# ID: svediakorp-gov540
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 58,358
# sentences: 2,033
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 21 December f. m.
60!
seende på målets afgörande. I hofrätten läsas de åter från perm
till perm. Jag har ej hört att sättet att läsa handlingarne i Högsta
Domstolen haft något menligt inflytande på parters säkerhet,
och tror derföre, att samma sätt kan iakttagas inom hofrätlerne.
Utsk. har åberopat det lagrum och de K. författningar jag nyss
nämnt; de innehålla likväl icke, som Utsk. säger, något uttryckligt
stadgande om handlingars läsning. 22 cap. 2 § Rälteg.bm
talar endast om att bilagorna skola läsas, och K. br. af 1776 och
K. förklaringen af 1830, hvilka icke handla om den frågan, nämna
endast acternes läsning i förbigående, och innefatta visst icke bestämdt
huru många handlingar, som skola läsas. Af det skäl, som
jag förut anfört, eller att Siåndels godkännande af den här uttalade
åsigten kunde föranleda en förändring vid afgörande! af arbetsordningen,
deri jag tror mig känna att en inskränktare läsning
föreslås, anhåller jag alt R. o. Ad. ville ogilla den opinionsyttring
i detta fall, som finnes intagen i Utsk:s utlåt, öfver motionen
i denna del.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Utan aU vidlyftigt vilja
ingå i någon granskning eller vederläggning af Hr Åkermans nyss
afgifna yttrande, torde det dock tillåtas mig att anföra något till
försvar för Utsk:s framställning. De mål, som i hofrätterne lill
afgörande förekomma, äro icke endast referentmål; många mål afgöras
ex incommunicato, och föredragningen sker antingen af secreteraren
eller någon fiscal. Dessa skulle i det hänseendet väl
anses som referenter, men att understundom likväl, med all aktning
för dessa personers skicklighet, denna föredragning icke kan
äga den fullständighet och tillförlitghet, som man har att vänta
af de föredragande, som hos Konungen föredraga ärenden i Högsta
Domstolen, är temmeligen klart. Att någon tidsvinst skulle
uppstå deraf, att i mindre vidlyftiga mål endast en referering
skulle äga rum, och handlingarne endast ledamöterne emellan circulera,
tror jag icke. Derigenom skulle man få mycket alt läsa
hemma, och föga i hofrätten, och den uppmärksamhet, som, på
sätt Utsk. anmärkt, kan under läsningen af ledamöterne samfäldt
väckas på en eller annan omständighet, den kommer att mycket
sednare och långsammare vinnas, då handlingarne skola läsas på
5 eller 6 olika ställen. Då Hofrätten 1615 inrättades, eller rättegångsprocessen
för densamma fastställdes, så föreskref den Store
Gustaf Adolph, att vädjade saker skulle föredragas af 2:ne referenter;
han var icke nöjd med 1 referent, utan föreskref, att de
skulle vara 2:ne till yttermera säkerhet, på det att icke, genom den
ena referentens förbiseende, något skulle kunna undfalla uppmärksamheten,
och det oaktadt anbefalldes att handlingarne skulle uppläsas,
såvida likväl det vöre af nöden. Den, sorn känner något
närmare till arbetssättet inom hofrätterne, vet också, att nu i mera
vidlyftiga saker, handlingarne circulera mellan ledamöterne och
att endast de vigtigaste läsas på stället. Uti Högsta Domstolen läsas
alla handlingar, som dit directe ingifvas, d. v. s. hofrättens
5 H. 76
C0.2
Den 21 December f. m.
dorn, deduction och contradeduction jemte allegaler. Det skulle
vara högst betänkligt om genom lag medgåfves, alt det berodde
på en referent att soffia ut hvilka handlingar, som han ansåg vigtiga
eller icke vigliga alt läsa. Parten måste naturligtvis anse
alla handlingar, som han inlemnar, vara vigtiga, och hans rättighet
måtte vara att fordra, det dessa handlingar komma till de
domares kännedom, som skola skilja mellan honom och hans vederpart.
En sådan soffringsrätt kan jag ej tillerkänna hvarken
den ena eller den andra, oell derföre skulle jag tro, all det ej
vore lämpligt att R. o. Ad. pä förhand ogillade ett stadgande,
hvarpå likväl i många fall parters säkerhet beror.
Hr Akerman: Att den siste värde talaren med faderskärlek
omfattar ifrägavar. produet förundrar mig icke, men jag trodde
verkligen, att han under en längre tjenstgöring i hofrätten skulle
kommit i detta fall till samma resultat som jag. Jag frågar, huruvida
det varit honom möjligt att, under ett par timmars läsning
af långa och vidlyftiga handlingar, kunna följa innehållet med den
uppmärksamhet, att han förmått bedomina hvilka punkter i dessa
vidlyftiga och långa handlingar varit' af vigt och hvilka som varit
indiffereula, och om ej han, likasom händelsen alltid varit med
mig, måst taga hem sädane i saker af större omfattning. Jag
trodde, säger jag, att den värde talaren skulle hafva haft denna
erfarenhet. Grefven anser det vara overkställbar! för bevarande
af parters rätt, alt referenten skall få bedomina hvilka handlingar,
som äro vigtiga eller icke, sägande att alla handlingar åro lika
vigtiga. Om man ej vill anförtro åt sin domare alt pröfva hvilka
handlingar, som äro vigtiga eller icke, huru kan man då anförtro
honom att dömma i saken, som är det vigtigaste. Jag anhåller,
att yttrandet i denna punkt må afslås, och får derjemte upplysa,
att i det förslag, som till Konungen är ingifvet i afseende på arbetsordningen,
hemställes att endast nödige handlingar skola läsas.
Hvarje domare lärer nog finna vid hvilka handlingar lian företrädesvis
bör och måste fästa sig, för att få fullständig kännedom
om saken.
Frih. Cederström, Jacob: Ett afslag å Ulsk:s betänk, i
denna del skulle medföra bifall lill Hr Pelles motion, och det kan
jag icke godkänna. Jag skulle tro, att i fall, som den siste värde
talaren yttrat, frågan är hos Konungen anhängig luiru med läsning
af handlingarne inom hofrätlerne förfaras skall, så vore det
rätt att bifalla detta betänk., hvilket ingalunda hindrar Konungens
afgörande. Skulle deremot denna fråga icke förekomma hos
Konungen till pröfning, utan står den i samma skick som förut,
så hemställes, om det är skäl att, på grund af Hr Petres motion,
förklara, att offentlig läsning af rättegångshandlingar är alldeles
onödig, såsom blott förspillande hofrätlernes arbetstid? Är icke
enskilde personers rätt sä mycket värd, att hvarje ledamot i dessa
domstolar, såväl som referenten, bör taga kännedom af handlingarne,
så måste jag säga, att jag hyser föga hopp att lagskipningen
i landet skall gå ordentligen för sig. Att åter handlingarne
Den 21 December f. m.
603
siola circulera, skalle metaga vida längre tid än om de offentligen
läsas, och möjligen skulle det kunna hända, att de öfverlemnades
från den ena till den andra ledamoten, utan att ens vara
genomlästa, då man besinnar den korta tid af några få dagar,
som förfaltningarne lemna åt hofrätlsledamöter för denna läsning.
Du offentlig läsning är anbefalld, så måste den verkställas, ty derpå
beror ofta parters rätt, i det en referents förbiseende af någon
omständighet (jag vill ingalunda säga uppsåtliga, men ofrivilliga
förbiseende) kan vålla, att den, som har rätt, får orätt. Jag tillstyrker,
att Utsk:s utlåt, i denna punkt måtte bifallas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han ansåg sig böra
tillkännagifva, att han icke såsom Frih.^Cederström uppfattat Hr
Åkermans yttrande, utan trodde, att Hr Akerman önskat bifall till
Utsk:s tillstyrkande, men att R. o. Ad. icke måtte gilla de såsom
stöd för detta tillstyrkande anförde skäl.
Hr Akerman: Hr Gr. o. Landtm, bar så fullständigt förklarat
meningen och syftningen af mitt i denna fråga afgifna yttrande,
att jag, till vederläggning af hvad Frih. Cederström anfört,
ej behöfver begagna mig af ordet.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, hemställde H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. bifölle hvad Utsk. yttrat i
afseende på den af Hr Petre' väckta fråga om upphörande af rättegångshandlingars
offentliga läsning i hofrätt samt antagande af
ett mera ändamålsenligt arbetssätt.
Ropades ja och nej.
Uppå härefter framställd propos., blef Utsk:s betänk, i denna
del på det sätt bifallet, att R. o. Ad., utan att gilla de af Utsk.
anförde skäl, ansåg Hr Petre's ifrågavar. framställning icke böra
föranleda till någon R. St:s åtgärd.
4:o Utsk.s tillstyrkande, att Hr Dalmans hemställning, dels
arn föreskrift, att, derest icke vig t i gare skäl hindra, alla mål
böra föredragas i den ordning de inkommit, dels ock huruvida
referents arbetsför teckning ar eller rot lar böra betraktas såsom
enskilda eller publika handlingar, icke måtte till någon
R. St:s åtgärd föranleda.
Bifölls.
Föredrogos å nyo och biföllos StatsUtsk:s nedannämnde d. 14
dennes f. m. på bordet lagda utlåt:n:
N:o 90, i anledn. af väckta motioner om ett årligt understöd
för aflidne Generaldrrecteuren m. m. Claes Livijns efterlem
nade
enka och oförsörjda barn;
N:o 91, i anledn. af K. M:s nåd. remiss å Commissariens
det numera upphörda Rcvisionscontoret för Allmänna Magasinsärendenas
utredning, Assessoren J. A. Törnemans och Revisorns
vid samma Contor F. G. Nyströms und. ansökningar, att fortfarande
å Allmänna Indragningsstaten få bibehålla deras vid Coniord
innehafde löner;
604
Den 21 December f. m.
N:o 92, i anledn. af väckt motion om inköp för Statens räkning
utaf egendomen Hammarby, fordom tillhörig Carl von
Linne; samt
N:o 93, i anledn. af väckt motion om ytterligare anslag, lili
fullbordande af reparation å de vid Wreta klosters kyrka varande
grafchor.
O
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 14 dennes f. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 94, i anledn. af K. M:s nåd. remiss å aflidne
Provincial-läkaren, Assessoren F. D. Rudolphis sterbhusdelägare»
und. ansökning om utbekommande af 173 r:dr 34 sk. 4 r:st.,
utgörande aflöningsmedel, hvilka ej inom stadgad prescriplionstid
reqvirerafs.
Frih. Palmstjerna, Cart Otto: Genom ett fel eller förbiseende
inom StatsUtsk. har delta tillstyrkande blifvit så uttryckt,
sorn skutte Ständerne kunna disponera behållningarne på 8:de hufvudtiteln.
Jag tillstyrker alltså den rättelse i delta förslag, att det
måtte komma alt heta, att und. anhållan hos Konungen göres om
nåd. tillstånd ali summan måtte fä ur Statseonlis räkenskaper
a fföras.
Hr af Sillen, Lars Gabr., anförde skriftligen:
Det nu förevarande, af StatsUtsk. afgifna utlåt. N:o 94 angår
visserligen en sä ringa summa, att någon särdeles uppmärksamhet
deråt icke synes påkallad; men deremot är den deruti gjorda
anmärkningen på tillgång till denna utbetalning förtjent af närmare
betraktande, hvilket jag vördsamt anhåller att få söka inför
Ii. o. vid. ådagalägga.
Enligt K. kungör, af d. 9 Dec. 1812 borde atla de, vare
sig embets- och tjenstemän eller enskilda personer, som hade något
att fordra af statsverket, inom d. 1 Juli hvarje år, om liqvid
för hvad de för det föregående året kunde hafva alt fordra, hos
Statscont. sig anmäla, vid den påföljd, för uraktlåtenhet deraf, att
all fråga om betalningen ansågs förfalla, intill dess R. St. sammankommit,
och, efter inhemtad upplysning om fordringarnes beskaffenhet,
pröfvat huruvida till dess godtgörande något särskildt
anslag måtte beviljas.
Uppå R, St:s, vid 1823 års riksdag, und. anhållan, att denna
prescriplionstid måtte närmare lämpas efter de grunder, hvilka då
mera blifvit gällande för afsiutande af statsverkets räkenskaper,
fann K. M. godt att, då erfarenheten ådagalagt behofvet af en
längre prescriplionstid för dylika fordringars anmälan, än den föreskrifna,
med bifall till berörde anhållan, genom kungör, af d. S
Sept. 1814 upphäfva kungör, af d. 9 Dec. 1812 och i nåder stadga
och förordna, att alla de, vare sig embets- och tjenstemän, eller
enskilda personer, som efter stat för aflöningar och underhåll,
ro. m. kunna hafva något alt fordra af statsverket, skola ofelbart
om liqvid hos Statscont. sig anmäla inom slutet af Dec. månad
året efter det, hvarunder fordringen tillkommit, vid den påföljd
för uraktlåtenhet häraf, alt all fråga om betalningen ovillkorligen
Den 21 December f. m.
C05
kommer alt förfalla; men de, hvilka ej äga att omedelbarligen
vända sig till Statscont. för liqvidalionen af deras fordringar, utan
böra den hos särskilda verk och embetsman uppgifva och bestyrka,
skola, vid lika påföljd, sådant inom d. 1 Nov. året efter det,
lill hvilket fordringen hörer, iakttaga.
Vid alla riksdagar sedan år 1812 hafva frågor förekommit
om utbekommande af fordringar hos statsverket, som gått förlorade
genom prescriplionstidens försummande, och alla i följd deraf
beviljade utbetalningar, bland hvilka den sista igenfinnes uti R. St:s
und. skrifvelse N:o 418 dat. d. 15 Juni 1841, hafva af R. St.
blifvit anvista pä Riksg.cont., emedan särskilda medel borde för
sådana fall anslås.
Nuvarande SlatsUtsk. har deremot tillstyrkt R. St., att till
Assessoren Rudolphis sterbhusdelägare anvisa ett, emot det af Rudolphi
i lifstiden icke uttagna, elium redan år 1827 lill betalning
förfallna, belopp, alt såsom gratification utbetalas samt i Statsconlis
räkenskaper afföras å 8:de hufvudtitelns besparingar för innevarande
år. Genom denna anvisning har Utsk. sökt begagna
cn rättighet, som K. M. allena tillkommer och som icke ens 1840
och 1S41 årens StatsUtsk. satt i fråga, den nemi. att disponera
besparingar pä utgiftstitlarne till föremål, som tillhöra den hufvudtitel
hvarå besparingar uppkommit.
Jag förmodar likväl att detta skett af förbiseende, och icke
med afsigt att öppna en ny bana till inskränkning i K. M:s rättighet
att disponera de å riksstaten anvista medel efter hittills
stadgade grunder, och alt det II. Utsk., efter erhållen återremiss
af betänk., hvarom jag vördsamt anhåller, föreslår utgiften att bestridas
af Riksg.contts medel. Jag bör likväl till den nu framställda
anmärkningen lägga, att ehuruväl provincial-läkarnes aflöning
vid sista statsreglering uppfördes på 8:de hufvudtiteln, en
titel på hvilken föga besparing uppkommer och ännu är okändt
huruvida någon sådan för innevaranda år inträffar, denna aflöning,
vid den tid, då Assessor Rudolphi ägt rätt uppbära det belopp,
hvarföre ersättning nu är i fråga och intill dess berörde statsreglering
inträdde, var uppförd på då varande 2:dra hufvudtiteln,
hvars besparingar, enligt hvad kändt är, längesedan blifvit använde
och följaktligen ej eller lemna tillgång till utgiften, utan
skulle en anvisning derå öka den brist, som ännu i räkenskapen
balanceras.
Frih. Cederström, Jacob: Jag begär att få instämma med
Hr af Sillen, anhållande om återremiss, på det att StatsUtsk. må
sällas i tillfälle att anvisa utgiften pä Riksg.cont.
R. o. Ad. ansåg de emot StatsUtsk:s utlåt. N:o 94 gjorda
anmärkmr föranleda till detsammas återremitterande.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk:s d. 14 dennes
f. m. pä bordet lagda mern. N:o 95, i anledn. af erhållen
återremiss å Utsk:s mern. N:o 61, med uppgift å de vid innevarande
riksdag för tillfälliga statsutgifter disponibla tillgångar.
C06
Den 21 December f. m.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 14 dennes f. ra. på bordet
lagda utlät. N:o 9(1, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de
afskrifning utaf förskjulne medel till betalande af Statstidningens
skuld.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 14 -dennes f. m. på bordet lagda
utlåt. N:n 97, i anledn. af gjorde framställningar, rörde utbetalningen
af de till Emm-åns upprensande beviljade statsbidrag.
Detta utlåt, företogs punktvis till afgörande.
Irsta punkten, innehållande yttrande öfver Hr Nordenanchars
uti farsta punkten af dess i ämnet väckta motion gjorda
förslag, att det till Emm-åns upprensande beviljade län måtteförvandlas
till anslag utan uterbetalningsskyldighet.
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh., som anmält sig, uppropades
och yttrade:
Jag begärde ordet endast för att anhålla, det betänk, måtte
punktvis föredragas. Sedan 1 punkten blifvit afgjord, torde jag
fä yttra mig när den andra i ordningen förekommer.
Dä härefter II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, framställde propos.
till bifall ä denna del af Utsk:s utlåt., ropades ja och nej, hvarjemte
Frih.
Cederström, Jacob, anmälde sig oell yttrade:
Jag anhåller få fästa uppmärksamheten på vådan af att vid
en påföljande riksdag ändra en föregående riksdags beslut, till
följd hvaraf, medelst Konungens nådiga försorg contracter med
enskilde personer blifvit upprättade och fastställde. Då begge
statsmakterne, med anledning af fattade beslut, anslagit medel till
ett visst ändamål mot bestämda villkor, att till en del utgå som
statsanslag, till en del som lån, med ä ler be täln ingssk y Idighe t, och
Konungen derom, som sagdt är, låtit upprätta contracter med menigheten,
samt borgensförbindelscrne, granskade och godkände, blifvit
jemte alla öfriga till ärendet hörande handlingar till Riksg.-  cont.. aflemnade för verkställighet af medlens utbetalning till arbetets
företag; — då, säger jag, skulle det förundra mig, om, på
grund deraf att vederbörande, i anledning af mötande svårigheter
lill arbetets företagande, sins emellan icke komma öfverens, att
samtlige vilja undandraga sig fullgörandet af de villkor, som äro
bestämda, genom protesters afgifvande till Riksg.cont. mot medels
utbetalning till ett företag, hvilket desse likväl vid allmän sockenstämma
biträdt, lagliga medel ej skulle finnas att tvinga dem
till fullgörande af sina skyldigheter. För min del skulle jag anse,
att ett bifall lill denna första punkt skulle bestämdt hafva till
följd, att man ifrån alla orter, som erhållit understöd medelst lån till
fullbordande af allmänt nyttiga företag, såsom väganläggningar, sjöaftappningar
m. m. skulle komma in med begäran, att deras låne-anslag
måtte förvandlas lill statsanslag och blifva en skänk. Vill samhället
med framgång bedrifva allmänt nyttiga företag, så måste
det ej bortskänka sina medel, utan återfå dem, för att på andra
Den 21 December f. m.
607
liäll kunna lemnäs lill understöd för gagneliga arbeten. Detla är
den enda utvägen för att i framtiden icke sakna tillgångar till
hvad som är nyttigt. Jag kan ej annat än yrka afsla-g å den föredragna
punkten.
Detta anförande, hvaruti Ilr Westfelt, Nils, instämde, hade
blifvit afbrutet genom ankomsten af H. Ex. Hr Just. Statsministern,
Fi ib. Lars Herrman Gyllenhaal, som å K. M:s höga vägnar
aflemnade 3:ne Dess nåd. propos-.r till R. St.
Hr af Harmens, Henrik Otto: Den siste talaren har nu,
likasom förra gängen denna fråga förevar, sökt göra troligt, att ett
coulractsbrott vore i fråga. Så är dock ingalunda förhållandet.
Contract har visserligen blifvit ingånget, som upptager såväl delägarues
skyldigheter som Statens löfte om hjelp; Konungen skulle
äga att pröfva den säkerhet, som skulle ställas, och reversen för
länets ulfäende granskas af Riksg.contis Fullmäktige. Delägarne
hafva endast begärt att få läna halfva kostnadssumman, men att
andra hälften mätte utgå som statsanslag; härtin lemnade såväl
detta, som ett annat Stånd bifall; men de öfrige 2:ne Ståndens
beslut vållade att frågan kom under förstärkta StatsUtsk:s
pröfning, hvaraf följden blef, att 35,000 r:dr skulle utgå sora
län och 10,000 r:dr som anslag, och häraf lärer finnas, alt
man ej begärt förändring af de ingångne villkoren. Under
sisth Januari månad hafva de inlemnade säkerhetshandlingarne
blifvit pröfvade och godkände, hvarjemte formulairer till förbindelse
och vederhäflighetsbelyg blifvit fastställde. Af betänk.
synes visserligen till en del hvilka svårigheter mött comiterade
att utfå dessa medel och hvilka ännu qvarstå, oaktadt
Konungen förklarat, det delägarne fullgjort hvad på dem
ankommit. Alt någon obillighet ligger i en begäran om bifall
till hvad StatsUtsk. föreslagit, kan jag icke finna. Frih. Cederström
har talat om att bortskänka medel; men då hafva äfven
stora summor blifvit bortskänkta till de norra länen, och
den ena orten kan dertill vara lika berättigad som den andra.
Denna sak har varit påtänkt i 60 a 70 år, och vill man alt den
ort, som nu är i fråga, skall tillskyndas någon förmån, sä tror
jag ej att man bör draga i betänk, att bifalla hvad Utsk. föreslagit.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Här är egentligen fråga
om huruvida man vill, att detta företag skall verkställas eller icke.
Vid sisth riksdag beslöto Ständerne, alt företaget skulle lillvägabringas
genom ett anslags beviljande, men att största delen af
den dertill behötliga summan skulle utgå som lån; sedan har, vid
behandling af detta ämne inom StatsUtsk., pluraliteten af ledamöterne
derinom, och ibland dem äfven jag, kommit till den öfvertygelse,
att om det förut fästade villkoret skulle vidhållas, komme
"företaget aldrig till verkställighet. StatsUtsk. har ansett, att
det vore af vigt att Staten gjorde den uppoffring, hvarom nu är
fråga, till förmån för innevånare i ett län, hvilka icke, i likhet
608
Den 21 December f. m.
med andra, någonsin kommit i åtnjutande af något statsbidrag,
hvarken till odlingsföretag, strömrensningar eller något dylikt.
Förhållandet med detta mål är, att något mer än 300 jordägare
skulle i företaget deltaga, en del med större, en annan med mindre
och en tredje med högst obetydliga lotter. Emm-åns sträckning
går genom flera härader; den öfversta delen är genom större naturhinder
så godt som skild från den nedra delen af åns lopp, och
detta naturhinder kan för en något så när mindre summa borttagas,
så alt öfra delens odlingsbara marker skulle kunna blifva för vattenskador
lemligen försäkrade, och dessa äro de största rymder, som
genom åns upprensning skulle blifva odlingsbara. Men detta kan
ej ske förrän åns nedra lopp blifver upprensadt, i annat fall skulle
de nedanföre boendes ägor blifva mera besvärade af vatten än
hittills och skada derigenom åstadkommas, hvarföre rensningen
mäste börja nedanföre; men de der boendes ägor komma ej att
af upprensningen åtnjuta så stora fördelar som de ofvanföre boendes.
Detta bar man insett, och vid taxeringen af hvar och ens
andel i penningar lill kostnadens betäckande bestämt, att de nedanföre
boende skulle betala mindre, än de som hafva sina ägor
ofvanföre. Nu inser man lätteligen, då en så stor mängd jordägare
skola deltaga i ett företag, att det är omöjligt alt sammanjemka
allas meningar, och de olika intressen, som dervid söka
göra sig gällande, för att sätta verket i gång, såvida penningar
endast lemnäs som lån, med ålerbetalningsskyldighet och säkerhet
för detta låns återbetalande, under delägarnes gemensamma
ansvarighet. Såvida man vill alt arbetet må blifva verkstäldt,
finnes ingen annan utväg, än att lemna medel dertill som anslag.
Det är i alla fall, enligt hvad inom Utsk. blifvit upplyst, något
tvifvelaktigt, huruvida icke några andra bestämmelser, än dem Utsk.
föreslagit, skola blifva af nöden. Jag hemställer till den af R. o.
Ad:s ledamöter, som först yttrade sig, huruvida ej antagande af
StatsUlsk:s förslag i 1 punkten kunde uppfylla ändamålet, eller
om det skulle lägga något hinder i vägen för den framställning,
som Hr Nordenanckar gjort i denna fråga.
Hr Nordenanckar: Frih. Cederström har nu, likasom då
remiss af denna motion var i fråga, sökt antyda, att ett conlractsbrott
vore i fråga, och att delägarne ville undandraga sig att
uppfylla ingångna förbindelser. Utsk:s betänk, upplyser vissa förhållanden,
att nemi. stridiga intressen finnas mellan de delägare,
sorn . bebo södra delen af elfven och dem, som bo utmed den norra.
Der arbetena blifva större, der fordra delägarne arbetets fullbordande,
men Aspolands härads innebyggare söka undandraga
sig all delaktighet, ehuru arbetets fullbordande utgör ett nödvändigt
villkor för vattendragets sänkning. För alt tydligare ådagalägga
detta anhåller jag att få meddela några sifferuppgifter.
Handbörds härads enskilda bidrag till arbetet
utgöra ndr 12,430
för en jordrymd af 2,420 tdd, bestående hufvudsak
li
-
Oen SI Defcmher f. m.
ligen af ängsmark; men arbetskostnaden inom samma
härad uppgår, i anseende lill mängden af hinder
för flodvattnet, lill . . . ,. „ 64,309.
A syo! ands härads bidrag utgöra ,, 32,566
för en jordrymd af circa 4.299 l.ld , bestående till
stor del af åker, som öfversväminas af flodvatten till
och med midt under sommaro, hvilket varit händelsen
sednast under nu löpande är.
Arbetskostnaden för undanrödjande af hindren
för vattnets fria lopp och vattenytans sänkning, uppgår
endast* lill
25,691.
Hvaraf synes, att om Aspelands härad kunde lyckas lili alt
förekomma arbetsplanens utförande på sätt K. JVI. föreskrifva, och
i strid med dess innehåll erhålla tillstånd att, oberoende af den
skada, som derigenom skulle tillskyndas nedanföre belägna Handbörds
härad, så skulle en vinst uppstå för det förstnämnde, svarande
emot skillnaden i bär ofvan nämnde bidrag och kostnader inom
samma härad nemi. r:dr 6,875.
Inseende detta, hafva alltsedan år 1839 ntskillige strandägare
klagat öfver deli verkställda ägograderingen, hvilken bestämmer
hvarje hemmansägares bidrag till arbetet; men sedan ett sådant
lillkännagifvande hafva 5 år förflutit, utan alt någon laglig åtgärd
blifvit vidtagen för alt fä taxeringen ändrad eller rättad.
Likväl bar missnöjet med densamma alltid blifvit framhållet och
sednast bar det utgjort grunden för den protest, sorn åtskilliga
delägare ingifvil till Riksg.con!., och hvilken protest omtalas i
betänk, såsom aflemnad till K. M., utan att nämnde handling i
någon män, enligt nådigt förklarande, kunnat förändra K. M:s
åsigt, ”att statsmedlen borde till comiterade för arbetets utförande
utbetalas.”
Då nu alla ofvannämnde utvägar att hindra arbetets fortskridande,
misslyckats, bar man vändt sig till II. St. genom enskilda
riksdagsmän, dels meri förslag alt nedsätta Statens bidrag lill mindre
belopp, hvarigenom bågen för dess utförande skulle försvinna,
dels att uppskof skulle åstadkommas, såsom det beter, för alt fä
taxeringen ändrad, men ulan all man ännu i denna stund ens begärt
förordnande härtill för behörig landtmätare, och det kan
således icke med något sken af sannolikhet påslås, att taxeringen
utgör verkliga skälet till missnöjet, helst en förändring i densamma
alltjemt står öppen ali åstadkomma, äfven under arbetets utförande,
genom de särskilda skriftliga, medgifvande!!, hvilka äro
gjorda af alla ilo öfriga strandägare.
Delta vare sagdt till svar pä Frill. C eder ströms framställning.
Hvar och en torde finna, att det är endast Aspelands härad, som
söker alt för sig bespara de 6.875 ruhne och således undgå deltagande
i arbetet, i förhoppning a 11 arbetet der nedanföre i alla
fall skall genom större statsbidrag framtvingas och närande härad
deraf få skörda frukterna, utan alt deltaga i en deremot svarande
uppoffring. Denna båga, eller Emni-äns upprensning, hvilken,
5 H. 77
filo
Den 21 December f. m.
snm förut är sagdt, under en tid af 70 år varit föremål för såväl
länsstyrelsens som Ständers uppmärksamhet, förtjenar allt behjertande,
och densamma kommer helt och hållet alt förfalla, derest
icke den förändring i förra Ständers beslut blifver medgif
veti,
som jag i 1 punkten begärt.
I afseende pä frågan, huruvida icke slutmeningen af nämnde
punkt kunde lägga något hinder i vägen för antagande af min
motion, hvad 2:dra punkten beträffar, sä tror jag ej all den blir
något hinder deremot, och anhåller således, att 1 punkten mätte
bifallas.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Ulan att inlåta mig
i bedöm mande af locala förhållanden, som tvenne värde talare vidrört,
är det endast mot den grundsats i allmänhet, som Utsk. här
antagit, som jag anhåller att få reservera mig. R. St. hade vid
förra riksdagen anslagit lill Emm-äns upprensning ett lån af
35,000 r:dr och ett direct anslag af 10,000 r:dr. Den af Lieutenant
Olivecrona uppgjorda arbetsplan utvisade, att arbetet skulle
komma alt kosta 55,015 r:dr. Della tyckes vara ett ganska vackert
bidrag af Staten; att nu vilja det Staten skall lemna hela
denna summa som en present till de särskilda jordägarne, det tror
jag är nästan långt gånget. Alt Slaten skall vara förläggare för
enskilda intressen och enskilda företag, är efter min tanke mindre
lämpligt; men att hon skall rent af bekosta dem, pä det att de
enskilde allena deraf skola draga vinsten, del anser jag ej kunna
ur någon synpunkt försvaras. Man bar sagt, att om icke Staten
lemuade detta understöd, sä skulle arbetet icke blifva utaf. Skulle
då Staten vara angelägnare om arbetets verkställande, än delägarne
sjelfve? Äro icke delägarne intresserade af att arbetet, som icke
tillskyndar Slaten någon vinst, men dem alla fördelar, fullbordas,
då får jag säga, det jag tycker, alt desse delägare icke förtjena
Statens understöd. Vilja de icke visa så mycket nit för
saken, att de sammanjemka sina enskilda intressen, utan dessa
alla hafva full framgång, men endast Statens uppoffras, då tror
jag att sädaue delägare gjort sig ovärdige af Statens understöd.
Alt Slaten går dem till handa, så vidt möjligt är, om lillgångarlie
sådant medgifva, del är godt och väl, men derföre att enskilda
delägare sins emellan regeras af en sådan egennytta, att de ej
kunna sammanjemka sig, utan att Staten skall stå till hands för
alt bereda öfverensstämmelse i deras åsigler, det kan jag icke
godkä nna. Jag skulle tro, att denna punkt borde till StatslJtsk.
återremitteras, på det all Utsk. mätte kunna föreslå de förändrade
sladganden, som skulle kunna underlätta länets beviljande eller arbetets
fortgående, utan all derföre hell ocii hållet efterskänka Statens
räll lill godtgörelse för sitt förlag. Skulle dessa delägare,, pä
sätt nu önskas, vinna framgång, sä kan man vara öfvertygad om,
alt hvar och en nära nog skall komma att begäta län af Staten,
och lyckas del sedan alt få dessa län lill skänks, så kan man vara
lika öfvertygad, att ju oftare sådant medgifves, ju ymnigare
skola framställningar derom vankas. Hvad fromma det allmänna
deraf skördar, blir en annan fråga.
Den 21 December f. m.
011
Frill. Cederström, Anders: Jag lier att få instämma med
Gr. Mörner, ty för min del finner jag ingenting vara olämpligare,
än att Staten lemnar presenter. Det må ej nekas, alt Slaten
har skyldighet att understödja enskilda företag, men det hör ske
på ett annat sätt. Att ett lån lemnäs till upprensning af Emmaa,
deremot har jag ingenting alt anmärka, likasom icke eller
deremot all det ställes på så hilliga grunder sorn möjligt, men
jag tror också, alt de större jordägarne vid Emm-ån borde kunna
förena sig att bereda den säkerhet för Staten till äterbekommande
af sitt förlag, som kan fordras, utan att, för några af en del
mindre jordägare uppkastade hinder, säga att hela företaget blir
omöjligt, om ej allt beviljas, som begå res. Men i alla fall, vare
sig härmed huru som helst, tror jag det vara myckel olämpligt
att för en sådan sak efterskänka hela summan. Man har åberopat
som skäl, ali sådana eftergifter leranats de norra otterne; det
är sant, men det blir icke något skäl alt skänka ännu mera.
Jag tillstyrker återrcmiss på de skäl, som Gr. Mörner framställt.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Del företag, hvartill medel
nu föreslås af StatsUtsk., börjades under den tid, Calmare läns
styrelse var mig anförtrodd. Jag har således någon sakkännedom
om detta ämne; hvadan jag anhåller att få fästa K. o. Ad:s uppmärksamhet
på de hufvudpunkter, som dervid höra, efter min förmening,
tagas i öfvervägande. Gr. Mörner har börjat med bestridande
af den grundsats, på hvilken SlalsUtskis betänk, är bygdt.
Hvilken grundsats är det väl som Staten bör följa vid uppmuntran
till allmänna förelag, vare sig odlingar, eller andra allmänna
arbeten? Ar det den, alt blott läna medel dertill, dä kan
man i allmänhet taga för afgjordt, att inom vårt land intet dylikt
förelag kommer till utförande. Om en uppodling eller valtenafledning
ifrån sanka trakter, hvarigenom menniskor kunna
hafva sin bergning, är en eröfring, som man gör inom sina egna
gränsor, hvarföre må icke Staten lill en sådan bidraga, likasom
Slaten ofta till sin skada bidrager att utom sina gränsor göra eröfringar,
som äro svåra alt bibehålla och ofta misslyckas? Man
säger, att det är lån, men icke anslag, som skola meddelas.
De talare, sora redan yttrat sig, hafva visat, alt Ständerne tillförne
beviljat anslag lill åtskilliga orter af riket; hvarföre skulle ic
ke dä Calmare län äfven få vara en af de otter, lill hvilka anslag
kunde lemnäs? Förhållandet med della ärende är, såsom nyss
blifvit omnämndi, att på de ställen af vattendraget, hvarest strandägarne
göra den största vinsten, der kostar arbetet minst, hvaremot
kostnaden är störst, der vinsten är minst. Strandägarne höra
lill Irenne särskilda härad. Ibland dessa befinna sig boslällshafvare
af 2:ne regementen och 2:ne stift. Desse och en mängd
smärre jordägare blifva, en hvar för sin anpart, icke ense om det
förhållande, hvari en hvar skall bidraga lill företaget. De blifva
icke ense, derföre att de anse den gjorda taxeringen af de jordlotter,
som skulle förbättras, vara oriktig. Men hvem kan väl
pä förhand bedomina riktigheten, dä gagnet först är bevislig! sedan
odlingen är fullbordad och murken bär sin frukt? Au koni
-
C12
Den 21 December f. m.
mer dertill, all boställsjorden icke kan inlccknas; de enskilde jordägarne
vilja icke förrän i yttersta nöd inteckna sin jord, de betvifla
förelagets nytta och framgång, såsom alla kortsynta personer
(och för sådane torde man få anse de mindre jordägarne, hvilka
äfven äro de liesta). De finna alltid älventyrligt alt ingå på företag,
som icke genast hringar vinst. De äro alltså motsträfvige,
och man kommer med dem ej till den enighet och samhällighet,
som äro nödvändiga för att kunna anskaffa säkerhetshandlingarne
för eli gemensamt län. — När denna sak var under R. o. Ad:s
pröfning sisth riksdag förutsade jag, att, derest icke Ständerne
ville bevilja anslag, utan en< last. lä n, sä skulle af hela förelaget
blifva intet. Sådant har nu erfarenheten bekräftat. Ett annat
förelag inom ifrägavar. län var äfven sänkning af ytan i Stångåns
vatludrag. Der mölle genast de svårigheter, sorn nu visat
sig vid limm-än, och det sä mycket starkare, som vid Slångan
funnos än flere olikartade strandägare, nemi. stadsboer, men ej sä
mänga betydliga herremän, som kunde sätta sig i spetsen för förelaget.
Det är således ganska säkert, på säll redan blifvit sagdt,
att derest Ständerne nu vidhålla samma lanke som förra riksdagen,
att endast bevilja län, så skall saken gä förlorad. En talare,
Gr. Mörner, har sagt, (måhända ligger felet i uttrycket eller i
min uppfattning deraf), alt om Ständerne beviljade den summa,
som här är i fråga, nemi. 45,000 r:dr, så skulle bela företaget
kunna utföras på Kronans bekostnad, till fromma för stram lägarne;
men detta är icke förhållandet. Om R. o. Ad. behagar läsa
Ulsk:s betänk, pag. II, så står der: ”Med hänsigt till den stora
vigten att fä de redan för längre lid tillbaka ifrågasatta uppreusningsarbetena
i Emm-än verkställda, hvarigenom, enligt offentliga
handlingar, 0,834 tunnland ängsmark kunde dels förbättras, dels
vinnas, anvisade Rikets sednast församlade Ständer för detta förelags
utförande en summa af 45,000 r:dr, hvilken ansågs ungefärligen
motsvara hälften af den kostnad samma företag, med inberäkning
af jordersältningar m. m. skulle komma ali medföra.”
Slaten gifvet- således icke allt, icke mer än hälften. När strandägarne
fä, såsom raan plägar säga, binda den andra hälften vid
sitt ben, så lära de väl icke inlåta sig i eli så älventyrligt förelag,
att af de 45,000 r:dr de sjelfva skulle tillskjuta, ingen frukt
för dem eller fördel för samhället skulle uppkomma. Jag kan ej
föreställa mig att man bör betrakta samhällets förhållande till sina
medlemmar annorlunda än såsom bispringande deni i alla sådana
allmänt nyttiga förelag, hvilka ej af enskilda personer allena kunna
utföras. Ett sådant är det ifrägavar., efter min tanka, och
derest R. o. Ad. vill alt ett godt företag verkligen skall blifva af,
så hoppas jag ock att det 11. Ståndet biläller hvad StatsUtsk. föreslagit.
Det måtte icke vara någon fördel för ett samhälle att af
möjlig missnndsamhet mot personer, sora pä eli företag något vinna,
göra sig sjelf den skada ali låta hela företaget förfalla. — Jag
tror visserligen icke, all de talare, som yttrat sig mot företaget,
gjort det af missunsamhet mot Emm-åns strandägare; men om de
Den 21 December f. m.
C13
gjort det af misstänksamhet, att nämnde strandägare icke skulle vilja
Fullgöra deras åliggande alt sjelfve bidraga lika mycket som Staten,
så tror jag, att dessa talare misstagit sig. Det slår dessutom
i 11. Sl:s makt, att ej utlemna Statens bidrag i annan mån, än
slraudägarne fullgjort sina åtaganden.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Då jag haft att handlägga
de speciella frågor, som hittills hos Regeringen förevarit i afseende
på understöd till Emm-åns upprensning, anser jag mig helmi ig
alt bestyrka hvad flera föregående talare upplyst, alt nemi. väsendlliga
och mer än vanliga svårigheter mött för verkställigheten
af del i fråga var. arbetet. Jag anser mig af dessa svårigheter
nära nog moraliskt förvissad, ali arbetets verkställighet svårligen
kan komma all äga rum, derest icke en så beskaffad lindring i
villkoren, som den ifrågasatta, varder medgifven. Man har yttrat,
att di rec t a anslag för sådane arbeten vore ett vådligt prejudical.
.lag ber all i anledn. deraf få fästa K. o. Ad-.s uppmärksamhet
derpå, att direcla anslag lill dylika arbeten icke äro någonting
nytt. Dä 11. St. vid sisth riksdag anvisade medel till understöd
för valtonaftappningar och andra förberedande arbeten för större
odlingsförelag, fastställdes olika villkor för de medlersla och södra
samt för de norra länen. För de medlersla och södra var i all
mänhet
den grundsats antagen, att endast hälften af hela kostnadsbeioppet
som understöd skulle kunna beviljas, af hvilket halfva
belopp en mindre del såsom anslag ulan älerbetalningsskyldighet
linge utgå. För de norra länen äler voro ieke så beskaffade in
T
A |
skrankande villkor föreskrifne; ulan har det berott af K. M:ä nåd.
pröfning all bevilja större eller mindre del, eller allt, såsom di
recl
anslag. Dä jag anser, alt det vore myckel att beklaga, om
ett arbete af så ntycken vigt, der det är fråga om en landvinning
af mer än sex tusende tunnland jord, icke skulle blifva fullbordad!,
kan jag ej annat än instämma med de talare, som yrkat
bifall till Ulsk:s betänk.
Gr. Mörner: Del liar blifvit sagdl, att direcla anslag lill
odlingsförelag icke är något nytt, utan att exempel derpå redan
linnas. Det är just denna omständighet, som åberopas äfven för
detta företag, och ju Hera exempel som finnas, ju liera skola framstå
med enahanda anspråk och troligen med lika grundade skäl,
som denna gången dessa pretendenter. Ständerna gjorde vid förra
riksdagen skillnad mellan de norra länen och de södra, en skillnad,
hvars grund icke lärer kunna undfalla någon, som är med
Sveriges förhållanden bekant. Grunden låg i den olika natur och
den olika bördighet, som i skilda delar af landet äger rum, hvarigenom
en olika nytta af sådane förelag vore att förvänta. Företagen
voro förenade med mera svårigheter och större osäkerhet;
fruktan för sveksamma skördar gjorde, alt man med mera beredvillighet
lemnade anslag för odlingsföretag, hvilka, äfven om de
lyckas, gifva en mindre rik afkastning i dessa än i de mera sydligt
belägna länen. Detta låg otvifvelaktig! till grund för Ständernes
beslut vid förra riksdagen och torde vara en grund, som
614
Den 21 December f. m.
ej bör förbises. Jag får endast lill R. o. Ad. hemställa, om det
ligger någon billighet lili, att större delen af nationen skall beskattas,
för att underlätta odlingsförelag för några få dess medlemmar.
Man bar talat om landtvinning inom egna landamäre!!.
Detta förelag är visserligen en landtvinning, men icke directe för
Slaten, som deraf icke får någon fördel, utan delägarne behålla
bela vinsten för sig allena. Om Staten för ett sådant företag letnnar
ett låneunderstöd på billiga villkor, proportioneradt efter arbetets
storlek, så bar Staten gjort allt, som af densamma skäligen
kan begäras. En present af 45,000 r:dr är för hvar och en angenäm,
det är klart, och äfven om den icke användes till upprensning
af Emm-ån, så kan nog en annan framställning göras om
ett företag, som ej med egna krafter kan utföras. Ar icke vinsten,
som af ett arbete skördas, svarande mot den kostnad, derpå
nedlägges, då är arbetet felaktigt och bör ej af Staten understödjas.
Man bar sagt, att den ifrågavar. summan icke motsvarade
mera än halfva kostuadssumman. Visserligen står det så i det
stycke af Utsk:s betänk., som Hr von Hartmansdorff uppläst; men
när man vänder om bladet och läser pag. 12, finner man, att enligt
den af Lieutenant Olivecrona år 1S40 uppgjorda [ilan, beräknades
arbetets kostnad att uppgå till 55,915 r:dr. Dä jag drager
45,000 ifrån förstnämnde belopp, återslå 10,915 r:dr, och fördelar
jag denna sednare summa på 6,834 tunnland jord, får jag ungefär
I j på hvarje tunnland. Denna summa, som förskott af delägarne,
tyckes mig icke vara högt tilltagen, och det andra, fördeladl som
lån, gör icke eller mer än hvad som skäligen kan beräknas, emedan
det blir 5 r:dr per tunnland. Ar ett tunnland jord, befriadt
från allt öfverflödigt vatten, icke mera värdi , så är den marken
icke värd att nedlägga någon kostnad på. — Jag kan ej annat än
förnya mitt yrkande af ålerremiss.
Hr von Hartmansdorff: Den siste talaren har sagt, att
det vore skillnad i villkoren för lån, som blifvit beviljade de norra
och i de södra länen, samt att, så vidt jag förstod honom rätt,
det vore mera skäl att befordra odlingar i de förra än i de sednare.
Min tanka är motsatt. Om man antager, hvad den siste
talaren tycktes göra, alt det vore osäkert huruvida någon vinst
af nedlagda penningar och arbete i de norra länen vore att påräkna,
hvilket deremot vore säkrare i de södra; så böra i de förstnämnde
landskapen färre vara bugade att nedlägga arbete och uppoffringar
på jorden än i de södra, der sädane arbeten bättre löna
sig. Ingen klok landthushållare lärer väl inom sina ägor förfara
så, att han låter det odlingsbara af sin egendom ligga i linda,
men deremot använder sin odlingsflit på skog och kärr, der en
mindre nytta är alt påräkna. R. St. bora väl icke eller förnuftigtvis
göra annorlunda? Om odlingsföretagen i de södra orlerne
äro säkrare, sä böra väl Ständerne tillse att man odlar de trakter,
hvarigenom Riket gagnas mest, men naturligtvis äfven, att i
samma män odlingarne äro gagnelige för Riket och jemväl för
strandägarne, böra de sednare komma att i sin mån bidraga dertill.
Del är dock icke blott i de norra länen, som anslag blifvit lem
-
Den 21 December f. m.
615
nade. Jag liar nyss blifvit erinrad derom, att Ständerne beviljat
8.000 r:dr anslag till uttappning af sjön Hulén, på gränsen af
Westerås och Upsala län, men att strandägarne icke ens linna
för godt att mottaga skänken, emedan de anse det besvärligt att
arbeta. Sådant är icke förhållandet med Småländningarne vid
Emm-ån, de vilja arbeta, blott man understödjer dem. Grefven
bar sagt, alt om företaget lönar sig såväl, som jag påstår, borde
strandägarne sjelfve derom draga försorg. Huru förhåller det sig
med alla större företag, med canaler och dylikt? De 8ro visserligen
nyttiga, men de öfverstiga för ögonblicket strandägares förmåga
att dem bekosta, och derföre mäste Staten till största eller
till någon betydligare del lemna hjelp dertill. Så förhåller det sig
äfven med detta företag. Hr Grefven bar vidare sagt, alt en gåfva
icke kan vara annat än angenäm för dem, bon kommer till godo,
och att en livar bör eftersträfva att blifva delaktig deraf; men
det är icke så lätt att blifva delaktig, enär en undersökning först
skall göras af sakkunnige män, och frågan sedermera underställas
K. M. När sådant föregått, bör man väl kunna med säkerhet
antaga, all odlingsföretaget hvarken är bygdt på lösa grunder, eller
blott på strandägarnes önskan att åtkomma penningar, utan
på all möjlig visshet, alt odlingsföretaget verkligen är både nyttigt
och verkställbar! med de medel, som ansetts nödige. Jag anhåller,
alt R. o. Ad. måtte bifalla Ulsk:s betänk.
Hr Nordenanckar: Alt något arbete icke kommer att äga
rum, i händelse Ständerne icke medgifva den förändring i villkoret
för medlens åtnjutande, som StalsUlsk. föreslagit, synes tydligen
af betänk. Gr. Mörner bar åberopat billigheten. Jag fäster
den ädle Grefvens uppmärksamhet på, att billighet äfven synes
fordra, att de anslag, som lemnäs till allmänna arbeten, i någon
rättvis mån böra komma alla provinser till godo. Calmare län bar,
efter de upplysningar jag erhållit, under de sednare åren uppoffrat
mera än 1 million r:dr r:gs som bidrag till allmänna arbeten, utan
att sjelf hafva åtnjutit någon del deraf. Vill man icke göra fördelningen
rättvis, så inträffar både till allmän och enskild skada,
alt dessa provinser förlora allt intresse att bidraga lill andras förkofran.
Man måste organisera slaten sä, alt ett gemensamt intresse
uppstår till det helas förkofran. Billigheten fordrar således
i min tanka, att något göres äfven för Calmare län. I afseende
på sjelfva kostnaden af företaget, hänvisar jag till de upplysningar,
som blifvit StatsUtsk. meddelade, alt verkliga kostnaden utgör
90.000 r:dr och att skillnaden mellan della belopp och det förslag,
som Lieutenant Olivecrona uppgjort, ligger egentligen i ersättningen
för vattenverk och jordersättningar.
Frih. Palmstjerna: Hufvudsakligen förekommen af de tvenne
siste talarne, inskränker jag milt yttrande vid detta tillfälle till
begäran om bifall lill StatsUtsk:s utlåt.
Gr. Mörner: Det är egentligen i anledn. af den förtydning,
eller oriktiga uppfattning af meningen utaf mina uttryck, som Hr
610
Den 21 December f. m.
von Hartmansdorff låtit komma sig till last, hvarföre jag åter begärt
ordet. Hr von Hartmansdorff har, med afseende pä hvad jag
yttrat om grunden, hvarför directa anslag lemnats åt de norra
länen, men endast rättighet till lån åt de södra, herntat anledn.
dertill, alt odlingar i de norra skulle vara mindre lönande än i de
södra, och att derföre det vore mera skäl att göra presenter åt
dem, som odlade i dessa sistnämnde län, och till stöd för ett sådant
påstående åberopat hvad hvar och en i sin enskilda hushållning
iakttager. Staten hushållar icke i detta läll för sin enskilda
räkning, utan för det allmännas; dä Staten ifrågasatte en sådan
uppoffring för de norra länen, var del för att der befordra möjligheten
för dervarande folkmängd att kunna få bostäder samt att
bereda nya bosättnings- och odlingstillfällen. Del var ej för att
bereda utväg ät ägare af redan i besittning tagen mark att kunna
förkofra sig, ulan att åt den årligen tillväxande populationen bereda
nya tillfällen till bergning. Om odlingsföretagen i de norra
länen icke genast gifva så stor vinst, sä följer deraf ingalunda, att
de gifva alls ingen, och det är en fördel för Staten att bereda tillfälle
lill sjelfständig bergning ät en mängd åkerbrukare, som sakna
det förlag, som erfordras för alt utstå alla de försakelser och omkostnader,
som med del nya förelaget äro förenade. För dem är
ett sådant understöd af behofvet päkalladt. För den, sorn redan
har ett väl odladt hemman, hvarpå han har sin bergning, linnes
icke behof af en särskild gåfva, för att ytterligare befordra hans
välstånd, hvaremot en sådan gäfva var behöflig för den, hvars
framtida bergning skulle grundläggas, och i della sednare afseende
tror jag statsbidraget hafva varit väl användt. Det har äfven
blifvit närnndl, alt Konungen skulle hafva pröfvat denna fråga och
att man kunde med tillit dertill bifalla SlalsUlsk:s betänk. .lag
får i afseende derpå äran erinra, att Ulsk:s förslag ingalunda grundar
sig på någon från Konungen gjord framställning, ulan pä enskild
motionärs. Konungen har alldeles icke tillkännagifvit sin
höga åsigt om, alt de vid Finni-ån boende jordägare skulle fä denna
gäfva, utan derom har en enskild motionär inom detta Hus
väckt fråga och dertill fält StatsUtskis bifall. Vidare har det
blifvit sagdt, att skillnaden i de uppgifna koslnadsbeloppen skulle
härleda sig frän ersättningar för jord och vattenverk. Slaten tror
jag ej förr gräft canaler ät dem, sorn ho kring åar och hvilka deraf
ensamt skulle komma att draga nylla. Vore det fråga alt spränga
sig genom något berg eller genomgräfva någon höjd, hvaruti ägarne
af den sanka marken icke vilja deltaga, sä mätte den kostnaden
icke kunna uppgå lill skillnaden mellan 55,1)15 r:dr och
1)0,000 r:dr. Hvad vattenverken angar, sä ägas de af dem, sorn
besitta marken, och då heror det derpå, huruvida del är större
vinst att låta dessa vattenverk slå qvar, eller att nedrifva dem för
att göra marken odlingsbar.
Jag kan ingalunda linna, att ifrågavar. gåfva är på sitt rätta
ställe och fortsätter mitt förra yrkande.
Frih.
Deli 21 December f. m.
Fril). Cederström, Anders: Hvad sjelfva saken angår, så
liar jag ingenting alt yltra, sä vidi det rörer den i fråga var. skänken.
Jag vill blott hemställa, äfven om man vore allmänt ense
alt göra denna skänk, huruvida ej något finnes i Ulsk:s förslag,
som gör att detta utlät, bör återremitteras. Man kan väl ej vilja
göra en skänk för ett ändamål, som man ej [di förhand vet alt
det kan lyckas eller fullgöras. Här finnes eli tillägg i förslaget,
att arbetet skall börja 1845 och sluta 1848; men pä intet ställe
finnes nämnd! när penningarne skola titleninas, antingen vid arbetets
början eller vid dess slut. Meningen måtte vara att utfå
dem som förskott, för alt kunna utföra arbetet, men dä ser jag
icke eller någon garanti för Staten att kunna återfå dessa penningar,
i fall icke arbetet fullbordas. Jag skulle tro, alt någon
säkerhet borde af Ständerne begäras, innan en summa penningar
borlskänkes och ulan att man vet att det dermed afsedda ändamål
kan vinnas.
lii- Westfelt: Jag ber ali få förena mig i den åsigt, sorn
Gr. Mörner i detta ämne yttrat och vili endast hafva äran upplysa,
att dä lill Emm-åns upprensning understöd beviljades med
10,000 rulrs län och 35,000 r:drs anslag, sä skulle delta län vara
räutefritt i 5 år efter delfående! deraf, och att efter denna lid 2
proc. deraf skulle erläggas sorn ränta och 3 proc. som amorlissement.
Det synes som när sådana företag icke kunna komma
lill ständ, med mindre än ali ett så fördelaktigt lån lemnäs som
anslag, d. v. s. till skänks, sä bör ett sådant icke eller komma i
fråga. Det torde verkligen kunna sägas vara förmätet att fordra,
det icke allenast Slaten skall träda emellan med hjelp, utan derutöfver
göra presenter. Den enskilde bör försl göra hvad han kan,
för all kunna påräkna understödet, ty eljest skall slapphet och
liknöjdhet uppstå och några allmänt nyttiga företag aldrig genom
associationer komma att tillvägabringas. .— Jag förenar mig med
dem, som yrka äterremiss.
Hr af H armens: Jag ber om ursäkt att jag några ögonblick
upplager tiden. Man har riktat några aumärkn-.r mot de
större jordägarne, som äro' delaktige i detta företag, och jag anser
mig skyldig att besvara dem, på del att klandret i någon del
åtminstone mätte förfalla, [nom Utsk. har det förslag blifvit väckt,
alt Kronan skulle öfvertaga arbetet på det villkor att delägarne
skulle tillskjuta 45,000 r:dr, eller lika stor summa, sorn nu är i
fråga alt bevilja som anslag i st. f. lån. Anbudet förkastades, och
man tillstyrkte i stället det förslag, sorn nu utgör föremål för R.
o. Ad:s pröfning. > För alt fä bifall lill 2:dra delen af Hr Nordenanckars
motion har blifvit föreslaget, alt Utsk. skulle ifrån de
beviljade fördelarne undantaga frän 3 lill och med 10 af de största
delägarne, och de hafva således gjort hvad de kunnat för alt
fä arbetet ut földt utan egennytta ä deras sida.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge
5 H. 78
618
Den 21 December f. m.
de emot Utsk:s ifrågavar. tillstyrkande gjorde aumärkn:r föranleda
till återremiss.
Ropades ja och nej.
Propos. till bifall å denna del af Utsk:s utlåt, blef härefter
framställd samt besvarad med starka ja, blandade med nej, hvarpå
H. Ex. Hr G.r. o. Landtm, förklarade, det han trott sig finna,
att R. o. Ad. med öfvervägande ja besvarat denna sednare propos.
Gr. Mörner begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
voter.propos.:
Den som bifaller det af StatsUtsk. i dess utlåt. N:o 97, gjorda
tillstyrkande i afseende på första punkten af Hr Nordenanckars
motion, rör.de Emm-åns upprensning, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
neji
Vinner nej, blifver StatsUtsk:s utlåt, i förrberörde del af R. o. Ad.
återremitleradl.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit, som följer:
Ja — 34.
Nej — 14.
Emot R. o. Ad:s sålunda fattade beslut reserverade sig Hr
Löwenström, Joli. Jacob, med förklarande, att han instämde
uti Gr. Mörners och Hr Westfelts i ämnet afgifne yttranden.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. | till 3 e. ra.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 21 December 1844.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 7 prot.utdr. för denna dag f. m.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s d. 14 dennes f. m. på
bordet lagda utlåt. N:o 97, i anledn. af gjorda framställningar,
rör-.de utbetalningen af de till Emm-åns upprensande beviljade
statsbidrag.
2:dra punkten, innehållande hemställan i afseende på Hr
Nordenanckars, i 2.-dra punkten af dess rör:de Emm-åns upprensande
väckta motion, gjorda förslag, om statsbidragets ingifvande
i mån af arbetets fortgång.
Den 21 December e. m.
619
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh.: På de skäl, som i
min motion blifvit framställda, anhåller jag, att R. o. Ad., med
ogillande af Utsk:s betänk, i denna del, måtte bifalla andra punkten
af min motion.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Efter förmiddagens
erfarenhet om huru föga gagneligt det är att inom detta Hus
motsätta sig något anslag, eller tillskott eller bidrag, är det visserligen
förmätet af mig, alt åter begära ordet i sådan afsigt, men
jag kan likväl icke underlåta det, dä i denna fråga jag har Utsk.
för mig. Det vore väl mycket om Staten skulle släppa till 45,000
r:dr b:co, på det att blott några famnar af arbetet skulle blifva
verkställda. Denna del af betänk, bör derjemte så mycket hellre
bifallas, som den står i harmoni med det beslut R. o. Ad. på
förmiddagen fattat.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller att först få reservera
mig emot det beslut R. o. Ad. på förmiddagen fattat, att
bortskänka 35,000 r-.dr af Statens medel, som en menighet efter
afslutadt contract var pligtig att återbetala och ändå verkställa arbetet
från det första spadtaget till det sista. Vid det förhållande,
som nu är ifrågastäldt, skulle det kunna hända, att dessa 45,000
r:dr bortskänktes, men att arbetet ändå icke btefve fullfärdigt. Jag
röstar för bifall till Ulsk:s förslag i denna del.
Hr af Harmens, Henr. Otto: Återigen har manbar hört
omtalas ett contractsbrott å delägarnes sida, så mycket mera oförtjent,
som i denna stund delägarne icke hafva någon förbindelse,
emedan det lån, som 11. St. vid förra riksdagen beviljade, ännu
icke till en enda skilling utgått. Om contractet skall hållas i helgd,
sä måste det väl ske ömsesidigt; och detta har hittills åtminstone
icke varit fallet å Ständernas sida, och ingen vet hvad som kan
hända hädanefter. De värda ledamöter, som nu yttrat sig i frågan,
hafva ogillat det beslut, som R. o. Ad. pä förmiddagen fattat,
men då R. o. Ad. nu, likasom vid förra riksdagen, beviljat
understöd åt ifrågavar. företag, så torde detta bäst bevisa detsammas
angelägenhet. Den begäran, hvartill motionären anhållit om
Ståndets bifall, innehåller visserligen ingen full säkerhet för Staten,
att arbetet i sin helhet skall komma alt utföras, men efter
den utredning, som bär på förmiddagen blifvit gjord af Hr Nordenanckar,
så lärer det visa sig tydligt, att om R. o. Ad. icke
medgifver denna punkt, så blir ingenting af hela företaget. Det
torde vara öfverflödigt, att härom nu ingå i närmare utredning.
Om denna punkt afslås, sä kommer frågan derigenom i följande
skick. Strandägarne vid den öfra delen, som vid alla öfverläggningar
hafva majoritet, säga för närvarande nej till hvilket förslag
som helst, så länge deras intresse står qvar att hindra arbetets
utförande efter den plan K. M. fastställt. Under loppet af
detta år hafva blifvit anskaffade materialier och byggnader uppförda
för 8 ä 9,000 r:dr, till följd af föreg:de beslut, sora samtlige
delägarne fattat, men då man upptäckte den vinst, som skulle
620
Den 21 December e. in.
kunna uppstå af företaget» sönderbrytande, sä beslöt den omtalla
majoriteten, alt arbetet icke vidare fick fortgå. Samma casus
måste naturligtvis inträffa sä länge icke den nedra delen göres
oberoende af den öfre. Här har blifvit sagdt, att endast några
famnar skulle komma att upparbetas pä delta sätt. Det är förlåtligt,
att en person, som icke sett charlor och kostnadsförslag,
dömmer så; men SlatslJtsk-.s ledamöter och hvar och en, som
känner saken, veta nogsamt, att Slaten äger full säkerhet, åtminstone
för största delen; och om också icke hela arbetet skulle blifva
verkställd!, så skola likväl de delägare, som hafva nytta af den
del, sorn verkställes, lemna de bidrag, som arbetsplanen bestämmer,
svarande emot hälften af de anslagne statsmedlen. Om R.
o. Ad. lill del beslut, som i förmiddags fattades, vill lägga bifall
till Hr Nordenanckar nu framställda begäran, så tror jag mig
kunna garantera att hela arbetet skall fullbordas. Hvar och en,
som gifvit akt på Hr Nordenanckar yttrande i förmiddagens plenum,
kan finna hvilka stora anledmr, som dertill äro förhanden.
Frih. Cederström: Den siste värde talarens och Hr Nordenanckar
begäran om afslag ä Utsk:s betänk, i denna del innefattar
helt enkelt eli yrkande, ali en menighet, med befrielse frän
alla slags skyldigheter, skulle lill skänks erhålla 45,000 r:dr b:co.
Hr af Harmens har behagat yttra, att intressenterna icke hafva
någon förbindelse till Staten, efter de icke uppburit några medel.
Nä väl, lät Staten behålla sitt anslag till dess att menigheten yttrat
sig, om den icke finnér sitt intresse vara att emot detta anslag
fullborda arbetet, äfven om del skulle kosta litel mera än de
45,000 r:dr, ty det är icke Staten, som vinner denna jordförbättring,
utan det är de enskilde. Men det förhåller sig i denna sak
som det gamla Svenska ordspråket säger: Gif tiggaren bröd med
smör, och han begär ost lill; gif honom bara bröd, och lian begär
intet, utan tackar. Jag begär bifall lill betänk.
Hr af Harmens: Det är visserligen obehagligt att uppträda
i en sak, deruti man sjelf har någon andel; men efter den förklaring
jag i förmiddags afgifvit, torde jag vara dertill mera oförhindrad
än eljest. En värd talare har sagt, alt delägarne genom
bifall till ifrägavar. punkt i motioneu skulle vara befriade frän all
skyldighet. Der står likväl tydligen i den punkt, som är i fråga,
att delägarne skulle lemna det tillskott, som enligt la.xeringshandlingarne
äro dem hvardera påförda, af den gemensamma summan
af 45,000 r:dr, emedan det ifrån början varit calculeradl, att delägarne
skulle tillsätta hälften och Staten hälften. Jag får påminna
derom, att delägarne hafva erbjudit Staten alt öfvertaga
delta arbete; men att Ständerna, på districlchefens tillstyrkande,
förklarat, att de alldeles icke ville ingå derpå, emedan man ansåg,
alt det möjligen kunde medföra förlust för Staten. Men kan det
blifva förlust för Staten, så kan det också blifva förlust för enskilde.
Hvad som egentligen lägger de största svårigheterna i vägen
är likväl det enskilda intresset, hvarom jag förut nämnt.
Gr. Mörner; Derest andra punkten i Hr Nordenanckar nio
-
Den 21 December e. m.
lion skulle bifallas, sä är det icke ens derigenom bestämdt, att
icke en större del af anslaget skulle komma alt användas, än sorn
svarade emot det arbete, sora verkställdes, ulan ordalagen äro sådana,
all hela beloppet kan komma att utlagas, endast under förbehåll
att deliigarne tillskjuta det dem i laxeringslängderna ålagda bidrag,
”så långt behofvet fordrade.” Det får således icke komma
i fråga förr än behofvet fordrar det. Till yttermera visso följer
denna slutmening: ”äfven om de ofvanföre hvarje arbetsstation
befintlige jordägare skulle till större mängd vägra all i arbetsföretagel
deltaga”.
Således är der ett undantag gjordt från delägarnes skyldighet
ali tillskjuta bidrag. Den sora vägrar ali deltaga, lärer icke lemna
något tillskott, men man har ändock precaverat att få taga och
använda bela summan. Detta tyckes derföre icke vara sä nppstäklt,
att Staten får någon säkerhet för bela arbetets utförande.
Hr Nordenanckar: Hela arbetsplanen b vilar på den grundsats,
alt i den mån arbetet fortgår, skola Staten och delägarne
tillsläppa lika andelar. Det är således ett misstag af Gr. Mörner,
eller någon otydlighet i motionen, om den så skulle kunna tolkas,
alt statsbidragen skulle kunna belt oell hållet användas på den nedra
delen, utan alt slrandägarne der lemnade ett motsvarande bidrag.
Den af mig föreslagna andra punkten syftar endast pä, att arbetet
måtte lä börja vid nedra delen och fortgå så länge intressena äro
förenade. Dervid uppstår, såsom jag i förmiddags bade äran nämna,
det förhållande, att Aspelands härad, efter den på rättmätig
grund upprättade laxeringslängden, bör bidraga med 6,000 ruhlin
arbetet på nedra delen, hvilket utgör ett villkor för aflappningen
på den öfra sträckningen. Aspolands härad söker undandraga
sig ett sådant bidrag, i hopp att Staten skall göra det och
de derigenom få skörda frukterna för så mycket bättre pris. Skulle
nu min s. k. andra punkt bifallas, så blefve följden den, att Staten
och de nedre delägarne gemensamt började arbetet efter utstakad
plan; men i fall Aspolands härad fortfarande protesterar
deremot, sä kommer arbetet att afstanna på en sådan punkt, att
en damm, om jag så får säga, af omkring 6,000 r-.drs värde,
kommer att qvarstå. Då deras försök att hindra det bela strandar
emot ett sådant beslut, så mäste den ovillkorliga följden blifva,
att Aspolands härad förenar sig om att fullfölja hela arbetsplanen,
för ali äfven få sina ägor aflappade. Här är således icke
i fråga något afvikande från den utstakade planen, och om arbetet
kommer att stanna på halfva vägen, så kommer icke eller
statsanslaget att fullt utgå, men de hemmansägare, som inse sitt
sanna intresse blifva hjelpta. Jag anhåller, att delta tillägg måtte
göras, emedan Aspolands häradsboer, som vid omröstningarne hafva
majoriteten, eljest icke lära underlåta alt hädanefter såsom hittills
sönderslita hela företaget.
Frill. Sprengtporten, Jacob Willi.: R. o. Ad. liar i
förmiddagens plenum beslutat, alt det anslag, som af förra riksdagens
Ständer t egenskap af lån beviljades åtskilliga jordägare
622
Den 21 December e. m.
omkring Emm ån, nu måtte utgå i form af statsanslag, med iakttagande
föröfrigt af samma plan, som vid förra riksdagen fastställdes.
Emedlertid synes Hr Nordenanckar motion innefatta förslag
till någon slags förändring i sjelfva planen, hvarigenom tilläfventyrs
någon del af arbetet kunde blifva ofullbordad. Väl bar en
ledamot, som äger speciel kännedom om ämnet, förklarat, att detta
icke vore sannolikt, och att i alla händelser ett allmänt gagn komna
e att deraf uppstå, men saken synes mig icke vara sä fullkomligt
klar, att Ståndet skulle kunna besluta att frångå den utstakade
arbetsplanen. Det är af denna anledn. jag tager mig friheten
hemställa, om icke, i händelse 2:dra punkten af Hr Nordenanckar
motion skulle bifallas, det vöre klokt, att en hemställan gjordes
lill K. M., alt K. M. täcktes i nåder pröfva, om någon förändring
i arbetsplanen kommer i fråga, till följd hvaraf någon
större eller mindre del af arbetet icke kan fullbordas, och att det
i sådan händelse måtte bero på K. M. om någon större eller mindre
del af anslaget må innehållas, så att detsamma icke får utgå,
såvida icke det af Ständerna afsedda ändamål dermed, om ock i
mindre del, vinnes. Delta vore, mine Hrr, endast att i princip
återgå till enahanda grundsats, som har ägt rum före 1840 års
riksdag, då sådana anslag, för hvilka icke några bestämda föreskrifter
kunde af Ständerna gifvas, ställdes under K. M:s disposition,
ehuru vid förra riksdagen den förändring gjordes, i anseende
till den stora betydenheten af de summor, som dä beviljades, att Ständerna
ingingo i en speciel pröfning af hvarje anslagsfråga, hvaribland
äfven denna då var, på grund af förut af K. M. pröfvade
planer och kostnadsförslag.
Frih. Cederström: I det beslut, hvaruti R. St. vid 1840
års riksdag stannade, var anslaget 10,000 r:dr, och de 35,000 r:dr
beviljades såsom lån, med ränta efter vissa år från det de voro
mottagna. Nu har R. o. Ad. beslutat att skänka dessa 35,000
r:dr, men dermed är man icke nöjd, utan man vill pä köpet
slippa ifrån skyldigheten att ansvara för arbetets fullbordande,
derföre att man har velat tilldela innevånarne i ett högre upp beläget
härad större arbetsskyldighet, än dessa vilja medgifva. Denna
fördelning angår icke R. St., den är af Konungen redan fastställd.
Hvad återstår då annat än arbetets fullbordan? Hafva de
icke fått nog med 45,000 r:dr, så hafva de sannerligen icke förtjenat
någonting; det är allt hvad jag har att säga, och jag skulle
anse oförsvarligt, om icke Utsk:s förslag i denna punkt bifölles.
Jag skulle instämma med Frih. Sprengtporten, om ieke frågan hade
frän början till slut varit så obilligt för Staten framställd.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Om 11. o. Ad. hade bifallit
första punkten af Hr Nordenanckars motion; så hade äfven
den andra kunnat obehindradt bifallas; men då R. o. Ad. bifallit
en punkt af StatsUtsk:s betänk., hvilken slutas dermed, att
ifrågavar. arbete, ”ovillkorligen bör påbörjas under nästkommande
år 1845, samt, i öfverensstämmelse med den af K. M. fastställde
plan, fullbordas före slutet af år 1848”; så kan icke Hr Norden
-
Den 21 December e. m.
623
anckars andra punkt bifallas, utan alt man upphäfver en del af
det beslut, som i förmiddags fattades, och enligt hvilket hela företaget
skall vara fullbordadt inom den utsatta tiden. Jag anser
således denna punkt böra, i öfverensstämmelse med den första,
bifallas.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag skulle verkligen instämma
med dem, som hafva yrkat bifall lill denna punkt, om
meningen med motionen vore, såsom man har velat förespegla,
alt befria jordägarne från skyldighet alt deltaga i arbetet; men
då meningen icke är någon annan än den, att de jordägare, som
bo närmast saltsjön mätte kunna få sina arbeten verkställda, äfven
om de jordägare, som bo högre upp, icke skulle vilja deltaga
i arbetet, sä kan jag icke neka, att det förefaller mig rättvist, alt
Staten bidrager i den mån, som arbetet utföres. I sådant ändamål
har jag företagit mig att uppgöra en annan redaction af §,
den jag anhåller alt få uppläsa: att äfven om de ofvanföre hvarje
arbetsstation befintliga jordägare skulle till större mängd vägra att
deltaga i arbetet, sä stor del af de beviljade 45,000 r:drna måtte
utbetalas, som erfordras för arbetskostnader, jordersåttningar, lösen
af vattenverk m. m. för arbetets utförande i den ordning, planen
derföre bestämmer, nedanföre sådana stationer, allt med förbehåll
att delägarne tillskjuta de i taxeringshandlingarue dem påförda
bidrag så långt arbetet fortgår. — Om andra punkten bifalles
med denna redaction, så kan aldrig Staten komma att tillskjuta
större del än som vederbör.
Hr af Harmens: Jag har inom StatsUtsk. yrkat detsamma,
som Frih. Sprengtporten här föreslagit, men tiden var för långt
framskriden, och ehuru man gillade satsen, fattade man likväl icke
beslutet i öfverensstämmelse dermed, lin värd talare har ansett,
att genom bifall lill första punkten af betänk, skulle R. o. Ad.
sätta sig i nödvändighet alt äfven bifalla den andra; men jag ber
alt få fästa uppmärksamheten deruppå, alt den andra punkten i
Hr Nordenanckar motion angår endast det fall, alt icke arbetet
i sin helhet skulle komma alt utföras, och upphäfver således icke
den första punkten i Utsk:s betänk. Föröfrigt har jag ingenting
emot att hvad Hr Nordenanckar begärt, mätte af Konungen pröfvas
och afgöras.
Frih. Sprengtporten: Jag vill alldeles icke yttra mig beträffande
den formella sidan af denna fråga, sådan den på förmiddagen
blifvit af R. o. Ad. afgjord, och jag har icke ens varit
närvarande och deltagit i detta beslut; men sedan ett sådant
beslut nu är fattadt, så synes det mig ligga makt derpå, då
Emm-åns upprensning otvifvelaktig! är ett ganska nyttigt företag,
att å ena sidan de beviljade anslagen må användas på ett sätt,
som tryggar Statens rätt, och å andra sidan, att de enskilda personer,
som dertill lemna bidrag få sin rätt och förmån iakttagna.
Om saken enligt min åsigt öfverlemnas till Konungens pröfning,
så måste deraf äfven följa, att om Konungen skulle linna alt hela
C 24
Den 21 December e. m.
saken i ett förändradt skick blefve för Staten onyttig, så komme
icke någon del af anslaget att utgå, utan K. M. vore oförhindrad
att detsamma hell och hållet innehålla.
Hr Nordenanckar: Likasom de två sista talarne tager jag
mig friheten fästa uppmärksamheten deruppå, alt den förstå punkten,
som bestämmer såsom villkor för hela anslaget 45,000 r:dr,
alt arbetet skall vara fullbordadt inom 1848 års slut, ingalunda
förhindrar It. o. Ad. att bifalla min andra punkt, ty om icke arbetet
skulle i sin helhet kunna fullbordas, sä må anslaget utgå i
förhållande till hvad som Olifver gjordt. Jag biträder den modiHcation,
som Frih. Sprengtporten och Hr af Harmens föreslagit,
alt frågan mätte öfverlemnas till K. M:s pröfning, så vida nemi.
som det hela icke kan vinnas, och K. M. måtte tillse alt Statens
fördel äfven vinnes genom del mindre anslaget.
Hr Westfelt, Nils: Jag kan icke instämma med den siste
värde talaren deruti, alt, dä icke arbetet i sin helhet kan
verkställas, intressenterna likväl skulle få begagna en del af anslaget.
Jag vill här också hafva äran reservera mig emot det beslut
R. o. Ad. på förmiddagen fattade. Jag kan aldrig medgifva, att
en commun skall erhålla lill skänks af Slaten hvadden rätteligen
bör betala sjelf och icke bör få annat än såsom lån, hvilket uti
ifrågavar. fall blifvit vid 1840 års riksdag beviljadt pä ganska
billiga villkor. Jag skulle gerna förena mig i den äsigten all öfverlemna
sakens pröfning åt Konungen, men jag skulle gerna äfven
vilja hafva eli villkor äfven å Ständernas sida, när frågan är
om att bevilja eli anslag.
Då nu öfverläggningen af R. o. Ad. ansågs fulländad, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla
hvad Utsk. i afseende på 2:dra punkten af Hr Nordenanckars
ifrågavar. motion hemställt.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter H. Ex. förklarade,
det han trott sig (inna, att ja härvid öfverröstat nej.
Hr Nordenanckar begärde votering.
Då i anledn. häraf H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att
vid den begärde voteringen ja-propos:n borde innehålla bifall till
Utslcs hemställan, men att på R. o. Ad:s afgörande berodde, huruvida
Frih. Sprengtporten eller Frih'. Raabs förslag skulle intagas i
contrapropos. tillkännagaf Frih. Raab, att han afstod från sitt
förslag.
Härefter upplästes till justering och godkändes följande förslag
till voler:s-propos.:
Den som bifaller hvad StatsUtsk., uti dess betänk. N:o 97
hemställt, i afseende på 2:dra punkten af Hr Nordenanckar motion,
ronde Emm-åns upprensning, voterar
j«;
den det ej vill, voterar
nej;
Vin
-
Den 21 December e. m.
625
Vinner nej, beslutar R. o. Ad., att till K. M. må i tind. öfver.
lemnäs att, i händelse hinder möta emot hela arbetsföretagets verkslällande,
bestämma luiru stor del af de anslagna 45,000 r:dr mä,
med afseende å vidden af den del olaf arbetet, som företages och
den derigenom uppkommande allmänna nytta, beviljas mot i öfrigt
förut fastställda villkor.
Vid voteringens sint befunnos rösterne hafva utfallit, sora
följer:
Ja — 36.
Nej — 20.
3:dje punkten, innehållande yttrande öfver Hr Nordenanckar
s framställning, att, i händelse Emm-uns upprensning icke
skulle kamma att verkställas, ett visst uppgifvet belopp matte
ansins slisom ersättning för delli gomes bestridda utgifter i
och för upprensningens lilleögabringande.
Utsk:s i denna del afgifna yttrande blef af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs K. M:s denna dag f. m. ankomna nåd., propos. om
antagande af ny slralflag.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: I ett ämne af den
vigt, som del nuvar., skulle det säkerligen för LagUtsk., som kommer
att få detsamma till handläggning, vara af största intresse, att
vid ärendets remiss fä en framställning af de yttranden, som emot
detsamma komma alt göras, och pä del atL något rådrum dertill
mätte lemnäs Ståndets ledamöter, anhåller jag, alt detta betänk,
mätte fä hvila på bordet.
Föredrogs K. M:s denna dag f. m. ankomna nåd. propos.,
angtde lag om verkställighet af fängelsestraff.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Afven denna K. propos.
anhåller jag mätte fä hvila pä bordet.
Föredrogs K. M-.s denna dag f. m. ankomna nåd. propos.,
om anvisande af medel till arfvode!) m. m. för lagberedningen.
Remitterades lill StalsUtsk.
Föredrogs Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms
d. 14 dennes.f. m. pä bordet lagda betänk. N:o 2, i anledn. af
Herrar K. A. Almgrens och Jon. Bobergs motioner, aug:de inskränkning
af liden för utländska handelsexpediters eller s. k.
proben-reuters vistande i Riket m. m.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Delta betänk, sammanhänger
med frågan om bevakning mot varors olotliga införsel i
Riket och sammanhänger således med Bevilln.Utsk:s betänk. N:o
12, ang:de tullbevillningen. Så är äfven förhållandet med det
5 H. 79
626
Den 21 December e. m.
följande målet, nemi. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utskrns betänk. N:o 3. Jag hemställer vördsamt, om icke R. o.
Ad. skulle finna för godt, att på föredragningslistan låta uppföra
båda dessa mål efter Bevilln.Utskts betänk. N:o 12, som angår
tulltaxan, och om R. o. Ad. ej ville besluta, att alla dessa mål,
som fordra en vidlyftigare granskning och pröfning, uppskjutas
till föredragning efter den instundande helgen, t. ex, i första plenum
efter Trettondedagen.
Frih. Gyllenhaal, Carl Henrik,- Jag anhåller att få förena
mig med Hr von Hartmansdorff i den anhållan, alt de af Hr von
Hartmansdorff omnämnda betänkm malte fä hvila till dess helgen
är öfver.
Hr Printzenskjöld, Carl: Äfven jag förenar mig i den
framställning, som blifvit gjord af Hr von Hartmansdorff, så mycket
hellre, som då dessa frågor äro af en stor vigt, det också synes
angeläget, att Ståndet vid deras föredragning är så talrikt
samladt som möjligt. Jag bar anledn. förmoda, att måhända ett
större antal af Ståndets ledamöter aflägsna sig från hafvudstaden
under sjelfva helgen, och jag tror således också, att föredragningen
lämpligast kan företagas efter Trettondedagen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., i
öfverensstämmelse med Hr von Hartmansdorffs hemställan, bifölle,
att såväl Bevilln,-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskrns nu
föredragna betänk. N:o 2, som samma Utsk-.s betänk. N:o 3, i anledn.
af väckta motioner om ändringar i tullförfaltningarne, och
Bevilln.Utsk-.s betänk. N:o 12, ang-.de tullbevillningen, nu ytterligare
bordlädes, för att uppföras å föredragningslistan till det plenum,
som inträffar näst efter Treltondagjul, samt att dervid förstnämnde
betänk-.n uppföras å listan näst efter Bevilln.Utsk:s betänk.
N:o 12.
Ropades ja.
Föredrogs och lades till handlingarne BancoUtsk:s d. 14 dennes
f. m. på bordet lagda mern. N:o 30, i anledn. af erhållen
återremiss å utlåt. N:o 21.
Föredrogos och biföllos BancoUtsk;s nedannämnde d. 14 dennes
f. m. på bordet lagda betänk., mein. och utlåt.:
N:o 31, med hemställan om löneförhöjning åt nuvar. Kamereraren
i Cassa-afdelningen G. VV. Schiitzercrantz;
N:o 32, med hemställan om godtgörande af 2:ne från Banken
till K. Myntverket utgifna förskott; samt
N:o 33, i anledn. af väckt motion, att den utaf Directionen
öfver Malmö Lånecontor tjenstemännen derstädes medgifna företrädesrättighet
till ombesörjande af commissioner vid Lånecontoret
mätte upphöra.
Föredrogs och bifölls LagUtsbs d. 14 dennes f. m. på bor
-
Den 21 December e. m.
627
det lagda utlåt. N:o 45, i anleda, af väckt fråga om förändring i
Högsta Domstolens organisation.
Då nu föredrogs LagUtsk:s d. 14 dennes f. m. på bordet
lagda betänk. N:o 4(5, i anledn. af väckta motioner om förändring
af 24 cap. 8 § Missg.b:n i afseende på ansvaret för den, sora
oträngd och af vredesmode drager och begagnar vapen, yttrade sig
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Då den fråga, som nu
är föremål för R. o. Ad. bepröfvande, äfven är afhandlad i det
förslag lill strafflag, som är R. o. Ad. undersläldt genom K. M:s
Dåd. propos., som är till R. o. Ad. denna dag framställd, så skulle
jag vördsamt föreslå, alt denna fråga komme att hvila intill dess
R. o. Ad. fattat sitt beslut öfver K. M:s propos. i ämnet.
H. Ex. IIr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
besluta, att med pröfningen af LagUlsk:s betänk. N:o 46
skulle anstå, intill dess R. o. Ad. fattat sitt beslut i anledn. af
K. M:s denna dag ankomna nåd. propos., om antagande af ny
strå (Tlag.
Ropades ja.
Föredrogs och bifölls LagUlsk:s d. 14 dennes f. m. på bordet
lagda betänk. N:o 47, i anledn. af väckt motion om förändring
af 9 § 20 cap. Missg.b:n, ang:de ansvaret för rån.
Föredrogs LagUtsk:s d. 14 dennes f. m. på bordet lagda utlåt.
N:o 48, i anledn. af gjorda anmärkmr vid Utsk;s betänk. N:o 11,
öfver K. M:s nåd. propos. om vissa förändrade föreskrifter i afseende
på lagfart och nytljanderätts inteckning.
Den vid detta utlåt, fogade, af Gr. Mörner afgifna reservation
upplästes, på begäran af
Hr von Hartmansdorff, som derefter yttrade:
Jag anser den anmärkn. Gr. Mörner gjort i sin reservation,
vara riktig och hemställer derföre vördsamt, alt R. o. Ad. måtte
densamma antaga.
H. Ex. IIr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle
LagUlskis betänk. N:o 11, med rättelse af det anmärkta
tryckfelet i förslagets lista §.
Ropades nej.
H. Ex. hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade bifalla
hvad Gr. Mörner uti sin vid förevar, utlåt, fogade reservation
föreslagit.
Denna propos. besvarades med blandade ja och nej, men
blef i anledn. deraf förnyad och dervid bifallen.
Föredrogos och lades till handlingarne LagUlsk:s nedannämnde,
d. 14 dennes f. m. pä bordet lagda mern.:
628
Den 21 December e. m.
N:o 49., i anledn. af återreraiss utaf Utsk:s betänk. N:o 19
ofver väckt fråga, om dels den uppenbara kyrkoplikiens afskaffande,
och dels ändring i straffet för första och andra resan stöld; och
N:o 50, i anledn. af äterremiss utaf Utsk-.s helänk. N:o 13,
öfver väckt motion om rättighet för fodringsägare, alt hos Konungens
Bef:h:de erhålla promotorial i lagsökningsmål.
Föredrogos och biföllos Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utskms nedannämnde, d. 14 dennes f. m. på bordel lagda belänkm:
N:o 16, i anledn. af väckt fråga om beredande af strängare
conlroller emot missbruk vid gårdfarihandelns idkande;
N:o 17, i anledn. af väckt motion om tillägg till 5 § i 5
cap. Byggn.b:n; samt
IN:o 18, i anledn. af väckt motion om inskränkning af jura
palronaius.
Föredrogs och lades, på begäran af Or von Hartmansdorff,
Aug., och Hr Bildt, Knut, ånyo på bordet Lag-samt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d. 14 dennes f. m. bordlagda betänk.
N:o 19, i anledn. af väckta motioner om dels ändring och
dels förklaring öfver stadgandet i 2ö cap. 2 § Byggn.bm, ang:de
byggnadsskyldigheten å preslegårdar pä landet.
Föredrogs Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms
ri. 18 dennes f. m. pä bordet lagda mern. N:o 4, i anledn. af
RiksSlms olika beslut, ang:de grunderne och villkoren för tillverkning
och försäljning af bränvin.
Delta mera. företogs punktvis (ill afgörande.
lista punkten, ang.-de i.sta och 2:dra artiklarne af nu
gällande h\ förordning i ämnet.
Bifölls.
2:dra punkten, angide rättelse af ett i tariffen vid :16 §
af Utsk:ns förslag anmärkt tryckfel.
Bifölls.
3:dje punkten, ang;äe Utsk:ns förslag i i mom. af 26 §.
H. Ex. Hr Gr. 0. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
frånträda sitt i detta ämne fattade beslut samt bifalla Utskms
af de öfriga RiksStm godkände förslag vid betänk. N:o 1 i 26 §
1 morn., med åtföljande tariff på pannerymdsafgiften.
Ropades nej.
Uppå härefter framställd propos. godkände R. 0. Ad. den af
Utskm föreslagna voler.proposm i ämnet.
4:de punkten, ang-.de 2'.dra mom. i 26 § af Utsk-.ns förslag.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
frånträda sitt i detta ämne fattade beslut samt lika med
Den 21 December e. m.
629
Borgare- oell BondeSt:n anlaga Ulsk:ns förslag, atl 26 § 2 morn.
må erhålla denna lydelse: ”för enkla pannor under 10 kannors
rymd skallas efler 12 sk. kannerummet”.
Hopades ja och nej.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag vågar vördsamt fästa
uppmärksamheten derpå, att här endast är fråga omalt förtydliga
den mening, som synbarligen är lagd i 1S41 års författning i 2
mom. af 26 § ang:de beskattningen af bränvinsredskap. Det beter
nemi. i ofvannämnde morn., att för redskap under 10 kannor
erlägges 8 eiler 12 sk., jag minnes icke bestämdt hvilketdera, för
kannerymden. Det kunde icke vara meningen, att detta skulle
tillämpas på andra redskap, än de, som hörde till classen enkla.
Emedlertid hafva missförstånd sig yppat och Utsk:n hafva deruti
föreslagit detta förtydligande, men dä frågan här förevar hos R.
o. Ad. och R. o. Ad. i ett sammanhang antog 1841 års författning,
så blef icke denna obetydliga omständighet föremål för någon
särskild öfverläggning. Men nu skulle jag tro, atl R. o. Ad.
saklöst kan antaga denna förändring och icke göra den till föremål
för någon votering i förstärkt Utsk., hvarföre jag tillstyrker,
att R. o. Ad. behagade bifalla betänk.
Häruti instämde Frih. Sprengtporten, Jacob, Wilh.
Då härefter den nyss framställda proposm förnyades, blef
densamma af R. o. Ad. bifallen.
Med erinran, alt, i händelse Högv. PresteSt. icke skulle instämma
i det beslut R. o. Ad. nu fattat, votering uti förstärkt
StatsUtsk. likväl i denna fråga borde äga rum, hemställde H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, härefter, om R. o. Ad. godkände den i denna
punkt föreslagna voter.propos., för den händelse att PresteSt. icke
skulle instämma i R. o. Ad:s nyss fattade beslut.
Ropades ja.
5:te punkten, ang-.de sista mom. i 26 § af Utsk-.ns f örslag.
Bifölls.
6:te punkten, ang-.de Utsk-.ns förslag, att dels utesluta 3o §
af gällande författning, dels införa ändringar i 32 och 33
§§ "J 3 artikeln och 3g § af 4 artikeln i summa författning.
Lades lill handlingarne.
Tule punkten, ang:de frägan om förändrad redaclion af /
mom. i 4° § °f Utsk:ns förslag.
Bifölls.
8:de punkten, ang-.de Utsk-.ns förslag i sednare mom. af 40 §.
R. 0. Ad. behagade biträda Preste- och BorgareStms i detta
ämne fattade beslut.
630
Den 21 December e. m.
9:de punkten, ang:de den af Utsk:n föreslagna fi § samt
förändrad redaction af 46 § * gällande författning.
Lades till handlingarne.
Föredrogos och biföllos Bevilln.-, Lag- samt Allni. Besv.- o.
Ekon.Utsk:ns ncdannämnde d. 18 dennes f. m. på bordet lagda
mern.:
N:o 5, i anledn. af Hr Gustafssons uti väckt motion bland
annat gjorda framställning om sättet och villkoren för conlrollstämpling
af inkommande utländskt guld- och silfverarbele; samt
N:o 6, i anledn. af Pehr Mattsons från WesterNorrlands län
motion i afseende å handels- och sjöfartstraetaten med Hyssland.
Vid föredragning af BancoUtsk:s d. 18 dennes f. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 34, i anledn. af väckt fråga om afhjelpande
af penningeförlägenheten i allmänna rörelsen, blef detta utlåtande
ånyo bordlagdt, på begäran af Hr Mannerskantz, Carl Axel,
och Frih. Haab, Adam Christian.
Föredrogs BancoUlsk:s d. 18 dennes f. m. på bordet lagda
utlåt. N:o 35, i anledn. af Bonden Jan Pehrssons i Guldsmedshyttan
ansökning om eftergift å ränta af ett från Bancodisconten
utgifvet lån.
O
Hr Åkermans vid detta utlåt, fogade reservation upplästes, på
begäran af
Hr von Hartmansdorff, Äng., som derefter yttrader
o
Jag anser den reservation Hr Akerman afgifvit och i hvilkenHr
Bildt sig förenat vara så riktig och öfverensstämmande med
de beslut, som detta Stånd i dylika fall redan fattat, att jag vördsamt
till H. o. Ad. hemställer, att denna modification måtte
bifallas.
Hr Bildt, Knut: Som jag reserverat mig emot detta betänk.
så instämmer jag lill alla delar i hvad Hr von Hartmansdorff
sednast yttrat. Det är så mycket mera skäl alt endast låta
afskrifva straffräntan, som denna grundsats blifvit förut under hela
riksdagen följd vid alla dylika fall, och det finnes icke något skäl,
hvarföre man nu skulle frångå densamma. o Detta mål föredrogs
först på räkenskaps-afdelningen, deruti Hr Akerman och jag voro
ledamöter, och der samma grundsats blef antagen, men den frångicks
genom en votering i Utsk:s plenum. Jag skulle anse det
vara ett ganska betänkligt prejudicat om man nu frånginge densamma,
och anhåller derföre att betänk, måtte återremitteras med
förklaring, att R. o. Ad. beviljar afskrifning af de 614 r:drne,
men icke något vidare.
Frih. Stjernstedt, Jacob Theodor: Jag medgifver visserligen,
att i allmänhet borde det vara en princip, hvilken BancoUlsk.
äfven i allmänhet tillämpat, att icke mera än straffräntan
Den 21 December e. m.
031
borde afskrifvas-, men här är det förhållande, att den skyldige icke
sjelf har kunnat betala, utan det är hans slägtingar, som gjort afbetalningen,
och ehuru de icke hafva fått något bestämdt löfte,
så har man likväl gifvit deni hopp och förväntan, att det öfriga
skulle afskrifvas, om de gjorde den betydliga inbetalning, som har
skett. Det var kanske icke så alldeles rikligt af Bancostyrelsen
handladt, att ingifva dessa förhoppningar, men jag tror dock, att
det vore Ståndet värdigare att bifalla denna eftergift, än att låta
dessa den skyldiges slägtingar missräkna sig på hvad de trott sig
kunna förväuta.
Hr von Hartmansdorff: Det är en för R. Sl:s verk gällande
grundsats, att de icke få ingå accord med sina gäldenärer,
emedan man icke kan vela hvarthän det skulle leda, utan skola
alla dylika frågor underställas R. St. sjelfva. Om nu Ständerna
äfvenledes ginge derhän att efterskänka något mera än straffräntan,
och således inläle sig på ett slags accord, så vore det fara
värdi, att alltför många gäldenärer, isynnerhet i Disconten, komme
att vända sig lill Ständerna, och alt Ständerna således blefve fyra
discontdirectioner, som komme att, hvar för sig, pröfva sådana
småsaker. Delta anser jag för min del icke vara lämpligt. Discontlånen
äro dåliga nog ändå. Komme man ytterligare derhän,
att borgesmännen kunde hoppas befrielse från betalningsskyldigheten,
när gäldenärerne icke kunde fullgöra sina förbindelser, så
blefve disconllänen säkerligen ännu sämre. Bankens enda säkerhet
ligger egentligen i den stränghet, hvarmed gäldenärer och
borgesman tillhållas att betala. Slappas den, så blifva betalningarne
så mycket ringare. Jag fortfar att vördsamt afstyrka den
missluindsamhet, som BancoUtsk. förordat, och anhåller, att R. o.
Ad. icke måtte gå längre än Hr Akerman i sin reservation
föreslagit.
Frih. Raab, Adam Christian: De skäl för en afskrifning,
som Frih. Stjernstedt anfördt, äro visserligen hvad man kallar behjertande,
men deremot måste å andra sidan erkännas, att R. o.
Ad. icke varit njugg uti beviljande af särskilda gracer åt enskilda
personer, vid denna riksdag, och jag tror icke, att prejndicatet
skulle vara nyttigt, om R. o. Ad. i detta fall skulle gå längre än
Hr von Hartmansdorff och flera andra ledamöter af Ståndet önskat
och med hvilka jag således förenar mig.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag instämmer
alldeles i den åsigt, som Hrr Bildt och von Hartmansdorff
här yttrat om beloppet af hvad som kunde efterskänkas. Samma
åsigt har Utsk. också alltid såsom regel yrkat. Härvid har dock
ett särskildt förhållande yppat sig. Det är väl sant, att Discontdirectionen
i fråga om afskrifningar icke kan gifva något löfte,
utan utlofva att hänskjuta frågan till R. St. Men denna förespegling
utgör likväl den bevekelsegrund, som förmått en gäldenärs
slägtingar att göra en afbetalning, hvartill de icke kunnat förbindas,
och derföre har Utsk. för denna gång tillstyrkt bifall till af
-
632
Den 21 December e. m.
skrifningen. För min del önskar jag, att Bancodiscont-directionen
hädanefter aldrig måtte gå längre än reservanterna önskat, men
jag skulle dock tro att närvarande fall icke skulle kunna blifva
något farligt prejudicat.
Frih. Cederström, Jacob: Accorder med låntagare eller
deras borgesman, då låntagarne kommit på obestånd, skulle väl i
vissa händelser kunna förskaffa Banken några riksdalers vinst, men
mångfaldigt större förluster i andra fall. Ständerna hafva en erfarenhet
hvart denna bana leder i de s. k. filialdisconternas utredning,
der Ständerna medgifvit sådana accorders fastställande,
hvaraf förlusterna varit ganska betydliga. Sjelfva saken är i denna
fråga ganska obetydlig, emot den grundsats att icke mera än
straffräntan bör afskrifvas. Denna bör deremot vid alla sådana
tillfällen afskrifvas, ty den är eli ocker, som icke bör trycka den,
som gifvil sin borgen på en persons skuldsedel till Banken. Jag
instämmer således med Hr von Hartmansdorff deruti, att Utsk:s
betänk, mätte afslås och sjelfva frågan bifallas på det sätt, som
reservanterna hafva föreslagit.
Sedan öfvcrläggningen härmed förklarats vara fulländad, oell,
uppå H. Ex. Hr Gr. o. Landtmis förfrågan, huruvida Hr Bildt,
sorn förklarat sig instämma med Hr von Hartmansdorff, men yrkat
återremiss, vidblefve detta yrkande, Hr Bildt anmält, det han
afstod från sin begäran om återremiss, blef propos. ä bifall till
Utsk:s utlåt, framställd, men besvarad med nej, hvarefter 11. Ex.
hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s i detta utlåt,
gjorda hemställan, på del sätt, att sökanden Jan Pehrsson förunnades
eftergift af den, å berörde af Rådmannen Lind hos Bancodisconten
upptagna län, upplupna s. k. straffräntan.
Ropades ja.
Föredrogs och bifölls BancolJtsk:s d. 18 dennes f. m. på bordet
lagda utlät. N:o 3<i, i anledu. af K. M:s nåd. skrifvelse lill
R. St., ang:de åtgärder för ordnande af Rikets penningeväsende.
BancoUtskrs d. 18 dennes f. m. på bordet lagda mern. N:o
37, med förslag lill sammanjemkning af RiksSlms beslut, i anledn.
af Ulsk:s betänk. N:o 15 och utlåt. N:o 23, blef härefter
föredraget, men ånyo bordlagdt, på begäran af Hr Mannerskantz,
Carl Axel, och Hr Rå fel t, Anton.
Föredrogos ånyo och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d.
18 dennes f. m. pä bordet lagda betänk:n:
N:o 'J6, i anledn. af väckt motion om ändring i K. förorda,
d. 29 Juu. 1831, angsde stämpling af tackjern; och
N;o 97, i aniedn. af väckt motion om upphäfvande af K.
förordn. d. 19 Juni 1S43, angide kolmätningen inom bergslagen.
Föredrogs och lades till handlingarne Allm. Besv.- o. Ekon.-
Ctsk:s
Den 21 December e. m.
633
Utskis d. 18 dennes f. m. pä bordet lagda mein. N:o 98, i anledn.
af älerremiss utaf betänk. N:o 69.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s nedannämnde,
d. 18 sisll. dennes f. m. på bordet lagde betänk.
N:o 99, i anledn. af fråga om försäljning af Kronan tillhöriga
oanvändbara persedlar oell effecter;
N:o 100, i anledn. af väckte motioner, ang:de befordringsförfattningarne
för prester;
N:o 101, i anledn. af väckt motion om bestämmande af vissa
grunder för befordringarne inom postverket;
N:o 102, i anledn. af väckt motion, ang:de R. St:s underrättande
om de åtgärder, som i afseende på folkskolorne blifvit
vidlagne;
N:o 103, i anledn. af väckte motioner om förordnande afen
comité' till granskning och ordnande af Rikets ekonomiska författningar;
N:o
104, i anledn. af väckt motion, i afseende å användandet
af de under namn af ”besparade pastoralier” till stiftens byggnadscassor
ingående medel;
N.o 105, i anledn. af väckt motion om beredande af lindring
för allmogen i väghållningsskyldigheten; samt
N:o 106, i anledn. af väckt motion derom, att förbudet mot
fiskande med härkla mätte upphäfvas.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis d. 18 dennes f. m.
på bordet lagda betänk. N:o 107, i anledn. af väckte motioner,
dels alt arbetsskolor måtte i förening med folkskolorne inrättas,
oell dels att vid alla läroanstalter och folkskolor i städerne och på
landet undervisning måtte meddelas, ej allenast uti gymnastik och
fäktning, utan äfven i andra vapenöfningar.
Hr von Troils vid detta betänk, fogade reservation upplästes,
pä begäran af
Gr. Posse, Erik Arvidsson, sorn derefter anförde:
Jag önskar och anhåller, att en särdeles uppmärksamhet måtte
fästas vid den reservation, som nu blifvit uppläst. Den innehåller
en efter min tanke ganska vigtig och statsgagnelig sats.
Det vore visserligen ett ganska vågsamt försök att i vår tid yttra
sig för ett minskande af upplysningen, och detta är äfven långt
från min åsigt. Jag önskar blott att undervisningen måtte stan
na
inom de gränsor, som naturen sjelf utstakat uti folkets förstånd
och förmåga. Det är en sanning, att förordningen om folkskolorna
bestämmer ett minimum af kunskapsmått, men den bestämmer
också alt skolorna skola så inrättas, att vida högre kunskaper
der skola kunna inhemtas, än som äro förenliga med allmogens
fattningsgäfva. Hvar och en, som vistats bland allmogen,
vet, att ifrågavarande stadga af d. 12 Juni 1842 icke motsvarar
de flestas önskningar, ty mängden har den tron, att deras barn
5 H. 80
634
Den 21 December e. m.
icke behöfva lära mera än de sjelfva och anse den hill ilis brukligs
presterliga undervisningen tillräcklig. Jag är långt ifrån alt
dela denna inskränkta tro, men jag anser, att bokvelandet icke
bör utbildas på arbetskraftens bekostnad och tror, att med ett bestämdt
minimum i kunskaper kunde förenas undervisning i de
allmännaste gröfre trädslöjder, som äro brukliga på landet. Dertill
skulle icke något betydligen förökadt statsanslag behöfvas, ty
ehuru de nu bestämda lönerna för folkskole-lärare äro otillräckliga
för sådana personer, som böra undervisa i de högre kunskaperne,
så tror jag dock, att de skulle vara tillräcklige om icke någon
större lärdom erfordrades än för det nu bestämda minimum, hvilket
jag icke anser vara för högt tilltaget. Om sålunda någon besparing
skulle vinnas af den redan beviljade atlöningen, så skulle
den kunna användas till lönande af slöjdkarlar och andra handtverkare,
som säkerligen skulle för en ganska ringa penning åtaga
sig barnaundervisningen då de finge producten af elevernes arbete.
Det är på dessa skäl och med åberopande af Hr von Troils
reservation, som jag anhåller om återremiss af betänk.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius.: Långt ifrån att
vara af en motsatt tanke med Gr. Posse om nyttan deraf alt barnen,
jemte läsa och skrifva, få lära någon viss slöjd, så instämmer
jag deruti, att sådant är rätt nyttigt, der det sig göra låter. Sådana
slöjder bidraga obestridligen till allmogens förkofran ; men undervisningen
deri torde svårligen genom någon lag kunna åläggas, likasom
att läsa, skrifva och något räkna, hvilket är lika behöfligt
för alla. De communer, hvilka vilja vinna en sådan fördel, som
att få sina barn inöfvade i slöjder, böra och kunna enskildt derom
draga försorg. Huru skulle Staten kunna inrätta ett seminarium
för sådana lärare, då en slöjd passar för den ena orten och
en annan för den andra. Då dessutom ingen motion är väckt
om någon förändring i folkundervisningsstadgan, så är det väl
icke lämpligt att nu, innan skolorna ännu äro mera än partielt
inrättade, ifrågasätta en partiel utsträckning till några vissa slöjder.
Trädgårdsodling och trädympning m. m. finnas dessutom redan
omnämnda i den gällande författningen. Kan man vidare
utvidga skolorna, sedan de kommit i gång, så är det väl, men
att nu begära särskildt statsanslag för sockenskomakare eller sockenskräddare
eller sockensmeder, finner jag olämpligt, hvarföre jag
tillstyrker bifall å Utsk:s betänk.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Gr. Posse har så fullständigt
utvecklat den ide', som jag velat nedlägga i min, betänk, vidfogade
reservation, att för mig intet annat återstår, än att förena
mig med honom. Det har likväl icke varit min mening, att Staten
i något hänseende skulle belastas med några nya förslag för
införande af undervisning i handslöjder. Jag har endast ansett,
att då motioner i en dylik syftning voro väckta, och då, efter min
tanka, just allmogens barn skulle vara vida mer tryggade för sin
framtida utkomst genom en sådan undervisning, än om de t. ex.
få inhemta litet geometri, linearteckning eller naturlära etc., hvil
-
Den 21 December e. m.
635
ket visserligen icke innefattas i det för folkskolorna bestämda minimum,
men hvartill undervisningen likväl enligt författningen
kan och bör utsträckas, åtminstone för vissa individer; så hade jag
trott, alt Utsk. åtminstone bade bort uttrycka en opinion, att en
sådan undervisning i handarbeten vore af vigt för allmogens barn.
Att så helt och hållet kasta motionen ifrån sig, utan att yttra
det aldra ringaste till förmån för en vigtig sats, ansåg jag icke
rätt och derföre reserverade jag mig. Skulle 11. o. Ad. täckas
återremittera betänk., sä att del får komma under nytt skärskådande
inom Disk., så hoppas jag der kunna ytterligare utveckla
skälen för min åsigt.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Vi torde känna litet
hvar, på hvad sätt frågan om folkundervisningen har blifvit mottagen
i landsorterne. Visserligen har den i mänga orter blifvit
emottagen med välvilja; åtskilliga socknar hafva med mera eller
mindre beredvillighet underkastat sig författningen; andra hafva
uppskjutit sakens verkställande, så långt de kuilna, och några hafva
nästan yttrat den tanke, att de icke skulle vara skyldige att
efterkomma författningens föreskrifter. Under sådana förhållanden
tror jag det vara högst angeläget, att icke gä för långt i fordringarne
af de skolor, som skola organiseras enligt 1842 års författning.
Man torde således böra inskränka sig till det minimum
af kunskaper, som denna författning bestämmer, hvilket minimum
jag anser icke vara större, än som man väl kan fordra, och som
icke utgör mera än en nödig underbyggnad för ungdomen vid den
lid, då den skall öfverlemnas till presteus egentliga handledning.
Om de nemi. vid beredelsen till Nattvarden förut känna religionens
hufvudläror utantill, så är halfva vägen för presten undanröjd,
som dä kan uteslutande egna liden åt dessa lärors inskärpande
på förståndets väg och sammanfoga dem med moralens läror,
och det är på »'en vägen, som jag skulle hoppas att folkskolorna
skulle medföra den förnämsta vinsten, emedan denna undervisning
hittills måhäuda oftast inskränkt sig till en tom utanlexa. Men
för detta ändamål är det angeläget att icke complikera förbållandet
genom alt föreskrifva sådana undervisningsämnen, som möjligen
öfvergå det sorn kan verkställas inom alla socknar och att
man ej fordrar mera än hvad som bestämdt fordras folden moraliska
och religiösa bildningen. Af dessa skäl får jag vördsamt
hemställa, alt R. o. Ad. måtte bifalla Utsk:s betänk, och låta det
förblifva vid hvad 1842 års författning bestämmer. Jag är långt
ifrån att icke inse nyttan af den önskan man här framställt rör:de
undervisningen i slöjder vid folkskolorna. Men jag tror, alt det
icke blifver svårt för hvarje skoldirection, att utan några föreskrifter
kunna åstadkomma hvad som finnes lämpligt inom församlingarne.
Hr Munck, Bror Gustaf Reinh.: Orsakerna, hvarför
Utsk. icke tillstyrkt ifrågavarande motion, äro just de, som Hr
Silfverstolpe har anfört. Det har icke undfallit Utsk., att det naturligtvis
vore ganska nyttigt om undervisning i praktiska yrken
636
Den 21 December e. m.
kunde lemnäs vid folkskolorna; men då det är allmänt bekant,
att folkskolorna ännu på de Hesta ställen icke kommit lill stånd,
och då det lill och med är fara värdi, alt de på många ställen
icke komma till stånd för bristande medel, dels till lärares aflöning
och dels för byggande af skolhus, sä har Ulsk. ansett det icke
vara skäl, att till författningen göra det begärda tillägget. Hvad
trädgårdsodlingen beträffar, sä har Hr von Hohenhausen upplyst,
att författningen redan föreskrifver, att undervisning deruti bör
meddelas, på de ställen, der det sig göra låter. På dessa skäl får
jag tillstyrka bifall å betänk.
Ofverläggningen förklarades nu vara afslutad, hvarefter H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge de emot
Etsk:s betänk, gjorde anmärkmr föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades starka nej, blandade med några ja.
Propos. till bifall ä Utsk:s betänk, blef härefter framställd
och besvarad med ja jemte ett eller annat nej, hvarpå H. Ex.
förklarade, det han trott sig finna, att R. o. Ad. bifallit denna
sednare propos.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 18 dennes
f. m. på bordet lagda betänk. N:o 108, i anledn. af väckt
motion derom, att privatbanksbolagen mätte åläggas hålla ett utvexlingscontor
i Piteå stad.
Vid föredragning af Allm. Besv.- o. Ekon.Otsk:s d. 18 dennes
f. m. på bordet lagda betänk. N:o 109, i anledn. af väckte motioner,
angide presterskapets löneinkomster, blef detsamma ånyo
lagdt pä bordet, på begäran af Frih. Raab, Adam Christian,
och Hr Bildt, Knut.
Föredrogs och bifölls SlatsUlslcs d. 7 och 11 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 88, i anledn. af dels K. M:s nåd. propos.,
angtde förre Departementschefernas vid General-tullstyrelsen Presidenten
af Billberghs och Canceliirådet Valerii befriande från ädömdt
eSättningsansvar i målet, rör-.de den efter afl. Uppbörds-tullförvallaren
Finer yppade balance, dels särskilde motioner, i fråga
om beviljandet af enahanda eftergift för förre Kamererare!!, Kammarrättsrådet
Winroth och förre Conlrolieuren Middendorff.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Hindrad att i förmiddagens
plenum tillstädesvara, och dä jag icke visste att frågan om
pension för Generaldirecteuren Livijns enka skulle ifrågakomma,
och i anledn. af denna fråga, men isynnerhet med anledn. af en
af mig väckt motion, som af R. St. blifvit bifallen, ang:de ett årligt
understöd åt Hr Thulstrup, anhåller jag att för några ögonblick
få upptaga R. o. Ad:s lid med en motion, hvars väckande
så mycket mindre lärer kunna förvägras, som slatsregleringen ännu
icke är fulländad.
Den 21 December e. m.
637
Härefter uppläste Hr Liljenstolpe följande:
Förhindrad alt i förmiddagens plenum tillstädesvara, och då
jag dessutom icke förmodade att frågan om pensionen lill Generaldirecteuren
m. m. Livijns enka då skulle förekomma; så ock i
sammanhang med denna, såsom 9 hufvudtiteln och indragningsstaten
tillhörande pensionsfråga, men hufvudsakligast med anledning
utaf en af mig förut väckt motion, nemi. den af R. H. St. benäget
bifallna motionen om ett årligt understöd åt f. d. Consulatsccreleraren
Hr Ludvig Thulstrup, anhåller jag vördsammast, att
få några ögonblick taga H. Ståndets tid och öfverseende i anspråk,
dä jag har för afsigt att begära, det ett tillägg lill den åberopade pensionsfrågan
rör:de Hr Thulstrup måtte af gifvarne, d. v. s. R.
11. St., benäget beslutas, hvilket tillägg lärer sä mycket mindre böra
kunna förvägras, som statsregleringen ännu icke kan anses vara definitivt
fulländad, och den anslagna pensionen icke beräknas förr än
från och med nästkommande års början. R. H. St. hafva nemi.
behagat anslå 400 r:dr b:co om året åt bemälde Hr L. Thulstrup,
denne förtjenslfulle lärare och barnauppfostrare, hvilken vid nära 71
års ålder, samt efter att, till följd utaf på sednare tider inträffade
sorger och motgångar samt smärtsamma så väl själsförluster
som pecuniära, de der vållat hans totala ekonomiska obestånd, hafva
nödgats upphöra med den af honom i flera och 20 år här i hufvudstitden
med så utmärkt beröm dirigerade uppfostringsanstalt
för gossar, nu befinner sig utur ständ att kunna vidare sig sjelf
försörja.
Denna gåfva eller årliga understöd är således ingalunda att
betrakta såsom ett blott bidrag, utan utgör totalbeloppet för Hr
Thulstrups framtida bergning. Skulle någon del af dessa 400 r:dr
från detta ändamål undanryckas; så förfelades ju helt och hållet
hvad som med motionen och densammas bifallande åsyftats, och
man läte då det nödtorftiga bröd, för att så säga, ryckas utur
munnen, det bröd, hvilket R. H. St. behagat utaf allmänna medel
bekosta åt den ålderstigne, förtjenstfull och nitiske läraren.
Med anledning af hvad jag sålunda haft äran framställa, och
då gifvarena måtte tillåtas att vid gåfvan fästa det villkor dem för
godt synes, särdeles då delta villkor utgör gåfvans ändamål och
betryggar detsamma, vågar jag härmedelst vördsammast föreslå,
att det tillägg, eller den förklaring må, rör:de denna pensionsfråga,
göras, att nemi. R. St. behagade förklara, det R. St. vid
det åt f. d. Consulatsecreleraren Hr Ludvig Thulstrup beviljade
årliga understöd af 400 r:dr b:co fästat det villkor, all detta understöd
är åt bemälde Hr Thulstrup helt och hullet 'personligen
gifvet; hvarigenom pensionen, eller det för Thulstrups uppehälle
oundgängligen till hela dess belopp erforderliga understöd, må
vara fritagen från hans borgenärers möjliga anspråk.
Om bifall härtill samt remiss till II. SlatsUtsk. får jag vördsammast
anhålla; och tager jag mig friheten att ännu ytterligare
fästa uppmärksamheten deruppå, alt hvad jag med denna min
hemställan har äran åsyfta, utan all tvifvel varit R. H. S(:s, eller
de ädle gifvarenas obestridliga mening. Jag tror det sä myc
-
638
Dea 21 December e. ra.
ket hellre, som jag hört flera inom representationen förmena, att
ett sådant villkor skall, en gång för alla, vara fästadt vid dylika
utaf II. St. beviljade pensioner, eller åtminstone, till följd af det
med desamma åsyftade ändamål, tacite vara gjordt, om ock ett
så väsendtligt villkor skulle vara utelemnadt; äfvensom della åt
Hr Thulstrup beviljade understöd, egentligen icke någon pension
ät honom, är ännu mera personelt, och således för andra ändamål,
än underhållstagarens framtida bergning, mera oåtkomligt,
än de utur enskilda pensionscassan utgående pensioner,
hvilka äro tillkomna af, samt grunda sig uppå af pensionären,
någon gåug med borgenärers penningar, bestridda inbetalningar.
Korteligen detta understöd åt Hr Thulstrup är egenteligen icke
alt jemföra med vanliga pensioner, så väl nämnde enskilda, som
de af Staten, efter fyllde tjenste- och lefnadsår, beviljade, mera
än uti det hänseende, att dessa understöd afse att nödtorfteligen
understödja samt i möjligaste måtto betrygga de återstående dagarne
för den, hvilken åt samhället och allmänt gagn uppoffrat en
lång lefnad samt själs- och kroppskrafter.
R. o. Ad. biföll denna motions remitterande till StatsUlsk.
Lades på bordet Const.Utsk:s utlåt. N:o 11), ang:de K. M:s'
nåd. propos. om ändringar i 17, 22 och 24 §§ Reg.F.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. | till 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Måndagen elen 23 December 1844.
Plenum kl. ö e. m.
Justerades 17 prot.utdr. för d. 21 dennes, deraf ett för både
f. och e. m. samt de öfriga för e. m.
Justerades pleniprot. för d. 5 dennes.
Föredrogs ånyo K. M:s d. 21 dennes e. m. på bordet lagda
nåd. propos. om‘antagande af ny strafflag.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: I den skrifvelse, som åtföljer
K. M:s nåd. propos., har Konungen yttrat, det han ämnade
i en framdeles afgifvande propos. bestämma liden, frän hvilken
verkställigheten af den föreslagna strafflagen skulle komma
att äga rum. Konungen yttrar äfven, del Han anser nyttigt att
ben 23 December.
639
Ständerne deröfver yttra sin tanka. Då nu, enligt hvad jag hört
yttras, K. M:s önskan vore, att riksdagen skulle afslutas med Januari
månad, torde det vara angeläget att bedömma, huruvida
pröfningen af denna strafflag kan medhinnas inom nämnde tid.
För LagUlsk., som skall behandla ämnet, anser jag således vigtigt
att pä förhand äga någon grund för sitt omdöme i delta fall.
Del kan möjligen blifva obestämdt, huruvida det är K. M:s önskan
ali lagen skall af Ständerne pröfvas och antagas vid denna
riksdag, eller om icke Konungen öfverlemnat densamma, endast
för att fullgöra det löfte, som Konungen vid riksdagens öppnande
afgaf, att nemi. under riksdagens lopp aflemna en sådan propos.
Jag anser således vigtigt, att Ständerne, eller åtminstone att
LagUtsk. på förhand kunde få erfara huruvida tiden kommer att
medgifva den grundliga pröfning, som för ett så vigtigt arbete
fordras, innan Ständerne deråt lemna sitt bifall, och då jag har
den lyckan att finna härstädes närvarande den man, H. Ex. Hr
Just.ministern, som contrasignerat Konungens nåd. propos., tager
jag mig friheten vända mig till denne ledamot af Huset, i hopp
att han mätte lemna någon ledning för ett sådant omdöme, huruvida
K. M:s afsigt är, alt lagen skall antagas af nu sammanträdda
Ständer, eller om icke K. M:s önskan endast kan vara att hafva
öfverlemnat den åt nationen, för att vid en kommande riksdag
kunna deröfver aflemna sitt omdöme, äfvensom huruvida, i händelse
granskning af detta stora arbete företages, Ständerne komma
att erhålla ett så tillräckligt rådrum, alt denna pröfning må
kunna ske grundeligen. Jag har visserligen icke rättighet alt
fordra ett sådant yttrande, men jag har ansett det vara nödigt för
LagUtsk., och i händelse den ledamot, lill hvilken jag vågat vända
mig med denna vördsamma förfrågan, ville lemna den upplysning
jag önskat, är jag öfvertygad att både LagUtsk. och Ständerne
derföre skulle blifva honom tack skyldige.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han, då Gr. Gyldenstolpes
framställning egentligen syntes stödja sig derpå, att
riksdagen skulle afslutas före Januari månads utgång, ansåge sig
skyldig upplysa, att, ut i sednast hållna talmansconference, Talmannen
öfverenskomma derom, att de borde hos K. M. i und.
anmäla, att riksdagsärenderne icke inom sagde lid kunna hinna
afslutas.
Gr. Frölich, David: Jag tillstår, att jag med den största
uppmärksamhet afhört Gr. Gyldenstolpes tal, för att slutligen kunna
utfundera hvad meningen kunde vara med den af honom så
ofta åberopade frasen om Konungens önskan i detta fall. Det är
naturligt, att då en ledamot på detta rummet talar om Konungens
önskan, hvilken vanligen, efter parlamentariskt bruk, icke
plägar här mycket omröras, så är det dock med allvarlig önskan
hos den individen, som talar, att gå Konungens önskan till mötes.
Nu vet jag ej om jag kan taga för alldeles afgjordt att sådan
vore den värde talarens önskan. Att han begagnat tillfället
och vändt sig lill H, Ex. Ministern för Justilite-ärcndena skulle
640
Den 23 December.
väl vara ett prof på en sådan allvarlig önskan; men om det varit
endast för att få svar på sin egen önskan, så hade han haft
tillfälle alt vända sig till II. Ex. enskildt. Nu får jag, som ledamot
af detta Hus och medlem af Svenska nationen, förklara, att huru liflig
än Konungens önskan må vara att få en ny lag, så tror jag, att
nationens att få en ny criminal-lag, är lika stor, och att den varit,
flere år innan Konungen uppträdde på thronen, af Svenska
folket ådagalagd. Således, och fastän jag ingalunda dermed vill
säga, att icke jag, som individ, gör det största afseende på Konungens
önskan, tror jag dock att vi, som representanter, böra
komma ihåg Svenska folkets önskningar, och det kanske i främsta
rummet.
Jag öfverlemnar nu ordet till H. Ex. Hr Just.ministern, i fall
han anser sig böra besvara denna frågan, som jag tror, efter mitt
begrepp, hade kunnat vara gjord i enrum till och med; men jag
får förklara, alt om H. Ex. ämnar blifva mycket öppenhjertig i
afseende på Konungens önskan, hvilket naturligtvis icke angår mig,
så förändrar detta icke min önskan som medlem af representationen.
Gr. Gyldenstolpe: Jag anhåller att få fästa den siste talarens
uppmärksamhet derpå, att jag icke som han begagnat mig
af ordet ”Konungens” önskan, utan ”Kongl. Majlis.” Jag gör i det
afseendet en skillnad mellan Konungen och K. M. K. M. har
afgifvil en nåd. propos., och jag har ansett, att det skulle vara
vigtigt för LagUtsk., för behandlingen af densamma, alt bestämdt
veta huruvida tiden medgäfve att ingå i en fullkomligt grundlig
pröfning af detta stora arbete.
H. Ex. Hr Frih. Gyllenhaal, Lars Herrman: Då en
värd ledamot vändt sig till mig personligen med en förfrågan, anser
jag äfven skyldigheten å min sida fordra ett svar. Delta svar
kan och bör likväl icke blifva annat, än att blott och bart hänvisa
till Konungens nåd. propos., som nu blifvit föredragen jemte
åberopande af den förklaring i afseende på tiden för riksdagens
afslutande, som H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, nyss behagat afgifva.
Uppå härefter framställd propos., blef K. M:s ifrågavar. nåd.
propos. till LagUtsk. remitterad.
Föredrogs ånyo och remitterades till LagUtsk. K. M:s d. 21
dennes e. m. på bordet lagda nåd. propos., ang:de lag om verkställighet
af fängelsestraff.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d.
14 och 21 dennes på bordet lagda betänk. N:o 19, i anledn. af
väckte motioner om dels ändring i och dels förklaring öfver stadgandet
i 26 cap. 2 § Byggn.bm, ang:de byggnadsskyldigheten å
prestgårdar på landet.
Till
Den 23 December.
641
Till pröfning företogs
l:o Utsk:ns tillstyrkande, att den af Anders Andersson och
Henrik Andersson i ämnet väckta motion icke- mä till någon
It. St:s åtgärd föranleda.
Bifölls.
2:o. Utsk-.ns tillstyrkande i afseende på den af Anders
Nilsson yrkade förklaring öfver i § >6 cap. Byggn.b:n.
D:r Norströms vid (Jlskms betänk, fogade reservation upplästes,
på begäran af
Hr von Hartmansdorff: Äng., som derefter yttrade:
På grund af de skäl, som blifvit framställda i den upplästa
reservationen, hemställer jag vördsamt, antingen att ifrägavar. betänk.
måtte afslås, eller ock att R. o. Ad. mätte detsamma återremittera,
på del att Ulsk. mä komma i tillfälle alt från det föreslagna
beslutet afskilja den sednare delen af sitt förslag. Del heter
nemi.: ”tillstyrka R. St. att hos K. M. i tind. anhålla, det K.
SI. täcktes antingen i nåder låta utfärda ett särskildt reglemente till
bestämmande af kyrkoherdars åligganden, i afseende pä underhållandet
af den del utaf ecclesiastika boställens åbyggnad, som af församlingarne
beslås, öfverensstämmande med grunderne i ofvananförde nåd.
reglementen,eller ock meddela den förklaring, att samma reglementen
böra, i hvad de röra boställsinnehafvarnes skyldighet att husen värda
och underhålla, jemväl ä ecclesiastika boställen tillämpas.” Uti båda
dessa alternativ utgår Ulsk. från den mening, att de reglementen, som
för närvarande gälla, dels för Kronans hus och byggnader, dels
för militära boställen, mä varda tillämpade på de ecclesiastika.
Delta är efter min tanka icke lämpligt. Antingen bade Ulsk-.n
icke bort i detta fall framställa någon anhållan, eller ock bade
de boil inskränka benne till ali bos Konungen begära utfärdande
af ett reglemente i berörde hänseende, men ulan att omtala
de ifrågavarande grunderne. Anser man en önskan, som ej är
närmare bestämd, icke bör framställas, då må hela saken förfalla,
meri anser man det obestämda tillräckligt, dä bör den delen af
frågan skiljas från det öfriga Detta torde lämpligen böra ske
inom Ulsk-.n, pä det all framställningen mä hafva all den fullständighet
och all den riktighet i formen, som vederbör. Det är derföre
jag icke vill på detta turn föreslå antagandet af en annan
ordalydelse, utan som jag hemställer att återremiss mätte beviljas.
Frih. Cederström, Jacob: Byggn.b:ns stadgande om laga
bus är egentligen det felaktigaste i bela denna balk af 1734
års lag. Det linnes lill äfventyrs icke 10 hemman i Svea land,
som äro bebyggda efter de bestämmelser, som denna balk i afseende
på laga bus utsätter, och det är tydligt, all numera knappast
ett hemman finnes, som icke sedan dess stigit i odling, och sålunda
behöfver vidlyftigare byggnader både för folk och fä samt
för inrymmande af jordens afkastning, än Byggn.b:n föreskrifver.
Enahanda är förhållandet med prestgårdar, i afseende å hvilka
särskilda öfverenskommelse!' mellan innehafvarne och socknarne
5 H. 81
642
Den 23 December.
blifvit träffade för grödans förvarande, för kreaturens inrymmande
o. s. v. och dessa öfverenskommelser äga grund i det behof af utrymme,
som för tillfället förefinnes. Det är således klart, att i samma
mån odlingen tilltager pä prestbolet), som ä hemmanen inom socknarne
i allmänhet, så besluta äfven och lemna likaledes socknarne
den utvidgning i rum och uthus å prestgårdarne, som kan finnas
vara af nöden. Om genom en författning sådant förbjndes, så
vinnes derigenom ingenting annat än reclamatinner af ersättningsanspråk
från afträdande på tilltrndare, skapande de svårigheter, hvarpå
Skåne företer exempel, i följd af hvilka derstädes väckta re
e.
lamationer icke ännu åro med slut hos Konungen fullkomligen
afhulpne. Jag tillstyrker afslag å denna del af Utskts betänk., som
icke i något afseende kan vara gagnelig!, men i många tvertom
ganska skadligt.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag ber att få fästa Frih. Cederströms
uppmärksamhet uppå, ali bär icke är fråga om nybyggnad
af hus, utan om huru mycket af de en gång byggda husen
som det må åligga kyrkoherdarne alt underhålla. Man kan underhålla
eli hus så, all del aldrig kail behöfva att åter nybyggas, och dä skulle,
sedan det en gång blifvit bygdl, genom en öfver (löfvan ökad underhållsskyldighet
jemväl i sjelfva verket nybyggnadsskyldighelen för
evärdeliga tider åligga boställsinnehafvarne den ene efter den andra.
Man kan åter, utan att egentligen sägas brista i underhåll, likväl
underhålla husen sä, att de äfven inom en kortare tid behöfva
ombyggas; och i sådant fall finge församlingarne, genom ett för
tidigt återkommande ombyggnadsonus, ersätta hvad boslällsinnehafvaren
brustit i underhåll. Det är denna fråga, eller reglerandet
af hvad som skäligen må anses som underhåll oell hvad som nybyggnad,
hvilket af motionären, likasom af Utsk. har ansetts böra
bestämmas, och i den frågan öfverensstämmer jag fullkomligen
med Hr von Hartmansdorff, äfvensom med motionären, att
prostgårdar icke i allo kunna jemföras med militära och öfriga i
betänk, omnämnda boställen; men jag vill endast till Hr von
Hartmansdorff hemställa, om en återremiss vore nödvändig. Jag
tror, att om man afskiljer den sednare delen af förslaget och
endast säger, alt R. St. hos K. M. i und. anhålla om utfärdande
af ett särskildt reglemente lill bestämmande af kyrkoherdars
åligganden i afseende på underhållandet af den del utaf ecclesiastika
boställens åbyggnad, som af församlingarne beslås, om,
säger jag, Ständerne inskränka sig lill denna del af Utsk:s förslag,
tror jag allan rättfärdighet vara uppfylld.
Gr. Frölich, David: Jag tror verkligen, att de skäl, som Hr
von Hartmansdorff framställt, äro så tydliga och fullständiga, alt R.
o. Ad. saklöst kan i desamma instämma, hvilket jag åtminstone
för min del gör, anhållandes äfven om återremiss af detta betänk.
Beträffande de af Frih. Cederström framställda anmärkmr,
hafva de redan blifvit af Gr. Lagerbjelke replikerade på ett sätt,
som fullkomligt visar, att de varit af den vanliga halt, som man
D e 11 23 December.
hos bemälde Friherre plägar finna, att nemi. icke röra den fråga,
som är föremål för öfverläggning.
Frih. Cederström, Jacob: Att besvara Gr. Frölich anser
jag vara alldeles öfverflödigt, och vidkommande Gr. Lagcrbjelkes
yttrande, får jag upplysa, att underhållsskyldighet, af prestboställen
är icke i vidsträcktare mån alt genom reglementen stadga, än som
redan finnes. Bygger församling efter öfverenskommelse utöfver
hvad lag bjuder, eller 3 rum och kök, så är det församlingens
skyldighet att underhålla allt hvad de beslutat att bekosta, såväl
hvad angår manbyggnad sorn uthus. Jag ber, att Gr. Lagerbjelke
ville besinna, att det är församlingen, som beslutar öfver prestgårdsbyggnad,
ehuru lagen utsätter ett minimum härutinnan; men
om församlingen sjelf finner pastor behöfva mer än hvad lagen
utsatt som minimum, så beslules och öfverenskorames på allmän
socknestämma, att, i st. f. den storlek och det antal af rum, uthus,
eller hvad del vara må, som lag bjuder och bestämmer, skola
dimensionerne och mängden vara den eller den; och dä det
är församlingens rätt att sådant besluta, sä är jemväl underhållsskyldigheten
deraf förut bestämd. Hvarföre vilja hindra församlingarne
ali sädane beslut lätta, och hvarifrån kommer väl bågen,
att, sedan slike beslut blifvit fattade oell busen finnas till, vilja
reglementera pastors skyldighet all underhålla allt som blifvit bygdt
utöfver hvad lagen i Byggn.h:n föreskrifver. Jag kan ej finna
hvarken rätt, billigt eller klokt alt falla eli sådant beslut; jag tror,
att vi hädanefter som hittills böra öfverlemna åt socknarne att
derom sjelfve förordna och med sina pastorer öfverenskomma huru
byggas bör, dels i hänseende lill den mängd af folk, som äro
i hvarje pastors bröd, dels ock med afseende ä det antal kreatur,
sorn vid prestgården födas, oell den ymnigare gröda, hvilken vid
hvarje boställe kan upphemtas och som fordrar tillräckliga förvaringsrum.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Såvida de talare, hvilka
förut yttrat sig, hade tagit kännedom om innehållet af de särskilda
af Ulsk-.n åberopade K. reglementen, skulle de hafva funnit,
ali de utsträckt sina yttranden till frågor, hvarom i betänk,
icke är tahult. De af Ulsk:n citerade siadgauden afse underhållsskyldigheten
vid sådana till boställen upplåtna allmänna hus, som
af Kronan områdas, såsom landshöfdingeresidenser m. m. på hvilka
det. är boslällsinnehafvarnes skyldighet att verkställa vissa smärre
förbättringar, hufvudsakligen i afseende på boslällshusets invändiga
underhäll, såsom ali reparera dörrar, läs, eldstäder och dylikt,
men alldeles icke att nybygga sjelfva husen eller att dem till
det yttre i väsendligasle mån underhålla. Dessa nyssnämnde stadganden
hafva de förenade Utskai ansett vara ganska tillämplige
pä sådane vid prestgårdar befintlige hus, som af församlingarne
hyggås, och hvilka, enligt Byggn.Luns stadgande, skola af pastorerna
underhållas. För närvarande finnes visserligen denna underhållsskyldighet
redan i lagen stadgad, men föreskriften iakttages
icke pä de liesta ställen, utan församlingarne få merendels hälla
644
Den 23 December.
till godo att fästa hvarje spik i väggen och reparera livartenda
lås ä de lins i prestgården, som af församlingen byggas, och deraf
uppstå tvister och strider mellan församlingsboerue och deras
själasörjare. Till undanrödjande af dessa stridigheter, ulan alt
derjemte ingå i allt för minutiösa detaljer, hänvisade Ulsk-.u till
förut befintliga reglementen för andra likartade förhållanden, och
föreslogo med afseende derpå, att något passande äfven mätte stadgas
för kyrkoherdelägenheter. Vid en föregående riksdag uppgjordes
ett förslag, som, så all säga, på tummen bestämde såväl
hvad pastor, som församlingen skulle göra; men om delta förslag
blifvit antaget, hade deraf vid tillämpningen del förhållande kunnat
inträffa, att om händelsevis i den uppställda listan någon reparation
blifvit uteglömd och icke uppförd, hvarken på pastors
eller socknens längd, skulle tvist säkert icke nteblifvit om hvem
som borde bekosta den, och derföre ansågo Utsk:n bättre att, på
sätt i afseende på Kronans byggnader är stadgadt, endast utsätta
hvad pastor skulle göra, utan alt uppräkna församlingens åligganden,
enär häraf naturligen följde, att, hvad som ej blifvit pastor
ålagdt att göra, församlingen skulle beslå. Hvad Utsktn i sådant
afseende föreslagit, torde icke böra anses för strängt, enär det icke
är något annat, än det som åligger personer, hvilka bebo Kronans
hus och å dem hafva underhållsskyldighet, helst om man
går till sjelfva den första regleringen af förhållandena emelian pastorernc
och försainlingarne i afseende på prestegårdsbyggnaderne,
det visar sig, alt under Konung Guslaf I:s tid det har varit bestämdt,
alt bela underhållsskyldigheten ålåg pastorerne ensamme
sålunda, att om något i det afseendet försummades och byggnaderne
förföl lo, mäste pastorerne på egen bekostnad uppbygga dem.
För min del tillstyrker jag bifall till betänk.
Frih. Cederström, Anders: Elium jag icke kan neka,
det jag ej rätt förstått den siste talarens yttrande, då det förefaller
mig som hade det afseende på något helt annat, än de i
betänk, omnämnda kyrkoherdeboställen och deras framtida underhåll,
alldenstund det i betänk, uttryckeligen står: ”hvad beträffar
den af Anders Nilsson yrkade förklaring öfver 2 § i 26 cap.
Byggn.b:n,” kan jag likväl icke instämma i hvad Frih. Cederström,
Jacob, yrkat, ulan förenar mig med Hr von Hartmansdorff och
öfrige talare. Jag tror, att här är fråga oro huruvida man bör
fästa mera afseende på enskilde personers fördel än på socknarnes.
Det åberopade lagrummet lyder sålunda: "Prestgård skola ock alla
bygga efter gårdalalet: men sätes- och ladugårdar, sä ock afhyste
rå och rörs hemman varén der frie före. 1 prestgård skall vara
stufva med tvä kamrar, kök, brygghus med bakugn, bod med dubbel
botten och loft, visthus, lada med tu golf och loga, fähus och
stall: alla till den storlek, som särskildt derom stadgadt är. Dessa
hus, och ej flera, äga socknemän med tak och innanredet kyrkoherden
färdiga antvarda, och vare han sedan skyldig, att hålla
dem vid makt med egen kostnad. När de af ålder och bruk och
ej af prestens vanrykt förfalla; då skola socknemän dem bygga och
Den 23 December.
643
bättra på deras kostnad, och må verke å prestbolet ägor tagas,
om der tillräcklig skog är. Tarfvar prestgård, efter dess ägor och
lägenheter, flere hus; bygge och uppehälle prest dera sjelf, eller
gälde det som brister”. Häraf synes, att det i sjelfva verket är
socknens skyldighet att hygga prestgård, men att, sedan den är
bygd, åligger det presten att densamma underhålla. Om han ej
fullgör denna skyldighet, eller gör det till sämre eller bättre grad,
blir det i sjelfva verket en socknens angelägenhet, dä, i fall han
gör det dåligt, socknen snarare kommer att uppbygga nytt prestebol.
Således skulle jag tro, att något reglemenlerande härutinnan
väl kan behöfvas, enär, om det beror på presten sjelf att bättre
eller sämre vårda byggnaderne, skulle socknarne i det fallet ofta
komma alt snart nog få uppbygga nya kyrkoherdebostaden.
Jag begär, lika med Hr von Hartmansdorff, återremiss, på
det alt Konungen må sättas i tillfälle att vidtaga sådana stadganden,
hvilka kunna blifva för allmogen nöjaklige.
Frih. Raab, Adam Christian: Uppkommen under debatten,
har jag ej afhört flere talare än den siste, men tror mig dock
hafva funnit, att fråga uppstått antingen att återremittera, rent afslå
eller bifalla detta betänk. Vid sådant förhållande bekänner
jag mig lill deras åsigt, som yrkal återremiss, icke de-rföre att ju
ej jag vore tacksam håde mot motionären, sora väckt frågan, och
mot Ulsk:n, som velat, fast ej fullkomligen väl lyckats, att utreda
denna sak, utan derföre att i ett betänk, af Allm. Besv.- o. Ekon.-  Ulsk. under N:o 109, som snart följer i ordning till föredragning,
fråga i allmänhet förekommer om presterskapets aflöning och
byggnadsskyldighet, hvarföre jag tror lämpligast vara, att denna
fråga afhandlas i sammanhang med berörde betänk. N:o 109.
Hvad särskildt vidkommer det nu föredragna betänk., så och enär
inga andra bestämmelser finnas i afseende på omfånget af den
skyldighet, som å ena sidan åligger pastor och å den andra församlingen,
än Byggn.hrns stadgande, att vissa hus skola kyrkoherden
autvardas och han vara skyldig alt hålla dem vid makt
med egen kostnad, hvaraf följer, hvad erfarenheten också visat, att
en beständig osäkerhet, och ständiga tvister uppstå emellan församlingarne
och deras kyrkoherdar i della hänseende, hvarvid de
förre vanligen fått sitta emellan, och då ingenting kan vara sämre
än att ål arbitragen öfverlemna bedömmandet af rättigheter och
skyldigheter, önskar jag, att någon bestämd författning måtte komma
alt utfärdas, som på det aldra noggrannaste utstakar de ömsesidiga
åliggandena härutinnan, men anhåller tillika, på förutgifna
grund, om återremiss, så att detta, som faller under Allm. Besv.-  o. Ekon.Utskis betänk. N:o 109, må med detsamma på en gäng
förekomma.
Då nu öfverläggningen ansågs slutad, hemställde II. Ex. Hr
Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. ansäge de emot ifrågavar. sednare
del af Utskms betänk, gjorda anmärkmr föranleda till densammas
återremitterande.
Ropades ja.
610
Den 23 December.
Ånyo föredrogs BancoUlsk:s d. 18 och 21 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 34, i anledn. af väckt fråga om afhjelpande af
penningeförlägenheten i allmänna rörelsen.
Gr. Frölich, David: Jag anhåller att först få fästa uppmärksamheteten
på det formella af denna fråga, d. v. s. på det
verkligen ingenieusa sätt, hvarpå BancoUlsk. har delat frågan om
den allmänna förlägenheten frän den om penningeväsendets reglerande.
Ulsk. har nemi. både delat och icke delat: på det sättet
delat, att Ulsk. i sitt betänk, utgått ifrån Biskop Agardhs motion,
och i anledn. af densamma egentligen tillstyrkt ingenting i sjelfva
beslutet, men deremot har Ulsk. i sin motivering trott sig kunna
visa, att det i sjelfva verket, till allmänna förlägenhetens afhjelpande,
redan yttrat sig i BancoUtsk:s utlåt. N:o 29. Jag anhåller
alt få uppläsa denna del af Utsk:s betänk, under förbigående
af ingressen: ”Sålunda har Ulsk., uti dess under N:o 29 till R. St.
aflåtna betänk, med förslag till en i vissa delar förändrad reglering
af Bankens lånerörelse, med afseende på det större antal ansökningar
om fastighetslån, som hvilar för bristande tillgång å den
till sådan belåning afsalia fond, tillstyrkt, att för denna fond anvisa
en förstärkning af omkring 500,000 r:dr, samt att de årligen
ingående capital-afbelalningarne ä de s. k. silfverlånen åter
få utgifvas emot pant af fastighet”. Deraf läcktes R. o. Ad. finna,
att Utsk. trott det vara ett sätt att afhjelpa den allmänna
förlägenheten, att öka den allmänna skuldsättningen medelst Bancolån
på fastigheter; hvarefter vidare säges: ”Utsk. har jemväl föreslagit
dels tillökning med 200,000 r:dr i credilivet för Jerncont.,
och dels förhöjning i andra grenar af låne- och credilivrörelsen”.
Detta skulle också vara en åtgärd för att afhjelpa allmänna förlägenheten.
”Hvarförutan”, säger Utsk., ”ytterligare nödige medel
blifvit beräknade såsom creditiver för associationer och privatbanker,
som befatta sig med spanmålsbeläning”. Denna omständighet
kan jag icke neka innefattar verkligen ett medel, som synes
mera direct; det andra är pålagligen mera indirect, om icke direct
ledande till den meningen alt afhjelpa den allmänna förlägenheten
genom att skapa nya lånetillgängar. Nu är detta likväl
märkvärdigt, dä man kan göra sig den frågan, hvarföre har Utsk.
brytt sig om att på detta sätt vidröra Biskop Agardhs motion i
della sitt betänk.? Jag för min del är icke i stånd alt kunna dertill
utfundera någon annan orsak, än den, att Utsk. funnit sig generadt
af hvad jag ville kalla den ena delen af den stora frågan,
uppfattad i sin helhet, nemi. icke allenast att consolidera Banken
och skaffa oss stadga i myntvärdet, utan äfven att afhjelpa den
allmänna förlägenheten. Frågas: har jag ej rätt att förmoda det
Utsk. gerna skulle vilja skjuta tillbaka, och laga sä, att denna del
af frågan komme efteråt, som rörer allmänna förlägenhetens afhjelpande,
på det att Utsk. blott mätte sysselsätta sig med att
skaffa stadga i myntvärdet? Hvad som gifvet- mig anledn. att tro,
det sådan varit afsigten, äro yttranden, fällda af ledamöter i anledö.
af betänk. N:o 29, de der förklarat, med mycken logik och
Den 23 December.
647
conseqvens, att i afseende pä den allmänna förlägenheten vore ingenling
annat alt göra, än att vidblifva stränga grundsatser i och
för sladga af myntvärdet. För öfrigt sade en talare, att i den
frågan vore ingenting att göra för nationen, ehuru det medgafs
alt den var sjuk; ty egentliga frågan vore att consolidera Banken.
Nu vädjar jag lill eder, mine Hrr, om J ansen det vara rätt, att
skilja dessa håda frågor genom en sådan skarp distinetion, som
BancoUtsk. gjort. Jag, som för min del tror det vara möjligt
alt, med bibehållande af frågans enhet, besvara den på eri gång,
anser åtskiljandet otillbörligt, emedan jag är ganska säker på, att
de som på della viset befalla sig blott med den ena delen, skola
få se alt deras afsigt att ställa folket på diet ej lyckas. Hvarföre?
Jo, om man än framtager samma vackra tänkespråk från fordna
riksdagar, så har man dock alltid funnit alt massornas makt, la
force des choses, varit så stor, att crediliverne alltid blifvit ökade,
såväl för fastighelsbelåning, som annan creditivrörelse. Intet motstånd
har hjelpt, ulan allt galt igenom, och då har man blott ryckt
på axlarue efteråt, sägande, alt det ej kunde hjelpas. Då man
vill så strängt behandla den ena frågan, nemi. alt bankmessigt
sköta Banken, så befinnes dock att afsiglen helt och hållet förfelas,
emedan andra finnas, som gå sin egen stråt och icke bry sig
om det der, som vilja öka sedel-emissionen, och då, säger jag,
är det skäl att akta sig att åtskilja frågorna. Jag, som från riksdagens
början trott mig kunna förutse hurudan utgången skulle
blifva, och som nu vördsammeligen erinrar Ståndet huruledes jag
försökt ali få frågorne behandlade i ett särskildt Utsk. och på ett
särskildt sätt, men hvilket då, förmodligen på goda skäl, ogillades,
jag måste nu för consequensens skull söka att i det längsta bibe,-  hälla en förening mellan dessa båda frågor, och anhåller derföre,
det täcktes R. o. Ad. medgifva återremiss af detta betänk., på det
alt BancoUtsk. vid pröfuingen af utlåt. N:o 29, hvilket af samtlige
RiksStm blifvit återremilleradl, måtte tillse om det icke finnes
någon klaf gifven att behandla de båda frågorna conjunctim.
Under förutsättning af en sådan möjlighet, och i hopp att
Utsk. täckes låta allt det vara tillsammans, som efter princip bör
hänga tillsammans, ber jag om Husets benägna ursäkt för att jag
vågar utur en brochur uppläsa ett interimsförslag till den allmänna
förlägenhetens afhjelpande, grundad! derpå nemi. att jag tror,
alt ett definitivt förslag till penningeväsendets omreglerande är af
beskaffenhet, att Ständerne icke borde dermed sig befatta, utan
öfverlemna till Konungen att nedsätta en comité', som undersökte
frågorna. Jag har, som prot. vittnar, förbehållit mig att särskildt
få välja den tid, då jag skulle ånyo underställa Huset detta förslag
om en comites nedsättande; denna moment är ännu icke
inne, såsom inträffande först då resultatet af BancoUlsk:s tillgöranden
i afseende på den andra frågan är gifven; men nu vore
frågan om att kunna uppgifva för BancoUtsk. en möjlighet alt afhjelpa
förlägenheten ad interim, och jag framställer derföre följande:
Interimsförslag till allmänna förlägenhetens afhjelpande.
Ju nödvändigare det är, i fråga om genomgripande reform i
648
Den 23 December.
financeväsendet, att gifva sig nödig tid till undersökning af alla
förhållanden — så theoreliska sora praktiska — ja, alt sträcka
denna undersökning ända till opinionerne ora en projecterad plan,
ju angelägnare är det, alt skynda nied sådane åtgärder, som afse
den ögonblickliga förlägenheten. Detta är enda ingressen till efterföljande
förslag, i afseende på hvars motiver jag i öfrigt torde
få hänvisa till en af mig redan år 1841 insänd artikel i Aftonbladet,
under N:ris 19, 20, 37 och 45 med rubrik: Om reaction
i financeväsendet, deruti jag — hittills ovederlagdt — sökt utreda
håde skälen för upplag i stort af spanmål i consignation, belånad
af Banken med biträde af Staten, samt sältet huru sådan
magasinering— helt olika emot hvad det hittills i Riket varit —
kunde bära sig för de enskilde, befordra en utvidgad och stadig
spanmålshandel äfven till export, samt i intet fall medföra annan
förlust för Staten, än att möjligen äga ett förskottscapital, utan
ränta fästadt några år uti spanmål, och hvilket väl icke vore
sämre än att ha det nedlagdt i silfver. Ja, som skulle förekomma
behofvet af silfver i missväxtår.
Utan att nu alls fästa mig vid det lechniska af det beslut,
som i alla fall Banco- och Ekon.Utskm torde böra i behörig form
utarbeta, i fall ideen antages, anvisar jag här blott pä grunderne
derföre.
Jag ville föreslå: 1 :o att R. St., efter att hafva öppet uttalat
sin opinion om verkligheten af och anledn. lill den öfverklagade förlägenheten,
och efter uttryckligt tillkännagifvande af de rätta orsakerne
dertill, nemi. den betydliga prisfällningen i Rikets förnämsta
export-artikel jernet, såsom direct och proximat orsak, samt
skuldsättningssyslemel såsom indirect och permanent — hvars följder
ibland annat synes deraf, att R. St:s Bank, och alla andia
cassör oupphörligen ökat sina fordringar hos det hardt beskattade
folket sedan 1830 — uttryckligen nu förklarade, alt det hittills
följda system af lånefondernes förstärkning till de skattskyldiges
undsättning vore en falsk och det allmänna välståndet undergräfvande
method, hvilken så snart som möjligt borde upphöra, men
att de nu ville, i betraktande af den olyckliga riktning capilalbildningen
i landet fält, hvartill de allmänna ullåniugsätgärderue
före och efter realisationen betydligen bidragit såsom missledande,
för sisla gången bevilja en förslagsvis bestämd fond af högst 2
millioner r:dr b:co, såsom ökning af sedelstocken, grundad på förut
varande valuta i Banken och pä den ytterligare förstärkning af
metalliska cassan, sorn R. St. besluta.
2:0 Att, då grunden för denna sedel-emission likväl icke finge
sökas, hvarken uti skyldigheten alt skaffa gäldskyldige tillfällen
till omsättning, än mindre att medelst den jemförligtvis låga ränta,
som Banken uppbar, åstadkomma ett bonum, eller förmän för de
fastighetsägare, hvilka ulan äldre gravalioner derå nu skulle kunna
anmäla sig till läns erhållande, äfvensom likaledes ändamålet
för ingen del vore att föröka disconteringen på namnsäkerhet, R.
St. ville med den nu bestämda fonden endast, och så directe sora
möj
-
Den 23 December.
649
möjligt, bidraga till lättnad i en förlägenhet, hvilken kan anses
störst och allmännast, nemi. deras som utbjuda sin spanmål lill
priser, hvilka måste betraktas såsom till ytterlighet nedsjunkna,
och som medföra, utom förluster för säljaren och jordbruket i allmänhet,
ett misshushållande med denna nödvändighetsvara, hvilket
misshushållande, antingen ytterligare missväxter inträffa eller ej,
måste anses såsom en riksförlust.
3:o Att, då förebyggandet af riksförlust är ett vida riktigare
och tjenligare motiv, än det, att komma de i förlägenhet varande
spanmålsprodncenlerne till hjelp, så innebär förslaget ock, alt sättet
för magasineringen, helt olika det hittills följda, således utan
alt lägga hinder i vägen för den fria spanmälshandeln och export
deraf i större scala, dä tillgång på varan så medgifver, och
då Rikets egna behof först är fyldt, tvertom bör afse ändamålet
att göra denna export permanent samt omfattande äfven den qvantitet,
som man hoppas en minskad bränvinstillverkning skall lemna,
i fall tillfälle till afsättning och speculation på spanmål yppas;
hvarföre och då ingenting kan mera kraftigt lända till en
permanent export af spanmål samt stadiga, ehuru icke derföre höga
priser derå, än befintligheten af upplagda förråder å varan,
icke allenast i exporthamnarne, utan å tjenliga orter inuti landet,
R. St. hade det ädelmodet att anslå ett visst belopp på ofvannämnde
fond till magasinsbyggnader efter det s. k. Sinelairska
conslructionssättet, medgifvande att någorlunda torr säd, genom
aftappning af en ringa qvantitet i bottnen af en större post, utsättes
för rörelse och vädervexling. Afven till torkningsanslaller
räcker anslaget.
4:o Att sedan magasinsassociationer i landet efter localers föranledande
bildat sig, för att bli berättigade till åtnjutande af andel
i byggnadsanslag — efter vederbörligen pröfvade kostnadsförslag
— skulle dessa associationer anmäla för privalbankerne i
län, der sådane redan finnas, men eljest hos Konungens Befdv.de,
maximibeloppet af det spanmålsupplag, som kunde af district-associationerne
ifrågasättas, hvarefter det berodde af privatbankerne
och de för detta ändamål inrättade särskilda provinsassociationer
— hvilka Konungens Bef:h:de skulle lemna tillfälle att bilda sig —
att i consignation belåna spanmålen. Bancostyrelsen skulle, emot
säkerheter enligt reglementet, lemna lämpliga creditiver emot så
låg ränta, att administrationskostnaden för dessa consignationsbolag
blefve betäckt. Börandes vid denna belåning, som derefter
ägde rum, hos bankerna eller bolagen, den grundsats följas, att
högst | af ett värde, hvilket borde af K. M. efter vederbörandes
hörande bestämmas, utlånades till magasinsföreniugens ledamöter
eller andra producenter, som till samma magasinet' levererade
spanmål, emot villkor, att spanmålen efter viss tids förlopp kunde
af belåningsanstalten executivt försäljas å offentlig auction. Belåningsliden
kunde blifva villkorlig i afseende på tiden, så att, i fall
priserne närmade sig till belåningspriset, låntagaren ej kunde få
göra omsättning. Men att i händelse af utomordentligt goda skör5
H. 82
C50
Den 23 December.
dar och deraf föranledde laga priser, belåningstiden successive
kunde förlängas lill och med inalles 3me är. Då upphandlade
Slaten.
5:o All dä, enligt hittills gällande hane,oreglemente, fonder
redan varit anvisade, men obegagnade, för spanmålsupplag i större
scala, och således, med undantag af hvad enligt 3:dje punkten åtgått
af den nya fonden lill magasinsbyggnader — hvilket troligen
icke torde stiga till mer än 2 a 300,000 r:dr — det öfriga af
den nu tillökade fonden skulle endast i den händelse komma alt
lyftas och blifva i spanmålsaffären fastläst, att vid försäljning ä
auction af den icke inom utsatta tiden disponerade och belånade
spanmålen, priset för fullgod vara understeg det pris K. M. bestämdt;
och som detta pris hufvudsakligen berodde på ymuigheheten
af nästföljande års skörd, och det icke kan anses såsom en
nationalförlust ej eller en förlust för R. St:s verk, Banken eller
Riksg.cont., eller statsverket, om förmånlige upplag af spanmål
under säljarens förvar göras: sä ville R. St. för deras del öfverlemna
åt K. M. att länsvis härom reglementera, så att dessa Bankens
medel ordentligen disponerades och redovisades.
6:o Och då slutligen R. St. voro öfvertygade, att, näst valuta
af myntbara metaller för den beslutade nya sedelemissionen, in
gen
bättre valuta kunde gifvas, än torkad och väl vårdad spanmäl,
derå inga afdrag eller omkostnader för det allmänna ägde
rum, så ville R. St. äfvenledes till K. M. i und. öfverlemna, att
alternativt disponera nu genast af samma fond till Statens behof,
för det förmodade läll att inbetalningen af statsverkets behållna
spanmålsränlor skulle nästan helt och hållet ingå in natura, då sedermera,
i den mån den föreslagna consignalions-iurättningen utvidgade
sig och syntes kräfva ytterligare medel för att komma
till full stadga, K. M. täcktes tillse att disponerade summor återvände
till detta ändamål. Jag skulle slutligen ingenting lia emot,
om R. St. ville öfverlemna hela affären åt K. M., sedan de anslagit
fonden, helst det är möjligt, alt den till större del icke
komme att begagnas, men i motsatt fall, och om den blir otillräcklig,
den kan och bör förstärkas genom det creditiv, hvilket i
alla fall till Konungens disposition för oförutsedda händelser skall
öfverlemnas.
Frih. Cederström, Jacob: Jag tillstyrker återremiss på
ifrågavar. betänk., på det att BancoUtsk. mätte, i anledn. af Biskop
Agardhs motion, afgifva svar på de anmärkmr, som i Ståndens
plena blifvit gjorda, för att utlåt, öfver berörde motion och
svaret å nämnde anmärkn-.r måtte på en gång hos Ständerna till
afgörande förekomma. Väl har jag såväl af Hr von Hohenhausens
som Hr Åkermans reservationer funnit, alt de önskat ett
särskildt Utsk. eller comité' för utredande af frågan, men jag anser
den ej vara så invecklad, att icke Utsk: kan, vid behandlingen
af återremissen från Ständerne af bankordningen, jemväl taga de
särskilda delaljerne af Biskop Agardhs motion i öfvervägande och
yttra sig öfver alltsammans i ett sammanhang. Berörde motion
D e n 23 December.
651
innefallar åtskilliga detaljer, som äro af beskaffenhet att böra vid
baukordningen komma i öfvervägande, oell det vore ganska'orätt
ali ajournera dem lill pröfning af ett särskildt Utsk. eller comité,
som efter denna riksdags slut skulle lill nästa riksdag inkomma
med eli betänk., da möjligen föremålet för nämnde motion redan
vore undanröjdt. Det är dessutom i sjefva hufvudsaken icke svårare
för Ulsk. alt upptaga de detaljer, som i förenämnde motion
förefinnas, än sorn förekomma i sjelfva frågan i allmänhet,
och de anmärkmr, som vid Ulsles eget betänk, blifvit gjorda. Jag
medgifver, att det kan förorsaka någon större vidlyftighet i svaren,
möjligen upptaga eli par pagina af Utsk:s betänk, i tryck;
men detta besvär öfverväger icke nyttan att på en gång få svaren
af Utsk. afgifna, för att af Ständerne likaledes på en gång pröfvas
och bedömmas. Jag anhåller alltså om propus, till ålerremiss af
della betänk.
Hr Akerman, Fredr.: Med den värde talare, som först
yttrade sig, instämmer jag, alt Ulsk. saklöst kunnat låta bli sitt
motiverande, eller omtala hvad Utsk. i sitt betänk. N:o 29 gjort
till förlägenhetens afhjelpande. Jag för min del har ansett förslaget
i detta hänseende endast vara ett palliativ, som möjligen för
en kort lid kunde uppskjuta den kris, hvaruti vi oss befinna, och
har derföre under öfverläggningen inom Ulsk. reserverat mig deremot.
Men jag kan icke eller finna hvartill en ålerremiss af della
utlåt, skulle tjena. BancoUlsk. har nemi. trott, alt några uppoffringar
å Bankens sida icke kunna göras för förlägenhetens afhjelpande,
och derföre hemställt, att del beslut måtte fattas, alt, pä sätt Usta
punkten innehåller, från Bankens sida ingenting måtte göras i
den delen. Gr. Frölich synes sjelf hafva instämt deruti, dä han
vid riksdagens början föreslog el t särskildt Ulsk:s tillsättande för
behandlingen af frågan; han har under sitt nyss afgifna yttrande
talat om nödvändigheten af ett sådant särskildt Utsk. eller comité,
och slutligen önskat, att frågan måtte öfverlemnas till Konungens
afgörande. Hvad skall då vinnas med en ålerremiss? Enda vinsten
blefve utan tvifvel, att BancoUlsk. finge skriftlig kännedom
om den del af Grefvens brochure, som han nu uppläst; men jag
förmodar, alt den bekantskapen söker ändock hvar och en ledamot
att göra, genom att förskaffa sig hrochuren i sin helhet. I
öfrigt föreställer jag mig, alt anledn. till den nuvar. förlägenheten
är djupare att söka och svårare alt afhjelpa, än att BaneoUlsk.
skulle kunna det åstadkomma. Det skulle blifva för vidlyftigt
alt omnämna alla de förhållanden, som dertill bidragit, och
jag vill derföre nu endast yttra den åsigt, att hos Banken bör
man ej annorlunda söka hjelpen deremot än indirecte, d. v. s. att
Banken hufvudsakligen sysselsätter sig med myntvärdets upprätthållande,
hvilket otvifvelaktig! genom ett conseqvent förvaltningssystem
skall lyckligt inverka både på uäringarne och alla penningeförhållanden
i landet. Vill man afhjelpa den nöd, som nu för
illfället är för handen, sä tror jag, att man gör rättast att söka
botemedlet utom Banken. Jag har derföre i en reservation, sorn
652
Dea 23 December.
finnes betänk, vidfogad, önskat, att ett särskildt Utsk. för detta
ändamål måtte nedsättas, och detta yrkande fortsätter jag nu, med
begäran, alt det H. Ståndet dertill måtte lemna bifall.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: BiskopÅgardbs
motion, som vid riksdagens början väcktes oell gaf anleda, till
mycket uppseende och mycken oro i landet, torde för livar och
en vara temmeligen bekant. Den innefattade tvenne delar: den
ena om medel att afhjelpa den nuvar. tillfälliga förlägenheten, och
den andra alt bereda medel till ett blifvande välstånd i landet.
Den långa premissen innehåller en beskrifning på det aftynande,
som ägt rum i alla Rikets näringar oell synnerligen i jordbruket;
daterandes detta aftynande sig, efter motionärens åsigt, från realisationens
början. Denna sednare del har synls mig vara af den
stora vigt, att den väl behöfde för nationen tillförlitligen ulredas,
för att erfara, först och främst huruvida eli aftynande i Rikets
näringar ägt rum, och sedan, om så sig förhåller, de rätta orsakernerne
dertill. Det är i delta afseende endast som jag i min
reservation tillstyrkt, att R. St. måne besluta en tind. anhållan
lill K. M. om nedsättande af en comité till utrönande af Rikets
hela ekonomiska ställning och de brister, som deruti förefinnas,
hvaraf resultaten skulle lill kommande Ständer framläggas. Härtill
erfordras således, att icke blott penningeförhållandena ensamt för
sig skulle tagas i betraktande, utan alla de ekonomiska stadganden,
som verka såväl på crediten som capitalers bildande och landets
förkofran i det ena som andra afseendet, borde blifva öfvervägde.
Men, på sätt en värd talare sagt, går en sådan undersökning
djupt oell är svår att göra; materialierne dertill böra
med omsorg och noggranhet anskaffas och i afseende pä deras
tillförlitlighet granskas. Allt sådant är icke möjligt för ett Utsk.
vid innevarande riksdag, aldraminst då det lider till slutet deraf;
tiden kan ej räcka till, det fordras ett helt år, kanske två, för att
kunna tillvägabringa en sådan. Tillsättandet af denna comité bar
således afseende pä denna högst vigliga undersökning, på det reda
i begreppen måtte uppstå, hvarest olägenheterna äro och hvad
som föranledt dem. Den första delen af berörde motion rör:de
den nuvarande penningeförlägenheten, den härrörer påtagligen
från de låga priserna på jordbrukets alster. Vi veta alltförväl,
att dessa äter härledas till stor del från den långvariga nederbörd,
som skämt spanmålen. Men äfven, om med den ymniga växt,
som funnits, årstiden sedermera under bergningstiden hade blifvit
varm och torr, så alt grödan blifvit väl bergad, så hade ett stort
öfverflöd af spanmål inom hela landet uppstått. Detta hade ovillkorligen
nedtryckt prisen, emedan icke missväxt i år uppstått i
något annat land, dit vårt öfverskott med fördel kunnat transporteras,
och de höga tullarne hafva hindrat förmånlig afsättning.
Det händer alltid och kommer städse att inträffa, att ymniga
skördar verka till låga priser; ingenting kan hindra sådant. Fordom
hade Sverige en allmän magasinsinrättning, som bar sig
mycket väl och gjorde stort gagn i landet, så länge spanmåls
-
Den 23 December.
653
productionen var mera underlägsen än nu, och införsel af spanmäl
alltid behöfdes. Besparingar kunde då göras från det goda
året, med säkerhet om förmånlig afsättning när ett svårare år inträffade.
Nu är förhållandet vida mera inveckladt, och som det
för mig synes, fordras det en omändring i jordbruket; en minskning
i spanmålsproduclion och ökning i boskapsskötsel. AU produetion
har nu gått ut på att skaffa säd och potates för alt kunna
bränna bränvin. Detta system har nu kommit lill sin culminalionspunkt,
det kan ej gå längre. Man börjar inse det, men hos
mängden förändras åsigter icke så hastigt; det sker endast småningom
och är svårare och mera långsamt att förändra den beträdda
banan. Huruledes den nuvarande förlägenheten skall kunna
lindras, dertill har Utsk. gjort förslag i sitt betänk. N:o 25 om
creditiv till spanmålsbelåning, hvilket betydligen blifvit förhöjdt.
Det oriktiga har Utsk. dock, enligt min öfvertygelse, begått, att
icke för tillfället och temporärt sätta räntan för delta creditivs
begagnande ganska lågt. Om associationer inora orten göra belåningarne,
så kunna de vida bättre bevaka huru det går till, än
det kan ske ifrån ett enda håll, Banken. Detta hade jag önskat,
men saken togs mycket knapphändigt inom Utsk., hvarest, sedan
man förut alldeles icke velat på sommaren företaga saken, någonting
för den tillfälliga hjelpen skulle göras eller uppgifvas vara
gjordt, och jag vill ej motsätta mig en ålerremiss. Hvad nu åter
beträffar det sednare fallet eller det hufvudsakliga i motionen, om
åtgärders vidtagande till betryggande af landets välstånd för framtiden,
så hade Utsk. bort, i st. f. dess förslag om sakens uppdragande
åt ett annat Utsk., föreslå Ständerne att derom göra
framställning hos Konungen, emedan jag icke tror, att ett Utsk.
under riksdag, med det lugn som vederbör och den sakkännedom
som erfordras, kan åstadkomma ett önskvärdt resultat, utan finna
sig föranlåtet att stanna vid alt föreslå, till ändamålets vinnande,
att en comité' mellan riksdagarne måtte bli tillsatt.
Gr. Frölich: Jag kan på sätt och vis glädja mig åt att hafva,
som man säger, fåll vatten pä min qvarn, dä tvenne så utmärkte
män som Hrr von Hohenhausen och Akerman numera instämma
i den åsigt, som jag i Augusti månad vågade yttra, att
det icke hade varit olämpligt att öfverlemna denna fråga åt ett
särskildt Utsk. eller comité', under förutsättning att BancoUlsk. ej
kunde sådant medhinna. Nu förhåller det sig likväl så med saken,
alt det förslag till Bankens reorganisation, hvarmed BancoUtsk.
inkommit, innehåller åtskilliga helt och hållet financiella åtgärder,
som, efter mitt begrepp, icke kunna betraktas såsom utöfvande
någon verkan på allmänna välståndet i landet, och det
kunde ju supponeras som en möjlighet åtminstone, att dessa åtgärder,
i fall de af Ständerne bekräftades, voro så beskaffade, alt
vid den undersökning om Rikets tillstånd, som comiteen skulle
företaga, det befans, att hvad Ständerne beslutat, hade motarbetat
nationens välstånd. Jag har nu -blott och bart framställt detta
som en hypolhes; men då Hr Åkerman haft den godheten att
G54
Den 23 December.
omnämna en af mig ulgifven brochur, så, och ehuru jag finner
att densamma är för honom, att jag så må säga, en terra incognita,
är det likväl min skyldighet att förklara, det jag funnit vid
en noggrann undersökning, alt. skuldsättningssystemet, sådant det
befinnes i Sverige, jemte Bankens organisation, utgöra den primaira
grunden till del allmänna välståndets aftynande, och alt
åstadkommandet af ett annat förhållande, just vore lösningen af
den knut, som comiteen skulle fullgöra. Jag torde således få fästa
Hr Åkermans uppmärksamhet derpå, att det ligger ingenting
inconseqvent, som hans anförande syntes insinuera, uti mitt sätt
att gå till väga, då jag i början af riksdagen begärde en allmän
undersökning. Denna begäran afslogs, emedan man trodde, att
BancoUtsk. ensamt skulle kunna lösa knuten; men Ulsk. har icke
befattat sig med mera än den ena delen af denna knnt, nemi. den
som rörer Banken, och i öfrigt talat i och om den allmänna förlägenheten,
under synbart sträfvande alt blifva denna andra del
af hela frågan qvitt. Nu har icke jag i milt förra yttrande sagt,
att BancoUtsk. vid förnyad behandling af della ämne, efter erhållen
återremiss, skulle behandla saken så, ali en comité' ovillkorligen
skulle behöfva nedsättas; tvertom, jag har förutsatt, alt Ulsk.,
efter det en sä lång tid passerat som sedan Augusti månad, då
jag gjorde min framställning, och sedan så många anmärkmr blifvit
uttalade mot betänk. N:o 29, och jag må äfven säga med all
möjlig modestie, att sedan Ulsk. äfven möjligen fästat någon uppmärksamhet
vid hvad jag yttrat i den omnämnda brochureh; sä
skulle, säger jag, det åtminstone vara tänkbart, alt Utsk. nu, om
ej i början af riksdagen, kunnat hilla på något förslag lill botande
af landels så kallade sjukdom, hvilken liknar eli aftynande. Botemedel
kunna gifvas antingen ad interim eller radikala, och dä
blir det ingen inconsequens af mig alt yrka, det BancoUtsk. må i
sin helhet ånyo behandla frågan. Jag begagnar i öfrigt detta tillfälle
att offentligen tacka Frill. Cederström, Jacob, för att han haft
den godheten att instämma roed mig i den åsigt, som jag före
honom framställt, och ehuru jag väl indirecte fått en uppmaning,
alt närmare redogöra för innehållet af min brochure, vill jag ej
begagna den, för att ej dermed trötta Ståndet, enär hvem som
helst derom sjelf kan taga kännedom.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då Gr. Frölich vid riksdagens
början yrkade ett särskildt Utskotts tillsättande, bestred
jag det, emedan jag befarade, att deraf endast skulle härflyta ett
betänk, fullt af hvarjehanda vackra ord och allmänna talesätt,
men icke något verkligt för Biket. Jag vidhåller i delta ögonblick
samma tanka. Biskop Agardhs bedröfliga målning öfver
Rikets ställning har injagat förskräckelse i landsorterna och äfven
hos mången riksdagsman, som önskar att få en fullständig vederläggning
af Hr Biskopens framställningar, eller åtminstone en utredning
af hvad som deri är skenbart eller verkligt. Detta är
en önskan, som det vore godt att kunna tillfredsställa; men är
det troligt alt sådant låter sig göras genom några nya upptäckter?
Den 23 December.
655
Jag belviflar det. Om ett särskildt Utsk. likväl nedsatles, för att
göra de statistiska undersökningar, som för ifrågavar. utredning
fordrades, manne det blefve färdigt med sitt arbete innan både
Banco-, Ekon.- o. Bevilln.Ulsk:n slutat sina förrättningar? — Utredningen
komme då nog sent för att under innevarande riksmöte
begagnas. Innan man gör en sådan för Begeringen, borde man
väl först utröna, huruvida den icke redan är gjord. Såsom ledamot
af Coust.Utsk. bar jag haft tillfälle läsa yttranden af vissa
comiterade, dem Högsts. Konungen förordnade, jag tror redan år
1842 eller 1843, öfver orsakerne till silfvermyntets utgående, och
dermed sammanhängande omständigheter. Detta yttrande var för
milt omdöme tillfredsställande, och torde kunna blifva tillgängligt
för andra än Styrelsen. Det visade, att saken ankom icke blott
pä Bancoötsk:s, utan äfven på Bcvilln.Ulsk:s åtgärder. Så vidt
den allmänna förlägenheten härrörer af penningeväsendets ställning,
af privatbanker och sådant mera, beror frågans utredning
på BancoUtsk., och i sådant hänseende må betänk, gerna återremitteras,
ehuru jag tror, att BancoUtsk. icke kan komma att egentligen
säga annat, än hvad det redan sagt, med mindre Utsk.
skulle vilja laga bladet från munnen och rent ut förklara med
IIr Akerman, alt Utsk:s förslag icke äro annat än palliativer. Är
man icke så uppriktig, men ändock ”vill veta hvad den sjukan
beter”, så svaras: ”lion kommer af omständigheter”, och längre
kommer man icke, antingen frågan hänskjules lill ett särskildt
Utsk. eller en comité, eller till hvilken som helst. Jag får således
vördsamt hemställa, att R. o. Ad. måtte afstå från all tanka
pä ett särskildt Utsk., men om man nödvändigt vill tala mera om
saken låta beläuk. återgå till BancoUtsk.
Hr von Hohenhausen: Jag har begärt ordet, egentligen
derföre att Gr. Fröllchs yttrande föll sig sä, att hans förslag om
tillsättande af ett särskildt Utsk. blef afslaget och afstyrkt här,
derföre att man ansåg att BancoUtsk. -skulle kunna tillfyllest utreda
saken. Som jag var en af dem, som ganska kraftigt motsatte
mig Gr. Frölichs motion, sä får jag nämna, att det var ingalunda
i sådant afseende, utan jag yttrade detsamma dä, som äfven
nu finnes i min reservation intaget, nemi. att jag icke ansåg det
vara i ett Ulsk:s förmåga på kort tid att till hela sitt djup utreda
alla förhållanden eller rättare missförhållanden i vära credilanstaller,
och huru de verka på den enskilda förmögenheten och hågen att
samla capitaler. Att delia icke kunde ske med vederbörlig sakkännedom
under nuvar. riksdag, då det var att förutse, att de i
saken stridiga partierne skulle komma att sitta i delta Utsk., och
de skulle rida ut, hvar ät sitt håll, för att befrämja sina äsigter;
detta är min tanka rent ut sagdt. Hr von Hartmansdorff har yttrat,
att om man nedsätter en comité för att utreda målet, så får
man veta att det härrörer af omständigheterne. Men det är just
dessa omständigheter, som några få sakkunnige män kunna och
böra framlägga; de stanna genom sina namns undertecknande i
en moralisk ansvarighet inför nationen. Detta är något helt annat,
C5C
Den 23 December.
än de slutna voteringarne i Utsk:n och inom Stånden. Det är
en sådan utredning, som storligen behöfves, och derföre tror jag
att tillsättande af en sådan comité' bör ske, hvarföre jag icke eller
vill bestrida ålerremiss.
Gr. Frölich: Jag uppstår endast för alt med några få ord
förklara, alt min mening med begäran om ålerremiss ingalunda
varit, att ett särskildt Utsk. nu skulle tillsättas, emedan dertill är
riksdagstiden allt för långt framliden, icke eller vill jag tala nu
om en comité, emedan sådant är en a part fråga, hvartill jag nog
skall afpassa rälla liden, i enlighet med gjordt förbehåll; ulan
har jag endast velat yrka ålerremiss, för att få de båda ärendena
gemensamt behandlade af BancoUtsk., emedan de egentligen utgöra
blott en och samma fråga. Om man så uppfattar saken, det beror
på de särskilda opirtionerne i linance- och statshushållningsläran
i allmänhet, och det vore således att vilja afgöra de olika
opinionerne, att egentligen utreda alla moliverne för en sådan
ålerremiss. Sådant kan ej vara lämpligt här; men hvar och en
torde finna, alt om det gifves några sådane opinioner, så alt statshushållning
och bankväsende ledde ål samma syftemål, och då det
måhända vore af värde örn de förenade sig och blefvo ett, så vore
det, påslår jag nu, ett möjligt tillfälle för BancoUtsk., att kunna
uppfatta dem gemensamt mera än förut, d. v. s. dä Utsk. afgaf
sitt första betänk. Således får jag förklara, det jag anser frågan
om ett särskildt Utskrs nedsättande, för denna riksdag vara förfallen.
För öfrigt kan jag ej undgå att tillkännagifva min förundran
deröfver, att ett sådant betänk., eller hvad det må kallas, som
comiterade skulle till Konung Carl XIV hafva afgifvit, aldrig hörts
af i allmänna tidningarne. Ilar sådant undfallit endast mig, så
ber jag om förlåtelse, men jag har åtminstone nu hört talas om
något sådant för första gången, och jag skall hålla all möda ospard
för alt komma åt detsamma, ty i fall jag förstått Hr von Hartmansdorff
rätt, står det en hvar öppet att taga notice derom.
Jag skall, säger jag, med största begärlighet taga kännedom om
hvad dessa hedersman yttrat.
Hr Akerman: Da nästan alla talare, sorn yttrat sig i detta
ämne, förenat sig i begäran om åleeremiss af detta betänk., bör
jag ej sätta mig deremot, men som ledamot af BancoUtsk. måste
jag på förhand reservera mig, i fall R. o. Ad. väntar några särdeles
resultater af denna återremiss. Gr. Frölich har i ett föregående
yttrande sagt, att hans broclntr skulle för mig vara en
terra incognita: häruti har han på sätt och vis rätt, men nog
har jag både köpt och läst brochuren.
Frih. Hermelin, Aug. Söderling: Jag har begärt ordet,
icke för att påyrka nedsättande af ett särskildt Utsk., utan för alt
vinna återremiss af detta betänk. Jag ber att Utsk. måtte fästa
en närmare uppmärksamhet på Biskop Agardhs motion. Man finner
af bancoreglerms 205 §, att crediliver kunna erhållas för
span
-
Den 23 December.
057
spanmålsbelåning. Man liar under flere års forlopp haft sig öppet
alt erhålla en sådan förmån; all den ej blifvit begagnad, skall hafva
någon orsak. Man kan igenfinna den derpå, att man fastställt
sädane villkor, som icke gerna slå i öfverensstämmelse med den
egeniliga spanmålshandel. Man har yrkat, ali sådant skulle ske
i form af associationer; men det ligger i handelns natur, att den,
som vill använda sin tid och omtanka för handelsföretag, vill vara
sä oberoende som ske kan af andras medverkan, särdeles då
handeln kan vara af beskaffenhet att till densammas bedrifvande
icke behöfves större capilaler, än som det alltför väl kan ligga inom
en enda persons förmåga alt vederbörligen sköta och använda.
Jag yrkar således återremiss i anseende dertill, att 205 § förutsätter,
att, för erhållande af spanmålshandelscreditiv, skall linnåsen
association. Efter milt förmenande är äfven en enda person, såvida
han kan ställa säkerhet för sig, fullt qvalificerad att i Banken
erhålla creditiv. Jag yrkar vidare återremiss, tinder anhållan
om nedsättning af den i bancoreglemrs 207 § utsatte höga ränta,
särdeles i den händelse spanmål, som belånas, skulle vara torkad.
Jag anhåller om återremiss vidare på den grund, att bancoreglem.
förutsätter i dess 209 § förnyelse af crediliven hvarje år. Denna
lid är alltför kort. Man kan föreställa sig, alt under 1 a 2 år
årsväxten må vara god; följaktligen är det icke tillfälle att kunna
afsätta de inköpta produclerne, hvadan jag anser den modification
häruti, som Biskop Agardh föreslagit, vara ganska ändamålsenlig,
och (innes upptagen i 9 mom. af hans förslag. Spanmålshandeln
är för vårt land af den största vigt; del lärer af en hvar erkännas;
med den utsträckning, som Sverige har, skola priserne å
denna nödvändighetsvara betydligen omvexla, oell om det ej finnes
spanmålsupplag, som i vältan tid, särdeles medan sjöfarten är
öppen, flyttas från en ort till en annan, så inträffar, att utländsk
afsättning uppmuntras på bekostnad af den inhemska. Äfvenledes
loide del icke vara utan vigt alt ihågkomma, att vestra delen af
Riket har ett särdeles fördelaktigt läge för exporthapdel till England,
hvilket i ej ringa män talar för uppmuntran af spanmålshandel.
Jag anser för min del, att bancoregleims §§ i detta hän
seende
böra sältas i det sammanhang, alt den medgifna spaninålsbelåningen
kan medföra något resultat, hvilket hittills icke
inträffat, och yrkar jag derföre återremiss.
Frih. Stjernstedt, Jacob Theodor: Lika med Hr Akerman
tror jag, att en återremiss icke kan leda till ett utlåtande af
särdeles förändradt innehåll mot del Ulsk. redan afgifvit, lill svar
på Biskop Agardhs motion. Gr. Frölich har yrkat återremiss, på
det Utsk. mätte göra reda för sina financiella åsigtcr. Utsk. har
ullalat sina financiella äsigter i betänk. N:o 29, och sedan delta
betänk, numera blifvit återremitleradt blir Utsk., vid afgifvande af
sitt svar pä återremissen, i tillfälle alt vidare yltra sig derom.
Dessa äsigter må nu för öfrigt komma att blifva enahanda, eller
att modifieras i följd af anmärkn-.r inom IliksSlm, så torde det i
5 II. 83
058
De-n 23 DecembeT.
alla fall böra blifva i detta betänk, och icke annorstädes, sorn
Utsk. afgifver sina tillstyrkanden i afseende på hvad Ulsk. kan
anse erforderligt för regleringen af vår penningeställning. Att
derutöfver afgifva någou särskild afhandling i iinanceläran, eller
alt teckna ett motstycke, vare sig i ljusa eller mörka färger, till
det Biskop Agardh förfärdigat, tror jag lika litet åligga Utsk. som
jag tror något ändamål dermed kan vinnas.
Beträffande frågan om spanmälsbelåning, så har den visserligen
varit föremål för Ulsk:s öfverläggning; men för min del tror
jag icke, att Utsk. kommer att frångå sin redan uttalade mening,
eller den att spanmälsbelåning icke lämpligen bör tillhöra Bankens
funclioner. Hvad Utsk. i sådant fall, eller lill gynnande af
spanmälsbelåning, kan föreslå, finnes redan föreslaget, derigenom
att Ulsk. tillstyrkt creditiv för de privatbanker, som befalla sig
med en sådan utlåning. Men då dessa banker icke hittills begagnat
ett sådant creditiv, och således icke ansett lämpligt att befatta
sig med spanmälsbelåning, vill äfven deraf synas, som bedrifvande!
af denna lånerörelse skulle blifva för Riksbanken ännu
olämpligare. Skulle raan anse, att räntan pä de nu medgifna creditiven
för privatbanker, som vilja befatta sig med spanmålsbelåning,
är för hög, så blir det tillfälle att yrka nedsättning när
Ulsk:s förnyade betänk, med svar på återremissen af betänk. N:o
29 förekommer, men någon återremiss af detta betänk, finner jag
för sådant ändamål icke erforderlig. Jag anhåller således för min
del, att R, o. Ad., med afslag å sista delen af detta betänk, ronde
tillstyrkandet om tillsättande af ett särskildt Utsk., ville i öfrigt
detsamma bifalla.
Gr. Frölich: Jag tillstår, att jag med förvåning hör, allen
gammal ledamot af detta Stånd och särdeles af BaneoUtsk, en
ledamot i hvilken jag med nöje igenfinner ifrån fordna riksdagar
en aktad sidokamrat inom närande Utsk., nemi. Frih. Stjernstedt,
vill motsätta sig en återremiss på sådane skäl, som de af Hr Akerman
yttrade' och af Hr Frilen åberopade. Jag tror mig minnas
mycket väl, att hos en ibland fordna Ulsk:s-kamraterne den grundsats
gjorde sig gällande, att det icke kunde vara behörigt, att sätta
sig emot en begäran om återremiss, när man naturligtvis alltid
borde förmoda, att det åligger Utskott göra afseende på de anmärkmr,
som framställas. Att bemöta en sådan begäran med det
svar, alt Utsk. ej kan förändra något i sitt förut gifna utlät, det
förvånar mig, säger jag, att höra af Frih. Stjernsledts, hvaremot
ett sådant svar ingalunda förvånar mig ifrån Hr Akerman, ty han
är sä färsk medlem af detta Hus, alt han för första gången uppträder
såsom ledamot af BaneoUtsk. Han kan således icke af erfarenheten
hafva inhemtat någon kännedom om några andra af
våra förhandlingar, än dem som synas af grundlagarne. Efter jag
kommit att adressera mig till Hr Akerman, så får jag tacka honom
för den lilla calembour, som lian sökt göra af orden terra
incognila. Han lyckades likväl icke att dervidoträlfa mig, utan
sig sjelf, såvida jag måste förutsätta, att Hr Akerman vet hvad
1>en 23 December.
659
terra incognita betyder, och vet han det, så 8r det tydligen brist
på skarpsinnighet att icke hafva i brochuren funnit åtminstone
ett bemödande att visao luiru saken möjligen kan afhjelpa», och
qm förslaget för Hr Akerman fortfar att bli en terra incognita,
så är det icke mitt fel.
Frih. Raab, Adam Christian; Frill. Stjernstedt har motsatt
sig återremiss, på den grupd, att han, likasom Hr Akerman,
i egenskap af ledamot utaf BancoUtsk., icke trodde att någonting
dermed kunde vinnas, att BancoUtsk. icke skäligen skulle kunna
afgifva ett annat svar, än det, som Utsk. redan meddelat; destonjindre,
sade Frih:p, sorn Utsk. föreslagit creditiv för privatbanker
till, spanmålsbelåning, men att det visade sig,, att privatbankerne
icke begagnade dessa creditiv. Jag vill fästa den värde talarens
uppmärksamhet derå, alt fastän BaucoUlsk:s betänk. N:o 29 visligen
bar antydt, att privatbanker äro ganska nyttiga inrättningar,
sä är det derföre icke sagdt, att dessa alltid komma alt fortfara,
ulan alt den tid tillstunda!' måhända snart dä de ej mera finnas
lill; och vid sådant förhållande, huru skola då de föreslagna crediliven
lämpligen varda utdelade till spanmåls-uppköpare? — Jag
kan ej annat än understödja Frih. Hermelins mening, att baucoregiem.
må så förändras, att creditiv må finnas att tillgå för belåning
af spaumåt för hvem som helst, som kan ställa fullgod säkerhet,
oberoende af assosialioner och af privathankernes tillvaro.
Då BancoUiskis betänk. iN:o 29 disculerades, funnos flere talare,
som i högsta måtto ville inskränka alla lån, ja, som ville sätta
oss på dietkur, men yrkade likväl, att om några utvägar till länebilräden
skulle vidtagas, borde det hufvudsakligen och företräijesvis
ske för belåning af producter framför namnbelåning;, och-, dä
Utsk. föreslagit tillökningar i andra läneröretsegrenar, så skulle
jag tro, att Utsk. gjorde väl uti att lemna, försträckningar just till
det nu afsedda ändamålet. I’å sådan grund och då jag tror, att detta
ändamål kan vinnas, yrkar jag återremiss.
Hr von Hohenhausen; Endast i anledn. af den siste talarens
anförande, får jag upplysningsvis nämna, att såväl i nuvar.
bancoreglem., som i det förslag till lånerörelsens reglerande, som
på detta rum helt nyligen blifvit discuteradt, har BancoUtsk. föreslagit,
att dessa creditiv för spanmålsbelåning skola utgå, icke allenast
till privatbanker, utan äfven till associationer, och således
kan ett lån erhållas, vare sig privatbankerne upphöra eller fortgå,
så fort en association bildar sig för det afsedda ändamålet och
ställer erforderlig säkerhet.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Biskop Agardhs
motion är sä omfattande och så genomtänkt, att det minsta man
kan för densamma göra, är att bevilja en återremiss af förevarande
betänk. Mig synes äfven som hade den blifvit nog lätt behandlad,
och jag tillstyrker således återremiss.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ausåge de
600
Den 23 December.
emot BancoUlsk:s betänk. N:o 34, gjorda anmärkn:r föranleda till
detsammas återremitterande.
Ropades ja jemte ett eller annat nej, hvarpå Ff. Ex. förklarade,
del han trott sig finna, alt R. o. Ad. bifallit den gjorda
proposm.
Föredrogs ånyo BancoUtsk:s d. IS och 21 dennes på bordet
lagda mern. N:o 37, med förslag lill sammanjemkning af RiksSl-.ns
beslut, i anledn. af Ulsk:s betänk. N:o 15 och utlåt. N:o 23.
Delta mern. företogs punktvis till pröfning.
lista pnnkten, ang:de Utsk:s framställning om införande
af ett ordnadt ock bestämdt myntsystem; 2:dra punkten, ang:de
frågan om decimalsystemets antagande i Rikets mynt- och pennin
gefor hållanden och 3:dje punkten, ang:de bibehållande af
nuvarande riksdaler silfver specie under benämning af riksdaler
silfver, rukne-enhet ens bestämmande till ett värde, som motsvarar
en riksdaler riksgäld, samt indelning af denna räkneenhet
i ftj skillingar och af hvarje skilling i j styfver.
Lades till handlingarne.
4:de punkten, ang:de den nya räkne-enhetens benämning.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Den reservation,
som jag bifogat detta utlåt., rörer endast ett föremål af behandlingen.
När de fyra RiksSun hade fattat hvart och elt sill särskilda
beslut om den benämning, som riksdalern skulle erhålla, och
RiksStm antagit hvad Utsk. föreslagit, nemi. alt kalla den endast
för riksdaler, anser jag, att det hade varit Ulskis skyldighet alt
derom framställa propos. Hvad åter sjelfva saken angar i denna
del, sä erkänner jag nu, likasom inom Utsk., all jag tror behöflig!
vara, att den erhåller ett namn, så att den mätte vara skild
ifrån riksdalern silfver. Att blott kalla den ena riksdaler, då den
andra kallas riksdaler silfver, det kan föranleda lill irringar. Jag är
således af den tanka, att det bästa är att antaga hvad samtlige
RiksSlin vid förra riksdagen antogo och nu vid denna, BorgareSt.,
nemi. att gifva räkne- eller pappers-riksdalern namn af riksdaler
curant.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
för siu del antaga Utsk:s inbjudning lill R. o. Ad. samt
Preste- och BondeStm, alt instämma i BorgareSt:s beslut, alt den
nya räkne-enheten må erhålla benämningen ”riksdaler curant”.
Ropades starka ja blandade med nej, hvarpå H. Ex. förklarade,
del han trott sig finna, alt ja härvid öfverrösta! nej.
Uppå derefter framställd propos. godkände R. o. Ad. den föreslagna
voter:spropos:n i ämnet, för den händelse alt hvarken
Preste- eller BondeSt. skulle i R. o. Adis nu fattade beslut instämma.
5:te punkten, innehållande, att då, med undantag blott af
Den 23 December.
GDI
hvad sorn angar rökne-enhet ens benämning, tvenne BiksSt. bifallit
hvad Utsk. för öfrigt uti utlät. J\.o 2.3 föreslagit, ronde
1:0 allina irna räkningssältet i handel oell vandel samt vid bokföring,
2:0 silf ver myntets ut myntning samt skrot och korn,
3:o kopparmyntets indelning och ut myntning, samt 4:0 Utsk:s
slutliga hemställan, i fråga om liden för införande af det nya
räknesättet, några andra förändringar i berörde förslag icke
torde erfordras, än de, som kunde blifva en följd deraf, att
B. St. beslutade ett tillägg till benämningen riksdaler af curant
eller riksgäld, i hvilket fall de uti punkten t:o morn. litt.
b. samt uti punkterne 2:0 och 3:o förekommande benämningar
af räkne-enheten borde derefter rättas.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag förmodar, att här insmugit
sig ett tryckfel, hvarom ledamöter af BancoUtsk. kunna
upplysa. Det heter nemi.: ”Då, med undantag blott af hvad sorn
angar räkne-enhetens benämningv tvenne BiksSt. bifallit”. Det
bör väl vara Irenne BiksSt. för alt kunna blifva eli B. Sl:s beslut;
ty hade endast tvenne BiksSt. bifallit, så hade icke Utsk.
kunnat göra, som mig synes, den slutsats, att frågan verkligen vore
af Ständerne afgjord.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, behagade i anledn. häraf upplysa,
att, enligt den uti Utsk:s förevar, mern. intagna recit, de
ifrågavar. delarne af utlät. N:o 23 blifvit af 3:ne BiksSt. bifallne;
hvarefter H. Ex. hemställde, om B. 0. Ad. vid sådant förhållande
ville låta bero vid hvad Utsk. i denna punkt yttrat.
Bopades ja.
6:te punkten, angrde 2:ne till rättelse anmärkta tryckfel.
B. o. Ad. lät vid Utsk:s yttrande i denna punkt bero.
Upplästes och lades till handlingarne ankomne prot.utdr. från
de öfriga BiksStm, nemi. från PresleSt. af d. 11, 14, 16 samt
18 och 19, frän BorgareSt. af d. 11, 14 och 16, samt från BondeSt.
af d. 11, 14 och 18 i denna månad.
II. Ex. TIr Gr. 0. Landtm, tillkännagaf, att Hr Nordenanckar,
Fredr. Wilh., såsom ledamot i BancoUtsk. begärt och
erhållit 3:ne veckors ledighet från nästa Thorsdag, samt anmodade
fördenskull Hrr Electorer, att utse en ledamot att under ledighelstiden
tjenslgöra i BancoUtsk.
H. B. 0. Ad. åtskildes kl. 9 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
602
Den 28 December.
Lördagen den 28 December 1844.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.utdr. för d. 23 dennes.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilh.: Som jag var förhindrad
att deltaga i öfverläggningen, när BancoUlsk:s betänk.
N:o 34, i anledn. af Biskop Agardhs motion återremitterades, an-,
håller jag att 1111 få framställa några tankar i ämnet, hvilka torde
få åtfölja den af R. 0. Ad. beslutade återremissen.
Med afseende å den punkt i detta betänk., som handlar om
spanmålsbeläning, så är jag af den tanka, alt en spanmålsbelåningsanstalt
kan blifva oss af mycken nytta för jordbruket, om den
rätt och ändamålsenligt ordnas, men att den äfven kan blifva skadlig,
i motsatt fall. Det förra tror jag inträffar, om spanmälsbelåningen
är beräknad på att befordra export samt en liflig och
skyndsam afsättning emelian de sädesbärande och de sädesfattiga
provinserna. Det sednare deremot tror jag inträffar, om spanmålsbelåningen
närmar sig principerna för de fordna spanmålsmagasinernes
förvaltning och om den gynnar upplag i de sädesbärande
provinserna af en alltför stor qvantitet spanmål, hvilka befordra
prisens fallande under deras naturliga ståndpunkt. För alt medverka
till en nyttig utveckling af denna fråga och motverka hvad
som deruti kan vara skadligt, anhåller jag att bär få framställa mina
åsigter i ämnet.
Härefter uppläste Frih. Sprengtporten följande:
l:o R. St. anvisa, i förhållande till den tillgång, som kan
vara för handen, då Bankens lånerörelse på det hela lages i betraktande,
å Banken ett creditiv af högst 2 och minst en million
r:dr, att efter behof kunna, i egenskap af förskott eller förlagslån
begagnas af personer, som i stort idka spanmålshandeln, såvidt
denna handel är beräknad för export eller att genom afsändningar
i fartyg tillhandahålla orter af Riket, som lida af missväxt
eller som i allmänhet icke frambringa den spanmål, som de
behöfva för sitt uppehälle, det öfverskott, som andra sädesrikare
landskap lemna.
2:o Den som anmäler sig till dessa förskotts- eller förlagslåns
erhållande, skall, i någon af nedannämnde stapelstäder: Nyköping,
Norrköping, Calmar, Cimbritshamn, Ystad, Malmö, Landskrona,
Götheborg, Halmstad, Warberg och Uddevalla, eller andra, derifrån
spanmål vanligen utföres, styrka sig äga till sin disposition
säkra och tjenliga, helst Skottska eller s. k. Sinclairska spannmålsmagasin;
kommande såväl dessa magasinsbyggnader, som den der
upplagda spanmål, dä den är ritorr och sä väl till vigt som i öfrigt
är af fullgod beskaffenhet, antagas som hypothek för lånen
Dea 28 December.
063
eller förskotten, spanmålen till ett visst af Banken åsatt värde,
lämpadt efter gångbart medelpris, och, till så stor del af dess värde,
som pröfvas förenligt med Bankens säkerhet; men för hvad i
hypotheker brister lemnäs säkerhet i inteckning, räntebärande papper
eller borgen.
3:o Dä ändamålet med denna belåningsanslalt är, att till lättnad
för jordbruket befordra export af spanmål samt en hastig och
liflig omsättning af varan, mellan de sädesbärande och sädesköpande
provinserne, men icke att inom förstnämnde provinser tillväbringa
ett öfvermåttan stort upplag af spanmål, som endast skulle
bidraga till att å stället ytterligare oell fortfarande nedtrycka
priset å varan, ej eller att ingripa i den dagliga handeln, köpare
och säljare emellan, derigenom att åtskilliga köpare gynnades på
andras bekostnad, hvarigenom de försattes i tillfälle alt vid skeende
försäljningar underbjuda de sednare, hvilket i sin mån skulle
bidraga lill stagnation och prisernes nedtryckande under deras
skäliga ståndpunkt; böra förskotten eller länen, hvilka på en haud
icke torde böra öfverstiga 20,000 r:dr, om lånefonden blir 1,000,000,
och 40,000, om den blir 2,000,000, endast lemnäs på korta tider
af 3 till högst 5 månader, inom hvilken tid upphandlingen
af spanmålen och en expedition till främmande eller inrikes ort
bör kunna vara verkställd och de af försäljningen inflytande medlen
indrifna.
4:o Terminen för dessa låns beviljande torde i allmänhet,
och med de undantag, hvartill omständigheterna kunna föranleda,
böra blifva, den ena terminen i Augusti, under nyss börjad eller
fortgående skörd, och den andra i Februari; beräknade, den förra
för afsättningen å öppet vatten om bosten, och den sednare för
den export, som den påföljande våren är att förvänta. Lånen
anses böra vidkännas under de 3;ne första månaderne 2 proc.
och under de irenne efterföljande månaderne 4 proc. ränta; allt
i ändamål att genom den stigande räntan, i den mån lånen längre
innnehafvas, verka till en hastigare omsättning.
Innan nytt lån eller förskott beviljas, bör innehafvaren af
det äldre lånet styrka sig hafva lastat och skeppat lill främmande
eller inrikes ort, belägen, då fråga är om iniikes hamn, på
mera än 10 mils afstånd från aflastningsslället, hvarmed förstås
den stapelstad, der spanmålen är upplagd och belånad, en qvantitet
spanmål, som i värde efter Bankens belåningspris motsvarar
det lån, han erhållit.
5:o Såvida antalet af lånesökande skulle blifva större, än
att deras anspråk skulle kunna tillfredsställas af fondens tillgångar,
böra förskotten eller lånen fördelas mellan stapelstäderne,
med beräkning af den spanmålstillgång för afsättning, som inom
angränsande orter antages vara för handen, dock alt vid
lika rätt, företräde lemnäs den, som visar sig disponera Skottska
eller s. k. Sinclairska spanmålsmagasin, hvilka till sitt byggnadssätt
och sina företräden äro numera inom Riket sä allmänt
kände, att någon beskrifning derå här torde vara öfverflödig.
6:o Konungens Befdr.de och vederbörande magistrater i för
-
604
Den 28 December.
elling med af Banken antagna ombud äga att vaka öfver Bankens
säkerhet och verkställigheten af alla de föreskrifter, som i afseende
ä spanmälsbeläningen utfärdas.
R. o. Ad. biföll, att detta anförande, såsom ägande sammanhang
med den af R. o. Ad. beslutade älerremiss å BaneoUtskis
utlåt. N:o 34, linge till BancoUtsk. remitteras.
Justerades pleniprot. för d. 7 dennes f. m.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af en ledamot i BaneoIJisk.
, under den ledamoten i nämnde lllsk. N:o 189 Frih. Funck,
Fullm. Hr Nordenanckar, Fredrik Willielm, medgifna 3:ne veckors
ledighet, från d. 26 dennes beräknad; och befans dertill hafva
blifvit utsedd:
N:o 2082.A. Hr Mannerskantz, Carl Axel.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr dorchimont,
Willi. Albrecht, anmält, att han, i anseende lill embetsgöromäl,
nödgades lemna riksdagen för längre tid, oell derföre
anhöll att, med bibehållande af riksdagsmannarätt, blifva entledigad
från sin befattning såsom suppleant i Allm. Besv.- o. Ekon.
Utsk.
R. o. Ad. biföll denna anhållan, hvarefter II. Ex. Hr Gr.
o. Landtm, anmodade Hrr Electorer, att utse en ledamot lill suppleant
i nämnde Utsk., i st. f. Hr dorchimont.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 18 och 21
dennes på bordet lagda betänk. N:o 109, i anledn. af väckte motioner,
ang:de presterskapets löneinkomster m. m.
R. o. Ad. företog detta betänk, punktvis till afgörande.
lista punkten, ang.-de presterskapets löneinkomsters utgörande
i contant, i st. f. in natura.
Frih. Raab, Adam Christian: Vid riksdagens början tog
jag mig friheten att afgifva en motion i ungefärligen enahanda
syftning med den, öfver hvilken Utsk. bär liar yttrat sig; men
denna motion, i hvilken jag föreslog, ali presterskapet, som nu
får sin lön direele frän församlingarna, skulle komma ali uppbära
den af Staten, ansågs böra remitteras till Stats- och Ekon.Hiskin,
hvilket förmodligen är anledningen, hvarföre denna motion icke
blifvit i sammanhang med de nu ifrägavar. handlagd. Detta är
redan ett skäl, hvarför jag för min del önskar älerremiss af denna
punkt; men till detta skäl vågar jag lägga ytterligare det följande.
Utsk. har bär förklarat, dels att det vore för de flesta församlingar
mindre betungande att allona presterskapet såsom hittills
har skett directe, dels också att mänga församlingar linnas,
hvilka icke dermed skulle vara missnöjde. Emot dessa skäl tillåter
jag mig, på grund af den fasta öfvertygelse, jag hyser, och
som
Den 28 December.
065
sorn delas af många med mig, uppställa den betänklighet, att den
fördel, som onekligen kan finnas i närvarande löningssätt för en
eller annan församlingsbo, all nemi. pastor efterskänker större eller
mindre del af pastoralierna, här motväges i så mån«a afseenden
af de verkligen stora olägenheter och, att jag så må sä^a
demoralisationen hos både presterskap och församlingsboer sora
af detta allöningssätt måste härflyta, att en förändring till följd
deraf är nödig. 1(181 års författning, som här åberopats, är af
Ulsk. sjelf erkänd såsom olämplig. Man vet, att 1681 års författning
tillerkände presierskapet vida större inkomster, än de på
något ställe verkligen få. Correclivet emot den i lag dem tillerkända
alltför stora aflöning, består i lönens beskaffenhet, som är
sådan, att det är för presten alldeles omöjligt att controllera det
belopp, som församlingsboerne äro skyldige att till honom erlägga.
Icke kan pastorn följa med på åkern och räkna kärfvarne, icke kan
lian räkna antalet af kalfvar, höns, får etc.; med ett ord sa^dt
det nuvarande stadgandet i delta hänseende tillerkänner honom
stora förmåner, ulan att han någonsin kan controllera att lian
verkligen bekommer dessa fördelar. Derföre händer det beklagligen
ofta, att det nuvarande aflöningssältet åstadkommer missnöje
emellan pastorn och hans församlingsboer. Det nedsätter pastorns
värdighet och det anseende, hvari han bör stå inom församlingen
emedan det gör honom till en fiscal på församlingsboernes inkomster
i allmänhet. Det gör honom till och med afskydd, på
ett och annat ställe, af hans församlingsboer, derföre att de lycka,
att lian delar alltför mycket med dem. Jag skulle föreställa
mig, att om våra tjenstemän skulle taga sina löner directe utaf en
socken, så skulle detta för dem vara ett säkert sätt att få större
delen af den socknens innevånare till sina veikliga afundsman, kanske
flender. Om pastor vill vinna sin församlings bifall, så kan
detta nu omöjligen tillgå på annat sätt, än all han eftergifver en
betydlig del af hvad som utgör bans lagliga rätt. Atlönim-ssättet
är af den beskaffenhet, att hvar och en af pastorerna, som sätter
högre värde på att väl uppfylla sitt embete, än på stora inkomster,
får en liten lön, hvaremot den som är nogräknad att få ut
hvad som honom lagligen tillkommer, sättes ur tillfälle att rätt
uppfylla sitt embete. Jag skulle kunna tillägga ganska mycket
här, men det som jag redan sagt och, som jag hoppas, lifligt kännes
af alla ledamöter inom detta Hus, torde vara tillräckligt såsom
skäl för min anhållan, att delta ärende blir återremitteradt
till Ekon.Utsk., för allder, i sammanhang med dea motion ja» tilllåtit
mig afgifva, blifva ånyo handlagdt.
Frih. Cederström, Jacob: Frih. Haabs åsigt kan jag för
min del under närvarande förhållanden icke dela. Jag skulle med
honom instämma deruti, att det vore fördelaktigare för Sverige
om presteståndets löneinkomster af lionden indrogs till Staten, och
presterskapet i stället erhåll bestämda lönevillkor på stat; men vi
äro icke der. Detta fordrade åtskilliga preliminära regleringar,
5 II. 84
C6G
Den 28 December.
sorn icke äro företagna oell som fordra tid för alt kunna verkställas.
Hela indelningsverket och ali tionde, som icke är annat
än en förläning eller indelning, skulle derigenom komma att upphäfvas.
Ulan PresteShs begifvande enskildt såsom Stånd, sä lärer
det, enär deras privilegier innehålla, att de äga rättighet att
genom tionde njuta sin aflöning, icke ens kunna komma i fråga.
Utsk:s förslag i delta morn., alt motionerne icke må till någon åtgärd
föranleda, är i min tapka ganska riktigt.
Hvad beträffar tvisterna församlingarne emellan, så är det icke
möjligt att slita dem på annat sätt, än att tillse att lag efterlefves.
Ingendera parten äger alt klaga öfver, att den ena fordrar
fullgörande af en lag, som den andra är pligtig alt fullgöra.
Han måste således, äfven om han anser att afgifterna äro dryga,
fullgöra dem, emedan det är hans skyldighet. Pastorsembetets
rättighet all räkna, der icke särskilda conventioner blifvit träffade
emellan pastorsembetet och socknen, är obestridlig, och det finnes
särskilda embetsman inom communerna, under namn af sex
män,
hvilkas åliggande det är alt besörja denna räkning och att
tillse det icke bonden i sin lada inkör säden förr, än prestens andel
blifvit räknad och till honom afförd.
Frih. Raab; Jag tackar Frih. Cederström derföre, attFrih:n
instämt med mig i hufvudsaken, och således ej ogillat mina åsigter.
I den händelse, säger Frihm, alt man skulle komma dertill
att tionden indrogs och att presterna linge sin aflöning directe från
statsverket. Delta är just min iifligastc och varmaste önskan, men
jag ser i- sanning icke, när man hyser en sådan önskan, hvarföre
man icke skulle vid alla tillfällen, som dertill erbjuda sig, sö
ka
att närma sig målet. Om jag bifaller Ulslcs betänk, så innebär
det ett gillande af Utsk;s framställning nemi. att olägenheterna
af en förändring skulle öfverväga de fördelar man deraf väntade
sig. Detta skulle innebära ett medgifvande af R. o. Ad., att
det är bäst all förblifva vid hvad som är. Jag medgifver visserligen,
att Frihm liar rätt deruti, att den önskvärda förbättringen
icke kan så lätt till vägabringas. Jag tror icke eller att Ekon.-  Utsk. vid denna riksdag i detta afseende kan uppgifva ett tillfredsställande
förslag; men det är oss icke obekant, att motioner äro
till Ekon.Ulsk. ingångna, dels om upphörande af biskopsembetena,
dels om domprostembelenas indragning, dels om minskning af dessa
embetens inkomster. Jag skulle föreställa mig, alt dessa frågor
borde behandlas i sammanhang med dem, som det föredragna
betänk, innehåller. Jag tror äfven, att Ekon.Etsk. kan inkomma
till R. St. med det förslag, att R. St. ville anhålla hos K.
M., att alla dessa frågor i ett sammanhang måtte blifva intill nästa
riksdag utredde och att vi vid nästa riksdag måtte få en K. propos.
i ämnet. Delta är det enda sätt, hvarpå jag tror att man
kan komma till målet; men vill man målet, sä måste man också
begagna medlen för att närma sig dertill. Således förnyar jag
min önskan, alt man icke nu malte bifalla ett förslag, som aflägsna!'
oss ännu ett stycke derifrån.
Den 2S December.
607
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Jag hade visserligen
icke ämnat yttra mig i denna fråga, men jag kan icke
återhålla min förundran, att höra 2:ne ledamöter af detta Stånd
yrka, alt presterskapets tionde skall afskaffas, och ersättas med löner
på Stat. Jag hemställer lill dem, om icke PresleSt:s oberoende
derigenom skulle blottställas, och om icke detta skulle återverka
menligt på nationens religiösa och moraliska tänkesätt. PresteSt.
blef dä beroende af anslag ifrån ett StatsUlsk., som vid
hvarje riksdag kunde minska eller helt och hållet indraga dess
löner, hvarigenom den frivilliga religionsprincipen, som lyckliggör
Norra America, kunde i Sverige införas och vi lika med delta
land erhölle 50 religioner i st. f. en. Afven myntvärdets läll
skulle kunna nedsätta lönerna och så, att hela presterskapet sattes
pä indragningsstat. Jag protesterar emot sådana läror, både i moraliskt,
religiöst och politiskt afseende.
Frih. Cederström: I anledn. af den sista värde talarens
yttrande, anhåller jag endast att få anföra några ord till svar.
Om vi vilja förmoda Sveriges återgång till en sådan grad af barbari,
att man här skulle anse religionen för en öfverflödsartikel,
sä linnes intet aflöningssätt för PresteSt., som hindrar Sverige
ifrån alt afskaffa allt hvad presterskap heter. Vi äro Gudskelof
ännu icke der, och komma, såsom jag hoppas, aldrig dit.
Frih. Raab är rädd för della mern., ehuru han påstår, att
Ulsk. ingenting vidare kan göra. För ali trygga Frih. Raab deremot,
att R. o. Ad. skulle godkänna alla Ulsk:s premisser, anhåller
jag, alt II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, ville framställa propos. derom,
att II. o. Ad. mätte godkänna det slut, hvaruti Utsk. stannat,
men lemna premisserna alldeles ovidrörda. Slutet kunna vi
sannerligen godkänna, ty något annat slut kunna vi icke komma
till vid denna riksdag.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Utan att bestämdt biträda
eller bestämdt bestrida någon af de åsigter, som vid detta
tillfälle blifvit yttrade, anser jag likväl Frih. Raabs anmärkt), vid
betänk, vara af den art, att äterremiss bör af Ståndet beviljas, på
det att ämnet må blifva vidare ulveckladt. Hella ämne. är af
högsta vigt, förtjenar att från flera sidor skärskådas, och enligt
min åsigt, är det icke af Ulsk. tillfyllest utredt. Jag förenar mig
med Frih. Raab, i hans begäran om återremiss.
Ilr von Hartmansdorff, Au g.: Jag är visserligen af Gr.
Björnsljernas tanka, att man bör akta sig för alt ställa presterskapets
aflöning på sådan fot, att Ståndet derigenom förlorar den sjelfständighet,
som det bör äga, för att utgöra en del af Sveriges
nationalrepresentation; men jag tror, att en förändring i Ståndets
lönevillkor kan åstadkommas utan detta äfventyr, och jag befarar,
att om det nu gällande löningssättet länge fortfar, så kommer Ståndets
sjelfständighet just derigenom att lida.
Frih. Raab har antydt hvad en hvar väl vet, att uti de consistorielle
gallen, hvarest prestcns utnämning beror på de valjan
-
CCS
Den 28 D e c e m b e r.
de, köpslagan icke sällan äger rum mellan åhörarne och den blifvande
läraren om nedsättning i lönen, såsom ett villkor för pastoratets
erhållande. Hvad blifver deraf följden? Jo, alt kyrkoherden
varder fattig och att han, genom en sådan öfverenskommelse
med församlingsboerne, förlorar det moraliska inflytande på
dem, sorn han bör hafva. Uti stadspaslorat, hvarest kyrkoherdens
aflöning heror på frivilliga bidrag, eller s. k. Påskören, är förhållandet
ännu värre, emedan kyrkoherden der ännu mera beror af dem, som
skola stå under hans själavård. Jag anser följaktligen Frih. Ilaabs yrkande
förtjena allt afseende. Deremot tror jag, att ifrågavarande
löneförändring icke kan göras med mindre PresteSt. dertill samtycker,
emedan 4 § i dess previlegier försäkrar det om bibehållandet af
sine nuvarande inkomster och rättigheter. Om således PresteSt. icke
härtill samtycker, så blifver af allt delta ingenting. Jag anser följaktligen
icke eller möjligt, att i delta afseende något åstadkomma, med
mindre K. M. och PresteSt. äro derom ense, och att en K. propos.
i enlighet dermed till R. St. aöemnas. En sådan kan icke
nu åstadkommas, men om den möjligen skulle kunna föranledas,
eller påskyndas deraf, alt R. St. i detta afseende gjorde en und.
framställning till K. M., sä kunde det i min tanka icke skada,
men deremot väl gagna.
Jag instämmer således i Frih. Raabs önskan, att återremiss
måtte bevilljas och ali saken icke må lemnäs derhän, på sätt Utsk.
föreslagit.
Frih. Raab: Sedan jag begärde ordet sista gången, har jag
fått ett understöd, som torde göra det för mig öfverflödigt, att vidare
orda i ämnet. Jag har dock begagnat mig af uppropet, för
att besvara Gr. Björnstjerna, som trodde, att ett förändradt aflöningssätt
för preslerskapet skulle sälla dem ali beroende, både i
politiskt, religiöst och moraliskt afseende. Jag tror verkligen, lika
med Hr von Hartmansdorff, att det nuvarande aflöningssältet är
för Ståndets sjelfständighet, i moraliskt och religiöst och äfven politiskt
afseende, det mest fördeifliga. Jag instämmer val icke med
Hr von Hartmansdorff deruti, alt församlingarne just dagtinga före
valet med sina pastorer, ang:de aflöningen; men aflöningen efter
1681 års författning är af den beskaffenhet, att sedan pastor har
blifvit antagen, så kunna församlingsboerne på visst sätt undanhålla
honom sina rättigheter, ända derhän, att han kanske får nöja
sig med en tredjedel af hvad som är hans lagliga rätt, emedan
det icke är så behagligt, icke lämpligt, icke möjligt, att sjelf gå
och räkna tionden, eller att anmoda sexmännen derom. Hurudant
ar väl detta löningssält, som skulle göra presterna så sjelfständiga?
Jo, på sina ställen har man ännu det vederstyggliga exemplet,
att se personer gå omkring i kyrkan med håf, och stöta
åhörarne i hufvudet för att fä några styfver, på andra ställen
finnes de s. k. offren, der antingen pastor sjelf eller hans commitlerade
stå och buga sig för att få en skärf; och vidare hör det
lill löningssättet, att pastor far omkring i socknen, för att samla
några kannor ostmjölk, eller taga emot matskott o. s. v. Jag be
-
Den 28 December.
669
hofver icke genomgå alla dessa förhållanden med pastorernes aflöningssält,
hvilkas detaljer sannerligen äro af den beskaffenhet, att
den som närmare känner förhållandet, torde finna, att det är en
rak omöjlighet, alt en pastor, utan att eftergifva större del af sina
inkomster, kan bibehålla något anseende, någon aktning, något
förtroende, någon kärlek af sine församlingsboer. Hvarifrån
hafva vi alla dessa historier om de snåla presterna, om icke just
ifrån detta aflöningssätt, och vi veta likväl, alt de flesta prester
lemna fattiga enkor och barn efter sig. Aflöningssättet är likväl
af den olyckliga beskaffenhet, att det synes för den som skall gifva
aflöningen vara en alltför stor uppoffring. Jag tror, att om
presterskapet skall komma på en sjelfständig fot här i landet,
komma på den fot, att de kunna verka till sina åhörares förbättring,
så är den första åtgärden man för det ändamålet bör vidtaga,
att söka åstadkomma en förändring i presterskapets aflöningssätt.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Det är icke Frih. Raabs
motion, som jag pä något vis beslridt. Tvertom anser jag, att
det vore ganska nyttigt, alt stående contracter vore uppgjorda för
hvarje pastorat, efter hvilka kyrkoheden fick beräkna sina inkomster.
Hvad jag yttrade mig emot, var den af Frih. Cederström
framställda princip, att presterskapets aflöning skulle flyttas öfver
till statsverket och desse förses med penningelöner. Det var denna
princip jag beslridde, och som jag alltid kommer att bestrida,
men alldeles icke Frih. Raabs motion.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. ansåge de emot ifråga
var. punkt af Ulsk:s betänk, gjorde anmärkmr föranleda till densammas
återremitterande.
Ropades starka ja jemte några nej, hvarefter H. Ex. förklarade,
det han funnit ja hafva öfverröstat nej.
2:dra punkten,
rande genom häradsskrifvare och kronofogde.
Frih. Raab: Af sjelfva ordalagen uti det nu upplästa, torde
man finna, alt denna punkt bör återremitteras likasom den föregående
punkten.
R. o. Ad. biföll, att äfven denna punkt finge till Utsk. återremitteras.
3:dje punkten,
ta presterskapets boställen.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i denna punkt hemställt.
4:de punkten, ang:de väckt förslag, att genom minskning
af pastors löneinkomster förhöja comministerns.
Frih. Raab: Jag vill visserligen icke förorda motionärens
förslag, alt i allmänhet pastors lön skall delas af comraistern, men
det kan likväl finnas åtskilliga församlingar, der pastorernas löner
670
Den 2S December.
äro så betydliga, att de nied skäl kunna delas med comminislrarne;
och således, då K. o. Ad. återremitterat första punkten, vågar
jag vördsamt anhålla, alt äfven denna punkt måtte återremitteras,
för att kunna i ett sammanhang med den föregående besvaras.
Hr von Hartmansdorff: Jag understödde Frih. Raahs
önskan, att första punkten mätte återremitteras, i den tanka,
att den ena framställning Ståndet borde lill K. M. i detta fall
göra, vore en anhållan om lämpligare lönereglering för presterskapet.
Men ingalunda var det min mening, att dä R. St. gjorde
en sådan allmän framställning, de tillika skulle ingå uti vissa
särskilda omständigheter och utpeka det ena eller andra. Detta
vore i min tanka, antingen en motsägelse, eller alt gå i förväg
för den allmänna reglering, som man vill åstadkomma. Således
och enär denna punkt angår en detalj, som Utsk. afstyrkt, anhåller
jag, att R. o. Ad. ville bifalla Utsk:s förslag, hvarigenom ingen
detaljfråga komme att i den und. skrifvelsen inflyta.
Frih. Raab: Det lärer väl icke kunna bestridas, att comministrarne
äfven höra till presterskapet, och om den und. framställningen,
som jag, lika med Hr von Hartmansdorff, önskat att
R. St. måtte göra till K. M., kommer att från R. St. afgå, sä
skulle jag föreställa mig, att det icke vore främmande för ämnet,
om den frågan blefve bragt å bane, att comministrarnes löner äfven
vore inbegripna under det allmänna förslag, som R. St. vilja
göra till K. M. Det är ur denna synpunkt, som jag begärt återremiss
till Utsk.
Hr von Hartmansdorff: Om R. St. ingå till K. M. med den
lind. anhållan, att presterskapets löneinkomster måtte lämpligare
regleras, så följer deraf klarligen, att comministrarnes lönereglering
äfven hörer dit, emedan de utgöra en del af presterskapet. Skälet
för mig att vid detta tillfälle tillstyrka bifall å Utsk:s betänk.,
är detsamma som jag redan nämnt, och hvilket föranleder mig,
att då de följande punklerne föredragas, hemställa, att Ståndet
icke måtte bifalla Utsk-.s särskilda förslag, ronde dels comministrarnes
lönevillkor, dels likstol och dylikt, emedan, såsom jag
nämnt, ämnet, i min tanka, bör behandlas i sin helhet.
Öfverläggningen förklarades härmed vara slutad, hvarefter H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge de emot
Utsk:s yttrande i denna punkt gjorda anmärkntr föranleda till ålerremiss.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Propos. till bifall å Utskis yttrande i denna punkt blef här
efter
framställd och besvarad med starka ja jemte några nej, hvarpå
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han funnit denna sednare
propos. besvarad med öfvervägande ja.
5:te punkten,
Frih. Raab: Då Hr von Hartmansdorff redan gifvitpå hand,
Den 28 December.
671
alt Hr von Hartmansdorff icke ämnar bestrida återremiss af de
sednare delarne i betänk., sä torde icke min anhållan i detta afseende
miila något särdeles motstånd ifrån R. o. Ad:s sida. Jag
anhåller derföre vördsamt, alt denna punkt måtte lill Utsk. återremitteras,
för att i sammanhang med de föregående af Utsk. behandlas.
R. o. Ad. biföll återremiss af denna punkt.
6:te puukten, ang:de comministrarnes förseende med boställen
jemte hjelp och understöd i deras byggnadsskyldighet.
IIr von Hartmansdorff: I öfverensstämmelse med de återremisser,
R. o. Ad. i detta mål redan beviljat, hemställer jag, alt
äfven denna punkt mätte få återremitteras.
Frih. Raab instämde med Hr von Hartmansdorff.
11. o. Ad. biföll, att jemväl denna punkt fiuge till Utsk. återremitteras.
7:de punkten, ang:de likstols-afgiften.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Då i denna punkt af
Utsk:s betänk, omtalas en framställning, som vid sista riksdagen
gjordes af R. St. till K. M., af enahanda lydelse, som den, hvilken
nu är föreslagen, så är jag skyldig, alt för R. o. Ad. redo
göra,
huru detta mål har blifvit behandladt hos K. M. Sedan
samtlige Konungens Bef:h:de och Consistorier hade blifvit hörde i
frågan, upplystes genom de inkomna utlålanderne, att endast ganska
fä af dessa auetoriteter tillstyrkt bifall till hvad R. St. föreslagit.
Vid jemförelse af dessa utlåtanden fann man, att förhållandet
var högst olika uti olika landsorter, och hvad de särskilda
tillstyrkandena angick, så varierade de emellan proc. af den behållna
inkomsten ända till 2 proc. af summa inventarii. Slån
kan af dessa olikheter finna huru olika denna inkomsts värde på
särskilda ställen uppskattades. När man dertill lägger, att det
förslag, som då gjordes, och som nu skulle förnyas, gör den förändring
uti hittills gällande stadganden, att en del af de personer,
af hvilka likstoln hittills icke varit utgjord, hädanefter skulle
komma att erlägga likstol, och att deremot i afseende på andra,
förhållandet skulle blifva tverlom, så torde finnas, att det icke varit
skäl all bifalla den framställda önskan. På de skäl, som af
de flesta auctoritelerne blifvit anförde, har också K. M. under d.
23 Dec. innevarande år icke funnit skäl bifalla den utaf förra R.
St. gjorda framställning, af enahanda lydelse, med den, som nu
är i fråga, och på denna grund får jag äfven vördsamt tillstyrka,
alt R. o. Ad. måtte afstå denna punkt.
Gr. Frölich, David: Jag vill för ingen del i denna speciella
fråga hafva sagt, alt icke K. M. ganska visligen förfarit,
på de grunder, som Ilr Silfverstolpe 1111 utvecklat; men jag kan
icke underlåta alt begagna detta tillfälle, för att tillkännagifva min
oförgripliga mening, alt ett sådant förhållande af stridighet emel
-
C72
Den 28 December.
Ian R. St:s framställningar till K. M., och de framställningar, som
man erhåller när man remitterar så beskaffade mål till Konungens
Bef:h:de och till Consistorierne, nästan kunna tagas för afgjordt,
att de skola äga rum. En sådan divergens i åtgärder blir,
alt jag så må uttrycka mig, nästan framkallad genom de former,
som Herrar föredragande hos K. M. nu måste iakttaga. Jag tager
mig friheten, att fästa den värde ledamotens af Conseljeu uppmärksamhet
derpå, att man således icke torde böra lägga alltför
mycken vigt på sådana divergenser, som uppkomma, just genom
dessa auctoriteters qvalificationer.
Frill. Raab: Jag bade visserligen tänkt att begära återremiss
pä denna fråga, men då Hr Silfverstolpe upplyst om utgången
af densammas handläggning förut, sä vill jag icke motsätta
mig det af honom begärda förfarandet dermed, öfvertygad derom,
att om också det af Utsk. gjorda förslag afslås, Ulsk. är oförhindradt,
att upplaga frågan, i sammanhang med den första punkten.
Jag får i alla fall ett ökat skäl att yrka afslag specielt af detta
förslag, deruti, att om man borttager den inkomst, som presterna
erhålla af likstolen, så skulle den ersättning, som derföre komme
att lemnäs, åtminstone i min ort, betydligt understiga hvad presterskapel
nu få. Det är fallet med de flesta bönder, att de lemna
ifrån sig egendomen till sina barn under mannaåldern, oell att
de således vid sitt frånfälle icke hafva någon betydligare förmögenhet.
Kanske några få hundrade r:dr utgöra boets behållning,
hvaraf | proc., som bär är föreslagen, skulle falla ned lill några
skillingar. Jag anser således delta förslag vara obilligt emot presterskapet,
och hemtar deraf ett ökadt stöd för mitt yrkande af
afslag till denna punkt.
Ilr Silfverstolpe: En värd ledamot har fästat uppmärksamheten
derpå, att man icke bör fästa sig vid den olikhet eller
den divergens, som lian kallar det, hvilken kan äga rum emellan
auctoriteters yttranden, och de meningar, som af R. St. framställas
till K. M. För min del skulle jag tro, att det, hvarpå man
egentligen bär göra afseende, är, hvad som är rätt och billigt,
ulan att fästa sig vid om det divergerar, eller sammanstämmer
med den enas eller den andras framställningar. Når man dä finner,
att de auctoriteter, som yttrat sig, hafva varit i tillfälle alt
lemna bättre upplysningar, och alt känna förhållandet bättre, än
den fraclion af R. St., som utredt målet, och på hvilken R. St.
alltid hufvudsakligen måste förlita sig, så skulle jag tro, att det
är nödvändigt alt fästa sig vid hvad sålunda finnes rätt och upplyst
vara, utan afseende på än den ena och än den andra consideralionen.
Hvad särskildt angår denna fråga, så tillkommer ännu ett
skäl, hvarför jag anser det vara rätt att afslå den, hvilket ligger
deruti, att det icke torde vara lämpligt, att skilja en af de mänga
särskilda rättigheter, som tillhöra presterskapets aflöning ifrån de
öfriga, och särskildt handlägga frågan derom, utan om någon förändring
uti presterskapets aflöning skulle ske, så borde väl frågan
be
-
Den 28 December.
673
behandlas i sin helhet. I synnerhet anser jag det icke vara rätt
att lägga skatter pä den ena medborgaren, och taga dem ifrän den
andra, så framt icke derigenom något stort ändamål vinnes, nemi.
en ändamålsenligare allmän lönereglering.
Gr. Frölich: Det skäl, som den siste värde talaren nu sednast
anförde, och som jag icke vill bestrida kunde ligga äfven
onämndt inom hans förra yttrande, är så allsmäktigl bjudande, att
jag icke har någonting att deremot invända. Så fort sora frågan
är om att betrakta saken ur rätt synpunkt, så skall åtminstone
jag icke vara den siste att medgifva K. M:s rättighet och pligt,
att icke göra afseende på R. St:s framställningar. Den siste värde
talaren torde likväl benäget ihågkomma, att det var icke den
åsiglen, utan blott den andra, som af honom framställdes, då han
första gången hade ordet. Hvad nu likvisst beträffar den frågan,
att bedomina hvad som är rätt, så, utan att jag vill yttra mig derom
i detta fall, der jag särskildt har reserverat mig i afseende
på frågan, anhåller jag att fä yttra mig blott rör:de sjelfva principen.
Under medgifvande, att den värde talaren, såsom ledamot
af Conseljen, är bättre än jag i tillfälle alt pröfva hvad som är
rätt i sjelfva saken, tager jag mig friheten, endast i afseende på
formen af hans yttrande här, vördsamt hemställa, om, då K. M.
bar den obestridliga rättigheten all afslå sådana und. framställningar,
hvarmed R. St. kunna i oträngdt mål inkomma, det då är
rätt lämpligt eller rätt constilutionelt, att en ledamot af Statsrådet
här uppstår, för att yrka, det en opinionsyttring i något fall
mätte afslås. Derom tager jag mig friheten att tills vidare tvifla,
emedan jag tror, att sådana framställningar af R. St. i önskningsväg
böra åtminstone få komma fram till thronell, hvarest det naturligtvis
är en föredragandes både rättighet och pligt, att i und.
afstyrka dem, om de äro oriktiga. Jag kan således icke förena
mig med den värde ledamoten och med Frih. Raab derom, alt
det nu bör af Ståndet förklaras, att man afslår opinionsyttringen,
så vida icke, efter hvad jag trott mig finna af Frih. Raabs yttrande,
något annat tillfälle skulle finnas för Ståndet alt framkomma
dermed. Della var likväl en mellanmeniug i Frihrns yttrande,
som man kanske icke bort så mycket fästa sig vid. För
min del anser jag det icke vara skäl att förhindra framkomsten
af denna opinionsyttring, derföre att ett yttrande derom redan vid
en föreg:de riksdag har varit afgifvet.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Då jag först hörde den ledamot
yttra sig, som sist talade, så anmärkte jag för mig sjelf, alt han,
ehuru jurist, tycktes liksom ogilla den gamla regeln: audialur et
altera pars. Mig förefaller det nemi., i högsta grad riktigt, att
ingen, elio det vara må, som har ett slutligt afgörande, underlåter
all skaffa sig alla de upplysningar från begge sidor, som kunna
bidraga till att utreda målet; och jag föreställer mig så mycket
mera, att detta är nödvändigt, då jag betraktar de s. k. önskningsmålen,
sorn ifrån R. St. ingå till K. M. Men jag skulle icke
5 H. 85
674
Den 28 December.
hafva yttrat mig lili denna fråga, om icke samma ledamot i sitt
sista anförande hade framkommit med en annan oriktig åsigt, som
icke hör lemnäs obesvärad, och i anledn. hvaraf jag får förklara,
att en ledamot i detta Slånd stiger upp härstädes i denna egenskap,
och icke såsom Konungens rådgifvare, emedan det är en
tillfällighet, alt han är ledamot af della Stand, och han alldeles
icke är ledamot af detta Ständ derföre alt han är Konungens
rådgifvare; och hvad den värde talaren i denna omständighet yttrade,
var således fullkomligen inconslitutionelt, då jag betraktar
det constitutionella sådant som det är uttryckt i Sveriges constitulion,
och icke lili de särskilda andra länders constitutioner, hvilka
man icke är ovan att här i landet få höra alhandlas och innötas,
tvertemot de bestämmelser, som Sveriges constilution innebär.
Frih. Raab: Det tillhör mig ali lemna Gr. Frölich upplysning
om den mellanmening, som ägt rum i mitt förra yttrande.
Denna mellanmening innebar, alf R. o. Ad. hade, vid återremiss
af den första punkten, instämt uti den af flere talare yttrade önskan,
att Ståndet mätte till K. M. ingå med en und. anhållan
om en nåd. propos. ang:de en ändamålsenligare reglering af presterskapets
aflöning i allmänhet, och det var med stöd af en sådan
framställning, som jag ansåg, att äfven denna punkt kunde
förfalla.
Om jag icke misshörde mig, hvilket jag verkligen varit sinnad
att tro, så instämde äfven Hr Lefrén uti Gr. Frölichs åsigt,
att det vore inconslitutionelt, alt en Konungens rådgifvare uppträdde
här, och yttrade sina åsigter i en fråga. Jag anser det
vara min rättighet alt också yttra mig derom, och får säga, alt
jag för min del tackar denne Konungens rådgifvare, för det att
han yttrat sin mening, och får föra de värde ledamöterne till
minnes, huru ofta man både enskildt och offentligt yttrat den
önskan, alt Konungens rådgifvare måtte uppstiga och tillkännagifva
sina åsigter.
Gr. Frölich: Händelsen gör, mine Hrr, att vi här hafva
träffat pä en af de största principfrågor, och när så är, och då
ledamöter af Ståndet derjemte tyckas hafva den aktning för andras
åsigter att de fästa afseende på hvad en annan enfaldig man
yttrar, så kan jag icke underlåta att vidare utveckla mina åsigter
i denna fråga.
Hvad Hr Lefre'n anmärkt emot mig, tager jag mig friheten
att punktvis upptaga. Jag förbigår då hvad han vill anse såsom
bristande conseqvens hos en f. d. jurist, nemi. att jag skulle hafva
förbisett alt i hvarje mål hegge parterne böra höras. Detta är
visst en juridisk sats, men frågan är, om K. 11. såsom domare kan
anse, att det är tvenne parter, som komma inför hans domstol,
den ena lagstiftarne, som enligt grundlagen äro Svenska folkets
representanter, och den andra landshöfdingarne och consistorierne.
En så beskaffad fördelning af Svenska folket i tvenne parter är,
fruktar jag, något haltande. Analogien, för att träffa mig och
visa, att jag hade tagit miste, är mycket fintlig! uttänkt, men
Den 28 December.
675
tillämpningen af denna analogi är, såsom jag tror, något förhastad.
Jag anser verkligen för ett af de olycksaligaste fel i vårt
arbetssätt, den gamla slentrianen i administrationen, att anse det
nödvändigt alt höra auctoriteterna om hvad Svenska folkets representanter
framburit lill timonen. Man känner allt för väl, att
delta är det rätta sättet ali göra om intet de önskningar, som representationen
till Regeringen framställer, ty ingen konst är det
att stöta pä en Konungens Bef:h:de eller ett consistorium, sorn
förklarar, alt R. St. äro rosenrasande. Nå då beslutar Regeringen
efter denna grundsats. Kan delta var räll? Kan härmed böra
och få fortfaras evinnerligen? Nej, så vidt jag vet står det ingenstädes
i grundlagen, att K. M. ovillkorligen skall höra alla dessa
auctoriteter, om icke blott för egen upplysnings skull, men icke så
att Han må lägga en absolut vigt på hvad de tillstyrka. Detta är
den stora principfrågan.
En annan princip, i hvilken Hr Lefre'n trott sig ganska strängt
bestraffa mig, och för hvilken han har fått en bundsförvant i
den värde ledamoten på andra sidan, nemi. att jag velat förmena
Statsrådets ledamöter att här begagna sin riksdagsmannarätt.
Jag ber Herrarne hafva godheten ursäkta, att jag anser detta för
ett groft misstag, ty äfven jag har med samma känsla som de,
ansett det ganska glädjande, alt Hrr Statsråder här stå upp och
framställa sina åsigter uti de ämnen, som äro föremål för våra
öfverläggningar; men det var icke derom, som min vördsamma
framställning lill den värde ledamoten af Statsrådet handlade, utan
blott om den sista delen af hans yttrande, då han förklarade sig
böra afstyrka R. St. att ingå till K. M. med en und. skrifvelse i
delta ämne. Det måste ligga en ömtålig skillnad emellan de tvenne
sakerne, att yttra sig här såsom ledamot af ett RiksSt. och att
yrka, det man mätte afslå en framställning ifrån R, St. till K. M;
Det var endast delta, som jag hemställt lill den värde ledamoten
sjelf. Jag tror, att han har både förmåga och vilja alt bedömma
anmärkningen såsom sig hör, icke såsom ett kittsligt klander af
mig emot hans yttrande, utan såsom en principfråga, som tillfället
händelsevis gifvit mig anledn. att väcka. Huru länge nu denna
discussion, för att visa att jag haft orätt, kan komma att räcka,
skall icke bekymra mig. Nu har jag så yttrat mig lill protocollet,
alt jag är säker att ingen klok menniska skall misskänna mig, så
alt det nu är lid att dertill säga amen.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han, innan öfverläsgningen
forlginge, ansåge sig böra fästa uppmärksamheten
derpå, alt discussionen nu tycktes angå ett ämne, som icke stod i
direct sammanhang med del förevarande betänk.
Hr Lefre'n: Den siste värde talaren har sagt, att lagstiftaren
står pä ena sidan och de hörda myndigheterna på den andra.
Jag får anmärka, att det icke är i egenskap af lagstiftare, sorn
R. St. ingå till K. M. med önskningsmål, utan i egenskap af petilionärer.
Detta är en väsendtlig grundsats i Svenska grundlagen,
676
Den 28 December.
och derföre kan jag icke undgå att begagna delta tillfälle, som
yppar sig, att yttra mig och försvara grundlagen.
Frih. Cederström: Jag finner mig af Gr. Frölichs yttrande
uppmanad att uppläsa ur Reg.F. icke fullt två rader, men såsom
jag tror tillräckligt, för att ådagalägga det förståndiga af hans framställning
till R. o. Ad:s protocoll, för dem som komma alt deraf
taga kännedom. Det är nemi. 10 § Reg.F., så lydande: ”Innan
ärendena hos Konungen i Statsrådet föredragas, skola de, genom
nödiga upplysningars inhemtande från vederbörande embetsverk,
af den föredragande beredas”.
Sedan nu öfverläggningen förklarats vara slulad, heraslällde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. bi folie Utsk:s tillstyrkande
i fråga om likstolsafgiften.
Ropades nej.
Uppå härefter framställd propos., blef Utsk:s betänk, i denna
del afslaget.
S:de punkten, ang:de granskning och tryckning af alla
ännu gällande förordningar, bref och resolutioner, som röra
presterskapets löneinkomster i alla Rikets provinser; 9:de punkten,
ang:de den till pastor utgående dagsverksskyldigheten;
och 10:de punkten, ang:de tiondeafgiften för nyodlingar.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter tillstyrkt och
hemställt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas kl. 6 e. m.
Sedan vid föredragningen af LagUtsk:s betänk. N:o 31, i
anledn. af väckta motioner, ang:de förändring i vissa delar af nu
gällande lagsladganden om gifiorätt och arfsrätt, samt morgongåfva
och fördel, R. o. Ad. d. 11 dennes f. m. beslutat, alt med
pröfningen af det i nämnde belänk. förekommande yttrande öfver
Riksdagsmannen Petter Pehrssons förslag, att, derest 11. o. Ad.
för dess del ej skulle medgifva den föreslagna förändringen i arfsoch
giftorätten, densamma dock mätte vidtagas för BondeSt., skulle
anstå intilldess PresteSt. i afseende på sagde betänk, fatlal sitt
beslut, föredrogs nu berörde hittills på bordet hvilande del af LagUtsk:s
betänk. N:o 31, hvarjemte upplästes det från PresteSt. ankomna
prot.uldr., rör:de dess vid föredragning af såväl LagUlsk:s
ifrågavar. betänk, som de från R. o. Ad. samt BondeSt. ailåtne
inbjudningar i ämnet, fattade beslut, innehållande: ”Ståndet, som
biföll LagUtsk:s förevar, betänk., fann ingen annan åtgärd i afseende
på nyssnämnde inbjudningar vara alt vidtaga, än alt lägga
desamma till handlingarne”.
Uppå begäran af Hr von Hartmansdorff, Äng., upplästes
härefter jemväl de prot.uldr., ang:de pröfningen af LagUlsk:s
merberörde betänk., som från Borgare- och BoudeSlm ankommit,
Den 28 December.
677
och hvilka befunnos innehålla, att BorgareSt. bifallit förslaget, pag.
11 —15, till förändringar uti Giftermålsbms 9, 10 och 11 cap.,
samt Arfdabms 2, 3, 9 och 12 cap., samt lagt till handlingarne
yttrandet, pag. 15, i anledn. af Riksdagsfullm. ifrån Jönköpings
län Better Pelirssons der omförmälda motion, och det, pag. 15,
16 och 17, afgifna alternativa förslag till förändring i Arfdabms
3 cap. 2, 3 och 4 §, i afseende på utsträckning af istadarält för
syskons afkomlingar; samt att BondeSt. bifallit LagUtsk:s betänk.,
endast med förändring af Utsk:s förslag, ang:de morgongåfva, hvilket
Ståndet ansett böra både efter lands- och stadsrätt upphöra.
Hr von Hartmansdorff anförde sedermera:
Nu har den händelse inträffat, som af Petter Pehrsson blifvit
förutsatt och derjemte handt, att B. St:s beslut sig emellan
äro olika. Jag tror således liden nu vara inne för LagUtsk. att
gifva den utredning åt ämnet, hvilken Utsk. förra gången underlät.
Jag hemställer således vördsamt, att R. o. Ad. mätte i sådant
ändamål återremittera denna punkt till Ulsk:s handläggning.
Frih. Cederström, Jacob: Hvad LagUlsk. skulle göra i
anledn. af återremissen, annat än att förklara, det tre Stånd hafva bifallit
förslaget till förändring i allmänna lagen rör:de giftorätt och arfsrätt,
är för mig icke rätt fattligt. Jag vill för min del visserligen icke
motsätta mig återremissen, men jag inser icke att derigenom kan
hindras, att hvad lie Stånd i denna del bifallit, afgår till K. M.
såsom R. St:s beslut, och om K. 51. derpå lemnar sin stadfästelse,
så behöfves icke någon vidare åtgärd, icke ens för R. o. Ad., som
får följa med, emedan den lika arfsrätten då blir gällande för
hvarje Svensk man.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Jag föreställer mig, att LagUtsk.
, utan behof af återremiss på denna punkt, som är af tre Stånd
bifallen, kommer att afgifva ett sammanjemkningsbetänkande i
anledn. af de skiljaktiga beslut, som irenne RiksSt. derom fattat.
Jag kan således icke inse något behof af återremiss.
Hr von Hartmansdorff har yttrat, att LagUtsk. borde gifva
en ytterligare utredning af detta ämne, hvilken af den värde talaren
förmenas saknas uti det af R. St. redan pröfvade utlåt. Jag
kan för min del icke inse, att LagUtsk. äger någon slags rättighet
att på annat sätt utreda frågan, än att söka sammanjemka de
tre Ståndens olika beslut, och att i händelse sä skulle behöfvas
föreslå voter.propos:r till afgörande af skiljaktigheterna genom förstärkt
Utsk. Jag bestrider således återremiss.
Gr. Frölich, David: I sak förenar jag mig med de Irenne
ledamöter, som sist yttrat sig, och jag gör det så mycket hellre,
som det förefaller mig som att äfven Hr von Hartmansdorff i sak
icke kunnat misstaga sig om utgången af den återremiss han önskat.
Det vore att alldeles för mycket betvifla hans kända förmåga
af penetration och hans vana vid behandlingen af riksdagsärender
om man icke förutsatte, att han sjelf inser sakens utgång.
Hans afsigt med nu gjorde yrkande om återremiss — om
678
Den 28 December.
Iian tillåter mig att uttala den — kan således icke gerna vara
någon annan, än att, just i oell med denna för tillfället alldeles
omotiverade begäran om återremiss, pröfva huruvida Ståndet fortfar
att vilja offra åt ett visst dunkelt begrepp örn majoritetens
pligt att vara conseqvent, och måhända än mer, huruvida det fortfar
att vilja offra något åt Hr von Hartmansdorff personligen.
Jag får alltså äran avertera, att det är alldeles icke ur någon lagstiftnings
synpunkt, som Herrarne nu gå att fatta sitt beslut och
förena sig med sin ledare Hr von Hartmansdorff, utan är detta
en rent af taktisk, måhända på sin höjd en personlig fråga. Det
kan icke och skall icke af mig förvägras, att Hr von Hartmansdorff,
ur sin individuella synpunkt, handlar ganska conseqvent —
och förmodligen tycker han derföre, att han handlar rätt — ty
vanligen är del rätt alt handla conseqvent — men då jag uppfattar
här för ett ögonblick hans ställning, vill jag verkligen nu
sätta i fråga, huruvida han dock hör vidare äfventyra sin egen
reputation för conseqvens, äfvensom det H. Ståndets conseqvens att
följa honom i spåren, dä han nu synes yrka conseqvensen under
det i sanning svåraste villkor af alla, att ej allenast hafva alldeles
orätt i sjelfva saken, ulan ock att dertill platt intet med återremissen
kunna vinna. Så uppfattar jag frågan, och då den värde ledamoten
af detta Hus redan haft så många tillfällen vid denna
riksdag att göra sig förvissad om sin förmåga ali intala och inleda
Ståndet, och det är ett obestridligt factum, att han ådagalagt
denna förmåga i rätt många frågor, så hemställer jag till honom
sjelf, om han icke finner, att del kan anses vara att spänna bågen
nog högt, om han nu, efter den redan manquerade kuppen med
inbjudningen lill PresteSt., ånyo försöker hvad som oundvikligen
måste bli den sista misslyckade utvägen. Måste ett sådant försök
af en stor politicus anses för oförsigtigt, sä tror jag, att för sitt
eget intresse skull inom detta Stånd — hvilket intresse icke kan
vara annat, än att få sina hvad han anser för rikliga åsigter approberade
— han gjorde klokast i att tysta ned den här saken,
som man plägar säga, och låta det förblifva vid redan incamiuerad
déconfilure.
Frill. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag är förvissad, att
Hr von Hartmansdorff lärer vara den sisle värde talaren i mitt
grannskap oändligen förbunden för de tvifvelsutan visa och kloka råd
han meddelat honom. Jag har emedlertid tyckt mig märka, det Hr
von Hartmansdorff funnit sig bäst vid att taga råd af sig sjelf;
och hvad angår det förslag, han denna gång till li. o. Ad. framställt,
så fät*' jag med honom förena mig deruti. Jag anser nemi.,
för min del, denna fråga ännu icke vara så afgjord, eller sä väl
utredd, som den bör vara. Ehuru jag medgifver, det betänkligheter
hos mig uppstått, huruvida irenne Stånds beslut derutinnan
äro gällande eller icke, vill jag för närvarande icke yttra mig
derom; jag skulle åtminstone vilja afvakta hvad Utsk. om denna
punkt säger. Behofvet af återremiss är i alla fall tydligt och
klart. För min del förenar jag mig således i begäran om återremiss.
Den 28 December.
679
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Ifragavar. återremiss
har ett så nära sammanhang med sjelfva hufvudfrågan, den
föreslagna nya arfslagen, att jag anser R. o. Ad. uppfylla en pligt
emot sig, sina efterkommande, och Riket i allmänhet, om det begagnar
hvarje grundlagsenlig! medel, för att hindra detta förslag
att öfvergå till lag.
Med förundran har jag derföre hört, att 3:ne ledamöter af
detta Ständ bestridt återremissen. Vi hafva, mine Hrr, nog många
Hender eller motståndare (saken är nära nog densamma) utom
dessa murar, för att icke behöfva öka deras antal inom dera, och
ehuru jag vördar moliverna till hvarje opinion, kan jag likväl
icke annorlunda anse dem, hvilka, af bristande sakkännedom eller
omdöme, bestridt återremissen, att vara bland deras antal.
Vi hafva nyligen hört, alt en man, som genom sin höga bildning
borde vara öfver de fördomar, som råda emot Adeln hos de
lägre folkclasserne, i ett offentligt tal, vid ett af Rikets Universiteter,
och i närvaro af ett högt och talrikt auditorium, yttrat,
at Svenska Adeln spelt ut sin röle, att den indragna Adelsfanan
utgör dess betydelsefulla och träffande sinnebild, och alt den icke
är annat mer, än skuggan af ett namn. Jag hemställer, mine
Hrr, om dessa ord borde blifva yttrade emot ett helt RiksSt., och
en dass af medborgare, hvars söner till en del voro närvarande.
Jag hemställer, om icke hvarje far, han må vara adelsman, prest,
borgare eller bonde, har rättighet fordra, att dess son vid universitetet
lär sig högakta det Ständ, lill hvilket han hörer, och icke
lär sig att missakta det.
Hvad den omnämnda ”skuggan” beträffar, så hemställer jag,
om icke R. o. Ad. äfven vid denna riksdag hevisal, alt det är
något mera än en skugga, när det genom sin ståndaktighet tillintetgjort
det dåraktiga representationsförslag, som förevar, och i
hvilket den åsyftade professorn hade sin goda del, ehuru han
iner än någon annan af historiens vittnesbörd borde lärt sig veta
bättre. Eu egen slags ”skugga” vore den i sanning, som rår om
fjerdedelen i värde af Sveriges alla fastigheter, som äger den mångsidigaste
bildning, och i följd deraf den största användbarhet för
representativa, administrativa och militära statsmannavärf, och
som ännu, likt förfädren, skulle vara främst i elden mot Rikets fiender,
om tillfället yppade sig. Om det vore sant som talaren yttrat,
att Svenska Adeln spelt ut sin röle, borde han såsom häfdatecknare
äfven hafva visat det nära sammanhang, sorn äger rum emellan
de ärftliga elementerna inom den constitulionelia monarkien,
och huruledes, om det ena af dessa elementer spelt ut sin röle,
del andi a, enligt historiens vittnesbörd, icke har många akter qvar
att utspela sin. Talaren lärer äfven hafva yttrat några andra satser,
hvilka stå i så rak strid med den monarkiska arfslagen vi
besvurit, och jag lemnar åt honom sjelf att derför redogöra, glad
om han blifvit missförstådd i sitt föredrag, eller om jag blifvit illa
underrättad. Dess tal har emedlertid funnit väg till den Danska
pressen, går derifrån till den Tyska, och gör sedan tourén kring
Europa, och jag hemställer hvad tanka det måste gifva åt andra
680
Den 28 December.
nationer om den politiska tendens, som räder i ett land, der sådana
läror kunna framställas från calhedern, och om det icke
måste kasta en oförtjent skugga på ett universitet, som räknar så
många utmärkte och ädle män ibland sig. Ehuru förtjenstfull!
det må vara af den åsyftade universiletstalaren, att teckna Sveriges
häfder, — ehuru del, i dess stora arbete har skett på ett sätt,
som få mäkta genomläsa, och i dess mindre på ett, som få kunna
förstå, — så ger det ingen rättighet att slänga bannstrålar emot
ett helt Riksstånd, och detta i närvaro af många af dess söner,
bland hvilka äfven jag hade en.
Men jag skyndar att lemna denna digression, för alt återvända till
hufvudfrågan: Utskottets betänkande. Jag yrkar dess återremiss, på
grund af den olikhet, som råder emellan R. o. Adis arfslag och öfrige
medborgares, enär bland annat, adelsman ärfver lösegendom i
stad efter landsrätt, då annan medborgare, äfven bonde, flyttad till
stad, ärfver efter stadsrätt. R. o. Adis arfslag är således exceptionel,
vill säga af privilegii natur, hvilket närmare måste utredas af
LagUlsk., innan betänk, kan antagas. Jag yrkar återremiss, äfven
derföre att det icke rörer 2:ne af de Stånd, som öfverröstat Adeln,
af hvilket det enas majoritet dessutom var tvifvelaktigt.
Gr. Fr olie hi Det kan möjligen anses för orätt af mig, som
redan, ty värr, alltför väl känner, alt jag börjar blifva en gammal
man, att nu uppslå här och göra anmärkning emot ett lindfallet
ord af en ännu äldre man. Likväl och när man ofta apostropherar
sina parlamentära motståndare på det sättet, som Fl.
Ex. Hr Gr. Björnstjerna plägar göra, så måste äfven ett möjligen
ofrivilligt yttradt ord, då detta ord skall jemte alla andra upptecknas
i protocollet, och då det ljudit så skarpt, som ordet fiende,
då, säger jag, mäste det väl vara nödvändigt att icke låtsa som
om ordet alldeles kunnat dunsta bort, ty det står dock qvar, jemte
alla de hugskott, som beledsagat detsamma i hela denna talrika
samlings minne och känsla. Man måste vid sådant förhållande
lägga vigt på ett sådant ord och söka uppleta källan, ur hvilken
sådana ord emot blott parlamentära motståndare rimligen
kunna härflyta. Finner man då, att försvaret för saken i sin helhet,
jag menar den olika arftägten, kommit (ursäkten nu, mine Hrr,
jag talar rent ut) i sin skarpaste form ifrån tvenne Hrr Generallieutenanter,
så har man anledning att gissa ifrån hvad häll dessa
skarpa former kommit. Till följd af deras höga militära grad
och deras emploj såsom ministrar på utrikes ort hafva de naturligtvis
icke kunnat underlåta att beständigt framför ögonen
se de möjliga fiender förbisväfva, som de veta sig kunna besegra.
Dessa förmenta fiender förbisväfva nu begreppen, äfven
när de hafva blott fredliga medborgare framför sig. Det är troligen
endast af sådan orsak, som den ene till höga år komne General-lieutenanten
kunnat räka på en så opassande term i en discussion,
som ordet fiende. Ja, det blir också i samma mån vigtigare
att söka gendrifva sådana yttranden, då de fällas af dessa
-
Den 28 December.
681
sa Herrar, som här blott någon gång göra oss den äran att ifrån
sina utländska stationer helsa på oss, liksom för att då inpregla
hos oss sina egna, för vårt fredliga sträfvande framåt högst främmande
och vidriga åsigter i lagstiftning. Motivet, säger den ädle
Grefven, hvarföre han önskar att arfsrätten skall förblifva oförändrad,
är det, att söka förhindra, det Adelns motståndare skulle
blifva segrare och Adeln duka under. Vore frågan sådan, så kan
Grefven förlita sig på min försäkran, att ehuru jag alldeles icke
kan erkänna mig uppskatta adelsvärdighetcn på samma sätt som
Grefven, så skulle dock äfven jag, om jag förmådde, söka att hindra
en sådan katastrof, hvilken, om den ej särdeles gällde mig, jag
dock skulle anse verkligen vara en katastrof för mitt fädernesland.
Den som sagt, att Adeln i Sverige utspelt sin röle, kan icke hafva
fattat den saken på annat sätt, än han bort fatta den; och har
någon fattat uttrycket annorlunda, så är också jag hans motståndare.
Den som sagt att Adeln har spelt ut sin tole, har dermed troligen
menat, att Adelns gamla förslitna eller urartade röle är utspelad,
i fall han ej menat blott den nu lefvande generationens;
men dermed är icke sagdt, att Adeln har spelt ut en röle, som
kunde vara Adeln i delta tidehvarf förbehållen och värdig. Sin
gamla röle, om man vill uppsöka den i historien och synnerligen
i den sednaste, den må jag bekänna alt jag i vissa afseenden,
åtminstone hvad det parlamentära på sednare tider beträffar,
icke håller fasligt mycket på, den rölén tror jag vara bäst att
låta fara. Icke eller kan jag se annat, än att fäderneslandet vinner
på, att den rölén snart upphör; men jag har redan förut härom
på annat ställe yttrat mig utförligt i skrift, ja i tryckt skrift,
till hvilken jag kan vädja. Jag behöfver då blott ytterligare här
upprepa, att jag anser, det R. o. Ad. snart borde visa att den
har en annan stor och ädel röle att spela. Jag är nemligen öfvertygad,
att Adeln kunde mer än någon annan dass i samhället
för det närvarande gå sitt fäderneslands nyvaknade reformerande
auda till mötes, såsom dess ledare med sin högre insigt, den i mång
stycken äger, och såmedelst förblifva ännu en tid hvad adelsmän
fordom voro, nemi. de förnämste. Men för att vara förnämst nu
för tiden, dertill fordras oundgängligen alt vara främst i allt, som
kan komma under namn af reform. Delta vore ju en stor röle, ja nog
stor för den yppersta dass man kan tänka sig? Och den röle
tror jag vara åt Adeln förvarad, om den kunde eller rättare om
den ville uppfatta densamma, innan det blir för sent. Men att
sälta sig ensam emot en lagstiftning sådan som den ifrågavarande,
det är att falla in uti den gamla och fördömliga rölén, som jag
önskar och tror att Adeln skall och måste öfvergifva. Att ytterligare
försöka att sätta sig emot en civil lagstiftning, den tre Stånd
redan beslutat, det är att försöka göra Adeln till ett eget, från det
öfriga afsöndradt folk i Sverige, och det försöket muste misslyckas,
det duger numera icke. Jag vill icke längre uppehålla II. o. Ad. Min
känsla öfverväldiga!- mig; icke mot den man, som yttrat ordet fiende,
ty det ordet är jemförliglvis en lumpenhet, ett förhastadt
5 H. 86
682
Den 28 December.
uttryck; men emot, tillåten mig att säga det, den tendens, hvarmed
R. o. Ad. rusar till sitt eget förderf.
Hr Westfelt, Nils: Jag lick lagar, alt här blifvit fäldt ett
sådant yttrande, som det man bär fält höra af en man, för hvilken
jag hyser den största aktning. Jag var en ibland hans motståndare
i denna fråga, emot hvilka han riktat detta yttrande,
och ber alt till ptot. få högligen protestera deremot. Del är mycket
smärtsamt för mig att nödgas bär protestera emot de omdömen,
som här blifvit yttrade af en man, som verkligen bar visat
mig personligen mycken välvilja och godhet; men jag har icke ansett
mig kunna underlåta det.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. ansäge de gjorde anmärkningarne
föranleda till älerremiss af LagUtsk:s yttrande, ang-.de
Petter Pehrssons motion.
Ropades starka ja, blandade med nej; hvarefter H. Ex. förklarade,
det han trott sig finna, alt denna propos. blifvit med öfvervägande
ja besvarad.
Gr. Frölich hegärde votering samt alt contrapropos. dervid
måtte blifva, att ifråga rar. punkten af Utsk:s betänk, lägges lill
handlingarne.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till voler.
propos.:
Den som bifaller aterremiss af den i LagUtsk:s betänk. N:o
31 förekommande 2 punkt, ang:de Petter Pehrssons motion, voterar
ja;
den
det ej vill, voterar
npji
Vinner nej, blifver LagUtsk:s betänk, i nämnde punkt af R.
o. Ad. lagdt lill handlingarne.
Vid voteringens slut befunnos röslerne hafva utfallit, som
biljer :
Ja — 91.
Nej - 24.
Föredrogs Const.Ulsk:s d. 21 dennes e. ra. på bordel lagria
utlåt. N:o 19, ang-.de K. M:s nåd. propos., om ändringar i 17,
22 och 24 §§ Rcg.F.
H. Ex. Hr Gr. o. Lan dtm. yttrade, att enligt 81 § Reg.F.,
ifrågavar. nåd. propos., enär Consl.Ulsk. tillstyrkt densammas antagande,
komme att hvila lill nästa Riksdag, dä R. St. skola sit
beslut derom fatta.
Frih. Cederström, Jacob: H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, bar
ganska riktigt enligt 81 § Reg.F. förklarat frågan skola hvila,
och något annat beslut kan naturligtvis icke nu ronde densamma
Den 28 December.
CS3
fattas; men detta Coust.Utsk:s betänk, är ålföljdt af en reservation
af Hr von Hartmansdorff, deruti Ordföranden i Const.Utsk.
Hr Gr. Gyldenstolpe, Hr Rääf och D:r Broman hafva instämt.
Emot detta förfarande att skicka reservationer ifrän Const.Utsk,
till II. St. i frågor om grundlagsförändringar, får jag reservera
mig. Detta förfarande har varit brukadt af Const.Utsk. såväl vid
1834, som äfven en gång vid 1840 års riksdag; men jag har aldrig
underlåtit att deremot göra anmärkning. Grundlagens stadgande
innehåller tydligen, att en riksdagsman, sorn är af olika
tanka med Const.Utsk. rör:de en motion till grundlagsförändring,
som Utsk. afstyrkt, äger enligt 84 § Reg.F. rättighet att begära
Ulsk:s prot. öfver beslutet och detsamma jemte förslaget till trycket
befordra, under eget ansvar för förslagets innehåll efter Tryckfr.-  förordu. Om en ledamot af Const.Utsk. ogillar ett af Const.Utsk.
besluladt förslag, till ändring i grundlagen, vare sig i anledn.
af en K., propos. eller enskild motion; sä äger han rättighet
att inom Utsk. sjelf väcka förslag till grundlagsändring i enlighet
med sin åsigt. Deröfver må Utsk. utlåta sig huru som
helst. Tillstyrker Utsk. haus förslag, så kommer underrättelse
derom till B. St. Afstyrker Utsk. deremot hans förslag, sä
äger han dä först rättighet, pä sätt uämudt är, enligt 84 §
Reg.F., att låta trycka förslaget, jemte Utsk:s utlåt, deröfver; men
icke får han dermed framkomma i RiksSun, ty der fä inga frågor
om ändringar i grundlagarna nu väckas. Ett annat förfarande är
stridande emot de former, som för Coust.Utsk:s handläggning af
ärendena äro i grundlagen bestämda och medför sina olägenheter
i tillämpningen. Hvarje ledamot äger rättighet att uti Stån
dets
plenum till prot. fritt yttra sig öfver allt hvad sig tilldrager,
och äfven i anledn. af enskild riksdagsman i Const.Utsk. väckt
fråga om ändring i grundlag, som af Utsk. tillstyrkts vid föredragningen,
göra anmärkmr enligt 56 § 2 mom. Reg.F., samt få
communicalion af sitt yttrande med de öfriga Stånden; men ronde
en af Utsk. tillstyrkt K. propos. lill ändring i grundlag får ingen
öfverläggning äga rum förrän påföljande riksdag, oell ifrån Const.-  Utsk. kan ingeu reservation lagligen åtfölja Utskis betänk., helst
eljest grundlagens bestämda bud röride behandlingen af sådana
frågor blefve eluderad.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Ehuru jag icke anser
nödigt att ingå i några strider med Frih. Cederström om grundlagens
tydning, anser jag mig dock böra, till milt rättfärdigande, för det jag
instämt uti en vidConst.Ulskis betänk, fogad reservation, an hälla all fä
uppläsa den 57 § Riksd.Ordn., der det står: ”Vill ledamot, som ej i
Ståndets fattade beslut instämt, sin särskilda tanka hos de öfriga
Stånden anmäla, stånde det honom fritt, genom särskildt mern.
eller dictamen till prot., hvilket må Medstånden tillställas, enär
han de för communicatiouen och protocollet nödiga exemplaren deraf
till secreteraren aflemnar. Lag samma vare, då någon remiss
går ifrån RiksSt. lill Utsk., eller utlåt, ifrån Utsk. till RiksSt.” Jag förmodar,
att detta är ett utlät., som afgått ifrån Utsk. till RiksSt., och då,
enligt 57 § Riksd.Ordn., det är tillätet för ledamot, som icke i
CS4
De 11 28 December.
det fattade beslutet instämt, att sin särskilda tanka anmäla, så bär
jag baft fullkomligen laglig rättighet att låta en sådan särskild reservation
medfölja, till den kraft och verkan, R. St. vid nästa riksdag
kunna finna lämplig.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag är förekommen af Gr.
Gyldenstolpes yttrande om Frih. Cederslröms anmärkning; men
jag har för egen del en reservation att göra, nemi. emot de mångfaldiga
tryckfel, hvarmed Utsk:s betänk, och särdeles min reservation
äro behäftade; under önskan, att andra betänkm och andras
reservationer måtte blifva i bättre skick inlemnade till RiksStm.
Föredrogs ånyo Ridd.Utsk:s d. 30 sisth Nov. och 11 dennes
på bordet lagda mern. N-.o 16, med betänk. ang:de Hr Lagerheims
motion om förändring af 22 § Ridd.Ordn.
Hr Berg von Lindes vid detta mern. fogade reservation upplästes,
pä begäran af
Gr. Posse, Erik Arvidsson, som derefter skriftligen anförde
:
Uti det nu föredragna betänk, gifver Ridd.Utsk. väl tillkänna,
att Ulsk. icke förbisett den vigtigaste olägenheten, som Hr Lagerheim
genom sin motion sökt afhjelpa; men något annat afseende
synes Utsk. icke hafva fästat derå, enär hvarken olägenheten af
den begränsning för val lill ordförande, som nu existerar genom
nummerordningen, blifvit undanröjd, ej eller någon verklig vinst
eller förmån af nummerordningen blifvit uppgifven.
Om Utsk. icke förbisett nyttan och afsiglen med motionen,
så har Utsk. åtminstone förbigått densamma, då Utsk. genast begifver
sig till framställande af de skäl, som Utsk. anser ledande
till bevisning af dess egen åsigt, hvaribland först framkastas: ”att
flera stadganden i grundlagen häntyda på principen af ett ät den
ärftliga eller adelsvärdigheten lemnadt prerogativ.” Hvilket är då
detta prerogativ? och hvilka äro de stadganden, som derå hänlyda?
Jag skall besvara dessa frågor.
Reg.F:s 17 § nämner ordet frälse; men delta ord kommer
härefter att uteslutas. 37 § bestämmer Konungens rätt alt upphöja
i adeligt stånd, och 39 § förbjuder Statsrådet att sådan värdighet
förläna. 95 § nämner Ridd.Direct. i sammanhang med
domcapitlen m. 11.; men för öfrigt finnes icke uti Reg.F. ett ord,
som särskildt häntyder på adelsvärdigheten; ty lil § gör ingen
skillnad emellan RiksStm uti rättigheten att bibehålla sine privilegier.
Riksd.Ordms 12 och 21 §§ bestämma, alt R. o. Ad. representeras
och legitimeras enligt Ridd.Ordn. 23 § säger väl:
den främste ledamoten enligt Ridd.Ordn., men icke enligt nummerordningen.
Jag inser icke något hinder för R. o. Ad. att,
med Konungens bifall, genom val bestämma hvilken, som vid hvarje
riksdag bör anses för den främste ledamoten, när Landtm, är
hindrad att föra ordet. 24 § handlar om alla Ståndens secreterare,
utan afseende-på något prerogativ, men 26 § bestämmer R.
o. Ad:s prerogativ att, vid riksdags öppnande, få åtfölja Konungens
Den 28 December.
685
person. 28 § ålägger R. o. Ad. att välja genom electorer. 39 §
förordnar bestämdt om R. o. Ad:s prerogativ alt föra ordet uti
R. Sl:s Ulsk., dock icke efter nummerordningen, ulan enligt Ridd.-  Ordn. 57 § lemnar eli prerogativ åt R. o. Ad:s arcliiv all förvara
ett exemplar af prot.utdragen. 68 § lemnar alla Stånden
lika rättighet att, ”i den ordning de lämpligast finna”, välja revisorer;
och 79 § nämner särskildt R. o. Ad., endast för alt uttrycka
det sjelfskrifven och vald riksdagsman, enligt denna §, anses
uti samma predicament; och ytterligare hänvises lill Ridd.Ordn.
•lag har nu uppgifvit alla de §§ i grundlagarne, som innefatta något
särskildt stadgande rör:de R. o. Ad.; men häraf kan jag icke
finna häntydning pä något prerogativ, som kan lägga hinder i
vägen för val af Utskrs-ordförande inom R. o. Ad. Tvertom, mig
synes, ali lagstiftaren sökt lemna R. o. Ad. tillfälle att, i fråga
om representationen, kunna åstadkomma ändringar, ulan rubbning
i grundlagarne, enär vid alla tillfällen Ståndets ordningsstadga,
Ridd.Ordn., blifvit åberopad såsom lag.
Utsk. påminner, alt R. o. Ad. vid sednaste riksdag afslagit
den ifrågavarande förändringen; men Utsk. aktar sig väl att påminna,
det R. o. Ad. d. 7 Juli 1834 bifallit Ridd.Utsk-.s betänk,
af d. 11 Juni, som tillstyrkt bifall a Hr Lagerhjelms motion, att
22 § uti Ridd.Ordn., malte erhålla följande lydelse, nemi.: ”1 Utskott
föres ordet af den R. o. Ad:s ledamot, som af R. o. Ad:s
electorer dertill blifvit utsedd, och i hans frånvaro, af den, som
bland dc närvarande har främsta sätet på Riddarhuset”. Denna
partiskhet i framställningen må endast uppskattas efter förtjenst,
ty jag hoppas att, efter denna upplysning, ingen deraf skall blifva
missledd; men ett afslag vid förra riksdagen hör intet hindra bifall
vid denna; ty utom många olika förhållanden, är det väl ej
utan exempel, att eli beslut, fatladt vid en riksdag, blifvit upphäfvet
vid den påföljande; vi hafva exemplet för ögonen i denna
fråga. Ogillande ett dylikt förfarande i allmänhet, tror jag det
vara nyttigt vid begångne misstag, såsom det nu ifrågavarande.
I sammanhang med påminnelsen om åtgärden vid förra riksdagen,
yttrar sig Utsk.: ”Utan ock etc.” Detta kallar jag en verklig
synvilla. Jag var ibland dem, som med min voteringssedel
bidrog att afslä förslaget om ordförandes väljande inom Utsk:n,
icke för att bevara eli prerogativ, men jag anser förnedrande för
det RiksSt., hvaraf jag liar äran vara medlem, att genom bifall
till förslaget medgifva, att inom detta Stånd, som vanligen utgör
öfver dubbelt antal mot de öfriga Stånden tillsammans, icke finnes
tillgång på de lämpligaste Utsk:s-ordförander. Mig synes, alt
dessa 2;ne frågor ej hafva något sammanhang; och det är ingen
motsägelse att afslå val inom Utsk:n, så länge R. St. äro på närvarande
sätt organiserade, men deremot bifalla att R. o. Ad. väljer
ordföranden inom sig sjelf, efter förtjenst, och ej efter siffran.
Hade Hr Lagerhjelms motion fått framgång 1834, så är troligt,
att frågan om val inom Ulskm uleblifvit.
Utsk. säger: ”Ty ehuru etc.” Detta uttryck ensamt hade
bort föra Utsk. på den tanken, att tillstyrka bifall å motionen. En
D e ii 2S December.
lag, sora ger numret företräde framför förtjensten, bör upphäfvas;
för denna sats behöfver jag ej anföra bevisning bos R. o. Ad.
Bland Utskis många suppositioner, förekommer, att ”en vald ordförande
kunde för de andra Stånden anses förnärmande”. Det är
förnärmande mot de öfriga Stånden, att tro dem med mera välbehag
emottaga en af numret bestämd, än en efter skicklighet
vald ordförande. En sådan lanke förutsätter, alt de andra Stånden
helst skulle önska en siffra på ordförandeplatsen.
Jag delar icke Utskis tanke, att eonsiderationer kunna göra
sig gällande bland electorerne, hvilka troligen tacka för complimenten.
Skulle eonsiderationer komma i fråga, vore del mera
förlåtligt nu, då valområdet inskränkes af en oliklig lag, än om
valfriheten utsträekes lill ett vida större antal. Utskis återkomst
till frågan om ändringen i 39 § Riksd.Ordn. gifvet- anledn. lill
den förmodan, alt Utskis pluralitet varit bland dem, som röstat
för samma förändring; men att dömma af discussionen vid tillfället,
är della otroligt; snarare kan man tro, alt gilltiga skäl för
afslag brustit för så kallad spaltfylluad. Framställningen anser jag
redan besvarad.
Det är onekligen riktigt att hålla sig fast vid principer, då
de kunna följas, utan att hindra allt nyttigt; men det är bättre
alt frångå dem och förbättra till en del, om icke allt kan vinnas.
Med denna åsigt inser ingen fara vid ali bibehålla nummerprincipen
för afdelningsordförande, endast den egentlige af grundlagen
erkände ordföranden blir vald. Men hvad hindrar, att electorerne
vid valet bestämma i hvilken ordning de valde skola intaga
platser, såsom vice- eller afdelnings-ordförander, eller ock att
ledamöterne af R. o. Ad., såsom hittills ofta inträffat, sinsemellan
öfverenskomma om afdelnings-ordförandeplatserne.
Uti sin stora brist på antagliga skäl, tillgriper Utsk. uppskofsmethoden,
och åberopar blifvande representationsförändring; men
då något förslag derom ännu icke är anlaget, och den nu ifrågavarande
ändringen i alla fall kan blifva gagnelig för nästa riksdag,
sä är klokast att laga det säkra för det osäkra.
Jag har nu genomgått Utskis belänk., och tror mig hafva
vederlagt allt hvad Utsk. anfört såsom skäl för afstyrkande. Jag
vill icke uppehålla R. o. Ad. med anförande af skäl för bifall till
Hr Lagerheims motion; derföre endast åberopar jag Hr Berg
von Lindes reservation, och anhåller om återremiss, med föreläggande
för Ridd.Utsk., att taga kännedom äfven om de yttranden,
som blifvit afgifne till förmån för förslaget vid de 2:ne föregide
riksdagarne.
Frih. von Döbeln, Napoleon: Det är med ledsnad jag
emotsätter mig den tanka, som Hr Berg vou Linde utvecklat i
sin reservation. Jag har ofta haft tillfälle att dela hans åsigter
och skulle gerna äfven denna gäng velat deruti instämma. I afseende
på sjelfva saken, så vill jag väl icke neka, alt ju förtjensten
kan finnas äfven ibland de lägsta numrorna, men i allmänhet
får man väl antaga, alt förtjensten är efter graderna. Det
Den 2S December.
087
skulle således vara cn inconseqvens att vilja inverka i motsats emot
den grundsats, sorn en gäng är anlagen. Dessutom väljes på sätt
oell vis ordföranden lill följd af förtjenst; (y elrclorerna veta ju
hvilka som, till följd af deras val, komma alt intaga ordförandeplatsen.
Således blir hela skillnaden den, att allt efter som de vilja
utse en Grefve, en Friherre eller en Adelsman till ordförande, så
välja de inom Grefvar, Friherrar eller Adelsmän. Del är ännu
alldeles icke afgjordt huruvida val inom alla Stånden bör ske eller
icke, men att nit vilja hörja med att välja ordförande inom R. o.
Adis ledamöter i Utsk., vore att insmugla principen af val inom
alla Stånden. Mine Hrr, då en fästning belägras, sä tillhör det
commendanlen ali försvara idla utanverken; försummar han alt
göra det, så är fästningen snart tagen. På samma sätt förhåller
det sig vid della tillfälle. Om man gifvet- vika i alla småsaker,
sä mäste man äfven slutligen gifva vika i luifvudsaken.
Frih. Cederström, Jacob: Gr. Posse har tillstyrkt al ervem
iss af Ulskis betänk., hvarvid Hr Berg von Lindes reservation
egentligen skulle läggas till grund för beslutet, deraf följden skulle
blifva, alt eleclorerna skulle välja ordförande inom Utskin. Om
Ulskm sjelfva linge välja sina ordförande!', så skulle jag genast
deruti instämma, och då blefve deraf en naturlig följd, alt sammansatta
Utskin äfven skulle utse ordförande!- inom sig, sä att
derigenom vore i och med detsamma bestämdt hvem som skulle
vara ordförande der. Dä grundlagen nu säger, att den, som sitter
främst på Riddarhuset, skall i Utsk. vara ordförande, så följer
deraf, att äfven i sammansatta Utsk. den, som sitter främst pä
Riddarhuset, skall vara ordförande, utan afseende på det Ulskis
nummer enligt Riksd.Ordn., till hvilket lian hör. Efter det förslag,
som nu af Gr. Posse är uppgjerdt, och den motion, som Hr
Lagerheim väckt, skulle eleclorerna välja ordförande i Utskin. I
afdelningarne skulle nummerordningen bestämma hvem som borde
vara ordförande. Deremot finnes eler icke någonting stadgadt om
ordförandeskapet vid sammansättning af två Utsk. eller afdelningar.
Icke eller har Gr. Posse föreslagit huru dervid skall fölfaras.
Om hans förslag antogs, sä skulle det kunna hända, alt den,
som sitter under en yngre nummer inom sjelfva Utsk., kunde
blifva ordförande i det sammansatta Utsk. Eli sådant förhållande
skulle vara minst sagt löjligt, ty det vore oförståndigt, att en person,
sorn icke vore ordförande i det Utsk., dit han blifvit invald
till ledamot, skulle vid sammanträde af tvenne Utsk. vara ordförande
i begge. Man mäste väl erkänna, all det är nödvändigt
att bibehålla cn ordning, som är tillämplig öfverallt och icke haltande
i någon af detaljerna. Vill R. o. Ad. afsäga sig ordförandeskapet
inom Utskin, så säger jag, för min del, dertill genast ja;
men vill R. o. Ad., på grund af Riksd.Ordn. och Ridd.Ordn. bibehålla
denna rättighet, hvilken icke eller kan fränkännas dem
annorlunda, än i grundlagsenlig ordning, så mäste det ske så, att
icke derigenom någon oordning i riksdagsmachineriet uppkommer,
att icke schismer inom R. o. Adis egen Utskis-personal kunna
088
Den 28 December.
uppkomma och frågor möjligen uppstå om hvilken som borde vara
ordförande eller icke. En suppleant uti det ena Utsk. skulle möjlige
kunna blifva ordförande i elt förstärkt Utsk. Hvart kommer
då electorernas val lill ordförande? Hvartill tjenar då det prerogativ,
som electorerna skulle få? Jo, derigenom skulle höfvas den
olägenheten, att, om electorerna önskade att såsom ordförande utse
någon ung ätts representant, de derigenom icke hindrades alt dock
invälja Grefvar och Friherrar till ledamöter. Men nog finnes inom
Herre-classen ledamöter passande till ordförande; om ej, så blefvo
de förhindrade alt välja någon af dem tili Utsk.; sådant har likväl
aldrig inträffat. Att lemna electorerna rättighet att, utan föregången
ändring i grundlagen, genom val förklara, att den skall
anses på Riddarhuset främst, som de utse till ordförande, skulle
medföra antingen en oupphörlig omflyttning af platserna på bänkarna,
eller ock slå i strid med verkliga förhållandet. Jag tillstyrker
således bifall lill Ridd.Ulskis betänk.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Om fråga nu hade varit
derom, att Utsk:n skulle sjelfva fått välja sina ordförande!' utan afseende
på Ständ, så hade jag lika med den siste värde talaren
skolat deruti instämma; men då delta icke är förhållandet, så kan
jag icke annat än instämma med motionären derom, alt eleclorerne
åtminstone måtte få friare händer att utse ordförande, utan
afseende på matrikelns nummerordning. Jag har sjelf fordom varit
elector och erfarit huru ofantligen svårt och bekymmersamt
det mången gång är för dem att ställa sig Ridd.Ordn. till efterrättelse,
med bibehållande af hoppet att kunna få goda och passande
Utsk:s-ordförander. Nu äro electorerne tvungne att antingen
taga en i matrikeln högt uppsatt kanske mindre skicklig man till
ordförande, blott för att kunna få ett tillräckligt antal ledamöter
i Utsk. nedanför honom; eller också blir mången blygsam Grefve,
hvarpå jag har sett exempel, nödsakad att skaffa sig fullmakt för
en lägre familj, blott för att slippa utsätta sig för alt blifva en
oskicklig ordförande första gången han inträder i Utskott. En nu
mera afliden Grefve, som sisth riksdag var ledamot i Const.Utsk.,
salt för en adelig ätt, blott för att sjelf slippa att blifva ordförande;
och om jag icke missminner mig, så hade han gjort på samma
sätt förut, emedan han i sin blygsamhet icke trodde sig skicklig
nog alt anföra ett vigtigt Utsk. Allt delta vore hjelpt med
rättighet för electorerne att fä särskildt utse ordförande och ledamöter,
och detta är icke utan exempel uti vår praxis. Vi välja
ju särskildt ordföranden i Ridd.Direct. och särskildt de öfriga Directeurerne.
Jag kan sålunda icke annat än på del aldrahögsta tillstyrka
bifall till Hr Lagerheims motion. Hvad åter beträffar den
invändning, som den siste värde talaren gjort, nemi. svårigheten
att få ordförande i förstärkt Utsk. och i sammansatta Utsk.; sä
tycker jag det vore ganska lätt hulpet dermed, att ordföranden i
det ordinarie Utsk. förblifver ordförande i det förstärkta, och att,
vid sammanträde af flera Utsk., ordföranden i det förnämare Utsk.
för
-
Den 28 December.
GS9
förblifver ordförande i det sammansatta Utsk. På dessa grunder
kan jag icke annat än på det högsta tillstyrka, att detta betänk,
måtte blifva återremitteradt, på det att Utsk. må komma i tillfälle
att förändra sitt utlåt. rör:de den ifrågavar. motionen.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag bar vid tvenne riksdagar
satt mig emot förslaget, att Utsk. i allmänhet mätte välja
sina ordförander. R. o. Ad. harvid denna riksdag äfvenledes afslagit,
alt ett sådant allmänt val skulle inom Utskm få äga rum.
Nu framställes deremot den frågan, att, ehuru ordföranden alltid
borde vara adelsman, så skulle likväl R. o. Ad. inom sig, genom
val, bestämma hvilken som borde vara ordförande, utan afseende
pä den nummerordning, som inom R. o. Ad. gäller. Frågorna
hafva blifvit behandlade både i förhållande mellan Stånden samfäldt,
och mellan Adelns ledamöter inom sig, hvadan jag anhåller
att äfven fä betrakta frågorna särskildt. Om R. o. Ad., som vid
denna riksdag afslagit, att Utsk:ns ledamöter i det hela skulle få
välja sina ordförander, likväl nu skulle säga: väl är det gifvet att
ordföranden alltid skall vara en adelsman, men inom R. o. Ad.
må kunna väljas, utan afseende på den hittills gällande ordningen;
hvad skulle ett sådant beslut af R. o. Ad. egentligen säga åt de
andra Stånden? Jo, nog är det gifvet, att den största skickligheten
alltid finnes inom R. o. Ad., derföre skall en adelsman alltid
vara ordförande; men såsom den ena stjernan kan öfvergå den
andra i klarheten, så kan det möjligen hända, att den som inom
R. o. Ad. sitter under en annan är skickligare än en som sitter
öfver honom. Detta vore ju det samma, som att säga: ett Stånd,
som efter gällande ordning sitter under R. o. Ad., kan inom sig
ej hafva någon medlem, som öfverträffar en adelsman i ordförandeskicklighet,
men en adelsman, som sitter under en Grefve eller
en Friherre, han kan möjligen hafva större skicklighet än denne.
Jag kan för min del icke finna annat, än att ett sådant sätt att
tilltala sina Medstånd, om icke med ord, åtminstone med handlingssätt,
är förnärmande för dem. Derföre måste jag afstyrka
R. o. Ad. att fatta ett sådant beslut, som nu af Hr Cederschjöld
och andra blifvit förordadt. Detta är min åsigt af saken med
afseende på de öfriga Stånden. Låtom oss nu se huru förhållandet
skulle blifva inom detta Stånd.
När electorerne för närvarande välja ordförande i Utsk., sker
det, på sätt en talare här nämndt, visserligen med afseende på
deras skicklighet till ordförande; men fråga om skicklighetens bestämmande
förekommer blott i afseende på de personer, som blifva
ordförande. För alla de öfriga medlemmarne af Utsk. förekommer
en sådan fråga icke, derföre att hvar och en sitter efter
sin nummerordning. Derigenom är man ifrån allt bestyr med en
viss rangordning dem emellan. Då man nu säger, att ordföranden
må tagas, om det ock vore på nedersta bänkarne i Riddarhuset
och sättas främst, så frågas, om icke fullföljandet af denna
grundsats fordrar, att electorerne uppgöra en rangordning af dug
5
H. 87
690
Den 28 December.
ligheten för alla de sex, nio eller tolf ledamöter af R. o. Ad.»
som sitta i samma Utsk.? Till hvilka öfverläggningar skulle det
icke föranleda bland electorerna om de borde afgöra huruvida
Pehr vore skickligare än Paul eller sämre än Nils eller Sven, och
så hela vägen igenom? Hvilken förtrytelse skulle sådant icke vålla
bland de personer, som utvaldes? Man skulle dä fä höra Mäns
säga: nog må jag kunna anses sämre än Pehr eller Anders, men
att man satt mig under Håkan det var alldeles förskräckligt; jag
måste blifva ansedd för oduglig, när man icke ens tror mig jemngod
med honom o. s. v. Någon skall sitta nederst i Utsk.; denne
skulle då anses för den sämsta af alla dess adliga medlemmar,
Icke nog med den svära rangordningens uppgörande för ett Utsk.
Frih. Cederström har anmärkt huruledes man behöfver sammansatta
Utsk. Nu kan man icke__veta hvilka ärenden, som föranleda
sammansättning af Utsk. Än måste LagUtsk. träda tillsammans
med Bevilln.Utsk. än åter med Ekon.Utsk. Väl vet man
rangordningen inom Bevilln.Utsk. och Ekon.Utsk. särskildt, men
när de komma tillsammans, huru förhåller det sig då med rangordningen
emellan hvartderas ledamöter inbördes? Eleclorerne
borde följaktligen uppgöra en duglighetslisla på alla de personer,
som sitta i Utskrn, på det att man må vela, när dessa Utsk. sammanträda,
hvilkendera personen anses dugligare än den andra.
Detta blir så att säga ogörligt i verkställigheten och kan icke föranleda
annat än oreda, åtlöje och missnöje. Jag anhåller följaktligen,
att R. o. Ad. måtte bifalla betänk, och låta oss slippa att
längre uppehålla oss med denna sak.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Det är i anledn. af
den siste värde talarens yttrande, som jag tillåtit mig alt begära
ordet. Det har blifvit sagdt, att det skulle vara förnärmande för
de andra Stånden, om R. o. Ad. inom sig valde ordförande, emedan
man derigenom uttryckte den tankan, att inom R. o. Ad.
funnes den största skickligheten, och derföre skulle icke de andra
få deltaga i valet. Något sådant uttryck skulle jag icke tro ligga
i det ifrågavarande beslutet. Deruti ligger ett erkännande af nödvändigheten,
alt då någon måste vara ordförande inom ett Utsk.,
så bör denna utses på det sätt, som med minsta oreda kan dertill
utfinnas. Ett sådant val verkställt inom alla Utsk:s-ledamöter vid
en riksdags början, då ledamöterne från de särskilda Stånden ofta
äro för hvarandra okända, skulle komma att bero af en slump
och alldeles icke af skickligheten hos den valde. Huruledes detta
skulle komma alt bero af en slump, dertill kan man tydligen sluta,
dä man vet huru det går med tillsättningen af Utsk:ns secreterare
och betjening. Den som vid några riksdagar har vunnit erfarenhet
af förfarandet i denna del, måste vara fullkomligt öfvertygad
om olämpligheten deraf, att vid en riksdags början öfverlemna åt
Utskms ifrån alla landsorter hit kommande ledamöter, alt sig emel-
lan efter främmande recommendationer eller efter intrig utse ordförande.
Detta motiv har bestämt mig alt för min del afslä det
hvilande grundlagsförslag, som åsyftade att åt de särskilda Utskrn
Den 28 December.
691
medgifva rådighet att välja ordförande. Uti det förbehåll, att
Utsk:s ordförande!- skola vara ledamöter af R. o. Ad., ligger således
icke något erkännande deraf, att inom detta Slånd den största
skickligheten finnes, ulan endast ett erkännande, att det hör
kunna ibland Ståndets ledamöter nises någon med så mycken skicklighet
alt han bör kunna bestrida ordförandébefaltningen. Att
deremot vilja gå derhän alt säga, att denna ledamot nödvändigt
måste finnas på de första bänkarne, tror jag vara nästan långt
gånget, och erfarenheten visar äfven, att man icke har dén öfverlygelsen.
Olägenheterna af nu varande stadgande afhjelpas
derigenom att man äger rättighet att sitta för fullmakt. Den
person, som man anser lämplig, förskaffar man cn högre fullmakt,
hvarigenom han kan komma i tillfälle att blifva ordförande. Detta
kan tillämpas på många, men likväl icke på de personer, som
äro hufvudman för ätterne, och således icke kunna sitta på fullmakt
då deras egen plats är upptagen. Della utesluter möjligen
många skickliga män ifrån att begagnas till ordförande.
Man bar sagt, att ett val inom Ståndet skulle föranleda till en
rangstrid, och att för ett conseqvent fullföljande af detta förslag capaciteterna
hos alla Ulsk:s-ledamöter borde särskildt nummereras.
Just denna utsträckning uti den motsatta sidans bevisning, hvarigenom
man sökt komma till en orimlighet, som icke är ifrågasatt, måste
i mina ögon ådagalägga svagheten af de skäl man har att anföra
emot sjelfva det förslag, som är å bane. Man har icke kunnat
uppgifva något skäl, hvartill en sådan nummerering hela vägen
skulle tjena. Hvem som sitter sist, utom den som för ordet, är
pä det hela temligen likgiltigt. Jag tror icke att någon rangstrid
inom Ulsk. skulle blifva en följd deraf, att en person Törst
utsågs till ordförande, dä han icke visste hvilka som blefvo hans
medarbetare inom Ulsk., och dessa icke visste huruvida de dertill
kunde komma L fråga. Han vore utsedd, derföre att de fleste af
elcclorerne kände honom, alt han förut hade vana vid ärendernes
handläggning och var befattningen vuxen, men det antydde alldeles
icke något tillkänqagifvande, att icke någon annan lika skickelig
person kunde finnas.
Alt den anmärkta svårigheten, alt bestämma hvem som skulle
vara ordförande uti ett sammansatt Disk. lätteligen skulle undanr
rödjas, är redan af en annan talare så fullständigt utredt, att jag
endast behöfver för min del förena mig uti det yttrande han i
det afseendet har afgifvit. Jag anhåller således om återremiss
af betänk.
Frih. Raab, Adam Christian: Jäg tillåter mig börja på
samma sätt, som en af de föreg:de värde talarne, med erinran derom,
att jag icke skolat tveka att gifva mitt bifall till den grundlagsförändring,
som hade tillerkänt Ulsk:n rättighet att inom sig
välja ordförande; men då nu fråga är att R. o. Ad., sedan Ståndet
redan afslaget en sådan förändring, skulle besluta att genom
sina electorer, utan afseende på nummer pä Riddarhuset, utse ordförande
inom Ulsk:n, så får jag tillkännagifva, att jag nu, likasom
C92
Den 28 December.
vid förliden riksdag, på det högsta motsätter mig detta förslag,
hvarföre jag anhåller om bifall till Ridd.Utsk:s betänk, i denna del.
Hr von Hartmansdorff har till fullkomlig evidens bevisat hvilka
mångfaldiga olägenheter, som skulle uppkomma, om man, med
afslående af Ulsk:s betänk., skulle antaga Hr Lagerheims motion.
Gr. Mörner sjelf har i sitt bestridande af Hr von Hartmansdorffs
framställning erkänt, att det lämpligaste sättet att välja ordförande
vore det, som åstadkom minsta oreda och minsta strid. Jag tror
verkligen, att det sätt, som nu finnes, åstadkommer minsta olägenheter,
hvilka ovillkorligen skulle uppkomma om R. o. Ad:s electorer
nödgades classificera ledamöterna, på sätt Hr von Hartmansdorff
uppgifvit, eller om man iaktloge det sätt att inom Utsk:n
den ordinarie ordföranden blefve vald, men att' i hans frånvaro
ordet fördes af den äldsta närvar, ledamoten efter börd, en princip,
som icke skulle kunna med conseqvens utföras i någon detalj.
Hr Cederschjöld har yrkat bifall lill Hr Lagerheims motion,
derföre, säger Hr Cederschjöld, att det skulle undanrödja flera olägenheter
för ledamöter, som hafva en hög nummer, men icke
tilltro sig skicklighet att vara ordförande inom Utsi;., och derföre
nödgas skaffa sig fullmakter för att derigenom kunna blifva ledamöter
i Utsk.; men när Hr Cederschjöld har uppgifvit detta, så
har Hr Cederschjöld också uppgifvit ett sätt, hvarpå dessa personer
ganska väl kunna komma ifrån nämnde olägenheter, nemi.
derigenom att de skaffa sig en lägre fullmakt om de vilja blifva
Utslcs-ledamöter, oaktadt de icke tilltro sig att emottaga ordförandeskap
i Utskott. Jag tror, att i allmänhet bör man icke införa
någon förändring, som icke är positivt bättre än det stadgande,
som förut funnits, och jag inser sannerligen icke att detta förslag
innebär någon sådan positiv förbättring. Jag tillstyrker således
bifall till Utsk:s betänk.
Frih. Sprengtporten, Jacob Willi.: 39 § Riksd.Ordn.
lyder sålunda: ”1 alla R. St:s Utsk. före den bland R. o. Ad:s
närvarande fullmäktige ordet, som enligt Ridd.Ordn. dertill berättigad
är”. Detta kan visserligen tydas till en rättighet för R.
o. Ad. att kunna i så måtto förändra sin Ridd.Ordn. att deruti
inflyter ett stadgande, som bestämmer, att den som dertill väljes
af eleclorerna skall vara ordförande i R. Sl:s Utsk.; men orden
kunna äfven så förklaras, alt dermed förstås, alt den som enligt
matrikeln är den äldsta ledamoten af R. o. Ad., skall föra ordet.
Att komma till ett annat förhållande innebär, åtminstone såsom
det synes mig, en slags tydning af grundlagens föreskrift. Andra
talare hafva dessutom visat, att den princip, som skulle ligga till
grund sför val af ledamot att vara ordförande inom Utsk., icke kan
conseqvent genomföras, då den icke kan tillämpas på ordföranderna
i afdelningarne, hvilka visserligen icke kunna sägas i alla delar
äga lika vigliga functioner, som ordföranderna inom Utskm, men
hvilkas skicklighet till dessa platser åtminstone i många fall står
mycket nära den förmåga, som man önskar finna hos Utsk:ns
ordförande. Principen kan icke eller tillämpas i fråga om sam
-
Den 28 December.
C93
mansatta Utsk. Det vore således en half mesure, som R. o. Ad.
här skulle vidtaga och som i min tanka icke står i full öfverensstämmelse
med grundlagens föreskrift, annorlunda än åtminstone
genom en tydning till en utvidgad rättighet för R. o. Ad. Af
denna anledn. instämmer jag med begäran om bifall till Ridd.-  Utsk:s betänk.
Hr Cederschjöld: En värd talare, Hr von Hartmansdorff,
tycktes icke skolat vara obenägen att medgifva, att Utsk:n inom sig
finge välja sina ordförander; men sedan detta förslag har blifvit
förkastadt här på Riddarhuset, så kan han icke instämma med
motionären deruti, alt R. o. Ad:s eleetorer skulle särskildt utse
ordförande i Utsk., af fruktan att Medslånden skulle misstycka att
R. o. Ad. inom sig valde ordförande, och icke utsträckte valrätten
till de andra Stånden. Jag för min del föreställer mig, att
de andra Stånden skulle vara nöjda med att åtminstone få se
denna gamla fördom rubbad aldrig så litet, i det hopp att sedan
den en gång blifvit rubbad, så skulle den snart kunna utrotas och
att vid någon följande riksdag RiksStm få rättighet att välja Utsk:sordförande
äfven inom de öfriga Stånden. Detta skäl tror jag således
icke bör förhindra oss att förkasta Utsk:s betänk, eller besluta
återremiss deraf.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag tillstyrker bifall till
Ridd.IJtsk:s föredragna betänk. Det kan visserligen icke nekas,
alt icke några olägenheter åtfölja de nu varande bestämmelserna
rör:de sättet att utse Utsk:s-ordförander. Det kan sätta electorerna
i någon förlägenhet vid vissa tillfällen; men så länge som
ledamöter af R. o. Ad. på de främsta bänkarne, med allvar och
nit befatta sig med de allmänna ärendena, så länge de äga en
varm känsla för fäderneslandets angelägenheter, och icke underlåta
att följa ärendenas gång, så länge kan det icke vara någon
brist på ordförander bland de främsta ätterna på Riddarhuset, och
icke eller några särdeles stora svårigheter för electorerne uppkomma
vid ordförandes utseende. Skulle likväl liderna förändra sig,
så alt ledamöterne af de främsta ällerne, med mera liknöjdhet
åse, huru de allmänna ärendena behandlas, så är likväl R. o. Ad.
ett så talrikt Stånd, alt ibland dess ledamöter af öfriga ätter icke
kuuna saknas så väl passande ordförande, som ledamöter i Utskm;
äfven om ordföranderna icke skulle utses ibland Grefvar och
Friherrar.
Utsk. har uti sitt betänk, väckt uppmärksamhet på åtskilliga
svårigheter, som skulle uppkomma genom bifall till Hr Lagerheims
motion, hvilka svårigheter skulle vida öfverväga olägenheterna af
det nu gällande stadgandet i Ridd.Ordn. Detta inses lätteligen,
då man betraktar de förhållanden, som skulle uppkomma i sammansatta
Utskm, hos Fullmäktige i Banken och Riksg.cont. o. s. v.,
hvilka det torde vara alltför vidlyftigt att nu genomgå, helst de
redan af andra talare här äro omnämnda, och tiden för öfrigt är
så långt framskriden, att jag skulle förmoda, det R. o. Ad. helst
skulle se att denna discussion slutades. Jag vill derföre icke längre
694
Den 28 December»
uppehålla Ståndet, utan endast sluta medi den erinran, att ont
motionen skulle bifallas, så skulle 2:n& olika grunder för Utsk:sordförandes
utseende blifva antagna, dea ena, gällande så länge
den ordinarie ordföranden tjenstgjorde, och den andra, på de ställen,
der dea ordinarie ordföranden icke tjenstgjorde, eller då han
vore genom förfall hindrad att i Utskms öfverläggningar deltaga.
Den ena grunden skulle nemi. vara val och den andra nummerordning
på Riddarhuset. Detta vöre en dubbelhet, som i intet
fall kunde leda tilt hetsosaroma följder. Jag afstyrker således motionen
oell tillstyrker bifall: till Utsk:s betänk.
Hr von Hartmansdorff: Hr Cederschjöld måtte icke hafva
hört, att jag började mitt förra yttrande med förklaring, eller rättare
sagdt, erinran, att jag förut bestridt Utskms val af ordförander
inom sig» Jag glömde förra gången att utföra full följden af
den tanka, som reservanten och Hr Cederschjöld ni. fl. hafva framställt.
Dertill hörer äfven, att om man på detta sätt skulle väga
hvarje ledamots moraliska pund, så föranläteselectorerna att äfven
göra en sådan vägning hvarje gång en ny ledamot skulle insättas
i ett Utsk., emedan han då naturligtvis skulle jemnföras med
alla andra, med hvilka, han kunde komma i beröring. Men icke
nog härmed, mine Hrr, vi veta, att på Riddarhuset, när Landtmarskalken
har förfall, (ages klubban af den Grefve, som efter
nummerordningen är främst bland de tillstädesvarande. Det nu
framställda förslagets fullständiga utförande skulle således fordra,
att inom Riddarhuset, Grefvar och Baroner äfven nummererades
efter deras förmåga att föra Landtmarskalkskluhban. En särskild
förrättning, hvilken hittills icke varit åt electorerna uppdragen,
måste dem dä anförtros. Jag beklagar dem som blefve electorer.
Jag hoppas att R. o. Ad. mätte finna riktigt, att, ntan vidare öfverläggning,
bifalla Utsk:s betänk.
Gr. Horn, Claes Fredr.:, Jag är egentligen uppkallad af
ett yttrande utaf Hr Cederschjöld, som har förklarat, det han
skulle hoppas och förmoda, att den fördom snart skulle falla, som
sätter R. o. Ad. till ordförandeplatserna inom Utsk:n, i händelse
R. o. Ad. nu ingick på den valprincip, som motionären tillstyrkt»
Skulle det resultat inträffa, som Hr Cederschjöld synes åsyfta, så
skulle vi inträda på den punkt, der R. o. Ad. stod, då Ståndet
afslog den grundlagsförändring, som i detta afseende låg förberedd.
Jag tror, att R. o. Ad. vidtog detta afslag väl betänkt, emedan
den erfarenhet jag samlat under riksdagar och Ulsk:s-arbeten lärt
mig inse, huru svårt och nästan omöjligt det skulle vara för Utskm,
att sjelfve bestämma sina val till ordförander, icke allenast inora
hvarje särskildt Utsk., ulan äfven inom de sammansatta Utskm,
och inom de enkla och sammansatta Utskms afdelningar. Jag
skulle föreställa mig, att det på sådant sätt nästan blefve omöjligt
att få dessa sammansatta afdelningar i arbete, emedan de egentligen
icke kunde få någon ordförande, förr än de sammanträffa,
och således kommit i tillfälle att välja. Då således, i min tanka,
det skäl förfaller, som Hr Cederschjöld mäst har slödt sig vid, så
Den 28 December.
695
nterstår det att betrakta, om R. o. Ad., i och för lättheten att
genom val erhålla ordförande i Utskm, bör vidtaga den åtgärd,
som motionären åsyftat. Jag tror lika med dem, som redan yttrat
sig, alt det icke vore lyckligt om en sådan åtgärd skulle bestämmas;
emedan jag först och främst anser, att electorerna måhända
derigenom skulle få lika många svårigheter att öfvervinna, som
nu; men jag är äfven af den öfvertygelsen, som Frih. Sprengtporten
uttalat, huruvida R. o. Ad. skulle äga rättighet, enligt
grundlagens stadgande, att vidtaga ett sådant beslut. Åtminstone
är det väl anledn. alt ifrågasätta en sådan rättighet; och
då i grundlagen bestämdt uttalas den rättighet, som R. o. Ad. nu
äger enligt Ridd.Ordn., och denna rättighet blifvit tillämpad äfven
vid Landtmarskalks-klubbans förande, så finner jag, att denna
tvetydighet skulle med mycket skäl kunna gifva anledning för de
öfriga Stånden att i fråga sätta R. o. Adis lagliga rätt, alt låta i
Utsk. uppträda en annan ordförande, än den, som verkligen vore
den äldste inom Riddarhuset. Dessutom tillåter jag mig att yttra,
att det skulle vara många gånger svårare för en R. o. Adis ledamot
ibland de öfriga Stånden såsom deras ordförande, om han
inträdde med den benämningen, att han verkligen vore såsom
den skickligaste utsedd inom sitt Ständ. Jag hemställer till R. o.
Ad., om detta icke verkligen skulle stegra anspråken på ordföranden
inom ett Utsk., och öka den missbelåtenhet, samt framkalla
de sarkasmer, som jag haft tillfälle att ofta höra framkastas
ronde R. o. Adis val till ordförande. Jag tror, att detta mycket
val undvikes derigenom, att hvar och en sin pligt likmätigt uppträder
såsom ordförande, utan anspråk på att äga någon öfvervägande
skicklighet. Det är också ganska tydligt, att om R. o. Ad.
nämner ordförande, utan att successivt nämna i hvilken ordning
hvarje ledamot skall uppträda såsom ordförande, så uppstår det
besynnerliga förhållande, som af 2me ledamöter före mig här blifvit
framstäldt.
Jag afstyrker således motionen ur alla möjliga synpunkter,
och tror, att den olägenhet, som nu finnes, skulle vida öfvervägas
af de svårigheter, som motionens antagande skulle medföra.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Gr. Possei Det är egentligen med anledn. af Frih. Cederströms
yttrande, som jag har begärt ordet. Jag ber Frihin observera,
att jag vid slutet af mitt anförande hänvisat på hvad som
vid föregide riksdagar blifvit yttradt till fördel för det förslag,
som jag förordat. Jag anser skyldigheten fordra, att icke upptaga
R. o. Adis tid med upprepande af hvad som tillförene blifvit anfördt,
ehuru jag nu, i motsats emot min åsigt, hört så många
talare, som hafva, icke allenast åter upprepat, utan också vidlyftigare
utlagt både Utskis åsigter och hvad som vid föregide riksdagar
blifvit sagdt lill försvar för det nu gällande förhållandet.
Vöre jag nu försedd med R. o. Adis protocoll, så skulle jag kunna
upplysa, att Frih. Cederström haft en annan åsigt vid 1834 års
riksdag, än den, som han nu förfäktar, hvilket synes uti Side och
696
Den 28 December.
9:de delarne af R. o. Ad:s protocoll för nämnde riksdag. Det
torde visserligen vara för mig förgäfves att nu yrka något annat,
än hvad de flesta talarne här tillstyrkt, eller bifall till Utsk:s betänk.
; men jag qvarstår dock vid min begäran örn återremiss, och
jag hoppas, att, om R. o. Ad. också icke nu vill helt och hållet
antaga det förslag, som jag förordat, det likväl ibland R. o. Ad:s
ledamöter skall finnas mänga, som hafva nog billighet att vid
den blifvande voteringen icke förvägra en återremiss, på det att
Utsk. må komma i tillfälle att fullständigare framlägga alla skäl
både för och emot.
Hr Cederschjöld: Med anledn. af hvad Hr von Hartmansdorff
sednast anfört, om svårigheten för electorerna att väga Utsk:sledamöternas
olika pund, får jag anmärka, alt det icke vore några
andra än Utsk:ns ordförander, som behöfde vägas, och naturligtvis
behöfde man dervid icke vara så särdeles nogräknad i vigten,
utan blott han vägde något, så vore det nog. För öfrigt ber
jag att få tillägga hvad jag förra gången glömde, nemi. att jag
har i Const.Utsk. upplefvat den händelse, att en adelsman, som
satt för en hög Friherrlig ätt, och hade rum lill ordförandeplats,
fördålde det inom Utsk. och lät Presidenten Baron von Ehrenheim
taga klubban, hvilket denne gjorde i den öfvertygelse, att han
verkligen var utsedd till ordförande; och den andra berättade detta
för mig icke förr än långt fram i riksdagen, anförande såsom
skäl, att han hade skämts för att taga klubban från en man, hvars
underlydande han i en ganska låg tjenstegrad hade varit i Cabinettet.
Ofverläggningen förklarades nu vara fulländad, hvarefter H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge de
emot Utsk:s betänk, gjorde anmärkmr föranleda till detsammas
återremitterande.
Ropades ja och nej.
II. Ex. hemställde vidare, om R. o. Ad. behagade bifalla
detta betänk.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. förklarade,
det han trott sig finna, att ja härvid öfverröstat nej.
Gr. Posse begärde votering.
Medan till följd häraf voter.propos. uppsattes, tillkännagaf H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm., att han, då numera alla å föredragningslistan
för dagen upptagne mål förevarit till pröfning, låtit
borttaga det anslag, som blifvit utfärdadt om plenum för e. m.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Jag vågar till E. Ex.
hemställa, huruvida icke, då plenum icke kommer att fortsättas
på e. m., de ifrån Utsk:n inkomna handlingar, måtte få bordläggas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, behagade i anledn. häraf meddela,
att han efter slutad votering ämnade anmäla såväl de från
Utsk;n inkomna mål, som åtskilliga andra ärenden.
Upp
-
Den 28 December,
697
Upplästes till justering och godkändes följande votcr.propos.-.
Den som bifaller Ridd.Ulsk;s i meni. N:o l(i afgihia betänk.,
ang:de Hr Lagerheims motion om förändring af 22 § Ridd.Ordn.,
voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer Ulsk:s berörde betänk, alt återremitteras.
- Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit, som följer:
Ja — 31.
Nej — 12.
Upplästes följande af Frill. Klingsporre, Mauritz, inlemnade
mern.:
Då jag i enskilda angelägenheter nödgas afresa från riksdagen,
får jag härmed afsäga mig min plats som ledamot i Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk. under anhållan alt vid min riksdagsmannarätt
varda bibehållen.
R. o. Ad. biföll denna anhållan, hvarefter H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Electorer, att vid deras nästa sammanträde
utse ej allenast en ledamot af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., i
st. f. Frih. Klingsporre, utan ock en suppleant i Exp.Ulsk. efter
Frih. Cederström, Claes Rudolph, som blifvit vald att derstädes
vara ordinarie ledamot, samt ledamöter att tjenstgöra i StatsUtsk.,
efter Hr af Harmens, Henrik Otto, och i Bevilln.Utsk., efter Hr
Leijonanckar, Fredr. Wilhelm Erik Carl, hvilka erhållit 3:ne veckors
tjenstledighet, räknad från denna dag.
Anmäldes till bordläggning följande från Ulsk:n inkomne
ullähn och belänkm, nemi. från
Bevillnings-Uts kottet:
N:o 18, i anledn. af anmärkmr emot betänk. N:o 11 ang:de
grunderne för den blifvande allmänna bevillningen, samt föreskriflerne
för tillämpningen deraf;
Stats-Uts kottet:
N:o 99, ang:de ifrågaställd öfverflyttning till Riksg.cont. af
befattningen med det till staden Wexiös återuppbyggande, efter
1843 års eldsvåda, beviljade allmänna låneunderstöd;
N:o 100, i anledn. af åtskilliga husägares i Wexiö und. ansökning
om lindring i betalningsvillkoren för dem tilldelade byggnadslån;
N:o
101, i anledn. af ifrågaställda förändringar uti föreskrifterne,
ang:de liqvidations- och bokföringssättet m. m. af brandskadade
släder beviljade byggnadslån;
N:o 102, i anledn. af förre Commissarien i Riksg.cont. A.
Vougts ansökning om befrielse från en honom ådömd ersättningsskyldighet
;
5 H. 88
098
Dan 28 December.
N:o 103, i anleda, af väckt motion, ronde utdelningen af
Just.ombudsm-.ns embetsberättelse!-;
N:o lil, ang-.de ifrågaställa förändringar tili gällande stadganden,
dels ronde sättet för markegångsprisens bestämmande, dels
i fråga om beskaffenheten af afradsgild spanmål;
N:o 112, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse till R. St., i
fråga om delaktighet i Civilstatens Pensionsinrättning för borgmästare
i Rikets städer utom Stockholm, äfvensom för commissionslandtmätare-,
N:o 113, i anledn. af väckt fråga om nedsättning af afgiflen
till Ilandels- och Sjöfartsfonden, berörde fonds ingående till Riksg.-  cont. samt Convoycomraissariatets upplösning;
N:o 114, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse ang:de begrafnings-
och öfriga kostnader, i och för Högstsalig H. M. Konung
Carl XIV Johans dödliga frånfälle;
N:o 115, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse ang:de kostnaderne
i och för H. M:s och Dess höga Gemåls kröning;
Stats- och Bevillnings-Ulskotten:
N:o 19, i anledn. af väckt motion om nedsättning uti postportoafgiften;
N:o
20, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse om restitution
af bevillning, erlagd inom Neder-Calix socken af Norrbottenslän;
N:o 21, i anledn. af väckt motion, att de medel, som erfordras
för curhusanstalterne, mä af statsverket utgå;
Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskotten:
N:o 22, i anledn. af väckt fråga om inrättande af en statitisk
centralbureau;
N:o 23, i anledn. af väckt motion om befrielse för innevånarne
i Wäddö församling af Stockholms län från skyldigheten att uppföra
och underhålla åtskilliga byggnader vid Grisslehamns postcontor;
N:o
24, i anledn. af väckt motion om insockne frälsehemmans
i Bohus län befriande från rotering;
N:o 25, i anledn. af väckt fråga om indragning af de på
Statens bekostnad underhållna stuterier;
Bevillnings-Utskottet:
N:o 13, ang:de stämplade pappersafgiften;
N:o 14, i anledn. af väckt motion om uppbärande af en viss
accis vid införsel till stad af bränvin, eller en mot dylik accis sva
rande
bränvinsförsäljningsafgift;
N:o 15, ang:de stämpling af spelkort samt afgiften derför;
N:o lti, angalo postbevillningen;
N:o 17, i anledn. af så väl K. M:s nåd. propos. ang:de curhus-afgift
ens fortfarande, som Riksdagsfullm. Pehr Jönssons från
Christianstads län i ämnet väckta motion.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 30 December.
G99
Måndagen den 30 December 1844.
Plenum kl. 6 e. in.
Justerades 5 prot.utdr. för d. 28 dennes.
Justerades pleniprolm för e. m. d. 7, för d. 9 och 10 samt
för f. m. d. 11 dennes.
Öppnades Hrr Electorers lista lill val af af en ledamot i Allm.
Besv.- o. Ekon.Ulsk. efter N:o 257. Frih. Klingsporre, Mauritz;
och befans dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1872. Hr Wallencrona, Fullm. Hr von Axelson, Georg
Julius.
Öppnades Hrr Electorers listor till val af ledamöter i permitterades
ställe, uti Stats- och Bevilln.Ulsk:n, och befunnos dertill
hafva blifvit utsedde i
Stats-Utskottet:
under den detta Utsk:s ledamot N:o 2209. Hr af Harmens, Henrik
Otto, medgifna 3:ne veckors ledighet, från d. 28 dennes beräknad,
N:o 440. Hr Didron, Fullm. Hr Ulfsparre, Georg;
Bevill nings-Uls kottet:
under den ledamoten af nämnde Utsk. N:o 778- Hr Leijonanckar,
Fredrik Wilhelm Erik Carl, medgifna 3:ne veckors ledighet, från
d. 28 dennes beräknad,
N.o 2159. Hr af Wingård, Johan.
Äfvenledes öppnades Hrr Electorers lista till val af en suppleant
i Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk., efter N-.o 2227. Hr d’0rchimon,
Wilhelm Albrecht; hvartill befans hafva blifvit utsedd:
N:o 1985. Hr Nordenanckar, Fullm. Frih. De Geer, Gustaf,
med 14 röster;
samt till val af en Suppleant i Exp.Ulsk., efter N;o 1846. A. Hr
Fock, Fullm. Frih. Cederström, Claes Rudolph; och befans dertill
hafva blifvit utsedd:
N:o 2246. Hr von Stahl, Fullm. Frih. Stjernstedt, August
Wilhelm.
Hr af Wingård, Johan: Jag får tacka Hrr Electorer för
deras uppmärksamhet att invälja mig i Bevilln.Utsk., men jag är
gammal och sjuklig, så att jag icke kan hafva äran att mottaga
förtroendet.
I anledn. häraf anmodade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm. Hrr
Electorer, att till ledamot af Bevilln.Utsk., under den Hr Leijonanckar
beviljade ledighet, utse en ledamot i st. f. Hr af Wingård.
Den 30 December.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: I sista plenum gjordes af Hr
von Hartmansdorff en anmärkn. emot Exp.Utskis tryckare i anledn.
af Const.Ulsk:s utlåt. N:o 19 och Hr von Hartmansdorffs dervid
fogade reservation. Jag var då icke närvarande, och då jag sedermera
i plenum uppkom, var redan ett nytt mål föredraget.
Jag ber derföre att nu få nämna, det endast följande oriktigheter
uti nämnde betänk, äro tryckfel, nemi.:
Sid. 1, slår öfriga i st. f. öfriga, emedan prickarne öfver ö blifvit
afbrutna.
Sid. 6, står att, i st. f. att ett
Sid. 7, står föredragas i s. f. fördragas
Sid. 11, står stagat i st. f. stadgat
Och samma sida rältsfrugnorna i st. f. rättsfrågorna
Deremot äro alla de öfriga anmärkta felen, nemi.:
Sid: 5, står kunna i st. f. hinna
— — § $7 1 st- f- #7 §
— — domstularnes med cursiv stil i st. f. upprätt
Sid. 6, — att i st. f. för alt
— — lagskipningen i st. f. enhet i lagskipningen
Sid. 7, — ense i st. f. ense”
— — en hvars i st. f. enhvars
Sid. 11, slår insigt, i st. f. magt,
— — vigtig, i st. f. riktig
— — både i st. f. både Lector er
— — och hvilkas i st. f. hvilkas.
Alla dessa äro icke tryckfel, utan skriffel uti det från Const.-  Utsk. lemnade original, och Hr von Hartmansdorff torde således
linna, att skulden derför faller på någon annan än Exp.Utsk:s tryckare.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: I allmänhet anser jag öfverflödigt
alt anmäla reservationer, då jag yttrat mig under discussionen,
äfven om frågan icke afslutas efter min önskan; men nu
nödgas jag anhålla, att få till prot. reservera mig emot R. o. Ad:s
bifall till betänk. N-.o 16, i fråga om Utsk:s-ordförandes väljande
af electorerne. Det vore nedslående för mig, om genom voteringen
i denna fråga vore gifvet, att endast 11 af R. o. Ad:s ledamöter
hade delat min åsigt, men jag känner den brukliga qvittningsmethoden,
isynnerhet när middagsstunden är inne. Jag ogillar
den, ty ehuru resultatet blifver detsamma, så framställer sig
likväl proportionen emellan majoriteten och minoriteten i en principfråga
helt annorlunda, då till exempel 112 röstat för och 131
emot en förändring, än då 12 stanna emot 31. Såsom förklaring
på mitt yttrande, att jag trodde mig kunna styrka, att Frih. Cederström,
Jacob, vid 1834 års riksdag hade en helt olika åsigt i
denna fråga än nu, anhåller jag att få uppläsa en del af Frih.
Cederströms d. 7 Juli nämnde år afgifua yttrande. Det är icke
långt och innefattar kanske icke toVs af hvad Frih:n yttrat vid
hvarje riksdag. Efter att hafva förordat val af ordförande inom
Utsk:n sjelfva, så säger Frih:n: ”Mot Utsk:s betänk, har jag, sedan
Const.Utsk. afslagit frågan om förändring i grundlagen, ej annat
Den 30 December.
all anmärka, såsom varande en öfvergångsanstalt, än ali det ej är
conseqvent uppfalladt. Om R. o. Ad. vill, lika med molionären,
göra della steg framåt, skall jag gerna understödja det; men då
begär jag, att electorerna ej skola stanna vid första valet; de måste
bestämma hvilka ledamöter, hvar i sin ordning, skola intaga
ordförandens plals, om han är frånvarande. Om R. o. Ad., med
anledn. af anmärkningarne, vill återremittera betänk, eller directe
afgöra del med denna förändring, har jag intet emot alt tillstyrka
bifall till denna nya föreskrift; men detta yrkar jag som ett bestämdt
villkor, ty annars skall det förefalla hvar och en förunderligt,
att Ståndet kunnat så inconseqvent förfara, alt de välja en
ordförande, men i dennes frånvaro följa matrikeln”. Af detta yttrande
synes, att Frih. Cederström då tillstyrkt en vid 1834 års
riksdag af Hr Lagerhjelm väckt motion i samma anda; men med
så olika åsigler hos en ledamot, hvars röst höres i nästan alla
frågor, är det mindre underligt om besluten en eller annan gång
blifva stridiga emot hvarandra. Jag anhåller, alt detta yttrande
måtte få intagas i prot.
Föredrogs till afgörande punktvis Bevilln.Ulsk:s d. 28 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 18, i anledn. af anmärkmr emot betänk.
N:o 11, ang:de grunderne för den blifvande allmänna bevillningen
samt föreskrifterne för tillämpningen deraf.
Härvid förekom:
l:o Utsk.s förslag, att den särskilda af gift för hvarje representation,
som varit theaterdirecteurer ålagd, måtte försvinna
och utur bevillningsstadgans 14 § uteslutas, jemte Utsk:s
förnyade förslag om bevillning s-afgifts erläggande för hvarje
representalionsdag, af kringresande in- och utländska personer,
hvilka med särskildt tillstånd gifva representationer af mekaniska
konster, lindansning, konstridning, m. rn., eller sådana,
som kringföra och visa främmande djur m. m.
Lades till handlingarue.
2:0 Utsk:s hemställan, att skattebeslämmelsen för omförmälde
kringresande in- och utländska personer må erhålla en
nu föreslagen förändrad lydelse.
Bifölls.
3:o Utsk:s yttranden, ang:de dels borgen för bevillningsafgiftens
utgörande för krögare, krögerskor, m. fl., dels bevillning
för Fahlu grufvor, dels direct beskattning af capital,
och dels förändring af 4 utom. i bevillningsstadgans 14S §.
Dessa yttranden lades till handlingarne.
4:o Utsk:s hemställan, att den för Landskrona stad, uti
tariffen för repartition af salu-accis-ersättningen af städerne,
Utförda summa må från tariffen uteslutas.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: För att freda Be
-
702
Den 30 December.
villn.Utsk. från den möjliga förebråelsen att hafva förbisett den
omständighet, hvarpå BorgareSt. här fäslat afseende, anser jag mig
skyldig för R. o. Ad. anmäla, alt den ifrågavar. befrielsen för
Landskrona stad hade bort i sista riksdagens bevilln.stadga införas;
att den vanliga proceduren härvid är, att hvarje riksdags Bevilln.
Ulsk. skaffar sig del af de K. resohr, på hvilka en sådan befrielse
sig grundar, och att då sisth riksdags Bevilln.Ulsk. förskaffade
sig resolutionerna för alla de andra städerna, så har af någon
för mig obekant anledn., på ett eller annat sätt, den K. resol.
för Landskrona stad icke kommit att medfölja. Nuvarande riksdags
Bevilln.Utsk. kunde emedlertid icke sätta i fråga att skaffa
sig tillgång till andra resolutioner, än dem som af K. M. blifvit
sedan sisla riksdag afgifna, emedan Utsk. hade fullt skäl att tro,
att de som förut blifvit afgifna, voro observerade af förra riksdagens
Bevilln.Utsk., och deraf har det anmärkta förhållandet uppkommit,
att icke Landskrona stad blifvit föreslagen till befrielse
frän salu-accisafgiften.
Utsk:s ifrågavar. hemställan blef, uppå härefter framställd
propos., af R. o. Ad. bifallen.
Sedermera upplästes till justering följande:
Utdrag af protocollet, hållet hos Högloft. R. o. Ad.
den 30 December 1S44.
S. D. Vid förnyad föredragning af Bevilln.Utsk:s d. 28 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 18, i anledn. af anmärkmr emot betänk.
N:o 11, ang:de grunderne för den blifvande allmänna bevillningen
samt föreskrifterne för tillämpningen deraf, biföll R. o. Ad.
den af Utsk. föreslagna förändrade redaction af skattebestämmelsen
för kringresande in- och utländske personer, hvilka med särskildt
tillstånd gifva representationer af mekaniska konster, lindansning,
konstridning m. m., eller sådane, som kringföra och visa främmande
djur m. m., äfvensom Utsk:s hemställan, att den, uti tariffen
för repartition af salu-accis-ersättningen af städerne, för
Landskrona stad utförda summa må ifrån tariffen uteslutas; och
blef ifrågavar. utlåt, i öfrigt, såsom icke erfordrande någon R. o.
Ad:s pröfning, lagdt till handlingarne. Ut supra.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag tyckte mig höra ordet
skattebestämmelse, och ber derföre att få anmärka, att detta
ord begagnas emot sin rätta bemärkelse då det nyttjas i st. f.
stadgande; och om detta må tillåtas i dagligt tal, och äfven om
Utsk:n sjelfva hålla till godo med sådana uttryck, så synes R. o.
Ad. såsom Stånd icke böra begagna ett orätt uttryck. Det är,
att jag så må säga, båtens bestämmelse att gå på vattnet och
kärrans bestämmelse att gå på land, men här är fråga om någonting
helt annat, eller om ett bestämmande af skatten. Jag
hemställer derföre, att något annat uttryck mätte begagnas, som
uppfyller hvad Svenska språket fordrar.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, behagade i anledn. häraf upplysa,
att ifrågavar. uttryck blifvit uti prot.utdr. begagnadt i öf
-
Den 30 December.
703
vcrensstämmelse med ordalydelsen i Utsk:s uflåt., som innehöll
hemställan, ”att skattebestämmelsen för omförmälde kringresande
in- och utländske personer må erhålla följande förändrade lydelse” etc.
Gr. Cronhjelm: Jag vill visserligen icke inlåta mig i någon
tvist om delta ords rälla betydelse, men anser mig blott
skyldig fästa uppmärksamheten derå, att då detsamma endast begagnas
i ingressen lill Utsk:s förslag, så kommer det icke att inflyta
i bevillningsstadgan.
Hr von Hartmansdorff: Jag får hemställa, om det icke
kunde heta skattebestumning.
Efter i enlighet härmed verkställd förändring af det upplästa
prot.uldr. blef detsamma af R. o. Ad. godkändt.
Föredrogos och biföllos StatsUlsk:s nedannämnde d. 28 dennes
på bordet lagde ullåt:n:
N:o 99, ang:de ifrågaställd öfverflyttning till Riksg.cont. af
befattningen med det till staden Wexiös återuppbyggande, efter
1843 års eldsvåda, beviljade allmänna låneunderstöd; och
N:o 100, i anledn. af åtskilliga husägares i Wexiö und. ansökning
om lindring i betalningsvillkoren för dem tilldelade byggnadslån.
Då härefter föredrogs StalsUlsk:s d. 28 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 101, i anledn. af ifrågaställde förändringar uti
föreskrifterne, ang-.de liqvidations- och bokföringssättet m. m. af
brandskadade släder beviljade byggnadslån; blef detta utlåt, ånyo
hordlagdt, på begäran af Frih. Raab, Adam Christian, och
Frih. Stjernstedt, Jac. Theodor.
Föredrogos och biföllos StatsUlslcs d. 28 dennes på bordet
lagda utlåtm:
N:o 102, i anledn. af förre Commissarien i Riksg.cont. A.
Vougts ansökning om befrielse från en honom ådömd ersättningsskyldighet;
och
N:o 103, i anledn. af väckt motion, ronde utdelningen af
Just.ombudsmms embetsberältelser.
Föredrogos och bordlädes ånyo, på begäran af Frih. Raab,
Adam Christian, Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik, m. fl.,
StatsUtsk:s följande d. 28 dennes pä bordet lagda utlåt:n:
N:o lil, ang:de ifrågaställde förändringar uti gällande stadganden,
dels ronde sättet för markegångsprisens bestämmande,
dels i fråga om beskaffenheten af afradsgild spanmål; samt
N:o 112, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse lill R. St., i
fråga om delakligtighet i Civilstatens Pensions-inrältning för borgmästare
i Rikets städer utom Stockholm, äfvensom för commissionslandtmätare.
704
Den 30 December.
Äfvenledes föredrogs och bordlädes ånyo, på begäran af Hr
Råfelt, Anton, och Hr Bildt, Knut, SlalsUtsk:s d. 28 dennes
på hordet lagda utlåt. N:o 113, i anledn. af väckt fråga om
nedsättning af afgiften lill Handels- och Sjöfartsfonden, berörde
fonds ingående till Riksg.cont. samt Convoy-commissariatets upplösning.
Föredrogos och biföllos SlatsUtsk:s d. 28 dennes på bordet
lagda ullåtm :
N:o 114, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de begrafnings-
och öfriga kostnader i och för Högstsalig H. M. Konung
Carl XIV Johans dödliga frånfälle ; och
N:o 115, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de kostnaderne
i och för Hans Maj:ls och Dess höga Gemåls kröning.
Föredrogos och biföllos Stats- och Bevilln.Utskms nedannämnde
d. 28 dennes på bordet lagde betänk:n och utlåtande:
N:o 19, i anledn. af väckt motion om nedsättning uti postporto-afgiflen;
N-.
o 20, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, om restitution
af bevillning, erlagd inom Neder-Calix socken af Norrbottens
län; och
N:o 21, i anledn. af väckt motion, att de medel, som erfordras
för curhusanstalterne, må af statsverket utgå.
Då härefter föredrogs det enligt rubriken af Stats- och Bevilln.
Ulsk:n afgifna, d. 28 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 22,
i anledn. af väckt fråga om inrättande af en slatitisk centralbureau,
yttrade
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Genom ett fel, jag vet
icke hvilkens, har detta utlåt. N:o 22 blifvit rubriceradt såsom
afgifvet af Stats- och Bevilln.Utsk-.n. Det är likväl afgifvet af
Stats- och Ekon.Utskm, hvilket jag, såsom närvarande vid beslutets
fattande, får tillkännagifva.
Ifrågavar. utlåt, lades ånyo på bordet, uppå begäran af Hr
Mannerskantz, Carl Axel, Hr Råfelt, Anton, och Frih.
Hermelin, Au g. Söderling.
Föredrogos och biföllos Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:ns nedannämnde d. 28 dennes på bordet lagde ullåtm:
N:o 23, i anledn. af väckt motion om befrielse för innevånarne
i Wäddö församling af Stockholms län, att uppföra och underhålla
åtskilliga byggnader vid Grisslehamns postcontor;
N:o 24, i anledn. af väckt motion om insockne-frälsehemmans
i Bohus län befriande från rotering; samt
N:o 25, i anledn. af väckt fråga om indragning af de på
Statens bekostnad underhållna stuterier.
Be
-
Den 30 December.
705
Bevilln.Ulskis d. 28 dennes på bordet lagda betänk. N:o 19,
ang:de stämplade pappersafgiflen l.lef härefter föredraget och ånyo
bordlagdt, pä begäran af Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik,
Frih. Raab, Adam Christian, m. fl.
Föredrogos och biföllos Bevilln.Ulskcs d. 28 dennes på bordet
lagda nedannämnde belänk-.n:
N:o 14, i anledn. af väckt motion om uppbärande af en viss
accis vid införsel lill stad af bränvin, eller en mot dylik accis
svarande försäljningsafgift;
N:o 15, ang:de stämpling af spelkort samt afgifien derför; och
N:o 16, ang:de postbevillningen.
Slutligen föredrogs och bordlädes ånyo, på begäran af Frih
Raab, Adam Christian, och Hr Råfelt, Anton, Bevilln.-  Utsk:s d. 28 dennes på bordet lagda betänk. N:o 17, i anledn. af såväl
K. M:s nåd. propos., ang:de curhusafgiftens fortfarande, som Riksdagsfullm.
Pehr Jönssons från Christianstads län i ämnet väckta
motion.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. | till 9 om aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
89
,706
Den IS December c. m.
IIr Rosenblads, Bernil., anförande lill protocollct den
18 December c. m. (Se sid. 502).
Det nu ifrågavarande ämne, är ett bland de vigtigaste,o som
utgjort föremål för K. St:s behandling vid denna riksdag. A ena
sidan gäller del beståndet af fastheten i Rikets myntvärde, villkoret
för äganderättens skydd och för säkerhet i industriella beräkningar,
och det förundrar mig icke, alt mången, i känslan af delta
föremåls vigt, gått i farhågor och fordringar längre än sakförhållanderna
verkligen kräfva. A andra sidan gäller det det icke mindre
vigliga föremålet, Rikets näringars och en större del af dess idoge
näringsidkares skydd emot lidanden, obehöfliga för myntvärdets
upprätthållande, och om äfven i striden för delta vigtiga föremål,
sä nära förbundet med mångas dyrbaraste intressen, någon gång
fordringar blifvit framställda, måhända öfverskridande klokhetens
bud, eller åsigterne om rätta medlen framträdt i så många, dels
alldeles motsatta förslag, bör det finnas lika litet förvånande, ehuru
det beklagligen ej kunnat undgå att försvåra uppnåendet af det
gemensamma målet.
BancoUlsk. har börjat med uppställande af vissa grundsatser
för en bancorörelse, i allmänhet riktiga, men som fordra att vid
deras sida framställas andra lika sanna och lika vigtiga grundsatser,
för att, efter en ömsesidig samraanjemkning, välja den tilllä
m pn ing, hvarje lands och hvarje lids olika förhållanden kunna påkalla.
Den oföränderliga, för alla länder och alla tider lika gällande
hufvudregeln för en banks och särdeles en sedelbanks rörelse
är den, alt, för så vidt detta ligger inom menskliga institutioners
förmåga, förekomma att någonsin uppfyllandet af bankens ingångna
förbindelser och särdeles af obehindrad invexling af dess sedlar,
rubbas; men då de förhållanden, som härvid kunna inverka, äro så
ytterst olika i olika länder och under olika lidsomständigheter, måste
roan noggrant taga dessa i betraktande, om man vill undgå
ali framkalla motsatsen af de resultater man önskar, genom att i
otid använda åtgärder, som under avdra förhållanden skulle varit
högst ändamålsenliga; d. v. s. den som vill afböja de svårigheter,
en bankrörelse är underkastad, måste för hvarje förekommande
fall, noggrant göra sig underrättad om orsakerne, undanrödja
dessa, men ingalunda öka det onda, genom att i en blind
räddhåga sträcka de förmenta säkerhetsåtgärderna längre än beliofvet
fordrar.
Synbarligen har Utsk. hemlat en del af sina hufvudsatser
från England, och det system af bankförvaltning, som stora insigter
och rik erfarenhet under de sednare 26 åren utbildat i detta
land; men beklagligen har ej den förutnämnda främsta grundsatsen
för detta system, alt noggrant afse varande tids- och localförhålianden,
kunnat i allo hos Utsk. göra sig gällande.
Bland de af Utsk. tillämpade satser, hvilka jag fullkomligt
gillar, är den, att i st. f. ett visst minimiförhållande emellan Bankens
metalliska cassa och dess sedelstock, söka en grund för ban
-
Den IS December e. m.
707
cosedlarnes säkerhet i en bestämd, i förliatlande till sedelstocken
betydlig förmögenhet hos Banken, hvilken icke får förminskas.
Men jag tillslår, alt i afseende pä delaljerne, jag fortfar att gifva
företräde åt det förslag i delta ämne, som innefattas i min
derom vid riksdagens början afgifna motion. Dels tror jag, att
det af Utsk. uteslutna, men af mig föreslagna tillägg i haneolägen,
att om, emot förmodan, någon brist, utöfver Bankens ägande förmögenhet,
komnie att uppstå vid infriandet af dess förbindelser,
R. St. i Svenska folkets namn ansvara för dess fyllande, skulle i hög
grad stärka Bankens credit, utan att efter någon sannolikhet någonsin
behöfva komma i behof att tillämpas. Vidare tror jag ock, alt
den stora utsträckning, Utsk. gifvit benämningen sedelstock, kan,
under hopande af slalscassornes för längre tider oanvändbara behållningar
i Banken, verka en högst kännbar rubbning i landels
nödiga circulationsmedel, och får jag härvid sä väl åberopa efterdömel
af Englands nyaste lagstiftning i detta ämne, eller just det
mönster Utsk. i allmänhet synes hafva följt, som den närmare
utredning af förhällanderne, jag i Augusti månad förlidne år pä
delta rum leranat.
Jag delar likaledes Utskis tanka, att man vid ordnandet af
Rikets penningeväsende, d. v. s. vid befästandet af dess circnlerande
mynts orubblighet, måste afse privatbankernas förhållanden, och
i ett ämne så vigtigt för äganderätt och industri, som rättigheten
att utgifva skuldförbindelser, hvilka kunna löpa såsom mynt,
icke förlita sig ensamt på enskilda förutseendet, ofta för djerft i
den goda tiden, för att ej framkalla vådliga följder, när den onda
kommer. Om någonsin i någon ekonomisk fråga, behöfves mellankomsten
af Rikets hela lagstiftande makt, för att bestämma
gränsorna för det maximum af sedelrörelse, landets förhållanden
anses tåla, en mellankomst, som hvad Konungamaktens deltagande
beträffar, naturligtvis äfven borde omfatta den vigligaste delen
af Sveriges sedelrörelse, nemi. R. St:s Banks.
Deremot kan jag icke annat än beklaga, att man förbisett
tvenne af den Engelska lagstiftaren aldrig ur sigte kemnade grundsatser,
den ena, att med yttersta varsamhet rubba beståndande ereditoch
penningelagstiftning, efter hvilken en sådan mängd industriella
och äganderättsförhållanden blifvit lämpade, oell den andra, att
välja för införande af nödig befunna förbättringar i denna lagstiftning
den tidpunkt, dä rubbningen af gamla förhållanden minst
kännes.
En orsak till della förbiseende igenfinner man i den lätthet,
hvarmed man kan missförstå de ryktbara anföranden, Sir Robert
Peel afgaf i anledn. af sin bill innevarande är, rör:de förnyandet
af Engelska Bankens charter, och ordnandet af landets penningeocli
bankrörelse. För alt undgå ett sådant missförstånd, mäste
man, sä väl erinra sig hela ilen kedja af åtgärder, hvilka i England
frän och med år 1819 blifvit vidtagna för ordnandet af landets penningerörelse,
till största delen under ledning eller hufvudsaklig
medverkan af nyssnämnde store statsman, som äfven känna på hvilka
yrkanden eller satser en del af Sir Roberts yttranden syfta,
708
Den 18 December e. m.
då de eljest lätteligen kunna tydas, samt också verkligen blifvit
tydda, såsom försvarande åsigter, i strid med dem, talaren sjelf
såsom minister och parlamentsledamot tillämpat. Vill man på
Sverige och dess förhållanden lämpa del system, som Sir Robert
Peel, understödd af allt hvad Brittiska parlamentet äger utmärkt
inora alla politiska nuanccr, i England efter Engelska förhållanden
infört, mäste man tillämpa detta systems hufvudgrunder i
deras helhet; men, liskasom man i England gått tillväga, vid verkställigheten
jemka dem, efter hus oss, vid lidcpunkten af hvarje
ifrägakommande åtgärd, varande förhållanden.
Jag äger i min hand originalupplagan af Sir Robert Pecls
tal i Underhuset d. 0 Maj, då hans förutnämnda bill kom under
öfverläggning, sedan den en längre lid varit underkastad allmänhetens
pröfning. Det är der (sid. 7—32) man linner en, pä historiska
grunder och auctoriteteu af Englands utmärktasle författare
och statsmän under halflannat århundrade, byggd bevisning
om behofvet alt förekomma en för stor sedelemission, äfvensom
det yrkande, att man för denna orsaks skull mäste, i strid med
hvad sådane män sora Adam Smith och Ricardo påstått, inskränka
den enskilda industri, hvars föremål är, all tillverka creditpapper,
som kunna circulera såsom mynt. Del är delta yttrande,
som ensidigt blifvit uppfaltadt, såsom om den store Brittiske statsmannen
ansåge all sedelemission såsom skadlig, eller trodde hvarje
kris i ett lands penningerörrelse eller utförsel af klingande mynt
kunna förekommas eller böra afhjelpas genom indragning i den befintliga
sedelstocken. Men en sådan föreställning försvinner, dä
man erinrar sig, hvarföre talaren hufvudsakligen upptog frågan
om vådorna af för stora sedelemissioner, och undersöker de öfriga
länkarne i hans system, saker, hvilka för hans åhörare voro väl
kända.
Ett af hufvudföremålen för den af Sir Robert Peel föreslagna
och med få förändringar antagna bill, var att inskränka maximum
af befintliga privatbankers sedelemission inora medeltalet af
hvad den under de 2:ne sist förtlut na åren utgjort, samt alt förbjuda
all sedelulgifning genom nya i framtiden uppstående privatbanker
eller dylika inrättningar. Emot della förslag hade
häftiga resolutioner, med vädjande lill parlamentet blifvit fattade
vid ett sammanträde af en generalcomite' af privatbanksdelägare,
(omnämnda i Sir Roberts tal sid. 5,) och i en i Birmingham
utkommen bok (omnämd i samma tal sid. 12), yrkades en ulmyntning
af ett uns guld efter 5 St Sterling i st. f. 3 £ 17 sh.
10.} d., d. v. s. en verklig rubbning i det sedan 26 år beståndande
myntvärdet, eller i Storbritanniens realisation. Det var emot
de läror, som iunehöllos i dessa resolutioner och i denna bok,
som Sir Robert framställde de varnande exemplen från fordna lider
och de sanna grundsatser olika liders statsmän och lärde utvecklat.
Men vill man för öfrigt bedomina hans system, måste
man följa honom från 1819, dä han såsom inrikes minister återgå!'
England ett fast myntvärde genom den bill, som, bärande haus
namn, ensam är tillräcklig att göra det odödligt i hans fädernes
-
Den 18 December e. m.
lands häfder, se huru han 1825, såsom medlem af Liverpoolska
ministeren, delade förljensten af att hafva för England räddat en
stor mängd capitaler och manga idoge näringsidkare, derigenom,
alt de i en svår kris, förorsakad af bristande tillgång på penningar
i landels inre rörelse, ägde mod tillstyrka stora sedelemissioner,
under det alt Bankens metalliska cassa dagligen minskades i en
förskräckande proportion; huru han 1832 såsom medlem af Underhuset
och af den då nedsatta comité för bankärenden, understödde sin
upplyste politiske motståndare Lord Ahltorp (numera Gr. Spencer)
i de åtgärder, som då funnos ändamålsenliga, samt slutligen med
noggrann uppmärksamhet läsa den bill, som han nyligen genomdrifva,
och som, med tillägg af dem han framdeles löfval i afseende
på Skollska och Irländska bankrörelsen, äro ämnade alt i
möjligaste måtto trygga StorBritlannien emot svårare skakningar
i dess penningeförhållanden.
Hufvudgrtinderne i Peelska systemet kunna sammanfogas under
följande momenter:
l:o Att när man vill bota en påkommen kris i penningerörclsen
med dess följd, stark påkänning af en hufvudbanks metalliska
cassör, så bör man efter de olika orsakerne välja botemedlen,
och om den circulerande sedelstocken är för stor minska densamma,
men deremot om rörelsen lider af för starka indragningar,
fylla luckorna.
De af mig åberopade ställen af Sir Hobert Peels tal innehåller
exempel ur Englands historia, då den första åtgärden eller sedelindragning
af belmfvet påkallades. För alt anföra ett exempel
ur Sveriges historia, må det tillåtas mig anföra, hvad numera offentliggjorda
handlingar vitsorda, alt man 1809 kunnat bestrida
alla Bankens i nödens stund gjorda förskotler för fäderneslandets
försvar, ulan att öka den utelöpande sedelstocken, om man i st. f.
att samtidigt dermed öka förskotterne till Riksdisconten med 2
millioner r:dr b:co, minskat dem med omkring 1$ million r:dr,
hvilket under dåvarande förhållanden af en redan förut varande
stor sedelcirculation och genom kriget högt uppjagade priser å
alla landt mannavaror, utan känning för näringarne kunnat ske,
och då hade man besparat Sverige den påföljande inställelsen af
Bankens silfvervcxling, 25 års myntvillervalla med åtföljande enskilda
lidanden, och de strider emellan de ömsesidigt uppjagade
farhågorne, hvilka, trots 1834 års realisation, ännu icke tyckas
vara slutade. (Bankens försträckningar lill Staten ökades under
1S09 med 5,801,995 r:dr och dess sedelstock med 3,405,527 r:dr.
Ar 1810 ökades Bankens förslräckningar lill Staten med 1,918,4ÖS
r:dr och år 1S11 med 932,633 r:dr, hvilka under då gynnande
förhållanden äfven lättligen kunnat beläckas genom indragning i
disconlrörelsen).
Såsom exempel på den andra åtgärden, må jag från England
åberopa exemplet af den svåra krisen i slutet af år 1825, och i
afseende på hvilken jag vid ett föregående tillfälle lemnat fullständiga
upplysningar. En mängd privatbankers öfverändagående bade
skakat förtroendet till dessa, tvungit dem att på medelbara eller
710
Den 18 December e. m.
omedelbara vägar söka en tillgång till Engelska bankens hvalf,
lemnat en stor lucka i landets circulerande penningestock och i
högsta grad uppskakat misstroendet i alla creditförhållanden. Det
var då, som Engelska banken, på Gr. Liverpools tillstyrkan, (clief
för en ministere, bland Ilvars ledamöter var Sir Robert Peel), bade
det modet, att från den 26 Nov. till 24 Dec. öka dess sedelstock
från 17,464,S80 till 25,611,800 £, under det att dess metalliska
cassa minskades från 3,012,150 till 1,027,000 £; men sedeltillökningen
motsvarade icke den lucka, flere privatbankers fall och
de öfrigas tvungna indragningar gjort i landets circulalion, och
samtidigt införskref banken med stora uppoffringar 4 millioner £
i guld från fasta landet.
Om man under vår närvarande kris, helt och hållet föranledd
af en hastig påkommen stor vexelbrist, hade till någon del
fyllt de luckor, de för silfverutlagning indragna sedlarne gjort i
landets circulation, i st. f. alt öka näringarnes lidanden genom
ytterligare indragningar, hade ganska säkert samma orsaker haft
samma verkningar som i England, nemi. i st. f. att öka silfverutförseln,
gifvit krafter att minska vexelbristen och således minskat
den. Att Sir Robert ännu 1844 i detta hänseende bibehållit
samma åsigter, visa både bans yttranden och förslag. Han
slutar nemi. det oftanämnda märkvärdiga talet, efter en anspelning
pä sitt deltagande i 1819 års realisation, med förklaring af den
tillfredsställelse, han skulle känna, om han i framliden kunde förutse
en mildring eller ett slut på de olyckor, hvaraf hans fädernesland
lidit, i följd af täta omvcxlingar i beloppet och värdet
af det allmänna bytesmedlet (penningeslocken). Och det var för
att förekomma en sådan rubbning, vid de tillfällen, då vexelbrist
i förbindelserne med främmande länder föranledde utförsel af metallisk
valuta, som hans bill, ehuru föreslagen i en tidpunkt af
full currency, d. v. s. då Engelska bankens både utelöpande sedelstock
och ägande metalliska fond uppnått ett af sina maxima
sedan realisationen, (22 millioner £ för den förra, 16 millioner
för den sednare), bestämde gränsorne för denna banks obehindrade
sedelrörelse så, alt om än 8 millioner af de utelöpande sedlarne,d. v. s.
-,4t af hela sedelstocken, korarao att ingå för uttagande af guld,
banken ägde rätt att fylla hela den i penningecirculalionen uppkommande
brist, genom ingifvande af nya sedlar.
Det är i detta hänseende soth BancoUlsk:s förslag stå i fullkomlig
strid med den Engelska lagstiftningen. Dessa förslag hafva
framställts i en tidpunkt, då Svenska Bankens utelöpande sedlar,
utgörande hnfvudsakligasle delen af Rikets hela penningestock, nedsjunkit
till lägre belopp än sedan flere och tjugo år, och i denna
tidpunkt har Utsk. föreslagit, att på så sätt bestämma maximum
af Bankens penningerörelse, att icke det ringaste spelrum finnes
lemnadt, att under ogynnande handelsförhållanden, kunna fylla
någon del af den lucka i rörelsen, de för uttaget silfver ingångna
sedlar lemna, en lagstiftningsåtgärd, hvars påföljder kunna ytterligare
försvåras genom förslaget att bland sedelstocken inberäkna
på räkning slående medel (depositioner) i ett land, der ofta un
-
Den 18 December e. m.
711
eler riksdagsintervallcrne stalscassans behållningar hopa sig lill flera
millioner, som, innan nya beslut af Ständer mellankomma, äro
fullkomligt orörliga.
2:o Att icke utan den största varsamhet vidröra de beståndande
förhållanden, efter hvilka ett lands penninge- och creditrörelse
ordnat sig, samt att när förändringar linnas erforderliga, för
deras införande välja sådane gynnande tidpunkter, då de ulan olägenhet
kunna vidtagas.
Vigten af alt iakttaga denna grundsats har Sir Robert Peel
håde med ord och handling erkänt. I början af sitt ofta åberopade
tal, anförer han (sid. 4) landets och penningerörelsens
närvarande ställning såsom en orsak, hvilken låtit Regeringen
anse för sin pligt alt framställa sina förslag. Längre fram (sid.
33) yttrar han följande: ”Det är likväl högst vigligt, alt de, som
äro ansvarige för ett stort lands angelägenheter, seende huru lätt
det är, att genom oklok lagstiftning alstra farhågor eller framkalla
oordningar i landets penningeförhållanden — det är högst vigtigt,
att de fästa uppmärksamhet vid de enskilda intressena, först emedan
rättvisan fordrar det, och för det andra, emedan det är att
befara, att den progressiva förbättringens och reformens sak
skulle lida, om man ej kan förena reformen med ett skyldigt
afseende på enskildes välfärd och lycka”. Vidare vid åberopandet,
sid. 35, af ett Lord Althorps yttrande 1833, der denne, såsom
en särskild och icke ringa fördel af ett af honom framstäldt
förslag, anförde, att det skulle föranleda den minsta förändring,
”emedan han (Lord Ahltorp) var af den mening, att så vida icke
stora fördelar kunde vinnas genom en förändring i landels penningesystem,
ingenting kunde vara mera oklokt, mera onyttigt, än
att afvika derifrån”, tillägger Sir Robert Peel: ”1 denna sista del
af Lord Althorps anmärkningar instämmer jag helt och Hållet.
Den sanna politiken i detta land är att begagna, så vidt möjligt
är, de verktyg, man har färdiga lill hands, för att tillgodonjuta
den fördel, dessa äga, att hafva varit i bruk, att vara väl bekanta
och att utgöra en del af samhällets vanor. De skola sannolikt
verka mera mildt än helt och hållet nya verktyg, omän af större
theoretisk fullkomlighet. Men vilja vi röra vid hvad som redan tinnes
upprättadt, böra vi hafva något godt praktiskt skäl för förändringen”.
(The true policy in tilis country is to work wilh the
instruments, your havé ready for your hand — to avail yourselves
of thal advanlage, which they possess from having been in
use, from beeing familiar, from constituting a part of ilie habits
of Ilie society. They will probably work more smoolhly ilian
perfectly novel instruments of greater llieorelieal perfeetion. If
we disturb that which is established, let lis bave some good practical
reason for the changé).
I öfverensstämmelse med dessa grundsatser, valde också Sir
Robert Peel för framläggandet af sina förslager till förändringar
i landets beståndande penningesystem, en tidpunkt gynnande för
all rörelse, och då således mindre jemkningar i de vanliga canalerne
blefvo föga känhara, och då Engelska banken inom 2^ år
712
Den 18 December e. m.
nära fyrdubblat sin metalliska cassa samt med mer än J ökat sin
utelöpande sedelstock, äfvensom, ehuru lian i sitt lal anlydt, alt,
betraktadt ur tbeoretisk synpunkt, och i fall det vore fråga alt
ordna penningesystemet i en alldeles ny slat, han gaf företrädet
åt det system, som lemnade slaten uteslutande rätt att utställa
sedelmynt, likasom den vanligen äger uteslutande rätt alt slå metalliskt
mynt, han bibehöll ät den redan befintliga, af enskilde
actieägare bestående Engelska banken den hufvudsakliga ledningen
af Rikets sedelrörelse. Endast genom att bestämma vissa gränsor
för sedelulgifningen, och att vid de tillfällen, då utomordentliga
ulgifningar tillätos, föreskrifva alt den derigenom uppkommande vinst
skulle tillfalla Staten, sökte han göra den vigtiga rättigheten att
tillverka mynt oberoende af enskilde actieägares begär efter ökade
utdelningar och deraf stigande värde å deras actier. Likaledes
föreslog han, för de redan befintliga öfriga privatbanker, fortfarande
rätt att utgifva sedlar, ehuru lian i sitt tal så fullständigt
utvecklat betänkligheten af en sådan rätt. Han endast inskränkte
denna inom ett medeltal af varande förhållanden, beröfvade framdeles
uppstående banker en dylik rätt, och försökte att, genom
beviljande af ömsesidigt fördelaktiga villkor, bereda ett frivilligt
öfverflyltande af de smärre bankernes sedelrörelse på den stora
banken.
Afven i detta hänseende bar BancoUlsk. följt helt andra grundsatser
än den Engelska lagstiftaren. Under en för credit och rörelse
så ogynnande tidpunkt, som den närvarande, har man, på
förmenta theoretiska grunder, föreslagit de betydligaste förändringar
i närvarande form för Bankens lånerörelse, såsom man i sjelfva
England, med dess för ett sådant ordnande mera lämpliga förhållanden,
icke vågat, att leda denna hufvudsakligen lill disconlering
af handelsdocumenter, att frän Banken på det verk, som äger förvaltningen
af Statens skulder, öfverflytta den discontrörelse, som
af det största antalet näringsidkare, och hufvudsakligen af jordbruket
begagnas, en öfverfiyttning, som om den skall äga något
ändamål, och ej för framtiden blottställa Riket för en ny erfarenhet
af sammanblandning af Rikets financer med Rikets penningerörelse,
endast kan afse en successiv indragning, om man än ej
nu vill uttala ordet, m. m.
Mången måhända skulle tycka, att jag mer hållit mig vid
den nya Engelska billen för ordnandet af della lands penningerörelse
än vid BancoUtsk:s utlät. Men då jag härigenom ägt tillfälle
att framställa de grundsatser, som ledt lagstiftningen i det
land, der troligen i detta ämne theoretiska insigler och praktisk
erfarenhet äro mest allmänna, och dä jag sökt tillämpa dem på
Ulsk:s förslag, hoppas jag, att de icke skola sakna ändamål.
