppläsning, torde det icke vara hvarken emot H. Ex. eller emot
det H. Ståndet, utan emot sig sjelf, Grefven borde göra anmärkningen.
Hr von Hartmansdorff, Aug: -.lag ämnar bestrida Gr.
Anckarsvärds förslag, men jag bör dessförinnan förklara min fägnad
både öfver förslagets innehåll och det försvar Grefven deråt
gifvit. Begge två bevisa, med ett undantag, nemi. utfallet emot
Högv. PresteSt., hvars besvarande jag vill uppskjuta, en hofsamhet
och en förändring eller en öfvergång lill hvad jag anser vara
rätt, som icke kan annat än tillfredsställa mig. De upplysningar,
som Gr. Frölich lemnat om hvad som i representationsfrågan tilldragit
sig, både under förliden riksdag och vid innevarande, äro
dyrbara för Sveriges historia, och jag aflägger min tacksägelse
derföre. Gr. Anckarsvärds moderation bör af mig tagas till föresyn,
och jag skall bemöda mig derom. Frågans behandling i går
skedde med en hofsamhet, som hittills icke varit vanlig, när detta
vigtiga ämne. förevarit, flon bevisar hvad tiden medförer af
lugn och betänksamhet. Jag hoppas, att tiden skall hafva ännu
flere goda verkningar i samma riktning. Gr. Frölich har påstått,
att Gr. Anckarsvärd ursprungligen hyst den mening, som han i
går försvarade, men att han af undseende för den stora mängdens
rop en gång afvikit ifrån sin tanka. Jag vill försöka bevisa,
att äfven den första tankan icke kan vara tillfredsställande för den,
som anser fäderneslandets väl väsendtligen bero på representationens
beskaffenhet.
Den 1 punkten i Gr. Anckarsvärds förslag innehåller, att
Riks
-
Den 11 Mars f. m.
105
Riksförsamlingen representerar Svenska folket, icke särskilda
Slundsclnsser eller intressen. Tillägget är både sant och icke
sant. Nationalrepresentationen skall naturligtvis representera alla
lolliga intressen, om hon är rätt sammansatt. Men hon kan göra
det endast derigenom, att hon består af ombud för alla de särskilda
intressena; ty ingen person kan vara nog bekant med alla
särskilda förhållanden inom hvarje yrke i fäderneslandet, för
att kunna vederbörligen vara deras målsman. Man förstår det
icke ens och derför kan man det icke. Men man kan det icke
eller derföre, att man älskar icke det obekanta; man har ingen
ifver för det man icke känner, och derigenom blifver målsmanskapet
äfven lamt. Jag vill anföra ett exempel. En Utsk:sledamot
förebrådde mig nyligen, då jag yrkade på representanter för
hvarje särskildt intresse, att sådant vore ensidigt, och förklarade,
för egen del, att han ville allenast representera det allmännas intresse
; men det dröjde icke många dagar förr än samme man bad
mig tala för ett intresse, som rörde just den menighet, hvars representant
han är. Så går det med dem, som säga sig ej vilja representera
något särskildt intresse.
2:dra punkten innehåller ett likgiltigt förslag, att antalet representanter
skall utgöra icke öfver 250 och icke under 220. Förliden
riksdags Const.Utsk. antog antalet 250; jag anser det ock
vara det lämpligaste, af 2:ne särskilda grunder. Om nemi. representationen
är indelad i 5 Stånd och hvartdera får 50 ledamöter,
så uppkommer detta antal. 50 svarar ock emot det antal,
sorn ledamöterne inom 2:ne af våra nuvarande Stånd, eller Presteoch
BorgareSt:n, hittills vanligen utgjort. Det är också det antal, som
erfordras, för att fylla samtelige Utsk:n, i fall de förblefve oförändrade.
Vilja vi göra en jemförelse med grannriket, hvilken tillförene
varit så mycket älskad och åberopad, så finna vi att Norriges
representanter äro 100. Då folkmängden i Sverige är 2£
gånger större än i Norrige, så svarar antalet 250 alldeles deremot.
3.dje punkten innehåller, att Riksdagsmänen delas i 2:ne kamrar,
af hvilka den första eller nedre skall vara minst i talrikare
än den andre eller öfre. Benämningarne af öfre och nedre kamrar
kunna visserligen anses likgilltiga, men äro det dock icke så
alldeles. Dagens lösen hos oss, särdeles för dem, som vilja förändra,
är jemlikhet. Om hon skall iakttagas; så får man icke
tala om den öfre och nedre. Men att lala om den äldre och
yngre kan icke vara stötande, ty de grå håren bevisa, att man
hörer lill den öfre kammaren, och den, som då skulle höra till
den yngre, kan ej finna sig förnärmad deraf, att han ser yngre
och bättre ut. Men här förekommer något, som, efter min tanka,
är ett grundfel, nemi. att man säger, den yngre kammaren bör
vara minst ^ talrikare, än den äldre. Skälet till detta stadgande
är icke uppgifvet; det måtte icke eller vara något annat, än att
så brukas. Man brukar paletot nu för tiden, men är väl derför
8 H. 14
106
Den 11 Stars f. nr.
gifvet att den gamla snitten på rockar var olämplig? Jag tror,
att en man, hvilken utgår, såsom Gr. Anckarsvärd, från jemnlikhet
och antalsberäkning, han borde icke begå en så dödelig synd,
sorn den, att sälta antalet i de båda hamrarne olika. Om det är
rätt, att räkna efter mängden, så måste man komma till den slutsats:
att den kammare, som har de fleste ledamöter inom sig, uttrycker
ett större förtroende af Svenska folket, än den, som innesluter
ett ringare antal riksdagsmän. Ilen kammare åter, som
uttrycker det största förtroendet af Svenska folket, bör äfven hafva
den största makten, och om jag nu återkallar ett uttryck af
Gr. Anckarsvärd sjelf om hvad folkets röst betyder, sä mätte det
vara högst illa gjordt af den äldre kammaren, om han vågade
sätta sig emot hvad de flere ledamöterne i den yngre ville. Men
med detsamma vore ju den äldre kammarens återhållande kraft
tillintetgjord? Grefve Anckarsvärd har således undergräft sina
egna grundsatser, jemnlikhet och antal, samt derigenom gjort den
äldre kammaren svagare än den yngre.
Den 4:de punkten handlar om valmännens fördelning i 2:ne
classer. Denna fördelning var en högst vigtig medgift af Gr.
Anckarsvärd; ty hon innehåller en öfvergång frän allmänna val
till classval. Hon utvisar, att Gr. Anckarsvärd anser allmänna
val till någon del åtminstone olämpliga, och så snart man medgifvit
detta, så är man kommen på rätta vägen; man är då redan
på öfvergången till ståndsvalen, och jag lyckönskar en hvar,
som, på detta sätt, med eller ulan fullständig insigt hvart strålen
leder, likväl kommit på densamma. Uti denna punkt finnes likväl
ett stort fel, nemi. alt en hvar af väljande röstar efter sin
personlighet och icke efter sin förmögenhet. Derigenom är det möjligt
för dem, som ringa äga, och hvilka äro de fleste, att, på sätt
anmärkt blifvit, beskatta de förmögnare, som äro färre, så att de
i sin ordning blifva fattiga. Man kommer sålunda nog lill en
jemnlikhet; men det är icke välståndets, mine Hrr, utan uselhetens!
Den
5:te punkten innehåller, alt den andra eller öfre kammaren
väljes till ena hälften af Konungen och lill andra hälften af
förste kammaren. Den ena hälften af denna kammare skulle således
väljas af Konungen; hvarföre? Jo, l:o skulle Konungen fä en ersättning
derför, atl han nu äger rätt att utnämna adelsmän och
biskopar, som blifva sjelfskrifne riksdagsmän, 2:0 brukas det i andra
länder, att Konungen utnämner pairer. Jag för min del äsyflar
ej att förminska Konungens makt; men om lian skall utnämna
några representanter, så bör han efter min tanka göra det
såväl i den ena kammaren, som i den andra. Likväl tror jag,
att de riksdagsmän, som Konungen endast för detta ändamål nämner,
aldrig få det anseende att vara folkets ombud, som de ledamöter,
hvilka väljas af folket, eller som Konungen äfven i andra
hänseenden utnämner, såsom adelsmän och biskopar. Hvarför
t. ex. har den Fransyska pairskammaren, sammansatt af de största
förmågor, som detta folkrika land äger, intet betydligt inflytande?
De skickligaste domare och statsmän, de utmärklaste här
-
Den 11 Mars f. m.
förare, vetenskapsidkare, skalder, vältalare inrymmas der, men ändock
gälla de icke nog emot den lägre kammaren. Hvarför? Jo,
emedan tanken är, alt de icke representera folket, ehuru goda
deras åsigter än må vara. Derföre säger jag, att för rikets och
för konungamaktens bästa måste jag afstyrka en sådan utväg att
tillsätta riksdagsmän i den öfre kammaren. Dernäst skulle, enligt
Gr. Anckarsvärds förslag, den andra hälften af öfre kammaren
utväljas bland den nedre och af riksdagsmännen sjelfve. Flere talare
hafva förut anmärkt olämpligheten af ett sådant valsätt; jag
förnyar samma anmärkning. Den äldre kammaren eller denna
del deraf skulle icke blifva annat, än hvad flere af mine värde
motståndare i går säde om Utsk:s äldre kammare, ett echo af den
yngre. Här inträffade det så mycket säkrare, som denna äldre
kammare skulle utväljas af den yngre, d. v. s. gubbarne skulle
utses af ynglingarne. Derigenom skulle gubbarne få fasthet att
motstå ynglingarnes alltför hastiga framrusande. Om nu denna
kammare vore tillsatt af ett visst parti, och Konungen ville upplösa
riksdagen för att vädja till folket; så kunde blott den yngre
kammaren väljas ora; men söm han redan förut insatt sitt parti i
den äldre, så skulle Konungens vädjande lill folket vara fruktlöst,
emedan partiet sutte qvar och vidhölle samma tänkesätt, mot hvilka
Konungen vädjat. Annu en annan betänklighet förekommer.
När yngre kammaren utnämner den äldre, så kan det hända, alt
man begagnar detta val för alt blifva af med personer, som äro
besvärliga. Låtom oss sätta den mannen i äldre kammaren, ty
han är så envis; låtom oss ditvälja den eller den, emedan han
är så enfaldig eller så grälig, m. e. o. man får ett öfverhus, som
blifver ett slags skräpkammare, bildad af sådana som yngre kammaren
vill slippa.
Enligt 6:te punkten väljes första kammaren för 3:ne år. Detta
förslag är tagel från Norrige eller i likhet med der gällande
föreskrifter. Hvart leder det, mine Hrr? Jo dertill, att Konungen
icke ens hvad yngre kammaren beträffar, kan vädja lill folkets
röst, om han ville upplösa en riksdag och ej kunde vänta på
sammankallandet af en ny intill dess lagtima riksdag inträffade;
han finge eljest alldeles samma ledamöter, sorn förut sutto pä den
riksdag, från hvilken han ville vädja. Ar detta meningen, så är
förslaget riktigt; men vill man tillåta Konungen i Sverige, såväl
som i andra länder, att vädja till folket, då skall man icke sammansätta
en nedre kammare på detta sätt, emedan del egentligen
är om denne, som upplösning bör kunna ifrågakomma. Sådant
vore dessutom alldeles stridande mot vår historia; ty hittills har
man valt lika till urtima som lill lagtima riksdag.
Emot 7:de punkten har jag ingen väsendtlig anmärkning att
göra.
8:de punkten: För ledamot af den öfre kammaren fordras
högre ålder, än för ledamot af nedre kammaren, men ingen annan
åtskiljande qvalification. Jag anser, afl denna skillnad, som
giir, att kamrarne efter min tanka just borde kallas den yngre och
den äldre, emedan ingen annan skilnad är dem emellan, likväl
108
Den 11 Mars f. m.
är felaktig; ty det är icke blott åldern, som bör tagas i betraktande,
det är äfven den större erfarenheten, den upphöjdare ställningen
i samhället, till hvilken någon kommit, och hvartill man
väl i allmänhet bör antaga, att om Regeringen med urskiljning
väljer sine embetsman, ingen kommer, utan att hafva det någorledes
förtjent. Hvad förmögenheten beträffar, så bör den äfvenledes
tagas i betraktande; ty med förmögenheten följer både lugn
och önskan att behålla hvad man har, 2:ne vigtiga omständigheter
för en ledamot, som man vill hafva lill representant för upprätthållandet.
10:de: Till ordförande i riksförsamlingen, då dessa båda
kamrar till gemensam öfverläggning sammanträda, eller då de
gemensamt representera, nämner Konungen en af församlingens
ledamöter. Emedlertid skola de särskilde kamrarne inom
sig välja hvar sin ordförande. Här skulle sålunda blifva en dubbel
uppsättning af talmän, hvilken vi förut icke baft. Väl hafva
vi haft talmän och vice talmän, men en särskild talman, då
kamrarne äro församlade till gemensamma öfverläggningar, och en
särskild då de äro hvar för sig, det är hos oss, och jag tror äfven
i andra länder, en nyhet. Hvartill hon skulle tjena, är svårt
alt inse. Men denna § omtalar äfven ett annat förhållande, hvarpå
Hr Grefven icke fästat någon vigt, men som dock är af den
betänkligaste art. Detta är nemi., att de båda kamrarne skola
kunna sammanträda till gemensamma öfverläggningar. Hvad skulle
deraf följa, när den yngre kammaren är talrikare än den äldre?
Jo, naturligtvis, att gubbarne skulle öfverröstas af ynglingarne, och
sålunda den återhållande kraft, som man ville åstadkomma, tillintetgöras.
Jag kan sålunda icke finna annat, än att hela organisationen
är uppgjord så, att just motsatsen af hvad dermed åsyftas
skulle inträffa.
Vid 11 :te och 12:te punkterna har jag ingenting vidare att
erinra, emedan de anmärkningar, som jag dervid hade att göra,
innefattas under dem, som jag redan gjort.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, tillstyrker jag,
att R. o. Ad. icke måtte antaga Gr. Anckarsvärds förslag såsom
sin gemensamma tanka.
Hr Hjerta, Lars: Beskaffenheten af Const.Utsk:s förslag lill
nationalrepresentationens ombildning, hvilken är sådan, att detta
Utsk. under gårdagens debatt icke fick en enda försvarare försitt
till RiksSt:n algifne betänk., gjorde äfven alt jag då ansåg
ändamålslöst att upptaga tiden med dess granskning, och jag hade
äfven i dag ämnat iakttaga samma förfarande, såvida ej Gr.
Frölichs uppmaning till Gr. Anckarsvärd att närmare utveckla det
af bemälde Hr Grefve författade förslag, hade föranledt mig att
bryta denna min föresats. Resultatet af gårdagens votering, som
utföll med 167 röster mot 31, i afseende på det s. k. Reformvännernes
förslag, föranleder mig att till Gr. Frölich hemställa,
hvartill en sådan vidare utveckling, som den Hr Grefven begärt
af Gr. Anckarsvärds förslag, nu skulle tjena; och jag har ytterli
-
Den 11 Mars f. m.
109
gare befästats i denna mening af den discussion, som sedan dess
förefallit. Jag hemställer till Hr Grefven, om denna utveckling
hittills tjenat till någonting annat, än att vi här hafva fått höra
yttranden af en sådan grad af intolerance och i en så egen ställning
till logiken, att jag åtminstone för min del icke kan undgå
att deröfver uttrycka min förundran. Jag skall be, på det att
jag icke må anses härmedelst hafva utkastat endast en lös beskyllning,
att få framdraga några få exempel till bevis för denna
sats.
En värd ledamot, nu lika känd för sina exalterade conservativa,
som han förut var känd för sina exalterade republikanska
tänkesätt, har nemi. här stigit upp och i afseende på sina motståndare
talat om ”medvetslös hängifvenhet till läror, om hvilka
man icke gjort sig rediga begrepp.” Om man vill taga sig för
att underkasta sådane yttranden en kritik, om man vill analysera
dem med någon vanlig logisk noggrannhet, så hemställer jag
till II. R. o. Ad. och till den värde ledamoten sjelf, om ett sådant
yttrande innefattar den tolerance och den humanitet, som
höfves en ledamot af detta Hus, eller om det icke endast utgör
bevis på ett stort öfvermod, att säga om sig sjelf: ”Jag ensam
och mitt parti, vi äro i besittning af redighet i begreppen, och
det är väre motståndare, som äro medvetslöse.” Om man då lill
på köpet sjelf har erkänt sig ända lills för några år sedan hafva
varit ”helt och hållet förvillad”, så hemställer jag för prejudicatets,
för framtidens skull, till den värde ledamoten och andre,
som tänka lika med honom, huruvida detta sätt att argumentera
kan vara lämpligt? Jag skulle tro, att den första pligt man har,
den första regel, som man bör göra sig inom en rådplägande
församling, är, att hafva ett litet grand aktning och tolerance för
motsatta meningar, eller åtminstone gifva något skäl för sina fördömelser,
och icke tro sig i politiken, såsom Papisterne i religionen,
vara för egen räkning i besittning af den enda saliggörande
läran. — Jag vill citera ännu ett exempel blott såsom ett bevis
på oljenlighet.en att ingå i någon närmare utveckling af Gr.
Anckarsvärds förslag. En annan värd talare, Hr Gr. Björnstjerna,
har gjort en jemförelse emellan BondeShs fordringar och
R. o. Ad:s. Han har talat om BondeSt:s anspråk på utvidgning
af voteringsrätt för sine hemman, men att det icke ville
undertrycka R. o. Ad:s rätt i detta afseende. Nu har likväl den
värde ledamoten, om man vill resonera efter vanlig logik, gjort
ett betydligt språng i sina syllogismer; ty här är icke fråga om
annat, än att 11. o. Ad. skulle i afseende på omröstningen nedstiga
till jemlikhet med BondeSt., men icke att R. o. Ad. skulle
förlora eller afsäga sig någon sådan rättighet, som BondeSt. vill
reclamera åt sig. — En annan värd talare, om hvilkens heder,
hona fides, kunskaper och bildning man icke kan hysa det ringaste
tvifvel, och för hvilken hvar och en uti det enskilda lifvet
mäste hysa den största aktning, har ändock i denna allmänna
discussion tillåtit sig sådane märkvärdiga och besynnerliga saltomortaler,
att jag hemställer, om man icke deraf måste draga den
Ilo
Den 11 Mars f. m.
slutsats, att det är någonting annat, sora ligger till grund för att
man icke kan komma tillväga långt vid en sådan discussion. —
Hr von Hartmansdorff slutligen, har ordat om, huruledes, såsom
en följd af Gr. Anckarsvärds förslag, den öfre kammaren skulle
komma att utgöra en skräpkammare, uti hvilken endast sådane
personer skulle insättas, som den nedre kammaren ville blifva af
med. Jag kan icke säga att detta resonnement innefattar någonting
ologiskt; men jag hemställer, huruvida det är tänkbart, att en
yngre kammare, vald af folket, skulle, vid tillsättningen af enäldre,
vid hvilket tillfälle denna yngre kammare vore inskränkt
antingen inom den större förmögenhetens eller den större bildningens
calhegori, utse så qvalificerade personer, som dem, den
värde talaren förmenat, egentligen med hufvudsakligt afseende att
taga skräpet eller de sämsta af nationen. Jag tror icke, isynnerhet
då den yngre kammarens ledamöter komme att omväljas för
hvarje riksdag, att någon gerna kan göra sig en sådan föreställning.
■— Vilja vi icke här spela maskerad, utan strida med öppet
visir, så torde något hvar, om man talas vid, erkänna, att det
finnes en annan grund, hvarför det icke lönar mödan att uppehålla
sig vid en sådan vidlyftig discussion, och denna grund är,
att pluraliteten af detta Hus hyser den öfvertygelse, att Adelns
rättighet att hafva en bestämd andel i representationen pä
grund af f ödsel — den skall bibehållas, den må icke eflergifvas.
Uttalar man detta, då tror jag att man spelar rent spel. Min
mening är derför ingalunda alt på något sätt underkänna vigten
och värdet af en discussion eller af doctrinens pröfning; jag tror
tvertom, att begreppens utredning är väsendtlig, och att en
doctrin, som innebär något sundt och riktigt i sig sjelf, skall gå
fram, oaktadt allt motstånd. Förhållandet är sådant för tillfället,
och jag tror, alt doctrinen i della fall skall hafva så mycken
framgång, alt man skall få se tider, då R. o. Ad. skall erbjuda
en helt annan politisk physionomi, än för närvar., och då R. o.
Ad. skall med ädel resignation offra både den personliga sjelfskrifvenheten
till riksdagsman och representationsrätten såsom
särskildt stånd på fäderneslandets altare. Men man kan icke förmena
R. o. Ad:s ledamöter, att denna tro ännu icke hunnit intränga
i detta Stånd, emedan den icke beror af ögonblickets eller
af denna riksdags discussioner, utan af traditioner, som ännu
icke hunnit vika, hvilken den ofelbart snart kommer att göra,
för den politiska rättvisans kraf och tidens mäktiga ande. Derför
tror jag ock att det bästa vore, att så fort som möjligt komma
till votering öfver de särskilda förslagen, det ena efter det
andra. Jag tror deremot visserligen äfven en sådan votering icke
vara ändamålslös; ty det utgör ett intressant bidrag lill en viss
statistik för framtiden, att se huru stor minoriteten varit för
hvarje förslag.
Frih. Hamilton, Hugo: Här är talat om den politiska feber,
som uppkommit genom de olika förslag, hvilka omnämnt de
allmänna valen. Denna feber har icke minst utöfvat sin ver
-
Dell 11 Mars f. m.
lil
kan inom detta Hus; ty det är icke alldeles utan, att ju icke feberskakningar
synas uppstå här blott ordet ”allmänna val” uttalas.
När jag sammanställer detta med det förhållande, att flere af
Ståndets utmärktaste talare yttrat sig emot Gr. Anckarsvärds
förslag, så väl i dess helhet, som i dess detaljer, så borde jag
måhända hysa samma åsigt, som den, hvilken utvecklades af den
siste talaren, att det nemi. icke tjenar lill någonting alt upptaga
Ståndets dyrbara tid med försök att utveckla skälen och grunderne
för hufvndpunkterne i det förslag, hvilket jag i går i samma
hufvudpunkter biträdde, ehuru jag då förbehöll mig att, då
mitt särskilda förslag till gemensam tanka förekom, få framställa
de skiljaktigheter, som jag i detta afseende hyser. Men då jag
å ena sidan känner det öfverseende Ståndet hyser för hvarje dess
medlem och för dennes öfvertygelse, den må nu vara grundad
eller icke, om riktigheten af de satser han framställer, så tvitlar
jag icke eller på alt Ståndet har samma öfverseende med mig
och ursäktar, att jag anser frågan vara så vigtig, och att dessutom
aktningen hos mig för det Ständ, inför hvilket jag har äran uppträda,
kräfver, att jag uppgifver skäl för den tanka jag i detta
ämne hyllar.
Jag ber till en början få erkänna, hvad den ledamot här
yttrat, som öppnade discussionen i dag, att jag vid en föreg:de riksdag
och dä detta ämne utgjorde föremål för öfverläggning, icke
har underslödt de åsigter, som innefattas i Gr. Anckarsvärds förslag.
Jag erkänner detta öppet, och just af det skäl, sorn samme
värde ledamot anförde, att jag nemi. åsyftar det praktiska i frågan,
lifligt öfverlygad som jag är om behofvet af att nationalrepresentationen
må ombildas, alt arbetssättet för densamma må förenklas,
på det att Svenska folket må kunna uppbära alla de frukter
af sin samhällsförfattning, som detta folk behöfver att uppbära.
Man har sagt vid föreg:de tillfällen, och gör det äfven ännu,
att man alltid, utan att uppoffra hufvudgrundsatserna, bör, så
vidt möjligt är, rätta sig efter de förslag, som man anser kunna
gä igenom hos dem, hvilka dock äga domsrätt öfver hvarje förslag
som framställes. Det var på denna grund, som jag vid föreg:de
riksdag, vid början af denna stora strid, ansåg det vara troligast
att få fram ett förslag, som endast hvilade på ståndsval. Jag
trodde, att det var nog för tillfället; jag trodde, att först då, när
de skilda Stånden kunde förmås att sammanträda och gemensamt
arbeta på 2:ne kammare, först då var det möjligt att kunna vinna
ett ytterligare steg på den representativa banan, och till dess
en sådan möjlighet yppades, borde den, som intresserade sig för
saken, vara glad och tacksam äfven för detta lilla steg. Men
jag hemställer till Herrarne, huruvida någon särdeles uppmuntran
lemuades åt denna åsigt. De förslag, som framlemnades i
denna anda, afslogos alla af detta Stånd. Att de afslogos af de
öfrige Stånden är nogsamt kändt, äfvensom man måste erkänna,
att den majoritet af nationen, som yttrat sig i detta ämne, icke
yttrat sig för bibehållandet af ståndsval. Återstår då att se huru
man skall kunna tillämpa de samfällda valen så, att de dels kun
-
112
Den 11 Mars f. m.
na äga något hopp om att blifva antagna af de nuvar. Stånden,
dels ock så, att de innebära garantier för att bildningens och
förmögenhetens rättvisa anspråk uppfyllas, samt slutligen och hufvudsakligen
så, att rörelse-elementet, så vidt det kan anses farligt
för fäderneslandets bestånd, icke får ett alltför stort inträde
i represenfationen.
Då jag, så vidt jag förstår, i går insåg (jag erkänner, att jag
icke förr tänkt på detta förslag), att det af Gr. Anckarsvärd
framställda förslag innehöll så betydligt medlande punkter i den
anda och syftning, som jag nu omnämner, och då dessutom i detsamma
fans inryckt ett förslag till bildande af en öfre kammare,
hvilket förslag jag ansåg lill den ena delen vara för landet nyttige
och för tänkaren tillfredsställande, åtminstone mera än de
fleste hittills framställda, så må det ursäktas mig, om jag, måhända
något förhastadt, eller snarare om jag, utan att förut hafva
nogare öfvertänkt ifrågavar. förslag, så hastigt skyndade att
understödja detsamma. Afven jag, likasom en värd talare här
midt emot, tackar Försynen att han behagat skänka mig en natt;
ty på denna natt har äfven jag tänkt i detta ämne. Resultatet
af dessa reflexioner har varit, att jag visserligen uti detaljbestämmelserne
önskar några förändringar, hvilka jag ock skall taga mig
friheten skriftligen framställa, men i hufvudpunkterne slår jag
fast vid hvad detta förslag innehåller.
Den ena sidan af de tvenne, som äro intresserade i representationsfrågan,
fordrar samfällda val. Enligt alla hittills framställda
förslag skulle härvid hafva uppstått den nästan oöfvervinnerliga
svårigheten af valcensus. Det är en sanning, att om denna
höjes alltför mycket, så utesluter den väl många medborgare
i landet; sänkes den åter så lågt, såsom hittills under skydd af
våra ståndsförfattningar kunnat ske, så blifver den vådlig. Detta
låter sig icke bestridas. När nu ett särskildt förslag framkommer,
som yrkar, att den mindre förmögenheten i landet och alla
dem, som med innehafvarne deraf äro i samma cathegori, skola
tillsätta blott hälften af den nedre kammaren, så står ju precist
samma förhållande i representationen qvar, som enligt nu gällande
grundlag äger rum; alldenstund vårt nuvar. BondeSt., med
en fjerdedel i vår nuvar. representation, fullkomligt motsvaras af
denna hälft af den nedre kammaren, som skulle tillsättas af den
mindre förmögenheten. Denna del af den nedre kammaren skulle
dessutom väljas bland dem, som utöfva stadigt näringsyrke,
hvaraf årliga inkomsten skulle skattas lika med dem, som af sådan
egendom minst är att påräkna; och slutligen af dem, som
äro i rikets eller annan allmän tjenst eller från sådan tjenst med
pension erhållit afsked. Den andra hälften af den nedre kammaren
skulle komma att bestå af den högre förmögenheten, uttryckt
genom jord, icke genom penningar, såsom en värd ledamot har
trott, utan genom till tiden obegränsad besittning af hemmantal
eller annan dermed jemförlig fast egendom. Dessa cathegorier
synas mig innefatta rikets nästan hela bildade och förmögna be
folk
-
Den 11 Mars f. m.
113
Tolkning; ly hemmantalet innefattar ju all jorden i Sverige, med
undanlag af torpen, således äfven all den stora förmögenheten;
näringsyrkena innefatta i sig alla ståndspersoner, som icke äga
jord, och tjenstemännen bildningen, i thy att i tjenst är presterskapet,
i tjenst äro de academiske lärarne, i tjenst åro med ett
ord pä ett eller annat sätt alla, som inhemtat en mera vårdad
uppfostran, eller ock äro de jordägare. Mig synes derföre, att
detta förslag, dä det å ena sidan tillfredsställer dem, som fordra
samfällda val, å andra sidan äfven bör (jag upprepar det) bör
tillfredsställa hvar och en af den conservativa sidan, som är öfvertygad
om nödvändigheten af en reform i detta hänseende.
Hvad den öfre kammaren beträffar, så har det utgjort ett
reqvisitum, hvarefter alla, enligt min tanka, förgäfves sträfvat, att
kunna uppställa ett förslag till en öfre kammare, som verkligen
vore karaktersskild från den nedre. Den ledamot, som i dag
har strängast klandrat förslaget till en öfre kammare, har sjelf
framställt ett annat, der den öfre kammaren icke är alls skild
från den nedre, utan de båda kamrarne blott utgöra 2:11 e hälfter
af ett helt. Detta förslag är i min tanka det mest democratiska,
som jag hittills känt. Att deremot medgifva, det ena hälften
af denna kammare utväljes af Konungen, det bar den värde
ledamoten bestridt på den grund, att de medlemmar, som vore
sålunda valde, icke skulle åtnjuta samma aktning och förtroende,
som det folkets ombud skulle erhålla. Aktningen beror otvifvelakligl
på valen; och jag lefver i det fasta hopp, att mängden af
de val, som Sveriges nuvar. Konung äfvensom dess framtida
skulle komma att göra till eli så vigtigt kall som detta, icke
skulle komma de höga valmännen på skam. Då man hör lalas
om, afl en mängd embetsmän skulle äga sjelfskrifvenhet eller väljas
inom embetsmannacorpsen, då är det ett parti, som väljer,
det är det enskilda intresset, som uttalar sig genom valen; men
då landets Fader väljer, då är del en person, sorn allmänheten
lärt sig vörda, och som den med Guds hjelp alltid skall komma
att vörda. Jag kan således icke annat än tro, att ett sådant valsätt
för den öfre kammaren är nyttigt och önskvärd!, äfvensom
att det är det enda, som hittills har constilucrat någon verklig
karaktersskillnad de båda kamrarne emellan, hvilket förhållande
äfven varit, insedt i de länder, som i detta århundrade och i slutet
af det förra ingått på den monarkiskt constitutionella banan.
— Hvad beträffar bildandet af den 2:dra hälften af denna öfre
kammare, så är det för tidigt att derom yttra mig ännu, enär
detta förekommer i mitt eget förslag. Jag delar icke Gr. Anckarsvärds
åsigter i denna del; men uppskjuter med en vidare utveckling
deraf.
En värd talare, H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, har yttrat, att
den samfällda valprincipen vore att betrakta såsom eli tveäggadt
svärd, som, huru man än behandlade det, skar åt båda sidor.
Nåväl, mine Hrr! om då ett sätt är upptäckt, som betager detta
tveäggade svärd dess farliga egenskap att skära åt båda hållen,
8 H. 15
114
Don 11 Mars f. m.
och blott lemnar den goda egenskapen att vara nyttigt, när det
är väl fördt, bör väl då della sätt förtjena att klandras? Jag tror
snarare, att man bör tacka de personer, som rycka oss ifrån vårt
nu iråkade dilemma. — Här har blifvit yllradt med en slags
förebrående ton, att delta förslag vore att jemföra med det, som
framställdes af absolutismens förfäktare i Frankrike. Detta mätte
till en början visa, att det icke är farligt för conservatismen.
Men jag bestrider ännu en gång, att det var absolutismen, som
der uttalade dessa grundsatser; det var verkligen den constit»tionella
monarkiens förfäktare emot democratien och republiken.
Samme värde ledamot, sorn framställde denna anmärkn., har äfven
sagt, att tiden för concessioner vore förbi. Detta är detsamma,
som att säga, att fred i denna vigtiga fråga får icke uppslå
i Svea land, och jag skulle hafva önskat, alt en så beskaffad
stridshandske icke bade blifvit framkastad inom detta rum. som
nu egentligen borde uppfylla den äldre och erfarnare kammarens
plats; erfarenheten talar icke så.
Jag tror mig vara skyldig, att ännu en gång upptaga lill
besvarande hvad en värd ledamot af detta Hus yttrat, till följd af
ett genmäle, som jag tog mig friheten göra i går emot hvad han
då i temligen hårda ordalag uttalade öfver oss, som önska att på
något sätt komma till målet i representationsfrågan. Han yttrade,
att förändringar i samhällsskicket äro att betrakta såsom revolutioner,
och att de som sträfva derhän, måste alltså sträfva till
en revolution. En skillnad måste väl ändock ligga deruti, att
den förändring, som nu åsyftas, är laglig? Revolutioner hafva vi
upplefvat många, mine Hrr! De hafva måhända äfven blifvit förklarade
för lagliga, då de redan voro hvad man kallar un falt
accompli; men lagliga kunna de dock aldrig vara, så vida de icke
börja på sätt landels grundlagar medgifva, och genomdrifvas med
fullkomlig aktning för dessas bud. Då äro de reformer, men icke
revolutioner; och reformer måste vara nödvändiga, såvida icke ett
land skall förstelna i sina former. — Hvad som är yttradt om
medvetslös hängifvenhet till principer, för hvilka man ej gjort sig
rediga begrepp, har redan af föregtde talare blifvit upptaget och
besvaradt. Det vore önskvärdt, om vi för hvarandra hyste fördragsamhet,
och icke komme fram med beskyllningar och förkastelsedomar,
som måste upprifva lugnet, och som måste göra att
sinnena onödigtvis uppretas i frågor, som borde behandlas med
kall öfverläggning. Jag anhåller vördsamt, att man måtte slippa
höra sådane ord, som efter min fulla öfvertygelse icke passa inom
dessa murar. — Slutligen sade den värde talaren, att ”en och annan
af våra folkledare rygga tillbaka för eonseqvensen af deras egna
tillgöranden.” Det kan ingen bestrida den värde ledamoten, ty
då jag först uppträdde här, stod han i främsta ledet af desse folkledare.
Gr. Mörner: Jag ber att härmedelst få äran tillkännagifva,
att ingressen lill den reservation jag afgifvil, icke åsyftade något
klander öfver de åtgärder, som här blifvit vidtagne. Nogsamt
Den 11 Mars f. m.
115
känner jag, att (let grundlagsenligeti berodde af mig att begära
uppläsande af förslaget, oell jag tyckte mig, genom min anmärkn.,
ganska tydligt hafva ytlcat den brydsamma ställning, hvaruti jag
sjelf befinner mig till följd af denna underlåtenhet att begagna
mig af min rätt att begära denna uppläsning. Den föreg:de talaren
har yttrat, att den sista natten på honom medfört en ganska
lycklig följd; han har kommit på bättre tankar, och vi hafva
förhoppning att af honom emotse eli förslag lill vår nationalrepresentations
ombildning. Jag får säga, att om det är moget,
fullständigt och genomtänkt, så att det af Svenska folkets ombud
antages, så kan man med skäl anse den natten för en af de lyckligaste
man i Sverige upplefva!. Rom bade sina dies fasti et
in fasti, och Sverige har dä verkligen haft en nox fasta; men jag
skulle tro, att örn en eller annan natt lades till den nyssnämnda,
så kunde vi hafva att emotse ett ändå bättre förslag. Det är
just delta som jag uttryckt i min reservation, ty jag tror, alt det
fordras för ett sådant ämne som detta, icke endast några timmar,
icke endast några nätter, utan ett moget allvarligt begrundande
under längre tid. Det är icke efter hugskott man skall gå
tillväga, dä man vill omskapa Svenska folkets samhällsförfattning,
då man vill kullkasta ett under sekler fortfarande. Man bör ej
efter en natts begrundande kasta upp nya planer, för att sedan
lika hastigt öfvergifva dem och lika omoget framkomma med åter
andra, som äro lika omogna.
Gr. Frölich: Discussionen har nu öfvergått till enskilda repliker.
Man har lemnat det sakvigtiga och sysselsätter sig med
alt gifva repliker på tillfälliga yttranden, som personer emellan
blifvit fällda. Nå väl! jag har också sådana repliker att gifva,
hvilka jag ber att man mätte godhetsfnllt tillåta, ehuru de icke
kunna bli annat än lika mångå små episoder.
I valet af dessa fäster jag mig i främsta rummet vi den förste
talarens yttrande, dä han förklarade, all man verkligen behöfver
lång lid på sig, då man vill tala i ett ämne sådant som delta,
om nationalrepresentationens ombildning. Jag tager affär på
detta Gr. Mörners förklarande deruti, först ur den synpunkten, att
det gör ingenting, i afseende på tid och tidsförlust, om man sacrilicrar
en eller annan dag, att utreda delta ämne, då man synes
hafva god tid för att snacka om annat mindre vigtigt; men
jag kan ej inse, alt Gr. Mörner rätt applicerat sin grundsats mot
Frih. Hamilton, och Grefvens lilla gyckel om dies fasti och nox
fasta, äfven om det skall anses för lyckligt, träffar alldeles icke
bemälde Friherre. Hr Gr. Mörner har alldeles misstagit sig om
hvad som föregått i Frih. Hamiltons sinne. Ett är, ali slutligen,
efter en natts vidare begrundande, och sedan en utförlig debatt
föregått i ett ämne, som länge varit föremål för allvarligt öfvervägande,
inse nädvändigheten att sluta sig lill ett förslag, som redan
är 14 år gammalt, och hvarom man naturligtvis före den
omtalade natten haft begrepp, fastän ofullständigt, att då, säger jag,
linna della förslag vara det bästa; och helt annat är det, att kläc
-
116
Den 11 Mars f. m.
ka ett splitter nytt förslag under natten, hvarpå man aldrig förr
tänkt, ty endast i sådant fall hade det kunnat hända, hvad Gr.
Mörner synes vilja insinuera, att ett omoget, eller s. k. vindägg
kommit i dagen. Nu är det här en redlig man, som öppet (räder
fram, sägande: denna natt har jag ytterligare tänkt och besinnat
mig pä saken, och jag är numera af den och den meningen.
Skulle detta öppna sätt alt gå tillväga icke harmoniera med
Gr. Mörners egen karakter? Den sednare har länge utgjort föremål
för mitt begrundande, och ju mera jag det gjort, ju mera
känner jag mig böjd att högakta den. Tonen i hans reservation
anslog mig till den grad, att, under det jag ingalunda trillar, det
ju den kom ifrån botten af hans hjerta, kan jag ej annat tro,
alt fastän han framställde emot Frih. Hamilton en sats, §om i sig
sjelf var ett gyckel, så må man icke tro att dermed afsägs att
gyckla mot person, utan förekom saken, sådan den framställde
sig för honom, klandervärd. Jag högaktar den känsla, som
yttrar en sådan obelåtenhet, äfven när den röjer sig såsom misstag.
— Nästa episod rörer på visst sätt mig sjelf, varande en utgjutelse
af milt omdöme om en person, med hvilken jag icke allenast
denna, ulan under många andra riksdagar stridt offentligen,
och med en grad af animosilé, den jag nu efteråt förebrått mig,
i den mån den varit starkare, än som kunnat skäligen förklaras
deraf, att hans och mina åsigter varit så himmelsvid! åtskilda.
Jag lärer ej behöfva nämna, alt det är Hr von Hartmansdorff jag
menar. Nu har han väl ej i dag just gifvit mig någon särdeles
stor hyllning deruti, att lian blott erkänt värdet af ett förklarande,
som kan vara tjenligt för historien, men han har ändock
framställt denna lilla anmärkn. på ett sätt, som utvisar försonlighet,
och jag hembär honom derföre till gensvar min uppriktiga
tacksägelse. Jag ber att vidare få förklara honom, att det nu
börjar att framstå för mig ett sätt att till en del förklara hans
fiendtlighet mot mig och mot många andra af samma politiska
tänkesätt. Det har förefallit mig nu en tid bortåt, som bans
strid för ståndsskillnadens bibehållande, hvilken hittills synts mig
endast såsom absolutistisk och illiberal, och hvilken jag har på
mitt samvete att hafva som sådan mångfaldiga gånger angripit,
icke vore i grunden härflytande från missaktning för andras politiska
rättigheter, utan snarare och mera vore en farhåga blott
för radicalism, den han såsom motsats till det beståndande ansett
mera förfärande än jag gör. Annu gifves en mera speciel,
ur våra inhemska sakförhållanden hemlad förkaringsgrund till Hr
von Hartmansdorffs återhållande politik. Han har nemi. icke, med
den skarpsinnighet han besitter, kunnat undgå ätt finna det vådliga
uti att före en ändamålsenlig och fullständig omorganisation
af vårt bank- och myntväsende öka riksförsamlingens ledamöter
med ett störe antal personer af den class, sorn äger -J af den
Svenska jorden och som, på sätt vi sett, vid alla riksdagar bara
ropar på ytterligare bancolån. En sådan åsigt ifrån den linaneiella
sidan hade för en så förståndig karl hort vara nog för
att göra honom rädd för all extension af folkfriheten. Med ett
Den 11 Mars f. m.
117
ord, från den strind, som jag funnit Hr von Hartmansdorff icke allenast
göra mig rättvisa, utan än mera göra Gr. Anckarsvärds förslag
den rättvisa det förtjenar, sä bekänner jag villigt, att jag måhända gått
for långt i mitt omilda omdöme öfver Hr von Hartmansdorff absolutism.
— Jag finner, att, huru uppriktig den än är, jag ej kan utföra
denna episod sä väl som jag ville och önskade, hvarföre jag nu går
till en annan.
Olyckligtvis finner jag nu, att den person, till hvilken jag ämnade
vända mig, lemnat sin plats; med denne person, mine Hrr,
står jag i en värre strid, än med Hr von Hartmansdorff, ty med
honom hoppas jag möjligen, om mina krafter förblifver vid hvad
de äro, och icke vidare förslöas, kunna möjligen samverka till
fäderneslandets bästa, men med den andra personen, eller Hr
Hjerta, Lars, tror jag knappast ett sådant förhållande kan inträffa.
Han har nu, efter sin vanliga lactik gjort en attack, sedermera
vändt om och flytt från striden. Han gjorde mig en ganska
formlig uppmaning, ja snart sagdt en besvärjelse, med påstående,
alf jag skulle förklara hvartill det skulle tjena att relevera Gr.
Anckarsvärds förslag, och sedan han gjort en sådan uppmaning
och hört att jag anmält mig att få ordet, — så går han helt
simpelt sin väg. Kanske linnes han dock qvar i salen? Jag såg
honom för ett ögonblick sedan der horla i fönstersmygen. Men
ifrån det ögonblick jag uppsteg och började tala, då, dä — —
Nå! lika godt, il s’est sauve', — men jag är uppmanad — jag måste
svara. Jag skall då säga Hr Hjerta hvad min åsigt varit med releverandel
af Gr. Anckarsvärds förslag; ty, Gud ske lof, min politiska
tro i allmänhet och min politik i denna fråga är sådan,
att jag kan uttala den midt på torget, och i detta fallet hesiterar
jag minst att utsäga den, då jag haft tillfälle att för ålskillige ledamöter
redan på förhand säga hurudan min tactik eller mening
häruti skulle bli, och de skola åtminstone bära vittne, att
jag ej handlat utan någon plan. Jag kan säga Herrarne helt
öppet hvad denna min plan är. Jag fann i går, att Ileformvännernes
förslag omöjligen kunde taga sig ut; detta visste jag likväl
på förhand, det visste jag innan Reformvännernes arbete i
somras var halffärdigt, och del kunde jag tidigt nog genomskåda.
Men jag vet litet mer färskt nytt: Jag vet nemi. från säkert håll,
och erfor det redan kl. 8 på morgonen, att detta soi-disant liberala
förslag har alls inga chancer för sig i BondeSt.; att ett annat
förslag torde der taga sig igenom, dock med ringa pluralitet
och ännu mindre utsigt alt vinna sympathier inom de öfrige
Stånden. Ledamöter af BondeSt. hafva gifvit mig tillkänna, att
de fästat sig vid detta sednare förslag såsom ett nödfallsmedel,
(jag skulle kunna nämna förslagets upphofsman, men måhända
vore det indelicat). Det har blifvit fabriceradt egentligen för att
passa i en ärlig, men inskränkt bonde-anda, såsom protest emot
öfrige förslager å hane; ty det afser att Svenska folket skulle sända
ett högst inskränkt antal riksdagsmän till riksförsamlingen, af
ren sparsamhetslnst, eller emedan det vore för dyrt att hafva så
många, sorn folkmängd och local eljest kräfde. Vidare att få flere
118
Den 11 Mars f. m.
valdistricler än hittills varit ifrågasatt, på det att de väljande af
BondeSt. ieke skola få långt all resa. i)e, sorn leranade mig
närande noticer insågo sjelfve, afl förslaget icke hade några sympalhier
att vänta, men att det tillgripits i en slags förtvillan. När
jag likväl fästade deras uppmärksamhet på den evenement, hvarom
jag redan yttrat mig, nemi. att Gr. Anckarsvärd tagit sitt
eget ii år gamla förslag i hand och framburit det till discussion
offentligen, sä blefvo de verkligen frapperade, liksom jag sjelf
blifvit det, och såväl desse ledamöter, som synnerligen de, hvilka
ledt dem i detta fallet, hafva förklarat mig, det de ingenting högre
önskade, än att Gr. Anckarsvärds eller Frih. Hamiltons förslag
lill gemensam tanka — hvilken sednare blott utgör en modifieatiön
af den förra — skulle bli antaget. Min plan var således
ingen annan, än att få ett af dessa förslag så pass utveckladt,
all majoriteten för endera af desamma kunde blifva något
större än för Hcformvännernes förslag. Jag föreställer mig dä,
att om BondeSt:s ledamöter möjligen skulle finna i detta förslag
en utväg mindre förtviflad, än den de nu synas hafva fästat sig
vid, så skulle de uttrycka sig i morgon på ett sätt, hvarigenom
Consl.Ulsk. skulle få en anledn. alt väcka till lifs delta förslags
hufvudgrunder. Om nu IIr Hjerta varit tillstädes, tror jag alt han
skulle häfva funnit sig belåten med planen, dock icke förr än
han funnit, att Gr. Anckarsvärds förslag börjar blifva populärt.
Hr Hjerta synes hafva, nu som alltid, föreställt sig, att rälta vägen
lill popularitet varit att genast fästa sig vid något nytt. Ty
sä snart den stora benägenheten att jemka röjde sig hos Reformvännerna,
var lian också den, som genast nappade på den der
lysande principen, och han gjorde det på ett så allvarligt, men i
min och tleres tanka oskickligt sätt, att jag tror att jemkningen
derigenom kom hastigare lill förfall än eljest. Sä pass känna vi
alla Hr Hjertås karakter, alt vi kunna vara säkra på, att han är
färdig att sluta sig till dem, sorn för tillfället ha vind i seglen.
Nej detta är icke alldes correet af mig yttradt. Ilr Hjerta kan
äfven gå in på att segla emot vind, när han ser sitt sällskap
ökas och hoppas att vinden snart vänder sig. Jag tviflar således
ingalunda, att han skall lätt varajemkad att ingå på Gr. Anckarsvärds
förslag, men nb. icke förr, än det redan hade fått en mera
allmän opinion för sig. Icke stå hans grundsatser i sak, ehuru
han åberopar sig af att aldrig ändra några, sä fast, alt icke
han later tala vid sig om den saken. Nu var det alldeles obehöflig!
för Hr Hjerta att vara här närvar., ty han hade i alla fall
icke deciderat sig i .den fråga vi skola afhandla. Han väntar naturligtvis
tills han fått se ett vidare uppslag. Vinner saken, då
är han med derom. Tappas den åter — då väntar man förgäfves
af honom något biträde. Han gör i denna som Aftonbladet
mot Utopisten. Denna tidning liar gifvit sig tillkänna endast för
20 numror. Man har frågat Aftonbladets utgifvare, Hr Lars
Hjerta, hvarföre han icke besvarat hvad Utopisten sagt, och då
har han tänkt med vislig beräkning, alt tiden snart är till slut
när tidningen icke mera fortsattes, emedan den icke bär sig, ”då
1) e n 11 Mars f. m.
119
skall jag” — jag menar Hr Hjerta — ”börja på att attaquera, när
ingen motståndare mera finnes, som försvarar sig”. Visserligen
kan man nu säga om mig detsamma, att jag, sedan Iir Hjerta
har gått bort, passat på ett tillfälle att säga hvad jag vill mot
den der tacliken. Men hvad skulle jag väl göra, när jag gäng
efter annan märkt, att Hr Hjerta alltid rymmer fältet då han skall
stånda till svars? — Nu är den episoden slut.
Jag ber då att fä vända mig till min värde bänk-kamrat,
Gr. Horn; han har fått uppbära skarpa saker, egentligen för ett
uttryck, som jag tror, att ingen annan kan förklara än jag, bans
fordom politiskt intime vän, och numera icke politiske, men ändock
rätt gode vän. Det var uttrycket: ”medvetslös benägenhet för Utopiska
idéer”. Dermed kunde Gr. Horn svårligen mena någon annan än
mig, och jag tager det åt mig, icke alls för att besvara det såsom rik
tadt
mot Hr Hjerta och Frih. Hamilton, — ty detta tror jag ej har
varit Gr. Horns afsigt — ulan emot mig. Och jag bar den egenheten,
väl icke att vara medvetslöst benägen för någon sak, men
att, hvad jag anser mig vela vara godt och rätt, dertill är jag
mycket hängifven. Jag förlåter lätt en gammal vän, om han tror
mig vara medvetslöst hängifven, egentligen emedan hvarken Gr.
Horn eller någon annan vet huru härmed sig förhåller, och om
han tror, att jag är medvetslös, så bekymrar det mig föga. Det
der lilla epithetet kan en vän mycket lätt förlåta, — jag gör det
fullkomligen. Men jag kan likväl ej underlåta, då Gr. Horn så
skarpt tager till orda, och det i den fråga, som nu är före, och
hvilken så mycket intresserar mig, att säga min vän Gr. Horn,
att det icke är så alldeles rätt att fortfara med dylika declamationer,
emedan det endast bevisar, att vissa ord och expressioner
fixerat sig hos Grefven, och dessa ord äro i sig sjelf rätt stygga
och oangenäma att höra uttalas, såsom revolution, anarki, försök
att omstörta och skaka den Svenska thronen o. s. v. Det vore i
sanning mycket att förifra sig öfver, om det icke vore hos ITr Grefven
— jag säger det rent ut — en lix ide' derom, ty eljest hvarken
kunde eller borde sådana yttranden af oss tillåtas. Vi håfve
rättighet att erinra Gr. Horn, att det fans en tid, då hans
farfar lefde och understödde Gustaf III, då denne farfar ville antaga
namnet af Gustafs vän, och satte Konungens namnchiffer i
sitt vapen, som siller här på väggen; denne Gr. Horn han
kände .:....
Härvid gåfvo åtskillige ledamöter genom något buller missnöje
tillkänna, och yttrade II. Ex., det lian hoppades, ali Gr. Frölich
ej mätte skilja sig från ämnet, och alt II. Ex. med uppmärksamhet
hade följt Grefvens anförande, för att se hvart det skulle
leda.
Gr. Frölich fortfor:
Jag vet i sanning icke hvarmed jag kunnat väcka den oro,
som spörjes, och tror, att den beror på misstag om hvad jag velat
säga. Jag ville endast säga, att Gr. Horn icke, lika med farfadren,
behöfde att gifva sill personliga stöd förden monarkiska prin
-
120
Den 11 Mars f. m.
cipen, eller monarken, ty ingen fara var för handen. Gr. Björnstjerna
yttrade för en tid sedan, att R. o. Ad. borde besinna, huruvida vi
icke stå vid en afgrund, och att vi derföre böra, så vidt möjligt är,
behålla den ställning vi bafve. Jag hade derföre tänkt yttra, att R.
o. Ad. på 1700-talet bade en vida starkare ställning än den nu
befintliga, och kunde då anse sig äga något stöd alt erbjuda; men
att det icke dessmindre visade sig då, att Adeln icke i längden
mäktade motstå de krafter, som den gången blefvo dem alldeles
öfvermäktige. Huru mycket svagare i alla afseenden är icke Adeln
nu emot då? Oell i alla fall ligger uti ett öfvergående till Gr.
Anckarsvärds förslag ingalunda någon afsigt att omstörta thronen,
och således ej eller något behof för densamma att söka stöd hos
enskilda ledamöter bland Adeln. Dertill är thronen, som nu är
rest i Sverige, alltför stark, och jag ville således vänligen hafva
sagt, att det var alldeles öfverflödigt, att den nu lefvande Gr. Horn
både förklarar sig vara ett stöd för thronen och uppmanade andra
att vara det, ty jag tror den slå fast, och att all tanka om dess
rubbning är en fullkomlig förvillelse.
Jag får nu anhålla, att Hr Gr. o. Landtm, samt 11. o. Ad.
torde ursäkta det afsteg ifrån discussionen, som jag är villig erkänna
att jag tillåtit mig, och hoppas att Gr. Horn funnit, att jag
velat upplysa honom om anledn. lill de misstag han så ofta begått,
då han åter fallit in i de der, i det lindrigast sagdt, obehölliga
declamationerne.
Hvad nu beträffar sjelfva saken, så har Hr von Hartmansdorff
i del fallet äfven gått min högsta önskan till mötes, då han
ärligt gått in i undersökning af förslagets detaljer. Jag säger det
var att uppfylla mina litligaste önskningar, emedan man eljest lätt
kunnat förutsätta, att han icke alls skulle bry sig om det förslagets
detaljer, utan blott derpå yrka ett generelt afslag, utan att
säga sina skäl dertill. Nu har dock Hr von Hartmansdorff icke allenast
icke gjort så, utan han har upptagit alla dess hufvudgrunder;
han har t. o. m. gillat somliga, under det han gjort anmärkmr
mot andra. Det torde således icke anses obehörigt af mig att jag
försöker att upplysa i vissa detaljer hvad hans anmärkn:r äro
värda, och ehuru de kunna vara mer och mindre riktiga, bör
dock ingenting hindra R. o. Ad. att något fundera på saken. —
Hr von Hartmansdorff har först ingått i undersökning, huruvida
det kunde vara riktigt anse, att det allmänna intresset mera komme
att utgöra föremål för en representation än de enskilda. Ilan
har sagt, att han icke nekar det i allmänhet, men, säger han, tiden
är så besynnerlig, att det ej saknas exempel uppå, att, under det
man talar om de allmänna intressena, så lemnäs dessa å sido och
man är i stället inne på gebietet 3f de enskilda, eller sina egna.
Mine Hrr! hvad slags vederläggning finnes väl i en sådan Hr von
Hartmansdorffs utveckling af denna principfråga? Jag kan ej finna,
att den kan bevisa annat, än att möjligen det nu för tiden,
genom ståndssplittringen kommit derhän, att man har svårt alt
få reda på det allmänna intresset, men jag tror det blifva helt
om
-
Den II Mars f. m.
omvändt, om ståndsfördélningen blolfupphör. Det är just den upptäckten,
som jag tror mig hafva gjort, att det är den nuvar.
ståndsindelningen, mera än individuella äsigter, som gör, att man
tänker på sitt intresse, såsom något särskildt både från det allmänna
och det för alla enskilda sanna; det är just dessa olyckliga
slags ståndsintressen, som jag en gäng ville se upphöra, och
dertill har Gr. Anckarsvärds förslag verkligen erbjudit ett medel.
Hr von Hartmansdorff har vidare ansett antalet af hamrarne*
personal, 250, vara temligen riktigt; men han har egentligen
motsatt sig den omständigheten, som det Anckarsvärdska förslaget
innehåller, att det skall vara llere ledamöter i den yngre, än
i den öfre eller äldre kammaren, samt att Grefven icke motiverat
sin framställning i della hänseende. Jag tror saken vara lätt att
motivera, dä man kommer ihåg, att den öfre kammaren är en
pröfvo-nämnd öfver hvad den yngre föreslagit, och då bör man
väl också finna, att då den yngre kammaren är den, i hvilken
alla motioner skola origineras, så bör den också äga llere ledamöter.
— Jag begifver mig nu till en annan sak, som Hr von
Hartmansdorff ogillat, och den äfven jag ogillar, nemi. att hamrarne
sammanträda för att gemensamt votera öfver någonting.
Det duger icke, det är ett fel; men jag ser ej att det är ett större
fel, än som kan afhjelpas, äfven om det skulle komma till
Const.Utsk., som en R. o. Ad:s gemensam tanka. Det är en detaljsak,
och jag hemställer huruvida det är möjligt alt framställa ett
förslag, hvars alla detaljer äro riktiga genast och ej kunna behöfva
undergå någon jemkning? — Hr von Hartmansdorff har vidare
sagt, att i organisationen af andra kammaren röjes en öfvergång
från allmänna val till classval. Ja visserligen! det är
också ett fel; men det är kanske just derföre, som Hr von Hartmansdorff
synes mera porterad för Gr. Anckarsvärds förslag, än
han varit förut, då fråga varit om consequent vidhållande af allmänna
valgrundsatsen. Men jag må nu hemställa till honom,
utan allt slags bemödande att satirisera, huruvida icke det är mera
ordet classval, än saken i och för sig sjelf, hvarvid han fästat
sig. Det vore åtminstone icke omöjligt alt sig så förhölle, alldenstund
jag funnit en mängd menniskor, som till den grad fästat
sig vid ord, att de ofta glömt hvad som dermed skulle menas.
Vore det nu nog för att förmå flere af R. o. Ad:s ledamöter
att fatta sympalhi för Gr. Anckarsvärds förslag, derföre att
han indelat de väljande i 2 eller rättare 3 classer, så hade det
väl icke varit så orätt af Gr. Anckarsvärd att säga det förslaget
grundade sig pä classval. Skulle man försaka ett medel att göra
förslaget populär här på Riddarhuset, sedan man hört en af Konungens
rådgifvare i går yttra sig på ett sätt, hvarigenom man
har anledn. tro, att han icke är emot classval, och då det i öfrigt
alltid är mera likgillligt hvilket valsätt som antages utom det
efter ståndsskilnad? ett yttrande af Hr Silfverstolpe, hvarföre jag
är Hr Statsrådet ganska tacksam. Nåväl! Låt då vara att det är
classval, men på hvilken grund äro dessa classer indelade? Gr.
8 H. 16
122
Den 11 Mars f. m.
Anckarsvärd sjelf synes — kanske mer än nyttigt varit — hafva
lutat åt ett annat håll, och han gick vid förra riksdagen in på
graderade classer efter förmögenheten, hvilket med synnerlig värma
blifvit uppfattadt af Gr. Björnstjerna. Det är detta likväl som
jag måste på det högsta bestrida vara en riktig grund för classification,
eller att denna såsom princip får förblandas med beskattningsprincipen,
som verkligen är något helt annat än förmögenhets*
principen. Lika oriktig som förmögenhetsprincipen i min tanka
är, såsom grund för en graduerad scala, — mot hvilken äfven Hr
Silfverstolpe, i går yttrat sig, — lika riktig är den, att erkänna
beskattningen, somen den allmänligaste, ändamålsenligaste — när
det är fråga om folkets val af representanter — princip för classindelning,
eller rättare för underafdelningar inom den stora gemensamma
classen, motsatt embetsmannaclassen. Just derigenom alt beskattningen
erkännes som en allmän princip för valsätt, kunna de
högre skattande, ulan skillnad i valrätt, få bli en särskild dass för sig,
emot de lägre, just derigenom slå ändock båda afdelningarnes intressen
i harmoni med hvarannan — oaktadt classafdelningen — enär
bådas function vid riksdagar är att bevilja skatter. Och endast med
sådan afdelning eller classification låter det sig göra att bestämdt
i vallagen utsätta, hvad alia på förhand ville veta innan de antaga
den, nemi. huru många riksdagsmän hvarje sådan dass får
tillsätta, hvilket ganska dunkelt lyser fram i alla de öfriga förslagen.
Hvad Hr von Hartmansdorff yttrat om de gräliga ledamöterne,
tror jag redan blifvit vederlagdt af Hr Hjerta, hvarföre jag ej
vidare behöfver uppehålla mig dervid, än alt yttra, att det ju ingalunda
är sagdt, att man i den nya församlingen skall få in personer,
som äro besvärliga och gräliga, om man icke kan neka att
några ledamöter af sådan beskaffenhet i den nuvarande representationen
finnas, och vi få icke bedomina det tillkommande af det
nuvarande. I öfrigt anser jag mig så af Frih. Hamilton förekommen,
att jag icke vill besvära R. o. Ad. att nu höra ytterligare
förklaringar, och jag hoppas endast, att den utveckling saken fått,
måtte vid snart förestående voteringen visa en liten, om än aldrig
så obetydligt större majoritet för detta Gr. Anckarsvärds förslag,
än den, som i går företedde sig för de s. k. Reformvännernes.
Gr. Horn: Jag begärde ordet, egentligen för att vördsamt
till Hr Gr. o. Landtm, hemställa, huruvida det förslag till gemensam
tanka, som Hr Hjerta yrkal, skulle kunna framställas, enligt
hvad Hr Gr. o. Landtm, förut yttrat. Jag tyckte mig nemi. märka,
att Hr Hjerta åsyftade framställandet af ett sådant förslag, att
R. o. Ad. skulle förklara, det Ståndet icke afstode sin bördsrätt
till deltagande i representationen. Men efter jag har ordet, ber
jag att få bemöta ett yttrande af en värd ledamot här midt emot,
Hr Frih. Hamilton, som fästat sig vid ett uttryck af mig, då han
sagt, att det vore en högst oriktig benämning att kalla en samhällsförändring
för revolution, då denna förändring kan beredas
Den 1 i Mars f. m.
123
på ett lagligt sätt. Frih:n ansåg nemi. att vår grundlag medgifver
alt i laglig väg föreslå och besluta en tola! förändring af samhällsförfattningen,
sådan den nu är föreslagen. Skulle det verk^
ligen vara Frih. Hamiltons tanka, att alla förslag, som, i följd af
vår grundlags egenhet i denna del, skulle kunna framställas till
öfverläggning, att alla förslag, af hvad tendens som helst, skulle
kunna anses för reformförslag och icke innebära någon revolutionär
syftning, så skulle naturligtvis, i consequens med en sådan
förklaring af grundlagen, äfven kunna här uppställas ett förslag
att omintetgöra, eller förändra den conslitutionella monarkien,
vare sig lill republik eller hvad annat styrelsesätt som helst, —
men manne icke detta vöre en revolution på laglig väg? Det är
ett sådant förhållande, sorn jag anser så högst onaturligt, och örn
man så förklarar grundlagens mening, så inkommar man i de mest
brydsamma öfverläggningar, och möjligen till sådana beslut, som
en framtid skall tillräkna oss som ett brott. Vidare hav Frilna
gifvit mig en apostroph, som jag påstår vara alldeles oförtjent,
då han trott sig finna mig ibland folkledares antal. Jag får i
anledn. häraf äran förklara, att jag aldrig kunnat eller velat räkna
mig till dessas antal; att jag väl funnit mig i nära beröring
med sådane, men att jag skulle kunna åberopa vittnesbörd af dem,
som gjort mig olfert af att vara folkledare, det jag sökt afböja sådane
förhandlingar, att jag ej tillåtit mig att vara colporteur af
listor, för samlandet af underskrifter, och att jag aldrig satt mitt
namn på elt sådant papper. Men jag återgår till den vördsamma
förfrågan, om Hr Gr. o. Landtm, kan anse Hr Hjertås framställning
om icke afstående ifrån bördsrätten, utgöra förslag lill gemensam
tanka.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas kl. 6 e. m., samt förklarade derjemte, i anledn.
af Gr. Horns 'förfrågan, alt enligt II. Ex:s uppfattning Hr Hjertås
yttrande icke innefattat något förslag lill gemensam lanke.
Gr. Anckarsvärd: Då jag i gårdagens plenum så länge
upptog R. o. Adis tid, synes det måhända, förmätet att ytterligare
vilja taga Ståndets tålamod i anspråk; men Huset torde benäget
finna, att då det är milt förslag, som är under öfverläggning, så
tvingas jag så lillsägandes all äter uppträda, för att, så godt jag
kan, vederlägga de inkast, sorn. emot detsamma blifvit gjorda. Alldenstund
j»S förmodar att, då fråga, icke varit om något annat
förslag än mitt, de anmärkn-.r, som blifvit framställde, äfven riktats
deremot; så har en värd ledamot, Hr Gr. Björnstjerna yttrat,
att samma förslag lemnade en alltför stor öfvervigt åt BondeSt. i
valrättens ulöfvande. Den värde talaren har dervid åberopat af
mig företedde slatistiske beräkningar öfver val förhållandena efter
Reformvännernes förslag, men ingalunda efter det förslag, som jag
tagit mig friheten framställa, och som nu utgör föremål för öfverläggningen.
Det är tverlom just resultatet af dessa? statistiska beräkningar
på den öfvervigt, som BondeSt., oaktadt alla gradationer,
alla stegrade scalor af förmögenhetsförhållanden, ovillkorligen
Den 11 Mars f. m.
skall komma att erhålla — det är just på grund deraf, mine Hrr,
som mitt förslag stöder sig, och den enda utväg, som jag kunnat
utfinna, för att förebygga hvad man på goda grunder ansett vådligt,
ansett skadligt och onyttigt äfven för sjelfva det Stånd, hvars
fördel det synes skola egentligen afse. Jag har naturligtvis utgått
från den förutsättning, alt K. o. Ad. skulle afstå ifrån, och som
en gärd på fäderneslandets altare nedlägga sin sjelfskrifna representationsrätt
och träda i folkets ring, för att der genom de allmänna
valen vinna den rätt, som vederbörligen tillkommer, och
aldrig uteblifver för kunskaper och upplysning. Jag har trott,
att detta icke på annat sätt kunde vinnas, än genom ett slags
classval, men med hvilka classval jag ber att få uttrycka, att jag
aldrig och ingalunda afsett skrämessiga fördelningar ända lill oändlighet,
utan de större massor, som bilda de verkliga större intressena
i landet. Jag har derföre trott, att när valrätten fördelades,
till en viss andel åt städernes befolkning, till en viss andel åt de
mindre egendomsinnehafvarne på landet, och till en viss del ät den
högsta förmögenheten, uttryckt i den högsta beskattningen, samfäldt
för stad och land, så skulle genom en sä beskaffad fördelning
af valsättet all möjlig garanti uppkomma, för alt ål den sammanträdande
riksförsamlingen vinna de mest upplysta, de mest
redbara, de dygdigaste, de för sina kunskaper och för sitt fosterländska
nit bäst kända medlemmar i samhället. Jag gör mig förvissad
om, och är innerligen öfvertygad, i motsats lill mänga andra
ledamöter af detta Hus, alt Adeln skulle komma att spela en
vida vigtigare röle genom sådane val. Inom den högsta beskaltningscathegorien
kommo Adelns ledamöter säkerligen i åtanka; inom
den andra classen på landet, lägre tjenstemän af Adeln, .och de
Prester, som gjort sig förtjcnle af sina communers förtroende;
men jag får äfven förklara, hvad jag förliden gårdag yttrade, alt
jag anser det aldra största duperi ligga i ett så beskaffad! valsätt,
som det af Utsk. föreslagna och af åtskilliga ledamöter förordade,
att Adeln skulle välja inom sig. Vår förmån ligger i vår
sjelfskrifvenhet, i rättigheten att kunna personligen utöfva det
dyrbara kallet att vara lagstiftare för våra medborgare; men, mine
Hrr, alt välja inom oss det antal, som vid ett sådant val belöper
sig på oss, att välja ett antal af circa 20 personer, hvilka skulle
väl dessa blifva? Jo, de högst uppsatte, emedan Adeln förnämligast
inneslutes inom embetsmanna-hierarkien. Och hvilket beroende
blefve deraf ej en följd? Ty det lärer ej kunna förnekas, att med
den aktning och det förtroende, som de underhafvande anse sig
skyldige mot förmän, valen skola riktas på desse sednare; och
hvad den egentliga sjelfständigare delen af Adeln beträffar, så är
det åtminstone min öfvertygelse, att den alldeles icke komme i
fråga. Det är på denna grund jag tänkt mig mitt förslag, och
jag får säga, att om en annan ledamot, som haft den godheten
biträda detsamma, efter all derpå tänkt en natt, så får jag, till
svar på hvad en annan talare här midt emot i detta hänseende
anfört, äran försäkra, att jag kommit till den öfvertygelse, som i
oftanämnde förslag uttryckes, efter 15 gånger 365 nätters, eller,
Den 11 Mars f. ni.
125
rallare sagdt, dagars begrundande. Min värde vän Gr. Björnstjerna
liar behagat lemna mig en menlion honorable för den
moderation jag under denna discussion visal. Jag skulle hafva
varit -tacksam derföre, dä lofordet kom ifrån denna hand, om det
ej tillika varit beledsagadt af en grad af förundran, att denna moderation
visat sig hos Ordföranden i 1840 års Const.Utsk. Jag
bör öppet erkänna, att jag är för mycket bunden genom'aktningens
och vänskapens band till de ledamöter, som jemte mig utgjorde
delta Ulsk., lill följd af min kännedom om deras redbara
karakter, för att med likgiltighet emottaga en apostroph på deras
räkning och elt beröm, som jag icke förtjenar som motsats
till deras välkända förtjenster.
Yttranden, påkallade af ingenting, hemtade så till sägandes
ifrån luften, och hvilka, såsom sådana, synas mig som foster af
en mörk sinnesstämning, och möjligen endast utur drömmen utgångna,
oroande vålnader ifrån en förfluten tid, som på sådant
sätt möjligen kräfva hämnd för verkligt ”afsigtlig! förräderi
mot monarkien”, sådane yttranden säger jag, synas mig hvarken
böra upptagas eller vederläggas, emedan de för ingen del passa in
hvarken på mig eller på mina politiska trosförvandter. En annan
värd ledamot, min förnämsta motståndare på detta rum, har äfven
haft den godheten att complimentera mig för min s. k. moderation.
Jag kan ej neka att, dä jag -ifrån så olika håll får uppbära
beröm, det förefaller mig något misstänkt; men jag måste erkänna,
alt sedan tuppen värpte ät mig i ABC-boken har jag icke
emotlagit en sä beskaffad skolmästare-discretion, som den, hvarmed
jag nu blifvit hedrad. Jag är numera kommen till den ålder, då
moderationen möjligtvis blir en följd af kroppskrafternes aftagande,
och om jag under min ungdomstid orättvist fått uppbära förebråelser,
derföre alt jag ej varit af lika tankar med mine motståndare,
så får jag säga, det jag anser mig lika oförtjent att nu
emottaga en nära nog liktydig förebråelse för moderation, då jag
i detta hänseende icke tror mig hvarken i tanke- eller handlingssätt
hafva undergått någon förändring.
Min värde motståndare, jag menar Hr von Hartmansdorff, hat
mot 1 § i mitt förslag gjort den anmärkn., alt uttrycket riksförsamlingen
representerar Svenska folket, är både sant, oell motsatsen,
och tillagt, att Svenska folket nära nog omöjligen skulle
kunna sägas vara fullständigt representeradt, om icke alla classer
och yrken voro intagne i representationen. Den värde ledamoten
har tillika gifvit ett extant bevis på den mångsidighet i kunskaper,
som inom della Hus finnes, då han sjelf användt paletoten
i afseende på sina argumenter om kamrarnes sammansättning,
ty detta hans yttrande gifvet ju tillkänna, att skräddare-embetet,
utan alt hafva någon egentlig representant inom detta Stånd, likväl
i den vidsträckta kännedomen om paletotens användbarhet, äfven
under en discussion om representationssättet, icke här saknar
sin målsman. Den hiskligt sönderdelade classfördelning, som den
värde ledamoten i sitt förslag yrkat, såsom det enda möjliga me
-
126
Den 11 Mars f. nu.
tiel för en representation alt fullgöra sitt åliggande att bevaka
alla intressen, gifver mig anledning framställa ett exempel såsom
en bevisning mot bebofvet af en så långt utsträckt fördelning.
Hela vår ekonomiska lagstiftning, mine Hrr, ligger i Konungamaktens
händer; det skulle på samma skäl kunna sägas, att Konungens
Conselj borde vara sammansatt af skräddare, skomakare,
hökare, gross- och minuthandlare, m. e. o. att alla de otaliga detalj-intressen
borde inom Conseljen vara representerade, hvilka
den ekonomiska lagstiftningen omfattar. Men icke har jag vid
något tillfälle funnit behofvet deraf; och om man säger, att Conseljen
är biträdd af hela embetsmannabierarlcien och derföre icke
behöfver representanter för hvarje särskildt intresse, för att veta
dess behof och ställning, så svarar jag, alt representationen bar
samma utvägar, ty jag kan ej tänka mig en väl ordnad representation,
baserad på god grund, som ej skulle kunna förskaffa sig
alla möjliga upplysningar i förekommande ämnen, hvaraf hon kunde
vara i behof, ifrån de särskilda embetsverken; men att i representationen
vilja införa denna embetsmannacorps, som är anställd
för att verkställa lagarne, och sålunda äfven göra vet kställarne
till stiftare af samma lagar, det skulle, efter mitt förmenande,
komma helt och hållet sakna sympathier, till den grad att
det skulle förete ändå mera omöjligt i verkställigheten, än för
R. o. Ad. att frånträda sin rätt att utse representanter. — Samme
värde ledamot har tyckt, att kamrarnes benämning af äldre
och yngre vore den rätta. I fråga om tycken kan ingen tvist äga
rum, och sjelfva saken är i sig obetydlig; men hvarföre jag
aldrig kunnat förlika mig med denna benämning, så är det ingalunda
af farhågor, hem lade ifrån andra länders mera eller mindre
obehagliga minnen i detta afseende, utan derföre att jag är
rädd för alla parafraseringar, för alla glosor, ty denna benämning
har synts mig snart kunna urarta till den af gubbhus och barnkammare,
hvilket borde undvikas. Den värde ledamoten har äfven
lyckt, att de grå håren passade så väl för den äldre kammaren,
och att den yngre komme att sc bättre ut: detta 1)1 ifver således
en helt och hållet, ny qvalification; men tyvärr, de grå håren
kunna lika väl träffa den unga som den gamla, och om det
blifver utseendet, som kommer att bestämma valbarheten till den
yngre kammaren, så blifver det säkerligen en ganska afundsvärd
lott att få inträde företrädesvis till denna. Den värde ledamoten
har yttrat sig bestämdt emot ett mindre antal ledamöter i den
öfre än i den nedre kammaren. Då man förutsätter, att valet
till en öfre kammare skall komma alt innebära ett högre kunskapsmål!,
en högre erfarenhet m. m., så synes det äfven vara tydligt,
att det ringare antalet der, skall kunna uppfylla hvad det större
antalet åligger i den andra. Dessutom måtte det icke vara utan
allt värde i historiskt afseende, hvad dervid förekommer, ali sådant
är förhållandet i alla länder, till en vida större höjd, än här
af mig blifvit föreslaget. Någon siffra har jag dessutom icke
uppgifvit; sådant ankommer på Const.Utsk., som får sig anför
trodt att arbeta på dessa grunder och att föreslå detaljerne.—
Den 11 Mars f. m.
127
Vidare har talaren sagt, att den kammaren, som har de liesta
medlemmarne, är alltid beklädd med det största förtroendet. Jag vill
ej neka detta, men det är ej eller något ondt deruti. Jag finner
tvertom det vara det mål man söker, att en sådan kammare må
få allt möjligt förtroende. Det har af en talare, jag påminner mig
ej nu i hast af hvilken, blifvit yttradt, att konungamaktens deltagande
i valet till den öfre kammaren icke skulle gifva några
garantier för ett sådant. Derpå får jag svara, att det påståendet
var något ytterst främmande och oförväntadt att få höra på detta
rum, der den monarkiska principen eller det K. prerogativet så
högeligen förfäktas vid alla tillfällen. — Samme talare sade äfven,
det jag, genom mitt förslag till 3 eller flere classer, derigenom
vore på rätta vägen att komma till Ståndsval. Jag bör i anledning
deraf försäkra den värde ledamoten, att jag hvarken pä denna,
eller någon annan väg, kan någonsin komma alt rösta för
ståndsval, lika litet som för införande af Hinduernas kastfördelningar,
så att här skulle blifva en valkrets af hvartenda arbetsyrke
inom samhället, något som vore alldeles absurdt. Man har
äfven yttrat den farhåga, att de som ringa äga, kunna komma
att beskatta andra ända till medellöshet, ända till tiggarstafven.
Det är just en sådan händelse, mine Hrr, som jag åtminstone föreställt
mig att mitt förslag förebygger, ty genom den af mig upp
gjorda
fördelning af olika classer, skola ovillkorligen i Riksförsamlingen
inkomma representanter, om hvilkas redbarhet, fosterländska
nit och klokhet man icke bör hysa några tvifvelsmål. — Man
liar fästat sig vid förslag om duplicanter af talmän. Dermed
har jag naturligtvis menat och afsett det förhållande då begge
hamrarne sammanträdde till gemensam öfverläggning på ett rum,
då en person borde finnas, hvilken som ordförande fungerade för
hela riksförsamlingen. Det är för sådane tillfällen jag föreslagit
en särskild ordförande, och att denne måtte af Konungen
tillsättas äfven för de tillfällen, då riksförsamlingen uppträder i
önskningsadresser, vid uppvaktningar o. s. v. Hvad ordförandeskapet
i de särskilda hamrarne beträffar, har jag deremot ansett
det vara väl att befria Regenlen ifrån detta bestyr, då jag tror
att med största säkerhet kan antagas, att dessa val i allmänhet
göras af hamrarne sjelfve. Dessutom förekommer den omständigheten,
alt det är en ganska besvärlig post att vara talman, och
att det är för mycket hegardt, alt en person skall dermed kunna
uthålla en hel riksdag, hvarföre jag skulle önska att i det afseendet
man gjorde här, som i Norrige, att talmän valdes månadsvis,
med rättighet att kunna omväljas. På dessa grunder hvilar
mitt förslag i denna del, och jag minnes väl, ja, mer än väl, ifrån
mitt första uppträdande inom detta rum, huruledes under
många riksdagar, den värde ledamolen Hr von Hartmansdorff ständigt,
snart sagdt i hvarje yttrande, för att icke säga hvarje ord,
åberopade Norrige och den Norrska statsförfattningen, så att jag
ännu deraf har mina öron fulla af dessa lofsånger.
Slutligen, mine Hrr, och sedan detta mitt förslag blifvit af
så många talare, dels motsagdt, dels förordadt, samt af mig nu
128
Den 11 Mars f. m.
ytterligare utveckladt så godt jag kunnat och så mycket jag, utan
att missbruka Herrarnes tålamod, trott vara mig tillsländigt, afsagd-
jag mig all vidare yttranderätt i detta ämne, underkastande
förslaget voteringens slutliga resultat.
Frih. Palmstjerna: Gr. Anckarsvärds förslag kan i min
tanka icke uppfylla de fordringar man har rätt att framställa i
fråga om detsammas antagande till rättesnöre vid ombildningen
af vårt representationssätt, så framt man afser att deraf skola uppkomma
2;ne kamrar, hvilka kunna stå bredvid hvarandra, hvilka
äro af hvarandra oberoende, och hvilka således kunna, oberoende
af hvarandra, fatta de beslut, som för Rikets bästa äro af nöden.
Enligt förslaget ligger nemi. hela makten och inflytandet i
den nedre kammaren, den första som är sammankommen genom
allmänna val, och deri egentligen icke elen högre förmögenheten
och större bildningen kunna ingå, enär i förslaget är afsedt, att
de personer, sorn äro taxerade för högsta bevillning af egendom,
embeten och yrken, skola få plats i den öfre, eller andra kammaren,
hvadan i den nedre endast en mindre grad af upplysning
och insigler skulle blifva rådande. Om man, på sätt flere talare
yttrat, skulle räkna dessas egenskaper efter bevillningsgrund, hvilket
jag likväl icke kan göra, men om den anlages, och således
afsigten är att i den nedre kammaren skall den högre
bildningen icke få sin plats, hvaremot den högre förmögenheten,
som förutsätter benägenhet till motstånd emot omogna
projecter, skall inrymmas i den öfre; så, och enär denna
kammare skall sammansättas genom val af den nedre, således
blifva ett uttryck, ett echo af denna sednare, och de tänkesätt
der råda, frågar jag, hvad inflytande den öfre kammaren
skall kunna utöfva på ärendenas gång. Den nedre kammaren kan
nemi. välja representanter till den öfre ifrån alla rikets landsändar,
och kan således utse dem, hvilkas tänkesätt öfverensstämma med
dem, som våda hos pluraliteten i den nedre, och således blir den
öfre kammarens halfva antal, hvartill ledamöter utses af den nedre,
blott ett sublimat af den sistnämndes gäsande elementer. Hvad
angar det antal ledamöter, som Konungen skulle äga att tillsätta,
så fruktar jag, att denna hälft icke skulle komma att betyda stort
mera än den talman, sorn Konungen skulle utse när begge hamrarne
sammanträdde såsom riksförsamling, för att framföra sin
vördnadsbetygelse, lyckönsknings-adresser, och mera som blifvit
nämndt, m. e. o. en blott dekoration i större scala, hvars anordnande
och begagnande vore öfverlemnadt åt Konungen, utan allt
inflytande, enär den af Konungen tillsatta hälften af ledamöter
skulle hafva att kämpa, icke blott mot hela den nedre kammaren,
utan äfven mot den af nämnde kammare tillsatta hälft af den öfre,
hvilken, som sagdt är, endast, efter hvad man har rätt att
supponera, skulle utgöra ett echo af sine valmäns opinion. Om
äfven den af Konungen utsedda delen af den öfre kammarens
ledamöter skulle lyckas uppväga inflytandet af den delen, som den
ne
-
Den 11 Mars f. m.
129
nedre utvalt, och den öfre sålunda komme att stanna i olika beslut
med den nedre i bevillnings- eller andra polilitiska frågor,
så skulle de begge hamrarne i alla sådane fall till gemensam
omröstning sammanträda. Men försigtigtvis är den nedre kammaren
mäktigare än den öfre, utslaget blir ej tvetydigt, makten
ligger i den nedre kammarens bänder — och hvartill gagnar
då den öfre, om ej blott som en gärd åt de theoder, vi sett
tillämpas i andra länder med mer eller mindre lycka ? Men hvarest
hafva vi sett dessa tillämpas med framgång?, ingalunda der,
hvarest organisationen varit sådan som här fört slås, ulan der den
hvilar på sjelfständig grund. Dessa theoder passa icke för vart
land, och då här icke finnas sådane elementer, som theorierne
föreskrifva, har man sökt en annan samling af valmän nedifrån.
Resultatet af forskningen i detta fall är långväga, mödosamt och
väl beräknadt, det se vi nu för våra ögon. Jag kan icke klandra
försöket, utan deråt egnar jag den största högaktning, såsom
utmärkande fosterlandskärlek, och ett bemödande att lösa ett problem,
som i vårt laud, efter min tanke, icke kan lösas. Jag blott
beklagar, alt lösningen icke lyckligt närmar sig sitt mål, och
hoppas, att den värde motionären icke tager illa, då jag öppet uttalar
de brister jag funnit i förslaget. Att efter en sä långvarig
discussion ingå i några detaljer om detta förslag, anser jag icke
vara lillständigt, och afstår sålunda derifrån.
Gr. Anckarsvärd: Emot min vilja ser jag mig tvungen att
åter uppträda, dä tvifvelsutan antingen jag missförstått Frih. Palmstjerna,
eller ock han orätt fattat mitt förslag. Jag nödgas således
söka utveckla saken tydligare, dä jag hittills icke derutinnan
lyckats. Om jag rätt uppfattat Frih. Palmstjernas yttrande, sä
sade han, alt, enligt mitt förslag, skulle icke den högre förmögenheten,
och i och med detsamma den högre skickligheten, den
större bildningen etc. komma in i den nedre kammaren. Delta
är, efter min föreställning, alldeles grundfalsk!, då jag åt den
högre förmögenheten sökt bereda en särskild valkrets, med rättighet
till 50 ledamöters tillsättning och åt städernes innevånare likaledes
en särskild, med rättighet alt tillsätta 30 personer. Då
man besinnar, att städernes befolkning tili stor del består af
bildningens verkliga representanter, af vetenskapsmän, af tjenstemän
m. fl., så tror jag att sådant är rikligt, då jag bestämt en
3:dje dass af valrätt för det egentliga landet, för de derstädes boende,
men hvilka ej kunna komma upp i classen af högsta beskattning.
Af mig är ingalunda någon valcensus bestämd, utan helt
och hållet öfverlemnad åt det Utsk:s bedömmande, sorn skall behandla
och gifva utveckling åt sjelfva frågan. Då jag på detta
sätt förfarit, kan jag ej tro det påståendet vara på rättvisa bygd t,
utan helt och hållet på ett misstag grundad!, det skulle jag ifrån
den nedre kammaren velat utesluta den högre bildningen och den
större förmögenheten, enär jag, just i motsats till Reformvännernes
förslag, för att kunna få in i nämnde kammare föfrberör8
H. “ 17
130
Den 11 Mars f. m.
de elementer, föreslagit utvägen att bilda dessa olika valclasser.
— Hvad i öfrigt blifvit yttradt mot den öfre kammarens sammansättning,
alt den skulle blifva af enahanda äsigter och ett
blindt verktyg i den nedres band, derföre att densamma af denne
sednare till hälften utvaldes, derpå får jag äran genmäla, det
jag, vid framställningen af min åsigt i denna del, alltid trott, att
det minst invecklade, det minst bråksamma machineri, som kunde
upptänkas, vore också det mest fördelaktiga. För att få ett
önskvärdt resultat, har jag föreställt mig, att valet vid hvarje riksdag,
hvilket således väl förståendes icke kommer att utgöra mer
än 15 personer inalles, icke skulle kunna öfverlemnas ät någon
tillförlitligare valförsamling än ett collegium, bestående af 160
medlemmar, valde af desse ofvan uppgifne 3:ne classer. Orsaken
till den motsatta åsigten, mine Hrr, torde vara, att vi ifrån vår,
bos så många inbillade högre ståndpunkt, se ned med ett slags
förakt på den nedre kammarens föreslagna sammansättning, såsom
bestående af hvad i riket finnes minst betydande, då deremot jag
föreställer mig, att den nödvändigt skall komma att bestå af hvad
samhället har bäst att framställa. — Påståendet, att Konungamaktens
val till hälften af den öfre kammaren icke skulle hafva något
att betyda, vill jag förklara som ett misstag i uppfattningen
af hvad som dermed rätteligen menats, eller, som hade jag hört
orätt, ty det ber jag att högtidligen få gifva tillkänna, att så liberal
jag än är i mina grundsatser och tänkesätt, och så mycket
jag än ifrar för folkets behöriga andel i rättigheten att bevilja
skatter och pröfva deras användande, så anser jag likväl Konungen
som den tillförlitligaste valmannen för någon del af öfre
kammarens sammansättning, och det är derföre jag icke ryggat
tillbaka i afseende på mina grundsatser, då jag velat tillerkänna
Konungen en så högst betydlig del i utseendet af berörde kammares
ledamöter. Jag bar grundat denna min tanka på den höga
ståndpunkt, hvarå Konungen sig befinner, och derpå, all jag
trott det vara bättre att åt Honom lemna denna makt, än alt
anförtro densamma ål Ständerna, ty mine Hrr, det kunna vi icke
numera dölja för oss, att sammansättningen genom ståndsval af
en öfre kammare komme alt uttryckas vida sämre derigenom, att
man linge in tO bönder, 10 borgare, 10 prester och 10 adelsmän
på detta sätt valde tillsammans inom riksförsamlingen, hvadan
jag tror, att man kunde frånträda detta valsätt, för att öfverlemna
det åt ett ur sjelfva folket utsedt valcollegium af 160
personer, hvilken församling, beklädd med hela folkets förtroende,
otvifvelaktig! är så qvalificerad, som några qvalificationer kunna
bestämma för utöfniugen af ett så beskaffadt kall. — Man har
frågat, hvartill tjenar denna öfre kammare, om den nedre bekläddes
med så mycken makt. Jag vet ej hvarifrån den värde
ledamoten, som framställt denna fråga, hemlat sin farhåga för
denna makt, ty de båda kamrarnes functioner hafva aldrig blifvit
vidrörde. Det är, att jag så må säga, en sak bredvid saken ;
men i motsats dertill, kan jag derpå svara, alt, om det vore gifvet.
att all visdom, all klokhet, all fosterlandskänsla blott ligger
l)en 11 Mars f. m.
131
inom den öfre kammaren, så blifver ju flen nedre alldeles öfverflödig,
och då kan man ju gå öfver på den bogen, alt det blir en
lux i statsapparaten att hafva 2:ne representantkamrar, då den
ena är alldeles öfverflödig; ty då den projecterade öfre kammaren
är så förunderligt vis och utstyrd med så ofantligt goda egenskaper
framför den likaledes föreslagna s. k. nedre, så behöfves ju
cj denna sistnämnda; men härvid bör likväl observeras, att folket
också vill hafva någon del, någon röst med i capillet, och
det är på denna röst man bör akta, i fall man önskar uträtta
något godt för fäderneslandet. Vare detta sagdt, som svar på de
anmärkn:r, som af den siste värde talaren blifvit mot förslaget
framställde.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Frih. Palmstjerna: Långt ifrån att vilja betaga folket dess
afgörande röst vid formationen af representationens 2:ne kamrar,
långt ifrån säger jag, att folket bör betagas inflytandet, del helt
och hållet ensamma inflytandet på dessas bildande, anser jag, att
hamrarne, på hvad sätt de än må bildas, böra sammansättas ensamt
genom val af folket. Med folket menar jag alla samhällsclasser,
ingen utesluten. Jag anser, att Konungen icke är någon
valman för folket; Konungen väljer de bäste, de för riket nyttigaste,
till verkställande af sine beslut; Konungen väljer, vid lagars
stiftande, hvad som kan vara det bästa; men att Konungen skulle
välja representanter för folket, det anser jag för min del icke vara
förenligt med de grundsatser, som räda för folkrepresenlationen
i Sverige. Hittills har Konungen blott omedelbart, genom adlande eller
utnämning till vissa presterliga embeten, kunnat då och dä vara
valman; men då man utgår från en ordentlig, en annan grund
för representationens bildande, än den, som för närvarande finnes,
så kommer man till helt andra åsigter af den saken. Det är
nemi. icke för att vara valman för folket, som Konungen har
rättighet att adla, utan för att belöna fosterlandet gjorda tjenster.
Att nu vilja tillägga Konungen del inflytandet, ali utse halfva antalet
af den öfre kammarens ledamöter, det är i min tanka alt
förbise rätta grunden för representationens bildande, — och hvarföre?
Jo, för att framställa en skuggbild, som icke kommer att
medföra den verkan, som man säger sig åsyfta. Jag tror, att
upphofsmannen till förslaget är innerligen öfvertygad om inträdandet
af denna verkan, men jag delar ej en sådan öfvertygelse.
Desse af Konungen utsedde representanter äro icke valde af folket,
och noteras derföre snart såsom icke förande dess talan, såsom
de der, hvilka motsätta sig folkets önskningar och utgöra ett
hinder för dessas uppnående, sä att den strid, som fortgått mellan
de maktägande och folket, skulle än vidare komma att fortfara;
m. e. o. man komme derigenom att gjuta olja på elden. Delta
förslag skulle efter min åsigt, om det antoges, snarare föranleda
till minskning af Konungamakten och af det inflytande, sorn den
öfre kammaren bör äga, än alt uppfylla det ändamål som alses.
Slutligen bör jag erkänna, del jag i början af mitt förra ylt
-
132
Don 11 Mars f. ni.
rande misstog mig om den nedre kammarens bildande, emedan
jag icke hade förslaget i inin hand, då jag talade, och mina dessutom
gjorda anteckningar, verkställda med blyertspenna, blifvit
något otydliga; men i afseende på den makt denne kammare efter
förslaget skulle tillkomma, deruti liar jag ej begått något misstag,
ty den skulle utöfva ensamt allt inflytande, alldenstund det
är sagdt, att när kamrarne stanna i olika beslut, skola de sammanträda
och votera per capita, vid hvilket förhållande det är
klart, alt den nedre kammaren, som år så talrik, alltid blifver
öfverlägsen.
Hr von Hartmansdorff: Jag. skall icke vara mångordig,
men jag måste besvara några anmärkn.-r. Gr. Anckarsvärd har
här upprepat hvad flere talare förut sagt, nemi. att R. o. Ad.
borde uppoffra sin sjelfskrifvenhet på fäderneslandets altare. R.
o. Ad. förklarade förliden riksdag, att Ståndet ville uppoffra en
del af sin sjelfskrifvenhet, nemi. den att vara riksdagsmän, men
icke den att vara sjelfskrifne valmän. Jag har icke bort någon
bestrida denna menings vidblifvande; men att gå längre, det
vore att taga ett afgörande steg till sjelfva slåndsförfaltningens
upphäfvande, hvilken jag anser såsom ett värn för rikets upprätthållande.
Att uppoffra fäderneslandet sjelft på fäderneslandets
altare, det måtte vara för mycket. Samme talare har sagt, att
om man ville fortsätta den fördelning i särskilda classer, som
Coust,Utsk. vid detta tillfälle föreslagit, så borde man äfven gå
så långt, att vissa ledamöter af borgerskapet borde sitta i Konungens
conselj. R. o. Ad. lärer nogsamt erinra sig, att en ganska
utmärkt man af denna satnhällsclass redan innehaft ett rum i
Konungens rådkammare, att sådant inträffar i andra länder och
bör icke eller anses för oerhördt hos oss. Del berättades till och
med sisth riksdag, att någon då hade ansett lämpligt vara, att
Konungen vid rädsbordet beredde plats åt en ledamot af BondeSt.
Om så förhåller sig, månne tanken icke utgick ifrån samma
grund, nemi. att äfven de högsta platserna i samhället må vara
åtkomlige för hvilken medborgareclass som helst. Men månne sådant
kommit i fråga, derest icke BondeSt. utgjort cn bestämd och gifven
del af representationen? Det säkra är emedlertid, att vår
grundlag, allt ifrån dess stiftande, innehållit bestämd föreskrift,
att särskilda classer af embetsman skola finnas i Konungens Conselj.
Stadgandet derom, som förut uttrycktes genom militäre och
civile ledamöter, bar blifvit vidsträcktare genom en på sednare
tider vidtagen förändring, i tliy att den brist, som fans förut,
bestående deruti att Statsrådet kunde vara utan någon officer af
landlarme'en och någon af flottan, är nu afhulpen genom föreskriften,
att i Konungens rådkammare skola sitta officerare både
lill lands och sjös. — Talaren sade äfven, att i afseende på tillsättningen
af talmän, borde Konungen befrias ifrån sådane ringare
bestyr, —ifall jag ej misstagit mig om ordalagen, dem jag ej
rätt minnes. Jag anser det icke vara ett ringa bestyr att upprätthålla
ordning och lag vid en lagstiftande församlings öfver
-
Den 11 Mars f. m.
133
läggningar. Vill man befria Konungen ifrån alla bestyr, så är dertill
den säkraste utvägen att betaga honom all makt. Den värde talaren
omförmälde äfven, huruledes i brödrariket icke valdes talmän för
längre tid än 14 dagar, ehuru det rätteligen ej sker för mera än 8,
och huruledes man sökt öfvertala presidenter, som de der kallas, att
likväl med talmanskapet fortfara, hvilket vore något behagligt alt åskåda,
emedan deruti uppenbarade sig så mycken modesti, å ena sidan,
och så myckel förtroende, å den andra. Jag får i anledn. häraf nämna,
att i början förhöll det sig så under de 2 eller 3 första stortingen,
men sedan kom democratiska andan att finna det icke
gå an, att en och samma person fortfore så länge med ordförandeskapet.
Om än ärendena derigenom sköttes mycket bättre, så
måste man dock uppoffra gagnet, för att försvaga inflytandet och
få tätare ombyten. Sedan har det hört till höfligheten att afsäga
sig förtroendet minst hvar 14:de dag. Jag vill icke bestrida, att
afsägelsen vid åtskilliga tillfällen må vara uppriktig, ty man vill
vara ifrån ett sådant besvär; men vi veta huruledes sedvanor ofta
vinna en sådan makt, att man icke kan underlåta deras iakttagande,
utan att anses obelefvad, både på den sidan, som ödmjukt
afstår, och på den som nödgar till fortfarande.
Gr. Anckarsvärd: Den utvägen att hemta bevisning för
sina påståenden mot en talare ifrån yttranden, som denne sednare
aldrig fällt, är visserligen förmånlig, synnerligen när man tager
för gifven regel att alltid behålla sisla ordet; men derifrån
uppkommer äfven en slags förbindelse att i motsatt väg, så vidt
man kan, söka att bestrida denna fördel, hvilken rättighet jag
förmodar synnerligast tillkomma upphofsmannen till ett föreslag,
hvaremot anmärkningar blifvit gjorda, men icke anmärkaren.
Den värde ledamoten, Hr von Hartmansdorff, har emot mitt påstående,
att icke en så hiskligt utsträckt classfördelning, som Hinduernes,
behöfdes för sakkännedom och sakbehandling i afseende
pä förekommande ärenden, och att jag som bevis för detta mitt
påstående framställde, att eljest Konungens Conselj borde vara
sammansatt af ledamöter utaf alla möjliga skråyrken inom sjelfva
arbetslifvets, ända till oändlighet sönderfallande, afdelningar, framställt
exemplet af en högst aktningsvärd ledamot af BorgareSt.,
hvilken innehaft säte i Konungens Conselj. Detta, såsom svar på
förberörde mitt påstående, förekommer mig ungefär som den kända
phrasen: ”Guds fred! — Yxeskaft;” och det är också hvad jag
har att svara på den saken. Beträffande talmanslillsätlningen,
så innefattar den en så förskräcklig likgiltighet i det stora hela,
att jag derpå ej vidare vill spilla ett enda ord, men apostrophen
till mig, att det bästa sättet att lindra Konungen från sådane bestyr,
vore att betaga honom all makt, i afseende å den, säger jag,
utber jag mig Husets vittnesbörd, huruvida jag vid delta tillfälle
deraf gjort mig förtjent, då jag, i vidsträcktare mån än någon
annan, framställt förslaget att åt Konungen inrymma rättigheten
att tillsätta halfva antalet af den öfre kammarens ledamöter. Detta
bevisar blott, att när man vill göra anmärkn:r mot en person,
134
Den 11 Mars f. m.
så hemtar man sina skäl dertill från hvad man kallar både likt
och olikt.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., örn R. o. Ad. behagade återremittera
det i Const.Utsk:s mern. N:o 26 afgifna förslag till nationalrepresentationens
ombildning, med förklarande, att det af Gr.
Anckarsvärd framställda förslag utgör R. o. Ad:s gemensamma
tanke.
Ropades starka nej, blandade med ja, hvarpå H. Ex. förklarade,
det han trott sig finna, att denna propos. blifvit med öfvervägande
nej besvarad.
Gr. Frölich begärde vötering.
Uppå härefter af Fl. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos., beslöt R. o. Ad. att åtskiljas efter slutad votering, och
sedan derefter Frih. Hamiltons numera till prot. skriftligen aflemnade
förslag till gemensam tanke, blifvit uppläst, för att under eftermiddagens
plenum till pröfning förekomma,
upplästes till justering samt godkändes följande voter.propos.:
Den som bifaller det af Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik, gjorda
förslag, att Const.Utskrs i mern. N:o 26 framställda förslag till
nationalrepresentationens ombildning och deraf följande grundlagsförändringar
återremitteras, med den af R. o. Ad. såsom dess
gemensamma tanke förklarade anmärkn., att Utsk:s förslag icke
är antagligt, utan den ifrågavar. grundlagsförändringen bör ske
i öfverensstämmelse med det af bemälde ledamot afgifna förslag,
voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. icke Gr. Anckarsvärds förslag till
gemensam tanke.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 39.
Nej— 164.
Slutligen upplästes följande af Frih. Hamilton, Hugo,
inlemnade förslag till gemensam tanke i representationsfrågan:
l:o Riksförsamlingen utgöres af ett bestämdt antal ledamöter,
ej utöfver 260, ej under 220.
2:o Dessa ledamöter dölas i två kamrar, af hvilka den andra
eller yngre bör vara minst § talrikare än den första eller
äldre.
3:o Till den yngre kammaren väljes:
l:o) Genom electorer i mindre valcretsar ett visst antal, af
alla de å landet boende personer, som, utan att hafva valrätt
bland de högst beskattade, eftersom nedanföre i N:o 3 bestämmes,
Den 11 Mars f. m.
135
a) äga eller under flerårig eller till tiden obegränsad besittning
innehafva hemmantal, eller annan dermed jemnförlig
egendom;
b) utöfva stadigt näringsyrke, hvaraf årliga inkomsten
kan skattas lika med den, som af sådan egendom minst är alt
påräkna;
c) äro i rikets eller annan allmän tjenst, vare sig civil,
militär eller ecclesiastik, eller från sådan tjenst med pension erhållit
afsked;
2:o) Antingen genom electorer eller, der sådant tjenligare
anses, genom omedelbart val i särskilda valcretsar, ett visst antal
af städernas innevånare, som icke efter N:o 3 äga valrätt
bland de högst beskattade; och
3:o) Genom omedelbara val i större valcretsar, dock minst
en inom hvarje län, ett visst antal af afla ä landet eller i stad
boende personer, som äro taxerade till högsta bevillning för egen
dom,
embete eller näringsyrke.
Kretsarne för de här ifrågavarande val böra så ordnas, att
minst 50 personer på hvarje ställe deltaga i valet.
4:o Till den första eller äldre kammaren väljes:
a) 40 ledamöter af Konungen, och
b) 15 ledamöter af Adeln, 15 af Preste-, 15 af Borgare
och
15 af BondeSt., såsom de hittils varit constituerade.
5:o Till såväl lagtima som urtima riksdag ske nya val till den
yngre kammaren.
6:o Den äldre kammaren väljes för fem lagtima riksmöten,
och således utgår ^ vid hvarje riksdag, hvilken genom kallelse af
Konungen och val af de fyra Stånden, förnyas.
7:o För ledamot af den äldre kammaren fordras en ålder af
minst 35 år, eller ock att hafva bevistat två föregående riksmöten.
8:o Konungen utnämner ordförande i de båda kamrarne.
9:o Frågor, som ej kunna förfalla, afgöras genom ett förstärkt
Utskott, sammansatt till lika antal af båda kamrarne.
10:o Utskott tillsättas af båda kamrarne, med lika antal ledamöter
från hvardera kammaren.
H, R. o. Ad. åtskildes kl. J till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck,
%
136
Den 11 Mars e. m.
Tisdagen den 11 Mars 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot. för den 7 nasti. Febr.
Fortsattes pröfningen af Const.Utsk:s mern. N:o 26, med
förslag till nationalrepresentationens ombildning och deraf följande
grundlagsförändringar.
Härvid förekom och upplästes ånyo Frih. Hamiltons, Hugo,
under förmiddagens plenum inlemnade förslag till gemensam tanke
i representationsfrågan.
Frih. Cederström, Jacob: Det nu upplästa förslaget till
gemensam tanka af Frih. Hamilton, som vid förliden gårdag, då
han yttrade sig instämma med Gr. Anckarsvärd, icke fans, är
naturligtvis en under loppet af natten uppgjord motion till ändring
i grundlagarne. Huru det här kan rubriceras såsom anmärkn:r
vid Utsk:s förslag, har jag svårt att finna. Jag tror icke
det finnes någon enda § af Utsk:s förslag, som kan lämpas till de
af Frih. Hamilton framställda anmärkmrna, utom den, att det finnes
fyra Stånd i begge förslagerna. Delta är således ett alldeles
nytt förslag. Det har dessutom den besynnerliga egenheten, att,
lika med Gr. Anckarsvärds i förmiddags af R. o. Ad. förkastade
förslag, den öfre kammaren här, emot 60 af de 4 Stånden
valda ledamöter, fått 40 af K. M. tillsatta. Om man tror sig
göra konungamakten en tjenst med en öfverlåtelse till densamma
alt tillsätta 40 ledamöter af 100 uti den högre kammaren; så
bedrager man sig på det besynnerligaste sätt. Kan man väl vara
blind för verkan af en sådan institution uti en representativ
författning? Måste man icke se, att sådana af K. M. utnämnda
ledamöter i öfre kammaren skulle af Svenska folket blifva ansedda
såsom K. M:s Statsråds herrar adjutanter? En sådan organisation
vore rent af förstörande och skulle upplösa allt förtroende
emellan folk och Konung. K. M. kan nu med säkerhet påräkna
förtroende af Svenska folkets representation i sådant skick som
den är, och med den förnuftiga organisation, som den nu har,
om man bibehåller dess nu varande former. Jag yrkar, att Hr
Gr. o. Landtm, ville framställa propos. till afslag på instämmande
af Frih. Hamiltons förslag.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Vi hafva nu fått Frih.
Hamiltons förslag uppläst. I går, då Frih. Hamilton yttrade sig
i anledn. af Hr von Hartmansdorffs förslag, fattade jag hans mening
så, att han instämde med Gr. Anckarsvärd i det hela, med
några få förändringar. Nu åter är hans förslag innefattande helt
och
Den II Mars e. m.
137
och hållet skiljaktiga åsigter ifrån Gr. Anckarsvärd. Del. är en
frukt af nattens eftertanka, och ela Hr Gr. o. Landtm, täcktes
tillåta det nu framlagda förslaget att blifva föremål för R. o. Ad:s
öfverläggning, sä torde det måhända icke vara förmycket alt jag
tager denna efterlåtenhet i anspråk, om jag en annan dag, i händelse
jag haft en tankdiger natt, anhåller ali få ett förslag
pröfvadt, som t. o. m. afviker från alla andra förslager. Jag anhåller
emedlertid nu att få göra några erinringar vid Frih. Hamiltons
förslag.
Första punkten säger, att riksförsamlingar skall bestå af 260
till 220 ledamöter. Sedermera säges, att denna riksförsamling
delas i två kamrar, hvaraf den äldre, den första, består af 100
ledamöter. Del säges äfven, att den andra, eller yngre kammaren
skulle vara en tredjedel större än den förra, Huru och på
hvad sätt detta nu är räknadt, kan jag icke för min del göra
mig klart. Jag har följt Seseinans methoder, men detta lärer icke
dermed sä alldeles öfverensstämma; ty om man drager 100 ifrån
260 så återstår 160. Delta skulle blifva antalet af den andra
kammarens ledamöter d. v. s., att den med 60 ledamöter skulle
öfverstiga den förra, men delta blir icke en tredjedel hvarken af
det ena eller andra. Om nian åter räknar riksförsamlingen till
220 ledamöter, sä är den yngre kammaren 120, och skillnaden
20 blir icke eller då en tredjedel af hvarken det ena eller det
andra. Således tyckes der ligga någon hemlighet förborgad, som
jag för min del icke har kunnat utreda. Om man skulle antaga,
att antalet 100 för den öfre kammaren har blifvit af motionären
bestämdt derföre, att det är en jemn siffra, så torde det likväl
icke vara för mycket alt fordra, att antalet för den yngre kammaren
äfven skulle vara bestämdt efter några vissa grunder. Sådana
grunder kunde vara behofvet af något visst antal representanter
för Ulsktn till ärendenas beredning, eller behofvet af representanter
ifrån Rikets alla landsändar, alla städer och orter.
Någon sådan beräkning borde ligga till grund för ledamöternas
antal. Jag kan icke finna någon anledning i detta förslag att
sådana grunder blifvit betänkta, utan antalet tyckes vara taget
hvad man kallar pä höft. Som likväl en talrikare representation
kostar mera penningar, och en betydligt talrikare representation
än som behöfves, kostar mycket mera penningar än som behöfves,
och då det är ondt om penningar i värt land, så torde man
böra taga i betraktande hvad antal representanter, som egentligen
fordras för att representera Svenska folket på det sätt, att
ärenderna kunna behandlas med den kraft och den omtanka,
som behöfves.
Sedermera säges i tredje punkten, att till den yngre kammaren
väljes genom eleclorer uti mindre valcretsar ett visst antal
af alla de å landet boende personer, som, utan att hafva
valrätt bland de högst beskattade, efter sorn nedanföre i N:o 3
bestämmes,
a) ”äga eller under flerårig eller lill tiden obegränsad
8 II. 18
138
Den 11 Mars e. m.
besittning innehafva hemmantal, eller annan dermed jemförlig
egendom;
b) utöfva stadigt näringsyrke, hvaraf årliga inkomsten
kan skattas lika med den, som af sådan egendom minst är att
påräkna;
c) äro i Rikets eller annan, vare sig civil, militär, eller
ecclesiastik tjenst, eller ifrån sådan tjenst med pension erhållit
afsked.”
Den uppskattning af årliga inkomsten utaf stadigt näringsyrke,
som i mom b omtalas, torde blifva ganska svår alt verkställa,
såvida man icke vill antaga den till nära noll, ty morn. a
medgifver, att hvar och en, som har egendom, bestämdt till hemmantal
eller dermed jemförlig, får äga den valrätt, som för yngre
kammaren finnes. Detta är ganska riktigt, men hvad är väl inkomsten
af 7le hemman? Delta blir ganska svårt att beräkna,
och jag tror att det kommer nära nog till noll på mångå ställen.
Således kunde man i stället helt enkelt säga: hvar och en som
utöfvar ett stadigt näringsyrke. Det vore lättare att säga detta,
än den som af ett sådant yrke har årlig inkomst. Antingen melias
här, att hvar och en näringsidkare, som föder sig och sin hustru
med sitt arbete, utan alt kunna räkna någon behållning för öfrigt,
har lika stor inkomst, som de ifrågavarande hemmansägarne,
eller också menas det något annat med dessa uttryck, hvilket jag
icke har kunnat påfinna.
De väljande från andra kammaren äro indelade uti trenne
cathegorier eller classer. Den första classen består af dem, som
jag nu omnämnt, hvilka innehafva egendom till ett lågt belopp
eller utöfva stadigt näringsyrke, eller som äro i Rikets eller annan
allmän, tjenst, eller från sådan tjenst erhållit afsked med
pension. Den andra classen väljer antingen genom electorer, eller,
der sådant tjenligare anses, genom omedelbart val i särskilda valcretsar,
och utgöres af ett visst antal af städernes innevånare,
som icke enligt 3:dje punkten äga valrätt ibland de högst beskattade.
I tredje classen väljes genom omedelbara val i större valcretsar,
dock minst en inom hvarje län, ett visst antal af alla å
landet eller i stad boende personer, som öro taxerade till högsta
bevillning för egendom eller näringsyrke. Hvad slags bevillning
är detta? Ar det bevillning efter andra artikeln, eller är det all
slags taxerad bevillning? Då komma de, som idka bränneri i större
scala, att stå i denna dass och få räkna sin rösträtt derefter.
Mig synes, att detta sätt att dela Svenska folket i classer, är
främmande för vårt land. Att dela Svenska folket uti bemedlade
och mindre bemedlade är ett påfund, sora är importeradt. Hittills
har det varit tillåtit vid alla omröstningar om allmänna ärenden,
att den fattige och den rike fått stå bredvid hvarandra i samma
rum, att de ägt, om icke lika röster, (ty rösternas vigt har berott
af deras egendoms vigt), likväl rättighet att afgifva sina röster,
utan alt den mindre bemedlade varit nedsatt under den mera
bemedlade. De hafva stått bredvid honom sida vid sida, med
samma rätt. Hvad är orsaken dertill, att det nu borde blifva an
-
I>en 11 Mars e. m.
139
norlanda. Jag hoppas att detta aldrig vinner burskap på Svensk
jord. Om Svenska folket är såsom alla andra folk deladt i classer
genom sina yrken,, genom sina. syselsättningar och sina näringar,
samt de särskilda banor, hvarpå de vandra, så hafva de likväl aldrig
varit skilda i classer genom sin större eller mindre jordegendom.
livad egentligen afsigten med detta sätt att dela de valberättigade
i classer kan vara, det visar icke förslaget, enär det
icke uppdragit någon gränslinie emellan dessa classer, så att man
ser hvaråt författaren ämnat gå, om census dem emellan blir
hög eller låg. Man kan således icke se om denna indelning skulle
blifva till fördel för de mindre eller för de mera bemedlade.
Det säges vidare: ”Kretsarne för de här ifrågavarande val böra
sä ordnas, att minst 50 personer på hvarje ställe deltaga i valet.”
Att 50 personer, då de finnas på stället, skall utgöra en tillräcklig
valcrcts uti en stad, äfvensom på landet, vill jag icke bestrida,
men det är mörkt, huruvida desse personer sjelfve skola vara närvarande
eller icke.
Fjerde punkten innehåller sättet att formera den äldre kammaren.
Den består af 40 af Konungen tillsatta ledamöter, samt
af 15 ledamöter af Adeln, 15 af Prester, 15 af Borgare- och 15
af BondeSt. valde, såsom de hittills varit constituerade. Hvad först
angår de ledamöter af äldre kammaren, som af K. M. tillsättas,
sä instämmer jag med Frih. Cederström deruti, alt detta är olämpligt.
Jag har redan på förmiddagen haft tillfälle yttra min mening
härom. Det är icke K. M., sorn är valman för Svenska folket,
utan K. M. är dess högste ledare. Hvarföre finnes representation?
Jo för att låta Konungen höra folkets röst. Delta är
det första ändamålet. Det andra är, att folket vill se huru Regeringen
gör. Får K. M. höra folkets röst när K. M. väljer representanterna?
Det är icke den vägen, som folkets röst skall gå
till Konungens öra. När folket vill se huru Regeringen gör, skall
delta ske genom personer, som Konungen utväljer? Nej, utan genom
de personer, som folket har förtroende för, och som folket
gifver det vigtiga uppdraget att tillse huru Styrelsen går och har
gått, samt utstaka den bana, hvarpå folket anser alt den bör gå.
Det är icke på detta sätt, som representationen får den organisation,
som den bör hafva. Förslaget innehåller, att K. M. skulle
nämna 40 ledamöter utaf de 100, hvaraf den äldre kammaren
skulle bestå. Hittills har K. M. aldrig utnämnt någon representant
på annat sätt, än att K. M. adlat eller till biskopsembete befordrat.
Detta har varit icke allenast ett prof Utaf Konungens
förtroende, ulan ock ett bevis på de förtjenster, som den adlade
har ådagalagt mot fäderneslandet, likasom utnämnandet till biskop
har varit bevis på förtjenster jemväl efter andra grunder. Dessutom
hafva sådana utnämningar skett på lifstid. Här är nu föreslaget,
alt K. M. väljer 40 representanter af 220 eller 260, således
omkring en sjettedel af representationen, K. M. nämner desse
ledamöter för 15 år, hvarefter K. M. således afskedar dem om
Han behagar. Om detta öfverensstämmer med riktiga grunder
för organisationen af en representation, så erkänner jag, att det
140
Den 11 Mars e. tn.
visserligen har den fördelen, alt de sålunda utsedde representanterna
blifva bildade personer, men att det icke varit brukligt i
Sverige, det lia vi sett. Hvarifrån är då denna ide hemtad, att
ett sådant sätt att bilda en äldre kammare, skulle leda till goda
följder? Måhända från de sodia länderna, der experimentet är
gjordt och der vi äfven se följderna deraf. Hvad betyder den öfre
kammaren der, i Frankrike, i Spanien, i Portugal ? Jag hoppas
att Sverige aldrig mätte vinna denna erfarenhet. Hvad aktning
skulle dessa utnämningar medföra för Konungamakten eller för
saken. Om K. M. finge inflytande på dessa representanter derigenom
att han valde dem; hvad förtroende skulle de då förvärfva
inom representalionen? Hvad skulle deras yttranden här betyda?
De skulle blott väcka misstänka, skygghet, split och missnöje.
Om äter K. M:s inflytande på deni blefve intet; hvad gagn
vore det dä för Konungamakten att hafva rättighet till detta val,
hvad gagn för saken? Om den öfre kammaren sålunda bildades,
så skulle detta blott tjena dertill, att en strid skulle äga rum emellan
den öfre kammaren, på delta säll sammansatt af Konungens
män och de privilegierade, samt den nedre kammaren, som
vore af folkel vald. Det vore att organisera sig för split oell missämja.
Icke meningsslrider ensamt om rätta sättet alt fortgå lill
sådana beslut, som leda till det allmänna bästa, utan den missämja,
som lemnar bitterhet i hjertat, hat i själen, skulle deraf
blifva en följd.
Den andra afdelningen af äldre kammaren utgjordes af 15
af R. o. Ad., 15 af Preste-, 15 af Borgare- och 15 af BondeSt.
Den värde motionären har således antagit ett lika antal af hvardera
utaf de fyra Stånden, och ansett, att dessa classer af nationen
liorde der särskildt representeras; men jag ser icke någon orsak,
hvarföre de nu orepresenterade äro härifrån uteslutna och icke
äfven hafva sin andel uti den öfre kammarens formation. De
sorn nu äro hindrade ifrån att deltaga uti vår representation i något
Stånd, utgöra likväl en class inom samhället, hvilken genom
sin bildning, sina insigter, sin fosterlandskärlek, är lika utmärkt
som någon af de classer, af hvilka representationen är sammansatt.
Hvarföre skulle dä de uteslutas? Det mäste naturligtvis anses
såsom en utmärkelse att äga inträde uti den öfre kammaren.
Det är väl deföre, som desse ledamöter af R. o. Ad., af Preste-,
Borgare- och BondeStrn äro ditsalta, eller är det för att vara
ställde på en plats, der mindre nytta, mindre ära, mindre gagn
kunde vinnas? Jag fruktar nästan det sednare af hela den organisation,
som jag här ser för ögonen.
Hvad för öfrigt förslaget innehåller är egentligen blott detaljer,
sorn jag icke ämnar ingå uti. Hvad jag redan yttrat torde
vara nog för att gifva skäl för den mening jag hyser, att detta
förslag till gemensam tanke för R. o. Ad. icke kan antagas.
Gr. Frölich, David: Jag har kanske orätt att begära ordet
framför Frih. Hamilton, som naturligtvis sjelf bäst kan försvara
de anmärkn:r, som nu blifvit gjorda enrot hans förslag; men
Iten 11 Mars e. m.
egentliga orsaken hvarföre jag gjorde det var den, alt jag önskade
få förklara för R. o. Ad., att det ryckte, sora sedan förmiddagen
spridt sig, att jag skulle hafva för afsigt att i afton söka
tänja ut discussionen sä långt, att endast Frih. Hamiltons förslag
skulle kunna afgöras, icke liar någon grund, och jag her att tillika
få för R. o. Ad. vördsamt förklara hvarföre jag icke anser
den taktiken nu vara behöflig, då jag lyckades i förmiddags alt
verkligen, enligt min önskan, förekomma det man då skulle företaga
Frih. Hamiltons förslag. Nu deremot inser jag, att R. o. Ad.
vill skynda för att få komma till Hr Åkermans förslag.
Jag torde äfven få i korthet förklara hvad jag anser vara
R. o. Adis förhoppning, grundad pä detta förslag, nemi. att detsamma,
såsom till en del incorporeradt med det yttrande Hr Silfverstolpe
afgifvit, skulle kunna lyckas att gå litet längre i lagstiftningsväg,
om det en gång blefve förpassadt utom detta Stånd
till Uonst.Ulsk. Jag vill icke yttra huru jag tror det kan lyckas
att vid denna riksdag göra ett sådant förslag gällande, emedan
jag för min del ihågkommer, dels alt detta rum blott utgör en
fjerdedel af representationen, dels alt hvad som vid denna riksdag
beredes, måste underkastas en påföljande riksdags beslut.
Efter denna förklaring vill jag söka alt besvara några af de
anmärkn:r, som blifvit gjorda af de ledamöter, som nu yttrat
sig. Man kan säga, att de verkligen begge två antagit en systematisk
opposition emot Frih. Hamiltons förslag. De hafva lill en
början icke kunnat underlåta att upptaga till skämt den der lilla
roligheten om hvad som skedde i natt; och man kan säga, alt
det är ganska klokt, då man vill gå systematiskt tillväga, all börja
sitt tal med något angenämt; men jag hemställer om icke detta
ämne var hvad man kallar epuiseradt på förmiddagen. Troligen
för alt vara rolig, erindrade Frih. Palmstjerna äfven om Sesemans
räkenskapssätt, sorn något hvar har sig bekant; men kanske
Frih. glömt, att Seseman, ehuru skicklig räknemästare på förmiddagen,
dock på eftermiddagen alltid räknade temmeligen klent.
Detta hör verkligen till historien. Nu förhåller det sig verkligen så
med sifferuppgifterna i Frih. Hamiltons förslag, alt Frih. Palmstjerna,
troligen för ro skull, velat missförstå Frih. Hamiltons alternativa siffror,
och när man ställer upp alternativa siffror, af hvilka man ej allena
öfverlemnar valet till Utsk. utan äfven att taga en annan siffra,
liggande midt emellan de nämnde, så är det naturligt, att, om man å
la Seseman summerar upp de siffror, som för sådant ändamål, men
alls icke för att arithmetiskt behandlas, blifvit uppställde midt emot
hvarandra, så kommer man till de aldra besynnerligaste resultater,
deri besynnerligheten dock drabbar den som räknar å la Seseman.
Huru det går an att komma till sådana resultater, har Frih. Palmstjerna
mycket väl utredt; men för mig, som förstod Frih. Hamiltons
mening, var det icke svårt att begripa, att Frih. Hamilton
hade ställt upp sådana alternativa siffror, på det att Utsk. icke af
bans förslag skulle vara förhindradt att uppställa de siffror, dem
Utsk. ansåg i alla afseenden vara de bästa. Efter detta yttrande
bör jag likväl med min vanliga öppenhjertighet tillstå, att Frih.
142
Den 11 Mars e, m.
Hamiltons redaction, som blifvit utarbetad på dagen — icke på
natten — råkat att icke blifva särdeles lycklig. Åtminstone hade
jag för min del önskat, att den varit annorlunda. Jag vet
allt för väl, att det nu skulle mig förvägras att föreslå en annan
redaction, och vill också icke göra det; men jag vill hafva äran
förklara, att i nästan alla de punkter, der åtminstone Frih. Palmstjerna
gjort anmärkningar, och hvilka till större delen hakat sig
fast vid redactionen, skulle det icke alls vara någon svårighet för
Utsk., om denna gemensamma tanka koni dit, att uppfatta meningen
deraf, och att, vid en förnyad redaction göra den sådan
att det blir sammanhang och fullständighet. Hetta är min öfvertygelse,
och jag skulle nästan tro, att det också är Frih. Hamiltons.
Jag vill emedlertid icke fördölja att med denna redaction,
sådan den nu är, har jag icke något hopp att Frih. Hamiltons
förslag skall här med en gifven majoritet gå igenom, och blifva
11. o. Ad:s gemensamma tanka. Tvertom är jag glad om det får
ens så manga röster för sig, som Gr. Anckarsvärds fick på förmiddagen.
Man må säga, att detta redan var mycket, ty ätta röster
mera, är dopk alltid ett fortskridande. Då man nu föreställer
sig, att detta icke skall blifva någon gemensam tanka, så är maa
också destomera berättigad, att, på grund af den felaktiga redaction,
som nu är för handen, ändock söka utveckla sjelfva saken litet
närmare, och det är detta jag anhåller vördsamt hos R. o. Ad.
om att få göra.
Det har blifvit anmärkt såsom ett alldeles väsendtligt luifvudfel,
att Frih. Hamilton föreslagit, det K. M. skulle tillsätta 40
ledamöter uti den öfre kammaren. Jag tror också, att det är ett
fel, att det har blifvit sagdt på delta sätt just med bestämdt sifferantal,
huru många K. M. skulle tillsätta; ty just i den siffran
ligger något alltför positivt, enär det just var meningen att uppgifva
det qvalificerande i saken. Åtminstone har jag föreställt
mig, att sättet för uppgörande af ett sådant förslag, hvarigenom
R. St. uttryckte en önskan att K. M. skulle tillsätta några ledamöter
i den öfra kammaren, som jag vill kalla Senaten, icke borde
vara sådant, ej eller att det skedde annorlunda än för en viss
tid och således provisoriskt. Jag har aldrig uppfattat denna ide'
annorlunda. Det svåraste, ja olycksaligaste problem, som Riddarhuset
företagit sig att vilja lösa, tyckes vara det att söka efter
elementer till en öfre kammare, både der de kunna finnas och
der de aldrig kunna finnas. Jag har hört mången beklaga sig
öfver den totala brist på särskildt qvalificerade elementer i verkligheten,
hvilka, stående öfver folket i bildningskraft och med
ovanskelig förmögenhet, tjenade till grund för en pairskammare.
När man saknar desse elementer i tillräcklig mängd, så letar man
efter några abstracta termer, i hvilkas omfång finnes mycken rymlighet.
Ponera dä raan besluter inrymma särskilda politiska rättigheter
åt begreppen förmögenhet och bildning, eller några andra,
såsom embetsmanuavärf, pensionsrätt o. s. v. Man skall dock
alltid finna, att, vid utförandet i det concrela, hvarje förslag skall
iråka orimligheter, äfven om man vill blunda för principernes
Den 11 Mars e. m.
143
oriktighet. Det är vissa allmänna egenskaper, som äro svåra att
bringa till någon viss dass och än värre alt genom lag fabricera.
Endast genom val kunna de uppletas, men i början af den nya
författningen är man tvungen att vända sig till K. M., det vill
säga för den första tiden af 9 ä 15 ar. Om derföre Frih. Hamiltons
förslag hade blifvit redigeradt så, att han sagt, att vid den
riksdag, då det nya förslaget blifver antaget, och innan II. St. åtskiljas,
R. St. skulle välja 40 ledamöter i den öfre kammaren,
samt ett lika antal ledamöter i Senaten vid påföljande riksdag,
men deremot anhålla, att K. M, måtte tillsätta resten; hvarefter
jag föreställt mig att en tredjedel af hela antalet skulle utlottas,
hälften af de återstående vid nästa sammanträde, och slutligen den
återstående tredjedelen afgå vid det nionde årets riksdag, hvarefter
den öfre kammaren i min tanka borde complelteras med de
ledamöter, som den nedre kammaren väljer utom eller inom sig;
då hade man undvikit alla de stränga anmärkn:r, som de båda Friherrarne
gjort deremot, att K. M. skulle blifva folkets valman. Jag
tillstår, att jag med största nöje har hört Frih. Palmstjerna utbreda
sig öfver, att det är folkets män, som skola sitta i den kammaren
och se efter huru Regeringen gör, och i allt följa densammas
åtgärder, samt för öfrigt endast vara folkets män. Allt det
der mina Hrr, när jag sammanför det med hvad jag hörde i förmiddags
yttras emot Gr. Anckarsvärds förslag, att denna kammare
skulle bestå af män, som voro alldeles sjelfständiga, troligen
icke mindre ifrån den sidan än ifrån folkets, med ett ord sagdt,
så beskaffade, att de skulle äga motståndskraft både mot folket
och Regeringen — så ungefärligen tyckte jag alt det lät på Frih.
Palmstjernas anmärkning i förmiddags; nu är det åter bara för
folkfriheten och för folkets valda ledamöters inträdande i den öfre
kammaren, som han ifrar — jag tillstår, att om vi på detta
sätt skulle progressivt fortgå med ändring och väsendtlig modificalion
af känslor och tankar, som hittills ansetts dels litet stationära,
dels litet absoluta, så är hvarje minut, som discussionen här
fortsattes, högst dyrbar och för Svenska folket högst fruktbärande.
Jag gissar likväl, att det der icke står länge vid lag; ty när
det är fråga om att attaquera ett annat förslag, så vet man väl
hvad skäl man antager, men kommer det sedan an på att skrifva upp
ett eget, så får man väl se huru mycken liberalism der finnes
qvar. Jag hoppas, att Frih. Hamilton sjelf kommer att besvara
de öfriga anmärkn:rna, som blifvit framställda under discussionen,
och sålunda kan jag sätta mig.
Frih. Hamilton: Hvad först beträffar de qvickheter, med
hvilka ett par ledamöter hafva behagat hedra min ringa person,
så är jag högst erkänsam för så mycken ära. Men i sak är jag
skyldig söka svara så godt jag kan.
Här har försl och främst gjorts den anmärkn., att den sifferuppställning,
som medföljde mitt förslag, är oriktig. Jag erkänner
detta till en viss grad, ty uppgifterna äro alternativa, och kunna
således icke slå in, om man ställer siffrorna emot hvarandra. Det
-
144
Den 11 Mars e. m.
ta är redan nämnt, men det torde tillåtas mig att få nämna de
grunder, som för mig bestämde dessa siffror, ehuru jag icke ansåg
det för så alldeles rätt alt uti ett sådant förslag, som delta,
redogöra derför, emedan det i min tanka skulle blifva Ulsk:s omsorg
att med mera eftertanka, än som under loppet af denna discussion
kan vara möjlig, utreda grunden för dessa siffror. För
den äldre kammaren har jag föreslagit 100 ledamöter, hvilket skulle
hvila derpå, att då jag föreslagit, att fyra Stånd skulle välja
hvar sin del af den öfre kammaren, och att dessa Stånds representanter
skulle ombytas på det sätt, att vid hvarje hvart tredje
år inträffande riksmöte 5.'del skulle afgå, så måste antalet af hvardera
Ståndets ledamöter i öfre kammaren kunna delas med tre
och fem, hvarföre, och då jag ansåg att af den äldre kammarens
ledamöter halfva antalet eller något deröfver borde på detta sätt
tillsättas, någon annan siffra icke kunde uppkomma än den af 60,
och då återstodo 40 ledamöter för K. M. att välja.
Hvad beträffar de 160 ledamöterna för nedre kammaren, så
hade jag tänkt mig, att 80 ledamöter skulle väljas af mindre förmögna
embetsman, 30 för städerna, och 50 ledamöter för den
högre förmögenheten, summa 160. Här är sagdt, att en talrik
representation är mycket kostsam, och all man derföre måste, innan
man föreslår något i detta afseende, noga beräkna huru talrik
den behöfver vara. De flesta förslag, hvilka vi hittills hafva sett,
och deribland det, som Const.Ulsk. liar afgifvit, har föreslagit 250
representanter för Svenska folket. Genom den indelning af öfverhuset,
som jag tagit mig friheten föreslå, har jag kommit till
260 ledamöter. Det stora slöseriet är således icke mer än 10 ledamöter.
Här äro sedermeraa anmärkmr gjorda emot åtskilliga
andra punkter af mitt förslag. Jag torde få göra den värde talaren
uppmärksam derpå, att just de flesta punkterna, mot hvilka
han framställt anmärkmr, äro ordagrant lika med Gr. Anckarsvärds
i förmiddags discuterade förslag. Frilen fann dem då måhända
icke så lätta att anfalla, som nu; men jag tackar i alla fall
för den uppmärksamhet, som derå är skänkt. Jag bei likväl att
få försvara dessa punkter, efter jag upptagit dem uti mitt förslag.
Frilen nämner, att mantal är en så låg beräkningsgrund, att inkomsten
af 7gS:dels hemman på många ställen skulle blifva lika
med noll. Jag beklagar, att jag så litet känner vårt fäderneslands
geographi, alt jag icke visste, att på många ställen funnos
så små heraman som 796-delar. Frilen frågade äfven hvad bevillning
som var afsedd, när det talades om den högsta bevillniugen,
om det var efter andra artikeln eiler efter någon annan.
Mig är icke bekant, att taxering efter rörelse eller egendom sker
efter någon annan än andra artikeln. Således är det den, som är
afsedd. Frilen säger, att classfördelningen är något oerhördt i
Sverige, att hittills den fattige och den rike här åtnjutit lika
politiska rättigheter. Hade så varit, Hr Frih., så hade säkerligen
icke den rörelse uppkommit, som nu finnes i landet, icke detta
behof att utsträcka deltagandet i representationen till långt flere
än
De n 11 Ma rs e. m.
145
än förut deruti deltagit. Representationen liar varit inskränkt lill
dessa Stånd, och classerna inom dem så olika representerade till
sin personal, att delta har blifvit orsak just till det missnöje och
till det behof af reform vi hafva, hvilket icke kan vara Frilen okändt.
Således tror jag icke, att della af Frilen uppgifna skäl kan
anses såsom en gilltig anmärka, emot det förslag, som jag, lika
med Gr. Anckarsvärd, vågat framställa.
Emot mitt förslag, alt K. M. skulle tillerkännas någon andel
i utseendet af den äldre kammarens ledamöter, hafva ytterligare
stränga anmärknrr blifvit framställda denna afton, utom dem,
som i förmiddags framställdes. Jag sökte då att besvara dem så
godt jag kunde, kan icke nu tillägga något dertill, och älskar ej
att upprepa hvad jag redan har sagt. Jag vågar blott säga, att
örn man är så angelägen, som Frih. Palmstjerna yttrat, alt det
må vara folkets röst, som alltid och uteslutande skall uttala sig
vid val af representanter; hvarföre så strängt sälla sig emot att
folkets röst genom allmänna val må göra sig gällande, då det likväl
är gifvet, alt den på det sättet gör sig mera bestämdt och mera
allmänt kringgripande kand, än genom dass- eller slåndsval?
Jag vågar icke gå så långt som dessa, om jag så får säga, declamationer.
Den anmärkn. Frilän gjorde deremot, alt jag icke ibland de
Stånd, som skulle utse representanter lill öfre kammaren, har upptagit
ett femte Stånd, kan jag blott bemöta dermed, alt jag ansåg
dessa representanter böra utses af de nu beslående politiska
myndigheterna, just för att utgöra ett conservalivt element, och
äfven såsom en gärd åt de nu bestående förhållandena, till ersättning
för den uppoffring de skulle göra åt det allmänna bästa,
hvarvid jag således naturligtvis icke kunnat hafva afseende
på ett Stånd, hvilket icke såsom sådant nu existerar. Det rättvisa
anspråk, hvilket de hittills orepresenterade äga, trodde jag
fylldt derigenom, att de hädanefter skulle utan något undantag
deltaga i valen till den andra kammaren, synnerligen då det dessutom
står K. M. fritt att ibland de 40 ledamöterne, Han skulle
äga att utvälja, dit inkalla de mest utmärkta af dessa orepresenterade.
Jag ber om ursäkt, alt jag upptagit tiden med delta svaromål.
Jag har ansett det vara min skyldighet, ehuru jag vet att
detta förslag hör till mängden af dem, som icke skola lyckas att
blifva antagne. Må Ståndet ursäkta mig, att jag, så godt jag kunnat,
sökt framställa ett förslag lill jemkning. Det faller; derom
är jag öfvertygad, synnerligen då det icke framkommit mera utarbeladt,
och i alla fall icke kommit ifrån en person med mera
politiskt anseende, än det jag lyckats förvärfva mig. Jag hoppas
likväl, att Ståndet ser på den goda afsigten, och förmodar äfven,
att någon gång kanhända en eller annan af de grunder, som deruti
hafva blifvit uttalade, måste antagas, om man vill komma till någon
jemkning.
8 H. 19
146
Den 11 Mars e. m.
Hr von Hartmansdorff, Aug.; Frih. Hamilton föreslår
i 2:dra punkten icke mindre än fem särskilda classer för att sammansätta
den öfre kammaren. Det är således ett ganska betydligt
frångående af de allmänna valen, som icke kan annat än fägna
mig.
4:de punkten innehåller, att den första eller äldre kammaren
skall utgöras, på sätt vi nyss hafva hört, af 40 ledamöter, valda
af Konungen, samt 15 ledamöter af Adeln, 15 af Preste-, 15 af
Borgare- och 15 af BondeSt., såsom de hittills varit constituerade.
Den äldre kammaren skulle sålunda blifva en minnesvård af
de Stånd, som för närvarande linnas, följaktligen ett bibehållande
lill någon del af hvad som nu äger rum, och jag kan i detta
läll icke annat än fägna mig åt de betraktelser, som den förflutna
natten ingifvit författaren. Men i afseende på förhållandet mellan
de nuvarande Stånden och den yngre kammaren, som skulle utses
genom classval, förefinnes här den skillnad emot det förslag,
som Const.Utsk. afgifvit, att efter Frih. Hamiltons förslag förlora
de nu gällande Stånden mera än hälften af den representation de
hittills innehaft; efter Const.Ulskrs förslag deremot skulle de blott
förlora en femtedel. Emedlertid kan jag icke påminna mig annat,
än att Frih. Hamilton var en af dem, som i går klandrade
det femte Ståndet. Frih. Hamilton har sagt, att öfre kammaren
skulle bestå af de fyra nuvarande Stånden. Både Borgare och
Bönder skulle följaktligen då komma alt sitta uti den äldre kammaren,
alldeles så som Const.Utsk. har föreslagit, och likväl är det
detta förhållande, eller hvad han velat anse för en upphöjelse af
dessa båda Stånd, hvilket mest har varit klandradt i Const.Utsk:s
förslag till den äldre kammarens bildning. Det fägnar mig således,
att se en man, som sä mycket tillhör framtiden, som Frih.
Hamilton, i dessa delar instämma i Const.Utskis mening. Det finnes
likväl någonting obestämdt uti det af Frilen föreslagna stadgande
om den äldre kammarens sammansättning, då nemi. Frilen
säger 15 ledamöter af hvardera Ståndet ”såsom de hittills varit
constituerade.” Hvad vill detta säga? Såsom R. o. Ad. hittills
varit constitueradt, så utgöres det icke af 15, ulan ibland af 500
vid andra tillfällen af 200 o. s. v. ledamöter. Hvilka äro nu de
15 af dessa 500 eller 200, som skola inträda i den äldre kammaren?
Såsom vi nu äro constituerade, är en hvar för sin ätt berättigad
att här uppträda. Huru skulle då de 15 utses? genom
lottning? genom val? eller skulle de 15 äldsta, 5 Grefvar, 5 Friherrar,
5 Adelsmän, blifva riksdagsmän? eller huru? Hvad jag här
sagt om R. o. Ad. gäller naturligtvis äfven om Preste-, Borgareoch
BondeStm, hvilka hvartdera för sig utgöra långt flera ledamöter
än 15. Om förslaget skulle vara någorlunda fullständigt, så
att Const.Utsk. kunde deraf hafva någon ledning för sitt bedömmande,
ifall R. o. Ad. skulle remittera det såsom sin gemensamma
tanka, så är det väl nödvändigt att antingen författaren
sjelf, eller någon annan af Ståndet, fullständigar hvad som brister
i tydlighet.
Uti 3:dje punkten i fråga om den yngre kammaren står:
ben 11 Mars e. ni.
117
”Till den yngre kammaren väljes l:o genom electorer, i mindre
valkretsar, ett visst antal af alla de å landel boende personer,
som, ulan att hafva valrätt bland de högst beskattade, efter som
nedanföre i N:o 3 bestämmes,
a) äga, eller, under flerårig eller till tiden obegränsad besittning,
innehafva hemmantal, eller annan dermed jemförlig cgendom;
b)
utöfva stadigt näringsyrke, hvaraf årliga inkomsten kan skattas
lika med den, som af sådan egendom minst är att påräkna.
”
Jag hörde icke om Frih. Palmstjerna anmärkte dessa ord.
Jag tillstår, alt de för mig äro något dunkla, men jag hoppas, att
en man med den skarpsinnighet och den lätthet att uttrycka sig,
som Frih. Hamilton äger, utan svårighet lärer utreda meningen.
Frih. Hamilton: Jag begärde ordet endast för alt för
klara
hvad den siste värde talaren ansåg mörkt uti det utlrycket:
”såsom Rikstånden nu äro constituerade.” Het är möjligt, att
detta är något kort sagdt, men då man säger, alt ledamölerne af
äldre kammaren skola väljas af Riksstånden, såsom de nu äro constituerade,
sä är det naturligt, att dessa Stånd då skulle utöfva
sin valrätt på samma sätt, som de nu väljande Stånden göra det,
och således, hvad R. o. Ad. beträffar, alt R. o. Ad:s samtelige ledamöter
skulle utöfva denna valrätt. Ingalunda kunde min mening
vara, alt Riksstånden skulle inträda i den äldre kammaren
på sätt de nu äro constituerade. Jag trodde icke att delta kunde
missförstås, men dä jag funnit att sådant verkligen skett, så har
jag trott mig böra besvara det.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabi'.: För att visa huru svårt
det lärer vara för Gonst.Ulsk. att riktigt erfara de åsigter, hvilka
torde kunna anses utgöra nationens i afseende på representationens
ombildning, skulle jag kunna hänvisa till huru åtskilliga ledamöter
ombyta åsigter ifrån den ena riksdagen lill den andra,
i följd hvaraf det är svårt för Utsk. att kunna tänka sig huru ett
förslag bör se ut, som skulle kunna vinna bifall af RiksStm, då
den ena dagen den åsigten är gällande och en annan dag en annan.
Jag skall endast i största korthet anhålla att få uppläsa hvad
Frih. Hamilton d. 24 Oct. 1840 yttrade i afseende på förslaget,
att den öfre kammaren skulle utses för lifstiden af regeringsmakten,
hvilket utgör en del af det nu förevarande förslaget till R.
o. Ad:s gemensamma tanke. Frih. Hamilton anförde då bland
annat: ”1 afseende på förslaget, att den öfre kammarens ledamöter
skulle för lifstiden utses af regeringsmakten, så får jag till en
början förklara, att enär det är frågan om en afdelning af nationalrepresentationen,
så bör, efter min tanke, ingen annan än nationen
sjelf äga rättighet all dertill utse representanter, direcl eller
genom ombud valde. Att en sålunda sammansatt öfre kammare
ej eller äger en tillräcklig moralisk kraft, om ock utsedd
med den noggrannaste urskiljning å Regeringens sida, derpå linner
man bevis i Frankrikes och andra länders pä detta säll sam
-
148
Den 11 Mars e. m.
mansatla pairskammarc.” Jag torde ej behöfva omnämna, att Frih.
Hamilton då ansåg de s. k. samfällda valen vara skadliga och sjelf
föreslog, alt nationalrepresentationen skulle grundas på Ståndsval.
Frih. Hamilton: Efter Gr. Gyldenstolpe har 11. o. Ad:s
protocoll för den dagen i sina händer, skalle jag, såsom svar på
hans yttrande, blott kunna bedja honom uppläsa ett yttrande för
samma dag af Frih. Boye, Ludvig, i hvilket han sade: ”Jag tackar
den nådige Guden för det jag blifvit klokare sedan sist.”
Ofverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
återremittera Utsk:s förslag, med förklarande, att det af Frih Hamilton
afgifna förslag utgjorde R. o. Ad:s gemensamma tanke.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Då härvid H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att han
trott sig finna, att denna propos. blifvit med öfvervägande nej besvarad,
begärde Gr. Anckarsvärd votering.
Upplästes lill justering samt godkändes följande voter.propos.:
Den som bifaller det af Frih. Hamilton, Hugo, gjorda förslag,
att Const.Utsk:s, i mern. N:o 26, framställda förslag till nationalrepresentationens
ombildning och deraf följande grundlagsförändringar
återremitteras, med den af R. o. Ad., såsom dess
gemensamma tanke förklarade anmärka., att Utsk:s förslag icke är
antagligt, utan den ifrågavar. grundlagsförändringen bör ske i öfverensstämmelse
med det af bemälde ledamot afgifna förslag, voterar
Den
det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. icke Frih. Hamiltons förslag
till gemensam tanke.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit, sorn
följer:
Ja — 30.
Nej — 146.
Härefter uppskjöts pröfningen af Const.Utsk» förevar, mern.,
för att fortsättas i morgondagens plenum.
Lades på bordet StatsUtsk;s Utlåt. N:0 228, ang:de statsverkets
s. k. reservfond.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. | till 9 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck,
Den 12 Mars f. m.
149
Onsdagen den 12 Mars 1845.
Plenum kl. 9 f. m.
Fortsattes pröfningen af Const.Utsk:s mern. N:o 26, med förslag
till nationalrepresentationens ombildning och deraf följande
grundlagsändringar.
Härvid förekom och upplästes ånyo Hr Åkermans, Fredrik,
d. 10 dennes e. m. framställda förslag lill gemensam
tanke.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Delta Hr Åkermans nu före
dragna
förslag skil jer sig hufvudsakligen ifrån alla andra, som hittills
utgjort föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, derutinnan, att
det i 3:dje punkten säger, att kamrarne skola göras oberoende af
hvarandra. I alla representationer, som grundas på allmänna
val, är detta omöjligt. När man vill construera en sådan representation,
så blir den ena kammaren beroende af den andra.
Detta visar sig i 1840 års Const.Utsk:s förslag, äfvenså i Reformvänncrnes
och det af Const.Utsk. nu uppgjorda, hvilket innehåller
ett enkammaresyslem,' något, som jag och flere reservanter
sökt ådagalägga, men hvarom jag anser mig icke behöfva ingå i
någon bevisning, ända lill dess att någon bestrider den satsen.
Men är Utsk:s förslag ett enkammarsystem, så är Hr Åkermans
förslag äfven derutinnan att föredraga; jag har äfven sökt att visa
detta, och mitt mest bestämmande skäl är, att jag icke tror
att någon monarki kan bestå utan ett verkligt tvåkammarsystem,
och derföre tror jag äfven, att ingen monarki kan bestå med allmänna
val, derföre icke eller med ett sådant förslag, som Ulsk.
framställt. Derutinnan är således Hr Åkermans förslag vida att
föredraga framför Utsk:s, och jag kan ej neka, att jag hellre gifvet'
mitt bifall till Hr Åkermans än till Utsk:s förslag.
Det förstnämnda af dessa lemnar dock i fjerda punkten en
frihet i kamrarnes sammansättning, som jag anser outförbar på
Svensk grund. Hvad som egentligen karakteriserar Svenska nationens
frihet, äfvensom dess författningar i allmänhet, är en egendomlighet,
som ända ifrån de första tiderna gifvit sig tillkänna.
Den gifvet' sig tillkänna deruti, att den census, som fordras
för att blifva riksdagsman i Sverige, är absolut skild från hvarje
census, som grundar sig på allmänna val, derföre att här är det
egentligen personlighetsprincipen, som utgör census. Om man ser
på Adeln, så råder derinom personlighetsprincipen; hvarje särskild
familj representerar sig sjelf, utan att deruti ingår någon
förmögenhet; i PresleStåndet likaså, det är ådagalagdt, och på
samma sätt inom Borgare- och BondeSt:n efter yrken eller hemmansdel.
På grund af sin egendom, sitt hemman, är bonden ledamot
af sockenstämmor och deltager i communalbestyr, kan an
-
ISO
Den 12 Mars f. m.
våndas som fjerdingsman, kan sitta i häradsrätt, ra. e. o. en man
ifrån första stunden, som han blifver jordägare, kan utveckla egenskaper,
sådane, som det är en förstjenst att äga, till nytta för
den commun, inom hvilken lian lefver och verkar. Just derigenom
utmärker sig den Svenska författningen, alt det icke fordras
stor förmögenhet att vara nyttig för sitt land och komma in i
representationen, ty om man betraktar bonden, så beslår icke det
väsendtliga deruti, huru mycket han äger, utan hvad han är, hurudan
han är — något skall han dock hafva. Det är klart, att krigaren
mäste hafva något, sin arm, sina vapen, sin skicklighet; något
fordras, men det essentiella är icke den stora förmögenheten,
utan de stora qualiteterne. Så ser man äfven inom BorgareSt.,
lärjungen blifver gesäll, denne sednare mästare, och i denna egenskap
har han vägen öppen till nationalrepresentationen,— allt
genom sin duglighet. Det är således detta karakteriserande, hvarigenom
den Svenska representationen skiljer sig ifrån alla andra nationers
representationer, som utgör det mest märkbara draget, dess
census, och denna census är icke i Ilr Åkermans förslag vidrörd.
Delta är en omständighet, som jag har att anmärka mot detsamma,
emedan jag motsätter mig hvarje förslag, som icke uppföres
på Svensk grund, och jag vet icke någonting mera karakteriserande
för denna Svenska grund, än att få mannens egen personlighet
och förtjenst ådagalagd; ty allt ifrån den lid, då Svenskarne
började göra sig utmärkte i historiens häfder, har det alltid varit
personligheten, som framstått, och det utgör karakteren på den
Svenska krigaren. Således ligger denna karakter icke i förmögenheten,
utan Svenskens census är just personligheten, dugligheten,
eller personlighetsprincipen, och derutinnan är det, som personlighetsprincipen
har varit stark i 1840 års Const.Ulsk., dä dess förslag
inneslöt egenskaperne, dugligheten och slutligen den personliga
uppoffringen m. e. o. den goda sidan, den evigt bestående
sidan Jios en nationalrepresentation; denna census, säger jag,
är i Hr Åkermans förslag alldeles utesluten. Det mest esscnliclla
i Svenska statsskicket från urminnes lider, intill denna stund,
och hvilket jag hoppas skall evigt förblifva, att nemi. census hvilar
på enskild duglighet, det är uteslutet i berörde förslag, och
derföre kan jag ej detsamma biträda. Detta ang:de 4 punkten.
Jag öfvergår nu till den 5:le, som angår bildandet af öfre
kammaren. Af alla tänkare i sådane ämnen, som detta, hvilka
jag känner, är det vitsordadt, att största svårigheten ligger i bildandet
af denna kammare. Nog går det an att bilda den nedre,
hvilken måste vara byggd på nationel grund, och derföre har jag
sagt i det skriftliga anförande, som jag förut haft äran för B. o.
Ad. uppläsa, det jag tror, att då man säger, att det icke är möjligt
att bilda en pairskammare i Sverige, så begår man ett misstag,
ty man skall ej begära en sådan här af samma beskaffenhet,
som i England, än mindre som i Frankrike. Går man ifrån den
Engelska karakteren af pairskammare, så tror jag att elementer i
Sverige finnas för bildandet af en sådan kammare. Detta har äfven
Hr Akerman erkänt, och hvilket äfven synes af det förslag,
Dea 12 Mars f. m.
151
han till Const.Utsk. ingifvit; men att dömma deraf, så saknar denna
öfre kammare en ganska essentiel egenskap. Jag har haft tillfälle
att inför R. o. Ad. göra en bekännelse redan förlidne år,
då fråga var att antaga eller förkasta det representationsförslag,
som hvilat sedan förra riksdagen, den nemi. att man ej åstadkommit
någon bevisning att Adeln vore essentielt nödvändig för monarkien.
Jag måste återtaga detta nu; jag har hört flere värde
ledamöter af delta Stånd fästa sig hufvudsakligen vid detta, under
åberopande af Montesquieu för en vidare utveckling af delta ämne;
men så mycket mätte jag säga, att en större litteratur har
uppkommit sedan denne författares tid, hvaraf jag ej kunnat finna
antagligheten af den sats, att Adeln vore nödvändig för monarkien.
Men, det må vara; deraf följer icke, att jag är färdig
att bilda en öfre kammare efter Hr Åkermans förslag, att Adeln
genom särskilda classer skulle komma att sprängas, och således icke
ingå som Adel annorlunda än på ett underlägset sätt. Jag
har trott och anser nödvändigt för Sverige under många decennier
ännu, att Adeln ingår med kraft ochnstyrka i representationen.
Jag anser, att det förslag, som Hr Åkerman uppgifvit, har
för afsigt att spränga R. o. Ad. — sådan är min åsigt af saken.
Jag kan hafva orätt och får då försvara mig, om man ej vill erkänna
riktigheten af milt påstående. Uti 5 punkten, der öfre
kammaren förekommer, ser man blott de allmänna dragen fölen
sådan kammares constituerande; jag har ingenting deremot,
såvida det tillätes mig att göra den utveckling deraf, som är nödvändig,
så att Adeln i densamma må ingå med soliditet.
Jag lyckönskar dem, som tro sig kunna construera en öfre
kammare, utan att nödgas deruti intaga Adeln som Stånd, ehuru
jag betvillar möjligheten deraf, emedan jag anser sådant för Sverige
nödvändigt, icke blott för det monarkiska statsskicket, utan
synnerligast derföre att under det decennium, hvarunder vi lefva
och under de som förestå, kommer man att erfara de starkaste
påkänningar, som någonsin i Sverige visat sig, hvarföre jag anser,
att man ej kan gifva nog soliditet åt den Svenska representationen,
hvaraf följer, att man icke bör förminska den som finnes. Låter
man ej Adeln ingå i representationen med soliditet, så minskas
den också med detsamma. Ehuru jag till Const.Utsk. ingifvit ett
förslag till nationalrepresentationens ombildning, har jag icke velat
besvära R. o. Ad. med afhörandet af något utdrag deraf, ty
det vore att endast förlänga discussionen. Mig synes frågan i afseende
på dessa förslager vinna obetydligt; den vinner säkerligen
mest genom sjelfva discussionen och sin litteratur. I denna stund
synes mig det hufvudsakligaste vara, att de opinioner, som inom
Adeln finnas, komma att uttala sig, ty jag tror, alt frågans framtida
behandling kommer att mycket bero på de opinioner, som
bär göra sig gällande, emedan, om man än antager, att R. o. Ad.
bör i den öfre kammaren ingå och der bilda soliditet, återstår likväl
alltid frågan huru detta skall ske, och sjefva den frågan är den
vigtigaste, alldenstund det icke är nog alt framkalla satser, man
måste äfven afse deras verkställighet, och ofta ligger i sjelfva verk
-
152
Den 12 Mars f. m.
ställigheten vida mera än i sjelfva satsen; och ligger det åter i
sättet, bör man framför allt inhemta opinionen hos de ledamöter
af Adeln, som fullkomligast tänkt öfver ämnet, och hvilka äro bestämda
att göra en uppoffring, om det beliöfves.
I afseende på sättet att bilda en sådan kammare, synes det
vigtigaste vara att bestämma sig för vissa punkter; detfa kan ske
och icke ske. Vigtigt synes mig också vara, att Adeln icke på
förhand bestämmer sig allt för mycket, ty i det outredda skick,
hvaruti ämnet nu är, synes mig klokast och bäst vara, att icke på
förhand göra något, som kan binda i framtiden. Jag tror, alt den
kraftigaste åtgärd, som här är gjord till åstadkommande af en förändring
i nationalrepresentationen, ligger i Hr Åkermans motion,
som nu hvilar på 11. o. Ad:s bord, nemi. alt nedsätta en comité,
för att under åratal nedlägga sitt arbete på ett ämne, som nu
varit öfverlemnadt till Const.Utsk. för utredning under några veckor,
och jag skall återkomma dertill då denna motion blifver föredragen,
pä det att de ledamöter, som komma alt befatta sig med
ämnet, deraf må hafva någon ledning.
Jag sade, att det vigtigaste ligger i verkställigheten, i sättet
för tillämpningen af satsen, och återkommer dertill, att jag respecterar
denna princip oell vidhåller den så strängt, att jag vill
öfverlemna till Stånden att, hvart och ett för sig, uppgöra sin
ordningsstadga. Derföre uttryckte jag icke, i det förslag jag uppgjorde,
huru alla Stånd skulle constitueras, ulan öfverlemnade det
åt Stånden sjelfve; ty jag anser det vara en alltför simpel sak att
säga, att Adeln skall ingå, men det svåraste är alt säga huru
detta skall ske. Delta sätt hade jag önskat skulle hafva blifvit
föremål för en bearbetning inom Ridd.Utsk. och jag baserade milt
förslag på ståndsförfattningen i afseende på sjelfva sättet såväl för
Adeln, som de öfrige Stånden, således gjorde jag mitt förslag oberoende
af Ridd.Ordn. emedan i den vill jag hafva bestämmelser,
som skola karakterisera det sätt, på hvilket Adeln skall ingå i denna
kammare.
Det torde blifva svårt äfven för ledamöterne i en comité att
framställa ett förslag, som skall verkliggöra den rätt i representationen,
som Adeln innehafver, och det afseende, som ifrån statsmannasidan
bör deråt lemnäs, derest icke R. o. Ad. i dag, genom
sin discussion, lemnar ledning i detta hänseende. — Slutligen
ber jag att få anföra, att då jag yrkade ett afslag på förevarande
Const.Utsk:s förslag, och alt R. o. Ad. skulle som gemensam
tanka uttrycka, att det vore oanvändbart, var orsaken dertill
hufvudsakligen formel. Jag trodde icke allenast att det skulle blifva
svårt att på förhand göra bestämmelser, utan ock att, i följd
af grundlagens obestämdhet i sina former, det vore för Const.Utsk.
bättre att icke några sådane bestämmelser gjordes. Detta föranledde
min hemställan som föremål för R. o. Ad:s beslut i nästkommande
punkt, men hvad angår den, hvaröfver jag nu haft äran
att yttra mig, så har jag ingenting emot att R. o. Ad. fattar ett
beslut, men har likväl ansett mig till Adelns protocoll böra göra
en sådan. _
Den 12 Mars f. m.
153
Frill. Cederström, Jacob: I afseende på den nu föredragna
frågan om en gemensam tanka, på grund af Hr Åkermans
förslag, anhåller jag att först få yttra mig öfver det formella
deraf och densammas upptagande. Hr Åkerman har i sitt yttrande
sjelf åberopat del af honom till Const.Ulsk. ingifna förslag, hvilket
han vet vara af samma Ulsk. underkändi, och har på sådan grund,
icke som gemensam lanka föreslagit R. o. Ad. alt godkänna nämnde
förslag, och skicka detsamma som en gemensam tanka till Utsk.
för att sammanjemkas med det af Utsk. framställda, utan deremot
uppgifvit allmänna grunder att som gemensam lanka lill Utsk.
afgå, dä likväl grundlagen i 56 § endast tillstädjer att göra anmärkmr
vid ett Const.Utsk:s förslag, hvilka skola till Utsk. öfverlemnas
för att sammanjemkas, icke att uppgifva grunder för nya
förslag. Nu är det likväl bra omöjligt att sammanjemka allmänna
grunder för ett nytt förslag med ett redan uppgjordt, ty detaljförslag
saknas; och det kunde hända, att Utsk. gör sig sjelf
till författare och kanske inkommer med ett alldeles heterogent
förslag, bvgdt på främmande grunder, och dessa, inkastade i det
af Utsk. afgifna förslaget, skulle frambringa ett foster, som vore
mera löjligt än nyttigt. Jag har nyligen eller först i går varit
så lycklig att kunna förskaffa mig ett utdrag af ConstUtsk:s protocoll,
innefattande Utsk:s svar på Hr Åkermans dit ingifna motion.
R. o. Ad. känner, att det är Const.Utsk:s skyldighet, då
en ledamot af RiksShn ingifver ett förslag till ändring i grundlagen,
begärandes Ulsk:s utlåtande deröfver, att samma Utsk., jemlikt
84 §, skall gifva honom ett sådant, innehållande motiverne
för Utsk:s afslyrkande, med rättighet för denna ledamot att genom
trycket kungöra Utsk:s beslut, och att för innehållet af sitt förslag
enligt tryckfrihetslagen ansvara. Detta villkor för kungörandet
hade, i min öfvertygelse, varit tillräckligt för att visa hvad
grundlagsstiftarena menat, ronde förändring i Rikets grundlagar.
Det är nemi., att då ett ingifvet förslag blifvit af Ulsk. underkändt,
och grunderne dertill uppgifne, detta förslag kan öfverlemnas
till allmänhetens kännedom, till discussion inom pressens organer,
lill brochurers lifgifvande i anledning deraf, för att såmedelst,
för en framtida riksdag, bilda grunder för ett mera ändamålsenligt
och riktigt förslag. Detta har såväl författaren Hr
Åkerman, som Utsk. förbisett, hvilket jag af det prot.utdr., som
jag anhåller att nu fä uppläsa, skallsöka bevisa, lydande sålunda:
Utdrag af protocollet, hållet hos R. St:s ConstitutionsUtsk.
den 14 Februari 1845.
öS. D. Grefven Ordföranden erinrade Utsk. om den anhållan
Hr Åkerman, vid inlemnandet af dess förslag till representationssättets
ombildning, till Utsk. framställt, att deröfver erhålla Utsk:s
yttrande, med anledn. hvaraf Grefven Ordföranden till Utsk. öfverlemnade,
i hvad form och på hvad sätt Utsk. ville hafva detsamma
uppstäldt och redigeradt.
Secreteraren tilkännagaf, att han uppsatt ett förslag till ifrågavar.
yttrande, hvilket upplästes och lydde, som följer: ”Const.-  8 H. 20
154
Den 12 Mars f, m.
Utsk:s pluralitet har, på de skäl Ulsk:s mern, N:o 26 till R. St,
ger vid handen, bland hufvudgrunderna för dess förslag till nationalrepresentationens
ombildning, antagit: att riksdagsmannavalen
böra verkställas Ståndsvis: att riksförsamlingen bör nigöras af
fern Stånd, af hvilka det femte innefattar de embetsman i Statens
tjenst oell fastighetsägare på landet, hvilka icke tillhöra något
af de redan befintliga fyra Stånden, samt att de begge hamrarne
skola emottaga hvardera halfva antalet af Riksförsamlingens
ledamöter och hvarje Stånd representeras i hvardera kammaren af
lika många medlemmar; och som Hr Åkermans förslag från dessa
grunder i Hera delar väsendtligen afviker, har samma förslag
icke kunnat af Utsk. till lt. St:s godkännande öfverlemnas;” skolande
detta yttrande, som godkändes, genom prot.utdr. motionären
meddelas, med det dervid af samtlige Borgare- och BondeSt:ns i
Utsk. fungerande ledamöter fästade tillägg, att det af Hr Akerman
ingifne representationsförslag icke af dem kunnat gillas, emedan
det, utom för fastighetsägare, i sjelfva verket är grundadt på
sländsval.
Ex protocollo
Karl Kullberg.
O
Detta af Utsk. till Hr Akerman afgifna yttrande, står, som
jag hoppas att samtlige Ståndets ledamöter lära finna, i en bestämd
strid mot 84 § i grundlagen, som icke talar om några
särskilda meningar i Utsk. för sädaue svars afgifvande, utan helt
simpelt om Utsk:s yttrande och motiverne för dess bedömmande.
Utsk. skall yttra sig öfver ingifna förslager, efter verkställd granskning
af desamma, men alldeles icke visa förkärlek för sitt eget
foster och sålunda tillintetgöra den pröfning af ett ingifvet förslag,
som kunnat gifva företräde deråt framför Utsk:s eget. Detta
förslag må nu publicitetelen taga under armarna och använda
på sätt nyttigast finnes för framtiden. Sjelfva uppställningen af
detta prot.utdr. företer äfven egenheter, som icke bör förbigås,
nemi. att på framställning af ordföranden om skyldigheten alt
lemna Hr Akerman ett svar, och i stället att inom Utsk. öfverlägga
om hvad svaras borde och skälen dertill, framträder secreteraren
i Utsk. som författare af ett svar, hvilket godkännes, och
det var således seereteraren, som för dagen varo ledande ledamoten
inom Const.Utsk.! Jag anser för min del Hr Akerman, på grund
af det svar han ifrån Const.Utsk. bort erhålla, sådant jag detsamma
nu uppläst, icke hafva varit berättigad alt i R. o. Ad:s plenum
uppträda med försök att ånyo väcka den af Utsk. underkända
frågan, ehuru han visserligen här uteslutit ifrån sin framställning
sjelfva förslaget, men grunderna dertill har han framställt
som ett förslag till R. o. Ad:s gemensamma tanka.n Ett af
två: antingen innefattar det en sanning, att det af Hr Akerman
åberopade förslagets grunder äro desamma, som han önskar må
blifva R. o. Ad:s gemensamma tanka, eller ock äro de skiljaktige
derifrån ; äro de skiljaktige, så innefatta de ett nytt förslag till
Den 12 Mars f. m.
155
grundlagsförändring, derom fråga i R. Sl:s plena icke väckas får,
på grund af 81 § Reg.F. Jag bestrider således egentligen här,
under den allmänna reservation jag förut afgifvit emot pröfningen
af främmande förslag, ännu mera detta. Jag var ej i tillfälle att
kunna argumentera emot Hr von Troil, då fråga var om de s. k.
Reform vän nernes förslag, hvilket äfven är underkändt, men hvarom
jag icke ägde i min hand ett prot.uldr. Nu har jag ett sådant
och hemställer till Hr Gr. o. Landtm, i afseende å det formella
af frågan, huruvida det kan i Hr Gr. o. Landlmis tanka
vara med grundlagen förenligt, att enso till Ståndets beslutande
framställa om Ståndet vill upptaga Hr Åkermans förslag, såsom
sin gemensamma tanka; men för den händelse, att Hr Gr. o.
Landtm, skulle finna att sådant kunde låta sig göra, i anledning
af de antecedentia, som inträffat, alt nemi. man salt grundlagen
på sidan i afseende på sådane former och ansett 2 mom. 56 §
kunna leda ända derhän, att man må äga all göra anmäkn:r innefattande
afslag, fastän ordet afslag icke blifvit nämndt, utan orden
onyttigt och onödigt blifvit begagnade i stället för anmärkningar
öfver förslaget, och hvilka icke kunnat kallas för anmärkningar
öfver förslaget, utan rakt af förkastelse, hvarföre också en
värd ledamot, Hr Cederschjöld, i förrgårs plenum verkligen var beskedlig
nog att säga, att med ordet oantagligt kunde han ej mena
annat än afslag, — men säger jag, för den händelse jag ofvan
antydt, anhåller jag att fä yttra mig något i sjelfva saken, mera
i anledn. af hvad Hr Lagerhjelm behagat yttra, än i afseende på
sjelfva förslaget, hvilket, såsom varande grundlagsvidrigt, icke behöfver
af mig upptagas, emedan de dogmer, som den värde ledamoten
framställt äro af beskaffenhet, ali icke kunna lemnäs helt
och hållet obesvarade. Ben värde talaren yttrade nemi., alt han
lemnade företräde ät Hr Åkermans förslag, framför Utsk:s, derföre
ali i det förstnämnda yrkas tvåkammarsystem, genom hvilket
de begge hamrarne voro oafhängige af hvarandra, under påstående,
att Utsk:s innehölle ett enkaramarsyslem, dä samma elementer
skulle finnas i de begge hamrarne. Den första frågan måste
här till pröfning upptagas i afseende på dessa fraser. Jäg källar
det ett en- eller tvåkammarsystem, allt som representationen är
sammanförd på ett rum eller för del a dt pä tvenne. Bet är icke
genom rummens antal menar Hr Lagerhjelm, som tvåkammarsystemet
bildas, då elemenlerne utgå ifrån ett och samma valcollegium.
Likväl torde det blifva svårare än man förmodar, att utreda
huru ett tvåkammarsystem med alldeles oafhängiga egenheter
skall kunna, bildas, då man tager och nödgas taga elemenlerne
till hegge hamrarne ur samma folk, af hvilket den ene ingår i
den ena kammaren, den andre i den andra, enär utgångspunkten
är en och densamma. Representationen må för sina functioner
delas i 2:ne kamrar, alltför gerna om sådant för riket och
ärendernes behandlig är nödigt till förekommande af förhastade
beslut, men ifrån enheten af folket måste representationen utgå,
och till deltagande deri skall någon census, någon mätare finnas,
vare sig penningen eller skickligheten, af hvilka den förra likväl
15G
Den 12 Mars f. ra.
loide vara den säkraste, ty skickligheten är en obestämd (anka,
och troligen komma icke 3 menniskor öfverens om ens erkända
skicklighet och den måttstock, hvarefter den skall mätas på en fjerde
person, och dess användbarhet. Om nian nu tager nationen i massa,
som enhet, deraf representationen bildas skall, då är Adeln
öfverflödig, såsom Adel. Adelsståndet är deraf en alldeles öfverflödig
ingrediens såsom Adel, ly do äro medborgare helt enkelt,
de må kallas män af vapen eller Grefvar, Friherrar eller Adelsmän,
hvilket är alldeles likgilltigt för det folk, hvaraf de utgöra
delar. Det är således icke i afseende på deras adelskap eller
innehafvande värdighet såsom Adelsstånd, som de ingå i representationen.
Bien med hvilken öfvertygelse som helst om samhällsskickets
framtida ordning, måste jag erkänna cn annan svårighet,
som möler för uteslutande af något särskildt Stånd. När
vi kommit dertill, alt af Svenska nationen hvarje man för sig, af
Adel, Prest, Borgare, Bonde och Ståndspersoner erhållit enahanda
rättigheter och skyldigheter, i afseende pä äganderätt af jord,
erläggande af bidrag till Staten, utgörande af alla slags onera till
samhället i ett bestämdt och afvägdt förhållande sins emellan,
efter en hvars inkomst, då först blir folket ett Folk; — nu äro
vi att anse som ett folk, indeladt i kaster, hvilka kaster åter man
ej kan borttaga, utan ali slita sönder det hela, innan man reglerat
alla ojemnheter och organiserat ersättningarna på förnuflsenliga
grunder. Men, säger man, och kanske icke utan skäl, det
blifver då först i en mycket aflägsen framlid, sorn Svenska nationen
kan få enhet i sina förhållanden, enhet i sina beskallningsgrunder,
enhet i allmänna skyldigheter i afseende på rikets försvar,
enbet i allmänna onera. Ja väl! ly det går icke an att
bryta sönder alla dessa nuvarande förhållanden, annorlunda än
emot ersättning åt dem, som skulle dervid förlora, det går ej an
att genom en författning, en ukas förklara, alt till ex. bär icke
finnes någon jordbeskattning, ulan efter bevillning, ly då plundrade
man halfva nationen, för att skänka åt den andra den egendom,
som af den förra hälften blifvit lagen. Sådana förhållanden
sönderslita folken, men bereda ingen sällhet för framtiden. Man
måste således, vid frågor om representationers ombildning, utgå
ifrån en grund sådan att icke byggnaden må ramla innan första
våningen är uppförd: iakttager man ej cn sådan försigtighet, så
är det ett ömkligt försök att plåstra med ideer, att framkasta,
hvar och en efter sitt bästa förstånd, mer och mindre skickligt
uppställda förslager, hemtade dels ifrån främmande länder, dels
ifrån eget land, samt ifrån hoppet att kunna organisera den blifvande
representationen så, att den lemnar ett alldeles fritt spel för
intriger och ärelystnaden. Bien alla dessa elementor, åsigter och
ändamål vill jag lemna å sido, såsom icke hörande till ämnet; men
de äro likväl af beskaffenhet att utaf hvar och en af eder, mine
Hrr, kunna besinnas, då man hörer fraser uttalas om ordning
och sättet för sådane organisationer. Jag kan ej neka, att jag håller
mig för min del strängt lill grundlagens form, för bestämmande
af öfverläggningssältet vid grundlagarnes förändring, och derföre
Den 12 Mars f. m.
157
inskränker mig till att först begära Hr Gr. o. Landtnäs yttrande,
huruvida, efter deno upplysning jag lemnat om behandlingen i
Const.Utsk. af Hr Åkermans förslag, och det svar han derifrån
erhållit, denna Hr Åkermans framställning icke skall anses för
en ny, inom Ståndet väckt fråga, och som således icke kan till
pröfning upptagas. Men om Hr Gr. o. Landtm, skulle anse berörde
förslag kunna framställas till gemensam tanka, så protesterar
jag mot framställningen och kommer att med min röst afslå
försöket alt på detta sätt ånyo väcka fråga om en grundlagsförändring,
som redan blifvit under riksdagens lopp pröfvad och af
Const.Utsk. underkänd.Jag ingår icke nu i något yttrande i afseende
på Hr Lagerhjelms framställning, ronde den af Hr Åkerman begärda
comitéen, dertill blir tid nog, då den för Ståndet föredrages.
H. Ex. Hr Gr. o.o Landtm, yttrade, att Frih. Cederströms
anmärkning emot Hr Åkermans förslags upptagande till pröfning
icke vore ny, ulan alt Frih. Cederström, såväl vid denna som föreg:de
riksdagar, icke underlåtit att framställa enahanda anmärkn:r
emot alla de förslag till gemensamma tankar, som åsyftat något
annat än förändringar i redactionen af Const.Utsk:s förslag till
grundlagsändringar. Såväl H. Ex. som hans företrädare i Landtmarskalksbcfattningen
hade således ofta haft tillfälle att till besvarande
upplaga sådane anmärkna- af Frih. Cederström, och H. Ex.
trodde sig derföre icke behöfva besvära R. o. Ad. med att afhöra
de dervid anförde skäl, utan finge inskränka sig till det enkla
förklarande,oatt han icke funne hinder för framställande af
propos. å Hr Åkermans förslag till gemensam tanke.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Att en representationsreform
oundgängligen snart måste företagas, derom hafva längesedan
alla meningar förenat sig; men så snart fråga blifver om
sättet, på hvilket denna reform skall utföras, om den nya representationsform,
sorn skall ersätta den odugliga gamla, dä dela sig
åsiglerna desto mera, och i detta fall bekämpa hvarandra synnerligast
2:ne nästan rakt motsatta meningar, den ena, sorn ifrigt
förordar de samfällda valens absoluta företräde, och den andra,
som lika ihärdigt försvarar ståiidsvalens uteslutande förträfflighet.
Denna strid mellan så motsatta meningar tyckes väl vara omöjlig
att förlika; men om man icke skall uppskjuta reformen till en
mycket aflägsen framtid, eller om icke våldet en dag skall afhugga
den Gordiska knut, som de mest ihärdiga lagliga bemödanden ieke
kunnat, upplösa, så ser jag icke huru man någonsin skall kunna komma
till målet på annat sätt, än att försöka stifta fred mellan dessa stridande
meningar. Jag tror icke eller att saken skulle vara så alldeles
omöjlig, om blott hvar och en, som är sitt fädernesland uppriktigt
tillgifven, ville besinna, om det väl kan gå an för samhällets säkerhet,
lugn och lycka att än längre låta fortbestå detta absolut odugliga
och derföre ock allmänt förkastade representationssätt, som genom
sin orimliga fyrdelning åstadkommit denna oroliga jäsning, som aldrig
sätter sig, denna ständigt fortfarande vådliga splittring, som den
sednaste tiden uppenbarat inom den Svenska nalionalrcpresentalio
-
Den 12 Mars f. m.
nen, och som ej kan annat än frambringa de mest förderflig»
verkningar, eller att man later på nytt uppkomma dessa häftiga
tvister, ronde bästa sättet för den stora reformens utförande, hvilka
tvister, om de till häftigheten skulle ännu något mera stegras, slutligen
skulle kunna föra ossin på de mest våldsamma revolutionära
omstörtningars olycksfulla bana. Om endast hvar och en derföre
väl betänker allt delta, så skulle säkert den insigten innan kort
vinnas, alt det icke finnes någon annan möjlighet att snart och
på fredlig väg åstadkomma den efterlängtade reformen, än att alla,
med glömska af egna intressen och uppoffrande af egna älsklingsidéer,
söka bidraga dertill, att de herrskande meningarne mätte
kunna sammanjemkas och förlikas, genom ett medlande de särskilda
intressena emellan. Detta medlarekall bör väl egentligen tillhöra
den Styrelse, åt hvilken ledningen af Sveriges öden äro anförtrodde,
och vi håfve också vid början af denna öfverläggning
hört en Konungens rådgifvare här yttra sig i öfverensstämmelse
med denna uppfattning af sina ägande pligter; men en styrelse i
ett conslitulionelt samhälle kan omöjligen ensamt uträtta något
verksamt för fäderneslandet, utan behöfver ovillkorligen till sitt
biträde, att alla fosterlandets sanna vänner förena sig med henne,
för att med gemensamma bemödanden utföra de värf, som henne
åligga. Och då det nu icke lärer kunna nekas, att i närvarande
ögonblick fordras en mängd reformer i alla samhällslifvets särskilda
grenar, men man från den ena sidan med den yttersta
ifver begär de mest omfattande reformer, under det man å den andra
lika ihärdigt motsätter sig desamma; då har Styrelsen i sanning
ganska svårt att uppfylla sitt kall, såvida hon icke finner
till sitt biträde män, som vilja på allvar utföra dessa ofta ifrågaställde
reformer, men dock alltid med en varsamhet, som noga
afser redan bestående förhållandena, och som således icke tillåter
att man med alltför mycken hastighet skyndar framåt. Men
skall någonting för fäderneslandet verkligen nyttigt, något varaktigt
godt i detta afseende kunna åstadkommas, så mäste alla varma
och uppriktiga reformvänner först sluta sig tillsammans, för alt
erbjuda hvarandra det mest kraftiga ömsesidiga biträde till utförande
af de många vigtiga reformer, som inom vårt land så väl behöfvas.
Men det första program, som härvid bör uppställas, måste
naturligen innefatta det bästa och ändamålsenligaste sättet för den
nuvarande nationalrepresentationens ombildning, ly denna den
största och angelägnaste af alla reformerne måste föregå alla de
andra, emedan innan en förändring härutinnan för sig gått, måste
det blifva nästan fullkomligt omöjligt att någonsin kunna utföra
de andra genomgripande förbätlringarne, att stifta de nya lagar,
af hvilka fäderneslandet dock i närvarande stund har ett så
oeftergifligt behof.
Det är således nödvändigt, att alla, som nitälska för fäderneslandets
förkofran, och som önska att undanrödja de mångfaldiga
förhinder, hvaraf denna alltjemt återhålles, hastar att med hvarandra
ingå ett nära inbördes förbund, för att med samfälld kraft företaga
detta angelägna arbete, och deras först utfärdade lösen måste
Den 12 Mars f. m.
159
härvid blifva att söka sammanjemka och förlika de stridiga meningar,
söm herrskar i afseende på representationsreformen. Men en sådan
syftning har icke det förslag, som Const.Utsk. nn gifvit oss;
lika med dess närmaste föregångare, tyckes det vara bygdt helt
och hållet på egna hugskott, på egna ide'er, utan allt afseende
pä de andras olika åsigter, och ulan någon ådagalagd afsigt att söka
förlika de stridiga meningar, sorn herrska inom landet, under
glömska af den § i grundlagen, som dock talar om förening och
sammanjemkning, om meniugsstridernas förlikning, samt örn försök
att framställa förslag till medlande emellan såväl de läflande
intressena sorn de kämpande ideerna, hvilka inom särskilda Stånd
uppenbarat eller uttalat sig. I stället kan denna riksdags Const.-  Utsk. sägas hafva gatt fullt ut lika radikalt tillväga, som man
tillförene och med skäl förebrådde samma Utsk. vid sisth riksdag
att göra. Detta Utsk. gaf åt en dass i samhället, nemi. BondeSt.
, ett nästan obegfänsadt inflytande inom representationen och
ville tillika på en gång afskaffa de ståndsskillnader, som dock efter
seklers tillvaro utbildat sig i landet. Det nuvar. Const.Utsk.
har i min tanka förhållit sig på alldeles samma sätt; äfven det
har gifvit åt en dass i samhället en dylik oinskränkt makt, som
den, hvilken nyss omnämndes; fast icke nu åt den stora mängden
af folket, icke åt den del deraf, som erlägger de drygaste
skatterne, och som alltså är den, som rätteligen företrädesvis
borde äga att för deras användande fordra redovisning, utan tvertom
ät den, som endast tager skatt, och som således egentligen inför representationen
blott skulle goro reda, d. v. s. embetsmänncn. Det
är ganska lätt bevisadt, att dels med den särskilda dass, som blifvit
åt de ofrälse embetsmännen af 24 ledamöter inrymd, dels ock
med den äfven särskilda dass, som är lemnad åt de tjenstemän,
som tillika åro Adelsmän, jemte de 50 ledamöter, som PresteSt.
erhållit, äfvensom med de båda classerne af fastighetsägare så väl
frälse som de ofrälse, hvilka icke tillhöra BondeSt., som komma att
bestå, kanske till deras halfva antal, af dem som äro eller hafva varit
embetsman, — att denna eller embetsmannaclassen erhåller inom
representationen en betydlig till och med numerisk öfvervigt; men
den skall tillika än mera genom det moraliska inflytandet, den
lätt skall veta att förskaffa sig och säkert kommer att utöfva, anses
hafva erhållit en annan, ganska betydlig större öfvervigt än siffran
skulle utvisa. Min öfvertygelse är således den, att genom
detta representationsförslaget skall man verkligen taga hela represantationsrälten
ifrån det talrika folket, och lemna den endast
åt en mindre dass af embetsmän, och verkliga resultatet af denna
representationsreform sådan som den nu blifvit uppjord, skall
på det sätt utfalla, att, likasom BondeSt:s makt af 1840 års Const.-  Utsk. föreslogs alt blifva alltför stor, så skulle densamma, i följd
af nuvarande Const.Utsk:s förslag, om det antogs, blifva nästan
alldeles tillintetgjord. BondeSt. skulle nemi. förlora den j i representationen,
hvilken, just genom att vara samlad särskildt på
ett ställe, betyder utomordentligt mycket, men afknappad till en
5:tedel, och sönderdelad på tvenne ställen och alldeles samman
-
160
Den 12 Mars f. m.
blandad med öfrige i representationen ingående elementer, skulle
till hela sin verkan nästan upphöra; och skulle det så mycket
mera, som BondeSt. endast skulle få välja inom 25 valkretsar för
hela landet. Ty dessa kretsar skulle blifva så stora, att det blefve
svårt för detta Stånds medlemmar att hafva något inre samband
sins emellan, så att de ej blefvo öfverflyglade och förledde af utifrån
kommande impulser, och således vid valen blefvo helt och
hållet beherrskade af för dem främmande intressen. Bureaucratiens
makt, större än både Konungamaktens och folkets, sådan skulle
följden blifva af det nu föreslagna representationssättet; om till
fosterlandets båtnad, i den händelse det vore möjligt att det någonsin
skulle kunna antagas, det är dock ganska tvifvelaktigt. —
När man vid riksdagens början såg åtskillige bland Rikets högsta
embetsmän, såväl inom detta Stånd, som PresteSt. komma till ett
inflytande, större än det någonsin varit, så hade man dock trott
sig deraf kunna göra sig helt andra förhoppningar; man kunde nemi.
väl hafva skäl att förmoda, att den högre statsmannavisheten skulle
finna sig böra begagna den erhållna makten sålunda, att den icke
blott sökte att sätta en stark återhållande damm mot begäret att
alltför mycket och alltför obetänkt förändra, utan att den äfven,
lika mycket i sitt eget som hela samhällets intresse skulle
visa sig villig till att sjelf åtaga sig utförandet af de verkligen
nyttiga reformer, som fäderneslandets bästa oundgängligen kräfver
att de ej längre fördröjas. Jag tror sannerligen, alt man kunnat
hafva rätt att vänta helt annat af nuvarande Const.Utsk., än
att det skulle försöka att uppgöra reformer blott i det stånds eller
de classers intressen, hvilkas representanter slumpen gifvit majoriteten
inom Utsk. och att decretera beslut, som aldrig någonsin
skola kunna leda till något resultat i denna vigtiga fråga, ty förrän
man lemnar sina egna enskilda intressen och ide'er å sido,
och blott försöker att medla mellan alla kämpande intressena, alla
rådande meningar, hvarken skall man lyckas att åstadkomma ett
för hela fosterlandet nyttigt representationsförslag, ej eller att utan
våld få något sådant antaget.
I detta hänseende just tror jag, att det förslag till gemensam
tanka, som Hr Akerman framlemnat, uppfyller allas fordringar.
Han har försökt att deri uppställa de särskilda hufvudgrunder, på
hvilka en representationsreform i vårt land för det närvarande bör
utföras; hans förslag innehåller ett bemödande lill förlikning mellan
de begge hufvudmeningar, som råda om ståndsval och samfällda
val. För min del får jag nämna, att jag visserligen fäster
en stor vigt vid dessa båda särskilda grundsatser för valrätten,
som man påstår vara så stridiga, alt de omöjligen kunna trifvas tillsammans
inom samma representationsform, men dock icke en så
stor, att icke jag skulle kunna antaga ett förslag, deri antingen
den ena eller den andra, eller ock båda gemensamt, hade blifvit
tillämpade. Om det berodde af mig ensam att bestämma huru
reformen skulle utföras, antog jag visserligen helst det samfällda
valsättet; men jag kan dock nu icke göra det, då jag måste taga
Den 12 Mars f. m.
101
i betraktande de rättigheter, som 2:ne Stånd från långliga lider
tillbaka innehaft och hvarifrån de ej vilja afstå. Således, oaktadt
jag skulle tro, att det hade i allmänhet varit nyttigast all hygga
den nya representationsreformen på grunden af samfällda val, sä,
enär 2:ne Stånd icke härpå vilja ingå, utan ifrigt fordra, att den
särskilda representationsrätten må bibehållas, tror jag, alt nian
från den motsatta sidan borde lyssna lill de påståenden, som i
detta afseende framställas, med det förbehåll, att man deremot å
den andra icke alltför envist och uteslutande ville fasthålla ståndsvalen,
utan äfven der göra någon eftergift, ty om nian icke det
från båda sidor gör, ser jag ej huru man skall kunna komma lill
någon slags reform. •
Jag tror äfven, att just derigenom att man försöker att på
en gång tillämpa bibehållandet af slåndsvalen och införande af
större samfällighet i valrätten, så kommer man fortast och utan
stora förändringar lill det mål man åsyftar, en god och ändamålsenlig
representalionsform för del nuvarande Svenska samhället,
och hvilket allt icke vinnes genom det förslag, sorn Const.-  Utsk. afgifvit; ty detta förslag innebär ibland annat visserligen
en ganska stor förändring. Hittills har nemi. varit fallet, alt den
Svenska nationalrepresentationen har varit delad i 2:ne kammare,
fastän skild på fyra rum, att det inom henne har funnits bestående
ett conservalivt och ett progressivt element, hvardera med
full sjelfständighet inrymdt inom sin särskilda del af representationen.
Det finnes så mångfaldiga exempel, som skulle kunna anföras,
huruledes i en mängd af vigtiga frågor, 11. o. Ad. med
PresteSt. vanligen stannat i olika beslut emot Borgare- och BondeSt:n,
i afseende på lagstiftning och beskattning, de constilutionelle
controllernas utöfvande m. m. — alltid samma förhållande, samma
skiljaktighet emellan de båda hälfterna af representationen.
Men nu har Const.Utsk. deremot helt och hållet upphäft detta förhållande,
gjort en kammare på tvenne runi fördelad, hvaruti jag
visserligen tror, att det conservativa elementet fått en så ganska
bestämd öfvervigt, att det i allmänhet skall blifva det inom representationen
rådande, men dock icke i den mån, att man kan
vara så fullkomligen säker, det ju icke, efter opinionens vindkast
det mera progressiva elementet möjligen också skulle kunna ofta
nog få ett så öfvervägande inflytande, alt det allena vid eli och
annat riksmöte kommer att bestämma besluten. Och på detta
sätt skola tvenne ytterligheter alltjemt fortfara att skiftesvis förtrycka
hvarandra. Sålunda är den jemnvigt mellan de särskilda
elementerna, mellan de högre och de materiella eller lägre
intressena, mellan frihet och rörelsen å ena sidan och ordningen
och skyddet för det bestående å den andra, icke i Consl.Utsk:s
förslag iakttagen, eller med andra ord, hvardera särskildt af dessa
elementer hafva icke erhållit det säkra skydd de böra hafva. Det
förslag lill gemensam tanka, som Hr Akerman afgifvit, och hvil
ket nu utgör föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, uttrycker der
emot, såsom en af dess hufvudsatser, att 2:ne karaklerskilda kam
8 11. 21
152
Den 12 Mars f. m.
mare skola finnas, af hvilka den ena skulle hufvudsakligen — icke
ensamt — representera och befrämja rörelsen, eller framåtskridandet,
samt de materiella intressenas utveckling och förkofran,
den andra deremot företrädesvis — icke uteslutande — de
högre intressena och skyddet för det bestående. Frih. Cederström
har gjort berörde förslag alldeles synonymt med det som Hr Akerman
ingifvit till Const.Utsk., hvilket dock icke är händelsen. Det
är sant, att det förra kan i det sednare inrymmas, men ehuru
byggda på samma grunder, skilja de sig dock ganska betydligt i
afseende å detaljerne, och det till den grad, att jag, som för min
del visserligen icke skulle kunnat instämma i det förslag, som Hr
Akerman till Const.Utsk. atlemnade, dock utan betänkande med
det nu sednast framställde vill förena mig — så mycket hellre,
som de satser, som det innehåller, äro så allmänneliga, att de äfven
kunna inpassa på de åsigter, som jag bekänner, i afseende
på det lämpligaste i sättet för en representationsreforms snara utförande,
och för hvilka jag önskar att i största korthet få redogöra,
icke för att deråt för detta tillfälle utbedja mig något R.
o. Ad:s instämmande i form af gemensam tanka, utan blott för
alt dels genom ett exempel visa, att Hr Åkermans förslag kan omfatta
många olika utvägar för reformfrågans lösning, och dels för
att något redovisa för min egen ställning i hänseende till det
framför alla andra vigtiga ämnet.
Jag föreställer mig att man vid en representationsreform
skulle kunna hufvudsakligen gå till väga på det sättet, att man i
den öfre kammaren lemnat Adel och Prester såsom särskildt bestående
elementer inom representationen, men deremot i den nedre
kammaren och i alla andra afseenden söker att tillämpa de samfällda
valens grundsats. Hvarföre man egentligen vill göra en förändring
i det nuvarande representationssättet härleder sig synnerligast
derifrån, ali slåndsfördelningen på fyra skilda slutna kamrar gör
ett så oformligt arbetssätt nödvändigt, att manbar ytterst svårt att
deraf få en klok och ändamålsenlig lagstiftning åstadkommen. Det är
sålunda arbetssättet, som utgör hufvudskälet, hvarföre man önskar
att göra en representationsförändring. Skulle man nu, i st. f.
att hafva representationen afdelad på fyra kamrar, blott fördela
den på två, och sätta Adel och Prester i den ena och Borgare
och Bönder i den andra kammaren, så hade man försatt representationen
ungefär i samma ställning, hvaruti den för närvarande
befinner sig. Men man hade dock afhjelpt det förnämsta felet
uti närvarande representationsform, det odugliga arbetssättet.
Man skulle dock kunna dervid med skäl anmärka, att hvardera
af de båda kämpande elementerne, det conservativa och det progressiva,
på detta sätt starkare construerade än förut, skulle göra
den spänning, som redan nu existerar, än större och vådligare;
men till undvikande deraf har man då den utväg, att nya elementer
insättas, som kunde medla vid conflicter, så att densamma
blefve mindre, hvarföre man i den nybildade nedre kammaren
borde införa åtskilliga mera återhållande elementer, än som skulle
förefmnas om man blott deruti förenade de nuvarande Borgare
-
Deli 13 Mars f. m.
1C3
Och BondeStin, och i den öfre några mera progressiva, än om
den bildades blott af Adel oell Presterskap. Således, för alt
tala om den nedre kammaren, om i den dess hufvudsakligaste
beståndsdelar väl skulle komma att utgöras af representanterna,
dels för den nuvarande talrika jordbrukande classen, BondeSt.
, och dels för det industriidkande BorgarcSt., men båda
dessa classer skulle uppspädas med andra nya clementer, på det
sätt att alla öfriga lill representationsrätt qvalificerade medborgare
på dessa tvenne hufvudclasser fördelades, så kunde man
så mycket förr göra det, som dessa Stånd genom sina föregide
beslut medgifvit rättigheten att så förfara. Om man sålunda skulle
låta den jordbrukande classen blifva uppblandad med alla andra
fastighetsägare på landet, indelade i districter, der valrätten
ulöfvades samfäldt, och man på samma sätt skulle uppspäda BorgareSt.
med alla i släderne boende fastighetsägare, så skulle man redan
derigenom föranleda, alt den alltför stora olikheten mellan hamrarne
upphörde. Dessutom skulle jag tro, för att göra denna olikhet
dem emellan ännu mindre, alt man skulle kunna låta dessa
särskilda valcretsar välja- ombud inom högre qvalificationer, hvilka
ombud för de mindre kretsarne deremot sedermera i större
kretsar för hela län skulle sammanträda för ali välja ombud i den
nedre kammaren till ett visst, mindre antal. Desse sednare blefvo
sålunda genom dubbla val utvalde af personer, som, derigenom
a-tt de blifvit valde af sine medborgare, med skäl- borde förutsättas
innehafva högre bildnings- eller förmögcnhelsqvaliflcationcr än
de röstägande i allmänhet, och deraf skulle somen säker följd inträffa,
att äfven de ombud uti representationen, som af desse personer
skulle blifva utsedde, skulle besitta högre egenskaper, och
dymedelst i den nedre kammaren införa ett mera återhållande
element. Den öfre kammaren deremot skulle jag vilja bilda till
hufvudsaklig del, t. ex. till hälften, af såväl det nuvarande PresteSt.
. som af R. o. Ad.; men för att förstärka och uppblanda densamma
med nytt element, ville jag dessutom då först der införa ofrälse,
högre embetsman och att dertill äfven den ofrälse större förmögenheten
skulle erhålla sig valrätt försäkrad, äfvensom jag skulle
önskat, att från de länskretsar, jag nyss omnämnt, utsedde deputerade
skulle insätta et visst antal äfven i denna kammare. På detta sätt
tror jag att man skulle kunna bringa hamrarne till mera likhet
med hvarandra, utan att dock göra denna likhet så slör, som
Const.Utsk. föreslagit, hvilket, efter min öfvertygelse, är förderfligt
och säkert för fäderneslandet skulle visa sig olycksbringande.
Jag har framställt dessa mina åsigter huru man skulle kunna
åstadkomma denna representationsreform, utan att allt för mycket
förändra det bestående, icke derföre som skulle det sätt
jag nu föreslagit för reformens verkställande, vara det bästa, utan
för att tillkännagifva, att i Hr Åkermans förslag många sådana
särskilda sätt kunna innefattas, hvilka alla gå derpå ut att medla
mellan de särskilda opinioner, som råda i afseende på representationsreformen,
men dock med det uttryckliga förbehåll, att det
skall bibehållas ett verkligt tvåkammarsystem, skyddande såväl det
164
Den 12 Mars f. m.
progressiva sorn del återhållande elementet, hvilket icke låter sig
göra, om man endast antager en enda kammare, ty i en sådan
måste nödvändigt, huru man än afväger förhållandena, antingen
det ena eller det andra af förberörde elementer få en bestämd öfversigt.
Det förhåller sig nemi. alldeles icke så som Frih. Cederström
förmenat, att det blott är fördelningen på de olika rummen,
som utgör kamrarnes karaktersskillnad. Det är icke derföre
alt Adeln sammanträder pä Riddarhuset, som vållar att Adeln
vanligen stannar i helt andra beslut än BondeSt., utan det är
derföre, att Adeln representerar, helt andra elementer än BondeSt.
Jag för min del tror således, att hvar som önskar att en reform
skall utföras, som tror att denna reform icke kan åstadkommas
med mindre man är villig att göra eftergifter, under det att man
bjuder lill att uppfatta hvilka särskilda intressen böra få göra sig
gällande, och hvilka ideer äro de herrskande och förtjena att betraktas,
skall ock snart inse, att, derest man ej först söker att
åstadkomma en förmedling härutinnan, n hvarje annat försök
till reform kommer att misslyckas; och Hr Åkermans förslag, det
må nu äfven innehålla åtskilliga punkter, som af den ena eller
andra ledamoten inom detta runi icke så fullkomligen gillas, har
dock till hufvudtendens att uttrycka, det representationsreformen
skall lösas genom förmedling, hvarföre jag, såsom öfvertygad om
lämpligheten häraf, såsom det enda sätt, hvarpå ändamålet kan
uppnås, vördsamt hemställer, att alla representationsreformens verklige
vänner dertill måtte lemna sitt bifall.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Ehuru obetydlig den fråga
synes vara, som Frih. Cederström mot mig, som Const.Utsk:s
ordförande väckt, anser jag mig dock böra upptaga densamma
och endast besvara den med det förklarande, alt jag icke i någon
grundlags-§ har funnit, att ett Const Ulskrs protocoll kan blifva föremål
för R. o. Ad:s öfverläggning. Då Frih. Cederstöm för sin
framställning anfört 84 §, så har han dervid glömt den föregående
83, som säger, att grundlagen skall tolkas efter sin ordalydelse,
och då ej i den 84 § upptages något formulär för det yttrande,
som Const Utsk. skall afgifva till svar på ett inlemnadt,
men icke godkändt förslag till ändring af grundlagarne, så finner
jag icke, att Consl-Utsk. på något sätt brutit mot grundlagens
föreskrift.
Obetydlig deremot är icke den fråga, som för närvarande utgör
föremål för Adelns öfverläggning; den är vigtig till sina
grunder, och bidrager genom sina följder till samhällets bestånd
och till båtnad för kommande slägten. Den har blifvit så afhandlad
på alla dess sidor, att jag dervid icke kan något nytt anföra,
ulan endast förklara, att jag för min del önskar en representationsreform,
men icke en omstörtande, icke en sådan, som för
vindkasten af dagens opinioner uppföres på en grundval, som utesluter
det af ålder bestående. Jag anser densamma vara af den
vigt, att man icke kan uppoffra nog tid eller krafter på dess
fullkomliga utredande. Svenska representationssättet har sekel
-
Den 12 Mars f. m.
105
gammal häfd; hvad som är sekelgammalt förändrar man icke pä
en eller par riksdagar. Om nuvar. Const.Utsk. icke har kunnat
lösa denna fråga, så måste del kunna finna en ursäkt deruti, att
sjelfva den grund, på hvilken vår nuvarande representation hvilar,
är sammanväxt med Svenska folket; denna representation harmånga
brister, men att afhjelpa dem häfver sig icke så lätt. Const.Utsk.
har sökt att, efter bästa öfvertygelse, begagna den grund, hvilken
jag anser böra läggas lill alla dylika större förändringar, nemi.
att utgå ifrån det bestående. Const.Utsk. hade också, efter min
tanka, ett så mycket större skäl att utgå ifrån denna grund, som
den åsigt, hvilken mest gjort sig gällande och af trenne Stånds
majoriteter uttalades vid sisth riksdag, är densamma, på hvilken
Const.Utsk. nu byggt sitt förslag. Trenne Stånd vid föregående
riksdag hade nemi. stadgat, alt ståndsval skulle vara den grund,
på hvilken den nya representationen borde byggas. Jag tror således,
alt Const.Utsk. gjort afseende på den herrskande meningen,
åtminstone såvidt man kan anse en sådan uttalad, ty 3:ne Stånd
måtte väl också uttrycka en opinion. Hvad dessutom de herrskande
meningarne beträffar, sä vexla de liksom vindarne, och vi
hafva under denna discussion hört, att det endast behöfls nattens
8 timmar för att förändra en opinion. Den siste värde talaren
har sjelf lemnat ett exempel huru man har svårt att uppfatta den
rådande meningen; han afgaf nemi. förra riksdagen ett förslag,
och nu ett annat. Jag hänvisar till, hans yttrande till proh för
tl. 24 Oet. 1840, och nu har han framställt ett, som ifrån det
förra är nästan helt och hållet afvikande.
Jag öfvergår nu till det, som egentligen utgör ämnet för R.
o. Ad:s öfverläggning, nemi. till det af Hr Akerman väckta förslag
lill gemensam tanka. Jag har trott, och jag yttrar, att
grundlagen antyder det äfven, att, ehuru 56 § omtalar ordet gemensam
tanka, så är det icke nog att framställa den i endast
tankeform, ty en tanka kan utsträckas efter den individuella uppfattning,
med hvilken den på hvar och en inverkar; hvadan jag
således tror, att ett Stånd, då det afgifver en gemensam tanka,
äfven bör uttrycka något positivt, någonting som blir ledande för
det Utsk., hvilket skall sammanjemka de olika tankar, som ifrån
de särskilda Stånden kunna afgifvas. Detta Utsk. mäste hafva något
bestämdt alt fästa sig vid, och ej endast något dunkelt och
otydligt, liknande de Delphiska orakelsvaren, och sådant är det
fel, som jag anser vidlåda det förslag till gemensam tanka, som
Hr Akerman framställt. Jag tror, och jag skall söka utveckla den
öfvertygelsen jag hyser, att de grunder, som Hr Akerman uppgifvit,
kunna inpassas på redan väckta förslager, som äro af motsatt
syftning. Uti 1 punkten nämner Hr Akerman, att ”det skall
finnas 2:ue kamrar, en öfre och en nedre”, Derom är ingen tvist,
Utsk. har redan föreslagit det, och således kan man ej säga, alt
denna 1 punkt innebär någon anmärkn., helst den passar äfven
in i alla andra förslager, såsom Reformvännernes m. 11. — 2:dra
punkten: ”Ledamöternes antal må sammanlagdt ej öfverstiga
300detta är iakttaget af Const.Utsk.; dess förslag upptager eli
-
ICC
Den tS Mars f. m.
dast 250, således icke öfverstigande 300. — 3:dje punkten: ”Kam:-  rarne böra genom sättet för deras bildande göras af hvarandra oberoende.
” Hvad vill det säga, hvad menas med oberoende? Häruti
ligger en tvistefråga, som icke leder till något bestämdt resultat.
Med oberoende menas, alt icke den ena skall kunna inverka på
den andras tanke- och handlingssätt, — så har jag uppfattat saken.
Jag skulle icke tro, att i Const.Utskrs förslag något stadgande
finnes, hvarigenom den ena kammaren kan positivt inverka
på den andra. Det står visserligen, att den nedre kammaren
icke må fatta något beslut, förrän densamma deröfver inhemtat
den öfre kammarens tanka; men ingalunda är det derföre
sagdt, att den nedre skall följa dessa tankar, de äro endast
upplysningsvis gifna, och ett sådant beroende af den ena och den
andra måste vara nyttigt. Jag tror, att ett sådant beroende i allmänna
lifvet verkar nyttiga beslut, och att Const.Utsk. i sitt förslag
iakttagit cn riktig grund, hvilken jag tror äfven igenfinnes i
Reformvännernes förslag. Jag kan ej finna, att jag är beroende
af den person, som valt mig; jag är beroende af honom innan
han väljer mig, om jag vill söka att få hans röst, men sedan jag
blifvit vald, äger jag min sjelfständighet, då jag icke kan afsättas.
Domarecorpsen anses oberoende af Konungen, ehuru den af Konungen
tillsättes, just derföre att dess ledamöter icke äro afsältlige.
I Reformvännernes förslag säges äfven, att en gång valde ledamöter
kunna icke afsättas; således anser jag, alt man ganska
väl kan säga, att äfven i desses förslag den ena kammaren icke
blifvit gjord beroende af den andra, och således äro de oberoende
af hvarandra. Detta är en följd af att framställa sådane
obestämda tankar! Vidare i samma punkt: ”En hvar af dem
äga veto i alla frågor, som kunna förfalla.” Detta är något som
af Const.Utsk. redan förut är iakttaget. — 4:de punkten: ”Nedre
kammaren, egentligen ämnad ej blott att inrymma en rättvis andel
åt de i samhället existerande mera materiella intressen, utan
äfven att innefatta dess mera rörliga, framåtskridande elementer,
bör ock med riktning åt detta mål sammansäitas”. Här träffar man
genast på obestämdheter; hvad menas med en rättvis andel i samhällets
existerande intressen? hvilka äro de mera materiella intressena?
Om man kan säga, att menniskan har ett materiell och ett icke materiell
intresse, så ligger likväl i menniskonaturen begäret att förkofra
sig, och hvilket är då af materiella intressen det, som kallas mera
materielt; är det endast dagakarlens, som egentligen lefver för
dagen? Hvad är en rättvis andel? De s. k. Comunisterne påstå,
att rättvis andel betyder, att hvar och en menniska skall hafva
lika stor anpart af all befintlig egendom. Huru skall ett Const.-  Utsk., derinom det kan finnas en och annan person, som är ganska
hemmastadd i de allmänna fraserna och vandrande på den
bana, der dylika med fördel begagnas, huru, säger jag, skall ett
Const.Utsk. reda sig vid en sådan fråga, huru skall det veta om
det uppfattat den mening, hvarifrån denna gemensamma tanka
utgår? När man icke tillämpar sina grunder, eller visar huru de
utfalla i verkligheten, så kan man egentligen icke domina om
Den 12 Mars f. m.
167
någonting; det är detaljerne, som bevisa huru arbetet är verkstäldt.
Sedermera heter det: ”Deruti bör således icke ovillkorligen återfinnas
de särskilda stånds- eller medborgare-classer, som utgör
den nuvarande representationen.” Således må de likväl förefinnas,
och alltså samma obestämdhet om man skall hafva stånd eller
icke stånd. Jag är öfvertygad, att såväl Reformvännerne, som
Bengt Gudmundsson anse, det de lemnat en rättvis andel åt de
mera materiella intressena, ty alla, som uppgjort förslager, lära väl
icke tillstå, att de utgått från principen att förneka rum åt de
allmänna intressena. Således kan en sådan fras tillämpas på
många sätt. På samma sätt förhåller sig med Reformvännerne;
efter deras förslag återfinnas icke de särskilda stånds- eller medborgare-classerne,
som utgöra den nuvarande representationen, och
således kan man lika väl antaga dessas förslag, som man kan antaga
Hr Åkermans. Vidare: ”Valcollegier, valrätt och valsätt böra
så inrättas och bestämmas, att alla medborgare, som äga, eller,
efter hvad nu mera allmänt blifvit erkändt, böra äga rösträtt” etc.
Ja! här är just den stora fråga, som jag icke tror ännu vara utredd.
Hvilka äro de, som böra äga rösträtt? der har man genast
en latitud för sitt omdöme, som man kan inpassa på hvilket sorn
helst af alla kända förslager. De böra äga rösträtt, säger Hr Akerman,
för att ”sättas i tillfälle att utöfva densamma sålunda,
att de välberättigade i ett valcollegium eller valkrets icke i deras
val bindas inom någon bestämd medborgareclass, det vare sig till
benämning eller yrke; men att härvid dock tillses att icke blott
förmögenheten, i den mån densamma för samhället i sin helhet
är af vigt, utan äfven bildningen må kunna tillfredsställas i sina
rättmätiga anspråk.” Gr. Anckarsvärd yttrade i ett föreg:de plenum,
det han ansåge, att ehuru Adeln icke bade fått sig någon
bestämd andel i representationen tillerkänd, kunde likväl Adeln,
till följd af ägande bildning och andra capaciteter, icke undgå att
blifva vald. Således efter hans förslag och alla andras, som icke
utgå ifrån ståndsval, förutsätta författarena alltid, att de som äga
capacitet och bildning de komma att blifva valde till representanter,
följaktligen att bildningen blifver tillräckligen representerad,
likaså förmögenheten. Men detta allt är ju ej annat än en individuel
åsigt, som blifvit uttryckt?
Jag anhåller att få återgå till något, som jag glömt i afseende
på sättet för kamrarnes bildande, att nemi. de skola vara
oberoende af hvarandra. Man har påstått, att den sammansättning,
som Const.Utsk. gifvit åt de olika kamrarne, icke skulle lemna
den oberoende egenskap, som fordras när man vill hafva ett
tvåkammarsystem, och grundat detta påstående derpå, att samma
valmän utsågo ledamöterne såväl till den ena kammaren som till
den andra. Man har dervid icke gjort afseende på, att det fordras
olika qvalificationer för att komma till den öfre kammaren
mot dem, som erfordras för att komma in i den nedre; man har
icke eller nämnt, att sättet för att få den öfre kammaren mera
långsamt framåtskridande, vore, att de, som skulle insättas i den,
borde innehafva en högre lefnadsålder. Detta har äfven Const.-
168
Den 12 Mars f. m.
Utsk. sökt att iakttaga; men oaktadt Utsk. begagnat sig af alla utvägar,
hvarigenom IJtsk. trott det man skulle återfinna den önskade,
återhållande kraften, har man likväl förkastat allt sådant,
endast på den grund, att hegge kamrarne valdes afo samme valmän.
Jag hemställer, om icke det förslag, som Hr Akerman ingifvit
till Const.Utsk., har en alldeles enahanda kammarbildning,
då han i 32 § föreslår, att öfre kammaren skall väljas af personer,
som äga faslighet öfverstigande 8 mantal, och att de endast
skola beräkna sin rösträttighet för hvad som öfverstege de 8 mantalen,
emedan de redan för de första 8 mantalen utöfvat sin valrätt
till den nedre kammaren. Således efter det förslaget, som
jag förmodar att Ilr Akerman anser skulle kunna inrymmas i 4:de
punkten af hans förslag till gemensam tanka, förekommer, alt samme
valmän utse ledamöter bådeolill den nedre och öfre kammaren.
Jag föreställer mig, att Hr Akerman icke anser, att hans öfre
kammare skulle sakna den återhållande kraften, fastän den är
bildad på samma sätt som Const.Utsk. föreslagit.
Den 5:te punkten, som innehåller sättet huru den öfre kammaren
skall bildas, äger samma spänstighet, som alla de öfrige;
den kan utdragas åt den ena sidan eller åt den oandra, alltefter
som det passar sig. ”Öfre kammaren”, säger Hr Akerman, ”hvilken
vården om det bestående i främsta rummet tillkommer.” Det
måtte icke vara Hr Åkermans mening, att vården om det bestående
icke alls skall tillhöra den nedre kammaren. Jag anser, att
båda kamrarne böra vårda det bestående, och delta icke ensamt
åligga den öfre i främsta rummet. Denna kammare bildas med
rättighet att kunna moderera och återhålla följderna af den nedre
kammarens möjliga begifvenhet för ett antingen för tidigt eller
brådskande framåtgående. Det är icke alltid sagdt, att den nedre
kammaren skall vara framåtgående, den kan äfven vara bakåtgående,
eller för att begagna ett kändt uttryck, stående i stigande
tillhaka. Det kan också vara nyttigt, att den öfre kammaren är
progressiv och icke endast framdrifves af den nedre, ty denna kan
vara understundom vida mera återhållande än den öfre. När fråga
t. ex. blir om beviljande af anslag, så är det troligt, att alldenstund
de mera materiella intressena blifva representerade i den
nedre kammaren, densamma icke blifver framåtskridande. Vidare
heter det i Hr Åkermans förslag: ”För vinnande af detta ändamål
böra valcollegier, valrätt och valsätt så inrättas och bestämmas,
att den högre bildningen, den större förmögenheten och
den under deltagande i allmänna värf samlade större erfarenheten
må företrädesvis i denna kammare hafva sina representanter.”
Detta har Const.Utsk., så vidt möjligt varit, sökt att iakttaga. Då
den skulle utgå ifrån ståndsval, har detta icke varit möjligt att
bestämma för BondeSt., som i allmänhet icke äger någon större
bildning eller förmögenhet; men så vidt det låtit sig göra, har
Const.Utsk. sökt att äfven för delta Stånds inträde i denna öfre kammare
fordra ökade qvalificationer af bildning och förmögenhet.
Denna fras passar förträffligt på Reformvännernes förslag; deras
öf
-
Den 12 Mars f. m.
109
öfre kammare sammansättes, som af Hr Ekholms reservation pag.
15 synes, af 5 högre lagfarne, 5 högre militärer, 5 högre civile, 20
högre lärdomsidkare. Den s. k. högre bildningen passar fullkomligt in
på de 20 lärdomsidkarne. Tjugu högre beskattade passar fullkomligen
in på den större förmögenheten. Slutligen 20 äldre riksdagsmän,
5 högre lagfarne, 5 högre militärer, 5 högre civile, allt detta passar
förträffligt in på uttrycket! ”under deltagande i allmänna värf,
samlade större erfarenheten, som företrädesvis i denna kammare
bör hafva sin plats.” Således upnfyller delta s. k. börs-förslaget
fullkomligt det anspråk, som Hr Akerman gjort sig i afseende pä
bildningen hos den öfre kammarens ledamöter, och huruvida det
kan blifva R. o. Aihs gemensamma tanka, det kommer utgången
att visa. — Vidare heter det i samma 5 punkt, att ”derjemte skall
tagas i betraktande ej allenast den rätt Konungen nu äger alt
bereda medborgare inträde i representationen, utan äfven tillses,
att ersättning lemnäs för den sjelfskrifna riksdagsmannarätt, som
för närvarande inom 2:ne Riksstånd äger rum.” Della är också ett
sä allmänt talesätt, att man icke kan deraf veta, huruvida det
är meningen, att Konungen skall utnämna en del af öfre
kammarens ledamöter. Om detta är meningen, så har R. o.
Ad. redan förkastat tvenne förslag, der en sådan åsigt sökt göra
sig gällande. Utsk:s förslag uppfyller fullkomligen hvad här yttras,
då det bibehållit Konungens rätt att genom adlande utnämna
valmän, som kunna blifva representanter till riksförsamlingen,
och likaså uppfyller det den åsigt, att ersättning skall lemnäs folden
sjelfskrifna riksdagsmannarätten, som inom 2:ne Stånd äger
rum, så att den må kunna upphöra. Allt detta har Ulsk:s förslag
fullkomligen godkänt, och således torde icke dervid kunna göras
några anmärkn:r; det är helt och hållet hvad Utsk. har förutsett,
dä det, i stället för den sjelfskrifna representationsrätten,
medgifvit en sjelfskrifven valmannarält. Det var egentligen dessa
2:nc punkter af Hr Åkermans förslag, som jag anser så sväfvande,
sä spänstiga, att de kunna passa nära nog för hvilket förslag som
helst, och jag, som gerna hade önskat, alt R. o. Ad. skulle hafva
uttalat en bestämd åsigt, afstyrker derföre 11. o. Ad. fullkomligen
alt framkomma med en tanka, sådan som denna, hvilken i
det hela säger ingenting. Den säger mycket, men säger också
ingenting; just för det alt den vill säga så mycket, för alt den
vill fia mställa alla åsigter, som kunna göra sig gällande, så betyder
den i uppställningen icke någonting.— 6:te punkten: ”Konungen
utser ordförande ibland kamrarnes ledamöter. Delta är iakttaget
i Utsk:s förslag. 7:de punkten: ”Till äldre kammaren
fordras för valbarhet högre ålder än för den nedre;” detta är iakttaget.
8:de punkten: ”Val till nedre kammaren förrättas hvart 3:dje
år, utan afseende på urtima riksdag” d. v. s. ledamöterne skola väljas
för 3 år och representera vid urtima riksdag. Delta anser
jag icke egentligen nyttigt; det nämndes redan i ett föregående
plenum, att, om Konungen skulle vilja vädja till folket, upplösande
riksdagen, så skulle ett sådant vädjande icke kunna äga rum,
8 H. 22
170
Den 12 31 a r s f m.
emedan samma representanter äfven voro valde för händelsen af
en urtima riksdag, och kommo således tillbaka. Jag tror, alt nedre
kammaren borde väljas för 3 år, men med rättighet för Konungen
ali upplösa riksdagen och begära nya val, hvarigenom, ifall
Konungen ej äskade nya val, man slapp allt besvär med väljande
för urtima riksdag. Detta utgör dock i det hela en stor obetydlighet
för att utgöra grund för en gemensam tanka.— 9:de
punkten: ”Valrätten bör utöfvas omedelbart, der icke annorlunda
för särskilda fall stadgas.” Detta bar Utsk. också iakttagit, ty det
har fordrat omedelbara val, der icke allt för stora svårigheter deremot
lade hinder, och således uppfyller Utsk:s betänk, denna punkten
i den föreslagna gemensamma lankan. 10:de punkten angår
Utsk:s sammansättning, som är helt och hållet uppfylld i Utslos
förslag.
Med anietta, häraf kan jag icke finna något skäl för R. o.
Ad. att godkänna Hr Åkermans förslag till gemensam tanka, dä
alla omständigheter, som i detsamma innefattas, äro upptagne i
Const.Ulsk:s förslag, och följden af en sådan gemensam tanka,
just genom det obestämda deruti, skulle blifva den, att Utsk. icke
hade någon ledning för sitt omdöme om hvad som egentligen voke
R. o. Ad:s önskan, eller grunden för denna tanka; hvarföre
jag anser, att densamma icke bör af Ståndet godkännas.
Hr Tersmeden, Nils: Innan jag går alt yttra mig öfver
del ämne, som utgör föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, ber
jag att få lägga några ord lill hvad Gr. Gyldenstolpe anfört i afseende
på den episod, sorn Frih. Cederström för Ståndet framställt.
Jag delar Gr. Gyldenstolpes tanka, och vill i anledn. af
del företedda prot.utdr. och Frih. Cederströms förmenande, att
Const.Utsk. skulle hafva följt dess Secrelerares ledning, och således
icke sjelf uttryckt någon tanka, hafva äran upplysa Frih. hvad som
icke torde vara honom bekant, att discussions-protocoller icke föras
inom Const.Utsk., det finnes ej eller någon^skvldighet att föra
ett sådant. Denna sak, eller svaret på Hr Åkermans till Utsk.
ingifna förslag, var föremål för Utsk:s behandling vid tvenne
särskilda tillfällen; det debatterades temligen vidlyftigt, och i följd
af denna discussion afgafs svaret på säU prot.utdr. utvisar.
Beträffande hufvudsakcn, eller Hr Åkermans förslag, så skiljer
jag mig betydligt ifrån hvad den siste talaren i anledning deraf
yttrat, och tror, lika med Hr Mannerskantz, att om vi skola
komma någonstädes i representationsfrågan, så måste vi göra ömsesidiga
concessioner. Hr Mannerskantz och jag skilja oss visserligen
ganska betydligt i våra åsigter ifrån hvarandra, men det har
dock lyckats oss, alt komma hvarandra något närmare. Han har
gifvil efter, jag har gjort eftergifter, och han likasom jag har lemnat
sin gärd på det ofta åberopade fäderneslandets altare, på hvilket
redan tyckes vara så mycket offradt, att det borde vara alldeles
öfverhöljdt af de framburna håfvorna. Den som med uppmärksamhet
läst min reservation vid Gonst.Utsk:s nu föredragna
betänk., finner säkerligen, att jag i hufvudsaken delar de åsigter,
Deli 12 Mars f. in
171
O
sorn äro framlagde i lii- Åkermans förslag till gemensam tanka.
Denna framställning är visserligen icke sådan, som den skulle
hafva varit om jag sjelf uppsatt den; men det är icke eller länkDart
att hvar och en kan få sin mening fram, ty det gamla ordspråket
gäller här, som vid många andra tillfällen, quot capita,
tot sensus. Jag har godkänt Const.Utskis förslag pä den hufvudsakliga
grund, att det utgår ifrån det beslående, och tror icke
eller alt någon reform, byggd på gilltig grund, kan tillvägabringas,
med mindre den hvilar på det bestående. Jag har ingen
skräck för våra Stånd och tror ej, att någon ofärd hvilar på vår
ståndsfördelning. Om man behöfver göra sig fri ifrån band, så
tror jag alt det bör ske pä en annan väg, än som här ofta önskas
; jag tror nemi., att det är andan, sorn skall bildas, för att åstadkomma
ett sådant mål, ty bibringas en sådan gemensam anda
i det syfte man afsctt, så tror jag, alt Stånden falla af sig sjelfva,
men ingalunda genom något maktspråk af Sländcrne, om det
än blefve en gemensam tanka j ulan komma de länge alt de facto
finnas qvar i sin verksamhet, om denna också icke ultryckes
som hittills i bestämda former vid våra riksmöten. Jag har sagt,
all jag gillar Utslcs sätt att gå tillväga, då det byggt förändringen
på det beslående, men kan ej godkänna bildandet af ett 5:te
Stånd. Jag tror, att man gjort bättre, att gå den väg, som förut
blifvit beträdd, alt nemi. inflicka de hittills orepresenterade pä
de Stånd, som redan finnas, hvarpå vi sett exempel såväl i Prestesäm
Borgare- och BondeStrn, emedan då man utgått ifrån den bestämda
satsen af ett tvåkammarsystcm, eller att representationen
skulle fördelas på tvenne rum, en sådan fördelning derigenom
lättare blifvit verkställbar. Jag medgifver, alt jag till en del gillar
Hr Lagerhjelms förslag, men anser detsamma icke vara antagligt
nu, dä man bestämdt vill hafva tvenne kammare, men icke
vill att 2 Ständ skola vara i den ena och 2 Stånd i den andia,
och vid sådant förhållande ser jag ej möjligheten att beträda en
annan väg, än den Hr Akerman öppnat för oss, dels i det förslag,
sorn är ingifvet till Const.Utsk., dels ock i hans bär afgifnu
förslag till gemensam tanka.
Jag vill nu öfvergå till besvarande af några inkast, som blifvit
deremot gjorda, i synnerhet sednast af Hr Gr. Gyldenstolpe.
11 ufvudsakligast har Grefven sagt, att skälet, hvarföre lian icke
kunde ingå pä nämnde forsbeg, läge deruti, att det vore så sväfvaude,
så obestämdt, lemnande en alltför stor latitud åt del Utskott,
sora derpå skulle bygga sitt omdöme. Jag medgifver visserligen
detta, och hade önskat, alt det varit mera bestämdt. Förslaget
är uppgjordf, ej som det vi sågo i går, på en natt, eller efter
en natts begrundande, utan efter moget öfververvägande utaf
en ganska betydlig del af vårt Riddarhus. Den samling, som här
sökt alt uppgöra detsamma, har bestått af ledamöter, som ifrån
början varit af temligen skilda tankar; det har funnits deni, som
exelusivt påyrkat ständsval, och dem sorn yrkat samfällda val:
men båda hafva sökt, all gä hvarandra till mötes, för att, just genom
den öfverklagade latituden, göra en möjlighet för Flsk. att
ira
l)en la Mari t. m.
sammanjemka ile olika meningarne. Hr Grefven fortgår i sin recension
och linner otydligheter i hvarje punkt. Det är klart, alt när
man icke vill förstå en sak, så förstår man den icke. Uti 3:dje
punkten fäster sig Grefven vid ordet oberoende, och säger, alt den
omständigheten att kamrarna böra af hvarandra vara oberoende,
inträffar med alla förslag, det förekommer i det här framlagda
och i Reformvännernas; men han har förbisett, att här står icke.
endast ordet oberoende, utan äfven, ”att de skola vara, genom sättet
för deras bildande, af hvarandra oberoende,” och jag inser icke,
i afseende pä Reforinvännernes förslag, att deri de båda kamrarne
äro, i sättet för deras bildande, af hvarandra oberoende, efter
Svenska folket tillsätter den nedre kammaren, och denna kammar-
blott utgör valmän lill den öfre. I afseende på 4:de punkten
linner Grefven ett obestämdt uttryck i orden ”mera materiella
intressen.” Della hvilar helt och hållet på den mycket omtvistade
frågan om ett enkammar- eller tvåkammarsystem; ser
man ingen skillnad i samhället i allmänhet, i det alldagliga lifvet
mellan de lägre och de högre classcrna, så förstår man icke eller
hvad som menas med materiella intressen. Jag medgifver, alt
hvar och en kan hafva eli, materiel t och ett mera ideell intresse,
och medgifver äfven, att då man fäster sig vid ett tvåkammarsystcm,
sä kan den öfre kammaren vara progressiv, lika sä väl som
den nedre kan mången gång vara conservativ, och tvertom; men
hvar och en vet, att i samhället finnas elementer i allmänhet mera
återhållande och andra företrädesvis progressiva. Del faller
sig helt naturligt, att då man icke ser någon skillnad mellan de
båda kamrarne, så ser man icke eller någon skillnad ibland folket;
men jag hemställer likväl lill den ädle Grefven, om han ej
funnit någon skillnad i tänkesättet hos en frälsebonde, som kör
sin plog och fäster sig vid allt, som kan lända till inskränkning i
hans utgifter lill Slaten, och dennes husbonde, som möjligen kan
hafva säte i Konungens rådkammare och bättre vet hvad Staten
klafver. I dessa fä ord har jag uttryckt den skillnad jag förslår
mellan en öfre och en nedre kammare. Grefven har fästat sig vid
orden ”rättvis andel” och frågat hvad dermed menas. Jag tycker
likväl att delta kan förstås; det är sagdt, att de mera materiella
intressena skulle inrymmas i den ena kammaren; har nu bildningen,
förmögenheten m. m. fält för stor andel, sä hafva de materiella
intressena icke fått deras behöriga del, — det är ganska
klart. Grefven säger, att man icke kan domina om ett förslag,
bygdl på blotta grunder, då detaljer icke följa med. Det är ganska
sant; men del kan väl ej lili föremål för Adeln, eller något
Stånd, att in pleno utarbeta ett representationsförslag; här är blott
frågan om grunder, och ett Utsk. håfve vi, som är bemyndigad! att
utarbeta förslag på de grander, som af Stånden framläggas. Grefven
säger vidare, att den 4 punkten uttrycker ingenting om huruvida
Stånd skola existera eller icke. Det är också ganska sant,
men den säger likväl bestämdt, att kammaren ej är byggd på
samfällda val, efter den omlalar valcollegium; den säger äfven,
ali valcollegii val icke behöfver bindas inom en viss krets, utan
ben 12 Mars f. m.
173
alt det kan vara mera utsträckt och allmänt; den säger pä samma
gång, alt tillses hör, alt icke blolt förmögenheten, utan äfven
bildningen tillfredsställes i sina rättmätiga anspråk. Dermed är
tydligen sagdt, att de allmänna valen icke få oinskränkt herrska,
ulan att något skall bestämmas, hvarigenom bildningen blifver
med säkerhet inrymd, likasom förmögenheten. I fråga om 5 punkten
säger Grefven, alt vården om det beslående tillkommer såväl
den nedre som öfre kammaren. Ja väl! men § innehåller likväl,
alt denna vård i främsta rummet tillkommer den öfre, och dermed
är ingalunda sagdt, att ej äfven den nedre skall vårda sig
derom; och vidare fäster sig den värde ledamoten vid hvad som
i samma punkt säges om huru valcollegier, valsätt och valrätt
skola inrättas och bestämmas, och vill i uttrycket derom inrymma
såväl hvad som är stadgadt i Consl.Utsk:s nuvarande förslag,
som hvilket annat som helst, deribland äfven Reformvännernes.
n 0
Detta kan vissenligen medgifvas, men den som far delta Hr Åkermans
förslag att hygga på, den får icke fästa sig endast vid ordalydelsen,
och mäste dessutom läsa till punkt. Om man öfvergår
ifrån den nyss åberopade meningen, jemförande den med den
sisla, hvaruti säges, att ”derjemte bör ej allenast tagas i betraktande
den rätt Konungen nu äger alt bereda medborgare inträde
i representationen, än äfven tillses, att ersättning lemnäs
för den sjelfskrifna riksdagsmannarätt, som för närvarande inom
2:ne RiksStånd äger rum, så alt densamma hädanefter må
kunna upphöra”, när, säger jag, man läser detta med uppmärksamhet,
så linner man tydligt, att Reformvännernas förslag icke^ svarar
deremot, icke kan inrymmas i denna punkt, då enligt Hr Åkermans
förslag tydligen skönjes, att med ersättningen ej kan förstås
annat, än alt det Stånd, hvars representationsrätt nu är sjelfskrifven,
skall få den ersättning, som kan lemnäs deruti, att Ståndet
får rättighet att välja sina representanter. I afseende på den ersättning
man vill lemna Konungen, nämner Grefven, att i går
2:ne förslag i delta syfte blifvit förkastade. Detta ämne kommer
förmodligen alt äfven i dag behandlas, och jag kan ej finna annat
än en stor billighet i denna ide. Jag har ej gillat Gr. Anckarsvärds
och Frih. Hamiltons åsigter, ali halfva öfre kammaren skall
-r A 7
tillsalfas af Konungen; Hr Åkermans förslag nämner blott 20
ledamöter. För min enskilda del skulle jag önska, alt Konungen
tillsatte ledamöternc i denna kammare på lifstid, men jag får väl
i detta, som många andra fall, göra concessioncr, och derföre biträda
det sistnämnda. Under gårdagens disenssion hörde vi talare
bestrida denna rättighet och anse, att de personer, som Konungen
insatte i den öfre kammaren, aldrig kunde vara folkets
representanter. Jag kan ej tänka mig möjligheten af att icke
Svenska folket skulle fullkomligen uppbära och gilla om Konungen
i den öfre kammaren insatte en Carl DeGeer, en Carl Otto
Palmstjerna, och jag kan ej tro, att män med så sjelfständig karakter
skulle få namn af Konungens Adjutanter, som det här i
går yttrades. Jag har fästat mig vid nu förevarande förslag, förnämligast
derföre, ali jag anser det vara alldeles nödvändigt att
i?4
Den 12 Mars f. m.
11. o. Ad. yttrar en gemensam tanka. Afslås detsamma, sa har
jag ej mera hopp att någon sådan kommer att yttras, oell hvilken
blifver då följden? Jo, att II. o. Ad. helt enkelt lagt Const.-  Utsk:s mera. till handlingarne att hvila till nästa riksdag. Om
detta blefve förhållandet, skulle jag icke hafva något deremot, iliden
synpunkten, att det vore en god vigt i vågskålen mot de andra
Ståndens beslut för det Ulsk., som vidare skall behandla saken
; men jag anser, att Utsk. dä byggde sitt omdöme på en alldeles
falsk grund, den, alt Adeln hade gillat betänk. Detta är åter
icke händelsen, efter ingen enda röst höjt sig för detsamma. Ont
II. o. Ad. besluter att förkasta detsamma med de vanliga orden,
att Ståndet funnit förslaget onödigt, så skulle följden blifva, att
11. o. Ad. sagt, att Ståndet anser det bestående bättre. Jag tror
det vara meningen hos mängden, att vår nuvarande representation
bör förändras. Dä någonting verkligen bör göras, har jag
fästat mig vid det förslag, sorn jag anser vara det bästa, och vid
den omständighet, att det är af hufvudsaklig vigt för detta måls
behandling både vid denna och en kommande riksdag, att nationen
och Konungamakten bestämdt hugo erfara majoritetens önskan
på Svenska Riddarhuset. Detta vinnes icke med mindre en
gemensam tanka yttras. Jag fäster mig ytterligare vid delta förslag
i det afseende!, att jag finnér det till betydlig del öfverensstämma
med den tanka, som Hr Silfverstolpe framställt. Hr Silfverstolpe
här på Riddarhuset är icke mer än livar och en annan enskild
härstädes; men jag känner tillika Hr Silfverstolpes karakter
ifrån min första ungdom, och jag vet att han är en man, som vet
hvad han säger och hvad han gör. Jag har i alla tider, sedan jag
börjat tänka, i möjligaste måtto sökt att hålla mig till Regeringens
sida; om jag ej det gjorde vid detta tillfälle, så skulle jag frångå
dc tänkesätt jag alltid hyst. Jag skiljer mig ogerna ifrån Regeringens
åsigt i stora frågor, såvida jag icke finner att bon beträder
en bana, den jag ovillkorligen måste ogilla; men sådan är ej
händelsen. Jag tror, att Ständerne, såväl vid föregrde riksdag söm
denna, visat sin oförmåga alt komma till ett slut på vanlig väg
i delta ämne, och tror att tid behöfves innan Ständerne på egen
hand komma (ill eli klokt resultat i denna del; jag tror icke att
det sker vid denna, icke eller vidkommande riksdagar. Jag skulle
således gerna se, att Regeringen behjertade nationens ställning;
jag sätter helt och hållet härtill mitt hopp. Jäg får ej ifrågasätta
att ju Regeringen vet hvad den bör veta. Den känner alltså
hvad del i representationen bör lemnäs det egentliga folket, eller
democratien. Den känner äfven, ali ett samhälle ej kan fortvara
utan bildningen, och vet således äfven hvilken andel bör gifvas ät
aristocratien, det är de ypperste, de bäste. Den känner, att Sverige
är ett sjelfständigt constitntionelt samhälle, men den glömmer ej
eller, att detta samhälle utgör en länk i det stora Europeiska bildade
samfundet. Jag har derföre mycket fästat mig vid den comité,
som blifvit föreslagen, och hvarom vi framdeles komma alt besluta.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag vördsamt hemställa,
Den 12 Mars f. m.
175
ali lii' Gr. o. Landtm, ville göra propos. på bifall lill det förslag
lill gemensam tanka, som Hr Akerman framställt.
Ilr von Hartmansdorff, August; Af alla de förslag lill
gemensam tanka, som hittills blifvit för R. o. Ad. framställda,
anser jag det nu förekomna vara det farligaste. Dels från träder
det ståndsgrundsatsen, hvilken 3:ne Stånd vid en föreg:de riksdag
förklarade vara deras, och för hvilkens åsidosättande 2:ne Stånd,
Hrester och Adel, vid innevarande riksdag, afslagit 1840 års
Const.Ulsk:s förslag till förändrad nationalrepresentation; dels undviker
författaren af detta förslag att i bestämda lagparagrafer säga
ut sin mening. Deremot har han, på sätt Gr. Gyldenstolpe
redan visat, insvept sig uti de vackra men obestämda talesättens
omklädnad, så att ingen vet hvems rocken egentligen är. Gr.
Gyldenstolpe har jemväl utredt, att detta förslag passar både på
Reformvännernes, eller Ilr Ekholms, och på Const.Ulsk:s framställningar,
således på begge molsatserne. En hvar kan derföre tro,
alt om han anloge dessa allmänna talesätt, så finge han sin vilja
fram, och att det följaktligen vore skada om man icke gillade ett
så godt förslag, hvarigenom man hefriades från allt bryderi. Slutligen
har Hr Tersmeden, som utgår från ståndsgrundsatsen,
men ogillar Utsk:s tillämpning deraf, antydt,oalt om man icke
afgjorde saken genom godkännande af Hr Åkermans förslag,
hvilket ingen rätt kan uttolka, så vore det bäst att öfvergå till
hans andra framslälning, alt förmedelst en und. anhållan öfverlemna
förslagets uppgörande till Konungen, då man finge på Regeringens
skuldror kasta hela besväret. Jag erkänner, att detta sätt vore
det aldra beqvämligaste för R. St.; men jag tror icke tiden nu
vara inne att öfverlägga om Hr Åkermans motion, hvilken redan
är lagd på bordet och om hvilken vi sedermera skola tala. Frågan
är för närvarande den: hvad bör R. o. Ad. besluta i det
skick saken sig nu befinner? Jag skall genast säga min mening
derom; hvad jag ytterligare kommer att anföra, är blott skäl för
denna tanka. Jag tror, alt R. o. Ad. bör förhålla sig likasom
Högv. PresteSt. redan gjort, d. v. s. vidblifva de grundsatser,
Ståndet vid förliden och vid innevarande riksdag redan uttalat;
men, under den söndiing i sinnena, hvilken nu är för handen,
återremittera mein. med de anmärkn:r, hvartill Ståndet, utan grundsatsens
underkännande, kan linna sig hefogadt.
När delta ämne förekom hos Const.Utsk. var förhållandet,
på sätt Gr. Gyldenstolpe anmärkt, sådant, att vid förra riksdagen,
3:ne Stånd hade förklarat sig för ståndsgrundsatsen, och ett för de
allmänna valen. Vid innevarande riksdag hafva 2:ne förklarat sig
för hvardera meningen, derigenom att 2:ne förkastade och 2:ne
antogo det förslag, som hvilade på R. St:s bord. När såledés två
Ständ stannat emot två, hvad skulle Utsk. göra? Dess ledamöter
voro valde efter samma grundsatser, som af Stånden gillades eller
förkastades. 2:ne Stånds ledamöter voro bestämdt för ståndsgrundsatsens
bibehållande, 2:ne Stånds åter lika bestämde för de allmänna
valen. Då kunde endast lottdragning inom Utsk. eller
176
Den 12 Mars f. m.
(len aflagda sedeln vid röstningen om grundsatsen afgöra hvilkendera
som skulle tagas till efterrättelse. Lotten utföll så, att då
vid förra riksdagen de allmänna valen, med berådt niod, lades
till grund; så blef del nu, genomen lyckträff, ståndsgrundsatsen,
som skulle följas. Han måste då naturligtvis af Utsk. utvecklas
och i förslag framläggas efter det omdöme, som Ulsk:s fleste ledamöter
hade om sakens riktiga behandling.*
Men innan vi närmare tala om Stånd, låtom oss utreda betydelsen
af delta ord, hvilket under den sednare tiden blifvit så
mycket förkältradt, särdeles af tidningarne. Stånd betyder icke
något annat, än ett visst tillstånd af verksamhet, eller ett visst
yrke i samhället. Frågar man vidare, hvilka yrken böra representeras,
så är det efter min tanka, de oförgänglige, eller de, sorn
äro det, emedan de afse mensklighetens oförgängeliga ändamål,
fullkomniug lill själ och kropp. Från denna enkla och oförstörbara
grund är det, som våra Stånd bildat sig i stort,'delande sig
2:ne ät hvardera riktningen. Ett Stånd för själens lägre verksamhet,
om jag så må säga, för den, som åsyftar ett visst samhälles
tillvaro och förvaltning; detta är embelsmannens och
Adelns verkningskrets. Ett annat Stånd för själens högre verksamhet,
omfattande verldsrymden och evigheten, vetenskap och
religion, det lärda ejler PresleSt. För den kroppsliga verksamheten,
eller hvad Hr Akerman kallar den materiella förkofran, håfve
vi äfven 2:ne Stånd, nemi. ett för den lägre verksamheten
eller råämnenas frambringande, boskapsskötsel, jord- och bergsbruk,
eller BondeSt., ett annat för den högre materiella verksamheten,
varuförädling, handel och sjöfart, eller BorgareSf. Dessa
Stånd äro, efter hvad jag förstår, riktiga och bestämda uttryck
af de krafter, eller den verksamhet, som i hvarje samhälle äro
beståndande, så länge det, eller så länge menskligheten finnes.
Men Ståndens utbildning har ifrån början varit både ofullständig
och ojemn. Utom de ursprungliga embetsmännen och adelsmännen,
höfdingarne i krig och på ting, hafva andra embetsman och ofrälse
innehafvare äfven af rikets högsta beställningar tillkommit, hvilka
jemväl böra få sina rum bland riksdagsmän. Jemte PresteSt.,
hvars ursprungliga verksamhet blott omfattade det ena ämnet för
själens högre verksamhet, eller religionen, har vid läroverken och
annorstädes tillkommit en mängd vetenskapsidkare, hvilka måste i
representationen inrymmas. På samma sätt förhåller det sig med
jordbrukarne. Det finnes andra, än bönder och adelsmän, som idka
jordbruk. De förstnämnde böra också få rum; likasom de varuförädlare,
hvilka icke äro slädernes borgare eller jordbruksägare.
När Ståndsgrundsatsen blifvit rådande, och de medborgare,
som hittills icke (varit representerade, hädanefter skulle det varda;
så uppstod främst frågan, hvilketdera som var rikligast, antingen
att bibehålla de 4 gamla Stånden, och af nykomlingarne bilda ett
femte, eller att fördela desse på några af de gamla Stånden, eller
på dem alla. Man valde den förra utvägen, hvilket icke var
något nytt påfund, utan en grund lagd af förliden riksdags Ständer
;
Den 12 Mars f. m.
177
fler; ty 3 Stånd förklarade sig då för uppkomsten af ett 5:te. Utsk.
hade således redman på förhand en gilltig ledning gifven för sitt
handlingssätt. Återstår att undersöka, huruvida Utsk. gjorde rätt
att följa denna ledning? Om nykomlingarne skolat inympas på något
af de gamla Stånden, på hvilka skulle det då hafva skett?
Om Adeln t. ex. skolat bland sig emottaga de ofrälse embetsmännen,
ulan att fa större andel i representationen, änden fjerdedel
Ståndet förut ägde; så hade dess representationsrätt naturligtvis
blifvit förminskad. Likaså hade det förhållit sig med BondeSt., om
det hade måst på samma villkor emottaga ofrälse fastighetsägare
på landet. Troligen hade sådant mött desto större motstånd,
som åtskilliga af BondeSt:s ledamöter icke ens funnits belåtne
med den {alel i representationen, som detta Stånd redan äger,
utan önskat få en ännu större andel. Hade man åter försökt att
inflytta förenämnde orepresenterade medborgare på något af de
andre Stånden, så hade missnöjet deröfver förmodligen blifvit ännu
större, och det med fog, emedan deras yrken äro olika med
Preste- och BorgareStms. Hade Adeln fått emottaga alla ofrälse embetsman,
samt BondeSt. alla ofrälse fastighetsägare på landet, men
Pi •csteSt. blott lärare vid undervisningsverken , och några få enstaka
lärde, samt BorgareSt. blott ofrälse husägare i städerna, jemte
sådana idkare af borgerlig näring, som ej äro borgare; så skulle
tillökningen i de sistnämnde Stånden blifvit alltför ringa, i
jemförelse med dem, som Adeln och BondeSt. erhållit. Följden
hade då troligen blifvit, antingen att hvarldera af de sistnämnda
Stånden för sig begärt mera än j af representationen, eller ock
alt ofrälse embetsman och landtmän erhållit en i förhållande till
deras antal och förmögenhet alltför ringa del i representationen.
Tvisterna mellan de gamla Stånden om sättet och proportionen
för nykomlingarnes emottagande hade då förmodligen blifvit
så långvariga och svåra att bilägga, alt det största skälet för representationens
ombildning, eller inrymmandet deri af de orepresenterade
medlemmar i samhället, hvilka genom sin bildning, sin
fosterlandskärlek och sin förmögenhet såvål förtjenar att såsom
riksdagsmän verka på fäderneslandets öden, skulle hafva blifvit i
högsta måtto motverkadt. Jag anser följaktligen det hafva ur denna
synpunkt varit väl betänkt af Consl.Utsk. att icke vilja upplösa
eller hufvudsakligen rubba de gamla Stånden, utan låta dem
beslå, under det man gifvit rum för ett nytt 5:te Stånd.
För riktigheten att så göra, talar äfven ett annat förhållande.
Om nykomlingarne skolat inympas pä något, eller några af de
gamla Stånden; så skulle de hafva dilkommil antingen lill större,
lika eller mindre antal, än de gamla ledamöterne utgjorde. I
Irsta händelsen skulle nykomlingarnes bestämda öfvervigt hafva,
medfört en gifven vägran till deras mottagande. Detsamma skulle
utan tvifvel blifvit händelsen, om man velat gifva nykomlingarne
ett lika antal; ty hvarje ny kraft vill göra sig gällande, och
uppträder derföre med ett eftertryck, som vanligen gifver öfvervigt,
när antalet är lika å ömse sider. Men antagom, alt man
8 H. 23
178
Den 12 Mars f. ra.
vöre å dem begge lika ifrig att visa eller begagna sin makt; så
skulle ett så lika söndradt Stånd förlama sitt inflytande, emedan
dess beslut komme att strida mot hvarandra, alltefter som den
atlagde sedeln minskade rösternas antal på den ena sidan oell lcmnade
öfvervigten åt den motsatta. Blefve nykomlingarne så spridda
på de gamla Stånden, att de, inom livarldera, befunnes till
antalet underlägsna; så skulle de, utan tvifvel, blifva missnöjda
öfver sin obetydlighet, och af denna känsla uppmanas att, inom
h vartdera Ståndet för sig, uppträda såsom opposition både mot dess
gamla beståndsdelar, och det bestående i allmänhet. Ett jäsningsämne
af stor betydenhet vore derigenom inkastadt i alla Stånd,
emedan inom hvarje sådant alltid finnes en mängd ledamöter af
obestämda tänkesätt, hvilka ej så noga veta hvad de vilja, men
som, för att gifva sig anseende af omdömesförmåga och förbättringslust,
hafva en naturlig fallenhet att, vid hvarje brytning,
öfvergå på den klandrande sidan. Vi håfve redan sett hvad 5
ledamöter af nytt slag inom ett af RiksSt:n verkat på det liofaldiga
antalet af de äldre beståndsdelarne. Vill man deraf sluta
lill nykomlingarnes verkan inom de öfriga Stånden; så borde
man, hellre än att försvaga och oroa de gamla genom nykomlingarnes
inympning, låta de sednare utgöra ett nytt, men med de äldre
jemnlikt Stånd för sig, hvarmed de ock utan tvifvel skulle
sjclfve finna sig bäst belåtne, emedan de eljest skulle anse sig såsom
inhysingar, dem man, på ett eller annat sätt, inqvarterat hos
de öfriga Stånden.
Det säges, att man icke må hafva 5 Stånd, emedan sådant
försvårar riksdagsärendernes fortgång. Då man redan haft nog
bryderi med 4 Stånd, hvarföre skall man göra saken värre genom
tillägg af ett 5:te, eller såsom det heter, af 5:te hjulet under vagnen?
För att först hålla mig vid bilden af delta hjul, får jag
erinra derom, att det icke är hjulens mängd, sorn hindrar farten.
Angvagnar, på hvilka åtskilliga af Husets ledamöter torde hafva
farit, begagna 6 hjul, och gå ändock fortare än alla andra.
Saken beror, mine Hrr, icke på Ståndens mängd, ty dessa skulle
efter Utsk:s förslag hufvudsakligen utgöra valclasser, utan på sammansättningens
riktighet för öfrigt. Hvad som för närvarande
förorsakar största svårigheten, är, att alla ärenden behandlas på
4 särskilda rum, och alt livarldera af de nu befintliga Stånden
äger samma rätt att i sisla hand afgöra hvarje mål, hvadan man
med skäl kan säga, att vi uti Sverige hafva ett enkammarsystem,
faslän vi äro fördelade på 4 rum. Med tvåkammarsystem förstås,
enligt den mening, som jag tror allestädes vara antagen, en
nationalförsamling, indelad på 2:ne kamrar, af hvilka den ena
granskar hvad den andra har beslulat. Genom en sådan inrättning,
om hvilkens stiftande de fleste nu synas vara ense, uppkommer
först och främst en fullkomligare utredning och behandling
af hvarje ämne, än som kan ske, när man på 4 särskilda rum
samtidigt afhandlar samma sak, utan att höra hvarandra och
utan att veta hvilka beslut ena eller andra Ståndet redan
derom fattat; genom fördelning på 2:ne kamrar förekommas öf
-
Don 12 Mars f. m.
17!)
verilningar, härledda af fruktan, harm, ögonblicklig hänförelse och
allahanda menskliga lidelser. Om nu de 5 Sländen indelas i 2:ne
kamrar, och man här går tillväga på samma sätt, som i andra med
representationer försedda länder, nemi. att den yngre kammarens
ledamöter öfverlägga samfäldt och meddela sina beslut åt den andra
kammaren innan hans ledamöter taga saken i öfvervägande,
så hör man hoppas att komma icke blott till den närmaste inbördes
öfverensstämmelse i beslut, ulan äfven till den bästa behandling
och största ^säkerhet mot förhastanden.
Men, säger Hr Akerman, när man är ense om 2:ne kamrar,
hvartill behöfvas desse Stånd, hvilkas namn redan är förhatligt?
Det är ju tillräckligt, alt man har classer, att hvarje sådan väljer
riksdagsmän för sin del, samt att alla desse classers utvalde tillsammans
utgöra de båda kamrarnes medlemmar? Men det är en
betydlig skillnad mellan stånd och dass. För att visa den, torde
jag få begagna en liknelse, som i bast faller mig in. Ståndet
i lagstiftningen motsvarar en balk i lagen, classen ett capitel,
och hvarje riksdagsman en paragraf. Dessa äro de 3:ne väsendtliga
nnderafdelningar, som böra linnas i hvarje Corporation.
Om det blott vore classer, som utgjorde valmän till representationen,
hvad blefve följden ? Låtom oss undersöka det. Om L ex.
en kammare skulle (inna för godt alt säga: bär linnes en valclass,
som heter officerare af sjöförsvaret; desse Hrr taga sig en
viss myndighet och äro förmätna nog att vilja bibehålla stora Holtan,
när vi blott vilje hafva en skärgårdsflotta. Sådant anstår dem
icke; må vi ej utesluta dem? Vi äro nog många och kloka ändock
dem förutan. Jo väl! —Nu säges visserligen i Hr Åkermans
förslag, att ingen valclass må tillintetgöras utan sitt samtycke.
Vill lian lefva, så kan han försvara sig. Men detta går lamare
och sämre, när classens ledamöter utgöras af få personer, å hvilka
ömsom hot, eller belöningar eller båda gemensamt kunna användas;
ty det är möjligt, alt både regeringen och representationens
öfriga ledamöter slå sig tillsammans, för alt utesluta en viss
dass. Om detta förfarande begagnas emot den ena classen efter
den andra, under det att nya ledamöter i stället intagas; så kan
representationen snart nog utgöras af andra beståndsdelar, och
likväl sakna de personer lion behöfde för att kunna vederbörligen
fullgöra sina åligganden. Är det åter ett Stånd, som skall gifva
sitt samtycke till uteslutande af någon derunder hörande dass,
sä är det en stor Corporation, det är |:del af den gamla representationen,
eller ^:del efter det nya förslaget. Det går icke så
lätt att locka eller truga ett Stånd lill sina rättigheters afträdande.
Tron J, mine Hrr, att Adeln eller PresteSt., eller hvilket
Stånd som helst, skulle hafva kunnat försvara sina rättigheter såsom
de gjort, om deras ledamöter blott hade röstat såsom fåtaliga,
underordnade classer? Visserligen icke. Man hade, under det
långvariga ropet emot dem, utan tvifvel upplöst dem så småningom,
den ena efter den andra, och sålunda tillintetgjort de grundvalar,
pä hvilka sjelfva representationen hvilar. Det är för beståndets
skull, som Stånden måste linnas. Det skall gifvas sam
-
180
Den 12 Mars f. m.
manhållningar af större corporalioner, på det att classerne icke
måtte gå under.
Om man än medgifver, att särskilda Stånd måste finnas för
att upprätthålla representationens beståndsdelar; så invänder man
dock, att den fördelning, mellan kamrarne, hvilken Utsk. gjort,
är oriktig, emedan det finnes alldeles samma beståndsdelar i den
ena kammaren, som i den andra. Den ena är således blott ett
echo, en skugga af den andra ; det vore derföre bättre att flytta
dem tillsammans och öppet erkänna, att man icke har mera än
en kammare. Vill man hafva 2:ne, så måste det finnas karaktersskilda
elementer i hvardera, eljest tjenar fördelningen till ingentig.
— Om så vore, hvaruti bestå de nödiga karaktersskillnader?
Jo, de äro mångahanda. Det skall företrädesvis vara ungdom i
den ena och ålderdom i den andra kammaren. Månne åtskiljandet
vore förståndigt, i fall ungdomen är för yster och ålderdomen
för trög? Månne det icke är klokare, att låta de unga muntra
upp de gamla, och de sednare hejda de unga? Så har vår
Herre gjort, som låtit äldre och yngre lefva tillsammans i verlden.
Man vill, att den högre bildningen, eller att de upplysta
skola sitta för sig och de okunniga för sig. Ville man likaledes
åtskilja själ och kropp, så finge man väl se hvad de uträttade
livar för sig. Man yrkar vidare, att de fattige skola sitta afsöndrade
från de rika. Det är just på det sättet, som de fattiges
ovilja och afund mot de rike skulle få sin rätta näring, och hvarigenom
de mindre bemedlade skulle retas ali anfalla de förmögnare
samt sålunda förstöra samhället. Hvarför klagar man nu
öfver de fattigare folkklassernes moraliska förderf, deras brottslighet
och fiendtlighet emot samhället? Utan tvifvel derföre, alt husbonde
och tjenare äro mera skilde från hvarandra 1111, än tillförene.
Då man lagligen kände olikheten i hvars och ens Stånd
inom samhället, då lefde man närmare och bättre tillsammans,
än nu, då man förer jemlikheten på tungan, men håller sig långt
derifrån i sjelfva verket.
Utsk. har visserligen icke velat göra de båda kamrarne alldeles
lika; ulan införa högre qvalificatinner i den äldre, dock
ulan att någorledes vilja utestänga dem från den yngre kammaren.
Det skulle, efter min tanke, vara alldeles oriktigt, att organisera
kamrarne så, att de befunne sig i en på förhand uppgjord
strid med hvarandra, likasom hammaren mot städet. Finnes icke
då en smed, som hade satt machinen så i sina händer, att han
kunde stäfja hammaren när han behagade, så blefve antingen
smidesämnet förstördt, eller krossades antingen hammaren eller
städet eller beggedera. Vore det försigtigt, alt organisera en
nationalrepresentation så, att detta blefve utgången? Inom hvardera
kammaren bör, såvidt jag förstår, jemnvigt införas mellan
alla de väsendtliga beståndsdelarne i samhället, på det att de skiljaktiga
meningarne må slitas eller biläggas i hvardera kammaren,
likasom nu sker inom hvarje Utsk. Det är icke blott i Stånden,
som man nu afgör frågorna, de förberedas i Utsk:n, der medlemmar
af alla Stånden sitta tillsammans. Så tror jag att det fram
-
Den 12 Mars f. m.
1S1
delcs äfven borde tillgå i sjelfva kamrarne, hvardera för sig bildad
af samma elementer. Der må striden utkämpas, först i den
yngre och sedan i den äldre kammaren. Skillnaden mellan båda
bör, efter min tanka, endast bestå deri, att den sednare äger
alla erforderliga egenskaper i högre mått, och derigenom rättfärdigar
sitt företräde att få granska den yngres beslut.
Ulsk. har hållit sig lill den egenskap, som, efter min tanka,
är den väsendlligaste; nemi. en större och mognad erfarenhet, i
allmänhet vitsordad genom åldern. Vi se alla, huru våra meningar
ändras från den ena riksdagen till den andra. Hvaraf kommer
det? Jo af ökad upplysning, större erfarenhet och större betänksamhet.
Utsk. upptager äfven en större förmögenhet såsom
erforderlig för inträde i den öfre kammaren, emedan förmögenhet
medför den sjelfständighet och det lugn, som äfven erfordras
för att pröfva allmänna ärenden. Den högre embelsmannens
ställning, den bildning, och den erfarenhet, som förvärfvas
under de många år, man får genomlefva, innan man kommer på
bans plats, allt sådant bör lagas i betraktande; men ingalunda
så öfvervägande, sorn de ledamöter yrka, hvilka vilja uppgöra kamrar
af alldeles motsatta elementer, så alt den materiella verksamhetens
representanter, Borgare och Bönder, skulle sitta för sig, samt
den andeliga verksamhetens representanter, Adel och Prester,
afsöndrade från de förra. Jag bestrider att detta är riktigt; och
om det än vore aldrig så rätt, sä är det dock omöjligt att verkställa.
Hvarföre? Jo derföre, mine Hrr, att vi ej kunna åsidosätta
yår egen historia, som visar, alt vi aldrig hafva i Sverige
haft en tväkammarbildning, utan ett enkammarsystem, der Bonden,
Borgaren och Prestön haft lika mycken rätt att i sista hand
afgöra hvarje fråga, som Adelsmannen, och utan alt denne ellet
något Stånd varit befogadt alt granska eller underkänna hvad ett
annat gjort. — Om några af eder ville aldrig sä gerna, så vore
de likväl icke i stånd, — jag vågar säga det nu, och det skall
sannas på min döda mull, — att förmå något af de öfrige Stånden
till erkännande af Adelns företräde i detta hänseende. Om
man gifver åt Bonde- och BorgareStm så stor andel i rösträtten,
att de tillsätta den yngre kammarens fleste ledamöter, och man derefter
tillåter denna yngre kammare alt välja den äldre, sä att
nämnde 2:ne Stånd på detta sätt komma att beherrska båda kamrarne;
så torde de måhända medgifva några skenbara företräden
åt Prester och Adel, likasom Hr Akerman gjort, men några verkeliga
efterskänka de icke. Derföre skole vi ej allenast göra hvad
rätt är i sak, utan äfven undvika sådana förslag, som äro omöjliga
att verkställa. Derom erinras vi ock af grundlagen, af instructionen
för Const-Utsk. och af dagliga erfarenheten. Det har nemi.
genom tidningarnes idkeliga bearbetande blifvit ett allmänt talesätt,
att man skall vara en man af folket, för alt rätteligen representera
det. Hvem är nu en sådan man? Ar det en sådan,
som för sin högre bildning, sin förmögenhet, sin upphöjda ställning
borde, enl. Hr Åkermans förslag, tillhöra den äldre kammaren?
Ingalunda; de bland eder, som sitta i Utskui, lära nog hafva
182
Den 12 Mars f. m.
hört Bönder eller Borgare säga: ”vi, som egentligen representera
Svenska folket, vi vilja det och det”. Denna tanka, såsom jag
uppfattat den, går derpå ut, att t. ex. Ärkebiskop Wallin, vår
störste andelige skald och talare, icke representerade hvad egentligen
Svenskt är, men den pappersmakare, som gjort papperet,
hvarpå Wallin skref, han var en man af folket och hade rätteligen
representerat Svenskheten, om han varit riksdagsman. Frih.
Berzelius är icke eller en man af folket; men väl riksdagsbonden
frän den ort, der kolen brändes till Berzelii degel. Denna
tanke, ehuru förvänd han må vara, har slagit så djupa rötter, att
han äfven bidrager att motverka hvarje verkligt företrädes medgifvande
åt de högre samhällsclasserna, vare sig preslerliga eller
adeliga representanter.
En väsendtlig omständighet, som man anmärkt emot Ulsk:s
förslag, är den, att hvardera kammarens ledamöter äro lika mångaJag
minnes icke 1111 alla de svåra tillvitelser, som fördenskull
gjordes: förslaget var anti-europeiskt, det passade för China, men
icke för oss, och förståndigt var det alldeles icke. Emedlertid
anförde en af mina politiska motståndare i går, att antalet af Adelsmän
och Prester var så ringa, att de fördenskull naturligtvis borde
hafva en mindre andel i representationen, än något annat
Stånd. Huru ofta hafva icke vi hört, alt BondeSt. utgör -j9ö:delar
af Svenska nationen, och att det följaktligen borde hafva så mycket
mera än andra medborgare att säga? Det är ju sålunda klart
att man tänker:, det är ej efter egenskaperna, utan efter antalet,
sorn inflytandet bör bestämmas; de sorn hafva fleste rösterne,,
böra följakteligen äga makt att göra sin mening gällande, antingen
de förstå saken och hafva rätt, eller icke. Om man nu bildade
kamrarne så, alt den yngre kammaren blefve, efter utländskt
mönster, flerlaligare än den äldre; så skulle det allmänna omdömet
säga: som den yngre kammaren har flere riksdagsmän, än
den äldre, så uttrycker den yngre kammarens röst ett större antal
riksdagsmäns mening; och som desse leda sitt upphof från
flere valmäns förtroende, så representera de en större andel af
Svenska folket, än den äldre kammaren. När antalet är maktens
och rättens grund; så skall man rätta sig efter den talrikare yngre
kammaren. Om den äldre är djerf nog att sätta sig emot
hvad den yngre eller de flesta vilja, så frågar man icke derefter;
och är han likväl envis, åberopande sin grundlagliga rätt till motstånd,
så kastar man honom öfverända. Dermed är det återhållande
elementet slut. Är det till detta resultat man vill bringa
representationen, så skall man organisera de båda kamrarne med
olika antal. Vill man deremot, att den äldre skall uppfylla sin
återhållande bestämmelse; så böra, emedan antalet värderas högre
än egenskaperna, de båda kamrarne icke blott vara sammansatte
af lika många ledamöter från hvarje Stånd och hvarje dass,
utan den äldre kammarens medlemmar vara talrikare. Men då
man förmodl. icke ville antaga något så ovanligt, så bör man åtminstone
tillse, på sätt jag redan nämnt, att äldre kammarens
ledamöter hafva högre civalificationer, så att om någon af den yu
-
Den 12 Mars f. m.
1S3
gre kammarens ledamot säger: jag är folkets ombud; så svarar
den äldre kammarens: jag lika så; men med den skillnad, att
då du är vald på försök under en riksdag, så är jag vald för flere
riksdagar. Säger den, som representerar förmögenhet: jag har
10 mantal; så svarar den andre: jag har 20; eller säger en embetsman
från yngre kammaren: jag är capitaine eller öfverstelieutenant;
sä svarar den öfre kammarens medlem: jag är öfverste eller
general o. s. v. hela vägen igenom. Då den yngre kammarens
ledamöter sålunda se sina öfverman i den äldre kammaren, böra
de hvarken förvånas eller harmas om deras förslag ogillas i
den äldre- v
Hr Akerman har äfven vidrört Konungens rätt att utnämna
vissa riksdagsmän. Jag har förut yttrat mig om den saken ; och
vill nu blott tillägga, att det finnes gamla sätt, hvarigenom Konungen
utnämner riksdagsmän, med mera fördel, än när det sker
på det nya viset, genom pairers inkallande på lifstid. Det förra
sker hos oss antingen derigenom alt Konungen adlar förtjente
män, och adelsmannen uppträder, om han så vill, för sin person,
såsom riksdagsman; eller ock utnämner Konungen biskopar, hvilka,
ej för deras personer, utan för deras embeten äro sjelfskrifne
riksdagsmän. Till adelsmän utnämner Konungen efter behag,
men till biskopar endast någon af dem, som fått vederbörande
presterskaps röster. Här finnes en vidsträcktare möjlighet för Konungen
att medelbart utöfva inflytande på riksdagsmäns (insättning,
liknande biskoparnes utnämning, och hvilken jag en gång
under förliden riksdag föreslog, nemi. alt vissa civila och militära
embetsman skulle för deras beställningar vara sjelfskrifne riksdagsmän.
Nu har jag ej yrkat denna mening i Utsk., emedan
hon redan rönt stort motstånd; men i mitt sinne vidhåller jag
henne ännu. Jag vill dock icke ingå i hennes utveckling, utan
förhlifver vid Utsk:s förslag. Vill man likväl, att Konungen skall
kunna åt medborgare bereda inträde i representationen; så synes
mig vida bättre, att det sker genom vissa, af honom utnämnda
embetsmäns sjelfskrifvenhet, än genom personers kallande enkom
till riksdagsmän, hvarigenom de förlora sitt inflytande både
mot och med. Men huru man vänder saken, så böra äfven af
Kongl, riksdagsmän lika många sitta i hvardera kammaren, på
det man aldrig må kunna säga, att den ena kammaren är mera
eller mindre sjelfständig än den andra.
Man hår klandrat, att de särskilda Stånden illgöras af för
många underafdelnirigar eller valclasser. För min del anser jag
det vara en hufvudsaklig förtjenst hos förslaget, alt det har så
många dylika. Innan det uppgjordes, hade jag derom haft samråd
med ofrälse ståndspersoner, som gillade dem. Hvartill skola
de särskilda classerne tjena? Jo till säkerhet derom, att hvarje betydlig
samhällsclass af orepresenterade ståndspersoner och andra medborgare
mätte få sina behöriga målsmän. Sålunda är bland de
förra upptagen en dass för de egentligen lagfarne, en dass för
civile förvaltande embetsmän, en för landtofficerare, en för sjöofficerare
o. s. v. Det kunde eljest hända, att representanter för
184
Den 12 Mars f. m.
något stort samhällsintresse, t. ex. landtförsvaret, klefve tillfälligtvis
eller med flit uteslutne. Det liar handt i Norrige, hvarest sjöförsvaret
står främst, atl detta, under de manga storting, som
ägt rum sedan conslitulionens stiftande, varit minst eller alldeles
icke representeradt. Sådant kan för det. allmänna bästa leda
till skadliga följder. Derför måste man, på säll jag i går yttrade,
föranstalta, att det finnes icke blott kunnige målsmän för
hvarje samhällsintresse, ulan äfven sådane, som hafva nit för detsamma,
och dertill hörer att befinna sig i utöfning af det yrke,
hvars målsman man är. Sådant gäller lika om alla Stånd. Det
må icke bero på en tillfällighet om några skollärare eller comministrar
komma såsom representanter till PresteSt. o. s. v. Alla,
som hittills haft representationsrätt, eller som böra fä den hädanefter,
skola med säkerhet finnas i den nya representationen.
Man säger, alt derigenom uppkommer en alltför stor mängd af
valkretsar. Det är ingalunda förhållandet, ty desse blifva, i alla
fall, ej fiore än riksdagsmännen, ehuru mati väljer dem. Valkretsar
efter olika yrken skulle i detta hänseende lika litel göra
någon oreda, som de särskilda embetskretsarne under hvarje Statsdepartement
åstadkomma någon sådan i statsförvaltningen. Rogementernas
stånd är olika med bålsmanshållets; uppbördskrelsarne
olika med de presterliga contracton o. s. v. Hvarje embetskrets
rättas efter de särskilda förhållanden, som derpå verka. Likaså
mäste förhållas med valkretsarne för riksdagsmän. De personer,
som skulle utgöra dem, och hvilkas rätt är i fråga, skulle tvifvelsutan
icke finna sig besvärade af sammanträden med sina embetsbroder,
med hvilka de ändock stå i ständig beröring.
Den sista väsendtliga anmärkn., som man gjort emot Ulsk:s
förslag, är den, att ett Utsk:s bildande nästan för hvarje särskildt
Statsdepartement vore oriktigt. Vid denna anmärknings besvarande
vill jag icke tala om Const.Ulsk. eller LagUt-k, hvilka skulle komma
att blifva lika som förut. Men vi hafva ett SlatsUlsk., som
skall sysselsätta sig med allting, emedan penningar lill allting behöfvas.
Huru omtänksamt StatsUtsk:s ledamöter må väljas,när det
dem likväl omöjligt att sätta sig in i alla förhållanden. Atskilga
saker mäste misslyckas eller illa behandlas, derföre alt sakkännedom
brister. Vi hafva ett annat, nemi. Ekon.Utsk., som
jemväl skall sysselsätta sig med allting, emedan det är intet, som
man ej kan önska sig. Det är för detta Utsk. lika omöjligt att
fullgöra sina åligganden, när det dels skall behandla själsodlingen
genom läroverken, dels häst- och svinculluren, såsom det nu
heter i st. f. häst- och svinafveln. Man måste derföre tillse, att ärendena
mellan Utsk:n fördelas så, att dess ledamöter kunna någorledes
fullgöra deras värf. Detta har Utsk. trott lämpligast kunna
ske genom likartade ärendens sammanhållning, så att för hvarje
Statsdepartement upprättades ett särskildt Utsk. , utom för Utrikes
ärendena, med hvilka hemliga Utsk., när det af Konungen
äskas, skulle sig fortfarande befatta, samt för Lands- och Sjöförsvarsdepartementen,
hvilkas angelägenheter skulle, i anseende till
sam
-
Den 12 Mars f. m.
1S5
sammanhanget mellan hela försvarsverket, behandlas af ett gemensamt
Utsk. Det förhållande, som nu äger rum emellan Statsoch
Bevilln.Utsk:n har Const.Utsk. ansett oriktigt. StatsUtsk. skall
nemi. sysselsätta sig med en del af statsinkomsterne och med
alla utgiftst i ilar ne, under det att Bevilln.Utsk. befattar sig blott
nied en del af inkomsterna. När nu StatsUtsk. skulle blifva befriadt
från åtskilliga af sina förra åligganden, så kunde det i stället
öfvertaga Bevilln.Utsk:s göromål och detta indragas; hvarigenom
både inkomster och utgifter kornme att i närmare sammanhang
behandlas. Det är tanken på enhet, och en riktigare arbets-fördelning,
som genomgår förslaget till Utsk:sbildningen.
Jag har nu så länge med detta tal om hufvudfrågorna upptagit
eder tid, mine Hrr, att jag icke bör genomgå de särskilda
erinringar, som jag har att anföra emot flera ledamöters förut
gjorda anmärkn:r mot detaljer i Const.Ulskis förslag. Jag skall
måhända upptaga dem vid ett annat tillfälle. Nu torde jag emedlertid
böra yttra något, angalo detta ärendes behandling. Somliga
ledamöter hafva omtalat huru olyckligt det vore, om representationen
icke blefve snart förändrad och förbättrad. Jag tror åter,
att det äro åtskilliga samhällsangelägenheter af mera. brådskande
beskaffenhet, än denna. Om vi se på sjelfva motionerne, angrde
representationens förändring, och om vitro på ordspråket: ”deraf
hjerta t fullt är, deraf talar munnen;” så äro det mycket flere
som sysselsätta sig med ändring i bränvinsförfattningarne och andra
dylika stadgar, än med förändringar i grundlagen. Jag tror
äfven, på sätt Hr Lagerhjelm redan yttrat, att man i Sverige ännu
allt för litet utredt den fråga, hvarom vi nu öfverlägga. Först
vid denna riksdag, och äfven något under den förra, började man
att allvarligt tänka på saken. Förliden riksdag lades på Ständernas
bord ett förslag, grnndadt på allmänna val; det har sedermera
blifvit genomhäckladt och granskadt. Nu är frågan åter,
alt på samma bord lägga ett förslag, bygdt på ståndsval. Saken,
sedd från denna synpunkt, är ännu icke tillräckligen utredd,
hvarken genom Utsk:s förslag, eller genom Ståndens öfverläggningar.
Hon behöfver också sin tid att närmare öfvertänkas och genomhäcklas.
Hittills har man egentligen nöjt sig med att förkättra
Stånden; men att undersöka hvad deras rätta betydelse varit
och är, det har man ansett öfverflödigt, det återstår. I detta
hänseende vore det verkligen väl, om, såsom jag önskar, ett
förslag, bygdt på ståndsval, komme att ligga på R. St:s bord.
Jag är icke så blind, att jag icke inser, att Utsles förslag skall
förkastas vid nästa riksdag; men det är icke ett visst förslags
framgång, utan ämnets utredning, som jag önskar, och det är äfven
skälet, hvarför jag nu så omständligt yttrat mig om hvad jag
hufvudsakligen gillar. Jag tror dessutom, att ropet på en representationsförändring
utgått mera från andra politiska syften, än
frän känslan af behofvet eller från någon verklig längtan efter
dess tillfredsställelse. En tidning, som i detta afseende torde kunna
anses för officiel, har redan förklarat, att man uppviglat sin8
H. 24
186
Den 12 Mars f. m.
nena för helt andra ändamål. Om en medlem af detta Hus, hvilken
i går lät oss titta in under den förlåt, som betäcker verksamheten
under förliden riksdag och äfven vid den innevarande, fortsätter
sina meddelanden; så torde Ståndet ännu mera blifva öfvertygadt
derom, att många andra ändamål, än att åstadkomma
en representationsförändring, legat under ropet på denna. Den
omständigheten att man klandrar och förkättrar ståndsgrundsalsen,
anser jag såsom ett tecken för oss, mine Hrr, att företrädesvis
bevara denna grund, ty de, som nu vilja omhvälfva vår författning,
äro skarpsinnige män för deras ändamål. Hvad de kasta
sig på att företrädesvis förstöra, det böra vi förnämligast försvara,
emedan fäderneslandets räddning derpå beror. Det fans under
Fransyska revolutionens skiften i nationalförsamlingen en man, kommen
från en aflägsen landsort, hvilken man ej trodde skulle så
noga förstå ärendernc. Men som han alltid röstade med den största
urskilning, så faun sig en utmärkt medlem, jag minnes nu
icke om det var Taleyrand, eller hvilken annan, föranledd att fråga
honom, huru det var möjligt för honom, som förut icke deltagit
i allmänna ärenders behandling, att med en sådan säkerhet
bedomina dem? Han svarade: här sitter ibland oss en, som jag anser
vara bland de skarpsinnigaste, men som jag på det högsta
misstror. När jag hör eller ser honom rösta för en sak, så röstar
jag emot, ochtvertom; detta är min ledtråd, och genom den
har jag hittills lyckats, så väl som jag gjort.
Jag säger slutligen, mine Hrr, J mågen göra anmärkna- så många
som helst mot Utsk:s förslag, men vidmakthållen ständsgrundsatsen.
Den skole vi aldrig öfvergifva, ty om än samhällets grundfästen
svigta öfver och under oss, så hoppas jag dock att Stånden
skola rädda oss.
Åtskilige ledamöter yttrade härvid bifall.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komrae
att fortsättas kl 6 e. m.
Gr. Frölich, David: Det är i sanning en svår pligt, som
H. Ex. Hr Gr. o. Landtnäs upprop ålagt mig, att nemi. nu yttra
mig, då jag anmälde mig redan under det att Hr Åkermans förslag
disputerades af Hr Mannerskantz, och jag sedan funnit discussionen
till det oändliga hafva utbredt sig. Om jag med den
skyldighet, sorn åligger hvar och en, som uppträder inför ett stort
auditorium, skulle göra mig fråga, på hvad sätt jag skulle yttra
mig, då jag nu fått ordet, för att väcka någon uppmärksamhet,
så skulle jag knappast kunna hitta på något annat, än det att kortligen
säga: concedo. Då jag besinnar, att jag förut under 2:ne
dagar ganska ofta haft ordet, under det vi till föremål för vår
discussion hade sådane anmärkmr, som voro ämnade till förslag
för II. o. Ad:s gemensamma tanka, så finnér jag, att det måhända
på det liek vore min pligt, att nu icke begagna uppropet, sedan
K. o. Ad. förkastat alla dessa meningar; men jag anser det
emedlertid icke alldeles onyttigt, att med den inskränkning, som
Den 12 Mars f. m.
187
jag Ämnar sjelf gifva åt mitt yttrande, fästa en och annan ledamots
uppmärksamhet på hvad ståndpunkt R. o. Ad. har kommit
under denna discussion, isynnerhet med afseende på den föredragna
frågan. Icke mindre än 4 ledamöter af Const.Utsk. hafva under
detta plenum yttrat sig, och man skulle kunna säga, att ehuru
tvenne ännu återstå, nemi. Hrr Stjerngranat och Liljenstolpe,
så hafva vi dock på sätt och vis bevistat en extra session i innevarande
riksdags Const.Utsk., n.b. af de ledamöter, hvarmed våra
Hrr Electorer hafva befolkat detta Utsk. Detta har varit högst
intressant, ty derigenom hafva vi kunnat få se på hvad fölter
vära affärer icke allenast hafva slått inom Utsk., utan äfven komma
alt stå, när våra s. k. gemensamma tankar komma dit. Det
säger sig sjelf, efter den ordning och de stadganden, som finnas
inom detta Stånd, att man, vid bcdömmandet af hvad som nu blifvit
sagdt, först tager till föremål hvad Gr. Gyldenstolpe yttrat.
Hans anförande har visat oss, åtminstone mig, att han är för det
s. k. bestående. Efter att hafva så uttryckligt förklarat, det han
är för det s. k. bestående, och efter den verkligen skarpsinniga
utveckling, med hvilken Hr Grefven har analyserat Hr Åkermans
förslag till gemensam tanka, kan man taga för afgjordt, alt Hr
Grefven icke kommer att derpå göra det ringaste afseende. Jag
vill nu icke säga, hvarför jag tror, att Hr Grefven deruti gör ganska
rätt, men jag vill nu egentligen blott fästa Herrarnes uppmärksamhet
derpå, att när det finnes, icke allenast en sådan ledamot
i Utsk. utan äfven lieie, t. ex. Hr von Hartmansdorff och Hr Lagerhjelm,
som äfven bestämdt äro för det bestående, så böra vi
alltid, när vi nu tala om våra gemensamma tankar, tänka på hvad
öde de kunna fä när de komma tillbaka till Utsk. En ledamot,
jag minnes icke nu om han är dernäst i ordningen, har yttrat
sig på ett i sä måtto högst märkvärdigt sätt, alt han gifvit R. o.
Ad. det ganska välmenta råd, alt icke yttra någon bestämd opinion,
utan att, ehuru det för Utsk. vore önskligt att få någon
ledning, så vore det dock för R. o. Ad. bäst, att icke bestämma
sig för mycket på förhand. Dessa voro verba formalia, antecknade
under talet. En 3:dje ledamot, Hr von Hartmansdorff, har deremot
yttrat sig mot det nu föredragna förslaget till gemensam
tanka, egentligen derigenom, att han har förfäktat Ulslcs förslag.
Nä väl, mine Hrr, denna method att argumentera emot det nu föredragna
förslaget, är icke så oäfven; den exemplifierar för alldin
gängen hvad vi fått veta genom en tillfällig anmärkning
emot Utsks sätt att besvara Hr Åkermans primitiva s. k. juste
milieu förslag. Det sätt att affärda ett förslag och framlägga sitt
eget, är naturligtvis högst summariskt, och det gifver oss en upplysning,
jag skulle nästan tro värdig historiens griffel, om huru
det tillgår med förslag, som blifvit afgifna till Const.Utsk., så
sammansatt, som det händelsevis har blifvit denna gång. Jag har
glömt en 4:de ledamot i Utsk., som äfven nu yttrat sig, men jag
tror mig göra rätt, då jag icke vidare yttrar mig om det karakteristika
i hans anförande, än jag säger, att sättet för hans ylt
-
188
Den 12 Mars f. m.
rande karakteriserar i allmänhet inom detta Stånd dem, som hafva
någon predilection för llr Åkermans förslag.
Det är således egentligen 1111, som jag tager mig friheten
öfvergå till några reflexioner öfver detta förslag. Dervid får jag
likväl säga, att jag är väsendtligen förekommen af Gr. Gyldenstolpes
i min tanka alldeles förträffliga analys dei'af; men att jag
tror det ändock icke vara otjenlig!, att något supplera den. Jag
föreställer mig, alt när man skall göra anmärkmr emot eif förslag,
upprättadt i §§, så bör man ålägga sig sjelf alt yttra sig
så, alt hvar och en kan fullständigt uppfatta meningen deraf; men
detta kan icke ske annorlunda än derigenom, att man framlägger
sjelfva saken, hvarom fråga är; d. v. s. någonting concret och
positivt. Det purt negativa kan visserligen vara bra, men om delta
blott anföres och för resten ingenting, som uttrycker sjelfva
saken, huru skall då en person, som rättar upp sina öron för att
fatta och förstå meningen, huru skall han kunna bilda sig en
opinion om sjelfva saken? Detta är i min tanka förhållandet
med Hr Åkermans förslag. Jag tror verkligen, att Hr Åkerman,
som haft den öppenhjerligheten alt sjelf kalla sitt förra förslag
för ett juste-milieu-förslag, har för afsigt alt ställa sitt förslag
fullkomligen diplomatiskt, och derföre har han ingenting emot
benämningen af juste-milieu, ty om man vill förstå den termen
rätt, så betyder den ju att i förslaget hafva sökt en medelpunkt
emellan två, ja ofta emellan en mängd af andra meningar, och
har man dä valt' sina villkor till ordalagen sä, att man har förmågan
att flytta denna medelpunkt till hvilken kant som helst,
så är man ypperligt utrustad och qvalificerad att framstå med dylika
förslag. Nu är det likväl sannolikt, att Hr Åkermans förslag,
under den form sorn det fått, icke skulle hafva blifvit sådant, örn
det icke gifvit sig ut för alt vara grundadt på ett yttrande, sorn
här blifvit fäldt af en af Regeringens medlemmar. Jag ser, alt
liden lider och R. 0. Ad. säkert önskar att jag mätte vara kort,
hvadan jag icke anser mig böra ingå i någon analys af de satser,
eller de ordalag, som innefattas i hans yttrande. Jag var eljest
beredd dertill; icke derföre att jag ville framstå såsom en tadlare
af delta Hr Silfverstolpes anförande, utan emedan, i samma män
som jag tyckte mig finna, alt R. o. Ad. var benägen all likasom
taga affär på detsamma och dervid stödja sig, jag ansåg såsom
en skyldighet för hvarje representant, att, såvidt han förmådde,
söka förstå detta yttrande, så alt han kunde säga : jag ser hvarthän
det v.isar. Om jag icke hade haft denna känsla af min skyldighet,
så skulle jag säkerligen hafva fåll den genom Hr Mannerskantz
varma och uppriktiga uppmaning till R. 0. Ad. alt söka
sig en ledning, för att komma till ett godt slut, hvilket han trodde
skulle kunna ske, genom att jemka framför allt sina egne meningar
tillsammans med andras, och sålunda vinna det stora ändamålet,
en ny representation. Det kan icke vara för någon,
han må höra till den ena eller andra opinionen, annat än en
sann tillfredsställelse, att få höra en så varm och skickligt utförd
uppmaning att lemna sina egne tankar åsido, och förena sig med
Den 12 Mars f. m.
189
andras; men i samma mån känslan blifver rörd vid en sådan
framställning, i samma mån blifver det, åtminstone för mig, någonting
oemotståndligt, att söka fatta, hvad det egentligen är,
som jag skall fästa mig vid. Om då så olyckligt är, alt, på sätt
Gr. Gyldenstolpe redan anmärkt, det är omöjligt att uppfatta hvad
meningen egentligen är, dä finner man, att man står ungefär på
samma punkt-, som den, hvarifrån man utgick. Nu fruktar jag,
att detta icke allenast är händelsen med alla dem, som vilja förstå
någonting annat, än fullständigt framlagde förslag, utan att
det äfven är hela Svenska folkets belägenhet, hvad denna fråga
beträffar, att det icke förstår hvarom fråga är. Det är icke gerna
möjligt, alt rent kunna förstå hvarandra, äfven då man uttryckt
sig så många gånger, som t. ex. Hr von Hartmansdorff
liar gjort det på detla rum. Jag tillstår, att jag icke förr än i
dag har rätt uppfattat hvad sorn varit hans mening. Jag vill
icke dermed säga, att jag nu fullkomligt uppfattat hans mening,
ty, — för att begagna en bild, som den värde ledamoten nyss sjelf
framställt, då han liknade Ståndet vid en balk, classen vid ett
capitel, och individen vid en §, — då sä inträffar, alt denna § kan
vara sådan som Hr von Hartmansdorff, d. v. s. en hel bok, så
ser man huru långt man kan komma i försöken att uttyda den
rätta meningen af dess ord. Nu tror jag, om det tillätes mig alt
vara uppriktig, att större delen af 11. o. Adis önskan är att komina
från denna sak, möjligtvis på det mest diplomatiska sätt, som
man kan hitta på, och jag kan då icke nog tillstyrka 11. o. Ad.
att antaga Ilr Åkermans förslag; ty det är så rymligt, att 8 å 10
särskilda förslag lätteligen skulle kunna uppgöras under samma
program. Det är detta, hvarpå jag velat fästa R. o. Adis uppmärksamhet
innan matklockan slär, emedan det kan vara vigtigt
alt länka på till e. m., om del är skäligt att afgifva en sådan gemensam
tanka. Är del skäligt, är det med Ståndets värdighet
förenligt, å la bonne heure, då må man göra det; men må det
tillåtas mig att säga min tanka: att då vi under de 3:ne föregide
dagarne hafva sysselsatt oss med verkliga förslag och nu endast
sysselsätta oss med fraser, så hafva vi gjort alldeles motsatsen
af hvad den bekante Engelske Poeten Pope säger man bör göra,
nemi.: ”to go from sounds tho things”. När nu så är, så
må man fråga sig om orsaken dertill. Jag är nästan öfvertygad
derom, att om någon frenolog kom i tillfälle att bese våra hufvudskålar,
så skulle han säga att vi hafva en stark organe de deslruclion,
så snart vi hafva ett verkligen palpabelt föremål för densamma.
Dä utvecklar sig R. o. Adis förmåga alt vara, som
man säger, ”dräpande i sak”, på ett beundransvärdt sätt. (Herrarne
skratta, det måtte vara åt mitt framställningssätt, ty sjelfva
ideen, försäkrar jag Hrnne, är icke att skralta ål.)
Jag linner ganska rimligt, att då det föresväfvar hvar och
en ett ideal, efter hvilket han vill hafva resumeen af denna fråga
uppgjord, sä är det först då, som han vill förena sig med någon
annans yttrande, när han tycker att della yttrande är så beskaffadt,
alt det passar på hans eget. En ledamot af Utsk., Hr Ter
-
190
Den 12 Mars f. m.
smeden, har funnit bäst all stanna på den punkt, der man just
lockar till sig ett sådant yttrande, som det 11. o. Ad. nu är på vippen
alt antaga; men i den cadren har likväl den värde ledamoten
fått tillfälle att sätta in sina egne tankar och säga: detta är
min mening, öfverensstämmande med R. o. Ad:s gemensamma
tanka. Ja, så gör hvar och en, och sutte jag i Utsk., derifrån
jag ber Gud förskona mig, så skulle jag säkerligen göra pä samma
sätt. Om denna fråga hade kunnat afslutas vid denna riksdag,
skulle jag hafva kastat min voteringssedel i hvilken urna som
helst; men dä jag icke ser något slut derpå, har jag ansett för
min pligt, att icke ändamålslöst jemka mig intill hvad som tros vara
andras tankar, utan att först och främst hålla mig till hvad
jag anser vara rätt, ihågkommande, att det icke är de 4 Stånden
heskärdt att kunna tillvägabringa en representationsförändring för
Svenska folket, utan alt blott fortsätta delta olyckliga kifvande.
Det mäste träda upp, mine Hrr, jag vill icke säga en maktiden
materiella meningen, men i den ideella och legala, som står utom
oss, som icke deltagit i våra strider. En sådan makt måste uppträda
och säga: J kunnen icke förena eder; J håfven sedan länga
tider tillbaka, varit i ett oupphörligt mentalt revolutionstillstånd,
hvarifrån ingen annan än jag kan rädda eder; det är derföre
min pligt att framstå, ty annars kunnen J icke förlikas. Det
är, enligt min förmening, ett af de få sätt, hvarpå det stora målet
skall kunna hinnas; ty jag tror icke att inom representationen
för närvarande finnes någon enda person, som kan anse sig äga
nog popularitet, för att fordra, att Ståndens öfriga medlemmar
skola förena sig med honom.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Hr Åkermans förslag innehåller
i 4:de punkten, att den yngre kammaren skall sammansättas
utan att valcollegierne dervid äro bundne af vissa classer eller
Stånd. Deruti ligger visserligen icke något upphäfvande af Stånden,
ty det hindrar icke, att valcollegierne kunna sammanträda
stånds- eller classvis. Men då R. o. Ad. vid alla föreg:de tillfällen,
då R. o. Ad. yttrat sig i denna fråga, alltid framställt såsom
en oeftergiflig mening, att representationen skall ordnas ståndseller
classvis, så skulle ovilkorligen, i händelse R. o. Ad. nu uteslöt
allt yttrande i detta hänseende, deraf kunna dragas den slutsats,
att R. o. Ad. numera öfvergifvit denna sin fordna mening.
Om R. o. Ad. numera har öfvergålt till samfällda val, vore det
hällre om 11. o. Ad. sådant öppet tillkännagaf; men då jag för
min del både i theoretiskt och praktiskt afseende anser ståndseller
classvalen vida att föredraga framför de samfällda, vill jag
icke gifva min röst, hvarken till ett offentligt eller doldt medgifvande
af det sednare valsättet. — Delta förslag säger vidare,
att den yngre kammaren företrädesvis är ämnad att representera
de materiella och rörliga intressena i samhället, hvaremot den äldre
kammaren skulle representera det beslående, eller det conservaliva
elementet. Jag för min del tror, att det just varit detta
misstag i formationen af de båda kamrarne, som vållat de fle
-
Den 12 Mars f. m.
191
ste skakningar, hvilka tillintetgjort eller förlamat så många af de
i sednare tider uppgjorde constitutioner. Den nedre kammaren
bör, efter min tanka, i sig innesluta representanter för alla samhällets
intressen, icke blott för de materiella och rörliga, utan äfven
för de högre andeliga och conservativa, hvilka enligt Hr Åkermans
förslag skulle förläggas till den öfre kammaren. Men Staten har
äfven ett intresse af så hög vigt, att åt detsamma bör inom representationen
rätt till eget veto inrymmas, och detta intresse är, att
en conservativ conlinuitet i åsigter och åtgärder må förcfinnas.
En af Sveriges och verldens största Konungar har yttrat: ”En
gång säga och dervid blifva, är bättre än 100 gånger tala;” det är
för'att upprätthålla denna maxim, som den öfre kammaren företrädesvis
bör linnas. Den nedre kammaren, så väl sammansatt
som helst, kan visserligen komma att alltid rikta sin gång till
ett godt mål, liksom den i allmänhet också kan välja goda vägar
dertill, men det är omöjligt att förhindra, alt icke denna kammare
kan låta sig böjas ur sin bana af opinionens tillfälliga vindkast,
och det är denna böjning för dagens opinion, som den öfre
kammaren skall motsätta sig. Det säges vidare, att den nedre
kammaren skall väljas på 3:ue år; deremot har jag ingenting alt
anmärka. Men der yttras icke, att Konungen, när han så behagar,
skall kunna upplösa densamma, och detta är likväl ett oeftergifligt
villkor, som blifvit iakttaget i alla nu lefvande constitutioner,
med undantag af den Norrska.' Förslaget innehåller äfven,
i afseende på Ulsk:ns tillsättande, att de skola bestå af lika många
ledamöter från hvardera kammaren, ett stadgande, som visserligen
kan vara nyttigt, men som dock, när man icke närmare har bestämdt
de båda kamrarnes förhållande till hvarandra, möjligen kunde
blifva ett skadligt band vid deras organisation. oDå sålunda, efter
hvad jag nu tror mig hafva ådagalagt, i Hr Åkermans förslag
finnes brister, såväl bestående deruti, att hvad som borde uti förslaget
finnas bestämdt, är uteslutet, som äfven alt bland de saker,
som der verkligen finnas, satser blifvit uttalade, hvilka dels äro
grundade på oriktiga principer, dels ock på förutsättningar af organisationer,
som icke blifvit bestämda, vågar jag vördsamt afstyrka
bifall till nämnde förslag.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Utan att med någon särdeles
uppmärksamhet hafva följt den discussion, som sedan 3:ne dagar
fortgår, torde hvar och en kunna finna, att man nu först
är inkommen på det egentliga balaljfältet, och att man nu först
anser sig hafva den farliga fienden för sig, mot hvilken motståndsarmeen
med samlad kraft förenar sig till ett gemensamt
angrepp. Const.Utskrs främsta ledamöter, säväl enligt matrikeln,
som till anseende och inflytande, hafva nyss uppträdt emot det
förslag, som nu är under pröfning, på hvar sitt sätt i den
bestämdaste fiendtlighet. Den ena har, om jag så får uttrycka
mig, försökt att genom detaljanmärkning, eller ett anfall i flanken,
nagga sönder detsamma, under det att den andre stormat löst
mot fronten, i förment bevisning och bestämd förklaring af dess
192
Den 12 Mars f. m.
oduglighet i det hela. Det återstår likväl alt först se lill, huruvida
dessa anmänkn:r äro till fullo så gill tiga, som de värde
talarne förmenat, och sedermera hvilket som är bättre eller sämre,
antingen det nu framställda förslaget, eller de öfriga alternativer,
som återstå för II. o. Ad. att välja emellan. Dessa alternativer
äro: alt blott med ett enkelt afslag å Utsk:s betänk., låta
hela saken hvila, eller ock att, med bibehållande af de linfvudgrunder,
som Utsk. framställt, återremittera betänk, samt bifoga
några detaljanmärkmr, om hvilka det kan vara ganska tvetydigt,
huruvida de utgöra förbättringar eller försämringar. Att tvärt
afslå ett betänk, öfver detta vigtiga ämne, som nu sysselsätter hela
Svenska folket, utan att nämna ett ord om hvad man egentligen
önskar, skulle enligt min förmening med skäl kunna tydas
så, som vore R. o. Ad. antingen likgilltig för denna frågas framgång,
eller rent af önskade, alt den mätte förfalla, och delta måtte
väl icke utgöra det H. Ståndets gemensamma tanka? — Huruvida
det är skäl att antaga Utsk:s betänk, framför det project, som nu
är föredraget, är sålunda det ämne, som bör undersökas, på det att
man må komma till klar insigt om fördelarne ligga pä ena eller
andra sidan.
Jag utber mig då att ett ögonblick först få följa Hr von
Hartmansdorff i hans argumentation, som egentligen går derpå ut,
att bevisa förträffligheten af Ulsk:s förslag. Detta förslag har blifvit
kalladt af dess upphofsman för rättvist, billigt och verkställbart,
allt i motsats emot föreg:de förslag, — kan jag tro, som
i deras tanka icke lära hafva ägt någon af dessa egenskaper.
Låtom oss då till en början efterse rättvisan och billigheten. Hvad
är förslagets hufvuddrag? Jo, såsom flere talare förut anmärkt, att
den lagstiftande makten äfven har blifvit så fördelad, att den nästan
enväldigt faller i liänderne på en enda samhällsclass eller
ett intresse, hvilket denna gången skulle vara embetsmannaintresset.
Att detta verkeligen är förhållandet, äfven numeriskt taget,
har redan blifvit bevisadt, men är ännu lättare att inse, om man
besinnar hvilket öfverlägset inflytande sjelfva den hierarchiska
ställningen dessutom skulle bereda åt de personer, hvilka på detta
sätt skulle beklädas med den lagstiftande makten. Det är lärorikt
att se, huru sålunda de samma personer, som förr viii flera
tillfällen, så bittert (och jag medger det, med skäl) klandradt
andra representationsförslag för ensidighet, nu i sitt eget arbete
ådagalagt just denna egenskap, i kanske ännu högre grad, fullkomligt
blinda för den eviga sanningen, att all makt, som saknar
motvigt och begränsning, den må läggas hvar som helst, förr eller
sednare öfvergår till missbruk. Ett exempel härpå är sjelfva
detta förslag. Inom Utsk., der det blifvit utarbetadt, har
makten fallit i liänderne på en compact majoritet, och huru har
den blifvit begagnad? Jo, mine Hrr, att åt den dass inom
samhället, sorn Utsk:s-majoriteten representerar, bereda större
makt och ett ökadt inflytande på de öfriges bekostnad. Man
säger, att det icke finnes något särskildt intresse, som tillhör
denna dass. Detta kan påstås, men icke försvaras, ty påtagligt
-
Den 1 2 M a r s f. ig,
193
ligt måtte det vara för en hvar, att utom många andra, har den
i främsta rummet det ganska bestämda och enskilda intresset,
att åt Statens tjenster bereda de största möjliga emolumenter.
Ät denna class, eller dess ombud, som skulle utgöra majoriteten
af representationen, vill man öfverlemna folkets urgamla sjelfbeskattningsrält!
Dessa Hrr skulle det tillkomma, att, obekymrade
om de skattskyldiges försakelser och förmåga, till sin egen fördel
få bestämma om den mödosamt förvärfvade frukten af deras arbete
— och detta kallas för billighet och rättvisa!
Man har vidare sagt, att förslaget vore så verkställbar!. Låtom
oss äfven efterse i dess detaljer huru dermed sig förhåller.
R. o. Ad. skulle för sig välja 24 ledamöter. Meningen torde väl
vara, att hvarje valkrets skulle utse 2, en till yngre och en till
äldre kammaren; ergo mäste landet delas i 12 delar, med någorlunda
lika mångå adelsmän i hvarje. Månne detta blir så
lätt? Eller är meningen att hela landets alla adelsmän skulle
välja i en samfäldt class och inskicka sine röster t. ex. till
Ridd.Direct.? Är detta meningen, då må jag säga, att det lätt
kan förutses huru valen skulle utfalla, och för min del undanber
jag mig en sådan tillställning. Men jag tager ett annat exempel.
Presterskapets Esta class, innefattande det högre clereciet, skulle
utse 17 representanter lill den nedre kammaren och 23 till den
öfre, summa 40. Förmodligen är meningen, att äfven der valkretsarne
skola bestämmas så, att hvarje valkrets skall utse en
ledamot till den öfre och en lill den nedre kammaren, d. v. s.
landet delas i 20 valkretsar. Då är klart, att 3:ne kretsar måste
sända ledamöter endast till den öfre kammaren; alldenstund
det blott skulle vara 17 ledamöter till den nedre, men 23 till
den öfre kammaren. Hvilka skulle desse 3:ne kretsar vara? skulle
de bestämmas genom lottkastning? — Lärarepersonalen inom riket
skulle lemna 4 representanter. Huru skulle dermed tillgå ?
Skulle hela personalen delas i 4 lika hopar? efter hvilken grund?
hvar skulle valen ske? — Comministrarne skulle likaledes lemna
4 representanter. Skulle då på samma sätt hela landets comministerpersonal
indelas i 4 classer ? samma svårigheter, och samma
obestämdhet 1 — Utsk. har också, liksom i känslan af sin oförmåga
att reda sig ur villervallan, undanskjutit lösningen af alla
dessa frågor och ganska laconisk sagt, att dermed får bero tills
framdeles. Detta förefaller mig verkligen, som historien om den
resande, hvilken bland märkvärdigheter från de länder han besökt,
omtalade den besynnerligheten, alt uti ett visst land voro
bien så stora som våra gäss, men bikuporna ej större än vanligt,
och på tillfrågan huru de då betedde sig för att komma in, helt
naivt svarade: det få de se sig om. Men detta sätt att behandla
vigtiga frågor tillfredsställer åtminstone icke mig. Må man nedstiga
i sitt ämne; må man, till min och andras upplysning, klart
och bestämdt uppgifva hvad man menar, i fall man sjelf vet det,
och åtminstone intilldess uppskjuta sjelfberömmet om den lätta
verkställbarheten af sina förslag. Hr von Hartmansdorff har så8
H. 25
194
Den 12 Mars f. m.
sora en förtjenst hos Utsk:s förslag oell såsom ett klander emöt det nn
föredragna förslaget till K. o. Ad:s gemensamma tanka, anfört, attkamrarne
icke torde vara så karakters-skilda, alt de utgjorde uttryck af
olika opinioner, ulan att meningsslriden borde i stället förläggas inom
sjelfva kamrarne. Han har dervid begagnat liknelsen örn hammaren
och städet och sagt, att eljest skulle antingen ett af desse två eller ock
smidesämnet förstöras. Denna åsigt är enligt min tanka alldeles
oliklig, men deremot har raan redan en bild i smått huru det
skulle komma all gå till inom kamrarne sjelfva, ifall dessa constituerades
sä sora Hr von Hartmansdorff önskar ; och bilden är värt
närvarande Const.Utsk. Der finnes just hammaren och städet och
här är smidesämnet; jag häller det i min hand, och huru pass
dugligt eller rättare odugligt det har blifvit, är lätt att inse af
del enda factura, alt icke en enda, hvarken här eller annorstädes,
höjt sin röst till dess försvar i sin helhet.
Hr von Hartmansdorff har vidare sagl, (och han har tillagt,
att framtiden en gång på hans döda mull skulle bekräfta del),
alt den tankan vore omöjlig alt verkställa, om man ock ville det
aldrig så gerna, alt kamrarne skulle uttrycka olika meningar och
sålunda hilda den jemvigt dem emellan, som fordras inom hvarje
god representation, med mindre alt den ena kammaren göres den
andra öfverlägsen i makt, och att öfveryiglen inom denna mäktigare
kammare lägges i händerna pä ett visst Stånd. Men hvarföre
måste kamrarne just så illa och oförståndigt organiseras? Hvarifrån
denna fatalistiska nödvändighet? — Jag svarar deremot, att
långt svårare torde den ideen vara alt realisera, som Hr von
Hartmansdorff hyllar, så vida icke så lillställes, att man i begge
kamrarne constituerar en gifven öfvervigt åt en och samma fraclion,
hvarigenom också all jemvigt och all garanti mot missbruk
och ensidighet äro upphäfna. Ett oeftergiflig! villkor för kamrarnes
bestånd, är, enligt Hr von Hartmansdorffs mening, alt de skola
utgöras af ett lika antal ledamöter, och han klandrar derföre
Hr Åkermans förslag, som icke innehåller denna bestämmelse.
I min tanka är det en förtjenst hos eli förslag, att dess olika delar
stå lill hvarandra i sammanhang och icke i strid. Om den
värde ledamoten genomläst och betänkt detsamma något närmare,
så borde lian hafva funnit, att ät de olika kamrarne äro uppdragne
olika funclioner, och derpå hvilar också den tankan, att kamrarnes
ledamöter äfven böra vara till antal olika. Den nedre kammaren skall
uttrycka de materiella, d. v. s. äfven loealitetsintressena. Den måste
vara mångtalig, för att frän ett vidsträckt rikes alla kanter
äga full sakkännedom om förhållandena och kunna framställa
orternas mångfaldigt olika behof och önskningar. Den öfre kammarens
bestämmelse är deremot företrädesvis, alt bevaka de intressen,
som röra samhället i dess helhet, och dertill fordras alldeles
icke någon stor mängd, men väl ett urval af det mest upplysta
och värdigaste nationen har att erbjuda; hvaraf naturligen
följer, att denna kammare både kan och bör vara ringare lill antalet,
utan att derföre förlora i anseende.
Hr von Hartmansdorff, som till antal och ursprung önskar
Dun 12 Mars f m.
195
hamrarne så lika, har deremot, genom personliga qvalificationer
af högre rang och större förmögenhet velat lemna den öfre kammarens
representanter ett bestämdt företräde i dessa hänseenden
framför den nedres, men hans förslag har det felet, att alldeles
icke realisera denna mening. Visserligen hafva der vissa qvalificationer
blifvit bestämda för den äldre kammaren, såsom t. ex.
att bland embetsmännen ingen får finnas under öfverslelientenants
rang; men det är dock icke förbjudet, att till den yngre kammaren
ju får väljas generaler, presidenter o. s. v. och derföre icke
eller sagdt, att den äldre kammarens ledamöter alltid skulle kunna
föra ett så förnämt språk mot den yngres, som den. värde talaren
nyss yttrat.
Såsom ett bevis på nödvändigheten att hvarje underafdelning
af Stånden inom kamrarne skola äga att särskildt tillsätta egna
representanter, har den värde ledamoten anfört det förhållande i
Norrige, att vid stortingen derstädes endast en gång funnits en
representant för flottan. Det är märkvärdigt nog, att han sjelf
härmedelst just gifver mig ett exempel i händerna på oriktigheten
af den grundsats, hvarpå hela hans system hvilar, nemi. att hvarje
särskilt class nödvändigt måste skydda sig emot fiendtliga ingrepp
af de öfriga beståndsdelarna i samhället; ty oaktadt der icke
vid Norriges storling selat någon representant af flottan, har
denna likyäl icke mig veterligt blifvit sä vanvårdad, som den värde
ledamoten förespegla t oss alt hvarje intresse skulle blifva, som icke
ägde någon egen målsman ex officio i riksförsamlingen. Tvertom
har jag ofta här i Sverige hört klagas deröfver, alt Norrmännen
för sin sjömakt göra långt mera än vi, som deremot aldrig sakna
män af yrket bland våra representanter.
Hr von Hartmansdorff har äfven försvarat förslaget till Itsk:ns
sammansättning och sagt, att då ämnena derigenom mera
till sin natur komme att vara likartade inom samma Utsk., sä skulle
beredningen också blifva fullständigare än nu är förhållandet.
Jag nekar icke, att detta på sätt och vis kan vara riktigt, d. v. s.
alt beredningen i Utskm kan komma alt ske med mera sakkännedom
i men jag hemställer om icke fördelarne af en bättre beredning
skulle komma att mera än motvägas genom olägenheterne
af ett sämre slutligt afgörande. Huru skall det nemi. blifva
möjligt, att t. ex i anslagsfrågor fatta kloka och rättvisa beslut,
när allt sammanhang i stalsregleringen vore till den grad upp*
häfd, att ingen jemnförelse mellan de olika utgifternas nödvändighet
i minsta mån kunde äga rum, och icke ens en slutsumma
vore synlig, hvarken af det som staten ägde eller behöfde. Troligen
skulle under sådana omständigheter en verklig; men föga nyttig,
kappränning uppstå mellan Utskm, för alt först komma intill
kamrarne med sina fordringar, och besluten deröfver sedermera
komma att bero af någonting helt annat, än den öfversigt af det
helas behof och tillgångar, som torde vara den enda rätta grunden,
hvarefter sädane frågor böra afgöras.
Sammme värde ledamot har slutligen gjört en varm uppmaning
till H. o. Ad., att, såsom ett palladium för samhällets väl, hålla båldt
196
Den 12 Mars f. m.
fast vid ståndsprincipen, och han har i denna uppmaning nedlagt
en slags analys af dess uppkomst och beskaffenhet. Jag ber
att äfven här få följa Hr von Hartmansdorff i hans resonementer.
Ilan har sagt, att denna princip ytterst hvilar på existencen af vissa
oförgängliga intressen inom samhällena, och att dessa eviga intressen
constituera Stånden. Detta påslående är endast riktigt till
en del; ty i alla samhällens historia finnes en period, då dessa
intressen icke der funnos, och följaktligen icke eller Slånden, utan
är det endast med tiden, och i mån af utvecklingen, som
dessa intressen och med dem Stånden hafva uppkommit. I samhällenas
lif, sä väl som i menniskans, sker denna utveckling gradvis,
och hos båda återfinner man alltid dess 3:ne hufvudstadier:
naturlifvet eller barndomen, öfvergångstiden och det odlade tillståndet.
I början råder stor enkelhet och enhet. Statens medlemmar
idka alla samma yrke, lefva i nästan samma villkor och
hafva blott ett gemensamt intresse, men ingalunda finnas här de
odödliga skillnader och stånd, som Hr von Hartmansdorff framställde
såsom identiska med sjelfva samhället. I den mån deremot
som Staten tillväxer och nya förhållanden utvecklas, i samma
mån blir också det inre sammanhanget mera inveckladt. Då
uppstå särskilda intressen. I sin början svaga, behöfva de ett
skydd, som det halfbildade samhället ännu ej förmår att lemna;
man förenar sig af denna orsak, och för detta ändamål, och sålunda,
mine Hrr, uppkomma skrän och ständ. På samma sätt
förhåller det sig äfven med den inlellectuella utvecklingen hos
menniskan. Ali upplysning börjar med några få enkla begrepp,
som blott omfattar kunskapens hufvudconturer och som framställa
en ofullkomlig, men likväl hel och sammanhängande bild deraf.
T. ex. i naturvetenskapen. — Vid första påseendet, hvilket
intryck af ett stort harmoniskt hell, hvars mångfald man ej fattar!
Men utsträck forskningen till analys och detaljgranskning, och
hela naturen skall synas vilja sönderfalla lill en oändlig massa af
specialiteter, och först när vetandet vidgar sig till en högre åskådning,
återfinner man lagarna för ordning och enhet. Herrligt
sluter sig då allt tillsammans, den otaliga mängden af vexlande
phenomener sammanflyta i gudomligt sammanhang till ett enda
stort och beundransvärdt helt, och för den vise inträder åter begreppet
om fullkomlig ordning och harmoni, men ett begrepp af
långt högre och ädlare natur, än den dunkla, obestämda åskådning,
hvarifrån kunskapen utgick. Men för alt återkomma lill Staten —
äfven i dess utvecklingshistoria finnas samma bildningsperioder,
och när upplysningen och intressenas mångfald en gång hunnit
så långt, att dessa icke mera behöfva förskansa sig såsom fiendlliga
makter mot hvarandra, utan inse att de kunna bestå under
skydd af den allmänna lagen för allmänt väl, så sträfva de också
till förening. Detta är den allmänna gången, och det stora factum,
sora historien utvisar för hvar och en som vill se och erkänna
dess vittnesbörd. Man kan se en sådan progression nästan
dagligen äfven i vårt land, och mänga bevis kunde lätt uppvisas
derpå. Jag vill nu såsom ett exempel blott nämna lagskipningen.
Den 12 Mars f. m.
197
Det är icke längesedan collegierna utgjorde öfverdomstolar i vissa
civilmål, som man ansåg icke kunde behandlas af de allmänna
domstolarne;— nu sker det emedlertid, och ingen klagar öfver
en sämre handläggning derföre, att juslitie-divisionerna försvunno
ur embetsverken.
Hr von Hartmansdorff har således enligt min tanka alldeles
orätt i sjelfva grundtanken lill sitt system, då han säger, att
det allmänna bör upplösa sig i enskildheter, och framställer detta
som målet för samhällenas slräfvanden. Det är alldeles tvertom,
och den som vandrar i den riktningen, är icke ”på rätta vägen”,
åtminstone tar han felt på rätta leden. Ät detta håll delar sig
stråten ständigt allt mer och iner, och man skall snart finna sig
i en sådan labyrinlh af småvägar och gångstigar, alt man slutligen
icke vidare vet hvart man skall gå.
Deremot ål andra hållet sammanllyta och förena sig alla dessa
mindre vägar, och der ligger den breda, raka kungsvägen, på
hvilken man lättast hinner det stora, heliga mål, som vi säkert
alla hafva för ögonen— fäderneslandets sällhet ära och bestånd.
Jag hade ämnat att äfven följa Hr Gr. Gyldenstolpe i hans
anmärkn:r mot det förevarande förslaget till gemensam tanka, och
är beredd dertill, men jag förmår för tillfället icke fortsätta längre,
och fullt öfvertygad derom, att andra, skickligare än jag, skola
göra det och upptäcka bristerna i hans resonementer, är jag
nöjd alt ej vidare behöfva trötta R. o. Ad.
Jag sammanfattar mig således i den conclusion, alt det enligt
min tanka vore politiskt klokast, för den goda saken nyttigast,
och R. o. Ad. värdigast, att icke handlöst kasta ifrån sig del förslag,
som nu är under öfverläggning, (det sista, som innefattar
någon benägenhet å R. o. Ad:s sida för en möjlig och fredlig
reform), utan att, i öfverensstämmelse med den opinion vi här
hört yttrad från en af Styrelsens organer, och med hänseende till
den bestämdt prononcerade riktning, hvaruti förslaget är afgifvet,
nemi. att uppträda såsom en medlare, en skiljedomare emellan å
ena sidan de stegrade anspråken och å andra sidan den styfva
oblidkeliga protesten emot allt hvad det allmänna tänkesättet i detta
afseende fordrar, visa att man är villig till eftergift för billiga
önskningar, och säga bestämdt, en gång för alla: detta är gränsen,
hvartill vi vilja gå, men icke vidare.
Härtill yttrades bifall af åtskilliga ledamöter.
Hr Mannerskantz: En värd ledamot af Const.Utsk., Hr
Gr. Gyldenstolpe, behagade nyss mot mig rikta den beskyllning,
att jag nu framställt ett förslag, som betydligt afviker från det,
som jag afgaf d. 24 Oct. 1840. Jag får då nämna, att samma hufvudgrunder,
som jag i dag har förfäktat, nemi. att det vore i högsta
grad angeläget alt åstadkomma en reform i representationen, för
hvilkens tillvägabringande man måste taga i betraktande de rådande
opinionerue och söka medla emellan de särskilda intressena
samt derpå uppgöra ett förslag, alt, säger jag, dessa luifvudgrunder
voro enahanda med dem, på hvilka jag vid förra riksdagen
198
Den 12 Mars f. m.
försökte verkställa ett sådant arbete. Jag kunde icke hafva något
anspråk på att detta arbete skulle fullständigt lyckas, särdeles
sora det var det första i den vägen, men jag vädjar lill hvar och
en, sorn någon gång gör sig den mödan att efterse hvad det innehåller,
om det icke fullständigt upptager samma hufvudsatser,
sorn jag i dag yrkat. Jag kan aldrig gå ifrån, att man ju icke
vid sjelfva reformen nödvändigt måste iakttaga, att så bestämma
representationens sammansättning, att den kommer att bilda ett
fullständigt tvåkammarsystem, samt att de båda kamrarne komma
att innehålla väsendtligen olika elementer. Först då det bevisas
mig, att jag det gör, först dä må man förklara mig föränderlig
i mina opinioner. Men att envist, i dess minsta detaljer, vilja
vidhålla det ena eller andra för söket att lösa den stora frågan,
det är att förklara, alt man icke vill någon reform; ty det är o»
möjligt, att en individ skall någosin kunna dictera för alla andra
huru denna reform skall utföras, utan den ene måste dervid
jemka sig efter den andra. En sådan uppmaning till R. o. Ad:s
ledamöter att sammanjemka ode olika opinionerne, innefattas enligt
min förmening uti Hr Åkermans förslag. Det innehåller icke,
såsom här blifvit sagdt, blott några betydelselösa fraser, der finnes
ingen inconsequens i dessa satser, som kan tolkas än hit och
än dit. Om man vill uppfatta sjelfva andan så val som den tydliga
meningen deraf, så uttrycker detta förslag den sats, att det
skall finnas en bestämd karaklersskillnad emellan kamrarne, att
de materiella intressena och det progressiva elementet skola inrymmas
i den nedre kammaren, hvaremot de högre intressena och ett
mera återhållande element företrädesvis böra få sin plats i deu öfre
kammaren. Jag säger företrädesvis, ty meningen är icke, och
kan icke vara, alt alldeles afstänga de fattiga från de rika, icke
eller att sätta kunskapen allena i den ena kammaren och okunnigheten
ensam i den andra. Men man skall deremot ställa så
till, att de lägre materiella intressena aldrig må kunna blifva helt
och hållet förqväfda af de högre, lika litet som dessa sednare af
de förra; man skall sälta dem i sådant förhållande till hvarandra;
att de. genom öfvervigt i hvar sin kammare, båda må inom representationen
finna ett tillräckligt, ett fullständigt och säkert skydd.
Dernäst är i Hr Åkermans förslag den tanka uttryckt, att man
icke kan komma till en representationsförändring; med mindre
än alt man kastar bort deL envisa uteslutande fasthållandet vid
atåndselementerne, och försöker, åtminstone för den ene kammaren,
en jemkning emellan de olika påståemferna. Efter min öfvertygelse
har för ett pär dagar sedan en sådan opinion blifvit
uttryckt i ett annat Stånd, nemi. BorgarcSt., i det att delta Ständ
icke antagit det stränga påstående, sorn några föreslogo, att en
der afgifven reservation af Hr Ekholm skulle blifva såsom Ståndets
gemensamma tanka bestämdt antagen, ulan endast beslutat;
att dess hufvudgrunder skulle af Consl.Utsk. tagas i betraktande.
Detta beslut innebär, enligt min tanka, det första steget äfven frän
detta håll att vilja åstadkomma en jemkning, för alt sluteligen kunna
komma till ett resultat i denna fråga, och jag skulle mycket
Den 12 Mars f. m.
199
misstaga mig, om icke åtminstone ett ganska stort antal af R. o.
Ad:s ledamöter skulle vilja emottaga den utsträckta handen lill
förlikning.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd propos.
, uppskjöts öfverläggningen i detta ämne till eftermiddagens
plenum, och åtskildes H. 11. o. Ad. kl. ^ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
Onsdagen den 12 Mars 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Företogs lill justering pleniprot. för d. 8 sisth Febr. f. och
e. m.
Frih. Gederström, Jacob: Jag anhåller, att, när det kommer
lill H. Ex. Gr. Björnstjernas yttrande emot mig, delta yttrande
måtte blifva uppläst.
I anledn. häraf blef, då vid uppläsningen af prot. för nämnde
dag f. m. förekom II. Ex. Hr Gr. Björnstjernas då afgifne anförande,
den af Frih. Cederström omnämnde del af samma anförande
uppläst, hvarefter
Frill. Cederström yttrade:
Den värde Grefven har här anfört emot mig en uppgift om
fordna beslut, som råkat att icke stå tillsammans med rätta förhållandet;
och som jag derföre nödgas beriktiga. I afseende på
hvad han om Marius behagat säga och yttra, så får jag säga, att
hvarken Grefven eller jag hafva haft tillfälle uträtta något, som
kan göra oss jemförliga med den frejdade Romarens fältherreegenskaper,
men hvad beträffar hans andra personliga egenskaper, så
öfverlemnar jag åt H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna att behålla jemförelsen
med dem för sig. Hans förfarande med uppgifter emot
mig i afseende på fideicommisseftelsen kan dertill gifva någon
anledning. I R. o. Ad:s plenum den 10 Mars 1810 voterades
på förmiddagsplenum ifrån kl. före 3 till | på 5 e. m. rör:de fideicomissfrågan,
som utföll med 22 ja emot 23 nej Kl. 5 e. m.,
d. v. s. | limma derefter samlades R. o. Ad. till eftermiddagsplenum,
hvilket öppnades af Grefven och Landtmarskalken med
ett yttrande af följande innehåll:
”Med ledsnad har jag hört berättas, att, vid den för en kort
stund sedan slutade voteringen, den i Riksd.Ordn. stadgade formalitet,
att innan sedlarnes uppräkning en bland dem borde ut
-
201)
Den 12 Mars e. m.
tagas och förseglad afläggas, blifvit uraktlåten; men jag får tillika
till R. o. Ad. hemställa, om, då många ledamöter icke nu härom
kunnat vara underrättade, den nya voteringen, som förmodligen
derföre lärer böra anställas, icke kunde få uppskjutas tills i morgon,
då R. o. Ad. kunde vara mera mangrant församlade.” —
”Frih. Cederström, Jacob: Det är otvifvelaktigt, att en
ny votering kunde synas öfverflödig, emedan resultatet hos R.
o. Ad., antingen ja eller nej vinner, i detta mål, såsom en
lagfråga, är likgillligt, sedan de andra tre Stånden redan enstämmigt
bifallit densamma; men iakttagandet af en formalitet,
och i synnerhet en i 53 § Riksd.Ordn. så uttryckligen
stadgad, är utan all tvifvel vigtigt, och af detta skäl måste den
förra voteringen anses ogilltig och en ny anställas. Hvad åter
angår uppskof med voteringen, kan sådant icke äga rum, emedan
Riksd.Ordn. stadgar, att så snart votering är besluten, bör den
företagas genast.”
Derefter föregick en discussion på Riddarhuset, som slutades
med en votering, och i stället för att rösterna vid den första voteringen
hade utfallit med 22 ja emot 23 nej, så utföll deremot
den votering, som på e. m. verkställdes med 63 ja emot 53 nej.
Uppgiften om tiden för voteringen och derom, att det var jag som
tillställde densamma på natten äro, således begge alldeles stridande
mot verkliga förhållandet.
Jag har för öfrigt ingenting emot Gr. Björnstjernas försök
att vilja måla mig på ruinerna af ett hus, som jag hoppas aldrig
skall falla i ruiner, och till hvars upprätthållande jag tror mig
hittills hafva bidragit lika med öfriga Ståndets ledamöter. Jag lemnar
åt Grefven den äran att försöka kasta på andra åtgärder,
handlingar och afsigter, dem de aldrig haft.
Jag anhåller, att i det protocoll, som nu blifvit justeradt, vid
H. Ex. Hr Gr. Björnstjernas anförande en not måtte blifva införd,
som hänvisar till denna dags protocoll.
Sedan vid den härefter fortsatta justeringen blifvit uppläst
huru voteringen hade utfallit, i fråga om den af R. o. Ad. beslutade
lind. skrifvelse till K. M., rör:de bibehållande af frälsemans
arfs- och giftorätt, anmälde sig och yttrade
Gr. von Platen, Ballzar: Hindrad alt vara närvarande
vid discussionen den 8 Febr. ronde denna fråga, anhåller jag att
vid detta tillfälle sådant få anmäla, då jag, för min enskilda del
åtminstone, anser vara af vigt, att icke flere Riddarhusets medlemmar
än fallet verkligen varit, må' synas hafva deltagit i det
beslut, hvarigenom man sökt förflytta denna fråga, från den säkra
grund af allmänt väl, hvarpå den i min öfvertygelse hvilar,
till den vida slipprigare af ståndsprivilegium.
Härvid upplästes jemväl följande af Hr Freidenfelt, Fredr.
Daniel, inlemnade mern.:
Jag anhåller vördsamt, att i R. o. Ad:s prot. få antecknadt,
det jag icke understödt det beslut, som genom votering d. 8 sisth
Febr.
Den 12 Mars e. m.
201
Febr. blef stadfästadt — att lill K. M. i und. ingå med skrifvelse
i enlighet nied Ilr von Hartmansdorffs proposition, — samt
tillkännagifva, att jag voterat mot detsamma, utgående endast från
den innerliga öfvertygelse, att barn af samma föräldrar, såväl moraliskt
som naturligt, äga lika anspråk på sine föräldrars kärlek
och omvårdnad under föräldrarnes lifstid, och utan tvifvel äfven efter
deras död; samt, då denna kärlek oell omvårdnad, då mera,
ej kan öfverflyttas på barnen på annat sätt, än genom lika fördelning
af föräldrarnes efterlemnade goda, eller ägodelar, föreställer
jag mig, alt den lika arfsrättcn är och kan ej vara annat än
den rättaste. — Jag tilltror mig ej från den, politiska sidan, nog
klart kunna uppfatta denna sak, men på de politiska skäl, hvarom
flere talare ordat, hvilka yrkat bifall till Ilr von Hartmansdorffs
propos. om den tind. skrifvelsen, skulle man måhända kunna
komma till det resultat, all äfven anse det för ”Adelns sjelfbestånd”
nödvändigt, tillerkänna samteligede öfrige Ståndens döttrar
dubbel, om ej ensam arfsrätt emot söperne.
Efter sedermera slutad uppläsning af de lill justering förehafde
prot:n, blefvo desamma godkände.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att Gr. Hamilton,
Malcolm, anmält, det han nödgades afresa från riksdagen
och derföre anhöll att, med bibehållande af riksdagsmannarätt,
få afsäga sig sin befattning såsom ledamot af Allm. Besv.- o.
Ekon.Ulsk.
Denna anhållan blef af 11. o. Ad. bifallen.
Derefter gaf H. Ex. jemväl tillkänna, att Hr af Harmens,
Henr. Otto, erhållit 3:ne veckors ledighet från sin befattning
såsom ledamot af Statslltsk.; hvarjemte II. Ex. anmodade
Hrr Eleclofer, alt i deras nästa sammanträde välja en ledamot i
Allm. Besv.- o. Ekon.Etsk., efter Gr. Hamilton, samt en ledamot
till tjenstgöring i SlalsUlsk., under den ledighet, som blifvit beviljad
Hr af Harmeus.
Fortsattes pröfningen af Coust.Utsk:s mern. N:o 26, med förslag
till nationalrepresentationens ombildning och deraf följande
grundlagsändringar.
Härvid fortfor öfverläggningen om det af Hr Akerman,
Fredr., afgifna förslag till gemensam tanka i ämnet.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Jag har begärt ordet,
icke för alt yttra mig i afseende å Const.Utsk:s betänk., dels emedan
samma betänk, redan under Måndagens för- och eftermiddagsplenum
utgjorde föremål för, såsom mig synes, grundade anmärkn:r,
såväl af mig, som af många andra talare, dels äfven
derföre alt Hr Gr. o. Landtm, uppgifvit såsom dagens öfverläggningsämne
det af Hr Akerman ingifne förslag lill gemensam
tanka, dels och slutligen derföre att, efter den af Hr Gr. o.
8 II. 26
202
Den 12 Mars e. m.
Landtm, tillkännagifva förerlragningsordningen, Const.Utsk:s betänk,
längre fram kommer att afhandlas, i den män sädant blifver behötligt.
Jag anhåller derföre endast att fä anföra några ord till
vederläggning af de anmärkn:r, som blifvit gjorda emot Hr Åkerman
förslag. Uti ingressen till dessa anmärkn:r har en värd talare
yttrat, att man bör vakta sig att omstörta det bestående.
Kallas väl det att omstörta det bestående, att föreslå en representationsförändring,
som-, med bibehållande af hittills röstägandes
rätt, äfven tillerkänner en sådan åt alla de medborgareclasser,
som med dem äro jemförliga i hildning och förmögenhet, men
hittills sakna en sådan rättighet? Kallas väl delta att omstörta,
att, under det man i begge kamrarne inrymmer en billig plats ät
den vanliga bildningen och förmögenheten, man dessutom åt
den högre samhällsbildningen, den större förmögenheten, och den
vidsträcktare statsmanuaerfarenheten lemnar tillräckligt utrymme,
att i den högre kammaren motverka förhastade beslut? Kallas väl
det att omstörta, att, under det man utgår ifrån det närvarande
såsom från ett gifvet rättstillstånd, man åt K. M. och alla fyra
nuvar. RiksStm lemnar ett rättmätigt vederlag för hvad i en eller
annan mån af den nu varande representationen kan förloras?
Och är det icke slutligen snarare ett conserverande än ett omstörtande
tillgörande, att vilja ifrån vår representations förhandlingar
aflägsna ståndssplit, som redan tillförene mången gång bragt
Riket till branten af sin undergång, och måhända en gäng i framtiden
skulle kunna göra detsamma.
Den värde talaren har vidare yttrat, att man icke ännu
på en eller två riksdagar bör förändra del sekelsgamla beståndande.
Mig veterligen finnes intet annat sätt att tillvägabringa grundlagsförändringar,
än alt dessa afgöras på 2:ne riksdagar, på sådant
sätt, att frågan väckes vid den ena, och afgöres vid den andra.
Skulle formerna af det sekelsgamla betinnas förstelnade, på
hvad sätt skall man då få dem förändrade, om man underkänner
det i våra grundlagar inrymda sättet att åstadkomma denna
förändring? Vill man icke bibehålla dessa förstelnade former från
evighet till evighet, vill man icke lemna deras förbättring åt våldet,
ståndssplitet och passionerne, i st. f. att låta förändringen
ske på förnuftsenlighetens och laglighetens väg, så måste man väl
omfatta en sådan utväg.
Den värde talaren har yttrat, att den herrskande meningen
är för ståndsprincipen, derföre alt under sislförllulne riksdag irenne
Stånd skulle beslutat densammas bibehållande. Utan att gå
så långt tillbaka, som till sistförflutne riksdag, hade den värde talaren
måhända uti tilldragelserne före denna riksdag, kunnat finna
någon ledning för sitt omdöme derom, huruvida den herrskande
meningen vore för ståndsrepresentationens bibehållande
eller icke. Den värde talaren hade då funnit, att vid öfverläggningarne
om det sedan sisth riksdag hvilande grundlagsförändringsförslag,
ang:de nationalrepresentationens ombildning, hafva 2:ne
Stånd genom förslagets antagande förkastat ståndsprincipen, och
inom de tvenne andra Stånden, der det hvilande betänk, afslogs,
Den 12 Mars e. m.
203
voro de fleste talare, som ogillade detsamma, icke de, som dertill
sökte anledn. uti önskan alt bibehålla ständsrepesentationen, utan
sådana, som ansågo det livilande förslaget orättvist emot den högre
bildningen och förmögenheten, samt icke lili den högre kammaren
lemnande den garanti för samhällets högre och ädlare intressen,
som der borde finnas. Del hade i min tanka varit rikligare
att, så väl af allmänna skrifter, som af allmänna opinionen
i Rikets Hesta provinser, sluta dertill, ali ståndsreprentalioncn
vore en form, som borde afskafläs.
Den värde talaren har anfört, att det vore för Const.Utsk.
svårt, alt, till följd af några vissa ledamöters olika omdömen,
upprätta förslag till en representationsförändring, enär åtskilliga
ledamöter i detta afseende baft olika omdömen den ena riksdagi 11
emot den andra. I st. f. alt använda tiden lill uppslående uti
RiksStms protocoll, för all se hvad ledamoten A. eller ledamoten
li. vid föreg:de riksdagar i ämnet yttrat, bade Ulsk., såsom mig
synes, icke saknat säkrare thermomelrar på den allmänna meningen;
och jag torde få begagna della tillfälle, för att yttra min
(anka angrde dessa ofta upprepade förebråelser för vexlade omdömen
sedan förra riksdagen, och del så mycket hellre, som jag icke
bevistade densamma. Om man frågar sig, hvarföre en debatt
inom delta rum är tillåten och nödvändig, sä mäste det vara för
alt bibringa upplysning, och söka öfverföra andra ledamöter lill
dens tanka, som yttrar sig i ämnet. Ar det ursäktligt, att, till
följd af erhållna uppplysningar under en eller annan timma, frångå
sin öfvertygelse, sä mäste det vara sä mycket mera ursäktligt,
alt på 3 eller 5 års lid, uti en eller annan fråga om nationens
vigligare angelägenheter, i mer eller mindre män förändra sin
tanke. Jag tror, alt detta sätt att controverscra icke är öfverensstämmande
med billighetens fordringar, likasom jag, åtminstone
för min del, får förklara, alt del i afseende på mig icke hlifver
öfvertygande eller träffande. Jag tverlom lyckönskar de ledamöter,
som kunna sträcka sig så långt i försoningsväg, att de
förslå, alt för det allmänna bästa uppoffra en eller annan tanka,
likasom jag är öfvertygad, att om hvar och en skulle uti sina
åsigler vara så envis, alt lian icke i någon den aldra ringaste detalj
ville eftergifva för andras meningar, så skulle man aldrig
inom en nationalförsamling komma lill några förständiga beslut.
Samme talare har anfört, att del af Ilr Akerman framställda
förslaget icke vore nog positivt eller bestämdt, och en annan värd
talare har sagt, alt del är det farligaste af alla, emedan det är
obestämdt. Låtom oss då genomgå detta förslag, för alt se, hvaruti
de obestämda och farliga ligger.
Förslaget säger i Irsta punkten, alt ”Svenska nationalrepresentationen
fördelas pä tvenne kamrar, en öfre och en nedre”.
Denna punkt torde synas skäligen bestämd.
I 2:dra punkten yttras: ”Antalet ledamöter i begge kamrarne
må sammanlagt icke öfverstiga 300”. Här är siffran vissserligcn
icke bestämd, men då man framlägger allmänna grunder,
så torde hvar och en finna, att man icke kan i siffror detaljera
204
Den 12 Mars e. m.
sä noga. Ilar män utstakat en gräns, hvaröfver antalet icke får
gå, så tror jag alt man i detta afseende gjort tillfyllest.
Början af 3:dje punkten lyder sålunda: ”Kamrarne böra, genom
sättet för deras bildande, göras af hvarandra oberoende.”
En värd talare liar yttrat, att han icke vet hvad som menas dermed
att kamrarna skola vara oberoende af hvarandra, särdeles örn
roan framställer denna anroärkn. såsom motsats emot förhållandet i
Const.Utskis betänk. En annan värd ledamot före mig har redan
sökt fästa uppmärksamheten derpå, att meningen är tydlig
och bestämd genom uttrycket, att ”kamrarne böra, genom sättet
för deras bildande, göras af hvarandra oberoende”; och jag hemställer
till eder, mina Hrr, huruvida i Consl.Utsk;s förslag, kamrarne
genom sältet för deras bildande åro gjorda af hvarandra
oberoende? Man medgifver, att samma valkretsar utse begge, men,
säger man, någon olikhet i qvalificationen finnes dock bestämd
för dem, som få väljas lill öfre och till nedre kammaren. Jag
belvitlar dock icke, att det för de väljande alltid skall blifva möj
ligt
att påträffa personer med samma politiska tänkesätt, oaktadt
de i afseende å ålder eller förmögenhet befinna osig i olika qvaliHcalioner.
Så är icke förhållandet med Hr Åkermans förslag.
Der slår tydligt, att, genom sältet för kamrarnes bildande, skolade
göras af hvarandra oberoende. Detta kan icke tydas pä annat
sätt, än att de skola väljas af olika valkretsar. En värd talare
har sökt visa, att i Hr Ekholms reservation äfven är angifvet, alt
kamrarne böra vara af hvarandra oberoende; ty, säger den värde
talaren, den yngre kammaren väljer väl den äldre, men sedan
det lyckats en medborgare att af den yngre kammaren blifva vald,
så kan han gerna göra sig oberoende i sin öfvertygelse, derföre
att lian icke kan af nämnde kammare åter afsältas. Denna definition
på oberoende kan jag för min del icke gilla; och jag
lemnar till hvem som helst alt bedomina, huruvida det icke
skulle förutsätta eli allt för ringa förutseende hos den yngre kammarens
ledamöter, om de icke med sitt val skulle falla på personer,
som i afseende å sina politiska tänkesätt äro mera fasta
än så. Jag tror således, att den ifrågavar. punkten uti Hr
Åkermans förslag är åtminstone lika, om icke mera bestämd, än
motsvarande punkt sä väl i Coust.Utsk:s betänk, som i Reformvännernes
förslag. Under förutsättning, att den öfre kammaren enligt
Reformvännernas förslag skulle vara lika oberoende som enligt
Hr Åkermans, så argumenterar vidare den värde talaren så
här: emedan nu den äldre kammarens ledamöter enligt Reformvännernes
förslag äro oberoende, och emedan de äfven enligt Hr
Åkermans förslag äro oberoende, så bör Hr Åkermans förslag förkastas,
då det har denna likhet med Reformvännernas förslag.
Innebär väl då detta sistnämnde förslag någon trollformel af den
beskaffenhet, alt så snart något dugligt der finnes, som ingår äfven
i ett annat förslag, så skall derföre delta sednare förkastas?
Nu innefattar Hr Åkermans förslag icke något, som är lika dugligt,
ulan något, som åtminstone i min tanka är dugligare, icke
allenast än Reformvännernas förslag, utan äfven än motsvarande
Den 12 Mars e. 111.
205
stadgande i Consl.Utsk:s betänk. Låtom oss använda den sals,
sora den siste välde talaren drifvit, eller att hvar och en fördel,
sora finnes i ett förslag, skulle förkastas, derföre’ att en motsvarande
ingenfunnes i Reformvännernas. Nå väl! den värde talaren
har påstått, att i Const.Utskis hetänk. är den äldre kammaren
oberoende af de yngre (Ehuru jag icke erkänner detta förhållande).
Den värde talaren har vidare sagt, att sådant äger rum äfven
i Reformvännernas förslag. Bör icke då, för att nytlja den
värde talarens argumentation, Const.Utsk:s förslag förkastas, emedan
det har en gemensam fördel med Reformvännernas? —
En annan värd talare har anfört, att det icke vore möjligt
att göra ledamöterna i de två olika kamrarne oberoende af hvarandra,
derföre att det kunde inträffa att tvenne med hvarandra
heslägtade personer kunde vara inrymde, den ena i den äldre
kammaren, och den andra i den yngre; hvadan den värde talaren
förmenar, att de äro af hvarandra beroende för slägtskapens
skull. Jag hemställer till den värde talaren sjelf, om han icke
känner slägter, inom hvilka de politiska opinionerna äro hvarandra
så motsatta, alt åtminstone icke något beroende dem emellan
kan sägas äga runi?
Sedermerao har man öfvergått till granskning af 4:de
punkten i Hr Åkermans förslag. Denna punkt innehåller, att
i den yngre kammaren skulle samhällets mera materiella intressen
finna ett rum. Man har frågat, hvad som förstås med
samhällets materiella intressen; och man har gått så långt för
alt bevisa förslagets obestämdhet, att man velat tvista om ordet
materiel, och tillmäla förslaget ett lyte af obestämdhet äfven genom
delta uttryck. Hvem inser icke, som vill det förstå, hvad
som menas med materiella intressen? Dermed kan ju icke menas
något annat än samhällets hufvudnäringars. Om man nu i förslaget
hade valt uttrycket: samhällets näringsintressen, så skulle
det i min tanka hafva kommit på ett ut; och jag kan således
icke medgifva, att någon obestämdhet ligger deruti, att man säger
samhällets materiella intressen böra inrymmas i nedre kammaren.
Derefter innehåller denna 4:de punkt följande: ”Nedre kammaren,
egentligen ämnad, ej blott att inrymma en rättvis andel
åt de i samhället existerande materiella intressen, utan äfven att
innefatta dess mera rörliga framåtskridande elementer, bör ock
med riktning åt detta mål sammansättas. Deruti böra således icke
ovillkorligen återfinnas de särskilda Stånd eller medborgareclasser,
som utgöra den nuvarande representationen”. Man har häraf
velat draga den långväga slutsats, att de nuvarande Stånden
och classerna icke skulle få några representanter uti den nedre
kammaren. Förslaget innehåller likväl endast, att i den kammaren
böra icke ovillkorligen återfinnas de särskilda Stånd eller
medborgareclasser, som utgöra den nuvarande representation.
Detta kan ju icke betyda något annat, än att representanterne
icke bestämdt måste der indelas efter Stånd, men väl att ledamöter
af af de olika Stånden kunna dertill blifva valda. Man är
nemi. icke berättigad ali i förslaget inlägga en motsats, som deruti
icke finnes. Vidare heter det, alt ”valcollegier, valrätt och
200
Den 12 Mars e. m.
valsätt böra sä inrättas och bestämmas, alt alla de medborgare,
som äga eller, efter hvad numera allmänt blifvit erkändi, böra
äga rösträtt, sättas i tillfälle alt utöfva densamma, etc.” Man har
frågat hvilka som böra äga rösträtt. Förslaget innefattar dock
tydligen, att i den ifrågavarande kammaren böra alla de kunna
insättas, som nu äga rösträtt, och dessutom sådana, som böra äga
sådan. Man kan väl icke då med dem, som böra äga rösträtt,
förslå andra än sådane, som befinna sig i samma förhållande af
bildning och förmögenhet, med dem, hvilka nu äga en dylik,
emedan förslaget innehåller att rättvisa i detta fall bör äga rum.
Vidare lyder §, alt rösträtten skall ulöfvas ”sålunda, att de
röstägande i eli valcollegium eller valkrets, icke i deras val bindas
inom någon bestämd medborgareclass” etc. Det positiva stadgandet
här är ju icke något annat, än att de väljande icke äro
bundna inom någon bestämd class; men deraf följer icke derföre,
alt de icke skulle hafva frihet att välja inom hvilken class som
helst. Slutligen innehåller §, alt ”härvid dock bör tillses, alt
icke blott förmögenheten, i den mån densamma för samhället i
dess helhet är af vigt, utan äfven bildningen må kunna tillfredsställas
i deras billiga anspråk”. Man har frågat, om detta hänlydde
på samfällda val. Jag får då fästa uppmärksamheten på
såsom mig synes den rättaste tydningen af punkten, förbehållande
mig alt sedermera få visa, att huru man än tyder densamma,
så innehåller den intet annat än rättvisa. Lydelsen är ju,
all rösträtten bör ulöfvas ”sålunda, alt de röstägande i ett valcollegium
eller valkrets icke i deras val bindas inom någon bestämd
medborgareclass.” Delta mäste ju betyda, att de väljande
icke äro i sitt val inskränkta inom vissa yrken; men sådant förhindrar
icke att sjelfva valcollegiernc kunna bildas efter vissa större
samhällsintressen, och det så mycket mindre som slutet af punkten
innehåller, att bildning och förmögenhet böra tillfredsställas i deras
billiga anspråk. Man har frågat, om icke detta äfven kunde tydas
på allmänna val? Jag får i detta afseende yttra, att, för det fall, alt
resultatet af samfällda val kunde blifva sådant, att förmögenheten
och bildningen vunne tillräckligt insteg, så kunde visserligen denna
§ sålunda lydas. Hvad har man dä egentligen emot samfällda
val? Man klandrar dem derföre, att bildning och förmögenhet
icke derigenom tillfredsställas i sina rättmätiga anspråk. För min
del tror jag också, att samfällda val svårligen kunna så inrättas,
att ett dylikt resultat af dem står att vinna; men om detta vore
möjligt, hvad ligger då deruti för fara? Afven della namn innebär
ju icke någon trollformel. Skulle det lyckas de samfällda
valens försvarare att tillämpa sin iheori så, alt bildning och förmögenhet
få en rättvis andel i representationen, så blifva väl icke
valen förkastliga endast för benämningens skull. För min del
tror jag dock icke, att målet står med de samfällda valen att ernå.
Förbinder man nu de begge punklerne med hvarandra: den
ena, som säger, att de väljande icke äro vid sitt val bundna inom
någon viss clas, hvilket visserligen icke utesluter, att de sjelfva
kunna tillhöra något visst yrke, och den andra, som yttrar, att
bildning och förmögenhet skola tillfredsställas i sina rättmätiga
Den 12 Mars e. m.
207
anspråk; så ser jag icke att någon våda uppstår genom detta valsätts
antagande, det må bära hvad namn som helst. Om icke resultatet
skulle komma att svara emot de premisser, som at R. o.
Ad. antoges, så blir ju sådant icke R. o. Ad:s fel, utan dens,
som gjort tillämpningen.
Man frågar, hvarföre uttryck nyttjas, som kunna tydas lika
mycket åt det ena valsättet som åt det andra. Jag torde härpå
fä svara, att om det icke förnekas, att den första fordran, vid fråga
om att uppställa en grundlag, som skall tillfredsställa nationens
önskningar, är att dervid iakttaga rättvisa och försonlighet, så
synes deraf följa, alt icke en fraction envist hör påstå möjligheten
eller omöjligheten af vissa satser. Latituden är der gifven, endast
så vida, som tillämpningen är möjlig. Ar tillämpningen icke möjlig
eller med rättvisa förenlig, så förfaller den af sig sjelf.
Den 5:te punkten lyder sålunda: ”Öfre kammaren, hvilken
vården om det beslående i främsta rummet tillkommer, bör sammansättas
med riktning att kunna moderera eller återhålla”. Man har *
gjort anmärkn. emot det uttrycket, att den öfre kammaren i främsta
rummet hör vårda det bestående, och man har sagt, att denna
vård tillhör håda kamrarne lika mycket. Jag kan icke gilla
detta omdöme. Jag tror, att den, som har mera alt förlora, är
också mera angelägen att vårda hvad han äger, än den som äger
mindre. Skulle man kunna förutsätta ett sådant jemnande af
samhällsförmögenheten, att alla skulle få lika mycket, så är det
tydligt, att de mindre förmögna då måste få mera ände nu hafva,
och de mera förmögna deremot mindre. Det finnes åtminstone
således en förändring, hvarvid de mindre förmögne icke skulle vara
intresserade af att vårda det bestående, utan tvertom att ernå ett
sådant medium af samhällsförmögenhet. I detta fall mäste således
de, som hafva mera att förlora, äfven hafva mera att vårda}
men derföre att förslaget upptager, att detta i främsta rummet tillhör
den öfre kammaren, så utesluter det icke, på sått en eller annan tyckes
tro, att den öfre kammaren kunde äga elementcr äfven för samhällets
utveckling. Jag frågar om någon utveckling är möjlig annorlunda,
än under vård af det bestående. Naturen tillåter inga språng,
utan den växande telningen skjuter småningom och omärkligt fram
ifrån den gamla roten. Hugg bort roten, så kommer icke skottet fram,
och all utveckling deraf blir omöjlig. Jag erkänner icke någon
annan philosophisk grund för samhällets utveckling, än en sådan,
hvarigenom denna utveckling hvilar på det bestående, och deraf
torde jag få draga den slutsats, att vården om det bestående innebär
fröet lill samhällets förkofran, såväl i materielt ston ideelt
afseende. Slutligen har man fästat sig dervid, att Hr Akerman
i sitt förslag skulle hafva nämnt, att tillses bör, att ersättning
lemnäs icke allenast för den personliga sjelfskrifvenheten, hvilken
bör förfalla, på sätt Ståndet äfven vid förra riksdagen beslutat, utan
äfven för K. M:s förlust af det prerogativ, han hittills haft, och
för närvarande äger, alt uti 2:ne Stånd insätta sjelfskrifna representanter.
Man har åberopat de skäl, som under gårdagens discussion
anfördes emot rättighet för K. M. att tillsälta vissa repre
-
208
Den 12 Mars e. m.
sentanter i öfverhuset. Jag tror, alt dessa skäl kunna vara grundade
i viss mån och för det fall, hvarpå de då tillämpades, eller
att K. M. skulle insätta hälften eller en tredjedel af den öfre
kammaren. Att deremot tillerkänna K. M. att insätta ett inskränkt
antal representanter uti denna kammaren, tror jag vore
en åtgärd, hvars rättmätighet skulle vara lätt att bevisa. Jag har
redan förut haft äran yttra, alt jag anser representationsförändringen
böra utgå ifrån det nuvarande tillståndet, såsom ett rättstillstånd,
så alt alla delägare uti den nuvarande representationen lemnäs
fullt vederlag för de uppoffringar de uti ett eller annat afseende
kunna komma att göra. Det är ingen obekant, att K. M.
för närvarande äger rätt att adla, och på sådant sätt, om Ilan så
åstundar, vid hvarje riksdag tillsätta sjelfskrifna representanter innom
R. o. Ad. Det är icke eller någon obekant, att till K. M:s
prerogativer äfven hörer att utnämna biskopar, hvilka då blifva
sjelfskrifna representanter. Om nu K. M. genom en representationsförändring
går i mistning af dessa rättigheter; är det väl då
förmycket, att tillerkänna honom att insätta ett inskränkt antal
ledamöter uti den öfre kammaren ? Vi mäste komma ihåg, att dessa
ledamöter insättas för en längre tiderymd, måhända 16, 20 år.
Om det tillerkändes K. M. att tillsätta t. ex. 10 representanter
i öfre kammaren, hvad corruptionsmedel skulle väl detta
innefatta? Jag frågar, om icke de af K. M. sålunda tillsatte ledamöterna
kunna vara lika oberoende af honom som några andra?
Jag frågar, om, derigenom att K. M. tillätes att vid hvarje riksdag
insätta en eller 2:ne riksdagsmän, man kan anses hafva lagt
uti hans hand några verkliga corruptionsmedel. Men betraktom
saken från en annan sida! Inom åtskilliga valkretsar kunna förefinnas
flere förtjcnstfulla medborgare. Om valkretsen icke skulle
få insätta mer än en enda ledamot uti den öfre kammaren, så
blefve ju de öfrige derifrån uteslutne. Inom andra kretsar kunna
förtjenta män finnas, som blifva uteglömda, eller till följd af
partiåsigter förbigångne. Vinner eller förlorar samhället då derpå,
att det öfverlemnas åt K. M. att godtgöra en sådan glömska
å nationens sida, att till arbete för samhällets utveckling ock bästa
tillkalla skickliga och ädla män, som möjligen af valkretsarne
blifvit uteslutne eller förglömda? För min- del skulle jag tro, att
för den händelsen, att en sådan rättighets öfverlemnande till K.
M. vore obehörig, så skulle man också, lillbakagående under seklerna,
kunna komma till det resultat, att hvarje adlad person inom
Riddarhuset varit obehörig då han insattes; men jag säger
såsom en annan talare före mig, Ur Tersmeden, att då man
icke vill förslå, så förstår man heller icke. Man synes också icke
hafva för afsigt att villja förstå Ilr Åkermans förslag. Man har
velat finna obestämdheter i hvarje ord, under det alt förslaget i
sjelfva verket är så bestämdt som det kan vara, för att utgöra endast
några allmänna grunder. Vill man hafva ett förslag bestämdt,
så måste det uppgöras i detalj. Ett detaljförslag kan man icke
begära skall framkastas till antagande såsom en gemensam tanka.
Nu
Den 12 Mars e. m.
209
Nu hemställer jag till litet hvar, om det icke är omöjligt alt få
ett delaljförslag antaget, så framt man icke kan förena sinnena
om en allmän tanka. Man kan nemi. vara ense om vissa allmänna
grunder, och likväl dissenlicra i afseende å detaljerna, och
jag skulle tro, alt om man vill hafva en gemensam tanka anlagen,
så bör man icke lägga fram den i detaljer. Jag tror derfö
re,
ali för den, som vill förslå delta förslag, så är det tillräckligen
begripligt och tillräckligen bestämdt. Man torde nemi. både vilja ock
kunna förstå, att nationens röst påkallar en försoning och ett avlägsnande
af del nuvarande ståndssplitet, och att man icke horde
motarbeta en fosterländsk Ilegerings bemödanden i delta afseende.
Man har yttrat, all ”om samhällets fästen remnade håde
öfver och under oss, så skola våra Slånd frälsa oss”. Jag äger
den tillförsigt lill Försynen och lill Svenska folkets sekelsgamla
anhängighet lill den monarkiska principen, alt jag icke fruktar
alt samhällets fästen öfver oss skola remna; och om man icke
försummar några bemödanden för att åt samhällets orepresenterade
medborgare gifva en billig andel uti representationen; om man
förstår att framkalla nationalandan; och om man icke på ett (rotsande
och inom detta rum föga passande sätt sjelf aflägsnar sig från
samhällets öfre fästen: så är jag öfvertygad, att nationen skall ulan
fruktan kunna gå sina kommande öden till mötes.
II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: En värd talare,
Hr Akerman, har uppgifvit ett förslag, för alt såsom II. o. Ad:s
gemensamma tanka afgå lill Const.Utsk. Detta förslag har åtminstone
den förtjensten att genom sin vidd omfatta hvarje slags politisk
tanka, ifrån den mest conservativa t. o. m. den mest liberala,
ty ingen politisk nuance finnes, sora icke gerna kan gå in
på de vidtomfamnande ordalagen, som der framställes. Ganska
sant är, hvad en föreg:de talare, Gr. Cronhjelm, yttrat, att man
icke kan begära siffror i ett allmänt förslag, men man kan begära
annat än loci communes, och annat innehåller icke Hr Åkermans
förslag, såsom att representationen skall fördelas på tvenne
kamrar, — hvarom alla äro öfverens, — att ledamöternes antal
icke skola öfverstiga ett visst belopp, att de begge hamrarne skola
vara oberoende af hvarandra m. ra. Allt detla äro icke annat
än loci communes, och jag hemställer, om sådana tjena till någon
slags efterrättelse för ett Utsk., och om det icke skulle blottställa
R. o. Ad. för ett rättvist klander, om det komme med ett förslag,
taget i det tomma. Om Ilr Åkermans förslag lill gemensam tanka
skall uttrycka något, kan det icke vara annat, än det förslag
till nationalrepresentationen, som han sjelf inleinnat till Const.-  Utsk.; men jag tror mig genom den analys jag deraf i ett föreg:de
plenum gjort, nogsamt hafva ådagalagt, att det icke på något vis
är antagligt.
Detta förslag påstås utgå från principen af en juste milieu:
en sådan gillar jag fullkomligen, nemi. om ståndpunkten är rätt
uppfattad, från hvilken man utgår; ty in medio virtus. Men man
8 II. 27
.210
Ben 12 Mars e. m.
mäste då först veta, hvarest man tager denna ståndpunkt af juste
milion. I Frankrike, der man liar Legilimister och Charlister,
på ena sidan, Republikaner och Fonrierister, på den andra, i
England, der man hat fligh Torys, och Sligh Churchmen, pä den
ena sidan, Radikaler och Chartisler, på den andra, der gör man
ganska rätt uti alt tillhöra en jusle-milicu-princip, hvilket jag säkerligen
skulle göra i dessa länder, och sluta mig till ccntre droit
i Frankrike, och till Whigs i England, som uttrycka juste-milicuprincipen
i dessa länder. Men i Sverige, mine Hrr, der den yttersta
conservatism äfven önskar en representationsreform, och denna
med ej annat aristocratiskt element än en senat, som finnes
till och med i moder-republiken Nord-America, icke ärftlig, utan
vald på lifstid, liksom Julirevolutionens öfverhus i Frankrike, och
som yrkar ej annat än ståndsvar, der bonden och småstadsborgaren
hafva lika stor andel, som de förnämsta i landet, och der
man på andra sidan ser de democratiska principerne drifvas längre
än i något annat land i Europa, der står juste-milieu'n för
lågt ner i den politiska scalan och närmar sig allt för mycket den
rena radikalismen. En sådan politik, riktig i andra länder, utgör
således en fullkomligt falsk basis i Sverige, med dess för ögonblicket
gäsande democrahska ultraism.
Det enda jag i Hr Åkermans förslag till allmän tanka funnit
vara bestämdt, är hvad jag skulle önskat icke funnits der alls,
nemi. uttrycket, att R. o. Ad. skulle erhålla ersättning för ”sin
förlorade sjelfskrifvenhet”. Om Adeln äfven vidblifver den conccssion,
den gjort vid sistförflutne riksdag, alt afsäga sig sin sjelfskrifna
representationsrätt — en concession i hvilken jag aldrig
skulle hafva ingått, om jag varit närvarande, annorlunda än villkorligt,
nemi. så, att de andra Stånden äfven skulle göra några concessioner
å sin sida,— så har R. o. Ad.o likväl aldrig afsagt sig sin
sjelfskrifna valrätt. Upptaga vi nu Hr Åkermans förslag såsom utgörande
Ståndets allmänna tanka, så skulle deraf kunna slutas,
att Adeln äfven uppgåfve sin sjelfskrifna valrätt, emot någon ersättning.
Men hvaruti skulle denna ersättning bestå? Jo, enligt
juste-milieu-sällskåpets förslag, skulle den bestå deruti, att Adeln,
såsom Adel, icke erhöll mera än 25 röster inalles i den nya representationen,
och enär denna, enligt samma förslag, skulle utgöras
af 300 ledamöter i de båda hamrarne, så skulle R. o. Ad:s
andel i representationen komma alt belöpa sig till ^'julel i st. f.
en -J:del, som R. o. Ad. nu innehar. Vi bafve framför ögonen
en reservation af BondeSt:s vice talman, Nils Pehrsson, deruti
han efter en, efter personlighetsprincipen uppgjord calcul, beräknar,
att R. o. Ad. icke bör utgöra mera än en half proc. af representationen.
En half proc. af 300 ledamöter skulle göra en och en
half representant. Om Hr Akerman vill bli den ena, skall jag
åtminstone utbe mig slippa blifva den halfva, jag må styckas på
längden eller på tvären.
Kastar man sig in på theoriernas experimentalfält, så vet
man icke hvar man tager vägen. Aristoteles uppger redan 128
representationsformer; huru många hafva icke sedan tillkommit,
Den 12 Mars e. m.
211
ifrån oell med Aristoteles till och med Frill. Hamilton, Hugo,
som väckte en i går, hvilken han under den föreg:de natten tilldrömt
sig, och sorn icke en gång upplefva! ephemeridens ålder,
enär den funnit sin död inom 24 timmars tillvaro. Jag förkastar
derföre all slags theori, som icke stödes på praktik och erfarenhet.
Såsom gammal militär har jag vänt mig vid att alltid bedömma
den terrain, på hvilken jag skall agera. När jag betraktar
Sveriges läge under 60:de gradens latitud, omgifvit af mäktiga
och absoluta grannar, tror jag att vära representativa former
icke kunna vara sådana, som de skulle kunna vara, ifall vi voro
boende på Amerieus aflägsna conti nen t, omgifne af republiken
Cliili, på den ena sidan, af dito Monte Video på den andra, och
af dito Buenos Ayres, på den tredje. Om tillståndet i dessa republiker
på något vis dertill skulle uppmuntra, skulle vi kunna
kasta oss på den rent democraliska representalionsgrunden; men,
mine Hrr! äro vi så belägne? Befinna vi oss icke i den gamla
verldsdelen, der den monarkiska principen ännu är gällande öfverallt;
kunna vi, under sådana förhållanden, antaga en rent democratisk
form, utan att blottställa oss, jag säger icke för förlusten
af vår sjelfständighet, ty jag är öfvertygad, att Svenska folket
skulle försvara den till sista man, men blottställa oss för uppoffringar,
som skulle vara vida större, än vinsten vore emelian
vår nu ägande, visserligen bristfälliga, men dock i många afseenden
fria samhällsordning, och den obepröfvade, vi skulle kunna
erhålla i dess ställe. Man talar mycket om tidens anda, men jag
tror, mine Hrr, att man misstager sig om lidens anda i Europa.
Den är alldeles icke såsom våra liberala söka att den framställa.
Den constitutionclla monarkien utgör tidens anda, men lill denna
hörer det arislocratiska elementet lika så väl som det democratiska.
Det förra vill man obetänkt undergräfva hos oss; likväl finnes
ingen frihet förutan delta element, hvarpå vi nu äfven finna
bevis uti de democratiska cantonernas tillstånd i Schweitz, som
vilja föra krig för Jesuilerne, och äro de enda länder i Europa,
der censur och tortyr blifvit bibehållna i lagstiftningen. Sådana
äro yttringarne af denrena democratiska författningen. Frihet finnes
ingenstädes, der icke arislocrali finnes jemte det democraliska
elementet, hvilket åter finnes öfverallt. Absoluta styrelser erfordra
ingen aristocrati. Icke finnes det någon sådan i Turkiet,
eller i Persien; nej, envälde, jemlikhet och träldom följas åt.
Jag röstar emot alla de här framställda representationsförslagcr,
såsom förnekande alla de uppgifne, af verldshistoriens erfarenhet
bepröfvade statsbyggnadsprinciper. Jag afstyrker äfven Hr Åkermans
förslag lill gemensam tanka, och skulle hellre ingå på Hr
Silfverstolpes, hvilken, om icke mer bestämd, likväl lemnar en
större garanti genom den källa det kommer ifrån.
Föröfrigt förenar jag mig med Hr Lagerhjelm att låta Utsk.
utarbeta eli nytt förslag, eller göra huru det behagar.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Efter det särdeles lyck
-
212
Dcii 12 Mars e. rn.
liga och förtjenstfull» sätt, hvarpå såväl Hr Gripenstedt som Hr
Gr. Cronhjelm nyligen vederlagt alla de anmärkn:r, som blifvit
gjorda emot Hr Åkermans förslag, känner jag mig verkligen vid
delta tillfälle brydd att uppträda inför R. o. Ad., derföre att jag
i sanning finnér fältet vara ullömdt före mig. Den advocatoriska
klyftighet, hvarmed man uppträdt till försvar af Const.Utsk:s
betänk., under det man förnekat förtjensten af det Akermanska
förslaget, har äfven blifvit på ett så talande sätt ådagalagd af
nyssnämnde ledamöter, att jag föga beböfver upptaga R. o. Adis
tid med ett upprepande af hvad de före mig bättre sagt. Må det
likväl tillåtas mig att förklara, att då jag i förmiddags hörde fyra
ledamöter af nuvar. Const.Utsk. uppträda, äfven jag, lika med en
annan värd talare, nu först ansåg den egentliga striden börjad;
och hvarföre mine Hrr? Månne derföre ali, såsom Hr von Hartmansdorff
yttrat sig, detta förslag var del farligaste ibland alla,
derföre att dess ordalag voro alltför obestämda? Nej, mine Hrr!
Jag vågar för min del tro, att dertill fans en helt annan grund.
Man säg, att kanske detta förslag af Hr Akerman möjligen hade
den största chanceu för sig lill framgång, att det hade en mängd
sympathier inom delta Hus: man såg, att det gick utifrån grund
satser,
som voro slödda pä rättvisa och medlande emellan de båda
partierna; man visste, att en aktningsvärd samling af medlemmar
af detta Hus hade sammanträde derföre att, då 1840 års
Const.Utsk:s betänk, blifvit förkastadt, man icke hade att hoppas
af det nuvarande Const.Utsk. något resultat, som kunde föra till
det mål man så ifrigt efterlängtade; man visste derföre, säger jag,
att personer hade samlat sig, hvilkas åsigter, om jag så får säga,
hörde till den högra och venstra centern, att dessa personers liflig»
önskan var, att kunna tillvägabringa ett förslag, som kunde
hafva hopp om framgång, icke blott inom detta Stånd, utan äfven
inom de öfriga. Man visste, att ifrån delta sällskap hade ett förslag
utgått, som blifvit lill Const.Utsk. öfverlemnadt, men der
blifvit förkastadt; man visste också, att detta sällskap nu hade
förenat sig om enogcmcnsam tanka; att således det förslag, som
framställdes af Hr Akerman, icke endast var hans, ehuru han till
en ganska betydlig del var upphofsman dertill, utan att ganska
många af Husets sansade och tänkande medlemmar hade förenat
sig med honom om denna redaclion. Derföre fruktade man detta
förslag, derföre ansåg man det vara det farligaste, derföre sparde
man sina krafter tills det skulle förekomma. Det förekom, och
jag erkänner, att den förste talaren, som uppträdde deremot,
har gjort allt hvad man kan göra, för att, genom att häckla, tillvägabringa
ett resultat, som jag likväl tror har blifvit hos Husets
fleste medlemmar tillin t etgjord t, genom det högst förtjenstfull sätt,
på hvilket icke blott Hr Gripenstedt, ulan äfven Hr Gr. Cronhjelm
försvarat detsamma. Man har äfven talat om att förslaget
är otydligt, att det är vagt och ger anledn. till flerfaldig» tolkningar.
Jag vill medgifva, alt skäl till denna anmärkn. möjligen kunna
förefinnas emot cn eller annan fras. Likväl hemställer jag hvilket
förslag, äfven del mest utarbetade, är sådant, alt man icke
Den 1,2 Mais e. m.
213
skulle kunna göra anraärkn. emot någon del deraf, men om jag
äfven erkänner, alt detta förslag kan på ett eller annat ställe gifva
anlcdn. lill olika tolkningar, så inträffar detta likväl icke i så
lrög grad, som här blifvit framstäldt; och hvarföre har redaclionen
blifvit sådan? Jo, derföre att man önskat en försoning af tänkesätten.
Just derföre har man icke velat så tydligen uttrycka sig,
alt icke 2:ne personer, som sylla till samma mål, som icke vilja
hålla emot så länge tills det brister, utan som vilja i tid gå de
allmänna hilliga önskningarne lill mötes, att dessa personer, ehuru
de hade olika åsigler i detaljerna, likväl kunde linna sina åsiglcr
uti delta förslag förenade.
Den siste värde talaren har yttrat, alt R. o. Ad. skulle blottställa
sig för nationens löje, om Ståndet antog detta förslag. Jag
kan icke tro, alt nationens löje skulle blifva en följd af antagande
af ett förslag, som åsyftar att medla mellan de häda ytterliga
intressena. Om man vill skärskåda karaktererna hos R. o. Ad.,
så torde man här linna kanske flera nyaneer af de olika opinionerna
än till äfventyrs i något annat Stånd. Nä väl, mine Hrr 1
den opinion , sorn förslaget uttrycker, är, om jag sä får säga,
juste-milieu'ns, och bör tillvinna sig hvarje tänkande medlems af
nationen deltagande. Jag tror, alt R. o. Ad. skulle mycket mera
blottställa sig för nationens löje, om 11. o. Ad. skulle lemna
sitt bifall lill eli förslag, sådant som Const.Utsk. nu har uppgjort.
Detta förslag har vid discussionen i förrgår redan undergått en
sä grundlig critik, att jag ansåge mig fela i uppmärksamhet mot
Ståndet, om jag började att återupprepa alla de högst grundade
anmärkna-, sorn då deremot gjordes, och hvilka anmärkmr man
visserligen har sökt besvara i allmänna termer, genom framläggande
af egna åsiglcr i representationsfrågan, men ingalunda så,
att desamma kunna anses vara på något fullständigt sätt vederlagde.
— H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna har äfven berättat, alt han
i Frankrike eller England skulle vilja tillhöra jnsle-milieifn, men
att densamma i Sverige är alltför radikal. Jag viii icke ingå i
någon närmare undersökning om hvad Grefven i della hänseende
menar med juste-milieu. Jag tror, att den, som med sig sjelf
känner, att han hvarken vill vika af till höger eller venster, att
han vill göra hvad haus samvete bjuder honom, och hvad han
anser vara det rälla, att han vill gå den väg, hvarpå han trotsig
bäst rädda sitt fäderndsland, den kan icke med rättvisa anklagas
för att vara radikal. — H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna har äfven
flera gånger yttrat, att om 11. o. Ad. skulle vidblifva sin en gång
gjorda afsägelse, så hör det i alla fall icke innefatta en afsägelse
af valrätt, hvilken R. o. Ad. således skulle bibehålla. Jag kan aldrig
ett ögonblick ifrågasätta, att R. o. Ad. skulle vilja rygga det
högtidliga beslut, som fattades vid sista riksdag, rör:de afsägelse
af sjelfskrifvenheten, och hvad åter valrätten beträffar, så har det
förslag till representationsförändring, som legat till grund för Hr
Åkermans förslag till gemensam tanke, medgifvit R. o. Ad. rätt
att genom val utse vissa deputerade i ståndsförsamlingen. Jag
tror således icke, alt det i delta hänseende någonsin liar varit
Den 12 Mars e. m.
fråga om, att R. o. Ad. skulle genom antagande af detta förslag
af äga sig all rätt alt utnämna deputerade inom representationen.
Hr Gr. liar ännu i dag åter upprepat en del af de anmärkmr
emot nämnde förslag, som i förrgår blefvo, i min tanka, på ett
ganska fullständigt sätt vederlagda. Grefven liar nemi. förklarat,
att, enligt detta förslag, R. o. Ad. skulle icke erhålla mer än ungefärligen
T'2del i representationen. Grefven harda icke tagit i betraktande,
att oberäknad! det bestämda antal medlemmar, som R.
o. Ad. ägde utse i den öfre kammaren, blefdet icke blott möjligt,
utan äfven troligt, att, såväl inom embetsmannacorpsen som inom
den större jordbruksclassen, inom bruksidkarnes dass och ibland
de mindre förmögne jordbrukarne, en icke ringa del skulle komina
att utgöras af Adelsmän. Gr. Cronhjelm uppgaf i går en
sä fullständig tableau i detta afsönde, att jag icke behöfver upprepa
den. — H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna bar ytterligare påstått,
att 0111 vi vore omgifne af Americanska republiker, borde vi kasta
oss i democratiens armar, men icke nu. Jag tror, att just
för alt icke behöfva framdeles kasta oss i democratiens armar, är
det nödvändigt, att vi nu söka alt uppgöra ett förslag lill förändring
i vår nuvarande representation. Det går icke an på längden
alt säga nej till alla föibättringar, äfven lill dem, som äro afbehofvet
mest påkallade. Man kan då hålla igen tills tömmarne
springa. Jag tror, att, så väl för oss, som för hvar och en annan,
består den egentliga slalsklokhelen uti, att kunna förutse
när och hvar man bör gifva efter. Det säges, att man icke skall
gifva efter för våldet. Detta är fullkomligt rätt, men frågan är,
att i en tidpunkt, då något våld icke kommer i fråga, gifva godvilligt
efter för de fordringar man erkänner vara rättvisa, för att
icke sedermera blifva tvungen att kämpa mot väldet och derigenom
sätta fäderneslandets välfärd på spel.
Här bar varit mycket fråga om, huruvida R. o. Ad. skulle
vid detta tillfälle uttala sin bestämda mening, att man bör gä så
oell så långt, men icke längre. Jag erkänner, alt jag tillhör deras
mening, som anse delta böra ske. Att 1111 säga: vi vilja icke
för närvarande medgifva någon förändring: vi vilja blifva qvar
vid det beståndande: vi vilja hålla oss till våra 4 Stånd, eller
till 5, vore i min tanke föga välbetänkt. Deremot tror jag, att
i närvarande ögonblick bör R. o. Ad. bestämdt uttala, att Ståndet
önskar en annan representation, grundad på classer, alt det likväl
förbehåller sig att ovillkorligen blifva representeradt genom
deputerade, som skulle af R. 0. Ad. utses, med ett ord, mankan
göra åtskilliga förbehåll i dessa hänseenden, som alla finnas lill
större delen intagna uti Hr Åkermans till Const.Utsk. inlemnade
förslag; men då något så detaljeradt förslag omöjligen kan föreslås
såsom gemensam tanka för R. 0. Ad., så har Hr Åkerman
sökt alt i allmänna termer framställa en lanke, i hvilken alla
dessa förslag skulle kunna inrymmas, och det är elen lanken jag
för min del vågar på del lilligasle understödja, och anhåller derföre
vördsamt 0111 Hr Gr. 0. Landtm:* propos. på bifall å delta
förslag.
Den 12 Mars e. m.
215
Frih. Hermelin, Au g. Söderling: Jag har redan i ett
förcgule plenum instämt uti det förslag till gemensam tanka, som
Ilr Akerman framställt. Jag har visserligen sedermera hört åtskilliga
anmärkna- deremot och bland annat, att samma förslag
icke innehåller så bestämda stadganden, att Const.Ulsk. skulskulle
kunna på grund deraf uppgöra något detaljeradt förslag.
1 min tanka innehåller detta förslag hufvudgrunden för uppställningen
af nationalrepresentationens ombildning, och torde det derjemte
vara mig tillåtet att anmärka, att då det till Utsk:s kännedom
äfven kommit den discussion, som på detta rum, under dessa
dagar, blifvit förd, så tror jag, alt det icke saknas tillfälle för
Ulsk. att erhålla en närmare utredning om Ståndets tanka, så
väl rörrde detta förslag som de öfriga.
Man har äfven anmärkt emot detta förslag, att de framställda
satserna skulle vara för Svenska bruken, häfderna och samhälsförhällandena
främmande. Man har klandrat det som icke öfverensstämde
med de nuvarande förhållandena. För min del anser
jag, alt i och med detsamma man tager ett så vigtigt steg,
som framläggandet af ett förslag lill ombildning af representationen,
så bör man vara betänkt att uppställa det på ett sätt, som
på en gång kan betrygga den monarkiska kraften och den sansade
constitutionella friheten. Det kan icke vara någon på detta
rum obekant hvad kraft som ligger i nationalrepresentationen, särdeles
i betraktande deraf, att nuvarande grundlag lemnar representationen
större rättigheter, än hvad som tillkommer den i de
flesta andra länder. Jag vill fästa uppmärksamheten icke blott
på rättigheten i hänseende till beskattningen, en del af lagstiftningen
o. s. v. Representationen äger äfven rättighet att ingå i
granskning af Statsrådsprotocollen genom ett dertill valt Utsk. Representationen
äger att inhemta af delta Utsk. huru och på hvad
sätt K. M:s rådgifvare hafva uppfyllt sitt ansvarsfulla kall, och uttrycka
en bestämd öfvertygelse i anledn. deraf, hvilken R. St.
inför thronen äger rätt att i und. framställa. Skulle man, vid
betraktande deraf, icke med yttersta varsamhet afväga samhällskrafternes
ömsesidiga förhållande i denna fråga?
Nationalrepresentationen synes mig böra utgöras af tvenne
kamrar, den ena för att hufvudsakligen gifva tillkänna hvad nationen
i beskallningsväg kan sig åtaga, den andra kammaren för
att med den kritiska blick, som tillhör statsmannen, yttra sig öfver
dagens mest invecklade frågor, t. ex. huruvida Konungens
rådgifvares handlingssätt har varit för fäderneslandet gagneligt eller
icke. Under ett lugnt och en upplyst granskning häraf, kan
man väl icke annat än gilla de allmänna grundvalar för nationalrepresentationen
ombildning, hvilka äro inrymda uti Hr Åkermans
förslag. För min del kan jag icke inse annat, än att de
borde utgöra uttrycket af R. o. Ad:s tänkesätt, och jag anser mig således
skyldig, att, så mycket på min svaga förmåga beror, uppmana
R. o. Ad. att besinna huru vigtigt det är att uttrycka någon bestämd
tanka, dels i afseende på frågan i allmänhet och dels i
dess särskilda delar.
216
Den 12 Mars e. m.
Man liar vidare yttrat, att ständselementerne egentligen vöre det,
hvarpå representationen skulle baseras. Jag för nain del anser
deremot, att de särskilda intressena inom samhället lika sä väl
kunna representeras genom nationens gemensamma ombud, om
ej helt och hållet, dock till ganska stor del. Jag vill likväl ej
bestrida, alt man bör gå in på de modificationer, hvartill tid och
särskilda omständigheter kunna föranleda. Uti ett land, der slåndsindelningen
fortfarit en längre lid, torde man icke hastigt kunna
öfvergå till ett samfäldt valsätt, utan endast gradvis. Emedlertid
anser jag, att under närvarande tidpunkt, då uppmärksamheten
på allmänna samhällsangelägenheter är i en ej ringa grad utsträckte,
kunna de särskilda classerne bättre meddela sig och uppfatta
hvarandras ställning än förr, hvaraf man kan draga den slutsatsen,
att classerna äfven bättre än förr skola erkänna hvarandras
rättigheter och särskilda bestämmelser i samhället. I Tyskland,
som har i flera fall lika bruk och institutioner med Sverige, tinner
man stater, som uti den nedre kammarens representation äga
till grund en blandad sammansättning af classval och af samfällda
val.
Man har ytterligare invändt, alt den s. k. äldre kammaren
skulle stå i paritet med den yngre. Man har sagt, att all anlcdn.
till strid, afund och missförhållande skulle undanrödjas lättast derigenom,
att man lät elemcnterna för de begge kamrarnes sammansättning
utgå från samma grund. Jag frågar, mina Hr, skall man
ej sätta ändamålet för reformen i jemnbredd med, eller ännu hellre
framför den brytning, som möjligen någon gång kan uppstå af någon
strid kamrarne emellan, derigenom att de ej fått blifva ett.
dubbelljud af hvarandra? Representationen har, såsom här ofvan
är antydt, två hufvudsakliga ändamål. Det ena är beskattningen,
det andra en viss yttranderätt öfver Konungens rådgifvare. Hvad
först beträffar beskattningen, så tillhörer den till hufvudsaklig del
den yngre kammaren. Deremot äger den äldre kammaren att
granska de anmärkn:r emot Konungens rådgifvare, som möjligen
göras utaf den yngre kammaren. De båda kamrarnes attributioner
mäste på detta sätt afvägas, ty det är emot all princip, attén
och samma person, det må nu vara såsom enskildt eller såsom
Corporation, skulle på en gång få uppträda både såsom anklagare
och en slags domare. För min del tror jag det således vara af
högsta vigt, att de båda kamrarne få en sådan sammansättning,
att man må äga förmodan och möjligen största garanti, att de
uppfylla nämnde functioner — och dertill hörer att båda
kamrarne måste i visst fall vara karaktersskilde. Jag kan således
icke förlika mig med det begrepp, att de båda kamrarne uti en
representation skola bildas genom ett i det närmaste likartad t
valsätt.
Jag anser mig derföre icke kunna med min röst biträda det
af Const.Ulsk. framlagda förslag, ulan får tillkännagifva, att jag
instämmer uti Hr Åkermans förslag till R. o. Ad:s gemensamma
tanka.
Hr
Den 12 Mars e. m.
217
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: En talare i plenum sistl.
måndags e. ni., sorn yrkade, att R. o. Ad. skulle såsom en gemensam
tanka föreslå, all R. St. ansågo Const.Utsk:s nu framställda
förslag såsom oantagligt, har, såsom stöd för sin i detta afseende
yttrade tanka, visat mig den uppmärksamheten att bland annat
anföra, alt jag uti milt på f. m. samma dag afgifna yttrande icke
yrkat, att R. o. Ad. skulle förklara några anmärkn.T såsom sin
gemensamma tanka, utan endast gjort anmärkn.T vid Utsks afgifna
förslag. Jag anser mig skyldig förklara denna tydning af min
mening vara ett missförstånd. Det ingick icke i min afsigt att
framställa förslag till några gemensamma tankar, men jag är deremot
öfvertygad, att det är icke allenast gagneligt, utan äfven
ganska vigtigt att R. o. Ad., äfven örn det icke skulle hafva den
följd alt något förslag blifver hvilande, åtminstone till sitt protocoll
uttalar den mening, R. o. Ad. bar i denna fråga. Det är
af denna anledn. jag anser mig böra förklara, att då jag finner
Hr Åkermans förslag vara det, sorn icke allenast icke strider emot,
utan äfven till hufvudgrunderna öfverensslämmer med det
yttrande jag samma Måndagsförmiddag afgifvit, jag ämnar rösta
för antagande af Hr Åkermans förslag, såsom R. o. Ad:s gemensamma
tanka. Jag finnér visserligen, att den enskilda mening,
jag i detta afseende kommer att genom min voteringssedel yttra,
kan vara R. o. Ad. likgilltig, men det har icke varit mig likgiltigt
att ett yttrande af mig möjligtvis kan af några af R. o. Ädis
ledamöter vara missförstådt, och det är derföre jag ansett det vara
en skyldighet emot mig sjelf att till protocollet afgifva denna
förklaring.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilhelm: Den grundliga
behandling, som representationsfrågan såväl vid denna som föreg:de
riksdagar rönt, innebär visserligen ä ena sidan ett bevis
för det intresse, hvarmed denna fråga omfattas af Svenska folket
och dess ombud. Men då man derjemte betraktar den stora olikhet
i meningar, som i detta ämne uppstått, och de ringa framsteg,
som frågan har gjort, ledes man till en bekymrande farhåga
för de många strider, som ännu torde återstå, för att bekämpa
eller lösa denna fråga, som så tärer på fridsamheten emellan medborgare
och lägger sådana hinder i vägen för utvecklingen af nationens
krafter. Det är naturligt, alt en strid mot rotfästade samhällsinstitutioner
måste blifva långsam eller åtminstone långvarig,
men jag har föreställt mig, att äfven i frågans behandlingssätt vid
hvarje riksdag skulle finnas något skäl, hvarföre det hittills så föga
lyckats för Const.Utsk. att vinna sympathier för dess arbeten.
Då ett förslag framställes till en förändrad organisation af hela
samhällsbyggnaden, så bör ett sådant förslag äfven innefatta bevis,
att den jemvigt, som bör finnas emellan delarne till det hela,
icke är störd. Jag tror, att frågan hittills icke blifvit nog förberedd
för att lemna sådana bevis, och att Utsk. saknat statistiska materialier
för att bedomina de olika förhållandena, hvaraf också följt,
8 H. 28
218
Deu 12 Mars e. m.
att Utsk:s förslag i vissa delar saknat fullständighet. Jag är således
af den tanka, alt om representationsfrågan i en framtid skall
lyckas alt gå mera framåt, än som hittills ägt rum, så måste man
emotse detta vigtiga ärendes behandling emellan riksdagarne. Jag
hyser äfven det hopp, särdeles efter det yttrande, som en af Konungens
rådgifvare, den enda som under nuvarande förhållanden
kunnat här uppträda, afgifvit, att så skall komma att ske. De
åsigter, som Hr Silfverstolpe under gårdagens plenum här framställt,
tillfredsställa mig till alla delar, och lika med Gr. Björnstjerna
skänker jag så mycken vigt åt den källa, hvarifrån de
hafva sitt ursprung, att jag lika med honom skulle önskat, att Hr
Silfverstolpe hade framställt sina tankar i den form, att de såsom
R. o. Ad:s gemensamma tanke hade kunnat återgå till Const.-  Utsk. Men då detta icke varit förhållandet, så måste jag deremot
helt och hållet skilja mig från Gr. Björnstjerna deruti, att jag icke
förkastar ett förslag, som står i närmaste förhållande till den
mening, sorn en af Konungens rådgifvare framställt, utan jag leder
mig i st. till den slutsats, alt förena mig i de åsigter, som
Hr Silfverstolpe sjelf erkänt vara nära desamma, sorn dem han
framställt. Man har sagt, att det förslag, som Hr Akerman här
framlagt för R. o. Ad., skulle vara obestämdt. Jag erkänner visserligen,
att det endast kan betraktas såsom en conturteckning,
men färgläggningen tillhör Const.Utsk., om det har kraft och vilja
dertill, hvarom icke, så tillhör den framliden. Jag fruktar icke
alt några andra färger skola derpå läggas, än de, hvilka för
oss alla äro kända och för oss alla kära,, nemi. de blå och de
gula.
Ilr von Hartmansdorff: Jag skall inskränka mig till
några få anmärkn:r vid det förslag, som utgör föremål för R. o.
Ad:s öfverläggning. Det är redan genomgånget i sina detaljer;
jag skall yttra några ord om dess allmänna skaplynne. Man vill
säga något, man vill göra något, men man vet icke så noga hvad,
eller man vill icke säga det rent ut. Tillförene hade Hr Åkerman
sagt sin mening bestämdt i gifna §§ och ordalag, men nu
har man insvept sig i obestämdheter. Sådant är icke allenast oriktigt,
utan mig synes äfven ett Stånd ovärdigt. En annan talare
har funnit löjligt, att skicka en sådan gemensam tanka till
Const.Utsk. Delta är ett hardt tal, men jag befarar, att det är
väl förtjent. Till bevis torde jag få anföra exemplet af ett äreminne
öfver en af mina aflidna företrädare, deruti talaren uttryckte
sig i så svassande ordalag, att när talet skulle tryckas, befarade
utgifvaren att det icke skulle kunna förstås utan noter. Likasom
Gr. Cronhjelm nu försett Hr Åkermans förslag med noter,
så voro sådana nödvändiga jemväl för nyssnämnde äreminne, på
det att läsaren måtte begripa de förblommerade talesätten. Han
satte alltså inunder: ”detta betyder Statssecreterare för Ecclesiastikärender”.
Det löjliga, mine Hrr, ligger deri, att man sväfvar
så ut i rymden, att man sjelf, eller andra måste peka på de eljest
väl bekanta föremål, som menas, på det att läsaren må inse
Den 12 Slars e. m.
hvarom fråga är. Också förklarande äreminnets recensent, alt
gudarnes språk stöde alt läsa i texten, men menniskornas i noterna.
Man säger, att 11. o. Ad. bör gå de motsatta anspråken lill
mötes. Visserligen bör raan, så vidt möjligt är, göra sina medmenniskor
till viljes, men det gifves vissa fall, då man icke får
gifva efter, så länge man kan försvara sig, då del ligger en förolämpning
i blotta anhållan derom, t. ex. då någon anmodar bcfälliafvaren
å en fästning, att göra sig lill viljes och uppgifva benne,
fäderneslandet till skada. De som nu begära eftergiften, tro
sig visserligen tala fäderneslandets sak; men det tro vi ock, derföre
måste vårt afslag vara lika godt som deras begäran.
Man säger i samma riktning, att man icke skall hålla igen
så länge till dess alt tömmarne brista. Del lärer betyda, att om
det börjar skena, så skall man släppa efter; men då blir det hästen,
som styrer ryttaren, och icke tvertom.
Man säger äfven, att man bör gå en faderlig Regerings önskningar
lill mötes. Jag är viss, att när Regeringen har en bestämd
mening att gifva tillkänna för R. St., så gör hon det; mea
så länge detta icke skett, och då den Konungens rådgifvare, som
här uppträdt, förklarat sitt yttrande vara hans enskilda mening
såsom riksdagsman, så går man för långt, om man vill åberopa
den såsom ett uttryck af Konungens tanke. Det är icke eller
detta sätt alt försvara sin mening, som en riksdagsman bör använda.
Han bör framställa det riktiga i saken, men icke åberopa,
vare sig den ena eller andra myndigheten. Om vi vid förra
riksdagen åberopat yttranden af Konungens rådgifvare, hvad skulle
vi ej fått höra just från de män, som nu åberopa ett enskildt,
anförande af en Konungens rådgifvare?
Man säger sig vara bekymrad för ett önskadt slut på denna
fråga, emedan meningarne åro så mångfaldiga och emedan missnöjet
med den nuvarande representationen är så stort. Det förhåller
sig med detta missnöje, mine Hrr, alldeles som med den
jemmerklagan man hör öfver den onda verlden. När man skall
skiljas från henne, vill ändå ingen derhän. Man skyller nu allt
ondt på det närvarande representationssättet, men när det skall
förändras, så har man dock sina betänkligheter. Man vet hvad
man har, men är oviss om det kommande bär lill afgrunden, eller
till lycksaligheten.
Att antaga Hr Åkermans förslag, är detsamma som ali säga
alls intet. Likväl har en af Konungens rådgifvare, hvars röst
man här vill göra sig till godo, yrkat, att R. o. Ad. må uttala
en mening. Det är också hvad jag för min del i förmiddagens
plenum har gjort, men jag önskar, att R. o. Ad. måtte uttala en
mening öfverensstämmande med den, som Ståndet uttryckt både
vid föregående riksdag och under den nuvarande, och detta är icke
den sväfvande mening, som Hr Akerman framställt. Här har
talats om beliofvet af statistiska uppgifter och bristande kännedom
hos Const.Ulsk. för ali handlägga delta ärende. Jag erkänner fullkomligt
dessa brister, men de höra icke lill frågan om den
220
Den 12 Mars e. m.
mening, som R. o. Ad. nu skall uttala. Jag hemställer alltså
vördsamt, att U. o. Ad. måtte förkasta denna obestämda mening.
Några ledamöter yttrade härtill bifall.
Ilr Lagerhjelm, Pehr: För den som haft tillfälle att öfvervara
R. o. Ad:s discussion i detta ämne den 28 Aug. sisth
är och de nu förflutna, var det icke svårt alt förutse, alt denna
dagen skulle .blifva den betydelsefullaste. Jag har derföre tagit
mig friheten att ännu en gång begära ordet, för att genomgå
de anmärka', som blifvit gjorda, sedan jag sist hade ordet, och
hvilka, ehuru riktade emot Hr Åkermans förslag, likväl äfven
träffat mitt, emedan Hr Åkermans och mitt förslag i många väsendtliga
punkter öfverensstämma. Frih. Cederström, som hade ordet
näst efter mig, yttrade, att det endast vore en fras hvad man
anmärkt emot Coust.Utsk:s förslag, att det blott vöre ett enkarnmarsystem.
Jag får hänvisa den värde talaren i detta afseende
till de reservationer, som äro Ulsk:s betänk, vidfogade af Hrr Fries,
Tersmeden och mig. Rån han vederlägga de skäl, som deruti
linnas upptagne för detta påstående, så vill jag genast afstå derifrån.
— Den följande talaren anmärkte, alt om Adeln och PrcsteSt.
komme alt utgöra den ena kammaren, så skulle deraf en
förhatlig spänning uppkomma. Jag får derpå svara, att onågot sådant
har icke blifvit föreslaget; väl innehålla både Hr Åkermans
och milt förslag, alt båda dessa samhällsclasser skola vara i en
kammare förenade, men jemte dem skulle också deruti ingå en
del af BorgareSt. och hälften af alla nu orepresenterade, samt en
del af Konungen valde ledamöter. — Grefve Gyldenstolpe har funnit,
alt de olika qvalilicationer, som af Ulsk. bestämmas, äro
tillräckliga för att gifva kamrarne en nödig karaklersskillnad.
Det är redan anmärkt, att om det är en möjlighet, att en sådan
karaktersskillnad skulle uppkomma kamrarne emellan, så är det
likväl ganska ovisst, ty det finnes ingenting som garanterar, att
icke en högre embetsmannaerfarenhet m. m. kunde komma i den
lägre kammaren och tvertom. — En följande talare har förklarat
Hr Åkermans förslag vara det farligaste af dem alla. Jag måste säga,
alt om det ålåge mig att bestämma mig antingen emellan Hr Akermans
eller Ulsk:s förslag, så mäste jag föredraga Hr Åkermans.
Jag fruktar icke för de obestämdheter, som deruti finnas, emedan
den auetoritet, som kommer att behandla förslaget, vare sig alt
det blir Const.Utsk. eller någon comité', jemväl måste behandla
de opinioner, som inom alla Stånden gjort sig gällande. Föröfrigt
måste man taga i betraktande, att det af Hr Akerman till
Const.Utsk. ingifna förslag skiljer sig i den betydliga omständigheten
från Hr Åkermans förslag lill gemensam tanka, att i denna
sednare är helt och hållet borttagen den punkt, hvarigenom
i det förra bestämmes, att den nedre kammarens ledamöter, skola
vara flera än den öfres. Genom detta stadgande föll det af sig
sjelf, att den nedre kammaren skulle hafva öfvervigtcn vid samfälld
omröstning per capita. — Man har sagt, alt det är yrkena,
som skola representeras. Detta är endast så lill vida riktigt, att
Den 12 Mars e. m.
221
tlct är kunskapen om yrkena, som skola representeras, men alldeles
icke yrkena sjelfva, ty de skola då endast åstadkomma eu
slitning emellan de enskilda intressena. En talare har redan bemärkt,
att ingen monarki kan existera utan ett aristocratiskt clement,
och på samma grund har jag också ansett, att Utsk:s förslag
icke är förenligt med den monarkiska principen. Samme talare
har vidare frågat, hvar det femte Ståndet skulle insläppas.
Om representationen delas i två kamrar, så kan jag icke se hvarföre
de orepresenterade ej kunna inlåtas i dessa kamrar på ett
eller annat sätt, hvilket äfven är uttryckt såväl i Hr Åkermans
till Ulsk. inlemnade förslag, som i 4 och 5 §§ af hans förslag till
gemensam tanka. Den värde talaren har ytterligare anmärkt, att
om man sammansätter representationen så, alt yrkena eller de
materiella intressena komma i den ena afdelningen, och således
de högre intressena skulle komma att inrymmas i den andra kammaren,
så skulle den nedre kammaren förr eller sednare utesluta
den öfre. Så vore verkligen förhållandet, om man kunde tänka
sig, alt de personer, som vore competenta till inträde i den nedre
kammaren, skulle vara så blinda och sä litet förstå statens
eget intresse, att de icke skulle det ringaste sälta värde på ett
intresse, sorn hufvudsakligen lefver för det offentliga lifvet och
sätter sitt eget förhållande i andra rummet. Detta är likväl ett
fall, som man icke kan förutsätta. Ytterligare har samme talare
förklarat, att Sverige aldrig haft något tvåkammarsystem. Jag hemställer
lill hvar och cu, som känner vår historia, om icke under
den tiden, då Adeln hufvudsakligen var maktägande inom Svenska
representationen och likväl de andra Stånden bredvid med
deras veto, om icke detta i sjelfva verket var ett tvåkammarsystem,
ehuru icke till formen. Under en del af Frihetstiden kunde
man deremot kalla Svenska representationen för ett enkammarsystem,
emedan de som rådde på Riddarhuset äfven voro maktägande
inom den öfriga delen af representationen; men detta valen
tillfällighet, ty vårt nuvarande fyrkammarsyslem kan ingalunda
kallas ett enkammarsystem, efter så många och vigtiga frågor
kunna förfalla om tvä Stånd stanna emot tvä. JAka med den värde
talaren har jag den åsigten, alt den egentliga beskaffenheten
af slåndsväsendet i Sverige, och huruvida det bör fortfarande
behålla sin representation, ingalunda är fullkomligt utredd. Men
derom är nu icke fråga, ty en sådan utredning tillkommer Const.-  Ulsk. eller en comité äfvensom den allmänna opinionen och litteraturen.
Då jag ställer Const.Utsk:s och Hr Åkermans förslag emot
hvarandra, så måste jag säga, att om jag nvore nödsakad att bestämma
mig för ettdera, så blefve det Hr Åkermans, emedan antagandet
af hans förslag innehåller möjligheten af ett framskridande,
då deremot Utsk:s förslag är ett tillbakagående. Jag
skall föröfrigt icke längre uppehålla II. o. Ad,, utan slutar mod
att åberopa det förslag lill gemensam tanka, som jag sjelf afgifvit.
222
Den 12 Mars e. m.
Frih. Raab, Adara Christian: En värd talare har i dag
på förmiddagen vågat kasta en siareblick in i framliden, och förespått,
att det är Stånden, som skola rädda Sverige. Afven jag
vågar kasta en blick in i framtiden och förutspå, att på historiens
blad skall denna dag blifva upptecknad, antingen till R. o. Ad:s
ära eller till föga berömmelse öfver oeftergitlighct för hela landets
önskningar. För min del anser jag det vara R. o. Ad:s ära
att nu antaga delta förslag, det sisla af de oss erbjudna, hvarmed
vi kunna ådagaläga ett allvarligt uppsåt alt vinna en reform, som
är önskad af folket, och som är önskad af R. o. Ad:s flesla ledamöter,
om jag får tro hvad Hera af dem yttrat. En värd talare
har yttrat, att en opinion icke bildar sig under loppet af 10 år,
utan det är seklers verk. Jag erkänner visserligen, att tio år i
staternas lif är icke att anse mera än tio minuter, ja tio secunder
af den enskildes. Någon gång kunna likväl vigtiga saker ske
inom få ögonblick. Icke ansågo vi det möjligt vid 1834 års riksdag,
att en sådan förändring i allmänna tänkesättet ang:de representationsförändring
skulle så snart kunna utbilda sig, som den
vi nu från alla håll förnimma. Jag hemställer då om icke äfven
de förestående nästa 10 åren kunna lika mäktigt verka på opinionerna,
som de sednast framflutne. Jag tror, att det är förgäfves
vi söka alt sätta en damm deremot, ty opinionernas ström skall
sönderbryta den. Hr von Hartmansdorff bar trott, alt representationsfrågan
vore en af de minst vigtiga, eller åtminstone icke
bland de vigtigaste, hvilket skulle visa sig deraf, alt endast 8
motioner voro ingilna i detta ämne, då deremot sidor fulla voro
antecknade af motionärer i bränvinsbränningsfrågan. Het är naturligt,
att i en ekonomisk fråga, som hvar och en tror sig förstå,
skall göras flera motioner, än i ett så svårt lagsliftningsämne
som detta; men det kan icke vara Hr von Hartmansdorff obekant,
att många hafva förenat sig om utarbetandet af sådana förslag;
och räknar man antalet af alla dem, som deltagit i dessa åtta till
Const.Utsk. ingifna förslag, så tror jag det skall mångfaldigt öfverstiga
antalet af motionärer i hvilken annan fråga som helst.
Jag vill icke lala om petitionerna, emedan jag erkänner, att deras
värde kan vara ganska tvifvelaktigt, men de vittna åtminstone
derom, att denna fråga omfattas med ett allmänt oell varmt
intresse af hela landet. Gr. Björnstjerna har påstått, att den s. k.
just milieu’n står på en falsk basis här i Sverige, derföre alt de conservalive
här endast (märk endast) yrka att få bilda en senat
och tillåta småkrämaren och bonden att få ingå i classer med
valrätt. Jag hemställer, om dessa de conservativas anspråk äro
så obetydliga ? Jag är icke bland dem, som idkeligen framhålla
det stora antalet individer i de lägre classerne, och derefter vill
bestämma deras representationsrätt; men det måste väl medgifvas,
alt deras förmögenhet också gifver full rätt till den andel i
representationen, som de förut ägt. Gr. Björnstjerna har klandrat
jusle-milieu’n; äfven Hr von Hartmansdorff har i förmiddags
uti skarpa ordalag ogillat densamma. Jag hemställer, om
detta s. k. parti, som vid denna riksdag har uppstått, förlje
-
Den 12 Mars e. m.
223
nar smälek, derföre att det ej kastar sig på några ytterligheter,—
derföre att det gjort till sin uppgift att förmedla opinionerne, och
sjelf, undvikande bränningarne i passionernas ström, styra kosan
på sanningens — den eviga sanningens alltid lugnt flytande kungsåder.
Jag hemställer, om detta ej är sättet att gå till väga, för
att med sans och lugn vinna och erhålla en önskad reform.
Då härvid talaren gjorde något uppehåll med sitt anförande,
hördes åtskilliga ledamöter ropa på proposition, hvarefter
Frih. Raab fortfor:
Förlåten mine Hrr! att jag upptager tid. Den fråga, hvarom
vi öfverlägga, är dock den vigtigaste under hela riksdagen,
och jag tror icke, alt den tid är förlorad, som vi derpå använda.
— En värd talare har klandrat, att man åberopat den likstämmighet
i åsigtcr, som Konungens rådgifvare yttrat, och har hemställt,
hvad man skulle hafva sagt, om talaren uppträdt vid sisla
riksdagen och velat åberopa Konungens rådgifvare. Jag förstår
icke huru man kan vilja förena ett sådant uttryck med den föreställning
Hr von Hartmansdorff så ofta här har framhållit, alt
det är Stånden och i synnerhet R. o. Ad., som skall stödja timonen.
Om vi hafva till åliggande att stödja timonen, månne vi ej
då hafva skäl att högljudt fägna oss åt sådana regeringsåsigter,
som göra alt vi kunna och böra understödja Regeringen. Likasom
Hr von Hartmansdorff hade sparat sina krafter till deri stora
drabbningen i dag, likaså har äfven jag och de flesta talare, som
yttrat sig, vändt oss liufvudsakligast emot honom, och på hans
hjerta lägger jag slutligen en allvarlig uppmaning att icke använda
sin outtömliga kraft, sitt stora inflytande, sin stora parlamentariska
förmåga, att leda, jag vågar säga, missleda Ståndet lill ett
l)eslut, som, efter min tanka, vore olyckligt. Jag röstar för Hr
Åkermans förslag.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: På denna sena timma skall
jag vara helt kort och ^endast med några få ord uttrycka min tanka
i afseende på Hr Åkermans förslag — denna låda, i hvilken
så många andra förslag kunna fä rum. Jag anser det vara en
modfärgad, skiftande duk, på hvilken kunna broderas hvilka
figurer man bäst tycker kunna passa; men mönstret, som skådas
der bakom, innehåller i nedra kammaren allmänna val, och i den
öfre en skugga af aristocralisk beskaffenhet — en svag byggnad, som
icke kan motstå de påkänningar, hvilka en af förmiddagens talare
har ansett tiden innan kort skola medföra starkare än de någonsin
varit förut. Hvarifrån dessa påkänningar skola komma,
om utifrån eller inifrån, det kommer framtiden alt utvisa; men
under hvilka tidsförhållanden sorn helst fordras en stark representation.
Grundtankan i Hr Åkermans förslag synes genom blyertsen
i det till prot. aflemnade originalet; de öfverstrukna raderna
visa den grundtanka, alt den andra kammaren, sorn samman
-
224
Den 12 Mars c. m.
sättes genom allmaänna val, skall blifva den rådande. Det är
icke på detta sätt, som jag tror att vi skola gå tillväga. Oss tillhör
icke att kryssa mellan opinionerna; oss tillhöratt uttrycka en
opinion och dervid blifva: min är att förkasta delta förslag.
Hr Ä kerman, Fredr.: Jag torde icke behöfva försäkra,
att det icke var utan en viss bäfvan, som jag vågade framställa mitt
förslag till gemensam tanka i denna fråga. Denna bäfvan ökades,
då jag såg män uppträda deremot, som inom detta hus äro kända
såväl för sitt inflytande, som för sin skicklighet. Men jag måste
tillika erkänna, att sedan jag hört dem, har mitt förtroende
ökats; det har ökats lill följd af de skäl, som användts emot mitt
förslag. Hr von Hartmansdorff har visat mig den hedernatt anse
mitt förslag farligt; han anser det således kunna vinna sympatier
inom detta hus; och Gr. Gyldenstolpe, hvars förmåga att
uppfatta, ingen lärer kunna bestrida, har behagat hvarken
läsa detta förslag lätt, eller ännu mindre att förstå ett enda ord
af det hela. Hr von Hartmansdorff har förundrat sig öfver den
förklaring man gifvit, att med de materiella intressena menades
näringarne. Hvad annat skulle man väl mena, än jordbruk, handtverk
och sådant mera, som är föremål för ekonomisk förkofran.
Det har vidare anmärkts, att förslaget icke hade några bestämda
tendenser; det har fått åtskilliga benämningar för sin vidlyftighet
och sin sväfvande egenskap. En har liknat det vid en låda
och en annan har kallat det löjligt. Detta är ett sätt alt argumentera,
hvarmed jag icke vill mig befatta. En annan värd talare
har fästat sig vid vissa omständigheter, såsom t. cx. att rcrepresentationen
skall delas på två kamrar o. s. v., samt sagt,
alt då detta jemväl föreslås, såväl af Reformvännerna, som af Ståndens
förfäktare, så innehålla mitt förslag saker, som alla vore ense
om. Vore detta förhållandet, så måste jag bekänna, att det
måtte hafva lyckats mig att lösa problemet, som just är att förlika
meningarne. Hr von Hartmansdorff har talat för oss i liknelser
och bland annat yttrat, att man icke borde släppa' efter
något på tyglarne, för att hästen icke skulle skena. Då jag
lärde mig att rida sade man mig, att man icke eller skulle tjurhålla
hästen, ty då stegrar han sig och kastar ryttaren i backen.
Af en annan värd talare måste jag begära den rättvisa, att om
han vill klandra mina förslag, han åtminstone behagade taga kännedom
derom. Då han första gången förklarade, att jag velat
insätta en phalang okunnighet, beslående af alla dem, som ägde
mindre än ett mantal, så upplyste jag honom, att i mitt förslag
stod icke ett utan två mantal. Men det hindrade honom icke, då
han ån ånyo fick ordet, att hålla sig till det der ena mantalet.
Om icke den värde Grefven tror på mina ord, så hade han haft den
utvägen att se efter i det tryckta förslaget. — Detta förslag har
föröfrigt redan blifvit så vidlyftigt disenteradt att jag icke vidare
dermed skall upptaga R. o. Ad:s tid. Jag anser mig endast böra
fä
-
Den 12 Mars e. m.
225
fästa uppmärksamheten på den punkt, hvarpå vi för närvarande befinna
oss. Vi påminna oss det af förra riksdagens Const.Utsk.
uppgjorda förslag. Det var tillkommet, jag vet icke af hvad motiver,
men att dermed icke måtte hafva varit allvarligt menadt,
har jag anledning att tro, derutaf att sjelfva Ulsk:s Ordförande i
går framkom med ett förslag vida skildt från Utsk:s. Oaktadt
Ulsk:s förslag utgick från en rent democratisk riktning lyckades
det likväl att tillställa en konstlad opinion lill dess förmån, så att
alla sansade vänner af friheten och fäderneslandet hyste farhågor,
men tillika det hopp, att R. o. Ad. skulle denna gång, liksom
vid många andra tillfällen, tänka litet framför sig på fäderneslandets
väl. Detta gjorde också R. o. Ad. d. 28 Aug. 1844, och
jag bekänner uppriktigt, att den dagen kände jag, att det hade
skett mig en stor utmärkelse, då jag blef utnämnd till ledamot
af detta Stånd. Men, mine Hrr, skola vi begagna vår seger med
öfvermod. Skola vi icke finna, att den rätta och säkraste vägen
för vårt bestånd, är att gifva vika för rätta och billiga fordringar.
Hvilka äro dessa billiga fordringar, om icke den, att den personliga
sjelfskrifvenheten skall upphöra; icke att R. o. Ad. såsom representativt
element skall upphöra. Det är måhända någon, som
tvillar på, att dessa åsigter innehållas i mill förslag, och jag anhåller
derföre, att Ridd.secret. ville uppläsa den sista delen af 5:te
punkten i detta förslag.
Sedan den begärda uppläsningen skett fortfor
Hr Akerman: Häraf torde R. o. Ad. (inna, att det endast
är den personliga sjelfskrifvenheten, som jag föreslagit måtte
upphöra, och icke Adelns existens såsom ett. politiskt element,
ty jag anser, att i ett monarkiskt samhälle, der Adeln existerat
i århundraden, behöfves den ännu för fäderneslandets väl. Jag
kan icke förstå huru en verklig monarki kan äga bestånd, om densamma
utgör det enda ärftliga elementet i samhället. Det måste
finnas ett annat inom samhället, som dermed öfverensstämmer,
och delta är Adeln. Jag hoppas och önskar, att Adeln, äfven om
det vore endast af detta skäl, malle stå qvar. Hvad är det då,
som jag föreslagit, för hvilket man så mycket skrämmer Huset; är
det för att Adeln skall upphöra? Det kan det visserligen icke
vara, ty någon anledn. till sådan farhåga finnes icke. Men om,
för att försäkra sig derom, Sandel skulle såsom sin gemensamma
tanka antaga ett förslag, som har fem Stånd, hvad är det då som,
man menar med dessa fern Stånd? Jag förstår det ej. Icke hafva
de numera någon historisk betydelse och ej eller någon verklig.
Förr funnos, men numera hafva vi icke pura Stånd, bestående
af Prester, Borgare och Bönder. Eller hvad är RondeSt., sedan
man upphört att låta dess ledamöter vid riksdag samlas i ett eget
rum? Hvad är definitionen på en bonde? Om man går till RondeSt.
sådant som det nu är sammansatt, så finner man otvifvelaktig!
både bönder, sådana som Const.Utsk, med ett nog obestämdt
8 H. 29
Deli 12 Mars e. m.
ord kallar allmoge, men äfven sådana som Ulsk. otvifvelaktig! velat
insätta i ståndspersonsclassen. Likaså är förhållandet med
brukspatronerne i BorgareSt., hvilka mera tillhöra landtmanna-än
stadsmannanäringarne. Hvilket intresse är det då, som vill bibehålla
delta Stånd? Så förhåller det sig äfven med PresteSt., der
man intagit Vetenskapsacademiens ledamöter, och hvilket följaktligen
numera ej består ensamt af prester. Jag förstår icke dea
ömhet, som räder för dessa Ständ, och det är dem jag önskar
bort, emedan de ulgöra hinder för ett kraftfullt framskridande af
fäderneslandets allmänna intressen. Jag är visserligen nykomling
bland eder, mine Hrr! men jag har likväl läst Sveriges häfder
och funnit, att R. o. Ad. står der omnämnd nästan pä
hvarje blad. Historien omtalar ock vid huru många tillfällen R. o.
Ad. gjort de största uppoffringar för fäderneslandets sak. Det är
derföre, som jag nu icke dragit i betänk, att uppmana R. o. Ad.
till att afsäga sig den personliga sjelfskrifvenheten.
Några bifallsrop hördes efter detta anförande.
Frill Åkerhjelm, Joli. Carl: Hysande den öfvertygelse, att
classvalsprincipen vore den rättaste alt följa vid nationalrepresentationens
ombyggnad, tvekar jag likväl icke att öppet uttala, det
jag icke anser några vådliga följder kunna uppkomma genom antagande
af den samfällda valprincipen för den nedre kammaren,
såsom den finnes antydd i Hr Åkermans förslag, såvida nemi.
man vid tillämpningen iakllager, att de intellectuella och materiella
intressena i staten blifva så afvägda, att de icke kunna undertrycka
hvarandra. Under denna förutsättning och i betraktande
deraf, alt jag befarar omöjligheten att i denna långa strid komma
till ett slut, såvida man icke vill göra några concessioner åt
dem, som förfäkta principen af allmänna val, är det som jag sluter
mig lill dem, som yrka antagandet af Hr Åkermans nu gjorda
förslag. Jag gör det så mycket hellre, som jag tror, ali de
deruti uttalade principer, klokt och väl tillämpade på det af mig
antydda sättet, skola säkrast leda (ill del önskade målet. Jag anser
det äfven vara med R. o. Ad:s värdighet mest öfverensstämmande,
att på en gäng uttala sin tanke i detta för fäderneslandet
sä vigtiga ärende, och på delta sätt efterfölja en af våra hädangängne
store Konungars maximer: en gång tala och dervid blifva,
är bättre än hundra gånger lala.
Många ledamöter ropade på propos., hvarefter några ledamöter,
som begärt ordet och nu uppropades, afstodo frän yttrande
i ämnet.
Gr. von Platen, Baltzar: Då denna fråga redan har
blifvit så vidlyftigt afhandlad, och då R. o. Ad. redan så häftigt
har gifvit sin önskan tillkänna, att denna discussion måtte upphöra,
anser jag det vara en pligt, alt icke mycket förlänga densamma.
Det må dock vara mig tillåtet atto fästa mig vid ett uttryck,
som här blifvit fäldt, nemi. att Hr Åkermans förslag vore
D c n 12 Ma rs e. m.
227
det farligaste blanc! alla de framställda. Jag instämmer fullkomligt
i den ledamots åsigt, som sådant yttra), icke derföre att jag
anser det farligt i den vanliga betydelsen, eller såsom någonting
ali skrämma barn med, utan derföre all det möjligen hotar alt
omintetgöra del beslut, som denne ledamot önskar genomdrifva.
Han har nemi. skäl att anse det farligt, derföre alt han fruktar
hvad jag hoppas, att det skulle kunna förena sinnena i ett gemensamt
beslut, som skulle göra Ii. o. Ad. heder och som skulle lemna
en vacker förklaring på det beslut, som R. o. Ad. den 28
Aug. sisth år fattade, i hvilket äfven jag deltog, .lag ^tror det
vara af vigt, alt R. o. Ad. icke förkastar delta Hr Åkermans
förslag, emedan det är det sisla i ordningen af dem, som blifvit
underkastade R. o. Adis pröfning, som lemnar en utväg öppen
för hvarje ledamot att förklara huruvida han verkligen och uppriktigt
önskar en framgång pä reformens bana, eller huruvida han
endast vill medgifva dem derföre, alt de icke längre kunna motstås;
del vill med andra ord säga, huruvida man anser, att de
svårigheter, om hvilkas tillvaro säkerligen alla äro öfverens, kunna
afhjelpas endast genom en förändrad arbetsordning, eller om
icke dertill fordras någonting mera omfattande. Ty svårligen lärer
det kunna kallas annat än en förändring i arbetsordningen,
om man delar de nuvarande Stånden i tvä kamrar, äfven om
man skulle dertill lägga ett femte Stånd. Vill man allvarligt någon
förändring i vårt statsskick, och anser man tiden dertill vara
inne, så tror jag, att man bör gifva sitt bifall till Hr Åkermans
förslag. — Man har sagt, att delta förslag skulle vara alltför
obestämdt, och en talare här bakom mig har öppet förklarat,
ali han ansåg sig kunna bifalla förslaget, emedan han ansåg att
Sveriges väl oell stabiliteten i dess representation till en stor del
hvilade pä ståndsprincipen. Lika uppriktigt vill jag bekänna, att
jag biträder delta förslag, derföre att jag anser det inrymma en
möjlighet för blifvande Ständer alt pröfva, huruvida icke Sveriges
bestånd kan betryggas ulan den närvarande ståndsförfattningen.
Vi hafva här hört lemligen olikartade skäl användas från samma
håll i afseende pä olika förslag. När man får ett fullständigt utarbeladl
förslag, så säger man: detta förslag duger icke till sina grunder;
det kunna vi icke antaga. När del deremot blir fråga om att antaga
grunderna, så säger man: vi kunna icke bedomina dem förr, än vi
få ett fullständigt förslag framställd!. Utan att tillåta mig att tyda andras
mening, hemställer jag, om icke ett sådant sätt att yttra sig
ger anledn. till misstydning. — Då det är omöjligt all a priori
bestämma och med mathematiska bevis styrka till hvilka resultatethvar
och ens åsigter i denna fråga skulle i utförandet leda, då bror
emot bror och vän emot vän, med i öfrigt de mest enstämmiga åsigter,
i denna fråga ofta hysa olika, så hemställer jag, om det icke är
nödvändigt, att uppoffra något af sin enskilda öfvertygelse, icke i
fråga om beslut, ty då får man icke dagtinga, men då fråga är
att förena sig i de allmänna grunder, på hvilka ett förslag skall
uppgöras. Man har framställt, att R. o. Ad. -skulle kunna komma
att ångra ett sådant beslut. Jag kan icke hysa någon fruktan
228
Den 12 Mars e. m.
derför, då Ståndet i alla fall liar sin beslutande rätt qvar. Här
är endast fråga 0111 alt låta Const.Ulsk. försöka att på dessa grunder
uppgöra ett förslag, som det ännu vid nästa riksdag står Ståndet
öppet alt förkasta. Jag finner det visserligen naturligt, att
en ledamot af Const.Ulsk., som på förmiddagen yttrade sig, icke
faun sig tillfredsställd af detta förslag. Jag medgifver, att det blir
besvärligare för det Utsk., som skall utarbeta förslaget, att endast
få de allmänna grunderna för sig uppgifna, men då jag känner
huru denne ledamot alltid är färdig att uppoffra sin tid och sin
möda för fäderneslandets bästa, tror jag mig icke brista i grannlagenhet
enrot honom, då jag säger, att det är Utsk:s ovillkorliga
skyldighet att underkasta sig eli sådant arbete, med fara, jag
medgifver det, att få sitt förslag förkastadl, när det inkommer
lill Stånden.
Här har blifvit yttradt af en värd talare, alt den kammaren,
som bestod af största antalet ledamöter, skulle uttrycka en större
grad af folkets förtroende. Om hamrarne, såsom denne ledamot
föreslagit, skola bildas af alldeles enahanda elementer, så kan detta
låta säga sig, men om för den öfre kammaren skulle fordras
högre qvalificationer, vare sig i intelligens eller förmögenhet, så
låter det tänka sig, att den öfre kammaren äfven med färre ledamöter
kunde uttrycka en lika stor grad af förtroende, som den
nedre. Dessutom tror jag att det gifves ett skäl, nedslående måhända,
men likväl sant, hvarföre man måste göra antalet af ledamöter
mindre i den öfre kammaren, nemi. att då man af dem
fordrar högre egenskaper, har man äfven svårare alt finna så mänga
individer. Samme talare har, såsom ett skäl alt förkasta Hr
Åkermans förslag, yttrat, att de grunder, hvarpå Const.Utsk:s förslag
sig stödjer, hafva af R. o. Ad. blifvit godkända, icke allenast
vid föregående rikdagar, ulan äfven vid denna. Jag erkänner,
att detta -skett vid föreg:de riksdag, men det är mig icke möjligt
att återföra i minnet när sådant skulle skett under denna
riksdag. Skulle man dit vilja tyda beslutet d. 28 Äng., så får
jag deremot protestera. Det är för mig, oell säkerligen för mänga,
angeläget, altman icke mätte söka förvilla nationens ögon derhän,
all alla som deltogo i detta beslut, dermed skulle hafva ovillkorligen
förklarat sig för representationens bildande pä fem Ständ.
Detta beslut innebar endast ett förkastande af det från förra riksdagen
hvilande förslaget. Slutligen hafva åtskilliga talare anfört,
alt detta sträfvande till en förändrad nationalrepresentation vore,
om icke förräderi, åtminstone ett försök att upphäfva det n uvande
samhälsskicket, att försvaga Konungamakten och mera dylikt. Jag
ber att här högtidligen få förklara, att, långt ifrån att af sådana afsigter
yrka en förändring, yrkar jag den derföre, att jag är innerligen
och uppriktigt de monarkiska principerna tillgifven, och derföre
att jag anser ett återgående på denna bana, och under den splittring
i sinnena, som för närvar, äger rum, skulle blifva, minst sagdt,
den största påkänning för det monarkiska statsskicket.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr: Då jag haft tillfälle att
Den 12 Mars e. m.
229
så vidlyftigt yttra mig i frågan, särdeles då milteget förslag förevar,
torde kanske mången tycka, att jag nu borde iakttaga tystnad;
men jag liar nära nog blifvit uppfordrad att yttra mig, då
man så opåkalladt vid detta tillfälle förnyat sina oblida omdömen
öfver 1840 års Const.Utsk., och bland annat förebrått dess dåvar.
ordförande att nu sjelf hafva fra.nlrädt med ett förslag af helt
annan beskaffenhet. Härå torde jag få svara, att det är mera än
femton år sedan jag i tryck framställde samma förslag, som jag
nu yrkat, och om jag icke lyckades att göra det gällande i förra
riksdagens Const.Utsk., så kan det visserligen icke förebrås mig
såsom hade del varit en följd af förändrade grundsatser.
Mine Hrr! Jag tillhör en af de äldre inom detta Hus och
påminner mig otaliga gånger hafva hört den missbelåtenhet, den
slags oro, som inom Huset visat sig, då man någongång tagit
sig friheten ali nämna huru de andra Stånden förfarit i vigtiga
frågors behandling. På förmiddagen i dag fingo vi likväl det råd,
att i denna fråga följa PresteStis beslut, utan att dervid någon
oro förmärktes. Om detta råd någonsin skulle komma in i ett
äreminne, så blefve säkerligen noten obehöflig, att det kom från
en f. d. Statssecreterare för Ecclesiastikärenderne. Vi frngo af
honom äfven den undervisningen, att detta Stånd kan förliknas
vid en balk, hvars närmaste synonym är en stock, att de särskilda
classerna utgöra capitel, och hvarje representant en §. Utan
att veta hvilken paragraf, som kan falla på min lott, men för alt
söka, så godt jag förmår, att uppfylla min paragraf-bestämmelse,
har jag ansett mig vid detta tillfälle böra tillägga några ord.
Hvad det nu förevar, förslaget beträffar, så är det visserligen
i ganska väsendtliga delar skiljaktigt frän det af mig framställda,
äfvensom jag fullkomligt delar den af Const.Ulsk:s nuvarande ordförande
yttrade tanka, att det vore alltför svårt för Utsk. att få
emottaga ett förslag, som icke i bestämda uttryck förklarade hvad
Ståndets mening egentligen vore; ty oaktadt allt hvad som här
blifvit sagdt, kan jag icke frångå, att denna gemensamma tanka
äger mycken elasticitet och kan användas nära nog till hvilken
åsigt som helst. Men, mine Hrr, då man befinner sig i den ställning,
att nödgas välja emellan saker, som man icke gillar, så tager
man det som är minst stridande emot ens egen åsigt. Jag
tager mig i della afseende den friheten att åberopa hvad den
frejdade Mathison i America en gång yttrade vid ett likartadt
tillfälle: att det vore förmätet att tro sig kunna tillvägabringa
det aldrabästa; man borde vara belåten om man kunde åstadkomma
någonting bättre, än det man vill förkasta. Det är på
denna grund, som jag röstar för Hr Åkermans förslag, ty jag anser
det icke möjligt att åstadkomma någonting sämre än vårt närvarande
representationssätt, om icke det af Const.Utsk. föreslagna
kunde anses ännu värre. Jag röstar äfven för Hr Åkermans förslag,
derföre att Ståndet icke måtte utsätta sig för det obehaget,
icke allenast inför Medstånden, utan inför Svenska folket, att vi,
ehuru sjelfskrifna representanter, icke ändock på de fem eller sex
år vi haft ali begrunda detta ämne, kunnat förmå att tillväga
-
230
Den 12 Mars e. m.
bringa åtminstone en gemensam tanka i detta riksvigtiga och af
folkel med all möjlig uppmärksamhet föjda ärende.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Då timman är långt
framskriden och jag helst undviker alt, genom upprepande af skäl,
redan och med Husets bifall bättre framställda af mera öfvade
talare, missbruka It. o. Ad:s tålamod, så får jag till de Hrr, sorn
anmält sig till erhållande af ordet, hemställa, huruvida de vilja
afstå derifrån, i hvilket fall äfven jag afslår. Hvarom icke, skall
äfven jag yttra mina tankar i ämnet.
Då i anledn. häraf H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., tillkännagaf,
att de ledamöter, som begärt ordet, voro Hr Cederschjöld,
Pehr Gustaf, och Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabi., förklarade
desse Hrr sig vilja afstå från deras begäran, men anmälde
sig Gr. Hamilton, Jacob, som dock afstod frän att yttra sig,
då Frih. Palmstjerna ytterligare förklarade sig icke vilja frånträda
ordet, derest icke discussionen nu blefve slutad.
Uppå härefter framställd propos. förklarades öfverläggningen
vara fulländad, hvarefter II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde,
om R. o. Ad. behagade förklara, alt Hr Åkermans ifrägavar.
förslag antoges såsom R. o. Ad:s gemensamma tanke.
Ropades ja och nej.
Då sedermera H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det
han ej kunnat uppfatta hvilketdera svaret varit öfvervägande, begärdes
votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter.propos.:
o
Den som bifaller det af Hr Akerman, Fredr., gjorda förslag,
alt Const.Utsk:s, i mern. N:o 26 framställda förslag till nationalrepresentationens
ombildning, och deraf följande grundlagsförändringar
återremitteras, med den af R. o. Ad. såsom dess gemensamma
tanke förklarade anmärkning, att Utsk:s förslag icke är antagligt,
utan den ifrägavar. grundlagsförändringen bör ske i öfverensstämmelse
med det af bemälde ledamot afgifna förslag, voterar
ja;
den
det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. icke Hr Åkermans förslag till
gemensam lanke.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 82.
Nej — 126.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Som jag afstod från
att yttra mig, då Hr Gr. o. Landtm, emot slutet af discussionen
behagade lemna mig ordet, dertill föranledd aS den oro, som tycktes
visa sig inom Ståndet, sä anser jag mig pligtig ali nu reser
-
Den 12 Mars e. m.
231
vera mig emot det beslut, som R. o. Ad. genom votering tattat,
och jag kan icke annat än beklaga, att utgången af denna votering
visar, att R. o. Ad. icke vill hafva någon förändring i nu
varande
representatiönsform.
Hr Munck, Bror Gust. Reinh.: Det var den långt framskridna
liden och R. o. Ad:s otålighet, som förmådde mig och
flera andra att nyss afstå från ordet. Nu är det mig så mycket
angelägnare alt reservera mig emot det fattade beslutet, och jag
gör det, för alt frikalla mig ifrån den förebråelsen att icke hafva
velat någon representationsförändring.
Frih. Hermelin: Jag anhåller vördsamt att få min reser
vation
emot det fattade beslutet i protocollet antecknad.
Hr Anckarsvärd, Aug.: Jag har i den föreg:de voteringcr
tillhört minoriteten, men för alt icke genom tystnad här blifva
bortblandad med den segrande majoriteten, anhåller jag alt till
protocollet fä anmäla min reservation emot ett beslut, som jag i
närvarande ögonblick anser lika olyckligt som skadligt.
Frih. Cederström, Jacob: Afven jag reserverar mig
lill protocollet, icke mot utgången af voteringen, deruti jag deltagit,
men emot den proposition, hvarigenom vi fått anledn. att votera
öfver eli inom Ståndet väckt nytt förslag till grundlagsförändring
under form af förslag till gemensam tanka.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag anser mig uppkallad att,
i anledn. af fällda yttranden från reservanternas sida, förklara,
att, ehuru jag voterat nej emot den föreslagna gemensamma tankan,
så kan jag på intet vis erkänna, utan protesterar högeligen
emot den förklaring, att R. o. Ad. derigenom skulle hafva ådagalagt,
att de icke vilja någon förändring i vår högst oformliga representation.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Jag reserverar mig emot
R. o. Ad:s beslut, uttryckt i den tysta voteringen, hvilket tyckes
mig, med hänsigt till de skilda opinionerna, påminna om ett kändt
yttrande, ryktbart i historien, och förfärligt i åminnelse; ”Ni paix,
ni tréve en tre les deux cötés de 1’assemblée.”
Hr af Sillén, Wilhelm Gideon, instämde i Hr Anckarsvärds
reservation.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
uppskjuta öfverläggningen om Const.Utsk:s mern. N:o 26
till morgondagens plenum; hvilket bifölls.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: I anseende till vigten
deraf, att Bevilln.Utsk:s svar på återremissen, rör:de betänk,
om stämplade pappersafgiften, med det första förekommer, vågar
jag hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla, att ifrågavar. betänk, mätte
flyttas främst på listan, näst efter Const.Utsk:s nu förevarande
betänk.
232
Den 12 Mars e. m.
I anledn. häraf hemställde II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, om
R. o. Ad. bifölle, att Bevilln.Utsk:s utlåt. IN:o 29, i anledn. af
anmärkn:r emot betänk. N:o 13, ang:de stämplade pappersafgiften,
blefve uppfördt å föredragningslistan näst efter Const.U(sk:s
mern. N:o 26.
Ropades ja.
Lades på bordet följande från LagUtsk. inkomna betänk:n:
N:o 86, i anledn. af gjorde anmärknrr vid Utsk:s betänk. N:o
18, öfver väckt motion om ändringar i ansvarighetslagen för Statsrådets
ledamöter;
N:o 87, i anledn. af väckte motioner, ang:de concurs-lagstiftningen;
N:o
88, i anledn. af väckte motioner, om förändring af 8
§ i 9 Cap. Handelsbo, samt 2 § af K. Förordn. d. 28 Juni
1798;
N:o 89, i anledn. af väckt fråga derom, att för reverser och
invisningar, ställde till viss man eller ordres måtte bestämmas
enahanda betalningsansvarighet, som för vexlar;
N:o 90, i anledn. af väckt motion om förmånsrätt till betalning
i concurs för fordran, grundad på vexel, invisning eller
skuldebref till ordres; samt
N:o 91, i anledn. af väckt motion om förmånsrätt för förskott,
lemnadt på varor, som blifvit till försäljning emotlagne.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ till 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Tliorstlagen ilen 13 Mars 1845.
Plenum kl. 9 f. m.
Fortsattes pröfningen af Const.Utsk:s mern. N:o 26, med förslag
till nationalrepresentationens ombildning och deraf följande
grundlagsförändringar.
Gr. Hamilton, Jacob Essen: Jag har länge varit ibland
deras antal, som insett behofvet högt påkalla en förändring i vårt
nuvarande bristfälliga representationssätt^ och då af de hittills afgifna
förslag till gemensam tanka, Hr Åkermans tyckes närmast
öfverensstämma med hvad en upplystare tid kan fordra, får jag
härmed förklara, att jag röstat för detsamma, hvarföre jag ock nu
till
Den 13 Mars f, m.
?33
till dagens protocoll ber att få min reservation antecknad emot
det af R. o. Ad. i gårdagens plenum fattade beslutet att förkasta
förenämnde förslag.
Upplästes följande af Hr Freidenfelt, Fredr. Dan., inlemnade
anförande:
Mot det af H. R. o. Ad. i gårdagens e. m:s plenum genom
votering fattade beslut, att förkasta Hr Åkermans förslag
till representationsförändring såsom Ståndets gemensamma tanka,
får jag vördsammast anmäla min reservation, med anhållan
att till protocollet få antecknadt, alt jag bland de röstande
hört till minoriteten, samt att jag till alla delar förenar mig
i den af Hr Munck, Bror Gustaf Reinhold, muntligen gjorda reservation.
Gr. Frölich, David: Då jag, såsom något aflägse boende
ifrån detta hus, icke haft tillfälle att taga nolice om förändringen
i tiden för R. o. Ads sammanträde sisth måndag till kl. 9, i st.
f. kl. 10 på f. m., som hittills varit vanligt, sä var detta orsaken
hvarföre jag ej kom alt vara närvarande vid den framställning,
som vid pleni öppnande af Hr Gr. o. Landtm, gjordes
i afseende på ordningen för föredragningen af de särsildl
framställda förslagen till gemensamma tankar, .lag har sedermera
blifvit upplyst om, att Hr Gr. o. Landtm, icke påkallat
något bestämdt beslut af R. o. Ad. i detta hänseende, utan
blott som sin enskilda önskan föreslagit, att Ståndet skulle ungefärligen
så i frågan förfara, som redan skett, och härigenom anser
jag icke eller någon prescriptionstid vara bestämd, som skulle
hindra mig att äfven framställa ett förslag til! gemensam tanka,
då jag dertill icke hittills haft tillfälle. Jag bör likväl icke dölja,
alt detta mitt förslag till en sådan tanka i väsendtligaste måtto
öfverensslämmer med tvenne redan förkastade förslag, nemi. Gr.
Anckarsvärds och Frih. Hamiltons, som Ståndet också alltför väl
sjelf kan skönja, men deruti förekomma likväl märkliga tillägg och
förändringar, icke blott i sak utan äfven i redaction, och några
af de anmärkn:r, som blifvit gjorda emot de begge förenämnde
Herrarnes förslag kunna icke framställas emot det, som jag nu
anhåller att fä uppläsa, derest icke Hr Gr. o. Landtm, (inner något
hinder deremot mola.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, (illkännagaf, att R. o. Ad. icke
fattat något beslut, som inskränkte rättigheten till afgifvande af
förslag till gemensamma tankar uti ifrågavar. ämne, och att således
icke något hinder vore för uppläsningen af Gr. Frölichs förslag.
Gr. Frölich uppläste derefter följande:
l:o. Med upphäfvande af all ståndsdelning, och all sjelfskrifvenhet,
skall Svenska folket hädanefter vid allmänt riksmöte representeras
af en riksförsamling i 2:ne afdelningar: Rikskammaren
8 H. 30
234
Den i3 Mars f. m.
och Senaten, hvars samfällda antal ledamöter, minst 220 och
högst 2-50, sålunda fördelas, att den förra erhåller 150 å 160 och
den sednare 70 ä 90.
2:o. Riksmöte hålles en gång om året, eller åtminstone
hvart 3:dje.
3:o. Valrätt äger hvarje Svensk, till myndige år kommen
man, så framt icke, genom särskilde af lagen bestämda undantag,
den activa medborgarerälten blifvit förklarad för honom hvilande
eller förverkad.
4:o. Valrätt för att utse rikskammarens ledamöter för 3:ne
årlige riksdagar eller en hvart 3:dje år (utom de urtima) förekommer
uti 3:ne särskilda valclasser, med fördelning egentligen
efter beskattningens olikhet, nemi.:
a) Genom electorer, uti mindre kretsar på landet, icke större
än domsaga, men väl mindre, der en domsaga är för stor
till blott en enda valkrets, med tingstad till samlingsställe,
och der blott en riksdagsman af districtets valmän utses.
Till denna dass höra alla de från den activa medborgarerätten
icke uteslutne, som bevillning erlägga för egendom, arrende,
tjenst, pension eller annan inkomst i den lägre skattegraden,
att till visst belopp bestämmas i grundlag lika för hela riket under
en tid af 25 år, till åtskillnad från den högre skattegraden
i 3:dje classen.
b) Väljande uti städer, omedelbarligen eller genom electorer,
af alla dem, som till den lägre skattegraden höra och utgöra
så stort antal, att minst 25 valmän eller electorer sammanträda.
c) Omedelbarligen väljande, på landet eller i stad boende, hvilka
skatta i den högre graden, och hvilkas valdistricler utgöras
af länen eller afdelningar deraf.
Fördelningsgrunden för alla tre dessa classer kan hvart
25 år undergå jemkning.
5:o. Senaten bildas till en början provisoriskt, sålunda: att
samtlige 4 RiksStm välja hvar sina 15 ledamöter vid den riksdags
slut, då ny grundlag antagen är. Det öfriga antalet senatorer
utses af Konungen.
Hvart 3:dje år, ehvad ett eller tre riksmöten under liden
hållas, utgår en tredjedel af senaten och ersättas successive med
nya af rikskammaren utvalde ledamöter.
Efter 9 års förlopp, sedan första riksförsamlingens möte,
blifva alla senatorer således utsedde af rikskammaren för 9 års
functioner.
6:o För ledamot af senaten erfordras en ålder af minst 35
och för riksdagsman af minst 25 år.
7:o. Konungen utnämner ordförande i senaten, med namn
af Landtmarskalk, hvilken ock alltid är riksförsamlingens ordförande,
sä ofta den håller gemensamma öfverläggningar, eller eljest
samlad är.
8:o. Hvarje afdelning af riksförsamlingen beslutar ensam för
Den 13 Mars f. m.
235
sig, ehvad gemensam öfverläggning är hållen eller ej, men bådas
samraanstämmighet erfordras till gemensamt beslut.
I frågor, der båda afdelningarne stanna i oförenliga skiljaktigheter,
men saken icke kan förfalla, afgöres densamma genom ett
förstärkt Utskott med lika antal ledamöter från hvardera afdelningen.
9:o. Utskott tillsättas af båda afdelningarne, med lika antal
från hvardera.
Efter uppläsningen häraf tilläde Gr. Frölich: Då jag nu
icke kan fordra någon annan ordning för egentliga föredragningen
af detta, än den redan stadgade, så får jag vördsamt öfverlemna
förslaget till prot.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: I fall jag uppfattat me
ningen
rätt, har 11. o. Ad. på förhand beslutat, ali hvarje förslag
till gemensam tanka skulle förekomma till R. o. Ad:s pröfning
i den ordning det blifvit väckt, och vid sådant förhållande
torde Gr. Frölichs nu upplästa förslag lill öfverläggning föredragas
sist, eller näst efter alla andra, som hittills blifvit framställda;
så att man må äga erforderlig tid att taga kännedom derom, hvilket
under uppläsningen icke, för mig åtminstone, varit möjligt,
för att jag skulle kunna stadga ett omdöme deröfver. Detta förslag
tycktes mig vara litet mera sammansatt än alla andra, hvilka
förut varit under behandling, och salunda önskar jag tillräcklig
tid för alt betänka saken. Om Hr Gr. o. Landtm, anser R.
o. Ad:s beslut ronde ordningen för föredragningen vara sådant,
som jag det uppfattat, torde den vördsamma anhållan om erforderligt
rådrum, som jag tagit mig friheten framställa, varda bifallen.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, yttrade, att då R. o. Ad. redan
bestämt den ordning, i hvilken de förut afgifna förslagen
hurde föredragas, och i detta beslut icke någon ändring kunde
göras, så syntes deraf blifva en följd, att Gr. Frölichs förslag komme
att föredragas näst efter Hr Lefréns förlag, som var det sista
af de förut afgifne.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Då jag nu efter fyra
dagars öfverläggning finner, att ett nytt förslag till gemensam tanka
framställes, och således anledn. kan vara att förmoda, att, i
händelse R. o. Ad. icke fattar något beslut när tiden för väckande
af dylika förslager skall anses vara tilländalupen, Const.lJtsk.
icke hade att snart återförvänta betänk, slutligen afgjordt, så får
jag vördsamt hemställa, om ej Ilr Gr. o. Landtm, skulle läckas
inhemta R. o. A-.ds tanka om bestämmande af någon viss tid,
inom hvilken de ledamöter, som vilja uppgifva förslag lill gemensamma
tankar i detta ämne, böra desamma för Ståndet framlägga.
Gr. von Platen, Baltzar: Utan att vilja förneka olämpligheten
af alt oupphörligen väcka nya förslag till gemensamma
236
Den 13 31 ars f. m.
tankar, kan jag likväl icke anse lämpligt att väcka ett sådant förslag,
som den siste talaren framställt. Hans mening kan ingalunda
vara att på detta sätt vilja upphäfva, eller inskränka hvad
grundlagen föreskrifver; och då vi hafva denna lag att rätta oss
efter, tror jag det vara alldeles öfverflödigt alt fatta ett beslut,
hvars laglighet, i den ordning förslaget derom nu blifvit framstäldt,
jag för min del mäste bestrida.
Frih. Palmstjerna, Mils Fredr.: Till alla delar instämmer
jag med Gr. Gyldenstolpe. Om grundlagens föreskrift blifvit
följd, så tror jag alt många af de öfverläggningar, som hittills
ägt rum, blifvit besparade. Hr Gr. o. Landtm, har varit af en
annan tanka, den Ståndet biträdt; min är således numera af intet
värde, dock känner jag ingen § i grundlagen, som förhindrar
Ståndet att taga det, som jag tror, ändamålsenliga och nyttiga beslut,
hvarom fråga nu blifvit väckt; ty hvar skulle eljest gränsen
för denna öfverläggning vara i afseende på tiden? Det skulle ju
lätt kunna hända, att hvar och en af Ståndets medlemmar inkomme
med sitt särskilda förslag, det ena efter det andra, och
verldens yttersta timme skall kunna komma, innan vi hunnit få
slut på denna sak. Jag hemställer således vänligast, att man ej
mätte motsätta sig den framställning Gr. Gyldenstolpe gjort.
Gr. Frölich: Oaktadt den lilla till hälften deladeanmärkn.,
som Gr. Platen gjort mot lämpligheten att framkomma med nya
förslag, får jag hembära honom min uppriktiga tacksamhet för
hans motstånd till försöket» att afskära för alla andra än mig, rättigheten
att framkomma med nya förslag, ty sådant vore orätt
och grundlagsvidrigt. Jag tror icke eller, att Gr. Gyldenstolpe,
Ordföranden i Const.Ctsk., kan hafva något särdeles intresse af
att få denna discussion så mycket förkortad; och ehuru han blifvit
understödd af Frih. Palmstjerna, Nils, sä hoppas jag, att R.
o. Ad. icke vill göra sig saker till en så stor illibiralitet, som det
skulle vara alt fatta ett sådant prescriptionsbeslut. Då en ledamot
af Coust.Utsk., Hr von Hartmansdorff, nu anmält sig, så lärer
han äfven komma att yttra sin tanka, och jag hoppas, att han
åtminstone icke är sä illiberal, att han skulle påyrka ett sådant
beslut.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Hvarken detta eller något
annat Stånd kan fatta beslut, som ej öfverensstämma med Riksd.-  Ordn., och vi icke eller sådana, som ej öfverensstämma med Ridd.-  Ordn. Men så vidt jag vet, finnes ingen prescriptionstid för anmärkningar,
så länge Const.Utsk:s betänk, är under behandling.
Så länge kan följaktligen hvar och en göra ytterligare förslag lill
gemensamma tankar. Men sedan betänk, är afhandladt, så är, utan
att Ståndet derom fattar något beslut, tiden för sådana anmårknas
afgifvande förbi.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag hade verkligen föreställt mig,
alt alla de ledamöter af R. o. Ad., som haft några förslag att framlägga,
redan skulle hafva anmält sig dertill, men jag kan icke eller
ueka, att det är hvar och ens rätt att framkomma dermed,
Den 13 Mars f. m.
J37
och någon prescriptionstid har, så vidt jag vet, ej dertill blifvit
bestämd. Vare detta nog om den saken. Men nu ber jag alt
få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på ett föremål af denna fråga.
Uti 56 § Reg.F. linner man följande ord: ”Göras åter i
RiksStms plena emot Ulsk:s yttrande anmärkningar, blifva de,
hvilka hvarje RiksSt. särskildt förklarar utgöra dess gemensamma
tankar, till Const.Utsk. hänvisade. Utsk. äligge då, att samtlige
RiksStms tankar lill ett helt utlåtande i möjligaste måtto
sammanjemka, och, om oförenliga skiljaktigheter (inas, dem
derjemte lill samtlige RiksStms behandlande anmäla.” Det lärer
icke vara tvifvel underkasladt, att oförenliga skiljaktigheter för
närvarande finnas i RiksStms beslut. Så vidt del är en sanning,
livad mig blifvit sagdt, att de öfriga Stånden fattat olika beslut,
sä lärer det åligga Const.Utsk. att inför R. o. Ad. så väl sorn de
öfrige Stånden anmäla detta förhållande. När denna anmälan göres,
hvarförinnan det åligger Const.Utsk. att i möjligaste måtto hafva
sammanjemkat de olika besluten, får ju R. o. Ad. tillfälle, likasom
de öfrige Stånden, att yttra sig i detta ämne. Jag kommer
derföre till den slutsats, att de af R. o. Ad:s ledamöter, hvilka
möjligen hafva äsigter, dem de vilja söka att göra gällande, dertill
hafva tillfälle, när Const.Utsk:s förrberörde anmälan inkommer,
hvarföre jag vördsamt hemställer till en hvar, om man
ej nu skulle fä anse antalet af de tankar, som blifvit framlagde,
uppfyldt, för alt en gång få ett slut på denna öfverläggning, grundandes
denna min vördsamma framställning derpå, att, som jag
nyss nämnt, tillfälle blir alt vidare yttra sig när ämnet ifrån
Const.Utsk. återkommer.
Frih. Cederström, Jacob: Något beslut om prescriptionstid
för anmärkn:rs framställande mot Ulsk:s förslag har icke blifvit
fatladt, ulan R. o. Ad. har rättat sig efter Hr Gr. o. Landtnäs
framställning att göra alla anmärkn:r först, directe, och att derefter
till öfvervägande upptaga desamma till gemensam tanka, allt
i den mån de voro skiljaktige från Utsk:s förslag, och sist dem,
som mera närmade sig detsamma. Sedan nu samtlige de ledamöter,
som begärt ordet, deribland äfven den förslagsmakaren,
som nyss framkommit med ett project, yttrat sig ganska vidlyftigt
i afseende på två eller tre andra förslag, sä har ingen vidare
begärt ordet för att göra anmärkn:r mot Utslos förslag, hvadan
ock discussionen om betänk, är fulländad enl. grundlagen och
någon ny bör icke kunna uppkomma. Deremot måste vi kunna
komma till fullföljd af de gjorda anmärkningarne, dessa må vara
af hvad beskaffenhet som helst, hvarföre jag anhåller att vi må
få skrida till desammas föredragning, ulan att uppehållas af Gr.
Frölichs förslag.
Frih. Cederström, Anders: Om jag icke mycket miss
tager
mig, så gjorde Hr Gr. o. Landtm, i början af den discussion,
som föranleddes af detta betänk., den framställningen, att alla
de ledamöter, hvilka önskade att framställa förslag till gemensamma
tankar, skulle desamma afgifva, och att sedermera alla
238
Den 13 Mars f. m.
dessa förslag, hvar för sig, skalle komma att discuteras. Jag tillstår
uppriktigt, att jag då ansåg denna framställning föranleda dertill, att,
dä discussionen öfver dem en gång begynt, så skulle alla vidare
förslag upphöra af sig sjelfva, d. v. s. något ytterligare förslag
icke få väckas. Jag finnér nu att jag misstagit mig, och vill blott
nämna, att om jag trott det varit tillåtet att, efter discussionens
början öfver ett till pröfning framlagdt förslag, framkomma med
ett sådant, så hade jag icke allemnat del förslag, som jag framställt,
utan väntat dermed till längre fram; men då jag, som sagdt
är, misstagit mig, har jag velat anmäla det för R. o. Ad.
H. Ex. Hr Gr. o. Landt m. yttrade, att R. o. Ad., såsom
II. Ex. redan omnämnt, icke fattat något beslut, som inskränkte
rättigheten att afgifva förslag, och H. Ex. ej eller velat genom
någon framställning gifva anledn. till ett sådant beslut, utan tagit
för afgjordt, att yttranderätten i denna vigtiga fråga borde
lemnäs så fri sorn möjligt; men då R. o. Ad:s öfverläggning om
Const.Utsk:s ifrågavar. mern. nu fortsattes under det 7:de plenum,
så torde denna rättighet icke vara för nära trädd derigenom, att
H. Ex. hemställde, om R. o. Ad. ansåge öfverläggningen om detta
mern. fulländad, så vidt den anginge framställande af förslag
till gemensamma tankar.
Härvid anmälde sig och yttrade:
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag ber om ursäkt att jag
anmält mig just under det att Hr Gr. o. Landtm, yttrade sig, men
då icke under föregående plenidagar något beslut blifvit fatladt
rör:de utsättande af prescriptionstid, inom hvilken anmärkn.-r i
detta ämne finge afgifvas, och 11. o. Ad. icke eller i detta ögonblick
är så talrikt församladt, alt icke mången nu frånvarande
ledamot kunde hafva något att föreslå, så hemställer jag, om ej
med den af Hr Gr. o. Landtm, nu afsedda propos:s framställande
kunde fördröjas till nä gun längre fram på dagen, då flere ledamöter
hunnit uppkomma. Äfven ber jag att få erinra derom, att
jag i plenum den 11 dennes, om jag rätt minnes, förbehöll mig
samma rätt som Frih. Hamilton, då han framställde sitt förslag
till gemensam tanka, att, i afseende på några omständigheter, som
under l:a plenum i denna fråga af ätskillige ledamöter anmärktes
såsom olämplige i det af Const.Utsk. afgifna förslaget, framdeles
få framlägga det förslag till en gemensam tanka, som jag
kunde anse nödigt att uppställa emot de grunder, som Const.-  Utsk:s förrberörde förslag innehåller. Jag utber mig alltså, att den
propos., som af Hr Gr. o. Landtm, kan varda framställd, icke
måtte komma att afskära min, genom ofvannämnde förbehåll förvarade
rätt, likasom icke eller den rätt, som Adelns nu frånvarande
ledamöter förmodligen trott sig kunna påräkna.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. torde finna,
att i anledn. af denna Frih. Palmstjernas framställning, Gr.
Gyldenstolpes hemställan borde hvila på bordel.
Den 13 Mars f. m.
239
Härefter, och med tillkännagifvande, alt, jemlikt den af R. o.
Ad. bestämda ordning, Hrr:ne Lagerhjelms och Cederschjölds samt
Frih. Anders Cederströms förslag till gemensam tanke nu förekomme
till pröfning, framställde II. Ex., att dessa ledamöters förslag,
såvidt II. Ex. uppfattat detsamma, innefattade, att R. o. Ad.
skulle återremitteia Const.Utsk:s förslag endast med den af R. o.
Ad. såsom dess gemensamma tanke förklarade anmärkn., att berörde
förslag ej vore antagligt.
Hr Lefrén, Joli. Pehr: Under de flere dagar, som R.
o. Ad. öfverlagt om särskilda förslag till allmänna anmärkmr emot
Const.Utskrs betänk., hvilkas syftning varit att framlägga andra
hufvudgrunder för representationens ombildning, än de, sorn
nämnde betänk, innehåller, har jag icke deltagit i öfverläggningarne;
men sedan alla dessa förslag blifvit underkända, och nu
fråga är, icke att framställa någon gemensam tanka, utan ett förklarande,
att förslaget är oantagligt, d. v. s. inga anmärkn:r emot
förslaget och dess grunder, utan förslaget i allmänhet, så anser
jag mig äfven böra höja min ringa röst, för att i detta vigtiga
mål framställa hvad jag anser vara rätt och för mitt fädernesland
nyttigt. Jag tror, att R. o. Ad. gjorde rättast att framställa en
mening i sak, och icke framställa en tanka af den beskaffenhet,
som förevarande förslag innehåller. Det vore, efter mitt förmenande,
om det tillätes att jag så yttrar mig, att gifva åt R. o.
Ad:s fiender ett nytt thema, för att derpå grunda tillvitelser och
anklagelser, som vore detta Stånd så sinnadt, att det icke önskade
någon förbättring i landets representation. Vi veta huru kärkomna
sådana themata åro, för dem, som anse medborgerlig
dygd och medborgerligt nit nedläggas på fäderneslandets altare
genom smädelser emot åtskillige af Rikets representerande riksstånd.
Jag säger derföre, att min tanka är, att R. o. Ad. icke
bör lemna rum för sådana themata, icke derföre som skulle jag
tro, att R. o. Ad. dymedelst skulle i verkligheten hafva något
att befara, ty jag är öfvertygad, alt den stora tänkande mängden
af Svenske medborgare skall rätteligen, hädanefter som hittills,
förstå att uppskatta R. o. Ad:s motstånd, sådant det visar sig, och
att detta motstånd är fosterländskt, och icke slåndsprivilegiers försvar.
Jag vill icke yttra mig mera om förevarande förslag, att
man skall helt och hållet förbigå att uttala sin mening om hvad
som erfordras till förbättring af det förslag, som ärafUtsk. framlagdt;
men jag vill ingå i några betraktelser om Utsk:s förslag,
emedan jag vill försöka att försvara dess grunder och visa dess
tillämplighet på fäderneslandet. Ståndsvalens grundsats är nationel,
det torde icke behöfva bevisas; den är uråldrig, den har undergått
modificationer med tiderna, och detta bevisar äfven dess
förträfflighet. Den är icke så stationär, som man velat påstå,
men stark, emedan den är uppväxt på fosterländsk grund ; den
är icke importerad, emedan den är Svensk egendom, den är tillika
ett värn för friheten, rätt insedd och rätt förstådd. Den
medgifver inom ståndscathegorien något, som är ganska väsendt
-
240
Den 13 Mars f. m.
ligt för frihet i öfverläggning och för frihet i allmänhet, nemi.
frånvaro af census. Ståndsidéen innebär sjelf en census, och derföre
kan inom hvarje Stånd friheten vara så mycket starkare, sä
mycket längre utsträckt, och derigenom kommer sä mångå tlere
individer till godo rättigheten att yttra sig i fosterlandets angelägenheter;
och den census, som sökes genom penningebestämmelser,
den linnes i de organisationer, som ligga i sjelfva ståndsindelningen.
Jag undrar om detta behöfver bevisas! I nuvarande lids
ögonblick synes mig alt den pröfvas, den har varit pröfvad under
förra riksdagen, — den har visat sig äga styrka. Ar det förståndigt
alt förkasta en grundsats, att förkasta en inrättning, att förkasta
en luifvudgrund för en representation, som i så uppretade
tider, som de nuvarande, ändock förmår att visa lugn och styrka,
af flepig eftergift för dagens hugskott, för dagens hotelser mot
lagenliga afdelningar af landels lagliga representation.
Jag ber Hrrme lägga märke till, att det icke torde vara klokt
att förkasta det starkaste, som man äger; men annat är att ställa
så till, alt denna styrka icke blifver spillrad, som den nu är
inom fyra Stånd, som icke öfverlägga med hvarandra; annat är
att så ordna nationalförsamlingen, alt dessa Stånd kunna upplysa
hvarandra inbördes, och få tillfälle att utjemna, genom ömsesidiga
meddelanden, de skiljaktigheter i meningar, sorn för ögonblicket
kunna vara mera eller mindre starka, mer eller mindre
grundade på skäl, eller saknande sådane.
Man har anmärkt emot Ulsk:s förslag som en väsendtlig felaktighet,
att den öfre kammaren skulle väljas af samma valcollegium
som den nedre, och att derigenom skall uppstå ett förhållande,
hvarigenom den öfre kammaren skulle komma att sakna
den egenskap till motstånd, som man tror sig böra uteslutande
finna i denna kammare. Af mig högaktade män och ibland dem
många, som jag närmare känner och af hvilka jag är närmare känd
tillbaka, hysa i detta fall olika tänkesätt med mig; men jag tager
mig friheten hemställa, om icke premissen, den nemi. att ett öfverhus
skall vara absolut olika till sin grund, olika till sina beståndsdelar,
är någonting som icke borde tagas som en politisk
dogm till utgångspunkt, utan först borde bevisas. Tager man helt
enkelt, som under discussionen här under dessa dagar visat sig,
för gifvet, att formationen skall vara sådan och icke tror sig behöfva
bevisa detta för den dogmatiska riktighetens skull, så ärconclusionen
ganska lätt, och Utsk:s betänk, icke dogmatiskt; men tror
man sig behöfva och böra ingå i bevisande af denna premiss, så
tror jag, alt man kommer till större besvärligheter än man före
ställer
sig. Jag för min del skulle tro, alt, långt ifrån att detta s.
k. öfverhus borde sammansättas af olika beståndsdelar, långt ifrån
att det borde hafva sitt ursprung frän olika valcollegier,
Utsk:s förslag i detta täll är det riktigaste. Jag skall försöka
att bjuda bevis för min sats. Jag har märkt, under den tid jag
lefvat och haft tillfälle att lägga märke till hvad under en ganska
stormig tid för sig gått inom de Europeiska statsförhållandena
Den 13 Mars f. ra.
241
i detta fall, att de s. k. öfverhusen, den del af representationerne,
sora egentligen skulle vara den återhållande, vanligen visat sig
sakna denna egenskap, då den blifvit pröfvad. Del vanliga sättet
af en nedre kammare att gå till väga har varit ungefärligen
följande: Vi, säga dess ledamöter om sig sjelfvc, vi äro nationens
representanter, vi äro valde af folkets naturlige valmän, vår
vilja är ett uttryck af folkets vilja, vår vilja skall derföre vördas,
för den skall man böja sig förr eller sednare; men J! säga de till
den öfra delen af representationen, hvad åren J? Tillkomne genom
födsel eller val, på ett eller annat sätt, ur helt andra ståndsclasser,
ur helt andra förhållanden än vi, J rikedomens män,
capitalernes män, vetenskapsmän, J alle stå’n sam usurpatorer;
hvad J sägen, det är för alt skydda den plats, på hvilken J eder
befmncn, för att skydda de rättigheter J representeren; vi äro
folkets, men J ären det icke. Och detta thema, lyckligt och väl
uppfalladl af den makt, som börjar på ali kalla sig en statsmakt,
pressen, är ett härligt thema för agitation; och hvad är agitation?
jo, en minoritets bemödande ali hos den stora massan, sora icke
något begriper, förvärfva sig en pluralitet, med hvilken man prunkar,
sägande: så vill nationen, d. v. s. jag, som skrifvit tidningsartikeln.
Det är detta förhållande-, som jag här framställt, måhända
mindre klart, än det förtjenst, eller mindre våldsamt, än
kanske försigtigheten fordrat, det är detta förhållande, säger jag,
som jag tror, att författarena lill Const.Utsk:s förslag haft för ögonen,
dä de icke föreslagit oss 2:ne kamrar af så diametralt olika
behof och sammansättning, som man i allmänhet, enligt den
nämnda dogmen, tror vara den enda rätta.
Jag föreställer mig en nationalförsamling här i hufvudstaden,
sammankommen efter de valgrunder, som Const.Utsk:s förslag innehåller;
jag föreställer mig en vänskaplig sammankomst mellan
tvä eller llere ledamöter af dessa 2:ne särskilda kamrar; jag föreställer
mig, att dagens samtal rörer något föremål, som nyss
blifvit afgjordt i kamrarna; jag föreställer mig, att ledamoten af
nedre kammaren, som är af olika tanke om ärendet med den af
öfre kammaren, skall börja med att förklara sin opinion vara folkets.
Hvad skulle man då svara en sådan man, i händelse män
tillhörde den öfre kammaren? om icke: Min unga vän! vi äro
valde af samma valkrets, vi äro valde inom samma calhegorier
uti fäderneslandet; det finnes ingen skillnad oss emellan i det
väsendtligaste förhållandet, men ni är vald på försök för en riksdag,
ni är 25 år, har ännu icke fyllt 30, det är möjligt, det är
troligt, att ert företräde skall visa sig framför mitt, men jag är
dock vald af samma valcollegium för 5 riksdagar. Mina valmän
hafva möjligen tagit miste om min person, men dock är deras
förtroende numeriskt 5 gånger starkare till mig än lill er; jag
skall, enligt lagen, vara 35 år gammal för att vara valbar, ni
behöfver icke vara mera än 25. Man kan vara mycket förståndig
och klok vid denna sistnämnda ålder, och klokare mången
gång än vid 60, men det ligger i demonstrationens natur, att
8 II. 31
242
Den 13 Mars f. m.
den som yngre är, icke kan förebära att han derföre har mera
erfarenhet. Jag hemställer, hvar en sådan man, som hörer till
den nedre kammaren och säger sig företrädesvis vara vald af folket,
skall hemta fäste af den ringaste grund för ett sådant påstående.
Han är vederlagd hvarje ögonblick, just derigenom att
han är exact son af samma föräldrar, som den, hvilken han icke
vill erkänna för en folkets representant, den han vill motsäga.
Häruti tror jag ligger en styrka, som icke är att förkasta, helst
i en tid, då glosorna spela den största rölén och sakförhållandena
den minsta. Man skall se till, att sakförhållandena visa sig klart
och icke kunna motsägas, och så visa de sig i Const.Utsk:s förslag.
Den nedre kammaren kan aldrig förhäfva sig öfver den äldre,
och denria skall hafva stöd af sjelfva organisationens grund, den
skall hafva ett erkändt ralionelt företräde framför den yngre, och
deruti ligger grunden till den försoning, som man kan hoppas,
i händelse dessa 2:ne kamrar skulle under någon viss period
bryta sig mot hvarandra, men ingalunda deruti, alt man i sjelfva
grundlagen organiserar strid, genom att utsöka stridiga elenrenter
och sätta dem directe mot hvarandra, färdiga att bryta löst, icke
till fäderneslandets gagn utan till dess skada. En vigtig omständighet
vid öfverläggning om nationens angelägenheter, är sakkunskap;
men det är icke nog att sakkunskap finnes, den bör äfven
lemnäs tillfälle att göra sig gällande. Mindre sakkunnige och
mera sakkunnige böra föras tillsammans till gemensam öfverläggning;
utbyte af skicklighet, utbyte af värma för fäderneslandets
bästa skall äga rum, och dertill är tillfälle derigenom, att ledamöter
af alla de 5 särskilda Stånden finnas i begge kamrarne.
Detta är en så väsendtlig omständighet, att jag, för min del, på
intet villkor ville att man derifrån afstode. Man säger, att den
strid, som stundom visar sig mellan nuvarande RiksSt., skall fortfara,
då ledamöter af alla de olika Stånden komma tillsammans
i de särskilda kamrarne. Jag tror ej menskligheten om så litet
förstånd. Man erfar, att de mest motsatta åsigter, mest varma
karakterer, kunna närma sig till hvarandra, när de, med styrka
och sanningskärlek uti framställningen af sina stridiga åsigter, få
utbyta sina brister, utbyta sina idéer; ju säkrare blifver försoningen,
emedan det blifver en försoning mellan män, som veta att de
hafva en tanka och veta att densamma frambära, och det är icke
farligt att strider äga runi inom en församling. Strid utmärker
lif, och lif fordrar landet i sin representation och icke död. Jag
vill icke trötta R. o. Ad. med en längre framställning; jag anser
de hufvudgrunder, på hvilka Const.Utsk. byggt, vara fosterländska,
starka, till kunskap vid ärendenas behandling ledande och till
försoning mellan Stånden ledande. Jag tillstyrker R. o. Ad., icke
att antaga Const.Utsk:s betänk, i dess nuvarande skick, men alt
återremittera det tillika med vissa anmärkningar, som af åtskilliga
ledamöter blifvit gjorda, deribland jag äfven gjort en, som ligger
på R. o. Ad:s bord, och jag hoppas på ursäkt, att jag, utan alla slinglingar,
sagt min tanka rent ut sådan jag den inom mig känner.
Några bifallsrop hördes efter detta anförande.
Den 13 Mars f. m.
243
Hr Stjerngranat, Georg Gust. Henr.: En talare, Frih.
Åkerhjelm, gaf R. o. Ad. förlidne pleni-afton det rådet, att en
gång tala och dervid blifva. Det är under åberopande af samma
sats, som jag går alt erinra R. o. Ad., att det af Utsk. framlagda
förslag är bygdt på de grunder, som af R. o. Ad. vid sistförtlutna
riksmöte antogos. Då frågan inom Utsk. förekom, hade
redan, af Utsk:s ledamöter, de af två särskilda Stånd förenat sig
om ett gemensamt förslag, bygdt på principen af allmänna val.
Under discussionen yttrade sig endast fä för samma valprincip;
ledamöterne af de begge nyssnämnde Stånden veko dock icke
från den öfverenskommelse de fattat.
Deremot yttrade sig, som jag tror, samtelige R. o. Ad:s samt
PresteSt:s ledamöter inom Utsk., och deras yttranden utföllo för
stånds- eller class-val. Den del af Utsk., som vid voteringen
bildade majoriteten, hade således att till sin egen öfvertygelse lägga
vigten af minst 3 Stånds vid sista riksdag fattade beslut; och borde,
af sådan orsak, kunnat hoppas, alt det förslag, sora Utsk. gick
att afgifva, icke skulle, åtminstone af R. o. Ad. samt PresteSt.,
underkännas, och minst på grund af någon hos Stånden befintlig
alltför stor rörlighet i öfvertygelse.
Under öfverläggningen om de framställda särskilda förslagen
till gemensam tanka, hafva_många anmärkn:r blifvit gjorda mot
Utsk. och dess betänk. — Ämnet är visserligen till största delen
uttömdt, men jag ber dock att få upptaga några af de gjorda anmärkningarne.
— Man har förebrått Utsk. att i sitt betänk, hafva
lemnat för mycket insteg åt embetsmannapersonalen; och en talare
bar t. o. m. till 180 beräknat antalet af de embetsmän,
som, på grund af Utsk:s förslag, skulle erhålla inträde i riksförsamlingen.
Jag tror, att denna beräkning hvilar på ett misstag,
helst jag finnér, att ibland embetsmän äfven blifvit inberäknade
ledamöter af R. o. Ad. och PresteSt. Att förändra Ståndens natur,
har hvarken varit för Utsk. möjligt, eller ens kunnat utgöra
dess syftemål. Att således många af de i kamrarne ingående
ledamöterne af R. o. Ad. möjligen komme att bestå af embetsmän,
är någonting som ligger i sjelfva naturen af Ståndets sammansättning
och har icke kunnat förändras mera här, än i det,
i går så mycket beprisade, s. k. juste-milieu-förslaget. Den andel,
som Utsk. tillerkänt R. o. Äd. torde, äfven vid jemförelse
med samma förslag, icke eller kunna klandras, enär i detsamma,
enligt hvad af Hr Gr. Cronhjelm upplyst blifvit, icke allenast
blifvit för R. o. Ad. beräknade 25 plaiser i den ena kammaren,
utan det ytterligare är öppet för hvar och en adelsman alt, under
alla de andra cathegorier, lill hvilka man kan hänföra detta
Stånds ledamöter, vinna inträde i kamrarne. Misstaget i afseende
å det förmodade bemödandet att insätta embetsmän ibland R.
o. Ad., lärer härleda sig derifrån, alt i 3 § af Utsk:s förslag säges,
att ”lill riksdagsmän för R. o. Ad. välja Ståndets fastighelsägande
ledamöter 26, och dess samtlige, utan afseende på fast
egendom, valberättigade ledamöter, 24 medlemmar af Ståndet.”
Jag torde således få upplysa, att Utsk. i delta fall utgått ifrån
•m
Den 13 Mars f. ra.
(len åsigten, att, med jemlikhet i öfrigt mellan alla Slåndels ledamöter,
hvarje ledamot skulle få sig lill godo räknad den högre
qualification, som i förslaget tillerkännes embelsmannabildning och
förmögenhet. Sjelfva principen af jemlikheten mellan alla har
blifvit nedlagd deruti, att hvarje ledamot af R. o. Ad. har för sin
person erhållit en röst. Att sammanföra de personliga rösterna
med rösterna för fastighet, har icke kunnat komma i fråga; derföre
har man, med de personliga adelsrösterna, sammanfört röster,
tillkommande sådana personer, som inträdt i Statens tjenst.
Då man så fördelade rösterna, blef det äfven nödvändigt att fastställa
huru många ledamöter, som borde väljas med personliga
röster, d. v. s. adels- och embetsmanna-röster, oell huru många,
sorn borde väljas genom fastighetsrösler. Derigenom hafva uppkommit
de utsatta talen 26 och 24; men i g:n finnes ingen bestämmelse,
att dessa 24 personer, som skola väljas med adelsoch
embetsmål manister, ovillkorligen skola vara embetsman, (utan
endast, alt Adelns samtlige, utan afseende på fast egendom, valberälligade
ledamöter skola välja 24 ledamöter af Ståndet), lika
litet som der står, att de 26, som skola utses med fastighetsröster,
ovillkorligen skola vara fastighetsägare. Hvad åter angår
PresleSt., sä, och om man också skulle medgifva, att dess kall
icke är af denna verlden, så måste man dock erkänna, att denna
sats icke blifvit fullt tillämpad i det allmänna lifvet, hvilket af
de många bestyr, som åligga Presterskapet, bäst vitsordas; och
då Ståndet dessutom, jemte deltagandet i sådane samhällsbestyr,
tillika representerar religionen, sedligheten och den allmänna upplysningen
; så tror jag att man skulle hafva gjort orätt, om man
inskränkt den del i representationen, som nämnde Stånd bort tillkomma,
vidare än som skett, då den blifvit nedsatt till i st. f.
den Jj- delta Stånd biltills så väl försvarat. Jag tror således, alt
Ulsk. kan anses befriadt ifrån den anmärkn., som blifvit gjord,
”att det bureaucratiska patronaget inom Utsk. visat nepotism, till
förmån för sina clienter.”
Utsk. bar fått en annan förebråelse: ”att icke hafva uppgjort
eli medlande förslag, då 2 Stånd röstat för den allmänna valprincipen.
” En af Utsk:s ledamöter, Hr Lagerhjelm, yttrade, att
han vid sitt inträde i Utsk. genast fann, alt han skulle blifva
ställd mellan tvenne ytterligheter. Svårligen kan jag fatta, att han
med dessa ytterligheter menar de grunder, hvilka Utsk. lagt för
sitt betänk., enär, vid jemförelsen mellan dem, och de grunder,
som den värde ledamoten sjelf framställt i sitt egel förslag, linnes
mycken likhet. Olikheten består egentligen deruti, att han
förenat Adel och Prester i en kammare samt Borgare och Bönder
i den andra; och att han, i stället att nyttja de vanliga
slåndsbenämningarne, med bibehållande af R. o. Ad., förändrat
PresleSt. till Presterskapet, BorgareSt. till Borgerskapet och BondeSt.
till Allmoge.
Hvad äter det 5:te Ståndet angår, som blifvit insatt i Utskrs
förslag, så återfinnes det äfven i Hr Lagerheims, men hvad jag
tror är, att delta Stånd, sådant det förekommer i Utsk:s förslag,
Den 13 Mars f. m.
245
liar mera sammanhållighet än det motsvarande, sorn Iian insatt
i sitt förslag, der skillnaden egentligen är, att, i st. f. att Utsk.
säger att 25 personer af 5:le Ståndet skola silla i hvardera kammaren,
sä säger Hr Lagerhjelm, att till 2:dra kammaren skulle väljas:
af officerare etc 4
domstolarnes ledamöter 7
läkare 1
fastighetsägare på landet 13
Summa 25
och lill lista kammaren: officerare etc 25.
Likheten är verkligen större, än att jag skulle kunna antaga, att
den värde ledamoten med sin ena ytterlighet menat de grunder,
som blifvit lagde för Utsk:s förslag. Deremot fann äfven jag
mig, vid mitt inträde i Utsk., likasom Hr Lagerhjelm, försatt
mellan tvenne ytterligheter. Jag fann den ena i det nu bestående,
som skall ändras, och den andra i det förslag, deri
anspråken gjort sig mest gällande i afseende på olikheten mot
det närvarande. Alla de förslag, som ligga häremellan, måste
vara medlande förslag, och jag beklagar det Utsk., som skulle
vilja åtaga sig att uppgöra medlande förslag mellan alla de projecter,
som kunna framställas. Ytterligheterna måste ovillkorligen
vara bestämda; och de äro att söka i hvad som redan finnes
och i det som derifrån mest afviker. Jag tror således, alt
Utsk:s betänk, verkligen är ett medlande förslag. De grunder,
hvarpå detta betänk, blifvit uppställdt, äro af II. o. Ad. jemte
PresteSt. bestämde vid sisth riksdag, och det förmedlande i dessa
grunder torde igenfinnas i afsägelsen af sjelfskrifvenheten, en afsägelse,
som blifvit gjord utan något motsvarande ifrån den andra
sidan; en afsägelse, som likväl torde vara af någon betydenhet,
då man här hört omtalas, att för densamma borde ät
de s. k. privilegierade Stånden lemnäs något vederlag. En annan
sådan förmedlande grund ligger naturligtvis i den omständigheten,
ali hittills orepresenterade medlemmar i samhället blifvit
i representationen intagne; och att denna blifvit sammanförd
på tvenne rum, i st. f. på fyra, under det att hvart och ett af
de nu befintliga Stånden lemnat lika rum åt det 5:te Ståndet,
med bibehållande för sig af lika andel i representationen. Det
är dessa grunder, som jag anser att R. o. Ad. så mycket hellre
bör vidblifva, som den eftergift man ifrån den motsatta sidan
kan hafva att förvänta, blir alldeles ingen, efter de beslut, som
i Borgare- och BondeStin blifvit fattade. Af dessa Stånd har
det sistnämnda antagit ett förslag, bygdt på den allmänna valprincipen,
men för samma Stånd t. o. m. mera förmånligt, än
det af Hr Ekholm uppgjorda, hvilket likväl, på sätt här blifvit
medgifvet, har den egenskapen, att, om det antoges, skulle
BondeSt. kunna tillsätta hvarje ledamot af riksförsamlingen. BorgareSt.
deremot har vidblifvit åtminstone grunderna i Hr Ekholms
förslag, som för BorgareSt. medför den uteslutande fördel,
att, om det ställer alla öfriga classer i en fullkomlig jemlikhet,
246
Den 13 Mars f. m.
utom att representationen kunde tillsättas af BondeSt., så har
BorgareSt. ett skydd mot en sådan inverkan från BondeSt:s sida
deruti, att rikets samtliga innebyggare, i st. f. att nu vara fördelade
i 4 Stånd, skulle fördelas i 2:ne classer, som komme att
välja särskildt, nemi. sådane som bo på landet, och sådane som
1)0 i städerne.
Såsom ett bevis emot anlagligheten af Utsk:s betänk, åberopas,
att hittills ingen uppträdt till försvar för detsamma i sin helhet.
Jag tror icke att någon af Utsk:s ledamöter hyst hopp om att
kunna framlägga ett betänk., som vore alldeles ofelbart, hvilket
varit att sträcka sina förhoppningar alldeles för långt, då till och
med grundlagen medgifver, att Const.Utsk:s betäukm kunna få
hafva den felaktigheten, att olika gemensamma tankar deröfver
kunna få yttras, för att af Utsk. sammanjemkas. — Utsk. har således
icke hyst ett sådant hopp om försvar af ledamöterne inom
Ståndet; och hvad Utsk:s egna medlemmar angår, så synes af
reservationerne, att ingen af dem ibland B. o. Ad. godkänt förslaget
i sin helhet. Att under sådana förhållanden ingen velat
uppträda för försvar af förslaget i sin helhet, bevisar således endast,
att ingen af Utsk:s ledamöter ens haft den förmätenheten
att inför R. o. Ad. framställa Utsk:s, på ledamöternas samfällda
åsigter uppgjorda förslag, såsom den enda saliggörande tron.
I öfverensstämmelse med hvad Hr Lefrén yttrat, tillstyrker
jag R. o. Ad., icke att antaga betänk, i sin helhet, men väl att
antaga dess grunder, och således återremittera detsamma.
Gr. Frölich: Hr Lagerhjclms förslag lill gemensam tanka
är nu föremål för R. o. Ad:s pröfning; men det har redan praktiskt
visat sig genom Hrr Lefréns och Stjerngranats yttranden,
att man kan utsträcka discussionen till helt andra ämnen, eller
lill Const.Utsk:s förslag, således till ett helt annat än det af Hr
Lagerhjelm framställda. Herrarne torde påminna sig, att nämnde
ledamot utförligt utvecklade sin önskan, att R. o. Ad. icke
ville spara sina opinioner i fråga om nationalrepresentationens
ombildning i allmänhet, emedan han ansåg sådant nyttigt för
utbildande af en allmän opinion i ämnet. Nu får jag också i
likstämmighet härmed äran förklara, att ett af de goda resultaten
af en sådan åsigt är, att vi här fått höra af Hr Lefrén en
utveckling af de båda frågorna, nemi. census i allmänhet, och
hvad som han kallade en dogm, att en riksförsamling hör vara
bestående af 2:ne afdelningar utaf olika karakterer, hvilka båda
satser äro af högsta vigt, och således torde vara förtjente af någon
särskild betraktelse. Hvad den frågan om census beträffar,
så har Hr Lefrén ansett det vara en fördel, tillkommande såväl
den nuvarande ståndsindelningen, som för det af Utsk. föreslagne
5:te Ståndet, att ingen census äger runi, och jag kan icke annat
än med honom instämma deruti, såvida man i öfrigt afskiljer de
öfriga olikheterna mellan ståndsindelningen och Utsk:s förslag;
men jag vill blott fästa uppmärksamheten på att samma fördel
tillkommer det Anckavsvärd-Richertska förslaget och det nya, som
Den 13 Mars f. m.
247
ännu ligger på bordet. Jag vill nu icke längre ingå på den speciella
sidan af frågan om census, utan mera hålla mig till den
generella; och då man menar med census en bestämmelse i afseende
på förmögenhet, eller beskattning, som afskiljer vissa personer,
födda med medborgerliga rättigheter, från deltagande deruti,
då endast kan en census vara, i den mening som Hr Lefrén
uppfattat den, oriktig och förhatlig; men om deremot census blott
tages på det sältet, att alla äga samma rätt att vara activa medborgare,
men att de få genom flere slag af census indelas i speciella
classer, inom hvilka det beror på hvar och en dass att få
utesluta så många ledamöter, som de anse icke kunna lagligen
deltaga i samma dass, då blifver census icke någon himmelskriande
sak, som kan föranleda de olägenheter, som nu äga rum, t. ex.
i Frankrike. Då jag icke vill vara vidlyftig, utan endast följa
discussionen sådan som den nu bör vara, så lemnar jag den frågan
här.
Det nästa yttrande, hvarföre jag icke eller kan annat än
hålla Hr Lefrén räkning, var förklarandet, att det vore en dogm,
att ett öfverhus skulle finnas med särskilda karakterer, så nemi.
som man vanligen förstår den termen, i motsats till den nedre
kammaren. Denna dogm, eller som jag skulle vilja kalla den,
doctrin, är tydligen uppkommen genom en analogi, som man
hemtat ifrån England. Öfverallt utom i England har det visat
sig, att denna doctrin duger till ingenting. Att den är alldeles
falsk från grunden, det inses lätt, om man besinnar, att en riksförsamling
icke bör vara annat än ett uttryck af folket på det
hela. Att samma folk således skulle på del sältet hafva en bestämd
karaktersskillnad mellan ett öfver- och ett underhus, så
att det kunde sägas vara två slags folk, som stodo emot hvarandra,
måste förefalla som en orimlighet. Men, frågar man,
hvarifrån har en så orimlig dogm kommit, så svarar man, att i
England finnes någonting, som ser ut att vara någonting sådant.
Jag medgifver, alt i England finnes en bestämd skillnad, men
icke är denna skillnad föreskrifven i någon lag, och just deri
ligger den. Att genom en lag-§ i vår grundlag bestämma en
karaktersskillnad mellan ett öfver- och underhus, deri ligger det
felaktiga; att låta naturen af sig sjelf bestämma de olika karaktererna,
det är det naturliga, och så har det gått till i England.
Öfverhusets karaktersskillnad från underhuset består deruti, att i
det förra sitta egendomsägarne, eller de som äga de Brittiska öarnes
territorium, hvaremot den rörliga förmögenheten hos Engelsmännen
tillika med en del jordbesittningar inträder i den nedre
kammaren; men i samma stund der skulle göras någon lagbunden
gräns för personer att träda ömsom i den öfre och ömsom
i den nedre kammaren, så vore det förbi med hela det Engelska
systemet, hvaröfver Engelsmännen sjelfve äro så stolta, hvilket
vi vilja efterapa och som Spaniorerne sökt, men aldrig kunnat
imitera, emedan de trott, alt de kunde göra det genom
en grundlag. Herrarne känna, att i England finnes icke någon
sådan grundlag, sorn genom ett penndrag gör skillnad mellan
248
Den 13 Mars f, m.
öfre och nedre kammare. Nu har Hr Lefrén utvecklat, att det
är och måste blifva en karaktersskillnad mellan personer, som
sitta för en eller flere riksdagar, då åldern föreskrifves olika för
den i ena cathegorien, emot i den andra; men då han säger,
att en person, som är 25 år gammal, möjligen kan äga samma
insigt»' som den, hvilken är 35 år, sä glömde han måhända att
tillägga, alt det är klart, att den yngre mannen med den större
skickligheten bör hafva företräde lill den öfre kammaren framför
den äldre med den mindre graden af skicklighet, och således
finnes deruti en bestämd karaktersskillnad, hvadan jag tror, att
det vore alltför myckel vågadt att förlita sig på en lag-§, som
icke kan vara annat än ett reglemente, sorn hindrar naturen af
saken. Någon annan karaktersskillnad än den som består deruti,
alt den öfre kammaren får tillfälle och rättighet att pröfva hvad
den nedre beslutat, och kunna skicka det tillbaka, det är den
enda nationella grundsats, som kan uppgifvas för de 2:ne afdelningarne,
så att den l:sta icke skall öfverrumpla sig sjelf, utan
genom den öfre kammarens pröfning fä ett tillfälle alt reclamera
sitt beslut. Det är endast dä, när begge kamrarne utgå ifrån
folket, när de icke positivt afskiljts genom någon fantastisk karaktersskillnad,
som icke kan beskrifvas, det är endast derigenom,
som folkfrihetens vårdare, riksförsamlingen, kan få någon styrka,
och det är endast då, när man äger en riksförsamling med intrinsek
styrka, som en Konung lärer sig att respectera en sådan
riksförsamling.
Hvad Hr Lefren för öfrigt yttrat om Ståndens företräden såsom
sådane här i Sverige, eller ståndsprincipen, ber jag alt få
något granska. Han sade sig hemta det väsendtligaste stödet för
ståndsprincipen här i,Sverige derifrån, alt dessa Stånd allt hittills
och än i denna stund visat sig äga lugn och styrka. Nå
väl! jag vill icke absolut förneka det, äfvensom icke eller, att ju
hvarje ledamot af detta Stånd, som är medvetande af lugn och
styrka, äger, icke allenast för sin person, utan som medlem af
Ståndet, rättighet att åberopa sig på sitt lugn och sin styrka;
men vi böra väl se lill hvad detta slags lugn och styrka betyder
i fråga om samhällets utveckling, som Hr Lefrén kan hafva menat.
Den betyder ju ingenting annat än en förmåga af motstånd
i ett 4:de Stånd emot hvad de andra 3 Stånden göra. Hvad blir
resultatet deraf? jo, att ingenting går, att hvarje förslag till reform
kan med den der styrkan och lugnet ecrasseras, och samhället
blir på alltid samma punkt stillastående. Ar detta och
kan det vara någon fördel; är det icke just en bland de der stora
olägenheterna, hvarföre man funnit, att Ståndsprincipen mäste förr
eller sednare upphöra? Man kan likväl betrakta det för handen
varande lugnet och styrkan från en annan synpunkt; man kan
säga, att Stånden äro lugna och starka, och att de visa sig så
ännu i dag; men hvarföre? jo, helt simpelt för att ingen atlaquerat
dem. Jag säger mig vara lugn och stark, så länge jag
icke blifvit atlaquerad, men först efter attaquen visar det sig om
jag
Deli 13 Mars f. m.
249
jag derunder verkligen förhållit mig lugn och stark. Jag vill visst
icke lala om när det ögonblick kunde inträffa, dä denna styrka,
detta lugn kunde komma att pröfvas, det vill och del kan jag icke
ana, men jag vill blott, dä del betraktas som en särskild sats,
förklara, att den der trosläran om lugn och styrka kan omöjligen
sträckas längre än till den stund man altaqueras, och intill dess
behöfves ej mer än att säga nej, så förhindras alla förbättringars
införande, så afl del ännu ej torde vara stort värdi alt orda
om lugn och styrka.
Jag vill icke vidare ingå i någon granskning af Const.Utsk:s
förslag, ty det förekommer nog i sinom tid, men jag anhåller
att i stället fä fästa mig vid en liten episod af Hr Lefrens yttrande.
Det tycktes på ordalagen, alt den värde ledamoten sjelf fann,
att han icke borde säga hvad han yttrade rörande lidningarne
och dessas inflytande på den s. k. allmänna opinionen. I hvad
jag nn går att yttra, måste jag så lill vida skilja mig ifrån hvad
llr Lefren anförde, alt jag, som en ifrig vän af tryckfriheten,
icke kan anse det vara thcoreliskt oriktigt af någre tidningsutgifvare
att dels söka alt inverka på opinionen, och dels tro sig kunna
utöfva ett inflytande på densamma i den män man äger prenumeranter
på sina tidningar. Man kan ej gerna säga, alt en
lidningsredacteur handlar eller yttrar sig grundlöst, hvilken t. ex.
äger 5000 prenumeranter, ty den som äger ett så stort antal, sä
vet han också, att minst 5000 personer läsa hans tidning, och att så
länge de dermed fortfara, sä är ock tidningen i deras smak. Ilan
har således alltid en presumtion för sig, att hans tidning är gouterad,
som man säger. Kommer sä an pä, om denna tidning är
goutcrad för de politiska artiklar, deri kunna finnas, eller för något
slarf, hvad som helst: detta är icke afgjordt, och således är
jag ännu icke bunden att förklara, alt Svenska allmänheten, som
prenumererar på en känd tidning med 5000 prenumeranter, derföre
är oändeligen mycket inlagen af de ledande artiklar, hvaruti
utgifvaren söker all bestämma hvad vi böra göra. Allt sådant
bemödande anser lag vara olycksaligt, men jag vet ej någon annan
hjelp deremot, än alt personer, som hafva samma öfvertygelse
med mig, laga att de fä ihop en ännu mera respectabcl association,
som befattar sig med samma yrke, jag menar ingifvande af
en tidning. Delta torde vara det enda möjliga sättet att häfva
den olycka, i hvilken vår publicitet för närvarande råkat, och hvilken
är så stor nu, att äfven våra förhandlingar och allt hvad sorn
sker i Sverige omöjligen kan framkomma på vederbörligt säll lill
allmänhetens kunskap, så alt slutligen Regenten och hela hans
omgifning äro tvungne att taga sina egna nolicer oro hvad som
passerar ur dessa ensidigt utgifna tidningar. Detta kan ejhjelpas
på annat sätt, än jag nu nämnt, och hvilket jag ytterligare
utvecklat i en frän trycket utgifven brochure — som ingen
iäsi. Det är derföre jag förklarar, att sä länge de bildade i samhället
icke förena sig om en mera imposant tidningsredaction, än
de som nu träda fram i hufvndstaden, så länge kommer samma
8 II. 32
250
Den 13 Mars f. m.
olyckliga förhållande att äga rara, och så länge är det icke eller
värdt alt tala om pressens missbruk, ty ingen må väl tro, att vi
någonsin här kunna fä några September-lagar, eller att vi kunna
tillintetgöra pressen.
Frih. Hermelin, Au g. Söderling: Jag har begärt or
det
i anledn. af ett yttrande af den ledamot, sorn började debatten
ang:de Hr Lag'rhjelius förslag. Den värde talaren yttrade, att
de grunder, hvarpå Coust.Utsk:s förevar, förslag är ularbetadt, voro
fosterländska. Jag får i förväg säga, att oaktadt jag anser det
vara oändligen svårt för R. St. och deras Consl.Ulsk. att uttrycka
en mera allmänt rådande mening i afseende på vår nationalrepresentations
fordringar, anser jag mig likväl hafva funnit elementer
dertill i den nu gällande statsförfattningen. Jag är således
icke en af dem, som absolut förkasta ståndsprinciperne, utan
är öfvertygad derom, att alla förändringar i nationalorganismen böra
ske långsamt, och icke brådstörtadt såsom foster af ögonblicket.
Jag anser således ståndsprinciperne i vissa delar böra
iakttagas vid nationalrepresentationens bildande, således i fråga
om bildandet af äldre kammaren. Man har sagt, att Consl.-  Otsk. utarbetat sitt förslag på fosterländska grunder, eller i och
för det fosterländska intresset, om jag rätt uppfattat framställningen,
utan att deremot några väsendtliga erinringar blifvit gjorde;
men af föregående lalalare har dock anmärkn. blifvit framställd
om det inflytande, som embetsmannacorporationerne genom delta
förslag skulle erhålla inom representationen. Jag frågar, mine
Hrr! kan det vara fosterländskt, kan det vara öfverensstämmande
med Svenska nationens lynne och dess egenheter, utvecklade under
århundraden, att öfverlemna ät embetsmannacorpsen ett inflytande
uti nationalrepresentationen, som i tidernas längd kunde blifva
farlig för den monarkiska principen och följaktligen äfven
för hela samhället. Historien i dessa delar bär ett varnande vittnesbörd.
Vi komma ihåg en tid, då ett Riksstånd i Sverige, i
förening med ett annat Ständ, unde; frihetstiden ville tillvälla sig
en makt, som vi icke önska att mera återse. Det som händt förr,
kan äfven hända hädanefter, och under ombyte af benämningen
stånd emot classer, kan ju saken stå qvar. Uti ett land med så skiljaktiga
förhållanden, med sä olika intressen, sora här finnas, är det
af högsta vigt, att en verkställande statsmakt finnes, som är stark
och kan medla emellan de olika opinionerne. Man har nu sagt,
att representationen skulle blifva stark. Ja väl! den kunde blifva
stark, men kunde också få en ensidig riktning. Den kunde
förekomma och motarbeta en ädel och fosterländsk politisk uppfostran,
som bör vara ett mål' för representationens bemödande.
Denna politiska uppfostran erhålles derigenom, att det är
menigheterne tillåtet att i de delar, som icke ingripa i verkställande
maktens lundinner, fä sjelfva ordna sina angelägenheter.
Jag anser mig böra särkildt tillkännagifva, alt min mening icke
är, att nationen skall sjelf till alla delar ordna hvad som kan höra
till en polisorduing eller till verkställande maktens bedömman
-
Den 13 Mars f. m.
251
de; men det finnes andra angelägenheter, som man med skäl kan
säga ligga inom gränsorne lör menighelernes afgörande, hvilket
dock inom varl land icke är dem förunnadt. Till styrka för hvad jag
i dessa delar tagit mig friheten för R. o. -Ad. framställa, her jag
alt få uppläsa några rader af en vid sista riksdag emot Const.-  Ctsk:s mern. N:o 38 afgifven reservation, hvaruti bland annat förekommer
:
”Om man noga granskar de nuvarande nationernes allt mer
och mer uppenbarade behof af politisk frihet, och deras derpå
grundade mer eller mindre högljudda, mer eller mindre ofta förnyade
påståenden; befinnas de icke vara af blott en art, utan af
tvä sådane. Nuvarande lid yrkar: nationalrepresentation, för
alt emancipera samhället från allena-slyrelsens möjliga nycker,
men den yrkar äfven organiseradt communalväsende, för att på
lika sätt emancipera sig frän embetsmannavälde!. Man kan medgifva
detta och dock pä intet vis glömma, alt en alldeles motsatt
opinion om den företrädesvis stora viglen af Konunga-inslilutioneus
consoliderande och embelsmanna-hierarkiens utbildning gjorde
sig gällande under flere af de sistförtlulne århundraden; det
var i sanning samtidigt med begge dessa cenlralisationer af
makt, som, efter tusenårig gäsning, en rå och laglös massa afeuropeiska
fämiljeföreuingar vande sig vid ordning, odling och lag;
— hvad vi nu med skäl öfverklaga, hade sin period, då det var
ett hufvudvillkor för menniskornes trefnad och framsteg.”
”Men för den nuvarande tidens farhågor, utgöra emedlertid autocraliens
successiva stegring och Statens inblandning, genom en
embetsmannahierarchi, uti lifvets minsta detaljer, ett gemensamt
föremål; del är ej endera af dem, utan begge tillsammans, som
äro oförenliga med den politiska frihet, hvilken nu, nästan öfverallt,
antingen tyst ön kas eller öppet fordras.”
Frih. Cederström, Anders: Då jag tillika med flere
andre talare hos Hr Gr. o. Landtm, yrkade den nu föredragna
propos. om gemensam tanka, så skedde det med anledn. af den
kännedom jag har om tänkesättet i allmänhet, alt ingen skall vilja
ingå på en representationsförändring, grundad på stånds- eller
classval. Deraf följer likväl icke, det ju ej jag har sympathier för
de förslag, sorn blifvit gjorda, ty jag erkänner, att af alla, som
blifvit framställda, Gr. Anckarsvärds fästat min synnerliga uppmärksamhet,
hvarföre jag ock' röstat ja för detsamma. Likaledes
har jag lemnat mitt ja till Hr Åkermans förslag, ehuru jag visserligen
icke ansåg detsamma fullt jemförlig! med del, som af Gr.
Anckarsvärd framställdes; men jag röstade, som sagdt är, för detsamma,
emedan det innebär något bättre än det nuvarande. Förhållandet
åter med det förslag, som Const.Utsk. gifvit oss, är ingalunda
sådant; del är mera skadligt än gagneligt, och jag tror,
att hvad vi nu hafva, är vida bättre. Jag anhaller att fa uppläsa
en af de premisser, på hvilka Const.Utsk. grundat sitt förslag, och
att få granska detsamma, så lydande: ”Både med rättvisans och
statsklokhetens fordringar instämmer, att i riksförsamlingen icke
252
Den 13 Mars f. m.
må saknas målsmän för något hufvudsakligt af de lotliga intressen,
hvaraf samhällsorganismen egentligen består.” Granskar man
denna sats eller fras, sorn visserligen kan låta rätt vacker och
sann, så skall man dock finna, att den är skef. Menar man samhällets
lolliga intressen, de intressen, som alltid höra förelinnas,
och sådana sorn de enskilde ledamöterna alltid böra hafva för det
allmännas väl, sä är dervid ingenting att anmärka; men menar
man dermed juridiskt lolliga intressen, som likväl kunna vara
moraliskt skadliga, dä bestrider jag Utsk:s framställda tanke. Jag
tror, att samhället bör betraktas som ett helt, hvars alla delar
böra svmpalhisera med det liela, och der ej sä sker, der förfelar
samhället i större eller mindre män sitt ändamål. Ur denna synpunkt
har jag trott, att alla sädane delar inom ett samhälle, sorn
icke harmoniera sius emellan, eller med det hela, ovillkorligen
höra rödjas ur vägen. När man bygger ett nytt samhällsskick på
sädane grunder, alt dess särskilda delar, så vidt möjligt är, skola
harmoniera sins emellan och med det hela, så hemställer jagom
man rimligen kun föreställa sig att harmoni i byggnaden skall
uppkomma, om den uppföres pä särskilda classer, som ofta äro
sinsemellan stridiga, kanske ofta äfven mot det allmänna. Om
man bygger ett statsskick på sådan grund, så måtte aldrig detsamma
blifva ett af de bästa. Det är sant, att ibland de sämre
kan det ena vara bättre än det andra, och för min enskilda del
skulle jag visserligen icke vägra alt antaga hvilket förslag som framträder,
blott det i den aldraringaste mån är bättre än hvad vi
nu hafva, ty jag är ingalunda så ensidig för mina åsigter, att jag
blott önskar deras framgång; tvertom, jag är högst liberal; men
det förslag, sorn Const.Ulsk. afgifvit, är af beskaffenhet, att dess
antagande skulle för framtiden tillvägabringa, snart sagdt de aldra
största vådor, då deri bland annat föreslås, att nära J af representationen
skall utgöras af embetsman, eller 55, som äro eller
varit i statens tjenst, och hvilkas intressen naturligtvis skola
vara helt andra än det allmännas. Jag vill väl fråga, huru man
af ett förslag, bygdt pä sådana grunder, kan vänta sig några välgörande
följder för slaten. Jag slutar med det förklarande, att
jag instämmer i Hr Åkermans motion om en skrifvelse till Konungen
om nedsättande af en comité, lill utarbetande af ett förslag
lill representationens ombildning, då man kan vara förvissad, att,
under Konungens visa ledning, ärendet skall redas till det bästa.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då jag nu finner, att R. o.
öfvergått till behandlingen af den egentliga frågan, Const.Ulsk:s
förslag, d. v. s. till behandlingen af det utaf Hr Lagerhjelm väckta
förslaget till gemensam tanka, hvilket verkligen grundar sig
på det af berörda Ulsk. framställda, anser jag tiden vara inne för
mig att äfven yttra några ord. Jag erkänner, att jag icke ansett
mig qualifieerad att ingå i bedömmande af alla dessa improviserade
förslag lill statsförfattning, som här latt se dagsljuset, det
ena utlösande det andra; jag hade trott, att R. o. Ad. egentligen
borde sysselsätta sig med grunden af frågan, nemi. den som (Jonst.-
Den 13 Mars f. m.
253
Utsk. bearbetat, om förändring eller förbättring af det nuvarande
representationssättet, och att icke ifrån denna grund öfvergå
till helt andra frågor, som icke ens med vår nuvarande statsförfattning
hafva någon gemenskap. Jag nekar ingalunda, att R. o.
Ad. liar en grundlagsenlig rättighet alt äga hvilken mening som
helst öfver dessa frågor, och att äfven söka att åstadkomma den
lyckliga förening alt i gemensamhet återbringa till Const.Utsk. sådane
tankar, som här varit föreslagna; men jag erkänner, att jag
anser ett sådant begagnande af vår yttranderätt vara oformlig och
incönstilutionel, ehuru den är ganska lagenlig. Mig synes, att frågan
om reformer aldrig kan utgå ifrån något annat, än det nuvarande
tillståndet, och alt det är till ståndsförändring eller förbättring,
som mäste afses, — icke dess afskaffande. Sålunda anser
jag, att alla de förslag, som afvika ifrån ståndsförfaltningen,
eller ifrån RiksStms nuvarande existens, ligga alldeles utom frågan,
och jag kan ej för mig göra fallligt, hvarföre man skall nu
sä utsträcka denna fråga, då man mäste erkänna för sig sjelf,
att denna riksdags Const.Utsk. icke är sä organiseradt, alt den
aldraminsta möjlighet kan uppstå att derifrån söka frambringa något
antagligt förslag, sorn skulle kunna godkännas af de nuvarande
4 Stånden på sina 4 sär kilda kamrar.
Med öfvertygelse härom, har jag ansett det vara en alldeles
förspilld möda, alt vid denna riksdag söka att tillvägabringa den
stora, den efterlängtade utgången af denna långvariga tvistefråga.
Jag har nödgats för mig erkänna, alt den ovillkorligen måste uppskjutas
lill en annan lid, då passioncrne blifvit lugnade, da villomeningarne
hunnit återvända till sans, då icke mera en förledande
tidningspress sprider oro i landet, sökande att frambringa opiniönsyttringar,
som icke kunna hafva del ringaste värde för den,
som något tänkt öfver frågan. Jag har, under gårdagens debatt
i synnerhet, med verkligt bekymmer hört åberopas don allmänna
opinionen, såsom den, inför hvilken alla nu borde böja sig; jag
tillstår uppriktigt alt min öfvertygelse är den, att ingen lagstiftning
någonsin får böja sig för den s. k. allmänna opinionen. Hvad
är den allmänna opinionen? Den är icke annat än vindkastet
af dagens olika tycken. Våra företrädare på detta rum hafva tillräkligt
lärt sig att inse verkningarne af den allmänna opinionen;
vi bafve sjelfve under förlidne år varit nära nog att få skörda erfarenhet,
hvartill den s. k. allmänna opinionen kunde leda.
, Historien vet att omtala huru torget utanför detta hus år
1810 blodades af den allmänna opinionen. Denna opinion har
nästan under alla tider varit oriktig och falsk, och jag kan ej annat
än på det aldrahögsla förkasta den lära, som påstår, att lagstiftningen
någonsin bör utgå ifrån denna usurperade makt.
Det måtte vara med lagstiftningens åligganden förenligt, att
bilda den allmänna opinionen, och det mäste väl vara den tänkande
majoriteten inom nationen, den, som skall stifta lagar,
hvilken också måste beherrska, men ingalunda vika för, eller låta
sig af densamma beherrskas. Frågan om representationssättets
förändring eller förbättring, måste, efter min öfvertygelse, utgå i
-
254
Den 13 Mars f. m.
från det nuvarande tillståndet, och jag gillar således grunden för
Consl.Utsk:s bearbetande; men jag kan icke för mig dölja, att
Const.Utsk. icke på det minst tillfredsställande sätt ens sökt utveckla
den stora frågan. Man har väl erkänt som grundsats, att
Stånden utgörande valcollcgicr skulle bilda 2:ne kamrar; men
man har afvikit ifrån den allmänt erkända grundsats, att dessa
kammare skola vara af skiljaktiga karakterer. Väl har jag i dag
hört motsatsen förklaras af en talare, som för öfrigt delar den
grundsats, att dass- eller ståndsval borde utgöra grunden för vår
representation; men jag tror, att den värde talaren i det fallet
delar en åsigt med många, den jag för min del icke kan gilla,
nemi. att förvexla ideen af folkombud med den af ombud för slaten
eller samhället. Jag anser icke att en representant bör uttrycka
hvad man menar med folkombud; meningen dermed vore
egentligen ingen annan, än ombud för den opinion, som för närvarande
råder ibland folket. Det är statsmaktens stora princip,
det är statsförhållandet, eller alla de intressen, som bilda staten,
icke blott för det närvarande, utan äfven för det tillkommande,
som i en nationalrepresentation måste framstå. Jag mäste således
tänka mig den constitutionella monarkien utgöras af 3.ne särskilda
krafter eller beståndsdelar, som sins emellan måste harmoniera
och icke strida mot hvarandra. Mig synes deremot som
1809 års lagstiftare hade byggt på den grundsats, alt folkrepresentalionen
skulle utgöra en statsmakt, nära nog fiendtlig mot deli
s. k. andra statsmakten, eller konungamakten. Delta är en grundfalsk
princip, efter min öfvertygelse. Statsmakterna måste icke
stå emot hvarandra, utan med hvarandra harmoniskt samverka.
Jag anser således, att man icke hör uppställa den satsen: Konungamakt
mot folkmakt, — utan Konungamakt med folkmakt, i hvilken
gemensamma statsmakt ligger håde Konungamaktens och representationens
förmåga att samverka oberoende af folkviljans vindkast
och democratiens otillfredsställbara fordringar. Ställer man
den conslitutionelle Konungen blottad roed principen af sin ärftlighet,
jemte folkelementet, så skall utan tvifvel småningom den
ena eller andra af dessa skilda makter taga öfverhanden. Det
skall utur en sådan formation utgå, hvad äfven vår historia nogsamt
bevittnar, ett jemnt kastande mellan de begge ytterligheterna,
souveraineté och anarki, ty ingen jemvigt kan finnas, der man
icke erkänner, att Staten hvilar på bibehållande af det bestående,
på den conservativa, den autocratiska principen väl utvecklad. Det
har visat sig i den monarki, som otvifvelaktig! måste vara mönstret
för det constitutionella systemet, jag menar England, att regenlens
öfvervägande personlighet derstädes icke erfordras. Konsten
att tillvägabringa ett sådant förhållande är, efter min (anka,
ett problem, som måste lösas vid bildandet af sådana statsförfattningar,
som kallas constitutionella, efter modernt begrepp. Skulle
ett särdeles afseende göras på personligheten i detta fall, så förorsakas
dessa kastningar, för hvilka Sverige varit ett offer, och
som jag förmodar ännu kunna återstå för delta land, om icke
någon samdrägt skulle kunna åvägabringas mellan de olika opi
-
Deli 13 .Mars f. m.
nerande härinom. Jag kan således icke erkänna, att konungamakten
bör ställas ensam mot folkrepresensalionen. Jag erkänner
i denna folkrepresenlation, som jag nyss hade äran alt säga,
ingenting annat än en representation af Statens stora intresse,
af hvilka monarkiens existens alltid är det förnämsta, ty del
mäste alltid finnas ett allmänt, som oaflåtligen har till föremål
alt bevara denna princip i sin helhet, — den ärftliga monarkien
således. Jag skulle alltså önska, att det vore möjligt att i Sverige
bibehålla den ärftliga principen äfven inom representationen:
det har varit en önskan, uttalad af mig vid föregående riksdag, då
R. o. Ad. ingick i debatt om hufvudgrunderne för bildandet af en
förändrad nationalrepresentation; men jag mäste erkänna, alt R. o.
Ad. tagit ett steg utöfver gränsen af hvad jag trott vara det rätta
i detta fall. R. o. Ad. har medgifvit, att dess sjelfskrifna representationsrätt
borde försvinna, derföre alt man dymedelst skulle
kunna sammanjemka de olika äsigterna, oell slutligen komma lill
nödiga förändringar i vår olyckliga fyrdelning. Jag vill således
antaga, att R. o. Ad:s sjelfskrifna representationsrätt är borta, men
derföre medgifver jag aldrig, alt R. o. Ad. någonsin ingått på att
dess sjelfskrifna valrätt borde försvinna, och vid den hoppas jag
all R. o. Ad. städse förblifver. På dessa grunder skulle visserligen
äfven jag kunnat besvära R. o. Ad. med ett förslag lill gemensam
tanka, grundadt på ståndsprincipen, men, som jag redan
tagit mig friheten att yttra, anser jag orätt att här improvisera
sådana der slalsförfaltningsprojecler och framlägga dem till omröstning
inom riksförsamlingen. Jag ulber mig likväl att i
korthet få yttra några tankar i detta ämne, hufvudsakligen derföre,
att jag här hört yttras den tanka, som skulle alla de, hvilka
icke underkastat sig något af de hittills afgifna förslagen till gemensam
tanka, vara sinnade alt motsätta sig alla förändringar i
vårt representationsväsende. Jag föreställer mig nemi. möjligheten
deraf, att af de nuvarande fyra Stånden bilda en kammare, inneslutande
i sig de nu s. k. orepresenterade, eller rättare sagdt,
dem, hvilka icke deltaga i representationen; det vore ganska möjligt
och måhända äfven rikligt att med Adelns dass införlifva
alla militäre tjenstemän af en viss grad med Kongl, fullmakt;
alt med PresteSt. förena civile tjenstemän samt medlemmar af
skolslatcn, academiestaten och de graduerade inom de särskilda
faculteterne; med BorgareSt. alla fastighetsägare i släderne, alla
manafactnrisler å landet, sorn åtnjuta borgarerätt, och med BondeSt.
alla öfriga medborgare på landet, då af alla dessa classer, af
hvilka ett visst antal skulle utses, antingen med eller utan census,
kunde bildas ett, efter min tanka, både rörligt och aktningsvärd!
underhus. Återstår således att tillse huruvida man af det
nuvarande kunde bilda öfverhuset. Dertill skulle jag helt enkelt
velat föreslå, att af hvardera utaf alla de nuvarande 4 Stånden
skulle utses ett visst antal, utom eller inom representationen, utan
afseende på stånd, men med en hög, en betydlig census, eller
deremot svarande cathegori. Jag skulle äfven hafva velat åt Konungen
medgifva, att vid samma tillfälle utvälja en del, och alla
256
Den 13 Mars f. m.
dessa personer på lifstid; öfverlemnades sedermera åt denna öfre
kammare att complettera sig sjelf, vid alla uppkommande vacancer.
Jag tror, att en sådan representation kunde vara fotad på nationel
grund, att den hade kunnat utgå från den nuvarande, utan
att göra den stora brytning i våra statsförhålla uden, för hvilka jag
verkligen bär fruktan, emedan jag icke kan se hvartill det leder,
om man, med upplösning af nu befintliga grunder, söker skapa
sådana der ephemeriska constitulioner, som bortfalla vid den första
stöt, som drabbar dem, och hvarom historien talar tillräckligt
varnande för att hindra oss alt inlöpa i samma olyckliga försök.
Men, sorn jag redan förut haft äran yttra, jag har ej tilltrott mig,
eller ens trott mig böra besvära R. o. Ad. med framställande af
något förslag lill gemensam tanke i denna del, och än mindre,
att öfverlemna något sådant till nuvarande Coust.Utsk:s behandling.
För närvarande kan öfverläggningen härom vara fullkomligt
likgilltig, ty ehvad beslut R. o. Ad. fattar såsom gemensam tanka,
vare sig för classval eller något annat, har dock den, öfverlemnad
lill Const.Ulsk., ingen annan verkan, än alt framkalla ett förstärkt
Const.Utsk., hvilket otvifvelaktigt framställer ett förslag, som aldrig
af R. o. Ad. kan antagas. Delta anser jag vara ett rent axiom,
och alt således dessa öfverläggningar, som nu ägt rum under 3:ne
dagar och torde fortfara den 4:de, äro rent förspillda. Jag nekar
icke, alt jag, lika med Hr Lagerhjelm, kan finna det vara af vigt
för de framtida lagstiftare, som möjligen göra sig möda alt genomläsa
våra protocoller, att finna tankar yttrade i delta ämne,
och med afseende derpå har jag fästat en särdeles vigt pä det
förslag, som af en värd talare, Hr Silfverstolpe, blifvit framstäldt,
och hvilket synes mig till betydlig del vara understöd t af flere
andra ledamöter inom Ståndet. Jag delar deras åsigt, som anse,
att till de af honom framställda tankar, kunna läggas andra, och
att man på denna grund skulle kunna komma till helt olika re
sultater;
men jag erkänner visserligen, att deri ligger blott en
enda sats, som jag ej obelingadt skulle underskrifva, en, för hvilken
jag tillstår att jag bär fruktan. Det talas nemi. om ersättning
för de Stånd, eller för de fördelningar af riksförsamlingen,
som afträdde några rättigheter. En fråga om ersättning lill delar
af representationen är för mig någonting bekymmersamt. Hvad
skall en sådan ersättning innebära, och hvarpå grundar sig en
sådan? Icke äga vi som deltagare i folkrepresentationen några andra
rättigheter, än dem, som äro förbundna med våra skyldigheter.
Huru kan ifrågasättas en ersättning t. ex. till R. o. Ad.,
i fall Ståndet fann sig föranlåtet att göra en uppoffring åt samhället?
Jag linner icke denna tanka riktig, jag finnér den kunna
leda lill consequenser, som skulle kunna missleda oss på den bana
vi kunde komma att beträda, i händelse vi följde Hr Silfverstolpe,
alt fordra ersättning för förlorade rättigheter. Detta fordrade
åter ett visst afseende på personligheten, icke allenast inom detta
rum, ulan äfven inom de öfrige hamrarne af representationen;
men ett sådant jemkande mellan de personliga anspråken anser
jag
Den 13 Mars f. m.
257
vara elt stort hinder för bildande af en bättre sakernes ordning,
oell jag skalle önskat att fråga om en ersättning, eller ens detta
ord, icke någonsin blifvit nämndt. Skulle jag uppoffra något
af mina medborgerliga rättigheter för samhällets bestånd, så blir
det icke någon uppoffring, — det är en dygd, hvarföre jag inom
mig njuter den högsta belöning. Jag hoppas, att samtlige R. o.
Ad:s ledamöter tänka lika med mig i detta fall, och jag förmodar,
att om ej denna tanka delas inom alla Stånd, så vore det förgäfves
att söka sammanjemka några tankar till ett helt. Låtom
oss derföre aldrig tala om ersättning, ty förloras något genom våra
concessioner, så är det fäderneslandet, icke Adeln som förlorar
— och huru skulle vi kunna ersätta en sådan fosterlandets
förlust? Jag betviflar således mycket, att någon concession, som
skulle kunna hafva afseende på en förlust för fäderneslandet, bör
ske, och än mindre bör den ifrågasättas, om den grundar sig på
en eftergift för opinionen.
Jag har tagit mig friheten att för R. o. Ad. vördsamt framställa
detta mitt bekymmer och hoppas, att ehvad beslut R. o. Ad.
fattar, det icke måtte utgå ifrån uppoffring af samhällets anspråk
på R. o. Ad:s sanna uppfattning af dess egen betydelse i denna
lid af upplösning till anarkiens förberedelse.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag utber mig
att först få framställa min enskilda öfvertygelse i afseende på lagligheten
af den förhandlingsmethod, som förehafves. Vid 1815 års
riksdag deltog jag för första gången i öfverläggningarne på detta
rum och hörde då förordas det förslag till ändring af 56 § Reg.-  F., som skulle vara ett tillägg till den 81. Det fans ingen då,
som ansåg någon stridighet äga rum mellan dessa begge §§. 1815
försvarade man förslaget till tillägget på den grund, att man sade,
om inom ett RiksSt. man fann något litet tillägg af blott ett
enda ord behöfvas för att göra meningen tydligare, och Const.-  Utsk. äfven skulle finna det, så blifver det dock icke möjligt, som
den 81 § nu är skrifven. Så uppfattades saken då, och ända
till 1834 års riksdag höll man sig noga derefter. Sedan har man
kunnat gjort sig någon ledighet i behandlingen, och det är denna
ledighet, som vållat hvad förr icke var, — stridighet; det är
den ledighet man vill taga sig, som innebär striden. Jag har
nu sagt huru jag ser saken, och underställer min åsigt Husets
öfvervägande inflytande och beslut. Hvad mig sjelf beträffar, måste
jag rätta mig efter hvad grundlagarna bjuda och föreskrifva,
och kan derföre ej finna mig berättigad att vid Const.Utsk:s
nuvar. förslag framställa annat, än hvad som kan vara tjenligt
till ändring deruti, men ej till upphäfvande deraf och framställande
af något nytt. Här har mycket och under långan tid blifvit
taladt emot ståndsrepresentationen. En hvar som inkommit med
något nytt förslag, vare sig i stora eller små brochure!', har alltid
haft till inledning att öfverklaga det nuvarande förhållandet och
framdraga alla dess brister så under en närvarande som förfluten tid.
8 H. 33
258
Den 13 Mars f. m.
Det är först nu vid denna riksdag, sorn ifrån Const.Utsk. inkommer
ett förslag till en betydlig förändring i representationens
sammansättning, genom upptagande af ett 5:te Stånd, och
representationens fördelning på 2:ne kamrar m. m. Alt fästa sig
absolut vid den ena formens oöfver.tråfflighet framför den andra,
är naturligtvis en villomening, när icke något system har kunnat
upptänkas, som för alla folkslag, i alla tider, i olika localer kan
vara det enda och rätta. Här i Sverige hafva vi länge haft ståndsfördelning;
man har upptagit alla dess brister oell påbördat den
ännu flere, än som i den egentligen har sin rot. Jag ber Herrarne
erinra sig en sak, allom väl bekant, ett yttrande af den
store Fredrik, att ingen Stat är mäktigare och starkare än Sverige,
som visas deraf, att det i 50 år arbetat på sin undergång,
utan att deruti lyckas.
Hvaruti denna styrka egentligen bestod, så att landet icke
förstördes, torde icke böra förbises hafva varit just ståndsfördelningen,
som hindrade från fullkomlig upplösning, den deruti inneboende
segheten i dess sammanhållning, som under partitiderna
förhindrade partimännen att decimera hvarandra, såsom
man sett i representationer lösligt sammansatte till följd af samfällda
val, der ingenting annat bundit delarne tillsammans än
den allmänna opinion, sorn för dagen blåst, och der den svagare
fått underlägga den starkare. Hvad hos oss egentligen fattats,
har varit, att Konungamakten icke alltid visat sig nog stark'
i afseende på representationen, på annat sätt än när hon öfvergått
till envälde, i följd af Adelns fordom öfvervägande makt och
de andre Ståndens, till en del deröfver visade afund; men att
nu säga, alt denna fördelning i Stånd nödvändigt skall innebära
en splittring i nationen, en delning i tänkesätten, en större otreflighet
i umgängeslifvet nu än förr, det har jag icke funnit, och
jag vädjar till en och hvar af eder, mine Hrr, som någon längre
lid vistats i andra länder af Europa, om J funnit något enda
land, hvarest en sådan amalgamation äger rum, som här i Sverige
mellan alla stånd, och om J ej funnit, att i andra länder stånden
mera skilja sig ifrån hvarandra, om ej samhällslifvet der är
mera afskuret och afmätt, och om ej den treflighet, vi här i Sverige
finna och hvilken af utländningen prisas, just ligger i frånvaron
här i landet af dessa dass- och ståndsskillnader, och det, —
oaktadt vi äga dem i vår representation, men der de åter försvinna
i Utskrn, der ledamöter af de olika Stånden sammanträffa
under rådplägningar och der den ene har lika mycket att säga
som den andra. Det är möjligt och äfven troligt, att man kommer
till något bättre i denna del, men icke lärer man i så djuptänkta
saker kunna improvisera, d. v. s. för stunden bygga hvad
som i sekler skall äga bestånd, och icke eller kan man så der
stante pede kunna granska sådane uppstående förslag. Det fordras
en mera allvarlig behandling deraf.
Det förslag, som nu är före, innehåller i korthet, att R. o.
Ad. skulle förklara Const.Utsk:s betänk, för oantagligt. Jag frågar:
hvad har Adeln dermed sagt? Const.Utsk. behöfver veta
Den 13 Mars f. m.
259
hvad Adeln vill, och Medstånden hafva rätt alt fordra det. Vill
R. o. Ad. genom förklaringen af betänk:s oantaglighet, förändra
hvad Ståndet vid en föregående riksdag beslutat, nemi. att afsäga
sig sin sjelfskrifna representationsrätt? Jag skulle ej förmoda något
sådant af de motionärer, som väckt frågan; emedlertid kan
saken så uttydas. Vill R. o. Ad. å andra sidan förklara på förhand,
alt det vill afsäga sig att som Ständ deltaga i valet af representanter?
Detta har R. o. Ad. åter vid en föregående riksdag
förbehållit sig, och jag tror ej alt pluraliten inom Adeln kan
finna skäl uti att nu lemna en sådan förklaring. Den erfarenhet
och det factum, som vunnits öfver bedragna förhoppningar vid
en nyss föregången riksdag, gör alt jag tror försigtigheten bjuda
alt icke inlägga grundsatser, som kunna användas huru man behagar,
förrän man får se det resultat, hvartill de leda. Blir meningen
här att säga, att såsom det nu till alla delar är sammansatt,
finna vi det icke rätt antagligt, så är ju ingenting sagdt,
och anmärkningar böra göras för att åstadkomma ändring; så
bjuder lagen och den bör följas. Men när man ser på detta betänk.
med alla sina reservationer, ser huru opinionerne äro delade
inom Const.Utsk., lärer det väl vara en alldeles påtaglig sanning,
eller förmodan vill jag säga, att det icke är möjligt för
Const.Utsk. att uppgöra ett annat förslag vid denna riksdag, ty
det skulle ju inkomma vid slutet, och derföre icke sagdt att det
då ens komme att blifva antaget af R. o. Ad. Denna representationsfråga
har först på sednaste år blifvit allmänneligen och
allvarligt behandlad; den fordrar mera tid för alt allvarligt genomgås;
upplysningar behöfvas i alla delar och ingenting kan
vara en ursäkt för, likasom ingenting tvinga till att sig förhasta.
För min enskilda del, och under så beskaffade förhållanden som
nu, ser jag ingenting annat, än att detta förslag, till fullgörande
af lagens bokstaf, må blifva hvilande; ty att kunna öfverenskomma
om någon gemensam tanka, som skulle tillfredsställa alla, dertill
ser jag ingen möjlighet.
Gr. Spens, Jacob Melcher: Jag får till en början an
hålla
om ursäkt, i händelse jag skulle komma att upprepa åtskilligt
af hvad möjligen af föregående talare redan blifvit yttradt,
emedan jag icke öfvervarit discussionen ifrån dess början, äfvensom
för alla öfriga brislfälligheter, som kanske torde vidlåda mitt
framställningssätt, helst jag i förstone ej varit sinnad att annorlunda
uttala min opinion än genom den tysta voteringssedeln.
Jag har likväl funnit mig föranlåten att afvika ifrån denna föresats,
hufvudsakligen för att yttra min förundran deröfver, att någon
så betydlig discussion kunnat uppstå ang:de detta förslag,
hvilket, såsom endast negativt, och hufvudsakligen just genom
uteslutandet derifrån af allt det positiva, jag trott skulle vara det
mest qualificerade för att blifva en gemensam tanka.
Uppriktigt att säga, var det väl icke eller just mycket positivt
i det förslag, som i går på e. m. sysselsatte R. o. Ad. Det
anmärktes deremot som en brist, att det saknade bestämdhet; men
t
260
Den 13 Mars f. m.
i min tanka låg just i denna brist förslagets största förtjenst, åtminstone
det som bäst qualificerade detsamma, alt anses uttrycka
en gemensam tanka, i dessa tider, då meningarne i detta ämne
för öfrigt troligen äro lika delade, som de kunna hafva varit vid
Babylons tornbyggnad. Detta förslag lyckades likväl icke alt få
för sig mer än 82 röster, men just jemnt 82, en siffra fullkomligt
lika med den, som uttryckte minoriteten den 28 sistl. Augnst,
i, en dag, så märkvärdig i många afseenden, en dag, då Hr
Akerman, gårdagsförslagets uppgifne författare, efter hvad lian
yttrat, så lifligt kände värdet af den utmärkelse, som vederfarits
honom genom inträdet i detta Ständ, men då jag, och några
åtminstone med mig, alldeles icke funno att R. o. Ad. utmärkte
sig som något annat, än jemnt och rätt som ett Svenskt Riksstånd,
och det ej en gång i den modernare bemärkelse, hvarmed
man försökt försvara alla Stånd, ulan just efter den temligen antika
vid ordet fästade mening. Jag hörde jemväl i går en annan
talare, hvilken d. 28 Aug. benämnde det förslag, som dä
föll, såsom fostradt af sveket, förorda Hr Åkermans förslag, ehuru
jag deremot ifrån ett annat håll äfven hörde uppgifvas, alt
sistnämnde förslag icke eller skulle vara så alldeles utan att
kunna kallas svekfullt, då del just syntes afse att inleda olika
länkände alt likafullt votera för detsamma. Af detta och åtskilliga
andra tecken i stjernorna, som man småningom lärer sig alt
tyda, tror jag mig finna, att de 82 af d. 28 Aug. 1844 måtte
vara helt andra personligheter än de 82 af d. 12 Mars 1845.
Då jag likväl icke kan förmoda annat, än att de sistnämnde 82
personerne fortfara i den sats, som i går så ofta åberopades, att
”en gång tala och dervid förblifva,” så förväntar jag, att det förslag,
som nu är föremål för öfverläggning, och som i så många
afseenden har likhet med det i går föl kastade, men af 82 ledamöter
gillade, nu äfven får tillgodonjuta åtminstone samma 82
röster. Dertill förmodar jag komma än ytterligare alla de, hvilka,
efter hvad jag hörde af flere bestämdt uttalas, önskade att
närmare känna verkliga beskaffenheten af det, hvartill de lemnade
bifall, och anade, att motsatta tankar till hvad de sjelfve hyllade,
möjligen kunde ligga under det som var föreslaget jemte
afslaget, eller förklaringen, att Const.Utsk:s förslag, sådant det
kommit till oss, icke är antagligt. Alt detta förslag vore antagligt
har jag verkligen icke hört förrän just i dag. Det hufvudsakligaste
af skälet för vidblifvande, åtminstone af de grunder,
hvarpå Const.Utsk:s förslag hvilar, skulle väl vara det, att man
derigenom kunde anse sig hafva räddat den kära ståndsförfaltningen,
hvilken också ganska många gånger måst rycka fram för
att göra tjenst. Jag delar icke denna tanka; jag finner i ståndsförfaltningen
alldeles icke något arcanum, som skulle kunna stödja,
— sedan fästen ramlat öfver och under, och således rätteligen
ej vore något att stödja. Jag skulle tvertom anse ståndsfördelningen
just vara den materia peccans, sorn borde helt och
hållet försvinna, innan sjukdomen kan anses vara botad. Jag
inser ganska noga, att då man befinner sig väl på sina fyra, och
Den 13 Mars f. m.
261
endast någon gång vill resa sig på två, för att göra pirouetter
efter dressering, så måste man deremellan kasta sig framstupa
på femte foten. Jag vill ej, och t. o. m. anser olämpligt att närmare
utveckla mina egna tankar härom; jag måste bekänna, att
de äro så radicala, att jag kanske aldrig under min lifstid kan
förvänta några sympathier. Men jag hoppas på det framåtskridande,
som visar sig i det allmänna tänkesättet i alla riktningar,
och på Försynens skickelse, som icke skall öfvergifva oss, och
icke tillåta oss att gå tillbaka, utan framåt. Jag liar också, då
jag fästat mig vid utvecklingen af våra ståndsförhållanden, hufvudsakligen
för deras historik, alldeles icke kunnat finna ståndsförfatlningen
sammanväfd oåtskiljaktigt med den Svenska nationaliteten,
så som jag ofta hört sägas. Jag har tvertom funnit
Stånden vara en helt och hållet utifrån importerad vara, och torde,
för att icke falla besvärlig med upprepande af allmänt kända
förhållanden, få hänvisa till de upplysningar i detta hänseende,
x som vår förtjenstfulle häfdatecknare Erik Guslaf Geijer lemnat i
en skrift, kallad bihang till Litteratur-bladet, hvilken skrift troligen
af de flesta är känd, och eljest högst förtjent att genomläsas.
Deraf ser man tydligen progressionen af ståndsförfattningen
här i Sverige, huru den småningom utvecklat sig, huru den blifvit
hvad den varit, men numera upphört att vara.
Det förefaller härvid nästan mest märkvärdigast, att just ungefärligen
vid den tid, då det förhållande tog sin början, som Hr
von Hohenhausen nyss så väl utredde, alt ståndsfördelningen i det
'närmaste försvunnit i allmänna sammanlefnaden, alt just då, säger
jag, vid uppgörandet af det statsskick, hvaruti vi nu lefva,
förklarade Sveriges Ständer sig sjelfva för Svenska folkets representanter
genom 1 § uti Iliksd.Ordn. af d. 10 Febr. 1810. Äfven
uti ingressen till nu gällande Reg.F. kalla Ständerne sig för
Svenska folkets ombud; men förut, och lill och med under den
så kallade Frihetstiden, den tid, då Ständerne, för att nyttja den
nyssnämnde hädatecknarens ord, ”ryckt till sig ifrån Konungen
makten och ifrån folket friheten,” ville dessa Ständer icke erkänna,
att de representerade något annat än sig sjelfva.' Det var
också egentligen en frihet för Ständ, en frihetstid sådan den
kan af Ständer åstadkommas. Det var då, för ungefär 100 år
sedan, som just det påståendet, som nu allmänt drifves, alt
Sveriges Ständer representera Svenska folkel, fick umgällas med
förlust af lif, ära och gods, i den så kallade principalatsfrågan,
som då icke väckte mindre uppseende än ståndsfrågan nu. Ständerne
gjorde nemi. då anspråk uppå att vara en egen sjelfständig
statsmakt, och ville framförallt icke passera för folkombud.
Ilär har också just i dag uti ett dylikt påslående hörts
ett echo från dessa tider, hemskt, som det måste vara, då det
kommer så långt ifrån. Jag kan icke tro att derpå behöfver svaras.
Det är bekant hur det går när man talar med echo, och
att det är bäst låta det förklinga i den tomma rymd, der det
uppkommit. Likväl, och om någon jemförelse mellan 1740- och
1840-talet skulle kunna uppslå, måste man erkänna, att liderna
262
Den 13 Mars f. m.
gått framåt, och att allmänna opinionens utveckling icke är så
mycket att förkasta. Det gafs elen tiden vid hvarje tvist anledning
till den framställning, som hos en af våra stora skalder
förekommer, då på frågan: ”hvem har rätt af dessa hnfvu’n”?
svaras: ”den som slår den andras af.” Sådant kommer numera
icke i fråga. Jag vet egentligen icke om det varit den allmänna
opinionen den tiden, eller någonsin, som utgjutit blod; det vet
jag, att den allmänna opinionen nu är så långt kommen, alt
sådant icke är att befara. Jag delar för öfrigt den öfvertygelse,
som en talare här midt emot uttryckt, att vid denna riksdag ingenting
kan i denna fråga uträttas, och att ett uppskof kan vara
att önska; men anledningen till denna önskan hemtar jag från
helt annan föreställning om framtiden än denne talare. Jag tror
nemi. ingalunda någon sådan förändring i tänkesätten kunna vara
att förvänta, att tiden kan anses tillbakaskriden; det är en ibland
de inrättningar, som Försynen i vishet gjort och upprätthåller,
att i detta afseende endast framskridande kan äga rum. — Jag
skall således endast slutligen fästa uppmärksamheten derpå, att
om det visserligen kan anmärkas mot det nu framställda förslaget
till gemensam tanka, att i fall den i sitt nuvarande skick försändes
till Const.Utsk., detta Utskott i anledning deraf kan göra
såsom i går yttrades, ”just som det behagar,” så torde det icke
vara något betydligt annat än hvad det troligen komme alt göra
i alla fall, hvaremot ett sådant evasivt och rent negativt yttrande,
som detta förslag innebär, skulle vara den fullständigaste bilaga
lill den åtgärd, hvarom Hr Akerman väckt särskild motion, och
hvarom ännu är för tidigt att tala, men hvarigenom, om den beslutas,
R. o. Ad. skulle kännas vid sin svaghet all, alt någonsin
på egen hand kunna komma till ett önskligt slut, under önskan,
att de öfrige Stånden måtte göra detsamma, och att Konungen
måtte täckas taga hand om saken.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas kl. 6 e. m.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag begärde ordet un
der
det alt den talare, sorn öppnade discussionen i dag, Hr Lefrén
yttrade sig, till förkastande af Hr Lagerhjelms förslag till gemensam
tanka och till försvar för det af Const.Utsk. uppgjorda
förslag till nationalrepresentationens ombildande. Hr Lefrén stödde
detta sitt försvar på 2:ne grunder: den ena, att ståndsvalsprincipen
vore bibehållen i sistnämnde förslag, och den andra,
att de båda kamrarne genom detsamma hade blifvit gjorde nästan
alldeles lika. Hvad först beträffar ståndsvalsprincipens bibehållande,
så vill jag öfver denna del af ämnet icke nu ingå i någon
utveckling af mina egna åsigler, enär jag långt före detta
förklarat, att jag mera hyllar principen af samfällda val, än den
af ståndsval. Men äfven om jag skulle antaga, att principen af
ståndsval vore den, som uteslutande borde tillämpas, då man vill
ombilda representationen, så tror jag dock, att Const.Utsk. uti sitt
försök att använda denna princip har gatt helt och hållet felak
-
Den 13 Mars f. m.
203
tigt tillväga, i det att Utsk. förmedelst detsamma har i betydlig
mån försvagat den nationalrepresentation, som det velat dana, mot
hvad denna representation för närvarande är; försvagat ståndsprincipen
och splittrat sönder den i oändligheter af många classer,
elem det velat sammanfatta under gemensamma benämningar,
och kalla Stånd, men som dock icke äro det; hvadan ock af
Const.Utsk:s förslag skulle följa, icke att Stånden derigenom blefve
bibehållna, utan tvertom, att de till sin bestämda karakter
skulle komma att upphöra, och endast linnas qvar till namnet.
Man skulle kanske säga, att jag, som ifrar emot denna princip,
icke borde hafva någonting emot att förhållandet så är; men jag
ber få förklara, att min mening är, det man, vid en nationalrepresentations
ombildande, det må nu vara efter hvilken princip
som helst, alltid bör eftersträfva, att åt de särskilda elementer,
hvaraf representationen skall bestå, gifva så mycken styrka,
som möjligen kan för dem åstadkommas. Det är en fast och
varaktig byggnad man skall uppföra, icke en som ramlar vid den
första stöt, den får att emottaga. — Hvad deremot kamrarnes likhet
beträffar, så får jag förklara, det jag i denna del är af ännu
mera motsatt tanka med den värde ledamoten, än i afseende på
ståndsprincipens bibehållande; ty, hvad denna princip vidkommer,
så ehuru jag lifligt önskar, att man vid representationens ombildande
måtte öfvergifva densamma, skulle jag likväl, för att snart
komma till en reform i detta hänseende, möjligen kunna till en
del medgifva dess tillämpning, hvaremot jag aldrig någonsin skall
lemna min röst till bifall för en representationsförändring, som
är byggd på någonting annat än ett fullständigt tvåkammarsyslem
med fullkomlig karaktersskillnad de båda kamrarne emellan.
Jag anser detta vara en bland de största och väsendtligaste
hufvudegenskaperne, som en nationalrepresentation måste hafva;
och då den Svenska representationen, med korta mellantider,
oupphörligt varit i besittning deraf, så vore det, enligt min förmening,
en den mest genomgripande förändring i det Svenska
statsskicket, som kunde verkställas, om denna representalion, som
för det närvarande i sjelfva verket är grundad på ett tvåkammaresystem,
fastän den är på 4 rum fördelad, nu ombildades till ett
fullkomligt enkammarsystem, såsom Const.Utsk:s förslag, enligt
min åsigt, är. Om alla intressen, alla idéer vore lika för alla medborgare
i samhället, och man kunde anse, att de emellan alla
samhällsindivider, vare sig enskilde, eller licia classer eller stånd,
vore fördelade alldeles oberoende af några, vare sig stånds- eller
classförhållanden, så att den ena classen icke kunde antagas
mera än en annan med förkärlek omfatta vissa idéer eller
vissa intressen; då först kunde man tänka på att införa ett enkammarsystem
och deruti inrymma alla dessa för alla medborgare
lika kära idéer, lika vigtiga intressen. Men då nu förhållande
icke är sådant, utan, om man rätt betraktar dessa idéer och intressen,
sådane de i samhället visa sig, man finnér, att, under
det att de vanligen dela sig i tvenne hufvudgrupper, som oupphörligt
tälla och strida med hvarandra om öfvermakten, de mate
-
264
Den 13 Mars f. m.
riella intressena emot de högre intressena, frihetens emot ord
ningens,
rörelsen emot stiileständet, o. s. v., de äfvenledes
ännu alltid anträffas företrädesvis representerade, försvarade och
förnyade, hvardera hufvudgruppen inom sin motsvarande stora
samhällsclass, — de som arbeta för samhällets materiella ändamål
då räknade till den ena hnfvudclassen, och de som lefva och
verka för de högre samhällsidéernes befrämjande tillhörande den
sednare; — då anser jag en förändring i ofvannämnde syft
ning,
till införande af en enkamrig representationsform, vara pä
det aldra högsta skadlig. — Hr Lefrén har sagt, att denna strid
emellan idéer, intressen och samhällselasser icke är förderflig,
att just den utgör Statens lif, länkar och utvecklar alla slumrande
samhällskrafter. Jag medgifver detta fulleligen, såvida man
nemi. ställer så till, att under den pågående striden intet element
får tillfälle att helt och hållet förqväfva det andra, och della
kan endast förebyggas derigenom, att man gifver åt dessa två och
två med hvarandra stridande principerne eller elementerne en viss
öfvervigt hvardera inom sin särskilda kammare, hvarigenom
den ena principen kan fritt och med full sjelfständighet röra
sig, och aldrig behöfva frukta att blifva undertryckt af den andra,
som deremot, såsom nyss nämndes, får sitt skydd, sitt öfvervägande
inflytande i den andra kammaren. På detta sätt skyddar
man båda principerne, hvilket aldrig kan lyckas om man inrymmer
dem i en och samma kammare och der försöker alt afväga
dem emot hvarandra; ty då måste nödvändigt antingen den ena
eller andra ibland dem få en skadlig öfvervigt. Låtom oss, såsom
ett exempel på, huru de materiella intressena strida med
de s. k. högre intressena och derunder representeras af olika samhällsclasser,
anföra den nyligen af RiksSt:n behandlade frågan
om ett anslag till uppbyggande af ett nationalmuseum. K. M.
begärde detta anslag. Inom detta Stånd fans icke en enda röst,
som höjde sig annat än till bifall af den K. propos. Inom PresteSt.
åter fans der väl icke någon röst, som höjde sig för afslag,
ehuru man emot ett ovillkorligt antagande hyste åtskilliga betänkligheter,
hvilka så när hade föranledt frågans återremitterande.
Men när den K. propos. kom till BorgareSt., så ville väl de fleste
densamma afslå, men åtskilliga yrkade dock att saken skulle
till Utsk. återförvisas, hvaremot slutligen inom BondeSt. ingen
enda ledamot fans, som ens på det blott villkorliga sättet af en
begärd ålerremiss, i någon mån förordade den K. propos. Detta
synes mig väl skildra de olika samhällsclassernes ställning och
uppfattning af samma ämne. Men lika angeläget, som det för
ett samhälle måste vara att befrämja de högre intressena, som innefattas
i de nödvändiga omkostnaderne för den inre och yttre
säkerhetens upprätthållande, för främjande af konst och vetenskap
m. m., lika angeläget måste det äfven vara, alt, genom iakttagande
af klok hushållning och sparsamhet med Statens medel,
gifva skydd åt de materiella intressena och deras representanter
de industriidkande classerne, som fordra att icke blifva allför
hård t
Den 13 Mars f. rn.
2C5
hardt betungade med tryckande pälagor. Men om man skulle
inrätta en nationalrepresentation, på sätt Const.Utsk. nu föreslagit,
så kan man nästan taga för gifvet, att denna representation
skulle blifva så beskaffad, att de s. k. högre intressena finge en
betydlig öfvervigt och således något återhåll icke komma att finnas
för alt beskattningen icke skulle småningom kunna blifva uppdrifven
till alltför skadlig höjd. Ett motsatt förhållande skulle deremot sannolikt
hafva uppkommit, i följd af del af förra riksdagens Const.-  Utsk. framställda reformförslaget, genom hvilket de skatlgifvande
hade erhållit en lika obegränsad makt, som enligt hvad nu föreslås
skulle tillfalla de skattagande. Den utvägen är derföre den
enda riktiga, att det ena intresset får sitt fria veto i den ena
kammaren, det andra sitt i den andra kammaren. — Hr Lefren
sade väl, att det. icke var rätt alt man skulle göra de båda kamrarne
hvarandra absolut motsatta. Delta är visserligen ganska
sant, men det har icke eller någonsin någon påstått; man yrkar
blott, att den ena kammaren mätte blifva i den mån på annat
sätt beskaffad, än den andra, att den hufvudsakligen — alltså
icke uteslutande — kommer att bildas och sammansättas af olika
beståndsdelar med denna sednare, hvilket dock icke låter sig göra
på det sätt, att man bibehåller de båda kamrarnes ursprung
lika, och blott gör dem olika i hänsigt till deras ledamöters ålder.
Någonting så orimligt, som alt man skulle l. ex. inrymma rörelseelementet
uteslutande i den ena kammaren och deremot återliållselcmenlet
ensamt i den andra, och dertill gifva dem båda lika
styrka, kan naturligtvis ingen vilja yrka, särdeles da man har för
ögonen vår närvarande representation, som just innehåller ett
realiserande af en Sådan alldeles grundfalsk idé af rakt motsatta,
lika starka krafter; deraf kan visserligen ingen verkan uppkomma.
Men annat är att först organisera dem sjelfständigt bredvid
hvarandra, men sedan later dem så sammanträffa, att de förenade
samverka emot det gemensamma målet, fosterlandets högsta
trefnad och välgång. Jag skulle nu kunna ingå uti en vidlyftigare
utveckling af do andra mångfaldiga och särskilda principer,
som, representerade af de båda hufvndclasserne, strida med
hvarandra inom samhället och sorn behöfva skydd inom hvardera
af de båda kamrarna,; men då det skulle blifva alltför långt vid
detta tillfälle, vill jag för närvarande endast anföra ännu ett annat
skäl, hvarföre jag tror att raan bör hålla sig fast vid idéen
af ett tvåkammarsystem. Man har visserligen här sagt om den
allmänna opinion, som nu råder i landet och som fordrar en mera
utvidgad folkfrihet, att den vore af skiftande, föränderlig natur,
alt den lik en rö, som flyger för vinden, lika lätt kunde blifva
äler bortjagad som den blifvit hastigt framdrifven, man vet ej rätt
hvarifrån, — men så är visserligen icke fallet; ty jag och mångtaliga
med mig vi känna djupt, att det är en stark och oföränderlig
opinion, som uttalar sig i detta afseende. Denna opinion
är icke grundad blott på ögonblickets hugskott, utan på en i min
tanka djup och riktig uppfattning af närvarande förhållanden in8
H. 34
200
Den 13 Mars f. m.
om det Svenska samhället, och af de ögonblickets eller framtidens
behof, som oeftergitligen fordra att blifva tillfredsställda, och från
denna mening, dessa fordringar skall den stora massan af nationen
ganska säkert aldrig helt och hållet afstå. Den skall oupphörligt
söka alt drifva denna öfvertygelse, dessa sina och samhällets
stora intressen framåt, och må man än sätta deremot den
starka dammen af det mesi ihärdiga, envisa motstånd till försvar
för de politiska rättigheter, som man nu lagligen besitter, och
från hvilka man nu synes i ingen mån vilja afstå; så är dock att
befara, att denna pådrifvande, anfallande kraft skall visa sig så stark,
att den slutligen skall segra. Men har man då på förhand icke
en gång skaffat sig någon lucka på den lagda dammen, hvarigenom
man kan leda den framstörtande mäktiga democratiska floden,
sä att den endast lugn och stilla småningom närmar sig mot
dess säkra mål, dä fruktar jag sannerligen, att man blottställer
hela det gamla monarkiska Sverige för undergång och förstörelser;
ty konungadömet ensamt lemnadt, emot en helt och hållet
dcmocratisk representation, kan ej länge beslå. Men har man
ständigt sagt och upprepat, att en andre kammare måste finnas,
alt man möjligen kan öfvergifva slåndselementerne, men aldrig
detta säkra skydd för samhällets högre intressen, detta konungadömets
värn emot folkväldcls angrepp; så kan och bör det hända,
alt det frambrytande folkväldet beqvämar sig till att införa
denna 2:dra kammare, om den ock ej medgifver den af de gamla,
rena ståndsclemcnterne; hvaremot, om man borttager den återhållande
kraften inom representationen, sjelf förnekar dess nödvändighet,
del slutligen skall inträffa, att, genom det fåfänga försöket
att försvara hvad sorn icke kan behållas, under det alt man
deremot utan strid öfvergifver just den ställning, hvaruti män
bäst skulle förmå emotstå de ständigt förnyade anfallen, man
väl skall lyckas frambringa denna häftiga rörelse, som man dock
önskade förebygga, men sedermera icke hafva någonting att sätta
deremot. Derföre påstår jag, att man alltid skall framhålla
den sals, att det nya representationsättet nödvändigt mäste innefatta
ett fullständigt tvåkammarsystem, såvida man till detsammas
antagande skall lemna sitt bifall. Må man visa sig villig alt offra
egna, om ock än så dyrbara rättigheter, när fosterlandets väl sådant
påkallar; men må man aldrig underlåta att, såsom oeftergiflig!
villkor härvid, fordra den nya representationens fördelning
på tvenne karaktersskilda kamrar; ty denna representationsform,
och endast den, är det constitutionelt monarkiska samhällsskickets
säkra palladium, — den lagbundna sanna friheten, kan endast
inom den finna någon varaktig trefnad. För öfrigt får jag
förklara, att jag på dessa nu sednast och tillförene anförda och
många andra skäl anser det af Const.Ulsk. uppgjorda förslag till
nationalrepresentationens ombildning vara i högsta grad förkastligt,
och att jag icke dertill kan lemna milt bifall, utan måste
jag således instämma i det af Ifr Lagerhjelm framställda förslag
till gemensam tanka. Jag skulle dock önska, att när II. o. Ad.
förklarade detta Const.Utsk:s förslag för oantagligt, R. o. Ad. mätte
Den 13 Mars f. m.
267
uttrycka den mening, alt. R. o. Ad. fortfarande anser en representationsreform
vara oundgänglig, och alt R. o. Ad. således icke
förlorat intresset för denna samhällsvigtiga angelägenhets befordrande
till ett önskligt slut. Jag tager mig derföre friheten hemställa
till Hr Lagerhjelm, huruvida han icke skulle vilja i sitt
förslag införa ett amendement, som skulle öfverensstämma med
hvad jag nu haft äran nämna, i hvilket fall hans förslag skulle
komma att lyda ungefär sorn följer: ”alt, ehuru R. o. Ad. fortfarande
anser en representationsreform vara af ett oundgängligt
behof påkallad, finnér dock R. o. Ad. alt det dertill af Const.-  Utsk. uppgjorda förslag icke är antagligt.” Det är tydligt, alt om
också R. o. Ad. så förklarar sin gemensamma tanka, så kan icke
följden blifva någon annan än den, alt Const.Ufsk. måste vidblifva
sitt förslag och detta sålunda blifva hvilande, såvida icke
något annat skulle segra i förstärkt Const.Ufsk.; men så mycket
är dock vunnet, alt R. o. Ad. uttryckt sin tanka, att de af Const.-  Ulsk. uppgifne grunder icke äro riktiga, hvilket deremot kan tjena
till ledning för den comité, som af åtskillige ledamöter blifvit
ifrågasatt.
Gr. Frölich: Den siste värde talaren har talat om den pådrifvande
kraften, och jag bar lagt märke dertill, egentligen ur
den synpunkt, alt betrakta hurudan denna i detta ögonblick är
inom detta Hus. Hvad den egentligen är riktad åt, synes ej vara
annat, än att vi snart måtte fä eli slut på våra discussioner
i delta ämne. Jag har i dag framlagt ett nytt förslag lill gemensam
tanka; men jag ser nu alt en följd af den pädrifvande
kraften blifver ovillkorligt, alt detta milt förslag aldrig kommer
fram. Nu är ett förslag före, hvarom jag tillstår att jag fält höra
så besynnerliga yttranden, att jag icke kan undgå alt söka
litet kalfatra detsamma. Det förundrar mig i sanning, att det ännu
icke blifvit för R. o. Ad. klart, att, om man antager Hr Lagerhjelms
förslag lill gemensam tanka, så bar man, pä det bela,
yttrat jemt ingen annan gemensam tanka lill förändring af det
bestående, än den, att Const.Utsk:s förslag icke duger, hvilket tillkännagifvande
är alltför mycket negativt. Att Const.Utsk. icke
bar lyckats föreslå någonting antagligt, det behöfver icke sägas,
och kunde uttryckas indirecte, derigenom att man kornme öfverens
om någonting bättre. Såsom vi sett, bar Hr von Hartmansdorff
ganska taktiskt undvikit att låta sin egen individuella mening
sammanfalla med Utsk:s förslag, utan förbehållit sig att
framlägga till pröfning ett eget förslag till gemensam tanka, hvilket
äfven i sin ordning skall förekomma. Jag tror mig icke hafva
orätt i min förmodan, om jag säger, att alla de, som äro rädda
för ett 5:fe Stånd med de mödificalioner, som Hr von Hartmansdorff
föreslagit, möjligtvis skola, för att slippa hans och mitt
förslag, kasta sig på Hr Lagerhjelms och dertill rösta ja; och alldenstund
den pädrifvande kraften sålunda tryckes till den grad,
att den icke vill tillåta oss ännu några timmars discussion, till
dess att vi kunna få andra förslag att likaledes undanrödja, si
208
Den 13 Mars f. m.
finna Herrarne säkerligen, hvad taktik jag bör följa, nemi. att
jag, så länge jag kan behålla ordet, söker begagna det, för att
utveckla det förslag, som jag afgifvit. — Jag glömmer icke dervid
hvad sorn slår i Skriften, att ”hvarje fåfängt ord skall
menniskan ansvara för;” jag glömmer icke, att hvarje ord, som
här talas offentligt, kommer att upptecknas; och just emedan jag
icke glömmer detta, och emedan jag tillika önskar, alt det någonstädes
skall linnas en utveckling af det Anckarsvärd-Richertska
förslaget, så kommer jag att derom något utbreda mig, kanske
något längre än Husets tålamod medgifver.
Här har väl Hr Lientenant Mannerskantz stätt upp, med den
förklaring, alt han aldrig vill lemna sin röst lill ett representationsförslag,
deruti icke en bestämd karaktersskillnad finnes emellan
de båda kam rar ne, hvilket skulle bevisa, att emot meningen
hos en man med sä fast karakter, vore det förgäfves att divergera,
helst han anser detta såsom en hufvudsak. Samme man
yttrade näst efteråt, alt idéer olika uppfattas af olika classer, och
detta skulle vara hufvudskälet för nyssnämnde hans fasta öfvertygelse
om karni arnes olika karakter. Nu går jag likväl så långt
i bestridande af hela Hr Mannerskantz’s tankebyggnad, att jag
säger, att idéer uppfattas olika äfven inom samma dass, och bästa
beviset härpå är det, ali ehuru, såvidt jag vet, Ur Lieutenant
Mannerskantz och jag äro af samma dass, så uppfatta vi likväl
våra ideor temligen olika. Det militära, som kanske utgör någon
skillnad oss emellan, betyder ej så mycket, hvilket synes deraf,
all äfven General Lefren uppfattar ideer alldeles i motsats mot
Lieutenant Mannerskantz. Kan detta härröra möjligen af skillnaden
i tjenslegrader? Välan, dä påstår jag, att det är omöjligt
fixera några idéer på det sättet, emedan de inom samma classer
variera ända till oändlighet, och jag förmodar, att den förstnämnde
af desse Herrar, innan han hinner så långt som den siste,
d. v. s. till generalsgraden, säkerligen öfvergätt till andra idéer
eller till den mening, hvartill denne öfvergiek, som jag tror, ungefär
för 15 år sedan. På hvilket skäl, mine Hrr, baserar man således
egentligen behofvet af 2:ne kamrar med fullkomligt afskilda
karaktcrer? Jag disputerar ingalunda den mening, som här blifvit
yttrad af Hr Silfverstolpe, nemi. att de båda kamrarne skola sammansättas
med så bestämda olikheter, som erfordras för att gifva
hvardera af dem sin för det allmännas väl erforderliga skiljaktighet
i karakteren och derigenom betrygga samhällets framåtskridande;
men sorn detta uttryck innefattar en temligen lätt uttänjelig
allmän sats, sä uppfattar jag denna sats eller idé så, att andam;
ilet bäst vinnes genom del förslag till gemensam tanka, som
jag i dag tagit mig friheten framlägga, helst deri äfven kan upptäckas
en viss bestämd classkillnad. Såsom ett ytterligare bevis
derpå hvad skillnad i idéer betyder, kan anföras, att idéer uppfattas
olika både utom och inom samma dass, äfvensom idéer och
infall, som blifvit framlagda för att skralta åt, en tiri efteråt, af
några upptagas såsom numina eller orakelspråk, på hvilka man
baserar en tro, gående snart sagdt genom ett helt sekel. Så
Den 13 Mars f. m.
ungefärligen, tyckte jag mig finna, upprepades af Hr von Hohenhausen
det yttrande, som blifvit fäldt utaf Fredrik den Store. Historien
förmäler väl, alt Fredrik den Store haft del yttrande, ”att
Sverige i 50 år arbetat på sin undergång, utan att deruti hafva
lyckats;” men historien förmäler icke, hvad som dock är sannolikast,
att han sade detta såsom ett skämt för att gyckla. Kan
väl någon på fullt allvar och utan öfverdrift påslå, att Sverige
verkligen skulle kunna sekel från sekel arbeta på sin undergång
och ändock beslå? Denna idé innehåller ingenting, om jag sä må
säga, oriktigt, ty man kan vara säker derpå, alt Sverige icke försvinner
bland Stater, (det kan införlifvas, men icke försvinna)
oin vi än arbeta aldrig så mycket på vår undergång. Men nu
arbeta vi icke på vår undergång, utan vi arbeta på att blifva qvar,
fastställande på samma politiska utveckling, och det är derföre,
som Hr v. Hohenhausen förmenar, att vi kunna stå qvar med våra
fyra Stånd, emedan vi ändock alltid förblifva det gamla Sverige.
Ja visst är det så; men då komma vi heller aldrig ur fläcken i
utveckling. Samme värde talare har sagt, att den som reser utrikes,
finnér att här är mera trefligt, o. s. v. Jag har också gjort
en liten tour utrikes, men jag har dock icke kunnat så uppfatta
förhållandena, utan har jag funnit alldeles motsatsen; alt man
nemi. öfverallt förundrar sig deröfver, alt Sverige med sina utmärkte
män, med den höga grad af upplysning, hvarom desse
män Vittna, kan tåla att ännu stå fast vid orimligheten af att hafva
sin nationalrepresentation fördelad på fyra Stånd.
En värd ledamot har talat om att improvisera förslag, och
han kunde naturligtvis dermed icke mena någon annan, än mig.
Ilan ville säga, att jag efter en lycklig natt improviserat detta förslag;
men jag förklarar, att det icke är någon improvisation, utan
att det i botten är det Anckarsvärd-Richertska förslaget med
en högst obetydlig af mig vägad förändring. Alltid ihågkommande
den pådrifvaude kraften, begagnar jag nu det första och kanske
sisla tillfället alt fä förklara mig i afseende på en punkt, som
jag lior behöfva någon närmare utveckling, den nemi., som handlar
om de 3:ne särskilda valclasserne. Del har måhända stött mången,
att jag vägat tala om valrätten såsom en Svensk-manna-rättighet.
Jag får då förklara, att huru man än må uppfatta denna
valrätt, så är och förblifver han dock en Sveusk-manna-tillhörighet;
ty den härflyter icke från någon lag, utan från menniskans
natur. Det är nog att vara född i ett land, för att böra komma
i åtnjutande af denna rättighet. Det är således nödvändigt att få
densamma införd i lag, endast derföre, att derigenom påminnas
menniskorna om att deras rättigheter icke försvinna. Man säger,
att denna outplånliga medborgarerätt kan betydligt, i mån af tidens
kraf, inskränkas genom formerne. En sådan inskränkning
är jag villig och skyldig att erkänna lagstiftningen äga; ty det är
endast lagstiftningen, som för hvarje tid kan bestämma, huru långt
inskränkningen bör gå. I detta fall är jag dock icke i stånd att
hemta något stöd eller rättesnöre från det yttrande, som Hr Silfverstolpe
afgifvit, hvilket innehåller, alt företrädet af valsättet be
-
270
Den 13 Mars f. m.
ror på den mer eller mindre utslräckning, som man gifver ål det
ena eller andra af de två, classval eller allmänna val. Det tillhörde
lie Åkermans numera fallna förslag, att en liten grand bortskämma
den der opinionsyttringen, genom att sätta dit de der orden
: ”icke ovillkorligt slåndsval”, hvilken tillsats var en af de för
mig mest vidriga, och som äfven gjorde, att jag voterade emot samma
förslag. Nu vill jag blott visa, att milt förslag icke strider
emot eller kan uppfattas i den allmänna sats, som Hr Silfverstolpe
uttryckt; ty i det Richertska förslaget är valsättet så beräknadt,
och så utsträckt (eller icke utsträckt, allt som man behagar), alt,
för det vissa antal riksdagsmän, som hvarje skatteclass har fält, kan
utsträckning eller inskränkning äga rum, dock utan att ske pä
bekostnad af en annan class, eller för att göra mig mera begriplig,
om jag anser, att 160 ledamöter skola finnas i den nedre
kammaren, och fråga vore huru många ledamöter af delta antal
skulle falla på så väl den högre som lägre skalleclassen, så
är det klart, att en öfre class icke kan anse sig förfördelad deraf,
att den class, som utgöres af t. ex. de minst skattande, bland sig
upptaga till och med de s. k. backstugusittare. Jag anser det vara
allmogens ensak om, då den fått sig ett visst antal af de 160
ledamöterne beskärdt, t. ex. 90, den dä förklarar sig vilja taga
backstuguhjonen såsom valberältigade med sig. All census, som
dervid bestämmes, är en census endast för denna enda class, men
rörer icke de andra, enär de i alla fall tillsammans fått sitt vis
sa antal af 160 ledamöter. Den class, som i mitt förslag kallas
den 2:dra, utgöres af de i städerne boende mindre skattande.
Skälet hvarför denna class är skild från landtmannaclassen
af samma beskattning, kan jag likväl icke uppgifva ur någon
rationel synpunkt, såvida man icke med hänsigt lill localiteterne
anser det vara någonting, hvarigenom förslaget möjligen
skulle snarare vinna bifall; dock anser jag detta vara en eftergift,
som man kan göra, utan att sägas särdeles rubba någon princip.
Hvad jag ber att man i synnerhet måtte observera, är, alt hvarken
ledamöterne i den l:sta ej eller i 2:dra classens valdistricter
på något vis komma till att utestänga den högre skattande classen.
Detta var likväl hvad jag slutligen fann vara både det gamla hvilande
förslagets och de s. k. Reformväunernes förslags hafvudsakliga
fel. Detta är således, mine Hrr, ett ovedersägligt företräde
hos det Anckarsvärd-Richertska förslaget.
Jag anhåller nu slutligen blott att fä tillägga några ord i afseende
på hvad Hr von Hartmansdorff i denna fråga yrkat. Hr von
Ilartmansdorffs yrkande, i allmänhet taget, är ingenting annat, än
att R. o. Ad. vid denna riksdag måtte vidblifva samma grundsatser,
som R. o. Ad. uttryckt vid den förra. Dervid har han
hakat sig fast. Hr von Ilartmansdorffs hufvudsakliga idé är således,
att när han vid en föregående riksdag har lyckats tillvägabringa
ett beslut genom en majoritet, hvars ledare han genom sin
talareförmåga och sin ihärdighet till största delen varit, så fordrar
han, att samma beslut skall äfven vid en sednare riksdag respecteras.
Om jag dervid skulle honom till klander säga, alt han allt
-
Den 13 Mars f. m.
271
lör litet considercrar andras idéer, sä kan jag ä andra sidan åter
icke klandra honom att icke hafva varit fullkomligt taktisk; ty
det finnes ingenting, sorn smickrar menniskorna mera, än om man
öfvertyga!’ dem alt de äro consequenta. Om således Hr von Hartmansdorff
lyckas att öfvertyga Ii. o. Ad. derom, att R. o. Ad.
för consequensens skull och för bibehållande af sin egen reputatation,
vid denna riksdag måste fatta enahanda beslut med det
R. o. Ad. fattade vid den förra, så har Hr von Hartmansdorff
vunnit sin afsigt, lemnandes jag derhän, huruvida, par seconde
reflexion, Hrrine blifva nöjda med sin consequens. Jag hör nu
att den pådrifvande kraften gifver sig tillkänna förmedelst gäsp
ningar;
jag skall derföre sluta.
Hr Lagerhjelm: Jag hade föreställt mig, att della ämne
nu skulle i det närmaste vara ulkämpadt, och att lill följd deraf
discussionen i dag skulle hafva blifvit kort; men då jag af flere
talare blifvit uppfordrad att yttra mig, (inner jag att jag i denna
min förmodan begått ett misstag. Den förste bland dessa talare
anmärkte, att, i händelse R. o. Ad. stannade i det beslut, som
jag föreslagit såsom börande utgöra R. o. Ad:s gemensamma tanka
i denna fråga, så skulle deraf kunna dragas den slutsats, som
skulle R. o. Ad. icke önska någon förändring i representationen.
Jag ber alt till den värde talaren få framställa den förfrågan, huruvida,
då R. o. Ad. redan vid en föreg:de riksdag bestämdt förklarat
sig vilja göra en ganska betydlig uppoffring, lill åstadkommande
af ett sådant resultat, man då med skäl mot dess ledamöter
kan göra den anklagelse, alt de icke skulle vilja någon förändring
i detta hänseende? Skall man icke finna, då man läser
dessa discussioner, alt, hvad åtminstone de fleste af Husets tala
re
beträffar, denna beskyllning är orättvis? R. o. Ad. skall i
alla fall inom kort komma i tillfälle att i detta afseende bestämma
sig; ty först och främst hvilar på R. o. Ad:s bord en motion,
(den af Hr Akerman) hvilken motion är utgången från den grundsats,
att man skall gä framåt; för det andra blifver R. o. Ad. i
tillfälle att, då Const.Utsk. inkommer med sitt sammanjemkningsförslag,
gifva sin opinion tillkänna, äfvensom R. o. Ad. sluteligen,
genom det blotta förkastandet af Const.Utsk:s förslag, ådagalägger
sin vilja om eli framålgående i denna fråga, i thy alt detta Utsk:s
förslag innefattar ett tillhakagående. Den värde talaren har anmärkt,
hurusom det vore en oöfverträfflig förtjenst, all de häda hamrarne
vöre alldeles lika. En annan värd talare har redan upptagit
och med sä mycken skarpsinnighet besvarat denna sals, alt
jag vågar icke dertill lägga ett enda ord, utan vill jag endast emot
den förstnämnde af dessa Hrr relevera den anmärkning, att
då man berömmer Ulsk:s förslag, har man väl i och med detsamma
vederlagt dess motsats, nemi. att de båda kamrarne vore
i en absolut oförenlig strid med hvarandra, men man har icke
derigenom vederlagt alla andra förslag, hvilka finnas emellan dessa
ytterligheter. Man säger, att, utan en sådan karaktersskillnad
de båda kamrarne emellan, består aldrig monarkien. Jag tror det
272
Den 13 Mars f. m.
vara ett felaktigt uttryck att säga, att till monarkiens bestånd fordras
adel; men deremot anser jag för riktigt att säga, att (ill monarkiens
bestånd fordras en sådan samhällskraflernes organism,
som befinner sig emellan Konungen och det democratiska elementet
af nationen. För öfrigt ber jag få förklara, alt jag alldeles
icke föreställt mig sammansättningen af nationalrepresentationen
så, att man ur någondera kammaren skulle utesluta stalsmanna-knnskapen,
eller kunskapen om någon vigtig gren af industrien,
utan tvertom anser jag för nödigt, alt de skola äga vigt
i vågskålen.
Jag ber slutligen, att, i afseende på naturen af Utsk:s förslag,
få göra en kort anmärkning. Det är klart, att en nationalrepresentation
måste icke allenast grundas på den förutsättning, att.
den nation, för hvilken den skall tjena lill efterföljd, för framtiden
skall förblifva uti ett fullkomligt lugnt tillstånd, ii an mäste
man, enligt min förmening, vid bildandet af en sådan inrättning,
snarare taga i betraktande den omständighet, att densamma möjligen
kan komma att undergå pröfningar, emot hvilka det är svårt
att hålla ut. Låtom oss, med den representation, som Ulsk. här
föreslår, tänka oss uti partitidernes period; jag frågar då de Hrr,
som talat för Utsk:s förslag, om icke ledamöterne i de båda kamrarne
hufvudsakligen skulle komma alt hysa samma tänkesätt. Det
är just den omständighet, att samma parti, som hade makten i den
ena kammaren, äfven skulle vara det rådande i den andra, som
gör alt jag anser detta förslag farligt för den Svenska monarkiens
bestånd. — En annan värd talare har förundrat sig deröfver, att.
jag sagt, det jag blifvit kastad emellan 2:ne ytterligheter. Mig
synes likväl 2:ne ytterligheter vara, att den ene vill upplösa
Stånden och den andra vill skapa nya; den ene yrkar satser,
som leda till ett. folkvälde, den andre sådana, som leda till ett
embet, smanna-välde.
En annan värd talare har velat uppskjuta lnifvudfrågan tili
en lämpligare tid, då sinnena lugnat sig mera. Jag medgifver
visserligen, att detta vore det vigaste; men det är icke i lugnet,
sorn mannen pröfvas, han pröfvas i striden.— Slutligen har
en värd talare hemställt till mig, huruvida icke ett amendement
skulle kunna göras vid milt förslag till gemensam tanka. Jag goldet
mycket gerna; jag skulle önska, att R. o. Ad. ännu tydligare
kunde uttrycka sin tanka om det oemotståndliga behofvet af en förändrad
nationalrepresentation, och att delta kunde inläggas i det
förslag, jag tagit mig friheten framställa.
Gr. Gyldenstolpe: Jag skall icke.yttra mig om de munga
theorier, som blifvit framställda, ronde nationalrepresentationens ombildande,
äfvensom jag icke eller skall ingå i något försvar af ståndsfördelningen,
fullt öfvertygad derom, att de personer, som komma alt
afgöra frågan, redan hafva bestämt sig för den ena eller andra åsigten.
Jag vill således egentligen hålla mig vid det formella i behandlingen
af det förslag, som Const.Utsk. framlagt, hvilken behandling, efter
hvad
Den 13 Mars f. m.
273
hvad jag tror, nu råkat komma litet på sned genom Hr Lagerhjelm
s förslag.
Enligt grundlagen äger Const.Ulsk. rättighet att till Stånden
framkomma med förslag till ändringar i samma grundlag; men
på det att Stånden skola äga tillfälle alt meddela Gonst.Utsk. de
upplysningar, som Stånden kunna önska att öfver ett sådant förslag
afgifva, stadgar 56 § 2 mom. Reg.F., alt oin i RiksSl:ns plena
anmärkn:r göras emot Ulsk:s yttrande, så skola de, hvilka
hvarje RiksSt. särskildt förklarar utgöra dess gemensamma tankar,
lill Consl.Utsk. hänvisas. Consl.Ulsk:s skyldighet är sedermera alt
söka sammanjemka dessa olika äsigter lill ett helt förslag och detta
förslag till Stånden framlemna; hvarvid Utsk. likväl icke äger
rättighet alt vid sitt förslag göra andra förändringar, än dem, som
stödja sig på de anmärkmr, som inom de olika RiksSl:n blifvit
afgifne. Gonst.Utsk. kan således icke behandla en fråga på samma
sätt, sora hvarje annat Utsk. äger rätt att göra, då ett dess
betänk, återremitteras. Om nu R. o. Ad. förklarar Const.Utsk:s
förslag för oantagligt, så blifver ock följden, alt R. o. Ad. helt
och hållet nedlägger sin röst öfver det nya beslut, som Const.-  Ulsk., med anledn. af de 3:ne öfrige Ståndens gemensamma tankar,
kommer alt falla, hvarjemte R. o. Ad. utsätter sig för den
förebråelse, att, just genom nedläggande af denna sin röst, icke
hafva velat, sä vidt som vid denna riksdag kan äga rum, medverka
lill ett nyttigt slut på denna fråga. Ty att, på sätt Hr
Mannerskantz föreslagit, hvartill Hr Lagerhjelm äfven samtyckt,
tillägga de orden, att R. o. Ad. förklarar Const.Utskrs förslag för
oantagligt, men anser en representationsförändring nödig, det bevisar
detsamma som intet, utan tjenar blott till alt gifva laslarenom
anledning att uttyda delta uttryck om nödvändigheten af
en representationsreform, såsom blott ett tomt munväder. Jag
ämnar icke försvara Gunst.Ulsk:s förslag; jag har sjelf reserverat
mig emot åtskilliga punkter i detsamma, som jag ogillar. Men
dä del (innes en utväg för R. o. Ad. att vidtaga de förändringar
vid Gunst.Utsk:s förslag, som kunna leda till gemensam nytta för
fäderneslandet, så skulle jag anse, att R. o. Ad. nu borde framställa
dessa anmärkmr, till det afseende Const.Ulsk. derå kan komma
all fästa.
Man hai- klandrat Ulsk:s förslag i 3:ne hufvudsakliga punkter.
Man har ansett, att einbelsmannaväldet der hade för mycket
insteg. Nåväl, mine Hrr, hvarföre icke då uttala denna tanka?
Antalet är likväl, efter min uträkning, icke så stort, som
någre talare här velat påstå. Jag anser, att det bestämdt icke
linnas i de båda kamrarne mera än 24 ledamöter, som äro blott
och barl embetsmän, således 12 i hvardera kammaren. Af hvad
beskaffenhet de öfrige valde medlemmarne blifva, beror på valen,
och kan icke förmedelst någon uträkning bestämmas, alldenstund
delta beror af de väljandes individuella åsigt. Jag räknar icke
eller PreslSt. lill embelsmanuaclassen. Man har vidare klandrat
Utsk:s förslag, derföre alt det icke gör de båda kamrarne nog ka8
H. " ~ 35
274
Den 13 Mars f. m.
raktersskilda. Della ord kan faltas på mångahanda säll; hvarföre
då icke uttrycka hvad man dermed menar? på hvad sätt man
skulle vilja hafva dem sammansatta? Hr Lagerhjelm har sjelf
uppgjort ett förslag, som han uti sin reservation framlagt för
Ständerne, och som han förmodligen anser uppfylla dessa bestämmelser.
Om R. o. Ad. äfven anser alt så är, hvarföre dä icke
uttrycka det i form af en gemensam tanka? Hvad för öfrigt de
båda kamrarne beträffar, sä har den värde talare, som först yttrade
sig i denna fråga, nemi. Hr Silfverstolpe, sagt, att ”troligen
skola samhällets både progressiva och conservaliva elementer finna
sig lika litet tillfredsställde af ett förslag, hvarigenom ett för
stort utrymme kunde anses lemnadt åt de sednare i den ena kammaren,
under det att desse åter förmenade de förra hafva meia
än tillbörlig andel i den andra.” Således skulle den progressiva
ytterligheten å ena sidan säga: de conservativa hafva för mycket
alt säga i den öfre kammaren, och vi progressiva hafva deremot
för litet att säga i den nedre; äfvensom å andra sidan, den conservativa
ytterligheten skulle säga: de progressiva hafva för mycket
att säga i den nedre kammaren, och vi conservativa deremot
för litet i den öfre. Hvar och en skulle således säga, att han
fått för liten andel i hvardera kammaren. Jag skulle derföre tro,
att i detta fall står Ulsk:s förslag midt emellan dessa ytterligheter.
Hr Silfverstolpe har derjemte klandrat Ståndens lika fördelning
i hvardera kammaren och sagt, alt den svårligen lärer tillfredsställa
de särskilda intressenas anspråk på en rättvist beräknad
andel deri. ”Om”, tillägger Hr Silfverstolpe, ”det ock funnits
en tid, dä de nuvarande RiksSt:n verkligen representerade
alla samhällets vigligaste beståndsdelar, så har likväl delta förhållande
numera upphört, och man kati med skäl påstå, att äfven
om ett femte Stånd bildades och erhölle lika andel i representationen
med hvarje af de öfrige, denna fördelning ingalunda komme
att slå i ett riktigt förhållande till bildning, förmögenhet och
industriel verksamhet hos de médborgare-classer, som böra äga
röst uti öfverläggningen om Statens angelägenheter.” Jag medgifver,
att om man önskar, att hvart och ett intresse skall hafva
sin andel i representationen, så är denna fördelning icke riktigt
uppgjord; ty icke står t. ex BorgareSt. i afseende på förmögenheten
lika med PresteSt., och likväl hafva desse Stånd fått sig anvisadt
ett lika stort anta] ledamöter i representationen. Skälet,
hvarför Ulsk. utgått frän denna åsigt, är det, att för närvarande
detta arithmeliska förhållande äger rum. Men om man nu klandrar
detta förhållande, hvarföre icke då uppgifva det, som bör kunna
tillfredsställa de olika anspråken? Den talare, som gjort denna
anmärkning, befinner sig på en sådan ståndpunkt, att han bör
kunna bedämma huru de olika intressena böra inom samhället och
inom representationen vara afvägda. Mig synes således, att den
värde talaren hade bort uppgifva ett sätt, hvarigenom frågan hade
kunnat blifva löst, eller att han åtminstone för detta ändamål
hade bort gifva Utsk. en ledning; han har icke gjort det, och detta
kan visserligen för R. o. Ad. vara ett skäl att göra sammale
-
Ben 13 Mars f. m.
275
des, men jag anser dock det vara orätt af R. o. Ad. att icke begagna
sig af sin rättighet och, i händelse R. o. Ad. finner någon
annan fördelning än den Utsk. gjort, riktigare, då uppgifva densamma.
För min del tror jag icke att denna sammansättnig af
de olika ståndselementerne inom representationen skulle medföra
den våda, som man förmenat; men örn den verkligen kan medföra
en sadan, hvarför icke då söka minska det ena Ståndets makt
emot det andra, m. e. o. söka förbättra Utsk:s förslag, genom att
göra anmärkmr emot detsamma, i st. f. att rent af förkasta det,
hvilket jag vågar påstå är detsamma som alt säga: vi vilja ingen
förändring.
Hr von Hartmansdorff: I det vidlyftigare anförande,
sorn jag i går hade äran afgifva, förbigick jag det klander, som
man riktat emot Utsk:s förslag derföre, att alltför många embetsman
skulle enligt detsamma hafva fått sig tillerkänd andel uti representationen,
eller, för att lala i de stora tidningarnes spräk,
derföre att detta förslag var för mycket bureaucratiskt. När man
säger, att något är för mycket, sä gör man jemförelse. Denna
lär väl lämpligast ske med det tillstånd, som för närvarande år.
Om Högv, 1’restcSt. skall i- det nya förslaget anses höra till bureaucralcrne,
så måste samma Stånd väl äfven höra dil nu; ty
det skulle icke undergå någon väsendtlig förändring i sådant hänseende.
Skillnaden skulle blott bestå deruti, alt i st, f. några Ledamöter
af K. Vctenskapsacadcmien, skulle några sådana af elementarläroverken
i Stånden inträda. Anses R. o. Ad:s samtl.
medlemmar i det nya förslaget för bureå ueraler, så måste de jemväl
vara det redan nu. I Välloll. BorgareSt, vet jag inga bureå
ueraler att omtala; ty de sorn sitta vid handelsbureauernc lära
väl de stora lidningarne icke mena. Bland Hederv. Bonde-St.
förmodar jag alt någre bureaucraler icke anses befintlige, och som
Utsk. icke, utom i antalet, föreslagit någon förändring i detta Stånds
representation, så måste förhållandet äfven der framdeles blifva
detsamma som hittills. Följaktligen skulle det vara i 5:te Ståndet
allena, hvarest bnreaucra,leipe skulle få ett så stort inflytande.
Men huru är dermed förhållandet? Jo, af de 50 ledamöter,
som det 5:te Ståndet skulle utgöra, är det blott 24, som skulle
väljas på grund af embete och tjenst, men 26 på grund af
egendom. Alldenstund 24 är ett mindre tal än 26, så skulle
bureaucraterne der blifva underlägsna. Men man torde måhända
vilja förvägra de ofrälse embetsmänncn så många rum, samt yrka
desto flera åt ofrälse fastighetsägare. Vill man då jemföra förhållandet
emellan Adeln och 5:te Ståndet, så finnér man, att
bland Adeln, hvarest fastighetsägarne hafva 83 millioner r:dr efter
taxeringsvärde, skulle de ej eller få mera än 26 rum, hvaröfver
ingen klagat. Oin det förhållandet är riktigt, så och enär
fastighetsägarne bland ofrälse ståndspersoner blott hafva 52 millioner
r;dr i taxeringsvärde, hafva Re i afseende på förmögenhetens
representation blifvit bättre lottade än fastighetsägarne bland
Adeln. Men Adeliga embetsman utgöra blott 139.6 personer, un
-
270
Den 13 Mars f. m.
der det att ofrälse embetsman uppgå till 3262. Vore det väl då
någon billighet, att dubbelt så mänga embets- och tjenstemän
af ofrälse ståndspersoner skuMe, i förhållande till ofrälse fastighetsägare,
hafva färre representanter än hälften så mänga Adelsmän
hafva i förhållande till de rikare fastighetsägarne bland Adeln?
Dessutom, hvarifrån kommer denna farhåga för embetsmännen?
Månne icke sakkunskap om statsförvaltningen i det hela, vare sig
lagskipning, drätsel, försvarsväseende till lands och sjös, fordrar
närvaron af embetsmän från dessa särskilda grenar, för alt rätteligen
behandla dithörande ärenden? Villman nu utesluta embetsmännen
från riksdagarne, sä skall man i del hela komma till
samma slutföljd, som den, hvartill man redan är kommen inom
de Disk., hvarest embetsmän med sakkännedom fattas; nemi. att
derifrån afgifvas betänk.-n af den beskaffenhet, att de antingen
måste återremitteras från Stånden eller, om de lyckas att der gå
igenom och blifva R. Sirs skrifvelse!' till K. M., så varda de, när
embetsverkens utlåtanden deröfver inhemtas, så sönderplockade,
att af dem litet, eller alls intet antagligt blifver qvar. Att utesluta
embetsmännen från riksdagarne, vore, för alt bålla oss vid
liknelser, följaktligen lika väl betänkt, som alt utesluta sjömännen,
när man går lill sjös. Om statsskeppet kunde rädda sig så
länge det ginge inom skärs, så kantrade det förmodligen för de
häftigare svallningarne i öppna sjön, och vraket flöte öfver till
Ryssland. Fordom var det en s. k. camarilla, mot hviken alla
anfall riktadds; numera är det bureaucraterna, som beskyllas för
att göra allt ondt. Men när man frågar hvad dermed menas, så
är det svårt att få rätt på deras stora antal. Hvarföre är man
så angelägen att anfalla och utestänga dem? Utan tvifvel derföre,
att de förstå statsförvaltningen bättre än de, som för henne äro
främmande, att de följaktligen snarare inse när ingifna förslag
på ett eller annat sätt åsyfta, antingen att omedelbart undergräfva
Konungamakten eller alt införa folkväldet. Derföre, mine llrr,
och af samma skäl, sorn jag i går yttrade rörande ständsgrundsatsen,
ju mera J sen de s. k. bureaucraterne anfallas af de stora
tidningarne, som jag anser för folkförledare, destomera börén J
akta de förra.
Jag vill icke besvära eder med upptagande till vederläggning
af alla de villfarelser, allt det förbiseende och all den underlåtenhet
att läsa betänk., som jag har antecknat, ty J viljen utan
tvifvel komma till snart slut med dessa ärenden; men jag anhåller
dock att få fästa mig vid några omständigheter, hvilka väsendtligen
röra det ämne, som nu är under behandling.
Hr Lagerhjelms förslag åsyftar ett fullständigt ogillande af Ulskrs
betänk., eller med andra ord, en förklaring, att det är oantagligt.
Jag anser Utsk:s betänk, oantagligt i vissa delar, men ingalunda i sin
grund. Deremot tror jag Hr Lagerhjelms förslag böra förkastas på de
skäl, som åskillige talare förut anfört; nemi. att om R. o. Ad. helt enkelt
förkastar både grunder och detaljer i Utsk:s betänk., så skall Ståndet
II. o. Ad. icke blott gifva lastarenom rum utom detta Hus, utan
jemväl göra alla dem af våra Ståndsbröder lill viljes, hvilka igår
Deri 13 Mars f. m.
277
uppträdde såsom reservanter, och förklarade, alt, emedan man icke
ville gå in på deras förslag, så ville man ej göra det ringaste
för det stora ändamålets vinnande. Jag är fullt öfvertygad, alt
den pluralitet, som i går segrade vid omröstningen, är ense derom,
att en förändring bör ske; men byggd på grunder, dem majoriteten
anser nyttiga och verkställbara. Denna tanke synes Ståndet
böra uttrycka dermed, att det först förkastar Hr Lagerhjelms
förslag och derefter ingår i granskning af Const.Ulsk:s, med uppgift
å de delar, som anses vara oriktiga. Men Ståndet bör vidblifva
hufvudsakerna af sin förklaring vid sista riksdagen, nemi.
att ständsgrundsatsen bör upprätthållas; alt de orepresenterade
böra inrymmas; alt 2:ne kamrar böra upprättas; att Ståndet medgifver
upphörandet af ledamöternes sjelfskrifvenhet att vara riksdagsmän,
men förbehåller dem rättigheten att vara valmän. Om
Ståndet så yttrar sig; så bibehåller det Ståndet på den punkt
inför nationen, och emot alla sina belackare en sådan ståndpunkt,
att mot detsamma kan, i min tanka, ingen skälig anmärkning göras.
Jag tillstyrker derför vördsamt, att R. o. Ad. måtte afslå
Hr Lagerhjelms förslag, för att sedan komma till öfvervägande
af de särskilda anmärkn:r, som äro gjorde emot Utsk:s.
J skolén icke tro, mine Hrr, på sätt en talare måhända nyss
åsyftade att säga, det jag vill envisas att yrka på mina anmärkningars
antagande till R. o. Ad:s gemensamma tanka; jag skall
tvertom uppoffra dem, sedan jag fästat eder uppmärksamhet på
de vigtigaste. Hufvudsaken är, att Ulsk:s förslag mätte blifva hvilande
till sina hufvudgrunder, antingen det återlemnas med anmärkn:r,
eller att det, om J ej kunnen förena eder om någon gemensam
tanka, bordlägges i sitt närvarande skick, och i begge
fallen uttrycker R. o. Ad:s mening. Jag upprepar mitt tvifvel, att
delta förslag antages vid nästa riksdag; men dess bordläggning
kommer att medföra samma fördel, som den Hr Lagerhjelm åsyftar,
och som vanns genom det förra förslagets bordläggning, nemi.
framkallandet af en litteratur i ämnet och en grundligare undersökning
deraf, än som eljest äger rum. Detta skedde förra gången
ronde de allmänna valen. Nu skall, på samma sätt, detta
förslag föranleda slåndsgrundsatsens granskning, till allmänhetens
upplysning om hvad som rätt kan vara, samt derigenom göra det
möjligt att förena tänkesätten till en för Sveriges Rike båtande
slutsats.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Vi hafva under föreg:de plc
nidagar
varit sysselsatta med förslag till gemensamma tankar, hvilka
gått derpå ut, att, med underkännande af Const.Utsk:s förslag
framställa nya grunder för ombyggnaden af den Svenska representationen.
Alla dessa förslag hafva fallit; det nu återstående
förslaget vill förklara Const.Utsk:s förslag för oantagligt, ulan att
sätta någonting annat i dess ställe. Men hvarför skall Const.-  Utsk:s förslag då vara så helt och hållet oantagligt? Icke kan det
vara derföre, att all förändring är onödig; ty R. o. Ad. har erkänt,
att en representationsförbättring är af behofvet påkallad.
278
Den 13 Mars f. m.
Icke kan det eller vara derföre, att Const.Utsk:s förslag föreslår
2:ne kamrar; det har R. o. Ad. begärt. Icke kan det vara derföre,
att detta förslag grundar sig på ståndsval; det har R. o. Ad.
begärt. Icke kan det vara derföre, att Const.Utsk:s förslag medgifver
de hittills orepresenterade medlemmarne i samhället representationsrätt;
det har R. o. Ad. begärt. Aldraminst kan det
väl vara derföre, att R. o. Ad. fått hvad R. o. Ad. begärt? Utsk:s
förslag kan således icke anses såsom oantagligt, med hänseende till
de grunder, på hvilka det hvilar, utan mäste orsaken dertill vara
att söka i sättet, på hvilka dessa grunder blifvit tilllämpade. Men
enligt min tanka, vinnas desse modiflcationer, som tillämpningen
visserligen kan behöfva, aldrasämst genom alt afslå förslaget;
vinnas bäst derigenom, alt R. o. Ad., på den väg, som 56 § Reg.-  F. utvisar, förklarar hvilka delar af Const.Ulsk:s förslag, enl. R, o.
Ad:s gemensamma tanka, tarfva jemkningar. Jag anser denna utväg
vara så mycket lämpligare, som H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
i dagens plenum förklarat, att rättigheten ännu fortfar alt till
Ståndet ingifva förslag till gemensamma tankar. På dessa skäl vågar
jag anhålla om afslag ä Hr Lagerhjelms förslag, på det alt vi
ju förr desto hellre måtte komma lill granskning af Const.Utsk:s;
och skall en värd reservants beskyllning uti föregule plenum, att
R. o. Ad. ieke vill någon representationsförbättring, bäst vederläggas
genom den allvarliga granskning, som Const.Utsk:s förslag
af R. o. Ad. kommer att underkastas.
Många ledamöter hördes ropa på propps.
Frih. Cederschjöld, Pehr Guslaf: Då jag redan första
dagen af denna öfverläggning instämde med Ilr Lagerhjelm deruti,
att R. o. Ad. borde såsom sin gemensamma (anka förklara
Ulsk:s förslag oantagligt; så vill jag nu, i anledn. af Ilr Mannerskantz^
yttrande i dag, till denna min mening göra det tillägg,
att äfven jag anser Ståndet böra börja med det tillkännagifvande,
att Ståndet anser en representationsförändring både nödig och
nyttig. Kanske bör jag litet närmare göra reda för orsaken,
hvarför jag önskar ett sådant tillägg. Jag skulle, såsom skäl derför,
väl icke behöfva säga stort mera, än att jag sjelf uppgjort ett
förslag till förändring i representationen, hvilket naturligtvis icke
skett, utan alt jag ansett en sådan af behofvet påkallad; men då
möjligen äfven andra motiver kunde synas ligga till grund för ett
sådant yrkande, anhåller jag med några få ord få skingra en dylik
villfarelse. Jag ber då att få förklara, det jag icke funnit mig
föranledd att understödja Hr Mannerskantz’s begäran om delta tillägg
af önskan att gå den s. k. allmänna opinionen till mötes.
Jag har uti en skrift, som jag redan för många år sedan utgaf,
förklarat, alt jag icke erkänner någon annan allmän opinion i
Sverige, än den, som uttalar sig genom rösterne inom de 4 RiksSl:n.
Det har redan i dag blifvit tillräckligt visadt, huru liten
aktning den genom tidningarne, hvilka likväl just äro de, som
titulera sig för den allmänna opinionens organer, huru liten aktning,
säger jag, den af dem uttalade opinionförtjenar; och såsom
Den 13 Mars f. m.
279
ytterligare bevis pä sanningen deraf, vill jag blott erinra derom,
alt ända till sistlidne riksdag, en tjensteman ansågs votera för
uniformen, såsom det kallades, då han var af samma mening som
Regeringen; hvaremot man nu sett Regeringen uppmanas af desse
samma tidningar, att upptuckta sine tjenstemän att de icke skola
väga yttra sig annorlunda, än i öfverensstämmelse med dess åsigter.
Jag medgifver, att Statsrådets ledamöter böra vara enige, att
icke den ena må söka vederlägga den andre inom representationen;
men alla andra embetsmän förbehåller jag samma frihet,
som den offieerscorpsen äger i en krigsconselj, att nemi. icke
allenast få, utan äfven vara pligtig alt yttra sin öfvertygelse om
de förslag till operationer, som den högste befälhafvaren framlägger;
varandes det först då, när någon medlem af corpsen blifver
öfverröstad, som det honom åligger att på fältet lyda de ordres,
som han blifver anbefalld att verkställa. Så föreställer jag mig
förhållandet böra vara med tjenstemannen inom representationen,
och är detta den lära jag hyllat och hittills fått följa. Man ser
äfven derutinnan huru opinionerne förändras, att det först är vid
denna riksdag, som man hört den mening yttras i afseende på
kamrarnes bildande, att K. M. borde förbehållas rättighet att tillsätta
ett visst antal ledamöter i den öfre kammaren, och detta
såsom vederlag emot den rättighet han förlorade att tillskapa representanter
dels inom detta Hus och dels inom de s. k. mensales
eller biskoparne i PresteSt. Jag får nemi. erinra derom,
alt detta Stånds skyldighet att votera i öfverensstämmelse med Regeringens
åsigter, derföre att inom detsamma sitta af Konungen adlade
medlemmar, har varit så litet ansedd såsom princip i Sverige,
att 1719, däman just hade aning om den största tillskapning
af adelsmän, som varit, öfverläggningar inom R. o. Ad. ägde rum
att betaga de nyadlade ali representationsrätt och icke förrän åt
sonen af den adlade medgifva densamma.
Man talar om, alt statskroppen är sjuk; jag medgifver alt så
är. Men hvad är det för en sjukdom? Jag såsom läkare är icke
ovan att se patienter, som jemra sig, men hvilkas alla kroppsorganer
likväl vid närmare undersökning finnas fullkomligt fullgöra
sina förrättningar. Dylika patienter äro blott hvad man kallar
malades imaginaires. Sådan är äfven Svenska statskroppens tillstånd.
Jag har sett och hört omtalas personer, hvilka trott alt
de haft flugor och andra insekter i hufvudet, och som icke kunnat
botas förr, än man gjort någon liten operation samt tagit fram
en fluga och visat dem. Jag vill icke påstå, att Const.Utskrs förslag
är en sådan operation, men föga annorlunda beskaffad!.
För min del skulle jag derföre, på det att sinnena måtte
hinna lugnas och inbillningen försvinna, önska, att all fråga om
representationens förändring måtte förfalla, åtminstone för ett tioeller
tjugutal af år ännu; jag tror icke alt någon fara dervid skulle
vara. Dock må gerna operationen för närvarande fortsättas
och R. o. Ad. förklara, att, oaktadt R. o. Ad. anser en representationsförändring
behöflig, R. o. Ad. likväl icke kan godkänna det
förslag till en sådan, som Const.Utsk. nu uppställt.
280
Den 13 Mars f. m.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Sedan jag anmälde mig,
liar Gr. Lagerbjelke yttrat sig på ett sätt, som gör det för mig
öfverflödigt att tillägga någonting vidare i sjelfva ämnet. Jag skall
således icke trötta R. o. Ad:s tålamod med att upprepa hvad som
redan blifvit sagdt, utan anhåller blott att, i anledn. af den siste
värde talarens yttrande, fä fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derå,
att afsigten med Hr Cederschjölds instämmande i Hr Lagerhjelms
förslag är, att icke någon förändring i representationen måtte ske,
åtminstone på 10 år. Detta har icke varit R. o. Ad:s mening
vid förra riksdagen; och af de yttranden, som vid denna riksdag
i detta ämne blifvit fällde, torde äfven kunna dragas den slutsats,
att det icke eller nu utgör det allmänna tänkesättet inom detta
Stånd. Må man således icke fatta ett beslut, som uttrycker en
mening, den der icke finnes annat än hos högst få af R. o. Ad:s
ledamöter. R. o. Ad. har högtidligen förklarat sig önska en förändrad
representation, men derjemte uppgifvit villkoren, hvarunder
R. o. Ad. vill underkasta sig denna förändring. Dessa vilkor
äro alla, med undantag af ett, nemi. det i afseende på åldern,
intagne i Const.Utsk:s förevarande förslag. Skulle nu icke detta
förslag kunna förbättras, utan R. o. Ad. helt enkelt förklara detsamma
oantagligt, så måste det synas, som R. o. Ad. hade utgått
från samma synpunkt, som den, hvarifrån Hr Cederschjöld hade
utgått. Detta kan icke vara fallet med flertalet af R. o. Ad:s ledamöter.
R. o. Ad:s beslut må icke uttrycka några sådane fluclnationer
i tänkesätten. Det är fasthet, som R.o. Ad. under nuvarande
förhållanden bör visa, och det tillhör R. o. Ad. att uttrycka den
mening, att man aldrig af R. o. Ad. må kunna förvänta, att de
anarkiska elementerne få taga öfvervigten.
Frih. Cederström, Jacob: Så framt icke majoriteten af
R. o. Ad. skulle vara lika skrämda, som Hrr Lagerhjelm, Cederström,
Anders, och Cederschjöld det äro, för alt Ulsk:s förslag, genom
en öfverläggning om det samma, må kunna erhålla den förbättring,
som kan anses nödig, så hoppas jag alt del snart måtte taga ett slut
på dessa aberralioner från ämnet, som, i afseende på rätta tolkningen
af ordet oantagligt, och de hänlydningar, som deraf kunna
göras, under discussionen ägt rum, och alt vi så snart som
möjligt må få skrida till sjelfva hufvudfrågan. Jag anhåller om
propos. på afslag å Hr Lagerhjelms förslag.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Då man under loppet
af 3:ne dagar redan yttrat sig öfver ett ämne, så faller det sig
besvärligt för en sjelf att upprepa, och svårt för andra alt afhöra
hvad man förut anfört; men dä från den andra sidan den taktik
vidhålles att ända till trötthet upprepa hvad man sagt, blott för
att få behålla sista ordet, så måste det äfven ursäktas mig, om
jag vidtager samma sätt att gå tillväga. Jag har yttrat min tanke
i detta ämne, jag har till R. o. Ad. framställt ett förslag (ill
gemensam tanka, och dä detta förslag icke blifvit af R. o. Ad.
godkändt, har jag biträdt ett annat, hvilket i flere väsendlliga delar
från
Deri 13 Mars f. m. 281
i
frän mitt afviker. Jag får nu här åter höra försvar för Const.-  Utsk:s förslag, och delta just på den grund, jag förkastat detsamma,
eller derföre att det åsyftar bureaucraternes införande i representationen.
Jag har förkastat Utsk:s förslag på den grund, alt
jag önskar det vi icke, vid den upplysningsperiod, som hela Europa
nu företer, skulle visa oss nog löjliga alt införa i vår lagstiftning
embetsmannaclassen, fördelad i ordentliga Hinduiska kaster.
Jag har vidare förkastat förslaget på den grund, att enligt
detsamma en i min tanka allt för stor andel i representationen
blifvit lemnad åt PresteSt. Jag har förklarat, att jag icke anser
detta Stånd, blott såsom Stånd betraktadt, qvalificeradt att intaga
ett särskildt rum inom den lagstiftande församlingen, och alt i
min tanka deras rike icke är af denna verlden.
Af den värde ledamot, som här förer kastindelningens talan,
har det blifvit yllradt, att det vore en ovillkorlig nödvändighet att
skolmästare och comminislrar icke blott tillfälligtvis kunde komma
in i representationen, utan att de måste der hafva bestämda
platser sig anviste. För min del tycker jag, att, ulan att behöfva
lemna någon speciel dass åt skolmästarne, vi icke sakna sådane,
hvilka lill och med kunde vara comministrar, om så påfordrades.
Jag har förkastat Utslcs betänk., derföre att det under nuvarande
tidepunkt, vid det erkända behofvet af en förändring, likväl bibehåller
ståndsprincipen. Jag har ytterligare, med afseende å detta
vidhållande, förkastat förslaget, derföre att icke valbarheten åtminstone
blifver fri. Jag tror nemi., att classer finnas, hvilka icke
kunna prestera det antal af qvalificerade representanter, som
erfordras.
Jag anser det vara onödigt att vidare slösa några ord på ett
så beskaffadt förslag som detta, ty om det också, af de symptomer,
som *här visat sig, kunde komma derhän, att Utsk:s förslag blefve
hvilande till nästa riksdag, så ligger dock min förtröstan derpå, att
det måste linnas så mycket politiskt förstånd inom de öfrige RiksSt:n,
att ett sådant förslag omöjligt kan varda af dem antaget.
Jag har här hört yrkas, såsom en absolut nödvändighet, att
embetsmannacorpsen måste hafva sin behöriga anpart i lagstiftningen,
emedan statsskeppet den förutan skulle segla alldeles utan
skeppare på skutan. Jag har hört sägas, att om man icke inom
riksförsamlingen anvisade vissa platser ät sjöförsvarets representanter,
så vöre delta detsamma som att lemna hela segelfarten lös,
utan att denna vore försedd med sjömän; men sorn jag härutinnan
äfven fått en slags uppmuntran att göra liknelser, så anhåller jag
få citera en vers, som jag händelsevis kommer i håg frän mina
ungdomsdagar och der det heter: ”Pehr Enebom, Pehr Enebom,
du liknar skepparen på skutan, af hvilken åskan hufvet slog och
sedan seglade förutan.”
Pä grund af hvad jag under discussionen haft äran anföra,
anhåller jag, att R. o. Ad. ville biträda Hr Lagerhjelms förslag,
för hvilket jag äfven ämnar rösta bifall.
Frih. Cederström, Anders: Jag har egentligen begärt
8 H. 36
2S2
Den 13 Slars f. m.
ordet för att förena mig med Hr Mannerskantz, uti det af honom
föreslagna amendement till Hr Lagerhjelms förslag; men då an
tillfälle gifves, anhåller jag att med detsamma få bemöta en anmärkn.
, som blifvit gjord af åtskillige ledamöter emot ett bifall
till detta Hr Lagerhjelms förslag, och hvilken anmärkn. egentligen
grundar sig derpå, att ett sådant bifall från R. o. Ad:s sida skulle
innefatta det tysta medgifvande, alt R. o. Ad. icke ville någon
förändring i representationen. Jag tror, att deruti ligger ett fullkomligt
misstag. Jag tror tvertom, att om R. o. Ad. slutligen
skulle antaga Const.Utsk:s förslag sådant det nu är, så hade R.
o. Ad. derigenom snarare bevist, att R. o. Ad. icke ville någon
förändring i nyssnämnde hänseende. Hr von Hartmansdorff har
sjelf sagt, alt meningen icke vore att antaga detta förslag, men
att det kunde tjena till en utgångspunkt för frågans vidare behandling.
Jag för min del tror icke att en sådan comedi, spelad
med det allmänna, tjenar till någonting, och tillstyrker derföre
bifall till IIr Lagerhjelms förslag, med det tillägg, som Hr Mannerskantz
äskat.
Ropen på propos. förnyades.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Anckarsvärd började med att
ogilla allt upprepande af hvad som redan förut var sagdt, och likväl
fortsatte han sjelf sitt tal samt upprepade deri nästan ordagrant det
utfall, som han hade haft en dag förut emot Högv. PresteSt.
Hvad skälet dertill kan vara i detta ögonblick, det torde de ledamöter,
som sitta längre fram i salen, än jag, lättast kunna bedomina.
Att R. o. Ad. genom sina voleringssedlar besvarar detta
utfall är, i min tanka, det lämpligaste svar, som Ståndet å ett sådant
förfarande kan gifva.
Gr. von Platen: Jag är lika lugn i afseende på de farhågor,
som den värde talare, hvilken öppnat discussionen denna dag
synes hysa, som jag är det för den beskyllning, att i händelse jag
skulle rösta för Hr Lagerhjelms förslag, jag skulle vara alltför
mycket conservativ. Jag är lugn, att äfven i så fall icke blifva
ansedd, hvarken inom eller utom detta Riddarhus, för att vara
mera conservativ än Hr von Hartmansdorff. Men det är just denna
lugna sinnesstämning, som gör, att jag icke kan med glädje
hänföras af de förespeglingar samme värde ledamot gjort i afseende
på de önskvärda följder, som skulle uppkomma derigenom, att
Const.Utsk:s nu framställda förslag blefve hvilande till nästa riksdag,
eller med andra ord, att en litteratur i detta ämne skulle
uppstå, hvilken, såsom jag det skulle önska, genom en närmare
granskning af förslaget, skulle bevisa dess oduglighet. Detta gör
också att jag, som förutser, att de, hvilka med mig dela lika åsigter
i detta ämne, möjligen komma att handla på samma sätt vid
den nu förestående voteringen, skall med min röst bidraga till
bifall för det af Hr Lagerhjelm framställda förslag. Jag anser detta
såsom det sista tillfälle att få förklara, det min mening är, att
Sveriges välfärd icke ovillkorligen fordrar representationens bildande
efter den nu gällande ståndsprincipen. Jag begagnar äfven
detta tillfälle att få förklara, det jag, efter det Hr Lagerhjelms
Den 13 Mars f. m.
283
förslag blifvit afgjordt, vare sig med bifall eller afslag, anser grannlagenbeten
bjuda att jag hvarken med min röst bär upptager öfverläggningarne
eller med min voteringssedel besvärar H. Ex. Hr
Gr. o. Landtm.; ulan må då de, hvilka anse så mycket godt vara
att hemta af Utsk:s förslag, oförhindrade åtminstone af mig, framgå
på den bana, som de anse skola föra lill ett för fäderneslandet
så lyckligt mål.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, hemställde H.
Ex. Hr Gr o. Landtm., om R. o. Ad. behagade återremittera
Const.Utsk:s ifrågavar. förslag, med förklarande af endast den gemensamma
tanke, att, ehuru R. o. Ad. fortfarande ansåge en representationsreform
vara af ett oundgängligt behof påkallad, funne
dock R. o. Ad. att det dertill af Const.Utsk. uppgjorda förslag icke
vore antagligt.
Ropades ja och nej, hvarjemte Gr. Spens begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till voter.
propos.:
Den som vill, att Const.Utsk:s i mern. N:o 26 framställda förslag
till nationalrepresentationens ombildning och deraf följande
grundlagsförändringar återremitteras, med uttryckande af endast
den såsom R. o. Ad:s gemensamma tanke förklarade aomärkn.,
att, ehuru R. o. Ad. fortfarande anser en representationsreform
vara af ett oundgängligt behof påkallad, finner dock R. o. Ad. att
berörde förslag icke är antagligt, voterar
ja,
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad. icke att endast med ofvanberörde
anmärkning återremittera Utsk:s förslag.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 52.
Nej — 88.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då jag nu vid uppläsningen
af voter.propos. finnér, att nej-propos. är något hvad man i ett
föreg:de plenum kallade elastisk, så får jag hemställa, huruvida R.
o. Ad. funnit, alt Hr Lagerhjelms förslag derigenom förfallit.
Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han ej kunnat uppfatta,
att nej-propos:n innehöll någon annan mening än den Frih.
Palmstjerna åsyftat samt anhöll derjemte, att R. o. Ad. hädanefter
måtte lemna uppmärksamhet åt voter.propos:rne då de uppläsas
till justering, sä att anmärkn:rne deremot mätte blifva framställde
vid justeringen och icke efteråt.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. -J lill 4 e. m.
lii fidem protocolli,
albert Munck.
Den 13 Mars e. m.
Thorsdagen den 13 Mars 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Jag ber att, innan jag
går att yttra mig i hufvudsaken, få förutskicka det förklarande,
att jag vid voteringen på förmiddagen icke röstat ja; ej derföre,
att jag icke anser Const.Utsk:s förslag vara oantagligt, icke eller
med afseende å den reservation jag mot detsamma afgifvit; men
derföre att jag, med fullt erkännande af förslagets hufvudgrunder,
likväl icke anser detsamma i dess nuvar. skick böra hvila, för att
vid nästa riksdag grundlagsenligt behandlas.
Härefter uppläste Hr Liljenstolpe följande:
Efter den uppfattning jag gjort mig af det dyrbara förtroende,
hvarmed IL o. Ad:s Hrr Electorer, vid den nya organisationen
d. 12 Oct. sistl. år, behagat hedra mig, har jag, då min
närvaro, på grund af detta förtroende, påkallats vid öfverläggningarne,
till vissa delar, af delta högst vigliga ämne inom Const.-  Utsk., ansett det åligga mig att öppet uttala mina åsigter och
desamma, efter förmåga, förfäkta. Detta är orsaken, hvarför mitt
namn äfven finnes bland reservanternes antal emot Const.Utsk:s
ifrågavarande förslag.
Hyllande ståndsprincipen samt den, att åt hvarje dertill i öfrigt
qualiflcerad medborgare, utan afseende på religion, yrke och
villkor, bereda tillfälle att deltaga 11 ti dessa vigtiga öfverläggningar
om samhällets högsta angelägenheter — såsom valbar eller
åtminstone såsom väljande — detta utan att likväl fråntaga någon
den rätt honom, enligt grundlagarne, tillhörer, eller denna
rätt, utan dess medgifvande, inskränka, — har jag reserverat mig
emot de beslut, hvarigenom Const.Utsk. frånträdt dessa principer,
så väl i afseende på Utsk:s ledamöters väljande, som ock att inskränka
valrätten till endast Christna trosförvandter.
I förra hänseendet har jag sökt motivera min reservation,
uti hvilken, då den speciella öfverläggningen angående denna §
förevar inom Utsk., Hr von Hartmansdorff instämde; och har Hr
von Hartmansdorff uti dess, förslaget vidfogade reservation, ytterligare
utredt skälen emot det af Utsk:s majoritet efter votering
gifna företräde åt det fria valet till Utsk:s ledamöter inom kammaren.
Några liera skäl anser jag mig icke behöfva tillägga.
Hvad äter den andra frågan angår, har jag blott emot beslutet
nedlagt min reservation, anseende det nära nog vara tillfyllest,
att den åsigt jag hyllar, blifvit uttalad inom Const.Utsk.
samt åtföljt förslaget, och sålunda till samtlige RiksSt:ns bedömmande
framkommit; förvissad som jag är, att det sanna och rätta
uti hvarje förhållande, om ock ej förr än sent omsider, likväl
skall en gång göra sig gällande.
Detta inom Utsk. — Inför det Stånd jag har den äran tillhöra,
anser jag mig deremot böra närmare redogöra för de åsigter
jag hyser; ty jag skall söka göra det i möjligaste korthet.
Den 13 Mars e. m.
285
Bland de flera skäl, hvilka tala emot det illiberala uti Utsk:s
beslut härutinnan, nämner jag endast tidsandan. Jag åberopar
derförutan hvad som blifvit yttradt vid sisth riksdagen under öfverläggningen
ronde den fråga, hvilken hufvudsakligast har gemenskap
med ifrågavarande punkt af min reservation, nemi. angående
Judarnes rättsförhållanden inom landet, dervid snart sagdt
alla talare inom de fyra RiksSt:n, och deribland äfven jag i min
ringa mån, sökte tillkämpa väre Svenske medborgare af denna
trosbekännelse Svensk medborgarerätt; och, enär det nästan blifvit
ett allmänt bruk, ett mode, alt citera kände och okände (såsom
t. ex. uti tidningsart.) författare, skulle jag vilja härvid anföra
något dylikt, hufvudsakligen öfverensstämmande med hvad
jag tror vara gagneligt för ”Christendomens utbredande genom
christliga medel.”
”Begagnom derföre,” lyder artikeln, ”ett annat sätt att utrota
Judendomen. Förläna Judarne alla statsborgerliga rättigheter;
hindra dem icke att uppslå sina boningsplatser hvarhelst de
vilja; gif dem säte och stämma i vår lagstiftning.”
Jag går icke så långt; endast valrätt söker jag bereda dem
för de betydliga posessioner dem är tillåtet att äga, så.väl i stad,
som på landet, för deras borgerliga rörelse och för deras insigter
i vetenskapligt hänseende, — helst sedan Const.Ulsk. nyligen
enhälligt godkänt en af Hr Professoren Fries väckt motion om
tillägg uti 28 § Reg.F., hvarigenom Konungen tillerkännes, att
till universitetslärare, läkare samt andre vetenskapliga befattningar
kalla och utnämna äfven utländske män af utmärkt skicklighet.
Skulle således härigenom bättre rätt medgifvas utländning, än infödd
Svensk man, blott för hans religions skull? Men nu åter
till citatet:
”Låt dem” (Judarne) ”bli hemmastadde i mekanismen af vår
åldriga samhällsbyggnad; låt dem inkomma i alla våra familjeförhållanden;
slut dem i våra armar, att de en gång må känna
hur det Christna hjertat klappar — och snart skall af detta envisa
folk, linnas qvar — endast minnet.”
Beträffande slutligen 3:dje punkten af min reservation, eller
i afseende på den, enligt min förmening, alltför höga valcensus
för ledamot inom äldre kammaren, får jag, såsom skäl härför
anföra, att, ehuru jag visserligen linner, att åt större possessioners
innehafvare bör lemnäs en rättvis plats uti riksförsamlingen, anser
jag dock att på öfverlägsenhet i andra förmögenheter, än den
rent materiella, hufvudsakligast vid valet till ledamot i äldre,
eller den högre kammaren, bör fästas afseende; och är det af
denna orsak mig synes, som den af Utsk. föreslagna census vore
alltför hög.
Dessa hafva varit skälen för min emot Const.Utsk:s förslag
afgifna reservation uti anmärkte punkterna. Till dessa hade jag
visserligen kunnat lägga ännu flera, äfvensom ytterligare anmärkmr
emot sjelfva förslaget i öfrigt af mig skulle kunna göras; men
dels hafva, under den vidlyftiga discussionen, redan blifvit behandlade
de punkter, hvaremot jag skulle vilja göra anmärkmr,
286
Den 13 Mars e. m.
och dessa anmärkn:r af så många talare blifvit framställde och
utredde, att för mig ingenting, eller föga vore alt tillägga, dels
anser jag mig, efter att inom Utsk. hafva gifvit mina åsigter tillkänna,
uti H. Ståndet åt skickligare och lyckligare talare böra
öfverlemna att discutera ett ämne, hvilket tages i anspråk samt
fordrar en förmåga och erfarenhet, den man icke kan förtänka
mig att jag icke anser mig äga. Jag har dessutom, i enlighet
med mitt instämmande uti Hr Gr. Mörners, i Tisdags plenum
f. m. afgifna reservation, samt förenande mig i allo med hvad Hr
Lefrén i förmiddagens plenum anfört, ansett mig icke böra framkomma
ens med hvad jag nu haft äran yttra, innan discussionen
kommit att behandla hvad som, enligt min förmening, bort utgöra
föremålet för den ifrågavarande öfverläggningen, eller Const.-  Utsk:s förslag och emot detsamma gjorde anmärkningar, ■— icke,
såsom under 2:ne föregående plena skett, emot trenne RiksSt:s
vid sisth riksdag beslutade hufvudgrunder för en blifvande representationsförändring
i rak strid varande förslag; och jag slutar med
att, — jemte tillkännagifvande af min varma, visst icke ”medvetslösa”
hängifvenhet för den man, hvilken kan anses vara det
af Const.Utsk. nu förelagda representationsförslagets hufvudsakligaste
författare, samt för de af honom så öppet uttalade, med
min innerliga öfvertygelse så fullkomligt öfverensstämmande, åsigter:
att man bör gifva (här representationsrätt) åt dem, sorn icke
hafva, utan att dock taga från dem, hvilka hafva, — förklara
mig, med uppoffring af den rätt mig nu grundlagsenlig! tillkommer,
och hvilken för mig, såsom för många andra i samma cathegori
som jag, otvifvelaktigt går oss förlorad genom afståendet
af den personliga sjelfskrifvenheten, det oaktadt rösta för en förändring,
d. v. s. förbättring uti det nu bestående af vår samhällsförfattning,
med dervid oeftergitligl fästadt villkor likväl, att
hufvudgrunderne uti det nu utaf Const.Utsk. afgifna förslaget
varda iakttagne och bibehållne.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Ehuru remisshandlin
garne
ännu icke till Ekon.Utsk.ankommit, har jag mig likväl på
enskild väg bekant, att BorgareSt. under förliden gårdag öfverenskommit,
att till nämnde Utsk. remittera frågan om tillsättande
af en comité för utarbetande af ett förslag till representationsförändring.
Ett dylikt förslag hvilar på R. o. Ad:s bord, väckt af
Hr Akerman och syftande derhän, att till Const.Utsk:s behandling
remittera ett mål af alldeles enahanda beskaffenhet. I anledn.
deraf vågar jag vördsamt hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om
propos. derpå, att Ståndet skulle täckas tillåta att nämnde fråga
måtte få förekomma efter Ekon.Utsk:s betänk. N:o 29, som efter
Consl.Ulsk:s nu under öfverläggning varande betänk, står främst
på R. o. Ad:s lista; på det att, i händelse R. o. Ad. icke skulle
bevilja frågans remitterande till Const.Utsk., utan densamma äfven
härifrån skulle blifva till Ekon.Utsk. öfversänd, Ekon.Utsk. då
mätte komma i tillfälle att samtidigt behandla de båda frågorna.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad, bi
-
Den 13 Mars e. m.'
287
folie, att, såsom Hr von Troil föreslagit, Hr Åkermans omförmälde
motion finge å föredragningslistan uppföras näst efter BevillmUlsk:s
betänk. N:o 29.
Ropades ja.
Fortsattes pröfningen af Const.Utsk:s mern. N:o 26, med förslag
till nationalrepresentationens ombilduing och deraf följande
grundlagsförändringar.
Härvid förekom först det af Gr. Lagerbjelke, Gustaf, d. 10
dennes f. m. framställda förslag till gemensam tanke, att de äldres
kammare icke bör byggas på val af desamma valcollegier,
som utnämna ledamöterne af de yngres.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Sedan votering utvisat,
att 11. o. Ad. icke funnit tjeuligt antaga den af Hr Lagerhjelm
framställda tanka, hvarigenom Const.Utsk:s förslag till förändring
i representationen helt enkelt blifvit förklaradt oantagligt,
återstå nu blott några få förslag till gemensam tanke, hvilka
alla mer eller mindre synas ligga inom området af de grunder,
på hvilka Const.Utsk:s betänk, är bygdt. Den hufvudsakliga
fråga, som nu återstår att afgöra, är således den: bör någon mening
såsom gemensam tanka antagas eller icke? Det är tydligt,
alt i sednare fallet ett förslag, för hvars oförändrade antagande
knappast en enda röst i Ståndet höjt sig, och hvaruti äfven de
medlemmar af Const.Ulsk., som sig deröfver yttrat, ansett åtskillfga
förändringar eller förbättringar af mer eller mindre vigt böra
vidtagas, ändock skulle, utan någon väsendtlig förändring, eller
alldeles utan förändring, synas blifva ett uttryck af Ståndets
gemensamma tanka, sora det likväl icke uttrycker. Eller skulle
då en annan gemensam tanka uttryckas, hvarigenom det åtminstone
till någon del närmare bestämdes, hvilka förändringar
Const.Utsk:s förslag borde undergå? Denna fråga torde icke vara
af så stor vigt, som de frågor, hvilka redan blifvit genom omröstning
afgjorda. Jag tillstår likväl, att jag biträder de skäl,
hvilka jag här hört framställas för yttrandet af någon bestämdare
tanka. Min mening är då den, att om man vill uttrycka någon
gemensam tanka, så är denna den antagligaste af dem, som blifvit
framlagda. Den synes, till en början, icke behäftad med det
lyte af grundlagsvidrighet, som, enligt mitt förmenande vidlåder
de öfrige. Den är icke blott till en mindre grad förenlig med
de grunder, ifrån hvilka Const.Ulsk. utgått; den har dessutom
den egenskapen, att oaktadt den måst inskränkas till en negativ
sats, den icke kan genom mångtydighet lända till farliga missförstånd,
och framdeles ådraga Ståndet den förebråelse, att dels
icke hafva velat tydligt uttrycka sig, dels hafva fattat beslut, stridande
emot den tanka, som nu blifvit uttryckt, sådan nemi., som
den af illviljan kan blifva misstydd. Derjemte har detta förslag
till gemensam tanka den stora förtjenst, att vara en sanning; ty
om jag icke misstager mig, så uttrycker den säkerligen hvad
som i sjelfva verket är de flesta ledamöternas gemensamma öfver
-
288
Den 13 Mars e. m.
tygelse. Kanske med undantag af några, hvilka synas gilla den
grundsats för öfre kammarens bildning, som Consl.Utsk. föreslagit,
torde väl de aldra fleste ledamöterna af Ståndet instämma i
den öfvertygelse, att öfre kammaren, bildad af likartade elemenler
med den andra, icke fullt uppfyller sitt ändamål. Hvad tanka
man än må hysa om det förhållande, i hvilket motslåndskrafterna
böra vara fördelade emellan den öfre och nedre kammaren,
om mig tillätes att begagna dessa uttryck, så torde likväl knappast
någon finnas, som icke tror, att den större vigten af denna
motståndskraft bör vara förlagd -uti den öfre kammaren. Väl har
jag hört, alt en värd talare, Hr von Hartmansdorff, på goda grunder
förfäktat den sats, att båda kamrarne icke böra vara till sin
innersta natur och karakter i den grad åtskilda, att dem emellan
nödvändigt måste uppstå ett ständigt och oundvikligt inbördes
motstånd; men ett är detta, ett annat är att organisera den
öfre kammaren så svag, att den icke förmår verka något lill återhållande
af beslut, som möjligen kunde blifva för fäderneslandet
fördertliga. Jag har i dag hört yttras, alt pairskamrarne, sådana
som de finnas i flera andra länder, icke uppfyllt detta ändamål.
Jag tror icke att erfarenheten fullt besannar detta påstående.
Jag får ibland annat erinra om det kända, i våra dagar
inträffade exempel, då reformbillen i England genomdrefs.
Länge motstod den öfre kammaren, och billen hade icke gått
igenom, så framt icke Regeringen understödt den. Den tanka,
som af Gr. Lagerbjelke blifvit föreslagen, är uti sin negativa del
fullkomligen bestämd och kan icke missförstås: ”den öfre kammaren
skall bestå af ledamöter, icke valde af samma valmän,
som utvalt den nedre kammaren.” I positivt hänseende, jag
medgifver det, är den obestämd; men just derigenom kan den
vara en gemensam tanka. Vi kunna omöjligen förena oss om
rätta sättet att bilda en öfre kammare, om lösningen af hvilket
problem meningarna åro till den grad outbildade, till den grad
stridiga, till den grad mångfaldiga, som de hos oss finnas. I positivt
hänseende måste således denna gemensamma tanke vara sä
uttryckt, att deruti rymmas alla de meningar om sättet att bilda
den öfre kammaren, som afvika från det af Const.Utsk. föreslagna,
och hvilka här under den långvariga öfverläggningen blifvit yttrade.
Dermed förenas äfven hvarje mening om ett annat och
olika system af val och valmän. Deri inrymmes deras tanka, som
möjligen skulle tro, att den öfre kammaren borde, till större delen
eller helt och hållet, vara på lifstid utnämnd af Konungen.
Der skulle äfven deras tanka rymmas, om sådana finnas, hvilka
tro, alt det icke vore väl betänkt, att på en gång bortkasta de
sjelfskrifvenhets-elemenler lill öfre kammare, som möjligen skulle
i Sverige ännu kunna uppletas. Jag tror således, att om icke
andra grunder afhålla Ståndet ifrån antagande af den gemensamma
tanka, som Gr. Lagerbjelke föreslagit, skäl icke hör sökas i
det påstående, att den icke skulle vara de flestas mening, ty jag
tror i sanning, att en ganska betydlig del af fluset deruti instämmer.
D en 13 Mars e. m.
289
iner. Denna tanka har slutligen elen fördelen, att icke utestänga
de andra förbättringar i Const.Utsk:s förslag, hvarom man kan
öfverenskomma; sådane skulle likaledes kunna dermed förenas.
Jag tillstyrker således dess antagande.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag är icke af den mening,
som Gr. Lagerbjelkes förslag innehåller, med mindre att
närmare stadganden komma att tilläggas. Vill man att valmännen
till de äldres kammare skola vara färre, än valmännen till
de yngres; så kommer följden att blifva, det man förklarar ledamöterna
uti de äldres kammare, hvilka äro utsedde af färre valmän,
uttrycka, såsom jag förut sagt, färres tänkesätt, och mindre
afseende vara att göra på deras meningar. Vill man stadga, att
de äldres valmän skola vara förmögnare än de yngres, så borde
man åtminstone tillse, att förmögenheten hos de förre, som äro
mindre talrika, motsvarar den sammanlagda förmögenheten hos de
licie valmännen för de yngres kammare, hvilket icke häfver sig
så lätt. Vill man fordra större upplysning af ledamöterna i öfre
kammaren, och utse valmännen med afseende derpå, så blifver
svårigheten alt uppgöra en sådan vallängd ännu större. Jag har
velat fästa Ståndets uppmärksamhet på dessa omständigheter, emedan
jag tror, att ett sådant urskiljande, när det går utöfver riksdagsmännen
till valmännen, kommer att försvaga den äldre kammaren
i stället att förstärka den. För öfrigt bör jag nämna, att
jag icke fäster så stor vigt vid denna sak, att jag anser mig böra
deremot göra något ifrigare motstånd. Hufvudsaken är att grunderna
i Utsk:s betänk, blifva bibehållna, man må för öfrigt dervid
göra de smärre jemkningar, man kan finna lämpliga.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Hr von Hartmansdorff har emot
mill förslag anmärkt, att den kammare, som Const.Utsk. föreslagit
att blifva de äldres, vore af alla den, som hade de bästa krafter att
motstå de yngres. Denna sats må möjligen vara sann, men frågan
är äfven, om denna kammare, så sammansatt, som Const.Utsk. föreslagit,
verkligen skulle vilja motsätta sig den yngre kammaren,
i fall den yngre kammaren föll på mindre riksgagneliga förslag.
Const.Utsk. yttrar om fördelen af ett tvåkammarsyslem: ”att det är
särdeles väl beräknadt att förekomma förhastade beslut; att en lagstiftande
församling, för att uppfylla sin bestämmelse att representera
alla, bör vara så organiserad, att icke blott den för ögonblicket
rådande opinionen, — icke blott den majoritet, som, mer
eller mindre missnöjd med det närvarande, söker ett bättre, utan
äfven den minoritet, som, af fruktan att förlora det goda, man
redan äger, är böjd att skonsammare bedomina det närvarandes
brister, och strängare granska förbättringsförslagen, — der kan,
med hopp att blifva hörd, uttala sina fordringar; att det i hvarje
monarki, men helst i Sverige, som är vandt att se sina Konungar
i spetsen för lidens ädlaste sträfvanden, är betänkligt att
åt Konungen allena uppdraga hela den återhållande kraften; att
det lika litet egnar Konungen att vara minoritetens ständige re8
H. ' 37
290
Den 13 Mars e. m.
presentant, som att vara ett viljelöst verktyg för majoriteten; att
lians ställning bör vara lika höjd öfver båda dessa alternativ; men
att detta svårligen kan ske, utan att en verkligen stark återhållande
kraft förlägges inom sjelfva den lagstiftande församlingen.”
Const.Utsk. har sålunda betraktat tvåkammarsystemet såsom egnadt
att förskaffa nationen tvenne fördelar; nemi. först den att
ärendena, då de handläggas på tvenne kamrar, blifva bättre utredda,
och den andra att derigenom erhålla en återhållande kraft innom
representationen. Denna vinst genom arbetssättet erhålles
visserligen på det sätt Utsk. föreslagit; men andra och vigligare
fördelar skulle vinnas genom en olika organisation af dessa kamrar
och den olikhet i deras inre beskaffenhet, som deraf skulle
blifva en följd. Enligt Utsk:s förslag skulle de båda kamrarna
blifva hvarandra fullkomligt lika, ty huru olika qvalificationer för
valbarhet till de äldres kammare man än må bestämma, så är
det likväl gifvet, att om man genom dessa qvalificationer ock kan
åstadkomma, att ibland de valbara pluraliteten alltid blir conservativ,
så kommer likväl ibland dem alltid att finnas en minoritet af olika
tänkande; och då samma valmän tillsätta båda kamrarna, så
måste det inträffa, att i fall de vilja tillsätta personer af deras tänkesätt,
så skola de alltid finna någon inom hvarje cathegori, som tänker
lika med dem. Det är således i min tanka gifvet, att de äldres
kammare, på detta sätt organiserad, icke skulle äga den conservatism
och ännu mindre den continuitet, som man i den öfre
kammaren bör söka att nedlägga, och hvilken i Utsk:s förslag saknas.
Jag anhåller derföre, att R. o. Ad. ville, såsom sin gemensamma
tanke, förklara det sätt, hvarpå Utsk. föreslagit den öfre
kammarens bildande, icke vara det rätta.
Gr. Frölich, David: Jag hade knappt nog ämnat att yttra
mig i denna fråga; men det är någonting i Hr von Hartmansdorffs
yttrande deröfver, som förefaller mig så högst besynnerligt,
att jag icke kan undgå att dervid studsa. Hr von Hartmansdorff
har under de föregale dagarnes discussioner här starkt drifvit den
satsen, att det icke borde vara någon stor karaktersskillnad emellan
första och andra kammaren, och visat, att det vore någonting,
som just den liberala sidan af kammaren, i fall någon sådan finnes
n.b., eller de som tyckte om allmänna val, borde hålla sig
till, derföre att de då kunde slippa de der större åtskillnaderna
i kamrarnas karakter. Derföre utvecklade han utförligt och vidlyftigt
samt till mitt fullkomliga nöje, att i Utsk:s förslag verkligen
icke vore någon sådan åtskillnad emellan de båda kamrarne.
Nu, ett, tu, tre, så hör jag, att han anser Gr. Lagerbjelkes
förslag såsom en sådan obetydlighet, som man lätteligen kan taga
eller mista, men i alla händelser anse för en obetydlighet.
Detta kan icke undgå att förefalla hvar och en, som uppmärksammar,
något besynnerligt. Detta inträffar nu efter den femte
eller sjette segren, Hr von Hartmansdorff här vunnit, för att närma
sig till hufvudslagtningen, när hans egentliga förslag förekommer.
Skulle nu hos Hr von Hartmansdorff modet hafva litet sänkt
Den 13 Mars e. m.
291
sig, eller lians förtröstan att segra hafva blifvit förminskad? Skulle
t. ex., såsom den fordna konungen Pyrrhus, som stridde emot
Rorararne, Hr von Hartmansdorff utropa: ”Flera sådana segrar,
så är jag förlorad”? Då vore det minsann verkligen skäl, att de
liberala Herrarna åter inställer sig på sina bänkar, som nu synas
hafva rymt fältet. Detta är naturligtvis blott en anmärkning, som
till den grad har frapperat mig, att jag måste söka att gifva den
rum.
Jag har eljest en liten obetydlig anmärkning af mera logicalisk
natur mot en värd talare, som yttrat sig här på samma sida,
nemi. Frih. Palmstjerna, Nils Fredrik. Vi hörde honom förorda
Gr. Lagerbjelkes förslag, han sökte upprepa flera af dess fördelar.
”Ibland andra,” sade han ”har detta förslag den fördelen
att vara en sanning.” Ja så tänkte jag. Det var då åtminstone
en god sak att kunna träffa på en sanning, oell få veta hvarföre
den är en sanning. ”Jo,” säger han, ”det är en sanning, derföre
att det öfverensstämmer med min öfvertygelse”: och följaktligen
finnér hvar och en, alt ingen större compliment kunde den värde
talaren gifva, för det första lill sig sjelf, och för det andra lill
dem, som äro af samma tanka som han. Det vill med andra ord
säga, att det, hvarom de äro öfvertygade, det är sanning, och jag
öfverlemnar till hvar och en att säga hvad slutsatsen häraf kan
blifva i afseende på deras öfvertygelse, som icke öfverensstämma
med Frih. Palmstjernas. Så mycket finner man åtminstone, att
den icke kan vara sanning.
Den värde talaren företog sig derpå att gå in i undersökning
om skillnaden emellan de positiva och negativa satserna uti Gr.
Lagerbjelkes förslag. Då fann han, att den ena af de lofordade
sanningarne var blott negativ. Den andra åter och enda positiva
var, såsom han sjelf sade, obestämd, men just derigenom så
mycket mer passande till gemensam tanka. Nu, mine Hrr, hvad
hafva vi fått för resultat af detta logicaliska, om icke logiska resonnement?
Jo, vi hafva fått begrepp om inga andra sanningar,
än antingen negativa, eller ock, der de äro positiva, ganska obestämda.
Jag hemställer nu till hvar och en, om jag har på något
sätt oriktigt tolkat Frih. Palmstjernas yttranden? De stå så
klara ännu för hvar och ens minne, att jag hoppas, att icke någon
enda afvikelse i citation eller framställning deraf kan af någon
klandras.
Vi hafva med glädje hört för omkring ett år sedan framställas
ett måtto af ”rätt och sanning.” När nu jag hör talas om
sanning, så kan jag icke undgå att erinra mig det vackra valspråk
vår Konung har valt; men det tillstår jag, att sedan jag
fått en sådan difinition på sanning, att sanningen skulle kunna
vara antingen blott negativ eller ock obestämd, så måste min
förtjusning i detta fall betydligt minskas. Men då Frih. Palmstjerna
åter har begärt ordet, så hoppas jag, att han åtminstone i
det fallet skall lugna mig.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Att lugna den värde
29 2
Den 13 Mars e. m.
talaren, som sist yttrade sig, är ett så svårt problem, att jag förklarar
mig icke dertill vara beredd, ulan saknar dertill utvägar.
Uti den gamla Tyska riksförfattningen hade en del Riksfurstar af
Kejsaren utverkat sig ett privilegium, som kallades: ”De non appellando.
” Bemärkelsen af delta privilegium torde för de fleste
ledamöter af Huset vara bekant, och således icke behöfva af mig
förklaras. Ett sådant privilegium tillhör, om icke genom uttryckligt
beslut, likväl genom en lyst öfverenskommelse, den värde talare,
som nyss med kritik bevärdigat mitt korta och anspråkslösa
anförande. För min del tror jag likväl, att den tanka är en sanning,
som verkligen öfverensstämmer med deras öfvertygelse, som
yttra den. Den är i afseende på dem en sanning. En tanka,
deremot, som af ingen förstås, och som kan tydas så, att den icke
öfverensstämmer med de flestas, kanske icke med någons öfvertygelse;
den är icke en sanning. Deremot är Gr. Lagerbjelkes
tanka, då, om jag i min förntsällning icke misstager mig,
den öfverensstämmer med de flestas öfvertygelse, för dum en sanning,
antingen denna öfvertygelse i öfrigt är riktig eller icke.
II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Som motionä
ren,
Gr. Lagerbjelke, icke nämnt något om den andra kammaren,
sä vågar jag, enligt den utveckling jag de föregående dagarne gifvit
af min tanka om den andra kammarens sammansättning, föreslå
såsom ett amendement till Gr. Lagerbjelkes förslag, att den
andra kammaren må formeras elussvis, såsom varande en medelväg
emellan ståndsval och allmänna val.
Hr Lefrén, Joli. Pehr: I öfverensstämmelse med hvad
jag på förmiddagen hade äran framställa, får jag för min del afstyrka
bifall lill ifrågavarande förslag. Jag tror, att det är nyttigt
för representationen att både den öfre och undre kammaren väljes
af samma valcollegier; i hvilket afseende jag åberopar de skäl,
som jag på förmiddagen haft äran anföra.
H. Ex. IIr Gr. Björnstjerna: Jag anhåller, att såsom
tillägg till mitt nyss gjorda förslag få påminna derom, alt R. o.
Ad. redan vid förra riksdagen beslöto, att valen skulle ske antingen
ståndsvis eller classvis. Jag tror derföre, att Ståndet nu så
mycket mindre bör kunna motsätta sig denna tanka.
Gr. Lagerbjelke: Jag har för min del ansett Const.Utsk:s
betänk, böra ligga lill grund för discussionen. Vid den punkt i
Const.Ulsk:s betänk., som handlar om val till öfre kammaren, har
jag gjort den anmärkning, att det i den punkten framställda förslag
är felaktigt derutinnan, alt den öfre kammaren icke bör, såsom
der föreslås, sammansättas genom val af samma valcollegier,
som den nedre kammaren, och jag får vördsamt hemställa till R.
o. Ad., huruvida R. o. Ad. vin antaga detta såsom sin gemensamma
tanka.
Hvad H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna hår föreslagit, utgör, i min
tanka, ett nytt förslag, hvilket af mitt icke hindras eller afskåres.
Den 13 Mars e. m.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Det förslag, som
Gr. Lagerbjelke har framställt, innehåller det positiva, ali det kan
vara olika valcollegier, som skola utse de häda olika kamrarne.
För min del kan jag icke deruti instämma, då jag icke linner
utveckladt hvart raan derigenom vill komma. Att nu framlägga
detta såsom princip, kan passa i ett land, men icke alltid
i ett annat. Att hafva särskilda valcollegier hos oss för de hegge
hamrarne är längre sträckt, än jag tror mig kunna gå, innan
man fått se resultatet deraf på andra ställen. Såsom jag förut
nämnde i dag, sä ser jag ingenting som tvingar att nu bestämma
grunder, der man icke ser utvecklingen. Vi behöfva en längre
tid för att låta denna sak blifva räll utredd, och när vi hafva denna
utväg dertill, så vet jag icke hvarföre man icke skulle den begagna.
Vi behöfva hvarken antaga eller förkasta Ulsk:s förslag,
äga icke ens rättighet alt göra nägotdera, men vi kunna låta det
hvila till nästa riksdag. Om man också icke dermed är fullt belåten,
så tror jag likväl, att man kan vina med visshet öfverlygad
derom, alt framdeles något som är för fäderneslandet bättre skall
komma att utarbetas, och till denna öfvertygelse måste man komma,
då detta ämne icke kan falla, utan förbättringarna uti förslaget
skola fortgå. Jag afstyrker således detta tillägg för dess obestämdhets
skull.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Vi nalkas nu målet för vår
debatt, nemi. den punkt, då icke några vidare förslag till gemensam
tanka skola komma att återstå, då således fråga uppstår alt
med eller utan R. o. Ad:s bifall låta det af Consl.Utsk. uppgjorda
förslag hvila lill nästa riksdag. Jag erkänner, att jag i denna
utgång af saken finner stora betänkligheter. Just derföre att detta
förslag är så oantagligt, som det verkligen är, just derföre
finner jag en möjlig våda, att det vid en kommande riksdag
kommer att af andra RiksSt. antagas; och om R. o. Ad. nu låtit
det med tyst bifall passera, så skulle jag tro, att i sådant fall
svårighet kunde uppslå för R. o. Ad. att detsamma vid nästa riksdag
förkasta. Denna olägenhet tror jag förekommas genom den
af Gr. Lagerbjelke föreslagna gemensamma lankan, och tillstyrker
derföre R. o. Ad. att densamma gilla.
Gr. Frölich: Jag anhåller alt få ett svar af Hr Gr. o.
Landtm, på den fråga, huru han anser utgången vara, i fall Gr.
Lagerbjelkes förslag antages, om nemi. det då skall tillåtas vissa
ledamöter eller så många som det önska att komma med sina amendementer
dertill, eller om det skall utgöra, efter mitt begrepp,
en enda af R. o. Ad. beslutad gemensam tanka, och att efter ett
sådant antagande följaktligen icke några flera förslag kunna förekomma.
Det förefaller mig nästan, som det vore Hr von Hartmansdorffs
egen åsigt af saken, att låta hvad han förklarat för sitt
lill prolocollet aflemnade förslag till gemensam tanka förfalla. Ar
sådant meningen, eller om detta af Hr Gr. o. Landtm, förklaras
blifva följden utaf antagandet af Gr. Lagerbjelkes förslag, så anhåller
jag att vidare få yttra mig.
294
Den 13 Mars o. m.
I anledn. af denna förfrågan, förklarade II. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, sig anse alla de ännu återstående förslagen till gemensamma
tankar kunna komma under pröfning, äfven om Gr. Lagerbjelk.
es
gemensamma tanke.
Uppå sedermera framställd propos. förklarades öfverläggningen
vara slutad, hvarefter II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att
då Gr. Lagerbjelke icke medgifvit, att det af Gr. Björnstjerna föreslagne
tillägg till Gr. Lagerbjelkes förslag finge deruti införas,
R. o. Ad. torde finna, att Gr. Björnstjernas framställning ej kunde
upptagas annorlunda, än som ett särskildt förslag, sorn särskildt
borde komma att behandlas.
Ropades ja.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde nu, om R. o. Ad.
behagade återremittera Const.Utsk:s förevarande förslag och dervid
såsom dess gemensamma tanke förklara, att de, äldres kammare
icke bör byggas på val af desamma valcollegier, som utnämna
ledamöterne af de yngres.
Ropades ja och nej.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, fann sig icke kunna bedomina
hvilketdera svaret härvid varit öfvervägande, och förnyade fördénskull
samma proposition.
Ropades åter ja och nej, hvarpå H. Ex. tillkännagaf, det han
trott sig linna propositionen besvarad med öfvervägande ja.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter.propos.:
Den som bifaller, att Const.Utsk:s i mein. N:o 26 framställda
förslag till nationalrepresentationens ombildning och deraf följande
grundlagsförändringar återremitteras, med den af R. o. Ad.,
såsom dess gemensamma tanke, förklarade anmärkn., att de äldres
kammare icke bör byggas på val af desamma valcollegier,
som utnämna ledamöterne i de yngres, voterar
i»;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer ofvanberörde anmärkn. icke att förklaras
utgöra R. o. Ad:s gemensamma tanke.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, sorn
följer:
Ja — 34.
Nej — 33.
Då härefter till pröfning förekom Hr von Hartmansdorffs d.
10 dennes e. m. framställda förslag till gemensam tanke, hemställde
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att detta förslag, såsom innehållande
punkter, hvilka stodo i strid med Gr. Lagerbjelkes
nyss antagna förslag, må få punktvis föredragas; hvilket bifölls.
Den 13 Mars e. m.
295
Efter uppläsning af l:sta punkten, innehållande, att ingen
annan skillnad göres emellan lagtima och urtima riksdag, Un
den som för närvarande äger rum, yttrade sig
Hr von Hartmansdorff: På sätt, som nu stadgadt hr,
så, i händelse en urtima riksdag inträffar, skulle ej nästa lagtima
riksdag komma förr än efter tre år ifrån den sistnämnde. Pä sätt
som Const.Utsk. föreslagit, skulle deremot lagtima riksdag alltid inträffa
hvart tredje år, utan afseende derpå, att en urtima riksdag
mellankommit. När nu riksdagarne utan tvifvel förblifva så långa
som vanligt, skulle man, om riksdagar inträffade oftare än
hvart tredje är, få allt för mycket deraf. Icke. blott statsförvaltningen
lider deraf, emedan så många embetsman deltaga
uti riksdagsgöromålen och Regeringens egna ledamöter deraf upptagas
och hindras, utan äfven en mängd enskilda personer blifva
derigenom dragna ifrån deras hemvist och vanliga förrättningar,
hvaraf dessa i sin ordning måste lida, Yigligast af allt är
dock, i min tanka, alt, på sätt hittills vanligen tillgått, förlorar
Regeringen nästan vid hvarje riksdag något af sina rättigheter.
Med ett ord, man afgnager under hvarje riksdag något af Regeringens
makt och myndighet. Dessa äro skälen för mig att önska,
det riksdagarne icke måtte följa allt för tätt på hvarandra.
Derföre anhåller jag ock, att R. o. Ad. ville antaga denna punkt
uti mitt förslag till gemensam tanka.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: I många afseenden har
Hr von Hartmansdorff ganska rätt i hvad som han yttrat; men
om man betraktar saken ifrån en annan sida, så torde ett annat
förhållande visa sig. Om, på sätt Utsk. föreslagit, urtima riksdag
kallas vid de tillfällen, då K. M. finner det vara nödigt, och
dervid icke företagas andra ärenden än dem, som K. M. föreslagit;
så blifva dessa riksdagar ganska korta. Då handläggas likväl
de vigtiga ärenden, som mäste afgöras, och detta besparar arbete
under den lagtima riksdag, som sedermera kommer, hvarigenom
den lagtima riksdagen kan förkortas. Ju längre mellanliderne
äro emellan riksdagarna, desto långvarigare blifva de, dels
derigenom att ärendena hopa sig, och dels derigenom, att samma
ärende behandlas vid flera riksdagar. Jag tror, för min del,
alt Utsk:s förslag har mycket skäl för sig. Måhända borde likväl
denna fråga vidlyftigare afhandlas, men R. o. Ad. har säkert under
dessa dagars långvariga discussioner funnit sitt tålamod mycket
pröfvadt, hvarföre jag hemställer till Hr von Hartmansdorff,
huruvida icke vi kunde få nedlägga denna fråga och låta Ulsk:s
förslag hvila oförändradt till den behandling, som R. St. vid nästa
riksdag kunde finna lämplig.
Gr. Frölich: Utgången af den sista voteringen har verk
ligen
allvarligt bragt mig på den tankan, att Hr Cederschjöld,
Pehr Gustaf, måste hafva haft ganska rätt i förmiddags när han
sade, att den föreställning vi hafva gjort oss om felaktigheten af
det nuvarande representationssystemet blott är en maladie imagi
-
206
Den 13 Mars e. m.
nair c. Han hade den godheten att en stund sitta här bredvid mig,
och måtte då hafva magnetiserat mig sä, att jag vet icke rätt ännu,
om jag är vaken eller icke. Här har 1111 blifvit en gemensam
tanka befordrad till Const.Utsk. med en enda rösts pluralitet.
Nästa fråga, som väckes, såsom anmärkn. emot Ulsk:s förslag,
finner en ledamot-vara så beskaffad, att den kan vederbörligen
nedläggas. Det är klart, alt om man sålunda nedlägger den
ena punkten efter den andra, så får man slutligen qvar endast
den nakna frågan om det 5:te Ståndet. Vöre det nu likväl så,
att alltsammans, för hvilket vi nu här arbeta, endast är eli inbilladt
ändamål, och att redan 1809 års Ständer, när de vidtogo
denna eonstitution, d. v. s. 1809 års män glorvördigst i åminnelse,
äfven varit något malades imaginaires, så att de hade behöft
en sådan operation, som den värde läkaren för oss omtalat, hvilken
bestod uti att operera ut en fluga; såstår detta naturligtvis
mycket tillsammans med det för Herrarna säkerligen bekanta namnet,
gobe-mouche, nemi. så, att menniskoslägte! i allmänhet är benäget
att svälja flugor, taga idéer, som de icke begripa. Naturligtvis komma
de alt qväljas derefter; det är ofelbart, och att vi varit i ett
sådant qval alltsedan år 1809, är helt klart. Nu hafva likväl våra
läkare bringat det derhän, att vi börja tro, att alltsammans
blott har varit pur imagination. Vi finna tydligen här, att om
vi fortgå på denna väg, så söka vi icke allenast icke någon slags
evacnation af all den der mängden af flugor i form af sofismer,
utan vi digerera dem helt makligt. Somliga kunna väl fästa sig
i hjernan och då blifva fixa idéer, men lyckligtvis hafva vi här
operatörer, genom hvilka vi kunde blifva dem qvitt. Nu framstår
för oss här en fabrikant i stort af sådana Hugor, som man
sväljer. Jag tror icke Hr von Hartmansdorff tager illa, att jag kallar
honom så, eller att jag väljer denna form för min argumentation
emot honom; ty det är med honom som med mig, att vi
begge, hafva ofta rätt och ofta orätt, men det är blott den skillnaden
emellan honom och mig, att han alltid får rätt, äfven då
han kanske har orätt, hvaremot jag alltid får orätt. Detta gör,
att de personer, som äro i dessa begge cathegorier, icke fråga efter
hvad form en antagonist väljer för sin argumentation, utan
det är dem likgilltigt. Det är derföre jag icke dragit i betänkande
att här helt öppet förklara, att Hr von Hartmansdorff framstår
såsom fabrikant af en ganska stor fluga. Icke eller kan det
vara för oss någon skam att svälja sådana flugor, att vara i vår
mån litet gobe-mouches, ty det är icke vanhederligt, då man har
en sådan mängd med sig som göra det. Det enda man skulle
kunna säga, vore, att man borde skaffa sig den bildning, som behöfdes
för att kunna efter hand evacuera dem. Nu är frågan:
Hvaruti består denna stora fluga? Jo, såsom jag tror, deruti, att vi
nu hafva 30 å 40 år qvalts af de fyra Stånden; men detta är
icke nog, vi måste nu hafva ett till, nemi. det femte Ståndet.
Efter fyra dagars debatter på detta rum, ha vi ännu icke antagit
något såsom gemensam tanka och qväljas nu af denna fluga. Jag
till
-
Den 13 Mars e. ra.
297
tillstår att det synes egna sig för en historiemålare till en alldeles
förträfflig tafla, innefattande alla våra portraiter och visande
oss famla efter en gemensam tanka, som vi omöjligt kunna få
reda på. Hr von Hartmansdorff griper i luften det femte Ståndet,
och dermed är frågan färdig; sedan vi sväljt den, äro vi alla
nöjda.
Hr von Hohenhausen: Jag finner icke det gjorda förslaget
här vara af den vigt, att det såsom en gemensam tanka
hör lill Utsk. afgå. Jag vidhlifver hvad jag förut yttrat i detta
ämne, ty jag ser intet skäl till de här små undantagen, sorn
skett.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Äfven jag för min
del kan icke inse, att det förslag, som här är framsläldt, innefattar
någon förbättring af Consl.Utsk:s förslag. Det har i allmänhet
icke ledt lill någon fördel vid ärendenas behandling, alt R.
St. hittills åtnjutit friheten att vid riksdagarna kunna vända
upp och ned på allting. Detta är nu i Const.Utsk:s förslag förekommet,
och detta utgör i min tanka ett obestridligt företräde
hos nämnde förslag. Jag förenar mig således med dem, som anhållit
om afslag på Ilr von Hartmansdorffs förslag i delta afseende.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Skillnaden emellan Utslcs
förslag i afseende på urtima riksdagar, och den nu gällande ordningen
dervid, är den, alt för närvarande en urtima riksdag kan
räcka lika länge som en lagtima; och derföre, om det är en aldrig
så ringa sak som K. M. frågar R. St. om, så måste de kunna
fä vara tillsammans fyra å fem månader, och man kan vara
säker, alt om de komma tillhopa, sä fallas det icke motioner för
att hålla dem qvar. Derföre tror jag det vara ganska väl betänkt,
att urtima riksdagar få komma oberoende af de lagtima, och att
K. M. kan skilja R. St. åt när han behagar vid sådana riksdagar.
Jag tror, att derigenom skall en stor besparing uppkomma
för landet, och får derföre tillstyrka afslag på Hr von Hartmansdorffs
förslag i detta ämne.
Då nu öfverlägga ingen ansågs fulländad, hemställde II. Ex.
Hr Gr. o. Landtm., om Ii. o. Ad. behagade förklara ifråga var.
första puukt af Hr von Hartmansdorffs förslag utgöra Ståndets
gemensamma tanke.
Denna propos. besvarades med starka nej jemte några ja,
hvarpå H. Ex. förklarade, alt nej öfverröstat ja.
Härefter upplästes 2:dra punkten af Hr von Hartmansdorffs
förslag, innehållande, att den godsägande Jdeln får 24 och de
öfriga 2 6 ledamöter, af hvilka de sednare väljas före de förra.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: I denna punkt kan jag
icke instämma med Hr von Hartmansdorff. Jag anser, alt I7tsk:s
förslag i delta afseende är bygdt på hällre och riktigare grunder,
8 II. 38 v
298
Den 13 Mars e m.
då Utsk. säger, att den fastighetsägande Adeln bör få välja 26
ledamöter och dessa röster icke förminskas för rösterna af dess
samtlige, utan afseende på fast egendom, valberältigade ledamöter,
hvilka skulle få välja 24 ledamöter af Ståndet. Jag afstyrker således
Hr von flartmansdorfls förslag i denna punkt.
Öfverläggningen ansåg härmed slutad, hvarefter H. Ex. Hr
Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade förklara
förevar. 2:dra punkt af Hr von Hartmansdorffs förslag utgöra Ståndets
gemensamma tanke.
Ropades nej.
Hr Cederschjöld: Som jag har svårt att höra på afstånd
och derföre nödgas närma mig de talande; så anhåller jag vördsamt
att sjelf få tala på det ställe, der jag för tillfället befinner
mig.
Denna Hr Cederschjölds anhållan blef af R. o. Ad. bifallen.
Upplästes 3:dje punkten af Hr von Hartmansdorffs förslag,
innehållande, att i S:te Ståndet 20 riksdagsmän tillsättas af
godsägare och 3o af ernhets- och tjenstemän, sä att hvardera
af de 3 forsla classerne få 2 ledamöter mera än Utsk. föreslagit.
Gr.Mörner, Carl Göran Detloff: Långtifrån att i denna
punkt kunna instämma med Hr von Hartmansdorff, får jag för
min del till Ståndet hemställa, att hela detta förslag 0111 det s. k.
femte Ståndet mätte nr förslaget utgå, och det ifrågavarande Ståndets
ledamöter fördelas på de andra Stånden. Delta är en förändring,
som jag tror utan någon särdeles svårighet kan verkställas.
Hvad BondeSt. eller landtmannaståndet beträffar, så är redactionsförändringen
lätt verkställd, om nian endast utesluter de ord, som
föreskrifva, att ledamöterna icke förut skola hafva tillhört något
annat Stånd eller varit i Rikets tjenst. Derigenom bar man hvad
dem beträffar den saken afhjelpt. Att PresteSt. mycket väl kan
taga emot de öfriga embetsmännen och ändå få en tillbörlig del
i representation, särdeles om man bestämmer ett visst antal, skulle
jag tro icke eller kunna bestridas. Dä för öfrigt i städerna
för närvarande valrätten till deputerade ulöfvas inom hvarje stad
efter olika grunder, så kunna äfven dervid inrymmas de bland
städernas innevånare, som icke åro borgare, hvilket vore en lätt
verkställbar förändring i städernas nuvarande valordning. Allvid
en sådan förändring R. 0, Ad. icke kan pretendera att emot de
sålunda förstärkta Stånden utgöra en fjerdedel är temmeligen klart,
utan att man behöfver vidare utveckla det, endast de bibehålla en
jemförlig andel i representation. Jag skulle således tro, att man
kan på de nuvarande Stånden fördela de här vili ett femte Stånd
sammanförda personer, hvilka utgöra elementer för detta Stånd,
sorn sins emellan saknar allt sammanhang. Af sådana elementers
sammanförande, som icke hafva någon frändskap till hvarandra,
blir säkerligen lika litet numera en nationalförsamling, som stri
-
Den 1'3 Mars e. m.
299
diga elementer i hvad sammanblandning som helst kunnna bilda
något helt. Dessa elementet', som sakua allt annat samband än
det tillfälliga, som de fått i Utslcs förslag, sammansmälta icke,
och blifva icke något organiskt helt. Sådant är likväl uti en representation
alldeles nödvändigt. Då nu en sådan tillsats, som det
femte Ståndet, kan undvikas, derigenom att i stället dess ledamöter
sammanföras med andra classer, med hvilka de lämpligen sammanfalla,
så skulle jag tro, alt en ny särskild class för den är
otjenlig. Jag vågar derföre anhålla om Hr Gr. o. Landtnäs framställning,
att R. o. Ad. måtte förklara, det Const.Utsk:s förslag, i
hvad det innefattar stadgande om ett särskildt femte Stånd, måtte
undergå den förändring, att det Ståndets ledamöter fördelas på
representationens nuvarande fyra Stånd.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Gr. Mörner behagade
finna, att dess framställning emot Utsk:s förslag utgjorde
ett särskildt förslag, som särskildt borde för R. o. Ad. föredragas.
llr von Hartmansdorff: Då jag anmälde mig, ämnade
jag just säga hvad llr Gr. o. Landtm. 1111 redan sagt.
Hr von Hohenhausen: Det var egentligen när Gr. Mörner
yttrade sig, sorn jag hade önskat fä svara honom; men äfven
för att bestrida det tillägg, som llr von Hartmansdorff har gjort.
När det är fråga örn här inom Huset att improvisera en lagparagraf,
utan att t. ex. LagUtsk. deröfver skall höras, så är det särdeles
motbjudande för mig att sådant sker. Det samma är nu
äfven förhållandet i fråga örn representationsförändringen. Det är
möjligt, att det förslag, som här blifvit framstäldt, kan vara bra,
men jäg vill nu se huru det ser ut, förr kan man icke bedomina
det. Jag finner icke lämpligt, att den förändring, som Hr von
Hartmansdorff har föreslagit, antages såsom gemensam tanke. Det
är en stor skillnad emellan att R. 0. Ad. leinnar Coust.Utslcs beslut
sådant som det är, emot alt hafva en gemensam tanka i den
frågan, hvilken framdeles kunde komma ali höfvas. Så ock så
hafva vi deruti beslutat ; nu lemna vi det derhän; det blifver lids
nog när saken en gång skall afgöras. Det skulle föra oss alltför
långt att komma in i alla detaljer. Jag hade mycket emot sjelfva
organisation af det hela att anföra, men tror mig böra lillbakahälla
det; emedan, om jag äfven sjelf har det tydligt för mig,
så kan jag icke meddela detsamma till en allmän öfvertygelse hos
alla andra. Det fordrar mera tid och mera eftertanka, än man
kan hafva nu att derpå beslå.
Hr Rosenblad, Bernh.: Det var egentligen emot Gr.
Mörncrs förslag, som jag ämnade att yttra mig, och då Hr Gr. 0.
Landtm, har förklarat, att det kommer efteråt, så får jag tillfälle
att då yttra mig deröfver; men ber blott nu att i allmänhet fä
nämna, att sedan raan går in i detaljerna, sä är det nödvändigt
alt icke utesluta just det, som i vårt land först bör tagas i betraktande
vid frågan om en representationsförändring, nemi. de
bildade samhällsclassers deltagande deruti, som blifvit benämde
300
Den 13 Mars e. m.
för det s. k. femte Ståndet, eller de ofrälse embetsman och possessionaten
hvilka icke höra till något annat Stånd. De personer,
som nu äro orepresenterade, ehuru stora olikheter det än kan
vara dem emellan, stå likväl mycket närmare till hvarandra, än
till något af de andra Stånden. Jag får således för min del tillstyrka
bifall till Hr von Hartmansdorffs förslag ronde det femte
Ståndet.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff; Då det var fråga om
att förändra numerären och fördelningen af de ledamöter, som
skulle utgöra det femte Ståndet, så trodde jag att frågan om huruvida
ett sådant Stånd skall finnas eller icke lämpligast hade
bort föregå detta förslag, och detta var skälet, hvarföre jag derom
väckte fråga. Hade frågan om antalet först varit afgjord, så hade
frågan om huruvida något sådant Stånd borde linnas eller icke
kommit något sent efteråt. Det är naturligt, att då jag ifrågasatt
nödvändigheten af detta Stånds inrättande, jag äfven med detsamma
yrkat afslag pä den gemensamma tanka, som af Hr von Hartmansdorff
blifvit föreslagen. Här har af en annan värd talare
blifvit anmärkt, att man icke borde gå in i någon granskning af
Const.Utsk:s förslag, emedan det vore mindre vågat vid att låta
det hvila utan alla anmärkn:r till en kommande riksdag. Jag kan
med honom icke i den delen instämma. Jag skulle tro, att af
vigt vid detta tillfälle är just att företaga en sådan granskning af
Const.Utsk:s förslag och dervid sammanjemka sina tankar till vissa
beslut. Jag har icke deltagit uti den ifrågavarande diseussionen
just af detta skäl. Jcke vill jag dermed säga, alt det förslag,
som bär är uppgjord!, är det enda eller kanske ens det bästa, som
nu kan åstadkommas; men jag barden tron, att det (innes många
sätt, hvarpå man kan komma till ett godt mål. För min del
är jag beredd att understödja hvilket förslag som helsi, som innefattar
tillräcklig säkerhet derför, alt Svenska folkets angelägenheter
skulle af kunniga och mognade män med eftertanka oell rättsinnighet
behandlas. Ett förslag, som innebär säkerhet för dessa
mål anser jag alltid böra med noggrannhet skärskådas, hvaremot
jag för min del aldrig kommer att gifva min röst lill ett förslag,
der icke några sådana garantier finnas. Vägarna till ett sådant
mål äro mångahanda, och derföre att jag framställt anmärkningar
emot en särskild del af delta förslag, så tror jag mig icke bunden
att godkänna äfven ett förslag af en bell annan syftning.
Hvad angår frågan om det femte Ståndet och de skäl, som
Hr Rosenblad anfört för dess inrättande, så skulle jag tro, att de
skälen vid närmare granskning äro af ringa vigt. Man har sagt,
att icke jurister eller civile embetsmän skulle vara lämplige att
föras tillsammans med något af de nuvarande Stånden. Jag har
icke uppgjort något bestämdt förslag till den fördelning, som jag
önskar alt Const.Utsk. skulle göra, men just i denna särskilda punkt
tror jag, att försvaret för det yttrande jag afgifvit, är lättare än
uti någon annan. Man har sagt, att PresteSt. representerar bildningen.
Man har äfven icke kunnat neka, att de civile embets
-
