# ID: svediakorp-gov545
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 100,841
# sentences: 3,896
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 12 Februari.
301
ringa aflönar tjenster med sä stora och sä olikartade vetenskapliga
skyldigheter.
En annan minskning, som bland andra blifvit gjord af StatsUtsk.
, är indragningen af en ritare. Enligt Utslcs förslag skulle
vid embelsverket endast finnas tvenne ritare, hvardera med 400
r:dr. De mångfaldiga, stora och noggranna ritningar, hvilka fordras
för så vigtiga arbeten, som här förekomma, kunna icke utan
tvenne personer utföras, hvilket lätteligen torde inses af hvar och
en, som varit i tillfälle att derom taga någon kännedom. Pä alla
dessa skäl måste jag föreslå, att R. o. Ad. ville återremittera denna
punkt, med förklarande, det R. o. Ad. anser, alt för Slyrelsen
öfver väg- och vattenbyggnader bör beviljas den summa, som K.
M. i Dess nåd. propos. har föreslagit.
Frih. Hermelin: Jag är förekommen af den siste värde talaren,
så att jag vid denna punkt icke har någonting egentligen
att tillägga, ulan instämmer med honom i hans anhållan om äterremiss.
När jag nu har ordet, anhåller jag emedlertid att få fästa
uppmärksamheten särskildt på den del af frågan, som rörer
arfvodet lill district-cheferna. Det är väl nogsamt bekant, att dessa
district-chefer under sina arbeten hafva haft ganska mycken möda
ospard, för alt lemna den Svenska jordbrukaren upplysningar, rör:de
mångfaldiga odlingsföretag inom landet. Detta har skett till jordbrukarnes
stora tillfredsställelse, men skall man begära, att dessa
embetsman skola fortfarande med nit fullgöra sina åligganden, så
fordrar billigheten att de äfven af Staten erhålla något arfvode,
motsvarande deras möda, hvilken icke är ringa. De nödgas för
att kunna uppgöra fullständiga kostnadsförslag vanligen hafva en
person till sitt biträde, samt anställa en mängd locala undersökningar,
och det är just på dessa locala undersökningar, som värdet
af kostnadsförslagen beror. Man har vid många tillfällen sett
huru olika kostnadsförslagen kunna uppgöras, och om nu dessa
skulle af ifrågavar. personer med mindre noggrannhet utföras, så
skulle förtroendet lill dem komma att försvinna. Jag anser således
af vigt att man fäster synnerlig uppmärksamhet på dislriclchefernas
arfvoden och kan för min del icke finna alt (100 r:dr
är för högt tilltaget för dessa embetsmän. Jag anhåller om ålerremiss
af denna punkt.
Hr Lagerhjelm: Jag är förekommen af de tvenne värde
talare, som redan hafva yttrat sig ronde denna puukt och instämmer
med dem.
Frih. von Kraemer, Rob. Fredr.: Med åberopande af den
reservation jag anfört emot denna punkt af betänk, och på de
skäl, som Hr Silfverstolpe redan framställt, får äfven jag förena
mig i begäran om återremiss, med den önskan, att R. o. Ad. ville
förklara sin tanka vara, att den K. proposm i delta ämne bör
bifallas.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Då, såsom jag förmodar,
StatsUtsk. återfår denna fråga till ny handläggning, genom
302 Den 12 Februari.
Ståndets åter rem iss af densamma, tager jag mig friheten yttra den
önskan, alt Utsk. behagade taga kännedom om och vid de punkter,
der sådant låter sig göra, jemföra dylika inrättningar i andra
länder med de hos oss varande och hvad som nu blifvit för desamma
föreslagit. Dervid skall jag anhålla att särskildt få fästa
uppmärksamheten på den embetsmannacorps i Frankrike, som står
i spetsen för de publica arbetenas verkställande. Der visar det
sig, att denna embetsmannacorps icke blott behöfver den mest solida
vetenskapliga underbyggnad, som i något praktiskt yrke kail
förekomma, utan att den äfven af nationen är ansedd, för industriens
och näringarnas allmänna förkofran, vara högst maktpåliggande.
Alt på detta sätt affärda begynnelsen lill denna embetsmannacorps
hos oss sjelfva, Styrelsen för väg-, valten- och brobyggnader,
skulle visa icke allenast en mindre aktning för yrket,
ulan i min tanka en fullkomlig okunnighet om de, icke allenast
grundliga, ulan äfven lång lid upptagande studier, sem erfordras,
för alt i detta yrke vinnna någon skicklighet. Detta är i min tanka
en ibland de svåraste och dyraste lärocurser, till hvilka en yngling
kan egna sig för sin framtid, och icke en gäng deruti öfverträffas af
läkarecursen, som hittills varit ansedd för att vara den kostsammaste,
när man besinnar att efter slutet af de egentligen theoretiska
studierna förekommer en lika vidlyftig, om icke vidlyftigare
praktisk undervisning, innan ynglingen ännu kan anställas såsom
tjensteman. Jag förenar mig med de talare, som hafva yttrat sig
för bifall lill K. M:s nåd. propos. i ämnet, och anser den deruti
upptagna anslagssumma sannerligen såsom ett minimum.
Hr Akerman, Fredr.: Äfven jag anhåller alt få förena
mig med de talare, som yrkat återremiss af ifråga var. punkt, öfvertygad
om, alt, i händelse StatsUtsk:s pluralitet hade varit i
tillfälle att taga kännedom om den gagneliga verksamhet och det
nit, hvarmed ifrågavar. styrelse framgår på den för densamma
utstakade bana, Disk. icke skulle tvekat att bifalla den K. proposrn.
Ofverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
återremittera denna punkt, med förklarande, att R. o. Ad. ausäg
det af Iv. M. till aflöning för den personal, som erfordras för Styrelsen
öfver allmänna väg- och vattenbyggnader, äskade anslag af
9,766 r:dr 32 sk. årligen, böra beviljas.
Ropades ja.
38:de punkten, ang:de anslag till arfvode för lärare vid
Mariebergs läroverk i de kunskapsämnen, som specielt tillhöra
civil-ingenieurer, samt ett särskildt anslag till stipendier för
elever, sorn vid nämnde läroverk genomgå den för civil-ingenieurer
bestämda curs.
Undert. Ridd.secret. tillkännagaf, att BorgareSt. återremitterat
delina punkt.
Frih. Wrede, Fabian Jacob: Då StatsUtsk. sjelf förkla
-
Den 12 Februari.
303
rat, att Utsk. anser allt skäl förefinnas att föreslå ett fortfarande
beviljande af det anslag af 1,000 r:dr årligen, som vid sednasle
riksdag beviljades för artilleriläroverkets utvidgning, för att lemna
della läroverk utväg all bereda tillfälle till undervisning och bildande
af civilingenieurer, anser jag Utsk. sjelf äfven derigenom
hafva erkänt vigten och nödvändigheten deraf, att läroverket får
en sådan utvidgad verksamhet. Jag vill derföre endast anhålla
att få upplysa hvad erfarenheten gifvit vid handen ang:de möjligheten
för läroverket att med det omnämnda anslaget kunna bidraga
lill det afsedda ändamålet, utan alt det begärda årliga anslaget
af 1,000 r.dr till stipendier för civilingenieurer äfven beviljas.
Det var redan, såsom bekant är,' vid förra riksdagen, som
detta anslag gjordes. Det är nu fyra år sedan läroverket sattes
i det tillstånd, att civilingenieurer der kunde emoltagas, och det
tillfälle, sorn derigenom blifvit beredi för ynglingar, som vilja egna
sig åt detla yrke, att inhemta dertill nödiga kunskaper har varit
tillkännagifvet på sådant sätt att ingen kan vara i okunnighet
om detta tillfälles tillvaro. Icke dessmindre har hittills icke mer
än en person i detta hänseende kunnat begagna sig af läroverket;
och denna person har endast kommit i tillfälle dertill genom den
omständigheten att besparingar pä en för andra ändamål afsedd,
af K. M:s egna medel bildad fond, undantagsvis fått af befälhafvaren
för läroverket användas till anslag för hans underhåll. Innan
detta ägde runi, tillkännagåfvo flera personer, hvilka ansågos
fullt qvalificerade att söka inträde vid läroverket, sin önskan att
der få inträda, men förklarade, att deras egna tillgångar på intet
sätt tilläto dem att vid läroverket ingå, så vida icke något anslag
för deras underhåll kunde beredas. Chefen för Styrelsen öfver all
manna väg- och vattenbyggnader, som äfven insåg nödvändigheten
af att något anslag gjordes i detta afseende, ingick då till K.
M. med en nild. ansökan derom, hvarpå resolution gafs, att inga
medel funnos för alt bestrida ett sådant anslag. 1’å grund häraf
blefvo alla dessa personer försatta ur stånd att begagna cursen.
Jag finner äfven pä apriorisliska grunder det vara ganska sanno
likt,
att läroverket icke utan ett sådant anslag kan uppfylla det
ändamål, som är afsedt med dess utvidgning, emedan det icke är
troligt, att de personer, sorn vilja egna sig åt civilingenieursyrket,
i allmänhet äga tillräckliga egna tillgångar, för sitt underhåll vid
läroverket. Jag anhåller, alt den ifrägavar. punkten måtte åter
remitteras
samt alt dessa upplysningar måtte få åtfölja remissen
lill Utsk.
Ilr Silfverstolpe: Jag anhåller att få tillägga några ord
till hvad Frih. Wrede yttrat, under yrkande af återremiss af denna
punkt uti betänk. Hvar och en, som bar något sett göromälen
vid allmänna arbeten och canaler, bar säkerligen funnit, att
det sätt, hvarpå i allmänhet elever för civilingenieur-eller mechaniska-corpsen
bildas, i längden icke kan blifva ändamålsenligt för
landet. Förhållandet är vanligen sådant, alt någon af föreståndarne
för arbetet, någon af Districtcheferna emottager hos sig yng
-
304
Den 12 Februari.
lingar vid 14 eller 15 års ålder, som icke vela till hvad yrke de
skola vända sig, men som äro af naturen raska och qvicka ynglingar;
de få biträda honom med att springa med kedjan och dylika
handtlangningsarbeten, samt om vintrarna öfva sig vid ritningar,
deltaga uti det praktiska af arbetena och dessemellan fortsätta
sina studier, hvilka vanligen icke äro grundade på någon annan
allmän bildning än hvad de möjligen kunnat erhålla uti 3:dje
eller 4:de classen i en skola. Sedermera fortgå de, blifva ganska
dugliga såsom praktiska män, men icke må man vänta, alt
om de skola uppgöra några förslag till nya arbeten, eller om de
framdeles skola användas såsom arbetschefer, de skola kunna utföra
dessa uppdrag på ett sådant sätt, alt icke man får plikta genom
de misstag de begå, i följd af brist på theoretiska kunskaper.
Det blir således af största vigt, att personer, hvilka hafva en
högre föregående bildning, kunna egna sig åt detta yrke, eller
också att dessa personer, som hafva börjat på den rent praktiska
banan, erhålla tillfälle att äfven inhemta theoretiska kunskaper i
det yrke de valt. Detta har säkerligen varit ändamålet, hvarföre
de stipendier blifvit föreslagna, som uti denna punkt äro i fråga,
och jag skulle tro det vara af högsta vigt, om man för framtiden vill
erhålla skickliga personer i detta yrke, att det af K. M. här sökta
anslag måtte beviljas. Jag får således föreslå, att R. o. Ad.
ville återremittera denna punkt, med förklarande, att R. o. Ad., utom
det anslag af 1,000 r:dr årligen, som SlatsUtsk. föreslagit för en
lärare vid Mariebergs läroverk till bildning af civilingenieurer, anser,
i likhet med hvad K. M. föreslagit, 1,000 r:dr om året böra
beviljas till stipendier för elever i detta yrke.
Frih. Cederström, Jacob: Om stipendiers nytta förkunskapers
vinnande af fattiga studerande ynglingar, kan svårligen
varå stridiga meningar. De hafva gagnat fäderneslandet i alla grenar;
hvarföre skulle de då icke vara af stor vigt för civilingenieurers
bildande? Härigenom skulle beredas praktisk och ekonomisk
nytta, hvarigenom dessa personer hastigt skulle gifva fäderneslandet
ersättning för hvad Staten förskjutit under tiden af deras undervisning.
Således är det af behofvet högeligen påkalladt att bifalla
hvad K. M. har begärt till stipendier för underslöd åt civilingenieurs-elever
vid genomgående af cursen vid Marieberg. Jag
instämmer följaktligen med dem som yrkat återremiss pä betänk,
med förklarande, att R. o. Ad. önskar bifall lill K. M:s nåd.
propos.
Hr Bråkenhjelm: Det är icke länge sedan här föredrogs
ett betänk, ifrån Ekon.Ctsk. ang:de R. St:s und. ansökan om en
generel förbättring af de allmänna läroverken. Jag deltog visserligen
i sjelfva öfverläggningen, men icke i beslutet om denna
fråga, derföre att densamma hade urartat till en partifråga, hvartill
en sådan fråga som denna minst lämpar sig. Då likväl R.
St. hafva till K. M. ställt en und. ansökan af det innehåll, som
beslutet utvisar, så skulle det vara högst inconseqvent af samma
R.
Den 12 Februari.
305
R. St. att icke vilja befordra just sådana ändamål, som vore att
anse såsom sjelfva slutstenen af den plan för undervisningen,
som R. St. hos K. M. sjelfva hafva begärt. Det är nemi. begärdt
uti den und. skrifvelsen, att undervisningen måtte ordnas
så, att icke blott den gamla classiska bildningen, utan äfven den
s. k. moderna, d. v. s. physik, mathemalik, moderna språk o. s.
v. måtte meddelas. Hvartill gagnar allt detta, om man icke fortsätter
serien af den undervisning, hvarpå man sålunda inleder barnen.
Om man icke visar dem för deras framtid någon annan fördel,
än den enstaka plats vid ett publikt läroverk, der de kunna
fortsätta sina studier. Utsk. måtte göra sig särdeles besynnerliga
begrepp om officerarne i första subalterngraden, då det säger, att
de äro försedde med löner och kunna på dem underhålla sig sjelfva,
hvarföre de icke behöfva något understöd för sitt vistande vid
Marieberg. Det borde icke vara Utsk. obekant, alt desse officerare
under den tid de vistas vid Marieberg, i och för sina studier,
vanligen äro lönlösa, och jag kan upplysa Utsk. derom, att jag
känner officerare, som hafva med heder genomgått Marieberg för
två år sedan och ännu i denna stund äro lönlösa. Dessutom är
det icke här fråga om anslag för officerare, utan förde civila eleverna
vid Marieberg, hvarom Utsk. så mycket mindre bade bort
taga miste, som de kallas civil-ingenieurer. Ifrån publik tjenst
går man i vårt land icke så lätt till det privata yrke, som civil
ingenienrerna
tillhöra. Detta yrke har under loppet af (lera år
varit odladt hos oss, och likväl finnes knappt här någon enda individ,
som är på samma gång enskild man och civil-ingenieur.
Förhållandet är icke här som i Norra America, der den allmänna
rörelsen i landet gör så stora jettesteg, att alla skickliga män derigenom
dragas ifrån Regeringens till de enskildes tjenst. Der bildas
desse personer på det sätt, att de Förenta Staterna underhålla
en militärskola i New York för ett ganska betydligt statsbidrag,
om jag minnes rätt 700,000 dollars, och i de öfre classerna i
denna skola bekostas undervisningen för elever lill ingenieur-officerare.
Sedan har denna embetsman knappast tjenat staten i tvenne
är förr än han begär afsked, emedan han finner sin utkomst
bättre genom privat sysselsättning, såsom civil-ingenieur. Erfarenheten
hos oss har ådagalagt ett annat förhållande, och den
privata civil-ingenieuren längtar efter den lilla brödkakan i Statens
tjenst, men icke tvertom. Man har således icke att vänta,
att officerare skola med särdeles ifver söka dessa s. k. lönande
yrken. De som nödgats förvärfva sig någon liten erfarenhet om
tjenstgöringen i privat väg hos oss, se sig gerna om efter någon
liten lön i Statens tjenst, emedan tillgången på förtjenst i privat
väg hos oss är ganska obetydlig. Jag tillstyrker således, att den
K. propos. måtte bifallas, och lägger mycken vigt på hvad R. St.
i detta fall gör. Det är icke nog att yttra und. önskningar, att
tillfälle till en sådan undervisning, som den ifrågavar., mätte beredas,
man måste äfven skaffa tillgång till de medel, hvarförutan
ändamålet icke kan vinnas, och man får icke tro, att fattiga yng7
II. 39
306
Den 12 Februari.
lingar, som komma ifrån Universiteterna för alt inträda i Statens
tjenst, i stället lägga sig och studera vid Marieberg för att blifva
civil-ingenieurer.
Frih. Hermelin: Jag är förekommen af föreg:de talare och
inskränker mig lill att vördsamt anhålla om återremiss af denna
punkt*
Då nu öfverläggningen förklarades vara slutad, yttrade H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm., att någon anmärkn. ej blifvit gjord emot
den del af förevar, punkt, sorn afsåg anslag till arfvode ät ifråga
var. lärare vid Marieberg, utan endast emot Utsk:s afstyrkande
af anslag till stipendier för civil-ingeuieurs-elever; hvadan H. Ex.
finge hemställa, om R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s tillstyrkande
i fråga om anslag lill arfvode åt nämnde lärare, men återremittera
den del af 3S:de punkten, som angår anslaget till stipendier
för dem, hvilka vid Marieberg genomgå civil-ingenieurscurs,
med förklarande, att R. o. Ad. ansåg det af K. M. för
sistnämnda ändamål äskade särskilda anslag af 1,000 r:dr ärligen
jemväl böra beviljas.
Ropades ja.
3!hde punkten,
star af utländsk ädel race för Strömsholms och Ottenby stuterier.
Underl. Ridd.secret. upplyste, att BorgareSt. godkänt denna
punkt.
Gr. Posse: Då vi nu åro vid sista punkten af StatsUtsk:s
utlåt. N:o 156, kan jag icke underlåta att framställa en allmän
öfversigt af detsamma. Jag beklagar, att Utsk. i detta betänk,
funnit sig böra afpruta icke mindre än 249,000 r:dr, eller nära
% af de 822,000 r:dr, som K. M., med stöd af auctoriteters och
corporalioners undersökningar oell tillstyrkanden, funnit för godt
att begära, till ändamål, hvilka kunna anses såsom allmänt nyttiga.
Uti förutnämnde summor äro icke inberäknade 300,000 r:dr
till Järle canal, hvilken K. M. förordat, endast i händelse af tillgångar.
Af reservationerne finner man, att de fleste af R. o. Ad:s
ledamöter reserverat sig emot Utsk:s afstyrkanden att bifalla de
K. propositionerne. Man kan således antaga, att det är inom de
andra RiksSt:n, sora protcsterne existerat. Men när man finner,
att utaf 1,587.000 r:dr, som enligt ifrågavar. utlåt, blifvit fordrade,
såsom anslag och lån, hafva 577,000 r:dr blifvft begärde
ensamt af Vällofl. BorgareSt. lill snart sagdt enskilda locala föremål
för hvarje motionärs stad eller hemort, så kan man icke falla
på den tanken, att ledamöterne af nämnde Stånd ansett någon
brist på penningetillgångar vara för handen. När härtill kommer,
alt inom Hederv. BondeSt. motioner blifvit väckte om erhållande
af circa 100,000 r:dr till lika beskaffade ändamål, kan
jag icke undertrycka min förundran deröfver, att bestridande af
K. propos:s till det allmännas fördel kunnat inom Utsk. erhålla
pluralitet.
De n 12 Febr ua ri.
307
Frågan är nu om ett anslag af 10,000 i':c!r, som K- M. begärt
lill en allmänt gagnande åtgärd, och StasUtsk. afstyrkt på
ett skäl, som icke synes mig gilltigt, nemi. att det begärda an
slaget
är för litet för ändamålet. Jag skulle tro, att det varit
bättre om Utsk. gjort en början med tillstyrkande af den begärda
summan, hvilken framdeles kunde ökas om så erfordrades. Vi
hafva i flera är erfarit nyttan deraf, att Staten utlånar hingstar
till begagnande i landsorterne, ej allenast genom hästracernes förbättring,
ulan ock genom minskning af hästars import från utrikes
orter, och det vore en verklig skada, om R. St. icke understödde
denna för hela landet nyttiga åtgärd. Jag är af den tanken
alt inora vårt backiga land oell med våra starka vintrar, det
icke är ändamålsenligt alt söka förbättra hästracen endast genom
fullblodiga kapplöpare-hästar. Det finnes mångfaldiga andra racer,
som äro Ijenliga för vårt land; och för att göra början med anskaffande
af hingstar af sådane racer, tror jag att 10,000 r:dr
skulle för närvarande vara lillräcklige. Jag kan således icke annat
än ogilla Utsk:s afstyrkaude och auliada, alt denna puukt mätte
återremitteras, jemte förklarande af R. o. Ad:s gemensamma
lanke, att K. M;s nåd. propos. i della afseende bör bifallas.
Hr von Troil, Samuel Gustafi Att det af K. M. begärda
anslaget af 10,000 r:dr till inköpaf hästar blifvit af StatsUtsk. afstyrkt,
förundrar mig visserligen icke; då man af de föreg:de delarne
af betänk, funnit, att så många anslag för vigtiga ändamål fått röna
samma öde; men hvad sorn, jag måste öppet erkänna det, mest
utgör ett föremål för min förvåning är, att ingen af StatsUtsk:s
ledamöter reserverat sig emot det beslut, som i detta afseende blifvit
af Utsk. fattadt, och tillika att Utsk. såsom skäl för sitt afstyrkande
anfört, att den begärda summan af endast 10,000 r-.dr
vore allt för inskränkt för att kunna erhålla hingstar af särdeles
värde. Hvad summans ringhet beträffar, tager jag mig friheten
anmärka, att Stuteristyrelsen bar i detta fall, såsom i alla andra
delar, hvilka tillhöra dess förvaltning, trott sig böra lillvägagå med
den utmärkta hushållning, hvarföre denna styrelse gjort sig känd.
Den har således icke velat begära mer än den summa, som varit
oundgängligen nödig för ändamålet, och har derföre icke hos K.
BI. anhållit om större anslag än ifrågavar. 10,000 r:dr. Att för
öfrigt en summa af 10,000 i-dr äfven skulle kunna vara, ora icke
till alla delar, åtminstone i någon män till ändamålet ledande,
derom torde jag kunna upplysa, ty år 1831, då de sisla Engelska
hästarna genom styrelsens försorg till fäderneslandet införskrefvos,
hade man lyckats att genom god hushållning vid Strömsholms
stuteri samla en summa af ungefär 14,000 r:dr, för hvilka man
lyckades att i England uppköpa en fullblodshingst, fem ston och
ett stoföl. Samma är uppköptes för Ottenby räkning med 10,300
r:dr icke mindre än en hingst, 3 ston och 2 stoföl. Alla dessa
hästar voro af i England särdeles väl kända fullblodsracer. Från
dessa härstamma för närvarande alla de ädla hästar af denna
race, som inom fäderneslandet finnas, eller åtminstone större de
-
308
Den 12 Februari.
len af dera. En och annan enskild landtbrukare har visserligen
införskrifvit några fullblodshästar, men i allmänhet härstamma de
i landet spridda ädlare hästarna ifrån de på ofvan anförde sätt
tili stuterierna införskrifna. Om man icke kan bestrida, att i allmänhet
dessa hästar äro af särdeles god beskaffenhet, så är det
likväl naturligt, att dä afkomman genom flera leder härstammar
från samma föräldrar, blifva de möjliga brister i byggnaden man
hos förfädren kunnat upptäcka så inrotade hos deras afkomma,
att man sedermera icke utan största svårighet och största uppmärksamhet
vid parningen kan förekomma, att de blifva bestämda
kännetecken hos de följande generationerna. Det är på grund
deraf och för att kunna införskaffa ytterligare några ädla hästar,
som i afseende på sin construction ägde just de delar företrädesvis
väl byggda, vid hvilka man hos några af våra nuvarande
liästracer har anmärkningar att göra, som Stuteristyrelsen ansåg
det vara af vigt att föreslå detta anslag.
Om man vill efterse huru tillståndet med hästafveln nu är i
jemförelse med hvad den var för 20 ä 30 år tillbaka, så linner
man, alt under'de 5 åren 1820 och 1824 införtullades, enligt Generaltullstyrelsens
specialer, ifrån främmande orter, tillsammans
12,813 hästar, upptagne, enligt då åsatte medelvärde af 76 r:dr
32 sk. stycket, till ett sammanlagt belopp af 983,060 r:dr, eller
för hvarje år i medeltal 2,563 hästar, värderade till 196,612 r:dr.
Deremot utgjorde den sammanlagda importen under de 16 åren
1826—1841 endast 3,698 hästar, efter ett medelvärde af 50 r:dr,
upptagne till 184,146 r:dr,oeller för hvarje år öfverhufvud 231
hästar, värda 11,509 r:dr. År 1828 var antalet publika hingstar
143, nu 195. Dä funnos vid Rikets stuterier 302 hästar, nu
430. Då försåldes ifrån stuterierna 34 hästar för cn sammanlagd
summa af 6080 r:dr, och ett medelpris af 179 r:dr. Är
1842 afyttrades derifrån 59 hästar för tillsammans 14,534 r:dr,
eller öfver hufvud 246 r:dr för hvardera. Då betäcktes omkring
4,500 ston årligen af Statens hingstar; nu omkring 6000. Då
uppgick den kända fölafkastningen efter dessa betäckningar till
omkring 1500; nu utgör den ungefärligen 1800 föl. Jag har tagit
mig friheten fästa uppmärksamheten på dessa omständigheter,
endast för att visa, att sluteristyrelsen har, i hvad på den ankommer,
sökt alt så mycket som möjligt gå landets billiga fordringar
till mötes, och det är af högsta behof påkalladt, all den
obetydliga summa, som nu blifvit begärd, icke måtte af R. St.
förvägras. StatsUtsk. har fattat ett för landet uti stalsekonomiskt
hänseende särdeles helsosamt beslut, alt föreslå R. St. att anslå till
liolländerier inom landet 70,000 r:dr. Jag hoppas, att, då denna
fråga till StatsUtsk. återkommer, Utsk. icke eller måtte vägra dessa
10,000 r:dr till häslafvelns befrämjande. Jag anhåller om återremiss
jemte förklarande från Ståndets sida, att Ståndet anser anslaget
vara af egenskap att böra beviljas.
Hr Silfverstolpe: Jag är väsendtligen förekommen af Hr
von Troil, men anser mig likväl skyldig alt lemna några upp
-
Den 12 Februari.
309
lysningar i ämnet. Den proposition, som K. M. framställt i denna
punkt, liar grundadt sig på ett yttrande ifrån Öfverstuteristyrelsen
af d. 2 Juni 1844, deruti den har upplyst, att under den
lid, som förflutit sedan första uppsättningen af stuteriet vid Ottenby,
hästafveln derstädes, äfvensom vid Strömsholm, förnämligast
befordrats genom tvenne dä anskaffade Engelska fullblodshingstar, af
hvilkas afkomma dessa inrättningar för närvarande hufvudsakligen
utgöres. Härigenom har det motsedda förhållandet nu inträffat, att
stuteriernas hästar, ehuru ädla och till fortplantning passande, stå
lill stambeskällarne, äfvensom till hvarandra, i så nära slägtskap,
att en ytterligare parning icke kan vågas, utan att äfventyra racernas
försämring. Stuteriöfverstyrelsen har på dessa skäl hos K. M.
anhållit, att K. M. ville af R. St. begära ett anslag af 10,000 r:dr
till uppköp af tvenne hingstar, och har tillika anmält, att med
dessa 10,000 r:dr, jemte åtskilliga besparingar, som styrelsen gjort
på de årliga anslagen, goda hingstar skulle kunna anskaffas för att
bibehålla racerna i godt skick. De skål, som StatsUtsk. anfört
emot anslaget, synas häraf vara hufvudsakligen vederlagde. Vigten
af att anskaffa nya hingstar synes vara tydlig, då racerna
redan till hvarandra stå i så nära slägtskapsförhållanden, att man
icke kan vänta en fortfarande god afvel; men derigenom att stammen
vid våra stuterier ännu i sig sjelf är god, så behöfves det
blott en eller par nya hingstar, för att bibehålla racernas fortplantning
i ett godt skick. Hvad åter StatsUtsk:s skäl angår, att
summan vore för liten till ändamålet, så, utom att man i detta afseende
bör kunna hafva tillförsigt till Stuteristyrelsernas förslag,
synes det äfven af denna styrelses yttrande, att styrelsen har andra
medel att tillägga till de 10,000 r:dr, som blifvit begärda,
hvarigenom ändamålet skulle kunna vinnas. Jag anhåller således,
i likhet med hvad Hr von Troil yrkat, om återremiss till StatsUlsk.
med begäran, att de 10,000 ndr, som K. M. begärt, måtte
af StatsUtsk. föreslås till beviljande.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Under min
temmeligen långa riksdagsmannabana, kan jag icke påminna mig,
alt ett Utsk. kommit in med ett betänk., hvaruti det, såsom grund
för dess afslag, anfört skälet, att den begärda summan skulle vara
för liten. Litet är dock bättre Un intet, som Utsk. nu föreslagit.
Summan är dessutom icke sä alldeles ringa som Utsk. tror,
när man påminner sig, att de fullblodshästar, som blifvit uppköpta
för stuterierna, hafva icke i medeltal kostat mera än 2,000 r:dr
b:co hvardera. För den äskade summan skulle således 4 ä 5
fullblodshästar kunna erhållas, som vore högst nyttigt. Systemet
för fullblods begagnande är i allmänhet icke rätt kändt i Sverige,
och jag skall derföre begagna tillfället för att i korthet framställa
detta system. Frågan i detta system är alldeles icke att erhålla
fullblod (vill säga fullarabisk blod i descendance) för det dagliga
bruket. Härtill är fullblodshästen i flere afseenden mindre tjenlig,
och är det i synnerhet mindre uti vårt kalla climat. Frågan är,
att för detta allmänna bruk erhålla halfblod, hvilket, enligt hvad
310
Den 12 Februari.
en lång erfarenhet visat, är det starkaste, uthålligaste och kraftigaste
af alla hästslag. Skulle halfblod kunna propageras med samma
egenskaper, som i första generationen, så behöfves aldrig fullblod;
men en lika lång erfarenhet har visat, att halfblod urartar
allt mer och mer i hvarje led, blir allt svagare och svagare, och
att man således måste hafva fullblod till beskällare, för att erhålla
godt halfblod till dagligt bruk. Detta utgör systemets grundidé'.
Hvad en värd talare yttrat, att vi icke behöfva kapplöpare, utgör
äfven ett bevis på huru litet systemet med fullblod är kändt i landet.
Kapplöpningen utgör det verkliga profvet huruvida hästen är fullblod
eller icke; ty fullblodshästens stamtafla kan vara förfalskadDet
säkra profvet, att hästen är fullblod, ligger uti kapplöpningen,
enär halfblodshäst alldrig kan på längre distance täfla med fullblodshäst,
enär ingen häst, som ej är fullblod, har den dertill
erforderliga styrka och andedrägt. När således den treåriga hästen
bestått sitt prof på banan, då först är det säkert, att han är
fullblod. Derjemte tjenar kapplöpningen att utröna hvilken af de
täflande hästar är den starkaste, ty hastigheten beror till stor del.
på hästens styrka. Hvad hästafveln i allmänhet beträffar, så torde de,
af R. o. Ad:s ledamöter, som tagit kännedom af den skrift, jag för
några år sedan utgaf öfver häslculturen i Sverige, påminna sig,,
att jag anser den Svenska hästafveln vara den bästa för oss, såsom
lättast född, bäst acclimaliserad, och säkrast på benen. Den.
behöfver likväl att blifva förbättrad medelst utval af individer vid,
fortplantningen deraf och medelst mera kärna vid fodringen, hvarigenom
den skulle blifva större och starkare. Det är i denna riktning,
som vi egentligen böra gä. Men som vi icke på flera mansåldrar
kunde hoppas uppbringa vår Svenska häst till den storlek,
och styrka, som erfordras för tyngre ryttare, äfven för vagnshästar,,
behöfva vi Engelsk halfblod emedlertid, och delta kan, enligt hvad,
jag förut uppgifvit, icke erhållas dugligt förutan fullblod. De
fullblodshästar, som på min und. hemställan blifvit inköpte, medelst
de besparingar, som den nuvarande, i alla afseenden så utmärkta
styresman för Strömsholm, Hr Ofverste Liljenstolpe, gjort,
äro nu för gamla, och deras afkomma icke fullt passande till beskällare.
De måste ersättas, och delta är föremålet för den af K. M.
äskade summan af 10,000 r:dr b:co. Denna summa bör efter
min tanka användas till uppköp af fullblodshingstar, icke af ston, ty
efter min öfvertygelse är del misshushållning att föda upp fullblod
i Sverige. Afkastningen efter det ringa antal fullblodsston
vi kunna äga, är otillräckligt att deraf kunna påräkna erhållandet
af goda beskällare till fullblodets fortplantning. Af 10 ston
kan efter 6 års förlopp knappt erhållas en god 5-årig beskällare,
hvarigenom denna blir mycket dyrare, än om den inköpes från
England. I detta land har man dessutom valet ibland tusende,
och kan sålunda få ännu bättre passande för vårt behof, än inskränkas
till det ringa val af hemproducerade hingstar. Den långa
Svenska vintern hindrar dessutom kastreringen, nödvändig för
fullblodshästens utveckling. Pä grund af dessa skäl, anhåller jag
Den 12 Februari.
311
Om återremiss af Utsk:s betänk., i hopp att den begärda summan
lilistyrkes af detsamma.
Frih. Cederström: K. M:s begäran om 10,000 r:dr till
inköp af hingstar för stuterierna, är naturligtvis begärdt för en
gång, och icke alt utgå med en tredjedel för hvarje är, och det
är klart, att om Konungen vid hvarje riksdag lemnar en propos.
om hvad som behöfves för dylika inköp, så är det bättre, än om
ett visst årligt anslag begärdes. Jag instämmer med dem som begärt
återremiss af denna punkt, och i motsats med StatsOtsk:s
conclusion, i östar jag för bifall till detta anslag, just derföre att
hvad som är begärdt, blifvit beräknadt efter behofvet och icke
derutöfver.
Hr Lagerhjelm: Jag är förekommen af de talare, som redan
yttrat sig, och får, under instämmande med dem, begära återremiss
af denna punkt.
Frih. Hermelin: StatsUtsk. yttrar, att införande af hingstar
af mindre värde vore utan ändamål, och skulle icke på något
tillfredsställande sätt förbättra våra hästracer. Det förekommer
mig som StatsUtsk. icke skulle tagit i vederbörligt betraktande,
alt ett land, sådant som Sverige, icke allenast behöfver hästar,
försedde med hastig rörelse och uthållighet, passande till remonler
för cavalleriregemenierna, utan äfven så beskaffade hästar, hvilka,
utom härdighet, äga styrka och äro tjenliga till vagns- och
landtbrukshästar. Vid flera föreg:de riksdagar har fråga blifvit
väckt om vidtagande af åtgärder för att upphjelpa den Svenska
hästafveln, med afseende på sistnämnde hästslag. I allmänhet har
man ej haft grunderne för hästculturen nog utredde; af en och
samma materie eller häslrace kan man ej på en gång erhålla de
olika behofven fyllde. T. ex. af ett och samma stuteri kan ej
frambringas både remonler och landtbrukshästar. Helt olika har
man gått tillväga i ett land, som ofta åberopas, nemi. Preussen.
Delta land har nemi., enligt officiella underrättelser, från England
hemlat 80 ston af en race särdeles passande till vagns- och landtbrukshästar,
och köpesumman derför uppgår icke pä långt när till
hvad ett vida mindre antal fullblodshästar skulle kostat. Således
förefaller det mig ganska lämpligt att Stuteristyrelsen inskränkt
sina anspråk så mycket som möjligt, enär fråga torde varit att
ieke uteslutande fästa sig vid fullbodshästar, utan äfven vid andra
hästar. Dessutom torde styrelsen hafva besparingar att lägga till den
begärda summan. Jag yrkar vördsamt återremiss af denna punkt.
Hr von Troil: I anleda, af hvad Frih. Cederström yttrat,
tager jag mig friheten upplysa, att något anslag af R. St. för
stuterierna icke blifvit begärdt sedan 1828 års riksdag, då R. St.
beviljade 11,000 r:dr, och att jag för öfrigt skulle tro det vara
vida bättre att göra inköp af hästar, efter längre mellantider, till
större antal på en gång, än att oftare inköpa ett mindre antal,
då de s. k. fanx frais alltid blifva större. Dessutom då det icke är
obekant, att inom fäderneslandet ganska många finnas, som med
312
Den 12 Februari.
elt slags misstroende betrakta den s. k. fullblodsraeen, så anhåller
jag, utan att för min del vilja ingå i någon beskrifning af densamma,
att endast få tillkännagifva, det meningen icke är att uteslutande
grunda alla stuterierna på fullblodshästar. Man har under
loppet af de sednare åren sökt att utbilda tvenne constanta
racer, nemi. fullblodsraeen och den gamla inom fäderneslandet
väl kända, såkallade god-svens-raeen. — Föröfrigt är vårt fädernesland
i afseende på hästculturen i den lyckliga belägenhet, att så
väl för jordbrukets räkning, som för remonteringen af cavalleriet
i det närmaste hafva inom landet full tillgång. Ganska få cavalleribästar
införskrifvas numera utifrån, och det är endast tvenne
slags hästar, som landet ännu icke producerar, motsvarande behofvet,
nemi. de större vagnshästarne, som till största delen införskrifvas
från Danmark och de s. k. bergslagshästarne. Det är på
en lifligare production af dessa nyttiga hästar, som stuteristyrelsen
är betänkt. — Min uppmärksamhet har blifvit fästad deruppå,
att i händelse R. o. Ad. skulle återremittera denna punkt,
med förklarande, att det vore Ståndets gemensamma tanke, att detta
anslag borde beviljas, så skulle discussionen om detta ämne
möjligen icke komma att till StatsUtsk. medfölja, och i händelse
detta skulle blifva följden, anhåller jag att Hr Gr. o. Landtm,
täcktes göra propos. endast på återremiss, så att Utsk. mätte fä
del af discussionen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Hr Silfverstolpe
också hade begärt återremiss, med förklarande, att R. o. Ad. ansåge
det äskade anslaget böra beviljas, och H. E. derföre innan
propos. framställdes finge hemställa om Hr Silfverstolpe fortfore i
detta yrkande.
Hr Silfverstolpe: Om Hr Gr. o. Landtm, täcktes
framställa propos. på enkel återremiss, så har jag deremot intet
att erinra.
Då härefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde om
R. o. Ad. ansågo de emot ifrågavar. punkt gjorde anmärkmr för
anleda
till densammas återremitterande, blef denna propos. med
ja besvarad.
Hr von Troil: Såsom tillägg till det anförande jag i förra
plenum hade äran inför R. o. Ad. afgifva, i afseende på den af
K. M. föreslagna canal emellan Wessman och Barken, anhåller
jag, då nu betänk, är genomgånget, att få till besvarande upptaga
några anmärkn:r, som visserligen icke inom detta Stånd blifvit afgifna,
men som jag dock i allmänhet hört göras emot detta och
andra dylika företag. Man afstyrker allt anslag till canaler, i anseende
till den korta tid af året, hvarunder de i vårt land kunna
begagnas. Enligt de uppgifter, som, i den af Vester-Bergslagens
innevånare till K. M. ang:de ifrågavar. canal afgifna petition, fin
nas
införde med afseende å tiden, hvarunder våra olika canaler
kunnat befaras, finner man, att desamma i allmänhet varit öppna
71
•2
Den 12 Februari.
313
7J-, 8J till och med 10£ månad om året, och att hvad Strömsholms
canal särskildt beträffar, den i medeltal varit öppen 7^ månader.
Man har ytterligare påstått, att arbetet icke hastar, då
Strömsholms canal ännu icke är färdig, och den ifrågavar. skulle
utgöra en fortsättning derutaf. Jag ber alt i anledn. deraf få erinra,
att ehuru ombyggnaden af Strömsholms canal ännu icke är
färdig, så hindras likväl deiigenom icke trafiken på den gamla
canalen, och att man således icke kan påstå, alt det nya canalarbetet
emellan Wessman och Barken icke hehöfver företagas förr
än nyssnämnde ombyggnad är fulländad. — Man säger äfven, att
det ville synas såsom man icke hade fullt allvar med canalen, då
man icke ämnade göra den färdig på mindre än 12 år. Jag
får med anledn. deraf nämna, att jag enskildt äger kännedom derom,
alt derest R. St. skulle bevilja den af K. M. nådigst äskade
summa, så kommer inom ganska kort lid det bolag, som då skall
bilda sig för canalens tillvägabringande, att gå i författning om
anskaffande af ett lån, för att på möjligen kortaste tid sätta canalen
i verket; hvarefter det af Ständerna beviljade anslaget skulle
begagnas till amortering af detta lån. — Man invänder ytterligare,
att allmogen i dessa orter skulle helt och hållet förlora sin
fraktförtjenst, i händelse canalen skulle komma till stånd. I detta
afseende tog jag mig under sednasle plenum friheten anföra så
gilltiga skäl, att jag icke torde behöfva något tillägga. Det gifves
visserligen ett parti i denna trakt, nemi. innevånarne i Smedjebackens
köping, som skulle förlora icke obetydligt på canalen, och
som derföre söker bibringa allmogen den öfvertygelsen, att den
genom canalen skulle förlora allt förmycket af sin fraktförtjenst,
men jag tror, att allmogen inom kort skall inse, att den förlorade
fraklförtjenslen mångfaldigt skall ersättas genom sjelfva landets
förkofran. Föröfrigt visar erfarenheten, att då Strömsholms canal
först byggdes, så satte Munktorps köping och Malma socknar sig
deremot, derföre att de trodde sig derigenom komma i mistning
af sin hittills varande förnämsta inkomstkälla, forselförtjensten,
och sålunda blifva utfattiga; men följden har blifvit motsatt, och
allmogen har, sedan den upphörde att hela året ligga på landsvägarne,
kommit till ett förr okändt välstånd, och i stället att som
förut köpa nästan alla sina förnödenheter, försäljer den numera
ganska betydliga qvantiteler spanmäl och victualievaror. Några
ytterligare anmärkn:r skulle visserligen af mig kunna göras, men
jag anser mig redan hafva besvarat de vigtigaste inkasten, och anhåller,
att hvad jag nu anfört, måtte få åtfölja återremissen till
StatsUtsk.
II. Ex. Hr Gr. 0. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
bifölle, att det af Hr von Troil nu afgifna yttrande, såsom ägande
sammanhang med den förut beslutade återremissen af första punkten
i StatsUtsk:s utlåt. N:o 156, finge till StatsUtsk. remitteras.
Ropades ja.
40
314
Den 12 Februari.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas kl. 6 e. m., såvida icke de på föredragningslistan
upptagne mål hunne blifva föredragne under förmiddagens
plenum.
Företogs till pröfning Stats- sarai Allm. Besv.- och Ekon.-  Utskrns d. 1 och 5 dennes pä bordet lagda betänk. N:o 40, i anledn.
af väckte förslag till ändringar uti K. stadgan ang;de folkundervisningen
i Riket af d. 18 Juni 1842.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att detta betänk, innehöll
mänga punkter, men alt dä i slutet af detsamma, alla de af
Etskm tillstyrkta förändringar uti ifrågavar. K. stadga blifvit i ett
sammanhang upptagne, H. Ex. frage hemställa, om R. o. Ad. ansåge
tillräckligt alt endast slutet af betänkandet nu blefve uppläst.
Ropades ja.
Sedan härefter Utskras slutliga hemställan blifvit uppläst,
yttrade sig
Hr Silfverstolpe, Fredr. Ottor I allmänhet skulle jag
tro det vara en riktig grundsats, att man icke bör ofta förändra
allmänna författningar och icke göra det oftare än de förändringar,
som komma i fråga, äro af en särdeles angelägenhet. Hvad
angår den stadga, som nu är föremål för öfverläggning, så är den
utfärdad efter sista riksdag, och de föreskrifter, som deruti gifvas,
skola icke vara verkställda förr än 5 år efter 1S42. Således har
denna stadga ännu icke trädt i full verksamhet, hvilket är ett ytterligare
skäl att icke ändra densamma, så vida man icke redan
kommit i erfarenhet deraf, att de föreskrifter, som deruti lemnäs,
äro af beskaffenhet alt oundvikligen kräfva ändring. Af sådan beskaffenhet
tror jag .icke de frågor vara, som Utsktn framställt. Den
första angår en förklaring af 1 § 1 morn., hvarigenom det skulle
göras tydligare, att inom hvarje församling blott en lärare ovillkorligen
skulle behöfva vara försedd med de kunskaper, som fordras
för att undergå examen vid ett skollärareseminarium. Såvidl jag
kan förstå den föreskrift, som nu finnes i denna §, så bör den
icke kunna så tydas, att församlingen kan åläggas att hafva mera
än en sådan lärare, alltid nyttigt om församlingen har flera.
Jag tror således det icke vara skäl att göra den af Utsk. vid denna
§ föreslagna förändring.
Det andra förslaget, som Utsk. gjort, är alt tiden för stadgans
trädande i verksamhet skulle framskjutas ett år, det vill säga
till den 18 Juni 1848. Förmodligen har afsigten härmed varit,
att Ständerna ännu en gång skulle hinna komma tillsammans,
innan stadgan sättes i verket, men just af detta skäl vågar jag
för min del yrka afslag ä detta förslag. — Vid de sockenstämmor,
som blifvit hållna i alla stift för att infordra upplysningar
rör:de de bidrag, som af Staten skulle kunna erfordras till folkskolelärares
aflöning, har man funnit, att i nästan alla orter göras
stora förhoppingar derpå, att R. St. skola mer eller mindre frångå
Den 12 Februari.
315
stadgan och alt del skall blifva församlingarne öfverlåtet alt sköta
sitt skolväsende såsom hittills, d. v. s. på elt högst ofullständigt
sått. Blir nu tiden framskjuten öfver nästa riksdag, så komma
dessa förhoppningar att fortfara, så alt inga åtgärder vidtagas till
skolornas organisation, ehuru jag är öfvertygad om, att både K. M.
och R. St. komma alt vidblifva det beslut, att skolorna skola träda
i verksamhet. Uppskofvet kommer då blott ali för dessa församlingar
medföra en ökad svårighet, nät de skola ännu hastigare
verkställa en sak, som de icke beräknat. Jag anhåller således om
afslag, äfven på denna punkt.
Den tredje punkten, hvaruti Utskrn yrkat ändring, är 4 § 4
mom. Ulsk:ii hafva med denna ändring velat afse, att soldater äfven
skola deltaga i den beskattning, som inom församlingarne utgår
till skolväsendet; men jag kan icke linna annat, än all Dtsk:n uti
redaclionen begått ett misstag, då Utsk:n efter ordet ”skattskyldige”
infört orden: ”samt i mantals- och skattskrifningsåren varande.”
Så länge ordet ”skaltskyldigo” qvarstår, är i alla fall soldaten, som.
icke är skattskyldig, fri från betalning, och således har Utskms ändamål
med delta förslag icke vunnits. Skulle man åter utesluta
ordet skattskyldig, så blefve redaclionen den, ali det ålagda bidraget
af högst 12 sk. och minst 6 sk. skulle erläggas af alla i
mantals- och skattskrifningsåren varande personer. Genom en sådan
redactii/n, som förmodligen uttrycker Utskms mening, skulle
likväl derunder komma att inbegripas sådan skolungdom, som redan
är kommen till mantalsskrifningsåldern, men fortfara all studera
antingen vid universitetet, gymnasium eller skolan, och hvilka
det vore obilligt att ålägga denna afgift. Det kan visserligen synas
vara någou billighet deruti, alt soldaterne skola deltaga uti
ifrågavar. afgift, men det beror alltid på församlingen att ålägga dem
afgifter för barnen, då de gå i skolan och jag tror derföre icke
denna fråga vara af den vigt, all man endast derföre bör göra en
förändring i författningen.
På grund af hvad jag nu anfört, får jäg således vördsamt
hemställa, alt R. o. Ad. ville afslä betänk, i de delar, hvaruti
Utskm föreslagit några förändringar i folkundervisningssladgan, men
i öfrigt bifalla detsamma.
Då öfverläggningen härmed ansågs fulländad, hemställde H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade, i öfverensstämmelse
med hvad Hr Silfverstolpe yrkal, afstå de af Utskm tillstyrkte
förändringar i K. stadgan ang:de folkundervisningen i Riket
af d. 18 Juni 1842, men i allt öfrigt bifalla ifrågavar. betänk.
N:o 40.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo Stals- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d.
1 och 5 dennes pä bordet lagda betänk. N:o 41, i anledn. af
väckt fråga om ökadt anslag till folkskolelärare-seminarierne i
Riket.
Hr von Hartmansdorff, Au g., hegärde upplysning huru
316
Den 12 Februari.
delta ärende blifvit af de öfriga RiksStm afgjordt, i anledn. hvaraf
underl. Ridd.secret. tillkännagaf, att BondeSt. bifallit Utsk:ns
betänk., men någon underrättelse om Preste- och BorgareShs beslut
i detta ämne ännu icke till R. o. Ad. inkommit.
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner visserligen gilltigheten
af det skäl, Utskm anfört, nemi. alt ingen K. propos. ankommit
rör:de förökadl anslag i dessa hänseenden. Men deremot kan jag,
i anledn. af den befattning, jag äger med folkskolelärare-seminarium
i hufvudstaden, vitsorda, att något särskildt anslag utöfver
det, som är till lärarnes aflöning beviljadt, bestämdt behöfves. I
alla dessa seminarier erfordras icke blott rummens förseende med
bord och bänkar, utan äfven med skolmaterialier af böcker, cliartor
och hvarjehanda andra förnödenheter. Vid det seminarium,
som finnes i hufvudstaden, hafva dessa utgifter kunnat bestridas
af andra tillgångar, som Växelundervisnings-sällskapets Direclion
kunnat använda; men på andra ställen i Riket bar brist på medel
vållat om ej fullständig dock ganska känbar saknad af väsendtliga
förnödenheter. Jag skulle således vilja vördsamt hemställa till
R. o. Ad., om icke det vore skäl alt återremittera delta betänk.,
på det att Utsk. ännu en gång måtte taga saken i öfvervägande.
Förhållandet med dessa brister är blott utredt för seminarium i
Upsala genom Professor Knös. Men de öfriga befinna sig i allmänhet
visserligen icke i bättre skick. Om en summa af 4,000
r:dr, eller något dylikt, öfverlemnades lill K. M:s disposition för
detta ändamål, så kunde, när vederbörande inkommit med framställning
om deras behof, Konungen göra en syflesenlig fördelning.
Just nu, då man utsatt en bestämd tid, inom hvilken folkskolorna
böra vara med lärare försedda, så behöfves ännu mera än under
vanliga omständigheter, alt seminarierna äro tillräckliga för sitt ändamål,
lärarnes bildande.
Frih. Tersmeden, Willi. Fredr.: Jag tager mig friheten
fästa uppmärksamheten deruppå, att K. M. icke begärt någon tillökning
i det ifrågavar. anslaget för folkskolelärare-seminariers bildande,
och jag tror, att behofvet af en sådan tillökning icke är
så bestämdt utredt. Het torde derföre vara skäl att låta denna
fråga hvila ännu någon tid, till nästa riksdag, då man med mera
säkerhet kan bestämma om ett sådant behof verkligen förefinnes.
— Jag anhåller om bifall å Utsk-.ns förslag.
Hr von Hartmansdorff: I händelse man vill, att föreskriften
om dugliga lärares bildande till erforderligt antal och inom
slutet af år 1847, icke skall vara något annat än tryck pä papper,
hvilket icke kommer i verkställighet, så bör man neka ifrågavar.
anslag. Vill man åter, att dessa lärare skola kunna någorledes
erhållas, så bör man, efter min lanke, bevilja det; ty om man
endast anslår löner åt lärarne vid seminarierna, så måste allt
hvad som hörer till materielen eftersättas.
Ofverläggningen ansågs nu slutad, hvarefter H. Ex. Hr Gr.
o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge de emot Stals
-
Den 12 Februari.
317
saint Allra. Besv.- och Ekon.Ulskras betänk. N:o 41 gjorde anmärkn-.
r föranleda (ill återremiss.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. förklarade,
att ja öfverröstat nej.
Vid förnyad föredragning af Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s d.
5 dennes f. ra. på bordet lagda mera. N:o 130, ang:de minskning
i Utsk:s cancelli-personal och vaktbeljening, fann R. o. Ad. delta
mern. ej erfordra annan åtgärd, än att läggas till handlingarne.
Föredrogos ånyo och biföllos Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Ulslcns nedannämnjle d. 8 dennes f. ra. på bordet lagda ullåt:n:
N:o 45, i anledn. af väckte motioner om förändrad organisation
af Lifgardesregementena;
N:o 46, i anledn. af dels K. M:s nåd. propos., ang:de anslag
till boskapsskötselns befrämjande i Riket, medelst anläggande af
stamholländerier, dels en i ämnet väckt motion;
N:o 47, i anledn. af väckt fråga om åtgärders vidtagande för
vissa inhemska kreatursracers förbättrande;
N:o 48, i anledn. af väckt motion, att Directionen öfver Danviks
hospital mätte upplösas, Hospitalet ställas under Seraphimerordens
Gillets förvaltning och Hospitalets säkerhetshandlingar få af
R. St:s Revisorer granskas;
N:o 49, i anledn. af väckt fråga om spridda rusthålls- och
rote-andelars sammandragning;
N:o 50, i anledn. af vackt fråga, att rolehållarne i ”Kongsöhrs
län” måtte återbekomma 2:ne tunnor kronotiondespanmål, som af
ålder varit dem till understöd i knektehållningen tillagde; samt
N:o 51, i anledn. af väckt fråga om förändring i beväringsmanskapets
beklädnad.
Föredrogs Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d. 8 dennes
f. m. pä bordet lagda betänk. N:o 25, i anledn. af väckte
motioner om skyldighet för bruk och bergverk samt qvarnar och
fabriksinrältningar å landet att deltaga i kostnaden för allmänna
vägars och broars underhåll.
På begäran af Hr von Troil, Sam. Gustaf, upplästes
den af honom vid Utskrns betänk, fogade reservation, hvarefter
Hr von Troil yttrade:
På de skäl jag i min reservation framställt, och hvartill äfven
kan läggas den af Gr. Hamilton, Malcolm, gjorda anmärkn.,
att en del bruk, fabriker och sågverk hufvudsakligen transportera
sina effecter sjöledes och således icke i ringaste mån förderfva vägarne,
får jag anhålla om propos. på afslag å betänk.
Frih. Cederström, Jacob: Den af Hr von Troil nu upplästa
reservation är skäligen fullständig i vederläggningen af Utsk-.ns
betänk. Likväl får jag dervid tillägga, alt en rubbning af de
real-onera, som nu åligga jorden i Sverige, icke kan utan största
318
Den 12 Februari.
orättvisa ske annorlunda, än i sammanhang med alla drätselns delar.
Den skulle eljest komma alt medföra så invecklade förhållanden,
stridigheter och olikheter i personliga skyldigheter, att det
blefve svårt om icke omöjligt att utreda dem. Jag instämmer i.
Hr von Troils begäran om afslag å betänk.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag är förekommen af den sisle
talaren, och ber alt endast få tillägga, i afseende på omöjligheten af
en rättvis tillämpning af detta förslag, att flera bergverk och sågverk
utföra sina förnämsta körslor vintertiden, då vägarne äro kä
lade
och således icke kunna skadas eller också på alldes egna vintervägar,
dem de sjelfva upptaga. Huru vill man då rättvist kunna
skilja emellan sådana bruk och andra? Det är ju att famla ef
ter
luften, att vilja verkställa ett sådant förslag.
Frih. Cederström, Anders: Afven jag förenar mig i anhållan
om afslag å detta betänk. Utsk:n har utgått från den princip,
alt man bör taga, der det finnes, och gifva, der det fattas;
men denna princip leder till ganska besynnerliga resultaler. I'
öfrigt får jag hemställa, huruvida icke Utsk:n ganska obetänkt galt
tillväga, när de i premisserna hafva förklarat, att en alltför stark
rubbning skulle uppstå i nuvar. förhållanden, om man skulle fördela
väghållningsskyldigheten jemväl på ifrågavar. verk, hvarföre
Utskm i stället föreslagit en allmän beskattningsåtgärd och öfverlåta
till Konungen att pröfva huru den skulle kunna sältas i verket.
För min del anser jag Lag- o. Ekon.Ctsk.n hafva till ett
sådant förslag varit alldeles oberättigade. Så snart en beskattningkommer
i fråga, måste nemi. SlatsUtsk. deruti deltaga. Denna
omständighet anser jag äfven vara ett skäl för afslag å betänk.
Den princip, som ligger till grund för hela förslaget, är dessutomganska
vådlig; ty på samma grund skulle Utskm kunna säga, att
den eller den personen har en så stor förmögenhet, att vi anse
honom vara skyldig att på del eller del sättet bidraga till det eller
det ändamålet. Jag undrar hvad man skulle säga om ett sådant
förslag.
Ur Printzenskjöld, Carl: Till de skäl, som af flera talare
blifvit anförda för afslag å detta betänk., torde jag få lägga
ännu ett, som kanske är det vigtigaste af dem alla, nemi. att
delta förslag skulle innebära en uppenbar kränkning af äganderätten.
Det är klart, att de onera realia, som vidhäfta jorden,
bestämma denna jords värde. De nuvar. innchafvarne af ifrågavar.
verk hafva köpt, ärft eller förvärft dessa egendomar med de onera,
som för närvar, finnas. De hafva icke tänkt sig möjligheten att
i lagstiftningsväg kunna få dem ökade. Skulle nu ifrågavar. onus
dem åläggas, så blifva i följd deraf deras innehafvare för nära
trädda i den rätt, som de äga, att behålla sin egendom i oförminskadt
värde.
Gr. Sparre, Erik: Efter de många anmärkmr, som blifvit
anförda emot Ulskms förslag, inser jag visserligen, att det kommer
alt falla, och jag ämnar derföre icke inlåta mig i något utförlig
Den 12 Februari.
319
gare försvar. Jag kan likväl icke underlåta alt yttra några ord,
då jag inom Utsk:n deltagit i detta betänk. För min del finner
jag icke obilligt att ägare af bruk, bergverk och sågqvarnar skola,
liksom jordägarne inom socknen, deltaga i underhållet af de vägar,
deraf de draga en omedelbar, ja den största nytta. Inom
bergslagsorterna skadas vägarne aldramest just af foror, som gå
till bruken. Man kan säga, att det är den kringliggande allmogen,
som derpå förljenar i forsellön; men det är blott en del af
allmogen, som deltager i väghållningsbesväret, och forslor föras äfven
från främmande socknar till bruken, ehuru det är communen,
der vägen ligger, som ensam får underhålla den. Man har sagt,
alt detta förslag skulle leda till invecklade förhållanden. Till undvikande
af dessa invecklade förhållanden, dem Utsk:n förutsåg, vidtogs
den utväg, alt bruksägarne blott med en contant afgift skulle
bidraga till underhållet af broar och vägar. Man har sagt, att
en stor del af dessa verks effecler transporteras vintertiden; men
månne icke äfven vintertiden väghållningsbesväret är högst tryckande?
Man har tvekat att ålägga bergverken ett nytt onus, men
jag skulle tro att jordbruket i värt land är så tungt och så tryckt,
att det väl lönade mödan att underlätta dess besvär. Såsom jag
redan sagt, ämnar jag icke envist vidhålla Utskms förslag i händelse
R. o. Ad. detsamma ogillar, men jag får förklara, att jag finner
det vara grundadt på billighelsskäl.
Mänga ledamöter ropade pä propos.
Hr von Troil: Jag vill endast yttra några ord till svar på
livad Gr. Sparre anfört, och ber att få fästa uppmärksamheten derpå,
att för den jordegendom, som dessa verks innehafvare besitta, få
de deltaga i väghållningsbesväret lika med andra jordägare. Hvad
åter väghållningsbesväret vintertiden beträffar, sä gifvas en mängd
vintervägar, hvilka icke hållas öppna af communen , och det är
just på sådana, som brukens effecler hufvudsakligen transporteras.
Hr Lagerhjelm: Till hvad jag nyss nämnde, vill jag endast
lägga en fråga: Huru skulle sådana bruk beskattas, hvilka äro
belägna vid sjö, der allt tackjern föres på vatten och kolen komma
vintertiden? Vintervägarne underhållas nemi. af hyttorna sjelfva.
— Jag finner de starkaste skäl alt afslä betänk.
Ropen på propos. förnyades.
Frih. Hermelin, Au g. Söderling; Här har blifvit sagdt,
att väghällningsskyldigheten vore tryckande för jordbruket. Jag
får derpå svara, att skyldigheten för en qvarnägare att mala för
en bestämd tull och att såga för en bestämd afgift, äfven är ganska
tryckande. För min del yrkar jag afslag å betänk.
Då nu öfverläggningen förklarades vara slutad, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. bifölle Lag- samt
Allm. Resv.- o. Ekon.Ulsk:ns betänk. N:o 25.
Ropades nej.
Propos. till afslag ä detta betänk, blef härefter framställd och
320
Den 12 Februari.
besvarad med starka ja, blandade med några nej, hvarpå H. Ex.
förklarade, det han funnit att ja härvid öfverröstat nej.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag nödgas anmäla min
reservation emot de sammansatta Lag- och Ekon.Utskms förfarande,
då dessa Utsk. i den nyss afgjorda frågan tagit sig före alt
befatta sig med beskattningsmål. Vore delta rätt, så blefve StatsUlsk.
öfverflödigt.
Föredrogs och lades till handlingarne Lag- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.Utskms d. 8 dennes f. m. på hordet lagda mern. N:o 26,
i anledn. af RiksSlms skiljaktiga beslut, ronde betänk. N:o 13,
ang:de väckt fråga om prygelstraffets afskaffande m. m.
Ånyo föredrogs Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d.
8 dennes f. m. på bordet lagda betänk. N:o 27, i anledn. af
väckte frågor om upphäfvande af ej mindre K. brefven d. 9 April
1805 och den 6 Nov. 1822, ang:de rättigheten till svedjande inom
Blekinge län, än äfven det emot svedjande inom bergslag
stadgade förbud.
Frih. Cederström, Jacob: Anledn. till denna lags stiftande
inom Blekinge län härrörer från omsorgen om bok- och ekskogarnes
bevarande derstädes. Det är ett kändt factum, att ekoch
bokplanlorne alldeles förstöras genom svedjande, och denna
plantering är inom Blekinge ännu icke kommen till den ordning,
att man kan ansvara derför, i händelse svedjande tillätes. A andra
sidan medgifver jag, att författningen har medfört verkligt
tryckande följder, genom de glupska böter, som densamma ålägger,
så att det finnes exempel pä böter, hvilka för en enda hemmansdel
uppgått ända till 800 r:dr b:co, emedan ett större antal
bokplantor vid svedjandet blifvit förstördt. Jag anser emedlertid
betänkligt att bifalla ifrågavar. punkt af Utskms betänk., utan anser
densamma böra afsläs och den sednare bifallas.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Ifrågavar. ämne har redan
vid flera föreg:de riksdagar blifvit af Riksdagsfullra. från Ble
kinge
län anmäldt lill Ständernas behjertande. Anledn. till deras önskan,
att i det fallet blifva ställda under samma lag, som hela
det öfriga Riket, är den, att de nu mera äga rättighet att sjelfva
råda öfver sina ekskogar; men detta är icke förhållandet till alla
delar med bokskogen. Så snart de nu vilja svedja och bokskogen
dervid tager minsta skada, så äro de utsatta för den lägre kronobetjeningens
vexationer, och Konungens Bef:h:de nödgas dömma
dem till högst betydliga böter. På grund häraf hafva samtliga
Riksdagsfullra. från Blekinge anhållit om dessa speciella författningars
upphäfvande, och då deras begäran icke innefattar någonting
annat, än att blifva ställda i likhet med Rikets öfriga innebyggare,
så får jag vördsamt tillstyrka bifall till Utskms betänk, i denna del.
Sedan härefter undert.
von
Den 12 Februari.
321
voll Hartmansdorff, Äng., upplyst, alt någon underrättelse
om de öfriga RiksStms i delta ämne faltade beslut icke hade erhållits,
yltrade
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Frih. Cederström
i fråga 0111 första punkten i Ulsk:ns betänk. I st. f. alt införa
svedjande i Blekinge, vore bättre om del förbud, som der finnes,
kunde införas i åtskilliga andra delar af Riket, der skogen skötlas på ett
sätt, som är alldeles ohjelpligt. Våra gamla urkunder omtala Halland
såsom ett land, betäckt med bok- och ekskogar. Hvart hafva
de tagit vägen? Nu gör man fruktlösa försök att åter plantera
dem. Jag anhåller vördsamt, alt R. 0. Ad. måtte afslä denna
punkt i betänk.
Hr von Troil: Jag instämmer till alla delar tili hvad Hr
von Hartmansdorff yttrat om olämpligheten af svedjande i allmänhet,
men tager mig likväl friheten att anmärka, att den författning,
som i della hänseende är för det öfriga Riket gällande, innehåller,
att svedjande är förbjudet å sandmo samt bergaktig och
stenbunden mark i allmänhet, och att således, om denna författning
tillämpas jemväl i Blekinge, skulle i alla läll svedjande
blifva förbjudet å sådan mark, der skogens återväxt vore förbunden
med större svårigheter. Jag har endast velat anföra detta,
utan att för öfrigt envist vilja motsätta mig ett afslag å Ulsk:ns
förslag.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag förenar
mig med dem, sorn yrka afslag, och vill endast anmärka, att det
vöre mera stalsekonomiskt handlade om man i stället hade något
nedsatt den höga tull å utförseln af skogseffecter, som vid denna
riksdag blifvit fastställd. Skogsägarne skulle derigenom finna sin
fördel vid att värda skogen bättre.
Ofverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter H.
Ex. Hr Gr. 0. Landtm, hemställde, 0111 R. 0. Ad. behagade bifalla
Lag- samt Allm. Besv.- 0. Ekon.Utskms betänk. N:o 27.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Härefter hemställde II. Ex., om R. 0. Ad. afsloge den del
af detta betänk., hvaruti en und. anhållan hos K. M. om upphäfvande
af K. brefven d. 9 April 1S05 och d. 6 Nov. 1822 blifvit
tillstyrkt.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter II. Ex. lillkännagaf,
alt härvid ja öfverröstal nej.
Uppå sedermera framställd propos. biföll R. o. Ad. den del
af ifrägavar. betänk., som innehåller hemställan, alt det väckta
förslaget om upphäfvande af förbudet emot svedjande inom bergslag
mätte lemnäs utan afseende.
Föredrogos ånyo och lades till haudlingarne Lag- samt Allm.
7 II. 41
322
Den 12 Februari.
Besv.- o. Ekon.Utsk:ns nedannämnde d. 8 dennes f. m. pa boidet
lagde mern. och utlåt.:
N:o 28, i anledn. af återremiss utaf betänk. N-.o 8, rör:de
väckt fråga om ändring i K. br. d. 5 Febr. 1808, samt Kammarcoll.
derpå grundade kungör, d. 29 i samma månad, ang-.de
besittningsrätt till kronohemman; och
N:o 29, i anledn. af gjorde anmärkmr vid Utsk:ns betänk.
N:o 4 öfver väckt motion om förtydligande af föhfattningarne rör:de
snöplogning.
Föredrogs Frih. Cederströms, Jacob, d. 8 dennes e. m. på
bordet lagda yrkande, al t hans reservation emot R. o. Ad:s samma
dag fattade beslut, alt till K. M. ingå med en und. skrifvelse,
ang-.de R. o. Ad;s bibehållande vid dess gamla arfs- och giftorätt,
mätte få åtfölja berörde-und. skrifvelse.
Hr von Hartmansdorff, A ug.: 57 § Riksd.Ordn. medgifver,
att sådana särskilda meningar kunna afgå lill RiksSlm, men alt de
skola kunna bifogas und. skrifvelse!- lill Konungen är ingenstädes
medgifvet, hvarken af grundlagen eller af bruket. En und. skrifvelse
afgår till Konungen allena, antingen såsom uttryck af det
beslut samtliga Stånden eller något visst Stånd fattat. Vid förevarande
tillfälle bar R. o. Ad. redan godkänt den und. skrifvelse,
som skall till Konungen afgå; huruledes skall då, om man blott
betraktar saken från den formella sidan, något sådant bihang, som
bär yrkats, kunna dervid fogas? I sjelfva skrifvelsen kan intet tillläggas,
och det passar icke att skicka prot.utdr. lill Konungen på
samma sätt som till Stånden. När nu jemväl ledamöter, som i
sjelfva saken talat för samma mening, som Frih. Cederström, redan
förra gången förklarade sig anse det ifrågavar. hillänget olämpligt;
så hoppas jag att han afslår från sitt yrkande. I annan händelse
anhåller jag, att R. o. Ad. måtte afslå detsamma.
Frih. Cederström, Jacob: Jag underkastar frågan R. o.
Ad:s beslut. Den är nu af Hr Gr. o. Landtm, föredragen och
det tillhör Ståndet att deröfver besluta.
Gr. Spens, Jacob Melcher: Jag var icke närvar, i Ståndets
plenum d. 8 sisth Fehr., då det beslut fattades, emot hvilket
Frih. Cederströms reservation afgafs. Jag var icke eller närvar,
vid det plenum, som derpå följde, och dä jag hort, alt ålskillige
ledamöters begäran att få reservera sig emot beslutet då mötte
invändningar, på grund af 20 § Riksd.Ordn., samt jag befarar alt
samma invändningar med ännu mera skäl skulle nu kunna göras
emot mig, så vill jag sorgfälligt afhålla mig från att lala å beslutet.
Likväl måste jag äga rätt att tala om Frih. Cederströms
reservation, och jag får då förklara, alt jag instämmer i densamma,
hvad sjelfva saken beträffar. I afseende på formen, så erkänner
jag visserligen, att det icke skulle vara olämpligare för R.
o. Ad:s minoritet att till K. M. ingå med en reservation emot
majoritetens beslut, än för sjelfva denna majoritet, som utgör mi
-
Den 42 Februari.
323
noriteten af R. St., alt göra det. Jag anser tverlom, att det ena
vore en fullkomligt conseqvent utveckling af det andra, och skulle
lill och med icke finna något underligt, om eii sådan propos. skulle
komma i fråga inom denna minoritet, som t. ex. icke gillade
ordalagen i denna reservation, och så skulle det kunna komma att
gå i oändlighet. Jag kan verkligen icke förutse hvad som i tidens
fullbordan skulle kunna blifva följden af en sådan complett
utveckling af splittringssystemet. För närvar, torde likväl saken
icke vara så farlig, och således en sådan enskild opinionsyttring
icke vara sä mycket alt tvista om. Jag skulle vilja deltaga deruti,
men öfverläggningen derom finner jag icke vara pä sitt ställe
inom detta rum, och det sätt, som nu här blifvit salt i fråga, anser
jag innefatta åtminstone en nyhet, kanske litet nyare än hvad
sjelfva ski afvelsen innefattar, och derföre skulle jag för min del vilja
afstyrka den.
Gr. Frölich, David, anförde skriftligen:
Då grundlagen tillåtit en representant, som stannat i minoritet,
att afgifva sin reservation, så liar meningen med denna lilllätelse
icke kunnat vara endast den, att han skulle få tillfälle freda
sin personlighet eller sin politiska karakter såsom representant från
delaktighet i majoritetens beslut, eller för det han mätte kunna
för sin egen förkastade mening utveckla nya skäl. Lagstiftaren
har icke kunnat bedömma reservalionsbehofvet ur så inskränkta
motiver, helst det ofta leder lill vidlyftighet och tidsförlust. I
förra afseendet, kan man alltid sätta i fråga, hvad det väl för det
allmänna betyder, antingen en enskild man anses hafva rätt eller orätt.
Och i det sednare är det representantens eget fel, om han ej, medan
beslutet stod öppet, förmådde så framställa motskäl i fullständigt
skick, att hvad som deri var förnuftigt och rätt, gjorde behörigt
intryck på de rådslående och verkade lill sanningens seger.
Härmed vare dock icke sagdt, att en enskild mans karakter
såsom representant någonsin kan vara likgilltig för ett samhälle,
ej eller att hans, från mängdens afvikande mening bör undertryckas,
eller att, i synnerhet då en efterföljande högre pröfning af
det fattade beslutet skall ske, det icke alltid är i sin mån nyttigt,
att särskilda meningar, med de motsatser, som finnas i reservationer,
belysa de vota, som afgjort beslutet.
Tverlom, der personer inom en representation finnas, hvilka
efter yttersta förmåga förut sorgfälligt undersöka den fråga, hvari
de yttra sig, aldrig förråda benägenhet att låta egna fördelar,
menniskofruktan eller gunst, hos hvem det än vara må, inverka
på sin öfvertygelse eller bestämma sina utlåtanden för eller emot,
än mindre tillåta sig ett bedrägligt sätt att framställa föremål och
motiver i en falsk, förledande dager, så alt skäl begagnas, som
veterligen äro oriktiga eller grundlösa, sålunda äfven dels undvikande
att blifva beträdde med uppgifter, satser eller framställningar,
som äro haltlösa, omöjliga att inför det sunda vettet försvara
eller lumpna och ovärdiga, dels ock aldrig, eller åtminstone
högst sällan, blottställa sig för grofva misstag i syftning, skäl el
-
324
Den 12 Februari.
ler uttryck och än mindre för uppenbara inconseqvenser; linnas
sådane personer, säger jag — och hvarföre skulle icke finnas
mänga, om representationen består af ädle, fosterländskt sinnade,
oegennyttige, bildade, sakkunnige och någorlunda öfvade män —
då äro deras meningar visserligen af högt värde för hvarje nation,
som vill bibehålla sin fria statsförfattning och fortskrida under lagens
skydd till upplysning och förkofran.
Det är således för ett vida högre ändamål derjemte, som reservationsrätten
kan gagna samhället, och som lagstiftaren må hafva
tänkt sig bruket deraf. Svårligen kan man ock tänka sig, alt
der tryckfrihet finnes och rätt begagnas, minoritetens reservationer,
i den mån de utgå från sådane män, icke skulle äga förmågan
att småningom hejda deni, som råkat på afvägar och slutligen
kunna liksom luttra hela representationen ifrån allt oförnuft
och allt sofisteri.
Dock gifves ännu ett fall, då reservationsrätten framstår, såsom
det enda återstående — ja såsom ett dertill enkom helgadt
•— medel att rädda fäderneslandets dyraste intressen och afvärja
den största olycka, som kan träffa ett samhälle, då nemi. sjelfva
grundvalen för samhälle, laglydnaden, hotas af offentliga auetoriteter,
af sjelfva lagsliftarne!
Låtom oss tillse under hvilka omständigheter dylika fall möjligen
kunna inträffa. Det är icke af vanliga skiljakligheler i åsigter,
vare sig politiska eller ekonomiska, ännu mindre af personliga
tvister, som sådane fenomener uppstå. Nämnde skiljaktigheter
och tvister splittra endast individerna, och sätta in andra personer
till hnfvudmän eller ledare för partierne. Ar ej representationen
af en alltför vidunderlig sammansättning, så anser jag för mindel
de fenomener, hvarom är fråga, icke af sådane omständigheter
gerna kunna härleda sitt upphof. Det måste väl gränsa nära till
det otroliga, att män, som veta sig lala i nationens namn, med
samtid och efterverld till domare, skola bete sig så, som om ingenting
funnes, hvarken i de enklaste begreppen om samhällslagar
eller i de mest otvetydiga former, gällande och besvurna, med
nog förmåga att hejda dem eller att tygla deras vilja. Mäktigare,
ja nästan oemotståndliga impulser, och de starkaste politiska passioner
måste träda fram, för alt bringa eljest lugna, tänkande och
laglydiga medborgare — ja äfven dem, som visat sig nästan politiskt
likgilltiga —■ till alt lyssna på fanatismens bombast eller
machiavillismens invecklade härklyfverier.
Båda två dessa medel, om de skola förvilla män med bildning,
i öfrigt humana och i allt sitt väsen belefvade, de äro nästan
omöjliga och obrukbara att använda såsom retmedel, längre
än för några ögonblick, så framt ej en stor kris förestår, hvarom
en inre dunkel aning hviskar, och hvaraf en hel församling af
kloka män liksom genom ett trollslag betagas ifrån bruket af deras
sunda förstånd. Det är endast, jag upprepar det, under inre
inverkan af öfver representanternes hufvuden hängande, oundvikliga
kriser, som den modigaste i all annan strid blir skuggrädd,
den yppersta dialektikern blir confus, och den redbaraste lagfarne
Den 12 Februari.
325
man blir tveksam emellan rätt och orätt. Ifrån skuggrädslan är
sedermera blott ett steg till fanatism, liksom ifrån confusion till sofisteri
och ifrån tveksamhet till öfvergifvande af alla sunda grundsatser.
Månne väl någon utförlig bevisning behöfves, för all ådagalägga,
det en kris, sådan som kan ensam förklara fenomeuer af
nyssnämnde art, nu är för handen, då just de talare, hvilka med
största häftighet i uttryck yrkat den nu beslutade adressen till
K. M., flere gånger alluderal på den oafvisliga representationsfrågan,
till hvars utgång åter, på ett efter deras mening olyckligt
sätt för Riket, för Konungamakten och i synnerhet för Adeln, de
till likhet för man och qvinna jemnade arfs- och giftorättslagarne
a.<scs såsom förelöpare? Nej, härom är vidare intet tvifvel möjligt.
Med flit afhållande mig från några bestämda citalioner ur talares
yttranden under discussionen sistl. Lördag, emedan jag ingalunda
vill göra några enskilda ledamöter moraliskt ansvariga för den
riktning majoriteten redan för detta tagit, må jag dock erinra
derom, att man talat om den lika arfsrätten såsom ägande till
påföljd att tillintetgöra Adeln och att beröfva densamma dess egendom,
med ett ord, alt denna ändring skulle störa äganderätten
hos en hel sarahällsclass, hvilket man till och med försökte att
med sifferberäkningar bevisa. Något sådant har man i sanning
aldrig förut hört på delta rum. Dessa ytterligheter i den upprörda
känslan bevisa till öfverflöd, att fantasien fått välde öfver
förnuftet, och så länge berusningen fortfar, mäste det sednare beklagligtvis
ligga under. Hur kan man säga, att någon medborgare
blir tillintetgjord eller hans äganderätt kränkt för det lagstiftningen
i stadgad ordning företager sig att jemna förut ojemna och
onaturliga skillnader i rättigheter, qvarstående i allmänna lagen
från barbariets tidehvarf? Ager emellan denna, af ett nytt — ännu
icke ett halft sekel gammalt — samhällsfördrag stadgade
riksdagsordning, hvarigenom fyra RiksSlånd besluta med tre röster
emot en, någon jemförelse rum med den ordning, som existerade
under en tid, då näfrätten stod högst och våldet bjöd lydnad
för de mest drakoniska contracter, så består skillnaden, som
uppkommer vid denna jemförelse deri, att fordom hade icke samhällsutvecklingen
fortgått längre, än att man på sin höjd anade,
eller hade ett i samhällets lifsprincip liggande dunkelt begrepp om
nyttan af allmänna lagar, men deremot hade man, i de slarkares
obändiga och ofta egennyltiga sinnen, nästan oöfvervinnerliga hinder
alt möta, både för att göra begreppet klart och än mer för
att få stifta några allmänna lagar; hvadan man också nödgades
kalla en sådan samling af stadgar för allmän lag, som endast bestod
i ett agregat af enskilda classers fordna enskilda och sjelftagne
rättigheter eller på sin höjd af sådane privilegier, som man
lyckats aftvinga en okunnig eller svag regering.
Men blotta denna term af allmän lag var ett omäteligt och
stort steg, vunnet af civilisationen under dess kamp med barbariet.
En omedelbar följd af delta steg var den högst vigtiga, att
ehuru icke alla, i allmänna lagen incodifierade enskilda rättigheter
kunde genast försvinna, och samma lag derföre mäste vidkän
-
326
Den 12 Februari.
nas mänga anomalier och många stridiga, ja oförnuftiga satser —
hvilka endast med framtiden kunde borttagas eller rättas — så
tvingades dock alla de mest skärande undantagslagarne, n.b. efter
den tidens begrepp, alt straxt lemna allmänna lagens sig småningom
vidgande område, och fingo sedermera söka sin tillflykt hvar
bäst de kunde skydda sig, bränmärkte som de blefvo, nu och för
framtiden, med den förhatliga titeln af särskilda privilegier. Ifrån
den stunden blef det sålunda juridiskt omöjligt att förblanda rättigheter
enligt allmän lag eller enligt privilegier med hvarandra.
Det är denna lagstiftningens naturliga gång och ordning under civilisationens
ledning, som man nu vill omkasta! Det är således
icke den progressiva civilisationen i Sverige, som längre får vara
den segrande? Nej, nu är den lid kommen, menar man, då den
åberopade häfden sedan barbariets tidehvarf skall tvinga samhällsutvecklingen
till allmänna lagar och till allmän laglydnad att
stanna! I sanning, mine Hrr, detta är ett utkast till ett politiskt
drama, öfver hvilket hela Europa skall häpna och dertill de, sorn
värderade det Svenska folket för dess åldriga lagcodificatiou och
än mer för dess längesedan påbörjade och aldrig afstannade riktning
att ständigt förbättra dem, visst icke väntade att ridåen först
här skulle lyftas.
Men hvilka medel tänker man då begagna för en så retrograd
rörelse eller rättare katastrof? Jo, nMur\i"l\ispersonlighet, grundsatser
och dialektik. Ty lyckligtvis hör man ej ännu af något
vapenbrak af de gamla Göthernes flintyxor och kastspjut, sedan
den tid den olika arfsrätten kläcktes i deras på hjerna något tomma,
men desto hårdare skallar; de ligga ännu till det mesta qvar
under jorden uti sin seklerlånga hvila jemte förfädrens ben.
Personligheter, nämnde jag i första rummet! Ja, men hvilka?
Om sjelfva personernes eller ätternas namn kommer ingen specificalion
i fråga; också äro de för det mesta gömda i den slutna
voteringen. Men att ibland anförarne funnos personer, som beklädl
och bekläda Rikets högsta värdigheter, det kan omöjligen
förbises, emedan tily förutan skulle näppeligen yngre lagfarne män
och hela denna skara af män, som ögonblickets kraf synes hafva
framkallat på våra bänkar, och dem man eljest icke på länge
sett, hafva stegrat majoritetens nummerstyrka ända upp till 162.
Häpnar någon, som icke är van att vanligen se öfver 70 å 80
röster på den sidan, för det stora antalet, så måste väl ändock
Svenska folket mera häpna, när det får veta med hvilken manstyrka
lagstiftningens regelbundna lopp skall hejdas, efter det man
kastat sig utom alla former.
Dock detta omdöme torde icke anses korrekt; det är kanske
med grundsatsers styrka och oemotståndliga kraft hos den Svenska
nationens Konung, som man skall motväga och besegra de tre öfriga
Ståndens begrepp om allmän lag och framför allt om grundlagsformer?
Hvilka äro då dessa grundsatser? Jag är kanske jäfvig
i att ens vidröra dem, vidare än som skett; men tvungen är
jag att åtminstone tillkännagifva, att jag icke hört några andra,
hvilka möjligen, under en hel massa af ord kunde framstå såsom
Den 12 Februari.
327
sadane, än, att monarkismen hvilade på tillvaron af en adel,
Adeln uter på jordbesittning och jordbesiltningen uter på den
olika arfsratten.
Utom det alt denna sats beliöfver en trefaldig bevisning —
ett villkor, sora icke särdeles vittnar om sanning, ty sanningen
är alltid enkel — försvinner, till all olycka, ända till sisla grän af
sanning innan man hunnit ned till argumentationens nedersta
trappsteg, som skulle bevisas. Nog sade salig Montesquieu i verlden,
att den monarkiska styrelseformen förutsatte företräden, rang,
ja lill och med ursprunglig adel (noblesse d’origineJ — jag lemnar
ät eder sjelfva, mina Hrr, att bättre öfversätta eller förklara
delta franska uttryck — emedan, sade lian, hedren beliöfde alla
dessa utmärkelser; men äfven om man ville ännu, emot all sednare
erfarenhet, och sedan man, bättre än i Monlesquieus tid fått begrepp
om annan heder, än den som conslitueras af och beliöfver
utmärkelser, blindt tro på slika abstracta ideer och på Motesquieu
som ett orakel, så är det doek att märka, alt han aldrig sagt, att
hederns representanter för deras tillvaro berodde på jordbesillning.
Detta är en sednare, synbarligen allt för trångbröstad utläggning,
den uppfinnaren af hedersprincipen icke skolat godkänna. Montesquieu
ansåg jordbesittniugen vara grundlagd i Italien af Romulus,
dä han skiftade jorden emellan sina krigare, hvarefter den
lag efterhand tillkom, enligt hvilken jorden ej fick gå utom familjen.
Och efter delta mönster, som eröfringen egentligen sjelf synes hafva
tecknat, eftersom Attila, Oden och sednast William conquestor
följde samma plan, behöfva vi icke någons ledning för att fatta,
alt det var härigenom som feodalismen och aristocratien arbetade
sig upp till välde, ja lill så stort välde, så att monarkismen —
så snart den icke mer var beledsagad af eröfringen — bodde ganska
trångt, och måste uthärda en lång kamp med aristocratien,
innan den, öfverallt utom i England, blef den segrande.
Det är således endast för arislocratiens skull man ännu ställer
upp dylika satser, förglömmandes, alt, sedan Fylkeskungarne
första gången mäste bita i gräset, Gustaf II Adolphs och Chri
stinas
läns- och gåfvolagare den andra gängen, samt majoralsprincipen
blifvit uudergräfd och den uteslutande rätten att äga
frälsejord blifvit frivilligt afslådd år 1809, sä är jordaristocrali i
Sverige mera vorden lill en saga än den någonsin kan bli en verklighet.
Jag beliöfver dä icke vidare utveckla hvarföre satsen, det
monarkismen i Sverige hvilar på jordbesittning hos Adeln, dels är
skef — emedan det är endast den här i landet omöjliga aristocratien,
som skulle kunna behöfva den lill stöd — dels ock, att
om än England visar möjligheten af monarkism och aristocrati i
förening, så är det ingalunda sagdt, att Sverige vill hafva sin monarkism
på det sättet.
Den nästa sats, som möjligen skulle behöfva närmare granskas,
eftersom hvad som erbjöds under discussionen icke gjorde
tillfyllest, vore väl den i juridisk tolkningsform klädda, alt den
olika arfsratten vore en rättighet, som, ehuru den fått plats i allmän
civillag, dock fortfore att vara ett privilegium i följd af sitt
328
Den 12 Februari.
ursprung. Men efter hvad redan ofvan är utredt, för tjenar denna
sats alldeles icke namn af grundsats, utan på sin höjd af en bottensats,
sådan som uppkommer af det grumliga uti en illa studerad
laghistoria — ett missförtånd om skyddsparagrafen för verkliga
privilegier, den 114 i Reg.F., och en glömska af den 16 §, hvilken
ensam har afseende pä allmänna lagar och följaktligen arfslagarne,
äganderätten m. m.
Hvad slutligen dialektiken beträffar, så skulle visserligen reservationsrätten
här finna ett rikt fält; men det får nu vara i fred
för mig, dels emedan det är omätligt och dels emedan hvad som
blifvit sagdt till försvar för adressen icke kan höras eller läsas för
andra gången, utan att de deri åberopade skälen finnas villiga att
vederlägga sig sjelfva.
Majoritetens sätt att uppställa sin adress-skrift och att försvara
de deruti åberopade motiverne är dessutom för minoriteten likgiltigt;
men denna majoritets beslut att frambära adressen till
K. M. kan destomindre vara det, som minoriteten efter ett sådant
steg bör anse sig vara den corps, som i denna fråga representerar
den öfriga delen af Svenska Adeln, enär de 162 sätta sig
utom Riksd.Ordn. i den stund de fördrista sig att- taga ett sådant
steg, uppenbarligen ämnadt att ingripa i lagstiftningens lagliga
gång utanför alla stadgade former. Det var icke ett skämt utan
på djupt allvar, som jag, slraxt i början af debatten förklarade
mig anse de församlade hafva sammanlrädt — med Hr Landtmarskalkens
tillåtelse — för att i comité' öfverlägga, icke såsom
RiksSt., utan som en tillfällig samling af adelsmän, om en deras
enskilda petition eller adress. Denna min mening bekräftades äfven
af Hr Landtm:s yttrande, för så vidt deraf framlyste, att lian
endast derföre ansåg företaget icke böra mötas med 55 § Riksd.-  Ordn. som detsamma icke fans i grundlag uttryckligen förbjudet
— hvilket också naturligtvis icke kunde vara händelsen, när åtgärden
är lagen alldeles utom grundlagen. Ilar nu likväl en fraclion
af Riddarhuset tagit sig eller fått en rätt alt särskildt petitionera
Konungen under riksdag, så måste äfven en annan äga en
lika beskaffad, ty att antalet af comile-ledamöler var större sisth*
Lördags för den ena meningen än för den ancha bevisar ingenting.
Hvem kan vela, om icke en mot-adress af oss får många flera underskrifter
än den de 162 beslutat, i fall vi vända oss till den
stora mängden af sansade medborgare inom adelsclassen?
Nog af, för min del får jag nu, på grund af det ofvananförde,
härmed högtidligen förklara:
l:o Att så vidt reservationsrätt kan gå, jag i allo reserverar
mig emot uppträdet den 8 Febr. på Riddarhuset och emot det då
genom votering fattade s. k. beslutet;
2:o Alt jag protesterar emot den, af 162 ledamöter af detta
Hus tilltänkta adress lill K. M., så framt de icke, med egenhändiga
underskrifter derå aflemna densamma i sina egna namn och
icke å R. o. Ad:s vägnar; och
3:o Att i hvilketdera fallet som helst, jag förbehåller mig
och
Den 12 Februari.
329
och hvarje annan medlem af Adeln så inom som utom Riddarhuset
alt få i und. till K. M. ingå med mot-adress.
Då nu öfverläggningen förklarades fulländad, hemställde H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. bifölle Frih. Cederströms
anhållan, att hans ifrågavar. reservation malte få åtfölja den
af R. o. Ad. beslutade und. skrifvelse lill K. M., ang:de bibehållandet
af R. o. Ad:s gamla arfs- och giftorätt.
Ropades starka nej, blandade med några ja; hvarefter H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, förklafade, det han uppfattat svaret såsom
afslag å Frih. Cederströms anhållan.
Lades på bordet nedannämnde från Ulsk:n inkomne mera.,
ullåtm och betänkm, nemi. från
Co n slit u tions-U Iskottet:
N:o 25, till BondeSt., ang:de dess återremiss å mern. N:o 19.
Stats-Utskottet:
N:o 164, ang:de utbetalningen af återstoden utaf extra statsanslaget
till uppförande af cn residensbyggnad, med erforderliga
embetsrum, för Landshöfdingen i Wexiö;
N:o 165, i anledn. af väckt motion om befrielse för com
ministersbostället
Waxtuna i Årkesta socken af Stockholms län, föi
utgörande
af indelt ränta m. m.;
N:o 166, i anledn. af väckt motion om åtgärders vidtagande
till lindring i rustningsbesväret för berustade odalqvarnar i Skåne;
N:o 167, i anledn. af väckt motion om rättighet för qvarnägare
att utgöra skatt in natura, i st. f. med penningar;
N:o 168, med K. Bergscollegii berättelse ang:de Löfås silfververks
drift samt de i afseende derå vidtagna åtgärder från och
med 1840 till och med år 1843;
N:o 169, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o S5,
ang:de väckt fråga om upphörande af rusthållarnes vid cavalleriregemenlena
åliggande att utgöra s. k. tross-passevolance-afgift;
N:o 170, i anledn. af väckt motion, att skattläggning å finntorp
och nybyggen i Stora Kopparbergs län icke mätte föranleda
någon rubbning uti socknarnas knektehåll och öfriga allmänna
prestationer;
N:o 171, i anledn. af väckt motion om upplåtande af mark
utaf Kungsöhrs kungsgårds ägor till lastageplats ä begge sidor om
den s. k. Kungsöhrs färja ;
N:o 172, i anledn. af väckt motion, ang:de lindring i de
hemmanen Tunnersta Skattegården och Torp Norregården å Wisingsö
åliggande utskylder och onera;
N:o 173, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse ronde Piteå och
Luleå städers ordinarie båtsmanshåll;
N:o 174, i anledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o 80,
ang-.de afskrifning af eller ersättning för åtskilliga, dels på öfver
7
H. 42
330
Den 12 Februari.
skollen af statsverkets inkomster anordnade, dels från K. Statscont.
af under händer hafvande medel hestridda utgifter;
N:o 175, i anledn. af väckt motion, ang:de rättighet för Tierps
socknemän, alt lill allmänna behof erhålla nödigt byggnadstimmer
från Kronoparken Tierps norra allmänning;
N:o 176, i anledn. af väckt motion om rättighet för innehafvare
af kronolägenheter i de Norra länen, att anlägga sågqvarnar,
och der till bräder och plankor förbruka sina skogseffecter;
,
N:o 177, i anledn. af väckt motion, ang:de inventering af
Statens inom hufvudstaden befintliga förvaltande verks cassör;
Lag-Utskottet:
N:0 69, i anledn. af väckta motioner om upphäfvande eller
ändring af K. förordu. d. 9 Maj 1835, ang:de hvad iakttagas bör
vid handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård qvarblifva.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, alt sedan R. o.
Ad. afgjort alla de mål, som varit å dagens föredragningslista
uppförde, anslaget till plenum för e. m. blifvit nedtaget.
Upplästes och lades till handlingarne ankomne prot.utdr. från
de öfriga RiksStm, nemi. från PresteSt. af d. 1 och 5, och från
BorgareSt. af d. 1,5 och 8 dennes, samt från BondeSt. af förenämnde
dagar samt d. 30 sisth Jan.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., anmodade Hrr Electorer, att
utse en suppleant i BancoUtsk., efter Hr Kuylenstjerna, Otto
Wilh., som blifvit vald att tjenstgöra i nämnde Utsk. under permitterad
ledamots frånvaro, samt likaledes en suppleant i Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk. efter Hr Rosensvärd, Johan Henrik, sorn blifvit
utsedd till ordinarie ledamot i sistnämnde Utsk.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 15 Februari.
531
Lördagen den 15 Februari 1845.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 8 prot.utdr., deraf ett för den 10 och 12 dennes
samt 7 för sistnämnde dag.
Justerades pleniprotm för d. 17 sisth Jan. f. och e. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt då R. o. Ad. oförändradt
antagit Hr von Hartmansdorffs förslag lill R. o. Adis särskilda
und. skrifvelse (ill K. M., angide förändring i vissa delar af nu
gällande lagstadganden om giftorätt och arfsrätt, så hade denna und.
skrifvelse blifvit utskrifven, och finge II. Ex. hemställa, om R. o.
Ad. tilläte, att lian, utan särskild justering, å R. o. Adis vägnar
underskrefve densamma.
Ropades ja.
Öppnades Hrr Electorers lista vid val af en suppleant i BancoUtsk.
, efter Nio 1304. Hr Kuylenstjerna, Otto Wilhelm; en suppleant
i LagUlsk., efter Nio 1721. Hr Ingelotz, Carl Gustaf Wilhelm;
samt en suppleant i Allm. Besv.- o. Ekön.Utsk., efter Nio
2144. Hr Rosensvärd, Johan Henrik; och befunnos hafva blifvit
utsedde i
Banco-Utskotteti
Nio 1304. Hr Kuylenstjerna, Otto Wilhelm; med 14 röster;
Lag-U tsk o t te t i
Nio 220. Hr Jägerhorn af Storby, Fullm. Hr Cederschjöld, Robert
Theophron; samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
Nio 2253. Hr von Holst, Hans Gram, med 14 röster.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Directionen
öfver Frimurare-barnhuset anhållit att, såsom förut varit vanligt,
få begagna Riddarhussalen till den concert, som nästa Långfredag
komme att gifvas lill förmån för nämnde barnhus, hvadan H. Ex.
hemställde, om R. o. Ad. bi folie denna anhållan.
Ropades ja.
Föredrogs och lades till handlingarne Const.Utskis d. 12 dennes
på bordet lagda, under Nio 25 afgifna mern. lill BondeSt.,
angide dess återremiss å mern. Nio 19.
Föredrogos och biföllos StatsUtskis nedannämnds d. 12 dennes
på bordet lagda utlåtin:
332
D » n 15 Februari.
Nio 164, angille utbetalningen af återstoden utaf extra statsanslaget
lill uppförande af en residensbyggnad, med erforderliga
embetsrum, för landshöfdingen i Wexiö;
Nio 165, i anledn. af väckt motion om befrielse för comministersboslället
Waxtuna i Årkesta socken af Stockholms län, för utgörande
af indelt ränta m. m.;
Nio 166, i anledn. af väckt motion, om åtgärders vidtagande
till lindring i skjutningsbesväret för berustade odalqvarnar i Skåne;
samt
Nio 167, i anledn. af väckt motion om rättighet för qvarnägare
att utgöra skatt in natura, i st. f. med penningar.
Föredrogos och lades lill handlingarne StatsUtskis d. 12 dennes
på bordet lagda mern. i
Nio 168, med K. Bergscollegii berättelse, ang-.de Löfås silfververks
drift samt de i afseende derpå vigtagne åtgärder från och
med år 1840 till och med är 1843; och
Nio 169, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. Nio 85,
angide väckt fråga om upphörande af rusthållarnes vid cavalleriregitena
åliggande att utgöra s. k. tross-passevolance-afgift.
Föredrogos och biföllos följande d. 12 dennes på bordet lagda,
af StatsUtsk. afgifne utlåtin och mern.;
Nio 170, i anledn. af väckt motion, att skattläggning å finntorp
och nybyggen i Stora Kopparbergs län icke mätte föranleda
någon rubbning uti sockuarnes knektehåll och öfriga allmänna
prestationer;
Nio 171, i anledn. af väckt motion om upplåtande af mark
utaf Kungsöhrs kungsgårds ägor till lastageplats å begge sidor om
den s. k. Kungsöhrs färja;
Nio 172, i anledn. af väckt motion, angide lindring i de hemmanen
Tunnersta Skattegården och Torp Norregården å Wisingsö
åliggande ntskylder och onera; samt
Nio 173, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ronde Piteå
och Luleå städers ordinarie båtsmanshåll.
Föredrogs StatsUtskis d. 12 dennes på bordet lagda utlåt.
Nio 174, i anledn. af erhållen återremiss å betänk. Nio 80, angide
afskrifning af eller ersättning för åtskilliga, dels på öfverskotten af
statsverkets inkomster anordnade, dels från K. Statscont. af under
händer hafvande medel bestridde utgifter.
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., enär
detta utlät, i allo öfverensstämde med det beslut, R. o. Ad. i detta
ämne fattat, behagade bifalla, att sagde utlåt, finge läggas till
handlingarne.
Ropades ja.
Den 15 Februari.
333
Vidare föredrogos oell biföllos StatsUtsk:s nedannämnde d. 12
dennes på bordet lagda ullåt:n:
N:o 175, i anledn. af väckt motion, ang:de rättighet för
Tierps socknemän, att till allmänna bebof erhålla nödigt byggnadstimmer
från kronoparken Tierps norra allmänning;
N:o 176, i anledn. af väckt motion om rättighet för innehafvare
af kronolägenheter i de norra länen att anlägga sågqvarnar,
och der lill bräder och plankor förbruka sina skogseffecter;
samt
N:o 177, i anledn. af väckt motion, ang:de inventering af
Statens, inom hufvudsladen befintliga förvaltande verks cassör.
Slutligen föredrogs, men lades på begäran af Frih. Palmstjerna,
Carl Otto, och Frih. Stjernstedt, Jacob Teodor,
ånyo pä bordet LagUtsk:s d. 12 dennes första gängen bordlagda
betänk. N:o 69, i anledn. af väckta motioner om upphäfvande
eller ändring af K. förordn. d. 9 Maj 1835, ang:de hvad iakttagas
bör vid handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård
qvarblifva.
Lades på bordet nedannämnde från Ulsk:n inkomne mern.
och utlåtsn, nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 178, med yttrande ang:de Riksg.cont:s förvaltning sedan
början af sistförflutne riksdag;
N:o 179, i anledn. af erhållne ålerremisser å betänk. N:o
91, ang:de Gommissarien Törnemans och Revisorn Nyströms ansökningar
om bibehållande af sina vid Conloret för allmänna Magasins-ärendenas
utredning innehafde löner;
N:o 180, i anledn. af erhållen ålerremiss å betänk. N:o 94,
ang:de Assessoren Rudolpbis sterbhusdelägares ansökning om utbekommande
af en inom stadgad prescriptionstid icke reqvirerad
summa;
N:o 181, i anledn. af erbållen återremiss å utlåt. N:o 96,
ang:de afskrifning utaf förskjutne medel till betalande af Statstidningens
skuld.
Bevillnings- Utskottet:
N:o 22, i anledn. af erbållen återremiss i vissa delar af mern.
N:o 21, med förslag till sammanjenikning af RiksSl.-ns olika bebeslut,
ang:de grunderna för den blifvande allmänna bevillningen
samt föreskrifterna för tillämpningen deraf;
N:o 23, i anledn. af återremiss af betänk. N:o 16, ang:de
postbevillningen;
N:o 24, i anledn. af gjorda anmärkn:r emot betänk. N:o 17,
ang:de curbusafgiftens fortfarande;
L a g - U t s k o 11 e t:
N:o 70, med förslag lill sammanjemkning af de inom RiksSt:n
fattade skiljaktiga beslut, i anledn. af Ulsk:s betänk. N:o 52,
rör-.de indragning af lagmans-, kämners- och riddare-syne rätterne;
334
Den 19 Februari.
Allm. Besv.- o. Ekon.-U t sko t te t:
N:o 125, i anledn. af återremiss utaf Utsk:s betänk. N:o54;
N:o 126, i anledn. af återremiss af betänk. N:o 96;
N:o 127, i anledn. af äterremiss utaf Utsk:s betänk. N:o 106;
N:o 128, i anledn. af väckt motion, i fråga om förändring
af lagstiftningen ronde bränvinsbränningen m. m.;
N:o 129, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o 99,
ang:de ränteförsäkrings-, lifränte- och lifförsäkrings-anstallers inrättande
i Sverige;
Banco-Utskottet:
N:o 42, öfver de inom 2:ne RiksSt. gjorda anmärkmr vid
Utsk:s, under N:o 27, afgifna berättelse, ang:de Bancoverkets styrelse
och förvaltning efter näslförflutne riksdag.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att Frih. Trolle,
Nils, anhållit att, med bibehållande af riksdagsmannarätt, få afsäga
sig sin befattning, såsom ledamot af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, gaf vidare tillkänna, att Hr
Cederschjöld, Rob. Theophron, afsagt sig den suppleantsbefattning,
som enligt denna dag öppnad vallista blifvit honom uppdragen,
och anmodade H. Ex. fördenskull Hrr Electorer att i deras nästa
sammanträde utse såväl en ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
efter Frih. Trolle, som en suppleant i LagUtsk. efter Hr Cederschjöld.
Upplästes och lades till handlingarne aDkomne prot.utdr. från
PresteSt. af d. 8, från BorgareSt. af d. 10 och 12, samt från
BondeSt. af d. 12 dennes.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. £ till 12 på dagen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 19 Februari 1845.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.utdr. för d. 15 dennes.
Justerades pleniprot. för d. 18 sisth Januari f. och e. m.
Den 19 Februari.
335
Upplästes till justering och godkändes Exp.Ulsk:s nedannämn
de
förslag till R. Sl:s und. skrifvelse!' till K. M:
N:o 106, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om ändringar i
17, 22 och 24 §§ Reg.F.
N:o 107, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om tillägg och
ändringar i 6, 15 och 43 §§ Reg.F.
N:o 108, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om ett tillägg vid
1 § 9 mom. Tryckfrih.förorda.
N:o 109, ang:de inrättande af en dubbel postgång emellan
Gottland och fasta landel;
N:o 110, om bidrag af allmänna medel lill anläggande af
ett magasin för kronolionde-spanmål vid Mörbylånga köping å
Öland;
N:o lil, i anledn. af K. M:s nåd. remiss af åtskilliga und.
ansökningar om restitution eller afkastning af bränvinsbränningsbevillning;
N:o
112, ronde afskrifning af åtkillige i förra allmänna magasinsfonden
räkenskaper balancerade summor;
_N:o 113, ang:de befrielse från ordinarie roteringsskyldighet
för Östra Wingåkers församlings kyrkoherdeboställe ;
N:o 114, ang:de upphörande af invalidinrättningen å Ulriksdal
N:o 115, ang:de användandet af de under Statscont:s förvaltning
ställda äldre depositionsmedel;
N:o 116, i anledn. af K. M:s nåd. propos., rör:de användandet
af en på Postverkets räkning i R. St:s Bank innestående
summa;
N:o 117, ang:de en prescriptionstid för liqviderandet af åtskilliga
i Riksg.cont:s räkenskaper balancerade äldre skuldposter;
N:o 118, i fråga om förändring i sättet för ersättning af
hästar och persedlar, som vid rusthållsregemenlena under krig
gå förlorade;
N:o 119, ang-.de utvidgandet af apologistclassen vid Fahlu
högre lärdomsskola;
N:o 120, aug:de inköp af boställe åt en capellpredikant i
Undenäs församlig inom Skaraborgs län;
N:o 121, ang:de en del löneförmåner till underofficerare vid
3;ne compagnier af Helsinge reg:te;
N:o 122, ang:de förändrad reglering af den åtskilliga hemman
i Skaraborgs och Elfsborgs län medgifna rättighet till mulbete
å kronoparken Edsmären;
N:o 123, med förslag lill förändrade föreskrifter, ang:de villkoren
för tillverkning och försäljning af bränvin;
N:o 124, ang:de förklaring af K. kungör, d. 1 Oct. 1812,
rör.de vissa iakttagelser vid besvärsskrifters och ansökningars
inlemnande;
N:o 125, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om ändring af
8, 9, och 10 §§ i 17 cap. Handelsbm, samt förklaring af 2 § i
samma cap.;
-N:o 126, ang:de grufägares åläggande att deltaga i fattigvården;
336
Den 19 Februari.
N:o 127, ang:de ändring i 4, 5 odi 6 §§ 24 cap. Byggningab:n;
N:o
128, ang:de afviltringarnes skyndsamma verkställande i
Wester-Dalarne;
N:o 129, ang:de åtgärder att befordra skyndsammare antagande
af det nya systemet för mått, mål och vigt;
N:o 130, ang:de ytterligare utvidgad smidesrätt inom bergslag;
N:o 131, ang:de indragning af bergsfogde-ljensterne; och
N:o 132, ang:de undanrödjande af stadgade hinder för
Adelsmäns befordran till tjenstebefattningar i städerna.
Öpnades Hrr Electorers lista vid val af en ledamot i Allm.
Besv.- och Ekon.Utsk. efter N:o 360, Fril). Trolle, Nils; Och befans
dertill hafva blifvit ntsedd;
N:o 2090 Hr Adelborg, Anders Otto.
Äfvenledes öppnades Hrr Electorers lista vid val af en suppleant
i LagUtsk. efter N:o 226, Hr Jägerhorn af Storby, Fullm.
Ilr Cederschjöld, Robert Thophron; Och befans dertill hafva blifvit
utsedd:
N:o 102, Hr Oxehufvud, Olof Philip.
Upplästes följande af Hr Cederschjöld, Pehr Gust.
inlemnade mern.:
Till vårdande af min helsa nödgas jag ödmjukast anhålla alt
blifva entledigad från ConstUtsk.; men med tillstånd att fä bibehålla
min pollett. På det alt mitt rum ingen dag skall behöfva
stå tomt i Utsk., vill jag der qvarstanna, intilldess min efterträdare
har kunnat blifvit utsedd, nemi. till nästa plenum.
R. o. Äd. biföll denna Hr Cederschjölds anhållan, hvarefter
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer, att i deras
nästa sammanträde utse en ledamot af Const.Utsk. i st. f. Hr
Cederschjöld.
Hr Oxehufvud, Olof Philip: I anseende till min snart
föreslående afresa från hufvudstaden, får jag vördsamt afsäga mig
det förtroende Hrr Electorer visat mig, då de utsett mig till suppleant
i LagUtsk.
I anledn. häraf anmodade II. Ex. Hr Gr. o. Landtm.
Hrr Electorer, att i nästa sammanträde äfven välja en suppleant
i LagUtsk.
H. Ex. Hr Gr. o. Lan dm. tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas kl. 6 e. m., såvida icke de på föredragningslistan
upptagna mål hunno förekomma till pröfning under förmiddagens
plenum.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 12 och 15 dennes på bordet
lag
-
Den 19 Februari.
337
lagda betänk. N:o f>9, i anledn. af väckte motioner om upphäfvande
eller ändring af K. förordn. d. 9 Maj 1835, ang:de livad
iakttagas bör vid bandel om lösören, som köparen låter i säljarens
vård qvarblifva.
FIr lia m marberg, Carl Axel, anförde skriftligen:
Till följd af föreg:de riksdagar, bar man icke sett någon förordning
tillkomma, hvilken uti dess påföljd menligare inverkat på
allmänna crediten, samt framkallat handlingar af bedräglig natur,
än den af d. 9 April 1835, rör:de köp om lösegendom, hvilken
köparen låter förblifva uti säljarens vård; ej eller finnes allmännare
tanka än den, att samma förordning antingen bör rent af
upphäfvas eller ock med sådana controller förses,- de der, sä vidt
möjligt ske kunde, skulle förekomma det bedrägliga uti slika afhandlingar.
Det är således fråga derom, huruvida denna förordning skall
upphäfvas eller icke. I förra fallet skulle jag anse förenadt med
rätt och billighet, alt en hvar får använda sin egendom på sätt
honom bäst svnes; och således jemväl, i brist af annan säkerhet
eller tillgångar, kunna erbjuda långifvaren den af lösören. Det
återstår således att bestämma sådana iakltaganden vid upprättande
af ifrägavar. köp, hvilka i möjligaste måtto skulle kunna motverka
tillkomsten af dem, hvilka äro diktade och hafva för afsigt
att undanhålla borgenärers rättmätiga fordringar, under det gäldenärer
oqvaldt besitta egendom, oåtkomlig under egiden af en falsk
köpafhandling; och det är icke nog med den ekonomiska förlust,
som härigenom mången tillskyndas, derjemte tillkommer ett moraliskt
ondt, som undergräfver all credit i landet. Gerna medger
jag, alt det är lättare sagdt än gjordt, att föreslå controller mot
missbruk, hvilka tillämpade skulle fullkomligt medföra hvad man
dermed åsyftat. Utsk:s majoritet har det åtminstone, efter mitt
förmenande, icke lyckats alt uti förevar, betänk, i någon väsendtlig
mån afböja det onda, hvaröfver med så mycket skäl klagas. Utsk.
har nemi, förbisett det speciella uti föreskriften mot missbruk,
hvilket i främsta rummet bort afses, och hvarigenom tillkomsten
af falska afhandlingar ursprungligen skulle hämmas; i det ställe
har Utsk., som mig synes, i frågans andra stadium lemnat föreskrift
derom, huru vid utmätningar bör tillgå, då fråga uppslår
om bättre rätt till godset, samt vidare förfaras bör, då tvist derom
kommc under domstolens pröfning, o. s. v. Jag kan således
icke godkänna detta Otskrs förslag, såsom efter min tanka icke
ensamt ledande till målet; men åberopar hufvudsakligen Hr
Giinthers väl motiverade reservatalion, hvilken uttrycker min egen
åsigt af frågan, samt innefattar nära nog alla de controller, som
uti ifrägavar. fall kunna äskas. Likväl skulle jag anse mindre behöfligl,
på sätt Hr Gunther föreslagit, att de köpafhandlingar,
hvilka upprättas inom allmogen, jemväl skulla publiceras genom
allmänna tidningar, en föreskrift, som nära nog vore omöjlig att
efterkomma, äfvensom slika transactioner inom ståndspersoner
7 H. 43
338
Den 19 Februari.
eller dä säljaren är ståndsperson borde genom provinsens tidning
tillkännagifvas. Deremot torde det blifva tillfyllestgörande om
pnblicalion af köpafhandlingarne en gäng sålunda verkställes, och
mindre behöfligt förnya den hvart Salje är, sorn jemväl blifvit föreslaget.
Ännu ett iakttagande anhåller jag få tillägga, nemi. att om
gäldenär försäljer all lösegendom, efter den tid annan dess skuld
till betalning vore förfallen och till hvars gäldande tillgång saknas,
så bör en sådan afhandling underkännas samt den förfallna skulden
njuta betalningsrätt af lösegendomen, oansedt det sednare uppgjorde
köpet. Jemväl tar jag mig friheten vördsammast föreslå,
att en blifvande förordning, deri, som jag hoppas, komma att upptagas
nu åberopade grundsatser, skulle i så fall medföra retroactiv
verkan för redan gjorda afhandlingar om lösören, alt köparen
eller innehafvaren af de samme vöre pligtig låta dem kungöras
från predikstolen, någon viss tid efter som den blifvande förordningen
vore promnlgerad, så vida desamme fortfarande skulle med-,
föra laga kraft. Med alia dessa nu åberopade precautioner skulle
man kunna hoppas den väsendlliga fördel vunnen, att större
delen af de s. k falska afhandlingar om lösören i upprinnelsen
förekommas, till stor båtnad för crediten, samt allmän och enskild
belåtenhet. — Jag anhåller vördsammast om propos. till återremiss
af detta betänk., samt att detta anförande får i_så fall åtfölja
till Utskottet.
Hr Stråle, Nils Wilh.: De många motioner, som blifvit
väckte i detta ämne, äfvensom det allmänna omdöme, som försports
öfver detsamma, visa de olägenheter, som uppstått genom
tillämpingen af ifrågavar. 1835 års författning; och man tyckes
sålunda allmänt vara ense derom, att åtgärder erfordras till afhjelpande
af dessa olägenheter, fastän tankarna kunna vara delade,
hvilka dessa åtgärder böra vara. Af sådan anledn. och då jag redan
å embetets vägnar yttrat mig i detta ämne, har jag trott
mig böra frambära de äsigter, som jag deruti hyser. Den första
rättegång, som jag kan erinra mig, dä fråga uppstod, huruvida ett
köp af lösöregods skulle gälla, ehuru godset icke var traderadt till
köparen, uppstod för några och tjugu år sedan, då det bände, att
en handlande i en stad rymde, efter alt, en eller par dagar före
afvikandet, hafva försålt hela sitt varulager och all sin lösa egendom
till en person, som derå erhållit en skriftlig förbindelse.
Det tvistades i följd deraf ganska mycket huruvida denna afhandling
skulle medföra rättighet för ägaren till nyssnämda förbindelse
att bemäktiga sig berörda egendom, hvarigenom alla öfrige borgenärer
icke skulle erhålla ett runstyckes betalning för sine fordringar.
Man åberopade ä ena sidan 17 cap. 2 § Ilandelsbtn,
som stadgar: ”Hvad i gäldenärs bo finnes, som hörer annan till, det
skall först utlagas, såsom : inlagsfä ; eller det, som satt är under bolag
eller lill salu; stulit, röfvadt, lant eller legdt gods; pantsatt gods,
dä lösen derföre gifves; faddergåfva; hemgift, och annat dylikt.
Ar delta lörvandladt, och ej i behåll; gånge dermed, som i 16
§ skils”; d. v. s. det blir en fordran utan förmånsrätt. Hvad som
Den 19 Februari.
339
här uppräknas, har lill sin grund, att det gods man vill taga ur
annan mans bo, skall förut hafva tillhört en annan, innan det inkom
i gäldenärens hand. Om man antager denna grundsats, sä
finnér man, att under denna benämning icke kan komma den
egendom, sorn tillhört gäldenären, men hvilken han försålt, dock
utan att hafva densamma från sig lemnat. Hade man i ofvannämnde
mål dömt så, att som det anspråk, hvilket köparen gjorde
pä gäldenärens hela lösegendom, icke kunde hänföras under
någon af de benämningar eller voro sädane, som omtalas i 17
cap. 2 § Handelsbm, kunde anspråket icke bifallas; sä hade
kanhända alla de frågor, som sedermera uppstått, icke blifvit väckte.
A andra sidan sades, att som lagen icke ovillkorligen fordrar,
att gods skall öfverlemnas för det att ett aftal derom skall vara
gällande, så borde äfven det omnämnda köpet blifva beståndande;
och så hlef det afdömdt. Det har varit till följd af detta domslut,
som småningom försäljningar tilltagit och ökat sig; och som
ingen offentlighet för sädane transactioner var föreskrifven, visste
man icke eller något derom, förr än vid sig yppande concurser
eller utmätningar, dä afhandlingarne företeddes. Att deraf många
olägenheter uppstodo är klart, och det var dessa man sökte afhjelpa
genom 1835 års författning. Vi hafva sett hvilka verkningar
den medfört, och hvilka missnöjen i följd af densamma uppkommit.
En af reservanterne har upplyst derom, att fråga varit
väckt hos Konungen att framställa en propos. i ämnet till 11. St.
Förslaget var sådant, sorn det nu af LagUtsk. blifvit framstäldl;
men många betänkligheter visade sig. Om man alldeles upphäfde
1835 års författning, så återkom man till det förra tillståndet, alt sädane
afhandlingar kunde vara hemliga, och icke vinna publicitet förr
än i det ögonblick, då man ville göra dem gällande. Man uppställde
deremot endast en edgång, som skulle atläggas af säljaren och köparen.
Det torde kan hända vara mera sällan, som sjelfva afhandlingen
är rent af fictiv; snarare torde förhållandet vara, att när en fordringsägare
strängt ansätter sin gäldenär med lagsökning och hotar
med utmätning, så begagnar den sednare sig af utvägen att,
medelst försäljning till fordringsägaren af sin lösegendom, reda sig i
sin svåra ställning, då han efter författningen sålunda kan lemna
fordringsägaren säkerhet, och i sådant fall kan ju eden med godt
samvete både af köparen och säljaren atläggas. Men äfven om
afhandlingen vore blott och bart chimerisk, så skulle det vara
ganska lätt att köparen lemnar sin löpande förskrifning på köpeskillingen,
och i sådant fall kan han ju säga: Jag har lemnat en
löpande förbindelse, och säljaren får penningar för densamma;
jag har verkligen gifvit en valuta för det godset. På samma sätt
säger säljaren, att jag bar fått valuta ; eden aflägges, och sedermera
byter man ut köpeafhandlingen mot förskrifningen. Det
synes således som edgången icke skulle komma att medföra den
säkerhet, som man dermed afsett. Dä man väl tillåter, att den
fordringsägare, som begär utmätning, får godset utmätt och i
qvarstad salt, så är det visserligen sant alt derigenom uppehälles
verkställigheten af en afslutad köpeafhandling; men den tillintet
-
340
Den 19 Februari.
göres alldeles icke, ty när ed aflägges derpå, så står det fast; och
när det visat sig, alt åtskilliga fordringsägare, sora gjort försök
att utfå sina fordringar, slutligen förlorat, och afhaudlingarne blifvit
fastställde, och utmätningssökanden blott ådragit sig kostnader,
så skall hvar och en småningom undvika att dervid göra åtal,
utan afhandlingarne anses ostridiga och komma att hindra utmätningsförsöken.
Det var dessa betänkligheter, som framställde sig,
och sorn bidrogo att man ansåg det vara bättre att qvarblifva vid
1835 års författning, och att ej utbyta den publicitet, som deri
föreskrifves, mot en blott edgång. För min del har jag varit af
den tanka, att det säkraste och bästa vore att återgå till den grund,
som 1734 års lag stadgar, nemi. att, för att äga anspråk på den
lösegendom, som finnes i annor mans bo, bör man kunna visa,
att man varit ägare deraf innan den i gäldenärs bo inkom. Antager
mau denna grundsats, så finner man, alt derigenom försvinner
helt och hållet frågan derom, att utmätning eller concurs
skall kuuna hindra fordringsägare alt få göra sin rätt gällande.
Tilläfventyrs hvilar frågan yiterst på begreppet om sjelfva äganderätten
till lösegendomen. Lagen stadgar i 1 cap. 5 § Handelsbo.
”Säljer man tvem ett; gähle skadan åter, och bote 10 daler;
och den behålle godset, som först köpte”. Häraf fattar man
det begrepp, att afhandlingar gälla utan alt tradition af egendom
ägt rum, och det är ock rätt, att så förhåller sig, när frågan är
mellan köpare och säljare. Der köpeaftal är gjordt, utan varans
eller godsets öfverlemnande, har köparen rätt att erhålla godset
mot köpeskillingens erläggande, och säljaren har rätt att fä sina
penningar, när han öfverlemnar godset; men icke innefattar detta
något bestämdt stadgande, huru förhållas skall mellan köparen
och tredje män, om han vill göra sin rätt gällande, på grund af
lagen, som tillåter att utmätning skall äga rum. Man har antagit,
att äganderätten till lösegendom kan skiljas från sjelfva innehafvandet:
det är på denna sals man vill grunda sig. Men huru
skall man då förklara sådana förhållanden, der egendomen, som
innehafves, olofvandes säljes och _ kommer i tredje mans hand, som
köper densamma på god tro? Ar det svek derunder, så stadgar
lagen, att en sådan handling skall återgå. I afseende på lånt och
förtrodt gods, stadgar lagen rättighet för ägaren att lösa detsamma
; men om denna rättighet ej begagnas, förblifver köparen ägare
deraf. Huru skall man kunna förklara, att den ene, som varit
ägare, blifvit afhänd sin rätt, utan att han visste deraf, och
denna öfverflyttad på en annan? Jag har icke kunnat förklara
detta annorlunda, än att äganderätten ovillkorligen medföljer sjelfva
godset, så att densamma alltid är anförtrodd uti innehafvarens
hand, och den rätt en annan häfver, består endat uti rättigheten
alt återfordra godset; men äganderätten öfvergår lill den, som på
god tro köper godset. Antager man satsen sålunda, skall man
komma dertill, att den, som köper annors egendom, utan att hafva
den i sina händer, har ock lemnat äganderätten qvar hos säljaren,
och således är det på köparen sjelf det ankommer att se
sig före, att den person, med hvilken han handlar, icke bedrager
Den 19 Februari.
341
honom, ulan verkligen låter honom få egendomen, ty det är klart,
att den som sålt, äfven hör öfverlemna egendomen. Jag för min
del tror, alt lagens stadgande i 1 cap. 5 § Handelsbo icke skall
kunna så förslås, att om en person ingått köpeaftal om lösegendom,
utan att taga den under sin vård, och en annan sedermera
köper och betalar densamma på god tro, och verkeligen får
godset till sig öfverlemnadt, sä skulle dock det första köpslutet
stå fast, och den sednare köparen vara pligtig att utan lösen lemna
godset ifrån sig. Tolkar man lagen så, då uppslår en gruflig
olägenhet, alldenstund man äfvenlyrar vid hvarje köp, att en annan
skall komma och visa, att han har köpt förut, och att det
är han, som skall hafva godset eller egendomen. Detta tror jag
icke vara det rälta, roen anser man saken så, då blir förhållandet
annorlunda. Likväl strider detta mot lagens stadgande i andra
fall. Emedlertid har författningen vunnit en tillämpning, som
i åtskilliga fall varit alltför utsträckt. Jag torde i det afseende!
fä nämna, alt för några år sedan sålde en handlande hela sitt varulager,
enligt inventarium den sista December; likväl fortfor han
att drifva handeln, mottog nya varor, och först då, när fråga blef
att göra concurs, då kom den som köpt lagret och företedde inför
rätta sitt köpebref, och tog derefter hela egendomen. Det visade
sig, att han icke betalt ett enda runstycke, utan endast gått
i borgen för cessionanten, och att egendomen således utgjorde
en pant för borgensförbindelserne. Lagen stadgar visserligen,
att man skall hafva panten i handom, om man skall hafva
någon rätt dertill, men som här en köpeafhandling företeddes,
sä blef den fastställd. Sådane missbruk hafva ägt rum, och torde
komma att framdeles än ytterligare inträffa, i fall författningen
kommer att fortfarande äga bestånd. Om jag rätt förstått Hr
Giinthers reservation, så tyckes han äfven anse, att enda sättet att
afhjelpa olägenheterne, vore att upphäfva 1835 års författning, sålunda
att icke ett sådant köp skulle kunna medföra någon rätt
för en fordringsägare vid yppad concurs hos gäldenär; men han
anser vådligt att i nuvarande ögonblick förändra författningen, ty
dett skulle beröfva personer möjligheten att skaffa sig säkerhet och
kunna hjelpa sig fram. Det är likväl mycket tvifvelaktigt hvilket
som mest bidrager till vinnande af credit för den, som är i behof
att lemna säkerhet eller låna penningar. Han kan visserligen
skaffa säkerhet åt en af sina fordringsägare, men derigenom beröfvar
han de andre den säkerhet de trott sig äga, och ställer sig
derigenom i en vida sämre belägenhet. Man har föreslagit en
vidsträcktare publicitet. Det skulle visserligen lyckas som vore derigenom
något vunnet, men följden deraf torde bli, att hvar och
en fordringsägare, som ser att gäldenären sålt sin lösegendom, finner
deraf, att denne är på obestånd, och alla rusa derföre till,
för att göra sina fordringsanspråk gällande och söka utmätning,
om något finnes att taga, eller i annat fall drifva till concurs, och
sålunda skall just offentligheten påskynda hans undergång, i st. f.
alt, om utvägen alt försälja lösören icke funnes, utan hvar och
cn, som försträckt penningar, hade sig öppet lemnadt alt söka ut
-
342
Den 19 Februari.
mätning hos gäldenären, skulle detta bidraga att lemna denne
en credit, som han nu saknar. Sjelfva tillvaron af tillåtelsen att
försälja lösören, tvingar kanske mången att just begagna den utvägen,
emedan han thy förutan ej erhöll någon credit, och jag
tror, att snarare lättades än minskades utvägarne för lånebehöfvande
till hjelp, om författningen helt och hållet upphäfdes.
Det rättaste skulle jag tro vore att förklara, ali, på den grund,
som förut finnes i lagen, annan egendom icke finge undantagas,
än den som utgjorde annans tillhörighet innan den inkom i gäldenärens
bo. Bygger man på denna grundsats, skall man kanske
få lof att stadga, att vid försäljning af lösören en viss tid, t. ex.
30 dagar, måste förflyta, innan egendomen kan återföras till gäldenär,
med rättighet för den som lemnar densamma tillbaka, att
derpå hafva rättsanspråk. Skulle den, som säljer sin egendom,
föra den ifrån sig och vara densamma beröfvad 30 dagars tid,
tror jag icke att något bedrägeri skulle ske, utan att afhandlingen
derom vore riktig och ärlig. En sådan föreskrift hindrar icke att
egendomen ändå kan legas och utlånas till säljaren, på dens ansvar,
som är ägare, och hvilken kan tillse, att den person, till
hvilken egendomen leges eller lånas, icke är på obestånd. Om
den, som ingår en afhandling om köp af en annans lösegendom,
vet, att den person, med hvilken afhandlas, icke äger någon annan
skuld, så kan han tryggt afsluta köpet, utan alt något dervid
äfventyra. Ar förhållandet åter, att den som säljer, har andra
fordringsägare, som kunna alla hafva sins emellan lika rättmätiga
anspråk till egendomen, så torde det vara klart, att afhandlingen
är till förfång för de öfrige borgenärerne, och att densamma icke
bör af lagen hägnas. Detta sker likväl sådan som författningen
nu är, och det är just denna kränkning af andras rätt, som föranledt
de många klagomål, som blifvit väckta. Jag tillstyrker för
min del äterremiss, på det att LagUtsk. måtte taga denna fråga i
närmare öfvervägande.
Frih. Raab, Adam Christ-.: Sällan hafva Ständerne i något
förslag till lagstiftning mera misslyckats än i det till ifrågavar.
författning. Det är R. o. Ad. bekant, hvad äfven Hr Stråle mera
detaljeradt omförmält, att redan för längre lid tillbaka inritade
sig missbruket att gynna en eller annan borgenär på andras
bekostnad, dymedelst att gäldenär försålde sin lösegendom till en
af creditorerne, hvarigenom vid utmätningslillfället ingenting fans
till betäckande af de öfriges kraf. Det var just till förekommande
af sådane svekfulla åtgärder, som Ständerne vid 1828 — 1829
årens riksdag föreslogo en författning, i öfverensstämmelse med
lagförslaget till Utsökn.bm, hvilken likväl ej af Konungen sanctionerades,
och det blef 1834 års Ständer förbehållet att framkomma
med det olyckliga foster, som väckt så mycken förargelse
i landet — förslaget till en författning, som af allt redbart folk
blifvit, såsom man plägar säga, satt i litanian. När jag for upp
hit till riksdagen, uppmanades jag af vänner och bekanta att, i
hvad på mig kunde ankomma, söka tillvägabringa ändring af den
-
Den 19 Februari.
343
samma. Jag liar nyligen varit hemma i min landsort och erfor
ytterligare då, att sjelfva representationsfrågan knappt utgör litligarc
föremål för allmänhetens uppmärksamhet, än ifrågavar. författning,
som nu allmänt missbrukas till motsats af hvad dermed
åsyftades. Den afsåg nemi. att förekomma svek, men har i stället
gifvit laglig form deråt, och det är derföre angeläget, att Ständerne
vidtaga sådane åtgärder, som tillintetgöra de utvägar, den
erbjuder för gäldenären att bedraga sina creditorer. Om jag granskar
det förslag, som LagUtsk. afgifvit för detta ändamål, kan jag
ingalunda finna, att detsamma uppfyller det mål, som åsyftas.
Utom hvad som redan derom blifvit anmärkt, nemi. att man velat
ät eden lemna hela bevisande kraften, d. v. s. öfverflytta sjelfva
controllen till blott edgång, i stället att 1835 års författning
afsåg att genom offentlighet motverka bedrägerier, utom denna anmärkning,
säger jag, innebär förslaget i sjelfva detaljerna felsteg,
sorn jag icke vill lemna oanmärkta. 1 :sta § säger: ”Söker någon
vid utmätning alt fä undantaga gods, som i gäldenärs bo finnes,
och är sökandens rätt dertill icke ostridig” etc. Här synes som ville
lagstiftaren åt executor öfverlemna domaremakten att bestämma
huruvida anspråken äro ostridiga eller icke. Det lärer ej skäligen
kunna ät en executor anförtros att afgöra en sådan fråga, och jag
supponerar derföre, alt meningen är: om sökandens anspråk
bestridas. Vidare heter det: ”dock stånde det (nemi. godset)
i säkert förvar”. Men godset består ofta af gårdsinventarier, såsom
oxar, hästar, kor etc., och jag hemställer i följd deraf, om
det vore tänkbart, att kunna sätta dem i säkert förvar, och hvem
skulle under liden föda och vårda dem eller betala deras underhäll
och skötsel, och dessutom hvad säkerhet finnes, att desse kreatur
väl värdas och ej skadas under tiden? I det afseendet hade
onekligen 1840 års Ständers förslag ett vida större företräde framför
delta, ty del lydde så: ”bjuder den sökande skäl för sig, sättes
godset i qvarstad” — en föreskrit, som är rimlig och kan efterföljas;
likväl sanclionerade K. M. ej det förslaget; mindre skäl
vore alt vänta sanction på delta. Återstår då alt pröfva hvilken
åtgärd, som bör vidtagas. Alt helt enkelt upphäfva 1835 års
författning, vore att åter-förflytta oss i den belägenhet, hvaruti vi oss
befun.no
som folket lärt sig sättet att försälja sin lösegendom, och derföre
skulle begagna sig deraf, och det utan all offentlighet, hvarom stadgandet
naturligtvis försvann tillika med sjelfva författningen, hvaraf
också följden blefve att olägenheter uppkommo i större mån, än
om 1835 års författning, sä olycklig den är, qvarstod oförändrad.
Den andra åtgärden är den, som Hr Stråle föreslagit, och
hvilken, jag nekar ej dertill, jag vore mycket böjd att antaga, om
ej åtskillige betänkligheter dervid företedde sig. Hr Stråle föreslog
nemi., att godset borde bevisligen hafva varit annan mans
egendom förr, än det kom uti innehafvarens händer, för att kunna
vara fredadt för utmätning; men jag hemställer, huruvida ej
äfven en sådan föreskrift kunde eluderas, och om ej lätteligen
godset kunde transporteras fram och tillbaka. Det skulle kunna
344
Den 19 Februari.
köpas af en falsk underhandlare, derefter flyttas in i hans luis, och
derpå återföras dil, hvarifrån det uttogs, hvarigenom onekligen
skulle kunna sägas, att godset befunnits hos den uppgifne ägaren,
innan det kom till den senare innehafvaren. Utom de skäl, IIr
Gunther i sin reservation anfört emot det förslaget att helt enkelt
borttaga föreskriften att löst gods finge försäljas, på villkor sorn
1835 års författning medgifver, tror jag icke eller att sådant vore
rätt, derföre att tillåtelsen lill en ärlig försäljning onekligen
kan lemna en behöfvande men redlig man en credit, hvaraf han
kan vara i behof. Man kan tänka sig, att en arrendator äger ett
litet förlag, men behöfver ännu mera för att kunna uppdrifva afkastningen
af den egendom han tagit på arrende: dä kan denne
person, som tilläfventyrs ej äger annan säkerhet att erbjuda, än
sin lösegendom, mot säkerhet i den, låna en summa, hvarigenom
han möjligen kan förkofra sig. Jag vore således böjd för att i
öfverensstämmelse med de satser, som i Hr Giinthers reservation
finnas uttalade, tillstyrka att 1835 års författning varder lill sin
syftning bibehållen, men med sådane controller alt icke de missbruk,
som hittills ägt rum, hädanefter skulle inträffa.
Efter jag åberopat Hr Giinthers reservation, torde det tillåtas
mig att få öfvergå till densamma, och dervid göra några
anmärkmr. Uti 1 punkten af sitt förslag har den värde reservanten
yrkat åtskilliga tillägg till de föreskrifter, som oflanämnde
förordning d. 9 Maj 1835 innehåller. Jag skulle tro det vara
vida bättre att hela författningen omskrifves, med iakttagande af
de tillägg, som nu kunna anses behöflige, än att, med bibehållande
af 1835 års, nu utkomma derjemte med en aunan, hvars ändamål
voro att complettera och förklara den nyssnämnda. Ju flere
författningar vi få, dess värre blir det all dem efterlefva, och derföre
är i min tanka bäst, att den gamla eller 1835 års författning
upphäfdes, och en ny i stället utfärdas. Vidare föreslår Hr Gunther
i samma 1 §, att det skall åligga köparen att ”offentliggöra
ett sådant köp medelst en kort underrättelse derom, upptagande
endast säljarens och köparens namn och yrken, dagen dä köpafhandlingen
blifvit upprättad, samt köpesummans belopp, hvilken
underrättelse bör, icke allenast å första Söndagen efter köpafhandlingens
upprättande uppläsas frän predikstolen i kyrkan, uti den
församling, der säljaren har sitt hemvist, utan äfven tre gånger
införas i allmänna tidningarne, sisla gången tre månader efter köpet.
” Jag biträder den meningen, alt ändamålsenligast lemnäs
offentlighet åt en sådan afhandling, derigenom att den uppläses
ifrån predikstolen, på det närmast boende allmänheten må få vela
att en sådan handel skett, och således den, som lemnat bort
sina lösören, gå förlustig den credit, som desammas bibehållande
kunnat medföra; men jag kan ej instämma deruti, alt underrättelsen
skal! offentliggöras i allm. tidningarne, ty jag tror, att de
fleste säljare och köpare af lösegendom hafva så litet reda på
hvad som säges och står alt läsa i Post- och Inrikes-tidningen,
att de å ena sidan föga bry sig om den skam, som kan anses vidla
-
Den 19 Felimar!.
345
låda ett sådant offentliggörande af deras enskilda angelägenheter,
eller å andra sidan taga kännedom om hvad i denna tidning meddelas;
hvaremot ändamålet med publiciteten i detta fall bäst torde
uppnås, om kungörelsen skedde i tidningen för den provins,
der köpslutet skett. Hr Stråle har anmärkt, att offentligheten i
lidningarne skulle påskynda säljarens undergång, eller snarare komma
honom att göra concurs. Jag får förklara, att om denne säljare
står på så dålig fot, att blotta kungörelsen om försäljningen
af hans lösegendom medför en så stark verkan på hans ekonomiska
ställning, då är det ock bäst att concursen ju förr desto hellre
uppgöres, ty dividenden mellan fordringsägarne blir då större,
än om han får tid på sig att ytterligare förskingra sina tillgångar,
eller öka sina skulder. — Uti 2 punkten föreslår Hr Gunther:
”De åtgärder för köpeafhandlingens offentliggörande, som sålunda
blifvit föreskrifne, dels genom förordn. d. 9 Maj 1835 och dels
genom ofvanstående 1 mom. böra, medelst köparens försorg, förnyas
inom hvart tredje år, så framt köpeafhandlingen skall äga fortfarande
verkan emot tredje man.” Häremot anmärker jag först,
att mellantiden af 3 år är alldeles för lång; mig synes som detta
ogenlliggörande borde ske en gång årligen. Dernäst, och då
raan erfarit, att i allmänhet der dessa köp skett, hafva de inträffat
straxt före utmätningar, synes mig lämpligt föreskrifva såsom
oeftergilligt villkor innan sådant köp må anses lagligt och lagligen
få gälla, alt alla formaliteter om offentliggörandet m. m. varda
iakttagna i öfverensstämmelse med författningen, på sätt Hr Berg
pag. G af Utsk:s betänk, föreslagit; men på det alt icke tiden måtte
allt för mycket förhalas, eller för många svårigheter göras för
den, som ärligen säljer eller köper lösegendom, att få köpet derom
lagligen fästadt, vill jag föreslå, att det må vara tillfyllestgörande
att afhandlingen öfverlemnas till domaren i orten, emot bevis
och honom åliggande skyldighet att låta vid näst inträffande
ing, samma köpeafhandling intaga i domboken. Vidare tillåter
jag mig föreslå, att till rättelse för en executor i afseende på dylika
förhandlingar, vid skeende utmätningar bör föreskrifvas, att
alla de öfrige påbudna åtgärder, i afseende på offentligheten böra
vara verkställda innan handlingarne lemnäs till fogden, och
att, vid sådant förhållande, att denne icke sjelf verkställer utmätningen,
utan i sitt ställe skickar annan person, han då bör lemna
afskrift af en sådan handling åt förrättningsmannen, att till
förrättningsstället medtaga. I afseende på 3:dje punkten, som lyder
sålunda: ”Då vid utmätning tvist uppstår om det, som undantagas
bör, och saken för tily varder, enligt 7 cap. 3 § Utsökn.b:n,
förvisad till domaren, skall det åligga utmälningssökanden att inom
tre månader efter utmätningen taga stämning å den, som vill
godset sig tillegna, till domstolen i den ort, der utmätningen skett,
vid påföljd att eljest hafva sin talan förlorat. Vill andra parten
hellre sjelf stämma; stånde det honom fritt” — så ber jag få göra
följande anmärkmr: Om alla, såväl af Hr Gunther, som nu af
mig föreslagna prestanda äro fullgjorda, och sålunda en laglig för7
H. 44
346
Den 19 Februari.
säljningshandling presenteras, då vill jag medgifva att det må vara
dens skyldighet, som vill bestrida köpets laglighet, att stämma;
men om något i dessa formaliteter skulle brista, då synes skyldigheten
att uttaga stämning åligga den, som uppgifver sig vara
ägare till panten.
Vidare har Hr Gunther i afseende på eden föreslagit, ”att
der vederparten sådant äskar, och domaren ej finnér laga hinder
möta, skall den, som anspiåk gör på godset, med ed intyga, att
han redeligen samt på god tro och ej till veterligt förfång för vederparten,
sin rätt åtkommit.” Jag tror att härvid borde tilläggas,
alt det belopp verkligen blifvit ulgifvet eller godlgjordt, hvartill
försäljningssumman uppgår. — Med dessa anmärkn:r, som jag nu
gjort skulle jag föreställa mig, att om ä dem afseende fastades,
det vore lämpligare alt författningen af 1835 förändrad qvarblifver,
än att densamma helt och hållet borttages; och lill vinnande
af denna rättelse, anhåller jag vördsamt om återremiss.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Äfven jag anhåller om
återremiss af betänk. Jag anser det icke uppfylla ändamålet, och
skulle derföre önska, att det blefve till LagUtsk. återlemnadt, med
anmodan, att Ulsk. ville taga saken i närmare öfvervägande. LagUtsk.
har tillstyrkt upphäfvandet af 1S35 års författning, och jag
är derom helt och hållet med Ulsk. ense. Jag anser nemi., i
likhet med Hr Stråle, att de grundsatser, som ligga lill grund för
nyssnämnde författning, icke äro de rätta, utan att de grundsatser,
på hvilka den förut gällande allmänna lagens stadganden i
detta hänseende voro fotade, äro vida riktigare. Men Utsk:s förslag
är dock i min tanka icke tillfredsställande, utan medför tvertom
ganska betydliga olägenheter. Till en början synes det likasom
detta förslag skulle upphäfva den hittills stadgade ordning,
att utmätning skall inom 14 dagar öfverklagas, såvida ändring
derutinnan skall äga rum. Utsk. säger nemi.: ”Söker någon vid
utmätning alt få undantaga gods, som i gäldenärs bo finnes, och
är sökandens rätt dertill icke ostridig, då må, utan hinder af
nämnde anspråk, godset utmätas; dock slånde det i säkert förvar
intilldess öfver anspråket dömdt varder, derest sökanden bjuder
bevis för sin rätt; och vare han i ihy fall skyldig att, inom tre
månader efter utmätningen, låta sin vederpart instämma till domstolen
i den ort, der utmätningen skett, eller häfver sin talan förlorat.
” Sökanden äger således full frihet alt uppskjuta sin talan
i 3 månader. Om dä nyss i orten ling häfver varit, äger han
full talan till nästa ling, som möjligen kan blifva 3 å 4 månader
derefter; äfvensom han sedermera äger alt uppehålla frågan
i den ena instansen efter den andra. Den undersökning, som redan
nu icke går särdeles fort, skulle skenbarligen genom Utsk:s
förslag ännu mera komma att utdragas, hvarigenom olägenheter,
förluster och oriktigheter skulle få ett fritt och öppet fält att låta
känna sig; isynnerhet om de lösören, som utmätas, äro af beskaffenhet
alt vara underkastade försämring eller förskingring. Till
förekommande af förskingring, har Utsk. sagt, att godset skall
Den 19 Februari.
317
sällas i säkert förvar; men om godset beslår af lefvande kreatur,
såsom ofta nog är händelsen, är det ganska svårt att sälla detsamma
i säkert förvar. Samma sak gäller äfven, om godset beslår
i ännu icke uttröskad eller på marken slående gröda. Utsk.
söker väl alt, i 3 § af sill förslag, förekomma dessa olägenheter;
men, i min tanka, utan att deruti lyckas. Jag anser nemi., alt
sådant gods, som är svårt alt förvara, bör få försäljas, ulan att
någondera af parterne det äskar.
Hvad angår den §, som tillerkänner Konungens Bef:h:de rättighet
att pröfva ett mål, derom tvist uppstått, sä enär denna rättighet
genom andra författningar är Konungens Bef:h:de betagen,
kan jag icke gilla denna §, såsom icke varande i full öfverensstämmelse
med författningarne i allmänhet.
Den reservation, som är bifogad betänk, af Hr Gunther, utgår,
såsom redan är anmärkt, från andra synpunkter. Åsyftar man
att bibehålla 1835 års författning med tillägg och förändringar,
sä torde det förslag, som af Hr Gunther blifvit uppstäldt, vara i
åtskilliga fall lillfyllestgörande. Några anmärkmr hafva redan af
Frih. Baab dervid rätteligen blifvit gjorda; men den hufvudsakligasle
är dock i min tanka den, att 3:dje punkten af Hr Giinlhers
förslag ålägger gäldenär att instämma i den frågan, huruvida det
i hans hand varande godset tillhör en annan, än honom sjelf. F
min tanka, är detta icke riktigt. Den som anser sig äga godset,
bör äfven föra talan; men gäldenär bör icke lemnäs tillfälle att,
genom en så beskaffad rättegång, utdraga på tiden af den utsökning,
som hos honom sker. Han äfventyrar dervid ingenting,
hvaremot fördelarne deraf äro ganska påtagliga. Äfvenledes är den
af Hr Gunther föreslagna edgång, enligt milt förmenande, alfa liad
i så beskaffade uttryck, som gör den nästan omöjlig. Han säger
nemi., att den som gör anspråk pä äganderätt till godset, skall
med ed intyga, att han ”redeligen samt på god tro och ej till veterligt
förfång för vederparten, sin rätt åtkommit.” Velerligt förfång
för vederparten, måste den, som har på förhand köpt en i
annans bo qvarstående egendom, nödvändigt veta hafva ägt rum;
ty hvarför har han köpt den? Jo, för alt förvissa sig derom, att
han icke förlorar sin egen fordran, oafsedt huru dermed kan gå
för alla andra. Någon oriktighet ligger väl icke häruti; men jag
anser att detta kunde föranleda till ganska invecklade förhållanden
och får på denna grund afstyrka antagandet af förslaget i denna del.
På de skäl, jag nu haft äran anföra, anhåller jag om återremiss
af betänk., hemställande tillika till Utsk., huruvida det icke
vore lämpligast, att hufvudsakligen återgå till så enkla stadganden,
som dem, hvilka den gamla lagen i delta afseende innefattar; i
öfverensstämmelse hvarmed jag tagit mig friheten uppgöra följande
förslag:
l:o Gods, som i gäldenärs bo finnes och ej af förrättningsmannen
kännes tillhöra annor man, må utmätas (eller med qvarstad
beläggas), ehvad gäldenär det såsom sitt uppgifver eller ej.
2:o Uppgifver annor man sig äga det gods, besväre sig bos
Konungens Bef:h:de inom 14 dagar. Förvisas målet till domstol,
3iS
Den 1!) Februari.
kare sökanden derå inom 3 månader; ställe ock borgen för kostnad
och skada. Borgenär äger ock derförinnan instämma målet,
derest honom godt synes.
3:o Gitter sökanden ej hos Konungens Befdnde visa laga åtkomst,
eller vid domstol derjemte med ed fästa, alt han endera
det gods för styrkt fordran tagit, eller det, ulan då veterlig annor
mans skada eller förfång, mot reda penningar köpt, eller ock det
gods till gäldenär földt; vare han sin talan qvitt.
Hr Stråle: En värd talare, Frih. Raab, har yttrat, att en
författning i den anda, som jag föreslagit, skulle lätteligen kunna
eluderas, derigenom att godset väl först fördes från säljaren, men
strax derpå till honom återfördes. Milt förslag innefattade emedlertid,
att en tid af 30 dagar skulle förlöpa, under hvilken säljaren skulle
vara från sin egendom skild; och den som kan under 30 dagars
tid vara sin egendom förutan, han måste efter all sannolikhet hafva
erhållit någon valuta, som bereder honom en motsvarande förmån.
Huru köpeafhandlingen för öfrigt för sig gått kan vara likgiltigt.
Efter mitt begrepp är det, vid slikt förhållande, en annans egendom,
som återkommer i gäldenärens bo, och jag tror icke att med
ett lagstadgande, sådant som det jag tagit mig friheten föreslå,
man skall försöka att sälja sin egendom på sätt den värde talaren
förmodat. Man har vidare sagt, att genom mitt förslag skulle
det vara en egendomsägare betaget att försträcka en annan medel
till jordbrukets bedrifvande. Jag får derå svara, att det är honom
alldeles icke betaget att lemna nödige inventarier till det åsyftade
ändamålet, men väl att han är förhindrad, att låna ut penningar
och derför äga panträtt i annan persons lösegendom, hvilket äfven
är oförenligt med 1734 års lag. Jag tror ej, att man bör
beträda en sådan bana att gifva panträtt uti egendom, som långifvaren
ej har i handom, utan att man gör bäst att i detta fall
qvarblifva vid de stadganden, som 1734 års lag innehåller. Hvad
jag nämnde i afseende på den föreslagne vidsträcktare kungörelsen,
var endast för att fästa uppmärksamheten derå, alt om man
åsyftar en lättnad för den gäldbundne, förmedelst tillåtelsen att
sälja sin egendom, så bör man söka tillvägabringa densamma,-utan
att pä samma gång skada honom. Om nemi. delta stadgande icke
existerade, så skulle han möjligen få låna penningar, utan att behöfva
sälja sin egendom; nu måste han tillgripa denna utväg och
står i den svåra ställning, att antingen han vidtager den eller
icke, blifver han troligen bragt på obestånd. — Hvad åter beträffar,
att kungörelsen bör ske i de allmänna tidningarne, så är
det visserligen sant, att ett sådant åliggande skulle för allmogen
blifva betungande; men å andra sidan, då hvar och en vet hurusom
varor lemnäs på credit på långa afstånd, måste det vara af
behof, särdeles för personer, hvilka hafva något vidsträcktare affärer,
att afveta om en annan person sålt sin egendom eller ej;
och detta kan, enligt min förmening, icke ske på annat sätt, än
genom kungörelse i de allmänna tidningarne. Vill man göra något
undantag för den lägre allmogen, så alltför gerna; blott man
Den 19 Februari.
349
då uppgifver dem, för hvilka detta undantag skall ske. Jag anhåller,
att dessa mina anmärkmr måtte få åtfölja återremissen.
Hr Nordenanckar, Wilh. Fredr.: De stora missbruk
vid lösöreförsäljningar, som jag ofta sett, hade äfven hos mig
väckt den tanka, att något verksamt correctiv derför icke kunde
vinnas på annat sätt, än derigenom att man helt och hållet uppliäfde
1835 års förordning och förklarade, att sådane afhandlingar,
när varan qvarlemnas i säljarens vård, icke böra gälla emot
3:dje mans i laglig väg förvärfvade pantningsrätt; men vid en
närmare undersökning af rättsgrunden för ett sådant undantag vid
lösöreförsäljningar har jag måst frångå denna tanka och kan icke
finna något skäl, hvarföre lagstiftaren skolat se sådane afhandlingar
ur ett annat rättsförhållande, än hvad angår fast egendom.
Hvarje lagligen tillkommen afhandling måste nemi. af lagstiftaren
respecteras. Icke kan jag eller finna hvarför man skall beröfva
den, som icke äger någon annan säkerhet alt erbjuda, än sin lösegendom,
den enda utväg, som står honom öppen, att kunna förskaffa
sig credit. Det finnes dessutom mera eller mindre svekfulla
sätt, hvarigenom det är för gäldenären möjligt att, utan lösöreförsäljning,
undanhålla tillgångar eller beröfva fordringsägaren
dess lagliga rätt. Der finnes öfverlåtelse af ägande fordran, hvilket
i min tanka är lika brottsligt. Man kan äfven beröfva andra
deras rätt, derigenom alt man uppgör försäljning af fast egendom.
Alla dessa förhållanden anser jag att lagstiftaren bör sätta
under en och samma cathegori. Lika nödigt är, att kunna upptäcka
svek i den ena eller andra formen; det må röra lös eller
fast egendom. Detta svek måste betraktas under tvenne cathegorier:
den ena utgörande fictiva afhandlingar, då man afhänder
sig sin egendom, fast eller lös, utan derför bekommen valuta,
hvilken art af bedrägeri egentligen är den, som här varit discuterad
och hvarom Utsk:s betänk, handlar. Men de flere värde talare,
som yttrat sig i frågan, hafva redan, på ett för mig tillfredsställande
sätt, visat, att correctivet deremot icke blifvit af Utsk.
funnet. Hr Gunther har emot sådan falsk afhandling uppställt
ett correctiv i edgången. Jag lemnar derhän, huruvida den kan
vara tillfyllestgörande. Jag skulle gerna önskat, att man hade
kunnat undvika edgång, emedan jag tror, alt i lagstiftning är såsom
grundsats erkändt, att man icke bör fordra någon sådan,
der icke anledningar eller åtminstone halfva skäl förekomma, att
bedrägeri blifvit begånget. Men der finnes ännu en annan cathegori
af sådane falska afhandlingar, hvilken hvarken Utsk. eller
Hr Gunther afsett, nemi., betäckning af en verkligen ägande fordran.
Genom en sådan betäckning gifver man ett högre värde åt
en förut ägande osäker fordran, och detta på bekostnad af andra
fordringsägare. Afven denna art af bedrägeri bör förekommas af
lagstiftaren, hvars pligt det är att lika vårda allas rätt. Frågans
vigt har gifvit mig anledn. att eftersöka huru man i andra länder
lagstiftat i detta fall, och jag har då funnit, att man sökt
correctivet uti en vida fullständigare och i min tanka ändamåls
-
350
Den 19 Februari.
enligare concurslagstiftning. Man liar med omsorg uppsökt hvarje
anledning till möjligen bedrägligt handlingssätt, och så snart
spår dertill förekomma, återgår hvarje sådan afhandling. Jag lager
mig friheten att i korthet anföra några hufvuduppgifter i delta
fall, hemtade ur de utländska lagstiftningarne. Fransyska lagen,
som måhända utgör den fullkomligaste vi äga, och som är antagen
äfven i Rhenprovinserne samt i några af de Italienska och
flere stater, innehåller:
Ingen kan under 10 dagar före concursens början förvärfva
sig förmånsrätt i cessionantens tillgångar.
All afhandling, som gäldenär ingått inom 10 dagar före concursen,
förmodas å hans sida hafva skett med kännedom om sitt
obestånd; den återgår, om visas kan, alt äfven medcontrahenten
haft kännedom derom.
Likaledes återgår:
Hvarje öfverlåtelse af fastighet, utan contant betalning, gjord
inom 10 dagar före concursen.
Hvarje dylik afhandling, äfven mot contant, om domaren finner
anledning till alt obeståndet varit kändt.
Hvarje betalning, som inom dessa 10 dagar blifvit lemnad
för icke förfallen skuld.
Hvarje affär eller betalning, utan afseende på liden, som med
afsigt blifvit gjord till creditorernes förfång.
Enligt faillits-lagen af 1838 återgår äfven:
All afhandling, (inom 10 dagar före concursen) hvarigenom
tillgång i fast eller löst blifvit såsom skänk eller gåfva afträdd.
All betalning, gjord inom samma 10 dagar, för förfallen
skuld, och som skett annorlunda än i contant eller handelspapper.
All pant eller införsel, frivilligt eller lagligen beviljad inom
10 dagar för skuld förut ådragen.
All betalning för förfallen skuld, och andra affärer under liden
emellan insolvensen och domstolens concursförklaring, så vida
mottagaren ägt kunskap om insolvensen.
Holländska faillits-lagen 1838 går ännu längre, ty enligt densamma
ogillas:
All betalning för icke förfallen skuld, som blifvit erlagd inom
40 dagar före concursens början.
Pant, som inom 40 dagar blifvit lemnad för förbindelse, ingången
före sagde tid.
Pant, som blifvit lemnad för förbindelse ingången under 40
dagar, ulan att vid förbindelsens ingående, bafva varit vilikorad.
Dessa stadganden gälla ej för pant, som sökes af förmyndare eller
curator för skyddlings räkning.
All gåfva i fast eller löst, inom 60 dagar, äfven bona fide
gjord; — denna tid fördubblas om mottagaren är slägt t. o. m.
i 4:de led.
All öfverlåtelse eller afhandling af fast eller löst, äfven mot
full valuta, och utan afseende på tiden, kan på creditorernas begäran
förklaras ogilllig, om visas kan, alt båda contrahenter
-
Den 19 Februari.
351
na, med kännedom om obeståndet, velat dermed skada creditorerna.
Häraf synes luiru den utländske lagstiftaren, utan att egentligen
göra någon skillnad på afhandlingar, som angå fast eller
löst, söker correctivet uti en fullständig concurslagstiftning. Han
säger, att alla afhandlingar, der anledn. till bedrägeri förefinnes,
äro underkastade återgång. Den Svenska concurslagstiftningen säger
visserligen, att en transaction, uppgjord inom de 30 dagar,
som föregå concursen, anses vara mala fide gjord; men detta har
sin verkan egentligen emot sjelfva cessionanten, och afhandlingeu
slår i allo fast med den som ingått densamma, i st. f. att den
utländska lagstiftningen med omsorg undersöker huruvida anledning
finnes, att äfven bedrägeri är gjordt på mottagarens sida.
Jag tror, att det är endast på denna väg, som man, med bibehållande
af nu gällande rättsprinciper, kan förekomma bedrägerier.
Med hvad jag nu anfördt har jag endast veiat visa, alt förevarande
fråga egenteligen måste behandlas i concurslagstiftningen. Sådan
författningen om lösöreköp nu förekommer, måste den alltid
i sin isolerade form blifva ofullständig. Den är så mycket mera
ofullständig, som den, enligt hvad jag förut sökt visa, endast afser
den ena calhegorien af fictiva köp, gjorda utan erhållen valuta.
Af de 2:ne förslag, som här varit discuterade, måste jag
erkänna ett företräde ligga i det af Hr Gunther framställda. Jag
vill dock, lika med föregtde talare, emot första punkten deraf anmärka,
att jag icke anser någon offenlliggörelse i allmänna tidningarne
böra äga rum. Lagstiftaren må väl söka bringa afhandlingen
till offentlighet, och denna vinnes tillräckligt genom ett tillkännagifvande
frän predikstolen i kyrkan; men lagstiftaren har
äfven en annan skyldighet, som Hr Gunther i min tanka förbisett
, den nemi. att på något offentligt ställe nedlägga en sådan
handling, på det att hvar och en må kunna göra sig underrättad
om huruvida en sådan lyst försäljning ägt rum eller icke. Jag
anser således att det bör åläggas antingen kronofogden eller domaren
i orten, att föra registratur öfver sådana handlingar, på
det att hvar och en må äga tillgång till desamma. Emot 3:dje
punkten af Hr Giinthers reservation har jag den anmärkn. att
göra, att edgång icke gör tillfyllest emot det andra slag af be
drägeri,
som jag nyss nämnde. Jag anhåller, att desse anmärkn:r
måtte få åtfölja den återremiss, som äfven jag yrkar.
Frih. Raab: Jag har begärt ordet endast för att få med några
ord complettera mitt förra yttrande. Jag glömde nemi. hvad jag
nu tager mig friheten föreslå, att Utsk. vid en blifvande återremiss
måtte göra afseende på det förslag, som Hr Lindström uti
2:dra punkten af sin motion framställt. Jag anser ett sådant
stadgande både rättvist och ändamålsenligt; men tror dock, att den
deruti utsatta prescriptionstid af 6 månader kan bortfalla.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. ansåge de emot
352
Den 19 Februari.
LagUlsk:s betänk. N:o 69, gjorde anmårkn:r föranleda till detsamsammas
återremitterande.
Ropades ja.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 15 dennes på bordet lagda
mern. N:o 178, med yttrande ang:de Riksg.conhs förvaltning
sedan början af sistförflutne riksdag.
Föredrogs, men lades på begäran af Hr von Hartmansdorff,
Au g., och Hr Lefre'n, Joh. Pehr, ånyo på bordet
SlatsUtsk.-s d. 15 dennes första gången bordlagda utlåt. N:o 179,
i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o 91, ang:de Commissarien
Törnemans och Revisorn Nyströms ansökn:r om bibehållande
af sine vid Contoret för Allmänna Magasins-ärendenas
utredning innehafde löner.
Föredrogos och lades till handlingarne StatsUtsk:s d. 15 dennes
på bordet lagde ullåtm:
N:o 180, i anledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o 94,
ang:de Assessoren Rudolphis sterbhusdelägares ansökning om utbekommande
af en inom stadgad prescriptionstid icke reqvirerad
summa; och
N:o 181, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 96,
ang:de afskrifning utaf förskjutne medel till betalande af Statstidningens
skuld.
Vid förnyad föredragning af Bevilln.Utsk:s d. 15 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 22, i anledn. af erhållen återremiss i vissa
delar af mern. N:o 21, med förslag till sammanjemkning af
RiksStms olika beslut, ang-.de grunderne för den blifvande allmänna
bevillningen samt föreskrifterne för tillämpningen deraf, godkände
R. o. Ad. de af Utsk. under N:ris 18, 19, 20, 21 och 22
föreslagna voter.propos:r, och lades utlåt, i öfrigt till handlingarne.
Föredrogos och lades till handlingarne Bevilln.Utsk:s d. 15
dennes på bordet lagda utlåt-.n:
N:o 23, i anledn. af återremiss af betänk. N:o 16, ang:de
postbevillningen; och
N:o 24, i anledn. af gjorde anmärkn:r emot betänk. N:o 17,
ang:de curhusafgiftens fortfarande.
Föredrogs LagUtskis d. 15 dennes på bordet lagda mern.
N:o 70, med förslag till sammanjemkning af de inom RiksSt:n
fattade skiljaktiga beslut, i anledn. af Ulsk:s betänk. N:o 52, ronde
indragning af lagmans- kämners- och riddaresyne-rätterne.
Frih. Raab, Adam Christian anhöll om ytterligare bordläggning
af detta mern.
Frih.
Ben 19 Februari.
335
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller, att detta betäuk.
ma få hvila på bordet, för att icke till föredragning förekomma
förr, än prot.utdr. från Borgare- och BondeShn ankommit, huru
de i anledn. af inbjudn. beslutit.
Häruti förklarade Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius,
sig instämma.
1 anledn. häraf hemställde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om
R. o. Ad. bifölle, att LagUtsk:s mern. N:o 70 finge hvila pä bor
det tills från Borgare- och BondeSt:n inkommit prot.utdr., som
innehöllo dessa Stånds beslut i anledn. af samma mern.
Ropades ja.
Vid förnyad föredragning lades till handlingarne Allm. Besv.-  o. Ekon.Utsk:s nedannämnde d. 15 dennes på bordet lagde utlåtm:
N:o 125, i anledn. af återremiss utaf Utsk:s betänk. N:o54;
N:o 126, i anledn. af återremiss af betänk. N:o 96; samt
N:o 127, i anledn. af återremiss utaf Ulsk:s betänk. N:o 106.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 15 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 128, i anledn. af väckt motion i
fråga om förändring af lagstiftningen ronde bränvinsbränningen
m. m.
Allm. Bésv.- o. Ekon.Utsk:s d. 15 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 129, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o
89, ang-.de ränteförsäkrings-, lifränte- och lif-försäkrings-anstalters
inrättande i Sverige, blef härefter föredraget, men ånyo bordlagdt,
på begäran af Frih. Palmstjerna, Carl Otto, och Frih.
Tersmeden, Wilh. Fredr.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, bortgick, hvarvid klubban emottogs
af främste närvarande ledamoten Gr. Taube, Gustaf Erik.
Föredrogs, men lades, på begäran af Hr Rosenblad, Bernh,
och Frih. Raab, Adam Christian, ånyo pä bordet BancoUtsk:s
d. 15 dennes första gången bordlagda utlåt. N:o 42, öfver
de inom 2;ne RiksSt. gjorde anmärkntr vid Utsk:s under N:o 27
afgifua berättelse, ang:de Bancoverkets styrelse och förvaltning efter
nästförflutne riksdag.
Lades på bordet nedannämnde från StatsUtsk. inkomne utlåt,
och mern.:
N:o 182, i anledn. af dels K. M:s nåd. propos., ang:de bestämmande
af vissa villkor för vinnande af dispositions- och jordäganderätt
till de s. k. Kyrkohemmanen i Halland, dels särskilda
i delta ämne inom RiksSt:n väckte motioner;
7 H. 45
354
Den 19 Februari.
N:o 183, i anledn. af väckt motion om ett särskildt förklarande
i afseende å det f. d. Consulat-secreteraren Thulstrup beviljade
understöd;
N:o 184, dels i anledn. af erhållne återremisser å vissa punkter
af betänk. N:o 54, ang:de statsverkets och andra af allmänna
medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning åren
1838, 1839, 1840 och 1841, dels i följd af RiksStms beslut uti
öfriga delar af samma betänk.;
N:o 185, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 122;
N:o 186, i anledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o 123;
N:o 187, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 125;
!NT:o 188, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 131;
N:o 189, i anledn. af väckte motioner om pension för afskedstagande
consistorii-notarier;
N:o 190, i anledn. af väckt motion, om öfverlåtande lill K.
M., ali af öfverskotten på statsverkets inkomster disponera hvad
som erfordras till första uppsättningen af båtsmännens beklädnad,
i händelse contract om desammas ställande på passevolance varder
uppgjordt;
N:o 191, i anledn. af väckt motion, om understöd af statsmedlen
för byggande af fartyg, tjenlige till träd varutransport;
N:o 192, i anledn. af väckt motion, om rättighet för K. M.
att, emot ersättning af fångkostnadsmedlen, låta uti Prins Carls
och Råby inrättningar inaccordera sådane barn, som redan fallit
fångvården till last;
N:o 193, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 142;
N:o 194, i anledn. af väckte motioner, ang:de upphörande af,
eller nedsättning uti de, vid äganderätts eller åbo-ombyten å rusthålls-
och båtsmans-rote-hemman, utgående afgifter till Wadstena
Krigsmanshus- och Amiralitets-krigsmans-cassorne;
N:o 195, i anledn. af väckt motion, ang:de förmedling af hemmantalen
å Wisingsö;
N:o 196, i anledn. af väckt fråga, om rättighet för innevånarne
i Marums, Winköhls och Härlunda socknar i Skaraborgs
län, att för sina kreatur begagna mulbete å kronoparken Furubacka;
N:o
197, i anledn. af väckt motion om förräntande af ekeplanteringseassans
medel;
N:o 198, i anledn. af väckt motion ang:de dagsverksskyldigheten
för hemmansägare på ön Hven;
N:o 199, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse ang:de åtskilliga
Kyrkoherdars und. ansökningar om löneförbättring af indragen behaglig
tids förläningsspanmäl; samt
N:o 200, i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut i fråga om
Häradsskrifvaren J. Thysenii frikallande från ådömd skyldighet alt
ersätta oriktigt afkortade kronoutskylder.
Äfvenledes lades på bordet följande af Ridd.Utsk. under N:o
20 afgifna
Den 19 Februari.
555
Hörsamt Memorial.
På sätt det af Ridd.Direct. lill R. o. Ad. afgifna, härhos bifogade
mern. utvisar, har f. d. Ridd.fiscalen Kammarherren Melcher
Gottfried Falkenberg, hvilken, sedan sitt afskedstagande från
R. o. Ad:s tjenst d. 21 Dec. 1818, åtnjutit en honom då tillagd
årlig pension från Ridd.eassan af 150 r:dr b:co, motsvarande hälften
af den åt Ridd.fisc. på Riddarhusets stat anslagne lön, anhållit
om Ridd.Direchs förord hos H. R. o. Ad. att, i anseende till
den under de sednast förflutna 25 åren ständigt tilltagande dyrheten
å lefnadsmedel, sökanden måtte varda hugnad med en skälig
förhöjning å nämnde pension, hvilken han, i händelse af gunstigt
bifall härtill, önskade beräknad från 1S44 års början; oell
bar Ridd.Direct., pä anförde skäl, för sökanden tillstyrkt, utöfver
hans nu innehafvande pension, en årlig gratification af 100 r:dr
b:co, att frän och med innevar. år utgå vid hvarje års början, så
länge bemälde pensionär lefver.
Ridd.Utsk., som det åligger att i detta ämne med sitt utlåt, beledsaga
Ridd.Direct:s mern., har, i anledn. deraf, ansett sig böra
yttra, att, i anseende till Kammarherren Falkenbergs långvariga
tjenstetid vid Riddarhuset af 31 år, samt då, enligt det vid hans
ansökning fogade, af Protocolls-secreteraren Gr. von Schwerin samt
Majoren Frih. J. Carl Kuylenstjerna utgifne betyg, denne aktningsvärde
man, som redan uppnått den höga åldern af 78 år, för närvarande
”lider verklig brist ej allenast å de beqvämligheter, som
vanan gjort behöfliga, utan till och med å det mest oumbärliga,”
Utsk. ej tvekar att jemväl för sin del understödja sökandens anhållan;
och dä Ridd.eassan, i följd af en pensionärs år 1843 timade
död, å sin pensionsstat gjort en besparing af 300 r:dr b:co
årligen, samt derförutan sedan sista riksdags början vunnit en så
betydlig förkofran i capital, att denna, efter ränta af 5 proc., gifvet’
en årlig tillökning i inkomst af minst 450 r:dr b:co, ulan
att cassan vid denna riksdag hitintills fått å sig anvisad någon
annan ständig utgift än 150 r:dr b:co årligen förhöjd lön till
Ridd.kamereraren, har Utsk. med afseende å ofvannämnde, särdeles
ömmande omständigheter, som för f. d. Ridd.fiscalen Kammarherren
Falkenberg sig förete, trott sig kunna i sä måtto gå något
längre än Ridd.Direct., alt Utsk. vördsamt tillstyrker:
det f. d. Ridd.fiscalen Falkenberg må från Ridd.eassan
utöfver sin innebafvande pension, uppbära en årlig
gratification af 150 ndr b:co, att nu genast utgå för
år 1844, samt derefter ärligen på samma gång som
fjerde pensionsqvartalet för det löpande året utbetalas;
Hvilket
dock allt till 11. R. o. Ad:s egen ompröfning vördsamt
öfvevlemnas. Stockholm d. 15 Febr. 1845.
På Riddarhus-Ulskoltets vägnar.
S. A. Sandels.
W. F. Dalman.
Den 19 Februari.
Hörsamt Memorial.
Uti en till Ridd.Direct. ingifven skrift bar f. d. Ridd.fiscalen
Kammarherren Melcher Gottfried Falkenberg, som, efter 31 års
tjenstetid vid Riddarhuset, vid afskedstagande! d. 21 Dec. 1818
fått sig tillagd en allt sedermera från Ridd.cassan uppburen årlig
pension af 150 r:dr bxo, motsvarande hälften af den åt Ridd.fiscalen
på Riddarhusets stat anslagne lön, hos Ridd.Direct. framburit
sin vördsamma anhållan, att, i anseende till den under de
sednast förflutna 25 aren tilltagande dyrheten å lefnadsmedel, varda
hugnad med en skälig förhöjning i nämnde pension, i hvilket
afseende sökanden anhållit om Ridd.Direct:s förord hos H. R. o.
Ad., med tillägg af den önskan, att den förhöjning, som kunde
varda bifallen, måtte beräknas frän 1844 års början; och har
sökanden tillika bifogat sin ansökning ett af Protocolls-secreteraren
och Ridd. Gr. Fr. von Schwerin, samt Majoren, C. af W.
O. m. m. Frih. .1. C. Kuylenstjerna d. 21 sisth Dec. utgifvet betyg
af innehåll: att sökanden, sora aldrig ärft någon förmögenhet
efter sina föräldrar, nu vid en ålder af nära 78 år, åtföljd af de
krämpor, som vanligen arn oskiljaktiga från ålderdomen, lider
verklig brist, ej allenast å de lieqvämligheler, som vanan gjort
behöfliga, utan till och med af det mest oumbärliga; föda och
husrum medtoge, oaktadt all möjlig inskränkning, hela pensionsbeloppet,
den vackra boksamling sökanden ägt, äfvensom hans
meubler, hade måst afyttras, och om han ej vore nog lycklig att
vinna bifall till sin ansökning, blefve han blottställd för fattigdomens
bistra följder.
Jemte det Ridd.Direct. ansett sig höra hos H. R. o. Ad. anmäla
f. d. Ridd.fiscalen, Kammarherren Falkenbergs ofvanberörde
ansökning, har Direct. för egen del skolat yttra att, i anseende
till bemälde Kammarherres långvariga tjenstetid hos R. o. Ad.
och de betryckta omständigheter, hvari han vid en hög ålder sig
befinner, samt då i öfrigt han för närvarande är den ende pensionären
å Riddarhusets stat, Directionen finnér sig äga skälig anledn.
tillstyrka,
att f. d. Ridd.fiscalen, Kammarherren Melcher Gottfried
Falkenberg må från Ridd.cassan uppbära, utöfver
sin nu innehafvande pension, en årlig gratification af
100 r:dr bxo, att frän och med innevar. är utgå
vid hvarje års början, så länge bemälde pensionär
lefver.
Stockholm d. 20 Jan. 1845.
Carl DeGeer.
U. Koskull. Fredr. Boye. Georg Ulfsparre.
J. A. Tornérhjelm. G. Brakel.
Albert Munck.
Med anledning af den vördsamma ansökning Kammarherren
och f. d. Ridd.fiscalen Välborne Hr Melcher Gottfried Falkenberg
till H. Ridd.direct. nu inlemnat om förhöjning af den pension han
Den 19 Februari.
357
nu äger ur Ridd.cassan af 150 r:dr b:co årligen, få undertecknade
intyga, att bemälde Kammarherre, sora aldrig ärft något efter sina
föräldrar, nu vid en ålder af nära 78 år, åtföljd af de krämpor,
som en hög ålder vanligen åtföljer, lider verkelig brist, ej
allenast å de beqvämligheter, som vanan gjort behöfliga, utan lill
och med af det mest oumbärliga. Föda och husrum medtaga,
oaktadt all möjlig inskränkning, hela pensionsbeloppet; hans vackra
boksamling äfvensom de meubler han under sin tjenstetid förvärfva!,
bar måst afyttras, och om han ej blir nog lycklig att
vinna bifall till sin vördsamma ansökning, är det att förutse, det
denna gråhåriga aktningsvärda man, efter 31 års använd tjenstetid
hos H. R. o. Ad., blir blottställd för fattigdomens bistra följder.
Om II. R. o. Ad. skulle täckas fördubbla den nu utgående
pensionen, är det mer än sannolikt, att denna utgift ej många är
skulle komma att belasta 11. R. o. Ad:s cassa. Vid Riddersmanna
tro och heder betyga vi sannfärdigheten af hvad ofvanföre
anfördt är. Norrköping d. 21 Dec. 1844.
Fredrik von Schwerin. J. Carl Kuylenstjerna.
f. d. Protocolls-secreterare Major, Frih., C. W. 0., R. S. 0.
och R. N. 0.
(Sigill.) (Sigill.)
Hr Gr. o. Ordföranden tillkännagaf, att enär R. o. Ad.
redan förehaft alla de på denna dags föredragningslista upptagne
mål, plenum på e. m. ej komme att äga rum, utan det dertill
utfärdade anslag blifvit borttaget.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. J till 3 e. m.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
Lördagen den 22 Februari 1845.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 7 prot.utdr. för d. 19 dennes.
Justerades pleniprot. för d. 20 sistl. Jan.
Öppnades Hrr Electorers lista vid val af en ledamot i Const.-  Utsk. efter N:o 1364 Hr Ljungfeldt, Fullm. Hr Cederschjöld,
Pehr Guslaf; och befans dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1476 Hr Riben, Carl Wilhelm.
358
Den 22 Februari.
Äfvenledes öppnades Hrr Eleclorers lista vid val af en suppleant
i LagUtsk. efter N:o 102 Hr Oxehufvud, Olof Philip; och
befans dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 263. Hr Planting Gyllenbåga,”Fullm. Hr Kuylenstjerna,
Erik Magnus.
Föredrogs ånyo Slatslltsk:s d. 15 och 19 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 179, i anledn. af erhållne ålerremisser å betänk.
N:o 91, ang:de Commissarien Törnemans och Revisorn Nyströms
ansökningar om bibehållande af sine vid Contoret för Allmänna
Magasinsärendenas utredning innehafde löner.
Hr Printzenskjöld, Carl: Jag har genomläst detta betänk.
, och det befmnes, att StatsUtsk. har vidhållit del tillstyrkande,
som Utsk. förra gången meddelade. Jag måste beklaga, att
StatsUtsk. icke fästat mera afseende på de anmärkmr, som emot
detta betänk, ifrån tvenne RiksSt. blifvit gjorda. För att kunna
bedömma huruvida StatsUtsk. i detta fall bort gå mera generöst
tillväga, än som varit händelsen, synes mig vara nödigt att anställa
en jemförelse emellan det handlingssätt, StatsUtsk. iakttagit
vid föreg:de tillfällen i likartade frågor med denna. Då torde jag
få vördsamt i R. o. Ad:s minne återkalla huruledes, då indragningen
skedde af Nummerlotteridireclion, StatsUtsk. tillstyrkte, att
alla inom denna direction befintlige tjenstemän skulle få bibehålla
deras löner oafkortade, ehuru dessa tjenstemän endast voro försedda
med constitutorial tills vidare. Likaledes och då K. M.
samt R. St. förändrade Rådkammarens organisation, hvarigenom
Rikets Allmänna Ärenders Beredning indrogs, så tillstyrkte StatsUtsk.
och R. St. att ledamöterna i denna Beredning, ehuru de
icke voro anställda på ordinarie stat, utan innehade functioner
emot årligt arfvode, skulle få tillgodonjuta detta arfvode under
deras återstående lifstid. Jemväl och då organisationen af Rikets
styrelseverk inträffade, tillstyrkte StatsUtsk. och R. St. beslöto, att
till K. M. ingifva en und. framställning, att Kamereraren vid det
under Kammarcoll. då lydande Afräkningscontor skulle få bibehålla
den kamererarelön han såsom arfvode har under kamereraretjenstens
ulöfvande uppburit. Då sådant är förhållandet, och då jemväl
det exempel, som vid sista riksdagen inträffade uti ett annat
fall, nemi. att StatsUtsk. tillstyrkte och R. St. beviljade, att en
riksdagsmans enka skulle erhålla en ganska betydlig pension, ägt
rum, ehuru, sanningen likmätigt, några sådana tjenster af den
ifrågavar. riksdagsmannen icke voro åt fäderneslandet gjorda att
R. St. åt hans familj hurde äga någon så beskaffad skyldighet lill
erkänsla, så skulle jag för min del anse det vara icke blott billigt
utan äfven rättvist om R. St. vid detta tillfälle handlade i öfverenstämmelse
med hvad de vid föregående tillfällen hafva gjort.
Man har icke kunnat anföra något annat skäl för afslag å det
pensionsbelopp, som blifvit föreslaget för den ifrågavarande tjenstemannen
än det, att han icke har innehaft tjenst på ordinarie stat.
Detta skäl är i min öfvertygelse af en ganska svag natur, ty om
Den 22 Februari.
359
man bade innehaft tjenst på ordinarie stat, så skulle StatsUtsb.
icke ens kommit i tillfälle att kunna pröfva frågan, emedan han
då varit berättigad att få njuta sin ordinarie lön tillgodo; men
man bör härvid taga i betraktande, att när R. St. vid 1823 års
riksdag beslöto det allmänna magasinsdirection skulle indragas, så
återstod der en ganska betydlig mängd göromål. Denna direction
hade dittills varit uti sin fulla verksamhet, och följden var
den, att ett ganska ringa antal tjenster kunde för tillfället indragas;
men i följd af det fattade beslutet om indragningen kunde icke
eller, då ledighet uppstod, några tjenster på ordinarie stat tillsättas.
Då måste naturligtvis förordnande-systemet inträda. Assessor
Törneman var en af de föga lyckliga, som icke kunde komma
i åtnjutande af fullmakt. Flan mäste mottaga förordnande.
Flan har dels i allmänna magasiusinrättningens utredning, dels
också vid det contor i Kammarrätten, der han tjenstgjort, oafbrutit
varit sysselsatt med alla de ärenden, som tillhöra magasinsväsendet.
Med den erfarenhet, jag under min tjenstetid i Kammarrätten
förvärfvat, och den närmare granskning, som jag i följd
af mitt embete varit både pligtig och i tillfälle att verkställa af
hans arbete, har jag med särdeles tillfredsställelse funnit huruledes
denne tjensteman med det största nit och allvar sökt befrämja
det allmännas bästa. Han har icke mindre än 33 år tjenstgjort
inom verket uti åtskilliga grader. Det syne"s mig då innefatta
en hög grad af obillighet emot honom, att lian, som nu är
avancerad till en högre ålder, och som under en längre tid har
åtnjutit den vanliga commissarielönen, skulle nu, efter denna tids
förlopp, derföre att ärendena blifvit slut, få vidkännas en minskning
i sina löneinkomster, då han likväl, till följd af sina arbeten,
bort vänta att af R. St. få njuta något vedermäle af välvilja.
Jag kan icke annat än på det högsta beklaga, att StatsUtsk., sorn
haft tillfälle att taga kännedom om hvad i dylika fall tillförene
blifvit gjordt, icke fäst uppmärksamhet derpå, och således i följd
af återremissen tillstyrkt, att Assessorn Törneman måtte få åtnjuta
den lön, som han hittills i egenskap af arfvode åtnjutit; men
jag hoppas att R. o. Ad., med de ädla tänkesätt, som alltid härstädes
råda äfven vid de tillfällen, då fråga är om att åtminstone
skänka rättvisa åt i Staten grånade tjenstemän, äfven vid detta
tillfälle skola ådagalägga ett dylikt handlingssätt. Jag vill icke
nämna, såsom ett bevekande skäl derför, att Assessorn Törneman
äger hustru och många barn, som påkalla hans omsorger. Skillnaden
emellan den lön han hittills åtnjutit och den, som lian hädanefter
skulle få uppbära, är så betydlig, att det måste i ganska
väsendtlig mån inverka på bans ekonomiska ställning. Detta utgör
ett ökadt skäl för anslag utaf den större summan, och
jag vågar vördsamt tillstyrka, att R. o. Ad., med ogillande af
StatsUtsk:s tillstyrkande, bifaller, att Assessoren Törneman må få
tillgodonjuta på Rikets indragningstat den lön, som han primitivt
har tillgadonjutit nemi., 777 r:dr b:co.
Frih. Cederström, Jacob: Den siste värde talaren har
360
Den 22 Februari.
synbarligen icke genämläst SlatsUtsk:s betänk.; eljest hade han
omöjligen kunnat tillstyrka II. o. Ad att upprifva ett redan fattadt
beslut. StatslJtsk:s betänk, innehåller nemi., att R. o. Ad.
redan har bifallit Ulsk:s första betänk., samt att Ulsk. vidblifver
sitt förra utlåt. Detta betänk, kan således icke här föranleda annan
åtgärd, än att läggas till handlingarne. De öfriga Ståndens
beslut komma att bestämma huruvida R. o. Ad:s beslut blifvit
gällande eller icke; men R. o. Ad. kan icke vid denna riksdag
på sidan om grundlagen upprifva sitt redan fattade beslut.
Hr Printzenskjöld: Om Frih. Cederström hade med tillräcklig
uppmärksamhet afhört milt anförande, så tror jag icke alt
han hade gjort mig den förebråelsen, att jag icke hade genomläst
Ulsk:s betänk., emedan jag uttryckligen förklarade, att jag önskat
det Utsk. hade fästat det afseende på de af tvenne Stånd emot
Utsk:s första betänk, gjorda anmärkn:r, att Utsk. på grund af dem
frånträdt sitt förra tillstyrkande och i stället föreslagit, att Hr
Assessor Törneman måtte få tillgodonjuta den lön, som han, i
följd af couslitulorial till vidare, ända till dess att Magasinsärendena
öfverflyttades till Statscont., uppburit. Det är mig visserligen
bekant, att R. o. Ad. har bifallit Utsk:s första betänk., men det
är mig också bekant hvad som inträffat icke blott här, utan äfven
i andra Stånd, att i anledn. af återremiss ifrån tre RiksSt.,
som förut bifallit betänk., ånyo upptaga frågan och fatta ett annat
emot del förra afvikande beslut. Således lärer R. o. Ad. vara
oförhindrad att ånyo taga frågan i öfvervägande och fatta det
beslut, som R. o. Ad. med afseende på förekomne omständigheter
kan finna lämpligt.
Det är i sanning hardt, att en tjensteman, som i 33 år användt
sin tid i Statens tjenst, som har måst frånträda sin befattning
i en tidpunkt, då kanska mer än eljest för honom biträde är
af behofvet päkalladt i och för hans och hans familjs bergning,
skall vidkännas en minskning i inkomster, hvilka han genom R.
St:s beslut kunde få bibehålla. Jag ser sannerligen icke hvarföre
Assessoren Törneman skall blifva mera vanlottad i della hänseende,
än de tjenstemän, hvilka varit anställde i andra embetsverk, -  som också blifvit indragna, och der tjenstemännen icke mer än
Assessoren Törneman varit i tillfälle att göra sig förtjente af att
fä bibehålla sina löner, när deras tjenster blifvit indragna. Mig
synes som R. o. Ad. borde fästa afseende på dessa billighetsskäl,
då de jemväl äro förenade med den strängaste rättvisa, och jag
kan icke annat än förnya min vördsamma anhållan, att R. o. Ad.
täcktes visa det ädelmod emot denne gråhårige tjensteman, som
kan vara R. o. Ad. värdigt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Ehuruväl Hr Printzenskjöld
nu uppmanat R. o. Ad. att fatta ett annat beslut, än det
R. o. Ad. förut fattat, så ser jag likväl icke huru R. o. Ad. skulle
kunna göra det. Ulsk. har icke tillstyrkt något annat beslut,
än det, som R. o. Ad. förut har fattat. Icke eller har ifrån något
-
Den 22 Febr ua ri.
361
got annat Stånd ankommit någon inbjudning till R. o. Ad. att
frångå sitt förra beslut, och inom Ståndet lärer väl icke gerna
den frågan kunna väckas, alt R. o. Ad. skulle ändra ett beslut, som
redan är fattadt. Jag kan således icke inse huru det ät möjligt
för R. o. Ad. alt bifalla hvad Ur Printenskjöld önskat. R. o.
Ad. lärer således för närvar, icke hafva annan utväg, än alt lägga
det nu föredragna belänk. till handlingarna. Dessutom tror
jag mig vela, att tre Stånd redan hafva lemnat bifall till StatsUtsk:s
utlåt. i denna fråga, och att således R. S(:s beslut redan är
fattadt, hvilket icke lärer kunna vid denna riksdag vidare ändras.
Ofverläggningen förklarades härmed vara slutad, hvarefter
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle, ali
StatsUlsk:s ullål. N:o 179 finge läggas lill handlingarne.
Ropades starka ja, jemte ett eller annat nej, hvarpå II. Ex.
förklarade, att R. o. Ad. bifallit den gjorda propos.
n
Ånyo föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 15 och 19
dennes på bordet lagda utlåt. N:o 129, i anledn. af erhållne återremisser
å betänk. N:o S9, ang:de ränteförsäkrings-, lifränte- och
lifförsäkringsanstalters inrättande i Sverige.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Utsk. har i sitt förra
utlåt. N:o 89 anfört, att ”Utsk., som visserligen ej bestrider niotionärernes
yttrade mening, om vigten af väl ordnade ränleförsäkrings-,
1 ifFörsäkrings- och lifränle-anstalter, anser likväl, der de
pröfvas nyttiga och nödiga, sådana kunna, genom enskildes omtanka
och utan någon särskild framställning derom till K. M.
till vägabringas, desto hellre, sorn åtskillige sakkunnige män här i
landet redan utredt ämnet och om berörde anstalter utgifvit afhandlingar,
hvilka kunna tjena till ledning vid inrättandet deraf.”
På dessa skäl, och då jag anser, att Staten icke bör inblanda sig
i dylika anstalter, eller, på sätt nu sednast är föreslaget, befordra
och uppmuntra dem, så anser jag, att 11. o. Ad. gör rättast att
bifalla Utsk:s utlåt. N:o 89 och afslå det nu föredragna betänk.
Jag anser rättast, att R. St. icke gå in lill K. AI. med något sådant
förslag, som Utsk. nu ansett vara lämpligt, emedan jag, dels
pä de skäl som jag redan anfört, och dels derföre att jag anser
det kunna föranleda till Statsutgifter, tror alt tiden nu alldeles
icke är lämplig alt taga dessa frågor under öfvervägande. Skulle
IL St. ingå till K. M. med en sådan skrifvelse, som nu är föreslagen,
sä borde också ämnet förut något närmare utredas. Detta
har icke skett. IL St. böra vara mera angelägne om vigten
af de skrifvelser, hvarmed de ingå till K. M., än att inkasta en
sådan skrifvelse, öfverlemnande åt slumpen hvad sedermera deraf
månde blifva.
Jag afstyrker således Ulsk:s förslag och tillstyrker vördsamt
IL o. Ad. att antaga Utsk-.s utlåt. N:o 89.
Hr von Hohenhausen, Alichael Silvius: Ekon.Utsk.
7 II. 4ö
362
1) e n 22 Fel>ruari.
har frånlrädt sitt förra förslå;;, pä grund deraf alt tvenne RiksSt.
hafva beslutat hvad Utsk. nu föreslagit, ehuru ifrån de två andra
RiksSt:n de flesta anmärkmr i återremissen gingo ut på ett och
detsamma. Det synes således hafva varit fullt skäl för Utsk. att
vidhålla sin mening.
Hvad saken speciell beträffar, så är det icke en fråga, sorn
är ny, mindre bekant och af ett ringa intresse. Ränteförsäkringsanstaller
t. ex. äro inrättade i de fleste länder i Europa. Uti Norrige
äro de äfven införda. De afhandlingar, sorn derom här i
landel hafva blifvit ulgifna, hafva länge varit i allmänhetens händer,
och ämnet har utgjort föremål för särskilda hushåilssällskapers
öfverläggningar. Alltså är frågan bland dem, hvilka blifvit mera
utredda än många andra frågor, som förekomma. I afseende pä
dessa ränteförsäkringsanstalter har fråga här varit att på vissa locala
förhållanden tillämpa hvad erfarenheten i andra länder gifvit
vid handen. Det fordrar en längre undersökning, noggranna och
speciella uppgifter om så väl hvad Tabelleommission har att meddela,
som i många andra fall. Alt ett sådant arbete synnerligen
skulle lättas, om Regeringen dervid biträder, och alt det torde vara
ett värdigt föremål för en regerings synnerliga uppmärksamhet
lärer väl icke betviflas, när fråga är om att utsträcka en sådan
anstalts verksamhet inom hela landet. Man har sett i andra länder,
Österrike, Preussen,
åt blifvit egnad, och de controller, som dervid fästas. Det lärer
väl också vara af vigt, att, om en sådan allmän inrättning blifver
här verkställd, conlrollerna öfver densamma blifva tillräckliga, sä
att det blifver betryggande för alla, som deruti ingå.
Någon särskild kostnad för Staten kan icke gerna dervid ifrågakomma,
utom den som här föreslås, nemi. hvad som hörer till
verkställande af en undersökning, och denna kostnad kan icke
blifva betydlig och synes vara väl förtjent alt af statsverket bekostas.
Jag kan derföre icke annat än tillstyrka bifall till Utsk:s
förslag uti detta betänk. N:o 120.
Frill. Hermelin, Au g. Söderling: Jag har upplrädt
för alt vördsgmt tillstyrka bifall lill Ekon.Utsk:s utlåt. Jag har
väl hört en värd talare här framställa några invändningar deremot,
men jag kan för min del ej deraf blifva öfvertygad, att icke Utsk.
haft skäl lill sin nu gjorda framställning. — Här har blifvit sagdt,
att Staten icke bör ingripa tili enskilda företag. Jag frågar, om
man kan säga, att sådana inrättningar, som kunna befrämja sparsamhet
och omtanka, icke omfatta samhällets utveckling och utgör
föremål så väl för allmän som för enskild uppmärksamhet?
Vidare har det blifvit sagdt, att den gjorda hemställan skulle föranleda
till statsutgifter. Den siste värde talaren har redan besvarat
denna del af invändningen och upplyst, att det icke kan
vara fråga om några andra utgifter, än dem, som äro nödiga för
frågans utredning. Dessa utgifter blifva af ringa betydenhet mot
den ofantliga nyttan, sorn af den ifrågavar. anstalten skulle i framtiden
beredas. — Ytterligare får jag till stöd för min åsigt åberopa
Den 22 Februari.
363
hvad II. St. vid föreg:de tillfällen ansett vara lämpligt uti en med
denna nära likartad fråga, jag menar i afseende på sparbanksinrättningarna.
De äro af långt enklare natur, men icke deslomindre
tillstyrkte Ekon.Utsk. vid 1818 års riksdag, att hos K. M. begära
att sakkunnige män måtte förskaffa sig tillförlitliga upplysningar
om dessa inrättningar. — Jag bar ett ytterligare skäl,
hvarföre jag anser att denna fråga bör först i sin helhet företagas och
undersökas, nemi. att det vore en stor vinst för landet om inrättningen
kunde åstadkommas i större scala, och jag skulle tro, alt
om ett fullständigt förslag erhölles, så skulle man på ett lämpligt
sätt motarbeta mindre inrättningar utaf ifrågavar. beskaffenhet,
hvarom fråga varit t. ex. i Jönköpings län. Jag anser nemi. icke
att man bör för hvarje län eller i mindre districter hafva sådana
inrättningar. — På dessa skäl får jag yrka bifall lill Utsk:s betänk.
Hr Bildt, Knul: Jag anhåller att få förena mig med dem,
som yrkat bifall. Jag anser, alt denna skrifvelse är en bland de
vigtigaste, som skulle kunna komma att gå ifrån R. St. till Regeringen.
Jag tror, att dessa ränleförsäkrings-, lifränte- och lifförsäkringsanstalter
endast äro en större utvidgning af sparbankarne.
Sparbankernas nytta torde icke kunna bestridas. Det är den större
allmänheten, som har nytta deraf. Dessa lifförsäkringsanstalter
äro redan i andra länder försökta och hyllade af regeringarna.
Man har visserligen der gjort misstag i beräkningarna och
utlofva! större fördelar än de verkligen kunnat gifva. Delta förhållande
har här blifvit mycket väl ulredt genom skrifter, som
af sakkunniga personer blifvit utgifna. Såsom nämnt är, bar en
sådan anstalt redan blifvit införd i Norrige, och jag Iror, att det
skulle vara af gagn om den äfven kunde införas här i landet, Af
dessa skäl och på grund af hvad öfrige talare anfört, anhåller äfven
jag om bifall på detta betänk.
Hr von Troil, Sam. Gustaf: Jag anhållpr vördsamt,
att Ridd.secret, måtte upplysa huruvida ifrån de öfriga Stånden
något prot.utdr. inkommit, upplysande utgången af ifrågavar. ämne.
I anleda, häraf tillkännagaf underl. Ridd.secret., alt rör-.de
pröfningen af förevar, utlåt, endast från BorgareSt. ankommit prot.
utdr., hvilket innehöll: ”Utlåt., i anledn. af Utsk:s första hemställan,
pag. 11, lades till handlingarne, och den vid slutet af samma
sida gjorda inbjudning lill BorgareSt. antogs”.
Hr von Troil: Tvenne Stånd hafva således antagit i sin
helhet det af Ekon.Utsk. nu för R. St. framlagda förslag, och jag
anhåller vördsamt, att äfven R. o. Ad. ville deråt lemna sitt bifall.
Frågan är sannerligen, ur hvad synpunkt man än vill betrakta den,
af så stor vigt för fäderneslandet, att jag icke skulle föreställa
mig, att den inom detta Stånd kunde röna ett afslag. Både inden
moraliska och den ekonomiska synpunkten förtjenar den lika
mycket R. St:s uppmärksamhet. Jag har icke från början varit närvar,
under denna discussion, alltså icke haft tillfälle alt uppfatta de anmärkntr,
som emot betänk, blifvit anförda. Enligt hvad jag af en
364
Den 22 Februari.
sednare (alares uttrande förnummit, lärer en af dessa anmärkmr
hafva afseLt de möjliga utgifter, som i anledn. af det ifrågasatta
heslutet kunde drabba Staten. I delta hänseende ber jag endast få
fästa uppmärksamheten derpå, att sparbankerna i Riket icke föranledt
någon särdeles statsutgift, och jag inser icke eller, att ifrågavar.
förslag skulle kunna leda till några kostnader för Staten.
Orsaken, hvarföre Utsk. ansett det vara af så stor vigt, att denna
sak i ett sammanhang behandlades öfver hela Riket, är i min tanka
den, att dessa inrättningar icke höra utgöra särskilda spridda
fördelningar, utan debora utgöra ett sammanhängande helt; icke
så, som skulle en enda centraldireclion vara den, som skulle hafva
befattning med alla dessa inrättningar. Det måste finnas en enda
centraldireclion; men jag tror likväl, att om man vill komma till
något resultat i detta hänseende, så är det icke möjligt att öfverlåta
saken ät den enskilda menniskokärleken. Inrättningarna skulle
då icke komma att motsvara sitt ändamål och endast partiellt
uppstå. Dessutom tager jag mig friheten att, i afseende på den
nämnda statsutgiften, fästa uppmärksamheten derpå, att frågan
icke rörer något annat, än en und. anhållan till K. M., att K. M.
ville gå i författning om tillsättande af en comité, eller rättare
sagdt låta genom sakkunnige män utarbeta ett förslag i detta hänseende.
Vi känna alltförväl, att flere menniskoälskande individer
inom Sverige hafva med mycket nit lagt sig på detta ämne. Det
finnes personer, som på egen bekostnad rest utomlands för att
förskaffa sig de underrättelser, som varit af behofvet påkallade i
detta hänseende; men gifvet är, att då icke dessa pesoner kunna
komma tillsammans för att gemensamt öfverlägga om det bästa
förslag i ämnet, så är man icke eller säker att komma till något
verkligen pålitligt och säkert resultat. Dessutom äro de arithmetiska
uppgifter, som i detta afseende blifvit inom fäderneslandet
gjorda, ehuru visserligen på det mest fördelaktiga sätt af K. Wetenskapsacademien
vitsordade, likväl endast af enskild man uppgjorde,
och torde således icke uti ett så maktpåliggande ämne kunna,
utom en omsorgsfullare granskning, antagas. Dylika anstalter
skulle i min tanka inom nationen i hög grad befrämja den sparsamhetsanda
och den moralitet, som bör af alla så högeligen eftersträfvas.
Vi se dagligen uselhelen och nöden tilltaga. Dessa
inrättningar äro just beräknade på att uppväcka en anda hos folket
att göra tillfälliga besparingar, för att kunna gå en sorgfriare
ålderdom till mötes. Det är egentligen för den medellösare och
fattigare delen af nationen, som dessa vackra inrättningar skulle
komma att medföra någon båtnad. Dessutom hemställer jag till
R. o. Ad., huruvida icke sparbankarne i sin mån hafva ganska
väsendtligt bidragit till vinnande af detta nyttiga ändamål, och
likväl äro sparbankerna icke annat än den första länken i denna
stora kedja af inrättningar för införande af hushållsamhet och
moralitet.
Ändamålet med de s. k. ränteförsäkringsanstalterna är, att
en person, som under fulla kraften af sin ålder kan aflägga någon
sparpenning, måtte sättas i tillfälle att genom dess insättande
Den 22 Februari.
365
i dessa anstalter sedermera på ålderdomen kunna påräkna en inkomst,
sqm eljest icke skulle tillfallit honom.
Hvad åter lifränteanstalterna beträffar, så äro de lika väl inom
Sverige, som inom alla öfriga länder, kända. De gå egentligen
ut derpå, att den, som har samlat ett capital, icke tillräckligt
för att på räntan af det samma kunna lefva, må genom öfverlemnande
af detta capital åt inrättningen, kunna försäkra sig om en
inkomst, som något så när svarar emot hvad capitalets amortering
på beräknad tid jemte den upplupna räntan skulle göra.
Hvad åter lifförsäkringsanstalterna beträffar, så är afsigten
med dem, att man må kunna försäkra sina efterkommande om en
summa, hvarpå de möjligen skulle kunna lefva, derigenom att man
gör insatser uti inrättningen.
Den ena af dessa inrättningar utom de andra, utgör blott en
lösryckt länk af kedjan, men jag upprepar det ännu en gång,
vi kunna icke hinna detta vackra mål på enskild väg. Dertill
fordras icke blott representationens, utan äfven Styrelsens medverkan,
och det är för att vinna detta ändamål, som Utsk. hade trott
sig böra för R, St. framlägga det förslag, som nu är under öfverläggning.
Då frågan förra gången förevar hos Utsk. rönte den
der ett oväntadl motstånd, men det förra förslaget gick likväl endast
med en eller två rösters pluralitet igenom. Orsaken till detta
motstånd var, att Ekon.Utsk:s ledamöter icke kunde göra sig fullständig
reda för ändamålet med alla dessa anstalter. Då de sedermera
derom blifvit upplysta, så hafva meningarna om det sednare
föreslaget varit, om jag så får säga, fullkomligt enhälliga.
En reservant fans visserligen emot betänk, men äfven denna reservant
gillade den vackra ideen, ehuru han ansåg alt någon skrifvelse
till K. M. icke borde i ämnet afgå.
Jag anhåller vördsamt, att R. o. Ad. icke måtte afslå ett
betänk., som jag tror egentligen för de nödställda och fattiga classerna
är af så särdeles mycken vigt; och på denna grund vågar
jag vördsamt anhålla om R. o. Ad:s bifall lill betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Ilr von Hohenhausen uttryckte
visserligen en olika mening emot min i detta afseende;
men jag uppfattade icke att han anförde några särdeles skäl deremot.
Det luifvudsakliga deraf var, att ränteförsäkringsanstalterna
äro införda i Norrige likasom i flera andra länder. Nog har jag
sett, att förslag i Norrige är uppgjordt till en sådan anstalt, men
jag tviflar mycket på att någon verkställighet af inrättningen der
ägt rum och att anstalten kommit i gång. För öfrigt hafva sådana
anstalter i Tyskland, visserligen på flera ställen kommit i
gång och lemnat flera års erfarenhet, men denna erfarenhet har
icke varit så tillfredsställande som man hade förväntat sig, hvarom
jag torde få säga några ord.
Frih. Hermelin har sagt, att det icke torde kunna blifva fråga
om några andra utgifter af Staten i detta hänseende, än de uti Utsk-.s
förslag omnämnda. Jag tager mig friheten yttra, att vi redan vid denna
riksdag, innan R. St. yttrat sig i frågan om att förorda införandet
af dessa anslaller, haft motioner om ett anslag af 10,000 r:dr för en
366
Den 22 Februari.
sådan inrättnings införande uti ett län. Detta förebådar åtminstone
något att fråga kan uppstå om statsanslag för detta ändamål.
Då måste man förut hafva utredt, att ändamålet är särdeles nyttigt
och gagneligt, innan man gifver sådana statsbidrag. — Hr
Bildt har sagt, att detta egentligen vore en utvidgning af sparbankerna.
Sparbankerna hafva visat sin stora nytta. De samla
capitaler och besparingar; hvaremot ränteförsäkringsanstallerna icke,
i min tanka, hafva denna egenskap. De samla visserligen besparingar,
men bilda icke deraf några capital, utan förskingra dem.
— Hr von Troil har anfört åtskilliga skäl, först om dessa inrättningar
i allmänhet, och sedan uttryckt sin opinion om nyttan af
dessa anstalter. Jag torde således böra ingå i någon vidare utveckling
af min opinion i denna fråga.
Utsk. har icke endast stannat vid ränteförsäkringsanstalter,
utan äfven ansett, att 11. St. borde hos K. M. begära bildandet af
lifränte- och lifförsäkringsanstalter.
Hvad lifräuleanstalterna angår, så äro de i min tanka långt
ifrån alt vara statsekonomiskt nyttiga, utan äro tvertom skadliga.
Om de kunna vara beqväma för den, som ingår i en sådan anstalt,
som lemnar sitt capital, för att få en årlig ränta, hvaraf han
anser sig kunna lefva, så äro de likväl i allmänhet skadliga, derföre
att det capital, som förut är bildadt, sedermera förstöres genom den
årliga räntebetalningen, och det är beräknadt så, att den som inträder
uti en sådan anstalt skall hafva uppätit capitalet när han dör. Detta
är sålunda ett sätt alt förtära capitaler, men icke att samla dem.
Att befordra en sådan anstalt kan icke vara för Staten nyttigt. Anstalten
räknar sin vinst i förhållande till antalet af dödsfall, som
inträffar bland räntetagare. Således är det anstaltens nytta att
döden kommer snart ibland dess räntetagare. Jag kan icke inse,
all det är Statens fördel att befordra en anstalt, hvars intresse
gynnas genom medborgares död. Den som ingår i en sådan anstalt
och insätter hela sitt capital deruti, han skiljer sig derigenom
ifrån medlet för annan verksamhet, upphör att använda sina
tillgångar och krafter för samhällets tillvext och förkofran och
blir ifrån denna stund likasom död för samhället, utom det alt
han har förmågan att småningom uppäta sitt capital, så att det
kan vara slut vid hans timliga frånfälle. Intresset eller ändamålet
med denna anstalt strider således emot flera för Staten önskvärda
syftemål. Anstaltens intresse är folkstockens minskning i
st. f. dess ökande med förmöget folk, och den strider äfven
emot industriens och arbetslustens befrämjande, derigenom att den
borttager capitaler ifrån den enskilda verksamheten.
Hvad lifförsäkringsanstalterna återigen angår, så har försäkringstagaren
der sin fördel uti att dö snart. Det förskott han
årligen inbetalar till anstalten, lager han ur sin cassa för att lägga
i anstaltens, och lägger det till inrättningens fond i stället att derigenom
öka sitt eget capital och utvidga sin egen förmåga att bidraga
till sin familjs och det allmännas bästa. Han förväntar sin
vinst i det ögonblick då han skall dö, i st. f. alt hafva en uppmuntran
till aibete. Detta är icke nyttigt för samhället i allmänhet.
En sådan anstalt kan naturligen uppkomma uti de län
-
Den 22 Februari.
3C7
der, der det finnes öfverskott af näringslif och öfverskott af capitaler,
samt en låg räntefot; men i ett land, sådant som Sverige,
och under våra nuvar. förhållanden, kan jag icke inse, att dessa
anstalter kunna i större scala uppkomma och medföra nytta för
det allmänna, om de äfven för några enskilda kunna medföra en
viss hugsvalelse. Må de nu träda tillsammans och inrätta sådana
anstalter, om de finna det vara för sig gagneligt och öfverensstämmande
med deras önskningar och tänkesätt, men icke bör det
blifva en slalsantalt.
Hvad åter angår ränteförsäkringsanstalterna, så är det ett
ämne, som är mycket vigtigare, än frågan om de båda föregående,
och ett ämne, som måhända ännu icke har blifvit så utredt, som
det förtjenade att blifva. I Tyskland hafva dessa anstalter först
blifvit upprättade. Der har man förespeglal sig många stora fördelar
af dem. Man har börjat med att säga ändamålet eller afsigten
vara, att åt den mindre bemedlade bereda en möjlighet att
förvissa sig om mera lugn på gamla dagar, samt att åt den alldeles
obemcdlade bereda ett torftigt uppehälle. Denna ide' blef
behandlad af Tysklands speculativa snillen och utvecklad i många
skrifter. I dessa skrifter lofvar man sig: jemnande af förhållandet
emellan rikedomen och fattigdomen, ett lugnande af sinnena,
som på intet annat sätt kan vinnas; ett stöd för den numera oafvisliga
materiella principen, hvarigenom den kan förblifva en af
staternas lifsprinciper, utan att förorsaka omhvälfningar; ett medel
att bemäktiga sig tidens herrskande sjukdom och leda den på
en väg, sorn småningom framkallar en högre och ädlare anda,
hvarigenom den fattige skall upphöra all för penningemannen vara
endast en del af hans machiner. De förespegla sannolikheten af
en framtid, då hvarje land har dylika anstalter och hvarje menniska
åtminstone en ränta i sitt fädernesland; då proletärer hafva
upphört alt finnas, fattigdom nöd och afund ej mera förleda till
så många brott, laster och öfverlrädelser, och hvar och en har
något att förlora, om oroligheter af hvad slag som helst uppkomma.
Jemlikhet skall beredas uti njutningarnes förhållande till arbetet
och behofvet, den industriella verksamheten höjas och lifvas,
produetiviteten blifva större och njutningsrikare, allmänt välstånd
och allmän sällhet beredas, utan alt träda i vägen för den intellecluella
bildningen, hvilken tvertom befordras; och således tidsandans
materiella förstörande riktning, uti ränleförsäkringsanslalterne
finna den sökta conservativa motvigten. En fasthet skall
inträda uti alla förhållanden, större än den någonsin varit; revolutioner
således ej mera vara alt befara, krig långt svårare att
begynna, då ingen kan vinna mer än han äger; stalscassans betydligaste
utgifter ansenligt förminskas, då stående armeer blifva
mindre behöflige mot yttre våld och inre oroligheter. Ränteförsäkringsanstalterua
skola blifva det stora band, som omsluter staterna
och sammanknyter deras medlemmar innerligare med hvarandra.
Uti dem ligger fröet förborgadt till en alldeles ny samhällsordning.
Så tala Tyskarna och så tala charlatanerna och enthusiasterna.
I min tanka bör Staten vara intetdera, utan låta de enskil
-
368
Den 22 Februari.
de sjelfva framställa sina förslager och föranstalta om deras utförande,
om de förmå. Icke är det Staten, som med sina löften
kan eller bör framträda. Vid närmare granskning af sakens beskaffenhet,
ser man också en annan sida. En ränteförsäkringsanstalt
bar den syftning alt bemäktiga sig enskildes samlade capitaler
och förtära dem till största delen, samt göra den döda anstalten,
i st. f. den lefvande menniskan, lill ägare af det öfriga.
Den uppsuger capitaler från näringarne, för att använda större delen
af dem till ökande af consumtionen, och det öfriga, i likhet
med våra cassör, lill förräntande i statspapper eller mot säkerhetshandlingar.
Den har i dessa hänseenden en motsatt verksamhet
mot sparbankerna, som förvara och föröka capitalerna åt
den flitige och arbetsamme. Ränteförsäkringsanstalten försätter
sina äldre delägare uti samma ställning som capitalister, med den
skillnad, att de ej låta de fleste af dem lemna några capital efter
sig. Anstalten synes derigenom understödja njutningsbegäret i
lifvet, det egoistiska, som beräknar egna fördelar, utan afseende på
efterkommandes behof, samt befordra den overksamhet och sorglöshet,
som gerna vidhänger capitalisten. Den hyllar det onyttiga
hos honom och qväfver det gagneliga af capitalernas förvarande
åt en verksammare arfvinge. De capitaler, som ej bortsmälta uti
årligen förbrukade räntor, de förblifva en försäkringsanslaltens
egendom, och kunna, i händelse af mycket insättningar, samfält
med de för årssällskaperna afsatle räntecapitalerne, utgöra högst
betydliga summor, hvilkas förvaltning och förräntande medföra
alla de olägenheter, som åtfölja stående inrättningars fonder, utan
att medföra det gagn samhället bör förvänta af hopade capitaler.
I st. f. att befordra näringarnes lif och utveckling, skola de tynga
dem. Då för att ränteförsäkringsanstalten skall kunna uppfylla
sitt egentligaste ändamål, obemedlade delägares förvissande om ett
ständigt åtnjutande af årlig inkomst på gamla dagar, det är nödvändigt
att dessa räntor gynnas med ett åtminstone villkorligt moratorium,
eller fritagande från att kunna utmätas eller med qvarstad
beläggas, så kunde sägas, att den innebär ett särskildt privilegium
för de bankruttörer, som äga nog tilltagsenhet, att i rätlan
lid med andras penningar derstädes göra insatser för sig och
de sina och hvarigenom de med lätthet kunna pä andras bekostnad,
måhända med andras fullständiga utbloltaude, försätta sig
sjelfva uti en fördelaktigare ställning. De skulle kunna sägas gifva
upphof åt en ny exceptionslag, som ej blir någon tyst förmånsrätt,
utan ett uppenbart trotsande af den allmänna rättvisans fordringar,
hvilket skall öka creditbristen och befordra oärligheten,
helst när den kan bemantlas med faderliga omsorgen för minderåriga
barns eller eflerlemnad enkas framtid.
Den utväg ränteförsäkringsanstalterne synas erbjuda, att i framtiden
minska bekymren för fattigvården i allmänhet, är mera illusorisk
än verklig. När man förväntar af dessa anstalter mycken
hjelp för fattigvården, så torde det vara skäl att eftersinna:
hvad är det som mest tynger fattigvården? Jo det är omsorgen
för barnen och deras uppfostran. Ränteförsäkringsanstalter lemna
ingen
Den 22 Februari.
269
ingen tillgång för dessa barn, som icke kunna förvänta uppfostran
och underhåll af sina föräldrar. De fordra afgifter för dessa barn,
om de skola intagas i anstalten, på det att deras framtid, när de
komma till en högre ålder, skall vara tryggad genom understöd;
men under tiden af deras uppväxande fordra anstalterna endast
afgifter och lemna intet understöd för deras uppfostran. Om sedermera
de började insättningarna icke fortsättas, så äro penningarna
bortkastade. Man torde deraf finna, att det största behofvet
för våra fattiginrättningar icke kan af ränleförsäkringsanstalterne
fyllas. Genom sin syftning att förespegla en viss bergning
för ålderdomen af ett lif, tillbragdt i overksamhet och sysslolöshet,
skola dylika inrättningar, i st. f. att, såsom utlofvadt är,
blifva ett medel emot paitpcrismen, sannolikare, om de begagnas
i stor skola, på ett fruktansvärdt sätt komma att utveckla samhällenas
fallenhet för denna tidens sjukdom. Räuteförsäkringsanstalterna
gifva tillika ämne lill ett särskildt intresse, nemi. dea
hemliga önskan, eller åtminstone en driffjäder till en sådan önskan,
att sällskapskamraterna af classen måtte snart lägga sina
ögon tillsamman, på det att classens antal måtte förminskas och
fördelen för de efterlefvande derigenom blifva allt större. Ju flere
af Statens medborgare som dö, desto bättre uppfyller inrättningen
sitt ändamål att lemna åt efterlefvande en större inkomst; och det
är en sådan anstalt man vill att statsmakterna skola befordra!
Man säger, att Staten skulle bereda sina medlemmar stora förmåner,
om en sådan anstalt sattes i gång; men man kan icke för
vissas
om dessa förmåner, utan de äro blott en förespegling, som
troligen, åtminstone i min tanka har de följder jag nämnt. I
lyckligaste fallet skulle man bereda en sorgfri ålderdom för den
fattige, som kunde taga sig fram till dess han blef gammal. De
rika åter skulle hafva stora fördelar deraf. Att nu statsmakterna
skulle göra uppoffringar till förmån för de förmögnare och rikare
classerna, hvilka sjelfva genom någon omtanka kunna bereda sig
samma fördelar, anser jag icke vara något skäl uti. Den moraliska
syftningen af dessa inrättningar synes mig derföre ingalunda
vara god, emedan de icke kunna bygga sin fortkomst på allas
väl och framgång.
På dessa skäl grundas min tanka derom, att R. St. icke böra
till K. M. ingå med ifrågavar. skrifvelse, ulan att R. o. Ad.
fattar det visaste beslutet, om R. o. Ad. bifaller Ekon.Utsk:s betänk.
N.o 89, och afslår det nu föredragna, hvilket jag således får vördsamligen
tillstyrka.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Emot Ekon.Utsk:s
tillstyrkande, att R. St. måtte i und. anhålla, att K. M. täckte
genom sakkunnige män låta utarbeta ett, efter Svenska förhållanden
lämpadt förslag till ränteförsäkrings-, lifränte- och lifförsäkringsanstalter,
har man inväudt, att sådant skulle ådraga statscassan
onödiga utgifter. Jag hemställer huru sådant kan kallas för
onödigt, som bidrager till befrämjande af den sparsamhet, hvilken
tyvärr på sednare tid med mycket skäl anses hafva lemnat detta
7 H. 47
370
Ken 22 Februari.
land. Det synes mig tydligt, att sparsamhelen genom dessa inrättningar
särdeles befrämjas, derigenom att så väl föräldrar, hvilka
önska att för sina barn bereda en lugnare framtid, som äfven
de personer sjelfva, som önska sådant, nödgas försaka en del onödiga
njutningar, för att samla de capitaler och insättningar, som
för begagnande af dessa anstalter äro nödvändiga. Ora man kunde
antaga, att hågen för capitalers samlande alltid vore lika stor,
utan några yttre impulser, och alt dessa capitaler alltid komme
att användas på ett productivt sätt, och icke egnades åt njutningar,
hvilka icke medföra någon statsekonomisk nytta, sä skulle
måhända en del af de invändningar, man anfört emot detta Ekon.-  Utsk:s betänk., vara grundade. Nu är likväl icke i menskliga naturen
nedlagd hågen alt spara mera, än i den mån man finnér
sig kunna af besparingarna draga större fördel. Afsigten med
ifrågavar. inrättningar är, att så väl föräldrar af omsorg för barnens
väl, som äfven andra personer för sin egen del, skulle kunna
uppmuntras till besparingars vidtagande och förekommande af
deras förskingrande på onyttiga ändamål. — Man har beslridt dessa
inrättningars samband med sparbankerna; men jag anser, att den
värde talare baft ganska rätt, som påstått, att sparbankers inrättande
utgjorde det första steget i denna kedja. Då de fattiga classerna
icke gerna kunna förmodas vara i tillfälle att samla så stora
besparingar, som insatserna uti lifränteanstalterna påkalla, så synes
det tydligt, alt genom den utväg sparbankerna lemna att småningom
af dagens besparingar samla nödiga insatser, den fattiga
kommer i tillfälle att mer än eljest begagna sig af de ifrågavar.
nya anstalterna. Jag torde få fästa uppmärksamheten äfven derå,
att då, såsom hvar man vet, sparbankerna rönt stor uppmuntran
äfven ifrån enskilde personers sida, men undersökningarne i och
för deras inrättande, sådant oaktadt varit förenade med kostnader
för det allmänna, hvilka kostnader icke ansetts vara ändamålslösa,
så torde icke eller den sista länken af kedjan, eller användande af
det capital, som genom dessa sparbanker samlas till insättande uti
lifränteanstalter, böra blifva alldeles lottlös; och då jag anser mig,
genom hvad jag nu audragit, hafva på grundade skäl bevisat, att
dessa anstalter verkligen åsyfta att befrämja sparsamhet, så hade
jag trott, att det minst vore R. o. Ad., som skulle vägra alla
dessa inrättningar en nödig uppmuntran. Man har invändt, att
en sådan undersökning, som Etsk. föreslår, icke borde göras af Jet
allmänna, utan företagas på enskild väg. Deremot företer sig likväl
den invändningen, ali i ett land, som är så glest bebodt sorn
vårt, det icke är att förmodada, att en sådan mängd personer
kunna vara på ett ställe samlade, som utan särdeles uppoffringar
kunna egna sig åt en sådan undersökning, lika litet som man
torde kunna bestrida, att en eller annan enskild person icke är
detta arbete vuxen, emedan följderna af sådana arbeten skulle
blifva allt för ensidiga. Detta arbete förutsätter flera sakkunniga
personers sammanträde på ett ställe; och att dessa sakkunniga
personer icke alltid äro de förmögnare, torde man också få antaga.
Mig veterligen finnes således ingen annan utväg, än att
Den 22 Februari.
371
Stalén ersätter de personers utgifter, sora utan egen förmögenhet
nödgas från flera orter sammankomma för en sådan undersökning,
eller med andra ord, alt undersökning genom Staten bör främjas.
— Man har emot ränteförsäkrings- och lifränteanstalterna invändt,
att erfarenheten inom Tyskland i afseende på dem icke varit tillfredsställande.
Manne man icke får antaga, att orsaken ligger
deruti, att man af dem begärt för mycket. Man har här uppräknat
en mängd aflägsnare fördelar, som utlofvats af dessa anstalter,
men som likväl icke kunnat realiseras. Jag vill icke bestrida, alt
fördelarne äfven för mig synts tillskurna i vexten; men derföre
att en eller annan enthusiast lofvar sig af ett lyckligt företag
större vinst, än det rimligen kan gifva, hör man väl icke försaka
hela företaget, enär det icke lärer kunna bestridas, alt detsamma
medför väsendtliga och stora fördelar, om också icke så stora, som
man i början deraf lofvade sig. — Man har äfven invändt, alt
inrättningen skulle medföra betydliga statsutgifter; att en motion
om anslag af 10,000 r:dr för en dylik anstalts tillvägabringande
inom ett län redan blifvit väckt; alt sådant synes anspegla pä
ytterligare utgifter, och att man derföre förut bör hafva utredt
nyttan af sjelfva anstalterna. Jag tror, alt detta är just samma
resultat, hvartill man kommer, om man bifaller Utsk:s betänk.,
nemi. att man först innan anstalten inrättas utreder nyttan deraf.
Om K. M. täckes gå R. St:s önskan uti den föreslagna uud. skrifvelsen
till mötes, så följer deraf tydligen, alt sedan den undersökning,
som Ulsk. begärt, blifvit gjord, K. M. äfven skall lill R. St.
meddela resultatet af undersökningen, hvarvid man naturligtvis
icke kan förbise, att om vid undersökningens anställande del skulle
hafva visat sig, alt saken icke vore så nyttig, sorn man förmodade,
eller också rent af alls icke nyttig, K. M. då icke kan annat än
afstyrka densamma. Jag anser det lättaste sättet alt utreda ämnet
vara att bifalla Utsk-.s betänk. — Man har sagt, alt lifränleanslalter
äro skadliga, emedan de förskingra capitaler, i st. f. att
samla dem. Jag vill icke bestrida, att genom dessa anstalter samlade
capitaler förtäras, men deremot bestrider jag den satsen, att
dessa anstalter icke bidraga till capitalers samlande. 1 början af
mitt yttrande hade jag äran anföra hvad jag nn åter får äran
upprepa, nemi. alt jag är fullkomligen öfvertvgad derom , att just
genom dessa anstalter och inrättningar komma capitaler alt samlas;
likasom jag är öfvertygad derom, alt många capitaler, sorn
derigenom skola komma att samlas, alldeles icke blifvit samlade,
om dessa anstalter icke funnits till. Jag tror mig derigenom hafva
ådagalagt, alt om dessa anstalter, hvilket jag icke nekar, bidraga
att förtära capitaler, så bidraga de äfven alt samla sådana.
— Man har vidare invändt, att lifförsäkrings- och ränteförsäkringsanstallerna
draga capitaler ur näringarna, och till bevis derför
anfört det skäl, att en person, som egnar sig åt productiva
näringar, kan bättre använda sina capitaler genom att utvidga sin
rörelse. Man förbiser dervid, att om en sådan person icke sjelf
i sin rörelse använder dessa capitaler, så komma de naturligtvis
att i ullåoingsväg göras fruktbara af försäkringsanstalterna, och
372
Den 22 Februari.
da blifva låntagarne troligen sådane personer, som behöfva använda
dem uti sin rörelse; och om de icke komma att användas i
första hand för näringsyrken, så blifva de på samma sätt använda
i andra hand, och det kan vara Staten likgiltigt. — Man har
yttrat den önskan, att dessa anstalter icke måtte blifva några
slatsanslalter. Jag tror, att det är för tidigt alt yttra sig öfver
denna sak nu. Ulsk. har icke tillstyrkt, att anstallerne skola blifva
slatsanslalter, ulan endast tillstyrkt, att det allmänna skall
komma emellan, för att i ämnet göra en undersökning, som öfverstiger
enskildes förmåga. Sedermera må det bero af blifvande
Ständers beslut, huruvida statsanslag bör eller icke bör göras. Nu
åtminstone synes icke fråga derom kunna uppstå. Emedlertid tyckas
just de olika åsigter, som velat göra sig gällande i detta ämne,
bäst bevisa, alt en undersökning deraf tarfvas, och det är för
vinnande af detta ändamål, som jag tillstyrker R. o. Ad. att bifalla
Utsk:s betänk.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag medgifver, attUtsk:s
betänk, kunnat vara mera rikladt på en undersökning om dessa anstalters
syftesenlighet, än på sältet att dem tillvägabringa';'' samt
att det förra hade bort i främsta rummet afhandlas. Utsk. synes
deremot hafva tagit dessa anstalters riktighet i och för sig sjelf
för afgjord, samt blott begärt, att utredning om verkställigheten
skulle äga runn Men då Utsk. slutar med tillstyrkan, att R. St.
måtte anhålla, det K. M. ville ”nådigst vidtaga de åtgärder, som
för dylika anstalters befordrande kunna anses mest ändamålsenliga”;
så kan det ju inträffa, att utredningen bevisar, det blott en
af dessa anstalter, och icke de, öfriga, bör inrättas, i hvilket fall
Regeringens åtgärder icke böra till dem utsträckas. Jag tror derföre
bättre vara, alt R. o. Ad. godkänner Ulsk:s betänk., sådant
det för närvar, är, än att Ståndet skulle genom ett afvikande beslut
skilja sig ifrån de öfriga Ståndens mening. Jag tror, att just
genom den enighet, som kommer att äga rum, i fall R. o. Ad.,
lika med de öfriga Stånden, bifaller Utsk:s förslag, skola äfven de
betänkligheter uudanrödjas, som Frih. Palmstjerna framställt. De
misstag, som ägt rum i Tyskland, härleda sig utan tvifvel deraf,
att någon sträng undersökning på förhand der icke ägt rum. Här
är redan så god början gjord, att man bör hoppas fortfarandet af
samma vetenskapliga stränghet, och att man, när hithörande statistiska
uppgifter tillika begagnas, icke skall blifva utsatt för samma
misstag, som vid de utländska inrättningarne af samma slag
redan blifvit begångna. Några stora utgifter kunna, på sätt andra
talare redan anmärkt, icke äfventyras. Kostnaden kan icke
blifva så betydlig, att den icke bör offras på detta försök. — Hvad
som här blifvit anmärkt mot lifränteanstalten, att t. ex. alla de
efterlefvande i classen vinna på de afgångnes död, gäller äfven
mot alla andra pensionsanstalter. Ville man fullfölja anmärkn.,
så borde man anse för bäst att inga sådana inrättningar funnes,
hvilket naturligtvis icke kan vara meningen. — Då man om denna
sak redan yttrat sig så omständligt, och den siste talaren genom
-
Den 22 Februari.
373
gatt de särskilda anroärkn:r, som Frih. Palmstjerna gjort, så vill
jag icke längre uppehålla Ståndet med detta mål, utan önskar
blott att 11. o. Ad. måtte bifalla Utsk:s sednaste betänk.
Hr von Hohenhausen: Som hittills blott en enda ledamot
yttrat sig häremot, och från många olika sidor hans sednaste
anförande blifvit upptaget till vederläggning, kan jag inskränka
hvad jag har att säga till några få ord. Jag ber dä först att få
yttra i afseende på den förmodan om osäkerheten af att ränteförsäkringsanstalter
äro införda i Norrige, att jag anser mig skyldig
upplysa om anledn. dertill, att jag yttrat mig så. Jag har
redan för ett år sedan af allmänna tidningarna sett, att i Norrige
blifvit en förening ingången om införande af en sådan anstalt
derstädes. Nu har jag för tre eller fyra dagar sedan läst i Norrska
tidningar en uppmaning till inskrifning för detta år. Detta
tyckes vara en tillräcklig anledn. för mig att supponera, att en
sådan inrättning verkligen är etablerad. — Vid den genomgång
af de särskilda ränteförsäkrings-, lifränte- och lifassurance-inrättningar,
som Frih. Palmstjerna gjort, så har han, hvad beträffar de
sednare, framställt åsigter, hvilka jag mycket nära delar. Jag
hyser precist den öfvertygelse, som Hr von Hartmansdorff yttrat,
att en bättre uppställning hade varit förmånlig, d. v. s. att betänk.
hade bort innehålla en anhållan, att en undersökning måtte
ske, men detta faller af sig Sjelf. — Hvad beträffar lifförsäkringsanstalterna,
så äro de just motsatsen af lifränteanstalter, nemi.
att bilda capitaler genom att anskaffa en ränta. För att anskaffa
den räntan eller årliga afgiften, måste individen inskränka sig.
Detta lemnade honom icke i oisivete', utan han måste arbeta för
att skaffa ett capital efter sin död. Detta är således icke något
skadligt i statsekonomiskt afseende, såsom man kunde säga om
lifränteanstalterna, hvilka förstöra capitaler och endast äro gagneliga
i de länder, der capitalerna blifva allt för stora, och der det
följaktligen inträffar, såsom det periodiskt sker i England, alt räntan
blir allt för lågt nedtryckt. Detta är icke ställningen hos oss,
och jag tror äfven, att lifränteanstalten kan hos oss gerna umbäras.
— I afseende på lifförsäkringsanstalterna åter veta vi, att man
här betalar till sådana anstalter utom landet, och då måtte det
väl vara bättre om de finnas inom landet. — Hvad beträffar ränteförsäkringsinrättningen,
som jag ansåg vara hufvudsakligast och
som jag endast uppehöll mig vid, och jag ber Frih:n komma ihåg
hvad han säkerligen såsom Landshöfding fått erfara (ty detta lärer
väl icke kunna vara olika i det ena länet emot det andra),
eller de undantag, som föräldrar göra på landel för att skydda
sig emot ålderdomen, då obehagliga tvister icke sällan inträffa
med barnen i anledn. af dessa undantag. Träder denna anstalt
emellan, så göres deraf icke mera behof. Detta är ett skäl till
att önska den åldriges fortfarande i sitt lif. Han blir icke mera
en börda för familjen, utan kan blifva nyttig för densamma äfven
på sin ålderdorn.
Jag vill icke längre uppehålla R. o. Ad. ulan förenar mig
med dem, som yrkat bifall till Utsk:s sednare betänk.
374
Den 22 Februari.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum tomine
att fortsättas kl. fl e. m., derest icke mot förmodan de mål,
som funnos upptagne å föredragningslistan, kunde hinna föredragas
under förmiddagens plenum.
Hr von Troil: En värd talare på andra sidan har, genom
uppläsande af utdrag ur en med äkta Tysk svulstighet författad
skrift sökt att, just genom det öfverdrifna uti de förhoppningar,
som i denna skrift förespeglas, visa R. o. Ad. olämpligheten af
dessa anstalter. Jag får med anledning deraf nämna, att Ekon.-  Utsk. vid frågans afgörande visserligen icke uti en så skimrande
dager betraktat ifrågavar. inrättningar; men Ekon.Utsk., som åt
det vigtiga ämnet egnat all den uppmärksamhet det verkligen förtjenat,
har det oaktadt icke kunnat för sig dölja den verkliga nytta,
som införandet hos oss af dessa anstalter skulle medföra. Man
har här yttrat tvifvel, att ifrågavarande anstalter någonsin här
skulle kunna komma till stånd. Afven om de icke skulle kunna
göra det, så måtte i alla fall den utgift, sora vore en följd af antagandet
utaf Ekon.Utsk:s nu föredragna betänk., icke vara så betydlig
att man derföre borde afstå från bifall till förslaget. Skulle
man äfven vid frågans utredning fiona, att dessa anstalter icke
voro lämpliga för Sverige, så är förlusten ringa och man har åtminstone
kommit lill ett säkert resultat i detta hänseende. Här
har äfven blifvit anfördt såsom grund för afslag till betänk., att
vid början af denna riksdag motion väcktes om anslag af 10,000
r:dr för inrättande af en dylik anstalt inom ett af Rikets län.
Jag får i anledn. deraf anmärka, att derest man vill partielt inrätta
dessa ränteförsäkringsanstaller, så är det mycket möjligt att
statsbidrag skulle dertill erfordras; men just lill undvikande af
dessa statsbidrag har Ekon.Utsk. ansett det vara af vigt, att dessa
inrättningar icke måtte partielt införas, utan i ett sammanhang
öfver hela landet. Vi hafva sett med hvilken ifver och verklig
nytta för fäderneslandet föreningarne för försäkring af lösören hafva
lyckats tillvinna sig allmänhetens förtroende. Jag hemställer
huruvida dessa anstalter kunnat komma till stånd, i händelse man
velat inrätta dem för hvarje län särskildt, och i sådant fall hade
de visserligen behöft statsbidrag, hvaraf de nu ingalunda varit i
behof. Man har påstått, att lifränteanstalterna vore skadliga,
derföre att capitaler genom dem förtäras. I detta hänseende får
jag, under åberopande af hvad Gr. Cronhjelm yttrat, jemväl anföra,
att om äfven något capital skulle genom dessa inrättningar
förtäras, så samlas deremot andra capitaler vid ränteförsäkringsoch
äfven vid lifränte-anstalterna. Derjemte får jag anmärka, att
om ock på detta sätt capitaler förtäras för vissa individer, så äro
de icke derföre för fäderneslandet förlorade. För öfrigt tager jag
mig friheten fästa uppmärksamheten derpå, att det yttrande Frih.
Palmstjerna afgifvit, stöder sig, i min tanka, helt och hållet på
falska premisser. Frih. har nemi. tagit för afgjordt, att de af
Ekon.Utsk. ifrågasatta inrättningar skulle grunda sig på den ide,
som inom Tyskland gjorde sig gällande, då dessa anstalter der
Den 22 Februari.
375
först uppstodo, och att således satrilandet af cassör eller fonder
skulle utgöra ett föremål för desamma. Denna ide" är nu helt
och hållet förkastad inom Tyskland. Man har kommit till det resultat,
att fonder ingalunda skola samlas, utan insatserna skola tvertom,
efter den grund, hvartill de arilhmeliska uträkningarne gifva ledning,
successivt utdelas. Cassör måste visserligen hållas, men några
stora fonder komma icke att samlas. Dessutom torde jag ytterligare
få fästa uppmärksamheten på den särdeles nytta i slatsekonomiskt
hänseende, som skulle uppkomma, derigenom att de
summor, som nu i detta hänseende utgå icke blott till England
ulan äfven till Tyskland, skulle då inom landet qvarblifva. Att
dessa inrättningar skulle befordra en naturlig önskan hos sina delägare,
att årskamraterna skulle gå bort, är visserligen en möjlighet,
men Hr von Hartmansdorff har redan anfört, att detsamma
är förhållandet inom alla pensionsanstalter. Jag hemställer för öfrigt,
om icke dessa inrättningar skulle blifva af högsta vigt, icke
blott genom den sparsamhetsanda, som deraf blefve en följd, utan
också derigenom, att de små sparpenningar, som nu användas till
inköp af öfverflödiga Iuxartiklar, då säkert skulle på ett vida ändamälsenligare
och nyttigare sätt användas. Om också icke förslaget
skulle gå igenom, så är, pä sätt jag nyss log mig friheten
nämna, förlusten icke stor, men då detta äi för de fattiga arbetsclasserna
af så särdeles mycken vigt, så skulle jag för min del
anse, att R. o. Ad. minst ibland alla borde afslä detta betänk.
Jag skulle visserligen genom uppläsande ur Hr Flygares förslag,
hvilket jag har här i handen, kunna i ganska väsendtlig mån vederlägga
alla de invändningar, som Fiih. Palmstjerna gjort emot
dessa inrättningar, men jag skulle för min del icke anse lämpligt att,
då alla öfriga talare yttrat sig i samma syftning som jag, upptaga
R. o. Ad:s lid med uppläsande af utdrag ur denna brochure,
utan tager mig endast vördsamt friheten anhålla om R. o. Ad:s
bifall till betänk.
Hr Bildt: Sedan jag hade äran anmäla mig, hafva så mångatalare
yttrat sig, att jag vill afstå och blott yrka bifall på betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Af discussionen märker
jag, att detta ämne hör lill dem, som äro omgifna af en viss dimma,
och vid hvilka man just derföre fäster så mycket mer förtroende.
Jag förväntar mig icke att hafva någon framgång uti det
yrkande, som jag gjort; men i afseende på några anmärkmr, som
blifvit gjorda emot mitt yttrande, torde jag få ingå i en ganska kort
vederläggning. Här är sagdt, i anledn. af mitt yttrande, att ju flera af
Statens medborgare, som under året dö, ju bättre uppfyller inrättningen
sitt ändamål, alt detta jemväl inträffar med alla pensionsanstalter.
Detta är af en talare sagdt och af andra åberopadt; men jag ber om
ursäkt, att liknelsen alldeles icke är riktig. Pensionsanstalterna, i
vårt land åtminstone, äro alldeles icke byggda på sådana grunder,
att delägarnes snabba afgång genom döden befordrar de efterlefvandes
fördel; ty pensionernas belopp äro på förhand bestämda
för så väl arméen som civila tjenstemän. Inrättningarnes tillgån
-
376
Den 22 Februari.
gar uppkomma genom årliga bidrag och genom statsanslag. Ingendera
af dessa tillgångar kommer att bidraga till pensionering
af dem, som qvarlefva i en class af ränteförsäkringsanstalterna;
åtminstone på de grunder, som hittills äro kända och antagna.
Om Utsk. hade föreslagit en anhållan till K. M. med begäran om
utredning af det förhållande inom Sverige, som skulle kunna gifva
anledn. till en förväntad nytta af ränteförsäkrings-, lifförsäkrings-
och lifränte-anstalter och anhållan om ett förslags uppgörande
i detta afseende, så skule jag icke haft något särdeles att
invända deremot; men nu innehåller Utsk:s utlåt, alldeles icke
delta, utan Utsk. tillstyrker R. St. att hos K. M. i und. anhålla,
att sedan sakkunnige män hafva uppgjort ett förslag, K. M. måtte
i nåder vidtaga de åtgärder, som för dylika anstalters befordrande
kunna anses mest ändamålsenliga, d. v. s. att öfverlemna till
K. M. att vidtaga allt hvad som kan befordra dessa anstalter, till
följd hvaraf, om K. M. finner för godt, något uppskof med verkställigheten
icke ens torde få äga rum, utan det som blir föreslaget,
skulle komma att genast befordras genom de åtgärder, sora
K. M. funnit vara mest ändamålsenliga. I min tanka skulle K.
M. härigenom kunna sägas blifva berättigad att på statsverket anordna
hvad summa som helst för att befordra dessa inrättningar.
Jag tror visserligen ioke, att K. M. skulle gå så tillväga, men R.
St:s skrifvelse har sådana ordalag, att mångfaldiga exempel skulle
kunna citeras, då K. M. på dylika eller ännu mindre bindande
ordalag anbefallt anslag af statsmedlen till icke obetydliga belopp. Således
är Regeringen, genom en sådan skrifvelse, som den Utsk.
föreslagit, fullt auctoriserad att vidtaga hvad åtgärder sora helst.
Jag är visserligen öfvertygad att saken då är i ganska goda händer,
men anser det icke vara riktigt af R. St. att så förfara och
att på förhand antaga dessa inrättningar vara nyttiga och på vårt
land tillämpliga under nuvarande förhållanden. Utsk. har icke
kostat mänga rader på utredningen af ifrågavar. anstalters nytta,
utan det förnämsta skälet till det förslag Utsk. afgifvit, är det, att
efter PresteSt. och BorgareSt. redan beslutit, att en und. skrifvelse
i ämnet bör till K. M. aflåtas, och derjemte anmärkn:r ifrån
de öfriga Stånden skett, utgående åt samma syftemål, så må det
gå. Skälen äro således i min tanka temmeligen knapphändiga,
och de under discussionen här anförda skäl hafva icke eller kunnat
hos mig öfvervinna de betänkligheter, som jag tagit mig friheten
yttra. Hr von Hartmansdorff har visserligen ansett, att alla
betänkligheter skulle undanrödjas genom utredning af ämnet. Denna
utredning anser jag hafva bort föregå innan auctoriteterna vidtogo
några åtgärder, och är för öfrigt öfvertygad, att densamma kommer
att bekräfta, men icke att undanrödja betänkligh^terne.
Åtskilliga ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Lagerhjelm, Pehr: De bolag, som här äro i fråga, hafva
med vanliga försäkringsbolag, som äro allmänt kända, åtminstone
den likhet, att för vissheten derom, att de skola erhålla de
uppgifter, utan hvilka man skulle räkna orätt, så måst man tillse
-
Den 22 Februari.
377
se, alt calculen kommer att hvila pä uppgifter, hvilka tagas från
en erfarenhet, som icke är så lätt gifven. Det tyckes mig äfven
vara ett statsinteresse att detta blir utredt, likasom alt assurancecompagnier
i allmänhet finnas. Huru skulle de nu kunna blifva
nyttiga och uppkomma, ulan att det vore i statens intresse. Derföre
är jag likväl ej böjd för bifall till hvad Ulsk. har föreslagit.
Utsk:s hemställan slutar nemi. med denna mening: ”och derefter
nådigst vidtaga de åtgärder, som för dylika anslalters befordrande
kunna anses mest ändamålsenliga.” Det finnes visserligen ingen
mera ändamålsenlig åtgärd för att befordra en sådan anstalt,
än alt försäkra den om dess bestånd. Således synes mig att i
denna tillstyrkan iunehålles två saker. Först oell främst en und.
anhållan hos K. M., att K. M. täcktes nedsätta en comité af sakkunniga
män, för att utarbeta ett förslag, som är ändamålsenligt,
och derjemte, sedan en sådan undersökning är gjord, vidtaga de
åtgärder, hvilka voro nödiga för ändamålets befordrande. Dessa
åtgärder kunna icke vara några andra, än att försäkra inrättningen
om dess bestånd, ty om beräkningarna äro riktiga och grunda
sig på verkligt säkra uppgifter, så behöfves ingenting annat
än att man kan vara viss på deras bestånd. Det är ett sådant
försäkrande af dessa inrättningars bestånd, som jag för min del
icke vågar tillstyrka. Jag tror icke, att man i Sverige någonsin
här gjort anslag, för att försäkra de öfriga assurans-inrältningarnes
bestånd. Jag anser således visserligen lämpligt att anslag må
göras, för att bringa fram den erfarenhet, som är nödig, för alt få
ämnet riktigt utredt, genom arfvode åt de personer, som sysselsätta
sig med ämnets utarbetning, men att åter antaga Utsk:s förslag
sådant det här förefinnes och tillstyrka K. M. att vidtaga de
åtgärder, hvilka kunna anses mest ändamålsenliga, det anser jag
ingalunda lämpligt, på de af mig nu uppgifna grunder. Delta vore
att ådraga staten ett i min tanka onödigt statsanslag, hvarföre
jag för min del icke kan tillstyrka bifall till den andra punkten,
men väl lill den första meningen, nemi. att K. M. täcktes förordna
sakkunnige män, för alt utarbeta ett förslag i detta hänseende,
hvilket man kan tillerkänna beskaffenheten af alt vara pålitligt.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel: Jag vill alldeles
icke inlåta mig uti en närmare och speciellare granskning af
de särskilda ränteanstalter, som omfattas af ifrågavar. förslag, men
jag får observera, att det är, mig veterligen, första gången i Europa,
som man vill alt statsmakten för dylika anstalter skall uppträda.
För min del instämmer jag fullkomligt med hvad den siste
värde talaren yttrat. Det vore vådligt om Staten härmed loge någon
befattning. Det gifves ingen art af lifränte-anstalter och dylikt,
som icke redan är känd och praktiseras i Europa. Alla dessa
anstalter innebära en och samma sals, som styr dem, nemi.
hoppet om vinst hos den som deltager i dylika inrättningar. I
det hela är det ett spel, ett stort spel man spelar för eller mot
7 II. 4S
37S
Den 22 Februari.
sitt egel lif, för eller mot sina barns eller hvilka andra personers
som helst. Allt della är elt spel och ingenting annat. Det kan
vara för enskilda fall mycket nyttigt och t. o. m. i vissa specielare
fall åstadkomma en nyttig sparsamhelsanda. Det är sålunda
icke min mening att fördämma dylika anstalter, som också finnas
i Europas alla länder, hvilket aldra bäst bevisar alt de måste anses
nyttiga; men jag bestrider att Staten skall deruti inblanda sig,
ty om, enligt det nu upplästa förslaget, K. M. skulle låta utarbeta
uträkningar för att upplysa dessa frågor, så vore det naturligtvis
i afsigt alt dessa uträkningar skulle läggas till grund för blifvande
dylika anstalter. Om dessa uträkningar, som äro ganska
svära och kinkiga, sedermera skulle befinnas icke vara fullt tillförlitliga,
och således de derpå byggde anstalterna icke mera motsvara
ändamålet, på hvem faller skulden? Naturligtvis på den comité',
som pä K. M:s anmodan hade gjort dessa uträkningar. Jag
ser icke hvarföre Staten skall i delta fall uträkna. Den bästa räknemäslaren
i alla sådana företag är onekligen den, som speculerar
sjelf, och hans sak är det alt beräkna alla chancer. Jag förenar
mig till alla delar med Frih. Palmstjerna.
Frih. Raab, Adam Christian: Hindrad alt i början af
plenum vara närvarande, hade jag icke ämnat att uppträda i detta
ämne; men då tvenne talare hafva yttrat sig emot bifall till betänk.
, hvaraf jag är sä mycket mer intresserad, som jag är motionär
i frågan, sä ber jag att med några få ord få förlänga denna
discussion. Frih. Palmstjerna har förklarat, alt just derföre att
frågan är omgifven af en viss dimma, har hon vunnit förtroende.
Om Frilen så anser, hemställer jag, om del icke vore snarare skäl
alt främja än motverka dimmans skingrande, ty det är ju ingenting
annat som åsyftas med den föreslagna comiteen. Det är anmärkt,
att Utsk. icke kostat mänga rader på sjelfva utredningen
af inrätlningarnes nytta. Det är, så vidt jag känner, af ingen bestridi,
att de skulle vara nyttiga, om de fotas på säker och riktig
grund. Nu är blott fråga om att få inrältningarne sådane,
att de för framtiden kunna äga bestånd. Man har särdeles fästat
sig vid de sista raderna i Utsk:s tillstyrkande, nemi.: -'och derefter
nådigsl vidtaga de åtgärder, som för dylika anstalters befordrande
kunna anses mest ändamålsenliga.” Man bar velat se en
våda deruti, att R. St. skulle öfverlåta åt Konungen detta vidt
omfattande uppdrag, och Frih. Palmstjerna har ansett det medföra
rättighet för Konungen att utbetala huru stora summor som
helst för ändamålet. Jag kan icke tro, ali delta uttryck skulle
kunna så missförstås, då deruti icke nämnes om några summor.
Åtminstone mätte det fordras en K. propos. lill R. St. innan K.
M. lill delta ändamål skulle kunna använda medel, afsedda för
andra behof. Hr Lagerhjelm har uppfattat dessa ord såsom skulle
de innebära, att Konungen skulle garantera inrättningens förmåga
att fullgöra sina förbindelser. Icke eller så bör denna framställning
skäligen kunna uppfattas. Meningen dermed kan endast vara,
alt K. M. mätte vidtaga de förberedande ålgarderna för inrätt
-
Den 22 Feuruaii.
379
ningens trädande i verksamhet, t. ex. alt en direction blefve utnämnd,
att anteckningslistor utgifvas o. s. v. Gr. Löwenhjelm
liar förklarat, att det skulle vara första gängen, som man i Europa
satte i fråga, att Slaten skulle uppträda för befrämjande af en
sådan inrättning. Denna inrättning kan väl åtminstone anses
åsyfta lika stort gagn, som sparbankerna, emedan den ännu mera
ingriper till fördel för den fattigare befolkningen i landet, och år
1818 ingingo 11. St. lill Konungen med en anhållan, alt Konungen
ville nedsätta en comité lill utredande af dessa sparbankers
uytta. Det är säkerligen icke fl. Ex. obekant, att i England upplänas
sådana companiers penningar af Staten till högre ränta än
enskildes medel, just till befrämjande af deras vigliga ändamål.
Jag vill icke längre upptaga tiden, och hoppas, att IL o. Ad., i
öfverensstämmelse med hvad de liesta lalarne tillstyrkt, bifaller
betänk.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag finnér alldeles nödvändigt
alt i Gisles tillstyrkan afskilja den förra hälften från den
sednare. Uti den förra instämmer jag alldeles, men icke så uti
den sednare. Sä litet som någon af dem, som förut yttrat sig,
anser jag den ringaste våda vara vid att. antaga äfven denna hälft,
men jag vet likväl icke hvarföre man skall uttrycka sig annorlunda
än man menar, eller på ett sätt, som möjligen kan gifva auledn.
till en misstydning. Genom tillstyrkandet i denna sednare
hälft, sä lydande: ”och derefter nädigst vidtaga de åtgärder, som
för dylika anstalters befordrande kunna anses mest ändamålsenliga,”
synas ju R. St. gifva tillkänna, all äfven genom ett statsanslag
dessa anstalter skulle kunna befordras. Delta är likväl emot andra
länders praxis och emot sjelfva grundsatsen, ty derest dessa anstalter
icke kunna göra sig sjelfva, så höra de icke äga rum. Allt
hvad af staten kan begäras, är, att verkställa en sådan undersökning,
som bär är föreslagen, och äfven detta skulle icke behöfvas
i ett land, der kännedom om dessa ämnen vore mera spridd än
här. Dä emedlertid Regeringen så skulle kunna förslå Sländernas
mening med delta tillstyrkande, att något, om än eli måttligt
anslag dertill skulle kunna beviljas, utöfver de kostnader, som
undersökningen fordrar, så afstyrker jag den sednare hälften af
Utsk:s förslag, och skulle i stället blott vilja tillägga följande ord:
hvartill kostnaderne ina af öfverskotlen å statsverkets inkomster
bestridas. Dymedelst kunde denna undersökning visserligen vara
fullbordad lill nästa riksdag, och de vidare åtgärder, som ändamålet
kunde kräfva, dä af K. M. och R. Sl. i samråd vidtagas.
II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Till besvarande af hvad Frih.
Raab ytirat, får jag nämna, att det är en stor skillnad mellan de
enkla beräkningar, hvarpå en sparbank ii vilar, och de konstiga
beräkningar, som ligga till grund för ifrågavar. anstalter. Dertill
fordras mycket säkra mortalilets-labeller, mänga calculer och mänga
förbehåll. Lifassurance-compagnierna betala t. ex. ingenting,
om anledn. är att en person sjelf tagit lifvet af sig. Den siste
talaren hav gjort en betydlig skillnad emellan den första och an
-
380
Den 22 Februari.
elia hälften af förslaget. Jag nödgas lika mycket bestrida dem
båda, ty i och med detsamma Regeringen utarbetat ett förslag,
så har den iklädt sig en moralisk ansvarighet för dess riktighet,
och det är detta ansvar, som jag anser Staten icke böra ingå.
De underrättelser och undersökningar, som för ett sådant förslags
utarbetande äro af nöden, kunna lika väl af enskilde som af Staten
anskaffas, och det enda, som R. St. härvid kunde göra, vore
att med en viss summa uppmuntra till sådana undersökningar.
Jag afstyrker således betänk, i sin helhet.
Hr von Troil: De af Gr. Löwenhjelm gjorda anmärkn:r
emot betänk, i sin helhet har jag redan förut besvarat och vill
nu endast bemöta den talares yttrande, som afstyrkt det sednare
momentets antagande, derföre att statsanslag deraf skulle blifva en
följd. Jag får i delta afseende fästa nppmärksamhelen deruppå,
att Utsk. tillstyrker K. M. åtgärder för dylika anstalters befordrande,
men icke för deras inrättande eller sättande i verket.
o n 0 „
Åtskilliga förberedande åtgärder torde nemi. vara af behofvet pakallade,
utom tillsättande af den föreslagna comitéen. Det uppgjorda
förslaget torde böra granskas af landshöfdingarne, hushållssällskaperne
eller vissa collegier o. s. v. Det är sådana åtgärder,
öfver hvilka Utsk. icke velat ingå i detaljerad undersökning, utan
ansett att man bör öfverlemna lill K. M:s godtfinnande. Jag anser
det således högst nödigt, alt äfven detta mom. får inflyta, och
tillstyrker bifall till betänk, i dess helhet.
Ofverläggningen förklarades nu vara slutad, hvarefter H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle Allm. Besv.-  o. Ekon.Ulsk:s utlåt. N:o 129.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. förklarade,
alt han funnit ja hafva varit öfvervägande.
Härefter bortgick H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, och emottogs
landtmarskalksklubban af främste närvarande ledamoten Gr. Taube,
Gustaf Erik.
Föredrogs ånyo BancoUtsk:s d. 15 och 19 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 42, öfver de inom 2:ne RiksSt. gjorde anmärkmr
vid Utsk:s under N:o 27 afgifna berättelse, ang:de Bancoverkets
styrelse och förvaltning efter nästförflulne riksdag.
Hr Rosenblad, Bernh.: Frånvarande vid det tillfälle, då
BancoUtslus betänk. N:o 27 föredrogs, anser jag det vara en pligt
både emot mig sjelf, i anseende lill det förtroende R. o. Ad.
visat mig att kalla mig lill Fullmäktig i Banken, och äfven emot
de kamrater, som icke äga någon röst inom representationen, att vid
delta tillfälle framlägga några förhållanden, som icke blifvit utredda,
i afseende pä den klandrade åtgärden med silfverköpen i
October 1843, hvaruti jag deltagit. Jag är visserligen tacksam
derföre, att Utsk. tillstyrkt, alt all åtgärd i anledn. af de gjorde
aumärkmrne må förfalla, men jag anser mig böra underställa R.
Den 22 Februari.
381
o. Ad. ett förhållande, som jag tror kan rättfärdiga Fullmäktige.
I hvad ställning befann sig Banken vid denna tid? Jo, Bankens
cassa var nedsatt till 2,900,000 r:dr i silfver, i st. f. att den några
år förut öfverstigit 6 miliioner r:dr silfver. Man hade gjort
många vida kostsammare förslag att förstärka Bankens silfverfond.
Reglementet berättigar att göra silfverköp, ja till och med alt
derföre betala transportkostnaden. Vid hvilket tillfälle skulle det
någonsin vara mera skäl att begagna denna rättighet än då, när
cursen var under pari och det till och med var ulsigter, att den
skulle fortfara att blifva det. R. o. Ad. torde erinra sig, att man
den liden gjorde sig stora förhoppningar om återkomsten af ett
rikt sillfiske i Bohusländska skärgården. Priset på Svenskt jern
hade i detta ögonblick stigit till 11 r:dr 5 sk., det högsta, som
det har varit sedan 1842. Genom de förskotter, som lemnades,
bereddes tillfälle att lösa det jern, som stod i Banken. Också
gingo 40,000 Skf? ut, som eljest med största svårighet skulle kunnat
blifva lossade. Den första påföljande November var inbelalningstiden
för de crediliver, som voro lyftade i Jerncontoret och
vid samma lid förföllo lill inbetalning en stor del af de i Banken
mot pant af jern utgifna lån. Största delen af de penningar,
Banken i förskott å silfverlevereringarne utgaf, återgick till
Banken för lossade eller efter lägre betalningsbelopp omsatta jernlån.
Också var sedelstocken vid årets slut icke större än före
dessa förskotters utgifvande. Vidare vans genom dessa silfverköp,
att Stockholms störste importör, och en af dess i penningemäkling
mest verksamma och på denna rörelse inflytande ägande mäklare
intresserades att förhindra en vexelbrist, för att förekomma
egna förluster, när de skulle betala det contraherade silfret. Också,
ehuru det väntade rika sillfisket uteblef och jernprisen åter
nedgingo, har, såsom vi sett, silfret ingått till Banken, silfverexporten
upphört och cursen hållit sig lågt. Detta factum, och att
Banken, genom den underlättnad de lemnade förskotten gåfvo att
lossa i Banken efter 12 r:dr pantsatt jern, undgått alla förluster,
äfven vid jernpriser, som knappast motsvarat lånebeloppen med
upplupen ränta, torde visa att Fullmäktige icke vid detta tillfälle
uraktlåtit det nit och den omtanka för Bankens bästa, deras pligt
och det visade förtroende ålägga dem. Jag aktar andras meningar,
men jag tror, att det icke bör kunna bestridas, att det var
nit, som ledde de Fullmäktiges majoritet, då de vidtogo denna åtgärd.
Visserligen hade det varit mycket lättare att säga nej och
undandraga sig all ansvarighet, om de ansett det förenligt med
deras pligters uppfyllande.
Hr Westfelt, Nils: Äfven jag var frånvarande när BancoUtsk:s
betänk. N:o 27 föredrogs, och skulle eljest hafva framlagt
en historik öfver förvaltningen af Tumba; men jag vill icke nu
upplaga R. o. Ad:s tid dermed, då BancoUtsk. i detta betänk, löfval
att inkomma med förslag till en förbättrad hushållning med detta
pappersbruk. Jag gillar för öfrigt BancoUlsk:s tillstyrkande, att, då ingen
skada är skedd, Bancofullm. må få decharge, men jag vill
382
Den 22 Februaj’i.
likväl icke gå så långt sorn Ulsk. och meddela dem decharge till
och med för framtiden. Ulsk. tillstyrker nemi. alt denna decharge
måtte räknas till och med Juni månad innevarande år, och
betänk, är dateradt 1845. Jag medgifver att detta troligen är ett
tryckfel, men det låter litet kuriöst. Jag anhåller, att detta yttrande
måtte få åtfölja betänkts läggande till handlingarne.
Hr Akerman, Fredr.: Då det betänk., som nu är föredraget
och som tillkommit på grund af äterremiss utaf betänk. Nto 27, ibland
annat innehåller, att Utsk. ämnade för R. St. framlägga ett förslag
till vinnande af en förbättrad hushållning vid Tumba pappersbruk,
anser jag mig böra erinra derom, att dä denna fråga först
behandlades inom Ulsk. var jag ordförande på den afdelning, som
bade sig anförtrodd granskningen af Tumba bruks förvaltning, och
pä afdelningens tillstyrkande yttrade Utsk. då, att, i anseende till
saknaden af en fullständig bokföring, Utsk. icke vore i tillfälle att
framlägga något förslag till en förändrad skötsel och förvaltning
vid Bruket. Men detta väckte mycket klander inom BondeSt.,
och föranledde der en äterremiss af betänk. Nu synes emedlertid
Utsk. hafva kommit lill en annan öfvertygelse, oell funnit
möjligheten att göra ett sådant förslag; och jag bör i anledu.
deraf tillkännagifva, att jag med R. o. Adts tillstånd var hemrest
på permission under det att återremissen hos Utsk. handlades, och
således saknat tillfälle att göra invändning emot ett dylikt förklarande,
i strid emot Utskts Förra yttrande; i följd hvaraf jag ock
nu får anmäla min reservation emot ett så beskaffadt löfte, hvilket
icke eller Utsk. torde komma att anse för sig förbindande. —
Hr Rosenblad har, då han hade ordet, upptagit en fråga, som inom
Ståndet redan torde vara afgjord, nemi. huruvida Fullmäktige
handlat rätt, då de under 1843 års höst uppgjorde conträr,terna
om leverering af silfver. Utsk. förklarade i sitt förra betänk., såsom
mig synes pä ganska goda grunder, att hela detta förfarande
stöde i strid med reglementet, och i strid med grunderna för en
Banks förvaltning, men tillika att Ulsk. ansåg, att fråga om åtal
borde förfalla, efter som några menliga följder icke inträffat. Detta
tillstyrkande blef af R. o. Ad. bifallet och blef återremitteradt
endast från BorgareSt., som yrkat åtal, oaktadt inga sådana menliga
följder inträffat. Mig synes, alt majoriteten inom Fullmäktige
väl kunde låta bero dervid att icke något åtal blifvit anstäldt och
icke vidare bringa detta kinkiga ämne å bane. Hr Rosenblad bardock
anfört ett skäl för den klandrade åtgärden, som icke är intaget
i protocollet, utan således måste hafva utgjort det hemliga
motivet för beslutet, det nemi., att de förskotter, som gjordes,
skulle vara för alt relaxera jern till utskeppning, som eljest icke
kunde lösas. Jag bör dervid anmärka, alt om Fullmäktige hade
kunnat vara säkra på alt penningarne skulle så användas, så hade
beslutet visserligen kunnat hafva något sken af skäl med sig; men
hvad garanti ägde väl Fullmäktige, alt penningarne skulle blifva på
detta sätt använda? Det fans åtminstone icke någon skriftlig förbindelse
af Bankens contrahenter, att de skulle med de erhållna
Den 22 Februari.
383
förskotten relaxera jern, utan lika väl skulle penningarne kunna
blifvit använda alt uttaga silfver i Banken, då det hade ledt till
raka motsatsen af det med operationen åsyftade ändamålet. Då
likväl denna fråga redan är afgjord, skall jag icke vidare yttra
mig derom, utan får endast anhålla om bifall å Utsk:s tillstyrkande.
— Hr Westfelt har gjort anmärkn. vid de i betänk, förekommande
uttryck, att Fullm. skulle befrias från all ansvarighet
lill och med Juni månad detta år, ehuru betänk, vore daleradt
d. 5 Febr. 1845. Om Hr Westfelt behagar vid uppställningen
fästa litet noggrannare uppmärksamhet, så skall han finna, alt
dessa ord äro citerade från ett under förra året afgifvet yttrande,
och att uttrycket delta ur således är alldeles på sitt ställe.
Hr Bildt, Knut: Jag får i anledn. af Hr Weslfells ytlran
de förklara, hvad Hr Akerman också nyss yttrade, alt de af honom
anmärkta ord äro citerade ur betänk, d. 1 Sept. 1844, och således torde
denna anmärkn. förfalla. I afseende på hvad Hr Westfelt yttrat
rör:de Tumba bruk, i hvilken punkt jemväl Hr Akerman reserverat
sig emot Ulsk:s betänk., så nyttjar Utsk. det uttryck, att
”Ulsk. framdeles torde komma i tillfälle”, att häröfver afgifva ett
förslag. Jag ber att man icke gör sig alltför stora förhoppningar,
ty hela saken är ganska villkorlig. Inom Utsk. har en ledamot
af BondeSt. gjort en stor mängd anmärkmr ronde hushållningen
vid Tumba, och denna fråga har föröfrigt blifvit behandlad i dagblad
och gjord till en slags opinionsfråga, hvarföre Utsk. trott sig
skyldigt att derå fästa uppmärksamhet, emedan vid sakens utveckling
de flesta anmärknme måhända torde förfalla. Emedlertid anhåller
jag, att man icke alltför strängt fäster sig vid detta uttryck.
Gr. Horn, Claes Fredr.: I anledn. af hvad Hr Akerman
anfört, ber jag att lill prot. få förklara, det jag anser BancoUlsk:s
majoritet icke conseqvent hafva förfarit, då de på samma gång
underkänt Bancofulim:s åtgärder vid de så mycket omtalade silfverköpen,
som de, utan Ständernas hörande, befallde Fullm. alt
utgifva bancosedlar emot enkla depositionsbevis, utfärdade i Hamburg.
Skulle det ena vara ett brott emot reglementet, så måste
ovillkorligen också det andra vara det, och huruvida Fullm. handlat
mera bankmessigt om de haft mera förtroende till dessa papperslappar,
än till välkända hus inom fäderneslandet, det lemnar
jag derhän. Var nu del ena fel, så har också just det Höglofl.
Ulsk. gjort sig skyldigt till samma fel genom att gifva sådana ordres
till Fullm., hvilka Fullm- ansågo sig icke kunna följa förr
än Ständernas beslut derpå följde.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, hemställde Hr Gr.
o. Ordföranden, om icke, oaktadt de åtskilliga anmärkmr, som
blifvit gjorda emot BancoUtskts utlåt. N:o 42, II. o. Ad. funne
att, dä iltsk:s under N:o 27 afgifna berättelse blifvit af K. o. Ad.
gillad, det nu förevar, utlät, icke föranledde lill annan åtgärd, än
alt läggas till handlingarne.
Ropades ja.
3S4
Den 22 Februari.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel, anförde
skriftligen:
Jag .begagnar tillfället, då Landtmarskalken funnit sig föranlåten
alt lemna klubban, för att till R. o. Ad. göra en framställning,
som jag vet skall molas af dess bifall. Det är en redan åldrig
sedvänja, att vid hvarje riksmöte fortsätta samlingen af portraiter
af dem, som haft den hedern att föra landtmarskalksklubban under
våra öfverläggningar. Säkerligen finnes ingen ibland oss, mine
Hrr, som icke lifligt önskar iakttagandet häraf vid detta riksmöte,
likasom det icke finnes någon ibland oss, som icke gör den fullkomligaste
rättvisa åt vår nuvarande Landtmarskalks ädla sätt
att styra och leda våra öfverläggningar. En fullkomlig opartiskhet
mellan de ofta stridiga meningarne, ett strängt uppfyllande af
grundlagens bud, och ett ljust och klart sätt att reda och framställa
öfverläggningarnes resultater, se der de alltid ovärderlige
egenskaper, som pryda vår Landtmarskalk, och med en sådan öfvertygelse
hos R. o. Ad. blir det icke längre endast vanan af en åldrig
plägsed, utan vår innerligt och djupt kända högaktning
för II. Ex. Gr. Posse, som vid detta tillfälle skall leda R. o.
Ad:s beslut. Jag får derföre anhålla, det behagade Hr Gr. och
Ordföranden till R. o. Ad. framställa propos. i detta afseende, och
Ridd.Direct. till följd häraf uppdragas att, med H. Ex. Hr Gr.
Posses benägna villfarande af R. o. Ad:s önskningar, vidtaga alla
dermed förenade åtgärder.
Hr Gr. och Ordföranden hemställde, om R. o. Ad. instämde
i den af Gr. Lövenhjelm gjorda framställning, och bifölle, att
Ridd.Direct. finge sig uppdraget att föranstalta om förfärdigandet
af II. Ex. Hr Gr, o. Landtnäs portrait, samt alt i sådant afseende
träffa öfverenskommelse med någon skicklig målare.
Ropades ja.
Då härefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, återkom och intog
sin plats, anmälde sig och yttrade —'
Gr. Taube, Gustaf Erik: Då Hr Gr. o. Landtm, nyss ansåg
sig föranlåten alt lemna klubban, gjorde slumpen att jag valden
efter Ridd.Ordn. äldste ledamoten härstädes. Denna händelse
har förskaffat mig den dyrbara pligten, alt för Hr Gr. o. Landtm,
tillkännagifva, det R. o. Ad., på Hr Gr. Löwenhjelms framställning,
nyss fattat ett beslut, alt till eflerverlden förvara minnet och dragen
af dess högtärade Landtmarskalk vid innevarande riksmöte.
R. o. Ad. har med särdeles tillfredsställelse enhälligt iakttagit detta
tillfälle för alt få gifva ett förnyadt bevis på dess tacksamhet
för det utmärkta sätt, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, fört dess öfverläggningar.
R. o. Ad. har uppdragit åt Ridd.direct. att föranstalta
om förfärdigande af en tafla, föreställande II. Ex. Landtm. Hr
Gr. Posses drag, för att förvaras till evärderliga tider i det rum,
der fordna Landtmarskalkars portrailer förvaras, och der Hr Gr.
o. Landtm:s eget portrait kommer att intaga ett frejdadt rum.
IL
Den 22 Februari.
385
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han för den heder,
R. o. Ad. behagat bevisa honom, dä R. o. Ad. beslutat att låta
måla hans portrait, finge aflägga sin vördsamma tacksägelse. Det
var icke fåfängan, ulan tillgifvenhet) och kärleken för det Stånd,
II. Ex. hade äran tillhöra, som lät honom erfara en sann tillfredsställelse
vid lanken derpå, att R. o. Ad. ville åt efterverlden lemna
ett bevis, att äfven han åtnjutit hedern alt föra ordet vid
R. o. Adis rikdagsförhandlingar och lyckats att dervid tillvinna
sig R. o. Adis välvilja. Den önskan, H. Ex. hyste, att den tafla,
som enligt R. o. Adis beslut komme alt målås, icke måtte misspryda
den samling, der den skulle intaga ett rum, styrkte H. Exis
föresats att efter yttersta förmåga fullgöra de pligter, hvilka honom
såsom R. o. Adis Ordförande älägo, för att åtminstone i någon
mån göra sig förtjent af att fortfarande få bibehålla R. o.
Adis af H. Ex. sä högt värderade vänskap och bevågenhet, hvaruti
H. Ex. anhöll alt alltid fä vara innesluten.
Föredrogs StatsUtskis d. 19 dennes på bordet lagda utlåt.
Nio 182, i anledn. af dels K. M:s nåd. propos., angide bestämmande
af vissa villkor för vinnande af dispositions- och jordäganderätt
till de s. k. kyrkohemmanen i Halland, dels särskilde i
detta ämne inom RiksSlin väckte motioner.
Hr von Hartmansdorff, Aug.i Detta betänk, blef förliden
Onsdag, efter Hr Gr. o. Landtnns bortgång, lagdt på bordet.
Men som betänkandens uppläsning till bordläggning vanligen är
ett tecken för Ståndets ledamöter att gå härifrån, sä kunde jag
under bullret icke höra alt äfven denna rubrik upplästes. Jag
skulle i sådant fall hafva bestridt riktigheten att bordlägga ett
betänk., der af en reservation blott finnes hälften och andra alldeles
saknas. — Det är sant, att sådant tilldragit sig en gång
förut under denna riksdag med ett BancoDtskis betänk. Måhända
var del för en Bancofullm. minst lämpligt att dervid göra an
märkning,
men när det nu inträffat äfven med ett annat betänk.,
sä får jag reservera mig emot sådana händelsers inträffande ånyo,
ty du grundlagen berättigar minoriteten inom Utsk. att reservera
sig emot pluraliletens beslut, och när ett betänk, icke är fullständigt
förr än de afgifna reservationerna medfölja, så anser jag oriktigt
att, utan dem, lägga betänk, på bordet. Delta har emedlertid
skett här, men icke i PresleSt.; och enär detta betänk, angår
en angelägenhet, som särdeles rörer PrestcSt., så får jag vördsamt
anhålla, på det ingen anmärkning emot vårt förfarande måtte
äga rum, att R. o. Ad. ville utsätta nästkommande Lördag till
detta måls behandling. Som reservationerna nu äro ankomna,
och andra bordläggningen derefter följakteligen kunnat äga rum
före Lördagen, sä hemställer jag, att Hr. Gr. o. Landtm, behagade
föreslå Ståndet, att detta mål sättes främst på listan till nästkommande
Lördag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, innan pro7
II. 49
386
Den 22 Februari.
pos. å Hr von Hartmansdorff;; begäran framställdes, ansäg sig skyldig
tillkännagifva, ali lian varit orsaken lill den nu klandrade åtgärden.
Ordföranden i Exp.Ulsk. hade nemi. hos H. Ex. gjort
förfrågan, huruvida det skulle vara lämpligt att insända ifrägavar.
utlåt, till RiksStm för bordläggning, innan reservalionerne voro
färdigtryckta, och med afseende på det ringa antalet af mål, som
funnos inkomne, hade H. Ex. tillstyrkt bemälde Ordförande att
vidtaga denna åtgärd, af det skäl alt H. Ex. trott sig finna en
vinst deruti, att Ståndens ledamöter så mycket förr kommo i tillfälle
att läsa sjelfva utlät., och enär någon förlust för dem aldrig
kunde uppstå, då de ägde rättighet att, såsom Hr von Hartmansdorff
nu föreslagit, vid andra bordläggningen betinga sig sä läng
tid de önskade för att läsa reservalionerne.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad., att StalsUtsk:s
utlåt. N:o 182 nu finge bordläggas, för alt icke upptagas
pä föredragningslistan förr än till det plenum, som komme alt äga
rum om 8 dagar eller nästa Lördag.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 19 dennes på bordel lagda
utlåt. N:o 183, i anledn. af väckt motion om ett särskildt förklarande
i afseende å det f. d. Consulatsecreteraren Thulstrup beviljade
understöd.
Föredrogs StalsUtskts d. 19 dennes på bordet lagda utlåt.
N:o 184, dels i anledn. af erhällne äterreraisser å vissa punkter
af betänk. N:o 54, ang:de statsverkets och andra af allmänna medel
bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning åren 1838,
1839, 1840 och 1841, dels i följd af RiksStms beslut uti öfriga
delar af samma betänk.
Detta utlåt, företogs punktvis till afgörande.
Usta punkten, ang:de en föreslagen und. hemställan hos
K. lil., rör:ile sältet för bestridande af de kostnader utaf
■provision, porto- och stämpelafgift, som för inköp och remitterande
af vexlar i utländskt mynt, hädanefter kunna statsverket
tillskyndas.
Den af Utsk. i denna punkt föreslagna voteringspropos. blef
af R. o. Ad. godkänd.
2:dra punkten,
afförde arfvoden till adjungerade ledamöter i K. Svea och
Götha Hofrätter, Rammarcoll. och Kammarrätten samt vicarierande
tjenstemän i K. liammarcoll.
Lades till handlingarne.
3:dje punkten, ang-.de förnyande af förra Ständers und.
anhållan, det sädane förändringar i den militära lagskipningen
mätte införas, hvarigenom Krigshofrätten kunde upphöra,
och dess befattning på Rikets Hofrätter öfverflyttas.
Den 22 Februari.
387
Den i afseende på denna punkt af Frih. Palmstjerna m. 11.
ledamöter af StatsUtsk. afgifna reservation, upplästes på begäran af
Hr von II ar tman sdor ff, A u g. ! som derefter yttrade:
På de skål, reservationen innehåller, anser jag frågan om
någon propositions uppställning höra förfalla, och hemställer vördsamt,
att Hr Gr. o. Landtm, derom ville göra framställning lill
Ståndet.
H. Ex. Hr Gr. o. Län dtm. hemställde, om R. o. Ad. ansage
frågan, rör:de tind. skrifvelse till K. M. om vidtagande af sådane
åtgärder, hvarigenom Krigshofrätten kunde upphöra, och dess
befallning på Rikets Hofräller öfverflytta», hafva förfallit, sedan 2:ne
Ständ afslagit StalsUlsk:s betänk, i denna del, samt på sådan grund
R. o. Ad. afsloge den i 3:dje punkten föreslagna voler.propos.
Ropades ja.
4:de punkten, nng:de skyldighet för de i diplomatiska befattningar
anställde embetsman, alt under tiden frånträda, de
för deras å stat förut innehafvunde embeten, anslag/le aflöningsmedel.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.! Då Ulsk. hemställt,
att den tind. skrifvelse, som, i följd af tre Stånds nära sammanstämmande
beslut i detta ämne, skall till Konungen afgå, må erhålla
den lydelse, som af PresleSt. blifvit beslutad, hvilken ordalydelse
i någon män afviker frän de andra tvenne Ståndens beslut,
sä torde ännu en möjlighet gifvas för R. o. Ad. all i afseende
på redactionen af en skrifvelse, vid hvilken 11. o. Ad. nödgats
låta bero, göra en nödig anmärkning. Jag förutsätter nemi.
alt meningen icke kan vara någon annan, än all denna skyldighet,
som skall åläggas diplomatiska tjenstemän, alt frånträda andra
befattningar i Statens tjenst, endast har afseende pä framliden,
och att således, för alt nu i öfrigt följa PresleSt:s redaclion, det
skulle kunna hela sä: ”alt R. St. skulle hos K. M. i und. anhålla,
ali vid de tillfällen, dä Statens embetsman framdeles varda i
diplomatiska befattningar anställde” etc. Detta ord skulle jag vilja
hafva tillagdt, hemställande till Hr Gr. o. Landtm, huruvida
icke någon form tinnes alt ännu få detta mitt förslag till pröfning
och beslut framsläldt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto! R. o. Ad. har afslagit
Ulsk:s hemställan i detta afseende, och år således oförhindrad all
antaga hvad redaclion som helst, ifall II. o. Ad. vill antaga någon.
Skulle R. o. Ad. instämma i besluten enligt den redaclion, som
nyss är framställd, så hemställer jag, huruvida det icke vore lämpligt
alt inbjuda de öfriga Stånden alt sig dermed förena, för att
undvika allt missförstånd i afseende på Ständernas mening. Men
detta förutsätter naturligtvis, att R. o. Ad. först instämmer i sjelfva
frågan och således frångår sitt förut derutinnan fattade beslut.
11. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt StatsUtsk:s ifrågavar.
framställning egentligen endast innefattade en underrättelse,
388
Den 22 Februari.
att i detta ämne ett R. St:s beslut, genom de hufvudsakligen öfverensstämmande
meningar, hvari 3 Stånd stannat, blifvit fattadt.
Uti detta beslut funnes icke infördt det ord, som Frih. Palmstjerna,
Nils Fredr., ansett böra intagas, hvilket dock ingalunda hindrade
R. o. Ad. att nu besluta, att för sin del instämma i PresteSt:s
mening, med den ifrågaställda förändringen; men någon inverkan
kunde naturligtvis ett sådant beslut icke äga på hvad de andra
Stånden beslutat, med mindre någotdera af dem ville frångå sitt
förra beslut, oell i detta hänseende hade Frih. Palmstjerna, Carl Otto,
föreslagit en inbjudning. H. Ex. ansåge sig icke kunna lägga hinder
i vägen för en sådan inbjudning, men trodde sig böra fästa
uppmärksamhet derpå, att R. o. Ad. åtminstone vid denna riksdag
antagit såsom grundsats, alt aldrig bifalla eller sjelf göra inbjudning
i sådane frågor, hvari ett R. St:s beslut redan blifvit
fattadt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Erkännande riktigheten
af den grundsats, som Hr Gr. o. Landtm, nyss anfört, att R. o.
Ad. följt ang:de inbjudningar, skulle jag visserligen icke sätta i
fråga en inbjudning i detta fall, såvida icke Utsk:s betänk, utvisade,
alt de tre öfriga Stånden stannat i ett och samma beslut, i
afseende på sjelfva saken, men i olika beslut i afseende på redactionen.
Så länge således redactionen ännu icke är bestämd och
gifven, kan deruti rättelse och ändring äga rum. Det nu föreslagna
tillägget af ordet framdeles är helt och hållet öfverensstämmande
med meningen af de lie Ståndens beslut, och när dessa
beslut i alla fall mäste sammanjemkas i afseende på ordalydelsen,
så kan jag icke se något hinder emot en sådan inbjudning.
Hr von Hartmansdorff: Detta Stånd har redan afslagit
sjelfva frågan om en framställning till Konungen i detta hänseende.
Nu återstår blott, sedan tre Stånd fattat deras beslut i hufvudsaken,
att välja emellan den ena eller andra ordalydelsen. Efter
min tanka borde R. o. Ad. icke göra annat än antaga den
ordalydelse StatsUtsk. föreslagit, utan att inlåta sig på några förändringar,
ty derigenom skulle Ståndet på sitt sätt frånträda sitt
först fattade beslut, och, så lill sågandes, öfvergå på en annan mening.
Om Ståndet här införer ordet framdeles, såsom Frih.
Palmstjerna, Nils Fredr., föreslagit, så ser del ut som ville Ståndet
göra en ändring i de tre andra Ståndens beslut och naturligtvis
först och främst i sitt eget. Tillägget af ordet framdeles tor
de
dessutom måhända vara af ringa vigt. Orden i PresteSt:s beslut
lyda: ”att vid de tillfällen, då Statens embetsman varda i
diplomatiska befattningar anställda.” Ordet varda är icke detsamma
sorn äro, utan ett futurum och utrycker en kommande tid
eller framdeles. Att göra en inbjudning till de öfriga Stånden
om en sådan småsak, anser jag sä mycket olämpligare, som Ståndet
nogsamt aktat sig för att i frågor, der ett Ständers beslut redan
finnes, söka rubba det genom inbjudningar. Ståndet har i
sådana fall ej eller antagit inbjudningar, och jag afstyrker vördsamt
allt afvikande från samma handlingssätt i denna fråga. En
-
De n 22 Februari.
389
ligt ruin tanke gör R. o. Ad. rättare att endast bifalla StatsU(sk:s
hemställan.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Min afsigt liar ingalunda
varit alt väcka fråga om någon rubbning i tre Stånds beslut,
men redactionsfrågan syntes mig ännu öppen, och jag ansåg
derföre möjligt att få infördt ett efter min tanka tjenligt ord.
Likväl erkänner jag, att de anmärkn:r, som deremot blifvit gjorda,
äro af den art, alt jag finner lämpligt och tjenligt att afstå
från mitt yrkande.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade härefter, att han, då
R. o. Ad. icke med sin röst bidragit till det beslut, R. St. i detta
ämne fattat, finge hemställa, om icke R. o. Ad. ansåge lämpligast,
alt den förevarande 4 punkten endast lades till handlingarne.
Ropades ja.
5:te punkten, ang:de en ifrågasatt und. anhållan om Comitécns
för norra väganläggningarne indragning och dess befattnings
öfverjlyttande pä Styrelsen för allmänna väg- och
vatlenb yggnader.
Bifölls.
6:te punkten, ang:de förändring i nuvar. formulär för
rikshufvudboken.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer vördsamt, att
Ståndet, som i detta fall ännu icke fattat något beslut, måtte anmoda
StatsUtsk. behandla ämnet i sammanhang med de frågor
ang:de statsverkets s. k. seservfond och landtränlornas beräkning
såsom inkomster för det år, hvarunder de inflyta, om hvilka frågor
Etsk. enligt 19 § af betänk. N:o 54 kommer att afgifva
särskildt utlåt.
Härefter blef 26 § i SfatsUtsk:s utlåt. N:o 54 uppläst, på
begäran af
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, som sedermera yttrade:
Utsk. har visserligen yttrat sig komma in med utlåt, i dessa
ämnen, men della torde komma att äga rum i tvenne särskilda
betänkm. Således är efter min tanke Hr von Ilartmansdorffs
nu framställda förslag icke fullt lämpligt. Hvad utlåt, om reservfonden
angår, sä hvilar det för närvar, på StalsUlsk:s bord och
är ganska enkelt, blott uppgifvande beloppet af denna reservfond.
Förslaget om en anhållan hos K. M. om ett fullständigare uppgörande
af rikshufvudboken torde, efter min lanke, icke lämpligen
kunna förenas med frågan om reservfondens nuvarande belopp och
beskaffenhet, äfvensom frågan om landtränlornas beräkning såsom
inkomst för det år, hvarunder de inllyta, icke egentligen har något
direct sammanhang med rikshufvudbokens uppställning. Jag
anser derföre, att den nu föredragna frågan med rätta står skild
från de öfriga, och får i afseende derpå åberopa min vid betänk.
IS:o 54 fogade reservation. Alt få rikshufvudboken fullständigare
390
Den 22 Februari.
än den för närvarande är, anser jag vara att begära mera än
hvad som är billigt Jag anser dess fullständighet vara större än
behofvet påkallar, och större än att den medgifver en hastig och
klar öfversigt af statsverkets ställning. Jag anser det således vara
helt och hållet ett misstag, försl af Revisorerne och sedan af
StalsUtsk:s majoritet, att yrka någonting sådant. Af Revisorernes
berättelse tyckes det som de icke skulle varit riktigt i tillfälle att
taga full kännedom om rikshufvudbokens beskaffenhet och göra
för sig klart hvad densamma verkligen innehåller. SlalsUlsk.,
som följt Revisorerna i spåren, har under den mängd af göromål,
som detsamma ålegat, måhända icke nog sysselsatt sig med utre
dande
af rikshufvudbokens beskaffenhet. Jag anser rikshufvudboken
vara upprättad i fullkomlig öfverensstämmelse med Ständernas
vid föreg-.de riksdagar framställda önskningar, så vidt som
delta låtit sig göra, och om den är något svårfatllig, så kommer
det sig deraf, att dessa önskningar varit så mångfaldiga. Om R„
St. nu i detta fall vilja hafva någon förändring, så böra de vät
tillkännagifva hvad som bör uteslutas ur rikslnifvudboken eller efter
hvad grund densamma bör uppgöras; men att i så allmänna
termer, som här äro uttryckta, gä till Konungen med en anhållan
derom, är att säga någonting, hvarpå ingen kan blifva klok.
Hr von Hartmansdorff: Sedan Frih. Palmstjerna upplyst,
att svårigheter skulle vara förknippade med den framställning*
jag nyss önskat; så vill jag icke vidhålla den, men kan deremot
icke med honom instämma deruti, att R. o. Ad:s und. anhållan
om rikshufvudbokens förändring bör förfalla. Frih. Palmstjerna
har, efter min tanka, rätt deruti, att R. St. ej böra begära en
större fullständighet i rikslnifvudboken, emedan hon redan innehar
en så stor, att man nästan skulle derpå kunna tillämpa det
bekanta uttrycket, alt man icke ser skogen för bara träd. Efter
min åsigt äro för många utförligheler införda, just der de icke
borde finnas, nemi. i den s. k. capitalräkningen, sorn skall visa
statsverkets tillstånd i del liela. Följden deraf är, att den som vill
hafva reda pä statsverkets verkliga ställning, mäste göra en mängd
additioner och substractioner, för att slutligen se huru dermed hänger
tillsammans. Jag kan tryggt påstå, att hvar femtionde, ja
kanske hundrade läsare icke förstår att göra dessa uträkningar.
Denna svårighet har också vållat, att ehuru dyr capitalräkningens
ärliga tryckning är; så finnas dock ganska få, som bry sig omatt
läsa henne och att R.St:s Revisorer hafva, för att kunna framlägga
sammanhanget för R. St., h>åst göra omslut deraf och infoga dem
i deras berättelser, hvilket Frih. Palmstjerna, såsom ordförande i
statsrevisionen nog erfarit. När nu Utsk. icke har uppgjort förslag
till någon bestämdare anhållan, än den, som här upptagest
så hemställer jag, pä det att icke hela frågan må förfalla, det
R. o. Ad. måtte utesluta orden fullständigare, men deremot behålla
Ulsk:s hela öfriga förslag. Någon tvekan om livad som i detta
fall brister, lärer väl icke kunna uppstå efter de många anmärkmr,
som i detta fall vid flera riksdagar blifvit gjorda. Om man blott
vill jemföra denna räkning med den redogörelse, som årligen
Den 22 Februari.
391
lemnäs från Banken; så finner man svårigheten att förstå den förra
och lättheten att i den sednare, på runstycket se huru ställningen
förändrat sig.
Frih. Cederström, Jacob: För min del skulle jag önska,
om en sådan skrifvelse afgår, som den siste talaren föreslagit, att
densamma mätte vidfogas en begäran, att Svenska räkenskapsåret
skall blifva lika med uppbördsåret, så att alla räkenskaper afslutas
med den sista April hvarje år och börjas med den 1 Maj. I
samma stund som denna förändring blir gjord, vinnes också det
af Hr von Hartmansdorff åsyftade ändamål om förenkling af rikshufvudboken,
men utan denna förändring, är det icke möjligt förekomma,
alt inkomster och utgifter mäste balanceras om hvarandra,
så att man genom subtraclion och addition måste skaffa
sig reda på det verkliga förhållandet.
Hr von Troil, Sam. Gustaf: Då jag öppet erkänner, att
jag vid Hera tillfällen förgäfves sökt att ur den capitalräknning,
som vanligen åtföljer de allmänna tidningarne, leda mig till några
önskade resultat, sä får jag också vördsamt anhålla, att den
skrifvelse, som blifvit föreslagen, måtte, nied de förändringar,
som af Hr von Hartmansdorff blifvit föreslagna, af R. o. Ad.
beslutas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Om R. o. Ad. instämmer
i Hr von Hartmansdorffs sednaste framställning, så har jag
intet att dervid erinra. Det af Hr von Hartmansdorff afsedda ändamål
kan nemi. vinnas, utan några förändringar i formuläret,
blott med eli omslut af capitalräkningen, pä sätt som Revisorerna
plägat låta verkställa. — Hvad angår Frih. Cederslröms förlag,
att omtala i denna anhållan, det räkenskaperna borde afslutas deu
sista April i st. f. den sista December, sä förutsätter delta åtskilligt,
som för närvar, icke har varit taget i betraktande, nemi.
en förändring i räkenskaperne öfver tullverket, bränvinsbränningsafgiften,
chartae-sigillatae-afgiften, m. m., som måhända icke så
med ett enda penndrag och på ett enda ögonblick kan utredas
och bestämmas. Sådant fordrar att något närmare tagas i betraktande,
hvilket jag är öfverlygad om att Frih. Cederström
gjort, men det har icke blifvit sä fullständigt för R. o. Ad. framstäldl
och de öfriga Stånden äro i fullkomlig okunnighet om en
sådan fråga. Efter hvad jag vill påminna mig, torde denna sak
i något af StatsUtsk:s blifvande betänkm komma att afhandlas,
och hemställer jag derföre, om icke Frih. Cederström skulle finna
för godt att göra sin framställning till en särskild fråga eller afvakta
StatsUtsk:s utlåt, i ämnet. Jag anser saken alltför mycket
invecklad, för alt kunna så hastigt afgöras och få ett rum i den
här föreslagna und. skrifvelsen.
Frih. Cederström: Då StatsUtsk:s betänk. N:o 54 förevar,
gjorde jag enahanda anmärkn., som nu, att det är förgäfves man
söker få enkelhet i rikshufvudboken, så länge man har olika årtal
för redovisningen af de ordinarie räntorna och extra ordinarie
392
Den 22 Februari.
statsinkomster, och alt alla räkningar för uppbördsverk i Sverige
icke afslulas med den sista April hvarje år, i st. f. att såsom nu,
en del afslutas med calenderäret; hvilket måste helt och hållet
försvinna och samma dag för dessa räkenskapers afslutande fastställas.
Att deraf göra en särskild motion, som remitteras till
StatsUtsk., finner jag så mycket mera olämpligt, som StatsUtsk.
icke nu ens behagat upptaga denna min förut gjorda anmärkn.;
men det hindrar icke R. o. Ad., om den befinnes riktig, att i
öfverensstämmelse dermed fatta sitt beslut.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att Frih. Cederström
ville fästa sin uppmärksamhet vid betänk. N:o 54, till hvilket
StatsUtsk-.s nu föredragna utlät, hänförer sig. Der står nemi.:
”Beträffande Revisorernes framställning ronde statsverkets s. k. reservfond
och deras i sammanhang dermed gjorde hemställan om
samtlige bevillningsmedels ingående till Riksg.cont., äfvensom i
afseende på K. Statscont:s af Revisorerne omförmälde förslag, ang:de
de s. k. landträntornes beräkning i riksstaten såsom inkomster för
del år, under hvilket de inflyta, samt om indelta löners indragning
till statsverket emot ersättning af contanta löneanslag, får
Utsk. tillfälle alt sig utlåta uti de särskilda betänkm, hvilka i
dessa ämnen komma alt lill R. St. afgifvas.” Jag tror således,
att när StatsUtsk. kommer in med sina yttranden i dessa hänseenden,
så blir det rätta tiden alt yrka bifall till hans framställning;
men vid detta tillfälle torde man, på de skäl, som Frih. Cederström
anfört, böra stillatigande förbigå den saken.
Frih. Cederström: Ett betänk, ronde statsverkets s. k.
reservfond har ingenting att skaffa med frågan om rikshufvudbokens
förenkling till mera tydlighet, som är omöjlig alt verkställa
så länge det tinnes olika räkenskapsår. Det är derföre just här,
som denna fråga lämpligast bör afgöras. Föröfrigt öfverlemna!*
jag frågan till Ståndets bedömmande. Blir denna åtgärd icke vidtagen,
så blir icke eller rikshufvudboken förenklad.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag tror, att i fråga om
räkenskaper, så väl som i de flesta andra frågor, kan man på
mera än en väg komma till det rätta och tydliga, och att således
Frih. Cederströms icke är den enda saliggörande, utan att rikshufvudboken
möjligen skulle kunna uppgöras på ett sätt, som
blefve ganska klart och gjorde omslut öfverflödiga, om också icke
räkenskenskapsåret afslutades_ på den dag, som Frih. Cederström
anser för den enda rälta. Öfverläggningen skulle blifva för vidlyftig,
och det skulle äfven blifva för mig svårt att här framställa
ett sådant sätt att uppställa rikshufvudboken; men jag tager mig
friheten, i afseende på sjelfva tiden för denna frågas behandling,
att hemställa till Frih. Cederström, huruvida icke frågan om landträntornas
beräkning såsom inkomster för det år, hvarunder de inflyta,
är ungefär af samma natur som denna, och således kunde
på samma gång komma under öfverläggning. För min del anser
jag, att antingen hela frågan om denna und. skrifvelse får hvila
in
-
De n 22 Februari.
393
intilldess nyssnämnde ärende förekommer, eller ock att skrifvelsen
genast beslutas, sådan den blifvit föreslagen, och att den andra frågan
får hvila intill dess SlatsUlsk. derom får afgifva sitt omdöme.
Då nu öfverläggningen ansågs slutad, hemställde H. Ex. Hr
Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla 26 § af StatsUlsk:s
betänk. N:o 54, utan annan förändring, än att de i den
tillstyrkta tind. skrifvelsen intagne orden ”fullständigare och” må
uteslutas.
Hopades ja.
Af de efterföljande punkterne i StatsUtsk:s utlåt. N:o 184,
hvarom någon discussion icke uppstod, blefvo 7, 11 och 16 punkterne.
lagde lill handlingarne, och 8, 9, 10, 12, 13, 14 och 15
punkterne bifallne.
Föredrogs och lades till handlingarne StalsUlsk:s d. 19 dendennes
på bordet lagda mern. N:o 185, i anledn. af erhållen ålerremiss
ä utlåt. N:o 122.
Vid föredragning af Slatsötsk:s d. 19 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 186, i anledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o
123, yttrade sig
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag hemställer vördsamt, att
Ståndet måtte vidblifva sitt beslut och lägga betänk, till handlingarne.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos. blef StalsUtsk:s utlåt. N:o 186 lagdt lill handlingarne, med
förklarande, alt II. o. Ad. vidblef sitt i fråga om anslag till befrämjande
af slöjdexpositioner fattade beslut.
Föredrogos och lades till handlingarne StatsUtsk:s d. 19 dennes
på bordet lagda meni.:
N:o 187, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o
125; och
N-.o 188, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 131.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s nedannämnde d. 19 dennes
på bordet lagde ullåtrn:
N:o 1S9, i anledu. af väckte motioner om pension för afskedstagande
consistorii-notarier;
N:o 190, i anledn. af väckt motion om öfverlåtande till K.
M., alt af öfverskotten på statsverkets inkomster disponera hvad
som erfordras till första uppsättningen af båtsmännens beklädnad,
i händelse contract om densammas ställande på passevolance varder
uppgjordt;
N:o 191, i anledn. af väckt motion om understöd af statsmedlen
för byggande af fartyg, tjenliga till trädvarutransport; samt
N:o 192, i anledn. af väckt motion om rättighet för K. M.
7 H. 50
394
Den 22 Februari.
alt, emot ersättning af fångkostuadsmedleu, låta uti Prins Carls
och Räby inrättningar inaccordera sädane ‘harn, sorn redan fallit
fångvärdes lill last.
Föredrogs och lades till handlingarne SlatsClsk:s d. 19 dennes
pä hordet lagda mein. N:o 193, i auledu. al erhållen ällerremiss
å utlät. N:o 142.
Vid förnyad föredragning bilullos StatsUtsk:s nedunnämnde
d. 19 dennes pä hordet lagde utlätm:
N:o 194, i anledn. af väckte motioner,
af eller nedsättning uti de, viri äganderätts eller äbo-omhylen ä
rusthålls- och hälsmansrolehemman, utgående afgilter lill Wadstena
Krigsmanshus- och Amiralitels-krigsmans-cassorne;
N:o 195, i anledn. af väckt motion,
hemmantalen å Wisingsö; och
N:o 196, i anledn. af väckt fråga om rättighet för innevånarne
i Wärums, Winköhls och Härlunda socknar i Skaraborgs län, all
för sina kreatur begagna mulbete å kronoparken Furubacka.
Vid föredragning af SlatsLhsk-.s d. 19 dennes på hordet lagda
utlät. N:o 197, i anledn. af väckt motion om förräntande af
Ekeplanleringscassans medel, yttrade sig
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då det möjligen skulle
kunna hända, att Riksg.conl. vid något tillfälle hade behof af
penningar hädanefter liksom hittills, och således skulle kunna vara
i tillfälle att använda ifrägavar. capital af ekplauleringsmedlen, sä
hemställer jag,' huruvida icke R. o. Ad., med bifall i öfrigt lill
StatsUtskrs förslag, skulle vilja tillägga, att Riksg.conl. äger att
begagna ifrägavar. cassa, dä Coutoret deraf kan vara i behof,
emot erläggande af 4 proc. ränta.
Frih. Cederström, Jacob: öisk:s förslag innefattar en
begäran, ”alt R. St. mätte ät Fullmäktige i Riksg.coiit. uppdraga
alt emot fullgod säkerhet förränta ekplanteringscassaus nuvar. och
blifvande disponibla tillgångar; börande de derå upplöpande räntor
ingå till nämnde cassa, för ali, i likhet med eapitalet, efter
K. M:s nåd. anordningar, användas till de med eassans bildande
afsedda ändamål.” Det följer väl af sig sjelf, alf om 11. St. vilja
ali Riksg.conl. skall öfvertaga förvaltningen af dessa medel, så
mäste derom i främsta rummet afgå skrifvelse till K. M., och i
andra rummet, att Riksg.cont., som skall förränta dessa medel och
således icke har dem i sin cassa, mäste berättigas att af andra
Conlorets medel förskjuta anordningar å denna fond till emot cassans
belopp svarande summa. Detta betänk, är sålunda nu icke
utarbetadt i det skick, alt det kan af R. o. Ad. bifallas. Det är
väl tydligt, att Riksg.conl:s functioner så böra regleras, att icke
anordniugarne för tillfället i orterna å denna fond komma att
studsa, derföre att icke medlen finnas inne i ögonblicket. Jag anhåller
derföre om ålerremiss af detta betänk.
Den 22 Februari.
395
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm. hemstäHde, om R. o. Ad. an
såge
de emot SlatsUtsk:s utlåt. N:o 197 gjorde anmärkmr föranleda
lill delsammas återremitterande.
Ropades ja och nej, hvarefter 11. Ex. förklarade, det han trott
sig finna, alt R. o. Ad. bifallit denna propos.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 19 dennes på hordet lagda
utlät. N:o 198, i anledn. af väckt motion, ang:de dagsverksskyldigheter
för hemmansägare pä ön Hven.
Föredrogs StatsUlsk:s d. 19 dennes pä bordet lagda utlåt.
N:o 199, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de åtskilliga
kyrkoherdars nnd. ansökningar om löneförbättringar af indragen
behaglig tids förläningsspanmål.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Jag har ingenting att
invända emot det hufvudsakltga tillstyrkande, som Utsk. gjort i
detta hetänk., utan tillstyrker tvertom, alt det mätte bifallas. Det
är blott emot en mellanmening, sid. 15, som jag mäste göra en
anmärkn. Utsk. säger nemi. der: ”Utsk., som, i följd af ofvanäberopade
K. circulärbref d. 9 Nov. 1840, anser fråga om lönefyllnad
numera icke kunna uppslå för liera än innehafvarne af
ofvannämnda 20 pasloraler, får, beträffände etc.”' Denna mellanmening
är icke alldeles öfverensstämmande med förhållandet, ty
Konungens circulärbref af d. 9 Nov. 1840' innehåller ingen restriction
i detta afseende; tvertom är förhållandet, att det för närvar.
redan äro före hos K. M. tvenne dylika und. ansökningar,
som ännu icke hafva blifvit hos Konungen föredragna. Min hemställan
vore således, alt R. o. Ad. täcktes bifalla betänk, sådant
del är, blott med uteslutande af orden: ”sorn i följd — — —
20 pastoraler”, sä att meningen i stället komme alt lyda: ”Utsk.
får, beträffande etc”
StatsUtsk-.s utlåt. N:o 199, blef' härefter, på Begäran af Frih.
Cederström, Jacob, och Frih. Oxenstjerna, Carl, ånyo
bordlagdi.
StatsUlsk:s d. 19 dennes på bordet lagda mern. N:o 200, i
anledn. af RiksSlms skiljaktiga beslut i fråga om Häradsskrifvare!»
J. Thvsenii frikallande frän ädömd skyldighet alt ersätta oriktigt
afkortade kronoutskylder, Idof härefter föredraget, men ånyo bordlagd!.
, pä begäran af Piili. Palmstjerna, Carl Ollo, och Hr
von Hohenhausen, Mich. Silvius.
Slutligen föredrogs och bifölls Ridd.Utsk:s d. 19 dennes på
bordet lagda naem. N:o 20, ang:de en ät f. d. Ridddiscalen Falkenberg
föreslagen gratification från Ridd.cassan.
H. Ex. Hr Gr. o. Land tm. lillkännagaf, att sedan R. o. Ad.
numera förehaft alla de mål, som varit upptagne ä föredragningslistan,
anslaget till plenum för e. m. komme att borttagas.
336
Den 22 Februari,
Lades på bordet nedannämnde från StalsUlsk. inkorane utlåtm
och mern.:
N:o 201, i anledn. af väckt fråga om rättighet för Nyköpings
stad att på arrende innehafva den vid staden belägna s. k. Lilla
eller Tyska kungsladugården;
N:o 202, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse i fråga om bildande
af ett nationalmuseum;
N:o 203, i anledn. af väckt motion, att en sjöofficer måtte
anställas till biträde vid fortsättningen af framlidne Amiralen af
Klints sjö-charteverk;
N:o 204, i anledn. af väckt motion om statsanslag för Östads
barnhus; samt
N:o 210, ang:de förskott å innevar. års stalsfyllnadssumma.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då det är af vigt, alt
det nu sednast på bordet lagda betänk, med skyndsamhet afgöres,
anhåller jag, att detta mål måtte uppföras främst på föredragningslistan
till nästa plenum.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos. biföll R. o. Ad., att StatsUtsk:s nu bordlagda mern. N:o
210 finge uppföras främst å föredragningslistan för nästa plenum.
Vidare bordlädes ett från Bevilln.Utsk. inkommet mern. N:o
25, ang:de återlemnande af Riksdagsfullm. Fredrik von Zweigbergks
motion om ändring i föreskrifterne för vederbörande tulltjenstemäns
rättighet lill andel i de medel, som inflyta i följd af
anmärkmr vid godsägares tull-angifningar, samt om anställande af
en Statens ombudsman vid packhusen i stapelsläderne.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 3 e. m.
Iu fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 26 Februari 1845.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 10 prot.utdr. för d. 22 dennes.
Justerades pleniprotm för d. 22 f. och e. m. samt d. 23 och
24 i sisth Januari månad.
Upplästes följande af Hr Riben, Carl Wilh,, inlemnade
mern.:
Jag får härmedelst vördsammeligen anmäla, att jag ej kan
Den 26 Februari.
397
emottaga det mig af Hrr Electorer uppdragna företroende, att
vara ledamot af Const.Utsk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., som härefter tillkännagaf, att
Frih. von Kraemer, Rob. Fredr., såsom ledamot af StatsUtsk., och
Frih. Oxenstjerna, Carl, såsom ledamot af Bevilln.Utsi;., begärt och
erhållit 3:ne veckors ledighet, räknad från nästa Fredag, anmodade
Hrr Electorer att i deras nästa sammanträde utse en ledamot af
Const.Utsk. i följd af Hr Ribens afsägelse, samt ledamöter till
tjenstgöring i Stats- och Bevilln.Utskm, under den ledighetstid,
som blifvit Frih:ne von Kraemer och Oxenstjerna beviljad.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Under riksdagarne åren
1828, 1829 och 1830, samt 1834 och 1835 anställde StatsUtsk.
revision af statsverket, men icke under riksdagen 1840 och 1841.
Då innevar. riksmöte varit ämnadt att räcka endast en kortare
tid än de föreg:de, och man nu äfven har all möjlig anledn. att
förmoda, ali detsamma ej kan komma att blifva särdeles långva
rigt,
så har StatsUtsk. icke ansett sig höra ingå i något så beskaffadt
revisionsarbete i afseende på statsverkets räkenskaper, utan
endast tagit deraf den kännedom, som varit nödvändig för att
kunna behandla de mål, som varit till Utsk:s åtgärd remitterade;
och om R. St. icke bestämdt ålägga StatsUtsk. alt verkställa berörde
revision, förmodar jag att Utsk. icke eller densamma företager.
I sådan händelse, och då den sednaste statsrevisionen för
sig gick år 1S43, inträffar liden för den nästblifvande i September
månad d. å., och för den näst derpå följande, i samma månad
år 1S47. För min del anser jag, att StatsUtsk. vid denna
riksdag icke bör ingå i någon revision af statsverkets räkenskaper
under nuvarande omständigheter, utan alt Ständerne måtte utsätta
den först inträffande revisionen till d. 15 Sept. innevarande år,
och den derpå följande till d. 15 Sept. 1847; anhållandes om
remiss å denna min motion till StatsUtsk.
Denna motion remitterades lill StatsUtsk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan numera
Stats- och BancoUtskms särskildt afgifne utlåt:n ang:de förvaltningen
af Banken och Riksg.cont. varit under pröfning och blifvit
afgjorde, något hinder ej syntes mola för anställande af val till
såväl Fullm. i Banken och Riksg.cont., samt deras suppleanter,
som directeurer och suppleanter vid Lånecontm i Malmö och Götheborg;
samt att H. Ex. fördenskull, i öfverensstämmelse med
hvad som öfverenskommils uti en i förrgår hållen talmansconference,
finge hemställa, om R. o. Ad. ville utsätta dessa val att
förrättas nästa Måndag d. 3 Mars.
Ropades ja.
Hr Bildt, Knut: Sedan R. o. Ad. beslulit val af directeurer
vid Lånecontm i Götliehorg och Malmö, anhåller jag att uppmärksamhet
måtte fästas vid det förhållande, som anroärkes i
398
Den 26 Februari.
BancoUtsk:s utlåt. N:o 27, § 24, att af de directenrer, som sednast
valdes, ålskillige icke vore boende inom städerne Götheborg,
eller Malmö, hvilket förhållande medförde svårighet i afseende på
vården öfver nycklarn till lånecontms cassör, och att man således
vid detta val bör taga i betraktande huruvida de personer, sorn
till directeurer utväljas, äro boende uti eller i nära grannskap lili
förutnämnde städer.
Jemte erinran, att R. o. Ad. vid föregide riksdagar valt 3 suppleanter
i Banken och 3 suppleanter i Riksg.cont. och en suppleant
vid hvartdera lånecontm i Götheborg och Malmö, hemställde H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, härefter, om R. o. Ad. behagade besluta, att
äfven nu samma antal suppleanter skola väljas; hvilket bifölls.
H. Ex. Hr Gr. o. Land t m. yttrade sedermera, att valen
lill fullm. och suppleanter i såväl Banken som Riksg.cont. enligtRidd.
Ordn. borde ske särskildt och således dervid 4 särskilda valförrättningar
erfordrades; men att deremot i afseende på diree
tenrerne och suppleanlerne vid lånecontm, R. o. Ad. vid sistariksdag
beslutat, att alla fyra namnen skulle uppföras på samm»
vallista, med utsättande för hvarje person af den befattning, hvartill
han utsågs, och derföre hvarje sådan lista borde vara upprättad
ungefärligen sålunda: Direeteur vid lånecont. i Götheborg: N. N,
Suppleant: N. N. Direeteur vid lånecont. i Malmö: N. N. Suppleant:
N. N.; hemställande H. Ex., om R. o. Ad. nu behagade fatta»
ett enahanda beslut.
R. o. Ad. biföll äfven denna hemställan, hvarefter H. Ex., L
den förmodan att R. o. Ad. om Måndagen skulle kunna medhinna
mera än förenämnde 5 val, hemställde, om R. o. Ad. behagade
samma dag företaga val äfven af de Electorer, som skola
välja Tryckfrihets-comiteens ledamöter.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Som Hr Gr. o. Landtmföreslagit,
att 5 val skola äga rum nästkommande Måndag, så
fruktar jag, att om ett sjette skulle tillkomma, så blefve måhända
R. o. Ad:s personal vid detta sista alltför fåtalig. Jag vågar derföre
hemställa, huruvida ej Hr Gr. o. Landtm, skulle finna för
godt att till det sistomförmälda valet utsätta en annan dag; och
hvilket val kunde för sig gå utan någon särdeles tidsförlust, om
det anställdes någon eftermiddag.
I anledn. häraf yttrade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., althans.
sednast gjorda hemställan endast afsett tidsbesparing, och att han,
då det måste erkännas, att Frih. Palmstjgrnas framställning hade
skäl för sig, icke vidare nu ville påkalla något R. o. Ad:s beslut
i ämnet, helst R. o. Ad. kunde välja ifrågavar. Electorer vid samma
tillfälle, som R. o. Ad. komme att framdeles utse Revisoren
till granskning af Statsverkets, Bankens och Riksg.cont:s tillstånd,
styrelse och förvaltning, hvadan framställningen om valet af Electorer
nu syntes kunna förfalla.
Häremot gjordes icke någon erinran.
Den 26 Februari.
399
‘Upplästes till justering och godkändes följande från Exp.Ulsk.
ankomne förslag till R. S(:s und. skrifvelse!- tili K.. M.:
N:o 133, i fråga om ändringar uti K. stadgan ang:de folk
Imdervisniugen
i Riket af d. 18 Juni 1842;
N:o 134, i anledn. af K. M:s nåd. propus., ang:de anslag lill
boskapsskötselns befrämjande i Riket, medelst anläggande afstamholländerier;
N:o
135, angele en del i krigslagarne antagne straff;
N:o 136, aug;de uppbäfvande af K. brefven d. 9 April 1805
och d. 6 Nov. 1822, rör:de rättigheten lill svedjande inom Bledinge
län;
N:o 137, ang:de förtydligande af K. br. d. 10 Maj 1805; samt
N:o 138, aug:de Piteå och Luleå städers ordinarie båts
manshåll.
Äfvenledes upplästes till justering och godkändes nedannämnde
frän Exp.Ulsk. inkomne förslag lill redactiou af §§ i riksdagsbeslutet
;
N:o 13, ang:de nedsättning i lionde-afgiften för tackjernslilI
verk ningen ;
N:o 14, ang:de nya föreskrifter i afseende på byggnadslån
till brandskadade städer;
N:o 15, ang:de borgmästares samt commissions-landtmälares
delaktighet i civilstatens pensionsinrättning;
N:o 16, angdie borgenärs rätt att, efter anstäldt utmälningsförsök,
använda bysättning; samt
N:o 17, ang:de bränvinsbräunings-afgiften.
Med tillkännagifvande, att bland R. o. Adis Hrr Electorer
3me ledigheter inträffat, nemi. etter Frih. Fleetwood, Carl Gustaf,
sorn afsagt sig Electorsbefaltningen, Frih. Stjerncrona, David,
som allidit, och Hr Riben, Carl Willi., som blifvit vald till
ledamot af Coust.litsk., anmodade 11. Ex. Hr Gr. o. Landtm. Hrr
Bänkman alt välja Electorer, i st. f. de sålunda afgångne.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Enligt hvad jag har kunnat
fatta, har Hr Riben endast afsagt sig förtroendet alt vara ledamot
af Consl.Utsk., hvartill han i förra plenum tillkännagafs
hafva blifvit utsedd, men ej att vara Elector; hvarföre jag tror,
att lian som sådan ännu fortfar, och alt följaktligen icke någon
ny Elector behöfver utses i hans ställe.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf i anledn. häraf,
att lian nyss icke hade erinrat sig, att Hr Riben afsagt sig sin
befallning såsom Utsk:s-ledamot, men alt då denna afsägelse skett
inom behörig tid, deraf följde, alt Hr Riben fortfarande vore
Elector och således Bankmannen nu endast hade alt utse 2:ne
Electorer.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 22 dennes på bordet lagda
mern., N:o 210, angide förskott å innevarande års statsfyllnadssumma.
400
Deli 26 Februari.
Prot.utdr. rör:de delta beslut biet genast uppläst och af R.
o. Ad. justeradt.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 19 oell 22 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 199, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, atig:de
åtskilliga kyrkoherdars und. ansökningar om löneförbättring af indragen
behaglig tids förläningsspanmål.
Frih. Cederström, Jacob: I detta betänk, förekomma
tvenne misskrifningar, som böra rättas, nemi. namnet Häfvero
till Hafverö och Lerberg till Lexberg. För det sednare af nämnde
pastorater har visserligen icke någon förhöjning blifvit föreslagen,
men det går i alla fall icke an alt namnen derå är oriktigt.
För lillvägabringande af rättelse härutinnan behöfves icke
någon återremiss, lika litet som för den ändring i redaclionen,
som Hr Silfverstolpe i sista plenum begärde, ty jag förmodar, att
de öfriga Stunden thy förutan jemka sig efter hvad R. o. Ad. i
detta hänseende beslutar, såsom blott ang:de redaclionen.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Jemte det jag instämmer
med Frih. Cederström rör-.de rättelse i de namn på paslorater,
som lian uppgaf, får jag förnya den anmärkn. jag i sista
plenum gjorde för de nu närvar, ledamöter af R. o. Ad., som då
icke voro tillstädes. Det säges nemi. i delta betänk, pag. 15:
”Utsk., som i följd af ofvanåberopade K. circulärbref d. 9 Nov.
1840, anser fråga om lönefyllnad numera icke kunna uppstå för
flere än innehafvarne af ofvannämnde 20 pastorater, får, beträffande
de” etc. Denna mellanmening synes antyda som skulle K.,
circulärbrefvet af 1840 innehålla någon prescriptionslid för ansökningars
ingifvande om erhållande af sådane löneförhöjningar,
som här äro i fråga. Sådant är likväl icke förhållandet. Tvertom
innehåller brefvet, i öfverensstämmelse med Stäudernes vid 1840
års riksdag fattade beslut, att de ansökningar, som skulle kunna
göras om löneförbättringar af indragen behaglig tids spantnål, ad
interim må bifallas, derest någon tillgång på sådan spanmål
kunde finnas, att till påföljande riksdag sådane förbättringar skola
meddelas, enligt Ständernes för deras del uttalade bifall.
Orden ”påföljande riksdag” visa, att det icke endast är fråga om
denna riksdag, utan äfven om hvarje annan kommande; och jag
hemställer alltså, att R. o. Ad. ville bifalla förevarande utlåt., endast
med den förändring, att mellanmeningen : ”sorn i följd af ofvanåberopade
K. circulärbref d. 9 Nov. 1840, anser fråga om
lönefyllnad numera icke kunna uppstå för flere än innehafvarne
af ofvannämnde 20 pastorater”, mätte uteslutas, och redaclionen
följaktligen blifva: ”Utsk. får, beträffande etc.”
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Den anmärkn., som Frih.
Cederström gjort i afseende på namnen af 2:ne i detta betänk,
uppgifne pastorater, erkänner jag vara fullt riktig; men får i anledn.
deraf nämna, att felet icke så mycket ligger StatsUtsk. till
last, som afskrifvit dessa namn efter den stafning, som af veder
bö
-
I)cn 2ö F e b r u a r i.
401
hörande statsexpedition blifvit begagnad i målets rubrik. Beträffande
åter den af Hr Silfverstolpe gjorda anmärkn. så bar jag för
min del ingenting att vid densamma erinra, ehuruväl det tyckes
som någon prescriplionstid för sådana frågors väckande borde
äga runi.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bi
fölle
StatsUlskis förevar, utlåt., med rättelse af de utaf Frill. Ce
derström
anmärkte tryckfel, i afseende på namnen Hafverö och
Lexberg, samt med uteslutande af den uti premisserne till utlåt,
förekommande, af Hr Silfverstolpe anmärkta mellanmening.
Ropades ja.
Ånyo föredrogs SlatsUtskis d. 19 och 22 dennes på bordet
lagda mern. N:o 200, i anledn. af RiksShns skiljaktiga beslut, i
fråga om Häradsskrifvare!! J. Thysenii frikallaude från ådömd skyldighet
att ersätta oriktigt afkortade kronoutskylder.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
instämma i det af Preste- och BorgareStin fattade beslut,
hvarigenom StatsUtsk.s i utlät. N:o 106 afgifna förslag blifvit oförändradt
antaget.
Ropades ja.
Föredrogos och biföllos StatsUtskis nedannämnde d. 22 dennes
på bordet lagda ullåltn:
N:o 201, i anledn. af väckt fråga om rättighet för Nyköpings
stad alt på arrende innehafva den vid staden belägna s. k. Lilla
eller Tyska kungsladugården;
N:o 202, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, i fråga om
bildande af ett nalional-museum ;
N:o 203, i anledn. af väckt motion, att en sjöofficer måtte
anställas till biträde vid fortsättningen af framlidne Amiralen af
Klints sjöcharleverk; samt
N:o 204, i anledn. af väckt motion om statsanslag för Östads
barnhus.
Föredrogs Bevilln.Utskis d. 22 dennes på bordet lagda mern.
N:o 25, ang:de återlemnande af Riksdagsfullm. Fredrik von Zweigbergks
motion om ändring i föreskrifterne för vederbörande tulitjenstemäns
rättighet till andel i de medel, som inflyta i följd af
anmärkmr vid godsägares tullangifningar, samt om anställande af
en statens ombudsman vid packhusen i stapelstäderne.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att BondeSt., inom
hvilket ifråga var. motion blifvit väckt, hade, enligt till R. o.
Ad. ankommet prot.utdr., beslutat, alt densamma borde till StatsUtsk.
remitteras, med anmodan till samma Utsk. att vid ärendets
handläggning sammanträda med det eller de Utsk., lill hvilkas befattning
motionen kunde höra; hemställande H. Ex. om R. o. Ad.
behagade instämma i detta af BondeSt. fattade beslut.
Ropades ja.
7 H. 51
402
Den 20 Februari.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Den 21 Dec. sisth år
förehade R. o. Afl. LagUtsk:s betänk. N:o 46, i anledn. af väckta
motioner om förändring af 24 cap. 8 § Missg.bm, i afseende på
ansvaret för den, som oträngd och af vredes mode drager och begagnar
vapen, hvarvid beslöts, alt med pröfningen af detta mål
skulle anstå intilldess R. o. Ad. fattat sitt beslut i anledn. af K.
M:s förutnämnde dag ankomna nåd. propos. om antagande af
ny strafflag. Sedan förevar delta betänk, bos BondeSt., som
detsamma återremitterade, hvaremot det bifölls af Preste- och
BorgareSltn. Genom förrberörde R. o. Ad:s beslut alt uppskjuta
med pröfningen af oftanämnde betänk., innan frågan om strafflagen
blifvit afgjord, -är LagUlsk. förhindradt alt besvara den återremiss,
som ifrån BondeSt. blifvit meddelad; och dä det är mer
än sannolikt, att om äfven pröfning af criminal-lagförslagel i dess
helhet vid denna riksdag medhinnes, det likväl blir ett af de göromål,
som icke hinna förrän vid riksdagens slut fullbordas, sä
torde genom det beslut R. o. Ad. fattat, pröfningen af denna
fråga helt och hållet uteblifva. Pä det nu LagUisk. icke må vara
förhindradt besvara återremissen ifrån BondeSt., sä hemställer jag,
om ej R. o. Ad. skulle behaga alt ingå i pröfning af förutnämnde
betänk. N:o 46 och deröfver meddela LagUlsk. definitivt beslut.
I anledn. häraf hemställde II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om
R. o. Ad. tilläte, att LagUtsk:s betänk. N:o 46 finge upptagas å
föredragningslistan till nästa plenum.
Ropades ja.
Lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne mern.
och utlåt:n, nemi. från
Cons t i t u tions-U tskottet:
N:o 26, med förslag till national-represenlationens ombildning
och deraf följande grundlagsförändringar;
Stats-Utskottet:
N:o 212, i anledn. af erhållne återremisser å Utsk:s betänk.
N:0 97, rör:de det till Emm-åns upprensning beviljade statsbidrag;
Bevillnings-Utskottetr
N:o 26, i anledn. af gjorda anmärkmr vid betänk. N:o 12,
ang:de tullbevillningen;
Lag-Utskottet:
N:o 71, med förslag till sammanjemkning af de inom RiksSt:n
fattade skiljaktiga beslut, i anledn. af Ulsk:s betänk. N:o 24,
öfver väckt fråga om förändring i 7 § och upphäfvande af 8 § i
16 cap. Jordabm; samt
N:o 72, med förslag till sammanjemkning af de inom RiksSt:n
fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:s utlåt. N:o
48, i anledn. af gjorda anmärkmr vid betänk. N:o 11, öfver K.
M:s nåd. propos. om vissa förändrade föreskrifter i afseende pä
lagfart och nyltjanderätts inteckning.
Den 26 Februarii
403
Upplästes och lades till handlingarne inkomne prot.utdr. från
de öfriga RiksSlm, nemi. från PresleSt. af d. 8, 12, 15 och 19,
från BorgareSt. af d. 15, 19, 22 och 26, samt från BondeSt. af
d. 12, 15, 19 och 22 dennes.
IL R. o. Ad. åtskildes kl. § lill 1 e. m.
In (idem protocolli, j,'
Albert Munck.
Lördagen den 1 Mars 1845.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.utdr. för d. 26 sisth Fehr.
Justerades pleniprotm för d. 25 sisth Januari f. och e. m.
Öppnades Hrr Electorers lista vid val af en ledamot i Coust.-  Ulsk. eller N:o 1,364, Hr Ljungfeldt, Fullm. Hr Cederschjöld,
Pehr Gustaf,, sedan N:o 1,476, Hr Riben, Carl Willielm, härtill
utvald, sig detta förtroende afsagt; och befans dertill hafva blifvit
utsedd:
JN:o 2,202. Hr Möllerhjelm, Axel.
Öppnades jemväl Hrr Electorers listor vid val af ledamöter
under beviljad ledighelslid uti Stats- och Bevilln.Ulskm; och befunnos
dertill hafva blifvit utsedde i
Stats-Utskoltet:
under den ledamoten i detta Utsk., N:o 389, Frih. von Kraemer,
Robert Fredrik, medgifna 3:ne veckors ledighet, från samma dag
beräknad,
N-.o 2,082.A. Hr Mannerskantz, Carl Axel;
Bevill n i ngs-Uts kottet:
under den ledamoten i detta Utsk., N:o 1, Frih. Oxenstjerna af
Eka, Carl, medgifna 3:ne veckors ledighet, från samma dag beräknad,
N:o 37. Hr Rosenstråle, Fullm. Hr Tornérhjelm, Rudolph.
Äfvenledes öppnades Hrr Bänkmäns lista vid val af 2me
Electorer efter:
404
O en 1 Mars f. m.
N:o 69. Frih. Uggla, Fullm. Frih. Fleetwood, Carl Gu
staf;
och
„ 166. ,, Stjerncrona, David;
Och befunnos dertill hafva blifvit ulsedde:
N:o 228. Frih. Ridderstolpe, Fredrik; och
„ 440. Hr Didron, Fullm. Hr Ulfsparre, Georg.
Med tillkännagifvande, att Hr Möllerhjelm, Axel, som
blifvit vald till ledamot af Const.Ulsk., afsagt sig sin befattning
såsom ledamot af StalsUtsk., anmodade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm.
Ilrr Eleclorer, alt i deras nästa sammanträde utse en ledamot i
sistnämnde Ulsk. lill den sålunda uppkomna ledighetens ersät
tande.
Upplästes följande af Hr Stråle, Nils Wilh., inlemnade
memorial:
Under öfverläggningen angående LagUtsk:s betänk. N:o 69,
rör.-de handel af lösören, som förblifva tili säljarens vård, förglömde
jag att fästa uppmärksamheten å ett förhållande, som torde förtjena
att tagas i betraktande innan frågan sluteligen afgöres; och
jag anhåller derföre, att få göra ett tillägg i mina förut afgifne
yttranden.
Bland de fordringar, sorn lili död mans gäldbundna ho skola
först uttagas, nämner lagen, uti 17 cap. 4 § llandelsb:n, begrafningskostnad,
läkarelön, läkedom och föda under den dödas sista
sjukdom, deras arfvode, som honom deri skött hafva, så ock betjenlers
och tjenstehjons lön för sista året. Dernäst äger, enligt
5 §, husvärd rätt lill hustega för sista året och af sisla tre månaders
kost, af det gods, som i huset ar. Lagstiftarens syftemål med
dessa lagstadganden har tydeligen varit, alt bereda det den mindre
bemedlade icke skulle sakna husrum, eller i fall af sjukdom,
nödig omvårdnad, läkarebiträde och mcdicamenter. Men huru
blir väl förhållandet härmed, då alla de personer, som kunna komma
i fråga att bispringa den lidande, se den säkerhet, som lagen
velat lemna dem för en skälig vedergällning, vara genom den tilllåtna
lösöreförsäljningen undanryckt? När hyresvärd vill uttaga
sin fordran eller ofvannämnde personer söka sin betalning, är all
lösöre-egendom såld och borlföres, och ingen ting finnes all gälda
med. Ett stort misstroende måste uppstå, hvaraf i mångå fall en
omensklig behandling blefve följden, enär de flesta söka förekomma
den förlust, som hotar dem genom den hjelp de i annat fall
vore villiga att lemna. Äfvenledes torde det ej böra lemnäs å sido,
att den förmånsrätt lill betalning utur lösören, som 6 § i ofvannämnde
capilel stadgar för afrad, tionde och all annan afgäld af
fast egendom, likaledes genom egendomens försäljning kan tillintetgöras,
och det blefve allt mera svårt att upplåta jord till nyttjande
af andra, med säkerhet att utbekomma den betingade afgälden.
Detta milt anförande torde få åtfölja ålerremissen till
LagUtsk.
Den 1 Mars f. ra.
405
R. o. Ad. biföll, att detta anförande finge remitteras till
LagUtsk.
Föredrogs ånyo, jemlikt R. o. Ad:s derom d. 26 sisll. Febr.
fattade beslut, LagUlsk:s d. 14 oell 21 Dec. nasti, år bordlagde
betänk. N:o 46, i anleda, af väckte motioner om förändring af
24 cap. 8 § Missg.bm, i afseende på ansvaret för den, som oträngd
och af vredes mode drager och begagnar vapen.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: När detta betänk, förra
gången förevar hos R. o. Ad., tog jag mig friheten begära, att
det mätte få hvila, emedan just samma dag, eller i de dagar, då
delta betänk, föredrogs, ankom K. M:s nåd. propos. om en ny
strafflag till Ständerne, och denna strafflag innehåller förslag lill
stadgande för just samma fall, som uti ifrågavar. betänk, är afsedd.
För min del har jag likväl ingenting emot alt målet nu
föredrages. Men dä nu strafflagen för närvar, är under LagUtsk:s
pröfning och, såsom jag tror mig veta, 2:ne Stånd hafva
bifall it ifrågavar. betänk, men ett Stånd återremitterat detsamma,
så skulle jag tro, att R. o. Ad. gjorde bäst uti att äfven återremittera
det, på del alt LagUtsk. må komma i tillfälle att jemföra
det förslag, som deruti innefattas, med det som ronde samma
ämne förekommer i förslaget till ny strafflag, och i anledn. deraf
möjligen göra de jemkningar, som finnas vara nödiga.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd propos.
, biföll R. o. Ad. ålerremiss af LagUlslcs förevarande betänk.
Föredrogs ånyo LagUlsk:s d. 15 och 19 sisth Febr. på bordet
lagda mern. N:o 70, med förslag lill sammanjemkning af de
inom RiksSt:n fattade skiljaktiga beslut, i anledn. af Utsk:s betänk.
N:o 52, rör:de indragning af lagmans-, kämners- och riddaresyne-rätterne;
hvarjemte, enär R. o. Ad. sistnämnde dag beslutat,
alt detta mål skulle hvila intilldess från Borgare- och Bondesen
ankommit prot.utdr., innefattande deras i anledn. af detta
mern. fattade beslut, nu upplästes de derom numera inkomne
prot.utdr., hvaraf iuhemtades, att nämnde RiksSt. icke antagit
Utsk:s till dem ställda inbjudning, utan godkänt den voter.propos.,
Ulsk. derjemte föreslagit.
Den vid Ulsk:s mern. fogade reservation af Gr. Mörner blef
härefter uppläst, på begäran af
Hr von Hartmansdorff, Aug., sora sedermera yttrade:
Jag instämmer så mycket mera i den mening, Gr. Mörner i
den upplästa reservationen yttrat, som jag anser den vara grundad
dels på 83 § Reg.F., dels också pä 75 § Riksd.Ordn. Jag
anhåller således, alt R. o. Ad. ville afslå den föreslagna voler.-  propos.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Det är visserligen sant, att endast
2:ne Ständ hafva bifallit den af Frih. Stjernstedt föreslagna
406
Den 1 Mars f. m.
lagförändringen, men det är äfven förhållandet, att alla 4 Stånden
hafva bifallit en åtgärd i och för afskaffandet af lagmansrätterne.
Jag skulle således tro det hafva varit LagUlsk:s skyldighet
att söka sammanjemka de olika besluten, hvilket, enligt min
öfvertygelse, kunnat på så sätt ske, att sedan K.. M:s sanclionsrält
numera blifvit utsträckt ända till nästa riksdags början, LagUtsK.
kunnat föreslå R. St. att, med antagande af ifrågavar. lagförslag,,
öfverlemna åt K. M. beslutanderätten i de öfrige ämnen, hvarom
i den föreslagna uud. skrifvelsen varit fråga, samt tillika hosK.
M. anhålla att ifrågavar. lagförändring icke måtte blifva satt i
verkställighet förr, än K. M. vidtagit åtgärder i de fall. hvaruti
beslutande rätten sålunda blifvit åt K. M. uppdragen. På dessa
grunder anhåller jag vördsammast ora propos. på återremiss.
Hr von Hartmansdorff: Om votering skulle anställas öfver
den ifrågavar. propos., så skulle det kunna hända, att ett förslag
till lag, hvilket endast af 2:ne Stånd är godkändt, men af de
andra 2me icke ens blifvit pröfvadt, skulle kunna blifva R. St:sbeslut.
Sådant vore stridande emot våra grundlagar. Man har
väl sagt, alt som alla fyra Stånden yttrat sig i frågan, och alla
hafva velat det en förändring skulle ske, så borde man kunna
sammanjemka deras olika beslut i öfrigt till något gemensamt helt.
Men det kan ju hända i hvilken fråga som helst, alldeles på sätt
här skett, att besluten om samma sak blifva så olika, att dessa
ingalunda kunna sammanjemkas. I denna fråga hafva 2 Stånd
beslutit, att lagförslaget i reservationen skall genast antagas, hvaremot
2:ne andra vilja alt förberedande åtgärder först mätte vidtagas.
Gr. Lagerbjelke har föreslagit en sammanjemkning af de
olika meningarne, alt lagförändringen väl måtte antagas för framtiden,
men icke träda i verkställighet förr än en förberedande undersökning
ägt rum. Mig synes detta sätt att gå tillväga vara omvändt
emot det rälta förfarandet, ty man bör väl icke antaga en
lag förr, än roan känner de på utförandet inverkande omständigheterna.
Endast derigenom kan man rätta sina beslut efter omsländigheterne.
Man bör icke börja med att säga: lagen skall så
och så förändras; om del passar efter omständigheterna, undersöker
man efteråt. Det kunde då möjligen hända, att innan lagen
träder i verkställighet, befinnas omständigheterna vara sädane, att
det på förhand antagna lagförslaget icke är lämpligt. Dessutom,
hvilket trängande behof är väl för handen att på detta sätt behandla
frågan? Konungen är, i händelse den föreslagna uud. skrifvelsen
skulle uteblifva, lika oförhindrad att infordra nödiga upplysningar,
i händelse Konungen ansåge de ifrågavar. domstolarne
böra afskaffas. Ar han åter af den mening, att dessa domstolar
böra bibehållas, så medförer den und. skrifvelsen ingen påföljd.
Mig synes således att begge åtgärderna kunna och följakteligen
böra enligt 75 § Riksd.Ordn. förfalla.
Gr. Lagerbjelke: Här är, efter min öfvertygelse, fråga om
alt tillämpa grundlagens bud på ett visst fall, men icke att afgöra,
huru en lag i allmänhet skall på bästa sätt stiftas och i ver
-
Den 1 Mars f. m.
407
ket sättas. Här är frågan om huru grundlagens bud skall på
Ständernes beslut, rör:de ifrågavar. ämne, grundlagsenlig! tillämpas,
sådane sora desse beslut nu finnas. Enligt min öfvertygelse
tillåter icke grundlagen i sådant afseende någon annan åtgärd, än
ett försök till sammanjemkning. Icke eller skulle resullaterna af
en sådan sammanjemkning blifva fullt ut så orimliga som Hr von
Hartmansdorff förmenat. Om jag rätt uppfattade discussionen, vid
det tillfälle, då detta ämne förut bär förevar, tycktes man å ömse
sidor erkänna, både alt lagmansrätlerne böra och att de kunna
upphöra. Egentliga tvistefrågan var den, huruvida man försl borde
vidtaga de förberedande åtgärder, hvarom den af Lagölsk. föreslagne
und. skrifvelsen talar, eller om lagförändringen redan nu
borde beslutas. Enligt det af mig framställda sammanjemkningsförslag,
skulle lagförslaget redan nu af R. St. antagas, men till
K. M. öfverlemnas att, innan detsamma träder i verket, med full
makt och myndighet ensam besluta i de fall, der förberedande åtgärder
ansetts nödiga.
Hr von Hartmansdorff: Frågan om lagmans- och kämnersrätterne,
särdeles lagmansrätlerne, kunna upphöra, beror egentligen
derpå, huruvida hofrätterne skulle kunna medhinna de ökade
göromål, som genom indragning af nämnde domstolar tillkomma.
Hetta bar man ansett omöjligt, emedan hofrätterne för närvar.
icke binna undanarbeta de göromål, som dagligen allt mer
och mer hopas pä dem. Det är således nödvändigt att en
sammanhängande reorganisation af våra domstolar först blifver
uppgjord, åtminstone i förslag, och alt man får veta hvilka anslag,
som för nya hofrälters stiftande kunna blifva behöfliga. Detta
är, efter min öfvertygelse, den ordning, i hvilken man bör gå
tillväga, då man vill stifta en lag örn rättegångsordning. Jag får
således vördsamt förnya min anhållan, att R. o. Ad. ville i detta
fall instämma i det beslut, som, enligt hvad jag tror mig veta,
1’resleSt. fattat, nemi. alt ogilla voler.propos.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. ansåge de emot La°--  Ulsk:s mern. N:o 70 gjorde anmärkmr föranleda till delsammas
återremitterande.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med nej,
hvarefter H. Ex. förklarade, det han funnit ja hafva öfverrösta!
nej.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Upplästes till justering samt godkändes följande förslag lill voter.
propos.:
Den som bifaller, att LagUtsk:s mern. N:o 70, på grund af
deremot gjorde anmärkmr, återremitteras, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
408
Den 1 Mars f. m.
Vinner nej, besluter R. o. Ad. att, med afslag å den af
Utsk. föreslagna voter:s-propos., lägga förenämnde mern. till handlingarne.
Vid voteringens slut befunnos rösterne bafva utfallit, som
följer:
Ja — 33.
Nej — 28.
Föredrogs ånyo StatsUlsk:s d. 19 och 22 sistl. Febr. på bordet
lagda utlåt. N:o 182, i anledn. af dels K. M:s nåd. propos.,
ang:de bestämmande af vissa villkor för vinnande af dispositionsocli
jordäganderätt till de s. k. kyrkohemmanen i Halland, dels
särskilde i detta ämne inom RiksSt:n väckte motioner.
Hr. Tersmeden, Nils: Jag tillhör visserligen den stora
mängden bär på Riddarhuset, som icke kunnat vara i tillfälle att
genomtränga delta ämne, men som jag icke handlagt detta mål,
så tror jag mig åtminstone kunna ganska opartiskt yttra min åsigt
ronde detsamma. Jag vågar således uppträda, för alt yttra några
ord lill förmån för kyrkans rätt. Vid betraktande af historiken
öfver detta ämne, finner jag först ganska anmärkningsvärdt, att
kyrkans urgamla rätt aldrig varit satt i fråga förr, än under de
sednare decennierne. Anledningen lill de i sednare lider uppkomne
fordriugarne bör efter all sannolikhet sökas deruti, att åtskilliga
arrenden blifvit för högt uppdrifne. Detta har väckt missnöje
bland åboerne, hvilka deraf möjligen fallit på den tanken,
att om det kunde visas, att deras innehafvande hemman voro
Kronan tillhörige, så blefve deras ställning bättre, ty då kunde
de hoppas att fä skatteköpa dessa hemman. De hafva derföre sökt
alt fä förhållandet ändrat i denna syftning. Flera särskilda fall
underställdes K. M:s pröfning, och frågan föredrogs i Regeringen
vid 2:ne särskilda tillfällen, handlagd af 2:ne olika Departementer.
En fråga om ett hemman afgjordes 1823 lill förmån för Kronan,
ett annat år 1825, ang:de ett annat, beläget inom samma by som
det nyssnämnda, till förmån för kyrkan. Emedlertid var Regeringens
uppmärksamhet redan tidigare fästad på de existerande
arrendecontracten, till följd hvaraf äfven till förmån för åboerne
stadgades 1820, dels att vid derefter skeende arrendeuppgörelser
arrendetiden, som förut räckt i 20 år, skulle bestämmas till minst
30 år, dels ock att dåvarande åboers enkor och barn skulle äga
optionsrätt lill högsta arrendet. Ytterligare utkom år 1826 ett
K. bref, som var så väl till kvrkornes som till äboernes fördel;
till de sednares, deruti att ett maximibelopp borde föreslås af
kyrkoherden och 2:ne af socken utvalde fullmäktige samt deras
förslag underställas landshöfdingen och hushållningssällskapets förvaltningsutskott.
Delta bref innehöll äfven stadganden till förmån
för kyrkan, så till vida, alt det också bestämde ett minimibelopp
för arrendet. Dittills hade icke Ständernes uppmärksamhet synnerligen
blifvit fästade på detta ämne; detta inträffade först sedan
åbo
-
Den 1 Mars f. m.
409
åboerne sökte alt vid riksdagen göra sina förmenta rättigheter gällande.
R. St. tyckas äfven förut hafva liksom tyst erkänt kyrkans
rätt i detta afseende, då de nemi. vid 1823 års riksdag, i
und. anhöllo, att samma förmån, som 1820 blifvit de Halländska
hemmansåboerne beviljade, äfven måtte biffva utsträckt till innehafvarne
af de i Skåne belägna kyrkohemman. Hertill gaf K. M.
sitt nåd. bifall. Det tyckes således som om de begge statsmakterne
då bade varit ense derom, ali kyrkans rätt borde anses för
helig. Men enskilde sökte dock derefter att ytterligare göra sina
förmenta anspråk gällande. År 1828 beslöto R. St., på grund af
väckta motioner, alt ingå tilli K. M. oell begära, det K. M. ville
vid hvarje särskildt fall, der skatteköp ifrågasattes, låta undersökning
vid domstol äga rum, för alt utröna huruvida Kronan elier
kyrkan ägde rätt till skalleköpsskillingen. R. St. begärde derjemte,
det K. M. malte förklara, att de i administrativ väg dittills tillkomne
beslut icke skulle binda domslolarne. Emedlertid hade äfven
bos kyrkans naturliga målsmän uppmärksamheten blifvit fästad
derpå, alt det var kyrkans rätt, som man ifrågasatte, och de
sökte derföre att försvara den. Till följd af PresteSl:s vid 1815
års riksdag afgifna und. skrifvelse, utfärdades år 1819 ett K. bref,
som förklarade, att sådane hemman, till hvilka slädselrälten tillhörde
de Halländska kyrkorne, icke kunde lill skatte försäljas eller
kyrkorne från slädselrälten skiljas, så framt icke visas kunde, att
kyrkorne en sådan dispositionsrätt sedan Danska liden obehörigen
sig tillegnat. Vidare utfärdades i samma syftning år 1S26 ett
K. bref, som förklarade, att K. M. funnit Halländska kyrkornes
städsmålsrätt vara styrkt och befästad genom äldre och sednare
författningar samt en långvarig utöfning deraf. Men alla dessa af
K. M. utfärdade skrifvelse!' voro likväl icke tillräckliga för att
lemna kyrkans rätt ostörd. Friheten för enskilda riksdagsmän att
väcka motioner är här så stor, alt dylika väcktes och upplogos
vid 1828 års riksdag alldeles i strid med de af mig här åberopade
K. beslut. Det lyckades dessa motionärer att göra sin mening
gällande hos R. St., och en skrifvelse afgick vid denna riksdag till
K. M. Deruti åberopades 77 § Reg.F., som stadgar, att Konungen
icke får afhända eller afhända låta Kronans rätt. K. M. kände
ganska väl denna g, men lian hade för sig lika helig lflg isamma
Reg.F., hvilken bevarar enskildes rätt. Här var icke då fråga
om att afbända Kronan någon dess egendom, men väl att beröfva
enskilda dess välfångna rätt. K. M. svarade R.St. d. 9 Juli 1830
i följande märkvärdiga ordalag: ”att som Dess beslut vore grundade
på en i sekler utöfvad och af Danska och Svenska Konungar
befästad kyrkornes rätt till nämnde hemman, hade K. M.,
såsom Konung sorgfällig att skydda äganderättens helgd, och såsom
tillika kyrkans öfverhufvud pligtig alt vårda dess rättigheter,
icke kunnat tillåta intrång deri, etc.” Vidare tillägger K. M.: ”att
som undersökning vid domstol om äganderätt utan stämning ej
vore med lag förenlig, samt det ej eller öfverensstämde hvarken
med omsorgen om andras rätt att föreskrifva anställande af rälte7
II. 52
410
Den 1 Mars f. m.
gång blott på den tredjes begäran, eller med grundlagens anda
alt så långt utsträcka domaremyndigheten, att K. M:s beslut ej
skulle vara för densamma hinderlige, etc.” Men detta gjorde
dock icke tillfyllest. 1834 väcktes uti BondeSt. åter motion till
förmån för åboerne. I det beslut, som Stäuderne i anledn. deraf
fattade, gingo de ännu längre, och begärde en undersökning vid
domstol. K. M. åberopade i sitt svar derå blott hvad han lill
följd af föreg:de Ständers skrifvelse!- yttrat, med det tillägg, att
K. M. icke fann Ständernes åberopade skäl kunna föranleda K. M.
alt gå ifrån Dess förut fattade öfvertygelse. Men äfven dermed
nöjde man sig icke. Vid 1840 års riksdag väcktes af Bengt Gudmundsson
en motion i samma syftning, hvilken föranledde en ny
und. skrifvelse af R. St. Regeringen, hvars uppmärksamhet så
många gånger varit fästad på denna sak, ville dock nu göra något
för att gå Ständernes önskningar till mötes, isynnerhet då
Ständerne, af ömhet för åboernes förmenta rätt, gingo så långt i
förvillelse, att de vid sistförflutna riksdag repeterade samma önskan
som förut, eller att en allmän undersökning måtte äga rum.
Denna förvillelse har vid denna riksdag äfven visat sig vara särdeles
lifligen inrotad hos en del af representationen, då vi sett, att
i Coust.Utsk. dess halfva personal yrkat strängt ansvar å den
Konungens rådgifvare, som contrasignerat K. M:s sednast fattade
beslut i detta ämne, hvarigenom K. M. afslog Ständernes begäran;
och detta påstående kunde blott underkännas genom den majoritet,
som den mycket omtalla förseglade sedlen tillskapade. K. M.
ville dock, såsom jag nyss nämnde, göra något för att visa benägenhet
att, så vidt möjligt vore, gå R. Sl:s önskningar till mötes;
hvarföre K. M. afgaf den propos., som ligger till grund för och
föranledt detta betänk. Denna propos. var redan fattad i Högstsalig
Konung Carl XIV Johans lifstid, och har blott blifvit, att
jag så må säga, expedierad under den nuvarande Konungen. Ja°-  erkänner den goda mening, som ligger till grund för detta Regeringens
förslag alt medla mellan kyrkans och den enskildes rättigheter;
men jag kan icke godkänna den tanke, hvarpå denna
K. M:s nåd. propos. är byggd. Jag finner felaktighet deri, att
den påtagliga ojemnhet, som för närvarande råder emellan de särskilde
åboerne på ifrågavar. hemman, alldeles icke derigenom aflijelpes.
Regeringen vill att arrendena och öfriga förhållanden å
dessa hemman skola förblifva vid status quo. Men just denna
status quo är ganska ojemn. Det finnes hemman, som blott utgöra
gamla låga arrenden, men deremot andra, som i sednare tider
fått sig åsatte en mycket högre afgift. Skulle nu den K. propos.
gillas, så finge de äboer, som erlade skatt efter gamla arrendecontracter,
en särdeles lindring, men innehafvarne af de sednare
slutade arrenden blefvo deremot mycket mera betungade. Dessa
förstnämnde åboer skulle dessutom få en särskild förmån, derigenom
att de genast finge skatteköpa sina innehafvande hemman,
blott med bibehållande af den gamla arrendeafgiften utom ordinarie
räntan. Detta är en förmån, som jag visserligen icke missunnar
dem, men som vore bra obillig i förhållande till de öfri°-es
Den 1 5'Iars f. m.
411
villkor, hvilka skulle grundas på sednaste, möjligen uppdrifne arrendecontracter.
Vidare anser jag, att denna propos. mera hade
bort afse kyrkans bästa, än den gjort. Men det är icke blott kyrkans
fördel, jag tror att man i detta fall bör afse. Jag tror, att
det gäller lika mycket den commun, hvaruti kyrkan befinnes,
emedan en förmån, som tillkommit kyrkan, äfven länder communen
till godo. Mig synes således lika helgd böra tillkomma communens
rätt, hvilken tyckes stå i strid med åboernes å hemmanen.
Ytterligare tycker jag, att denna nåd. propos. slår i rak strid med
1819 och 1826 årens Konungabref, hvilka högtidligen erkänna
kyrkornes rätt. Först vid denna riksdag har, i min öfvertygelse*,
denna fråga fått en bestämdhet. Det är Doctor Stenhammar och
de upplysningar, som han skaffat oss, som vi hafva att tacka derföre,
emedan, efter hvad mig synes, frågan icke dessförinnan varit
nog utredd. Det vore för vidlyftigt och alldeles öfverflödigt
att nu uttrötta R. o. Ad. med uppläsning af hans reservation.
Något hvar, som intresserar sig för denna sak, har säkert deraf
tagit fullständig kännedom. Jag tycker mig finna, att han i denna
reservation fullständigt visat grundlösheten af alla åberopade
särskilda förhållanden, som skulle styrka Kronans rätt i denna
fråga. Doctor Stenhammar har dervid gått historiskt tillväga.
Ilan har tydligen visat, att Landaboken, som af många blifvit åberopad
såsom ett bevis för Kronans rätt, i sjelfva verket talar tilt
förmån för kyrkans. Flan har in extenso citerat Danska Konungen
Fredrik II:s bref af år 1569, hvilket innehåller en befallning
lill biskopar och presterskap i allmänhet, att upprätta noga förteckningar
öfver kyrkornas egendomar öfver hela Danska riket.
Lunds Landabok är deraf en följd. Konungens Bef:h:de i Hallands
län kommer i afseende på landabokens vitsord lill helt andra
resultater, än Doctor Stenhammar. Den förre har deraf trott
sig kunna visa, att 15 å 20 af dessa hemman tillhörde Kronan.
Men dessa slå der blott undantagsvis nämnde, på sätt Doctor Stenhammar
upplyst. Landaboken upptager egentligen blott kyrkohemmanet).
Konungens Befdnde har omtalat ett betyg, som Professor
Kolderup Rosenvinge afgifvit, hvaruti citeras, att det varit
Konungens länsman, som bortstadt hemmanen. Deraf har nämnde
myndighet dragit den slutsats, att detta bortstädjande skedde för
Kronans räkning. Detta tillägg, som K. M:s Bef:h:de tillåtit sig
att göra, är ett fullkomligt misstag. Detta synes äfven af Christian
IV:s recess af år 1643, hvilken börjar med de orden: ”liyrkans
försvarare äro Konungens länsmän.” Doctor Stenhammar
har fullständigt upptagit och vederlagt alla de skäl, som Kammareoll.
anfört i ämnet; han har till och med sagt, att en gifven
följd af den slutsats, som Kammarcoll. dragit af Landaboken, blefve
det antagande, att de Halländska kyrkorna, efter en ganska lång
period af catholicismens välde, icke ägde något enda hemman.
Derefter vidrör Doctorn den tidpunkt från 1645, hvarunder Halland
första gången, men blott på 26 år, afträddes lill Sverige.
Han visar, att man från denna tid svårligen kan hemta några skäl
och bevis för Kammarcoll. åsigt. Hvar och en .vet, att i en er
-
412
Den 1 Mars f. m.
öfrad provins är förhållandet helt olika emot hvad det är i en
provins, som länge utgjort en del af ett Rike. Det är icke lätt
för en Corporation inom en sådan provins att bevara sina rättigheter
emot inkräktarne. Alla de salu- och köpebref, som sedan
den liden ägt rum, styrka att verkliga misstag ofta blifvit begångne.
Dessa misstag räckte dock icke längre, än att de redan
under Carl XI blefvo formligen rättade. När man nu besinnar,
alt linder sjelfva Carl XI:s regering kyrkans rätt bevarades framför
Kronans, så är det ju tydligt, att kyrkans rätt den tiden måtte
hafva varit fullständigt bevisad. Så mycket mera är detta troligt,
som man af handlingar från den liden finner huruledes på andra
håll större förläningar ad pios usus blifvit indragne till Kronan.
Vid Doctor Stenhammars reservation finnas fogade betyg, som
fullständigt utvisa, att under samme Carl XI:s regering den af honom
tillsatta reductionscommission afgifvit resolutioner och domar,
som helt och hållet återställt till kyrkan den rätt, hvaraf den under
någon tid varit parlielt i mistning. Deruti säges bestämdt,
alt städsmålet till ifrågavar. kyrkohemman skulle tillhöra kyr
kan,
såsom det af ålder varit vanligt. Genom alla dessa skäl tyckes
Kammarcoll. vara fullständigt vederlagdt. Efter denna tid
finner man icke dessa hemman omtalade under annat namn, än
kyrkohemman. Det var först på 1700-talet, som den s. k. geistliche
linien ur jordeboken borttogs; men en sådan åtgärd kunde
dock icke minska kyrkans rätt eller ändra dessa hemmans natur;
1»vilket äfven sedermera (åren 1752 och 1823) genom särskilda
K. hr. bestämdt förklarades. StatsUtsk. har afslagit den K. propos.
— och min öfvertygelse är att Utsk. dertill haft skäl — men
det oaktadt tillstyrker Utsk. en allmän undersökning. Jag hemställer
till eder, mine Hrr, hvartill en sådan undersökning väl
skulle tjena. Det steg, som nu föreslås R. St. att taga, är så
till vida modifieradt emot hvad det beslut, som R. St. vid förra
riksdagen fattade, att då beslöts alt undersökning borde ske i domstolsväg,
då deremot nu är föreslaget, alt R. St. skulle hos K. M.
anhålla, det han ville, på sätt han pröfvade tjenligast, låta verkställa
en allmän undersökning. Jag tror dock, att en undersökning,
i hvilken form som helst, förr eller sednare kunde rubba
äganderätten, hvilken bör vara heligare i samma mån den
grundar sig på äldre häfd. En dylik undersökning kunde visserligen
vara ganska intressant i kameralisliskt hänseende, men
jag tror icke, att den skulle vara fullt rättvis. Det enda rättvisa
i denna fråga är det, som alltid står öppet, nemi. att Kronan
må söka alt i enskilda fall styrka sin rätt framför kyrkan,
der den så för godt finner. Men det enda sätt, hvarpå
en sådan undersökning skulle kunna på ett rättvist sätt äga rum,
vore i enlighet med det förslag, som Hr von Troil, Emil, framställde,
då K. M:s propos. i ämnet skulle till StatsUtsk. remitteras.
Till åstadkommande af jemkning i de olika arrendevillkoren, som
åligga särskilda kyrkohemman i Halland, hemställde bemälde ledamot,
att samtlige kyrkorne skulle behålla hvad de nu åtnjuta
och samtlige hemmansinnehafvarne erlägga detsamma, som de nu
Den 1 Mars f. m.
413
erlägga, men de arrenden, som äro alltför högt uppdrifne, nedsättas,
och de deremot, hvilka nu äro alltför låga, i samma mån
höjas, hvilken förändring borde gå i verkställighet allt efter som
de bestämda arrendetiderna löpa till ända. Om någonting i det
afseendet borde ske, så vore detta utan tvifvel det bästa. En undersökning,
tillvägabragt från Regeringens sida, har alltid i allmänna
opinionen en anstrykning af någonting förhatligt, isynnerhet
då derigenom ifrågasättes en på gammal häfd grundad äganderätt.
Jag instämmer i detta afseende helt och hållet uti hvad
Just.cancellern år 1S40 yttrade, då han hördes i denna fråga, att
nemi. ingen anledn. förefuunes att betvifla kyrkornas äganderätt
till de ifrågavar hemmanen. Just.cancellers-embetet kom visserligen
lill det slutliga resultat att icke afstyrka den ifrågasatta undersökningen,
men anförde derföre inga andra skäl, än de, alt K.
M:s Bef:h-.de i Hallands län och Consistorium i Götheborg samt
Kammarcoll. äfven tillstyrkt densamma. Jag tror för min del att
vi böra vara mycket varsamma med att företaga åtgärder, som
kunna rubba äganderättens helgd, isynnerhet då man ifrågasätter
att det borde åligga kyrkan att i detta afseende styrka sin rätt.
Vi se detta i Afdelningens af Bengt Gudmundsson åberopade förslag
lill utlåt, i ämnet. Denna utgår från den synpunkt, att alla
hemman, hvartill kyrkan icke kunde styrka sin rätt, borde anses
såsom Kronan tillhörige. Ett sådant rättegångssätt kan jag för
ingen del anse behörigt. Hvad skulle väl blifva följden om Regeringen
vidrörde en så kinkig fråga, som den att i massa ifrågasätta
corporationers äganderätt till hemman. Otvifvelaktig! skulle
många åboer å hemman, anslagna ad pios usus, så småningom
få tillräcklig anledn. att göra sine förmenta anspråk gällande emot
de nuvarande ägarne. Exempelvis kan jag anföra, det jag hört
nämnas, att å Upsala academis hemman skulle finnas åboer, som
ifrågasätta academiens rätt. De följa nog denna frågas behandling.
Skulle nu förevarande ärende afgöras af R. St. på sätt föreslaget
är, så kunde deraf möjligen högst menliga följder inträffa.
Vi böra noga akta oss att ingå på en sådan bana, isynnerhet om
en sådan undersökning skulle gå derpå ut, att innehafvaren af en
rätt skulle vara skyldig att förete bevisningen i målet. Det gifves
rättigheter, som icke kunna styrkas med papper, men de äro
ändå orubbliga, emedan de hvila på gammal häfd. Af sådan beskaffenhet
är denna fråga. Andra finnas af samma beskaffenhet,
hvaribland jag såsom exempel vill nämna Adelsmäns arfsrätt.
Dessa begge frågor stå också mycket nära hvarandra. Man har
hört R. o. Ad. strängt tadlas, så väl inom som utom detta Hus,
för att den velat söka skydd hos högsta makten emot de 3:ne
öfriga Ståndens beslut i fråga om arfsrätten. Jag tror, att om
man drifver den satsen för långt, att en rättighet skall styrkas med
bevis i form af handlingar, för att vara gällande, så kommer man
till de aldra farligaste resultater. Den dag kan komma, mine Hrr,
då någon stiger fram och yrkar, att all arfsrätt måtte helt och
hållet upphöra och all egendom indragas till slaten. Denna kan ju
ock vara ibland de nya idcer, som gå lill sin utveckling. Jag
414
Den 1 Mars f. ra.
känner lill och med i allmänhet vältänkande menniskor, som drifva
denna sats. Den skulle också kunna vinna 3:ne Stånds löst
för sig. Men vore detta ett lagligt beslut, derföre att allmänna
lagen, som stadgar huru arf skall delas, kan af 3 Stånd förändras?
För min del skulle jag tro, att ett sådant beslut innebure
ett uppenbart våld å äganderätten. Jag afstyrker bifall till Utsk:s
förslag.
Ilr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller, alt det
prot.utdr., sorn lärer hafva ankommit från PresteSt. mätte blifva
uppläst och jag derefter återtfå ordet.
I anledn. häraf upplästes det af PresteSt., enligt prot.utdr. af
d. 26 sisth Febr., vid pröfningen af StatsUtsk:s förevarande utlåt,
fattade beslut, innehållande: ”Med bifall lill hvad Utsk. tillstyrkt
i afseende på K. M:s i ämnet aflåtna nåd. propos., fann Ståndet
för godt utlåt, i öfrigt afslå, enär Ståndet ansåg vederbörande
kyrkors ägande rätt till de s. k. Halländska kyrkohemmanen numera
vara så bevisad och ådagalagd, alt någon allmän undersökning
derom icke är behöflig; äfvensom Ståndet ansåg dels någon öfverenskommelse,
åsyftande hemmanens afhändande från kyrkorne genom
skatteköp, icke vara med kyrkornes äganderätt förenlig, dels
ock kyrkohemmans-åboernes rättmätiga fördelar genom de nu gällande
höga författningarne fullkomligt betryggade.”
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas kl. 6 e. m., så vida icke de på föredragningslistan
uppförde mål hunno att under förmiddagens plenum afgöras.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer hufvudsakligen i
det yttrande, Hr Tersmeden redan afgifvit. Detta mål har från
sin början fått en skef riktning. Att så skett har redan af reservanterne
och jemväl nu utaf Hr Tersmeden blifvit utredt. Men
efter den behandling, som målet nu erhållit, bör man dock kunna
hoppas, att ett riktigare sätt alt gå tillväga skall göra sig gällande.
Jag ämnar icke eller nu ingå i någon särskild undersökning
af frågan, emedan jag förmodar, att II. o. Ad:s fleste ledamöter
redan deraf tagit nog kännedom. Lika med Hr Tersmeden tror
jag, att Utsk:s betänk, icke kan antagas i den delen, der en allmän
undersökning om Kronans rätt lill ifrågavar. hemman tillstyrkes.
Besluta R. St. nu en allmän undersökning om dessa
hemman, så vore steget uttaget; hvad hindrade dem då att en
annan gång begära en dylik undersökning för andra hemman, anslagna
till andra offentliga ändamål, och hvad hindrade dem slutligen
att begära en sådan undersökning ang:de enskildes åtkomst
till deras egendom? Staten kan föra rättegång utan betydlig kostnad;
den har offentliga åklagare att för sådant ändamål tillita,
och äger, om det behöfves, större tillgångar. Hon bör således
kunna uttrötta hvarje enskild person eller Corporation och äfven
undergräfva den genom dyra rättegångar. Detta vore ett slags förnyad
reduclionsåtgärd, en inqvisitorisk rättegång, emedan undersökningen
är sådan. Jag är förvissad, alt R. o. Ad. icke skall gifva
sin röst lill sådana företag, och tillstyrker derföre vördsamt,
Den 1 Mars f. m.
415
att Ståndet måtte, på sätt Hr Tersmeden föreslagit, afslå StatsUtsk:s
ifrågavar. betänk, i denna del, samt sålunda blott hålla sig
till första raderne af PresteSt:s beslut, innefattande följande ord:
”med bifall lill hvad Ulsk. tillstyrkt i afseende på K. M:s i ämnet
aflåtna nåd. propos., fann Ståndet för godt utlåt, i öfrigt afslå.”
Ståndet bar dä icke yttrat sig på något sätt ang-.de utredningens
fullständighet. Det skulle likväl kunna hända, att något vore der
att ytterligare utreda, och deröfver behöfva icke R. St. yttra sig.
Jag tror icke någon betänklighet bör förefinnas, vid instämmande
i PresteSt-.s beslut; men skall derutinnan rätta mig efter hvad R.
o. Ad:s ledamöter i allmänhet önska; hufvudsaken är att den allmänna
undersökningen afslås.
Frih. Cederström, Jacob: Hvad beträffar den här uttalade
åsigt, att indragning af ifrågavar. kyrkohemman från kyrkorne
skulle innefatta ett ingrepp i äganderätten, så måste jag
på det högsta protestera emot en sådan tolkning af meningen med
förläningar till kyrkan. Kyrkan är en samhällsinstitution, sora
samhället kan när som helst indraga eller gifva nya förläningar,
allt efter hvad behofvet kan påkalla i och för förändringar. Jag
hänvisar i afseende derpå till vår historia, som visar huru det
tillgått med indragande af förläningar tili kyrkan. Men den fråga,
som här borde vara föremål för öfverläggning är, huruvida
arrendatorer af hemman i Sverige skola få sig tillerkände rättigheten
att såsom åboer vara ansedde, och på grund af 1789 års
författning jemväl vara berättigade till skatteköp. Hvad de nu
ifrågavar. hemmansbrukarne beträffar,, hafva de alldrig varit åboer,
de innehafva sina hemman efter arrendecontracter, uppgjorda på
längre eller kortare lid, och hafva öfverenskommit med ägaren
eller disponenten om vissa arrendevillkors utgörande under tiden.
I samma stund man förklarade, att de icke vore arrendatorer, utan
skulle blifva åboer, i samma stund voro deras innehafvande hemman
åboledige. Då inträder den ordning, att allmän kungörelse
skall utfärdas, ang-.de bättre rätt till åboskapet. Dertill har då
den förre innehafvaren ingen annan rätt, än hvarje annan duglig
hemmansbrukare kan hafva. Då kan också en hvar Svensk
man, som har skatterättsfordringar hos Kronan, anmäla sig hos
Konungens Bef:li:de, för att få införsel i hemmanet med skatterätt,
och dertill vore han berättigad, med förmånsrätt framför
alla andra, emot villkor likväl, att utgöra den afgift, som till kyrkan
bör erläggas, vare sig i smör eller annat, Dessa förhållanden
äro således icke af natur att vid behandlingen af frågan kunna
anses i någon mån inverka på rättsförhållandet medborgare
emellan. Om en åbo, d. ä. brukare å ett af dessa hemman, icke är
berättigad att arrendera detsamma, i händelse det fråntogs kyrkan
och öfverflyttades till Kronans ägo, och hemmanet eller lägenheten
ej lämpligen kunde förvaltas enligt 77 § Reg.F., så borde det
genom särskildt beslut af Konung och R. St. stadgas, att de borde
med åboer förses; skatterättsinnehafvares rätt, såsom Kronans
fordringsägare, dem dock förbehållen att framför andra vinna in
-
416
Den 1 Mars f. m,
försel; men i intetdera fallet har man trädt den förre arrendatorns
rätt för nära, ty i begge fallen är han oberättigad till annan
rätt, än den, som genom arbetsamhet, kunskap i, och redbar
förvaltning af anförtrodt gods kan från Kronans fördel vid
dess bibehållande hemtas, och hvilken, honom förutan all företrädesrätt,
göres gällande vid tillsättning af brukare eller åbo. I intetdera
fallet är han hindrad, om värdskapet på arrende ulbjudes, från att genom
öfverbud vid auclionslillfället göra sin rätt till arrendet gällande,
eller om hemmanet med åbo i den derför bestämda ordning skall
förses, anmäla sig. Jag instämmer med dera, sorn tillstyrka afslag
å betänk.; men jag bestrider belt och hållet den mening,
att R. o. Ad. borde instämma i PresteSt:s beslut, att frågan vore
nog utredd, att det vore afgjordt, det ifrågavar. hemman tillhöra
kyrkan. Detta är ett förhållande, som, oaktadt all den möda och
det arbete, som Doctor Stenhammar har nedlagt uti sin reservation,
ännu icke är fullt utageradt. Den författning af Christian IV i
Danmark, som der citeras, kan icke angå Halland; ty man äger
icke lagstifta för ett landskap, som man icke har under sin styrelse.
Sådant var förhållandet med Halland, hvilket Christian IV
icke ägde under sin lydno då nyssnämnde lag utfärdades, emedan
det innehades af Sverige. Hvad åter beträffar den förmenta oriktiga
öfversättningen af ett betyg, som Konungens Befdnde i Hallands
län skall hafva låtit komma sig till last, och hvilken öfversättning
Kammarcoll. sedermera åberopat uti sitt und. utlåt., så
bar jag icke varit i tillfälle att få se sjelfva originalet, hvarföre
jag icke kan controllera, huruvida den version, som i D:r Stenhammars
reservation finnes intagen, är riktigare än den, som af
landshöfdingen i nämnde län blifvit förebragt. Jag tviflar dock,
att denne sednare kunnat företaga sig göra uteslutningar i texten,
och endast låta qvarstå de orden: ”att de af Konungens länsman
bortstaddes för Kronans räkning.” Detta lemnar jag dock derhän.
Jag är icke nu i tillfälle att utreda denna fråga. Dertill
kan dock möjligen i framtiden tillfälle gifvas. Emedlertid måste
väl alla medgifva, att om i speciella fall, då fråga om städsel af
kyrkohemman i Halland förekommer, åboen, som man behagat
qvalificera brukaren, eller rättare sagdt arrendatorn å dessa kyrkohemman,
skulle anse sitt innehafvande hemman vara af krono
natur, hvilket är sant, och sig således icke behöfva utgöra något
slädsmål, hvilket åter är falskt, så länge hemmanet får vara upplåtet
kyrkorna, det skulle stå honom öppet alt begära bekräftelse
å åboskapet å samma hemman hos Konungens Befdnde, samt söka
styrka sin förmenta rätt dertill genom en fortsatt descendens från
urminnes lid, från innehafvare af hemmanet, och att få åtnjuta
den rättighet till skatteköp, som 1789 års förfaltn. i allmänhet
medgifver, hvilket sedermera ytterligare blifvit befästadt genom 1808
års kungörelse ang:de skatteköp. Jag skulle då tro, att det icke vore
hvarken rätt eller billigt eller ens förnuftigt, att vägra en undersökning
för hvarje särskildt fall, der sådan person uppträder, och
att denna undersökning då måtte få omfatta alla de omständig
he
-
Den 1 M a r s f. m.
417
heter, som behöfdes för att pröfva ärendet; men jag förnyar hvad
jag nyss yrkade, nemi. alt jag begär afslag å SlatslJtsk:s ifrågavar.
betänk., oell afslyrker helt och hållet det tillägg dervid, som
PresteSt. beslutit.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth: Då jag förmodar, alt
vederbörande (d. v. s. kyrkan å ena sidan och äboerne ä den
andra) icke, efter det 182(1 års föreskrifter ang:de kyrkohemmanens
utarenderande utfärdades, kunna vara belåtna med något
jemkningsförslag, som åsyftar att rubba de förhållanden, hvilka i
följd af nämnde föreskrifter uppkommit, utan att tillika återställa
dem, som af gammalt och ursprungligen ägt rum, så hyser jag den
öfvertygelse, alt, för alt kunna bevara hvars och ens rätt i ifrågavar.
afseende, linnes ingen annan utväg öfrig, än att, på sätt 11. St.
vid förra riksdagen beslutade, låta saken, genom stämning till laga
forum, i domslolsväg undersökas och utredas. Jag kan således
icke hafva något emot, att, såsom SlatsUlsk. föreslagit, en förberedande
undersökning äger rum, pä sätt K. M. linner tjenligast,
för alt samla de malerialier, hvilka skola läggas lill grund för
stämningen och bidraga lill frågans slutliga afgörande. Men då
jag således icke har något emot bifall till SlatsUtsk:s ifrågavar.
betänk., så mäste jag här polemisera icke emot Utsk:s majoritet,
utan emot en af dess ledamöter, Ilr Prosten Doctor Stenhammar,
som har företagit sig en undersökning på egen hand, i ändamål
att söka bevisa, att någon annan undersökning vore helt och hållet
öfverflödig, och att det förhållande, som nu äger rum, är både
rätt oell billigt, hvaruti han blott ville medgifva några undantag
lill förmån för åboerne, så vida kyrkorna dertill samtyckte. Hvad
lian i sistnämnde afseende yttrat, synes dock icke hafva baft något
inflytande pä PresteSt:s beslut, utan har detta Stånd endast
fästat sig vid den undersökning, som D:r Stenhammar verkställt,
men icke funnit några förändrade föreskrifter i afseende på ifrågavar.
kyrkohemman vara nödige. Jag vill då företaga mig en
undersökning af denna undersökning. Den värde reservanten utgår
från det factum, att kyrkorne af gammalt haft rätt till landgille
af dessa hemman, (d. v. s. till en del af hemmanens ränta)
och söker derefter visa, att af denna rätt följt kyrkans rätt till
slädsmål (d. v. s. till viss afgift vid hvarje åbo-ombyte). Detta
vill reservanten styrka med företeende af Christian IV:s recess af
är 1043, jemte några, åren 1009 och 1670, af Kongl. Commissarierne
i Skåne, Halland och Blekinge fällda resolutioner. Derpå
följde vidare ett försök alt ur denna kyrkans rätt till städsraälet
härleda för henne sjelfva städselrälten, d. v. s. rättigheten
att antaga åboen å hemmanet; en rättighet, som ända till år 1643,
då ofvannämnde recess utfärdades, och sedermera så länge dessa
provinser hörde under Danmark, utöfvades af Konungens länsman,
d. v. s. landshöfdingen, men dock blott för Kyrkans räkning.
Derifrån öfvergår bevisningen lill ett försök, att med denna
rättighet till slädsmål och landgille samt, såsom han påstår,
7 H. 53
418
Den 1 Mars f. m.
äfven lill städsrätlen förena dominium eller en fullkomlig äganderätt
till hemmanen, och hvarifrån Hr Doetorn otvunget leder sig
till den slutsats, att kyrkorna äga göra sig detta dominium till
godo på hästa sätt, och att således de i sednare tider verkställda
ularrenderingar af hemmanen enligt 1826 års bref äro fullkomligt
lagenliga och grundade i kyrkornas urgamla rätt. Huruledes
del verkligen hänger tillsammans med denna bevisning skall
jag nu söka ådagalägga. Doctor Stenhammar börjar med alt säga,
att det skulle hafva varit ett högst besynnerligt förhållande,
om i Halland Calholska kyrkan hade haft så litet inflytande, att
icke der, som annorstädes, donationer blifvit gjorda till kyrkor.
Mig åter skulle det högeligen förundra, om Calholska kyrkan i
denna fattiga provins varit så mäktig, att den kunnat tillskansa
sig dominium lill 212 hela hemman. Utan att mera än i förbigående
vidröra kyrkans i Danmark i allmänhet underordnade ställning
under Adeln, från hvars öfvervälde hon först lösryckte sig
vid 1660 års riksdag, dä PresteSt. tillika med 3:dje Ståndet gjorde
gemensam sak med konungamakten emot Adeln, vill jag blott
anmärka, att om, under Calholska tiden, donationer af hemman
till både jord oell ränta blifvit till kyrkorna i Halland gjorda, sädane
icke kunnat ske af andra än sjelfägarne, d. v. s. antingen
adelsmän af deras frälsehemman, eller sjelfägande bönder af deras
hemman, eller också af kronan sjelf; som likväl icke kunde
bortskänka äganderätten lill något hemman, ulan blott räntan af
detsamma. Alt några donationer af adelsmän blifvit gjorda till
kyrkorne i Halland har man icke ens försökt att bevisa, och det
skulle troligtvis icke eller lyckats. Hade sådane skett, så skulle
de donerade hemmanen varit af frälse natur; inga räntor eller
annan herrlighet hade dä af dessa hemman utgått till Kronan, och
någon fråga om att tillsätta äboer för Kronans räkning hade då
sannolikt icke uppstått. Annu mindre troligt är det, att sjelfägande
bönder i Hallands län skänkt något hemman till kyrkorne derstädes.
Del finnes visserligen exempel på något dylikt i Skåne, i
det att åtskilliga kyrkor derstädes äga jord, som brukas under
skattehemman, och möjligtvis blifvit i forntiden skänkt af bönderne.
Men sådane donationer hafva dock der inskränkt sig lill
jordar eller lägenheter af ringa värde och omfattning. 34 § uti
det vid reservationerna fogade transumtet af Christian IV:s recess
leranar föreskrifter ang:de sådane jordars förvaltning; men i
samma recess saknas alldeles föreskrifter om dylikt i afseende på
donationshemman, hvilket dock varit en alltför vigtig fråga, för
att i recessen förbigås. Deremot är det ganska troligt, att de s.
k. kvrkohemmanen i Halland ursprungligen blifvit af Danska Konungar
till kyrkorne derstädes skänkte med den rätt deröfver, som
Kronan dä ägde, d. v. s. alt kyrkan fått sig tillagd de deraf utgående
räntor och andra afgifter, hvilka kyrkan af ålder uppburit.
Att dermed äfven följt städsmålet anser jag ganska troligt, efter
den undersökning D:r Stenhammar gjort, men att med rätt till
delta städsmål skulle hafva varit förenad rättighet att bortstädja
sjelfva hemmanet eller att antaga åbo å detsamma, det måste jag
Den 1 Mars f. m.
41 y
belt och hållet bestrida. Den värde reservanten säger dervid, att
ehuru oftanämnde 1643 års recess lemnade åt Konungens länsman
eller landshöfdingen att bortstädja kyrkornas hemman, skedde
delta dock blott i egenskap af kyrkans försvarare och för kyrkans
räkning. Men om man närmare granskar förrberörde recess,
så finnér man, att orsaken till ett sådant öfverlåtande af kyrkans
försvar åt Konungens länsman har legat deruti, att de s. k.
”Regnskalis-Robster”, d. v. s. kyrko-föreståndarne, hvilka förut antagit
åboer, dervid galt egennyttigt tillväga, och slagit under sig
slädsmålet. Derföre, och på det att kyrkan malte, såsom man
plär säga, komma alt stå midt i byn, har troligen Konungens
länsman såsom mera opartisk fått denna befallning alt antaga åboer,
för att dervid tillse så väl kyrkans som åboens rätt. Det synes
äfven af det utaf Doctor Stenhammar bifogade utdrag af K.
Commissionens protocoll af d. 3 Juni 1670, alt ehuruväl Malmö
recess af år 1662 betryggade vederbörande vid åtnjutande af deras
privilegier, så kunde likväl icke frälseman, som fält Kronans
andel af något kyrkohemman i förläning, förmenas att tillsätta
åbo å detsamma. Således har man häruti ännu ett bevis derföre,
att kyrkan icke ulöfvade denna rätt att tillsätta åboer. Reservanten
har vidare antagit, att dominium öfver ifrågavar. hemman
bör anses åtfölja all den rätt, som han förmenar kyrkorne till
desamma ägde, nemi. rättigheten att deraf uppbära landgille och
slädsmål samt utöfva slädselrälten. Detta dominium grundar han
ytterligare på Danska Konungen Fredrik II:s bref af år 1569,
hvaruti föreskrift meddelas om upprättande af den s. k. Lunds
Landabok, ett register öfver kyrkornes egendom; och han resonerar
dertill på följande sätt: att då uti detta register de flesta Halländska
kyrkohemman finnas upptagna utan anteckning om dominium,
så tillhör dominium kyrkorna, efter Landaboken afser deras
egendom. Men Landaboken skulle efter detta Konungabref omfatta
allt hvad kyrkan ägde, icke blott i jord, utan äfven i landgille,
som af andra hemman kunde utgå. Således om kyrkan äfven endast
ägde uppbära landgillet af ett hemman, borde dock det sednare
i Landaboken antecknas. Nu är det likväl att märka, alt
vid de flesta af de ifrågavarande hemmanen lärer i denna bok,
(efter hvad jag hört berättas, sjelf liar jag icke sett den) den anteckning
finnas: "af det och det hemmanet, landgille.” Dervid
behöfde således icke någon äganderätt antecknas, emedan det var
tillräckligt tydligt, att kyrkan af det hemmanet endast ägde landgillet.
Enär nu, genom 1662 års recess, vederbörande i de lili
Sverige aflrädda provinserne blifvit försäkrade om ett orubbadt
åtnjutande af sina fri- och rättigheter, således åboerne lika väl som
hemmansägarne eller kyrkorne, sä följer också deraf, att någon
vidsträcktare rätt, än kyrkorne ägde 1662, aldrig kunnat dem sedermera
tillkomma; samt all åboerne borde med samma rätt, som
de förut blifvit af Konungens länsman antagne, nu äfven af Konungens
Befdv.de i deras provins- antagas. Efter denna tid bade således
hemmanens prestationer lill kyrkorne bort inskränkas lill
hvad de förut varit, eller till landgillet och möjligen äfven till
420
Den 1 Mars f. m.
städsmålet. För min del är jag öfvertygad, att de åtgärder, som
på grund af 1820 och 1826 arens K. br. blifvit vidtagne, i ändamål
att lill det möjligen högsta söka uppdrifva kyrkans inkomster,
verkligen förnärmat enskildes, på grund af recess och häfd,
lillvunna rätt. Då Kronan, icke för sin egen räkning, men för
att kunna bevara enskildes rätt och fördel, söker återvinna det
dominium, som Kronan aldrig förlorat,-men som K. M. genom
nyssnämnde bref måhända nog oförsigtigt inskränkt; lärer ett sådant
åtgörande icke kunna benämnas såsom ett försök att skaka
kyrkans grundvalar. Mine Hrr! jag önskar, lika med mine värde
motståndare, kyrkan allt godt; men jag vet också, att kyrkorne i
Halland äro ganska väl försedde med inkomster. De hafva £ af
tionden i hvarje socken och äro i allmänhet i vida bättre skick
än kyrkorne i de flesta andra delar af riket. Jag kan deremot
icke underlåta att sympatisera för ättlingarne af de familjer, hvilka
under några 100 år innehaft åboskapet lill ifrågavar. hemman,
men hvilka nu genom högre anbud vid arrendeauclionerne hotas
med att derifrån blifva fördrifne. Fordom, såsom de fleste troligen
hafva sig bekant, var det icke ovanligt, att icke blott Kronan
för kronohemmanet!, utan äfven embetsman för sine indelta hemman
samt rusthållare för sina augmentshemman, tillsatte åboer;
ty så snart man hade fått sig räntan anslaget af ett hemman, ansåg
man sig också berättigad att deröfver disponera, och dervid
gick man tillväga pä samma sätt, som frälseägare gjorde med sine
frälsebönder. Man uppsade hemruansåboerne och antog andra,
som betalte bättre; och pä det sättet sökte man alt tillgodogöra
sig hvad man fått. Hvad Kronans hemman beträffar så drefs
denna industri vanligen af kronofogdarne eller landskamererarne.
Men 1789 satte Konung Guslaf lil en damm för detta ofog. De
som dä voro antagne till åboer försäkrades om ett fortfarande bibehållande
af sin åborätt och ali endast genom domstols åtgärd
kunna derifrån skiljas. Sedermera år 1S08 har en successionsordning
blifvit fastställd, som ytterligare tryggar åboernes rätt.
Att nu, när man borttagit tillfällen till missbruken från indelningshafvare
och rusthållare samt frän Kronans betjente, låta detsamma
fortfara för kyrkornes i Halland räkning, det är något, som
för min uppfattning är högeligen motbjudande. Jag tager mig derföre
friheten, att, jemte det jag tillstyrker Ståndet att bifalla StatsUlsk:s
ifrågavar. betänk., äfven vördsamt föreslå, att Ståndet måtte
såsom tillägg dertill förklara: ”att med tillämpning af föreskriflerne
i K. br. d. 26 April 1826, ang:de kyrkohemmanet^ ularrendering,
under tiden malte anslå för alla sådana hemman, der
de ej redan gått i verkställighet, samt alla emedlertid ledigblifvande
kyrkohemman förses med åboer af Konungens Bef:h:de, i
likhet med kronohemman, dock endast tills vidare och med förbehåll
af kyrkornes rätt, hvartill äfven hörer, att vid hvarje åboantagning
vederbörande kyrkoföreståndare böra höras och städsmål
tillfalla kyrkan, om sådant varit brukligt och lill det belopp,
som bevisligen blifvit af förre åboen erlagdt.” — Jag anhåller vördsamt
om propos. härpå, äfvensom att delta mitt förslag, i hän
-
Den 1 Mars f. m.
421
delse det skulle lyckas att blifva R. o. Ad:s beslut, äfven måtte
blifva communiceradt Borgare- och BondeStm, hvilka ännu icke
fattat sina beslut i denna fråga.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Af en talare, som för
en kort stund sedan yttrade sig, hörde jag den sällsamma satsen
yrkas — sällsam åtminstone i den mening, i hvilken den framställdes
— att Kronan eller Staten skulle vara berättigad alt fråntaga
kyrkan, när som helst, den egendom, som en gång blifvit
densamma förlänad. Såvida den egendom kyrkan nu innehafver,
verkligen helt och hållet utgjorde en förläning af Staten, så skulle
en sådan sats måhända hafva något sken af sanning, emedan under
tidernas lopp sådane förändrade förhållanden kunna inträffa,
att Statens ändamål kunde fordra ett modifieradt användande af
de medel, som blifvit till kyrkorne anslagne. Men månne kyrkans
egendom haft detta ursprung ensamt? Ager icke kyrkan en betydlig
del af dess tillhörigheter såsom donationer af enskilde personer?
Men om man antoge, att ett sådant återtagande frän kyrkan,
af till densamma donerad jord, rättvisligen skulle kunna ske,
sä skulle naturligtvis arfvingarne till de personer, som skänkt denna
egendom, inträda i den ostridiga rätten att återtaga skänken;
Staten kunde aldrig dertill få någon rätt. Jag bestrider denna
sals pä det högsta, och hade verkligen icke väntat mig, att af
Frih. Cederström få höra en sådan sats drifvas. Samma talare
bar också, i försöket att vederlägga D:r Stenhammars reservation,
begått ett ganska stort chronologiskt misstag. Den recess af Danske
Konungen Christian IV, som D:r Stenhammar åberopat, är
af är 1643. Samma år utbröt visserligen ett krig emellan Sverige
och Danmark, som räckte till 1645. Vid den sistnämnde år afslutade
freden, således först 2 är efter recessens utfärdande, blef
Halland på 26 år aflrädt lill Svenska Kronan. Danmarks Konung
var således, efter alla folkrättsliga begrepp, i det ögonblick recessen
utfärdades, laglig Konung öfver provinsen Halland, om äfven
denna provins då varit besatt af främmande trupper. Han ägde
således då att, i enlighet med sitt Rikes grundlag, stifta lagar för
samma provins. Den värde Frihrns påstående, alt nämnde recess
icke kunde hafva ägt gällande kraft för Halland, är således utan
all grund och beror pä ett fullkomligt misstag. Dessa erinringar,
vid hvad Frih. Cederström yttrat, har jag ansett icke vara alldeles
olämpliga. — Hvad nu frågan om en allmän undersökning beträffar,
så tror jag för min del, att den utredning frågan fått genom
den af D:r Stenhammar företagna undersökning, väl torde
tåla jemnförelse med hvarje annan undersökning som helst, om
än företagen å embetels vägnar. I likhet med Hrr Tersmeden
och von Hartmansdorff anser jag dessutom företagandet af en allmän
undersökning vara någonting högst betänkligt. Vägen att
göra sina rättigheter gällande står för hvar och en öppen, nemi.
i domstolsväg. Skulle i det ena eller andra fallet åboerne å de
Halländska kyrkohemmanen förmå att ådagalägga lagliga och grundade
anspråk på ett annat rättsförhållande, än det, hvaruti de för
422
Den 1 Mars f. ra.
närvar, sig befinna, så finnas domstolar och lagar i Sverige att
tillita. För min del önskar jag dem visserligen lika rättvisa med1
alla andra. Men att företaga en allmän undersökning, som möjligen
skulle kunna leda till den påföljd, att kyrkan ålades bevisa
äganderätten till hvad den i så många århundraden innehaft, det
anser jag vara ganska vådligt. Jag tror, att om vi också icke
sakna ett färskt exempel derpå, huruledes det anses beqvämligt
att skära breda remmar ur annans rygg, så bör likväl R. o. Ad.,
icke ens för reciprocitetens skull, söka följa ett sådant efterdöme.
Hr Rosenblad, Bernh.: Den första fråga, som här framställer
sig till besvarande, är den, huruvida kyrkans äganderätt
till ifrågavar. hemman kan anses vara fullkomligen befästad. Enligt
min öfvertygelse är detta satt utom allt tvifvel genom företeendet
af de handlingar, som finnas bifogade D:r Stenhammars
reservation. En värd talare har ifrågasatt riktigheten af de företedda
handlingarne. Jag ber alt dervid få erinra, att desamma
äro ordentligen vidimerade, att de varit i StatsUtsk. tillgängliga,
och att de lemnats utan anmärknrr utaf den ledamot dersammastädes,
hvilken framträdt såsom en speciell försvarare af åboernes
förmenta rättigheter. Vidare har af en talare här, under framställande
af ganska besynnerliga satser, åtskilliga anmärkmr blifvit
gjorda emot dessa handlingars bevisniugskraft för kyrkans äganderätt.
Han har dervid framställt suppositioner af den art, att det
verkligen på det högsta förvånat mig att af en tjensteman och, om
jag ej irrar mig, en adjungerad ledamot af Kammarcoll. få höra
något sådant. De ofta åberopade handlingarne hafva visat, att,
då Halland år 164» aftråddes lill Sverige, voro 212 hela hemman
(de s. k. kyrkohemmanen i Halland) kyrkan tillhörige. Dessa
handlingar hafva äfven visat, att reformationen verkställdes i Danmark
annorlunda än i Sverige, såsom det utaf en i Danmark tryckt
recess, hvilken ligger här framför mig, tydligen skönjes; ty i Danmark
och Norrige reducerades ej kyrkogodsen under Kronan, utan
kyrkorne finge behålla dem. Samme talare har sagt, att det icke
är troligt att under den catholska tiden så mänga som 212 hela
hemman blifvit skänkte till kyrkorne i Halland, dervid han tilläde
det påståendet, att Danska preslerskapet först vid 1660 års
riksdag i Köpenhamn blifvit mäktigt. Huru mäktigt det protestantiska
preslerskapet i Danmark år 1660 än må hafva varit, sä
lär det vara allmänt bekant, att likväl det catholska var vida mäktigare
och ej så sällan tvang Danmarks Konungar att gifva vika
för detsamma. Då vi vela, att Lunds domkyrka i catholska tiden
i gåfvor erhållit mer än 140 hela hemman, att deraf 9 hela hemman
blifvit gifna endast till denna kyrkas predikstol, så är det icke sä
alldeles otroligt, att de Halländska kyrkorna fått sig tillagde 212
hemman, så mycket mer, sorn en af de mäktigaste och rikaste
erkebiskopar i Lund var bondson från Halland. Mångfaldiga
exempel på Statens och enskildas frikostighet emot den catholska
kyrkan äga vi ännu förvarade i specialdocumenter från dessa tider,
utan att räkna dero, sorn under de mellanliggande århundrade^
Den 1 Mars f. m.
42S
galt förlorade. Samma talare har också framställt en annan supposition,
som icke eller af handlingarne i detta ärende på något
sätt bestyrkes, den nemi., att Danska Konungarne endast skänkt
kyrkorne räntan af de dem tillagde hemman. Men detta är en
blott och bar supposition, då deremot besittningen är ett verkligt
factum. Hvar och en som äger aldrig så liten kännedom om förhållanden
uti de 3:ne nordiska Rikena i äldre tider, vet alltförväl,
alt den som ägde räntan eller skatten af något hemman, han
borlfästade eller borlbyxlade detsamma vid inträffande åboledighet;
han var rätter jordägare lill hemmanet. Deruti instämma alla
gamla såväl Svenska, som Danska och Norrska lagar. Nu säger
Christian IV:s recess, att det var i egenskap af kyrkans försvarare,
som Konungens länsman, eller landshöfdingen utöfvade städselrätlen.
På ett annat ställe finna vi, att städsmålet uppbars för kyrkans
räkning. Men ingenstädes finnes der med ett enda ord nämnt
om någon rätt för åboen, att tillstädja sig hemmanet. Jag tror
äfven att man vid genomläsandet af de äldre lagarne icke skall
påträffa något ställe, som talar om alt landlboen skulle äga rättighet
att för sig och sina efterkommande besitta ett innehafvande
hemman. Rättigheten att antaga åbo derå tillkom den som innehade
städselrätlen. Då provinsen Halland afträddes till Sverige,
ägde kyrkorne bela den ordinarie räntan af sina underlydande
hemman. Den s. k. extra ordinarie räntan, som sedermera tillkom,
och som utgjorde en mantalsränta, som ålades hemmanen,
var det enda, som rätteligen tillhörde Kronan, och som Kronan
kunde aflåta, då den sålde eller bortskänkte hemman till enskilde,
af det skäl, alt hon icke kunde gifva eller sälja mer än hon ägde.
Att vid ett färre antal hemman kyrkan endast ägde en s. k. lösränta,
således icke äganderätt, det medgifver jag. Dessa fall äro
omnämnda i Christian IV:s recess, och hvilka sädane hemman
äro, finnes fullständigt upplyst i den vidlyftiga utredning af förhållanderne,
jag i mitt anförande i ämnet vid 1829 års riksdag
gifvit. Jag är mycket villig att erkänna den goda afsigt, som legat
till grund för den K. propos. Ingen kan i delta afseende
vara mera benägen än jag att bidraga lill ett billigt afseende å
åboens trefnad, men detta måste dock ske utan allt förnärmande
af kyrkornas bästa. Jag hemställer äfven till eder, mine Hrr, om
icke, då dessa s. k. åboer äga så liten rätt till sina innehafvande
hemman, ali de icke kunna för dessa hemman framträda såsom
kärande parter inför domstol — ty hela deras rätt grundar sig
endast på det af kyrkans försvarare utfärdade slädselbrefvet —
om icke, säger jag, man billigtvis måste medgifva det de kunna
anses vara väl behandlade, då 1826 års K. bref stadgar, att
af vederbörande skulle bestämmas ett maximum, hvartill arrendet
å ett hemman skulle kunna höjas, samt alt åboen eller hans enka
och arfvingar skulle äga optionsrätt lill det högsta anbudet. Svenska
Konungen är för dessa kyrkor detsamma, som den Danska
Konungen var den liden Halland lydde under Danmark. Han
är kyrkans högsta vårdare; i följd hvaraf han kan anses äga en
husbonderält öfver innehafvare af kyrkohemman. Men dessa åboers
424
Den 1 Mars f. m.
rätt har blifvit såväl vårdad, att det blifvit ett mönster för andra
huru man bör väl behandla sina underhafvande. Jag anser äfven
att det ännu kan återstå åtskilligt att till åboernes bästa vidtaga;
och i det afseendet erkänner jag fullkomligen den goda syftningen
i K. M:s nåd. propos., och tror, att Konung Oscar bör söka
fullborda hvad Carl Johan börjat. Så kunde man stadga, attnär
första arrendetiden för något hemman upphörde, skulle den förre
åboen, hans enka eller barn och arfvingar äga optionsrätt att efter
de gamla arrendevillkoren besitta hemmanet. Men dertill beliöfdes
alldeles icke någon allmän undersökning. Denna sak har
vid flera föregtde tillfällen varit föremål för öfverläggning och beslut
hos R. St. Många hafva dervid fästat sig vid den i sig sjelf
så vackra tanken, att det icke borde betagas åboen alt vid domstol
få sina förmenta anspråk emot kyrkorne pröfvade. Befinnas
då kyrkorne hafva full äganderätt till hemmanen, så få de naturligtvis
också behålla dem. Men månne man noga besinnat hvad
det vill säga att sålunda sätta äganderätten på spel, att låta Kronan
i detta fall framträda med anspråk till fördel för 3:dje man,
som icke sjelf har någon rätt, utan måste krypa bakom Kronan
för att kunna åtkomma en flera hundra år gammal rätt. Detta
skulle väl kunna synas vara af mindre betydenhet för dessa kyrkor,
som för öfrigt hafva goda inkomster, men följden deraf skulle
efter all sannolikhet blifva den, att dylika anspråk på andra håll
äfven uppstodo. Ty med lika, ofta med bättre skäl, skulle hvilken
frälsehemmansåbo eller hvilken annan hemmansinnehafvare
som helst kunna framträda och yrka, att Kronan måtte åtaga sig
käromålet för dess förmenta anspråk. Detta fruktar jag skulle så
mycket lättare kunna inträffa, som jag här med den största förvåning
hört en ledamot af det verk, som har att handhafva
ärenden, af beskaffenhet sådant som det ifrågavar., framställa den
sats, att Kronans och frälsemäns rätt att tillsätta åboer efter godtfinnande
utgjorde en inkräktning, och alt den rättighet, som genom
1789 års författning tillerkändes BondeSt. att köpa åboende
kronohemman till skatte, innebar i sig en återgång lill det ursprungliga
rättstillståndet. Men om denna sats anlages såsom sann,
skulle hvilken brukare som helst af ett hemman kunna framkomma
med yrkande om undersökning. Det finnes verkligen i delta
afseende förhållanden, der en undersökning skulle hafva mycket
mera skäl för sig än här. De s. k. Schlegelska godsen i Halland,
hvilka under Drottning Christinas regering försåldes, innan Sverige
ännu ägde full besittning af Halland, och hvilka nu till en stor
del lyda under Sperlingsholm och andra gods, tillhöra samma cathegori.
Bönderne å dessa hemman kunde då yrka alt Kronan
skulle instämma och utföra deras talan vid domstol. Det kunde
ju blifva rätt intressant för åboen att förvärfva en sådan äganderätt.
Det finnes tusende dylika exempel att åberopa. För min
del anser jag det ligga en stor grundsats uti det handlingssätt, att
icke på detta sätt vidröra äganderätten, utan tvertom på allt sätt
söka förhindra antagandet af ett så beskaffadt prejudicat, som det
i frå
-
Den 1 Mars f. m.
425
ifrågasatta, hvars farlighet visserligen icke minskats genom den
behandling detta ärende undergått. Jag yrkar afslag å SlalsUtsk:s
betänk, och anhåller om propos. på instämmande med PresteSt.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Mig vill det synas,
som skulle de flesta af de talare, som uppstått under denna vidlyftiga
discussion, i så måtto missförstått syftningen af StalsUtsk:S
betänk., som de tyckts laga för gifvet, att StatsUtsk:s förslag nödvändigt
innefattade eli slitande af tvisten emellan åboerna och kyrkan.
Det skulle visserligen varit för R. o. Ad. mera tillfredsställande
om någon af SlatsUtsk;s ledamöter uppträdt för att närmare
utveckla syftningen af detta betänk.; men då så icke skett,
anhåller jag att med några ord få fästa uppmärksamheten på det
ändamål, som jag för min del anser StatsUtsk:s utlåt, åsyfta. Jag
tillhör visserligen icke deras antal, som önska, alt på urgammal
häfd grundad besittningsrätt må onödigt förkastas; ännu mindre
alt innehafvarne af sådan egendom skulle åläggas alt sjelfva bevisa
sin åtkomst dertill, då det naturligtvis är mera öfverensstämmande
med billighet och rättvisa, alt hvar och en, som anser sig
äga rättighet till ett hemman, ålägges sådant bevisa. Men ingen
må eller förtänka honom, om han, genom undersökning af alla
tillgängliga handlingar, söker skaffa sig en öfvertygelse, på grund
hvaraf han sedermera antingen kärar eller icke. Nu är här icke
ifrågasatt någonting annat, än att Konungen, såsom Kronans högste
målsman, mätte låta anställa en undersökning, för att komma
till en öfvertygelse huruvida en laglig åtgärd bör vidtagas eller
icke. Man påstår, att ämnet redan skulle vara af D:r Stenhammar
tillräckligen undersökt. Med all aktning för Hr Doctorns undersökning,
skulle man dock kunna tro, att en dylik undersökning
till betydlig del bör komma att öfverskrida en mans höfva,
och att det således kunde vara möjligt, att endast den, sorn är i
tillfälle att anlita Hera olika personer och embelsmyndigheter,
skulle kunna lil! nöjaktig fullständighet verkställa företaget. En
enskild persons frivilligt åtagna undersökning torde icke eller kunna
å Statens sida läggas till grund för bcdömmandet, huruvida Kronan
bör göra några rättsanspråk gällande eller icke. SlatsUtsk.
nämner icke ett ord derom, att en af Konungen anbefalld undersökning
skulle innefatta ett afgörande af frågan; men sjelfva undersökningen
står för mitt begrepp i nära förening med den noggrannhet
och sorgfälliga vård, som jag anser böra ligga till grund
för Konungs och Ständers åtgärder lill bevarande af Statens rätt.
Jag anhåller derföre att få tillstyrka bifall till StalsUtsk:s betänk., men
ber derjemte få fästa uppmärksamheten på Hr Berg von Lindes
reservation, så lydande: ”Under förutsättning, att genom den af
Utsk. föreslagne undersökning kan, i afseende pä större delen af
ifrågavar. hemman, på ett tillfredsställande och fullständigt sätt
blifva utredt och upplyst, hvilka som äro af krono-natur, eller af
den beskaffenhet att kyrkorne och presterskapet dertill hafva jordägande-
och dispositionsrätt, sä alt någon tvist derom icke vidare
7 H. 54
420
Den 1 Mars f. m.
ifrågakommer, instämmer jag hnfvudskligen i betänk., men föreslår,
till besparing af både tid och kostnader, ett sådant tillägg i
den und. skrifvelsen: att de stridigheter, som, efter det den ifrågasatte
undersökningen för sig galt, ännu möjligen kunna återstå
om ägande- och dispositionsrätten till oftanämnde hemman, må
varda öfverlemnade till afgörande af compromissarier, valde å ömse
sidor.” Då jag läser den sisla meningen i denna reservation, måste
jag taga för gifvet, att det icke varit reservantens mening,
att de stridigheter, som efter undersökningen ännu kunna befinnas
återstå, skulle öfverlemnas till afgörande af compromissarier,
på annat sätt än såvida sådant å ömse sidor gillas, d. v. s. med
åboernas godkännande; och jag får derföre hemställa, om icke R.
o. Ad. skulle finna tjenligt att bifalla Stats(Jtsk:s betänk, med
följande tillägg: ”och anse R. St. för sin del, att de strigheter etc.
oftanämnda hemman, må kunna med vederbörande äboers begifvande
öfverlemnas till afgörande af” — — —
Beträffande i öfrigt det tillägg, som Gr. Wrangel föreslagit,
så nekar jag icke dess goda nytta i sä måtto, att frågan blir mer
och mer invecklad, ju längre tid som åtgår innan undersökningen
kan verkställas; men jag anser föröfrigt den saken icke vara
sä vigtig, jemförd med sjelfva hufvudsaken, att jag anser något
särdeles afseende derå böra lästas.
Gr. Wrangel: Till svar å hvad en talare här framföre mig
påstått, att jag såsom en inkräktning å Kronans sida rubricerat
dess rätt alt antaga åboer ä kronohemman, vill jag blott nämna,
att hans förvåning skulle blifvit mindre eller till och med ingen,
om han behagat närmare höra hvad jag yttrade. Jag sade nemi.,
alt Kronans betjente och embetsman, löntagare, rusthållare m. 11.,
hade tillskansat sig en rätt att sätta till åboer, peli på det sättet
skaffa sig inkomster utöfver hvad de lagligen bade att begära, och
det var således icke sjelfva Kronan, som jag beskylde. — Hvad
åter angår den värde talarens yttrade öfvertygelse, att kyrkornas
äganderätt lill de Halländska kyrkohemmanen vore till alla delar
utredd, så vill jag blott erinra derom, alt Hr Rosenblads eget orakel
U:r Senhammar likväl erkänner, att af dessa hemman utgick
icke allenast landlgille till kyrkan utan äfven ”giesteri” i penningar,
som icke lillföllo kyrkan, samt att Kronan vid dessa hemman
hade herrligheter, som hon försålde eller bortgaf till enskilda
och hvilket sålunda utgjorde en inskränkning i kyrkans rätt. Att
kyrkorna nu skulle äga ett dominium plenum, då de fordom endast
ägde ett dominium non plenum förefaller mig orimligt. —■
Jag torde föröfrigt böra tillägga några ord om ändamålet med det
amendement jag föreslagit till Utskrs betänk. Om nemi. hemmanen,
efter 1826 års resolution, fortfarande komma att vid ledigheter
utarrenderas, så blir frågan, innan undersökningen hinner
verkställas, allt mer och mer invecklad, emedan de förhållanden,
som undersökningen skulle åsyfta att tillvägabringa, hade
blifvit på förhand rubbade genom hemmanens utarrenderande, och
blefvo svåra att återställa. Derföre skulle jag önska, att R.
Den 1 Mars f. m.
427
o. Ad: ville bifalla SlalsUtsk:s tillstyrkapde med det tillära; ia^
föreslagit. J °
Frih. Gederström: Jag har begärt ordet för att bemöta
det tillägg Gr. Cronhjelm begärt, nemi. att undersökningen skulle
blifva beroende af de s. k. åboernas vilja och begifvande. Jag
mäste bestrida, att de äga någon rätt, och således kan ingenting
af hvad som afgöres, komma att af dem bestämmas. — Men efter
jag nu har ordet ber jag att äfven fä besvara en anmärkt).,
sorn man sagt mig blifvit gjord, under det att jag på en stund
var fränvar., angtde Christian IV:s rätt att utgifva författningar
för Halland. Det är klart likväl, all Danmark var lika litet ägare
af Halland år 14)43, som Sverige var ägare af Finland 1742, och
lika litet kunde utgifva författningar för det ena som Sverige för
det andra. Härvid var likväl den skillnad, att år 1743 fick Sverige
Finland åter, men deremot blef Halland skildt frän Danmark genom
freden i Brömsebro 1045. I sjelfva hufvudfrågan så följer
det väl af sig sjelf, att dä frågor om ändring i ordningen för
hemmans förnyade bortstädjande, eller förseende med åboer, skall
ske, måste undersökning om hvem som äger dominium till hemmanet
föregå, enskildt för hvarje hemman, men icke en allmän;
emedan en allmän undersökning icke leder till några nyttiga resullaler
för Slaten, kyrkan eller åboerna, hvilka icke äro annat
än brukare, enligt städjoeontract. — Jag skall vidare bedja att få
göra den modification i mitt yrkande, att jag begär bifall till den
del af Utskrs tillstyrkande, som afstyrkt K. M:s propus., men att
jag vill afstå allt öfrigt af Utsk:s betänk, och kan icke eller derutöfver
medgifva instämmande i. PresleSks beslut,
Hr Lagerhjelm, Pehr: Ehuru discussionen så tänge fortgått,
uther jag mig likväl alt fä anföra något i detta vigtiga ämne.
En så beskaffad undersökning, som här är i fråga, synes mig i
allmänhet vara af den mest betänkliga art. Den frågan huru en
individ, som besitter jord, äger rätt dertill eller icke, har sin gifna
form. Hvad är det då, tänker man, som uppkallar en ny form,
då det icke är någon betaget att göra sin rätt gällande på det
sätt, som förfaltningarne föreskrifva. Med den utredning, som
ämnet nu fått och dä man hunnit betänka de förhållanden, som
blifvit lagda i dagen, synes del mig såsom något allmänt skäl till
en utredning icke förefinnes. Man måste vidare betänka följderna
af en sådan undersökning, äfven om den skulle leda derhän att
de nuvar. innehafvarnes förhållande till kyrkan blefve i samma
skick sorn förut. Allmänheten skulle nemi. efter all sannolikhet
icke derföre förändra tänkesätt, utan skulle kasta skugga på de
embetsman, som handlagt saken, och ställningen blefve alldeles
densamma, som den nu är. Den stora utveckling, som ämnet
numera onekligen fått utöfver hvad som förut har varit, gör att
jag icke kan tillstyrka bifall lill Ulsk:s hemställan. Det finnes
såsom jag nyss nämnde en alldeles obestridlig form för hvar och
en att göra sin rätt gällande. Ar det en menighet, som sjelf
saknar ombud, sä finnes det äfven för den en utväg att genom
428
Den 1 Mais f. m.
en anmälan hos Just.cancelleren få sig ett ombud förordnad!. Jag
tillstyrker derföre, att R. o. Ad., med bifall lill hvad SlatsUtsk.
särskildt tillstyrkt i afseende på K. M:s propos., måtte i öfrigt
afslä betänk.
Gr. Cronhjelm: Jag har visserligen ofrivilligt gjort mig
skyldig till den anmärkn. Frih. Cederström emot mig riktat, då
jag af misstag i slutmeningen af mitt förslag talat om åboernas
samtycke i st. f. kyrkornas. Få sätt som innefattas i del skriftliga
förslag, jag nyss till Hr Gr. o. Landtm, aflemna!, skulle det heta:
”må kunna med vederbörande kyrkors begifvande öfverlemnas til!
afgörande etc.”, i st. f. ubocrs. — Den siste talaren bar sedermera
påstått, att den ifrågavar. undersökningen vore öfverflödig,
emedan åboerna sjelfva kunna vid domstol göra sin rätt gällande.
Deremot får jag först och främst anföra, att det synes icke olämpligt
att bespara kostnaden af en rättegång, i fall man på förband
genom en undersökning skulle kunna finna att ingenting med rättegången
vore att vinna; och delta är icke blott åboernas utan
äfven Kronans intresse, för den händelse att slädsmål skulle tillkomma
Kronan. Något, annat än en förberedande undersökning
synes mig StatsUtsk. icke hafva begärt, och jag får uppriktigt bekänna,
att jag anser detta vara så öfverensstämmande med den
vård, som Ständerna äro skyldige Kronans egendomar, att jag för
min del icke kan finna den minsta betänklighet deremot. Ty om
saken är ren, så ser jag icke hvad kyrkorna kunna lida deraf,
att Konungen låter genom särskilda embetsmyndigheter i åtskilliga
olika handlingar efterse, huruvida det kan löna mödan att för
Statens räkning anställa en rättegång eller icke; hvarföre jag fortfar
i det yrkande jag förra gängen framställde.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag uppträder ingalunda
för att söka jäfva kyrkans rätt till ifrågavar. hemman; jag uppträder
icke eller för alt bestrida Hr D:r Stenhammars reservation,
sorn så ofta har blifvit åberopad ; tvertom värderar jag hans bemödanden
och är honom tacksamhet skyldig för det ljus, som lian
spridt öfver frågan. Men oaktadt all den uppmärksamhet jag egnat
åt de talare, som yrkat afslag å betänk., liar jag icke kunnat
komma till den öfvertygelse, alt man gör väl om man afslår SlatsUtsk:s
hemställan. Tvisten beles nu att föras emellan kyrkan och
Staten, men den förefaller mig helt enkelt emellan hemmansägarne
inom hvarje socken, hvilka eljest skulle vara skyldige att underhålla
kyrkan och aflöna sin prest. Att få denna tvist sliten, anser
jag så mycket vigtigare, som den antagit en natur, att, utöfver
hvad den förtjenat, både uppväcka klander emot Styrelsen och att
nära nog blifva ett tvisteämne mellan Stånden. — Flera talare
hafva gjort den frågan, hvad det skall tjena till att göra en
undersökning, eller hvad det är, som kan beveka Ständerna alt
låta göra en sådan undersökning. Jag skulle tro, att de talare,
som gjort dessa frågor, icke hafva riktigt tagit i betraktande huru
olika denna fråga hittills blifvit afgjord. Vi hafva oss bekanl, att
tvenne frågor i Högsta Domstolen hafva utfallit olika; vi hafva
Den 1 Mars f. m.
429
oss bekant, att myndigheterna gifvit alldeles olika tillstyrkanden i
denna fråga. Delta mätte väl vara skäl nog för alt söka ett slut
på frågan; såvida man vill alt auctoriteternas utslag skola äga det
värde de böra. Alan har sagt, alt en sådan undersökning möjligen
skulle kunna föranleda anspråk till och med hos frälsehemmans-äboer
pä äganderätt lill andras hemman, derföre att de innehaft
dem en viss lid. Det är också ganska sant, alt ingen kan
hindra dem alt slämma in en sådan fråga, men en sådan stämning
kan aldrig blifva farlig för ägaren, och på samma sätt anser
jag, att en sådan undersökning icke kan vara farlig för kyrkornas
äganderätt, såvida icke någon annan äger anspråk pä dessa
hemman, som kunna bevisas. Nu är kändt af betänk., att
hemman finnas med olika natur i della afseende. Om nu det ena
hemmanet blir föremål, såsom hittills har skett, för eli utslag det
andra för ett annat, hvilket mäste blifva följden, om icke alla
hemmanen stå i samma förhållande, så skall detta fortfara att
blifva en fråga, som sätter Styrelsen i ganska obehagliga förhållanden.
Jag kan derföre icke annat än tillstyrka bifall till Ulsk:s
betänk.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Cronhjelm och Frih. Raab
hafva önskat, alt en allmän undersökning måtte vidtagas. Den
sednare har ansett benne böra lända till efterrättelse sedan hon en
gäng vore gjord. Gr. Cronhjelm åter tycktes icke fordra, all undersökningens
utgång skulle hända till efterrättelse, men till upplysning.
Låtom oss betrakta hvardera af dessa händelser. Om
man vill, att en allmän, på förhand gjord undersökning skall lända
lill efterrättelse för de fall, som sedermera kunna uppkomma,
så vore det ju detsamma, som att på förhand afkunna en dom eller
ett utslag för alla efterföljande dylika händelser, hvilket icke
må göras. Hvarje kyrka, hvarje äbo eller arrendator kunde förklara,
att den icke underkastade sig en undersökning, som pä
detta sätt vore gjord i allmänhet. De skulle och äga obestridlig
rätt att hvar för sig framdraga de bevis, hvarmed de trodde sig
kunna styrka sina anspråk, och vederbörande domstolar voro ovillkorligen
torpligtade, att pä sådan grund afkunna sina utslag.
Det är således fåfängt, all vilja på detta sätt fä saken i allmänhet
afgjord, utan intrång pä enskildes rätt. Låtom oss antaga
att t. ex. alla dessa mål bort afgöras efter den undersökning, som
var gjord innan D:r Stenhammars reservation afgafs; huru rättvist
hade då afgörandet blifvit? — Låtom oss nu betrakta saken
ur den synpunkten, alt undersökningen skulle göras blott för upplysnings
skull. Då förekomma samma invändningar, som i första
fallet, nemi. att hvarje part kan säga: dessa upplysningar kunna
vara goda nog för den som tror derpå, men jag har handlingar, som
styrka motsatsen. Ingen kunde hindra honom att framlägga dem;
och då hade hela företaget ju icke ledt till den åsyftade nyttan.
En undersökning är god så länge alla tro derpå; men om någon
kommer med nya upplysningar, så är det slut med tron lika snart
som med trons grunder. Man säger, att det skulle blifva en stor
430
Den i Mars f. m.
svårighet, om Regeringen och domstolarne afgjorcle målen olika.
Ja väl; men samma svårighet förekommer i hvarje jordatvist,
dem domstolarne olika afgöra o. s. v. Hvarje sak måste pröfvas
på grund af de handlingar, som linnas att tillgå. Således har det
handt att samma myndighet, den högsta, nemi. K. M. i Statsrådet,
har just i sådant mål fatlat olika beslut, ett på Kammar- och
ett på Ecclesiaslik-expedilionens föredragning. Det ena förklarade
ett halft hemman Lyngåkra vara af Krono natur; det andra, att
ett annat halft kyrkohemman, af samma namn, vore kyrkans; meia
dervid tillädes ock, att de handlingar, som voro framlagda den
sednare gången, upplyste förhållanden, som icke varit kända den
första gången. Nu kan det hända en tredje gång, att andra handlingar
visa ännu ett 3:dje förhållande. Det är derföre man mäste
afgöra hvarje mål på för handen varande skäl och icke på dem,
som komma i framtiden. Samme talare, Frih. Raab, har sagt,
att en undersökning icke kunde vara farlig för den, som vill framhafva
sanningen. Örn R. St. skulle anhålla hos Konungen, att
lian täcktes låta anställa en undersökning om Friherrens egen rätt
till sina egendomar, så vore det väl icke farligt för sanningen;
men högst besvärligt skulle det blifva för honom och hvarje annan
enskild man i samma belägenhet; emedan parterna, som få
vidkännas rällegångskoslnaderne, kunna, om hemmanen äro små
och ägarne fattiga, blifva ruinerade, äfven om de sluteligen vinna
rättegången. Jag instämmer med Hr Lagerhjelm i den anhållan,
att R. o. Ad. ville, med bifall till hvad Ulsk. tillstyrkt i afseende
på K. M:s propos., i öfrigt afslå betänk. Dermed haiman
icke yttrat, huruvida man anser utredningen fullständig eller
icke.
Hr Lagerhjelm: Sedan jag sist yttrade mig, har en värd
talare sagt, att det icke vore blott individens utan äfven Statens
rätt, som vore i fråga; men äfven hvad Kronans rätt angår, så,
om jag icke bedrager mig, ligger i instructionen för Kammarcoll.
uttryckt det åliggande, att bevara Kronans rätt. Jag ser eller
intet hinder för Kammarcoll. att å embetets vägnar hos Konungen
anmäla det förhållande, att Kronan ägde rättsanspråk pä dessa
hemman, hvilka borde i laglig väg utredas. Följden deraf
skulle blifva, i fall Konungen så för godt funne, att Just.cancellern
finge befallning att anhängiggöra målet vid laglig domstol.
Detta är den naturliga formen för frågan. Hvarföre skall man
frångå den och fastställa en ny. Detta liknar allt för mycket att
göra en lex in casu. Man säger, att en stämning icke kan vara
sä farlig, så länge Svensk lag består. Låtom oss gä till lidningarne,
mine Hrr! en beskyllning är icke eller farlig, säger man;
man kan vederlägga den och tryckfrihetslagen stadgar ansvar derför.
Men sjelfva väckandet af beskyllningen är redan icke bra.
Hvarföre kasta sig in i äfventyr, när det icke behöfves. Jag vidhåller
mitt förra yrkande.
Gr. Cronhjelm: Hr von Hartmansdorff har ganska rätt deruti,
alt mitt yttrande åsyftade att Konungen skulle genom den ifrägavar.
Den 1 Mars f. m.
431
undersökningen bereda nödiga upplysningar, för alt bedömma huruvida
Statens rätt och bästa fordrade en rättegångs anställande i
ämnet eller icke; men den värde talaren har påstått, att en sådan
upplysning icke tjenade till någonting, emedan det kunde
hända, att den andra parten svarade, att han icke trodde derpå.
Jag har visserligen icke fästat något afseende vid hvad den andra
parten skulle svara, utan jag har afsett den vård, som R. St. och
Kronan böra hafva om Kronans egendomar, och om Konungen genom
en sådan undersökning finnér skäl vara för handen att förStatens
räkning låta anställa en rättegång, så är det likgillligt hvad den
andra parten svarar. Ilan får svara inför domstol, och kan han
der vederlägga hvad som yrkas, så må han det göra. Föröfrigt
och ehuruväl detta ämne rörer kyrkan, anser jag likväl här icke
vara stället att besvarara hvad den värde talaren anfört om tron
och trons grunder. En annan talare har medgifvit, att Kronans
rätt här är i fråga, men derjemte påstått, att någon särskild un
dersökning
i detta fall icke erfordrades, emedan till följd af gällande
instructioner, det i alla fall åligger Kammarcoll. alt såväl i
detta som i andra fall bevaka Kronans rätt. Jag torde likväl få
fästa uppmärksamheten deruppå, att en sådan undersökning, som
den StatsUtsk. föreslagit, svårligen kunde förrättas ensamt af Kammarcoll.
, och dessutom finner jag det vara en besynnerlig sats,
att Ständerna icke i ett eller annat fall skulle kunna yttra en önskan,
att särdeles afseende måtte göras å Kronans rätt, derföre
ali Kammarcoll. i allmänhet har ett sådant åliggande. Jag fortfar
derföre att yrka bifall å Utsk:s belänk.
Frih. Raab: Jag anhåller vördsamt att få upptaga ännu ett
par anmärkmr, som icke af den siste talaren blifvit vidrörda. Hr
von Hartmansdorff har nemi. förklarat, att icke någon kunde åläggas
att underkasta sig en sådan undersökning. För min del tror
jag, att om Konung och Ständer besluta att en sådan undersökning
skall äga rum, blir det en lag, som icke den enskilde kan
undandraga sig att åtlyda. Vidare har Hr von Hartmansdorff frågat,
huru en sådan undersökning skulle utfallit, om den företagits
innan D:r Stenhammars reservation afgafs. Jag skulle föreställa
mig, alt i sådant fall hade D:r Stenhammar icke behöft nedlägga
en sådan möda på denna förtjenslfulla reservation. Vidare har
Hr von Hartmansdorff jemfört denna fråga med den händelse, att
en enskild man blefve besvärad med en rättegång, hvarvid Rivon
Hartmansdorff yttrat, att om detta också icke blefve farligt
för hans äganderätt, kunde han likväl blifva utarmad genom de
kostnader rättegången åbragte honom. Jag tillåter mig i detta
afseende föra till minnes, att R. St. vid sista riksdagen beslöto,
alt äganderätten till en kungsgård på Öland skulle blifva föremål
för en laga undersökning, ehuru icke särdeles tvifvelaktiga documenter
om äganderätten voro förhanden. Ägaren fick likväl,behålla
sin egendom, ehuru han visserligen fick vidkännas några
kostnader, och i Ihy fall tror jag, att kyrkorna i Halland äga så
goda tillgångar, att de lättare kunna betala en sådan kostnad än
432
Den i Murs f. m.
cn enskild man. En annan talare liar nemi. förut upplyst, alt
de äga två tredjedelar af lionden och dertill äga de inkomsten af
dessa kyrkohemman. Slutligen har man velat jemföra denna attack
mot äganderätten, såsom man säger, med tidningarnes anfall.
Jag tror icke, att dennna jemförelse är fullt riktig, ty här gäller
beskrifven lag, hvilket icke är fallet med de sednare.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde, att Frih. Raab yrkat ovillkorligt
bifall till Utsk:s utlåt., men Grefvarne Cronhjelm och
Wrangel föreslagit, att detsamma mätte bifallas med af dem tillstyrkta
särskilda tillägg.
Härvid anmälde sig och yttrade
Gr. Cronhjelm: För att icke upptaga tiden och splittra
meningarne, afstär jag från det af mig begärda tillägg, och anhåller
endast om bifall å StatsUtsk:s betänk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade vidare, alt Hr Lagerhjelm
och Hr von Hartmansdorff hade föreslagil, att R. o. Ad.
mätte bifalla hvad Utsk. tillstyrkt i afseende pä K. M:s nåd. propos.
, men afslå utlåt, i öfrigt; samt att slutligen Hr Rosenblad
yrkat, alt R. o. Ad. måtte lill alla delar instämma i PresteShs
beslut.
Hr Rosenblad: För alt icke upplaga liden med flera voteringar,
skall jag afstå från den propos. jag yrkat och förena mig
med Hrr von Hartmansdorff och Lagerhjelm.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade härefter, att han ansåge
sig först höra framställa propos. till bifall ä Utsk:s utlåt.,
och derföre nu linge hemställa, om R. o. Ad. bifölle StalsUlsk:s
utlåt N:o 182.
Ropades ja och nej, hvarefter II. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
tillkännagaf, det han trott sig finna, alt ja varit öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade härefter, att han, då
Hr von Hartmansdorff begärt voteringen, finge hemställa, om R.
o. Ad. tilläte att nämnde ledamots förslag hlefve intaget i contrapropos:n.
Ropades ja, hvarefter dock
Gr. Wrangel anmälde sig och yttrade:
Jag önskar blott få lill Ståndet hemställa, att, om ja blifver
segrande vid voteringen, fråga sedan må förekomma om det tillägg
jag föreslagit.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. sedan
voteringen försiggått, torde kunna taga denna fråga i öfvervägande,
och dervid gjordes icke någon erinran.
Upplästes till justering och godkändes följande voter.propos.:
Deu
Den 1 Mars f. ra.
433
Den sora bifaller SiatsUtsk:s utlåt. N:o 182, voterar
ja;
elen det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. det af StatsUtsk. tillstyrkta
förklarande, att R. St. icke kunna till K. M:s i ämnet aflåtna nådiga
propos. samtycka, men varder Utsk:s ifrägavar. utlåt, i öfrigt
afsl aget.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 45.
Nej — 62.
Föredrogs Const.UtsIcs d. 26 sisth Febr. på bordet lagda
mera. N:o 26, med förslag till nationalrepresentationens orabild«ing
och deraf följande grundlagsändringar.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då det ifrågavar. ämnet
är af den vidlyftighet, alt det troligen medtager flera dagars öfverläggningar;
så hemställer jag, om icke en dag, skild från de
vanliga plenidagarne, kunde för detta ämnes afgörande utsättas,
hvarigenom andra mål, sorn fordra skyndsamhet, ej må hämmas
i deras gång. Om R. o. Ad. t. ex. skulle finna för godt ali bestämma
Mändagep den 10 i denna månad, så kunde, i fall öfverläggningen
räckte i flera dagar, man hafva veckan för sig, utan
att någon helgdag mellankomme och afbröle.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. Infälle,
att Const.Utsk:s ifrägavar. mern. nu blefve å nyo bordlagdt
och upptoges å föredragningslistan lill Måndagen d. 10 dennes.
Ropades ja.
Föredrogs StalsUtsk:s d. 26 sisth Febr. på bordet lagda utlåt.
N:o 212, i anledn. af erhällne återremisser å Utsk:s betänk.
N:o 97, rör:de det till Emmåns upprensning beviljade statsbidrag.
Hr af Harmens, Henr. Otto: Jag har visserligen inte*
alt invända emot betä'nk:s innehåll, helst jag varit närvar, då det
från StatsUtsk. afgick, men deruti har influtit någonting, som jag
tror böra anmälas till proh; der står nemi. i betänk., att arbetet
icke var börjadt. Motsatsen intygas af ett officielt intyg af Districtchefen,
som jag sedermera inlemna! till Riksg.conh, och som
der blifvit bifogadt handlingarne.
Hr Printzenskjöld, Carl: Lika med Hr af Harmens får
jag göra den anmärkn. mot ifrågavar. betänk., att derstädes influtit
en sak, som efter min tanka icke bort vara der till finnandes.
Det borde nemi., efter förut gällande stadganden, bero på Fullmäktige
i Riksg.cont. att, i öfverensstämmelse med reglementet, bedomina
huruvida arbetet är påbörjadt eller icke, hvilket omdöme är
så mycket vigtigare att öfverlemna till Riksg.cont:s Fullmäktige, som,
otom det anslag, hvarom här är fråga, ett annat anslag af 10,000 r:dr
7 II. 55
434
Dea 1 Mars f. m.
b:co är beviljadt vid sista riksdag-och hvars lyftande beror på huruvida
arbetet under loppet af år 1844 blifvit påbörjadt. På sätt Hr af
Harmens uppgifvit liar eli bevis härpå af honom blifvit till Riksg".-  cont. ingifvet, och denna fråga beror för närvarande på Fullmäktiges
pröfning, för så vidt det rörer utbekommande af dessa 10,000
r:dr. Skulle man nu obetingad! antaga ifrågavar. betänk., sä fruktar
jag, alt en collision uppkommer i afseende pä delta anslag
och det, som redan blifvit beviljadt, hvarföre jag anser mig böra
hemställa, om man icke kunde bifalla betänk., med uteslutande af
det villkor, som afser liden, inom hvilken arbetet kunde vara päbörjadt.
Derigenom ställer man frågan i sitt rätta skick och
sätter icke Fullmäktige i förlägenhet vid pröfningen om anslagets
utlemnande.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, då R. o. „
Ad. i della ämne redan lättat sitt beslut, hade ämnat för R. o.
Ad. föreslå, att förevarande utlåt, måtte läggas till handlingarne,
men att, då saken ännu icke blifvit af R. St. afgjord, ulan endast
2:ne Stånd definitivt pröfvat och 2me andra Ständ återremitterat
densamma, R. o. Ad. visserligen hade öppet att lill större
eller mindre del frångå sitt förra beslut.
Frih. Cederström, Jacob: I afseende på sjelfva frågan
är jag förekommen af Hr Gr. o. Landtm.; men sedan här nu
blifvit fråga om att borttaga det villkor, som StalsUtsk. föreslagit
om arbetets päbörjan, så får jag för min del förklara, att jag anser
det jemväl möta åtskilliga andra hinder emot detta anslags
utgifvande, som icke blifvit af Utsk. afsedda, just till följd af den
förut beviljade läuesummans förvandling till anslag emedan de ingifna
säkerhetshandlingarne innefatta återbetalningsskyldighet, och
icke tala något om medlens mottagande i form af anslag. På sätt
Hr Printzenskjöld upplyst, har Hr af Harmens visserligen till Riksg.-  cont. ingifvit ett betyg, att intressenterna hafva till arbetets förberedande
vidtagit kostnader, uppgående lill några tusende r:dr, dels
i byggnader, dels i verktygs anskaffande, men något direct arbete
har jag icke funnit vara verkstäldt. Likväl måste jag förklara,
att jag anser utgifterna i och för arbetets företagande vara att
anse lika, som hade man gräft några kubikfamnar jord eller sprängt
bort några kubikfamnar sten, emedan det är nödvändigt att hafva
verktyg för att kunna arbeta. För min del tillstyrker jag, att R. o. Ad.,
med vidblifvande af sitt beslut, ville lägga betänk, till handlingarne.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Såsom jag uppfattade
Hr af Harmens yttrande, så var det endast ett tillkännagifvande
till prot., att ett betyg nu är inkommet till Riksg.cont., att
arbetet är börjadt. Detta var icke kändt, då StalsUtsk:s betänk,
afgafs, men jag vet icke egentligen att det kan inverka något på
R. o. Ad:s beslut. Hvad deremot angår Hr Printzenskjölds önskan,
att den i StatsUtsk:s betänk, här utsatta tiden, då arbetet
borde vara börjadt, skulle uteslutas, så anser jag detta olämpligt.
Om arbetetet redan är påbörjadt, så är ju villkoret redan full
-
Den 1 Mais f. m.
gjordt, och det kan således icke skada, att det står der. I afseende
pä utbekommande af de 10,000 r:ilr, som sista riksdagens
Ständer beviljadt såsom anslag, sä, om förhållandet är sådant, som
här. blifvit uppgifvet, att arbetet redan är börjadt, ser jag icke
något hinder för Riksg.cont:s Fullmäktige att utbetala denna summa,
alldeles oberoende af det beslut Ständerna nu komma att
lätta, så att jag tror, lika med Frih. Cederström, att R. o. Ad.
icke bar något annat alt göra, än lägga betänk, lill handlingarne.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: I likhet med den siste
talaren anser jag äfvenledes öfverflödigt att göra något tillägg
lill R. o. Ad:s beslut, hvarigenom detta betänk, lägges till handlingarne,
sedan Hr af Harmeus har till prot. meddelat den upplysning,
som lian afgifvit, och anhåller jag derföre om propos.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd propos.
, biföll R. o. Ad., att StatsUtskis utlåt. N:o 212 skulle läggas
till handlingarne.
Lades på bordet nedannämnde från Utskm inkomne mern.,
utlåtrn och betänk., nemi. från
Constitutions-Utskottet:
N:o 27, till R. St. nied förslag till ändring i Riksd.Ordn-.s
14 §, ang:de representationsrättighelen för Stockholms stad;
N:o 28, med förslag, ang:de ändring i Riksd.Ordms 14 §
med afseende å representationsrättighelen för Fahlu bergslag;
N:o 20, med förslag om uteslutande ur 11 g Riksd.Ordn. af
stadgandet, aug:de ofrälse valförrällate vid riksdagsmannaval för
BondeSt.;
N:o 30, med förslag om ändring i Riksd.Ordn. 26 §, ang:de
ordningen för RiksSt:ns uppträdande å Rikssalen vid riksdags öppnande;
Stats-Uts
kottet:
N:o 205, i anledu. af väckt motion om löneförbättring för
Professorerne vid Lunds Universitet;
N:o 206, i anledn. af väckt motion om anslag till nykterhetsskrifters
utgifvande;
N:o 207, i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut, rör:de ifrågasatt
inlevererande lill Riksg.cont. af alla bevillningsmedel samt
öfriga statsmedel;
N:o 208, i anledn. af RiksSttns skiljaktiga beslut, ronde nedsättning
utaf afgiften till Handels- och Sjöfartsfonden, Convoycommissariatets
upplösning, samt nämnde fonds ingående till Riksg.-  cout.;
N:o 209, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:n
88, ang:de väckt fråga om f. d. Departementschefernes vid Genelal-lull-styrelsen,
Presidenten af Billberghs och Cancellirädet VaIcrii,
äfvensom förre Kamereraren, Kammarrättsrådet Winruths
och förre Controlleuren Middendorffs befriande från ådömdt er
-
436
Den 1 Mars f. m.
sättningsansvar i målet, ronde dea efter aflidne Uppbörds-tullförvaltaren
Finér yppade balauce;
N:o 211, ang:de beredandet af en ny local för Riksg.cont. i
st. f. det härtill nu begagnade hus;
Bevillnings-Utskottet:
N:o 27, i anledn. af RiksSt-.ns olika beslut, ronde betänk.
N:o 17 ang:de curliusafgiftens fortfarande;
N:o 28, i anledn. af Högv. PresteSt:s beslut, rör:de ullål. N:o
22, ang:de erhållen återremiss i vissa delar af mern. N:o2l,med
förslag till sammanjemkning af Riks8t:ns olika beslut i afseende
på grunderne för den blifvande allmänna bevillningen samt föreskrifterne
för tillämpningen deraf;
Be vi lin.-, Lag- samt Allm, Bes v.- o. Ekon.-U Isko t. ten:
N:o 7, i anledn. af gjorde anmärkmr vid betänk. N;o 3,
ang:de tullförfattningarne;
N:o 8, i anledn. af väckt motion om framställande af und.
anhållan om nådig propos. vid nästa riksdag, med förslag till nödiga
ändringar i afseende ä så väl lullbevakningen, som de i
tulltaxan stadgade förbud och tullafgifter.
Äfvenledes bordlädes följande från Ridd.Ulsk. under N:o 21
inkomna
Hörsamt Memorial.
Sedan, i anledn. af Ridd.Ulskis mern. d. 11 sistl. Nov. med
berättelse om den af Utsk. verkställda inventering af riksdags- och
andra handlingar, hvilka befunnits förvarade ej mindre i Ridd.archivet,
än uti tvenne i det s. k. Hemliga hvalfvet nedsatta kistor,
H. R. o. Ad., i afseende å dem bland dessa handlingar, hvilka,
enligt hvad nämnde mern. närmare utvisar, befunnits förseglade,
under den 16 i samma månad, fattat det beslut, dels att ät H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm, öfverlemna att, i samråd med de öfrige
RiksStis Hrr Talmän, förordna om uppbrytande af förseglingarne,
med undantag likväl å de convoluter, hvilka, enligt påskrift, skulle
innehålla Secreta Ulsk:s protocoller och handlingar vid 1789 och
1792 årens riksdagar, derom Hr Landtm, och Hrr Talmän borde
i und. inhemta H. M. Konungens nådiga förordnande; sä har,
etter det nämnde beslut jemväl är vordet af de öfriga RiksStin
biträdt och K. M. i nåder tillåtit, alt äfven sistnämnde förseglingar
fingo af Hr Landtm, och Hrr Talmän öppnas, en slik åtgärd
ägt rum, i en särskildt d. 7 Jan. della är hällen Talmans-conference,
dervid såväl Ridd.I)irect:ns Ordförande, H. Ex. Hr Gr. L)e
Geer, som Utsk:s Ordförande varit tillkallade; och har Ridd.Ulsk.
derefter erhållit del utaf ett af Ridd.secret. undertecknadl protocoll
öfver den sålunda verkställda uppbrytningen af förseglingarne
å ofvan omförmälde handlingar.
I anledn. häraf har det ålegat Utsk. att särskildt förteckna
de handlingar, hvilka befunnits i de öppnade convolulen. Utsk.
Den 1 Mars f. m.
437
har delta åliggande nu fullgjort; och ehuru Ulsk. icke ansett sig
böra besvära R. o. Adis protocoll med den nog vidlyftiga specilicalionen
å nämnde handlingar, har Ulsk. likväl icke blott bort
vördsamt anmäla, att en sådan förteckning blifvit i behörig ordning
upprättad, utan äfven summariskt omnämna det hufvudsakliga
innehållet af ifrågavar. acter.
Hemliga Utskis protocoller vid 178!) och 1792 årens riksdagar,
hvilka bestå endast af afskrifler, afhandla snait sagdt uleslutande,
de förra frågan om anskaffande af medel för utförande
af kriget med Ryssland, samt de sednare frågan om betalning af
krigsskulderna och Rikets öfriga högst betydliga gäld, samt ordnande
af Rikets penningeväsende i allmänhet. Innehållet deraf är
visserligen lill sina hufvudresultater förut kändt, men åtskilliga
detaljer och calculer, samt särdeles flere enskilda Utskis-ledamöters
yttranden förekomma deruti, af ett ej obetydligt intresse för
bedömmandet af finance- och penniogeförvaltuingen under denna
tid, samt de deröfver rådande skiljaktiga äsigter.
Ibland de uti kistan Nio 1 lådan Nio 5 befintliga nu öppnade
convoluter äro färre af ett större historiskt intresse, enär de
till största delen blott fragmentariskt omfatta vissa partiella händelser
och förhållanden under tiden från 1720 ända lill 1786.
Ulsk. omnämner exempelvis frågan om en på 1720-talet tillämnad
handelstraclal. med Algier, om ett likaledes vid ungefär samma
lid tillämnadt bildande åfelt Madagaskariskt handelscompagni;
åtskilliga minisleriella depecher frän Sveriges ministrar i Paris,
London, Haag, Petersburg, Berlin och Hamburg m. fl. åren 1726
och 1727, till då varande Cancelli-presidenten, Riksrådet Gr. Arvid
Horn; frågan om Kongl. Höghets litel för Hertigen af Holstein,
eller den s. k. litulatursaken; frågan angide en officers utskickande
1738 såsom kunskapare om ställningen emellan Ryssland och
Turkiet; åtskilliga tankar af Polhem, angide det öppnade slussverket
i Götha eif m. m.; spridda delar af correspondancen 1742—
1743 emellan Svenska underhandlarne i Ryssland, Barouerne Cedercrentz
och von Nolcken, samt Cancelli-presidenten Gr. Gyllenborg
m. H.; en Secrela Depulationens skrifvelse i utrikes ärenden
vid 1766 års riksdag; Konung Gustaf lilis originalförklaring lin
angide 1617 års Riksd.Ordn., samt 2:o om 2§ af 1772 års Reg.F.
dal. Ladugårdsgärdet d. 19 Juni 1786; StatsUlskis protocoll vid
1789 års riksdag m. m. Vidare innehåller samma låda uti 13
convoluter R. Slis Revisorers protocoll och berättelser angide förrättade
revisioner af Riksg. Discontverkets förvaltning och räkenskaper
frän och med 1792 till och med 1805.
Uti ladan Nio 6 äro förvarade 8 convoluter hörande till revision
af Riksdiscontverkets förvaltning och räkenskaper frän och
med 1802 till och med 1809; 5 convoluter, innehållande 11. Slis
Revisorers berättelse om revision af Riksg.verken från och med
åren 1789 till och med 1805; 10 convoluter, innefattande R. Slis
Revisorers berättelser lill BancoUtsk. öfver Bancoverkets tillstånd
från och med 1782 till och med 1807, samt slutligen 6 convoluter,
innehållande samma Revisorers berättelse till R. St. angide
438
Den 1 Mars f. m.
1794, 1797, 1801, 1803, 1S05 och 1807 årens revisioner öfver
Bancoverket.
Efter denna korta berättelse återstår endast för Utsk. att vördsamt
hemställa, om icke, i likhet med hvad som förut blifvit medgifvet
i afseende pä i Ridd.archivet befintliga oinbundna handlingar,
11. R. o. Ad. täcktes tillåta, att sedan Ridd.DirectX
tagit kännedom om såväl de handlingar, hvarom här
är fråga, sorn öfriga, hvilka befunnits i de utur Hemliga
hvalfvet upphemtade kistor, samt dessa handlingar
blifvit, genom Ridd.Secrelms försorg närmare undersökta
och efter de särskilda ämnena samt i behörig
tidsföljd ordnade, Ridd.Directionen må uppdragas att,
pä Ridd.cassans bekostnad, låta besörja om inbindning
af de handlingar, som kunna vara af historisk vigt
eller eljest anses böra förvaras.
Hvilket dock allt till II. R. o. Ad:s närmare ompröfning
vördsamt öfverlemnas. Stockholm d. 25 Fehr. 1845.
På RiddarhusUlskottets vägnar:
S. A. Sandels.
W. F. Dalman.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. J till 3 e. m.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
Lördalen den 1 Mars 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 5 prot.utdr. för denna dag f. m.
Föredrogs Bevilln.Utskts d. 26 sisth Fehr. på bordet lagda
utlåt. N:o 26, i anledn. af gjorda anmärkn:r vid betänk. N:o 12,
aug:de lull be vi I In i ngen.
Detta utlåt, företogs punktvis till afgörande.
Mpotheksvaror; Bleckslagarearbeten, ej specificerade; Broderade
arbeten, andra slag; Böcker.
I fråga om dessa artiklar blef Otsk:s utlåt, af R. o. Ad. lagdt
till handlingarne.
Glas; buteljer, burkar och flashur (kurafiner härunder ej
inbegripne).
Utsk:s i afseende på rubriken buteljer, burkar och flaskor
gjorda hemställan bifölls.
Den 1 Mars e. m.
439
1 Fönsterglas.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Det motiv, som Utsk.
anfört för afslyrkande af den föreslagna tullberäkningen efter vigt,
saknar, efter mitt förmenande, all verklig grund. Ingenting i
verlden är lättare, än att för hvarje vara fastställa en s. k. tara,
utgörande skillnaden emellan brutto- ocb netto-vigten. Sådant sker
ju öfverallt i mångfaldiga länder. Alldeles icke är det nödigt,
alt företaga dessa vidlyftiga operationer, hvarom Flsk. i sitt betänk.
talar. Jag yrkar afslag å denna del af Ulsk:s hemställan.
O
Frih. Åkerhjelm, Joli. Carl: Med anledn. af hvad den
siste värde talaren anföit, ber jag få meddela den upplysning, att
dä denna fråga inom Utsk. förevar, sökte Utsk. genom sakkunnige
personer förskaffa sig de underrättelser, som i och för densamma
ansågos nödige. Alla sammanstämde då deruti, alt det vore olämpligt
ait förtulla glas efter vigt. Utom de skål, som för denna
mening uti Ulsk:s utlåt, finnas anförde, vill jag påminna mig, att
nian äfven nämnde hurusom det fans glas, som var mindre i
värde, derför att det var mycket tjockt, men hvilket likväl, i händelse
vigtberäkningen antoges, skulle komma att draga högre tull, än
det tunnare, oaktadt detta sednare var af större värde. Med auledn.
af dessa skäl anhåller jag om bifall lill Utslcs utlåt.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jemte det jag förenar mig
med Frih. Palmstjerna, i hvad han yttrat, ang:de företrädet af
lullberäkningen å glas efter vigt, ber jag jemväl få fästa uppmärksamheten
derå, alt, om jag icke misstager mig, vitsordades
det vid Utsk-.s första betänk., att störsia missbruket under de sed.
nare åren ägt runi deruti, att hvilt glas förtullats såsom grönt.
Detta oaktadt har dock nu precist samma skillnad blifvit bibehållen
emellan tullen å grönt och hvitt glas. Jag anhåller derföre,
att åtminstone tullen ä del hvila glaset icke måtte höjas, utan att
den mätte förblifva vid hvad den hittills varit, såvida tullhehandlingen
kommer att ske, på sätt Utsk. föreslagit, eller att detta
mätte komma att iakttagas vid den uträkning, som sker, såvida
tullen å glas kommer att beräknas efter vigt.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Sedan en annan värd
talare redan upplyst, att för den händelse, alt förtpllning af glas
skulle ske efter vigt, det förhållande skulle uppstå, att det tjockare
och i mindre värde varande glaset skulle komma att i tull draga
lika mycket som del tunnare och i större värde varande, så får
jag fästa uppmärksamheten på ett annat skäl, som finnes anfördt
i Utsk:s betänk., nemi. alt för den händelse, att allt glas skulle
förtullas efter vigt, sä skulle, såvida icke vissa dimensioner för
glaskistorna i taxan utsättas, de smärre dimensionerna komma att
vidkännas en i jemförelse lill de större allt för hög tullafgift,
hvaraf torde synas, alt beräkningen efter vigt i tull å glas icke
kan vara lämplig. Hvad dernäst beträffar det af Gr. Lagerbjelke
hafda yrkande, att Utsk. i afseende å det hvila glaset skulle gå
tillbaka lill samma tull, som nu är den gällande, på den grund,
440
Den 1 Mars e m.
att Utsk. i nu föredragna betänk., enligt Hr Grefvens förmenande,
icke gör större skillnad emellan grönt och hvilt glas, än som.
förut ägt rum, så är förhållandet visserligen det, att någon större
skillnad icke är föreslagen; dock får jag göra Hr Grefven uppmärksam
derå, att Utsk. i så måtto frångått sitt förra betänk, som
tullen å hvitt glas enligt detsamma var förhöjd med 9 r:dr, hvilken
förhöjning dock nu blifvit nedsatt till 4 r:dr. Dessutom har
till Utsk:s kännedom kommit den omständighet, att på det sista
halfva äret prof blifvit till tullkamrarne nedsände på grönt glas
af icke ringa grön färg, med antydande till tullkamrarne, att sä
snart något glas befans hvitare, än nämnde prof, skulle det förlullas
såsom hvitt; och när nu profveu finnas att tillgå, kan icke
underslef så mycket som förr äga rum. För min del skulle jag
visst icke hafva något emot om- tullen på det hvita glaset nedsattes;
men jag tror icke, att det skulle leda till något resultat
hos de 2:ne Stånd, som redan fattat sina beslut i detta afseende.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har äfven varit en
af dem, som önskat återremiss i denna punkt, på det skäl, att
Utsk. måtte föreslå vigt i st. f. mätt; men då Utsk. icke funnit
för godt att göra afseende på dessa anmärkmr, sä befarar jag, att
en tullstadga eller tullbestämning, hvilken nu skulle uppgöras af
R. o. Ad. utan att hafva blifvit närmare öfvertänkt och beräknad,
icke skulle lyckas. Jag tror derföre rädligast vara, att stanna
vid det förslag, som Utsk. gjort.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter,
uppå af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde särskilde
propos:r R. o. Ad. biföll allt hvad uti Utsk:s förevar, utlät, i afseende
på fönsterglas blifvit föreslaget.
Optiska glas.
Utsk:s hemställan att vid den under optiska, monterade glas
förekommande rubriken ”glasögon och lorgnetter”, må tilläggas
”kikare och binocles” blef af R. o. Ad. bifallen.
Hudar och Skinn; Jernkettingar; Kläder; Lackerade arbeten.
Såvidt dessa artiklar angick blef Ulsk:s utlåt, lagdt till liandlingarne.
Läder.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Nugällande rubrik i taxan: ”karduansskinn”
har så till vida företräde framför den af Utsk. föreslagna,
som den innehåller 2:ne artiklar, hvilka draga samma
lull, som karduansskinn; hvaremot, om den sednare rubriken antages,
färgade och tryckte skinn skulle komma in under en lull
af endast 24 sk. per ti- Jag anhåller således, att R. o. Ad. ville
vidblifva den rubrik, som varit upptagen i hittills gällande taxa.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller också, alt R. o.
Ad. mätte vidblifva sitt förra beslut.
Gr.
Den 1 Mars e. m.
441
Gr. Cronhjelm: När denna artikel förevar i Utsk., framställde
en af Utsles ledamöter, sorn syselsätter sig med det yrke,
hvarpå denna artikel häntyder, den anmärkn., att benämningen
vore oriktig, och yrkade dess förändring på sätt Utsk. nu tillstyrkt.
Detta yrkande bestreds af åtsk ill ige Utsk:s ledamöter på grund
deraf, att förändringen vore obehöflig, enär de skinn, som komma
in under namn af saffiansskinn, alltid kunna subsummeras under
benämningen af färgade skinn; men den ledamot, som väckte
frågan lät dervid icke bero, ulan yrkade votering, och den äskade
förändringen i benämning gick igenom med en eller två rösters
pluralitet. För min del finner jag ändringen obehöflig, och tillstyrker
att rubriken måtte få vara oförändrad.
El. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att om R. o. Ad. behagade
i denna fråga fatta samma beslut, som i afseende på en
del af de föregående, nemi. att lägga utlåt, derom till handlingarne,
så följde deraf att R. o. Ad. vidblifvit sitt förut i ämnet
fattade beslut; hemställande H. Ex. fördenskull, om R. o. Ad. bifölle,
att Utsk:s yttrande i fråga om artikeln läder lades lill handlingarne.
Ropades ja.
Papparbeten; Papperstapeter och Border; Svafvelsyra;
Fäfhader; Bomulls-cambrick etc.; Corderoy och Cordet etc.;
Halfylle.
Hvad Utsk. i afseende på dessa artiklar yttrat, lades till handlingarne.
Elärefter förekom och lades äfven till handlingarne Ulsk:s
yttrande ronde credit-upplaget.
I fråga om lulltaxe-underrättelserne blef Utsk:s utlåt. rör:de
6, 25 och 30 §§ lagdt lill handlingarne samt såvidt 7, 9 och 18
§§ angick, bifallet.
Slutligen biföll R. o. Ad. Utsk:s tillstyrkande, ronde den af
Frih. Palmstjerna och Hr Schartau föreslagna und. hemställan om
vidtagande af de åtgärder, som i afseende på utländska makter
kunna bereda en för Svenska handeln fördelaktig reciprocitet.
Vid föredragning af LagUtskis d. 26 sisth Febr. på bordet
lagda mern. N;o71, med förslag till sammanjemkning af de inom
RiksStm fattade skiljaktiga beslut, i anledn. af Utsk:s betänk. N:o
24, öfver väckt fråga om förändring i 7 § och upphäfvande af 8
§ i 16 cap. Jordab:n, godkände R. o. Ad. den i detta mern. föreslagna
votens-propos.
Föredrogs LagUtsk:s d. 26 sisth Febr. på bordet lagda mern.
N:o 72, med förslag till sammanjemkning af de inom RiksStm
fattade skiljaktiga beslut, vid förehafvande af Utsk:s utlåt. N:o 48,
i anledn. af gjorde anmärkmr vid betänk. N:o 11, öfver K. M:s
nåd. propos. om vissa förändrade föreskrifter, i afseende på lagfart
och nyttjande-rätts inteckning.
7 11. 56
442 Den 1 Mars e. m.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag hemställer vördsamt,
att H. R. o. Ad. mätte vidblifva sitt beslut och godkänna den
voter:s-propos., Utsk. föreslagit.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
vidblifva sitt redan i delta ämne fattade beslut och godkänna
den nu af Utsk. föreslagna votcrs-propos.
Ropades ja.
Upplästes och lades lill handlingarne ankomne prot.utdr. frän
PresteSt. af d. 22 och 26 nasti. Febr. samt frän Borgare- och
BondeS:tn af sistnämnde dag.
H. Ex. Hr Gr. o. Land tm. tillkännagaf, att Frill. Lagerfeldt,
Israel Carl Adam, såsom ledamot i Bevilln.Ulsk., begärt och
erhållit högst 3 veckors ledighet, samt anmodade Hrr Eteetoreiv
ali utse en ledamot i nämnde Utsk. under ledighetsliden.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. | till 8 e. m.
In fidem protoeolli,
Albert Munck,
Måndagen den 3 Mars 1845.
Plenum kl. 9 f. ra.
Justerades 3 prot.utdr. för d. 1 dennes e. m.
Företogs val af Fullmäktige i R. St:s Bank; och befunnos,
vid valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr., Capitaine .... 159 röster.
Hr von Hartmansdorff, Aug., President, C. N. 0. m.
St- K
„
Hr Rosenblad, Bernh., Commerceråd, R. N. 0. . . 175 „
Derefter företog R. o. Ad. val af Fullmäktige i R. St:s Riksg.-  cont.; och befunnos, vid valförrättningens slut, dertill hafva blifvit
utsedde:
Frih. Cederström, Jaeob, President, C. S. 0. m. St. K. 170 röster.
Hr Printzenskjöld, Carl, Advocatfiscal 119 „
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh., Professor, R. N. 0. 1S9 „
Efter sedermera anstäldt val af Directeurer och suppleanter
Den 3 Mars.
443
vid Lånecontoren uti Götheborg och Malmö, befunnos hafva blifvit
utsedde lill
Dir veleur vid Läriecontoret i Götheborg :
Hr Virgin, Claes Samuel, R. K. C. XIII 0. o. K. S. 0. 133 röster.
Suppleant derstädes :
Hr Lagerborg, Samuel Willi., Major, R. S. 0.. . . 75 „
Directeur vid Lunecuntoret i Malmö:
Hr af Klinteberg, Carl, Kammarherre 93 „
Suppleant derstädes:
Hr Prytz, Lars Adolph, Öfverste, R. S. 0 S7 „
Vidare företogs val af Irenne suppleanter till R. o. Ad:s Fullmäktige
i R. St-.s Bank; och befunnos, efter valförättningens slut,
dertill hafva blifvit utsedde:
Frih. Stjernstedt, Jacob Theod., Capitaine, R. S. 0. 133 röster.
Hr von Troil, Samuel Guslaf, Major, R. S. 0. . . 117 „
Ilr Skogman, Carl David, President, C. N. 0. m. St. K. 87 „
Slutligen företog 11. o. Ad. val af Irenne suppleanter till
Fullmäktige uti R. St:s Riksg.cont.; och blefvo dertill utsedde:
Hr Lagerhjelm, Pehr, Assessor, R. N. 0 126 röster.
Hr Möllersvärd, Carl Henr., Capitaine R. K. C. XIII 0.
o. K. S. 0  85 „
Hr Silfverstolpe, David Ludvig, Öfverste, R. S. 0. . 56 „
H. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ lill 2 e. m.
In fidem piotocolli,
Alberl Munck.
Onsdagen elen 5 Mars 1845.
Plenum kl. 10 f- m.
Justerades pleniprotm för d. 28 samt f. och e. m. d. 29
sist!. Jan., tillika med det serskilda protocoll, som sistnämnde dag
e. m'. fördes af Ridd.notarien Bosin.
Öppnades Hrr Electorers lista vid val af en ledamot i StatsUtsk.
efter N:o 2202. Hr Möllerhjelm, Axel; och befans dertill
hafva blifvit utsedd:
N:o 2246- Hr von Stahl, Fullm. Frih. Stjernstedt, August
Wilhelm.
Öppnades jemväl Hrr Electorers lista vid val af en ledamot
444
Den 5 Mars.
i Bevilln.Utsk., tinder den ledamoten i detta Utsk. N:o 245. Frih.
Lagerfeldt, Israel Carl Adam, beviljade ledighet på högst tre veckor,
från d. I Mars räknadt; och befans dertill hafva blifvit
utsedd:
N:o 1S41. Hr von Heland, Isak Fredrik.
Med tillkännagifvande, att Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh., såsom
ledamot af BancoUtsk., begärt och erhållit 3 veckors ledighet
från nästa Måndag, anmodade II. Ex. Hr Gr. o. Landtm.
Hrr Electorer, att vid deras nästa sammanträde utse en ledamot
till tjenstgöring i nämnde Utsk. under ledighelstideu.
Föredrogs Const.Utsk:s d. 1 dennes f. m. på bordet lagda
mern. N:o 27, med förslag till ändring i Riksd.()rdn:s 14 §, ang:de
representations-rättigheten för Stockholms stad.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag tager mig friheten
hemställa huruvida icke R. o. Ad. skulle tillåta att detta betänk,
finge hvila på bordet, intilldess underrättelse aukommit om huru
BorgareSt. afgjort denna fråga.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag hemställer deremot, huruvida
det ej vore mera skäl att genast till afgörande företaga
denna fråga. För min del skulle jag tro Utsk:s tillstyrkande vara
af beskaffenhet alt icke kunna anses hvarken som nödigt eller
nyttigt, och i händelse BorgareSt., hvilket frågan egentligen rörer,
skulle hafva fattat ett beslut, stridande emot det, som pluraliteten
af R. o. Ad. skulle önska att derom fatta, tror jag att det skulle
bli svårare för R. o. Ad. att handla alldeles oberoende efter än
före det BorgareSt:s beslut blifvit bekant. Jag anhåller derföre,
att frågan måtte genast varda till pröfning företagen.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Om förevarande förslag
ifrån Const.Ulsk. till förändring af 14 § Riksd.Ordn. vore ibland
dem, som kunde medföra något verkligt gagn, så skulle jag instämma
med Frih. Raab; men då jag deremot, lika med Hr von
Troil, anser förändringen vara icke allenast onödig och onyttig,
utan äfven skadlig, så anhåller jag att betänk, nu genast måtte
till pröfning företagas.
Frih. Raab: Jag hade trott, att då denna fråga egentligen
rörde BorgareSt., kräfde graunlagenheten att R. o. Ad. iakttoge
samma åtgärd, som förut vid sådane förhållanden blifvit vidtagen;
och af sådan orsak var det som jag tog mig friheten anhålla, att
frågan lills vidare skulle få hvila. Vill ingen af R. o. Ad:s ledamöter
instämma i min åsigt, så vill jag icke eller vidare påyrka
att derå må fästas afseende.
Frih. Cederström, Anders: För min del instämmer jag
med Frih. Raab. Jag tror icke att frågan är af så ringa vigt,
som man synes förmoda; den rörer endast BorgareSt. och synnerligast
borgerskapet i Stockholms stad, och R. o. Ad. handlade sä
-
Den 5 Mars.
445
kerligen rätlast att först afvakta BorgareSt:s beslut i frågan, innan
nian bär beslutar deröfver. Jag kan ej finna, att R. o. Ad. kan
hafva något intresse vid att motverka detta förslag.
Frih. Palmstjerna: Då 2:ne ledamöter begärt betänk, på
bordet, torde det icke kunna förvägras att detsamma förblifver
derstädes hvilande, men icke längre än lill nästa plenum, för alt
då förekomma i den ordning det pä föredragningslistan finnes
upptaget, och ej uppskjutas allt intill dess underrättelse kommit
R. o. Ad. tillhanda, huru BorgareSt. afgjort saken. Jag kan ej
med Frih. Cederström instämma deruti, att denna fråga endast
rörer BorgareSt. och att det följaktligen skulle kunna vara likgilltigt
hvad beslut, som deröfver fattas, då saken ej rörer R. o.
Ad:s intresse. Här afses icke R. o. Adis, icke något särskildt
Stånds, utan fäderneslandets intresse; jag anser frågan vara stridande
mot fäderneslandets intresse och således intet skäl förefinnas
att med afgörande! af densamma uppskjuta intill dess BorgareSt.
fattat sitt beslut; utan att R. o. Ad. oberoende deraf mätte, i
den ordning Riksd.Ordn. föreskrifver, ärendet afgöra.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag utber mig att till hvad den
siste talaren anfört, få bifoga den upplysning, att den ena frågan
angår införande af allmänna val inom denna krets i st. f. classval,
den andra alt nedsätta valcensus. Begge dessa frågor hvila
på den allmänna grund, som icke rörer något Ständ ensamt, utan
tvertom hela Riket. Jag har blott velat upplysa härom, och i
följd häraf synes mig, att R. o. Ad. hur allt skäl alt företaga
denna fråga oberoende af huru den afgöres af ett annat Stånd.
H. Ex. Hr Gr. o. L a nd tm. yttrade, att om de 2:ne ledamöter,
sorn begärt bordläggning, afsågo att fä detta mål bordlagdt
till nästa plenum, sådant icke kunde förvägras, men att,
derest de åsyftade att Uisk:s mern. må hvila på bordet lills detsamma
blifvit pröfvadt af BorgareSt., det ankomme pä R. o. Ad.
all derom besluta.
Hr von Troil: Jag är af Hr Gr. o. Landtm, förekommen i
hvad jag ämnade yttra. Då frågan i föreg:de plenum blifvit första
gängen lagd på bordet och 2:ne ledamöter nu begärt att densamma
ånyo måtte bordläggas, kan sådant icke förvägras; men då
anhåller jag, i likhet med Frih. Palmstjerna, att frågan i nästa
plenum mätte till pröfning och afgörande förekomma, ulan afvaklan
af det beslut BorgareSt. kan komma att fatta.
Frih. Raab: Jag inskränker min anhållan, hvars beviljande
icke lärer kunna förvägras, om Frih. Cederström vidhåller sitt yrkande,
att frågan till nästa plenum må blifva hvilande på bordet.
Häruti instämde Frih. Cederström, hvarefter H. Ex. Hr Gr.
o. Landtm, förklarade, att Utsk:s mern. komme att hvila till
föredragning i vanlig ordning.
Föredrogs Const.Utsk:s d. 1 dennes f. m. på bordet lagda
446
Den 5 Mars.
mern. N:o 2S, nied förslag ang:de ändring i Riksd.Ordms 14 §,
med afseende å representationsrältigheten för Fallin bergslag.
Någon aninärkn. niof della förslag blef icke framställd, hvadan
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att detsamma enligt
56 § Keg.F., komme att hvila till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag.
Föredrogs Const.Utskis d. 1 dennes f. m. på bordet lagda
mern. N:o 29, med förslag till uteslutande ur 1 1 § Riksd.Ordn.
af stadgandet angide ofrälse valförrättare vid riksdagsmannaval
för RondeSt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då den fråga, som afhandlas
i detta Const.Utsk:s mern. vore en tillökning i R. o. Ad:s
rättigheter, och komme att inverka på de val, som BondeSt. skall
förrätta lill utseende af sina riksdagsmän, hemställer jag huruvida
icke R. o. Ad. skulle finna för godt att uppskjuta med afgörandet
af detta mål intill dess BondeSt. fattat sitt beslut i ämnet.
Gr. Spens, Jacob Melcher: I den händelse att den af
Coust.Utsk. nu föreslagna förändring skulle innefatta en tillökning
i R. o. Ad-.s rättigheter, så vore jag verkligen en ibland dem,
som närmast skulle kunna draga frukten af en sådan tillökning.
Jag tillhör nemi. deras antal, hvilka genom det nuvar. stadgandet
i grundlagen äro uteslutne från utöfningen af en min iunehafvande
tjenst eljest tillhörande rättighet. Hvad denna rättighet äler vidkommer,
kan jag icke anse densamma vara af så fasligt mycken
vigt, att derpå stort afseende kan fästas, hvarken af mig, eller af
dem, som med mig befinna sig i enahanda predicament. Beträffande
sjelfva förändringen skulle jag icke eller anse densamma
vara särdeles nödvändig. Möjlig att verkställa är den emedlertid,
och nyttig, ehuru egentligen blott så vida, att resekostnad och
daglraciamenle besparas till de ofrälse domare, som nu skola förratta
dessa val i de orter, der domarne tillhöra Adelsståndet.
Nödig är deremot visst icke denna förändring; en skillnad förekommer
verkligen mellan icke nödvändigheten af en förändring
i stadgandet, och nödvändigheten af det nuvarande. Vore fråga
om nödvändigheten af sjelfva stadgandet, så vill jag visst icke försöka
att försvara den. Jag tror mig stå i det förhållande till allmogen
inom den domsaga, hvarest jag är tjenstgörande, att denna
allmoge rätt så gerna skulle se alt valet till dess riksdagsmän
förrättades af mig som af någon annan, och jag känner vidare,
just af detta förhållande, att jag skulle kunna, om jag ville, lika
väl inverka pä valen eljest, som om jag sjelf deltog i valförrättningen.
Således om afsigten varit alt bereda BondeSt. någon säkerhet
för adelsmäns deltagande i dess valförrättningar genom
detta stadgande, så är ändamålet i alla fall förfeladt; men förändringen
utan sammanhang med vissa andra, synes mig icke
lämplig. Så länge nemi. ej andra vidtagas, t. ex. i stadgandet
att secreteraren hos BondeSt. under riksdagarne skall vara af ofrälse
Den 5 Mars.
447
Släne], så länge fortfar jag att anse denna förändring vara åtminstone
onödig.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att det, innan R. o.
Ad. inginge i pröfning af sjelfva saken, vore nödigt att afgöra
Frih. Palmstjernas hemställan om uppskof dermed och att H. Ex.
derföre (inge anhålla, att de ledamöter, hvilka begärt ordet, nu
först ville inskränka sig till sistnämnde fråga.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag inser icke hvarföre uppskof
med afgörandet af delta ärende skulle äga rum. Skälet för begäran
derom grundades derpå, alt fråga vore om tillökning af R. o.
Ad:s rättigheter. Ar det så, följer deraf, all om Adeln får något,
så är det en annan som gifvet', och sluter man sig till den talarens
tankeledning, som begärde uppskofvet, så vöre det BondeSt., som
nu komme att göra en uppoffring åt Adeln. Sä ser jag icke saken,
utan att valen till riksdagsmän af BondeSt. skola ske inför
domaren i hvarje ort, denne må vara frälse eller ofrälse. Om
detta Gunst.Utslf.s förslag af Ständerne antages och af Konungen
sanctioneras, blifver deraf en lag, men deruti kan jag ingalunda
finna att någon fördel ligger för R. o. Ad.: tverlom R. o. Ad:s
ledamöter inom domarecorpsen får sig en ny skyldighet ålagd,
och deruti kan jag ej se någon vinst för R. o. Ad. Jag kan åtminstone
icke calculera vinsten eller förlusten på den ena eller
andra sidan; men ju mera man kan närma det ena Ståndet till
det andra, ulan att förnärma hvarandra, så gör man en vinst för
det allmänna. En sådan vinst är del, att en domare, om han är
adelsman, ej må vara förhindrad att göra sin tjenst. Inom Const.-  Utsk. har ingen af BondeSt:s ledamöter yrkat afslag ä detta förslag;
tvertom, de hafva tillstyrkt detsamma, och jag har således
ingen anledn. alt förmoda, att BondeSt. anser att förlust genom
detsammas antagande skulle uppkomma. Ur denna synpunkt anser
jag att afgörandet icke bör uppskjutas.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag skall endast yttra
mig om frågan huruvida betänk, bör hvila eller icke. Det är
den skillnad mellan det betänk., hvilket försl föredrogs, och det nu
förevar., att det förra afhandlade en fråga, som rörde BorgateSt.
och icke R. o. Ad. på annat sätt, än att detta Stånd naturligtvis
bör vara intresserad!, deraf, afl BorgareSt. varder väl representerad!.
Jag fann derföre icke något skäl lill den bordläggning, som
då begärdes. Denna sträckte sig likväl icke längre, än blott lill
2:ne ledamöters begäran, utan att man derjemte utsatte någon väntan
pä BorgareSt:s beslut. I afseende å det nu föredragna betänk.
är förhållandet olika: här är fråga 0111 BondeSl:s samt B.
0. Ad:s förhållande till hvarandra, och, på sätt redan nämndi är,
om öfverlätande till R. 0. Ad. af rättigheten att befatta sig med
val af BondeSt:s riksdagsmän, hvilken rättighet förut icke tillhört
R. 0. Ad. Vid sådant förhållande är det, efter min tanka, skäl
att besluta del uppskof, som Erih. Palmstjerna begärt, för att se
huruvida BondeSt., för sin del, är belåtet med den förändring, som
448
Den 5 Mars.
är föreslagen, och till hvilken, i sådant fall, R. o. Ad. för dess
del äfven raå samtycka. Frukten af denna förändring för de adlige
häradshöfdingarne blefve utan tvifvel besvär, det inser hvar
och en; men då fråga är om utöfningen af en makt, i förhållande
till ett annat Stånd, hör denna grundas på opinionen hos det
sednare. Derföre instämmer jag med Frill. Palmstjerna i anhållan,
att R. o. Ad. mätte låta detta betänk, hvila intilldess BondeSt.
deröfver fattat sitt beslut.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag förenar mig i allo
med Hr von Hartmansdorff och anser högst angeläget, att R. o.
Ad. hvarken fattar beslut i denna fråga innan den af BondeSt.
blifvit afgjord, eller sedermera skiljer sig ifrån den mening nämnde
Stånd vidblifver; så att frågan om förändringens nytta och nödvändighet
helt och hållet öfverlemnas i BondeSl:s händer. Anser
BondeSt. saken önskansvärd, så maden ske; hvarom icke, bör
den för ingen del af R. o. Ad. yrkas. Jag anser således det vara
alldeles oundvikligt att frågan uppskjutes.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag har ej annat att yttra, än
att jag ovillkorligen förenar mig i hvad de siste talarne anfort.
Frih. Raab, Adam Christian: De föreg:de talarne, som
yrkat uppskof, hafva icke kunnat öfvertyga mig hvarken om nyttan
eller nödvändigheten deraf. Jag kan ej se, att grannlagenheten
kräfver detta uppskof såsom den efter min förmening hade
gjort i föreg:de fråga om BorgareSt:s representationsrätt. Man
har visserligen sagt, att om BondeSt. bifaller ifrågavar. mern., så
får R. o. Ad. ett ökadt skäl att äfven bifalla detsamma; men man
har icke ingått i frågan huru R. o. Ad. skulle göra om BondeSt.
afslog det. Jag tror ej att så sker, men för en sådan händelse
vore det ingen skada att R. o. Ad. hade fattat sitt beslut, hvarföre
jag anser att frågan nu bör afgöras.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag fortfar i yrkandet,
att R. o. Ad. mätte uppskjuta med pröfningen af ifrågavar. förslag
intilldess underrättelse ankommit om BondeSt:s beslut i frågan;
icke derföre som skulle jag anse såsom någon vinst för R.
o. Ad. att detta förslag bifölls, än mindre någon förlust för BondeSt.
, utan emedan det är fråga om en utvidgning af R. o. Ad:s
rättigheter, ehuru rättigheten är ganska liten och fullt uppväges af
motsvarande skyldighet; men då, som sagdt är, det ej kan nekas, att
ju fråga är om utvidgning i rättigheter för de personer af adlig
börd, som tillhöra domarecorpseu, och då vi finna, att Adelns
åliggande och rättighet att åtfölja Konungen från Dess rum på
K. Slottet till Rikssalen, anses med en viss skuggrädsla och utgör
föremål för project om grundlagsförändring, så anser jag icke
lämpligt), då fråga väckes om än den aldraringaste tillökning i
rättigheter, att R. o. Ad. genast vid första tillfället afgör en sådan
fråga. Med det begärda uppskofvet förloras ingenting. Bifaller
BondeSt. förslaget, då kan R. o. Ad. äfven godkänna detsamma,
men
Den 5 Mars.
m
men skulle åter nämnde Slånd visa den ringaste farhåga, motvilja
eller obenägenhet, då bör icke eller R. o. Ad. på något sätt
visa, det R. o. Ad. (ikar efter en sådan rätt, utan afstå derifrån.
Det är på dessa skäl jag anser, att R. o. Ad. bör uppskjuta
med pröfningen af detta mål intilldess BondeSt. fattat sitt beslut.
Frih. Cederström, Anders: Ehuru jag visserligen icke
kan inse, att i detta betänk, föreslås någon utvidgning af R. o.
Ad:s rättigheter, utan snarare en"tillökning af skyldigheter, instämmer
jag likväl i den anhållan, som blifvit framställd, att med afgörandet
af detta ärende må uppskjutas intilldess BondeSt. fattat
sitt beslut deröfver, då Adeln lika fullt är oförhindrad att dermed
göra hvad som helst.
Gr. Spens: Afven min tanke kan icke vara att motsätta
mig ett hvilande af denna frågas afgörande, intilldess att BondeSt.
fattat sitt beslut deröfver. Jag finnér till och med alt, i den
händelse BondeSt. skulle genom bifall till förändringen, anse densamma
nödig, R. o. Ad. icke bör undandraga sig den derigenom
möjligen uppkommande ökade skyldighet, helst denna, lika som
rättigheten, är ganska obetydlig. Således förenar jag mig i anhållan
om uppskof med delta betänk:s afgörande intilldess BondeSl:s
beslut blifvit bekant.
Då nu H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. bifölle att, såsom Frih. Palmstjerna, Carl Otto, föreslagit, med
pröfningen af Const.lJtsk:s mern. N:o 29 må uppskjutas, lills BondeSt.
i anledn. af samma mern. fattat sitt beslut, blef denna propos.
med ja besvarad.
Föredrogs Const.Utsk:s d. 1 dennes f. m. på bordet lagda
mern. N:o 30, med förslag om ändring i Riksd.Ordms 26 §, ang:de
ordningen för RiksSl:ns uppträdande å Rikssalen vid riksdags öppnande.
Gr. Spens, Jacob Melcher: För min del finner jag icke
nödvändigheten af den här föreslagna förändringen, men jag tror
att den i visst afseende har någon likhet med den framställning,
som det nyss behandlade mern. innehöll, oell att således, i händelse
det skulle visa sig, alt de öfrige 3:ne Stånden skulle sätta
något värde på ett afslående å R. o. Ad:s sida af den rättighet,
som ett bifall till detta förslag skulle medföra, R. o. Ad. visserligen
icke bör motsätta sig berörde förslag; och torde således få
föreslå, att äfven rör:de detta betänk, beslutet måtte uppskjutas.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Om delta förslag innebure en
önskan af de öfrige Stånden, att R. o. Ad. i detta fall skulle göra
någon concession af en rättighet, så vore det en sak, som måhända
borde bli föremål för en allvarlig öfverläggning inom R.
o. Ad.; men jag kan ej tänka mig alt denna fråga, sä besynnerligt
väckt och utvecklad inom Const.Utsk., kan såsom en allvarlig
grundlagsfråga behandlas och anses, hvarken inom detta eller de
7 H. 57
450
Den 5 Mars.
öfrige Stånden. Jag skulle visserligen tro, att det kunde vara en
större utmärkelse för R. o. Ad. om detta stadgande utginge ur
grundlagen, och Konungen icke desto mindre vidblef den gamla
häfdvunna vanan att omgifva sig af Sveriges R. o. Ad. vid dessa
högtidligare tillfällen; men då en ceremoni finnes i grundlagen
utsatt, och jag ej kan inse den ringaste nytta eller nödvändighet
att derifrån densamma borttaga, eller göra någon ändring derutinnan,
så bör hela denna fråga icke en enda minut bli föremål för
R. o. Adis uppmärksamhet, utan att R. o. Ad. helt enkelt förklarar,
att förslaget hvarken är nödigt eller nyttigt. Jag kan icke
ens för mig göra begriplig den rätta grunden för ett sådant förslag
som detta. Har det blifvit väckt derföre, att inom de öfrige
Stånden, man någon gång ansett thronens värdighet icke hafva
blifvit nog uppburen af R. o. Adis närvaro i en procession, i följd
deraf att en eller annan ledamot af detta Stånd verkligen, om jag
så vägar yttra mig, glömt sin egen och Kronans värdighet, i sätlet
att visa sig i sådane processioner, då man sett ledamöter af
R. o. Ad. presentera sig oklädde, då deremot medlemmar af ett
annat Stånd, af mera civil egenskap och natur, alltid vid sådana
tillfällen burit antagen drägt med sidogevär, företeende ett ganska
reputerligt utseende, och sålunda i detta fall öfverträffande den
anblick R. o. Ad. erbjudit? Kanske någon sådan orsak legat till
grund för Const.Utskis förslag; men den är i alla fall af så ringa
vigt och värde, alt R. o. Ad. äfven ur en sådan synpunkt icke
bör behandla saken som en grundlagsfråga, utan förmodar jag,
att om någon förseelse är begången inom detta Stånd i det af
mig nyss uppgifna hänseendet, så kan allt vidare förnyande deraf
förekommas genom ett nogare iakttagande på hvad seder och bruk
fordra.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Då 81 § Reg.F. innehåller,
att Const.Utsk. skall föreslå R. St. de ändringar i grundlagen,
som nämnde Ulsk. anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga
att verkställa, så måste jag medgifva att det är svårt att bestämma
hvilketdera, som är mest egnadt att väcka förundran, antingen
att en motion, sådan sorn denna, kunnat väckas af en så
högt aktad representant, som den, hvilken med slik motion framkommit,
eller att Const.Utsk. kunnat föreslå densamma lill R. St:s
grundlagsenliga behandling. För min del tror jag att frågan är
af så ringa vigt, alt det vore att allt för illa förspilla liden att derpå
offra många ord. Mig synes likväl, att om Const.Utsk. ansett lämpligt,
alt det stadgande, som angår Adelns rum vid vissa ceremonilillfällen,
bör ur grundlagen utgå, så hade Utsk. äfven bort föreslå
borttagande af alla andra stadganden, som angår tomma ceremonier.
Då sådant icke skett och det icke eller lärer kunna påstås
att ifrågavar. förändring är nyttig, nödig eller af behofvet påkallad,
vågar jag anhålla om Hr Gr. o. Landtrms propos. att Ståndet
måtte förklara densamma alldeles onödig.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag instämmer i de siste
talarnes åsigter, och hemställer, om ej redan nog mycken tid
Den 5 Mais.
451
blifvit använd på en fråga af denna beskaffenhet, samt om ej det
rättaste vore att helt enkelt lägga saken till liandlingarne.
Hr Brakel, Mauritz Gustaf: .Jag kan icke annat än, i
motsats till den siste värde talaren, tillstyrka bifall till ifrågavar.
Const.Ulsk:s förslag. Visserligen hade jag trott, att de män, som
blifvit invalde i detta Utsk., skulle utgöra representationens fäder,
vara de visaste, ädlaste, öfver småsinnet mest upphöjde; men då
de likväl icke hafva ansett det vara under sig sjelfva att framkomma
med denna sak; då de icke tyckas vilja erkänna, att R.
o. Ad:s för Sveriges Konungar utgjutna blod, osparda tillgångar
och städse visade trohet gjort Adeln värdig af utmärkelsen att
åtfölja och närmast omgifva dem; då de icke hafva insett att thronen
sjelf framstår för främlingen i vackrare dagrar, om man ser
män, hvilkas namn genljudal i Europa, omkring den; och då de
nu icke vilja beröfva oss en rättighet, en verklig politisk rättighet,
en sådan rättighet, från hvilken vi icke böra eller kunna afstå:
så tycker jag att Adeln kan skänka dessa män tillfredsställelsen
af ett bifall till deras förslag. Derigenom tilltrugade vi oss
ej af Konungen en utmärkelse, som icke skall blifva oss beröfvacl.
Ty R. o. Ad. bör vara förvissad, att den Konung, kring
hvars thron rätt ock sanning vakar, att den Konung, som vet
och känner att Gustaf Adolph, då han skref lagar för Europa,
stod omgifven af oss, att Carlarna, då Sveriges fanor (logo på andra
sidan håfven, stodo omgifna af oss, att dess egen fader, som
äfven tecknat sitt namn i Europas häfder, stod omgifven af oss,
att den Konung, som detta vet, ej skall förskjuta oss, för alt skänka
sitt bifall ät det förslag, som småsinnet och afunden fram
alstrat.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Del är icke svårt att inse det
frågan i och för sig sjelf, är af ingen vigt. Jag har den äran
att sitta ledamot i Const.Utsk., och det torde måhända derföre till
låtas
mig att göra redo för behandlingen af detta ärende. Då
frågan väcktes, var den icke beledsagad af några motiver, och det
syntes klarligen att för densamma låg till grund en önskan efter
jemlikhet Stånden emellan. Man har ej svårt att finna den sanna
och historiska grunden till det stadgande, som nu finnes; man
kan hafva mycket skäl att säga, att detta stadgande icke behöfde
införas i grundlagen, då det endast angick en ceremoni. Det är
icke eller svårt att inse, alt den historiska grunden är en sann,
verklig och stor grund; men då frågan väcktes i Utsk. och man
således ville hafva den fram till Ständernes eget bedömmande, dä
ansåg jag för min del, att man borde skilja frågans historiska
halt från dess politiska vigt, då syntes mig rättast vara att frågan
blef föremål för R. o. Arks eget bedömmande och alt den icke
borde alslås directe i Utsk., och derigenom blef äfven en pluralitet
inora Utsk. Sedan denna var gifven, ansåg jag icke frågan
vara nog stor för R. o. Ad:s öfverläggning, utan böra åtfölja andra
förändringar i grundlagen, som röra ceremonier, och pä en
gång med dem tagas i betraktande.
452
Den 5 Mars.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Pu sätt jag, i nain, detta
betänk, vidfogade reservation, tagit mig friheten utreda, är det
något ovanligt att ceremonier någorstädes förekomma i ett lands
lagar, ännu mer att de förekomma i grundlagarne; men stadgandet
sammanhänger med våra förra grundlagar, ty dessa §§ äro
sammandragna af motsvarande §§ i 1723 års Riksd.Ordn, Vill
man borttaga ceremonierne ur grundlagarne, så bör man göra det
fullständigt. Det har Utsk. likväl icke gjort, utan blott inskränkt
sig till denna enda ceremoni. Ar det skäl att göra förändringar
i ceremonier innan man gjort förändringar i Riksd.Ordn. eller i
representationssättet på det bela? Det är det icke efter min tanka.
Const.Utsk. har, i sitt stora förslag ang:de nationalrepresentationens
ombildning, borttagit ur Riksd.Ordn. ceremonierna, och hänvisat
till ceremonielen; men annat är att göra förändringen fullständig,
än att på delta sätt bryta ut en viss fråga. För R. o.
Ad:s värdighet anser jag det vara likgilltigt om stadgandet qvarstår
eller icke. För denna torde det tvertom vara bättre, att, på
sätt som yrkas, icke följa med någon, utan sitta främst bland de
sittande, som vänta på alt någon kommer. Men det är en annan
sak, som Ståndet vid detta tillfälle bör ihågkomma, och som jag
är förvissad att Ståndet erinrar sig och känner. Gr. Spens har
sagt, att om de öfrige Stånden sätta något värde på R. o. Ad-.s
skiljande från Konungens åtfölje, så bör R. o. Ad. eftergifva denna
s. k. eller förmenta företrädesrätt. Jag säger deremot å min
sida, att om R. o. Ad. sätter något värde derpå att åtfölja sin
Konung, så skall Ståndet icke eftergifva denna rätt. Detta är
min känsla. Man säger, att om Konungen vill behålla Adeln omkring
sig, så kan Han göra det i alla fall, och att Han icke lärer
det underlåta. Men jag får fästa uppmärksamheten derå, att de
ordalag, som Utsk. bär föreslagit, äro sådane, att om de af Konung
och Ständer antagas, så kan Konungen icke genom ett ceremoniel
förändra hvad grundlagen befaller. En talare har trott, att
Konungen icke skulle vilja gilla den ifrågaställa grundlagsförändringen,
för att icke skilja Adeln ifrån sig. Men Konungen skulle
möjligen kunna tänka: har Adeln velat öfvergifva mig, så kan
jag ock öfvergifva Adeln, samt för den skull stadfästa Ständernes
beslut. Jag tillstyrker vördsamt, alt R. o. Ad. måtte afslå förändringen
såsom onödig och onyttig.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag förenar mig
i hvad Hr von Hartmansdorff yttrat, i synnerhet i hans sednast
anförda ord, och skall ej vidare förlänga discussionen.
Gr. Spens: Jag tog mig friheten att göra framställning om
uppskjutande af öfverläggningen i detta ämne tilldess sig visat
hvad de öfriga Stånden beslutat i ämnet, endast för den conseqvens,
som ett sådant uppskof skulle innefatta, i jemförelse eller
förhållande till det beslut, som kort förut blifvit fattadt om uppskof
i en annan fråga. Det sades då, att i händelse det skulle
visa sig, alt RondeSt., hvars rätt på visst sätt var i fråga, skulle
sälta något värde på förändringen, R. o. Ad. icke borde undandraga
Den 5 Mars.
453
sig att dertill bifalla. Mig syntes förhållandet här vara ungefärligen
detsamma, då frågan vore af alldeles ingen, eller åtminstone
af högst ringa vigt, hvilket jag ej hört någon bestrida. Jag trodde
derföre, att i den händelse de öfriga Stånden, genom bifall
till förslaget, skulle visa sig anse detsamma vara högst nödigt, det
icke skulle vara R. o. Ad. värdigt att säga alt det vore onödigt.
Jag tror icke, hvarken att R. o. Ad. öfvergifver sin Konung, eller
att Konungen öfvergifver R. o. Ad., derföre att de icke följas åt
i processioner.
Frih. Palmstjerna: Jag beklagar, att jag i denna fråga
ej kan förena mig med de fleste talarne, som trott, att det vore
passande för R. o. Ad. att, vid detta tillfälle och i detta stadium
af frågan, yttra någon gemensam tanka. Grundlagen ålägger icke
ett Stånd att öfver någon af Const.Utsk. väckt fråga till förändring
i grundlagen yttra en gemensam tanka. Väl finnes stadgadt
huru förhållas skall dä en gemensam tanka från ett Stånd
till Const.Utsk. inkommer, men ingalunda finnes något åliggande
för Stäuderne att yttra någon sådan. , Förslaget må gerna hvila
till nästa riksdag, för alt då undergå den behandling det förtjenar;
men jag beklagar att Ståndet redan offrat så mycken tid på
öfverläggningen om ett förslag, hvars rätta behandling, bäst förenlig
med Ståndets värdighet, vore ett simpelt läggande till handlingarne
ulan att någon tanka deröfver yttrades. Följden blir, alt
det kommer att hvila till nästa riksdag; välan! dess öde torde icke
blifva tvifvelaktigt. Jag vågar anhålla om propos. att Ståndet ville
lägga CoustUtsk:s mern. N:o 30 till handlingarne.
Hr Lagerhjelm: Jag kan för min del icke taga så mycken
affär på denna fråga; jag har vid dess första uppkomst inom
Utsk., äfvensom härstädes i dag, förklarat, att jag anser densamma
vara af ringa vigt. Det är blott i formelt hänseende jag utbeder
mig att få visa, att man ej, på sätt den siste talaren yrkat, kan
lägga detta mern. lill handlingarne, emedan vi hafva flere exempel,
under loppet af denna riksdag, huru R. o. Ad. behandlat sådane
förslag, som Ståndet icke ansett nödiga eller nyttiga, nemi.
att Ståndet desamma till Const.Utsk. återremitterat, under förklarande
till nämnde Utsk., att Ståndet icke ansett förslagen nödige
eller nyttige, och dermed är också saken på ett formelt sätt afgjord.
På det sätt äro 2:ne förslag behandlade, hvarå jag nu i
hast skulle kunna citera exempel.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag var äfven ledamot
af Const.Utsk. då denna fråga der behandlades, och jag tillstår
uppriktigt, att jag, vid åsynen af huru mångas sinnen lättades, då
förändringen tillstyrktes af Const.Utsk., nu önskade att R. o. Ad.
till densamma ville lemna bifall. Jag fruktar likväl, att hela motionen
hvilar på ett misstag. Man tyckes hafva trott, hvartill
grundlagen ger anledning, att R. o. Ad. vore Konungen följaktig
till Rikssalen. Men så vidt jag kan minnas, företräder R. o. Ad.
Konungen; ty de gånger, som jag genom K. rummen gått till
454
Den 5 Mars.
Rikssalen, så har jag aldrig sett Konungen, ulan fått nöja mig
med tillropet: ”nu kommer Konungen, nu skall Adeln gå.” Detta
är all den communication, som jag vid sådana tillfällen haft med
Konungen. Jag tror derföre, att om de öfrige Stånden visste huru
litet R. o. Ad. vid ifrågavar. ceremoni omgifver Konungens
person, så skulle de icke lagt någon vigt derpå. Men jag kan
dessutom såsom läkare ej annat än tillstyrka bifall till förslaget,
emedan jag anser saken vara nyttig åtminstone för helsan; man
kan nemi. ej begagna sig af företrädesrätten att gå igenom de K.
rummen utan att afstå ifrån sitt öfverplagg, och för att fä behålla
det, har jag den kallare årstiden gått stora vägen. Jag tillstyrker
alltså, att R. o. Ad. måtte lemna sitt bifall till förändringen,
just för att visa huru litet dermed förloras. Derigenom tror
jag ingalunda ådagalägges någon benägenhet å Ståndets sida alt
vilja skilja sig ifrån Konungens person, utan jag är öfvertygad,
att Han finner det R. o. Ad. är Honom lika tillgifven, fast Ståndet
går in i Rikssalen, samma väg som de öfriga Stånden och der
afbidar Hans ankomst.
Då nu öfvcrläggningen ansågs fulländad, behagade H. Ex. Hr
Gr. o. Landtm, med afseende på Frih. Palmstjernas anförande förklara,
att, enligt H. Ex:s öfvertygelse, enda sättet att i sådana
frågor som denna gå tillväga, vore att R. o. Ad. först pröfvade
de anmärkmr, som blifvit gjorda emot Utsk:s förslag, samt beslutade
huruvida de må antagas såsom Ståndets gemensamma tankar.
Om dervid icke någon af dessa anmärkmr godkändes, så följde
deraf, att, enligt Reg.F:s 56 §, Utsk:s förslag blefve hvilande till
grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag och mern. i sådant
ändamål lades till handlingarne.
H. Ex. hemställde härefter, om R. o. Ad. behagade återremittera
Const.Utsk:s mern. N:o 30, med förklarande, att den emot
Utsk:s förslag till ändring i Riksd.Ordms 26 § gjorda anmärkn.,
att samma förslag hvarken är nödigt eller nyttigt, utgör R. o.
Ad:s gemensamma tanke.
Ropades starka ja, blandade med åtskilliga nej, hvarpå H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han funnit ja hafva varit öfvervägande.
Frih. Palmstjerna begärde votering.
Gr. Frölich, David: Jag tager mig friheten att hemställa
till Frih. Palmstjerna, om skäl förefinnas att yrka votering. Det
är synbart, att hvad han dermed ämnar åstadkomma, är en grundlagstolkning,
men icke ett beslut i denna fråga; en grundlagstolkning,
om nemi. det skulle gå an att införa en annan form
för afgörandet af slika frågor, än den, som är enlig med grundlagen,
på sätt Hr Gr. o. Landtm, redan förklarat, och hvilken
förklaring jag hoppas vore för Friherrn tillräcklig för att afstå
ifrån sin begäran.
1 anlcdn. häraf yttrade II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., alt vo
-
Den 5 Mars.
455
ter.propos. nu icke kunde blifva någon annan, än att den, som
vill att den gjorda anmärkn. förklaras utgöra R. o. Ad:s gemensamma
tanke, voterar ja, och att, i fall nej vinner, denna anmärkn.
icke förklaras utgöra Ståndets gemensamma tanke; helst
i sednare fallet någon ytterligare propos. icke erfordrades, utan,
derest nej vunne, deraf blefve en följd, att förslaget komme att
hvila till nästa riksdags afgörande och memorialet lades till handlingarne.
Frih. Palmstjerna: Med det öde för detta betänk., att hvila
till grundlagsenlig behandling intill nästa riksdag, är jag nöjd;
endast i contrapropos. skulle jag önska, att Hr Gr. o. Landtm,
täcktes låta inflyta orden: ”Vinner nej, har R. o. Ad. beslutat
att i detta ämne icke yttra någon tanka. Jag anhåller dessutom,
att sednare mom. af 56 § Reg.F. måtte uppläsas.
Den begärda uppläsningen skedde, hvarefter Frih. Palmstjerna
tilläde:
Jag hemställer till en hvar, som med uppmärksamhet afhört
hvad nu blifvit föreläst, huruvida här står att Ständerne åläggas
att någon tanka yttra eller icke. Ilär säges klarligen: ”Göras åter
i RiksSt:ns plena emot Utsk:s yttrande anmärkn:r; blifva de, hvilka
hvarje RiksSt. särskildt förklarar utgöra dess gemensamma tankar,
till Const.Utsk. hänvisade.” Om nu ett Stånd icke yttrar någon
gemensam tanka, hvad blir då följden? Jo, den som Hr Gr.
o. Landtm, antydt, att förslaget blir hvilande till nästa riksdag;
det må gerna ske, men jag anser icke med detta Stånds värdighet
förenligt, att någon tanke om ett sådant förslag yttras.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade med anledn. häraf,
att då emot Utsk:s förslag endast blifvit gjord en anmärkn., nemi.
den, att förslaget vore onödigt och onyttigt, så komme, derest
R. o. Ad. genom voteringen beslutade, att denna anmärkn. skall
förfalla, just att inträffa det af Frih. Palmstjerna åsyftade förhållande,
att icke någon anmärkn. blefve gjord, utan förslaget komme
att hvila.
Gr. Horn: Jag är fullkomligt af samma tanka som II. Ex.
Hr Gr. o. Landtm., att Const.Utsk:s betänk, blifver hvilande, derest
ingen anmärkn. dervid göres, som fordrar en återremiss; men jag
kan ändock icke för mig dölja, det jag här hört åtskilliga meningar
yttras, bland hvilka en är den, som af Frih. Palmstjerna, Nils
Fredr., blifvit uttalad; nemi. att detta Const.Utsk:s betänk, icke
vore förtjent af R. o. Ad-.s öfverläggning eller ens borde framkalla
någon gemensam tanka. Det är visserligen efter min öfvertygelse
Hr Friluns rättighet att begära propos. på en sådan tankeyttring;
kommande det dock sedermera att bero af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
om densama bör blifva föremål för en återremiss till Const.Utsk.
II. Ex. IIr Gr. o. Landtm, yttrade, alt det syntes honom
något svårt alt i voter.propos. upptaga, att förslaget icke vore förtjent
af någon öfverläggning hos R. o. Ad., då redan en icke
kort öfverläggning härstädes ägt rum, och de flesta, som yttrat
456
Sen 5 Mars.
sig, funnit sig böra framställa anmärkmr emot förslaget. H. Ex.
trodde derföre, att en sådan anmärkn., som Gr. Horn nu ifrågasatt,
vore riktad mera emot R. o. Ad. än emot Utsk:s förslag.
Gr. Frölich: Jag är på sätt och vis förekommen af H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm:s sista yttrande; men jag tror icke att det
fullt inverkar på Frih. Palmstjerna och den, som synes vilja secundera
honom, Gr. Horn, då de synas vilja tro på möjligheten
af att förbjuda R. o. Ad. att yttra sig på ett eller annat sätt när
frågan är föredragen. Frih. Palmstjernas intention har icke varit
någon annan än den, att öfvertyga R. o. Ad. om nödvändigheten
af alt de alldeles icke bort yttra någonting. Nu är det likväl
faktiskt, att man här yttrat sig, att Gr. Horn t. ex. gått så
långt i detaljer, att han talat om ”att vara klädd eller oklädd,”
och vid slikt förhållande lärer man icke kunna genom en votering
tvinga ett sådant factum tillbaka, så att det blir ogjordt.
Frih. Palmstjerna: Jag har icke begärt råd af den siste
värde talaren; jag tager icke råd af någon annan, än af mig sjelf.
Jag har begärt votering och jag vidblifver denna min begäran.
Gr. Spens: Jag har icke begärt votering, och jag borde således
icke befatta mig med att föreslå contrapropos.; men om jag
skulle taga mig friheten dertill, så skulle jag vördsamt vilja hemställa,
huruvida icke såsom contrapropos. kunde uppställas det uppskof,
hvarom jag anhållit.
H. Ex. Hr Gr. o. La nd tm., som härvid tillkännagaf, att han,
enär Gr. Spens varit den enda, som under discussionen ifrågasatt
uppskof med pröfningen af detta mern., icke derå framställt propos.
, hemställde om Gr. Spens nu yrkade propos. på uppskof.
Gr Spens: Jag yrkar det visserligen icke; jag blott hemställer,
huruvida icke den af mig föreslagna contrapropos. möjligen
kunde förena de skiljaktiga meningarne.
Gr. Frölich: Sedan discussionen fortgått så länge och votering
blifvit begärd, tror jag icke, att propos. på Gr. Spens framställning
om uppskof kan äga rum.
Upplästes till justering och godkändes följande voter.propos.:
Den som vill att till Const.Utsk. såsom R. o. Ad:s gemensamma
tanke hänvisas den anmärkn. att det af Utsk. i mern. N:o
30 afgifna förslag till ändring af 26 § Riksd.Ordn. hvarken är
nödigt eller nyttigt, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
neji
Vinner nej kommer berörde anmärkn. icke att såsom R. o.
Ad;s gemensamma tanke till Utsk. hänvisas.
Sedan härefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, att
derest icke de på föredragningslistan upptagna mål hunno genomgås
-
Den 5 Mars.
457
gås på förmiddagen, plenum komme att fortsättas kl. 6 e. m.,
företogs voteringen, vid hvars slut rösterne befunnos hafva utfallit,
sorn följer:
Ja — 67.
Nej — 27.
Frih. Cederström, Jacob: lleg.F:s 56 § 2 mom. gifver
visserligen RiksSlm rättighet, att vid den riksdag, då Const.Utsk. inkommer
med förslag till ändringar i grundlagen, dervid göra de
anmärkn-.r, hvilka Stånden såsom deras gemensamma tankar förklarat
skola med förslaget till Ulsk. återremitteras; men denna
rättighet och dessa anmärkmr måste vara inskränkta inom förslaget;
och grundlagen gifver icke den ringaste anledn. i någon enda
af dess §§, att RiksSlm skola lemna några opinionsyttringar
vid första riksdagen öfver nyttan och nödvändigheten af grundlagsförändringsförslager,
hvilka till intet leda kunna. Jag reserverar
mig således till prolocollet emot den propos. till en sådan
opinionsyttring, hvilken nu af R. o. Ad. blifvit genom majoriteten
beslutad.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 1 dennes f. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 205, i anledn. af väckt motion om löneförbättring
för professorerne vid Lunds universitet.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 1 dennes f. ra. på bordet lagda utlåt.
N:o 206, i anledn. af väckt motion om anslag till nykterhetsskrifters
ingifvande.
Biskop Hedrens vid detta utlåt, fogade reservation upplästes,
på begäran af
Hr von Hartmansdorff, Aug., som derefter yttrade:
Det är 2:ne sätt, hvarpå nykterhetssaken väsendtligen befrämjas:
det ena, att nykterhetsskrifter tryckas och spridas bland folket;
det andra att tal hållas ang:de nykterheten. För begge dessa
ändamål hafva hittills blott enskilda bidrag blifvit lemnade. Staten
har ingenting tillgjort. Nykterhetsvännerne äro icke så talrika
och framför allt icke så förmögna, att de kunna med vederbörligt
eftertryck befrämja saken å båda vägarna. Om nu
Ständerna skulle alldeles frånsäga sig att lemna något understöd i
detta hänseende; så måste nykterhetsvänuernes verksamhet blifva
till stor del förlamad. Jag hoppas att detta H. Stånd icke är af
sådan mening, utan alt det för sin del vill befrämja den goda
saken. Om R. o. Ad. således skulle täckas återremittera detta
betänk., så förmodar jag att StatsUtsk. ännu lärer finna möjligheten
att föreslå medel till detta ändamål. Om man anser 8:de
hufvudtitelns afslutande för ett hinder, så behöfva R. St. endast
anvisa på Riksg.cont. 5 eller 6000 r:dr att af Konungen för ändamålet
disponeras, när sådant af honom lämpligt befinnes. I sådant
fall hade man icke gjort någon rubbning uti 8:de titelns re
7
H. 58
458
Den 5 Mars.
glering och medel funnes likväl. Nykterhetsvännerne kunde då
äfvenledes genom deras verksamhet och bidrag möjligen förskaffa
de medel, som behöfvas för skickliga personers utsändande att
hålla nykterhetstal. Jag anhåller, att R. o. Ad. måtte återremittera
betänk., och det så mycket hellre, som våra grannar, Norrmännen,
i detta fall redan gifvit oss vackra efterdömen att följa.
Efter de underrättelser jag erhållit, har redan en summa af 500
specie d. v. s. 2,000 r:dr r:gs blifvit anslagen, att begagnas både
för nykterhetstals hållande och för nykterhetsskrifters spridande.
Hos oss har saken, tidigare än i Norrige, varit af enskilde med
nit omfattad; hvarför skulle icke Staten hos oss, likaväl som i
Norrige, dertill använda några medel?
Hr Lefren, Joli. Pehr: Jag instämmer till alla delar i
den siste värde talarens åsigt, och på de skäl han anfört, anhåller
äfven jag om återremiss. Här är fråga om medels anslående till
upplysningens befrämjande. Att upplysa allmänheten om skadligheten
af denna dryck, torde vara ett bland de vackrare föremålen
för R. St:s bemödanden. Jag vill icke tillägga något mera, saken
talar för sig sjelf; förderfvet är öfverhängande.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag vill icke bestrida,
att ju icke ett anslag för nykterhetsskrifters spridande kan vara
nyttigt, om det väl och med urskiljning användes, och jag vill
således icke motsätta mig en återremiss af ifrågavar. utlåt.; men
ett anslag för att användas till personers utsändande att hålla tal
i nykterhetsfrågan, det anser jag icke lämpligt. Dessa tal hafva
icke gagnat lill andat, än att fylla tidningarne och göra uppseende
i landsorterna. Jag vill icke vidare inlåta mig i någon tvist derom,
utan blott fästa uppmärksamheten derå, att den ena delen af
frågan är nyttig och den andra deremot i min tanka onyttig.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Då jag sjelf emottagit såsom skänk
af nykterhetsföreningen i Stockholm skrifter att utdelas i den
landsort, der jag bor, och då jag funnit nyttan af dem, så kan
jag icke annat än understödja motionen. Jag förenar mig således
med dem som yrka återremiss, utan att derföre vilja, genom något
närmare beslut om medlens användande, gå StatsUtsk. i förväg.
Frih. Cederström, Jacob: Jag vill icke bestrida en återremiss;
men jag instämmer med Frih. Palmstjerna deruti, att ehuru
skrifter kunna blifva nyttiga såväl för nykterheten, som för befrämjandet
af hvilket annat godt ändamål sorn helst, såvida de
nemi. äro så författade, att de icke leda till missförstånd och
till svärmeri, så anser jag likväl, hvad nykterhetstalen beträffar,
att vi, för värt åtgörande i denna del, hafva erfarenheten icke sä
långväga, dä vi blott behöfva påminna oss, att methodisternas thema
för folkens fanalisering är grundad! på nykterheten, och att det
är genom den, som de vilja leda sig in till ett välde öfver folket,
hvilket icke tillhör läraren. Läraren må försöka att öfvertyga
geuom förstånd, men icke försöka att tillvälla sig rättigheten att,
genom sin vilja och sina låtsade vanor, styra andra. Jag öfver
-
Den 5 Mars.
lemnar i öfrigt till Utsk. alt pröfva huruvida motionen kan anses
föranledd af de beslut, som R. St. fattat ang:de brån vinsbränningen.
Det synes mig vara en väl långt hårddragen bäntyduing,
att af under riksdagen inträffade händelser, väcka motioner, i
hvilken syftning man behagar, för alt till och med annihilera
möjligheten af den tillverkning, som genom H. St. blifvit medgifven
af denna vara.
Hr von Hartmansdorff: Om StalsUlsk. ansett motionen
icke kunna upptagas, så hade StatsUtsk. på denna grund allena
bort afstyrka allt afseende å densamma. Detta har likväl icke
skett. Hvad äter medlens användande beträffar, så hoppas jag att
Frih. Cederslröms farhågor kunna undanrödjas, då det endast vore
efter Regeringens ompröfning, som medlen finge användas. I alla
fall, om man erhåller medel till skrifter allena, så kunna de enskilda
sammanskotten användas för det andra ändamålet. Klart
synes mig vara, alt lika väl som man kan verka genom det tryckta
ordet, lika väl och måhända bättre kan man verka genom det
muntliga. Men allt nog, jag säger såsom han sade, hvilken dref
fram hästen med sporren: ”kommer den ena sidan fram, så kommer
också den andra.”
Ofverläggningen förklarades nu vara fulländad, hvarefter H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge de
emot StatsUtsk:s utlåt. N:o 206 gjorde anmärkmr föranleda till
ålerremiss.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. tillkännagaf,
att han funnit ja hafva öfverrösta! nej.
Föredrogs och bifölls StatsUlsk:s d. 1 dennes f. m. på bordet
lagda meni. N:o 207, i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut,
rör:de ifrägastäldt inlevererande lill Riksg.cont. af alla bevillningsmedel
samt öfriga statsmedel.
Företogs till pröfning StalsUtskis d. 1 dennes f. m. på bordet
lagda mern. N:o 20S, i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut,
rör:de nedsättning utaf afgiften till Handels- och Sjöfartsfonden,
Convoycommissariatets upplösning samt nämnde fonds ingående
lill Riksg.cont.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då delta utlåt, innehåller
3:ne punkter af ganska skiljaktig beskaffenhet, anhåller jag,
att det måtte punktvis föredragas.
Härefter föredrogs och bifölls lista punkten,
tida reglering utaf afgifterne till Handels- ock Sjöfartsfonden.
Vid föredragning af 2:dra punkten, ang:de Convoycommissariatcts
indragning och dess befattnings öfnerflyttande pä K.
Camin.coll., äfvensom de i sammanhang dermed af Utsk. föreslagna
bestämmelser i afseende u detta Collegii framtida för
-
460
Den 5 Mars.
vältning af Handels- och Sjöfartsfonden, uppkom följande discussion:
Frih.
Pal ms tjerna: Jag kan icke inse, att denna fråga,
som af StalsUtsk. ansetts böra vara underkastad votering i förstärkt
Utsk., verkligen är af beskaffenhet, att sådan votering deröfver kail
äga lura. Frågan är egentligen endast, huruvida en befallning
skall öfverflyttas från ett embetsverk till ett annat, hvilken fråga,
såsom en R. St:s lind. anhållan, nu skulle till K. M. framställas.
Jag kan icke finna annat, än att detta är en fråga, som endast
angår en administrativ form, och som således enligt 75 § Riksd.-  Ordn. bör förfalla. Jag anhåller på denna grund om fl. Ex. Hr
Gr. o. Laud tuns propos. pä afslag lill Utsk:s framställning i 2
punkten.
Frih. Cederström, Jacob: Lika med Frih. Palmstjerna
afstyrker jag bifall till Ulsk:s förslag. Det har förundrat mig, att
Utsk. i 1 punkten, deruti två Ständ stannat emot två, rörtde
Hand. o. Sjöf.fondens ingående till Riksg.cont., funnit alt frågan
borde enligt 75 § Riksd.Ordn. förfalla, men i 2 punkten deremot,
deruti fråga är om Convoycommissariatets indragning och dess
befattnings öfverflyttande på K. Comm.coll., ansett sig kunna komma
fram med förslag till votens-propos. Det följer alldeles af
sakens natur, alt frågan måste förfalla och ej kan få upplagas till
någon votering i förstärkt StalsUtsk. Skulle annorlunda förhållas,
sä vore det bifall R. o. Ad. nyss lemnal till 1 punkten alldeles
oriktigt, ty i sådant fall hade jemväl deröfver bort beslutas i förstärkt
StalsUtsk.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Ämnet i Ulsk:s mern. synes mig
vara af administrativ art, och således böra enligt 75 § Riksd.-  Ordn. behandlas; hvaraf följer, att då tvä Stånd stannat emot två
frågan mäste förfalla.
Då nu öfverläggningen ansågs slutad, hemställde H. Ex. Hr
Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. afsloge den nu förevarande 2
punkten, på den grund, att R. o. Ad. ansåge de deri upptagne
frågor vara förfallue, sedan i dessa ämnen tvä Ständ stannat
emot tvä.
Ropades ja.
Sedermera föredrogs och bifölls 3:dje punkten, ang-.de frågan
om inleverering lill Riksg.cont. af Hand. o. Sjöf.fondens
nuvarande och blifvunde tillgångar.
Föredrogs och ladcs till handlingarne SlalsUtsk:s d. 1 dennes
f. m. på bordet lagda utlåt. N:o 209, i anledn. af erhällne återremisser
å betänk. N-.o 88, ang:de väckt fråga om f. d. Deparlements-chefernes
vid General-tullstyrelsen, Presidenten af Billberghs
och Cancellirådet Valeri i, äfvensom förre Kamererarens Kammarrådet
Wiuroths och förre Conlrolleuren Middendorffs befriande
Den 5 Mars.
461
från ådömdt ansvar i målet, rör:de den efter aflidne Uppbörds(ullförvaltaren
Finér yppade balance.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 1 dennes f. m. på bordet lagda utlåt.
N:o21I, ang:de beredandet af en ny local för Riksg.cont., i st. f.
det härtill nu begagnade lius.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf, begärde, att detta utlåt, måtte
fä hvila på bordet till nästa plenum, och deruti instämde Frih.
Palmstjerna, Nils Fredr.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Då det betänk., sorn
nu blifvit af 2:ne ledamöter begärdt på bordet, är af vigt att fä
snart afgjordt, anhåller jag, att R. o. Ad. behagade besluta, alt
det får sättas främst på föredragningslistan i nästkommande plenum.
Uppå härefter framställd propos., biföll R. o. Ad., att SlatsUtsk:s
nu ånyo bordlagda utlåt. N:o 211, finge uppföras främst å
föredragningslistan till nästa plenum.
Föredrogs Bevilln.Utsbs d. 1 dennes f. m. på bordet lagda
mern. N:o 27, i anledn. af RiksSt:ns olika beslut, ronde betänk.
N:o 17, ang:de curhusafgiftens fortfarande.
R. o. Ad. beslöt, att, med vidblifvande af sitt i afseende på
ifrågavar. afgifls minimibelopp förut fattade beslut, godkänna den
af Utsk. föreslagna voterrs-propos., samt ali Utsk:s mern. i öfrigt
skulle läggas till handlingarne.
Föredrogs och lades till handlingarne Bevilln.Utsk:s d. 1 dennes
f. m. på bordet lagda mern. N:o 28, i anledn. af Högv. PresteSt-.
s beslut, rör:de utlåt. N:o 22, ang:de erhållen återremiss i
vissa delar af mern. N:o 21, med förslag till sammanjemkning af
RiksSl:ns olika beslut, i afseende pä grunderne för den blifvande
allmänna bevillningen samt föreskrifterne för tillämpningen deraf.
Föredrogs Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms
d. 1 dennes f. m. på bordet lagda utlåt. N:o 7, i anledn. af gjorda
anmärkmr vid betänk. N:o 3, ang:de tullförfattningarne.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Då den fråga, som
ånyo afbandlas i Utsk:ns nu föredragna betänk., sista gången var
föremål för R. o. Ad:s öfverläggningar, log jag mig friheten att
fästa H. Ståndets uppmärksamhet pä det ofullständiga och, efter
min tanka, mindre ändamålsenliga innehållet af den § i K. M:s
förordning till förekommande af oloflig in- eller utförsel af varor,
hvilken angår kroppsvisitation. Då flere rädt mig, i afsigt att
tillvägabringa en förbättrad redaclion af denna §, att sjelf försöka
den, så vågade jag detta försök, och bade då den dristigheten alt
förelägga detsamma till R. o. Ad:s pröfning. Jag vågar ännu
vidblifva den tanka, att, genom antagande afen sådan redaction af
35 § i merberörda förordning, Utsk:n skulle hafva gjort del all
-
462
Den 5 Mars.
manna en tjenst. Likväl har Utskrn, i dess nu föredragna betänk.,
icke trott sig kunna fästa afseende vid denna redaction. Enligt
mitt sätt att förstå Riksd.Ordn., hade Utsk:n icke deraf, att förslaget
angick llere delar af §, än just den, hvaruti förändring blifvit
motionerad och af Utsk. tillstyrkt, varit förhindradt att icke desto
mindre upptaga hela förslaget till granskning och, i fall Utsk.
funnit det ändamålsenligt, detsamma till RiksSims ompröfning ånyo
framlägga. Då nu della icke skett, skulle jag vördsamt anhålla
om H. Ex. Hr Gr. o. Landtm:s propos. till R. o. Ad. derå, att
Ståndet malte, med förkastande af Bevilln.-, Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.Utskms betänk. N:o7, antaga den i samma betänk,
ordagrant införda redaction af 35 § uti ifrägavar. förordning, som
af mig blifvit föreslagen.
Frih. Åkerhjelm, Joli. Carl: Med anledn. af den siste
värde talarens anmärkn. vid detta betänk, anhåller jag få fästa
R. o, Ad:s uppmärksamhet derå, att Utskrn ansågo sig förhindrade
att till pröfning upplaga det förslag till förändrad redaction, som
åtföljde återremissen från R. o. Ad., på den grund, att Preste-och
BondeStm hade bifallit Utskms förslag och BorgareSt. den gamla
författningen, sorn icke äger annan olikhet med den af Ulsk:n föreslagna,
än hvad angår bötesbeloppen, i händelse af misslyckade
kroppsvisitalioner. Då sålunda sjelfva §, med undantag af hvad
som angar bötesbeloppen, var afgjord af 3:ne RiksSt., så ansågo
de sammansatta Utsk:n sig icke kunna lill sammanjemkning framställa
annat, än den del af §, som rörde samma bötesbelopp.
Frih. Cederström, Jacob: Då en § blifvit återremitterad
af några RiksSt. i afsigt alt vinna ändring i bötesbeloppen, af
andra för samma ändamåls vinnande i afseende pä redactionen,
sä finnes ingen § i grundlagen, som hindrar ett Utsk. att upptaga
det hela till ny bearbetning, samt att, i händelse en annan redaction
befinnes riktigare och ändamålsenligare, densamma då antaga.
Jag kan således icke annat än instämma i hvad Frih. Palmstjerna
i denna del yttrat.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., förklarade, att vid det af Utsk:n
upplyste förhållande, att två Stånd bifallit Utskms förslag och ett
Ständ bibehållit det nu gällande stadgandet, hvilket var alldeles
öfverensstämmande med hvad Utskm föreslagit, utom i afseende
på bötesbeloppen, det vore klart, att 3 Stånd beslutit, att den gamla
författningen borde förblifva oförändrad i allt, som icke rörer böternes
belopp. Således vore frågan i denna del afgjord, men
detta kunde, likväl icke hindra R. o. Ad. att för sin del fatta ett
annat beslut, oaktadt detsamma icke i saken medförde någon
verkan.
Fhih. Palmstjerna: Jag anser ännu icke alldeles afgjordt,
att icke frågan inom Väilofl. BorgareSt. skall kunna fä en annan
vändning. Det förra betänk, har äfven frän sistnämnde Stånd
blifvit äterremitteradt, och jag anser icke alldeles afgjordt, att
Ståndet skall af sitt förra beslut anse sig sä bundet, att det icke
Den 5 Mars.
463
ännu skulle kunna förena sig med det beslut, som R. o. Ad.
skulle fatta, i fall den propos. blifver af H. Ståndet antagen, om
hvilken jag bos H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anhåller.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Instämmande i den
förklaring, som II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, afgifvil öfver orsaken
hvarföre Ulsk:n icke kunnat behandla denna fråga annorlunda, än
de gjort, tager jag mig friheten fästa uppmärksamheten derå, att
det skulle till intet tjena, om R. o. Ad. nu fattade ett beslut,
som vore alldeles skiljaktigt från de öfriga Ståndens. Tvenne
Ständ hafva redan godkänt Utskms förra betänk., som innehåller
lägre bötesbelopp, hvaremot ett Ständ afslagit detsamma samt
förklarat sig vilja vidblifva den gamla förordningen i denna del.
Det beror således nu pä R. o. Ad., om denna fråga skall komma
under omröstning i förstärkt StatsUtsk. eller icke. För min del
skulle jag vilja tillstyrka R. o. Ad. att instämma med Vällofl.
IlorgareSt. samt vidblifva hvad den gamla förordningen i delta
afseende stadgar; ty oaktadt bötesbeloppen enligt min tanka der äro
för höga, ser jag dock hellre att de varda af R. o. Ad. antagna,
än jag riskerar att, genom votering i förstärkt StatsUtsk., de låga
bötesbelopp, som Utsk:n i sitt förra betänk, föreslog, blifva R. Sl:s
beslut. Jag anhåller således om afslag å förevar, betänk.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Det af Frih. Palmstjerna
väckta förslag utgår, såsom af ingressen i Utskms betänk,
synes, egentligen derpå, att minskning i ansvaret för tulltjenstemännen
vid misslyckade kroppsvisitationer i vissa trakter, der
smygvägar finnas, och der sålunda lurendrejeri i större scala kan
förmodas inträffa, skäligen borde medgifvas, men att det icke vore
klokt att, mot ett så ringa ansvar, som Utsk:n föreslagit, tillåta
nämnde tjenstemän att anställa kroppsvisitation äfven å resande.
Jag kan visst icke bestrida de goda grunderne för detta förslag,
och hade detsamma blifvit väckt i behörig ordning såsom motion,
så betviflar jag icke att ötsk:n hade derå fästat afseende; men då
någon motion å en sådan distinclion icke var väckt, saknade Utskm,
inom hvilka icke eller någon ledamot föll på den tanka att göra
ett sådant särskiljande, anledn. att frångå den förra redactionen,
deri icke något sådant särskiljande fans i afseende på bölesbeslämmelserne.
Nu har den del af Utsk:ns förslag, hvarigenom intet
särskiljande föreslås, blifvit af 3:ne Stånd godkändt, och jag anser
således, alt om Utskm skulle hafva tillstyrkt hvad som vid äterremissen
från ett Stånd hade inkommit, sä skulle Utskm i och med
detsamma tillstyrkt upphäfvandet eller upprifvandet af ett beslut,
som redan var R. St:s. Jag anser således, alt någon annan förändring
i beslutet icke kan äga rum, än i afseende på bötesbestämmelserne,
och får i detta fall förena mig med hvad Frih.
Tersmeden anfört.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Frih. Tersmeden
har i sitt anförande yttrat, det han ansåg un gällande hötes-,
belopp vara för höga, och jag förmodar att detta äfven är Gr.
464
Den 5 Mars.
Cronhjelms (anka, alldenstund Hr Grefven förklarat sig vilja instämma
i Frih:ns yttrande. Afven jag anser dessa bötesbelopp
vara för höga, oell att de icke uppfylla det ändamål, hvartill de
blifvit bestämda. Nu hafva deremot de sammansatta Utsk:n i dess
sednast afgifna betänk., enligt min tanka, gått en ganska lämplig
medelväg emellan de hittills gällande allt för höga och de i Bevilln.-  Utsk:s förra betänk, allt för lågt upptagna bötesbeloppen, i det de
föreslagit desamma för undersökningsman, då vid anställd kroppsvisitation
beslag underkasladt gods ej upptäckes, från 10 till 100
r:dr, och för underbetjent, då behörig undersökningsman finnér
sig ej hafva skäl att å af den förre anhållen person undersökning
anställa, från 5 till 20 r:dr. Man måste ihågkomma, att de personer,
hvilka verkställa dessa undersökningar, äro tjenstemän, hvilka
alla äro afsättliga och subordinera under högre tjenstemän, hvilkas
sträfvande måste gå ut derpå, alt icke någon kittslighet vid visilalionernes
verkställande äger rum. Det måste således ovillkorligt
ligga i undersökningsmännens intresse att icke genom ett slikt förfarande
ådraga sig deras förmäns misshag, och dymedelst måhända
blifva från deras innehafvande befattningar skilde. När så sig
förhåller, tror jag, att de af de sammansatte Ulskin i dess nu
förevarande betänk, föreslagne bötesbelopp äro alldeles tiliräcklige
för att förekomma allt ofog i denna väg, och får jag på denna
grund tillstyrka It. o. Ad. att bifalla Utsk:ns förslag. Det är att
märka, att detta förslag utgår från en personal, som är talrikare,
än hela det Norrska storlhinget, äfvensom torde kunna tilläggas
såsom ett ytterligare skäl för samma förslags antagande, att ingen
enda reservation finnes deremot anförd.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Hvad den första frågan
beträffar, nemi. om de särskilda stadgandena, så är jag af deras
mening, som anse 3:ne Stånds beslut redan finnas, och att saken
följaktligen är afgjord; K. o. Ad. naturligtvis förbehållet att besluta
hvad Ståndet särskildt för godt finnér. H. Ståndet vet dock
redan på förhand, att en afvikelse från de öfriga är utan ändamål.
Jag vill icke motsätta mig ett sådant beslut, ty det förändrar
icke saken; men hvad bötesbeloppen beträffar, sä instämmer
jag med Hr von Hohenhausen. Dessa belopp öfverensstämma med
livad R. o. Ad. yttrade vid återremissen, nemi. att ”desse stadganden
borde antingen förblifva vid hvad de nu äro, eller åtminstone
höjas utöfver hvad Utsk:n tillstyrkt.” Nu har man höjt
desse af Utsk. i dess förra betänk, föreslagne belopp, och har raan
sålunda i min tanka kommit till en billig medelväg. Frih. Tersmeden
har yrkal, alt man skulle vidblifva de gamla, höga beloppen.
Om det skulle ske, och Ståndet således instämma med
V. BorgareSt., så enär två Stånd då hade stannat emot två, af
hvilka de förra bibehållit de gamla höga beloppen och 2 antagit
de af Ctsk:n försl föreslagna lägre beloppen, blefve följden den,
alt man måste rösta i förstärkt StatsUtsk., emedan saken icke kan
förfalla. Då skulle det möjligen kunna hända, hvilket Frih. Ter
sme
-
Den 5 Mars.
405
smeden förmodligen icke åsyftar, att de lägsta bloppen blefve fastställda,
emedan desse äro antagna af BondeSt., som vanligen röstar
med större enbet, än något annat Stånd. För min del skulle
jag önska, att de ringaste beloppen antoges, derföre att jag icke
vill se dem, som skola eftersöka försnilladt gods, bestraffade för
deras nit. Men, hellre än att äfventyra de högsta beloppens antagande,
vill jag gilla det medelbelopp, som är föreslaget, och tillstyrker
11. o. Ad. att godkänna detsamma. Om 3.ne Ständ antaga
det, så blifver följden, att man slipper rösta i förstärkt Utsk.;
ty det är ingen bevillnings- utan blott en bötesfråga.
Frih. Palmstjerna: Icke såsom en värd talare yttrat, anser
jag vara utan ändamål om R. o. Ad. fattar ett beslut i denna
fråga, öfverensstämmande med mitt förslag, fastän det sker
utan hopp, att deraf kan följa någon praktisk fördel vid denna
riksdag. Jag anser nemi. icke alldeles utan vigt, tvertom, jag
anser angeläget, att genom ett sådant beslut af R. o. Ad. Regeringens
uppmärksamhet fästes vid nödvändigheten deraf, att denna
del af tull-lagstiftningen sorgfälligare behandlas, än som skett,
när ifrågavar. förordning utfärdades. Della är det hufvudsakliga
ändamål, som jag med mill förslag åsyftat. Jag öfvergifver
helt och hållet hoppet att få denna § vid innevarande riksdag så
redigerad, som den bör vara, men min förhoppning fäster sig vid
Regeringens omtanka, och tviflar jag icke, att innan kort denna
lag torde blifva underkastad en nödig granskning. Jag anser icke
likgiltigt, att åtminstone ett RiksSt. deröfver yttrar sina tankar,
och skulle jag derför hemställa, om icke propos. kunde blifva den
jag tagit mig friheten begära. Skulle likväl någon väsendtlig olägenhet
anses följa af dess antagande, sä vill jag förena mig med
Hr von Hartmansdorff.
Gr. Cronhjelm: Det torde icke synas underligt, att en del
ledamöter anse bötesbeloppen för höga och en annan del för låga,
dä man börjat se frågan skild i två cathegorier; ty ganska säkert
är del, att de nuvar. bötesbeloppen äro för höga, då fråga är om
misslyckade visitationer i vissa trakter, der smygvägar finnas och
der säleds lurendrejeri i större scala kan förmodas inträffa, hvaremot
jag icke kan anse dem såsom varande för höga, då fråga är
om kroppsvisitationer å vanliga resande. När desse två cathegorier
icke finnas i nu gällande författningar åtskilde, utan äro sammanslagne
i en enda, och då, pä sätt i R. o. Ad:s äterremiss uttryckt
blifvit, den enda af Utsk:n föreslagna ändring icke vore
den lämpligaste, torde säkrast vara att låta förblifva vid hvad
nu är stadgadt. Beträffande åter den fördel, som genom R. o.
Ad:s olika beslut i detta fall skulle vinnas, att Styrelsens uppmärksamhet
skulle derpå blifva väckt, så betvifla!’ jag att en sådan
fördel kan vinnas, enär, såvidt jag känner, den vanliga gången
af R. St:s skrifvelser är den, att de endast komma att dicteras
af 3:ne Stånds beslut, som utgöra R. St:s; och då R. o. Ad:s beslut
icke kommer att ingå hvarken i riksdagsbeslutet eller i nå7
H. 59
466
Den 5 Mars.
gon skrifvelse till K.. M. i ämnet, så betviflar jag att K. M. får
någon anledning att dera fästa sin uppmärksamhet. För öfrigt
kan jag icke tro, att frågan är af beskaffenhet, att icke kunna förfalla.
Jag skulle tvertom tro, att då tvä Stånd beslutat att samma
bötesbelopp skola qvarstå som hittills, och 2 Stånd beslutat
andra, de nuvarande förhållandena komma att fortfarande äga rum.
Frih. Tersmeden: Det är med en viss förundran, som jag
hört en ledamot af Const.Utsk. yrka, att en fråga af sådan beskaffenhet,
som den nu ifrägavar., icke skulle, när två Ständ stannat
emot två, förfalla, utan att deröfver skulle i förstärkt Utsk.
voteras. Riksd.Ordms 75 § är tydlig i delta hänseende. Det är
just för att undvika en votering i förstärkt StatsUtsk., som jag
tillstyrkt R. o. Ad. att icke antaga det jemkningsförslag, som de
sammansatta Utsk:n här framställt; ty om R. o. Ad. det gjorde,
och de 3:ne öfrige Stånden vidblefvo sine redan fattade beslut,
så skulle, då 3:ne olika beslut blifvit i frågan fattade, votering i
förstärkt Utsk. anställas, hvarvid möjligen de lägsta bötesbeloppen
skulle komma att blifva af R. St. antagna, hvilket är desto mera
troligt, som två Stånd om dem äro ense, dä deremot hvart och
ett af de öfriga Stånden antagit olika bestämmelser.
Frih. Cederström, Anders: Då denna fråga sista gången
förevar, yrkade jag bibehållandet af nu gällande bötesbelopp,
och jag kan icke nu frångå denna min öfvertygelse. Då man å
ena sidan utsträckt ifrägavar. tjenslemäns rättigheter, har man ä
andra sidan velat inskränka deras ansvarsbestämmelser, hvilket jag
linner i högsta grad olämpligt. Om en tulltjensteman i undersökningsväg
går tillväga med större eller mindre oförsigtighet,
så är det domaren, som skall pröfva sådant, och honom bör man
icke gå i förväg. Jag hemställer sålunda, att R. o. Ad. ville förena
sig i det beslut, som BorgareSt. i denna fråga fattat.
Hr von Hohenhausen: Sedan Vällofl. BorgareSt. beslutat
att vidblifva de bötesbelopp, som nu linnas, och fråga icke är
om annat, än dessa belopp, sä lärer väl, om Adeln skulle antaga
dem, frågan komma att förfalla. Hvad åter arigär det af Frih.
Palmstjerna åsyftade ändamål, nemi. att Regeringens uppmärksamhet
skulle för framtiden fästas ä det förslag han afgifvit, i händelse
R. o. Ad. detsamma nu anloge, så har redan blifvit nämndt,
alt R. o. Ad:s enskilda beslut, icke kommer till K. M:s kännedom.
Deremot äger jag anledn. förmoda af de yttranden, som afgåfvos
under discussionen, dä denna fråga förra gängen hos R. o. Ad.
till öfverläggning förevar, vid hvilket tillfälle, om jag rätt påminner
mig, äfven General-tull-directeuren var närvarande, att vederbörande
icke skola underlåta att fästa sin uppmärksamhet på denna
sak samt framställa de anmärkmr, som kunna leda till de förbättringar,
som kunna anses nödige. Hvad beträffar det undantag,
som i afseende på ansvarsbestämmelserne skulle äga rum i
vissa trakter, der smygvägar gå fram, så får jag förklara, det jag
icke kan inse något skäl, hvarföre lurendrejare skulle åtnjuta me
-
Den 5 Mars.
467
ra skydd, då de behaga gå stora landsvägen, än då de välja mindre
besökta vägar. Jag fortfar i milt förra yrkande.
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner riktigheten af den
anmärkn., som en f. d. ledamot af Const.Utsk. nyss gjort emot
en riksdagsman, som för närvarande är ledamot af samma Disk.
Denna anmärknings riktighet torde bland annat också bevisa riktigheten
af Consl.Utskts förslag, att till en äldre kammare skola
höra ledamöter, som förut haft riksdagsmannabefattning. Men,
för alt hälla oss närmare vid saken, sä tror jag, efter den upplysning
som blifvit mig lemnad, det vara så mycket riktigare och
nödvändigare att R. o. Ad. antager Utskms förslag, som i händelse
detta Ständ förenade sig med BorgareSt., det skulle blifva ett slags benådning,
gjord ät lurendrejare, pä de inhemska näringarues bekostnad.
O
Frih. Åkerhjelm: Innan de andra Ståndens beslut i denna
fråga äro kände, torde det vara nog tidigt att vilja draga conclusioner
deraf. Jag tror derföre, att det enda motiv, hvarå afseende
bör fästas, är hvilket bötesbelopp, som är det rättaste och
lämpligaste i dessa stadganden, ty det skulle kunna möjligen hända,
att de andra Stånden frångingo sine förut fattade beslut och
antoge Utskms nu framställda förslag. Som de af litslen nu sednast
föreslagna bötesbeloppen i min tanka äro både de lämpligaste
och de bästa, så anhåller jag om II. Ex. Hr Gr. o. Landlnr.s
propos. till bifall å Utskms förslag.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, yttrade H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm., att det blifvit vrkadt, dels bifall till Utskms
utlåt., dels att R. o. Ad. måtte antaga Frih. Palmstjernas förslag till
redaction af 35 § af ifrågavar. författning, dels ock att R. o. Ad.
mätte afslä Utskms utlåt, samt besluta att nämnde § må oförändrad
bibehållas; å hvilka yrkanden H. Ex. ansäge sig böra framställa propos.
i den ordning de nu blifvit omnämnde.
Härefter hemställde II. Ex. om R. o. Ad. behagade bifalla
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms utlåt. N:o 7.
Ropades ja och nej.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att H. Ex. Hr Gr.
o. Landtm, måtte uppgifva, huru rösterne efter hans omdöme utfallit.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf i anledn. häraf, att
svaren afgifvits med så blandade ja och nej, att han icke kunnat
bedömma hvilketdera svaret varit öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff: Då det torde tillåtas mig alt
begära votering, så fä vi se, huru dermed sig förhåller.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan nu votering
blifvit begärd, 2:ne förslag kunde komma i fråga att intagas i contrapropos.
, nemi. det af Frih. Palmstjerna framställda och det förslag,
som åsyftade 35 §:s bibehållande ulan för ändring; hvadan
H. Ex. finge hemställa om R. o. Ad. bifölle, att Frih. Palmstjernas
förslag blefve contrapropos.
Ropades nej.
46S
Den 5 Mars.
Uppå sedermera framställd propos. antogs (ill contrapropos.,
att den ifrågavar. § skulle bibehållas oförändrad.
Upplästes till justering och godkändes följande voter.propos.:
Den som bifaller Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utskms betänk. N:o 7, i anledn. af gjorde anmärkmr vid betänk.
N:o 3, ang:de tullförfattningarne, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, beslutar B. o. Ad. att 35 § af K. M:s d. 21
Dec. 1841 utfärdade förordning till förekommande af oloflig införsel
och utförsel af varor, må oförändrad bibehållas.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 18.
Nej — 24.
Föredrogs, men lades på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gustaf och Frih. Cederström, Jacob, ånyo pä bordet Betulin.
-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d. 1 dennes bordlagda
betänk. N:o 8, i anledn. af väckt motion om framställande
af und. anhållan om nådig propos. vid nästa riksdag, med förslag
lill nödiga ändringar i afseende å såväl tullbevakningen, som de i
tulltaxan stadgade förbud och tullafgifter.
Föredrogs och bifölls Ridd.Utsk:s d. 1 dennes f. m. på bordet
lagde mern. N:o 21, ang:de upprättad förteckning å åtskilliga
förseglade, men numera uppbrutna handlingar.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då R. St. ännu icke fattat
något beslut i afseende pä kostnaderne för protocollernes tryckning
och häftning, och då icke eller något beslut i afseende på
desse protocollers utdelning lill riksdagsmännen och till embetsverken,
eller med afseende på deras försäljning och tillhandahållande
för allmänheten blifvit af R. St. fattadt, så vågar jag vördsamt
föreslå, att vid denna riksdag enahanda beslut mätte af R.
St. fattas, som vid den förra. Jag anhåller om remiss af denna
min motion till H. StatsUtsk.
Denna motion remitterades lill StatsUtsk.
Lades på bordet nedannämnde från Utskm inkomne utlåUn,
betänkm och mern., nemi. från
S ta ts-Utsk o t te t:
N:o 213, i anledn. af väckt motion om ett lån för till vägabringandet
af en pensionsförening inom Jönköpings län;
N:o 214, i anledn. af väckt motion om ett räutefritt lån för
beredande af en nöd- och frihamn vid Höganäs;
Den 5 Mars.
469
N:o 215, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de ett lån
för uppförandet af en gymnastikbyggnad i Malmö;
N:o 216, i anledn. af gjorde framställningar om ett lån för
uppbyggandet af en ny kyrka i Christinehamn ;
N:o 217, ang:de ett föreslaget lån för reparerandet af Catharina
kyrka i Stockholm;
N:o 218, ang:de ett låneunderstöd för fullbordandet af den
nya stiflskyrkan i Hernösand;
N:o 219, i anledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o 82,
ang:de ifrågaställd öfverlåtelse till Haparanda stad af capitainsbostället
vid Norrbottens Fältjägare-corps Hapaniemi, N:o 1;
N:o 224, i anledn. af väckt motion, ang:de tillstånd för åboerna
å åtskilliga till Kongl, och Hvitfeldtska stipendii-inrättningen
hörande hemman, att förvärfva sig äganderätt till samma hemman;
N:o 225, i anledn. af väckt motion, ang:de ändring af stadgandet
i K. br. d. 14 Juni 1825, ronde åbolediga kronohemmans
ä Oland anslående till boställen åt skollärare;
N:o 226, i anledn af väckt motion ang:de tillstånd för Norrforss
byamän i Westerbottens län alt begagna laxfiske i Umeå eif.
N:o 227, ang:de ett låneunderstöd för återuppbyggande af
Conradsforss bruk i Wermland;
Stats-, Bevilln.- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskotten:
N:o 52, i anledn. af åtskillige motioner om förändringar i
tiden för krououppbördsslämmorna;
N:o 53, i anledn. af väckta motioner, ang:de restitution af
skatt för bränvin, som till utrikes ort exporteras;
Lag-Utskottet;
N:o 73, i anledn. af väckta motioner om förändring af i lag
och författningar meddelade bestämmelser ang:de utmätning;
N:o 74, i anledn. af väckt motion om ersättning för lagsökningskoslnad;
N:o
75, i anledn. af väckta motioner om bestämmande af
viss tid, hvarinom saker böra vara afgjorda hos hofrätterna och
Högsta Domstolen, och utslag i lagsökningsmål meddelade af Konungens
Bef:h:de;
N:o 76, i anledn. af väckta molioner om en förändrad ordning
för lagsökningsmåls behandling i vissa fall; samt
N:o 77, i anledn. af återremiss af Utsk:s betänk. N:o 42, öfver
väckt motion om bestämmelse att fjerdeparter i Stora Kopparbergs
grufva må anses såsom fast egendom å landet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att då alla de mål,
som varit uppförde på föredragningslistan för denna dag, redan blifvit
föredragne, det till plenum på eftermiddagen utfärdade anslag blifvit
borttaget.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
470
Den 7 Mars.
Fredagen den 7 Mars 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 11 prot.utdr. för d. 5 dennes.
Öppnades Hrr Electorers lista vid val af en ledamot i BancoUtsk.
under den ledamoten i detta Utsk. N:o 1055, Hr Bråkenhjelm,
Pehr Reinhold, medgifna 3:ne veckors ledighet, frän den
10 dennes beräknad; och befans dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1378. Hr Lagerbjelke, Carl Oscar.
Företogs till pröfning StatsUtsk:s d. 1 och 5 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 211, ang:de beredandet af en ny local för
Riksg.cont., i st. f. det härtill nu begagnade hus.
Då härvid först föredrogs Utsk:s hemställan, att frågan om
iståndsättandet och inredandet till local för Riksg.cont. af det hus,
K. Suudhetscoll. tillförene begagnat, må förfalla, samt att deremot
samma hus må, genom Fullmäktiges försorg, af Riksg.cont. försäljas
på det sätt Fullmäktige pröfva för det allmänna mest fördelaktigt
och ändamålsenligt, anmälde sig och yttrade
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: För min del skulle jag anse den
föreslagna försäljningen mindre ändamålsenlig. I trakten af Sundhetscollegii
hus befinna sig nemi. högst vigliga hus, inneslutande Statens
archiver. I st. f. att sälja några hus i denna trakt borde Staten
i min tanka snarare förskaffa sig äganderätt till alla der belägna
hus, ifrån hvilka eldfara kan vara att frukta. Icke eller kan någon
synnerlig ekonomisk vinst af en sådan försäljning tillflyta Staten;
ty skulle huset vara så uselt att det icke lönar någon reparation,
så lärer föga någon enskild vilja sig dermed befatta eller
för huset betala mer än materialierna kunna vara värda. Lönar
sig åter någon reparation af huset, så torde detsamma visserligen
kunna med någon fördel för Slaten försäljas, men i båda fallen,
eller äfven om någon vinst kunde vara att skörda, så återstår dock
den anmärkningen jag nyss gjorde ang:de en ökad eldfara för Statens
archiver, hvarföre jag anhåller om afslag på sednare delen
af Utsk:s tillstyrkande eller hemställan om husets försäljning.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då äfven jag har anmärkmr
att göra mot en del af detta betänk., så anhåller jag
att det finge uppläsas, äfven i afseende på de öfriga punkterna.
De återstående delarne af Utsk:s utlåt, blefvo i anledn. häraf
uppläste, hvarefter
Hr von Hartmansdorff anförde:
Emot den andra punkten, der det föreslås, att Riksarchivet
skulle komma i besittning af erforderliga rum den 15 Mars 1846,
Den 7 Mars.
471
har jag så mycket mindre något alt erinra, som man förut under denna
riksdag yttrat missnöje deröfver, att Riksarchivet icke redan
erhållit det hus, det borde få. Men jag har en annan hemställan
att göra, nemi, den, att, då fråga är om Riksg.cont:s undanflyttning
för Riksarchivet, det vore lämpligare att för sistnämnde verk
inköpa en tjenligare byggnad än den, som nu begagnas af Riksg.-  cont. Detta hus är, i min tanka, håde för litet och för svagt för
Riksarchivets inrymmande. Om det skulle erhålla ifrågavar. byggnad,
så skulle ett nytt hus för Riksg.cont:s räkning anskaffas, hvartill
nya kostnader blefve nödvändiga. Om deremot den redan befintliga
byggnaden bibehölles af Riksg.cont., så torde föga förändringar
deruti behöfvas. Ville då R. St. ät Riksarchivet inköpa
det s. k. Bergstrahlska huset, beläget midt emellan K. Slottet och
cmbetsverken på Riddarholmen, pä tvenne sidor omgifvet af öppna
platser, samt af temmeligen breda gator på de tvenne öfriga;
så erhölles ett hus, hvilket vore för Riksarchivet tillräckligt och i
alla afseenden tjenlig!. Riksg.cont., hvars tillvaro är af grundlagen
försäkrad, behöfde icke då rubbas eller hyra sig rum, likasom
enskilde personer. Jag anser det tillfälle, som nu yppas till erhållande
af tjenligt hus för Riksarchivet, icke böra försummas,
utan anhåller att R. o. Ad. ville benäget årerremittera delta betänk.
till StatsUtsk., på det att saken derstädes snart må kunna
tagas under ny pröfning, och inköp af Bergstrahlska huset möjligen
föreslås.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Vid denna frågas behandling
i StatsUtsk. hafva ganska noggranna beräkningar blifvit
gjorda innan detta förslag blifvet till R. St. afgifvet. Här har redan
för en längre lid sedan gifvits tillkänna, att de som hade
några hus med det läge och den beskaffenhet, som kunde fordras
antingen för Riksg.cont:s eller Riksarchivets behof, skulle anmäla
sig hos Fullmäktige i Riksg.cont. Flera anbud hafva äfven till
Riksg.conUs Fullmäktige inkommit. Deribland är äfven det lius,
som Hr von Hartmansdorff nämnt. StatsUtsk. ansåg likväl, att
den köpesumma, som var ifrågasatt för det huset, var för hög.
Derför är begärdt 200,000 r:dr. Det stora huset är visserligen
i godt skick, men deremot den andra delen, som lärer stå på en
mindre säker grund, uti eli mindre godt skick. För ändamålet
torde äfven ett något mindre hus kunna begagnas. Flera andra
hus äro anmälda och hafva blifvit af flera ibland StatsUtsk:s ledamöter
besigtigade, och efter en verkligen noggrann undersökning,
kom StatsUtsk. till det beslut att tillstyrka R. St. att låta
Riksg.cont. tills vidare hyra local. Dervid har kommit i betraktande,
att i Stockholm finnas en mängd Statens hus, hvaribland
somliga för närvarande begagnas lill ändamål, som måhända icke
äro så vigtiga, alt ej uti en mindre aflägsen framtid någon local
i något af Statens hus skulle kunna beredas åt Riksg.cont., utan
att Staten belastades med en dryg köpesumma till inköp af ett
nytt hus. Hvad beträffar att Riksg.cont:s nuvarande hus icke skulle
vara tillräckligt för Riksarchivet, så får jag fästa uppmärksamhe
-
472
Den 7 Mars.
ten på, att då R. St. sist beslöto att detta hus skulle öfverlemnas
lill Richsarchivet, så var det icke för Riksarchivet ensamt,
utan äfven för Wetenskaps-, Hist.- och Antiqvit.-Academiens samlingar.
Om nu, såsom jag hoppas, K. M:s nåd. propos. om anslag
till Riksmuseum vinner R. St:s bifall, så är det meningen att
äfven de samlingar skola der inrymmas, som nu tillhöra nyssnämnda
Academi, liela huset blir således tillgängligt för Riksarchivet.
Jag bar här hört yttras, alt delta hus icke skulle vara tillräckligt
för ändamålet, men jag har likväl fått en motsatt uppgift
ifrån personer, som jag tror äga full sakkännedom i ämnet. Om
äfven så skulle vara, att en del af Riksarchivels äldre handlingar
icke skulle kunna der inrymmas, så finnes ibland de localer, som
Riksarchivet för närvarande begagnar, åtminstone en, som är ganska
rymlig och torr, icke såsom de öfriga, hvilka äro fuktiga och
otjenliga för handlingarnas förvarande. Uti denna local kunde
allt för väl qvarstanna de handlingar, hvilka möjligen icke kunde
inrymmas i det nya huset. SlatsUtsk. har ansett af vigt, att
R. St:s beslut vid förra riksdagen blifver satt i verket. Skulle nu
den åsigt göra sig gällande, som Hr von Hartmansdorff framställt,
nemi. alt Bergslrahlska huset skulle köpas in, och återremiss beslutas,
så är man alldeles icke förvissad alt de andra Stånden skulle
fatta enahanda beslut. De kunde vilja hafva ett annat hus,
och resultatet kunde då blifva, isynnerhet då riksdagen är så
långt framskriden, ätt ingenting blefve afgjordt i denna vigtiga
fråga, och då fick Riksarchivet icke någon ny local, utan Riksg.-  cont. blefve troligen qvar i oqvald besittning af dess nuvarande
hus. Jag anser hufvudsakeu vara att nu ställa så till, att Riksarchivet
får den local, som det för fyra år sedan fick R. St:s löfte
att få, och alt således biträda det förslag, som StatsUtsk. nu
afgifvil. Dessutom är förhållandet med den local, som SlatsUtsk.
ansett böra för Riksg.conlis räkning hyras och hvilken är belägen
vid Jerntorget bredvid Raukeu, alt, om icke R. St:s beslut fattas
så tidigt, alt R. St:s Fullmäktige kunna contrahera om den localen
före d. 1 April, så kan det huset icke blifva ledigt till d. 1
Oelober. Således är en återremiss af detta betänk, snart sagdt detsamma
som ett afslag, åtminstone bestämdt ett uppskof af ytterligare
sex månader. Till följd häraf kan jag icke annat ån på
det högsta förorda, att R. o. Ad. täcktes bifalla Utsk:s förslag.
Hr Printzenskjöld, Carl: Gr. Lagerbjelke har anmärkt
olämpligheten af det förslag, som af StatsUtsk. blifvit framsläldt,
om försäljningen af den local, som förut af Sundhetscoll. varit använd.
Jag kan icke annat än dela Grefvens åsigt i detta fall,
och anser lika med honom vara af högsta vigt, att man icke till
enskild person upplåter ett hus, som är beläget så nära till Statens
öfriga embetsverk, och hvarigenom eldfara i sanning lätteligen
kan för dessa sednare komma att inträffa. Det värde, som
detta hus uti sitt nuvar. skick äger, kan i min tanka icke vara
sä
Den 7 Mars.
473
så högt, att ju Staten kan finna någon fördel i att detsamma föryttra.
Tvertom skulle jag tro, att fördelen ligger i husets bibehållande.
Jag känner med full visshet, att den local, sorn begagnas
för Kammarcollegii archiv, redan är lill den grad uppfylld
med handlingar, att Kamereraren derstädes är villrådig hvarest
han skall göra af de handlingar, som nu dit inkomma. Det skulle
måhända erbjuda sig ett tillfälle att nu i delta hus inrymma de
handlingar, som för närvar, icke der finna plats. Det skulle äfven
vara lämpligt att ditflytta en mängd handlingar, som för närvar,
finnas uti Kammarrättens Rcvisionscontor, och hvarigenom de rum,
som nu för dessa ändamål begagnas skulle kunna för nyttigare ändamål
användas. Jag måste således, lika med Gr. Lagerbjelke,
afstyrka bifall lill StatsUtsk:s förslag i denna del och anhåller,
alt nuvar. Sundhetscollegii hus måtte förblifva Statens tillhörighet.
Ilvad beträffar inköp af det lius, som Ur von Hartmandorff omförmält,
så kan jag icke annat än med honom dela den öfvertygelsen,
att den ifrågavar. localen skulle vara alldeles förträfflig för
det afsedda ändamålet, men huruvida de skäl, som Frih. Tersmeden
deremot anfört, kunna vara af den beskaffenhet, alt Hr von
Hartmansdorffs anmärkmr böra leda till återremiss eller icke, det
öfverlemnar jag till R. o. Adis upplysta bedömmande.
Ilr von Hartmansdorff: Jag har ingalunda ifrågasatt, alt
SlatsUtsk. i detta fall ju icke gått tillväga med all möjlig noggrannhet;
men jag har befarat, att SiatsUtsk. måhända varit allt för
hush ali sak tigt, och låtit sig af den höga köpesumman afskräckas.
Jag vill försöka att visa, det denna köpesumma vore väl använd,
om hon för ifrågavar. ändamål utbetaltes. Mun har funnit
det ifrågasatta huset vara dyrt. Det må vara sant; men det är
Ständernas eget fel, emedan huset vid förra riksdagen hade kunnat
fås för en mycket ringare summa. Hvad man försummade den
gången, kan blifva skadligare nu om man gör pä samma sätt,
emedan huset torde vid en ,3:dje riksdag blifva ännu dyrare. Ju
längre R. St. dröja med inköpet, ju mera få de utan tvifvel betala
för sin oförsigtighet att icke i tid begagna tillfället till en så
väl belägen egendoms erhållande. Den etta delen af huset är
mindre god än den andra; men delta bör icke hindra inköpet, ty
om den mindre goda delen framdeles måste ombyggas, för ökadt
behof af utrymme, så är dertill godt tillfälle genom flygelbyggnadernas
uppförande lill samma höjd med det stora huset.
Man har sagt, att Staten äger en mängd hus, af hvilka somliga
borde vara öfverflödiga för deras nuvar. bruk, och att man
under sådana omständigheter icke gjorde rätt alt belasta Staten
med flera sådana. Min tanka är, att det svårligen lärer finnas
något hus i hufvudstaden, som är bättre beläget för allmänt begagnande
än det ifrågavar., och att vissa andra Kronans hus snarare
borde säljas för att skaffa medel till dettas inköp.
Det har också blifvit sagdt, alt Riksg.contis nuvar. hus icke
vore ämnadt till Riksarchiv allena, utan äfven till inrymmande af
7 H. (50
474
Den 7 Mars.
samlingar, sorn skulle ditflyttas, ifall anslaget lill Riksmuseum ej
beviljas. Jag svarar derpå, att om man uli Riksg.conlts hus vill
inrymma andra samlingar, än af Rikets handlingar; så blir della
hus sä myckel olillräckligare för hegge ändamålen, som del är sä
för Riksarchivet allena. I egenskap af tjenstförrättande Hofcanceller
har jag gått igenom denna sak, oell sett hvilken slör mängd
af gamla handlingar, sorn förvaras uli Slot tels hvalf, hvarest de
lill en del förmultna.
Frih. Tersmeden har ulan tvifvel velat antyda, alt man finge
skalla sig lycklig 0111 ätminsione det hasla af Rikets handlingar
blefve räddadt undan förstörelsen, derigenom att de förflyttades
till Riksg.conlts hus. Men derigenom alt man får något räddadt,
varder icke allt så väl bchandladt som det borde vara. Dertill
kommer, mina Hrr, att man nästan i hvari enda af Rikets collegier,
är besvärad af handlingar, som man icke vet hvar man skall
förvara. Sådant är förhållandet i Kammarrätten, i Kammarcoll.
och äfven i Statsconl. Handlingarne ligga derföre spridda dels i
hvalf, dels pä vindar och dels i sjelfva embelsrummcii, men på
elt sätt, sorn gör dem dels oåtkomliga, dels blottställer dem alt
förfaras. Om man dä betänker huru enskilda medborgares välfärd
och allmän ordning inom Rikets statsförvaltning bero på dessa
handlingars tillvaro och åtkomlighet; så kan man icke annat än
sörja öfver deras vanvård. Om man nu inköpte ett hus så stort,
alt både arcliivets handlingar kunde der inrymmas och dessutom
från collegierna ditflyttas en mängd handlingar, sorn de kunna
umbära och vilja slippa, sä vore det sä mycket bättre. Sådana
finnas lill och med i R. Sl:s hus till betydlig mängd, tillhörande
Riksg.cont. Dessa kunde dä jemväl boitllyttas; och emedan man
derstädes är, såsom hvar och en vet, trångbodd under riksdagarne;
sä erliölles derigenom mera utrymme för R. St:s Utsk.
Man liar sagt, att om Utskts förslag icke bifalles, så kunde
det lätteligen inträffa, att Riksarchivet linge intet. Jag förmodar
tvertom, att återremiss beslutas i motsatt syftning hos några af de
andra Stånden. Då hjelper det icke, alt R. o. Ad. bifaller Ulskts
förslag. Beviljar Ståndet deremot återremissen, sä hoppas jair, att
SlatsUtsk., med sitt nit så väl för della, som för andra dess åligganden,
visserligen skall påskynda åtgärden. I alla fall tror jag
icke någon fara uppkomma af dröjsmålet.
Slutligen får jag anmärka, att del lius, som Riksg.cont. för
närvarande innehar, icke är fristående på sätt som Bergstrahlska
huset, utan förbundet med andra hus, och alt elt betydligt upplag
af hö finnes nära bredvid, till följd hvaraf eldsfara der är
mycket större. Agde man äter det Bergstrahlska huset, och det
ät gränden och gatan vöre försedt nied jernluckor för fönster oell
dörrar; sä kunde man vara försäkrad alt någon olycka svårligen
kunde inträffa. Jag förnyar således min anhållan att R. o. Ad.
mätte återförvisa Ulskts betänk.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge
Dea 7 Mars.
475
de emot StalsUlsk:s ullål. N:o 211 gjorda au märklin- föranleda lill
delsammas återremitterande.
Ropades ja och nej.
H. Ex. IIr Gr. o. Landtm, hemställde sedermera, om R. o.
Ad. bifölle ifrågavar. utlåt.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med många
nej, hvarpå H. Ex. förklarade, del han trott sig finna att ja
härvid varit öfvervägande.
IIr von Hartmansdorff begärde votering.
Upplästes lill justering och godkändes följande veter.propos.:
Den som bifaller SlatslJlsk:s utlät. N:o211, ang:de beredande
af en ny local för Riksg.cont., i st. f. det härtill nu begagnade
hus, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, varder berörde utlåt., på grund af de deremot gjorda
aumärkmr, återremitterad t.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 24.
Nej — 21.
Föredrogs ånyo Coust.Ulslcs d. 1 och 5 dennes på bordet
lagda mern. N:o 27, med förslag lill ändring i Riksd.Ordms 14 §,
ang-.de representationsrättigheten för Stockholms stad.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: På grund af de skäl, som
jag i min reservation har anfört, hemställer jag vördsamt, att R.
o. Ad. måtte förklara detta förslag oantagligt.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
förklara den af Hr von Hartmansdorff gjorda anmärkn., alt
Const.Utsk:s ifrågavar. förslag till ändring i Riksd.Ordms 14 § är
oantagligt, utgöra Ståndets gemensamma tanke.
Ropades starka ja, blandade med nej.
II. Ex. Ilr Gr. o. L a n d t m. förklarade, det han funnit propos.
besvarad med öfvervägande ja, till följd hvaraf den gjorda
anmärkn. skulle lill Const.Utsk. hänvisas.
Ånyo föredrogs Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utskms d. 1 och 5 dennes på bordet lagda betänk. N:o 8, i anledn.
af väckt motion om framställande af und. anhållan om nåd.
propos. vid nästa riksdag, med förslag till nödiga ändringar i afseende
å såväl tullbevakningen, som de i tulltaxan stadgade förbud
och tullafgifter.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Min afsigt kan icke vara, att
bär ingå i något försök ali utreda den frågan, hvilkeldera tullsy
-
470
Den 7 Mars.
stemet, antingen det liberala eller det proliibitiva, som för näringarna
i ett land kan vara det lämpligaste; men hvilket system
man än må hylla, så mäste väl hvar och en önska, att det må
kunna noggrannt vidmakthållas, i st. f. att, såsom erfarenheten
nogsamt visar, de Svenska tull-lagarna endast tyckas vara lill för
att öfverträdas. Såsom ett exempel ber jag endast att få anföra,
att oaktadt artikeln kläde är till införsel förbjuden, en stor del af
Sveriges innebyggare likväl äro klädda i utifrån inkommet kläde.
Sådant kan väl icke vara lämpligt.
Min afsigt med den ifrågavar. motionen har endast varit att
få denna brist på tillämpning af stadganderna i tull-lagstiftningen
afhjelpt. Anledningarna till denna brist äro i min tanka tvenne.
För det första är sjelfva bevakningen i många fall bristfällig. Utsk.
har visserligen i sitt betänk, anfört, att nuvar. författningar äro
utfärdade af offentliga embetsroyndigheter. Detta är visserligen
sant, och det är en grund för att anse dem i många afseenden
vara goda, men att de äro så förträffliga alt de icke skulle behöfva
någon förbättring, är dermed ingalunda bevisadl. Äfvenledes
har blifvit anfördt, att Bevilln.-, Lag- och Ekon.Clskm vid innevarande
riksdag ingått lill R. St. med förslag uti ifrågavar. ämne.
Detta är visserligen sant, men vi hafva uti ett föreg:de plenum
sett, huruledes ett under discussionen väckt förslag i detta afseende
blifvit, ehuru i öfrigt nyttigt, förkastadt på den grund, att ingen
motion i ämnet var afgifven, och jag hemställer således, huruvida
man kan hoppas att genom det sammansatta Bevilln.Utsk:s
mern. N:o 3 något pä det hela blifvit gjordt till förbättring af
lagarne för tullbevakningen. För öfrigt må dessa lagar vara huru
förträffliga som helst, så hafva likväl alla länders tullbevakningar
visat, hvad en blick på Svenska cbartan måste bekräfta, att det
är alldeles omöjligt att endast genom lagar om tullbevakning hämma
lurendrejeri, då tull-lagstiftningen är sådan att de höga afgifterna
göra att det lönar sig att idka lurendrejeri. Detta har visat
sig icke allenast vid Sveriges för denna rörelse så högst lämpliga
kust, utan äfven i alla andra länder. Man må utgå ifrån så
prohibiliva åsigter som helst, så kan väl ingen påstå, att näringarna
hafva någon vinst deraf, att, i st. f. att Staten tager tullinkomsten,
densamma stannar hos lurendrejaren. Om jag icke
bedrager mig, så ådagalades inför den comité'', som för några år
sedan omarbetade tulltaxan, alt man i Tyskland kunde för 25
procent försäkra de flesta för införsel i Sverige förbudna varor,
likasom man ännu i dag kan få köpa varor derstädes att levereras
i Sverige oförtullade, oaktadt de äro< belagda antingen med
förbud eller med hög tullafgift. Derpå förlorar Slaten årligen
stora summor, utan att den inhemska producenten derpå något
vinner. Det är dessa missförhållanden, jag ansett böra afhjelpas,
och detta är orsaken hvarföre jag framställt det förslag, som Utsk.
har förkastat, och hvilket icke gick ut på annat, än att tull-lagstiftningen
måtte bringas i ett sådant system, att sedan tullbevakningen
blifvit bragt lill den största fullkomlighet, hvartill man
kunde komma, stadganderne ang:de införselsförbud måtte utbytas
Den 7 Mars.
477
emot skyddsafgift^ till sådant belopp att lurendrejeriet icke kunde
löna sig, och således den ärliga handlanden icke förlorade, då den
mindre samvetsgranne vann. Jag får således hos Hr Gr. o. Landtm,
vördsamt anhålla om propos. på bifall till mitt förslag.
II. Ex. IIr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle
Ilevillu.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ns betänk.
N:o 8.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå II. Ex. tillkännagaf,
att han funnit ja hafva öfverröstat nej.
Föredrogs och biföllos StatsUtsk:s d. 5 dennes på hordet lagda
utlåt:n:
N:o 213, i anledn. af väckt motion om ett lån för tillvägahringandet
af en pensionsförening inom Jönköpings län; och
N:o 214, i anledn. af väckt motion om ett räntefritt lån för
beredandet af en nöd- och frihamn vid Höganäs.
Föredrogs StatsUlsk:s d. 5 dennes på bordet lagda utlåt. N:o
215, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de ett lån för uppfö
randet
af en gymnastikbyggnad i Malmö.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Den K. propos.,
hvarom här är fråga, föreslår, att ett lån af 8,000 r:dr mätte lill
ändamålet användas, och att lånet skall få innehafvas räntefritt
linder fem års tid, samt derefter återbetalas på sådant sätt, att
årligen skulle erläggas 6 proc. för hela summan, af hvilka 6
proc. tre proc. årlig ränta godlgöres, och de öfriga tre proc. anses
såsom capitalafbetalning. Jag kan icke undertrycka, att det
utgör föremål för min förundran, att Utsk., på samma gång det
tillstyrker ett fyra gånger så stort lån åt en enskild person till
uppbyggande af en utaf vattenflöde skadad bruksegendom, bestrider
ett lån på samma villkor, men endast en fjerdedel så stort
till en allmän undervisningsinrättning. Jag anhåller derföre alt
något få genomgå de skäl, som legat lill grund för Utsk:s betänk.
Utsk. börjar med alt anföra det factum, som af Lunds consistorium
blifvit såsom prejudicat uppgifvet, nemi. att Carlstads
läroverk vid sista riksdagen erhöll ett lika stort lån, under lika
villkor, som dem man nu har anhållit måtte tillkomma Malmö
skola. Utsk. anför deremot, att det lån, som beviljades Carlstad,
egentligen afsåg uppbyggande af sjelfva skolhuset, hvaremot detta
lån alser uppbyggande af en gymnastikinrältning. Delta är Ulsk:s
ena skäl. Utsk:s resonnement i detta afseende är detta, alt som
gymnastik måste anses såsom en bisak, och skolundervisningen såsom
en hufvudsak, så anser Utsk. sig icke behöfva bevilja detta
lån, på den grund alt R. St. vid sista riksdag beviljade ett lån
till skolbusbyggnad i Carlstad. Utgår man från dessa premisser,
så kan jag icke neka att Utsk. har rätt; men jag kan icke dela
dem, och jag trodde att under sednare tider det blifvit tillräckligt
upplyst, att undervisningen, då den endast afser själens func
-
478
Den 7 Mars.
tioner, är allt för ensidig, enär den icke derjemte utbildade kroppen.
För min del skulle jag tro, att när undervisningen är rätt
ordnad, så utbildas på en gång, både själen oell kroppen, och alt
man alldeles icke har skäl att säga, att den ena undervisningsgrenen
är underordnad den andra. Således mäste kroppen öfvas
äfven för själens utbildning, och det torde få tagas för gifvet, att
i en svag kropp sällan bor någon stark själ.
Nu lärer Utsk:s beslut blifvit bestämdt deraf, att en Ulsk:s
ledamot berättat, att då detta mål föredrogs i Consistorium, när
K. M. infordrade Consistorii utlåt., så skulle en enskild ledamot i
Consistorium yttrat, att han förmenat att Lunds sliflcassas inkomster
icke tålde den årliga inbetalning af fi proc., hvarom här är
fråga. Jag torde da först fä fästa uppmärksamheten derpå, alt
Domcapitlet i Lund tillstyrkt skolans anhållan; att den ledamot,
som fällde detta yttrande, tydligen tillhörde minoriteten inom Domcapitlet;
att således Domcapitlets pluralitet tillstyrkt delta låns erhållande,
och alt detta tillstyrkande sedermera af K. M. blifvit
omfaltadt, naturligtvis efter den föregående pröfning, som K. M.
icke lärer underlåtit att egna åt detta ämne. Det torde således
förefalla underligt, att en enda ledamots allmänna yttrande i saken
inom Utsk. fått sådan vigt, att så väl K. M:s tillstyrkande
som Domcapitlets, hvilket var i motsats af denna ledamots yttrande,
lemnats ulan allt afseende. Lyckligtvis har jag nu bär i min
hand en uppgift på Lunds stiftscassas inkomster under hvart och
ett af de sist förflutne 10 åren. Jag vill nu icke upptaga R. o.
Ad:s tid med att uppläsa de summor, sora visa cassans belopp
för hvarje af dessa 10 år, emedan dessa belopp äro ganska olika,
såsom beroende af besparingar; men då man adderar inkomsterna
för dessa år, och deraf lager ett medium, så blir den ärliga
inkomsten till detta stifts skolhuscassa 2,300 r:dr b:co. När
man å andra sidan ser efter, huru mycket det är, som årligen
skall betalas af byggnadscassan såsom 6 proc. på lånet, så är den
årliga afbelalningen endast 480 r-.dr. Jemför man denna summa
med cassans årliga inkomst, så vill det synas tydligt, att dessa
6 proc. årliga inbetalning icke, såsom den enskilde ledamoten inom
Consistorium yttrat, skulle försätta stiftets skolhuscassa uti någon
förlägenhet.
För öfrigt vill jag påminna mig, att inom Lunds stift icke
finnes något gymnasium, och att vid flera tillfällen varit fråga
om att inrätta ett sådant, hvartill byggnaderna, om K. M. sådant
beslutat, säkerligen icke fått sakna R. St:s understöd. Då nu sådant
icke skett, och då K. M. icke begär något annat, än hvad
R. St. förut vid en föregide riksdag tilldelat Carlstads stift, sorn
särskildt äger sitt gymnasium, så kan jag icke finna annat, än att
på samma grund som Carlstad, borde äfven Malmö få detta lån,
hvarföre jag anhåller om R. o. Adis beslut i detta afseende.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Den allmänna principen
för skyldigheten att uppbygga och underhålla skolhus och dertill
hörande byggnader är, att de städer, uti hvilka skolorna äro för
-
Den 7 Mars.
479
lagda, skola uppbygga och underhålla icke allenast skolhusen, utan
äfven lemna rum för lärarne. Undantag derifrån finnas för de
släder, som genom särskilda privilegier äro derifrån befriade; men
den frågan huruvida detta sträcker sig äfven till sådane byggnader,
som gymnastikhus, torde vara mera tvifvel underkastad. Jag
tror visserligen, alt det rätta är, att städerna äfven hafva åliggande
att hygga och underhålla dorn, men denna fråga är likväl
icke ostridig. Malmö stad har under nyss förflutna tider, enligt
de handlingar, som, jemte den K. propos. blifvit till StatsUtsk.
öfverlemnade, gjort ganska betydliga utgifter för sina skolbyggnader.
Nu är fråga om uppbyggande af eli gymnastikhus. Detta
gymnastikhus mäste placeras på en tomt, der nu uthus och lägenheter
för lärarne finnas. Således står frågan om staden Malmös
skyldighet att bygga hus för gymnastiken i nära sammanhang
med frågan om uthusen för de öfriga byggnaderna, nemi. så alt
lärarne kunde vara belåtna med byggnaderna sådane de äro, om
icke en gymnaslikbyggiiad skulle uppföras; men när den skall uppföras,
så blir det ändamålsenligare att göra om inredningen af
huset. Här har en förlikning blifvit uppgjord emellan Consisloii11111
oell Malmö stad; hvarigenom ingen tvist skulle uppslå om
hvilken sorn skulle vara skyldig att hygga gymnastikhuset. De
hafva gatt halfva vägen hvar, men för all kunna tillvägabringa
den summa, sorn fordras dertill, så skulle eli län sökas bos R. St.
på de villkor, som här äro framställda. K. M. bar ansett sig böra
tillstyrka stadens och Consistorii i della afseende framställda
förslag; och för min del kan jag icke annat finna, än all, under
de förhållanden, sorn här äga rum, det vore ändamålsenligt alt
bifalla hvad staden och Consistorium begärt oell K. M. föreslagit.
Det är af dessa skäl och af de skäl, sorn till en del blifvit anförda
af Gr. Cronhjelm, som jag får vördsamt tillstyrka, att R.
o. Ad. bifaller hvad den K., propos. i detta afseende innehåller,
och hvilket finnes framsläldt i den sednare delen af reciten (sid.
4) uti betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan icke, lika med
IIr Gr. Cronhjelm, anse gymnastikbyggnad vid ett läroverk vara
lika angelägen, som uppbyggande af sjelfva skolhuset. Själens bildning
genom läsning torde icke kunna inhemlas annorlunda än under
tak, hvaremot kroppens öfningar kunna ske utan gymnastik.
Ehuruväl gymnastik är del bästa sältet alt bibringa kroppsöfningarne,
sä har likväl under fordna tider släglen lefva!,, som varit
fullt ut så starka och fullt ut sä skickliga i kroppsöfningar, som
de liuvar. äro med sina gymnastikinrällningar. Således kan jag
icke anse, alt skolhus och gymnastikbyggnader äga samma vigt;
ehuruväl gymnastikers anläggande också är en ganska angelägen
och nyttig sak. — Hvad för öfrigt angar frågan huruvida en stark
själ kan ho uti en svag* kropp eller icke, så vill jag icke inlåta
mig deruti. Jag har sett i starka kroppar bo ganska svaga själar.
Hvad som emedlertid för Utsk. varit egentliga orsaken dertill
alt Utsk. icke ansett sig kunna tillstyrka ifrägavar. lån, har varit
4S0
Den 7 Mars.
att staden Malmö liar i sin förbindelse lill biträde för denna byggnad
gjort det förbehåll, att staden hädanefter som hittills njuter
befrielse från alla andra utgifter i och för skolans byggnader. Om
R. St. bifalla detta förslag, så hafva R. St. i och med detsamma
förklarat Malmöstad fri frän den staden lika med andra städer åliggande
skyldighet att hålla staden med en skola. StatsUtsk. har icke trott
att R. St. skulle vara hugade eller ens berättigade till att medgifva
eu sådan frihet för Malmö, utan att i och med detsamma åtaga
sig en förbindelse att allt framgent, utan bidrag af Statens medel,
bekosta underhållet af denna stads skolhusbyggnader. Om Lunds
Domcapitel har varit frikostigt nog för att vilja åtaga sig för det
goda ändamålets skull en del af kostnaden, så är det dess sak,
men att R. St. skulle förbinda sig att på Statens bekostnad underhålla
skolbyggnader, som tillhöra Malmö stad att sjelf bekosta,
det torde jag åtminstone för närvarande få anse föga troligt. Jemförelsen
med det lån, som beviljades Carlstad för byggandet af dess
skolhus, är föröfrigt här icke på sitt ställe. Summan var större,
Carlstads stift är också långt mindre än Lunds, och har derföre
också troligen ganska betydligt mindre tillgångar än Malmö. Carlstad
kunde således icke i den mån bidraga till en sådan byggnad,
som af en större stad och ett större stift möjligen kunde
förväntas. Vilja R. St. icke åtaga sig ett framtida åliggande att
bekosta uppbyggandet af skolan i Malmö, så finnes i min tanka
icke någon annan utväg, än att afslå ifrågavar. lån, hvilket lill
sitt belopp är temmeligen inskränkt och således, om man i orten
saknar tillgångar, likväl bör kunna beredas, om också icke på så
goda villkor, som R. St:s lån. Jag tillstyrker således vördsamt
bifall till Utsk:s utlåt.
Gr. Cronhjelm: Genom det anförande, sorn här blifvit framstäldt
af Konungens rådgifvare för ecclesiastikärender, anser jag
hvad den siste värde talaren anfört, på förhand så fullkomligen vederlagdt,
att jag icke ämnar upptaga detta vidare till vederläggning.
Jag har endast anhållit om ordet, för att vederlägga hvad
som mig synes vara en oriktigt yttrad tanka rörande gymnastikens
ändamål.
Den siste värde talaren har sagt, att gymnastikbyggnaden vore
mindre angelägen än skolbyggnaden, derföre att gymnastiken
icke behöfde verkställas under tak. För de tillfällen, särdeles under
vinter- och höststudierna, då väderleken ofta är af den be
skaffenhet
att kroppsöfningar endast kunna verkställas inom lins,
kan likväl en sådan byggnad icke umbäras. För öfrigt har jag
hört yttras här en sats, som jag nödgas bestrida, nemi. den, att
derföre att man i förra tider sett starka slägten utan gymnastik,
så skulle man icke eller nu behöfva någon sådan. Om icke under
tidernas utveckling, genom samhällets förfining och jägtande
efter njutningar, den physiska kroppsconstjjutionen småningom fallit
till betydligen större svaghet än förut, så vore icke gymnastiken
nödvändig. Om man förutsätter samma naturliga styrka
nu
Den 7 Mars.
481
nu hos barnen, som under fordna tider, så får den likväl icke tillfälle
att utveckla sig; men just derföre alt, såsom en följd af samhällets
utbildning så väl i förfining som i njutningar, den physiska
styrkan hos slägtet aftagit, så måste konsten träda emellan
och styrka den svaga physiken, och deruti beslår gymnastikens
egentliga värde. För öfrigt har det blifvit yttradt, att, genom bifall
till detta betänk., Slaten skulle komma alt fä framgent underhålla
skolbyggnaderna i Malmö. Jag kan icke finna huru en sådan
åsigt kan göra sig gällande, då Malmö icke begärt mer än
ett bin att amorteras genom årliga afbetalningar; och deraf kan
i min tanka icke den slutsats dragas, att Staten allt framgent
skulle komma alt bidraga till underhåll af skolbusbyggnaderna i
Malmö. Jag förnyar ännu en gång min anhållan om propos. på den del
af pagina 4, som innehåller resumé af K. M:s nåd. propos. i ämnet,
Ilr Silfverstolpe: Jag anser mig skyldig alt fästa uppmärksamheten
vid den anmärkn., som blifvit gjord af en ledamot, att
staden Malmö vid sitt ålagande att dellaga uti afgifterna för amortering
af den ifrågavar. låuesumman, högst 8,000 r:dr b:co, gjort
det villkor och förbehåll, att staden hädanefter såsom hittills må
njuta befrielse från all koslnad för underhåll och reparation af de
lill skolan hörande bus och lägenheter. Jag får erinra alt här
slår: ”hädanefter som biltills.” Uet blir således ingen förändring
i de förhållanden, som redan förut ägt rum. Hvarpå det baserar
sig, att staden skulle vara fri från underhålls- och reparationskostnaden
för hus och lägenheter, kan jag icke nu erinra mig.
Ar det grundadt på privilegier, som af K. M. blifvit stadfästade,
så är det så mycket mera skäl alt bifalla det förslag, som nu
blifvit gjordt; är det uppgifna förhållandet åter icke grundadt på
af K. M. stadfästade privilegier, utan blott på en öfverenskommelse
emellan staden och Consistorium, så kan denna öfverenskommelse
icke vara bindande för framtiden, och blifver det icke
mera derigenom att 11. St. nu bevilja det begärda länet.
Frih. Palmstjerna: Efter de upplysningar, som i StatsUtsk.
lemnats af ledamöter, som känna förhållandet, är det bekant,
att Malmö hittills icke varit vederbörligen befriadt ifrån skyldigheten
att underhålla och reparera skolans hus och lägenheter, men det
synes som om staden vid detta tillfälle ville lemna sitt bidrag
med det förbehåll alt, på sätt staden har yrkat, nu få erkändt
att staden framgent är befriad ifrån dessa åligganden, hvarifrån
staden icke genom någon öfverenskommelse i allmänhet blifvit
befriad, utan blott vid detta tillfälle genom öfverenskommelse med
Domcapillet till någon del har vunnit befrielse. Således finnes,
efler de upplysningar, som Flsk. erhållit, icke någon K., stadfästelse
på stadens befrielse från ifrågavar. underhållsskyldighet; men om
R. St. meddela länet med antagande af det af Malmö bestämda villkoret,
så erkänna också R. Sl. alt staden framgent må njuta befrielse
ifrån all underhälls- och reparationskostnad i och för skolans
hus och lägenheter, och hvem skall då bekosta det? Det blir utan
tvifvel Staten, som dertill får lemna allmänna bidrag.
7 H. 61
482
Den 7 Mars.
Frih. Raab, Adam Christian: Mig synes denna begäran
af Consistorium i Lund och Malmö stad icke vara obillig, i
anseende till det vackra ändamål, som åsyftas med det begärda
fånebidraget. Lånet är hegardt emot 3 å 4 proc. ränta och med
återbelalningsskyldighel af 2 till 3 proc. om äret. Detta lån är
således föga fördelaktigare än de, som vanligen erhållas i allmänna
cassör. För del ändamål, som här åsyftas, kan det i min
tanka icke vara olämpligt att Staten mellankommer, särdeles som
det icke kan, på sätt Frih. Palmstjerna trott, lyckas att på enskild
väg kunna få ett dylikt län på en säkerhet af den beskaffenhet,
som här är framlagd, hvilken icke utgöres af någon inteckning,
och icke vore transportabel man och man emellan, såsom
en vanlig skuldförbindelse. Frih. Palmstjerna har yttrat, att staden
Malmö icke hittills varit befriad från skyldigheten att underhålla
skolhus och åbyggnader: men det var väl kanske något för
mycket vågadt att anse saken till delta resultat utredd, derföre
att en ledamot i Utsk. sagt att så förhåller sig, synnerligen då
ett embetsverk bar ingifvit en skriftlig uppgift af motsatt innehåll,
hvilken grundlagt K. M:s nåd. propos. Jag ser icke alt en uppgift
af en enskild person kan tillintetgöra verkan af ett embetsverks
uppgifter, ulan skulle snarare fästa mig vid de sednare såsom
tillförlitliga, inlills motsatsen varder på säkra facta ådagalagd.
Jag kan således icke annat än tillstyrka bifall till det begärda
låneunderstödet.
Hr Silfverstolpe: Derest förhållandet är sådant, som jag
äfven älskar att tro, alt staden förut icke har varit befriad frän
underhållsskyldighet af skolhusbyggnaderna, så tror jag visserligen
icke, all äfven om R. St. utan förbehåll skulle bifalla det äskade
anslaget, staden derigenom skulle blifva mera hädanefter än
hittills befriad ifrån ifrågavar. skyldighet. Naturligtvis kommer
det, vid den pröfning, som K. M. låter ämnet undergå innan lånet
blifver utlemnadt, att tillses att staden kommer att bibehålla
samma skyldigheter hädanefter som hittills. För att likväl förekomma
ali tvetydighet i detta afseende, sä hemställer jag vördsamt,
om icke det lämpligaste vore att återremittera frågan till
StatsUlsk., på det att Disk. mätte i sitt förnyade betänk, tillstyrka
R. St. att lemna bifall till den framställning K. M. gjort om det
äskade lånet; men derjemte tillstyrka R. St. alt hos K. M. anhålla,
alt K. M. läcktes läta utreda och närmare granska det förhållande,
huruvida Malmö stad förut äger någon rättighet alt vara
befriad från kostnaden all underhålla siue skolhusbyggnader,
och att, derest staden icke förut äger en sådan befrielse, den icke
genom det nu beviljade län derifrån mätte blifva mera befriad,
än den förut varit.
Frih. Palmstjerna: Jag ber endast få fästa uppmärksamheten
derpå, att det icke är Consistorium i Lund, som har upp •
gifvit, att staden Malmö är befriad ifrån underhåll och uppbyggnad
af sin skola, utan det är staden Malmö, som uti sin förbindelse
ali bidraga till den årliga amorteringen af det ifrågavar.
Den 7 Märs.
485
lånet af 8,000 r:dr till gymnaslikbyggnad, har inryckt den mc*
ningen, att det sker under villkor och förbehåll, alt staden hädanefter
som hittills befrias ifrån skyldigheten alt underhålla de till
skolan hörande hus och lägenheter, för alt derigenom i ali framtid
blifva befriad ifrån della åliggande. Emot äterremissen har
jag intet alt invända, men bifall bestrider jag helt och hållet.
Genom äterremissen kommer SlatsUtsk. i tillfälle alt framlägga
de skäl, som grundlagt ötsk:s afstyrkande, och måhända kan Utsk.
då äfven blifva af den mening, som här blifvit uttryckt, alt lånebidraget
under vissa villkor och förbehåll å Statens sida må kunna
beviljas.
Ofverläggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansäge de
emot StalsUtskis utlåt. N:o 215 gjorde anmärkmr föranleda tilt
återremiss.
Ropades ja.
Föredrogs StalsUlsk:s d. 5 dennes på bordet lagda utlåt. N:o
216, i anledn. af gjorde framställningar om ett lån för uppbyggandet
af en kyrka i Christinehamn.
Biskop Hedrens vid delta utlåt, fogade reservation upplästes,
på begäran af
Hr von Hartmansdorff, Aug., som derefter yttrade:
Jag erkänner visserligen, alt det föremål, hvartill lån nu begäres
af staden Christinehamn, är af beskaffenhet, att staden sjelf
borde draga försorg om medlens anskaffande. Men det är icke
ovanligt att R. St. äfven för dylika ändamål, som det ifrågavarande,
beviljat lån af allmänna medel. När nu, under innevarande
riksdag, R. St. icke vilja använda sina skrinlagda tillgångar
hvarken att bygga fästningar emot Henden eller canaler för
den inrikes rörelsen, så kunna de åtminstone lenina någon utväg
för dessa medel att komma ut i rörelsen, derigenom att de bevilja
lån till kyrkors uppbyggande. När dertill kommer, ali Christinehamn,
just derigenom att jernhandteriugen under nuvarande
förhållanden är ofördelaktig, icke befinner sig i del goda skick,
hvari staden förut varit, sä hemställer jag, alt R. o. Ad. måtto
återförvisa detta betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Dä vid delta betänk,
icke några upplysningar i afseende pä sjelfva saken fela, så kan,
jag för min del icke se hvartill någon återremiss skulle gagna.
Om R. o. Ad. anser länet böra beviljas, så kan det genast ske.
I afseende på beviljandet af ett lån lill Christinehamns kyrka, sä
kan man anse, alt enahanda skäl, om icke för eldsvåda, dock för
missväxt, dålig conjunctur, etc. etc., som äga rum för Christinehamn,
skulle kunna anföras såsom grund för en mängd socknar i
Riket alt besvära R. St. med anhållanden om låuebidrag till byggande
af deras kyrkor. Christinehamns stad är en icke obetydlig
484
Den 7 Mars.
församling, och derjemte finnes en landtförsamling dermed förenad.
Denna kyrka är icke, såsom Hernösands, en stiftskyrka, hvartill
i min tanka med skäl statsbidrag böra lemnäs, utan den är
blott en stads och en sockens kyrka. Jag känner icke för min
del något exempel derpå, att Staten gifvit bidrag till understöd
för sådana kyrkors byggande. Jag anser, att exemplet deraf för
Christinehamn skulle medföra en mängd ansökningar af samma
slag, och af lika skäl, som R. St. bevilja detta anslag, af enahanda
och lika vägande skäl böra också R. St. då framgent bevilja
låneunderstöd för dylika byggnadsföretag. Att penningar utkomma
i rörelsen är ganska vigtigt, men då den ifrågavarande summan
icke verkar mycket hvarken på landets rörelse i allmänhet
eller på ortens specielt, så kan detta ändamål att få penningar i
rörelse icke blifva något skäl att bevilja det ifrågavarande länet,
då andra skäl, som äro betydligt öfvervägande, lala deremot. Jag
tillstyrker för min del bifall till Utsk:s betänk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge
de emot StatsUtsk:s utlåt. N:o 216 gjorde anmärkn.r föranleda
till ålerremiss.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Du härefter II. Ex. hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla
detta utlåt., ropades starka ja jemte några nej, hvarpå H.
Ex. förklarade, det han funnit denna sednare propos. besvarad
med öfvervägande ja.
Föredrogs SlatsUtslcs d. 5 dennes på bordet lagda utlåt. N:o
217, ang:de eli föreslaget lån för reparerandet af Catharina kyrka
i Stockholm.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Det beslut, som Ståndet
nyss fattade ang:de Christinehamns kyrka, förutsäger väl hvad R. o.
Ad. kommer alt besluta i della mål; men det afhåller icke mig
att uttala min tanka. Jag anser samma skäl böra gälla här, som
jag yttrat för kyrkan i Christinehamn; dock bör dertill läggas, att
de skäl, Utsk. hemtat från Catharina församlings folkrikhet, icke
äro riktiga. En folkmängd, som till stor.del består af fattighjon,
eller af personer, som behöfva allmänt understöd, under en eller
annan form, kunna icke påräknas såsom skaffande tillgångar för
en kyrkobyggnad. Catharina kyrka är vida större och prydligare
än som motsvarar församlingens beskaffenhet. Kyrkan anlades,
såsom man vet, af Carl X, och var ansedd såsom början till en
större förläggning af hufvudstaden på Södermalm. Hon är en af
våra vackraste byggnader; den första, som faller i ögonen pä utländningar,
som sjöledes komma till hufvudstaden. Att låta henne
förfalla skulle derföre vara sä mycket värre. Man säger, att
församlingen har tillgång att få lån, derföre att hon befinner sig
i hufvudstaden. Lättheten att få sådana beror dock af den säkerhet,
man har att erbjuda. En fattig församling eller en fattig
person i hufvudstaden möter samma svårigheter, eller är lika illa lot
-
Den 7 Mars.
485
tad, som en fattig låntagare hvar som helst. Jag kan således
icke annat än tillstyrka det ifrågavar. lånets beviljande åt kyrkan.
Frih. Palmstjerna yttrade nyss, att inga exempel funnes, att Staten
beviljat lån lill kyrkobyggnader. Om jag hade bancoreglementet
här, så skulle jag uppläsa förteckningen på de kyrkor, som förut
fått lån af bancomedel, hvilket vill säga detsamma som af Staten,
eller Kiksg.cont., dit Bankens behållna vinster numera skola gå.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Af samma skäl, som jag
nyligen tog mig friheten att anföra i afseeende på lån åt Christinehamns
församling, vågar jag också tillstyrka bifall till Utsk:s
utlåt, i detta fall. Om R. St. ingå på att lemna lån för reparationer
af kyrkor i allmänhet, så fruktar jag, att Ständerna ganska
ofta framdeles få tillsläppa medel till sådant. Uti ifrågavar. kostnadsförslag
lill reparation, finnes äfven upptaget en summa för
stängsel kring kyrkogården. Om en församling icke kan eller vill
hålla stängsel kring sin kyrkogård utan lån, så må den blifva
ostängd. Till detta ändamål äro likväl icke mindre än 5,400 r:dr
upptagne, och i förhållande derefter är en stor del af kostnadsförslaget
uppgjordt. Jag tillstyrker bifall till betänk.
Hr von Hohenhausen, MichaelSilvius: På sätt Hr von
Hartmansdorff nyligen här har upplyst, så utgingo tillförene lån från
Banken till kyrkobyggnader, då de af B. St. beviljades, men sedan
realisationen blifvit beslutad har man icke mera ansett detta lämpligt.
Den skillnad förekommer här emellan Catharina kyrka och Christinehamns,
att till Christinehamns kyrka finnes en icke obetydlig landsförsamling,
der byggnadsmaterialier äro nära och folk, som kunna
användas lill byggnaden, dä deremot Catharina församling utgör
den fattigaste i hufvudstaden. Maria församling redan är bebodd
af förmögnare personer, och alla församlingar på Norrmalm likaså.
I Catharina församling bor mest fabriksarbetare samt folk af arbetsclassen,
och man behöfver blott se på husen i denna församling för
att finna, att den icke är bland de förmögnare. Deremot är kyrkan
den vackraste och med mesta konst byggda af dem, som finnas i Stockholm.
Om nu stängseln kring kyrkogården jemväl blifvit upptagen
i kostnadsförslaget, så hade Utsk. haft gilltig anledn. att häruti
göra rättelse, utan att i öfrigt vägra lånet. Jag kan icke annat
än förena mig med Hr von Hartmansdorff uti att tillstyrka
bifall till anslaget, dock anser jag, alt dessa 5,000 r:dr till stängseln
kring kyrkogården böra afdragas.
Hr von Hartmansdorff: I afseende på stängsel kring kyrkogården,
anhåller jag att få anmärka, att denna kyrkogård är ovanligt
stor, utan tvifvel den största, som finnes i Stockholm. Några
af de öfriga församlingarne hafva kyrkogårdar utom staden.
Den stängsel, som användes inom staden, måste vara, såsom man
också ser att hon är, stenmur, hvarigenom hon blir kostsam att
underhålla. För min del finner jag icke lämpligt att Ståndet ingår
i några omständliga afprulningar eller bestämningar af summor,
utan anser riktigast att betänk, återremitteras, på det att
Utsk. måtte, om det så för godt finner, ingå i detaljerna.
480
Den 7 Mars.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det hufvudsakligaste,
som här blifvit anfördt för bifall till detta lån, är, att församlingen
är fattig. Det är visserligen sant, att inom Catharina församling
finnes ett större antal fattige än i någon annan af Stockholms
församlingar. Men denna församling är också till sin folkmängd
ganska stor och består äfven af ett stort antal personer,
som icke äro fattige. Skulle Ständerna bevilja lån åt alla sådana
församlingar, hvilka inom sig hafva ett stort antal fattige, så tror
jag, att vi här skulle få låneansökningar från Sveriges tlesta församlingar.
Jag tillstyrker bifall till StatsUtsk:s betänk.
Då nu öfverläggningen förklarades vara slutad, hemställde H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. ansåge de emot StatsUtsk:s
utlåt. N:o 217 gjorde anmärkna- föranleda till detsammas
återremitterande.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Propos. till bifall å ifrågavar. utlåt, blef sedermera framställd
och besvarad med starka ja, blandade med nej, hvarefter H. Ex.
förklarade sig hafva uppfattat svaren såsom bifall till Ulsk:s utlåt.
Föredrogs SlatsUtsk:s d. 5 dennes på bordet lagda utlåt. N:o
218, ang:de ett låneunderstöd för fullbordandet af den nya stifts—
kyrkan i Hernösand.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: R. o. Ad. har vid innevarande
riksdag genom afslag på frågan om öfverflyttning af domkyrkotnnnor
från Upsala till Hernösand visat, att R. o. Ad. icke ansåg
Hernösands stiftsky ika till dessa tunnor hafva någon rätt. I händelse
R. o. Ad. nu bifaller ett lån till denna kyrka, torde det
dock vara nödvändigt att ogilla hvad Utsk. ang:de domkyrkotunnorna
från Hernosands stift yttrat.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då, så vidt jag fattar, ett Stånds
bifall till ett Ulsk:s-betänk. endast innefattar ett bifall till sjelfva
conclusionen, hvari Utsk. stannat, men icke till resonnemeulerna,
aldrahelst då deruti omnämnde fråga är förut genom eli Ståndets
beslut afgjord, så ser jag intet hinder att bifalla betänk.
Gr. Lagerbjelke: Sjelfva beslutet blir visserligen i alla
händelser detsamma, men som förmodligen en und. skrifvelse derom
skall till K. M. afgå, så äro de motiver, på hvilka beslutet
sig stödjer, af någon vigt. Det skulle nemi. kunna komma i fråga
att intaga i den und. skrifvelsen något af hvad Utsk. yttrat i afseende
på ifrågavar. domkyrkotunnor.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: När detta betänk, uppsattes,
var ännu icke Ständernas beslut fattadt ang:de domkyrkotunnorna,
men då detta nu skett, tager jag för afgjordt, att sådant
blifver iakttaget vid uppsättande af den und. skrifvelsen, och
jag ser derföre intet hinder att bifalla betänk.
Hr Akerman, Fredr.: På sätt en talare före mig redan
Den 7 Mars.
487
anmärkt, låra motiverna för Utsk:s betänk., äfven om de af en
eller annan af Husets medlemmar ogillades, icke kunna hafva
något inflytande på beslutet. Jag skulle för min del tro, att det
beslut Ståndet en gång faltadt om dessa domkyrkotunnor, icke
behöfver nu förnyas, och om någon und. skrifvelse skall äga rum,
så lärer den talare, som härpå fäst uppmärksamheten, bäst vara i
tillfälle, såsom ordförande i Exp.Utsk., att tillse, det denna skrifvelse
blifver uppställd i den form man önskar. Jag anhåller således
om bifall till Utsk:s betänk.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag vill ingalunda bestrida
bifall till det slut, hvari Utsk. stannat; men jag anser Gr.
Lagerbjelkes anmärkn. vara riktig. En värd talare har sagt, att
Ståndet icke bör upprepa ett redan fattadt beslut; men jag tror,
att man ännu mindre bör upprifva eller försvaga detsamma. Till
förekommande af ali tvekan i detta fall, och för att icke möjligen
utsätta Exp.Utskis ordförande för någon tvist med andra ledamöter
af samma Utsk., anser jag rättast vara, att R. o. Ad. bifaller Utsk:s
tillstyrkande, men utesluter den delen af bevekelsegrunderna, hvilken
angår vissa domkyrkotunnors öfverflyttning från Upsala till
Hernösands domkyrka.
Härmed ansågs öfverläggningeu vara slutad, hvarefter H. Ex.
Ilr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle StalsUtskis
utlåt. N:o 218, med förklarande, att hvad Utsk. deruti anfört,
ang:de domkyrkotionden icke bör inlagas uti den ifrågavar. und.
skrifvelsen till K. M.
Ropades ja.
Föredrogs StatsUlsk:s d. 5 dennes på bordet lagda utlåt. N:o
219, i anledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o 82, ang:de
ifrågaslälld öfverlåtelse lill Haparanda stad af capilainsbostället vid
Norrbottens Fältjägare-corps, Hapaniemi N:o 1.
Efter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, gjord erinran, att R.
o. Ad. afslagit StalsUtsk:s förra betänk, i detta ämne, anmälde sig
och yttrade
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då detta är ett mål, som
hörer under vederbörande embetsverks utredning och Konungens
afgörande; så anser jag, för min del, lämpligast vara, att R. o. Ad.
vidbi ifver sitt förut fattade beslut. Om saken erhåller den utredning,
att Konungen anser ifrågavar. afsöndring från indelningsverket
böra göras; så är det tillfälle för Konungen att derom vid
nästa riksdag göra framställning till R. St. Men rätta ordningen
måtte icke vara den, att Ständerna börja med indelningsverkets
splittrande och sedermera öfverlemna till Konungen hvad afseende
han derpå vill göra. Jag anhåller således, att R. o. Ad. måtte
vidblifva sitt redan i ämnet fattade beslut.
Uppå härefter framställd propos. vidblef R. o. Ad. sitt förut
i delta ämne fattade beslut, och lades StalsUtsk:s utlåt. N:o 219
till handlingarne.
488
Den 7 Mars.
Vid föredragning af StatsUtskrs d. 5 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 224, i anledn. af väckt motion, ang:de tillstånd för
åboerne å åtskilliga till Kongl, och Hvitfeldtska slipendii-inrältningen
hörande hemman att förvärfva sig äganderätt till samma
hemman, yttrade sig
Iir Rosenblad, Bernh.: Då jag för min del icke har någonting
emot alt bifalla hvad Utsk. här tillstyrkt, nemi. afslag å
motionen, så är det derföre, att jag anser, alt det endast är Ulsk:s
tillstyrkande, som utgör föremål för Ständernas beslut och ingalunda
premisserna, ty i afseende på dem kunde vara ganska mycket
alt anmärka.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 224 blef af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs och bifölls StatsUlsk:s d, 5 dennes på bordet lagda
utlåt. N:0 225, i anledn. af väckt motion, ang:de ändring af stadgandet
i K. hr. d. 14 Juni 1S25, rör:de åboledige kronohcmmaus
å Oland anslående till boställen åt skollärare.
Föredrogs SlatsUlsk:s d. 5 dennes på bordet lagda utlåt. N:o
226, i anledn. af väckt motion, ang:de tillstånd för Norrforss byamän
i Westerbottens län att begagna laxfiske i Umeå eif.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag kan icke annat än finna en
betydlig motsägelse emellan premisserna lill U(sk:s betänk, och det
slut, hvartill Utsk. kommit. Sedan Utsk. nemi. först fullständigt
visat, att intet skäl finnes att bifalla motionen, så kommer likväl
Utsk. till en conclusion, deruti bland annat anföres: ”att det i
moraliskt hänseende icke torde vara utan vigt, alt friheten till
fiskes begagnande medgifves ägarne af den strand, hvarvid samma
fiske idkas, helst på detta sätt undvikas de lagbrott å strandägarnes
sida, hvartill, i motsatt fall, fiskets närbelägenhel lätteligen gifver
anledning.” Detta är ett förhållande, .som äger rum vid alla
fisken, der icke strandägarne äga fisket. I öfverensstämmelse härmed
skulle alla Kronans fisken bortgifvas, deribland några, ehuru
icke af den betydenhet som fordom, äro af ganska mycken vigt.
Då Sverige första gången förvärfvade Skåne, Halland och Blekinge,
så ansågs Mörrums laxfiske dervid vara den förnämsta vinsten.
Det skulle visserligen vara ganska förmånligt för strandägarne att
förvärfva detta fiske emot ett bestämdt maximibelopp, men jag
tror, att prejudicatet vore vådligt, och afstyrker derföre detta
betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anser i allmänhet,
att eli bestämmande af minimi- och maximibeloppet vid utarrenderingen
af Kronans egendomar är nyttigt. En enskild, som utarrenderar
sin egendom, bestämmer sjelf hvad han vill hafva i
arrende och lemnar den icke åt den högstbjudande, förmodligen
af den erfarenhet, att den högstbjudande oftast är den, som sämst
betalar och vanligen förstör egendomen. Utsk. har derföre tillstyrkt,
Den 7 Murs.
■489
styrkt, att ett sådant maximi- och minimibelopp borde bestämmas
af Kammarcoll., som bäst vöre i tillfälle att inhemta nödiga underrättelser
för att förebygga förlust för Kronan. Om man börjar
läsningen af Utsk:s motiver något förr än Hr Itosenblad nyss gjort,
så finner man der följande: ”Till ytterligare stöd för denna hemställan
har motionären åberopat K. resolutionerne på allmogens besvär
af den 21 Maj 1720, § 38, och den 17 Sept. 1723, hvarigenom
Klocke, Nylandsby och Hornö hemmansägare blifvit emot bestämd
taxa bibehällne vid de vid deras land och strand varande fisken.
Såsom anledn., hvarföre högre afgift, än den af motionären nu
föreslagne, icke skäligen borde ifrågakomma, bar slutligen åberopats
laxfiskets vid Norrforss by betydliga aftagande, hvilket, efter
motionärens förmenande, hufvudsakligen föranledis, dels genom de
under sednare liden nedanför berörde by i Umeå eif anlagde flere
nya fiskerier, dels genom den betydliga timmerflottning, som på
nämnde eif ägde rum och hvarigenom fiskens uppstigande i elfven
förhindrades. Enligt hvad Högsta Domstolens d. 24 Mars 1831
gifne ofvannämnde dom samt Svea Hofrätts och underdomstolarnes
deruti åberopade domar utvisa, har laxfisket i den vid Norrfors
bys land och strand belägne del af Umeå eif genom särskilde,
i äldre lider utfärdade K. resolutioner, hvaribland ett K. br. af
d. 13 Jan. 1587, blifvit byamännen lill nyttjande upplåtet, emot
viss till Kronan utgående stadga, dock ulan att en sådan förmån
varit dem ovillkorligen och för evärdeliga lider förbehållen.” De
hafva således ganska länge ägt denna förmån. Om nu Kronan
kan utan förlust lemna arrendet till Norrforss byamän, så ser jag
icke hvarföre ej sådant skulle kunna äga rum. Jag tillstyrker således
bifall till Ulsk:s betänk., enär billigheten emot byamännen
kan afses, utan förlust för Kronan.
Hr Rosenblad: Jag delar visserligen den tanken, att det
icke är nyttigt att drifva upp räntan till det högsta på Kronans
egendomar, men i afseende pä fisken är ett helt annat förhållande,
emedan man der icke har någon annan ledning än gissningar för
bestämmande af ett maximi- och minimibelopp. Föröfrigt känner
jag icke bestämdt förhållandet med detta fiske, om det är af någon
betydenhet, men jag tror, att den föreslagna åtgärden icke
kan hafva någon annan följd, än att i hög grad nedsätta Kronans
inkomst deraf, och jag förnyar derföre min anhållan om afslag
å betänk.
Frih. Palmstjerna: Till upplysning om ämnets vigt, får
jag ur Utsk:s betänk, meddela, att genom Kammarcollegii resol. d.
5 Oct. 1631 bestämdes den årliga afgiften för detta fiske till 5 t:r
saltad lax och 20 rökta laxar. Sedermera blef skatten 6| t:r saltad
lax och 10 rökta laxar, och har slutligen, såsom jag vill minnas,
blifvit ökad till 13 t:r.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Utan att nu inlåta
mi" i någon discussion om det förmånligaste sältet att utarren
7
H. 62
490
Den 7 Mars.
dera Kronans lägenheter i allmänhet, hvilket icke torde nu utgöra
föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, tillåter jag mig yttra, att
jag anser undantag af ifrågavat. art olämpliga, derest icke synnerliga
skäl tala för desamma. Må man fastställa andra grundsatser,
om man vill det; men att göra grundsatser gällande endast för
ett särskildt fall, är en otjenlig väg i lagstiftnings- och i administrativa
ärenden. Hvad beträffar det åberopade förhållandet, att
Norrforss by skulle hafva haft detta fiske sig upplåtet sedan 1587,
så finner man af betänk., alt denna förmån icke blifvit åt denna
by ovillkorligen och för evärdeliga tider medgifven. De förhållanden,
som 1587 ägde rum, kunna således icke på något sätt
inverka på hemmansinnehafvarnes rätt, om de icke hafva några
gilltigare anspråk. Ar det åter fråga om att skänka bort en Statens
förmån, så synes det mig, att om en arrendator nu sitter
der, som fullgjort sitt arrende ordentligt, så borde optionsrätten
snarare tillkomma honom, än dem, som bo deromkring. Jag förenar
mig med dem, som tillstyrka afslag å betänk.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Utsk. säger sig hafva ett
moraliskt skäl för sitt tillstyrkande, nemi. att Norrforss byamän
icke skulle komma i frestelse att stjäla fisk. Antager man detta
såsom en allmän statsgrundsats; så skulle regeln för vården om
Statens skogar jemväl blifva den, alt som skoglösa hemmansägare
i grannskapet hafva frestelse att stjäla skog, så borde Staten just
åt dessa skogstjufvar utarrendera sina skogar, eller använda dem
så, att de icke frestades att begå några brott. För min del kan
jag icke antaga denna statsgrundsats, om än Ståndet skulle densamma
gilla. Hvad dernäst vidkommer StatsUtsk:s förslag, att
Ständerna måtte lagstifta särskildt för detta fiske, så biträder jag
Gr. Mörners nyss afgifna yttrande. Om R. St. befatta sig med
villkoren för hvarje särskild lägenhets utarrendering; så skulle följden
blifva, att lika många lagstiftningar i detta fall uppstode, som
det finnas särskilda tillfällen, då R. St. sysselsättas med sådana
småsaker. Jag anser dem tillhöra embetsverken och Regeringen,
men icke R. St., och anhåller derföre, att betänk, måtte afslås.
Härefter förklarades öfverläggningen vara fulländad, och hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, propos. lill bifall å Utsk:s utlåt.
Ropades starka nej, blandade med ja, hvarpå H. Ex. hemställde,
om R. o. Ad. behagade afslå StalsUlsk:s utlåt. N:o 226
och, efter derå med starka ja jemte åtskilliga nej, afgifne svar,
förklarade denna sednare propos. besvarad med öfvervägande ja.
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. 5 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 227, ang:de ett låneunderstöd för återuppbyggande af
Conradsforss bruk i Wermland, yttrade sig
Hr Printzenskjöld, Carl: För min del har jag intet att
erinra emot bifall till Utsk:s betänk., ifall R. o. Ad. skulle sådant
besluta, men jag får vördsamt hemställa, om icke bland villkoren
för lånets beviljande bör iakttagas, hvad 6om vanligen anbefalle*
Den 7 Mars.
491
i afseende på lån ur allmänna cassör, att nemi. låntagaren skall
förete bevis, det lian icke innehar något förmynderskap. Jag anser,
att Statens säkerhet bör i detta afseende på allt sätt betryggas
och tror, att detta villkor för sådant ändamål jemväl kan vara erforderligt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag får fästa den siste
talarens uppmärksamhet derpå, att mom. b. i tredje punkten
af betänk, innehåller, att jemväl skola aflemnas ”fullständiga
handlingar, ang:de den i ofvanstående punkt föreskrifna inteckningssäkerhet.
” Då således säkerhet för denna förbindelses
uppfyllande gifves i inteckning och derjemte borgen, så har Utsk.
icke ansett vidare säkerhet af nöden, och då jag icke kan se, att
Statens säkerhet på något sätt derigenom äfvenlyras, anhåller jag,
om bifall lill Ulsk:s betänk.
Hr Pr in tzenskjöld: Jag medgifver visserligen riktigheten
af Frih. Palmstjernas anmärkn., alt den borgensförbindelse, som
enligt föreskrift skall aflemnas, innefattar ett slags surrogat för
det villkor, som jag tagit mig friheten tillstyrka; men då borgensförbindelsen
utgör en ytterligare säkerhet till den inteckning, som
StatsUtsk. tillstyrkt, så anser jag det vara nödvändigt att jemväl
den säkerhet, som inteckningen innefattar, bör vara så verklig
som möjligt, hvilket icke låter sig göra, med mindre ett sådant
förmyndarebevis varder aflemnadt. I händelse man endast fäster
sig vid borgensförbindelsen, sä skulle det kunna inträffa, alt den
säkerhet, som inteckningen skulle medföra, helt och hållet försvinner;
och då detta lån, om jag icke misstager mig, kommer alt
lemnäs på 27 år, så kan det hända, äfven om Riksg.cont. i afseende
på de första horgesmännen använda all möjlig noggrannhet,
alt, då dessa afgålt, andra cautionisler icke kunna erhållas fullt så
säkra, som de första. Jag kan derföre icke anse, alt del af mig
föreslagna villkor är alldeles öfverflödigt.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då man har sagt, att denna bruksanläggning
skulle vara af mycken vigt för en hel trakt af Wermland,
så vill jag för min del icke sälta mig emot ett låns beviljande
dertill; men i afseende på säkerheten tror jag, att några
förändringar i Utslcs förslag äro nödiga. Uti inledningen upplyses,
att sjelfva landtegendomens taxeringsvärde icke vore mera än
4,3(50 r:dr. Inteckningen af en så stor summa, som här är i
fråga, skulle således ske uti bruksbyggnaderne; men om dessa icke
äro brandförsäkrade, så lemna de föga säkerhet. Vidare är mom.
d. icke så klart, som det borde vara. Der står nemi.: ”af Fullmäktige
godkänd borgen eller annan säkerhet för denna förbindelses
behöriga uppfyllande.” Jag tror, att härtill borde äfven
läggas den föreskrift, att denna borgen bör efter vissa perioder
förnyas. Jag vill således icke sätta mig emot lånets beviljande på
de af Utsk. föreslagna villkor, men jag anser att det vore väl om
en förändring i betänk, kunde ske i afseende på säkerhetsvillkoren.
Hr von Ehrenheim, Christian, Wilh.: I anledn. af
492
Den? Mars
-
livad sorn nyss blifvit aufördt, får jag nämna, att de byggnader,
som nu qvarstå vid Conradsforss, äro brandförsäkrade till något
öfver 20,000 r:dr b:eo. StatsUtsk. bar föreslagit, att Staten skulle
bafra första inteckningen i bruket, och någon förlust kan således
icke på delta sätt uppstå. Hvad åter beträffar den ytterligare säkerhet
Hr Printzenskjöld föreslagit, bestående deruti, alt sökanden
skulle bevisa sig vara fri från förmynderskap, så får jag äran nämna,
att del finnes så många prejudicater på län från Hiksg.cont., för
hvilkas beviljande samma norm blifvit följd, som StatsUtsk. här
föreslagit, all jag icke tror någon ytterligare säkerhet erfordras,
hvarföre jag, på de skäl Utsk. i öfrigt anfört, tillstyrker bifall
till betänk.
Frih. Haab, Adam Christian: Jag skulle visserligen icke
förlänga discussioneu i en fråga, der man synes vara ense om
hufvudsakcn, om icke en tvist om detaljerna uppstått, såsom jag
tror, af ett missförstånd. I mom. b. står föreskrifvet, att låntagaren
skall aflemna fullständiga handlingar ang-.de den i ofvanstående
punkt föreskrifna inteekniugssäkerhet. Delta måste efter
min förmening innefatta, att lian är skyldig att aflemna förmyndarebevis,
alldenstund inteckningen derförutan ej kan anses fullt
säker. Så förstås det åtminstone i allmänna verk, som hafva lån
att bevilja. Hr Rosenblad har alldeles misstagit sig om den säkerhet,
som föreskrifves i litt. d. Der står nemi.: ”af Fullmäktige
godkänd borgen, eller annan säkerhet för denna förbindelses
uppfyllande.” Hvilken förbindelse? Jo, den som under litt. c. är
ålagd låntagaren, all under loppet af vissa år hafva uppbyggt bruket.
Det kommer icke i fråga, alt en sådan borgen behöfver förnyas,
sedan det ändamål är uppfylldt, hvarföre penningarne blifvit
beviljade.
Hr Printzenskjöld: Den af Frih. Raab emot mig riktade
anmärkn. kan jag för min del icke lill riktigheten erkänna. Det
står visserligen i mom. b., att fullständiga handlingar ang:de den
i ofvanstående punkt föreskrifna inleckningssäkerhet skola bifogas.
Dessa handlingar bestå i äganderältshandlingar och gravationsbevis,
som visar, att egendomen icke häftar för annan skuld, än
den som uppkommer genom detta lån, men ingalunda förutsätter
detta, att låntagaren skall förete bevis att han icke innehar en
förmyndarebefattning, hvilket kan lända Hiksg.cont. lill förfång.
Jag anser en föreskrift derom vara af så mycket större vigt som,
på sätt Frih. Raab ganska riktigt anmärkt emot Hr Rosenblad,
den borgen, som skall aflemuas, afser ingalunda lönesummans återbetalning,
utan endast, att samma summa skall användas till brukets
uppbyggande. Sedan detta blifvit styrkt, äro också borgesmännen
befriade från deras förbindelse.
Uppå härefter af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, gjord förfrågan,
om icke, bland de af Hr Rosenblad yrkade förbehåll, blifvit
föreslaget, alt lånet ej skulle få utgå innan bruksbyggnaderne blifvit
brandförsäkrade, svarade
Den 7 Mars.
Hr Rosenblad: Då jag finnér, att jag förbisett, att i litt. c.
står, att byggnaderna skola vara brandförsäkrade, så afstår jag
från mitt yrkande.
Då nu II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde, att de yttrade
meningarne voro, dels alt, såsom Hr Printzenskjöld föreslagit,
bland lånebandlingarne borde ingifvas vederbörligt bevis alt
låntagaren icke innehar förmynderskap, dels att, jemlikt Hr Rosenblads
yrkande, villkoret om borgens ställande borde förenas
med föreskrift om densammas förnyande, dels ock att Ulsk:s utlåt,
måtte bifallas utan tillägg, yttrade sig
Ilr von Hartmansdorff, Au g.: Då det är en allmän regel,
att öfverflödig försigtighet icke plägar skada; så torde möjligen
de söndrade meningarne lättast kunna förenas, om det af nå
gra
ledamöter yrkade tillägget icke förvägras.
Frih. Palmstjerna: För min del vill jag gerna afstå från
min begäran om ovillkorligt bifall till betänk, och ingår gerna på
det förslag, som Hr Printzenskjöld här afgifvit.
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, yttrade, att han vid sådant för
hållande
finge framställa propos. på Hr Printzenskjölds förslag,
hemställande II. Ex. således, om R. o. Ad. behagade bifalla StatsUlsk:s
utlåt. N:o 227 med det tillägg, alt bland de lånehandlingar,
som böra lill Riksg.cont. afiemnas innan lånemedlen utanordnas,
äfven bör ingifvas bevis af domaren i orten samt af vederbörande
hofrätt, alt lånesökanden icke innehar förmynderskap.
Ropades ja.
Föredrogs Stats-, Bevilln.- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms
d. 5 dennes på bordet lagda betänk. N:o 52, i anledn. af åtskilliga
motioner om förändringar i tiden för kronouppbördsslämmorne.
Detta betänk, företogs punktvis till pröfning.
lista punkten, innehållande hemställan, att Ilrr von Mentzers
och Pl7edbergs motioner, om kronouppbördens fördelning i
2 å 3 terminer, må lemnäs utan afseende.
Bifölls.
2:dra punkten, ang:de tillstyrkt framflyttning af tiden för
uppbörden och uppbördsmännens redogörelse.
Hr Akerman, Fredr.: Då jag förmodar, att de som tagit
kännedom af innehållet af detta betänk., icke underlåtit att äfven
genomläsa Frih. Palmstjernas dervid fogade reservation, i hvilken
större delen af R. o. Adis medlemmar inom Utskin deltagit, så
skall jag icke nu begära uppläsning af denna reservation, men, då
Frih. Palmstjerna deruti pä ett för mig högst tillfredsställande sätt
ulredt, det ifrågavar. förändring, utan att medföra någon nytta
för de skattdragande, endast skulle förorsaka många olägenheter
och leda till försvåring af kronofogdarnes göromål vid taxeringarne,
kan jag ej underlåta att, på grund af de i nämnde reservation
upptagne skäl, yrka, det ifrågavar. del af betänk, måtte afslås.
494
Oen 7 Mars.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag är fullkomligt förekommen
af den siste talaren och önskar, att R. o. Ad. malte fästa en särdeles
uppmärksamhet vid den åberopade reservationen af Frih.
Palmstjerna. Jag instämmer dermed i allo, äfven i den önskan,
som innehålles i reservationens slut, och jag tror, lika med Frih.,
att det nu skulle vara utan ändamål att yrka på dess realiserande.
Hr Printzenskjöld, Carl: Afven jag instämmer med de
sista talarne, och anser, lika med Frih. Palmstjerna, den ifrågavar. motionen
vara alldeles ändamålslös och ledande till skada för det allmänna,
utan att ens gagna den enskilde. Jag får således vördsamt
anhålla om afslag å betänk.
Då nu öfverläggningen förklarades fulländad, blef, efter framställd,
men med nej besvarad propos. å bifall, 2:dra punkten
af Stats-, Bevilln.- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms betänk. N:o
52 af R. o. Ad. afslagen.
Föredrogs, men lades, på begäran af Hr von Hartmansdorff,
Au g., och Hr Printzenskjöld, Carl, ånyo på bordet
Stats-, Bevilln.- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d. 5 dennes
första gången bordlagda betänk. N:o 53, i anledn. af väckte motioner,
ang:de restitution af skatt för bränvin, som till utrikes ort
exporteras.
Likaledes och på begäran af Frih. Palmstjerna, Carl
Otto, och Frih. Raab, Adam Christian, bordlädes ånyo
LagUlskrs d. 5 dennes första gången på bordet lagda betänk. N:o
73, i anledn. af väckte motioner om förändring af i lag och författningar
meddelade bestämmelser ang:de utmätning.
Föredrogos och biföllos LagUtsk:s nedannämnde d. 5 dennes
på bordet lagda betänkm:
N:o 74, i anledn. af väckt motion om ersättning för lagsökningskostnad;
och
N:o 75, i anledn. af väckte motioner om bestämmande af
viss tid, hvarinom saker böra vara afgjorde hos Hofrätterne och
Högsta Domstolen, och utslag i lagsökningsmål meddelade af Konungens
Bef:h:de.
LagUtsk:s d. 5 dennes på bordet lagda betänk. N:o 76, i
anledn. af väckte motioner om en förändrad ordning för laksökningsmåls
behandling i vissa fall, blef härefter föredraget, men ånyo
bordlagdt på begäran af Gr. Lagerbjelke, Gustaf, och Gr.
Mörner, Julius Oscar.
Föredrogs och lades till haudlingarne LagUtsk:s d. 5 dennes
på bordet lagda mern. N:o 77, i anledn. af återremiss af Utsk:s
betänk. N:o 42, öfver väckt fråga om bestämmelse, att fjerdepartev
i Stora Kopparbergs grufva må anses såsom fast egendom å
landet.
Den 7 Mars.
495
Upplästes och lades till handlingarne ankomne prot.utdr. från
Preste- och BondeSttn af d. 26 sisth Febr. och d. 1 och 3 dennes,
samt från BorgareSt. af d. 1, 3 och 5 dennes.
H. B. o. Ad. åtskildes kl. | till 10 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
