# ID: svediakorp-gov542
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 154,588
# sentences: 5,610
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 17 Januari e. fri.
301
jag vill påminna mig, år, blef, i följd af K. M:s nåd. beslut,
ett circuliir utfärdadt lill tullkamrarne derom, att allt fönsterglas,
som icke var absolut grönt, borde anses och förtullas som
hvitt; och meddelades dem, till vägledning för omdömet, prof
på sådant glas, som finge såsom grönt behandlas. Jag har deraf
anledning förmoda, att så beskaffade missbruk, eller rättare,
ett sådant missförstånd, som Gr. Cronhjelm trott, verkligen icke
ägt rum. Hr von Hartmansdorff bär fästat uppmärksamheten
uppå, alt tullbehandlingen efter stycketal icke vore lämplig
eller beqvämlig, och derföre satt i fråga, om icke äfven
bär vigtbestämmelsen kunde tagas till grund för tu II beha rid lingen.
Jag bar länge varit af denna mening, och instämmer alltså
med honom i berörde åsigt. I sådant afseende torde, för
bestämmande af vigtens förhållande till värdet, frågan om fönsterglas
böra till Bevilln.Utsk. återremitteras, hvarefter tullhestämmelsen
framdeles kan blifva föremål för R. o. Ad:s öfverläggning.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: De Hrr, som ansett, att högre
lull bör åsättas glasvaror, hafva som skäl dertill anfört det
stora missbruk, som skall hafva ägt rum dymedelst att hvitt
glas blifvit som grönt införtulladt. Jag ber att få fästa dessa
Hrr:s uppmärksamhet derpå, alt, enligt Gr. Cronhjelms reservation,
skillnaden i lull för hvitt och grönt glas pä samma qvantiteter
blir precist densamma, som den varit, eller 10 r:dr, men
enligt Utsk:s 15 r:dr, hvarigenom retelsen i det öfverklagade
missbruket blir i samma mån större. Jag kan således deruti
icke se något skäl till förhöjning; men dä man yrkat äterremiss,
pä den grund, att man med större säkerhet skall kunna
förtulla ifrågavar. artikel efter vigt, sä vill jag för min del icke
sätta mig emot delta yrkande.
Gr. Cronhjelm: Då jag uppgaf, att 928,000 skifvor grönt
glas införlullats under ett är, så nämnde jag tillika, att detta
skedde år 1842. En annan talare har sedan yttrat, att för ungefärligen
1 ^ år sedan särskilda åtgärder blifvit vidtagna för att
förhindra förvexlad införtu Ilning. Dessa åtgärder hafva således
icke kunnat sättas i verket förrän året efter det, hvarom jag
talat; men jag får derjemte bekänna, att någon kunskap derom
bar, mig veterligen, icke kommit Utsk. tillhanda, åtminstone hörde
jag ej talas derom under öfverläggniugen i ämnet. Föröfrigt
och på de grunder, hvarå återremiss blifvit begärd, vill
icke jag eller motsätta mig en sådan, men får tillika upplysa,
i afseende å den 3:dje artikeln, nemi. glas, andra slag, hvita
eller färgade, ej specificerade, att för den vigtbestämmelsen är
antagen och all den således ej kan komma i fråga att bli föremål
för återremiss.
Hr Frih. o. Ordföranden yttrade, att, i anseende lill
den gång discussioneu tagit, det syutes nödigt, alt beslut fattades
särskildt om fönsterglas, grönt, hvitt, och särskildt om glas af
andra slag, hvita eller färgade, ej specificerade.
302
Den 17 Januari e. m.
R. o. Ad. hördes häruti instämma, hvarefter Hr Frih. o.
Ordföranden hemställde, om R. o. Ad. ansågo de i afseende
på artikeln fönsterglas, grönt, hvitt, gjorde anmärkn:r föranleda
till återremiss af Utsk:s betänk, i denna del.
Ropades ja.
Under den särskilda öfverläggning, som härefter uppstod
om glas af andra slag, hvita eller färgade, ej specificerade, yrkades
af de ledamöter, som icke instämde i Utsk:s förslag, bibehållande
af uu gällande tullbestämmelser; hvarförutan föreslogs,
dels att införselstullen, i öfverensstämmelse med PresteSt:s
beslut, måtte förhöjas till 16 sk. per U, dels att införselstullen
å slipadt glas malte höjas till 16 sk., men å oslipadtglas
såsom hittills utsättas till 8 sk. per it, hvilka 2:ne sistnämnde
förslag likväl före discussionens slut återkallades.
Hr Frih. o. Ordföranden hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla det af Utsk. gjorda förslag.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter Hr Frih.
o. Ordföranden tillkännagaf, det han trott sig finna, alt ja
härvid varit öfvervägande.
I anledn. häraf begärde en ledamot votering, hvadan, i
öfverensstämmelse med Hr Frih. o. Ordförandens förslag, nedanstående
voter.propos. uppsattes, upplästes till justering och godkändes:
Den
som bifaller Bevilln.Utsk:s i dess betänk. N:o 12 gjorda
förslag, i fråga om tullbeslämmelserne för glas, andra slag,
hvila eller färgade, ej specificerade, voterar
ja;
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad., att nuvarande tulltaxas stad
ganden i afseende på berörde slag af glas skola blifva oförändrade.
Då nu voteringen företogs bortgick Ordföranden'; Hr Frih.
Palmstjerna, hvarefter Ordförandeplatsen intogs af dåmera främste
närvar, ledamoten Hr Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit, som
följer:
Ja — 28.
Nej — 19.
Glaubersalt, vattenfritt, (ny rubrik, som införes); Handskar
af alla slag; Horn, oarbetadt, Platter
Utsk:s förslag i fråga om dessa artiklar lades, i föfverensstämmelse
med Hr Gr. o. Ordförandens framställning, såsom icke
påkallande någon vidare åtgärd, till handlingarne.
Hudar och skinn, som ej inbegripas under Pelsverk, oberedda,
torra; saltade och rå.
Den 17 Januari e. m.
303
I afseende på denna artikel blef icke någon annan förändring
af Utsk:s förslag ifrågasatt, än att en ledamot föreslog,
att vid rubriken ”oberedda, torra,” skulle tilläggas ordet torrsaltade,
och sedermera, då det genom detta förslag åsyftade
förtydligande af en annan ledamot ansågs vara obehöfligt, enär
den torrsallade huden icke vore rå, hemställde att i stället, såsom
i Gr. Cronhjelms reservation blifvit föreslaget, ordet ”och”
i rubriken ”saltade och rå” måtte uteslutas.
Sedan öfverläggningen ansetts slutad, hemställde Hr Gr. o.
Ordföranden, om R. o. Ad. bifölle den i nu åberopade reservation
intagna rubrik ”saltade, rå.”
Ropades ja.
Då härvid en ledamot erinrade, att uti sagde reservation
icke något lullvärde vid denna artikel var utsatt, och alt detta
värde syntes böra bestämmas, yttrade Hr Gr. o. Ordföranden,
att R. o. Ad. genom ett föreg:de beslut stadgat, att nu
gällande tulltaxas föreskrifter skulle lemnäs oförändrade med undantag
af hvad som kunde blifva en följd af den ifrågavar. reservationen,
och att således då värden i denna reservation ej
blifvit utsatte, det svntes följa af sig sjelft, alt de blefvo oförändrade,
om icke särskildt påstående gjordes om deras förändring;
hvarefter Hr Gr. o. Ordföranden hemställde om R.
o. Ad. behagade bifalla hvad Utsk. i afseende på hudar och
skinn föreslagit, med den redaclionsförändring i andra rubriken,
som R. o. Ad. nyss beslutit.
Ropades ja.
Då härefter företogs uppläsning af Utsk:s förlag rör:de de
efterföljande i dess tariff upptagne artiklarnc, hemställde tvenne
ledamöter, ali desamma, såsom icke numera utgörande föremål
för pröfning, malte förbigås, hvilket åter af en annan tedamot
ansågs mindre lämpligt, i anledn. hvaraf Hr Gr. o. Ordföranden
erinrade, att R. o. Ad. beslutit, att betänk, borde punktvis
föredragas och jemväl, uppå H.Ex.Hr Gr. o. Landtm:s propos.
bifallit, att artiklarnc i den ordning de förekomma i l]tsk:s tariff
skulle föredragas.
Till följd häraf förekommo nu
Hängslen; Jern, Gjutet: Tack och Barlast (partiel utförsel
mot / r:dr 24 sk. Sfå tullafgift'); Bomber och Kulor, champlounerade
till visst mai och renfilade, Kanoner, Stycken, Nickhakar
och Mörsare, stämplade och borrade samt finare ochgröfre
Lavetter; Hällar, öfver 2 tums tjocklek samt Lod och Lödjor öfver
1 Stl.-s vigt stycket, Hällar af 2 tums tjocklek och derunder
till och med / tum, lod och lödjor till vigter af ett SU vigt
och derunder till och med { Sk; allt annat gjutet arbete, ej
specificeradt; Smidt eller valsadt: Stång-, platt | tums tjockt
och deröfver, under 12 tums bredd och öfver | tums fyrkant;
Smältstycken, Band- och Platt-, under |- tums tjocklek, Bultoch
Galler- samt Sänksmide, rundt eller kantigt, Knipp- och
Fyrkant- af f tum och derunder, Skär- och Klipp-jern, Salt
-
304
Den 17 Januari e. m.
panne-plåtar, | turn tjocka och deröfver samt af 12 tums bredd
och deröfver; Plåtar, oförteute, under | tum tjocka af till och
med 6 Ltb vigt stycket ; öfver 6 LU vigt stycket; Spik af 2
tums längd och deröfver; all annan samt allt manufactur- och
handtverks-smide, ej specificerad't; Jer skrot, gjutet, smidt eller
valsadt; Kalk, släckt; Kalksten; Kemiskt teckniska preparater,
i taxan ej specificerade (ny rubrik, som införes): till införsel
för fabrikernas behof efter särskild anmälan hos Comm.coll.
och af detsamma lemnadl tillstund; för medicinska behof, se
apotheksvaror, ej specificerade; Kimrök; K/i, af andra ämnen
än spanmul; Kläder, Gång- Linne- och Säng-, ej specificerade:
Nya: fruntimmers, af till införsel lofgifna tyger: Kär de
och lull bestämmas efter tyget, hvaraf persedeln hufvudsakligen
består, med tillägg af 25 proc.; Anm. spetsar och etc.;
Knapergall och Ekollon, malen eller omalen; Knifvar, andra
slag samt gajjflar, ej specificerade; Koppar, går ad; smidd, valsad
eller gjuten: Plåtar och andra äirnen för ytterligare behandling;
Kopparnickel; Korkskrufvar; Kreatur, hästar, utom
hingstar; oxar, kor och ungboskap, halfvar, svin, utom fargaltar,
andre fyrfotade; Iirukmakare-arbeten, ej specificerade;
Käppar, alla slag; Kött, färskt, salt ad t, torkad t eller rökt;
Lackerade arbeten, ej specificerade; Lin, ohäckladt; Ljuskronor,
af sammansatta, eller såsom arbetade, ej specificerade
ämnen; Anm. delar deraf för tullas efter det eller de förarbetade
ämnen, hvaraf de bestå; Luktvatten, alla slag (flaskornas
vigt inbegripen); Lunta; Lås; Läder, mer eller mindre
beredt, Karduans- samt färgade eller tryckta skinn; Finare
skinn för tillverkning etc. (denna rubrik utgår ur taxan); Sulläder;
andra slag, ej specificerade hudar och skinn; Luder arbeten,
ej specifiderade, lackerade; Mastix.
Utsk:s förslag rör:de dessa artiklar; hvarom R. o. Ad. redan
dels vid pröfningen af första punkten af betänk., dels i sammanhang
med åtskilliga smidesarliklar, hade fattat beslut, ansågos
ej föranleda till annan åtgärd, än att läggas lill handlingarne.
Metaller, sammansatta, alla slag; oarbetade; arbetade;
förgyllda; försilfrade; andra slag; Marin-metall, eller annan
composition etc. (ofär ändrad t); skrot samt gammal och brukad
metall, sammansatt, alla slag:
Härom yttrade sig en ledamot, som förordade Utsk:s förslag,
hvarefter detsamma af R. o. Ad. bifölls.
Mjöl, af vegetabilier, som ej kunna inbegripas under spanmål
eller hänföras till medicinalier; Nyckelringar och Nyckelhakar;
Papparbeten, alla slag; olackerade, lackerade; Paraplyer
och parasoller, siden; andra slag, Pelsverk eller pelt erler,
oberedda får- och lammskinn, alla andra oklippta, alla andra
slag; Plommon, catharin- och sviskon, Pomerans knoppar och
skal; Ris, puddy- (ny rubrik, som införes); Russin.
Den 17 Januari e. m.
305
Utsk:s förslag i afseende på dessa artiklar, hvarom R. 0. Ad.
förut dels vid pröfningen af betänkts första punkt dels i sammanhang
med^åtskilliga smidesarliklar, hade beslulit, lades till
haudlingarne.
Salt.
I fråga om denna artikel, i afseende hvarpå Utsk. ej föreslagit
annan förändring, än att uti underafdelningen ”Liineburger,
ralTmeradl” ordet ”Llineburger” skulle uteslutas, yrkades
dels att införselstullen å salt måtte upphäfvas eller åtminstone
nedsättas, dels ock att tullafgiflen derå malte oförändrad bibehållas.
Sedan öfverläggningen ansetts slutad, hemställde Hr Gr.
o. Ordföranden, om R. 0. Ad. behagade bifalla nu gällande
tullbestämmelser å artikeln salt, med iakttagande af den redaclionsförändring,
Utsk. föreslagit.
Ropades ja.
Saxar, andra slag; Skomakare-arbeten, andra slag.
Lades till handliugarne, såsom tillhörande de artiklar, hvarom
beslut af R. o. Ad. redan blifvit fattade.
Fortsättningen af målets pröfning uppskjöts till morgondagens
plenum.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. f lill 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 18 Januari 1845.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades pleniprot. för d. 4 dennes e. m.
Upplästes följande af Hr Möllersvärd, Carl Henr.,
inlemnade iilem.:
Som jag af angelägna tjensteåligganden är hindrad att längre
bibehålla den plats, som ledamot i Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk., hvilken H. R. o. Ad:s Hrr Electorer genom sitt förtroende
behagat uppdraga mig, så nödgas jag densamma mig afsäga,
med vördsam anhållan, att det oaktadt fortfarande vid min riksdagsmannarätt
få vara bibehållen.
6 H. 39
306
Den 18 Januari f. m.
R. o. Ad. biföll denna anhållan, hvarefter H. E.v. Hr Rr.
o. Landtm, anmodade Hrr Eleclorer ali vid deras nästa sammanträde
utse en ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk., i st. f.
IIr Möllersvärd.
Med lillkännagifvande. ali Er. Cronhjelm, Polycarpus
Erik, såsom ledamot af Bevilln.Ulsk. hegart och erhållit 3 veckors
ledighet från nästa Onsdag, anmodade H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm. Hrr Eleclorer alt jemväl utse en ledamot till tjenstgöring
i Hevilla.Etsk. under den Gr. Cronhjelm beviljade ledighet.
Då nu H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att pröfningen
af Bevilln.Ulsk:s betänk. N:o 12, ang:de tull hevi Ilningen,
malte fä fortsättas, anmälde sig och yttrade:
Gr, Cronhjelm, Polycarpus Erik: Som protocollen
för sisla riksdagen utvisa, all någon discussion icke ulskrels
rör:de tullhevillningen, och, om jag icke misstager mig, samma
förhållande varit iakttaget vid föreg:de riksdagar, så lager jag
mig friheten hemställa, ali åtminstone de hittills förda disrus.
sionerna om tulltaxan icke matte behöfva uppsättas;
Hr Printzenskjöld, Garl: Äfven jag får vitsorda det
förhållande, sorn Gr. Cronhjelm uppgifvit. Jag tror det icke leda
till någon nytta alt besvära cancelliet med uppsättande af
de discussioner, som i denna fråga förevarit, utan bäst torde
vara att lillvägagå på samma sätt som förut. Sjelfva concepterna
blifva i alla fall i cancelliet förvarade, så att man af dem
kan få de upplysningar, som möjligen kunna åslundas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Ehuruväl jag instäm
mer
med de ledamöter, som yttrat sig i denna sak, så anser jag
likväl, att något beslut derom icke hör fattas förr än vi hunnit
till slut med tulltaxan, dels emedan något under discussionen
kan inträda, som gör alt man skulle önska att protocollet deröfver
blelve fullständigt tryckt, dels emedan plural il elen af 11.
o. Ad. måhända skulle kunna blifva af en annan tanka. Jasvågar
således anhålla om uppskof med delta beslut, lill dess
discussionen om tulltaxan dr slutad.
Gr. Cronhjelm: Om, såsom jag förmodar, något misstag
om min mening ägt rum, anhåller jag att ytterligare fä förtydliga
densamma. Jag begär naturligtvis icke. att den del af diseussionen
skall uteslutas, som rörde hufvudgrunderna för tulltaxan,
äfvensom min mening icke varit att sträcka beslutet om
uteslutande af discussionen om sjelfva taxan längre än till de
discussioner, som redau varit förda, hvaremot, det står öppet att
sedermera fatta beslut om dem, som hädanefter hållas. Jag anser
alt R. o. Ad. så myckel mindre borde bestrida delta, som
äfven vid sista riksdagen propos:rna på detta sätt delades.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, ali Frih. Palmsljer
-
Den 18 Januari f. m.
307
nas begäran, all denna fråga matie hvila lills pröfningen afBcviIIn.
Ulskts förslag lill förändringar i lulllaxan blifvit afslutad
ej syntes kunna förvägras, hvaruti R. o. Ad. hördes instämma.
Uland de arliklar, sorn blifvit upptagne uli Bevilln.Utsk:s
vid betänk. N:o 12 fogade förslag till förändring uti 1841 års
tulltaxa, företogs nu:
Socker; Moscovad-, eller brunt och gult, ordinärt Terresoch
Tetes-, samt hvit t pudersocker; Krossadt Lump-, HavannaTerres
samt undra till sockerhalten lika slag.
Efter någon discussron, hvarunder af de ledamöter, som ieke
godkände []lsk:s förslag, yrkades dels en utförselstull af 3
sk. 6 r:st. å Mascovad-soeker, dels oek (i sk. tull å krossadt
Lump-socker m. II. dylika slag per 8f, beslöt R. o. Ad., uppå
derom af II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, framställde propos:r, att,
med bibehållande af nu stadgade tullvärden, bestämma införselstullen
å Mascovad- eller brunt oell gult, ordinärt Terres- och
Teles- samt hvitt Pudersocker, på sätt Utsk. föreslagit, lill 3 sk.,
och å krossadt Lump-, Havanna- Terres- samt andra till socker
balten lika slag lill 6 sk. per U.
Sten; qvarn- Rhens/ta och Engelska; Strumpstickor; Stål:
gjut-, garf-, andra slag; Stålarbeten, ej specificerade; Sågblad;
Söljor.
Lades lill hamllingarne, såsom utgörande sådane arliklar,
hvarom beslut dels vid pröfningen af förslå punkten af betänk.,
dels i sammanhang med åtskilliga smidesartiklar, redan blifvit
af R. o. Ad. fattade.
The.
Ulsk:s förslag bifölls.
Tjära.
Lades till handlingarne.
Tobak.- Blad, Mar ylands, andra slag; Stjelkar.
Emot Ulsk:s förslag, om förhöjning af införselstullen å blad
från (5 till 8 sk. och å stjelkar frän 2 till 4 sk. per U yrkades,
dels lika tull å blad och stjelkar samt densammas bestämmande
till 8 eller 6 sk., dels lullafgiftens utsättande lill 7 sk. för blad
och till 3 sk. för stjelkar, dels ock att denna afgift borde blifva
5 sk. för blad och 4 sk. för stjelkar, hvilka yrkanden dock återkallades,
sedan flere ledamöter yttrat sig för tullafgiftens bestämmande
till 6 sk. för blad och 4 sk. lör stjelkar.
Uppå härefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att nu
gällande tullbestämmelser å tobaksblad, marylands och andra
slag, skulle blifva oförändrade, men att tullbestämmelserne å tobakssljelkar
borde undergå den förändring Utsk. föreslagit.
Tobak.- Cigarrer; Karf vad: Carduser eller lös i faslager;
308
Den 18 Januari f. m.
Knaster; Malen eller Snus; Spunnen och Negerhead, Slänger
och Carotter:
Lades till liandlingarne.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum kom
me
att fortsättas kl. 6 e. m.
Trädvaror: Stäfver, Lagg- och Botten-, af till och med
verktums längd å de förra och 22 verktums längd å de sednare:
af Ek; af Bok, Furu eller Gran; derutöfver till och med
42 verktums längd u de förra och 27 verktums längd å de
sednare: af Ek; af Bok, Furu eller Gran; derutöfver etc. (0-  förändradtf
Lades till liandlingarne.
Trädvaror: Fed: Al-; Björk-; Bok- och Ek-; Gran-; Tall-;
andra slag:
Efter en längre stunds discussion, hvarunder bifall till Utsk:s
förslag icke påyrkades, men många ledamöter talade för de nu
stadgade lullbeslämmelsernes bibehållande och andra deremot för
ordade den i Gr. Cronhjelms reservation föreslagna 25 proc. förhöjning
af införselslullen, hemställde H. Ex. HrGr. o. Landtm.,
om R. o. Ad. behagade, med afslag å Utsk:s förslag, besluta,
att de i 1841 års tulltaxa införde tullbesläinmelser ä ved, ina
oförändrade bibehållas.
Ropades starka ja, blandade med nej; hvarpå H. Ex. förklarade,
att han funnit ja hafva öfverröstal nej.
Trädvaror, alla ej specificerade, mer eller mindre arbetade,
derunder inbegripne ej specificerade Snickare- och Svarfvare-arbeten,
med eller utan betsning, målning eller lackering.
Lades till handliugarnc.
Ull, okammad eller kammad: grof, elter af till och med
no sk. värde skålpundet; medelfin, eller af öfver 20 lill och med
4o sk. värde skålpundet; Jin, eller af öfver 4° s^. värde
skålpundet.
(jfverläggningen härom blef icke afslutad, utan sedan många
ledamöter yttrat sig i ämnet och dervid yrkat, dels bifall till
det i Gr. Cronhjelms reservation framställda förslag, dels att en
för all slags ull gemensam införselstull af 6 sk. per U måtte
bestämmas, dels att 1841 års tulltaxa i fråga om denna artikel
borde bibehållas oförändrad, dels ock att, med bibehållande
af de i nämnde taxa stadgade tullafgifter, rubriken å den
med 2 sk. tull belagda gröfre ull må blifva: ”grof Jutsk och
Isländsk, samt annan dermed jemförlig, hvars värde ej öfverstiger
16 sk.,” eller ock: ”Grof Isländsk och all annan i finhet
dermed jemförlig,” tillkännagaf H. Ex. Hr G r. o. Lan dtm.,
att flere ledamöter, som anmält sig alt tala i ämnet, ännu icke
haft tillfälle att yttra sig, och det således vore att förutse, att
Den 18 Januari f. m.
309
frågan icke under förmiddagens plenum kunde hinna afgöras,
hvadan H. Ex. hemställde, om R. o. Ad. hehagade uppskjuta
denna öfverläggning till eftermiddagens plenum, hvilket bifölls.
Lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne ullåtm
betänk., och mern., nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 134, ang:de disposition af de å hufvudlitlarne uppkommande
besparingar;
N:o 135, i anlcdn. af väckt motion om inrättande af en
dubbel postgång mellan Gottland och fasta landet;
N:o 136, i anledn. af väckt motion om bidrag af allmänna
medel till anläggande af ett magasin för kronotioude-spanmål
vid Mörbylånga köping å Oland;
La g- Utskottet:
N:o 61, i anledn. af väckt motion, ang:de vadepenningars
och revisions-skillings afskaffaude samt förändring af 30 cap.
6 § Rälteg.b:n;
N:o 62, i anledn. af väckt motion, ang:de gemensam lag
för inrikes och utrikes vexlar;
N:o 63, i anledn. af väckt motion om tillämpning af 15
cap. 5 § Arfdab:n, sådan den lyder i K. förordn. d. 30 Maj
1835, äfven på det fall, då inländsk arfvinge begifvit sig bort,
utan alt lyfta det arf, som veterligen honom tillfallit och ej sedermera
återkommer; samt
N:o 64, med förslag till samman jemkning af de inom RiksSt:n
fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:s, genom
betänk. N:o 30, framställda förslag till förklaring af K. kungör.
d. 1 Oct. 1812, rör:de vissa iakttagelser vid besvärsskriflers
och ansökningars inlemnande, så lill K. M. som till collegier
och embetsmäu.
H. R, o. Ad. åtskildes kl. nära 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 18 Januari 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes den pröfning af Bevilln.Utskis betänk. N:o 12,
ang:dc tullbevillningen, som uti förmiddagens plenum blifvit afbruten
under öfverläggningen om artikeln Ull.
310
Den 18 Januari e. m.
Ulom de på förmiddagen framställde förslag, hvilka nu dels
bcstriddes, dels ytterligare förordades, men hvaraf det, sorn afsåg
en gemensam tullafgift för all slags ull, modifierades på det
sätt, att denna afgift föreslogs till 3 ä 4 sk. i st. f. 6 sk. per
ifrågasattes af en ledamot, att endast grof Julsk eller Isländsk
ull skulle få införas emot 2 sk. tull och deremot all annan
ull horde förtullas såsom medelfin eller fin, på sätt Gr.
Cronhjelm uti sin reservation i afseende på sistnämnde classer
af ull nu tillstyrkt; hvarförutan föreslogs, ali tullbestämmelserne å
ull måtte blifva för grof Julsk och Isländsk eller annan dermed
jemförlig, 2 sk.; för finare, osorterad eller i schäferband, 8 sk.,
samt för sorterad, 16 sk. per U.
Sedan öfverläggningen ansetts slutad och efter framställning
af de under densamma gjorde olika yrkanden, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad., med afslag ä Utskis
förslag, behagade bifalla det i Gr. Cronhjelms vid betänk, fogade
reservation afgifne förslag till tullbestämmelser för artikeln
ull.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter H. Ex. förklarade,
det han trott sig finna, alt denna propos. blifvit med
öfvervägande ja besvarad.
Af de för öfrigt i afseende på artikel ull uti Utsk:s förslag
intagna föreskrifter, ansågs det i öfverensstämmelse med
1841 års tulltaxa utförde stadgande, att ull, alla slag, befrias
från tolag äfven vid införsel, icke erfordra någon åtgärd, och
godkände R. o. Ad. anmärkningen, alt grof och medelfin ull må
införas endast till städerne Stockholm, Götheborg, Norrköping,
Malmö, Halmstad och Helsingborg, samt alt på Generaltullstyrelsen
ankommer att föreskrifva de särskilda controiler, som kunna
anses nödiga lill förekommande af finare ulls införtulluing
såsom gröfre.
I öfverensstämmelse med R. o. Ad:s i gårdagens plenum
fattade beslut föredrogs härefter
Garn: Bomulls: Hvitt: under N:o 26 etc., N:o 26 och etc.
tvinnudt ock dubbleradt; Färgadt, Turkiskt etc., tvinnadt och
dubbler adt: allt etc.
I öfverensstämmelse med en ledamots förslag, och sedan
uppå framställd förfrågan II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, förklarat,
att andra slag af garn, än de i afseende på hvilka förändrade
tullbestämmelser blifvit af Utsk. ifrågasatte, icke, utan att särskildt
yrkande derom blefve framstäldt, nu skulle blifva föremål
för beslut, behagade R. o. Ad., med afslag å Utsk:s förslag,
besluta, att, på sätt i K. Generaltullstyrelsens circulär d.
30 sistl. Sept. blifvit stadgadt, duhbleradt bomullsgarn i härfvor
må till Riket införas emot enahanda tullafgifter, som för
det otvinnade garnet äro uti nu gällande tulltaxa bestämda,
nemi. för hvilt under N:o 26, 6 sk., för hvilt af N:o 26 och
Den 18 Januari e. m.
311
deröfver, 5 sk., för fargadt Turkiskt rödt, 8 sk., samt för allt
annat fargadt, 12 sk. per 'tt.
Garn: Kamulls- eller Redgarn, ofärgadt, otvinnadt ele.;
fargadt, tvinnadt eller dubblerudt.
Utskottets förslag bifölls.
Garn: Kardulls-: ofärgadt, otvinnadt och odubbleradt', färgad
t, otvinnadt och odubbler ad t; fargadt tvinnadt eller dubbleradt,
eller så kalladt broder garn.
I fråga om detta slags garn yrkades, dels bifall lill Ulsk:s
förslag, utan annan förändring, än att införselstullen å brodergarn
nedsatles till 16 sk., hvilken förändring allmänt medgafs,
dels ock alt jemväl å otvinnadt garn införselstullen måtte nedsättas
och bestämmas, enligt ett förslag, för ofärgadt till 18
och för fargadt lill 20 sk., enligt eli annat förslag för ofärgadt
lill 14 och för färgadt till 16 sk. och enligt ett 3:dje förslag
för ofärgadt lill 12 och för färgadt till 16. sk. per Hf, hvarförutan
en ledamot föreslog, att tullafgiften fiir otvinnadt och
ofärgadt garn, då det vore af grof eller medellin ull, måtte blifva
12, och då del vore af fin ull 18 sk. per U.
Efter öfverläggningens slut hemställde H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s förslag, med
den förändring, att för färgadt, tvinnadt eller dubbleradt, eller
s. k. brodergarn tullafgiften bestämdes till 16 sk.
Ropades starka nej, blandade med några ja.
Derefter hemställde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, om R. o.
Ad., med bifall till de af Utsk. föreslagne tullvärden å kamullsgarn,
ansåge införselstullen böra bestämmas å ofärgadt, otvinnadt
och odubbleradl till 18 sk., å färgadt, otvinnadt och odubbleradt
lill 20 sk., samt å färgadt, tvinnadt och dubbleradt, eller
s. k. brodérgarn till 16 sk. per ff.
Ropades ja och nej, hvarpå H. Ex., uppå en ledamots förfrågan,
förklarade sig icke hafva kunnat uppfatta, huruvida ja
eller nej härvid varit öfvervägande, samt af sådan anleda, förnyade
samma propos., hvilken ånyo Lief med blandade ja och
nej besvarad.
Härvid begärde en ledamot, att derest denna propos. icke
af 11. Ex. Hr Gr. o. Landtm, ansågs besvarad med öfvervägande
ja, votering måtte anställas.
I anledn. häraf uppstod fråga om contrapropos. hvarvid de
ledamöter, som yrkat de lägsta tullbestämmelserne, förklarade
sig vilja instämma i förslaget om införselslullens utsättande till
14 sk. för ofärgadt och IS sk. för färgadt otvinnadt garn, samt
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., uppå en ledamots anhållan om propos.
å sistnämnde förslag, på det att svaret derå måtte kunna
föranleda lill återkallande af den begäran om votering, som en
annan ledamot hade framställt, lemnade det svar, alt sedan vo
-
312
Den 18 Januari e. m.
tering blifvit begärd, densamma genast, då nu contrapropos. var
bestämd, borde företagas.
Upplästes till justering och godkändes följande voter.propos.:
Den som, med bifall till de af Bevilln.Ulsk:s i dess betänk.
N:ö 12 föreslagne tullvärden å kardullsgarn, besluter, att införselstullen
för sådant garn utsättes för ”ofärgadt, otvinuadl oell
odubbleradt” lill 18 sk., för ”färgadt, otvinnadt och odubbleradt”
lill 20 sk., samt för ”färgadt, Ivinuadt eller dubbleradt,
eller s. k. brode'rgarn” till 16 sk. få, voterar
j»;
Den det ej vill, Voterar
nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. förenämnde tullvärden samt
bestämmes införselslullen för ”ofärgadt, otvinnadt och odubblcradl”
lill 14 sk., för ”färgadt, olviunadt och odubbleradt” till
18 sk. samt för ”färgadt, tvinnadt eller dubbleradt, eller s. k.
brodérgarn” lill 16 sk. få.
Vid voteringens slut befunnos, då voteringssedlarne öppnades,
röslerne vara lika delade eller hafva utfallit med 17 ja
emot 17 nej, hvadan den förut aflagda och förseglade sedeln
öppnades och befans innehålla ja.
Fortsättningen af målets pröfning uppskjöts till nästa plenum.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. | till 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Måndagen den 20 Januari 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Upplästes till justering och godkändes Exp.Utsk:s under N:o
76 afgilna förslag till R. St:s und. skrifvelse till K. M., aug:de
mäklareslut, i afseende på den s. k. leverancehandeln.
Då härefter till justering upplästes E.\p.Utsk:s under N:o 77
afgifna förslag till R. St:s und. skrifvelse till K. M., ang:de föreskrifter,
i afseende på byggnadslån till brandskadade släder,
anmälde och yttrade sig
Hr Bråkenhjelm Pehr Reinhold: Om jag icke misstagit
mig vid afhörandet af nyss upplästa förslag till und. skrifvelse,
så bar Exp.Utsk. derutinnan låtit R. St. till Konungen
an
-
Den 20 Januari.
anmäla i hvad form Riksg.conlis böcker böra föras öfver de
hrandskadade städerna meddelade lånen. Det är sant, alt det
belänk. från StatsUlsk., som ligger lill grund för den und. skrifvelse!),
äfven i en punkt innehåller denna bestämmelse, men jag
bade föreställt mig, alt densamma borde ulgöra föremål för R.
Sl:s öfverläggning, ulan att beslutet derom skulle komma att
meddelas Regeringen.
Gr. Lagerbjelke Guslaf: Jag var icke i plenirummet
närvarande då Hr Bråkenhjelm började sitt anförande, sä alt
jag endast kan besvara slutet deraf. Efter hvad jag tyckte
mig finna var Hr Bräkcnhjelms anmärkn. riklad deremot, alt
punkten Lill. E. blifvit införd i den und. skrifvelsen. Förhållandet
är,'alt R. St. hafva beslutat alt skrifvelse i ämnet skall
afgå, och Exp.Utsk. ansåg då mindre lämpligt att utplocka de
bitar, som enskildt röra Riksg.cont. Det bänder nemi. öfverallt
i statsregleringsfrågor, att somliga delar angå Riksg.cont. och
andra icke, men jag bar aldrig hört, att man afskilt dem.
[frågavar. förslag till und. skrifvelse blef, uppå härefter
framställd propos., af R. o. Ad. godkändt.
Vidare upplästes till justering och godkändes Exp.Utskis
nedaunämnde förslag till R. Stis und. skrifvelser till K. M.
N:o 78, angide begrafnings- och öfrige kostnader, föranledde
af Högstsalig H. M. konung Carl XIV Johans dödliga
frånfälle;
Nio 79, angille kostnaderne i och för II. M:s och Dess Höga
Gemåls kröning; samt
Nio 80, angide folii-afgifleu för assigneringsräkning med
Banken.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af en ledamot i Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk. efter Nio 645 Hr Möllersvärd, Carl Henrik;
och belans dertill hafva blifvit utsedd:
Nio 377. Frih. Reuterskjöld, Axel Adam.
Öppnades jemväl Hrr Electorers listor lill val af ledamöter
i Coust.- och Bevilln.Utskiu, under permitterade ledamöters
frånvaro; och befuuuos dertill hafva blifvit utsedde, uti
Conslitutions-Utskottet:
under den ledamoten i nämnde Utsk. Nio 386. Frih. Berzelius,
Fullm. Hr Tersmeden, Nils, medgifua ledighet frän d. 18 till
och med d. 26 dennes räknad,
Nio 2093i A. Hr af Wetterstedt, Niclas?
B e v i 11 n i n g s - Utkottet:
under den ledamoten i detta Utsk. Nio 69. Gr. Cronhjelm tili
6 H. 40
314
Den 20 Januari.
Hakunge, Polycarpus Erik, medgifna 3:nc veckors ledighet, från
och ined d. 22 dennes beräknad,
N:o 1378. Hr Lagerbjelcke, Carl Oscar.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 12, arig-.de
tu 11 lie vi 11 n ingen.
Härvid förekom:
Garn : Linne ■■ ofärgadt oell färgadt.
-Uti Utsk:s förslag, hvarå en ledamot tillstyrkte bifall, yrkades
dels den förändring, att tullvärdet, malte bestämmas lill
2 r:dr och införselstullen lill 32 sk. per få, dels ock den förändring,
att å ofärgadt linnegarn ett tullvärde af 1 r:dr 1(5 sk.
samt en införselstull af 16 sk. samt ft färgadt linnegarn l r:dr
32 sk. tullvärde och 20 sk. införselstull per få skulle utsättas.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde först, om K. o. Ad.
behagade bifalla Utsk:s förslag.
Ropades nej.
Då sedermera propos. framställdes, å det förslag alt å såväl
ofärgadt som färgadt linnegarn skulle bestämmas ett tu Ilvärde
af 2 r:dr samt en införselstull af 32 sk., blef denna propos.
besvarad med starka nej, blandade med ja.
Slutligen hemställde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om 11.
o. Ad. behagade å ofärgadt linnegarn bestämma tullvärdet till
1 r:dr 16 sk. samt införselstullen lill 16 sk. och å färgadt linnegarn
utsätta ett tullvärde af 1 r:dr 32 sk. samt en införselstull
af 20 sk.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med nej,
hvarpå 11. Ex. lillkännagaf, det han funnit den sednast framställde
propos. besvarad med öfvervägande ja.
Vin, alla slag; på fastagcr; på buteljer.
:Sedan åtskillige ledamöter yrkat, att 1S41 års tulltaxa i
denna del måtte oförändrad bibehållas och andra deremot tillstyrkt
bifall å Utsk:s förslag till förhöjde tullafgifter, hemställde
11. Ex. Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. bilölle Utsk:s förslag.
Ropades starka nej, blandade med ja.
H. Ex. hemställde derefter, om R. o. Ad., med afslag å Utsk:s
förslag, ansåge nu gällande tulltaxas stadganden i fråga om förtullningen
af vin böra oförändrade bibehållas.
Ropades starka ja , blandade med nej.
Då II. Ex. härefter förklarade, alt den sednare propos.
blifvit med öfvervägande ja besvarad, begärde en ledamot votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter.propos.:
Den 20 J a n u a r i.
315
Den sorn bifaller hvad Bevilln.Ulsk., i dess betänk. N:o 12
föreslagit, i fråga om förlullningen af vin, voterar
jfl;
Den det ej vill, voterar
»ej;
Vinner nej, afslås Utsk:s berörde förslag, och kommer nu
gällande tulltaxa uti ifrågavar. del alt förblifva oförändrad.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som,
följer:
Ja — 22.
Nej — 33.
Väfnader: Helsiden: alngods: Sammet; Anm. Då hela
ytan utgöres af silke., ehuru af vigsidan utgöres af bomull, bör
viifnaden likväl tullbehandlas som helsiden; Shawlar, Shawlctter
och andra dukar: af gaze eller annan gles väfnad, af säkalladt
Jiourre de soie, samt genom tryckning eller pressning faconerade,
hvartill ej liro hänförlige de shawlar, shawletter och dukar, som
endast med en tryckt blomma i hvartdera hörnet äro försedde; ej
eller Långshawlar, derå endast vid. sidor ne befinnas tryckta rander-,
Halfsiden, eller af silke, till större eller mindre delblandadt
med bomull, lin, ull eller andra ämnen: Alngods.- Felb
eller 1’eluche; andra slag; Bomulls: Alngods.- Hvita, Corderoy
och Cordet, Sammet och Manchester samt Satin, Jean eller
Parcum; Bomulls med blandning till större eller mindre del af
lin eller hampa; Ylle: Alngods; Filtar och Mattor; Fris, Frisad,
Doffel och Kalmuck; alla andra slag.
Lades lill handlingarne.
Väfnader, Halfylle-, elter af ull med blandning till minst
hälften af bomull, lin eller hampa: Alngods: alta andra slag:
af , mindre än 7 qvarters bredd; af 7 qvarters bredd eller deröfver.
Utskottets förslag, bifölls.
Väfnader.- Linne: Alngods: Blaggarn och Kanfas; Zink,
Tutanego och Spiauter; oarbetad och i plåtar.
Lades till handlingarne.
Sedan salunda Ulsk:s förslag till förändringar i tulltaxan
blifvit genomgånget, anmälde sig och anförde
Frih. Palmstjerna, Carl Ollo: Då R. St. vid förra
riksdagen öfverlemnade tulltaxan lill K. M., yttrade R. St.
bland annat följande: ”1 öfrigt och på det K. M. må kun
na,
i afseende på utländska makter, bereda en för Svenska
handeln förmånlig reciprocitet, får R. St. i und. hemställa,
att K. M. täcktes vidtaga alla de mått och steg, sorn
för vinnande af ett sådant ändamål, med landels bästa äro förenliga,
samt till befrämjande deraf, minska eller nedsätta den
i tulltaxan utsatta lull.” Bevilln.Ulsk. har vid denna riksdag
Den 20 Januari.
icke föreslagit R. St. alt med någon dylik hemställan till K. M.
ingå. Då jag likväl anser, att en sådan hemställan lill K. M.
af R. St. hör i und. afgifvas och tror den kunna leda till allmänt
gagn, så lager jag mig friheten föreslå, all R. St. måtte, vid
öfverlemnande af tull-taxan, uti deri und. skrifvelse!! intaga en
mening, i öfverensstämmelse med hvad R. St., på sätt jag nyss
uppläst., vid sisth riksdag i della afseende hemställt. Då detta
mitt förslag ieke kan anses annorlunda än såsom en ny motion,
föranledd af Bevilln.Utskrs förslag lill tulltaxa, så anhåller jag
0111 remiss häraf till Bevilln.Ulsk.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer med Frih.
Palmstjerna; men om jag icke hörde de sista orden orätt, så
begärde han ålerremiss, hvilket jag tror vara öfverflödigt, ty
örn R. St. besluta, alt i den und. skrifvclseu det ifrågavar. tillägget
skall göras likasom vid sisla riksdagen, så är saken afgjord
på en gång.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, upplyste, att Frih. Palmstjerna
begärt, att dess förslag mätte såsom en ny motion remitteras
till Bevilln.Ulsk. och hemställde, om R. o. Ad. bifölle denna
begäran.
Ropades ja.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Efter de långvariga discussionerna
vid sista riksdagen i afseende på tullbeslämmelserna
i taxan, fattade R. o. Ad. det beslut, att befria cancelliet
ifrån utskrifning af allt hvad som dä vllrades i frågan. Vid
denna riksdag hafva discussionerne om tullbestämmelserna visserligen
icke upptagit så mänga plena och sä läng lid, och derigenom
skulle visserligen prolocollet nu blifva mindre, än om
allt hvad som sades vid sista riksdagen hade blifvit upptaget;
men R. o. Ad:s flesta ledamöter torde lika med mig finna, alt
intagande i prot. af hvad som vid de särskilda artiklarna i tulltaxan
vid denna riksdag blifvit yllradt, icke kan leda till någon
stor nytta eller vara för framtiden och för efterkommande
af särdeles gagn. Jag tager mig derföre friheten föreslå, att.
R. o. Ad. ville äfven vid denna riksdag befria cancelliet ifrån
besväret att uppsätta detta protocoll, hvaröfver anteckningar ägt
runi, och att endast likasom vid sisla riksdagen de meningar,
som föranledi sådana beslut, hvilka afvika ifrån Ulsk:s förslag,
måtte i största korthet intagas. Jag lar derföre äran föreslå,
att R. o. Ad. mätte besluta, i öfverensstämmelse med hvad vid
sista riksdagen ägde runi, alt de protocoller, som varit förda
öfver R. o. Ad:s öfverläggningar vid pröfningen af tulltaxans
särskilda artiklar, måtte utgå, förutom besluten och eu kort
framställning af de meningar, hvilka förnnledt sådana beslut, som
från Ulsk:s förslag afvikit, äfvensom förutom de reservationer,
hvilka i anledn. af fattade beslut blifvit gjorde.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag anhåller att få instämma i
hvad Frih. Palmstjerna nu yrkat. Likväl hemställer jag vörd
-
Den 20 Januari.
317
sami, om icke det vore skäl att den fiirsla dagens discussion,
då de egentliga principerna för tull-lagstiftningen ufhandlades,
och särdeles sakrika anföranden bär afgåfvos, borde i prot. qvarstå
; men att sedermera allt, som rör de egentliga lullbestämmelscrna
måtte fä ur prot. utgå.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller, att Ridd.-  secret. mätte fä upplysa, huruvida de ordalag, frih. Palmstjerna
uppgifvit, äro de, som R. o. Ad. begagnade vid sitt beslut i delta
ämne under sisll. riksdag, och att jag derefter linge yttra
mig.
Sedan i anledn. häraf Frih. Palmsljernas nu afgifua förslag
blifvit uppläst, hade lindert, t. f. Ridd.Secret. äran upplysa,
all R. o. Ad. vid sisla riksdagen bifallit ett så lydande förslag:
”att utur hittills förda prolocoll mätte utgå alla delibcrationer,
sorn blifvit hållna vid slutliga pröfningen af de särskilda delarne
af tulltaxan, och alt, förutom besluten samt en kort framställning
af de förslag, hvilka föranledi beslut, olika med deni
Disk. tillstyrkt, och hvilka förslag enligt 58 § Riksd.Ordn. äfven
måtte i prot:n inflyta, deruti icke må upptagas annat än de
reservationer, hvilka i anledn. af fattade beslut blifvit gjorda.”
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller lika med Frih.
Hamilton, att liela öfverläggningen för den 1 1:te mätte intagas i
prolocollel, och att i det för den 14:de så mycket måtte bibehållas,
som angär den tvist, hvari jag olyckligtvis råkade med Hr
Gr. o. Landtm, samt don reservation af Hr Lefren, hvilken deraf
föranleddes, äfvensom det yttrande, hvilket med anledn. deraf
förekom. För öfrigt önskar jag, alt R. o. Ad. mätte fatta
ett beslut alldeles lika lydande med det, som fattades vid sisla
riksdagen. I händelse R. o. Ad. skulle sådant bifalla samt
prot:n, i öfverensstämmelse dermed, uppsättas och justeras, förbehåller
jag mig alt få i eli sammanhang reservera mig emot de
beslut, hvari jag blifvit iifvcrröslad och anser en sådan reservation
nödig. Jag gör det eljest sällan då jag yttrat mig i någon
fråga; men dä ingen öfverläggning i dessa ämnen skall införas
uti prot. och man således icke kan se hvad en hvar sagt;
så torde jag i stället fä i korthet anföra miua betänkligheter
mot vissa beslut ang:de tulltaxan.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Jag instämmer så mycket
hellre i Frih. Palmsljernas förslag, som det vöre enligt min öfvertygelse
ganska nyttigt, om ett dylikt förslag nästan efter
hvarje plenum framställdes, emedan grundlagen icke tillåter något
ovillkorligt uteslutande af discussionerua.
Frih. Cederström, Jacob: Emot det beslut, som här
blifvit tillstyrkt, har jag icke något annat att anmärka, än att
då ledamöter, Frih. Hamilton och Hr von Hartmansdorff, gjort
undanlag dervid, så mäste dessa undantag blifva iakttagne, emedan
allt hvad sorn inora Ståndet yttras, skall till prot. fattas, så
vida icke Ståndet enhälligt aunorlunda besluter, och då någon
318
Den 20 Januari.
ledamot icke vill afträda ifrån att få sin eller annans tanka i
prot. införd, så kan sådant icke förvägras. Jag tillstyrker således
bifall till Frih. Palmstjernas förslag, med villkor, alt de
undantag, som blifvit begärda, måtte iakttagas.
Hr Gripenstedt, Joh. Au g.: De undantag ifrån ute
slutande
ur prot., som Hr von Hartmansdorff och Frih. Hamilton
yrkat, ämnar jag ingalunda bestrida, men jag skulle tro, alt
ett särskildt tillägg härom är öfverflödigt; ty så vidt jag fattat
Frih. Palmstjernas propos., så innefattar den icke, att den allmänna
föregående discussionen om principerna, utan blott att
den speciella pröfningen af artiklarne skulle uteslutas. Icke
eller lärer Ilr Lefrens reservation, eller den discussion, som
derpå följde, kunna hänföras till denna speciella granskning,
och jag tror således icke, att något behöfver härom särskildt
stadgas. Har jag misstagit mig uti min uppfattning af frågan,
så förfaller naturligtvis hvad jag nu tagit mig friheten yttra.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Hr Gripenstedt har vis--  serligen ganska riktigt uppfattat min mening med den framställning
jag gjort. Jag har sökt uttrycka mig på det sätt, alt
första dagens prot. skulle vara undantaget från den uteslutning
jag föreslagit, hvarigenom uti prot. skulle inflyta alla öfverläggningar,
intilldess öfverläggningen om tulltaxans särskilda
artiklar begynte. Jag har till en viss grad lyckats, då Hr Gripenstedt
uppfattat mitt yttrande på detta sätt; men skulle några
vidare förtydliganden äga rum, så är jag för min del färdig
att ingå på alla, som kunde leda dertill, att förslaget icke missförstås.
Hvad åter angår den frågan, att vid detta beslut precist
begagna samma ordalag, som vid sista riksdagen nyttjades,
så torde jag få fästa Hr von Hartmansdorff^ uppmärksamhet
derpå, att de ordalagen icke äro fullt, tillämpliga nu, ty de
hafva följande lydelse: Ståndet beslöt, ”alt ur hittills förda prot.
måtte utgå alla de deliberationer, som blifvit hållna vid slutliga
pröfningen af de särskilda delarna af tulltaxan.” De särskilda
delarna af tulltaxan äro mera omfattande, åtminstone efter min
uppfattning, än mitt förslag, och skulle möjligen kunna leda
till sådana uteslutningar, som Hr von Hartmansdorff icke åsyftat.
Skulle Ståndet likväl anse detta annorlunda, så vill jag
visst icke sätta mig emot att man nu begagnar samma ordalydelse
för detta beslut, som vid sista riksdagen nyttjades; ehuruväl
densamma i min tanka icke är så bestämd och icke så tydligt
uttrycker min mening, som jag nu har sökt att uti mitt
förslag uttrycka den.
Frih. Hamilton: Jag tog mig friheten begära ordet, blott
för att svara på hvad en värd talare här yttrat, nemi. att det
undanlag jag begärt för första dagens yttranden vore öfverflödigt,
genom det förslag, som Frih. Palmstjerna framställt, emedan
Frih. Palmstjernas framställning åsyftade uteslutande ur
prolocollet endast af de discussioner, som rörde deu speciella
Dea 20 Januari.
319
granskningen af artiklarna. Så kumle jag icke uppfatta Frih.
Palmstjernas förslag, men väl den ordställning, som var antagen
vid förra riksdagen. Jag begär visst icke, att denna ordställning
äfven nu skall begagnas, men så snart beslutet blir fattadt
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med densamma, så är visserligen
mitt yttrande öfverflödigt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, behagade härefter, i anseende
till det olika sätt, hvarpå Frih. Palmstjernas förslag blifvit upplättadt,
ännu en gång uppläsa detsamma.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke missförstått Frih.
Palmstjernas afsigt. Jag har icke yttrat, att han velat sträcka
sitt förslag längre, än han redan förklarat. Min framställning
gjordes blott derföre, att jag önskade, till yttermera visso, att
de båda protocollcn för d. 11 och lill en del för d. 14 Januari
måtte bestämdt undantagas. Hvad förslaget för öfrigt angår, så
har jag önskat, alt beslutet mätte uttryckas i samma ordalag,
som begagnades vid förra riksdagen, emedan jag anser undantag
ifrån allmänna sladganden och ifrån allmänt bruk vara
vanskliga, samt alt man följaktligen bör, så vidt möjligt är,
akta sig för variationer. Sådana skulle kunna föranleda möjliga
inkräktningar på regeln. För deras undvikande tillstyrker
jag R. o. Ad. att bibehålla samma ordalag, som förut varit begagnade,
äfven om man skulle tycka dem icke vara så goda,
all man ju icke kunde finna några bättre.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag har visst intet att
invända deremot, alt samma ordalag begagnas nu, som vid sista
riksdagen, om de kunna anses mera tillfyllestgörande. Jag vill
då blott erinra, alt någon liten ändring måste ske, ty här står:
”De deliberalioner, som blifvit hållna vid slutliga pröfningen”,
o. s. v. Då detta är både den första och sista pröfningen, så
lärer den nyssnämnda termen icke här vara lämplig.
Hr Gripenstedt: För min del får jag förklara, alt jag finner
Frih. Palmstjernas redaction i alla delar bättre, än den som
vid sista riksdagen begagnades, och då der uttryckligen säges:
”Vid pröfningen af tulltaxans särskilda artiklar”, så kan, enligt
min förmening, icke något missförstånd uppslå, hvarföre jag yrkar
dess antagande oförändrad.
Då härefter Hr von Ilartmansdorfl förklarade, det han, så
vida de af honom äskade undantag kommo att äga rum, ej ville
motsätta sig antagande af det redactionsförslag Frih. Palmstjerna
afgifvit, hemställde H. Ex. II r Gr. o. Landtm., om det
ej kunde gå an, att till Frih. Palmstjernas förslag göra det tillägg,
att hela prot. för d. 11 dennes och af prot. för d. 14
dennes så mycket, som förekommit innan pröfningen af Utsk:s
förslag till förändringar i tulltaxan började, borde fullständigt
uppsättas; hvarigenom II. Ex. förmodade, att Hr von Harlmansdorffs
mening blefve uttryckt.
320
Den 20 Januari.
Häruti instämde Hr von Hartmansdorff, hvarefter Frih. Palmstjernas
ifråga var. forsing, med det dertill af 11. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, föreslagna tillägg, Lief af R. o. Ad. bifallet.
Hr von Hartmansdorff: Jag tager mig friheten i all
mänhet
reservera mig mot de beslut, R. o. Ad. fattat, åsyftande
alt nedsätta det skydd för inhemska näringar, hvilket Bevilln.
Utsk. velat åt dem bereda. Man vet, att, i närvarande
ögonblick, föras krigen emellan de särskilda folken ieke med
vapnen, utan, om jag så får säga, med tulltaxorna. Hvar och
en söker att, inom sitt land, bereda vidsträcktare tillfällen till
uppehälle och förkofran åt dess innebyggare, derigenom alt man
skyddar de näringar, som inom hvarje rike kunna bedrifvas.
Man ökar derigenom sin folkmängd, man ökar sin styrka. Detta
tillfälle att göra eröfringar i fred hafva vi lill stor del försummat
och det lill stor skada för fäderneslandet. Den andra
omständigheten, i hvilken jag reserverar mig, är den, att vi
veta att statsbrist redan förefinnes för de ärliga anslagen. Flera
anslag, utom de redan medgifna, återstå ännu att bevilja, af den
beskaffenhet, att jag icke kan föreställa mig, det de kunna
komma att afslås. Hvar skola dä penningar tagas dertill? Vill
man icke skaffa sig medel, genom förhöjda tullafgifter på öfvefllödsvaror,
såsom Utsk. och andra föreslagit; så återslå i
min lanke endast tvenne utvägar: antingen måste man höja allmänna
beviilningcn, hvilket kommer alt röna stort motstånd hos
RiksSl:n, och om det sker mycket missnöje, eller ock mäste
man tillgripa de medel, som finnas i behåll i Riksg.cont., samt
dernäst lefva på bancovinsten. Men om, genom en stor införsel
af främmande varor, Bankens silfver fortare utgått och Banken
sjelf behöfver sin vinst, så har Banken ingenting öfver att lemna
ät statsverket. Hvar tager man då medel? Troligen nödgas
dä Riksg.cont. upplåna hvad som behöfves, och vi få då, likasom
Portugal och andra länder, hvilkas financer äro förstörda,
icke lefva på årlig skatt, utan på årlig skuldsättning. Det är
dessa faror jag har velat förekomma, och det är derföre jag
reserverar mig mot R. o. Ad:s beslut, under önskan, att min
fruktan icke mätte gå i fullbordan.
Härefter företogs pröfuingen af Bevilln.Utsk:s framställningar
i afseende på Tulltaxe-underrättelserne; hvarvid förekom
l:o Ut slas anmälan derom, att skäl ej förekommit alt föreslå
förändrade stadganden för credit-upplaget.
Hr von Hartmansdorff: Jag har förut under våra öfverläggningar
(jag tror det var den 11:Le dennes) fästat Ståndets
uppmärksamhet derpå, att creditupplagen, så vidt jag kan
förstå, föranleda, att mera utländska varor här försäljas och
förbrukas, än som skulle inträffa, i händelse creditupplagen icke
funnes. Hvarföre ser man inga s. k. probenreuter fara omkring
här i landel, för att prångla ut sådana varor, som ligga pä
credit
-
Den 20 Januari.
321
creditupplag? Derföre alt inhemska ombud finnas villiga att
för vedergällning skaffa afsättning å dylika varor. Andra äter,
som man icke får förvara pä creditupplag, utan som skola
lörtullas, blifva derigenom dyrare och kunna ej sä länge lemnäs
oförsålda. Man skickar derföre ej mera af deni, än hvarpå
man påräknar snar afsättning. Della torde visa, huru dessa
creditupplag verka på införseln i Riket. Det är äfven en annan
omständighet, som i afseende på creditupplag bör tagas i öfvervägande.
De varor, som införas utifrån och här uppläggas, äro
lill en del visserligen skickade på consignalion, såsom llr Fåhraeus
för några dagar sedan yttrade; men så äro också mänga
af dem skickade till handelshus, som betala dem. När nu den
s. k. handelsbalancen, enl. Comm.coll. uppgifter, visar, alt så
och så mycket varor hafva blifvit införda, sä menar Comm.coll.
dermed, att sä och så mycket varor hafva blifvit förtullade.
Men det är icke blott dessa utländska varor, som måste betalas
med Svenska varor, eller Bankens silfver, utan äfven sådana,
som blifvit förvarade på creditupplag och som Svenska köpmän
mäste betala, fastän de icke äro förtullade och icke synas i
Comm.collegii uppgifter. Om nämnde uppgift ifrån Comm.coll.
icke är tillfredsställande, sä är det visserligen ingen riksförlust,
men deremot anser jag del vara en bestämd skada, om man
genom creditupplag frestar oss att köpa mera utländsk kram,
än vi eljest komnte alt göra. Jag vill icke hälla mig till de
ringare varorna, hvilkas förbrukning icke verkar så mycket,
men jag vill hälla mig till de betydligare, såsom t. ex. införseln
af utländskt bränvin. Vi hafva deraf tillräckligt och allt för
mycket inom landet. Derefter komma socker, caffe, the, tobak
och vin. I min tanka borde en hvar, som vill införa dessa belydliga
artiklar, genast förtulla dem. I sådant fall kunde man
göra sig försäkrad, att man icke finge in betydligt mera än
som ätginge. — Jag önskar icke, att R. o. Ad. måtte genast
fatta sitt beslut i denna fråga, utan alt Ståndet ville återremittera
den till Utsk. Jag vet, alt PresteSt. redan återremitterat
denna punkt. Om R. o. Ad. fattar samma beslut, sä kunde
frågan ånyo komma under handläggning.
Hr Rosenblad, Bernhard: Då en premiss består af ett
misstag, så blir naturligtvis också slutsatsen en irring. Då den
siste värde talaren började sitt yttrande, så innehöll bans försals
beklagligen ett misstag, ty probenreuter, eller sådana
handelsexpeditör, sorn ombesörja handelsaffärer för främmande
bus, finnas ganska många i Slockholm, och bevisen derpå äro
de ständiga annonserna om varor i tidningarna. Ehuru jag icke
önskar höja afgiflerna i tulltaxan, så har jag deremot, sä vidt
pä mig beror, sökt att lägga band och eonlroller på dessa probenreuter,
ty jag anser verkligen tillvaron af dem vara ett af
de hufvudsakliga medlen för oloflig handels inledande. — I anleda.
af hvad Hr von Hartmansdorff' yttrat om att varor införas
e n. ' 4i
322
D t n 20 Januari.
pä consignation, sä medgifver jag, alt detta kan vara förhållandet
nied vissa artiklar, hvaremot förhållandet är alldeles motsatt
med de hufvndsakiiga artiklar, som han nämnt. Jag har i
ett föregtde plenum upplyst, att endast från Brasilien kommer
af allt vårt caffe. Förhållandet är ungefärligen dylikt med
socker. Då våra köpmän taga dessa varor på credit, så få de
utom ca pila let äfven betala en dryg ränta. Då är det åtminstone
någon lindring för dem alt, genom rättigheten till credilupplag,
icke behöfva alt betala tullen genast. Om nu rättighet
lill crcdiltipplag upphiifdes, sä skulle man hindra dea handlande
att ifrån sjelfva produclionsorlen taga dessa varor, och han
skulle då blifva nödsakad ali taga dem från Lybeck eller Hamburg
mot drygare betalning. Jag tror således för min del, alt
detta vore ett ibland de minst kloka företag. — I afseende på
den aumärkn., som är framställd röride det embetsverk, der jag
sjelf är ledamot och har uppdrag alt upprätta handelsberätlelsen,
så får jag upplysa hvad jag förut nämnt, alt jag tror för
min del, alt del vore riktigare om Comm.coll. uppgifter upptoge
den verkliga införseln och icke den förtullade, hvilket jag
äfven föreslog, då jag första gången uppgaf förslag till Comm.-  collegii berättelse; men denna förändring ansågs icke höra ske,
emedan den troddes försvåra jemförelseu med äldre berättelser.
Skillnaden emellan de af Coniin.coll. nu gjorda uppgifter på införseln
och dea förlullade införseln, är likväl icke den, sorn
Hr von Hartmansdorff uppgifvit, utan skillnaden består endast
uti hvad nederlaget kan ökas under året emot hvad del förut
varit. — Jag får således för mitt del tillstyrka bifall pä Utskts
betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto; Jag kan icke tillstyrka
bifall på Utsk:s knapphändiga yttrande i detta afseende. Ehuruväl
jag, af skäl, som öfverensstämma med deni af Hr Rosenblad
anförda, anser, alt credilupplager af socker, calie, ilie' och tobak
icke kunna vara skadliga, ulan tvertoin för den Svenska handeln
snarare nyttiga; så anser jag likväl, ali creditupplag af
bränvin, arrack, genevre och rumin icke äro lämpliga. Af dessa
varor hafva vi icke det behof, alt det är skäl ali lätta införseln
deraf, genom creditupplag. Vi hafva redan förut allt för
tillräckligt af dessa varor inom landet, med undantag af arrack
och rumin; men derigenom att för dessa creditupplag ej får begagnas,
och de i följd deraf blifva något dyrare, kan icke någon
skada eller egentlig förlust uppkomma. Jag fruktar, alt
genom dessa varors uppläggande på creditupplag åtskilliga missbruk
verkligen skulle kunna äga rum, och som Hr von Hartmansdorff
föreslagit en återremiss till Bevilln.Utsk., hvilken torde
komma alt äga rum, så anhåller jag alt få fästa uppmärksamheten
på lämpligheten alt ifrån credilupplagsrälleu utesluta
de starka spirituosa, sorn jag nyss omnämnt.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Bevilln.Utsk.
har, på sätt betänk, innehåller, icke fästat särdeles afseende pä
Den 20 Januari.
323
den motion jag vackt vid början af riksdagen, och deruti jag
tillstyrkt borttagande af credilupplag på alla andra varor, än
dc som äro nödvändighetsvaror, eller utgöra rudimaterier för
våra fabriker. Frågan bar nu här kommit alt föranleda en
förblandning emellan credilupplag och nederlag. Hvad det sednare
beträffar, som endast för några fä städer är medgifvet,
och der varan, emot en viss reeognition, införes, för att antingen
exporteras, eller emot lull uttagas lill den inhemska eonsumtionen,
så har jag ingenting att deremot anföra. Hvad åter
beträffar creditupplagen, så äro de intet annat än ett anstånd
med tullens betalande. Det är delta anstånds beviljande, sorn
stundom gynnar importen mera, än som för köpmannen är gagnelig!.
Ulsk. bar endast med några få ord yttrat sig om motionen,
och jag skulle visserligen önska en ålerremiss, ehuru jag
icke kan lätta huru den kan inom Ståndet beviljas, sedan hvad
Utsk. för öfrigt tillstyrkt till det mesta blifvit afslaget.
Hr Hjerta, Lars: De värde ledamöter, som gjort in
vändning
emot det förslag, att vissa varor skulle få på ereditupplag
uppläggas, tyckas utgå ifrån den philantropiska åsigten,
alt dessa varor skola derifrån uteslutas, såsom i viss män
skadliga, antingen i pbysiskt eller statsekonomiskt hänseende.
Om det vore gifvet, att dessa artiklar voro skadliga, och man
genom förbud emot credilupplag kunde vinna den afsigt, sorn
den värde talaren åsyftat, sä skulle jag visserligen icke sätta
mig deremot; men då man icke kan neka, att af de ifrågavar.
arliktarne, för hvilka man beviljat creditupplag, ett viss belopp
ändock consumeras i landet, så mäste det vara en fördel, alt
sä litet penningar som möjligt pä productionsorlen betalas derför.
Nu vet hvar och en, att det ganska lätt kan bända, att
då ett fartyg går lill en transatlantisk hamn t. ex., så kan
detta fartyg medtaga ett visst belopp af en vara, derföre alt
det för tillfället kan erhålla en mycket fördelaktig frakt för
återresan; men skeppsredarne kan icke alltid göra det under
annat villkor, än att Slaten, så mycket som möjligt, underlättar
importen genom tillåtelse till credilupplag. Dervid måste skeppsredarne
naturligtvis rälla sig efter hvad de finna redan vara
infördt i landet. Hvar och en kan icke veta hvad den andra
har genom sin correspondent reqvirerat, men man kan åtminstone
hafva någon rättelse af hvad sorn redan finnes iuförskrifvet.
Således anser jag verkligen, alt om ett visst belopp af
dessa artiklar redan har inkommit på creditupplag, så förhindrar
det också till en viss grad ytterligare införskrifningar; så
att, i sjelfva verket, den skada man fruktar, är mera imaginär
än verklig.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: För min del skulle jag tro
det vara en allmänt erkänd statsekonomisk sats, alt man vid
all beskattning bör gå så till väga, att skatten trycker den
skattlagde så litet som möjligt. Ett medel för delta ändamål
är creditupplagen, ty genom dem blir för de skattskyldige er
-
324
Den 20 Janua ri.
läggandet af lull i belydlig mån lindrad t, utan alt Statens inkomster
derigenom lida någon minskning. Man säger sig genom
upphäfvande af creditupplag vilja motverka införseln af
vissa varor. För min del tror jag detta vara ett ganska förvändt
sätt alt gå till väga. Om man vill motverka en sådan varuinförsel,
och tror sig kunna göra det, så må man gå rakt på
saken och genom directa stadganden åstadkomma det, men att
söka vinna detta mål, derigenom att man gör de stadganden, som
finnas i tulltaxan så tryckande som möjligt, tror jag icke vara
med en sund stalsekonomisk princip förenligt. På dessa skäl yrkar
jag vördsamt bifall till Ulsk:s förslag.
O
Frill. Åkerhjelm, Johan Carl: Jag anhåller blott att
få fästa de ledamöters uppmärksamhet, som önska inskränkningar
i credilupplaget, derpå, alt man måhända icke derigenom
vinner det ändamål, som de åsyfta, nemi. all kunna exportera
en vara, som befmues på creditupplaget, och som genom flucluationer
i handeln vore i stigande på en annan plats.
Hr von Hartmansdorff: Det väsendtliga man här för
creditupplaget anfört, är, alt man derigenom skulle lätta varors
förtullning och således möjligen införskaffa dem lill billigare
pris. För det första tror jag, att om någon vinst derpå göres,
så lärer det vara egentligen några fä medlemmar af samhället,
hvilka åtnjuta denna vinst, nemi. köpmännen, hvaremot förbrukarne
väl få betala ungefärligen lika mycket. Låtom oss likväl
antaga, att varans förbrukare afven finge nytta af det lägre
priset. Månne icke regeln för all sund hushållning är, att
man icke bör köpa, hvad man möjligen kan umbära. Det
är ett gammalt kändt uttryck: ”c’est le bon marche' qui m’a
ruine”. Jag vill önska, alt man icke får begagna det om oss
i afseende på utländska varorna.
Hr Gripenstedt: Jag tror, alt den siste värde talaren
något misstagit sig i sin resumé' öfver det vigtigaste, som talar
för bibehållande af creditupplag. Jag anser nemi. det vigtigaste
skälet vara, att denna rättighet uppmuntrar och underlättar
den större och directa handeln, men att borttagandet deraf
tvingar till den mindre förmånliga transitohandeln. Detta är
del vigtiga och stora i frågan, och detta skäl är för mig tillräckligt
bindande till att yrka bifall på Utsk:s förslag.
Hr von Hohenhausen: Hvad som bär är nämnt till förmån
för creditupplagen, gäller egentligen för nederlagen. Hvad köpmannen
intagit på crediupplagen är sådant, som han inom kort
tid skall betala. Uti theorierna härom vill jag visst icke ingå.
Det torde dock vara temmeligen lätt att inse det rälta af den
statshushållningsläran, att icke bereda utvägar, hvarigenom en
öfverflödig förbrukning af mindre nödvändiga varor skulle befordras.
Hvad åter beträffar det praktiska, så kunde jag hänvisa
på ett temmeligen praktiskt folk, nemi. det NordAmerikanska,
der man funnit sig befogad så väl all höja tulltariffen,
Den 20 Januari.
325
som att borttaga crcditupplaget, och ändamålet dermed var alt
uppmuntra dea inhemska industrien.
Hr Fåhrmus, Olof Immanuel: Om det nu vore fråga
örn att inrätta credilupplag, som förut icke fans, så skulle jag
måhända ej tillstyrka denna lättnads utsträckning till så manga
artiklar, som den redan förut gällande creditupplags-tariffen upptager.
Under närvarande förhållanden kan jag likväl icke finna
skäl att göra någon inskränkning i de lättnader, som redan
äga rum. Det är redan anmärkt, att det skulle lända icke blott
de handlande, utan äfven de inhemska varuförbrukarne lill mehn,
om en sådan inskräkning gjordes. Då jag förra gången sökte
framställa mina skäl för bibehållande af crcdilupplagen i deras
nuvarande skick, nämnde jag äfven, hurusom det ofta kan inträffa
å handelsplatser, der creditupplags-rätt icke äger rum, att
brist på en vara uppstår, och att, 0111 någon enda handlande då
skulle äga tillgång derpå, så beror det af honom att bestämma
sina pris: hvaraf naturligtvis följer, att förbrukarne få betala
hvad som begäres. Redan den omständigheten, att en lättnad,
som en gång är gifven, icke utan kännbar svårighet kan inskränkas,
gör det för mig till en pligt alt afstyrka det yrkande, som
nu af en annan värd talare blifvit gjordt om creditupplagens afskaffande.
Hr von Hartmansdorff: Jag förutser visserligen, alt
min mening vid detta tillfälle blifver underkänd, men lill styrka
för densamma vill jag göra en jemförelse med hvad som sker
inom vårt eget land. Här är en vara, hvars njutande är ganska
frestande, men tillika ganska skadligt, nemi. bränvinet. Man
anser sig likväl böra, om det vore möjligt, söka förminska bränvinsupplagen
och krogarne, samt den gårdfarihandel med bränvin,
som här varit omtalad. Man bär dock, i anseende till de
för handeln med bränvin förenade fördelar, ansett nästan ogörligt
atff’sådant åstadkomma. Om man underläle att ställa frestelsen
bredvid den som skall frestas, så är det väl troligt att
han ofta nog undginge faran. Men det vill man icke, utan tvertom
hålla honom främmande bränvin för näsan. Pä detta sätt
är det som man bringar ett fattigt land att förbruka mer främmande
varor, än hvartill det verkligen har råd och lägenhet.
Hr Printzenskjöld, Carl: Med Hr Gr. o. Landtnäs
benägna tillstånd frånvarande ifrån Utsk. under den tid, då detta
ärende der förehades, bar jag icke eller deltagit i det beslut,
som Utsk. derutinnan fattat. Hade jag varit närvarande,
så hade jag visserligen icke delat den öfvertygelse, som inom
Utsk. nu gjort sig gällande. Lika med Hr von Hartmansdorff
och Hr von Hohenhausen anser jag credilupplag inom ett land,
så fattigt sorn vårt, vara en så skadlig inrättning, att jag på
det högsta afstyrker densamma. På sätt Hr von Hartmansdorff
anfört ang:de bränvinet, är det till undvikande af dess allt för
öfverflödig» förtäring förbudet för hvarje näringsidkare att på
328
Den 20 Januari.
credit utminutera detsamma, vid äfventyr alt icke derför erhålla
någon betalning. Jag skulle för min del tro, att hvad som
gäller i smått i detta afseende, äfvenledes hör gälla i stort hvad
den utrikes handeln beträffar, och anser således, att det icke
bör vara tillåtet att upplägga varorne, för att alltefter som behofvet
kräfver kunna förtulla dem. Förbjuder man nu en sådan
inrättning, så följer deraf, alt icke mera på en gång införes
i landet, än som erfordras för landets nödvändiga behof.
Uppstår brist på varan, så må jag väl påstå, att denna bl ist ej är
så landsförderflig, att icke den gerna må kunna äga rum. Följden
blir, att det som finnes qvar fördyras, och det anser jag välgörande
för landet, emedan deraf uppstår en minskning i förbrukningen.
Kunde man komma till det lyckliga målet alt fördyra
en mängd utländska varor, som vanan mera än det verkliga
behofvet gjort till nödvändighetsartiklar, så skulle vi möjligen
kunna uppnå den lyckliga ställning, som vi afundas många andra
länder. Hr von Hohenhausen har tillkännagifvit huruledes
i ett land, der man låtit den liberala tull-lagstiftningen ruinera
sig, slutligen kommit till sitt förnuft igen, och delta förnuft ledde
lill det beslut, att credilupplagen skulle upphöra. Hvarföre
skulle icke vi kunna följa detta exempel? Jag tillstyrker åter—
remiss af betänk, i denna del, viss derom att Ulsk. skall taga
det i närmare öfvervägande.
Frih. Raab, Adam Christian: I motsats emot den si
ste
värde talaren önskar jag, att denna del af betänk, icke måtte
återkomma lill Utsk. Denna fråga gick, såsom Hr Printzenskjöld
ganska rikligt sagt, igenom i Ulsk. utan svåra strider, derföre
att Hr Printzenskjöld icke var der närvarande. Om vi återfå
della betänk., så fruktar jag deremot, att, sedan vi nu återfått
Hr Printzenskjöld, der skulle uppstå svår kamp derom.
Emedlertid tillhör det mig att lägga några ord till försvar för
delta betänkande. Man har klagat deröfver, att Utsk. gått så
knapphändigt förbi frågan; men jag hemställer till Hrr:na om,
då detta betänk, i allt fall är så långt, det hade varit lämpligt
alt ännu längre utbreda sig i ämnet. Vi hade kanske då fått
vänta på betänk, ännu 8 eller 14 dagar. Jag tror, altman bör
hålla Bevilln.Utsk. räkning derför, alt Utsk. gått så knapphändigt
som möjligt igenom dylika frågor. I öfrigt skulle jag tro,
att den jemförelse, som Hr von Hartmansdorff framställt emellan
bränvin och creditupplag, icke torde vara fullt riklig. Creditupplag
äro endast beviljade på några få ställen i Riket; bran
vinet deremot utbjudes öfver allt. Om icke creditupplaget skulle
finnas, så fruktar jag att lika mycket ändock skulle åtgå af
de varor, för hvilka det äger rum. Om creditupplaget afskaffas,
så få vi betala vinsten på dessa varor, som nu går till våra
egna köpmän, lill de utländske, hvarifrån Svenska köpmän
skulle hemta varorna. Just de ledamöter, som yrkat återremiss,
hafva varit samma ledamöter, som i financefrågan velat
draga in på penningetillgångarne. Om de nu skulle lyckas att
Den 20 Januari.
327
på en gång inskränka utvägarne att få penningar och sedermera
taga bort alla credilupplag, så är jag rädd att vi finge lika
mycket socker, calfe oell ilie' på credit ifrån ullandningen, och
ökade dermed våra utländska skulder. Jag anhåller i öfrigt att
få instämma med Ilr Fåhraeus.
II r F åhraeus: I anledn. af hvad under öfverläggningen förekommit,
anhåller jag att med ett par ord fä ytterligare utlåta
mig i detta ämne. Lika med den siste värde talaren har jag
trott, alt Hr von Ilarlmansdorifs uppställda liknelse emellan creditupplagen
och krogarne vore i tvenne afseenden mindre lämplig;
för det första derföre att han jemförl bruket med missbruket,
och för det andra emedan, om äfven, såsom talaren uttryckt
sig, bränviuet kan sägas på krogarne sättas under consumentens
näsa, det icke är så med de till jemförelse nämnda sockertopparna;
ty vid creditupplaget, likasom vid nederlag i allmänhet,
har Lullförvaltningen särskilda lås och nycklar lill magasinen,
och sålunda hafva consumenlerna icke der något tillträde.
Jag är icke i stånd att iuse, alt consumtionen af utländska artiklar
skall blifva större, om varan ligger oförtullad under tullverkets
lås och vård, äu om den ligger förtullad till fri disposisition
i de handlandes magasiner. En annan värd talare har
fästat Ståndets uppmärksamhet på, att de NordAmerieanska fristaterna
redan skulle hafva indragit rättigheten lill credilupplag.
Denna uppgift synes hvila på något missförstånd. För mig är
det nemi. icke kändt, alt NordAmerieanska fristaterna hafva
gjort någon förändring uti rättigheten lill credilupplag eller nederlag,
men väl alt dessa Staters regering indragit rättigheten
till credit på tullafgifterne vid godsets uttagande till fri disposition,
hvilket är något helt annat.
Hr Printzenskjöld: I fall Frih. Raabs svar på mitt
yttrande skulle innefatta någon ironi, så får jag lill honom förklara,
att denna ironi icke kan för mig vara sårande. Jag har
icke, såsom åtskilliga andra ledamöter inom Utsk., vant mig vid
att lättsinnigt förbigå saker af vigt, ulan ansett det vara min
pligt att efter bästa förmåga grundligen behandla dem, och om
jag i det fallet besvärat det Ilöglofl. Utsk. genom vidlyftiga discussioner,
sä torde kanske Utsk. derigenom hafva blifvit nödsakadt
att i ett och annat fall följa mitt exempel. Jag tror det
vara af vigt, ali uti alla frågor icke hastigt gå öfver skälen,
för alt komma till slut. Svenska folket vinner icke derpå. —
Hvad sjelfva saken beträffar, får jag ytterligare tillägga, att,
efter hvad käudl är, creditupplager här i Stockholm finnas uti
källrar och kamrar, snart sagdt, uti hela staden. Den spridda belägenheten
af alla dessa upplagsslällen måste ovillkorligen föranleda
till osäkerhet uti controllerna. Det saknas derföre icke
exempel, att creditupplagen icke alltid innehållit hvad som bort
derstädes vara lill finnandes, och att bibehålla inrättningar, som
bereda tillfälle till missbruk i st. f. alt motverka desamma, det
3 28
Den 20 Janua ri.
tror jag icke hvarken i statsekonomiskt hänseende vara klokt eller
med sunda lagstiftningsgrunder förenligt.
Ur Rosenblad: Hr Fåhraeus har redan upplyst, att den
lag i detta afseende, sorn i NordAmericanska fristaterna blifvit
afskaffa!, innehöll något helt annat än rättigheten till credilupplag.
Den derstädes afskaffade lagen innehöll nemi. en rättighet
att disponera varorna, emot credit på sjelfva tullen, en frihet,
på hvilken Staten gjorde högst betydliga förluster. En sådan
credit har mig veterligen i Sverige aldrig funnits.
Frih. Raab: Om Hr Printzenskjöld förmenar, att min afsigt
var att såra Hr Printzenskjöld, så är det ett stort misstag.
Jag vill icke eller tro, att det var Hr Prinlzenskjölds mening
att såra mig, då han yttrade, att Utsk:s ledamöter skulle hafva
förfarit lättsinnigt. Jag tror delta så mycket mindre, som samma
beskyllning förut kommit ifrån Hr Hjerta. När nu två ledamöter
af så olika åsigter gjort Utsk. samma beskyllning, den
ena derför att han ansett det hafva varit allt för liberalt, och
den andre för det han ansett Utsk. varit allt för prohibitivt i
sitt förslag, så torde .detta bevisa, att Utsk. har rätteligen förfarit.
Hr Hjerta: Då ett föreg:de yttrande af mig har blifvit
inblandadt i denna discussion, så anhåller jag alt få lemna en
liten rättelse på Frih. Raabs uppfattning deraf. Jag tog mig
friheten vid det tillfället anföra, att jag med llit ville framställa
den meningen, att Ulsk. hade gått tillväga med lättsinnighet;
men dermed afsäg jag hvarken att Utsk. hade varit liberalt eller
prohibitivt. ålin beskyllning stödde sig derpå, alt Utsk. för sina
förslag icke framställt något enda skäl eller motiv, utom det
att Utsk. tyckt på det viset. Det torde vara någon skillnad
härpå och på Frih. Raabs uppfattning af mitt yttrande; hvilket
jag anhåller ali här få anföra till prot., utan att derföre min
mening är att såra Frih. Raab.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, hemställde
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. ansåge de gjorde
anmärkmrne föranleda till återremiss af Ulsk:s betänk, i denna
del.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Uppå härefter framställd propos., blef Ulsk:s i afseende på
creditupplaget afgifna yttrande af R. o. Ad. bifallet.
2:o Utsk:s förslag till eli tillägg vid 6 §.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Då den händelse, som
äger rum i denna punkt af Utsk:s betänk., sedermera äfven (lera
gånger förekommit i de följande punkterna likasom i den
nuvarande tullförfattningen, så tager jag mig friheten fästa uppmärksamheten
deruppå, huruledes det är mindre lämpligt att af
dem, sorn skola rätta sig efter en förordning, begära, att de
sko
-
I) e n 20 J a n u a r i.
329
skola hafva linder sina ögon liggande ett helt bibliolhck af förordningar.
Citationer ur flera andra förordningar förekomma
nemi. nästan i hvarje punkt af denna tulltaxa. Jag tror, att
de liesta skulle kunna undvikas genom en obetydlig förlängning
af underrättelserna, oell jag gör denna anmärkn. vid den nu
föredragna punkten, som kanske derföre torde böra återremitteras.
Hr von Hartmansdorff: Ej i afseende på -innehållet,
utan endast hvad ordalydelsen betra lfa r, bar jag en anmärkning
att göra. Det synes, som Etsk. icke skulle hafva varit rätt
lyckligt i valet af orden. De lyda sålunda: ”Deri i Iö § 6 mom.
af Vår nåd. förorda, den 16 Maj 1827, ang:de lots- och båkinrättningen
i Riket gifna bestämmelse i afseende derå, när fartyg
böra anses innehafva last.” Alt ordet ”derå” angar lid, har
jag icke förr velat. Jag hemställer, om icke ordalagen kunde
lämpligare förändras sålunda: ”Den i 16 § 6 mom. af Vår nåd.
förordn. d. 10 Maj 1827 aug:de lots- och båkinrällningen i Riket
gifna föreskrift i afseende på det fall, då fartyg böra innehafva
last” o. s. v.
Frih. Raab förklarade sig instämma med Hr von Hartmansdorff.
Hr Fåhrmus: Afven jag instämmer med Hr von Hart
mansdorff
i afseende på den redactionsförändring han föreslagit,
endast med den modifiealion, ali, i st. f. ”i det fall,” del må
komma alt hela: ”i de fall.”
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde först, om R. o. Ad.
ansåge de emot Utsk:s förslag gjorda aumärku:r föranleda till
delsammas återremitterande.
Ropades nej.
Hr Hjerta: Då bär är fråga om en redactionsförändring,
så anhåller jag att få fästa de värde ledamöters uppmärksamhet,
hvilka yttrat sig, derpå, huruvida man icke kunde bitta pä
något ändå lämpligare än den ordställning, som Hr von Hartmansdorff
i detta afseende föreslagit, och hvilken verkligen synes
mig innefatta någon tvetydighet. Om jag rätt uppfattat meningen,
så tror jag, alt den skulle blifva tydligare uttryckt, om
denna punkt fick följande lydelse: ”Den i 16 § 6 mom. lif Vår
nåd. förordn. d. 16 Maj 1827 ang:de lots- och båkinrällningen
i Riket gifna föreskrift när fartyg höra anses innehafva last”,
eller ”föreskrift om de fall, när fartyg höra anses innehafva
last.”
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Redan nu uppkom
ma
skiljaktiga meningar om den förändrade redaclionen af dessa
få rader. Ståndet har redan beslutat och jag vill således blott
anföra, att detta bevisar riktigheten af min begäran, ty alla dessa
tvister, om en otydlig redaclion, hade kunnat undvikas, dy6
H. 42
330
Den 20 Januari.
medelst alt vissa mindre betydliga tillagg här hade blifvit
gjorda.
Uppå härefter framställd propos., biföll R. o. Ad. Utsk:s
förslag med den förändring, alt de deri förekommande orden,
”bestämmelse i afseende derå, när” skulle utbytas emot orden
”föreskrift i afseende på de fall, då”.
3:o Utsk:s förslag till ett nytt worn. vid slutet af g §,
samt förändrad lydelse af sista morn. af u '§.
Dessa förslag biföl los.
4:o Utsk.-s förslag lill förändrad lydelse af iS §.
Frih. Raab: Frih. Oxenstjerna har reserverat sig emot
ordalydelsen i denna §, och det lärer väl icke eller kunna nekas,
alt Hr Frih. deruti har rätt. Någon oegentligbct torde
likväl innehållas i Frih. Oxenstjernas förslag, då det nemi. antyder,
altComm.coll. skulle äga en rättighet att höra Bergscoll.
Med hufvudsakligen fästadt afseende på Frih. Oxenstjernas förslag,
tillåter jag mig derföre föreslå en annan redaction, hvarigenom
jag tror, alt bans mening fullkomligare Olifver uttryckt.
§:n skulle då fä följande lydelse: För inhemska näringar . . . .
tillstånd, införas mot en tullafgift beräknad till 5 proc. af värdet,
kommande Comm.coll iuförskrifvas. I fråga om
metaller till förarbetande i berörde ändamål skall ansökningen
delgifvas Bergscoll., som äger alt i gemensamt sammanträde
med Comm.coll. i ämnet fatta beslut.
Hr Printzenskjöld: Vördsamt afstyrkande det för
slag,
som Frih. Raab har framställt, bar jag trott mig böra
upplysa, att inom Utsk. en vidlyftig öfverläggning förehades
om redactionen af denna punkt. På sätt Frih. Raab nu har
föreslagit, framställde han äfven då sin önskan, att en sådan
redaction skulle kunna tillvägabringas, hvarigenom Bergscoll.
komme att gemensamt med Comm.coll. besluta i frågan om införskrifning
af metaller till machineriers tillverkning. Utsk. ansåg
likväl det vara alldeles olämpligt, alt Bergscoll. skulle pä
ett sådant sätt inblandas, och alt det vore tillräckligt om Bergscoll.
hördes vid tillfällen, då fråga vore om metallers införskrifning,
för att derigenom kunna meddela upplysningar om vederb.
industri-idkares fördel. Man ansåg Comm.coll., såsom varande
det verk, hvilket uteslutande hade alt göra med handeln, böra
vara den myndighet, hvilken äfven uteslutande borde definitivt
afgöra huruvida importen får äga rum eller icke. När Bergscoll.
blifvit bordt, så trodde man sig hafva iakttagit ali önskvärd
och nödig försigtighet, helst det säkerligen icke lär inträffa,
att Comm.coll., i fall Bergscoll. afgåfve ett afstyrkande, skulle
lemna detsamma utan allt afseende. Man bör i min tanka aldrig
göra marschen af frågor lång och kostsam för de sökande,
och derigenom äfven förorsaka tidsutdrägt, hvilka olägenheter
dock af Frih. Ragbs förslag oundvikligen måste inträffa. Jag
Den 20 Januari.
331
Iror således, alt den redaclion, som Utsk. föreslagit, är den
enda rätta oell ändamålsenliga, och får derföre vördsamt tillstyrka
dess antagande.
Propos. till bifall å Ulsk:s förslag hlcf härefter framställd,
men besvarad med starka nej, blandade med ja, i anledn. hvaraf
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Ulsk:s förslag, med den af Frih. Raab föreslagna
förändring.
Dä denna sednare propos. besvarades med starka ja, blandade
med nej, lillkännagaf H. E., att ja härvid öfverröstat nej.
5:o Utsk:s förslug till förändring af de i tS § intagne
föreskrifter rörande drawback.
Frih. Raab: Jag vågar vördsamt anhålla, att Hr Gr. o.
Landtm, ville framställa lill särskildt afgörande de särskilda artiklar,
sorn äro föremål för drawback. Utsk. har föreslagit en
tillökning i drawback för socker af endast 2 r:st., derföre att
Utsk. ansåg, alt den drawback, som förut pålagts pä socker,
vore något högre än den bort vara. I detta afseende bar jag
skaffat mig närmare underrättelse, och i öfverensstämmelse med
den åsigt jag redan inom Utsk. hyste, bar jag nu vunnit ny
styrka för den mening, i öfverensstämmelse hvarmed jag reserverat
mig. Jag tillåter mig alt för R. o. Ad. göra en liten
calcul, som visar att milt förslag icke är för högt. Om man
antager lull af 3 sk. för rått socker, så gör för 100 Tl införseltullen
300 sk., lägger man dertill afgiften till Handels- och
Sjöfartsfonden 30 sk., så gör det 330, eller 6 r:dr 42 sk. utom
tolagen. Deremot blir af 100 $ råsocker i allmänhet icke mer
än 60 U socker. Resten blir sirap och annat affall. Jag har
hört sägas, att de birst anlagda fabriker endast kunna lemna
65 8>. Denna uppgift erhöll jag af en person, som ansåg sig
fullt förvissad derom. Antager man drawback för 60 E, efter
4 sk. per K, så gör det 240 sk., eller 5 r:dr. Alltså återfår
en sockerbruksägare icke fullt den tull han har erlagt, och
meningen kan icke vara, alt tull skall beräknas på den sirap,
som förbrukas i Riket, för hvilken ban i alla fall icke erhåller
högre betalning, än råsockrets värde. Jag yrkar således, alt
R. o. Ad. läcktes, med afslående af Utsk:s förslag i denna del,
bestämma drawbackcn lill 4 sk.
Hr Skogman, Carl David: Jag instämmer i Frih. Raabs
förslag att, i anseende till den förhöjda tullen, bestämma drawbacken
till 4 sk., emedan detta belopp i arithmetiskt förhållande
öfverensstämmer med den drawback, som förut varit föreslagen.
Ingen lärer kunna förneka billigheten deraf, alt bela
den för råsocker erlagda införseltullen skall återställas, när det
deraf tillverkade sockret exporteras. Svårigheten har endast
bestått deruti, att bestämma huru mycket raftineradt socker, som
erhålles af en gifven qvantitet rått socker. Det är klart, att i
mån, som tillverknings-melhoderna förbättras, kan en större pro
-
332
Den 20 Januari.
duel erhållas af samma råämne, hvilken dock väsendtligen omvexlar,
dels med afseende på olika beskaffenhet af det råsocker,
som begagnas , och dels till följd af tillverknings-methodernas
skiljaktighet. Man har således i detta afseende mäst taga ett
durchschnitt. Instämmande, såsom jag nyss nämnt, med Frih.
Raab,
nan beräkning, än den han gjort. Efter afdrag af den lindring
af 25 proc., som äger rum för socker ifrån Brasilien, hvarifrån
Sverige för närvarande får sitt mesta socker, utgiir införseltullen
på det derifrån införda råsockret 29i,0 r:st. per 'tt.
Dä tullen således är 29,\ r:st. per it, så erhåller Staten
för 100 8> rätt socker 5 r:dr 7 sk. 6 r:st. i lull. Om nu dessa
100 U råsocker kunna gifva (10 tt toppsocker, och de skulle
exporteras emot den af Frih. Raab föreslagna drawbacken, sä
uppkommer den skillnad emellan drawbacken och importtullen,
som Frih. nämnt, ty då drawbacken skulle göra 60 gånger 4
sk., eller 5 r«lr, sä skulle ändock återstå 7 sk. 6 r:st., som
Staten behåller, oberäknadi den tolag, sorn tillkommer städerna.
Deremot skulle, enligt Ulsk:s förslag, drawbacken endast uppgå
till 4 r:dr 18 sk., och efter 3 sk. 8 r:st., som en reservant
föreslagit, skulle summan blifva 4 r:dr 28 sk. Dessa hegge
summor, jemförda med importtullen, 5 r:dr 7 sk. 6 r:st., skulle
således gifva en ännu större skillnad emellan drawbacken och
införseltullen; hvarföre jag tillstyrker, att drawbacken må bestämmas
lill 4 sk. Jag bar all anledning befara, alt någon
betydligare export af denna artikel hädanefter icke med fördel
kan äga rum; men under sådana förhållanden är det icke skäl
att, genom en nedsättning i drawbacken, ytterligare minska
denna fördel.
Ilr Hjerta: Den fråga, som nu är föremål för R. o. Ad:s
pröfning, är tvifvelsutan af den aldrahögsta vigt. Några runstyckens
förhöjning af ifråga var. drawbaek skulle medföra en
väsendtlig skillnad i Statens inkomster. Jag äger icke den insigt
i ämnet, att jag här på stället kan stå och säga, huru
inånga "tt socker, som kunna göras af en viss qvantitet råsocker.
Det vore ganska tillfredsställande, om Frih. Raab äger en sådan
kännedom, men jag tror för min del, att den är icke så lätt
att fä, ty det är en omständighet, som Hrr sockerbruksägare,
för hvilka jag har ali aktning, icke gerna omtala. Likväl torde
R. o. Ad:s ledamöter ganska viii känna, alt den mening gjort
sig temligen allmänt rådande, alt den drawbaek, som R. St. vid
förra riksdagen framställde, var ganska frikostigt, kanske alltför
frikostigt tilltagen. Jag skulle således tro, att innan Ståndet
skrider till beviljande af en högre drawbaek i detta fall, så
borde frågan åtminstone först återremitteras lill Utsk., som
borde inhemta en ganska noggrann kännedom om saken. Sä
mycket anser jag mig vid detta tillfälle kunna säga, alt det
icke torde vara skäl, alt lill den grad gynna sockcrfabricationen,
alt man icke beräknar någon lull för sirapen. R. o. Ad.
Den 20 Januari.
333
liar vid discussionen om tulltaxan, efter min uppfattning, städse
utgått från den grundsats, att det egentligen vöre consumtionen,
som skulle beskattas, och man har i delta afseende gått så långt,
att man velat räkna socker bland öfverflödsvaror. Nu beslå
socker och sirap af nästan samma ämne oell användas till ungefär
samma ändamål, och således torde det icke vara alldeles
obilligt, att äfven någon liten consumlionsafgift faller på sirapen.
En undersökning torde derföre vara af nöden, om icke Frih.
Raabs uppgifter om raffinadsockrets proportion till råämnet måhända
är något för låg, och jag kan icke annat än protestera
deremot, att Ståndet nu skulle fatta något annat beslut, än det
Utsk. föreslagit, utan alt återremittera frågan till närmare undersökning.
Frih. Hermelin, Aug. Söderling: Såsom icke varande
soekerfnbrikant, är det för mig också alltför svårt och inveckladt,
att bestämma huru mycket rallineradt socker man kan erhålla
af ett visst qvantum råsocker. För min del anser jag
erforderligt att hafva detta ämne sä till alla delar utredt, att
i denna det omdömet kunde stadgas. Såsom bekant är, beror
det ganska mycket på methoderna, huru mycket raffinadsocker
som erhålles. En fabrikant i Götheborg har för närvarande
erhållit patent på att koka socker med ånga i lufttom panna.
Om nu äfven resultatet för denna fabrikant skulle blifva fördelaktigare,
så tyckes likväl billigheten fordra, alt de öfriga sockerfabrikanterne
åtnjuta samma förmån som hittills. Vid hvarje
export bör man dessutom taga i beräkning den concurrens, som
kan inträffa i andra länder, och man vet hvad Belgien har
gjort för denna produclions utvecklande. Då nu derjemte den
förut vanliga exporten till Finland torde af flere omständigheter
upphöra, så anser jag det vara skäl att höja drawbaeken,
och hemställer, alt Hr Gr. o. Landtm, täcktes framställa propos.
i öfverensstämmelse med Frih. Raabs förslag.
Hr Rosenblad: Jag instämmer så till vida i hvad Hr
Hjerta yttrat, att det torde vara svårt för de flesta af R. o.
Ad:s ledamöter, åtminstone är det så för mig, att kunna säga
produeten i toppsocker af ett visst qvantum råsocker, så mycket
mera som jag inser gilltigheten af Hr Skognians anmärkn., att
det beror i hög grad på råsockrets qvalitet. Men jag tror, att
man likväl har ett ganska enkelt sätt att undersöka, huruvida
den vid sista riksdag bestämda drawback vore för hög. Det är
nemi. att efterse, huruvida den minsta anledn. till misstänka
finnes, att sockret efter utförseln och uppbärandet af drawback,
åter blifvit i Sverige insmugladt. Detta har man nemi. i andra
länder sett följa af en för hög drawback. Någon anledn.
till en sådan misstanka finnes alldeles icke här, ty hela utförseln
för år 1843 utgjorde t. ex. 1,301,901 U, och deraf hafva
1,296,000 U gått lill Finland, och således återstod endast 5,000 Bl
lill andra länder, och bland dessa var Norrige, dit Svenskt
socker får införas emot lull. Någon försnillning tillbaka till
334
Den 20 Januari.
Sverige lärer således icke ägt rum. Hvad man anmärkt, att
sirapen genom denna drawback icke skulle blifva belagd med
någon tull, torde förfalla, då man beräknar, att produclionskostnaden
icke blifvit tagen i betraktande vid drawbackens bestämmande.
Jag finner derföre ingen betänklighet vid alt bifalla
den af Hr Skogman begärda förhöjning, men jag fruktar
i alla fall, att detta sker belt och hållet för principen, ty beslutet
blir som om påfvens skägg, sedan man förut fatlat det
olyckliga beslut att tillintetgöra Finska handeln.
Hr Hjerta: Ämnet är af den grannlaga natur, alt jag
skulle anse det ganska illa gjordt af mig, att här genom någon
förhastad framställning vilja betaga sockerfabrikanlerne någon
förmån, som de kunna förtjena. Men jag vill lika litet, att
man skall genom en alltför stor frikostighet skänka dem en
förmån utöfver hvad billigt är. Jag ber att också få underställa
Ståndet en liten calcul. Enligt den upplysning, som Hr
Skogman gifvit, så skulle socker, infördt från Transatlantiska
hamnar, kosta 29jV r:st. i tull, hvilket för 100 U gör 5 r:dr
8 sk. Deremot skulle, i proportion efter Utsk:s förslag, drängbäcken
komma att utgöra 7 r:dr 4 sk. Skillnaden emellan dessa
båda summor är redan så stor, att den motsvarar äfven den af
Frih. Raab uppgifna proportionen af raffinadsocker, nemi. 60 U.
Räknar man då äfven det aldraminsta på sirapen, så finner man,
att sockerfabrikanterna äro fullt ersatta genom denna drawback.
— I afseende på den särskilda fråga, huruvida tullen bör beräknas
på sirap, så hemställer jag, om det icke är gifvet, att
då man beräknar en så stor drawback, att exportörerna af socker
fä sin sirap fri från tull, så skola de kunna undersälja alla
de sockerfahrikanler, som icke hafva de utländska relationer,
alt de kunna exportera sitt socker. Jag hemställer ännu en
gång, att R. o. Ad. ville återremittera hclänk. och icke här på
stående fot göra en förhöjning, efter så lösa calculer, som vi
bär något hvar hafva anställt, och som icke äro grundade på
några bestämda insigler i ämnet.
Frih. Raab: I afseende på den calcul jag tog mig friheten
all nyss framställa, torde jag få fästa uppmärksamheten derpå,
alt den var i allo öfverensstämmande med Hr Skogmans, utom
deruti, att jag icke hade iakttagit den lindring af fjerdedelen
af tullen, som är beviljad för socker, som införes directe ur
Transatlantiska hamnar. I afseende på hvad den siste talaren
anfört, att det icke vore möjligt, hvarken för mig eller någon
annan af R. o. Ad:s ledamöter, alt göra de erforderliga beräkningarne,
så får jag uppgifva, att jag erhållit de upplysningar,
jag meddelat, af sakkunniga och trovärdiga personer, och längre
har jag icke kunnat komma. Skulle R. o. Ad. tro, all säkrare
underrättelser kunna vinnas genom en återremiss, så vill jag
visserligen icke motsätta mig densamma, men jag tillåter mig
fästa Hr Hjertås uppmärksamhet derpå, alt de flesta sockerbruk
i södra delen af Riket hafva i de sednare tiderna gått under,
Den 20 Januari.
335
och hade de varit gynnade af någon för hög drawback, så borde
de i stallet hafva fioreral, hvilket nu endast är fallet med ett
enda, som drifves i oändligt mycket större scala än alla de andra.
Jag har trott det vara så mycket mera skäl att bifalla
denna drawback, som det torde vara den enda möjliga utvägen
alt kunna debitera något socker på utländsk ort, isynnerhet
som exporten till Finland kommer att försvåras.
IIr Skogman: Jag vill egentligen blott fästa uppmärk
samheten
på ett ofrivilligt misstag, som Hr Hjerta begått, då
han å ena sidan beräknat den tull, som 100 få råsocker inbringar,
hvilken, efter afdrag af lindringen och med tillägg af afgiflen
lill Handels-och Sjöfartsfonden, utgör 5 r:dr 6 sk. 7 r:st.,
men å den andra beräknat drawback likaledes för 100 få, ehuru
produclen af 100 få råsocker icke kan antagas till mera
än 60 få. Det är visserligen ganska svårt alt bestämma denna
products qvantitet hos en skicklig näringsidkare, och det har i
Frankrike blifvit gjort lill föremål för många öfverläggningar
och mångå profver, huru man i detta fall skulle komma till en
enkel restitution af tullen. Jag vill icke eiler åstadkomma något
exportpremium, men tror allenast, att under närvarande
förhållanden borde drawhacken ökas i samma förhållande som
tullen blifvit ökad.
Hr Hjerta: Jag anhåller om ursäkt, alt jag ännu en gång
vågar upptaga R. o. Ad:s tid, men jag anser mig böra göra
det, för att besvara en viss tydning, som Frih. Raab gifvit åt
mina ord. Jag anser mig icke tillålligt alt här framstå inför
R. o. Ad. och tala om huruvida sockerbruken florerat eller icke.
Jag vill icke ingå i bedömmande af andras enskilda näring i
della afseende, och jag tror, alt R. o. Ad. skall göra mig den
rättvisan, att jag vet hvad i delta afseende graunlagenhelen bjuder.
Men jag har ansett mig höra yrka, att man icke skall
skänka bort någonting af Statens inkomster. Hr Skogman har
fästat min uppmärksamhet pä ett ofrivilligt misstag, för hvilket
jag skulle vara crkänsam, om jag hade begått det; men nu tror
jag icke att det är fallet. Jag har nemi. visserligen, såsom
Hr Skogman sagt, uppgifvit hvad drawhacken skulle utgöra på
100 få, men så kom jag också derigenom till en sä stor skillnad
som emellan 5 r:dr 8 sk. och 7: 4. Hade jag nu der
emot
räknat drawback efter 65 få, så hade jag fått 3j gånger
65, hvilket hade gifvit clt resultat, som i del närmaste motsvarar
tullen på råsockret.— Jag anhåller om bifall till Utsk:s
betänk.
Frih Raab: Då Hr Hjerta, som förut yrkat ålerremiss,
derifrån afslålt och begärt bifall lill betänk., så anhåller jag
på det högsta om afslag å detsamma och bifall å Hr Skogmans
förslag. Jag ber att fä tillägga, all hvad Ilr Hjerta nu yrkat
i afseende pä beräkning af tull för sirap, instämmer icke med
de åsigter Hr Hjerta förut uttalat, alt man bör söka lemna den
fattigare folkclassens förnödenhetsvaror för det bästa möjliga pris.
336
Den 20 Januari.
Öfverläggningen om drawback för socker förklarades härmed
vara fulländad, hvarefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde,
om R. o. Ad. bi föl le det af Utsk. i afseende på drawback
för socker nfgifna förslag.
Ropades starka nej, blandade med ja.
H. Ex. hemställde vidare, om R. o. Ad. behagade besluta,
att för ett fö topp-, candi- och kaksocker må erläggas en drawback
af 4 sk.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå II. Ex. förklarade,
att härvid ja varit öfvervägande.
Hr Hjerta begärde votering och yttrade derjemte:
Jag anhåller att få göra den förfrågan hos Hr Gr. o.
Landtm., huruvida det må vara mig tillåtet att erhålla contrapropos.
pä ålerremiss.
Då i anledn. häraf H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade,
att något hinder för bifall till denna Hr Hjertås begäran icke
förekom, anmälde och yttrade sig
Frih. Åkerhjelm: Såsom jag fattade Hr Hjertås sisla
yttrande i ämnet, så afstod han från sitt yrkande af återremiss
och begärde bifall till betänk, hvarföre jag nu skulle anse mindre
lämpligt om contrapropos:n nu ställdes på återremiss.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då votering icke är
begärd öfver den propos. Hr Hjerta framställt, nemi. bifall till
Ulsk:s förslag, ulan öfver Frih. Raabs förslag, hvaruti jag för
min del instämmer, så torde, enär återremiss blifvit under discussionen
yrkad, det icke kunna förvägras att erhålla åtcrremiss
till contrapropos.
Då härefter förslag till voler.propos. hade blifvit uppsatt
och skulle uppläsas till justering, anmälde sig och yttrade
Hr Hjerta: Då många af R. o. Ad:s närvar, ledamöter
trott sig kunna försäkra, att voteringen icke skulle utfalla efter
min önskan, så vill jag, för alt icke uppehålla Ståndets tid, afstå
frän den begärda voteringen. Men jag anser mig böra till
protocollet reservera mig emot beslutet och tror att någon tid
härefter skall resultatet visa, att jag haft rätt.
Då nu frågan om drawback för tobak och snus förekom,
yttrade sig
Frih. Raab: Jag får vördsamt fästa uppmärksamheten der
uppå,
att R. o. Ad. har beslulil en mindre tull pä tobaksblad,
än den sorn Utsk. föreslagit, och all proportionen således torde
böra rättas derefter i afseende på drawback, hvarföre jag lager
mig friheten föreslå, att denna drawback sättes till 3 i stället
för 4 sk. såsom Utsk. föreslagit.
R. o. Ad. afslog Utsk:s förslag samt beslöt, att drawback
för
Den 20 Januari.
337
för elt ?6 kardus eller karfvad tobak, iifvensom pressad och
rullad tobak samt snus skulle erläggas med 4 sk.
Derefter biföll R. o. Ad. Ulsk:s förslag, att drawback för
elt K1 bomullsväfnad af garn, i fin het af N:o 32 eller deröfver
efter Engelsk beräkning, må utgå med 4 sk.
Sedermera förekom Utsk:s förslag rör:de drawback för ylleoch
halfylleväfnader.
Frih. Åkerhjelm: Jag anhåller att få fästa Ståndets
uppmärksamhet derpå, att Ulsk. har föreslagit en drawback på
ylle- och halfylleväfnader, som förut icke funnits, och alt man
måhända beträder en farlig bana, om man beviljar drawback å
en vara, hvartill råämnet till en del produceras inom landet; ty
med samma rätt skulle en mängd andra förädlade inhemska råvaror
kunna göra anspråk derpå. I delta fall kommer härtill,
att man på samma gång omhuldar en näring med införselsförbud
och nu ytterligare vill gynna den med drawback, hvilket
torde vara alt nästan gå för långt, hvarföre jag anhåller om
afslag å betänk.
Gr. Posse: Instämmande med den siste talaren, ber jag
alt dessutom få fästa uppmärksamheten derpå, att inom vårt land
icke tillverkas tillräckligt antal ylleväfnader för behofvet. Om
nu export deraf skall befrämjas, oaktadt införselsförbudet qvarstår,
så mäste en ännu större brist på dessa -varor uppkomma
inom landet, hvilken icke kan fyllas annat än genom lurendrejeri.
Jag afstyrker således Utsk:s förslag.
Hr Rosenblad: Ehuru jag visserligen icke äger någon
förhoppning att ifrågavar. drawback skall kunna framkalla någon
utförsel af kläden, anser jag dock, att en sådan för principens
skull bör fastställas, och om äfven någon aln Svensk ull
dervid skulle komma all dela denna förmån, så torde elt sådant
export-premium icke kunna vara af någon skada.
Frih. Cederström: När man till fördel för inhemska fabricalioner
i allmänhet medgifver drawback, så är det helt förundransvärd!
att på en gång kasta om, då man kommer till
ylleväfnader. Jag finner deruti en sådan incouseqvens, att jag
icke kan annat än yrka bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Åkerhjelm: Jag ber att få fästa uppmärksamheten
deruppå, alt R. o. Ad. utan någon inconseqvens kan afstå denna
punkt, enär den drawback, som förut är beviljad, endast är tillagd
sådana artiklar, för hvars råämnen tull förut erlagts. I
afseende på denna artikel är deremot råämnet till en stor del
produceradt inom landet, och det torde vara ganska svårt att
urskilja om ullen i ett kläde är växt på Svenska får eller icke.
Ilr Rosenblad: Införseln af ull utgjorde år 1842 1,646,000
2?, för hvilka tull således verkligen är erlagd. Utförseln af klä
6
H. 43
338
Den 20 Januari.
de samma år gick icke till mera än omkring 100,000 alnar,
och då man vanligen räknar en aln af hvarje mark, sa skulle
drawbacken derå icke utgjort mera än restitution för ^ af detta
råämne, som blifvit förtulladt. Vid sådant förhållande torde
det ingenting betyda, såsom jag nyss nämnde, om några af dessa
alnar, som utföras, skulle vara förfärdigade af Svensk ull.
Jag anser beviljandet af denna drawhack så mycket mera billig,
som man icke i någon annan Europeisk fabriksstat har pålagt
lull på införskrifningen af ull.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Ehuruväl jag i sakernas
närvarande skick icke fäster någon särdeles vigt vid dessa
bestämmelser, så kan jag likväl, dä del blifvit föremål för R.
o. Ad:s öfverläggning, icke annat än tillstyrka bifall till Ulsk:s
förslag. I detta afseende torde jag få fästa uppmärksamheten
deruppå, att en drawbaek för ylleväfnad till 8 sk. alnen icke motsvarar
tullen på den ull, som åtgår lill finare klädens tillverkning,
enär det lill dem åtgår utöfver eli U till hvarje aln, och
att således klädesfabrikanten, äfven om af fabrikationen utgjordes
af Svensk ull, icke återfår mera än tullen för de som
äro af utländsk ull. Jag kan således icke annat än instämma i denna
Ulsk:s beräkning, ehuru jag anser hela saken af ringa vigt,
då det icke är fråga om mera än 8 sk. på hvarje alu kläde.
Hr von Hohenhausen: Jag förenar mig äfven med dem,
hvilka tillstyrka ^bifall ä Utsk:s betänk., ehuru jag gerna medgifver,
att Frih. Åkerhjelm icke saknat skäl att fästa uppmärksamheten
derpå, att controllen å allenabegagnandet af utländsk
ull är svår, sä all ylleväfnader skulle kunna till en del förfärdigas
af inhemsk vara. Men äfven om det icke vore fråga om
någon egentlig drawbaek, utan om ett exportpremium, så vet
jag sannerligen icke att deri kunde ligga något ondt. Allt hvad
som kan leda till uppmuntran af klädes- oell annan fabrikation
af ylle, hr en hufvudsak för landet. I en framtid skulle den
sedermera i sin måu uppmuntra ullcultnren. Jag tror derföre,
att detta lilla hjelpmedel icke bör förbises, ehuru jag bar anledning
att tro, alt någon betydlig utförsel af kläden och andra
ylleväfnader uti en snar framtid icke kommer att ske.
Hr von Hartmansdorff: Äfven jäg anser Frih. Åker
hjelm
hafva haft skäl att fästa uppmärksamheten på det förhållande,
som han antydt; men jag tror ock, på de skäl, Hr
Rosenblad och andra talare anfört, att R. o. Ad. bör bifalla den
här föreslagna drawbaek, och anhåller, på de grunder Frih.
Palmstjerna uppgifvit, att den måtte ytterligare höjas lill 12 sk.
Hr Hjerta: Då de flesta talare tyckes önska bifall till den
i Utsk:s betänk, föreslagna drawbaek, men Utsk. i det fallet icke
har gjort någon skillnad emellan olika slags väfnader, tager jag
mig friheten att fästa upppmärksambeten deruppå, att om denna
drawbaek beviljas för väfnader af grof Isländsk och Jutländsk
ull, så skulle fabrikanten i restitution erhålla 4 gånger så myc
-
Den 20 Januari.
339
ket, som lian erlagl i tull för ullen. Jag hemställer huruvida
icke något särskildt afseende hör fästas härvid och rättelse i
följd deraf meddelas.
Hr Rosenblad: I anledning af hvad Hr Hjerta anfört,
ber jag att få fästa uppmärksamheten deruppå, att man af grof
ull får vida mindre alntal kläde, än man får af den fina ullen,
oberäknad! att export af vadmal och grofva kläden föga kan
komma i fråga, emedan de icke betala exporlkostnaderna. Dä
jag i början yrkade bifall lill betänk., så var det för grundsatsens
skull, och ehuru jag icke har den aldraringaste förhoppning,
att någon export i betydligare måu det oaktadt kommer
alt äga rum, så tror jag likväl, att man icke bör tillintetgöra
möjligheten deraf.
Hr Mannerskantz: Då man vill bevilja restitution af erlagd
tull, så måste det väl vara för att gynna utförsel af en
vara, som är i landel af utländsk råvara tillverkad, men då bör
väl också denna vara redan till så stor qvantitet vara för handen,
att den icke blott först fyller behofvet inom landet, utan
äfven börjar blifva mer än tillräcklig för den inhemska förbrukningen.
Innan detta förhållande inträffar, kan jag sannerligen
icke finna hvartill ett sådant exportpremium skall tjena. Derigenom
uppkommer blott den följd, att priset å en vara, som
genom importförbud redan blifvit stegrad, åtminstone 50 proc.
utöfver det som i andra länder är gällande, än ytterligare höjes
genom ett premium för exporten ; ty enär, oaktadt allt hvad
sorn inom landet af denna vara tillverkas, den ännu icke motsvarar
mera än två tredjedelar, kanske endast hälften af den
inhemska efterfrågan, så mäste härigenom tillgången ytterligare
förminskas, och förbrukaren aftvingas ännu drygare uppoffringar.
Frih. Åkerhjelm: Då jag började med att bestrida bifall
till den sednare delen af 18 § i detta betänk., så var det
egentligen för att undvika inträdandet på en alldeles ny slalsckonomi.
sk
finnes nemi. flera produetioner i riket, sorn kunde hafva samma
anspråk att få exportpremier. Afven jag tror, att dessa exportpremier
i detta fall föga skulle komma i fråga att utgå, men
just för ali icke så här knapphändigt beträda en ny bana, är
det sorn jag yrkat afslag ä denna punkt.
Hr von Holl en lia u sen: Produclionen af ylle- och lialfytle-väfnader
är af en stor vigt, om den kan blifva drifven till
någon höjd, och det är vigtigt att söka uppmuntra denna näring,
sorn man redan lyckats i stor scala framlocka genom förbud
och andra förmåner. Det af Ulsk. här föreslagna sätt anser
jag vara ganska lämpligt och far i det fallet erinra, ali
England genom samma mede! i förra seklet uppdref sin span
målsproduclion
med den verkan, att landet inom några decen
-
340
Den 20 Januari.
niel* blef forsedt med denna nödvändighetsvara. Jag tillstyrker
således Utskrs förslag i denna del.
Hr Hjerta: Hr Rosenblad bär ännu mera styrkt mig i
den öfvertygelse jag bade äran förra gången framställa, då lian
erinrat om, att det åtgår flera 2? ull till en aln groft kläde, än
lill en aln fint. Således är också klart, all flera ållaskillingar
i drawback erhåltes för hvarje aln, och det blir således en större
vinst att utföra väfnader i samma mån de äro grofva. Detta
är en omständighet, som torde förtjena afseende, och jag tillstyrker
för min del, att om ett sådant exporlpremiuin kommer
att bifallas, man åtminstone måtte tillika anbefalla en undersökning
för hvarje fall om den elass, hvartill det exporterade
klädet hörer, och att för de kläden, som äro tillverkade af grof
ull, bestämmas 2 å 3 sk. och för fin 8 sk. U. Då blefve denna
drawback i öfverensstämmelse med den erlagda tullen, och
jag tror icke, all fabrikanlernc i sådant fall kunde klaga, att
man icke nog sett pä deras fördel.
Gr. Posse: Jag har visserligen icke mycken anledning
hoppas, att min åsigt får framgång, då så många talare yttrat
sig deremot. Hr Mannerskantz har fullständigt utvecklat det
skäl jag i mitt första yttrande anförde, men jag anser mig det
oaktadt nödsakad alt ytterligare fästa uppmärksamheten på det
orimliga i principen alt bevilja exportpremier för en vara, som
icke tillverkas inom Riket, tillräcklig för landets behof; vi hafva
en fullkomlig visshet, att en myckenhet kläden, isynnerhet
af finare sorter, införas från utrikes orter. Det skulle möjligen
kunna blifva en industrigren, att exportera detta lullförsnillade
kläde, för alt komma i åtnjutande af exportpremium, ty det är
oftast ganska svårt att bestämma hvar klädet är lillverkadt.
Vore emedlertid frågan om exportpremier, så skulle jag se saken
ur en annan synpunkt, men alt gifva det under namn af
drawback, får jag helt och hållet afstyrka.
Frih. Raab: Då så olika åsigter blifvit under debatten
yttrade, hemställer jag, om det icke vore lämpligast alt, till
undvikande af en eller två voteringar, återremittera förslaget,
hvarigenom man åtminstone vinner den fördelen, att kunna göra
afseende på de olika bestämmelser, som de öfriga Stånden beslutat
i denna fråga.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer i Frih. Raabs
begäran om återremiss, så mycket mera, som jag anser de anmärkn:r,
hvilka blifvit gjorda rör:de skillnaden emellan gröfre
och finare kläden, fordra närmare utredning.
Uppå härefter framställd propos. förklarade R. o. Ad. sig
anse de emot Utsk:s förslag till bestämmande af drawback för
ylle- och half-ylleväfnader gjorde anmärkn:r föranleda lill detsammas
återremitterande, och återremitterades derjemte de i
sammanhang med detta förslag tillstyrkte jemkningar uti 1 och 2
Den 20 Januari.
341
momcnlcrne af föreskrifterne om iakltagelserne för tillgodonjutandet
af restilulionsförmånerne.
6:0. Utsk:s förslag till förändring af §.
Hr Rosenblad: Jag vill visserligen icke nu improvisera
cn förändring i stadgandet rörde föringen, men jag anser mig
böra återupprepa, att jag förblifver vid de grundsatser, som jag
vid förra riksdagen uttryckte, och som jag förut såsom ledamot
af den s. k. sjöcomitéen uttryckt, nemi. att jag anser nuvarande
sätt för föringens utgifvande helt och hållet onödigt och
egentligen komma krogar och värdshus tillgodo, enär den utdelas
åt manskapet, då de minst behöfva den, eller då de hemkomma
från sina sjöresor. Enligt min tanka hade föringeu i
stället hort lemnäs lill sjömanshuset till fond för understöd åt
gamla orkeslösa sjömän, eller deras enkor och omyndiga barn.
R. o. Ad. biföll Utsk:s förslag.
7:o. Ut sles förslag till ändring af 25 § 2 moni.
Bifölls.
8:0. Utsk:s förslag i afseende pä den uti 3o § medgifna
lindring i lull- samt handels- och sjöfart s-afgifter.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: I allmänhet icke älskare
af Ufverflödiga ord och icke eller af utländska, hemställer jag
huruvida icke det af Utsk. begagnade ordet partialt kunde helt
och hållet utgå, emedan jag förmodar, alt meningen derigenom
förblifver densamma som förut.
Hr Rosenblad: Jag erkänner, att ordet partielt kan tydas
olika, äfvensom alt det icke är något vackert Svenskt ord,
men jag förmodar, alt Utsk. dermed afsell, att sådana indragningar
kunde komma i fråga i reciprocitelsväg endast emot vissa
länder. Ehuru jag tror, alt detta ord skulle ulan synnerlig
skada utgå, tror jag att det vore lämpligare om detsamma utbyttes
emot något annat, t. ex. delvis, eller något dylikt, och
hemställer om icke betänk, kunde i detta afseende ållerremilleras.
Frih. Raab: Blir frågan om alt återsända denna punkt
till Utskottet, så vill jag icke sätta mig deremot.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Sannerligen jag hade
föreställt mig, att ordet partialt skulle vara i den mening användt,
som Hr Rosenblad förmodat, och ali det således skulle
härleda sig från den på gamla chartor befintliga benämningen
pars mundi. Jag skulle för min del tro, alt icke något annat
ord behöfves, men om meningarne i delta fall äro delade, så
bar jag ingenting emot en återremiss.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Då denna punkt blifvit
föremål för en särskild öfverläggning i afseende på redaclionen,
så anhåller jag om Ståndets uppmärksamhet för den frå
-
342
Den 20 Januari.
ga, huruvida icke äfven de sista orden skulle Lehöfva undergå
en förändring. Der slår nemi.: ”om den Svenska handelns och
sjöfartens intressen sådant skulle påkalla”. Jag tror, att dessa
ord borde fattas allmännare, t. ex. så: när K. M. kan anse öfvervägande
skäl till dylik förändring förefinnas. Jag skulle icke
hafva gjort denna anmärka., om icke återremiss blifvit begärd;
ty in praxi torde det måhända komma på eli ut.
R. o. Ad. ansåg de emot della förslag gjorda anmärkntr
föranleda lill dctsammas återremitterande.
Hr Fåhraeus: Under öfverläggningen hos R. o. Ad. sistlidne
Fredag, i afseende på tnllbestämmelscrna för ospecificerade
handtverkeri- och manufactur-smiden af jern samt stålarbeten,
beslöt R. o. Ad., sedan dessa artiklar blifvit åsatte tu 11-  afgifter efter minimivärdc, att en särskild föreskrift borde i
lulltaxe-underrätlelserna inflyta derom, alt prof af de i Eskilstuna
vanligen förekommande jern- och stål-arbeten borde, tilt
vägledning för omdömet, tillställas samtlige tullkammare i Riket.
Jag tillåter mig i anledn. häraf vördsamt hemställa, att under
27 § mätte fä inflyta ett sä lydande tillägg: ”Till närmare
controll i afseende pä de värden, som godsägares förtuIluingsinlagor
upptaga å inkommande manufactur- och bandtverkssmiden
samt stålarbeten af de slag, sorn i tulltaxan ej äro specificerade,
äfvensom tiljor af jern eller stål, skola prof, genom Vår
Generaltullslyrelses försorg tillställas samtlige sjölullskamrar i
Riket å sädane jernsmidesartiklar och stålarbelen, som i Eskilstuna
tillverkas, jemte noggrann namuförteckning derå, med utsatta
gångbara pris.”
fl. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle,
att under 7 § af tulltaxe-underrättelserne blefve inföedt ett
tillägg af den lydelse Hr Fåhraeus nu föreslagit.
Ropades ja,
Slutligen företogs lill pröfning och bifölls Bevilln.Utsk:s uti
dess förevarande betänk, afgulna utlåt, i fråga om åtskilliga förbudsbeslämmelser,
som med 1842 års slut upphört.
Ladcs på bordet nedannämnde från Utsk. inkomne betänk.,
mern. och utlåt., nemi. frän:
Lag- samt Allm. Besv.- o. E k o n.-U ts k : n:
N:o 20, i anledn. af väckt motion om ändring af 2 cap. G
§ i K. M:s nåd. stadga ang. Rikets hafs-, skär-, ström- och iasjöfiske,
den 14 Nov. 17G6;
N:o 21, i anledn. af återremiss utaf betänk. N:o 1, ang:de
väckt motion om förbud för beväringsskyldig att genom lega
befria sig från krigstjenst;
N:o 22, i anledn. af väckt motion om grufägares åliggande
att deltaga i fattigvården;
Den 20 Januari.
343
N:o 23, i anlcdn. af väckt motion om upphörande af lotshcmmans
frihet från delägande i brobyggnads- ocn väghållningsbesväret;
N:o
*24, i anledn. af återremiss af betänk. N:o 5, ang:de
så väl K. M:s nåd. propos. lill R. St. om ändring af 4, 5 och
6 §§ 24 cap. Byggn.brn, som ock särskilda i detta ämne väckta
motioner;
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottet:
N:o 117, i anleda, af väckta motioner, ronde förändringar
uti Rikets elementarläroverk;
N:o 118, i anledn. af väckt fråga om anställande af flere
lärare vid apologistskolorna;
N:o 119, i anledn. af väckt motion om bildande af ett skolråd
för hvarje lärdomsskola, samt inrättande af apologist- eller
real- och söndagsskolor i städerna;
N:o 120, i anledn. af väckt motion om indragning af bergsTogdetjenslerua;
N:o
121, i anlcdn. af väckt motion om uppbäfvande af alla
hittills gällande sladganden, som ansetts lägga hinder i vägen
för adelsman att söka tjenstebefattningar i städerna;
N:o 122, i anledn. af väckt motion om ändring i de genom
K. förordn. d. 7 Maj 1842 stadgade villkor för behörigheten
att föra befäl å Svenskt handelsfartyg;
N:o 123, i anledn. af erhållen återremiss af betänk. Nio
28; samt
N:o 124, i anledn. af väckt motion om tillsättande vid gymnasierna
af särskilda leetorer för naturalhistorien, m. m.
Hr Hjerta, Lars: Som jag förnummit, alt R. o. Ad. tillförene
under detta plenum har fattat det beslut, att protocollen
ang:de tulltaxan icke skola uppsättas, så anhåller jag att nu få
nämna, alt jag icke dervid varit närvarande, och alt jag mot
samma beslut mig reserverar. Mina skäl derföre äro i korthet,
alt jag anser, att åtskilliga uppgifter i afseende på några af
dessa artiklar tillhöra de märkvärdigaste företeelser under denna
riksdag. Om jag varit närvar, vid del beslut, som R. o. Ad.
fattat, skulle jag derifrån velat undantaga discussionen om dessa
artiklar. Här hafva t. ex. blifvit gjorda uppgifter, hvilka
ganska betydligt inverkat på Ståndets beslut, och dessa beslut
torde nu för framtiden framstå oförklarliga. Sådana uppgifter
voro t. ex. beräkningen af tullen på kardullsgarn, hvarvid man
har gjort den uppgiften, att den utrikes ifrån inkomne ullen
förlorar icke mindre än 40 proc., då den tvättas. Jag hade
trott, alt sådana saker bort qvarstå i prot., på det alt närmare
upplysningar och undersökningar i följd deraf lill en annan
gång hade kunnat vinnas. Likaså har del förhållit sig med en
344
Den 20 Januari.
del af discussioncrna ang:de glas och jernmanufaclurvaror, äfvensom
caife. Jag hade således velat undantaga dessa artiklar,
och anhåller nu att få reservera mig emot deras borttagande.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då jag gjorde åtskil
liga
uppgifter i afseende på ålgången af ull, då den förvandlas
till garn och kardullsgarn, anhåller jag till prot. få nämna, att
jag icke uppgifvit 40 proc. minskning vid sådan ullens förvandling.
Frih. Hermelin, Au g. Söderling: En vär talare, Hr
Hjerta, har reserverat sig emot 11. o. Ad:s heslut, att låta Cancelliet
utskrifva endast vissa delar af det vid behandlingen af
tullfrågan förde prot.; samme talare har anfört, att för honom
och flere andra vore det af vigt att få taga närmare
kännedom om de skäl, hvilka ligga till grund för R. o. Ad:s
beslut, särdeles hvad artiklarne klädmakaregarn, glas samt
stål- och jernarbeten beträffa; talaren tilläde, att då frågan aug:de
tull på klädmakaregarn förevar till öfverläggning, uppgaf en
ledamot, att vid lillverkniugen af nämnde garnsort inträffade en
förlust af råämnet eller ullen, uppgående till ungefärligen 40
proc. Då Hr Hjerta tyckes hafva fästat uppmärksamhet härvid,
och då jag är i tillfälle att derom lemna några upplysningar,
anser jag mig skyldig att dem aflemna.
I anledn. af ett af mig förut gifvet yttrande, anhåller jag
vördsamt att få återkalla i R. o. Ad:s minne, alt jag omnämnde
tvenne hufvudsakliga omständigheter, som, jemte andra, inverka
på åtgången och kostnaden af det vid garnspånaden nödige
råämnet; dessa omständigheter äro först och framt sorteringen,
och vidare fabrikslvältningen. Det är allmänt bekant,
att fabrikanten köper vanligen ull osorterad — vidare att den
mäste sorteras. Nu kan ej lill så beskaffad! ullgarn, som Utsk.
antagit eller garn af 2 r:dr b:co värde per £t, all ull begagnas.
Den slröblandade halsullen, den tvinnade och svaga bukullen
samt den grofva ben- och svansullen måste afskiljas och särskildt
till sämre fabrikater användas. Häraf uppslår en ej ringa
förlust af flere proc. utaf ullens värde, ty den bättre ullen
fördyras i den mån som den sämre säljes för ett pris, som understiger
den för ullen primitivt utlagda betalningen. Dernäst
kommer fabrikslvättniugeu i betraktande. Den sker i varmt
valten, med tillsats af lösande ämnen; den pä fåret sker i kallt.
Till klädmakaregarn användes medellin ull, som är mest besvärad
af ett oljakligt fett. Men det är ej nog härmed; vid
ett par andra tillfällen kommer äfven förluster i fråga. Ull
kan ej genast användas; den skall, som det heter, mogna; den
kallare årstiden är den bäst passande för fabrikslvältningen. Här
uppstår en förlust i ränta pä förlaget; ull förlorar i vigt under
somuiarmänadernc. Se här åter en förlust. All ull är uppblandad
med främmande ämnen, såsom lemningar af hö, halm
m. m. Allt sådant måste afskiljas på passande machiuer. Här
inträffar också förlust. Jag har nu ulredt alt förlust inträffar
på
Den 20 Januari.
345
på flere salt, och anser mig icke tillstiindigt att gå vidare uti
svaromål uppå den gjorda anmärkningen.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. j till 12 om aftonen.
In fidem protocolli,
allbert Manck.
. . . v } * ■
Onsdagen den 22 Januari 1845.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2:ne prot.utdrag, det ena af d. 11, 14, 15, 17,
18 oell 20 dennes och det andra af sistuämnde dag.
Justerades plcniprot. för d. 8 dennes f. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han och de öfriga
Ståndens Talmän, i den förmodan alt RiksSl:n, innan D. D.
M. M. Konungens och Drottningens afresa till Norrige, önskade
aflägga deras und. afskedsuppvaktniug, hade i gårdagens Talmansconference
öfverenskominit, att hvar och en inom sitt Stånd
hemställa, huruvida RiksShn hehagade åt Talmannen uppdraga,
ali hos K. M. framställa en sådan önskan och i und. anhålla,
att K. M. täcktes utsätta en dag, då RikSttn kunde få uppvakta
D. D. M. M.; hvadan II. Ex. nu finge hemställa, om R. o. Ad.
behagade lemna honom ett sådant uppdrag.
Ropades ja.
Med tillkännagifvande, att BorgareSt. redan i går hade utsett
ledamöter af förstärkt BancoUtsk., och att i anledn. deraf
emellan II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, samt Talmännen i Presteoch
BondeSt:n blifvit öfverenskommet att föreslå, det val af ledamöter
uti nämnda förstärkta Utsk. måtte la förrättas nästkommande
Fredag, hemställde II. Ex., om R. o. Ad. behagade utsätta
tiden för denna valförrättning till nästa Fredag kl. 9
f. m.
Ropades ja.
Uppå härefter af H. Ex. gjord ytterligare hemställan, biföll
R. o. Ad., alt vid samma tillfälle skulle, utom de 21 ordinarie
ledamöterne, väljas 9 suppleanter, likasom vid sednaste
G II. 44
316
Den 22 Januari !. m.
riksdag skelt, samt att således hvarje vallista borde innehålla
30 namn.
Föredrogs ånyo Bcvilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Ulsk:ns d. 14 och 21 sisth Dec. på bordet lagda betänk. N:o
2, i auledn., af Hrr K. A. Almgrens och Jon. Bobergs motioner,
ang:de inskränkning af tiden för utländske handelsexpediters
eller s. k. probenreuters vistande i Riket m. m.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan ej instämma
i det resultat, hvartill Utsk. kommit; men om det förhåller sig
sorn jag här hört sägas, ali de öfrige Stånden godkänt och bifallit
detta utlåt., sä torde någon discussion eller öfverläggning
på detta delta ruin icke leda till någon förändring deruti, hvarföre
jag endast anhåller, att Hr Ridd.secret. ville upplysa huruvida
någon bestämd underrättelse om de öfrige Ståndens beslut
bit anländt.
Underl, t. f. R i d d. s e c re t. lillkännagaf i anledn. häraf, alt
ifrågftvar. betänk., enligt ankomne prot.utdrag, blifvit bifallet af
samtlige de öfriga RiksStm.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. Bevilln.-,
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ns betänk. N:o 2.
Företogs lill pröfning Bcvilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.Utsk:us d. 14 och 21 sisth Dec. på bordet lagda betänk.
N:o 3, i anledn. af väckta motioner om ändringar i tullförfattningarne.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge
delta betänk, böra punktvis föredragas, hvarvid
Gr. Lagerbjelke, Gustaf, begärde ordet, och anförde
:
De sammansatta Utsk:n hafva, vid betraktande af detta ämne,
så mycket sett på målet, att de alldeles förglömt att tänka
på, huruvida icke de medel, som dertill blifvit föreslagne, vore
dyrare än den vinning, som genom målets uppnående kunde ernås.
Eli bifall till detta Utsk:ns förslag skulle medgifva lullljeustemannen
rättighet att slöra husfriden och den personliga friheten,
intränga i enskilda boningar, Uppehålla den resande pä obestämd
tid och afkläda honom; allt detta vid högst obetydliga vitén, i
händelse intet förbudet gods anträffades, och allt detta utan att
ändamålet ändock kan vinnas. Alla länders erfarenhet visar sådant,
och Sverige är ett af de land, som, i anseende till sina långsträckta
kuster och mångfaldige skärgårdar, har mer än andra
svårt att kunna värna sig mot lurendrejeriet. Man har äfven
förbisett, alt ett villkor för ali god lagstiftning är i allmänhet
att icke sätta den enskilda vinsten i strid med lagarna, synnerligast
vid sådana tillfällen, dä det allmänna tänkesättet anser
lagöfverlrädelsen icke vara i och genom gerningens egen natur
ett brott. Det utbildar sig då, som man öfverallt ser i våra,
D en 22 Januari f. m.
347
som i andra länders gränseorler, der prohibitivsystemet råder,
ett demoralisationssystem, att förakta lagstiftningen i allmänhet;
och det enda sältet alt verksamt hämma det onda, som genom
lurendrejeriet uppkommer, det är att borttaga den vinst, sorn
lurendrejaren skördar på sitt yrke. Jag vågar derföre hemställa,
om icke, i stället för dessa nu föreslagna förändringar, hvilka
icke skulle leda till ändamålet, utan endast verka ondt,
Ständerne skulle vilja ingå lill Konungen med en skrifvelse af
följande innehåll.
Gr. Lagerbjelke uppläste derefter följande:
Enär, efter hvad erfarenheten nogsamt visat, en högst betydlig
oloflig varuinförscl till Riket äger rum, dels genom lurendrejning,
dels genom tullförsnillning, hafva R. St. tagit delta
ärende i noggrant öfvervägande och dervid funnit, att de ang:de
tullbevakningen gällande stadgar och författningar väl i flere delar
torde tarfva jemkning och förbättring, men att orsaken till
ifrågavar. betänkliga förhållande till en väsendtlig del jemväl
bör sökas deruti, att de uti tulltaxan förekommande förhud
och höga tuIlafgifler göra den olofliga varuinförselu så lönande,
alt, genom conliscationer uppkomne förluster, idkeligen
ersättas och öfvervägas genom den vinst, som skördas vid
de tillfällen, dä den olofliga införseln lyckas, och hvilka tillfällen
äfven en fullkomligare tullbevakning icke torde kunna hindra
att någon gäng inträffa.
PA grund häraf fä R. St. hos E. K. M. i und. anhålla, att E.
K. M. täcktes för Rikets näst församlade Ständer, genom aflåten
nådig propos., föreslå, så väl de förändringar uti nu gällande
stadgar och författningar ang:de tullbevakningen, hvilka E. K.
M. finnér vara af behofvet påkallade, som ock ett sådant utbyte
af förbud mot införseltull, samt desse sednares i allmänhet
jemkande oeh reglerande till det belopp att, jemte iakttagande
af nödigt afseende å öfrige med införseltullen afsedde ändamål,
tullafgifterne icke utsättas högre, än att den laglydige medborgaren
genom dem icke ålägges större kostnader, än sorn den olofliga
varuinförseln, med dervid åtföljande premieafgift för ålagande
af risk för conliscalion, medför.
Frih. Cederström, Jacobi Jag anhåller att få veta,
om prot.utdr. ankommit från de öfrige Stånden, huru de behandlat
detta betänk, och hvilka beslut bos hvardera af dem blifvit
lättade, hvarefter jag torde få ordet.
I anleda, häraf upplyste underl, t. f. R i d d. s e c r e t., att
prat.utdrag ankommit, som visade, alt, vid pröfuingen af förevar,
betänk., PresteSt. bifallit detsamma, och RorgareSl. l:o afslagit
dels tillstyrkandet pag. 8, att R. St. må hos K. ÄJ. i und. anhålla
om de förändringar uti K. förordn. d. 22 Dec. 1841, till
förekommande af oloflig införsel och utförsel af varor, som uti
bifogadt förslag äro upptagna, dels dessa i berörde förslag intagna
förändringar uti författningens 34, 35, 38, och 39§§; 2:o
US
Den 22 Januari f. m.
lågt till handlingarne yttrandet, pag. 8, att Hrr Sundlers och
Palanders i ämnet väckte motioner må förfalla; 3:o godkänt
Utsk:ns utlåt. pag. 8 och 9, i afseende på väckta frågor om förändringar
uti gällande förpassningssladga och seglationsordning;
samt 4:o låtit förblifva vid yttrandet pag 10, i afseende på Hr
Paul Bergs framställning, att Iransito-rätligheter måtte tillerkännas
alla stapelstäder i Riket; äfvensom alt frän BondeSl.
prot.Utdr. i ämnet ännu icke ankommit, meu enligt enskilde underrättelser,
Utsk:ns betänk, hos sistnämnde Stånd vore bifallet.
Frih. Cederström, Jacob: 1 afseende på de bestäm
melser
här föreslås, så i det ena som andra fallet, åberopar jag
den af Gr. Mörner, C. G., vid detta betänk, fogade reservation,
hvaruti lian anser, att ingendera af dessa förslag till förändrade
stadganden i förordningen emot oloflig in- och utförsel af varor
äro i öfverensstämmelse med hvad man hade rättighet att
fordra, och anhåller att dessutom särskildt få yttra några ord.
Om R. o. Ad. skulle, lika med BorgareSt., afslå det lagförslag,
som nu inkommit, och låta bero vid hvad 1841 års författning
i detta hänseende stadgar, och som redan då icke var särdeles
öfverensstämmande med hvad man i Sverige nu, på grund af
Reg.]*’, har rättighet alt påräkna som skydd för hus- och hemfrid,
så kan möjligen, genom remiss på Gr. Lagerbjelkes uppgjorda
framställning, rättelse vinnas i hvad nyssnämnde författning
i ämnet stadgar; men jag begär att få fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet pä detta ämne i sin helhet, på dess verkningar
inom samhället, så väl i afseende på moralen, sorn begreppet
hvad med frihet menas, enligt Svensk grundlag, och vill då börja
med att för Ståndet uppläsa ett K. förbud mot husvisilalioner
af d. 10 Juli 177Ö- Konung Guslaf lil skrifver sålunda:
”Vi Gustaf 8Cc. Gore veterlig! : alt, sedan vi af inlupne berättelser
förnummit, det inom en kort tid flere husvisitaliouer
uti Vår K. Residensstad Sloekhlom blifvit anställde, hafva Vi i
nåder varit omtänkte, huru de författningar, som derom stadga,
och hvilka, innan den lyckeligen skedde regementsförändringen,
uppå R. Sl:s und. tillstyrkande blifvit vidtagne, numera skulle
kunna förändras, eller alldeles inställas. Vi håfve dervid å ena
sidan funnit, att fruktan för slika husvisitationer väl kunnat
afhålla handlande att förse sina bodar och magasiner med utrikes
varor, och att det skadliga lurendrejeriet derigenom till någon
del kunnat förhindras: men sorn Vi å andra sidan nogsamt
inse, huru mycket vära trogna undersåtares hemfrid vid sådana
tillfällen lider, och att ingen ting kan mera vara stridande emot
grunden till nuvarande regeringssätt, som är frihet och säkerhet;
så äre Vi oek i nåder föranlätne att härmed bjuda och
befalla, det hädanefter inga husvisitationer uti hus och bodar
någorstädes uti Vårt Rike måge anställas eller tillåtas, oell anhefalle
nu Vårt och Rikets Kammarcoll., alt tullbetjeningen derom
förständiga. Att tillika härvid förekomma det missbruk någre
illa sinnade och olydige undersåtare af denna Vår K. nåd
Den 22 Januari f. ni.
349
gora skulle genom en friare handel med utrikes varor, äro Vi
i nåder betänkte att laga de emot lurendrejerier utfärdade förordningar
under närmare pröfning, samt igenom en sträng tullbevakning
och flere anstalter förhindra införsel af utländska förbudna
tillverkningar; oell gore Vi oss äfven det säkra hopp,
att begärelsen dertill lärer i samma mun aftaga, som de inhemske
i Vårt särdeles nådiga nöje uppbringas till godhet och fullkomlighet.
Det alle, som vederbör,” etc.
R. o. Ad. torde icke förgäta, att i 1772 års Reg.F. finnes
ingen § fullt motsvarande den 10 § i 1809 års grundlag. Denna
sistnämnde innefattar orden: ”Konungen hör rätt och sanning
styrka och befordra, vrångvis» och orätt hindra och förbjuda,
ingen förderfva eller förderfva låta, till lif, ära, personlig frihet
och välfärd, utan lian lagligen förvunnen och dömd är, och
ingen afhända eller afhända låta något gods, löst eller fast, ulan
ransakning och dom, i den ordning Sveriges lag och laga
stadgar föreskrifva; ingens fred i dess hus störa eller störa
låta,’'"' etc. Efter uppläsning af denna §, torde det förefalla besynnerligt
nog, att samma Ständer, sorn skrifvit densamma, hafva
efter 1S09 begärt författning om husvisitationer, till upptäckande
af olofligt gods och den brottsliges gripande innan dom
i målet fallit; men Guslaf III, mine Hrr, som icke hade detta
lagstadgande för sig, Han fann, att Svenske medborgarnes frihet
och säkerhet fordrade förbud mot hvad de regerande Ständerne
mellan 1720 och 1772 flucluationsvis förordnat i delta ämne.
Nu äro vi i constitutionelt hänseende ställde på den ståndpunkt,
att vi stå något framom Europas öfrige stater; men genom
sådana försök ifrån Sländernes sida, som det här, ali förmå
Konungen åsidosätta den 16 § Reg.F., som förbjuder honom
alt låta något sådant lima, som alt någons fred i dess
hus slöra eller störa låta, komma vi att stå långt efter andra
stater — och det är på Ständernes begäran, som författningar,
sädane sorn den nu gällande rörde detta ämne, utkomma!
Vi måste noga betänka, att ett folks ombud, som glömma
sig till denna grad, att förbise grundlagen för att stifta ekonomiska
författningar, och tillstyrka afvikelser från de constitulionella
principer, som i grundlagen finnas nedlagda, detta folk
går med stora steg den tidpunkt till mötes, då det är moget för
enväldets ok, när det icke förmår att, med frihetens bibehållande
och sans och lugn oell lydnad för lagarna, ordna sina angelägenheter
till allmän trefnad och båtnad. Jag önskar icke att
få upplefva den tidpunkt, dä Sverige skulle, genom eget förvållande
och sina representanters obetänksamhet, blifvit ett sådant
land, att det lagliga tillståndet der ej mera skulle blifva rådande;
jag önskar en öfvergång från de missbruk, sorn beredl nuvarande
förhållande i afseende på husvisitationer. Uti Gr. Lagerbjelkes
förslag till und. skrifvelse förenar jag mig helt och
hållet, under förhoppning, alt Konungen lärer i öfverensstämmelse
med den 16 § lemna Ständerne ett förslag till lagstiftning
i ämnet, äfvensom lill tullbevakning, med uteslutande af allt,
350
Den ,22 Januari f. m.
sorn på något sätt kunde störa husfriden. Jag tillstyrker alltså,
det R. o. Ad. lika med BorgareSt. täcktes afslå det nya förslaget,
låta hvad de öfriga punkterna beträffar bero vid det som
de öfriga Stånden beslutat, således lägga utlåt, till handl, utan
något gillande, och meddela remiss på Gr. Lagerbjelkes framsällning.
Med erinran, att propos. huruvida ifrågavar. betänk, borde
punktvis föredragas nyss blifvit framställd, men att, innan svar
derå lemnades, Gr. Lagerbjelke anmält sig och afgifvit ett anförande,
som omfattade betänk, i dess helhet, emedan Grefven åsyftade
alt R. o. Ad måtte afslå Utsk:us betänk, och i stället besluta
en und. skrifvelse till K. M., hemställde H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm., om icke vid sådant förhållande det vore lämpligast,
att Gr. Lagerbjelkes förslag först företogs till pröfning; helst
Utskrns betänk., derest nämnde förslag vunne bifall, icke fordrade
vidare åtgärd, samt i motsatt fall kunde efteråt företagas
till afgörande..
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då Gr. Lagerbjelke^
förslag hufvudsakligen går derpå ut, alt hos Konungen anhålla,
att till näst sammanträdande Ständer mätte öfrerlemnas förslag
till nya tullbestämmelser med lägre tullbelopp, än de sorn för
närvarande finnas, så anser jag denna Hr Grefvens framställning
vara en ny motion, den jag anhåller mätte blifva hvilande på
bordet. Jag tror densamma icke vara så föranledd af detta betänk.
, som nu är föremål för öfverläggning, att den i sammanhang
dermed behöfver pröfvas
H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, på sätt Frih.
Palmstjerna anmärkt, man visserligen kunde anse Gr. Lagerbjelkes
förslag till und. skrifvelse innefatta ett nytt ämne, och lämpligast
böra behandlas såsom en särskild motion, men att det i alla
fall syntes vara nödigt att först pröfva Gr. Lagerbjelkes och
Frih. Cederströms yrkanden, hvilka afsågo afslag å betänk, i
dess helhet.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Hvad Frih. Cederströms
yttrande angår, så, ehuru det var temmeligen liberalt och radikalt
i afseende på husvisitationer, ber jag likväl alt något få
fästa mig vid den citerade 16 §, i hvilken ibland annat slår,
att Konungen icke bör någon afbända eller afhända låta något
gods, löst eller fast. Om detta tillämpas på samma sätt, som
Frih. Cederström yttrat sig i afseende på orden ”ingens fred störa
eller störa låta,” så skulle någon confiscation af förbudna varor
alls icke kunna äga rum. Hvad i öfrigt angår förcdragningssättet,
så, och om jag rätt uppfattat Gr. Lagerbjelkes förslag,
angår det egentligen första punkten af Utskrns utlåt., men ej de
öfrige punkterne; hvarföre jag hemställer, att, med förbigående
af den l:a punkten, nu de öfrige mätte pröfvas och afgöras,
hvarefter samma första punkt, hvilken har afseende på de påföljande
förslagen och hvarå afslag yrkats, torde föredragas och
Den 22 Januari f. m.
351
blifva föremål för Öfverläggning. Om afslag proponeras på betänk.
i sin helhet, så blefve följden naturligen, att tillstyrkanden
afsloges, mot hvilka jag icke hört att någre anmärkn:r blifvit
framställda. Jag hemställer således, alt betänk, måtte punktvis
föredragas, och att med l:a punktens föredragning må uppskjutas
till sist, och den företagas sedan de öfrige blifvit pröfvade.
Härvid yttrade TI. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att han äfven
då Gr. Lagerbjelke afgaf sitt yttrande hade trott, att detsamma
endast afsåg första punkten af Utsk;ns betänk., men att Grefven
på enskild förfrågan lemnat H. Ex. den upplysning, att della
yttrande haft afseende på hela betänk.; men på det denna di
scussion
om förändringssättet ej måtte blifva alltför långvarig,
finge H. Ex. nu hemställa lill Gr. Lagerbjelke, om icke hans
förslag nili behandlas såsom en särskild motion, samt till såväl
Gr. Lagerbjelke som Frih. Cederström, om de icke ville med
gifva
alt betäuk. måtte punktvis föredragas, då det blefve dem
öppet alt vid hvarje särskild punkt framställa sina förut i ett
sammanhang gjorde yrkanden.
Häremot förklarade Gr. Lagerbjelke och Frih. Cederström
sig icke hafva något att erinra.
Då härefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt åtskilliga
ledamöter under föreg:de discussionen anmält sig, samt
hemställde, om icke, då de förmodligen haft för afsigt att yttra
sig i fråga om föredragningssättet, dessa anmälanden finge förfalla,
afhördes icke någon ytterligare begäran om ordet, utan
blcf denna hemställan bifallen; äfvensom R. o. Ad. uppå sedermera
framställd propos. biföll, att ifrågavar. betänk, skulle punktvis
föredragas, hvadan nu upplästes:
Utsk:ns tillstyrkande, alt R. St. måtte hos K. M. i und. anhålla
om de förändringar uti K. förordn. d. 22 Dec. 1841, till
förekommande af oloflig införsel och utförsel af varor, som uti
betänk, hifogadt förslag voro upptagne, och att i följd deraf Hrr
Sundlers och Palanders i amuel väckte motioner må förfalla;
hvarjemte föredrogs det bland berörde förändringar gjorda förslag
till ny redaction af 34 §.
Frih. Cederström, Jacob: Jag får först vördsamt hos
Hr Gr. o. Landtm, begära underrättelse, huruvida med punktvis
föredragning menas en föredragning §-vis af lagförslaget,
Om R. o. Ad. afslår l:a punkten, så förfaller hela lagförslaget
och då behöfves ingen föredragning af §§:ue i detsamma. Men
jag skall be alt få yttra mig i sak, ty första punkten innehåller
hela lagförslaget och hänvisning dit, emedan der står derjemte:
”sorn i bifogade förslag finnas upptagne.” Om nu Utsk:ns
tillstyrkande i l:a punkten afslås, sä förfaller pröfningen af de
särskilda §§:né, och vi hafva då nog med en öfverläggning, eljest
kunna vi få en särskild vid hvarje § och genom voteringar
komma lill beslut, hvarigenom vi förkasta det ena och au
-
352
Den 22 Januari f. m.
taga det andra. Efter jag har ordet, ber jag få tillägga, att
jag aldrig tillstyrkt afslag på de öfriga punkterne, utan att, i
afseende på dem, låta bero vid det, som de öfrige Stånden redan
bestulit; oell hvad angår anmärkn. rör:de orden ”afhända
eller afhända låta gods, fast eller löst”, så får jag svara, att
gods, som lägges under beslagsanspråk, derföre icke betages
siu ägare, det sättes i packhuset till dess dom i saken fallit,
och finnes ingenting, som till införsel förbudet är, återfår också
ägaren gods sitt, och delta kan ej kallas ”afhända”.
I anledning häraf yttrade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm.,
alt han uppfattat beslutet om belänk:s föredragning punktvis på
det sätt, alt hvarje § af författningen om oloflig in- och utförsel
af varor, hvaruti förändring blifvit föreslagen, borde särskildt
föredragas och afgöras, emedan del kunde bända, att R. o. Ad.
ville bifalla hvad i afseende på en eller annan af dessa §§ blifvit
föreslaget, och afslå eller med förändringar antaga hvad
Utsk:n ronde de öfriga tillstyrkt; hvarjemte H. Ex. erinrade, alt
genom ett sådant behandlingssätt ingens mening hindrades att
göra sig gällande, utan R. o. Ad., derest vid pröfningen af en
utaf de föregående §§ eli beslut blefve fattadt, som föranledde
dertill att de sednare §§ hurde lemnäs oförändrade, kunde vid
dessa sednares föredragning afslå de ifrågasatte förändringarne.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har yttrat mig redan mot
hela detta förslag, hvilket BorgareSt. i sin helhet afsla»it. Med
åberopande af hvad jag sålunda anfört i sak, kan jag icke annat
än vidblifva mitt afstyrkaride af nu upplästa §. I händelse
R. o. Ad. vill besluta öfver hvarje § särskildt, kail jag ej underlåta
alt fästa uppmärksamheten pä det oformliga och oriktiga
i bestämmelsen att låta kronobetjeuingen få resa omkring
och göra beslag utom sina districter, emedan de dä ej äro på
den ort de skola vara för att stå till Konungens Bef:h:des disposition.
Jag hänvisar i öfrigt till Gr. Möruers reservation.
Gr. Lagerbjelke: Under åberopande af de motiver jagredan
framställt, anhåller jag om afslag å Utskms tillstyrkande,
samt bibehållande lills vidare af den gamla författningen.
Frih. Raab, Adam Christian: Frih. Cederström har
yrkat afslag å l:a punkten, innan den var uppläst och föredragen;
detta är detsamma som att dömmas ohördan. Nu sedan
Hr Gr. o. Landtm, förklarat, att vi skulle öfvergå till den 34 §,
torde jag få utlåta mig om densamma. A den har Frih. Cederström
yrkat afslag, sådan den af Utsk. blifvit föreslagen, derföre
alt kronobetjeningeu fått sig tillagd rättigheten att göra
visitationer äfven utom sina districter. Samma anmärkn. har
gjort sig gä Ilande både inom och utom Ulsk:n, och särdeles har
man fästat sig vid den utsträckning till heslags anställande, som
blifvit medgifna de personer, som omnämnas i 2 mom. af samma
§. Jag har derföre varit betänkt på en redactionsförändring,
som
I)tn 22 Januari f. m.
som jag tror skulle förekomma alla förespeglade olägenheter.
Jag tager mig friheten uppläsa delta förslag, lydande sålunda:
”Undersökning efter olofligt införd! gods må å de ställen
och lägenheter, sorn lili 32 och 33 §§ uppräknas, kunna anställas
af kronofogde, länsman, lands- eller sladsfiscal, fabriksombudsman,
samt öfverhcljente vid Tullverket, hvar inom sitt
tjenstgöringsdistrict; äfvensom, utan inskränkning till district, af
sådane ordinarie tulltjensteman, som af Generaltullstyrelsen
för särskilde tillfällen dertill förordnas.
Dylik undersökning må ock af tullkammare-föreståndare,
lullliscal och kustchef anställas utom districlet å de i 32 § samt
sednare mom. af 33 § uppräknade ställen.”
Jag ber att fä fästa uppmärksamheten derå, alt, med antagande
af denna redaction, har R. o. Ad. afslagit den del af
Utsk:ns förslag, som gick ut på att tillerkänna kronofogdar och
fabriksombudsmän rättigheten alt göra husvisitalioner utom sina
district, och icke eller tillagt öfrige tullljenstcmän, d. v. s. öfverbcljente,
en sådan rättighet utom sine d ist ricter på de ställen,
som i 33 § omnämnas, nemi. boningsrum, hvilka således
icke skulle vara underkastade visitationer af andre än öfverbeljente
inom districlet.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Sedan Frih. Cederström
icke salt sig emot betänk:s föredragning punktvis, har han yrkat
ett sådant behandlingssätt af frågan, hvarigenom, sedan Usta
punkten blifvit afslagen, öfverläggningen om alla de öfriga skulle
göras om intet, så framt Hr Frih:s mening blefve rådande.
Jag förmodar, alt Hr Gr. o. Landtm, samt Ståndet icke dertill
samtycka, och under denna förutsättning tager jag mig friheten
att yttra mig öfver den nu förevarande 34 §. Mot densamma
hafva dels Gr. Lagerbjelke dels Frih. Cederström yttrat sig;
ordet visitation har synnerligast misshagat dessa ledamöter.
Derom är, i min (anka, intet annat att säga, än att, om man
vill hindra tullförsnillning, så hör man ock tillåta, att de utvägar,
som dertilUIcda, varda lofgifne och utstakade. Gr. Lagerbjelke
har sagt, att man borde undvika sådane stadganden,
hvarigenom det enskilda vinstbegäret kommc i strid med lagen.
Om detta yrkande skulle fullständigt utföras, så borde nian
borttaga alla förhud mot tjufnad, ty dessa stadganden äro naturligtvis
i strid med det enskilda vinstbegäret. Kan icke regeln
utföras i sin helhet, så lärer hon icke eller i detta fall
böra för följdriktigheten tillämpas. Lika så har lian sagt, alt
man icke hurde genom förbud reta till förbrytelser. Emot sädane
slä författningarne alltid i strid. Om nyssnämnde anmärkning
gäller följaktligen hvad jag redan sagt. Dertill kommer,
alt regeln möjligen går så långt, att ingen förbudslag mera
slår qvar, emedan hvarje sådan naturligtvis åsyftar alt hämma
förbrytelser.
Frih. Cederström har för luisvisitationers borttagande åbe6
H. 45
354
Den 22 Januari f. m.
ropat den författning, sorn Gustaf III i sådant hänseende utfärdade,
samt påstått, att han dermed åsyftade frihet och säkerhet.
Om Frih. får bedomina lagstiftarens afsigt, så kan det möjligen
vara tillåtet äfven för en annan ledamot alt också få tänka på
afsigleu. Berörde författning utfärdades nyss efter den af Konungen
sjelf omtalade ”lyckliga regementsförändringen.” Hvad
skedde genom denna? Jo, Svenska folket misste en del af sina
grundlagliga rättigheter, hvaribland sädane, sorn man förmodligen
gerna velat behålla. Manne man således kunde i denna
författning se följande tanka: Alldenstund Vri genom den lyckliga
regementsförändringen betagit Våra trogna undersåtare en del
af deras fordna fri- och rättigheter, alltså bafve Vi,-för att
åter söka deras välvilja, härmed velat befria dem från hnsvisitalioner,
gifva dem frihet i deras hus, eftersom friheten pä
Riddarhuset och annorstädes blifvit inskränkt. — Man vet ock, alt
författningen om husvisitalioner icke var den enda, sorn utkom,
måhända i samma syftning; tryckfrihet blef äfven beviljad, ehuru
hon sedan inskränktes, och pä det alt det täcka könet icke
eller skulle blifva loltlöst i den Kongl, nåden, så hände sig,
att otukliga qvinnor äfven lingö större friheter. Jag tror således,
alt man gjorde bäst, om man i sådana fall icke inginge i
afsiglernas tolkning, ulan holle sig till de ärenden, som äro för
handen. Jag anser ingen fara vara å färde för laglydiga undersåtare,
0111 den af Hiskin föreslagna förändringen varder af
K. o. Ad. bifallen, hvarföre jag, i strid med Frih. Cederström,
anhåller om bifall pä Utskins betänk.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Utom hvad
här blifvit replikerat på hvad Frih. Cederström anfört i afseende
å den § i grundlagen, som han uppläst, påfaller äfven den
anmärkning tydlig, att 0111 denna § tages efter orden, sä skulle
hvilken brottsling eller våldsverkare som helst icke kunna häktas
i sitt eget hus. Att meningen icke varit eller kan blifva
sådan, och alt nian skulle vilja införa det, som fordom existerade
i Maina inom Grekiska riket, att hvarje hus vore en liten
borg, det är icke med samhällsvärden förenligt. Beträffande
Frih:s anmärka., att, 0111 ifrägavar. § bifolles, kronofogdars och
kronobeljenjngens tid i allmänhet skulle blifva med forskning
efter olofligt gods sä upptagen, att den ej skulle vara att tillgå,
då dess egentliga bestämmelse påkallade biträde, så tror jag ej
alt tillägget i denna g skulle sä öka deras befattning, att hinder
uppstod för utförande af den egentliga (jönsten. Jag tillstyrker
bifall lill denna §.
Frih. Gyllenhaal, Carl Henrik: åled Frih. Raab får
jag instämma i dea af honom föreslagna redactionsförändring,
endast med tillägg af ordet ”Reseinspectorer.”
Gr. Lagerbjelke: Då mitt yttrande blifvit så väsendtligt
missförslådt af Hr von Hartmansdorff, nödgas jag åter uppträda,
.hvarföre jag anhåller om ursäkt. Jag har sagt, att när det
:
l)en 22 Januari f. m.
355
moraliskt rälla icke är i fråga, kör Slalen undvika all vid lagslifluing
sälta del enskilda inlressel i sirid med denria lagstiftning,
likasom jag sagl, alt då det rälla icke lederas, så är det
af Slalen mindre viii betänkt alt utfärda sådane lagbud lill efterlefnad,
fiir hvilkas åtlydnad man ieke kan s\ara.
Frih. Cederström, Jacob: Hr von Hartmansdorff bar
yttrat, alt den af Konung Guslaf lil utfärdade, af mig upplästa
förordningen emanerade nyss eller den lyckliga regementsförändringen.
Det var icke sd vyss, dii dess dalum är den 17
Juni 177(> oell regementsförändringen inträffat 4 år förut. Deu
öfversättning lill moliverna för denna författning, sorn den värde
ledamoten skänkt R. o. Ad., bade lian kunnat behålla för sig
sjelf. Jag anser Konung Guslaf III vara förtjent, af Svenska
folkets erkänsla för della erkännande å Konungens sida af de
rättigheter, sorn Han ansåg Svenske medborgare borde äga. I
afseende på Hr von Hobenbausens ytlrnude rör:de kronofogdarne,
så ber jag få fästa uppmärksamheten derpå, all del linnes ingen
fogde i Sverige, som utan groft tjenstefel kan underslå sig alt
fara utom silt dislrict, ulan Inndshöfdiiigens tillstånd, hvartill
han måsle begära permission; men nu skall han bli lagligen berättigad
alt fara in i andra dislrict i lullslvrelsens ärenden,
försöka alt göra beslag, möjligen misslyckas deri, la plikta oell
kanhända komma på obestånd. Alla sådana tillägg i denua
författning skulle slutligen leda derhän, alt tjenstefolk oell baro
skulle göras lill controllanler å föräldrar oell husbönder, oell
gräfva i deras bureauer och skåp, för att upptäcka förbudet
gods. 51å man besinna hvart sådanahär laghud kunna leda.
Jag förnyar min begäran om afslag, oell får i anleda, af Frih.
Raahs rcdaclion förklara, att detsamma tjenar lill rakt ingenting,
då de §§, som finnas i 1841 års författning, äro fullkomligt
tillräckliga för att uppfylla del ändamål, sorn åsyftas. Någon
tillökning och utsträckning deruti best rider jag, såsom oförenlig
med Svenska folkets trefnad och lugn.
Frih. Raab: Den siste talaren har förklarat, att mitt
redactionsförslag icke skulle lill något tjena, hvarföre jag tager
mig friheten fästa uppmärksamheten pä de förändringar, sorn
detla förslag upptager, i jemförelse med det sorn Utsk. framställt,
eller förut varit stadgadt. Jag får således nämna, att
tillförne hafva alla öfverhet jente varit i sin visilationsrält inskränkte
inom hvar sitt dislrict, utan rätt alt derutom göra visitaliorier,
hvilket haft lill följd, att om en sådan tjensteman
kommit olofligt gods på spåren, har han ej haft rättighet att
förfölja lurendrejaren och göra beslag inom en annan sådan
tjenstemans dislrict, utan det har sålunda varit en möjlighet för
lullförsnillaren eller lurendrejaren, om han väl kommit öfver
gränsen af den först förföljandes dislrict, att gå alldeles fri. —
I afseende på det af Frih. Gyllenhaal äskade tillägg af ordet
”Reseinspeclorer”, så liar jag ingenting deremot, och får förklara,
alt bristande kännedom om sådane Ijensieniäns tillvaro,
356
Den 22 Januari f. m.
varit enda orsaken, hvarföre de ej genast upptogos i mill förslag,
hvaruti jag skall insätta nämnde ord. Jag tror mig höra
tillkännagifva, all rättighet till visitation utom eget <! ist rict
skulle ingen af dessa tjenstemän äga i boningsrum, utan en
sådan visitation få förrättas endast af en inom dist rict boende
öfverhetjent vid Tull verket; vidare att länsmän, lands-och stadsfiscaler
blifvit tillerkände att inom egna d i st ri eter göra visitatiouer
på några af de ställen, der de förut icke haft denna rättighet.
Delta svnes rätt, derföre att da en länsman eller fiscal
äger rätt att anställa undersökning efter tjufgods, så bör det ej
eller för conseqvenseus skull förnekas honom att hålla räfst efter
tuIIfdrsn!Ilade eller lttrendrejade varor. Det hörer jemväl
till hans tjenstpligt att efterse, att förfaltningarne i allmänhet
eflerlefvas. Jag tror, alt det förslag jag framställt har dea
förtjensleu framför nu gällande författning, att det Icmnar en
latitud ät tjenstemänncn all hällre kunna fullgöra sina åligganden.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag tror, att, lill discussionens
förkortande, det vore ganska nyttigt, om de talare, som ingått
på rättsvetenskapens theori, behagade lemna detta fält, tv från
den sidan är sjelfva frågan ganska tvistig. Den rörer nemi. de
s. k. police-förlätlningarne, 0111 hvilka alla fältskärare tänka olika,
och att utveckla huru långt man kan gå i sådant hänseende,
det tror jag vara ganska äfventyrlig!, hvarföre jag
skulle tro, att hela detta resonnement om 1(5 § Reg.F. och
hvad Konung Gustaf III åsyftade med sin författning, kan lemnäs
å sido. Hela tullväsendet är af beskaffenhet, att, om man
från allmänna rättsgrunder vill betrakta detsamma, kommer man
till helt andra resultaler, än de, som nu likväl äro använde i
de största Stater. I det speciella hänseende, som här är i fråga,
förenar jag mig i Frih. Raabs förslag jemte Frih. Gyllenhaal
dertill gjorda tillägg, i förmodan alt den närmare bestämmelse,
som lagen erhåller, leder till en bättre verkställighet, till mera
kraft, hvarföre jag tillstyrker R. o. Ad. alt göra denna förändring
i 34 §.
Frih. Cederström, Jacob: Alt dämma efter Frih. Raabs
förslag, så skulle lullljeuslemäunen och audre Kronans tjenstemän,
med Tullverkets tillstånd och på dess bekostnad, fä roa
sig med resor utom sina districter, för alt göra beslag; och i
sådant fall skulle det lätt nog kunna Itända, alt desse tjenstemän
ställde lill lureudrejerier mot skälig betalning, naturligtvis pä
del sätt, att de af rent tjenstenit aflägsnade sig hvar ifrån sitt
ort, för att, som det skulle hela, följa lurendrejeri-gods pä spåren,
under det alt just varorna som häst lurendrejades in och
kommo i säkerhet, emedan kusten lemnades ulan bevakning, och
tjenstemännen icke, på sätt förfaltningarne bjuda, funnos hvar
pä sin post. Della är verkligen klokt lillstäldt. Jag skulle tro,
all man borde ställa sä till, att tullbevakningen vore på sina
stationer tillstädes natt och dag och icke aflägsnade sig derifrån
Den 22 Januari f. m.
357
Tor några visitationer, sorn kunna slå ganska illa al. Likasom
jag Iror det vara oförnuftigt, att kronobetjeningen reser från
sina dislricter, för alt i något specielt fall söka efter förbrulet
gods, likaså oklokt är det att tulltjenstemännen göra det. Det
malte vara nog af, att Generaltullstyrelsen utsänder reseinspectorer;
sådant är redan i den gamla författningen tillåtet,
ehuru ordet rese-inspeclor deri ej finnes utsatt, det är tydligt
af 2 morn. af lagen i 32 och 34 §§:ne. De hafva sine förordnanden,
som berättiga dem alt verkställa visitationer, och dermed
kan vara nog. Man har här sagt, alt då man har rätt
att gå in i hus och gripa tjufvar, så har man äfven rätt alt i
hus eftersöka förbrulet gods. Nå viii! Man må ej komma och
söka efter tjufvar eller tjufgods i en mans hus, som ej varit
för tjufnad angifven eller öfvertygad; man må hålla sig lill sådane
hus, hvilkas innevånare eller ägare varit straffade eller
angilne för stöld, ty ingalunda får någon komma in i en fredlig
medborgares hus, för att söka efter tjufgods, ty det blir
rån utaf, och då värjer sig den, sorn hor i linsel, på sätt lag
bjuder. Jag tror mig nu hafva bevisat, alt Frih. Raabs försök
alt hjelpa Utskrns förslag, genom inskränkning lill tullljenstemännen
i afseende på rättigheten alt fara ifrån sine dislricter, är
eli alldeles onödigt tillägg till den författning, som finnes, och
jag förmodar, all Tullstyrelsen skall blifva ganska missbelåten
att derigenom öppna vägen till direct connivence mellan lurcndrejaren
och tullhetjenten, för att vara frånvarande när det
lorbudna godset inkommer.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, (illkännagaf, all plenum kommc
att fortsättas kl. 6 e. m.
Frih. Hermelin, Aug. Söderling: Jag tillstyrker an
tagande
af Frih. Raabs förslag med Frih. Gyllenhaals amendement.
Visserligen har en värd talare härstädes gjort en och
annan anmärkn., ibland annat om olämplighelen alt lulltjenslemännen
skulle äga rätt att utom districten anställa visitationer,
och jag anser mig höra bestrida riktigheten deraf. Skall rörfattningen
äga gällande kraft, så hör man äfven tänka på medlen
, hvarigenom den kan sättas i verkställighet. Här finnes,
det är sant, en utväg alt förflytta tulltjenstemännen från den
ena stationen till den andra, men jag hemställer, om det ej är
bättre för Generaltullstyrelsen alt äga rättigheten att gifva
den latitud åt tulltjenstemännen, alt i den inslruction, som för
dem utfärdas, inryckes en §, hvaruti säges, allde ej få aflägsna
sig ifrån sina stationer med mindre en annan i stället förordnas.
Jag får derjemte tillkännagifva, alt vid de öfverläggningar, som
förevarit hos de sammansatta Utsk:n, har blifvit upplyst, särdeles
af ledamöter inom BondeSt., att, i hänseende till det egna
förhållandet mellan Sverige och Norrige, ökade tullcoulroller
erfordrades, och alt, lill följd deraf, det är af vigt, att man i
de norra provinscrne söker att uppmana tulltjenstemännen att
med uppmärksamhet följa förfallningarnes efterlefnad i hänseen
-
äss
Den 22 Januari f. m.
de till tullbestämmclserne. Jag förnyar min anhållan oni propus.
på Frih. Raabs förslag.
Frih. Cederström, Anders: För deni af R. o. Ad:s
ledamöter, sorn bevistade sisll. riksdag, torde det vara bekant,
att förevarande författning då undergick hufvudsakliga förändringar
till förmån för tulltjenstemännen och utvidgande af deras
rättigheter, hvad anginge undersökningars anställande, till upptäckande
af till införsel otillåtet eller lullförsni 1 ladt gods. Föreskriften
att husvisitation skulle ske inom 48 limmar efter det
godset inkommit, blef då upphäfven, och ehuru rättigheten att
göra tullvisitationer öfver hela landet, hvar som helst, medgafs,
fästades dock dervid del villkor, att hvarje visitation skulle
förrättas af inom districtet boende tulltjensteman, hvadan alltså
ingen sådan ägde rätt att, utom det honom anvisade district, i
ett främmande tuIIvisitation anställa. Jag var då, likasom nu,
emot denna utsträckning, emedan jag tror, all den snarare leder
ifrån än till det åsyftade ändamålet; men skulle nu ytterligare
en förändring i den gällande författningen göras, hvarigenom
tulltjenstemännen tillädes rättighet alt, äfven utom sitt district,
göra visitationer, då tror jag att följden skulle bli, att
snart sagdt ingen, åtminstone en ganska ringa bevakning, skulle
komma alt äga rum vid kusten, enär det för tulltjenstemännen,
hvilka äga rätt att uppbära en stor del af böterna, vore en vigtig
fördel att få godset in i landet, för att sedermera på de
ställen, dit det kommer, få anställa beslag. Om tullbevakningen
vid kuslerne vore så sträng, alt icke något lurendrejeri der med
fördel kunde äga rum, så blefve naturligtvis tulltjeustemännens
intrader just genom deras nit förminskade; då deremot om denna
kustbevakning är ringa, och tjenstemännen genom efterspaning
få reda på hvar godset slutligen stannar, så skola de deraf
skörda en ganska stor vinst, hvarföre jag ej kan ingå på
Frih. Raabs förslag. Jag tror det vore största skäl alt sä tillställa,
alt lurendrejadt gods ej kunde komma in i landel; att
således vid kusterna stränga controller borde iakttagas, men ingalunda
en författning vidtagas, hvarigenom tulltjenstemännen
göras tilt spioner och controllanter på den enskilde, emedan sådant
endast förauleder lill ökad tullförsnillning och lorsloradt
lurendrejeri.
Frih. Raab: Frih. Cederström, Jacob, har såsom fel i milt
förslag anmärkt, att genom den öfverbetjente vid Tullverket tillerkända
rättigheten att göra beslag utom eget district skulle
kusten lemnäs blottad och tull-ljenslemännen endast sysselsätta
sig med efterspanande af olofligt gods, och IIr Frih. bar slutat
med frågan, om delta vore klokt tiIIsläId 1. Jag frågar den värde
Frih. tillbaka, om det vore klokt tilIsläldt alt förmena eu
tulltjensteman, om han får spaning på en inkommen oloflig vara,
att förfölja tullförsnillare!! eller lurendrejaren in i ett annat
district; är del klokt alt säga, det bara lurendrejaren kommer
inom den eller den grinden, vid hvilken råmärket är sall för
Den 22 Januari f. m.
359
den förföljande tjenstemanncns eget dist rict, så är lurendrejaren
fri ? Det är detta sorn man sökt förekomma. Frih. måtte hafva
misstagit sig då han sagt, alt tulltjensteman finnas redan tillagd
rättigheten att göra lieslag utom districten. Jag har här bredvid
mig en auctoritet, den jag åberopar, och hvars vittnesbörd
torde få gälla; han har sagt mig raka motsatsen. Dernäst har
Frih. uppehållit sig vid jemförelsen om rättigheten alt anställa
visitation efter tjufvar och stulet gods; tjufvar får man taga
säger Frih., men man får ej söka dem annorstädes än der tjufvar
finnas. Jag hemställer huru mångå tjufvar skulle kunna
gripas, om del förmenades att söka dem på andra ställen, än
der man verkligen vore säker på alt tjufvar sig uppehålla. —-  Frih. Cederström, Anders, har varit så ytterst liberal, att han
klandrat den visitalionsrältighet tulltjenstemännen nu äga, såsom
varande för långt utsträckt, och att de endast borde hälla sig
vid kusten och hindra inkommande i landet af lurendrejadt gods.
Ja, det är just meningen med denna utsträckning af visilalionsrältcn,
att hindra inkommande af lurendrejadt gods, ty omöjligt
mäste det vara att, med våra vidsträckta kuster, hålla en
så stor bevakning alt densamma der skulle kunna förekomma
allt lurendrejeri. Vigten ligger just derpå, att sedan detta gods
väl inkommit, man må vara tillreds att taga detta gods och beröfva
lurendrejaren eller försnillaren den påräknade vinsten af
deras brottsliga förehafvande. Det gamla ordspråket: det är
ingen konst alt stjäla, vida större är den att kunna gömma, gäller
äfven här, och jag kan ej, på de skäl Friherrarne Cederström
anfört, afstå från mitt förslag, så mycket hellre som jag
förnummit svmpalhier inom Ståndet för detsamma.
Frih. Gyllenhaal: Jag har begärt ordet endast för att
upplysa Frih. Cederström om ett misstag, dä han sagt, att reseiuspectorer
få anställa visilalioner utom sine districter. De
hafva en sådan rättighet endast på grund af Geuerallullstyrelsens
särskilda förordnanden, men icke generell.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Jemte det jag instämmer i
Frih. Raabs förslag och det dertill af Frih. Gyllenhaal gjorda
amendement, anser jag frågan af så mycken vigt att, då tillika
så olika åsigter derom sig yppat, målet borde till Utsk. återremitteras.
Jag tror detta vara nödvändigt, särdeles derföre att
de andra Stånden fattat olika beslut, och Ulsk. kunde då blifva
i tillfälle att sammanjemka de olika meningarne.
Hr von Troil, Samuel Gust.: Jag begärde egentligen
ordet för alt vederlägga den af Frih. Cederström, Anders, gjorda
au märkn.,alt, derest ifrågavarande lagförslag antoges, skulle man
derigenom komma alt underlätta iusmugling af förbudna varor
öfver Rikets gränsor. Denna vederläggning är af Frih. Raab
så fullständigt utförd att jag ej anser mig dervid böra något
tillägga. Medan jag har ordet, ber jag dock all få förklara,
del jag delat majoritetens mening inom de sammansatta Ulsk:n,
360
Den 22 Januari f. m.
men att jag nu finner Frih. Raabs redaclionsförslag bättre och
derföre instämmer deruti, med det tillägg dertill, som Frih. Gyllenhaal
gjort. Hvad Hr Aminoffs begäran om återremiss beträlFar,
skulle jag tro, att den ej tjenar lill något, då vi veta
att 2:ne Stånd redan fattat sine beslut, hvarföre jag finner så
mycket angelägnare att bifalla Frih. Raabs förslag, som det synes
mig gä ut pä ali göra af lagen en sanning samt öka dess
kraft och förmåga att hindra införandet af förbudna varor. För
min del skulle jag hafva tvekat att bifalla Ctsk:s förslag, så
vida de af Hevilla.Utsk. föreslagna högre tullbestämmelser blifvit
antagna; men då man i delta hänseende vidblifvit den gamla
författningen i nästan alla punkter, tror jag det vara så mycket
mera skäl att nu ej vägra bifall till Frih. Raabs förslag.
Frih. Cederström, Jaeob: Jag anhåller endast, det Frih.
Raab icke ville tillägga mig andra yttranden, än dem jag haft.
Jag har icke annat, än åberopat 1 och 2 mom. af 32 § sådane
de stå att läsa, och deraf har Frih. Raab gerna kunnat se, alt
de ifråga var. personerne äro berättigade, då de dertill af Generaltullstyrelsen
förordnas, att afresa frän sina egne districter
för att verkställa beslag i andra. Men, såsom sagdt är, dertill
fordras särskildt tillstånd, och det går icke an att göra ett annat
förhållande gällande, utan att skapa förordningar, som blott
föranleda lill oordningar. Jag vill icke längre fördröja discussionen;
vi hafva hört tillräckligt, för att stadga vårt omdöme
i detta fall.
Hr von Hartmansdorff: Man har nämnt huruledes
det är tillåtet att söka efter tjufgods i annor mans hus;
och då en jemförelse med detta lagstadgande upplyser för
hållandet
med denna fråga', eller visar huru man i detta fall
må kunna förfara, så anhåller jag få uppläsa 52 cap.
Missg.b:n 2 §. Der slår nemi. ”Nu häfver man våhn ä, eller
någon kunskap, hvart ljuf, eller tjufnad, är kommen; hegare
dä lof af häradsfogde, eller länsman å landet, eller af borgmästare
och råd i staden, att der ransaka, och säge hvad han
häfver mist, och hurudant, så ock sine skäl dertill etc. ”Finnes
ej det man ransakar efter; bevise dä den, som ransakan begärde,
eller gånge ed, alt han sitt mist häfver, och ej af illvilja
ransakning sökt. Ej må man annorlunda ransaka af sjelftagen
makt. Gör det någon, och finnér ej tjufnaden; bote tio
daler och fylle skadan” Således kan eflersökningen icke gerna
misslyckas, med mindre man gör henne af illvilja, och dä är
hela boten endast 10 daler. Likväl skulle man icke hafva rättighet
att i fråga om tullförsnillning eller lurendrejeri göra någon
sådan? — I afseende pä rättigheten alt öfver gränsen af ett
område fullfölja efterspaningen af lurendrejadt gods, anser jag
mig icke behöfva något tillägga, emedan den saken redan är
utredd. Mot en återremiss får jag yttra detsamma, som en annan
ledamot redan sagt, nemi. alt jag, då detta mål blifvit tillräck
-
Den 22 Januari f. m.
3C1
räckligen utredt, anhåller det R. o. Ad. måtte vägra återförvisningen,
helst Ståndet har en sådan mängd ärenden oafgjorda,
att man, så vidt möjligt är, hör undvika att skicka några tillhaka.
Enär flere ledamöter instämt med Frih. Raab uti hans förslag
med det tillägg, som af Frih. Gyllenhaal blifvit gjordt, så
skall äfven jag afstå från min första mening och förena mig
nied de båda Friherrarne.
Frih. Cederström, Anders: Jag tror, att man bör fästa
mera afseende vid att hindra sjelfva insmuglingen, än att
sedan skaffa reda på det gods, som å oloflig väg i landet inkommit.
Såsom de lägre tulltjenstemännen nu äro aflönade, ligger
det naturligtvis i deras intresse att kunna göra sd många
beslag, som möjligt är. Derföre om de nu skulle få rättighet
att göra beslag inåt landet, så skulle, om de funno deras verksamhet
derstädes belönad, denna blifva dragen från kusterne,
der den likväl bäst behöfves. Dessutom skulle häraf en annan
olägenhet uppkomma, nemi. att sjelfva lurendrejaren merendels
blefve sakfri emedan han gjorde complott med tulltjenstemännen,
som skulle bereda honom tillfälle att införa varorna i landet,
då de i alla händelser visste hvar desse skulle komma att
stanna; hvaremot köparen af dessa varor skulle blifva den, som
egentligen linge vidkännas ansvaret, ehuru han i sjelfva verket
vore oskyldig, åtminstone lill sjelfva lurendrejeriet. dag tror
således, att denna utvidgade rättighet för tullbetjeningen i afseende
på visitationers anställande skulle medföra betydliga olägenheter,
och får derföre vördsamt afstyrka bifall till denna
del af Utsk:s betänk.
Frih. Raab: Om Frih. Cederström, förra gången han yttrade
sig, hade haft godheten att höja sin stämma såsom då han sednast
hade ordet, så skulle jag icke hafva begått det misstag att
tillägga honom yttranden, hvilka lian icke haft. Om jag det
gjort, ber jag således om tillgift derför; men i afseende pä saken
tillåter mig Frih. få fästa uppmärksamheten derå, att enligt
ifrågavarande 34 §, sådan den nu belinnes, äga icke de der uppräknade
tjenstemännen rättighet att göra beslag utom deras districler,
med mindre de för tillfället, märk ”för tillfället,” dertill
blifva af Generaltullstyrelsen förordnade. Nu frågar jag, om
icke, då de skola stanna vid den omtalade grinden, dit de förföljt
godset och skrifva till Stockholm för att utverka tillåtelse
till lureudrejarens vidare förföljande, om icke, säger jag, denne
då får tillräcklig tid på sig att bringa sina varor i säkerhet?
— Hvad beträffar Frih. Cederströms, Anders, försvar för
kustbevakningen, så får jag erinra Frih. derom, alt då här icke
är fråga om andra personer vid Tullverket, äu om öfverbefälet,
så står hela den öfrige tjenstepersonalen qvar till kustbevakningen.
Hr von Hohenhausen: För min del finner jag icke skäl
6 H. 46
302
Den 22 Januari f m.
vara att ensam påyrka bifall till Utsk:ns förslag, utan får jag
förena mig uti det förslag, som af Frih. Raab blifvit framstäldt,
med det tillägg, som Hr Frih. Gyllenhaal vidfogat.
Hr Fåhreeus: Jag är i allmänhet af den mening, att la
gar
böra vara lämpade efter civilisationens fordringar; men att
det deremot bör tillses, att verkställigheten af desamma kan ske
med kraft och allvar. Emedlertid bar jag vid Utsk:ns ifrågavar.
förslag funnit anledning till flera betänkligheter. Till en
del hafva dessa redan blifvit utvecklade af föregide talare, och
hvad denna del angår, torde jag derföre kunna förbigå alt närmare
orda derom. Det hufvudsakliga af hvad jag hade att anmärka,
har vedan genom det. förslag, som Frih. Raab framställt,
blifvit undanröjdt. Det afsåg nemi., att underbeljeningen vid
Tullverket genom förslaget skulle fått en allt för stor latitud
för sin visitationsbehörighet, samt att kronofogden derigenom
tillagts rättighet att sträcka sin tjenstgöring utom deras fögderier.
Man bar anmärkt, att äfven tullijenstemäunen icke borde
utom deras district fä sträcka sin tillsyn, emedan det kunde
leda dertill, alt deras egentliga tjenstgöring derigenom kunde
försummas. Jag nekar icke, att denna anmärkning kan hafva
något skill för sig. Jag vill i sådant afseende vördsamt upplysa,
alt i tjenslgöringsreglementet för Tullverket af d. 1 Oct.
1831 förekommer i 14 § en så lydande föreskrift, som egentligen
blott gäller kustbevakningen till lands: ”Inom nästgrän
sande
district må han ock äga att sträcka sin uppmärksamhet i
de fall, alt antingen misstänkt varutransport, under förföljandet,
dit nndankommer, eller att farkost förmärkes derinom anlöpa
obevakad uthamn; ligge det dock på hans ansvar, alt den nödiga
tillsynen inom hans eget district derigenom icke varder
försummad”. Jag hemställer, om icke lämpligen, med afseende
å behörigheten för tulltjensteman i allmänhet att sträcka sin
uppmärksamhet utom sine dist ricter, må, i öfverensstämmelse med
det 2 mom. af den nu upplästa §, kunna i Frih. Raabs fiirslag
inflyta följande stadgande: ”ligge det dock på deras ansvar, att
den nödiga tillsynen inom deras egne d ist ricter derigenom icke
varder försummad”; i hvilket fall jag skulle vilja med Frih.
Raab instämma.
Frih. Raab: Jag får blott äran förklara, att jag icke har
någonting emot införandet af ett så beskaffadt tillägg, sorn det
Hr Fåhreeus föreslagit, och hemställer således till de öfrige Hrr,
som biträdt mitt förslag, huruvida de icke äfven skulle finna
sig böjda alt samma tillägg bifalla.
Många röster hördes härefter instämma i godkännande af
det föreslagna tillägget.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, yttrade H. Ex. Hr
Gr. o. Landtm., att bifall till Utskais förslag ej blifvit yrkadt,
sedan såväl Hr von Hartmansdorff som Hr von Hohenhausen förenat
sig med Frih. Raab, och att H. Ex. derföre nu finge hem
-
Den 22 Januari f. m.
363
ställa, om R. o. Ad. behogade afslå Ulsk:ns förslag lill ändring
af 34 §, samt bifalla Frih. Raabs redaclionsförslag, med den
deri i anleda, al Frih. Gyllenhaal framställning medgifna förändring
och med det tillägg Hr Fåhraeus föreslagit.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. Hr
Gr. o. Landtm, lillkännagaf, det han trott sig finna, altja
öfverröstat nej.
Frih. Cederström, Jacob begärde votering samt att
dervid afslag å de ifrågasatta redactionsförändringarne mätte
blifva conlrapos.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
voler, propus.:
Den som bifaller, alt 34 § af K. förorda, till förekommande
af olollig införsel och utförsel af varor, af d. 22 Dec. 1841,
ina erhålla följande Ij delse:
”Undersökning efter olofligcn in förd t gods må å de ställen
och lägenheter, som uti 32 och 33 §§ uppräknas, kunna anställas
af kronofogde, länsman, lands- och sladsfiscal, fabriksombudsman
samt öfverbeljenle vid Tullverket, hvar inom sitt tjenstgöringsdislrict,
äfvensom utan inskränkning till district af sådane
ordinarie tulltjensteman, som af Generaltullstyrelsen för särskilda
tillfällen dertill förordnas”.
”Dylik undersökning må ock af tullkammarföreståndare,
tullfiscaI, kustchef och reseinspector anställas utom districtet å
de i 32 § samt sednare momentet af 33 § uppräknade ställen;
ligge det dock på deras ansvar, ali den nödiga tillsynen inom
deras egna dislricter derigenom icke varder försummad”; voterar
.ia;
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer nuvarande lydelse af ifrågavarande §
att oförändrad bibehållas.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 65.
Nej — 12.
Härefter föredrogs Ulskms förslag lill förändrad redaclion
af 35 §.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Denna §, i K. för
orda.
af d. 22 Dec. 1841, till förekommande af olollig införsel
eller utförsel af varor, anser jag från början icke hafva fått
den mest lyckliga redaction. Jag inser mycket väl, huruledes
Bevilln.Ulsk. icke gerna kunnat afse andra förändringar, än
dem, som blifvit af motioner föranledda, men tillstår också, att
den enda förändring, som Utsk. föreslagit, icke efter min öfver
-
304
:Den 22 Januari f. m.
tygelse är den lämpligaste. Gerna vill jag medgifva att minska
ansvaret för tulli jenstemännen vid misslyckade kroppsvisitationer
i vissa trakter, der smygvägar finnas och der sålunda
lurendrcjeri i större scala kan förmodas inträlfa; men för min
del kan jag icke anse det vara humant, klokt eller riktigt att
mot ett så ringa ansvar, som här är föreslaget, tillåtelse är lemond
åt nämnde tjenstemän att anställa kroppsvisitationer äfven
å resande.
Korthet i författningar är visserligen en dygd; dock endast
så vida, som den är förenad med nödig tydlighet och fullständighet.
Dessa egenskaper saknas i §, enligt min förmening, från
början; hvilket jag således ingalunda vill tiilsrkifva Utsk.
Andamålet med det stadgande, som 35 § innehåller, bör
vara dubbelt. A ena sidan aldrig förlora ur sigte den aktning
och humanitet, man är skyldig resande, ja, den man är skyldig
alla medmenniskor; ä andra sidan iakttaga nödig stränghet emot
de personer, sorn skäligen kunna för lurendrejeri misstänkas.
Detta sednare ändamål anser jag dock ej eller genom den föreslagna
§ vara vunnet, äfvensom jag tror, att densamma i allmänhet
fordrar en annan redaction.
Hvad först angar den aktning och humanitet, man är skyldig
menniskor i allmänhet och resande i synnerhet, tror jag vi
böra besinna, att denna lag icke blott gäller för Svenskar, utan
äfven för utländningar, som lill Rikets gränsor anlända. Vi
kunna icke gerna i förväg utfärda en allmän kungörelse, hvarmedelst
vi underrätta alla utländningar, att de vid ankomsten
till Sveriges gränsor möjligen kunna vara utsatte för den skymf,
att en tullbetjent, emot 5 r:drs ansvar, bär hand på deras kropp.
Vi kunna icke underrätta fruntimmer af främmande nationer
derom, att det visserligen är föreskrifvet, alt de icke få å kroppen
undersökas af andra personer, än dem som tillhöra deras
kön; men att § saknar allt ansvar för öfverträdelsen af en så
högst nödig föreskrift. Så snart icke någon sådan varning utgått,
faller denna fråga inom området af allmän folkrätt, d. v. s.
den del af folkrätten, som beror på seden. Stränga lagar finnas
visserligen ännu i detta fäll uti vissa länder; men de tillämpas
blott sällan, och kroppsvisitationer höra till undantagen.
Jag tror icke eller att en öfverdrifven stränghet emot resande,
som ankomma till hamnar eller lull platser, kan medföra något
betydligt resultat för statscassan. Tullförsnillning och iurendrejeri
förebyggas i stort genom 2:ne medel: det ena, att man har
väl betalda och väl valda tulltjensteman, och det andra, att
man har tillräcklig bevakning, för att hindra den hemliga, oloflig,
! införseln af varor. Undersökning i folks fickor är ett småaktigt
medel, hvilket icke för statscassan kan leda till något resultat,
som förtjena!' all afses; dock medgifver jag, att lagen må
vara till, derföre att för vissa näringar kan det lurendrejeri,
som i fickor bedrifves, möjligen blifva menligt. Allt ifrån min
första ungdom har jag mycket rest, redan innan jag inträdde i
Statens tjenst. Beskaffenheten af denna tjenst har föranledt än
-
Den 22 Januari f. m.
365
nu många andra resor, många andra erfarenheter af det sätt,
på hvilket det tillgår vid antagande och tillämpning af tullförfattningar
i andra länder. Stödd på dessa erfarenheter har jag
vägat det, måhända ändock djerfva försöket att göra ett utkast
till förändrad redaction af denna §, hvilket torde af en Cancellist
få lör R. o. Ad. uppläsas. Jag anser för hnfvudsaken häruti,
att det icke under något förhållande må tillåtas en tullbetjent
att lägga hand på en resande innan han 2:ne gånger anmodat
honom alt sjelf afkläda sig. Jag behöfver icke erinra
deni, för hvilka jag nu har äran tala, att i hela Europa, inom
de bildade classcrne, som, jemte den borgerliga lagen, stå under
en särskild codex, nemi. under hederns lagar, anses den händelse,
om någon bär hand på en annan, såsom en skymf, den
der icke kan annorledes än med blod aftvås. Jag undersöker
ej, om denna förutsiitlning är riklig eller oriktig; jag blott åberopar
ett factum: så är tänkesättet. En mera rättvis harm
skulle det uppväcka, om sådan skymf tillfogades af en tullbetjent.
Han är dock alltid en statens agent, och af staten har
man rätt att vänta humanitet och rättvisa. Af den resande kan
man icke mera begära, än alt lian åtlyder varningen: ”kläd af
er;” ”Lägg af er den eller den delen af er beklädnad.” Jag
har uti den redaction, som jag anhåller måtte få uppläsas, sökt
att förena desse särskilda considerationer, och vågar derför anhålla
om H. Ståndets bifall till de 11 morn., hvaraf § skulle
komma alt bestå.
Det härvid afgifna redactionsförslaget, hvilket nu upplästes,
var så lydande:
1 Mom. Då någon, som ankommer till hamn, tullplats eller
sådan gränseort, der allmän landsväg är, misstankes hafva
på sig förstucket gods, må undersökning derefter af tullkammare-
eller tullinspections-föreståndare eller öfver-uppsyningsmän vid
hamnbevakningarne eller befälhafvare på kustslationerne kunna
anställas i vaktstuga eller annat rum, hvarvid, om undersökningsman
eller den misstänkte det askar, 2:ne vittnen skola tillkallas
och tillstädes vara. Anträffas å nämnde ställen sålunda misstänkt
person af underbetjente vid tullverket, då må han endast
af dem kunna anhållas till dess någon af ofvan uppräknade tjenstemän
hunnit tillkallas för undersöknings verkställande.
2 Mom. När sådan undersökning nu förrättas skall, varde
den misstänkte tillsagd, att aflägga sine kläder, eller den del
deraf, som undersökningsman äskar, hvilken tillsägelse, derest
den icke genast ållydes, andra gången upprepas. — Vägrar den
misstänkte, eller dröjer lian då, ulan påtagligt och gillligt skäl,
alt sig afkläda, må undersökningen verkställas å kropp hans,
eller, derest så nödigt aktas, sedan han blifvit, med tillhjelp af
underbetjente, eller, om molsläud sker, genom tillkallad handräckning
afklädd.
3 Morn. Undersökningsman, som, utan att tvenne tillsägelser,
pä sätt sagdt är, förutgålt, vid skeende undersökning läg
-
3B6
Den 22 Januari f. m.
ger hand å misstänkt person, miste tjensten och varde ådömd
sex månaders fängelse å fästning.
4 Mom. Ar det qvinnsperson, som misstänkt är, må undersökningen
ej verkställas utan genom tillkallad person af samma
kön och i afskildt ruin, hvarest ingen af mankön tillätes vara
närvarande: äro vittnen erforderlige, varde ock qvinnor tillkallade.
Bryter undersökningsman, när undersökning sker å misstänkt
qvinna, emot dessa föreskrifter, varde ådömd ett års fängelse
å fästning; miste ock dertill tjensten, sorn ofvan sagdt är.
5 Mom. Upptäckes ej vid undersökningen gods, som är
lieslag underkastadt, eller finnér behörig undersökningsman sig
ej hafva skäl att å af nnderbetjent anhållen person undersökning
anställa, bote särskildt för en hvar, hos hvilken vid undersökning
dylikt gods ej funnits, eller ä hvilken, af underbetjent
anhållen, undersökning ej af vederbörande ansetts böra vidtagas,
i förra fallet undersökningsmannen från 20 till 300 r:dr, och i
det sednare underbetjent, som anhållningen gjort, från 10 lill
100 r:dr, målsägandes ensak.
6 Mom. I skärgård, vid kusterne och landgränsorna, inom
en Svensk mils afstånd från saltsjö eller gräns, må jemväl undersökning
efter förstucket gods kunna å misstänkt person på
andra ställen, dock icke af annan person, anställas, än de som
i 1 mom. af denna § äro uppräknade. Härvid skola de i 2, 3,
4 och 5 momenlerne stadgade föreskrifter lända till efterlefnad;
dock med den minskning i ansvaret, i händelse alt gods, sorn
beslag underkastadt är, icke upptäckes, att höler för undcrsökningsman,
om undersökning ägt rum, ådömmas från 5 lill 50
r:dr, samt för underbetjent, sorn anhållning_ gjort, hvarpå undersökning
icke följt, från 3j till 33^r:dr. Afven må de undersökningar,
hvarom i detta mom. stadgas, derest hus icke finnas i
granskapet, å misstänkt mansperson, men ej å qvinna, kunna
förrättas utom hus; dock endast i nödfall och med skäligt afseende
å väderlek samt årstid.
7 Mom. Skulle stark anledning yppas, att å gräns eller
kust, eller i grannskapet af stad, lurendrejeri eller tullförsnillning,
genom varors fördöljande på kroppen och i kläderne, uti
större mått idkas och fortfar, äge Generaltullstyrelsen att, med
de inskränkningar, som af K. M. i nåder utstakas, genom utfärdad
kungörelse undantagsvis föreskrifva strängare åtgärder
och minskadt ansvar för beslagare; dock må ingen ändring ske
i afseende å behandling af resande, som anlända lill hamn- eller
till gränseort, hvarest landsväg är. Ej eller må föreskrifterne
i 4 och 6 momenterne, i hvad de betriilfa misstänkt qvinna,
i någon händelse förändras, eller ansvaret för öfverträdande
deraf nedsättas.
8 Mom. Har undersökning å misstänkt person skett, men
beslag icke följt, vare undersökningsman förpliglad att på begäran
derom lemna betyg, enligt föreskrifvet formulär; och varde
den, som ett sådant betyg företer, från undersökning af annan
tjensteman under då förehafvande färd befriad.
Den 22 Januari f. m.
307
O
9 Moni. A den, som för oloflig införsel eller utförsel af
varor en eller flere gänger tillförene straffad blifvit, må undersökning
utan påföljd af bölesansvar äga rum; dock alt i öfrigt
föreskriflerne i foreg:de momenter iakttagas.
10 Mom. Lag samma vare, om, vid anställd undersökning
af resandes och vägfarandes medförde saker, eller af saker, som
bäras af tili fots gående person, å orter och ställen, som ofvan
sagde äro, anträffats varor, som äro underkastade beslag, och i
den mängd, att lydeligen skönjes, det afsiglen varit alt dermed
drifva köpenskap.
11 Mom. Nu har någon, af okynne, genom uppstoppning
af kläder eller annorledes, föranledt skälig misstänka; vare undersökningsman
och tullbetjent, som den misstänkte undersökt
eller anhållit, äfvenledes från bötesansvar befriade, och vare den
som slikt okynne visat, förfallen till böter af 50 r:dr, målsägaudes
ensak. — Sker det andra gången eller flere, ligge i tveböte.
Frih. Raab: Så vidt jag uuder den hastiga uppläsningen
af Frih. Palmstjernas förslag kunnat upptäcka, belöpa sig de
skiljaktigheter, som delta förslag innehåller ifrån Utsk:ns, ungefärligen
lill följande. Frih. har i 1 mom. talat om undersökning
vid gränsort, der allmän landsväg går fram; men detta oaktadt
i 6 morn. särskildt upptagit förhållandet då lurendrejeri
anträdas inom ett visst afstånd från kusten. Det 3 morn. har
blifvit tillagdt, gående derpå ut, att tullbetjening, som misshandlar
person, den der undersökas skall, derför bör underkastas
ansvar. Det 4 mom. handlar om samma sak i afseende på undersökning
anställd å qvinnsperson Vidare har Frih. föreslagit
ett 7 morn., som upptager förhållandet, då större iurendrejeriföretag
upptäckas, hvilka bedrifvas förmedelst varors fördöljande
pä kroppen. Uti det 8 mom. föreslår Frih., att, då undersökning
ä misstänkt person skett, men beslag icke följt, så skall
till samme person betyg derå meddelas, hvilket sedermera under
hans då förehafvande färd honom från all vidare undersökning
befriar. Härvid får jag fästa uppmärksamheten derå, alt
en person, som idkar denna industri att lurendreja, kan låta
visitera sig vid en föreg:de station och derstädes erhålla ett så
beskaffad! betyg, endast för att vid de efterföljande stalionerne
kunna lurendreja desto mera opåtaldt. Hvad åter angår förslaget
i 11 mom. eller att den, som af okynne, förmedelst uppstoppning
af sine kläder m. m., missledt tullbetjeningen, skall
böta 50 r:dr, så vill jag visserligen icke motsätta mig detsamma,
ehuru likväl detta synes mig vara ett mindre behöfligt
tillägg.
■lag hemställer nu lill Hr Frih., om icke detta förslag, hvilket
till sin syftning visst är godt, dock i vissa afseenden är allt
för vidtomfattande? Månne icke t. ex. den stora plikten af 300
r:dr b:co tillika med det af Utsk:n föreslagna stadgandet af 6
månaders suspension, äfven ntan de stadganden, som Frih. i 3
3C8
Den 22 Januari f. m.
och 4 mom. föreslagit, höra vara nog afskräckaude förtulltjenstcmännen,
för att desse icke i ogjordt väder ma tillåta sig någon
öfverflödig visitation. Icke eller ser jag något behof förevara,
alt göra en åtskillnad i afseende pä lagbestämmelserne,
då visitation sker vid gränseort, der allmän landsväg går fram,
och då den sker inom ett visst afstånd från kusten i allmänhet.
Frih. har visserligen nämnt, att utländningar höra vara fredade
från misshandling; men Hr Frih. känner helt säkert bättre än
jag, att i de fleste länder, i Frankrike i synnerhet, hvar och
en resande är underkastad visitation, äfvensom att tu11 tjenstemännen
dervid icke äro ålagde något ansvar, äfven om de icke
finna något af egenskap att kunna confisceras. Jag kan i detta
afseende åberopa ett exempel, nemi. en herre af mina bekanta,
som med sin fru vid Franska gränsen måste undergå en ganska
sträng visitation. Jag får likväl billiga Hr Frih:s omtanka i
afseende derå, att ingen må, så framt han ej sätter sig till motvärn,
kunna af tulltjenstemännen afklädas.
Ehuru jag erkänner, att min förmåga i lagstiftningsväg är mycket
underlägsen Hr Frih:ns, så, enär jag dock vid upprättandet
af det förslag, som jag anhåller få underställa R. St:s pröfning,
varit biträdd af en person, för hvilken jag, synnerligast i detta
afseende, har mycket förtroende, torde det benäget ursäktas mig
om jag detta förslag för det H. Ståndet nu uppläser. Det lyder
sålunda: ”Då någon, som lill tullplats eller gränseort ankommer,
misslänkes hafva pä sig förstucket gods, må undersökning derefter
af tullkammare- eller tullinspectionsföreståndare samt öfveruppsyningsmän
vid hamnbevakningarne och befälhafvare på
kust-stalionerue kunna anställas. Sådan undersökning hör, om
den misstänkte det önskar, verkställas i särskildt varmt rum, i
två vittnens närvaro.” Jag får fästa uppmärksamheten derå,
alt Frih:ns afsigt i afseende på de 2:ne vittnenas närvaro, äfven
blifvit i mitt förslag iakttagen. Vidare lyder §: ”Erfordras
för undersöknings verkställande, att den misstänkte öppnar
eller lill någon del aflägger sine klädesplagg, må undersöknings
man
sig dermed icke befatta i annat fall, än om den misstänk
te
vägrar, att sådant sjelf verkställa.” Detta är äfven ett tillägg
till den gamla författningen. ”Ar den misstänkte qvinnsperson,
må undersökning ej verkställas utan genom tillkallad
person af samma kön i afskildt rum.” Nu kommer den gamla
författningen äter: ”Anträffas å nämnde ställen sålunda misstänkt
person af uuderbetjente vid tullverket, då må han endast
af dem kunna anhållas, lill dess några af ofvan uppräknade tjenstemän
hunnit tillkallas för undersöknings verkställande. Upptäckes
ej dervid beslag underkastadt gods, eller finnér behörig
undersökningsman sig ej hafva skäl att å af underbetjent anhållen
person undersökning anställa, höte särskildt för en hvar,
hos hvilken vid undersökning dylikt gods ej funnits, eller å hvilken,
af underbetjent anhållen, undersökning ej af vederbörande
ansetts böra vidtagas, i förra fallet undersökningsmannen från
20
Den 22 Januari f. m.
369
20 lill 300 r:dr, oell i det sednare uuderbetjent, som auhållningen
gjort, från 10 lill 100 r:dr, målsägandens ensak, oell ansvare
undersökningsman dessutom särskildt efter nedanstående
42 §, om af honom våld eller oskick vid undersökningen föröfvals.
A den, som för — — — — — — äga rum.” Jag er
känner,
att jag varit böjd för nedstättning af den stora ansvarsbestämmelse,
som den gamla författningen utstakar; men då jag
funnit opinionen så unanim!, vara emot någon nedsättning i delta
fall, så har jag icke eller i denna del velat yrka bifall till
Utskins betänk., utan funnit mig föranlåten ali yrka vidblifvande
af det gamla stadgandet.
Jag anhåller således vördsammast, alt H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, täcktes till II. o. Adis begrafvande framställa äfven det
af mig uppställda förslag.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Af det yttrande, som
Frih. Raab nu sednast afgifvit, ser jag med nöje, att Fribins
åsigter i flere fall öfverensstämma med mina. Jag tror, alt denna
öfverensstämmelse skulle hafva varit ännu vida fullständigare,
kanske fullkomlig, om händelsen hade gjort, all vi kommit
alt förut i ämnet samtala. Jag vågar ännu tro, att, när, vid
den ålerremiss, som jag begär, mitt förslag, sådant det nyss
blifvit uppläst, kummer att utgöra föremål för Frih:ns och Dtsk:ns
öfrige medlemmars närmare pröfning, hela sammanhanget,
deraf skall bättre inses. En flyktig genomläsning medgifver icke
att så alldeles rätt bedomina detsamma, och för min del tror jag
icke, alt lydelsen af något enda stadgande kan väsendtligen rubbas,
utan skada för de andra.
Jag får lill en början anmärka, ali jag icke begärt eli så
strängt ansvar emot misshandling; jag bar begärt det emot vidrörande,
så vidt detta icke varit nödvändigt; ty redan deruti
ligger en skymf. Alt visitation å mansperson må anställas i
särskildt rum, deremot har jag ingenting alt invända; fastän jag
har blott yrkal härutinnan bestämda föreskrifter i afseende pä
visitation å qvinna. Jag anser, alt ett sä groft öfverträdande
af humanitetens och, i fall stadgandet anlages, äfven af samhällets
lagar, icke kan med mindre ansvar bemötas än med det
jag föreslagit. Jag får för öfrigt äran redovisa för anledningen,
hvarför jag gjort eu sä betydlig skillnad i afseende å ansvaret
för vederbörande tulltjensteman vid de stationer, der allmän
landsväg går fram, och vid de ställen, der smygvägar för
lurendrejare finnas och begagnas. På en vidlyftig gräns, omkring
vissa städer, pä kusterne, der veterligen lurendrejeri i
stort idkas, der kan scalan af den smugling, som verkställes i
fickor, ändock till slut blifva nog ansenlig för att kräfva uppmärksamhet;
och att pä sädane ställen alltför mycket försvåra
nppsigtcn för tullheljeningen, anser jag icke rådlig!. Allmogen
ä gränseorlerne har visserligen sig emellan vissa relationer, vissa
ärenden och vissa ganska lofliga resor och färder; likväl bö
6
H. 47
370
Den 22 Januari f. m.
ra tulltjenslemännen, då de på dessa tunni befolkade orter hunnit
inhemta nödig localkännedom, icke gerna misstaga sig om
hvilka personer, som kunna vara misstänkta eller icke. Af
tullbetjeningen å dessa orter väntar jag således icke något särdeles
förtryck eller hinder för loflig gemenskap gränsinnevånarne
emellan. Att då uppstegra ansvaret på dessa orter, äfvensom
i skärgårdarne, det anser jag icke viii betänkt, utan
tror jag att Utsk:us förslag till böternes nedsättning för tu lilje
n s t e m ä n n e n dersammastädes, men ingalunda vid stationer, der
allmän landsväg går fram, är användbart.
Hvad för öfrigt beträffar den stränghet, som Frih. i detta
afseende förmenat äga rum utomlands, så kan jag försäkra, att
min i detta afseende icke så obetydliga erfarenhet öfvertygat
mig derom, att visitation sällan anställes ä en person, så vida
icke särskilda omständigheter göra honom misstänkt. Jag bär
sett resande till hundradetals, hvilka hvarken i Frankrike eller
Italien blifvit visiterade på kroppen. I Tyska tullföreningen
händer det icke ens en resande, hvars pass tillkännagifver alt
han icke bör förmodas vara lurendrejare, att man öppnar hans
koffert. Man måste stifta sådana lagar, som med nödig stränghet
förena en billig humanitet emot resande. Statens skada kan
icke blifva så särdeles stor, om då och dä någon småsak i en
ficka möjligen blifver inpraktiserad; detta har alltid skett och
kommer alltid att ske. Det, hvarom jag nu vördsammast anhåller,
är, att Utskms betänk, måtte återremitteras, oell att dermed
måtte få medfölja mitt försök till ny redaction af denna §.
Frih. Raab: Frih. Palmstjerna har emot mitt sista yttrande
gjort den anmärkn., att jag, i st. f. det af honom nyttjade
ordet vidröra, begagnat ordet misshandla. Jag får dä säga, att
jag i denna mening och på detta ställe nästan anser dem såsom
varande synonyma. Men det torde tillåtas mig att fästa
Hr Frih:s uppmärksamhet derpå, att i slutet af den 35 § står:
”Upptäckes ej dervid beslag underkastadt gods, eller finner behörig
undersökningsman sig ej hafva skäl, att å af underbetjent
anhållen person undersökning anställa, böle särskildt för en livar,
hos hvilken vid undersökning dylikt gods ej funnits, eller å
hvilken, af underbetjent anhållen, undersökning ej af vederbörande
ansetts böra vidtagas, i förra fallet undersökningsmaiinen
från 20 till 300 r:dr, och i det sednare underbetjent, som anhållningen
gjort, från 10 till 100 r:dr, målsägandens ensak,
och ansvare undersökningsman dessutom särskildt efter nedanstående
42 §, om af honom våld eller oskick vid undersökningen
föröfvats.” Gå vi nu till denna 42 §, så säger den, att
”om undersökningsman, eller den, som af honom till vittne eller
handräckning kallad är, sjelf gör våld eller orätt; gälle ock
derom hvad lag säger: och plikte undersökningsman särskildt
med tjenstens förlust eller suspension från tjenst och lön i en
till sex månader efter omständigheterna.” Således finnas här
redan ganska stränga bestämmelser för de tulltjensteman, som,
Den 22 Januari f. m.
371
vid undersöknings verkställande skulle tillåta sig något oskick.
Skulle åter tulltjensteman hafva visiterat en person, och dervid
påträffat olofligt gods, så är klart, att man icke får vara så
nogräknad i afseende på ansvarsbestämmelsernc i della fall, ty
denne person har då genom eget förvållande gjort sig förfallen
lill en mindre grannlaga behandling. Frih. har fästat särskild
uppmärksamhet vid och uppdragit en bestämd skillnad emellan
de undersökningar, som ske å ställen, der allmän landsväg går
fram, och å andra orter. Jag hemställer lill Hr Frih., huruvida
verkligen en så stor skillnad i dessa förhållanden existerar?
Månne icke della skulle föranleda dertill, att lurendrejeriet i
fickor och pä kroppen i allmänhet företrädesvis skulle komma
att idkas ä de ställen, der ansvarsbestämmelserne för undersökningsmännen
vore högst? Frih. har vidare sagt, att misslyckade
visitalioner ä kroppen äro i främmande länder högst ovanliga.
Jag frågar då, om de äro så vanliga här i landet? Frih.
har slutligen yrkat återremiss. Jag vill visst icke motsätta mig
en sådan, om Ståndet sä önskar: men jag får fästa H. Ståndets
uppmärksamhet vid den mängd af ärenden, sorn ännu äro oafgjorda,
och med hänsigt till del. önskvärda mål, att riksdagen
mätte så fort som möjligt kunna afslutas, hemställer jag huruvida
icke det lämpligast vore, att nu genast skrida till afgörande
i denna fråga, hvarför jag vördsamt anhåller om H. Ex.
Hr Gr. o. Landtnäs propus, till bifall å mitt förslag.
Frih. Hermelin: En ledamot af Bevil In.- o. Ekou.Ulsk:n,
Gr. Mörner, har afgifvit en reservation, som i 3:dje mom. är
af följande innehåll: ”Lindringen i ansvaret för obehörig kroppsvisitation
är, enligt min tanke, allt för stor, för att icke kunna
medföra den följd, att resande skola blifva utsatte för chikaner
och obehöriga prejerier.” — Jag har såsom ledamot af Utsk:n
instämt uti denna reservation; att jag således vid detta tillfälle
yrkar afslag å den föredragna §, är en naturlig följd deraf.
Jag anser mig för öfrigt icke behöfva ingå i någon närmare
utveckling af ämnet, utan anhåller endast att få tillkännagifva,
det jag sluter mig lill det förslag, sorn Frih. Raab framställt.
Frih. Cederström, Jacob: Jag skulle instämma med
Frih. Palmstjerna, Nils, i begäran om återremiss, i händelse
dermed kunde någonting vinnas; men då Högv. PresteSt. redan
bifallit förslaget, Vällofl. BorgareSl. afslagit den lag, hvarom
vi nu öfverlägga, oell Hederv. BondeSt. äfven densamma bifallit,
så skulle jag tro, att det tjenar till ingenting att återremittera
målet, utan anhåller jag om afslag å denna §, med anhållan
tillika, att hvad i delta afseende stadgadt hr, måtte fä
till nästa riksdag oförändradt qvarstå.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag beklagar, alt jag
omöjligt kan instämma uti någon af de meningar, som blifvit
yttrade ang:de behandlingen af denna fråga. Saken är nemi.
alltför vigtig, för att jag skulle kunna afstå från hoppel att
372
Den 22 Januari f. m.
inom Ulsk:n ännu vinna något afseende för de noggrannare oell
bestämdare föreskrifter, sorn jag tagit mig fribeten föreslå.
Frih. Raab har omtalat de ansvarsbestämmelser, som enligt
42 § skola tillämpas, då ”våld och oskick”, såsom det står på
det ena stället, eller ”våld och orätt”, såsom det slår på det
andra, af tullbetjeningen utöfvas; och Frih. har ansett dessa bestämmelser,
jemte plikten, utgöra ett tillräckligt baud på dessa
tjenstemän. Jag frågar, hvarför man icke skall göra en lag
tydlig och klar äfvenså gerna, som man gör densamma sväfvande
och otydlig? Den lag, som nu tinnes, är sväfvande och
otydlig; ty, hvad är väld och oskick? hvad är våld och orätt?
Detta måste förklaras. Jag gillar icke 42 §; icke eller 35 §:s
slut. Jag kan omöjligen inse, hvarken att nu gällande redaction
af författningen, särdeles af 35 §, eller den af Ulsk. föreslagna,
är Lillfyllestgörande. Skola olämpliga sladganden i delta hänseende
blifva gällande för framtiden, så må sådant blifva följden
af votering eller af R. o. Ad:s öfverröstaude af de 3:ne öfrige
Stånden; men icke af vårt eget åtgörande. Frih. Raabs förslag,
att, med afseende å det önskansvärda målet af riksdagens förkortande,
afstå ifrån begäran om återremiss och här genast
fastställa den redaction, som af H. Ståndet skulle antagas, anser
jag overkställbar!. Granskningen af en sådan redaction är inom
Utsk:n svår; ty Utsk:u äro dertill alltför talrik a. R. o. Ad. är
ännu talrikare. Dock, inom Ulsk:n är man förberedd på dessa
göromål; hvar och en har öfvertänkt ämnet, hvilket vi icke
hafva kunnat göra här. Det kan icke med hästa vilja antagas,
att vi alla hafva så öfvertänkt saken, att vi nu hafva en motiverad
opinion om de 11 sladganden, som jag föreslagit. Jag
nödgas således vidblifva mitt yrkande om återremiss.
Hr von Hohenhausen: Jag förenar mig med Frih. Palmstjerna
i yrkande på återremiss af denna §, och detta just i
följd deraf, att målet är af den beskaffenhét, som Frih. Cederström
anfört, nemi. att det redan blifvit af 2:ue Stånd antaget
och af ett Stånd afslaget, hvadan det naturligtvis beror på det
4:de Ståndet, hvad utgång saken kommer att fä. Antager R. o.
Ad. nu hvad 2:ne Stånd redan bifallit, så är det naturligtvis
ett R. St:s beslut. Antager R. o. Ad. åter det särskilda förslag,
som Frih. Raab framställt, så skall detta beslut gå till
Utsk:n, som då skola försöka att sammanjemka detsamma med
det beslut, som innefattar antagande af § i dess helhet, och
Utsk:n får i sådant fall svårt att framställa något eget förslag.
Men om R. o. Ad. återremitterar §, så äger Utsk:n att pröfva
de nya skäl, som tillkommit, samt vidtaga de modificationer,
som anses kunna lända till allmän nytta. Af dessa skäl yrkar
jag återremiss af §.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Då jag, med auledn. af
de 2:ne nya förslag, som blifvit framställda, förmodar, att återremiss
icke kommer att nekas, så får jag tillkännagifva min
ledsnad deröfver, att 2:ne Stånd redan hafva bifallit det nya
Den 22 Januari f. m.
373
fors lägel, Ii varigenom böterne blifvit alltför mycket nedsatte.
Jag anser det å eria sidan vara angeläget att lägga binder i
vägen för embelsmannen alt missbruka sin makt, men å andra
sidan är äfven af vigt att tillse, det han icke riskerar hela sin
välfärd; och tror derföre, att de hittills gällande minimibeloppen
af.böter äro ganska lämplige, hvaremot maximibeloppen äro för
boga och sålunda torde behöfva en betydlig nedsättning. I händelse
af åtcrremiss anhåller jag således, a:t Utskm mätte fästa
afseende å denna min begäran, nemi. alt nu gällande maximibelopp
måtte betydligt nedsättas, men alt deremot minimibeloppen
mätte få oförändrade qvarstå.
Frih. Raab: Jag får åter upprepa, alt jag icke vill motsätta
mig en åtcrremiss; men med anledn. af hvad llr von Hohenhausen
yttrat, ber jag få förklara, del jag icke tror alt
denna återremiss skäligen skall kunna medföra del resultat, som
lian trott. Om vi nemi. antaga, att 2:ne Ständ redan bifallit
Utskins förslag och att det tredje detsamma afslagit, sä hemställer
jag, huruvida man då kan vänta, alt Utsk:n, med frånträdande
af de hegge andra Ståndens beslut, skola öfvergå till
det förslag, som icke ens blifvit förklarad! såsom varande R. o.
Ad:s gemensamma tanka, utan sorn blott blifvit återremissen
b i löga dl. Man skulle i min tanka hafva mera chance att vinna
den åsigt, som här gör sig gällande, om man nu fattade ett
formligt beslut i frågan, i st. f. alt återremittera den. — Särskildt
får jag till Frih. Cederström, som yrkat afslag å Utskms
förslag och bifall lill den gamla författningen, framställa den
förfrågan, hvarföre lian, som i förra frågan var så liberal, icke
nu vill medgifva de modifieationer, hvilka Frih. Palmstjerna
och jag föreslagit, och hvilka på intet vis strida emot hvad
lian genom den förra voteringen sökt ali vinna?
Hr von Hohenhausen: Jag skall blott nämna ett par
ord. Om Ulsk:n skulle linna de gjorda anmärkn:rne föranleda
till ett förslag, som är nyttigare och bättre, än det nu förevarande,
så få Utskm tillfälle att framkomma med ett sådant, i
händelse en återremiss 1111 beviljas; hvaremot Utskm, i händelse
ett formligt beslut nu i ämnet fattas, icke blifva i stånd härtill.
Att Hevilla.litsk:s lid numera icke eller, med afseende pä
den tid, som riksdagen kommer att räcka, är betydligt upptagen,
det vete vi alltför väl, särdeles de Hrr, som af delta Utsk.
äro ledamöter. Jag vidblifver således min önskan om återremiss.
Hr von Hartmansdorff: Som det torde vara svårt alt
bär uppgöra sjelfva lagstadgandet, och då olika meningar derom
blifvit yttrade, så skulle jag tro, alt man likväl gjorde bäst i
äterremissens beviljande; ty, om R. o. Ad. i detta fall antingen
afslår Utskms förslag, hvarigenom 2:ne Stånd stanna emot
2, och det gamla stadgandet blifver gällande, eller om R. o. Ad.
antager Frih. Raabs förslag, så äro Utskm, på sätt Hr von
Hohenhausen nyss nämnt, icke i tillfälle alt framkomma med
374
Den 22 Januari f. m.
något förslag, som tilläfventyrs vore bättre, utan blott ali framställa
till de särskilda_ Stånden, att välja emellan det ena eller
det andra beslutet. Ar åter intet beslut fattadt, torde det måhända
gå lättare för Utsk:n att göra en sådan framställning, som
å båda sidor befinnes tillfredsställande.
Ofverläggningen förklarades härmed vara slutad, hvarefter
R. o. Ad., uppå af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd propos.
, förklarade sig anse de emot Utsk:ns förslag lill förändrad
redaction af 35 § gjorde anmärkn:r föranleda till detsammas återremitterande.
Vidare föredrogs Utsk:ns förslag till ny redaction af 38 §.
Frih. Cederström, Anders: I samma mån, som man å
ena sidan beredt ökade tillfällen för tullljenslemännen att göra
beslag, i samma mån hade man äfven bort å andra sidan höja
ansvarsbestämmelserne för desse tjenstemän. Detta har icke
skett, utan tvertom har man snarare förminskat desamma, hvarföre
jag äfven anhåller, att den gamla författningen måtte i denna
del fortfarande få blifva gällande.
Frih. Raab: Jag bar vid ingen af de föreg:de §§ tillåtit
mig att yrka bifall till Utskms förslag, men i denna del får jag
på det högsta förorda detsamma. Jag får fästa uppmärksamheten
derpå, att de ställen, som i denna § afses, icke äro af den
ömtåligaste bcskairenhet. Här talas nemi. l:o om vägar å landet
och gator i städerna; 2:o om hus, boningsrum och hviloställen,
der varutransporter befinnas, eller varor lill vidare forsling
uppläggas; 3:o om sådane hus och boningsrum i skärgård
och å landet, ända till en Svensk mil från saltsjön, der varor
äro upplagda eller varu-upplag förut funnits under den tid, samme
person af stället varit ägare eller innehafvare; 4:o om magasin,
upplagsbodar, uthus, vindar och källare, samt 5:o om salubodar
och bodkammare eller andra rum, der varor bevisligen
till salu hållas, eller der varuförsäljning förut under samma innehafvares
tid bevisligen skett. Dessa ställen, utgörande med
ett ord vanliga lurendrejeriställen, måtte väl icke skäligen kunna
anses såsom varande ömtålige, äfvensom icke eller en undersökning
måtte kunna anses obefogad ”bos den, som för oloflig
införsel eller utförsel af varor tillförene straffad blifvit?” Jag
skulle således tro, att R. o. Ad. kan tillstädja den nedsättning,
som Utsk:u i denna § föreslagit, och får jag densamma på det
högsta tillstyrka.
Gr. Posse: I öfverensstämmelse med hvad jag sist hade
äran yttra, får jag äfven nu vördsamligen anhålla, att denna §
måtte få åtfölja ålerremissen af den förra, på det att Utsk:n
måtte komma i tillfälle att jemnare fördela böterne. Det är i
synnerhet emot maximibeloppen i båda förslagen, som jag på
det högsta protesterar.
Frih. Cederström, Jacob: I delta förslag till en nedsättning
i ansvaret för de tulltjensteman, som göra visilatio
-
Den 22 Januari f. m.
375
ner i salubodar och magasiner, förekomma den omständighet, att
Ulsk:n synas helt och hållet hafva förbisett hvad rätt fordras i
ersättning till den handlande, som genom en sådan inventeringförlorar
håde den tid och läglighet att afsätta sine varor, som
eljest hade varit honom förunnad. Det torde nemi. falla sig
klart, att under den tid, som visitationeu pågår, kan ingen handel
i boden bedrifvas, hvarigenom den handlande möjligen kan
gå miste om mångdubbla beloppet af det ersättningsansvar, som
för dylika visitationer finnes stadgadt. Hvad undersökningar i
magasinerne angar, kan förlusten icke blifva alldeles så stor,
alldenstund rörelsen i boden icke derigenom lider något direct
afbrott; men då deremot de förstnämnda möjligen kunna draga
ut i flere dagar, och sålunda trafiken i boden under hela denna
tid blifver afbruten, så frågar jag, om icke denna omständighet
något bör tagas i beräkning vid stadgandet af ansvarsbestämmelserne?
Månne det är helt simpelt att taga siflrorne ur
luften, eller hör icke den ifrågavar. personen äga rätt till ett
billigare ersättningsanspråk, än från 5 till 50 r:dr ?— Jag anhåller
om propos. lill afslag å denna § af Utsk:ns betänk.
Frih. Raab: Om skäl kunde förefinnas att återremittera
den föreg:de punkten, då fråga var att uppställa en ny redaction
af densamma, så måtte åtminstone icke rimligtvis något skäl
kunna uppsökas alt återremittera den nu föredragna, då frågan
blott gäller hvilket sifferbelopp, man vill utsätta såsom böter.
Frill. Cederström har förmenat, att vid sådane visitationer, hvarom
denna § handlar, den person, som måste sig desamma underkasta,
möjligen skulle lida den skada, att under flere dagar
icke kunna idka någon handel. Jag får med afseende härå erinra
Frih:n, alt den 36 § föreskrifver de tider, på hvilka så
beskaffade visitationer skola äga rum; nemi. emellan kl. 9 f.
m. och kl. 3 e. m. i November, December, Januari och Februari
månader; emellan kl. 8 f. m. och kl.
Seplemher och October, samt emellan kl. 6 f. m. och kl. 8 e.
m. i Maj, Juni, Juli och Augusti månader. I allt fall hemställer
jag, huruvida icke en tulltjensteman skäligen bör genom
cn ansvarsbestämmelse af 50 r:dr kunna anses afskräckt ifrån
begäret att anställa visitationer i bodar, blott och harl för att
derigenom åstadkomma skada och förargelse? Då dessutom i
andra länder sådane misslyckade visitationer utan den ringaste
ansvarspåföljd kunna anställas, får jag på det högsta förorda
antagandet af Utk:ns förslag i denna del.
Gr. Sparre, Erik: Förekommen af Frih. Raab har jag
föga alt tillägga. Jag vill blott, i anledn. af Frih. Cederslröms,
Jacob, yttrande, anföra, att det förmodligen högst sällan inträffar,
det visitalioncn i en salubod kan, såsom Frih:n trott, komma
all fortfara i flere dagar, och att man således icke torde
höra antaga, alt den ifrågavar. köpmannens handel kan genom
en sådan undersökning lida något väsendtligt afbräck. Man har
talat derom, alt strängt ansvar borde finnas stadgadt för miss
-
376
Den 22 Januari f. m.
bruk af tulli jenstemännens rättigheter. Är tiel således ett missbruk,
att företaga en vislalion? Är det icke tvertom tulltjänstemannens
pligt, alt noga efterspana och, der anledning förefinnes,
afven göra visitation efter olofligt gods, och månne ett allt
för strängt ansvar bör honom ådömmas, om eli misstag skulle äga
ram? Månne icke ett ansvar ända till 50 r:dr för undersökning
å somliga ställen och till 13 r:dr l(j sk. ä andra
kail vara skäligen afskräckande? Jag förenar mig med Frih.
Raab och yrkar bifall lill denna §.
Frih. Cederström, Anders: Man har här utsträckt
rältighelerue för tulli jenslemanneu, men inskränkt de bestämmelser,
som kunde afhälla honom ifrån alt i olrängda mål begagna
dessa rättigheter, och sålunda i min tanka icke betänkt,
alt frågan här icke blott är om samme tjenstemans mer eller
mindre räll eller om lättnaden för honom, ulan alt den äfven
rörer den enskildes rätt och skydd i samhället. Om tulltjensteman
gör visitation hos en handlande, så vill jag fråga, om icke
risken är för den sednare villa större, än för den förre? Lider
icke den handlande i anseende och i sine enskilda förhållanden
deraf? lider icke hans karakter af att vara misstänkt
såsom lurendrejure? ty man må ingalunda tro, derföre att lian
hlifver frikänd, alt icke allmänhetens misstankar hvila på honom.
Jag hemställer således, om vid sådant förhållande icke
det gamla bötesbeloppet var snarare för lågt än för högt? Man
kan, i min tanka, icke nog bereda skydd åt den enskilde, när
det kommer an på tjensteinäns rättighet att ulan särskild lagbestämmelse
anställa visitation.
Hr von Hartmansdorff: Jag a niia Iler alt fiirst få in
stämma
med Gr. Sparre och dernäst att emot Frill. Cederströms,
Anders, sednaste yttrande få anföra, att hvilken köpman, sorn
vill undandraga sig de obehagligheter, som här äro i fråga, hehöfver
blott att vara ärlig i sin handel; ty det är nästan otroligt,
att undersökning skulle anställas hos en person, om hvilken
man aldrig hört sägas, att han haft olofligt gods till salu.
Men om man skulle vara så samvetsgrann och frukta sä mycket,
som Frih. Cederdram, derför alt någon enskild medborgare
skulle oskyldigtvis misstänkas, då fråga är alt en embetsman
ginge honom för nära, hvarföre icke vara lika nogräknad alt i
lika män skydda embetsman mot obehöriga misstankar och följderna
deraf? Likväl vet man, att de dagligen äro utsatte för
alla slags beskyllningar i offentligt tryck, utan alt någon åtgärd
till delta ofogs hämmande under riksdagen afhörts. Jag tror
således, att man icke bör vara öfverdrifvet samvetsgrann der
ingen fara är å färde och der man knappt kan anföra exempel
på missbruk, under det alt man är likgilltig i sådana hänseenden,
der missbruken äro alldagliga.
Frih. Cederström, Anders: Den allmänna lagen lem
nar
embetsmanncn allt det skydd han kan fordra; men här är
frå
-
Den 22 Januari f. m.
377
fråga om en rättighet, som utgör ett undantag från den allmänna
lagen, och dä skulle jag Iro, att man hör göra ansvarsbestämmelserne
så stränga som möjligt, pä det alt icke missbruk
af denna rättighet må äga rum.
Då nu öfverläggningen ansågs afslulad, hemställde H. Ex. Hr
Gr. o. Landtm., om Ii. o. Ad. ausåge de gjorda anmärkn:rue
föranleda lill ålcrremiss.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Propos. lill bifall å Utskms förslag till ny redaction af .38
§ blef härefter framställd och besvarad med starka ja, blandade
med nej, hvarpå H. Ex. tillkännagaf, det han funnit ja härvid
hafva varit öfvervägande.
Gr. Spens, Jacob Melcher, hegärde votering och yttrade
sedermera:
Möjligen skulle votering kunna undvikas, om den propos.,
som nu blifvit med ja besvarad, finge anses vara den, som hade
blifvit framställd pä återremiss.
I anledn. häraf behagade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, upplysa
Gr. Spens derom, att det icke var den först framställda
med ja och nej besvarade propositionen A återremiss, utan den
sednare propositionen å bifall till Utsk:ns förslag, som H. Ex.
förklarat vara med öfvervägande ja besvarad, hvarefter Gr.
Spens förklarade, det han vidblef sin begäran om votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
voler, propos.:
Deri som bifaller det i Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.Ulsktns betänk. N:o .3 gjorda förslag till förändrad ly^
delse af 38 § i K. förordningen till förekommande af oloflig
införsel och utförsel af varor, af d. 22 Dec. 1841, voterar
ja;
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. Utsk:ns ofvanbcrörde förslag.
Efter det voteringen, hvarunder II. Ex. IlrGr. o. Landtm,
bortgick och lemnade klubban till främste närvarande ledamoten
Gr. Posse, Erik Arvidsson, blifvit slutad, befuunos
rösterna hafva utfallit, som följer:
Ja — 22.
Nej — 12.
Fortsättningen af målets pröfning uppskjöts till eftermiddagens
plenum.
Lades på bordet nedannämnde från Utsk:n ankomne utlåt.,
mern. och betänk., nemi. från
ti II. 48
378
Den 22 Januari f. m.
Stais - U l s kottet:
N:o 159, i anledn. af K. M:s nåd. propos. till R. St. om anvisande
af medel till arfvoden m. m. för lagberedningen
Be v ilin i ngs-Uts kottet:
N:o 19, ang;de ett af Hr Rosenblad, Bernh., hos H. R. o.
Ad. väckt och af H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus, såsom
motion upptaget förslag, i fråga om bevillningen för embets- och
tjenstemän, hvilka af Sverige och Norrige samfäldt åtnjuta aflöning
eller traclameute;
N:o 20, ang:de minskning i Ulsk:s cancellipersonal och vaktbetjent";
N:o
21, i anledn. af RiksStms olika beslut, ang:de grunderne
för den blifvande allmänna bevilluingen, samt föreskrifterne
för tillämpningen deraf;
Lag-Utskottet.:
N:o 65, i anledn. af gjorde anmärkn:r vid Utsk:s betänk.
N:o 14, öfver dels K. M:s nåd. propos., ang:de förändrad lydelse
af ]:a § i 23 cap. Ärfdabm och tillägg till 7 § i 20 cap.
samma balk, dels ock väckt motion om inrättande af förmyndarekamrar:
N:o
66, i anledn. af gjorde anmärkn:r vid Utsk:s betänk.
N:o 15 öfver K. M:s nåd. propos., ang:de ändring af 8, 9 och
10 §§ i 17 cap. Handelsbo samt förklaring af 2 § i samma cap.
och balk; samt
N:o 67, i anledn. af återremiss af Utsk:s betänk. N:o 37,
öfver väckt motion derom, att K. förordn. d. 1 Maj 1810, som innefattar
förbud att, vid försäljning af fast egendom, göra förbehåll
om rätt till densammas återlösande, måtte tilläggas retroactiv
verkan.
H. R, o. Ad. åtskildes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
CMtHW*
Onsdagen den 22 Januari 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.utdr. för denna dag f. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Celsing,
Lars Gustaf, såsom ledamot af StatsUtsk., erhållit 14 dagars
Den 22 Januari e. m.
379
ledighet från och med nästa Tisdag, samt anmodade fördenskull
Hrr Electorer att utse en ledamot till tjenstgöring i StatsUlsk.
under den beviljade ledighetsliden.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.Utsk:ns d. 14 och 21 sisth Dec. på hordet lagda betänk.
Nio 3, i anledn. af väckte motioner om ändringar i tullförfattningarne.
Härvid förekom:
Utsk:ns förslag till förändrad redäction af 3g § i K. förorda.
den 22 Dec. /Sfi, lill förekommande af oloflig införsel
och utförsel af varor.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Såsom R. o. Ad. torde
finna, så iiro tvenne förändringar föreslagne uti den nya redacliouen
; nemi. för del första, ali bötesbeloppet, i händelse af en
obehörig undersökning, är nedsatt ifrån 50—300 r:dr tili 10 —
100 r:dr b:co, och sedermera, alt den, för en misslyckad visitation
förut stadgade ovillkorliga suspension från tjensten på tre
l ill tio månader är gjord lill villkorligt, beroende af omständigheterna,
och tiden derjemte nedsatt till 6 å 2 månader. Af
dessa Iva förändringar är i min tanke ilen ena riklig; men den
andra mindre behöflig. Jag tror, alt bötesbeloppet gerna kan
vara detsamma som hittills, men anser deremot obilligt, att en
tjensteman ovillkorligen skall suspenderas från sin tjenst och lön,
derföre att han i sin tjensleutöfning en gäng misslyckats. Jag
lager mig derföre friheten yrka, alt böterna bibehållas oförändrade,
men att stadgandet om suspension från tre till 10 månader
modifieras på sätt Utsk:n nu föreslagit.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag vill icke motsätta mig
den siste värde talarens yrkande att bibehålla de gamla silferbeloppen
för bölesbestämmelserna. Jag får likväl fästa hans uppmärsamhet
derpå, att utom den förändring han har yrkat, synes
en annan förändring vara af behofvet påkallad. Här står
nu i 39 §: ”straffes antingen med böter för hvarje särskildt undersökt
rum eller lägenhet, som af samma person i samma hus
innehafves etc.” I anledn. af uttrycket: ”i samma hus,” sä
skulle § nemi. kunna så förstås, att om undersökningen skedde
i samma lägenhet hos samma person, t. ex. i en stad, der en
person hade inne på gården åtskilliga packbodar, så skulle den,
som gjorde undersökningen, äfven om en mängd förbudna varor
blefvo funna, fä plikta derför alt han först anställt undersökning
i ett bus, uppfördt likväl å samma lägenhet, der inga förbudna
varor funnos, hvilket synes mig vara orimligt.
I öfrigt vill jag icke sätta mig emot Hr Gripenstedt* förslag,
och tillåter mig nu alt i ett sammanhang för R. o. Ad.
uppläsa huru förslaget skulle lyda om Hr Gripenstedts förslag
blefve anlaget, med det tillägg, som jag tagit mig friheten föreslå
: ”Har behörig man gjort sådan undersökning, som 1 mom.
380
Den 32 Januari e. m.
i 33 § uiedgifver, ulan att olofligen infördI gods i något af de
undersökta rummen uppläckt blifvit, böle för hvarje särskildt
undersökt rum eller lägenhet, som af samme person innehafves,
ifrån 50 lill 300 r:dr, eller straffes med suspension frän tjenst
och böle fran 2 lill 6 månader jemte böter till nämnde belopp,
allt efter omständigheterna.”
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag instämmer visser
ligen
med Frih. Raab i afseende på redaclionen; men jag hemställer
till R. o. Ad. om de höga höler, som han har yrkat, äro
lämplige. Om den ifrågavarande lullljenstemannen icke skulle
finna gods, sä synes det vara tillräckligt ansvar för honom att
sadana höler stadgas, sorn i della betänk, af Litslen blifvit föreslagne
nemi. ända lill 100 r:dr. När dertill äfven lägges det
sednare ansvaret af suspension, så synes man hafva emot ett
kitsligt förfarande i detta fall satt allt det ansvar, sorn är nödigt.
Jag hemställer derföre till R. o. Ad., att R. o. Ad. ville
antaga Frih. Raabs ordalag, men låta de böter, sorn Utsk:n föreslagit,
qvarstå.
Hr Gripenstedt: Jag får vidblifva milt yrkande, att bötesbeloppet
mätte förblifva såsom det hittills varit. En nedsättning
deraf skulle uppmuntra tjenstemännen till den vida beqvämligare
utvägen alt i främsta rummet lägga sig vinning om
spionerier och angifvelser för att få göra visitationer, i st. f.
att genom vaksamhet och nit egentligen verka lill förekommande
af oloflig varuinförsel. Dä man derjemte vet huru impopulära
sådana visitationer äro, huru litet folklynnet fördrager dem,
så tror jag, alt det är både oriktigt och farligt all ytterligare
utsträcka sig åt det hållet; och det är derjemte obehöflig!, enär
den medgifna förändringen i afseende på suspension i alla fall
minskar tulltjenslemännens ansvar.
Frih. Raab: Afven jag får lika med den siste värde talaren
yrka, att R. o. Ad mätte vidblifva de bestämmelser, som
1841 års K. förordn. innehåller. Jag gör del äfven pä
grund deraf, att då R. o. Ad. vid en föregaie riksdag beslöt
att afskaffa visitationer på kroppen, uttryckte R. o. Ad derigenom
ett misshag öfver alla sådana visitationer i allmänhet, som
man ansåg kunna slöra husfriden. R. o. Ad. har bifallit en nedsättning
i bötesbeloppen för undersökningar på allmänna farvä
gar,
i uthus och bodar. Jag har sä godt jag förstått under
stödt
en sådan nedsättning. Jag hemställer nu, om icke Hr von
Hartmansdorff skulle vilja gifva med sig i delta afseende, särdeles
som i alla fall tvenne ganska vigliga förbättringar i § vinnas,
nemi. att den som gör undersökningen icke kan pliktfällas
särskildt för hvarje rum eller ens särskildt för hvarje hus, derföre
att icke finnes olofligt gods i hvardera, ulan endast om hela
undersökningen misslyckats, och att han icke skäligen kan
blifva blottställd för att både få plikta och suspenderas ifrån
tjensten, så vida han icke gör sig deraf särdeles förtjent genom
någon allt för oskicklig undersökning.
Den 22 Januari e. m.
381
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Jag har tagit närma
re
kännedom af det förslag, som af de förste värde lalarne blifvit
gjordt, och jag tror mig böra instämma i detta förslag. Frågan
angår icke här visitationer, hvarken |>å vägar eller gator,
eller i lägenheter, der försäljning eller upplag äga rum; den
angår visitationer i enskilda hus, der försäljning icke äger rum.
Det synes mig alt man i delta afseende bör gå tillväga med
den största varsamhet. Tullförvaltningen har det största behof
af ett stöd i den allmänna opinionen, och om detta någon gång
skulle genom eli oförsigtigt steg störas, så har tullverket deraf
olägenheter, hvilka icke kunna motvägas af den möjliga vinst,
som någon gäng genom ett lyckadt beslag kan äga runi. Uti
de afgifna förslagen hafva, såsom redan blifvit anmärkt, tvenne
lättnader härförulan blifvit medgifna i lullbeljeningens ansvarighet
för misslyckade visitationer. Jag kan för min del icke tillstyrka
att man i det afsendet går längre, utan hemställer, att
R. o. Ad. mätte antaga Hr Gripenstedts förslag, med del tillägg,
som Frih. Raab gjort.
Hr von Hartmansdorff: Då ingen understödjer min mening,
så ser jag visserligen förut att hon går under; men jag
vill likväl anföra ännu några skäl för hennes riktighet. Den
35 § är återremitterad, således kan i afseeende på den inga
bötesbelopp åberopas. Hvad 38 § angår, så hafva bötesbeloppen
der, på Frih. Raabs förslag, blifvit nedsatta. Det vore följaktligen
i öfverensstämmelse dermed, som den rättelse skulle göras,
hvilken jag yrkat. Sedermera får jag fästa uppmärksamheten
på, att om den ifrågavarande visitationeu har opinionen
emot sig, och om en tulltjensteman redan har den alt strida med,
så behöfves ieke att genom höjda bötesbelopp göra svårigheten
för honom ännu större.
Dä nu öfverläggningcn härmed ansågs vara fulländad, hemställde
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad., med afslag
å Ulsk:ns förslag, behagade antaga det af Frih. Raab framställda
förslag lill förändrad redaclion af 39 §.
Ropades starka ja, blandade med några nej; hvarefter II.
Ex. lilkänungaf, alt denna propos. blifvit med öfvervägande ja
besvarad.
Hvad Utsk:n för öfrigt uti förevar, betänk, tillstyrkt, hemställt
och yttrat, blef härefter föredraget och uppå derom framställda
propos:r af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo och bifölls Exp.Ulsk:s d. 14 denes e. m.
på hordet lagda mern. N:o 12, om upphörande af utskrifningen
utaf de s. k. originalexemplaren af Ulsk:ns betänk, m. m.
Föredrogs ånyo l^tatslllsk:s d. 17 dennes e. m. på bordet
lagda mern. N:o$ 133,'Jlfed förslag till sammaujemkniug eller vo
-
382
Den 22 Januari e. m.
ter.propos:r, i anledn. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut ang:de statsreglcringen.
Detta mern. företogs punktvis lill afgörande.
l:sta punkten, ang:de arfvode ut en adjungerad ledamot
eller lön åt en ny assessor i K. Svea Hofrätt.
Uppå af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställda särskilde
propos:r, behagade R. o. Ad. antaga Utsk:s lill Ståndet gjorda
inbjudning lill instämmande i PresteSt:s uti ämnet fattade beslut,
samt blcf den första af de föreslagne voler.propos. godkänd,
och ansågs den sednare voter.propos. i följd af inbjudningens
antagande förfalla.
2:dra punkten, angtde anslag för f nya Ledamöter i li.
Götha Hofrätt.
Med antagande af den till R. o. Ad. ställde inbjudning till
instämmande i PresleSt:s beslut, blef den första af de i denna
punkt föreslagne voter.propos:r godkänd, och ansågs den sednare
voter.propos. till följd af inbjudningens antagande förfalla.
3:dje punkten, ang:de anslag för in structions-compagniervid
indelta infanteriet.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller, att Ridd.—
seeret. mätte få upplysa huruvida denna voter.propos. är godkänd
af de öfriga Stånden.
Till följd häraf tillkännagaf underl, t. f. R i d d.s e c r e t.,
alt prot.utdrag, ronde pröfningeo af StalsUtsk:s förevarande meni.,
ännu icke frän något af de öfriga RiksSt:n hade ankommit.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, behagade härefter upplysa, alt,
enligt enskildt meddelade uppgifter, alla de föreslagne voter.-  proposme bade blifvit af de 3 öfriga RiksSl:n godkände.
Hr von Hartmansdorff: Jag bar i sak egentligen intet
att anmärka, utan endast i afseende på språket. Der slår
nemi.: ”Den, som anser att K. M:s .nåd. propos. om anslag lill
underhåll för instructions-compagnier vid indelta infanteriet, jemte
underhåll af sängar, sängkiädespersedlar, husgeråd m. m. för
dessa compagnier, tillsammans 37,500 r:dr, ”icke hör beviljas,”
etc. Om det stod bör af slås, så vore det tydligare. Del skulle
eljest lätt kunna hända att man vid votering i förstärkt StalsUlsk.
kunde misstaga sig om meningen och icke visste om man
skulle rösta ja eller nej.
Den i 3 punkten föreslagna voter.propos. blef uppå härefter
framställd propos. godkänd.
4:de punkten,
jadt anslags uppförande på stat eller utgående endast för 3
är; 5:te punkten, ang:de ett anslag lijl bestyckning af Carlstens
fästning: 6:te punkten, ang^ejctlf anslag till fortsättning
af befästningsarbetena vid Carlstien g ; 7:d_e punkten, ang:de
Den 22 Januari e. m.
383
ett anslag för befästningsarbetena vid Carlsten; samt 8:ilo
punkten, ang:de ett anslag för befästningsarbetena i Stockholms
skärgård.
De i dessa punkter föreslagne voter.propos:r godkändes.
9:de punkten, ang:de en ifrågasatt und. anhållan hos H.
ÅI. i afseende på användandet af de a 5:te hufvudtiteln anvisade
medel.
Hr Rå fel t, Anton: Jag kan icke finna, alt denna fråga
är af den beskaffenhet, att derom bör voteras i förstärkt StalsUlsk.
Här är blott uttryckt en und. anhållan till K. M. Sådana
frågor böra enligt 75 § Riksd.Ordn. förfalla, när två Stånd
stanna emot två. 69 § i Iieg.F. bestämmer hvilka ärenden, som
böra behandlas i förstärkt StatsUlsk., nemi. hvad som hörer till
Statens reglerande, till beviilningens derefter lämpade hela belopp
eller hvad till Riksg.cont:s utgifter och inkomster hörer, eller
grunderna för Riksg.conl:s styrelse eller förvaltning. Jag
finner icke att detta null hör till någon af de cathegorier, som
i 69 § äro uppställda. Att delta mål nu blifvit behandladt af
StalsUtsk. och kommit att införas i StatsUtsk:s betänk., måtte
väl icke förändra ärendets beskaffenhet; isynnerhet som 34 § 2
mom. Riksd.Ordn. säger, att det är ämnets beskaffenhet och icke
det Utsk:s, som handlagt målet, som bestämmer huru ärendet
skall afgöras. Då jag likväl nu bör, att tre RiksSt. redan bifallit
dessa voter.propos:r, så skulle det vara utan ändamål att
afslå den, som nu blifvit föredragen. Jag anhåller således endast
ali få delta mitt yttrande inlaget i prot. såsom en reservation.
Frih. Tersmeden, Willi. Fredr.: När Hr Råfelt slu
tade
sitt yttrande med, att det blott för baus räkning skulle stå
i prot., så skulle jag väl icke egentligen hafva något att deremot
anmärka, enär han derigenom t i 11 kunna gi fv i t, att han icke
ämnar yrka ogillande af voter.propos. Efter jag har fåll ordet,
lager jag mig likväl friheten fästa uppmärksamheten derpå, att
fastän det visserligen icke är sagdt, såsom något oeftergilligt villkor
för ett bestämdt statsanslag, så är ärendet likväl så framstäldt
af Utsk. att det bar ett ovillkorligt sammanhang med
5:te hufvudtiteln. På denna grund har äfven Utsk. ansett, att,
sedan två Stånd stannat emot två, öfver denna fråga borde voteras
i förstärkt StatsUtsk. Jag skulle äfven tro, att, såvida man
medgifver rättighet för R. St. att, vid anslags beviljande, fästa
villkor, detta verkligen är ett sådant. Det är ett villkor, framstäidt
i sä lämpliga ordalag, som man möjligen kan önska. Det
beror i alla falt af K. BI. att göra huru han finner lämpligast.
Då emedlertid tvenne Stånd ansett, att en sådan skrifvelse bör
afgå, så tror jag icke det är skäl att afslå den ifrågavar. voter.
propos.; hvarföre jag tillstyrker, att R. o. Ad. ville bifalla
densamma.
Frih. Cederström, Jacob: Hr Rufelt har ganska riktigt
visat, att målet icke är af den natur, att tillhöra statsreg
-
384
Den 22 Januari e. m.
leringen, och att det således icke lagligen kunnat komma under
omröstning i förstärkt StatsUtsk. Om målet hade tillhört slatsregleriugen
och två Stånd hade blifvit af skiljaktig tanka emot
de öfriga uti ett sådant mål, så hade frågan blifvit helt annorlunda,
e ii ii r ett sådant mål icke är af beskalfenhet alt kunna
förfalla. Här är likväl icke fråga om ett mål, som icke kan
förfalla, ty om två Stånd stannar emot två, så kan ett sådant
mål, hvilket endast rör en önskan lill K. M., förfalla, men det
behöfver icke ens förfalla, ty det beror i alla fall på K. M. alt
vid anslagens beviljande göra afseende på det villkor, som de
tvenne Stånden önskat dervid fästa, om K. M. så för godt finner.
Jag hade lika med Hr Rå felt ansett denna voter.propos.
icke vara öfverensstämm; nde med vår grundlag och således trott
att propos. derå skulle vägras af talmännen i alla fyra Stånden.
Nu hafva likväl, såsom Hr Rå felt upplyst, tre Stånd bifallit denna
voter.propos., och således tjenar det till intet annat än tidsutdrägt,
om R. o. Ad. nu härom vidare öfverlägger. Men om
Hr Gr. o. Landtm, gör propos. på bifall lill voter.propos., så får
jag till prot. reservera mig deremot, med förklarande, att jag
anser propos., uppställd i strid emot grundlagen, icke hafva bort
framställas lill bifall af R. o. Ad.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag kan icke
eller tillstyrka bifall lill Ulsk:s förslag, emedan det synes mig
icke nu vara skäl alt afslä denna sak, och derigenom vålla tidsutdrägt,
då man kan nu genast afgöra den, efter två Stånd beviljat
anslaget till skärgårdsflottan.
Frih. Raab, Adam Christian, som begärde ordet, uppropades,
men förklarade sig afstå från denna begäran.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller alt till alla de
lar
få instämma med Frill. Cederström. Uet är icke i förstärkt
StatsUtsk., sorn man röstar om und. ansökningar, utan der röstar
man om anslag, som R. St. bevilja. Efter mitt sätt att se,
så är del både orätt af StatsUtsk. alt framställa sådana propos:r
och jemväl af RiksStai alt dem bifalla.
Frih. Raab: Förra gången jag anmälde mig, afstod jag
derifrån, emedan jag trodde, att icke någon vidare debatt skulle
uppstå; men när man nu förklarar, att propositionerna äro olagliga,
så tilläter jag mig äfven ali, med den rätt, sorn tillkommer
hvarje riksdagsman, yttra mitt omdöme. R. o. Ad. har i
en föreg:de punkt bifallit Utsk:s förslag, hvaruti StatsUtsk. fästade
ett bestämdt villkor vid anslaget i afseende på de adjungerade
ledamöternas fullmakter. Här deremot har Utsk. föreslagit
bifall, åtföljdt af en und. önskan. Delta vill säga, å R.
Sl:s sida, bifall till det ifrågasatta anslaget med ett i önskningsform
framstäldt villkor. Jag kan sannerligen icke se annat,
än att detta är lika lagligt, som om de hade, likasom i det
förstnämnda målet, lemnat sitt bifall med ett dervid fästadt bestämdt
-
Den 22 Januari e. m.
3S5
stämdt villkor. Oen enda skillnaden, som icke kan undfalla någon
af oss, är deri, att detta sednare är elt mera lämpligt och
constitutionelt sätt, alt jag så må säga, att nemi. R. St. med
vördnad och förtroende framlägga för Regeringen sina villkor
i form af und. önskningar.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag har ingenting emot att R.
St. hos K. M. vördnadsfullt och und. framföra en anhållan i
i detta ämne; men denna anhållan är, på sätt som af flere talare
blifvit anmärkt, af natur att icke tillhöra StalsUtsk:s handläggning.
Jag reserverar mig således emot StatsUtsk:s åtgärd,
och anser Ulsk:s framställning vara helt och hållet stridande
emot formerna.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Afven vid förra riksdagen
förefunuos olika meningar i fråga om huruvida en sådan
und. skrifvelse, som den nu af SlatsUlsk. föreslague och af två
Stånd godkända, borde vara föremål för votering i förstärkt
SlatsUtsk. Detta slutades sålunda, alt tre Stånd blefvo af den
meningen att votering borde anställas, lill följd hvaraf den äfven
försiggick. JNu hafva äfven tre Ständ bifallit att votering
skall anställas, men en ganska betydlig pluralitet var emot min
mening, hvarföre den förföll. Jag reserverade mig icke deremot,
emedan, om man ser sakerna ifrån en viss synpunkt, så
kan del visserligen försvaras, att denna mening blir föremål för
votering, enär den rörer statsregleringen, ehuru beröringen endast
är galvanisk, och icke särdeles märkbar. Jag hemställer,
om icke R. o. Ad. skulle fiuua för godt alt låta bero vid StatsUtsk:s
framställda propos.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han, då del blifvit
ifrågasatt, huruvida detta ämne kunde lagligen blifva föremål
för votering i förstärkt SlatsUtsk., funne sig skyldig tillkännagifva,
det han ansåg sig icke kunna vägra propos. till bifall
å Utsk:s förslag, enär del icke saknades anleda, lill den
slutsats, alt de tvenne Stånd, som bifallit det ifrägavar. förslaget
till und. skrifvelse, haft för afsigt ali endast för vissa ändamål,
men icke- för andra, bevilja auslag till flottan, och således
denna skrifvelse syntes slå i sådant sammanhang med statsregleringen,
alt den kunde blifva föremål för förstärkta StatsUtsk:s
votering; men i allmänhet vore H. Ex. visserligen af den
tanken, att sädane frågor, som endast afse und. anhållanden hos
K. AI. böra förfalla dä tvä Stånd stanna emot två. II. Ex. finge
således nu, i öfverensstämmelse med hvad Frih. Palmstjerna
föreslagit, hemställa örn R. o. Ad. funné för godt
Dä härvid Ilr Mannerskantz, Carl Axel, anmälde sig,
behagade H. Ex. afbryta sin framställning samt uppropa.
Hr Mannerskantz, som yttrade:
För min del instämmer jag i de åsigter, som af Frih:rne
Raab och Tersmeden blifvit utvecklade. Jag tror, alt det är
6 H. 49
386
Den 22 Ja n u a ri e. tn.
en frågas egenskap alt angå eller ej de ärenden, sorn uti 89
§ Reg.F. äro uppräknade, sorn skall afgöra om det skall eller
ieke skall voteras i denna fråga, då två Stånd stannat mot två.
Jag tror derjemte, att det icke kan bestridas, att det, hvarom
nu afhandlas, deremot är en fråga, som icke hör under nämnde §,
ulan som rörer statsregleringen, ty, såsom ganska riktigt blifvit
anmärkt, man kan förutsätta, att om denna ingress i betänk,
om 5:le hufvudlileln icke hade stått der, sä hade Borgare- och
BondeSt:u icke beviljat anslagen till flottans byggande. Jag kail
äfven icke inse annat, än alt då det tillkommer B. St. alt säga,
alt de anvisa till reparation af fartyg så mycket, och lill
nya fatygs byggande så mycket, detta måste innebära en vidstr,
äktare rätt, äu hvad som innefattas i Utsk:s förslag, nemi.
att R. St. blott önska att K. M. måtte så använda detta anslag,
att det icke begagnas till nybyggnad af fartyg, och jag kan icke
fatta, hvarföre en mindre bestämd föreskrift om samma sak bör
vara för R. St. mera förbjuden och annorlunda böra behandlas
äu en strängare. Dä detta mål alltså rörer ett. statsanslag, så
hörer det också till statsregleringen, och då bör derom enligt
Reg.F. (i9 § voteras i förstärkt IJtsk. På denna grund mäste
jag yrka bifall till hvad StatsUtsk. föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: När tre Stånd redan hafva
gillat propos., så är det för sakens utgång i detta ögonblick
visserligen likgilltigt antingen R. o. Ad. låter bero dervid eller
afslår voler.propos.; men grundlagens iakttagande är aldrig likgiltigt.
Om man säger, att delta är ett villkor vid anslaget, så
bör man åtminstone icke begagna ordet ”anhållan”, som står
här i voter.propos. Anhållan är något annat än villkor, och om
R. o. Ad. skulle anse, att man kan rösta i förstärkt Utsk. i alla
sådana frågor, der två Stånd stannat emot två och der det förekommer
en önskan eller anhållan, då skulle man också komma
att rösta öfver alla sådana mål, som behandlas i Ekon.-  Utsk., och som fått en sådan utgång. Man bör skilja emellan
målens natur, om man vill fä riktiga beslut.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde härefter, om R. o.
Ad. i öfverensstämmelse med Frih. Palmstjernas förslag funne
för godt att låta bero vid den af Utsk. i 9 punkten föreslagna
voter.propos.
Ropades starka ja, jemte ett eller annat nej, hvarpå H. Ex.
tillkänuagaf, det han funnit ja härvid hafva öfverrösta! nej.
10:de punkten, äng.de det till flottans underhåll och nybyggnad
beviljade anslags fördelning emellan flottans särskilda
stationer; ll:te punkten, ang:de ett anslag för nybyggnad
af krigsungfurlyg och ångkraftens användande på flottan tillhörande
fartyg; 12:te punkten, äng de villkoren för utgående
af det för ytterligare fern lägre landtbruksskolor beviljade anslag;
13:de punkten, ang:de statsbidrag till underhåll af
IVisby domkyrka; 14:de punkten, ang:de det till eletnenlarlä
-
Den 22 Januari e. m.
roverken beviljade anslag; 15:de punkten, angide anslag till
löneförbättring för lärarne vid Upsala cathedralskola; 16:de
punkten, angrde anslag dels till förbättring i lönevillkoren för
lärare och vårdare vid Institutet för blinda och döfstumma,
dels till en undervisningsanstalt för blinda; samt l7:de punkten,
ang:de pension för f. d. Statsrådet Grubbe.
R. o. A. godkände de uti dessa punkter föreslagne voler.-  propos:r.
1S:de punkten, innefattande anmälan, att regleringen af
ut gifter ne under riksstatens första och tredje hufvudlitlar
blifvit definitivt afgjord; samt 19:de punkten, ang-.de de efter
svar å uterremisser defnitivt af g jorde delar af slatsregleringen
för de öfrige hufvudtitlarne.
Lades till handlingarne.
Föredrogs Banco- oell LagUtskws d. 8 dennes f. m. på bordel
lagda betänk. N:o 1, i anledn. af väckte frågor om stiftande
af lag för enskilde banker samt villkoren för desses rörelse.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag anhåller, alt
delta betänk, får hvila på bordet och sättas främst på föredragningslistan
nästkommande Lördag.
Häruti instämde Frih. Raab, Adam Christian, och Frih.
Pa 1 m st j er na, Ca r 1 011 o. -
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde i anledn. häraf,
om R. o. Ad. bi Tolle, alt ifrågavar. betänk., som nu blifvit ytterligare
bordlagdi,, linge uppföras främst å föredragningslistan
till nästa Lördag.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo Bevilln.Ulsk:s d. 28 och 30 sist). Dec. på
bordet lagda betänk. N:o 17, i anledn. af såväl K. M:s nåd.
propos. ang:de curbusafgiftens fortfarande, som Riksdagsfullm.
Pehr Jönssons från Christianstads län i ämnet väckta motion.
Sedan härvid Utsk:s först afgifnä förslag, i afseende på curhusafgiftens
fortfarande utgörande, blifvit uppläst oell då sedermera
uppläsningen af nästföljande punkt i betänk, börjades, anmälde
sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff, Aug.r Jag hemställer, om
det må vara tillåtet att först öfverlägga om den punkt, sorn
först upplästes, i hvilket fall jag anhåller att derom få yttra mig.
Uppå af II. Ex. Hr Gr.o. Landtm, i anledn. häraf framställd
propos., biföll R. o. Ad., att delta betänk, skulle punktvis
företagas lill afgörande, och således- öfverläggningen borde
inskränka sig till det redan upplästa förslaget, tills beslut derom
blefve faltadt.
388
Den 22 Januari e. m.
Frih. Hermelin, Äng. Söderling: Utsk. har, såsom
nyss blifvit upplyst, tillstyrkt att afgiften skall fortfarande utgå
af Stockholms stad med högst 12 sk. och minst en sk., samt i
öfriga delar af Riket med högst 5 sk. och minst en sk., allt
b:co. Jag har förenat mig i reservationen, som åtföljer betänk.
Denna reservation innefattar en hemställan, att afgiften måtte
höjas ifrån 5 till 6 skill. Jag anhåller att få redovisa för de
motiver, som ligga till grund för denna förhöjning. Jag har
hemlat stöd derför af hvad jag inhenitat i den landsort, der
jag bor. Fråga har varit ali der hygga ett lazarett, men det
har icke kunnat ske i anledn. deraf, alt nödiga tillskott icke
erhållits. Vidare har jag erfarit af den und. berättelse, som
Ilr Ekströmer lill K. M. afgifvit år 1840, att länslazaretterna
i Riket i allmänhet äro af den beskaffenhet, att de icke
uppfylla sitt ändamål. Vidare har en reservant, Hr Nibelius,
fästat sig vid denna artikel och anser äfven, att afgiften bör
höjas till 6 sk. I denna del får jag äfven åberopa de skäl
han anfört, egentligen innefattande, att när tillåtet är att lazaretterna
delas i tre särskilda afdelningar inom samma län, så
inträffar alt den fiireslagna afgiften blir ännu mera otillräcklig.
Det är på dessa skäl jag hemställer, att R. o. Ad. måtte fatta
samma heslut, som PresleSt. redan på förmiddagen fattat, nemi.
att maximiafgiften skall ökas ifrån 5 till 6 sk.
Hr von Hartmansdorff: Jag hade velat yttra samma
mening, som Frih. Hermelin nu framställt. Jag anhåller att fä
förena mig med honom, och att R. o. Ad. ville fatta samma beslut
som PresteSt.
Hr Ekströmer, Carl Johan: Jag anhåller vördsamt,
att i händelse något prot.utdr. ifrån Medstånden, rör:de denna
frågas behandling, ankommit, detsamma mätte uppläsas, och att
jag derefter får yttra mig.
Till följd häraf upplästes de rör:de detta ämne från de
öfriga RiksStm ankomne prot.utdr., hvilka utvisade, att Utsk:s
betänk, uti nu ifrågavar. del blifvit bifallet af Borgare- och
BondeSlm, men af PresteSt. var gilladt med det tillägg, att
maximum af curhusafgiften må inom de lazaretts- och curhusdistricter,
der lazarettels och curhusets bestånd det oundgängligen
fordrar, kunna höjas till 6 sk.
Hr Ekströmer: I öfverensstämmelse med hvad Preste
St.
sålunda beslutat, vågar jag hos R. o. Ad. anhålla, att R. o.
Ad. mätte besluta, alt curhusafgiften i de districter, der behofvet
sådant fordrar, må kunna höjas till högst 6 sk. Jag
vill icke utsträcka anspråken derhän, som Frih. Hermelin har
yrkat, nemi. att denna afgift obetingadt och öfverallt skall höjas
till G sk., emedan det verkligen har visat sig, att på Dera
ställen den utgående afgiften af 5 sk. varit temmeligen tillräcklig,
icke blott för curbusens behof, utan äfven för alt i väsendtlig
män upphjelpa länslazaretterna, så alt de på flera ställen
Den 22 Januari e. m.
389
fullt motsvara sina ändamål. Att emedlertid den rättighet, som
PresteSt. har gifvit de dist ricter, der det behöfves att höja afgiften
till 6 sk., nu mera än förut är högst behöflig, följer
deraf, att R. St. redan vid förra riksdagen och ytterligare vid
denna sökt befrämja sönderdelningen af de befintliga districterna,
så att, inom ett och samma län, flera sådana mindre curhusdistricter,
äfvensom flere mindre curhus och lazarettet- uppstått,
under hvilket förhållande det är klart, att utgifterna för dessa
sammantagna sjukhusinrättningar blifva drygare, än då länet
har en gemensam sjukvårdsanstalt. Del är angeläget äfven på
många andra ställen, der en sådan fördelning icke skett, att
kunna höja curhusafgiften något öfver 5 sk., emedan, ehuru
denna afgift utgår under namn af curhusafgift, det lyckligtvis
har kommit derhän, att, såsom jag tror, uti intet enda län, man
anser afgiften utgå endast till delta ändamål, utan gemensamt
för lazarelter och curhus, d. v. s. i allmänhet för sjukvårdsinrättningarne;
och då afgiften är för lågt bestämd, så blir
följden den, att de sjuka, som äro intagna på curhusafdelningen,
ligga der alldeles fritt, hvaremot man på lazarettsafdelningen
icke kan bekosta patienternas underhåll med de tillgångar, som
finnas. Följden blir den, att man bestämmer en högre eller
lägre afgift för dem, som på lazaretterna intagas, hvilken vid
länslazarelterna kan uppgå ända lill sk. om dagen för hvarje
sjuk. Under sådana förhållanden är det klart, att ingen församling
gerna går in på, att skicka in ett fattighjon till lazarettet,
det må vara huru mycket som helst i behof af lazaretlsvården,
emedan det för församlingen skulle medföra en alltför
dryg kostnad, och mänga, som hafva råd att betala, draga sig
slutligen tillbaka för en afgift, som blir för myckel tryckande.
Om deremot, genom en öfver hela districlet utgående personel
afgift, tillgången på medel för lazaretternas utgifter beredes,
sä blir denna utgift för ingen tryckande, och inrättningen kan
uppträda såsom en verklig välgörenhetsinrättning. Jag anhåller
således, att R. o. Ad. ville förena sig med PresteSt. uti dess
beslut i denna del.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl: Jag anhåller att få
förena mig med Frih. Hermelin och Hr von Hartmansdorff uti
deras yrkande, att den förut lill 5 sk. utgående och nu till
samma belopp af Utsk. föreslagna maximiafgiftcn måtte, på sätt
PresteSt. redan beslutit, höjas till 6 sk., af den orsak, att då
della ämne utgjorde föremål för öfverläggning inom Utsk., upplystes,
alt i de län, der curhusdistriclerna blifvit sönderdelade,
denna maximiafgifl icke varit tillräcklig, och att det således pä
några ställen vore nödigt att öka denna afgift.
Frih. Hermelin: Jag har begärt ordet för att besvara
ett yttrande af en viird talare här, sorn trott sig höra, att jag
yrkat ett ovillkorligt utgående lill 6 sk. af denna afgift, ulan
all modificaliou. Jag började milt anförande med all åberopa
Utsk:s förslag, men gjorde deruti den ändringen, alt jag utbytte
390
Pen 22 Januari e. m.
siffran 5 emot 6. Jag tror således, att jag i mitt första anförande
var tillräckligt tydlig, för att icke blifva missförstådd.
Frih. Raab, Adam Christian: Då jag reserverat mig
i samma anda, som de föreg:de talarne yttrat sig, så torde jag
till deras anföranden endast behöfva lägga, att jag i allo biträder
deras förslag. I afseende på redactionen af denna punkt
torde icke något annat behöfvas, än att R. o. Ad. bifaller den,
som är afUtsk. föreslagen, med ändring af siffran 5 till 6. Då
skulle det äfven uti de sista raderna komma att heta: ”hörandes
afgiften icke bestämmas till 6 sk. med mindre etc.”
Ofverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag uti förevar, punkt, med den förändring,
alt maximum af curhusafgiflen må inom de lazaretts- och curhusdistrictcr,
der lazarettets och curhusets bestånd det oundgängligen
fordrar, kunna höjas till (1 sk.
Ropades ja.
Härefter förekom Utsk:s förslag till förändrad lydelse af
2:dra punkten i Kongh kungör, d. 7 Juli 1841.
Prosten Bergs vid Utsk:s betänk, fogade reservation upplästes,
på begäran af
Hr von Hartmansdorff, som derefter yttrade:
På grund af de skäl, sorn Prosten Berg och de öfrige rescrvanterne
anfört, anhåller jag vördsamt, att R. o. Ad. måtte
bifalla den andra punkten med uteslutande af de sista två raderna
eller följande ord: ”i och för svårare skador och sådane
sjukdomstillfällen, som fordra chirurgisk behandling.”
Hr Ekströmer: Den anmärkning, som Hr von Hartmansdorff
gjort emot Utsk:s betänk, i denna del, är väl grundad.
Likvisst bör jag upplysa, alt den mening, som sedan sista riksdagen
här slått i författningen, icke har menligt inverkat på
förhållandet med iänslazaretlerna. Det har nemi. visat sig, alt
under de sednare åren Iänslazaretlerna ständigt varit i tillväxt,
och att länens innevånare alltid oafkortadt gifvit dem den andel
i curhusafgiften, som varit för sådana utgifter för curhuset
förut bestådd. Det är mig bekant, att särdeles BondeSt:s ledamöter
strängt hålla på den här meningen, och så gerna den för
sjelfva saken kunde utgå, så skulle jag dock tro, att det nu
vore bättre alt låta den qvarstå, än att möjligen vid en blifvande
votering i förstärkt Statslltsk. öfver sjelfva hufvudfrågan,
genom borttagande af denna mening, bereda en ovilja emot det
högre beloppet af curhusafgiften, som R. o. Ad. lika med PresteSt.
har beslutat.
Frih. Cederström, Jacob: Jag kan icke instämma med
Hr Ekströmer ang:de nyttan af det tillägg, som Hr von Hartmansdorff
begärt måtte, i öfverensstämmelse med den upplästa
reservationen, uteslutas. Det är ganska klart, alt svårt skadade
Den 22 Januari e. m.
391
personer kunna inlagas på lazarelterna och der erhålla kurbehandling,
när lazarettet får en andel af öfverskotten på curhusmcdlcu;
men att gifva lazaretterna ett företräde uti författningen,
finner jag vara ganska betänkligt. Jag tillstyrker bifall
till Ulsk:s betänk, med den jemkning och rättelse, som Hr von
Hartmansdolf begärt.
Frih. Raab: Jag får i främsta rummet tillkännagifva, att
det är af ett verkligt misstag, som mitt namn kommit ibland
reservanternas antal. Jag har tvertom uti Utsk. tillhört deras
antal, som hafva röstat för den andra punkten, sådan den finnes
i Utsk:s förslag. Jag instämmer med Hr Ekströmer så mycket
hellre, som, i händelse ifrågavar. rader skulle borttagas, jag
fruktar alt afgiften icke skulle bifallas, eller också att den icke
utan missnöje skulle utbetalas. Man skulle då frukta, att de
orter, som ligga närmast omkring lazarelterna, skulle företrädesvis
komma att begagna sig af tillfället att skicka sina sjuka
till lazaretterna, och att de, som bo längre bort, skulle få betala
för de närmare boende. Jag afstyrker således den ändring,
som Hr von Hartmansdorff nu sednast föreslagit, och yrkar på
sådana skäl bifall lill denna andra punkt, sådan den uti Utsk:s
förslag förefinnes.
Ilr Gripenstedt, Joli. Au g.: Jag är till det mesta förekommen
af Frih. Raab, och vill blott såsom ett supplement till
hans yttrande nämna, att det är just för febersjuka, som man
fruktar, och att dessa skola komma in till allt för stort antal
till lazarelterna och medtaga en betydlig del af medlen för de
längre bort boende, som derigenom skulle blifva styfmoderligt
behandlade; och derföre tror jag alt man motverkar ändamålet
genom att borttaga ifrågavarande rader.
Utsk:s förslag till förändrad redaction af ifrågavar. punkt,
blef, uppå härefter framställd propus., af R. o. Ad. bifallet.
Vidare upplästes och biföllos så väl Utsk:s förslag till förändrad
redaction af 3:dje punkten af förenämnde nåd. kungörelse,
samt tillstyrkande att uud. skrifvelse i ämnet mätte till
K. M. aflåtas, som ock Utsk:s hemställan, att Pehr Jönssons
motion 0111 rättighet för vissa härader i Skåne att inom särskildt
district använda curhusafgiflen, icke må till någon R. St:s åtgärd
föranleda.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 4 dennes f. m. på bordet lagda
utlåt. N:o 104, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de åtskilliga
i Götheborgs och Röhus läns skärgård belägna holmars upplåtande
lill fritt och allmänt begagnande.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Om detta betänk, bi
falles
i sådana ordalag, som StatsUtsk. föreslagit, så ser jag
intet hinder för hvilken som helst att, om skog linues å dessa
holmar, genast nedhugga den och densamma sig till nytta begagna.
I del fallet skulle alla ägarne kunna täfla derom och
302
Den 22 Januari e. m.
möjligen komma i tvist. Det blir fråga att bemäktiga sig en
res nullius, ingens egendom, eller som på delta sätt är öfverlemnad
till sköfling, eller också skulle det kunna hända, att
någon byggde hus på dessa holmar. Detta är icke eller förebygdt.
Jag skulle således för min del vilja underställa Ii. o.
Ad., om icke betänk, borde återremitteras, på det att lämpligare
uttryck i detta fall må kunna föreslås.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Af Presiden
ten
i Kammarcoll. har jag särskildt erhållit upplysning oin beskaffenhetcu
af dessa holmar, och lian har för mig nämnt, att
genom skedd undersökning desamma befunnits vara kala klippor
af intet värde, hvarföre K. Kammarcoll. ansett dem böra upplåtas
åt fiskare, som kunde dem begagna. Hvad Hr von Hartmansdorff
har nämnt om en tvist, som kunde uppslå om dessa
holmars begagnande, så skulle det dock synas för mig, att då
det här är stadgadt, att behörig anteckning om upplåtelsen af
dessa holmar skall göras i jordeboken, så få väl icke alla Svenska
undersåter komma dit och sätta sig ned, utan endast de
som anmält sig dertill och vunnit Konungens Bef:h:des införsel,
hvilken skall i jordeboken antecknas; så alt det åtminstone i
min tanka icke är någon fara vid att lemna sitt samtycke
härtill.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag begärde ordet, då
Hr von Hartmansdorff framkastade några betänkligheter emot
antagande af detta StatsUtsk:s förslag, nemi. att på dessa holmar
skulle kunna finnas skog och att folk skulle kunna sätta
sig i besittning deraf samt bosätta sig der. Jag får då fästa
uppmärksamheten på, att dessa 100 holmar äro af den beskaffenhet,
att icke mindre än 10 hafva helt och hållet försvunnit,
och alt vidare för alla dessa holmar är på auction bjudit 22
r:dr 4 sk. 4 r:st. När man nu tager i betraktande, att hela
värdet af 100 holmar icke är högre än 22 r:dr 4 sk. 4 r:st.,
så kan man vara förvissad om, att der icke finnes någon skog
alt täfla om, och att del icke eller lönar mödan att bebygga
och bebo dem. I öfrigt fäster jag afseende på den undersökning,
som i detta afseende blifvit verkställd af vederbörande
embetsverk. Jag yrkar således bifall till detta betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag begär endast få fästa
uppmärksamheten derpå, alt den anteckning, som bör ske i
jordeboken, i min tanka icke angår de personer, som begagna
holmarne, utan alt de och de holmarne blifvit till allmänt begagnande
upplåtne.
Hr von Hohenhausen: Om någon begär att på dessa
holmar få uppföra hus, så skall särskild anmälan derom göras hos
Konungens Bef:h:de, och det kommer då att dermed förfaras
på vanligt sätt, samt anteckning göras i jordeboken.
Hr
Den 22 Januari e. m.
393
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att af Ridd. secret.
fa veta, om det är bekant burn de öfriga Ständen afgjort detta
mai.
I anledn. häraf upplystes, att Preste- och BondeSt:n bifallit
Utsk:s utlåt., men att prot.uldr. i ämnet ännu icke ankommit
från BorgareSt.
Hr von Hartmansdorff: Jag får, emot hvad Frih. Raab
yttrat, erinra, att jag icke talat om någon bosättning på dessa
holmar, men jag har förmodat, att fiskare komma att uppföra
några fiskarestugor der och ligga der om nätterna. Om det
skulle tillgå så, som Hr von Hohenhausen anmärkt, så är det så
myckel bättre. Det står väl icke så uti betänk., men man bör
hoppas, att, för sakens riktighets skull, det måtte komma att
tillgå på det sättet.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. StalsUtsk:s
utlåt. N:o 104.
Gr. Sparre, Erik: Från StatsUlsk. lärer hafva inkommit
och på förmiddagen blifvit hordlagdt ett betänk. rör:de K. M:s
nåd. propos. om anslag till arfvoden för lagberedningens ledamöter.
Då det är mig bekant, att, i okunnighet om R. St:s
beslut derom, en och annan ledamot ämnar att afresa ifrån hufvadstaden,
så tager jag mig friheten föreslå, att delta betänk,
blir uppfördt främst pä föredragningslistan nästkommande Lördag.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., som i anledning häraf behagade
tillkännagifva, att plenum blifvit anslaget äfven för i morgon,
erinrade, att R. o. Ad. redan, uppå hemställan af Frih.
Tersmeden, beslulit att Banco- och LagUtsk:ns betänk., rör:de
lagstiftningen för privatbankernc, skall uppföras främst å föredragningslistan
för nästa Lördag.
Gr. Sparre, Erik: Jag anhåller i sådant fall, att det ifråga
var. betänk, får uppföras pä listan närmast efter lagen om
privatbankerna.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
förfrågan om icke Gr. Sparres önskan vore, att del ifrägavar.
målet må förekomma i morgondagens plenum, förklarade Gr.
Sparre, det han alstod från sin sednast gjorda anhållan.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag hemställer till Gr.
Sparre och till Ståndet, om det icke må vara med delta mål
såsom med holmarne, så att om Konungens Bef:h:de der bestämmer
ordningen, Landtm, också här mätte bestämma ordningen
för de mål, som äro i fråga.
Gr. Sparre: Jag vidblifver min vördsamma hemställan,
alt detta mål mätte komma främst på föredragningslistan i
morgon.
6 H. 50
394
D en 22 Januari e. m.
Då II. Ex. Hr Gr, o. Landtm, hemställde, om R. o. Aå.
bifölle, att StalsUtsk:s på förmiddagen bordlagda utlåt. JNm 159
finge uppföras först å föredragningslistan för morgondagens plenum,
blef denua propos. med ja besvarad.
Föredrogs och bifölls StatsUisk:s d. 4 dennes f. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 105, i anledn. af K. M:s nåd. remiss å
Iläradsskrifvaren J. Thysenii und. ansökning om befrielse från
gäldande af ådömde anmärkningsmedel.
Föredrogs SlatsUtsk:s d. 4 dennes f. m. på bordet lagda
utlåt. N:o 100, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang.-de Häradsskrifvaren
J. Thysenii frikallande från ådömd skyldighet att
ersätta oriktigt afkortade konoulskylder.
Hr von Hartmansdorff, Au g: StatsUtsk. har i sitt
förslag till afskrifning i det mål, som R. o. Ad. nyss biföll, hemställt,
att den anmärkningsprocent, som tillkommer Kammarätten,
skall för Kammarrätten bibehållas, oaktadt afskrifningen göres.
I öfverensstämmelse med de beslut, som R. o. Ad. i anledn.
deraf fattat, anhåller jag, att Ståndet måtte, ifall den afskrifning,
som nu bär är föreslagen, äfvenledes beviljas, medgifva,
att för densamma Kammarrättens anmärkningsprocent likväl
må komma att utgå.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag fäster uppmärksamheten
dervid, att, hvad beträffar det förra beslutet om eftergift
för Thysenius, så hade advocatfiscalen gjort påslående om
utbekommande af den advocathscalan tillkommande procent.
Här deremot är icke något sådant påstående gjordt. Deremot
företer sig en annan omständighet nemi. att skälet, hvarföre man
velat förklara Thysenius skyldig att återbära dessa 90 r:dr 1
sk. 1 r:st. har varit just det, alt ”vederbörande hafva försummat”
att utsöka det motsvarande beloppet. Jag vet icke hvilken
vederbörande det varit, men det kunde hafva varit samma
advocalfiscal, hvilken hade vederbort alt utsöka detta belopp.
Detta har jag velat fasta uppmärksamheten på, öfvertygad om
alt Hr von Hartmansdorff nog tillrättavisar mig, i händelse jag
gjort något misstag i detta hänseende.
Hr von Hartmansdorff: Första raden i Utsk:s betänk,
är af följande innehåll: ”1 anledn. af Ofverrevisionsdeparte
meutets
Provins-räkenskaps-contors, vid granskning af 1835 års
landsbok för Blekinge län och kronoräkenskaperne för Ostra och
Medelstads häraders fögderi, framställde yrkande, ang:de skyldighet
för Häradsskrifvaren Thysenius” ete. Det synes således,
att påslåendet har härledt sig ifrån Kammarrättens Rcvisionscontor,
och att följaktligen, enligt Kammarrättens instruelion,
medlena äro af den beskalfenhet att anmärkning på dem borde
äga rum, Det är derföre, som jag anhållit om ifrågar, tillägg
till beslutet.
Den 22 Januari e. ra.
395
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos., blef StatsUtsk:s utlåt. N:ol06afR. o. Ad. bifallet, likväl
under det villkor, att Thysenius skulle godtgöra vederbörande
tjenstemän i K. Kammarrätten den anmärkn.provision af
de ifrågavar. medlen, hvilken, jemlikt den för K. Kammarrätten
utfärdade nåd. instruction, skolat nämnde tjenstemän tillkomma,
derest samma medel verkligen till statsverket influtit.
Föredrogos och biföllos StalsUtsk:s nedannämnde d. 4 dennes
f. m. på bordet lagde ullåt:n:
N:o 107, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de afskrifning
af de, i och för den i hufvudstaden sednast församlade
Revisionen öfver Rikets elementarläroverk, utbetalte förskotlssummor;
N:o
108, i anledn. af K. M:s nåd., remiss å f. d. Kronofogden
C. Wcsllingers och f. d. Häradsskrifvare!! G. Lindforss
und. ansökning om eftergift å ådömdt ersättningsansvar i följd
af uraktlåten debitering och upphörd;
N:o 109, i anledn. af K. M:s nåd. remiss å f. d. vice Kronofogden
J. P. Lundqvists und. ansökning om afskrifning af dess
uppbördsbalance; samt
N:o 110, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de den af
H. Ex. Hr Frih. Löfvenskjöld i und. sökta förlängning af arrendet
å Sundbyholms kungsgård i Södermanlands län.
Vid förnyad föredragning bordlädes ånyo, på begäran af
Hr von Hartmansdorff, Aug., och Hr Råfelt, Anton,
StatsUlsk:s d. 4 dennes f. m. på bordet lagda utlåt. N:o 116,
i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse till R. St., ang:de afskaflände
af slafveriet på S:t Rarlhelemy.
Likaledes och på begäran af Frih. Raab, Adam Christian,
och Gr. Posse, Erik Arvidsson, lades, vid förnyad
föredragning, ånyo på bordet StatsUtsk:s d. 4 dennes f. m. bordlagda
ullål. N:o 117, i anledn. af K. M:s nåd. propos. till R.
St., ang:de en förändrad reglering i afseende pä stapelsläderues
tolag.
Föredrogos ånyo och bilföllos StatsUlsk:s nedannämnde d. 4
dennes f. m. på bordet lagde utlåt:n;
N:o 118, i anledn. af väckt motion om ersättning lill Capi
taine-lieutenanten
August Gosselmans sterbhusdelägare för kostnader,
dem han i lifstiden af egne medel fått vidkännas under
cn för allmänt ändamål företagen resa till Södra America;
N:o 119, i anledn. af väckt motion om utbjudande på entreprenad
af tryckning för allmänna verks räkning;
N:o 120, i anledn. af väckt motion om befrielse för vissa
delägare i Marlebo myr från ansvarighet för återbetalningen till
396
Den 22 Januari e. m.
Staten utaf det lån, sorn kan erhållas för samma myrs aftappning
m. m.;
N:o 121, i anledn. af väckt motion om utgående lill fulla
beloppet af det Häradsskrifvaren i Calix fögderi lillagde löneanslag
m. m.; samt
N:o 122, i anledn. af väckt motion om anslag för en slöjdskola
i Christianstad. *
Föredrogs StatsUtskis d. 4 dennes f. m. på bordet lagda
utlåt. N:o 123, i anledn. af väckt motion om anslag till befrämjande
af slöjd-expositioner.
Frih. Raab, Adara Christian: Sällan har för något
vigtigl ändamål en så liten summa blifvit hegard, som den ifrågavarande,
för befrämjande af slöjderna i riket. StalsUtsk. har
likväl afslagit motionen, med lillkännagifvande, alt om K. M.
finner ändamålet sådant förtjena, kan K. M. dertill anvisa tillgångar
af de 12,000 i':dr, som på 6:le hufvudtiteln för slöjdernas
räkning vore lill K. M. öfverlemnade. Denna summa af
12,000 ndr är för sitt ändamål så otillräcklig, att jag visserligen
icke skulle tvekat att tillstyrka, att R. o. Ad. ville, med
ogillande af Utsk:s utlåt, i detta afseende, bifalla Hr von Hartmansdorffs
förslag om 1000 r:dr för befrämjande af slöjdexpositioner.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag får tillkänna
gifva,
att jag icke var närvarande inom Utsk. när detta betänk,
afgafs, och att, om jag det hade varit, så hade jag tillhört reservanterna.
Lika med Frih. Raab anser jag, att ändamålet är
ganska godt och summan liten, så att det är allt skäl i verldeu
att bifalla densamma. Detta anslag af 12,000 r:dr för slöjderna
i allmänhet är visserligen så litet, att jag är öfvertygad om,
att detsamma redan är taget i anspråk, och della anslag skulle
snarare behöfva höjas, hvarigenom man hade tillfälle att komma
till samma mål. Fastän icke det är i den vidsträckta scala,
som jag skulle önska, så kan jag icke annat än tillstyrka bifall
till Hr von Hartmansdorffs motion, likväl med den förändring,
alt 1000 r:dr årligen beviljas på tre år och icke på fem, såsom
Hrfvon Hartmansdorff föreslagit.
es O
Hr Få hrmus, Olof Immanuel: Jag kan icke med Utsk.
instämma deruti, att den åberopade anslagssumman af 12,000
r:dr lämpligen kan anlitas för det föremål, som är i fråga. Denna
summa är till största delen redan afsedd för andra behof,
och endast en ganska ringa del deraf disponibel för tillfälliga
smärre utgifter. Skulle då äfven ifrågavarande 1000 r:dr anvisas
på denna anslagssumma, så hlefve ingenting för tillfälliga
behof öfver. Jag har redan vid remissen af Hr von Harlmansdorffs
motion förklarat min mening, att det föremål, som motionären
åsyftade, vore af ganska väsendtlig vigt för näringarne,
och har derföre med ledsnad sett, att Utsk. fästat så liten upp
-
Den 22 Januari e. m.
3«J7
märksamhct dervid. — Lika med Frih. Raab tillstyrker jag R.
o. Ad. alt bevilja det anslag, som är af Hr von Hartmansdorff
föreslaget under det villkor, som Friherre Tersmeden dervid
gjort.
Frih. Hermelin, A u g. Söderling: Jag är förekom
men
af föregående talare och för mig återstår endast att instämma
i det förslag, som Frih. Tersmeden har framställt.
Frih. von Kramer, Rob. Fredr.: Jag är skyldig att
vid detta tillfälle upplysa, alt det var ganska knapp pluralitet
inom lltsk., hvarigenom detta betänk, vann bifall, samt att jag
var bland reservanterna. Jag instämmer i Frih. Tersmedcns
förslag.
Uppå härefter framställd propos. afslog R. o. Ad. StatsUtsk:s
hemställan, och beviljades till slöjdexpositioners befrämjande
ett anslag af 1000 r:dr årligen, alt utgå under 3 år.
Vid förnyad föredragning, biföllos StalsUtsk:s nedannämnde
d. 4 dennes f. m. på hordet lagde utlåt:n.
N:o 124, i anledn. af väckt motion om anslag till ersättande
af de utaf landtstats-tjenstemän ulgifue accord ;
N:o 125, i anledn. af väckt motion om ersättning åt consistoriinolarier
för ökade göromål, i följd af de i sednare tider
vidtagne anstalter i afseende på folkundervisningen;
N:o 126, i anledn. af väckt motion om godtgörelse lill
tjenstemännen vid K. Bibliolheket för eu lill Cancelliposten Flink
utgifven sportelersätlning;
N:o 127, i anledn. af väckt motion om arfvode till magistratspersoner
vid inventering af landtränteri-medel;
N:o 128, i anledn. af väckt motion om ersättning till städerne
för fångkostnader m. m.; samt
N:o 129, i anledn. af Hr Klingsledts, G. F., motion om godtgörelse
lill Landskaniereraren Kammarrättsrådet Ferlin för af
honom utbetald anmärkningsprocent.
StatsUtsk:s d. 4 dennes f. m. på bordet lagda utlåt. N:o
130, i anledn. af väckt motion om anslag till utskrifning af registratur,
som bort från K. M:s Cancelliexpedilioner aflemnas
till Riksarchivet, blef härefter föredraget, men ånyo bordlagdt,
på begäran af Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., och Frih.
Raab, Adam Christian.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s d. 4 dennes f. m. på bordet
lagde utiåt:n:
N:o 131, i anledn. af väckte motioner om inköp af boställen
åt länsmännen i Lane härads östra dist rict och i Säfvedahls
härads vestra district inom Götheborgs och Bohus län; samt
398
Den 22 Januari e. m.
N:o 132, i anledn. af en, med stöd af 56 § Riksd.Ordn.,,
väckt motion om ersättning till 3:ne församlingar inom Linköpings
stift, för utgifven s. k. skolmästareskäppa till rector och
collega scholae i Westervik.
Vid förnyad föredragning biföllos Stats- samt Allm. Besv.-
o. Ekon.Utsk:ns nedannämnde d. 8 dennes f. m. på bordet lagde
utlåt:n:
N:o 26, i fråga om anställande af ytterligare en lärare vid
apologist-skolan i Haparanda; och
N:o 27, i anledn. af väckt motion om utvidgning af Frösö
skola.
Föredrogs och bordlädes ånyo, på begäran af Frih. von
Krmmer, Rob. Fred r., och Frih. Ra a b, Adam Christian,
Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ns d. 8 dennes f. m. på
bordet lagda utlåt. N:o 28, ang:de väckte frågor om fyrbåkars
uppförande på åtskilliga ställen.
Vidare föredrogs och bifölls Stats- samt Allm. Besv. o.
Ekon.Utskms d. S dennes f. m. på bordet lagda utlåt. N:o 29, i
anledn. af väckt motion om befrielse för skattehemman å Gottland
från skyldigheten att uppföra och underhålla strandridare—
boställen.
Vid föredragning af Stats-samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms
d. 8 dennes f. m. på bordet lagda utlåt. N:o 30, i anledn. af
väckt fråga om Landtbruksacademiens indragning och den Aca—
demien tilldelade fonds öfverlemnande till Riksg.cont., blef detta
utlåt, ånyo bordlagdt på begäran af Hr Fåhrmus, Olof Immanuel,
Hr Westerstrand, Pehr, och Hr von Hohenhausen,
Mich. Silvius.
Föredrogs och bifölls LagUtsk:s d. 8 dennes f. m. på bordet
lagda mern. N:o 51, ang:de särskild vedergällning för Utsk:s
notarie.
Slutligen föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af Frih.
Raab, A d a m C h r i s t i a n , och Gr. Posse, Erik Arvidsson,
LagUtsk:s d. 8 dennes f. m. på bordet lagda betänk. N:o 52, i
anledn. af väckte motioner om dels en allmän organisation af
domstolarne i Riket och dels indragning af lagmans-, kämners-,
och riddare-synerätterne.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 9 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 23 Januari.
399
Thorsdagen den 23 Januari 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 9 prot.utdr. för gårdagen, deraf ett för såväl f.
som e. m. och de öfrige för e. m.
Upplästes följande af Hr Krön i ngss v ä rd, Carl Gustaf,
inlemnade mern.
Såsom blefven angripen af en ros-svullnad, hvilken nu tvingar
mig att blifva inneliggande och begagna läkarevård, föranlåtes
jag vördsammast begära, att varda endtledigad från befattningen
att vara Ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.; under
lika vördsamt förbehåll, att efter mitt tillfrisknande icke
dess mindre få min riksdagsmanna-rätt till riksdagens slut utöfva.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter H. Ex. Hr
Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer att vid deras nästa
sammanträde utse en ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. efter
Hr Kröningssvärd.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 22 dennes f. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 159, i anledn. af K. M:s nåd. propos. till
R. St. om anvisande af medel till arfvoden m. m. för Lagberedningen.
II r von Hartmansdorff, Au g.: Innan StatsUtskis be
tänk.
ang:de slafveriets afskaffande på S:t Barthelemy föredrages,
tager jag mig friheten underställa R. o. Ad., om ej delta
mål är af beskaffenhet att dess pröfning borde uppskjutas intill
dess afgjordt blifvit, huru med denna ö skall förfaras. Mig synes,
alt om Ständernes beslut blifver det ön bör försäljas, eller
Svenska Kronan afhändas, det vore lämpligast att den ifrågavarande
åtgärden behandlades i öfverensstämmelse med ett sådant
beslut.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Att något uppskof må
blifva med afgöra ridel af delta mål, deremot bar jag ingenting
alt erinra, dock ej så långt, som Hr von Hartmansdorff' föreslagit.
Den K. propos. ang:de öns möjligen blifvande försäljning
har varit föremål för någon öfverläggning inom StatsUtsk., hvarvid
Utsk. ansåg att några handlingar än ytterligare borde begäras,
hvarom äfven skrifvelse afgått från Utsk:s ordförande till
den Slatsrådsledamot, som af Konungen erhållit uppdrag att från
R. St:s Utskott mottaga meddelanden och dem besvara; men derpå
har ännu ej erhållits svar. Om detta svar ännu skulle dröja
länge, och måhända riksdagen afslutades innan det målet kunde
komma under R. o. Adis pröfning, skulle jag likväl önska
400
Den 23 Januari.
alt frågan om slafvarnes på Barthelemy friköpande innan dess
måtte bli afgjord. Att detta mål icke nu pröfvas och afgöres,
deremot har jag, som sagdt är, ingeuting att erinra, men alt
skjuta upp dermed så lång tid, att det till slut icke kunde vid
denna riksdag förekomma, det vore i min tanka icke rätt, synnerligast
när frågan egentligen tillkommit genom Ständernes vid
sisth riksdag hos Konungen gjorda framställning, hvilken föranledt
Konungens nu afgifna propos. i ämnet, ai'hvilken anledn.
det i flere afseenden torde vara ett Ständernes verkliga åliggande
alt icke lemna densamma obesvarad.
Frih. Stackelberg, Robert: Jag samtycker så myc
ket
hellre till del af Hr von Hartmansdorff begärda uppskof,
som möjligen öns bibehållande åt Svenska Kronan derigenom
kan befrämjas, då deremot, om detta mål genast företages, deraf
kan bernias anledn. till beslut om densammas försäljning,
hvilket jag anser icke böra aga rum.
Hr Brummer, Carl Magnus: Jag tager mig friheten
hemställa, huruvida icke StatsUtsk:s ordförande kunde anmodas
föranstalta derom, att Utsk:s betänk. rör:de ön Barthelemys afliändande
ifrån Svenska Kronan må till Ständernc inkomma före
Konungens afresa till Norrige.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag instäm
mer
i hvad Hr von Hartmansdorff yttrat, och får äran föreslå,
med anledn. af Frih. Palmsljernas anförande, att R. o. Ad.
måtte t. v. uppskjuta företagandet af detta betänk.
Hr von Hartmansdorff: Jag skall inskränka min be
gäran
dertill, att med afgörandet af detta mål må uppskjutas
tills vidare, i fall del kan vinna R. o. Ad:s bifall.
Då härefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han,
i anledn. af Hr von Hartmansdorffs framställning, finge hemställa,
om R. o. Ad. behagade besluta, att med pröfningen af StatsUtsk:s
utlåt. N:o 116 må lills vidare uppskjutas, blef denna
propos. af R. o. Ad. bifallen.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 4 och 22 dennes på bordet
lagda utlät. N:o 117, i anledn. af K. M:s nåd. propos. till R.
St., ang:de en förändrad reglering i afseende på stapelstädernes
tolag.
Frih. Raab, Adam Christian: Det synes som Utsk., om
jag så får uttrycka mig, alltför knapphändigt behandlat och affärdat
denna K. propos., då det som skäl dertill endast anfört,
att BorgareSt. vid remissen nästan enhälligt yttrat sig
emot densamma. Jag får då erinra, att redan vid
1834—1835 årens riksdag ingingo Sländerne gemensamt (således
äfven det Vallofl. BorgareSt.) till Konungen med den und.
anhållan, det täcktes Konungen, efter fullständig utredning af
äm
-
Den 23 Januari.
401
nel, derom framställa nådig' ]>ropos. vid R. St:s nästa sammanträde.
Vid sistl. riksdag, då motion af en ledamot af BorgareSt.
, om jag rätt minnes Hr Hegardt, väcktes derom, att Sländerne
skulle anhålla, att Konungen ville vidtaga någon åtgärd
lill följd af föreg:dc riksdags anhållan i detta ämne, svarade Ekou.
Utsk., som behandlade dea motionen, det Ulsk. hade sig bekant,
alt Konungen redan inhemtat flere aucloritelers yttranden,
och att ärendet sålunda förbereddes; hvadan vid sådant förhållande,
och i hopp att, utan någon vidare åtgärd å Slnndernes
sida, ärendet skulle i sinom tid komma under Sländerues
pröfning, Ekon.Utsk. afstyrkte allt påminnande om hvad Ständerne
förut anhållit. Detta betänk, bifölls af Sländerne, BorgareSt.
inclusive, som således erkände principen, att en ny reglering
af tolagsmedlen borde äga rum. Hvad angår hufvudsnkc», får
jag fästa uppmärksamheten derpå, att tolagen innebär en ganska
stor afgift, hvilken icke allenast drabbar de handlande, utan
äfven både städernes och landets innevånare i allmänhet, nemi.
alla dem, som bidraga lill Rikets export och deltaga i consumtion
af det, sorn importeradt blifvit. Tolagen är icke tillkommen
som ett privilegium: det är visserligen sant, att. vissa städer,
i för dem utfärdade privilegier, fått rättighet sig tillerkänd
alt uppbära en viss procent af utgående och inkommande varors
värde som tolag, men de fleste tillåtelser i delta afseende hafva
tillkommit efter 1809, således efter den lid, då privilegier
icke mera kunna utfärdas, hvadan städerne icke eller hafva att
några sådane åberopa. Tvertom kan man skäligen inse, att tolagen
är att jemnföra med bevillning, som icke ultin Sländerues
bifall kan åläggas.
Vid sådant förhållande vill det synas mig, som hade SlalsUtsk.
allt för hastigt alfärdat den K. propus.; och då jag icke
vill, med den ringa utredning ämnet fått, yrka direele afslag
pä Utsk:s utlåt, och bifall till K. M:s nåd. propos., inskränker
jag mig till den anhållan, det behagade R. o. Ad. för närmare
utredning återremittera detta utlåt, till det Högl. StalsUlsk.
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredr.: Jag kan ej annat
än förena mig med Frih. Raab i begäran om älcrremiss. Mig
förefaller det som hade StalsUlsk. på allt för litet grundade
skäl afslagit den K. propos., och det förundrar mig på det högsta,
alt ej finna en enda reservant mot detta afstyrkande, hvarjemte
jag anser mig böra förklara, det jag, ehuru ledamot af
StatsUtsk. icke var närvarande, då detta beslut fattades.
Som redan blifvit nämnt, är Konungens propos. i detta ämne
föranledt af en R. St:s skrifvelse vid 1834 och 1835 årens
riksdag, och de som påminna sig förhållandena vid den frågans
afgörande då, torde icke kunna neka, att den väckte en temmeligen
allmän uppmärksamhet, som den äfven förtjente. Såsom
det hittills tillgått med tolagens bestämmande, har det ofta berott
på en eller annan stad att begära tillökning deruti, hvilket
fi 11. 51
402
Den 23 Januari.
Konungen, om lian så funnit lämpligt, beviljat. Mig synes, alt
Konungen, genom afgifvande af delina propus., afsagt sig rättighet
att i denna fråga ensam besluta, då tolagen till allmän belåtenhet
skulle bli bestämd och sladgad till det belopp, hvarmed
den nu utgår. Delta är en åtgärd af Konungen, sorn efter min
tanka förtjena? Ständernes tacksamhet och bör bemötas på ett
annat sätt än SlalsUlsk:s ifrägavar. utlåt, utvisar. Jag yrkar
ålerremiss, och önskar, att Ulsk. matte vid förnyad behandling
af frågan komma till ett annat resultat, äu hvartill det kommit
i förevarande betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag tillstyrker bifall
till Utsk:s betänk. Frågan bar ingalunda, på säll bär yttrats,
blifvit knapphändigt behandlad och affärdad, oansett sjelfva utlåt.
deröfver icke är vidlyftigt, och reservationer hafva >ej blifvit
anmälda, derföre att Utskis öfvertygelse, efter fullständig utredning
af ämnet, blef, att den förändring, som Konungen, med
anleda, af Ständernes anhållan, föreslagit, icke skulle vara så
alldeles lämplig; att den uppfyllde del ändamål, som åsyftades.
Delta ändamål var allmän nylla och enkelhet för de trafikerande,
i förening med städernes och landels gemensamma förmän.
Enkelheten för de trafikerande skulle måhända till någon del vinnas,
men de trafikerande sjelfve, d. v. s. BorgareSt., och de af
af detta Stånd, sorn äro ledamöter af StatsUtsk., och de sorn
yttrat sig vid remissen af den K. propus, (hvilkas antal är ganska
stort) hafva icke ansett beqvämlighelen för dem vara af
den vigt alt den kunde uppväga de olägenheter, som i öfrigt,
genom införande af nu ifrågasatta ordning, skulle uppkomma.
Genom antagande nemi. af det nu gjorda förslaget, skulle en ovisshct
uppkomma ifrån del ena året till det andra hvad hvarje
stad kunde hafva att som inkomst påräkna af tolagen. Det
är allmänt kändt, att tolagsmedlen äro anslagne till vissa ändamål
inom slädcrne, såsom upprensningar af inlopp, uppmuddringar
af hamnar, quaiers uppmurande, bryggors underhållande
och nybyggande, inqvarteringskostn ad ers bestridande, äfvensom
på en del ställen till aflöning åt magistratspersoner och vissa
städernes embetsmän. Delta är olika för olika städer, hvilket
allt i K. Conon.coll. utlät, i ämnet .blifvit särskildt, specielt och
ganska vidlyftigt upptaget och i StatsUtsk. varit föremål för undersökning.
Ulgifierue för ofvannäraude ändamål äro af beskaffenhet
all hvarje stad bar af nöden att något så.när veta hvad
som år efter annat kan vara att påräkna såsom inkomst, för
alt kunna reglera sin stal derefter, och anordna de allmänna
arbeten, sorn äro ett villkor för lolagens bibehållande, och på
mäuga ställen ett villkor för möjligheten att kunna drifva den
utrikes handel, som en stapelstad hittills drifvit, nemi. för alt
hålla hamnar och inlopp i det skick att fartyg kunna in- och
utlöpa. Denna iukomst, eller tolagen, skulle, om den K. propus.
bifölles, icke allenast vid hvarje riksdag kunna af Ständerne
bestämmas, i öfverensstämmelse med beloppet af den upp
-
Den 23 Ja n u a t i.
403
lord tolagen utgjort i hvarje stad, ulan Ständerne skulle äfven
kunna nedsalta, minska och förändra della anslag, likasom aila
andra statsanslag. Della skulle måhända under vissa synpunkter
kunna hafva sina goda sidor med sig, men i allmänhet skulle
slädernes innevånare icke med så dane mått och steg blifva
belåtne, enär de, hvart 3:dje år, enligt sista grundlagsförändringen
örn riksdagstiderne, kunde befara att det möjligen skulle
kunna sättas i fråga, huruvida anslaget komme att fortfara eller
icke: ty man kunde j 11 hörja att tala om rätta sältet för
dessa medels användande; fråga derom kunde komma under Statsrevisorers
pr öfning, under SlalsUtskrs och slutligen Ständers, och
desse Ständer kundo möjligen minska eller förändra en stads
inkomst, till ganska stor skada för det allmäuua, oberäknad! de
olägenheter, som ovisshelen alltid medför.
Jag har sett, der lolagsmedlen blifvit väl använde, stora
arbeten företagas, just under vissheten alt desse medel för framtiden
komme alt oförändrade uppbäras. Man har upptagit lån,
lolagsmedlen hafva anslagils lill amortlssement deraf, och medelst
omtanka och god hushållning hafva arbeten blifvit utförde,
sorn eljest icke trädt i dagsljuset; och således skulle, om förslaget
anloges, olägenheter kunna uppslå, lill följd af den ovisshet,
som skulle träda i säkerhetens ställe. Jag ber att, som bevis
på hvad jag nu sagt, fä anföra ett exempel. En stad har i statsanslag
en inkomst af tolagen till ett belopp t. ex. af 4000 r:dr;
denna summa ville icke staden genast använda, ulan hellre samla
inkomster för flera är lill företagande af eli större arbete;
men som anslaget ej kan med säkerhet påräknas alt utgå längre
än under 3 är, eller till nästa riksdag, så vågar staden icke
företaget, lors ej sälla sig i skuld t. ex. för 10 är, under hvilka
anslaget skulle behöfva alt användas till amorterande af länet,
hvarmed företaget skulle utföras, och det allmänna går sålunda
i mistning af ett arbete, sorn kunnat vara af den största
nytta, och detta, emedan man ej vet huruvida ifrågavar. anslag
kommer att utgå lill lika belopp vid en efterföljande som en
föregående riksdag.
Det är klart, att vid hvarje riksdag sfi da ne frågor skulle
komma å bane, huruvida den ena eller andra staden behöfver
sä stort anslag, som förut varit densamma meddeladt, hvilket
alltid skall medföra olägenheter. INär dertill lägges, alt vissa
slädcr hafva inqvarleringstelag, utan skyldighet för närvarande
att äga ständig inqvartering, så kan det och mäste lätteligen
komma under Ständers pröfning, huruvida en slik inqvarleringstolag
bör fortfara, dä ett motsvarande onus icke äligger staden,
som förhållandet är för det närvarande bade nied Uddevalla och
Strömstad; ,in. e. o. städernes innevånare sältas i oro för hvarje
riksdag i hänseende lill denna angelägenhet.— Förslaget har äfven
några egenheter, deni jag anhåller alt fä omnämna. Slaten
(jalmar t. ex. är föreslagen att erhålla ett anslag af 3000
r:dr, .motsvarande tolagen, och att framdeles tolagsersättningen
skulle utgå med 10 proc. af deri tull för in- och utgående va
-
404
Den 23 Janna ri.
ror, sorn vid slädens tullkammare nppbäres. Tulluppbörden har
lill ultimo November 1844 i Calmar uppgått lill 09,741 r:dr;
10 proc. derå utgör 0,974 r:dr, som staden på 11 månader
för nämnde år skulle hafva bort uppbära, men hvaraf, om denna
reglering då varit gjord, densamma endast skulle hafva fått
3,000 r:dr, således nödgats vidkännas en förlust af 3,974, hvilken
icke inträffat, om den gamla ordningen varit följd, och
detta till förmån för någon annan stad, förmodligen Stockholm.
1 Malmö, med en tulluppbörd för samma år af 120,345 r:dr,
hvarå 10 proc. utgör 12,034 r:dr, som tillkommit staden, skulle,
om regleringen varit gjord, ersättningen för tolagen, enligt förslaget,
ej uppgått lill mer än 3,700 r:dr, och staden således
blifvit lidande på ej mindre än 8,334 r:dr, eller något mer än
af hela tolagen, och hvilket deremot kommit en annan stad
till godo, der 10 proc. af uppbörden icke uppgått till så högt
belopp, som staden ägde alt uppbära i statsanslag. Som händelsen
är i Uddevalla, skulle tolagen icke motsvara af ansla
get,
och den största skillnaden är egentligen i de norra städerne,
der det statsanslag, som föreslås för Hernösand och Sundsvall,
icke motsvarar mera än | af de 10 proc., som af stadens
bandel skulle till ultimo November 1844 för det året utgått.
Detta torde ådagalägga, alt den reglering, sorn är i fråga och
som är uppgjord efter förhållandet 1842, såsom det i den K.
propos. säges, alldeles icke passat in för år 1844, och troligen
skall, om förslaget bringas till verkställighet, för hvarje år sådana
betydliga ojeuinheter förekomma, hvaröfver naturligtvis
en ganska högljudd klagan ifrån alla orter skall förspörjas. De
släder, som före 1844 pä detta sätt skulle hafva blifvit lidande,
äro: Calmar, Uddevalla, Hernösand, Sundsvall, Norrköping,
Malmö, Helsingborg, Ystad, Piteå, Luleå, Umeå. R. o. Ad.
torde måhända förundra sig öfver den ordning, hvaruti jag uppräknat
städernas namn, såsom något besynnerlig, men del härleder
sig ifrån Konungens propos., deri de finnas uppräknade
efter en grund, som jag ej kunnat utröna. Emedlertid har
Ulsk., pä dessa och flera andra skäl, hvilka det torde vara öfverflödigt
att anföra, stannat i det tillstyrkande, som nu är föremål
för R. o. Ad:s pröfning; hvarjemte jag får förklara min
limka vara den, alt dä ett Stånd, med särdeles ömtålighet oin
sina privilegier, ansett alt denna fråga skulle i desamma mycket
ingripa, de öfrige Stånden gjorde bäst, enär Rikets allmänna
viii sådant icke kräfver, att ej bidraga till ett beslut, som
skulle medföra mycken obela t en lie t, oell hvilket, långt ifrån alt
vara nyttigt, skulle än mera öka de olägenheter, hvaraf vi nog
ändå hafva känning.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Olägenheterna af det sätt,
hvarpå tolagen för närvarande utgår, trodde jag vara så stora
oell allmänt kända, att de näppeligen kunde bestridas af någon.
De hafva sin bästa bevisning i de factiska uppgifter, som den
K. propos. innehåller. Det är för hvar man kändt, hvilken o
-
Den 23 Januari.
405
fantlig olikhet, som existerar mellan tolagen i den ena staden
mot i den andra, och det tyckes mig då lätt att inse, till hvilka
olägenheter ett sådant förhållande måste leda. Städer finnas,
der tolagsafgiften är | proc. af tullvärdet, men i andra åter 7
proc., och deraf torde det vara påtagligt, hvilken stor vinst
det är för importeurer att få förtulla sina varor der denna afgift
är lag. Detta äter kan lätt leda lill underslef vid förtullningen;
jag säger icke directe genom någon bedräglighet från
1 jenstemännens sida, utan endast genom sakens egna förhållande.
T. ex. då saker förtullas efter värde, sä är det stadgadt
såsom ett correctiv mot oriktiga uppgifter, att detta värde anslås,
och varan kan då med en viss förhöjning inköpas af andra,
i fall det är för lågt uppgifvet. Della blir emedlertid fullkomligen
kraftlöst i en liten stad, der ingen concurrence finnes,
alldenstund medlen genast skola erläggas. Jag nämner detta
som ett exempel, huru olämpligt det är att genom sådana bestämmelser
leda importen på onaturliga vägar. Mångfaldiga andra
olägenheter kunna dessutom uppräknas, såsom att en ordentlig
reglering af tolags-afgifterna är omöjlig att i ett sammanhang
verkställa, så länge det närvarande förhållandet existerar;
alt den dubbla, besvärliga uppbörden, särskildt för lullumgälder,
och särskildt för tolagen är särdeles hinderlig för
de trafikerande, o. s. v.; m. e. o. olägenheterna af det närvarande
synas vara temligen klara och vinsten af den föreslagna
förändringen för det allmänna uppenbar.
Den siste värde talaren har häremot ställt olägenheterna,
som skulle uppstå för städerna, om det nuvarande förhållandet
rubbades. Jag skulle dock tro, att dessa olägenheter, äfven om
de existerade, borde träda i bakgrunden för del allmänna bästas
högre fordringar. Men hvaruti beslå dä dessa olägenheter? jo,
efter hans framställning, så vidt jag förmält sammanföra densamma,
i 3:ne: den ena att städerne icke vidare skulle äga
någon bestämd garanti att erhålla sin tolag. Mot denna betänklighet
synes mig, att man lätt kunde skydda sig genom något
bestämdt stadgande i det afseende!, som tillförsäkrade, att denna
afgift alltid skulle utgå frän tullintraderna, och då förfaller den
invändningen. Dernäst anfördes en hop mindre svårigheter vid
verkställigheten, som jag icke är i tillfälle alt kunna bedomina
och conlrollera fiir ögonblicket; men om de existera, hvarföre
har icke StatsUtsk. då anmärkt dem och sökt att derefter rätta
förslaget? m. e. o. ulredt ämnet så, att om propos. icke i dess
nuvarande skick kunde omedelbarligen bifallas, man genom förändring
deri kunde komma till det stora ändamålet. Den Salje
af de anförda olägenheterna var, att städerna genom den föreslagna
ändringen skulle förlora ett bestående privilegium. Jagdelar
ej denna åsigt af frågans natur, men i allt fall hade det
då varit Utsk:s skyldighet att utreda detta förhållande och icke
skjuta alltsammans helt enkelt å sido utan pröfning, så som
nu skett.
En annan behandling hade enligt min tanka K. M:s fram
-
406
Deh 23 Januari.
ställning visserligen ägt arispräk att fordra, än ett sådant summariskt,
nästan omotiverådt afslag, helst den af Ständerna sjelfva
blifvit begärd, och jag tror derföre, att om man icke kan
bifalla KonungcHs nåd. propos. oförändrad, sådan den nu är, sfi
bör förhållahdét åtminstone bättre utredas, och för detta ändamål
förenar jag itiig med dem, som yrkat återremiss på detta
StatsUlsk:s utlåt.
Hr Fåhrtens, Olof Immanuel: Jag sluter mig till dem
af föreg:de talare, som funnit sig otillfredsställde med SlatsTJtsk:s
förevarande utlåt. Redan den omständigheten, alt Ständerne
vid en föregående riksdag hos Konungen begärt ett förslag
till reglerande af tolagen, berättigar till förundran deröfver,
att, sedan Konungen afgifvit ett sådant förslag i den riktning,
som Sländerne önskat, delta förslag mött ett ovillkorligt ogillande.
Utsk. har anlydt och dess Ordförande har äfven här
närmare utvecklat den hsiglen, att dä ett af RiksSt:n med särdeles
ömtålighet betraktat frågan, och dä af bifall lill den K.
propos. mycken obelåtenhet hos detta Ständ skulle uppkomma,
det ock vore del rättaste att icke lemna en bifallande åtgärd
ål förslaget. I det fallet skulle det synas mig, alt Sländerne
icke eiler vid 1834 och 1835 års riksdag bort lill Konungen
afgifva ett sådant förslag, emedan samma RiksSt., sorn nu yttrat
sin obelåtenhet, vid hvarje riksdag, dä denna fråga förekommit,
ådagalagt samma tänkesätt. Hvad angår fördelarne af regleringen,
så äro de i den K. propos. så fullständigt utredde, att det
synes mig icke erforderligt alt nu närmare ingå i utveckling
deraf. Jag inskränker mig derför till att med några ord yttra
mig i anleda, af ett par omständigheter, som en af de föregtde
talarne i ämnet framställt. Frih. Palmstjerna har trott, att det
skulle föranleda en särdeles olägenhet för städerne, om en så
beskaffad allmänt lika reglering skulle komma till ständ i alla
stapelstäder, hvarom nu är fråga., derigenom att de då icke
kunde begagna tolagsmedlcn sorn hypothek för upplagande lån,
till verkställande af vissa allmänna arbelsföretag. För min del
tror jag, att tolagsmedien skulle innefatta en större säkerhet
efter en sådan reglering än förutj ty efter regleringen vore
de åtminstone för vissa är utgående till en bestämd summa.
Hittills har Konungen varit fullkomligen oförhindrad alt nedsätta
tolagsafgiflerne. Sådant har också skett i flere fall, t. ex.
sednast pä jern, hvilken afgift i Stockholm och Götheborg utgjort
en högst betydlig årlig inkomst. Deraf torde tillfyllest ådagaläggas,
att säkerheten af tolagsmedlens användande som hypothek
varit mindre tillförne, jemte det alt påslåendet derom alt
förändringen auginge en privilegiifråga genom del anförda förhållandet
synes vara vedcrlagdl. Man har sagt, att ändamålet
med tolagsmedien skulle vara, utom uppbyggandet af quaier och
bryggor, äfven betäckandet af muddrings- och inqvarteringskoslnader
m. in. Ursprungligen hafva tolagsmedien icke afsetls
för andra kostnader än endast sådaue, som varit omedelbart
Den 23 Januari.
407
härflytande från anstalter i och för handelns beqvämlighet,
d. v. s. bryggor, packhus, vågar m. m. På vissa ställen hafva
sedermera speciel!, och till en del temporärt, andelar af dessa
medel blifvit beviljade för vissa andra ändamål, såsom inqvarteriugar
etc., men detta innefattar likväl icke någpn hjeltä md
rättighet all fortfarande bibehålla en sådan inkomst för dylika
ändamål, ty det är helt och hållet beroende af Konungen, att
derom eller omständigheterna förfoga. Jag får således för min
del, lika med de 2:ne förste lalarne och Hr Gripenstedt, begära,
att betänk, må återremitteras till SialsUtsk., på det att
målet måtte tagas i närmare öfvervägande och derefter ett sådant
förnyadt yttrande afgilVas, hvartill jag anser den K. propos.
föranleda.
Frih. Baab: Då SlatsLTtsk:s Ordförande vid uppläsandet
af de släders antal, som skulle komma alt förlora på den föreslagna
regleringen af tolagen, deribland äfven nämnt Calmar,
och jag just är närmast boende den stad, som kanske mest
komme alt förlora de 5 första åren pä denna reglering, .så kau
det måhända synas underligt, att jag icke ål mijer mig med utslaget,
Men ehuru det är sant, att Calmar skall förlora omkring
3,900 r;dr de första 5 åren, har jag funnit i den K.
propos. afsigten tydligen vara, alt hvarken denna eller någon
annan stad skall efter dessa 5 årens förlopp gä miste om den
andel af tolagen, som till följd af dess handel och rörelse rätteligen
bör tillkomma den, utan att meningen är att, efter denna
tids förlopp, göra om tolagsregleringen, med afseende på de
inkomster, soia i hvarje stad hafva influtit. Men i allt fall, om
än en eller annan stad skulle under loppet af några år möjligen
göra förlust, anser jag denna omständighet vara underordnad
den ganska vigtiga oformligheten i delta besknllningsärende,
nemi. all detta är det enda ärende af denna natur, hvilket
alltsedan 1809 blifvit behandladt sorn ett ekoiropiiskt lagstiftningsärende,
och jag kan ej annat än vördsamt erkänna det liberala
i Regeringens åtgärd, att till Ständerue framlemna en
propos., sorn går ut på att afhända den cn rättighet, sorn Regeringen
hittills utöfvat, just derföre att Ständerna icke satt sig
deremot. Med andan af våra grundlagar kan det icke vara
förenligt, .att ett beskallpingsärende blifvit behandladt sorn ett
ekonomiskt mål, eller eli mål, sorn tillhörde den ekonomiska
lagstiftningen.
BorgareSt,, säger man, har det egentliga intresset i frågan.
Det är väl sant, att så kan synas i första ögonblicket, emedan
städernes borgerskap gå i förskott för tolagsmedlen; men det
är ej borgerskapet, som ensamt drager denna utgift, utan landels
innevånare, hvilka den drabbar högst ojemut, dä den ena
staden har | proc., den andra ända till 7 proc utaf tullvärdet
på varan. Hvilken betydlig afbränning på betalningen skall icke
då tolagen göra för en säljare af exportvaror, och dertill hvilken
betydlig tillökning i priset å importvaror får icke consu
-
Den 23 Januari.
menlen vidkännas. Det blifver således, som sagdt är, icke"
borgaren, eller den handlaude ensamt, som_ får vidkännas denna
utgift, utan Sveriges innevånare i allmänhet, ojemnt i den mån
tolagen är olika i olika städer. Jag vidblifver mill yrkande
pä återremiss.
Frih. Hermelin, Au g. Söderling: Om denna fråga ensamt
rörde BorgareSt., så skulle jag mahanda icke sluta mig
till dem, som yrkat återremiss; men jag ber att få fästa uppmärksamheten
derpå, att denna fråga äfven angår Sveriges innevånare
i allmänhet. Exempelvis kan anföras, huru förhållandet
är i Götheborg. Vid 1834 års riksdag uppgafs, att i
nämnde stad inqvarteringskostnaden uppgick lill 24,000 r:dr,
fattigvården 7,000, fattighusen 5,000, barnhuset 2,000, eller
tillika med några mindre poster härjemte tillsammans 48,000
r:dr. Tolagen utgjorde 84,263 r:dr, hvaraf hälften ungefär användes
till främmande ändamål. Det kan således icke vara billigt,
att t. ex. Wermlandsbruken, som afsätta sitt jern pä Götheborg,
skola betala tolagsafgifter till underhåll af fattigvården
derstädes. Af denna jemte flere andra här förut uppgifna anlediur,
tror jag det vara fullt upplyst, alt StatsUtsk. hort inkomma
med en mera bestämd uppgift om de förhållanden, som
röra tolagen. — Man har talat om uppkomna ojemnheter, i hänseende
till tolagsafgiflernes utgörande på olika orter. Denna
omständighet gör, att ganska stora svårigheter uppstå vid uppgörande
af tulltaxan, och äfven deraf linner man, all en förändring
i tolagen är af behofvet påkallad. Vidare kommer härtill,
att, vid uppbörden af denna afgift, stora kostnader uppkomma,
i hänseende till dubbla räkenskapers förande, och jag
är öfvertvgad, att om Konungens propos. antages, skall ett betydligt
belopp i administrationskostnader inbesparas. Jag yrkar
återremiss.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det ändamål, som med
denna förändring af tolagen skulle vinnas, vore, efter hvad som
angifvits, de trafikerandes beqvämlighet och landets fördel i allmänhet.
Hvad beqvämligheten angår, sä skulle den i någon
mån vinnas, men denna vinst hr ganska ringa, enär hvarken
någon tidsutdrägt eller särskild kostnad uppstår, derigenom att
tolagen erlägges särskildt, hvaremot obeqvämlighet och opåräknade
eller hittills ovanliga kostnader pä vissa orter skulle uppkomma,
der tolagen pä vissa artiklar, som inkomma eller utföras,
blefve större hädanefter än hittills. De varor, som hittills
åtnjutit lindring i tolag, emot andra, skulle hädanefter icke
mera tillgodonjuta densamma. Delta förhållande är icke vid
bestämmandet af tulltariifen iakttaget, och således skulle, i afseende
på dessa varor, i sjelfva verket ett annat förhållande
uppkomma än del. som varit afsedt. Förhållandet med varors
in- och utförsel är icke detsamma i alla rikets stapelstäder.
Tolagsafgifterne äro lämpade efter olika förhållanden pä olika
stäl
-
Den 23 Januari.
409
ställen, orter trafikens beskaffenhet, den större eller mindre vinst,
sorn på införseln eller utförseln af vamme förmodas kunna uppkomma,
den större eller mindre afgift, som trafiken anses tåla
— allt delta, som hittills ordnat sig och hvaraf bildats vissa förhållanden,
som i långliga tider fortfarit, skulle nu komma att
undergå förändring, ulan att någon belåtenhet deraf skulle blifva
följden. Hvad Statens allmänna fördel beträffar, så kan jag
ej inse, hvaruti den skulle komma till bestå,'alldenstund man
ej har för afsigt all minska hela beloppet af dessa algiftcr, ulan
blott all bestämma deras utgående pä ett annat sätt. Summan
öfver hela Riket blefve lika med hvad den hittills varit; åtminstone
är saken sä framställd i den K. propos.; och hvilken
vore viii då vinsten för del allmänna? Handeln blefve betungad
med samma afgift öfver liela riket generell, men på det sätt,
alt den föll med mera tyngd pä ställen, sorn tålde mindre och
med mindre tyngd på deni, som tålde mera. Della vore vinsten,
och den räknar jag lill olägenheter. Man har sagt det
vara eli besynnerligt förhållande, alt på ett ställe tolagen utgår
med | proc. och på ett annat med 7 proc. af den förtullade
varans värde. Della är visserligen ett ganska skiljaktigt förhållande;
meri pä ena stället tål trafiken en sådan afgift, på det
andra icke. Om missbruk uppkomma, så är del icke af den
omständighet alt tolagen är olika, utan deraf alt förluilningen
icke sker riktigt. Delta är för öfrigt en annan fråga, som icke
har något samband med den, sorn un är under öfverläggning,
hvilket jag skulle tro den värde talaren, sorn nyttjat della skäl,
sjelf inser. Hvad privilegiifrågan angår, tager jag mig friheten
anhålla om benägen uppmärksamhet derpå, alt i vissa städers privilegier
är redan på 1400-, 1500-, och lfiOO-lalen rättighet medgifven
alt uppbära afgifter af inkommande varor under namn af
tolag, hvilket är eli platt-tyskt ord, hvarom Frih. Boye vid ett
föregående tillfälle klarligen underrättat oss. Så gamla rättigheter
sorn 300- och 400-åriga skulle jag tro ej kunna annorlunda
benämnas än såsom privilegier, dä de äro i städerues urkunder
sorn sädane förvarade. Om dessa rättigheter ej sträcka
sig till fulla beloppet, hvarefter tolagen nu utgår, det är mycket
möjligt, men all en betydlig del af de äldre städernes tolag
blifvit dem för långliga lider tillhaka tillagd, derom är jag
öfverlygad. Konungen kan visserligen nedsätta tolagen från
dess nuvarande belopp, men städerne hafva den förtröstan lill
Konungen, att Han icke är lika så hårdhändt som Ständerne,
när det är fråga om statsanslags beviljande. Ansvarigheten ser
också annorlunda ut för Konungens rådgifvare i sådant fall, än den
skulle göra för R. St. i allmänhet, och således tror jag, att städer
ue med skäl kunna förmoda sig med mera visshet kunna påräkna
inkomsten af tolagen under den nuvarande formen, än de
skulle hafva det under den form, sorn nu är i fråga all bestämmas.
Den större säkerhet, som jag ansett, alt städerne skulle
hafva för sina inkomster, då de utgå under namnet tolag, mot
6 H. 52
I
410
Den 23 Januari.
den, som de skulle äga om de utgå såsom statsanslag, har här
blifvit bestridd; men jag måste bekänna, att jag icke funnit några
så beskaffade skäl anförde, som kunnat förändra min öfvertygelse
i detta fall, enär verkliga statsanslags beskaffenhet och
belopp bero af Sländernc, men tolagen på städernes rörelse hufvudsakligen;
och om en stad hyser det förtroende för sin egen
ställning, för sin handelsrörelse, för sin förmåga att den upprätthålla
och för sina innevånares drift och handelsesprit, att
den hoppas eli oförminskadi fortfarande deraf, så tror jag att
öfvertygelsen derom och medvetandet all äga en viss handelsstyrka
lemuar en större säkerhet att alltid kunna påräkna inkomsten
af tolag, än ett statsanslag någonsin kan gifva. Jag
tillstyrker bifall lill StatsUlskis utlåt.
Gr. Posse, Elik Arfvidsson: Jag har begärt ordet,
för att, under åberopande af en del utaf de skäl, som Frih.
Palmstjerna anfört, begära återremiss. Frih. har talat om den
osäkerhet, som skulle blifva en följd för städerne, derest viss
summa bestämdes i st. f. tolagen. Jas tror osäkerheten vara
O O
vida större dä inkomsten är beroende på handelsconjuncluren;
i den händelse städerne hade sig anslagen en viss summa, då
först kunde de göra sina beräkningar. Frih. har vidare framställt
den frågan, hvad nytta en sådan reglering skulle medföra.
Jag tror, att nyttan är ganska väsendtlig, då, som det blifvit
anfördi, procenten af tolagen är så betydligt olika i vissa städer.
Jag tror icke ali exempel saknas, alt fartyg inlöpa i hamnar,
der tolagen är ringa, förtulla derstädes medförande varor
och afsegla sedermera till städer med större tolag, för alt der
aflasta. Hvad privilegiifrågan angår, som här blifvit omtalad,
tror jag det vara en högst nödvändig sak, att Utsk. utreder
hvilken del af tolagen, som kan anses vara ett privilegium, och
hvilken del, som är tillkommen sedan privilegiers meddelande
upphörde. Frih. liar äfven talat om statsanslag. Jag kan ej
finna, alt den för tolagen föreslagna ersättningen kan kallas ett
egentligt statsanslag; den borde mera benämnas ett contract eller
öfverenskommelse. Det lärer väl i alla fall komma att bero
af Ständernes medverkan för alt bestämma beloppet, och i
sådant fall torde icke (legeringen bli underkastad något ansvar.
På dessa skäl, hvaraf en del bör af SlalsUtsk. bättre utredas,
får jag förena mig med dem, som begärt återremiss.
Då härefter Gr. von Platen, Baltzar, erhöll ordet och
begärde upplysning, huruvida underrättelse om målets pröfning
i de öfriga HiksStånd:n hade lill U. o. Adin inkommit, tillkännagaf
undert. t. f. Ridd.secret., alt prot.uldr. i ämnet ankommit
endast från Högv. Prest.St., som bifallit Utsk:s utlåt.
Gr. von Platen: Det lider intet tvifvel, att, sedan SlatsUtsk:s
ordförande yttrat sig, detta mål blifvit betydligt mera
utredt än det är i sin skepnad af det tryckta betänk,; men jag
tror det vara ovillkorligen nödvändigt för Sländernc alt hålla
sig till det tryckta betänk, och således granska de skäl, som i
Den 23 Jann a r i.
411
detsamma kunna vara antonia tor eller emot de satser, sorn Utsk.
framställt. Jaj? nödgas således förena mig med dem som anse,
alt målet blifvit alldeles tor litel ntredt oell ali den hufvudsakI
i •»aste viglen blifvit fästad på del bedömmande, som frågan rönt
bos ett RiksSt. Det torde vara nog att jag uppläser ett pär
af de första raderna pag. 11 af Ulsk:s betänk., sä lydande: ”Vid
pröfningen af denna fråga har Ulsk. lill en början funnit sig
icke kunna undgå ali fästa en särdeles uppmärksamhet vid den
obenägenhet, hvarmed förslaget om lolagens uppbärande tillsammans
med lullmedlen blifvit bemött inom BorgareSt., hvars intressen
saken obestridligen närmast rörer”. Detta är således
det första och ett särdeles skäl, som SlatsUtsk. framställt; jag
mcdgifver visserligen, alt det kan vara ett särdeles skäl, men
jag tror dock icke, alt det är sä särdeles att det bade bort ligga
till grund för det beslut, hvaruti SlatsUtsk. stannat. Ulsk.
anser som eli axiom, att frågan närmast rörer BorgareSt. Det
är visserligen sant, ali dessa penningar, som utgifvas af en lill
en annan, rörer mycket nära den, som får penningarne, men ingen
lärer neka, att det ju rörer äfven den som måste utgifva
dem. Således om det rörer BorgareSt. eller rättare de personer,
som bo i städerne, de handlande der, så mätte det dock i
större män röra dem, som köpa varor ifrån städerna, då det
säkerligen blifva de, som nödgas erlägga den högre tull, som
pä vissa ställen måste betalas. Man säger i detta betänk., att
frågan möll mycket motstånd inom eli Stånd. Jag lemnar derhän
hvad värde ett sådant skäl kan äga, då man betänker, äfven
om jag blott håller mig till den enklaste arilhmetiska beräkning,
att nu har BorgareSt. best ridt hvad tvenne riksdagars
BorgareSt. icke hestrid!, och att den und. anhållan om denna
sak först utgick ifrån Sländerne. Sisth riksdag åtnöjde man sig
att hänvisa pä den undersökning af ämnet, som af Konungen
var vidtagen, och man har således de facto godkänt en sådan
reglering, mot hvilken ett Ständ nu vill sätta sig. Jag tror
alltså, alt della motstånd icke bör betyda mycket. Man har
sagt, alt förändringen vore ett hinder för städerne att utföra
betydligare arbeten. Del är visserligen möjligt, ehuru alldeles
icke säkert alt sä är. Dä fråga icke är om annat än reglerande,
icke om upphörande af en skatt, tror jag det vara vida
bättre vid utförande af eli arbete, alt äga en bestämd summa
alt dertill påräkna, än ett ständigt varierande belopp. Det är
viii sant, alt denna summa icke längre är bestämd än ifrån riksdag
till .t^ksdag, men den vore dock bestämd consecutivt för 3:ne
år, j(rrTi således mera stabilitet än med nuvarande förhållande.
Bl tfn har frågat hvad i allmänhet vore alt vänta af en sådan
reglering. Jag anser, alt i densamma ligger en bestämd nytta,
och det har icke blifvit bestrid t, att denna utgift, till följd af
den föreslagna förändringen, skulle drabba med mera rättvisa
dem, sorn borde densamma betala. Ar det fråga om att utföra
något större arbete i en stad, sä antingen skall del utföras med
hvad som verkligen är stadens egna tillgångar, eller ock med
412
Den 23 Januari.
hvad jag kallar statsanslag, ty tolag är ett sådant. Denna är
en beskattning |>å medlemmar af Staten till bestridande af utgifter
för släderne, och då måste också Ständerne äga rätt att
yttra sig huruvida de vilja fortfara med ett sådant anslag eller ej.
Man har velat häntyda på, att delta vore en privilegii-fräga.
Det är möjligt att så förhåller sig hvad en eller annan stad särskildt
belrälfar, men ej alla. Vore dock händelsen denna, har
jag likväl ej hört omtalas, alt privilegier icke skola kunna borttagas
om det privilegierade Ståndet sådant medgifver. Jag ser
i sanning icke, om en eller annan stad skulle i sina privilegier
hafva latt en sådan rätt sig tillförsäkrad, hvarföre icke denna
rätt äfven kunde försvinna. Som ledamot af det Stånd, sorn i
fråga örn uppoffringar af privilegier alltid varit del första, oell
deltagande i den förra riksdagens beslut, då detta Stånd uppoffrade
ett af de privilegier, hvarå jag åtminstone sätter det
högsta värde, vet jag ej hvarföre icke K. o. Ad. med rättvisa
skulle kunna fordra, alt äfven andra Stånd må göra uppoffringar
af privilegier. Pä dessa grunder, och då jag nödgas fullkomligen
instämma med dem, som anse att i detta betänk, orsakerue
icke blifvit utredde, hvarföre Utsk. ansett sig höra lilltillslyrka
afslag å Konungens nåd. propos., anhåller jag om ålerreniiss
af betänk.
Hr F å h rams: En förcg:dc talare har yttrat den mening,
att någon vigt icke kunde fästas vid de fördelar, sorn möjligen
kunde uppkomma för släderne eller landet i allmänhet af eu
sådan reglering, sorn är i fråga. Jag anhåller, alt i anleda,
deraf fä anmärka, att hvad släderne angår, sä är det obestridligt,
att en så beskaffad reglering skulle medföra besparing, derigenom
att särskilde uppbördsman för tolagen icke vidare behöfdes.
Dessutom måste det alltid vara cu väsendtlig fördel för
de Irafikeraude alt fä blott en enda debetsedel på de särskilda
afgifter, som böra erläggas, och kunna liqvidera dem pä eli enda
ställe, mot pä tvenne, ofta nog ifrån hvarandra långt afskilja
rum.
Samme talare har iuvändt, att denna reglering kunde förorsaka
ökad kostnad, derigenom ali de särskilda lindringar skulle
komma alt upphöra, som nu äga ruin i lolagsafgiflerne för vissa
varor. Dä totalsumman af hvarje orts lolagsinkomst skulle blifva
densamma hädanefter som hittills, så torde det varu ovedersägligt,
att icke kostnaden skulle pä del hela blifva större, om
äfven någon drygare afgift komme att drabba vissa varor, t. ex.
socker oeh några andra, hvarå för särskilda städer^eieHägre
procent nu är gällande; och äfven för dessa varor voréijjtfkr
säsom nästföregående talare rätteligen anmärkt, cousumentei;ne,
men icke släderne, sorn (ingo vidkännas skillnaden. Del är nemi.
med dessa afgifter samma förhållande, sorn med lullbevillniiigeu,
alt de utgöra en consumlionsskatt, som allmänheten får betala.
Dessutom torde jag få anmärka, alt ehvad den ifrågavar. regleringen
kommer till ständ eller icke, det helt och hållet är
Den 23 Januari.
413
beroende af regeringsmakten att vidtaga en sadan förändring i
iolugsafgifterne att procenten blir lika för alla varor. En sådan
reglering har icke längesedan ägt ruin nied couvoj-afgifterne,
sorn nu mera utgå under namn af handels- och sjöfartsafgifter.
Pä dessa algifter fans tillförene en särskild taxa, jemförlig med
tulltaxan, med olika bestämmelser för hvarje särskild vara. Denna
taxa förenklades så, att afgiflen nu mera är bestämd lill 10
procent ä tullen för alla inkommande varor; och jag vädjar till
en hvar, som haft något med trafiken eller med förvaltningen
af tullärendena alt göra, om icke, genom denna förändring, en
ganska stor lättnad uppkommit.
Jag fortsätter mitt yrkande, att utlåt, måtte blifva återremitteradt.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Den ifråga var. afgiflen
ingår, så vidt jag vet, på alla ställen, endast lill städerne, eller
lill dessas förmån, icke till Staten. Det är således icke
statens sak, ulan slädernes och de tralikerandes. Så vidt som
de sednares rätt är i fråga, sä är det en allmän, men för öfrigt
en communalsak. Här är yttradt, att det beror på Konungen alt
jemka de ojemnheter, som lorefinnas i afseende pä procenten
eller beräkningen inom olika län. 1 sådant afseende är det
icke behölligt att Sländerne lätta något beslut. Frågan lii-egentligen
den, som af städerne förfäktas; de vilja sjelfve bibehålla
uppbörden och sin egen förvaltning, de vilja icke laga statsanslag
i utbyte. Hvad uttrycker delta, om icke ett misstroende
till de bevillningar, som göras för 3:ne är, och farhåga för
nedsättning och hvarjehanda förändringar, som de ej vilja underkasta
sig. De anse IVägan röra slädernes särskilda rättigheter
och privilegier, för att ej säga BorgurcStis, med afseende pä
J 14 § Keg.F. När nu fråga är, icke om statens rätt, ulan blott
om ett förvaltnings- och uppbördssätt, sä synes mig, att om än
Konungens propus, har förjenstcn af enhet och öfverensstämmelse
i det helas behandling, sä är saken likväl icke af någon sådan
för Regeringen allmänt vigtig beskaffenhet, all R. o. Ad.
för den orsakens skull borde, i detta fall, träda ett annat Ständ
närmare än della anser med sina rättigheter förenligt. Utur sådan
synpunkt, och äfven derföre, att, om tolagen skulle ersättas
genom ett statsanslag, städerna pä grund deraf kunde undandraga
sig den aflöning till läroverk och hvarjehanda andra föremål,
hvilka måhända borde af Slaten bekostas, och hvarigenom Staten
åbriugades utgifter, som hon nu icke har och fortfarande kan
slippa, enär städerne sjelfve vilja bekosta dem, emot bibehållande
af sina nuvarande rättigheter; sä kan jag, för min del, icke annat
än tillstyrka R. o. Ad. alt låta vid SlatsUtsk:s förslag bero.
Hr Ro se n blad, Bernh.: Denna fråga är en bland dem,
som kan betraktas utur llere synpunkter. Det är visserligen
obestridligt, att af ålder hafva vissa städer i sina privilegier,
hvilka äro skyddade genom 17S9 ärs allmänna privilegium för
BorgareSt. och 114 § i grundlagen, fått sig tillerkänd rätt till
41 i
Den 23 Jan u a r i.
lolag; men del är ingalunda, så vidt jag vet, i någon al’ dessa
bestämdt, huru myckel denna lolag skall utgöra, ulan har delta
bestämmande, efler vederbörlig pröfning, både före och efter
1789, alllid skett af Konungen. Det är således fråga om, hvilken
förändring i della hänseende IS99 års Reg.P. verkal, då
den öfverlemnade Iullons bestämmande sorn en beskattniugsfråga
lill Sländerne, iy del är obestridligt, all tolagens belopp verkar
på bördan af tnllbeskallningen. I händelse rättigheten oförändrad
skall qvarstå för annan myndighet, utan Ständers dellagande,
att efter godtfinnande höja dessa afgifler, — ty med lika
räll som de kunna höjas med t. ex. 2 procent, kunna de med
l. ex. 30 eller 50 proc. — så är i sjelfva verket den rättighet
tillintetgjord, som Reg.F. tillerkänner Ständerne alt bestämma
tullbeskaltningen. Nu uppstår den fråga: är det förhållande,
som fans före 1809 sorn status quo, det, som står utom Släudernes
räll? Denna fråga kan svårligen afgöras; ly fans blott
rättigheten lill en sådan afgift, men icke till något visst belopp
eller proc., ulan della berodde af Konungen, så ökades ju ej
städernes rält genom beslämmelserne 1809. Men med mera
skäl kunde man sälla i fråga, om efler denna tidpunkt Kolmoden
ägt alt, utan Sländernes deltagande, höja dä beståndande
tolagsprocenter, hvilket dock, som viii bekant är, ägt rum ; hvaremot
Konungens gamla rält att nedsalta denna afgift obestridligen
Idef qvarstående. Under dessa förhållanden är det både
för del allmännas och vederbörande sladers räll och intresse det
lämpligaste och mildaste sältet alt slita tvisten på det hilliga
sätt, som Konungen föreslagit, medelst tilldelande åt städerne
af en ersättning, lämpad efter tulluppbörden och motsvarande
hvad de billiglvis kunna begära. Om en och annan skulle komma
att förlora något för ögonblicket, hvarpå man bar exempelvis
anfört förhållandet med Calmar; så torde man erinra sig, att
orsaken hvarföre denna stad haft en högre tolag, än den ersättning
densamma nu skulle erhålla, var alt förlidne år vissa varor,
som voro svårare alt granska i smärre släder, der kunde
förtullas med lätthet, genom alt föra tullijenslemännen bakom
ljuset, eli, förhållande, som dock troligen pä det stället redan
upphört, sedan saken ådragit sig vederbörandes uppmärksamhet.
Genom förslagets antagande vinnes äfven en säkerhet,
som nu icke (innes, ty om i närgränsande stad tolagen på mindre
voluminösa artiklar betydligt nedsättes, står hela denna inkomst
på spel för den siad, hvars communala behof ej tillåta
en sådan nedsättning. Man har ju också sett, huru Söderköpings
tolag mäst, emot denna stads önskan, förböjas, för att bespara
Norrköping intrång i sin. Den enda jemkning som måhända
kunde göras i K. M:s nåd. förslag, vore, alt låta den jemte lillien
debiterade och uppburna lolagsersältningen directe från tullkamrarne
aflemnas till hvarje siad, lill del verkligen utgående
beloppet, i st. f. med en för 5 är förut bestämd aversionalsumma.
Det Kungliga förslaget äger visserligen det stora företrädet,
att för tiderum af 5 år gifva trygghet ät städernes berak
-
Den 23 Januari.
415
nade inkomster, men sorn man i allmänhet föredrager utsigten
alt kunna fa iner för det. säkra mindre, sä torde mitt. förslag
i delta hänseende innebära mera lugnande. Föröfrigt bör man
sä mycket mer kunna hoppas, att BorgareSt., när det bär är
frågan om reglerande af en dess rätt, ingår på ett så billigt
afgörande som det föreslagna, som det vanligen varit strängt,
när fråga gällt om andra dylika förhållanden. Sålunda t. ex.
hafva convojafgifterne, lika med tolagen tillkomna före år 1809,
ansetts icke endast kunna alldeles borttagas, utan äfven den besparade
fonden öfverflytlas på Riksg.cont. Likaledes har man
vidare i afseende å en annan cassa, nemi. ScrafimerLazarettels,
lill hvars förstärkande och vidmakthållande en Svensk Konung,
med den riitt dåvarande Reg.F. gaf, fastställt en viss afgift pä
tobaksblader oell sedan, i st. f. denna afgift, gifvit en viss penningeersätlning,
som är ganska obetydlig, utgörande det enda
statsanslag, som tillfallit delta lazare!, yrkat såsom en rättighet
för Ständernes Revisorer alt granska alla lazarettets räkenskaper,
hvilket med bokslafven i den § af grundlagen, sorn
talar om Revisorernes granskning af statsverkets tillgångar, skulle
kunna innebära en rättighet att framdeles disponera öfver
denna inrättnings alla tillgångar. Man bör sålunda hoppas, att
samma stränga begrepp om viglen all göra Statens anspråk i
dylika frågor gällande, vid detta tillfälle äfvenledes skall finna
afseende, helst, på sätt äfven är visadl, delta kan ske utan förnärmande
af de respective städernes eget intresse. Jag förenar
mig i anhållan om återremiss, öfvertvgad om, alt när BorgareSt.
kommer alt taga saken under noggrannare pröfning, detsamma
äfven kommer att med sitt bifall beledsaga den K. propos.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Vore här fråga om
att slutligen afgöra delta ärende, så tillstår jag, att inom mitt
eget samvete jag skulle vara högst tvekande. Jag tror äfven,
att R. o. Ad. skall finna ganska betänkligt att bestämdt uttala
bifall till en åtgärd, hvarigenom något af Medstånden skulle anse
sina lagvunna privilegier vidrörda och förnärmade. Jag tror,
ali R. o. Ad. bör mera än en gång betänka sig, innan ett steg
vidtages, hvarigenom någon medborgare kunde klaga, att hans
rätt genom della Stånds medverkan blifvit förkränkt. Men sådan
har också afsiglen icke varit med Konungens propos., utan
endast att bereda ett lättare uppbördssätt och således en ostridig
förmån för det allmänna. Jag tviflar icke eller att detta
ändamål skulle genom den föreslagna åtgärdens vidtagande ernås,
men jag nekar icke att ju BorgareSt. är i egen sak, då
dess privilegier ifrågakomma, måhända den rälta behöriga domaren.
Vore, säger jag ännu en gång, fråga här att bifalla
eller afslå, för mig skulle det fordra en mycket allvarlig, en
mogen öfverläggning, för all veta huru min röst borde utfalla.
Jag tror icke alt med mitt samvete låte sig förena att afslå
Utsk:s utlåt.; men här är lyckligtvis icke fråga derom, utan huruvida
på öfvertygelseus väg, genom meddelande till BorgareSt.
416
Den 23 Januari.
af här gjorda anmärkn:n saken skulle kunna uppgöras, Konungens
visa ändamål ernås. Ur denna synpunkt anser jag återremiss
böra äga runi, och ur denna synpunkt hemställer jag
till de Herrar och män, som yrkat bifall till Ulsk:s betänk.,
huruvida de ej skulle vilja medgifva denna återremiss, såsom
ett bevis af vördnad för den K. propos., hvarom betänk, handlar.
Frill. Raab: Ämnet är så fullständigt ulredt, att jag icke
vidare vill orda derom, utan endast besvara Hr von Harlmansdorffs
yttrande, att om städerne ginge i mistning af tolagen, så
sorn densamma nu utgår, så skulle de deremot afsäga sig underhållet
af skolor, lärares aflöning 111. m., som de nu bekosta,
men som egentligen tillhörer Staten, och sorn denna dä linge
vidkännas. Jag får i anledning häraf fästa uppmärksamheten
derpå, att städerne år 1835 i tolagsafgifler uppburo 468,000
r:dr, dä de deremot samma år icke ulbelalle i afgifter lill Slaten
mera inalles än 434,000, och att de således i tolag, som
Svenska folket fick betala, det äret åtnjöto 34,000 r:dr mera,
än de i skatt till slaten crlade.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke försvarat den
låga beskattning eller bevillning, som städerna utgöra. Om bon
är felaktig, manne det icke vore Bevilln.Utsk:s sak, just det
Utsk:s, af hvilket Frih. Raab är ledamot, att föranleda någon
rättelse deri för framtiden? Sådant vore rätta sältet, men icke det,
att, sä tillsägande, sjelfpanta sig i någon annan städernas rättighet.
Frill. Palmstjerna, Carl Otto: Frih. Raabs calcul låter
visserligen något; men när man närmare tänker på förhållandet,
så torde den icke bevisa annat, än att Rikets städer gifva ett
ganska ringa bidrag till statscassan. Likväl är jemförelse!»
mellan dessa bidrag och beloppet af tolagen icke rättvis, enär
man ej tagit i betraktande städernes öfrige utgifter, utan endast
de sorn gått till Staten, och hvilka öfriga utgifter till betydlig
del äga sammanhang med tolagen samt utgöra en orsak för densammas
tillvaro. Det är dessa städernes enskilda utgifter, som
Frih. Raab icke behagat laga i beräkning, och hvilka i de städer
jag känner, betydligt öfverstiga lolagsbeloppet. Om icke
dessa särskilda utgifter funnos till, om de upphörde, skulle
också snart tolagen upphöra till största delen; ty dä skulle ock
de anstalter, som för handelns och sjöfartens vidmakthållande
äro nödvändige, försummas och uraktlåtas, och derigenom åter
skulle handeln minskas, till skada ej allenast för städerne, utan
ock för det allmänna. Emedlertid och då utredandet af sådana
förhållanden nu icke utgör föremål för Ståndets pröfning, ulan
blott huruvida StatsUtsk:s förevar, utlåt, bör återremitteras, så
vill jag visserligen icke vara envis och längre motsätta mig
den yrkade återremissen, ehuru jag är fullt öfvertygad, att de
derföre framställda skäl icke till förändring kunna föranleda.
Jag har åtminstone icke funnit något af de anförda skälen vara
af
Den 23 Januari
417
af beskaffenhet, att kunna motivera Statens alldeles öfvefflodiga
inblandande i slädernes särskilda oell enskilda penningeangelägenheter,
hvilket skulle blifva en följd af förslagets antagande,
ett förslag, hvartill Sländernes beslut vid 1834 oell 1S35 årens
riksdag varit upphofvet. Att Ständerne vid den ena riksdagen
anbålla om något och föreslå det med mycken ifver, men sedan
vid en påföljande riksdag förkasta detsamma, när målet återkommit
från Konungen, deröfver är jag ingalunda förundrad;
ty slikt har jag erfarit (lere gånger under min riksdagsmannatid,
och framliden torde äfven komma att visa, att så kommer
att ske, när Ständerne ulan föregången tillräcklig undersökning
ingå lill Konungen med skrifvelser, hvarå äfven vid denna
riksdag förete sig exempel, om 15. o. Ad. behagar erinra sig
öfverläggningen om SlatsUtskts utlåt, i afseende på statsrevisionsberällclserne.
Öfverläggningen förklarades nu vara slutad, hvarefter H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge de emot
StatsUtsk:s utlåt. N:o 117 gjorde anmärkn:r föranleda till detsammas
återremitterande.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtskis d. 4 och 22 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 130, i anledn. af väckt motion om
ett anslag till utskrifning af registratur, som bort från K. M:s
Cancelli-expeditioner aflemnas lill Riksarchivet.
Ånyo föredrogs Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms
d. 4 och 22 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 28, ang:de väckta
frågor om fyrbåkars uppförande på åtskilliga ställen.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Händelsevis har jag
genom min ställning såsom embetsman kommit att erhålla kännedom
om ante-acta i denna fråga. Jag får således för R. o. Ad.
upplysa, att, så vidt veterligt är, frågan först blifvit väckt af
handlande och sjöfarande i Storfurstendömet Finland; nemi. af
sjöstäderna i Österbotten. Detta har redan skett 1840; ty i
November månad samma år yttrades af härvarande Kejserliga
Ryska beskickning den önskan, att en fyrbåk måtte upprättas
pä klippan Understen. K. Svenska Cabinettet, eller Statsministern
för utrikes ärendena, inhemtade då Sjöförsvars-depart:s
tankar i ämnet, och svarade i en verbal-not, af den 3 Febr.
1841, afböjande. De skäl, som dervid hufvudsakligen anfördes,
voro de, hvilka Sjöförsvars-depart. förut hade uppgifvit såsom
grunden för sitt afstyrkande, och hvarigenom man sökte bevisa,
att en fyrbåk icke på ofvannämnde ställe behöfdes. Längre
fram afgick till K. M:s beskickning i Petersburg den befallning,
att försöka erhålla Kejserliga Ryska regeringens löfte om uppbyggande
af en fyr på Signildsskär, såsom varande i synnerhet
nödig till beredande af en säkrare färd för postbåtarne. Beskickningen
erhöll Ryska regeringens svar d. 12 Oct. 1842.
Detta svar var helt och hållet bygdt pä Finska styrelsens ut6
H. 53
418
Den 23 Januari.
latande, i hvilket åter afböjdes att bygga en fyr på Signildsskär
af skäl, att ehuru visserligen nödig i mindre scala för
postbåtarnes färd, vore en större båk på Signilds-skär likväl
onyttig, så vida icke derjemte å Svenska sidan, på Understen,
en fyrbåk upprättades. Beskickningen fann sig då föranlåten
alt inkomma med ett förslag, som jag skall anhålla att få äfvenledes
för R. o. Ad. framlägga, då saken icke är hemligare, än
att delta mycket väl låter sig med tjenstens pligter förena.
Jag fann nemi., alt enda sättet för uppnåendet af de å
båda sidor äskade målen var, alt träffa en gemensam öfverenskommelse,
och föreslog till den ändan, uti min lill H. Ex. Statsministern
för utrikes ärendena under d. 19 Oct,. 1842 afgifne
inberättelse, att å ömse sidor commissarie!' måtte utnämnas,
hvilka ytterligare skulle besigtiga localiteterne gemensamt, samt
öfverenskomma om den nödiga fyrbyggnaden, antingen å ena
eller å andra sidan. Det skulle i min tanka vara småaktigt,
att här vilja öfverlägga, huruvida uppbyggandet af denria fyrbåk,
som för sjöfarten är så nödvändig, skulle vara ensamt
nyttigt för den Svenska. Visserligen bör dess säkerhet i främsta
rummet tagas i betraktande, när fråga är om Svenska statsmedel;
dock är allmänna sjöfarten ett föremål, som för en civiliserad
stats omsorger icke kan vara främmande. Det af K.
M:s Beskickning i Petersburg afgifna förslag bar äfven, genom
Sjöförsvars-dcpart., blifvit åt Förvaltningen af Sjöärendena meddeladt.
Af delta utlåt, inhemtar jag visserligen, att Sjöförvaltningen
vidblifvit den mening, alt byggandet af en fyrbåk på
Understen icke bör äga rum; men milt förslag ang:de commissariers
utnämnande å båda sidor till träffande af en öfverenskommelse
i delta ämne, har jag icke funnit vara i utlåt, upptaget.
I följd af den utredning af förloppet, som jag nu haft äran
framlägga, har jag trott, alt om Utskins förslag bifölles, skulle
måhända hos K. M. en betänklighet uppstå, att dertill lemna
bifall. Ostridigt skulle K. M., enligt de former, som följts och
sorn böra följas, inhemta Förvaltningens af Sjöärendena utlåt.
Förvaltningen af Sjöärendena har åter flere gånger förklarat,
att sedan en fyr på Svartklubben lillkommit, anser Förvaltningen
en ny fyr på klippan Understen vara för Svenska sjöfarten
onödig. Jag tror derför, att om det förslag antages, som jag
anhåller att få uppläsa, så skulle måhända snarare en sannolikhet
vara, alt vederbörandes utlåtande utfölle för förslaget och
således ändamålet lättare vunnes.
Milt förslag är följaktligen, att R. St. i und. skrifvelse
anhålla, det täcktes K. M., så framt ej binder mola, som af
R. St. icke kunna förutses eller bedömmas, nådigt anbefalla,
alt aftal må inledas med Ryska Kejserliga regeringen, om de
ytterligare fyrbyggnader, hvarmedelst — efter anordnad gemensam
undersökning af localiteterne — sjöfarten i Södra Qyarken
kunde anses bättre betryggad; samt, derest anläggning af en
ny fyr pä Svenska sidan, vare sig ä Understen eller annorstädes,
då pröfvats erforderlig, i mån af tillgångar derom förordna.
Den 23 Januari.
419
Hr 11 ä fell, Anton: Då jag begärde ordet, skedde det
endast fiir att vördsamligen anhålla, del betänk, mätte varda
punktvis föredraget, emedan jag skulle önska, det R. o. Ad. ville
afslå den ena af de båda punkterna, men bifalla den andra.
Jag får nn dessutom anhålla, det Ridd.secret. måtte upplysa
hvad beslut af de öfrige Stånden blifvit i denna fråga fatladt,
hvarefter jag torde få yttra mig.
I anleda, häraf upplyste lindert., t. f. Ridd.secret., att
prot.utdr. i ämnet ankommit från BondeSt., som bifallit Utsk:ns
utlåt., men icke från de öfriga 2:ne RiksSt:n.
Hr Rå felt: Denna fråga förevar redan vid förliden riksdag.
R. St. beslöto då, att ingå till K. M. med en und. skrifvelse
jemte anhållan, det täcktes K. M. i nåder låta undersöka,
huruvida det vore lämpligt att anlägga en fyr på klippan Understen.
I följd häraf anbefalldes Förvaltningen af Sjöärendena
att utreda förhållandet, och inkom till K. M. under d. 28 Juni
1844 med en und. skrifvelse, hvaruti samma Förvaltning af
Sjöärendena afstyrkte anläggandet af en fyr på klippan Understen,
pä grund deraf, att en fyr, benämnd Svartklubben, redan
funnes uppförd pä lj mils afstånd ifrån samma klippa, hvilken
fyr, såsom varande synlig på sjömils afstånd, borde vara
en tillräcklig ledning för sjöfarande genom Södra Qvarken. Jag
instämmer fullkomligt i detta Förvaltningens af Sjöärendena afg
i foa und. utlåt. Jag bar i denna min tanka blifvit ytterligare
styrkt, sä väl af ledamöter inom nämnde Förvaltning, som ock
af Lotschefen sjelf, hvilka alla ansett den ifrägavar. fyrens uppbyggande
obehöflig!. Om någon af R. o. Ad:s Hrr ledamöter
skulle vidare vilja öfvertyga sig derom, har jag upptagit ett
sjökort, som klart ådagalägger att sä är förhållandet. Härtill
kommer ännu, att klippan Understen icke har någon hamn,
hvadan ditförandet af materialier är nästan omöjligt. — I afseende
pä Frih. Palmsljernas yttrande får jag anmärka, att K.
M. väl är oförhindrad att i administrativ väg låta verkställa
anläggningen af en fyr pä klippan Understen, men att jag anser
olämpligt, det R. St. till K. M. ingå med en und. skrifvelse,
det K. M. täcktes låta verkställa en åtgärd, som ett förvaltande
verk, pä R. St:s begäran, redan förklarat obehöflig. Att Ryssarne
önska fyrars uppförande på våra kuster, det finner jag
ganska naturligt. Vi hafva längs Norrbottens kuster icke mindre
än 7 fyrar. Ryssarne bidraga ieke såsom Danskarne till
underhållet af våra fyrar, ty från de sednare hafva vi för detta
ändamål 40,000 r:dr, under det att vi från de förra hafva rakt
ingenting. Jag anhåller om afslag å denna första punkt.
Frih. von Kraemer, Rob. Fredr.: Då detta ärende inom
de sammansatta Ulsk:n förehades, lemnades ganska fullständiga
upplysningar derot)? af med ifrågavarande farvatten sakkunnige
personer. Af dessa upplysningar inhemtades, att den
pä klippan Svartklubben uppförde l'yr icke svarade mot sitt ändamål;
att den väl vore tillräcklig, för att gifva ledning åt de
420
Den 23 Januari.
sjöfarande, som begagnade det trånga farvattnet vester om Gräsön,
hvilket dock ofta vore med is belagdt och dessutom uppfyldt
af otaliga skär; men ali samma fyr dock icke kunde tjena
till vägledning för dem, hvilka seglade öster om Gräsön och sålunda,
i anseende till det säkrare och öppna farvattnet, vöre
mindre utsatte för äfventyret att lida skeppsbrott. Bland andre
ledamöter, hvilka lemnade upplysningar i detta afseende, påminner
jag mig, alt Riksdagsmannen Strindlund uppdrog en ganska
mörk lalla, huruledes han under en mörk natt vid häftig
storm passerat della farvatten ; han tilläde dervid : ”Hade Utsk:ns
ledamöter då varit närvarande, vaserra-tre, hvad de då hade
tillstyrkt uppbyggandet af en fyr på klippan Understen.” Förvaltningen
af Sjöärendena har visserligen sagt, att en fyr å
Understen vore onödig, alldenstund en sådan redan funnes å
Svartklubben; men det vill synas af de skäl, som Förvaltningen
af Sjöärendena ytterligare andragit, som skulle anläggningen
af fyren på Svartklubben hafva varit ett misstag, och alt man,
sedan delta misstag en gång blifvit begånget, hade tyckt det
vara för nära intill, att anlägga en fyr på Understen. Dock
när, på sätt jag haft äran anföra, erfarenheten visat, all skenet
från fyren å Svartklubben, som ligger i en krok frän Gräsön,
icke är tillfyllestgörande för de sjöfarande, som gå öster om
samma ö, så hafva de förenade Ulsk:n häraf hemtat anledning
alt vördsamt föreslå, det R. St. i und. skrifvelse hos K. M.
mätte anhålla, att en fyrbåk på skäret Understen måtte, sä vidt
tillgångarne det medgifva, varda uppförd. Jag tror, att detta
ändamål bäst vinnes genom den åtgärd, som Frih. Palmstjerna
föreslagit, och får derföre förena mig med honom.
Hr Rosenblad, Bernhard: Äfven jag förenar mig med
Frih. Palmstjerna uti anhållan om återremiss; men ber tillika,
att få tillägga några ord i afseende på vigten deraf, ali tvenne
styrelser, som hafva gemensamma intressen att bevaka, icke af
afundsjuka mot hvarandra gå ensidigt tillväga, och sålunda motverka
de resultater, som för båda kunna vara nyttiga, ulan alt
de fastmera, genom ett ömsesidigt utbyte af tankar och planer,
söka inhemta nödig kännedom om de anstalter, som kunna vara
till bäd as båtnad ländande.
Vid den underhandling, som ägde rum i Helsingör, rör:de
regleringen af Oresundska tullen, och hvaruti jag hade förtroendet
få deltaga, hlef, såsom bekant är, full ersättning Sverige
tillerkänd för de kostnader, sorn å de Svenska fyrarne ända
från Norrska gränsen blifvit nedlagde i och för deras försättande
i ett förbätlradt skick. Ifrån Danska sidau yttrades då
af chefen för lotsstyrelsen, att man ansåg en af de Svenska
fyrarne icke vara nödig eller lämplig, utan tvertom skadlig,
såsom förvillande, i anseende till den fyr, som funnes anbragdt
på Anholt, hvadan man vore sinnad, att ersätta densamma förmedelst
uppbyggandet af en fyr å Danska sidan. Man kom då
tillika öfverens derom, alt man å ömse sidor skulle underrätta
Pen 23 Januari.
421
hvarandra, och öfverlägga om bästa sältet att kunna bereda de
förbättringar i fyranstalterne, sorn för hiida ländernas skeppsfart
kunde vara nödige. En sådan åtgärds vidtagande med afseende
pä den Finska sidan kan i min tanka icke vara annat
än högst nyttig; och då jag är fullkomligt öfverlygad, alt det
åsyftade ändamålet bäst skulle befordras derigenom, att lill Frill.
Palmstjernas förslag gjordes ett så beskaffadt tillägg, att R. St.
hos K. M. i und. hemställde, huruvida icke genom ömsesidig
öfverenskommelse emellan vederbörande aucloriteter från Svenska
och Finska sidan kunde beredas någon öfverensstämmelse i
afseende på fyranläggningarne, vare sig på ena eller andra sidan,
så anhåller jag, att ett sådant tillägg till Frih. Palmstjernas
förslag mätte göras.
Frih. Tersmeden, Willi. Fredr.: Jag är hufvudsak
ligen
förekommen af Frih. von Kraemer, som upplyst huru detta
ärende blifvit inom de sammansatta Utsk:n behandladt. Hvad
beträffar beliofvet af en fyr öster om Gräsön, så har detsamma
icke blott blifvit inom Utsk:n till fullo ådagalagdt, ulan har jag
äfven haft tillfälle alt af norrgående skeppare höra klagan deröfver,
att icke någon fyr i nämnde riktning funnes anlagd.
Orsaken, hvarföre Förvaltningen af Sjöärendena, som, ehuru
erkännande att en fyr på klippan Understen hade varit mera
ändamålsenlig, än den sorn nu linnes uppförd ä klippan Svartklubben,
likväl afstyrkl en fyrs anläggande på förstnämnda
klippa, har således förmodligen varit den, att samma Förvaltning
icke ansett dertill erforderlige medel nu finnas. Frih.
Palmstjerna bar under discussionen framställt ett förslag, sorn
jag icke kan annat än pä det högst a biträda, och får jag således
bos R. o. Ad. anhålla, del R. o. Ad. ville ulan ålerremiss
antaga detsamma, samt derjemte besluta alt inbjuda de af RiksSt:n,
som hafva bifallit Utsk:ns betänk., all sig med R. o. Ad.
förena i antagandet af della Frih. Palmstjernas förslag.
Frill. Palmstjerna, Nils Fredr.: 1 anleda, af hvad
Hr Råfelt yttrat, får jag blott nämna, det viii Utsk:n ovillkorligen
föreslagit, att, uti den und. skrifvelscn till K. M., klippan
Understen skulle nämnas såsom den plats, pä hvilken den ilrågaslällda
fyren skulle uppföras; men alt jag icke gjort enahanda
förslag. Just derföre, att jag bör förmoda, att en sådan
auctorilet, sorn Förvaltningen af Sjöärendena pä goda skäl utlåtit
sig afstyrkande i en fråga, som redan vid förliden riksdag
inom RiksStm viickles, och dä, såsom nu, af StatsUtsk.
förordades, har jag föreslagit denna afvikelse ifrån hvad Utsk.
tillstyrkt, oell bar jag troll, ali en förändrad redaction, sådan
jag nyss hade äran uppläsa den, vore måhända sältet att lättast
befordra ändamålet. Sålunda har jag begärt cn gemensam undersökning,
och icke uppförandet af en fyr på Understen. Det
må af en gemensam undersökning bero, huruvida Understen är
den lämpligaste platsen eller icke. I anledn. af Hr Rosenblads
yttrande, får jag blott anmärka, att jag icke begärt ålerremiss.
422
Den 23 J a 11 u a r’i.
Förmodligen har denna Hr Rosenblads uppfattning af min mening
varit en följd af mindre tydlighet i mitt yttrande. Jag
önskar, alt den redaction jag föreslagit, sådan som Frilerne
Tersmeden och von K raun er tillstyrkt densamma, måtte af R. o.
Ad. blifva antagen. Visserligen skulle det, såsom Hr Rosenblad
föreslagit, (hvars bifall till mitt förslag dessutom ganska mycket
fagnat mig, då han så väl känner dessa ärenden), visserligen,
säger jag, skulle det kunna vara nyttigt, att vid delta tillfälle
med Kejser!. Ryska Regeringen ingå i ett vidsträcktare aftal
om beböfligheten af fyrar å ömse sidor, i helheten af hela systemet;
men jag fruktar likväl, alt R. St. genom en dylik framställning
skulle gå längre än behofvet fordrar. Här är fråga
om ett speciell behof, \ i t sörda d t af (lere motioner: en fråga,
som redan varit väckt vid förliden riksdag. Om R. St. då yttra
en önskan till K. M. sä alfattad, som jag tagit mig friheteu
föreslå, sfi tror jag att sådant är behörigt; men att gå ännu
längre och föreslå ett allmänt aftal i detta hänseende med en
främmande Regering, del tror jag vore att gå K. JVl:s omtanka
väl långt i förväg, och anser jag önskningens utsträckning sä
långt vara öfverflödig; ty vid della tillfälle kan det i alla fall
icke undgå K. M:s uppmärksamhet, om ett vidsträcktare aftal
skulle anses erforderligt.
Ilr Rå felt: Då jag funnit så litet understöd för min mening,
anhåller jag vördsamligeu, det betänk, måtte varda ålerremilteradt;
på det att de förenade Litslen mätte komma i tillfälle
att laga i närmare betraktande del förslag lill förändrad
redaction, som af Ffih. Palmstjerna här blifvit framstäldt.
Frih. Raab: Jag har begärt ordet, för att understödja
Ilr R a fel Is mening; men jag kan icke se, att den på bättre sätt
kan vinnas, än just genom det förslag, som Frih. Palmstjerna
här afgifvit. Om lii’ Råfelt hade lika med mig genomläst Frih:s
förslag, tror jag hell visst, att Hr Råfelt skulle hafva kommit
till denna eonelusion. Jag tillstyrker sålunda, alt R. o. Åd.
mätte antaga Frih. Palmsljernas förslag, och instämmer för öfrigt
med Frih. Tersmeden tili anhållan, alt R. o. Ad. ville besluta
att inbjuda de af RiksSt:n, som beliiuk. bifallit, att sig med
R. o. Ad. i dess beslut förena.
Dä nu öfverlägguingen förklarades fulländad, yttrade II.
Ex. Ilr Gr. o. Landtm., att han, innan propos. framställdes,
af den anleda, alt Ilr Rosenblad yttrat, del hau förenade sig
med Frih. Palmstjerna i begäran om återremiss, men Frih. Palmstjerna
icke framställt uågon begäran om återremiss, vore föranlåten
alt begära, det Hr Rosenblad måtte förklara, huruvida
lian yrkade återremiss eller instämde i Frih. Palmsljernas mening,
alt målet nu må definitivt afgöras.
Ilr Rosenblad: I den händelse, att Frih. Palmstjerna
sjelf icke har begärt återremiss, vill jag låta min mening förfalla
och blott förena mig med Frilen i hvad han föreslagit.
Den 23 Januari. 423
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade härvid, att Hr Rosenblad
äfven begärt, att vid Frih. Palmsljernas förslag mätte
göras ett tillägg, hvilket, derest H. Ex. rätt uppfattat meningen,
åsyftade, att den undersökning Frih. Palmstjerna ansett
böra ske om fyrbyggnaderne i södra Qvarken, måtte sträcka sig
vidare eller blifva af större omfattning än Frih. Palmstjerna ifrägasatt;
men att Hr Rosenblad icke uppgifvit i hvad mån den
borde blifva vidsträcktare.
Hr Rosenblad: Måhända har jag icke rätt uppfattat
Frih:ns muntliga anförande. Min mening var den, att R. St.
skulle hos K.. M. i und. anhålla, att, i händelse K. M. finner
lämpligt, K. M. mätte bereda en öfverensstämmelse emellan de
åtgärder, som på Svenska och Finska sidan komma att vidtagas
i och för tryggandet af den gemensamma sjöfarten. Om denna
mening redan ligger i hvad Frih. Palmstjerna föreslagit, sä förfaller
naturligtvis behofvet af delta milt tillägg; hvaremot i
motsatt fall detsamma torde blifva nödigt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, behagade härefter, på det Ilr
Rosenblad måtte blifva i tillfälle att bedömma huruvida, enligt
hans åsigt, ett tillägg vid Frih. Palmsljernas förslag vore behöiligt
eller icke, uppläsa berörde lill bordet aflemnade förslag.
Ilr Rosenblad: Då återstår ingen annan skillnad, än
den, att ”Norra Qvarken” är i föijslaget uteglömd; dock otn
det anses mindre nödvändigt, att detta tillägg göres, så afstår
jag äfven från detta mitt yrkande.
I enlighet med den af Hr Råfelt, med yrkande af återremiss
ä förra och bifall till sednare punkten af Utskms utlåt,
gjorda begäran, hemställde H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, härefter,
om R. o. Ad. ansåge de emot Utsk:ns förslag i fråga oni
en fyrbåks uppförande på skäret Understen gjorde anmärkmr
föranleda till återremiss af utlät, i denna del.
Ropades nej.
H. Ex. hemställde sedermera, om R. o. Ad. behagade afslå
förra delen af Utskms utlåt, samt bifalla det af Frih. Palmstjerna
framställda förslag.
Ropades ja.
Sednare delen af Utskms förevarande betänk., ang:de ifrågasatte
båkinrällningar på Holmön och klippaji Bonden, blef, uppå
derom särskildt framställd propos., af R. o. Ad. bifallen.
Då härefter II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om
R. o. Ad., pä sätt Frih:rne Tersmeden och Raab föreslagit,
behagade inbjuda de öfriga RiksSt.m att instämma uti R. o. Ad:s
i detta ämne fattade beslut, blef äfven denna propos. bifallen.
Föredrogs ånyo Stats- samt Alim. Besv.- o. Ekon.Utskms
d. 8 och 22 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 30, i anledn.
424
Den 23 Januari.
af väckt fråga om Landlbruksacademiens indragning och den
Academien tilldelade fonds öfverlemnande till Riksg.cont. m. m.
Detta utlåt, företogs punktvis till afgörande.
lista och 2:dra punkten, ang:de väckta motioner om indragning
af landtbruk sinstitut en vid Degeberg och Ulltuna
samt landtbruksskolan vid ^Väderbrunn, äfvensom af Landtbruksacodemien,
blefvo af R. o. Ad. bifallne.
3:dje punkten, ang:de Landtbruksacådemiens räkenskapers
öfverlemnande till granskning af 11. St:s Revisorer.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Ehuruväl jag icke in
stämt
i Frill, von Kraemers reservation, har jag likväl instämt
i den af honom yttrade mening, och tager jag derföre nu tillfället
i akt att yttra, det jag anser revisionen af Landtbruksacademiens
räkenskaper icke vara tillräckligt motiverad, derför
att någre Academien tillhöriga hus blifvit genom bidrag af statsmedel
uppbyggde. Academien har derför icke någon fond af
statsmedlen, och dess omkostnader gå icke ut af statsmedlen.
Dessutom är detta förslag icke föranledt af någon motion, utan
är det en tanke, som upprunnit inom SlatsUtsk., och StalsUtskis
motionsrätt anser jag vid denna riksdag vara alltför inskränkt,
för att någre förslager, i sammanhang med andre väckta frågor,
derifrån skola behöfva alt upptagas. Jag anser således, att
R. o. Ad. på flere skäl äger grundad anledn. att afslå denna
del af Utskis förslag och får derom vördsamt anhålla.
Frih. von Kraimer, Rob. Fredr.: Då delta förslag in
kom
till StatsUtsk. från afdelningen, innehöll det, alt granskning
af Landlbruksacademiens räkenskaper skulle äga rum. Inom de
förenade Utsk:n fann man dock, alt detta icke kunde försiggå,
emedan Landtbruksacademien icke ägde något statsanslag, utan
skulle nämnde granskning vid sådant förhållande komma alt inskränka
sig blott och bart till addition och subtraclion, hvaruti
R. St:s Revisorer förut icke saknade tillräcklig öfning. Jag anser
således helt och hållet öfverflödigt, alt Landlbruksacademiens
räkenskaper skola af R. St:s Revisorer granskas, och då dertill
kommer att, på sätt Frih. Palmstjerna upplyst, någon motion
icke derom blifvit väckt, och jag icke kan gilla de förenade
Ulsk:ns förfarande i denna del, så yrkar jag afslag å denna del
af betänk.
Hr Gripenstedt, Joh. Au g.: Att addition och subtraction
ingå i Revisorernes arbete är ganska sant; men icke kan
detta förhållaude motivera ett afslag för ifrågavar. fall. Saken
kommer väl derpå an, huruvida Landtbruksacademien är en allmän
inrättning samt huruvida den består förmedelst tillskott af
allmänna medel. Huru har då denna inrättning uppkommit? Jo,
dess fond uppkom genom £:del af en fordran, sorn enskilde hade
af Fransyska regeringen, men som i deras händer, under
då
-
Ren 23 Januari.
dåvarande förhållanden, ägde inlel värde. För alt då på något
salt bereda dessa fordringsägare en ersättning, uppträdde Slaten
och gaf deni | af deras fordran samt anslog den tredje Jrdelen till
en fond för Landtbruksaeadeniien. Slaten fick väl då dessa enskildes
fordringsanspråk, nion de kunde aldrig realiseras, och
afliäudes Riksg.cont. slutligen för så godt som intet, vid uppgörandet
af Rikets utländska skuld.
Idet är således af Statens medel och alldeles icke af enskilda,
som denna fond först uppkommit. Vid sådant förhållande,
och dä vid 1819 års riksdag 24,000 r:dr ytterligare anslogos
till uppbyggande af åtskilliga Academien nu tillhöriga hus,
sä synes mig klart, all hela inrättningen både tillkommit oell
består endast genom tillskott af Staten, och alt dess räkenskaper
således icke kunna undandragas R. St:s Revisorers granskning.
Att denna granskning ej hittills skett, är eli förbiseende,
sorn förut bort blifva rältadt; och då saken nu blifvit uppmärksammad,
kan jag icke annat än för min del instämma i
hvad Utskrn i detta afseende föreslagit.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Äfven jag lager mig
friheten att i denna punkt anhålla om R. o. Ad:s bifall. Det
är af Utsk:n erkändt, att en stor del, åtminstone af de medel,
som hilda Landtbruksacademiens fond, äro tillkomna genom anslag
af Staten, hvarför äfven skäl icke torde vara, att undanhålla
räkenskaperne R. St:s Revisorers granskning. Frih. v.
Kramer har salt i fråga huruvida Utskrn haft rätt att väcka
denna fråga, då den icke af någon motion blifvit föranledd. Jag
får dä fästa uppmärksamheten derpå, alt då flere motioner blifvit
väckta, som rörde hela Landtbruksacademiens indragning,
hvilket dock Utskm afstyrkt, så måtte väl Otsk:n varit befogade
att framkomma med ett så beskalfadt förslag, som delta. Jag
är äfven af den mening, att rättaste siitlet att öfvertyga a lini
;i nlieten om en sådan inrättnings, som den nu ifrågavarande,
rälta skötsel, är det, att icke undanhålla dess räkenskaper R.
Sl:s granskning.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Det är icke på Statens
bekostnad allena, som Landtbruksaeadeniien tillkommit. Det är
väl bekant, att Högstsalig Konungen dertill gifvit betydliga bidrag.
Om nu R. St. vilja befatta sig med alt granska Landtbruksacademiens
räkenskaper, så borde de väl äfven granska
räkenskaperne för Svenska Academien, Vetenskapsacademien,
Vitlerhetsacademien, m. e. o. för alla dessa lärda och vittra
samfund. Hvartill skulle sådant tjena, om icke att fördela Statsrevisorers
lid pä så mycket småplock, att de derigenom komme
alt försumma hufvudsaken? Jag befarar, att Revisorerne redan
hafva inritat sig i så många små bestyr, alt dessa med tiden skola
nödga dem till återgång. Det är följaktligen icke skäl att utvidga
deras verksamhet till sådant, som är onödigt och, jag ville
nästan säga, obehörigt. En talare har anfört, att uiotionsrälten
6 H. 54
426
Den 23 Januari.
i detta fall icke kunde bestridas StatsUtsk. Jag får likväl uppläsa
2 moni. i 37 § Riksd.Ordn.: ”Intet Utsk., Coust.- och BancoUtsk:n
allena undantagna, vare berättigad! att väcka frågor till
afgörande i R. St:s plena, eller att upptaga andra ämnen, än de
från plena remitterade; så vida ej, hvad StatsUtsk. särskildt
angar, Konungens propos., enligt 27 §. till detsamma omedelbarligen
öfverlemnas”. Nu har, under innevarande riksdag, K. M:s
nåd. propos. om statsverkets tillstånd och behof ej blifvit omedelbarligen
till StatsUtsk. öfverlemnad. Jag ser sålunda icke
på hvad skäl Utsk. skulle kunna laga sig myndigheten alt utöfva
motionsrätt. En talare har sagt, all dä motioner blifvit
gjorde om hela Acadeiniens upphäfvande, så borde väl Utsk.
hafva tillåtelse att säga huruledes, om Academien skonas till
lifvet, lion må lefva. Jag tror icke, att man på delta sätt må
argumentera; ty då skulle följden blifva, att blott någon förcsloge
en inrättnings upphäfvande, så vore vederbörande Utsk.
derigenom medgifvet att föreskrifva lefnadsvillkoren för den,
Ilvars undergång sattes i fråga. Det borde likväl, enligt min
förmening, åtminstone vara Academien, likasom hvar och en annan
till döden dömd, medgifvet att förklara huruvida lion vill
emottaga nåden eller icke. Jag anhåller om afslag å denna del
af betänk.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag är af samma mening, som
Hr Gripenstedt i afseende derå, alt all möjlig publicitet bör t i 11-  vägabringas och den noggrannaste granskning iakttagas, för alt
utröna huruvida Landlbruksacademien motsvarar det mål, som
dess store Stiftare afsåg med dess bildande; men jag delar icke
den värde ledamotens tanka derutinnan, att detta skulle ske genom
den åtgärd, som Utsk:n här föreslagit. Lika med Hr von
Hartmansdorff tror jag, att den splittring af R. St:s Revisorers
granskningsskyldighet, som skulle blifva en ovillkorlig följd deraf,
all deras uppmärksamhet riktades på så många små och
jemförelsevis obetydliga föremål, skulle hafva ett högst menligt
inflytande på de angelägenheter, som företrädesvis böra utgöra
föremål för deras granskning. Dessutom får jag fästa uppmärksamheten
derå, att detta sätt att gå tillväga, skulle indirecte
kunna leda till det mål, som en motionär åsyftadt, nemi. Landtbruksacademiens
upphäfvande; ty, alldenstund det i grundlagen
finnes uttryckligen föreskrifvet, all R. St:s Revisorer äga att
utsträcka deras granskningsrält till allt hvad som utgör Statsverkets
tillgångar, och det på ett annat ställe i samma grundlag
stadgas, alt R. St. äga att vid hvarje riksdag besluta öfver
nödige utgifter, äfvensom dertill anordna erforderlige anslag, så
skulle man på detta sätt efter godtfinnande kunna borttaga den
fond, hvaraf Academien för närvarande är i åtnjutande. Dertill
tror jag likväl icke R. St. äga rätt; ty huru man än må
betrakta tillkomsten af den fond, hvaraf Landlbruksacademien
bildades, så var densamma dock en gåfva, gifven af en laglig
myndighet, af Konung och R. St., och således en förvärfvad rätt,
Den 23 Ja lin ari.
427
som icke kumle ens af gifvarne återtagas, såvida ieke moltagarne
hade densamma bevisligen förverkat. Jag anser således icke
lämpligt, alt R. Sits Revisorers granskningsrält utslräckes äfven
till ifrågavarande inrättnings räkenskaper, utan tror jag, alt, om
man anser någon större publicitet i detta hänseende behöflig,
densamma bäst befordras derigenom, ali R. St. bos K. M. anhålla,
det en särskild granskning af nämnde räkenskaper måtte
äga rum.
Gr. von Platen, Baltzar: Då, enligt min öfvertygelse,
ingen af de föregående lalarne lyckats all utreda den frågan,
huruvida Lnndthruksacademien vore en allmän inrättning eller
icke, och jag således icke eller vågar smickra mig all i delta
afseende komma lill eli nöjaktigt resultat, sä vill jag icke längre
dervid upphålla mig; helst jag tror, alt hvar och en redan stadgat
sin mening, åtminstone sä lill vida, som frågan rörer huruvida
nämnde inrättning är grundad pä Statens medel eller icke.
Utgående således blott och bart från den förmodan, att hvarje
dess ledamot önskar ställa Academien på den höga ståndpunkt,
der den borde stå, men tillika varande förvissad derom, att samma
Academi i allmänna opinion lider, måhända (ill följd deraf,
att allmänheten saknar kännedom om dess förvaltning eller alt
den anser ett slags misstroende ligga deruti, att granskningsrält
öfver Acadeiniens räkenskaper icke är R. Sits Revisorer medgifven,
får jag förena mig med de Hrr, hvilka yrka bifall lill
Utsktns förslag.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Om jag vore sä lycklig som
den värde talaren, hvilken sist vltrat sig, att tro på det stora
arcanum af R. Sits Revisorers nytta, och den fördel i allmänna
opinion, som de skulle kunna bereda, så måhända skulle jag
våga att med min röst biträda Utsktns förslag, ehuru jag bekänner,
det jag tror, att detsamma, i den form del un blifvit framIagdt,
är grundlagsvidrigt. R. o. Ad. torde påminna sig, att,
då under loppet af förliden riksdag från
slag, hvilka voro motionerade inom samma Utsk., så mölle de
inom detta Ständ mycken motsägelse, just derför alt de utgingo
från Stalslltsk. StatsUtsk. hade likväl, efter min öfvertygelse,
dertill skäl, alldenstund enligt 27 § Riksd.Ordn. K. Mts nåd. propus.
hiel' omedelbart till Utsk. öfverlemnad. Då likväl förhållandena
vid denna riksdag i detta afseende icke äro desamma,
sorn vid den förra, så anser jag för min del StatsUtsk. icke hafva
varit hefogadt att sjelf väcka en sådan motion lill förändring
af Revisorcrnes åligganden, utan får vördsamt tillstyrka afslag
å Utsktns förslag.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Det orätta deruti,
att StatsUtsk. här framställt en särskild motion, har redan
af flere ledamöter blifvit anmärkt och päpekadl. Delta mål har
visserligen blifvit framsläldl i form af ett önskningsmål, men dä
Utsk. icke varit berättigad! ali framkomma med andra niotio
-
Den 23 Januari.
ner, iiu deni, hvilka blifvit från R. St. remitterade, så anser
jag, att Ulsk. icke härutinnan rätt förlärit. Hvad åter sjelfva
saken angar, så kan jag icke inse nyttan deraf, att en vetenskaplig
inrättnings räkenskaper revideras af R. St:s Revisorer.
Det vore väl mindre lämpligt för R. St., alt taga en mängd dervid
förekommande omständigheter i öfvervägande. Trädgårdsföreningen
är ju också en allmän inrättning, hvartill statsverket
äfven lemnat understöd; men icke lära väl R. St. derföre
vilja all dess Revisorer framgent skola granska denna inrättnings
räkenskaper? När således en så beskalfad granskning, soin
den här af Utsk:n föreslagna, icke skulle gagna den inrättning,
hvarom fråga nu är, och icke eller höja R. St. i deras anseende,
så måste jag förena mig med de Hrr, hvilka yrka afslag å
denna del af Utsk:ns betänk.
Frih. Tersmeden: Här har af flere talare blifvit vrkadt
afslag å denna del af Utskius betänk., på det skäl, alt detsamma
vore i grundlagsvidrig väg tillkommet. Skulle den sats conseqvent
tillämpas, alt nemi. StatsUlsk. icke ägde rätt alt framkomma
med förslag af lika beskaffenhet med det nu framställda,
såvida icke K. M:s nåd. propos. blifvit till Utsk. omedelbart
öfvcrlemnad, så skulle Ulsk. icke en gång äga rätt alt tillstyrka
modiliealioner uti ett lill detsamma ingifvel förslag, det skulle
icke kunna derå svara annat än ja eller nej. Jag hemställer
hvart cn sådan tolkning af grundlagen skulle leda. Meningen
med Utsk:n måtte väl vara den, att till R. St:s bepröfvande
framställa hvad Utsk:n finna bäst och förnuftigast vara af de
motioner, som till dem inkommit, eller ock att af desse motioner
göra någonting godt och förnuftigt. Eli sådant band på
Utsk:n i en .representation, som vår, der niotionsrällen är sä
vidsträckt, vet jag ej hvartill det skulle gagna, ty om detsamma
tillknytes aldrig så hårt, så kan likväl på en månads lid
åstadkommas just hvad man tyckes här vilja förhindra, derigenom
alt lio gångor flere motioner väckas, än som förut varit
fallet. Hvad för öfrigt sjelfva saken beträffar, så tager jag mig
friheten förorda densamma. Jag kan icke förstå hvad ondl derigenom
kan föranledas, men deremot inser jag fullkomligt det
goda, sorn deraf kan blifva en följd, och hvilket Gr. Platen
nyss anlydt. Meningen mätte icke kunna vara, att Landlbruksacademiens
medel skola användas lill andra ända,mål, än dem,
hvartill de blifvit donerade. Användas dess medel väl, desto
lyckligare dä ali det. blifver allmänheten bekant; användas de
äler illa, så är del. ju äfven viii alt det blifver klindt.
Frih. von Kraemer: Jag fäster mig mindre vid gmndlagsvidrighetcu
af Ulsk:iis förslag. Jag tror, att R. St:s Revisorers
åliggande inskränker sig till granskningen af sältet, på hvilket
de årliga anslagen blifvit använda; och dä Landlhruksacademicn
icke har något ärligt anslag, utan hela åtgärden således skulle
komma att belöpa sig lill hopsummeringen af Academiens räkenskapsböcker,
anser jag densamma äfven öfverflödig.
Den 23 Januari.
429
Hr von Hartmansdorff: Jag tror visserligen, atl enär
sjelfva framställningen är grundlagsvidrig, på sätt jag och audre
talare sökt ådagalägga, II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, icke
gifvcr oss propus, på denna punkt; men för den händelse alt
motsatsen likväl skulle inträffa, anser jag mig böra ånyo lala
örn sjelfva saken. Man har sagt det vara bäst att borttaga allt
misstroende lill förvaltningen af Landtbruksacademien, derigenom
att man framdrager hennes räkenskaper till granskning;
ty, säger man, i det ögonblick, som förvaltningen betinnes vara
felaktig, hör hon rättas genom Revisorernes anmärkmr; är lion
åter god, så bör allmänheten dermed tillfredsställas. Om det
verkligen skulle inträda, alt misstroendet undanröjdes genom
den ifrågasatta revisionen, så skulle jag vilja tillstyrka den.
Men jag har sett, att revisionerne ofta väcka mera misstroende
än tillit, och jag befarar framför allt, att när fråga blefve om
granskningen af en vetenskaplig inrättning såsom Landthruksacademicn,
sä finge denna inrättning icke vara i fred alt sköta
sina angelägenheter pä ett vetenskapligt sätt, ulan hon skulle
förmodligen rätta sig efter Revisorernes tycken. Om Academien
gjorde försök med kål, sä funné Revisorcrne dem måhända
böra ske med rofvor, och skedde dc med vicker, så borde de
ske med ärter. Pä delta sätt finge Academicn mycket göromål,
men troligen ulan nytta. Jag har haft tillfälle alt se huru det
går med papperstillverkning, när Revisorerne derom yttra sig.
Min tanka är, att vetenskapliga inrättningar böra, sä vidt möjligt
är, lemnäs ät deras omsorg, hvilka hafva fält förtroendet
att dem sköta, utan att R. St. befatta sig med förvaltningen.
Om Landtbruksacademien verkligen är, hvad lion borde
vara, cn vetenskapligt vårdad anstalt, så skulle det möjligen
kunna hända, alt Revisorerne förstode saken mindre, än Landtbruksacademien,
emedan Revisorerne ulan tvifvel väljas mera
med afseende pä penningcförvailniugen i det hela, än med afseende
på de vetenskapliga framstegen. Del kunde Ilända att
lärjungen ville lära mästaren. Jag befarar äfven alt de resor,
som Revisorerna nu företaga sig, icke blott inom hufvudsladeu,
utan äfven till Eskilstuna, skulle komma atl ökas med resor lill
Landtbruksacadcmiens experimentalfält, oell alt således Revisorerne
linge flere distractioner än förr. Pä alla dessa skäl anhåller
jag, att R. o. Ad. mätte alsia denna punkt.
O
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl: Jag hyser den öfver
tygelse,
att del är skäl bifalla den nu föredragna punkten, oell
anhåller derför att fä förena mig med deni, sorn yrkat detsamma.
Af de talare, som här förfäktat en motsatt mening, har
såsom ett hufvudsakligt skäl blifvit andragel, att Laudlbruksacademien
icke ägde något årligt anslag; men samme värde talare
hafva icke desto mindre sjeifve medgifvit, att Landtbruksacademien
fåll af Staten emottaga högst betydliga anslag. Om
Slaten gör dessa anslag pä en gång eller ärligen, synes, åtminstone
för mig, vara enahanda och minskar, enligt min öfver
-
430
Den 23 Januari.
tygelse, icke Statens rätt att revidera huru de användas. Jag
ber dessutom fa fästa den siste talarens uppmärksamhet derpå,
att största misstankan uppkommer derigenom, alt man söker
undandraga de ifrågavar. räkenskaperne Revisorernes granskning,
oell alt således det vore bättre, om man i detta afseende
ginge öppet tillväga och lemnade bifall till Utsk:ns förslag.
Gr. Horn: Dä jag sist bade ordet yttrade jag, all om jag
ansåg någon nylla uppstå genom den ifrågasatta granskningen
af Landlbruksacademieus räkenskaper, så skulle jag vara benägen
att dertill lemna mitt bifall, ehuru jag anser, det frågan
icke tillkommit pä ett grundlagsenlig! sätt; men jag hyser dock
samma åsigt, som här af flere talare blifvit yttrad, alt revisionerne,
långt ifrån alt befordra förtroende, ofta medföra en motsatt
verkan. Såsom exempel härå skulle jag vilja anföra, att
åtskilliga gånger ett stort misstroende till och med inom sjelfva
SlatsUtsk. alstrats emot Stalscont., der man ville hafva rätt på
räntekammaren, för att få reda på de förborgade skatterne.
Man lät knappast öfvertyga sig, att med räntekammaren icke
menades någonting annat, än en räkning med Banken, utan man
trodde fortfarande, att der fans guld och juveler undaustuckna.
Skulle nu revisionerne kunna utsträckas till alla sådana verk,
som i en förfluten lid erhållit gåfva eller understöd af Staten,
sä vet jag sannerligen icke hvar någon gräns skulle finnas för
Revisorernes åtgärder. Man skulle väl då äfven granska hela
Upsala Acadeuijs förvaltning, emedan samma Academi för sekler
tillbaka erhållit Upsala öde; ja man skulle till och med granska
förvaltningen af sockenskolorne, emedan de erhålla bidrag af
Staten. Jag har väl sett, att R. St:s Revisorer befatta sig med
en mängd af detaljgöromål, för att återföra det s. k. förlorade
förtroendet; men jag tror icke alt detsamma återvinues genom
att göra visiter i easserner, kök oell källare, utan tjenar detta
blott till att underhjelpa den opinion, som från vissa håll söker
alt bryta sig väg in i statsadministrationen. Ur denna synpunkt
bestrider jag de sammansatta Utsk:ns förslag.
Frih. Hermelin, Aug. Söderling: Hvad först del formella
af saken beträffar, sä anser jag, lika med föreg:de talare,
att de sammansatta Ulsk:n haft fullkomligt fog att, med anleda.
af den i ämnet väckta motion, framställa det förslag, som
i sednare punkten af nu föredragna betänk, finnes innefattadt. —
Hvad äler belrälfar sjelfva saken, huruvida det skulle vara nyttigt
eller icke för Landtbruksacademien, 0111 R. Sl:s Revisorer
linge rätt att verkställa granskning af samma Aeademies räkenskaper,
så får jag i denna del instämma i den af Frih. Tersmeden
yttrade åsigt. Jag gör det af det skäl, att jag anser, det
en revision liar till föremål, icke allenast att granska sifferuppgifter,
utan äfven alt efterse, huruvida de af Slaten beviljade
medel användas till deras rälta ändamål, hvilket, enligt
min förmening, alltför väl låter sig göra af personer, som icke
ägt tillfälle alt djupare intränga inom vetenskapernas område. —
Ben 23 Januari.
431
Man liar sagt, att föremålet för Landlbruksacademiens verksamhet
skulle egentligen vara det vetenskapliga af landtbruket. Jag
har i iniu hand de för Landtbruksaeademien af K. M. sist utfärdade
stadgar, och det torde vara mig tillåtet, att uppläsa
] § deraf, så lydande: ”Landlbruksacademiens bestämmelse är,
alt, efter erfarenhetens och vetenskapernes anvisningar, inhemta
och sprida kännedom om alla för landtbrukare i allmänhet gagneliga
rön och uppfinningar, samt att såmedelst, äfvensom genom
egna efterdömen och efter befintliga tillgångar lämpade
belöningars utdelning, verka till landt brukets med dertill hörande
näringsgrenars förkofran. I sådant afseende är åt Academien
en capitalfond anvisad, äfvensom en jordrymd är till
brukande under Academiens omedelbara ledning upplåten.” Det
synes häraf, att Landlbruksacademiens hufvudsakliga ändamål
är, att utveckla landt brukets praktiska sida, och icke alt blott
sysselsätta sig med dess vetenskapliga. Detta synes mig äfven
vara en ganska riktig bestämmelse; ty hvad är syftemålet med
denna inrättning? Jo, alt den skall utgöra eli cenlralhushållssiiIlskap
för Rikets öfrige hushållssällskaper. Om allmänna inrättningar
skola med intresse af nationen omfattas, så är klart,
att de äfven för densamma böra vara kände. Den af de sammansatta
Ulsk:n projeclerade revisionen är just ett medel härtill,
och jag kan således icke annat än anse, det en sådan åtgärd,
långt ifrån ali vara för Academien skadlig, tvertom skulle
för densamma vara högst önsklig: hvadan jag äfven tillstyrker
bifall till denna del af betänk.
Gr. von Platen: Innan jag yttrar mig, ber jag få nämna,
det jag egentligen begärt ordet, för alt, såsom hafvande
äran att vara ledamot af Landtbruksaeademien, få tillkännagifva,
del jag anser, alt nämnde Academis förvaltning både tål och
skulle vinna på att blifva för allmänheten mera känd. Vidare
får jag, i afseende på grundlagsenligheten af det förslag, som
de sammansatta Utsk:n här framställt, förklara, det jag fullkomligen
instämmer i den af Frih. Tersmeden i detta afseende uttalade
åsigt. Det är mig omöjligt alt uppfatta Utskisledamöternes
skyldigheter på ett så inskränkt sätt, som här blifvit
framstäldt. Jag tror, att dä ett förslag blifvit till ett Utsk. framsläldt,
åligger det Utsk. att utreda bästa sättet, på hvilket samma
förslag bör, i flere delar eller till någon del, verkställas. Om
jag rätt fattat saken, har man egentligen varit emot den nu af
Utsk:n föreslagna åtgärden, derför att man tyckes hafva fått
en mindre fördelaktig opinion om nyttan af R. St:s Revisorers
inblandning i frågor af denna natur, och, om jag icke misstager
mig, har man till och med yttrat ett slags klander emot hela
inrättningen af R. Sl:s Revisorer. Vore här en öfverläggning
om nyttan häraf eller icke, skulle visserligen mycket kunna
vara att andraga; dock finner och ser jag icke häruti så mycket
ondt, som man velat se. Det är mig visserligen icke obekant,
att R. St:s Revisorer hafva ansett sig böra intränga längre
432
Den 23 Janna ri.
i undersökning af åtskilliga förhållanden, än sorn Styrelsen skulle
hafva önskal; men jag erkänner, alt jag ännu icke sett några
skadliga resultater hafva uppstått i de fall, der en sådan
utvidgad granskningsrätt blifvit dem förunnad. En värd talare
har sagt, att om detta förslag bifölles, och R. Slas Revisorer sålunda
finge rättighet att granska Landtbruksacademiens räkenskaper,
så vore det fara värdt, att de äfven skulle granska
det sätt, på hvilket Academiens experimentalfält sköttes. Jagvågar
deremot tro, att della ingalunda skulle blifva fallet. Jag
kan visserligen icke svara för de åtgärder, som i detta fall
kunna komma att vidtagas af kommande Revisorer, men det
må vara mig tillåtet alt dömma af dem, som hittills uppfyllt
detta uppdrag; och när jag hlifver upplyst derom, alt R. St:s
Revisorer, vid granskning t. ex. af Serafimerlazarettet, hafva
anmärkt det koppning icke blifvit använd i st. f. blod ig la r etc.,
då först erkänner jag, att man har skäl att befara hvad som
här i detta afseende blifvit förespegladt. Jag fortfar alt tillstyrka
bifall lill Utskms betänk, i denna del.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Så myckel har redan
i detta ämne blifvit sagdt, att det återstår för mig ingenting
annat, än att förena mig med Frih. Tersmeden; men då man
talat mot grundlagsenligheten af betänk, och man till och med
härutinnan gatt så långt, att man förutsatt, det H. Ex. Hr Gr.
o. Landtm, icke skulle kunna framställa propos. till bifall derå,
så anser jag det vara tjenligt upplysa, att mig blifvit sagdt, att
detta mål redan vore behandladt och afgjordt lill bifall af betänk,
inom tvenne RiksSt., hvars Talmän alltså icke funnit förslaget
vara emot grundlagen stridande. Och på det R. o. Ad.
må inhemta full visshet om detta förhållande, så anhåller jag,
att Ridd.secret. ville upplysa, huruvida denna uppgift verkligen
är grundad, samt huruledes målet i sådant fall blifvit behandladt.
Undert. t. f. Ridd.secret. lillkäunagaf, att prot.utdr. ankommit,
sorn innehöllo, alt PresteSt. bifallit ifrågavar. utlåt.,
samt att BondeSt. bifallit första punkten, aug:de indragning af
landtbruksinstitut^ vid Degeberg och landtbruksskolan vid VVäderbrunn,
och återremitterat 2:dra punkten, rörde Landlbruksacademiens
indragning och granskningen af dess räkenskaper;
men att någon underrättelse om målets behandling hos BorgareSt.
ännu icke erhållits.
Hr Rosenblad: Då det yttrande, som jag afgaf, afsåg
att på ett ändamålsenligt och grundlagsenlig! sätt tillvägabringa
den fullständiga publicitet och de controller, som kunna anses
nödige i afseende på Landtbruksacademiens räkenskaper, så
blifver en naturlig slutföljd af detta mitt yttrande, att jag nu
anhåller om återremiss af betänk. Dock, skulle ingen af R. o.
Ad. sig med mig i denna anhållan förena, så vill jag derifrån
Den 23 Januari.
433
afstå, kommandes dock min i ämnet uttalade mening alt för
min räkning qvarstå.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, då grundlagsenligheten
af Utsk:ns förevarande hemställan blifvit ifrågasatt,
ansåg sig böra tillkännagifva, alt då denna hemställan vore
löranledd af motioner, som alsett både Landtbruksacademiens
indragning oell förändrad disposition af dess fonder, II. Ex. funne
sig ieke kunna förklara, att Utsk:n sträckt deras utlåt, utöfver
det ämne, som blifvit till dem remitleradt, oell vid sådant
förhållande borde II. Ex. icke vägra alt framställa propos. pä
den ifrågavar. punkten i Utsk:ns utlåt.; helst hans rätt dertill
vore genom 55 § Iliksd.ordn. inskränkt till de fall, dä en väckt
fråga finnes vara bokstafiigen stridande mot grundlagens lydelse.
Ofverläggningen förklarades nu vara fulländad, hvarefter
II. Ex. hemställde, om R. o. Ad. bifölle den nu ifrågavar.
sista punkt af Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms utlåt.
N:o 30.
Ropades ja och nej.
Propos. lill afslag å denna punkt blef härefter framställd
och jemväl med ja oell nej besvarad.
Efter förklarande, alt II. Ex. omöjligen kunde bedomina,
hvilketdera svaret å dessa propostr varit öfvervägande, hemställde
II. Ex. ånyo, om 11. o. Ad. behagade bifalla nu ifrågavar.
punkt.
Ropades starka ja, blandade med många nej, hvarpå
II. Ex. lillkännagaf, det han trott sig finna, altja härvid öfverrösta!
nej.
Gr. Horn begärde votering.
Sedan härefter II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarat, att
han icke framställt propos. å Hr Rosenblads begäran om ålerremiss,
derföre att Hr Rosenblad tillkänuagifvit, att han, derest
icke någon annan med honom instämde, ville afstå från denna
anhållan, upplästes lill justering samt godkändes följande voler.-  propos.:
Den som bifaller den i Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:ns utlåt. N:o 30 gjorda hemställan, i fråga om revision
af Landtbruksacademiens räkenskaper med dertill hörande handlingar,
voterar
j»;
Den del ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. Ulsk:ns berörde hemställan.
6 H. 55
434 B e n 23 J a n u a r i.
Viii voteringens slut bcfunnos röslerne hafva utfallit, sorn
följer:
Ja - 24.
Nej—20.
H. II. o. Ad. alskildes kl. | till II om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
@ C-<£H5>^
Fredagen den 24 Januari 1845»
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 5 prot.utdr. för gårdagen.
Företog R. o. Ad. val af 21 ordinarie ledamöter och 9
suppleanter uti förstärkta BancoUtsk.; och befunnos vid valförrättningens
slut hafva blifvit utsedde till
Ordinarie Ledamöter:
N:« 220.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredrik, . . .
med
55 röster.
59
249.
„ Adelsvärd, Eric Seth,
55
93 „
9 9
254.
„ Lagerbjelke, Johan,
55
56 „
267.
,, Ehrensvärd, Fredrik,
55
56 „
386.
,, Berzelius, Fullm. Hr Tersmeden, Nils,
56 „
86.
Hr Stuart, Fredrik Christoffer, ....
55
56 „
456.
„ Aminoff, Johan Fredrik,
99
92 „
6S9.
,, Brunow, Fullm. Gr. Falkenberg,
Carl Adam,
99
55 „
99
1960.
A. Hr Monlgommcrie, Fullm. Gr. Spar-
re, Erik,
99
93 „
99
2082.
A. ,, Mannerskantz, Carl Axel, ....
Hr Ljungfeldt, Follin. Hr Cederschjöld,
»9
93 „
99
1364.
99
55 „
1652.
„ Kunckel, Guslaf Henrik,
99
54 „
99
1906.
,, Engelcrantz, Fullm. Hr Nauckhoff,
Samuel Wilhelm, ........
99
56 „
99
2161.
,, af Zelle'n, Nils,
99
56 „
99
2195.
,, Edelstam, Fabian,
99
55 „
99
2253.
„ von Holst, Hans Gram,
99
56 „
99
2275.
„ Lefmi, Johan Pehr,
99
54 „
99
2283.
„ Akrell, Carl,
99
55 „
99
2307.
,, af Tuneld, Carl Erik,
99
56 ,,
55
2316.
,, Ammilon, Adolph Auders Johan, .
„ Westerstrand, Pehr,
99
56 „
99
2319.
99
56 „
Den 24 Januari.
435
Suppleanter:
N:o 223. Hr Stråle af Sjöared, Fullm. Hr af
Sille'en, Lars Gabriel, ..... med 54 röster.
„ 1413. „ Rafclt, Anlon,
„ 54 „
„ 1992. „ Lagerstråle, Gerhard,  „ 54 „
„ 379. Frih. von Vegesach, Achilles, .... ,, 53 „
,, 478. Hr Printzenskjöld, Cart,
,, 53 ,,
„ 1378. „ Lagerbjelke, Carl Oscar,  „ 53 „
„ 20. Frih. Bonde, Cart Jedvard  „ 52 ,,
„ 1747. Hr Wiegetstjerna, Fullin. Gr, Gyldenstolpe,
Ulrik,  „ 52 „
,,1199. „ Simmingskjöld, Fullm. Frih. Koskull,
Anders,  „ 47 „
Varande Supplcanterne och ordningen dem emellan genom
lottning bestämde.
Lades på bordet ncdannämnde från StatsClsk. inkomne utlåtanden
och memorial:
N:o 137, i anledn. af väckt fråga om förändrade grunder
för lösningsprisets bestämmande å kronotionde och hemmansräntor
inom Fellingsbro härad;
N:o 138, i anledn. af väckt motion om vissa hemmansägares
i Marka m. fl. socknar befrielse från erläggande af skatt för
betesrätt å kronoparken Mösseberg;
N:o 139, i anledn. af väckt motion om försäljning lill
skatte utaf lieulenants- och underlieutenants-boställena vid Norrbottens
och Westerbottens fälljägnrc-corpser;
N:o 140, i anledn. af väckta motioner om försäljning till
skatte af Kronans en del fisken, m. m.;
N:o 141, i antedn. af K. M:s nåd. remiss å åtskilliga und.
ansökningar om restitution eller afkortning af bränvinsbränningsbc
vi Ilning;
N:o 142, i anledn. af väckt fråga om utsyningsrätt å kronoskogar
för sådane boställen, som icke äga någon skog;
N:o 143, i anledn. af K. M:s nåd. propos., rör:de afskrifning
af åtskillige i förra allmänna Magasiusfondens räkenskaper
balancerade summor;
N:o 144, i anledn. af väckt motiou, ang:de befrielse från
ordinarie roteringsskyIdighet för pastorsbostället i Ostra Wingåkers
socken;
N:o 145, i anledn. af väckt motion om nedsättning i arrendet
för lägenheten Stallmästaregården inom Solna socken och
Danderyds skeppslag af Stockholms län;
N:o 146, i anledn. af väckt motion, rörde ersättning till
Lieutenanten A. Linnström, för den genom arrendet af Bråhorgs
kungsgård honom tillskyndade förlust;
■530
Den 24 Januari.
N:o 147, i fråga om Mynthusets inredning tili embetsrum
ät samteliga Slalsdeparlementen, med undantag af Utrikes Departementet
;
N:o 148, i anledn. af väckt motion om inrättande utaf arbetshus
i hvarje län;
N:o 149, i anledn. af väckt motion om rättighet för kronofjerdingsman
alt vid resor i vissa tjeusteärenden undfå skjuts
Iptr.
n •
llÖ*‘ 5
N:o 150, i anledn. af väckte motioner om upphörande af
embets- oell ijenstemäns skyldighet alt aftjena begrafningshjelp;
N:o 151, i anledn. af erhållne återremisser å StatsUtskrs
utlåt. N:o 45, ang:de väckt fråga om upphörande af Invalidinrättningen
å Ulriksdal;
N:o 152, i anledn. af erhållne återremisser å utlåt. N:o 50,
rörde användandet af de under K. Statscont:s förvaltning ställde
äldre deposilionsmedel;
N:o 153, i anledn. af väckt motion, ang:de inleverering
till Riksg.cont. af de till K. Stalscont. ingående depositionsmedel;
N:o
154, i anledn. af erhållen ålerremiss å utlåt. N:o 51,
rör:de användandet af en på Postverkets räkning i R. St:s Rank
innestående summa;
N:o 155, med förslag till voter.propos. för omröstning, i
anledn. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut, i fråga om infriande af
K. Krigscollegii Artilleriafdelnings skuld till MilitieBoslällscassan
i och för inköp af Mariebergs egendom ;
N:o 157, i anledn. af väckt motion, att det reserverade
statsanslaget af 37,000 r:dr till odlingar å Gottland må ännu i
fem år få begagnas för samma ändamål, samt alt 9,000 r:dr
deraf må förvandlas till anslag för utlösen af vattenverk, m.
m.: samt
N:o 158, ang:de en prescriptionstid för liqviderandet af
åtskilliga i Riksg.cont:s räkenskaper halancerade äldre skuldposter;
Äfvensom
följande från Stals- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utskm inkomna betäuk.:
N:o 37, i anledn. af åtskilliga motioner, dels om släminoböternas
nedsättning och fördelning, dels angående slraffböterne
för försummad inbetalning af kronoutskylderne i Stockholms Stad.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 12 på dagen.
In fidem protocolii,
Albert Munck.
Den 25 Januari f. m.
437
Lördagen den 25 Januari 1845.
Plenum kl. 10 f. m.
Företogs till pröfning Banco- o. LagUtsk:n» betänk. N:o 1,
i anledn. af väckte frågor om stiftande af lag för enskilde banker,
samt villkoren för dessas rörelse.
Sedan R. o. Ad., uppå H. Ex. Hr Gr. o. Landtm:s propos.
, bifallit, att delta mål finge punktvis föredragas, upplästes
såsom föremål för öfverläggningen 1 § af Utsk:ns i detta betänk,
afgifua förslag lill lag för enskilde banker.
IIr Nordenanckar, Fredr. Wilh. anförde skriftligen:
Innan vi öfvergå lill behandling af lagförslagets detaljer,
ber jag att vid denna 1 §, hvarest sedelutgifningsrätten afhandlas,
och hvaraf således rörelsens karakter beror, få yttra mina
åsigtcr om den naturligen primära frågan, huruvida privalbanksrörelsen
förtjenar statsmakternas fortfarande hägn, eller om densamma
såsom en skadlig utväxt på landels penningesyslem bör
så snart som möjligt afskalfas, och ersättas, såsom man ofta hört
yrkas, genom filialcontor från Riksbanken, eller, enligt ett annat
medlande förslag, genom förening af Slaten oell enskilda.
Om bankrörelse, med rättighet lill egen sedelutgifning, bör
qvarlemnas i bolags händer eller ej, är den vigtigaste frågan,
och jag bade vid första projectet till betänkande, på de förenade
Utsk:ns afdelning, med anledning af Biskop lledréns och
Bengt Gudmundssons motioner, sökt alt åt denna del af ämnet
gifva någon mera utredning, ehuru min mening blef af majoriteten
underkänd. Om frågan nu vore, att från ett felaktigt lånesystem
öfvergå till ett annat redan erkänt bättre, skulle jag
ändock motsätta mig hvarje hastigt steg dertill, som märkbart
skulle rubba de bestående förhållandena och menligt inverka på
den enskilda crediten; ty hvarje förändring i lånesystem medförer
alltid ett ombyte af låntagare och förändrade credilbruk;
med ännu större varsamhet bör man gå lill väga i en tid, då
meningarne om det rälta äro delade, då en allmän förlägenhet
öfverklagas, och då redan lidande näringar lätt kunna falla offer
för financiella hugskott.
Att ali banklagstiftning, således äfven den del deraf, som
här är i fråga, utöfvar ett stort inflytande på landets ekonomiska
ställning, är allmänt erkändt. Likasom man genom ökade
myntrepresentativer, och genom att med nya lånelillgångar understödja
arbetsflilen och det allmänna vinstbegäret, kan framtrolla
lif i all rörelse, stegring i priser på fastigheter och producler,
svindlande speculationer i alla riktningar och skenbar
välmåga, likaså kan man genom circulationsmedlets och lånens
indragning förstöra det artificiella lif man framkallat, sänka va
-
43S
Den 25 Januari f. ni.
ruprisen, gäcka äfven de klokaslc beräkningar, oell bringa den
idoga landtmannens jord under klubban. Faran och vinsten af
papperscrediten är lika stor, oell banklagstiftaren beherrska!1
icke allenast den enskilda utan äfven statscrediten, äganderätten,
räntorne, alla penningetransactioner, speculalionernas vinst
och förlust, vare sig i åkerbruk, manufaclurer eller handel;
landets industi och hushållning beror af den riktning han ål capitalerna
vill gifva.
Men sådana rubbningar framkallas icke endast genom Iånetillgångarnes
förökning eller förminskning, de blifva äfven en
följd af olika systemer för deras anordning. Rycker man ti11 -  gångarne ifrån en dass utaf medborgare, för att äfven utan förminskning
disponera dem åt en annan (och sådan blir följden af
en vacklande banklagstiftning), så våldför lagstiftaren den enskilda
äganderätt, som det var dess pligt alt vårda.
Med dessa grundsatser har jag under innevarande riksmöte
gjort till en regel för mitt handlingssätt såsom ledamot af BancoUtsk.
, att söka motverka hvarje våldsam förändring, hvarje nytt
experiment med landets rörelse, och bestrider lika mycket hvarje
annan sedelstockens indragning, än den hvartill silfverutvexling
möjligen kan tvinga, som också hvarje sedelutsläppning,
hvaraf jag blott måste frukta ny oreda i penningeväsendet, eller
reaction vid en kommande riksdag.
Om den financieila lagstiftningen utöfvar ett sådant välde
öfver alla industriella förhållanden (och detta skulle jag genom
mångfaldiga exempel från Sverige och utlandet kuuna illustrera),
så hemtar jag deraf fullt skäl för den åsigt, att en varsam behandling
är nödig, och att öfvergången från ett system till ett
annat, om det också vore bättre, mäste långsamt beredas och
företagas. Ännu mera nödig måste jag anse varsamheten nu
vara, då något erkändt bättre i min tanka alldeles icke blifvit
framlagdt.
Alt helt och hållet indraga lånerörelsen från landsorterna,
synes man icke åsyfta, (ehuru projecterade lagstadganden kunna
leda dertill), men man har såsom alternativa förslager framställt,
att nya discontcontor borde från Riksbanken utläggas, att
Riksbanken borde ingå i bankerna såsom aclieägare till hälften,
eller slutligen alt enskilda bolagen må bibehålla sin sjelfständighet,
men röra sig endast med Riksbankens sedlar. Afsåge
man endast formen för rörelsen, eller vore frågan endast om
mekanismen, (och derutöfver har man i allmänhet ännu icke
sträckt sin pröfning), så skulle jag måhända föredraga statsbanken
såsom ensamt sedelutgifvande, hvarigenom onekligen bästa
controllen och största beqvämlighelen för allmänheten vore vunnen
— springkällan vid Tumba skulle visserligen kunna släcka
törsten åt oss alla — men så rent materiel är ej frågan; det
är lånesyslcmets inneboende anda, som måste betraktas.
Papperscredit är numera nästan oundgängligen nödig i den
civiliserade verlden, men dess utsträckning utgör ock, såsom jag
redau förut antydt, den farligaste frestelse till öfverspänning i
Den 25 Januari f m.
439
rörelsen, till missräkning och sin egen förstöring; en värmande
eld, som frisläppt lätt urartar till allmän härjning. Konsten är
att kunna erbjuda den i sådant mått och i sådane former att
faran af dess missbruk i möjligaste mån förekommas. Creditlagstiftningen
conlrollerar densamma, och realisationens bestånd
heror deruppå. Endast då den är ställd under allmän lag, kan
sedelrörelsen antaga den elasticitet, som är nödig, om a ena sidan
myntvärdet skall uppehållas och å den andra sidan enskild
credit kunna utbilda näringslif uti landet.
Privatbankerna hafva i min tanka, i viss mån, brutit det
falska system för pcnningerörelsen, som varit rådande i Sverige,
som, under sken af att gynna jordbrukaren, lågt våra andra
näringar i bojor, hämmat Statens industriella utveckling, nedsänkt
nationen i stående skulder, undergräft den enskilda cred
i ten, och förlamat lagstiftningen derför. Betraktar man de privata
bankernas rörelseformer, så finner man der hvarken faslighetsutlåningen
eller de långsträckta disconllånen med 5 halfårs
omsättningar, som utgöra Riksbankens hufvudsak, men de hafva
genom creditivrörelsen öppnat en utväg för affärsmän att iakttaga
punktlighet i liqvider, berättigat hvarje fordringsägare att
göra anspråk på ordning, och salt lagstiftaren i tillfälle att kunna
införa strängare creditlagar, som under fordna förhållanden
skulle blifvit utan all verkan. Genom discontutlåning på kortare
lider, nemi. 4 månader utan omsättning, såsom uti några af
bankerna brukas, (ty alla hafva icke ännu öfvergålt från det
gamla falska vanliga discontsyslemet) hafva dessa banker framkallat
det i Sverige ovanliga förhållandet, att lånetillgångarne
varit tillräckliga lill alla för dagen beviljade lån, under det att
villkoret af hastig återbetalning utgjort en garanti, alt medlen,
åtminstone endast undantagsvis, kunnat användas till osäkra speculationer,
egendomsköp eller cousumtion, utan endast till verkliga
behof, eller till återförening af creditens tillfälligtvis brustna
kedja. Man hörer ofta privatbankerna anklagas derföre, alt
denna rörliga och stränga låneform ej vore passande och fördelaktig
för landtmannen, men just häruti ligger i min tanka
det största berömmet, det första beviset för hvad här blifvit
yttradt — det andra ligger i den omtänksamhet, hvarmed de
under sednare åren minskat sin utlåning. De verka i annan indircctare
väg till producenternas fördel. Controllen emot creditsvstemels
öfverdrift ligger dels uti sjelfva dessa låneformer, dels
uti directionernas kännedom, icke allenast om låntagarens säkerhet,
karakter och verksamhet, ulan äfven om ortens rörelse,
behof och creditbruk. Genom mottagande af depositioner mot
3 proc. ränta och lyflbara ä vista, är äfven ett fördelaktigt
tillfälle åt hvar och en beredt att göra sina minsta besparingar
fruktbara.
Jag kan icke härvid undgå alt uttrycka min förundran deröfver,
att jag hört många instämma i det omdöme öfver det
Skotlska banksystemet, hvilket en reservant emot BancoUlsk:s
betänk. N:o 29 så högeligen prisat, såsom vehiklet lill Skott
-
440
Den 25 Januari f. m.
lands hushållning och inre välstånd, utan att besinna alt våra
privatbanker äro bildade efter dessa miinster, men under starkare
controller; och att de erbjuda enahanda form för sin rörelse,
ehuru Svenska allmänheten icke förstår att fullt så begagna
dem.
Men, säger man, alla dessa fördelar kunna ju lika väl och
under bättre garantier vinnas om andra provinscontor inrättas,
utan att allmänheten besväras med så mångfärgade sedlar. Så
är likväl icke förhållandet. Denna rörelsens karakter är helt och
hållet en följd af bankernas rättighet att utgifva egna sedlar, och
skyldighet att sjelfve invexla dem. För bolagen sjelfva vore det
mera vinstgifvande, och för direclionen och tjenstemän vida beqvämare
att få återgå till Riksbankens disconlform, och uti landsorterna
finnas starka låntagande intressen, äfven bland actieägare
sjelfva, som önska förlängda lånelerminer. Det är endast
vexlingsomsorgen, bekymret om cassans bestånd, som tvingat bolagen
att antaga dessa rörliga former, och 0111 man befriar deni
frän della tvång, derigenom att ansvaret kastas på Riksbanken,
så är det min fullkomligaste öfvertygelse att rörelsen skall ifrån
samma stund urarta. Vinglérisystemet skall vinna ohejdad fart,
och illa blir då bestäldt med enskild och allmän hushållning
och Sveriges myntvärde. Då jag således förordar sedelutgifvande
bankers bibehållande, ber jag att få fästa uppmärksamheten
derå, att en rörelse på Riksbankens sedlar, eller med assignalioner
derpå, visserligen skulle kunna organiseras, sorn vore
för bolagen mera beqvämlig, nog vinstgifvande och med mindre
personligt ansvar förenad, och det är således icke ur något
privatbanksinlresse, som jag bestrider delta; men, jag upprepar
det åter, man skall snart erfara lånerörelsens förfalskade
riktning och några dess följder. Dessa mina anmärkningar gälla
icke allenast emot riksdisconter i alla landsändar, utan äfven
mot hvarje förslag, hvarigenom man befriar privatbankerna från
omtankan på cassans bestånd, och kastar invexlingsbestyret på
Slalsbankcn.
Hvarje decennium af della århundrade vittnar om nya finaneiella
grundsatser hos R. St. och nyckfulla vindkast; och
jag betvifla!- således ej, att äfven denna riksdag skall gäcka
landels förhoppning att icke nu se sin penningerörelse åter våldförd.
Opinionernas ställning och de beslut i denna fråga, som
2:ne andra RiksSt. redan fattat, komma mig ali frukta det värsta,
men måtte R. o. Ad. lika kraftigt skydda landets rörelse
och betrygga hvad vi nu äga, som värna Riksbanken mot anspråk
på ny scdelutsläppning. Realisationen sättes i min tanka
pä spel lika mycket af dem, som vilja förse vårt land med flere
nya disconter i den genuina formen, som af dem, hvilka genom
localinrättningarnes indragning vilja i motsatt riktning pröfva
hvad landet kan tåla.
Jag tillstyrker bifall lill 1 §:n.
Hr
Den V5 Januari f. m.
Hr Stråle, Nils 'Wilheim: För min del hade jag vis
serligen
önskat, att detta betänk. icke hade föredragits punktvis,
emedan jag tror, att det i sin helhet äger ett så nära sammanhang
med hvad som beslutas i afseende på Bankens lånerörelse,
att man först sedan den frågan är afgjord, kan fatta eli säkert
omdöme rörande privatbankerna. Sedan föredragning punktvis
likväl nu blifvit börjad, så vill jag för min del hålla mig vid
den första §. Innan man kommer till densamma innefattar dock.
Utsk:ns betänk, tili ingressen åtskilliga frågor, hvilka man måste
inom sig hafva afgjordc, innan man kommer dertill att afgöra
huruvida den 1 § skall bifallas eller icke. Det angår nemi.
sjelfva hufvudsaken, huruvida banker, som utgifva creditsedlar,
skola existera eller icke, huru beskaffad den lagstiftning är, som
i det fallet bör äga rum. Af reservationerna tyckes det, som
inom Utsk:n fråga verkligen varit om att bestämma beskaffenheten
af den ifrågavar. lagen, huruvida den verkligen är af civillags
natur eller 0111 den blott är en ekonomisk författning. Det
hade kanske varit niidigt att Utsk:n i detta afseende afgifvit något
bestämdt yttrande, enär det har förfarits olika i Sverige
vid särskilda tillfällen i detta afseende. Aldre författningar,
hvilka förbjuda digifvande af sådana papper, som skola beteckna
mynt, hafva blifvit utfärdade. Der benämnas dessa papper
valuler, polletter sk i 11 i ngssed I a r, men namnet creditsedlar var
dä obekant. Dessa författningar äro utfärdade på en tid, då lagstiftningen
var mera obestämd i afseende pä, huruvida lagar
skulle utfärdas af Konung och Ständer gemensamt eller af Konungen
ensamt. Hvad beträffar åtskilliga straffbestämmelser uti den
ifrågavar. lagstiftningen, så kan man visserligen säga, att de
skulle kunna hänföras till policelagsliflningen, isynnerhet om man
antager det begrepp om skillnaden emellan brottmålslag och
policelag, alt brotlmålslagen afser egentliga begångna brott, men
policeiagstiflniugen deremot sådana handlingar, som kunna föranleda
verkliga brott, d. v. s. den är cn preventiv lagstiftning.
Den, som antager cn sådan skillnad, skulle väl kunna säga, att
dessa författningar egentligen äro preventiva, emedan en sådan
pollett, eller mynttecken, som ulgafs men ordentligen inlöstes,
icke kunde sägas hafva medfört någon skada, men missbruket
deraf, och den fara, som derigenom uppstår för det allmänna,
gör, alt man skulle kunna anse de lagar, som söka att förekomma
detta missbruk, tillhöra policelagsliflningen. Deremot
hafva vi andra författningar i detta afseende af helt annan natur.
Ar ISIG utkom en kungörelse, som stadgade föreskrifter
om invisningar på Banken i följd af B. Sl:s beslut. Den utfärdades
af Konungen genom Finance-cxped., i följd af R. St:s
skrifvelse. Man kan också säga, ali innehållet var blott cn reglementarisk
föreskrift i afseende på Banken; men är 1818 utfärdades
tvenne förordningar: den ena förbjuder alla tryckta och
graverade invisningar pä enskild person; den andra förbjuder
bandskrifna invisningar, sorn äro ställda på enskilda personer
6 H. 50
442
Ben 25 Januari f. ra.
och af löpande egenskap till mindre belopp än 100 r:dr b:co.
Dessa tvenne författningar beslötos af Konung och Ständer och
utfärdades genom Jusl.Exped. Nu kan ingen neka, att ju dessa
författningar äfven angå financiel la förhållanden. 1824 års författning
om enskilde hanker eller discouter var utarbetad af Stats-,
Banco- och Lag-Utsk:n. Afsigteu dermed var verkligen (åtminstone
i min tanka, och jag deltog uti delta arbete) att den
skulle utfärdas såsom en allmän civillag, emedan den innefattar
sådana stadganden, som hafva sammanhang med allmän
lag. filan kan viii svårligen neka, alt undantag ifrån allmän
lag mäste tillkomma i samma ordning, som sjelfva lagen. Då
nu lagen stadgar om räntans belopp, så måste alla föreskrifter
om undanlag derifrån, hvarigenom enskilda personer erhålla
tillåtelse att laga högre ränta än lagen utsätter, vara föremål
för civi 1 lägst i fl ni ng'. Likväl blef denna förordning utfärdad genom
Fiuance-exped. Jag vill icke afgöra om detta må anses
riktigt, men så har emedlertid förhållandet varit. Då man nu
genomgår detta förslag, linner man der många stadganden, hvilka
onekligen hafva sammanhang med den allmänna civila lagen.
Der förekommer frågan om betalningsskyldighet, samt om utmätning
och huru dermed skall tillgå, om bevakningar i eoneurs
m. m. Att allt detta är lagbestämmelser, "torde svårligen
kunna nekas. Deremot äro andra stadganden helt och hållet af
financiel eller ekonomisk natur. Om man nu sammanför dessa
uti en och samma lag, så frågar man med skill, hvad uppslår
deraf för ett förhållande; blir hela lagen af ekonomisk beskaffenhet,
sä att den kan af Konungen ändras, om han så för godt
finner, eller blir hela lagen af civillags natur, så att den icke
kan annorlunda än af Konung och Ständer gemensamt ändras.
Jag har vid föregående riksdagar sökt fästa uppmärksamheten
derpå, att, när man stiftar en lag i detta afseende, hör man
göra skillnad emellan det legislativa och det ekonomiska deruti;
emedan vår grundlag gör en skillnad i lagstiftningsrätten uti
detta afseende. Jag hemställer för min del, om det icke således
skulle vara nödvändigt alt återremittera lill Utsk:n detta betäuk.
, på det all en utredning häraf må äga rum, och man således
mätte veta af hvad natur lagen är, sä att man sedermera
vet hvarefter man har att rätta sig. Jag skulle för min del
också tro, att innan man kommer att bifalla den första §, måste
man hafva afgjort, huruvida banker, som utgifva ereditsedlar,
skola existera, äfvensom huruvida lagstiftningen derom är
sådan att den fordrar Konungs och Ständers gemensamma bifall
eller om den är blott och bart af ekonomisk natur. Jag skulle
för min del tro, att detta är en så vigtig fråga för samhället,
att den bör bero af både Konungs och Ständers beslut. Det har
alltid varit ansedt såsom en vigtig statsangelägenhet att bestämma
huru de papper skola vara beskaffade, hvilka må kunna såsom
mynt i landet circulera. Grundlagen säger, att R. St. al
lena
hafva rätt att genom Banken utgifva sedlar, hvilka såsom
mynt i landet må gälla. Således lärer det icke kunna blifva
Den 25 Januari f. m.
443
fråga om alt, ulan någon grundlagsförändring, några sedlar
skulle kunna ulgifvas, hvilka man genom någon lag kan förbinda
enskild person att laga i betalning; men ehuru ingen lagligen
kan lillforbindas alt taga en privatbanks creditsedel såsom fullgod
betalning, blir dock förhållandet i sjelfva verket, ofta sådant,
alt den som vill lia sin fordran betaid, genom sjelfva rörelsens
beskaffenhet tvingas alt emottaga de erhudnc credilsedlar, som
finnas alt tillgå, sä framt han vill hafva betalning. Ehuru han
icke ar lagligen skyldig att taga dem i belalning, så är lian
således likväl tvungen dertill, dä lian eljest i de flesta fall måste
sakna betalning. Vill man betrakta saken ur denna synpunkt,
sä skulle jag tro, att det bör anses såsom föremål för
civil-lagstiftning, hvartill Konungs och Ständers samverkan beliöfves,
alt tillåta banker att utgifva credilsedlar. När det framdeles
förekommer fråga om beloppet, så torde jag få visa, huru,
i min tanka, den frågan äfven är beroende af Bankens lånerörelser.
Emedlertid vågar jag för min del hemställa, om icke
klokast vore att återremittera så väl den 1 § som äfven de
öfriga lill Utskin. Efter hvad man berättar, sä har ett RiksSt.
redan beslutat, att icke några credilsedlar skola ulgifvas af
privatbankerna. Blefve ett sådant beslut af R. St. fattadt, sä
skulle frågan om alt nu stilla någon ny lag för enskilda banker
belt och hållet förfalla; ty en bank, sorn endast rör sig med
riksmynt, behöfver icke någon annan författning än 1824 års
förordning. Hiskin säga, alt denna förordning är ofullständig.
Jag tror likväl icke all delta är det rälla ordet. Den är icke
tillräcklig,oså snart man antager att en bank får utgifva creditsedlar.
Ar 18213 bade man ännu icke begrepp om, ali det
kunde komma i fråga att utgifva credilsedlar, ulan denna författning
stiftades belt och hållet i den afsigten att åstadkomma
bankirbolag, hvilka dels sjelfva tillskjuta sina actieeapitaler, och
dels ökade dem genom upplåningar. Sådant afsäg 1824 års författning.
I den stund man skulle besluta, att credilsedlar icke
fä ulgifvas, behöfdes icke eller någon annan författning, ty en
sådan bank, som icke rör sig med credilsedlar, kan icke komma
i någon skuld annorlunda, än att han upplanar penningar,
och då är del en affär belt och hållet emellan längifvaren och
låntagaren, hvad säkerhet som gifves. I händelse skuldsedlarne
dä äro utgifne af flera personer, så finnes för dem uti vår allmänna
lag stadganden, huruledes med betalnings-skyidigheten
skall tillgå. Jag skulle för min del tro, alt i nämnde fall icke
behöfves någon särskild lag för privatbankerna; men som jag
lika med Hr Nordenanckar tror, alt det icke skulle gå an alt
med ens göra slut på privatbankerna i landet, emedan derigenom
en stagnation i rörelsen skulle uppstå, sä anser jag, att
nian måste vara betänkt på huruledes, när octrojen är slut för
nuvarande banker, andra skola kunna bilda sig, under en säkrare
och bättre form. Jag skulle således äfven tro, att credilsedlar
blifva nödvändiga att utgifva, men huru dermed i öfrigt
skall tillgå, anser jag ali man icke kan rätteligen afgöra förr
444
Den 25 Januari f. m.
än BancoUlskts financcbelänk. återkommer oell man får sc livad
resultatet deraf blifver; ty att afgöra de mindre väsendtlig»
frågorna innan de hufvudsakliga blifvit bestämda, anser jag icke
vara lämpligt. För min del tillstyrker jag äterremiss sä väl af
denna § sorn af de öfriga.
Härefter upplästes första punkten af Hr Lagergrens vid
Utskius betänk, fogade reservation, på begäran af
Frih. Stjernstedt, Jacob Theodor, sorn derefter
yttrade:
Jag är hufvudsakligen af samma tanka, som den nu upplästa
reservation innehåller. Jag kan visserligen icke biträda
deras mening, som uttalat en sträng förkastelsedom öfver privatbankerna,
utan niedgifver gerna och tror billigheten fordra, att
den rättvisan göres deni, all de hafva punktligt uppfyllt sina
åtagna förbindelser, att deras lånerörelse har varit väl reglerad,
bättre i mänga fall än Riksbankens och i allmänhet för industrien
oell uäringarne välgörande. Men en bankrörelse kail det
oaktadt, till sjelfva siu princip, vara felaktig oell innebära vådor,
sorn förr eller sednare komma alt gifva sig tillkänna, och
då jag tror, alt della förhållande inträffar med närvarande system
för privatbanker, anser jag för min del äfven, alt det
vore för det allmänna nyttigast, 0111 privatbaukerne, när deras
octroj har tiliämlagäll, komme alt upphöra alt utgifva egna
sedlar, men att de i stället erhålla crediliver ifrån R. Sl:s Hank,
mot sä låg ränta, att det för dem kunde blifva någon uträkning
vid att bedrifva utlåning med Riksbankens sedlar. De olägenheter,
sorn privatbaukerne medföra under den form, de nu äga,
äro så stora, att jag icke tror, att dessa banker böra eller
kunna fä längre på samma sätt fortfara. Denna mängd af olika
sedlar oell olika valeurer, sorn nu ulgifvas, äro redan ett stort
ondt, men som dock kan afhjelpas; deremot tror jag den olägenhet
svårligen kunna afhjelpas, åtminstone icke utan att blottställa
sig för andra vådor, att man, om äfven indirecte, dock i
verkligheten tvingas alt emottaga ett betalningsmedel, sorn icke
är lagligt oell med hvilket innehafvare!! sedermera icke kan
verkställa alla betalningar, sorn kunna åligga honom. Sjelfva
systemet liar äfven det felet att icke tåla en laglig och fullständig
tillämpning, ty man lärer icke våga stifta en lag, der
rättighet medgifves åt alla, som det åslunda, att formera privatbanker.
Denna rättighet måste således blifva ett privilegium
eller ett monopolium för några fä. Jag lemnar derhän, huruvida
det ens är förenligt med våra grundlagar, att sådana pri
vilegier
fä uppkomma, men säkert är, att detta förhållande äfven
i sin män skall göra privatbankerna förhatliga. Att åter
tillåta hvilka som helst att stifta privatbanker (under för öfrigt
i lag stadgade villkor), tror jag vara så vådligt, att jag för
min del icke kan lemna min röst dertill. Enligt deras påstående,
som försvara privatbankerne, eller äro delägare i dem, så
har systemet äfven det felet, och hvilket jag anser vara ett
Den 25 Januari f. ra.
445
verkligt och stort missbruk, nemi. alt icke kunna existera utan
rättighet alt utgifva sedlar till alltför laga valeurer. Det sammansatta
Utsk. har föreslagit (leo lägsta valeuren till 6 r:dr
32 sk. b:eo. Delta är visserligen icke högt. Det oaktadt anses
det å andra sidan vara så högt, att privatbankerna icke kunna
existera, om de icke få utgifva sedlar lill lägre valeurer. Skulle
förhållandet vara sådant, sä böra i min tanka privatbankerna
hellre upphöra, än alt ett sådant missbruk längre tolereras. Jag
anser det redan för ett missbruk, alt R. St:s Bank utgifver
sedlar på så låga valeurer, ali verkligt mynt helt och hållet
utlränges ur rörelsen, och att vi få nöja oss med étt s. k. lagligt
mynt. Men det blefve ännu vådligare och en verklig orättvisa
emot Svenska folket, om det nu skulle berölvas äfven
del s. k. lagliga myntet och tvingas att emottaga ett annat,
hvilket jag hört stundom erhålla benämningen olagligt. Jag vill
tro, all de som försvara privatbankerna, mindre afse en betvdligare
räntevinst för delägarne, än den nytta för rörelsen, sorn
dessa hanker medföra i de orter, der de äro belägna, och om
förhållandet skulle vara sådant, bör ej eller någon svårighet
uppkomma för stiftandet af privata hanker, hvilka bedrifva sin
utlåning medelst crediliv frän Riksbanken, samt medelst upplåning
från allmänheten, om äfven vinsten på denna lånerörelse
skulle blifva mindre betydlig, än den som privalbankerne för
närvarande åtnjuta. Jag tror således, alt om R. St. skulle lemna
crediliver till ungefärligen samma belopp, som privatbanksedlarna
nu utgöra (sedan behållningen i privatbankernas cassör
af riksmynt blifvit afdragen), och dessa crediliver lemnades emot
tre procent, så skulle ä ena sidan Riksbanken för sitt ulgifna
capital, och privalbankerne å andra sidan för sin möda
och omsorg, erhålla den skäliga vinst, som man å hegge sidor
billigtvis kan fordra. Pä denna grund anhåller jag, alt R. o.
Ad. malte återremittera betänk., med förklarande af den gemensamma
tankan, alt privatbanker icke må framdeles, eller
när nu varande privatbankers octrojer äro tilländalupne, vidare
oetrojcras med rättighet att utgifva egna sedlar.
Frih. Raab, Adam Christian: Hr Stråle har uppträdt
i denna fråga med yrkande af återremiss, egentligen, om jag
rätt fattade skälen dertill, emedan I]r Stråle ville hafva närmare
utredt, huruvida denna fråga borde behandlas såsom tillhörande
den ekonomiska eller den civila lagstiftningen. När detta mål
emedlertid blifvit handlagdt af Lag- och BancoUtsk:n, så hemställer
jag, huruvida det icke redan är anlaget, att målet har
naturen af civil-lag, och tror derföre, alt en återremiss i delta
afseende icke är af behofvet påkallad, ehuruväl jag icke vill
emotsätta mig den.
Hr Nordenanckar har uppträdt med begäran om bifall till
1 § i detta betänk. Med Hr Nordenanckar instämmer jag i den
åsigt, att privalbankerne visserligen skulle kunna röra sig på
samma sätt som hittills, utan skada för landet, och att R. o. Ad.
Den 25 Januari f. m.
ur denna synpunkt skulle saklöst kunna bifalla denna §; men
sedan det har blifvit oss bekant, icke allenast alt Preste- och
BondeSl:n hafva afslagit denna §, utan äfven BorgareSt. bestämt
minsta sedclvaleuren lill G r:dr 32 sk. b:co, hvartill jag vågar
lägga, att det icke är oss obekant, att det linues en stark opinion
af restricliv syftning inom detta Ständ, så hemställer jag, huruvida
det ens är viirdt att försöka att på detta sätt uppehålla
privatbankerna. Jag skulle i stället vilja vända mig lill de åsigter,
som af Frih. Stjernstedt sednast här blifvit framställda.
Jag tror, att de olägenheter, som blifvit öfvcrklagade i afseende
på privatbankernas sedelemission, skulle kunna genom de af
honom föreslagna åtgärder höfvas. Jag tror, att raan då skulle
lika litet kunna få skäl att klaga öfver alt privatbanksägarne
gjorde en öfverdrifven vinst, som man skulle kunna säga, att
deras sedlar icke voro gängse uti den allmänna uppbörden, eller
ali deras sedlar icke medföra fullkomlig säkerhet. Men jag vill
i milt förslag gå längre än Frih. Stjernstedt. Jag vill ålägga
privatbankerna skyldighet alt sjelfva inskaffa silfver lill en
del af den fond, pä hvilken de skola grunda sin rörelse. Jag
tillåter mig, för att åskådliggöra mina åsigter, att för R. o. Ad.
i ett sammanhang uppläsa ett förslag i sådan syftning, ty de
få §§, som det omfattar, kunna icke skäligen lösryckas ifrån
hvarandra. Jag skall sedermera återgå lill 1 §. Jag tror, att
om en lagstiftning, sådan som den jag nu går alt uppläsa, skulle
antagas för privatbankerna, sä skulle deras bestånd blifva möjligt,
oell de klagomål, sorn hittills försports öfver dessa banker,
säkerligen icke längre låta böra sig. Förslaget lyder sålunda:
l:o Att privatbanker, med solidarisk ansvarighet för sina
utgifvande förbindelser, få oetrojcras på högst 10 år.
2:o Att en privatbanks grundfond, som icke får understiga
ett belopp, motsvarande 375,000 r:dr i silfver, skall beslå till
25 proc. i silfver och till 75 proc. i goda hypothcker, hvilka
af bank bolagen jemte K. Bef:b:de pröfvas enligt grunder, ungefärligen
lika med deni, som hitintills varit följda.
3:o Att hypolhekerna för R. Sl:s Banks räkning deponeras
hos K. Bef:h:de eller magistrat i privatbanks-orten, och silfret,
som bör ifrån utlandet vara bevisligen inporteradt, hos R. St:s
Bank, på hvars styrelse det likväl bör fä bero att, efter omständigheterna,
medgifva inbetalning af Bancosedlar till större
eller mindre del eller belt och hållet, i st. f. silfver.
4:o Alt R. St:s Bank derefter lemnar privatbanken ett creditiv,
motsvarande hela beloppet af dess sålunda sammansatta
grundfond.
5:o Att privatbankerna, hvilka det icke tillätes såsom hitintills
utgifva egna sedlar, i stället äga att i sin lånerörelse
begagna af R. St:s Bank erhållne sedlar af nedannämnde beskaffenhet.
6:o Att dessa till privatbankerne af Riksbanken utlemnade
sedlar innehålla den utmärkande skillnad i texten, som utvisa
alt de inlösas ”för en viss privatbanks räkning,” så att ifrån
Den 25 Januari f. m.
447
inlösuingsdagcn ränteberäkning mä kunna ske i de fall der den
ifrägakommer.
7:o Att ränta för de af R. St:s Bank inlöste sedlar icke
påföres så länge icke beloppet öfverstiger de insalta 25 proc.
medlen, men att för hvad derutöfver utbetalas, ränta efter tre
fiir hundrade om året beräknas å det öfverskjutande beloppet,
intilldess detsamma återgår, äfvensom under samina tid ränta
godlgöres ä insättningar, hvilken ränteliqvid kan, efter erhållen
uträkning, ifrån Riksbanken verkställas antingen för år eller
halfår, hvilketdcra från den sistnämndes sida helst åstundas.
8:o Att privatbankerna, såsom följd häraf, måtte äga att
i Riksbanken insätta annat mynt och i utbyte deremot åter utbekomma
antingen de redan inlösta sedlarne eller ock nya, alltid
med iakttagande, alt af insättande medel först afgår hvad
Riksbanken utöfver 25 procisfonden utbetalt till sedlars infriande.
Hr Bildt, Knut: För hvar och en, som tager sig fri
heten
att uppträda i denna fråga, är det måhända nödvändigt
att yttra hvad man har för enskilda intressen dervid. Det har
i det allmänna mycket talats om vänner och Hender till privatbankerna,
men jag är intetdera, har dervid inga enskilda intressen
och vill för min del endast det jag tror vara rättast.
Man har hört allmänt öfverklagas mångå olägenheter af de nuvarande
privatbankerna, nemi. att deras sedlar icke äro så gångbara
i rörelsen, som man skulle önska, samt att de låga sedelvaleurerna
uttränga riksmyntet. Den höga vinst, som dessa
banker gjort, har också väckt opinionen emot dem. Jag skulle
tro, att ännu ett annat skäl bildat en opinion emot privatbankerna,
nemi. alt de hafva haft creditiver i Banken för belåning
af spanmäl. Man har icke sett att delta blifvit användt, men
om det hade blifvit, så tror jag, att det skulle hafva varit till
allmän nylla för landet.
I afseende på sjelfva den §, som nu är föredragen, så är
jag förekommen af Frih. Stjernstedt och förenar mig helt och
hållet med honom. Jag skulle verkligen önska, att privatbankerna
i framtiden mätte komma att röra sig med Rikets mynt
och att de derföre skola erlägga ränta i fint omynladt silfver.
Delta tror jag skulle vara ett sätt för Banken att öka sin silfverfond,
och gifva garanti för alt icke annat än utländskt silfver
skulle kunna begagnas vid ränleliqviderna. Jag tror att
genom en sådan åtgärd skulle man vinna hvad som verkligen
mest vore att önska. Jag inskränker mig till detta korta yttrande,
och begär att hufvudsakligen fä förena mig med Frih. Stjernstedt,
samt anhåller om återremiss af denna §.
Hr Rosenblad, Bernh.: En stor grundsats i allmänhet
af yttersta vigt, men särdeles i allt hvad som rör credit- och
näringsförhållanden, är grundsatsen af stabilitet; men från hvilken
man beklagligtvis alltför ofta afviken. Det är alltid betänkligt
alt i sådant fall vidröra beslående förhållanden, men
448
Den 25 Januari f. m.
nar de skola och mäste vidröras; så bör det ske med varsam
hand. Det är af denna varsamhet, som jag tror att det största
eflerdömet har ägt rum i del land (England), der man har
den mest utvecklade kännedom i detta hänseende. Det är denna
varsamhet, som jag önskar måtte iakttagas äfven här, synnerligen
då vi nu lefva uti en lid, som ingen bestrider vara en
kinkig oell bekymmersam lid i afseende på penningclorhållanden,
hvaraf våra näringar redan mycket lidit. Om man går
varsamt tillväga deremot, så bör man kunna komma lill en förbättring,
som icke rubbar de bestående förhållandena. Den lag,
som nu är föreslagen för enskilda banker, fruktar jag skulle
belt och hållet tillintetgöra dem, ty den föreskrift, som förekommer
i afseende på directeurernas ansvarighet, hvarom jag
vid en annan punkt kan få yttra mig, och hvad som bär är
bestämdt om sedelvaleurerna, är detsamma som att göra slut pä
privatbankerna. Men kunna dä verkligen privatbankerna under
nuvarande förhållanden, utan den största skada för landet, tillintetgöras?
.lag måste besvara denna fråga med nej. Deras rörelse
kan förbättras och möjligen successivt förvandlas till en
af den stora Riksbanken beroende afdelning, men ali tillintetgöra
dem, särdeles ulan att fylla luckan af deras försvinnande sedelrörelse,
tror jag vara farligt. Jag tror också, att bela denna
lag svårligen kan antagas utan något appendix dertill, ty
äfven utan afseende på nuvarande förhållanden, måste man medgifva,
att rättigheten att utgifva sedlar, som kunna antagas och
löpa såsom mynt, vidrör de aldra mest ömtåliga förhållanden
för ett helt lands bestånd, och kau verka i högsta grad menligt
pä dessa förhållanden. Ty hell olika blef förhållandet, mina
Hrr, 0111 man hade 20 banker med en million hvardera, än då
man blott liar tre, fem eller sju, såsom hos oss. Jag skulle tro,
att det nu är nödvändigt, om man vill göra någon förändring
uti privalbankslagstifniugen, ali iakttaga samma varsamhet bär
sorn i England, nemi. att låta det beslående beslå, men förekomma
dess olägenheter. Bland dessa olägenheter äro, att dessa
bankers mynt icke är det, som går i den olfentliga rörelsen,
och som kan presenteras i liqvider till Kronan, hvilket gör stora
svårigheter vid bruket deraf. Olägenheterna äro lättast förekomna,
om man låter privatbankerna drifva sin rörelse med bankens
mynt, d. v. s. ger deni crediliver på Banken, motsvarande
del belopp, som man anser deras rörelse kunna utgöra, och mot
säkerhet af alla deras fonder, då således hela deras öfriga rörelse
endast utgöres af det contant tillskjutna beloppet. Detta
förslag tror jag vara det enklaste, och det är delta system, hvartill
man i England velat komma. Jag tror sålunda, att alla
nuvarande privatbanker kunde, efter en fördelning, BancoUlsk.
närmare uppgör, erhålla sammanräknade creditiv ä Banken till
ett belopp af 4| millioner r:dr b:co eller 7 millioner r:dr r:gs, motsvarande
ungefärliga beloppet af hvad deras utelöpande sedlar öfverstiga
cassabchällningarne, mot 3 proc. ränta och med villkor,
Den 25 .Tannari f. tn.
449
kor, att (lossa banker icke få utgifva några sedlar eller upptaga
andra lån ån på upp-och afskrifningsräkning; alt deras samtliga
fonder pantsättas till säkerhet för detta creditiv; alt i directionen
tilisätles en ordförande af K. M.; att Banken genom
ombud deltager i de årliga revisionerne; och att, i fall Bancoslvrelsen
skulle finna directionerne hafva öfverlrädt de här stadgade
villkor, den må kunna inställa utbetalning af crediliven.
Vidare tror jag för min del, att R. St. borde hos K. M. anhålla,
att det icke mätte tillåtas föröka antalet af de nuvarande privatbankerna,
så att, endast för det fall att en bank upphör, en
ny bank i stället må kunna inrättas, att de väl få utgifva assignalioner
på R. St:s Bank, men aldrig lill större belopp än hvad
som ar oultaget å der ägande creditiv, och sorn skola genast
aviseras.
I öfverensstämmelse med hvad jag nu anfört, anhåller jag
om återremiss af första §. För öfrigt anser jag, att alla §§
ifrån början till slut stå uti sådant sammanhang med hvarandra,
all om denna första § återremitteras, så böra äfven de öfriga
§§ återremitteras.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: En ledamot har yrkat
bifall till den första §, andra begärt afslag, andra återremiss,
och slutligen hafva somliga ledamöter anmärkt hurusom det vore
svårt alt besluta öfver den första §, utan i sammanhang med
åtskilliga andra, och möjligen de flesta öfriga §§, emedan dessa
berodde af den första, hvadan dessa ledamöter funnit svårighet
att behandla betänk, punktvis. I min tanka är beslutet om detta
betänkandes behandling punktvis ganska riktigt, ty derigenom
inskränkas talarne för hvarje tillfälle till ett visst ämne,
hvarigenom öfverläggningen icke kommer att sväfva omkring
det hela. Likväl erkänner jag riktigheten deraf att icke besluta
öfver hvarje särskild punkt, enär sammanhanget fordrar
att de med hvarandra sammanhållas. När man nu tillika känner
hvad öde delta betänk, haft uti två andra Stånd, så vill jag
vördsamt underställa R. o. Ad. om, enär återremiss ifrån detta
Stånd i vissa hufvudsakliga punkter utan tvifvel kommer att äga
rum, det icke vöre bäst att låta öfverläggningen fortgå § för §,
men att Ståndet slutligen, om det så finner lämpligt, återremitterar
det bela, utan att särskildt gilla vissa §§, hvaröfver blott
strider skulle uppkomma, utan att sannolikt leda till det sammanhang
man skulle önska.
1 anleda af denna Hr von Ilartmansdorlfs framställning,
hemställde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad behagade
bifalla, att delta betänkande behandlades på det sätt, att ehuru
föredragningen deraf, enligt R. o. Ad:s förut fattade beslut, borde
ske punktvis, och öfverläggning särskildt finge äga rum vid
hvarje punkt, i afseende hvarpå Ståndets ledamöter hade något
alt anföra, likväl icke propos. till beslut komme att framställas
innan alla §§ af lagförslaget blifvit genomgångne.
Ropades' ja.
6 H. 57
450
Den 25 Januari f. m.
II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnlis: Innan jag ingår
i sjelfva liufvudsakcn, ilen här förevarande lagen för privatbanker,
ber jag att få kasta en blick på den ställning, i hvilken
vårt penningeväsende i allmänhet befinner sig, och på de
svårigheter, som mola för dess reglerande, Det har höjt sig ett
allmänt rop i hela landet öfver den penningebrist, som äger runi,
och delta rop bör icke förundra, när man påminner sig, att
penningcstocken, under en tid af fem år, minskats med icke
mindre är 7.1 millioner r:dr b:eo. Denna minskning i rörelsecapitalet
har verkat menligt på industrien, näringarne och handeln,
och sanning är, alt man i provinserna icke kan komma
ifrån hvarandra i den minsta liqvid i brist på penningar; hvilket
icke kan annat än förhindra landets förkofran. A cn annan
sida påstår man, att detta förhållande icke är farligt, alt
del småningom hjelper sig sjelft, blott man later saken gå, och
alt nöden hufvudsakligen härrör af misshushållning. Ehuru jag
visserligen icke delar denna åsigt, medgifverjag likväl, att pcnningebristen
icke bör afhjeipas derigenom, all man utsläpper ett
så stort antal bancosedlar, som den andra sidan önskar, och att
man icke sålunda bör öka tillgången till skuldsättning, skadlig
för de enskilde och skadlig för realisationens bestånd. De ofvan
framställde 2:ne åsigter slå emedlertid uti rak strid emot hvarandra.
Den ena yrkar en ökad sedelstock, den andra yrkar,
om icke en inskränkning, så åtminstone bibehållandet deraf vid
dess nu varande belopp. Det skulle visserligen finnas ett medel,
att lösa detta dilemma, nemi. att genom ett representativt
mynt, som icke trycker pä Bankens metalliska cassa, lätta rörelsen
å ena sidan, utan alt på något vis blottställa realisationen
och myntvärdets bestånd på den andra; ett medel med fördel
begagnadt i alla andra Europeiska länder. Men detta medel
möler så många motståndare hos oss, att man svårligen ännu
[ian hoppas pä dess antagande. Det enda medel, hvarigenom
problemet skulle kunna lösas, vill man således icke begagna, och
hvad är då alt göra? Alt den restrictiva åsigten vill tillintetgöra
privatbankerna är naturligt; deremot finnér jag det högst
inconscqvent af dem, som söka rörelsens utvidgande, alt de
meddelst reglemeutariska föreskrifter, sådana som de, att privatbankerna
skola röra sig endast med Bankens sedlar, eller ock
höja minimivaleuren af deras egna sedlar lill ett belopp, som
gör deras spridande i landet omöjligt, gå till samma mål, nemi.
privatbankernas upphörande. Dessa banker hafva nu i omlopp
cn summa af 5,000,000 r:dr b:co utöfver de 2,000,000 r:dr, som
de äro förbundna lill alt hafva i bancosedlar. Jag vill hemställa,
huruledes skulle dessa fem millioner kunna ersättas, om
privatbankerne upphöra? Alt draga in dem helt och hållet, och
således minska rörelsecapilalet, som redan är nedsatt ifrån 30
till 23 millioner, med yttermera fem millioner, hvarigenom det
skulle blifva nedsatt till IS millioner, kan jag för min del icke
tillstyrka och skulle anse det i högsta grad vara skadligt för
landets förkofran. Att ersätta dem med bancosedlar kan jag
Den 25 Januari f. m.
451
lika Hiel tillstyrka, som Bankens siifverfond redan nedgått från
7 millioner till 3 millioner. Man har således ingen annan utväg
än alt bibehålla privatbankerna, under octrojens förnyande
på visst antal år. Man bar förebrått privatbankerna bland annat
den höga ränlevinst, som deras actieägare åtnjuta; men mina
Hrr, mig fägnar hvarje näringsgren, som prospererar, och när
della sker genom lotliga medel, som ingen kan neka bär varit
fallet, sä synes mig alt förebråelse derför icke bör drabba dessa
banker. Uppgiften alt deras utdelningar varit från 12 till 15
proc., kan vara sann, men beror pä sättet alt beräkna det i
bankrörelsen insatta capitalet. Om man antager, att det insalta
capilalet blott utgör den tredjedel af det hela, som insättes contant,
bar man rätt att räntan varierar emellan 12 oell 15 proc.,
men beräknar man dertill äfven de Iva tredjedelar, som äro bypol
iserade, hvilka, om icke använda i privatbanken, skulle i annan
väg kunnat förräntas, så lärer den verkliga räntan icke stiga
öfver fem proc. Sedan jag sålunda yttrat mig till fördel för
privatbankerna och yrkat deras bibehållande, medgifver jag likväl
gerna, alt liera bristfälligbeter finnas i deras organisation,
bristfälligbeter, hvilka icke afhjelpas af det förevarande lagförslaget,
som för mycket ingår i detaljer, upplager frågor, sorn
icke höra dit, och försummar att upptaga andra, hvilka utgöra
hufvudlrågan, såsom del egentliga sältet, pä hvilket denna slags
bankrörelse bör bedrifvas, hvilket i min tanka bör hufvudsakligen
vara det Skotlska banksystemet, hvilket, efter en läng
erfarenhet, har lemnat de lyckligaste resultater uti de länder,
der det blifvit användt. Jag förenar mig föröfrigt helt och
hållet i den reservation, som Hr Nordeuackar framställt, och
tror, ali privatbankerne, organiserade efter dess förslag, skulle
lemna all dea säkerhet och all deu nytta man uiöjligeu kan
vänta af dem.
Hvad privalbankssedlarnas minimi valeur beträffar, så förenar
jag mig i Hr Skogmans åsigt, som synes mig förekomma
de olägenheter, som nuvarande sladgaudeu i delta hänseende
föranleda.
Som Hr Gr. o. Landtm, nyss gjort propos. om att återremissen
blott skall beslutas, sedan liela betänk, blifvit föredraget,
sä förbehåller jag mig, att då vidare fä yttra några ord.
Hr von II o b e n h a u s e u, Mich. Silvius: Sedan R. o.
Ad. nu lättat det beslut, att vid betänk., som punktvis föredrages,
må göras de anmärkn., som hvar och en finner tjenligt att
framställa, utan att något beslut vid hvarje puukt fattas; sä kan
jag affatta mig helt kort.
Att jag icke bifogat någon reservation vid della betänk,
härrör deraf, att jag fruktar för 11. St:s allenastyrelse affinaucerna
i afseende pä bestämmande af beloppet ä de sedlar, hvilka
ensamme få gälla som Rikets mynt, emedan jag nilsag, alt det
läns en möjlighet uti all man kunnat komma till något värre,
än det visserligen icke rätt goda och nyttiga, som finnes i våra
privatbanker och deras organisation.
452
Den 25 Januari f. m.
De anmarkmr mot betänk., som bär speciell blifvit gjorda,
skall jag till en del upplaga. Disctission börjades med eli stort
loftal öfver våra privatbanker och deras rörelse. Jag instämmer
deruti för så vida, alt de hafva för sig väl skött sin rörelse
och icke vållat någon kris, genom underlåtenhet af alt
fullgöra sin förpligtelse alt inlösa sina sedlar. Deremot hafva
privatbankerne för det allmänna föra n led t de olägenheter, hvilkas
ofta inträffande af privatbankerna man i England velat förekomma
genom den derstädes nu sednast antagna billen. Uti
de tider, dä Riksbankens sedelstock är ymnig, och dä det ar
lättare för privatbankerne att ulan stor kostnad behålla i sin
cassa erforderligt belopp af riksmynt, så ulgåfvc dessa banker
lån på längre tider oell i ymnigare belopp, men sedan härigenom
en allmän stegring i fastigheter och varuvärden uppstått
och det. reda myntet utströmmat, sä vällas svära kriser genom
de indragningar i lånerörelsen de nödgas verkställa, emedan kostnaden
af att underhålla en stor vexlingscassa i riksmynt vida
öfverväger vinsten å den stora utlåningen, som dä inskränkes
så väl till belopp som lid för Inneus innehafvande. Sä har förhållandet
varit i England, och sä liar det äfven här förhållit
sig till stor del med våra privatbanker. När svära lider uppkomma,
så äro privatbankerne genast färdiga att iakttaga sitt
intresse, hvilket alltid är fallet med dylika inrättningar; de draga
då hastigt in sina sedlar och välla ökade svårigheter i den
kris de föranledt, hvaröfver de oförsigtiga läntagarne, obekanta
med privalbankssystemet, nu sig ock beklaga.
Af en värd talare bar blifvit frägasatt, huruvida förslaget
till lag för privatbanker lill sin beskaffenhet vore en civillag
eller en ekonomisk lag. Den välde ledamoten har dervid för
11. o. Ad. tydligen visat, alt uti denna lag ingå sä många verkliga
lagstadganden, att den derutinnan nödvändigt mäste vara af
civillags natur, ehuru der äfven linnas andra sladgandcn, sorn
synas mera tillhöra den ekonomiska lagstiftningen. Under della
måls beredning inom det sammansatta ölsk., har jag icke förförmärkt,
att någon enda ledamot ansett alt denna lag skulle
vara af annan art, än en civil lag lill sin natur. Uti vår allmänna
lag förekomma visst en stor mängd ekonomiska sladganden,
hvilka man nu i sednare tider ansett höra skil jas derifrån.
Här uti lagen för privatbanker hafva de blifvit införda derföre,
att man afsåg en speciel lag för ett speciell läll böra deni innefatta;
man ansåg att. dessa speciella stadganden, som man vill
kalla ekonomiska, icke kunde undvaras, utan mäste der linnas,
hvaribland stadgandet om den minsta sedelvaleuren, hvilket ock
redan af åtskilliga talare har blifvit nämndt. Delta stadgande
är ock af den vigt alt föreskrifterna derom i alla länder finnas
den lagstiftande makten förbehållen. Så är del äfven i England,
ehuru stadgandet är olika för det egentliga England och för
Skottland och Irland.
Hr Rosenblad bar anmärkt, all det vore en nödvändighet,
alt vid denna § göra ett tillägg derom, alt antalet af privat
-
Den 25 Januari f. m.
453
bankerna icke linge ökas. Jag får fiista den värde talarens uppmärksamhet
derpå, att, äfven med bestämmandet af detta nu
befinleliga antal, ändamålet icke vinnes; emedan det icke är
maximisumman af del belopp, hvarje privatbank lick utgifva,
utan deras samfällda totalsumma, som är en nödvändig bestämmelse.
Stadgandet om totalsumman har jag ansett så vigligt alt
jag trott det vara nödvändigt att del behandlas såsom en särskild
fråga, och att en särskild framställning derom hos K. M.
göres. Då privatbankernas rörelse är af natur att under vissa
omständigheter kunna ökas, så anser jag icke tjenlig! alt i sjelfva
lagen beloppet af de millioner, som privatbankerna få röra
sig med, inrvckes.
Friherre Raab har helt oförmodadt föreslagit en särskild
privatbankslag, men det torde ursäktas mig, att jag icke nu i
en hast kunnat uppfatta densamma. Jag lemnar det derhän,
om den måhända hade befunnits ganska förträfflig, om vi, genom
af honom derom väckt motion, hade fält tillfälle att pröfva den
i det sammansatta Lag- och BancoUtsk.
Hr Hjerta, Lars: Sedan R. o. Ad. har heslulit, att della
betänk, skall punktvis föredragas, så kunde det måhända synas
vara en skyldighet för hvarje talare att i sitt föredrag hålla sig
uteslutande till det, sorn angar hvarje föredragen punkt särskildt.
Men ett par talare hafva redan här framställt några allmänna
utgångspunkter, från hvilka de anse frågan böra behandlas, och
som äro sådana, att de kunna sägas i sig innefatta ett helt system.
De hafva nemi. lagt en synnerlig vigt derpå, att man
bör utgå ifrån grundsatsen af den största möjliga stabilitet i afseende
på privatbankslagstiftningen, och detta hafva de tillämpat
pä ett sådant sätt, att deruti icke otvetydigt visar sig de
värde talarnes önskan, alt de nu varande privalbankerne må
lemnäs, sä vidt möjligt, orubbade uti det skick de för närvarande
helluna sig. För hvar och en ledamot, som anser, att de
möjliga bristerna i nuvarande privatbanker ligga icke blott i en
eller annan mindre oriktighet uti det reglemeulariska, utan i
sjelfva det inlrinseca af systemet, eller i någon af dess hufvudgrunder,
torde det deremot blifva nödvändigt att gå något längre
in i saken pä förhand, och det är på denna grund äfven
jag anhåller alt få, innan det reglementariska förekommer vid
hvarje särskild §, yttra mig något öfver ämnet i dess helhet.
Jag tror, att man icke kan riktigt bedömma denna fråga,
utan att först hafva sökt göra sig reda för orsaken lill några
facto, som onekligen finnas för handen i afseende på de nuvarande
privatbankerna, och deribland i synnerhet det factum, att
i allmänna tänkesätt har existerat ett ganska stort missnöje med
privatbankernas tillvaro. Detta missnöje måste antingen vara
grundadt på några verkliga skäl eller på inbillade, och det är
ulan tvifvel af vigt alt undersöka hvilkeldera är förhållandet.
Hvad man allmännast hör anföras af dem, som försvara privatbankerna,
är, att missnöjet skulle uppstått endast af missuudsam
-
454
D e n 25 Januari f. m.
het öfver de stora vinster privatbankerna göra, och derjemte
till någon mindre del af den olägenhet, som privalbankssedlarna
åstadkomma uti den allmänna rörelsen, derigenom att de utdrifva
Riksbankens sedlar. Hvad detta sednare beträffar, sä instämmer
äfven jag deruti och tror, alt denna olägenhet, så vidt
möjligt är, bör uudanrödjas, ehuru jag icke anser den vara
den största. Hvad åter den förra orsaken beträffar, så synes
det omöjligt, att ett sä allmänt oell högljudt yltradt missnöje
endast skulle komma ifrån afundsjuka. Vi hafva sett många
andra företag, som gifvit vida större ränta pä det deri nedlagda
capitalet, än privatbankerna. Vi hafva sett personer, som
upptäckt nya grufvor och deraf dragit en sådan profit, att de
samlat en hastig förmögenhet, men vi hafva icke sett, att någon
sådan der allmän afundsjuka existerat emot de män, sorn derigenom
kommit i välstånd. Jag tror icke, alt det är möjligt att
hos den stora allmänheten en sådan småaktig och dålig passion
skulle kunna vinna en sådan styrka, som man finner att missnöjet
med privatbankerna verkligen har uppnått uti del allmänna
tänkesättet. Men jag tror, att det finnes en annan orsak,
sorn icke är så svär alt upptäcka, om man vill följa privatbankernas
historia ifrån deras begynnelse, och jag anhåller att
för R. o. Ad. fa framställa några punkter af dessa bankers
historia, som kunna leda till upplysning i detta afseende.
Den första författningen angide privatbankerna utfärdades
d. 14 Jan. 1824. Deruti förekommer såsom villkor för privatbanksrörelscn,
att ”bolag, hvilka hafva till föremål att till enskilda
personer utlåna penningar, måga, då sådant, uppå skeende
und. ansökningar, af Oss i nåder tillätes, äga att vid penningeförslräckningars
meddelande, den högsta lagliga ränta afdraga,
dock icke för längre tid än högst ett år, äfvensom alt efter
förfallolidcu uppbära samma öfverränta, som för bancodiscouten
är stadgad;” och vidare: ”För öfrigt skall allt hvad för handelsbolag
stadgadt är eller blifver, rörande vederbörligt anmälande,
intagande uti rättens protocoll och kungörande i allm. Lid—
ningarne om bolagets ingående, ändamål och dermed skeende
förändringar samt bolagsmännens ansvarighet en för alla ock
ulla för en, tillika med hvad som särskildt, i afseende på invisningars
utställande af enskilda eller bolag, är eller varder
föreskrifvel, äfven för discontbolagen lända till efterrättelse” ete.
llär torde R. o. Ad. observera, att ett af dessa momenter handlar
om bolagsmännens ansvarighet en för alla och alla för en,
men deremot finnes här icke något särskildt stadgande om sedlars
ulgifvande, än mindre om deras minimivaleur. Hur gick
del nu när privatbankerna stiftades? Det gick på det sältet,
alt, under det att sjelfva systemet starkt och ifrigt utpuflädes
såsom särdeles gagneligt, på grund icke allenast af det biträde,
som de tilltänkta bankerna kunde lemna ät näringarna, utan
äfven pä grund af den säkerhet, som den solidariska ansvarigheten
skulle lemna, så förstod privatbanksintresset alt ställa
sä till, när octrojen för privatbankerna korn till stånd, eller
Den 25 Januari f. m.
455
skulle förnyas, att privatbankerna fingo sätta sig öfver den allmänna
lag, sorn gäller för alla andra Svenska medborgare och
handelsbolag. Dernäst kommer den omständigheten, att då otvifvelaktigt
afsiglen med dessa bolag ifrån början måste hafva
varit, alt de skulle bidraga till att bålla ute i rörelsen och
omsätta de penningar, som redan funnos i landet, och att det
således borde vara ett ögonmärke att underlätta dessa bolags
stiftande, så mycket som penningetillgången kunde medgifva; så
har det i stället blifvit sä tillstäldt, att sedan hvartdera af bolagen
sökt arrondera sig så mycket som möjligt och bemäktigat
sig flera provinsers liela penningerörelse, så hafva, såsom hvar
och en känner, dessa bolag redan vunnit en sådan makt, att
icke några andra bredvid dem kunna existera. Man har önskat,
att flera acticägare skulle fä upplagas i bolagen, men detta
hafva bolagen förvägrat. De hafva således icke uppfyllt den
bestämmelse, som de borde äga, att upptaga i sin rörelse och
göra fruktbärande allt det mynt, som finnes obegagnadt inom
landet. De hafva i stället hufvudsakligen endast tjenal till att,
i st. f. de bancosedlar, som förut funnos i rörelsen, införa sina
egna såsom ett slags tvångsmynt, men utan att i särdeles betydlig
mån mer än förut lifva omsättningen och öka tillgången
pä bytesmedel. Nu frågar jag: är det underligt, när man på
detta sätt ser, att vissa stora intressen, för del första haft tillfälle
och makt att sälta sig öfver den allmänna lagen, i afseende
på ansvarigheten för utgifna förbindelser, och för det andra
att skaffa sig monopolium pä bytesmedel inom stora trakter af
•landet, samt för det tredje, såsom denna riksdags företeelser
visa, detta intresse dessutom ytlerjigare framträder med en sådan
grad af frimodighet, att det icke allenast sätter i fråga att
få bibehålla detta monopolium, utan äfven söka uttränga andra,
med samma privilegier icke försedda privatbanker frän den rättighet,
som de genom 1824 års författning hafva sig försäkrad,
hvilket synes af Utsk:s märkvärdiga förslag i slutet af detta
betänk.; dä, säger jag, kan man väl fråga: ligger icke uti dessa
omständigheter ett gilltigt skäl till missnöje och missundsamhet?
— men icke någon dålig missundsamhet, ulan den missundsamhet,
som uppkommer mot hvar och en, som vill göra inkräktningar
pä den allmänna lagens föreskrifter, och sätta sig
öfver densamma. Den sistnämnda §, som jag åberopat, är den
21 :sta och lyder sålunda: ”1 afseende på enskilda banker, hvilka
icke utgifva egna creditsedlar, gälle hvad om bolag i allmänhet
uti lag och författningar nu är eller framdeles varder
stadgadt.” Nu ligger det väl inom omfattningen af den aldra
vanligaste slutkonst, mine Hrr, alt den lag, som gäller för dea
enskilde medborgaren, bör äfven gälla för flera medborgare tillsammans,
och bör då sä mycket strängare vidmakthållas och
vara så mycket strängare förbindande, som dessa medborgare
möjligen, genom sin egenskap af association, ingifva allmänheten
ett större förtroende, hvilket lätt kan missbrukas; och då frågas,
om det är billigt, alt taga ifrån dem, som närmare vilja
456
Den 25 Januari f. m.
följa det allmänna bruket, en rättighet, hvilken man gifvcr åt
dem, som skaffa sig särskilda för dem stadfästade monopolier.
Det är knappt möjligt, efter mitt omdöme, att tänka sig annat,
än att hvarje capitalist, som icke belinner sig inom någon af
de redan befintliga privatbankerna, men som skulle hafva lust
att stifta ett dylikt bolag, utan att utgifva några creditsedlar,
och således borde röra sig med Rikets mynt, skall finna sig
urståndsatt dertill, sedan det nuvarande mäktiga privatbanksinlresset
har förstått att skaffa sig så högst betydliga förmåner,
hvilka sannolikt skola uttränga andra, som ej äro lika lyckligt
lottade, ur rörelsen. Det är icke eller möjligt annat, än alt
alla de, som sålunda undanträngas, skola fattas af en förklarlig
missundsamhet till dessa inrättningar. Jag vill ieke nu inlåta
mig i något yttrande ronde frågan om de sedclvaleurer, sorn
privatbankerna böra fä utgifva. Jag vill blott nämna, att jag
icke är någon fiende till privatbankerna. Jag tror, att de för
rörelsen i landet kunna göra myckel större nytta än Riksbanken,
men anhåller tillika att få göra en förklaring, som jag vet vara
stridande emot den måhända allmännast rådande ide'en om dessa
banker, nemi. att jag tror det vara ett alldeles oriktigt system
att söka göra dessa inrättningar så få och så stora som möjligt,
samt tillika gifva dem de största möjliga förmåner i afseende
på utgifvande af särskilda sedelvaleurer. Jag tror tvertom, alt
rättigheten till sedlars utgifvande bör vara inskränkt inom ganska
trånga gränsor, men att man deremot borde, under villkoret
af stränga controller, gynna dylika bankers uppkomst. Då skulle
nemi. det förhållande uppstå, som äger rum i afseende på transactioner
emellan enskilda, och som alltid måste vara rikligt i
all creditrörelse, att icke något allt för blindt förtroende existerade,
utan att man vore på sin vakt emot hvar och en. Des- *
sa banker kuude då icke genom sina sedlar supplera Rikets
mynt, men de kunde icke dess mindre göra stor nytta genom
understödet af sin credit på annat sätt. Jag tror nemi., att
icke allenast Ulsk., utan äfven reservanterna, hafva till en stor
grad förbisett hvad som utgör en af de väsendtligaste fördelarna
utaf privatbankerna, dä Utsk. uti 8 § har sagt följande:
”Utom invisningar på R. St:s Bank, i enlighet med derom gällande
föreskrifter, må ej af enskild bank utfärdas andra tryckta
eller graverade förbindelser än creditsedlar, ställda till innehafvaren,
att vid anfordran utan ränta inlösas, och hvilka ej
må lyda å mindre belopp, lin 6 r:dr 32 sk. b:co, motsvarande
2 r:dr 24 sk. silfver.” Af denna § kan man åtminstone draga
den slutsatsen, att det äfven skulle vara förbjudet för privatbankerna
att utgifva vexlar på sig sjelfva, ställde på viss förfallodag.
Hvar och en vet likväl, hvilken ofantlig lättnad i rörelsen
vexlar med god credit kunna åstadkomma. En association,
känd för att vara solid, kan genom sin credit, medelst
vexlars accepterande på viss förfallodag, bispringa affärsmän,
utan att sjelfva behöfva en enda skilling, och den kan, genom
den
I> c n 25 J a n u a r i f. m.
457
ilen provision, som hvarje gång erlägges för en sådan accept,
förtjena ganska betydligt, men den kan icke drifva sin rörelse
alldeles sä beqvämligt, som de nuvarande privatbankerna. Vi
känna alla, all del är denna rörelse, sorn hufvudsakligen hedriims
af baukierer i Hamburg och London, och sorn är grunden
för de s. k. hlancoerediterna, hvilka mycket begagnas af
härvarande köpmän. Nu synes Utsk. så litet hafva tagit i beI
ra k tande denna del af finaneerörelsen, att Utsk. icke omförmält
densamma med ett enda ord, utan snarare förbjudit den. Jag
skulle för min del tro, att om en sådan rörelse underlättas, om
man tillika icke fordrade sä stora fonder af dessa banker, ulan
t. ex., på sätt Riksdagsmannen Gudmundsson i sin reservation
föreslagit, tillät privatbanker att uppkomma med en contant fond
af 200,000 r:dr oell lika mycket i hypolhek; så skulle sådant
leda till oberäkneliga fördelar för den allmänna rörelsen. Man
kati visserligen invända, att en sådan rörelse egentligen kommer
köpmannen tillgodo, som gör sina omsättningar på kortare
tider. Detta är sant, så vidt man vill betrakta saken endast i
första hand, men om man ser något längre, så skall mun linna,
att äfven landlmannen deraf skulle äga fördel, enär sladsboarne
derigenom kunde komma i tillfälle att bättre betala landtmannens
produeter. Nu faller det sig tydligt, att landlmannen icke
alltid kan sälja sin spanmäl lill den enskilde köpmannen blott
på hans accept, emedan denna accept icke i säljarens hand är
genast användbar. Han kan icke använda den till liqviderande
af en skuldförbindelse, som han kan hafva till andra, af hvilka
köparen icke är känd eller som ej hafva fullt förtroende till
honom. Likväl kan den, sorn vill köpa hans spanmäl, vara väl
känd hos privatbanken i samma stad, hvilken dä gifver honom
sin vexel i utbyte mot hans egen eller mot en provision accepterar
den sednare, hvilken han derefter ullemnar till landtmannen,
som nu, på grund af den credit, hanken äger, mycket väl
kan använda den i sina transaclioner på andra orter. Pä sådant
sätt ökas rörelsen till ett oberäkneligt mycket större belopp,
utan alt likväl dessa vexlar hafva de stora olägenheter, sorn
privalbankssedlarne hafva medfört, nemi. att uttränga riksmyntet
ur den dagliga rörelsen i provinserna. Man hör väl nämnas,
och jag vill icke helt och hållet bestrida del, att privatbankerna
hafva gjort godt genom ali underlätta trausactioner, och att
förhållandet skulle varit ännu värre, om de icke existerat; men
vill man anställa en räkning öfver det belopp af Bankens sedlar,
som dragits ur allmänna rörelsen under den tid privatbankerna
ägt bestånd, så skall man finna, att Bankens sedelstock
på denna lid betydligt minskats. Det är min öfvertygelse, att
ett privatbankssystem, som grundar sig, icke på förmånen af de
små valeurernas utgifvande, utan på vexelsystemel, alltid kommer
alt göra landet mera gagn. En förvillelse synes i detta
afseende hafva uppkommit deraf, att man ansett svårt eller omöjligl
att laga bort de små sedlarne, emedan privatbankerna
6 H. 58
458
Ben 95 Januari f. m.
nu skola utgöra <le egentliga vexelcontoren i landet; men denna
omständighet är ingenting mindre än omöjlig att afhjelpa, om
R. St. blott besluta, att Riksbanken skall bålla vexclconlor uti
alla de städer, der privatbanker finnas. För en inrättning, som
af landet skördar så stora vinster som Riksbanken, skulle denna
utgift onekligen vara en bagatell. Man måste väl besinna den
stora fördelen deraf för Ranken sjelf, och att den egentliga utgiften
endast blefve en lumpen aflöning till de cassörer, som
skulle vara anställda vid dessa vexelcontor.
Man har vidare sagt (och detta uttrycker det vigligaste
skälet, hvarföre man yrkat att privatbankerna måtte bibehållas
i sitt nuvarande skick), att örn den nuvarande lagen rubbas, så
skall det icke vidare blifva några privatbanker i landet. Jag
må bekänna, alt jag icke delar denna farhåga. Jag tror, att
om privatbankslagen göres ändamålsenlig, så finnes det eli, tillräckligt
stort intresse och önskan att fiirtjena penningar, för att
sådana banker ganska säkert skulle kunna uppkomma, blott man
icke fordrar, ali de skola hafva ett alltför stort capital. Vi
veta, att man ganska ofta åberopar, att jordbruket i allmänhet
icke ger mera än fyra proc. på capitalet, och att man har ganska
svårt att i utlåning på fastighet emot fullkomlig säkerhet
förtjena mer än 4j proc. ränta. Det måste således icke vara
svårt att föreställa sig, att alla sådana företag, som med fullkomlig
säkerhet gifva hopp om en vinst, som öfversliger denna
beräkning, äfven skola blifva föremål för speculanters deltagande,
helst dessa banker äfven måste kunna påräkna uppmuntran
och understöd ifrån dem, som hafva en besparad vinst att för
kortare tider insätta. Det är väl ingen tvifvel, att om också
sedlarna inskränkas ifrån del förra beloppet, eller om de skulle
alldeles borttagas, så kunde bankerna likväl alltid påräkna alt
fä begagna sig af andras insatta penningar. Det skulle vara
ganska märkvärdigt, om man endast här i landet skulle vara
af en så ytterst liten företagsamhet, efter profven på hvad
dessa banker redan hafva förtjenat, och då det följaktligen icke
hr svårt att beräkna huru mycket sådana banker kunde gifva i
afkastning, eller om vinstbegäret här skulle vara så litet, eller
också så mycken harm uppstå öfver R. St:s beslut, om en förändring
i de nuvarande privilegierna, att capitalisterna skulle
blott derföre draga sig bort ifrån denna rörelse, eller låta sina
penningar ligga räntelösa, eller utlåna dem hellre emot hälften
lägre ränta än de kunna förtjena, om de insätta dem uti ett sådant
företag. På grund häraf är jag af lika åsigt med dem,
som önska att inskränka privatbankernas små sedlar, hvilket jag
skulle vilja sträcka ända till valeurer af 20 r:dr b:co, eller
samma belopp, hvilket utgör minimum för enskildas assignationer
pä R. Sl:s Bank; men på andra sidan önskar jag pä det
högsta, att privatbanker måtte få hvar som helst uppkomma, under
strängare villkor i afseende på ansvarigheten, än de nu
gällande, och att minimifpnden må nedsättas, på sätt Riksdagsmannen
Gudmundsson föreslagit, till 200,000 r:dr b:co. Här
-
Den 25 Januari f m.
45U
jemte ber jag ali få anmärka såsom en vigtig omständighet, att
Utskm icke genom redactionen af 8 § mätte betaga enskilda
banker rättighet till utfärdande af anvisningar och vexlar på
viss förfallodag, samt slutligen och framför allt såsom ett hufvudvillkor
för att undanrödja det missnöje emot privatbankerna,
.. sorn hittills ägt runi, anhåller jag, såsom nyss sades, att Utskm
mätte genom en förändring af närvarande lagförslag förverkliga
den solidariska ansvarigheten, så att dessa bolag icke mer än
andra Svenska medborgare må kunna sälta sig öfver lagen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tiilkännagaf, all plenum kornmc
all fortsättas kl. (i e. m.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Dä jag begärde ordet, hade
Hr von Hartmansdorff ännu icke gjort den framställning, sorn
sedermera af 11. o. Ad. blifvit bifallen. Jag hade ämnat väcka
K. o. Ad:s uppmärksamhet pä nödvändigheten af del sätt alt
gå tillväga, som nu blifvit beslutadt. Jag har likväl sedermera
hört den siste värde talaren mera utsträcka den deliberationsrätt,
som syntes öfverensstämmande med Hr von Harlmansdorffs
yrkande, då Hr Hjerta galt vida utöfver den föredragna första
§ i betänk. Jag vill halln mig stride inom densamma. Det är
svårt, alt öfver denna punkt, grunden för hela frågan om privatbankssystemet,
afgifva en röst, enär det för mig ännu är obekant
hvad beslut K. St. komma att fatta rörde banksystemet i
sin helhet, eller hvad^beslut, som kommer att fattas i följd af
BancoUtsk:s inväntade stora financebetänk. Skulle, såsom jag
förmodar, få eller inga beslut tagas, som i hufvudsaklig del
komma all rubba det nuvarande sältet för Hankens rörelse, sä
kominer detta i min tanka att utöfva ett vigtigt inflytande pä
beslutet rörde privatbankerna. Alt jag icke är någon liende
af privatbankssystemet, vill jag på förhand hafva äran atj, förklara;
men jag nekar icke, alt jag delar med många den lankan,
att privatbankernas rörelse i många fall hafva framkallat
del missnöje och den obelälenhel inom landet, som nu söker att
göra sig gällande. Jag tvekar icke all bevittna den missunsamhet,
som verkligen spridt sig emot dessa bolags rörelse och
dess monopoliserade vinster, hemtade ur den allmänna rörelsen
och grundade pä den allmänna förlägenheten; men jag gillar
icke den åsigt öfver grunden till denna missunsamhet, som af
den siste värde talaren blifvit framlagd. Det är icke rätt, såsom
jag tror, alt framställa en parallel emellan den vinst, som
kan göras genom grufvors upptagande, och den vinst, som kan
beredas genom en creditrörelse, grundad, såsom jag nyss nämnde,
på den allmänna förlägenheten, hvarigenom de samlade vinsterna
direct utgå ifrån de skuldsattas cassör. Om jag således
antager, att missunsamheten kan hafva sin grund i de vinster,
som utgå på grund af en nog hög räntefot i landet, så vill jag
likväl tro, att missnöjet med privatbankerna har en ännu större
orsak deruti, att de röra sig med sådant sedelmynt, hvilket
verkligen såsom mynt i landet måste cireulera, i brist af något
460
Den V5 Januari f. m.
annat, och derföre alt detta mynts egenskap ovillkorligen måste
vara att undantränga Bankens sedlar. Den svårighet, sorn yppas
för de nödlvungna liqviderna i Bankens mynt vid skatternas
erläggande, tror jag likväl innehar den hufvndsakliga grunden
för den motvilja, som nu råder emot privatbankerna. Alt undanrödja
dessa skäl tili motvilja, tror jag höra vara det första
föremålet för en lagstiftning rörde privatbankerna. Jag skulle
således, i motsats emot den tillstyrkan, som göres uti 1 § af
förslaget, vilja helt och hållet förkasta den tanken, att privatbankerna
må röra sig med egna sedlar. Jag instämmer i delta
fall hufvudsakligen med dem, sorn vllrat den åsigt, alt privatbankerna
böra förläggas af R. Sits Bank och röra sig med R. St:s
Banks sedlar, eller med anvisningar på denna Bank, och tror ingalunda
att realisationens styrka undergräfves, derföre ali derigenom
skulle utsläppas i allmänna rörelsen en större stock af Bankens sedlar.
Sedlar må circulcra i hvad form som helst, sä trycka de i min
tanka alldeles lika på Bankens silfverfond, emedan, när de undantränga
den mindre stocken af Bankens sedlar ur rörelsen, sä verkar
det mindre beloppet'så mycket mera pä Bancoluckan. Jag befarar
icke mera för realisationens bestånd, derigenom att möjligen
en större sedelmassa skulle nlgifvas på den större eller
mindre silfverfond, som finnes i R. St:s. hvalf, då nemi. denna
sedelrörelse grundade sig pä fullkomligt säker valuta och pä
sådana reglementariska sladganden, sorn gjorde denna valuta åtkomlig.
Jag tror icke, att det vore skäl att i sådant fäll ens
bestämma, att privatbankerna skola förse sig med silfver, eller
göra någon liqvid lill R. Sls Bank i silfver, ty sådant skulle i
min tanka vara blott ett chartek. Man skulle nemi. dii komma
att uttaga detta silfver ur Banken, för att dit återbära detsamma,
och genom ett sådant stadgande införskaffas således icke
ett enda lod silfver till Riket. Således kan jag icke tillstyrka
denna åtgärd. Skulle åter den åsigt, sorn jag yttrat 0111 privalbanksrörelsens
inrättande såsom en utgrening af R. Sl:s Bauk,
och den till följd deraf ökade rörelsen med R. St:s Banks sedlar,
förfära någon; så finnes det verkligen ett säll att minska Bankens
sedelstock i lånerörelsen, en ganska säker och verksam
utväg, som säkerligen kommer att lagas i betraktande, dä det
så kallade financebetänkandet kominer in lill R. St., nemi. att
ifrån Banken borttaga fastighetsbeläuingen. Om hela den summa,
som nu åtgår i denna länegren, skulle i ny form cireulera,
d. v. s. med andra eredilpapper suppleras, sä kunde denna loud
öfverlälas lill crediliv ät privatbankerna, och derigenom hade
man snarare minskat än ökat Bankens circulerande sedelstock.
Det finnes med ett ord flere utvägar att vidtaga, sedan nemi.
R. St. först fattat sitt beslut i afseende på del s. k. financebetänkandet.
Jag anser således, att första § i detta betänk,
beror af det beslut, som af R. St. i en annan fråga vidtages,
och vill derföre icke för närvarande yrka, att R. o. Ad. vid
återremissen skall uttrycka någon mening ronde denna punkt,
ulan önskar för min del, alt betänk, mä komma all äterremit
-
Den 25 Januari f. m.
461
lerås endast med de anma'rku:r och särskilda förslager, sorn
kunna innehållas lili hvarje Icdamols anförande.
Hr Nordenanckar: Af alla de alternativa förslag, sorn
emot den nuvarande lagen för privalbankrörelscn blifvit framställda,
öfverensstämmer det af Frih. Raab uppgifna närmast
med del nu antagna systemet. Skillnaden är icke särdeles betydlig
och ligger egentligen deruti, att invexlingsbesty ret skulle
öfverflyttas lill Banken i Stockholm, och i st. f. den ansvarighel
för möjliga förluster vid en oafbruten vexling, som nu kail
drabba privatbankernas delägare, skulle desse blott komma alt
erlägga en viss ränta för hvad som öfverassignerades. Jag kan
icke erinra huruvida Hr Frih. Raab bestämt della räntebelopp.
Förslagel innebär i alla fall, att privatbankerna skulle bibehålla
sin sjelfständighet. Dessa åsigler instämma närmast med mina
egna, oell om privatbankerna icke skulle fä fortfara i deras nuvarande
form, sä skulle jag lältast vilja ingå på denna förändring,
ehuru i den mån man minskar ansvaret för privatbankerna
sjelfva, i samma män antager lånerörelsen en mera stående
form.
Jag är icke nog hemma i riksdagsformerna för alt vela huruvida
de beslut, sorn af två andra RiksSl. blifvit fattade, redan
algjort frågan, så alt den egna sedelulgifningsrätten kan anses
vara för privatbankerna förlorad. Baneoölsk. blir i tillfälle alt
pröfva del ena förslaget med det andra. I afseende på detaIjaiimärkniugar
vid delta förslag får jag förena mig med den,
som blifvit framställd, alt åliggandet för privatbankerna att hos
Riksbanken göra insatser i silfver endast skulle vara ett chartek.
Del kunde likväl i det afseendet vara gagnelig!, all det
inverkade fördelaktigt på den allmänna opinionen. Någon annan
betydelse äger den i min tanka icke. Hr von Hohenhausen
samt Hr Rosenblad hafva emot privatbankerna anmärkt den llucI
ua lion, som ä t följ t deras rörelse. De hafva såsom exempel
derpå åberopat förhållandet i England; men jag ber att fä fästa
uppmärksamheten pä, alt den obegränsade sedelrörelse, som
äger runi i England, är för vära banker förbjuden. Jag kan
icke neka, alt vid forsla stiftelsen af dessa inrättningar den
ökade sedelutgifningen medfört stegring i prisen, men sedan en
gäng maximum blifvit ernädt, hafva äfven privatbankerna varit
i lag förbudna alt utsträcka sig derutöfver.
Man anmärker, alt privatbankerna hafva under den svåraste
tiden indragit sin rörelse. Jag hemställer likväl och tror,
ali åtminstone Hr von Hohenhausen med mig delar den åsigten,
alt, i samma mån som metalliskt mynt i Banken försvinner, så
bör också lånerörelsen indragas. Detta är i min tanka ett oeftergiflig!
villkor för myntvärdets bibehållande, och att privatbankerna
iakttagit detsamma hör således snarare lända dem till
beröm. Hr Hjerta har anfört, att missnöjet med privatbankerna
egentligen torde härleda sig, dels derifrån alt de sökt undandraga
sig del strängare ansvar, som lagen för bolag i allmän
-
462
Den 25 Januari f. ra.
het stadgar, dels derifrån alt de sökt monopolisera rörelsen.
För min del tror jag, alt missnöjet i landsorterna är mindre än
i hufvudstaden, eller mindre än det ibland representanterna synes
uttala sig. Det äger sin egentligaste grund, efter hvad
jag trott mig finna, verkligen mest i afunden emot den stora
vinsten, ty att man icke fullt erkänt bolagsansvarighcten, derpå
rcflecteras ej särdeles. Monopoliseringeu är äfven afmindre
betydenhet, om man besinnar, att teckningen till privatbankerna
varit fullkomligt fri, men begäret dertill sä ringa, all uti
flera banker den bestämda actiesumman icke vid teckningen
kunnat ernäs. I Skånska banken, der teckningen bestämdes
lill 1,500,000 r:dr, utgjorde den första teckningen icke mer än
1,200,000 r:dr. Afven vid Smålands och Nerikes privatbankers
stillande kunde icke vid den första teckningen aclicbeloppet fäs
fullt. Detta synes mig visa, att den anklagelsen icke med skäl
kan göras, att monopolisering ägt rum. Delta visar också, att
landsortens capitalister icke ansell denna rörelse så fördelaktig,
all de derföre velat underkasta sig den dermed förenade risk.
Annu mindre lära de i min tanka ingå derpå, om den solidariska
ansvarigheten skulle fullt tillämpas, och ännu mindre om
sedelvaleurerna skulle så höjas att vinsten förlorades.
Vid fråga om privatbankerna böra röra sig med egna sedlar
eller med Riksbankens, mäste man söka utreda, huruvida
dessa bancosedlar verka pä riksbankens silfverfond, likasom de
voro derifrån utgifna. Denna mening är så allmänt anlagen, att
jag tror den förtjena någon närmare undersökning. Den öfverensstäminer
visserligen icke med mina äsigter. Jag kan icke
finna, att genom privatbankerna en större silfvertillgäng skulle
kunna ifrån riksbanken ulvexlas, än som motsvarar deras ägande
riksmynt. Man säger visserligeu, att det är lätt, att för
hvarje privatbankssedel fä riksmynt. Jag medgifver detta, men
privatbanksrörelsen fordrar, alt när uttagning af en större sedelmassa
ur privatbanken äger rum, så mäste äfven privatbanken
för sin säkerhet skull verkställa en motsvarande indragning
uti sin lånerörelse. Man antager vanligen förhållandet emellan
privatbankernas cassör och dess sedlar såsom 1 till 3. Om nu
en utvexling af privalhankssediar af t. ex. 100,000 r:dr äger
rum, så mäste privatbanken i samma mån indraga icke allenast
dessa 100,000 r:dr ur sin lånerörelse, utan äfven 200,000 r:dr
derutöfver, för att bibehålla samma proportion emellan sin casse
och sina sedlar. Denna vexling kommer således att med endast
100,000 r:dr verka pä Riksbankens silfverfond, men med
öfrige 200,000 r:dr endast pä privatbankens lånerörelse, och således
kan i min tanka aldrig större belopp af riksmynt genom
privatbankernas sedlar utkomma än beloppet af deras ägande
riksmynt. Skulle äler privatbankssedlarna ersättas med riksmynt
lill lika belopp, så mäste de i min tanka trefaldigt trycka
på riksbanken. Jag hemställer, huruvida sådant katt vara
förenligt med realisationens bestånd.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, som gillat förslagets principer
Den 25 Januari f. m.
har deremot anmärkt, att sjelfva sättet för lånerörelsens bedrifvande
icke blifvit der närmare genom lag bestämd. Man finner
likväl, att man icke genom något lagstadgande i detta fall kan
uppnå det ändamål man önskar. Man försöker förgäfves att
förändra formen för creditrörelsen. Bolagen skulle, ifall förändringen
icke instämde med deras intresse, lätteligen eludera densamma;
men med skyldigheten alt sjelfve invexla egna creditsedlar
föl jer ett. oeftergiflig! intresse för privatbankerna alt hålla
sin sedelfond rörlig. Jag hyser för min del icke det ringaste
tvifvel alt dessa bankers nuvarande form, som hufvudsakligen
är riktad åt ereditivrörelsén, således hufvudsakligen kommer alt
såsom sådan bi helia lias. Detta är den enda orsaken, hvarföre
privatbankerna redan antagit denna form. Discussionen är egentligen
nu öppnad om första §, och jag inskränker mig således
lill alt förklara, att jag qvarblifver vid min första mening, att
privatbankerna böra bibehålla sin nuvarande form, men alt jag
såsom den sista utvägen skulle vara böjd att instämma i Frih.
Raabs förslag.
Gr. Sparre, Erik: Genom R. o. Adis val hedrad med
förtroendet att såsom ledamot af förstärkt BancoUtsk. möjligen
komma att handlägga detta ärende, har jag ansett mig berättigad,
möjligen pligtig, alt yttra min åsigt, på del att, i händelse
denna åsigt skulle blifva vederlagd, jag må komma i tillfälle
att modifiera densamma. Jag erkänner då, alt jag är så fullkomligt
förekommen af Hr Nordenanckar, att jag föga har att
tillägga. Jag har, såväl på detta rum, sorn tillförene, under de
enskilda öfverläggningar, som hållits öfver dessa ämnen, hört
häftiga utfall emot privatbankerna. I samma mån som dessa
utfall varit häftiga, har jag tyckt mig finna, att de innehållit
föga eller inga skäl. Jag vill icke fästa mig vid hvad man yttrat
och lill en del medgifvit, alt skälet, hvarföre man nu icke
vill bibehålla privatbankerna, vore missundsamhet eller afund.
Jag älskar tro, att det icke kan vara fallet. Men man bar sagt,
att dessa banker menligt inverkat på allmänna rörelsen, i det
de stundom utvidgat, stundom indragit sin utlåning, och derigenom
salt lånesökande i bryderi. Sä vidt jag känner, är deuna
anmärkning icke rätt grundad. Deras sedelemission var, efter
de upplysningar jag erhållit, störst är 1841, och utgjorde då
omkring 7,100,000 r:dr. Den har i år varit omkring 6j millioner,
och deras cassör hafva alltid utgjort omkring en tredjedel
af detta belopp i riksmynt. Således har skillnaden icke
varit sä betydlig, att den kan i någon större män menligt hafva
inverkat på den allmänna rörelsen. Att hvarje bank, som
icke är begränsad af sådana reglcmentariska föreskrifter, som
vår Riksbank, måste indraga sin rörelse i följd af financiella
kriser, ligger i sakens natur och hvarken kan eller bör undvikas.
En talare har yttrat, alt grunden, hvarföre man vill hafva
bort privatbankerna, ligger i oviljan uti allmänna tänkesättet
deröfver, att de blifvit befriade frän den solidariska ansva
-
404
Den 25 Januari f. m.
righet, sora ursprungligen var dera ålagd, och som åligger alla
andra bolag och alla öfriga Svenska medborgare. Den värde
lalaren torde icke påminna sig, att en tvist just nu är för handen,
huruvida aetiebolag, i allmänhet, kunna behandlas efter
det capitel i vår lag, som talar om handelsbolag, emedan acliebolag
på den tiden, då denna lag skrefs, icke voro kända. Detta
är en tvist, som våra största jurister ännu icke afgjort, och
det är således icke rätt all säga, det alla andra äro underkastade
del ansvar, hvarifrån privatbankerna äro undantagna. Samme
talare anförde äfven, såsom en orsak till missnöje med privatbankerna,
alt de vägrat nya actieägare inträde; men de kunde
ju icke obegränsadi utvidga sin rörelse. — Man har sagt,
att privalbanksintresset visat sin makt, derigenom all det försökt
att bibehålla de nu för dem gällände hagarne oförändrade; men
man kan väl icke fråntaga deni en rättighet, sorn de en gäng
fått på viss tid, och som sannolikt icke kommer ali dä förnyas.
Föröfrigt tyckes detta intresse icke vara så särdeles mäktigt,
då det nu från alla håll beslrides. — Hvad slutligen det skälet
till missnöje med privatbankerna beträffar, att deras sedlar icke
emottagas i kronouppbördeu, så har jag haft en motsatt erfarenhet
i en ort, der jag en lång tid vistats. Der emottogos
nemi. dessa sedlar i upppbörden, till följd af en öfverenskommelse
emellan bancodireclioneu och uppbördsinännen. Jag känner,
att detsamma sker äfven inom andra län. Jag tror, alt
dessa förhållanden skola komma att jemna sig, om institutionen
får fortfara orubbad. Vi hafva yrkat stabilitet i vara ekonomiska
förhållanden, och om någonsin är den nödvändig här. Det
fordras en lång lid innan allmänheten hinner vänja sig vid förändringar
och vidtaga de åtgärder, som deraf blifva nödvändiga.
Man har sagt, att privatbankerna gifva en öfverdrifven tillgång
på lån. Jag tror icke att det är förhåIlandet. Jag har
erfarenhet deraf, att det varit mycket svårare att erhålla lån
från privatbankerna än från Riksdisconlen. Bancodirectionerna
hafva nemi. vissa directeurer, hvilka inom de orter, der lånen
sökas, påtecka de sökandes vederhäftighet, och dessa directeurer
äro, såsom sjelfva delägare i Banken, omtänksamma, att ingen
ovederhäflig erhåller lån. I följd deraf lida privatbankerna
ganska sällan förluster, då deremot Riksdisconten ganska ofta
gör det. Om nu privatbankerna skulle indragas, så tror jag, all
just de personer, som äro, om jag så får uttrycka mig, moraliskt
vederhäftige, skulle få svårare alt erhålla län. Att vidtaga
ännu strängare mesurer än hittills, i afseende på privatbankerna,
tror jag skulle hafva den följd, att inga privatbanker
skulle fortfara. En talare har visserligen försäkrat, att vinstbegäret
skulle ändock verka till sådana bankers stiftande. Hr
Skogmans reservation visar huru mycket de smärre sedelvaleurerne
äro utelöpande i förhållande till de större, och man kau
deraf lätteligen finna, alt om bankerna skulle nödgas indraga
de smärre sedelvaleurerna, så skulle vinsten blifva ingen. Blef
ve
-
Den 25 Januari f. m.
465
ve dera dertill ålagd solidarisk ansvarighet, så skulle sannolikt
ingen större capitalist vilja blottställa sig för faran all i hvarje
Ögonblick göra concurs.
Vidare anhåller jag att få fästa uppmärksamheten på vådan
af att i närvarande stund företaga en indragning. Detta är af
Hr Nordenanckar i dess reservation sä väl ådagalagdt, att jag
blott skall hänvisa till densamma. Ont föröfrigt Ständerna icke
draga i betänkande alt ständigt stifta nya lagar, så tror jag, alt
äfven detta skulle afhälla förmögna och försigtigt capitalister
från att nedlägga sina capitaler i privatbankerna. Så länge
Riksbanken i sin nuvarande form icke förmedlar det allmänna
och enskilda pennirigeintresset och står i den intimare förening
med provinsernas locala förhållanden, sorn privatbankerna, tror
jag, att det vore skadligt att upphäfva dessa sednare. Jag skulle
tvertom vilja önska, att dessa hanker finge utgöra en öfvergång
dertill, ali actieägare skulle fä inträde i Riksbanken, ehuru
jag icke ännu vågar att bestämdt framställa denna mening.
Sådant tror jag skulle bidraga dertill, alt större affärsmän icke
handlade i uppenbar strid med Riksbanken, såsom nu ofta sker.
Jag har sökt ådagalägga, att privatbankerna icke äro skadliga.
Om deras nylla åter torde icke vidlyftigt behöfva ordas.
Jag har, såsom jag nämnde, vistats i en landsort, der cn privatbank
finnes, och sålunda sjelf varit vittne till dess påtagliga
fördelar. Man klagar för närvarande öfver brist på penningar.
Måhända skulle denna brist äfven här hos oss vara vida mindre
kännbar, om Riksbanken öppnades för credilivrörelse samt uppoch
afskrifningsräkningar, likasom privatbankerna. Om dessa icke
fä utgifva sedlar på annat än större valeurer, sä förstöres möjligheten
för dem att lemna crediliv, hvilket Hr Nordenanckar
i sin reservation ådagalagt genom följande uttryck; ”Om landsorternes
affärsmän, brukspatroner och jordbrukare, hvilkas dagcassa
privalbankerne utgöra, ej der kunna erhålla sådana mindre
sedlar, som till dagliga liqviderna erfordras, så förfela creditiven
sitt ändamål, och creditivtagarne tvingas alt reqvirera
riksmynt, och således att handla såsom vore han privatbankens
fiende”. Jag inskränker härtill milt yttrande i denna fråga, då
jag redan förut tillkännagifva, alt jag instämmer med Hr Nordenanckar
till alla delar, och att jag således tillstyrker bifall
till den nu föredragna punkten af de sammansatta Utsk:ns
förslag.
Hr Stråle: I anledn. af hvad jag anfört derom, alt man
borde bestämma, huruvida det nu föredragna lagförslaget i hela
sin vidd eller blott till någon del vore af civillags natur, haten
ledamot svarat, alt dä frågan vore behandlad af LagUtsk.,
så skulle äfven deraf följa, att den skulle anses såsom civillag.
Jag får i della afseende ännu en gäng fästa uppmärksamheten
derpå, att förslaget till 1824 års författning var äfven behandladt
af Banco- och LagUtsk:n; men ehuru denna författning icke
« H. 59
4CG
Den 25 Januari f. m.
iuuefattar något stadgande, sorn egentligen torde böra hanföras
till den ekonomiska lagstiftningen, så blef likväl detta mål hos
Konungen föredraget af Statssecreteraren för financeärendena
och författningen af honom coutrasignerad, ulan alt, så vidt jag
vet, Högsta Domstolen deröfver blef hörd. Om ett sådant förslag,
som det nu afgifna, skulle inkomma till Konungen, så hemställer
jag, om icke mycken tvekan skulle uppstå om dess behandling.
Alt detsamma innehåller mångå stadgandeu, öfver
hvilka det icke kunde tillhöra Högsta Domstolen alt afgifva
yttrande, tror jag vara alldeles klart; men andra! åter äro verkligen
af civillags natur. Det är derföre, som jag yrkat, altman
borde skilja emellan dessa stadgandeu. Om II. St. t. ex. skulle
säga: vi vilja icke tillåta privatbankerna att utgifva egna credilsedlar
under andra villkor, än de som innefattas i det här
uppgjorda förslag, ehuru åtskilliga föreskrifter deruti äro af blott
financiel beskaffenhet och icke tillhöra den civila lagstiftningen;
så borde efter min tanka ett sådant erkännande uttryckas i Ständernas
skrifvelse tili Konungen, så att man icke syntes vilja
inkräkta något pä Konungens rättigheter. I anleda, af hvad en
talare nämnt om 1824 års författning, får jag ytterligare upprepa,
alt densamma ingalunda afsäg sådana bolag, hvilka, såsom
privatbankerna sedermera gjorde, skulle fä utgifva egna sedlar,
utan den afsäg bildande af s. k. bankir-bolag, som endast skulle
röra sig med Rikets mynt. Ett bevis derpå finner ilian deruti,
all då Ystads bank först stiftades, så omlaltes alldeles icke, alt
den skulle utgifva några sedlar, utan dess utgifna papper kallades
depositionsbevis, på grund af lagens stadgande om förtrodt
gods eller inlagsfä, ehuru dermed i sjelfva verket icke
afses penningar, utan sådant gods, som skall återfås. Det var
först sedermera, sorn man började kalla dem creditsedlar.
Sedan nu tvenne RiksSt. beslutat, att privatbankerna icke
skola hafva rättighet alt utgifva sedlar, synes det som man i
stället afsåge, alt Riksbanken skulle komma att förlägga privatbankerna.
Jag delar visserligen icke den farhåga, som mången
haft i afseende på förhållandet emellan silfverfonden och de utelöpande
sedlarne, hvilket man velat hafva bestämdt faststäldt.
Jag liar tverlom för min del alltid trott, alt det beror på ställningen
i landet och förtroendet till Banken huru långt sedelutgifningen
kan ulslräckas i förhållande till den metalliska fonden.
Det är nemi. credit, som erfordras för att utöfva creditrörelse,
och vore förhållandet sådant, att man icke trodde pä Bankens
förmåga att inlösa sina sedlar, så skulle de ovillkorligen alla
genast blifva invexlade, eller Banken vara nödsakad att bålla
en metallisk fond, fullt motsvarande de utelöpande sedlarne; men
genom det att man vet, alt Banken kan realisera sina sedlar, aidel
som man blir nöjd med att emottaga dem, oell man frågar
då mindre efter silfverfondeus storlek. Detta har varit min tanke,
säger jag; men emedlertid kan man icke neka, alt icke den
minskning, som ägt rum i den reella fonden, bar verkat ofördelaktigt
på opinionen i landet och stört förtroendet till Banken.
Den 25 Januari f. m.
467
All nu ytterligare lika sedelstocken med en sa stor summa, sorn
lordras för alt förlägga privatbankerna, ulan alt öka Bankens
reella valuta, svnes mig icke klokt. Jag liar redan förut, i ett
anförande, som jag inlemnade, då Bancoötskis betänk, om utlåningen
förevar, yttrat burn jag trodde, att Bankens reella fond
skulle kunna på ett lämpligt sätt förstärkas. Förslaget att öfverflytta
Bankens discontrörelse på Riksg.cont. föranledde mig
nemi. alt eftersinna, huruvida icke, såsom förut skett i Sverige,
en riksdiscont skulle kunna bildas, deruti enskilda aclieägare
insatte sina capilaler i silfver. På detta säll skulle bela Bancofonden
blifva reel, ty en del bade BankeiT fått i silfver och
för den öfriga bade den adier i Riksdisconten, hvilka, om det
behiildes, kunde hvad dag som helst försäljas. Genom en sålunda
förstärkt fond kunde Banken blifva satt i tillfälle att äfven
förlägga privatbankerna. Det är naturligt, att noggranna
ealeuler mäste göras innan man vidtoge en sådan åtgärd, men
för nvin del tror jag, ali man, genom sedelstockens ökande utan
motsvarande valuta, skulle väcka farhågor om vexlingens fortgång,
och derigenom kanske skada crediten och den allmänna
rörelsen i landet vida mera än genom privatbankernas indragning.
Jag anser det derföre nödigt, all lianeoUtsk. noga bör
öfverväga alla dessa förhållanden, innan RiksStm fatta beslut i
fråga om privatbankerna.
Hr Gripenstedt, Jo b. A u g.: Mina åsigter ang:de de bestämmelser,
som böra vidtagas för ali reglera våra närvarande
privatbanker, utgå alla från den grundsats, att någon indragning
af dem, utan fullt motsvarande ersättning, hvarken bör eller kan
verkställas, och jag är lifligt öfvertyga^, att om man i denna
sak går brådstörladt och ofiirsigligl tillväga, så skall man innan
kort efter tusentals olyckor bittert ångra sin öfverilning och sitt
vankelmod vid detta vigtiga ärendes behandling. Men icke må
man derföre tro, alt jag obetingadt gillar det skick, hvaruti
privatbankerna för närvarande befinna sig. Utan tvifvel har man
emot dem åtskilliga befogade anmärkmr att göra, lika så väl sorn
det har gjorts dem ganska många orättvisa. Man har sagt, att
de hafva uppmuntrat slöseri och inledt lill okloka företag. Detta
är visserligen till en del sant, men om man i detta afseende
jemför deras verkningar med Riksdiscontens, så tror jag, att
resultatet utfaller ännu mindre gynnsamt för den sednare, som
likafullt florerar i fred och ro. Man liar vidare sagt, att de
trycka på Bankens silfverfond och sålunda äfventyra realisationens
bestånd. Detta är visserligen också riktigt, men om icke
deras sedelmassa funnes, så måste den ersättas af en motsvarande
förökning af Riksbanksedlar, och då är det ju tydligt, att
denna del af landets rörelsecapital, som ej kan undvaras, lika
eller mera direct också skulle trycka på Bankens silfverfond.
Man kan invända, att privatbankerna hafva särskilda direclioner,
och skulle sålunda genom en dålig förvaltning kunna motverka
de åtgärder Riksbanken vidtager för realisationens betryggande,
408
Den 25 Januari f. ni.
men om man jemfor deras administralio» under de sista kritiska
åren med Riksbankens, så tror jag icke, att de behöfva frukta
för något oblidt omdöme i detta afseende. Den sista stora
anmårkn. emot privatbankerna är, att deras sedlar vid flera
tillfällen icke uppfylla sin bestämmelse alt gå och gälla såsom
penningar, och denna anmärkn. kan på intet sätt motsägas.
Men om man är billig, sa skall man äfven medgifva, alt
dessa banker medfört stora fördelar. De hafva brutit eli slags
monopolium, eller ett förtryck, som på åtskilliga ställen af några
få capitalister#eller köpmän ulöfvades mot den omliggande
orten; ty allmogen låg så uti deras händer, att de nästan godtyckligt
bestämde priset pä deras producter. Della har blifvit
förebvgdt genom lemnade cassacrediliver, hvarigenom eoncurrerxsen
utvidgades och produetionen lifvades, i bredd med stegrade
priser och lättad afsättning. Men äfven utan att laga handeln
i betraktande, hvilken lättnad, jemnhet och säkerhet i den
större produetiva rörelsen har icke denna cassatillgåug beredt
åt ordentliga näringsidkare. Privatbankerna hafva dessutom varit
de första, som här infört en nyttigare och mera bankmässig
penningerörelse, liknande bankirernas i andra länder. Riksbanken
har dervid gjort intet annat än i grund förderfval vara
vanor i detta afseende, och derföre klagar och klandrar man nu
så bittert, att privatbankerna endast lemna sina län pä korta lider.
Just i detta förhållande ligger, efter min tanka, grunden
till en stor del af det hal och missnöje, som de uppväckt emot
sig; ty den Svenska allmänheten är bortskämd och illa uppfostrad
i detta fall. Den har vant sig att fä lån på långa lider,
helst så att man icke i hela sin lifstid bchöft länka pä hela
summans inbetalning, och när då privatbankerna icke läna pä
dessa villkor, så har man fått ett agg till dem derföre. Men
för min del räknar jag dem detta till godo och erkänner gerna
deras förtjenster.
Problemet är således nu, efter min tanka, alt söka förekomma
privatbankernas närvar, olägenheter, ulan alt uppoffra
de fördelar, som de medfört. Projecter hafva i det fallet blifvit
framställda, som visserligen äga förtjenster, men som jag
tror också hafva sina motsvarande brister. Ett af dessa projecter
har varit, att privatbankerna skulle få bestå, men röra
sig med Riksbankens mynt. Ide'en är vacker, och den skulle
upphäfva privatbankernas största olägenhet, nemi. ali deras sedlar
i vissa fall äro ett sämre och ogiiltigt mynt; men en talare
före mig har, dels i sin reservation och dels muntligen, ådagalagt,
hvad som också är min öfvertygelse, att om privatbankerna
befrias från skyldighet och omtanka att infria egna sedlar
genom riksmynt, så skulle desamma, med afseende endast
och allenast på sitt eget bästa, ehvad man ock ville reglementera,
komma att drifva den lånerörelse, sorn ger den största
vinsten, det vill säga just den förderfliga disconteringen; ty att
lemna creditiver tvingar dem alltid att hålla en räntelös cassa,
hvilket de kunde undvika, derigenom att lånen lemuades på lån
-
Den 25 Januari f. m.
469
ga lider. Under nuvarande förhållande är deras eget intresse
deremot, att genom den hastigare circulation, som alltid åtföljer
dessa creditiver samt upp- och afskrifnings-räkningar, få riksmynt
i och för hehofvet af sin vexling. Men tag hort detta
motiv, genom hela rörelsens bedrifvande med riksmynt, så skall
äfven den bättre del af rörelsen, som nu derpå hvilar, försvinna,
och endast den sämre komma att återstå. Delta inkast emol
förslaget att privatbankerna skulle röra sig med riksmynt,
är obestridligt och, enligt min tanka, afgörande. Derjemte kan
man anmärka, att projectet icke låter sig verkställa, alldenstund
dertill fordras Ständernas beslut, att Riksbanken skulle ingå på
dessa transactioner med privatbankerne, och R. St. äro, efter
min tro, icke så sinnade, att de vilja medgifva sådant, utan
säga dä, att om Riksbanken skall hafva någon gemenskap med
privatbankerna, och stå någon risk för dem, så må den också
stiga fram ensam och laga hela vinsten för sig. På detta sätt
kommer man lill det tredje alternativet, eller att privatbankerne
skola ersättas af Riksbankens filialcontor. Men med filialcontoren
inträffar då den omständigheten, att Ständerna, som
Llefvo det nya Baneobolaget, äfven der voro så sinnade, som
de nu äro vid Riksbankens förvaltning, d. v. s. att de helst bedrefvo
den beqväma disconlrörelsen, som de älska så mycket,
och således alldeles icke lagstiftade för den bättre rörelsen,
utan förden sämre; hvadan bela effecten blef, att vi ytterligare
välsignades med 5 å 6 smådiscouter. Då det således under
närvarande omständigheter icke är att hoppas någon förbättring,
men möjligtvis försämring af dessa förslag, så finner jag, som
nu icke vill öfverskrida gränsen af den föredragna punkten,
mig föranlåten alt ang:de densamma concludera derhän, att
privatbankerna böra få existera, med rättighet att utgifva egna
creditsedlar.
Frih. Hamilton, Hugo: Sedan jag log mig friheten alt
begära ordet, har diseussionen fortgått länge, och i de Hesta
punkter, hvarom jag ämnade yttra mig, har jag blifvit förekommen.
Jag får derföre i största korthet förena mig med Hrr
Nordenanckar och Gripenstedt i alla de satser, som af dem här
blifvit uttalade. Privatbankernas största förtjenst, sorn äfven
enhälligt af deras motståndare crkännes, nemi. den att de varit
väl förvaltade, i tily fall att de kunnat jitbärda en lång och
svår kris och derunder fullgjort alla sina förbindelser, den förtjensten
med ett ord, att de gått klokt och varsamt tillväga,
tror jag just hvilar derpå, att de haft ett eget mynt alt förvalta,
att de måst tillse alt bancocassan alltid varit tillräcklig i
förhållande till den utelöpande sedelstocken. Den omtanka, som
denna förvaltning fordrat, har åter i landsorterna spridt en ganska
nyttig communalanda och håg att deltaga i skötseln af allmänna
ärenden, hvilken haft sina ganska goda följder. Jag
tror derföre, att det icke vore väl betänkt, om det icke af den
yttersta nödvändighet är påkalladt, att borttaga just den mäkti
-
470
Den 25 Januari f. m.
gaste driffjedern för åstadkommande af en god skötsel af dessa
inrättningar. För min del kan jag icke eller anse det inkast,
som man i allmänhet gjort emot deras egna sedlar, vara af den
kraft och verkan, att det ovillkorligen påkallar deras borttagande.
Det är endast en sträng controll, som är nödvändig.
Här har blifvit anmärkt, att sedlarne icke mottagas öfverallt;
men då privatbankerna i de flesta stora städer, och isynnerhet i
Stockholm, hafva vexlingscontor, så är derigenom denna olägenhet
afhjelpt. Hvad särskildt kronouppbörden beträffar, så emotlagas
privatbankernas sedlar numera i uppbörden på det sätt,
att bankerna invexla dem hos nppbördsmannen eller i ränteriet.
— En värd talare har här mera vidlyftigt utbredt sig öfver
grunden till del missnöje, sorn ägt rum emot privatbankerna, och
sagt, alt delta icke härledde sig af någon dålig missunsamhet,
utan af en billig missunsamhet, som slödde sig derpå, att icke
flera ledamöter fått inkomma i privatbankerna. Jag tager mig
friheten återkalla i denne talares minne, att när privatbankerna
först inrättades, bestämdes deras teckningsbelopp till ett visst
maximum. Det var ganska svårt att fä hela detta maximum
tecknadt, derföre att capitalisterna, som förut varit vana att
hafva förlagsrörelsen i sina händer, motsatte sig dessa inrättningar
på allt sätt. Det var derföre svårt alt få några stora
capitalister alt gå in i dessa inrättningar, utan de bildades mest
af jordägare med ganska små teckningsbelopp. Men då, allt
efter som föreningarnes credit tilltog, det utsatta maximibeloppet
småningom bief fulllecknadt, så kunde ju ieke flera komma in.
Detta är icke privatbankernas fel, utan ett fel i den princip,
som velat bestämma delta maximum. Den värde talaren har
sagt, att detta maximum vore för stort; hade del varit mindre,
så hade ändå flera blifvit uteslutne. Han klagade vidare öfver,
att de på Förhand afdraga räntan på sina lån, och dermed öka
delägarnes alltför stora vinst. Afven uti svaret härpå hafva
flera ledamöter redan förekommit mig. Hvar och en, som utlånar
emot 5 proc., kan lagligen afdraga räntan förut. Jag erkänner
för öfrigt, alt denna vinst är stor, beräknad efter det
insatta capitalet, men delägarne hafva äfven måst lemna, såsom
säkerhetshandlingar, erkändt goda papper, som dragits från deras
öfriga rörelse, och således torde det icke vara alldeles obiIligt,
alt vinsten beräknas på hela det tecknade capitalet, hvarigenom
densamma i högst fä fall har öfverstigit 5 proc. Det
beklagades äfven af samma talare, att dessa inrättningar utpuffades,
när de först uppkommo. Äfven jag beklagar högeligen,
att den ädla puffningskonsten har fått så stort insteg i vårt
land, och tror, att om den icke blifvit använd vid privatbankernas
stiftande, så hade man måhända icke, af felslagna förhoppningen
om ett Eldorado, nu blifvit föranlåten att lika oskäligt
klaga öfver sin bedragna väntan. Rätta orsaken till det missnöje,
som i vissa landsorter råder emot privatbankerna, ligger,
såsom jag tror, i det gamla Svenska ordspråket, som säger, att
man lånar en vän men kräfver en ovän. Ty alt privatbanker
-
Den 25 Januari f. m.
471
na finna sig nödsakade, till följd af en handelskris, i hvilken
de icke hafva någon del, att småningom draga in sin rörelse,
kan jag ieke finna annat än rikligt och hankmässigt. Att de,
som Önskade lån och voro vana att nära nog oinskränkt alltid
kunna få lån i Riksbanken, skulle blifva missnöjda, då de under
sådana förhållanden möttes med ett alslag, är helt naturligt.
Afven jag skulle mycket gerna förena mig med Frih:rne Stjernstedt
och Raab uti del af deni framställda förslag alt ersätta
privalbankssedlarne med riksmynt. Jag skulle vilja göra det,
uppriktigt tahult, icke derföre att jag tior det vara nyttigast
för privalbankrörelsen, ulan derföre alt det vore ofantligt mycket
beqvämare och mindre kostsamt för alla dessa associationer,
emedan de då aldrig behöfde hälla baneocassa för vexlingen,
utan blott draga pä de säkerhetshandlingar de lill Riksbanken
inlcmnat, och sedermera endast vara ett slags commissionärer
för Riksbanken. Men jag mäste draga något i betänkande, huruvida
man kan hoppas, det R. St. skulle medgifva så vidsträckta
creditiver, alt associationer i något större scala skulle
derpå kunna byggas. — Hvad slutligen beträffar, hvad en talare
bär sagt, ali det knappast vore värdi att lala om detta ämne,
dä tvä Ständ redan skulle hafva beslutat, att inga enskilda banker
med egna sedlar få äga rum, så tager jag mig friheten
nämna, att, efter hvad jag hört af en ledamot i det ena af
dessa Stånd, har delta Stånd beslutat, alt uttrycka denna åsigt
endast såsom Ståndets gemensamma tanka vid återremissen, utan
alt derföre hafva fattat något definitivt beslut. Saken torde således
ännu icke vara så alldeles afgjord, hvarföre jag tager
mig friheten att vid återremissen ännu vidblifva den i första §
uttalade princip och yrka på rättighet för privatbankerna alt
fortfarande få utgifva eget mynt.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Den fråga, som nu
egentligen är under öfverläggning, är den, om det vidare skall
tillåtas enskilda personer att, förenade i bolag, utgifva tryckta
eller graverade credilsedlar. Jag får då säga, alt jag, för min
del, icke har någonting absolut deremot, men alt jag likväl är
mera böjd för den åtgärd, som af Frihirne Stjernstedt och Raab
blifvit förordad, nemi. att dessa bolag skola sätta in i Riksbanken
en viss eassa metalliskt mynt och ett visst belopp säkerhetshandlingar,
samt derföre äga rätt att utfärda anvisningar på
Banken genom blanketter, erhållna af Banken och garanterade
af Banken. Men jag tror, alt det borde läggas ännu en controll
till uppå dem, utom den ränta af tre proc. å det belopp
af deras assignalioner, som Riksbanken inlöst, hvilken Hr Nordenanckar
ansett utgöra den enda väsendtlig» skillnaden af Frih.
Raabs förslag emot hvad som nu är förhållandet, under det att
de sjelfva hafva förbindelse att inlösa deras sedlar. Man skulle
t. ex. kunna föreskrifva, att så snart ett sådant belopp af deras
utelöpande sedlar eller assignalioner, sorn öfverslege en viss
proportion lill den insatta fouden i Banken, der hade blifvit
472
Dea 25 Januari f. m.
anmäldt till inlösen, så skulle de blifva förlustige sina privilegier.
Genom åtskilliga sådana restriclioner skulle man kunna
förhindra dem att röra sig vidsträcktare, än som näringarnes
behof i den landsort, der de drefvo sin rörelse, erfordrade.
Men om nu deremot privatbankerna skulle få tillstånd att fortfarande
utgifva egna tryckta eller graverade creditsedlar, skulle
jag dock önska, att ett bestämdt maximum måtte blifva stadgadt,
utöfver hvilket alla i II i kel varande enskilda bankbolag
icke skulle äga rätt att utfärda creditsedlar. Något sådant bar
äfven inom BancoUtsk. varit åsyftadt, oell Hr Skogman har i
sin motion föreslagit 7 millioner såsom detta maximum. Jag
tror, att det är af den yttersta vigt och af högsta behof påkalladt,
att man antingen i denna lag, eller om man icke skulle
anse den för ett passande ställe, i bancolagen af den 1 Mars
1830, införer ett sådant bestämdt stadgande, som, derigenom
att det blifver lag, ställes under bade Konungs och Ständers
gemensamma garanti. Jag erkänner nemi. den stora nytta, som
privatbankerna medfört, men jag tror, att det icke destomindre
var ett stort fel, att de (ingo utsläppa 6 millioner på en gång,
genast vid sin uppkomst, straxt efter realisationens införande,
oell skulle man nu icke genom något slags ovillkorligt bindande
lagbud hindra dessa Banker att obegränsadi kunna vidga deras
sedelrörelse, så fruktar jag, att uti en framtid alla de olägenheter
skulle kunna på nytt inträffa, som för fem å tio år tillbaka
uppkomma, och som kraftigt hafva medverkat till den nu
rådande financiella krisen. Denna min åsigt anhåller jag måtte
få åtfölja återremissen till BancoUtsk.
Frih. Cederström, Jacob: Det har varit ett oblidt öde,
som vållat, att BancoUtsk., vid behandlingen af financefrågorna
under denna riksdag, styckevis framkommit med frågor, sorn
icke, med något slags hopp om ett förnuftigt afgörande, kunna
företagas annat än i ett sammanhang. Sålunda kommer äfven
nu detta betänk, om en lag för privatbankerna, innan vi ännu
fått BancoUtsk:s svar på de aninarkn:r, som blifvit gjorda vid
dess (inaneereg,tering. För min del får jag förklara, att jag
icke nu 0111 delta lagförslag vill besluta någonting annat äu
återremiss, ehuru jag skulle velat rent förkasta det oell förständiga
Banco- och Laglltskin alt sammanträda, för att uppgöra
en pä andra grunder stödd privatbank-lagstiftning; men då denna
omgång icke nu lärer vara möjlig, så förenar jag mig med
dem, som begärt återremiss af betänk. Alt utplocka några §§
ur detta förslag och insätta andra i stället, eller att bifalla några
och afslå andra, skulle endast tjena till att sönderrycka
sammanhanget i författningen. Innan en sådan lag kail stiftas,
måste Riksbanken vara ordnad och Ständerna hafva pröfvat,
huruvida Banken kan öfvertaga de nu varande privatbankernas
rörelse, utan menligt in flytande på Riksbankens ställning, och
vid sådant förhållande icke längre tillåta enskilda bolag att när
som
Den 25 Januari f. m.
ATS
sorn helst skapa kriser i samhället, oell föranleda en stagnation
i allmänna rörelsen, som för hvarje dag ina hända skadar landet
till större värde, än de millioner samfäldt, hvarmed de röra sig.
Här liar blifvit ganska rikligt anmärkt af Hr Stråle, alt detta
förslag innefattar detaljer, sorn slå i strid med så väl grundlag
som allmän civillag, hvilket allt hade hort vara skildt från det
sorn är af rent ekonomisk natur, då nian nu i stället sammanblandat
hvad Ständerna allena tillkommer att afgöra och hvad
som tillhörer Konung och Ständer gemensamt. Hr Nordenanckar
har i sitt yttrande ruride experimenterandet i credit rörelsen,
deruti privalbanksrörelscn utgör en del, yttrat, alt den holde
vara ställd under garantien af allmän civil-lag. Nä väl! men
då måste man också erkänna, alt som denna lag kallas allmän,
sä skall den också gälla för alla, håde enskilda och enskilda
samlade i bolag. Om vissa bolag, genom en speciel lagstiftning,
ställas i andra förhållanden, sä är lagen för dem monopolisk,
oeh saknar de grunder, som i hvarje bildadt samhälle en
gäng för alla blifvit kända och erkända. Det är således klart,
att om dessa privatbanker skola tilläggas rättigheter i afseende
på gilda lån, som liro af annan beskaffenhet, än den allmänna
lagen tillägger enskilda, så är den allmänna lagens allmänliga
tillämpning i delta fall undertryckt. Man har inväudt, att Riksbanken
likaledes fält en sådan rättighet, som icke medgifves
enskilda, nemi. den att beräkna en straffränta, i händelse länet
icke inom utsatt lid inbetalas; men för det att man en gång
förut handlat oriktigt, sä är icke derföre grundsatsen försvunnen.
Frih. Haab har föreslagit ett iuiproviseradt lagförslag i st.
f. det af de sammansatta Ulskin uppgjorda, men jag tviflar på,
att R. o. Ad., med någon slags betänksamhet af följderna, 1111
lärer kunna taga delta förslag under öfvervägande pä annat
sätt, än alt låta det medfölja ålerremissen till Utskm. — Jag vill
ytterligare fästa uppmärksamheten derpå, att något afslag å
vissa momenler i detta förslag oeh återremiss af andra skulle
ovillkorligen medföra ett svårt trassel inom Utskm vid en förnyad
handläggning af denna fråga, emedan Utskm då vore förhindrade
att rätta den ena punkten efter den andra. — Här har
blifvit af cn ledamot yllradt, att stabilitet är nödvändig i afseende
pä den financiellu lagstiftningen, oeh detta ord tyckes
vilja vinna burskap vid denna riksdag. Men, mine Hrr, den der
s. k. fixiteten är i afseende på begreppen ett erkändt bevis på
galenskap, och i afseende pä lagstiftningen bevisar den en ytterst
inskränkt förmåga alt uppskatta samhället; ty så länge
tiden går framåt, så mäste vi följa, eller oek blifva vi efter
och förlora alla de fördelar vi kunnat vinna, utan alt kunna
behålla deni vi hafva.
Privatbankerna i Sverige instiftades några få år efter sedan
man annihilera! de s. k. disconlerna, hvilka icke voro annat
än en slags privatbanker, som hade creditiv på Banken.
Genom eli otillbörligt förfarande, att ulan innestående valuta
6 H. 60
iU
Den 25 Januari f. m.
utgifva treprocenlssedlar, som Banken icke kunde inlösa, vållade
dessa diseonler en kris, som medtog många medborgares förmögenhet.
1823 års Ständer skilde derföre Banken från all gemenskap
med de enskilda banker, som kunde komma att stiftas,
och i privatbankernas octroj utsattes tydligen, att de i alla tider
aldrig kunde påräkna något det ringaste understöd från
samhället. Nu vill man likväl bär under olika färger och skepnader
sammanslå Banken och privatbankerna, så att hvardera
hade en viss siffra att svara för. Detta är en hastig återgång
täll den ställning, hvarom vi nyligen haft en bedröflig erfarenhet,
och om vi nu åter beträda denna bana, så tviflar jag icke
på, alt den deraf följande krisen skulle komma öfver oss redan
innan nästa riksdag; då finge omgöras hvad vid disconternas
utredning skedde: förstöras enskild välfärd och skada samhället.
Jag yrkar derföre, alt Ulskm vid den förnyade handläggningen
af detta mål måtte noga vakta sig alt en enda linea öfverskrida
gränsen emellan Riksbanken och privatbankerna. Hvad åter
beträffar privatbankernas rättighet att röra sig med egna sedlar,
så står det i rak strid med 72 § Reg.F., att anse dem såsom
mynt i Riket, och så länge det icke är hvar och en enskild
man tillåtet alt utgifva tryckta eller graverade creditsedlar, så
bör det icke eller tillåtas privatbankerna. — Här har blifvit af
Hr Nordenanckar ytlradt, att i allmänhet förhålla sig privatbankernas
cassör emot dess sedlar såsom ett lill tre. Nåväl, om
nu en kris inträffar, så följer det ju tydligen af sig sjelf, att
det icke är möjligt för dessa banker att inlösa sina sedlar. Deras
i andra papper befintliga hypolhek kunna icke lemnäs i betalning,
ty det är, i brist af mynt, ingen som vill hafva dem.
Jag vill gifva er ett exempel, mina Hrr, på hvad en sådan kris,
uppkommen genom brist på mynlrepresentanter i ett land, vill
säga. Under loppet af 1829 — 1830 årens riksdag kom jag tillbaka
till Gottland, för alt der emottaga dåvarande Kronprinsen,
nuvarande II. M. Konungen. Jag fann vid min ankomst flere
hundrade hemmansdelar utmätta på cxeculiv auction. Deribland
hade några försäljningar redan försiggått, hvarvid en privilegierad
kalkugn, som var taxerad lill 4000 r:dr värde, blifvit såld
för 10 r:dr. Provinsen var under tiden i fullkomligt välstånd,
men man hade varit skild från communication med fasta landet
under månader, och man bade således icke kunnat skaffa
sig utvägar att förvandla något af sina artiklar i penningar.
Tvertemot hvad uppbördsförfattningarne bjuda, förbjöd jag då
verkställandet af dessa utmätningsåtgärder, rapporterade detta
förbud lili K. M. och sammankallade de reslskyldige för kronoulskylderne,
samt öfverenskom med dem om dag för betalningen.
6 veckor derefter voro kronoutskylderna betalta, hvilket de icke
blifvit om hemmanen hade fått gå på auction för en spottpenning,
emedan det icke fans några penningar alt köpa dem för.
Detsamma kan inträffa öfver hela Sverige genom privatbankerna.
Det behöfves blott att man får litet misstroende till deras förvaltning,
så löpa alla på, som hafva deras sedlar, för att få dem
Den 55 Januari f. m.
475
vexlade. Man måsle således med denna lagstiftning vara högst
försigtig, och en riktig grond är derför lagd genom 1824 års
författning, efter hvilken, i motsats emot hvad Frih. Hamilton
synes hafva trott, så många associationer som helst kunna bilda
sig, så alt man icke behöfver inträda i de gamla för att få
dela vinsten. Det har blifvit yttradt af en annan ledamot, att
det skulle vara fördelaktigare, om cnpitalerna i dessa associationer
icke vore alltför stora, utan äfven kunde bildas med mindre
belopp, t. ex. 200,000 r:dr. Men, mine Hrr, det är just
obetydligheten af en Banks rörelsecapital, som befordrar kriserna,
emedan en sådan bank kan sprängas af en enda person, som
vexlar in dess sedlar. Åtminstone måste dessa capitaler vara
så stora, alt de öfverstiga hvad en enskild man kan disponera.
Jag har nu icke fästat mig vid någon punkt särskildt, emedan
jag anser, att alla punkterna böra återremitteras, och jag
förmodar, att om Ulsk. finner vid pröfningen af hela financebelänk.
, alt Riksbanken kommer i tillfälle att kunna ersätta privatbankerna,
utan att nödgas tillvägabringa en kris i landet för
dem, som nu äro skuldsatte i privatbankerna, så kommer Ulsk.
icke att tillstyrka det några privatbanksprivilegier hädanefter
fä utgifvas.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Jag arnar icke ingå i
de djupt financiella grunderna, men anhåller ali få yttra några
ord, för att gifva min åsigt tillkänna. Under den tid då privatbanks-yran
var snart sagdt allmän, sökte jag att, så mycket
i min makt stod, motarbeta dessa inrättningar, hvilka jag betraktade
såsom en kräfta för landet, emedan det var fråga om
alt, snart sagdt på en gång, utkasta liera millioner, för att dermed
understödja speculationsinlresset, grundadt på lånesyslem.
Jag är ännu af den tanka, alt det vore bättre om dessa banker
aldrig blifvit inrättade; men sådana de nu finnas, så hafva de
likväl ett (inanciell lif, sorn icke får dödas, utan måste underhållas,
ja, till och med understödjas, för att icke göra villervallan
ännu större oell skadan värre än man kan beräkna. Jag
tror derföre, att alla de hinder man söker lägga i vägen för
privatbankernas fortfarande äro skadliga, och dertill räknar jag
i främsta rummet den fråga, hvarom nu afhandlas, eller att
bankerne möjligen ieke skulle få utgifva egna sedlar. Jag instämmer
således uti lagförslagets 1 §:s första mom. — Men för alt icke
vidare behöfva begära ordet oell upptaga R. o. Ad:s tid uti denna
fråga, ber jag att äfven nu få nämna, alt jag anser den
framkastade frågan, alt privatbankerna skulle lemna en viss proc.
af sin insats till Riksbanken uti silfver, vara en blott illusion,
om man tror alt delta silfver skulle tagas utifrån, men äfven
skadligt, emedan det tvingade privatbankcrne att hålla en större
cassa, som icke kunde disponeras. Deremot tror jag, att Statens
mellankomst är nödvändigt i afseende på eontrollen af privatbankerna,
och delta anser jag iakttaget uti den gällande pr i
valbankskigen.
Att privatbankerna voro skadliga i sin början
476
Den 25 Januari f. m.
iiar jag redan fiirut nämnt, men de lia lia deremot hufvudsakligen
gagnat genom sina erediliver och deposilionsräkningar, Skulle
nu dessa förbjudas, sä vore del eu verklig olycka för landet.
För alt lätta möjligheten för privatbankerna att vid förefallande
hellof kunna erhålla penningar, skulle jag vilja tillstyrka,
alt privatbankerne, emot godkände säkerhetshandlingar, linge
rättighet till erediliver på Riksbanken, och alt deras sedlar linge
emottagas i uppbörden, emot skyldighet för privatbankerna
ali inom viss kort lid åter inlösa dem. Här bar blifvit yltradt
en åsigt, som jag anser vara alldeles oriktig, nemi. alt privatbankerna
hellre skulle ställas pä mindre summor. Jag tror tvertom,
alt i hela Riket icke bort finnas mera än tre privatbanker,
nemi. en för södra, en för vestra och en för norra delen af
Riket, och jag skulle lör närvarande vilja föreslå, alt miniinisumman
för en ny privatbank bestämdes till 2 millioner. Följden
deraf skulle blifva, att de mindre privatbankerna ingingo i de
större, och på delta siitt kunde de, under förhoppning att de
blifva lika väl förvaltade sorn hittills, lända riket lill gagn. —
Jag instämmer med dem, som yrkat äterremiss.
Hr Hjerta: Då sannolikt delta betänk, kommer alt åter
remitteras,
utan fattande af något beslut, så tjenar det icke någonting
till att förlänga discussionen med upptagande af de skäl,
som blifvit bär anförda. Jag vill blott anmärka, att ett par talare
hafva misstagit sig om några delar af milt yttrande. En
talare bar nemi. förmenat, alt jag skulle hafva klagat deröfver,
alt privatbankernas maximi-bclopp vore för stort i hänseende
lill fonderne eller leekningssumman. Långt derifrån har jag
tvertom yttrat, att jag trodde det vara både orätt och opolitiskt
att inskränka detta maximibelopp, såvida nemi. man sätter behöriga
controllör emot missbruken, genom all icke låta privatbankerna
utgifva egna sedlar åtminstone. Det var ang:de minimibeloppet,
som jag yttrade, att jag trodde, det roan för credilens
underlättande icke borde fordra en alltför stor summa.
Frih. Cederström, Jacob, har sedermera framställt en invändning
emot detta mitt anförande; men om Frih. Cederström hade tagit
i betraktande det sätt, pä hvilket bankrörelsen i andra länder
fiir det mesta bedrifves, så skulle han funnit, att det ges
ganska mänga banker, hvilkas contanta insättningar icke äroså
mycket som 200,000 r:dr Sv. b:co. I delta ögonblick linnas,
enligt en uppgift, som jag sett just i de sisla dagarna, i England
icke mindre än 70 compagniebanker och 300 privata bankier-rörelser,
och grundfonden för mänga af dem uppgår, såsom
jag sett uppgifvet i en tidning, icke pä långt när till 200,000
r:dr. Såsom jag nämnde i milt förra yttrande, tror jag, att
det är fördelaktigt för den allmänna rörelsen och deu allmänna
säkerheten, all en bank icke får gripa alltför mycket omkring
sig, att sålunda förvandla sina förbindelser till ett slags
tvängsmynt för hela provinser. — Likaledes var det ett misstag
af en talare, dä han trodde, att jag skulle hafva klagat öf
-
Den 25 Januari f. m.
477
ver privatbankernas rättighet alt på förhand afdraga räntan.
Jag har endast sagt, all en af anledningarne till missnöjet ined
privatbankerna, efter inilt förmenande, lage deruti ali dessa hanker
linge uteslutande begagna sig af en förmån, som vore andra
förnekad, hvilket synes af den 21 § i lagförslaget. —
Tvenne talare hafva velat vederlägga det inkast jag gjorde om
privatbankernas vägran all emottaga nya bolagsmän, med det
svaret, all alla aclierna icke kunde fäs fulltecknade vid bankernas
början. Men jag vidblifver likväl min anmärkning, oell
kan såsom stöd för densamma hänvisa de värda lalarne lill protocollct
öfver elt sammanträde med Wermlands privatbanks bolagsmän,
der sådana ansökningar afslogos, emedau man ansåg
bankens rörelse redan fullt motsvara provinsens behof. Dessutom
känner man ganska väl, alt fråga bar varit om särskilda
bankers inrättande pä andra ställen, men att de redan existerande
bankerna, t. ex. den i Småland, a f böj t delta, genom att i stället
inrätta filialafdelningar af deras egen bank, hvilket likväl
ingalunda medför samma lättnad för de orler, hvarest filialconloren
äro inrättade, som om de bade sina egna banker. Vidare
vill jag icke nu inlåta mig i saken.
Hr von Hartmansdorff: Då frågan huruvida privat
bankerna
skola fä qvarblifva eller icke, rätteligen bör afhandlas
vid den första punkten af Ulsk:s betänk., anser jag mig nu
också böra härom uttala min mening. Frågan iir, om en inrättning
af vidsträckt beskaffenhet och starkt, inflytande på den allmänna
rörelsen skall upphöra, hvilket blifvit yrkadt, dels i andra
Stånd, dels här, om icke i öppna ordalag, åtminstone förtäckt
genom de villkor man velat fästa vid bankerues fortfarande. Först
torde man likväl böra fråga: hvad oudt hafva de gjort? Åtskilliga
anmärkmr hafva emot dem ägt rum, och en talare har här utsagt,
hvad sorn, enligt min tanke, måhända väckt första missnöjet med
dem. Sedan han uttalat det, kan del för en Bancofullmäklig vara
lättare att säga det efter. Det var nemi. Frih. Hamilton, som
omtalade huruledes privatbankerna varit strängare än Riksbanken
vid låns beviljande. Det hafva de också utan tvifvel varit
i dubbelt afseende. Dels hafva de fordrat större säkerhet, än
den som vanligen fordras vid Bancodiscontlåncn ; hvilket jag icke
räknar privatbankerna till last, utan tvertom till förtjenst, emedan
de förvalta sina penningar med den omtanka, som ägare
vanligen hafva om sin förmögenhet. Emedlertid har detta utan
tvifvel väckt missnöje, derföre att låntagare varit vana vid större
mildhet i Riksbanken. Dels hafva ock privatbankerna iakttagit
en större stränghet vid lånens återfordrande. När de funnit
fara vara på färde; så hafva de nekat nya lån, och inskränkt
sin lånerörelse. Sådant skulle anses för det aldra förskräckligaste,
som Riksbankens Fullmäktige kunde företaga sig; och
emedan de icke eller göra del, sä har allmänheten funnit en
utomordentlig stränghet vara af privatbanker utöfvad. Mildheten
lius R. St:s Bauk, i fråga om låntagare, har måhända gatt
478
Den 2 5 Januari f. m.
så långt, alt desse, fur alt kunna godtgöra privatbankerna, fått
i Riksbanken låna på samma klena säkerhet, som privatbankerna
icke velat antaga. Ett tredje skill till missnöje emot privatbankerna
är det, att deras sedlar icke blifva emottagna i Kronans
uppbörd. Della vållar en stor olägenhet för allmänheten,
men har utan tvifvel varit riktigt. Ett fjerde skäl till missnöje
är förmodligen afunden på den stora vinsten, och tanken,
att om allmänheten skall på detta sätt beskattas, — oell hon bör
egentligen icke kunna klaga deröfver, enär hon icke betalat
högre ränta än den lagligen bestämda; — så borde vinsten åtminstone
tillfalla Staten. Man bör visserligen icke förtänka den
enskilde, att han begagnar ett lofligt medel till vinst. Men jag
instämmer med dem, som hellre unna denna åt Slaten än ät
enskilde. Man har äfvenledes varit missnöjd med privatbankerna
derföre, alt deras lån hafva befunnits undergräfva låntagare
af allmogen, isynnerhet deni, som genom dessa lån sökt förvärfva
sig fastighet. Della missnöje har man väl icke bestämdt uttalat,
men enligt min tanka finnes det ofelbart temligen allmänt.
I det fallet äro likväl icke privatbankernas lån värre än discontlånen,
sorn lemnäs af Riksbanken, men genom privatbankerna
har man i vidsträktare mån kommit underfund med berörde förderfliga
förhållande. Man säger vidare, alt privatbankernas
sedlar uttränga Riksbankens ur rörelsen, hvaraf följden blifver,
att bancosedlarne så mycket lättare kunna användas lill silfvers
uttagande. Sålunda verka privalbanksedlarne så som vore de i
sjelfva verket bancosedlar. De hafva ock ulan tvifvel höjt
värdena både på varor och egendom, på sätt som alla förökningar
af rörelsecapitalet göra, dä de ske för hastigt. När nu
härtill kommit sil frets minskning genom en ofördelaktig handelsbalance
och prisens fall, så hafva äfven privatbankerna fått sin
andel af det allmänna missnöjet, ej blott öfver den skada de
gjort, utan jemväl öfver den, som de ej kunnat förekomma. Hvad
jag för min del väsendtligast har emot deni är den våda, hvari
de kunna försälta Riksbanken. Om en privatbank råkar i förlägenhet,
så drager han lätteligen andra privatbanker med sig.
En sådan olycka medförer åtminstone riksdag, och när den inträffat,
så kan han medföra fara för sjelfva Riksbankens bestånd.
Min tanke är följaktligen, att privatbankerna ej böra i deras
närvarande skick få efter octrojens slut fortfara. Dä återstår
frågan: skola de alldeles upphöra, eller skola de fortsättas under
någon annan lämpligare form? Alt de fä fortfara med egna
sedlars utgifvande anser jag olämpligt af redan anförda skäl.
Alt låta deni röra sig med Riksbankens sedlar anser jag äfven
oriktigt. De skulle nemi. dä kunna vålla Riksbankens ofärd,
om de icke nog försigtigt förvaltades. Jag tror således lämpligast
vore, att Riksbanken, i den män privatbankernas octrojer
upphöra, upprättar filiaIcontor i landsorterne, för alt öfvertaga
den rörelse, som privatbankerna förut drifvit. Man invänder
häremot, alt om sä skedde, finge Banken egentligen icke större
styrka än för närvarande, emedan sedelstocken vöre lika stor
Den 25 Januari f. m.
479
och Liefve större. Men Banken finge likväl en större säkerhet,
derigenom att han hade hela rörelsen under sin egen vård. Då
nya bancosedlar måste ulgifvas för de ingående privatbanksedlarue,
måste Riksbanken upptaga silfverlan, på det att icke
proportionen måtte förryckas. Den ränta Banken finge för sina
län inrikes, kunde då användas att godtgöra räntan på de utländska
lånen o. s. v. Man invänder måhända, att filialcontoren
skulle blifva sämre förvaltade än privatbankerna för närvarande
äro, och att de ulan tvifvel skulle gå tillväga med samma
mildhet som Bancodisconterne. Jag medgifvei detta, i synnerhet
om Bancoreglementet hlifver lika obestämdt som hittills, så alt
disconldireclionerna kunna taga råd af deras goda hjerlan. Men
om man inrättade reglementet på så sätt, att directörernas arfvoden
förringades i samma proportion, som förluster gjordes;
så vore kanske att hoppas, det Bancodisconten här i Stockholm
och filialcontoren i landsorterne skulle blifva skötta med samma
omtanka och stränghet som privatbankerna hittills, och då hade
man ju vunnit hvad man åsyftar. En hufvudsak vöre på delta
sätt äfven för allmänheten vunnen, den nemi., att hon finge blott
ett enda sedelmynt i sina händer, nemi. Riksbankens, samt att
alla de prejerier och olägenheter, hvarföre allmogen och andra
nu äro utsatte, upphörde. Jag tror, att om privatbankerna på
detta säll upphörde, så komme allmänheten icke att Iida derpå.
Banken vunne en större säkerhet, och Ständerna hade af privatbankernas
förvaltning lärt sig att bättre förvalta sin egen lånerörelse.
Frih. Hermelin, Au g. Söderling: Tiden är långt framliden,
och jag skall derföre icke uppehålla II. o. Ad. med något
vidlyftigare anförande. Det är några anmärkn:r, som här blifvit
gjorda, hvilka uppkallat mig. En ledamot har nemi. sagt,
att han hellre unnade vinsten af ett lands penningerörelse åt
Staten än åt enskilda. Jag vill icke i allmänhet bestrida denna
sats, men jag vill hemställa, huruvida antingen Staten eiler den
enskilde är bäst i tillfälle att bedrifva hancorörelse. I fråga
om alt uppehålla myntvärdet, torde Staten lämpligast kunna
uppfylla ändamålet, men deremot, då fråga är om alt understödja
näringarne, tror jag, att man med skäl kan påstå, att
dp enskilde fullt kunna tåla jemförelse med Staten i afseende
på ändamålsenligheten. Jag vill framställa den fråga: på hvad
sätt skulle Riksbanken kunna drifva den af privatbankerna hos
oss begagnade cassacrediliv-rörelsen? Månne det kan vara troligt,
att R. St:s Bank skall äga tillfälle att göra sig underrättad
om ett större antal creditiv-sökanders ställning lill lika grad
som en privatbank, och huru skall R. Sl:s Bank kunna af verkställde
lyftningar och insättningar å creditiven bedömma hvar
och en creditiv-tagares rörelse, hvilket nu ganska beqvämt sker
i hvarje privatbank? Privatbankerna i vårt land äro icke annat
än en afbild af de Skottska, hvilka man så mycket berömmer.
Jag anser mig i della fall höra åberopa hvad en aktad
480
Den 25 Januari f. m.
ledamot af detta Hus för fjorton år sedan anförde om privatbankernas
crediliv-rörelse. Han säger, i dess afhandling om
banker, åberopande ett yttrande af en Skotlsk comité': ”Comiteen
kan väl icke förmoda, att delta steg skulle verka menligt på
cassacrcditiverna, till den grad, som åtskilliga vittnen befarat,
men comiteen är obenägen att, ulan desto starkare bevis för
nödvändigheten deraf, råda lill en åtgärd, som skulle kunna
åstadkomma rubbning, på hvad sätt som helst, uti ett system,
hvilket, efter eomiteens tanka, är så beundransvärdt väl beraknadt,
för att befrämja hushållning med bruket af capitaler, väcka
och underhålla hågen för gagneliga förelag, och hos folket
grundlägga moraliskt värde, genom den uppmuntran det lemnar
ät flit, redlighet och försigtighet.”
Jag anser mig vidare böra upptaga eli annat yttrande, sorn
blifvit fälldt på detta rum, nemi. att det icke vore betänkligt
att sälta minimibeloppet för privatbankerna så lågt som 200,000
r:dr, oell samme talare åberopade i detta afseende Englands
exempel. Jag skulle tro, att detta går an i England, der man
har ett metalliskt mynt, men här skulle det vara mindre försigtigt.
— Jag har väl i detta ämne skriftligen uppsatt mina
tankar, men då jag redan i flera delar blifvit af andra talare
förekommen, vill jag inskränka mig till en enda punkt, och
får, under förklarande, att jag i hufvudsaken instämmer i de
åsigter Frih. Raab här framställt, understödd af Hr Nordenanckar,
uppläsa följande:
Att en större bankinrällning alltid mera obehindradt kan
möta förekommande vexlingar och honorera förbindelser, än en
liten, ligger i sakens natur och besannas dessutom af erfarenheten.
En bank, som räknade delägare från Sveriges flesta
provinser, skulle erhålla en credit, som i betydlig grad borde
minska misstroendet och följaktligen äfven vexlingarne; skulle
med lätthet kunna upplåna capitaler så väl inom som utom landet.
Ingenting inverkar mera menligt på credilen inom ett land,
än tillämpningen af en mängd olika utlåningsprinciper, och likväl
har detta i hög grad varit förhållandet just i våra privatbanker.
En har disconterat på G månader, en pä 4, och en på
3; en bar utgått från den riktiga åsigten, att företrädesvis
understödja sådana näringar, der omsättningen är mera liflig,
en annan anser sig skyldig att vara förläggare äfven för landtmanuen,
och indrager derigenom- landtmannen i labyrinten af
lånespeeulationer; en drifver företrädesvis discontrörelse, en
annan helst cretiitiv; en gör indragningar vid vissa bestämda
årstider, en annan har till sitt mål, att i högsta möjliga grad
utsträcka sedelemissionen, för att derigenom befordra actieägarnes
vinst; en yrkar, att credilivtagarne skola göra täta
omsättningar, helst i riksmynt, en annan låter creditiverna från
år till år balanceras snart sagdt såsom stående lån; en hyllar
liberala grundsatser och betjenar allmänheten affärsmässigt och
med beredvillighet, en annan är mera ogen och åstadkommer
ovilja
Den 25 Januari f, m. 481
ovilja emot licia privat bankssystemet: med ett ord, hvar och
en bank foijer sin individuella böjelse, beroende naturligtvis af
de ledande personernes åsigter, och derigenom uppstår i administrationen
en olikhet, sorn är högst skadlig för den lånesökandc,
enär han ej har någon bestämd grund för sina beräkningar
i afseende pä penningeunderslöd oell den lid han densamma kan
påräkna.
Öfverlaggningen om 1 § förklarades härmed vara fulländad,
hvarefter med pröfningen af detta mål uppskjöts till eftermiddagens
plenum.
Lades på bordet nedannämnde från Stals-och Bevilln.Utskm
inkomne ullåltn :
N:o 38, i anlcdn. af väckt motion, ang:de personliga skyddsafgiftens
användande till folkundervisningens befrämjande; och
N:o 39, i anledn. af väckt motion om personliga skyddsafgiftens
användande till organiserande af arbetsinrättningar.
H. II. o. Ad. åtskildes kl. ^ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 25 Januari 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Öppnades Ilrr Electorers lista till val af en ledamot i Allm.
Besv.- o. Ekon.Ulsk. efter N:o 1566. Hr Kröningssvärd, Carl
Gustaf; och befans dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 2144. Hr Rosensvärd, Johan Henrik.
Öppnades jemväl Hrr Electorers lista vid val af en ledamot
i StalsUlsk., under deu ledamoten af detta Utsk. N:o 1560 C.
Hr Celsing, Lars Gustaf, medgifna 14 dagars ledighet från och
med d. 28 dennes räknad; och befans dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 173. Hr Lode, Torsten Wilhelm.
Fortsattes pröfningen af Banco-och LagUtsk:ns betänk. Nio
1, i anledn. af väckta frågor om stiftande af lag för enskilde
banker, samt villkoren för dessas rörelse.
Härvid uppkom discussion om nedannämnde §§ af lagförslaget:
6
H. 61
48?
Den 25 Januari e. m.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag; kan icke inse af
hvad skal Flsk. föreslagit, alt lill bankbolags stillande erfordras
minst 50 namugifne delägare, men väl kan jag inse, ali om
denna § af bank-lagen anlages, äfvensom den 14 och 15 §, så
skall aldrig någon enskild bank uppkomma med rättighet att
utgifva egna sedlar eiler med begagnande af denna rättighet;
ty ansvarsbeslämmelserne äro af beskalfenhet, så väl för directionen,
som förde enskilde delägarne, att de säkerligen icke
kunna ingå något bankbolag, utan att bell och hållet egna sig
deråt, såsom åt ett yrke, använda hela deras capitalstyrka i
bankrörelsen, och icke, såsom nu är fallet, lill lättnad af en
orts rörelse, blott tillskjuta en mindre, vanligen för hvar och
en obetydlig del af deras förmögenhet, som hufvudsakligen är
insatt i annan rörelse. Beslämmelserne i de följande 14 och
15 §§ äro af beskaffenhet, alt den, sorn med en T|a-del af sin
förmögenhet ingär i ett bankbolag och deruti åtnjuter en möjligen
i proportion till insatsen betydlig, men i det hela till
ringa belopp uppgående inkomst, likväl kan äfventyra alt, om
icke mista hela sin egendom, dock blifva ursländsalt att begagna
och använda det öfriga af densamma, i händelse någon
felaktighet eller något misstag i bankstyrelsen ägde rum och
banken skulle komma att inställa sina betalningar. Della äfventyr
är för honom så stort, att man icke kan förmoda, det någon,
som har den minsta eftertanka, eller som är det minsta
rädd om sin egen existence, skalig våga någon liten del af sin
förmögenhet i något bankbolag. Afventyret och risken mäste
man förutsätta skall motsvaras något sä när af vinsten. Jag
tager sålunda för afgjordt, att om de ansvarsbestämmelser, sorn
i denna lag af Utsk:n äro föreslagne, af R. St. antagas, så komma
banker hädanefter icke att sammansättas såsom hittills skett,
utan blifva desse (om några uppkomma) sammansatte af personer,
som dertill använda hela deras förmögenhet och verksamhet.
Men som vi icke i vårt land, aldraininst i landsorterne,
der privatbankerne egentligen skulle komma att äga sitt säte,
hafva många sådane personer, som skulle kunna göra denna
rörelse till sitt yrke, så förutser jag, att, med det stadgandet,
som säger, att minst 50 personer erfordras för att kunna stifta
ett bankbolag, något sådant aldrig skall uppkomma. Jag anser
således, att antalet 50 bör borttagas och ersättas af ett annat
mera inskränkt, nemi. t. ex. af 3. Vi hafva haft exempel på
en bank, den första som jag vill minnas blef stiftad efter catastrophen
1817, hvilken icke hade mera än 3 delägare. Om
denna bank icke i allt kan tjena till exempel, så är den åtminstone
ett exempel derpå, alt en sådan bank kan göra rätt för
sig och uppfylla sitt ändamål lika så väl, som banker, sammansatta
på annat sätt? Då Utsk. icke anfört några moliver, hvarföre
det utsatt 50 delägare, så har jag kanske svårt att inse
desamma. Visserligen kan jag gissa mig till några, såsom t. ex.
att afsigten varit, att om ett bolag består af många ledamöter,
Den 25 Januari e. m.
483
sä skulle dessa icke småningom, i fall affärerna ginge illa, kunna
sammansmälta till några få, som finge slå för desamma och
som icke hade mycket alt vedervåga. Men detta är, enligt min
förmening, icke något skäl för att stadga en sådan grundsats,
som den, hvilken blifvit föreslagen i 2 §; mot ett sådant missbruk
kan man vidtaga andra försigtighetsmått.
Hvad minimum för teckningssumman, 1 million, angår, så
har jag deremot icke något alt invända, enär det förulsätteF,
att härmed afses enskild bank, som utgifver sina egna sedlar.
Skulle minimum betydligt nedsättas, så skulle detta förutsätta,
alt man afsäg uppkomsten af många banker i Riket, hvar och
en med sina egna sedlar, hvilket i min tanka skulle gifva an
ledning
till alltför mycken villervalla i den mindre och allmännare
dagliga rörelsen. Vore frågan åter alt stifta lag för banker,
som röra sig med R. S:ts Banks sedlar, så skulle jag anse,
att en långt mindre summa kunde och borde i denna § finnas
utsatt; men frågan om sådane banker förekommer först i 21 §,
och torde det vara tids nog att när den företages derom yttra sig.
På grund af hvad jag sålunda baft äran anföra, anhåller
jag om återremiss af betänk.; på det att Utsk:n må kunna taga
i öfvervägande den anmärkning, i afseende pä antalet delägare,
som af mig vid denna § blifvit framställd.
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh.: I fall man fäster
något afseende på den personella ansvarigheten, så måste man
erkänna, att säkerheten sannolikt blifver större i den mån delägarnes
antal är stort, ehuru jag medgifver, att någon absolut
visshet om större tillgångar för banken icke derigenom kan
vinnas, enär detta stadgande lätteligen kan så eiuderas, alt endast
några få förmögna personer i bankbolaget ingå och de öfrige
bolagsmännen kunna äga en högst ringa förmögenhet. Men
dessutom vinnes ett annat ändamål genom detta stadgande, nemi.
ett allmännare intresse i den landsort, der banken hr bildad,
äfvensom en större conlroll åstadkommes, dä delägarne äro många,
och således alla åtgärder, som i banken vidtagas, måste
i orten blifva mera kände. Det måste vidare för den ort, der
bolaget är bildadt, vara en icke så obetydlig fördel att äga ett
stort antal delägare i förvaltningen af detsamma, hvilka delägare
måste hafva en större kännedom om personers ställning i
orten och om Bankens credit utom densamma. Jag kan icke
eller finna, att i detta stadgande, såsom Frih. Palmstjerna fruktat,
ligger något hinder för bildande af bolag af några få, rika
personer; ty jag finner ingen konst för dessa personer, att med
sig associera ett antal mindre förmögna. De skulle i alla fall
utöfva ett så öfvervägande inflytande på Bankens förvaltning,
att det ringare antal controllanter, som man vill uppställa bredvid
dem, icke böra blifva något hinder för bolags bildande.
Jag anser, all detta stadgande kan hafva sina fördelar, ehuru
jag visserligen anser, att det skulle kunna umbäras.
Frih. Palmstjerna, Carl Ollo: Hr Nordenanckar har
4 8 i
Den 25 Januari e. m.
anfört några af de skäl, hvilka föranledt della stadgande; jag
anser dem likväl icke tillfyllestgörande för antagandet af elt
så heskalfadt lagrum, som della. Hr Nordenanckar har sagt,
att några få rika personer skulle lätteligen kunna med sig associera
ett antal mindre förmögne i orten, hvilka skulle deltaga
i stiftandet af en sådan bank, och all styrelsen öfver densamma
i alla fall skulle komma alt bero af det mindre anlalet
rikares inflytande på de öfrige. Om så är, ser jag icke hvilken
controll det större anlalet af delägare kan utöfva? Stadgandet
i § skulle lätt kunna eluderas derigenom, att någre få
rikare personer antogo några och 40 delägare, som hette Pål
och Pehr och Jan och Niklas, och hvilka icke voro kända såsom
innehafvare af någon särdeles förmögenhet, utan således
skulle komma att af de förre helt och hållet bero.
Stadgandet kan sålunda, enligt min förmening, icke leda
till det åsyftade ändamålet, utan endast dertill, att man behöfde
någon skicklighet för att kringgå lagen, om man ville formera
ett bankbolag, och jag kan derför icke anse det lämpligt.
Ofverläggningen om 2 § förklarades härmed slutad.
5 §•
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: På det att det icke
må anses såsom ett förbiseende af mig, får jag erinra derom,
att om min mening i afseende på antalet af delägare i en bank
skulle vinna framgång, så måste äfven mom. b., som handlar
om antalet af direetiouens ledamöter, rättas derefter.
6 §•
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anser, att i 6 §
bör införas, att den säkerhet, som är lemnad såsom grundfond,
kan få utbytas mot annan säkerhet, när delägaren finner det
nödvändigt, och då han presterar annan säkerhet, som är lika god.
7 §•
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: C:te § bestämmer, alt Konungens
Bef:h:de i länet skall deltaga uti pröfningen af de säkerhetshandlingar,
hvilka blifvit lemnade såsom grundfond samt
öfver desamma sig utlåta; men det finnes icke bestämdt uttryckt,
huruvida ett sådant utlåtande förer till något afgörande resultat;
hvarföre jag anser mig böra yrka, att förrän Konungens Bef:h:de
godkändt handlingarne, bör bolaget ej få träda i verksamhet.
7:de §, litt. b, föreskrifver, att innan banken får öppna sin
rörelse, skall inför Konungens Bef:h:de styrkas, det så väl den
af K. M. utfärdade tillståndsresolution som ock bolagsreglorna
blifvit uti rådstufvurättens inteckningsprotocoll intagne. Mom. b
synes mig vara första villkoret för banken, innan densamma
får börja sin rörelse, och bör således flyttas framför mom. a,
såsom varande det andra villkoret för denna rättighet.
Ett misstag torde blifvit gjordt, då Utsk:n föreskrifvit, att så
väl K.M:s tillstånds-resolulion som ock bolagsreglorna böra införas
Den 25 Januari e. m.
485
uli rätlens i n l c k n i ngs|jroi ocol I, der, enligt min öfvertygelse,
siidnne handlingar icke böra finnas, utan bade Ulsk:n helt enkelt
bort bestämma, alt desse handlingar skola införas uti rådslufvurättens
protocoll.
Uti moni. e förekommer: att till banken blifvit inbetalte
minst tio proc. af grundfonden, eller |:delar af det i 5 § litt.
a bestämda tillskott i Rikets gällande mynt, äfvensom handlingarne
inlemnade, hvilka bolaget efter pröfning godkänt, till
säkerhet derföre att återstoden af samma tillskott, eller 15 proc.,
varder inom ett år i banken insatt. Dessa handlingar, som vanligen
utgöras af reverser försedda med borgen, böra, likasom
de öfrige grundfondshandlingarne, af Konungens Bef:h:de granskas
och godkännas. Uti sisla perioden af mom. f står: ”Af
bolaget jemte Konungens Bef:h:de i redan föreskrifven ordning
godkändt.” Detta anförande anser jag öfverflödigt, emedan Konungens
Bef:h:de, genom hvad uti 6 § är föreskrifvet, äger fullkomlig
kännedom af desse grundfondshandlingar, hvarföre jag
tillstyrker, att nyssomnämde period mätte ulga, och i stället
införas: ”Under allmänt säkert förvar tagne.”
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Vid den 7 § har jag
blott en erinran att göra i afseende på det sista morn., der
del står: ”Då förändring med delägarne i bolaget inträffar, skall
uppgift derom, efter hvarje bolagsstämma, aflemnas lill rådstufvurätlen,
för att i dess inteckningsprotoeoll intagas samt i allmänna
tidningarne införas; äfvensom, enär någon förändring sker
med de personer, som underskrifva bankens creditsedlar, sådan
genast skall hos Konungens Bef:h:de anmälas och genom allmänna
tidningarne kungöras.” Alt vid bankens första bildande
i tidningarne införes hvilka som äro delägare deruti, deremot
har jag ingenting att anmärka; men att hvarje förändring i
desamma skall kungöras, det anser jag vara ett kungörande
af enskilda angelägenheter, hvilket i öfrigt icke har sitt exempel
inom någon gren af den allmänna rörelsen i Riket. Jag
vet icke hvartill detta skulle gagna, om icke till att under
rätta
allmänheten, hvar den skulle söka sin rätt, i fall denna
icke i bankens conior kunde erhållas. Men då allmänheten äger
tillgång till inteckningsprotocollet, deruti delägarnes namn äro
intagne och äfven alla förändringar införas, så vet jag sannerligen
icke hvad nytta en sådan kungörelse öfver hela Riket
skulle hafva med sig. Tvertom kan detta, enligt min förmening,
lända en och annan lill förtret och lill rubbning af hans credit,
hvarför jag hemställer, huruvida icke Utsk:n skulle vilja borttaga
denna mening och inskränka föreskriften dertill, alt förändringarne
intagas i inleckningsproloeollet, sedan de af bolagsstämman
blifvit godkände.
FIr Nordenanckar: Lika med Frih. Palmstjerna anser
jag stadgandet i detta sista mom. vara otjenligt. Ett sådant
partielt införande af några få förändringar bolagsmännen emellan
innebär för alfärsmannen icke någon säker ledning för kan
-
486
Den 25 Januari e. m.
nedomen om bankens ställning och soliditet. Jag tror, att
man vöre mera belåten om på bankens conior alltid funnes tillgänglig
en fullständig förteckning på bankens delägare. Delta
stadgande trodde jag i stället hafva bort i § inflyta, emedan
det andra blott tjenar till att partielt tillfredsställa nyfikenheten;
men min mening blef af de förenade Utsk:n underkänd.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Såsom leda
mot
af BancoUtsk. har jag visst icke något skäl att förlänga
discussioncn. Utsk. är redan alltför mycket betungadt af leclur;
ty ännu har Utsk. sådant arbete för kanske 14 dagar, om allt
fullständigt skall genomgås, innan det hunnit sluta läsningen af
discussioncn i samteliga RiksStm öfver financefrågan. Men
dä flera talare fästat sig vid denna punkt, anhåller jag blott
få göra den observation, att nyfikenheten är väl lemligen billig
hos dem, hvilka skola laga emot reverserne såsom penningar,
att fä vela, hvilka de Herrar äro, som dem utgifvit. I
England finnes en bill, som uttryckligen stadgar, att hvarje
förändring, sorn göres i personalen, så väl uti styrelsen öfver,
som bland ägarue af privatbankerne, skall lillkännagifvas i tid—
ningarne, dock blott i de orters tidningar, i hvilka banken
verkar, hvilket äfven här kunde vara tillfyllestgöraude.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det åberopade stad
gandet
i England gäller egentligen banker, hvilka icke hafva
så mänga delägare, som det förutsattes att de Svenska skola
fä, och som de för närvande äga. Der förkomma således icke
sä ofta förändringar som i våra privatbanker, och dessutom
är del mycket man gör i England, som just icke är skäl att
taga efter i Sverige. Hvad åter angår de anspråk, som allmänheten
kunde äga på att få veta hvilka som äro ansvarige
för desse bankers sedlar, så synes mig icke dessa anspråk mest
grundade i de orter, der banken är belägen, ty der kän
hvar och en invexla sina sedlar på bankens conior. 1 aflägsnare
delar åter t. ex. i Norrland, kunde en visshet i detta afseende
under vissa omständigheter vara en hufvudsak; dock torde det
äfven der, i allmänhet taget, blott utgöra en slags sysselsättning
för nyfikenheten, som kunde föranleda till oangenäma och för en och
annan enskildt störande utläggningar i de allmänna bladen.
Den, som vill göra sig underrättad om delägarne i en bank,
har tillgång till officiella handlingar, nemi. inteckningsprotocollet,
och kan der söka de upplysningar han för godt finner.
Hr Stråle: Det är ofta svårt att stifta en lag, när der
vid
förhållanden möjligen kunna förefinnas, som kunna lemna
anledning att göra afseende på någon eller någre särskilde personer.
När man nu uti ifrågavarande fall vill stifta lag, så
skulle det bilt kunna synas såsom man dervid hade afseende på
de ledamöter, hvilka nu finnas i våra privatbanksdirectioner;
men man måste dock efter mitt omdöme helt och hållet abstrahera
allt afseende på dessa personer, lill hvilka jag är fullt
öfvertygad att man icke kan hysa det ringaste misstroende;
Den 25 Januari e. m.
487
man mäste det, säger jag, af det skiil, alt eu allmän lag måste
vara sådan, alt i händelse af bedrägeri, den då äfven kam innehålla
ett correcliv deremot. Föreställde man sig, att ett
bankbolag, som från början blifvit slifladt af personer med anseende
och credit, sedermera så småningom hade utbytt dessa
sine solida ledamöter emot andre, som icke vore det, och att sådant
för allmänheten förblifvit alldeles obekant, så kunde man
äfven föreställa sig möjligheten af ett verkligt bedrägeri mot
samma allmänhet. Jag tror, att det är ur denna synpunkt man
sett saken, då man ansett offentliggörandet af iedamölernes
namn vara af nöden. Jag tror visserligen icke, alt något sådant
för närvarande är erforderligt; men dä man stiftar en
lag, som skall gälla för en längre framtid, sä mäste man förutsätta
möjligheten af ett sådant missbruk af det allmänna
förtroendet, och således genom en föreskrift söka förekomma
detsamma.
Härmed ansågs öfverläggningeu om 7 § afslutad.
8 §.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Då jag förra gången
yttrade mig, glömde jag att nämna, det den 8 § innefattar ett
bland de bufvudsakligaste hindren för nyttan af privatbankerrie.
Jag tillstyrker således, att privatbaukerue hädanefter må såsom
hittills få utgifva sedlar pä minst 2 r:dr b:co. Skulle
deremot det minimum bestämmas, som af Utsk:n blifvit föreslaget,
nemi. ö r:dr 32 sk. b:co, så skulle privatbankerne i allmogens
rörelse blifva alldeles onyttiga, och jag får på detta skäl
tillstyrka afslag å denna §, med anhållan, att den vid en skeende
återremiss mätte i detta fall blifva af Utsk:n förändrad.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag får vid denna § åberopa
Hr Nordenanckar reservation. Af Ulsk:ns betänk, i dess helhet
synes det, som skulle Utsk:ns mening hafva varit, att privat
bankerne framdeles kunde fortfara; men då erfarenheten
gifver vid handen, alt dessa icke kunna existera, om Utsk:ns
förslag i denna § i afseende på minimivaleurens å sedlarne bestämmande
lill 6 r:dr 32 sk. b:co af IL St. antages, och således
utsättandet af detta belopp synes hafva härrört af bristande
kännedom om förhållandena i landsorterne, så får jag härmedelst
tillkännagifva min önskan, att Utsk:n måtte stadga ett
belopp, som mera är förenligt med möjligheten af privalbankernes
framlida bestånd.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Den 8 § innebär
en inskränkning, som måhända kan vara föranledd af fordna tiders
företeelser, men hvilken jag anser vara ganska skadlig, så framt
privatbankerne skola kunna åstadkomma den nytta för allmänna
rörelsen i landet, som med dessa inrättningar afses. § lyder
nemi.: ”Utom invisningar på R. Sl:s Bank, i enlighet med
derom gällande föreskrifter, må ej af enskild bank utfärdas
andre tryckte eller graverade förbindelser, än creditsedlar,
4S8
Den 25 Januari e. m.
ställde till innehafvaren, att vid anfordran, utan ränta, inläsas,
och hvilka ej må lyda å mindre belopp, än 6 r:dr 32 sk.
b:co, motsvarande 2 r:dr 24 sk. silfver.” En af de nyliigare
operationer, som af en bank kunna företagas, är den, att genom
mottagande till lägre ränta af capitalcr, hvilka för någon
kortare tid eljest skulle ligga ofruktbara i ägarens cassa, bereda
honom någon inkomst och tillika öka sin egen tillgång
till bedrifvande af sin rörelse. Obligationer för desse deposita
kunna, derest de riktigt inrättas, gå man och man
emellan, nära nog i likhet med mynt; med den skillnad likväl,
att de äro begärligare, emedan de bära ränta. Om banken äger
behörig credit, skulle den händelsen, alt desse invisningar af
banken infordras, jemförelsevis mindre ofta inträda, och rörelsccapitalet,
i den landsort, der banken är, skulle på ett, såsom
jag tror, oskadligt och nyttigt sätt blifva förökt; oskadligt
derföre, att dessa invisningar icke trycka på bankens cassa, således
icke eller medelbarligen på Riksbankens cassa; nyttigt äfven,
dymedelst att depositionsbevisen, eller hvad man vili kalla dem,
i innehafvarens händer draga en ränta, då deremot hans conlanta
cassaförråd af sedlar, i st. f. invisningar, bära ingen ränta,
hvarjemte samma sedlar, af hanken utlånade, uter inbringa
ränta. Jag medgifver visserligen, alt en sträng conlroll torde
behöfvas, för att förekomma missbruk med dessa depositionsbevis;
men att genom eli sådant förhud, som det 8 § innehåller,
lägga hinder i vägen för deras inrättande på ett ändamålsenligt,
för allmänheten nyttigt sätt, det är efter min öfvertygelse
oriktigt. Jag anhåller således, att, då en återremiss i alla
fall torde blifva en följd af denna öfverläggning, dessa mina
anmärkningar måtte få till Utskrn medfölja.
Ilr Aminoff: Den 8 § sådan den här finnes uppställd, i af
seende
på föreskriften om invisningar på R. St:s bank, om tryckta
eller graverade förbindelser och om crcditsedlar, anser jag höra
till en god ordning och säkerhet för det allmänna, och har således
deremot ej något att anmärka. Men att privatbankerne icke skola fä
utgifva sedlar på mindre valeur än 6 r:dr 32 sk. b:co, är så väsendtligt
ingripande uti privalbanksintresset och stridande mot detsamma,
att jag med temlig säkerhet tror, det ingen sådan inrättning
icke vidare uppkommer, äfvensom att de nu varande
bankerne, vid oetrojens utgång, upphöra med sin rörelse. Man
behöfver ej mycket vara bevandrad uti privatbanksaffärerne,
för att finna, att en sådan föreskrift, i afseende på minsta sedelvaleuren,
skulle medtaga nästan alla de fördelar, hvarpå privatbankerne
är fotad, och således vara första stegel att indirecte
förbjuda dcsammas fortgående vid en lid, då man allmänt klagar
öfver penningebrist oell öfver svårigheten för afsättning af
producter m. m. Ar detta väl beräknadt? Jag tror det ej.
Att nu, genom en sträng lag och genom omväg, besluta om indragning
af privatbankerne, d. v. s. om 5 a 6 millioner i om
!opp
-
Den 25 Januari e m.
489
lop|) varande myntrepresentanter, utan att på en gång föreslå
något motsvarande, till afböjande af den blifvande allmänna
förlägenheten, fruktar jag leder derhän, att då man vill hindra
fortgåendet af ett inbilladt ondt, man genast kommer till
det verkliga onda, till ett förhållande i penningeaffärer, som
lyckligtvis länge varit främmande för Sverige.
Med stöd af hvad jag nu i korthet anfört, önskade jag helst,
all privatbankerne, hädanefter som hittills, linge rättigheten utgifva
sina creditsedlar på 2 r:dr b:co valeur. Men om denna
önskan ej vinner sympatier, får jag vördsamt föreslå, att minsta
valeuren bestämmes till 2 r:dr 32 sk. b:co eller 4 r:dr r:gs,
motsvarande eller nuvarande myntberäkniug en r:dr silfver,
hvilken valeur ej af R. St:s Bauk ulgifves och kan således i
allmänna rörelsen vara nyttig.
Frih. Cederström, Jacob: Discussionen på f. m. har
tillräckligen visat hvad verkan de små privatbankssedlarne utöfva
på Riksbankens egna sedlar, och att sådant, långt ifrån
all vara nyttigt, måste vara skadligt. Frågan är här tveggehanda,
nemi. skola privalbankerne få utgifva sedlar, och, i
sådant fall, till hvilka valeurer? Jag måste då säga, att om
den oriktighet kommer att i Sverige införas, att enskilda bolag
få rättighet att utgifva sine sedlar, dä enskildt man det icke
har, så röstar jag för det belopp, som Ulsk:n föreslagit.
Jag har egentligen begärt ordet, för alt, i anledn. af Frih.
Palmstjernas, Nils, yttrande, röi:de nyttan för privalbankerne
att få upplaga penningar af enskilda och derföre utgifva obligationer,
som löpa med 3 proc. ränta, fä erinra, alt Sveriges häfd
visar oss, det vi efter 17S8 års krig hade sådana obligationer,
hvilka dock sedan upphörde. Derefter uppkommo disconlerne,
hvilka hade crediliver pä Banken och rättighet att upplåna
penningar saint utfärda obligationer mot 3 proc., från 5 r:drs
valeur och deröfver, ställde på Banken till inlösen. Så länge
med deras papper ärligt förlörs, d. v. s. att disconlerne upplänade
penningar emot 3 proc., men utlånade samma medel
mot 6 proc., hvarigenom de således vuuno 3 proc., inträffade
den omständighet, som Frih. Palmstjerna förutsatt, att nemi.
cassabehållningen hos enskilda, som annars legat utan ränta,
erhöll en sådan, så att samtlige köpmännens cassör i Slockholm
och Götheborg vanligen voro förvandlade i dylika papper,
äfvensom att de öfriga cassorne här, hvilka icke hade tillfälle att fä
utlåna sina penningar, upptogo sådane medel i sina cassör. Men
del räckte icke mänga är, förr än man tyckte, att det var
mera vinst vid att direete utlåna 3 procentssedlar, fabricerade
utan att en enda bancosedel kommit in på conloret, och derifrån
sedermera den cataslrof, som på grund af kortsynta begrepp
gjorde, att R. St. vid ISIS års riksdag beslöto, att ställa
ofvaunämnde verk under förvaltning af Riksg.Cont. i stället
att förekomma missbruken vid disconlförvallningarne. Slutligen
6 H. 62
490
Den 25 Januari e. m.
får jag tillkännagifva, det jag hyser farhågor för att skaffa oss
creditmynt af enskilda bolag eller personer utgifue, och sorn
löpa i landet i bredd med Rikets mynt, så länge den 72 §
Reg.F. är oförändrad, att: ”R. St. allena äga rätt alt genom
Banken utgifva sedlar, som för mynt i riket må erkännas.”
Hr Stråle: Det torde vara utan all fråga, alt ju icke
ifrågavar. S § är af största vigt för privatbankernes fortfarande
bestånd. Det fordras icke mycket calcul, för att visa, det
största delen af deras utelöpande sedlar är den af mindre valeur;
att det är på desse, som de draga största räntan, och som
följaktligen utgöra den största vinsten. Jag känner alldeles
för litet till detta ämne, för att kunna bedömma, huruvida de
högre sedelvaleurerne å en och annan sedelstock skulle kunna
draga en sådan ränta derpå, att den utgjorde en skälig vinst
pä bankrörelsen; roen jag skulle önska, att man hade kunnat
så ordna delta förhållande, att desse mindre sedelvaleurer hade
försvunnit. Jag har sjelf uti ett förslag, som jag vid en
föreg:de riksdag afgifvit, föreslagit den lägsta valeuren till 2
r:dr; men jag tillstår, alt jag gerna önskar, det man kunde
komma derifrån, på det att allmogen måtte i dess dagliga rörelse
kunna undvika dessa små sedlar, och derigenom mera
riksmynt blifva gängse i landet. Skulle således ingenting annat
kunna göras för privatbankernes upprätthållande, utan de
förblifva i det skick, hvaruti de sig nu befinna, så fruktar jag
att man mäste nedsätta valeuren något under den, som nu af
Ulsk:n blifvit föreslagen. Hvad angår stadgandet, att enskild
bank ej må utfärda andra tryckte eller graverade förbindelser,
än creditsedlar, så tillstår jag, att äfven jag delar den öfvertygelse,
att den bästa rörelsen för en bank vore att kunna
upplåna penningar mot lägre ränta; men, såsom Frih. Cederström
har anmärkt, yppade sig vid Malmö disconts utredning,
att man icke hade vid låns beviljande inskränkt sig till
dp penningar, som hade blifvit i disconten insatte emot 3 proc.,
utan att man hade i låneväg utgifvit 3 procentssedlar, hvarigenom
skuldbeloppen växte till en böjd, som var öfverdrifven
och onaturlig, oell är det desse tracasserier, som gifvit anledn.
till denna föreskrift, som sedermera influtit uti alla förslag
till lag för privatbankerne. För min del skulle jag dock
gerna önska, att man kunde gå ifrån detta stadgande; likväl
med sådane garantier, att missbruk kunde för framtiden
förekommas.
Hr Gripenstedt, Joh. Au g.: Om jag vore öfvertygad
derom, att privatbankerne icke kunde beslå utan rättighet att
utgifva sedlar till mindre valeurer, än Utsk:n föreslagit, så
skulle jag icke motsätta mig cn sådan rättighet; men allt det
som blifvit derom yttradt, har icke nöjaktigt för mig bevisat gilltighelen
af del påstående, att deras tillvaro verkligen beror på
medgifvandet att få utgifva mindre sedlar än å 10 r.dr r:gs.
Man har såsom hufvudsakligt bevis derför andragit, att större
Den 35 Januari e. m.
49 i
delen af deras sedelstock, som eirculerar, består af mindre valeurer
än 10 r:dr. Detta bevisar likväl i min tanka intet
annat, än att dä flere valeurer utgifvas, så gå de mindre lättare,
än de stora i allmänna rörelsen, men bevisar alldeles icke,
alt om de mindre icke linge utgifvas, de större då icke i
stället skulle circulera. Det är det allmänna behofvet af rörelsemedel
af olika valeurer, som bestämmer i hvad förhållande
större och mindre sedlar finnas utelöpande i landet. Om man
efterser huru dermed sig förhåller, skall man linna, att i det--  ta afseende är förhållandet alltid ungefär detsamma: att sedlar
å 500 r:dr, 100 r:dr och 50 r:dr o. s. v. alltid befinna sig
ute i rörelsen ungefär i samma mängd. Detta bevisar, att
sedlar t. ex. på 10 r:dr behöfvas för omsättningen till ett visst
antal, sedlar på 2 r:dr till ett visst antal, och småsedlar till
ett visst antal. När nu privatbankerues mindre sedlar utgifvas
i rörelsen, så supplera de ett motsvarande belopp af Riksbankens
mynt å samma valeur, och summan af beloppet deraf blif—
ver densamma som förut. Men om privalbnnkerne icke linge
utgifva så små sedlar, och således icke kunde supplera det belopp
deraf i riksmynt, som rörelsen kräfver, utan i stället endast
utsända sedlar af 10 ndrs valeur och deröfver, så blefve
förhållandet efter mitt begrepp intet annat, än att desse privatbankernes
sedlar skulle komma att intaga de motsvarande Riksbankssedlarues
plats. Det må vara sant, alt emedan den dagliga
rörelsen i trakterne omkring privalbankcrnc fordra mindre
sedelvalcurer, så skulle desse större sedlar, som af privatbankerne
utgåfvos, erbjudas till vexling, i afsigt att få mindre Riksbankssedlar
i stället. Detta har eu reservant anfört såsom egentliga
skälet, hvarföre icke privatbankerne skulle kunna hålla
dem ute; men jag vet icke hvar privalbankernes skyldighet
slår skrifven, att vexla in sine större sedlar emot Riksbankens
småsedlar. Ändamålet med vexlingen, eller alt erhålla de mindre
sedlarne, vunnes sålunda icke, om icke privatbankerne sjelfve
beginge den oförsigtigheten alt invexla sine sedlar emot
Riksbankens mindre mynt. Denna anmärkning förfaller således,
efter mitt begrepp, belt och hållet. Den fördel uppstod dere-.
mot för privatbankerne, alt de fleste insältuingarne, åtminstone
af de närboende, skulle komma att ingå i riksmynt, alldenstund
det endast vore Riksbankens sedlar, som, till de mindre
valeurerne, der circulerade, hvarigenom en lättnad bereddes
för privatbankerne alt möta de sedlar, som af annan orsak erbjödos
till invexling. Om nu också påströmningen blefve något
större genom den höjda sedelvaleuren, hvilket jag icke bestämdt
vill bestrida, så hade privatbankerne dock alltid den motsvarande
fördelen, att lättare få en större riksmyntscassa för alt möta
desse sedlars invexling. Dä återstår visserligen den olägenhet,
att det blefve ett nytt bekymmer, att ånyo få desse sedlar
ut i allmänna rörelsen. Men just deruti ligger den största
förtjensten af de större sedlarncs circulation; ty derigenom
tvuugos privatbankerne att företrädesvis röra sig i sådan väg,
492
Den 25 Januari e. m.
eller alt bedrifva den del af rörelsen, der omsättningen är hastigast,
d. v. s. creditiver samt tipp- och afskrifniugsräkningar.
Det är nemi. klart, att om sedlarne komma hastigt tillbaka,
så blifver det bankernes omtanka att hastigt fä dem ut igen,
och då duger det icke alt hafva lån med långa betalningsterminer,
så att circulalioneii blir förtrögad.
Af detta synes mig tydligt, att dä den svårighet, som den
möjligen större invexlingen af privatbankssedlar skulle medföra,
uppväges genom den ökade lättheten att fylla sitt motsvarande
behof af riksmynt, och den högre minimivaleuren skulle tvinga
privalhankernc lill en allmänt nyttigare rörelse; så skulle derigenom
myckel vara vimnel. Dä dertill kommer, att den mindre
bemedlade, hvars cassa nästan alltid består af smärre sedlar,
dä verkligen fick till sina behof riksmynt och icke privatbankssedlar,
hvarigenom den stora olägenhet, som nu allmänt
öfverklagas, nemi. alt dessa sednare svårt betunga allmogen i
vissa likvidationer, försvunne, så tror jag, att den föreslagna
bestämmelsen skulle kunna vara lämplig. Men om dervid verkligen
behöfves någon jemkning, för alt privatbankerne må kunna
bestå, hvilket må af mera sakkunnige personer slutligen algönäs,
så skulle jag tro, hvad äfven en reservant föreslagit, alt
ett värde af 2 r:dr species åtminstone borde vara det minsta.
Frih. Palmstjerna, IN' i I s Fredr.: dag har icke delta
git
i discussionen, då dea frågan lill afgörande förevar, huruvida
i allmänhet tillvaron af privatbankerne skulle anses vara
för Riket båtande eller icke. Jag utlåter mig icke öfver denna
fråga, jag leinnar den alldeles derhän; jag tillåter mig endast
all resonnera i den förutsättning, att privatbanker skola
finnas, hvilken förutsättning förmodligen ligger till grund för
hela denna öfverläggning. Ehuru jag vid den liden var utrikes,
har jag visserligen icke någonsin sä förlorat gängen af fäderneslandets
inre ärenden ur sigte, alt jag glömt den crisis, som
inträffade 1817 och 1818- Jag påminner mig mycket val, att
den var hufvudsakligen föranledd af det slags obligationer eller
depositionsbevis, treprocenlssedlarue, hvilka jag nu förordar.
Men, mine Hrr! derföre att en sak en gäng blifvit verkställd
med oskicklighet, och oförsigtighet, följer väl deraf, att den icke,
verkställd med försigtighet och skicklighet, skulle kunna vara
nyttig? Jag tror icke, att en sådan slutsats kan ledas deraf,
att samma system, illa utfördt, burit olyckliga följder; jag tror,
att om det blcfve väl utfördt, skola följderne blifva lyckliga.
Dock likväl har jag härvid uttryckligen förutsatt stränga controller,
lill en början inskränkt belopp, och ingalunda alltför små
valeurer på desse treprocentssedlar; ty de skulle då blifva ett
fullkomligen nytt pappersmynt, användbart äfven i den minsta
dagliga rörelsen, hvartill de dock icke iiro bestämde. I de län
.
.. . o
der, der dylika obligationer, utgifne af lanebanker, öka omloppscapitalet
och visa sig nyltige i allmänna rörelsen, särdeles i
stort, der utgifvas de icke på så små valeurer, ali. de kunna
Den 25 Januari e. m.
493
egentligen intaga pappersmyiitels rum, utan på något större,
lam pade efter landets behof; så likväl att de i större liqvider
kunna gå man oell man emellan. Således, för att ännu en gång
upprepa det, vore villkoren, under hvilka jag skulle vilja medgifva
utgifvandet af dylika sedlar, stränga controller, till en
biirjan och på försök inskränkt belopp, samt slutligen ingalunda
alltför små valeurer. Jag har blifvit upplyst derom, alt en del
af det ändamål, jag åsyftar, är så vida vunnet, att privatbankerne
för närvarande i upp- och afskrifningsräkning godlgöras 3
procent; men desse behållningar äro icke på lika sätt disponible,
som de skulle blifva dymedelst att depositionsbevis funnos.
Hr Lagerhjelm: Jag åberopar i detta ämne Hr Skog
mans
reservation. Hr Skogman har deruti visat, att af en privatbanks
hela sedelstock voro under 2 års tid utelöpande sedlar
till ett belopp af ],2J6,666| r:dr, hvaribland något öfver
700,000 r:dr utgjordes af 2 r:dr och 3 r:dr. F ägan är sålunda
nu, huruvida desse sedlar å 2 å 3 r:dr skulle kunna ersättas
af sedlar å 6 r:dr 32 sk. Skulle rörelsen kasta sig på denna
sednare valcuren? Om man betraktar arbetaren, så har han
i allmänhet icke en cassa af 6 r:dr 32 sk. b:co. Han skulle
sålunda omöjligt kunna hafva en privatbankssedel i sin cassa.
Men ej nog härmed; den person, som Förlägger honom, mäste
äfven ovillkorligen vara försedd med sedlar å mindre valeurer,
och antagandet af det nya lagstadgandet gjorde sålunda äfven
i hans hand privatbankssedeln mindre användbar. Nu är frågan
icke här, huruvida det är nyttigt eller skadligt, att privat*
bankernes 2-r:drssedlar uttränga Riksbankens; den frågan hör
icke hit. Jag återgår således lill mitt sista yttrande: att när
Utsk:n stiftat en lag för privatbanker, så måste Utsk:n hafva
utgått från den synpunkt, att privatbanker skola finnas, och skola
de finnas, så måste ovillkorligt^ sedelvaleuren placeras på en
lägre punkt än (i r:dr 32 sk. Åtskilliga minimivaleurer hafva
här blifvit föreslagna. Jag vill icke nu yttra mig öfver deras
mer eller mindre lämplighet, men hvad som är säkert är, att
om man ingår på Ulsk:ns förslag, så har man i och med detsamma
afkunnat dödsdomen öfver privatbankerne.
Den frågan åter, huruvida privatbankernes rättighet skulle
utsträckas ända derhän, att upptaga lån emot 3 proc., den vill
jag icke vidare fästa mig vid, utan blott nämna, att då bankerne
hafva upp- och afskrifningsräkning, så anser jag del åsyftade
ändamålet vunnet. Efter den erfarenhet, som man hittills
har, finnes icke i vårt land så stora capitaler, som i denna stund
kunna vara disponible emot 3 procent, så alt rörelsen i detta
faseende troligen hlefve ganska ringa; men så myckel mäste
dock om desse 3-procentssedlar upplysas, alt de icke voro anledningen
till Hankens fall 1817, utan var denna en utställning
till högre belopp, än som var disconterne medgifvet, i förening
med andra förhållanden, hvilkas närmare utveckling här skulle
blifva alltför vidlyftig. Hufvudsumman af min mening nu, är
4<J4
Den 25 Januari e. m.
dock, att Utsk:n måtte ändra det nu föreslagna minimum, och
är detta anledn., hvarför jag yrkar återremiss af betänk.
Hr Nordenanckar: Huruvida privatbanksrörelsen skulle
kunna fortgå, då minimivaleuren utsättes till 10r:drr:gs, derom
kan icke någon positiv visshet erhållas. Erfarenheten under de
10 år, som jag haft tillfälle att följa bankernas rörelse, dels såsom
directör dels såsom revisor, har likväl hos mig stadgat den
öfvertygelse, att rörelsen icke bär sig med en så hög minimivaleur.
Jag har sökt att noga följa förhållandena och funnit,
alt sedlarne inströmma hastigare till Banken, jemnt i den mån,
som valcurerne äro större; så att treorna ingå fortare än tvåorna,
tiorna ändå fortare och femtiorna fortast. Man märker
detta lättast, om man ser huru många procent af stora och små
valeurer erhållas i de remisser, som till privatbankerne ingå.
Jag menar härmed, att om t. ex. femtiorna utgöra 10 proc. af
sedelstocken, så utgöra de likväl måhända hälften af det belopp,
som till invexling inskickas. Detta är orsaken, hvarför jag tror,
att om 10 r:dr blifver bestämd till minimivaleur, så kommer
privatbanksrörelsen att upphöra. Denna opinion är äfven stadgad
i alla de landsorter, der privatbanker finnas. Hr Gripenstedts
förslag, att privatbankerne skulle söka att motverka desse
missförhållanden genom att vägra utgifvandet af de små Rikshanksvaleurerne,
och genom att erbjuda Riksbankens tior i utbyte
emot sine egne, kan jag för min del icke gilla. I fall
privatbankerne önska att hålla sina lior, som skulle blifva minsta
valeuren, i omlopp, så måste det ligga uti privatbankernas
intresse, att icke utlemna Riksbankens tior; ty om desse sednare
utlemnas, så blefve privatbankernas tior i allmänna rörelsen
obehöflige. Jag kan icke eller gilla Hr Gripenstedts tanka, att
olägenheten af en starkare invexling skulle motvägas af den
större tillgång på riksmynt, som i liqvidcrne skulle inflyta. Jag
instämmer deremot deruti, att de små valeurernes borttagande
skulle tvinga Banken att hälla sin sedelstock i ett hastigare omlopp
genom förkortade låneterminer, och denna Hr Gripenstedts
tanka tyckes visa, att han sjelf erkänner, det sraåsedlarnes
borttagande skulle hafva en på bankerne ofördelaktig
verkan. Jag är visserligen den, som alltid tillstyrkt låneterminernes
förkortning; men det finnes dock en gräns derför. De
äro redan förkortade till utlåningar på 4 månader; vill man utsträcka
desse fordringar ännu längre, så tror jag, att rörelsen
helt och hållet afstannar. De Hrr, som föreslagit, att en upplåning
emot 3 procents obligationer borde införas, hafva dermed
åsyftat 2:ne ändamål: det ena, att bereda allmänheten tillfälle
att förränta sine besparingar; det andra, alt i allmänna rörelsen
sprida ett nytt circulatiorismedel. Hvad det första af desse
syftemål vidkommer, så har Frih. Palmstjerna redan upplyst derom,
att ett sådant tillfälle att insätta penningar mot ränta redan är
allmänheten beredt, derigenom att alla privatbanker, såvidt jag
känner, åtminstone de, som äro belägna i medlersta Sverige,
Dp, n 25 Januari e. m.
495
hafva infört sådane upplåningar och från allmänheten emottaga
alla de penningar, som insättas till 3 procent. De bokföra dem
och tillåta lyftning å vista. Men sådane insättningar ske till
ganska små belopp. Capitaltillgångarne i vårt fattiga land
äro så ringa, alt beloppen af sådane insatta medel vanligen
utgöras af circa 60 eller 70,000 r:dr, hvilket förhållande
nogsamt visar, att en privatbanksrörelse, grundad på endast
upp- och utlåning, icke skulle kunna i Sverige äga rum. Hvad
åter spridandet af ett nytt circulationsmedc! angår, så får jag
förklara, det jag tror, att utfärdandet af sådane räntebärande
papper skulle för privatbankerne blifva af yttersta våda. Naturen
af sådane sedlar, som de här ifrågasatte, är, att de samla
sig på några få capitalisters händer, eller ock att de stanna i
vära allmänna cassör i större summor. De återkomma således
till invexling i större belopp på en gång lill bankerne, utan att
desse kunna beräkna när en sådan påkänuing äger rum. Jag
anser således, att en sådan rörelse skulle för bankerne sjelfve
innebära den största våda, i fall directionerne läto förleda sig
att begagna dessa papper till något större belopp. Säkrast är i
min tanka att alldeles utesluta dem. Det var just missbruket
af denna rörelse, som störtade disconterna i fordna tider. Om
jag icke missminner mig, bade Götheborgs discont utelöpande
sådane papper för 3 millioner och ungefärligen 3 eller 4 hundradetusen
r:dr i riksmynt till deras invexling; och disconten
föll för en oväntad remiss af 5 å 600,000 r:dr sådane räntebärande
sedlar.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Hvad angår de ränte
bärande
obtigationerne, så bar Hr Nordenanckar ganska riktigt
utvecklat de följder, som skulle uppkomma deraf, att en bank,
som hade rättighet att utgifva sådane papper, utställde dem till
större belopp, än som i en viss proportion motsvarade bankens
cassa; dock, om banken behandlar saken förnuftigt, anser jag
någon fara icke vara dermed förenad. Vi hafva exempel på
en existerande bank, åtminstone en sådan, som utgaf räntebärande
obligationer, utan att detta medförde någon annan olägenhet
än den, alt Bankens vinst blef något mindre än den eljest skulle
hafva blifvit; hvarför äfven desse obligationer snart indrogos
och ersattes genom sedlar, som icke buro någon ränta. Att i §
intaga ett medgifvande för en privatbank, att utgifva räntebärande
obligationer, anser jag således för min del icke vara äfventyrlig!,
såvida nemi. i den §, der man kommer att bestämma
beloppet af de sedlar, som en bank bar rättighet att utgifva,
äfven stadgas, att ifrågavar. obligationer skola inberäknas
uti delta belopp. Sedan må det bero på direclionen alt pröfva,
huruvida det är med bankens fördel förenligt, att vid utgifvandet
af sedlar, äfven utgifva sådane obligationer.
Hvad föröfrigt hufvudfrågan i denna § angår, eller minimivaleuren
å de sedlar, som en bank får utgifva, så anser jag,
lika med Hrr Nordenanckar och Aminoff, alt, om en banks rät
-
496
Den 25 Januari e. ni.
tighet att utgifva sedlar inskränkes till rättigheten att utgifva
sådane å 6 r:dr 32 sk. h:co, såsom den minsta valeureu, så skall
vinsten deraf blifva för samma bank så ringa, att icke någon
af de delägare, hvilka deltagit i nuvarande privatbankers stiftande,
skall ingå i någon af de nya banker, hvilka grunda sig
på ifrågavarande lag. Hr Gripenstedt har gifvil ett godt skäl
för denna mening, då Hr Gripenstedt yttrat erfarenheten hafva
ådagalagt, ali den allmänna rörelsen klöfver ett visst antal 500
r:drs, 100 r:drs, 10 r:drs och 2 r:drs sedlar. Om nu så är,
hvilket jag äfven vill antaga, så finnér man lätt, alt om en ort
kräfver i sin vanliga rörelse 2 r:drs sedlar till ett belopp af
200.000 r:dr, 6 r:dr 32 sk. till ett lika belopp, samt för öfrigt
10 r:dr 50 r:dr ICO r:dr alltsammans till ett belopp af 700,000
r:dr, och en privatbank i denna ort icke mera får utgifva 2 r:drs
sedlar, så skola desse ersättas af Riksbankens 2 r:dr sedlar.
Privatbanken, som då förut kunnat bestrida bela rörelsen med
700.000 r:dr af sina sedlar, är således inskränkt till 500,000
r:dr. Möjligheten för privatbanken att kunna hålla sina sedlar
i rörelsen blifver sålunda inskränkt, och vinsten således äfven i
samma mån mindre, ehuru det just är probabiliteten af vinst,
som gör, att sådane banker uppkomma. När nu denna probabilitet
försvinner, så är klart, all icke några banker mera uppslå.
Likväl beror detta i viss män på särskilda förhållanden inom
orterne. I en fattig ort, der arbetarens cassa icke uppgår lill
10 r:dr, utan håller sig till mindre summor, kanske 2, 3 eller
4 r:dr, der skall naturligtvis privatbankens sedlar icke kunna
sprida sig till den mängd, som för närvarande är förhållandet,
under det att å en annan mera förmögen ort åter, der rörelsen
har en annan gång, och der allmogens cassör belöpa sig till 10,
20, ä 30 r:dr, en privatbank kan bålla större sedlar i rörelsen
med nära lika förmån sorn mindre. Ehuru således privatbanksröreisen
skulle kunna slå sig ut å vissa förmögnare orter,
så anser jag dock detta omöjligt inom de fleste prov inser af vårt
fattiga laud.
Den minsta sedelvaleuren anser jag lämpligast kunna stadgas
till likhet med 1 species, eller 2 r:dr 32 sk. Visserligen
kunde 3 r:dr vara ungefärligen lika; men då R. St. innevarande
riksdag hafva stannat i del beslut, att räkneenhelcn bör
blifva lika med 1 r:dr r:gs och conseqvens i besluten är något,
som, ehuru den icke alltid iakttages af R. St., dock alltid är
önskvärd, så skulle jag för min del snarast vara af den tanka,
att beslutet i afseende på denna del af privatbauksrörelsen sattes
i harmoni med det, sorn fattades i frågan om räkneenhetens
bestämmande, hvadan jag äfven tillstyrker, det minimivaleuren
må blifva en multipel af denna räkneeuhet, och svara
emot jemnt 1 r:dr species.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Icke eller jag bar,
hvarken af de skäl, som bär blifvit muntligen uppgifne, ej eller
af
Den 25 Januari e. m.
497
af (lern, som uli reservationerne blifvit skriftligen anförde, kunnat
finna mig öfverlygad derom, att privatbankerne ovillkorligt
skulle komma alt upphöra, så vida det blefve dem föreskrifvet,
alt de icke skulle fa röra sig med sedefvaleurer under 6 r:dr
32 sk. b:co. Jag anser nemi. den utredning vara riklig, som
Hr Gripenstedt framställt, eller att den allmänna rörelsen behöfver
ett visst belopp sedlar för hvardera af de särskilda valeurcrne,
och alt privatbankerne, dä de utfärda sedlar, uttränga,
lill motsvarande antal, sedlar, som Riksbanken utfärdat,
hvadan frågan således endast mäste blifva den, hvilka valeurer
af Riksbankens sedlar, sorn privatbankerne skola uttränga. Om
jag ieke blifvit oriktigt underrättad, sä tillgick vid privalbankernes
första uppkomst pä så sätt, att de, för att draga ur rörelsen
de smärre Riksbankssedlar, som i orlerne funnos, tillvexla
de sig dessa smärre sedlar emot sina egna samt uppskickade
deni till Stockholm, för alt för desamma erhålla Riksbankens
större sedlar? I sådant fall, sedan privatbankerne, i de
orter, der de röra sig, genom sina egna lyckats helt och hållet
borttränga Riksbankens smärre sedlar, är det tydligt, att näringsidkarue
i dessa orter mäste känna behofvel af att ur privatbankerne
kunna få smärre sedlar alt dermed aflöna sina arbetare.
Men om i dessa orter ännu funnos kringlöpande Riksbankssedlar
af alla smärre valeurer, så ser jag icke något binder,
hvarför ieke en sådan person, när han tager ut på sitt
creditiv privalbankssedlar af 10 r:drs valeur, skulle kunna vexla
denna 10 r:dr mot den mängd af Riksbankssedlar, som äro fästade
vid rörelsen i samma provins; och dä det lätt låter bevisa
sig, att i allmänna rörelsen behöfvas flere millioner 10 r:dr r:gsocli
10 r:dr b:co-sedlar, ser jag ej hvarföre privatbankerne icke
skulle kunna hädanefter supplera Riksbankens sedlar af den
högre valeuren, på samma sätt som de förut supplerade dess
smärre. Privatbankerne vexlade in Riksbankens lior emot sine
egne, utan alt sedermera dem utvexla, och i den män som allmänna
rörelsen dä vore i behof af tio r:drs sedlar, så, om den
bade förtroende till privatbankerne, ser jag icke hvarför icke
allmänheten skulle behålla dessa privatbankerucs 10-r:drs-sedlar,
hvilka då pä detta sätt skulle komma alt supplera Riksbankens.
Jag tror således, alt om privatbankerne hilt i lis icke kunnat
länge hålla 'deras större valeurer ute i rörelsen, så bar della
möjligen kommit sig deraf, att privatbankerne rört sig på ett
sätt, sorn gjort, alt förhållandet icke kunnat vara annorlunda.
Möjligen skola dessa theoriers grunder pä praktisk väg kunna
vederläggas; men emot dem bar man, i min tanka, åtminstone
icke ännu anfört något enda fullt gilltigt skäl.
Hr von Hohenhausen: Utom de skäl, som redan blif
vit
anförde emot nyttan af att tillstädja privatbankerne rättigheten
all utgifva 3-procenls-sedlar, får jag äran ytterligare tillägga,
alt en sådan rättighet vore i högsta grad för allmänheten
(i H. 03
498
Den 25 Januari e. ra.
farlig och kunde leda till stora missbruk, om den beviljades och
begagnades afen bankdirection, som vore mindre ärlig i utvägar
att öka sin sedelstock. Att åter en sådan direclion kan i framliden
uppstå, till en sådan förmodan berättigar exemplet med
Malmö fördelia discont fullkomligt. En bedräglig direclion skulle
ju, i st. f. att mottaga depositioner och derföre erlägga tre
procent ränta, directe kunna utlåna dessa 3 procenls sedlar,
synnerligen om de ej äro ställda till inlösen å vista, i beräknad
proportion af hvad rörelsen vidtålte för enskildas behof af cassareserver,
af t. ex. 6 månaders äldre datum än utlåningsdagen,
och således för det ena graverade papperet få genast afdraga
8 procent, under det att den för det andra blott finge afdraga 5.
Det folie sig sedan lätt alt öfvergå till icke antidaterade 3-procents-sedlar
oell likafullt erhålla 8 procent af i betryck varande
låntagare. Frestelsen blefve stor, och erfarenheten har visat
alt man bör undvika den.
Hvad speciell vidkommer frågan ang:de den minsta sedelvaleuren,
så får jag erkänna, att jag delat Utsk:s tanka, att
densamma icke bör understiga det belopp, som blifvit af Utskin
föreslaget. Någon omöjlighet för privalbankerne att dermed
komma ut, kan jag ingalunda finna. Till de skäl, som af Hr
Mannerskantz blifvit anförde, anhåller jag få lägga det, att då
viusterne i cn del privatbanker lära hafva uppgått ända till 25
proc., så synes det mig, som skulle desamma gerna kunna tåla
den förminskning, som möjligen skulle uppkomma genom de små
privatbankssedlarnes indragning och de större valeurernes kortare
omlopp i allmänna rörelsen. 1 afseende på svårigheten alt
bålla de stora sedlarne ute i allmänna rörelsen, anser jag mig
böra i minnet återkalla, hurusom Fahlu bergslag tillförene utgaf
sina sedlar ä 20 r:dr, hvilka, det oaktadt, circulerade i det fattiga
Dalarne äfvensom i Westmanland och Upland, samt voro
ute flere år innan de till invexling presenterades i 11. Sl:s Bank.
Nu är likväl har endast fråga om 6 r:dr 32 sk. eller |:del af
den förra summan. I Skottland och Irland, der privatbanksrörelse
drifves i stor scala, får icke den minsta valeuren vara
under ett £ St. Slutligen får jag ännu andraga ett hufvudsakligt
skäl, sorn icke bör lemnäs oanmärkt, nemi. att R. St., genom
att tillstädja privalbaukssedlars lifgifvande å små valeurer,
såsom 2 och 3 r:drs b:co-sedlar, ovillkorligen förbinda sig att,
i händelse en af dessa banker skulle komma på obestånd, nämnde
sedlar dä inlösa; ty den fattigare folkmängden, som icke
kan hafva reda pä huru dessa banker förvaltas, äger dock cn
moralisk rätt och fullgilltigt anspråk derpå, att icke blifva bedragna
genom de anstalter, som af R. St. med gångbart mynt
blifvit vidtagna. Såsom exempel härå vill jag anföra det upplopp,
som i anledning af en dylik händelse med så kallade valuler
uppkom i Carlskrona, och der man, för alt stilla detsamma,
mäste från allmänna cassör tillfredsställa den arbetande
classens anspråk. Jag vidblifver således min mening, att det
af Utskin föreslagna minimum är det rälta.
Den 25 Januari e m.
49(1
Frih. Raab, Adam Christian: På f. m. tog jag mig
friheten alt, då 1 § till pröfning förevar, framlägga förslag lill
ett nytt reglemente för privatbankerne, hvilket förslag, om det,
åtföljande äterremisseii, skulle inom Utsk:n vinna något afseende,
naturligtvis kommer att hafva inflytande pä sedelvaleurerne.
I sådan händelse, eller om de sedlar, som privatbankerne skulle
utgifva, endast konime alt bestå af invisningar å Riksbanken, sä
är klart, alt dessa sedlar icke kunde blifva afsa små valeurer,
som då privatbankerna utgifva sina egna sedlar. Dock! R. o.
Ad:s majoritet tycktes icke gilla dblla sätt för privatbankernas
rörelse, ulan ansåg i allmänhet, alt det sätt för sedelutgifning,
som privatbankerna hittills följt, vore det rälta och det bästa,
hvaraf äfven följer, att det är i öfverensstämmelse härmed, som
frågan nu är att yttra sig om privatbankernas sedelvaleurer.
Det är således under förutsättning deraf, att privatbankerna hädanefter,
såsom hittills, komma all drifva sin sedelrörelse, som
jag nu vördsammast tager mig friheten att yttra mig öfver sedelvaleuren.
Det gifves 2:ne still all förhindra privatbankernas
tillvaro; det ena, att bestämdt förbjuda dera — detta är ärligt
spel — och det andra, att stadga sådaue villkor, som göra deras
existens omöjlig. Denna sednare åtgärd anser jag hafva
blifvit vidtagen, då minimivaleuren sattes så hög, att någon
vinst på privalhankrörelsen för delägarne icke kan uppkomma.
Hr Gripenstedt har sökt alt försvara den sals, alt, då privatbankernes
sedlar, de stora likasom de små, finna sitt omlopp
derigenom, att de undantränga ett motsvarande belopp af Riksbankens
sedlar; så skulle det derföre vara af nöden för Riksbankens
säkerhet, att förbjuda privatbankerna utgifva mindre sedlar.
Delta har redan af flera föreg:de talare blifvit upplaget och i
min tanka så fullkomligt vederlagdt, att jag icke länge vill uppehålla
mig dervid. Det torde vara en gifven sak, som Hr
Gripenstedt icke eller har vederlagt, att om privatbankernas
sedlar uttränga den ena eller andra sorlen af Riksbankens, kati
detta för Riksbanken vara ungefärligen detsamma. Frågan är
blott om det belopp, som de undantränga, men hvilken sort,
mäste för Riksbanken vara alldeles likgilltigt, Återstår således
intet annat hufvudsaklig! skäl, än det vid första påseendet verkligen
klingande, nemi. att den mindre bemedlade, torparen eller
arbetaren, som icke hade mera än sin 3 r:dr af en privatbanks
sedlar på fickan, skulle vara underkastad äfventyret att äfven
förlora densamma, genom samma banks förvållande, hvarvid
Staten skulle finna sig skyldig att inlösa sådana sedlar. Det är
ingen af eder, mine Hrr, som ens yttrat den farhågan, att en
privatbank skulle verkligen komma i den belägenhet, att icke
kunna inlösa sina egna sedlar; men jag vågar framställa en
annan sida af saken. Jag frågar Hrr:rne, om de fattigare classerne
vore bättre betjente, om Hrr:rnes lagstiftning går derpå
ut, alt göra privatbankerna omöjliga, och derigenom betaga producenten
tillfälle ali lemna arbetaren utväg all förtjena, och
således hvarken någon privatbankssedel eller någon Riksbanks
-
500
Den 25 Januari e. m.
sedel komme i deras hand. Vore väl den fattiges belägenhet
dä bättre, än om del möjligen nu skulle hända honom, hvilket
dock saknar hvarje skymt af sannolikhet, att han vore tvungen
att behålla sin sedel några veckor, innan han kunde blifva af
med den?
Man har på f. m. talat om den slöra vinst, som privatbankerne
hafva gjort. Jag vill nu icke vidröra detta ämne,
ehuru förljensten visserligen icke är på långt när så stor, som
Hr von Hohenhausen uppgifvit; men då man jemväl ofia anspelat
privatbanksintresset, vill jag förklara, att det är icke
privatbankdelägarnes intresse, som jag försvarar, utan det är
den stora allmänhetens. Om privatbankerne icke skulle kunna
äga bestånd, då frågar jag Hrr:ne, hvilka skulle derigenom komma
att förlora mest, antingen delägarne, som vid sådant förhållande
blefve i tillfälle att genom de utdelningar, som de i
banken på sina adier erhöllo, qvitta sina skulder, eller den
stora allmänheten, som då skulle se sig tvungen alt lill privatbankerne
inbetala de utelöpande (i millionerne. Hr Mannerskantz
har framställt en uppgift, som jag belviflar blifvit riktigt
Hr Mannerskantz föreställd, nemi. att privatbankerne skulle
i början af sin tillvaro först hafva lillvexlat sig Riksbankens
små sedlar, uppsändt dem till Banken samt derför erhållit större.
INågon sådan operation bar jag alldeles icke bort omtalas, och
jag bestrider helt och hållet alt någon sådan ägt rum; ty privatbankerne
hafva i allmänhet förhållit sig klokt, men det
skulle hafva varit oklokt alt bekosta sådane onyttiga utgifter
i post-arfvoden. Tvertom hafva de fleste incasseringar skett i
stora riksbankssedlar, som blifvit inlemnade till privatbankerne
till utvexling.
Jag slutar med det tillkännagifvande, alt jag instämmer
med Hr Aminoff deruti, att den minsta valeur, som privatbankernes
sedlar böra innehålla, mätte bestämmas lill 4 r:dr r:gs,
men icke derutöfver; sä vida nemi. det system för privalbanksrörelsen
antages, som R. o. Ad:s majoritet tyckes gilla.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag bar begärt ordet, för att
siika bemöta några skäl för antagandet af den högre sedelvalour,
som Utsk:n föreslagit. Här bar blifvit sagdt, ali om privalbankcrne
fortfarande fä bibehålla rättigheten att utgifva småsedlar,
sä skola dessa framdeles, såsom hittills, uttränga alla Riksbankens
smärre sedlar. Jag hemställer då, huruvida det dr så
alldeles uppgjord!, att det är privatbankernes sedlar, som utträngt
eller minskat Riksbankens utelöpande sedelstock? Den
riktning till indragning af Bankens sedelstock, som nu öfverklagas,
var redan börjad genast efter realisationens fastställande,
och således innan privatbanker funnos, och har sedermera år
efter år ständigt fortgått. Privatbankernes sedlar hafva således
icke utträngt Riksbankens, ulan de hafva sökt alt fylla den
brist af nödvändiga rörelsemedel, som uppkom i landet genom
den riktning, som realisationen i allmänhet tog. Att vid sådant
Den 25 Januari e. m.
501
förhållande dessa sedlar blefvo begärliga i rörelsen, när de andre
försvunno, det är en naturlig sak.
Dernäst är det sagdt, att det för en värd talare icke vore
klart, det ju icke privalbankerne skulle kunna fortfarande bära
sig med den inskränkning i afseende på rättigheten alt utgifva
sedlar, som nu af Utsk:n blifvit föreslagen. Det är likväl säkerligen
ganska klart för den värde talaren, att mindre sedelvaleurer
behöfvas för den allmänna rörelsen? Om nu den allmänna
rörelsen icke får privalbankernes sedlar, utan måste skaffa
sig Riksbankens sedlar, sä frågar jag: på hvad sätt skall den
allmänna rörelsen kunna skalla sig dessa sedlar i landsorterna?
Något sätt alt directe från Stockholm förskrifva dem, har icke
den mindre rörelsen. Det är naturligt, att, dä det finnes vexelcontor
i landsorterna, såsom privalbankerne, så söker äfven allmänheten
der dess dagliga rörelscmcdel, eller 2 r:dr. Allmänheten
mäste hafva ett större antal sedlar å 2 r:dr, än den skulle
baft ä 10 r:dr; för att kunna få dem, måste den således naturligtvis,
sä silert en 10 r:drs-sedel kommit ut, skynda sig alt
för den få ut 2 r:drs sedlar, som äro dess egentliga rörelsemedel.
Genom privalbanks-sedlarnes så hastiga återkomst skulle
all vinst för privalbankerne gå förlorad, och desse dessutom
blifva tvungne att upprätthålla en bancosedelstock, vida öfversligande
den nuvarande, och så stor, att eiK privatbanks rörelse
derigenom hiefvc lill det aldrayltersta försvårad. Huruvida delta
är ändamålet, del är en annan sak; då må man öppet uttala
det. Man gore sig dock förut fullt reda för, huru landet skulle
komma att må, om på en gång, likasom genom ett maktspråk,
det egentliga rörelsecapilalet, som landet nu äger, ur den dagliga
rörelsen bortrycktes, ulan att något annat sattes i stället.
Ty att säga, alt Riksbanken skulle öka sin rörelse, är falskt,
emedan del är bevisadt, att detta icke kan ske, utan att Riksbanken
erhåller en motsvarande metallisk valuta, på hvilken
den kan gifva ut ett större belopp sedlar. När nu metallisk
valuta icke finnes för de sedlar ens, som redan äro i allmänna
rörelsen och som äro alldeles otillräckliga; pä hvad grund kan
man dä tro, att Fullmäktige skola våga att släppa ut ännu mera
sedlar ur Ranken, för hvilka icke alls någon grundfond finnes?
Ett vacuum skulle således uppstå; och hvad inflytande det skulle
hafva pä landet, om, midt under allt detta, privalbankernes
fordringar skulle inbetalas, det torde hvar oell en, som något
känner förhållandena, lätt kunna bedömma. Här är sagdt, att
privatbankernas 10 r:drs sedlar skulle bära sig lika bra, som
obligationerne å 20 r:dr, ställde lill inlösen på R. St:s Rank.
Till en början har det gått med dem, som det nu troligen går
med det andra rörelsemedlet, som Sveriges allmänhet ännu fält
behålla; de finnas nemi. icke mer. Man rörde sig i början ganska
mycket med dessa obligationer; men som man här i landet
tyckes tro, att Staten förlorar allt hvad den enskilde vinner, så
pålade man dem en så stor folio-afgift, att de icke mera med
fördel kunde ulgilVas. Hvad den uppgift beträffar, att de mindre
502
Den 25 Januari e. m.
Riksbankssedlarne skulle af privatbankerne hafva blifvit invexlade
samt till Stockholm uppskickade, så får jag upplysa,
åtminstone från den landsort, hvarifrån jag är, att något sådant
der så mycket mindre ägt runi, sorn privatbanken nästan uteslutande
sökt tillvexla sig de stora bancosedlarne, som kosta
minst i portoafgift och som alltförväl behöfvas för de dagliga
remisserne på Stockholm.
Jag måste således instämma med de Hrr, som tro, att vilkoret
för privalbankernes fortfarande rörelse är, att icke allt
för mycket höja minimum af sedelvaleuren, och får jag jemväl i
delta afseeude förena mig med Hr Aminoff, som ansett alt 1
speciendr borde tagas till grund derför.
Hr Nordenanckar: Det är svårt att framställa posi
tiva
bevis i en fråga, som måste bero endast på hvars och ens
individuella öfvertvgelse. Jag har redan uttalat min åsigt, att
privatbankerne icke kunna bära sig med så höga valeurer,
sora deni Ulsk. föreslagit, och jag hänvisar derom vidare till
min reservation. Jag vill dock upplysa derom, att egentliga
anledningen till stillandet af Wermlands provincialbank verkligen
var behofvet af småsedlar i orten. Wermlands rörelse
var sådan, alt då största delen af dess penningar inkom i större
remisser från aflägsna håll t. ex. Götheborg, så stadnade
man i förlägenhet att få dessa vexlade och, då liqvider vid
större marknader etc. skulle ske, så måste man ofta förena
10 å 12 personer om samma sedel. Detta behof af vexelmynt
var första auledn. till bankens stiftande, och samma hellof qvarstår
ännu.
Man har, såsom skäl mot småsedlarne, anfört olägenheterne
för den fattigare allmogen, i fall någon förlust skulle, genom
privatbankens förvållande, uppstå. Jag skulle erkänna detta
skäl, såvida jag icke vore fullt öfvertygad derom, alt någon
möjlighet lill förlust icke finnes under privatbaukernes nuvarande
organisation. Der finnes säkerheter icke allenast till
dubbla summan af bankernes tillgångar, utan dessutom liela den
personella ansvarigheten. Vid stiftandet af Smålands privatbank,
sammanträdde några personer, deribland jag var en, och
vi försökte att ungefärligen beräkna bolagets tillgångar. Endast
de delägare, som vi personligen kände, uppskattades af oss
till en förmögenhet af emellan 9 och 10 millioner. Sådan,
mine Hrr, är privatbankernes organisation. Den saknar sin
like i andra länder, och jag är fullkomligt öfvertygad, att någon
förlust icke kan på dessa inrättningar uppstå, hvadan äfven
det skäl för mindre valeurernes borttagande, som man vill
hemta från omsorgen om den mindre bemedlades säkerhet, för
mig förlorar sin kraft.
Hr von Troil, Samuel: Jag har vid ett föreg:de till
fälle,
vid återremissen af BancoUlsk:s stora financebelänk., tagit
mig friheten yttra den åsigt, att, enligt mitt förmenande, privalbankerne
inom landet åstadkommit ganska mycken nytta,
Den 25 Januari e. m.
503
och ntt desse banker, såvida nemi. de väl organiseras, äfven
borde framdeles få fortfara. Men om nu privatbankernc skola
fortfara, så är gifvet, att de äfven måste äga rätt att utgifva
egna creditsedlar; det lärer ej kunna bestridas. En annan fråga
är likväl, huruvida desse banker böra äga rättighet att utgifva
creditsedlar till så små valeurer, som hittills varit fallet,
och i detta hänseende får jag förklara, att jag för min del
ingalunda kunnat finna mig öfvertygad af de talares skäl, sorn
här velat åt bankerne bibehålla denna rättighet. Tvertom synes
det mig, på de grunder, som Hrr Gripenstedt, Mannerskantz
och Hohenhausen anfört, att privatbankerne framdeles
kunna existera och med tillräcklig vinst sköta sin rörelse,
derest ett högre minimum för sedelvaleuren af R. St. bestämdes.
Huruvida detta minimum bör bestämmas till 6 r:dr 32 sk.
eller, hvad jag för min del skulle tro vara kanske rättare, i
enlighet med Hr Lagergrens reservation, lill 5 r:dr 16 sk., är
en sak, sorn jag icke vågar bestämdt yttra mig öfver. Jag
skulle likväl tro, att den sednare valeuren, eller 5 r:dr 16 sk.,
skulle i det hänseendet hafva ett obestridligt företräde, att derigenom
ett slags sedelmynt kom i rörelsen, som vore af olika
valeur med de sedlar, som af Riksbankeu utgifvas, äfvensom
jag tror, att just derigenom, alt detta nya sedelmynt kom i rörelsen,
en icke ringa ersättning skulle beredas privatbankerne
för den minskade sedelstock, som skulle blifva en följd af de
smärre sedlarnes indragning.
Man har framlagt så många skäl för möjligheten att privatbankerne
ändock skulle kunna bära sig, att jag icke vill
upprepa dem. Jag vill blott, med afseende på den talares yttrande,
som påstått, alt rättigheten för enskilda personer, alt å
Ranken utgifva assignationer å 20 r:dr icke lönade sig, nämna,
det jag kanner enskilda personer, som, det oaktadt, ännu i
icke ringa scala drifva denna rörelse, och som deraf hafva en
icke obetydlig vinst. Då enskilde personer kunna finna sin uträkning
vid ulgifvandet af 20 r:dr b:co obligationer, helt och hållet
grundade på deras enskilda credit, skulle jag tro, alt privatbankerne,
om man berättigar dem att utgifva sedlar å 6 r:dr
32 sk. eller 5 r:dr 16 sk., ingalunda skola komma i en så svår
belägenhet, alt de skola se sig nödsakade att inställa sin bankrörelse.
Såsom ännu ett skäl, hvilket jag icke hört förut yttras,
för den åsigt, att de af privatbankerne utgifne smärre sedlar
borde försvinna, får jag äran anföra, det jag tror, att genom
vidtagandet af en sådan åtgärd, en särdeles lättnad skulle
för allmänheten uppkomma vid kronoulskyldernes betalande,
alldenstund Riksbankens mynt då blefve inom provinserne mera
gångbart. Något livar känner, att det nästan är omöjligt
att derstädes få se andra sedlar än privalbankernes, och derigenom
hafva äfven Konungens Bef:h:de öfverallt funnit sig af
nödvändigheten tvungne, alt åtminstone tyst medgifva allmogen
rättigheten att betala kronoutskylderne med privatbankssedlar.
På alla dessa skäl vågar jag förena mig med de Hrr, som
504
Den 25 Januari e. m.
tro, att en så liten valeur, som den nu existerande, eller som
den af Hr Aminoff föreslagne, icke bör af R. St. mcdgifvas.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Jag är af deras me
ning,
som anse privatbankerne icke böra få utgifva sedlar till
ringare belopp, än Utsk. föreslagit. Jag gör del icke för att
genom en omväg bringa dem lill undergång, ty jag har redan
sagt min mening om dem för framtiden; men jag uppträder, för
alt yttra några ord i anleda, af livad någre talare sagt om den
förlägenhet, hvari rörelsen skulle försättas, om privatbankernes
sedlar på små valeurer icke funnes. Man liar talat örn huru
det skulle gä den fattige arbetaren, om lian hvarken finge privatbankens
eller Riksbankens sedlar. Det ginge honom med 2
r:dr, i händelse de icke finge utgifvas af privatbankerne, alldeles
som det går honom med 32 sk., 16 sk. och 8 sk. eller
med alla desse småsedlar, hvilka privatbankerne icke fä utgifva;
nemi. så att lian får Riksbankens mynt i sina händer; ty
när de små Riksbankssedlarne icke trängas ur rörelsen af privatbankernes,
så blifva de att tillgå. Banken låter dagligen
tillverka sädane, och de utvexlas i alla orter. Detta är det
enkla förhållandet, och man behöfver icke böja någon klagan
öfver den nöd, hvaruti man i sådant fall skulle komma; 12
skillingarnes spridande i landet vederlägger all klagan i det
hänseendet.
Frih. Hamilton: Jag nödgas begära ordet, för att be
svara
Hr von Troil, som sade, att hvad jag nämnde om 20
r:drs privalobligalioner på Riksbanken, icke ägde grund, emedan
han kände personer, som utgåfvo sådane. Afven jag känner 4 eller
5 personer, som utgifva sådane obligationer häri landet, och om de
kunna göra det med vinst, så hvil a r detta troligen på de loenia
förhållandena på de ställen der de bo. Att de också kunna
göra det med större vinst än privatbankerne, det är klart deraf,
att en sådan privat mans obligation endast inlöses pä ett enda
ställe i Riket, och kan således hafva en längre curs innan
den presenteras till inlösen, än privatbankernes sedlar på
samma valeurer, hvilka infrias på 15 å 16 ställen, och icke
således göra så länga curser innan de till inlösen företes. Den
värde talaren har äfven sagt, alt det skulle vara lättare för
folket alt betala kronoutskylderne, om tillräckligt riksmynt funnes
i landet. Jag bestrider ingalunda, att icke det vore ganska
lyckligt om tillräckligt riksmynt funnes; men detta är beklagligen
icke fallet, då 7 millioner r:dr deraf försvunnit. Hvad
beträffar, att de mindre sedelvaleurerne af Riksbankens mynt
skulle lätt sprida sig i landet, så ser jag icke eller något binder
hvarföre detsamma ej skulle sprida sig, om tillgång derpå
funnes; icke strida privatbankerne mot desse mindre sedelvaleurer,
tvertoni de se dem ganska gerna bredevid sig och i
sina cassör, men det är ondt om dem i landet, det är verkliga
förhållandet.
Hr
Den 25 Januari e. m.
505
Hr von Hohenhausen: Jag satt alltför nära den siste
talaren på den här sidan, för att kunna undgå att höra hvad
han berättade, och då den regeln gjort sig gällande, att dea
sorn tiger han samtycker, så skulle man tro, att jag, som Landshöfding
på Gottland, vid upphörden af kronoulsky Iderne och dessas
deposition, tillstadt alt i landlränleriet finge emottagas privalbankssedlar.
Så förhåller det sig alldeles icke. Visserligen
infördes derföre ett bannbref emot mig i Wisby tidning, alt ingen
Gottländuing i Smålands privatbank skulle få lån; jag sade
derom, alt ett sådant pecorale gerna må slå i tidningen, men
det har icke hulpit, ty ingen enda sådan sedel får komma in,
hvilket gällande författningar icke eller medgifva. Jag vill blott
säga detta.
Frih. Raab: Jag har begärt ordet för alt bemöta Hr von
Hartmansdorffs yttrande om sältet, hvarpå smärre sedelvaleurer
ifrån Riksbanken skulle komma de mindre bemedlade classerne
eller arbetare i allmänhet tillhanda, i händelse privalbankerne
upphörde att utgifva sedlar å 2 och 3 r:dr. Den värde talaren
påstod nemi., alt det skulle tillgå på samma sätt som Bankens
skillingssedlar nu komma i deras häuder, emedan, sade han, dessa
sistnämde slags sedlar icke af privalbankerne utträngas. Jag
ber alt få anmärka, alt det skäl han anfört, är ganska oegentligt,
då han säger alt Riksbankens sedlar undanträngas. Ett
undanträngande här förutsätter, om ej öfverflöd, åtminstone god
tillgång af privatbaukssedlar och en concurrens med dem; meu
detta är alldeles icke fallet, ty det är beklagligen brist icke
allenast pä Riksbanksmyut, ulan hvad fast värre är, äfven på
privatbanksedlar, och således torde det skälet förfalla. — Förra
gången jag hade ordet glömde jag alt besvara hvad Hr Hohenhausen
yttrade i afseende å förhållandet i Skottland, der han
sagt, att privatbanker skola bära sig mycket väl, oaktadt ej
mindre myntsort får utgifvas än 1 £ noter, och jag ber alt nu
få begagna tillfället alt fästa uppmärksamheten på de oändligt
högre varuprisen i Skottland än härstädes, och alt om det af
sådan orsak kan bära sig för privatbanker i Skottland alt utgifva
1 £ noter, är det ej sagt att 10 r:dr hör vara den lägsta
valeur, som sådane Banker i Sverige höra få uthändiga.
Desslikes hör man ej förgäta den omätliga skillnad i dessa båda
lunders tillgångar i mynt och beloppet af de cassacrcditiver, som
i hvardera af dessa länder ullemnas.
Jag tror ej alt våra privatbanker tillsammans beviljat mer
än 2 ä 3 millioner crediliver, då i Skottland år 1820, enl. Gr.
Sehwcrins uppgift, privalbankerne derstädes hade tillsammans
beviljat creditiver till ett belopp af 5 millioner S, St,, eller vid
pass 00 millioner r;dr Sv. b;co. Detta är ju en himmelsvid
skillnad, och tror jag alltså att någon jemförelse mellan Skottland
och Sverige i detta hänseende icke kan äga rum. Den
tjenar dock till att visa huru ringa våra förlagslillgångar i den
6
H. 04
506
Den 25 Januari e. m.
na väg ännu äro mot hvad de bordo vara fiir framkallande af
det näringslif, sorn utmärkt Skottland.
Hr Lagerhjelm: Det är ett missförstånd om mina ord,
som uppkallat mig. Man har här talat 0111 arbetaren: jag har
ej velat vidröra honom ur någon slags synpunkt för hans egen
skull, endast tagit honom lill exempel i afseende på huruvida
privatbanker, i fall de utgifva större eller mindre sedlar, få i
följd deraf en större eller mindre spher forsin verkningskrets;
och således utan alt egentligen vidröra hvad som vore häst
fiir arbetaren, antingen han linge-i sin hand en Riksbankssedel
eller icke, har jag föreställt mig, alt II. o. Ad. skulle kunna
abstrahera från det särskilda förhållandet hvad arbetaren eller
den mindre bemedlade angår, och endast hålla sig till bankrörelsen
som ett eget system inom sig sjelf.
Sedan detta blifvit bestämdt är det snart afgjordt hvilketdera
kan vara bäst för rörelsen, att hafva privatbanks- eller
riksbankssedlar.
Hr Hjerta, Lars: Det torde icke böra lemnäs alldeles
utan uppmärksamhet, såsom varande en vigtig omständighet vid
denna dagens discussion, alt samtlige talare, både de som yttrat
sig för, och de hvilka talat emot det nuvarande privatbankssystemet,
hafva erkänt såsom en privatbankerne vidlådande olägenhet,
ali deras småsedlar uttränga Riksbankens. Jag tycker
mig hafva hört, all åtskilige af deni, som försvarat privalbaiikerne,
verkligen hafva gjort ett sådant erkännande, och medgifvit
alt svårigheter derigenom uppkomma vid kronoulsky Idernes
afbördande. Nåväl! i anledning deraf ber jag alt fä erinra
0111 hvad jag redan yttrat pä f. 111., alt det linnes eli ofelbart
medel mot denna olägenhet, nemi. att Riksbanken häller vexlingscontor
pä alla ställen, der privatbanker linnas. Derföre dä jag
nu nyligen hört en talare säga, alt privalbankcrnes småsedlar
ganska väl trifvas tillsammans med Riksbankens, lager jag mig
friheten vördsamt anhålla bos de privalhanksdelägare, sorn tillika
äro ledamöter af BancoUlsk., det de mätte, i läll ett sådant
förslag kommer ä bane, förorda detsamma.
Öfverläggningen 0111 S § ansågs härmed fulländad.
y §•
Hr Aminoff: 4:de momentet al' 9 § bestämmer, alt cred
it sed I a r mä ulgifvas pä innehalvande sakei helshandlingar fiir
lemnade cassacreditiv; men detta moment föreskrifver icke hurudane
dessa handlingar skola vara. Jag anser, alt desamma
böra vara al lika heskallenhct som grundfondshandljngarne, d.
v. s. med dem som omtalas i fi g, och att, efter creditsedlar ä
berörde säkerhetshandlingar lä ulgifvas lill 25 proc. af teckningssumman,
så anser jag högst nödigt, alt dessa handlingar
böra af Konungens Def:h:de äfven granskas och godkännas.
Frih. Hamilton: Afven jag bekänner, alt det alltid före
kommit
mig som en allt för stor liceuce för privatbanker att få
Den 25 Januari e. m.
507
utgifva sedlar på inlemnade säkerhelshandlingai* för cassacrediliver,
emedan på della salt dessa handlingar functionera på elt
(I ii libell salt, då nemi. först lån ullemnas å desamma och det
derjemte är tillätet att. på deni utgifva sedlar. Om della förhållande
allt framgent skall fä äga rum, hemställer jag om ej
;ilminstone ordet ”leckningssumman” hör förändras lill ”ereditivsnmnian”
sä alt derigenom sedelulgifningen pä dessa doeumenter
må inskränkas lill 25 proc. af rreditivsnmmau, hvilken i de
Hesla fall betydligt understiger den förra.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: De erinringar, som
äro gjorde mot denna punkt, skulle varn ganska rikliga, såvida
man ej hade den erfarenheten för sig, alt af beviljade ercdilivcr
sällan mer än hälften pä en gäng blifvit uttaget. I de
hanker, som jag känner, har tillagningar icke skelt till mer än
högst fi() å 70 proc. af hela den beviljade credilivsumman, men
vanligen ej mer än lill 40 å 50 proc., och således kan man ej
skäligen säga, alt säkerheterna för dessa crediliver begagnas i
dubbelt afseende, eller dels för ulgifne sedlar, dels oek för beviljade
län; ty säkerheten lemnäs lill hela credilivets belopp,
och om län beviljas lill hälften deraf, så kunna sedlar ganska
väl utgifvas lill en summa, motsvarande den andra hälften. Stadgandet
har i Ulskins förslag blifvit inlaget i likhet med det, som
härom redan gäller för de fleste af nu octrojerade hanker, och
man har ej funnit någon osäkerhet hafva deraf blifvit följden.
Jag Iror delta stadgande egentligen hafva tillkommit, mindre
för all befordra bankernes intresse i allmänhet, utan fast
mera för alt befordra eredilivrörelsen i möjligaste målto, såsom
den nylt i gaste för landsorlerne. Det skulle göras lill en slags
fördel för bankerne all bevilja så många crediliver som directeurerne
anse med bankernes säkerhet att uppfylla sina förbindelser
förenligt , och jag tror att della haft lili följd, all i de
Hesla orter crediliver blifvit beviljade lill ganska höga belopp,
när man jemförer dessa med den summa, hvartill en hank kan
komma alt utgifva sedlar; ja, crediliver hafva I. o. m. beviljats
till omkring hälften af hela det belopp, hvartill en privatbank
haft rättighet alt utgifva sedlar. Jag anser således ingen fara
vid att antaga hvad Hiskin här tillstyrkt. Skulle man vilja gä
långt i försigtighet, så vore del ali, pä säll IIr Aminoff föreslagil,
bestämma, att del belopp af credilivsäkerheterna, för hvilket
nya sedlar af privatbank utgifvas, skola vara af lika beskaffenhet,
och godkända af samma auclorilet, sorn godkänt
grundfondshandlingarne. Med della stadgande torde det blifva
klart, att äfveiitvret för allmänheten icke är större alt sedlar
pä dessa säkerheter utgifvas, än del kan vara för henne alt
sedlar utgifvas på gruudfondssäkerhelerna. Så mycket mera
är säkerhet att påräkna, som, livad beträffar de banker, som
jag känner, credilivsäkerheterna icke gälla för längre lid än
äret, så att när året är slut, uppgöres äfven liqvid. Skola nya
crediliver beviljas, sä skall ock nya säkerheter ställas, eller de
308
Den 23 Januari e m.
gamla granskas och förklaras vara af fortfarande god beskaffenhet.
Hr Nordenanckar: Jag tager mig friheten fästa Hr
Aminolfs uppmärksamhet uppå, att det är en väsendtlig skillnad
mellan sådane säkerhetshandlingar, som ingifvas för grundfond,
och sådane sorn ingifvas för beviljade creditiver. De förra
skola qvarligga under hela bank-octrojen, och således är det
högst angeläget att i hänseende till dem en noggrannare pröfning
sker, på det att allmänheten må hafva någon garanti att banken
är väl grundad; den sednare sortens handlingar utgöra endast
lånebevis för året och ombytas ofta. Jag finner således
icke något skäl, hvarföre man i hänseende till dessa sistnämnde
skulle anställa en särskild pröfning, hvaruti Konungens Bef;h:de
skulle deltaga, lika litet som samma Befallningshafvande deltager
i pröfning af vanliga discont-reversal. Det ena eller andra
slaget af lånedocumenler är af lika vigt för en banks soliditet,
och skulle en förlust på ett creditiv uppstå, kommer den alltid
att af bancovinsten för året betäckas; en förlust i discontväg
är för ett bankbolag lika farlig, sorn en förlust på crediliverna.
Stadgandet i denna §, att 25 proc. utöfver tecluiingsbeloppet
må i sedlar utgifvas, innebär en inskränkning mot hvad föregående
reglementen i detta hänseende stadga, som är 50 proc.
Man har alltså icke åsyftat, att privalbanksrörelsen skall bedrifvas
till högre belopp än nu sker, och granskar man de ifrån
bankerne ingående qvartalsrapporter, skall man finna, att sedelemissionen
sällan öfverstiger, eller rättare, nästan aldrig öfverstiger
leckningssumman; men om en creditivrörelse skall bedrifvas,
så fordras att en reservcassa mäste finnas i bankerne.
Directionerne kunna icke, äfven med den försigtigaste rörelse,
till siffran bestämma sin sedelemission, och borttager man
dessa 25 proc. så blir följden, att hvarje bankdirection måste
nedstätta sin vanliga sedelstock till 20 proc. under teckningsbeloppet.
Man har således härmed endast velat bereda en reservfond
för creditivrörelse, emedan deu sätter en bankdirection
ur tillfälle att kunna hålla sin sedelstock så i hand, som vid
discontering. Borttager man dessa 25 proc., så fruktar jag alt
bankdirectionerne mera skola iifvergå lill discontrörelse, som har
den naturliga fördelen med sig, att man kan låna ut penningar
ända till maximibeloppet af sedelstocken.
Hr Aminoff: Jag skulle måhända ej hafva yrkat, att
dessa säkerhetshandlingar böra vara af samma beskaffenhet sorn
grund fondshand linga rne, om Ulsk:n icke föreslagit, att banken
hade rätt att på dessa creditiver utgifva sedlar, ehuru icke öfver
25 proc. af teckningssumman, hvarigenom dessa handlingar
äro i allo att anse lika med grundfonden samt böra vara af
den säkerhet och beskaffenhet, som (j § bestämmer, och således
af Konungens Bef:h:de äfven granskas och godkännas; hvarföre
jag ej kan frånträda mitt yrkande i detta afseende.
En privatbank bör hafva de strängaste coutroller, samt va
-
Den 25 Januari e. m.
509
ra så säker som möjligt; delta för att gifva förtroende och lugna
allmänheten samt aclieägarne. Man har sagt, att dessa handlingar
ombytas årligen. Detta är möjligt, men så mycke mer
behöfva de undergå granskning, emedan man sällan utbyter en
sämre handling för alt i stället inlemna en bättre. Vanliga förhållandet
är, alt samma creditivsäkerhetshandlingar fortgå år
efter år.
Härmed ansågs öfverläggningen om 9 § vara slutad.
11 §•
Hr von Hartmansdorff: Sista mom. af 11 § lyder sålunda:
”Vid fordringars utsökande njuta enskild bank samma
rätt lill handräckning, som för R. St:s Discontverk nu eller
framdeles varder beviljad”. Om Rikets embelsmän skola göras
lill ombud för ett R. St:s verk, så må det vara; men att de
skola göras till ombud för enskilda bolag, det går, som man
plägar säga, för långt, och jag kan, för min del, ej annat än
afstyrka det handräckningsbestyr, som man här velat ålägga
cmbetsmännen.
14 §.
Hr von Hartmansdorff: Uttrycken: ”giller directionen
då ej visa, att den inträffade oförmågan härrört af en skydsamt
öfver gående tillfällighet, och att banken alla sina borgenärer
förnöja kan, åligge”etc., kan jag ej godkänna. — Orden ”skyndsamt
öfvergående tillfällighet”, är ett alltför obestämdt uttryck.
Del kan tillåta Konungens Bef:h:de alt förklara hvad med skyndsamt
öfvergående förstås, huru lång den tiden må vara. Dertill
komma ytterligare orden: ”att banken alla sina borgenärer
förnöja kan”. Del är möjligt att banken kan förnöja alla sina
borgenärer, men likväl icke göra det slraxt. Meningen måtte
väl vara, eller borde vara, alt en bank skall genast fullgöra
sina förbindelser, d. v. s. sina sedlar med riksmynt vid anfordran
inlösa. Kan privatbanken ej göra det, så är hon bankrutt,
likasom Riksbanken är det, om hon icke genast kan med silfver
invexla sina sedlar. Om man ställer en privatbank under utredning,
så gör man större skada än man försätter bonom i
concurslillstånd, ty är concursen väl förklarad, så vet en hvar
hvad han har ali rätta sig efter. Om detta icke sker, utan fordringsägarne
skola vänta, för att se huruvida banken kan göra
rätt för sig eller icke, så får den enskilde sedelinnehafvaren
längre vänta på sin rätt och kan äfventyra ännu mera.
Hr Nordenanckar: Om Hr von Hartmansdorff behagat
genomläsa den 15 §, så synes, att den enskilde credilsedels-innehafvarcns
rätt derstädes är bevarad, ty der står, alt ”oberoende
af den rätt, som i nästföregående § Bankens borgenärer
tillägges, äge innehafvare af creditsedel eller invisning, som ej
inlöses, att genast erhålla qvarstad å en eller flere directionens
ledamöters egendom, samt att, sedan en månad förflutit från den
510
Den 25 Januari e. m.
dag, crcditsedels- eller invisnings-inlösen vägrad blifvit, lagsöka
en eller (lere direetionens ledamöter, med samma rätt alt använda
utmälningstväng, sorn lag och författningar i allmänhet
medgifva”. liar finnes således uttryckt, att deri enskilde inneliafvaren
af en-privathnnkssedel, oberoende af bankens concurstillständ,
äger att utkräfva sin rätt bos direclionen eller dess
bolagsmän. 1 den 14 § har man åsyftat icke allenast den enskilde
delägarens, utan fastmera liela allmänhetens rätt, och öfverlemna!
lill Konungens Bef:h:dc att pröfva, huruvida bankrörelsen
må fortsättas eller icke. Man bör i del fallet, efter
min tanka, icke vara för sträng och positivt anbefalla, alt rörelsen
ovillkorligen skall upphöra, och detta, icke så mycket för
bolagens sorn ej mera för allmänhetens och provinsernes skull.
Ett sä strängt iagstadgnnde skulle naturligtvis göra en särdeles
brytning i landet, en allmän stockning skulle äga rum. Detta
har man ansett farligt och velat öfverlemna en sådan sak ål en
annan auetoritets, nemi. Konungens Bef:h:dos pröfning, och jag
tror, alt ett sådant stadgande iir väl betänkt, mera åsyftande
provinsernes än delägarnes fördel.
Hr Aminoff: Den straffränta Ulsk:n ålagt bank bolagen,
bör vara i conseqvens med hvad i 11 § stadgas-, eller att, dä
bolag utlånar penningar pä bestämd tid och låntagaren icke pä
dagen betalar sin skuld, så måste han erlägga stralfränla under
de 2:ne första månaderne elier för fa I lot iden med | proc. per
månad och derefter (i proc. till betalning sker. Samma förhållande
anser jag böra äga rum dä en bank ej kan inlösa sina
sedlar. I annat fall fortgår man strängt oell orättvist mot privatbanken,
och får jag, pä den grund nu blifvit anförd, yrka
ändring uti 14 § i öfverensstämmelse härmed.
Frih. Hamilton: Jag medgrfver, alt den anmärka. Hr
Aminoff framställt är rättsenlig, det den enas åliggande icke
bör vara starkare lin den andras; men dä likväl sä mängas rätt
och väl beror pä att privatbaukerne alltid fullgöra sina förbindelser,
och sköta sig väl, och att man alltid må vara säker att
de göra det, så kan jag för min del icke tillstyrka någon minskning
i ansvarsbestämmelsen i delta fall, helst dä, så sträng den
än må vara, den dock tjenar bestämdt till all på privatbaokdirectioucrne
hålla ögonen öppna. Särskildt mäste jag förena
mig med llr Nordenanckar i det svar han afgifvit pä Hr von
Hartmansdorffs framställning, rör:da den 14 §, ty hvad der afses,
mäste bestämdt vara för att icke en hel bank skall upphöra,
derföre alt möjligen inträffande mindre omständigheter
gjort det för densamma svårt all för en dag eller någon kort
tid inlösa sina sedlar med bancomynt. Delta hör visserligen icke
inträffa och sträf!' är derföre utsatt, men att slraxl stänga banken
för den minsta händelse, kunde åstadkomma en rubbning,
som vore högst menlig för allmänheten; och dä dessutom, pä
sätt Hr Nordenanckar äfven omförmält, den enskildes rätt i 15
§ är förvarad och kan göras gällande mot hvarje privatbanks
-
Den 25 Januari e. m.
511
directeur och sedan mot hvarje enskild delägare, sa torde icke
mera hehiifvas.
Hr von Hartmansdorff: Den ledamot, som sist yttrade
sig och talade till privatbankernes forsvar emot mig, han förklarade
likväl, alt det. stadgande, som Hr Aminoff sagt vara
lor strängt, vore nödigt för all hålla ögonen öppna pä bankdirecleurcrne.
Jag skulle tro, alt den önskan, jag förut yttrat,
äfvenledes var eli medel lill della öppnande, och eli ganska
kraftigt. Är en bank utsatt för concurs i det ögonblick, som
han icke inlöser sina sedlar, sä aktar lian sig alt komma i denna
belägenhet; det är just denna säkerhet för sedelinnehafvaren,
som man bör söka åstadkomma. All hänvisa till dea efterföljande
tj, eller rättigheten och möjligheten för en sedelinnehafvare
alt begära qvarstad på någon bankdirecteurs egendom,
kan vara nyttigt och godt för den, som äger hundradelals
och tusentals riksdaler att af banken fordra ; men de fattige, för
hvilka man nyss yttrat sä mycken omtanka, för dem som äga 2
och 3 r:dr och hvilka äro ganska mänga, huru äro de i stånd alt
vänta pä inlösen af sina små sedlar, och än mera att begära
qvarstad pä baukdirecleurernes egendom? De fattige hafva hvarken
kunskaper eller annan förmåga deri ill. Jag är således nu
i ordningen ull lala för dessa fattiges bästa.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Hvad angår de fattiges
utväg att hos privatbanker, desses direclioucr eller delägare uttaga
sina fordringar; sä loide det ieke vara svårare att uttaga
värdet af en inuehafvande sedel, än af andra fordringar de kunna
hafva hos private; och som understundom lagsökningar inkomma
lill Konungens Bef:h;de pä 40 sk., 44 sk., 1 r:dr G sk.
o. s. v.; så torde deraf synas, alt lagsökningar på 2 r:dr, 3 r:dr
och 3 r:dr IG sk. äfven kunna inkomma och blifva till verkställighet
befordrade, utan någon särdeles svårighet; och jag
kan ej anse della som något skäl, hvarföre det af Utsk:n föreslagna
stadgandet skulle förändras såsom Hr von Hartmansdorff
föreslagit, ehuruväl af andra skäl, som ock föranledt ett olika
stadgande i nuvarande bank-octrojer, jag icke vill bestrida en
sådan ändring; ty privatbanker böra icke af någon tillfällighet
kunna ursäktas, om de icke inlösa sina sedlar dä de vid bufvudcontoren
till inlösen presenteras. Men hvad jag i denna §
egentligen anser mig böra bestrida, är den ränleberäkning af 8
för 100, som del åligger banken vidkännas, i händelse dess sedlar
icke vid anfordran inlösas med melalliskt mynt. Om det
skulle bända en bank ali icke kunna inlösa sina sedlar vid anfordran
med melalliskt mynt, så är det ganska tydligt alt så
dant
genast biet' i orten bekant; i samma stund detta biet' kändt,
så kommo också alla, som agde bankens förskrifuingnr att utfordra
sin rätt hos samma bank, och då är det icke troligt, att
om alla sedlarne inkommo pä en gång, någon bank skulle äga
de resurser att den pä en gång kunde anskaffa medel alt med
riksmynt inlösa alla sina sedlar. En sådan crisis skulle ej kun
-
512
Den 25 Januari e. m.
na benämnas en skyndsamt öfvergående tillfällighet; hvarföre
Konungens Bef:h:de måste förklara en hank i dylik belägenhet
böra inställa sin rörelse och domstolen sätter den oförtöfvadt
uti concurstillståud. Om en sådan concurs inträffar, kan ej liqviden
ske så hastigt, som om icke concurs inträffar; man vet
huru många omgångar en concurs medför; således är det att
förutsätta, att en sådan liqvid skall draga lemligen länge ut pä
tiden. Då synes del obilligt att, ifrån den stund concurs är
förklarad, banken skall vidkännas 8 proc. ränta. Det är en
exceptionslag, som icke uppväges af någon bankernes motsvarande
rättighet, och jag anser, att en hank icke må vara skyldig
att erlägga 8 proc. längre än till den dag hon sättes i concurslillslånd.
Hr Rosenblad, Bernhard: När jag anmälde mig till
erhållande af ordet, ämnade jag understödja Hr von Hartmansdorff,
dä jag delar den åsigt, att alla sådana rättigheter, som
utan någon väsendtlig nytta för den, sorn erhåller den, kunna
ingifva misstroende och farhågor, höra borttagas; men när jag
kom att se på sjelfva §:s ordalydelse, finnér jag nödvändigheten
af att bibehålla stadgandet med en något förändrad redaction.
Jag gillade hufvudprincipen af hvad Hr von Hartmansdorff yttrade,
derföre alt om en hank af något svepskäl skulle kunna
neka att inlösa sina sedlar, så vore det ganska säkert alt, ehvad
hon sattes under concurs eller icke, vore dess credit förlorad;
mea nu kunna likväl inträffa sådane tillfälligheter, då
hanken är alldeles oskyldig till afbrott i en temporär inställelse
af dess sedelvexling. Jag vill ej tala om stöld, ty det bör väl
kunna förckommas, alt så betydliga cassör, som desse banker
äga, blifva utsatta för tjufvahänder, men deremot kunna eldsvådor
lätt inträffa i de till det mesta af trä uppbyggda släder,
hvari våra privatbanker hafva sina säleu, och vid en sådan händelse
mäste den hank, som der vore belägen, göra eli afbrott i
sin verksamhet, innan den hinner alt åter upprätta densamma.
Jag frågar då, om en hank för sådan händelse genast hör sättas
i concurstillståud? Detta lära väl alla medgifva vara obilligt,
hvarföre jag föreslår den förändring i redaclionen af denna
§, alt i st, f. orden ”skyndsamt öfvergående tillfällighet,”
borde införas ”af direclionen oberuende tillfällighet.”
Hr von Hohenhausen: Den här utsatta straffräntan är
inskränkt till 2 månader för skuldenärer, för att tillhälla dem
att vara punkluella, pä det att banken må kunna försträcka andra
lånbehöfvande erforderlig hjelp; men orsaken hvarföre tiden
för straffräntas erläggande förlänges för bankerne sjelfve
till dess betalning sker, och hvarföre man är strängare emot
en bank än mot annan gäldenär, är den, att, likasom när man
köper vexlar, så har man köpt dem som penningar, det är
hankens sedlar man utbekommit sorn penningar. Deremot hafva
bankerne framför andra långifvare fördelen af att, för lån, som
eJ
Den 25 Januari e. m.
513
ej p?i dagen helalas, ålnjuta straffränta i 2:ne månader, samt. att
vid Iåns ingifvande derå afdraga ränta på förhand, och delta
är anledningen hvarföre man med dem förfarit slrängare.
Hr Aminoff: Jag forlgår att påslå, det man fiirfaril ganska
strängt och orättvist mot privatbankerna, ja lill och med
opolitiskt, då man vill ålägga dem att efter de 2:ne första månaderne,
sedan hanken kommit i concnrslillslånd, fortfarande erlägga
8 proc. på sina skulder tills betalning följer; och jag tror,
alt man ej kan kallas alltför mild mot dessa banker, om man
bestämde, alt efter nämnde lids förlopp, eller 2:ne månader,
bankens skuld löpte med 6 proc. ränta, synnerligen som dessa
banker al sina gäldeniirer ej åtnjuta, i vanlig ordning, iner än
5 proc. Men jag har ett vigligare skäl att anföra, hvarföre
jag anser bestämmande af 8 proc. ränta lills betalning följer
vara alldeles obillig och orättvis, och ej ledande lill det ända
mål
raan åsyftar. Om en privatbank skulle komma i coneurstillstånd,
så är det. ganska gifvet, att flere år passera innan
banken blifver utredd, äfven med de bästa tillgångar; följden
bl i fv er då, all bankens utelöpande sedlar med 8 proc. ränta,
ögonblickligen inlösas af capitalisterna och penningeägarne,
som sedan skrinlägga dessa sedlar med ej ringa enskild fördel,
till sisla utreduingsliminan, samt under tiden hindrar banken,
allt som medel inflyta, inlösa desamma och dymedelst döda den
höga räntan. Hvem vinner pä denna af Utsk:n föreslagna lag?
Capilalislen, måhända procentaren — men ingalunda den fattiga
obemedlade medborgaren, som stundeligen behöfver använda sina
små tillgångar, och således måste afyttra den med hög ränta
löpande privalbankssedeln. Frågas nu: är icke lagen i detta
afseende orättvis och opolitisk?
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Hr Aminoff har tillagt
ett godt skäl för den mening, jag yttrat, hvaremot jag ej kan godkänna
sorn skäl för bestämmelser hvad Hr von Hohenhausen nyss
framställt. Jag kan nemi. icke anse det vara en riklig utväg,
på sätt man sagt, att 8 proc. öfverränta under 2:ne månader
skulle medföra en skyndsammare inbetalning till privatbankerne
af derifrån utgifne län; emedan om gäldenärerne kunna utdraga
med fullgörande af sina förbindelser till bankerue utöfver dessa
2 månader, om lagsökitingarne gå långsamt, o. s. v., så slippa
de med 6 proc. Jag tror således, att det åsyftade ändamålet
icke vinnes pä detta sättet, enär räntan minskas, blott man förstår
ali hala ut på tiden med inbetalningen. Hvad stadgandet
rör:de handräckningen i den 11 § angår, så har Hr von Hartmansdorff
redan yttrat sig derom, och jag hoppas, att Konungens
Bef:h:de aldrig må göras till commissionärer för privatbanker.
Hr Mannerskantz: Jag instämmer i den åsigt, som Hr
von Hartmansdorff yttrat i afseende, å det mom. af 14 §, som
börjar med ordet ”Gitter”; men jag tror äfven, att del skulle
6 H. 65
514
Den 25 Januari e. m.
vara lämpligt att för sådane fall, hvarpå Hr Rosenblad uppgifvit
ett exempel, en lag funnes, som medgaf, att ett bolag icke
genast behöfde upphöra, så snart det ej kunde invexla sina utelöpande
creditsedlar, utan att dertill skulle en viss tid vara bestämd,
så att om ett bolag icke inom t. ex. högst 8 dagar förmådde
fullgöra sina förbindelser, skulle Konungens Bef:h:de
kunna förklara detsamma hafva förverkat sitt privilegium, ty
hvarje bolag bör hafva så tillställt för sig, att det inom nämnde
lid kan bereda sig möjlighet att inlösa sina sedlar. Medan
jag har ordet, vill jag äfven hafva äran förklara, det jag anser
den straffräntan af 8 proc., som nu föredragne § stadgar, vara
ganska lämplig, ty man bör införa alla möjliga strängare bestämmelser,
för att förekomma det den enskilda banken någonsin
upphörer alt med riksmynt inlösa sina sedlar; och det bör aldrig
sättas i jemförelse, emedan det är ett helt annat förhållande,
när en privatbank utfärdar sedlar, som i Riket gå och
gälla som mynt, och då en enskild person utfärdar en skuldförbindelse
till en annan.
Hr Printzenskjöld, Carl: Jag instämmer i hvad den
siste talaren yttrat. När ett bolag stiftas i sådant ändamål,
som det att utgifva sedlar, så bör också skyldighelerne derefter
vara afmatta. Till dessa räknar jag i första rummet den,
hvilken tvifvelsutan är den förnämsta af dem alla, alt bolaget
icke ett ögonblick upphör att inlösa sina sedlar. Kan bolaget
icke det, så bör också påföljden vara ovillkorlig, och ingen
pröfning af orsakerna, hvarken af den ena eller andra embetsmyndigheten,
äga rum. På denna grund anser jag det vara
orätt att tillägga, vare sig Konungens Bef:h:de eller hvilken
annan myndighet som helst, rättigheten att pröfva orsakerna
till bankens oförmåga att sedlarne inlösa, utan att vid sådant
förhållande den påföljd bör inträda, att banken sättes i concurs,
och att sedan med honom efter concurslagen förfares.
Härefter förklarades öfverläggningen om 14 § vara slutad.
15 §•
Hr Aminoff: Då de sammansatta Utsk:n nedskref den
15 § af denna privatbanklag, hade de säkerligen icke något
allvar dermed, att privatbanker skulle framdeles uppkomma
eller de nuvarande efter octrojens slut fortgå; ty bestämmelserne
och ansvaren äro här så stränga och förnärmande, att
jag tager för alldeles gifvet och bestämdt, det ingen reglerad
man, och ingen, som äger den ringaste känsla för sitt goda
namn och rykte, kan eller vill blifva bankdirecteur, då han,
utan eget förvållande, men endast genom inträffade yttre förhållanden
och penningeconjuncturer, mäste medverka till bankens
stängande, ehuru banken för öfrigt kan äga den största möjliga
säkerhet. Aran att vara bankdirecteur är i sanning ej så stor
och så afundsvärd, att man för denna ära och utmärkelse vill
exponera sig för skymfen se sitt namn uppspikadt på en allmän
Den 25 Januari e. m.
515
dörr och sin egendom hemfallen under lagens klubba. Följden
blifver, om denna § anloges, att bolaget ej får någon duglig
och oberoende samt i det allmänna aktad direction, — lifsprincipen
för dess bestånd — oell alt hvarje sjelfständig man söker,
så fort ske kan, skilja sig från bolaget. Hvad blifver då återstoden
af bolagsmännen, med sin direction, sammansatt af personer,
som icke häfver något att förlora, men som uppbjuda
allt för alt genom banken förskaffa sig enskilda fördelar, — ett
ondt i samhället, som förstöra all säkerhet och all credit. Jag^
bade hellre önskat, all de sammansatte Utsk:n rent ut förklarat, att
inga privatbanker böra hädanefter finnas, än att föreskrifva
lagar, som aldrig kunna komma att tillämpas; och jag bade åtminstone
för min del blifvit Ulsk:n förbunden. Uti sakens nuvarande
skick tillstyrker jag afslag pä denna §, och tror mig
derigenom hafva gjort det allmänna och bankbolagen en verklig
tjenst.
Hr Rosenblad: Jag instämmer i alto med Hr Aminoff,
och tror, att denna § innebär det minst, lämpliga stadgande af
alla, för att framkalla en reel bankdirection. Man har, då man
hemtat efterdömet till detta stadgande från ett annat land, nemi.
England, förbisett de högst olika förhållanden, som äga rum
der och här. Der äro directeurerne vanligtvis med hela sin
förmögenhet delägare i en sådan bank; de kunna visserligen
för syns skull deri hafva några personer till deltagare för större
eller mindre summor, men såsom huvuddelägare föra de liela
styrelsen. Af sådane privatbanker har bär i landet ej funnits
mer än en enda, nemi. den första Skånska. De privatbanksdireclioner,
som här äro, kunna visserligen hafva några 1000
r:drs capital insatta i bankerne; men icke är det för några proc.
större afkastning af så små summor, som provinsernes redbaraste
män åtaga sig en så ansvarsfull befattning. Det är endast
det medborgerliga nitet, men ej kan man vänta sig att detta
skall sträcka sig så långt, att de blottställa sig för alla de chikaner
denna § kunde föranleda eller åtminstone låta befara.
Jag tror, att den bästa garantien för våra privatbankers bestånd
och goda förvaltning ligger i vissheten att äga nitiska, redbara
och hederliga bankdirecteurer; men bortskrämmer man sådane,
sä nog kan man möjligen få andra bankdirecteurer — vinglare
och projektmakare saknas aldrig — men hvarken redbara actieägare
eller redbar förvaltning.
Härmed ansågs öfverläggningen om 15 § fulländad.
16 §•
Hr Aminoff: Jag tillstyrker, att äfven denna 16 §, som,
enligt min tanka, bar ett oskiljaktigt sammanhang med den
förra §, måtte afslås.
Frih. Cederström: Så länge solidarisk ansvarighet fin
nes,
så väl för delägare i enskild bank, som för alla direclionsledamöter,
så måste med en sådan ansvarighet förstås, att for
-
516
D fc n 25 Januari e. m.
dringsägarne hafva rättighet att halla sig lill hvilken eller hvilka
af direelionens ledamöter, som anses blist och lämpligast åtkomliga,
och alt det lärer vara omöjligt att taga hort detta
stadgande, som gifvet' fordringsägare denna rätt. Dessa båda §§,
som sednast blifvit upplästa, hafva haft den fördelen för de
privalbanks-delägare, sorn ej tillika liro direetenrer i bankerne,
ali mot dem lagsökningar icke kunnat anställas förrän hos direetenrerne
af samina banker utmätning försl blifvit verkställd
och bristande tillgång yppats.
Hr Aminoff: I den sisla talarens anförande kan jag icke
instämma. Ehuru, pä sätt sagdt blifvit, den solidariska ansvarigheten
synes lemna en sådan rättighet, så är bär nu fråga
om, när en bank kommer i conciirslillslånd, och huru då förhållas
skall. Enligt min tanka bör den solidariska ansvarigheten
icke förr inträda, än efter det ulredt blifvit, all brist
uppstår i cassan. Då, men ej förr, må fordringsägaren äga
rätt vända sig till hvilken af delägarue inom bolaget och directionen,
han behagar och anser vederhäftig till utbekommande
af sin fordran. Uti motsatt fall är jag öfverlygad, alt ingen
klok man vill ingå i eli bankbolag, der lian för en tillfällighet,
som han ej kunnat förutse och således ej afböja, kan genast
blifva lagsökt.
Hr Printzenskjöld: Jag tillstyrker för min del bibe
hållande
af så väl 15 som 16 §§. Man har under discussioncn
mycket vårdat sig om sjelfva bankernes fördel; man har
gått ända derhän, alt man velat bibehålla deras rättighet att
utgifva 2 r:drs sedlar, derföre ali desse banker icke eljest skulle
bära sig, och det förundrar mig, att man ej velat utsträcka
deras sedelemissionsrätt till 32 sk. och ännu lägre valeurer, för
alt än mer öka denna vinst. Det må vid sådant förhållande å
andra sidan också vara billigt att tillse, del allmänhetens rätt
vårdas och iakttages. Till denna räknar jag, alt allmänheten,
eller innehafvarne af dessa bankers färskri 1'ningar, må äga all,
när en bank förklarat sig insolvent, utsöka betalning hos ledamöterne
i bankdirectionen, utan afvaklan på concursens utredning,
och sedan hos lottägarne; ty när ansvarigheten, ehvad den
är solidarisk eller ej, icke kari för delägarue upphöra eller förminskas,
derföre att banken sjelf råkat i coucurs, sä synes mig
deraf vara en gifven följd, att fordringsägaren bör i alla hänseenden
vara försäkrad om skyndsam liqvid, såsom en rättighet
motsvarande den förmån banken ägt att utgifva creditsedlar,
dem den förra varit nödsakad att emottaga.
Frih. Raab: Jag har den tillfredsställelsen, att denna gång
kunna dela åsigt med Hr Printzenskjöld. Jag kan ej neka, alt,
om solidarisk ansvarighet skall vara en sanning, så måtte den
också utvisa rättighet att få utmätning för en fordran hos deläga
me i en privatbank. Men hos hvilken skall man hafva rätt
alt söka denna utmätning? Rättvisan kräfver väl, att man först
Dtn 25 Januari c, m.
517
niii äga denna lätt hos directionen. Detta är uttryckt i den
lii §, och jag kan på sådana skäl icke tillstyrka borttagande
af densamma, utan anser verkligen, att den bör qvarstå lill
allmänhetens lugnande, ehuru jag hoppas att densammas användande
icke kommer i fråga.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: De stadganden, som
finnas i 15 och 16 §§ samt i den 2, anser jag för min del hafva
till följd, alt några privatbanker icke komma att existera,
åtminstone icke af den redbara beskaffenhet, sorn de nuvarande;
ty dä icke mindre än 50 personer få vara delägare i en bank,
sä kunna ej några få ca pi t a 1 ister förena sig om att lägga större
delen af sin förmögenhet i en sådan rörelse och drifva den pä
sitt enskilda ansvar, ulan om ett större antal förmögne associera
sig för eli sådant ändamål, skall stadgandet förorsaka, alt hvars
och ens andel i banken blir ringa. Ansvaret för directeurerue
efter den här föreslagna 15 § skall blifva särdeles stort, enär
de äro underkastade äfventyret att inom kort tid se hela sin
egendom utmätt; ty en delägare med ett capital af 200,000 r:dr
kan möjligen för en summa af 8 ä 10,000 r:dr t. ex. äfventyra
att, genom eu hastig försäljning, mista hälften af hela sin förmögenhet,
hvilken förlust omöjligen kunde svara mot den obetydliga
vinst han kunde skörda af delaktigheten i banken, om
äfven allt går väl. Jag tror ej, att redbara män skola åtaga
sig ett sådant ansvar för en så obetydlig fördel, eller att män
af förmögenhet skola ingå som delägare i dessa banker, då äfven!
yret genom 16 §:s stadgande varnar för alt kasta sig in i
sädane företag. Men ä andra sidan säger man ock, att allmänbeten
bör hafva säkerhet att få sitt ut, innan allt för lång tid
förlupit; hon mäste hafva säkerhet om till hvilken person hon
äger ali hålla sig, sä att hennes rätt icke blifver uppehållen
genom en långvarig utredning af en privatbank. Dessa skäl
äro också ost lidi "a; men jag anser, att privalbanksdelägarncs
och direcliouernes ansvarighet och allmänhetens rätt mot direclionernes
ledamöter och bankbolagens delägare, skulle kunna
mera jemkas tillsammans och förenas, om tiden, hvarinom en
fordringsägare hade rätt att vända sig till eu bankdireclion,
förlängdes ifrån en till 6 månader. Kan icke en bankdireclion
inom denna tid anskaffa medel, då må hvad som helst bända,
men 1 månad är för kort lid, för alt inom ett så capilalfalligt
land som Sverige kunna få lyfta 1 million r:dr t. ex. Jag tror,
alt om denna utsträckning i liden medgifves, så skall hindret
för redbart folk att ingå i sådane bolag upphöra, likasom, ifall
delta stadgande kommer alt qvarstå, detsamma blifver eli oöfvervinneligt
hinder deremot.
Frih. Hermelin, Aug. Söderling: Jag för mindel lägger
mindre vigt pä de bypotheker, hvilka till en privatbank
ingifvas, ehuru jag naturligtvis anser dem nödiga för det förtroende
en sådan bank bos allmänheten skall äga; men jag
lägger eu ännu större vigt derpå, att desse banker hafva en
518
Den 25 Januari e. m.
ansvarig direction. Meningen med 15 och 16 §§ är att gö
ra
den solidariska ansvarigheten tili en sanning, och mig synes,
att med de utvägar en bankdirection måste äga i sin hand
att betrygga penningerörelsens gång, så vöre det en oförlåtlig
förseelse hos en sådan direction, om den ej inom en månad
skulle kunna återställa jemvigten mellan bankens cassa och utelöpande
sedlar. Hvarföre skulle icke en privatbank för sådant
ändamål kunna skalfa sig ett crediliv t. ex. i Hamburg. Detta
är något, som är mycket vedertaget, och ehuru senfärdig postgången
än må vara, särdeles vintertiden, skulle det ej vara
svårt att inom en månads tid kunna uppnegociera hvad som
kunde vara erforderligt. För min del anser jag, att de sammansatta
Utsk:n haft fullt skäl att föreslå de omnämnde §§,
och får i anledn. af en värd talares yttrande, att i Skottland
skola privatbankerna i allmänhet bestå af ett mindre antal delägare,
äran upplysa, att Gr. v. Schwerin, i sin bok om banker,
uppgifver, alt i Skottland finnes dels större och dels mindre
associationer, samt ibland de förre en bank nemi. Skottlands
nationalbank med 1,238 delägare, den i Aberdeen med
446, Dundees Commerc.-Bauk med 202, och Perths bolog med
147- Då man i Skottland antagit den solidariska ansvarigheten,
särdeles med afseende på directionerne, och ansett den kunna
införas derstädes, oaktadt det stora antalet delägare, så kan
jag ej finna hvarföre ej samma skyldighet skulle kunna åläggas
dem, som här sätta sig i spetsen för bankbolag.
Frill. Palmstjerna, Carl Otto: För att complettera
Frih. Hermelius uppgift, får jag utur Gr. von Schwcrins åberopade
bok upplysa, ali af i Skottland varande privatbanker Runas
18 st., som hafva mindre än 40 ledamöter, och 11 st., som
hafva derutöfver; en enda äger öfver 1000, en öfver 500, en
öfver 400, och tre öfver 100 till 200. Af de 18, som bestå af
mindre an 40 ledamöter, finnes bolag bestående af 3, 4, 6, 7
och 8 ledamöter.
Öfvcrläggningen rörande 16 § ansågs härmed fulländad.
17 §•
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Ett så ovillkorligt
qvarblifvande i ett bolag, som denna § stadgar, anser jag icke
vara rikligt öfverensstämmande med de personliga rättigheter,
som hvar och en medlem af samhället bör äga. En person,
som ingått i ett bolag, eller dennes arfvingar, måtte icke vara
så bundna som här föreskri 1'vcs, om de efterskänka allt hvad
som är insatt och deras andelar i grundfonden. Det anser jag
åtminstone billigt, att om delägarue eller desses arfvingar afstå
ifrån all rätt att utfå och betala den del af grundfonden,
hvartill de förbundit sig, så böra de ock vara befriade derifrån
efter en viss prescriptionstid. Det kan mycket väl och lätt inträffa,
att en delägare i en bank, af personella förhållanden
nödgas flytta utrikes, eller ock, om han är tjensteman, blir
Den 25 Januari e. m.
519
skickad utrikes för längre tid; vore det väl rätt att han måste
under sådana omständigheter qvarstå såsom delägare i en bank,
öfver hvars förvaltning han icke kan hafva den ringaste controll
eller tillsyn? Han kan ej deltaga i någon öfverläggning,
icke välja direction, han är på aflägsen ort; skulle han ej då
hafva rätt att få afstå ifrån all den egendom han i denna bank
har nedlagd och skilja sig ifrån densamma? eller skulle lian
icke på en annan person kunna få öfverflytta sin rätt, om denne
ställde säkerhet för sig? Jag anser stadgandena i denna §
vara, hvad man kallar, allt för stränga, utan alt derföre i allmänhet
säkerheten derigenom blir mera belryggad, äu medelst
billigare sladgandcn. Alt en afgående delägare ej må kunna
öfverlåta sin rätt i bolaget till någon för detsamma främmande
person, utan dertill gifvet tillstånd, del anser jag vara i sin
ordning, men på en delägare inom bolaget torde öfverlåtelse
icke böra kunna förhindras, såvida antalet af bolagsmän icke
förminskas under det sorn lagen kommer alt bestämma.
Frih. Raab: Frih. Palmstjerna har yrkat ett tillägg till
denna §, hvarigenom en delägare skulle förunnas rättigheten
alt utgå ur bolaget, om han efterskänker sina adier. Jag skulle
förmoda, att sådant aldrig inträffar, och ett sådant tillägg
skulle kunna skada, i thy att om det sättes i fråga, om någon
skulle vilja efterskänka sina adier kunde allmänheten deraf
taga sig anledning tro, det hankens soliditet vore mindre god
än den verkligen är. Svag skulle privatbankens ställning vara,
om en delägare ville lemna ali sin i bolaget nedlagda egendom,
blott för att ifrån detsamma blifva qvitt. Jag afstyrker såleledes
delta tillägg.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag har ej framställt
något förslag; hvad jag sagt, var endast för att bevisa orimligheten
af Utsk:s förslag, och att händelser kunna inträffa, som
göra tillämpningen af denna § i hög grad obillig. Under något
villkor måtte man väl kunna skilja sig ifrån ett bankbolag, då
man ej har tillfälle att deltaga, hvarken i väljande af direction
eller i sjelfva bankens skötsel. Ett så peremloriskt stadgande
som delta, skall hindra bildandet af bankobolag.
R. o. Ad. ansåg öfverläggningen om 17 § härmed va
ra
fulländad.
IS §.
Hr Aminoff: Jag tillstyrker, att då banken upphör med
sin rörelse, hör kungörelsen derom uppläsas från predikstolen,
fyra i stället för en gång om året.
19 §•
Hr Aminoff: Då de rapporter och förslag, som från
bankbolagen ingå till K. M., böra hafva någon annan auctorisation
än den, som bankstyrelsen ensamt lemnar, så tillstyrker
jag, att dessa rapporter och förslag m. m. må genom Ko
nungens
Bef:h:de varda inlemnade.
520
Den 25 Januari e. m.
Hr Printzenskjöld: Man liar sannerligen redan gifvit
Konungens Bef:h:de så mycket att syssla med privatbankerne,
att jag fruktar det denna auctoritels öfriga, lill både antal och
beskaffenhet ingalunda obetydliga göromål skulle väsendtligen
komma ali lida, om della sysslande än ytterligare blefve förökadt
med granskning af dessa qvarlalsrapporter, hvilket dessutom,
efter min lanke, ligger utom gränsen för Konungens
Bef:h:des behörighet. Jag för min del anser §, sådan den nu
lyder, böra oförändrad bibehållas, emedan det ingalunda är sannolikt
att bankdirectionerne skola våga att till Konungen insända
rapporter, som voro stridande mot sanna förhållandet,
hvadan också Konungens Bef:h:des åtgärd i delta fall synes vara
alldeles öfverflödig.
Hr Aminoff: Jag skulle ej begärt detta tillägg uti 19
§, om jag icke kände det vara brukligt, att alla berättelser
och rapporter m. m., som ingå från bankstyrelsen till K. M.
afsändas genom vederbörande Konungens Bef:h:de. Visserligen
kan man anse denna omväg öfverflödig; men den tranquilicerar
allmänheten, som deraf finner, att Konungens Bef:h:de äfven
bar kännedom af dessa handlingar; och hvad sjelfva besväret
beträffar, så är det högst obetydligt, hvarföre jag fortgår yrka
det af mig föreslagna tillägget.
Hr Nordenanckar: Jag är redan af Hr Aminoff före
kommen
i den upplysning jag ämnade meddela, alt sådane rapporter
redan ingå genom Konungens Bef:h:de.
Härmed förklarades öfverläggningeu om 19 § vara slutad.
21 §.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan icke rätt
fatta, huruvida 21 § omfattar den författning, sorn år 1824 utgafs
angule förhållandet med privatbankerne. Är meningen den,
att enskilde banker, hvilka icke utgifva egna creditsedlar, hafva
att räkna sig till godo hvad denna författning föreskrifver,
så har jag ingen erinran att dervid göra; men ordalagen uti
§ äro nu icke sådana, att om denna lag antages oförändrad,
man deraf kan sluta, att den siirskilda författningen af 1824
blifver för en sådan bank tillämplig; hvarföre jag anser, att
antingen ordalagen af 1824 års författning böra här intagas,
eller densamma åberopas; ty hvarföre skola enskilda banker,
som utgifva egna creditsedlar vara mera gynnande än de, som
icke utgifva sådane sedlar? men det fruktar jag blir händelsen
om 21 § efter ordalagen tolkas.
Frill. Cederström: Den 21 § står i öfverensstämmelse
med hvad allmän lag bjuder för enskilda bolag i allmänhet och
denna författning serskildt, nemi. af 1824. För en sådan bank,
som rörer sig med egna creditsedlar, är denna § alldeles riktig
och förmodligen här intagen för att visa möjligheten af
sådane bolags inrättande, hvilka kunna röra sig med deposit
me
-
Den 25 Januari e m.
521
medel af enskilde, och hvilka slå under allmän lag. 1824 års
författning gäller för privatbanker, men för andra bolag allmän
lag.
Hr Nordenanckar: Slutet af delta betänk, antyder till
räckligen,
att Ulsk:ns mening varit alt helt och hållet upphäfva
1824 års författning. De förmåner, som i densamma blifvit
icke sedelutgifvande banker beviljade, skulle således, som Frih.
Palmstjerna anmärkt, försvinna. Jag mäste erkänna, att denne
21 § tillkommit sedan hela lagförslaget var färdigt, utan
att Ulsk:n fästat någon uppmärksamhet dervid, att fördelarue
för sådane bolag skulle genom det förändrade stadgandet förminskas.
Jag för min del har ingenting emot att, i st. f. 21 §,
1S24 års författning må blifva gällande, ehuru jag derjemte
förklarar, det jag hyser föga förhoppning, att någonsin sådane
bankierbolag, som Frih. Cederström synes hafva menat, i vårt
land skola uppstå. Erfarenheten har visat, alt denna i 20 år
bestående lag hittills varit overksam; vårt Iand är allför capilalfatligt
dertill.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag är förekommen
af Hr Nordenanckar och instämmer jemväl i hans yttrande, det
jag fruktar, att sådane banker, som skulle röra sig med Riksbankens
sedlar, icke i värt land uppkomma genom ett sådant
stadgande, som detta, såvida icke Riksbanken sätter sig i gemenskap
med dessa banker och öppnar möjligheten genom crediliver
lill låg ränta, all på sådane villkor kunna bereda sig
tillgångar, så ali de kunna drifva sin lånerörelse till den låga
ränta, som i allmänhet för dilseonter vore gällande. Vi hafva
sett denna lag i 20 år utan någon sådan verkan. Jag tvifiar på
möjligheten att de någonsin i landet kunna uppkomma utan
Riksbankens delaktighet deri. Jag förmodar, att BancoUtsk.
torde inse de svårigheter, som denna lag om privatbanker kommer
att lägga för desammas uppkomst och fortfarande, och att
Ulsk. i anledn. deraf torde blifva betänkt huru och på hvad
säll förhållandet i framliden skall blifva, på det att Rikets penningeväsende
må kunna bibehållas i det skick, som rörelsen
fordrar, när privalbankerne komma alt upphöra. För min del
skulle jag tro, att några utvägar dertill måste beredas, och om
dessa icke så hastigt kunna vidtagas, som man det önskade, så
måste dock sådant på ett eller annat sätt i framtiden ske. Jag
förutser, alt denna banklag, om den blifver antagen, kommer
att hafva till följd, att nu befintlige privatbankar komme alt
upphöra vid deras oclrojers slut, såvida ej en prolongation af
dessa kominer alt äga rum, lill dess att Konung och - Ständer
blifva i tillfälle att på annat sätt bereda utvägar för den allmänna
rörelsens uppehållande i landsorterne. Sedan privalbankerne
uppkommo, som drifvit en rörelse, mera lämpad efter
allmänna behofvet och allmänna fördelarue, än Riksbankens,
hafva landsorterne vänjt sig vid alt äga denna tillgång för
6 H. 66
522
Den 25 Januari e. m.
sin rörelse, och kunna framdeles icke undvara den, ulan så
stora olägenheter, ali om privatbanker upphöra, jag förmodar
det icke kunna räcka länge, innan något annat måste sältas i
stället. För att emedlertid undvika en sådan crisis, som den,
hvilken skulle uppslå i landsorlerne om privalbankerne på en
gång år 1847 upphörde, innan nästa lagtima riksdag inträdt och
Ständerne hunnit fatta ändamålsenliga beslut för den allmänna
rörelsens fortgående utan afbrott, anser jag R. St. nu böra vara
betänkte på hvad som vid ett sådant tillfälle kan inlrälfa
och deremot på förhand taga sina mått och steg. Jag anser
på dessa grunder, hvilkas vidlyftigare utveckling torde vara
öfverflödigt, att Ständerne böra hos Konungen anhålla, alt, såvida
de nuvarande privalbankerne icke anhålla om förnyade
octrojer, i öfverensstämmelse med den lag för privatbanker, som
vid denna riksdag kan blifva antagen, eller nya uppslå, Konungen
måtte bevilja de privatbanker, som detsamma åstunda, förnyelse
af deras nu ägande octrojer intill slutet af år 1849,
samt att Konungen derjemte, täcktes låta uppgöra förslag till
ny reglering af den rörelse, sorn desse hanker nu bedrifva,
färdigt att näst sammanträdande Ständer föreläggas. Jag anser
nemi. att Konungen äger bättre utvägar och mera öfversigt
af det allmänna, är mindre underkastad inflytandet af de särskilda
förhållandena än Ständerne, och att Konungen således bäst
är i tillfälle alt låta uppgöra ett förslag, som afser såväl landets
nytta, som de enskildes fördelar och alla de förhållanden,
som inverka på vårt penningeväsende; att Konungen bättre än
R. St. kan låta uppgöra en plan för den bankrörelse, som i
provinserne erfordras, och att detta är enda utvägen alt få enhet
och tillräckligt sammanhang i vår privalbankslagstiftning,
hvilket åter jag ej anser alt de 4 Riksstånden genom sina beslut
kunna åstadkomma.
Hr von Hohenhausen: Jag begärde ordet endast för
att med Frih. Palmstjerna instämma och erkänna den brist, som
af honom blifvit anmärkt mot bestämmelsen här i 21 §• Som jag
hörde af en annan ledamot af RancoUtsk., hvilken deltagit i den
sammansatta afdelningen af Råneo- och LagUtsk:n, skulle denna
§ tillkommit alldeles lill slut, sedande andre §§ varit beslutade.
Inom BancoUtsk. förhöll det sig så, att sedan man länge,
och ihärdigt stridt om de hanker man ville hafva, så var man
verkligen så trött, att man icke fästade sig vid några andra,
och derföre har denna § kommit så här knapphändigt fram,
men bör naturligtvis omredigeras, hvilket säkerligen också sker,
om återremiss beviljas.
Hr Nordenanckar: Det öde privatbankslagen redan
inom 2:ne RiksSt. rönt, samt det motstånd och den fiendskap
mot dessa inrättningar, som under discussioncr här yttrats, hafva
äfven öfvertygat mig derom, att icke några privatbanker
vidare komma att bildas, på grund af den lag, som möjligen
kan vid denna riksdag antagas. Jag anser det således vara
Den 25 Januari e. m.
523
gifvet, alt en förlägenhet och brytning i landets penningerörelser
skall uppslå; denna är nära för handen, emedan alla nuvarande
privatbanker måste innan detta års slut bestämma sig
till deras rörelses upphörande eller fortsättning. En indragning
af lånerörelsen måste således innan detta års slut börja,
och om de underrättelser jag fått, icke äro oriktiga, så lärer
redan en sådan indragning för närvarande i Östergöthland vara
beslutad. Jag förmodar således, att resultatet af denna
riksdags förhandlingar i afseende härå blifver ett förslag till utsträckning
af Riksbankens lånerörelse, fördelad pä mänga sär
skilda disconlconlor i landsorterna. Jag lägger på de ledamöters
ansvar, som framkallat detta, de följder en sådan organisation
af vår Bank kommer alt på densamma utöfva, äfvensom
på realisationens bestånd; men äfven med en sådan organisation
skall förlägenheten i landsorten icke kunna undanrödjas.
Förändringen skall medföra missnöje bland dem, hvilkas rörelse
funnit ett stöd uti dessa inrättningar och förlitat sig på deras
bestånd. De nuvarande affärsmän, som egentligen begagnat
dessa banker och sjelfva förvaltat dem, måste således se sig
undanträngde af nya intressens anspråk, och innan andra inrättningar
hunnit till stånd, uppstår förlägenhet. Mig återstår således
under sådana förhållanden intet annat, än att söka en ti11-  llykt hos högsta makten, och jag anhåller således alt få förena
mig med Frih. Palmstjerna, under anhållan, att 6 punkten
af min reservation må blifva föremål för R. o. Ad:s discussion.
Jag skulle derjemte önska, i fall det är med våra
former förenligt, alt R. o. Ad. malle förklara Frih. Palmstjernas
framställning såsom Ståndets gemensamma tanka. Ett sådant
förklarande skulle gifva ett stöd åt BaneoUlsk:s behandling
af denna del af frågan.
Frih. Cederström: Den af Frih. Palmstjerna väckta
frågan hänger tillsammans med afgörandet af BancoUtsk-.s betänk.
N:o 29, som till summa Ulsk. blifvit återremitteradt.
Ilade båda dessa bclänkm, nemi. det nyssnämnda och det nu
förevarande, åtföljts, så hade de i ett sammanhang kunnat disculeras,
och det hade då blifvit möjligt att uppgöra och tillse,
huruvida de farhågor äro grundade, som Hr Nordenanckar
framställt. De kunna visserligen blifva det, derom är ingen
fråga, i fall BancoUtsk. inkommer med ett betänk. rör:de Bankens
reglerande, som icke blifvit foladt på sådane grunder, att
Baukens rörelse kan fylla det behof af mynt i landsorten, som
privalbankerne uppfyllt; men då detta ämne tillhör den öfverläggning,
som först då uppkommer, sedan BancoUlsk:s svar på
återremissen af dess betänk. N:o 29 förekommer till pröfning,
så vill jag icke nu gå densamma i förväg. Jag anser således
vid detta tillfälle intet annat böra göras, än att återremittera
hela betänk., under bestridande, att R. o. Ad. må uttrycka
någon gemensam tanka, hvarken i afseende på Ilr Nordenanckars
reservation i 0 punkten, eller Frih. Palmstjernas förslag
524
Den 25 Januari c. m.
om tillökning i privatbankernes tillvaro ytterligare ett Sr, ty jag
tror, ali hvarje tillökning häri kommer bestämdt alt öka vissheten
om den kris, som kan undvikas, i händelse Ständerne vid denna
riksdag fatta ändamålsenliga och kloka beslut för Bankens ordnande,
så till lånerörelsens bedrifvande som den reella fondens
förstärkande, så att inga fluctuationer må komma att äga rum.
Det är vigtigt likväl, alt BancoUtsk. på samma gång lill Ständerne
inkommer med svar så väl å denna återremiss som å
den af betänk. N:o 29, så att dessa var må kunna i ett sammanhang
pröfvas.
Gr. Sparre, Erik: Jag får i största korthet förklara,
att jag instämmer med Frih. Palmstjerna och Hr Nordenanckar,
på de skäl, som af dem blifvit anförda. Jag emotser, ty värr!
med säkerhet, att om denna lag anlages, komma hvarken några
nya privatbanker att stiftas, eller de gamla att fortfara. Jag
anser således det vara af yttersta vigt, att den nuvarande finaneiella
förlägenheten icke varder än ytterligare förökad.
Härefter förklarades öfverläggningen om 21 § vara fulländad.
Vid föredragningen af den efterföljande delen af Utsk:ns
betänkande, gjordes i afseende på framställningen om sältet för
de i lagförslaget bestämde penningebelopps utförande ingen anmärkning,
men i fråga om den af Utsk:n tillstyrkta und. skrifvelse
till K. M. uppstod följande discussion:
Frih. Cederström: Det nu upplästa mom. om tillstyr
kande
i afseende å 1824 års kungörelse anser jag vara öfverflödigt
i delta förslag till lag, helst den 21 § bestämmer allt
livad i det afseendet kan vara erforderligt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: I öfverensstämmelse
med min anmärkn. vid 21 §, att nemi. K. kungör, af d. 14 Jan.
1824 bör blifva gällande för banker, hvilka icke utgifva egna
creditsedlar, får jag anhålla om återremiss såväl å denna slutmening,
som å hela det lagförslag, som varit föremål för R.
o. Adis öfverläggning; utbedjandes mig, alt R. o. Ad. ville fästa
uppmärksamheten derpå, att, om 1824 års kungör, skall
upphöra, något annat stadgande i afseende på enskilda banker,
som icke utgifva egna sedlar, mätte antagas, innefattande allt
hvad 1824 års kungör, i afseende å sådane banker stadgat. För
öfrigt anhåller jag få till Utsk:s ompröfning framställa hvad jag
nyss förut yttrat om angelägenheten att vidtaga mått och steg,
i händelse nuvarande privatbanker icke skulle begära ny octroj,
i öfverensstämmelse med den lag, som vid denna riksdag kommer
alt fastställas, och icke eller någre andra privatbanksbolag
anmäla sig till erhållande af octroj, enligt denna banklag. Hvad
som skulle vara att vidtaga å R. St:s Banks sida, för den händelse
privathankerne skulle komma att upphöra, det hörer till
ett annat capitel; det hörer tillfrågan om R. St:s Banks rörelse
och förvaltning; men den mening jag för, en stund sedan ytt
-
Den 25 Januari e m.
525
rade hörer till det ämne, som nn utgör föremål för öfverläggning,
hvarföre jag tager mig friheten åter upprepa, det, nemi.
att R. St. måtte hos K. M. i urul. anhålla: a) altför den händelse
nuvarande privatbanker icke begära ny octroj, i öfverensstämmelse
med den lag för enskilda banker, som vid denna riksdag
antages, och ej eller nya bankbolag innan årets utgång sådane
octrojer begära, K. M. måtte bevilja de privatbanker, som det
åstunda, förlängning af deras octrojer intill slutet af år 1849;
och b) att förslag till ny reglering af den rörelse privalbankerne
för närvarande bedrifva, måtte före begynnelsen af nästkommande
riksdag utarbetas, för att R. St. föreläggas. Anhållandes
jag, att detta milt anförande må åtfölja återremissen.
Frih. Cederström: Jag har visserligen aldrig ett ord att
invända mot den siste talarens begäran, att hans yttrande må
åtfölja återremissen och af Utsk. upptagas och pröfvas i sammanhang
med allt del öfriga, hvarpå Utsk. bör svara, och det
är icke derföre jag begärt ordet, utan emedan man väckt fråga
om att såsom R. o. Ad:s gemensamma tanka till Utsk. öfverlemna
denna Frih. Palmstjernas framställning. Vår grundlag
är af beskaffenhet att icke förutsätta sådana gemensamma
tankar i andra frågor, än då Const.Utsk. gifvit förslag till ändring
i grundlagen, dä, i händelse förändring i redactionen anses
nödig uti Utsk:s förslag, Ståndets i detta hänseende uttalade
gemensamma tanka, såsom sådan lill Utsk. återremitteras. Vid
allmänna ärendens behandling åter gäller grundlagens föreskrift,
alt om ett Stånd icke autager eller förkastar ett Utsk:sbetänk.,
utan anser att de vid detsamma gjorda anmärko:r föranleda
delsammas återremitterande, så kan ej komma i fråga att yttra
någon gemensam tanka, hvilken eljest skulle innefatta ett i förväg
faltadt beslut, som möjligen kunde binda Standerne vid
pröfningen af Utsk:s svar på en gjord återremiss. Jag anhåller
att icke någon fråga må uppslå om någon gemensam tanka, utan
att vi måtte få propos. till återremiss.
Hr Nordenanckar: Utan att vilja tvista med Frih. Ce
derström
om rättigheten för R. o. Ad. alt i en fråga sådan som
denna yttra en gemensam tanka, vill jag dock, dä jag ej härutinnan
blifvit understödd af någon annan, derifrån afstå, yttrandes
endast den önskan, att BancoUtsk. mätte i delta fall, så
snart som möjligt, fatta sitt beslut, under erinran derom, att de
fleste privatbanker hafva sina bolagsstämmor i Februari månad,
så alt redan inom 3:nc veckor måste beslut fattas huru
med rörelsen skulle förfaras.
Frih. Raab: Om jag hyste diametralt motsatta åsigter till
de restricliva, som här stundom blifvit yttrade, så skulle jag
visserligen för framgången af sådana åsigter vid en kommande
riksdag ingenting högre önska, än att Ständernes åtgärder i afseende
på privalbankcrne nu blefve af den beskaffenhet, alt inga
gamla privatbanker kunde fortfara eller nya inrättas; ty det är
526
Den 25 Januari e. ni.
säkert, att den allmänna förlägenhet och den nöd, som deraf
skulle uppkomma innan nästa riksdag, skulle då här göra sig
gällande och framkalla en vida liberalare lagstiftning i delta
hänseende, än den jag hade önskat att Ständerne skulle hafva
beslutat; men då jag ej åsyftar någon sådan brytning, kan jag
ej annat än i allo instämma uti Frih'. Palmstjernas förslag, att
R. o. Ad. ville som sin tanka uttrycka den önskan, det Konungen
täcktes för 2 år prolongera octrojen för de privatbanker,
som finnas, för den händelse att privalbankslagen blifver af den
beskaffenhet att privalbankerne icke vilja underkasta sig den,
ulan skulle i annat fall komma att helt och hållet upphöra.
Jag hyser inga stora förhoppningar på resultaterne af ett
sådant medgifvande, ty jag befarar, att, då det nu lider till slut
med den gamla privalbanks-oelrojen, och privatbankerne icke
kunna lemna ut stora summor i låneväg, och följaktligen icke
eller påräkna någon betydlig vinst, så skall verkligen en och annan
sådan bank upplösa sig, ty det är delägarnes obestridliga rättighet
att vid oclrojens slut afträda ur bolaget; men Frih. Palmstjernas
förslag innebär dock ett försök att för eli par år återhålla den
olyckliga kris, som annars hotar landet. Det har blifvit beslridt,
att R. o. Ad. icke skulle äga rätt att såsom gemensam tanka
gifva denna åsigt tillkänna. Hvem, tager jag mig friheten fråga,
kan väl förneka R. o. Ad. rättighet alt i delta afseende
besluta, och, äger Ståndet rätt alt fatta beslut i frågan, mätte
del ock äga rätt ali uttrycka en gemensam tanka.
Frih. Hamilton förklarade sig äfven instämma i den af
Frih. Palmstjerna yttrade mening.
Hr von Hartmansdorff: Jag bestrider så mycket mera,
att R. o. Ad. skulle vid delta tillfälle besluta uttryckandet af
någon gemensam tanka, som jag är öfvertygad, att de fleste af
Ståndets ledamöter, hvilka under dagens öfverläggning deruti
deltagit eller varit närvarande, men nu bortgångne, hafva lernnat
salen under öfvertygelse alt intet annat beslut i saken skulle
af R. o. Ad. fattas än återremiss af betänk, med de anmärkn.,
som dervid äro gjorda. Om man nu skulle antingen uttrycka
en gemensam tanka eller att lätta annat särskildt beslut, så vidloge
man en åtgärd, hvarpå ingen varit beredd och som ingen
förutsett. Jag hoppas och anhåller således, att Ståndet icke må
företaga något annat, än alt blott låta ålerremissen på vanligt
sätt afgå.
Hr Rosenblad: Jag skulle för min del instämma i de
ras
åsigt, som ansett, att R. o. Ad. borde som gemensam tanka
uttrycka det vigliga förslag, hvarpå Frih. Palmstjerna fästat
uppmärksamheten, om jag ej vore öfvertygad, att en sådan opinionsyttring,
afgifven i det ögonblick då Ståndet ej utgöres af
mera än 18 till 20 personer, betyder vida mindre än det förstånd,
den eftertanka och den klokhet, som ligger i sjelfva saken.
Jag hoppas således att endast återremiss, åtföljd af de
afgifne anmärkuingarue, mätte äga rum.
De n 25 Januari e. m.
527
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han, i anledn.
af de olika tankar, som blifvit yttrade i fråga huruvida R. o.
Ad. skulle vara berättigad alt vid ålerremiss af detta betänk,
uttrycka en gemensam tanke, finge fästa uppmärksamheten derpå,
att dä R. o. Ad. hade rättighet att fatta definitivt beslut i
ämnet, såge H. Ex. icke hinder för alt Ståndet kunde gifva en
gemensam tanke tillkänna, men H. Ex. finge tillika fästa uppmärksamheten
derå, att den första propos. II. Ex. borde framställa
vore å enkel återremiss, emedan flere ledamöter yrkat
en sådan åtgärd. Skulle åter denna propos. icke blifva med ja
besvarad, ifrågakomme först Frih. Stjernsledts förslag, att R.
o. Ad. skulle uttrycka såsom sin gemensamma tanke, att icke
några privatbanker må erhålla rättighet alt utgifva egna creditsedlar,
och sedermera borde, om så äskades, beslutet fattas om
Frih. Raabs förslag, att R. o. Ad. malte såsom sin gemensamma
tanke tillkännagifva, att Ståndet instämmer^ i hvad Frih.
Palmstjerna föreslagit.
Frih. Cederström: Det är alldeles gifvet, att om R. o.
Ad. icke anser, ali de vid betänk, gjorda anmärkn:ne föranleda
lill ålerremiss, så äger Ståndet att öfver de särskilda förslagen
definitivt besluta med afslag eller bifall, men icke såsom gemensam
tanka, ty det blir icke under rubriken af gemensam tanka
der vid lag; utan det blir bifall till Frih. Paluisljernas, Frih.
Raabs, Hr Nordenanckars, eller hvilkens förslag som helst, —
allt sådant är Ståndets ovillkorliga rätt, men beslutas ålerremiss
af förevarande betänk, dä kan icke någon gemensam tanka förekomma.
Frih. Raab: Man har fästat min uppmärksamhet på, att
den sida jag tillhör uti förevarande ämne räknar bär närvarande
flere ledamöter än motsidan, och alt den således är synbart
öfvervägande. Vid sådant förhållande, vore det icke så liberalt,
som jag alltid vill handla, att begära en åtgärd, hvarigenom vi
möjligen skulle komma att skrida till en votering, hvars utgång
synes på förhand afgjord till min fördel, och derföre vill jag åtnöja
mig med begäran om återremiss.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, alt Hr Nordenanckar
begärt, att 6 punkten af bans reservation mätte blifva föremål
för R. o. Ad:s öfverläggning, men Hr Nordenanckar förklarade
nu, alt han afslod från denna begäran.
Då härefter II. Ex. yttrade, alt sedan nu öfverläggningen i
ämnet vore fulländad propos. å återremiss borde framställas, anmälde
och yttrade sig
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det torde tillåtas mig alt
fästa uppmärksamheten på en punkt i lltsk:ns förslag, som icke varit
förmäl för R. o. Ad:s pröfning. Pag. 10 förekommer, att Utskar
hemställer, att det förslag, som blifvit väckt rörale privatbankernes
sky Idighct att bålla vexlingscontor i alla residensstäder, mätte
förfalla. Då detta förslag icke är i banklagen omnämnd^ så har
528
Den 25 Januari e. m.
det, som sagdt är, icke varit föremål för R. o. Ad:s pröfning,
utan mäste genom pröfningen af Ulsk:s förslag tacite anses vara
förkasladl; men då denna fråga blifvit framställd under vanlig
form att beslut deröfver bör fattas, torde R. o. Ad. finna, att
något derom bör yttras, innan åleremiss öfver det hela beslutas,
på det alt icke någon lucka i beslutet må förefinnas; och
tillstyrker jag bifall till Utsk:ns hemställan.
I anledn. häraf tillkännagaf H. Ex. Hr Gr. o. Landtm.,
att det icke undfallit honom, alt den nu omnämnde punkten förekom
uti betänkandet, och att lian ej eller, derest fråga varit
om att nu falla definitivt beslut i ämnet, skulle underlåtit att
särskildt föredraga denna punkt, men att nu, då de framställde
yrkanderne afsctt ålerremiss, H. Ex. ansett sådant mindre behöflig!.
Sedan Frill. Palmstjerna fästat uppmärksamheten på berörde
punkt, finge H. Ex. likväl hemställa om densamma borde
uppläsas för att blifva föremål för öfverläggning.
Ropades nej.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde vidare, om R. o.
Ad. ansåge de emot Banco- och LagUlsk:ns betänk. N:o 1 gjorde
anmärkmr föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades ja.
Frih. Raab, Adam Christian: På föredragningslistan
under N:o 54 förekommer Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 21 i anledn.
af RiksStms olika beslut i afseende på grunderne för den allmänna
be vi II n. Som detta ärende är af beskaffenhet alt af Ständeroe
snart böra afgöras, hemställer jag, att berörde betänk, må
sättas först pä listan lill nästa plenum och då till pröfning förekomma.
I anledn. häraf biföll R. o. Ad., uppå af H. Ex. HrGr. o.
Landtm, framställd propos., att Bevilln.Utsk:s mern. N:o 21
skulle uppföras främst å föredragningslistan till nästa plenum.
Hr Rosenblad, Bernh., anförde skriftligen:
I sammanhang med den redan beslutade ålerremiss af den
del af Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 13, hvilken afser controllen å
charta:sigillata:-medlens ingående till Staten, anhåller jag att få
följande förslag äfven understäldt Bevilln.Utsk:s pröfning.
Ett af de väsendtligaste medlen att förekomma efterapning
af chart.sigill.papper, hvilken såsom bekant är, ägt rum, troligen
till högt belopp, är tillverkning af papper med sådane vattenmärken,
hvilka både lätt kunna bemärkas och svårt eftergöras.
Men dertill erforderliga formar äro både dyra och deras förfärdigande
fordrar mycken tid. För det närvarande utstäiles
biläggniugspapper å 30 särskilda valeurer, för hvilka allas Förfärdigande
särskilda formar borde finnas. Om nu detta antal
inskränktes t. ex. till 8 eller högst 10, (hvilket utan någon sär
-
Den 25 Januari.
529
deles stor olägenhet kunde ske, då biläggningschartornes ringa
storlek nied lätthet tillåter att för samma document använda
några flere stycken än nu behöfves), så skulle det stora mål
kunna vinnas, att man åtminstone hvart 3:dje år kunde ombyta
alla gamla förråder af cbarlepapper mot nytt, med nya årtal i
papper, utan att vid dettas förfärdigande man behöfde uraktlåta
några af befintliga försigtighetsmått. Utom de många fördelar,
som befintligheten af årtal i det begagnade cliarlepapperet måste
medföra, skall delta ombyte af gamla förråder mot nya gifva
en stor säkerhet mot åsamkande af balancer med flere missbruk.
Jag anser mig äfven upplysningsvis böra nämna, att ehuru
naturligtvis K. Statscont:s första årsreqvisition på det nya af
R. Sl:s Bank tillverkade ehartepapper var rundt beräknadt,
det lärer nu visa sig, att första årsbehofvet kommer att vida
öfverstiga denna beräkning, troligen lill stor del en följd af
uteslutande skyldigheten alt begagna det nya papperet.
För det fall, att den af mig framställda sats skulle godkännas,
torde såsom en ytterligare controll, böra stadgas, att när
sådane documcnter, hvilka icke ovillkorligt, utan endast vid vissa
fall, behöfva beläggas med stämpladt papper, med sådane beläggas,
det uttryckligen hör åläggas vederbörande embetsmän
alt anteckna när denna beläggning sker.
Remitterades till Bevilln.Ulsk., för alt behandlas i sammanhang
med den af R. o. Ad. återremitterade del af nämnde Utsk:s
betänk. N:o 13.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Tisdagen den 28 Januari 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2:ne prot.utdr. för d. 25 dennes e. m.
Justerades pleniprot. för d. 8 dennes e. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att H. M. Konungen
läckts tillåta RiksSt:n, att i morgon kl. £ till 2 göra deras
und. afskedsuppvaktning, i anledn. af Deras Majestäters afresa
till Norrige; i hvilket ändamål de öfriga RiksStm kl. ett qvart
6 II. 67
530
Den 28 Januari.
öfver elt skulle infinna sig å Riddarhuset för alt jemte R. o.
Ad. afgå till K. Slottet.
Föredrogs ånyo BeviIln.Utsk:s d. 22 dennes f. ni. på bordet
lagda mern. N:o 21, i anledn. af RiksSl:ns olika beslut,
ang:de grunderne för den blifvande allmänna bevillningen samt
föreskrifterne för tillämpningen deraf.
Detta mern. företogs punktvis till pröfning.
l:sta punkten, ang:de rättelse af bevilln.stadgans 11 §.
Utsk:s yttrande bifölls.
2:dra punkten, ang:de redactionen af ingressen till >4 §•
R. o. Ad. godkände den af Högv. PresteSt. antagna redaction
af ifrågavar. ingress.
3:dje punkten, ang:de bevilln.afgifterne för arbetsfolk i
städerne.
Den i denna punkt föreslagna voter.propos. godkändes.
4:de punkten, ang:de den i bevillnMadgan under rubriken
Hästhandlare föreslagna reda elion.
Utsk:s hemställan lades till handlingarne.
5:le punkten, tingtde redactionen af ingressen till b ev ilin.-  stadgans 22 §.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Den redaclion af ifråga v.
§, sorn detta Stånd beslutat, är, efter min tanke, tydligare och
bättre, än den, som af de öfriga Stånden blifvit anlagen. Då
nu Utsk. i en följande punkt, ang:de § 147 af be vi lin. stadgan,
som börjar med orden: ”enär 3:ne RiksSt. godkänt redactionen”
etc., tillstyrkt att R. o. Ad:s redaclion såsom den bästa borde
antagas; så anser jag Utsk. hafva haft lika skäl att äfven här,
oaktadt 3:ne Stånd godkänt Utsk:s redaction, tillstyrka antagandet
af den ordalydelse, som det funnit vara bäst. Jag hemställer
derföre, om icke R. o. Ad. skulle vilja återremittera denna punkt.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag vill visserligen icke
motsätta mig den siste värde talarens framställning, mea jag vågar
hemställa till Hr von Hartmansdorff eget bepröfvande, om någon
återremiss här kan anses behöflig. Här är 1111 blott fråga
om huruvida den redaction bör godkännas, som Utsk. föreslagit
och 3:ne Stånd antagit, nemi. orden: ”alt för ränteägaren fortfara”,
eller om de ordalag, som R. o. Ad. för sin del beslutat,
nemi. ”att fortfara och af ränteägaren erläggas, der ej mellan
honom och hemmansinnehafvaren annorlunda öfverenskommet är”,
böra anses vara lämpligare. Nu faller det af sig sjelft, att förord
bryter lag; och skulle annorlunda emellan jord- och ränteägaren
vara öfverenskommet, så kommer naturligtvis denna öfverenskommelse
att bestämma hvem som bör erlägga skatten.
Men att göra redactionen sä tveksam, sorn delta utvisar, tror
Den 28 Januari.-
581
jag icke vara rätt gjordt, ty den sorn skall tillämpa lagen bör
naturligtvis veta hvem han skall hålla sig till, och det blefve
icke fället, om R. o. Ad:s beslut blefve anlaget. Häradsskrifvaren
kan då icke veta hvem han skulle debitera för utskylderne,
ej eller af hvem han skulle uppbära skattebeloppet, emedan
han icke hade i sin hand den öfverenskommelse, sorn emellan
jordägaren och länteägaren blifvit afslutad. Delta är skälet,
hvarföre Ulsk. ansett sill eget förslag lill redaclionsförändring.
äga företräde framför R. o. Adis. Jag yrkar således bifall lill
denna punkt.
Hr von Hartmansdorff: Om det verkligen förhåller
sig så, alt Utsk. anser sin egen redaction vara den hästa, vill
jag visserligen icke vidare yrka på återremiss. Jag gjorde anmiirkn.
vid denna punkt derföre, att jag icke ansåg det vara
rikligt af Utsk. att i detta läll vidblifva sin mening, blott derföre
att 3:ne Stånd godkänt densamma, enär Utsk. i andra fall
tillvägagått på annat sätt. Men på de skäl Frih. Raab anfört,
vill jag afstå från mitt yrkande på återremiss.
Uppå härefter framställd propos. lades Ulsk:s i 5 punktenafgifna
yttrande till handlingarne.
6:te punkten, ang:de införande af ett tillägg uti 25 §, t
Jruga om bevillning af Fahlu grufvor.
Frih. Akerhjelms vid Utsk:s mern. fogade reservation upplästes,
på begäran af
Hr von Hartmansdorff, som derefter yttrade:
Jag tror, att Frih. Åkerhjelm i detta fall har rätt, oell alt
det verkligen är fråga om någonting mera än blott om ordalydelsen.
Jag hemställer derföre, om icke R. o. Ad. skulle finna
för godt att återremittera denna punkt.
R. o. Ad. ansåg de emot Ulsk:s i denna punkt afgifna yttrande
gjorde unmärkn:r Föranleda till delsauimas återremitterande.
7:de punkten, angtde bevilln.afgij'terne för arbetsfolk pä
landet.
Den af Utsk. härom föreslagna voter.propos. godkändes.
8:de punkten,
ningsmän eller Socknehandtverkare” i bevilln.stadgans 27 §.
Utsk:s yttrande i denna punkt bifölls.
9:de punkten, ang-.de de i bevilln.stadgans 27 § föreslågne
rubriker ne.- ”Smeder, Gårds- eller By-” samt ”Snickare,
Gårds- eller By-”;
De i denna punkt föreslagne voter.propos:r godkändes.
10:de punkten,
§ af bevil/n.stadgan.
R. o. Ad. godkände den föreslagna voter.propos.
532
Den 28 Januari.
11 :le punkten, ang:de de i t, 3 och 4 niom. af hevilla.-  stadgans 36 § föreslagne afgifter.
II. o. Ad. vidblef sitt förut i ämnet fattade beslut och godkände
den af Utsk. i denna punkt föreslagna voter.-propos.
12:te punkten, ang:de bevilln.stadgans 3y och 38 §§.
De i denna punkt föreslagne voter.propos:r blefvo af R. o.
Ad. bifallne.
13:de punkten, ang:de förändring af i morn. af hevilla.-  stadgans 4.3 §> 14:de punkten, ang:de förändring af 46 §
1 morn.; samt 15 punkten, ang:de förändring af sistnämnde §:s
5 morn.
Utsk:s i dessa punkter afgifne yttranden biföllus.
16:de punkten, angrdc förändring af bevilln.stadgans 5o §.
Frih. Haab: I öfverensstämmelse med hvad Frih. Åker
hjelm
i sin reservation äfven ang:de denna punkt anfört, tilläter
jag mig att anhålla om återremiss af densamma. Utsk. har utgått
från den åsigt, att ordet ”rättmätiga” skulle vara ungefärligen
liktydigt med den af R. o. Ad. beslutade mening ”med
hvarandra jemförliga.” Jag vill ieke derom tvista med Utsk.;
men jag påstår, att örn ordet ”rätta” skulle komma alt inflyta
i ifrågavar. §, och denna komme att tillämpas så, att hemmanen
uppskattades till deras ”rätta värde,” så skulle hemmanen
i allmänhet blifva uppskattade vida högre, än hvad de skulle
blifva efter den ordställning, som R. 0. Ad. antagit, nemi. ”med
hvarandra jemförliga värden;” dervid minimilarilfen för hvarje
län komme att läggas tili grund för värdets bedömmande, och
blott behöfdc tillses, att denna tariff icke understegs. Om således
den ena ordbestämmelsen skulle kunna föranleda till högre
taxering än den andra, så anser jag det vara otvifvelaktig!,
att ju det har inflytande pä allmänna be vi lin. och således utgör
en bevillmsgrund. Af dessa skäl bar jag i Utsk. varit af den
mening, att RiksSt:ns olika beslut ang:de denna 50 § hort blifva
föremål för votering i förstärkt Utsk., och att således i särskild
voter.-propos. skulle upptagas så väl det beslut, som 2:uc
Ständ i öfverensstämmelse med Utsk:s förslag fallat, som ock
de olika beslut, Iivari R. o. Ad. samt BorgareSl. stannat; hvarigenom
det blir nödvändigt att först genom särskild votering
utröna, hvilkendera af dessa sednare Stånds beslut skall utgöra
contrapropos. För att vinna rättelse häri, är det som jag anhåller
om återremiss.
Frih. Cederström, Jacob: Lika med den siste talaren,
anhåller jag om återremiss af denna punkt. Det är tydligt, att
ifrågavar. ord här icke blott innefattar en redactionslörm, ulan
en bestämd bevillniugsgrund, hvarföre jag anser, alt voter.-  propos. bort af Utsk. uppgöras.
Hr Printzenskjöld, Carl: Jag kan icke dela den åsigt,
Den 28 Januari.
533
som af de 2:ne sisle talarne i denna fråga blifvit yttrad. Min
öfvertygelse, att bär endast är fråga om en redaclionsbeslämmelse,
grundar jag derpå, att 50 § endast innehåller en föreskrift
om verkställigheten af bevilln.förfall». Den börjar nemi.
med ett bestämmande, huruledes Konungens Bef:h:de skola gå
till väga, för att, så fort sig göra låter, bestämma terminerne
för laxeringscomiteernes sammanträden. Sedermera föreskrifter
§ uti 2 morn., att ”då denna bevilln.stadga för första gången
skall lända till efterrättelse, bör af Konungens Bef:b:de i kungörelsen
lillkännagifvas, ali den minimilariff för hemmansvärdet
i hvarje län, B. St. år 1823 fastställde, nu ånyo stadfästad oell
vid bevilln.stadgan fogad, skall lända till efterrättelse oell i
intet läll får understigas”; äfvensom § medgifver rättighet åt
laxeringscomileen, alt vid bevilln.stadgans första tillämpning
vidtaga de åtgärder, i afseende på hemmanens beskattningsvärden,
sorn § närmare omförniäler. Således skulle jag för min
del tro, att Ulsk. bort handla i öfverensstämmelse med den § i
Riksd.Ordn., sorn stadgar, att när icke sådane frågor hos Stånden
äro för handen, hvilka äro af beskaffenhet att icke kunna
förfalla, utan förhållandet är motsatt, sä hör också frågan, då
tvä Stånd stanna emot. två, förfalla. Nu hafva två Stånd godkänt
den redaetion, som Utsk. föreslagit, två Stånd äter icke
godkänt densamma, och således stannat i olika beslut, i afseende
på den ifrägakomna redactionsförändringen, hvaraf, efter
min öfvertygelse, följer, att det gamla stadgandet i bevilln.-  förord», hör oföräudradl bibehållas. Jag anhåller således, att
B. o. Ad. ville, på sätt ofta åberopade § af Riksd.Ordn. innehåller,
förklara, att denna fråga förlällit samt att del bör förblifva
vid det gamla.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Antingen innefattar det
omtvistade ordet en bevillningsgruud, eller gör det del icke. I
förra fallet hör i en voler.propos. upptagas alla Ståndens olika
beslut; i sednare fallet äter kan likväl icke det resultat Ulsk.
dragit af den ordalydelse, som B. o. Ad. antagit, anses inträffa,
eller att orden ”med hvarandra jemförlig»” skulle vara liktydiga
med ordet ”rättmätiga”, hvilket ord, elter min uppfattning
af Svenska språkbruket, icke är användbart uti ifrågavar. läll.
Delta ord har afseende på lag och laga stadgar, enligt hvilka
man kan handla rättmätigt, eller icke; men egendomars värde,
eli faktiskt, förhållande, anser jag icke kunna kallas rättmätigt,
ulan det bör heta: ”det rälta värdet”, eller som R. o. Ad. beslutat:
”de med hvarandra jemföriiga värden.” Emedlertid må
man tvista huru mycket man behagar om dessa ord, sä är det
likväl icke mer än två Stånd, som antagit ordet ”rättmätiga”,
hvadan den gamla bestämmelsen bör blifva qvar. Jag anser
derföre Utsk. icke hafva rätt förfarit, som icke en gång inbjudit
B. o. Ad. att förena sig med de öfriga Ståndens beslut i denna
puukt, utan ansett saken falla af sig sjelf. Derpå kan jag icke
gä in, utan tillstyrker, lika med alla de ledamöter, sorn hittills
534
Den 28 Januari.
yttrat sig, ålerremiss af denna punkt, på det alt Ulsk. måtte
taga saken i närmare skärskådande.
Frih. Ii a a b : Det är egentligen Hr Printzenskjöld, som
uppkallat mig genom sitt egna sätt alt förklara detta fall, då
han velat hänföra det till den i 75 § Riksd.Ordn. intagna bestämmelse,
sorn säger, alt då två Stånd stanna emot två, så
skall frågan förfalla. Hr Printzenskjöld yrkade detsamma inom
Ulsk., men ulan någon framgång. För en sådan tolkning fordras
onekligen, all man betraktar della såsom en hlotl reglementarisk
grund, och iekc såsom en bevillmsgrund. .lag hoppas
dock, alt Hr Printzenskjöld i detta fall är god och lar reson,
och anhåller för öfrigt, att R. o. Ad. ville bifalla den återreiniss,
som af mig och llere talare blifvit yrkad.
Hr Printzenskjöld: Visserligen tager jag gerna reson,
när man anför skäl. Men det händer olyckligtvis ibland, att
mine värde motståndare icke mäkla anföra skäl, som äro af
den beskaffenhet, att de kunna förändra min öfvertygelse. Men
långt ifrån alt jag har yrkat, att beslut nu matte fallås, eller
bifall lill denna punkt, instämmer jag tvertom, lika med Frih.
Palmstjerna och ålskillige andre talare, uti det yrkande, alt
frågan måtte lill Ulsk. återremitteras, der jag icke skall underlåta
alt söka göra min mening gällande, om jag äfven skulle
röna det missöde, alt icke få Frill. Raab att förena sig med mig.
Uppå härefter framställd propos. förklarade R. o. Ad. sig
anse de emot Ulsk:s yttrande i fråga om 50 § gjorde anmärknir
föranleda lill ålerremiss,
17:de punkten, ang:de rättelse af redactionen i bevilln.-  stadgans 52 §.
R. o. Ad. instämde i ViiiIoll. BorgareSl:s ronde ifrågavar.
rättelse fattade beslut.
18:de punkten, ang:de redactionen af SS §; samt J9:de
punkten, angde förändring af 58 och 5g §§ i bevilln.stadgan.
Ulsk:s yttrande i afseende på berörde §§ bi föllos.
20:de punkten, ang:de de i bevilln.stadgans 73 §; samt
21:sta punkten, ang:de de i samma stadgas 74 § upptagne beskattningsgrunder.
R. o. Ad. vidblef sina i afseende på berörde beskaltningsgrunder
fattade beslut, hvarjemte de i 20 och 21 punkterne
föreslagna voler.propos:rne godkändes.
22:dra punkten, ang-.de förändring af bevilln.stadgans j6 §.
Frih. Raab: Då man icke velat antaga, alt ordet ”rätt
mätig”
här vore synonymt med ordet ”rätta”, eller med de
ordbestämmelser R. o. Ad. för sin del beslutat, ”med hvarandra
jeni förliga”, så hemställer jag, om icke dessa ord här, i fråga
om Alunbruk, Aukarsmiden, Bergsmanshamrar etc., äfven skulle
Den 28 Januari.
535
kunna hafva inflytande på bevilln.grunden. Åtminstone förefaller
det mig högst oegentligt, om man ville i en § bibehålla
ordet ”rättmätig”, då man i andra motsvarande borttagit detsamma.
På dessa grunder hemställer jag, om icke R. o. Ad.
ville återremittera denna punkt.
Hr Printzenskjöld: Rå flere bland R. o. Ad:s ledamö
ter
yrkat den sats, att ordet ”rättmätig” bör anses hafva afseende
på bevillningsgrunden, och det möjligen också vid slutligt
afgörande af frågan kan komma derhän, att en sådan mening
vinner bifall, sä och dä jag anser det vara nödvändigt,
alt ställa de §§, der delta ord förekommer, i full conformilet
med hvarandra, samt delta icke kan ske annorlunda, än genom
en återremiss, så anser jag mig höra instämma i den anhållan
derom, som Frih. Raab framställt.
R. o. Ad. ansåg de emot Utsk:s i fråga om 76 § afgifna
yttrande gjorde anmärkn:r föranleda lill delsauimas återremitterande.
23:dje punkten, ang-.de redactionen af bevilln.stadgans So
och S6 §§.
Utsk:s yttrande bifölls.
24:de punkten, ang:de förändring af bevilln. st ad gans /1 q §.
Hr Printzenskjöld: På de skäl, som jag i mitt sednaste
anförande uttalade, anhåller jag vördsamt, alt äfven denna punkt,
rör:de 112 §, mätte blifva till Bevilln.Utsk. återremitterad.
Frih. Raab: Jag instämmer med Hr Printzenskjöld i an
hållan
om återremiss, på de skäl, som af mig och de öfrige
lalarne blifvit vid 50 och 76 §§ anförde.
R. o. Ad. ansåg de emot Utsk:s yttrande i fråga om 112 §
gjorde anmärkn:r föranleda till återremiss.
25:te punkten,
särskild pröfningscnmitc för Götheborgs stud; och 26:te punkten,
ang-.de rättelse af förslaget lill 123 § af bevilln.stadgan.
Utsk:s i dessa punkter afgifne yttranden biföl los.
27:de punkten, ang:de ifrågasatt förändring af bevilln.-  stadgans 128 §■
Frih. Palmstjerna: Dä jag anser ett bifall icke böra
lemnäs till en framställning, sådan som denna, emedan hvad
deruti förekommer icke är verkställbar, så anhåller jag, att
R. o. Ad., vid sitt hesluts fattande, måtte begagna samma ordalag
som Utsk., eller låta vid dess framställning bero.
Häruti instämde Hr Printzenskjöld.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos.', lät R. 0. Ad. bero vid Utsk:s yttrande, i fråga om
129 §.
536 Den .28 Januari.
28:de punkten, angule rättelse af ett tryckfel i förslaget
till hevilla.stadgans 14S §.
Utsk:s yttrande bifölls.
29:de punkten, ang:de frihet frän bevillning efter 2:dra
Art. för Götha canal å den utdelning, som icke öfverstiger
en procent af actiecapitalet.
R. o. Ad. vidblef sitt förut i ämnet fattade beslut och godkände
den uti denna punkt föreslagna voler.propus.
30:de punkten, ang:de ett tillägg i 1 mom. af bevilln.-  stadgans 14$ §; och 31:sta punkten, ang:de förändring i j
morn. af samma §.
De i dessa punkter föreslagna voler.propos:r godkändes.
32:dra punkten, ang:de befrielse från bevillning efter 2:dra
Art. för Högands stenkols grufva; och 33:dje punkten, ang.-de
tillägg af orden ”jord- och stat-” framför ordet ”torpare” i
bevilln.sladgans 147 §■
R. o. Ad. vidblef sina härom fattade beslut och godkände
de i dessa punkter föreslagna voler.propos:r.
34:de punkten, ang.-de åberopande af K. förorda, d. 8 Mars
1770 uti bevilln.stadgans 147 §.
Lades till handlingarne.
35:te punkten, ang:de bibehållande af 2 mom. af 147 § i
nu gällande hevilla.stadga.
R. o. Ad. vidblef sitt i ämnet förut fattade beslut och godkände
Utsk:s förslag till voler.propos.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 8 och 22 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 52, i anledn. af väckte motioner om dels en
allmän organisation af domstolarne i Riket, och dels indragning
af lagmans- och riddaresyne-rätterne.
Delta betänk, företogs punktvis till afgörande.
l:sta punkten, innehållande tillstyrkande, att Hr RrÖningssvdrds
motion, om antagande af Lagberedningens d. 16 Dec.
1S42 till li. M. afgifva und. betänk., rör:de domstolsorganisalionen
i allmänhet, må lemnäs utan afseende.
Bifölls.
2:dra punkten, innehållande förslag till und. skrifvelse till
K. M., ang.-de lagmans-, kärnners- och riddaresyne-rdtternes
indragning m. m.
Gr. Spens, Jacob Melcher: Jag anhåller, att Ridd.-
secret. ville upplysa, huru de öfriga Stånden afgjort ifrågavar.
betänk., och i händelse, såsom jag har anledn. förmoda, förhållan
-
De n 28 Januari.
hållandet är, alt två Ständ alslagit detsamma och i slället antagit
den af Frih. Stjernstedt afgifna reservation, anhåller jag,
all denna reservation äfven malle blifva uppläst.
Underl, t. f. Ridd.secret. lillkännagaf, alt prot.utdr. ankommit,
som visade, att PresteSt. bifallit ifråga var. betänk.; alt
BorgareSt. gillat ötsk:s yttrande i anleda, af llr Kröningssvärds
motion, samt ogillat förslaget lill tind. skrifvelse lill K. M. och
anlagit Frih. Stjernsledts i afgifven reservalion uppgjorda förslag
lill l:o författning i ämnet, 2:o dermed sammanhang ägande
förändringar uti Rättegångs-, Utsöknings- oell Jorda-balkerne,
och 3:o R. Sl:s särskilda underd. skrifvelse i della ämne;
samt alt BondeSl. ogillat Utsk:s betänk, oell anlagil såsom sitt
beslut Frih. Stjernstedt emot betänk, afgifne reservation.
Gr. Spens anmälde sig härefter å nyo oell yltrade:
I den förmodan, att Frih. Sljernstedts reservation, jemte det
dervid fogade förslag, redan är för de fleste ledamöter nogsamt
bekant, och då det måhända endast torde leda lill en onödig
tidsutdrägt, alt här låta uppläsa den, vill jag afstå från min
begäran derom, och inskränker mig till alt, på grund af hvad
denna reservation innehåller, tillstyrka alt R. o. Ad. måtle instämma
i Borgare- och BondeStuis beslut.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag begärde egentligen
ordet, för alt vördsamt hemställa till Gr. Spens, huruvida han
icke skulle vilja afstå frän sin begäran om uppläsandet af Frih.
Stjernsledts reservation; men då Hr Gr min bön förutan redan
afståll från denna sin begäran, har jag ingenting dervid alt
säga. Men dä jag nu har ordet, anhåller jag att äfven få yttra
mig i detta vigtiga ämne. Såsom icke varande jurist ex professo,
är jag skyldig att bedja om ursäkt för det att jag uppträder
i cn fråga af denna beskaffenhet. Men då lagar^sliflas
icke blott för dem, som skola tillämpa dem, utan äfven för
dem, på hvilka de skola tillämpas; och då jag tillhör de sednares
antal, sä torde det icke vara ur vägen, att jag yttrar mig
i denna fråga. Jag tror mig så mycket hellre kunna göra det,
som jag vid 2:ne föreg:de riksdagar sökt, så godt jag kunnat,
understödja den mening, att den 4:de rältegångsinstansen borde
ur Svenska lagskipningen borttagas. Jag anser det vara en af
medborgarens billigaste fordringar, att de lagar, som finnas i
samhället, skola skydda hans äganderätt. Men lagarne, 0111 än
aldrig så fullkomliga, uppfylla detta ändamål endast ofullkomligt,
så vida med tiden för deras tillämpning kan dragas ut i
oändlighet. Jag liar ansett (och gör del iin), alt del förslag
till förändring i rättegångsordningen, som af 1815 års Lagcouiilc
är utarbetadt, skulle gagna mill fädernesland. Hess antagande
har ulgjort ett af mina önskningsmål. Men dä jag icke
tillhör deras antal, hvilka, då de icke vinna allt, ej äro belåtna
med att vinna något, som syftar lill samma mål; så har jag
(> H. (»8
538
Den 28 Januari.
ansett det vara min pligt, att vid hvarje tillfälle, då någonting
kan vinnas till förbättring, yrka derpå. I det afseendet anser
jag lagniansrätternes borttagande redan vara af stor betydenhet.
Under 3:ne föregule riksdagar hafva II. St. enstämmigt önskat
dessa rätters äfvensom kämnersrälternes borttagande. Jag hade
derföre väntat mig, alt LagUtsk., efter den allmänna opinion,
som derom uttalats, skulle kommit till ett helt annat resultat i
denna fråga. Jag bekänner, alt jag bief högst förundrad, då
jag vid genomläsandet af delta betänk, påträffade följande stycke:
”att derest berörde domstolars indragning finnes kunna på ett
ändamålsenligt sätt verkställas, utan att å ena sidan rättegångsordningen
i öfrigt behöfver undergå sådan förändring, hvarigenom
utvägarne till ändringssökande för parter i allmänhet för
myckel, försvåras, eller å andra sidan statsverket alltför mycket
betungas med ökade utgifter för de nuvarande hofrätternes förstärkande
till antal eller personal etc.” Meningen med borttagande
af ifrågavar. rätter är naturligtvis att bereda lättnad
för rättegångssökande och icke att försvåra möjligheten för dem
att i öfverdomstol erhålla rättelse i underdomstols beslut. Det
är visserligen möjligt, såsom flere ledamöter påstått, att hofrälterne
i början skulle fä flere mål att afgöra, än hittills; men
erfarenheten skulle snart gifva vid handen, hvad som vid hofrätterne
behöfde ordnas, för att göromålen skulle behandlas åtminstone
lika fort, som hittills, och då återstår alltid att vinna
minst det är, som lagmansrätterne alltid medtagit af hvarje
rättegång, som varit dess pröfning underkastad. Dernäst har
Ulsk. satt i fråga, om Ständerne skulle vilja bekosta de utgifter,
som för denna förändrings vidtagande blefve nödvändige.
Jag skulle alltför inyeket misstaga mig om Ständernes conseqvens
i handlingssätt, och om deras omdömesförmåga, ifall jag
trodde, att de, efter att hafva 3:ne riksdagar å rad yrkal nu
ifrågavar. förändring, skulle vägra ali bekosta de för förändringens
verkställande nödvändige utgifter. Jag hade derföre trott,
att sådane skäl och suppositioner icke bort af Utsk. framställas.
Men då jag går tillbaka och läser moliverne, finner jag, att
Ulsk. sökt klandra motionärerne, derföre att desse sagt, att
Ständerne stadigt vidblifvit sin mening. Utsk. har deremot ansett,
att Ständerne varit alltför ostadiga i sina beslut ronde
denna fråga. Delta kan jag dock icke medgifva, enär Sländerne
vid 1829 och 1835 årens riksdagar på enahanda sätt fattat
sitt beslut, samt vid 1840 års riksdag i hufvudfrågan adopterat
föreg:de Ständers beslut, ehuru de, i fråga om summa appellabilis,
den de alldeles ville borttaga, samt ang:de rättigheten att
fä dom verkställd, den de då ville utsträcka äfven till första
underrätts dom, stannade i olika beslut mot föregående Ständer.
Delta sista förhållande har gifvit Utsk. anleda, alt sidan 6 yttra,
del uppgiften, att Ständerne vid 3 riksdagar stadigt vidhållit
samma mening, icke vore så alldeles öfverensstämmande med
förhållandet. Hvad skäl Utsk. haft ali sä yttra sig, det lemnar
jag åt Ilrrirne sjelfve att bedömma. Läser man vidare i rnoti
-
Den 28 Januari.
539
verne, så finnér man alt Utsk. antagit, att lagmansrätterne
ännu skalle vara för allmänheten särdeles beqväma; samt derefter,
alt Utsk. ansett det vara nära nog för sig omöjligt att
medhinna att uppgöra, och lill Ständerne vid denna riksdag inkomma
med ett förslag lill den förändring, hvarom nu är fråga.
Frih. Stjernstedt har i sin reservation velat förklara denna
omöjlighet från Utsk:s sida härröra af Ulsk:s åsigler i sjelfva
saken. Huru man än må bedömma Ulsk:s förfarande härvid, tror
jag dock för min del, att man icke så hastigt bort afgöra denna
vigtiga fråga, som 2:ne Riks:St. gjort, då de, med afslag å
Utsk:s betänk., antagit Frih. Stjernstedts reservation såsom deras
beslut i ämnet. Ty ehuru jag gillar hufvudsyftningen af
denna reservation, och är öfvertygad, att Svenska folkel lifligt
önskar den deri föreslagna förändring, hyser jag dock betänkligheter
vid att tillstyrka Ståndet att nu genast antaga detsamma
oförändradt. Dertill har jag 2:ne skäl: l:o Att jag icke
för min del kan afgöra huruvida de förändrade lagbestämmelser,
som Frih:n föreslagit, äro fullt ändamålsenliga. Af detta
skäl skulle jag önska, att Frih:s redaction först underkastades
Ulsk:s granskning; och 2:o Att jag icke önskar, lika med Frih:n
bibehållandet i allmänna lagen af det nuvarande stadgandet i
21 cap. 4 § Rätteg.b:n, som går derpå ut, att om den ena parten
vinner vid en domstol, men tappar vid en annan, så skall
rättegångskostnaden begge parterne emellan qviltas. Delta anser
jag vara ett fel i vår nuvar. rättegångsordning, och skulle
icke önska någonting hellre, än att den ändring deri ägde rum,
alt den part, som slutligen tappade målet, blefve ålagd skyldigheten
att gälda hela rättegångskostnaden. På grund af de åsigler
jag nu framställt, samt med recominendation för den anmärkning
jag sist uttalat rörde 21 cap. 4 § Rälleg.bm, får jag
hos Ståndet vördsamt anhålla och tillstyrka, all det mätte återremittera
förevarande betänk, till LagUtsk. med uttryckande af
Ståndets önskan, att Frih. Stjernstedts reservation och förslag
mätte lagas i noggrant öfvervägande.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer med Frih.
Raab deruti, alt R. o. Ad. icke kan, i likhet med Borgareoch
BondeSt:n, ogilla LagUtsk:s ifrågavar. betänk, och såsom
Ståndets beslut antaga det Frih. Stjernstedts reservation åtföljande
förslag. Frågor om ändringar i allmän lag skola nemi.
enligt grundlagen först remitteras till LagUtsk., som det åligger
att, efter förutgången pröfning, lill Stånden inkomma med
yttrande deröfver. Men, enligt hvad af betänk, synes, har icke
Frih. Stjernstedts förslag blifvit af Utsk. i vederbörlig ordning
pröfvadt. Det är således en oeftergiflig nödvändighet,
all sådant först sker, och ali Utsk. inkommer till Stånden med
ett förnyadt utlåtande. Men i händelse ifrågavarande underdomstolars
borttagande varder beslutadt, lärer det blifva nödvändigt
att bevilja åtskilliga anslag för de einbetsmyndighelers
förstärkning, som komma ali erhålla upptagande och afgörande
540
Den 28 Januari.
af de utaf dessa domstolar hittills afgjord a mål. För sådant
ändamål torde det blifva nödvändigt, att Lag- och SlalsUtsk:u
sammanträda, för alt i ett sammanhang behandla dessa frågor,
hvarvid, såsom jag hoppas, Utsk:n möjligen kunna komma alt i
de Heste delar tillstyrka bifall till Frih. Stjernstedts förslag. Men
det blir då jemväl angeläget, att 11. St., om de önska att. komma
till något nyttigt resultat i frågan, öfverlemna åt K. M. att
vidtaga de åtgärder, som för verkställandet af denna förändring
kunna vara behöll ige. Jag förnyar derföre hvad jag i början
af mitt anförande yttra! och begär ålerremiss af detta betänk.,
med förklarande, ä R. o. Ad:s sida, att Ståndet icke gillar Utsk:s
förslag lill und. skrifvelse.
Hr Printzenskjöld, Carl: Frih. Raab har, bland an
dra
skäl för sitt tillstyrkande af ålerremiss utaf LagUtsk:s ifråga
var. betänk., i ändamål att få Frih. Stjernstedts reservation
antagen, anfört, del. Svenska folkel Ilinge önskat den förändring,
hvarom här är fråga. Jag tillåter mig att i anleda, deraf
meddela del svar, att erfarenheten icke sällan visat, del icke blott
Svenska folket, utan äfven Svenska folkets representanter till
thronell framburit, önskningar, hvilka vid närmare skärskådande
befunnits vara sådane, att de, långt ifrån alt kunna bifallas,
tvertom icke under någon synpunkt kunnat antagas. R. St. hafva
vid flere furegule riksdagar, lill K. M:s sanelion öfverlemnat
förslag i samma syftning, sorn de förslag, som af flere motionärer1
vid denna riksdag blifvit framställde. Dessa föregtde hemst
ä 1 la uden har K. M., efter vederbörandes börande, väl icke ansett
sig kunna antaga, men dock anbefallt undersökning dels om
de förhållanden i detta afseende, som nu äro för handen, dels
ock om de förhållanden, sorn skulle uppkomma, i händelse förändringen
blefve vidtagen. Jag tror för min del, att frågan
redan blifvit nog grundligt behandlad, för att icke vidare behöfva
blifva föremål för öfverläggningar inom RiksSt:n. Vi
känna nogsamt, att för närv. är under utarbetning förslag lill
en ny civillag, och alt redan till K. M:s pröfning är öfverleuinadt
förslag till domstolarnes reorganisation, af hvilka det förstnämnda
förslaget kanske snart nog varder K. M:s pröfning understäldt,
så alt begge dessa förslag sedermera kunna gemensamt,
i den ordning grundlagen föreskrifver, blifva öfverlemnade
till R. St. Jag hemställer derföre, om del icke vore ändamålsenligast,
alt ej vidare vidröra denna fråga, hvarföre jag också
tillstyrker R. o. Ad., icke allenast att ogilla Utsk:s förslag i
den form det uu blifvit framstäldt, utan äfven förklara, att
Frih. Stjernstedts oftauämnde reservation icke kan af Ståndet
bifallas.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: För min del har jag visserligen
ingenting emot, att ifråga v. betänk, varder till LagUlsk.
återremilleradl; inen dä en ledamot, Frih. Cederström, yrkat,
all deuna ålerremiss skulle ske, pä del alt man mätte komma
till att antaga Frih. Stjernstedts förslag, sä anser jag mig upp
-
Den 28 Januari.
541
manad alt yIIra de skäl, som, enligt min åsigt, tala emot antagandet
af nyssnämnde förslag. Med borttagandet af lagmansoch
kämnersrätlerne kan väl icke åsyftas något annat, än att
förenkla rättegångsordningen, så att rättvisan skulle komma att
fortare än hittills skett skipas och handhafvas. Men den, som
läst Utsk:s betänk., har också funnit, att man icke vinner en
hastigare lagskipning, blott derigenom, att man borttager vissa
domstolar, med mindre man derjemte ersätter dem genom
andra, eller förökar antigen antalet af hofrällerne eller ock antalet
af de nu befintliga hofrätternes ledamöter. Detta är nemi.
ett nödvändigt villkor för hofrätternes förmåga att hinna undanarbeta
inkommande mål. Utsk. har upplyst, att af de 3009
mål, som nu af lagmansrätlerne årligen upplagas, omkr. 2000
stanna vid dessa rätters beslut och således endast 1000 fullföljas
i öfverrätt. Tager man nu bort lagmansrätterne, så är det
klart, att alla dessa 3000 mål komma alt ingå lill hofrällerne.
Huru skola då hofrätterne medhinna dessa tillökade göromåls
afgörande, när de icke ens medhinna de ärenden, som de
redan hafva alt sköta? Enligt min tanke är således ingenting
annat att göra i denna sak, än det som Utsk. föreslagit, eller att
ingå till K. M. med und. anhållan om en sådan utredning af
ämnet och en sådan organisation af domstolarue, att Ständcrne
kunna fatta eli beslut i den syftning Frih. Stjernstedls förslag
innehåller. Den fråga jag nyss vidrörde, nemi. huruvida
hofrätternes antal hör ökas utöfver det närvarande antalet, eller
om man blott hör förstärka ledamöternes antal i de redan
befintliga, har äfven utgjort föremål för öfverläggning, och
derom äro meningarne olika. Till denna frågas afgörande fordras
en noga undersökning från Regeringens sida, samt en framställning
frän henne till R. St. Innan sådane förberedande åtgärder
blifvit vidtagne skulle hvilket beslut som helst frän R.
Sl:s sida icke föranleda till annat än alt frågan kunde komma
att ligga nere emedan beslutet icke kunde verkställas. Jag tror
således enklast och bäst vara, att bifalla Utsk:s betänk.; men
skulle Ståndet hysa betänkligheter dervid, anser jag ålerremiss
oundgänglig.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Om jag rätt uppfattat stri
den
så väl här, som förr i det offentliga, så äro meningarne ense
om lämpligheten af såväl lagmans- som käinnersrätternes upphäfvande;
men åtskilliga ledamöter hafva här yttrat, att genom
laguiausrätternes borttagande skulle hofrätterne alltför mycket
blifva besvärade, såvida icke dessa öfverrättcr förut antingen
lill antal eller personal blifvit förstärkta. Jag tror, att denua
fråga med temlig visshet besvaras, om man betraktar Just.-Statsministerns
embetsberättelse för år 1841. Denna berättelse innehåller
nemi., allvid alla lagmansrätterne i Riket tillsammans, hafva
målens antal varit följande: från föregående år uppskjulne 201.
genom vad inkomne
genom stämning
4,910.
20.
Summa 5,131
542
Den 28 Januari.
Under året hafva blifvit afgjorde genom förlikning före
inställelsen för rätta 1,852
genom förlikning inför rätta  37.
afdöinde  3,093.
uppskjutne  I49_
Summa 5,131.
Från lagmansrälterne hafva till hofrälterne blifvit vädjade
1193.
Mål, hvilka ej uppgått till summa a ppel la bi lis, hafva utgjort 277 i
således då man från 5,131 drager de uppskjutne, vädjade och
de före inställelsen vid rätten förlikte, tillsammans 3,194, så återstår
1,937, hvilka vid lagmansrätternes slut stannat. Men derifrån
torde jemväl böra dragas de fleste af de 277 mål, som
icke uppgått till summa a p pel I a bi I is, äfvensom några af de mål,
sorn blifvit inför lagmansrälterne förlikte;-så att något öfver
1,(500 mål stannat vid lagmansrätts beslut. Betraktar man åter
antalet af de mål, hvilka årligen af hofrälterne afgöras, så visar
sig, att de utgöra 8,31(5 civila och 3,727 criraiuella, summa
12.043, och på denna summa skulle jag tro, att 1,600 inål
icke vore en så oerhörd tillökning. Man har sagt, att lagmansrätteu,
såsom belägen i orten, skulle vara särdeles beqväm för
rättssökande; hvaremot hofrätten, såsom mera aflägsen, för dem
medförde mera kostnad och olägenhet. Jag tror, att äfven för
bedömmandel af denna fråga, ofvannämnde und. berättelse kan vara
af mycken nytta. Uti lagsagan för Westerbottens, Ångermanlands
och Norrbottens län har vid 1841 års lagmansting förekommit
följande mål:
från föregående år uppskjutne 24.
genom vad inkomne  404-
Summa 428;
hvilka berott på denna domstols pröfning. Af desse hafva före
inställelsen vid rätter blifvit förlikle 190.
afdömdc  223.
uppskjutne
15.
Till hofrätt hafva hlifvit vädjade 63.
och har under summa appella bi lis varit 28.
och återstå sålunda 160 mål, hvilka verkligen kunna sägas hafva
stannat vid samma lagmansrätts beslut. Om man jemför
förhållandet mellan 160 och 428 med det emellan 1,600 och
5,131, (som utgjorde de motsvarande summorne för lagsagorne
i bela Riket), så visar sig proportionen vara ungefärligen lika.
Detta tyckes icke tala för den åsigt, att lagmanrälterue skulle
vara mycket beqväma och hofrälterne just motsatsen, tydå borde
väl i Norrland, som ligger mest aflägset från sin hofrätt,
den i Slockholm, målen hafva i mindre proportion, än i någon
annan del af Riket, blifvit till öfverrätt fullföljde. På dessa
skäl, hvarmed jag tror mig hafva vederlagt de argumenter, som
blifvit anförde mot ifrågavarande förändring, vrkar jag vördsammast
bifall till Frih. Stjernstedt» förslag, eller om icke nä
-
De n 28 Januari.
543
gon deruti skulle instämma med mig, så vill jag förena mig
med dem, som yrkat återremiss af betänk., på det alt sagde förslag
må kunna af Utsk. pröfvas, för alt derefter, med eller
utan förändringar, kunna af IliksSt:n antagas.
Frih. Gederström, Anders: Då denna fråga redan
vid 3 föreg:de riksdagar varit både grundligt och vidlyftigt
discuterad, anser jag det vara öfverflödigt att vidare uttänja
discussionen i sjelfva saken. Jag anhåller således blott att få
förena mig med såväl Frih. Raab sorn Fril). Cederström, Jacob,
om återremiss af det föredragna betänk., helst jag anser det
vara olämpligt, all antaga ett lagförslag, innan LagUtsk. varit
i tillfälle all yttra sig deröfver. Men jag tvekar dock ej att
förklara, det jag anser hvad LagUtsk. lilllstyrkt vara ganska
olämpligt, ty jag kan icke inse att något annat skulle kunna
vinnas genom aflätandet af en und. skrifvelse till K. M. i ämnet,
än om Sländerne för sin del antaga något förslag i denna
del, hvilket också i alla hänseenden vore det formenligaste.
Om nu R. St. skulle bifalla ett sådant förslag och delta komme
till K. M., så står det ju K. M. öppet alt antingen antaga
förslaget eller ock, om han så funne för godt, låta utarbeta ett
annat förslag i ämnet och dermed till Sländerne inkomma. Jag
kan således icke inse att man vinner något derpå, att, på sätt Utsk.
föreslagit, besluta att i en und. skrifvelse förklara, att man vill
förändringen. Jag tror, för min del, det vara bättre att lill
K. M. ingå med ett dircct förslag i ämnet.
Hr Gunther, Claes Ephraim: Jag har inom Utsk.
tillhört den meningsfraction, sorn, vid beslutets fattande ang:de
ifrågav. betänk. N:o 52, tillfälligtvis kom att utgöra pl u ra I i teten.
Jag anser mig således böra i någon mån redogöra för
mina åsigter i della ämne samt för motiverne till mitt tillstyrkande
af den åtgärd, som Utsk. föreslagit. För alla, som tagit
kännedom af så väl Utsk:s betänk., som Frih. Stjernstedt reservation,
är det bekant, alt de äro öfverensstämmande i fråga
om sjelfva saken. Utsk:s pluralitet, likasåväl som Frih. Stjernstedt
och de reservanter, sorn med honom sig förenat, har
insett och erkänt nyttan af att reducera de på sednare tider till
4 ökade rältegångsinslanserne till del gamla antalet af 3:ne.
Striden rörer endast frågan om det ändamålseuligaste sättet alt
komma till målet. Ulsk:s pluralitet har i denna punkt utgått
frän den temligen enkla och efter min tanka riktiga grundsats,
alt i organisationsfrågor, och i synnerhet i sä vidt omfattande
dylika frågor, som den förevarande, böra Sländerne
inskränka sin åtgärd till eli uttalande af principerne, men icke
i första hand befatta sig med detaljfrågor och uppgörande af
de vidlyftiga lagförslag, sorn deraf blifva en följd, utan i det
afseendel åtnöja sig med en anhållan hos K, M., att Han mätte
öfverlemna utarbetandet af detaljerna åt sakkunnige personer
samt derefter lill R. St. aflåta ett fullständigt förslag, så alt
Sländerne, innan de fatta definitivt beslut om saken, må komma
544
Den 28 Januari.
i tillfälle att bedomina den i sin helhet med alla dess följder.
Frih. Stjernstedt åter har utgått från dea synpunkt, alt frågan
redan skulle vara så utredd, att någon vidare preliminär åtgärd
icke skulle vara behöflig; och han har till stöd härför, likasom
motionärerne i ämnet, åberopat föregående Sländers åtgöranden
och beslut. Dervid förekommer dock, alt föregide Ständers
Irenne särskilda beslut i denna fråga, hvarken varit lika
sins emellan eller med det förslag, sorn Frih. Stjernstedt nu
uppgjort, så att dä man till dessa förslag lägger del, som förra
Lagcommiteen uppgjort, nu innalles finnas 4 särskilda förslag
att välja på, i och för reformens utförande; och jag frågar
eder, mine Hrr, om det, under sådane förhållanden är välbetänkt
af R. St. att, i en så vidt omfattande fråga , der
meningarne hittills varit så olika, hinda sina liander, genom att
i första hand uttala sin opinion och falla sitt beslut, äfven i
afseende på detaljbestämmelserne, innan ens K. M. haft tillfälle
att låta genom sakkunnige personer undersöka frågan. Man
har visserligen anmärkt, att Frih. Stjernstedts förslag är alldeles
ordagrant lika med det förslag till contrapropos. till R. St.
från K. M., som af 4 ledamöter i Högsta Domstolen uppgjordes
vid sista riksdagen. Men emot dessa 4 ledamöter kati man
ställa 5 eller R andra ledamöter i Högsta Domstolen, hvilka
vid andra tillfällen yttrat en skiljaktig mening från deras, sorn
tillfälligtvis utgjorde pluralitet, dä Högsta Domstolen sisla gången
yttrade sig i frågan. Redan deri ligger således ett skäl
till betänklighet vid att antaga förslaget uti alla dess detaljer,
sådant som det i reservationen finnes upptaget. Ty om Stäuderne
för sin del nu skulle besluta antagande af det delaIjförslag,
som Frih. Stjernstedt framställt, och dermed ingingo lill
K. M., så följer af grundlagens stadgauden, rör:de behandlingen
af alla från R. St. till K. M. inkomna lagförslag, ali K. M.
öfver förslaget endast hörde Högsta Domstolen; och alt det således
komme att bero på hvilka ledamöter tillfälligtvis der voro
tjenstgörande, antingen förslaget kom att obetingad! antagas
eller lika obetingadi förkastas. Om Ständerne deremot inskränka
deras åtgärd lill den und. skrifvelse, som Utsk. 'föreslagit,
skulle ärendets behandling otvifvelaktig! blifva sådan, alt K. M.
uppdrog åt den nuvarande lagberedningen, eller hvilka andra sakkunnige
personer Harf dertill behagade utse, alt, efter jemförelse
och granskning af de förut uppgjorda särskilda förslagen, utarbeta
ett nytt fullständigt förslag, lämpadt efter alla olika localförhällanden,
hvilka isynnerhet hafva inflytande på sladsdomstolarnes
organisation på de ställen, der folkmängden fordrar
domstolens fördelning på flere divisioner; städernas innevånare
skulle ock få tillfälle att yttra sig öfver en förändring, som i
allt fall, vid det förhållande att städerna sjelfva bekosta sine
domstolar, svårligen lärer kunna lill väga bringas utan deras
samtycke; och sluteligen skulle Lagberedningen eller den tillsatta
comitéen få tillfälle, att i sammanhang med lagmans- och
kärn
-
Den 28 Januari.
545
kämnersrätternes indragning, fiireslå de åtgärder, som oumgängligen
erfordras för hofrätlernes förstärkande, och hvilket är
desto angelägnare, som, i händelse K. M. icke lemnäs utvägar
att utvidga hofrätterne i den mån och i samma stund, det finnes
af behofvet påkalladt, ändamålet med hela reformen, som
är större skyndsamhet i lagskipningen, nödvändigt måste förfelas.
Först efter det ett sålunda uppgjordt förslag, jemte Högsta
Domstolens yttranden deröfver, blifvit af K. M. lill R. St.
öfverlemnadt, skulle, enligt Utsk:s tanka, rätta tidpunkten vara
inne för R. St. alt definitivt utlåta sig i frågan; och jag frågar,
om icke Ständerne härigenom skulle blifva försatte i en vida
fördelaktigare ställning, än om de nu genast pä förhand, och
utan någon säkerhet mot möjliga olägenheter, besluta sig för
antagande af det ena eller andra bland de 4 olika hittills uppgjorda
detaljförslagen.
I afseende på antagligheten af dessa förslag, betraktade i och
för sig sjelfva, eller oberoende af alla andra omständigheter, som
dervid böra considereras, har
de brister, som vidlåda de äldre förslagen från föreg:de riksdagar,
och det torde tillåtas mig att särskildt få fästa uppmärksamheten på
åtskilliga af de brister, som jag jemväl trott mig finna i Frih.
Stjcrnstedts förslag, hvilket, såsom varande det sist uppgjorda,
nu ensamt torde böra blifva föremål för öfverläggning. Det
finnes en gammal grundsats i Sveriges rättegångsordning, som
är den, att verkställighet af dom icke bör eller får äga rum
i allmänhet med mindre domen vunnit laga kraft, eller den vinnande
parten har åtminstone tvenne domstolars sammanstämmande
beslut för sig, men denna grundsats skulle efter Frih.
Stjernstedts förslag alldeles upphäfvas, och man skulle i stället
komma alt sälta ett sådant tillit till lagskipningen i allmänhet,
och till första instansens domslut i synnerhet, alt
så snart en dom vore fallen i hvilken sak som helst, der
vad ej genom verkställigheten blef onyttigt, skulle den vinnande
parten genast vara berättigad att derå söka utmätning.
Visserligen skulle denna rättighet blifva förenad med skyldigheten
för den vinnande, att, i händelse han sedermera tappade
saken, återbära de medel han sålunda fått lyfta, med ränta
derå, och att för en sådan återbäring ställa borgen; men då
den andra parten, som sluteligen får rätt, härigenom ingalunda
kan anses godtgjord för alla de olägenheter, kostnader och
förluster, som ett sådant uttagande på förhand af det omtvistade
alltid måste medföra, har jag för min del åtminstone ansett
betänkligt att antaga en dylik förändring i vårt rättegångssystem.
Jag vet väl, att nämnde princip blifvit af Högsta
Domlolen godkänd, och att dess ledamöter temligen enhälligt
uttryckt sin mening derom, vid granskningen af Lagcomite'ens
förslag lill ny civillag. Men denna comité', hvilken man i sanning
icke kan förebrå alltför mycken betänksamhet i fråga om
införande af nyheter i vårt lagväsende, har likväl för sin del
6 H. 69
546
Den 28 Januari.
ansett det nödigt alt i denna del förblifva vid det gamla, och
det torde således åtminstone fordras en noggrann pröfning, innan
inan tilltror sig att afgöra, hvilkendera af dessa olika åsigter
är att föredraga.
Detta är otvifvelaktigt den vigtigaste principfrågan, som
förekommer i Frih. Stjernstedls förslag. Men här förekommer
också en annan, den nemi. huruvida det verkligen kan vara
skäl, att, på sätt förslaget innehåller, borttaga alla den närvarande
lagens stadganden ang:de summa appellaLi 1 is, isynnerhet
så länge man icke är betänkt på att i sammanhang härmed utvidga
hofrätterna till den förökade arbetsstyrka, som en sådan
förändring oundgängligen skulle påkalla. Efter de upplysningar,
som i Just.-Statsministerns statistiska tabeller innefattas,
finner man, på sätt en föregule talare redan anfört, alt utaf
de något mer än 3000 mål, som fullföljdes vid lagmansrälterne
under år 1841, stannade der 277 mål, i följd af stadgandet
rörde summa appellabilis. Men äfven vid rådstufvurätlerne
stadgar lagen en viss summa appellabilis, äfvensom dylika föreskrifter
finnas gifna för vissa kämnersrätter ; så att något mer
än 800 mål, i följd af dessa stadganden, stanna vid rådstufvurätterne,
och omkring lika många vid käinuersrälterne, enligt
hvad nyssnämnde tabeller utvisa. Del är således inalles nära
2000 mål, som genom nu gällande lagens stadganden om summa
appellabilis hejdas vid de lägre instanserne, och man torde behöfva
noga besinna sig, innan man förändrar en princip, som
visat sig så verksam, eller till det minsta torde man böra vara
betänkt på, all i sammanhang dermed complettera hofrätterne.
Utom dessa tvenne principfrågor, som ligga lill grund för
Frih. Stjernstedts förslag, har Frih. Raab nu velat deruti inlägga
eller, såsom villkor för lagmansrätternes borttagande,
stipulera en ytterligare ny princip i vår rättegångsordning, stridande
emot den, som hittills varit gällande, nemi. alt hvarje
part, som slutligen i högsta instansen blefve vinnande, skulle vara
berättigad att få sin rättegångskostnad ersatt, äfven om han
förut tappat alla instanserne igenom, samt den sluteligcn tappande
vara ovillkorligen förpligtad att godtgöra ali den kostnad hela rättegången
medfört, äfven om han förut haft de lägre instanserne
för sig, och såldes haft ganska goda skäl, att icke sjelfmant
afstå från sin förmenta rätt, utan förmoda en för honom god
utgång jemväl i öfverrätten. En sådan princip har hittills icke
varit gällande i vår lag; tvertom är den mera liberal och förklarar,
att ersättning för rättegångskostnaden endast bör ifrågakomma,
när den, som slutligen lappar, äfven har tappat i
föreg:de domstolar, men att rättegångskostnaden parterne emellan
skall qvittas i de fall, der domslolarne i sina beslut varit
skiljaktige, emedan lagen dervid supponerar, att den omtvistade
rättigheten verkligen varit, åtminstone för menige man eller
de icke lagfarne parterne, tvifvelaktig, och att skäl således
förefunits att fullfölja talan derom i högre rätt.
Af hvad jag nu haft äran anföra, finner man, att med frå
-
1) e n 28 Januari.
547
gan om lagmans- och kumnersrältcrnes indragning, sammanhänga
flere uti hela vårt rättegångsväsende djupt ingripande principfrågor,
hvilka, ehvad Frih. Stjernstcdls förslag antages, eller
hvilket annat som helst, fordra noggrant begrundande, och det
är i anledn. deraf, som jag finnér mig lifligen uppmanad att
tillstyrka 11. o. Ad. att, vid fallandet af sitt beslut i denna fråga,
för sin del förfara med all den omtänksamhet, som det, efler
mitt omdöme, tillhör R. St. att i ett så vigtigt ämne iakttaga,
isynnerhet som den_ nu framställda delen af frågan endast utgör
dess ena sida. Afven med antagande deraf, att Frih. Stjernsledls
förslag vore så val till sina grunder som lill alla detaljer
i juridiskt hänseende fullt tillfredsställande, återstår alt tillse,
huruvida det icke i allt fall, såsom Utsk. ansett, är äudamålsenligast,
att man, på samma gång man beslutar en så djupt ingripande
förändring, som den nu är i fråga, är betänkt pä att
utvidga hofrätterne med ett nog tillräckligt antal ledamöter, för
alt kunna motsvara de förökade göromålen, eller om förändringen
bör beslutas och utföras utan alla garantier emot hofrätternes
öfvcrhopande med arbete. Utsk. bar i sitt betänk,
framlagt skälen för den förra åsigten och jemväl sökt ådagalägga
otänkbarheten deraf, alt icke hofrälternes göromål
skulle komma att i ganska betydlig mån ökas; den motsatta
åsigten går derpå ut, alt del icke skall vara så farligt med
hofrälternes förökade arbete. Det är visserligen möjligt, ja
tilt och med sannolikt, erkänner man, att deras arbete i någon
män kommer att ökas; men det är lids nog, anser man, att
när behofvet inträffar, förordna om hofrälternes förstärkning;
kommer dag, kommer råd, menar man. Men det skulle lätt
nog kunna hända, mine Hrr, att man står alldeles rådlös den
stund, då man mest är i behof af rådet, om man så förfar ä
R. St. sida, att det, sedan lagmansrälterue väl blifvit borttagne,
möjligen kunde komma att i sisla hand bero på en votering i
förstärkt StatsUtsk. vid en kommande riksdag, huruvida hofrälternes
förstärkning skall äga rum eller icke. För min del
anser jag R. St. icke höra tillvägagå på clt så, all jag så må säga,
lättsinnigt sätt, och än mindre tror jag, ali en omtänksam Regering
kan dertill lemna sitt bifall eller komma att godkänna
förändringen, sä vida icke Ständerne dessförinnan hafva lemnat
garantier emot de olägenheter, som skulle uppstå derigenom,
att hofrälternes göromål ökades utöfver möjligheten att deni bestrida.
Afven i detta afseende kan jag derföre icke inse hvad
man skulle vinna, genom alt på förhand antaga det nu uppgjorda
detaljförslaget, då man i alla fall kan vara förvissad, att
hela reformen icke kommer alt gå i verkställighet förr, än efter
nästa riksdag, eiler förr än Regeringen fått tillräckligt anslag
för dess verkställande på ett ändamålsenligt sätt. Delta
anslag skulle visserligen, på sätt Frih. Cederström, Jacob, yttrat,
redan vid denna riksdag kunna beslutas, genom en återrcmiss
af betänk, och sammanträde af LagUlsk. med StatsUtsk.;
men, äfven under medgifvande af möjligheten och lämpligheten
548
Den 28 Ja n ua i i.
af en sadan utväg, innan Ulsk:n fått från Regeringen emottaga
några upplysningar till ledning för sitt omdöme, bör dock härvid
erinras, alt delta blott utgör den ena sidan af saken, och
att man således icke ens dermed kunde blifva fullkomligen hulpen,
enär det alltid återstår den andra sidan, hvilket jag förut
sökt framställa. Gr. Lagerbjelke har åberopat siffror, till stöd
för den satsen, att lagmansrätterne icke skulle särdeles verka
till hejdande af rättegångars fullföljd i hofrätterne, samt att
förstnämnde rätters borttagande således icke skulle betydligen
öka hofrätlernes arbete, emot hvad det hittills varit. Grefven
har nemi. uti Just.Statsministerns underd. berättelse trott sig
finna anledning till det antagande, att utaf de mål, som nu årligen
stanna vid lagmansrälternes beslut, endast omkring 1600
skulle komma att frän häradsrätt fullföljas lill hofrätterne, i fall
lagmansrätterne borltogos, och denna tillökning af 1,600 mål
på ett antal af något öfver_ 8,000 ansåg den värde Grefven vara
af mindre betydenhet. Afven med godkännande af den siffra
1600, som Grefven härvid uppgifvit, ehuru den synes vara till
det minsta beräknad, ber jag honom likväl besinna, alt bland
det antal af 8000 mål, som hofrätterne årligen afgöra, är den
vida största delen af den beskaffenhet, alt de icke hafva något
inflytande på frågan om hofrätternas tillräcklighet för det egentliga
arbetet; ty de bestå af expedierade bref och förordnanden,
svar på K. remisser och ex incommunicato afgjorda besvärsmål,
m. fl. dylika ärenden, som alltför obetydligt lynga på vågskålen
för hofrätlernes göromål. Det är hufvudsakligen de vädjade
målen, som medföra det största besväret och upptaga den
mesta tiden, och man måste således, för alt i den framställda
frågan kunna domina sä säkert, som möjligt, jemföra de omniimde
1600 målen, hvilka alla skulle såsom vädjade gå till hofrätterne,
med de öfriga vädjade målen, som der afgöras. Men
nu har Gr. Lagerbjelke sjelf upplyst, att ifrån alla lagmansrälterne
i Riket vädjas icke mer än 1,193 mål årligen, hvilka således
utgöra högsta antalet af de mål, som för närvar, från landet
inkomma såsom vädjade lill hofrätterne. Detta antal skulle
alltså ökas med 1600 mål lill, eller blifva vida mer än fördubbladt,
och då torde man finna den uppgifna siffran vara af
någon större betydenhet, oberäknadt hela den tillökning, som
skulle tillkomma frän stadsdomslolarne. — Slutligen vill jag
blott, i anledn. af Frih. Cederslröms, Anders, yttrande, ali frågan
blifvit sä grundligt behandlad tillförene, att man icke nu borde
så särdeles mycket sysselsätta sig dermed, eller vara bekymrad
öfver att den icke blifvit tillräckligen utredd, hafva äran
svara, alt denna grundlighet bestått deruti, alt man hvarje gång
man förehaft frågan kommit lill olika resultater, och att således
med grundligheten icke torde hafva varit särdeles mycket
bevändt.
Gr. Spens: I händelse alla meningar skulle kunna för
enas
till ett beslut, i läll återremiss beviljades, på grund af de
Den 28 Januari.
549
anmärkmr, som nu blifvit gjorde emot Utsk:s betänk., så vill jag
icke ytterligare fortsätta den af mig gjorda hemställan om bifall
lill den Utsk:s betänk, bifogade reservationen af Frih. Stjernstedt.
Jag är fullt och fast öfvertygad, att, vid en förnyad behandling
inom Ulsk., de skäl, sorn förra gången, då målet förevar
inom Utsk., icke fullständigt kunde göra sig gällande, nu
skola blifva ånyo pröfvade, äfvensom alt det förslag, som blifvit
jemte reservationen afgifvet, skall vid en närmare granskning, genom
nödiga rättelser, i åtskilligt vinna och derigenom fullständigare
och lämpligare till antagande lill RiksStiu återkomma.
Jag skall nu endast anhålla alt fä till besvarande upplaga några
anmärkn:r i afseende på den otillräcklighet i hofrättens nuvar.
personal och arbetsförmåga, som förmenas skola uppkomma,
i händelse lagmansrälterne indragas. Logmansrätlerne lyckas
dervid vara de, som vunnit mest afseende. Vid frågan om en
af stadsdomslolarncs indragande tyckes man icke så mycket
hafva fästat sig, visserligen derföre, att man från de flesta städer
erfarit, att det går an att vara belåten med blott en instans,
och att det således syntes vara allt skäl att antaga, att
det borde blifva lika för alla städer. Vid lagmansrälterne har
man deremot, såsom jag nyss nämnde, synnerligen fästat sig,
och dervid sökt enligt statistiska beräkningar visa, hvad sorn
skulle uppstå, om hela antalet af de mål, som icke nu vädjas
från lagmansrälterne, utan stanna vid dessa jätters beslut, komme
att öka antalet af de mål, som hofrällerne för närvar, upptagit
lill pröfning. Man har sålunda trott, att hvarje mål, som
nu vädjas från häradsrätt till lagmansräll, ovillkorligen också
skulle vädjas till hofrätt, ifall oftanämnde mellaninstans blcfve
borttagen. Jag hemställer till dem bland eder, mine Hrr, som
äga någon kännedom om förhållandet i landsorten, huruvida sådant
der i allmänhet skulle blifva förhållandet. Min erfarenhet
är åtminstone den, att en stor del mål vädjas, och fullföljas lill
och med, till lagmansrätlen, endast för att vinna det uppskof,
som denna instans anlitande förorsakar; hvartill äfven bör räknas
de fäll, dä fullmäktig icke så gerna vill släppa ifrån sig
en rättegång, oaktadt han väl vet alt talan icke möjligen kan
göras vid lagmansräll gällande. Delta skulle han dock vara
nödsakad att göra, till stor afsaknad för honom sjelf, men lill
vinst för parten, om dylika mål borde directe fullföljas lill
sistnämnde rätt från lista instansen. När man vidare lager i
betraktande huru många mål, som verkligen gå till hofrätten
frän lagmansrätteu, endast derföre alt lagmansrättens dom af
en eller annan orsak blifvit olika med häradsrättens beslut, att
således den part, som vunnit i häradsrätten icke kan anse sig
hafva orätt, derföre att han tappat i lagmansrätlen, och följaktligen
icke släpper saken; så skulle jag tro, att man mäste
finna antalet af de tillökta mål, som skulle komma att gå frän
häradsrätterne till hofrälterne, i st. f. att de nu gå dit från
lagmansrälterne, icke skulle blifva så fasligt stort. Hvad del vidkommer,
ali det skulle vara för sent, att efter ett experimeu
-
550
Den 28 Januari.
teraude i saken laga sitt beslut ang:de hofrätternes personal, i
händelse den, i anseende lill den förespeglade tillökningen i göromålen,
skulle behöfva förstärkas, och att en sådan tillökning
skulle komma att bero på en votering i förstärkt SlalsUtsk.,
så tror jag, alt den förändring, som skulle kunna blifva nödvändig,
till följd af sålunda ökade göromål för hofrätterne, vida
lämpligare, och ulan någon förstärkta StatsUtsk:s åtgärd, skulle
kunna åstadkommas genom förändring i hofrätternes arbetssätt,
då kanske den nuvarande personalen skulle blifva tillräcklig, icke
blott för de närvarande utan äfven för betydligt tillökade göromål.
En sådan förändring kan dock icke beslutas i sammanhang
med den förändring, som nu är i fråga. Dylika förändringars
vidtagande kan ej eller tillhöra lagstiftande maktens allri b ut ioner,
utan till de administrativa och reglementariska åtgärderne.
I den delen torde också någonting blifva åtgjordt, såsom för
någon lid sedan yttrades, då en dylik fråga var å bane. Nu
synes meningen blott böra vara, att R. St. mätte vidtaga de
hufvudsakligaste förändringar i Rätteg.b:n, som skulle blifva en
följd af instansernes förminskade antal. Detta torde vara i det
närmaste iakttaget i det förslag, som i Frill. Stjernstedt reservation
blifvit framsläldt. Jag yrkar på dessa grunder återremiss
af betänk., med anhållan, att Utsk. måtte laga samma förslag
i noga öfvervägande.
Frih. Raab: Sedan jag sist hade ordet, liar Hr Glin ther
sökt att med argumenter vederlägga de skäl, på grund af hvilka
jag yrkat återremiss, oell visa lämpligheten af alt bifalla
Utsk:s förslag. Hr Gunther har medgifvit (såsom förhållandet
också verkligen är), att nu icke vore någon strid om sjelfva
saken, utan att frågan blott vore om sältet alt tillvägabringa
denna sak. Hr Gunther har ansett det vara oundgängligen nödvändigt,
att Sländerne inginge lill K. M. med en und. anhållan,
ali till nästa riksdag få emotse en nådig propos. i ämnet, eller,
såsom det heter i Utsk:s förslag, ”så fort ske kan”, hvilket antyder,
att man icke gör sig förvissad, att detta kan ske vid nä
sta
riksdag, utan kanske möjligen först vid en påföljande. Vi
deremot, som yrkat återremiss, hafva önskat, alt saken redan
vid deuna riksdag kunde blifva afgjord. Men hvilka äro dä de
skäl, på hvilka Hr Gunther grundar sin förmening, alt saken
fördrar uppskof. Hr Gunther har ansett, alt man icke kunde
på förhand beräkna huru många af de mål, hvilka nu stanna
vid lagmansrätternes beslut, skulle komma att öka hofrätternes
göromål. Men Hr Gunther har på samma gång antvdt, alt Släiiderue
kunde, efter ett hållet sammanträde meilau Lag- och
StalsUtskin, komma i tillfälle att meddela anslag till förökande
af de nuvar. hofrätternes personal eller antal, redan vid denna
riksdag. Således finnes äfven deruti en utväg alt komma lill
målet. Gr. Spens har redan före mig förklarat, all det är san
nolikt
att tillökningen för hofrätterne icke på långt när skulle
blifva så stor, som det efter siffran vill synas. Dessutom böra
i)en 28 Januari.
S51
vi besinna huru många det är, som blott derföre vädja till
lagmansrätten, att de hysa förhoppning att derigenom kunna
vinna uppskof i en sak, som de dock sjelfva veta vara orättvis;
kanske att mången icke skulle bry sig om att fullfölja ett mål
från häradsrätten, utan hellre godvilligt godtgjorde sina förbindelser
till annan person, om han visste, att han icke kunde få
draga ut saken pä långmål. Återstå således utaf de skäl Hr
Gunther anfört endast anmärkn:ne emot Frih. Stjernstedls förslag.
Det var ronde verkställighet af underrätts dom och summa appellabilis
samt i afseende på hvad jag tog mig friheten yttra,
nemi. att den tappande parten alltid borde betala rättegängs
koslnaderne,
som Hr Gunther anförde betänkligheter emot nyssnämnda
förslag. Jag hemställer likväl, om det icke lätt later
sig göra för LagUlsk. alt, på grund af dessa anmärkn:r och
upplysningar, göra nödiga förändringar i förslaget. Mine Hrr!
det är nu 30 år sedan Lagcomiteen väckte denna fråga, och 16
år sedan Ständerne första gången hos K. M. begärde att dessa
räller må försvinna, utan att något dervid blifvit vidgjordt! Nu
då man har förslag lill förändringens verkställande, då man
har förhoppning att saken skulle kunna gå fram, dä framställer
man betänkligheter alt antaga det, och sokcr alt draga ut
på långmål. Bättre vore, enligt min tanka, att nu vid denna
riksdag afgöra saken och icke för någon obetydlighets skull låta
saken bero till en kommande tid, utan söka att vidtaga den
förbättring, som är till hands. Jag yrkar åtcrremiss.
Hr Gunther: Jag vill endast med några få ord besvara
Frih. Ifaahs sednaste anförande. Så väl Frih:n, som Gr. Spens
hafva sökt ådagalägga, att det icke vore så farligt med målens
öfverhopande i holrätterne, när man beräknar siffrorne rätt, och
när man tillika måste medgifva, alt många af de mål, som nu
gå till lagmansrätten, icke skulle komma till hofrätten, ifall de
direele borde dit ingå från häradsrätt. Men mine Hrr! vi böra
besinna, alt det är omkring 5000 mål, som årligen vädjas
lill lagmansrätterne, ehuru endast 3000 der fullföljas. Skillnaden
utgöres således af de mål, deruti man endast söker tidsutdrägt,
hvaremot det visar sig, att de af mig förut beräknade
3000 målen äro af den beskaffenhet, att man på allvar söker
ändring i första instansens beslut, och att de sålunda skola komma
alt fullföljas, ehvad andra instansen blifver lagmansrätt eller
hofrätt. Enligt mine värde motståndares eget medgifvande, böra
af dessa 3000 mål minst 1600 anses hafva hittills stannat
vid lagmansrätternes beslut, och således omkring halfva antalet.
Men då man nu vet, alt hofrättcrnes närvar, personal jemnt och
nätt är tillräcklig för de mål, som från lagmansrätt dit fullföljas,
huru skulle den då blifva det för ett dubbelt större antal
mål? Frih. Raab har vidare sagt, alt då man lätt skulle kunna,
genom att besluta ett sammanträde emellan Stats- och LagUtsk:n,
häfva de olägenheter, som berodde på bristande statsbidrag;
så återstode endast att afhjelpa de mindre bristerne i Frill.
552
Den 28 Januari.
Sljernstedts förslag. Men mine Hrr! dessa brister, eller de omständigheter,
som göra förslagets antagande betänkligt, äro icke
blott några obetydliga redaclionsbrister, utan de utgöra sjelfva
de hufvudsakliga grundsatserne i förslaget, hvilkas obetingade förkastande
lika lätt kan medföra olägenheter, som deras obetingade
godkännande. Så t. ex. skulle man, i fråga om summa
appellabilis, råka ut för åtskilliga svårigheter, om man, i stället
att Frih. Sjernstedts förslag helt och hållet borttager alla hithörande
stadganden, ville oförändradt bibehålla deni och tillämpa
dem på första instansen i st. f. den andra, der de hittills
endast ifrågakommit. Ty ett sådant stadgande vid den första
instansen skulle medföra stora olägenheter för alla rättsökande,
hvilket LagUlsk. i sitt betänk, sökt ådagalägga och just sökt
undvika, genom det förbehåll, som i den föreslagna und. skrifvelsen
finnes intaget. Hvad verkställighet af underrätts dom
beträffar, så innefattar äfven den frågan en sådan hufvudgrundsats
för bela reformen, alt om den helt och hållet borttages,
finnes alls icke något correctiv qvar emot hofrätternes öfverhopande
med arbete; och förökade statsanslag skulle då blifva
nödvändiga till det belopp, att det är lemligen ovisst, om SlatsUtsk.
och alla de, som nu yrka på förändringen, äfven skulle
vilja tillstyrka Ständerne att bevilja de ökade anslag för hofrätterne,
som i sådant fall blefvo erforderliga. Saken fordrar
således, från hvilken synpunkt den än betraktas, en noggrann
pröfning, för att kunna afgöra hvad som är det lämpligaste
och bästa deruti; och jag har för min del, såsom ledamot af
LagUlsk., icke blott velat erkänna min och Utsk:s oförmåga alt
med tillräcklig sakkännedom uppgöra ett fullständigt detaljförslag,
utan äfven trott, alt R. St. jemväl borde erkänna sin oförmåga
härtill, och att det just derföre vore bättre, att bos K.
M. anhålla, det Han täcktes låta utarbeta ett sådant förslag.
Det är på denna grund, som jag fortfarande yrkar bifall till
Utsk:s betänk., och derpå begär propos. Slutligen vill jag blott
anhålla att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, i hvad
skick frågan skulle komma i de båda fallen, antingen LagUtsk:s
betänk, bifölls eller återremissen beviljades. I förra fallet skulle,
då nu 2 Stånd antagit Frih. Stjernstedts reservation och PresteSt.
deremot bifallit betänk., i händelse R. o. Ad. följde PresteSt:ns
exempel, 2 Stånd stanna emot 2, och följden deraf blifva,
att frågan måste gå till förstärkt LagUtsk.; hvarefter, i händelse
Utsk:s förslag der skulle segra, en skrifvelse, i den syftning
Utsk. önskat, kom alt lill K. M. afgå, men vid motsatt utgång
af voteringen reservationen blifva R. St:s beslut. I sednare fallet
åter, eller i händelse R. o. Ad. skulle återremittera betänk.,
så enär reservationerne redan utvisa, att den' verkliga pluraliteteu
inom Utsk. är obetingadt för antagande af Frih. Stjernstedts
förslag, synes mig att frågan derigenom blott skulle komma
i en svår ställning. Utsk. skulle nemi. sannolikt biträda
den af 2 Stånd redan antagna reservationen, som således skulle
få
Den 28 Januari.
553
få ännu mera hopp om framgång för sig, utan alt den modificalion
i förslaget, som man med återremissen tyckes åsyfta, ändock
skulle kunna vinnas. R. o. Ad. skulle då som nu endast
hafva alt välja emellan Frih. Stjernstedt förslag, eller det af
Utsk. redan afgifna, så framt ej R. o. Ad. ensamme ville fatta
ett tredje beslut, olika med alla de öfriga Ståndens, hvilket
sannolikt skulle blifva utan all verkan. Deremot, ifall Utsk.
endast får sig å lagd t att jemka de olika besluten, är det icke
omöjligt att, om R. o. Ad. bifaller LagUlsk:s förslag, något af
de begge Stånd, sorn nu lemna!, sitt bifall till reservationen,
skulle blifva benäget att frångå delta sitt beslut och förena sig
med R. o. Ad. och PresleSt. om en und. skrifvelse, hvarigenom
frågan icke behöfde underkastas votering i förstärkt Utsk. I
alla afseenden anser jag således frågan komma i en bättre ställning
om R. o. Ad. nu fattar sitt beslut, än om Ståndet skulle
återremittera betiink.
Frih. Cederst röm, Jacob: Den method för ärendets slutliga
afgörande, som den siste värde talaren framställt, kan jag
icke för någon del godkänna. Han har åberopat, all 2 Stånd
anlagil Fril). Stjerusledts förslag. Det hafva vi visserligen genom
prot.utdr. fått erfara; men dessa beslut slå i rak strid med 87
§ Reg.F., enär Utsk. aldrig blifvit bordt öfver detta förslag, och
lagfrågor icke få upptagas i Stånden i annan ordning, än den
nämnde § bestämmer. Att dessa 2:ne Stånd bifallit ofvannämnde
förslag kan omöjligen leda till ett sådant resultat; ty då nu
PresteSt. bifallit LagUtsk:s förslag, så skulle, i händelse R. o.
Ad. äfven gjorde det, frågan komma att förfalla, emedan de
begge olagliga besluten aldrig kunna komma under omröstning.
Men jag skulle tro, att del icke vore skäl alt låta frågan förfalla.
Om R. o. Ad. återremitterar betänk., så kommer Utsk. i
tillfälle alt med moditicationer tillstyrka bifall till reservantens
förslag samt, efter sammanträde med SlalsUlsk., föreslå det anslag,
som kan blifva nödvändigt för dess verkställighet. Jag
begär propus, pä äterreiniss.
Gr. af Ugglas, Carl Ludv. Fredr.: Till svar å hvad
Frih. Cederström sista gången anförde, nemi. att denna fråga
borde anses förfallen, får jag blott hänvisa Frih. till 73 § Riksd.-  Ordn. Ty om R. o. Ad. bifaller Utsk:s förslag, så hafva alla
4 Stånden, både de som antagit Frih. Stjernsledls förslag, och
de som gillat Ulsk:s betänk., instämt i den hufvudåsigt, alt lagmansrätlerne
borde upphäfvas och således ali en förändring borde
ske. Del är endast frågan om sältet, hvarpå denna förändring
bör äga rum, som numera skiljer Stånden ål, hvilket således,
oberoende af likstämmigheten i hufvudfrägau, bör blifva
föremål för votering i förstärkt Utsk. Att återremittera detta
betänk., blott för ali förekomma del frågan icke mätte förfalla,
torde, såsom icke behöflig t, ingalunda böra ifrågakomma. Med
G H. 70
554
Den 28 Januari.
förklarande, att jag i allo förenar mig med Hr Gunther, får jag
vördsamt yrka bifall till LagUtsk:s ifrågav. betänk.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad hemstälde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. ansåge de gjorde
anmärkn:rne emot Ulsk:s tillstyrkande om aflåtande af en und.
skrifvelse till K. M. i fråga örn lagmans-, kiimners- samt riddaresynerätterues
indragning m. m. föranleda till ålerremiss.
Denna propos, besvarades med starka ja, blandade med
mångå nej; hvarpå H. Ex. förklarade, det han trott sig finna, att
ja öfverröstat nej.
Gr. af Ugglas begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
voter.propos.:
Den som bifaller LagUtskts i dess betänk. N:o 52 gjorda
tillstyrkande om aflåtande af en und. skrifvelse till K. M. ifråga
om lagmans-, kämners- och riddare-syne-rätters indragning m.
m. voterar
ja;
den det ej vill, voterar
»ej;
Vinner nej, kommer Ulskts betänk, i denna del att återremitteras.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 49.
Nej — 43.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s nedannämnde den 11 dennes f.
m. på bordet lagde utlåt.:
N:o 20, öfver K. M:s nåd. propos., ang:de tillägg och ändringar
i 6, 15 och 43 §§ Reg.F.; samt
N:o 21, i anleda, af K. M:s nåd. propos. ang:de ett tillägg
vid 1 § 9 mom. Tryckfr.förordn.
I öfverensstämmelse med H. Ex. Hr Gr. o. Landtm:s
framställning, fann R. o. Ad. att berörde nåd. propos:r, lill följd
af 81 § Reg.F., borde hvila till nästa riksdag, då R. St. skola
derom besluta.
Föredrogs ånyo Consl.Utsk:s d. 11 dennes f. m. på bordet
lagda mein. N:o 22, med förslag aug:de tillägg till 72 § Reg.F.
Gr. Lagerbjelke Gustaf: Const.Utsk. har genom den
föreslagna förändringen velat stärka Rankens credit. Jag tror äfven,
att ett dylikt förslags införande i grundlagen skulle verka
nyttigt i det afseendet, om man nemi. ville inskränka sig till
den förra delen deraf; ty att i grundlagen införa ett inom., hvar
-
Den 28 Januari.
555
lili man förutsätter möjligheten alt i ett föregående mom.
gifvet stadgande icke skulle efterkommas, eller att Banken icke
vid anfordran skulle inlösa sina sedlar med silfver, det anser
jag vara att borttaga den garanti, man genom förslaget sökt
gifva Banken, .lag får derföre hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla
om propos. till afslag å den sednare delen, men till bifall å den
förra delen af Coust.Utsk:s ifrågavar. betänk.
Frih. Raab, Adam Christian: Const.Utsk. har här fö
reslagit,
ali till 72 § Reg.F. skulle läggas dessa ord: ”dessa
sedlar skola vid anfordran, efter deras lydelse, af Banken med
silfver inlösas”. Efter nu gällande banklag åligger just R. St:s
Bank en sådan skyldighet. Men händelser kunna inträffa, då
denna skyldighet icke lill fullo kan fullgöras. Det. är i allmänhet
orätt att i en lag, och i synnerhet i en grundlag, föreskrifva
hvad som förulsätles möjligen icke kunna verkställas.
I detta afseende anser jag hvad R. St. vid förra riksdagen i
denna fråga beslutade vara vida bättre. Det dåvarande ConstUlsk.
föreslog, alt tili 72 § Reg.F., skulle läggas den bestämmelse,
alt Bankens sedlar skulle såsom mynt gälla, ”så länge
de, efter deras lydelse, af Banken med silfver inlösas”. Jag
vågar derföre hemställa, om det icke, så väl med afseende pä
bancoscdlarnes credit, sorn på möjligheten att kunna uppfylla
eli dylikt stadgande i grundlagen, vore vida lämpligare, att
R. o. Ad. såsom sin gemensamma tanke anloge det tillägg, sorn
vid sislförflulne riksdag af dåvarande Ständer beslutades. Och
anhåller jag vördsamt, om Hr Gr. o. Landtm:s propos. derå lill
Ståndet.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Utsk:s afsigt med detta
förslag har ingalunda varit alt stärka Bankens credit, ulan
egentligen blott alt söka förmå dem, som hafva Bankens förvaltning
om händer, alt vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom dess
sedlar alltid kunna med silfver inlösas. R. Sl:s Bank är en
anstalt, som innehar det privilegium ali utgifva sedlar, som för
mynt i Riket må erkännass. Dä man ensam äger ett sådant
privilegium, bör man också kunna till för bi n das att vidtaga sådane
åtgärder, alt Bankens sedlar alltid kunna med silfver inlösas.
Af denna orsak har Utsk. l:o ansett, att Banken borde
genom ett grundlagssladgande lillförbindas, att alltid med silfver
inlösa sina sedlar, och 2:o tillstyrkt det ytterligare tillägg,
som Gr. Lagerbjelke ansett öfverflödigt och skadligt. Med detta
tillägg har meningen varit, att Bunken skulle beröfvas sitt
privilegium att utgifva sedlar, hvilka som mynt i Riket må erkännas,
när den icke fullgjorde sin inlösningsskyldighet. Hvad
beträffar det förslag, som Frih. Raab framställt, så medför det
den olägenhet, att då Banken, i anseende till försummad inlösning
af sina sedlar, en gång förlorat sin rättighet att utgifva
sedlar, så skulle alla då utelöpande sedlar icke mera behöfva
alt såsom mynt i riket erkännas. Detta kunde blifva följden af
den redaction, som antogs vid förra riksdagen; hvilket äfven in
-
556
Den 28 Januari.
om Utsk. varit föremål för en noggrann pröfning. Utsk. har,
som jag' förut nämnt, ansett ändamålet med ifrågavar. stadgande
böra vara det, att Banken skulle -beröfva* sitt privilegium
alt ulgifva sedlar, i händelse Banken icke vidare inlöste sina
sedlar; utan att derföre de redan utgifna oell utelöpande sedlarne
derigenom betoges deras egenskap af mynt.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag förenar
mig till alla delar uti del. yttrande, som Gr. Gyldenstolpe nyss
afgaf. Jag hade visserligen önskat, alt det sednare mom. bade
blifvit något annorlunda, men i sak gör det icke mycken skillnad.
Jag hade hellre önskat, att, i stället för den närvarande
redaclionen, det hade stålt: ”skulle, emot förmodan, Banken
komma i den olyckliga ställning, alt icke kunna fullgöra denna
inlösen etc.” Dä man nödgas antaga möjligheten af att en sådan
händelse kan inträffa, sä är det rätt och nödvändigt, att
ett sådant stadgande finnes. Det ligger olyckligtvis inom möjlighetens
gräns, alt Stockholm af fienden kan varda öfverrumplad
och myntet samt Banken fälla i dess händer. Staden kunde
visserligen snart återtagas, men intilldess vore Banken försatt
ur stånd att kunna uppfylla sina förbindelser. Jag skulle således
tro, alt det varit bättre att antyda på möjligheten af att
en olycka kunde inträffa. I sak ser jag dock ej att det finnes
någon skillnad, hvarföre, jag för min del icke har något emot
att antaga detta Utsk:s förslag.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det stadgande i vår grund
lag,
som förbjuder att göra ändring deri, i annat fall än då
denna ändring är högst nyttig och nödvändig, skulle kunna
föranleda mig att yrka afslag ä den ifrågasatta grundlagsförändringen.
Jag medgifver dock, att det kan finnas ett, om också
aflägset skäl för det uppgjorda förslaget. Af denna orsak vill
jag hellre biträda Coust.Ulsk:s förslag, än Gr. Lagerbjelkes förändring
deraf. Aldraminst skulle jag vilja tillstyrka den redaction,
som en gäng är fol kastad, och sorn Frih. Baab nu yrkat
skulle åter upptagas. Jag gör det, emedan jag finner densamma
innebära den tanke, att R. Sl:s Bank skulle kunna med berådt
mod inställa invexiingeu af sina sedlar. Jag anser det visserligen
riktigt, att vår grundlag och våra lagar i allmänhet peremtorisk!
anbefalla en sådan skyldighet som denna, och jag bar
således ingenting emot alt en sådan grundlagsförändring vidtages,
ehuru jag likväl mäste bekänna, att jag icke kail räkna
deu till de högst nyliige och nödvändige.
Frih. Raab: Jag hyser visserligen ingalunda den farhå
gan,
att ju icke Banken i framtiden skall kunna inlösa sina
sedlar. Jag vill icke eller framhålla en sådan supposition, och
hvarken i grundlagen eller annan lag föreslå någon sådan rättelse,
som skulle utvisa, alt lagstiftaren förmodade, att man i
allmänhet hyste en sådan farhåga. Men då 1111 Ulsk. föreslagit
eli reglemeulerande i delta afseende uti sjelfva grundlagen,
Den 28 Januari.
557
förutsätter det redan, att en sådan farhåga finnes; och är densamma
grundad, dä hemställer jag, huruvida något stadgande
i grundlagen skulle kunna göra tillfyllest, för att förhindra att
denna farhåga icke realiserades. En annan lika stor olägenhet
af detta förslag ligger deruti, att det skulle erfordra 2:ne på
hvarandra följande riksdagars sammanstämmande beslut jemte
K. M:s bifall, för att kunna vidtaga någon förändring i denna
fråga, då deremot, om förra riksdagens beslut i detta fall antogs,
det icke hehöfdes mer än en riksdag, för alt vidtaga de
mätt och steg, som lillfyllestgör behofvel af sedlarnes inlösen.
I förra fallet skulle Riket, under tiden intill dess Ständerne
hunnit samlas till ny riksdag, befinna sig i det rättslöshetstillstånd,
som uppkommer deraf att landet saknade mynt, så vida
Rankens sedlar icke varda emot silfver inlöste. Alt i en grundlag
införa ett stadgande, som man inser möjligen icke kunna
uppfyllas, det anser jag vara orimligt. Af dessa skäl har jag
ansett, alt det skulle vara mindre viii betänkt af R. o. Ad.,
att nu antaga ett sådant stadgande, som det ifrågavarande. Den
afsigt man önskar befrämja, att nemi. kunna tillförsäkra hvar
och en sedelinnehafvare derom, alt han ovillkorligen skall fä
vexla dessa sedlar emot silfver, den varder också uppfylld, om
man antager det förslag, som föregående Ständer beslutat. Hvad
del sednare mom. beträffar, finner jag icke eller något skäl att
dertill lemna bifall, utan kommer jag att äfven derpå yrka
afslag.
Frih. Hermelin, A u g. Söderling: En värd talare har
här yttrat, att det af förra riksdagens Const.Utsk. framställda
förslag skulle vara förkasladt. Häruti kan jag icke förena mig,
enär alla 4 Stånden då antogo detsamma och öfverlemnade det
lill K. M., sorn då likväl icke fann för godt att antaga detsamma.
Detta hindrar dock icke, att nu framställa detsamma
till pröfning och beslut, enär ett annat förslag i samma syftning
blifvit af nuvar. Const.Utsk. framsläldt. Discussionen tyckes
nu hvälfva sig omkring den frågan, hvilkeldera af dessa begge
förslag bör anses äga företräde, det ena framför det andra.
För min del anser jag förra riksdags Coust.Utsk:s förslag äga
ett afgjordt företräde. Jag gör det med sä mycket större skäl,
som jag anser det vara högst, olämpligt, att i en grundlag förutsätta,
att R. St:s Bank skulle brista i fullgörandet af sina åtagna
förbindelser. Jag finnér till och med någonting ganska
stötande deruti. Vidare anser jag det förra förslaget vara grundad!
på en riktig rättsprincip. I den händelse Banken icke
fullgör sina åligganden, sä äger hvar och en af Sveriges innebyggare
rättighet alt i förekommande Iransactiouer man och
man emellan antaga till grund det värdemått, som han anser
lämpligast. Såsom bekant är, gäller i närvarande ögonblick
icke annat än guld och silfverpjeserne samt Bankens sedlar såsom
myut i Riket. Men i den händelse Banken icke kunde
uppfylla siu bestämmelse, inträffar det fall, då man bör äga rätt
558
Den 28 Januari.
att kunna antaga andra nationers mynlbestäinningar. Vi känna
ganska väl, alt det finnes stater, som icke äga något eget mynt.
Sådant är förhållandet i Schweitz, der Fransyska francstycken
circulera man och man emellan och der detta mynt utgör den
egentliga värdemätaren. Men en stat, der det icke finnes någon
värdemätare, vore ganska beklagansvärd. Jag skulle tro, att
frågan är af den vigt, att man, under bibehållande af den grundsats,
att Bankens sedlar icke såsom mynt i Riket anses längre,
än de varda med silfver inlöste, pä sätt förra Const.Utsk:s förslag
innehåller, bör söka förebygga faran för en försummelse
derutinnan, genom ett allvarligt och bestämdt reglemente för
R. St:s Fullmäktige i Banken, deruti dem ålägges att fullgöra
en sådan invexlingsskyldighet; och då tror jag, att deruti ligger
en vida större garanti, än uti det stadgande nuvar. Const.Utsk.
föreslagit. På dessa skäl tillstyrker äfven jag R. os Ad. alt
antaga förra Riksdagens Consl.Utsk:s förslug i detta ämne, och
anhåller vördsamt om propos. derpå.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Äfven jag har åtskilliga
betänkligheter att antaga hvad Const.Utsk. här föreslagit,
emedan jag anser dessa stadganden gifva anleda, till tvetydighet.
Således vill jag i afseende på första punkten anmärka,
att då der står: ”Dessa sedlar skola vid anfordran efter deras
lydelse, af Banken med silfver inlösas”, så skulle det kunna
vara osäkert, huru det antal af omkring 1^ million gamla sedlar,
sorn lyder å riksdaler specie, skola inlösas; ty om dessa
sedlar, vanligen specie kallade, skulle efter deras ordalydelse
inlösas af Banken med silfver, så skulle det ske till högre värde,
än de nu verkligen i bandel och vandel äga. Hvad deremot
den sista punkten beträffar, så skulle jag tro, att om så olyckligt
någon gång skulle hända, att Banken bruste i fullgörande
ö o o O ' o
af den inlösningsskyldighet, sorn åligger densamma, så skulle
Ständerne, då de i anleda, deraf sammankommo, vara af ett
sådant stadgande i grundlagen förhindrade alt vidtaga sådane
åtgärder, hvarigenom Banken sattes i tillfälle alt åter börja och
fortsätta sin invexling af silfver emot bancosedlar; ty Ständerne
voro deraf förbjudne, att uppdraga ät Banken alt vidare utgifva
några nya sedlar, åtminstone skulle man då vara nödsakad att
organisera en alldeles ny bank efter alldeles nya grunder. Någon
R. St:s Bank skulle icke då mer äga rätt att utgifva sedlar,
hvilka såsom mynt i Riket må gälla. Af dessa skäl föredrager
jag det förslag, som vid förra riksdagen framställdes,
framför det nu uppgjorda. Men skulle det förra icke lyckas
blifva R. o. Ad:s gemensamma tanke, så anhåller jag att Ståndet
ville så gerna afslå alltsammans och blifva vid det gamla.
Hr von Hartmansdorff, A o g.: Det är med särdeles
tillfredsställelse, som jag bär hör så många anmärknu- göras
emot det förslag Const.Utsk. afgifvit i denna fråga. Inom Utsk.
har jag yrkat den mening, som Frih. Raab här uttalat, ehuru
jag der icke reserverade mig, emedan jag i vigtigare mål än
-
Den 28 Januari.
559
dock nödgals afgifva så mångå och så långa reservationer samt
jemväl emedan jag tyckte, att när saken blifvit något så när
afgjord enligt min önskan, så borde jag dermed vara tillf redsställd.
Men när jag nu bör, att många ledamöter äro af min
mening, vill jag åter söka göra benne gällande. Mig bar det
synts, som skulle en förändring i 72 § vara behöflig, emedan
det nn der beflnleliga stadgandet är obilligt, om icke något tillägg
dertill göres. Der står nemi.: ”ägande R. St. allena rätt att
genom Banken utgifva sedlar, som för mynt i Riket må erkännas.
” Man har sålunda tillagt R. St. rättighet att utgifva ett
betalningsmedel, som dock icke äger mynts värde, med mindre
det tillägg göres, som Frih. Raab omnämnt och som förra riksdagens
Const.Utsk. äfven uppgjort, nemi. att rättigheten för
Ständerne alt betala med papper icke räcker längre än Släuderne
med silfver infria detsamma. Ett sådant tillägg bör, enligt
min tanke, nödvändigt göras på detta ställe; oell om det
göres i de ordalag, som förra Const.Utsk. föreslagit, så är det,
enligt min öfvertygelse, fullt tillfredsställande. De ordalag deremot,
som nuvar. Const.Utsk. föreslagit, hafva verkligen de brister,
som man dervid anmärkt. Likväl icke den, som Hr Mannerskantz
funnit i orden: ”dessa sedlar skola vid anfordran efter
deras lydelse, af Banken med silfver inlösas.” Han tror nemi.,
att följden af dem möjligen kunde blifva, att de gamla transporlsedlarne,
som lyda på specie, måste af Banken inlösas med
silfver till högre pris, än hvad de verkligen nu äro värda.
Deremot får jag erinra, att dessa sedlar komma att, i alla händelser,
inlösas efter de grunder, som vid 1830 års realisation
bestämdes; så att, efter min förmening, icke någon anledning
lill tvekan i detta hänseende förefinnes mot Frih. Raabs förslag.
Jag hemställer derföre, att Ståndet mätte, såsom sin gemensamma
lanke, förklara, att förändringens ordalydelse bör öfverensstämma
med del förslag, som vid förra riksdagen af dåvarande
Const.Utsk. uppgjordes, och som då, på sätt Frih. Hermelin anmärkt,
af alla 4 Stånden antogs.
Ilr Lagerhjelm, Pehr: Jag har väl icke reserverat
mig emot detta förslag, men jag har likväl icke instämt i den
sednare delen, emedan jag icke ansett den behörig. Det första
mom. tillkom af det skäl, att man ansåg, att något stadgande
borde linnas i grundlagen, hvilket tillförband Banken att inlösa
sina sedlar efter deras ordalydelse, då Ständerne ägde en i grundlagen
förvarad rätt alt genom Banken gifva ut mynt. Jag hade
ingenting emot ett sådant stadgande, men deremot kunde jag
icke gilla det förslag, som gjordes vid 1834 och 1835 årens
riksdag, och som innehöll tillägget: ”så länge de efter deras
lydelse, af Banken med silfver inlösas.” Denna ordställning ger
nemi. tillkänna en slags afvaktan på en tidpunkt, dä Banken
icke skulle fullgöra sina förbindelser, och en sådan förutsättning
af Ständerna fann jag icke lämplig, då Banken är under Ständernas
egen garanti.
560
Den 28 Januari.
Det sednare af Utsk. föreslagna tillägget har jag icke tillstyrkt,
emedan jag anser det öfverflödigt, äfvensom jag icke
kan neka, att jag finner till och med det första teinligen likgiltigt,
emedan det faller af sig sjelf, att Banken skall inlösa
sina sedlar med silfver.
Hr von Hohenhausen: Om den olyckan skulle inträf
fa,
att Banken icke kunde inlösa sina sedlar med silfver, och
dessa sedlar, till följd af det vid förra riksdagen föreslagna
tillägg, således skulle upphöra att vara mynt, så får jag fråga:
hvad skulle då blifva mynt i Sverige? Utom bancosedlarne hafva
vi nemi. endast privatbankssedlar, som med bancosedlar skulle
inlösas. Om i sådana städer som Hamburg och Liibeck
icke finnes något eget mynt, så hafva de likväl sin egen bank,
i hvilken silfvervärde räknas. Schweitz är omgifvet af många
länder, derifrån det förskaffar sig mynt, och i de trakter,
sorn gränsa till Frankrike, går t. ex. Fransyskt mynt i rörelsen.
Likväl slås äfven mynt i Schweitz. En jemförelse emellan dessa
städer eller denna lilla stat och våra förhållanden är derföre
icke riklig. Något mynt måste i alla händelser finnas,
emedan man Icke kan vara det, förutan, och om Banken skulle
brista i sina förbindelser, så är det Ständernas pligt att återställa
Banken i det skick, att den återigen kan inlösa sina
sedlar. Ehuru jag skulle önskat en annan ordställning, anser
jag således ändå Ulsk:s närvar, förslag vida bättre, än det
vid förra riksdagen af B. St. antagna, och ett ytterligare skäl
för denna åsigt liar nyss af Hr Lagerhjelm blifvit antydt.
Gr. Horn: Då en bancolag är stiftad gemensamt af Konung
och Ständer, med den garanti, som delta innebär, så tillåter
jag mig tro, alt del nu föreslagna tillägget icke är bland dem,
sorn kunna anses högst nödiga och nyttiga; men dä fråga en
gång derom blifvit väckt, så vill jag likväl äfven med min röst
bidraga till dess antagande. Deremot afstyrker jag B. o. Ad.
att antaga det andra framställda alternativet. Man skulle nemi.
kunna tänka sig, och Ständerna hafva redan förutsatt möjligheten
deraf, alt Banken med full tillgång af silfver, dock kan
sättas ur tillfälle att verkställa sin silfverutvexling för dagen.
1 händelse, t. ex., Stockholm anfalles af en fiende, så är det
Fullmäktiges ovillkorliga pligt alt genast söka undanskaffa Bankens
redbarheter, och vexliugen mäste då för någon tid afbrytas.
Skulle nu grundlagens bokstaf innehålla, ali dä vexlingen
upphör, de gångbara sedlarne icke mera komma att gälla, så
skulle deraf den största villervalla uppkomma. Jag har bort en
ledamot säga, alt om vexlingen genom en tillfällighet blefve inställd,
så skulle också Banken derigenom vara för alltid förmenad
alt åter börja sin silfverutvexling. Jag tror icke, att man
så skall lyda bokstafven, ty om det möjligen skulle kunna hända
för en kort tid, att Banken icke verkställer sin vexling, så
är det Banken väl förmenadt att under denna tid utgifva sedlar;
men
Den 28 Januari.
501
men deremot kan jag alldeles icke sa förstå denna punkt, att
Banken derigenom skulle vara bunden, sedan den åter inträdt i
sitt rätta förhållande. Jag liar således icke den ringaste betänklighet
vid att antaga äfven den sista punkten.
IIr Gunther, Claes Ephraim: Jag skulle helst vilja
dela Gr. Horns åsigt, alt, då man i det ämne, hvarom här är
fråga, har en banklag, stiftad af Konung och Ständer gemensamt
med civillags kraft, något särskildt stadgande derom i
grundlagen icke skulle erfordras; men om man icke anser en
civillag vara nog betryggande, och derföre vill hafva ett sådant
stadgande inlagdt i grundlagen, så kan jag icke finna Const.Utsk:s
nu uppgjorda förslag på något sätt tillfredsställande, utan anser
för min del vida bättre det förslag, som uppgjordes vid 1S34
— 1835 arens riksdag, och af alla fyra Stånden antogs vid sista
riksdagen. — Man har sagt, att orden: ”dessa sedlar skola vid
anfordran efter deras lydelse, af Banken med silfver inlösas”,
borde vid denna § tilläggas, derföre att Banken i den föregående
meningen fält sig tillagd rättigheten att utgifva sedlar, som
för mynt i Riket må erkännas. Insätter man här rättigheten,
säges det, så bör man också insätta skyldigheten. Men en i lag
medgifven rättighet är alltid ganska lätt att göra gällande endast
till följd af lagens medgifvande, då deremot en stadgad
skyldighet är lika lätt att befria sig ifrån, så framt ingen påföljd
för dess underlåtande är dervid fästad. Det är icke nog,
alt man i en lag föreskrifver hvad som bör ske, man måste
äfven föreskrifva hvad sorn blifver påföljden, om lagen icke
efterlefves. Nå väl, svaras det: Utsk. har sökt att stadga en
sådan påföljd i det sednare alternativet. Men detta är icke nog,
enär de båda tilläggen måste vara alldeles oskiljaktiga, och
följaktligen böra i ett moment sammanföras. Jag klandrar således,
i främsta rummet, att Utsk. så afdelat sina båda momenter,
att Utsk. tyckes förutsätta, att det ena kan antagas utan
det andra; och ännu mera ogillar jag de ledamöters åsigt, sorn
yrkat, att man skulle bifalla det första och afslå det sednare.
Jag kommer nu till frågan, om icke det vid förra riksdagen
antagna förslaget är bättre i afseende på den föreslagna
påföljden. Jag abstraherar härvid till en början helt och hållet
den omständigheten, att det redan i ämnet finnes en banklag;
ty man tyckes förutsätta, att den icke är tillräcklig, och man
vill hafva ett stadgande i grundlagen. Det stadgande, som der
hittills funnits, går derpå ut, att Bankens sedlar i alla händelser
skola vara gällande såsom mynt; och följden häraf har varit,
alt den som utlemnat sitt silfver till en låntagare, har nödgats
att emottaga i liqvid bancosedlar, äfven i de tider, då Banken
icke har inlöst dem med silfver. Deruti ligger verkligen ett
stort fel i grundlagens närvarande redaction, som man 1830
sökte hjelpa genom den allmänna banklagen, och som man 1834
ytterligare sökte hjelpa i grundlagen, genom den föreskriften,
G H. 71
502
Den 28 Januari.
att Bankens rättighet alt utgifva sedlar, sorn för mynt må er
kännas, endast skulle räcka så länge, som dessa sedlar med
silfver inlösas. I samma stund, som detta icke sker, skulle
också långifvare!) vara berättigad alt vägra af sin låntagare
emottaga Bankens sedlar såsom liqvid för den gjorda försträckningen;
och det liirer ej kunna bestridas, att detta vöre det
rättsenligasle. Men, säger man, hvarmed skulle då låntagaren
betala? Naturligtvis med mynt, då intet myntrepresentativ finnes.
Mea nu finnes icke eller något mynt, säger man, och jag
medgifver gerna, att vi hafva alltför litet silfver och guld i
landet, för att dermed bestrida alla liqvider. Det blefve derföre
en absolut nödvändighet för hegge statsmakterna, att så fort
som möjligt anskaffa några andra myntrepresentativer i stället
för de förkastade, och just då liar det äldre redactionsförslaget
den stora fördelen med sig, att statsmakterna kunna vid samma
riksdag, som en sådan händelse inträffar, bestämma ett annat
myntrepresentativ, hvilket de deremot efter Const.Utskrs nu uppgjorda
förslag icke kunna göra förr, än efter en ytterligare
grundlagsförändring och följaktligen en tidrymd af två riksdagar.
Man har anmärkt, att det skulle vara hardt, om Banken
skulle förlora sitt privilegium att utgifva myntrepresentativer
endast för en tillfällig förlägenhet och deraf förorsakad stoppning
för endast några få dagar; men, mine Hrr, det är just, det
första förslaget, sorn precaverar häremot, emedan det innehåller,
att sedlarne gälla för mynt, så länge de mot silfver inlösas.
Händer det, alt de icke inlösas, så gälla de icke, men i samma
stund de åter inlösas, återfå de sin gällande kraft, hvilket deremot
efter sista förslaget alldeles icke är fallet. Jag har åtminstone
ej kunnat härleda en sådan mening från ordalagen i
förslaget, och Gr. Horn måste hafva orätt deruti, att dessa ordalag
kunna och höra tydas så, att Banken skulle återfå den en
gäng förlorade rättigheten, om den ånyo började sin vexling.
— Jag skulle således vilja instämma med deni, som önska,
att R. o. Ad. ville såsom sin gemensamma tanka antaga
den redaction af 72 § Reg.F., som af 11. St. vid sisth riksdag
beslöts.
Frih. Cederström, Jacob: Om fråga vore att antaga
detta förslag, så skulle jag hafva mycket att invända emot dess
ordalydelse, och tror mig jemväl kunna bevisa, att det förslaget,
som af R. St. vid förra riksdagen antogs, icke eller var
riktigt eller ändamålsenligt; men som detta förslag efter 56 §
2 mom. Reg.F. ovillkorligen, åtminstone till någon del, skall komma
att hvila på bordet till nästa riksdag, sä måste jag säga,
att jag icke finner det löna mödan att yttra mig deröfver, öfVertygad
derom, att om det också vid nästa riksdag skulle af
R. St. godkännas, så kunde det i alla fall icke komma att af
K. M. i nåder fastställas.
Hr Mannerskantz: Efter den fullständiga utredning af
frågan, som Hr Gunther lemnat, har jag intet att tillägga,
Den 28 Januari.
5G3
ulan får blott yrka, alt R. o. Ad. såsom sin gemensamma tanka
antager Frih. Raabs förslag; men jag mäste lill Hr von
Hohenhausen lemna den förklaring, att jag icke påstått, att
Ranken icke skulle äga rätt att åter börja vexling, jag påstod
blott, att Banken icke skulle kunna, utöfver den befintliga sedelstocken,
utgifva några nya sedlar.
Gr. Gyldenstolpe: Atskillige talare hafva yrkat,
att såsom R. o. Ad:s gemensamma tanka skulle till lltsk. återremitteras
den redaction, som vid förra riksdagen blef af de
fyra RiksStrn antagen. Jag tror, att denna redaction innebär
en tvetydighet, hvarföre den också vid Utsk:s behandling icke
vann dess bifall. Om man läser 72 § Reg.F., sådan den nu är,
och dertill lägger den ifrågavar. ordalydelsen, sä skulle sista
mom. komma att låta sålunda: ”Ägande R. St. aliena rätt att
genom Banken utgifva sedlar, sorn för mynt i Riket må erkännas,
så länge de, efter deras lydelse, af Banken med silfver
inlösas;.” Således skulle efter ordagrann tolkning häraf följden
blifva, alt de icke vidare för mynt i Riket må erkännas, så
länge de icke efter deras lydelse inlösas. Så snart derföre
som Banken upphörde att utvexla silfver, så hade de utelöpande
sedlarne intet värde. Huru skulle det då gå lill man och
man emellan? All rörelse skulle ju då afstanna. Utsk:s mening
bar deremot varit, att förekomma att någonting sådant åtminstone
icke mera än en gång skulle inträffa; ty i och med detsamma
som det inträffade en enda gång, sä vore Banken förlustig
sin rättighet att utgifva sådana sedlar, som för mynt i
Riket må erkännas. Skulle man deremot bibehålla Banken vid
denna rättighet, oaktadt den icke fullgör sina förbindelser, sä
vore det att uppmuntra Banken alt icke fullgöra dem, hvarpå
jag icke kan ingå. När man gifvit Banken en rättighet, som
motsvaras af en bestämd skyldighet, så bör man väl också ålägga
Banken något ansvar om den icke fullgör denna skyldighet,
och ett sådant ansvar har Utsk. funnit böra bestå just i förlusten
af sjelfva rättigheten. Men icke är det derföre Banken
betaget, att inlösa sine utelöpande sedlar. Denna Bankens skyldighet
qvarstår i alla fall. Sedermera beror det på Konung
och Ständer gemensamt, alt återgifva Banken dess privilegium,
om den kommer att inrättas på solidare grunder, och detta hör
icke fä bero ensamt på den, som varit vällande till förlusten
af detta privilegium.
Hr von Hartmansdorff: Här har blifvit rätteligen an
märkt
af Hr Gunther, att någon påföljd mäste stadgas för Banken,
om han icke fullgör sina förbindelser; i annat fall äro Rikets
innebyggare utsatta för samma äfventyr som förut, nemi.
att Banken underlåter inliisa sina sedlar med silfver och att
sedelhafvare!! får binda skadan vid sitt hen, såsom man säger.
Nu är frågan, hvilken påföljd skall man flista vid Bankens uraktlåtenhet
häraf? Const.Utsk:s förslag vid förra riksdagen stadgade,
efter mia tanka, den lämpligaste påföljden, nemi. att om
564
Den 28 Januari.
Banken icke inlöser sina sedlar med silfver, så upphör hans
rättighet att kunna påtvinga någon sina sedlar. Men, säger man,
hvilka olägenheter skulle icke uppkomma i sådant fall? Funnes
i Riket silfver i omlopp för småmynt och sedlar endast för större
belopp, såsom i andra väl beställda stater, så vore olyckan
mindre; men som i vårt land endast sedlar finnas i rörelsen,
så klefve olyckan så stor, att R. St., efter min förmening, icke
lära äfventyra cn sådan händelses inträffande. Det är således
just deras egen fruktan för alt bringa sig sjelfva och andra i
sådana svårigheter, soin_ kommer alt afhålla dem från att låta
Banken vara oredlig i sina förbindelsers fullgörande. Detta äfventyr
medför äfven, efter min tanka, den största säkerhet, derför
att Banken erhåller tillräckliga medel att fullgöra sina förbindelser.
Vill man åter gå så beskedligt tillväga, som Utsk.
här gjort, så blir saken ungefärligen lika oviss sorn förut. Man
förbjuder Banken att göra bankrutt, och dermed väl. Men det
är detta, som man skulle hindra Banken att någonsin kunna
göra, och det kan, efter min tanka, icke ske på annat sätt,, än
genom den kraftiga åtgärd, som vid förra riksdagen godkändes.
Om man nu deremot tänker sig, att Utsk:s förslag antoges,
eller också att 72 § Reg.F. finge qvarstå orubbad, såsom Frih.
Cederström tycktes anse bäst, så Klefve följden, alt Banken
möjligen upphörde att inlösa sina sedlar med silfver, och att
en hvar, som äger någon fordran, blir tvungen emottaga sedelmyntet
för fullo, ehuru lågt della fallit i värde. Det är detta
sätt att behandla Bankens sedelinnehafvare, som jag anser
böra upphöra, och det genom ett så allvarligt stadgande, sorn
det ifrågaställa. Jag får således ytterligare anhålla, att R.
o. Ad. mätte, såsom sin gemensamma tanka, antaga Frih.
Raabs förslag.
Hr Lagerhjelm: Hr Gunther har anmärkt emot Utsk.,
alt det har framställt två allernaiiver. Det är likväl icke två
alternativer, utan tvenne af hvarandra oberoende momenter.
Jag vili icke neka den satsens riktighet, alt om ett åliggande
skall finnas, så bör äfven ett ansvar finnas. Men Hr Giinthers
eget förslag innehåller ingen påföljd. Der står endast, att Bankens
sedlar skola gälla, sä länge de inlösas med silfver. Den
påföljd, som delta innebär, drabbar icke Banken, utan Riket; ty
följden blir att intet mynt finnes i Riket. Om R. St. vid en
sådan händelse icke äro tillsammans, så måste ju den största
oreda genom detta stadgande i grundlagen uppkomma. Kronoutskylderna
kunna t. ex. icke utgå, ty icke kan kronofogden
laga emot ett papper, som icke är mynt, ingen bördsskilling
kan uppvisas inför en häradsrätt, ingen liqvid kan i laglig väg
uppgöras, dä intet mynt finnes. Allt detta, jemte del skill jag
förut anfört, alt Ständerna icke borde sjelfva förutsätta, att de
skulle brista i sina förbindelser, gjorde att Utsk. fann det vid
J834 års riksdag uppgjorda förslaget olämpligt. Jag vidblifver
mitt yrkande om bifall till den första delen af Usk:s förslag.
Den 2S Januari.
565
Hr von Hohenhausen: Jag hoppas alt icke upplefva
(len dag, då R. St. sjelfvilligt skulle draga olyckan öfver landet
genom att tillåta Banken inställa sin silfverutvexling; men om
en sådan olycka inträffar, så skulle det nu ifrågavar. stadgandet
endast föranleda ytterligare en olycka, nemi. alt stalsmakterne
äfven hröto grundlagen. Vida hällre än alt dölorat skulle slås
till, anser jag dä att man inskränker sig till den föreskriften,
att Banken icke vidare får utgifva nya sedlar. Bankens fordringar
och öfverskott utgöra alltid ett stort värde, äfven om
dess metalliska cassa skulle blifva uttömd, så att, derest inga
andra olyckor tillstöta, så kunna dessa sedlar, såsom creditpapper
dock icke särdeles falla, då icke några flere sedlar få utgifvas,
och man finge dä åter fundera på att utgifva någon sorts
riksgäldssedlar, som finge sättas på egen inlösen. Dessutom böra
vi komma ihåg, att begreppen om myntförhållanden nu äro
mera allmänt spridda än fordom, så att man icke så lätt kan
göra bedrägerier, och hvad enskilda fordringar beträffar, så
kunna de lika väl som alla cassör precavera sig från förluster,
dä deras förbindelser kunna ställas på riksdaler i silfver. På
dessa skäl, jemte dem, som af andra talare blifvit anförda, finner
jag intet hinder att bifalla Ulsk:s förslag.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Det vid 1834 års riksdag
uppgjorda förslaget innehåller den ansvarsbestämmelse, att Banken
förlorar sin rättighet alt utgifva sedlar, så Hinge den icke
inlöser dem med silfver efter deras lydelse. Skulle deremot
det första mom. af Utsk:s förslag ensamt antagas, så innefattar
det alldeles icke någon ansvarsbestämmelse. Skulle åter
det sednare mom. jemväl antagas, så förlorar Banken, vid en
sådan oförmodad händelse, för alltid rättigheten att åter utgifva
sedlar, ty jag kan icke lyda delta inom. så som Gr. Horn,
helst grundlagen bör tydas efter bokstafvera Pä de skäl, som
i öfrigt af andra talare blifvit anförda, hemställer jag, att R.
o. Ad. måtte fatta samma beslut, hvaruti alla fyra Stånden vid
förra riksdagen stannade.
Hr Hjerta, Lars: Afhörandet af denna discussion ger
mig anleda, att vördsamt till 11. o. Ad. hemställa, huruvida man
icke, under det berömliga sträfvandet alt garantera Bankens inlösande
af sina sedlar enrot silfver, i sjelfva verket, om man
närmare tänker sig in i det praktiska af saken, griper efter
ett moln, emedan de påföljder man här vill utstaka, svårligen
lära kunna sättas i verket. Den svåraste af de stadgade påföljderna
vore troligen den, alt Banken skulle förlora sitt privilegium
att utgifva sedlar, sedan den upphört alt vexla; men
om man tänker sig huru detta skall gå till, så torde svaret
blifva svårt. Ständerna, som redan vid en föregående riksdag
hafva lörcskrifvit om Bankens sedelutgifvande och förordnat om
dess styrelse, lära väl icke verkställa detta lagens bud emot
Banken. Detta skulle således ankomma pä Regeringen; men
huru skulle Regeringen kunna hindra Banken att utgifva nya
566
Den 2S Januari.
sedlar och fortfara med sin lånerörelse? Det är mig icke klart,
men måhända kommer det af bristande uppfattning å min sida.
Jag skulle vilja ställa hela saken på en annan fot, och i st. f.
dessa tillägg, utesluta ur grundlagen den mening, som handlar
om alt Bankens sedlar skola såsom mynt i Riket erkännas.
Om delta stadgande icke funnes i grundlagen, så måste naturligtvis
Ständerna vara ännu mera måna och omtänksamma derom,
att Bankens sedlar skola bibehålla sin credit, genom Bankens
egen förmåga att deni inlösa. Nu har man deremot kommit
lill en motsägelse, en ,conlradiclio in adjeelo, till ett beslut,
som genom sakernes egen gång måste blifva tillintetgjordt
eller eluderadt. Pä grund häraf skulle det vara mia önskan,
att de, som vilja det afsedda önskvärda ändamålet, måtte, i
st. f. att ifra för någon af de nu föreslagna redaetionerna, afslå
Utsk:s förslag och i stället inom Const.Utsk. väcka den motion,
att den mening helt oell hållet uttages ur grundlagen, som
handlar om att Bankens sedlar skola för mynt i Riket erkännas.
Den fara man deraf kunde frukta, är icke så stor, då
Bankens sedlar naturligtvis i alla fall skulle mottagas i Rikets
uppbörd, så länge Banken fullgjorde sina förbindelser; och likasom
nrivatbankssedlarne nu gä såsom mynt, ehuru de egentligen
icke äro något sådant, skulle detta naturligtvis ännu mera
ske med Bankens sedlar, så länge den uppehöll sin credit.
Hr Gunther: Om jag, såsom Hr Lagerhjelm anmärkt,
kallat Utsk:s tvenne särskilda förslager för alternativer, så har
jag emot min vilja begått ett misstag. Min mening var, att
Utsk. uppställt tvä momentcr i st. f. ett, oell det synes temligen
påtagligt, att Utsk:s mening har varit, att dessa båda momenter
skulle vara oberoende af hvarandra, så att det ena skulle
kunna antagas och det andra förkastas. Det är just detta,
som jag ogillar, emedan jag linner det .alldeles olämpligt, att i
grundlagen fastställa ett förbud, hvars öfverträdande man icke
belägger med någon påföljd. — 1 afseende vidare på den frågan,
huruvida den af Utsk. föreslagna påföljden är bättre, än
den som vid sista riksdagen var i fråga, så liar man sagt, att
det vore lämpligare att göra påföljden omedelbart verkande på
Banken, än på sedelinnehafvarne. Detta är godt och väl, men hvad
verkan skulle denna påföljd hafva på Banken? Jo, endast att
han icke får utgifva nya sedlar, lian har redan visat sin oförmåga
att inlösa de sediar, som presenteras i baneoluekan, och
det torde då måhända vara-honom temligen likgiltigt, om han
får utgifva nya sedlar eller icke. Han har ändå sin vinst af
aila de sedlar, som redan äro utelöpande, sä länge han slipper
inlösa dem. Häremot anmärkte lie von Hohenhausen, att det
icke är troligt, att Banken någonsin skulle blottställa sig för att
komma uti den här förutsatta förlägenheten, annorlunda än tillfälligtvis,
eiler för kortare tid, och att dessutom sedelhafvare»
bar säkerhet i Bankens Iåuehaudlingar. Ja, så vida det icke
är fråga, att alltid tillhandahålla sedelinnehafyaren det mynt
Den 28 Januari.
507
han äskar, utan endast att betrygga honom mot slutlig förlust,
sä har sedelinnehafvaren verkligen säkerhet i lånehandlingarne;
men endast lill dess det faller statsmakterna in att säga, att han
icke eller får taga sin betalning der; ty ingenting hindrar
statsmakterna att säga sådant, och' vi böra, mine Hrr, påminna
oss, att hela delta förslag endast går derpå ut, att ställa garantier
emot statsmakternas missbruk af rättigheten alt utgifva
sedlar. Derföre anser jag det, för min del, vara bättre att lägga
påföljden för Banken deruti, att icke dess myntrepresentativer
vidare få anses såsom mynt, hvarigenom hela nationen
blir så godt som tvungen till det största intresse för realisationens
bestånd. Man säger, att alltför stora olägenheter
skulle uppslå genom bristen på allt mynt, till dess R. St. hunnit
sammankomma för att organisera saken på ett annat sätt.
litt sådant förhållande är visserligen en ganska stor olägenhet;
men olägenheter kunna under de här förutsatta omständigheter
pä intet sätt undvikas, och det är endast fråga om, åt hvilka
man skall gifva företrädet. Utan alla liejvidationsmedel
blir man naturligtvis i allt läll icke, enär bancosedlarne visserligen
icke förlora allt värde, ehuru ingen menniska blir skyldig
alt emottaga dem såsom mynt. De komma i stället att gälla
så mycket de kunna, såsom curserande papper, och man måste,
likasom tillförene, hjelpa sig fram dermed så godt man
kan, lill dess alt R. St. hunnit företaga en ny organisation af saken,
antingen genom att återupphjelpa Banken och upphöja sedlarne
till sitt fulla värde, eller, om de finna att Banken blifvit
så illa förvaltad, att detta icke lönar sig, genom att införa några
andra mvntrepresentativer. I båda fallen har det af mig
förordrade förslaget, det företräde, alt en sådan organisation
kan åstadkommas vid samma tidpunkt, som olägenheterna visat
sig, under det att man, efter Utsk:s förslag, måste dröja till en
annan riksdag.
Gr. Gyldenstolpe: Då jag förra gången hade ordet,
glömde jag att fästa den sista talarens uppmärksamhet derpå,
alt här verkligen förekommer tvenne frågor, och att Utsk. således
varit tvunget alt skilja dem i två momenter. Den första
frågan är, huruvida man anser, altg i rundlagen skall utsättas,
att Bankens sedlar böra med silfver inlösas. Anser man att
detta icke bör vara ett i grundlagen infördt åliggande för Banken,
så kommer naturligtvis det andra icke i fråga. Men man
kan ganska väl vilja hafva ett sådant stadgande, utan att derföre
vilja ålägga Banken något straff eller någon förlust, i händelse
en sådan inlösen försummas. Frågorna kunna således verkligen
delas.
Hr von Hohenhausen: Jag har önskat att få fästa
uppmärksamheten deruppå, att i olycksfall, då Banken icke kan
vexla med silfver, blir nöden lag, och der hjelpa inga former
eller juridiska föreskrifter, utan såväl Ständerna som Styrelsen
nödgas att i alla fall låta sedlarne gå såsom mynt. Genom det
5G8
Den 28 Januari.
nyare förslaget vore då åtminstone det goda åstadkommet, att
Banken icke finge öka sin sedelstock, och att Ständerna kunde
hjelpa landet, utan att ändå behöfva bryta grundlagen. Dessutom
händer det, när förbud icke står utsatt, alt det går likasom
det gått förut och sednast 1809, att man fortfar efter vexlingens
slut att utgifva bancosedlar. Jag anser således det nyare
förslaget vara vida bättre, och tillstyrker båda momentens
antagande.
Hr von Hartmansdorff: Jag befarar, att så som tänkesätten
i vårt land äro beskaffade, torde det ännu dröja länge
nog innan Bankens sedlar blifva försäkrade, vare sig genom lag
eller grundlag. Under sådana omständigheter tror jag verkligen,
att Hr Hjertås förslag vore det aldra bästa, nemi. alt taga bort
ur grundlagen det orimliga privilegium, som Banken har, alt,
utan något ansvar eller deremot svarande påföljd, utgifva sedlar,
som för mynt i Riket skola gälla. Troligen finnes icke i
något lands grundlag en sådan rättighet införd. Vi hafva
emedlertid icke rätt att nu på delta rum väcka en sådan fråga,
utan må det vara riksdagsmän förbehållet att göra det
inom Coust.Utsk. Under sådana förhållanden hemställer jag,
om R. o. Ad. ej ville, såsom sin gemensamma tanka, förklara,
att äfven det nu sist framställda förslag vore onyttigt.
Hr Printzenskjöld, Carl: De stridiga åsigter, som härstädes
i detta ämne blifvit yttrade, hafva hos mig väckt den
öfvertygelse, att måhända intetdera af de båda framställda förslagen
är antagligt. När jag derjemte besinnar, att 1830 års
banklag innehåller, såsom mig synes, tillräckliga garantier derföre,
att Banken måste inlösa sina sedlar efter den dä bestämda
myntfot, och då jag ytterligare tager i betraktande, att Konungen,
såsom högste vårdare af rättvisan och den enskilde medborgarens
säkerhet, icke lärer underlåta att hålla händer deröfver,
att denna banklag varder satt i verkställighet, derest den
olyckliga händelse skulle inträffa, alt sådant behöfdes, så synes det
mig, att någon slags förklaring af 72 § Reg.F. icke är af nöden.
Ehvad stadgande man der införer, så kan jag nemi. icke finna,
alt Bankens ställning derigenom blir mera eller mindre garanterad
än den nu är. Kan Banken icke inlösa sina sedlar, sä äger
Konungen redan nu genom en civillag rätt att förbjuda all vidare
sedelutgifning, och icke lärer Hans kraft till detta steg
blifva stärkt, derigenom att detta stadgande införes i Reg.F.
För min del vågar jag derföre vördsamt föreslå, att R. o. Ad.
förklarar för sin gemensamma tanka, att Const,Utsk:s förslag
icke är antagligt.
Hr von Hohenhausen: I motsats mot den siste talaren
anser jag det ligga en betydligen ökad säkerhet deruti, alt ett
stadgande införes i grundlagen, hvilken icke kan förändras viii
en
Den 28 Januari.
56!»
en riksdag. Hvad Hr von Hartsmansdorff anfiirt om att borttaga
allt stadgande om Bankens rättigheter ur grundlagen, är jag
rädd skulle, om det sattes i verket, leda till en stor villervalla,
och alt vi derigenom komme ur askan i elden. Då skulle jag
hellre vilja ingå, på del förslag, som Frih. Raab framställt och
Hr Gunther på ganska goda skäl understödt, men aldrahelst skulle
jag se om Utsk:s förslag antoges.
Hr Printzenskjöld: Den ytterligare säkerhet, som Hr
von Hohenhausen anser skulle uppkomma, derigenom alt ett i
grundlagen intaget stadgande icke skulle kunna annorlunda än
vid två påföljande riksdagar ändras, anser jag ingalunda vara
för handen. Jag anser deremot en tillräcklig säkerhet i detta
fall redan finnas uti 1830 års banklag. Vi veta nogsamt, att
ingen civillag får stiftas med rättighet alt äga retroacliv verkan.
Skulle det hända, att R. St. blefve sä glömska af hvad
deras ära kräfver, alt de ville förändra denna banklags grunder,
och skulle, hvad som vore än värre, Konungen kunna nedlåta
sig att gilla ett sådant förslag, så kunde det åtminstone icke
tillämpas på innehafvarne af Bankens förut utgifna sedlar, och
detta är all den säkerket, som kan vinnas. Jag tillstyrker således,
att R, o. Ad. måtte såsom sin gemensamma tanka förklara,
att detta förslag hvarken är nödvändigt eiler ändamålsenligt.
Öfverläggningen ansågs nu vara fulländad, hvarefter H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Gr. Lagerbjelke föreslagit, att
första delen af ifrågavar. förslag till förändrad redaction af 72 §
Reg.F. måtte af R. o. Ad. antagas, för att såsom R. St:s utlåt,
hvila till nästa riksdag, men att deremot sednare delen deraf,
eller det ytterligare tillägget, som Utskottet ansett böra särskildt
pröfvas, för den händelse, att den förra delen blefve antagen,
icke malte af R. o. Ad. godkännas; Frih. Raab hade åter föreslagit,
ätt R. o. Ad. skulle såsom sin gemensamma tanke antaga
den redaclionsförändring af 72 §, som vid sista riksdag
blifvit af samtliga RiksSt:n antagen, och slutligen hade Hr von
Hartmansdorff, med hvilken Hr Printzenskjöld förenat sig, föreslagit,
att R. o. Ad. måtte såsom sin gemesamma tanke förklara,
att Utsk:s förslag vore hvarken nödigt eiler nyttigt.
Hr von Hartmansdorff: Det är någon skillnad emellan
Hr Printzenskjiilds och mitt förslag, men jag anser del vara
förgäfves att göra några förslag, och vill således återtaga mitt.
Efter tillkännagifvande, att de framställde förslagen skulle
blifva föremål för propos. i den ordning de blifvit väckte, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade
återremittera €onst.Utsk:s mern. N:o 23, med antagande af Gr.
Lagerbjelkes förslag såsom Ståndets gemensamma tanke.
Ropades starka nej, jemte ett eller annat ja.
Då härefter propos. framställdes å återremiss, med anta6
IL 72
570
Ben 28 Januari.
gande af Frih. Raabs förslag såsom Ståndets gemensamma tanke,
hlef denna propos. besvarad med starka nej, blandade
med ja.
Proposition å återremiss, med antagende af Hr Printzenskjölds
förslag såsom R. o. Ad:s gemensamma tanke, blef sedermera
framställd oell jemväl besvarad med starka nej, blundade med ja.
Hr von Hartmansdorff: Sedan alla de särskilda förslagen
nu äro genomgångna, så lärer väl icke återstå något annat,
än att godkänna Ulsk:s förslag till grundlagsenlig behandling.
H. Ex. IlrGr. o. Landtm, yttrade, att om lian icke misstagit
sig, hade alla de framställde proposrme blifvit med öfvervägande
nej besvarade, och att deraf Liefve en följd att Ulslcs förslag
komme att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa
riksdag.
Frih. Raab: I sådan händelse får jag anhålla om vote
ring,
samt att mitt förslag måtte få utgöra eontrapropos.
Hr von Hartmansdorff: Nu återkommer en fråga, hvarom
man en gång tillförene bar öfverlagt vid denna riksdag,
nemi. om ilian har rätt, alt, sedan en propos. blifvit framställd
och besvarad, och en annan derefter framställd och afslagen,
dä gå tillbaka lill den första propos. och deröfver begära votering,
såsom om ingenting hade tilldragit sig emedlertid.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, behagade i anledn. af denna
framställning fästa uppmärksamhet derpå, att han icke tillkännagifva,
huru propos:rne blifvit besvarade, förrän de alla tre
hade blifvit framställde.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag har också fästat
uppmärksamhet dervid, att Hr Gr. o. Landtm, icke tillkännagifvit
sin uppfattning af R. o. Ad:s svar å propos. om bifall till
Frih. Raabs förslag, och att således detsamma icke för närvarande
kan anses afslaget; men då Frih. Raab nu begärt votering,
så blir fråga om eontrapropos., och dervid torde Hr Printzenskjölds
förslag äfven komma under öfverläggning.
Hr von Hartmansdorff: Jag medgifver visserligen, att
Hr Gr. o. Landtm, icke förr än pä en gång förklarat sig öfver
alla propositionerna; men jag vågar tro detta sätt alt gå tillväga
icke vara så alldeles riktigt. Om män finge veta huru
Hr Gr. o. Landtm, uppfattat svaret på hvarje propos., så visste
man också när man skulle begära votering eller icke. Nu kunna
möjligen alla de särskilda förslagen återigen upptagas och
framställas såsom coutraproposilioner, hvarom kan tvistas.
I anledn. af detta Hr von Hartmansdorffs yttrande, tilikännagaf
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att han antagit såsom grundsats,
att då flere propos:r voro äskade, icke tillkännagifva huru
han uppfattat svaren, förrän någon proposition blifvit med ja
besvarad. Denna grundsats afsåg dock endast de i allmänhet fö
-
Den 28 Ja nuari.
571
rekommande fall, ty i en sådan fråga, som den nu förevarande,
erfordrades icke att någon af de begärde propos:rne vunne Ståndels
bifall; men i allmänhet ansåge H. Ex. rätlast, att icke,
innan någon propos. blifvit med öfvervägande ja besvarad, förklara
huru han uppfattat svaren, på det alt R. o. Ad. icke måtte
blifva blottställd för möjligheten deraf, att slutligen icke något
beslut skulle komma alt blifva fattadt, hvilket kunde hända,
derest den sisla propositionen blefve afslagen, sedan derförinnan
alla de föregående propos:rne förklarats vara besvarade med nej,
och således icke vidare kunde komma under pröfning.
Gr. Horn: Det förklarande, sorn Hr Gr. o. Landtm, nu
täckts lemna, måste naturligtvis förklaras nöjaktigt af hvar och
en ledamot; men jag tillåter mig likväl anmärka, att det är
förlåtligt om man tror, att en propos. blifvit förkastad, då en
ny proposition framställcs. Det skulle verkligen kunna hända,
att, då jag hör en ny proposition framställas, jag allägsnar mig
frän Riddarhuset, derföre alt jag tror den första propositionen
redan vara förfallen.
Frih. Raab: Den ledamot, som skulle aflägsna sig från
Riddarhuset, derföre alt han ansåg en proposition afslagen, dä
en ny framställcs, måste i sanning skynda sig, enär propos:rna
framställas omedelbart efter hvarandra. Mig förefaller frågan
enkel. Sedan Hr Gr. o. Landtm, för R. o. Ad. tillkännagifvit
hvilka olika meningar, som under discussiouen blifvit yrkade,
så framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. å dem alla, och dä
de alla blifvit besvarade, förklarade han sig hafva funnit, attR.
o. Ad. svarat nej till dem alla, vid hvilket förhållande Hr Gr.
o. Landtm, ansåg, att Gtsk:s förslag skulle antagas. Dä först
kunde jag begära votering, och derefter kommer frågan om
conlrapropos. Dervid tror jag, att det är hvar och en af de
Hrr ledamöter, som framställt något förslag, ohelaget att yrka
del till contraproposition, och skulle icke R. o. Ad. derom blifva
ense, så få vi derom särskildt votera.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han trodde det
vara lämpligast, alt det förslag, hvilket af Frih. Raab, som begärt
voteringen, blifvit framstäldt, blefve upplaget i ja-propositionen
och att conlrapos. endast komme att infatta: ”vinner
nej, antages icke Frill. Raabs förslag lill gemensam tanke”.
Frih. Cederström: Den af Hr Gr. o. Landtm, framställ
da
frågan om propositionernas beskaffenhet är fullkomligt riktig,
så framt någon votering om Frih. Raabs förslag skulle äga rum.
Men Frih. Raab måste väl medgifva, att dä Hr Gr. o. Landtm,
nu förklarat, att han alltid framställer propositioner på de olika
förslag, som blifvit gjorda, den ena efter den andra, så länge
de med nej besvaras, och då Hr Gr. o. Landtm, efter Frih. Raabs
förslag framställde eli annat förslag; sä måste väl det första
alternativet hafva blifvit afslaget, och då ingen votering dervid
begärdes, så lärer den icke nu lagligen kunna äga rum. Men
572
Den 28 Januari.
om lif Gr. o. Landtm. ändock bifaller att votering om Frih.
Raabs förslag får äga rum, så kan coulrapropos. icke blifva
någonting, annat, iin ogillande af Frih. Raabs förslag.
I anlcdn. häraf ytlrade II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att
votering om bifall till Frih. Raabs förslag destomindre kunde
förvägras, som propos. å detta förslags antagande blifvit besvarad
med så blandade ja och nej, att det äfven för H. Ex. varit
svårt att bedömma, hvilkeldera af dessa svar varit öfvervägande.
Hr von Hohenhausen: Sådana här öfverläggningar äro
alltid obehagliga, och jag hemställer, om det icke vore bäst att
framställa propos. på antagande af Ulsk:s förslag, hvilket ännu
icke skett. Denna kunde sedan sältas lill ja-propos. emot någon
af de andra.
II. Ex. IIr Gr. o. Landtm, förklarade, att någon propos.
om antagande af Ulsk:s förslag till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag hvarken behöfde intagas i voter.propos. eller
kunde efter voteringen blifva nödig, emedan det efter pröfningen
af anmärkn:rne, derest de alla förföllo, följde af sig sjelfl,
alt Utsk:s förslag komme att hvila till nästa riksdags afgörande.
Hr Printzenskjöld: I händelse Frih. Palmstjernas åsigt
blir gällande, nemi., att Frih. Raab äger rättighet all erhålla
votering öfver sitt förslag, så lärer väl också rättigheten för
mig stå öppen att få votering öfver mitt förslag, och jag får
således förbehålla mig denna rättighet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade i anledn. häraf, alt
enligt hans öfvertygelse både Hr Printzenskjöld och Gr. Lagerbjelke
voro berättigade alt, likasom Frih. Raab, söka få sina
förslag antague, genom särskilda voteringar.
Frih. Raab: Äfven efter min uppfattning kan hvarken
den ena eller andra af de åsigler, som under discussionen blifvit*
framställda, anses undertryckt, men vid det förhållande, som
nu af Hr Gr. o. Landtm, blifvit frainstäldt, vågar jag hemställa,
om man icke lämpligast kommer till målet, genom alt först uppgöra,
hvilket af dessa förslag, som skall antagas till contrapropos.
, så kunde man kanske slippa med en votering.
Härvid fästade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm. Frih. Raabs
uppmärksamhet derpå, att om 2:ne af de framställde förslagen
till gemensam tanke vid voteringen antogos såsom ja- och nejpropos:r,
så blefve deu mening förqväfd, som afsåg alt Ulsk:s
förslag mätte oförändradi hvila till pröfning vid nästa riksdag;
hvarföre det vore nödigt att, i en sådan fråga som denna, hvarje
anmärkn. särskildt blefve föremål för pröfning.
Frih. Cederström: Till hvad Hr Gr. o. Landtm, svarat
Frih. Raab anhåller jag alt fä lägga, alt om man ogillar flera
ledamöters tankar, så vill man icke vid voteringen blifva tvun
-
Den 28 Ja n uari.
573
gen att antaga någonderas, utan man ber ödmjukast alt förkasta
dem allesammans, den ena efter den andra.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde härefter, att voter.
propos. om Frill. Raabs förslag nu måtte få uppsättas för
alt blifva uppläst lill justering, och att sedermera, derest detsamma
blefve afslaget, de öfriga förslagen må komma under
pröfning, i fall votering derom yrkades; hvilket bifölls.
Till följd häraf företogs utskrifningen af voter.propos., men
under tiden begärdes åter ordet af
Frih. Raab, som dervid yttrade:
Sedan jag trott mig hafva erfarit, att icke min mening har
någon chauce att vinna IL o. Ad:s bifall, så får jag afstå frän
den af mig begärda voteringen.
Hr Printzenskjöld: De skäl, som blifvit anförda både
mot Frih. Raabs förslag och det nu framställda, äro af den vigtiga
beskaffenhet, alt jag icke för min del kan underlåta att
underställa dem R. o. Ad:s pröfning medelst votering, hvilken
jag hermed anhåller måtte verkställas, i händelse icke R. o. Ad.,
på förnyad proposition af Hr Gr. o. Landtm, meddelar ett sä
bestämdt förklarande för alslag, att Hr Gr. o. Landtm, deraf
kan draga en bestämd slutföljd.
I anledn. häraf förklarade II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att,
sedan han en gång tillkännagifvit, att han trott sig hafva funnit
att propos. å bifall till Hr Printzenskjölds förslag blifvit med
öfvervägande nej besvarad, kunde denna propos. icke förnyas.
Hr Printzenskjöld: I sådant fall får jag vördsamtan
liåtla
om votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter.propos.
Den som bifaller Hr Printzenskjölds förslag, alt Coust.-  Utsk:s meni. N:o 22 må återremitteras, med den gemensamma
tanke, att Utsk:s föreslagna tillägg vid 72 § Reg.F. icke äro
nödige eller nyttige, voterar
ja;
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslås Hr Printzenskjölds ofvanberörde förslag.
Vid voteringens slut befunuos rösterne hafva utfallit, som
föijer
Ja — 17.
Nej — 5.
Slutligen föredrogs och lades till handlingarne Const.Utsk:s
d. 1 1 dennes f. m. på bordet lagda mern. N:o 23 till BoiideSl.
ang:dc dess älerremiss ä meni. N:o 16.
II. R. o. d. åtskildes kl. 12 på natten.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
574
Den 29 Januari f. m.
Onsdagen den 29 Januari 1845.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades pleniprot. för d. 11 dennes f. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnde från
Exp.Ulsk. inkomna förslag till R. St:s underd. skrifvelse lill K. M.:
N:o 81, ang:de medel till arfvoden m. m. för Lagberedningen
;
N:o 82, ang:de regleringen af utgiflerne under riksstalcns
2:dra hufvudtitel; samt
N:o 83, ang:de regleringen af utgifterne under riksstatens
3:dje hufvudtitel.
Föredrogs LagUtsk:s d. 11 dennes f. m. på bordet lagda
betänk. N:o 53, ang:de fullgörande af underrätts dom, såsom
villkor för rättighet till fullföljd af talan deremot.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: LagUtskrs förslag N:o 52,
ang:de lagmansrätternes indragning, har nu mera blifvit af 2:ne
Ständ bifallet, hvaremot den af Frih. Stjernstedt vid samma betänk.
fogade reservation blifvit af de 2:ne öfrige Stånden antagen.
Frågan kommer således att afgöras i förstärkt LagUtsk.,
och i fall Frih. Stjernstedts reservation dervid antages, blifver
pä samma gång antaget ett förslag, hvarigenom stadgas om erhållande
af utmätning efter Usta domstols dom. Jag hemställer
derför, om icke betänk. N:o 53 kunde få hvila, till dess utgången
af den omnämnda voteringen i förstärkt LagUtsk. visat sig.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt något hinder för
propos:s framställande å bifall lill den nu af Gr. Lagerbjelke
gjorda begäran visserligen icke mötte, men. att H. Ex. likväl
ansåge sig böra upplysa Grefven derom, att LagUtsk:s betänk.
N:o 53 redan blifvit af 3 Stånd bifallet.
Hr Printzenskjöld, Carl: Jag anser det af Gr. Lagerbjelke
omförmälda betänk, icke med det nu föredragna hafva
ett så nära sammanhang, att ju icke detta sednare nu kan blifva
föremål för R. o. Ad:s pröfning, hvarför jag för min del
afstyrker bifall till Gr. Lagerbjelkes förslag.
Gr. Lagerbjelke: Vid det af EL Ex. Hr Gr. o. Landtm,
uppgifna förhållande, förfaller min begäran.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Vid det förhållande,
som H. Ex. IIr Gr. o. Landtm, upplyst, vill jag icke besvära
det II. Ståndet med de anmärkn:r, som jag ämnade göra vid
detta betänk. Jag vill blott till protocollet säga, att jag anser
redaclionen vara felaktig.
Den 29 Januari f. m.
575
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm1, hemställde, om R. o. Ad. bifölle
LagUtsk:s betänk. N:o 53.
Denna proposition besvarades med starka ja, blandade med
några nej, hvarpå II. Ex. förklarade, alt ja öfverröslat nej.
Föredrogs LagUtsk:s d. 11 dennes f. m. på bordet lagda
betänk. N:o 54, i anledn. af väekte motioner om dels upphäfvande
af lagens stadganden ang:de summa appellabilis, dels
ock nedsättning af det belopp, hvartill densamma är bestämd
vid rådstufvurätten i staden Fahlun.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag anhåller, det Ridd.-
seeret. mätte få upplysa hvad utgång detta mål fått i de öfriga
Stånden.
I anledning häraf tillkännagaf undert. t. f. Ridd.secret.,
att PresleSt. bifallit ifrågavar. betänk., att från BondeSt. prot.-  utdr. i ämnet ännu icke hade ankommit, samt att det af BorgareSt.
fattade beslut var så lydande: ”För den händelse, att
Ståndets, i anledn. af LagUtsk:s betänk. N:o 52, förslaget, pag. 8,
fattade beslut ej blifver R. St:s, eller ej vinner K. M:s nåd.
sanclion, godkände Ståndet Utsk:s i betänk. N:o 54, pag. 5, afgifna
första tillstyrkande, och likaledes gillades Utsk:s yttrande,
i fråga om vad från Fahlu stads rådstufvurätt.”
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller om II. Ex. Ilr Gr. o.
Landtnäs propos. på det beslut, som Väliofl. BorgareStånd. fattat
i afseende på l:sta punkten.
Sedan härefter första punkten af Utsk:s betänk., innehållande
tillstyrkande, att yrkandet om borttagande af lagens stadganden
om summa appellabilis ej måtte vinna R. St:s bifall,
blifvit uppläst, hemställde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o.
Ad. behagade instämma i BorgareSt:s i afseende på denna punkt
fattade beslut.
Ropades ja.
Vidare upplästes andra punkten, ang:de nedsättning af det
belopp, hvartill summa appellabilis är bestämd vid rådstufvurätten
i Fahlun.
Gr. Lagerbjelke: För min del anser jag visserligen det
ifrågavar. förslaget vara väl grundadt och nyttigt; men då saken
är af privilegii natur, och man icke, efter hvad af betänk,
kan inhemtas, erhåller besked, huruvida sjelfva borgerskapet i
Fahlun blifvit om saken bordt, så tror jag, att den icke ännu
är så utredd, att bifall kan lemnäs till betänk., hvarför jag
anhåller om återremiss deraf, pä det att LagUtsk. må blifva i
tillfälle att förklara, huruvida denna privilegiifråga kan anses
utredd utan borgerskapets i Fahlun hörande, eller om samma
borgerskap verkligen blifvit bordt och huru dess svar då
utfallit.
576
Den 29 Januari f. m.
Hr von Hartmansdorff, Au g., instämde med Gr. Lagerbjelke.
Uppå härefter framställd propos. förklarade R. o. Ad. sig
anse de emot 2:dra punkten i LagUlsk:s betänk. N:o 54 gjorde
anmärkmr föranleda till densammas återremitterande.
Föredrogs oell bifölls LagUtskis d. 11 dennes f. in. på bordet
lagda betänk. N:o 55, i auledu. af väckt motion, aug:de
bergslingsrätternes indragning.
Föredrogs, men lades, på begäran af Frih. Raab, Adam
Christian, och Frih. H e r m e 1 i n, A u g. Söderling, ånyo pä
bordet LagUlsk:s d. 11 dennes f. m. bordlagda betänk. N:o 56,
i anledn. af dels K. M:s nåd. propos. med förslag lill förordning
om jords och lägenhets afståeude för allmänt behof, dels ock
väckt motion i samma ämne.
Vid förnyad föredragning biföll R. o. Ad. LagUlskts d. 11
dennes f. m. på bordet lagda betänk. N:o 57, i anledn. af väckt
motion om upphäfvande af 27 cap. Missgern.kn, ang:de dulgadråp.
Föredrogs och lades till handlingarne LagUlskts d. 11 dennes
f. m. på bordet lagda utlåt. N:o 58, i anledn. af återremiss
af Utsk:s betänk. N:o 17, öfver väckt motion om den förändring
i 8 cap. 7 § Arfdabm, att oäkta barn måtte tillerkännas arfsrätt
efter egen moder.
Föredrogs LagUtsk:s d. 11 dennes f. m. på bordet lagda
betänk. N:o 59, i anledn. af dels K. M:s nåd. propos., angtde
borgenärs rätt att, efter anstäldt utmätningsförsök, använda bysällning,
dels väckta motioner i samma ämne, dels ock R. St:s
dust.Ombudsmans framställning om ogillande af den, genom K.
br. d. 29 Oct. 1842, gifna förklaring öfver K. förordn. d, 10
Juni 1841, ronde bysättning.
Hr Printzenskjöld, Carl: Detta betänk, är af den vigt,
att jag vägar anhålla, att det i hela dess vidd mätte fä uppläsas.
Det är icke eller så långt, att tiden dermed onödigtvis
upptages.
Efter det den sålunda begärda uppläsningen för sig gått, blef
LagUtsk:s betänk. N:o 59 af R. o. Ad. bifallet.
LagUtskis d. 11 dennes f. m. på bordet lagda betänk. N:o
60, i anledn. af väckt motion, angtde upphäfvande af 3 och 4 §§
i K. förordn. d. 10 Juni 1841, rör:de bysältning, blef härefter
föredraget, men ånyo bordlagdt, på begäran af Hr Mannerskantz,
Carl Axel, och Hr Räfelt, Anton.
Före
-
Den 29 Januari f. m.
377
Företogs lill pröfning Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 11
dennes f. m. på bordet lagda betänk. N:o 110, i anledn. af
väckt motion om upphörande af äldre förbud för ålskillige socknar
i VesterDalarne, att fritt begagna deras skogsproducter.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Bestridas kan icke, alt det
så väl med afseende på bemmansägarnes i VesterDalarne rättighet
öfver deras skogar, som ock i andra afseenden vore
önskligt, det afvitlringarne der afgjordes så fort som möjligt;
men dä det icke eller blifvit påstådt, mindre styrkt, alt ju icke
nämnde afvittringar ske med den skyndsamhet, som vederbör,
så tror jag det vara föga lämpligt, att R. St. nu ingå till K. M.
med en und. skrifvelse, för att påminna om en sak, som man
icke vet, huruvida den icke redan är iakttagen. På grund häraf
får jag vördsammast anhålla om afslag å Utsk:s i delta betänkande
gjorda tillstyrkande.
Hr Printzenskjöld, Carl: Jag instämmer till alla delar
med Gr. Lagerbjelke, och anhåller om afslag å betänk.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Jag instämmer visserligen
med Gr. Lagerbjelke derutinnan, att man i allmänhet icke
bör till K. M. ingå med skrifvelser i frågor, hvilka kanske
icke äro tillräckligt utredda; men jag lager mig friheten särskildt
nämna, att, såsom något hvar vet, VesterDalarne innehåller
nästan omätliga rikedomar i afseende på sina skogsproducter;
alt det fattiga folket i dessa trakter icke kan tillgodogöra
dessa naturens rikedomar förr, än afvittringar der försiggått;
samt alt sluteligen i sjelfva motionen finnes antydt, att,
änskönt allmänt storskifte för många år sedan blifvit verkstäldt
inom Appelbo socken, skogarne likväl icke dersammastädes ännu
blifvit på innebyggarne fördelade. På grund af dessa skäl, oell
då jag förmodar, att det är af största vigt för de fattige i
denna trakt, att få vela hvad som dem egentligen tillhörer eller
icke, skulle jag tro, att en så oskyldig skrifvelse, som denna,
ingalunda kan anses olämplig.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle
Utsk:s ifrågavar. betänk.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Propos. lill afslag å delta betänk, blef derefter framställd
och besvarad med starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att den sednare propos. blifvit
med öfvervägande ja besvarad.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 11 dennes f. m.
på bordet lagda betänk. N:o lil, i anledn. af väckta motioner
om förändring i författningarne om mått, mål och vigt.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Ekon.Utsk. har, såsom hufvudsakligt
skäl för dess i delta ämne gjorda tillstyrkande, anfi
IL 73
578
Den 29 Januari f. m.
fort, att då R. St. vid innevar. riksdag icke antagit decimalräkningen
i afseende å mynlet, så borde icke eller samma rakning
nu införas i afseende på Rikets mått, mål och vigt. Jag
påminner mig likväl mycket väl, att då frågan förevar om att
införa deciinalsystemel i afseende å myntet, så yttrades här af
flere talare, att detta system icke borde af R. St. antagas förr,
än man infört det i mått, mål och vigt. Om man således alltid
utgår från denna synpunkt, så kommer man aldrig till något
resultat i detta afseende. Ekon.Utsk. har denna gång gått
motionärens förslag så vida till mötes, att Utsk. tillstyrkt, ”det
R. St. måtte i und. anhålla, att K. M., sedan den handbok uti
ifrågavar. ämne, hvilken Velenskapsacademien fått sig uppdraget
alt utarbeta, blifvit färdig, täcktes anbefalla vederbörande,
att undervisning i folkskolorna måtte meddelas uti det nya, på
decimalräkningen grundade, systemet för mått, mål och vigt,
samt att, så snart någon allmännare kännedom derom kan anses
vara spridd, K. M. täcktes låta utfärda nåd. författning om det
nya systemets antagande lill efterlefnad från den tid, K. M.
kan finna lämpligt att bestämma.” Hade icke Utsk. genom detta
sitt tillstyrkande gått, att jag så må säga, mera än hälften
motionärens (hvilket jag har äran vara) önskan till mötes, så
hade jag säkerligen, sä mycket jag förmått, sökt motverka detsamma;
men då nu della tillstyrkande innefattar ett lämpligt
medel att vinna det af mig sökta ändamål, tillstyrker jag bifall
till denna del af Utsk:s betänk. Hvad åter beträffar den af
Hr Bråkenhjelm väckta motion, så har jag ingenting för det
närvarande att deremot erinra.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det ari min tanke
ganska ovisst, huruvida det vöre någon fördel om Rikets mått,
mål och vigt bestämdes efter decimalsystemet. Emedlertid hafva
R. St. för tvenne riksdagar sedan, efter hvad jag vill
minnas, fattat ett dylikt beslut, som beror på den verkställighet,
K. M. kan pröfva lämplig. För min del anser jag det förslag,
sorn af motionären här blifvit framstäldl, icke verkställbart,
eller åtminstone förenadt med så slöra olägenheter, att
verkställigheten deraf skulle för allmänheten medföra betydliga
svårigheter och bos densamma uppväcka ett stort missnöje;
hvarföre jag icke eller kan med den siste värde talaren instämma
i del förslag till und. skrifvelse, som Utsk. här föreslagit.
Om man ingår litet närmare i frågans pröfning, hvilket
dock nu icke torde vara lämpligt, så finner man lätteligen, alt
fördelarne af den förändring, som här är åsyftad, åtminstone
blefvo ganska tvifvelakliga; men att deremot svårigheterne,
så vidt som myntväsendet icke är ordnadt efter samma plan,
skulle blifva högst betydliga. Min mening är nemi., att allmänheten,
för att kunna hafva någon nytta af decimalsystemets införande
i mått, mål och vigt, mäste förut hafva haft tillfälle
att vänja sig vid användandet af samma system i afseende
på myntet, på det att detsamma, vid dess införande i mått,
Den 29 Januari f. m.
579
nial och vigt, icke millie vara för allmänheten allt för främmande.
Det är visserligen sagdt, att undervisning deruti skulle
först i skolorne lemnäs, och K. M. derefler utfärda nåd. författning
i ämnet; men dels äro skolorne ännu icke öfverallt i ordning,
dels är icke eller i min tanka den undervisning, hvilken meddelas
i något, som icke i verkligheten existerar, utan som blott
är att i en framtid förvänta, af beskaffenhet, att den uppfyller
sitt ändamål för de yngre barnen, som deraf skulle komma i
åtnjutande.
Då jag således är af den tanka, att en så beskaffad lind.
skrifvelse till K.. M., som den här af Utsk. föreslagna, icke
skulle medföra den dermed afsedda nytta, utan snarare motsatsen,
samt dertill kommer, att densamma är helt och hållet öfverflödig,
enär målet, till följd af li. Sl:s skrifvelser vid föreg:de
riksdagar, i alla läll är beroende af K. M:s nåd. pröfning, sä
vågar jag för min del vördsamlingen tillstyrka afslag å denna
del af Utsk:s betänk.
Hr von Troil, Samuel Gust.: I fullkomlig motsats
mot den siste talaren kan jag för min del icke hysa någon ovisshet
om, huruvida icke decimalsyslemels införande i mätt, mål
och vigt skulle för landet medföra verkliga fördelar. Den
som vet hurusom man har olika slags vigter, såsom victualievigt,
stapelstadsvigt, bergslagsvigt och tackjernsvigt, hurusom
man har olika mätt för olika varor, såsom t. ex. dä man miller
säd, potates, sill o. s. v., förmodar jag kan icke annat än
önska, alt man en gång måtte komma till någon enhet i detta
afseende. Denna mening har åtminstone blifvit allmänt hyst
inom Utsk.; dock har Utsk. icke trott sig böra gä längre, än
försigtigheten medgaf. 1840 års Ständer begärde redan hos
K. M. alt från och med 1842 års början undervisning i decimalsvslemet
skulle i skolorna meddelas, samt ali sednast 10 år
derefter K. M. läcktes låta utfärda nåd. författning om decimalsystemets
införande. Nuvarande Ekon.Utsk., som ansell det vara
nödvändigt, alt, innan denna vigtiga förbättring i vårt mått-,
mål- och vigtsystem infördes, allmänheten mätte förut hafva haft
tillfälle att inhemta nödig kännedom om decimalsystcmet, har
derföre inskränkt sig till den anhållan, alt K. M., sedan dea
handbok, som Vetenskapsacademien redan för lieie år tillbaka
fått i uppdrag att utarbeta, men som ännu icke utkommit, blifvit
färdig, täcktes anbefalla vederbörande ali undervisning i
folkskoiorne mätte enligt samma bok varda medelad; samt alt
K. M. så snart någon allmännare kännedom derom kan anses
vara spridd, täcktes låta utfärda nådig författning om det nya
systemets antagande till efterlefnad från den tid, K. M. kan
finna lämpligt alt bestämma. På grund af dessa, såsom mig
syues, talande skäl, vågar jag anhålla om propos. till bifall ä
betänk, i denna del.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag anhåller alt få in
stämma
med (len siste värde talaren. Frill. Palmstjerna har
580
Den 29 Januari, f. m.
ansell för tvifvelaktig den nytta, sora ålskillige andre talare
hafva förmenat skola blifva en följd af decimalsystemets införande
i mått, mål och vigt, och detta på den grund, att samma
system icke ännu vore infördt i afseende på myntet. Jag
får då erinra om det beslut, som R. o. Ad. fattat i afseende
på decimalsystemets införande i myntet, och får jag derjemte
tillägga, att det icke var på grund af R. o. Adis beslut, utan
på grund af de öfrige Ståndens, som decimalsystemet icke blef
i detta afseende antaget. Nu synes mig således consequensen
bos R. a. Ad. fordra, att då R. o. Ad. ansett, det decimalsystemet
borde införas i afseende å myntet, så bör R. o. Ad. äfven
nu för sin del besluta, att det må införas i Rikets mått, mål
och vigt. Om R. o. Ad. åter, lika med Frih. Palmstjerna, nu
skulle afsiå detta betänk., så skulle R. o. Ad. dermed visa, att
den åsigt, som redan vid 1823 års riksdag högt uttalades, och
sora sedermera vid 1840 års riksdag äfven gillades, bade un
dergått
förändring, och jag kan på detta skäl icke annat än på
det högsta tillstyrka bifall lill'denna punkt.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller, att
Ridd.secret. mätte upplysa huru detta betänk, hos de öfrige
Stånden blifvit .afgjordt, och alt jag derefter måtte få yttra mig.
Underl, t. f. Ridd.secret. tillkännagaf, att prot.utdr. rörörande
ifrågavar. måls pröfning endast ankommit PresteSt., som
bifallit Utskis betänk.
Hr von Hartmansdorff: Jag har beslridt decimalsy
stemets
antagande för myntet; hvaremot R. o. Ad. ansett berörde
räknesätt böra der införas. Då jag nu uppträder, för alt
vttra mig emot detta betänk., sker det ej för att yttra mig
mot del H. Ståndets mening. Det är icke förhållandet, på sätt
Frih. Raab framställt, alt man vill tillintetgöra Ståndets förut
fattade beslut, eller R. o. Adis särskilda mening angående decimaisystcmet;
men jag hemställer till Ståndet om det vore lämpligt
för Ståndet, att innan ännu den bok utkommit, hvilken af
Vetenskapsacademien skulle författas, R. St. hos Konungen anhålla,
ali denna bok, när bon varder utkommande, mätte begagnas
lill undervisning i folkskolorne. Det beter visserligen
i betänk., att det är en handbok, som Vetenskapsacademien
skall utarbeta; men om den af delta lärda samfund utarbetade
handboken varder af beskaffenhet att kunna användas i folkskolorna,
det är en annan fråga. Mig synes det tvifvelaktigt, alt
boken kan blifva af sådan beskaffenhet; ty är lion användbar
till undervisning i folkskolorna, så är bon troligen alltför ringa
för annat folks dagliga bruk. Jag befarar således, att förevarande
framställning frän Ekon.Utsk. är något för tidig, samt
att R. o. Ad. gjorde bäst att, på sätt Frih. Palmstjerna yrkat,
afsiå betänk.
Hr Bildt, Knul: I motsats mot den siste värde talaren
anhåller jag om bifall til! denna del af Utskis betänk, Det
Den 29 Januari f. m.
581
skäl, som den sisle talaren anfört till afslag derå, var hufvudsakligast
det, att ovisst vore, huruvida den handbok, som
Vetenskapsacademien fått sig uppdraget alt utarbeta, skulle blifva
lämplig för folkskolorne. Man ser likväl af betänk., att
R. St. vid 1840 års riksdag bcslöto, att hos K. M. i und.
anhålla, det undervisning i det af Vetenskapsacademien på nådig
befallning utarbetade förslag till förändring i Rikets mått,
mål och vigt, skulle från och med år 1842 i folkskolorna meddelas
etc., hvaraf följer, att föga tvifvel torda vara, det ju icke
den ifrågavar. boken skulle komma att uppfylla sitt ändamål.
Mig syues dessutom, att det vore en inconsequens af R.
o. Ad., om R. o. Ad. nu afsloge detta betänk., då R. o. Ad.,
vid frågan om mynlenbetens bestämmande, nästan allmänt yrkade
decimalsystemets införande. Ett bifall till detta betänk,
skulle, enligt min förmening, verkligen bidraga dertill, att detta
räknesätt blefve bland allmänheten mera bekant; och jag
får på de mia grund vördsamt tillstyrka R. o. Ad. att i denna
del bifalla Utsk:s betänk.
Hr von Troil: Jemte det jag måste beklaga, att R. o.
Ad:s beslut i afseende på decimalsystemets införande i vårt
mynt, icke bar blifvit R. St:s beslut, får jag, under åberopande
af, att jag, då denna fråga på Riddarhuset förevar, stridde
för dess antagande, tillika äran nämna, att jag visserligen
skulle hafva funnit att decimalsystemets införande i mått, mål
och vigt hade blifvit betydligt underlätladt, om samma system
förut hade blifvit infördt i vårt penningeväsende; men jag
hemställer dock i allt fall till R. o. Ad., huruvida icke ett afslag
till ifrågavar. punkt nu skulle utvisa ett alltför ringa intresse
för en så vigtig princip, den enda, hvarigenom vi kunna
komma till någon enhet och reda i vårt invecklade mått-,
mål- och vigtsystem. Jag tror, alt om vid flere föreg:de riksdagar
del utgjort ett föremål för R. St:s önskningar, all få detta
nya system infördt, så bör man nu icke afslå samma fråga,
och jag vågar således fortfara med min anhållan om propos.
till bifall ä betänk.
Ilr Aminoff: Jemte det jag förenar mig med de talare,
hvilka yrka bifall till Utsk:s förslag ber jag få erinra, det förslaget
om Rikets mått, mål och vigt redan är, om jag icke
missminner mig, vid 1823 års riksdag afgjordt, och att R. St.
således för närvarande icke hafva annat, än i önskningsväg hos
K. M. alt sig dermed befatta. Den ifrågavarande baudbokens
hufvudgrunder äro redan af Vetenskapsacademien uppgjorda;
det återstår således blott att allmänheten mätte med möjligaste
första komma i tillfälle att lära densamma, hvilket äfven
var syftemålet med motionen. K. M. kan, när han så för godt
linner, låta utfärda författning i detta afseende, antingen H.
Ståndet nu skulle afslå denna motion eller densamma bifalla;
den af Ulsk. föreslagna underd. skrifvelse!! vore spledes blott
5S2
Den 29 Januari f. m.
att betrakta såsom en väckelse, en påminnelse skulle jag säga,
till vederbörande.
Frih. Palmstjerna: Den siste talaren har sagt, att
den här föreslagna skrifvelsen vore en väckelse. En und.
väckelse är likväl icke lämplig att afgifva, när den, som skall
väckas, icke sofver, utan är vaken, och icke lärer underlåta,
när lider blir, alt anbefalla hvad som är nyttigt och nödigt i
denna fråga. Jag kan icke hnna, att, pä sätt Hr von Troil
yttrat, detta vore enda sättet alt påskynda antagandet afStändernes
beslut i afseende på mått, mål och vigt, med sina fotingar
och tummingar m. ni., och att det vore det enda ledande
till mera enkelhet än hvad härutinnan nu äger runi. Hr
Bråkenhjelm har äfven uppgifvit ett förslag i detta afseende,
hvars antagande skulle hafva medfört enkelhet och reda. Jag
yrkar icke antagande af nämnde förslag; men jag yrkar, att
Konungen icke måtte erinras om verkställigheten i afseende på
den fråga, hvaruti förut blifvit beslutadt och bemstäldt; att
denna fråga icke måtte inkastas ibland de hundradelals frågor
om reformer och förändringar i samhället, som dels äro hegärde,
dels motionerade. Jag anser, att det kommer nästan mycket
saker på en gång, för att allt, eller ens något deraf skulle
kunna blifva så verksläldt som man åsyftar, d. v. s. till allmän
nytta och belåtenhet för dem, för hvilkas nytta och belåtenhet
förändringarne egentligen ske och reformerna skola äga rum.
Jag fruktar det läll kunna hända, att när man på delta sätt
går tillväga med allt på en gång, skall följden blifva motsatsen
lill hvad man önskar och obelålenhet således uppslå och verka
lill återgång af hvad som blifvit förkastadt. Jag anser,
att Ständerne icke böra åsidosätta lankan på en sådan följd, utan
öfverlemna till den, som bäst kan bestämma när tiden är inne
att verkställa deras begäran, i öfverensstämmelse med andra förändringar,
och att åsyftade förbättringar må komma att äga
rum i den ordning, som högsta styrelsemaktcn linner med folkets
tänkesätt, förfaltningarne i allmänhet och ärendenas gång
mest öfverensstämmande. Det torde vara kändt af en hvar,
att en förbättring, i otid verkställd, verkligen icke blir någon
förbättring, utan tvertom motsatsen deraf. När tiden är inne
för ifrågavarande förbättring, kunna vi icke bedömma; för min
del bet vi fia r jag nyttan af denna af så många talare förordade
förbättring; och om man vill tänka efter, hvilka svårigheter
skola uppstå i dagligen för allmogen förekommande frågor, torde
man linna ganska tvifvelaktigt hvad den stora mängden skall
säga derom. Detta leinnar jag emedlertid derhän; men alt lill
Konungen aflåta en påminnelse, en väckelse alt icke somna
ifrån Ständernes beslut, att anhålla om skyndsamhet allt hvad
möjligt är, och till den grad, att man lill folkundervisning vill
föreslå en bok, som man ännu icke sett, mindre vet hvad den
innehåller, det anser jag vara orätt, och tillstyrker derföre,
att R. o. Ad. ville afslå detta betänk. Ett sådant beslut inne
-
Den 29 Januari, f. m.
583
bure icke någon inconseqvens mot hvad R. o. Ad. förut beslutat
i afseende å decimalsystemets införande i myntväsendet. R.
o. Ad:s beslut i den frågan har icke kunnat medföra någon verkställighet,
enär de öfrige 3:ne Stånden varit, af annan tanka;
tvertom skulle jag anse, om jag så fåi* uttrycka mig, det vara
ett bevis på envishet, om R. o. Ad., i motsats till de öfrige
Ståndens beslut i den förra frågan, nu i denna skulle besluta
och yrka på, att en mening skulle blifva gällande, som utgår
från helt andra åsigter än dem, hvilka ligga till grund för R.
St:s beslut uti myntfrågan.
Hr Printzenskjöld, Carl: Instämmande helt och hål
let
i de åsigter, som Frih. Palmstjerna yttrat, och således med
honom äfven öfverensstämmande i den framställning han gjort,
anhåller jag om afslag å detta betänk. Man synes icke vilja
ihågkomma, hvad likväl Utsk. upplyst, alt Rikets sednast för»
samlade Ständer ingiugo till Konungen med en und. anhållan i
detta ämne. Denna anhållan innefattade redan då, (man må
derom säga hvad man behagar), en egenskap af påminnelse,
emedan Konungen ansågs hafva bort ihågkomma att verkställa
en af Ständerne förut gjord framställning i samma ämne. Att
nu åter förnya denna samma anhållan, synes mig i högsta grad
olämpligt. Att beständigt besvära Regeringen med skrifvelser
och påminnelser om en och samma sak, den ena efter den andra,
det är både tröttande och obehörigt och skall slutligen
verka, om icke ovilja, åtminstone missbelåtenhet hos dem, sorn
skrifvelserne emottaga. Jag fortfar att afstyrka Ulsk:s förslag.
Frih. Raab: Frih. Palmstjerna har fästat sig vid ordet
väckelser. Man kan förklara detta ord på sätt han sjelf det
syntes medgifva, och hvilket Hr Aminoff, som fällde detsamma,
troligen åsyftade, såsom en förklaring, eller, å la bonne heure,
som en påminnelse till Konungen, att man hyser samma åsigt,
som man redan hyst i 20 år; och då tror jag, att en sådan påminnelse
är så mycket mera lämplig, som Ständerne i afseende
på myntet fattat ett annat beslut, hvilket eljest skulle kunna
leda derhän, alt Konungen svårligen skulle kunna, i afseende på
mått, mål och vigt, iakttaga de åtgärder, som Ständerne för längesedan
beslutat, emedan dessa begge saker stå i nära sammanhang.
Jag anser således nu tidpunkten för en sådan skrifvelses
afgifvande vara inne, helst Ständerne vid sisth riksdag till
Konungen alläto en skrifvelse, med und. anhållan om den ifrågavar.
handbokens utfärdande, för ali med 1842 års början användas
till undervisning i folkskolorna, och alt sednast 10 år
derefter det nya systemet för mått, mål och vigt måtte vidtaga.
Nu frågas, sedan Ständerne i afseende pä myntsystemet fattat
ett motsatt beslut, och om Ständerne öfver denna motion icke
yttrade sig annorlunda än genom ett afslag å densamma, huruvida
icke sådant skulle visa, att Ständerne gått ifrån sina förut
yttrade åsigter? Det misshag Frih. Palmstjerna uttryckt öfver
hela systemet kan icke instämma med R. o. Ad:s majoritets åsig
-
584
[Den 29 Januari f. m.
ter i frågan. Frih:n har yttrat, att man ej bör framkomma
med förslager till allt för många förändringar på en gång, emedan
det kan förorsaka missbelåtenhet; men jag hemställer, om
det ej snarare skulle framkalla missbelåtenhet, om Ständerne genom
sina beslut ådagalade en återgång ifrån reformer, dem man
redan för 20 år tillbaka önskat.
I afseende på ett uttryck af Ilr von Hartmansdorff, som
gick derpå ut, att man icke skäligen borde bygga Ständernes
beslut på en bok, som man väntade skulle komma ifrån K. Vetensknpsacademien,
ber jag att få erinra, att då Ständerna redan
vid 1840 års riksdag begärde Konungens föreskrift, att en sådan
skulle af Vetenskapsacademien utarbetas, det skulle utvisa
ett allt för stort misstroende till det lärdaste samfund vi äga,
om ej detta samfund skulle anses kunna åstadkomma en handbok
i en så enkel sak, som i decimalräkning. Jag tror ej alt
man bör hysa något tvifvelsmål, att ju icke en sådan bok skulle
blifva för sitt ändamål nyttig och således fullt användbar. Jag
ser således intet hinder i denna Hr von Hartmansdorff^ anmärkning,
och då 5 år passerat sedan boken begärdes, utan att ännu
hafva utkommit, kan jag ej finna något olämpligt deri, att
en sådan begäran återkommer.
Hr Aminoff: Då jag fällde ordet väckelse, ändrade jag
detsamma straxt derpå till påminnelse, hvilket torde synas af
prot., och jag hade således icke väntat, att detta ord skulle releverats;
men det måtte icke hafva varit så orätt begagnadt, efter
anmärkaren sjelf nyttjade samma uttryck i sitt anförande.
Men jag öfvergår nu lill sjelfva saken och frågar, om det kan kallas
en återgång, ett tillbakagående på upplysningens väg, att yrka
verkställigheten af en reform, som Ständerne för 20 år tillbaka
beslutat och godkändt? Man må nu förklara decimalräkningen
huru svår som helst, så skulle jag likväl tro densamma icke
vara svårare, än att en hvar, som studerar sig in i densamma,
snart skall linna dess fördelar framför bråk- och sorträkningen.
Jag beklagar blott, att då Ständerne vid 1S23 års riksdag enhälligt
antogo detta system, och hos Konungen auhöllo, att en
författning derom borde utfärdas, alt Konungen icke straxt efterkom
denna begäran, då saken nu varit i full gång. Jag kan
så mycket mer bestyrka nyttan af decimalräkningen för allmogen,
sorn jag, under en resa för några år sedan i ett främmande
land, der denna räkning några år förut blifvit införd, ge
nom
den directa befallningen, på tillfrågan, huru allmogen
vore nöjd med det nya räknesättet, fick till svar, att man
dermed vore högst belåten, under önskan, att det gamla räknesättet
aldrig måtte återkomma. Jag är öfvertygad, att samma
belåtenhet i detta afseende skulle här blifva följden, och man
kan väl ej för ändamålets vinnande gå mer systematiskt tillväga,
än då man först vill undervisa ungdomen uti folkskolor
ne
-
Den 29 Januari f. ni.
5S5
na och derigenom sprida den allmännare kännedom om decimalräkningen
innan den i Riket antages tillefterlefnad.
Hr Bildt: Det ligger utom min föreställning att kunna
dela Frih. Palmstjernas mening, att missbelåtenhet skulle uppkamma
genom bifall till delta betänk. Jag kau ej finna, att
det skulle vara allmänheten vidrigt att mottaga undervisning i
en sak genom en bok, som Veteuskäpsacademien på Konungens
befallning utgifver, och om något annat är ju icke fråga. Till
alla de skäl, som blifvit framställde för bifall till delta betänk.,
lägger jag äfven såsom icke det minst vigtiga, att PresleSt. antagit
detsamma, och detta malte bevisa, att detta Stånd, som
står i den närmaste beröring med allmogen och bäst känner densamma,
hyser den öfvertygelse att kunskapen står att bibringa
denna allmoge, och att saken är af verkligt allmän nvlta. Jag
hoppas, att R. o. Ad. måtte bibehålla sin tanka 0111 decimalräkningens
företräde, hvilken bäst uttrycktes i voteringen för någon
tid sedan, då, om jag rätt minnes, 100 ledamöter voro för
densamma emot 17, sorn vore af motsatt åsigt.
Ilr von Troil: Då jag så många gånger redan förut baft
ordet, anser jag för min pligt alt nu uttrycka mig så kort som
möjligt, då jag lill besvarande upptager några anmärkmr, som
under discussionen blifvit gjorda. En värd talare bar sagt, alt
man icke borde inkasta denna fråga ibland de hundradetals,
som blifvit framställda 0111 reformer. Jag erkänner öppet, att
jag icke tillhör deras antal, som obetingadt påyrka reformer,
utan tror, att man dermed bör gå ytterst varsamt lill väga; men
om någonsin varsamhet iakttagits, så har det skett med denna
fråga, på sätt redan blifvit anmärkt; och att della oskyldiga förslag,
om undervisnings bibringande i ämnet i folkskolorna, skulle
röna motstånd, det bade jag i sanning icke kunnat vänta. Man
har talat om förbätlringar i otid såsom försämringar. Det målle
icke kallas en förbättring i otid, hvarpå man varit betänkt
i så många år. Man har talat om svårigheten för allmogen
utaf 10-faldsräkningen, tillämpad å 1 l:a spanmäl. Jag svarar,
hvarje förändring mäste i början medföra svårigheter äfven i
fråga om den billigaste och nyttigaste reform; men låter man
sig af svårigheterna afskräcka, så kommer man alltid alt stå
pä samma punkt, hvarföre jag skulle tro, att man ej borde motsälta
sig ett måttligt framåtskridande, och för någon öfverilning
i detta fall behöfva vi så mycket mindre hysa fruktan som PresleSt.
, hvilket visat sig icke obetingadt vilja inkasta sig i reformer,
bifallit Ulsk:s betänk., della Stånd just mine Hrr, som
står i den närmaste beröring med allmogen och har närmaste
befattningen med folkundervisningen. Jag fortfar att yrka bifall.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Sedan jag anmälde mig
hafva (lere talare redan utvecklat hvad jag ville säga. Jag kan
icke föreställa mig, att eli bifall lill delta Ulsk:s betänk, bör
fi H. 74
586
Den 29 Januari f. m.
kunna kallas hvarken väckelse eller påminnelse; det är en und.
anhållan, som tillkännagifver, att Ständerne stå faste vid samma
beslut, söm de vid föreg:de riksdagar fallat. Dertill kommer,
alt vid remissen af den i detta ämne väckta motion, en
af Regeringens ledamöter lillkännagifvit, att boken vore under
utarbetning, ehuru ännu icke färdig, och derföre tror jag äfven
att det vore ganska ratt om Ständerne uttryckte den önskan,
ali denna bok måtte bli begagnad i folkskolorne. Icke nog
härmed, jag skulle tro att det vore nyttigt, om i betänk, föreslagits,
ali denna bok borde göras bekant i alla läroanstalter i Riket.
Della vill jag dock icke uppgifva som ett förslag; det
kommer väl framdeles alt ske. För närvarande yrkar jag endast
bifall till Utsk:s betänk, och förklarar mig höra till de envisa,
som vilja hafva förbättringar, men icke till dem, som envisas
att allt skall stå på sitt gamla ställe.
Hr Printzenskjöld: Mig synes som nflägsnade man sig
från det ämne, som utgör föremål för R. o. Ad:s pröfning, Man
har nemi. ingått i undersökning om decimalsystemets större eller
mindre nytta till införande i Rikets mätt, mål och vigt. Derom
är ju nu alls icke fråga: den hvälfver >ig endast derom, huruvida
Ständerne skola hos Konungen frambära anhållan derom,
alt den lärobok, som Vetenskapsacademien skulle komma alt
utgifva, mätte blifva antagen, eller mätte tjena till grund för
undervisnings meddelande i folkskolorne. När man läser Utsk:s
anförande pag. 5, så upplyses man der huruledes Ständerne redan
1840 begärde, del Vetenskapsacademien skulle få sig uppdraget
att utarbeta en kort handbok med comparaliva tabeller,
och att sedan delta vore gjordt, vederbörande skulle anbefallas,
all i folkskolorna meddela upplysning om decimalsystemet och
slutligen alt, sedan någon allmännare kännedom derom vore
spridd, Konungen täcktes, dock sednast inom 10 år, låta förordning
utfärda om det nya systemets antagande. Hvad har man
nu i della betänk, tillstyrkt? Jo, allt detsamma, som 1840 års
Ständer beslöto, endast med den skillnad, att de begärde att Vetenskapsacademien
skulle utarbeta en handbok, då deremot delta
betänk, innehåller, alt, sedan berörde Academi utarbetat nämnde
handbok, sä skulle undervisning deri meddelas. Detta är ju
ingenting annat än en förnyad anhållan, begärd redan 1840, som
här kommer alt äga rum, och en beständig förnyelse af dessa
önskningar och anhållanden anser jag vara i hög grad olämplig.
Jag fullföljer således min begäran om afslag; kunnandes jag ingalunda
anse eli sådant afslag innefatta en återgång ifrån de
åsigter, som förut i sjelfva saken blifvit anförde, utan tvertoin
visa, alt detta Stånd icke vill framställa påminnelser i saker,
deruti Ständerne förut yttrat sina tankar.
Härefter yttrade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att han, då
flere ledamöter, sorn begärt ordet, ännu icke haft tillfälle att
yttra sig, och måhända ytterligare en eller annan talare komme
att anmäla sig till afgifvande af yttrande i detta ämne, icke
Den 2U Januari f. m.
587
vågade föreslå R. o. Ad. att längre fortsätta öfverläggningen,
emedan, i händelse af votering, densamma komme alt inträffa
vid den tid, då de öfriga RiksStåndens ledamöter voro att förvänta;
hvadan II. Ex. finge hemställa, om R. o. Ad. ville uppskjuta
öfverläggningen till e. m., då plenum komme att fortsättas
kl. G.
Ropades ja.
Sedan härefter såväl de öfriga RiksStm, som de tvenne Härolder,
som horde gå framför R. o. Ad., hade ankommit, afgick
II. Ex. llr Gr. o. Landtm, jemte R. o. Ad. och de 3:ne öfriga
RiksSt:n kl. J till 2 lill K. Slottet, för all aflägga RiksStts
und. afskedsuppvaktning i anledn. af DD. MM. Konungens och
Drottningens förestående afresa till Norrige.
Enligt före afgången från Riddarhuset fattadl heslut, åtskildes
H. R. o. Ad. vid nedgåeudet från Slottet kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
——@
Onsdagen den 29 Januari 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes priifningen af Allm. Resv.- o. Ekon.Utsk:s d. 11
dennes f. m. på hordet lagda betänk. N:o 111, i anledn. af väckte
motioner om förändring i författningarne angtde mått, mål
och vigt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anhåller, att Ridd.-  secret. måtte få upplysa huru detta mål af de öfriga Stånden
är afgjordt.
p l anledn. häraf, och då ännu, likasom på f. m., del af
PresteSt. lemnade bifall till Utsk:s betänk, var det enda i ämnet
fattade beslut, hvarom officiel underrättelse till R. o. Ad.
hade inkommit, behagade II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifva,
att, enligt honom i dag af Riks5t:ns Talmän lemnade upplysningar,
BondeSt. bifallit ifrågavar. betänk, i dess helhet och
BorgareSt. bifallit förra delen deraf samt återremitterat den sednare
delen, som angick Hr Bråkenhjelms motion.
Frih. Palmstjerna: I sakens på della sätt utredda skick
återstår för R. o. Ad. icke någon afgörande rätt i detta alseen
-
588
Den 29 Januari e. m.
(le. Jag vill således icke vidare försöka att yrka min mening,
utan underkastar mig det klander, jag |>å förmiddagen fått uppbara,
derföre att jag icke velat ingå på alla nyheter.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: I saken liar jag nu mera
intet att tillägga, ulan förenar mig i yrkande om bifall till
lltsk:s betänk.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Ehuruväl, enligt
Kiksd.Ordius föreskrift, uti ett så beskaffad! mål, som det förevarande,
då Iva Ständ stannat emot två uti sina beslut, målet
horde anses förfallet, så måste man dock laga för afgjordt, att
K. M. icke kan blifva i okunnighet hvad de respective Stånden
hvar för sig uti en så vigtig fråga beslutat. Då det förslag,
som jag tagit mig friheten uppgöra, innebär en enkel och, såsom
mig synes, praktiskt användbar nyttig åtgärd, samt det bär visat
sig, att det RiksSt,, saken närmast rörer, återremitterat
betänk., pä det alt min motion må komma under ny behandling;
så skulle jag tro, att R. o. Ad. kunde stanna i samma beslut
och bifalla första punkten i Ulsk:s betänk, men återremittera
den andia, hvarom jag således anhåller, på de skäl, som jag i
mili motion har utvecklat. Jag tror mig icke behöfva vidare
här framlägga dem. De äro så allmänt bekanta inom hela landet,
och anledningen till denna motion är den öfvertygelse jag
hyser, och som hvar och en hör hysa om behofvet af mera enhet
i systemet af mått, mål och vigter.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Jag har endast begärt or
det
för att hos Hr Gr. o. Landtm, vördsamt anhålla, att betänk.
N:o lil må blifva deladt i tvenne propos:r, detta, emedan discussionen
i förmiddags egentligen afhandlade den första punkten,
och får således härom vördsamt anhålla.
Då nu öfverläggningen förklarades vara slutad, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. bilolle lista punkten
af Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s betänk. N:o lil.
Ropades ja.
Proposition å bifall till 2:dra punkten af betänk, blef sedermera
framställd och besvarad med starka ja, blandade med
nej, hvarpå H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att, enligt
bans uppfattning af svaren, jemväl denna punkt blifvit af R. o.
Ad. bilällcn.
Föredrogs Allm. Besv.- o, Ekou.Utskis d. 11 dennes f. in.
pä bordet lagda utlåt. N:o 112, i anleda. af erhållen återremiss
af belänk. N:o 19, ang:de väckt motion om köpings anläggande
vid Wrigstads gästgifvaregård i Jönköpings län.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, behagade härvid upplysa, att
Utsk. i betänk. N:o 19 hade hemställt, det R. St. mätte i und.
anhålla, alt K. M. täcktes anbefalla en undersökning om lämpligheten
alt anlägga en köping vid Wrigstad och sedermera,
Den 29 Januari e. m.
589
på grund af de derigenom vunne upplysningar, efter omsländigheterne
nådigt förfoga; hvarefter detta betänk, blifvit bifallet
af Preste- och BondeSlm, men deremot R. o. Ad. afslagit samt
BorgareSt. återremitterat detsamma.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Då detta betänk, första gången
bär i Ståndet förevar, var Landshöfdingen i orten närvarande
och yttrade sig i ämnet. Jag ber ali få för Ståndet
uppläsa hvad Hr Bergenstråhle då anförde, nemi.:
”Då jag hör, att fråga är om Wrigstad, så anser jag det
vara min skyldighet att nämna några ord i anledn. af hvad
Frih. Hamilton yttrat. Frågan lärer vara af Utsk. tillstyrkt,
att hänskjutas til! vederböns undersökning. Det kommer då
äfven till Landshöfdingeembete!, och jag får då tillfälle alt
yttra mig. På förhand får jag likväl upplysa, att jag tror det
icke på många år ännu kunna komma i fråga att inrätta en
köping uti Wrigstad. Alla de byggnader, som finnas vid Wrigstad,
tillhöra tvenne gästgifvare, och del lärer väl icke vara
någon anledn. att inrätta en köping på ett ställe, der man saknar
både husrum och trafik och allting.” — På grund häraf
vågar jag hemställa, att R. o. Ad. ville vidblifva sitt förra
beslut i ämnet.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag kan icke dela Gr.
Lagerbjelkes åsigt. Det är visserligen sant, att Hr Bergenstråhle
yttrat sig så, som Gr. Lagerbjelke uppläst, men Hr Bergenslråhles
ord här såsom representant äro icke desamma, som
Landshöfd.embetets utlåtande i frågan, och hvad Utsk. har tillstyrkt,
innehar intet annat, än en und. anhållan af R. St., att
K. M. täcktes låta anställa en undersökning om förhållandet.
Denna begäran är verkligen så oskyldig, ali jag icke ser något
skäl att afslå densamma. Jag inskränker mig för öfrigt till att
vördsamt anhålla, i motsats emot Gr. Lagerbjelke, att R. o. Ad.
ville bifalla delta betänk.
Ilr von Hartmansdorff, Au g.: Om icke ett yttrande
af Landshöfdingen i orten anses vara tillräckligt upplysande i
detta fall, så torde måhända den ena Smålänningens uppträdande
här emot den andra anses för jemngodt. Jag får således
inför R. o. Ad. vördsamt bestrida den mening, som Frih. Raab
yttrat, och för min del vidhålla hvad Landshöfdingen i länet
sagt, samt, på grund deraf, tillstyrka Ståndet att vidblifva sitt
beslut.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Mången af Ståndets
ledamöter torde känna, att Wrigstad är en gästgifvaregård, belägen
på vägen emellan Jönköping och Eksjö. Alt någon slags
sladsmannarörelse derstädes icke kan uppkomma, måste vara
begripligt för en hvar, som har någon kännedom af orten, och
som dessutom har sett resultatet af dylika försök. Ett dylikt
försök är gjordt på ett annat ställe i Småland, nemi. Ljungby;
men resultatet af denna anläggning tyckes icke vara uppmun
-
590
Den 29 Januari e. m.
trande. Dessutom har Regeringen, på grund af R. St:s und.
anhållan, förut försökt dylika anläggningar på andra orter, men
de hafva gått tillhaka, och de granna namnen hafva åter blifvit
utbytta emot de fordna bynamnen. Mycket nyttigare hade
då varit, om R. St. velat hos Regeringen göra anhållan om
stadsrätt för åtskilliga köpingar i Calmare län vid hafskusten,
hvarigenom rörelsen i betydlig mån för kringboende allmoge
blefve lättad. Ifrågavarande förslag, att anlägga en köping i
vilda skogen, midt på en sandslätt, anser jag för min del icke
att man bör bifalla, utan anhåller, att R. o. Ad. ville vidblifva
sitt förra beslut i frågan.
Frih. Raab: Den siste värde talaren har särdeles uppe
hållit
sig dermed, att stället skulle vara beliiget midt i vilda
skogen på en sandslätt. Boende i en helt annan trakt, har jag
sällan passerat Wrigstad, men vill minnas, hvad ock mina grannar
på bänken bestämdt uppgifva, att det hr beläget i en ganska
folkrik trakt, hvadan något stöd för Hr Bråkenhjelms yrkande
af detta skäl ej torde kunna bernias.
För öfrigt får jag fästa uppmärksamheten på, att, enligt
betänk:s innehåll, Wrigstad skall vara beläget 10 mil från de 2
närmaste städerna. Dä ortens innevånare äro af den öfvertygelsen,
att det skulle vara för dem gagneligt att få en sådan
anläggning derstädes, så bör man val icke neka dem att åtminstone
få undersökning om nyttan af en sådan anläggning. Det
är på delta skäl jag vidblifver min anhållan, alt R. o. Ad. ville
bifalla molioaärens högst billiga anhållan.
Hr Råfelt, Anton: R. o. Ad. behagade häromdagen besluta
ali ingå till K. M. med und. anhållan, om undersökning
af anläggniugen af en fyr vid Södra Qvarken, tvertemot ett
offentligt verks tillstyrkande af en sadan anläggning, och således
synes mig, att R. o. Ad. äfven i detta fall kan tillstyrka
en undersökning.
Hr von Hartmansdorff: Då ledamöter hafva förklarat,
att de känna Wrigstad ganska väl, men att det deremot torde
vara få, som känna Understen, så torde det likväl vara någon
skillnad emellan dessa förhållanden. Det är också ett annat
förhållande, hvarpå jag velat fästa uppmärksamheten, nemi. att
R. o. Ad. icke hade fattat något beslut angående Understen,
såsom förhållandet är angående Wrigstad.
Hr Bråkenhjelm: Jag har blott velat besvara det an
fall,
som jag fått emottaga i afseende på min topographiska
kännedom af landet. Jag får dä upplysa, alt, enligt de nyaste
undersökningar, är Wrigstatrakten belägeu just der landthöjden
framskjuter emellan Eksjö och östra kusten. En så beskaffad
ort kan måhända i vårt land kallas slättland, då man jemför
den med Sulilieima o. s. v., men eljest är den väl icke hvad
man kallar ett slättland.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Som jag också är ifrån
Den 29 Januari e. m.
591
Småland, så får äfven jag lemna mitt omdöme i saken, och intyga,
alt Wrigstad är beläget i en temmeligen väl odlad och
bebygd trakt. Att den icke mätte ligga så alldeles i magra
Småland, torde dessutom kunna synas deraf, alt när man reser
ifrån Skåne till Stockholm, så väljer man vanligen sitt matställe
på denna gästgifvaregård, hvarföre jag också får tillstyrka,
att den ifrågavar. köpingen mätte få anläggas.
Ofverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
vidblifva sitt vid pröfningen af betänk. N:o 19 fattade beslut
och lägga utlåt. N:o 112 till handlingarne.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. förklarade,
del han trott sig linna, alt ja öfverröslat nej.
Föredrogs Allm. Resv.- o. Ekon.Utsk:s d. 11 dennes f. m.
på hordet lagda utlåt. N:o 113, i anledn. af ålerremiss utaf betänk.
N:o 8, ang:de upphörande af all förhöjd tjenstårsberäkning
vid ansökning lill prcsterlig befordran.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, upplyste, att Utsk. i betänk.
N:o 8 anmält sig anse tiden ännu icke vara inne att föreslå
någon förändring uti K. M:s nåd. circulär af d. (} Oct. 1842,
samt hemställt, alt den uti ifrågavar. ämne väckta motion ej
må till någon R. St:s åtgärd föranleda.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller, att Ridd.-  secret. måtte få upplysa hvad öde detta betänk, har fått hos
de öfriga Stånden.
Undert. t. f. Ridd.secret. tillkännagaf, att prot.utdr. rörande
pröfningen af förevarande utlåt, endast ankommit från
RondeSt., som lagt utlåt, till handlingarne.
Hr von Hartmansdorff: Jag vidblifver den mening jag
förut yttrat, nemi. önskan alt Ii. St. hos K. M. anhålla om utredning
för en kommande riksdag af det koslnadsbelopp, som
skulle erfordras, för att alldeles befria kyrkans tjenare från det
intrång, som de hittills lidit genom den förhöjda tjensleårsberäkuingen.
Meu då RiksSl:ns meningar utfallit så olika, att någon
öfverensstämmelse dem emellan troligen icke är att förvänta;
så anser jag denna fråga förfallen intilldess hon i sinom
tid hos R. St. åter upptages, om hon än ånyo förkastas.
Uppå härefter framställd propos., biföll R. o. Ad. det betänk.
N:o 8, som Utsk. i utlåt. JN:o 113 vidhållit.
Föredrogs Allm. Resv.- o. Ekon.Utsk:s d. 11 dennes f. m.
på bordet lagda utlåt. N:o 114, i anledn. af återremiss af betänk.
!N:o 77, ronde väckta motioner om bestämmande af aflöning
för fjerdingsmän, om säteriägares m._ fl:s skyldighet att
deltaga i fjerdingsmanna-bestyret, om ordningen för denna tjensts
592
Den 29 Januari e. m.
bestridande af sockenboerne, samt om utfärdande af ett reglemente
för fjerdingsman.
Frih. Cederström, Jacob: Sedan Iva Stånd bifallit i fråga
var. betänk, och RondeSt. afslagit detsamma, så tillstyrker
jag för min del vördsamt R. o. Ad., att jemväl nu afslå detsamma,
hvarigenom frågan förfaller.
Frih. Raab, Adam Christian: Då detta betänk, om
fattar
fyra särskilda punkter, så anhåller jag vördsamt, att
hvar och en af dem mätte blifva föremål För särskild öfverläggning.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos. beslöts, att detta ärende skulle punktvis, såsom det blifvit
framstäldt i betänk. N:o 77, företagas till afgörande.
lista punkten, angtde väckt fråga om beviljande af ett
anslag till aflöning åt fjerding smännen.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då betänk. N:o 77 förra
gången förevar till R. o. Adis pröfning, så yttrade jag den meningen,
att fjerdingsmän, i de orter der boställen och löner för
deni ännu finnas, borde blifva bibehållna vid sina beställningar,
på det alt man mätte undvika tillökning i länsmännens antal,
hvilket skulle blifva en följd, om dessa fjerdingsmäns boställen
och löner indrogos till Staten. Jag uppgaf äfven ett exempel
på en sådan händelse i Linköpings län, der ett fjerdingsmansboställe
blifvit till Staten indraget, och behof uppstod af en ny
länsman, hvilket af Konungens Bef:h:de blifvit till K. M. aumäldt.
Förut var fjerdingsmannen aflöuad med sitt boställe, som
möjligen kunde afkasta 40 ä 50 r:dr om året, men sedan detta
boställe indrogs, måste man för länsman anslå en lön af 200 r:dr.
Så kommer det alt gä på många ställen, der för närvarande
fjerdingsmän med boställen finnas, och der fjerdingsmanstjensterna
icke kunna förrättas såsom hittills. Der detta kommer alt
ske ambulatorisk! emellan hemmansägare, der kunna dessa tjeustemäns
dist ricter icke sträckas så långt som hittills, utan förmodligen
komma de att inskränkas inom hvarje socken, eller
åtminstone blifva flere inom hvarje härad. Då blir behofvet af
länsmännens antal af den beskaffenhet, alt nya länsmanstjenster
mäste inrättas, hvarföre det icke blir någon hushållning eller
besparing, utan snarare tvertom. Likväl och dä tvenne Stånd
redan bifallit detta utlåt., hvaruti Ekon.Utsk. behagat yttra sig
i afseende på en statsregleringsfråga, så är det vid denna riksdag
icke någon möjlighet, helst det tredje Ståndet har afslagit
frågan, att bringa densamma uti det skick, som jag skulle önska.
Möjligen skulle en votering i förstärkt StatsUtsk. blifva
den gynnsammaste följden af ett bifall till min önskan, men utgången
af frågan kan man i alla fall förutse. Jag vill derföre
icke vidare söka att genomdrifva min mening, men yrkar likväl
afslag på denna punkt.
Frih.
D e n .29 Januari e. m.
593
Frih. Cederström: Då afslag är Legardt, så har jag ingenting
att tilliigga.
Frih. Raah: Jag får deremot vördsamt anhålla om bifall
på denna puukt. Frih. Palmstjerna bar anfört exempel från Östcrgölhland,
der boställen förut funnits för fjerdingsman, men
enligt Ii. St:s underdåniga skrifvelse år 1840 blifvit indragna,
hvaraf följden varit bchofvet af nya länsmans!jenster. Jag vill
visserligen iekc neka, utan tvertom instämma deri, att förhållandet
i allmänhet skulle blifva såsom Frih. antydt, alt om
fjerdingsmans!jenster indroges, så skulle ett ökadt antal länsmän
komma att behölvas; men dä det endast är i en del af landet,
som fjerdingsmansboställe!! finnas, hvaremot största delen af
landet har sina fjerdingsmän på det sältet, att fjerdingsmanstjcusterna
bestridas ninbulaforiskl af hemmansägarne sjelfva, så
hemställer jag, om det icke är orättvist emot de andra orterna,
om man icke skulle vidtaga den ifrågavarande förändringen
endast för alt bibehålla en särskild fördel för de orter, som
hafva boställen. Jag skulle för niia del tro, alt icke något skäl
finnes att frångå hvad Ii. St. vid 1840 års riksdag yrkat, så
mycket mindre som man sä många gånger hört yrkas, alt man
skall vara stabel i sina beslut, och icke den ena riksdagen ändra
hvad man vid en föregående riksdag har beslutat. Jag
anhåller, att R. o. Ad ville i denna del bifalla Ekon.Utsk:s
betänk.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag bar under förliden
riksdag bestrid t indragning af fjerdingsmanslönerna, och i öfverensstämmelse
dermed, äfven vid denna riksdag, yttrat mig
angående olämpligheten af att lägga kronobestyr pä personer
af allmogen, som ofta äro dertill oförmögne. Jag har under
min utöfning af landshöfdinge-embetet i Calmar just haft den
erfarenheten, alt en kronofjerdingsman, som, i anseende lill
sin försummelse, Lief inkallad till cancelliförhör, befaus ingalunda
ovillig, mea oförmögen att utföra hvad man hade honom
ålagt. Jag kan icke inse, att man bör lägga detta bestyr oragångsvis
och lönlöst hvarken på allmoge eller andra hemmansägare,
utan anser lämpligt, att man gilvcr en tjenlig allöning ät
dem som hafva bestyret. Jag anhåller derföre äfven om Ii. o.
Ad:s afslag på denna punkt.
Frih. Cederström: Jag får bedja R. o. Ad. om ursäkt,
alt jag misstog mig ruride innehållet af den föredragna punkten.
Jag liar nu funnit, alt Utsk. afstyrkt motionen i detta fall, och
således nödgas jag instämma med Frih. Raab och begära bifall
dertill. Jag anhåller få upplysa, att de boställen, som inom
vissa provinser nu äro anslagna åt fjerdingsmän, endast komma
att bibehållas till de nuvarande innehafvarnes afgång, men att
de enl. K. M:s befallning sedermera komma att indragas, för
att vinna likhet inom alla provinser i Riket i delta afseende,
6 II. 75
594
D e 11 29 Januari e m.
Då K. M. lika nied R. Si. liar ansett dessa tjenslcr vara municipala
bestyr, så vore det ganska besynnerligt alt nu vilja förvandla
dem till tjenster på slat. Man bör ihågkomma, att dessa
fjerdingsmans antal är en inom hvarje socken i Sverige, oell
inom de större socknarne har man äfven flera, der dislriclerna
eljest skulle blifva för stora. Det skulle blifva ett artigt antal
aflönade tjenstemän, om alla dessa fjerdingsman skulle uppföras
på rikets stat och med boställen förses. Jag anhåller om bifall
till denna punkt.
Ofverl,äggningen förklarades nu vara fulländad, hvarefter
H. E. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla ifrågavar. punkt af Utskis betänk. N:o 77.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. förklarade,
del han trott sig finna, att ja härvid varit öfvervägande.
2:dra punkten, ang:de väckt fråga om skyldighet för ägare
af säterier samt rå- och rörs- och insockne frälsehemman,
att hädanefter deltaga i utöfningen af fjerdings mannakallet;
och 3:dje punkten, ang:dc fjerdingsmannatjenstens tillträdande
och bestridande.
I afseende på dessa punkter anmärkte H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm., alt Utsk. uti utlåt. N:oll4 uppgifvit, att betänk. N:o
77 hade blifvit af R. o. Ad. återremitteradt; men att R. o. Ad:s
protocoll för den 20 sisth Nov. utvisade, att Ståndet återremitterat
endast 1 och 4 punkterne af sagde betänk., och deremot
afslagit den 2 samt bifallit den 3 punkten.
Frih. Cederström: Jag hemställer vördsamt, huruvida
någon annan punkt, än den, som R. o. Ad. återremitterat, eller
den 4:de punkten, behöfver upptagas, ty der R. o. Ad. redan
en gång fattat sitt beslut, lärer Ståndet icke behöfva att nu
åter besluta.
Då härefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om
R. o. Ad., vid det nu upplyste förhållandet, funné 2 och 3
punkterne icke erfordra någon annan åtgärd än att läggas till
handlingarne, blef denna hemställan med ja besvarad.
4:de punkten,
fjerdingsman.
Frih. Raab: I denna punkt vill jag gerna bifalla resul
tatet,
men ingalunda på de af Utsk. här uppgifna motiver.
Utsk. har nemi. här förklarat, alt då, enligt hvad ofvanstående
skrifvelse utvisar, fjerdingsmansbefaUningarna äro rent municipala,
och dä det visat sig, alt de pä åtskilliga orter blifvit
ålagda åtskilliga bestyr, hvilka ej såsom munieipala kunna betraktas,
t. ex. ali biträda länsmännen vid kronoskjuts, verkställa
utmätningar, indrifva efter uppbördsstämma utestående
restantier, uppbära dessemellan påkommande utgifter, såsom
saköresmedel, riksdagsmannaarfvoden etc.; så har Utsk. deraf
funnit sig föranlåtet att föreslå R. St. att hos K. M. begära,
Ben 29 Januari e. m.
595
att ett reglemente matte utfärdas, som utvisar hvad fjerdingsmännen
skola åläggas att göra. Jag tillåter mig i della afseende
fästa uppmärksamheten på, att hvad som Utsk. icke tyckes
vilja antaga såsom fjerdingsmännens åliggande, ovillkorligen måste
af dem utföras, såvida icke man skall komma till det förhållande,
som Frih. Cederström nyss antydt, nemi. i behof af
a tt underhålla ett större antal af länsmän. Jag kan således alldeles
icke gå in på, att fjerdingsmännens tjenster skola anses såsom
ett municipalbeslyr, och för min del anser jag mig böra erkänna
fjerdingsmännens skyldighet att utföra ifrågavarande åligganden;
men på det, att icke fjerdingsmännen måtte få ytterligare
åligganden utöfver dem, så anhåller jag, lika med Utsk.,
alt en sådan skrifvelse måtte afgå till K. M. på det att man
måtte få ett bestämdt reglemente, som utstakar gränsorna för
deras åligganden.
Hr von Hartmansdorff: Jag kan icke erinra mig an
nat,
än att, då denna fråga sista gången förevar hos R. o. Ad.,
åtskillige af Ståndets ledamöter anmärkte olämplighelen att utfärda
inslruclion för fjerdingsmän. Det vore, sade man, ungefär
detsamma, som om någon enskildt ville utfärda inslruction
för sin tjenare. Man kan icke förutse alla de bestyr och uppdrag,
som kunna komma att honom åläggas. Likaså är förhållandet
med de kronobestyr, som höra till fjerdingsmännens befattning.
Man kan svårligen förutse alla de möjliga uppdrag,
som kunna ifrågakomma. Ilar man likväl gjort försöket, och de
sedermera icke finnas upptagne i instructionen, så blifva vederbörande
verkställare redlösa. Jag tror således lämpligast vara,
alt R. o. Ad. lägger denna puukt till handlingarna.
Frih. Cederström: Instructionen för fjerdingsmännen
hör tillsammans med inslructionerna för landtstatstjenstemänneu
i allmänhet. De äro föremål för K. M:s pröfning och kunna
icke ur sitt sammanhang lösryckas. En skrifvelse derom
skulle således vara ganska olämplig. I öfrigt tror jag mig jemväl
veta, att redan vid förra riksdagen har en sådan partiel
skrifvelse angående inslruction för fjerdingsmän blifvit till K.
M. i und. öfverlemnad, men att den icke kunde bifallas af K.
M., just derföre att det är i sammanhang med instruclionerna
för landshöfdingarne och landtstatens tjenstemän i allmänhet,
som denna instruclion kommer alt utfärdas. Jag yrkar afslag
på denna punkt.
Hr Mannerskantz, Carl Axel; Då fjerdingsmansbestyret
åligger alla ägare af kronoskatte- och af frälsehemman,
hvaribland många af R. o. Ad:s medlemmar också befinna sig,
så tyckes det väl icke vara för mycket hegardt, att alla dessa
ägare måtte få vela hvad skyldigheter de egentligen hafva att
iakttaga eller uppfylla, så att del icke vidare må godtyckligt
åläggas dem något af länsmännen. Jag tror äfven, att det icke
kan vara riktigt all man håde kallar och vill förvandla alla
dessa egendomsinuchafvare till enskilda tjenare åt länsmännen,
S9G
Den 29 Januari e. m.
celi således anser jag det vara billigt, att man utfärdar eli reglemente,
som uti ifrågavarande hänseende noga bestämmer deras
skyldigheter. Jag anhåller således om bifall till denna
punkt.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag har, i likhet med hvad Hr
von Hartmansdorff nyss yttrat, vid ett föregående tillfälle förklarat,
det jag ieke ansåg lämpligt att någon inslruclion utfärdades
för fjerdingsniiinuen, att dessa s. k. tjenstemän visserligen
icke kunna anses uppfylla några municipala bestyr, men
icke eller egentligen anses såsom statens tjenstemän, ulan i miu
tanka äro de ieke annat än kronobeljeningens tjenare, hvarföre
deras inslruclion egentligen borde innehålla, alt de höra ställa
sig till efterrättelse de befallningar och hud, sorn meddelas dem,
och att vara polishandtlangare oell biträda med den handräckning,
som inom deras område kan behöfvas. Sådant är fjerdingsmännens
åliggande. Delta kan icke uttryckas i några
bestämda instruclioner, och jag vågar hoppas oell tro, att om
också ifrån Kammarcoll. någon inslruclion för dessa tjenstemän
skulle ställas i sammanhang nied någon inslruclion för Konungens
Bcf:h:de, densamma icke måtte vinna K. M:s nåd.
stadfästelse.
Frih. Palmstjerna: Om man med Utsk. vill anse fjer
dingsmännens
bestyr att biträda vid kronoskjuts, verkställa utmätningar
och indrifva restantier, uppbära ridsdagsmannaarfvoden
m. m. icke vara municipala bestyr, sä är också liela fjer
dingsniansbelättningen
icke något municipalt bestyr; men anser
man dessa bestyr vara municipala, så har också fjerdingsmännen
ett municipalt bestyr, ty dessa äro hans åligganden jemte
åtskilliga andra, hvilka, enl. författningar af så väl 1600-, som
1700-talet, äro fjerdingsmännen ålagda. Således kail jag icke,
lika med Frih. Raab, ingå på Utsk:s moliver, utan får för R.
o. Ad. framställa den meningen, att jag anser hela denna punkt
böra afslås. Visserligen kan jag icke undgå att för min del anse,
att någon inslruclion för fjerdingsmännen bör utfärdas, som
upplager hvad gamla instruclioner och författningar dem ålägga
och förnyar hvad som måhända till någon del fallit urminnet,
lil! någon del också blifvit genom orters bruk och sed,
kanhända också genom missbruk, åsidosatt. Således är jag för
miu del af den meningen, alt, några grunddrag åtminstone, för
fjerdingsmansbefattningen och medföljande åligganden böra bestämmas;
men om R. o. Ad. nu beslutar en sådan skrifvelse,
som Utsk. här har föreslagit, så komme denna skrifvelse säkerligen
att motiveras på sätt Utsk. nu gjort, emedan tvenne Stånd
redan hafva bifallit dessa motiver, och således, om äfven det
tredje Ståndet antoge Utsk:s förslag, så skulle jemväl motiverne
dertill införas, och då blir det verkligen de motiver, som
tvenne Stånd redan antagit. Då R. o. Ad. således icke kan ingå
pä dessa motiver, eller erkänna deni rikliga, så torde icke
någon annan utväg vara, än alt afslå hela punkten. Dermed är
Den 29 Januari e. m.
597
ingenting förloradt, enär det är upplyst, att under K. M:s pröfning
redan lärer vara ett förslag, som upptager äfvenledes instructionen
för fjerdingsmän. De af R. o. Ad:s ledamöter, som
anse någon instruclion vara behöflig, torde derföre vara tillfredsställda
genom denna upplysning, alt frågan är under K.
M:s pröfning, i händelse denna skrifvelse afslås. Jag tillstyrker
afslag ii denna punkt.
Hr von Troil, Sam. Gustaf: Då denna fråga sednast
förevar till öfverläggning hos R. o. Ad., gjordes emot betänk.
N:o 77 så grundade anrnärkn:r, att jag visserligen nu icke vill
uppträda till dess försvar i sin helhet. Jag anhåller likviil såsom
medlem i det Utsk., som utarbetat betänk., alt vid detta
tillfälle få upplysa, att den största svårigheten vid den ifrågavarande
punktens afgörande inom Utsk. bestod deruti all kunna
få vela hvilka en fjerdingsmans åligganden egentligen äro.
Alla de medlemmar, särdeles af RondeSt., som sjelfva dels bestridde
och dels voro bekante med de personer, som bestridde
denna tjenstgöring, uppgåfvo en mängd olika åligganden. Alla
voro ense derom, att sladganderna äro högst obestämda, och den
gemensamma önskan uttryckte sig inom Utsk., särdeles inom
det Stånd, hvars medlemmar sjelfva bestridt fjerdingsmansljenstcn,
alt någon slags instruetion måtte utfärdas, emedan man i
detta hänseende nästan fullkomligt synes famla i mörkret. Ehuru
det synes vara vågadt, då så väl Presidenten i Kammareoll.,
som tvenne Landshöfding:!!' här uppträdt och förklarat olämplighelen
af en sådan inslructions utfärdande, så får jag likväl
vördsamt hemställa, om icke i detta fall deras billiga önskan,
som sjelfve äro skyldige att bestrida tjensten, skulle kunna bifallas,
och del är på sådan grund jag anhåller om bifall lill
Utsk:s betänk.
Frih. Raab: Sedan jag sednast hade ordet, har jag fått
ökade anledutr alt yrka, att en instruetion måle utfärdas för
fjerdingsmännen. Gr. Horn har förklarat, alt fjerdingsmänuen
äro Statens tjenare, och all det är deras åligganden alt i allo
gå kronobetjeningen tillhanda. Endast en sådan uppgift med
en så stor latitud, som den innebär, visar, att det i sanning
behöfver en begränsning af dessa personers åligganden. Vidare
har Hr von Troil förklarat, alt det inom Utsk. var omöjligt
att fä en närmare kännedom om hvad som verkligen utgör fjerdingsmännens
åligganden. Jag har önskat, såsom jag förra gången
antydde, att de af Utsk. anförde motiverne måtte afslås,
men att deremot det resultat, hvartill Utsk. kommit, må bifallas.
Frih. Palmstjerna har likväl fästat uppmärksamheten derpå,
att om man nu bifaller Utsk:s tillstyrkan, så komme äfven
de af tvenne Stånd antagne moliverna att i den und. skrifvelsen
intagas, och således den ifrågasatta instruclionen på dessa
moliver komma att begäras. Delta anser jag för min del vara
sämre än om iustruetionen uteblifver.
Frih. Palmstjerna: Till cn början ber jag att få erin
-
598
Den 29 Januari e. m.
ra Hr von Troil derom, alt när jag; yttrar mig här, så är jag
icke alt anse såsom Konungens Bef:h:de, utan såsom en Svenska
folkets representant; och jag’ ber, att man framdeles måtte
skilja på dessa saker, så alt jag icke åter må blifva nödsakad
att upprepa en dylik erinran. För det andra torde jag äfven
få erinra derom, att jag icke yttrat mig i den meningen, att
instruclioner äro obehöfliga för fjerdingsmän, utan att jag
tverlom ansåg instruclioner vara nödiga för dem. Jag har till
och med yttrat min tillfredsställelse deröfver, alt frågan om en
sådan instruetion redan är under K. M:s pröfning; hvarföre jagansåg
mig, och dem sorn med mig länka lika i denna fråga,
kuuna vara belåtna.
Gr. Sparre, Erik: Jag har inom Utsk. varit af den
meningen, att fjerdingsmansbefatlningen ar ett communalbestyr,
emedan alla, som inom communen bygga och bo, äro pligtiga
att i detta åliggande deltaga; att fjerdingsmannen således borde
befrias från alla de kronobestyr, som honom åligga. Denna
åsigt Lief likväl vid ämnets behandling förra gången hos R. o.
Ad. af Ståndet underkänd af det skäl, alt nu, sedan dislricterne
äro så små, och fjerdingsmännens löner så ringa, det vore
oundvikligen nödigt alt bibehålla det nuvarande förhållandet.
Jag har aktning för de motiver, som blifvit framställda af personer
med större insigt än jag, och då frågan således icke nu
kan föras längre fram, utan fjerdingsmansbefattningarna för
närvarande komma att förblifva in statu quo, så tror jag, att
den ifrågasatta instruetion icke nu kari vara särdeles behöflig.
Jag hoppas, att, i den mån länsmansdislriclerna blifva mindre
och länsmännens löner större, desse tjenstemän skola kunna
sjelfve eller genom sina enskilde tjenare, för hvilka jag ingalunda
kan anse fjerdingsmannen, besörja de dem åliggande tjenstebestyr,
och alt fjerdingsmannen då åter mätte blifva en comniunal
embetsman såsom han ursprungligen varit. Under sådant
förhållande vill jag icke förfäkta Utsk:s förslag i detta
afseende.
Hr Fåhraeus,'Olof Immanuel: Om R. o. Ad. skulle
finna för godt att besluta aflålandet af en sådan und. skrifvelse,
som Ulsk. i förevarande fråga tillstyrkt, har jag för min
del deremot icke något alt erinra. Ulan alt nu inlåta mig i
öfverläggningen rör:de den fråga, huruvida det må vara lämpligt
eller icke, att en instruetion för kronofjerdingsmännen varder
fastställd, i hvilket hänseende skäl kunna förebringas håde
för och emot, vill jag blott vitsorda hvad en föregående
talare uppgifvit, att förslag till sådan instruetion blifvit af vederbörande
embetsverk utarbetadt och, i sammanhang med de
upprättade förslagen till instruclioner för landtstats- embets- och
tjenslemännen i allmänhet, K. M:s nåd. pröfning undersläldt.
Det är således att emotse, att i anledning af förstberörde förslag,
sorn för närvarande är under granskning till föredragning,
K. M., så snart ske kan, fattar Dess nåd. beslut, och att
Den 29 Januari e. m.
599
således ifrågakomne inslruction, ehvad framställning derom från
li. St:s sida göres eller ej, varder utfärdad, derest sådant pröfvas
lämpligen kunna ske.
Ofverläggningen ansågs nu vara slutad, hvarefter H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm., hemställde, om R. o. Ad. hifölie 4 punkten
af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s betänk. N:o 77.
Ropades nej.
Denna punkt blef, uppå sedermera framställd propos., af
R. o. Ad. afslagen.
Företogs till pröfuing Allm. Besv.- o. Ekou.Utsk:s den 11
dennes f. m. på hordet lagda betänk. N:o 115, i anledning af
väckt motion om fri kolhandel; hvarjemte föredrogs BondeStts
pröt.utdr. af d. 14 dennes, enligt hvilket nämnde Stånd, som
afslagit ifrågavar. betänk, och förklarat sig till alla delar instämma
uti de åsigter, som af R. St. vid 1840 års riksdag blifvit
uttalade, beslutat alt uti förnyad tind. skrifvelse hos K. M.
anhålla om stadfästelse derå samt derjemte inbjudit Medstånden
alt i förenämnde beslut sig förena.
Frih. Palmstjerna, Garl Otto: Jag anhåller, att
Ridd.secret. måtte få upplysa om prot.uldr. rör:de detta mål
från de öfriga Stånden inkommit.
Undcrt. t. f. Ridd.secret. tillkännagaf, att någon underrättelse
om detta måls pröfning hos BorgareSt. ännu icke erhållits,
men att frän PresteSt. ankommit prot.uldr. af d. 17
dennes, som innehöll, att PresteSt. bifallit Allm. Besv.- och
Ekon.Utsk:s betänk. N:o 115, men icke utvisade huruvida BondeSl:s
i ämnet gjorda inbjudning jemväl blifvit pröfvad.
Frih. Palmstjerna: Det torde icke kunna nekas, att så
väl billighet som rättvisa fordra, att hemmansägare böra fä
disponera hvad som till hemmanet hörer och växer på dess
jord, utan att vara anvisade att på ett visst ställe, lill ett visst
behof, aflemna sin egendom till större eller mindre del. En
sådan inskränkning uti äganderätten finnes likväl nu, såsom kändt
är, i vissa orter inom Riket, der allmogen icke äger rätt att
fritt disponera sina skogselfecter, ulan är nödsakad att föra dem
till det eller det stället och att der emottaga den betalning,
som förut blifvit bestämd, utan afseende på hvad värde de sjelfva
anse sin vara äga, och utan rättighet att neka att sälja sin
vara på det stället, i händelse de anse priset för lågt. Man
kan säga myckel om upphofvet lill detta intrång på den fria
äganderätten; man kan anföra mycket om orsaken dertill
och om följderna af delta tvångs upphäfvande; men man kan
icke neka, alt detsamma strider emot alla rättsgrunder, emot
all sund statsekonomisk grundsats. De författningar, som ålägga
detta tvång, äro exceptioner; och således uti en tid, då exceptionsförhållanden
afskaffas, alltefter som man inser skadlighelen
deraf, bör man icke dröja med att äfven afskaffa detta,
600
Den 29 Januari e. m.
sorn så tydligen och klart är stridande emot de allmänt erkända
grundsatserna för äganderätten, på hvilka samhällets byggnad
så väsendtligen hvilar. Möjligen kan en och annans intresse
härigenom lida; men dessa intressen äro konstlade, eller
åtminstone tillkomna genom missbruk och till det allmännas
skada. Detta är en reform, som, för att begagna ett modernt
uttryck, hvilket i förmiddags icke spardes, jag anser vara af
behofvet påkallad; en giird af rättvisan, som R. St. i min tanka
äro skyldiga att lemna, sedan fråga derom nu blifvit väckt.[Vid
sista riksdagen fattade R. St. ett sådant beslut. Ijtsk. har sagt, att
nämnde beslut är under K. M:s nåd. pröfning, och att man
således borde hafva tålamod och vänta; men äfven om man icke
vill uti likgilltiga saker besvära K. M. med tind. skrifvelser
och anhålla, att K. M. behagade tänka på det eller det ärendet,
så är likväl i min tanka detta ärende icke likgiltigt, emedan
detsamma för hvarje dag, som det uppskjutes, ingriper uti jordägares
fria dispositionsrätt af deras egendom. Jag anser således,
att 11. St. lämpligen böra lill K. M. ingå med en förnyad
skrifvelse i detta ämne, hvaraf K. M. så mycket mindre kan finna
sig förhindrad att besluta hvad K. M. linner vara rättvist
och billigt, som K. M:s omvårdnad om sina undersåtares bästa
derigenom icke kan på något sätt blifva förnärmad. Jag tillstyrker
således afslag på Ekon.UtsIcs utlåt, och hemställer, att
R. o. Ad. malte antaga BondeStts inbjudning i delta afseende.
Frih. Cederström, Jacob: I allmänhet instämmer jag
med Frih. Palmstjerna deruti, att ägare af jord böra fä fritt
disponera allt hvad den af dera innehafda jorden kan afkasta;
men i afseende på kolhandelns frigifvande förekomma likväl
åtskilliga förhållanden, som äro af en ganska betänklig natur,
och som skulle komma att medföra oberäkneliga anspråk pä
ersättningar för rubbade rättigheter ifrån bergverksanläggningar.
Fahlu bergslag har ett stort distriel af K. M. sig anslaget,
hvarifrån kolen skola dit levereras. Andra orter finnas i Riket,
der upplåtelse af Kronans skogar, dels lagda till hemmantal, och
sedermera skatteköpta, dels ännu under recognition innehafde,
ägt rum, dock under villkor af kol-leveranscr till bergslager.
Jag frågar nu: hvart skulle det taga vägen, om man, utan
afseende på öfverenskoinmelserna på ömse sidor, oell utan att
betänka följderne, tillstäder en fri kolhandel? Sådana åtgärder
låta icke hastigt verkställa sig inom ett gammalt samhälle,
hvilket haft en mängd förhållanden, som inympat sig pä sjelfva
jorden och med densamma äro oaflälligt förenade. Vi kunna
icke nu, derigenom att vi säga, att sådant är onaturligt och
icke öfverensstämmande med statsekonomiska grundsatser, upphäfva
dessa förhållanden. För att ersätta de förluster, som den en
skilde derigenom skulle göra, skulle Staten nödgas, så framt
icke den strängaste orättvisa skulle äga rum, alt ovillkorligen
gifva ersättning åt dem, som kunde blifva lidande, och denna
kö
-
