# ID: svediakorp-gov543
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 25,534
# sentences: 1,043
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 29 Januari e. m.
601
köpeskilling skulle kunna blifva ganska dryg, för alt skaffa åt
enskilde personer en rättighet, hvilken de icke med sin jord
förvärfvat hafva, hvarken genom arf eller köp; ty när de ärfde
eller köpte ett sådant hemman, så ägde de kännedom om de
onera, som med jorden följde. Jag tror likväl, att i de flesta
fall dessa förhållanden kunna genom frivilliga öfverenskommelser
ändras. Oaktadt det ifrågavarande missförhållandet egentligen
äger rum i Dalarne, så tror jag likväl, att Fahlu bergslag
icke skulle hålla särdeles på att medgifva kolhandelns frigifvande,
emedan den har tillräckligt af kolräntorne, för alt kunna
genom köpkol under fri concurence ulan stegrade priser fylla
sitt behof af denna vara. Hvad i öfrigt beträffar de till
enskilda bruken upplåtna skogarna, så besörjer för det mesta
bruken genom egna arbetare sin kolning, och hvad deröfver behöfs,
köpes från utom bruks- eller bergsslagskogarne belägne
hemman. Hemman på skogarna äro upplåtne under skatlemannarätt,
med villkor likväl alt icke kunna från bruken skiljas,
ulan skall kolfångsten från dem för bruken bibehållas, så framt
icke brukshandteringen skall nedläggas. Jag finnér derföre, alt
Utsk. välbetänkt yttrat, alt Ulsk. icke anselt nyttigt, att besvära
K. M. med en ny skrifvelse i ämnet, då den förra redan
på grund af undersökning kommer alt af K. M. till pröfning
upplagas.
O
Frih. Åkerhjelm, Joh. Carl: Utan att ingå i bes va
rande
af alla de satser, som Frih. Palmstjerna har anfört, anhåller
jag att få fästa uppmärksamheten derpå, att som man
icke kan neka riktigheten af de skäl, sorn Utsk. anfört för motionens
afslående, sä synas de mig verkligen böra bifallas. Det
enda skäl, som Frih. Palmstjerna deremot anförde, var att man
icke borde äga tålamod. Jag deremot skulle tro, att, i en sä
vigtig fråga som denna och som ingriper i så mångas rätt, finnes
allt skäl att lemna Regeringen tid och rådrum till alt noga
pröfva och bedömma saken innan den fattar sitt beslut.
Jag anhåller således om bifall till delta betänk.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Sedan jag anmälde mig,
har Frih. Cederström hufvudsakligen yttrat hvad jag ämuade
säga. Huru man än anser jordäganderätten böra vara fredad
å ena sidan, så måste man likväl ihågkomma, att, i ett samfund
så gammalt som vårt, finnas å den andra redan stadgade rättigheter
eller privilegier, hvilka äfven innebafvas med äganderätt
och ej kunna godtyckligt upphäfvas. Så är förhållandet
med rättigheten till kolfångst. Onder min utöfning af landshöfdingeembete
i Calmar förekom detta ärende till vederbörandes
hörande inom länet. Inom det ena districtet infann sig icke
mer än en enda person, hvilken yrkade de gamla rättigheternas
bibehållande. I det andra districtet inställde sig många,
och efter en hel förmiddags öfverläggning frågade jag slutligen
de närvarande, om icke hufvudinnehållet af deras anföranden
6 II. 70
602
Dun 29 Januari e. m.
var, att de som ägde några rättigheter ville bibehålla dem,
och de som hade några skyldigheter ville slippa dem. Dertill
svarade samtliga: ja. Ulan tvifvel har vcderbörandes hörande
i alla landsorter ledi lill samma svar. När nu Regeringen får
sådana utlåtanden ifrån alla orter i Riket, så lärer det icke
vara lätt att helt hasleligen besluta, det eu förändring i detta
hänseende skall äga rum, och att alla stridiga anspråk skola
med ett streck öfverkorsas. dag anser det ogörligt, och tror
således den föreslagna und. anhållan vara olämplig. Följaktligen
tillstyrker jag bifall å Utsk:s betänk.
Hr Fåhratus, Olof Immanuel: Eu föregående talare
har ifrågasatt tålamod med afgörandet af det mål, som, enligt
premissen i förevarande betänk., är pä K. M:s nåd. pröfning
beroende. Jag anser mig, i anleda, ''deraf, böra . hafva äran
upplysa, att, sedan de vidlyftiga locala undersökningar, som varit
erforderliga, för att utreda de historiska och juridiska dalarne
af frågan ang:de kolhaudeln, blifvit äfslutade, och vederb.
embetsmyndigheter derefter kommit i tillfälle att i ämnet afgifva
deras und. utlåtanden, — denna lika vigtiga som vidtomfattande
sak helt nyligen kommit i det skick, att den kan inför
K. M. i und. föredragas. Den skulle möjligen redan hafva
blifvit bragt till slut, om icke det blifvit kändt, att en ny fråga
i samma ämne hos R. St. kommit å bane, hvilken frågas utveckling
man trott sig skäligen böra afvakta, för den händelse,
att den kunde hafva något inflytande på ärendets slutliga pröfning.
Jag tror mig kunna försäkra, att, sedan R. St. beslutat
öfver nyssberörde fråga, det omförmätda målet blifver ett af de
första, som K. M. later Sig till pröfning och afgörande föredragas.
Ilr von Troil, Samuel Gust.: Sedan jag begärde ordet
hafva flere talare så fullständigt utredt de olägenheter, som
skulle uppstå af att genast frigifva kolhandeln, att jag dertill
bar intet alt tillägga. Jag ber endast alt för R. o. Ad. få
omnämna, att Utsk. har yttrat: ”att Rikets sednast församlade
Ständer, uti den till K. 31. om jernhandteringen i Riket allåtna
und. skrifvelse!), hafva, rörande kolhandelns Digifvande, yttrat,
att del vore för denna, liksom för hvarje annan industri, angeläget,
att den, så fort som möjligt, befrias från de tryckande
band, som ända till de sista tiderna förqväft omtankan för införande
af eu bättre hushållning, i afseende å denna för hela
landet vigtiga näring; alt förbud för ägare af skog att få till
sin största fördel, sjelf sköta och använda densamma, liksom all
annan dess rättfångna egendom, ej annat kunde än förslöa hans
håg att vårda den, och att detta utan tvifvel har varit samt
ännu är den förnämsta orsaken till den liknöjdhet för all bättre
hushållning, som hittills dervid ägt rum; alt det välmenta syfte,
som legat till grund för delta alltför länge följda förmyndaresystem,
sålunda alldeles förfelats, så att det vore hög tid att
frångå detsamma öfver allt, der det lagligen kunde ske; att R.
Den 29 Januari e. m.
003
St. härvid icke förbisett, att hinder för ett allmänt frigifvande
af kolhandeln i vissa fall möta i lagligen contraherade förhållanden,
uti hvilka det icke vore 11. Sl:s afsigt att åstadkomma
en våldsam rubbning, utan alt i dessa fall endast, den åtgärd
torde kunna vidtagas, att, der ifrågavarande eontracter äro så
tryckande, alt allmogen ej erhåller en emot skogsvärdet svarande
ersättning, villkoren genom frivillig öfverenskommelse,
om möjligt är, mildras så, att väl skyldigheten till kol-leverering
fortfar, men kolen likväl betalas efter det i orten allmänna
priset; att det i alla fall derutöfver qvarstode en mängd
förhållanden, der allmogens skogar i fordna tider blifvit i annan
ordning, som icke har samma bindande kraft, underlagde
jernverken, hvilkas innehafvare begagnat sig deraf, för att obilligt
nedtrycka kolprisen; och vore rättelse härutinnan i första
rummet nödig; samt alt R. St., som tagit kännedom om den åtgärd,
K. M-, lill följd af Bruks-societetens und. anhållan i ämnet,
anbefallt, nemi. alt en allmän undersökning skall företagas,
för att utreda alla härtill hörande förhållanden, ansett sig höra
i und. anhålla, att, der inga laga hinder mola, kolhandeln må,
så inom sorn- utom bergslag, så fort ske kan, förklaras fri, så
att det för hvar och en må vara öppet lemnadt att sälja och
köpa kol från och lill hvilken inrikes ort och till hvilket belopp,
som helst, samt alt, der en sådan frihet, i följd af lagligen
bindande skäl, ej kan för det närvarande beviljas, vederbörande
malte anbefallas, att, så vidt sig göra låter, söka, genom
frivillig öfverenskommelse, bereda någon lindring i de beslående
contracten och möjlighet för skogsägarne att erhålla
sina producler betalda med ett pris, som åtminstone i det närmaste
motsvarade deras värde.”
Då denna fråga i sammanhang med den om jernhandteringen
nu är under K. M:s nåd. pröfning, så anhåller jag, lika med
öfriga talare, som yttrat sig för samma åsigt, om propos. pä
bifall lill betänk.
Frih. Palmstjerna: Efter de upplysningar, som Hr Fåhreeus
lemnat, afstår jag ifrån allt vidare yrkande af någon annan
åtgärd, än bifall till Ulsk:s förslag. De skäl, som blifvit
anförde emot milt yttrande, skulle jag eljest försökt att vederlägga.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. hifölle Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk:s betänk. N:o 115, och således ausåge sig
icke kunna antaga BondeSt:s inbjudning i ämnet.
Ropades ja.
Företogs lill pröfning Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 11
dennes f. m. pä bordet lagda betänk. N:o lifi, i anledn. af
väckt motion om utvidgad smidesrätt inom bergslagen; hvarjemte
föredrogs BondeSt:s prot.uldr. d. 14 dennes, enligt hvilket
nämnde Stånd, dels med afslag å Ulsk:s ifrågavar. betänk.
Den 29 .T a n u a r i e. m.
beslutat, att uti nml. skrifvelse bos K. M. anmäla, det Ståndet
till alla delar instämde uti de åsigter, som af RiksSt:n vid sistförfluten
riksmöte uti ifrågavar. ämne blifvit uttalade, med tillägg
derjemte af Ståndets önskan, att der 2:ne masugnar under
de tio sistförflutne åren haft en årlig tillverkning af sammanlagdt
2500 SkS1 taekjernsbelopp, de måtte berättigas att anlägga
en stångjernshärd med oinskränkt smidesrätt; dels ock inbjudit
Medstånden att i BondeSt:s förenämnde beslut deltaga.
Ben vid Utsk:s betänk, fogade reservation af Hr von Ehrenheim,
upplästes, på begäran af
Hr Printzenskjöld, Carl, som derefter yttrade:
Instämmande med den nyss upplästa reservation, anser jag
för min del R. o. Ad. å ena sidan böra bifalla det sint, hvaruti
Disk. stannat, men å andra sidan icke uttrycka sitt gillande
af de skäl, som legat lill grund för Utskrs utlåt. Jag anhåller,
alt en propos. i denna syftning malte till Ståndet framställas.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Jag anser denna fråga
vara af alldeles samma beskaffenhet, som den föregående. Här
är mindre fråga om sjelfva saken, än om de skäl, som Utsk.
anfört. Jag tillstyrker således bifall till Utsk:s betänk.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. Allm.
Besv.- o. EkonUtsk:s betänk. N:o 116, och ansåg Ståndet sig
således icke kunna antaga BondeSt:s inbjudning i denna fråga.
Föredrogs och biföllos Ridd.Utsk:s nedannämnde, d. 11 dennes
f. m. på bordet lagda mern.
N:o 17, ang:de det, genom framlidna Fru Brita Maria von
Hauswolffs testamente under Ridd.Direct:s förvaltning stälda capital;
och
N:o 18, ang:de Fanjunkaren Linds ansökning om 5 års prolongation
af det med honom afslulade arrendecontract om åtskilige
rum och lägenheter i Riddarhusets flygelbyggnader.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnde från
Expcd.Utsk. inkomne förslag till R. St:s lind. skrifvelser till K. M.
N:o 84, ang:de regleringen af utgifterne under riksstatens
4:de hufvudtilel; och
N:o 85, ang:de regleringen af utgifterne under riksstatens
5:te hufvudtilel.
Föredrogos och biföllos Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-  Ulsk:ns nedannämnde d. 14 dennes e. m. på bordet lagde betänk.
och utlåt.:
N:o 31, med anledn. af K. M:s nåd. propos., i fråga om
förändring i sältet för ersättning af hästar och persedlar, som
vid ruslhålls-regementena under krig gå förlorade; och
N:o 32, i anledn. af väckt fråga om tillsättandet af en
Den 29 Januari e. m.
605
andre apologist vid Fahlu högre lärdomsskola samt om anslagtill
hans nflönaride.
Föredrogs Stals- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:ns d. 14
dennes e. m. på hordet lagda utlåt, N:o 33, i anledn. af viiekt
molion om anslags beviljande till utvidgning af Carlskrona läroverk.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag anser det för en pligt
af en representant, som har loealkännedom i ett ämne, alt meddela
den. Stats- och Ekon.Utsk:n hafva i sitt hetänk. N:o 32 tillstyrkt
en und. skrifvelse lill K. M. med förordande för Fahlu skola
af ett understöd för en apologist; men hvad Carlskrona skola
beträffar, ehuru samma omständigheter der tala för samma tillstyrkande,
hafva Ulsk:n åberopat ett skäl, som lika mycket hort
gälla om Fahlu skola, nemi. att K. M. icke upptagit Carlskrona
skola bland dem, sorn K. M. ansett behöfva ett tillfälligt understöd.
Förhållandet med Carlskrona skola är vidare, att ehuru
staden har en folkmängd af 12,850 personer och länet 80,000
innevånare, och ingen annan skola finnes i hela länet, så tillsläpper
Staten likväl icke mera dertill, än en summa af 2000
r:dr b:co. Särskildt förljenar dessutom att tagas i betraktande,
att denna skola har utmärkt sig, så att den är namnkunnig i
hela södra delen af Sverige, till följd af den skicklighet, hvarmed
hon blifvit skött af en ovanlig lärare, hvars oegennyttiga
bemödanden att förbättra skolan verkligen förtjena uppmärksamhet,
och jemväl den uppmuntran att skolan må utvidgas i
förhållande till bchofvet. Redan denna omständighet tyckes böra
taga Ständernas välvilja i anspråk, och jag ser icke något
annat skäl, hvarför denna skola icke skulle njuta samma frikostighet
som Fahlu, än det att en biskop förordat den sednare
och endast en lekman den förra; hvarföre jag tillstyrker, att R.
o. Ad. måtte i fråga, om Ekon.Utsk:s betänk. N:o 33 fatta enahanda
beslut, som om N:o 32.
II r Rå fe It, Anton: Jag är förekommen af Frih, Raab
och får till alla delar förena mig med honom. Jag vill blott
tillägga, att Carlskrona skola fick sig 1722 tillagda 200 l:r
kronospanmål, som man sedermera efter några års förlopp log
ifrån benne.
Gr. Sparre, Erik: Såsom ledamot af Ekon.Utsk. anser
jag mig pligtig att till besvarande upptaga den af Frih. Raab
Utsk:n gjorde tillvitelse, att den olika utgången afUtskms beslut
i fråga om de båda skolorna, skulle hafva härrört deraf, alt
den ena förordades af en biskop och den andra af en lekman.
Del torde emedlertid kanske vara något skäl att göra afseende
derpå, om ett anslag för ett läroverk är hegardt af verkets
Ephorus. Detta har icke skett för Carlskrona skola, och K. 51.
har icke eller omtalat denna skola i sin nåd. propos. om anslag
till läroverken; Utsk:n hafva derföre icke funnit lämpligt alt föreslå
en sådan särskild åtgärd.
Den 2<J Januari e nr.
Frih. Raab: Jag har icke, såsom Gr. Sparre uppfattat
mill yttrande, sagt, ali del enda skål, som Ekon.Ulsk. haft för
olikheten i sina tillstyrkanden, varit alt en biskop förordat den
ena skolan och en lekman den andra, utan jag uttryckte mig,
alt jag för min del icke såg någon annan skillnad emellan de
håda frågorna, och detta har Gr. Sparre icke motsagt. Vidare
får jag fasta uppmärksamheten derpå, att Skolrevisionen, hvars
utlåt, är af Ekon.Ulsk. åberopad), har i ailo tillstyrkt anslag åt
Carlskrona lärdomsskola. Orsaken, hvarför icke Ephorus i Lund
gjort detsamma, torde måhända vara, alt han med förkärlek
omfattat den stad, der han sjelf vistas, och icke vågat begära
för två skolor på en gång. Jag vidblifver derföre min anhållan,
och tror den vara så mycket billigare, som Carlskrona skola
har, med ett litet anslag af 1300 r:dr, haft icke mindre än 89
lärjungar och admittera! till Luud kanske de skickligaste studenterna.
Gr. Sparre: Utom det skäl jag förra gången anförde för
afslag af det äskade anslaget, vill jag tillägga, att då en reorganisation
af läroverken, enligt K. M:s nåd. propos. är att förvänta,
så ausågo Utsk:n särdeles mänga små tillökningar för närvarande
icke lämpliga.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, all han, då det blifvit
yrkadt, alt K. o. Ad. i afseende pä förevar, utlåt, måtte
fatta enahanda beslut, som i fråga om Allm. Besv.- o. Ekon.-  Ulsk:s nyss pröfvade utlät. N:o 32, borde erinra om den skillnad
emellan dessa utlåt:n, att det i det sistnämnda varit fråga
om tillsättande af en andre apologist vid en högre lärdomsskola,
och deremot i nu förevarande utlåt, vore ifrågasatt att förändra
ett lägre läroverk lili högre lärdomsskola, hvadan det vöre
nödigt, att den urul. framställning lill K. M., som i afseende på
det nu ifrågavar. läroverket kunde blifva beslutad, erhölle en
annan lydelse, än den, hvarom beslut redan blifvit faltadt.
Frih. Raab: Jag inser visserligen den skiljaktighet, som
af Ilr Gr. o. Landtm, blifvit anmärkt, och då jag icke på ögonblicket
kan föreslå en lämplig rcdaction, så får jag anhålla om
återremiss å betänk.
Hr Munck, Bror Gust. Reinh.: Utom de skäl, som
Utsk:n framlagt för sitt afslyrkande, och de skäl, som Gr. Sparre
här anfört, anser jag mig äfven höra tillägga, att då denna fråga
i Utsk:n förevar, funno Utsk:n sig icke kunna anvisa mera på
det reservationsanslag, som här iir nämudt, emedan deruppå redan
var så mycket anvisadt, alt ingenting återstod.
Dä härefter H, Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om
R. o. Ad. ansåge de emot Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.r
U;sk:ns utlät. N:o 33 gjorde anmärkmr föranleda till detsammas
återremitterande, ropades ja och nej; hvarpå H. Ex. förklarade,
det han trott sig finna att ja öfverröstat nej.
Den 29 Januari e. m.
607
Föredrogs och biföllos Stals- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Ulsk:ns d. 14 dennes e. m. på bordet lagde ullal:n:
N:o 34, i anledn. af dels K. M:s nåd. propos, rör:de anslag
lill inköp af boställe åt en capellpredikant i Undenäs församling
inom Skaraborgs län, ocb dels en i ämnet väckt motion; och
N:o 35, i anledn. af väckt fråga om afskaffande af indelta
cavalleriets fot-möten.
Föredrogs Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsktns d. 14
dennes e. m. pä bordel lagda utlåt. N:o 36, i anledn. af K. M:s
nåd. propos. om rotebållarnes vid Forssa, Delsbo och Jerfsö
compagnier af Helsinge regemente befriande från åtagandet att
förse uudcrofficerarue vid nämnde compagnier med hus och ved
samt mulbete för deras kreatur.
Den vid delta utlåtande fogade, af Frih. Palmstjerna afgifna
reservation upplästes, på begäran af Hr von Hartmansdorff,
Aug., sorn derefter jemväl begärde upplysning om de
öfriga RiksSt:ris i ämnet fattade beslut.
Undert. t. f. R i d d.Sccre te ra r e tillkännagaf, att endast
från BorgareSt., som bifallit Utsk:ns utlåt., prot.uldr. ronde
pröfuingen af delta mål hade inkommit.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer i det slut, hvartill
Utsk:n kommit, men anser de ändringar i afseende på skälen
ocb framställningens fullständighet, hvilka Frih. Palmstjerna
i sin reservation yrkat, hafva bort intagas i betänk. Jag skulle
således anse rättast att återremittera betänk., för undergående
af nödiga rättelser; men skulle man kunna umbära åtcrremiss,
hvarom Frih. Palmstjerna bäst torde kunna upplysa, och Ståndet
genast vilja besluta antagandet af Utskins hemställan, men
med rättelse i bevekelsegrunderna, så vore det visserligen den
kortare utvägen.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det kan icke annat
än förundra mig, alt en ledamot, som yrkar bifall lill det i
Utsk-.ns förslag framställda beslut, yrkar återremiss för att få
motiverna rättade. Hvar och en mätte få göra upp de motiver
han anser lämpligast, och jag kan icke se, hvartill en återremiss
skulle tjena. Dessutom får jag fästa uppmärksamheten
deruppå, att Ulsk:n tillstyrkt bifall till K. M:s propos. om befrielse
för vissa hemmansägare inom Norra Helsingland från en
afgift, som de hittills mäst erlägga till underolficerarne vid
några compagnier af Helsinge regemente. När K. M. anser,
alt de derifrån kunna befrias, och att underolficerarne genom
löneregleringen är 1833 hafva fått full ersättning för hvad de
hittills haft af rotehållarne, och dä underolficerarne vid andra
compagnier af samma regemente icke njuta någon sådan förmån,
så kan jag icke linna någon betänklighet vid alt bifalla Utsk:ns
förslag. Det är naturligt, att Konungen, såsom högste chef, slår
cos
Den 29 Januari e. m.
på armeens båsta, och når han anser att denna fördel kan afstås,
så kan jag icke fatta något rimligt skäl för Ständerna, att
icke derpå ingå.
Frih. Cederström, Jacob: Den siste värde talaren har
icke upptagit den tredje punkten i Frih. Palmstjernas reservation,
eljest hade han väl svårligen kunnat anse Utskms utlåtande
vara fullständigt, ty Utsk:n hafva icke utlåtit sig öfver dispositionen
af de 5 daler siifvermynt, som i 1686 års indelningsverk
blifvit lemnade såsom inqvarteringspenningar ät underofficerare.
Det måste af Utsk. utredas, hvart dessa 5 daler
skola ingå, det må nu vara contant eller i persedlar; om de
skola till statsverket besparas, eller anvisas till lönefyllnad eller
annat dylikt. Jag anser derföre icke betänk, vara af beskaffenhet
att kunna genast bifallas, utan tillstyrker återremiss.
Hr von Hartmansdorff: Det är en ofta inträffande händelse,
att man vid allmänna ärendens behandling kommer till
samma-slul, men på olika grunder. Detta är skälet, hvarföre
jag vid detta tillfälle väl har tillstyrkt, att beslutet malte blifva
sådant som Utsk:n framställt, men deremot att grunderna och
utredningen mätte blifva öfverensstämmande med Frih. Palmstjernas
framställning, emedan slutet eljest blefve, pä sätt Frih.
Cederström anmärkt, dels ofullständigt och dels oriktigt. Jag
anhåller derföre om återremiss.
Ofverläggningen förklarades nu vara fulländad, hvarefter
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge
de emot ifrågavar. utlåt, gjorde anmärkn:r föranleda till återremiss.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med nej,
hvarpå II. Ex. förklarade, att han funnit ja härvid hafva varit
öfvervägande.
Härefter förekom ett mål, uti hvilket undertecknad var
jäfvig att vara prot.förande, och särskildt protocoll fördes af
Ridd.notarien Kammarjunkaren Bosin.
Vidare föredrogs Const.Utsk:s d. 17 dennes e. m. på bordet
lagda mern. lN:o 24 ang:de ett tillägg i 41 §. Riksd.Ordn.
Hr Printzenskjöld, Carl, anhöll om uppläsning af Hr
von Hartmansdorffs vid detta meni. fogade reservation.
Frih. Cederström, Jacob: Då, i frågor om grundlags
förändringar,
reservationer af ledamöter i Coust.Utsk. icke äro
med grundlagen förenliga, emot tydliga ordalydelsen i 81 § lleg.F.,
så bestrider jag uppläsandet af Hr von Hartmansdorffs reservation;
ty den skulle kunna leda dertill, att Ståndet såsom gemensam
tanka kunde antaga denna reservation, och således
komma att öfverlägga om en i Ståndet directe väckt grundlagsfråga,
hvilket icke är med grundlagen förenligt.
Den 29 Ja n ua ri. e. m.
GOD
Hr Printzenskjöld: Jag hade trott, att allt hvad som
finnes upptaget i ett från Utsk. inkommet mein., skulle kunna i
ett Stånd uppläsas, och Frih. Cederström har icke öfvertyga!,
mig om motsatsen; men för att icke upptaga R. o Ad:s lid
onödigtvis genom en tvist i detta hänseende, vill jag gerna afstå
frän min begäran, helst jag är öfverlygad, att ingen af R.
o. Ad:s här närvarande ledamöteler lärer underlåtit alt om denna
reservation taga kännedom.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: 81 § Reg.F, säger:
”Detta Utsk., hvars pligt det vara skall att grundlagarue granska,
äger rätt att hos R. St. föreslå de ändringar deruti, som
det anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa.
” Vi hafva således att tillse huruvida den här af Const.
Utsk. föreslagna förändring är af nämnde beskaffenhet. 41 §
Riksd.Ordn. säger: ”Ej må någon, af hvilken R. St. kunna fordra
redo och ansvar, inväljas i Utsk., der redovisning för hans
egna göromål och embctsälgärder kan förekomma.” Den af
Utsk. föreslagna förändring lyder så: ”Ej må landshöfding eller
någon i öfrigt, af hvilken R. St. kunna fordra redo och ansvar,
inväljas i Utsk., der redovisning för haus egna göromål och
emhelsälgärder kan förekomma” etc. Det är således att tillse,
huruvida landshöfdingar äro bland de personer, af hvilka R. St.
kunna fordra redo och ansvar inför StatsUtsk. Jag känner icke
något sådant åliggande för StatsUtsk., och tror derföre, att
den här af Const.Utsk. föreslagna förändringen icke allenast är
onyttig och onödig, utan rent af stridande mot samma §:s öfriga
innehåll och öfverskridande Ständernas rätt; hvarföre jag för
min del tager mig friheten föreslå, att R. o. Ad. ville såsom
sin gemensamma tanka förklara, att den af Const.Utsk. här i
41 § Riksd.Ordn , föreslagna förändring icke är af den beskalfenhet,
som SI § Reg.F. förutsätter för sådana förslag^
afgifva n de.
Frih. Toll, Gustaf: Jag begärde ordet endast för alt
anhålla om uppläsande af Dr von Hartmansdorffs reservation,
men sedan jag nu hört Frih. Tersmedens anförande, vill jag inskränka
mig lili all blott förena mig med honom.
Frih. Cederström: Jag är långt ifrån att gilla Utsk:s
förslag till grundlagsförändring i della fall. Det är nemi. icke
blott obetänksamt; det innefattar jemväl ett förbiseende aP Statens
allmänna nytta och står på sidan om grundlagens anda;
men mitt omdöme öfver detta Utsk:s förslag är en sak för sig,
och en annan är den form, hvarefter detta förslag bör behandlas.
Jag kan icke med Frih. Tersmeden instämma deruti, att
Ståndet skulle såsom gemensam tanka förklara, att denna förändring
icke vore af den beskaffenhet, som 81 § Reg.F. förutsätter.
En sådan gemensam tanke innefattar nemi. ett afslag
under en annan form, hvilket R. St. icke äga rättighet att göfi
H. 77
filo
Den 29 Januari e. irw
ra vid samma riksdag, ett sådant förslag är af Coust.Ulsk. väckt.
Hvarje Stånd kan väl såsom gemensam lanke föreslå jemkuingar
och redaelionsförändringar i ett sådant förslag, men det,
kan icke anniliileras, ty Sfi § Reg.F. stadgar tydligen, alt det
sålunda jemkade förslaget skall hvila till nästföljande riksdag,
för att då bilällas eller förkastas. Något måste således blifva
qvar sedan jemkningen är gjord. Jag bar nu till prot. förklarat
mitt ogillande af detta förslag, men endast, för alt få det
upplaget i prot. Ar jag lefvande vid nasta riksdag, så skall
jag söka göra min åsigt gällande lill ett Ståndets afslående beslut,
men nu får det ieke ske, ty betänk, skall hvila.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Lika med Frih. Tersmeden
anser jag visserligen ifrågavarande grundlagsförändring hvarken
vara högst nyttig eller nödig, men jag anser äfven, alt Const.-  Ulsk. föreslagit en fullkomlig grundlagsvidrigbel. Ulsk:s majoritet
bar nemi., förundersainl nog, så läst grundlagen och så
tolkat den, som skulle det vara Ständernas Utsk. förbehållet,
alt ställa Konungens embetsman under någon ansvarighet inför
R. St. Vi känna ganska väl, att en sådan makt ingalunda linnes
bos Utskai, ty Ständernas Utsk. kunna ieke till ansvar ställa
andra embetsmän, än sina egna, och dessutom fordra ansvarighet
af Konungens rådgifvare. I afseende på alla andra embetsmän,
emot hvilka Ständerna finna någon anledning alt åtal
borde anställas, äga de ingen annan makt, än alt till Konungen
frambära und. önskningar. Dä således ieke eller en landshöfding
äger någon ansvarighet inför R. St., finner jag det alldeles
obehörigt att Consl.Utsk. kunna sätta i fråga införandet af
en särskildt mening i en grundlags-§, som skulle, tvertemot
grundlagens anda, tillägga R. St. en sådan rättighet. Jag skulle
verkligen anse, ali Ulsk. med mera skäl hade kunnat omfatta
den tauke, som i Hr Pelles reservation blifvit framställd,
nemi. att förhindra alla Konungens förtroende-embelsmän alt
bevista riksdagarne. I sådant fall hade åtminstone någon slags
mening legat tili grund för Ulsk:s tillstyrkande, hvilket nu icke
är händelsen, hvarföre jag tillstyrker, att betänk, icke upptages
till någon behandling. Frih. Cederström har nu, likasom
vid föregående riksdagar, funnit, alt 56 § i Reg.F. skulle förhindra
Ståndet att förkasta Const.Utsk:s betänk. Del är likväl
endast ett fall då R. St. icke äga rättighet alt förkasta en
grundlagsförändring, och det är, då Coust.Utsk. tillstyrkt en Kongl,
propos. i sådant ämne. Men det står ju tydligen uttaladt i
81 § Reg.F., alt en grundlagsförändring icke bör komma tili
Ständernas afgörande eller underkastas någon pröfning, om dea
icke är högts nödig eller nyttig och verkställbar. Hvarje förslag,
som icke har denna egenskap, bör således icke komma
att hvila, och jag tillstyrker derföre, att R. o. Ad. måtte förkasta
della betänk.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Frih. Cederström,
Jacob, har gjort tvenne påståenden, som jag nödgas bestrida.
Den 29 Januari e. in.
Ull
Det ena, ali vid fogan de af reservationen från ledamöter i Coust.-  Utsk. vore obehörigt, och det lill den grad, att Frih. bestrid t
uppläsningen af en sådan reservation. Jag får deremot åberopa
57 § I moni. Riksd.Ordn., sorn lyder: ”De allmänna be
slut,
som ett Sland fallar, äfvensom hvad ett särskildt Stånd, i
egenskap af RiksSl., beslulit och annars rätt röra kan, meddelas
de öfriga Stånden, genom utdrag af prol. Vill ledamot, sorn
ej i Ståndets förut fatlade beslut instämt, sin särskilda tanka
bos de öfriga Stånden anmäla, stånde det honom frill, genom
särskildt mein. eller diclamen till protocollet, hvilket må Medslanden
tillställas, enär han de för communicalionen och prot,
nödiga exemplaren deraf till Secreleraren aflemnar. Lag samma
vare, dä någon remiss går från RiksSl. lill Ulsk., eller
ulldt. fran Utsk. till liiksSt.'1'1 Del ifrågavarande betänkandet
är eli utlåtande från Utsk. till RiksSt.
Frih. Cedcrströins andra påslående var, alt ett af Const.-  Ulsk. gjordt förslag nödvändigt måste hvila lill en annan riksdag,
och att intet Ständ vore behörigt att dervid göra anmärkn:r,
som möjligen kunde föranleda, alt förslaget vid första riksdagen
ogillades. Gr. Horn har redan anmärkt huruledes det endast
är griindlagsändringsförslag, framlagda af Konungen och
lillslyrkla af Consl.Utsk., som äro så seglifvade. Till och med
i afseende på deni är det, enligt 5(5 § Reg.F., ovisst om de
verkligen hafva denna företrädesrätt. Men säkert är, alt grundlagen
blifvit sä förstådd, alt enskildt riksdagsmans förslag kan
förkastas vid samma riksdag som det blifvit väckt, i händelse
RiksStui gjort dertill föranledande anmärkningar. Eller min
tanka, och flere, som äro äldre riksdagsmän än jag, tro äfven
alt ursprungliga lanken hos grundlagens stillare varit den, att
intet förslag lill ändring i grundlagen skulle någonsin komma
alt aulagas förr, än detsamma hade blifvit vid två riksdagar
efter hvarannan gilladt. Denna mening synes mig snarare vara
den rälla, än dea Frih. Cederström framställt, men jag behöfver
icke förfäkta den, ty ordalagen i 56 § Reg.F. äro en
hvar bekanta. Jag tillstyrker, att R. o. Ad. måtte antaga Frih.
Tersmedens förslag, att såsom Ståndets gemensamma tanka förklara
ifrågavarande förslag hvarken vara nödigt eller nyttigt.
Frih. Cederström: Hr von Hartmansdorff har uppläst
57 § Riksd.Ordn. och dermed velat visa rättigheten för en ledamot
att låta sin särskida tanke åtfölja ett betänk, från Const.
Utsk. Jag hade icke väntat, att Hr von Hartmansdorff ej skulle
förmå att skilja emellan den allmänna lagstiftningen för riksdagsmåls
behandling och den speciella lagstiftning, som linnes
för grundlagsförändringar. Der speciallag finnes, måste den
tillämpas med uteslutande af allt afseende på den allmänna lagens
i allmänhet bestämda former. Hvad Hr von Hartmansdorff
yttrat derom, att grundlagsfrågor skola bifallas vid Iva riksdagar,
är icke förenligt med grunlageus bokstaf i 81 § Reg.F.,
och ehuru det andra mom. i 56 § lemnat lill en del tilllälle
612
Den 29 Januari e. m.
till förtydning af den 81, så liar det likväl alldeles icke kommit
derhän, att K. St. vid första riksdagen äga någon annan
rätt öfver Const.Utsk:s förslag, än att göra jemkningar och redactionsförändrigar,
deni det åligger Ulsk. att sammanjemka,
och om icke sammanjemkningen lyckas, sä skall det förstärkta
Const.Ulsk. derom besluta med R. St:s rätt, hvarefter detta fullständigt
beredda utlåtande ovillkorligen skall komma att hvila
lill nästa riksdag. De orden att inga förändringar skola föreslås,
som icke äro högts nödiga eller nyttiga och möjliga tilt
verkställa, äro tydligen en föreskrift för Cousl.Utsk., men alldeles
icke för RiksShn.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Jag instämmer i ailo med Frih.
Tersmeden och anhåller, alt R. o. Ad. täcktes förena sig i hans
framställning; men jag vill tillika yttra, alt det fägnar mig alt
se, huru Utsk. nu har framkommit med ett förslag lill ändring
i hvad som nu gäller enligt Svensk grundlag i detta fall. Det
gläder mig, derföre alt jag påminner mig lilligt, huru man vid
början af riksdagen ville göra den tanken gällande tvertemot
grundlagen, som man nu anser nödigt att ändra, för alt åstadkomma
hvad man vill.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag instämmer med Frih.
Tersmeden, men under discussionen har förekommit åtskilligt,
som jag torde något närmare få fästa mig vid. En värd
talare har nemi. sagt, alt man icke kan (inna af 1S09 års
grundlag, att meningen varit att alla grundlagsförändringar
skulle vid tvenne riksdagar vinna bifall för att blifva gällande.
Blåhända finner denne talare ingen strid emellan den 56 och 81
§ Reg.F.; men hvad som är säkert är, att ganska många finna
en sådan strid dem emellan. Om man gör sig besvär alt läsa
motiverna till 1809 års grundlag, så finner roan likväl tydligen
klåfven till detta dilemma. Der finnes nemi. bestämdt uttryckt,
ali de ansett grundlagen böra bibehålla den stadga i
statsskicket, som är nödig för en monarki, derigenom att ingen
ändring skulle fä äga rum, utan att den är grundad på ett mera
än tillfälligt tänkesätt. De anse, att denna grundlag bör
kunna undergå förändringar, men hafva tydligen uttalat, alt sådana
icke få ske på grund af ett tillfälligt tänkesätt. Huru kan
man nu veta om annat än ett tillfälligt tänkesätt äger rum, om
icke R. St. skulle få yttra sig derom vid mera än en riksdag?
Dä nu dessutom här icke är i fråga att genast förkasta
Const.Uisk:s förslag, utan endast att förklara, det R. o. Ad. för
sin del icke finner förslaget nyttigt eller nödigt, så kan jag
för min del icke linna det ringaste hinder för ett sådant beslut.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag anhåller vörd
samt,
alt lörsta punkten af 53 § Riksd.Ordn. måtte blifva uppläst
och att jag derefter måtte få yttra mig.
Sedan i anledning häraf l:sta punkten i 53 § Riksd.Ordn.
blifvit uppläst, yttrade sig:
Den 29 Januari e. m.
613
Frih. Palmstjerna: Denna grundsats är af vigt. Om
den icke af Frih. Cederström blifvit bestridd, så skulle visst
icke jag vara den, som äskade något oller af 11. o. Ad:s tid.
Dä likväl, tverlemot grundlagens ordalydelse, rättigheten att
begära uppläsande af Hr von IlartmansdorfTs reservation nu
här velat förvägras, måste jag för min del yrka, alt denna reservation
må varda uppläst.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, lät, i följd häraf, uppläsa Hr
von Hartmansdorffs ifrågavarande reservation.
Gr. Horn: Jag ber endast att få förklara ett uttryck,
som jag nyss fällde. Dä jag nemi. sade, alt jag anser IL St.
kunna förkasta ett af Const.Utsk. framsläldt grundlagsändringsförslag,
så var det likväl icke min mening, alt med detsamma
påyrka, det R. o. Ad. skulle kunna underkänna delta förslag i
Ståndets plenum, ty jag vet ganska väl, att grundlagens bokstaf
i detta fall ålägger Ståndet att till Ulsk. återsända sin gemensamma
tanka. Men det finnes ingenting i grundlagen, sorn förbjuder
R. o. Ad., ali i den gemensamma lankan uttrycka ett
fullkomligt ogillande af Utsk:s framställda förslag. Sådant har
praktiserats vid föregående riksdagar, och jag instämmer derföre
helt och hållet i Frih. Tersmedens mening.
Frih. Cederström: Jag reserverar mig till prot. emot
den uppläsning, som ägt rum af Hr von HarlmansdorlTs reservation.
IL o. Ad. torde ännu vid denna riksdag fä erfara hvad
del vill säga, att tillåta ledamöter i Const.Utsk. komma in med
reservationer emot Utsk:s utlåt:n, dä de efter 84 § Reg.F. icke
äga någon annan rätt, än alt under författare-ansvar få sin
särskilda mening tryckt. — För öfrigt vill jag nämna till en
värd ledamot af Const.Utsk., som åberopat moliverna till 1809
års grundlag, och derefter velat tolka 2 mom. af 50 § Reg.F.,
att de män, som sulto i 1809 års Const.Utsk., sannerligen voro
för kloka män för alt begå den synden, alt föreslå 2 mom. i
56 §. De författade den 81 §, sådan den ännu befinnes, men
alldeles iekc slutet af den 56, som sednare tillkommit. Intet
ställe i grundlagen medgifver likväl, att ett af Const.Utsk. tillstyrkt
förslag till ändring i grundlag får vid samma riksdag
förkastas, ulan något deraf mäste hvila. Publiciteten i landet
och riksdagsmännens mogna eftertanke få då till nästa riksdag
fullständigt pröfva det hvilande förslaget, innan det kommer att
slutligen antagas eller förkastas, och det är på delta sätt sorn
grundlagen velat förhindra ögonblickets hugskott att göra sig
gällande, vare sig till bifall eller afslag.
Hr Hjerta, Lars: Ehuru det måhända är något ensidigt,
alt låta uppläsa en reservation, utan alt låta uppläsa de öfriga,
så anser jag, lika med Frih. Palmstjerna, att det är en obestridlig
rättighet för hvarje Ståndets ledamot, att få hvilken
reservation, som han behagar, uppläst. Jag skall icke yrka
uppläsning af någon bland de öfriga reservationerna, ehuru jag
614
Den 29 Januari e. m.
anser en uf dera lika lärorik med Hr von HarlmansdorlTs, ty
hvar oell en kan läsa dem allesammans i sitt tryckta betänk.
Hvad sjelfva frågan beträffar, så lemnar exemplet af de många
landshöfdingar, som varit ledamöter af StalsUlsk., ett otvetydigt
prejudicat på den tolkning af grundlagen, att sådant hittills
icke varit förbjudet; men detta är en fråga, och en annan är,
huruvida det icke kan vara skäl att förhindra det för framtiden.
Då kunna icke blott de juridiska skälen i fråga om landshöfdingars
ansvarighet för statsmedel tagas i betraktande, utan äfven
hvad som är vigtigare, nemi. alt desse embelsmän, såsom
Regeringens egna verkställande organer, icke gerna kunna anses
vara fullt opartiske i pröfuingen af frågor 0111 anslag, som Regeringen
begärt. Pä denna grund anser jag del vara skäl alt
bifalla Gtskis betänk.
Hr Lager hjeI m: Det är endast ett misstag, sorn'en värd
talare har gjort om mitt yttrande, hvilket jag anhåller att få
rätta. Han har sagt, att man icke af motiverna i IS09 års
grundlag kan bedomina 2 morn. i 56 §, emedan detsamma tillkommit
flera år sednare. Dä man likväl lemna! den SI § oförändrad,
skulle jag likväl tro. att samma mening varit med den
56 §, nemi. att icke ett tillfälligt tänkesätt skulle fä föranleda
till några förändringar i grundlagen. Hvad den siste talarens
anförande belriUlär, så anser jag mig icke äga rättighet alt, såsom
han, 0111 någon ledamot inom representationen säga, alt lian
är pä något sätt förhindrad att följa sin öfvertygelse, lian må
hafva hvilken ställning som helst; och jag hyser inom mig den
bestämda öfvertygelsén, hvilken jag haft sä länge jag varit offentlig
man, alt oberoendet icke hvilar pä materiella förhållanden,
utan fastmera på karakteren.
Då nu öfverliiggningcn förklarades vara fulländad, hemställde
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., 0111 R. o. Ad., i öfverensstämmelse
med Frill. Tersmedens framställning, behagade återremittera
Const.Ulskis meni. Nio 24, med förklarande, alt R. o.
Adis gemensamma tanke är, ali den af Ulsk. föreslagna förändring
af 41 § Riksd.Ordn. hvarken är nödig eller nyttig, och
ej eller öfverensstämmer med det för närvarande i samma §
intagna stadgande.
Ropades starka ja, blandade med ett eller annat nej, hvarefter
II. Ex. förklarade sig hafva funnit, alt ja härvid varit
öfvervägande.
Föredrogos ånyo och bi föl lös StatsUtskis nedanuämnde d.
18 dennes f. m. på bordet lagda utlåtin:
N:o 134, angide dispositionen af de å hufvudtitlarne uppkommande
besparingar;
Nio 135, i anledn. af väckt motion om inrättande af en
dubbel postgång emellan Gottland och lästa landel; samt
Den 29 Januari e. m. 615
N:o 136, i anledn. af väckt, motion om bidrag af allmänna
medel till anläggande af ett magasin för kronotiondespanmäl vid
Mörbylånga köping å Oland.
Lades på bordet nedannämnde från Ulsk:n iukomne ullåUn
och mern., nemi. från
Stats- sanvt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:n:
N:o 42, i anledn. af väckt motion om löneförhöjning för
rector vid Hudiksvalls högre lärdomsskola;
N:o 43, i anledn. af väckta frågor om förändrad reglering
af den åtskilliga hemman i Skaraborgs och Elfsborgs län medgifna
rättighet till mulbete å kronoparken Edsmären;
Stats- samt Bevillnings- Utskotten:
N:o 44, i anledn. af gjorda anmärkn:r vid betänk. N:o 19,
rör:de väckt motion om nedsättning uti postportoafgiflen;
Banco-Utskottet:
N:o 38, ang:de revisionen af Lånecontorens i Götheborg
och Malmö samt Bancodisconlverkels räkenskaper och förvaltning
för nästlidne år, m. m.
N:o 39, i anledn. af erhållen återremiss å Utsk:s mern. N:o
22, med hemställan, del Bancofullmäktige mätte berättigas att
uppköpa och försälja vexlar;
N:o 40, i anledn. af erhållen återremiss af Utsk:s mern.
N:o 26, angtde förändrad reglering af embets-och tjenstemannapersonalen
inom Banken;
N:o 41 , med anmälan om verkställd votering i förstärkt
BancoUtsk., öfver den i meni. N:o 37 upptagne frågan; samt
Lag-Utskottet:
N:o 68, i anledn. af återremiss af en punkt i Utsk:s betänk.
lN:o 31, ang:de förändring i vissa delar af nu gällande
lagsladganden om giftorätt och arfsrätt m. m.
H. B. o. Ad. åtskildes kl. | till 11 om aftonen.
In fidem prolocolli,
silbert Munck.
(ilo
Den 29 Januari e. ra.
Särskildt Protocoll.
Onsdagen ilen 29 Januari lO^S e. in.
Då nu lill pröfning förekom Ridd.Utsk:s d. 15 dennes f. m.
på bordet lagda mern. N:o 19, i anledn. af t. f. Ridd.secret.
Muneks ansökning till Ridd.secrelerare-sysslan, och bemälde t. f.
Ridd.secret. alltså var jäfvig alt prot. under öfverläggningen i
detta mål föra ocb derfiire afträdt, öfvertogs, uppå befallning
af H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm., protocollsföringen af undertecknad
Ridd.notarie, hvarefter, ocb sedan berörde mein. blifvit uppläst,
anmälde sig ocb yttrade
Frill. Cederström, Jacob: Jag tillstyrker bifall på Utsk:s
betänk., i afseende på frågan om Ridd.secrct.ljenslens tillsättande,
men jag hemställer till II. o. Ad., huruvida del kail vara
rikligt, att R. o. Ad. bifaller Ilr Muneks ansökning, att tillika
få behålla sin notariebefattning i K. Kain ina rcoll. Detta är en
fråga, sora synes mig lämpligast böra upptagas ocb algöras på
det sätt, alt Hr Munck gör ansökan derom i det embetsverk,
der han bar denna befattning, ty detta embetsverk och icke
Riddarhuset kan pröfva, huruvida det anser nolarieljensten
kunna med Ridd.secret.befattningen förenas, utan att Statens
tjenst blefve eftersatt.
Ilr Lefren, Johan Pehr: Äfven jag tillstyrker bifall
till den första punkten i Utsk:s betänk.; likaledes till den andra,
men med en liten förändring i sjelfva ordalagen, sä att
R. o. Ad. skulle besluta, alt Hr Munck må vara oförhindrad
att kunna sin notarietjenst bibehålla, med de villkor, som sedan
äro föreslagna. Derigenom sträcker R. o. Ad. icke sin beslutande
rätt vidare, än vi kunna göra.
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredr.: Jag tillstyrker
bifall till Utsk:s betänk., men kan icke göra det annat än i sin
helhet. Jag finner icke den inskränkning, Hr Lefren velat göra,
behöflig. R. o. Ad. kan icke besluta annat, än alt Ridd.secret.
har rättighet att, hvad på Ståndet ankommer, behålla sin notariebefattning.
Sedan beror det på K. Kammarcoll., huruvida
det anser denna tjenst förenlig med Ridd.secret.tjensten, och
det blir dess sak att skilja honom derifrån, om den icke kan
stå tillsammans med Ridd.secret.ljensten.
I anledn. af Hr Lefrens framställning, förklarade II. Ex.
Hr Gr. o. Landtm., det han ansåg sig böra uppläsa de första
raderna af Ulsk:s tillstyrkande, af innehåll, att R, o. Ad. måtte
meddela Notarien Munck sitt särskilda tillstånd att, derest han
varder till Ridd.secret. utnämnd, få med denna syssla förena
den befattning han såsom Notarie i K. Kammarcoll. innehafver.
Hr Printzenskjöld, Carl: Likaledes tillsfyrker jag bifall
lill den lista punkten i Utsk:s betänkande. Hvad åter den
andra
Den 29 Januari e. m. 617
andra beträffar, så anser jag ftir niia del det tillstånd, som af
Ståndet är hegardt, kunna än vidare utsträckas. Jag anser nemi.
det böra vara Ridd.secret:s rättighet att, jemte denna befattning,
få förena annan tjenst i Riket. Jag skulle derföre vilja föreslå,
att R. o. Ad., utan att nämna någon riss tjenst, lemnar
Ridd.secret. tillstånd att annan tjenst med sin befattning bos
Ståndet förena.
Frill. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag tror verkligen,
alt Utsk:s tillstyrkande, i de ordalag, hvaruti det blifvit uppsläldt,
väl motsvarar det ändamål, som Ilr Lefren åsyftat. Mot
den förändrade redaction, han föreslagit, har jag likväl, såsom
ledamot af det Ulsk., hvarifrån betänk, inkommit, ingenting att
anmärka, 0111 Ståndet skulle föredraga densamma framför Utsk:s.
Jag tror, all samma mening på eli ännu fullkomligare säll blifvit
derigenom uttryckt. Likviil, om Hr Lefrén ännu en gång
skulle göra sig den mödan all genomläsa Ulsk:s tillstyrkande,
sä förmodar jag nästan, alt han skulle anse en förändring mindre
nödig. För min del vill jag icke sätta mig deremot. Hvad
åter angår Frih. Cederströms yttrande, att sakens gång borde
vara den, alt sökanden först anmälde sig bos det embetsverk,
hvarest han tjenar, sä är det en sak för sig, om hinder der
skulle möta för de båda tjenslcrnas förenande. Hvarken Ridd.-  Direct. eller Ridd.Utsk. kan naturligtvis göra annat än tillstyrka
hvad de anse passande för R. o. Ad. sjelf. — 1 afseende pä
den större utvidgning, som Hr Printzenskjöld föreslagit, skulle
ett så vidsträckt begifvande för närvarande synas mig vara en
lex in casu. Ståndet har nemi. förut under denna riksdag beslutat
huru vid dylika tillfällen skall tillgå; nemligen alt Ståndet
vid hvarje fall vill tillse och bedomina, huruvida den tjenst,
som ansökes att få förena med Ridd.secret.befattningen, verkligen
är förenlig med dess rätta utöfvandc och skötande. En
allmännare bestämmelse torde således vara fullkomligen olämplig
eller omöjlig, sä vida icke ett redan fattadl beslut skall
upprifvas. Ridd.Utsk. har i närvarande fall ansett den tjenst,
som af Hr Munck i Kammarcoll. innehafves, vara förenlig med
Ridd.secrel.göromälen emellan riksdagarne, Kammarcoll. obetaget
ali bedomina, huruvida Ridd.scerel.l jonsten är med notariebelältningen
derstädes förenlig. Derom har Ridd.Utsk. icko ansett
sig tillständig! all något yttra.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, upplyste, i anleda. afHrPrintzenskjölds
framställning, alt, enligt hvad Utsk:s meni. innchöllc,
Notarien Munck icke sökt någon vidsträcktare förmån än den
Ulsk. tillstyrkt. Mern. innehölle nemi., alt endast en ansökning
till erhållande af Ridd.secret.sysslau blifvit lill Direclionen ingifven,
nemi. af Notarien i K. Mas och Rikets Kammarcoll.,
nu tjenstförrättande Ridd.secret. Joban Alberl Willielm Munck,
som tillika anhållit om II. R. o. Adts tillåtelse att med Ridd.-
(i 11.
78
018
Den 29 Januari e. m.
secrcl.sysslan få lovena sin i K. Kammarcoll. innehafvande notarietjeost.
Hr Lefren: Min afsigt har ieke varit, att på något sätt
söka förhindra hvad sorn sökes af den blifvande Ridd.secret.,
nemi. att få behålla den tjenst, som han innehar i K. Kammarcoll.
Långt derifrån; men jag anser, att orden: må kunna förena
denna tjenst med sin tjenst i lia in m ar calle gium, äro dc
lämpliga, på det att R. o. Ad. i formen af sitt beslut visar, att
den icke träder utom sitt eget område.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Jag är till alla delar förekommen
af Hr Gr. o. Landtm., emedan det var blott till vederläggning
af Hr Printzenskjölds förslag, om bifall till hvad
sökanden icke begärt, sorn jag begärde ordet. För öfrigt ber
jag att få instämma med Frih. Tersmeden.
Hr Printzenskjöld: Efter de upplysningar, jag i en
skild
väg af Ridd.Ulsk:s Ordförande erhållit, att Hr Munck, i
händelse han nämncs till Ridd.secret., icke är slängd från möjligheten
att kunna med vederbörligt tillsänd vinna befordran i
Statens tjenst, så afslår jag från min första framställning. Min
mening dermed var, att ett beslut i detta afseende en gång för
alla kunde fattas, på det att Ståndet icke skulle framdeles besväras
med några pröfningar i den vägen.
Sedan öfverläggningen blifvit förklarad vara slutad, yttrade
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att som bifall till Utsk:s mern.
blifvit yrkadt, ansåge sig H. Ex. först böra framställa proposition
i öfverensstämmelse dermed.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då detta Ridd.Utsk:s
mern. innefattar 2 punkter, den ena om tillsättande af Ridd.-  secrcl.tjensten, den andra om vissa villkor dervid, och då mot
första punkten icke någon erinran blifvit gjord, men väl emot
den andra, i afseende på redactionen, så anhåller jag, att Hr
Gr. o. Landtm, behagade dela propos:n i två delar.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde härefter, om R. o.
Ad. behagade bifalla Osta punkten af Ridd.Ulsk:s mern. eller
Ulsk:s tillstyrkande, att t. f. Ridd.secret., Notarien Johan Albert
Wilh. Munck må varda till RiddarhusSecreterare utnämnd, med
åtnjutande af dermed förenad lön och öfrige förmåner.
Ropades enhälligt ja; hvarefter H. Ex. frågade, om R. o.
Ad. bifölle den sednare punkten af mein., att Ridd.secret. Munck
må tilläggas rättigheten, att med Ridd.secret.befattningen få
förena notariesysslan i K. Kammarcoll.
Ropades ja.
Ridd.secret. Munck, inkallad, underrättades af II. Ex. Hr
Gr. o. Landtm,, om II. R. o. Ad:s nu fattade ofvanberördc beslut,
under lyckönskan, att genom R. o. Ad:s förtroende hafva
erhållit en befattning, hvartill Hr Ridd.secret., enligt hvad er
-
Den 29 Januari e. m.
019
farenlicten visat, ägde alla erforderliga egenskaper; hvarefter
Ridd.secret. Munck anhöll, att få hos H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
samt Ii. R. o. Ad. aflägga sin tacksägelse för det förtroende
och den ynnest, sorn honom genom detta beslut blifvit bevisad,
samt att vördsamt få försäkra, det han icke skulle underlåta
att, efter yttersta förmåga, söka uppfylla de åligganden, som
tillhörde den befattning, hvarmed han blifvit hedrad.
Ridd.secrctcrareu återtog härefter prolocolls-föringcn.
In fidem,
linut Bosin.
@ ——
Thorsdagcu den 30 Januari 1845.
Plenum kl. 6 c. m.
Justerades 21 prot.utdr., deraf 5 för den 28, och 16 för
dels f. och dels e. m. den 29 dennes.
Upplästes lill justering och godkändes Exp.Ulsk:s under N:o
86 afgifna förslag till R. St:s und. skrifvelse till K. M., ang:dc
regleringen af utgifterne under riksstalcns 6:te hufvudtitel.
Frih. Hamilton, Hugo: Vid föregående tillfällen, då
IL o. Ad:s ordförande Ilr Landlmarskalkcn talat på samtlige RiksSl:ns
vägnar, har Högloft. Ståndet anhållit hos Landlmarskalken,
att det tal han således äfven på Ståndets vägnar hållit, mätte
få inflyta i dess protoeoll. Del tal vår vördade Landtmarskalk
i går höll på Ständernas vägnar är desto anmärkningsvärdare,
som det inträffade vid det för fäderneslandet vigtiga och i Svenska
historien sällsynta tillfälle, då Konungen går alt lemna riksdagsorten,
under det att R. St. är© församlade. Jag är derför
så mycket säkrare, alt R. o. Ad. med mig instämmer i den anhållan
jag tager mig friheten lill II. Ex. framställa, att det
värdiga och vackra tal, II. Ex. vid nyssnämde tillfälle höll,
måtte få i R. o. Ad:s protoeoll inflyta.
Många ledamöter hördes häruti instämma, hvarefter II. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. önskade, alt det
af Frih. Hamilton omnämnde talet blefve införd! i R. o. Ad:s
protoeoll.
Ropades ja.
11. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf derefter, alt han,
såsom oberedd på den nu af Frih. Hamilton gjorda framställ
-
ti20
Den 30 Januari.
ning, icke medtagit ifrågavarande tal, men alt detsamma i nästa
plenum skulle blifva uppläst för alt intagas i prot.
Hr von Eli ren heim, Christ. Wilh., uppläste följande:
Det linues förhållanden, då del allmänna måste erkänna en
pligt att bispringa och söka afhjelpa hvad den enskilde medborgaren
lidit; en pligt, som får en högre betydelse, i samma mån
som den enskilda verksamheten varit utsträckt och gagnande
för en större del af samhället.
En olyckshändelse har under Rikets Ständers sammanvaro
inträffat, som synes påkalla erkännandet af denna pligt. Söndagen
d. 25 Aug. sistl. år inträffade i Wermland en af dessa
vilda naturtilldragelser, vid hvilka inenniskokraflcn ingenting
förmår att uträtta, och de förluster, som uppstå, blifva sä mycke
hårdare för dem, som träffas af olyckan, då intet förutseende,
inga af de medel, hvarmed eljest menskliga uppfinningsandan
vetat att försäkra den enskilda egendomen, kunna afhjelpa
eller förminska desamma. Efter ett ovanligt långvarit regn,
förvandlade sig stilla elfvar lill forsande (loder, sorn öfversvämmade
kringliggande trakter samt bortförde broar, dammar och
byggnader. Ingenstädes visade dock dessa öfversvämningar en
sådan häftighet och våldsamhet, som i Östmarks socken uti öfre,
Fryksdahls härad, genom Röjdelfvens våldsamma utbrott utur
sin bädd. Efter ett förskräckligt regn hela dagen, åtföljdt af
häftig åska på e. m. störtade stora vattenmassor nedifrån de
kringliggande höga bergen, som äro utgreniugar ifrån Norrska
fjellryggcn. Bäckarne antogo utseendet af vilda forsar, som
medförde allt hvad som låg i deras väg, husbehofsqvarnar, hölador,
o. s. v. Elfven, som skulle emottaga dessa vattenmassor,
växte pä en limma 12 till 13 fot i lodrätt böjd och störtade
mot bruks- och sågverksanläggningarne vid Conradsforss, medförande
vid flodstranden anlagda mindre qvarnar, byggnader,
broar, samt en hop timmer, hvilket allt, sedan det genombrutit
timmerkistorna och brukets öfra bro, störtade mot den fasta
stendammen. Nu blef vid det anträffade motståndet vattnets
vilda kraft ännu förfärligare. Jorden utskärs på vestra sidan
om dammen, och under det vattnet utsprängde sten efter sten
af denna, banade elfven sig en ny väg genom utskärningen,
samt bortförde med sig ett stort nybyggdt kolhus, en jernbod
med stång- och tackjern, spik och inventarier, sliphus, stångjernssmedja,
5 spik- och en kniphammare, tvenne biåsverk, ett
kolhus, beläget (> alnar öfver elfvens vanliga vattenhöjd pä en
stark stenfot, nedra dammen med de nedanför belägne qvarnar,
hvilka jemte bruksbyggnaderne nedfördes utför elfven. Sjelfva
grunden, der byggnaderna, stått rasade och bortspolades. Agaren
af Conradsforss, Brukspatronen C. B. Fitinghoff, som år 1838
börjat anläggningen af detta bruk och verkställt densamma under
loppet af de tre påföljande åren, såg på en timma frukten
af alla sina uppoffringar och trägna arbeten gä förlorad, och
Den 30 Ja n uar i.
621
den arbetande classen i en hel landsort har förlorat en genom
denna bruksanläggning grundlagd utväg till bergning. Hr Fitinghoff,
om hvilkens sakkunskap, verksamhet och nit för denna
eljest arma och vanlottade ort, en allmän röst höres, och
som ägde en liten, genom llit och ihärdighet sammanspard förmögenhet,
hade nemi. år 1837 sökt tillstånd, att vid Röjdelfven
på Långeneds hemman i Östmarks socken, få anlägga ett
slångjernsverk, bestående af 2 härdar och hamrar för 1000
Skf? smide och derå erhållit privilegier d. 21 Juni 1838, äfvensom
följande året å anläggning af ett manufacturverk. Allmogen
i Östmarks socken hade förut haft sin hufvudsakliga förtjenst
af timmerförsäljning; men denna inkomstkälla var nu uttorkad;
ty timmerskogen hade blifvit nästan alldeles uthuggen.
Kolskog fans till betydlig mängd, men i brist på afsättning
lemnades den till förruttnelse eller förstördes genom svedjande.
Nöden i hela denna trakt var stor, och i synnerhet ibland dea
s. k. Einnallmogen ytterlig, så alt under åren 1836, 1837 och
1838 den måst tillgripa bark och andra oljenliga ämnen lill sin
föda. Vid undersökningen, som föregick anläggningen, visade
sig äfven huru önskvärd bruksanläggningen var för hela orten,
och huru stort bekymmer allmogen hyste för sin utkomst, om
ej genom den nya utvägar öppnades till arbetsförtjenst. Ryggnadsplatsen
för bruket ansågs äfven väl vald. Efter allt hvad
man af hundraårig erfarenhet hade sig bekant om Röjdelfvens
vattenhöjd borde ingen våda af vattenflöden befaras, så, sorn
anläggningen beräknades. Redan 1839 var det nya jernbruket
i gång. Ett sågverk och ett garfveri anlades äfven, och den
verksamma anläggaren sökte på allt sätt att betrygga anläggningens
framtid och göra den för orten så gagnelig som möjligt.
En segelled öppnades emellan Flaten och Höåsjöarne samt Ostmarkshro;
vattnet i Höåsjöarne, Kläggsjön och Lormörks eif afsänktes,
hvarigenom allmogen vunnit 1200 tunnlands ny odlingsbar
jord; nya vägar hafva årligen sedan 1840 blifvit anlagde
inom socknen, allt på hans enskilda bekostnad, utan ringaste
biträde af det allmänna. Den 30 April 1843 hade han det
missödet att brukets kolhus afbrann, och utom den, till öfver
3500 r:dr uppgående directa förlusten häraf, medförde detta
brukets afstannande i åtta månaders tid, emedan kol icke i denna
ort kunde förrän på vinterföre framforslas.
Men han hade icke väl öfvervunnit denna motgång och sett
sin anläggning i full och lönande gång, förr än den förutnämnde
olyckshändelsen inträffade, och medförde för honom en förlust,
som vid skedd besigtning uppskattats lill 23,720 r:dr b:co, mea
som dessutom, då tillföljd af densamma hans fordringsägare ansträngde
medelst executiva åtgärder, förökades genom lösegendomens
brådstörtade försäljning med omkring 7000 r:dr b:co.
Lägges härtill en hop kostnader, som måste utgå oaktadt bruksdriften
upphört, och fordringar hos allmogen för förskotter å kol
m. m. hvilka endast genom arbete kunna gäldas, sedan den förlorat
sin väsändtligasle utväg till penningeförtjenst; så inses
022
Den 30 Januari.
lätt, att hela förlusten för Hr Fitinghoff utan öfverdrift kan beräknas
tili 60,000 r:dr lnco, och en hel trakt, en hel befolkning,
som i bruksrörelsen såg enda hoppet för sin framtid, har
förlorat ända till utvägen att genom sin flit försörja sig i liernbyggden.
Den måste lill stor del vandra ut, för att kunna lifnära
sig, om ej denna bergningsutviig kan återställas.
Den ihärdige och nitiske mannen, som med hela sin byggd
nu delar följderna af denna olycka och hårdast af alla träffats
deraf, har likväl icke nedtryckts; han lefver ännu i hoppet att
kunna återställa bruket, att genom sin verksamhet kunna uppfylla
sina förbindelser, och ännu i kraftfull ålder, rik på erfarenhet,
hoppas han alt kunna förena sin enskilda fördel med
den omgifnings, för hvilken Iian redan sökt att uträtta så mycket,
och som han önskade att en gång på ålderdomen se i en
förbättrad ställning. Allmogen sjelf hyser lifligt den önskan,
att ban deri kunde lyckas. Värdet af den fasta egendomen
uppgick,oenl. 1841 års taxeringslängd, till 46,026 r:dr 32 sk.
b:co. Aterställes bruket, hvilket, med den erfarenhet man äger,
kan ske på ett sätt, att en dylik olycka bör i framtiden kunna
undvikas, så kan del antagas, att medelst ännu mera förbättrade
inrättningar, värdet snart skall kunna öfverstiga, snarare än
understiga denna summa; och Hr Fitinghoff anser sig kunna utföra
denna sin plan, om han kunde erhålla ett lån af det allmänna
till belopp af 30,000 r:dr b:co, och på villkor, alt det
hlefve räntefrilt under 6 år, samt sedan fick återbetalas med
5 proc. årligen, hvaraf 3 proc. ränta och 2 proc. capitalafbetalning.
Såsom säkerhet, om ett sådant lån honom beviljades,
kan Hr Fitinghoff lemna första inteckuingen uti egendomen,
sora således icke öfversteg två tredjedelar af 1841 års taxeringsvärde.
Detta understöd synes af många anledningar förtjena
alt af R. St. beviljas. Att ej nämna den öfvensslämmclse
i skälen dertill, som kan sökas i de ofta beviljade anslagen och
lånen till afbrände städer, eller till menigheter, som behöft ålerbygga
kyrkor, m. m., så synes äfven billigheten deraf böra behjertas,
vid jemnförelse med de lån till nya anläggningar, förlagslån
till fabriker o. s. v. som af allmänna medel så ofta, på
vida osäkrare grunder medgifvas. Här gäller alt återställa hvad
ingen falsk speculation, ingen vårdslöshet, ingen underlåtenhet
vållat, utan som en naturtilldragelse, mot hvilken den enskilde,
icke engång genom assuranceafgift, kunnat bevara sig, ådragit
bonom, samt att genom hans fortfarande nit och verksamhet
gagna, ja kanske rädda en hel landsbyggd. Jag vågar derföre
tro, att på de villkor, som här blifvit uppgifne, bjclpen vore
lika påkallad af mcnniskokärleken och statsklokhctcn, lika hedrande
för R. St. som ändamålsenlig; och säkert skulle denna offentligen
gifna hyllning åt medborgerlig verksamhet uppmuntra
lill alt i det enskilda lifvet söka förena den egna fördelen med
del allmännas, på sätt den man gjort, som sett sina vackra bemödanden
på ett ögonblick tilliulctgöras, men som i förtröstan
Den 30 Januari.
023
på Försynen icke låtit nedtrycka sig af olyckan, utan manligt
vill söka att besegra deri och gagna.
Jag anhåller om remiss af denna motion till StatsUtsk. i
hopp att Utsk. skall finna sig uppmanadt af de fullständiga intyg,
som jag utbedjer mig att la särskildt bifoga angående alla
bär gjorda uppgifters riktighet, att tillstyrka R. St. till att låta
Riksg.cont. meddela det föreslagna lånebiträdet; och får jag äfven
vördsamt begära, att denna min motion malle blifva med
de respective Medstånden communieerad.
R. o. Ad. biföll, uppå af H. Ex. IIr Gr. o. Landtm,
framställd propos., att denna motion linge remitteras lill StatsUtsk.
och communiceras dc öfriga RiksSlm.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 11 och 2!) dennes på bordet
lagda betänk. N:o 56, i anlcdn. af dels K. M:s nåd. propos.,
med förslag till förändring om jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof, dels ock väckt motion i samma ämuc.
Hr von Hartmansdorff, Aug: Jag anhåller att af
Ridd.secret. blifva underrättad om detta betänk, hos de öfrige
Stånden verkligen förevarit.
Underl. Ridd.sec reterare tillkännagaf, att prot.utdr. ankommil,
som visade, att ifrågavar. betänk, blifvit återrcmilteradl
af PresteSt. samt bifallet af Borgare- och BondeStm.
Hr von Hartmansdorff: I händelse vid detta betänk,
skulle komma att göras anmärkningar af den beskaffenhet, att
R. o. Ad. anser sig böra detsamma återremittera, så skulle jag
tro bäst vara, alt de särskilda §§, vid hvilka ingen anmärkning
göres, ej genast godkändes, utan att Ståndet behagade återremittera
betänk, i sin helhet, på det att man icke mätte, genom
för tidiga beslut, möjligen binda händerna på Utsk.
Då härefter uppläsningen af Utsk:s i delta betänk, afgifna
förslag börjades, anmälde sig och yttrade
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då jag förmodar, att
hvar och en af R. o. Ad:s Ilrr ledamöter genom läsning af det
tryckta betänk, tagit kännedom af denna vigtiga fråga, så tager
jag mig friheten föreslå, det uppläsningen, som endast onödigtvis
tager bort tid, icke måtte ske af denna lag.
Uppå i anledning häraf framställd propos. förklarade R. o.
Ad. sig icke anse förslagets uppläsande vara nödigt.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller blott, ali Ridd.-
canccllisten mätte säga upp numret pä hvarje §.
Då härefter de i Utsk:s förslag uppptagnc §§ uppnämndes,
gjordes anmärkn:r endast i afseende på nedannämnde §§.
§ I
Hr
Gunther, Claes Ephraim: För min del skulle jag
helst hafva önskat, att betänk, icke hade blifvit punktvis före
-
02-4
Den 30 Januari.
draget, emedan anmärkmr kunna framställas, som syfta på flera
§§. .lag skall dock nu i afseende på den 1 § anhålla,
alt få hänföra mig lill dea reservation, sorn jag vid helänk.
har bifogat, och deruti jag har gjort anmärkning vid 1 §, såväl
af K. M:s nåd. propos., sorn af Ulsk:s förslag. Utsk. har
visserligen, i öfverensstämmelse med min åsigt, i I § af sitt
contraförslag uteslutit den sista meningen af samma § i K. M:s
propus.; men Utsk. har, i likhet med den Kongl, propos. stannat
vid en redaction i början af §, som jag för min del icke
kan gilla. Jag har i min reservation anmärkt, att denna §,
såsom den nu lyder, alltför knapphändigt bestämmer i hvilka
fall expropriation skall äga rum, eller i hvilka fall den enskilde
ägaren skall afstå sin egendom för allmänt behof. Der
talas nemi. endast om, alt sådant skall ske, när ”Konungen pröfvar
nödigt.” Efter min åsigt är det angeläget, att fä dessa
fall närmare bestämda i sammanhang med de beslut, hvarigenom
K. ål. förklarar att behof af expropriation är för handen. Jag
bar sökt att i min reservation ådagalägga dessa förhållanden,
och torde jag för mera korthets skull kanske få uppläsa den
l:sta punkten deraf, så lydande: ”Uti Usta § synes man med
de orden, der Konungen pröfvar nödigt, alltför knapphändigt
hafva behandladt sjelfva hufvudföremålet för den föreslagna lagen,
som är att bestämma, när och under hvilka villkor den
enskildes äganderätt bör vika för allmän nytta. Om man än
härvid, lill följd af Konungens grundlagsenliga rättighet att efter
godtfinnande förordna i alla administrativa ärenden, icke beliöfver
så omständligen reglementera, sorn den Franska expropriationslagen,
torde det likväl vara nödigt altså ordna förhållandena,
alt man förvissar sig, att af alla tvistiga frågor endast
den om ersättningens belopp återstår, då saken lill särskilda
nämnden hänskjutes, helst nämndens pröfning, efter förslaget, icke
får sträcka sig härutöfver. Men för en sådan visshet erfordras,
efter, min tanka, några bestämmelser, som i lagförslaget
saknas. Härtill hörer dels ali, i sammanhang med det
beslut, hvarigenom Konungen pröfvar behofvet af en expropriation
vara för handen, jemväl varder, efter en förut uppgjord
fullständig plan för det allmänna företag, som är i fråga, med
noggrannhet bestämdt, huru mveket den enskilde ägaren skall
af sin egendom afstå, och dels att, i händelse det härvid skulle
befinnas, att blott en del af en viss lägenhet för ändamålet erfordras,
men alt återstoden för ägaren blifver onyttig eller icke
medför besutenhet, han dä är berättigad att fä lösen för hela
lägenheten. — Sällan eller aldrig skall dock en tillförlitlig utredning
i dylika eller andra möjligen uppkommande tvistefrågor
kunna vinnas, utan undersökning vid domstolen i orten; och
i likhet med hvad 25 cap. 1 § Byggn.b:n nu innehåller, tror
jag således en föreskrift- jemväl vara behöflig derom, att då
emellan ägaren och exproprialionssökandeu stridigheter uppstå,
som
Den 30 Januari.
625
som icke röra ersättningens belopp, frågan alltid bör, innan Ko
nungen
deröfver fattar Sitt beslut, biinskjutas till domstolen i
orten, som skulle äga att, efter föregången undersökning, meddela
utlåtande öfver alla så beskaffade stridigheter, på det des
sa sedermera må kunna i eli sammanhang af Konungen pröfvas
och afgöras. Jag hemställer således, om icke vid en återremiss
Ulsk. bör taga i öfvervägande, huruvida icke ett så besk
a lfa dt tillägg bör göras vid 1 §, eller ock såsom en särskild
§ införas.
Gr. Lagerbjelke, Guslaf: Jag ber alt få förena mig
i hvad llr Gunther i ämnet yttrat, men anhåller äfven få till
lägga,
att, efter hvad jag tror mig vela, något missnöje hittills
icke ägt rum öfver den makt, som nuv.ar. lagstadganden i
delta fall tillägga Konungens Bef:h:de. Jag skulle derföre tro
det vara mindre visligt af lagstiftaren alt draga en hop obetydliga
fall under K. M:s pröfning. K. M:s tid är så tillräck
ligt
upplagen dem förutan, att del icke torde vara skäl att
ännu ytterligare upptaga Högsldensamme med pröfningen af
den mängd möjligen förekommande småtuål, ang:de häradsvägar,
byvägar och hamnvägar, ulan torde bedömmaudet i detta fall
framdeles, såsom hittills, kunna öfverlcmnas ät en lägre auclorilet,
än K. M. sjelf.
§ 3.
Hr von Hartmansdorff: Denna § lyder som följer:
”Till särskilda nämnden skall hvardera parten föreslå 6 och
rätten nämna 3 i orten boende män, af hvilka, sedan de blifvit
af domstolen ojäfvige förklarade, tre ibland de af vedcrparten
föreslagne och en ibland de af rätten nämnde personer,
böra af hvardera parten, ulan anförda skäl, uteslutas. De sju,
som så utsedde blifvit, skola nämnden utgöra.” Mig synes antalet
6 å hvardera sidan vara för stort. Om man tanker sig
sänkning af ett stort vattendrag, så händer del alt socknarne
liings hegge sidorna af vattendraget äro till största delen intrcessei-ade
i företaget. Hvar skall man finna så många gode
män ä ömse sidor? Uppdraget alt i detta fall vara skiljedomare
varder utan tvifvel obehagligt. Mängden vill undandraga
sig det, och bland skicklige män, som återstå, torde antalet icke
vara sä stort. Om man fordrar, ali 6 skola utses å ömse sidor,
så torde parterne möjligen råka i förlägenhet att finna erforderligt
antal. Jag tror tillräckligt vara, om hvardera parten
utnämner 3, på samma still som rätten; om dä en ibland de
af parterna föreslagne samt en ibland de af rätten nämnde
personer å ömse sidor titeslötes, sä komma af hela antalet, 9
alt utgå och då återstode 5 i stället för 7, hvilket antal synes
mig, som sagdt är, vara tillräckligt.
§ 14.
Hr Gunther: I afseende på denna § har jag i min re
6
H. 79
626
Den 30 Januari.
servalion gjörl en anmärkning, som jag önskar all Utsk. malle
taga något bättre i öfvervägande, när målet, såsom jag hoppas,
dit återkommer. Jag har i denna reservation sökt visa obehörigheten
af Utsk:s förfarande, att, sedan målet redan hunnit så
långt, som till nämndens sättande och ersättningens bestämmande,
då först föreskrifva, att rätten skall meddela beslut ronde
de frågor, hvarom 14 § handlar. I sammanhang med min anmärkning
vid 1 § får jag förklara min åsigt vara, att de här
omtalade stridigheter böra afgöras pä samma gång K. M. beslutar,
att expropriation skall äga rum, och alt således rätten
vid en föregående undersökning endast må härom meddela
underd. utlät, till K. M., som bör äga alt i sammanhang
med sjelfva expropriationsbeslutet afgöra dessa frågor både i
första och i sista haud; i stället för att efter Utsk:s förslag,
rätten kommer alt derom meddela difiuitivt utslag, som i laga
ordning kan öfverklagas och gå alla instanserne igenom, under
det alt juryn får sitta och vänta, innan den kan fatta sitt beslut
i de till dess pröfning hörande ämnen.
Gr. Lagerbjelke: Det [står väl i denna §: ”skulle
blott en del af lägenhet vara nödig för allmänt ändamål, och
lägenhet, genom afskiflande af denna del, blifva för ägaren elior
innehafvare!) onyttig, bör bela lägenheten, enligt nu bestämde
grunder, lösas, der ägaren det äskar;” men det är icke
nog dermed, alt här finnes uttryckt, huru förhållas skall, da,
genom afskiljande af en del, hela lägenheten kan för ägaren
eller innhafvaren blifva onyttig; ty det kan lätt hända, att
jemväl den återstående delen, utan att blifva rent af onyttig,
likväl väsendtligen förlorat i värde genom afståendet af cn för
densamma väsendlig adpartinens, och då tror jag ägaren hafva
rättmätiga anspråk på ersättning, icke blott för den del af
lägenheten, som han mister, utan äfven för hvad den del af
hans jord, som han får behålla, minskas i värde.
§ 24.
Hr G iin ther: Jag får äfven i afseende på denna § hän
visa
till min reservation, deri jag sökt ådagalägga Utsk:s inconsequens
i uppställningen af denna §. Utsk. har vid besvarandet
af denna K. propos. i 1 § sagt, att ett beslut om expropriation
aldrig bör gå i verkställighet förr, än ersättningen blifvit
bestämd. Jag har derom varit med Utsk. ense. Men Utsk.
har icke desto mindre här i denna § så ordnat inteckuingshafvarnes
rättigheter, att de skulle kunna komma att göra om hela
saken och fordra juryns sättande, äfven sedan jorden redan
blifvit afträdd och expropriaäioneu sålunda gått i verkställighet.
Det är denna inconseqvens, som jag gjort anmärkning vid, och
som jag tror all Utsk. bör rätta.
§ 26.
Hr von Hartmansdorff: Om återremiss beslutas, så
som
jag förmodar, så får jag anmärka ett felaktigt uttryck.
Den 30 Januari.
627
Ulsk. har i slutet af § sagt ehvad i stället för antingen, såsom
svarande emot eller, hvilket kommer sednare. Ehvad är,
såsom hvar man vet, ett adjeetivnm, och, här är det en conjunclion,
som skall sältas, nemi. antingen.
I afseende på den af Utsk. i sammang med dess lagförslag
tillstyrkta ond. anhållan hos K. M. gjordes ingen erinran,
hvarefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemsällde, om R. o. Ad.
ansåge de emot LagUtsk:s betänk. N:o 56 gjorde anmärknir
föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades ja.
Företogs till pröfnining LagUlsk:s d. 11 och 29 dennes på
bordet lagda betänk. N:o 60, i auledii. af väckt motion, ang:de
upphäfvande af 3 och 4 §§ i K. förordn. d. 10 Juni 1841,
ronde bysätlning.
Hr Printzenskjöld, Carl: Jag anhåller vördsamt, alt
della betänk, matte uppläsas i sin helhet.
Sedan denne uppläsning skett, anförde
Hr. Printzenskjöld: Under det att man ifrån alla håll hölen
rättmätig klagan öfver den stora bristen i våra credillagar, hvarigenom
all credit nära nog försvunnit, så synes mig, som hade
man hort, för dess återupprättande, göra mer än hvad Ulsk:s
förslag innehåller. 1835 års författning om lösöreköp vidlogs,
och man beredde derigenom ett alldeles förträffligt medel för
den oredligc gäldenärcn alt bedraga sine borgenärer. Man var
dock icke nöjd härmed. Uppå R. Sl:s förslag vid 1840 års
riksdag utfärdades den författning, hvarom uu är fråga och
hvilken utgör ett ordentligt jernbref till förmån för den gäldskyldige.
Erfarenheten under de få år, som sedan dess förllutit,
har också tillräckligen ådagalagt, det denna sisla författning, i
förening med den af mig nyss omförmälda af år 1835, i grund
förstört den sisla qvarlefvan af credit, som fans i vårt land
hvilket förhållande också måst uppslå, när man, såsom här, helt
och hållet fästat sig vid gäldenärens person oell förmåner, utan
att å andra sidan hafva gjort det ringaste afseende på for
dringsägaren
oell hans rättigheter. Man har vid stiftandet
af 1841 års författning utgått från en, i miu tanka, alldeles
oriktig synpunkt, i det man ålagt fordringsägaren ett onus probandi,
som är för honom rent af omöjligt att fullgöra, lietta
onus består deruti, att fordringsägaren skall vara pligtig att,
för vinnande af bysätlningsrätt emot en bankrutterad gäldenär,
visa skälig anledn. det denne har tillgångar, som af honom
blifvit undersluckne. Jag frågar en hvar, som aldrig så litet
varit med i allmänna lifvet och som jemväl kan äga någon kännedom
om juridik, huru sådan bevisning skall blifva verkställbar.
Det är svårt ali öfvertyga tjulven, att han verkligen stulit
det gods, som han är misstänkt för alt hafva tillgripit; och
huru mycket svårare är det icke då att bevisa, det cu person
Den 30 Januari.
uudandöljer egendom, sorn lian ärligen förvärfva!. Finnes någon
sådan, och fruktar gäldenär det hans fordringsägare söker
alt den åtkomma, sä behöfver han blott begagna 1835 års författning
till skydd; och fordringsägaren ständer dä alldeles
redlös, utan att hvarken af executor eller domare kunna förhjelpas
till sin rätt. Nursa är förhållandet, så synes mig också
rättvisan högt. påkalla, att man ätergifver åt fordringsägaren
det enda verksamma vapen han tillförene haft emot en motvillig
eller oredlig gäldenär, nemligen det att medelst bysättning
tvinga honom att framlemna alla sina tillgångar. Måhända
skall, i fall denna motion vinner bifall, mången afhandling efter
1835 års författning komma att försvinna. Jag tillstyrker således
återremiss och anhåller, alt IJtsk. måtte taga i noga öfvervägande
de skäl, som motionären framställt för sitt förslag,
och tillstyrka B. St, att vidtaga sådane åtgärder, hvarigenom
en redlig fordringsägare må blifva skyddad uti sin lagliga
rätt. Genom sådane författningar, som denna och dylika, framkallar
man blott oredlige gäldenärer; gör man åter,creditlagarne
stränga, så hindras bedrägerierne, ty sådane lagar hafva
med sig sin näpst emot dem, som söka att missbruka eli erhållet
förtroende.
Härefter upplästes den af Gr. Mörner vid Utsk:s betänk,
fogade reservation, pä begäran af
Gr. Lagerbjelke, Gustaf, som sedermera yttrade:
Under åberopande utaf de af Gr. Mörner, i dess nyss upplästa
reservation, anförda skäl, får jag anhålla om propos. pä
al'slag å Utsk:s betänk, och antagande af det af Gr. Mörner
framställda förslag.
Hr Gunther, Claes Ephraim: Hr Printzenskjöld började
visserligen och fortfor äfven ali i sina premisser vara sträng såväl
emot LagUtsk. sorn emot gäldenärerne; men i conclusioneu fann
jag, att han i sjelfva verket iir lemligen ense med LagUtsk., och att
fråga således blott är derom, att. vi må rätt förslå hvarandra.
Hr Printzenskjöld har nemi. yrkat återremiss, på det Ulsk. må
vara betänkt pä all föreslå sådane utvägar, hvarigenom en gäldenär
må kunna tillhållas alt framlemna sina tillgångar. Den
värde talaren vill således att bysättningstvång endast skall användas
såsom medel alt framtvinga undandolde tillgångar; och detta
är just hela espriten af 1841 års bysältningslag. Före utfärdandet
af 1841 års författning kunde bysättning begagnas såsom
straff mot insolvent gäldenär; 1841 ingick man deremot
på den princip, alt användandet af bvsättning endast borde hafva
till föremål att förmå gäldenär att framlemna sina tillgångar.
Men nu finnes icke något kraftigare medel i den Svenska
lagen dertill, än att förmå honom till concurs. Sålänge
derföre gäldenär icke gjort concurs, har man efter 1841 års
bysältningslag rättighet alt bysätta honom; men sedan han genom
concurs visat sin beredvillighet alt framlemna sina tillgångar,
har man funnit bysällningstvåuget alldeles ändamålslöst;
Den 30 Januari.
63!)
och del är just från denna princip, sorn Utsk. nu äfven ulgålt.
Så vidt jag rikligt uppfattat Hr Prinlzenskjölds mening, så har
han icke velat använda bysättningstvång för annat, än att förmå
gäldenär att framlemna sine tillgångar; och såsom sagdt är,
man kan till delta ändamåls vinnande icke komma längre, än
derhän, att man bringar honom till coneurs. Jag skulle således
icke tro, alt någon ålerremiss erfordras för all vinna del mål,
som Hr Printzenskjöld åsyftat.
Hvad angår Gr. Lagerbjelkes förslag att antaga Gr. Mörners
reservation, får jag fästa uppmärksamheten derå, att den
redaclion, som Gr. Mörner i densamma uppställt, i sjelfva verket
icke pä något sätt befrämjar större stränghet i del afsseende,
som åsyftas. Gr. Mörners förslag innehåller nemi., all vid
de tillfällen, dä gäldenär gjort coneurs, skall concursdomaren
pröfva huruvida hysättning äfven efteråt får äga rum, d. v. s.,
att detta utslag skall meddelas pä samma gång, som concursdomen.
Men när concursdomaren afdömer sjelfva concursen, är
han alltid skyldig att pröfva, huruvida gäldenären visat vårdslöshet
eller bedrägeri i sina transactioner, i hvilket fall han
dammer honom såsom vårdslös eller bedräglig gäldenär. Kan
domaren nu icke efter alla de anledningar, som under concursen
förekomma, döntma honom såsom sådan, så har han icke
eller tillräckligt skäl att på misstänka om understueknc tillgångar
förklara gäldenären fortfarande underkastad bysätlning.
Det linnes ingen anledning för domaren att förfara strängare i
del ena fallet, än i det andra, och jag ser således icke, alt man
skulle vinna något genom antagandet af den af Gr. Mörner föreslagna
redaclion, hvilken är sådan, att domaren icke för sitt
omdöme skulle hafva någon annan ledning, än de handlingar
och upplysningar, som i sjelfva concursen förekommit och redan
afgjort, huruvida gäldenär skall dömmas såsom vårdslös
eller bedräglig.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag erkänner såsom
ganska riklig den sats, hvilken Hr Gunther framställt, nemi.
att bysätlning icke bör begagnas såsom straff mot insolvent
gäldenär, ulan såsom medel att förmå gäldenär framlemna undandolda
tillgångar. Jag går ännu längre; jag erkänner lill
och med, alt det är en obarmhertighet att vilja använda bysättning
mot en gäldenär, som verkligen har framlemnal ali
sin egendom till borgenärernes förnöjande; men jag måste ä andra
sidan uppgifva hvad jag beklagligen vet vara fallet; att,
sedan 1834 och 1835 årens mildare lagstiftning inträdt, missbruken
onekligen hafva galt allt för långt och crediten blifvit,
på ett i högsta måtto menligt sätt, rubbad. Bysättning har
visserligen blifvit använd såsom hotelse; men gäldenärer har då
begagnat sig af den utväg, som nuvarande lag honom bjuder,
och på delta sätt, genom att ingifva sin cessionsansökan, velat
att undandraga sig den bysätlning, hvarmed han var hotad.
Jag vet speciell, alt delta gått så långt, alt torpare och håll
-
630
Den 30 Januari.
karlar till och med i sednare tider vetat att göra concurs. Om
det nu icke kail nekas, att hela tillämpningen af hvad R. o. Ad.
beslutat i LagUtsk:s betänk. N:o 59, lider ett fullkomligt afbräck
genom den licenee, om jag så får kalla det, som är tillåten
för den gäldenär, som förstår sig på att göra concurs, så
lärer väl någon utväg böra sökas att tillhålla en sådan bedräglig
gäldenär att framlemna sina tillgångar. Jag erkänner, att
sättet icke är genom bysättning; sättet borde vara i en sträng
concurslag. Jag vet väl, att derom är vid denna riksdag motioneradt;
men jag bar ingen aning om, huru LagUtsk. i detta
afseende ämnar förfara. Hade jag något hopp derom, alt LagUtsk.
föreslog strängare bestämmelser i concurslagen, så skulle
jag icke nu yrka återremiss af detta betänk.; men så länge
nämnde lag är så mild emot den, hvilken afträder sitt bo lill
borgenärerues förnöjande, så måste jag för min del yrka, att
den bestämmelse, sorn före 1841 fans i afseende på bysättning,
nu måtte varda bibehållen. Det är i sådant afseende, och äfven
med anledning af den kännedom jag har, att Vallon. BorgareSt.
har återremitterat frågan, som jag hemställer till R. o. Ad.,
alt betänk, måtte varda till LagUtsk. återremitlcradt.
Hr Printzenskjöld: Måhända var mitt förra yttrande
icke nog tydligt, dä Hr Gunther deraf kunnat draga den slutsats,
att jag i hufvudsaken instiimde med honom och LagUtsk:s
betänk. Jag yttrade likväl, så vidt mitt minne icke felar, det
jag önskade, att creditlagarne, så vidt de röra bysättning,
mätte återförsättas i det skick de voro före 1841 års författning,
och då lärer deraf vara en följd, att jag åsyftade, det en
ovillkorlig rättighet måtte medgifvas fordringsägaren, alt jemväl
använda bysätlningstvånget på en bankrutterad gäldenär. Jag
inser visserligen, i likhet med hvad den siste värde talaren
yttrat, det omenskliga uti att bysätta en såsom redlig allmänt
känd och erkänd gäldenär, hvilken icke kail för ögonblicket
eller för någon längre tid betala den gäld, som han före concursen
sig åsamkat; men jag tror mig också af erfarenheten
veta, alt en sådan omensklighet, om den någonsin blifvit utöfvad,
åtminstone hör till sällsynthelerne; och den omständigheten,
alt en lag möjligtvis någon gång missbrukas, lärer väl icke
blifva något gillligt skäl att borttaga sjelfva lagen, då denna
är gjord för den öfvervägande största delen af händelser, sorn
inträffa.
Utsk., som synes särdeles ömma för gäldenärerne, har till
deras försvar anfört, att en utsträckning af bysätlningsrätleu
skulle kunna föranleda dertill, att en gäldenär kunde beröfvas friheten
för hela sin lifstid, och således blcfve ett pris för borgenärernes
godtycke. En förutsättning af dylik beskaffenhet, hvilken
innebär en sårande misstanke om hämndlystnad hos borgenären,
hade jag icke trott att Utsk. skulle till stöd för sin argumentation
begagna. Ville Utsk., i afseende på fordringsägaren,
träda in på subjectivitelens område, så hade Utsk. fast
Den 30 Januari.
631
hellre bort antaga, att omsorgen om egen fördel skulle leda
hans åtgärder emot gäldenären. Då är det klart, att denna
egna fördel förbjuder honom, att genom bysättning betaga gäldenären
all möjlighet att kunna något, förvärfva, och således
äfven den möjligheten, att kunna något afbörda sig sin skuld. Jag
är också öfvertygad derom, att just detta motiv utgör ett kraftigt
värn för gäldenären emot den emot honom supponerade
hämndlystnad å borgenärens sida; men tror derjemte, alt tillvaron
af bysättningsrätt för den sistnämnde utgör en mäktig
drilfjeder för den förre, att söka göra rätt för sig. När således
bysättningslagen, sådan den var före 1841, äger detta correctiv
mot gäldenären, så hemställer jag, om det icke är nödvändigt
att återföra denna lag i sitt fordna skick. Jag känner
personer speciell, hvilka, efter att hafva gjort concurs, kommit
i vida fördelaktigare ställning än förut, och sorn föra en lefnad,
visserligen icke sådan, som det anstår dem, hvilka betydligt
skadat sina borgenärer. Kräfver man en dylik person, så undskyller
lian sig med saknad af tillgångar till betalning, och det
är lyckligt, om man icke af honom blir beskraltad för djerfheten
att våga påminna honom om uppfyllande af ingångna förbindelser.
— Ett annat och för fordringsägaren mera tillfredsställande
handlingssätt skulle af den gäldskyldige säkert äga
rum, om den gamla bysättningslagen blefve upplifvad. Med
iakttagande af undseende och eftergifvenhet mot den, som ådaga
lägger god vilja att göra rätt för sig, hade man på samma gång
uti sin makt, att, genom hot af bysältning, aftvinga den tredskande
gäldenären sådana förbindelser, som försäkrade borgenären
om godtgörelse för sin fordran. — Denna makt hos fordringsägaren
må väl icke med något slags fog kunna anses för
öfverdrifven; och jag är öfvertygad, att då Utsk. kommer i
tillfälle alt taga nu anförde förhållanden i närmare öfvervägande,
skall det tvifvelsutan icke underlåta att tillstyrka bifall å
den i ämnet väckta motionen.
Då jag således vördsamt förnyar min anhållan om återre
miss
af betänk., får jag tillika förklara, det jag anser an
tagande
af Gr. Mörners reservation vara i högsta måtto olämpligt,
Att antaga den nu genast, tror jag också skulle strida
emot god ordning, enär Utsk. bör lemnäs tillfälle alt höras öfver
de anraärkmr, som emot dess betänk, blifvit gjorda; och
hvad Gr. Lagerbjelke i detta hänseende föreslagit, torde derföre
icke böra bifallas.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag får i afseende
på detta betänk, i allo förena mig med Hr Gunther. Jag anser
bysättningstvång^ icke kunna vara i lagen medgifvet af annat
skäl, än för att tvinga gäldenären att framlemna sina tillgångar.
När lian således gjort concurs, har han äfven, enligt min förmening,
uppfyllt alian rättfärdighet. Här är visserligen anfört,
att oredliga concurser göras. Detta är sant; men en sådan be
-
032
Den 30 Januari.
dräglig gäldenär blir äfven derföre särskildt straffad, utan att
bysättning behöfver emot honom användas.
Hvad för öfrigt bysättning i allmänhet beträffar, så tror
jag, i motsats mot den siste talaren, att denna åtgärd är för
crediten högst skadlig. De nemi., hvilka hufvudsakligast hafva
dragit nytta af bysältnings begagnande, hafva varit ockrare;
de hafva haft i perspectiv bysättningslvånget och dymedelst förstört
mången yngling. Detta är ett factum, som mången kan
bevittna. Dessutom tillåter jag mig fästa uppmärksamheten derå,
afl denna lagförändring är gjord 1841, och således blott något
öfver 3 år gammal. Jag hemställer vid sådant förhållande, huruvida
det nu kan vara skäl alt ändra densamma, isynnerhet som
den icke hittills medfört några vådor för samhället. Jag tillstyrker
pä dessa skäl bifall till Utsk:s betänk.
Då härefter Ilr von Hartmansdorff, Au g., begärde
alt få veta, huruvida underrättelse om de öfriga RiksSl:ns beslut
i ämnet ankommit, tillkännagaf undert. Ridd.secret., att
prot.utdr. erhållits från PresteSt., som bifallit, och BorgareSt.,
som återremitterat Utsk:s betänk., men att från BondeSt. något
beslut i ämnet ännu icke blifvit R. o. Ad. mcddeladl.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller alt i saken få
förena mig med Frih. Raab, och att, för detta tillstyrkande, få
anföra mina skäl. Det har nyss af Frih. Tersmeden blifvit sagdt,
att bysättningslvånget vore ett sätt, hvarigenom ockrare kunde
drifva sin slemma handtering, och hvarigenom mången yngling
ginge förlorad. Detta är möjligt; men jag påstår, ä andra sidan,
att bysättningstvånget är just den säkerhet, emot hvilken
en mängd personer med penningar anse sig kunna lemna fattiga
ynglingar lån. Hade penningeägarne ingen säkerhet i låntagarens
person, så finge de alldeles ingen, och dea behöfvande
ynglingen erhölle intet lån. Stränghet i fordringars utmätning
befordrar credit för den som ärlig är, oell den oredlige får stå
sitt kast. Efterlåtenhet deremot drabbar icke blott den oredlige
låntagaren, utan hvarje ärlig man, som behöfver län och vill
förskaffa sig dem. Således tror jag, att om man är alltför ömtålig,
skadar man i stället för att gagna den lånbehöfvande, emedan
man försvagar crediten i del hela, hvilket i eli fattigt
land icke bör tillstyrkas. För några år sedan befann jag mig
under en utrikes resa i ett rikt land, i Ungern, och förnam delaf
köpmän, att, ehuru den lagliga räntan der, såsom bos oss,
var 6 proc., så uppgick hon dock i sjelfva verket lill 10 och
12 procent. Dä jag frågade, huru sådant vore möjligt, svarades
mig orsaken vara den, alt utsökuingsförfattningarne i delta
land vore sä lama, att peningeägarne hellre skickade deni till 0-  sterrike och insatte deni hos bankirer i Wien eller annorstädes.
Ett sådant förhållande skall naturligtvis allestädes inträffa, der
längifvarne icke hafva säkerhet att på bestämd lid återfå sina
capital. Jag kan således icke annat än tillstyrka R. o. Ad. att
åter
-
Den 30 Januari.
633
återremittera betänk., på det att LagUtsk. ånyo måtte taga detsamma
under öfvervägande, och särdeles de skäl, som af Frih.
Raab blifvit framställda.
Frih. Raab: Då financebelänk. discuterades, yttrades af
de fleste ledamöter den åsigt, att en strängare crediliagsliftning
vore af behofvet påkallad. Här är just ett af de fall, då det
förekommer att skärpa creditlagstiftningen. Om man nu vidtager
sådana åtgärder, som underlätta möjligheten af bedrägerier, på
samma gång, som de inskränka möjligheten att göra lån, så
hemställer jag hvart det skall taga vägen. Jag är deremot af
den åsigt, att man bör söka befrämja möjligheten af låuetillgången
för den idoge och arbetsamme, men deremot skärpa ansvaret
för den, som icke återgäldar hvad han har lånat. Jag
tror, alt samhället på den vägen går bättre framåt, än på den
andra.
Frih. Tersmeden har anmärkt, att ifrågavar. lag af Konung
och Ständer vore så nyligen antagen. Ja, det är sant; men
verkningarna af denna lag hafva beklagligtvis redan visat sig
sådana i landet, att de böra på det varmaste behjertas. Det
är ett kändt förhållande, alt man ser personer, som lyckas att
förvärfva sig förtroende, emottaga förmynderskap etc., emedan
allmänheten icke ser på deras inre sinnelag, utan blott på deras
förmögenhet. De begagna sig af detta förtroende och lefva i
en öfverdrifven lux, göra lån, måhända dela äfven med sig åt
sina barn, skänka åt dem sin förmögenhet, men lefva icke desto
mindre, under full disposition, efter 1835 års författning, af
sin lösegendom, ganska godt på sina creditorers bekostnad. Här
gäller frågan, månne philautropien bör göra sig gällande mot den,
som bedrager, eller mot den, som varder bedragen? Vi skola
erinra oss, att mången, som varder bedragen, har hustru och
barn, och behöfver skydd hos den lagstiftande makten. Det är
icke min afsigt att framhålla en omensklig lagstiftning; men
jag önskar, att correctiv måtte finnas emot de missbruk, som i
sednare tider hafva uppenbarat sig i detta afseende. Vi böra
erinra oss, alt BorgareSt., som denna fråga så nära rörer, har
återremitteradt detta betänk., i hopp att få strängare bestämmelser.
Jag hemställer derför, om icke R. o. Ad. skulle finna
tjcnligt att vidtaga samma beslut.
Hr Printzenskjöld: Om bland motiverna till 1841 års
författning ingick, att söka hindra ockrare att bringa ynglingar,
som lättsinnigt nog skuldsätta sig, i olycka, så betviflar jag,
att delta ändamål genom författningen vunnits. Den som är
ockrare, lärer, innan han utlcmnar sina medel, nogsamt se sig
före, för att åt sig förvara den rättighet, som ännu qvarstår
till bysättning å gäldenär. Erfarenheten har också visat, att,
der ockrare varit fordringsägare, der har också bysättningslagen,
sådan den nu finnes, nästan alltid kunnat begagnas; då
åter den fordringsägare, som på god tro, och med förtroende
6 II. 80
B34
Den 30 Januari.
till gäldenärens redlighet, lemnat honom sin egendom, just der-?
igenom att han icke förfarit lika med ockraren, blifvit på det
skamligaste bedragen. Då lagen således, i dess nuvarande skick,
icke medfiirer det skydd, som Frih. Tersmeden åsyftat för oförsigtiga
ynglingar, så tror jag, att man gjorde bäst, om man
upphäfde densamma helt och hållet, för alt bereda någon möjlighet
för andra slags fordringsägare, att kunna tvinga deras
gäldeuärer att göra rätt för sig. Någonting i saken har jag
icke vidare att tillägga, utan får, på redan af mig uppgifne
skäl, äfvensom på dem, hvilka af Frih. Raab blifvit anförde,
förnya min anhållan om återremiss af betänk.
Frih. Tersmeden: Jag hegärde endast ordet, för att genmäla
några af de skäl, som de värde talare uppgifvit, hvilka i
allmänhet yrka på strängare creditlagar. Afven jag är af den
tanke, alt strängare creditlagar behöfvas; men jag tror, att bysättningstvångels
skärpning skulle just verka derhän, att man
icke gjorde de creditlagar stränga, hvilka borde blifva det.
Hvad som egentligen behöfves i detta afseende, är, att man hastigare
får ut sin fordran, och att gäldenärens egendom hastigare
försäljes, för att förnöja borgenären; men med gäldenärens
person hafva borgenärerna ingenting att skalla och af den kunna
de icke draga någon nytta.
Hr Gunther: Oaktadt jagar fullkomligt af samma tanka,
som Frih. Tersmeden, äfven i afseende pä hvad han yttrat om
så väl credillagarne som bysätlning i allmänhet, så vill jag dock,
då jag hör flere talare påyrka återremiss, icke vidare, för min
del, motsätta mig en sådan; helst jag är öfvertygad derom, att
Utsk. kommer att vidblifva sill förra beslut, enär Utsk. var
temligen enhälligt derom förra gången. Men frågan kominer så
till vida i bättre skick, alt R. o. Ad. får tillfälle att under
tiden erfara hvilka åtgärder LagUtsk. vidtagit i afseende pä
credillagarne i allmänhet, hvarom Utsk. redan för någon tid
sedan fattat sitt beslut, ehuru betänkandena ännu icke blifvit
justerade och, i följd deraf, ännu icke till Stånden inkommit.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Tersmeden har sagt, att
det är gäldenärens egendom, man skall hålla sig till. Men ora
en gäldenär icke har någon egendom, hvad skall man då hålla
sig till, om man ej får hålla sig till hans person? Följden bIifver
utan tvifvel, att den som icke har någon särskild egendom
alt pantsätta, och icke får, om jag så får säga, pantsätta sin
person, derigenom att bysättningstvång icke finnes, han blifver
utan lån; kan det vara nyttigt?
Gr. Lagerbjelke: Då Hr Gunther upplyst, alt vi hafva
från LagUtsk. all förvänta åtskilliga förslag, ang:de creditlagarne,
får äfven jag förena mig i begäran om återremiss.
(jfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
Den 30 Januari.
635
ansåge de emot LagUtsk:s betänk. N:o (50 gjorde anmärkmr
föranleda till delsammas återremitterande.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. förklarade,
del han trott sig hafva funnit, ali ja varit öfvervägande.
Föredrogs LagUtsk:s d. 18 dennes f. m. på bordet lagda
betänk. N:o fil, i anledn. af väckt motion, ang:de vadepenningars
och revisionsskillings afskaffande samt förändring af30cap.
6 § Rätteg.b:n.
Detta betänk, företogs punktvis till afgörande.
l:sta punkten , ang:de afskaffande af vadepenningar.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag anhåller, att Ridd.-
secret. måtte upplysa, huru detta betänk, blifvit i de öfriga
Stånden afgjordt.
Undert. Ridd.secret. tillkännagaf, att till R. o. Ad. icke
inkommit någon underrättelse om i detta ämne af de öfriga
RiksSt:n lättade beslut.
Gr. Lagerbjelke: Jag vågar hemställa, om icke med
denna punkt kunde få uppskjutas, intill dess sig visat utgången
af omröstningen i förstärkt LagUtsk., ang:de Iagmansrätternas
upphörande.
Hr Giin t ber, Claes Ephraim: I anledn. af Gr. La
gerbjelkes
förslag, får jag erinra, att något sådant uppskof
icke erfordras. Skulle vid frågan om Iagmansrätternas afskaffande
Frih. Stjernstedts reservation blifva antagen, der frågan
om vadepenningar äfven förekommer, så förfaller naturligtvis
del särskilda beslut, som Ståndet i anledn. af detta betänk, vidtagit;
men i annat fall måste R. o. Ad. vidtaga ett annat beslut.
Dessutom kan det icke nu vara svårare för R. o. Ad. att
på förhand fatta sitt beslut, än det var för ett par dagar sedan,
då R. o. Ad. beslutade angående summa appellabilis, som
kan hafva sammanhang med den andra frågan.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag är förekommen af
Hr Gunther och hemställer, att R. o. Ad. mätte nu fatta sitt
beslut.
Gr. Lagerbjelke: Jag hemställer vördsamt, huruvida
det kan vara med god ordning öfverensstämmande att fatta ett
beslut, hvilket, om det skulle komma i någon verkställighet, är
beroende af en här redan handlagd och under förstärkt Utsk:s
handläggning hvilande fråga. Hvad summa appellabilis beträffar,
så tror jag, alt Hr Gunther tagit felt; det är blott i händelse
Frih. Stjernstedts reservation icke antages till lag.
Hr Printzenskjöld, Carl: Jag anser mig böra fästa
R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att frågan om vadepenningars
borttagande rörer icke allenast de till indragning föreslagna
636
Den 30 Januari.
lagmansrätterna, ulan äfven häradsrätterna, hvilkas indragning
ännu icke blifvit föreslageu, och således måsle man afgöra, huruvida
vadepenningar för sistnämnde domstolar skola fortfara
eller icke. Ulsk. har tillstyrkt deras qvarblifvande, och då anser
jag det äfven vara lämpligt, att, utan afvaktan på åtgången
af frågan om lagmansrätterna, i detta afseende fatta ett beslut,
helst det är klart, att om lagmansrätterne indragas, komma ock
vadepenningarne vid desamma att upphöra.
Gr. Lagerbjelke: Då de fleste ledamöter, som yttrat
sig, tyckas önska att betänk, företages till pröfning, så vill jag
icke längre motsätta mig detta, men anhåller alt samma form
för beslutet mätte fallas som i afseende på summa appellabilis.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, huruvida det
är lämpligt, att R. o. Ad., som icke antagit Frih. Sljernstedls
reservation, utan LagUtsk:s betänk, likväl skulle, i en sednare
fråga, den nu förevarande, på grund af hvad Gr. Lagerbjelke
yttrat, uppskjuta densamma; ty frågan om vadepenningar skola
erläggas eiler icke, är ej beroende på del beslut, som kommer
att fattas rör:de lagmansrälternes bibehållande eller upphäfvande.
Mig synes att denna frågan bör nu afgöras sådan hon är
framställd.
Uppå härefter framställd propos. biföil R. o. Ad. l:sta punkten
af LagUlsk:s betänk. N:o 61.
2:dra punkten, an g-.de apphäfvande af föreskrifterna, riir:de
revisionsskilling.
Gr. Mörners vid Utsk:s betänk, fogade reservation upplästes,
på begäran af
Hr Printzenskjöld, som derefter yttrade:
De skäl, som den nyss upplästa reservationen innehåller,
anser jag vara så fullständigt talande mot det af Ulsk. framställda
förslag, att i detta hänseende ingenting vidare är att
tillägga och inskränker mig derföre att, under åberopande af
dessa skäl, vördsamt anhålla om afslag å Ulsk:s betänk.
2:dra punkten af förevarande betänk, blef af R. o. Ad.
afslagcn.
3:dje punkten , ang:de förändring af 3o cap. 6 § Hätteg.-b:n.
Bifölls.
Härefter föredrogs, men lades, på begäran af Frih. Raab,
Adam Christian, Gr. Lagerbjelke, Gustaf och Gr. Posse,
Erik Arvidsson, ytterligare pä bordet LagUtsk:s d. 18
dennes f. m. bordlagda betänk. N:o 62, i anledu. af väckt motion,
ang:de gemensam lag för inrikes och utrikes vcxlar.
Föredrogs och bilolls LagUtsk:s d. 18 dennes f. m. på bordet
lagda betänk. N:o 63, i anledn. af väckt motion om tillämpning
af 15 cap. 5 § Arfda b:n, sådau dea lyder i K. Förorda.
Den 30 Januari.
637
d. 30 Maj 1835, .äfven på det fall, då inländsk arfvinge bcgifvit
sig bort, utan att lyfta det arf, som veterligen honom
tillfallit, och ej sedermera återkommer.
Föredrogs LagUtsk:s d. 18 dennes f. m. på bordet lagda
meni. N:o 64, med förslag lill sammanjemkning af de inom
RiksStm fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af L5lsk:s,
genom betänk. N:o 30 framställda förslag lill förklaring af K.
kungör, den 1 Oct. 1812, rör:de vissa iakttagelser vid hesvärsskriftcr
och ansökningars iulemnaude, så lill K. M., som lill
collegiér och embetsman.
Frih. Cederström, Jacob: Det har likväl sina olägen
heter
ined sig alt bifalla detta. Om en underskrifts cgenhändighel
är påtaglig och känd, så är ock intet hillder för att bifalla
denna redaction, men om en handling inkommer genom en
person, sorn icke har fullmakt alt samma handling ingifva, och
sedan helinnes att underskriften är tillverkad, d. v. s. falsk, och
att ingen person i verkligheten fiunes med det namn, som på
handlingen står, så händer deraf möjligen alt enskild rätt kun
försittas och jemväl ali oordningar kunna inträffa, i det alt ett
mål kommer under pröfning, hvarmed icke bort tagas någon
befattning, fatalier återvinnas genom det att en comuiissionair
skrifver en skrift, sättande namn derunder, insänder den lill
embetsverk eller lill Konungen och sålunda upprifver en sak,
som eljest bade varit afgjord och icke vidare kommit att upplagas.
Jag kan ej finna annat, än att bibehållande af 1812 års
författning är nyttigt och nödigt; och tillstyrker afslag ä detta
rcdacliousförslag.
llr Printzenskjöld, Carl: Lika med Frih. Cederström
tillstyrker jag afslag å hvad Utsk. Inir föreslagit. Det saknas
nemi. icke exempel derpå, att besvärsskrifler blifvit ingifna ulan
att vara egenhändigt undertecknade, och utan att vara åtföljde
af fullmakter för dem, som besvären ingifvit, hvarken alt underteckna
namnet eller att besvärsskriften ingifva. Det tyckes
sora borde en vederpart hafva rätt att fordra någon sorts garanti
derför, att icke svek kan begås och att icke en obehörig person
skall kunna, honom till skada oell kanske utan sakägarens
vetskap, göra denna sednare den tjensten att fullfölja hans talan
i högre rätt. Jag anser alltså, att 1812 års författning, sådan
den nu finnes, bör oförändrad qvarstå, och tror följaktligen,
alt R. o. Ad. icke bör antaga Utsk:s inbjuduing.
Hr Gunther, Claes Ephraim: Jag får, i anlcdn. af de
2:ne siste talarues yttranden, fästa uppmärksamheten derpå, att
Utsk. i delta mein. endast inkommit med ett tillkännagifvande
af de 3 öfrige Ståndens beslut i frågan. Della beslut är likväl
stridande mot hvad LagUtsk. första gången föreslog och
hvilket förslag af R. o. Ad. till Utsk. återremitterades. De 3:ne
Stånden hafva emedlertid blifvit ense att antaga Gr. Mörncrs
C3S
Den 30 Januari.
vid det första belänk. fogade reservation, och Ulsk. har nu blott
anmält, alt i följd deraf utgör nu nämnde reservation ett R.
St:s beslut ; men som R. o. Ad. för sin del icke fallat något beslut,
har Tjlsk. hemställt, att R. o. Ad. ville i ofvanberörde beslut
sig med de öfrige Stånden förena. För miu del skulle jag
tro det vara tillräckligt, att R. o. Ad. lägger detta mern. till
handlingarne.
Frih. Ced erstr örn: Jag tror icke, lika med den värde
ledamoten, som sist yttrade sig, att. R. o. Ad. bör lägga beUink.
lill handlingarne; ty R. o. Ad. bör i frågan besluta, oansedt
de 3 öfrige Stånden för sin del beslutat, och oansedt LagUtsk.
inbjudit oss att deruti instämma; och som jag anser förslaget
alldeles oriktigt, tillstyrker jag afslag å detsamma.
Hr Gunther: Skulle R. o. Ad. vilja fatta ett särskildt
beslut, sedan sjelfva saken redan blifvit af 3 Ständ afgjord, så
är jag af alldeles lika tanka med Frih. Cederström och tillstyrker
antagande af Ulsk:s första betänk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, på sätt Hr Gunther
anmärkt, frågan redan blifvit genom 3 Stånds beslut afgjord,
så att R. o. Adis beslut föga inverkade derpå, men att
hinder likväl icke mötte för att, i öfverensstämmelse med Frih.
Cederströms yrkande, afslå Utsk:s mern., samt hemställde derefter,
enär bifall d detta mein. ej blifvit vrkadt, om R. o. Ad.
behagade afslå detsamma.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Propos. å bifall lill förevar, mern. blef sedermera framställd
och med ja och nej besvarad.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: För min del anser jag
det vara temligen likgillligt, antingen man antager detta förslag
eller icke, ty man kan icke veta huruvida en fullmakt är egenhändigt
underskrifven, men man vet om en ansökning eller inlaga
är det, så framt egenhändigheten är betygad af någon känd
person. Men enär R. o. Ad. icke beslutat öfver frågan, och något
beslut måste fattas; så anhåller jag vördsamt, att propos.
mätte framställas på LagUtsk:s belänk. R. o. Ad. må afslå eller
bifalla detsamma, så finnes dock ett afgörande, och de 3:ne
Ståndens får gälla hvad det kan. Men att afslå detjemkningsbetänk.
, som framställes i hänseende till 3 Stånds beslut, anser
jag icke vara lämpligt, då Ståndet för sin del ännu icke på något
sätt afgjort saken.
Frih. Cederström: Det är inbjudningen i betänk. N:o
64, som bör afslås, hvaremot LagUlsk:s första betänk, i frågan,
deri förklaringen afslyrkes, bör bifallas.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Då meningarne synas vara
delade om hvad som i sak är det rätta, men något resultat icke
kan följa af R. o. Ad:s beslut, hemställer jag, om ej det vore bäst
alt förklara, det R. o. Ad. later vid de öfrige Ståndens beslut bero.
Den 30 Januari.
639
Hr Printzenskjöld: Det förekommer något oformligt att
fatta ett sådant beslut, som Gr Lagerbjelke föreslagit. Jag tror
ej, alt R. o. Ad. äger någon rätt att ingå i pröfning af de andra
Ståndens beslut oell förklara om R. o. Ad. dervid later bero
eller icke. Jag skulle tro, att hvad Frih. Cederström sednast
yttrat är det rätta, och anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, i
öfverensstämmelse dermed må framställa propos.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Rättast måtte det vara,
att R. o. Ad. fattar beslut öfver LagUtsk:s förra betänk, i denna
fråga; emedan bär endast är fråga om en inbjudning till R.
o. Ad. att instämma i en af de öfrige 3 Stånden beslutad förklaring,
att ett lagsladgande måtte få en viss, af dessa Stånd
beslutad redaction, och jag kan ej inse huru detta Stånd skall
kunna afslå den af 3 Ständ antagna förklaringen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att LagUtsk:s betänk.
N:o 30 innehöll sjelfva hufvudsaken, och att om R. o. Ad. ville
i afseende derpå fatta något beslut, sedan frågan genom 3 Stånds
beslut blifvit afgjord, något binder för framställande af propos.
å berörde betänk, icke mötte, men att, ehvad beslut R. o. Ad.
derom behagade fatta, det likväl syntes nödigt att något yttrande
blefve meddeladt i afseende på Utsk:s mein. N:o 64, som
icke innefattade annat än förslag till redaction af det beslut, de
öfriga RiksStm hade fattat.
Frih. Cederström: Betänk. N:o 64 slutar med dessa ord:
”och inbjudes vördsamt Högl. R. o. Ad. att i denna fråga med
öfrige RiksSt. sig förena”. Detta är en inbjudning, hvilken
jag anhåller att R. o. Ad. icke matte antaga, utan i stället bifalla
det första betänk, i denna fråga.
I anledn. häraf yttrade IL Ex. Hr Gr. o. Landtm., alt
om R. o. Ad. bifölle Utsk:s första betänk, i ämnet, följde väl
deraf, att R. o. Ad. icke antoge den nu gjorda inbjudningen,
men likväl sedermera förekomme frågan om den af Utsk. föreslagna
redaction af författningen i öfverensstämmelse med 3 Stånds
beslut, och hvad denna fråga beträffade, så funne II. Ex., äfven
om R. o. Ad. bifölle betänk. N:o 30, intet hinder för R. o. Ad.
att förklara, det R. o. Ad. låter vid redaclionsförslaget bero.
Härefter hemställde H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm., om R.
o. Ad. behagade bifalla LagUtsk:s betänk. N:o 30, och således
icke antoge den uti mern. N:o 64 lill R. o. Ad. ställda inbjudning.
Ropades ja och nej.
Uppå sedermera framställda särskilda propos:r, biföll R. o.
Ad. LagUtsk:s betänk. N:o 30 samt lät R. o. Ad. bero vid deri
af Utsk. i mern. N:o 64 föreslagna redafction af de öfriga RiksSl:ns
beslut.
Föredrogs och bifölls Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms
610
Den 30 Januari.
d. 20 dennes på bordet lagda betänk. N:o 20, i anledn. af väckt
molion om ändring af 2 cap. 6 § i K. M:s nåd. stadga, ang:de
Rikets hafs-, skärs-, strom- och insjö-fiske d. 14 Nov. 1766.
Föredrogs och lades till handlingarne Lag- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.Utskms d. 20 dennes på hordet lagda mern. N:o 21, i
anledn. af återremiss utaf betänk. N:o 1, angde väckt motion
om förbud för beväringsskyldig att genom lega befria sig från
krigstjenst.
Föredrogs Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Ulskms d. 20
dennes på bordet lagda betänk. N:o 22, i anledn. af väckt motion
om grufägares åliggande alt deltaga i fattigvården.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag tillstyrker, att ordet
”ehvad”, som står på 3:dje raden, måtte utbytas mot ”antingen”
och att förslaget i öfrigt mätte antagas.
Uppå härefter framställd propos. blcf Utsk:ns betänk, bifallet,
med den förändring, att uti den af Ulsk:n föreslagna lind.
skrifvelse ordet ”ehvad” ansågs böra utbytas emot ordet ”antingen”.
Föredrogos ånyo och bifölls Lag- samt Allm. Besv.- och
Ekou.-Utskms d. 20 dennes på bordel lagda betänk. N:o 23, i
anledn. af väckt motion om upphörande af lotshemmans frihet
från deltagande i brobyggnads- och väghållnings-besväret.
Vid föredragning af Lag-samt Allm. Besv.-och Ekon.Utsk:ns
d. 20 dennes på bordet lagda mern. N:o 24, i anledn. af åtcrremiss
af betänk. N:o 5, ang:de såväl K. M:s nåd. propos. till
R. St. om ändring af 4, 5 och 6 §§ 24 cap. Byggn.b:n, sorn
oek särskilde i delta ämne väckte motioner, lade R. o. Ad. lill
handlingarne Ulsk:s framställning om tiden, då den föreslagna
författningen borde blifva gällande, och bifölls Ulskins hemställan
i afseende på sammanjemkningen af de särskilda besluten
om ingressen till lagförslaget.
Föredrogs, men lades, på begäran af Frih. Palmstjerna,
Carl Otto, och Frih. Raab, Adam Christian, ånyo på
bordet Allm. Besv.- o. Ekon.Utskins d. 20 dennes bordlagda betänk.
N:o 117, i anledn. af väckte motioner, rör:de förändringar
uti Rikets elementarläroverk.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 20
dennes på bordet lagda betänk. N:o 11S, i anledn. af väckt
fråga om anställande af flera lärare vid apologistskolorne.
Då nu föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis d. 20 dennes
P«
Den 30 Januari.
pä bordet lagda betänk. N:o 119, i anledn. af väckt motion om
bildande af ett skolråd för hvarje lärdomskola samt inrättande
af apologist- eller real- och söndagsskolor i städerne, yttrade
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anhåller, alt det
ta
betänk, måtte fä hvila på bordet, enär i detsamma åberopas
betänk. N:o 117, som ännu icke är af R. o. Ad. pröfvadt.
Häruti instämde Gr. Lagerbjelke, Guslaf, till följd
hvaraf ifrågavarande betänk, ånyo lades på bordet.
Föredrogs Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s d. 20 dennes
på bordel lagda betänk. N:o 120, i anledning af väckt motion
om indragning af bergsfogdetjensterne.
Detta betänk, företogs punktvis till afgörande.
lista punkten, innehållande hemställan om bergsfogdetjens
ler nes indragning.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Detta Ekon.Ulsk:s be
tänk.
är af mera ingripande beskaffenhet, än man kanske vid
lörsta påseendet tror sig fiuna, då man känner, att dessa tjenster
pä vissa orter äro af ringa betydenhet, men sådant är dock
icke förhållandet i bergslagsorterna, der bergsfogdarne tillhållas
att göra sina tjensler. Alt lösrycka en länk ur den gamla emhetsmannakcdjan,
utan att derjemte gifva ett förslag huru förbättringen
skall ske, anser jag ganska olämpligt. Utsk:s skäl
och motiver äro dessutom ganska svaga. Det första, som Ulsk.
åberopar ang:de öfverflytlning af bergslogdarnes bestyr på geschwornerne
är öfverflödigt, ty förhållandet är med få undantag,
alt desse sistnämnde verkligen göra den tjenst, hvarom
fråga är, och bergsfogdarne komma endast tillfälligtvis att dermed
befatta sig. Dernäst säger Ulsk., att lör öfrigt bergsfogdarncs
bestyr med krono- och annan uppbörd, samt utmätningar,
jemte åliggandet alt bevaka Kronans rätt m. m. synas böra
ulan svårighet kunna å kronofogdarne och häradsskrifvarne
m. II. öfverllyllas. Jag vill förändra detta ”ulan svårighet”
till, med mycken svårighet, ty när fråga är alt transportera
från några lä embetsmål! deras uppbördsbelattning, och denna skall
fördelas pä eli vida större antal embetsman af eli annat slag,
sä följer deraf, att detta större antal får särskilda räkenskaper
att fora, hvarmed dessa tjenstemän förut icke varit bekanta.
Härmed vill jag visserligen icke säga, alt det. är en omöjlighet
alt göra öfverflyllningen, men alt verkställa den separat,
det är förenadt med mycken svårighet. Ekon.Ulsk, har vid
delta tillfälle visat mycken håg alt öka kronofogdarnes göromål.
Jag lemuar åt dem, sorn hafva desse embetsman under
sig, eller dessas inom detta rum varande förmän och chefer,
att bedömma om de tåla någon tillökning i deras redan mångå
åligganden, och som en svårighet derföre vill jag som exempel
anföra, all bergsfogdarne böra vara tillstädes vid bergsiin6
fl. 81
642
Den 30 Januari.
gen, hvilka hållas på samma tider sora häradstingen, och således
kan ej kronofogden på en gång Vara på hegge ställena.
Skola nu alla kronofogdar, som hafva uppbörd hvar inom sitt
district, åläggas att vara närvarande vid bergstingen, sä skulle
derigenom mycken olägenhet uppkomma.
Sedan säger Utsk.: ”hvadan och då härtill kommer, alt antingeu
bergmästare eller geschworner lätteligen torde blifva i
tillfälle alt afgifva de årliga förteckningarne till Bergscoll. öfver
tackjerns- och smidestillverkningarne, äfvensom att utrifva
slångjernshärdar, samt att med större sakkännedom, än som
hos de oexaminerade bergsfogdarne kan förutsättas, utöfva
tillsyn öfver jernförädlingeu, Utsk. för sin del byser den öfvertygelsen,
all bcrgsfogdel jensternc utan olägenhet kunna upphöra.
” Dessa skäl förfalla alldeles af sig sjelfve, Jy de förteckningar,
som äro i fråga, äro just de, som af bergmästare och geschworner
afgifvas, men dessa förteckningar eller berättelser
grunda sig på den controll, som bergsfogdarne i egenskap af
Kronans underordnade embetsman utöfva, och hvarom de till
bergmästare och geschworner skola meddela underrättelse.
Det är bergsfogden, som iir ansvarig för och har den egent
liga
tillsynen öfver tackjerns- och smidesliltverkniugen, öfver
slångjernshärdars ulrifvaude m. m.; det är lian, sorn skall tillse
att blåsningsliden är rätt uppgifven, hvarefter sedermera debiteringen
sker, och det är lian, som öfver allt detta skall
afgifva berättelse till bergmästaren och geschwornern, hvarefter
berättelse af dessa embetsman uppgöres och insändes till
Bergscoll. Utsk. slutar sålunda: ”och får Utsk. på dessa skäl,
och med fästadt afseende dessutom å nödvändigheten af alt undanrödja
de olägenheter, som uppkomma deraf att bergsfogdarnes
nuvarande löner icke i allmänhet förslå till deras bergning”
etc. Detta är ganska sant; deras löner äro ganska små.
Om Utsk. framkastat den sats att indraga på antalet af bergs
fogdar
och öka de qvarvarandes löner, så skulle jag ej haft
något alt dervid erinra, meu detta Ulsk:s förslag kail jag
ingalunda gilla.
Jag hoppas, att hvad jag nu haft äran anföra, må vara
tillräckligt, sorn skäl lill afslag ä Utsk:s betänk.; men jag
får dock härtill lägga, att jag med full visshet käuner, att frågan
om bergslagsslaternes reglerande för närvarande är beroende
på föredragning hos Konungen. Jag skulle således, och
synnerligen ur denna synpunkt, anse det vara orätt och förtidigt
att nu göra ett stadgande, som icke kan gagna till någonting,
och skulle mot förmodan någon (inna att mina nu gjorda
uppgifter icke hade nog kraft alt verka till afslag å delta betänk.
, så anhåller jag alt sedan få uppgifva några särskilda
omständigheter i detta fall, sorn torde föranleda till en annan
behandling. Jag yrkar afslag å betänk.
flr Printzenskjöld, Garl: Jag förenar mig till alla
delar i det yttrande, som Gr. Posse här afgifvit:. Jag kan ej
Den 30 Januari.
643
finna annat än besynnerligt, huruledes Ekon.Utsk., pä de skäl,
sam här blifvit anförde, tillstyrkt de ifrågavar. tjensternas indragning,
och det besynnerligaste af dessa skäl finner jag vara
del, att de bergsfogdetjensterne åtföljande löner äro så små,
att innchafvarne af desamma dermed icke kunna vara belåtne.
Man plägar vanligen, när en tjensteman har för ringa lön, tillstyrka,
att denna lön blifver förbättrad, men icke antager man
detta som skäl att tjenstebefattningen skall indragas. Likaledes
finner jag besynnerligt, alt Utsk. anser kronofogdar och häradsskrifvare
för nära nog så öfvernaturiiga personer, att man
på dem kan öfverflytta alla möjliga göromål. De ledamöter af
detta Hus, som äro desse tjenstemäns chefer, och andre ledamöter,
som hafva någon kännedom om deras befattning, skola
säkerligen icke underlåta att vitsorda, att de bestyr, hvarmed
desse landtstatens tjenstemän äro öfverhopade, äro af sådan
vidt omfattande beskaffenhet, så maktpåliggande och så besvärande,
att de deruti icke kunna tåla någon tillökning. Skulle nu de
9 bergmästaredömen, som finnas här i landet, indragas och
bergstatsljenstemänncns göromål lill största delen påläggas kronofogdarne
och häradsskrifvarnc, så skulle dessa få en tillökning
i göromål, vida större än man kan föreställa sig. Ekon.-  Ulsk. har icke eller, vid afgifvande af detta sitt förslag, tänkt
på, att de ock borde undfå en motsvarande löneförbättring. Jag
skulle hafva ansett Utsk. i denna fråga hafva handlat efter någorlunda
billiga grunder, ora Utsk. föreslagit, att de nu lill
bergsfogdarne utgående löner, i stället måtte användas lill förbättring
i lönerne för de tjenstemän, som på sig få de förres
åligganden öfverförde. Jag anhåller således, lika med Gr Posse,
om afslag å betänk.
Frih. Cederström, Jacob: Bergsfogdetjensterne inrät
tades
på en tid och voro behöflige i Sverige, då Kronan ägde
de fleste grufvorne i landet, då det ålåg desse tjenstemän att
tillse malmsmällningen vid hyttorne och att Kronans andel i
jerntillverkningen ordentligen erlades. Dessa tider äro förbi;
nu äro Kronans grufvor öfverlåtne till enskilde, nu går hyltornes
afrad efter beräkning på dygn, och fogdens befattning har
således upphört, och den lumpna uppbörd, som nu återstår, är
sannerligen icke större, än alt den kan öfverflyttas på kronofogdarne,
utan deras betungande. Att Utsk. icke yttrat sig
hvart medlen skola taga vägen, som successive blifva disponible
vid hvarje fogdes afgång, det finner jag helt naturligt, ty
sådant tillhörer icke Ekon.Utsk. ulan det blir framtiden först,
som öfver dem beslutar. Men då Utsk. i slutmeningen af sitt
betänk, yttrar, att actoralcr skola öfverflyttas på bergmästare
och geschworner, hvad deras befattning med bergväsendet vidkommer,
så nödgas jag för min del deremot erinra, att denna
del af Utsk:s tillstyrkande icke är lämplig, hvarföre jag anhåller
om återremiss af betänk. Det ar klart, att hvad bergväsendet
angår, så har fogden ingenting all med grufvubrytning
644
Den 30 Januari.
skalla; ilet tillhörer redan i förväg bergmästare och geshworner
att deröfver hafva tillsyn, oell det är således icke riktigt
att i en skrifvelse till Konungen omtala en sådan öfverflytlning,
emedan det icke blifver någon öfverllyllning utaf. Saken
i öfrigt är riktig: bergsfogdetjensterne äro ouyttige och
öfverflöd ige. *
Hr von Troil, Samuel Gust: Då denna fråga inom
Ekon.Utsk. behandlades, var jag frånvarande på permission, oell
kan ej tillräkna mig någon förtjenst, eller taga åt mig skammen
för della hetänk., men vill förena mig i den af Frih. Cederström
gjorda anhållan om återremiss, dels på de skäl han
anfört, och dels derföre, att af betänk, upplyses, att Bergscoll.,
hvilken auctoritet del närmast åligger alt bedömma huruvida
bergsfogdarne äro hehöflige eller icke, hos Konungen tillstyrkt,
alt deras antal må förminskas till 6. För närvarande är deras
antal Hi, och alt Ulsk. haft något skäl att anse detta något
för stort och derföre bort föreslå förminskning deri, detta
är uppenbart. Huruvida åter Utsk. rätt förfarit, som föreslagit
dessa tjenstemäns försvinnande helt och hållet, derom
vill jag icke inlåta mig i undersökning, utan anhåller ora
återremiss å betänk.
Gr. Posse: I mitt förra yttrande har jag på förhand antydt,
att bergsfogdarnes antal är för stort, och jag trodde, att
min bestämda uppgift, det jag visste och vore berättigad att
säga, att denna fråga är beroende pä föredragning och färdig
lill föredragning hos Konungen, skulle vara ett tillräckligt skäl
för all nu befria Ekon.Utsk. från en öfverflödig återremiss och
ytterligare arbete. Jag vet icke hvartill äterremissen egentligen
skulle tjena, om ock Utsk. skulle komma med ett förslag,
sådant som jag förmodar det borde blifva, nemi. att antalet
bergsfogdar föreslogs att minskas. Uppgiften om bibehållande
af endast 6 bergsfogdar, står i sammanhang med Bergscollegii
und. utlåt, till K. M., i fråga om bergslatsembetsmäunens organisation,
och jag tror, ehuru jag ej med visshet kan säga, att
bergmäslaredöinena äro föreslagna att blifva 6. För närvarande
linnas t) med 16 bergsfogdar. Af dessa 16 kunna endast 6
för närvarande indragas, på så sätt, att på 2:ne ställen skulle
sammanslagning af dessa tjenster äga rum. Inom Orebro län
linnas 5; der behöfvcs icke mer än 2; i Kopparbergs län 2,
erfordras ingen. Inom Östergöthlands och Södermanlands län beböfves
blott en, likaledes i Calmar, Kronobergs och Hallands län;
men i södra orterna hafva dessa tjenstemän högst litel att göra,
och i Östergöthland, der uppbörden för Kronans räkning icke är
sä obetydlig, måste de, efter nuvarande organisation och bergsförfattningar,
vara tillstädes vid hvarje bergsting. Det är på
deuna grund, sorn jag icke tror, alt Bergscollegii yttrande om
6 bergsfogdar kan åberopas vid della tillfälle; men jag tror
lika med Utsk., att 6 bergsfogdeljensler kunna framdeles indragas.
Likväl och dä en organisation är sä nära för handen
•Den 30 Ja n u a r i.
645
för hein bergslagsstaten, är det icke skäl alt besluta en återremiss,
för att göra ett onödigt besvär och fa ett utlåt., som,
efter min öfvertygelse, tjenar lill ingenting. Dessutom skulle
jag tro, att, i händelse frågan om indragning af bergsfogdetjeustcrne,
i nuvarande stund skulle afgöras, det icke vore
lämpligt att Ekon.Ulsk. ensamt yttrar sig i den frågan; ty vid
reglerande af embetsmäns åligganden, skulle det pä några ställen
åtminstone blifva nödvändigt alt gifva förökad aflöning åt
den eller dem, som skola öfvertaga befattningarne efter den förändrade
organisationen, och med anledning deraf borde både
Stats-, Lag- och Ekon.Utsk:n yttra sig. Det skall visserligen
för mig vara likgillligt, om en älerremiss sker; men jag hemställer,
med hänsigt lill de upplysningar jag Icmnat, och med
afseende på den underrättelse jag meddelat, att vi snart hafva
alt vänta en reorganisation af bcrgstatsljenslerne, om älerremiss
är lill något gagnelig, hvarföre jag fortfarande yrkar afslag å
detta betänk.
Hr von Troil: På de skäl, som Gr. Posse sednast anfört,
och hvilkas gilltighet jag icke kan underkänna, afstär jag från
min begäran om älerremiss.
Gr. Sparre, Erik: Jag erkänner, att jag som ledamot
af Ekon.Ulsk. der deltagit i della betänk., och har ej funnit
mig vacklande i den öfvertygelse jag dä fattade om frågan, af
de skäl, som nu af Gr. Posse blifvit anförde. Frih. Cederström
har före mig yttrat, att dessa tjenster numera äro temmeligen
obehöflige; sjelf har jag någon lid vistats i bergslagen, bar der
sett och inhemta! erfarenhet om de ringa förrättningar, som
dessa bergsfogdar utöfva. Jag bar sett sådane tjenstemän pä
ställen, der det knappt finnes bruk. Frill. Cederström har ådagalagt,
att deras åtgärder numera hafva till större delen upphört.
Debiteringen och uppbörden för bruken och bergverken
kan utan svårighet verkställas, bergsfogdar förutan, af kronofogdar
och häradsskrifvare. Under sisll. riksdag ingingo Sländerne
med und. skrifvelse till K. M. om bergslingsrätlernes
upphörande; vi bafve snart sådant alt förvänta, och äfven af
della skäl torde således bergsfogdarnes indragning utan fara
kunna äskas.
Gr. Posse: Jag tackar den siste talaren, som med sitt
yttrande påmint mig om ett förhållande, som jag glömde alt
nämna. R. o. Ad. har redan a fsla fri t betänk., anj>:de bersslintrs
o
. o O
rätterncs upphörande, och då tycker jag det skulle vara inconscqvent,
om icke med delta betänk, förfares på enahanda
sätt. Frih. Cederström har sagt, att bergsfogden endast har alt
skaffa med uträkningeu efter smältningsdygn: det är sant, att
den conlrollen åligger honom; men om han icke sjelf gör sin
tjenst, så sätter han en annan person för sig.
Gr. Sparre: Jag måste erinra, att skälet, hvarföre iuot
tioncn om bergslingsrätlernes indragning icke antogs, var just
646
Den 30 Januari.
den, att vid föregående riksdagen en skrifvelse i ämnet ingått
till Konungen, och att således Sländerne ansågo onödigt, att vid
den påföljande förnya densamma.
Frih. Cederström: Det sista yttrande, som Gr. Sparre
afgifvit, äger sin riktighet,, men det medgifver alldeles icke att
bifalla delta betänk, i dess nuvarande skick, ty jag säger ännu
en gång, att bergsfogdarne icke äga så beskaffade befattningar
med bergsväsendet, som kunna flyttas på bergmästare och geschworner.
Det är således icke rimligt alt afsända en sådan
skrifvelse till Konungen, utan betänk, måste återremitteras, för
att i denna del rättas. När man frågar efter, hvad det är som
en bergsfogde har med bergsväsendet alt göra, som kan öfverflyttas
på en annan, så blir svaret, att det finnes ingen ting sådant,
ty den karlen har dermed ingenting att skaffa.
Gr. Sparre: Vid afgörandet af denna fråga, följde Utsk.
den för bergsfogdarne nu gällande instruction, och deraf upplystes,
att åtskilliga åligganden ännu funnes för dessa tjenstemän.
Del var dessa åligganden, som Utsk. ansåg böra öfverflyttas
på bergmästare och geschworner. Finnas numera inga
sådana åligganden, så är det klart, att ingen ting heller är att
öfverflytta.
Frih. Cederström: Jag har redan haft äran yttra, hvad
som ock är med sanna förhållandet öfverensstämmande, alt på
den tiden, som Kronan hade grufvor, så hade fogden ganska
mänga bestyr. Han hade uppseende öfver det folk, som vid en
grufva arbetade, hade uppsigt öfver, att den ordning, som för
grufvans brytning var föreskrifven, blef noga iakttagen m. in.,
och slutligen, att icke en enda tackjernsbit blef från grufvan
afförd, innan Kronans afrad var erlagd och gulden. Nu är allt
sådant förbi; Kronan har upplåtit grufvorne ät enskilde, och de
brytas nu mera för enskildes räkning. Fogden har icke något
med malmen alt skaffa, icke eller med tackjernet, vidare än
alt, sedan det uppgifvits, huru många Sk# jern, som hvarje
bytta skall lemna, på grund af det antal dygn den blåst, deröfver
upprätta och till vederbörande förman aflemna rapport.
Jag anhåller om återremiss, ty eljest måste jag, utan afseende
huruvida bergsfogdarne öro öfverflödige eller icke, instämma
med Gr. Posse i begäran om afslag.
O
Frih. Åkerhjelm, Joli. Carl: Sedan upplyst blifvit, att
detta ämne snart lärer komma under Konungens pröfning och afgörande,
sä anser jag det skälet vara för mig fullt gilltigt för
att afslå Utsk:s betänk., enär det vore öfverflödigt och onyttigt
att under så beskaffade omständigheter besvära Konungen med en
skrifvelse i detta ämne, hvarföre jag instämmer med Gr. Posse.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. ansåge de emot förevarande
punkt af Utsk:s betänk, gjorde anmärkmr föranleda
till återremiss.
Den 30 Ja n u a ri.
647
Ropades starka nej, blandade med ja.
Sedan härefter propos. å bifall blifvit framställd, men besvarad
med nej, hemställde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om
R. o. Ad. behagade afslå forsta punkten af Allm. Besv.-o. Ekon.-  Utsk:s betänk. N:o 120.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå H, Ex. förklarade,
det hau trott sig hafva fuunit, att den sednaste propositionen
blifvit med öfvervägande ja besvarad.
2:dra punkten, rör:de väckt fråga, om upphäfvande af K.
Bergscollegii bref d. 7 s/pr. iyt>6\
Bifölls.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s d. 20 dennes på
bordet lagda betänk. N:o 121, i anledn. af väckt motion om
upphäfvande af alla hittills gällande stadgande, som ansetts lägga
hinder i vägen för adelsman att söka Ijenslebcfallningar i
släderne.
Sedan underl. R i d d. s e c re t., uppå förfrågan af Hr von
Hartmansdorff, Au g., upplyst, att någon underrättelse till
R. o. Ad. icke inkommit om BorgareSt:s i detta ämne fattade
beslut, anhöllo Hr von Hartmansdorff och Hr Råfelt, Anton,
att ifrågavar. betänk, mätte få ytterligare hvila på
bordet.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då den ordning, hvaruti
målen uppföras på föredragningslistan, möjligen skulle kunna
föranleda dertill, att delta nu föredragna och å nyo på bordet
lagda Ekon.Utsk:s utlät. N:o 121 kunde i nästa plenum
åter förekomma till pröfning, dä det ej vidare vore tillåtet att
detsamma ytterligare bordlägga, och R. o. Ad. således vara
tvungen att deröfver besluta, möjligen innan underrättelse inlupit,
huru BorgareSt. afgjort detta utlåt., anhåller jag hos Hr
Gr. o. Landtm. 0111 uppskof med föredragningen af detta Ekou.-  Utsk:s utlät. N:o 121, intill dess prot.utdr. inkommit från BorgareSt.
, huru berörde utlät, derstädes blifvit afgjordt.
Uppå härefter framställd propos. beslöts, att med pröfningen
af Allm. Besv.- 0. Ekon.Ulsk:s betänk. N:o 121 skulle anstå,
intill dess R. o. Ad. erhölle kännedom om BorgarcSt:s beslut
i ämnet.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 20
dennes på bordet lagda betänk. N:o 122, i anledn. af väckt
motion om ändring i de, genom K. förordn. d. 7 Maj 1842,
stadgade villkor för behörigheten alt föra befäl å Svenskt handelsfartyg.
Företogs lill pröfning Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 20
dennes på bordet lagda utlåt. N:o 123, i anledn. af erhållen
ålerremiss af betänk. N:o 28.
ti 48
Den 30 Januari.
Gr. Florn, Claes Fredr.: Det kan visserligen hafva sina
skal för sig ali tillstyrka, det pappersbruksägare skola hos sig
skattskrifva sådaue personer, sorn användas vid lumpsamling;
men å andra sidan, och om man betraktar rättsförhållandet, sä
kunna deraf verkliga orättvisor och olägenheter uppstå. Det är
temligen bekant, att de personer, som användas till detta bestyr,
ett bestyr, som är ganska nyttigt och nödvändigt, lill
större delen äro orklöse, eller till annat arbete oduglige, samt
att de icke kunna försörja sig inom de orter, der de egentligen
äro skattskrifne, på annat sätt, än att, efter erhållande af pass,
färdas ikring landet, för samling af papperslump. Skulle en
sådan person ovillkorligen skattskrifväs vid det papperbruk, för
hvars räkning han lumpen samlar, så skulle det för de socknar,
hvaruti sådane bruk äro belägne, blifva cu olidelig tunga, dä
bruksägaren hos sig mäste skattskrifva det för lumpsamliiigen
hellöf! ige antalet personer, i t by att desse skulle öfverföras från
socknar, dit de rätteligen hörde, med afseende på nu gällande
falligförsörjningslagar, och inkomma på helt andra socknar, sorn
med dessa personer intet hade att skaffa. Detta skulle vara
ett medel att helt och hållet eludera de föreskrifter, som nu
äro gällande för fattigvården. Jag kan ej bifalla en sådan åtgärd;
jag inser det fullkomligt olämpliga deruti, likasom i hvad
Utsk. i öfrigt föreskrifvet för lumpsamling till pappersbruken.
Jag tror, att de föreskrifter, som nu äro gällande i detta afseende,
innebära mot missbruken tillräckliga controller, örn de
vederbörligen iakttagas. Jag bestrider således det slut, hvaruti
Utsk. stannat.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag instämmer hell och
hållet med Gr. Horn i yrkande på afslag härå. Grefven har
anfört det bufvudsakligaste skälet derför; andra vore all tillägga,
men eli är nog, dä det är så fullgilltigt som det anförda,
nemi. att de socknar, der större eller mindre pappersbruk äro
belägne, skulle kunna blifva belastade med mångfaldiga lumpsamlare
med deras hustrur och barn.
Gr. Sparre, Erik: Jag anser mig höra tillkännagifva,
att jag icke deltagit i Utsk:s öfverläggning rör:de detta ämne,
och om jag ej missminner mig, upplystes, förra gången denna
fråga hos Fl. o. Ad. förevar, äfen af Konungens rådgifvare, Flr
Statsrådet Få lineus, att en författning nyligen blifvit af Konungen
utfärdad i detta ämne, hvarom likväl Utsk. af förseelse,
jag erkänner det, vid första betänkandets afgifvande, icke ägde
kännedom. Vid sådant förhållande torde den ifrågavarande skrifvelsen
vara öfverflödig.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
afstå Ekon.Ulsk:s betänk. N:o 28, hvilket Utsk. i utlåt.
N:o 123 vidblifvit.
Ropades ja.
Fö
-
Den 30 Januari.
049
Föredrogs Allm. Bcsv.- o. Ekon.Utsk:s <1. 20 dennes nä
bordel lagda betänk. N:o 124, i anledn. af vackt motion om
tillsättande vid gymnasieruc af särskilde lectorer för naturalbistoricn
m. ni.
Ilr von Hartmansdorff, Au g: Som i delta betänk,
jemväl åberopas del i afton för andra gången bordlagda betänk.
N:o 117, så anhåller jag, att äfven delta betänk. N;o 124 må
ytterligare blifva hvilande på bordet, likasom ett föregående,
hvaruti äfven hänvisades till N:o 117.
Häruti instämde Frih. Gyllenstjerna, Nils Christoffer,
till följd hvaraf ifrågavarande betänk, ånyo bordlädes.
Hevilla.Ulsk:s d. 22 dennes f. m. på bordet lagda betänk.
N:o 19, ang:de ett af Hr Rosenblad, Bernh., hos H. R. o. Ad.
väckt och af H. Ex. Hr Gr Björnstjerna, Magnus, såsom motiou
upptaget förslag i fråga om bevilln. för de embets- och tjenstemän,
livi Ika af Sverige och Norrige samfäldt åtnjuta aflöning
eller tractamente, blef härefter föredraget, men ånyo bordlagdt,
på begäran af Frih. Palmstjerna, Carl Otto och Frih. Akerhjelm,
Joli. Carl.
Föredrogs och lades lill handlingarne Bevilln.Utskrs d. 22
dennes f. m. på bordet lagda mern. N:o 20, ang:de minskning i
Utskis caucellipersonai och vaktbetjeuing.
Föredrogs, men lades, på begäran af Frih. Raab, Adam
Christian, och Gr. Lagerbjelke, Gustaf, å nyo på bordet
LagUlskis nedannämude d. 22 dennes f. m. på bordet lagde
ul!ät:n
N:o 65, i anledn. af gjorde anmärkmr vid Utskis betänk.
N:o 14, öfver dels K. M:s nåd. propos., ang:de förändrad lydelse
af 1 §. 23 cap. Ärfdabai och tillägg till 7 §, 20 cap.
samma balk, dels ock väckt motion om inrättande af förmyndarekamrar;
samt
N:o 66, i anledn. af gjorde anmärkntr vid Utsk:s betänk.
N:o 15, öfver K. M:s nåd. propos. arigale ändring af 8, 9 och
10 § i 17 cap. Haudelsb:n samt förklaring af 2 § i samma cap.
och balk.
Föredrogs och lades lill handlingarne LagUtsk:s d. 22 dennes
f. m. på bordet lagda mern. N:o 67, i anledn. af ålerremiss
af Utsk:s betänk. N:o 37, öfver väckt motion derom, att K.
förorda, d. 1 Maj 1810, som innefattar förbud att vid försäljning
af fast egendom, göra förbehåll om rätt lill densammas
återlösande, mätte tilläggas retroactiv verkan.
Föredrogs och remitterades till Bevilln.Etsk. Gr. Lager6
II. 82
650
Den 30 Januari.
bjelkcs, Guslaf, d. 22 dennes f. m. på bordet lagda motion, innefattade
förslag till en und. skrifvelse till K. AI. ifrån R. St-,
med anhållan, att R. St. vid nästa riksdag måtte få emottaga
nådig propos. med förslag till de förändringar, hvilka af K. AI.
finnas nödiga i afseende på såväl tullbevakuingen, som de uti
tulltaxan stadgade förbud och tullafgifler.
Föredrogos och biföllos Sla!sUlsk:s nedannämnde d. 24 dennes
på bordet lagde ullåt:n:
N:o 137, i anledn. af väckt fråga om Förändrade grunder
för lösniugsprisets bestämmande å kronotionde och hemmansräutor
inom Fellingsbro härad;
N:o 13S, i anledn. af väckt motion om vissa hemmansägares
i Marka m. 11. socknar befrielse frän erläggande af skatt för
betesrätt å kronoparken Alösseberg;
N:o 139, i anledn. af väckt motion om försäljning till skalle
af lieutenants och underlicutenanlsboställena vid Norrbottens och
Westerbottens Fälljägare-corpser;
N:o 140, i anledn. af väckte motioner om försäljning till
skatte af Kronans en del fisken m. m.;
N:o 141, i anledn. af K. M:s nåd. remiss å ålskillige und.
ansökningar om restitution eller afkortning af bränvinsbränningsbevilluing;
N:o
142, i anledn. af väckt fråga om utsyningsrätt å kronoskogar
för sädane boställen, som icke äga någon skog;
N:o 143, i anledn. af K. M:s nåd. propos., rör:de afskrifning
af åtskilliga i förra allmänna Alagasinsfoudeus räkenskaper
balancerade summor;
N:o 144, i anledn. af väckt motion, ang:de befrielse från
ordinarie roteringsskyldighet för pastorsbostället i Ostra Wingåkers
socken:
N:o 145, i anledn. af väckt motion om nedsättning i arrendet
för lägenheten Stallmästaregården inom Solna socken och
Danderyds skeppslag af Stockholms län;
N:o 146, i anledn. af väckt motion, ronde ersättning till
Lieutenanten A. Linnström för den genom arrendet af Bråborgs
kungsgård honom tillskyndade förlust;
N:o 147, i fråga om Mynthusets inredning till embetsrum
åt samtlige Stalsdepartemeuten, med undantag af Utrikes Departementet;
N:o
148, i anledn. af väckt motion om inrättande utaf arbetshus
i hvarje län; samt
N:o 149, i anledn. af väckt motion om rättighet för kronofjerdingsman,
att vid resor i vissa tjensteärenden undfå skjutslega.
Den 30 Januari*
651
Vid föredragning af StalsUtsk:s d. 24 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 150, i anledn. af väckte motioner om upphörande
af embets- och tjenstcmäns skyldighet att aftjena begrafningshjelp,
blef detta utlåt, ånyo bordlagdt, på begäran af Hr
von Hartmansdorff, Aug., och Frih. Haab, Adam
Christian.
Föredrogs StatsUlsk:s d. 24 dennes på bordet lagda utlåt.
N:o 151, i anledn. af crhållne ålerremisser å StatsUtsk:s utlåt.
N:o 45, ang:de väckt fråga om upphörande af Invalidinrättningen
å Ulriksdal.
R. o. Ad., som bifallit utlåt. N:o 45, fann Utsk:s sednare
utlåt. N:o 151 icke erfordra annan åtgärd än att läggas till
haudtingnrne.
Äfvenledes föredrogs StatsUtsk:s d. 24 dennes på bordet
lagda utlåt. Nio 152, i anledn. af erhållne återremisser å utlåt.
N:o 50, rör:de användandet af de under K. Statsconl:s förvaltning
ställde äldre depositionsmedel; och fann R. o. Ad. som bifallit
sistnämnde utlåt., Ulsk:s utlåt. N:o 152, icke erfordra annan
åtgärd, än alt läggas till handlingarne.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s d. 24 dennes på bordet
lagde utlåt:n:
N:o 153, i ariledu. af väckt motion, ang:de inlevcrering
till Riksg.cont. af de till K. Statscont. ingående depositionsmedel;
och
N:o 154, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 51,
ronde användande af en på postverkets räkning i R. St:s Bank
innestående summa.
Vid föredragning af StatsUlsk:s d. 24 dennes på bordet lagda
mern. N:o 155, med förslag till voter.propos. för omröstning,
i anledn. af RiksSl:ns skiljaktiga beslut, i fråga om infriande
af K. Krigscollegii Artilleriafdelnings skuld till Militieboställscassan
i och för inköp af Mariebergs egendom, godkände R. o.
Ad. den i detta mein. föreslagna voter.propos.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 24 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 157, i anledn. af väckt motion, att det reserverade
statsanslaget af 37,000 r:dr lill odlingar å Gottland må
ännu i fem är få begagnas för samma ändamål, samt att 9000
r:dr deraf må förvandlas till anslag för utlöseu af vattenverk
m. m.
Slutligen föredrogs, men lades, på begäran af Hr von
Hartmansdorff, Aug. och Gr. Posse, Erik Arvidsson,
ånyo på bordet SlatsUtsk:s d. 24 dennes på bordet lagda utlåt.
652
Den 30 Januari.
N:o 15S, ang:de en prescriptionstid för liqviderandet af åtskil1
ige i Riksg.cont:s räkenskaper balancerade äldre skuldposter.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Pä föredragningslistan
finnes ett BancoUtsk:s mern. N:o 38, ang:de revisionen af Lånecont.
i Götheborg och Malmö samt Bancodiscoutverkets räkenskaper
och förvaltning för nasti. år. Då delta mern. äfven angår
val af revisorer, hvilka böra begynna deras arbete den 1
Mars d. å., så torde R. o. Ad. finna, att detta meni. bör skyndsamt
afgöras; och jag vågar derföre hemställa, att detta mål
må ställas främst pä föredragningslistan till nästa plenum.
Uppå i anledning häraf framställd propos. biföll R. o. Ad.,
att BancoUtsk:s mern. N:o 38 finge uppföras främst å föredragningslistan
till nästa plenum.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ till 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
»a©
