# ID: svediakorp-gov539
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 161,881
# sentences: 5,346
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 11 December f. m.
301
till lian blifvit dömd, emedan det icke fans någon arrest, och till
följd deraf har man nödgats tillgripa ett annat straff, ehuru olämpligt
det än i vissa fall varit. Man yrkar antagandet af de för
Gottlands nationalbeväring antagne krigslagar; men der förekommer
en straifbestämmelsel, som jag tror vara mindre lämplig,
nemi. mörk arrest på ända lill 40 ä 42 dagar: detta är ett så
högst eget straff, att jag icke vet om det någonsin mer än en
enda gång blifvit användt, och det skulle väl icke vara lämpligt
alt bibehålla ett så otjenligt straff. Jag kan icke, lika med en
annan värd talare förmoda, att den här ifrågavar. skrifvelsen skulle
kunna upptagas såsom en obehörig påminnelse, utan tror att
man verkligen skulle upptaga den såsom ett uttryck af nationens
opinion. Jag är visserligen bland dem som är öfvertygad om,
att K. M. tänker på armeens bästa i alla möjliga afseenden, men
anser icke dessmindre en så beskaffad opinionsyttring, som är
i fråga, vara ganska nyttig. På dessa skäl yrkar jag bifall till den
del af betänk., som omtalar inskränkning af prygelstraffet såsom
extra judiciel bestraffning inom den värfvade och indelta armeen,
men deremot yrkar jag afslag på Utsk:s tillstyrkande i fråga om
särskildt bestraffningssätt för beväringsmanskapet.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Van att ofta blifva missförstådd,
anser jag mig behöfva ifrån början tillkännagifva, att jag
ingalunda vill tala för prygelstraff, i synnerhet sådant, som det bar
blifvit begagnadt den lid jag var i activ tjenstgöring uti arme'en.
Förhållandet är numera sådant, att jag icke anser behöflig den
skrifvelse, som Utsk:s utlåt, nu förordar. I min vördsamma föreställning
anser jag stiftandet af lagar förutsätta en intime och fullständig
kännedom om det folkets vanor, seder, ja t. o. m. fördomar,
för hvilket lagen skall stiftas. Här är nu fråga om att helt
och hållet afskaffa ett kroppsstraff, sådant som man menar med
prygelstraffet. För hvilken nations soldater vill man afskaffa det?
Jo, för den Svenska nationen. Har då Svenska nationen sjelf aflagt
de handgripliga straffen? Finner man på gästgifvaregårdarne,
vid sammankomster af allmogen, att denna ultima ratio har blifvit
afskaffad? Kunde man icke säga, att de handgripliga straffen
snarare ännu är prima ratio? Det är då bos en sådan nation
man vill helt och hållet afskaffa prygelstraffet, sedan detta
straff har hunnit att så förnuftigt och klokt blifva användt, som
nu är förhållandet! jag menar då detta extra-judiciella straff har
råkat att blifva judicielt. Flera militärer hafva här tydeligen bevisat,
att prygelstraffet icke användes_ annorlunda än efter den
skarpaste undersökning af befälet. Ar det i en sådan sakernas
ställning, som man ytterligare vill besvära krigsmaktens högsta
Chef med en skrifvelse, hvartill jag tror att man saknar anledning?
En talare har befarat, att om R. St. i tid och otid göra
erinringar, så förlora dessa erinringar sin kraft och verkan. Jag
är af alldeles samma tanka. En Utsk:s-ledamot, som i ett ganska
vackert anförande har sökt taga försvar af Utsk:ns nu föreslagna
skrifvelse, har ansett, att man bör uttrycka sin åsigt i detta fall.
: 302
Den 11 December f. m.
Jag vill fråga: när man uti premisserna medgifver, att det är mindre
anledn. nn än någonsin att till K. M. ingå med en sådan
skrifvelse, huru kan man då sluta med att afgifva ett förslag dertill?
Hvad sjelfva straffet angår, så måste jag erkänna, att man
rätt ofta skulle vilja undvara det, då man nästan icke kan det
vid endelta armeen. Huru skall en förbrytelse straffas af den beskaffenhet,
att rotehållarne komma till chefen och med fog beklaga
sig öfver en oregerlig soldat? Dessa rotehållare fordra skydd
och behöfva det kanske, och jag vågar säga, mera än medborgare
i allmänhet; ty då de underhålla soldaten, så är det verkeligen
hardt att af honora blifva helt och hållet misshandlad, hvilket ofta
händer och till hvilken händelse jag åberopar såsom vittnen flera
af de indelta officerare, som förmodligen här äro närvar. Jag
anser, på grund af hvad jag nu haft äran anföra, den föreslagna
skrifvelsen vara icke allenast onödig utan äfven olämplig.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Det är redan öfver ett tiotal af
år förflutne, sedan jag hade jemte andra i commission att deltaga
uti comiteen till omarbetning af nu gällande krigsartiklar. Detta
arbete hade temligen långt framskridit, och comitéen hade den
lyckan att bland annat få emottaga, till sin ledning, en promemoria
ifrån en person, som mycket intresserade sig för att prygelstraffet
inom armeen skulle inskränkas efter vissa reglor och i allmänhet
den grundsats uttalas, att ingen borde kunna få prygel,
förr än han förut, efler genomgångna varningsgrader, gjort sigförfallen
till nedflyttning uti en sämre class, samt att vid nästa
förseelse blifva bestraffad med prygel, men tillika att om han visat
en längre tids förbättring, han då kunde, utan att, hafva undergått
prygelstraffet, åter igen uppflyttas lill den bäti re classen;,
äfvensom att han, om han undergått prygelstraffet under sitt vistande
i den sämre classen, kunde åter uppflyttas i den bättre
classen, efter en föregången pröfningstid, under hvilken han hade
sig väl skickat. Denna hedren värnande militära åsigt tog comiteen
under sina arbeten i öfvervägande, och vi hade haft möjligen
långt för detta ett resultat utaf comiteens bemödanden, om dea
icke hade nödgats stanna vid den svårigheten, att man icke kunde
ordna krigsartiklarne såsom vederborde, så länge den allmänna
nya criminallagen, som man då hvarje riksdag väntade skulle komma
i fråga, ännu icke var af R. St. anlagen; och då man förutsåg
en alldeles ny omarbetning af krigslagarne sedan den nya criminallagen
blifvit antagen, så var det detta, som föranledde uppskofvet
med krigsartiklarnes omarbetning. Detta uppskof har likväl
icke haft den verkan, att man lemnat della vigtiga ärende å
sido. Arme'ens befälhafvare och officerare af alla grader hafva bemödat
sig att sträfva lill det mål, sorn alla önska, och såsom bevis
på det nit, med hvilket Svenska armeens officerscorps har
gått tillväga, kan ibland annat anföras, att officerscorpscr finnas,
som af sina egna knappa löner hafva gjort tillskott, för att bygga
arrester inom regementena och derigenom göra det möjligt att
utföra hvad redan 1812 års författning om extra-judiciel bestraff
-
Den 11 December f. m.
303
ning föreskrifver; och detta är ett vackert bemödande, som man
icke bör glömma inom Svenska officerscorpsen, att då staten på
ett snålt vis nekar de medel, som beliöfvas för alt göra det möjligt
fullgöra livad lagen bjuder, så gå officerscorpserne med egen
depens och uppfylla det åliggande, hvilket rätteligen ålåge staten.
Vare detta ett bevis på den anda, som råder inom armeen och obehöfligheten
att gå in till K. M. med den föreslagna skrifvelsen.
Jag påminner mig en lid, då man var särdeles män om, när man
fick höra att någonting förehades på högsta ort, att i tidningsartiklar,
med hvilka man straxt var färdig, råda lill den åtgärd,
som man genom sqvaller fått höra redan var färdig och nära på
väg att utföras. Delta bemödande tyckes äfven här vilja göra sig
gällande, dä man vill göra K. M. påmind uti en sak, hvilken man
vet är under 'handläggning. Detta är i mitt tycke obehöfiigt.
Jag hoppas, att denna förändring skall komma alt väl genomföras
och på ett ädelt sätt blifva genomförd i Svenska armeen, och
armeens diciplin derigenom likväl icke löpa någon våda, utan detta
idkeliga tuggande. Då emedlertid tre Stånd redan hafva bifallit
detta betänk., så hemställer jag örn det mycket lönar mödan att
sysselsätta sig dermed, men får likväl förklara, att jag är af den
opinion, som Frih. Palmstjerna och Hr von Hartmansdorff här
hafva framställt.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag hade icke förmodat,
att detta betänk, så hastigt skulle förekomma; derföre hade jag,
hindrad af andra sysselsättningar, så sent infunnit mig bär, att jag
icke bar hört mer än de 2:ne siste talarnes anföranden. Det har
likväl blifvit mig berättadt, att flere talare ganska ifrigt talat emot
det betänk., som Utsk. afgifvit. Jag vill deremot säga några ord
för detsamma; icke derföre som skulle jag vara fullkomligt belåten
med hvad deruti blifvit framstäldt, utan derföre att jag anser,
att det åtminstone uttrycker den tanken, alt man bör göra allt
sitt till, för att småningom helt och hållet "afskaffa prygelstraffet
inom den Svenska arme'en. Jag tror på denna grund, alt det är
nödvändigt att, sedan denna fråga en gång inom RiksSt:n blifvit
väckt, man icke afslår densamma, synnerligast icke R. o. Ad.,
der så många, som väl känna förhållandet, finnas närvarande. Jag
bar mig bekant hvad Hr Lefren omtalade om den promemoria,
som blifvit inlemnad till den comité' Hr Lefrén äfven omnämnde.
Just på den grund, att jag kände deusammas tillvaro, så, oaktadt
jag vid en föregide riksdag (såsom mången torde erinra sig) ifrigt
förordat prygelstraffets afskaffande, har jag icke vid denna
riksdag väckt någon motion i ämnet. Jag hoppades nemi. och
gjorde mig förvissad, att af dem, som vederborde, skulle detta straff
dessförutan blifva antingen alldeles afskaffadt, eller åtminstone i
afseende till dess användande så modifierade att, äfven så, det kunde
blifva mig fullkomligen till nöjes. Men när nu saken har blifvit
väckt inom R. St, och den kommit hit, blifvit föremål för våra
öfverlägghingar; så, om vi nu lemna ett afslag på detta
304
Den 11 December f. m.
Utsk:ns betänk., skulle det innebära ett ogillande af den sats
om prygelstraffets successiva, allt mera inskränkta begagnande, som
Hr Lefrén dock sagt sig gilla, och som jag tror, att en hvar,
sorn eftertänkt förhållandet, skall finna på intet vis kunna försämra
diciplinien inom Svenska arme'en. Jag, som ifrar för det totala
afskaffandet af prygelstraffet, är dock, för det närvarande, fullkomligen
belåten med det förslag, som Hr Lefrén framställt, nemi.
att ingen skulle kunna åläggas detta straff, som icke förut genom
laga dom vid vederbörlig krigsrätt blifvit dömd att nedflyttas i
en särskild s. k. straffclass. Jag är ganska förvissad derom, alt
så snart en sådan åtgärd blifvit vidtagen, att individen derigenom
blir skyddad för godtycke — så länge åtminstone, vid de kroppsliga
bestraffningarnes användande, han icke genom fortsatt dåligt uppförande
sjelf bevisat sig ovärdig ett mildare behandlingssätt — skola ej
långt derefter icke många individer finnas inom Svenska armeen,
som behöfva underkastas nu ifrågavar. straff. Men så länge man
i detta afseende tillåter godtycklig bestraffning, och så länge man
på felande soldater genast använder prygelstraffet, i st. f. att söka
genom, väl långsammare men säkrare medel inverka på deras moralitet,
så länge skall det alltid finnas en mängd individer, för
hvilkas skull dessa straff måste qvarstå och användas; äfven derföre
att så länge får man icke sä goda sujelter inom krigshären,
som man skulle få, ifall man afskaffade detta straff; och då man
bereder en sådan öfvergång till ett bättre, att man icke genast upphör
med all bestraffning med prygel, utan en sådan föregående åtgärd
vidtages, som den att inrätta en särskild straffclass, så finner
jag icke den ringaste svårighet deremot kunna vara för handen.
I öfrigt har man sagt, att tillståndet inom ammen nu redan
är sådant, att det icke behöfves mer än att låta saken hafva
sin gång, och att detta straff ändock ganska sällan skall användas.
Jag medgifver gerna, att det numera, emot fordom, är
mera sällan, som det kommer i fråga, och att andan i detta afseende
inom mänga regementen är högst berömlig; men det har
dock inträffat en mängd tilldragelser, som tillkännagifva ett annat
mindre godt förhållande på andra ställen, hvilka naturligtvis såväl
grannlagenheten som grundlagen förbjuder mig att här nämna,
men hvilka bevisa motsatsen af hvad man här framställt, nemi.
att det numera ingalunda skulle behöfvas att skydda individerna
för en godtycklig, hans menniskovärde förnärmande behandling. Så
länge man icke genom någon särskild åtgärd skyddar individen
derför, nemi. genom att stadga, det han icke kan godtyckligen
behandlas med kroppsstraff, förr än han med vissa formaliteter
dertill blifvit dömd, så kan det lätt hända, och händer blott alltför
ofta, att en och annan kan öfverskrida den rätt, som nu är honom
medgifven i det afseendet. Då dessutom detta betänk, är af
de öfrige RiksStm bifallet, och då en skrifvelse följaktligen skall
till K. M. komma att afgå; så skulle jag önska, att R. o. Ad. äfven,
genom ett instämmande uti densamma, ville uttrycka den tanken,
Den 11 December f. m.
305
ken, ali de nesliga prygelstraffens användande i möjligaste måtto
måtte inskränkas inom den Svenska arméen, icke blott med afseende
å den exlra-judiciella bestraffningen, ulan äfven för de fall,
då lagen föreskrifver, att desamma ovillkorligen skola åläggas. Der
finnes nemi. en mängd tillfällen, då dess anbefallda tillämpning,
såsom i afseende på första resans rymning eller munderingspersedlars
förskingring med ännu flera andra, synes mig väl litet svara
emot förbytelsen; ty fastän brottsligheten ej är betydlig uti
sådane fall, skall dock genast prygelstraff användas. Det tyckes
mig som vore detta straff alltför strängt för åtskilliga af
dessa förseelser, och jag tror derföre, alt man, oberoende af den
totala omarbetningen af krigsartiklarne, skulle kunna på förhand
göra en och annan rättelse i dessa fall, som företrädesvis äro i behof
deraf, under förbehåll att sedermera göra den ytterligare omarbetning
af desamma, hvilka för sitt fullbordande visserligen
måste afvakta den nya criminallagens antagande. Men oaktadt
jag i allmänhet instämmer med Utsk:n, måste jag dock tro, att
livad Utsk:n här föreslår om en särskild föreskrift för beväringens
behandling, icke är fullt militäriskt riktigt; ty då det äfven i fredstid
kan hända, att denna beväring commenderas med medlemmarne
utaf den öfriga arme'en till gemensam tjenstgöring, så är
det visserligen icke fullt riktigt, att de, sålunda sammanblandade,
dock blifva för samma förseelser underkastade olika straff. Jag
skulle derföre för min del tillstyrka R. o. Ad. att, uti en lind.
skrifvelse till K. M., uttrycka ungefärligen en sådan tanke, som
den Hr von Troil i sin reservation framställt, samt anhåller derföre,
att Ståndet, med sammanslående af alla de särskilda punkterne
till en, ville förena sig om en und. anhållan af ungefärligen
följande lydelse: ”Det prygelstraffet endast måtte blifva tillämpadt
å de individer af arméen och beväringen, hvilka, pä
grund af föreg:de ransakning och dom, blifvit nedflyttade i så
kallad straff-class.”
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag ber alt
få instämma i deras yttrande, som hår sagt, att denna skrifvelse
är olämplig: den är olämplig, emedan saken, som den skulle röra,
är under bearbetning. Jag har tillförene sutit i den comité',
som haft lill uppdrag (och har det ännu) att omarbeta våra krigslagar.
Den dåvar. secreteraren i denna comité, en allmänt känd
och aktad man, hyste ett, att jag så må säga fanatiskt hat och
misstroende till allt, som han kunde tro innefatta någon ting godtyckligt
i bestraffningsväg. Detta hedrar hans hjerta och karakter;
men äfven han ansåg icke lämpligt att framställa något förslag
till partiella ändringar uti gällande stadganden, på sätt nyss af Hr
Mannerskantz blifvit föreslaget. Han ansåg, att man borde afvakta
tidpunkten af den nya criminallagens antagande. Äfven jag delar
denna tanke, isynnerhet nu, då vi beflnna oss i den tidpunkt,
då denna lag är att snart förvänta, att inkomma till 11. St. Det
är således nu ännu mindre lämpligt, än det var vid förra riks5
II. 3»
300
Den 11 Decemlcr f. m.
dagen, då också fråga derom väcktes. Hvad särskildt Gottlands
national-beväring beträffar, så är jag visserligen tacksam för den
välmening, som uttalar sig uti det 2:dra mom. af Utsk-.ns förslag
till und. skrifvelse, der det säges: ”alt den ändring i 1798 års
krigsartiklar, som genom 8 § i K. circuläret den 26 Nov. 1812
blifvit gjord, så väl i straffet för vissa uti sistberörde lagrum uppräknade
brott, som i fråga om rättigheten att bestraffningen ålägga,
jemväl må äga tillämpning, då någon af manskapet vid Gottlands
beväring begått sådane brott, dock alt samma bestraffning
skall utsättas i öfverensstämmelse med de uti K. br. d. 21 Mars
1811 stadgade grunder”. De krigslagar, som stadgar slraffbestämmelserne
för nalionalbeväringen på Gottland, äro daterade d. 21
Mars 1811. Dessa innehålla, att såväl i afseende på straffens
qvalificaliou, som sjelfva gradalionen dem emellan, skulle 1798 års
krigsartiklar ligga till grund. Detta var år 1811. Sedan utkom
det här omtalta circulärbrefvet af år 1812, som i vissa qvalificationer
bade vissa bestämmelser, som gåfvo rätt alt utdela bestraffning.
Det bestämde och förändrade uttryckligen endast 1798 års
krigsartiklar vid deras tiilämpning på Gottland; och således har
man naturligtvis måst i alla dess delar rätta sig efter 1811 års
circulärbref. Utaf det sistnämnda brefvet serman, att det endast
är militärbefälhafvaren på ön, som kan bestämma det straff, som
skall undergås; dock att raport derom skulle till vederbörande ingå.
Jag tror således, att den välmening, som man härigenom velat
visa Gottland är alldeles obehöflig.
Hr Bildt: Jag skall ieke länge uppehålla Ståndet, utan blott
reservationsvis yttra mig. Hr Lefrén har här sagt, att om man
kommer med en skrifvelse i ett ärende, som är nära att afgöras,
så hör detta anses som en obehörig beställsamhet. Detta har jag
icke tänkt på; någonting sådant kan jag icke förmoda bör blifva
det intryck den nu tillstyrkta skrifvelsen bör gifva. Lika litet
har jag tänkt på eller följt några tidningsartiklar, sä mycket mindre,
som dessa i allmänhet icke varit mig gynnsamma, då det kommit
i fråga: jag hvarken eftersträfvar deras beröm ej eller fruktar
jag deras tadel. Mina motiver hafva icke varit sådane. Jag yrkar
bifall till betänk.
Hr von Troil: Då de fleste bland de föreg:de talarne yrkat
afslag å ifrågavar. betänk., vill jag icke numera särdeles vidhålla
det förslag till und. skrifvelse, som jag i min reservation afgifvit,
hvarigenom redactionen skulle komma att lyda sålunda:
”att 11. St. hos K. M. i und. anhålla, det prygelstraffet endast
skulle få tillämpas å de individer af armeen och beväringen, hvilka,
på grund af föreg:de ransakning och dom, blifvit nedflyttade
i s. k. straffclass. Orsaken, hvarföre jag föreslagit denna skrifvelse,
med borttagande af orden ”värfvade och indelta”, var den, att då
en skrifvelse i alla fall skulle från R. St. till K. M. afgå, på grund
af de öfrige Ståndens beslut, så hade man åtminstone kunnat se,
att R. o. Ad. för sin del icke varit emot en så oskyldig skrifvelse,
och då man uteslutit orden ”värfvade och indelta,” så hade
Den 11 December f. ni.
307
naturligtvis, i sammanhang med afslaget pä den sednare delen af
Ulsk:ns betänk., prygelstraffet äfven kommit att bibehållas för den
legda delen af beväringen. Men då de fleste lalarne inom detta
Hus yrkat proposition på betänk:s afslående i dess helhet, så
skall jag visserligen icke sätta mig deremot. Hr Mannerskantz
har föreslagit, att II. o. Ad. skulle förena sig om en lind. skrifvelse
till K. M., affattad ungefärligen i enlighet med den sista punkten
utaf min reservation, rör:de införande inom armeen af en s.
k. straffclass. En dylik skrifvelse torde nemi. vara den enda lämpliga
att framkomma med till K. M. Men då 3me IliksSt. redan
hafva, och det just i de hufvudsak!igaste omständigheterne, bifallit
betänk., så torde en sådan skrifvelse, som den jag föreslagit,
icke numera kunna komma i fråga. Medan jag har ordet, anhåller
jag att få besvara några af de yttranden, som här blifvit afgifne.
Man har nemi. sagt, att då prygelstraffets användande på
sednare lider så sällan ifrägakommit, så borde rättigheten dertill
också kunna afskalfas. .lag ber alt i anledn. deraf få äran nämna,
att efter mitt förmenande bör prygelstraffet finnas, men sällan
tillämpas. Jag tror, att sä länge vår krigslagsliftning icke blifvit
förändrad, i enlighet med de åsigter, som här af flere talare blifvit
yttrade, så bör man icke föreslå partiella förändringar. Det
skadar icke att della straff står qvar i lagarne, blott det sällan
tillämpas. Det har också af flere talare blifvit yttradl, alt prygelslraffet
tillämpats pä ett obilligt sätt af en och annan officer,
äfvensom att det oftare, än som behöfts, blifvit användt; likaledes,
att detta straff innebure en absolut godtycklighet i användandet.
I afseende på det förstnämnda, får jag svara, att om prygelstraffet
någon gäng blifvit användt oftare än som behöfts, och på ett
godtyckligt oeh orättvist sätt, sä är detta ett förhållande, som kan
rättas. 1811 och 1S12 årens författningar stadga nemi. i hvad
ordning detta straff får tillämpas och sker det pä annat sätt, så
kan det förekommas. En värd talare har yttrat, att individen
icke deraf är skyddad emot godtycke. Jag ber i anledn. deraf att
få nämna, att det icke är mer än knappt ett år sedan en officer
vid ett af de södra regementena blef af KrigsHofrätten ålagd icke
mindre än en månads arrest å högvakt, för det att han med
värjklingan tilldelat en soldat 2:ne slag öfver högra axeln, hvaraf
hvarken blånad eller blodvite följt. När nu detta mindre betydliga
fel blef bestraffadt med ett, söm mig synes, så allvarsamt straff,
måtte det väl utvisa, att individen inom Svenska armeen är skyddad
för godtycklig behandling, så snart den kommer till vederbörandes
kunskap. För öfrigt torde jag få upprepa, hvad af andra
talare redan blifvit yttradt, att det gifves tillfällen, dä prygelstraffets
användande icke gerna kan undvikas, nemi. undfer
marscher, och det just är för att skydda individernes rätt, på de
orter, der truppen lågar fram, som detta straff då måste tillgripas,
hvilket äfven är förhållandet vid de indelta regementena i allmänhet,
der också detta straff ofta tillämpas, ty der är rict likaledes
nödvändigt för alt skydda rust- och rotehållarens rätt emot den
Den II December f. m.
indelta soldaten. Jag anhåller på grund häraf att få förena mig
med dem, som yrkat afslag å ifrägavar. betänk.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Afven jag var frånvarande
vid discussionens början, men anhåller likväl ali med några
ord få ytlra mina åsigler, ehuru ej uti sjelfva saken, ty derom
synes tankarne icke vara delade. Det beslut, som R. o. Ad.
kommer att fatta, ronde sjelfva ämnet, torde också vara temligen
likgilltigt, då, på sätt upplyst blifvit, 3:ne Stånd redan beslulit bifall
till Utsk:ns betänk. För min del anhåller jag att få ytlra,
det jag linner mig för min del alldeles tillfredsställd med den historik
ronde ämnets behandling, som Hr Lefrén framställt. Då
nu likväl å ena sidan tankarne inom detta Stånd synes vara så delade
ronde ändamålet med den lind. skrifvelsen, i hvad den angår
beväringen, och då det å andra sidan troligen icke kan bestridas,
att örn R. o. Ad. skulle rent af afslå Utskrns betänk., deraf
den tydning lätt kunde dragas, att R. o. Ad. helt och hållet ogillade
sjelfva saken; så anhåller jag, att R. o. Ad. ville, med afseende
af betänk., för sin del förklara, att då R. o. Ad. inhemlat,
att af Styrelsen redan till ärendets behandling varit nedsatt en
comité', inom hvilken de mildare åsigterne lyckats göra sig gällande,
men att denna comité' nödgats afbryta sina arbeten, i anseende
till fördröjandet utaf den nya criminallagens pröfning, så
finner R. o. Ad. det vara öfverflödigt att ronde delta ärende
någon und. skrifvelse besluta.
Hr Mannerskantz: Här har blifvit af Hr von Troil yltradt,
att sedan så många och de mest inflytelserika ledamöter inom
Huset hade yttrat sig för afslag af detta betänk., så vore det icke
värdt att emot ett sådant afslag mera strida. Men jag för min
del kan omöjligen tro, att det kan finnas någon ledamot inom
delta Stånd så inflytelserik, att, blott derföre att han sagt sin
tanka härutinnan, de fleste mäsle komma att dela densamma.
Om Hr von Troil uttryckt sig så: att så många och goda skäl hafva
blifvit anförde emot saken, då deremot de skäl, som blifvit anförde
för densamma hafva varit så svaga, att på grund deraf all
anledn. är att betänk, blifver afslaget; så skulle jag erkänna, att
han då hade gjort en, efter hans uppfattning, om den varit sådan,
alldeles riktig conclusion. Jag har likväl ieke hört dessa inflytelserika
ledamöters starka skäl, och jag har följaktligen icke eller
kunnat söka besvara dem. Hvad jag likväl vet, är, alten af dessa
ledamöter, som förmodas äga så stor makt, och som yttrade sig
efter min ankomst, nemi. Hr Lefre'n, uttryckt alldeles samma
satser såsom premisser i denna fråga, som dem jag hyser, men
«fe hade, efter min förmening, bort leda honom till en annan conclusion,
än den, hvartill han kommit. Medan jag har ordet,
vill jag ytterligare förklara, det äfven jag icke hade trott, att denna
skrifvelse varit behöflig, ty Styrelsen kan den förutan ganska
väl vidtaga de åtgärder, som äro nödvändige, för att vinna samma
ändamål, som nu afses; men sedan nu ämnet är å bane, så
ar frågan den, om R. o. Ad. vill eller icke vill uttrycka en ge
-
Ddn 11 December f. m.
309
mensam tanke, att den utaf Styrelsen förväntade åtgärden är nödig
och nyttig eller icke. Det är denna fråga och icke någon
annan, som skall besvaras; om det är nyttigt och möjligt alt inskränka
prygelstraffets användande inom den Svenska armeen?
Och som jag tror densamma höra besvaras med ja, så yrkar jag,
på grund häraf, fortfarande på den propos., som jag nyss hegärde.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: En 50-årig erfarenhet,
som officer, torde berättiga mig att yttra några ord i ämnet.
En af Carl Johans, glorvördigst i åminnelse, första åtgärder
vid sin ankomst till Sverige var, alt tillsätta en comité', för att
rådgöra öfver sättet att afskaffa kroppsstraffen inom armeen och
flottan. Denna comité utgjordes utaf Fältmarskalkarne Gr. von
Essen och Gr. Wrede, General-amiralen Gr. Puke, Generalen Gr.
Adlercreutz m. fl. och hade äfven jag äran deltaga deri. Vi voro
alla öfverens om den åsigt, alt det godtyckliga bestraffningssättet,
som då var tillåtet inom arme'en, der hvarje subalternofficer
kunde låta prygla en soldat när han behagade, borde afskaffas;
och jag var kanske bland dem, sorn mest yrkade derpå. Denna
comité' ingick till K. M. med ett und. betänk., som innefattade
hufvudsakligen, alt prygelslraffet måtte inskränkas lill en dom,
gifven vid majorsförhör, och bestämmas till ett visst antal prygel,
efter olika förseelser. Ytterligare modificationer hafva sedermera
ägt rum i detta bestraffningssätt, och huruvida det ännu
mera kan inskränkas utan våda för disciplinen, lemnar jag derhän.
Jag har länge tjenat vid ett värfvadt gardesregemente, har sedan
haft befälet öfver ett indelt, och vågar smickra mig, att det finnes
få officerare inora armeen, som användt detta straff så litet
som jag. Jag torde derföre kunna anses temligen opartisk i denna
fråga. Om man vill hänföra kroppsstraffen till moraliska principer
eller till hederskänslan, så stannar man i en stor villrådighet.
Man ser t. ex. den Engelska arméen, som bibehållit kropps •
straff, och den Franska, som afskaffa! dem; man ser inom den
Pyreneiska halfön den Spanska arme'en, som afskaffal detta straff,
och den Portugisiska, som bibehållit det. Man ser i Tyskland
den Preussiska arméen, som afskaffat detta straff, och den Österrikiska,
som bibehållit det, utan att man derföre kan anse den ena af
dessa nationer äga mera hederskänsla än den andra. Ett ännu
märkvärdigare förhållande äger rum i Ost-Indien: för de omkring
30,000 man Engelska trupper, som alltid finnas der, äro kroppsstraffen
bibehållne, men för den annee af 250,000 Hinduer, som
utgöra Compagniets trupper, äro kroppsstraffen strängt förbjudne;
det segrande folket har bibehållit dem, det öfvervunna har dem
icke. Det beror således helt och hållet på begreppet, som ett folk gör
sig om straffets mer eller mindre kränkande natur, om det bör bibehållas
eller icke. En Hindu, i synnerhet af högre kast, och sådana
finnas 50,000 inom ledet af Compagniets talrika armé, skulle
genast mörda den officer, som rörde honom med käpp, elier ock
mörda sig sjelf, då den Engelska soldaten deremot icke ser det minsta
310
Den 11 December f. m.
vanhedrande deri. Huruvida Svenska folket, der husagan icke
allenast står qvar i sjelfva lagen, ulan tillämpas dagligen af mången
husbonde, kan höra till de nationer, der kroppsstraff böra afskaffas
för armeen, der hastig correction måste vara af behofvet
mera påkallad än på verkstaden och vid hemmansbruket,
lemnar jag derhän. Vi hafva ännu större exempel i detta
afseende från forntiden. Inom den Romerska armeen ägde de
hårdaste kroppsstraffen rum; man vet likväl hvad Romaresinnet
var, och hvilka storverk, som uträttades af denna republik. Annu
i våra dagar har sjelfva modellrepubliken Nord-America bibehållit
kroppsstraffen i hela deras stränghet, utan att congressen någonsin
påtänkt afskaffa dem.
Man kan således icke följa några sentimentala principer i
denna fråga, utan måste rätta sig efter nalionerues olika vanor
och tänkesätt derom. Ehuru jag visserligen anser, att kroppsstraffen
höra, så mycket möjligt är, inskränkas inom vår arme',
tror jag ej, att de helt och hållet kunna afskaffas, förutan att
blottställa disciplinen, i synnerhet under fälttåg och i krigstid,
då äfven landets innevånare, dels egne och dels främmande, skulle
komma att sitta emellan derpå. Jag vet de äro afskaffade i
den Fransyska arme'en: dess disciplin är icke eller öfver sig, och
man nödgas der alt genast fusillera soldaten för brott, sora kunde
försonas med några prygel. Detta är hvad man i philantropiskt
afseende vinner derpå. Pä grund af dessa skäl anser jag
den vackra tanka, som legat till grund för motionären och för
Ulskms betänk., icke kunna antagas annorlunda än med stora modificationer,
och en mogen pröfning deraf; tillstyrkande för öfrigt, att
frågan må öfverlemnas lill K. M., såsom varande högsta befälhafvaren
öfver krigsmakten till lands och vatten, och icke afgöras af
RiksSlm, som icke äga den för ämnets behandling nödiga kunskap
och sakkännedom.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas kl. ö e. m.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag kan omöjligen föreställa
mig, att icke Utsk:n, så väl som vi, insett obehöfligheten af
en und. skrifvelse i detta ämne; ty säkert lärer K. M. icke underlåta
att med all möjlig omvårdnad, med allt möjligt afseende
på deruti ingripande förhållanden, och efter noggrann pröfning,
härutinnan stadga hvad som är enligast med lidens fordringar
och sakens natur, samt i följd deraf rådligt och verkställbart.
Men då Utsk. icke dessmindre tillstyrkt en sådan skrifvelse, som
den ifrågavar., har afsigten dermed förmodligen endast varit
den, att bereda Exp.Ulsk. tillfälle till en nyttig och behaglig
stilöfning. Då nu emedlertid, i följd deraf, 3:ne Stånd beslutit,
alt en skrifvelse skall komma att afgå, så lärer del icke af delta
Stånd kunna hindras; hvarföre jag för min del förenar mig med
Gr. Cronhjelm uti den redaction han föreslagit.
Frih. Stael von Holstein, Fabian Willt.: Ehuru jag
Den 11 December f. m.
311
icke gillar Ulsk:ns hela betänk., emedan clet icke, efter min tanke, gått
så långt, som det bort, nemi. att tillstyrka ett totalt afskaffande
af prygelstralfets användande inom armeen, så, då likväl en återremiss
numera vore utan ändamål, sedan 3:ne Stånd redan fattat
sitt beslut, så förenar jag mig hufvudsakligen uti hvad Hr Mannerskantz
anfört, och yrkar bifall på betänk. Såsom ett ytterligare
skäl, hvarföre jag anser ett afslag nu alldeles icke vara i
sin ordning, ber jag att få erinra, att då inom beväringen och arméen
kan finnas personer, tillhörande detta Stånd, som icke äro
underkastade samma straff, som de öfrige, ty jag tror att de adliga
privilegierne förbjuda användandet af kroppsstraff emot en
sådan soldat, ifall han skulle förbryta sig, anser jag det vara
olämpligt att bibehålla ett straff, som icke kan tillämpas på alla.
Hr Munck: Jag har redan i ett föregrde yttrande sökt motivera
mina åsigter i ämnet, och anhåller nu blott alt få ytterligare
besvara några anmärkmr. Men först bör jag fästa uppmärksamheten
derpå, att det icke varit Utskms mening att föreslå någonting
annat, än inskränkning i prygelstraffets användande vid
arméen. Man har här frågat, hur är det möjligt att göra denna
inskränkning? Dertill svarar jag: Utsk:n hafva ju föreslagit, att den
lind. skrifvelsen skulle innehålla en önskan, att K. M. mätte vidtaga
sådana åtgärder, som göra det möjligt. Man har vidare sagt,
att inskränkningen redan blifvit genom praxis införd. Sä mycket
vigtigare är det då, att denna inskränkning kommer på papperet;
först då blir den allmän. En ledamot, som exercerat Stockholms
beväring, har trott, att detta straff vöre alldeles nödvändigt för disciplinens
upprätthållande. Jag ber då få i minnet återkalla,
hurusom 1812, då ett circulärbref utkom, som gjorde inskränkning
i prygelstraffets användande, det nog allmänt förespåddes,
om icke hela den Svenska arméens upplösning, åtminstone att disciplinen
skulle derpå lida betydligt. Jag hemställer nu om detta
varit förhållandet. Slutligen anhåller jag att få förklara, att jag
väl känner Hr Lefréns varma nit för Svenska arméen, och hoppas
deraf allt möjligt godt, men tror likväl, att om Utsk:n afslagit
motionerne, hade en sådan åtgärd lätt kunnat misstydas. Likaså
tror jag, att det med skäl kunde finnas besynnerligt, om
just R. o. Ad. ensamt beslöte afslag å betänk.
Ilr von Hartmansdorff: Flere af Ståndets ledamöter hafva
yttrat, att man icke borde afslå betänk., derföre att det då
skulle synas som om R. o. Ad. ogillade de tänkesätt, hvilka derutinnan
äro rådande. Men jag vet icke, att någon ledamot här
på sådan grund yrkat afslag, åtminstone har icke jag gjort det.
Men jag har yrkat ogillande, derföre att påminnelsen är onödig;
ja, jag ville till och med säga, att det är mindre grannlaga å R.
St:s sida, att, när de veta, att saken är under behandling och då
de kunna vara fullt öfvertygade, att det icke dröjer länge, förr än
Regeringen sjelfmant vidtager nödige åtgärder, att, säger jag, då
komma med påminnelser. Det ser ut som ville man beröfva Regeringen
hvarje tillfälle att sjelfmant göra något, liksom om in
-
312
Den 11 December f. m.
gen annan än Ständerne allena förstode hvad sora göres behof.
Jag får således vördsamt anhålla, att R. o. Ad., ulan afseende
derpå, att de 3:ne öfriga Stånden beslutit en sådan skrifvelse, ville
för egen del afslå betänk. Saken går i alla fall fram; menora
grannlagenheten någorstädes bör iakttagas, så är det visserligen
hos oss, der så många sakkunnige män finnas, och der så många
ledamöter veta att saken är under behandling.
Hr Mannerskantz: Jag har så uppfattat andan utaf ett representativt
samhälle, sådant som vårt, att den fullkomligaste harmoni
der måste råda emellan Styrelse och representation, för
åstadkommande af hvarje väsendtlig åtgärd, som för samhället befinnes
vara nyttig. Dä nu flere ledamöter här bestämt påstått
och man dessutom med temmelig visshet kan antaga, att Styrelsen
har för afsigt att vidtaga sådane åtgärder, som af Utsk:n här blifvit
föreslagne, så skulle jag tro, att det alldeles icke skadar saken,
utan tvertom gagnar, alt R. St. nu, då de tillfrågas derom,
uttala den tanken, att de dela samma åsigter som Styrelsen. Jag
tror detta vara så mycket mera behöfligt, som jag har hört med säkerhet
sägas, att under de 30 sistförllutna åren, eller åtminstone
under de sista 15 åren, under hvilka armeen väntat på hvad som
nu till en del blifvit föreslaget, förbättringen af de lagar, som den
skall lyda, så har flere gånger sådane mildrande straffbestämmelser
varit ifrågasatta, men de hafva blifvit förhindrade, emedan
enskilda rådgifvare, för den, som ägt att derom besluta, framställt
saken såsom ännu mindre lämplig att utföra. Men om så väl nu
R. o. Ad., som redan de 3:ne öfriga RiksStm, skulle yttra en gillande
tanke om saken, så skola sedan icke mera några sådana
enskilda yttranden någonting gälla. Utaf Gr. Björnstjerna har
blifvit omtaladt, att vid den Nord-Americanska armeen prygelstraffet
ännu existerade. Det erinrar mig om en händelse, som jag
af tidningarue hörde omnämnas för ett par år sedan. Den hade
inträffat pä en Americansk fregatt, som var ute på segling, och
hvars besättning hade fått en befälhafvare, som var alldeles utomordentligt
sträng, och som utdelade de mest grymma kroppsliga
bestraffningar vid den aldra minsta förseelse. Om jag hade tidningen
här till hands, skulle jag läsa upp listan på alla de särskilda
bestraffningar, som under den korta tiden af några månader
på denna fregatt blifvit utdelade. Den är så orimligt lång,
att jag tror, att det icke finnes en enda ledamot här, som icke
skulle känna sig ytterst förvånad öfver alt något sådant verkligen
kunnat äga rum. Nu skulle man väl tro, att på denna fregatt
dock disciplinen borde vara väl uppehållen. Tvertom; just på
denna fregatt uppkom ett myteri, anstiftadt, icke af individer frän
den mest obildade classen, utan det var personer tillhörande de
bildade classerne, ibland andra dåvarande Americanska krigsministerns
egen son, som satte sig i spetsen derför och lyckades att
få största delen af besättningen på sin sida. Detta bevisar just
huru litet detta straff bidrager till att underhålla disciplinen, då
det
Den 11 December f. m.
313
det tvertom ofta verkar motsatsen. Jag tror äfven, att om man
skulle undersöka förhållandet både vid de regementen inom Svenska
armeen, der delta straff mest brukas, som ock vid de, der
det blir minst begagnadt, så skulle man finna, att disciplinen visserligen
icke är bättre vidmakthållen vid de regementen, der prygelstraffet
mest användes. Hr von Troil har omtalat flera enstaka
fall inom arméen, som skulle bevisa, att då delta straff oriktigt
blifvit användt, så har sådant alltid blifvit vederbörligen beifradt.
Jag kan icke svara honom härpå, emedan det icke är mig
tillåtet att uppräkna andra fall, der så icke skett. Men då borde
man också å andia sidan icke omtala och discutera sådana enskilda
förhållanden, derå svaret ej är fritt och rättelse icke lämpligen
kan meddelas.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: I anledn. af det utaf en föreg:de
talare citerade exempel, vill jag nu blott hemställa till honom,
huruvida icke den Americanska congressen sedermera afskaffat
kroppsstraffen.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, yttrade H. Ex. Hr
Gr. o. Landtm., att dels bifall dels afslag å betänk, blifvit yrkadt.
Derjemte hade Hr Mannerskantz föreslagit, att R. St, skulle besluta,
”att hos K. M. i und. anhålla, alt K. M. täcktes dels i nåder
anbefalla, att prygelstraffet endast må tillämpas å de individer
af arméen, flottan och beväringen, hvilka, på grund af föreg:de
ransakning och dom, blifvit nedflyttade i en s. k. straffclass,
och dels i öfrigt vidtaga de åtgärder, hvarigenom användandet
af prygelstraffet, såsom extra judiciel bestraffning, skall
kunna i möjligaste måtto inskränkas.”
Härvid anmälde sig och yttrade:
Hr Mannerskantz: Det är blott en stroph deruti, sorn jag
icke kan erinra mig hafva nyttjat, nemi. orden ”såsom extra judiciel
bestraffning.” Det finnes verkeligen ett och annat fall, der
man genast mäste använda prygel, dels såsom extra judiciel bestraffning,
men dels såsom af krigsrätt gjord tillämpning af bestämdt
lagstadgande, och då sådant synts mig alltför hårdt, för
att jag icke skulle söka åstadkomma snar rättelse, och då jag har afsett
båda fallen, bar jag icke velat begagna förut nämnde uttryck.
11. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att slutmeningen i det
af Hr Mannerskantz gjorda förslag följaktligen skulle lyda sålunda
: ”hvarigenom användandet af prygelstraffet skall kunna i möjligaste
måtto inskränkas;” samt framställde derjemte, att Gr. Cronhjelm
föreslagit, alt ”R. o. Ad. mätte afslå Utsk:ns betänk., med
förklarande, att dä Styrelsen redan till ärendets behandling nedsatt
en comité, inom hvilken de mildare åsigterne lyckats göra
sig gällande, men dess arbeten mäst afbrytas, i anseende lill fördröjandet
af nya criminallagens pröfning; så finner R. o. Ad. för
närvar, öfverflödigt att till K. M. ingå med und. skrifvelse i detta
ämne.”
5 H. 40
314
Den 11 December f. m.
Då härvid H. Ex. förklarade, att särskild propos. å hvart och
ett af de sålunda framställda yrkanden skulle komma alt meddelas,
anmälde sig och yttrade:
Hr Munck: Som jag tror, att ingen mer än jag har begärt
bifall till belänk., så vill jag nu derifrån afstå, under den förhoppning,
att Hr, Mannerskantz är beredvillig ändra sitt förslag sä vida,
att der icke skulle stå: ”efter vederbörlig ransakning och dom,”
ulan blott: ”blifvit nedilyltad.”
Hr Mannerskantz: Oaktadt jag tror, att det är riktigt,
att det står ”ransakning och dom,” oell ehuru jag är öfvertygad,
alt detta vore det bästa, äfvensom det är öfverensstämmande
med hvad som äger rum vid den Preussiska arméen, der en sådan
straffclass finnes, till hvilken man kan blifva nedflyttad efter
föreg:de ransakning och dom; så, om det kan förena de särskilda
meningarne till en enda, vill jag icke motsätta mig borttagandet
af dessa ord.
H. Ex. Hr Gr. o Landtm, erinrade att, utom Hr Munck,
Frih. Stael von Holstein yrkat bifall lill Utsk:ns betänk.
Frih. Stael von Holstein förklarade sig vilja afstå från
detta yrkande.
Hr Bildt: Jag har yrkat bifall till 2:dra punkten i betänk,
och afslag å den 3:dje.
Hr Mannerskantz: I händelse de särskilda ledamöterna
icke kunna förena sig om någon gemensam tanke, yrkar jag fortfarande,
alt orden ”ransakning och dom” må fä stå qvar.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han trott sig finna,
att både Frih. Stael von Holstein och Hr Mannerskantz förenat
sig om den förändring i den sistnämndes förslag, som Hr
Munck begärt; deremot bade Hr Bildt yrkat bifall till de 2 första
punkterne och afslag å den 3:dje, hvarföre det syntes nödigt
att framställa särskild propos. å hvarje punkt.
Gr. Cronhjelm: I händelse särskild propos. skall komma
att framställas för hvarje punkt i betänk., anhåller jag, att det af
mig föreslagna beslut mätte fä göra sig gällande för hårla punkterne.
Hr von Hartmansdorff hegärde, att Gr. Cronhjelms förslag till
ttropos. mätte blifva uppläst.
1 anledn. häraf behagade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, nu ånyo
uppläsa detta förslag.
Hr von Hartmansdorff: Enär Gr. Cronhjelm och jag äro
i hufvudsaken af samma öfvertygelse, nemi. att betänk, bör alslås,
men han önskar att R. o. Ad. mätte motivera sitt beslut; så
vill jag, derest meningarne kunna derigenom förenas, icke bestrida
att så sker.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då Gr. Cronhjelms för
-
Den 11 December f. m.
315
slag till beslut i allo öfverensstämmer med de skäl, på grund at
hvilka jag yrkat afslag å betänk , så instämmer jag uti Gr. Cronhjelms
förslag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan nu de talare,
som yrkat afslag, instämt med Gr. Crohjelm, R. o. Ad. torde tillåta,
alt propos. blefve framställd först ä första punkten i Ulsk:ns
betänk, och sedan å Hr Mannerskantz^ och Gr. Cronhjelms, i afseende
på de sednare punkterne gjorde förslag.
Härvid gjordes ingen erinran, hvadan H. Ex. nu hemställde,
om R. o. Ad. bifölle Stats- och Ekon.Utskms förevar, betäuk. i
den del, hvari Utskm ansett sig icke böra tillstyrka, att prygelstraff
inom den indelta och värfvade armeen för närvar, helt och
hållet afskaffas.
Ropades ja.
Härefter hemställde H. Ex., om R. o. Ad. bifölle Hr Mannerskantz^
förslag, att R. St. skulle hos K. M. i underd. anhålla,
att K.. M. täcktes dels i nåder anbefalla, alt prygelstraffet endast
må tillämpas på de individer af ammen, flottan och beväringen,
hvilka blifvit nedflyttade i en s. k. straffclass, och dels i öfrigt
vidtaga de åtgärder, hvarigenom användandet af prygelstraffet
skall kunna i möjligaste måtto inskränkas.
Ropades ja och nej.
Med lillkännagifvande, att H. Ex. ej kunnat bedömma, huruvida
ja eller nej härvid varit öfvervägande, blcf nu, i öfverensstämmelse
med Hr Bildts yrkande, propos. framställd till bifall å
Utskms i 2:dra punkten af betänk, gjorda hemställan i fråga om
inskränkning af prygelstraffet inom värfvade och indelta arméen.
Denna propos. besvarades med nej, hvarefter H. Ex. Hr Gr.
o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade afslå 2:dra och
3:dje punkterne af Utskms betänk., med förklarande, att då Styrelsen
redan lill ärendets behandling nedsatt en comité, inom
hvilken de mildare åsigterne lyckats göra sig gällande, men dess
arbeten måst afbrytas, i anseende till fördröjandet af nya crirainallagens
pröfning, så finner R. o. Ad. för närvar, öfverflödigt
alt till K. M. ingå med underd. skrifvelse i detta ämne.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter H. Ex. förklarade,
det han trott sig finna, att härvid ja öfverrösta! nej.
Hr Mannerskantz begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
voter:s-propos.:
Den som bifaller, att R. St. måtte uti underd. skrifvelse anhålla,
att K. M. täcktes i nåder dels anbefalla, att prygelstraffet hädanefter
skall få tillämpas endast å de individer af arméen, flottan
och beväringen, hvilka efter undergångna varningsgrader blifvit
nedflyttade i s. k. straffclass, och dels i öfrigt vidtaga de åt
-
316
Den 11 December f. m.
gärder, hvarigenom användandet af delta bestraffningssätt i möjligaste
måtto skall kunna inskränkas, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. hvad Lag-samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:n i 2:dra och 3:dje punkterne af deras betänk. N:o 13 föreslagit,
med förklarande, att då R. o. Ad. inhemtat, att Styrelsen
redan till ärendets behandling nedsatt en comité', inom hvilken
de mildare åsigterne lyckats göra sig gällande, men att dess arbeten
måst afbrytas, i anseende till fördröjandet af nya criminallagens
pröfning; så finnér R. o. Ad. för närvar, öfverflödigt att
till K. M. ingå med underd. skrifvelse i detta ämne.
Vid voteringens slut befunnos rösternj hafva utfallit, som
följer:
Ja — 25.
Nej — 92.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag anhåller att få reservera mig
mot detta beslut. Jag beklagar att R. o. Ad:s majoritet icke, genom
att ingå på det modifierade förslag, som Hr Mannerskantz
framställt, visat sig vela på något sätt instämma uti den opinion,
som blifvit uttalad af de öfrige Stånden om lämpligheten af nya
bestämmelser i detta hänseende. Jag måste erkänna, att jag icke
inser något annat sätt, hvarigenom bildningens och civilisationens
fordringar äfven i detta fall må kunna göra sig gällande. Detta
är orsaken, hvarföre jag önskat att saken fått någon framgång,
men då så icke skett, nödgas jag reservera mig emot det beslut,
som Ståndet nu fattat.
Uti denna reservation instämde Hr Löwenström, Joli.
Jacob, och Gr. von Seth, Bror.
Lades på bordet följande från Ulsk:n inkomne utlåt:n, berättelse
och betänkm, nemi. från
Banco-Utskottet:
N:o 25, i anledn. af väckt motion om preglande af en skådepenning
till åminnelse af H. M. Konung Oscar I:s och Dess höga
Gemåls kröning;
N:o 26, öfver en af Doctor Odman väckt motion, ang:de
förändrad reglering af embets- och tjenstemannapersonalen inom
Banken m. m.
N:o 27, ang-.de verkställd undersökning af Bancoverkets tillstånd
samt huru detsamma efter näslförflutna riksdag styrdt och
förvaltadt blifvit;
N:o 28, i anledn. af Bancofullmäktiges hemställan, att beloppet
af en på K. Räntekammarens räkning med Banken utställd,
såsom falsk ansedd assignation å 7,900 r:dr b:co, hvilket uti Bankens
räkenskaper bland dess fordringar balanceras, måtte få afskrifvas;
,
Den 11 December e. m.
317
Lag-Utskottet:
N:o 38, i anleda, af väckt motion om rättighet för ägare till
frälse-skatlejord att efter vissa bestämda grunder få inlösa den af
jorden utgående ränta;
N:o 39, i anleda, af väckta motioner om bestämmande af
ansvar för förfalskning af privatbanks-sedlar;
N:o 40, i anledn. af väckt motion om vissa förändringar i
afseende på renovation af under-rätts dombok;
N:o 41, i anledn. af väckt motion om förändring af 1 § 26
cap. Byggninga-b:n, rör:de delaktighet i kyrkobyggnad;
N:o 42, i anledn. af väckt motion om bestämmelse att fjer
departer
i Stora Kopparbergs grufva må anses såsom fast egendom
å landet;
N:o 43, i anledn. af väckt motion om vissa tillägg till K.
kungör, d. 27 Aug. 1823, ang:de vederbörandes åliggande att tillställa
såväl Konungens Befdude som Presterskapet förteckningar
öfver dem, hvilka för lagbrott blifvit vid domstolarne sakfällde eller
under framliden ställde; samt
N:o 44, i anledn. af väckta motioner, ang:de förändring i
dels hofrätternes arbetssätt, dels ock domstolarnes ferier.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocoili,
Albert Munck.
Onsdagen den 11 December 1844,
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 5 prot.utdr., deraf ett för d. 9 dennes samt denna
dag samt 4 för denna dag f. m.
Öppnades Hrr Bänkmäns lista till val af Electorer efter
N:o 245. Frih. Lagerfelt, Israel Carl Adam,
„ 1560. C. Hr Celsing, Lars Gustaf, samt
„ 2299. „ von Beskow, Bernhard;
och befunnos vid valförrättningens slut dertill hafva blifvit
utsedde:
N:o 388. Frih. Gyllenhaal, Carl Henrik,
„ 1199. Hr Simmingskiöld, Fullm. Frih. Koskull, Anders,
samt
,, 1476. Hr Riben, Carl Wilhelm.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 27 sisth Nov.
f. m. på bordet lagda betänk. N:o 78 i anledn. af väckt motion
318
Den 11 D e ceni b er e. m.
om beredande af emeriti-löner för afskedstagande consistorii
notarier.
Hr von Hartmansdorff, Au g., Jag anhåller, att Ridd.-  secret. måtte vid delta och de öfriga belänkm, sorn föredragas,
upplysa hvad de öfriga Stånden derom beslutil, ifall sådan underrättelse
ankommit.
Till följd häraf hade underl, t. f. Ridd.secret. äran tillkännagifva,
att prot.utdr. ankommit, som visade, alt förevarar. betänk,
blifvit bifallet af samtliga de öfriga RlksStm.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd prapos.,
biföll R. o. Ad. Allm. Bevs.- o. Ekon.Utsk:s betänk. N-.o 78.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Trenne Stånd
hafva redan bifallit detta Ulsk:ts betänk, och naturligtvis stödt sitt
bifall på de skäl, som deruti blifvit anförda, nemi. emerili-cassans
klena ståndpunkt, så att den för närvar, icke förslår att ens
pensionera skollärarne, och än mindre skulle räcka lill äfven för
consistorii-notarien, som är räkenskapsförare sä väl öfver denna
cassa, som de öfriga, hvilka till stiftet ingå. Då emedlertid billigheten
deraf, att en constorii-notarie, som med skicklighet skött
sin tjenst, vid upphunnen högre ålder och då han icke mera är
förmögen att samma tjenst bestrida, erhåller en pension i likhet
med alla Statens öfriga tjenstemän, af hvar och en lätteligen inses;
sä får jag anhålla, att, på grund af Ständernas afslag af den
nu behandlade motionen, få väcka den motion, att consistoriinolarier,
enär de för närvar, äro från pensioner uteslutne och icke
kunna få någon annan tjenst inom stiften, måtte sättas i samma
calhegori som civila tjenstemän och kunna blifva uppförda på indragnings-stat
vid 70 års ålder, eller vid 65 års ålder, i händelse
af sjuklighet, erhålla pension. Denna motion torde få hvila på
bordet till nästa plenum och då remitteras till StatsUtsk.
Föredrogs Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 27 sistl. Nov. f. m.
på bordet lagda betänk. N:o 79, i anledn. af väckt motion om bestämmande
af minimi- och maximibelopp för arrende-afgiften m. m.
vid utarrenderande af Lunds acaderaihemman.
Undert. t. f. Ridd.secreterare tillkännagaf, att detta betänk.
blifvit bifallet af Borgare- och BondeStm, men afslaget af
PresteStåndet.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Här har Ekon.Utsk. föreslagit
en åtgärd, utan att bestämdt veta, huru det rätteligen förhåller
sig med de hemman, om hvilka åtgärden ifrågaställes. Utsk.
börjar nemi. så: ”att K. M. måtte, sedan rätta förhållandet med
den dispositionsrätt, som Lunds academi äger öfver de till densamma
donerade hemman, blifvit utredt”, etc. Om nu detta förhållande
blifver så utredt, att en dylik åtgärd icke är lämplig, sä
lärer väl också Ständernas hemställan i denna del hafva varit förtidig
eller förhastad. Jag skulle anse riktigast, att man låter Lunds
Den II December e. m.
319
academi disponera sina hemman med den rätt academien äger
oell alt man liar det förtroende till academiens styrelse och Canceller,
att de förstå sköta sina angelägenheter. Jag tror icke
Ständerna behöfva särskildt bekymra sig derom, alt arrendatorens
rätt förvaras, ty Ii. St. böra väl icke taga sig an hvarken den
ena eller andra partens sak, eller göra sig till sakförare för någondera,
utan låta en och livar tillgodonjuta sin äganderätt och
begagna den på hästa sätt. Sä vidt jag vet, har Lunds academi
ej missbrukat den. Jag hemställer derföre vördsamt, att R. o. Ad.
mätte afslå detta betänk.
Hr Gripenstedt, Joli. Äng.: Det första skäl, som den siste
värde talaren andreg för afslag å Utslcs betänk., var, ali Utsk.
icke haft tillfälle alt inhemta nog kännedom om förhållandet; men
detta skäl skulle dä, efter min tanka, kunna gälla för aila möjliga
framställningar frän Utslcs sida; ty det ligger i sakens natur,
att sådana som våra Utsk. nu åro beskaffade, så kunna de nästan
aldrig förskaffa sig så noggranna och detaljerade uppgifter, som alltid
stå Regeringen lill buds. Då nu detta är erkändt i framställningen,
så tyckes det mig vara en förtjenstfull grannlagenhet, som
dermed är uttryckt, alt, som det icke står i Utslcs förmåga att
såsom del önskat utreda frågan, sä vill det icke eller framställa
någon positiv begäran i ämnet, utan föreslår Ständerna att öfverlemna
saken till den fullständigare pröfning, som Konungen lättare
kan åstadkomma. Sålunda tyckes detta skäl, efter min förmening,
helt och hållet förfalla och höra räknas Utskts framställning'
lill godo i st. f. till last. Dä återstår sjelfva frågan, som är,
huruvida Lunds academi-hemman skola ställas i samma förhållande,
som de hemman, hvilka tillhöra Lunds kyrka och skola. Hvarföre
skall en sådan olikhet existera? och om den existerar, hvarföre
bör den icke afhjelpas, eller åtminstone undersökas ? det
är också ingenting annat, som är begärdt. Jag tillstyrker bifall
ä betänk.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Jag tillhör visserligen
icke den afdelning af Utsk., der ifrågavar. betänk, först blifvit uppsatt,
och erkänner således fullkomligt, att jag visserligen icke har
den fullständiga reda pä förhållandet, som kanske erfordras för
att uppträda til! betänkts försvar. Jag anhåller likväl alt få fästa
uppmärksamheten deruppå, att Utsk. yttrar: ”alt K. M. redan
funnit skäl vara för handen alt, i afseende på utarrenderingen af
Lunds domkyrkas hemman samt kyrko- och skole-med flere hemman
inom nyssnämnde län, meddela sådane föreskrifter, som motionären
ansett äfven böra blifva af stort gagn vid arrenden af
Lunds academihemman”. Vidare anhåller jag all fä göra det tillägg,
ali Hr von Hartmansdorff endast uppläste en del af Utslcs
tillstyrkande, ty Utsk. tillägger uttryckligen: ”i händelse ej deruti
något hinder förefinnes”. Det torde vara hvar och en bekant,
alt vid de arrende-auclioner, der icke maximi- och minimibelopp
äro fastställda, inträffar det icke sällan, att räntan uppdrifves
lill ett belopp, som gör det omöjligt för arrendatorn att i läng
-
320
Den 11 December e. m.
den rätt sköta hemmannet. Det var på dessa grander, som Utsk.
trodde sig böra tillstyrka motionen. För min del erkänner jag
fullkomligt, att vissa förhållanden möjligen kunna gifvas, som skulle
utgöra skäl för en annan åsigt af saken, och jag vill derföre icke
vara envis i min anhållan om bifall till Utsk:s betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Ehuruväl frågan, på sätt
Ulsk. uppgifver, icke är fullt utredd, så torde det likväl vara alldeles
utredt, att ifrågavar. academihemman icke äro Statens tillhörighet,
och att de icke inverka något på statsverkets inkomster
eller utgifter. R. St. hafva öfver dessa hemman icke någon slags
dispositionsrätt, hvarken ensamt eller tillsammans med Konungen,
utan det är academiens hemman. Af hvad anledning befatta sig
dä R. St. med administrationen af dessa hemman? Dertill kan
icke finnas någon annan aulcdn., än alt R. St. vilja träda emellan
för att understödja arrendatorernas önskan att få arrendet nedsatt
å dessa hemman. För min del anser jag, att delta icke är någon
gilltig aniedn. för R. St. att taga befattning med frågan.
Ständernas tid och omsorger torde vara egnade åt helt andra föremål,
än att befatta sig med sådana enskilda frågor, och isynnerhet
då Ulsk. medgifver, att denna icke är fullt utredd, anser
jag, att Disk. så mycket mindre haft aniedn. att inkomma till R.
St. med tillstyrkande af en underd. skrifvelse till K. M. i detta
ämne. Dä frågan blifvit remitterad till Ulsk., var det Utsk:s skyldighet
att söka utreda henne, hvilket måhända ock kunnat ske,
örn längre tid deråt kunnat egnas; men då Utsk. dertill icke haft
tillfälle, så borde icke eller någon åtgärd blifvit tillstyrkt. Jag
anhåller således om propos. pä afslag ä betänk.
Efter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd propos.,
först å bifall och sedermera å afslag, blef Allm. Resv.- och Ekon.-  Utsk:s betänk. N:o 79 af R. o. Ad. afslaget.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 27 sisth Nov. på
bordet lagda betänk. N:o 80, i aniedn. af väckt motion om rättighet
för tiondegifvare i Skåne att fä lösa den till Stockholms
allmänna Barnhus anslagna kronotionde efter markegångspris, med
tillökning af i lag stadgad forsel-lön.
Sedan undert. t. f. Ridd.secret. upplyst, att detta betänk,
blifvit af samtliga de öfriga RiksShn bifallet, behagade jemväl R.
o. Ad. detsamma bifalla.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 27 sisth Nov. f.
m. på bordet lagda betänk. N:o 81, i aniedn. af väckt motion
om upphörande af den afgift, som erlägges för begagnande af vägarne
å K. Djurgården.
Undert. t. f. Ridd.secret. tillkännagaf, alt detta betänk, blifvit
bifal
-
Den 11 December e m.
321
Infallet af PresteSt. samt lagdt lill liandlingarne af Borgare- och
BondeStm, hvarjemte BondeSt. ogillat Ulsk:s yttrande.
R. o. Ad. biföll Allm. Besv.- o. Ekon.Ulslcs betänk. N:o SI
-
Föredrogs Allra. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 27 sisth Nov. f.
m. på bordet lagda betänk. N:o 82, i anledn. af väckt motion
om landsfiscals-beställningarnes indragning.
Underl, t. f. Ridd.secret. upplyste, att PresteSt. afsiagit samt
Borgare- och BondeSl:n bifallit detta betänk.
Den vid Ulsk:s betänk, fogade reservation upplästes, på begäran
af
Hr von Hartmansdorff, Au g., som derefter yttrade:
Om landsfiscalstjensterna indroges, så skulle Konungens Bef:h:de
och åtskilliga myndigheter sättas i förlägenhet vid mångfaldiga
tillfällen, af brist pä personer, användbara till sakförare. När det
kan hända, att kronobetjeningen blir föremål för åtal, hvem skall
då blifva åklagare å Kronans vägnar? Jag anhåller, att R. o. Ad.,
som flera gånger, då denna fråga vid föreg:de riksdagar förevarit,
afsiagit densamma, äfven nu måtte ogilla Utsk:s betänk.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag medgifver, att de skäl
den siste värde talaren anfört, synas hafva någon grund för sig;
men de skäl, hvarpå så väl Ekon.Utsk. vid denna riksdag som vid
flera föreg:de riksdagar har tillstyrkt och R. St. för sin del bcslutit
landsfiscalstjensterhas indragning, äro för mig så öfvervägande,
att jag icke kan underlåta att yrka bifall till motionen. Då
ifrågavar. befattningar äro lönlösa, så kan man sällan vid deras
besättande påräkna personer, som hafva hopp om befordran på någon
annan tjenstemansväg. Deras inkomster måste hemtas från
andras lagöfverträdelser, och icke alltid torde detta ske genom
brottens åtalande, utan jemväl gnnom att blunda för dem. För
att vinna det goda ändamålet att få lagen högaktad och eflerlefd,
måste man vara högst aktsam, att de personer, som hafva lagens
vård om hand, njuta ett anseende, som jag tror svårligen kan förvärfvas
af tjenstemän, hvilka skola grunda sin och sine familjers
utkomst endast på sine medmenniskors förseelser, vare sig att de
åtalas, eller mot diseretioner förbises. Hr von Hartmansdorff har
sagt, alt det skulle blifva ganska svårt för Konungens Bef:h:de att
(inna andra personer alt beifra vissa mål, särdeles actioner emot
kronobetjeningen. Jag skulle likväl tro, att om det är en länsman,
som skall actioneras, sä kan det ske af en kronofogde, och om en
kronofogde borde åtalas, så föreställer jag mig, att någon af de
flera tjenstemän, som finnas vid landscancelliet, kan dertill begagnas.
På dessa grunder kan jag icke annat än tillstyrka bifall å
Utsk:s betänk.
Frih. Cederström, Jacob: R. o. Ad. har här flera gånger
hört yrkas den satsen, att landsfiscaierne borde på stat upp5
II. 41
322
Den 11 December e. m.
förås till lön, eller ock indragas, emedan man har varit öfvertygad
om, alt tjenstemän utan lön äro skadliga för Staten. Likväl
hafva dessa tjenstemän blifvit qvar, af det enkla skäl, att de äro
behöfliga. Jag bestrider icke nyttan af att uppföra dem på stat,
om R. St. dertill finna tillgångar. De blifva då bättre lönade
än de äro nu, genom sina arfvoden och sina andelar i böterna,
men Staten finge icke af dem mera nytta än den nu har. Men
att vara dem förutan, låter sig icke göra, så framt man icke vill,
att actorater vid åtskilliga mål i landsorterna skola uteblifva, el
ler
utföras af personer, som sakna nog juridisk bildning att dem
lagligen utföra, ty våra länsmän kunna vara raska karlar, men de
äro icke jurister. Jag tillstyrker afslag å Utsk:s betänk.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag skulle lika med den siste
talaren gerna se, att landsfiscalerne kunde uppföras på stat, helst
jag anser dessa tjänstemän vara så behöflige, att de, efter min
tanke, icke kunna afskaffas, äfven om de måste fortfarande blifva
lönlöse. Såsom här förut blifvit yltradt, äro de nödige för utförandet
af actorater emot Statens egna tjenstemän. En värd talare
har väl sagt, att Konungens Bef:b:de vid ett sådant tillfälle lätteligen
skulle kunna finna en actor inom landshöfdinge-embetets eget
sköte; men jag ber att få fästa uppmärksamheten deruppå, att inom
landscontoret finnas icke flera tjenstemän på stat uppförde, än
landssecreteraren, landskamereraren, räntmästaren, en cancellist och
en notarie. Dessa personer äro så behöfliga vid embetet, alt
all deras skicklighet och förmåga icke är tillräcklig för att uppfylla
deras åligganden, utan flera andra, alltid lönlösa personer,
äro jemväl tjenstgörande vid landshöfdinge-embetet. Då man nu
påstått, att en lönlös tjensteman skall vara otjenlig att vid sådana
tillfällen begagna, så förfaller naturligtvis frågan att dertill
begagna någon af landscancelliels lönlöse tjenstemän, och de på
stat upptagne kunna icke ifrågakomma att utöfva sådana actorater.
Kronofogdar och länsmän äro ofta icke så qvalificerade, att
sådana uppdrag böra åt dem öfverlåtas; ty äfven om de äga
stora förtjenster i afseende på den befattning de sig åtagit, så är
det icke derföre sagdt, att de hafva den juridiska underbyggnad,
som erfordras för ett actorats utförande. Under min korta tjenstetid
såsom landshöfding, hafva icke mindre än 3 särskilda gånger
sådana förordnanden varit nödvändiga, hvartill ingen annan
Konungens Bef:h:de underlydande tjensteman, mera än landsfiscalen,
varit att tillgå. Jag anhåller derföre om afslag å Ekon.Utsk:s betänk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle
Utsk:s förevar, betänk.
Ropades nej.
Propos. till afslag å detta betänk, blef härefter framställd och besvarad
med ja, jemte ett eller annat nej, hvarpå H. E. förklarade,
att detsamma blifvit af R. o. Ad. afslaget.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utskts den 27 sisth Nov. f. m.
Den 11 D e ceni b er e. m.
223
på bordet lagda betänk. N.:o 83, i anledn. af väckta motioner om
ändring uti hittills gällande bestämmelser, i afseende å Sveriges oell
Norriges ömsesidiga handelsförhållanden.
Undcrt. t. f. Ridd.secret. tillkännagaf, att detta betänk, blifvit
bifallet af Preste- och BoudeStm, samt uppläste derjemte ett
från BorgareSt. rörde förevar, ämne ankommet prot.utdr. af d.
7 dennes, innehållande: ”Ståndet beslöt, att B. St. må hos K. M.
i ond. anhålla, att K. M. täcktes i nåder utse och förordna en
comité' af Svenska och Norrska erfur ne och praktiskt kunnige män,
för alt undersöka hvilka förändringar uti nu gällaadc bestämmelser,
i afseende på handels- och sjöfarts-förhållandena emellan
Sverige och Norrige, kunna vara för trafikens ändamålsenliga underlättande
Rikena emellan, af bchofvet påkallade, samt derefter
uppgöra ett förslag till författning i ämnet, som torde R. St. i
nåder meddelas; och inbjudas respectiva Medstånden vördsamt och
vänligen att i detta BorgareSt:s beslut sig förena.”
Frih. Cederström, Jacob: Naturligtvis kan ingen hafva
någonting deremot, att om en comité' skall bildas, den må bildas
af praktiskt kunnige och skicklige män; men frågan är: hvartill
hela denna comité'? Naturligen böra förhållandena emellan Sverige
och Norrige vara reciproka. Den Norrska handeln med Sverige
är tillåten; der är också Svenska handeln med Norrige tilläten.
Skulle andra förhållanden äga rum, kan sådant vid anmälan utan
någon comité- rättas. Jag anser således frågan vara alldeles onödig
och onyttig samt tillstyrker afslag å betänk.
H. Ex. Er Gr. o. Landtm, fästade uppmärksamheten derpå,
att BorgareSt. bifallit Ulsk:s betänk, endast med den förändring,
att orden ”erfarne och praktiskt kunnige” blifvit tillagde.
Hr von Hartmansdorff Au g.: Hr Gr. o. Landtm, bar
redan till en del förekommit mig, genom sin nu meddelade upplysning.
En und. anhållan kommer således att gå lill Konungen,
ehvad Ståndet för sin del besluter. Men jag anhåller, alt R. o.
Ad. måtte bifalla Utsk:s betänk, oförändradt, emedan det tillägg
BorgareSt. beslutit, egentligen icke skulle innebära annat än en
i min tanka otjenlig påminnelse lill Konungen, huru Han vid
dessa mäns utväljande bör sig förhålla.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilhelm: I afseende på
denna R. St:s hemställan kan visserligen icke sägas, hvad jag otta
hört yttras i fråga om andra hemställanden till K. M., att do
nemi. vidrört förhållanden, som icke varit nog vigtiga för alt från
Ständernas sida påkalla Konungens uppmärksamset. Handelsförhållandena
emellan Sverige och Norrige äro visserligen icke ännu
så reglerade lill alla delar, som med afseende å ländernas ömsesidiga
nytta och fördel vore att önska. För min del får jag således
tillstyrka bifall a Ulsk:s betänk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifolie
Allm. Besv.- och Eko*i.Ulsk:s betänk. N:o 83.
Ropades ja.
324
Den 11 December e. m.
H. Ex. hemställde vidare, om R. o. Ad. behagade antaga
BorgareSt:s inbjudning till det beslut, att uti den af Utsk. föreslagna
och af R. o. Ad. bifallne lind. skrifvelse må införas orden:
”erfarne och praktiskt kunnige.”
Ropades nej.
Föredrogs Allm. Besv.- och Ekon.Utsbs d. 27 sisth Nov. f. m.
på bordet lagda betänk. N:o 84, i ani. af väckt motion om upphörande
af rättigheten att använda Finska och Åländska fartyg
för transport af trädvaror och tjära från de norra länen till
andra inrikes orter.
Underh t. f. Ridd.secret. tillkännagaf, att Borgare- och
BondeShn bifallit det nu föredragna betänkandet, samt att det
frän PresteSt. ankomna prot.utdr. i ämnet innehöll: ”Ståndet biföll
Utsk:s tillstyrkande af en tind. skrifvelse till K.. M., med den förändring
allena, att de i detta tillstyrkande förekommande ord:
med 1845 ärs slut, utbytas mot dessa: sednast med 1846 urs
slut, Utsk:s yttrande i slutet af betänk, bifölls.”
Frih. Gederström, Jacob: Detta yrkande af en motionär,
understödt af Utsk. och af de tre Stånden bifallet, med en modification
af PresteSt., innefattar egentligen icke annat än ett försök af
skeppsredare att, på bekostnad af Svenska producenter af trädvaror,
utverka förbud emot rättigheten att begagna fartyg, som kommit
i Svenska hamnar. Om vi skulle föreställa oss alt våra Svenska
fartyg skulle förbjudas att i utländska hamnar få befraktas till andra
hamnar i samma land, så blefve vår handel skadad mera än
man kan beräkna. Nåväl, nu kommer ett Finskt fartyg till en
Svensk hamn och afsätter der sina produeter, hvarefter det förer
trädvaror lill en annan Svensk hamn, eller till en annan ort i
utlandet; och detta villman nu förbjuda? Jag frågar eder, mine
Hrr, är detta förnuft, är det förenligt med rättvisa, att vi förbjuda
detta, då vi fordra samma rättighet för Svenska fartyg i utländska
hamnar. Jag' tillstyrker ogillande af betänk.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Jag tager mig friheten
fästa uppmärksamheten deruppå, att den rättighet, som för närvar.
är leornad åt Finska och Åländska fartyg att föra träd- och
jernvaror från de Norrländska hamnarne till Stockholm, ingalunda
utsträcker sig öfver hela landet, och att denna tillåtelse först
började 1818, hvarefter den sedermera tid efter annan blifvit förlängd
och slutligen, genom 1838 års handelstractat, förklarades
upphöra med 1841 års slut; men att Konungen 1841 infordrade
vederbör, landshöfdingars och öfriga embetsverks utlåt:n
i ämnet; att desamma tillstyrkte, att denna rättighet ännu för någon
tid måtte prolongeras, emedan man ansåg, att för ögonblicket
icke tillräckligt antal Svenska fartyg vore att tillgå, och att på
grund deraf denna rättighet utsträcktes ända lill 1844 års slut;
att derefter Konungen har ytterligare mfordrat vederbörandes upplysningar
i ämnet, hvilka icke ännu åro alla inkomna, men de, som
Den 11 December e m.
325
äro det, afstyrka vidare utsträckning af ifråga var. tillåtelse. Gifvet
är det, att så länge de Finska och Åländska fartygen äga
denna rättighet, så ligger deruti ett stort hinder i vägen för ägarne
till Norrländska och Roslagsskutor att kunna som sig bör befrakta
sina fartyg med de varor, hvilka från de norra orterna skola
föras till Stockholm, och det torde också vara gifvet, att, i samma
ögonblick, som denna rätttghet upphör, kommer också den
fraktvinst, som nu kommer Finland till godo, att stanna inom
landet. Man har uti en betänk, vidfogad reservation påstått, alt
tiden för denna rättighets upphörande icke borde vidtaga förr äu
vid 1846 års slut. För min del är jag öfvertygad, att såvida
Konungen skulle täckas förklara, att denna rättighet upphörde med
1845 års slut, så skulle vi äga fullt tillräcklig tid att construcra
det behöfliga antalet fartyg. För öfrigt får jag erinra derom, att
i ganska många af våra Svenska hamnar ligga fartyg, hvars redare
nu klaga öfver bristande fraktförtjenst. Jag tror således icke,
att de Norrländska sågverks- eller bruksägare skulle hafva att befara
någon särdeles svårighet att få sina produeter framskaffade till
Stockholm, i händelse R. St. skulle bifalla ock K. M. sanctionera det
nu ifrågavar. förslaget. Någon brist skulle väl kanske uppstå de
första mänaderne efter det Finska och Åländska skeppares rättighet
att föra fartyg emellan Svenska hamnar blcfve upphäfven;
men den ökning i fraktförtjenst, som deraf blefve en följd, skulle
snart dillocka fartyg ifrån andra Svenska hamnar och derjemte
inom ganska kort tid gifva nytt lif åt våra Norrländska skeppsbyggerier,
hvilka nu hafva så mycket svårare att tälla med Finnarne,
som de sednare erhålla så väl hampa som virke, segel och
en mängd andra förnödenheter för vida bättre pris än de Svenska,
hvarföre en täflan för våra landsmän alltid blir svår; men
gifvet är det, att om denna täflan undvikes, så skall industrien alltid
framkalla nya fartygs byggande och bchofvet snart afhjelpas.
På denna grnnd anhåller jag om bifall till betänk.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilhelm: Att idka kustfart
är någonting, som handlande nationer icke medgifva åt främmande
fartyg. Jag anser således Ekon.Utsk:s betänk, vara bygdt
på alldeles riktiga statsekonomiska grunder, grunder som ej ostraffadt
kunna någonsin förbises, och som jag tror minst böra förbises
i en tidpunkt, då de inhemska näringarne i allmänhet lida
ett sådant betryck, som för närvar. Jag stödjer mig äfven vid
den omständighet, att BorgareSt., som bör äga insigt i dessa förhållanden,
har tillstyrkt betänk. Hvad angår den af PresteSt. beslutade
modification, så har jag icke något alt deremot väsentligen
anmärka, och får tillkännagifva, att jag röstar för bifall till
betänk., antingen sådant det är af Utsk. framstäldt, eller med den
modification, som R. o. Ad. skulle vilja göra.
Gr. Sparre, Erik: Jag erkänner riktigheten af den slatsekonomiska
grundsats, som blifvit af den sista värde talaren framställd,
nemi. att en nation bör sjelf söka idka kustfarten emellan
sina egna hamnar; men det gifves också en annan lika riktig
326
Den 11 December e. m.
statsekonomisk grundsats, att icke söka förhindra communicationsmedlen,
särdeles från en ort, så aflägsen sorn Norrland, och till
hvilken provins sjöfarten stundom icke är öppen mera än 4 månader
om året. Det måste vara för en sådan ort af högsta vigt,
att på en gång hafva tillgång till ett betydligt antal fartyg, för
att utföra dess producter och ditföra dess behof. Om nu R. St.
skulle gå in till K. M. med en anhållan, att han täckes upphäfva
den Finska handelslractaten, i hopp att derigenom skulle uppstå
en ökad afsättning för inhemska producter, så måste vi också hafva
flera comunicationsmedel än hittills. Det vore således icke
klokt att förminska dessa comunicationsmedel. Tull-journaterne
utvisa, att mera än tredjedelen af de varor, som föras hit från
Norrland, gå med Finska fartyg, och jag känner af flera handelshus
här i Stockholm, med hvilkas bolagsmän jag samtalat, att för
närvar, ofta inträffar brist på fraktfartyg från Norrland. Detta förhållande
är äfven officielt bekräftadt. En ledamot af BondeSt.
har vid denna riksdag yrkat åtal oemot Konungens rådgifvare, för
det att tillåtelsen för Finska och Åländska skeppare att taga frakt
emellan Svenska hamnar blifvit bibehållen. Const.Ulsk. har ganska
noggrant undersökt detta förhållande, och dervid har, enligt
hvad synes af Const.Utskis betänk. N:o 15, blifvit upplyst, att flera
handelshus och skeppsredare här io Stockholm klagat deröfver
att upphörandet af den Finska och Åländska allmogens rättighet
att idka fraktfart på Stockholm skulle utöfva ett menligt inflytande
på Stockholms handel med skogsproducter. Då det dessutom,
i anledn. af vederbörandes infordrade utlåtrn, är skäl att förmoda,
att K. M. i alla fall tager saken i öfvervägande, så skulle jag tro,
att det icke är nödvändigt att Ständerna uttrycka denna önskan,
innan de känna, huruvida det är möjligt att med Svenska fartyg
verkställa den betydliga fraktfarten från Norrland. Det skulle måhända
medföra en högst betydlig skada för de Norrländska producenterna,
om en del af deras producter icke kunde nedföras.
Jag fäster vidare uppmärksamheten derpå, att emot betänk, blifvit
anmäld en reservation af en sjöman, Frih. Cederström, Carl
Emanuel, hvilken icke ansett möjligt att, på den korta tiden af
ett år, en så stor mängd fartyg skulle kunna byggas, samt af en
ledamot af BondeSt. frän Norrland, Strindlund, som å denna provins’
vägnar förklarat, att den skulle lida högst betydligt af denna
åtgärd. Jag vågar således hemställa, om R. o. Ad. skulle finna
nödvändigt att en und. skrifvelse i delta ämne till Konungen
ingår, att R. o. Ad. åtminstone måtte bifalla den af PrcsteSt. antagna
modificalion, alt förbudet icke lager sin början förr än med
1846 års slut.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Tvenne föregtde talare hafva rättvisligen
anfört den statsekonomiska grundsats, att inrikes kustfart
icke bör upplåtas åt främmande makter. Man får således icke blott
betrakta frågan ur en commerciel synpunkt, enär kustfarten och
skeppsbyggeriet verkligen utgöra en betydlig folknäring inom flera,
kanske de flesta af Sveriges kustprovinser. Särskildt bör jag näm
-
Den 11 December e. m.
327
na, att inom Stockholms län denna kustfart emellan Norrland och
Stockholm tillförene varit högst betydlig, och att den sjöfartsidkande
allmogen, under hopp att den Finska tractaten skulle upphöra,
verkligen varit betänkt på att bygga fartyg och utvidga denna rörelse,
men alt, då den sett delta hopp svika, så har hela denna
industri gått tillbaka. Inom Stockholms län funnos redan 229
fartyg, af mera än 5 lästers drägt, med tillsammans 4,879 läster,
hvilka idkade en sådan handel; men bedröfligt nog har erfarenheten
visat, att detta antal under de två sista åren något
nedsjunkit, likväl icke så mycket att icke ännu återstå en hel
mängd fartyg, och flera varf äro redan färdiga att sträcka nya kölar,
allenast man kunde vara förvissad, att denna industri icke längre
kommer att motverkas af den tractat, som äger rum emellan
Finland och Sverige. Den Finska allmogen har verkligen så stora
fördelar framför den Svenska vid idkandet af denna kusthandel,
att det icke är möjligt för den Svenska alt deruti täfla, äfven
om icke det förhållande tages i betraktande, alt rudimaterierna
finnas för bättre pris i Finland än i Sverige. Det finnes nemi.
rättigheter för den Finska seglande allmogen, som icke kunna
och kanske ieke böra medgifvas åt Svenska kustallmogen utan undantag,
den nemi. att besegla Östersjöhafvet i bela dess vidd. Jag
säger, att denna rättighet, utsträckt till Atlantiska hafvet, kanske icke
bör meddelas kustallmogen i Sverige, såsom det af ålskillige önskas,
emedan jag tror, att Svenska skeppsfarten derigenom på det hela
skulle komma att lida; nog af, om kustfarten blifver åt vår allmoge
förbehållen. Deremot inträffar nu, att Finska skeppare,
eller, rättare sagdt, Finska seglande bönder, som fört norra Sveriges
produeter till det södra, der lasta Svenska produeter och
föra dem till Tyska hamnar. Sådant är den Svenska kustfarten
förmenadt, och derigenom uppkommer för den Finska ett slags
monopolium, som nedtrycker den Svenska. Detta förhållande bör,
enligt min tanka, icke längre fortfara, och jag skulle för min del
gerna se, att det med det aldraförsta upphörde, öfverlygad derom,
att i samma stund, som man med full säkerhet får veta, att tractalen
med Ryssland upphör i denna del, så komma äfven skeppsbyggerierna
att med mycken fart framgå. Det finnas socknar inom
Stockholms län, som redan äga den skicklighet i skeppsbyggeri,
att de bygga och tackla fullfärdiga galeaser, som skulle kunna
besegla verldshafvet. Man ser således, att denna industrigren
är på en fot, som bör väcka uppmärksamhet och som jag tror berättigar
den till något skydd. Jag kan derföre icke annat än på
det högsta förorda hvad Ekon.Utsk. i detta fall tillstyrkt och önskar
bifall dertill.
Frih. Cederström: Att dömma afen värd talares yttrande
till fördel för betänk., så skulle man tro, att här mera .vore fråga
att, genom monopoliska förbud emot begagnande af främmande
fartyg, gynna de inhemska skeppsredarne, än att åt Norrländska
producenter bereda en lättad afsättning. Det förra är
dock endast en lumpen aecessoire, ty man får icke glömma, att
328
Don ll December e. m.
der productionen hindras genom för dryga kostnader, der upphör
all production, och med den äfven möjligheten af förtjenst för de
monopoliserade skeppsredarne. Deremot, om man får begagna
frakterne af såväl inländska, som utländska fartyg, hvilka äro lill
hands, så lär det böra erkännas, att frakterna blifva mindre, och
i samma män ökas också productionen samt i följd deraf antalet
af de fartyg, som kunna befraktas. Det är icke genom småsinne,
som man leder en nation lill välstånd; tvertom, man leder
henne directe till fattigdom och lill den modstulenhet, som uppkommer
genom hinder för afsättning. Norrland skulle jemväl på
detta sätt komma att sakna sina förnödenhetsvaror, ty de fartyg,
som nu ditföra spanmål från Österbotten, skulle icke komma, om
de icke kunde påräkna frakt med Westerbottens producter till
medlersta eller södra Sverige. Jag förstår mig icke på dylika
statsekonomiska slutsatser och i hela den civiliserade verlden lärer
det icke vara en främmande makts fartyg förmenadt att sluta
fraktfart till hvad annan ort, som helst. Kustfart med båtar, eller
s. k. cabotage är någonting helt annat; här är icke fråga derom,
utan här är fråga om befraktning af däckade stora fartyg,
och denna fraktfart är icke förbjuden i något land i verlden.
Man måste tillse, att samtlige Svenskar måtte få all möjlig lätthet
för transporten och afsättningen af deras producter, men icke
att det ena länet skall skörda på det andras bekostnad. Jag yrkar
på det högsta ogillande af betänk.
Hr von Hohen ha usen, Michael Silvius: Så vidt jag
känner, så är cabotage förbjuden i alla länder, n.b. i alla länder,
som fästa afseende på sin handelsflotta och som icke önska
att endast drifva en passiv handel, och under cabotage förstås
icke blott en kustfart med båtar, ulan med hvad fartyg som helst,
så snart en främmande nations fartyg gå med frakter emellan ett
lands egna hamnar. En helt annan sak är, att ett främmande
fartyg t. ex. kommer till Sverige och härifrån tager frakt till utrikes
ort. Derföre finnes hvarken här eller i andra länder, mig veterligt,
något förbud. I början af 1700-talet bedrefs cabotage längs
Englands kuster af Holländarne, men Engelsmännen, måne om
sin handelsflotta, förbjödo det snart. I afseende på den kustfart,
som bär är i fråga, är det kanske ännu något mera än den ekonomiska
nyttan, som talar för dess upphörande; men man måste
gå varligt tillväga, och jag anser den termin, som PresteSt. utsatt,
nemi. 1840 års slut, vara den minsta, som man, med iakttagande
af någon varsamhet, kan fixera. Jag skulle hafva önskat,
att den hade varit ännu ett år längre. Jag fäster Hrrmes uppmärksamhet
på, att i Norrland börjats en helt ny industri med
vedhuggning. Denna ved föres nu bit på Finska och Åländska
fartyg, och det är fara värdt, att om häruti ett hastigt afbrott
sker, så kan hela denna industri åter upphöra. Vi, som något
när känna lill fartyg, veta, att det icke går an att lill vedtransporter,
som gifva sä ringa frakt, använda sådana fartyg, som kunna
-
Den 11 December e. m
329
na besegla verldshafven. Denna vara tager nemi. stort utrymme
med litet värde, och man mäste dertill använda sådana fartyg,
som Finnarne begagna och som lill en del, ehuru icke så stora,
finnas i Roslagen. Sådana fartyg måste byggas, och dertill fordras
tid. Folket måste vara förvissadt derom, att de få något att förtjena
dervid. Jag anser att det vore högst oförsigtigt att bestämma
kortare tid än till 1846 års slut; och då jag icke har hopp
om att R. o. Ad. vill utsträcka terminen ännu ett år längre, anhåller
jag alt R. o. Ad. måtte förena sig i PresteSt:s beslut.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det måste vara för Sverige
ett stort intresse att öka handelsflottan sä mycket som omständigheterna
tillåta. Det måste jemväl för Sverige vara ett stort
intresse att öka antalet af öfvadt sjöfolk, såväl för vår handels som
för vår örlogsflotta i krig. Det är således emot landets allmänna
intresse alt bevilja främmande nationers fartyg rättighet till kustfart
inom våra landamären. Också tror jag icke, att inom Europa
något exempel finnes på en stat, som medgifver främmande
nationer en sådan rättighet, utom måhända Turkiet. Det undantag,
som från ISIS i afseende hos oss gällt för Finska fartyg,
anser jag äfven ur politiska skäl böra upphöra. Något äfventyr
deraf för de Norrländska orterna kan jag icke eller se, enär såväl
i Norrland som i Roslagen finnas tillräckliga materialier för
byggande af fartyg, och sjövaut folk, att dem bemanna. Jag anser
det vara en vinst för det allmänna och en skyldig uppmärksamhet
på rikets intressen, att R. St., helst sedan frågan blifvit
väckt, ingå till Konungen med und. skrifvelse i ämnet och anhålla
om upphäfvande af ifrågavar. rättighet för Finska och Åländska
fartyg. Hvad communicationen emellan Österbotten och Westerbotten
angår, tror jag icke alt den är så liflig, ej eller att den
beböfver lida genom den föreslagna åtgärden. Fä produeter behöfver
Westerbotten hemta från Österbotten. Jag tror snarare, att den
omtalta utvägen att från Österbotten få spanmål är obehöflig, helst
Westerbotten är mera tjenligt för jordbruk än Österbotten. Ehuru
jag tror, att den i Utsk:s betänk, föreslagna terminen lill 1845
års slut kunde vara tillräckligt lång, vill jag likväl, för att lugna
alla farhågor, instämma med Hr von Hohenhausen i den anhållan,
att R. o. Ad. förenar sig uti PresteSt:s beslut. Det bör icke kunna
blifva någon brist på transporterne från Norrland till Stockholm,
om ett sådant beslut, i händelse det af Konungen gillas,
blir kungjordt i så god tid, som nu är fråga om. På denna lid
hinna så väl nu under byggnad varande fartyg att fullbordas, som
nya fartyg att färdiga byggas; och dessutom höra vi redan från
mänga ställen den klagan, att Svenska fartyg ligga obegagnade, af
brist på frakter. Vi se, att skeppsbyggeriet ökas, och vi hafva
nyligen af Gr. Horn hört, huruledes skeppsbyggeriet har stannat i
sin tillvext, derföre att de främmande fartygen upptaga frakterna.
Jag tillstyrker således bifall till Utsk:s betänk., med den förändring,
alt året 1845 ändras till 1846.
5 0. 42
330
Den 11 December e. m.
Hr Rosenblad, Bernhard: Hvarje tid har haft sina satser,
som, under yrkande att vara obestridliga och kallade sig en
allmän opinions, ensidigt och pockande fordrat tillämpning, icke
medgifvande den Ingna pröfningens inkast. Om än vår tid utmärker
sig för sin rikedom i dylikt hänseende, hafva dock icke
de förflutna saknat deras tillgångar å s. k. ”obestridliga satser,”
ehuru helt olika dem, som nu framträda med detta anspråk. För
trenne århundraden tillbaka gjorde sig på delta sätt den fordran
gällande, att ali handel och, i möjligaste måtto, alla handtverk
och all sjöfart skulle sammanföras hos städerne. Från Tyskland
infördes denna lära till Sverige, och ehuru under största delen
af det århundrade, som närmast derpå följde, utmärkte män stodo
i spetsen för Sveriges styrelse, förmådde de dock icke undandraga
sig detta inflytande af deras tids s. k. allmänna opinion.
Vid medlet af 1500-talet fans på Sveriges kuster såsom folknäring
en, efter landets dåvarande förhållanden, icke obetydlig landlmannasjöfart,
och som, om den fått fortfara, kunnat utveckla sig
till en rik grundval för Rikets välstånd och sjöförsvar. Under
sista hälften af 15-de och den första af
kommo en mängd författningar, afseende landtmannahandelns
och sjöfartens tillintetgörande, till fördel för städerne, och särdeles
kraftiga voro i detta fall bemödandena att qväfva dessa industrigrenar
i Norrland, lill fördel för Stockholm. Men som denna
inflytelserika stads eget intresse fordrade ett medgifvande för
allmogen på Aland och i Finska skärgården att sjelfve få föra
deras för Stockholms proviantering nödiga varor till hufvudstaden,
hvilkas transport blifvit för dyr, om den skulle verkställas med
stadens egna, stora skepp, så tillät man i detta hänseende en afvikelse
från den allmänna regeln. På detta sätt räddades skeppsfarten
såsom en folknäring för Aland och Finska skärgården, och
fick tillfälle att ytterligare uppblomstra under sednare tiders
mildare lagstiftning, under det att denna folknäring nära utrotades
i de flesta öfriga delar af Riket.
Men stora politiska misstag, om än ofrivilliga, sakna dock
sällan deras nemesis. När man under ändrade åsigler i sednare
tider velat återupprätta sjöfarten såsom en folknäring, har detta
icke lyckats, .ty beklagligen är det lättare alt förstöra, än alt återuppbygga.
Afven Stockholm fick känna olägenheterna af den
Norrländska skeppsfartens tillintetgörelse, hvilken kunde föra tunga
varor för godt pris. Under utvidgade förbindelser uppstod således
behofvet att, särdeles för trädvarors transport från de norra
orterne till hufvudstaden, använda Finska och Åländska fartyg.
Men då, genom Finlands afträdande år 1809, dessa fartyg
upphörde att vara Svenska och dermed förlorade rättigheten att
idka Svensk kustfart, framkallade behofvet ansökningar, från Stockholms
Grosshandelssocietet samt sågverksägare m. 11. i de norra
provinserne, om att fortfarande få, lill förande af vissa varor, begagna
Finska och Åländska fartyg. Efter anställda undersökningar,
som bekräftat behofvet, har Regeringen tid efter annan för
vissa år beviljat en sådan rätt, dock med inskränkning till endast
Den 11 December e. m.
331
ulförsel af ifrågavar. varor och emot erläggande af båk och lolsafgifter,
från hvilka i allmänhet den inrikes sjöfarten är befriad.
Det är ett misstag af Gr. Horn, att den lemnade rättigheten grundar
sig på handelslraclaterne med Ryssland. Med de inskränkningar
och dryga afgifter, som Finska farlygén voro underkastade,
men hvarifrån de Svenska voro befriade, åsyftades att lemna
ett premium för den Svenska skeppsfarten, som skulle föranleda
dennas tillökning och på delta sätt undanrödja behofvet alt begagna
främmande fartyg. Detta har dock icke lyckats, och sålunda
fruktar jag, att om man vill uppnå delta mål, en bestämdare
punkt måste utsättas, dä den lemnade rättigheten ovillkorligen
skall upphöra. Man har här bestridt riktigheten af den
grundsats, att i allmänhet förbehålla eget lands fartyg den egna
kustfarten eller farten emellan egna hamnar. Denna grundsats
är dock i de flesta länder antagen. Jag känner endast Danmark,
som antagit en motsatt, och jag tror, att många vigtiga skäl fordra
dess antagande i allmänhet, med afvikelse!- endast för tillfälliga
förhållanden, dä öfvervägande intressen så kräfva.
Gr. Horn har trott, att den Finska fartyg lemnade rätt att,
ehuru med stora inskränkningar och mot betydliga afgifter, föra
trädvaror, tjära och jern från norra länen till Slockholm, vållat
den nu under scdnasle år inträdda minskning i skeppsbyggeri och
sjöfart i Roslagen, alt om endast förutnämnde rätt upphörde, skulle
dessa yrken der genast uppblomstra, hvaremot Hr Gr. för ett
sådant mål ansåg mera likgiltigt, om den s. k. landlmannasjöfarlen
i Sverige erhöll samma utvidgade förmåner, att besegla alla
Östersjöns kuster, som Ryska Regeringen tilldelat den Finska.
Dessa Hr Grefvens åsigler kan jag ej dela. Roslagsskepparne hafva
aldrig saknat den täflan i afseende på skeppsfarten emellan
Norrland och Slockholm, som de nu äga med Finska och Åländska
fartyg. Tvertom hafva de i sednare tiden vunnit fördelen af
de inskränkningar och afgifter, hvilka deras medtäflare underkastats.
Deremot tror jag den närvar, minskningen i rörelsen i Roslagen
stå i samband och vara en följd af den allmänna stagnation,
både vår och hela handelsverldens sjöfart under de sista
3:ne åren varit underkastad. Afven tror jag, att Roslagen, der
så många elementer finnas alt bilda skeppsfarten till en folknäring,
i vida högre grad skulle draga fördel af utvidgade friheter
för den s. k. landlmannasjöfarten i allmänhet, än genom befrielsen
från Finska och Öländska medtäflare i kustfarten emellan Norrland
och Stockholm, ty naturligtvis skulle denna sednare med
största fördel kunna bedrifvas af de norra länens egna fartyg, om
sjöfart åter inom dem blefve en folknäring, då deras redare lättare
kunde beräkna de lämpliga lidpunkterne, returfrakter o s. v.
1S32 års K. förordn. om landlmannaseglationen är ett af de
vackraste ekonomiska minnen frun den sistförflutna tidens styrelse.
Den banade vägen för återbildandet af skeppsfart, såsom en
folknäring i Sverige, och har redan burit rika frukter. Men det
fordras alt fortsätta den bana man en gång beträdt och de nu
gällande stadganderna erbjuda manga anomalier. De tillåta landt
-
332
Den 11 December e. m.
mannaseglation på Norrige, Finland och Danmark, men icke på
Tyska och öfriga Ryska kuster vid Östersjön. Dock tyckes intet
skäl finnas att medgifva t. ex. en Blekingsk bondskeppare att besegla
Kattegat och hela vestra kusten af Norrige ända lill Vardöhus,
men att förbjuda honom segla lill den midt emot hans
hembygd liggande Preussiska stranden. Kustallmogen i Bohuslän
och norra Halland är i naturlig fallenhet och sjövana fullt
jemförlig med den på motsvarande Norrska kust. Pä denna hafva
de för skeppsfarten lemnade friheter utbildat denna till en för
hela Norrige högst betydande folknäring. På hela denna kust
från Holmestrand lill Lindesnäs har hvarje fiskeläge utbildats till
en depot för skeppsfart, och derigenom att den drifves såsom folknäring,
kan den drifvas med en ekonomi, som sätter den öfver
all täflan i billiga frakter. Vanligen är skepparen och ofta besättningen
delägare i fartyget. Hvilken säkerhet mot prejerier
på hyra och mot rymningar, samt derigenom hvilken besparing
sålunda uppkommer, behöfver jag icke utreda. Ingenting bindrar,
att, med lika frihet, skeppsfarten på samma sätt i Bohus
län skulle utbilda sig till folknäring. Beviset finnes i redan befintliga
data. Bohuslänska bondskepparne, som få befara Norrige
och Danmark, verkställa största delen af Fredrikshalls och
Fredriksstads, och äfven någon del af Drammens trädvaru-utförsel till
Danmark, och man har äfven exempel, att, då man i Norrige icke så
noga undersöker, på hvilka länder dessa skeppare äro berättigade
att segla, de begagnats för utförsel af trädvaror från Norrige lill
Frankrike, en frakt hvartill de icke äro berättigade till i Sverige.
Också verkställes det Bohuslän så nära belägna Götheborgs hela
trädvaru-utförsel nästan uteslutande med Norrska fartyg, hvaraf
på det hela omkring 50,000 läster årligen användas för Tillförsel
af Svenska trädvaror lill Frankrike, England, Holland och Belgien.
Jag ber Ståndet om ursäkt, att jag tillåtit mig denna frän
den egentliga frågan afvikande digression, men då ämnet var bragt
å bane af en annan talare, har jag trott mig böra begagna tillfället
att anföra hvad jag nu haft äran yttra.
Beträffande det nu under föredragning varande betänk., får
jag på anförda skäl tillstyrka bifall derå, med den af PresteSt. beslutade
förändring; men då jag inser hela viglen att mildra de
olägenheter, som lill en början måste uppkomma af upphörandet
af Finska fartygs begagnande till den ifrågavar. kustfarten, anser
jag mig böra i samband härmed väcka den motion, att 10,000
r:dr måtte anslås dels såsom lån och dels såsom understöd åt de personer,
hvilka inom de norra länen under loppet af åren 1845 och 1840
bygga och utrusta fartyg, tjenliga att föra trädvaror till Stockholm.
Hr Gripenstedt, Joh. Au g.: En värd talare har fästat
särdeles vigt derpå, att de som i första rummet borde känna behofvet
af den omtalta rättigheten, nemi. Stockholms handlande,
hafva ansett densamma böra fortfara. Det är visserligen sant,
att dessa kunna bedömma frågan med sakkunskap, men dervid
är dock^ett litet item att iakttaga, nemi. om de äfven äro opartiska.
Ar detta icke fallet, så är deras vittnesbörd icke eller
Den 11 December e. m.
333
mycket att värdera. Och som Stockholms handlande tydligen äro
enskildt intresserade i frågan, enär ett upphäfvande af tractaten
skulle till en början försvåra för dem lättheten att till godt pris
befrakta fartyg, så torde deras yttranden och det derpå grundade
skäl helt och hållet förfalla. Äfvenså torde den värde talaren
medgifva, att Strindlunds och hans vänners från de norra orterna
obenägenhet emot förslaget får qvittas med Malts Pehrsons talan
för sin ort, ty båda äro endast organer för olika localiutressen.
Frågan måste derföre betraktas från en mera allmän synpunkt.
Om man då anser henne blott såsom stalsekonomisk, så
är det påtagligt, att alla frakter, som gå till utländningen, i och
för sig sjelfva äro en förlust; men om dessa frakter deremot befordrade,
eller vore villkoret för en production inom landet, som
eljest skulle upphöra, så är det möjligt, att den ökade exporten
kan motväga denna förlust, och dessutom lemna vinst för Riket.
Hvilketdera, sora i detta fall skulle blifva öfvervägande, antingen
vinsten af en ökad export eller förlusten af de utländska frakterna,
är omöjligt att på förhand afgöra; men sannolikt synes det
vara, att om äfven till en början någon minskning skulle uppstå
i trafiken emellan Stockholm och de norra orterna, så skulle den
likväl snart komma att återstiga till sin förra höjd, medelst en
ökad inhemsk sjöfart, och åtgärden således ur statsekonomisk synpunkt
vara riktig. Men en långt högre betydelse får saken, sedd ifrån
en annan sida, hvilken också Frih. Palmstjerna redan nämnt, nemi.
den politiska. Den tid kunde komma, då man dyrt finge ångra,
att hafva på detta sätt uppfostrat ulländningar till lotsar i våra
inre farvatten, i st. f. att^uppamma eget sjöfolk och en handelsflotta,
som i farans stund kunde vara af oberäknelig nytta. Deruti ligger
det stora och vigtiga af frågan, och detta skäl allena skulle,
äfven om inga andra funnos, förmå mig att utan ringaste betänklighet
biträda Utsk:s förslag, hvarå jag nu tager mig den friheten
att tillstyrka bifall.
Gr. Sparre: Jag får erinra den siste talaren, att jag började
mitt förra yttrande med att erkänna riktigheten af den statsekonomiska
sats, att kustfarten bör bedrifvas af landets egna innebyggare.
Jag blott yttrade den mening, som jemväl Hr von
Hohenhausen sedermera framställde, alt man borde vara varsam,
då man ville frångå ett gammalt och naturligt förhållande. Jag
tror, att det tillhör den nyare tidens åsigter att vara försigtig med
restricliva åtgärder i handels- och näringsförhållanden, och jag
tror, att detta isynnerhet bör tillämpas på ifrågavar. fall, då seglationen,
på sätt jag förut nämnt, icke är öppen till Norrland
mera än omkring 4 månader om året. Det har blifvit invändt,
att jag blott åberopat deras vittnesbörd, som äro parter i målet;
men jag skulle tro, alt äfven deras intressen böra vid denna fråga
hufvudsakligen afses. Köpmannens i Stockholm intresse är
dessutom detsamma som producenternas, ty om icke afsättning på
deras varor är möjlig, så lida de lika mycket som köpmannen.
Det är derföre jag har trott, att om för närvar, tillräcklig tillgång
saknas på Svenska fartyg, så kan det icke vara förenligt
334
Den il D ecemlier e. m.
med ett billigt afseende på det inhemska trädvaru-handelsmannaintresset,
att på en gång upphäfva den ifrågavar. fraktfarten. Det
är på grund häraf jag yrkar, att R. o. Ad. måtte förena sig i
PresteSt:s beslut.
Frih. Cederström: Riksdagsm. från Westernorrlands län
Nils Strindlund yttrar sig sålunda: ”Emot det af 11. Utsk. fatta
n
•' o n
cie beslut, att Finnar oell Aländningar icke efter 1845 ars slut
få verkställa frakter från norra delen af Sverige lill annan inrikes
ort, får jag mig reservera, på den grund, alt, då det är upplyst,
att Finnar och Aländningar, under vanliga förhållanden, un
der
föreg:de åren, bestridt en tredjedel af trädvarulransporten
från ifrågavar. orter, så skall nödvändigt inträffa, om R. St. bifalla
och K.. M. gillar hvad Ulsk. i denna del hemställt, eller att
icke efter är 1845 Finnar och Aländningar få verkställa frakter,
att nära en tredjedel af Norrländska trädvarorne och tjära skola
blifva i orterne qvarstående, i brist på fraktfartyg, och isynnerhet
skall det inträffa, att all den Norrländska veden, som förr
kommit till Slockholm, skall helt och hållet uteblifva, hvarigenom
en ökad import af denna vara från Finnland blir nödvändig. Eli
stor förlust komme på så sätt att drabba de norra orterne, i det
att de ej finge sina varor afyttra, förrän isynnerhet bräderne blifva
gamla och mörka lill färgen, och således osäljbara, utom det
att fraktprisen blefve för högt uppjagade, hvilket producenterna
äfven mäste vidkännas.” Denna riksdagsman är, såsom producent
af betydliga qvanliteter trädvaror, inom sitt Stånd känd för cn
rättskaffens, pålitlig och kunnig man; denne man har här yttrat
helt enkelt sin erfarenhets bevis öfver det oskickliga i förslaget.
Ar frågan nu här till fördel för några skeppsbyggare, alt få ett
premium på samhällets bekostnad, både för de consumerande i
liufvudstaden och för de producerande i de norra orterne? Denna,
del af Sverige, som utgör hälften af dess areal med icke mera
än af dess befolkning, är lill sin inre rikedom så omätlig, att
det är rysligt vådligt för lagstiftande makten alt stifta någon för
fattning,
som i ringaste mån minskar möjligheten för afsättning
af dess produeter. I den mån, som folkmängden i dessa orter
tilltager, i den mån behöfva de ock spanmål, som de icke kunna
sjelfve producera, och den måste de hafva; men det är metaller
och trädvaror, som de i ofantliga qvanliteter kunna afyttra,
såväl inom landet, som utom detsamma. Ar det då tänkbart att
vi vilja förbjuda sådaue fartyg, som komma dit med sine varor,
att få taga frakt tillbaka från desse orter? Hvar finna det tänkbart
rimliga i en sådan författning?
Tvenne ledamöter hafva talat om Sveriges behof af sjömän;
nå väl, är det pä sädane fartyg, som sjömännen bildas? Ar det
icke på fiskarebätarne, som den art sjömän skola bildas, som ve
ta
att se faran och döden i ögonen? Eller sker detta på fartyg,
som föra varor längs kuster, färdiga alt löpa i hamn undan hvarje
storm ? Fiskaren, som ligger för vrak på hafvet, han får följa
stormarne och han blifver äfven derigenom sjöman. Desse utgöra
pepinieren för sjömännen, såväl i England, som i Frankri
-
Den 11 December e. m.
335
ke och jag uppmanar Ilrnne att i detta afseende läsa 1807 års
författning af Napoleon, då han förbjöd notars användande vid
sill- och hafsfiske vid Frankrikes kuster. Bland motiverna till denna
lag yttrade han, att det är uti fiskrarne, som flottan har sin
bästa skola och alt det är af dem, som de dugligaste sjömännen
hildas. Jag afstyrker betänk., såsom varande skadligt och till sina
följder förderfligt.
Hr Munck, Bror Gust. Reinh.: Här har redan blifvit
sagdt, att ifrågavar. fraktfart är och bör vara för Sverige en högst
vigtig industrigren, och det vore väl bra besynnerligt, om icke
Sverige med dess rika tillgångar på timmer, isynnerhet på sådant,
sorn erfordras till byggande af mindre fartyg, skulle kunna från
den ena inhemska hamnen till den andre transportera sine producter.
Man har här åberopat en sjömans reservation. Jag sätter
allt värde på Frih. Cederströms, Carl Emanuel, omdöme; men
Frilnn har icke förnekat, att ju icke ett fartyg kan hinna byggas och
utrustas inom den af Ulsk. föreslagna lid, och då behöfver man
icke vara sjöman för att finna, det flera fartyg äfven kunna inom
samma tid byggas och utrustas. Det är sagdt och det är äfven
sant, att denna frakt nu bedrifves till en tredjedel med Finska
fartyg; men det kommer sig deraf, att vi icke kunna concurrera
med Finnarne, och att derföre en del af våra fartyg ligga obegagnade.
För öfrigt om under första året möjligen någon brist
på inhemska fartyg lill bedrifvande af denna frakthandel skulle
uppslå, så är jag fullkomligen öfvertygad derom, att Finnarne
mycket gerna skulle vilja sälja en del af sine fartyg, emedan det
är allmänt bekant, att deras frakthandel på Ryssland icke är lönande.
Jag tillstyrker vördsamt bifall till Utsk:s betänk.
Gr. Horn: Lika med den siste värde talaren har jag tillstyrkt
bifall till Ulsk:s betänk. Jag bar gjort det på den grund,
att jag är öfvertygad derom, att till 1846 års början skall ett
tillräckligt antal kustseglande fartyg finnas, från Svenska varfven
utgångne; men då flere talare här äro af en motsatt mening, och
jag tror mig inse, att betänk., om det kommer att antagas, blifver
det med det amendement, som »r föreslaget, så vill jag äfven
deruti förena mig, på det att man måtte vinna åtminstone ett
ändamål, eller det, att en gång komma till skydd för denna vigtiga
inhemska näring. En värd talare har yttrat, att det icke
vore genom kustfart, som nationerne bildade sina sjömän, utan
att delta skedde på fiskarebåtarne. Jag vili visserligen icke bestrida,
att ju icke äfven af fiskare danas förträffliga sjömän; men jag vägar
äfven tro, alt kustfarten i detta fall är af en särdeles vigt.
Särskildt tror jag, att den största sjömakten, England, fäster en
uteslutande vigt just vid denna kustfart, för atthilda sina sjömän;
det är nemi. hvad jag tror, från stenkolsfararne invid Englands
kuster, som Englands både handels- och krigsflotta tager sina bästa
sjömän.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: För min del får jag yttra,
336
Den 11 December e. m.
att jag visserligen anser bäst vara, om den ifrågavar. kustfarten
kunde genast utföras genom inhemska fartyg. Men jag är öfvertygad,
att de skäl, som reservanterne anfört, förtjena allt afseende.
När nu 3:ne RiksSt. redan fattat deras beslut, så skulle R. o. Ad.,
i händelse Ståndet afveke från de öfriga 3:ne Stånden med sin
särskilda mening, intet uträtta. Jag anhåller derföre, att R. o.
Ad. måtte instämma med Högv. PresteSt., hvarigenom år 1S46
utsattes, och således den minsta skada vållas, som af ett sådant
beslut möjligen skulle kunna åstadkommas.
Ofverläggningen förklarades härmed vara slutad, hvarefter
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att om han icke misstagit
sig, hade de talare, hvilka vid början af ofverläggningen yrkat
ovillkorligt bifall till betänk., numera förenat sig med dem, som
yrkat bifall derå, med den af PresteSt. beslutade förändring, hvadan
II. Ex. ausåge sig böra i öfverensstämmelse dermed framställa
propos. och finge hemställa, om R. o. Ad. behagade bifalla Allm.
Besv.- o. Ekon.Ulskrs betänk. N:o S4, med den förändring, alt,
uti den Utsk. tillstyrkta und. skrifvelse, orden ”med 1845 års
slut” utbytas emot orden ”sednast med 1846 års slut.”
Ropades ja.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s 27 sisth Nov. f. m.
på bordet lagda betänk. N:o 85, i anledn. af väckt motion om
förtydligande af K. förordn. d. 11 Febr. 1S32, ang:de landlmannaseglalionen.
R. o. Ad. biföll detta betänk., hvilket jemväl af de öfriga
RiksSlin var bifallet.
Föredrogs Allm. Besv.- o, Ekon.Utsk:s d. 27 sisth Nov. f. m.
på bordet lagda betänk. N:o 86, i anledn. af väckt motion om
upphörande af stapelstädernes åliggande att importera vissa qvantiteler
salt.
Underl, t. f.
BondeStm bifallit detta betänk., men BorgareSt. för sin del be
slutit,
alt R. St. må i und. skrifvelse hos K. M. begära, att
salt-import-skvldigheten för Uddevalla stad måtte nedsättas lill
2,500 tunnor.
Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s betänk. N:o 86 blef af R. o.
Ad. bifallet.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis d. 27 sisth Nov. f. m.
på bordet lagda utlåt. N:o 87, i anledn. af återremiss af betänk.
N:o 35.
Sedan underl, t. f. Ridd. secret. upplyst, att detta utlåt,
blifvit bifallet af PresteSt., lagdt lill handlingarne af BoudeSt. samt
lagdt till handlingarne med ogillande af BorgareSt., blef detsamma
lagdt till handlingarne, med förklarande, alt R. o. Ad. vidblef
sitt vid pröfningen af betänk. N:o 35 fattade beslut.
Före
-
Den 11 December e. m.
337
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 27 sistl. Nov. f. m.
på bordet lagda mern. N:o 88, i anledn. af återremiss utaf betänk.
N:o 39.
Lades till handlingarne.
Föredrogs det af Hr Rosenblad, Bernh., d. 30 sistl. Nov. f.
m. framställda och af H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus, såsom
motion upptagna förslag i fråga om bevillningen för de embetsoch
tjenstemän, hvilka af de förenade Rikena samfäldt åtnjuta
aflöning eller tractamente.
Remitterades till Bevilln.Utsk. och communicerades de öfriga
RiksStm.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 30 sistl. Nov. e. m. på bordat lagda
utlåt. N:o 62, i anledn. af väckt motion om inleverering till
statsverket af den under K. Krigscollegii förvaltning slående En
per mille-fonden.
lindert, t. f. Ridd.secret. tillkännagaf, att Preste- och
BorgareStm bifallit detta utlåt., men prot.utdr. rör:de BondeSt:s
beslut i ämnet ännu icke till R. o. Ad. inkommit.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos., blef StatsUtsk:s ifrågavar. utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs, såväl StatsUtsk:s d. 30 sisth Nov. e. m. på bordet
lagda utlåt. N-.o 63j i anledn. af hegardt anslag i st. f. den hemmansägare
inom Landa socken af Halland tillerkände, men dem
frånröfvade utflyttningshjelp, som ock Hederv. BoudeSt:s d. 4
dennes e. m. på bordet lagda prot.utdr., innehållande inbjudning
till Medstånden att deltaga i BondeShs beslut, att ett till 500 r:dr
b:co nedsatt belopp borde i nämnde afseende utaf allmänna medel
utgå.
Underh t. f. Ridd.secret. tillkännagaf, alt, enligt ankomna
prot.utdr., PresteSt. d. 5 dennes, vid föredragningen af StatsUtsk:s
ifrågavar. utlåt., bifallit detsamma, samt BorgareSt. d. 9 dénnes,
vid föredragning af såväl berörde utlåt., som BondeShs inbjudning
i ämnet, beslutit att, med godkännande af den uti Utsk:s utlåt,
intagna slutledning, på det sätt biträda inbjudningen, att Ståndet
bifallit, att ett till 500 r:dr b:co nedsatt belopp må, såsom gåfva,
af allmänna medel, till förrbemälde hemmansägare inom Landa
socken af Halland utgå.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: För min del tycker jag,
att det vore skäl att IL o. Ad. instämde i BondeSt:s beslut. Jag
medgifver visserligen, att Utsk. kunnat hafva rätt i sitt afstyrkande;
men saken är dock af en så högst ovanlig beskaffenhet, att man
icke har anledn. förmoda t. att, ett- bifall till den- af motionären
gjorda anhållan för framtiden kan blifva ett verkligt prejudicat.
5 H. 43
33S
Den 11 December e. m.
Såsom det synes af betänk., hade de medel, som voro anslagne
till utflyttningshjelp för hemmansägare inom Landa socken af Halland,
blifvit lyftade af socknens ombud, men penningarne honom
frånröfvade. Röfrarne blefvo väl erlappade, men penningarne voro
emedlertid förkomna, så att socknen blef alldeles utan den påräknade
utflyllningshjelpen. Om nu BondeSt. bifallit, att 500
r:dr b:co må såsom gäfva af 15. St. tillgodokomma ofvannämnde
socken, lill ersättning för den Hilna förlusten; så tycker jag, att det
icke vore för mycket, om 15. o. Ad. äfven visade densamma sin
välvilja, förmedelst ett instämmande i delta BondeShs beslut.
Frih. Cederström, Jacob; För min del kan jag icke tillstyrka
bifall till BorgareStts i ämnet fattade beslut. Om ifrågavar.
hemmansägares fullmäktige gjort sin skyldighet, så bade han under
rycommendation afsändt medlen, dä, om äfven posten blifvit
röfvad, socknen dock hade lätt sina penningar åter från Postverket.
Att, pä ett förhållande, som är oriktigt, eller då en person
blifvit rörvad på penningar, man skall af B. St. begära ett anslag,
det kan leda oss in på en högst besynnerlig bana; ty då
skulle äfven allt hvad som rånas och röfvas i Sverige och som ej
är assureradt, af R, St. på gunst och nåd genom bevillningsmedel
ersättas. Prejndicatet duger icke här vid lag, mine Hrr!
Då en socken tagit sig ett ombud för att lyfta penningar, så skall
delta ombud äfven i den ordning, som förfatlningarne bjuda, tillställa
vederbör, deras penningar, i hvilken händelse fråga om
röfveri icke lärer kunna uppstå.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Hvad som i
denna fråga är utrönt, är, att den person, som hade uttagit penningarne
och som dertill var lagligen bemyndigad, blef röfvad,
samt röfrarne ertappade och straffade, dock utan alt kunna tillrättaskaffa
det ringaste af de röfvade penningarne. Deremot är
ingalunda utrönt, huruvida hemmansägarne i Landa socken hade
någon postgång dit, samt huruvida således det stod dem öppet att
å denna väg fä sig penningarne tillsände. Skulle nu förhållandet
så vara, att någon postgång icke fans emellan närmaste postcontor
och ofvannämnde socken, utan således innebyggarne i
socknen sjelfve voro nödsakade ali å posteonloret utlaga sina bref,
så kan det ingalunda blifva Postverkets skyldighet att ersätta de
penningar, som å vägen emellan nämnde postcontor och Landa
socken blifvit ett socknens ombud frånröfvade, hade de än blifvit
under recommendation samma postcontor tillställde. När utomdess
vid andra olyckor R. St. sällan undandraga sig alt komma
nödställde till hjelp, sä ser jag icke, hvarföre R. St. vid detta
uppdagade förhållande skulle annorlunda sig förhålla, och jag får
således tillstyrka antagandet af hvad Vällofl. BorgareSt. i denna
sak beslutit.
Gr. Gyldenstolpe: Jag har icke fästat tillräcklig uppmärksamhet
på skillnaden emellan Vällofl. BorgareSt.s och Hederv.
BondeStrs beslut i denna fråga; det förra har nemi, bifallit
I>en 11 December e. m.
339
denna summa såsom gåfva, då deremot det sednare har beviljat
den såsom eli anslag. Ehuru jag tycker, att i det hela namnet
är af föga betydenhet, så vill jag dock hellre förena mig med
Vällofl. BorgareSt. uti dess fattade beslut, på det att man icke
raå kunna säga, att delta skall kunna vara ett prejudicat. Frih.
Cederström har ansett, att det vore oriktigt, alt hemmansägarne
i Landa socken skulle få någon ersättning. Då emedlertid, i händelse
medlen blifvit dem tillsända på posten, men denne blifvit
röfvad, desamma ovillkorligen hade måst af Postverket utbetalas,
så ser jag icke nu, då det är uppdagadt, att penningarne blifvit
från ett socknens ombud röfvadé, och dä det dessutom icke är utrönt,
huruvida någon postgång fans, något skäl, hvarföre statsverket
ej skulle ersätta ifrågavar. hemmansägare den lidna förlusten,
helst dä delta icke vore någon kännbar utgift för R. St.
Frih. Palmstjerna,'Nils Fredr.: Jag förenar mig till
alla delar med Gr. Gyldenstolpe. Jag afstyrker på det aldra högsta,
alt R. o. Ad., uti en fråga sådan som denna, måtte lägga
hinder för uppfyllande af Medständens önskan, och anhåller derföre
om propos. lill bifall å det af BorgareSt. fattade beslut. Vore
fråga om att tillerkänna ifrågavar. socken denna summa, såsom
en skyldig ersättning, så borde det visserligen vägras; men såsom
gåfva tror jag att det kan så mycket mera tillstyrkas, som
beloppet är så ringa; helst det skulle uttydas såsom en verklig
oginhet, om man ej samtyckte lill en sä billig ersättning, billig
lill den grad, att jag beklagar, det ej summan blifvit till dess
rälta belopp uppförd, för att få densamma beviljad.
11. Ex. Ilr Gr. o. Land tm. yttrade, att då Frih. Cederström
yrkat bifall till Utsk:s utlåt., borde propos. derå först framställas,
hemställande H. Ex. fördenskull, om R. o. Ad. bifölle
StatsUtsk:s utlåt. N:o 63.
Ropades nej.
H. Ex. hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade instämma
i BorgareSt:s beslut, att, med godkännande af den uti Utsk:s
utlät, intagna slutledning, på det sätt biträda BondeSbs inbjudning,
att Ståndet bifaller, att ett lill 500 r:dr b:co nedsatt belopp
må, såsom gåfva af allmänna medel, till förrbemälde hemmansägare
inom Landa socken af Halland utgå..
Ropades ja.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 30 sisth No v. e. m. på bordet lagda
utlät. N:o 64, ang:de yrkad restitution till Upsala stad af erlagd
äganderätts bevillning för en del af stadens jord.
Undert. t. f; Ridd.secret. upplyste, att detta utlåt, blifvit
bifallet af samtliga de öfriga RiksStm, hvarefter detsamma äfven
af R. 0. Ad. blef bifallet.
Föredrogs SlalsUtsk:s d. 30 sisth Nov. e. m. på bordet lag
-
Den 11 December e. m.
da utlåt. N:o 65, i anleda, af Fullmäktiges i Riksg.cont. hemställan,
ang:de den numera indragna eanccllis.t-tjensten vid deras
expedition.
Sedan lindert, t. f. Ridd.secret. upplyst, att samtliga de
öfriga RiksShn bifallet det nu föredragna utlåt., blef detsamma
jemväl af R. o. Ad. bifallet.
Då nu föredrogs StatsUtsk:s d. 30 sisth Nov. e. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 66, i anledn. af väckta motioner om alla bevillningsmedel
samt öfriga statsmedels ingående till Riksg.cont.,
blef detsamma ånyo lagdt på bordel, på begäran af Gr. Gyldenstolpe,
Anton Gabr., Gr. Mörner, Carl Göran Detloff,
m. fl.
Föredrogs StatsUlskis d. 30 sisth Nov. e. m. på bordet lagda
mern. N:o 67, i anledn. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut, rör.de
K. f. d. Cancellistyrclsens s. k. handcassa och ett räntan å dess
capitalfond motsvarande statsanslag.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Som R. o. Ad. behagade
finna, har StatsUtsk. icke här följt de logiska reglorna vid
uppställningen af förslaget till voter.propos. Utsk. har nemi. börjat
med slutsatsen och derpå grundat sitt förslag i afseende på
premissens beskaffenhet. Här är den hufvudsakliga och första
frågan, huruvida Cancellistyrelsens handcassa skall till Riksg.cont.
öfvcrlemnas, och i händelse detta öfverlemnande äger rum, blir
fråga, huruvida något statsanslag skall uppföras, motsvarande räntan
af denna cassa. Utsk. har deremot ansett, att statsanslaget å
riksstat är den fråga, som föranleder votering i förstärkt StatsUtsk.
, och hufvudfrågan, huruvida medlen skola öfverlemnas til!
Riksg.cont. eller icke, förbindes sedermera med frågan om statsanslaget.
På detta sätt har Utsk. deducerat sig till ett voteringsförslag,
som på annat sätt icke hade kunnat komma i fråga, enär
medlen icke äro riksgäldsmedel och icke kunna blifva det, förr
än de till Riksg.cont. äro öfverlemnade. Frågan är för öfrigt
gammal; den var nemi. vid 1834 års riksdag redan å bane, då
R. St. fattade det beslut, att cassan borde till Riksg.cont. öfverlemuas,
hvartill dock K. M. då vägrade Sitt bifall. Vid sisth
riksdag tog frågan samma vändning; R. St. beslöto nemi. att cassan
borde till Riksg.cont. öfverlemnas, men K. M. nekade. Ständerne
uppförde likväl dä på S:de hufvudtiteln ett anslag, motsvarande
räntan å sjelfva capitalet, hvilket utgjorde 9000 r:dr, för
den händelse, att K. M. lemnade Sitt bifall till medlens öfverlemnade
till Riksg.cont. Summan synes mig så obetydlig, att någon
vidare fråga derom icke hade bort väckas. Nu har likväl så
skett: K. M. har nemi. uti Sin nåd. propos. om statsverkets tillstånd
och behof förklarat, att som K. M. icke bifallit R. St:s vid
sista riksdagen gjorda anhållan om denna cassas öfverlemnande
till Riksg.cont.; så anser K. M., att den summa af 450 r:dr, som
å 8:de hufvudtiteln finnes uppförd, bör från samma hufvudlitel
Den 11 D ecember e. m.
341
afföras. Detta har StatsUtsk. äfven gjort i dess sista utlät., och
är denna åtgärd af R. o. Ad. gillad. Nu torde således af den
framställning jag haft äran göra R. o. Ad. finna, att denna fråga
icke är en af dem, som böra komma till votering i förstärkt StatsUtsk.
, utan att densamma, såsom icke varande någon regleringsfråga
eller någon fråga rör:de Riksg.cont:s medel, nu, då 2:ne
Stånds beslut stannat emot 2, kan anses vid denna riksdag vara
förfallen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han i anledn. af
Frih. Palmstjernas framställning finge hemställa, om R. o. Ad.
afsloge StatsUtsk:s mern. N:o 67, på den grund, att, då 2:ne RiksSt.
afslagit det af Utsk. i ämnet afgifna utlåt. N:o 32, R. o. Ad.
ansåge frågan om f. d. Cancellistyrelsens handcassas capitalfonds
öfverlemnande till Riksg.cont. vara förfallen och således icke kunna
utgöra föremål för votering i förstärkt StatsUtsk.
Ropades ja.
Föredrogs Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d. 30
sistl. Nov. e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 11, ang-.de väckt fråga
om lindring uti kronobrefbärings-skyldigheten.
Undert. t. f. Ridd.secret. upplyste, att detta utlåt, blifvit
återremitteradt af BondeSt., men någon underrättelse om målets
behandling af de öfriga RiksSt:n ännu icke till R. o. Ad. inkommit.
R. o. Ad. biföll Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms
utlåt. N:o 11.
Föredrogs Ridd.Utsk:s d. 30 sistl. Nov. e. m. på bordet lagda
mern. N:o 16, ang:de Hr Lagerheims, Lårs Magnus, motion
om förändring af 22 § Ridd.Ordn.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anhåller, att detta
betänk, måtte fä ytteiligare hvila på bordet och att det mätte
blifva satt i slutet på listan, efter de angelägna betänka), som nu
från Utsk:n inkomma, på det att riksdagens gång måtte så mycket
som möjligt fortskyndas. Vi hafva i dag sett, att R. o. Ad.
kommit till beslut i många mål långt sednare än de öfrige RiksSt:n,
och olägenheterne deraf torde vara i ögonen fallande. Jag
hemställer derföre, om icke R. o. Ad. skulle finna lämpligt, att
alla de mål, som gemensamt med de öfrige RiksSl-.n böra afgöras
och hvarpå riksdagens gång beror, så fort som möjligt till pröfning
förekomma, hvaremot det kunde anstå 3 eller 4 plenidagar
med sådane enstaka mål, som tillhöra R. o. Ad:s enskilda afgörande.
Frih. Raab, Adam Christian förenade sig med Frih.
Palmstjerna.
Frih. Cederström, Jacob: Jag kan icke rätt instämma
med Frih. Palmstjerna, emedan hans framställning är obestämd.
Jag anhåller, att målet måtte sättas sist på föredragningslistan, och
dermed slut.
342
Dea 11 December e. m.
Frih. Raab: Frih. Palmsljernas anhållan gick endast, om
jag icke orätt uppfattat densamma, derpå ut, alt delta mål matte
komma alt på listan stå efter de allmänna ärenden, som dit inkomma
, samt att detsamma icke mätte förr för Ii. o. Ad. föredragas,
än R. o. Ad. afgjort de' mål, som möjligen annars kunna
förhindra riksdagens gång. Det var i denna anhållan, som jag
instämde.
Frih. Palmstjerna: För min del är jag visserligen belåten
med Frih. Cederströms förslag, att nemi. delta Ridd.Ulsk:s
utlåt, sättes sist på listan, såvida R. o. Ad. tillika behagar öfverlemna
åt II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, att föredraga målet när han
linner, att de öfriga målens afgöranden derigenom icke uppehållas..
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Frih. Palmsljernas
framställning fullkomligen öfverensstämde med Riksd.Ordms föreskrift,
att de för RiksSt:n gemensamma mål skola företrädesvisföretagas
lill behandling, hvarjemte H. Ex. hemställde, om R. o.
Ad. bifölle, att Ridd.Utsk:s ifrågavar. mern., lills vidare och intill
dess R. o. Ad. annorlunda besluter, må uppföras sist å föredragningslistorne.
Ropades ja.
Då nu det å föredragningslistan främst upptagna mål var
Exp.Ulsk:s d. 27 och 30 sistl. JNov. på bordet lagda, under N:o
37 afgifna förslag till R. St:s und. skrifvelse, ang:de ytterligare
conlroller öfver vissa föreskrifters efterlefnad inom Catholska församlingen
i Riket, fästade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, uppmärksamheten
derpå, att detta Exp.Utsk:s förslag angick ett mål, hvari
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Ulskm inkommit med eli ytterligare
mern., innehållande förslag till förändring uti deras förra
betänk, i ämnet, och hemställde H. Ex. fördenskull, om R. o. Ad.
ville tillåta, att ifrågavar. skrifvelseförslag finge föredragas efter
det Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms berörde mern. blifvit
pröfvadt.
Ropades ja.
Föredrogs Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d. 4
dennes f. m. på bordet lagda utlåt. N:o 14, i anledn. af väckta
motioner om anslag till beredande af undervisning åt allmogen
uti tillverkning af s. k. Niirnbergerkram, m. m.
Underl, t. f. Ridd.secret. tillkännagaf, att delta utlåt, var
bifallet af BondeSt., men någon underrättelse om målets behandling
af de öfriga RiksStm ännu icke ankommit.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har visserligen ingenting
emot att bifalla de båda Utskms förslag; men jag skulle
hafva önskat, att man å deras framställning gifvit en annan titel;
ty det lärer utan tvifvel förefalla mången löjligt, att R. St.
i Sverige ingå till Konungen med und. anhållan, att K. RI. måtte
draga försorg derom, att Sveriges allmoge finge undervisning i
Den 11 December e. m.
343
konsten att göra leksaker. Det är väl just icke detta, som menas,
men så låter det; och jag skulle tro det vara onödigt att
ingå med sådane ansökningar; ty hvad som kan göras för att bereda
husslöjd inom landet, det lärer väl ske, utan att R. St. komma
med ansökningar derom. Jag önskade således snarare, att
R. o. Ad. afsloge densamma, än att det H. Ståndet bifölle den.
Mot saken har jag intet; men jag anser det onödigt och kanhända
äfven otjenligt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle
Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms förevar, utlåt.
Ropades ja och nej.
Propos. lill afslag å detta utlät, blef härefter framställd och
besvarad med starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. Hr Gr.
o. Landtm, förklarade, det han trott sig finna denna sednare
propos. vara med öfvervägande ja besvarad.
Föredrogs Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d. 4 dennes
f. m. på bordet lagda utlät. N:o 15, i anledn. af väckt fråga,
att landshöfdingesälet i Götheborgs och Bohus län måtte förläggas
till Uddevalla, och att af staden Götheborg med dess område mätte
bildas ett ståthållareskap.
Bifölls.
Föredrogs Stats-samt Allm. Besv.-o. Ekon.Utskms d. 4 dennes
f. m. på bordet lagda utlåt. N:o 10, o i anledn. af väckt motion
om rättighet för väghållare inom Åkerbo härad att hemta
väglagningsämnen å Kungsöhrs skog och utmark.
Underl, t. f. Ridd.secret. anmälde, att prot.utdr. i ämnet
ankommit frän Hederv. BondeSl., som bifallit Ulskms utlåt.
Uppå härefter framställd propos. blef ifrågavar. utlåt, jemväl
af II. o. Ad. bifallet.
Föredrogos ånyo och biföllos Stats- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.Utskms nedannämnde d. 4 dennes f. m. på bordet lagda
utlåtanden:
N:o 17, i anledn. af väckt fråga om indelta soldatens befriande
frän arbetscommenderingar för allmänna eller enskilda bolag,
eller, i motsatt fall, om ersättning åt soldaten eller rotehållaren
för de kostnader, som genom dylika commenderingar dem
tillskyndas; och
N:o 18, i anledn. af väckt motion om rättighet för innevånare
i Ase härad af Skaraborgs län att erhålla utsyning å kronoparkerne
Halle- och Hunneberg.
Föredrogs BancoUtsk-.s d. 4 dennes f. m. på bordet lagda
betänk. N:o 29, med förslag till en i vissa delar förändrad reglering
af Bankens lånerörelse.
344
Den 11 December e. m.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jemte det jag anhåller,
att detta betänk, ytterligare måtte få hvila på bordet, får jag tillika
föreslå, att det måtte till afgörande förekomma nästa Onsdag
f. m., äfvensom att det dertill sättes främst på föredragningslistan.
Hr Bildt, Knut: Jag instämmer i Gr. Gyldenslolpes gjorda
förslag, och det så mycket hellre, som reservationerne ännu icke
inkommit och således icke eller kunnat blifva utdelade.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: På grund deraf, att reservalionerne,
hörande till detta betänk., icke ännu blifvit utdelade,
anhåller jag vördsamt, alt R. o. Ad. nu endast måtte lägga betänk.
på bordet, men icke utsätta någon viss tid till dess afgörande;
ty om det skulle hända, att vi då ännu icke bade fått reservationerne,
så vore i min tanka tiden ännu icke inne, att företaga
målet till pröfning.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer med Gr. Gyldenstolpe
uti begäran, att detta betänk, måtte få hvila pä bordet;
men jag tillstyrker att R. o. Ad. måtte besluta, att icke företaga
betänk, till afgörande förr, än 4-de dygnet förflutit efter det alt
reservationerne blifvit till R. o. Ad. utdelade. Jag anser nemi.
för omöjligt att företaga en så allmänt vigtig fråga, utan att först
hafva haft tid att genomläsa och pröfva de reservationer, sorn
hade bort åtfölja betänk., men som likväl icke hafva medföljt,
emedan sådant icke medhunnits.
I anledu. häraf behagade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifva,
att de ifrågavar. reservationerne redan voro tryckta
och de s. k. cancelli exemplaren deraf i dag hade från Exp.Utsk.
inkommit, så att II. Ex. förmodade, att de öfriga exemplaren i
morgon skulle komma att utdelas. Om då Gr. Gyldenstolpes förslag
blefve bifallet, skulle föredragningen af målet komma att ske
icke blott 4 dagar utan en hel vecka efter reservationernes utdelande.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Den förklaring, som H. Ex. Hr
Gr. o. Landtm, lemnat, är för mig tillfyllestgörande. Jag trodde
nemi., att med föredragningen af detta betänk, borde anstå till
dess att reservationerne voro inkomne, och att det således vore
skäl för R. o. Ad. att på obestämd tid begära detsamma hvilande;
men då jag nu bör, att reservationerne äro inkomne, instämmer
jag med Gr. Gyldenstolpe.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Sedan det är bestämdt gifvet, att
reservationerne snart äro alt få, förenar jag mig i den åsigt, att
tiden måtte bestämmas, då BancoUlsk:s ifrågavar. betänk, skall tili
afgörande förekomma, på det att R. o. Ad. icke måtte ådraga
sig c en beskyllning att, genom ett längre uppskof dermed, hafva
förlängt riksdagen. Det ämne, hvarom här är fråga, är onekligen
ett af de vigligaste, hvarföre jag förenar mig med Gr. Gyldenstolpe
deruti, att betänk, icke måtte förekomma sednare än nästa
Onsdag.
H.
Den 11 December e. ra.
345
H. Ex. IIr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle,
att, pä sätt Gr. Gyldenstolpe föreslagit, BancoUtsk:s ifrågavar.
betänk, finge uppföras främst på föredragningslistan till nästa Onsdags
plenum.
Ropades ja.
Då nu föredrogs Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d.
4 dennes f. m. på bordet lagda betänk. Nio 14, i aniedn. af väckta
frågor om ändringar och tillägg uti samt förklaring af K. M:s
nåd. stadga om skiftesverket i Riket d. 4 Maj 1827 samt K.
kunger. d. 9 Juni 1832, blef della betänk, ånyo bordlagdt, på begäran
af IIr von Hartmansdorff, Aug., och Hr Råfelt,
Anton.
Föredrogs och bifölls Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms
d. 4 dennes f. m. på bordet lagda mern. Nio 15, Winde Utskms
betänk. Nio 7, i aniedn. af väckt motion om vidtagande af försigtighetsmått
emot Calholicismens utbredande.
Till följd af R. o. Adis nyss fattade beslut, föredrogs härefter
Ekon.Utskis under N:o 37 afgifna, d. 27 och 30 sisth Nov. på
bordet lagda förslag till R. Stis und. skrifvelse, angide ytterligare
con troi ler öfver vissa föreskrifters efterlefnad inom Catholska församlingen
i Riket.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Sedan det nyss föredragna betänk.
blifvit bifallet, och derigenom ett nytt stadgande tillkommit
i Utskis ursprungliga betänk., så torde det vara nödigt, att äfven
Exp.Utsk-.s på det förra betänk, grundade lind. skrifvclseförslag återremitteras,
på det att hvad af R. o. Ad. nu blifvit bifallet, äfven
i detsamma måtte kunna inflyta.
Uppå härefter framställd propos. blef Exp.Utskis förevar, skrifvelseförslag
återremitteradt, för afgifvande af förslag till und. skrifvelse
i ämnet, efter det Exp.Utsk. erhållit del af RiksStms beslut
vid pröfningen af Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms mern.
N:o 15.
O
Föredrogs och bordlädes ånyo, på begäran af Frih. Åkerhjelm,
Joh. Carl, Frih. Raab, Adam Christian, m. fl.,
Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis d. 4 dennes f. m. på bordet lagda
betänk. Nio 95, i aniedn. af väckt motion om tillåtelse att årligen
få utföra 50,000 Sk$ tackjern.
Föredrogs Exp.Utskis d. 4 dennes f. m. på bordet lagda mern.
Nio 10, angide bestämmande af dagen, då nästa lagtima riksdag
skall taga sin böl jan.
Gr. Horn, Claes Fredr.: För min del kan jag icke instämma
i den tolkning, som Exp.Utsk. gjort af grundlagens lydelse.
Att sammankomma livart 3:dje år till riksdag måtte icke be5
II. 44
346
Den 11 December e. m
tyda detsamma, som att sammankomma på en viss dag inom det
3:dje året. Blott R. St. sammankomma inom calender-årets utgång,
sä måste också villkoret, som grundlagen föreskrifver, vara
uppfyldt. Jag tror icke, att R. St:s sammanträde vid den tid,
som Exp.Ulsk. föreslagit, är det lyckligast valda; och jag skulle
för min del tro, alt R. St. vore mera belåtna med att sammanträda
vid slutet af året t. ex. någon dag i December månad, än
midt i högsommaren.
Hr von Hartmansdorff, Aug.r Jag tror lika med Gr.
Horn, att Exp.Ulsk. bar alltför snäft tillämpat grundlagens föreskrift
i detta fall. Om man ville pä della sätt förklara grundlagen,
sä skulle af den tillfälliga omständighet, att, i anseende till
särskilda förhållanden år 1844, urtima riksdag då sammankallades
i Juli månad, följden blifva, att lagtima riksdagar allt framgent
skulle komma att börjas den 11 eller 12 Juli — med ett ord, pä
den för riksdags hållande mest oljenliga tid, som väl kunde utfinnas.
Jag tror också, att grundlagens bud fått sin fullkomliga
verkställighet, om riksdag utsattes inom 3:dje calender-året, på
sätt Gr. Horn sig yttrat, och att, under sådane förhållanden, riktigast
vore att antaga den dag, som Hr Gripenstedt föreslagit,
nemi. d. 1 November. Då är skörden slutad, ijenstehjonsflvttningeu
förbi och landlmannen kan skilja sig från sitt hem, utan så
stora olägenheter, som under sommaren. Jag anhåller således, att
R. o. Ad. antingen måtte återremittera betänk, eller ock utsätta
den 1 November.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilh: Bestämmandet af
en viss dag pä året för riksdagarnes periodiska återkomst är i och
för sig sjelf af en sä stor vigt, att denna frågas afgörande förljenar
en särskild undersökning. Jag tror icke att frågan om bestämmande
af en viss dag för riksdagarnes periodiska återkomst
har ens under discussionen blifvit vidrörd, då R. St. bcslöto om
en förändrad tid för riksdagarne; hvaraf det synes mig klart, alt
R. St. alldeles icke afsett det förhållande, att riksdagarne numera
skola återkomma bestämdt på samma tidpunkt, den 11 eller 12
Juli, som varit den lid, då innevarande riksdag börjats. Jag finnér
icke eller, att uti ordalydelsen af nu gällande grundlag ligger
någonting, som ovillkorligen fordrar iakttagandet af en sådan föreskrift,
som tvifvelsutan icke varit af R. St. afsedd, och jag tror
alt II. St., så snart de beslutit riksdags återkomst inom calenderåret,
icke hafva afvikit hvarken från meningen eller ordalydelsen
af det grundlagsbud, som innevarande riksdag blifvit antaget. Jag
får således, med afseende ä tiden, instämma med Hr von Hartmansdorff
samt föreslå, att den dag, som af Hr Gripenstedt blifvit
föreslagen, nemi. den 1 November, mätte blifva den tidpunkt,
som dertill bestämmes.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Då denna fråga inom Exp.-  Utsk. förevar, ansåg Utsk. sig icke hafva någon rättighet att resonera
öfver hvilken tid på året vore den lämpligaste för riksdags
Den 11 December e. m.
347
sammankallande. Ulsk. ansåg Sig endast hafva att efter ordalydelsen
tillämpa grundlagen, och man ansåg då, att om det varit
grundlagens mening, att R. St. endast skulle sammankomma under
loppet af hvart 3:dje calenderår; så skulle delta .varit, i grundlagen
uttryckt genom orden: ”under loppet af livart 3:dje Ar.”
Då nu emedlertid det endast slår livart 3:dje är, ansåg Ulsk. sig
icke äga rätt att, i strid med detta stadgande, utsätta annan dag,
änden 11, eller, emedan Söndag da inträffade, den 12 Juli. —Jag
får dessutom anhålla, att Ridd.secret. måtte få upplysa, huruvida
inom de andra RiksShn beslut blifvit i denna fråga fattade.
Underl, t. f. Ridd.secret. iillkännagaf, att prot.uldr. i detta
ämne ankommit endast ifrån llederv. BondeSl., sorn bifallit
Exp.Utsk:s mern.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Afven jag delar deras
tanka, som anse, att under hela det ifrågavar. calenderäret
någon lämplig dag kan utväljas; och skulle den allmänna önskan
vara, alt riksdagens början utsattes till slutet af äret och refererade
sig till Hyltningstiden ; så skulle jag för min del tro, att det
icke vore nog att utsätta den lill den 1 November. Det är visserligen
sant, alt (lyllningstiden dä är ute, men jag förmodar, att
livar och en, som bar flyttning af sitt tjenstefolk, äfven behöfver
vara några dagar hemma, för alt undervisa dem i afseende pä deras
åligganden, och skulle jag derföre vördsamt vilja föreslå, att
tiden för nästa riksdags sammanträdande framflyttades till den
15 November.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Till enstämmigbets
vinnande i denna sak, torde det vara lämpligt, att det beslut,
som R. o. Ad. deruti går att fatta, blifver dem af RiksStm
communiceradt, som oss veterligen ännu icke fattat sina beslut i
denna fråga. I afseende på sjelfva tiden åter, får jag fästa uppmärksamheten
derå, att d. 1 November är i så målto lämpligare
än d. 15 November, som communicationerne inom landet förmedelst
ångfartyg dä äro lättare och väglagen icke så svåra, hvilket alltid
mäste vara besvärligt för dem, som komma långväga från.
Jag tror således, alt den 1 November vore för riksdagens sammanträdande
en lyckligare vald tidpunkt, än den 15 November.
Frih. Cederström, Jacob: Ordföranden uti Exp.Utsk. har
gifvit tillkänna, att Utsk. ansåg sig icke kunna afvika från grundlagens
bokslafliga lydelse; men jag hemställer lill honom, hvar i
grundlagen någon dag finues bestämd för riksdags sammankallande
? Om någon sådan icke finnes i grundlagen, så lärer det vara
helt klart, att den för detta afseende bestämda tid, skall vara ur,
d. v. s. 365 dagar, af hvilka Utsk. bör föreslå den, sorn kan synas
lämpligast och lägligast för R. St:s sammankommande. Jag
anhåller således, att ifrågavar. Exp.Utskis utlät, mätte till Utsk.
blifva återremitterad!, på det att Utsk. mätte, efter begrundande
af hvilken årstid, som kan anses vara den bäst passande, komma
in med ett förslag, som kan antagas, ty annars skulle det kunna
Den 11 December e. m.
hända, alt alla fyra RiksStm stannade i olika beslut oell man slutligen
möjligen komme i behof af ctl förstärkt Exp.Utsk., för att
lä dagen till nästa riksdag utsatt.
Ilr Gripenstedt, Joli. Aug.: Jag är väsendtligen förekommen
af den siste värde talaren. Den förklaring, som Exp.-  Utsk:s ordförande afgifvit synes mig ingalunda riktig; ty att i
grundlagen skulle hafva stätt ”under loppet af hvart 3:dje är” i
st. f. ”hvart 3:dje är”, för att uttrycka hvad jag anser vara meningen,
det vore ungefär detsamma, som att säga, alt man skall
se med sina egna ögon, d. v. s. hvad man kallar en pleonasm,
som alltid är öfverflödig. Hvad åter beträffar, huruvida den 1
November vore för riksdagens sammankallade den tjenligaste tidpunkten
eller icke, derom har jag redai) i min motion yttrat min
öfvertygelse, äfvensom jag för öfrigt, i hvad rörer frågans behandling,
öfverensstämmer med Frih. Cederström och tror, att en
återremiss vore tjenligare, än ett beslut, emedan man på detta
sätt lättare kunde vinna öfverensstämmelse de särskilda Stånden
emellan.
Frih. Raab, Adam Christian: Det synes, att någon stridig
åsigt icke äger rum i afseende på rättigheten för R. St. att
utsätta någon annan dag för nästa riksdags början, än den, på
hvilken innevar. riksdag samlades; således är här blott fråga om
den åtgärd, som nu bör vidtagas, för att behandla ärendet så, att
en dag i November må blifva bestämd lill den, på hvilken nästinträffande
riksdag bör samlas. ' I afseende på denna behandling
af ämnet, instämmer jag med Frih. Cederström; men med afseende
pä dagen för riksdagens sammankallande, förenar jag mig
Gr. Cronhjelm deruti, att den 15 November vore dertill tjenligare
än den Esta, och detta just af de skäl, som samme Grefve
anfört, nemi. att hvilken landthushållare som helst ovillkorligen
behöfver vara bemma under de första dagarne af November månad.
Hr von Hohenhausen har deremot invändt, att ångbåtsfarten
afstannar efter den 1 November. Jag får då erinra den värde
ledamoten derom, att ångbåtsfarten till Norrköping, och likaså
den emellan Stockholm och Lybeck, med anlöpande af Calmar
och Ystad, alla år fortfarit tills medlet af November, hvaraf torde
finnas, att något hinder ej möter, alt den 15 i samma månad
medelst ångfartyg komma till Stockholm. Då dessutom de ekonomiska
skälen äro sä vigtiga, så instämmer jag deruti, att tiden
för nästa riksdags sammankallande måtte utsättas till den 15 November
i st. f. den l:sta.
Hr von Hohenhausen: Då Huset i afton är temligen fåtaligt
och denna fråga, ehuru visserligen icke af någon hufvudsaklig
vigt, dock rörer allas öfvertygelse om den för dem angelägnaste
tiden att vara hemma och den beqvämligaste att vid
riksdagen vistas; så vill jag icke fortsätta mitt yrkande, att beslut
i denna fråga nu måtte fattas, utan förenar jag med de värde ledamöter,
som yrka återremiss af betänk.
Den 11 December e. m.
34'J
Gr. Gyldenstolpe, Auton Gabr.: Att återremittera en
så enkel fråga, tycker jag för min del vara alldeles öfverflödigt.
Här är ju endast fråga om, huruvida liden för nästa riksdags sammankallande
skall utsättas till den 1 eller 15 November. För
min del skulle jag, i anseende till de bär anförde skäl, tro, att
den 15 November vore härtill lämpligare, än den l:sta. Dessutom
skulle detta passa sig särdeles väl i så fall, att motionstiden
då vore just jemnt slut till jul, hvarförinnan något Ulsk:s-arbete
väl icke torde vara alt påräkna. BondeStis ledamöter kunde då
äfven resa hem öfver julhelgen och den preliminära beredningen
af riksdagsärcndena, såsom remiss af motioner, etc. kunde under
denna tid företagas, så att på det nya året allt vore beredt till
arbetets börjande. Jag hemställer sålunda vördsamt, om icke de
Hrr, hvilka yttrat sig i denna fråga, skulle vilja förena sig derutinnan
att utsätta den 15 November lill den dag, då R. St. skola
härnäst sammankomma. Af 2 § Riksd.Ordn., der det heter:
”tili hvarje riksdagsbeslut bestämma R. St. dagen, då de åter sammanträda”,
synes det tydligen, att meningen icke är, att riksdagarne
skola periodiskt återkomma på samma dag, utan att det
beror af R. St. att utsätta dagen för deras sammanträdande. Om
R. o. Ad. skulle finna för godt att fatta sitt beslut i enlighet
med hvad jag föreslagit, så vågar jag tillika föreslå, att R. o. Ad.
ville inbjuda de öfrige RiksStm att sig om detta beslut med R.
o. Ad. förena, hvarigenom frågan äfven finge en hastigare gång,
än om den skulle öfverlemnas till Exp.Utsk., som dä möjligen
kunde föreslå någon annan dag än den, hvarom allas mening nu
tyckes vara ense.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Då flere ledamöter begärt
återremiss, vill jag visserligen icke sätta mig deremot; men jag
hemställer till H. Ståndet, om icke denna återremiss då bör åtföljas
af det förklarande, att Ståndet för sin del önskar, det den
15 November måtte blifva den dag, som utsättes till R. St:s nästa
sammanträffande och om icke till enstämmighets vinnande denna
önskan borde genom särskild communicalion meddelas de af
öfrige RiksStm, som ännu icke i ämnet fattat sine beslut. Helst
skulle jag likväl önska, att denna fråga kunde afgöras ulan återremiss,
och alt en inbjudning till de öfriga Stånden afginge att
sig med R. o. Ad. förena uti bestämmandet af den 15 November
till nästa riksdags sammankallande.
Gr. Horn: I händelse R. o. Ad. besluter en återremiss af
denna fråga, så skulle det kunna bända, hvad Frih. Cederström
också redan låtit oss förstå, att densamma möjligen kunde komma
att behandlas af ett förstärkt Exp.Utsk. Mig synes, att Exp.-  Utsk. i denna fråga måhända icke gått tillväga med fullt besinnande
af grundlagens mening med detta Utsk:s bestämmelse. Detta
Utsk:s bestämmelse tror jag egentligen är att expediera fattade
beslut, men icke alt framlägga för R. St. frågor af den vigt, som
den nu förevar. Måhända hade denna fråga på ett annat sätt
bättre kunnat indelas, för att med mera öfverensstämmelse med
350
Den 11 December e. m.
de öfrige RiksStm föredragas och beslutas. Jag tror, att R. o. Ad.
skulle göra bäst att nu besluta en viss dag för R. St:s nästa
sammanträde oell att medelst communicalion lill Medslånden om
detta beslut äfven inbjuda dem att sig deruti förena. Jag har
visserligen yttrat, det jag skulle anse R. St:s sammankommande
någon dag i December vara det lämpligaste, och jag bade dertill
några skäl, som äro öfverflödiga alt nu föredraga; men då jag nu
linner, alt de fleste af de ledamöter, som yttrat sig i denna fråga,
äro ense derom, att någon dag i November månad, t. ex. d.
15, vore den dertill 'mest tjenliga, så vill jag afstå frän mitt förra
yrkande och förena mig med dem.
Hr Si 1 v er s t o 1 pe, Fredr. Otto: Hvad sjelfva dagen för
nästa riksdags sammankomst angår, anser jag mig af flere skäl
icke derom böra yttra någon mening, ulan anser jag mig blott
böra fästa uppmärksamheten på de olägenheter, som möjligen skulle
kunna uppstå, om dagen d. 15 Nov. dertill utsattes. Om denna
dag antages, sä skulle, i händelse meningen är, att motionstiden
skulle vara lilländalupen innan jul, K. M:s nåd. propos. ovilkorligen
vara afgifven sednast den 23 November d. v. s. sednast
inom 8 dagar efter den dag, då riksdagen utsattes, hvilket dock
erfarenheten visat icke alltid är möjligt, äfven med den bästa vilja.
Hvilken dag förut i November som utsattes, tror jag vara likgiltigt;
men d. 15 November tror jag vara för nära jul, för alt
Sländerne skulle kunna hinna att blifva fullt organiserade och K.
M:s nåd. propos. med säkerhet sä tidigt afgifvas, att det egentliga
arbetet en månad derefter skulle kunna börjas.
Frih. Raab: Med afseende på de skäl, som af den siste värde
talaren blifvit anförde, vill jag för min del medgifva, att dagen
för riksdagens början må framflyttas, om så pröfvas nödigt, ända
lill den 10 November; men jag anhåller fä fästa synnerlig uppmärksamhet
på den stora vigt, af hvilken det är för alla landthushållare,
som sjelfva vårda sig om sina egendomar, alt fä tillbringa
åtminstone de första 8 dagarne af November hemma, hvadan
riksdagens början ej kan utsättas tidigare än jag nu sednast
medgifvit, så vida nemi. något afseende göres derå, att possessionater
uppkomma till riksdagens början. I afseende pä behandlingen
af ärendet, vill jag icke insistera på en åtcrremiss, utan
tror jag, alt frågan kan likaväl behandlas förmedelst ett bestämdt
beslut af R. o. Äd. och en inbjudning till de öfrige Stånden, att
sig i detta beslut förena.
Gr. Gyldenstolpe: Om det skulle blifva lättare för afgifvandet
af den K. propos. att dagen bestämdes till d. 10 November,
sä har jag visserligen ingenting deremot. Några olägenheter
kan jag likväl icke inse skulle uppkomma, om dagen utsattes till
den 15 Nov., ty om motionstiden icke skulle sluta med December
månad, så betyder det ingenting; tvertom de som dä reste
hem, kunde likväl fä sine motioner uppläste, och något afbrott i
riksdagsarbetet skulle sålunda derigenom icke komma att äga rum.
Men om, i anledn. af Hr Silfverstolpes ytrande, det skulle vara
Den 11 December e. ni.
351
fördelaktigare att taga den 10 November, så har jag ingenting
deremot, blott R. o. Ad. bestämmer en dag, och sedermera inbjuder
de öfrige RiksStm att sig deruti förena.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser bäst, att det H. Ståndet
genast utsätter en viss dag. Någon närmare utredning af
ämnet bos Exp.Utsk. kan icke komma i fråga, ty man vet redan
tillräckligt, för att kunna fatta sitt beslut. När man skall bestämma
dagen, anser jag, som förut yrkat den 1 November, mig
nu böra, på det skäl, som Grefvarne Cronhjelm och Gyldenstolpe
anfört, instämma med deni, att det malte blifva den 15 November.
Dä är ångbåtsfarten ännu öppen, åtminstone bör man i allmänhet
kunna anse den vara det. Den afprutning, som nyligen
varit ifrågaslälld, anser jag icke vara tjenlig. Vill man lemna laudtmannen
något rådrum alt sätta sitt nya tjenstfolk i arbete, så
Olifver tiden dertill visserligen för kort, om man utsätter dagen
till d. 10 November. Gr. Gyldenstolpe har redan upplyst, att någon
skada för molionernes ingifvande icke uppkommer deraf, att
K. M:s nåd. propos. kommer något sednare; ty om någon för
julrons skull far ifrån riksdagen, så kan han dessförinnan aflemna
sina motioner, om han har några att göra. Aro de icke
angelägnare, än att lian uppoffrar dem för julens skull, så torde
de icke eller för riket vara af särdeles vigt. Jag tillstyrker således,
att R. o. Ad. måtte utsätta d. 15 November.
Gr. Cronhjelm: Jag tillhör deras antal, som anser den nu
i vår grundlag bestämda motionstiden vara alltför lång, och tror
derföre, att icke någon skada skulle inträffa deraf, att den de facto
afklippes, om den också det icke göres de jure. Om riksdagens
utblåsande utsältes till d. 15 November, så lider troligtvis hvarken
riksdagen eller det allmänna någon skada deraf, att en eller
annan motion möjligen nteblifver, derföre att motionären icke har
tid eller tillfälle att tillbringa julen vid riksdagen.
Hr Gripenstedt: Jag vill blott hafva äran tillkännagifva,
att jag gerna afstär från mitt yrkande på återremiss, och att jag
förenar mig med de Hr ledamöter, hvilka önska, alt II. Ståndet
måtte straxt fatta beslut i frågan.
Gr. Lagerbjelke: Såvida R. o. Ad. anser att våra grundlagar
medgifva en sådan förflyttning af dagen, som här af flere talare
blifvit föreslagen, så är det visserligen mycket lämpligare alt
R. St:s nästa sammanträde utsältes till någon dag längre fram
pä 1 losten, och jag vill då icke sätta mig deremot; men såsom ett
ytterligare försvar för Utsk:s åtgärd i denna del, får jag blott anföra,
alt om grundlagen skulle tolkas på detta sätt, sä kunde det
ganska väl hända, alt den tid, sorn förflöte emellan riksdagarna
omvexlade emellan 2 och 4 år, oaktadt grundlagen föreskrifver,
att riksdag skall hållas hvart 3'-dje år. Om nemi. en riksdag
börjades de första dagarne af Januari och den nästföljande utsattes
till de sista dagarna af December, sä hade 4 är förflutit
emellan de båda riksdagarne. I motsatt förhållande åter, eller om
352
Den 11 December je. m.
den ena riksdagen började i slutet af December samt den påföljande
i början af Januari blefve mellanliden endast 2 år.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Såsom mig synes, tyckes
tankarne vara temligen förenade derom, alt d. 15 November utsältes;
men som det möjligen skulle kunna inträffa, att d. 15
November infaller på en Söndag, så hemstäiler jag, ali, om så
är händelsen, nästa helgfria dag måtte utsättas.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då Frill. Cederström
icke afstått från sin begäran om återremiss, borde propos.
derå först framställas; hemställande H. Ex. derföre, om H. o. Ad.
ansåge de emot Utsk:s meni. gjorde anmärkmr föranleda lill detsammas
återremitterande.
Ropades nej.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade härefter, att bland de
flere förslag, sorn blifvit framställde, hade lidens utsättande till
d. 15 November blifvit yrkadt af de fleste talare, hvarföre H. Ex.
ansåg propos. derom nu böra göras.
Härvid tillkännagaf Frih. Raab, ali han afstod från sitt
yrkande.
Då nu II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. behagade afslå Exp.Ulsk:s förslag, samt besluta att R. St nästa
sammanträde till lagtima riksdag skall taga sin början den 15
November 1S47, eller, om helgedag då inträffar, nästa söcknedag
derefter, anmälde sig och yttrade
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag tror mig vara förvissad
derom, alt den 15 November icke infaller på någon helgdag.
Gr. Lagerhjelm, vill jag påminna mig, har upplyst, att d.
11 Juli är på en helgedag; en följd deraf är, att d. 15 November
icke kan inträffa på en helgedag, och torde sålunda den nyss
framställda propos. vara öfverflödig.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade i anledn.f häraf, att han,
lika med Frih. Palmstjerna, uträknat, att d. 14 November 1847
skulle blifva en Söndag; men då missräkning dervid kunnat äga
rum, ansett försigtigast att utsätta dagen, som Hr von Troil begärt.
Dä likväl nu Frih. Palmstjerna äfven gjort en sådan beräkning,
synes något misstag ej vara att befara, hvadan II. Ex. hemställde,
om R. o. Ad., med afslag ä Utsk:s förslag, behagade besluta, att
11. St:s nästa sammanträde till lagtima riksdag må taga sin början
d. 15 November 1847; hvilket bifölls.
Uppå härefter framställd propos., biföll R. o. Ad. jemväl, att,
såsom Gr. Gyldenstolpe föreslagit, de öfriga RiksStm skulle genom
utdrag af protocollet vänligen inbjudas, att i det nu fattade beslutet
sig med R. o. Ad. förena.
Föredrogs och bordlädes-ånyo, på begäran af Ilr Rå fell,
Anton, och Hr Gripenstedt Joh. Au g., StatsUtsk. d. 7 dennes
f. m.
Den 11 December e. m.
853
f. m., på bordet lagda utlåt. N:o 78, i atiledn. af väckte motioner
om beredande af aflöning för en vice bibliothekarie vid K.
llibliothcket.
Föredrogs och bifölls S(atsUtsk:s d. 7 dennes f. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 79, i anledn. af väckte motioner om anslag
för en gång lill inköp af instrumentalier m. ra. för Irenne navigationsskolor.
Vid förnyad föredragning lades ånyo på bordet, på begäran
af Hr Råfelt, Anton, och Ilr Bildt, Knut, SlatsUlsk:s nedannämnde
d. 7 dennes f. m. hordlagde utlåtm:
N:o 80, i anledn. af K. M:s nåd. framställning om afskrifning
af eller ersättning för åtskilliga dels på öfverskotten af statsverkets
inkomster anordnade, dels från K. Statscont. af under händer
hafvande medel bestridde utgifter; och
N:o 81, i anledn. af Kronofogden A. G. Lidinsons und. ansökning
om eftergift af honom ådömd ersättningsskyldighet i och
för uraktlåten bevakning af Kronans fordran i en concurs.
Föredrogs StatsUlsk:s d. 7 dennes f. m. på bordet lagda utlåt.
N:o S2, i anledn. af väckt motion om öfverlåtelse till Haparanda
stad af capilainesbostället vid Norrbottens fältjägarecorps
Ilapaniemi, N:o 1, £ m:tl.
Frih. Cederström, Jacob: R. o. Ad har ännu denna
afton afslagit frågan om landsliscalsljensternes indragning, och
denna fråga bör således i öfverensstämmelse dermed komma att
förfalla; ty något boställe bör väl icke indragas, om tjensten ännu
är qvar.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Mig veterligen, är det nu
icke fråga om något landsfiscalsboställe. Om jag icke fattat Frih.
Cederströms yttrande orätt, var det likväl ett sådant, som Frih.
nyss uti sitt anförande omnämnde. Frågan är här om ett capitainesboställe
vid Norrbottens fältjägarecorps, hvilket boställe skulle
(ill Haparanda stad öfverlåtas, och eli anslag, motsvarande boställets
afkastning, för Norrbottens fältjägarecorps befäl beviljas.
Frih. Cederström; Jag ber om ursäkt, att jag misstog
mig pä Ekon.Utsk:s betänk. N:o 82, i. sl. f. det, hvarom nu är fråga.
I afseende på denna fråga vill jag blott upplysningsvis hafva
äran nämna, att från K. Kammarcoll. har i dessa dagar till K.
M. ingått und. utlåtande just öfver Hapaniemi boställes indragning,
deruti K. Collegium afstyrkt frågan, af följande skäl, nemi. att vid
afvittringen af ÖfverTorneå socken har Haparanda stad fått öfver
2000 tunnland mark, deribland mycken åker, äng och odlingsbar
mark, sig tillagd; att detta boställe icke är i den cathegori, som
tippgifves, nemi. af svag beskaffenhet, utan att det tvertom är ett
af de bästa; att laxfisket derstädes utgör en stor fördel, samt slutligen
af det skäl, att regementets boställsdireclion anser det kom‘
5 11. 45
354 Denv!l December e. m.
ma att vid nästa utarrendering gifva vida mera än nn, och nn
redan fullt hvad påräknadt varit. Jag afstyrker således Ulsk:s betänk,
såsom på intet vis gagneligt, emedan frågan i administrativ väg
är hos K. M. anhängig och handlingar finnas, hvilka bevisa, att
motionen saknar all grund.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Detta mål är ett ytterligare
bevis derpå, huru olämpligt det är, alt R. St. inlåta sig i
nild. ansökningar om mål, som ännu icke äro utredda. Jag anser,
lika med Frih. Cederström, att, under sådane förhållanden, R. o.
Ad. gör rättast att afslå betänk. Det är, så till sägandes, ingenting
lättare, ehuru otroligt det låter, än att få R. St:s und. recommendalion
för hvilken sak som helst. Frågan väckes af en riksdagsman
från en ort, den recommenderas i Utsk. af honom till hans
ståndsbröder oell af desse till de öfrige. Man tycker det vara så
oskyldigt att begära någonting; hvarföre skall maniche villfara sökandes
önskan? Det beror sedermera på Iv. M. och embetsmännen
att undersöka om ansökningen är väl grundad och att i annat
fall afslå densamma. Men så kommer Consl.Utsk. vid nästa riksdag
och anmärker, huruledes Konungens rådgifvare hafva varit
djerfva nog att afstyrka K. M:s nådiga bifall till R. Sl:s und. ansökningar,
och sä får man de anmärkningar och allt det trassel,
sorn deraf är en följd. Jag tillstyrker således afslag å detta
Utsk:s betänk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
afslå StalsUisk:s förevar, utlåt. N:o 82.
Ropades ja.
Föredrogs och biföllos SlatsUtsk:s nedannämnde d. 7 dennes
f. m. på bordet lagda ullålin:
N:o 83, i anledn. af väckt motion, rör:de Waxholms stads
innevånares besittningsrätt till derstädes befintlige tomter och
lägenheter;
N:o 84, i anledn. af väckt motion, ang:de befrielse för en
del hemmansägare i Hortlax by från erläggande af tillökningsskalt;
N:o 85, i anledn. af väckt motion, ang:de upphörande af rusthållarnes
vid cavallerircgemenlerne åliggande att utgöra s. k. trosspassevolanceafgift;
och
N:o 86, i anledn. af väckt fråga om utbekommande af ytterligare
begrafningshjelp efter aflidne Landträntmästaren J. F. Alm.
Efter det R. o. Ad-bifallit sistnämnde utlåt. N:o 86, yttrade sig
Frih. Cederström, Jacob: Jag motsätter mig icke det
beslut, som är lältadt, men jag ber att få reservera mig deremot,
emedan en misskrifning af R. St. till K. M. är af beskaffenhet,
att Rikets Ständer böra lill siffran den honorera, och att således
när R. St. skrifvit lill K. M. alt en pension skulle beräknas högre,
än som verkligen vederbort, så mäste äfven densamma betalas,
utan afseende på den skillnad, som genom en misskrifning deraf
kan uppkomma.
Den 11 December c. m.
355
Vidare föredrogs oell bifölls SlatsUlskrs d. 7 dennes f. m. på
bordel lagda utlät. N:o 87, i anledn. af föreslagen lindring uli
villkoren för de lill odlingsföretag inom åtskillige lån meddelade
statsbidrag.
Föredrogs StalsUlsk:s d. 7 dennes f. m. pä bordet lagda utlåt.
N:o 88. i anledn. af dels K. M:s nåd. propos., angide förre Depart.
chefernes vid General-tullstyrelsen Presidenten af Billberghs
och Cancellirådet Valerii befriande från ådömdt ersättningsansvar
i målet, röride den efter aflidne Uppbörds-lullförvattaren Finer
yppade balance, dels särskilde motioner, i fråga om beviljande
af enahanda eftergift för förre Kamereraren Kammarrättsrådet
Winroth och förre Conlrolleuren Middendorff.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, begärde, alt detta mål
måtte ånyo bordläggas.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Jag anhåller, all delta
belänk. måtte få hvila pä bordet, och alt det måtte få flyttas näst
före llidd.Ulsk:s mern.
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla, alt, pä sätt Gr. Cronhjelm föreslagit, StatsUlskis
utlåt. N:o 88 må uppföras å föredragningslistan näst före Ridd.-  Ulsk.s nyss föredragna mern. N:o 16.
Ropades ja.
Föredrogos och biföllos StatsUlsk:s nedannämnde d. 7 dennes
f. m. på bordet lagda utlåt, och memorial:
N:o 89, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om ett ytterligare
anslag af 4,000 r:dr årligen, till understöd för rust- och rotehållare
i Jemtland; samt
N:o 98, med förslag i afseende på aflöningen för den hos
RiksSlm och Ulskrn anställda betjening.
Föredrogs och bordlädes ånyo, på begäran af Frih. Raab,
Adam Christian, och Hr Mannerskantz, Carl Axel, Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 7 dennes f. m. på bordet lagda betänk.
N-.o 89, i anledn. af väckt motion om ränteförsäkrings-, lifruntc-
och lif-försäkrings-anstalters inrättande i Sverige.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 7 dennes f. m. på
bordet lagda betänk. N:o 90, i anledn. af väckt motion om hämmande
af handeln med apotheks-privilegier.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag är visserligen af den
mening, att handeln med apotheks-privilegier borde upphöra; men
vill derföre icke tillstyrka, att Staten skall lemna medel dertill,
då hon icke lemnat medel till amortering af armeens accordsummor
o. s. v. Jag erkänner det fägna mig, alt man ändtligen
funnit behöfligt att släfja detta ofog. Jag ville försöka det under
min Stalssecrctcrarc-tid, men hindrades derifrån. Nu är det sä
35G
Den 11 December e. m.
laugt kommet, att man vill begära statsanslag, för att blifva dessa
privilegii-försäljningar qvitt.
Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s betänk. N:o 90 blef af R. o. Ad.
bifallet.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s d. 7 dennes f. m. pä
bordet lagda utlåt. N:o 91, i anledn. af återremiss af betänk. N:o
25, ang:de vackt fråga om inköp till kyrkorna i Riket af en ny
upplaga utaf psalmboken med choralmelodierne och messan.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då jag för min del anser,
all R. St. icke böra till K. M. ingå med anmälan af någon
subscriptionslisla på något arbete, vare sig det ena eller andra, sä
tillstyrker jag vördsamt afslag ä detta Ulsk:s betänk. Här är nemi.
fråga blott om att recommendera en bok, hvars värde måhända
är ganska stort, ehuru det för mig är alldeles obekant; jag tror
äfven, att detsamma är obekant för de flesta i allmänhet inom
RiksStm. Således, om äfven R. St. i öfrigt skulle hafva företagit
sig att recommendera vissa böcker lill K. M:s uppmärksamhet,
så tror jag likväl det icke vara fullt skäl att göra det med denna.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
afslä förevar, utlåt.
Ropades ja jemte ett eller annat nej, hvarefter H. Ex. förklarade,
det han trott sig finna, att ja härvid varit öfvervägande.
På begäran af Frih. Raab, Adam Christian, och Gr.
Cronhjelm, Polycarpus Erik, lades vid förnyad föredragning
ytterligare på bordet Allm. Besv.- o. Ekon.UtsIcs d. 7 dennes
f. m. bordlagde betänk. N:o 92, i anledn. af väckt motion
om tillåtelse att få inrymma skattlagd qvarn och liusbehofs-qvarn
i samma qvarnhus.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk-.s d. 7 dennes f. m. på
bordet lagda utlåt. N:o 93, i anledn. af erhållen återremiss af
betänk. N:o 37.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller, att Ridd.-  secret. måtte få upplysa hvad det förra betänk, innehöll, emedan
R. o. Ad. detsamma bifallit.
Då i anledn. häraf R. o. Ad:s prot.utdr. i ämnet efterskickades,
anmälde sig och yttrade
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Till lidens vinnande torde
jag få uppläsa början af delta betänk., som angifvet' hvad det
förra innehöll, nemi., ”att R. St., för undanrödjandet af de missbruk
och de vinglerier, hvartill berörde handel gifvit anledn.,
mätte hos K. M. i tind. anhålla, att K. M. i nåder täcktes utfärda
en förordning, hvarigenom det blefve mäklare förbjudet att
afsluta någon handel eller något contract om varors levererande
på aflägsna terminer, eller sednare än 14 dagar efter slutsedelns
Den 11 December e. m.
357
dalum, med mindre Sn köparen, vid afhandlingens ingående, liar
ntfäst sig ali lill säljaren genast erlägga en handpenning af lin
proc. utaf den slutade varans värde; börande sådant vara uttryckligen
i slutsedcln inlaget och mäklaren hemfallen till lika belopp
i böter, derest någon afvikelse ifrån denna bestämmelse å hans
sida äger rum.”
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att R. o. Ad. måtte
bifalla detta sednare betänk., emedan det i min tanka är riktigare
än det, som förra gången af R. o. Ad. godkändes.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, fästade härvid Hr von Hartmansdorffs
uppmärksamhet derpå, alt Utsles nu förevar, utlåt, innehöll
detsamma, som Utsk:s förut i ämnet afgifue betänk., hvaruti
nu endast ett tillägg blifvit föreslaget.
Hr von Hartmansdorff förklarade, alt det var detta tillägg
som han ansåg utgöra en förbättring.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos. vidblef R. o. Ad. sitt, vid pröfningen af Allm. Besv.- o.
Ekon.Utsk:s betänk. N:o 37, fattade beslut, och godkändes jemväl
det tillägg, om hvars intagande uti den und. skrifvelsen i ämnet,
Ulsk. i utlåt. N:o 93 gjort hemställan.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s d. 7 dennes f. m. på
bordel lagda utlåt. N:o 94, i anledn. af erhållen återremiss af
betänk. N:o 44, ang:de väckt fråga om förbättring i lotsstatens
lönevillkor.
Hr Rå fel t, Anton: Jag anhåller vördsamligen, alt R. o.
Ad. ville bifalla detta betänk. Jag skulle visserligen vilja gifva
företräde åt den redaetionsförändring, som R. o. Ad. vid ålerreniissen
önskade, men då betänk, redan är af 2:ne Stånd bifallet
och jag anser det i sjelfva saken göra hvarken till eller från, sä
anhåller jag om bifall dertill.
R. o. Ad. biföll det af Utsk. i ämnet afgifna förslag.
Härefter justerades ett prot.utdr., innefattande R. o. Ad:s
nyss fattade beslut, i fråga om tiden för nästa lagtima riksdags
början.
II. IL o. Ad. åtskildes kl. £ lill 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
358
Den 14 D e c em ber f. m.
Lördagen den 14 December 1844.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 21 prot.nldr. för d. 11 dennes e. m.
Just. pleni-prot. för d. 30 sistl. Nov. f. m.
Upplästes följande af Hr Rosenblad, Bernh., d. 11 dennes
e. m. väckta och sedermera skriftligen aflemnade motion :
För det fall, att R. St. skulle besluta, att hos K. M. i und.
anhålla, att inom någon oviss bestämd tid den medgifna tillåtelsen
alt begagna Finska och Åländska fartyg för transport af vissa varor
från de norra länen till Stockholm måtte upphöra, får jag
vördsamt föreslå, att af Riksg.contis tillgångar en summa af
10,000 r:dr måtte ställas till Konungens disposition, för att kunna
användas, dels som understöd dels såsom lån åt de personer,
hvilka inom Westernorrlands, Westerbottens och Norrbottens län
under loppet af åren 1845 och 1846 bygga och utrusta fartyg,
tjenliga att föra trädvaror till Stockholm.
Remitterades lill StatsUtsk.
Upplästes följande af Hr von Hohenhausen, Michael
Silvius, d. 11 dennes e. m. väckta och sedermera skriftligen
inlemnade motion.
I anledn. af samtlige RiksStms godkännande af Allm. Besv.-  o. Ekon.Ulsk:s betänk. N:o 7S, rörule väckt motion om beredande
af emeritilöner för afskedstagande consistorii-notarier, hvilken motion
Utsk. afstyrkt, på grund af emeriticassornas otillräcklighet;
får jag hos R. St. vördsamligen föreslå, då nyttan och nödvändigheten
är uppenbar och af Utsk. jemväl vitsordad, att consistorii-notarierne
varda pensionerade, när ålderdom och bräcklighet
göra dem oförmögna att tjensten bestrida, att dessa tjenstemän,
lills vidare och intill dess stiftens emeriticassor uppnått den storlek,
att de, utan förfång för skollärarne, kunna pensionera consistorii-notarierna,
som äro cassornas redogörare, mätte, i likhet med
andra civila enrbets- och tjenstemän, hvilka vid uppnådde 70 lefnadsår
eller dessförinnan vid 65 års ålder, derest styrkt sjuklighet
göra dem till tjensteulöfuingen oförmögna, berättigas alt vid afskedstagande!
sina innehafvande löner såsom pensioner på indragningsstat
bibehålla; dock som i hvarje stift dessa löner äro olika och
till den vida betydligaste delen af inkomsten består i sportler och
provisioner af uppbörds- och förvaltningsmedlen, får jag äran föreslå,
på sätt ofvanomförmälda motion innehåller, att pension för
consistorii-notarien måtte bestämmas till 480 r:dr, efter beräkning
af 80 t:r spanmål å 6 ndr per tunna, eller hälften af äldste lectorns
lön.
Den 14 December f. m.
359
Otvifvelaktig! blifva de fall högst sällsynta näv ifrägavar.
pensionering kan ifrågakomma, emedan de aldra flesta consisloriinolarier,
för sin bättre utkomst, naturligtvis skola redan vid yngre
år söka bättre lönade beställningar, och någon känbar statsutgift
kan icke vållas deraf, om R. St. tilldela en eller annan, väl meriterad
ålderstigen consislorii-notarie en förmån, som hans vederlikar
åtnjuta, men hvarifrån han ensam är utesluten.
En afskrift af Högloft. Alim. Besv.- o. Ekon.Utsk:s omförmälda
utlåt, får jag här nedan äran intaga: ”Utsk., som tagit denna
motion i öfvervägande, delar fullkomligt motionärens öfvertygelse
om nyttan och nödvändigheten deraf, att consistorii-notarier, genom
åt dem beredd ersättning för innehafvande löneförmåner, må
kunna afträda från sina tjenstebefattningar, då ålderdom och bräcklighet
göra dem oförmögne att desamma med tillbörlig drift bestrida.
Deremot kan Utsk. icke instämma i motionärens förslag,
att denna ersättning borde utgå från elementar-läroverkens emeriticassor,
enär delta vore ett förnärmande af skollärares rätt — för
dem så mycket mera känbart, som, enligt hvad sist församlade
Skolrevision i afgifvit und. betänk, upplyst, dessa cassör på de
ställen, der de hunnit bildas, äro alltför otillräckliga för det behof,
hvars afhjelpande genom dem blifvit afsedt, och således icke
skäligen kunna besväras med för dem främmande utgifter. Af
sådan anledn. anser sig Utsk. böra afstyrka bifall lill ifrägavar.
motion”.
Om remiss af detta mern. till Fl. StatsUtsk. får jag vördsamt
anhålla.
Remitterades till StatsUtsk.
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman, hade inlemnat en så
lydande motion:
Enär StatsUtsk., uti sitt betänk. N:o 41, afstyrkte den af mig
gjorda motion om statsanslag för räddningsanstalter för vanartige
barn, på den grund, att Staten, efter Utsk:s tanka, skulle få vidkännas
allt för dryga kostnader men Utsk. likväl syntes erkänna
nyttan af sådana inrättningar; så vågar jag hysa den förhoppningen,
att R. St., då faran för allt Särskildt penningebidrag
blifvit undanröjd, icke skola underlåta att, så vidt sig göra låter,
befordra förbättringen af de vanartige barn, om hvilka inom fängelserna
Stalén redan tagit vård. Att ej något harn, som uti fängelserna
blifvit uppfostradt, derifrån utgått förbältradt, är af erfarenheten
tillräckligen ädagalagdt, äfvensom att, utaf alla de vanartiga
barn, hvilkas vård blifvit anförtrodd Prins Carls inrättning,
velterligen ingen sedermera blifvit tilltalad för något brott. Då
dessa förhållanden äro obestridda sanningar, och kostnaden, som
för ett barn inom inrättningen uppgår till högst 110 r:dr b:co
om året, icke inom fängelserna lärer understiga denna summa,
så tror jag mig äga fulla skäl att, i likhet med hvad Hr von
Rosen inom StatsUtsk. föreslagit, göra följande motion, nemi.:
Alt R. Sl. mätte i und. förklara K. M. oförhindrad alt uti Prins
300
Den 14 December f. m.
Carls inrättning för vanartige barn, samt uti den för samma ändamål
vid Råby inrättade, inaccordera sådane barn, som redan
fallit fångvården lill last, mot ersättning af de medel, som för
dylika barns förvarande i fängelserna utgå.
Som denna min motion är framkallad af ett under denna
riksdag fattadt beslut, så vågar jag vördsammeligen, i stöd af 50
§ Riksd.Ordn., anhålla om H. Ex. Hr Gr. o. Landtm:s propos. å,
samt H. Ståndets bifall till dess remitterande lill SlatsUlsk.
Remitterades till StalsUtsk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmälde, alt Frih. Rappe,
Axel Ludv., i anseende till enskilda angelägenheter, var föranledd
att lemna riksdagen för längre tid, och derföre anhöll att,
med bibehållande af sin riksdagsmannarätt, blifva entledigad från
den honom uppdragna befattning, att vara ledamot i Bancobtsk.
R. o. Ad. biföll denna anhållan, hvarefter II. Ex. anmodade
Hrr Electorer att välja en ledamot i BancoUtsk. i st. f. Frih. Rappe.
Härefter tillkännagaf II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att Hr
Tersmeden, Nils, som varit fullmäktig för adeliga ätten Croneborg,
till följd af sin hufvudmans död inlemnat sin riksdagsmannapollet,
hvadan II. Ex., enär Hr Tersmeden varit ledamot af Const.Ulsk.,
anmodade Hrr Electorer att äfven återbesätta den sålunda uppkomna
ledighet bland ledamöterne i Const.Ulsk.
Föredrogs ånyo LagUlsk:s d. 27 sisth Nov. och 11 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 33, i anledn. af väckt motion, ang:de
förändradt sätt för kyrkoböckers förande och skärpta conlroller i
afseende på deras förvarande.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag anhåller, alt Ridd.-  secret. måtte uppgifva hvilket beslut PresteSt. i detta fall fattat
och att jag derefter mätte fä yttra mig.
Till följd häraf upplästes Högv. PresteSt:s i detta ämne, enligt
ankommet prot.utdr., fattade beslut, innehållande: ”Hvad Ulsk.
å sidan 29 af betänk, tillstyrkt i afseende på kyrkoböckers förande,
blef af Ståndet gilladt; deremot förklarade Ståndet, att det
ansåg utfärdandet af den författning, hvartill Utsk. i slutet af betänk.
lemnat förslag, vara obehöflig!, enär PresteSt. vid slutet af
sistförflutna riksdag i dess lill Rikets consistoriel- utfärdade circulär
gått i författning om vidtagande af den åtgärd, som med nyss
berörde författningsförslag afses.”
lii- von Hartmansdorff: Den ifrågavar. föreskriften uti
Cleri Comitialis circulär vid förra riksdagen lyder sålunda: ”l:o Alt
utdrag utur kyrkoböckerna öfver födde, vigde och döda efter slutet
af hvarje år verkställes, upptagande följande uppgifter, nemi.: utdraget
af dopboken: uppgift å barnets namn, dagen då det föd
-
Den 14 December f. m.
361
lies och döptes, samt föräldrarnes namn, yrke och hemvis; utdraget
af dödslängden: uppgift å den allidnes namn, hemvist, dödsdag
och ålder, hvarjemte för minderårig person uppgifvas föräldrarnes
namn och yrke, samt för äldre person dess yrke, äfvensom
gifta eller ogifta tillstånd; samt utdraget ur vigselboken: uppgift
å contrahenternes namn och hemvist, vigseldagen samt brudgummens
befattning, äfvensom brudens, såvida hon ej vistas i föräldrarnes
hus, hvilkas namn, så vidt ske kan, böra uppgifvas; —
2:o att desse utdrag besörjas af pastor, som i de församlingar, der
comminister finnes, må dertill begagna den sistnämndes biträde; —
3:o att utdragen ur förrberörde kyrkoböcker komma att förvaras
på de ställen, hvarom biskop och consistorium, efter locala förhållanden
förordna eller hvarom på prestmöte i stiften öfverenskommes
och beslutes; — 4:o att biskop och contractsprost, vid skeende
visitation, beträffande ifrågavar. utdrag, hafva den tillsyn och
anställa den undersökning, som, i afseende på andra pastorns åligganden
dervid ifrågakommer.” När således den åtgärd redan är
vidtagen, hvilken i LagUlsk:s betänk, föreslås; så hemställer jag,
att It. o. Ad. måtte instämma i det beslut, som PresteSt. fattat.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Då LagUlsk. föreslog
ifrågavar. stadgande, tog Utsk. dervid till ledning det beslut, som
redan af Clerus Comilialis vid föreg:de riksdag var fattadt; men
LagUlsk. fann deraf icke något hinder alt tillstyrka, att hvad
Clerus Comitialis, såsom en underrättelse för vederbör, pastorer
hade föreskrifvit, skulle af slatsmakterne såsom en lag för dem
stadfästas. Ilvad Clerus Comitialis behagar besluta och meddela
de särskilda consistorierne, samt consistorierne sedermera, om de
finna för godt, promulgera för stiftens prester, det bl ifver icke
någon till allmän efterrättelse gällande föreskrift. Det upplystes
äfven af vederbör, prester inom Utsk., att dessa föreskrifter icke
på alla orter iakttagas. Sedermera har Utsk. ansett äfven det
tillägg till hvad Clerus Comitialis föreslagit vara af nöden, nemi.
”att sedan utdragen blifvit årligen vid Walborgsmässo-sockenstämma
granskade och riktige befunne, samt med påskrift derom försedde,
pastor skall skyndsamt desamma till Consistorium insända,
för att derstädes förvaras;” emedan Utsk. ansåg, alt derigenom
skulle förebyggas misstag och misskrifningar i sådane handlingar,
på hvilka, vid förekommande arfstvisler, personers hela välfärd
ofta berodde, samt en officiel handling finnas, der man då
kunde få tillförlitliga uppgifter. LagUtsk. trodde äfven, alt en
föreskrift om hvar dessa handlingar skulle förvaras, hvarom icke
något i Cleri Comitialis circulär finnes stadgadt, icke vore öfverflödig;
särdeles då åtskilliga ledamöter inom Utsk. lemnade
den upplysning, att dermed för närvar, tillgår så, att pastorerne
i somliga stift afsända sina uppgifter till vederbör, consistoriel
andre deremot nedlägga dem i kyrkans cassakista eller ^ insända
dem till vederbör, contractsprostar, samt någre slutligen låta begge
exemplaren qvarligga uti socknekistan. Dessa voro anledningarne
5 H. 46
sos
Den 14 December f. m.
till det förslag, som Utsk. framställt, och jag tror, att vid ett närmare
afseende derå, skall man finna detsamma icke vara af någon
ringa vigt för det allmänna.
Den af Doctor Säve vid LagUlsk:s förevar, betänk, fogade
reservation blef nu uppläst, på begäran af
Frih. Cederström, Jacob, som derefter yttrade:
I öfverensstämmelse med hvad Doctor Säve har anfört, yrkar
jag, att K. o. Ad. ville bifalla de 1 och 2 montana i
betänk., men afslå del 3, såsom alldeles onödigt och ländande, långt
ifrån till säkerhet blott till större osäkerhet. Den controll, som Walborgsmässo-sockenstämman
skulle utöfva på ifrågavar. utdrag utur
kyrkoböckerna är nemi ingen, emedan desse utdrag icke derstädes
med någon uppmärksamhet afhöras; deremet får vederbör, presterskap
ansvara för de bevis, som de utfärda och hvilka vid husförhör
och visitationer kunna som vederbör controlieras. På detta sätt
tillstyrker jag bifall lill Utsk:s betänk.
i o
Hr Akerman, Fredr.: Det lärer icke för någon, som fästat
uppmärksamhet vid ämnet, vara obekant af hvilken vigt det
är, att de anteckna-, som finnas i kyrkböckerne, äro fnllsländige
och vid behof tillgänglige. Clerus Comitialis har äfven insett
detta, då det öfverenskommit om en ordning för desse anteckna
förande, och hvilken nyss af lii von Hartmansdorff blifvit uppläst?
Jag tror för min del, att det, pä sätt Gr. Mörner anmärkt och
visat, är nödvändigt, ali denna föreskrift antager egenskapen af
en allmän lag. 1 afseende pä det stift, hvaruti Doctor Säve är
tjenstgörande, är jag i tillfälle alt känna, det vida mera noggranhet
i kvrkböckernes förande der iakttages, än pä andra ställen;
men jag har dock i flera af Ilikcts provinser haft tillfälle att öfvertyga
mig derom, att anteckningarne i detta afseende ofta varit
felaktiga, och föranleder delta mig ytterligare alt yrka nödvändigheten
af ett allmänt stadgande, som försäkrar de personer, som
vilja hafva utdrag ur kyrkböckerna, att de kunna fä dem på ett
offentligt ställe, hvilket consistorium är. Jag instämmer i den talares
yrkande, som begärt bifall till betänk.
Hr von Hartmansdorff: Då ledamöter af delta Hus, särdeles
den siste talaren, hvilken bör hafva sakkännedom i detta
ämne, förklarat, att Cleri Comitialis af mig nyss upplästa circulär
icke haft den verkan, som jag förmodade; så afstår jag frän
mitt yrkande på afslag å denna punkt.
«
Uppå härefter framställd propos., blef LagUtsk:s betänk. N:o
33 af R. o. Ad. bifallet.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Som Bonde- och BorgareStm
bifallit betänk. ang:de lika giftorätt och arfsrätt, hvilket R.
o. Ad. afslagit, mert PresteSt. ännu icke fattat sitt beslut derutinnan,
och utgången af saken följaktligen på PresteSt:s beslut beror;
så hemställer jag vördsamligen, alt R. o. Ad, mätte inbjuda
Oen 14 December f. m.
303
Högv. PresteSt. alt sig med R. o. Ad. tili dess beslut förena och
att en deputation nu genast finge fördenskull afgå till PrestcSt.,
emedan jag i annat fall befarar, att inbjudningen kommer för sent.
Frih. Cederström, Thure Fredr.: Jag bestrider visserligen
icke Hr von Hartmansdorff» yrkande, att R. o. Ad. malte
inbjuda Högv. PresteSt. att i frågan om lika arfs- och giftorätt
fatta samma beslut, sorn det R. o. Ad. fattat; emedan jag tror,
alt det är hvarje Ståndets ledamots rättighet alt föreslå en sådan
inbjudning: men då nu den värde ledamoten densamma föreslagit,
så får jag derjemte hemställa, alt min särskilda mening måtte
få åtfölja, del jag förmodar, att Högv. PresteSt:» ledamöter håde
af känsla för fäderneslandets väl och af aktning för det Ständ
de tillhöra, icke måtte biträda det af R. o. Adis majoritet i denna
fråga fattade beslut.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Uti Hr von Hartmansdorff» framställning
om en inbjudning till Högv. PresteSt. instämmer jag.
Jag ser deremot icke, hvarföre en åsigt inom det 11. Ståndet,
hvilken varit emot det af majoriteten inom samma Stånd fattade
beslut, skulle åtfölja denna inbjudning; ty meningen med denna
sednare kan icke vara någon annan än den, alt inbjuda medlemmarne
af Högv. PresteSt. att fatta ett beslut, likartadt med det,
som af majoriteten inom detta Hus uti ifrågavar. ämne blifvit
fattadt. Någon discussion om sjelfva saken lärer icke eller bär
vara på sitt ställe.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag är i allo förekommen
af Hr Lagerhjelm. Jag har vid genomläsningen af förra
riksdagsprot., aldrig funnit exempel derpå, att, när en deputation
lill ett annat Ständ afgålt, enskild riksdagsmans afstyrkande mening
medföljt. Jag inser icke ändamålsenligheten eller lämpligheten
af en sådan åtgärd och får den, för min del, i allo bestrida.
Frih. Cederström, Jacob: Som grundlagen är alldeles
bestämd derutinnan, att, vid communicalioner af hvad som helst
RiksSlm emellan, en ledamot, som är af skiljaktig tanka, äger rättighet
att låta densamma communicationen åtfölja; så lärer någon
vidare discussion i denna fråga icke kunna uppstå. Nu efter en
inbjudning kommer alt afgå, hvilket icke kan bestridas, anhåller
jag alt, såsom min enskilda tanka, få hemställa till det Högv.
Ståndet, att icke instämma i det beslut, sorn R. o. Ad. fattat,
men, att Högv. Ståndet matte i strid dermed vidblifva det beslut,'
Högv. Ståndet redan förut i samma fråga fattat; dock sä, alt lagen
blifver gällande för framdeles blifvande äktenskap.
Hr von Hartmansdorff: Jag kan icke bestrida de ledas
möler, som nyss yttrat sig, deras rättighet att bifoga deras särskilda
mening; men jag skulle förmoda, alt de, af aktning för Ståndets
beslut, icke vilja vidhålla deras yrkanden, hvarigenom ändamålet
med inbjudningen möjligen skulle förfelas. I fall prot. för
den dagen år justeradt, så ser jag ingen annan utväg, än alt
364
Den 14 December f. m.
medskicka hela prof-, på det att alla Friherrarne Cederströms yttranden
mätte komma till Hftgv. Ståndets kännedom, och den pluralitet,
som finnes inom detta Hus och som var så öfvervägande,
få fullfölja sitt beslut, utan ali uppehållas af deras invändningar.
Frih. Cederström, Thure Fredr.: Just af aktning för
det Stånd jag tillhör och den minoritet, som var af samma tanke
som jag, kan jag för min del icke afstå från det af mig gjorda
yrkande, hvilket jag vördsamligen får fortsätta.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag ber vördsamligen att få
uppläsa 2 mom. af 57 § Riksd.Ordn.: ”Af prot.uldr. böra alltid
fyra exemplar utskrifvas, af hvilka de Irenne afgå lill Medstånden,
för alt derstädes qvarblifva, och det fjerde, eller sä kallad löpare,
kringsändes, påtecknas i hvarje Stånd af secreleraren, samt slanDar
slutligen hos R. o. Ad., för alt i dess archiv förvaras. Dessutom
bör, enär målet något Utsk. angår, ett exemplar detsamma
äfven meddelas. Stånden må jemväl i de fall, dem lämpligt synes,
genom utskickade deputationer, sina beslut hvarandra tillkännagifva;
dock bör prot.utdr. derom, eller, i händelse sakens vigt
fordrar en sådan skyndsamhet, att det ej medhinnes, en af Ståndets
secreterare behörigen påtecknad afskrift af den propos., som
beslutet grundat, alltid tillika åtfölja och af ordföranden för deputationen
i de andra Stånden högt uppläsas.” Jag för min del
kan häruti ingalunda finna någon rättighet eller lämplighet för
reservanterne alt äfven medskicka deras reservationer såsom enskilda
prot.utdr.
Frih. Cederström, Jaeob: Gr. Lagerbjelke har för R. o.
Ad. uppläst 2 mom. af 57 § i Riksd.Ordn.; men bade den värde
ledamoten uppläst denna §:s 1 mom., sä bade lian säkerligen kommit
till en annan conclusion. Delta mom. lyder nemi. sålunda:
”De allmänna beslut, som ett Ständ fattar, äfvensom hvad ett särskildt
Stånd, i egenskap af RiksSt., beslulit och annans rätt röra
kan, meddelas de öfriga Stånden genom uldr. af prot. Vill ledamot,
som ej i Ståndets fattade beslut instämt, sin särskilda tanka
hos de öfrige Stånden anmäla, stånde det honom fritt, genom
särskildt mern. eller dictamen till prot., hvilket må Medstånden
tillställas, enär lian de för communicalionen och prot. nödiga explaren
deraf till Secret. allemnar. Lag samma vare, då någon remiss
går från RiksSt. till Utsk. eller utlåt, från Utsk. lill RiksSt.; kommande
dock ej i något fall utlåt, eller beslut genom enskild ledamots
eller minoritetens protest eller reservation uppehållas.” Jag skulle
tro, att, efter uppläsning af delta morn., denna discussion kunde fä
upphöra.
Ilr Lefre'n, Joh. Pehr: Jag hade icke den äran att vara
närvar, i Ståndet, då beslut fattades i frågan rör:de lika arfs- och
giftorätt, och har således icke yttrat mig hvarken för eller emot
densamma. Den värde ledamot, som nu begärt en deputations
afsändande till Ilögv. PresteSt., har dertill uppgifvit såsom ett hufvudsaklig!
skäl, att communicalionen måste ske genom en depu
-
Den 14 December f. m.
365
talion, om ändamålet vill vinnas. Om nu minoriteten äfven vill
hafva sina tankar Högv. Ståndet meddelade, så tror jag, att delta
står den fritt sedan prot. är jusleradt; men att de skola hafva
rättighet alt uppehålla deputationens afgång till dess alt Högv.
Ståndet redan fattat sitt beslut, det tror jag icke är deras rättighet,
ty dä skulle minoriteten genom denna åtgärd kunna tillintetgöra
majoritetens beslut om communicalioner. Jag anhåller således,
att de Hrr, som vilja meddela sina enskilda tankar ronde
ofvannämnde fråga, måtte göra detta så fort ske kan, men att sådant
icke mätte uppehålla deputationens afgång.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Här äro åtskilliga anmärkn:r
att göra emot de framställningar, som af de båda Frihme
Cederström blifvit gjorda. 57 §:s 1 mom. talar i början derom,
att ”de allmänna beslut, som ett Stånd fattar, äfvensom hvad ett
särskildt Stånd, i egenskap af RiksSt., beslutit och annans rätt röra
kan, meddelas de öfrige Stånden genom utdr. af prot.” Här
är således fråga om communicalioner af allmänna beslut och sådane
beslut, som annans rätt röra kunna, hvaraf torde inses, att
denna del af 1 mom. alldeles icke afser den åtgärd, som här är
i fråga alt taga. Sedermera kommer vidare i samma morn.: ”Vill
ledamot, som ej i Ståndets fattade beslut instämt, sin särskilda
tanka hos de öfrige Stånden anmäla, stånde det honom fritt, genom
särskildt mern. eller diclamen till prot., hvilket må Medständen
tillställas, enär han de för communicalionen och prot.
nödiga exemplaren deraf lill secreteraren aflemnar.” Nu hafva
Frilnne Cederström endast aflemnat muntliga yttranden, hvilka
troligen icke af någon deputation kunna frambäras, emedan det
icke är så kallt här att orden frusit; således lärer icke denna åtgärd
kunna uppehålla ärendets fortgång.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Jag vill icke yttra
mig rör:de åtskilliga ledamöters rätt eller icke rätt att fä låta sina
särskilda tankar åtfölja en deputation till PresteSt., för den
händelse, att R. o. Ad. besluter en sådan deputations afgång, öfvertygad
att H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, leder beslutet i denna
fråga till öfverensstämmelse med grundlagens föreskrift; men huru
detta beslut än må utfalla, anhåller jag, att prot.utdr. måtte upptaga,
om votering i frågan blifver anställd och huru densamma
utfallit, på det att Högv. Ståndet icke då måtte tro, alt frågan blifvit
genom acclamation afgjord.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har begärt ordet, i anledn.
af Gr. Mörners framställning, som har trott, att man skulle behöfva
aflemna mern. till det antal, som i grundlagen föreskrifves,
för att få sin särskilda tanka att åtfölja ett prot.utdr. Den värde
ledamoten bar likväl sjelf i 1 mom. uppläst, att ”vill ledamot,
som ej i Ståndets fattade beslut instämt, sin särskilda tanka hos
de öfriga Stånden anmäla, stånde det honom fritt, genom särskildt
mern. eller dictamen till prot., hvilket må Medständen tillställas,
enär lian dc för communicationen och prot. nödiga exemplaren
Den 14 December f. m.
deraf, till secret. aflemna!-.” Det sednare år verksläldt, och mäste
således vara i conformite' noed hvad grundlagen i detta fall
föreskrifver. Att detta dictamen åter icke kan utskrifvas så fort
som prot.utdr., tiel är ett factum; men ingenting är då lättare,
än att hvarje ledamot utskrifvet- sitt dictamen sjelf, hvilket då
helt enkelt kommer att i förseglad rulla åtfölja prot.utdr.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Jag är, såsom jag förut yttrat
mig i denna fråga, af deras tanke, hvilka önska, att någon
deputation icke matte komma att till Högv. PresteSt. afgå. jag
bestrider visserligen icke rättigheten att begära en sådan; men
jag hemställer lil! det Fl. Ståndet om, efter den discussion, som
nu i ämnet förefallit och som utvisar så stridiga tänkesätt hos
Ståndets ledamöter, det icke vore bättre att afstå ifrån den ifrågasatta
depulalionen. II. o. Ad:s beslut i frågan om lika arfs
och
giftorätt har redan blifvit det Högv. Ståndet communiceradt,
emedan prot.utdr. derom expedierades samma afton som beslutet
fattades.
Hr Lagerhjelm: Jag får fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att lika ostridigt som det är, att en deputation kan afgå,
lika oslridigt är det, att hvarje ledamots enskilda tanke kan få åtfölja
densamma, emedan den 57 § Riksd.Ordn. äfven innehåller
de orden: ”när lian de för communicationen och prot. nödiga exemplaren
deraf lill secreteraren aflemnar.” Man skulle kunna säga,
att sjelfva dictamen skall afgifvas i plenum, ty annars skulle det
vara justeradt; men icke kan meningen vara att uppehålla deputalionens
afgång, derföre att en ledamot vill hafva sin enskilda tanka
meddelad det Stånd, dit depulalionen skall afgå; ty då skulle ju
bela effeeten gå förlorad af dessa, för R. St. med dess nuvar. arbetssätt
på fyra kamrar, så högst nödvändiga communicationer.
Frih. Raab, Adam Christian: En föreg:de talare har
hemställt till H. Ståndet, om del icke vore så godt att afstå frän
den begäran om en depulalions afsändaude till Högv. PresteSt.,
som här blifvit framställd, sedan genom discussionen visat sig,
att så stridiga åsigler gjort sig gällande hos R. o. Ad.; men jag
får då lill den värde ledamoten hemställa, huruvida åsigterne i
detta ämne kunna anses hafva varit så stridiga, då frågan blifvit
afgjord genom votering af 90 röster mot 30? Detta skäl torde sålunda
icke kunna lagas lill stöd för den mening, alt någon deputation
icke bör afgå. Då emedlertid en längre discussion i
detta ämne skulle göra en deputations afsändande för det önskade
ändamålet öfverflödig; så hemställer jag lill de Hrr, som anmäla
sig efter mig, alt icke mera lala om saken, utan helt enkelt svara
ja till Hr von Ilartmansdorffs förslag; dock obetaget de Hrr,
hvilka icke åtnöja sig med att bifoga sina reservationer, att så
fort de hinna, komma efter med sina särskilda anmälandeu.
Gr. Lagerbjelke: Antingen depulalionen nu kommer att
afgå eller icke, komma, i min tanka, fyra prot.utdr. att i alla
Den 14 December f. m.
fall och då står det Frih:ne Cederström öppet, att låta deras
yttranden medfölja.
Hr von Hartmansdorff: Det H. Ståndet afliandlar nu 2:ne
ämnen på en gång: frågan huruvida deputationcn må afgå i det
uppgifna ändamålet, och frågan huruvida denna deputation skall
uppehållas till dess Frih:ne Cederströms anföranden hinna blifva
färdiga, .lag tror det vara nödigt att afhandla den förra frågan
först och sedan komma till den andra. Om Frihme Cederström
icke hafva den aktning för pluralitetens mening, alt de vil ja tillåta
den fullfölja sina åtgärder, utan söka lägga hinder deremot;
sä återstår ingen annan utväg, än att låta oss med det första komma
till en votering örn den första frågan, utan att förspilla tidell
på dessa onödiga omvägar. Jag tager mig friheten föreslå följande
ordalydelse af det blifvande prot.uldr., i fall H. Ståndet dertill
samtycker.
”11. R. o. Ad., som afslagit den del af LagUtsk:s betänk.
N:o 31, hvilken angår likhet i giftorätt och arfsrätt, ville genom
deputation vänligen inbjuda flögv. PresteSt. att instämma i detta
beslut, hvarigenom den Svenska jordens öfverdrifua delning och
jordägarnes försvagande, så vida sådant af berörde likhet vållades,
skulle, jemte de menliga verkningarne deraf både pä allmänna
och enskilda förhållanden, förekommas.’1
Frih. Cederström, Jacob: Hr Lagerhjelm, Pehr, och Gr.
Lagerbjelke, Gustaf, hafva framställt frågor ur grundlagen, hvilka
alldeles icke kunna lämpas hit. Jag beklagar oändligen, att man
icke vill hålla sig till det enstaka fall, som är föremål för öfverläggningen.
Det är här icke fråga om någon communication med
de öfriga RiksSlm, således icke eller om några exemplar skola lill
demaflemnas; här är fråga om en inbjudning till ett enda IliksSt.
Detta enda RiksSt. skall hafva denna deputation sig tillsänd, och
deremot finnes icke något hinder; men de prot.uldr., som skola
afgå, kunna innehålla, att mot denna inbjudning reserverade sig
den eller de och anförde, att de deremot tillstyrkte flögv. PresteSt.
att icke lemna bifall till Högl. Ståndets inbjudning, utan vidtaga
sådant beslut, som de vid förra riksdagen i ämnet fattade,
lill fördel för såväl sig sjelf, som för Svenska folket i allmänhet.
Jag kan icke begripa huru man kan af grundlagen vilja draga
den slutföljd, att 4 prot.uldr. skola åtfölja vid en inbjudning till
Ilögv. PresteSt.; det later sig icke göra med verkliga förhållandet.
Ilär är blott fråga om en deputation, som skall till det Högv.
PresteSt. afgå; jag ber Hrr.ne considerera denna sak, och jag (ror,
alt man skall komma till ett afgörande deruti. Men ifall R. o.
Ad. skulle bifalla, alt deputationcn afsäudes och prot.uldr. derom
nu utskrifvas, sä skall jag begära, alt få ögonblickligen aflemna
den särskilda tanka, sora jag anhåller måtte få åtfölja.
Frih. Cederström, Thure Fredr.: Jag är visserligen till
största delen förekommen af Frih. Cederström, Jacob, men jag
ber dock att få tillägga, i anledn. af de ledamöters yttrande, som
36S
Den li December f. m.
hafva sagt, att bifogandet af min särskilda mening skulle medföra
något uppehåll för den deputationens afgång, som K. o. Ad. kunde
komma att besluta, att sådant icke är förhållandet, emedan jag
är beredd att genast till prot. aflemna skriftligen min särskilda
dictamen, som innefattas i fyra ord, att nemi. jag såsom min
särskilda tanke anhåller, det Högv. PresteSt., af känsla för fäderneslandets
väl och af aktning för sitt eget Stånd, icke måtte antaga
den af Ii. o. Ad. gjorda inbjudning.
Gr. Cronhjelm: Mig synes såsom om alla ledamöter, hvilka
hittills yttrat sig i ämnet, hafva tagit för afgjordt, alt den ifrågavar.
deputationen verkligen kommer att afgå. Jag bestrider visserligen
icke hvarje ledamots rättighet att begära afsändande af en sådan
deputation, och ännu mindre kan det falla mig in, att vilja bestrida
det II. Ståndets rättighet att besluta densammas afgång;
men jag tror, att öfver detta beslut, likasom öfver alla andra,
måste det stå hvarje ledamot öppet att fritt uttala sin mening,
och jag anhåller således att få yttra mig, huruvida denna deputation
synes mig gagnelig och lämplig, eller icke. Vore frågan af
den beskaffenhet, att R. o. Ad. och PresteSt. stöde till densamma
i samma förhållande, eller vore frågan sådan, alt den rörde
allmänna ämnen, uti hvilka det ena Ståndet icke mera än det
andra hade förmenta särskilda intressen, skulle jag icke för min
del bestrida deputationens afgång; men nu är icke förhållandet
sådant. Frågan, i och för sig betraktad, är för PresteSt. såsom
Stånd främmande, emedan arfsrälten för nämnde Stånd alldeles
är oberoende af det ifrågavar. betänk. PresteSt. kan således redan
ur denna synpunkt anses såsom en slags skiljedomare i ämnet;
men framstår ytterligare nu såsom sådan, emedan man känner,
att på dess beslut frågans utgång beror. Förhållandet inom R.
o. Ad. är sådant, att uti en fråga, som enskildt rörer R. o. Ad.,
majoriteten har, med den rätt, som grundlagen föreskrifver, beslutit
för minoriteten. Majoriteten och minoriteten äro sålunda
att betrakta såsom 2:ne olika partier i en och samma sak, och
jag frågar då, om det är öfverensstämmande med billighet eller
med den grannlagenhet, som majoriteten är skyldig minoriteten
inom Ståndet, att vilja, utom det beslut den fattat och som redan
innefattar ett tvingande mot minoriteten, äfven söka att i offentlig
väg ensam inverka på det Stånd, som i denna sak utgör skiljedomaren?
Jag tror det ej, och afstyrker således för mindel den
ifrågasatta deputationens afgång.
Frih. Cederström, Anders: Jag är till en del förekommen
af Gr. Cronhjelm. Jag tror, att den grannlagenhet, som Hr
von Hartmansdorff yrkat att minoriteten inom detta Stånd skulle
hafva för majoriteten, i ännu högre grad bör tillkomma R. o. Ad.
att hafva för de öfriga Ståndens majoritet — jag säger majoritet,
emedan 2:ne RiksSt. hafva fattat ett emot R. o. Ad:s i denna
fråga stridande beslut, och emedan frågan, såsom Gr. Cronhjelm
antydt, är alldeles främmande för det 3;dje Ståndet, såsom Stånd
be
-
Den 14 December f. m.
3G9
bctraktadt. Jag skall således icke underlåta att, sedan jag hört
II. Ex. ITr Gr. o. Landlmis uppfattning af saken, begära votering,
i händelse mitt yrkande skulle blifva undertryckt.
Hr Printzenskjöld, Carl: Då Frih. Cederström, Thure,
förklarat, det hans dictamen, hvilket han önskade skulle åtfölja
den begärda deputationen lill llögv. PrestcSt. endast skulle innehålla,
det han väntade, alt det llögv. Ståndet af känsla för fäderneslandets
väl skulle bifalla LagCtsk:s betänk, angide lika arfsoch
giftorätt; så kan jag icke deraf draga någon annan slutsats,
än den, att han ansett den betydliga majoritet inom detta Stånd,
som afslagit samma betänk., icke äga någon känsla för fäderneslandets
väl. Jag hade icke trott, att någon ledamot inom detta
lius skulle kunna tillåta sig en sådan förklaring öfver de beslut,
som här blifvit fattade. Det tillhör nemi. minoriteten, likasom
majoriteten, att bära aktning för hvars och ens öfvertygelse i detta
så väl som i andra lall, och dä den värde ledamoten tillhör
minoriteten, hade jag icke väntat, alt lian skulle fälla en sådan
opinionsdom öfver R. o. Adis beslut. Hvad sjelfva frågan om depulalionen
beträffar, så förenar jag mig med de värde ledamöter,
hvilka yrkat, att den malte afgå; varandes jag af den tanka, att
en minoritet hvarken kan, eller af grannlagenhet bör försöka att
lägga hinder i vägen för deputalionens afgång, emedan det är ett
11. o. Adis beslut, som här kommer att meddelas ett annat RiksSt.
, ehuru på en annan väg, än den praxis vanligen utstakar.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag vill hålla mig vid den fråga,
som egentligen måste vara föremål'för R. o. Adis öfverläggning,
nemi. om den begärda deputationen skall afgå eller icke.
I sådant fall tillåter mig den skyldiga grannlagenhet, som jag hyser
för R. o. Ad., yttra, del jag tror, ali denna grannlagenhet
häst iakttages, om minoriteten icke söker att motverka majoritetens
beslut eller det resultat, som deraf måste blifva en följd.
Jag är öfverlygad derom, alt de rcspeclive medlemmar, hvilka i
denna fråga haft stridiga åsigter, från båda hållen afgifvit sina
röster med full känsla af det rälla och med fullt begrepp om
hvad som vore för fäderneslandet bäst, och jag tror således,
alt grannlagenheten icke ens medgifver att en fråga väckes i en
motsatt opinion; men dä jag delar majoritetens inom detta Stånd
öfvertygelse i frågan, sådan den blifvit af R. o. Ad. afgjord, så
är det naturligt, att jag äfven önskar det resultatet af detta beslut
måtte leda till något ändamål. Jag anser mig således förpligtad
alt medverka till den fråga, sorn af Hr von Hartmansdorff
blifvit väckt, och önskar lifligt, att Högv. PresteSt. måtte
från R. o. Adis beslut i frågan om lika arfs- och giftorätt hemta
ledning för det, som Högv. Ståndet går att fatta. Jag kan
icke medgifva, att denna fråga är främmande för det Högv. PresteSt.
och att den enskildt rörer Ii. o. Ad. derföre, alt detta
Stånd har en ekonomisk fördel måhända mera individuel än allmän
att bevaka; jag tror och jag älskar alt tro, det R. o. Ad.
5 H. 47
370
Den 14 December f. m.
fattat sitt beslut mera med afseende på det allmänna bästa än
med afseende på det enskilda, och jag skulle tro, alt i della fall
det Högv. PresteSi., med åsidosättande af dess position såsom
Stånd, i denna fråga äfven mäste omfatta fäderneslandets stora
och allmänna angelägenheter.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Cronhjelm har sagt, alt detta
ämne vore främmande för PresteSt. För min del tror jag icke,
att något ämne, som hörer till vår behandling, är främmande för
något Stånd. Samme talare bar äfven påstått, att delta ämne
vore enskildt för R. o. Ad. Om Adeln allena ägde all Svensk
jord, så vore det sant, att detta ämne rörde Adeln ensam; men
nu angår frågan alla jordägare i Sverige. Det har äfven blifvit
sagdt, att en inbjudning till PresteSt. genom deputation innebure
en brist på grannlagenhet emot minoriteten. I sådant fall skulle
majoriteten alltid hafva visat brist på grannlagenhet emot minoriteten,
när den sökt att göra sin mening gällande emot minoriteten.
Jag delar med Hr Printzenskjöld den mening, att Frih. Cederströms,
Thure, ordalag äro mindre lämpliga, hvarföre jag nu
uppmanar Friherren att ändra dem; ty all anledn. synes vara
dertill, att PresteSt. ej skulle pä hans enskilda inbjudning göra
något afseende, då den är affaltad i så olämpliga uttryck, som
dem Friherren begagnat.
Frih. Cederström, Thure Fredr.; Då en värd talare Ilr
Printzenskjöld, emot mig yttrat ganska starka tillmålen för den
särskilda mening jag yttrat, får jag fästa den värde talarens uppmärksamhet
derpå, att han är ganska oberättigad att framställa
någonting sådant. Den mening jag här yttrat, gick icke derpå
ut, att jag sagt, att R. o. Ad., vid fattandet af sitt beslut ang:de
LagUtsk:s betänk. N:o 30, handlat emot dess egen öfvertygelse,
utan jag har sagt, att min öfvertygelse är, att om detta betänk,
blifvit antaget, hade det varit ledande till Sveriges båtnad och
fördel. Jag kan icke af några considerationer låta hindra mig
från att uttrycka den mening jag hyser. Jag är lika berättigad
att här såsom representant yttra min mening om hvad jag anser
leda till Sveriges väl, som någonsin Hrr von Hartmansdorff och
Printzenskjöld.
Hr Gripenstedt, Joh. Aug.: Efter mitt omdöme har Gr.
Cronhjelm ställt frågan på sin rätta ståndpunkt. Här talas mycket
om majoriteten och minoriteteten; men hvem hvet om majoriteten,
och minoriteten nu, då det är fråga om inbjudning,
äro desamma, som de voro, då fråga var om arfsrät
ten.
Det är således den majoritet och den minoritet, som nu
uppstå, som skola visa den omordade grannlagenhet emot hvarandra.
Jag begriper likväl icke hvarföre man i detta fall, mera än
i andra, skulle förmenas att drifva sin mening om det rätta, så
långt man kan. Den sanna grannlagenheten ligger också, enligt
hvad Gr. Cronhjelm redan yttrat, deruti, att det ena Ståndet, uti
en fråga, som så nära rörer dess intresse, icke söker inverka på
De» 14 December f. nr.
371
det andra. PresteSt. kan icke i denna fråga sägas hafva något
enskildt intresse, ehuru visserligen ett allmänt, nemi. såvidt som
denna fråga rörer en vigtig samhällsangelägenhet, lietta Stånd
är således en verklig skiljedomare emellan elen opinion, som råder
hos B. o. Ad., och den opinion, sorn de öfriga Slånden hysa.
Jag hemställer då, huruvida det kan anses grannlaga alt söka pä
förhand inverka pä sin domare. Utan att vilja vidare yttra mig
i sjelfva sakfrågan, tror jag således, att i detta fall, eller fråga om
alt söka inverka på det afgörande Ståndets öfvertygelse eller icke,
man gör bäst uti att förhålla sig neutral. Utaf dessa skäl biträder
jag deras mening, som anse någon inbjudning icke höra ske.
Gr. Cronhjelm: En värd talare har sagt, att jag skulle
hafva yttrat, att denna fråga vore främmande för 1'reste.St. Dervid
påminnes jag om hvad som ofta bär inträffar, nemi. att en
eller annan talare uppmanar en annan, hvilken blott uppläste ett
stycke af en grundlags-§, att läsa meningen till slut. Jag tror
det äfven böra gälla, då man citerar andras uttryck, alt man
hör citera till slut. Jag har icke yttrat, att denna fråga vore
främmande för PresteSt., utan mitt yttrande var ordagrant: ”alt
denna fråga är främmande för PresteSt. såsom.särskildt Stånd betraktadl”.
Samma talare har äfven nämnt, att jag skulle hafva
sagt, alt denna fråga vore för R. o. Ad. en enskild fråga. Jag
har icke hestrid!, att ju icke IVägan är af allmän beskaffenhet;
men att den derjemte mäste betraktas såsom ronde K.
». Ad. enskildt, det tror jag ingen lärer vilja bestrida. Man
har äfven sagt, att om den af mig uppgifna satsen i della särskilta
fall vore riktig, nemi. att det icke vore enligt med den grannlagenhet,
majoriteten är skyldig minoriteten, att besluta om en
deputalions afgående, så skulle den äfven kunna tillämpas vid hvarje
tillfälle, dä fråga uppstår om afsändande af en deputation till
ett annat Stånd, med undantag af det läll, då frågan blifvit med
acclamation afgjord. Jag har uti mitt citerade yttrande ganska
tydligt nämnt, hvarföre jag ansåg, att man i denna fråga skulle
fela mot grannlagenheteu, om man afsönde en deputation.
Jag har sagt, att denna fråga icke är af samma beskaffenhet, som
mängden af allmänna frågor; alt de öfrige Stånden icke stöde lill
denna sak i samma förhållande som PresteSt., utan alt detta sist—
nämde af dubbel orsak måste betraktas såsom en slags skiljedomare
i ämnet. Om del äfven är sant, ali frågan är af allmän beskaffenhet,
så kan det. likväl icke nekas, att den äfven har en särskild betydelse
för II. o. Ad., och att således majoriteten och minoriteten
inom detta Stånd kan i förhållande till PresteSt. (hvilket i sista rummet
afgör frågan) betraktas såsom 2:ne stridande parter; och dä tror jag det
vara i hög grad felaktigt af den ena parten alt söka inverka pä
skiljedomaren, med uteslutande af den andre och till dess förfång.
För öfrigt vet jag alltför väl, att frågor om grannlagenhet
gifvas, som möjligen kunna disseceras och analyseras derhän, att
de anses vara förfallne. Jag har här dock vädjat lill Ståndets,
känsla i sin helhet. Jag upprepar ännu en gång, såsom äfven Hr
372
Den 14 December f. m.
Gripenstedt yttrat, att de olika opinionernes ställning till hvarandra
kan vara hell olika i fråga om afsändande af en deputation
mot hvad den var i sjelfva sakfrågan.
o J O
Atskillige ledamöter hördes ropa på propos.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Gillande den grannlagenhet,
som ligger till grund för Gr. Cron hjelms yttrande, får jag likväl
göra Ståndet uppmärksamt derpå, att om något mål är allmänt,
så är del väl detta. Det rörer egentligen det jordägande intresset,
eller rättare Sveriges intresse, alt icke jorden mätte blifva en
vara, sorn går ur liand i hand. I anseende till den uppfattning
jag tagit utaf sjelfva saken, måste jag bekänna, att jag icke anser
det röra något Stånd särskildt, ulan anser del röra alla Stånd, sorn
ifra för sitt eget bästa.
llr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Så vidt jag vet, finnes
ingen anledn. i grundlagen för det ena Ståndet att, före beslutets
fattande i ett annat, söka att inverka på dess beskaffenhet. Väl
vet jag, att det der omtalas, alt om Stånden stanna i olika beslut, de
må söka alt jemnka sig emellan; men att de kunna göra det före
dess fattande, det vet jag ej ali grundlagen någorstädes omtalar.
För öfrigt vill jag begagna delta tillfälle för att tillkännagifva, att
jag vid föreg:de riksdagar alltid har yrkat på den mening, som
Utsk. denna gången föreslagit. Jag har sjelf jemte mina bröder
för mer än 30 år sedan verkställt de lagförändringar, som Utsk.
nu föreslagit, nemi. såväl den, som angår lika arfsrätt emellan syskon,
som den, hvilken rörer istadarättens utsträckande. Jag vill
blott tillägga, alt den opinion, som R. o. Ad:s majoritet i denna
fråga sednast uttalat, hell visst är ett theoretiskl misstag. Menskliga
förståndet kan lätt förvirra sig, emedan dess utveckling egentligen
blott är en konslproduct. Men sjelfva rättskänslan, som skaparen
nedlagt i menniskans hjerta, är vida tillförlitligare. Och
jag undrar huru manga af Ståndets ledamöter väl skulle vilja för
sina egna barn tillämpa del beslut, sorn majoriteten i denna fråga
fattat. Men dä jag, när denna fråga var före lill afgörande,
icke deltog i discussionen, emedan jag fann det icke vara värdi
att strida mot den stora majoritet, som uttalade sig mot Ulsk:s
förslag, så vill jag åtminstone nu bjuda lill ali förekomma, att
icke samma majoritet må söka imponera på ett annat Ständ; utan
jag förbehåller detta Stånd full frihet att fatta sitt beslut efter
sin öfvertygelse.
Ur von Hartmansdorff: Den siste talaren förmälde, alt
han icke kunde erinra sig det någonsin hafva handt, att Stånden inbjudit
hvarandra innan beslutet var fattadt. Talaren lärer icke ihågkomma,
att R. o. Ad. vid denna riksdag, då frågan om representationens
ombildning förevar, emotlog deputalioner från 2me af de
öfrige Stånden.
Hr Westfelt, Nils: Frånvarande då LagUtsk:s betänk, hos
R. o. Ad. föredrogs och afgjordes, ber jag nu blott att fä förena
mig med Gr. Cronhjelm och Hr Cederschjöld. Jag tror, att majoriteten
icke alltid bör bruka den makt, som den har, utan någon
-
Den 14 December f. m.
373
gäng visa grannlagenhet emot minoriteten. En talare liar strängeligen
tilltalat en annan ledamot för hans yttrande. Jag tror, att
sådant af honom är högst obehörigt och icke på sitt ställe.
Hr Cederschjöld: Hr von Hartmansdorff har såsom en förment
vederläggning emot mitt yttrande anfört, att Adeln genom
deputationer förr sökt verka på andra Stånd, innan de ännu fattat
deras beslut. Men jag ber att blott dervid få erinra, att
grundlagen icke ger dertill någon anledn., så vidt jag kan minnas.
Jag vet väl, att icke blott detta Stånd, utan äfven alla de öfrige,
ej sällan faltal beslut, rakt stridande emot grundlagens tydliga föreskrift,
men det är detta, som jag velat hindra att blifva något
efterdöme att följa.
Hr Dalman, Wilhelm Fredrik: Jag vill icke nu onödigtvis
förlänga discussionen, utan anhåller blott, ali få i prot. intaget,
det jag delar den åsigt, som af Gr. Cronhjelm och Hr Cederschjöld
här blifvit framställd.
Gr. Mörner: Då flere talare bär hafva yttrat, att R. o. Ad.
vid beslutets fattande ang:de den lika arfs- och giftorätten varit
ledde af enskildt intresse, begärde jag ordet, men afstod sedermera
vid uppropandet derifrån, i förhoppning att discussionen skulle
komma att föras på annat sätt, än sora skett.. Sedermera har likväl
de ledamöter af Ståndet, som yttrat sig för en deputations afsändande,
fält afhöra verkliga föreläsningar om hvad grannlagenlieten
af dem fordrade. Jag tror, att dessa ledamöter sjelfve äro
bäst i tillfälle att bedomina, hvad grannlagenhet af dem fordrar;
och att de åtminstone icke af andra sidans talare derpå fått erfara
några stora prof, det vågar jag påstå. Jag anhåller att vi
nu slutligen måtte få skrida till beslut.
Gr. Cronhjelm: Det är verkligen för mig och, som jag vill
förmoda, för de fleste af detta Stånd en hel främmande sats, att
en person, som befinner sig i minoriteten och hvars röst genom
Ståndets beslut grundlagsenlig! blifvit q vafd, äfven skall utsträcka
sin uppoffring ända derhän, att han sedermera icke söker motverka
sådane åtgärder, som ytterligare kunna komma i fråga, för
att än vidare utsträcka nederlaget. Med allt det förtroende och
all den aktning, jag hyser för majoriteten inom detta Stånd,
äfven då jag icke tillhör densamma, tror jag likväl icke, att man
har rättighet att begära, att någon skall afstå från att yttra sig i
en fråga, som beror på Ståndets beslut. Dessa anspråk synas mig
vara alltför långt sträckta, och om de grunda sig derpå, att utgången
alltid hittills visat, att en compact majoritet dicterar besluten,
så torde dock någongång kunna inträffa, att ett sådant icke
blifver händelsen. Jag anser, att hvar och en inom detta Stånd,
som tror att grannlagenheten trädes för nära, han må tillhöra majoriteten
eller minoriteten, äger rätt alt yttra sig deröfver, och kan
icke anses hafva någon förbindelse att med tystnad hänskjuta
frågan till den andra sidans bepröfvande. Jag har tagit mig fri
-
374
Den 14 December f. m.
beten att i denna fråga vädja till Slåndets gra n n 1 agen b e tsk ii 11 skr,
och hoppas ännu alt icke hafva gjort detta vädjande förgäfves.
Då nu öfverläggningen förklarades vara slutad, yttrade II. Ex.
Ilr Gr. o. Landtm., att den ledamot, som icke instämde i Ståndets
beslut, enligt 1 mom. 57 § Riksd.Ordn., ägde ostridig rättighet
alt få sin särskilda tanke hos de öfriga RiksStm anmäld, dä
han iakttog hvad detta mom. föreskrifver; men att enligt II. Ex:s
omdöme detta stadgande hade afseende på det vanliga sättet att
communicera beslut med öfriga Stånd, hvilket i alla händelser
skall iakttagas, och deremot icke afsäg de fall, då RiksStm genom
deputationer inbjödo hvarandra att instämma i fattade beslut. II.
Ex. trodde således icke, hvarken att den ledamot, som var af särskild
tanke i ämnet, kunde genom begäran alt fä sin tanke meddelad
andra RiksSt., uppehålla deputationens afgång, eller att han
ägde fordra, ätt deputationen skulle medföra hans dictamen till
protocollet. Deremot föreställde II. Ex. sig, att något hinder icke
mötte det af Gr. Cronhjelm väckta förslag, alt uti det prot.utdr.,
hvarmed deputationen borde vara försedd, blefve så inrältadt att
det utvisade, dels huru voteringen, om den komme alt äga rum,
hade utfallit, och dels hvilka personer emot beslutet sig reserverat.
Frih. Cederström, Jacob: Då Landtm, såsom Ståndets
Talman visserligen äger rättighet att vägra propos. till bifall ä en
begäran af en enskild ledamot, och han stöder denna sin vägran
på den uppfattning han gjort sig af 57 § 1 morn., så vill jag
naturligtvis icke nu yrka en votering för en sådan propos., för att
få målet till Const.Utsk., emedan jag anser det vara ett mindre
lämpligt handlingssätt emot majoriteten inom detta Stånd, sorn
säkerligen önskar ali få sitt prot.utdr. till PresteSt. genom en afgående
deputation, ännu innan detta Stånds beslut blifvit fattadt,
och sålunda möjligen kunna inverka derpå. Men jag nedlägger i
prot. min protest emot en sådan tolkning af grundlagen, hvilken,
enligt 83 § Reg.F. skall efter dess ordalydelse tillämpas; och delta
så mycket mer, som den fråga, hvilken nu är föremål för öfverläggning,
är af allmän natur och ett annat Stånds rätt röra kan;
hvarföre det varit min och hvar och en annans rätt alt få sin
särskilda tanke åtföljande prot.utdr.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han trodde sig icke
hafva rätt uppfattat Frih. Cederströms nu afgifna yttrande, emedan
Frih. i ett föreg:de anförande, om II. Ex. icke dervid misstagit sig,
hade yrkat rättigheten att genom prot.utdr. fä sin reservation de
öfriga RiksStm communicerad och H. Ex. i sitt förra yttrande
förklarat sig anse denna rättighet ostridig, men att grundlagen
icke stadgade, att reservationer borde få intagas i det prot.utdr.,
som skall åtfölja, då inbjudning göres genom deputation.
Frih. Cederström, Jacob: Om jag icke uppfattat Hr Gr.
o. Landtnäs yttrande orätt, så skulle prot.utdr. innefatta voteringens
utgång med antalet af Ja- och Nej-röster, och möjligtvis namnen
på ledamöterne af minoriteten, de nemi., hvilka såsom reservan
-
Den 14 December f. m
375
ter sig anmält. Men enligt 57 §:s innehåll äger en ledamot af
Ståndet att i della prot.utdr. få infördt sin reservation, att åtfölja
deputalionen, antingen reservationen är affaltad skriftligen, i hvilket
fall den bör afskrifvas i prot.utdr., eller att det förekommer
såsom dictamen till prot., dä det på samma sätt hör få i prot.-  utdr. inkomma. Blir uti prot.utdr. infördt hvad jag här skriftligen
anmält såsom min reservation och mitt tillstyrkande till
PresteSt., i motsats emot den åsigt, som pluraliteten hos R. o. Ad.
hyser, så har jag aldrig ett ord att säga; men blir blott mitt
namn nämnt bland reservanlernes antal, så qvarstår den reservation
jag nyss afgaf emot tolkningen och tillämpningen af 1 mom.
utaf 57 § Riksd.Ordn.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade härvid, att han,
innan propos. framställdes, ansåg sig böra tillkännagifva, att Frih.
Cederström riktigt uppfattat den af II. Ex. yttrade mening, att
någon rättighet, att i det prot.utdr., som deputalionen borde medföra,
få reservationer i deras helhet intagna, icke ägde rum, samt
att denna mening stod i sammanhang med II. Ex:s förklarande,
att deputationens afgång ej finge uppehållas genom enskilde ledamöters
reservationer, hvilket skulle inträffa derest dylika reservationer
i deras helhet borde uti prot.utdr. intagas, hvadan sådane
reservationer, der så äskades, borde särskildt communiceras, så
alt de icke uppehöllo deputationen; hvarefter H. Ex. uppläste det
af Ilr von Hartmansdorff afgifna förslag till prot.utdr. i ämnet.
Hr Cederschjöld: Att ett protocollsntdrag nu afgår lill
PresteSt., med uppgift om hvad beslut R. o. Ad. i denna fråga
fattat, det är förenligt med grundlagen och det vill och kan jag
således icke hindra. Deremot vill jag bjuda till att hindra, att
icke deruti må inflyta någon inbjudning lill PresteSt. att förena
sig med R. o. Ad., än mindre att i detsamma motivera R. o. Ad:s
afslag af Utsk:s betänk; utan må detta prot.utdr. helt simpelt innefatta
detsamma, som vanliga prot.utdr., nemi. ett tillkännagifvande,
alt R. o. Ad. afslagit Ulsk:s betänk.
Hr von Hartmansdorff: Jag är förvissad, att de Hrr ledamöter,
som i hufvudfrågan äro af annan mening än pluraliteten,
kunna göra mångfaldiga variationer på samma thema. Det blefve
alltför vidlyftigt om en hvar af dem skulle blifva ämne för
särskild öfverläggning. Jag hemställer derföre till Hr Gr. o Landtm,
att propos. snart måtte göras, ty genom tidsutdrägt kan det lyckas
att tillintetgöra hela frågan.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle,
att Högv.PresteSt., på sätt Hr von flartmansdorffs nyss uppläste
förslag innehöll, skulle inbjudas att instämma i R. o. Ad:s
ronde ifrågavar. del af LagUtsk:s betänk. N:o 31 fattade beslut.
Ropades starka ja, blandade med många nej, hvarefter H. Ex.
förklarade, det han trott sig finna, att R. o. Ad. med öfvervägande
ja besvarat denna propos.
370
Den 14 December f. m.
Frill. Cederström, Anders och Gr. von Seth, Bror,
begärde votering.
Hr von Hartmansdorff: Det skulle kunna hända, attman
vållade oss 2:ne voteringar, med mindre Hr Gr. o. Landtm, täcktes
i samma propos. införa, att en deputation genast skall afgå, i
händelse detta förslag af R. o. Ad. bifalles.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att förslag till voler,
propos. i öfverensstämmelse med Hr von Hartmansdorffs nu gjorde
begäran skulle blifva uppsatt.
Frih. Cederström, Thure Fedr.: Sedan Hr Gr. o.
Landtm, förklarat, att den särskilda mening, som jag framställt,
icke kunnat få intagas i prot.utdraget, så vill jag visserligen icke
fortsätta yrkandet derom, utan inskränker mig till en anhållan
alt få min reservation deremot intagen i prot., samt att i det prot.-  utdr., som afgår till PresteSt., åtminstone malte intagas, att R.
o. Ad. vid frågans afgörande voterade deröfver samt huru voteringen
utföll.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, fästade i anledn. häraf uppmärksamheten
derpå, att sedan voteringen för sig gått, prot.utdr. i
ämnet, derest inbjudningen blefve beslutad, komme alt justeras,
och alt nu endast beslutet i sjelfva saken borde blifva föremål
för votaringen.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
voter.propos:
Den som bifaller, att R. o. Ad, som afslagit den del af LagUtsk:s
betänk. N:o 31, hvilken angår likhet i giftorätt och arfsrätt, genom
deputation vänligen inbjuder Högv. PresteSt. att instämma
i detta beslut, hvarigenom den Svenska jordens öfverdrifna delning
och jordägarnes försvagande, såvida sådant af berörde likhet
vållades, skulle jemte de menliga verkningarne deraf både pä allmänna
och enskilda förhållanden förekommas, voterar
ja;
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer ofvanberörde inbjudning icke alt äga rum.
Sedan härefter II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit,
att plenum komme att fortsättas kl. 6 e. m., företogs voteringen,
och befunnos efter dess slut rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 98
Nej — 58.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde, att Gr. Cronhjelm,
med hvilken flere ledamöter förenat sig, hade yrkat, att i det prot.-  uldr., som af deputationen borde medföras, måtte intagas huru
den nu skedda voteringen utfallit, äfvensom de personers namn,
hvilka
Pen 14 December f. m.
hvilka reserverat sig emot beslutet, hvadan H. Ex. ansåge sig skyldig
att i fråga härom inhemta H. o. Ad:s tanke, innan prot.utdr.
uppsattes för att uppläsas till justering.
Hr von Hartmansdorff: Detta tillägg är någonting alldeles
ovanligt, och jag anhåller vördsamt, att prot.utdr. måtte helt
enkelt blifva sådant sora beslutet nu fattats.
Frih. Cederström, Anders: Då jag för min del tror, att
minoriteten så väl som majoriteten önska att få sina tankar meddelade
ät PresteSt., och dä detta icke kail ske på annat sätt,
än genom en inbjudning samt reservationer deremot, så anhåller
jag, att mot det nu derom fattade beslutet få reservera mig, och
att mitt namn måtte såsom reservant få inflyta i prot.utdr.
Frih. Cederström, Thure Fredr.: Jag reserverar mig
emot det beslut, som 11. o. Ad. nyss fattade och anhåller, att mitt
namn måtte varda upptaget i prot.utdr. bland reservanterne.
Hr Printzenskjöld, Carl: Lika med Hr von Hartmansdorff,
finner jag det vara alldeles ovanligt, att i prot.utdr. äfven
intaga reservanternes tankar. Jag stödjer detta mitt förmenande
på 2 morn. i 57 § Riksd.Ordn., som väl omtalar, att Stånden kunna
genom deputalioner tillkännagifva hvarandra sina beslut samt
alt prot.utdr. derom bör skyndsamt expedieras, men icke står det
i denne §, att prot.utdr. jemväl skall innehålla alla reservanternes
namn, än mindre hvad de lill prot. yttrat. Jag yrkar således,
lika med Hr von Hartmansdorff, alt prot.utdr. måtte få afgå
sådant det blifvit af pluraliteten beslutet.
Frih. Cederström, Jacob: På det sätt Hr Gr. o. Landtm,
tolkat 1 mom. 57 §, deraf den sednare delen nu blifvit uppläst,
så lärer icke någon fråga kunna uppstå huruvida icke alla de,
som reserverat sig emot beslutet, kunna få sina namn intagna i
det prot.utdr., som skall afgå; eller också kan jag icke fä någon
uppfattning af det yttrande Hr Gr. o. Landtm, nyss afgaf på min
framställning om tillämpande af den 57 § — ett yttrande deri jag
visserligen icke instämmer, men som jag underkastar mig.
I anledn. af detta yttrande, anhöll II. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
att få återkalla i R. o. Ad:s minne, att han icke sagt, att de ledamöter,
som icke instämt i beslutet, bade ovillkorlig rättighet
att uti det ifrågavar. prot.utdr. blifva antecknade såsom reservanter,
utan endast att grundlagen ej innefattade något hinder deremot
att prot.utdr. så inrättades. Det berodde nemi., enligt H.
Ex:s öfvertygelse, af R. o. Ad:s beslut huru mycket eller litet af
dagens prot. uti utdraget deraf skulle intagas.
Frih. Cederström, Jacob: Om R. o. Ad. eller något annat
Stånd genom beslut kan upphäfva grundlagens tydliga stadgande
vid tillämpningen för dagen, det blir en annan fråga; i sådant
fall får minoriteten naturligtvis underkasta sig majoritetens
beslut. Prot. kommer då alt vittna om händelsen, och denna
händelse ligger då endast dem till last, som i beslutet deltagit.
5 H. 48
378
I>en 14 De ceni lier f m.
Nn inneliäller 57 § 1 mom. tydligen: ”vill ledamot, som icke i
Ståndets fattade beslut, instämt, sin särskilda tanke hos de öfriga
Slånden anmäla, slände det. honom fritt genom särskildt meni.
eller diclamen lill prol.” Della har Gr. o. Landtm, förklarat skulle
så tillämpas, ali de skulle nämnas till sina namn, som icke
instämt i beslutet, ulan som protesterat. Om nu II. o. Ad. skulle
besluta, att ledamöter, hvilka väl i discussionen men icke i beslutet
deltagit, icke ens skulle få anmält hos de öfrige Stånden,
det de frän pluraliletens mening varit skiljaktiga, sä vore det ett
förhållande, som man äfven måste underkasta sig; men dä med
särskild reservation derom lill prot. Jag anhåller derföre nu att
få en propos. framställd till Ståndet, huruvida Ståndet anser sig
kunna, emot 57 § Iliksd.Ordn., hindra, alt i prot.uldr. upptages
namnen pä dem, som hafva reserverat sig emot det nu fattade beslutet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han (inge lof att återkomma
till sitt yttrande före voteringen. H. Ex. hade då gifvit
tillkänna, alt enligt dess öfvertygelse kunde det icke vägras en ledamot,
som icke instämt i Ståndets beslut, att få sin särskilda
mening de öfriga RiksStm meddelad. Detta kunde ej eller i förevar.
fall förvägras Frih. Gederström, och H. Ex. trodde icke att
någon sökt bestrida Frihm rättighet till sådan communication, blott
den skedde i vanlig ordning. Här vore nu blott i fråga om reservationen
skulle meddelas genom deputalionen och i sådant ändamål
medfölja det prot.utdr., som borde af deputationens ordförande
uppläsas, och H. Ex. hade ansett, att då 2 mom. af 57 §
Riksd.Ordn. blott nämnde, att prot.utdr. skulle åtfölja deputationen,
någon rättighet att medsända reservationer icke fans, hvaremot II.
Ex. trodde att på Ståndet berodde huru mycket eller litet i det
omtalade prot.uldr. skulle intagas af dagens prot.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Jag tror att lättaste
utvägen vore, om det prot.utdr., som skall afgå till PresteSt. genom
deputation, hade följande lydelse: ”Utdrag af protocollet etc.
R. o. Ad. beslöt att vänligen inbjuda PresteSt. etc. Mot detta beslut
reserverade sig etc.”
Ilr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få instämma
med Gr. Gyldenstolpe, på det att vi ju förr desto hellre mätte få
komma till slut.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle
att, pä sätt Gr. Cronhjelm föreslagit, det ifrågavar. prot.utdr.
må innehålla huru voteringen utfallit och namnen på de personer,
som emot beslutet sig reserverat.
Ropades ja och nej.
H. Ex. hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade bifalla
Gr. Gyldenstolpes förslag, att prot.utdr. endast må innehålla R. o.
Ad:s beslut jemte reservanternes namn.
Ropades ja.
Då härefter till justering upplästes ett i öfverensstämmelse
Den 14 December f. in.
37<T
med detta beslut uppsäll prot.utdr. hvaruti var upptaget, att Frilurne
Cederström, Jacob, Thure Fredt ik och Anders hade reserverat sig
emot den beslutade inbjudningen, anhöllo Hr Westfelt, Nils,
(Jr. von Selli och Hr Freidenfelt, Carl Joli. Casimir,
att äfven blifva antecknade såsom reservanter emot detta beslut.
Gr. af Ugglas, Carl Ludv. Fredr.: Med anhållan, afl
mitt namn icke mätte blifva nämnd! bland reservnnterne, får jag
förklara, att jag mot delta beslut miglreserverar. Lika lilligt, som
jag önskar att PrestoSt. mätte instämma i 11. o. Arks beslut, lika
olämpligt anser jag i ett sådant fall sorn delta en inbjudning vara.
emedan del mäste anses innefatta ett förklarande, att det Stånd,
lill hvilket inbjudningen ställes, icke är fullt competent alt på egen
hand fatta sin öfvertygelse.
Hr von Heland, Isac Fredr.: Jag anhåller alt få instämma
med Gr. Ugglas i hans reservation, pä de af honom anförde
skäl, med tillägg, att jag anser det vore allt för mycket slru
dande
emot BondeSks intresse, att nu söka förmå PresteSt. att
öfvergå till ett beslut, som sä mycket emot förstnämnde Stånds
bästa blifvit fatladt.
Frih. Stael von Holstein och Hr Cederschjöld att
böllo,
alt äfven deras panni bland reservunlerne matie upptagas.
Sedan lill följd häraf uti prot.utdr. blifvit införd!, alt äfven
Hr Westfelt, (Jr. von Selli, Hr Freidenfelt, Frih. Siael von
Holstein och Hr Cederschjöld reserverat sig emot inbjudningen,
blef detsamma godkäudt, genast utskrifvet och öfveilemnadl lill
11. Ex. Ilr Gr. Björns!jenia, under hvars anförande deputalionen
afgick lill PresteSl.
Justerades plcniprot. för d. 30 sisth Nov. c m.
Under förenämnde justering återkom II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna
med deputalionen, samt lillkännagaf, alt deputalionen fullgjort
sill uppdrag och öfverlemna! prot.utdr. i ämnet till Ilögv.
PresteSt.. som genom sin Talman uppdragit ät deputalionen att
försäkra K. o. Ad. om dess vänskap och tillgifvenhet.
H. Ex. Hr Gr. o Landtm, lillkännagaf, alt Frih. Fleetvood,
Carl Gustaf, med anmälan, alt han af sjukdom är hindrad
all uppfylla sin befattning såsom Eleclor, anhållit ali, med bibehållande
af sin riksdagsmannarätt, fä afsäga sig nämnde befallning.
B. o. Ad. biföll denna anhållan, hvarefter 11. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Bänkman att välja en Eleclor i st. f. Frih.
Fleetvood.
Ladcs på bordet nedan mimmie från Utskm iukomne utlåt:n5
betänkm och raein., nemi. frän
380
Den 14 December f. m.
Stals-Ulsk ottel:
N:o 90, i anledn. af väckta raolioner om ett ärligt understöd
för allidne Generaldirecleuren m. m. Claes Livijns cfterlemnade
enka och oförsörjda barn;
N:o 91, i anledn. af K. M:s nåd. remiss å Coramissariens i
f. d. Revisionsconl. för allm. magasinsärendenas utredning, Assessoren
J. A. Törnemans oell Revisorens vid samma Conior J. G.
Nyströms lind. ansökningar att fortfarande å allm. indragningsstaten
få bibehålla deras vid Kontoret iunehafde löner;
N:o 92, i anledn. af väckt motion om inköp för Statens räkning
utaf egendomen Hammarby, fordom tillhörig Carl von Linné;
N:o 93, i anledn. af väckt motion om ytterligare anslag lill
fullbordande af reparation å de vid Wreta klosters kyrka varande
grafchor;
N:o 94, i anledn. af K. M:s nåd. remiss å aflidne Provincialläkaren,
Assessoren D. F. Rudolphi» sterbhusdelägare» und. ansökning
om utbekommande af 173 r:dr 34 sk. 4 r:st., utgörande
aflöningsmedel, hvilka ej inom stadgad prescriplionslid reqvirerals;
N:o 95, i anledn. af erhållen äterremiss å Utslcs mern. N:o
61, med uppgift å de vid innevarande riksdag för tillfälliga statsutgifter
disponibla tillgångar;
N:o 96, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse angille afskrifning
utaf förskjutne medel lill betalande af Statstidningens skuld;
N:o 97, i anledn af gjorde framställningar ronde utbetalningen
af de till Emåns upprensande beviljade statsbidrag;
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskotten:
N:o 2, i anledn. af Hrr K. A. Almgrens och Jon. Bobergs
motioner, ang:de inskränkning af liden för utländska handelsexpcditers
eller s. k. probeureuters vistande i Riket m. m.;
N:o 3, i anledn. af väckta motioner om ändringar i tullförfattningarne;
Banco-Utskottet:
N:o
30, i anledn. af erhållen äterremiss å utlåt. N:o 21;
N:o 3f, med hemställan om löneförhöjning ät nuvar. Kamereraren
i cassa-afdelningen G. W. Schiitzercranlz;
N:o 32, med hemställan om godtgörande af 2:ne från Banken
till K. Myntverket utgifne förskott;
N:o 33, i anledn. af väckt motion, alt den utaf Dircctionen
öfver Malmö lånecontor tjenstemännen derstädes medgifna företrädesrättighet
till ombesörjande af commissioner vid låneconloret
matte upphöra;
Lag-Utskottet:
N:o 45, i anledn. af väckt fråga om förändring i Högsta Domstolens
organisation;
N:o 46, i anledn. af väckte motioner om förändring af 24
cap. 8 § Missgern.bm, i afseende på ansvaret för den, som oträngd
och af vredesmode drager och begagnar vapen;
N:o 47, i anledn. af väckt motion om förändring af 9 § 20
cap. Missgern.bm, ang:de ansvar för rån;
N:o 48, i anledn. af gjorde anmärkn:r vid Ulsk:s betänk.
Den 14 December e. m.
381
N:o 11 öfver K. M:s nåd. propos. om vissa förändrade föreskrifter
i afseende på lagfart och nyttjande-rätts inteckning;
N:o 49, i anledn. af äterreraiss utaf betänk. N:o 19, öfver
väckt fråga, om dels den uppenbara kyrkopliktens afskaffunde, och
dels ändring i straffet för första och andra resan stöld;
N:o 50, i anledn. af återremiss utaf Utsk:s betänk. N:o 13,
öfver väckt motion oni rättighet för fordringsägare att hos Konungens
Befth-.de erhålla promotorial i lagsökningsmål; samt
Lag- samt Allm. B osv.- o. Ekon.Ulsktn:
N:o 16, i anledn. af väckt motion om beredande af strängare
controller emot missbruk vid gårdfarihandelns idkande;
N:o 17, i anledn. af väckt motion om tillägg till 5 § i 5
cap. Byggn.lim;
N:o 18, i anledn. af väckt motion om inskränkning af jura
patronatus;
N:o 19, i anledn. af väckta motioner om dels ändring och
dels förklaring öfver stadgandet i 26 cap. 2 § Byggn.b:n, ang:de
byggnadsskyldigheten å prostgårdar pä landet.
II. B. o. Ad. åtskildes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Lördagen den 14 December 1844.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2 prol.utdr. för denna dag f. m.
Föredrogs ånyo StatsUlsk:s d. 30 sisth Nov. och II dennes
på bordel lagda utlåt. N:o 66, i anledn. af väckta motioner om
alla bevillningsmedel samt öfrige statsmedels ingående till Kiksg.cout.
Härvid förekom först och bifölls den del af utlåt., hvari Utsk.
ansett sig icke kunna tillstyrka någon förändring i afseende å de
ordinarie statsinkomsternes uppbörd och leverering.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. ansäge nödigt, alt Utsk:s uti särskilda punkter afgifna yttranden,
angtde lull-, salu-accis-, post-, chartte-sigillatae- och bränvins-bevillnings-medlens
samt en del reslantiers inleverering till
Riksg.cont., skulle punktvis företagas eller om utlåt, i dessa delar
finge i ett sammanhang förekomma.
Åtskilliga ledamöter hördes begära det sednare behandlingssättet,
hvarjemte
3S2
Den 14 December e. m.
Frih. Cederström, Jaeob, anmälde sig och yttrade:
Mig synes, alt alla dessa punkter alltförväl kunna i ett sammanhang
föredragas och afgöras, helst de i min tanka äro så alldeles
omöjliga, alt verkställa, all jag förmodar aU 14. o. Ad. ville
alsia dem allesammans.
I följd häraf upplästes nu såsom föremål för öfvérläggningen,
hvad Utsk. i fråga om förenämnde extra ordinarie inkomster samt
de i sammanhang dermed i liksstaten upptagne restantierne yttrat.
Frih. Norden falk, Johan: Då man uppmärksamt genomläser
StatsUtsIcs nu föredragna betänk, och granskar detsamma, med
uppriktigt bemödande att finna sjelfva kärnan af saken, den ledande
idéen deruti, eller den positiva nyttan af förslaget; sä finner man sig
deraf, efter hvad mig synes, föga tillfredsställd. De skäl, som blifvit
anförda såsom motiver för delta förslag, äro i de flesta fall af
negativ beskaffenhet, d. v. s. Utsk. har pä de flesta ställen, på
iner eller mindre gilltiga grunder sagt, att ”något hinder synes
icke möta,” men något positivt skäl för nyttan af förslaget har
Utsk. icke ens antyd t, än mindre utvecklat. När man gör sig
noga reda för såväl den princip, sora skulle ligga lill grund för
ifrägavar. förslag, som för (le svårigheter, hvilka skulle möta vid
verkställigheten deraf, så finner man både ali principen är oriklig
och vådlig och alt svårigheterna äro af mångfaldig art, och
jag är öfverlygad om, att i händelse den SialsUtsk:s majoritet,
hvars tankar delta förslag uttrycker, hade närmare betänkt dessa
svårigheter, sä skulle detta förslag icke blifvit afgifvet. För min
del ämnar jag afstyrka det; men då mitt afslyrkande utgår ingalunda
ifrån någon afsigt att vilja söka förvara ät Statens förvaltande
verk, ät Slatscont. eller Styrelsen handhafvandet af öfverskotlsmedlen
för längre tid än som nödigt är, ännu mindre att
söka undanhålla Riksg.cont. emottagande!, af dessa öfverskoltsmedcl,
utan helt enkelt härleder sig frän min öfvertygelse om alla
de särskilda svårigheter, som finnas i sjelfva saken, sä har jag också
ansett mig skyldig att för desamma närmare redogöra.
”För liqviderandet af statsfyllnadssumman och för bestridandet
af öfriga Riksg.cont. åliggande utgifter,” äger Riksg.cont., sedan
flere är tillbaka, ett räntefrill credit i v å R. St:s Bank af en
million r:dr. Delta crediliv har också hitintills befunnits för
ändamålet fullt tillräckligt. Dock har detsamma, sedan Contorcts
egna contant» medel kunnat, på sätt R. St. föreskrifvit, tills vidare
förräntas, under nasti, och innevar. är, mäst tidtals till betydligare
belopp anlitas. Skulle deremot slalsfvllnadssumman, sorn
nu utgör 1,505,000 r:dr, och, enligt den af SlalsUtsk. föreslagna
'statsreglering kommer alt uppgå till 1,621,000 r:dr, ytterligare
ökas med del belopp af tillsammans 1,171,000 r-.dr, hvartill saluaccis-,
chartae-sigillatae- och bränvins-bevillningsmcdlen äro af StatsUtsk.
beräknade, blir del nödvändigt för R. St. att antingen förhöja
nämnde credilivs belopp, eller återkalla beslutet om de i
Riksg.cont. inncsläende medlens förräntande, eller ock bemyndiga
Contorcts styrelse alt genom upplåning bereda sig en för de öka
-
Den 14 December e. m.
383
de utbetalningarna erforderlig cassatillgång, helst af Riksg.cont.
dessutom måste afsättas den för Statscont. föreslagna creditivsumnia
af (ifiG,6ö6 r:dr 32 sk. Förhöjning af Riksg.contcs creditiv
pä Banken kan emedlertid svårligen beviljas, i anseende till
skäl, som med Bankens ställning äga sammanhang. Alerkallelsen
af beslutet, att de för tillfälliga statsutgifter anvisade tillgångar
skola, intilldess utgifterna förefalla, göras räntebärande och
hållas allmänna rörelsen tillhanda, kan visserligen, i afseende på
hädanefter inflytande medel verkställas, ehuru en dylik återkallelse
kommer att medföra en kännbar minskning lili ej mindre
Riksg.contis ränteinkomster, än det nu circulerande rörelsecapitalet;
men hvad de redan förräntade tillgångarne beträffar, så kan
åtminstone den delen deraf, som är nedlagd i Arméens Pensionscassas
och Hypotheksinrältningärnes obligationer, icke, utan äfventyr
för betydliga ca p i t al förl usler, nu genast på en gång indragas.
Till förskaffande af den ansenliga contanta behållning, som erfordras,
i händelse Riksg.cont., vid nästa års början eller innan uppbörden
ingått, skall kunna hålla Statscont. tillhanda den tillstyrkta
credilivsumman samt ett chartas-sigillalie- och bränvinsafgifterna
motsvarande belopp, torde följaktligen endast den återstående
utvägen, eller upplåning af hvad härtill erfordras, kunna och
böra begagnas. Härigenom kommer likväl att förorsakas ej allenast
en betydlig ränteutgift, för hvars bestridande särskild tillgång
måste anvisas, utan äfven en ytterligare för näringarne, särdeles
under nuvar. förhållanden, högst menlig indragning af det
utelöpande sedelmvntet.
Så förhåller det sig med det väsendlligasle skälet, som skulle
finnas i StatsUtskis utlåt., nemi. en besparing, som förslagets
antagande skulle medföra. Vid närmare undersökning finner man,
att, i stället för besparing, en ökad utgift skulle uppkomma.
Härvid torde äfven vara på sitt ställe alt upplysa, att Regeringen
gjort allt hvad som på den ankommer att förhindra det
öfverskottsmedlen kunde komma alt ligga inne i Statscont. längre,
än som behöfves. Under loppet af innevar. år har nemi. Regeringen
anbefallt Statscont. ali, utan afvaktan af riksbokslutet och
så fort en approximativ beräkning af öfverskottsmedleus belopp
för ett föregående år kan ske, till Riksg.cont. öfverlemna samma
belopp i rund summa, i afräkning på den blifvande lkjviden emellan
Statscont. och Riksg.cont.
I afseende på förslaget om tullmedlens ingående till Riksg.-  cont., erinras, att då dessa medel skola, ”i den män de influtit,
till Statscont., uppå skeende reqvisition, utbetalas,” så bör väl
Riksg.cont., vid vissa bestämda tider, uppgifva och redovisa för
Statscont. de influtna tullmedlen. Berörde medel synas derföre
ingalunda böra sammanblandas med Riksg.contis öfriga tillgångar
eller kunna för dess utgifter användas förr, än det i riksstaten beräknade
belopp af tullinkomsten blifvit Statscont. godtgjordt. Då
Riksg.cont. således endast kan betrakta tullmedlen såsom ett odisponibelt
depositum, synes någon allvarsammare controll öfver desammas
skyndsamma och författningsenliga levererande icke rim
-
384
Den 14 December e. m.
ligtvis kunna af detta verk begäras. En länk i den allmänt föreskrifna
kedjan af uppbördscontrollen torde följaktligen komma
att saknas. StatsUtsk. synes för öfrigt hafva förbisett den icke
osannolika händelsen, att tulluppbörden ett eller annat år kan
komma att understiga det påräknade beloppet, emedan för sådant
fall något stadgande ej blifvit föreslaget.
Utsk. har i fråga om charta*-sigillatae-medlen föreslagit, att
all befattning med stämplade papperels beredande, uppbärande oell
redovisande må till Riksg.cont. förflyttas; men ang:de charke-sigillalse-medlens
ujlemnande innehåller Utsk:s förslag icke ett ord.
Det under Statscont. nu lydande eliarlae-sigiUatae-contoi.ets tjenstemän,
hvilka hafva dels K. M:s, dels Statsconks fullmakter pä
sina tjensler, lära väl icke kunna, emot sin vilja, transporteras
till Riksg.cont. Flera nya tjenstemän måste derföre i sistnämnde
verk anställas, i fall det skall emottaga det för detsamma helt
och hållet främmande och, sorn det vill synas, overkställbara uppdraget
att vederbörligen controllera chartaj-sigillatäe-uppbörden.
En obehaglig erfarenhet har visat, att hittills gällande föreskrifter
och conlroller i afseende pä sistnämnde uppbörd icke varit fullt,
ändamålsenliga eller tillfyllestgörande. Förändringar härutinnan
äro också redan föreslagna samt ytterligare conlroller ifrågasatta.
Att dessa skärpta conlroller skola kunna utöfvas af ett så organiseradt
och isoleradt verk, som Riksg.cont, måste emedlertid högligen
betviflas af en hvar, som äger någon kännedom om detta
verks adminislrationssätt och den ifrågavar. uppbördens beskaffenhet.
StatsUtsk. har visserligen tillstyrkt i sitt utlåt, ett creditiv af
666,666 r:dr 32 sk. b:co, för att af Statscont. begagnas till bestridande
af del löpande årets utgifter. Detta kan visserligen i
någon mån afhjelpa olägenheterna för Statscont.; men förslaget
är äfven härutinnan i flera afseenden ofullständigt, och åtskilliga
anmärkmr kunna deremot göras. I första rummet kan i afseende
på detta creditiv anmärkas, att summan icke har någon grund
för sig. Den är, såsom man skulle kunna säga, tagen ur luften.
Vidare kan det anmärkas, att inga särskilda stadganden äro föreslagna
i afseende på creditivets lyftning. Det är icke sagdt, alt
denna lyftning kan äga rum när det behöfs. Det skulle således
kunna inträffa, att R. St., vid utfärdande af sitt reglemente för
Riksg.cont., deri nedlade sådana villkor och föreskrifter, som i en
eller annan måtto försvårade lyftningen af dessa medel, när de
erfordrades. För det tredje kan man äfven med skäl anmärka
den omständigheten, att ett sådant creditiv kunde af R. St. vid
en annan riksdag möjligen indragas.
Jag bar nu tagit mig friheten att anmärka några detalj-omständigheter
och svårigheter i och för verkställigheten. Långt flera
kunna tänkas och utvecklas, men jag anser detta öfverflödigt,
då hvar och en, som har någon bekantskap med uppbördsverket
och eontrollerna dervid, lätteligen inser, huru mångfaldiga sådana
svårigheter kunde uppstå. Man kan härvid icke fästa nog vigt
vid
Dan 14 December e. m.
3S5
vid principen af enhet i förvallningsbestyret och vid nödvändigheten
att icke vidtaga sådana stadganden, hvarigenom denna enhet
splittras, oell hvarigenom de allribuler, sorn egentligen tillhöra
den administrativa makten, skulle till en del öfverfiyttas på 15.
St:s Fullmäktige. Afven om man icke tänker sig någon böjelse
för splittring, sä skulle ofelbart sådana föreskrifter förr eller sednare
leda lill collisie ner, som vore icke blott obehagliga, utan äfven
för det allmänna skadliga. Hvar och en kan linna, alt om
ett sådant förslag, som SlatsUtslcs betänk, innehåller, skulle antagas,
så skulle deraf följa ett mycket vidlyftigare reglementerande
för lliksg.cont. än hittills. I samma mån delta reglemente blefve
vidlyftigt, så skulle det också kunna leda till flera olika tolkningar.
Äfven om jag antager hos R. St:s Fullmäktige i Riksg.conl.
den bästa vilja att uppfatta reglementet enligt sin [iligt och enligt
det allmännas fordringar (och jag antager gerna denna förutsättning),
så skulle man lätt kunna föreställa sig, alt Riksg.cont. vid
något tillfälle skulle, t. ex. af ett möjligen otydligt uttryck i reglementet,
finna sig förhindrad att aflemna anordnade summor,
lill skada och uppehåll för de ändamål, hvartill anslagen blifvit
påräknade. Sådana otydlighcter tili reglementena för alla andra
verk kunna afhjelpas; ty der finnes alltid en domare, som kan
förklara dem; men emellan K. M. och R. Sits Fullmäktige finnes
emellan riksdagarne ingen skiljedomare. Någon tolkning af ett
sådant stadgande kan således icke äga rum, och Riksg.cont. kan
icke af Styrelsen åläggas att handla i strid emot reglementet, sådant
det af Fullmäktige blifvit uppfattadt. Ärendet kunde t. o. m.
vara af den vigt, att följden blefve en nödvändighet att sammankalla
R. St. lill urtima riksdag, och man må väl fråga, om sådant
kunde vara lyckligt.
Saken liar äfven en annan ganska vigtig sida, nemi. den
grundlagsenliga sidan, och denna har blifvit af en del reservanter
vidrörd. Jag vill nu icke för närvar, yttra mig om huruvida förslaget
är bokstafligen stridande emot grundlagen; men hvad man
med säkerhet kan yttra sig om, och hvad jag icke hyser något
tvifvel att uttala, det är, att förslaget är bestämdt stridande emot
andan af grundlagen; ty genom hela grundlagen går den riktiga
ideen, att skilja emellan den administrativa och den lagstiftande
makten. Denna princip skulle här på det ömtåligaste blifva störd,
om en åtgärd, sådan som den föreslagna, vidtoges.
När sålunda, efter mitt omdöme, frågan i och för sig sjelf,
sedd ifrån alla sidor, icke leranar något enda antagligt skäl lill
bevillningsmedlens öfverflyttande till Riksg.cont., utan fastmera
deremot, så väl lill sjelfva idéen, som verkställigheten, finnas väsendtliga
betänkligheter, så torde likväl mången föreställa sig, att
det innersta, fastän icke uttryckta motivet för förslaget skulle vara
ett misstroende till Styrelsen i afseende på handhafvande af
öfverskottsmedlen. Jag lemnar derhän, huruvida ett sådant misstroende
funnits, och vill för min del icke uttala denna förmodan,
icke ens inom mig sjelf hysa den, ty jag fruktar alltid i detta,
5 H. 49
380
Den 14 December e, m.
såsom i hvarje fall, ali möjligen begå en orättvisa. Den allmänna
refleclionen må likväl vara mig tillåten, att om ett sådant
misstroende funnits, så bade det varit den enda rälta och öppna
utvägen, att bestämdt uttala det, och alt söka göra den gällande
pä alla de vägar, som grundlagen medgifver. Man bade då, med ett
sådant öppet uttaladt misstroende, vare sig rättvist eller orättvist,
träffat personer, och de för ögonblicket handlande personerna äro
blott obetydligheter uti Statens fortgående lif; men man har då åtminstone
undvikit att, såsom nu skett, vidröra vigliga samhällsprinciper,
hvilkas tillintetgörande ofelbarligen skulle förr eller sednare
rubba den jemnvigt emellan båda statsmakterna, som vår
grundlag med så mycken omsorg sökt att åstadkomma, och derigenom
skulle också ofelbart i tidernas längd förderfliga följder för
fäderneslandet uppslå.
Pä dessa skäl, som jag vågar tro hafva sin grund både i
rättvisa oell statsklokhet, tillförsel’ jag mig, ali R. o. Ad. ville
ogilla SlatsUtskis betänk., och det är om propus, derpå, sorn jag
nu bos Hr Gr. o. Landtm, anhåller.
Blänga bifallsrop hördes efter detta anförande.
Frill. Hermelin, Äng. Söderling: Då jag anser det nu
föredragna betänk, vara ett af de vigtigare, som vid denna riksdag
förekommer, så anser jag mig äfven skyldig såsom representant
att derom uttrycka min åsigt, .lag kan icke understödja
SlatsUtsk:s tillstyrkande uti detta betänk. Jag liar deremot flere
betänkligheter, men skall inskränka mig till endast några få hufvudsakliga
anmärkmr. I främsta rummet anser jag, alt om också
den föreslagna åtgärden icke skulle stå i strid med grundlagens
bokstaf, så är den deremot icke öfverensstämmande med grundlagens
anda. Till stöd för denna åsigt tager jag mig friheten åberopa
motiverna till vår nuvar. grundlag, framlagda af 1809 års
Consl.Utsk., der det yttras, att en öfverflyttning af dessa medel
till Riksg.cont. vore cn åtgärd, hvilken man med skäl skulle kunna
säga vara i strid med en riktig fördelning af Statens functioner.
Det skulle förutsätta, att R. St. utfärdade en ny bevillningsförordn.
, alt samma 11. St. tillsatte den aucloritet, hvilken hade
sig uppdraget att emottaga och fördela stats-inkomslerna, och vidare
att denna aucloritet skulle hafva sig förbehållet att i uppbördsväg
utöfva ett slags förmanskap öfver den verkställande maktens
embets- oell tjenstemän. Jag finner äfven en annan betänklighet
emot att lemna bifall till den föreslagna förändringen, nemi.
den, alt det skulle förorsaka alldeles icke redighet utan oordning
uti dessa saker, på sätt både af den föreg;de talaren och af reservanterne
blifvit anmärkt. Icke eller anser jag, att genom den
föreslagne åtgärden någon besparing kunde vinnas, ty otvifvelaktig!
skulle, i st. f. minskning af embetsmanna-personalen, tverlom
i och för controllerne och redovisningen för dessa medel en
icke obetydlig tillökning uti en redan förut talrik embets- och
tjenslemanna-corps blifva behöflig. Jag anser mig äfven böra
upptaga ett annat skäl, som blifvit anfördt till stöd för den före
-
Den 14 Dccem!>er e. ra.
387
slagne ålgården. Det står nemi. uti inledning lill Utsk:s betänk.:
”Del vore, i motionärens tanka, olämpligt, att ett och samma verk
fungerade både såsom bokhållare och casseur. Dessa egenskaper
förenade K. Slalscont. bos sig, enär alla extra-ördinarie inkomster
af detsamma förvaltades, så väl i afseende på uppbörd sora
fördelning, och detta utan ansvarig redovisningsskyldighet, så vida
utgiften kan styrkas genom ett K. biv, contrasigncradt af en vid
inträffad revision redan afgången Depart:s-chef.” .lag anser, att
detta yttrande, minst sagdt, är otillbörligt, ty vi måste härvid ihågkomma,
att sedan deparmental-styrelsen är antagen, skola alla
Konungens rådgifvare vara närvar, då beslut fattas. Deras tankar
skola föras till protocoll, och enligt grundlagarne skola dessa
protocoll granskas af ett Const.Utsk. Månne icke då tillfälle är
för national-representationen att iakttaga de åtgärder, som omständigheterna
kunna föranleda. Jag anser således det andragna
skälet för ifrågavar. åtgärd helt och hållet förfalla. Jag yrkar afslag
på betänk.
Frih. Raab, Adam Christian: Utgången af denna fråga
synes icke vara tvifvelaktig. Obehöflig;! kan det således anses att
förorda den utgång deraf, som af de tvenne föreg:de talarne
blifvit yrkad. Del är den, som äfven jag kommer att yrka; men
det gifves vissa vitalfrågor, som ådraga sig uppmärksamheten framför
andra, och bland dem räknar jag äfven denna. Det torde
således tillgifvas en representant, som ännu icke ställt sig hvarken
på den ena eller andra ultra-sidan, om han i en sådan fråga
vill uttala sin opinion. All denna fråga är en verklig vi talfråga,
derom vittna onekligen de mänga strider, som under fem
föreg:de och denna den sjette riksdagen derom ägt rum. Jag har
gjort mig möda att genom noggrann granskning af föreg:de prot.
skaffa mig kännedom af detta ärende och det har icke slått i min
förmåga att uppleta några grundade anledmr, hvarföre representationen
skulle söka tillvälla sig den skyldighet och den rättighet,
som här är ifrågasatt. Man har uppgifvit, ali sådant skulle vara
för att vinna mera ordning, mera reda, mera enhet. Jag vill
icke upplaga detta till vederläggning. Förhållandet dermed är
redan så fullständigt utredt af en föregide talare, hvilken lika med
mig icke ansåg ett sådant ändamål med den föreslagna förändringen
kunna vinnas, att jag endast skulle onödigtvis upptaga R. o.
Ad:s tid, om jag åter upprepade hvad derom redan är sagdt. —
Man har sagt, att en besparing derigenom skulle åstadkommas.
Äfven delta påstående är vederlagdt. Dertill vill jag lägga hvad
reservanterna anfört, att emellan 10 ä 12,000 r:dr säkert vore
den minsta summa, som skulle åtgå till aflöning af en ökad tjenstemannapersonal
vid Riksg.cont., i händelse denna förändring
blef beslutad. Slutligen har man sagt, såsom den siste värde talaren
jemväl anmärkt, att det vore orätt att samma verk är både
bokhållare och casseur. Om man ansett ändring i delta afseende
behöflig, så hade man bort fästa sig vid det förslag, som Doctor
Thomander uti sin reservation uppgifvit. Del är likväl ingen
I
388
Den 14 December e. m.
tvifvel, att icke della skäl är underordnadt. Jag kan icke nnderlåla
att i bakgrunden se elt annat skäl, sorn man vanligen
kallar elt politiskt skäl. Jag skulle icke undra på om ett sådant
skäl gjort sig gällande, om llegeringen hade ådagalagt någon misshushållning
med Statens medel och användt öfverloppsmedel på
de olika tillarne; men i afseende pä närvar. Regering kan väl ett
sådant skäl icke vara för handen. Det återstår nu endast ett
motiv att förmoda såsom liggande till grund för det afgifna försfaget,
nemi. det grunddrag, som genomgick alla riksdagsförhandlingar
under frihetstiden, benägenheten hos den ena statsmakten
att inkräkta på den andras område. Det är emot en sådan benägenhet,
som jag pä det allvarligaste protesterar. Jag anser det
vara representantens pligt alt på det noggrannaste controllera Regeringens
handlingar och med ogillande eller gillande yttra sig
om dess åtgärder i allmänhet, både om de negativa och positiva;
men en representant, för hvilken den constitutionella friheten är
dyrbar, bör pä det allvarligaste motsätta sig hvarje åtgärd, som
åsyftar att inkräkta på den andra statsmaktens område, den må
komma ifrån den ena eller andra sidan. Det är på detta skäl,
som jag slöder mitt votum till afslag på ifrågavar. betänk.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Efter att hafva hört Frih. Nordenfalks
yttrande i denna fråga, har jag ingenting att tillägga till
de motiver, som Frih. Nordenfalk behagat anföra till förkastande
af Slatslltsk. förslag. Jag anser verkligen ieke någon rimlig anledn.
, hvarföre StatsUtsk. skulle vilja vidhålla ett misstag; jag säger
väl betänkt ett misstag, begånget af 1840 års StatsUtsk., då
del föreslog samma åtgärd, som den hvarom R. o. Ad. nu öfverlägger.
Jag skulle endast kunna finna ett enda skäl lill framkastande
af elt sådant förslag vid innevar. års riksmöte, nemi. det
att belasta R. St. med en så stor moralisk skuld, att den icke
kunde afbördas lill nationen och att man på den vägen skulle äfven
söka att tillvägabringa en representationsförändring. Det är
väl möjligt att jag misstager mig om moliverna för StatsUtsk:s
tillstyrkande; jag har likväl något minne qvar om förloppet inom
Utsk., då detta förslag vid föreg:de riksmöte blef framlagdt till R.
St:s pröfning, och det kan vara möjligt att ledamöter inom detta
Hus nu äro närvar., som äro i tillfälle alt redogöra för de motiver,
hvilka lago till grund för StatsUtsk:s då afgifna tillstyrkande.
Om dessa värda ledamöter eller åtminstone en af dem, som här
är närvar., skulle behaga att yttra sig i denna fråga, så skulle
måhända 11. o. Ad. kunna blifva i tillfälle att göra sig närmare
reda för huru det varit möjligt att inom R. St:s församling, sedan
1809 års statsskick infördes, en fråga blifvit väckt, som skulle förbereda
grundlagens fall och undergången af nationens frihet, med
den naturliga reaction, som till en lid undertryckta politiska krafter
alltid åstadkomma. Jag vågar tro, att de exempel, hvilka vi
här genomlefvat och dem vi kunna hemta, icke allenast ur våra
häfder, utan äfven ifrån samtidens ganska talande bevis och exempel
på misstag inom representativa församlingar, böra föranleda
Den 14 December e. m.
389
R. o. Ad. att för närvar, vidblifva sin öfvertygelse om olämpligheten
och oriktigheten af den föreslagna förändringen, och alt
R. o. Ad. vid detta riksmöte äfven helt och hållet underkänner
det förslag, som af StatsUtsk. nu blifvit framstäldt. Jag tror äfven,
att SlatsUlsk. har begått ett misstag, då Utsk. sökt att helt
och hållet stödja sin åtgärd vid 1840 års StatsUtsk:s förhandlingar,
emedan vid det tillfället verkligen icke så ampelt föreslogs
alla bevillningsmedlens ingående till Riksg.cont. som vid denna
riksdag. Det har af Frih. Nordenfalk äfven blifvit ådagalagdt, huruledes
med den föreslagna Riksg.cont-.s administration, det skulle
blifva en ren omöjlighet att tillvägagå såsom Utsk. sig föreställt,
såvida icke samma Contor bekläddes med en rent af ministeriel
myndighet inom samhället och chefskap öfver uppbördsverket. —
Jag afslyrker för min del hela förslaget.
Hr Gripenstedt, Joh. Au g. t I samma mån, som antalet
af föreg:de talare ökas, i samma mån minskas anledn. att här
uppträda, och utgången af denna fråga tyckes redan vara så gifven,
alt det kan synas temligen öfverflödigt att ingå uti någon
vidare utveckling af ämnet, synnerligen för mig, hvars opinion
i alla fall är af föga betydenhet inom delta rum. Jag kan
derföre vara kort. Men då här för någon lid sedan var fråga
om reorganisation af embetsverken i allmänhet, yttrade jag den
åsigten, att en sådan, enligt min tanka, vore behöflig icke för
att helt och hållet förvandla dessa verk till blotta bureauer under
Dep:ts-cheferne, men dock för att ställa dem uti ett närmare samband
med Statsrådets nya organisation; och då den nu föredragna
frågan onekligen äger sammanhang med den förra, samt lill följd
derutaf också tillförene blifvit i ett sådant sammanhang behandlad,
så finnér jag mig härigenom uppmanad att äfven nu yttra
några ord.
Jag anser mig likväl, efter de anföranden, som föregått, kunna
förbigå all utredning af den ekonomiska skada, som lill följd
af ränteförluster och kostnader för en ökad personal genom den
föreslagna förändringen skulle komma alt drabba Riksg.cont.; jag
lemnar äfven å sido den inveckling af controller och af uppbörden,
som deraf skulle blifva en följd; jag vill icke eller yttra mig
om den politiska betydelse, som denna åtgärd genom en förment
garantie emot maktmissbruk möjligen kunde innebära, enligt min
tanka, likväl vittnande om mera ifver oell åtrå, än eftertanka och
förstånd; utan jag vill inskränka mig endast till en undersökning
om den föreslagna åtgärdens öfverensstämmelse eller strid med
grundlagens ord och mening. Man har här sagt, att om också
uttrycken vore tvetydiga, någon tvekan om grundlagens afsigt och
anda i detta fall likväl icke gerna kunde uppstå. Detta är fullkomligt
sant, men för min del går jag ännu längre, och säger,
att äfven orden i grundlagen synas mig i detta afseende vara ganska
tydliga. Om man slår upp 64 § Reg.F., så finnér man, att
den lyder sålunda: ”Såväl Rikets ordinarie statsmedel och inkomster,
som hvad, på sätt omförmäldt är, under namn af extra or
-
390
Den 14 December e. m.
dinarie utlagor eller bevillniQgar till statsverket af R. St. anslås,
vare under Konungens disposition, att till de af R. St. pröfvade
behof och efter den upprättade Slaten anordnas.” Hade det nu
stått ”vare till Konungens disposition”, så bade frågan varit tvetydig,
ty man kan säga att någonting är till någons disposition,
äfven utan att detsamma af den disponerande sjelf förvaltas; men
att vara under någons disposition innebär deremot också ovillkorligen
att vara i dess vård. På detta lilla ord hvilar liela meningen,
och emellan de 2:ne uttrycken till disposition och under
disposition förefinnes samma stora och väsendiliga skillnad,
som emellan orden till handa och under hander. Hvar man inser
emedlertid, att detta icke är detsamma; ty till handa hålles
mig t. ex. ett depositum, som blifvit insatt i Ranken, hvilket likväl
icke befinner sig under mina, utan just under Bankens händer.
När det nu i grundlagen icke står till, utan under Konungens
disposition, kan detta således efter mitt sätt att tyda Svenska
språket icke förstås annorlunda, än att ifrågavar. medel ovillkorligen
skola vara under Konungens händer, d. v. s. uti hans
vård. Mot denna åsigt har jag sett, att man sökt finna en vederläggning
i den omständigheten, att när 64 § Reg.F. bland de
medel, som skulle finnas tinder Konungens disposition upplager
”alla extra ordinarie inkomster och bevillningar pä sätt omförmdldt
är”, så refererar sig detta uttryckt till den 62 §, hvarest
äfven omtalas den allmänna bevillningen, och att således, derest
tolkningen vore riktig, denna bevillning likaledes borde ingå directe
till statsverket. Då nu delta emedlertid hvarken sker eller
har skett, så bevises deraf tydligen, säger man, all tolkningen är
oriktig. Min oförgripliga tanka är likväl, att detta förhållande
ingalunda bevisar något sådant, utan tvertom endast, att man först
genom särskilda omständigheter, och sedan genom vana, uraktlåtit
att strängt följa grundlagens föreskrift, enligt hvars ord och
mening, såsom jag förut visat, den allmänna bevillningen så väl
som de öfriga verkligen också borde ingå lill Statscont. och vara
under Konungens disposition. Uti denna åsigt blir jag ytterligare
styrkt genom att efterse huru dermed förhöll sig år 1809, då
grundlagen stiftades. Jag finner då, att till bevillning anslogs
enligt 1809 års riksdagsbeslut 2,500,000 r:dr b:co, men att stalsbristen
vid samma riksdag blott var beräknad till 569,000 r:dr.
Vid 1S12 års riksdag var slatsbrislen endast beräknad till 804,000
r:dr b:co, men den allmänna bevillningen upptogs lill 2,650,000
r:dr b:co. Deraf synes, att den utgift, som åläg Riksg.cont. för
att fylla slatsbrislen, endast var en obetydlig del eller blott omkring
£ af de andra utgifter, som tillhörde samma Contor, hvilka
utgifter, enligt hvad allmänt är kändt, egentligen bestodo i liqvider
af Rikets gäld så väl lill utländska fordringsägare, som
tili Banken och till leverenteurer m. m. Således, då det inflöt i
Reg.F:S 66 §, att bevillning skulle tillskjutas för Riksg.conhs behof,
så mejades dermed tydligen, hvad som der också finnes bestämdt
uttryckt, endast den bevillning, som 11. St. åtogo sig lill
liqviderande af ”den Rikets gäld, som Contorct ombesörjer”, och
Den 14 December e. m.
391
fiel var naturligt, alt Conloret borde disponera de medel, som
f. d. ändamål anslogos och som Contoret borde anordna. Deremot
bar det aldrig varit primitiva afsiglen, alt den öfriga bevillningcn
skulle undanhållas Konungens disposition; men alldenstund dessa
bevillningar på en gång debiterades, så gjordes ingen skillnad dem
emellan, utan de följdes åt till Riksg.cont., och derifrån gick sedan
den mindre delen, som 1S09 särskildt bestämdes till 6 högst
700,000 r:dr b:co, hvilka skulle hållas tillhanda vid förefallande
behof, till Stalscont. Sådant, mine Hrr, är det verkliga och historiska
förhållandet med denna fråga, hvilket, såsom jag förut
yttrade, styrker min öfvertygelse derom, att icke allenast de nu
varande extra-ordinarie utlagorna, utan äfven den allmänna bevillningen,
efter grundlagens mening, borde vara under Konungens
omedelbara disposition, och af det mindre rikliga förhållande, som
genom nyss anförde omständigheter uppstått, nemi. alt dessa medel
funnits i Riksg.cont., hör väl icke rimligtvis blifva en följd,
alt äfven de öfriga bevillningarna skola likaledes dit öfverllyttas.
Men om äfven, såsom jag anser rättast, all upphörd inginge till
Slatscont., så borde, enligt min tanka, Rikscont. icke derföre helt
och hållet indragas, emedan detta verk dessutom har ganska vigliga
åligganden och kunde få det ännu mer, ifall man, hvarom
pä sednare tider fråga blifvit väckt, åt detsamma uppdrog vissa delar
af vårt allmänna penningeväsende, som äro mindre förenliga med
Bankens rätta organisation. I sådant fall skulle penningerörelsen
vara bättre ordnad än nu. Banken vore hjertat, hvarifrån den
ulginge, och likasom det finnes i den organiska kroppen tvenne
kretslopp för circulationen, så skulle det äfven inom statskroppen
vara tvenne stora utgreningar, hvarigenom rörelsen underhölles,
nemi. Slatscont., som ombesörjde de årliga inkomsterna och utgifterne
för Statens drätsel, och Riksg.cont., som deremot bestridde
den circulation, som hlefve en följd, dels af dess nya befattning
med vissa länegrenar, dels af utgifter för verkställigheten af
Statens större företag, och dels för att fylla bristen i stats-inlraderna,
om sådant inträffade, samt slutligen vid åtskilliga särdeles
vigtiga tillfällen, såsom krig, missväxler, m. ra. vore Statens sto
ra
reservcassa. Detta hör dock nu egentligen icke till saken, och
jag har blott velat i korthet antyda detsamma såsom en förklaring
af min mening, att, fastän all bevillning, så väl som ordinarie
statsinkomst, borde ingå till Slatscont., Riksg.cont. derföre ingalunda
borde försvinna.
Den föreslagna omflyttningen är dessutom i min tanka ett
fullkomligt misstag i afseende på principen. Della har redan af
en talare här blifvit så fullständigt utveckladt, att jag för min del
har föga att dertill lägga. Jag vill blott nämna såsom en generel
grundsats, alt, enligt mitt begrepp om ett constitutionelt statsskick,
det är alldeles grundfalskt att på något vis sammanblanda
statsmakternas göromål och låta dem ingripa i hvarandras func
tioner.
Styrelsen skall styra och förvalta, och representationen
eller dess delegerade controllera och utkräfva ansvar, ifall makten
blifvit missbrukad. Detta är andan af systemet.
392
Den 14 December e. m.
Då sålunda den föreslagna åtgärden i alla afseenden, enligt
min tanka, vore olämplig, såsom principvidrig, såsom stridande
emot grundlagens både ord Och mening, såsom ledande till olyckliga
följder såväl i ekonomiskt som i administrativt hänseende; så
får jag på dessa sammanlagda skäl, af hvilka hvart och ett särskildt
vore tillräckligt för att motivera afslag å betänk., förena
mig med alla dero, som hittills yttrat sig; hvarjemte jag uppriktigt
önskar, att denna, den 6:te upplagan af samma gamla tvistefråga,
också mätte vara den sista, som till R. St. framkommer.
O
Åtskilliga ledamöter yttrade härtill bifall.
Frih. Cederström, Thure Fredr.: Då det förevar, ämnet
blifvit af föreg-.de talare så fullkomligt utredt, så återstår för
mig icke något annat än att förklara, att jag till alla delar instämmer
med de Hrr, som yrkat afslag på nu förevar. SlatsUtsk:s
betänk. Jag gör det af den anledn., att jag anser det lämpligt,
då jag tillhör deras antal, som under denna riksdag deltagit i debatterne
inom detta Hus, att i en så vigtig fråga yttra min åsigt.
I afseende på sjelfva saken får jag förklara, alt jag, likasåväl som
reservanterne, finner ali detta förslag är ett misstag i både ekonomiskt
och administrativt hänseende, i många fall overkställbar!
och äfven i politiskt afseende stående i rak strid emot 64 § Reg.F.,
pä sätt Hr Gripenstedt har fullständigt utredt; hvarföre äfven jag
för min del yrkar afslag på det af Utsk. framställda förslaget.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då förmodligen en af anledn:rne
till det nu återväckta förslaget, att den betydliga delen af statsverkets
inkomster, som utgöras af tull-, chartse-sigillataj-, bränvinsbränningsafgifts-
och postmedel skulle till Riksg.cont. i st. f. till
Statscont. ingå, är den, att dessa medel i 60 § Reg.F. räknas till
bevillningar och att statsverkets andel i den egentligen s. k.
(allmänna) bevillningen redan till Riksg.cont. aflemnas, så torde
en historik rör:de uppkomsten af närvar, grundlagsbestämmelser
och faktiska förhållanden icke sakna intresse vid frågans bedömmande.
Sedan under Drottning Christinas regering de s. k. ordinarie
statsinkomsterne blifvit till grunderna för deras belopp fastställde,
utgjordes Svenska statsverkets inkomster (utom hvad som ingick
af de eröfrade provinserne) af Irenne till deras beskaffenhet ganska
olika delar: l:o De ordinarie inkomsterne, som (ehuru en
del ursprungligen, såsom t. ex. mantalspenningarne, varit temporär
bevillning) utgingo till ett oföränderligt belopp, utan annan
skillnad, än hvad förminskning eller tillväxt i kronogodsens och
hemmanens antal och afkastning, nya skattläggningar eller förmedlingar,
ökad eller minskad folkmängd, bättre eller sämre årsväxt
och deraf följande tiondeafkastning, högre eller lägre markegång
o. m. d. kunde föranleda. Oberäknadt den betydliga andel af
dessa inkomster, som, särdeles efter Konung Carl XI:s reduction,
ingick af Kronans egna gods och hemman, var den öfriga delen
grun
-
Den 14 December e. m.
393
grundad på gammal lag, häfd eller förutgående Ständers beslut,
som öfverlemnat densamma åt Kronan såsom en ständig inkomst.
2:o Extra-ordinarie inkomster, såsom stora eller sjötullen, lilla
eller landttullen (hvilken också ursprungligen varit en riksdagsbevillning),
hvartill sedermera kommo chartee-sigillatw-medlen
och post-inkomsterne. De extra-ordinarie inkomsternes belopp
och grunderne för deras utgörande bestämdes af Konungen såsom
ett regale, ehuru Konungarne af Wasa ätten sällan häri vidtog
någon förändring, utan att hafva hört R. St., en varsamhet, som
också af Konung Carl XI i allmänhet iakttogs. 3:o Riksdagsbcvillningar
eller contributioner, som då de begge förutgående
inkomslkätlorne icke ansågos tillräckliga för Statens behof, af R.
St. beviljades för kortare, bestämda tiderum. R. St:s rätt i sistnämnda
hänseende respecterades af Konung Carl XI, äfven efter
KiSO, så länge han ansåg Slaten behöfva dessa tillskott, men under
Konung Carl Xlhs regering utskref man, såsom bekant är,
krigsgärder och afgifter af alla slag, utan alt anse sig behöfva
omgången af Ständernes förutgående bifall. Efter 5 § i 1719
års Reg.F. förböds Konungen att ”pålägga undersåtarne några
krigshjelper, gärder, tullar, utskrifningar och andra afgifter, utan
R. Sl:s vetskap, fria vilja och samtycke”, en inskränkning, som
så till vida jemkades genom 6 § i 1720 års Reg.F., att vid Rikets
och dess gränsors anfall af in- eller utländsk fiende, .Konungen
med Råds Råde berättigades att utskrifva oundgänglig gärd,
till dess R. St. kunde sammankomma. Genom det år 1719 införda
regeringssätt hade den förändring införts i förutvarande
förhållanden, att Statens cxtra-ordinuric inkomster af tullar,
chartat-sigillatae-afgift o. d. m. bestämdes af R. St. och icke af
Konungen; men som en dylik bestämmelse icke, såsom nu, måste
förnyas hvar riksdag, hade dåvarande regeringssätt del, troligen
enda, företräde framför det närvar., att en förändring i tull-lagstiftningen
fordrade samma omgång som i annan lagstiftning, och
att sålunda en och samma tulltaxa med få förändingar kunde i
flera och 20 år äga gällande krall.
Vid 1719 års riksdag upprättades ett särskildt R. St:s conior,
som, under styrelse af deputerade, utsedde af R. St., skulle
i föreskrifven ordning jnfiia den dä befintliga riksgälden, och hvartill,
utom en under namn af licent beviljad förhöjning ä stora
sjötullen samt några smärre inkomster, anslogs en särskild bevillning
(sedermera under namn af lön- och betalningsafgift fortsatt
till 1809). Dessförutan åtogo sig R. St. för en bestämd tid en
allmän contributions-bevillning för statsverkets behof, utöfver dess
ordinarie och vanliga extra-ordinarie inkomster.
Detta första R. Sits Riksg.cont., lill hvilket de detsamma anslagna
inkomster omedelbart ingingo, fortfor till 1765, ehuru dess
fonder till en stor del användes till för dess egentliga ändamål,
den gamla riksgäldens betalning, främmande föremål; men efter
detta conlors upphäfvande sistnämnda år, uppdrogs dess befattning
åt K. Statscont., hvarunder upprättades ett särskildt af en kamererare
förestådt contor, kalladt Riksgäldscontoret.
5 II. 50
394
Den 14 December e. m.
En Märkvärdighet erbjuder hela della tidehvarf, som företrädesvis
tillegnat sig benämning af frihetens, nemi. att den säkerhet,
som man nu, med sä mycket skäl, tror sig (inna för en god statsförvaltning,
i dennas offentlighet, dä helt och hållit saknades (48
•§ i 1720 års Heg.F. förltöd uttryckligen att till någon utlemna
protocoll, hållna inom RiksSl:n, SecretaUlsk. eller Deputationerne).
De liesta medlemmarne af de så allsmäktige Ständerne, hvars
und. anhållanden för Sveriges Konungamakt inneburo verkliga befallningar,
saknade all kännedom om statsverkets ställning, beloppet
af dess inkomster, utgifter eller skulder, verkliga behofvet eller
tillräckligheten af de bevillningar, sora föreslogos o. s. v. Endast
tillfälligtvis lemnade de invigde massan af Ständerne någon
kännedom af förhållandena, särdeles år 1705, då ett segrande
parti ville visa det störtades misstag, egenmyndighet och stundom
t. o. m. egennytta. Det första tryckta utkast lill en riksstat är
för år 1772, eller samma år som lilldragelserne d. 19 och 21
Aug. förändrade Sveriges grundlagar.
1 det förbud 45 § i 1772 års Reg.F., i likhet med 5 och 6
§§ i den af år 1720, stadgade för Konungen, att utan Ständernes
samtycke pålägga nya gärder och afgifter, borttogs ordet tullar,
i afseende på hvilka sålunda Konungen ansågs äga rätt att ensam
besluta. Den nya grundlagen böd i 50 §: ”Statsverkets tillstånd
uppvises åt II. St:s Utsk., på det att de måge inhemta, att penningarne
blifvit brukade till Rikets gagn och bästa.” Denna uppvisning
skedde för Hemliga Utsk., och lärer vid riksdagarne 1778
och 1786 verkställts ganska knapphändigt. Vid riksdagarne 1789
och 1792 fordrade behofvet, att den gjordes fullständig, hvad
statsverkets varande ställning beträffade, och vid riksdagen 1800
tillät Konungen att äfven mellan riksdagarne tor R. St:s Fullmäktige
i Banken och Riksgäldsverket finge uppvisas hvarje års afslutade
riksstat, som derefter ägde att öfver det befunna tillståndet i
afseende på gälden, enär någon funnes, uppställa en berättelse,
hvilken aflemnades till Konungen, för att vid R. St:s nästa sammankomst
kännas af det Utsk., för hvilket Konungen enligt 52 §
Reg.F. lät uppvisa staten.
Under åren 1772—1789 förvaltades alla Svenska Statens inkomster
och utgifter, under Konungens högsta styrelse, af Dess
embetsverk (R. St:s Bank ensamt undantagen). Statscont. förvaltade
hvad som hörde till den egentliga riksstaten, samt till år
1778 äfven riksgälden, då denna anförtroddes åt en särskild Riksgäldsdirection.
Men vid sidan uppstod en annan, till sin omfattning
och sina resultater högst vigtig styrelse i det 177.3 upprättade
Finance-depart., hvars chef, omedelbart under Konungen och
med redovisning endast inför Honom, förvaltade de medel, som
ingingo genom extra subsidier, lån o. d. m. Dock fans en enhet
i Rikets finance-förvaltning, derigenom alt statssecreterareu
för Finance-depart. tillika var chef för Statscont. och Riksg.direct.
(att icke förgäta den underordnade bränneri-directm) och således
i sjelfva verket Finance-minister. Men när den utmärkte man,
som Konung Gustaf III:s skarpsynta blick kallat till denna vigtiga
Den 14 December e. m.
393
plats, omsider förlorade hoppet att uppnå sitt mål — Svenska
statsverkets ordnande med säker och varaktig jemnvigt emellan
credit oell debet — och 1786 nedlade sina befattningar, så fördeltes
dessa pä flere personer, och enheten var splittrad.
Vid 1789 års riksdag, då statsverket, redan förut belasladt,
med en tryckande utrikes skuld (nära 18 millioner r:dr Iller
b:co, utom nära 2 millioner r:dr inrikes d:o), ägde bördan af ett
Rikets sjelfständighet hotande krig, måste det anses, under varande
förhållanden, såsom en stor lycka, erfordrande hela K. Gustaf
lilis stora själsnärvaro och förmåga att besegra svårigheter, att få
den varande och den för krigets behof nödig ansedda nya skulden
öfvertagen af R. St., med villkor af dess förvaltning genom ett
deras Riksg.cont. De öfvertogo nemi. 21 millioner ridr, och ökade
för denna skulds förräntande och betalning bevillningcn med
70 tunnor guld (efter beräkning). Denna, äfven som de förut till
Riksg.direclionen anslagna medel, (lön- och betalningsafgiften, licenten,
skatterättsmedel och några smärre artiklar,) anvistes att
omedelbart ingå till Riksg.cont., dit äfven statsverkets bibehållnaandel
i bevillningen, 11 tunnor guld, ingick och sedan aflemnades
till Stalscont. Vid 1792 års riksdag öfverflyttade Ständerne ytterligare
från statsverket på Riksg.cont. 8| millioner ridr sp.,
dels utrikes dels inrikes skuld, dock utan all öka bevillningen.
Detta oaktadt', återstod för statsverket vid K. Guslaf lilis död en statsbrist
eller skuld af öfver 2,900,000 ridr sp.
Men oaktadt licia betydligheten af de öfvertagna skuldsummorna
och af de för dem erforderliga nya skaltebevillningar, togo
R. St. vid dessa begge riksdagar endast kännedom af totalbeloppet
af den skuld de öfvertogo, och af den nya bevillning, som derföre
ansågs erforderlig. Alla dctaljförhållanden ronde riksskulden
och alla bestämmelser ronde dess liqvid stannade inom och afgjordes
af Hemliga Utsk., sorn äfven utfärdade reglemente och öfriga
föreskrifter för Riksg.cont. Dettas förvaltning granskades väl
af revisorer, utsedda af II. St., men utan något offentliggörande
af denna granskning eller af verkets ställning. Först vid riksdagen
år 1800 afgaf Hemliga Utsk. lill Ständerne en fullständig redogörelse
öfver Riksg.contis hela ställning och rörelse från dess
första inrättning, och beslöto att. dess reglemente skulle tryckas,
och att allmänheten årligen skulle genom trycket erhålla omständliga
underrättelser om verkets tillstånd, upptagande dess inkomster,
utgifter, skulder och tillgångar och dessas förändringar, äfvensom
att revisorerne skulle efter hvarje revision författa och
af trycket utgifva en kort berättelse om verkets tillstånd och förvaltning
och om dervid något varit att anmärka.
Dä R. St. vid sistnämnda riksdag beslöto en realisation af
riksgäldssedlarne, eftergaf Konungen statsverkets andel i bevillningen.
Della oaktadt tillät den återvunna stadgan i Rikets penningeförhållanden,
underhjelpt af en noggrann hushållning, att under
de påföljande fredsåren afbetala den återstående skulden eller
statsbrist, hvarmed statsverket var belasladt. Men de sedermera
inträffande krigen, och särdeles de med Ryssland och Dannmark,.
390
Den 14 December e. m.
förändrade förhållandena, och då Konungen var obenägen sammankalla
R. St., begagnade han den honom i 1772 års Reg.F.
förbehållna rätt att utskrifva krigsgärder, en år 1808, beräknad
till ungefär likhet med allmänna bevillningen, och en år 1800,
beräknad till dennas femdubbla belopp.
Då efter revolutionen d. 13 Mars R. St. sammanträdde och
Const.Utsk. fick sig uppdraget att utarbeta en ny Reg.F., begagnade
det den rika erfarenhet, de sislförflutna 100 åren gifvit.
Konungens rätt alt utskrifva krigsgärder och att belasta riket med
ny gäld upphörde, äfvensom den att genom förhöjning af tullar, charta-sigillata
och dylika afgifter, öka beskattningen; men ett förbiseende
af Utsk. var det otvifvelaktig!, då genom tullmedlens inberäknande
bland bcvillningar, hvarje tullbestämmelses varaktighet
inskränktes till tidrummet emellan riksdagarne, och sålunda
en af de för tryggheten af näringarnes beräkningar vigtigaste lagstiftningar
underkastades den mest betänkliga osäkerhet.
53 § i den nya Reg.F. öfverlemnade ät Bevilln.Utsk. ”att föreslå
bevillningens fördelning.” Första gången detta nya stadgande
skulle tillämpas, uppkom betänklighet, huruvida, på grund af detta
lagbud, Bevilln.Utsk. ägde all behandla de ofvannämnde extraordinarie
statsinkomster, som numera räknades till bevillningar.
Uti häröfver afgifvet utlåt, ansåg delta Utsk. sig tillkomma behandlingen
af alla de i 60 § såsom bevillningar uppräknade statsmedel.
Sedermera Presidenten Frih. 0. E. Lagerheim, med hvilken en stark
minoritet förenade sig, var dock af en annan tanka; ansåg begagnandet
af orden ”bevillningens fördelning” utvisa, att man, vid bestämmande
af Bevilln.Utsk:s uppdrag, endast afsett att tilldela detsamma,
såsom dittills, den allmänna bevillningen, och visade, alt
de extraordinarie statsmedel, som, ehuru nu blifna bevillningar,
dock troligen aldrig kunde komma att helt och hållet
upphöra, ej kunde utan stor olägenhet behandlas af ett annat
Utsk. än det som ägde att pröfva stalsbehofven och granska tillgången
af ordinarie statsinkomsterne. R. St. biföllo Utsk:s hemställan,
ett beslut, som troligen närmast motsvarade grundlagens
bokstaf, ehuru reservanternes mening otvifvelaktig^ hade varit bäst
öfverensstämmande med sakförhållandenas fordringar.
Statsverkets genom kriget åsamkade skulder och den genom
Finlands förlust uppkomna brist i de vanliga statsinkomsterne, föranledde
behofvet af en förökad särskildt eller allmän bevillning
(d. v. s. utöfver tull- och accis-, post-, chartae-sigillatse och husbehofsbränningsmedlen.
) Den beräknades till 2j million r:dr, derunder
inberäknad såväl hvad som erfordrades för Riksg.cont:s behof,
som till Banken till ersättning å dess förskotter för realisationen
af riksgäldssedlarne och för kriget, och till fyllande af
statsbristen. Då frågan härom inom RiksStm förekom, föreslog
Frih. Corfits L. Stael von Holstein alt fördela denna bevillningssumma,
så att | skulle utgå såsom krigsgärd och § under det
gamla namnet bevillning. Hans förslag, som antogs af R. o. Ad.
samt BorgareSt., men förkastades af Preste- och BondeStm, förföll
genom votering i förstärkta SlatsUtsk.
Den 14 December e. m.
397
Sedan jag nu — måhända nog vidlyftigt — redogjort för de fordna
förhållanden, under hvars erinran och intryck 1809 års lagstiftare
fallade deras beslut ronde ifrågavarande medels förvandling
lill bevillningar, oell visat på hvad sätt den praxis uppkom,
hvilken för närvarande äger runi i afseende pä tillämpningen af
de i grundlagen intagna föreskrifter, öfvergår jag till frågan om
det nu af StatsUtsk. afgifna förslag står i öfverensstämmelse med
grundlagens bud.
1 detta hänseende kan jag vara kort. Hr Gripenstedt har
redan klart och tydligt visat, alt efter bokstafliga lydelsen af 59,
00, 02 och 04 §§ Reg. F., jemförda med 00 och 70 §§ Reg.F.,
äfven statsverkets andel i den s. k. allmänna bevillningen borde
omedelbart lill Slatscont. ingå. Att så ej skedde första gången
grundlagen skulle tillämpas, föranleddes otvifvelaktigt deraf, att den
största delen af denna bevillning var anslagen för riksgälden, oell
att man ansåg en dubbel debitering för en onödig formalitet.
Men att nu utsträcka delta af praxis häfdvunna bruk till alla de
öfriga såsom bevillningar i 00 § uppräknade extraordinarie inkomster,
vore alt nära tillintetgöra lagbudet i 04 §, att icke endast
Rikets ordinarie statsmedel och inkomster, utan äfven de under
namn af exlraord. utlagor eller bevillningar till statsverket af R.
St. anslagna medel, skulle vara till Konungens disposition.
Men äfven om det vore grundlagsenlig!, att lill Riksg.cont.
öfverflytta uppbörden och förvaltningen af ifrågavar. medel, månne
detta skulle medföra någon nytta och skulle icke tvertom stora
olägenheter deraf uppkomma? Den förmenta fördelen skulle
bestå deri, att Riksg.cont. skyndsammare komme i besitttning af
uppkommande öfverskott å dessa inkomsttitlar, än sorn nu sker,
dä liqvid öfver statsverkets öfverskotter och brister först efter rikshufvudbokslutets
fullbordan kan verkställas. Men utom att K.
M. redan till betydligaste delen afhjelpt denna (förmenta) olägenhet,
genem anbefallandet af summariska beräkningars uppgörande
så fort möjligt, och tillåtelsen, att så fort desse utvisa öfverskott
lill Riksg.cont. afräkningsvis aflemna dessa, försvinner hela
denna fördel, dä man erinrar sig, alt ju större öfverskott i de öfriga
inkomsterne statsverket har, desto mindre behöfver detta
verk assignera på sin af allmänna bevillningen ä Riksg.cont. anvisla
statsbristsumma. Också har under sista riksdagsiulervallum
Slatscont. oftast vid hvarje års slut haft betydliga summor oasignerade
på denna anvisning, och har under ett af de sednare åren
till och med under löpande året derå icke utgifvil någon anordning,
ett förhållande, som Riksg.cont. icke lemnat obegagnad!, för
att göra sina behållningar fruktbara.
Deremot skulle, genom bifall till StalsUlsk:s förslag, Konungens
förmåga att uppfylla det vigtiga Konungsliga kall, att till
Rikets behof använda de honom öfverlemnade medel, förlamas i
afseende pä största delen af statsverkets oindelta inkomster. I st. f. att
de Konungen underordnade verk och embetsman enligt 47 § Reg.F.
äro skyldige ”att lyda Konungens bud och befallningar”, äro tvertom
Fullmäktige i Riksg.cont. förbudne (JJ § Ansv.lag för Fullm.
398
Den 14 December e. m.
i Riksgicont.) alt, vid förlust af icke endast R. Sl:s utan af allt medborgerligt
förtroende, åtlyda andra befallningar än af R. St. Att
icke omnämna, huru samma föreskrifter i afseende på villkoren
för lyftning af pä Riksg.cont. anvisade medel kumle olika uppfattas
af Konungen och af Fullm. i Riksg.cont., att härvid lill och
med det icke vore omöjligt, att partisinnet någon gång kunde göra
sig gällande, har en flerfaldig erfarenhet visat, att expeditionerne
i delta fall från R. St. kunna blifva olika lill K. iVl. och
till oftanämnde Fullmäktige.
På alla anförda skäl förenar jag mig med dem, som tillstyrka
afslag ä ifrägavar. betänk.
Frih. Sprengtporten, Jacob Willielm.- Sedan jag begärde
ordet, linner jag mig förekommen af de Heste värde talare,
sorn bär yttrat sig. Jag får således endast i korthet sammanfatta
min mening, alt det förslag, som StatsUtsk. bär framställt,
i min tanka saknar, äfven med afseende å deu tidpunkt, under
hvilken det tillkommit, både ändamål, föremål och jag skulle vilja
säga utgångspunkt. Jag röstar således emot förslaget.
II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Ehuru det finnes
föga lagrar alt skörda på ett slagfällt, som fienden eller motståndaren
synes hafva utrymt, anhåller jag likväl alt få yttra några
ord i ämnet, mindre för att bestrida det, i detta Stånd åtminstone,
redan lyckligt allidne förslaget, än för att motivera en
motion, jag i sammanhang dermed vördsamt ämnar framställa.
För ali göra detta, nödgas jag likväl alt först kasta en blick
på organisationen af vårt finance- och drätselverk. Det framställer,
synes mig, ett af de mest invecklade machinerier man kan
tänka sig, der det, som i andra complikerade hjulverk mäste bända,
alt den ökade frictiouen borttager en stor del af kraften.
I alla andra länder finnes det antingen 3:ne verk, eller ett verk
med 3:nc underafdelningar, som besörja, det ena statens uppbörd,
det andra statens utgift och det tredje controllen öfver båda. Vi
deremot hafva gatt en annan väg i detta som i mycket annat:
vi sammanblanda dessa functioner. Uppbörden går till 2:ne verk,
Slatscont. och Riksgäldscont., utgiften bestrides af 3:ne verk,
Slatscont., Riksgäldscont. och Banken, och controllen utöfvas af
2:ne auctorileter, Kammarrätten och R. St:s Revisorer.
Af denna sammanblandning och de deraf följande reverseringar
från det ena verket till del andra, följer att man aldrig
kan erhålla någon klar öfverblick af det hela, hvarken af utgift
eller tillgångar, och följer hvad vi nyligen sett inträffa, att StalsUtsk:s
ledamöter differera så mycket i sitt bedömmande öfver de
tillfällige statsutgifter i Riksg.cont. befintlige medel, all den ena
anser dem utgöra 1,800,000, den andra 2,000,000, den tredje
7,000,000, den fjerde 5.000,000 o. s. v. då det rätta förhållandet
lärer vara, att de utgöra 6,000,000 r:dr b:co.
Sä länge den ofvannämnda complikalionen af våra penningevcrk
fortfar, och reverseringarne ske ifrån det ena lill det andra,
kunna vära fmanciella förhållanden svårligen komma pä en
Don 14 December e. m.
399
redig fot. Dessa verk äro likväl icke annat än 3:ne lådor i samma
jernkisla, hörande till samma bolag, nemi. till Svenska folket
med sin Regering och sin Konung i spetsen.
Det är den långa striden emellan konungamakten och folkmakten,
som orsakat delta olyckliga förhållande — jag vet det:
så var det äfven i England före 16S8 års revolution; men med
denna, som stadgade den constilutionella thronen, hafva de upphört.
Det finnes ej mera än en skattkammare i England; skulle
det icke vara lid på, att göra så med i Sverige?
Om konungamakten skulle försöka att göra nya inkräktningar
på folkets lagliga makt, skulle jag som Adelsman, och tillhörande
således det modifierande och jemnvigtselementet, anse för en
helig pligt att höja min röst till försvar af folkets frihet. Af samma
skäl måste jag höja den, när folkmakten vill inkräkta på konungamakten.
Detta är förhållandet med StatsUlsIcs förevar, betänk.
, det utgör en inkräktning, och hvad än sämre är, en ologisk
inkräktning, enär ändamålet det åsyftar, enhet i uppbörd,
icke kan vinnas på det föreslagna sättet, ty de ordinarie räntornes
upphörd qvarstår i alla fall hos Stalscont., och skillnaden hlefve
ingen annan, än att då nu det ena verket uppbär en 10
millioner och det andra, Riksg.cont., 2 millioner, under sin vård,
så skulle, efter den föreslagna förändringen, det sednare verket bibehålla
8 millioner under sin vård och det förra 4 millioner,
dubbel värd och dubbel redogörelse således i båda fallen.
För alt afhjelpa det bristfälliga i det nuvar. förhållandet,
som jag med Utsk. fullkomligen erkänner, föreslår jag således,
men på ett mera logiskt sätt, än Utsk., att bevillning smedlen Ufven
inga till Stalscont., hvarigenom enhet och Idur öfversigt
vinnes i statens intrader.
Att detta icke är stridande, utan fastmera alldeles enligt med
grundlagen, synes af Reg.F. 66 och 67 §§. Den 66 § säger:
”R. Sl:s Riksg.cont förblifver, såsom hittills, under R. St:s styrelse,
inseende och förvaltning; och då R. St. åtagit sig ansvar för den
Rikets gäld, Conloret ombesörjer, så kommer R. St., sedan StalsUtsk.
öfver Contorets tillstånd och behof sig utlåtit, att genom
särskild bevillning tillskjuta de medel, som för betalande af denna
gäld, till ränta och capital, oumbärliga finnas, så att Rikets credit
varder bibehållen och vårdad.” Enär nu den särskilda bevillning,
hvarom denna § talar, icke är ämnad till annat, än till' betalande
af Statens deri omnämnde gäld, och denna gäld icke mera
finnes, måste föremålet af summans inleverering till Riksg.cont.
hafva upphört.
Den 67 § säger: ”Konungens ombud i Riksg.cont. beviste ej
Fullmäktiges sammankomster oftare, än då Fullmäktige åstunda,
att med honom öfverlägga.” Vara under Konungens disposition,
kan, enligt hvad en annan talare, Hr Gripenstedt, redan anmärkt,
icke menas annat, än att vara under ett verk, som står under
Konungens disposition, och icke under Riksg.cont-.s Fullmäktige,
hvilka äro delegerade af R. St., och närmast ansvara för dessa.
Enär nu Stalscont. dessutom slår under R, St:s Revisorer, finnér
400
Den 14 December e. m.
jag icke minsta olägenhet kunna uppstå deraf, och att det på något
vis kan lända till konungamaktens otillbörliga utvidgning,
enär det måtte komma på ett ut om Stalscont. har i sin vård
recepisser för Banken för 10 millioner eller för 12 millioner. Utsk:s
förslag afslår jag således.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Flere föreg:de talare
hafva så tydligt ådagalagt olämpligheten och skadligheten af det
förslag, som StatsUlsk:s nu föredragna betänk, innehåller, alt jag
dertill ingenting behöfver tillägga; men jag har egentligen begärt
ordet, för att gifva tillkänna, att orsaken, hvarföre mitt namn icke
finnes ibland reservanterna vid detta betänk., är den, att jag visserligen
var närvar, när beslut fattades, men fränvar. när betänk,
expedierades.
llr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag utber mig, med anledn. af II.
Ex. Gr. Björnstjernas sista yttrande, att få äran förklara, att jag
för min del är af samma tanka som lian; men Grefven nämner,
såsom jag förmodar af misstag, att grundlagen skulle säga, att de
medel, som äro anslagna enl. 66 § Reg.F. till riksgäldens afbetalande,
skola ingå lill Riksg.cont. Tverlom säger § icke att de
skola gå directe lill Riksg.cont., utan 66 § säger, att desse medel
skola anvisas lill Riksg.cont. Jemför man härmed hvad 68 § säger,
så synes deraf klart, att dessa medel icke skola gå in till
Riksg.cont., utan först ingå till Statsverket och sedan aflemnas,
såsom till Riksg.cont. anslagne, från statsverket; ty det står bestämt
i 68 § ett förbud för den styrande makten i landet att använda
dessa medel på annat sätt än för det ändamål, lill hvilket
de äro anslagne. Om således dessa medel skulle ingå till Riksg.-  cont., så skulle detta förbud i 68 § icke betyda någonting. Grundlagen
stadgar mycket klart, att alla medel, hvilka ingå såsom skatt
i hvad ändamål som helst, skola af K. M:s uppbördsman uppbäras
och af K. M. disponeras till de särskilda anslagsställena.
Jag är således för min del af samma tanka, som II. Ex. Gr.
Björnstjerna, om hvad han yrkat och kommer att understödja den
motion han framställt. Den är icke allenast fullt förenlig med
grundlagen, utan alldeles nödvändig, för att göra grundlagen till
en verklighet, och för att ändtligen göra slut på det förhållande
af strid emellan de påda statsmakterna, som så länge
har ägt rum.
En värd ledamot har frågat, hvad anledningen varit till dessa
långvariga och ifriga bemödanden å R. St:s sida. För min
del har jag funnit den ligga för klar dag, och den uttryckes i
mycket få ord: jag vill styra; det är orsaken till alltsammans.
Det är denna håg, som har regerat R. St., som har fört landet
på brädden af sitt förderf och som vi för framtiden mäste undvika,
såvida friheten är oss kär.
Då härmed öfverläggningen ansågs fulländad, yttrade II. Ex.
Hr Gr. o.-Landtm., att samtliga de ledamöter, som yttrat sig,
hade yrkat afslag å förevar, delar af Utsk-.s utlåt., och att således
pro
-
Den 14 December e. m.
401
propos. i öfverensstämmelse med della yrkande borde framställas,
hvadan II. Ex. (inge hemställa, om 11. o. Ad. afsloge StatsUlsk:s
utlåt, i de delar, hvilka angingo tull-, salu-accis-, post-, chartacsigillatae-
och bränvins-bevillningsmedlens, samt en del restanliers
inleverering till Riksg.contoret.
Ropades ja.
Da härefter till pröfning framställdes Utslcs förslag om anvisande
å Riksg.cont. af ett creditiv för K. Statscönt, samt hemställan
dels derom att Riksg.cont malte uppdragas alt till Slalsconl. utbetala
möjliga brister a förslagsanslagen och de beräknade ordinarie
statsinkomsterne, dels derom att R. Sl:s beslut i frågan ang:de
de extra-ordinarie inkomsternes inleverering måtte öfverlemnas
till K. M:s nåd. bifall, yttrade
Frih. Gederström, Jaeob: Det torde vara en följd af det
nu fattade beslutet, att de begge efterföljande punkterna förfalla,
hvarom jag anhåller om Hr Gr. o. Landtnäs propos.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.,
såsom följd af dess nyss fattade beslut, ansåge nu ifrågavar. delar
af StatsUtsk:s utlåt, böra förfalla.
Ropades ja.
Då nu ånyo föredrogs Lag- saint Allm. Besv.-o. Ekon.Utsk:ns
d. 4 och 11 dennes på bordet lagda belänk. N:o 14, i anledn.
af väckta frågor om ändringar och tillägg uti samt förklaring af
K. M:s nåd. stadga om skiftesverket i Riket d. 4 Maj 1827, samt
K. kungör, d. 9 Juni 1832, blef detta betänk, punktvis förelaget
till afgörande.
lista och 2:dra punklerne, ang:dc Riksdagsm. Matts Pehrsson
s och Lector IVallmans motioner om ändring i 3 § 1 cap.
skiftesstadgan.
Utsk:s tillstyrkande, alt dessa molioner må lemnäs utan afseende,
blef af R. o. Ad. bifallet.
3:dje punkten, ang:de Riksdagsm. Nils Nilssons motion om
ändring i t § af i cap. i skiftesstadgan.
Den i detta ämne af IIr Eklund afgifna, vid Ulskis belänk.
fogade reservation upplästes, på begäran af
Gr. Gyldenstolpe, A ut. Gabi-., som derefter yttrade:
I den nyss upplästa reservationen hafva liera af Ulskis ledamöter
instämt och ätskillige andra reservationer linnas dessutom
emot denna punkt. Då jag icke onödigtvis vill upptaga R. o. Adis
lid, inskränker jag mig att på grund af de skäl, som äro i reservationen
anförda, yrka afslag å Ulskms betänk, i denna del.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag är förekommen af Gr.
Gyldenstolpe i mitt yrkande om afslag å denna punkt. Jag vill
blott tillägga en enda sak, nemi. att medan skifte pågår inomen
5 H. 51
402
Den 14 December e. m.
by skulle den ena bunna försämra ägorna för den andra. Della
har den un gällande skiftesstadgan velal förekomma, derigenom
alt hon i alla delar föreskrifver den yl lersta möjliga skyndsamhet.
Nu har man velat förändra den föreskrift, hvarigenom den som
begärt skiftet tillerkännes rättighet att välja landtmätare, och i
stället vill man föreskrifva, att hans önskan skall communiceras
med de öfriga delägarne i byn, och att de skola få utlåta sig om
hvilken landtmätare de önska. Det är obestridligt, att en sådan
åtgärd skulle draga långt ut på tiden, processer skulle först uppstå
om hvilken landtmätare som borde tagas, och jag vill åberopa hvad
riksdagsm. Zweigbergk härom har sagt, alt det kunde hända, alt de
delägare i byn, hvilka icke ville hafva skifte, förenade sig om en
landtmätare, som åtog sig att uppehålla skiftet i mänga är. Jag
yrkar derföre afslag ä betänk, såsom högst vådligt för skifslesverket
i Riket.
På begäran af Gr. Lagerbjelke, Gustaf, upplästes na Gr.
Mörn ers Utskms betänk, bilagde reservation, hvarpå
Gr. Lagerbjelke anförde:
I motsats med de båda föreg:de talarne tror jag, lika med
Gr. Mörner, att någon förändring i 1 § 2 mom. skiftesstadgan är
af nöden påkallad. Det är nemi. orimligt, att de flesta och största
delägarne skola ohörda kunna påtvingas en skiftesman. För
att förekomma de svårigheter, som de båda talarne framställt, skulle
jag vilja föreslå, att den nya föreskriften icke gjordes så absolut,
som Utsk. föreslagit, utan alt man stadgade, att, såvida icke
alla delägarne sig förenat om en landtmätare, så borde Konungens
Bef:h:de inom en viss föreskrifven kort tid inhemta de öfriga
delägarnes utlåt., samt derefter sjelf resolvera och förordna den
landtmätare, han anser lämplig.
Frih. Cederström, Jacob: Med dem, som yrkat, afslag å
betänk., instämmer jag. Det af Gr. Mörner i hans reservation
framställda yttrande, att han anser det vara riktigt, ”att samtlige
delägarne i skifteslag böra lemnäs tillfälle alt öfver ansökningen
om förordnande för landtmätare till skiftesförrättning sig yttra,”
är enligt min lanke till ingen följd ledande. Dä det icke kommer
alt binda i sak, så fördröjer det visserligen icke, så länge
som Ulsk:s förslag skulle göra, förrättningens början, men det
fördröjer den alltid sä lång lid, som åtgår till dessa yttrandens
infordrande, utan att något det ringaste dermed vinnes; ty om
alla skifteslagets delägare rösta på hvar sin landtmätare, så har
ingen någon majoritet, och om bland dem som rösta, alla, utom
den som begärt skiftet, förena sig om en landtmätare, så stannar
landshöfdinge-embetet i alla fall i villrådighet om hvilken han bör
nämna, ty det är icke ensamt beroende på delägarnes önskan,
utan det måste jemväl lagas i betraktande, huruvida den föreslagna
landtmätaren icke förut har några arbeten, som icke få fördröjas,
ty i den händelsen lemnar landshöfdinge-embetet skiftet åt
en annan landtmätare, som icke har så mycket arbete. Att ett
Den 14 December e. m.
403
skifte, dä det är hegardt, genast bör företagas, derom lära alla
vara ense, ty eljest skulle inga skiften komma alt äga rum, och
mänga andra olägenheter skulle deraf uppkomma. Derföre tillstyrker
jag afslag å betänk., såsom i intet afseende gagneligt, och bestrider
ålerremiss såsom alldeles öfverflödig.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Då delta ärende från
de sammansatta afdelningarne lill LagUlsk. inkom, var ett förslag
till redaction af ifråga var. § uppgjordt, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad Gr. Lagerbjelke här yttrat. Skälen, hvarföre
Ulsk. ansåg denna förändring nödig och nyttig, finnas i betänk.
. framställda och lyda sålunda: ”Det hittills iakttagna förfa
ringssättet
är således fullkomligt lagenligt, men då i betraktande
tages den grannlaga beskaffenheten af skiftesförrätlniögar, och enär
det dessutom i allmänhet icke ansetts med billighet och rättvisa
förenligt, alt, der fleras rätt är i fråga, det uteslutande skall bero
utaf en eller några få att bestämma hvem som skall skilja dem
emellan, anse Utskm sig desto hellre böra biträda motionärens
åsigt, att delägarne i skifteslag skola sältas i tillfälle att till skiflesförrättare
kunna erhålla den landtmätare, till hvilken de äga
största förtroende, som sådant öfverensstämmer med de grunder,
som finnas uttryckta i sista morn. af skiflesstadgans ifrågavar. §,
der det stadgas, att jordägare icke må vägras att lill landtmäteriförrättning
erhålla den landtmätare de begära, der hinder deremot
icke möter.” Utskm fann således, alt det icke var mera än
billigt, att då en så grannlaga förrättning vore i fråga, som den,
hvarigenom en person kanske skiljes från den jord han sjelf och
hans förfäder i långliga lider brukat, så skulle han få ett ord med
i laget i afseende pä skiftesmannen. Det skulle icke bero på en
särskild öfverenskommelse emellan någon mindre delägare i skifteslaget
och en landtmätare, som för intet lofvade att göra förrättningen
åt denne delägare, att skaffa sig sådana förrättningar, utan
man ansåg det billigt, alt skifteslaget skulle fä en sådan landtmätare,
som vore till förrättningen fullt skicklig; och om endast åt
delägarne lemnades tillfälle att inom viss förelagd tid yttra sig
öfver ansökningen, så kunde derigenom icke något särdeles uppehåll
inträffa. Då Konungens Bef:h:de bestämde hvilken landtmätare,
som skulle användas, i händelse skiljaktighet sig yppade emellan
delägarne, sä vore äfven saken ställd på den punkt, att en
lämplig pröfning ägde rum. Jag tror mig äfven böra tillkännagifva,
att BondeSt. i denna del afslagit betänk. Jag har icke tillförlitlig
kännedom om huru det gått i de andra Stånden, men
jag har likväl anledn. att tro, alt det äfven bos dem blifvit afslaget.
Vid sådant förhållande, torde icke någon annan åtgärd
här för närvar, vara lämplig, än den att lägga betänk, till handlingarne.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller,
cret. måtte upplysa, hvilket beslut de öfriga Stånden i detta ärende
fattat, och alt jag derefter mätte få yttra mig.
Underl, t. f. Ridd.secret. tillkännagaf, att i fråga om prof
-
m
Ben 14 December e. m.
ningen af förevar, betänk, endast från Ilederv. BondeSt. ankommit
prot.utdr., innehållande: ”Betänk, gillades i alla delar, med
undantag af förslaget om ändring af 2 cap. 1 g skiftesstadgan,
hvilket förslag förkastades, och ansåg Ståndet, till följd häraf, alt
nämnde lagrums nuvar. redaclion borde bibehållas.”
Hr von Hartmansdorff: Jag är af den mening, som Gr.
Mörner framställt, att nemi. delägarne i ett skifte böra hafva inflytande
på skiftesmannens utväljande, och alt sådant bör ske efter
beloppet af deras andelar, så alt del ieke beror allena på den,
som begär skiftet och som möjligen kan vara den minste delägaren.
Instämmande i Utsk:s grundsatser, anhåller jag, alt få göra
några anraärkn:r emot sältet, hvarpå Utsk. velat vinna sitt syfte.
Ulsk. säger: ”Hafva samtlige lili förteckningen upptagne delägare
i skifleslagct nnderskrifvit ansökningen.” Hurudan denna förteckning
bör vara, uppgifves icke. Efter min tanka borde den vara
ett utdrag af taxeringslängden, ty deraf inhemtas med säkerhet,
hvilka som äro delägare i byn. Samtlige är också ett ord, som
synes mig olämpligt, derföre att bland delägarne kunna vara arfvingar
i ett sterbhus, som icke äro bestämdt kända. Det torde
vara tillräckligt, att man får den uppgift, som taxeringslängden
i sådant fall gifver. Det slår vidare: ”utförde K. M:s Bef:h:de
genast det begärda förordnandet. I annat fall varde ansökningen
utställd lill förklaring med de delägare, hvilka icke lili densamma
deltagit.” Hvem skall delgifva den? Det är icke uttryckt. Vidare
säges: ”Möta dessa delägare med svar, oell förenar sig mera
än halfva antalet af delägarne i valet af samma förrättningsman;
varde då förordnande ulfärdadt för den landtmätare, de fleste delägarne
sålunda begära.” De Jlcsla delegarne kunna möjligen vara
de minsta jordägarne; det är således felaktigt att lala om de
Jleste; det borde hela de jordägare, som i skifteslaget största andelen
äga. Vidare: ”Kommer ej svar inom den bestämda tiden,
meddele K. M:s Befdude förordnande;” roen om nu icke halfva
antalet af delägare förena sig om en landtmätare, eller om de i
sina svar begära särskilda landtmätare, så måste naturligtvis K.
M:s Befdude skilja deni emellan. Jag vill derföre hemställa, om
icke ett beslut, innehållande ungefär följande, kunde vara lämpligt:
”Den som åslundar skifte, bör i den socken, hvarest största
delen af skifteslaget är belägen, låta från predikstolen kungöra
denna sin afsigt, meri uppgift ä den landtmätare han begära vill.
Presterskapets betyg öfver kungörandet bör bifogas ansökningen
hos Konungens Befdude om landlmätares förordnande, hvilket ej
förr un 14 dagar, eller 1 månad efter kungörelsens uppläsning i
sockenkyrkan meddelas. Under tiden må hvarje delägare i skifteslaget
vara berättigad att hos Konungens Befdude begära hvilken
annan behörig skiftesman, han vill, hvarefter förordnande utfärdas
för den, som ägarne af de största andelarne i skifteslaget
begärt. Skulle ägare af lika stora andelar begära särskilda landtmätare,
afgöre Konungens Befdude åt hvilken företräde gifvas må.”
Jag anhåller, alt dessa mina anmärkiur jemte dem, som blif
-
Den 14 December e. m.
405
vil af andra talare gjorda, malle få lill Utsk. medfölja ålerremissen
af betänk.
Frih. Cederström, Jacob: Af de motiver för en förändring,
som Gr. Mörner uppläst, bar R. o. Ad. förmodligen funnit,
att samma olägenhet, som man vill afhjelpa i afseende på utväljande
af landtmätaren, qvarstår i alla fall i afseende på sjelfva
skiftet, ty om uti en by af 15 eller 20 mantal, innehafvaren
af ¥'j mantal begär skifte, så äger han vitsord i lagen. Jag kan
icke för min del finna den ringaste rättsgrund, hvarföre det ena
skulle borttagas mera än det andra, och å andra sidan finner jag
icke eller rätt eller ens tillåtet, att såsom motiv för en lagförändring
antaga en möjlig brottslighet hos tjenstemän, nemi. alt
en landtmätare skulle öfverenskomma med en delägare till de andras
förfång. Det är vigtigt att man icke lägger hinder i vägen
för skiftenas fortgående utan alla omgångar, och utan någon begäran
om uppgifter på andra personers önskningar om andra landtmätare,
hvilka endast åstadkomma villrådighet hos Konungens
Bef:h:de. Jag fortfar i mitt yrkande om afslag, och finner en
återremiss alldeles onödig, isynnerhet som de andra Stånden lära
afslagit betänk.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag biträder i allo den
siste talarens yttrande, ty det är högst vigtigt, att man icke lägger
några hinder i vägen för skiftesverket i Riket, hvilket vi utan
tvifvel hafva att lacka för en ökad produelion. Bien vi känna
också något hvar, som hafva landlegendomar, der skifte framgått,
att de delägare, som icke från början begärt skifte, sätta sig, hvad
nian säger, på tvären och inleda tvister, som förnyas och stundom
fortgå ända till dess hela förrättningen är slutad. Bien några
få år derefter äro de alla glada och nöjda att skifte skei t.
Om nu den mening, som Utsk. uttalat, skulle göra sig gällande,
sä skulle för del första förloras tid innan skiftet börjades och för
det andra, så kan man med temlig säkerhet antaga, att de delägare,
som icke ville hafva skifte, skulle af missförslådt intresse
vända sig till någon landtmätare, som skulle så mycket han förmådde
uppställa hinder för skiftenas fortgång och fullbordande, då
det deremot ligger uti deus intresse, som begärt skiftet, att välja
en landtmätare, som kunde hastigt förrätta det. Här har icke
varit någon, som yrkat bifall å betänk.; om mina motståndare
skulle segra, så förmodar jag meningen icke vara annan, än
att återremittera det, för alt vinna öfverensstämmelse emellan
Ståndens beslut.
Gr. Sparre, Erik: Jag får i anledn. af Frih. Cederströms
yttrande, nämna, att det måste vara en väsendtlig skillnad emellan
den rättighet, som är tillagd delägare att erhålla skifte, och
att få hvilken skiftesman han behagar. Det är nemi. angeläget
och för hela landet nyttigt att skiften ske, men det är derföre
alldeles icke nödigt, att den minsta delägaren i ett skifteslag kan,
emot alla de andras önskan, såsom här förut blifvit anfördt, genom
enskildt öfverenskommelse med en landtmätare, för hvilken
406
Den 14 December e; nr.
de öfriga icke hafva något förtroende, erhålla denne till förrältningsraan.
Det mäste åtminstone vara billigt, att desse delägare
lemnäs tillfälle att höras, huruvida de äro med honom nöjde.
Hvad åter den siste talarens yttrande angår, så får jag anmärka,
alt om Gr. Mörners förslag antoges, att nemi. blott i de fall, att
samtlige delägarne öfverenskomma om en landtmätare, denne skall
förordnas, men i annat fall att Konungens Bef:h:de äger att dem
emellan skilja, så blefve intet uppskof af nöden; ty den obetydliga
tid, som af Konungens Bef:h:de kunde föreläggas delägarne
för att inkomma med sina förklaringar, den kunde knappt räknas
som ett uppskof. Jag vågar således för min del anhålla, att
betänk, måtte blifva återremitterad!, då Utsk. torde komma alt
ånyo i öfvervägande taga det förslag, som den sammansatta afdelningen
uppgjort, oell hvilket vid Ulsk:s sammanträde in pleno
med högst få rösters pluralitet undertrycktes.
Hr Gripenstedt, Joh. Aug.: Rättvisan och billigheten
deraf, att samtlige skiftesdelägarne icke skola kunna påtvingas en
skiftesman, som endast önskas af den som begärt skiftet, lärer
icke kunna bestridas, och bar icke eller, så vidt jag hört, blifvit
af någon directe förnekadt; men man har hemlat anledn. till ett
afslag å betänk., deraf, att det skulle föranleda till tidsutdrägt,
och under tiden skulle den samfälda marken kunna försämras genom
uthuggning af skog eller tagning af torfmossar etc. Ett correcliv
häremot finnes likväl i 2 cap. 2 §, som säger: ”Finnes
skog eller torfmosse å de ägor, som skiftas skola, hvilket i skiflesansökningen
anmälas bör, då skall Konungens Bef:h:de i det
utfärdade förordnandet förbjuda delägarne etc.” Det är visserligen
sant, att om icke ett sådant förbud ingår samtidigt med begäran
om skiftet, så kan marken under tiden försämras lill skada
för en eller annan delägare, och jag skulle derföre tro, att det är
en brist i den föreslagna §, då der icke står, att på samma gång,
som Konungens Bef:h:de skickar ansökningen lill delägarnes förklaring,
så skall också det förbud, som i 2 § omnämnes, utfärdas,
så att icke någon afverkning kan ske under den tid, som åtgår
för alt underrätta delägarne. Denna brist kan likväl lätteligen
afhjelpas och dermed torde det hufvudsakligaste skälet emot
förslaget vara häfvet. Deraf följer naturligtvis, att jag önskar ålerremiss
af betänk.
Hr Akerman, Fredr.: De fördelar, som för jordbruket hafva
uppstått och ännu uppstå, i följd af skiftesverkels framgång,
bero i hufvudsaklig mån derpå, alt skiftet förrättas af en person,
som dertill äger tillräckliga kunskaper, äfvensom de moraliska förmögenheter,
som fordras för en rättvis förrättning. Man ser nemi.
att då fel begås, så blifva de sällan rättade. En ägodeluingsrätts
ordförande har icke alltid de kunskaper, som fordras för att meddela en
sådan rättelse, och tiden blir icke eller alltid tillräcklig för en fullständig
öfversigt af en mängd sådana förrättningar. Då saken slutligen
kommer till Högsta Domstolen, ser man ofta, att eli formfel föranleder
lill en återförvisning och en rubbning i sådana förhållanden,
Den 14 December e m.
407
sorn man ansett för säkra. En sådan rubbning leder oftare till
skada än till vinst, och derigenom visar sig ännu ytterligare huru
angeläget det är att skiftet förrättas af en skicklig person.
Då är det äfven högst angeläget, att icke en enda delägare i skiftet,
någongäng måhända af egennyttiga moliver, ovillkorligen skall
fä bestämma hvilken landtmätare, som skall användas. Jag har
sett exempel på olägenheterna af ett sådant hastigt förordnande,
och kan derföre icke annat än på det högsta tillstyrka bifall till Utsk:s
förslag i denna del. Den tidsutdrägt, som man förmeDar uppkomma
genom en sådan communication, anser jag vara af ringa
betydenhet, då delägarne förut sä länge haft sina ägor tillsammans.
Ofta nog kommer det i alla fall att förlöpa flera månader,
någongåug hela år, innan förrättningen tager sin början, och
den farhåga, som man hyser, att den ena delägaren skulle kunna
försämra mark för den andra, är förekommen genom den rättighet,
som Konungens Bef:h:de äger att förbjuda all afverkning å
skog etc. Jag yrkar alltså bifall å betänk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att under denna
discussion, från Ilögv. PresteSt. ankommit prot.utdr. i ämnet, som
innehöll: ”Hvad Utsk:n i detta betänk, föreslagit och tillstyrkt,
lilef af Ståndet bifallet, med undantag allena af det å sidan 6 af
betänk, framställda förslag, att 2 cap. 1 § skiftesstadgan måtte
erhålla en förändrad lydelse, hvilket förslag af Ståndet afslogs.”
Från Vallöf!, BorgareSt. hade ännu icke prot.utdr. kunnat erhållas;
men uppå derstädes gjord förfrågan, hade den uppgift blifvit lemnad,
att BorgareSt. bifallit hvad Utsk:n i detta betänk, yttrat,
med undantag af det pag. 6 intagna förslag till förändrad
lydelse af skiflesstadgans 2 cap. 1 §, hvilket blifvit afslaget; hvaraf
det visade sig, alt samtliga de öfriga RiksStm afslagit Utskrns
nu ifrågavar. förslag.
Ofverläggningen förklarades nu vara slutad, hvarefter H. Ex.
Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge de emot Utskrns
förevar, förslag gjorde anmärkn:r föranleda lill återremiss.
Ropades nej.
Propos. till afslag å detta förslag blef härefter framställd och
besvarad med starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. förklarade
sig härvid hafva funnit ja öfvervägande.
4:de punklen, ang-.de Professor Fries’s motion om ett tilllägg
i i § 7 cap.; 5:te punkten, ang-.de Riksdagsm. Nils Nilssons
motion om ett tillägg i 4 § 14 cap., och 6:te punkten,
ang-.de Riksdagsm. Petter Jonssons motion om ändring i t §
;6’ cap. af skiftesstadgan.
Hvad Ulsk-.n i dessa punkter hemställt, behagade R. o. Ad.
bifalla.
Ånyo föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk-.s d. 4 och 11
dennes på bordet lagda betänk. N:o 95, i anledn. af väckt motion
om tillåtelse att årligen få utföra 50,000 Sk# tackjern.
408
Den 14 December e. m.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan icke instämma
i Utsk:s slutmening, men jag vill icke uppehålla R. o. Acl. med
någon vidlyftig discussion i delta ämne, utan inskränker mig blott
att få i prot. antecknadt, att ehuru jag i allmänhet anser, att
tackjernsexport icke bör äga rum, så tror jag likväl alt ganska
betydliga undantag från denna grundsats kunna göras.
Uppå härefter framställd propos., biföll R. o. Ad. Allm.
Besv.- o. Ekon.Ulsk:s betänk. N:o 95.
Frih. Cederström, Jacob: Jag ber att få förena mig med
Frih. Palmstjerna, Carl Otto.
Föredrogs ånyo och bifölls StalsUtsk:s d. 7 och 11 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 78, i anledn. af väckta motioner om
beredande af aflöning för en vice Bibliothekarie vid K. Bibliotheket.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis lill afgörande StatsUtslcs
d. 7 och 11 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 80, i anledu.
af K. M:s nåd. framställning om afskrifning af eller ersättning
för åtskilliga, dels på öfverskotten af statsverkets inkomster
anordnade, dels från K. Statscout, af under händer hafvande medel
bestridde utgifter.
lista punkten, angide roteringskostnader för uren iS38,
t83p, 1840 och 184'> tillsammans 12,126 r:dr 1~] sk. 5 rist.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Såväl denna post, som
öfriga poster, hvilka på förskotten af statsverkets inkomster äro
anordnade, äro redan afförda i liqvid med Riksg.cont., hvarföre
jag ansett nödigt att sådant för R. 0. Ad. tillkännagifva, på det
att icke ordställningen, hvilken i StatsUlsk:s betänk, verkligen blifvit
litet missledande, mätte föranleda elt nytt beslut, att åter afföra
samma medel. Jag anhåller derföre, att R. 0. Ad. måtte
fatta det beslut, att ifrågavar. medels afförande i liqviden emellan
Statscont. och Riksg.cont. godkännes.
R. 0. Ad. biföll Utsk:s tillstyrkande i denna punkt på det
sätt, att afföringen af ifrågavar. 12,120 r:dr 17 sk. 5 r:st. i liqviden
emellan Stats- och Riksg.contin godkändes.
2:dra punkten, ang ide ådömd ersättning till arrendatorn
af Pauliströms bruk, 2,33g r.dr 42 s^- 10 rist.
Frih. Palmstjerna: Samma förhållande är äfven med denna
punkt och med de båda nästföljande under N:ris 3 och 4.
R. 0. Ad. godkände, att berörde 2,339 r:dr 42 sk. 10 rist.
blifvit i liqviden emellan Stats- och Riksg.eontm afförde.
3:dje punkten, an g ide anordnade 1,818 ridr 3 sk. för upprättande
af formulurer till de förvaltande verkens räkenskaper;
och 4:de punkten, ang ide anordnad ersättning af 1,76 7
ridr 27 sk. 3 rist. till innehafvare af roterade ecclesiastikboställen.
R.
Den 14 December e. m.
409
R. o. Ad. godkände, att de i dessa punkter omnämnde summor
blifvit i liqviden emellan Stats- och Riksg.cont:n afförde.
5:te lill och med lti:de punkterne, ang:de utbetalningar, som
blifvit bestriihle af under händer hafvande medel.
Hvad Utsk. uti dessa punkter hemställt, behagade R. o. Ad.
bifalla.
Föredrogs ånyo och bifölls S'.alsUtsk:s d. 7 och 11 dennes
pä bordet lagda ullät. N:o 81, i anledn. af Kronofogden A. G.
Lidinsons lind. ansökning om eftergift af honom ådömd ersättningsskyldighet,
i och för uraktlåten bevakning af Kronans fordran i
en coneurs.
Ånyo föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utskts d. 7 och 11
dennes pä bordel lagda betänk. N:o 89, i anledn. af väckt motion
om ränteförsäkrings-, Ii frän le- och lifförsåkr i ugs-aus tallers inrättande
i Sverige.
Den vid detta betänk, fogade, af Hr von Troil afgifue reservation,
upplästes på begäran af
Frih. Raab, Adam Christian, som derefter yttrade:
Dä de medlemmar af delta Ständ, som äro ledamöter af
Ekon.[Ilsk., hafva förenat sig i Hr von Troils reservation, och då
jag icke tvillar, att ju R. o. Ad:s flesta ledamöter äro bekanta
med denna vigtiga fråga, torde jag väl icke behöfva vara vidlyftig
i min bevisning om vigten och nyttan af ilrågavar. förslag,
men det torde likväl tillåtas mig, såsom motionär, att utveckla det
med några ord. Det är bekant, att lifassurancer och lifränteanslälter
hafva länge varit inrättade i andra länder. Vårt kära fädernesland
har, såsom Hr von Troil i sin reservation anmärkt,
skattat till sådana anstalter i främmande länder betydliga summor.
I England har man ansett dem af den vigt, att statsverket upplänar
deras capilaler till högre ränta än andra medel. Dylika inrättningar
hafva blifvit omhuldade af Regeringarne i Holland,
Frankrike, Belgien och Danmark, ja till och med i Ryssland.
Ränleförsäkrings-anslalter äro deremot en sednare tids uppfinning.
De tvä första inrättades är 1825 i Wien. Sedermera hafva dylika
blifvit inrättade i Berlin, Stuttgard, Dresden, Darmstadt, Hanover
och pä flera ställen. Vi hafva alt lacka Exped.secreteraren
Arrhenius för de första närmare underrättelserna i Svenskt tryck
om denna sak. Efter honom hafva åtskilliga författare belyst ämnet
— sednast Ilr Flygare, som i sitt förslag velat sammanbinda
denna inrättning med de förstnämnda lifassurance- och lifränteanstalterna.
För några är sedan, när ränteförsäkrings-anstalterne
först blefvo kända, lofvade man sig af dem ofantligt stora fördelar,
vida större än som voro möjliga. Man erfor dock snart, att
dessa förespeglingar voro öfverdrifna och att åtskilliga ränteförsäkrings-anstalter
i Tyskland icke varit mäktiga att uppfylla sina
förbindelser. Den i Berlin hade tili och med nödgats inställa sina
5 H. 52
410
Den 14 December e. m.
betalningar och blef sedan reorganiserad. Andra hade blifvit bildade
med hufvudsaklig! afseende på sliftarnes fördel. Just genom
samtal med en skriftställare i ämnet, har jag kommit lill en fast
öfvertygelse derom, att så vida dylika anstalter skola inrättas i
Sverige, så böra de icke vara partiella, utan gemensamma för hela
landet. En sådan gemensam lifränleförsäkrings- och ränleförsäkrings-anstalt
kunde blifva af högsta vigt, icke allenast för den
fattigare delen af folket, utan jemväl för den förmögnare; den kunde
nemi. anses såsom en pensionsanstalt för alla. Den skulle befrämja
sparsamhet och bidraga att lill stor del minska den pauperism,
hvaröfver vi klaga. I detta afseende vill jag vidröra ett förhållande;
det är kändt, att 1788 års författning om fattigförsörjningen
bestämmer, alt hvarje socken å ena sidan äger skyldighet
att försörja sina fattiga, men å den andra en deremot svarande
rättighet alt från sig utestänga fattiga, som vilja dit inflytta. Samma
princip lag äfven lill grund för Ständernas beslut i detta ämne
vid sisla riksdagen, ehuru den synes mig vara i strid både
med 16 § Reg.F. och med all moral, enär den belägger med ett
«!ags straff eller böter den, som vill herbergera eller lill arbete
använda den fattige. Denna författning skulle möjligen komma
att något modifieras genom en sådan inrättning. Tillfälle lemnades
nemi. för den yngre arbetaren alt i denna inrättning kunna
insätta en sparpenning för framtiden, hvilket ganska väl skulle
kunna åläggas honom och likaså husbonden. Månne ej en husbonde,
som begagnar tjenarens arbetskrafter, är lika pligtig att
bidraga lill hans försörjande på ålderdomen, som Staten att pensionera
sina embetsman? — Jag vill nu icke vara vidlyftigare i
afseende på nyttan af dessa inrättningar, utan blott tillägga några
fä ord i afseende på de skäl, som Utsk. anfört för sitt afstyrkande
af den af mig föreslagna und. skrifvelsen. Utsk. har nemi.
sagt, att ränleförsäkrings-anstalter kunna inrättas genom enskild
omtanka, utan någon skrifvelse till Konungen. Det är visserligen
sant, att de kunna lill vägabringas, men endast partielt; och om
de icke blifva gemensamma för bela landet, så är det en klar
sak, att mortalitets-tabellerna, som ligga till grund för sådana inrättningar,
icke kunna vara sä tillförlitliga för mindre delar af
landet som för det hela; äfvensom inrättningens organisation icke
kan med säkerhet påräknas sä ändamålsenlig, om den blefve producten
af en enskild persons åsigter, som om den blefve byggd
pä flera sakkunnige mäns gemensamma forskningar. Utsk. säger
vidare: ”att åtskilliga sakkunnige män här i landet redan utredt
ämnet.” Der har Utsk. äter resonnerat orätt. Jag har talat med
åtskilliga af dessa män, och de hafva förklarat, att det är omöjligt
att fullständigt utreda ämnets detaljer, utan att få rådgöra med
personer frän olika delar af landet, som känna folklynnet och
ställningen inom de särskilda orterne. Vidare har Utsk. sagt, att
denna fråga vore af helt och hållet enskild natur. I detta afseende
har Utsk. aldramest tagit felt. Hvad kan finnas mera allmänt,
än det som omfattar hvarje medlem i samhället, såväl den
nyfödda som den åldriga, såväl den fattiga som den rika.
Den 14 December e. m.
411
På de skäl jag anfört och då de skäl, på hvilka Utsk. byggt
sitt förslag sålunda icke hålla stånd, får jag vördsamt, anhålla, att
R. o. Ad. ville afslå Utsk:s betänk, och instämma i det förslag
till und. skrifvelse, som lir von Troil i sin reservation föreslagit.
Gr. Sparre, Erik: Såsom ledamot af Ekon.Utsk., tager jag
mig friheten upplysa R. o. Ad., att della ämne ganska grundligt
behandlades af Utsk., och jag tror mig kunna försäkra, att blott
genom en tillfällighet och åtskilliga ledamöters frånvaro fick betänk.
denna utgång. Jag hoppas och förmodar, att om R. o. Ad.
återremitterar betänk., sä skulle förslaget inom Utsk. röna en
bättre framgång.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge
de emot Utsk:s betänk, gjorde anmärkmr föranleda til! återremiss.
Ropades ja.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 7 och.
11 dennes pä bordet lagda betänk. N:o 92, i anledn. af väckt
motion om tillåtelse att få inrymma skattlagd qvarn och husbehofs-qvarn
i samma qvarnhus.
Föredrogs och bifölls BancoUtsk:s d. 11 dennes f. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 25, i anledn. af väckt motion om preglande
af en skådepenning lill åminnelse af H. M. Konung Oscar I:s och
Dess höga Gemåls kröning.
Vid förnyad föredragning bordlädes ånyo, på begäran af Hr
Westfelt, Nils, och Frih. Raab, Adam Christian, BancoUtsk:s
d. 11 dennes f. m. pä bordet lagda utlåt. N:o26 öfver en
af Hr Doctor Odman väckt motion, ang:de förändrad reglering af
embets- och tjcnslemannapersonalen inom Banken m. m., och berättelse
N:o 27, ang:de verkställd undersökning af Bancoverkets
tillstånd, samt huru detsamma efter nästförtlutne riksdag styrdt
och förvalladt blifvit.
Föredrogs och bifölls BaneoUtsk:s d. 11 dennes f. m. på bordet
lagda betänk. N:o 28, i anledn. af Bancofullmäktiges hem
ställan,
att beloppet af en på K. Räntekammarens räkning med
Banken utställd, såsom falsk ansedd assignation å 7,900 r:dr b:co,
hvilket uti Bankens räkenskaper bland dess fordringar balauceras,
måtte få afskrifvas.
Föredrogs och bifölls LagUtsk:s d. 11 dennes f. m. på bordet
lagda betänk. N:o 39, i anledn. af väckt motion om rättighet
för ägare till frälse skattejord. att efter vissa bestämda grunder
inlösa den af jorden utgående ränta.
LagUtsks d. 11 dennes f. m. på bordet lagda betänk. N:o
39, i anledn. af väckta motioner, om bestämmelse af ansvar för
412
Den 10 December.
förfalskning af privatliankssedlar, blef härefter föredraget samt
ånyo bordlagdi, på begäran af Gr. Sparre, Erik, oell Hr
Bildt, Knut.
Föredrogos och hiföllos LagUlsk:s nedannämnde d. 11 dennes
f. m. på hordet lagda betånkm:
N:o 40, i anledn. af väckt motion om vissa förändringar i
afseende pä renovation af underrätts dombok;
N:o 41, i anledn. af väckt motion om föränd ring i 1 § 26
cap. Byggningen, ang:de delaktighet i kyrkobyggnad;
N:o 42, i anledn. af väckt motion om bestämmelse, att fjerdeparler
i Stora Kopparbergs grufva må anses såsom fast egendom
å landet, samt
N:o 43, i anledn. af väckt motion om vissa tillägg till K.
kungör, d. 27 Äng. 1823, ang-.de vederbörandes åliggande alt tillställa
såväl Konungens Bef:h:de som Preslerskapet förteckningar
öfver dem, hvilka för lagbrott blifvit vid domslolarne sakfällde,
eller under framtiden ställde.
Föredrogs och bordlädes ånyo, på begäran af Gr. Sparre,
Erik, och Hr Bildt, Knut, LagUtsk:s d. 11 dennes f. m. pä
bordet lagda betänk. N:o 44, i anledn. af väckta motioner, ang:de
förändring i dels Imfrätternes arbetssätt, dels ock domstolarnes ferier.
Upplästes och lades lill handlingarne från de öfriga RiksSt:n
ankomne prot.uldr., nemi. frän PresteSt. af d. 4, 5, 7, 9 och 10,
frän BorgareSt. af d. 2, 4, 5, 7, 9 och 14, samt frän BoudeSt.
af d. 4, 5, 7 och 10 dennes.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. | till iO om aftonen.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
Måndagen den 16 December 1844.
Plenum kl. 6 e. m.
Underl, t. f. Ridd.secret. anmälde, att från H. Ex. Hr Gr.
o. Landtm, ankommit en sä lydande skrifvelse:
Hindrad att infinna mig i det till i dag utsatte plenum hos
H. R. o. Ad., får jag anmoda främste närvar, ledamoten alt dervid
föra ordet.
I följd häraf öppnades plenum af Frih. Palmstjerna,
Carl Otto, såsom Fullm. för Grefliga ätten Creutz N:o 68.
Den 16 December.
413
Justerades 9 prot.utdr. för d. 14 dennes.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr., uppläste följande:
Frånvar. då Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman, under sisth plenum
d. 14 dennes f. ra., väckte motion: ”att H. St. mattei und.
förklara K. M. obehindrad, att uti Prins Carls inrättning för vanvårdade
barn samt uti den för samma ändamål vid Råby inrättade,
inaccordera sådane barn, som redan fallit fångvården till last, mot
ersättning af de medel, som för dylika barns förvarande i fängelserna
utgå”, hvilken motion blifvit till H. SlatsUlsk. remitterad,
får jag, lill tidens viunande samt för att icke ånyo upprepa hvad
ej mindre jag sjelf, utan ock åtskilliga andra talare uti enahanda ämne
yttrat, nemi. dä StatsUtsk:s utlät. N:o 41, 20 punkten, ronde
anslag till ifrågavar. räddnings-anstalter, d. 6 sisth Nov. e. m. till
Utsk. återremitterades, vördsammast anhålla, del B.
hagade vid behandlingen af nu förevar, motion fästa uppmärksamhet
uppå de återremissen frän H. R. o. Ad. åtföljande yttranden,
hvaribland några hafva ett oålskiljakligt sammanhang med Hr
Ehrenhoffs ifrågavar. motion och torde kunna utgöra någon ledning
för Utsk. vid öfverläggningen dersammastädes, äfvensom möjligen
t. o. m. förekomma en äterremiss, åtminstone inom detta
H. Ständ.
Hr von Rosens, Georg, reservation emot Utsk:s beslut ronde
20 punkten af utlåt. N:o 41, uti hvilken Hrr Frih. von Kraemer, af
Harmens och Gustafsson inom Utsk. sig förenat, och hvilken reservation
af flere talare inom H. R. o. Ad. upptagits och hufvudsakligast
gifvit anledn. till den derefter uppkomna discussionen
samt till utlåhs återremitterande i nämnde punkt, innehåller,
t. o. m. till orden, grunden för Hr Ehrenhoffs motion och utvecklar
derförutan uti få, men bindande ordalag skälen till Statens,
långt ifrån ”olämpliga” (såsom Utsk. funnit det), tvertom skyldiga
inblandande uti föräldrars omvårdnad för sina barn och dessas uppfostran,
dä den af föräldrarne vårdslösas och försummas.
Såsom jag ofvanföre haft äran nämna, vill jag icke nu upptaga
tiden med ett upprepande ånyo af hvad som förut i frågan
blifvit framstäldt. Jag inskränker mig endast att åberopa, såväl
mitt eget skriftligen atlemnade yttrande, som de Hi rs, hvilka instämma
uti de af mig yttrade äsigler; och anhåller jag vördsamt, att hvad
jag nu haft äran anföra, mätte till II. StatsUlsk. fä åtfölja Hr
Ehrenhoffs ifrågaställde motion.
Några ord vågar jag likväl anhålla att få tillägga:
Af Hrr Revisorernes vid H. K. H. Prins Carls inrättning nu
sednast, d. 2 dennes, uti Statstidningen införda berättelse iuhemtar
man med synnerlig tillfredsställelse, huru den bortgångne menniskovännen
J. 0. Wallins vackra stiftelse frambringar allt lyckligare
resultater.
Uti yngre afdelningen, eller den för vanvårdade barn, som
redan inlrädt på brottets bana, hvilken afdelning vid 1843 års
början upptagit ett antal af 25 barn, fans vid årets slut 30; och
Den 16 De c em ber.
af de under detta år utgångne 10 barn hafva 2:ne, på anhöriges
ansvar för fortsatt tillsyn och omvårdnad, fått af dem emottagas,
och de öfriga, efter undergången confirmation, hafva, genom Direct:s
omsorg, erhållit passande tjenster, utan att sedermera andra
underrättelser om deras uppförande, än högst tillfredsställande, till
inrättningen ingått. Denna afdelnings verksamhet hade vid nasti,
års slut fortfarit blott 4 år, och likväl äro under denna tid 16
ynglingar räddade från brottets afgrund och, med förmåga och
god vilja att redligt förtjena sitt bröd, åt samhället återgifne.
Delta från vårt eget kära fädernesland; och hvilka lyckliga
resultater af dylika räddningsanstalter äga vi icke att åberopa frän
främmande länder, såsom t. ex. den berömda och berömvärda af
Hrr De Metz och De Brelignéres grundade åkerbrukscolonien vid
Mettray nära Tours, Abbé Fissiaux’s straffcoloni S:t Pierre vid
Marseille, den dylika räddningsanstalten för barn af begge könen
vid Hamburg under namn das rauhe Haus arn Horn och slutligen
fängelset la lloquette i Paris, den mest fulländade dylika anstalt för
närvar., förutan den mängd, uti snart sagdt alla främmande länder,
hospicer och välgörenhets-inrättningar, åsyftande samma ändamål,
societeter och patronager, o. s. v. Franska budgeten för innevar.
år upptager endast såsom bidrag åt Societeten, motsvarande den
hos oss för ”öm och sedlig modersvård” (Sociéte' de charilé maternelle)
120,000 fr. samt till hospicer och välgörenhets-inrättningar
etc. öfver 500,000 fr.; till blinda och döfstumma institutet 282,000
fr. Den Belgiska åter för sisth året endast för hittebarn o. s. v.
(Enfants troave's et abandonne's) 175,000 fr. Detta blott exempelvis
anfördt.
Man befarar, att Statens inblandande uti dylika inrättningar,
som H. K. H. Prins Carls, skulle för desamma blifva menlig, d. v.
s. att inrättningen skulle behöfva undergå någon förändring i afseende
på dess styrelse, förvaltning o. s. v., i händelse statsbidrag
komme att till densamma anslås. Jag befarar ej detta. Arméens
Pensionscassa, för att nämna ett exempel, kan härvid åberopas.
Har den väl lidit något genom det statsanslag densamma blifvit
beviljadt?
Jag slutar härmed, under anhållan ytterligare, att få uppläsa
hvad af Hr Doctor Sandberg, dä 20 punkten af StatsUtsk:s utlåt.
N:o 41 förevar inom Högv. PresteSt., uti ämnet blifvit framstäldt,
hvilket endast på detta sätt kan komma H. StatsUlsk. till handa.
Hr D:r Sandbergs anförande till Högv. PresleSt:s prot. d. 6
sisth Nov. e. m., lyder som följer:
”Då under förmiddags-plenum fråga var om större anslag till
Institutet för blinda och döfstumma barn, yttrade jag, att vi hafva
otaliga barnskaror, sorn kunna både se, höra och tala, men
sakna föräldravård och tillbörlig uppfostran samt uppväxa i uselhet,
sjelfsvåld och vanart. Och det elände, hvaruti dessa nedsjunka,
synes mig djupare och olycksaligare både för tid och evighet,
än deras belägenhet är, som på syn, hörsel eller talförmåga
blifvit vanlottade. Derföre gäller här om någonsin: principiis
obsta, sä vida Sverige ej skall förvandlas lill cn stor fängelse
-
Den 10 December.
415
■och corrections-anstalt. Det är visst godt om barnens kroppsliga
sjukdomsanlag i tid botas, men detta sjukdomselände slutas vanligen
med den sjukliga individens tidiga död. Själens sjukdomar
bos barnet och ynglingen äro deremot af vida betänkligare art.
De bereda honom sjelf en framlid, beklagansvärdare än sjuklingens,
de fräta omkring såsom kräftan, förgifta omgifningen och åstadkomma
namnlöst elände. Se proletärernas och hamnbusarnes historia!”
— Och, mine Hrr, huru sanna äro icke de ord, hvarmed
Hr D:r Sandberg slutar detta vackra och på saken så träffande
anförande: ”Det är bättre att Staten bekostar räddningsanstalter
för vanartiga barn, än bygger fängelser för fullvuxna hofvar. För
dem, som föräldrar eller församlingar icke kunna uppfostra, måste
samhället draga försorg; och sker det i tällan lid, så vinnes
derigenom mera än en besparing i fångvårdskostnaden.”
Jag anhåller vördsammast, att hvad jag nu haft äran yttra,
äfvensom Hr D:r Sandbergs nu upplästa anförande, måtte få åtfölja
Hr Ehrenhoffs ifråga var. motion lill H. StatsUtsk.: och får jag slutligen
förklara, det jag fullkomligt instämmer uti motionen (den jag
likväl mäste tillslå att jag endast känner genom det från H. R. o.
Ad. i dag aflåtna prot.uldr., hvilket kommit lill min kunskap), för så
vidt den angår H. K. H. Prins Carls inrättning, såsom, efter hvad jag
uti mitt förut afgifna, nu åberopade anförande tagit mig friheten anse,
utgörande ett försök, eller en slags model-anstalt i dylikt hänseende,
äfvensom jag vidblifver min förut äfven yttrade åsigt, att Statens
bidrag synes mig för närvarande endast böra sträcka sig till
denna i hufvudstaden redan befintliga, och ingalunda till dylika
försök i landsorterna; detta på skäl jag uti besagde mitt yttrande
haft äran andraga, och hufvudsakligast för att derigenom tillkännagifva
Statens gillande af dylika räddningsanstalter.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs ånyo BancoUtsk:s d. 11 och 14 dennes på bordet
lagda, under N:o 26 afgifna utlåt, öfver en af Hr Doctor Odman
vackt motion, ang:de förändrad reglering af embets- och tjenstemannapersonalen
inom Banken m. m.
De vid detta betänk, fogade reservationer upplästes på begäran
af
Hr von Hartmansdorff, Aug., som derefter yttrade:
För min del kan jag visserligen icke önska annat, än att
Bankens räkenskaper förenklades mycket mera, än de för närvar, äro.
Jag har redan tillförene på delta rum åberopat, huruledes Fransyska
Bankens bokslut är färdigt inom en månad efter calenderåret;
men, ehuru det visserligen vore önskligt att räkenskaperne
för vår Bank kunde bringas till samma enkelhet och att lika skyndsamhet
med dess afslutande kunde ernäs; så betviflar jag dock att
vi snart kunna komma derhän. Det är icke längesedan Bankens
organisation förändrades och bokslutet samt bokföringen i det hela
rättades derefter. Om nu R. o. Ad. skulle fatta ett sådant beslut,
416
Den 16 December.
sorn Utsk. föreslagit, så tror jag, lika med Hr von Hohenhausen,
att den enda säkra följden blefve, att Banken förlorade 7,000 r:dr
b-.co. Om någon annan än Banken komme att betala denna summa,
så skulle jag icke derom säga ett ord; men det är hardt för
Banken, som i sä många andra fall är anlitad, att äfven vara
utsatt för denna förlust. När nu härtill kommer, att man föreslagit
Bankens skiljande vid en stor del af sin lånrörelse; så synes
mig tiden icke vara inne att nu göra förändringar i bokföringen.
Snarare torde man, ifall öfvertlytlning till Riksg.cont.
skulle ske, böra utsätta någon belöning för dem, som bringade
Riksg.contis räkenskaper i det skick, att de kunde afslutas lika
hastigt som Bankens, hvars bokslut är färdigt i Mars eller April
månad året efter förvaltningsäret. Jag minnes icke inom hvilken
tid Riksg cont. får sitt bokslut färdigt; men det förefaller mig,
att redogörelsen för detta verk kommer ändock senare. Får nu
Riksg.cont. hela den befattning, sorn är det tillämnad, så förmodar
jag, alt hjelp behöfves för räkenskapernes afslutande. Jag
hemställer derföre, att det ifrägavar. betänk, icke måtte af R. o.
Ad, godkännas.
Hr Bildt, Knut: Jag kan icke neka till, att det för mig
är högst betänkligt att uppträda emot en person, som sä länge
varit ledamot af Bancostyrelsen; men dä jag vid granskningen af
Bankens räkenskaper, vid hvilken granskning jag såsom ledamot
af räkenskapsafdelningen deltagit, funnit förhållandena sådane, att
jag trott mig inom Utsk. böra tillstyrka bifall till det nu föredragna
betänk.; så har jag ansett såsom min pligt, att yttra några
ord till dess försvar.
Dä depositionsafdelningens räkenskaper granskades, var det
en af BancoUtsk:s ledamöter, som lät protocollsföranden för sig
uppgifva, huru vid en deposition i Banken skulle tillgå. Detta
var angeläget för de i Utsk. nyss tillkomne ledamöterne, bland
hvilka äfven jag, som dä för första gängen satt i Utsk., tyckte det
vara ganska intressant, att sålunda blifva bekant med mekanismen
i denna del inom verket. Man gjorde dä den erfarenhet,
att en person, som ville göra en deposition i Banken, huru stor
eller huru liten som helst, mäste för detta ändamål inställa sig
på 3:ne olika ställen, äfvensom att samma deposition, för att sedermera
blifva behörigen controllerad och bokförd, skulle behandlas
af 13 personer, hvilket antal till och med kunde utsträckas
till 19. Detta förhållande fästade Utsk:s synnerliga uppmärksamhet,
och dä dertill uppdagades, att en (under riksdagen atliden)
tjensteman inom Banken hade i credit uppfört hvad som borde
stå i debet, hvilket måste ytterligare bevisa huru invecklade riikenskaperne
inom detta verk äro; så tvekade man icke att biträda
motionärens förslag. Jag för min del gjorde detta så mycket
hellre, som motionären gaf tillkänna, att han deltagit i flera revisioner,
samt att han vid flere riksdagar varit ledamot af BancoUtsk.
På alla dessa skäl skulle jag önska, det betänk, finge ett
annat
Den 1C December.
417
annat öde, än att genast afslås, lill hvilket ändamåls vinnande jag
äfven, om Hr von Hartmansdorff skulle vilja ingå pä en återrerniss,
icke skulle hafva något ail deremot invända.
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh.: Dä mitt namn saknas
bland reservanternes antal, anhåller jag att fä till prot. anmäla
orsaken dertill, nemi. att jag var pä permission frånvar. dä
beslut i (letilia fråga inom Utsk. lättades. Jag ber för öfrigt få
instämma i de åsigter, som af Hr von Hohenhausen, i den af honom
afgifne reservation, blifvit uttalade; visserligen icke derföre,
alt icke en förenkling i Bankens förvaltning bör och kan äga rum;
men af del skal, att jag icke anser det af Utsk. framställda förslag
leda lill det önskade ändamålet. Jag anser således, alt betänk.
bör ogillas.
Frih. Haab, Adam Christian: Så obekant, som jag erkänner
mig vara med Bankens förvaltning, vägar jag väl icke ingå
i någon strid med de Hrr, som yttrat sig i frågan; men jag
tillåter mig dock fästa uppmärksamheten derå, det den allmänna
opinionen är, att Bankens förvaltning verkligen är i behof af nå
gon
förenkling. Det är nemi. en känd sak, att för detta ändamål
nu åtgår 240,000 r:dr, således nära en tredjedel af hvad
Banken har i årlig vinst, äfvensom det är lika kändt, att i detta
verk finnes ett öfver mättan stort antal tjenstemän. Vid sådant
förhållande skulle jag tro del icke vara ur vägen, om någon summa
utsattes såsom prtemium för den, som mäktade framkomma
med ett förslag, som kunde anses uppfylla det åsyftade ändamålet,
nemi. förenkling af Bankens förvaltning och inskränkning i kostnaderne
derföre. Jag vill visserligen fullkomligt instämma med
Hrr von Hartmansdorff och Nordenanckar deruti, att afslå framställningen
om en comité', som skulle kosta 7,000 r:dr, och om
hvars arbete raan ej kunde vara förvis ad att det blefve ändamåls
■
°
enligt; men jag ber alt Hrrme mätte göra afseende på Hr Åkermans
reservation, deruti han löreshir, att eli prtemium af 4,000
r:dr b:co skulle utsättas för den, som inom 1845 års slut framkommer
med ett förslag uti ifråga var. hänseende, såvida nemi.
detsamma af Rikets näst sammanträdande Ständer godkännes. Någon
förlust kan häraf för Banken icke uppkomma; enär denna
summa af 4,000 blott kommer att utbetalas om någon framlägger
ett tjenligt förslag, i hvilken händelse en vida störte summa för
Banken skulle besparas, hvaremot om någon ej gör sig förtjent af
det utsatta prtemium, delta ie.keo kommer att utbetalas. Jag anhåller
således om propos. å Hr Åkermans förslag, såvida R. o. Ad.
icke hellre skulle vilja återremittera betänk.
Frih. Cederström, Jacob: Lika med dem, som yttrat sig
emot Utsk:s förslag, bestrider äfven jag bifall till detsamma. Lika
med den siste talaren har jag dock ingenting emot att i ställe,
föreslå, del R. o. Ad. ville besluta, att, i enlighet med lii Åhlmans
förslag, ”ett prsemium af 4,000 r:dr b:co utsattes för den,
5 H. 53
418
Den 16 December.
sorn inom 1845 ärs slut förelägger en sudan plan till Bancoverkets
reorganisation, alt den af nästsammanträdande Ständer lill
efterföljd godkännes.” Detta förutsätter nemi. en Rikets näst sammanträdande
Ständers pröfning, som måste blifva sä allvarlig, att
man icke kan fä ett odugligt förslag till iakttagande af Banken,
och är vådan af en sådan åtgärd således, enligt min förmening,
ingen. Det är icke så oriktigt sedt, hvad Frih. Raab yttrat, ang:de
den besparing, sora skulle göras, genom en inskränkning lili det
antal tjenstemän, som för närvar, äro i Banken sysselsatte; men
jag lemnar dock detta derhän. Det är klart, att om det ifrågasatta
praemium af R. ö. Ad. oell de öfrige RiksStra bifalles, så
kan ingen annan, än en i Bankens räkenskaper fullt initierad person
concurrera i ämnet, och bör denna sålunda kunna undvika
att förgäta någon äfven den ringaste detalj i afseende på controllen
af de räkenskaper, som lian i förenklad form har att upprätta.
Jag nbegär således afslag å Utsk:s förslag och bifall till det sorn af
Hr Akerman, i den af honom afgifne reservation, blifvit framsläldt.
Hr Akerman Fredr.: För min del instämmer jag fullkomligen
med de talare, som, lika med Hr von Hohenhausen, anse,
ali tillsättandet af en comité' för det afsedda ändamålet icke
skulle leda lill annat, än en utgift af 7,000 r:dr. Jag kan icke
bedömraa huruvida embets- och tjenstemännens antal i Banken är
för stort — att många sådane der behöfvas, är en gifven följd af
de mångartade åligganden, som tillkomma detta verk — men jag
bar hört uppgifvas, alt fördelningen i afseende på dessa tjenstemäns
göromål skulle icke vara fullt lämplig, i så måtto, att åtskilliga
af dem hafva mera alt göra, än de borde hafva, och andra
deremot för litet. Ett afseende, hvaruti jag dock anser en
förändring nödvändig, är uti bokföringssättet; ty mig har detsamma
förefallit särdeles otydligt, äfvensom jag hört flera personer,
hvilka med denna sak äro mera bekanta än jag, föra samma
klagan. Jag anhåller derföre, alt R. o. Ad. behagade instämma
i det förslag, som jag framställt i min reservation, och hvarigenom
Banken möjligen kan tillskyndas en vinst, men aldrig någon
förlust.
Hr Bildt: För min del vill jag gerna afstå från mitt yrkande
om bifall till Utsk:s betänk, samt öfvergå till de Hirs mening,
hvilka begärt propos. å Hr Åkermans, i dess reservation
framställde förslag.
O
Hr Nordenanckar: I fall Hr Åkermans förslag om utsättande
af ett prsemiura skulle lemna det resultat, som åsyftas; så
skulle jag visserligen icke hafva något deremot. Jag föreställer
mig likväl, att följden skulle blifva den, att man vid nästa riksdag
finge emottaga en mängd olika förslag, mer eller mindre tjenliga,
åsyftande större eller mindre partiella förändringar, och af
hvilka mångå måhända icke voro värda 100 r:dr, ehuru de alla
kunde medföra någon fördel i detalj. En sådan sökande skulle
således, ifall den förändring på hvilken han fästat uppmärksamheten
Den IG December.
419
blcfve vidingen, hafva grundade anspråk på det utsatta premium
af 4,000 r:dr, hvilket jag likväl anser icke böra komma i fråga,
såvida ej den hufvudsakliga omorganisationen af hela verket deraf
hlefve en följd. Hr Åkermans förslag är följaktligen, enligt min
förmening, i denna del obestämdt, och jag anser, att i fall R. o.
Ad. fästar någon uppmärksamhet derå, så bör betänk, först återremitteras,
på det att Ulsk. måtte blifva i tillfälle att åtminstone
derutinnan föreslå den förändring, att större eller mindre preem ia
måtte utsättas, i förhållande till de föreslagne förbällriugarnes
större eller mindre ändamålsenlighet. Jag anhåller, att betänk.,
antingen mätte af R. o. Ad. afslås eller lill Utsk. återremitteras.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Jag kan icke undgå
att i viss män biträda Hr Åkermans förslag. Jag skulle nemi.
tro, alt om äfven någon stor fördel genom en sådan undersökning,
som likväl säkerligen skulle framkalla en täflan bland de
skickligaste af Bankens tjenstemän, icke skulle vinnas, så vunne
man dock åtminstone den, som nu icke förefinnes, att nemi. både
R. St. och den stora allmänheten lärde sig inse, det möjligen icke
någon betydligare förbättring står alt i det ifrägavar. afseendet
ernå. Nu äro, på sätt förut blifvit nämndt, tankarne i detta afseende
mycket delade, och jag är öfvertygad derom, att en stor
del af härvarande representanter äfvensom en stor del af allmänheten
föreställa sig, att betydliga förbättringar i arbetssättet inom
Banken slå alt vinna, när de se den stora summan af 240,000
r:dr, som Bankens förvaltning årligen kostar. Jag tror derföre,
att förslaget förtjenar alt (agas i närmare betraktande; så mycket,
mera, som detsamma icke medför några utgifter, annat än i den*
mån några fördelar deraf slå att vinna. Jag tillstyrker således
antagandet deraf, men med de modificalioner, Fr i Inne Rappe och
Stjernstedt föreslagit; ty om dessa reservanters mening antages, följer
deraf tydligt, alt det kommer v tl; hero af kommande Ständer alt anslå
till författaren af ett sådant förslag, som det nu ifrägavar*,
det honorarium, som kan anses lämpligt i förhållande lill förslagets
duglighet. Skulle nemi. flere förslag framläggas, men icke
befinnas vara af värde, sä kommer naturligtvis intet dylikt honorarium
i fråga; hvaremot, om något skulle befinnas i vissa detaljfrågor
äga fördelar framför det nuvar. arbetssättet, till den grad,
att BancoUtsk. ansåg sig böra tillstyrka, och R. St. antaga några
af dessa mindre förändringar, vedergällningen kunde, på sätt bemälde
Friherrar föreslagit, rättas derefter. Dessutom anser jag det
böra föreskrifvas, att de förslag, som sålunda komma att inlemnas,
skola så tidigt vara färdiga, att de kunna på Bankens bekostnad
genom tryckning meddelas allmänheten, på det all de personer,
hvilka ämna bevista riksdagen, måtte få tillfälle att derom taga
nödig kännedom. Då i alla fall de framlagde förslagen sedermera
under riksdagens lopp förmodligen skulle komma att tryckas, sä
utgjorde kostnaden derför, om den kom något förr eller senare, _
icke någon onödig utgift.
Hr von Hartmansdorff: Man har omtalat huru dyr Ban
-
420
Den 10 DecemLer.
kens förvalIning är. Dervid bör man ihågkomma den stora kostnad,
som årligen användes pä nya sedlars tillverkning och de
gamlas förstöring. Man skall således icke vänta sig så stora fördelar
af elt förändradt bokföringssätt, som Utsk. tyckes föreställa
sig. Man har talat om de många Ijenstemännen i Banken; men
jag vågar tryggt påstå, alt det icke är något af Statens embetsverk,
hvarest i allmänhet flitigare och mera arbetas, än i Banken.
Tjenstemän finnas der, som börja sitt arbete kl. 8 om
morgnarne, ofta vid ljus om vintrarne, och som äfven befinna sig
[iä cmbetsrummen sent om eftermiddagarne. Hvar sker sådant
eljest? .lag tror således, att man sträcker sina förhoppningar på
inskränkning längre än skäligt är. Om R. o. Ad. icke skulle finna
för godt att afslä betänk., så tror jag, lika med Hr Nordenanckar,
lämpligaste åtgärden vara ali återremittera det, dels för att emedlertid
afvakta hvad som komma må i afseende på Bankens befattning
och för att tillse om icke prsemium snarare behöfver utsättas
för Riksg.contis bästa, dels på det att sjelfva framställningen
måtte blifva så fullständig som vederbör.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, hemställde
Hr Frih. och Ordför., om R. o. Ad. ansåge de emot BancoUlsk:s
förevar, betänk, gjorde anmärkmr föranleda återremiss.
Ropades staika ja, blandade med nej, hvarefter Hr Frih. o.
Ordför. förklarade, det han trott sig finna, att proposm blifvit
med öfvervägande ja besvarad.
Föredrogs ånyo BancoUtsk:s d. 11 oell 14 dennes på bordet
lagda, under N:o 27 afgifna berättelse, ang;de verkställd undersökning
af Bancoverkets tillstånd samt burti detsamma efter nästförflutne
riksdag slvrdt och förvaltadl blifvit.
Della betänk, blef, uppå derom af Ilr Frih. o. Ordför. gjord
hemställan, punktvis förelaget till afgörande.
§ 1-
B. o. Ad. lät vid Ulsk:s i denna § afgifna yttrande bero.
§§ 2 och 3.
Hvad Utsk. i dessa §§ tillstyrkt och hemställt, blef af R. o.
Ad. bifallet.
§ 4.
R. o. Ad. lät vid Utskrs yttrande bero.
§§ 5 och 6.
Utsk:s yttranden biföllos.
§ 7.
Ansågs ej erfordra annan utgärd, än att läggas lill handlingarne.
§ 8-
Utsk:s yttrande bifölls.
Den 16 December.
421
§ !>•
Vid Utsk:s yttrande i denna § lät R. o. Ad. bero.
§ 10, lista oell 2:dra punklerne, ang:de de dren 1840 ock
184' af Bancofullm. med Directioncn öfver bruksägares hypothekscassa
af slutade contracter om leverering af silfver eller guld.
Utsk:s härom afgifna yttranden bi föllos.
3:dje punkten af 10 §, ang:dc de i October manad sistl.
ar af Fullmäktige afslutade silfverköp.
Ilr Skogmans i afseende på denna punkt afgifne, vid Ulsk:s
berättelse fogade reservation upplästes, pä begäran af
Frih. Raab, Adam Christian, som derefter yttrade:
Af betänk, i denna § synes, att Bancofullm. varit af olika
åsigter i afseende på rätta tillämpningen af de 2:ne §§ i bancoreglem.
, som ansetts stå i strid med hvarandra, nemi. den 112
och den 120. Den första af dessa §§ föreskrifver, ”att Bancofullm.
må, då de sä t jeni igt finna, förstärka Bankens metalliska
cassa, medelst inköp frän främmande länder af guld och silfver,
under iakttagande af vissa omständigheter”; den andra åter, ”att
då metalliska cassan ej öfverstiger | af sedelstocken, må denna
sistnämnda i intet fall, genom någon af Bancoslyrelsen beroende
åtgärd, ökas.” Här har, om jag så må säga, en strid föregått
emellan den liberala sidan och den sida, som ansåg indragning
af sedelmyntet vara den enda möjliga utvägen att bibehålla silfret
inom landet. Jag kan icke, lika med BancoUtsk., tillåta mig
alt gifva en admonition åt den majoritet, som inom Bancofullm,
varit segrande. För min del får jag, utan att närmare vilja ingå
i saken, erkänna, att jag alltid skall hålla dem räkning, som
söka att finna andra utvägar till silfrels upprätthållande, än sådanc,
som onekligen på samma gång skola förstöra landets näringar.
Jag vågar derföre till R. 0. Ad. hemställa, huruvida det
är lämpligt att bifalla denna del af BancoUtsk:s betänk., och huruvida
R. 0. Ad. ej skulle finna för godt att, med ogillande af
motivcrne, bibehålla endast slutmeningen deraf?
O o
Hr Akerman, Fredr.: Då den siste talaren yrkat, alt resultatet
må blifva detsamma, som Ulsk. föreslagit, så kan det på
det hela vara indefferent, hvad som föregår detsamma; men om
man fäster uppmärksamheten vid Hr Skogmans reservation, hvilken
den siste värde talaren åberopat, äfvensom på Utsk:s argumenter,
sä torde man finna, att hufvudsaken vid della förhållande ar,
attingen skada skett, och att contracten blifvit fullgjorde, hvilket
befriat Fullmäktige från det åtal, som de, enl. Utsk:s och jemväl
min tanka, hade efter ansvarighetslagen varit underkastade. Jag
anser pluralitetehs inom Fullmäktige åtgärd i detta fall vara så mycket
mera klandervärd, som det synes af den discussion, hvilken
ägt rum Fullmäktige emellan vid det ifrågavar. tillfället, att en af
dem, Hr von Hartmansdorff, lika klart som fullständigt ådagalagt,
huru med denna affär sig förhöll; huru den var i strid med Uere
422
Den 16 December.
§§ i reglementet och hurusom man icke alls kunde beräkna de fördelar
för förstärkningen af Bankens metalliska cassa, som af densamma
förmenades blifva en följd. Jag anhåller derföre för min
del, att R. o. Ad. ville helt enkelt bifalla Utsk:s utlåt, i denna del.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Lika med den siste talaren,
instämmer jag i det omdöme, som af BancoUlsk. blifvit uttaladt
och kan icke gilla Frih. Raabs framställning; ty jag tror
verkligen, alt det minsta, som kunnat sägas om Bankofullm:s förfarande
vid utlemnandet af de ifrågavar. förskotten, varit det,
som af BancoUlsk. här blifvit yllradt. Jag behöfver icke ingå i
någon närmare bevisning häraf, dä BancoUlsk. så fullständigt ulredt
ämnet, och dervid dragit så riktiga slutsatser, utan ber jag
blott att fä göra ett litet tillägg uti hvad Utsk. yttrat. Det har
blifvit sagdt, att 120 § i bancoreglem. skulle slå i strid med 112
§, enär i den förstnämnde stadgas, ”alt dä metalliska cassan ej
öfverstiger J af sedelstocken, må denna sistnämnda i intet läll,
genom någon af Bancostyrelsen beroende åtgärd, ökas”, hvaremot
den 112 § ålägger Fullmäktige, ”att, då de så tjenligt finna, förstärka
Bankens metalliska cassa, medelst inköp af silfver” &c.,
hvilken förpligtelse ännu mera ökas af åtskillige andra stadganden,
der det heter, att Bancofullm. i tid böra söka att vidtaga sädane
åtgärder, sora kunna leda till den metalliska cassans förstärkning.
Man kunde dock, enligt min förmening, dä man velat lemna
dessa förskotler, hafva gjort det på ett sätt, att icke den utelöpande
sedelstocken hade derigenom blifvit förökad; men den metalliska
cassan ändock förstärkt. Man kunde nemi. hafva indragit
de medel, som varit anvisade lill lånerörelsen samt de Bankens
räntemedel, som på annat håll varit anvisade, och nyttjat
dem till dessa förskotler; man kunde hafva upptagit län af allmänheten,
äfvensom man hade kunnat försälja de obligationer, som
innehades af Bancofullm., m. e. o. begagnat andra utvägar, än
man gjort. Jag får på dessa skäl pä det högsta tillstyrka, att hvad
Utsk. föreslagit, måtte af R. o. Ad. blifva gilladt.
Frih. Raab: Här gäller i sanning en ganska vigtig principfråga,
den jag visserligen icke anser mig mäktig att nu utreda,
men hvarå jag dock har velat fästa uppmärksamheten. Ilär gäller
nemi. att å ena sidan biträda den mening, som anser en indragning
i sedelstocken, såsom varande det enda möjliga räddningsmedlet
lill silfvervärdels upprätthållande, eller ock att å andra sidan
sluta sig till dem, som söka att i det yttersta, när penuingebristen
är som störst, upprätthålla den utelöpande sedelstocken.
Hr Akerman har, för att bevisa klandervärdheten uti Rancofullm:s
tillgörande i denna sak, åberopat ett yttrande af Hr von Hartmansdorff.
Jag skulle då med anledn. deraf vördsamligen anhålla
om tillåtelse att få uppläsa endast några få rader af hvad som
blifvit sagdt af en Hr von Hastmansdorffs motståndare i denna fråga,
och som lyda sålunda: ”Beträffande förbudet i 120 §, att då
metalliska cassan ej öfverstiger £ af sedelstocken, genom någonaf
Baneostyrelsen beroende åtgärd, öka denna sistnämnda, så ehu
-
Den 16 December.
423
ru jag erkänner, att, vid första betraktandet, detta förbud synes
ovillkorligt, likväl då jag erinrar mig den oss ålagda pligt att tillämpa
de i hancoreglem. innehållna föreskrifter, enligt ”deras anda
och syftning”, samt således måste jemföra dem med hvarandra,
finner jag, att då det ifrågavar. förskottet just afser den metalliska
cassans förstärkning samt sålunda förbättrandet af proportionen
emellan denna och sedelstocken, och då 112 § i afssende på rättigheten
till silfverköp och dervid ifrågakommande förhållanden,
icke gör någon sådan, till de i art. 5, afd. 1 för utsträckning af
Bankens sedelrörelse meddelade föreskrifter, hänvisande inskränkning,
som 218 § gör i afseende på användandet af Bankens innestående
vinstmedel till lånerörelsens förstärkande, anser jag mig
kunna och böra bevilja ifrågavar. förskott, om jag finner detta kunna
ske med iakttagande af Bankens fördel och säkerhet, och att
vigtiga näringar, hvilkas förkofran reglementet förklarat stå i nära
sammanhang med Bankens egen fördel, derigenom erhålla väl
behölliga biträden”. Ilade någon af de åtgärder, som Hr Mannerskantz
föreslagit, blifvit vidtagen, så är odisputabelt, alt sedelstocken
blifvit minskad. Den åtgärd, som nu verkligen vidtogs af
Baucofullra. hade för afsigt alt kunna få en emot det utgifna
sedel myntet motsvarande silfvervaluta, för att således åter blifva
berättigad till ingifvande af så mycket mera sedlar. Jag kan ej
finna annat, än alt detta syftemål var öfverensstämmande med
landets väl, och kan pä denna grund icke biträda Utskrs ogillande
deraf.
Frih. Cederström, Jacob: Ulskts uppfattning af ämnet
synes mig så fullständig, att det förundrar mig, det Frih.
Baab kan hafva något att invända emot ett bifall till det af Utsk.
afgifna betänk. Det var nemi. icke ensamt sedelemissionen, sorn
stod i strid med reglementet, det var också den omständighet, alt
denna emission skedde pä 2:ne namn, ehuru några sådane lån
icke fingo utlemnas på 2:ne namn. Detta är således 2:ne omständigheter,
genom hvilka reglementet blifvit pä sidan trädt; men
då ingen skada har för Banken inträffat, enär silfret blifvit ordentligt
levereradt, så har Utsk. funnit, att någon anledn. till åtal
icke äger rum, hvilken Utsk:s åsigt jag hoppas att R. o. Ad.
jemväl delar.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag kan icke annat än för min del
understödja den åsigt, som Frill. Raab yttrat, och jag tror, att
jag skulle handla orätt, om jag annorlunda gjorde, dä jag i minnet
återkallar de omständigheter, under hvilka Bancofullm. sågo
sig snart sagdt nödsakade att vidtaga den åtgärd de gjorde. När
man vill bedöm ma en sådan åtgärd, måste man icke allenast tillse
§:s lydelse, man måste äfven ställa denna i sammanhang med
de omständigheter, under hvilka den blifvit tillämpad. Det kan
ingen gerna hafva bortglömt, att Fullmis ställning vid det ifrågavar.
tillfället, var en af de svåraste, om icke absulut den svåraste,
hvaruti de någonsin sig befunnit. I följd af den menliga liandelsconjuncturen,
den afstannade jernexporten och den långvariga
424
Den 1C December.
piaster- samt silfverexporten med flere sammanträffande omständigheter,
var bristen på rörelsemedel större, än den någonsin förut
varit. Här var fråga om att jernexporten skulle rent af afstanna,
i brist på rörelsemedel för att hvad man kallar relaxera jern.
Under sådana omständigheter öfverlade Bancofullm., om de icke
borde och kunde sträcka sina åtgärder så långt, som möjligen
reglementet kunde lemna tillstånd. De fingo dä anbud på silfverleveranser,
livi Ike voro högligen behöflige för Banken, och ehuru
de ansågo sig öfvertygade om godheten af den säkerhet, som gafs,
samt det från alla håll förspordes den önskan, att icke minska de
redan knappa capitalerne, utan att söka förstärka Bankens tillgångar,
så, detta oaktadt, tvekade de ändock. De frågade då Revisorerne
om råd, eller rättare sagdt, om deras tankar. Revisorerne
kunde icke annat än sanningsenligt tillstyrka Bancofullm., alt på
alla de sätt, som de lagligen kunde använda, förstärka Bankens
silfverfond. Att yttra sig öfver säkerheten eller villkoren vid de
transactioner, som skedde, det tillkom icke Revisorerne; men sjelfva
åtgärden, att på alla lagliga sätt öka silfverfonden, det ansågo
Revisorerne sig böra tillstyrka. Pä grund häraf och emedan Bancofullm.
ansågo den erbjudna säkerheten vara god, hvilket det också
visat sig att den var, beslöto de åtgärden. Denna åtgärd var
nyttig för landet, och tror jag då, det är hårdt att med klander
drabba de män, som haft det svära och ansvarsfulla kall, alt sköta
Banken åren 1842 och 1S43. Jag tillstyrker för min del helt
och hållet hvad Frih. Raab yrkat.
O .o
Hr Akerman: Jag har i sanning tvekat, om jag ater skulle
begära ordet, emedan jag fruktar, all vi skola komma in tili en
finaucediscussion; men då Frih. Raab, till vederläggning af hvad
jag sist anförde, åberopat ett yttrande, som en annan af Hrr Bancofullm.
haft, så ber jag att dervid få göra en liten anmärkn.
Denne Bancofullm. har nemi. ansett sig icke behöfva fästa afseende
pä den 120 §, af det skäl, att förskottet endast afsäg den metalliska
cassans förstärkning. Händelsen har gjort, att denna afsigt
uppfylldes ,■ eljest var sjelfva deuna tillställning vid närmare
betraktande just egnad att verka motsatsen af hvad man åsyftade.
Bankens metalliska cassa anlitades nemi. starkt för silfverexporten;
att då lemna ut en betydlig mängd penningar päll månaders
återbetalning var just ett medel att underlätta en ytterligare
export af silfver. Dessutom kunde ju, om vid betalningstiden,
eller då silfret skulle levereras, cursförhållandena icke varit fördelaktiga
för leverantörerne, desse hafva tagit ut silfret ur Banken
och sedermera insatt det igen, hvilket Fullmäktige icke hade kunnat
hindra. Frih. Hamilton har åberopat Revisorernas yttrande,
då de af Bancofullm. befrågades i de bekymmersamma momenten;
men Frih. har sjelf nämnt, att Revisorerna då yttrat, det Fullmäktige
borde använda alla ”lagliga medel” för att förstärka Bankens
metalliska cassa; dervid inskränkte sig Revisorernes yttrande.
Frågan är sålunda blott, huruvida Fullmäktige vid detta tillfälle
in
-
Den 16 December.
425
inskränkt sig inom de lagliga och kloka medlen eller icke? Jag
för min del tror, att de hafva öfverskridit lagen, och således må
det vara tillräckligt om R. St., på sätt Utsk. föreslår, säga, att då
ingen skada skett, så må det blifva dervid.
Frih. Raab: En värd talare här midt emot har anmärkt,
hurusom ett skäl till klander af Hrr Fulltms förfarande i denna
sak vore, att de hade utlemnat ett förskott af 300,000 r:dr på
2:ne namn. Jag får då erinra den värde ledamoten derom, att
nyligen har genom R. o. Ad:s samt de öfrige RiksSt:ns beslut
blifvit beviljadt, att Bancofullm. få hafva 500,000 r:dr innestående
uti ett handelshus pä främmande ort, och jag hemställer då,
om säkerheten af 2:ne de mest ansedda handelshus under 10 månader
kan anses vara för mycket supponeradt? Händelsen har gjort,
säger Hr Akerman, att operationen har lyckats. Jag får säga,
att jag håller desse Hrr Fullmäktige räkning derföre, att de vågat
försöket. Det lider nemi. intet tvifvel, att ju icke Fullmäktige,
om de endast tänkt på att komma helskinnade från saken,
hade kunnat hålla sig vid den §, enligt hvilken de voro öfvertygade
om att ingen anmärkning kunde drabba dem; men jag upprepar
det ännu en gång, jag håller dem räkning derföre, att de
satt sine egne personer i sticket för att afhjelpa landets nöd. Hr
Akerman har vidare sagt, att åtgärden var sä inrättad, att de som
contraherade silfverleveransen, hade kunnat för de erhållna penningarne
föra mera silfver ur landet, samt att de slutligen, då liden
var inne att fullgöra det ingångna contractet, hade kunnat
uttaga det erforderliga silfret ur Banken och detsamma genast åter
i Banken inleverera. Jag vill nu icke upptaga tiden med att uppleta
stället i den discussion, som i anledn. häraf fördes inom BancoUtsk.
; men Hr Akerman har sig icke obekant, att det just i detta
betänk, är vederlagdt, att så icke kunde ske med någon fördel.
Det är i sanning icke underligt, att de som endast hålla sig till
theorierne och icke känna landets nöd, ogilla Fullmäktiges förfarande,
men jag, som känner landets nöd, och har sett huruledes
utmälningsauetionerne måst upphöra, i brist på köpare, jag kan
icke underlåta att betyga samma Fullmäktige min erkänsla, derföre
att de, med åsidosättande af deras eget väl, blottställt sig för
det allmänna hästa.
Ilr Norde nan ck a r, Fredr. Wilh ehn: Jag inskränker mig
till alt förena mig i det yttrande, som Hr Akerman afgifvit. BancoUtk.
har icke, såsom Frih. Raab sednast yttradt, tillstyrkt något
ogillande. BancoUtsk. har, i min tanka, uttalat en lindrig mening
i denna fråga. Här är icke fråga om motiverne för Fullmäktiges
handlingssätt, icke eller om följderne deraf, utan endast
om den bokstafliga ordalydelsen af den 120 §, hvaremot jag
måste anse, att Fullmäktige hafva brutit. Jag tillstyrker bifall
till betänkandet.
Hr Gripenstedt, Joh. Aug.: Några talare hafva velat försvara
pluralitetens af BancoFullm. åtgärd vid det ifrågavar. tillfäl5
H. ' ~ 54
426
Den 16 December.
let dermed, att den var så ytterst nödvändig i och för realisationens
bestånd. Så vidt jag förstår, hafva BancoFiillm. egentligen
2:ne utvägar för att skydda realisationen: den ena består uti att
vid behof minska sedelemissionen, den andra uti att anskaffa silfver.
Huru hafva nu Fullmäktige begagnat dessa utvägar? Jo, såsom
det synes af deras egen berättelse pag. 55, hafva de sä skött
sedelemissionen, att under åren 1840, 1842 och 1843, hafva de i
låneväg utsläppt icke allenast alla dertill anvisade fonder, utan äfven
alla årens räntevinster, till belopp af 3,404,775 r:dr 10 sk. 6 r:st
och derutöfver 501,646 r:dr 6 sk. 4 r:st. Så hafva de tillvägagätt,
så hafva de oförsynt blottställt Banken, och sedan de pä detta
sätt kört fast, vill man beundra raskheten att genom ett lagbrott
draga sig ur spelet och ställa till rälta igen. Och ett lagbrott
var det; ty 120 § stadgar, att sedelstocken icke genom någon
åtgärd får ökas, så snart den metalliska valutan understiger
5 af sedelstocken. Huru voro förhållandena i detta afseende vid
omförmälda tidpunkt? Jo, de voro sädane, att en brist förefans af
2,277,000 r:dr, då man gaf ut förskottena och sålunda ökade sedelstocken.
Har man dä icke uppenbarligen brutit emot sistnämnde
§. Jag begriper icke huru man det minsta kan advocera i
detta afseende. Nyttan af denna åtgärd må vara en sak för sig;
den var i alla händelser ganska tvetydig; ty ingenting hade kunnat
hindra den person, som utfick sedlarna, att andra dagen taga ut
silfver derför. Man kunde säga och man har sagt, att det skedde
för att lösa ut jern, som stod pantsatt; men det stod icke i någon
mensklig förmåga och således ej eller i BancoFullm-.s att bedomina,
huruvida penningarna verkligen kom att användas till detta
ändamål; de hade kunnat begagnas tilt uttagning af silfver. Vare
detta nog sagdt om nyttan. — Lagligheten af Fullm:s förfarande
kan icke försvaras; således är det endast den omständigheten, att
ansvarighetslagen, icke bestämmer något straff för denna öfverträdelse,
när ingen förlust deraf uppstått, som hindrar att icke åtal
må äga rum, ty eljest hade detta ovillkorligen bort ske. Den enda
garanti man äger mot vingleri och missbruk består deri, att den
lag, som finnes, skall gälla, och samvetsgrant efterlefvas: om den
icke är lämplig, så ändra den; men så länge den finnes, så skall
den åtlydas. Det adira minsta, som kunnat sägas till ogillande, är
sålunda hvad BancoUtsk. har sagt, och jag tillstyrker pä det högsta,
att det äfven måtte af R. o. Ad. bifallas.
Hr Bildt, Knut: Som från ett visst hållman ihärdigt tyckes
påstå, att BancoUtsk. icke haft grundad anledn. alt afgifva ett
så beskaffadt utlåt, i denna fråga, som det gjort; sä synes det för
hvarje närvar, ledamot af Utsk. vara en pligt, att säga sin mening
derom. Jag får dä förklara, att jag biträdt den åsigt, som Jötsk.
uttryckt, äfvensom att jag instämmer i det yttrande Hr Akerman
här afgifvit, anhällandes jag blott att få tillägga, att under
den discussion, som i detta afseende föreföll inom Utsk., det blef
af affärsmän utrönt och tydligen be vist, att med de förskotter
man erhöll, kunde man uttagit silfver ur Banken, utskeppat det
Den 16 December.
427
samt äter med vinst indragit detsamma. Det har icke skett; silfret
har blifvit inlevereradt i råttan tid, och man kan säga, att
operationen har lyckats; men hade den misslyckats, så tror jag
att Utsk. yrkat ålal emot Fullmäktige, och detta så mycket hellre,
som det är allmänt kändt, att en afdelning af Utsk. redan beslutit
att Fullmäktige skulle ställas under Stal, hvilket dock, när saken
utveckladt sig och kom under närmare skärskådande af Utsk.,
förföll. Dessa skäl torde sålunda vara tillräckliga för att vinna
bifall ål betänk.
Frih. Raab: Jag ber om förlåtelse om jag ånyo uppträder,
för alt med några få ord bemöta Hr Gripenstedt, som sagt, att
ingen bestridt olaglighelen af alt sä förfara, som majoriteten inom
Bancofullm. hafva gjort,' då de nemi. i allo hafva öfverträdt
den 120 §. Jag ber blott ali fä fästa uppmärksamheten derå,
att om de icke hade så förfarit, som de gjort, så hade de ofelbart
öfverträdt den 112 §, sorn föreskrifver, att silfver skall lill
Banken anskaffas, då silfverqvantiteteu i Banken, i förhållande till
sedelstocken understiger förhållandet af 2 till 5» Om nu den mening,
som Hrnne hafva förfäktat, hade gjort sig gällande, och silfver
för Bankens behof icke hade kunnat anskaffas, utan luckan i
följd deraf måst stängas, dä frågar jag Hrnne, om Hrnne ä sin
sida icke hade varit förfallne till BancoUlsk:s klander och till ansvar
inför nationen.
Hr Mannerskantz: Jag vill blott erinra Frih. Raab derom,
att den 112 § alls icke står i strid med den 120 §; ty det
är möjligt, att, såsom den 112 § föreskrifver, öka Bankens metalliska
valuta, utan alt derföre behöfva bryta emot den 120 §,
som förbjuder ökandet af den utelöpande sedelstocken, då ej det
förhållande förefinnes emellan Bankens valuta och sedelstocken,
hvilket i sistnämnde § föreskrifves. Detta försökte jag bevisa
förra gången jag hade ordet, och vill ej nu upprepa det. Dessutom
hade ingalunda, på sätt Frih. Raab förmenat, genom de
af mig då föreslagna åtgärder, den utelöpande sedelstocken blifvit
minskad; man hade blott undvikit att öka densamma.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Frih. o. Ordföranden hemställde, om R. o. Ad. bifölle Utsk:s
utlåt, i denna punkt samt, sedan denna propos. blifvit besvarad
med starka ja, blandade med nej, tillkännagaf, att han trott sig
linna att ja härvid varit öfvervägande.
Frih. Cederström: I denna punkt bestrider jag Utsk:s
tillstyrkande. Det är alldeles icke förenligt med en förståndig realisation,
att tillstädja Banken att handla med våra gamla speciel’,
piastrar eller andra mynt, utan bör Banken dem emottaga
§ 11-
Utsk:s utlåt, bifölls.
§ 12.
428
Den 16 December.
samt låta elem omslå i enlighet med nu gällande myntbestämningslag.
Nu har Utsk. föreslagit: ”att de uti Bankens förråd
redan varande och genom vexling dit inkommande specier af äldre
pregel måtte, lill dem, sådant åstunda, få utlemnas efter stycketal,
emot ett pris, icke understigande 129 sk. b:co för hvarje
specie, dock ej mindre parti hvarje gång, än som innehålles uti
en påse eller 500 stycken.” Men desse gamle specier äro värde
mera än 129 sk.; de mest slitna af dem betalas gerna af guldsmederne
med 129 sk., äfven då pregeln är nästan osynlig, och
de oförslitna betalas med 130 sk. och deröfver några öre. De
gamle specierne äro det äfven värde, i anseende till det guld de
innehålla. Då de uppsmältas och skedas, är ensamt guldet mera
värdt än skillnaden i pris med r:dr-stycken efter 1830 års myntlag,
de innehålla ock mera fint silfver. Jag bestrider således denna
punkt i Utsk:s utlåt., såsom skadlig för realisationen, och tillstyrker,
att Banken icke måtte tillstädjas att utvexla annat än
Svenskt mynt och Svenska sedlar.
Hr Akerman: Den siste värde talaren har ansett, att
enda sättet för tillgodogörande af äldre specier i öfverensstämmelse
med realisationen, vore att omsmälta dem. Efter hvad inom
BancoUtsk. blifvit utredt, ehuru det icke finnes upptaget i
denna punkt, så lärer likväl förhållandet med de äldre specierne
äfvensom med piastrarne vara det, att en sådan om-myntning icke
med fördel för Banken kan äga rum. Det ingår visserligen,
på sätt Frih. Cederström nämnt, uti dem något guld; men detta guld
kan icke från silfret afskiljas, emedan våra skedningsanstalter dertill
äro otillräcklige. Då sålunda det fördelaktigaste sältet att härmed förfara
är det, som Utsk. föreslagit, så yrkar jag bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Cederström: Vårt myntverk står visserligen icke
rätt högt i min opinion, men så lågt är det likväl icke sjunket i
förmåga, att det icke förstår sig pä att skeda ur en silfverpiece
det guld, den kan innehålla, och det, utan att detta leder till någon
särdeles kostnad. Att om-myntning från annat mynt till
Svenskt mynt kostar, det är klart; derför ersättes denna kostnad
genom slagskatten; och det, ehvad myntningen sker af plants,
species, eller annat mynt. Om silfverplantsen skulle vara blandad
med guld, så är antingen myntmästaren inept, eller också
skiljer han guldet från silfret före myntningen, lemnar delta sednare
tillbaka till Banken myntadt samt redovisar guldet. Det
tillskott i koppar, som från Banken lemnäs för utmyntningen, är
en förlust, som Banken i Sverige i alla tider fått vidkännas, utan
att anse såsom en verklig förlust, då ännu ingen slagskatt var
inlagd i myntet såsom nu genom afdrag å finsilfret; ty det var
en skyldighet, och hvad som är skyldighet må icke rubriceras
såsom förlust, det är omkostnad. Det är mycket vigtigt, att vexling
i Banken icke sker med annat än Svenskt mynt; eljest har man
ingen säkerhet att icke missbruk och oriktiga beräkningar ske. Våra
cursförhållanden för dag kunna göra, att man lemnar ut andra
mynt för vida lägre pris än de äga i verldsmarknaden och som
Den 10 D e ce m b e r.
429
ali Iså äro vida mera värde. Detta är förhållanden, som icke böra
vara främmande för Bancostyrelsens kunskap, som blott leda
lill ondt samt varit skadliga. Då man helt simpelt bort följa
den författning, som finnes; nemi. att Banken skall invexla sina
sedlar emot riksmynt, efter 1830 års myntfot.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då i denna punkt fråga
ieke är, hvarken om Fullmäktiges ansvar eller frikännande för
deras åtgärder, så tillåter jag mig att deltaga i öfverläggningen.
Om man här i landet kunde frän våra gamla silfvermynt afsön
dra
den mindre, och från Bankens piastrar den större andel guld,
som i dem finnes, utan en kostnad, som öfverstege vinsten; sä
skulle Fullmäktige ulan tvifvel hafva vidtagit en sådan åtgärd. Då
hade de ock kunnat till Svenska specier om-mynta det silfver,
som piastrarne innehålla. Men förhållandet är icke sådant. De
anstalter, som dertill fordras, äro alltför stora och kostsamma,
för alt kunna åstadkommas utan förlust. Man kan, på sätt Frih.
Cederström yrkat, visserligen utan svårighet afskilja guldet ur en
specie eller en piaster, men ingalunda göra det sä lätt med flere
hundra tusental af dessa mynt. Om Banken hade rätt att begära,
det Myntet skulle göra en sådan skedning, och vidkännas omkostnaderne,
hvad skulle följden blifva? Jo den, att Myntet gjorde
den förlust, som icke drabbade Banken, och att hon i alla
fall drabbade Riket. Någon uträkning, att på detta sätt skada
sig sjelf kan jag ej inse. När nu sådant är förhållandet i allmänhet,
så gäller det äfven om det gamla speciemvntet. Att utlemna
det för 128 sk. vore detsamma som alt utlemna det mot ett
preemium för dess nedsmältning. Det finnes alltså, efter min tanka,
ingen annan utväg, än den Utsk. föreslagit, att behandla det
guldhaltiga myntet såsom en handelsvara och försälja det efter
dess värde. Frih. Cederström tror, att värdet är satt för lågt;
men den undersökning man gjort, har tvertom bevisat det åsätta
priset vara det rätta. Jag har förgätit medtaga Bancofulhms berättelse,
der förhållandet är utredt; men jag hoppas, att R. o.
Ad. ändock måtte godkänna förslaget i sitt närvar, skick.
Frih. Cederström: Jag anhåller att få i den siste talarens
minne återföra en öfverläggning inom Fullmäktige för ett par eller
lie år sedan, då fråga af Bancocommissariatet väcktes, att fä
mynta 500,000 r:dr specie, hvilket af Hrr Fullmäktige bifölls,
men på det sätt likväl, att i summan skulle inberäknas de 2 a
300,000 r:dr gamla specier, som då i Banken funnos. Deremot reserverade
sig en af Bancofullm. Ilr Ekerman, hvilken mente tro på,
alt det icke lät sig rätt väl göra att utvexla de gamla specieriksdalrarna
mot 128 sk., och samme ledamot, som nu sednast yttrat
sig, erinrade vid påföljande session, att Fullmäktige måste återkalla
sitt beslut och icke tillåta den beslutade utvexlingen af dessa
gamla specieriksdalrar, såsom icke ensamt öfverhaltiga i silfver,
utan innehållande jemväl guld. Derefter uppstod fråga om myntningskostnaden,
och denna ansågs som en förlust, då det likväl ej var
någon förlust, utan en omkostnad, nödvändig för Bankens åjjggan
-
430
Den 16 December.
de function att besörja in- och utvexling af sina sedlar med
Svenskt mynt. Hvad som är sagdt om svårigheten alt i Sverige
skeda silfver från gilld, så torde den värde ledamoten ursäkta, att
jag ej tror föreståndaren för vårt myntverk, Hr Almroth, vara i
den konsten mera okunnig än Juden Subert här i staden, som
helt säkert skulle göra det ganska väl för Bancoverkets räkning,
om han derom anmodades. För min del anser jag det vara alldeles
otjenligt att tillstädja Bancofullm. rättigheten att invexla sina
sedlar, i annan ordning än Bancoreglem. innehåller, nemi. med
Svenskt silfvermynt.
Ilr von Hartmansdorff: Den händelse Frih. Cederström
omtalat, angår utvexling af silfvermynt både af gamla och nya
pregeln efter samma pris. Sådant kan icke medgifvas, emedan
den inre halten är olika mellan förenämnde tvenne slag. Den
andra frågan, huruvida vår myntmästare har tillräckliga kunskaper
för att kunna skeda guld ifrån silfver, tillhörer icke vårt bedömmande.
För egen del tror jag dock, lika med Frih. Cederström,
att han äger de erforderlige kunskaperne dertill; men han
har derföre icke de dertill erforderlige inrättningarne. Jag har i
Hamburg hos Hrr Beit et Comp., som drifva skedningsyrket i
stort och nedsmälta äfven Svenskt silfvermynt, sett anstalter för
detta ändamål, som äro ganska betydliga. Men ehuru man sagt
mig, att dessa Herrar på ett år nedsmält ända till 5 millioner
r:dr species, så förslår icke denna stora rörelse till omkostnadernes
bestridande, emedan hon icke är jemnt fortgående. De hafva
derföre med skedningen förenat vissa tillverkningar. Skedningen
är således icke en småsak, och derom behöfver icke tvistas;
men jag anhåller, att någon af Ridd.cancellisterne (emedan jag
har ondt i bröstet) måtte få uppläsa Hrr Bancofullm:s berättelse,
ronde denna fråga, pag. 29, på det att R. o. Ad. måtte finna,
att ämnet blifvit noga undersökt innan framställning derom gjordes.
Till följd häraf upplästes ifrågavar. del af Bancofulhms berättelse,
hvarefter
Hr von Hartmansdorff tilläde:
Ståndet har nu af den upplästa berättelsen inhemtat, att de
gamla specieriksdalrarne innehålla ett värde af 129jsk. Då denna
sk., hvarmed de gamla specierna i värde öfverstiga de nya,
icke förslår att betala smältnings- och skednings- jemte preglingskostnaderne;
så vore det för Ranken en ren förlust att företaga
en slik åtgärd. Af sådan anledn. har Utsk. föreslagit, att gamla
specierne måtte få utlemnas till ett pris, icke understigande 129
sk. stycket. Bancofullm. kunna således, om de för godt finna,
höja priset öfver, men få ej sänka det under nämnde belopp. Mig
synes förslaget följaktligen vara alldeles riktigt, hvarföre jag tillstyrker,
att R. o. Ad. måtte detsamma godkänna.
Gr. Horn, Claes Fredr.: I motsats till den siste värde talaren,
kan jag ej tillstyrka hvad Utsk. här föreslagit. Att i allmänna
rörelsen utsläppa de gamla specieriksdalrar af högre valeur,
Den 16 December.
431
ån dera, som för mynt i Riket erkännas, anser jag vara en oriktig
operation; emedan man ibland annat skulle kunna tyda realisationen
så, som innehölle den en verklig myntförsämring. Den
värde ledamoten, som tillstyrkt att drifva handel med detta mynt,
liar väl uppgifvit, att dess bättre egenskap af finsilfver innehåller
det värde, som Utsk. uppgifvit; men det innehåller dessutom ett
■annat värde, som ovillkorligen gör det ytterligt begärligt i handel,
nemi. den guldhalt, som finnes i dessa gamla specieriksdalrar, ofta
nog öfverstigande den guldhalt, som finnes i de bästa piastrarna,
ett förhållande, kändt såväl i Hamburg som Stockholm. Att
ompregla delta silfver till det gångbara speciemyntet, skulle innebära
ett nedläggande af ett verkligt exportprsemium i myntet, då
nemi. den af mig uppgifna guldhalten är nog stor och mer än
tillräcklig att med fördel utfällas genom nedsmältning och skedning.
En värd ledamot har ifrågasatt, huruvida konsten att skeda
guld från silfver vore en hemlighet här i Sverige. Hr von
Hartmansdorff har redan svarat derpå, att så ingalunda förhåller
sig, utan att konsten är känd och utöfvad, fastän i smått; men
det är omöjligt att med de apparater, som här finnas, verkställa
en sådan operation. Apparaten till nedsmältande af det silfver vi
äga i piastrar och gamla specieriksdalrar, skulle kosta mångfaldiga
gånger det värde af guld, som finnes i den lilla post af sådane
myntpiecer, som vi numera äga; men detta hindrar alldeles icke,
att det qvantum guld, som i dessa myntsorter finnes, är tillräckligt
stort, för att mycket väl löna mödan af desammas exporterande
dit, der förr omförmälda apparater finnas i ordning. Jag
tror det rättaste vara, i händelse man vill afyttra dessa gamla
specier, att nedsmälta dem i plantsar och sedermera försälja desamma
på utrikes ort, der skedning kan verkställas och guldet
godtgöras.
Hr von Hartmansdorff: Det stycke af Bancofullm:s berättelse,
som nyss upplästes, har, likasom berättelsen på det hela,
blifvit af Gr. Horn underskrifven, utan någon reservation. Jag
hade följaktligen förstått honom så, som hade han gillat den berättelse
han undertecknat. Nu deremot har Grefven yttrat motsatsen
; jag vet således icke bestämdt hvad han menar. Han påstår,
att den guldhalt, som finnes i de gamla piastrarne och specieriksdalrarne,
är stor nog för att medgifva deras utförsel, utan
skada för Banken. Det förundrar mig då, att han icke tillstyrkt
denna åtgärd, först hos Fullmäktige och sedan hos BancoUtsk.,
dä Banken kunnat draga nytta deraf. Men öfrige Fullmäktige
hafva härom haft alldeles motsatta begrepp, åtminstone såvida deras
underskrifter utan reservationer uttrycka deras mening. Under
sådana förhållanden kan jag icke tillstyrka R. o. Ad. att afslå
detta betänk.; ty hvad skulle följden blifva, derest öfrige Fullmäktige
hade haft rätt emot Gr. Horn ? Jo, att ifrågavar. specier skulle
utvexlas emot sedlar, och Banken på en hvar förlora 1£ sk.
Banken kan icke nedsmälta och ompregla dem, emedan det är
för dyrt; de kunna icke utföras, emedan omkostnaderne blefve så
432
Den 10 December.
dryga, att Banken komme att derpå förlora. Finge man nu icke eller
sälja dem, så blefve de för Banken af ingen nytta, emedan
de då ej kunde på något sätt för Banken användas. Grefven har
påstått, att deras goda halt medgåfve deras utförande. Huru rimmar
sig detta med den åtgärd, som Gr. Horn sjelf tillstyrkt? Här
är fråga blott om 1^ sk. på hvarje specie, detta anser Grefven
vara tillräckligt; och likväl har han tillstyrkt Fullmäktige att betala
21; sk. för hvarje specie af det silfver, som vederbör, handelshus
till Banken levererat. Endera delen måtte vara ett miss
tag;
hvadan jag ånyo tillstyrker R. o. Ad. att bifalla betänk.
Gr. Horn: Det är möjligt att min dåliga hörsel har kommit
mig att missförstå Hr von Hartmansdorff, men efter min uppfattning
af hans ord, skulle jag hafva felat deruti, att jag underskrifvit
Fullmäktiges berättelse och nu afstyrker hvad BancoUtsk.
tillstyrkt, att nemi. försälja de gamla specieriksdalrarne. Det är
sant, att jag underskrifvit Fullmäktiges berättelse, men det är
också sant, att jag motsatt mig det förhållande, som Hr von Hartmansdorff
ansett vara det rätta, nemi. att försälja dem inom landet.
Vöre det fråga om att försälja dem utom landet, skulle
jag detta så mycket hellre tillstyrka, som det varit min åsigt,
att man borde söka att försälja hela det guldhaltiga silfverförråd,
som Banken äger, emedan jag anser detsamma vara för
Banken obrukbart till myntning. Jag har trott, att man möj
ligen
skulle kunna utbyta detta guldhaltiga silfver, som finnes af
panter och gamla speciel’, mot finsilfver, hvarigenom Banken sjelf
kunde få komma i åtnjutande af det exportprtemium, hvarom jag
nyss nämnde.
Hr Gripenstedt: Den farhåga, som den siste talaren
yttrat för dessa speeiers spridande inom landet, kan jag ej
begripa. Det vore verkligen en curieus speculation att i Banken
uttaga en specie för 129 sk., för hvilken man ögonblicket
derefter ingenstädes fick mera tillbaka än 128 sk. Jag
förmodar, att hvar och en, som behöfver silfver (till inrikes liqvider),
hellre löser sig till specier för 128 än 129, när de sedan
i handel och vandel gälla lika mycket. Hvad den värde talarens
förslag vidkommer, alt hellre smälta ner detta mynt i
plantsar, än alt utföra dem sådana de äro, kan jag ej eller inse
riktigheten deraf; ty ulländningen beräknar endast vigten, och
det är honom för öfrigt alldeles likgilltigt hvad form metallen i
öfrigt må äga.
Gr. Horn: Efter den siste talarens yttrande, skulle den sats
kunna försvaras, att det vore nyttigt alt äga ett öfverhaltigt mynt;
men då blir följden också ovillkorligen den, alt detsamma vandrar
ur landet, och till förekommande deraf är det, som jag ej
vill tillstyrka Utsk:s förslag.
Hr Gripenstedt: Om ett öfverhaltigt mynt åsättes en högre
curs, eller växlingspris, än det öfriga, så är jemnvigten återställd.
Här är också föreslaget en shillings skillnad på hvarje specie och
det
-
Den lfi December.
433
detta torde vara ett tillräckligt svar på hvad den siste värde talaren
yttrat.
Frih. Cederström: Denna öfverläggning synes mig i det
hela besynnerlig nog: den innefattar helt enkelt önskan, att Fallmäktige
skola bemyndigas att blifva köpmän i afseende på de gamla
specieriksdalrar och de i Banken befintlige främmande myntsorters
försäljning, under det de enligt lagen helt simpelt hafva
att tillse invexliugen af sedlar. Här skola de uppträda sora köpmän,
och Utsk. vill, att Bankens pricipaler skola bestämma priset
på den vara, som skall säljas. Den som har silfver att sälja och
är köpman, vet alt göra det der det gäller mest; han får dä derföre
dess högsta handelsvärde, men han bestämmer intet pris i förväg.
Här vill man bestämma ett pris af 129 sk. pr r:dr silfver
af den gamla pregeln. Om jag går till Möllenborg här borta vid
Drottninggatan, och frågar honom hvad han vill gifva för stycket
af dessa riksdalrar, får jag till svar 130 sk. och något deröfver,
men jag vet ej, om icke Hr Möllenborg derpå kan ändå vinna
ganska betydligt. Jag är ej nog köpman, för att kunna bestämma
detta; dertill fordras rådrum och tid, dertill fordras alt stå i
correspondance med personer, som deltaga i den stora verldsmarknaden,
för att veta hvad varan der gäller. Fullmäktiges pligt
är att vaka öfver utvexlingen af Svenskt silfvermynt mot sedlar
efter myntbestämningslagen, icke att vara köpmän.
Hr von Hartmansdorff: Om man vill hålla sig till det
enkla af denna sak, så undgår man det bryderi, hvaruti Frih. Cederström
synes hafva stannat. Frågan är helt enkel den: hvad
skall Banken göra med mynt, som icke är utpregladt efter nu
gällande 1830 års myntfot och sorn är öfverhaitigt i förhållande
till de specier, som efter nämnde tid utpréglats? Om Banken vill
utföra det, sä kostar transporten mer än öfverhallen är värd; om
Banken vill nedsmälta och ompregla det, sä blir kostnaden större
än öfverhallen. På begge dessa åtgärder är således förlust att
göra. Vill dä Banken pä något sätt begagna den tillgång hon i
detta öfverhaltiga myntslag äger; så mäste hon sälja till det värde,
som dessa specier verkeligen häfver, eller minst 129 sk. Aro
de värde till och med 130 sk., sä är det Fullmäktiges sak att
skaffa Banken detta högre belopp. Utsk:s förslag innehåller i alla
fall intet annat, än att dessa specier ej må säljas under 129 sk.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, hemställde
Hr Frih. o. Ordföranden, om R. o. Ad. bifölle Utsk:s hemställan
i denna §.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Hr Frih. o. Ordföranden förklarade, det han trott sig finna,
att propos. blifvit med öfvervägande ja besvarad.
Frih. Cederström begärde votering.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Till den ledamot, sorn
5 H. 55
434
Den 16 December.
begärde votering, får jag vördsamt hemställa, huruvida han ej derifrån
skulle behaga att afstå, enär pä R. o. Ad:s bord för närvar,
hvilar en fråga, af ungefär dylikt innehåll med denna, vid hvars
afgörande det kommer att stå den värde ledamoten öppet att fä
afgjordt, huruvida Banken skall invexla sina sedlar mot annan valuta
än Svenska speeiemynt. 1 BancoUtsk:s s. k. stora financebetänk.
är nemi. den ändring i Bancolagen föreslagen, att Banken
skall utvexla sedlar, antingen mot Svenskt species efter 1830 års
myntfot, eller också mot silfverplantsar eller utländskt silfvormynt.
Dä den frågan till afgörande förekommer, står det som sagdt är
Frih. öppet att fä denna sak än ytterligare discuterad och omvoterad;
men att nu uppehålla tiden dermed i förväg, anser jag
vara ändamålslöst.
Frih. Cederstöm: Det kunde visserligen vara öfverflödigt
alt besvara den siste talarens hemställan till mig, att bifalla detta
BancoUlsk:s förslag, hvarigenom Fullmäktige skulle tillstädjas att
fä invexla sina sedlar mot gammalt silfvermynt efter 129 sk. pr
r:dr silfver; men jag vill dock förklara, att sedan det vore elt fastum,
att en dylik oriktighet en gång bifallits, sä vore det ock
att gifva pä band, att en ny oriktighet skulle fä begås, och hvilket
jag efter förmåga skall försöka att motsätta mig.
Ur Frih. och Ordföranden yttrade, att sedan votering blifvit
begärd, R. o. Ad. torde finna, att den nu borde företagas, samt
framställde derjemte följande förslag till voler.propos.: ”Den som
bifaller BancoUtsk:s hemställan i 12 § af dess utlät. N:o 27, voterar
ja; den det ej vill, voterar nej; vinner nej, afslär R. o Ad.
förenämnde hemställan.”
Denna voter.propos. godkändes och, sedan densamma blifvit
skriftligen uppsatt, uppläst lill justering, samt anslagen, företogs
voteringen, vid hvars slut rösterne befunnos hafva utfallit,
som följer:
Ja — 31.
Nej - 8.
§ 13.
Ansågs ej erfordra annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
§§ 14 och 15.
Hvad Utsk. i dessa §§ tillstyrkt och hemstäldt, bl ef af R.
o. Ad. bifallet.
§ 16.
Ansågs ej erfordra annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
§§ 17, 18, 19, 20, 21 och 22.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa §§ hemställt och yttrat.
§ 23.
Hr Bråkenhjelm: Under åberopande af hvad jag i min,
detta betänk, åtföljande reservation särskildt och utförligare yttrat,
Den 1& December.
435
tager jag mig friheten fästa uppmärksamheten på det oblida och,
efter min tanka, orättvisa i den beskyllning, för hvilken Bancodisconldireclionen
här blifvit blottställd af Utsk:s pluralitet. Det beter
nemi. att Utsk. anser sig dock, med stöd af den allmänt kända
lättheten för, nära nog, hvilken suni helst att erhålla discoutlån
etc. Detta uttryck innebär, efter mitt förmenande, en högst
orättvis beskyllning mot den nitiska Discontdirectionen, som Utsk.
likväl bar att tacka för den noggrannaste förvaltning af ett till
sina principer och sina grundvalar i sjelfva verket felaktigt embetsverk.
Hade Utsk. velat uttala sin öfvertygelse om inrättningens
felaktighet, så borde Utsk., med fästadt afseende på den allmänt
erkända förljenslen hos dess nuvar. förvaltning, i synnerhet
bos de 2me permanenta Cheferne för Direclionen, hafva med behörig
noggrannhet och samvetsgrannhet skilt mellan embetsverket
och de förvaltande embetsmänuen. Utsk. bar brutit stafven öfver
Disconlinrättningen, och jag delar denna åsigt; men helt annat
är, att bedomina ett embetsverk, och annat att ogilla och
klandra dess förvaltning. Det är en känd sak, att lika felaktig
som Discouten är till sin grund, lika nitiskt liar den blifvit förvaltad,
och som ett factum derpå, later del sig med siffror bevisa,
att Banken till godo bekommit 5 proc. på hvarenda skilling, som
varit i Discontdireclionens hand. Detta mätte vara det säkraste
beviset, att Disconten varit väl och skickligt förvaltad. Det är dä
hardt för redan ålderslegna tjenstemän, som nedlagt sin omtanka
och sina krafter på eli verk, der de af Ständerne varit tillsatte,
alt pä detta sätt finna sig bedömde inför sina högsta principaler,
B. St. Jag skulle alltså tilslyrka, att B. o. Ad. ville ogilla detta
förfarande, och anhåller om Frilus och Ordförandes propos derå.
Hr Bildt: Jag har deltagit i arbetet på den afdelning af
BancoUtsk., som behandlat detta ämne, och tror, att ingenting
farligt är sagdt, och att man ej tillåtit sig några personliga uttryck,
hvarken om den ena eller andra. Men man ser dock, att
icke sä obetydliga summor gäll för Banken förlorade, oell vid
skedd jemförelse har befunnits, att dessa summor utgjort vid Malmö
lånecontor f proc. af ulläningsfonden, vid Götheborgs af 3 i
proc. och vid Stockholms af (> ^ proc. Derpå har Utsk. ansett
sig böra fästa uppmärksamheten, till den verkan, som deraf kan
åstadkommas, utan alt i öfrigt tillåta sig något klander mot någon
eller några vissa personer. Della är ett dechargebetänk. Utsk.
bar uttalat sin åsigt och ingenting vidare; hvarföre jag tror i nr
genting vidare är alt åtgöra, än att bifalla betänk.; ty en äterremiss
kan ej tjena lill något, då Utsk. troligen skulle vidblifva sin
redan yttrade mening.
Hr Mannerskantz: Lika med den siste talaren kan jag ej
finna, att detta Utsk:s utlåt, innefattar en sådan personlig syftning,
som Hr Bråkenhjelm synes hafva förmenat. Jag tror Utsk:s mening
hafva varit, att här uttrycka sitt klander öfver discontsrörelsens
bedrifvande i allmänhet, icke öfver directeurernes förhållande,
hvilket ock bevises af ordalagen i delta utlåt., dä det heter, att
m
Den 16 December.
Utsk. önskar, att discontrörelsens bedrifvande mätte ordnas på eli
sätt, att utlåniugarne derifrån medföra åsyftad nytta, oell icke
blifva hjelpmedel för vinglaren. Detta måtte icke innebära något
bestämdt klander mot den nuvar. discontstyrelsen. För min
del tror jag icke eller, att något skäl till missbelåtenhet med denna
styrelse förefinnes, men deremot destomera skäl att uttala klander
öfver sjelfva discontinrättningen, hvilken Utsk. ansett böra
ordnas på ett annat sätt.
Hr von Gerdten, Gust. Mauritz: Jag är helt och hållet
förekommen af de begge siste talarne och har ingenting att tillägga,
utan jag afstår.
Frih. Raab: Under åberopande af de motiver, som Hr Bråkenhjelm
nyss anfört, äfvensom de flere reservationer i samma
anda, som i afseende å denna punkt blifvit anmälda, tillåter jag
mig att biträda llr Bråkenhjelms mening. Beträffande förlusten
på denna lånerörelse ber jag att fä fästa uppmärksamheten på, att capitalel
varit hela 6 millioner, som utaf en af reservalionerne upplyses,
och icke hvad Stockholm angår, på 5 millioner, hvadan
procenten icke blir sä stor, som om den belöpte sig på sistnämnde
summa, hvarförutan denna förlust tillkommit under loppet af 27
år, men vid lånecontoren i Malmö och Götheborg alltsedan 1823.
Detta är icke i betänk, omtaladt, och således har man verkligen
gjort en ganska orättvis beskyllning mot Discontdirectionen, enär
man upptagit procenten efter en mindre summa, än som verkligen
varit ute i rörelsen, och en mera utsträckt lånerörelse mot den,
med hvilken map anställt jemförelse. Vidare bör man ihågkomma,
att det är lättare för länerörelserne i landsorlerne att känna
de personer, som anmäla sig till erhållande af län, än för Direetionen
i Stockholm, som får ansökningar derom från ett mångdubbelt
större antal personer. Det är ej nog med den del af
Utsk:s utlåt., som Hr Bråkenhjelm uppläste, ty det heter vidare,
att Utsk. anser, att discontrörelsen i ej obetydlig män vore ett
hjelpmedel för vinglaren ali underhålla och fortsätta sin rörelse,
till slutlig skada för såväl Banken, som enskilda medborgare.
Detta uttryck anser jag ej vara väl valdt, i synnerhet som det innebär
en särande beskyllning, som skulle directionen hafva hjelpt
vinglare framför ordentlige affärsmän. Jag tror ej, alt R. o. Ad.
skulle handla med den grannlagenhet, sorn man är van ali här
påräkna, om R. o. Ad. skulle vilja gifva vederbörande en så
skarp admonition, som här föreslås.
Gr. Horn: Då jag i en så högst ringa grad deltagit i Discontdireclionens
göromål, torde R. o. Ad. ursäkta om jag vid
detta tillfälle söker att i min mån försvara denna Direction för
de beskyllningar, som icke otydligt äro nedlagde i Utsk:s betänk.
En talare före mig har redan ådagalagt huru illa man beräknat
tiden för fondernes användande i lånerörelsen, och huru oriktig
jemförelsen är emellan utsträckningen i Directiouens i Stockholm
och Direclionernes i lånecontoren i Malmö och Götheborg verkningskrets.
Man har, efter hvad jag tycker fnig bestämdt finna, i det
-
Den 10 December.
437
ta betänk, velat nedlägga ett underkännande af sjelfva rörelsens
bedrifvande i sin helhet, och icke tillräckligt besinnat hvilka ordalag,
som dervid blifvit nyttjade, och derigenom, kanske mot
egen vilja, kommit att såra personlighéter, när man velat ogilla
saken. Jag kan ej neka, att det finnes en viss motsägelse i BancoUtskis
förfarande, då detta Utsk. vid ett annat tillfälle tillstyrkt,
att en sådan discontrörelse måtte fortfara under samma villkor,
fast af en annan styrelse bedrifvas, men nu fäster sig uteslutande
vid sjelfva förvaltningen tills dato. Det är utaf en bland reser
vanterna
tillfyllest upplyst huru orätt man har i det uttrycket,
att discontlån beviljats sä fort de blifvit sökta. Det kan äfven
ådagaläggas, att understundom halfva antalet af låneansökningar
blifvit afslagna, och öfver hufvud taget kan man beräkna, att närmast
tredjedelen af sökande vägras lån. Det är R. St:s egen organisation
af denna lånerörelse, som bestämmer densamma till en
undsättningsanstalt, då det nemi. är hvar och ens rättighet att
erhålla län, om säkerhet presteras. Och denna säkerhet, huru
skall den oftast pröfvas? Jo, på det sättet, att vederhäftighetsbeviset
antages eller förkastas, och i förra fallet har den lånesökande,
enligt lag, en honom medgifven rättighet att erhålla lån i
mån af tillgångar. Under sädane förhållanden, och dä i af lånesökande
förvägras lån, torde R. o. Ad. finnå det vara obehörigt
att säga, alt nästan alla erhålla lån, som sådana söka. Det är
detta klander, som jag tager mig friheten ogilla. Som jag en
kort tid deltagit i Directionens göromål, och följaktligen varit nödsakad
att, som mera främmande för dessa förhandlingar, följa
andras omdömen, eller de mera erfarnes, vill jag gerna uppbära
det klander, som kan belöpa sig pä min lott; men jag har dock
ansett mig böra taga i försvar de tjenstemän, hvilkas nit och
samvetsgrannhet jag noga känner.
Hr Bildt: Jag erkänner svårigheten för en auctoritet att
yttra sig öfver den andras tillgöranden. Man har olika åsigter,
olika intressen. Men jag vädjar till Ståndet, huruvida i detta
betänk, finnes något personligt anfall. Man gör sina reflexioner,
sina jemförelse!', man betraktar olika tider och kommer till olika
resullaler och man framställer i anledn. deraf sina tankar, det är
alltihop. En återremiss för att häruti få förändring, tror jag ej
skulle tjena till något. Jag kan ej finna, att något farligt blifvit
sagdt, och yrkar bifall till hvad Utsk. yttradt, hvilket icke är annat
än en önskan, att lånerörelsen mätte för framtiden bättre
ordnas.
Ilr Bråkenhjelm: Jag har icke yrkat återremiss, som en
värd talare synes hafva förmenat, utan begärt, att Ståndet ville
ogilla det omdöme, som Utsk. uttalat öfver Discontens förvaltning;
fortfarande i detta mitt vördsamma yrkande.
Hr Printzenskjöld, Carl: Om Utsk., i följd af den granskning,
som blifvit anställd med Discontverkets räkenskaper, kunnat
finna anledn. till den hemställan, som i denna nu .förevar. § igen
-
438
Den 16 December.
finnes, alt nemi. discontlånerörelsen måtte för framliden bättre
ordnas än hittills; så hade jag deremot önskat, att Utsk. icke som
skäl för denna framställning anfört de motiver, som i samma §
förefinnas. Jag tror det nemi. vara icke allenast mindre grannlaga,
utan till och med innefatta en orättvisa, då man säger det
vara allmänt kändt, att nära nog hvilken som helst kan erhålla
lån. Om Utsk. innan det nedskref detta omdöme, haft den försigtigheten
att granska de listor, som blifvit upprättade vid pröfningen
af låneansökningarne; sä skulle Utsk. hafva funnit, att
långt ifrån att lätthet förefinnes, tvertom ganska stora svårigheter
för låns beviljande möta, ty dessa listor utvisa, att vanligen | af
ansökningarne afslås. Utsk. synes mig äfven hafva bort ihågkomma,
att om förlusterna inom den härstädes varande afdelningen af
Discontverket är större än inom Malmö och Götheborgs lånecontor,
sä har denna afdelning att göra med icke mindre än 18 län,
Stockholms stad inberäknad, hvilkas innevånare äro berättigade att
hos densamma erhålla lån. Denna vidsträckta yta, från hvilken
länesökande sig anmäla, måste hafva till följd omöjligheten för
ifrägavar. afdelnings Direction att kunna äga den personella kännedom
om de sökandes soliditet, som Directme i Malmö och Götheborg
kunna sig förvärfva. Hade Utsk. utgått från denna
synpunkt, hade dess omdöme öfver Directionens förvaltning
utfallit helt annorlunda; och jag kan derföre ej annat än
med Hr Bråkenhjelm förena mig derom, att de moliver, som
legat till grund för Utsk:s hemställan, mätte af R. o. Ad. ogillas,
såsom innefattande en anklagelse, om än indirect, mot en styrelse,
som snarare gjort sig förtjent af Ständernes erkänsla och förtroende.
Frih. Raab: Det har icke eller varit min afsigt alt få återreraiss
på denna § beviljad; jag har blott velat medverka dertill,
att R. o. Ad. skulle bestrida det ogillande omdöme, som BancoUtsk.
uttalat. För att nu modifiera äfven den meningen, vågar jag
hemställa, det R. o. Ad. ville besluta, att R. o. Ad. icke godkänner
detta ogillande, men låter för öfrigt vid saken bero.
Hr Bildt: Min granne här har yrkat, att motiverna till
Ulsk:s yttrande skulle ogillas. Sådant skulle jag tro icke låter sig
göra, dä dessa motiver grunda sig pä sifferberäkningar (om än möjligen
mer eller mindre riktiga genom den olika uppställning, sorn
af dessa kunna göras) och räkenskaper. För min del kan jag åtminstone
icke gä in derpå. Jag har ej redigerat denna punkt,
utan det har en annan ledamot gjort, som jag med ledsnad finner
icke nu vara här tillstädes, och som, säkert bättre än jag,
skulle kunna försvara denna framställning; men jag kan ändå ej
tro det vara möjligt, att Ståndet skulle vilja göra ett Utsk. en
sådan dementi, som att ogilla ett utlåt, i en fråga, der man handlat
efter bästa öfvertygelse. Jag skall icke besvära med något
vidare yttrande i denna fråga, inskränkande mig lill begäran om
propos. till bifall ä Ulsk:s förslag.
Den 10 Deccm b er.
439
Hr Bråkenhjelm: Till den siste talaren får jag ställa den
fråga, huruvida hans mening är, att Utsk:s s. k. motiver skola
gillas, emedan de äro grundade på sifferberäkningar, dem han
sjelf här till prot. medgifvit möjligen kunna vara oriktiga. Detta
måtte väl icke kunna vara hans mening; men jag förstår icke
eller meningen med hans yrkande.
Frih. Cederström: Det är egentligen slutmeningen af
Utskts utlåt, som börjas med orden: ”Men Utsk. anser sig dock”
etc., som bör ogillas. .lag anser delta utlät, obehörigt, dä Utsk.
nyss förut erkänt, att disconllånerörelsen måste medföra svårigheter
för Directionen, vid pröfning af de länesökandes vederhäftighet,
och sålunda medgifvit, att misstag kunna äga rum. Jag anhåller
om propos. till ogillande af denna mening och att i öfrigt
§ mä läggas till handlingarne.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Frih. o. Ordföranden hemställde, om R. o. Ad. godkände Ulsk:s
yttrande i denna §.
Denna propos. besvarades med ja och nej, i anledn. hvaraf
Hr Frih. o. Ordföranden yttrade, att R. o. Ad. torde finna
lämpligt att propos. nu blefve framställd å Frih. Raabs förslag.
Hr Mannerskantz: Jag ville hemställa till Frih. Raab,
om han ej ville göra den förändring i sitt nyss gjorda förslag, att
R. o. Ad. icke antager det i denna punkt uttalade omdöme, så
vidt det kan innefatta kiander af Bancodiscontstyrelsens förvaltning.
Hvad Utsk. yttrat, kan möjligen tydas som ett klander öfver
denna förvaltning — det vill jag ej bestrida; men sådan har
ej Utsk:s afsigt varit, utan i stället ett klander mot sjelfva inrättningen.
Hr Frih. o. Ordföranden yttrade, att om han riktigt
uppfattat Frih. Raabs förslag, hade det innehållit, att R. o. Ad.,
utan att biträda Utsk:s ogillande omdöme öfver Bancodiscontens
förvaltning, likväl skulle låta dervid bero.
Hr Printzenskjöld: I händelse den af Hr Frih. o. Ordföranden
framställda propos. godkännes af Ståndet, har jag ingenting
att anföra; min afsigt var alt göra en anmärkn. vid Hr Mannerskantz^
hemställan till Frih. Raab, hvilken hemställan jag för
min del ämnat bestrida.
Frih. Raab: Jag får till Hr Mannerskantz hemställa, huruvida
han icke finner meningen med mitt förslag vara enahanda med
det, som Hr Mannerskantz sjelf föreslagit, dä han föreslår, att R.
o. Ad. skulle ogilla BancoUtsk:s utlåt., så vidt det hade afseende på förvaltningen,
och jag föreslagit, att R. o. Ad. icke måtte biträda det ogillande
omdöme, sorn'Utsk. uttalat öfver Bancodiscontens förvaltning.
Saken blir densamma. Jag tror, att vi här råka hvarandra så nära, att
någon tvist oss emellan ej bör uppstå. Jag hemställer, om det ej vore
bättre, att, i st. f. alt sluta meningen med orden ”låta dervid bero,” säga,
alt denna del af betänk, lägges till handlingarne.
440
Den 10 December.
Hr Mannerskantz: Jag vill ej medgifva, att Utsk:s afsigt
varit att uttala ett klander öfver Discontens förvaltning; men som
jag hört, alt åtskilige ledamöter så tydt ordalagen, mäste jag erkänna
deras tvetydighet, och derföre har jag föreslagit att man
måtte säga, att Ståndet ogillar Utsk:s utlåt, sä vidt det innefattar
ett klander af Discontstyrelsens förvaltning.
Hr Frih. o. Ordföranden hemställde, om R. o. Ad. bifölle
Frih. Raabs förslag, att R. o. Ad., utan att biträda Utsk:s
ogillande omdöme öfver Bancodiscontens förvaltning, skulle lägga
Utsk:s i 23 § afgifna yttrande till handlingarne.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter Hr Frih. o.
Ordföranden tillkännagaf, alt han funnit ja härvid hafva öfverröstat
nej.
Hr Bildt: Jag vill icke besvära med votering, utan inskränker
mig till reservations anförande emot det nu fattade beslutet,
af det skäl, att jag, som ledamot af BancoUtsk. är öfvertygad derom,
att Utsk. icke afsett någon personlighet och alt det mätte vara
ett Utsk:s rättighet, dä det afgifver ett dechargebetänk., att yttra
sin öfvertygelse.
§ 24.
Ansågs ej erfordra annan åtgärd, än att läggas till hand
lingarne.
§§ 25 och 26.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk i dessa §§ tillstyrkt.
§§ 27 och 28.
Vid Utsk:s yttranden i dessa §§ lät R. o. Ad. bero.
§ 29.
Ansågs ej erfordra annan åtgärd, än att läggas till hand
lingarne.
§§ 30 och 31.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa §§ hemställt och tillstyrkt.
§§ 32 och 33.
R. o. Ad. lät bero vid Utsk:s yttranden i dessa §§.
§ 34.
Utsk:s tillstyrkande bifölls.
§§ 35, 36 och 37.
Vid Utsk:s i dessa §§ afgifna yttranden lät R. o. Ad. bero.
§ 38.
Hr Bråkenhjelm: Äfven i denna punkt anser jag alt
Utsk. varit mindre grannlaga i valet af uttryck för omdömet öfver
-
Den 16 December.
441
ver Tumba bruks förvaltning. Vid flera föreg:de riksdagar har
inom BancoUtsk. fråga uppstått om sådane speciella böckers och
räkenskapers förande vid nämnde bruk, som Utsk. nu föreslår;
men Utsk. har in pleno förkastat de förslag, som Bancofullm. för
sådant ändamål framlagt, hvarom Utsk., med tillgång till protocollen,
icke bort vara okunnigt, hvarigenom visats, att en sådan
speciel bokföring ansetts öfverflödig. Det torde emedlertid, hurudant
förhållandet i sak för öfrigt måtte vara, finnes något obilligt
att så strängt bedomina Fullmäktiges förvaltning, hvarföre jag reserverar
mig mot de härdare uttrycken.
Hr Bildt: Den siste värde talaren, såsom ledamot af BancoUtsk.
, hade kunnat reservera sig mot denna Utsk:s framställning,
i stället att nu göra anmärkn. deremot. Emedlertid är upplyst,
att ställningen vid Tumba är sådan, att mildare ordalag icke
gerna kunnat begagnas, om någon verkan skal! följa lill förbättring,
hvarföre jag hemställer, att § mätte bifallas sådan den är.
Propos. till bifall å Utsk:s utlåt, i denna § biel' härefter framställd
och besvarad med ja jemte några nej, hvarpå Hr Frih. o.
Ordföranden förklarade, det han uppfattat R. o. Ad:s svar såsom
bifall till propos.
§§ 39 och 40.
Vid Utskis yttranden i dessa §§ lät R. o. Ad. bero.
§§ 41 och 42.
Ulsk:s yttranden i dessa §§ biföllos.
Slutmeningen.
Hr Skogmans i fråga om dechargen för Bancofullm. afgifna
reservation upplästes, pä begäran af
Hr Printzenskjöld, som derefter yttrade:
Då jag anser, att de anmärkmr, som blifvit gjorda mot Fullmäktiges
förvaltning, äro af den obetydliga beskaffenhet, att de
icke ens förtjena att omnämnas, så bade jag, lika med reservanten,
Hr Skogman, väntat, att Utsk. skulle, i likhet med hvad vid
föreg:de riksdagar blifvit yrkadt, tillstyrkt en decharge i sådane
ordalag, som innefattat ett förklarande af tillfredsställelse öfver
Bancofullm:s tillgöranden. När nu sä icke skett, kan jag ej annat
än deröfver uttrycka min bedröfvelse, och då jag tillstyrker,
att decharge måtte meddelas, föreslår jag derjemte, atf R. o. Ad.
måtte lemna den opinionsyttring, att R. o. Ad., för sin del godkännande
Fullmäktiges förvaltning, på sådan grund meddelar de'
charge.
Hr Mannerskantz: Jag hemställer, huruvida det må vara
möjligt att, som den siste talaren önskat, R. o. Ad. skulle kunna
godkänna Hrr Fullm:s förvaltning, annorlunda än på sätt Utsk.
föreslagit. Då R. o. Ad. i en högst vigtig punkt nyss förklarat
sitt ogillande öfver det sätt, hvarmed Fullmäktige uppfyllt sitt
5 11. 56
442
en 16 December.
kall; så ser jag i sanning icke huru Ståndet straxt efteråt skall
kunna säga sig hafva godkänt Fullmäktiges förvaltning, hvarföre
jag tillstyrker, att decharge må lemnäs på sätt Ulsk. föreslagit,
och i hvilket förslag intet förnärmande ligger.
Hr Bildt: Jag kan ej medgifva, att i Utsk:s förslag till decharge
finnes något felaktigt. Mig synes, att Hrr Fullmäktige
kunna dermed vara belåtne. När man kort och godt uttrycker sig i
sak och säger, att ingenting vidare är att åtgöra; så tycker jag
att det är alldeles tillräckligt. Man talade visserligen i Ulsk. om
alt använda några eljest brukliga fraser, men man tyckte, att
dertill ej fans någon anledn., då skäl till anmärkmr mot Fullmäktiges
förvaltning förekommit, såsom i fråga om silfverköpet, hvarföre
man ansåg det vara nog att säga, det Fullmäktige från all
ansvarighet frikännas.
Frih. Raab: Ehuru jag flera gånger uppträdt till försvar för
de åtgärder, som varit föremål för BancoUtsk:s klander, kan jag
likväl nu ej annat än biträda förslaget lill redaction af sjelfva decbargemeningen,
emedan jag anser, det B. o. Ad., medelst uttryckande
af någon slags compliment, skulle handla inconseqvent,
då B. o. Ad. under discussionen öfver förevar, utlåt, gillat ett och
annat af det klander, som Utsk. framställt. Jag tillstyrker således
bifall till Ulsk:s förslag i denna del.
Hr Bråkenhjelm: Jag anser för min pligt att upplysa, att
då denna punkt till öfverläggning i Utsk:s plenum förevar, yrkades
mindre fördelaktiga ordalag utaf ätskillige ledamöter. Utsk:s
plenum försattes härigenom i en slags förlägenhet, vid åtankan pä,
det Utsk. underkänt så mångå af Fullmäktiges åtgöranden, och då
tillgrep man ordalagen i instrnclionen för Bancofullmäktige, hvilka
ordagrant här afskrefvos i dechargebetänk. Utan att hvarken tadla
eller berömma, tillstyrkte Utsk. i enlighet dermed, att B. St.
ville bevilja Fullmäktige decharge, och jag vågar tillstyrka B. o.
Ad. att bifalla betänk, sådant det är.
Hr Frih. o. Ordföranden hemställde, om B. o. Ad. bifölle
Utsk:s tillstyrkande, att Bancofullm. mätte varda frikallade
frän all ansvarighet för de af dem, lill och med slutet af Juni
månad detta är, vidtagne beslut och åtgärder.
Bopades ja.
H. B. o. Ad. åtskildes kl. £ till 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 18 December f. m.
443
Onsdagen deri 18 December 1844.
Plenum kl- ]0 f. m.
Justerades 3 prot.utdr. för d. 16 dennes.
Justerades pleniprot. för d. 2 dennes.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exp.-  Utsk. inkomne förslag lill R. St:s und. skrifvelser till K. M.:
N:o 49, ang:de bestämmande af viss lid, hvarifrån den i K.
förordn. d. 13 Juni 1800 bestämda prescriptionstid för fordringars
utsökande räknas må;
N:o 50, ang:de förtydligande af de i lag och särskilda författningar
innefattade bestämmelser af straffet för inbrottsstöld;
N:o 51, ang:de rättighet för tiondegifvare i Skäne att få lösa
den till Stockholms allmänna Barnhus anslagna kronotionde efter
markegångspris, med tillökning af i lag stadgad forsellön; samt
N:o 52, ang:de granskning af de i Statsrådet förde prolocoll.
Upplästes följande af Gr. Hamilton, Jacob Essen, inlemnade
mern.:
I anseende till högst vigtiga enskilda angelägenheter, nödgas
jag för en längre tid lemna riksdagen, och får fördenskull härmed
afsäga mig förtroendet att vara ledamot i BancoUtsk., äfvensom
alt vara Bänkman, men anhåller vördsammast, det 11. R. o. Ad.
ändock täcktes tillåta mig varda i utöfningen af min riksdagsmannarätt
bibehållen.
Denna anhållan behagade R. o. Ad. bifalla.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Odencrantz,.
Thor Hartvig, anmält, det han nödgades lemna riksdagen för längre
tid, samt derföre anhöll att, med riksdagsmannarättens bibehållande,
blifva entledigad från sin befattning som ledamot i Exp.Utsk.
R. o. Ad. biföll jemväl denna anhållan, hvarefter II. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer att i deras nästa
sammanträde utse en ledamot i BancoUtsk. efter Gr. Hamilton
och en ledamot i Exp.Utsk. efter Hr Odencrantz.
Med tillkännagifvande, att Hr Lagerhjelm, Pehr, såsom ledamot
af Const.Utsk., erhållit 3:ne veckors ledighet från d. 20 dennes
samt Hr von Troil, Samuel Gustaf, såsom ledamot af Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk., erhållit ledighet från d. 23 dennes till d. 9
i nästa månad, anmodade H. Ex. Hr Gr. o Landtm. Hrr Electorer,
alt utse ledamöter för att i nämnde Utsk. inträda under de?
pcrmitterades frånvaro.
444
Deii 18 December f. m.
Öppnades Hrr Electorers listor till val af en ledamot i Const.-  och eii ledamot i BancoUtsk.; oell befunnos dertill hafva blifvit
utsedde uti
Constitutions-Utskottet:
efter N:o 494. Hr Croneborg, Fullm. Hr Tersmeden, Nils,
N:o 386. Frih. Berzelius, Fullm. Hr Tersmeden, Nils.
Banco-U tskottet:
efter N:o 2S7. Frih. Rappe, Axel Ludvig,
N:o 1226. Hr Gripenstedt, Johan August.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus, hade inlemnat
följande motion:
I stöd af Reg.F:s 64 §, som säger: ”Såväl Rikets ordinarie
statsmedel och inkomster som hvad, pä sätt omförmäldt är, under
namn af extraordinarie utlagor eller bevillningar till statsverket
af R. St. anslås, vare under Konungens disposition, att lill
de af R. St. pröfvade behof och efter den upprättade staten anordnas”;
samt i stöd af Reg.F:s 66 §, som säger: ”R. St:s Riksg.-  cont. förblifver, såsom hittills, under R. Sl:s styrelse, inseende
och förvaltning; och då R. St. åtagit sig ansvar för den Rikets
gäld, Contoret ombesörjer, så komma R. St., sedan StatsUtsk. öfver
Contorets tillstånd och behof sig utlåtit, alt genom särskild
bevillning tillskjuta de medel, som för betalande af denna gäld,
till ränta och capital, oumbärliga finnas, så att Rikets credit varder
bibehållen och vårdad”, (ett föremål som nu upphört, sedan
denna gäld blifvit betalt); och i stöd af StalsUtsk:s utlåt. N:o 66,
hvars motiv är att vinna mera enhet i bevillningsmedlens uppbörd
och redovisning, — föreslår jag vördsamt, att den ordinarie
bevillningen ifrån och med nästa års början må ingå till, och förblifva
under Statscont:s vård, i stället att ingå till och förblifva
under Riksg.cont.
Såsom motiv till denna motion anhåller jag, att mitt anförande
i ämnet må åtfölja motionen till Medstånden.
R. o. Ad. biföll, alt denna motion, jemte det deri åberopade
anförande, finge remitteras till StatsUtsk. och communiceras de
öfriga RiksSun.
Anmäldes till föredragning BancoUtsk:s d. 4 och 11 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 29, med förslag lill en i vissa delar
förändrad reglering af Bankens lånerörelse m. m., hvarjemte H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han först borde inhemta, huruvida
R. o. Ad. ansåge detta betänk, böra i sin helhet eller
punktvis föredragas.
Frih. Hamilton, Hugo: Ronde frågan om föredragningen
hafva i de olika Stånden och äfven bland enskilda personer, med
hvilka man haft tillfälle att tala i dessa dagar, tvenne åsigter sökt
göra sig gällande, den ena nemi. att företaga betänk, till discussion
i sin helhet och återremittera det jemte alla dervid gjorda
Den 18 December f. m.
445
anmärkmr, i händelse dessa anmärkmr skulle föranleda ålerremiss;
och den andra, alt frågan rör:de lånerörelsens öfverflyttande från
Banken (ill Riksg.cont., hvilken är en grundfråga i detta fall,
ganska väl kan redan nu lill afgörande företagas. Då det är et t
bestämdt factum, att i sådant fall faslighets-lånerörelsen först skulle
öfvertlyttas och dernäst diseontrörelsen; så hemställer jag, huruvida
icke discussionen finge börjas med andra afdelningen af BaucoTJtsk:s
betänk., ronde bancolåne- och creditivrörelsen, och att, sedan
detta är afgjordt, de öfriga punkterna, som egentligen blott
byggas pä denna hufvudpunkt, mätte företagas till afgörande.
Gr. Frölich, David: Jag nödgas på det högsta protestera
emot det förslag, Frih. Hamilton framställt, att företaga della
betänk, punktvis. Jag kan icke misskänna den goda afsiglen dermed,
nemi. att komma till ett hastigt slut; men när det är fråga
om alt göra en genomgripande förändring i hela vår Banks förvaltning,
så anser jag, _ att man just bör akta sig för att komma
lill ett hastigt slut. Ämnet är alldeles för vigtigt, mine Hrr, för
att ett förslag derom må drifvas igenom par force. Det är visserligen
sant, att folket väntar pä alt fä se dager uti huru dess
förlägenhet skall afhjelpas; men det tjenar till ingenting, att afhjelpa
den på ett felaktigt sätt. Jag vill icke nu i anledn. af
formfrågan ingå i någon bevisning af denna sats, men jag förklarar
högeligen, att jag protesterar emot att pä della sätt genast
öfvergå til! discussion punktvis, innan man lätt yttra sig öfver
tendensen af Utskrs förslag pä det hela.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag instämmer med Gr.
Frölich deruti, alt jag anser betänk, böra discuteras i sin helhet,
åtminstone först, innan det föredrages punktvis. Betänk, innehåller
sä mångå nya saker, hvilka kunna blifva ganska nyttiga, om
de verkställas på ett sätt, men på ett annat, ganska skadliga. De
liesta frågorna i betänk, hänga så nära tillsammans med hvarandra
i afseende på syftningen och detaljerna, alt jag icke tror dem
kunna skiljas, förr än man i discussionen fått yttra sig öfver det
hela. Om 11. o. Ad., sedan en sådan discussion ägt rum, skulle
finna för godt att punktvis fatta några beslut, så vill jag visserligen
icke sätta mig deremot; men jag tviflar på, alt R. o. Ad. då skall
finna sig dertill benägen. Det förhåller sig nemi. sä med lånerörelsens
öfverflyttande till Riksg.cont., hvilken fråga Frih. Hamilton
ansåg kunna genast afgöras, att dess skada elier nytta beror
helt och hållet pä huru detaljerna för verkställigheten blifva
bestämda, och således mäste dessa skärskådas, innan man kan i
hufvudsakeu fatta något gagneligt beslut. m
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilh.: Förslaget att öfverflytta
en del af Bankens lånerörelse pä Riksg.cont. synes mig
icke vara sä inveckladt, som åtskillige föregående talare, dem jag
höll yttra sig äfven utom detta rum, i allmänhet ansett den vara.
Mig synes denua fråga vara af en temligen enkel beskaffenhet,
och efter den utveckling, som hela detta ämne redan erhållit i
tänkesättet inom representationen, och jag skulle äfven tro hos
44(1
Den 18 December f. m.
allmänheten, borde det icke vara omöjligt för R. o. Ad. att nu
sjelfständigt pröfva och afgöra denna principfråga. En sådan behandling
af frågan skulle också utan tvifvel leda till mycken genhet
och skyndsamhet, i st. f. att om discussionen öfver denna fråga
skall divagera till alla de omständigheter, som en financeplan
omfattar, så få vi visserligen ganska digra prolocoller, men derjemte
också ett sent afgörande, som för landet icke båtar någonting.
Om någonsin det vore skäl för Ståndet att begagna den
rättighet, som Ståndet erhållit vid detta riksmöte, att utan sä
många omständigheter kunna afgöra frågorna, sä tror jag, att det
vore i detta ämne. Jag instämmer således i alla delar med Frih.
Hamilton, att nemi. frågan om Bankens lånerörelses öfverflyttande
först företages. Skulle ett sådant beslut fattas, så lärer det i alla
fall icke kunna så slafviskt tolkas, att icke en talare, vid den
discussion, som i anledn. deraf äger rum, skulle vara berättigad
att derjemte kasta en öfverblick på det hela, men discussionen
skulle derigenom få mera bestämdhet och hållning.
Hr von Troil, Sam. Gustaf: På de skäl, sorn af Gr.
Frölich och Frih. Palmstjerna blifvit anförda, får äfven jag på
det högsta protestera emot det sätt för frågans behandling, som
af Frihme Hamilton och Sprengtporten blifvit föreslaget. Jag tror,
att detta ämne är af alldeles för mycken vigt, för att man skulle
kunna undgå alt i sin helhet betrakta det. Det måtte väl icke
vara meningen att par surprise genomdrifva en eller annan del af
betänk.; och jag får derföre hos Gr. o. Landtm, anhålla, ali det
måtte lemnäs hvar och en talare öppet att yttra sig öfver frågan
i hela dess sammanhang.
Hr Akerman, Fredr.: För min del instämmer jag med
de talare, som önska, att betänk, först malle i sin helhet discuteras.
Att, såsom en värd talare föreslagit, först afgöra Utsk:s
hemställan, att vissa delar af Bankens lånerörelse må öfverflytta^
pä Riksg.cont., vore efter min tanka, att taga en detaljfråga för
hufvudsak. Om man nemi. anser, att Bankens uppehållande af
realisationen är hvad som först bör ligga Ståndet om hjertat, så mäste
man ock erkänna, att della ändamål kan vinnas på två vägar.
Den ena vägen är att utsträcka lånerörelsen och såsom villkor
derför skaffa sig realisabla obligationer på Riksg.cont. Denna fråga
utgör således blott ett medel att på denna väg vinna hufvudsaken,
och således icke hufvndsaken sjelf. Jag anhåller således
att få instämma med dem som yrka, att ämnet först må i sin
helhet disculeras.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Sedan jag begärde ordet,
hafva tvenne talare yttrat hvad jag ville säga, nemi. Hrr von Troil
och Akerman. Jag önskar alltså, att R. o. Ad. måtte företaga
ämnet i sin helhet och icke sönderstycka det, ty den ena delen
sammanhänger så nära med den andra, att de äro beroende af
hvarandra. Om R. o. Ad., såsom jag förmodar, icke kan antaga
betänk, i sin helhet sådant det nu befinnes, så torde det hellre
Den 18 December f. m.
447
böra i sin helhet återremitteras, för att af Utsk. obehindradt behandlas,
än att vi nu skulle sönderstycka det och sedan öfverlemna
åt Utsk. alt efter bästa förmåga åter foga det samman.
Gr. Frölich: Det kan visserligen synas öfverflödigt, att jag
ånyo i formfrågan begärt ordet, men Frih. Sprengtporten sökte
verkligen med så många och så vältaligt framställda argumenter
att genomdrifva detsamma som Frih. Hamilton, att jag icke kan
undgå att begagna tillfället för att besvara honom. Han yttrade
nemi., att tänkesättet inom representationen redan hade afgjort
saken. Detta är någonting nytt, som jag verkligen icke kände,
men som dock är ganska möjligt. Nog har jag sett en tidning
följa ett visst framlagdt förslag i spären med puffningar. Jag
har tillika sett huru samma tidning in extenso infört Sir Robert
Peels tal i Engelska parlamentet öfver en separationsakt för Englands
Bank; men jag har också sett huru den värde redactionen
gjort ganska betydliga misstag i öfversättningen, så att han t. ex.
öfversäll ”commodities” med ”beqvämlighetsanstalter.” Här har
likväl alls icke varit frågan om några s. k. commoditetcr. Men
om det är pä della sätt frågan skall anses afgjord, så ber jag att
få protestera emot en sådan utgång. Frih. Sprengtporten har vidare
sagt, att det vore bra om den ifrågaställde öfverflyttningen
skedde utan omständigheter. Vid ett bröllopp är det visserligen
bäst om det sker utan ceremonier, men här tror jag verkligen att
några omständigheter äro af nöden. Huruvida slutligen Frih:s
förslag skulle leda till mera reda i saken, derom är just frågan,
och derå kan jag icke, så gerna jag önskade, taga Frih:s ord till
borgen.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Då, såvidt jag uppfattat
detta betänk., afsiglen med öfverflyttande till Riksg.cont. af
en del af Bankens lånerörelse är, alt derigenom förskaffa Banken
medel att upprätthålla realisationen, hvilket jag anser vara Bankens
förnämsta åliggande under nuvar. omständigheter; så tror jag,
att denna fråga är den, som borde först förekomma till afgörande,
och jag skulle derföre med min röst vilja understödja det föredragningssätt,
som Frilune Sprengtporten och Hamilton föreslagit.
Frih. Hamilton: Många talare hafva yttrat sig emot det
förslag jag framställt, hvilket icke afsåg 'annat, än att efter min
ringa insigt skaffa reda i frågan och att först få afgjord den hufvudpunkt,
som jag ansåg ligga till grund för ordnandet af Banken
och penningeväsendet i allmänhet, hvilken punkt, på sätt en värd
talare utvecklat, är af den enkla, frånskilda och klara beskaffenhet,
att den, efter min tanka, ganska väl hade kunnat discuteras
särskildt. Om Ståndet icke gillar min åsigt, så hoppas jag likväl,
att Ståndet åtminstone inser, att icke annat än ett godt motiv
legat till grund för min framställning och alldeles icke något sådant,
som en värd talare antydt, nemi. att taga Ståndet par surprise.
Jag tror, att, med den sakkännedom och den noggrannhet,
hvarmed frågorna behandlas inom detta Stånd, det vore frukt
-
448
Den 18 December f. m.
löst att försöka något sådant. En annan talare har trott, att frågan
skulle komma att gå för fort på detta sätt. Jag tror icke,
att en fråga går för fort, när den blir fullständigt discuterad, och
detta låter sig lika väl göra punktvis som i klump, hvilket vi
många gånger sett leda till tidsutdrägt, och sällan till någon bestämd
enighet i någon särskild punkt. En annan värd ledamot
har sagt, alt jag hade tillstyrkt företräde åt en detaljfråga. Jag
hemställer till en hvar, sorn har någon insigt i dessa ämnen, om
det är en detaljfråga att ställa Banken fri frän det beroende, som
dess sammanbindande med en oriktig lånerörelse lagt pä densamma
och pä dess Fullmäktige; om icke det är sjelfva grundfrågan,
att genom ett sådant frånskiljande ställa så till, att Fullmäktige
kunna styra Banken efter sunda åsigter. Jag hemställer, om det
icke är en grundfråga att, på sätt Gr. Gyldenstolpe yttrat, genom en
öfverflyttning af lånerörelsen förskaffa Banken en större eller mindre
grundfond af obligationer. Jag har ansett mig skyldig att
anföra dessa skäl för mitt yrkande. Skulle Ståndet icke gilla dem,
så får jag bedja om ursäkt derföre att jag upptagit tiden; men
jag kan försäkra, att det endast skett af välmening.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Visserligen förhåller det sig
så som en värd talare sagt, att den proponerade öfverflyttningen
är en grundfråga; men han mäste säkert äfven medgifva, att andra
lika vigliga grundfrågor likaledes finnas i betänk., och just
derföre att så är, anser jag att föredragningen åtminstone till en
början bör omfatta betänk, i sin helhet. Skälen derföre åro vidare
af förcg:de talare utvecklade, så att jag inskränker mig att
blott med dem förena mig.
Frih. Cederström, Jacob: Till de skäl Hr von Hartmansdorff
anfört för discuterande af betänk, i sin helhet, får jag ytterligare
lägga, att discussionen blir obeskriflig! mycket kortare i
detta fall, än om hvarje punkt skall discuteras särskildt och beslut
uti åtskilliga i förväg fattas. Betänk, är af beskaffenhet att
icke kunna utan aldra största olägenhet punktvis föredragas till
direct afgöranden i vissa, och återremiss i andra delar; emedan
under discussionen af några delar möjligen förekomma sådane
förhållanden, att Ståndet skulle ångra de beslut, Ståndet i andra
delar fattat. Det är just jemförelsen emellan de särskilda detaljerna,
som bör bestämma det slutliga beslut, som Ståndet kommer
att fatta. Väl vet jag, att Utsk. sjelf har frångått denna
form för sina öfverläggningar, i det alt Utsk. framkommit med
partiella förslag och t. ex. inväft i decharge-betänk. en fråga om
Bankens functioner, nemi. ett förslag att försälja gamla Svenska
speciel’ emot 129 sk. Jag yttrade mig då emot detsamma, men
fick icke många med mig i voterigen. Det hindrar likväl icke,
att frågan, som i sig sjelf var ganska obetydlig, rätteligen hade
hört till detta betänk.
Nu anhåller jag vördsamt, att R. o. Ad. icke ville upptaga
tid med ali discutera om sältet att föredraga detta betänk., utan
til.
Den IS December f. m.
449
tillåta, att discnssionen får öppnas directe öfver hela betänk., och
att det sedermera må i sin helhet återremitteras, ehvad. Ståndet
skulle gilla någon punkt eller icke; ty det kan hända, att Utsk.
vid bearbetningen af vissa punkter sättes i nödvändighet att föreslå
modilicationer i andra punkter, hvarifrån det skulle vara förhindrad!,
om R. o. Ad. i dem redan fatlat sitt beslut.
Frih. Sprengtporten: Beträffande formen för frågans behandling,
vill jag icke vidare yttra mig; blott i förbigående torde
det tillåtas mig nämna, att om också discussionen skulle blifva
öfver betänk, i sin helhet, detta dock icke torde vara något hindes
för att besluta punktvis; men jag öfverlemnar den frågan helt
och hållet åt Hr Gr. o. Landtims samt R. o. Ad:s godtfinnande.
Det är visserligen för mig ganska trösterikt, att Gr. Frölich funnit
mitt förra yttrande vältaligt, men denna tillfredsställelse motväges
af den ledsnad, jag mäste känna deröfver, att jag uttryckt
mig så otydligt, att Grefven trott mitt yttrande gå derpå ut, att
jag förklarat frågan vara i allmänna opinionen afgjord. Långt
derifrån, har jag blott yttrat, att frågan om lånerörelsens öfverflyttande
till Riksg.cont. syntes vara af så enkel beskaffenhet, att
efter den länga tid, som detta betänk, legat på bordet, så borde
något hvar hafva varit i tillfälle alt bestämma sin opinion i ämnet,
utan alt behöfva ytterligare fä det återremitteradt. Jag har
deremot icke sagt, att frågan redan vore afgjord. Huru den kommer
att afgöras, är för mig lika ovisst, som det torde vara för
den värde talaren.
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh.: I fall meningen vore
att här antaga BancoUtsk:s betänk., så skulle jag för min del anse
lämpligast att hufvudpunkterna deruti särskildt discuterades och
afgjordes; men då jag antager för gifvet, att återremiss kommer
att ske, tror jag, att discussionen först bör omfatta det hela. Men
om R. o. Ad. sedan ville särskildt afgöra de båda frågorna om
lånerörelsens öfverflyttande till Riksg.cont. och om Bankens grundfond,
så blefve det visserligen för BaneoUtsk. en nyttig ledning.
I båda dessa frågor har R. o. Ad. lättare att fatta sitt beslut,
sedan det hela blifvit discuteradt, hvarföre jag röstar för ett sådant
föredragningssätt.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Mig synes, att den pågående discussionen
tydligt tillkännagifver huru olämpligt det vore att föredraga
betänk, punktvis, dä nemi. man alltid behöfver söka motiver
för de skäl man vill göra gällande. Här är också taladt om
R. o. Ad:s beslut. Jag skulle tro, alt något beslut i dessa frågor
nu skulle vara mycket förhastadt, då det nemi. skulle vara tänkbart,
att R. o. Ad-.s mening delades äfven af de andra RiksSlm;
men å andra sidan R. o. Ad., på skäl som inom de andra Stånden
kunde framställas, kunde finna sig föranlåtne att fatta ett annat
beslut, än som nu kunde komma i fråga. Jag tror således,
alt behandlingen af detta betänk, endast bör blifva en discussion
5 H. 57
450
Den 18 December f. m.
samt att hela denna discussion utan något R. o. Ad:s beslut bör
öfverlemnas till BancoUtsk., på det att BancoUtsk. må af denna
discussion, jemförd med de öfriga Ståndens, finna majoritetens tanka
i ämnet och blifva i tillfälle att utarbeta ett ordentligt betänk,,
hvaröfver sedermera måste punktvis beslutas. Man har väl sagt,
att frågan om Bankens skiljande från sin lånerörelse eller åtminstone
vissa delar deraf, vore en sä enkel fråga, skild ifrån sjelfva
bankrörelsen, att den utan olägenhet kunde, oberoende af de
öfrige delarne af betänk., företagas och afgöras. Men då jag betraktar
BancoUtsk:s uppställning af dessa frågor ifrån början till
slut, så synes mig nämnde fråga ingå uti den principfrågan, huruvida
Riksg.cont. skall komma att röra sig med Bankens sedlar.
Detta synes mig vara en sä vigtig fråga, rakt ingripande på sjelfva
bankrörelsen, att jag anser den böra i sin helhet afgöras.
Då nu öfverläggningen örn föredragningssättet ansågs fulländad,
yttrade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., atl om R. o. Ad. behagade
besluta, att öfverläggning nu må äga runi öfver betänk, i
dess helhet, kunde deraf likväl icke uppstå hinder för att sedermera
upptaga betänk, till pröfning punktvis, derest R. o. Ad., efter
öfverläggningens slut, funne sådant lämpligt och nödigt; hemställande
11. Ex. nu, i öfverensstämmelse med hvad de Heste talare
yrkat, om R. o. Ad. bifölle, att öfverläggningen må omfatta
betänk, i dess helhet.
Ropades ja.
iHr Skogman, Carl David: R. o. Ad. torde ej ogunstigt
upptaga, att den, som i BancoUtsk. varit ett slags registrator af
meningar, sorn under Utsk:s öfverläggningar synts vinna mesta afseende,
yttrar några ord vid början af discussionerna om BancoUtsk:s
betänk. N:o 29.
De förslag, som BancoUtsk:s pluralitet framställt, afse Bankens
consoliderande samt myntvärdets upprätthållande och stadga,
utan Bankens skuldsättning utom eller inom landet, och utan våldsamma
inskränkningar i lånerörelsen, hvilken tvertom i vissa grenar
skulle erhålla en af omständigheterna undantagsvis påkallad
tillökning. De åsyfta ett förmedlande mera emellan olika meningar,
än emellan olika intressen, hvilka i sjelfva verket äro mindre
stridiga, än man i allmänhet förmodar. Af reservationernas
mängd och beskaffenhet synes huru svårt det varit att tillvägabringa
ett någorlunda sammanhängande helt; och det klander i
motsatta riktningar, för hvilket betänk, redan varit och kommer
att blifva föremål, vittnar måhända bäst, att en medelväg
blifvit följd.
Vid en öfverläggning på annat rum yttrade jag min farhåga,
att brist pä logik i vissa anföranden skall hindra ändamålsenliga
åtgärder för Bankens consoliderande. Jag anhåller att få
förklara min mening härmed. Jag anser för brist på logik, att
påstå, det Bankens säkerhet och credit ej ökas genom förstärkning
af dess grundfond: att yttra det enskildas skuldförbindelser
för lån i Bancodisconten äga företräde för Riksg.cont:s obligalio
-
Den 18 December f. m.
451
ner: jag anser för brist på logik, alt under närvar, förhållanden
vilja betrygga Banken endast genom lånerörelsens förminskning,
liksom att i nu antagna former bibehålla eller utvidga lånerörelsen,
utan motsvarande tillökning i garantierna för Banken: jag
anser för brist på logik, att vilja afskaffa privatbanker, utan att
i deras ställe sätta andra ändamålsenliga inrättningar: jag anser
för brist pä logik, att vilja och besluta saker, som ej kunna förenas:
jag anser för brist pä logik, att, såsom en reservant föreslagit,
söka minska uttagning af silfver i Banken genom dess flyttning
till Fahlun.
Må det tillåtas mig härvid yttra den önskan, att, under nu
förestående vigtiga öfverläggningar, hufvudföremälet, stadga i myntvärdet,
aldrig må lemnäs ur ögonsigte, och att vid valet af de
mångfaldiga förslag, som komma att, framställas, besluten ej må
blifva alltför divergerande.
Gr. Frölich: Jag mäste till en början bedja att få förklara
för R. o. Ad., att det är en händelse, att jag i dag uppträder för
att tala i denna fråga, nemi. den, att jag i går var. närvar, vid
en särkild öfverläggning, hvilken dä rörde sig endast om privatbankerna
och der jag ansåg mig provocerad att bryta den tystnad,
jag eljest ansett mig böra iakttaga under debalterne i RiksStm,
enär jag, efter att en längre tid hafva varit sysselsatt med en utförlig
och någorlunda fullständig afhandling, nu utarbetat en sådan
och densamma till trycket befordrat. Mina tankar öfver den
vigtiga frågan om reglering af Sveriges penninge- och banksystem
i sin helhet skola således icke bli okända för den, som vill veta
dem, och hvad beträffar, att jag icke varit i tillfälle att påskynda
tryckningen, så att brochuren redan kunde vara i R. o. Ad:s
bänder, så är det icke mitt fel. Nu; kan en hvar föreställa sig,
att min ställning är något skef, då jag nödgas muntligen gä in i
discussionen. Mitt sätt att muntligen yttra mig är, tyvärr, icke
alltid så klart och fullständigt, sorn, del borde, fastän mina tankar,
som jag hoppas, kunna nora anspråk på något logiskt sammanhang,
om icke precist af den sorlens logik, som Hr Skogman
omtalat.
Innan jag likväl yttrar mig i sjelfva frågan, kan jag icke
undgå att med några ord replikera pä Hr Skogmans deduction i
dess korta yttrande. Jag kan icke annat än hålla honom räkning
för det han, om ock något sent, dock äntligen uppenbarat, att
han inom BancoUtsk. varit hvad man kallar dess Spiritus Rector;
äfvensom för det han gifvit tillkänna hvilka de lnifvudsakhga
grundsatser äro, 90111 han vid ledning af Utsk:s förhandlingar sökt
göra gällande, nemi. att vidtaga åtgärder för Bankens consoliderande,
med vissa .undantag derifrån. Delta kan sägas innefatta i fä ord
allt, isynnerhet om man aldrig glömmer att göra undantagen.
Man kan således nu med en blick genast skåda huru beskaffadt
det pä nämnde grundsats byggda förslaget kan vara. Omöjligheten
alt medelst undantag consolidera ett verk, bygdt på verkliga
grunder, har, såvidt jag kan begripa, erfarenheten alltid ådaga
-
452
Den 18 December f. m.
lagt; ty att göra undantag från consoliderande åtgärder, det är
att deconsolidera. För resten får jag, ehuru det icke hör tiil
sjelfva saken, anmärka det egna sätt, hvarpå Hr Skogman uppfattat
ordet oell begreppet logik. Allt hvad lian uppräknat såsom
innefattande brist på logik hos hans motståndare, kan väl icke
möjligen kallas brist på logik, utan brist på sådana grundsatser,
som Hr Skogman gilla. Brist pä logik kan väl icke vara annat
än brist på sammanhang i tankeledningen; men en sats för sig
sjelf kan icke äga brist på logik, för det den ej står i logiskt sammanhang
med en annan.
Då R. o. Ad. nyss beslutit att tala om saken i sin helhet,
men önskningar äfven blifvit lillkännagifna att hålla sig till vissa
punkter först; så skulle det vara orätt af mig, då jag till en början
i det fallet segrat i alt discussionen blifver allmän, att icke
gå mina motståndare så mycket till mötes, alt jag började tala
om den saken, som synbarligen mest intresserar dem, nemi. frågan
om att skilja lånerörelsen ifrån Banken. Tillåten mig då,
mine Hrr, förklara, alt jag finner 2:ne motiver hafva förauledt
till detta förslag. Det ena skulle jag hafva orätt att supponera
eller åtminstone att angifva, om icke tidningen Dagligt Allehanda
i förväg röjt detsamma. Hvad jag derom ämnar säga, har jag
likväl redan vågat att yttra i tryck, och anser mig derföre äfven
böra nämna det nu. Detta motiv är nemi., att man i detta fali
som i mänga andra stycken trott sig kunna och böra efterapa
hvad som skett i England och isynnerhet hvad den store financieren
Sir Robert Peel gjort. Han har verkligen^ förfört oss med
åtskilige åtgärder, dem vi tagit till efterföljd. Åtminstone har en
sådan blifvit starkt påyrkad hos oss, såsom t. ex., sjelfva realisationen
oberäknad, bortskaffandet af alla smärre privatbankssedlar.
Nu vill man också, efter detta exempel, skilja en Bank, som vexlar,
ifrån en Bank, som drifver lånerörelse. Detta har pätagligen
varit ena skälet. Det är mycket naturligt, att i den mån man
icke kan göra sig reda för orsakerna, hvarföre en sådan sak sker,
man då väljer ett så lysande exempel, som Sir R. PeePs, men det
följer icke deraf att dgt är rätt. Jag tror likväl, att det finnes
ännu ett motiv, som i denna fråga varit särdeles verksamt, nemi.
att på något sätt få ut sä beskaffade obligationer i rörelsen, att
en hypotheksanslalt för de större jordegeudomarne skulle derigenom
kunna sältas i stånd. När jag nu talar om, att jag tror detta
vara afsigten, så ber jag H:rrne hafva godheten att förstå mig
så, att om jag ogillar ändamålet, emedan det synes mig vara endast
på sidan laget, af den stora frågan i sin helhet, så kan jag
deremot icke ogilla detsamma i och för sig sjelf. Jag skulle alls
icke klandra det, om det kunde göra sig gällande med medel,
som icke voro för hela riket och för crediten i allmänhet skadliga.
Att nu likväl den föreslagna skiljmässan emellan vexelbanken
och lånebanken har dessa felen, åligger mig att först söka bevisa,
ehuru denna bevisning blir ofullkomlig emot hvad jag sjelf vet att
den borde vara. För det första är denna skiljmässan alldeles oriktig,
emedan den strider emot det representativa myntsystemets
Den 18 December f. m.
453
natur. Likaväl, som det hörer till detta systems fordringar eller
villkor, att metalliskt mynt skall löpa tillsammans med sedlarne,
(hvilket visst icke här sker, men hvilket är systemets anda och
mening), likaså nödvändigt är, att lånerörelsen och sedelutgifningen
skola vara förenade, ty endast då kan den förra balancera den
sednare. H:rrne torde genast svara mig, att Sir Robert Peel sagt
motsatsen, emedan han har skilt dem åt. Jag måste låta de
Hr.rne, som behaga, behålla sin öfvertygelse derom, intilldess de i
framtiden nödgas ändra densamma. Jag skall blott i korthet fästa
uppmärksamheten på saken och frågan, om det icke så förhåller
sig, att en Bank, som är skyldig att vexla silfver mot sedlar, också,
för att bibehålla värdet åt dessa sedlar, är skyldig att draga
in dem, i händelse de äro för många. Man skall ej kunna neka
detta, och då, säger jag, är det nödvändigt, att denna Banks styrelse,
i händelse det behöfves förcassan, kan besluta sedelindragningen.
Ju mera man tänker härpå, desto mera blir detta ett axiom. Den
fictionen, att sedlar måste hvila på en inneliggande fond af guld
och silfver, kan icke på något sätt hållas uppe, om icke det är
sä stäldt, att det är en och samma bank, som bar makt att låna
och att draga in de på lånerörelsen utgifna sedlarne. Nu råkar
det till att vara så, att, fastän Sir Robert Peel beslöt motsatsen
för England, så är det redan der bekant, att han dervid begått
det grofsta misstag, som en financier gerna kunde begå. Detta är,
säger jag, redan ädagalagdt och bevisadt. Jag har haft tillfälle att
se och äfven åberopat i mitt tryckta anförande de Engelska Litteratörerne
Fullastons och Tookes skrifter, och de, hafva alldeles
oemotståndligen ådagalagt detta misstag. Tillika har jag försökt
att efterforska hvad som kunnat vara anledningen till Sir Robert
Peels misstag och tror nu att jag funnit det. Han har nemi.
sökt att begagna tillfället att få makt så väl öfver Engelska Banken,
som öfver alla andra banker i landet, och derjemte hufvudsakligen
öfver hela den stora näringsclassen, d. ä. manufacturister,
fabrikanter och köpmän, eller hvad i England med gemensam
term kallas dealers, d. v. s. alla de som köpa varor, icke för att
förtära, utan för att handla dermed och vinna derpå. Dessa vill
han hafva makt öfver, emedan de äro hans politiska motståndare.
Jag har sjelf varit vittne till huru han var ansatt vid sitt tillträde
till Regeringen af just dessa dealers och huru just det är emot
dem, som han sträfvar att upprätthålla de stora egendomsägarnes,
magnaternes eller aristocraternes intresse, hvilket, som bekant är,
vidhåller de orimliga spanmålslagarne. Då således han fick tillfälle
knäcka dessa dealers, eller rättare att hälla dem i ständigt beroende,
sä uppnådde han en af sina högsta önskningar, ty så snart
han icke hade makt att hålla dem i tygeln, så vore han icke längre
premierminister. Jag tror, att detta skall blifva klart, sedan
man i brochuren fått läsa verba forrualia ur tidningen Times, då
deri upptogs Sir R. Peels tal, hvilket af Dagligt Allehanda nyss
blifvit infördt. Detta må likvisst, kan man säga, vara ett skäl,
som icke bör inverka på H:rrnes öfvertygelse, då vi icke ha att
befatta oss med England, utan med Sverige, och då det är fråga
454
Den IS December f. m.
om att helt simpelt tillse om det är rätt att öfverflytta vår lånerörelse
ifrån Banken till Riksg.cont. Nå väll låtom oss då betrakta
frågan i och för sig sjelf. Jag har tagit mig friheten att
redan säga, att jag trodde hufvudafsigten vara att fä utgifva obligationer,
och att dertill begagna det alldeles egna förhållandet att
vi hafva tvenne till yttre formen särskilda verk, ehuru båda äro
under B. St:s styrelse. Det ena är, kan man säga, R. St:s högra
hand och det andra verket R. St:s venstra. Den högra handen
samlar ihop stora skatter, men icke af silfver, utan af folkets skulder,
den lägger ihop million efter million, ifrån riksdag till riksdag;
men denna högra handen vågar ju ändock icke att
sjelf inför de klarsyntare inom nationen, och ännu mindre inför
dem utom nationen, som äro än mer klarsynte, röra sig med obligationer
eller papper, utgifna för att stärka deras egen credit.
Dä är det ju förträffligt att kunna låtsa som om i verkligheten
någon skillnad ägde rum emellan det ena verkets förmåga och det
andras, äfvensom att deras inbördes oberoende är fullkomligt?
Detta instämmer med den gamla bibliska satsen, att den högra
handen icke skall veta af hvad den venstra handen gör. Hade
detta icke så varit, så är det ganska klart, att Bancodisconten
kunnat utgifva dessa obligationer. Jag ser intet hinder i sak,
ehuru den formen man nu valt är litet mera anständig. Således
är det formen man sökt. Det skulle väl hafva förefallit litet oförsynt,
om Banken utgifvit obligationer på sin lånehandel, ehuru
jag anser dess lånehandlingar bättre än Riksg.cont:s i copulation
med enskilda utfärdade papper, under hvad form man än må utgifva
dera, för att såmedelst skaffa hypothek och fond för privatbanker.
Alltsammans det der ser allt för brokigt ut för oss, som
känner till förhållandet; men hos utländningar, som möjligen kunna
tro, att Riksg.cont. mer än till namnet är ett af Banken alldeles
oberoende verk, kan det möjligen lyckas till en tid. Men
när man går in på att skilja lånerörelsen ifrån sedelutgifningen,
hvarföre har man icke då äfven tagit bort fastighetsbelåningen
ifrån Banken? Joi ty man har velat hafva en depositbank, en
depositcassa förenad med samma inrättning, som verkställer sedelutgifningen.
Ehuru Sir Robert Peel har skilt den Engelske Bankens
lånerörelse ifrån sedelutgifningen, så får jag upplysa Hrrme
om, att han icke varit så enfaldig, att han skilt depositrörelsen ifrån
lånerörelsen. Det har han aktat sig för; ty det vore nog absurdt.
Om med depositanstalten icke menas, att de deri tillfälligtvis insatte
medel skola vara en fond för lånerörelsen; dä är det icke
hvad man i bankstil menar med depositanstalt, utan dä är det
källarhvalf, inom lås och nyckel, ett magasin, förråd eller hvad
man behagar. Hvarföre är det nu nödvändigt i och för det nya
projectet, att, oberoende af lånerörelsen, sedan den upphörde att
ske i Banken, ändock hafva ett sorts magasin för depositioner? Jo,
för att der inlägga de reverser, som Riksg.cont. hade tagit emot
ifrån de enskilde, och emedan det skulle hetas, att de voro i Bankens
förvar, på det att Banken skulle släppa till sina sedlar. Således
finner man här en oändlig ingenuitet, för att kunna länka
Den 1$ December f. m.
455
tillsammans anomala förhållanden; ja, så qvick är verkligen begagnandet
af termer, som låta någonting, att de fleste måste deraf
bländas. Vore R. St:s Bank en fristående, under lag endast
beroende, enskild anstalt; vore Riksg.cont. en annan solid utlåningsanstalt,
i st. f. att den blott kan och bör vara en upplåningsanstalt,
samt dermed stod i förening en verklig deposit-rörelse:
då skulle jag säga, att planen ej vore så oriktig, alt taga
sedlar, jemförliga med silfver, frän den ena förstnämnda anstalten,
för att förekomma en obehörig utsträckning af den sednares lånerörelse;
men nu är idéen blott qvick, ty den hvilar endast på
namn, och icke på sak; ja, den hvilar på irriga begrepp om sjelfva
namnen. Man har här gjort medlet lill ändamål, och de föreslagna
åtgärderne äro stridande emot alla sunda grunsatser. Härföre
vill jag dock visst icke beskylla någon person, utan endast
kasta skulden på den olyckliga omständigheten, att man har velat
på en gång tillvägabringa två saker, som äro alldeles contradictoriska,
ty man har, såsom Hr Skogman yttrat sig, velat consolidera
Banken och, för att vinna detta ändamål, göra undantag ifrån
alla consolideringsreglor. Så står saken.
Jag torde nu få öfvergå till en annan omständighet, nemi.
den att förstärka Bankens grundfond. Jag har olyckligtvis på mitt
samvete, sedan jag förliden riksdag var ledamot af BancoUtsk.,
att jag äfven ville öka Bankens grundfond. Mitt motiv var likväl
det, att jag trodde det hafva varit bättre, att då, med hela den
summa, som då utkastades i nya sedlar, öka fonden och derföre
skaffa sig silfver, än att låta R. St., på sätt som skedde, tvista
om huru den kjorteln skulle styckas. Detta lyckades mig likväl
icke. Nu återigen har jag märkt, att, oansedt denna Banks
inkomst lemnades till R. St. att disponera, så har Banken ickedess
mindre sedan sista riksdagen ökat sina fordringar med 5,000,000
r-.dr. Nu önskar man alt ytterligare gå på samma bana och consolidera
Banken, genom en ökad grundfoud. Jag frågar nu, mine
Hrr, hvart skall delta system leda? Skall man fortgå att skuldsätta
landet till Banken med 5 å 6 millioner r:dr ifrån riksdag
till riksdag? Skall Banken till slut blifva den enda capitalist ilandet?
Ja, svarar man, man gör det för att consolidera Banken,
för att skaffa den silfver; men medan man tager in silfver på ena
sidan, så rinner det ut på den andra. Man gör det för att hjelpa
den allmänna förlägenheten; men det är icke svårt att se, att
förlägenheten måste derigenom allt mer oeh mer förökas. Man
gör det slutligen för att fä en särskild statsanstalt, hvarigenom de
skuldsatta stora egendomarne skulle komma uti tillfälle att få hypothekslån.
Jag trodde åter, att R. St. af de hypotheksinrättningar,
som vi redan hafva, skulle hafva kommit i tillfälle att se, att om
hypothekscassor och lånetillgångar äro bra, isynnerhet för dem,
som äga stora egendomar, emedan de kunnat genom upplåning
under ny form få utsträcka sig än vidare och göra fqrbätlringar;
sä hafva dessa anstalter alldeles icke haft till resultat, att någon
skuldsättning blifvit minskad. Jag tror, att en hvar, som följt
saken, skall erkänna, att det af mig uppgifna förhållandet är sant,
456
Den 18 December f. m.
och jag fruktår icke att blifva motsagd, i händelse man vill ga till
bruksägares hypothekscassa och se efter huru det der står till med
större delen af dem, som der sökt lån. Jag var äfven en af dem,
som genast begagnade inrättningen på samma sätt, och således mä
H:rrne icke tro, att jag har för afsigt klandra personer, utan endast
saken, sådan den genom utgången visat sig, och då påstår
jag, att mängden af dem, som tagit lån i hypothekscassorne, häfver
användt den, icke till att omflytta, utan till att nedlägga och
fästa capitaler, ja för att utvidga sig och åter utvidga sig. Sådant
är en oundviklig följd af lånesystemet, eller rättare skuldsättningssystemet,
och detta är detta olyckliga system, man ökar Bankens
fordringar. Det är för samma systems skull, som de så kallade
undantagen bli nödvändiga. Detta är dock icke väl betänkt,
att idkeligen fortfara med ett sådant system af undantag från reglorne
af consolideringeu af det hela. Det är detta vexlande consoliderings-och
deconsolideringssystem, förordadt af Hr Skogman och
af honom consequent lagdt till grundval, som gjort landets ofärd.
Måste icke R. St. vid 1809 års riksdag, när de ville consolidera
Rikets financer, göra det lilla undantaget att utsläppa millioner
sedlar utan valuta ifrån Banken? Att consolidera gång efter annan
Bankinrättningen, under det landets rörelse och välmåga tynar,
och att oupphörligen sätta landet i ny skuld till Banken, det är likväl
att endast consolidera den döda handen (Main mort), men att ruinera
landet. Hvarföre är det, mine Hrr, som man fullföljer ett
sådant system? Låtom oss undersöka ett ögonblick, om det icke
ligger här någon förvillelse till grund. Det är icke möjligt, att
en hel nation, med så många upplysta män till medlemmar, skulle,
utan att vara underkastad någon grof förvillelse, kunna följa
ett system, som i sina verkningar under så lång tid visat sig så
förstörande att den ledde systematiskt till allmän och enskild skuldsättning
och förlust. Jag vågar nu här förklara hvad som är hufvudorsaken
till misstaget, ehuru mina ord må anses för paradoxa. Jo,
man har trott sig gifva stadga åt myntvärdet genom realisationen,
men man har utfört den så, att man har icke lyckats att gifva
stadga åt något annat än åt silfverpriset. Silfret, mine Hrr, tror
man skall i, vår Bank gifva stadga åt sedelmyntet; men sättet huru
denna ide' har blifvit realiserad, visar, att man icke har lyckats
häri. Ty all stadga i landets rörelse är försvunnen, ehuru det,
så länge man har råd att fylla de tömda fjerdingarne i Bankens
hvalf, må vara sant, att man emot bancosedlar kan få köpa silfver
till visst lågt pris. Detta sätt att uttrycka sig måste förefalla H:rrne
högst parodoxt, derföre att man i den allmänna meningen anser,
att fast silfverpris för sedlar och stadga i myntvärde nödvändigt
måste vara identiska termer. Dessa begreppen skulle vara indentiska,
om det representativa systemet här blifvit i sin fullkomlighet
utfördt, äfvensom om det någonsin här i landet kunnat utföras
och bibehållas, så länge de eviga undantagen taga ut sin rätt.
Det representativa systemet fordrar likväl, hvad som icke kan här
inträffa, nemi. att guld- och silfvermynt, på hvilket sedlarne äro
fun
I
-
Den 18 December f. m.
457
funderade, skulle löpa i bredd med sedlarne, så att de sednare
just genom sammanlöpandet blifva i värde assimilerade med metallernas
värde, hvilket icke kan ske eudast genom vexling. England
är det enda land, som kan skryta med att hafva detta system
fullt utveckladt, ty vi kunna icke tala om hvarken den Norrska
eller den Danska Banken, hvilka ännu icke äro fullt skilda från
variation emellan bankcurs och börscurs, och icke eller om den
Belgiska och den Franska Banken, der proportionen emellan de
kringlöpande sedlarne och guld och silfver är sä mycket till metallernas
fördel. Vi skola dä hålla oss till den Engelska Banken,
som skall vara ett non plus ultra. Hvad är dä händelsen med
England? Jo, bancosedlarue plus privatbanksedlarne, tillsammans
ungefärligen 30 millioner, stä der i förhållande till metallerne såsom
30 till 40. Hela det omlöpande bytesmedlet utgöres således
af 60 å 70 millioner. Detta bytesmedel utgör dock icke mer än
^‘(jdel af alla de medel till öfverflyltande af capitaler, som England
äger, hvaraf måste följa, alt det är en ringa sak att kunna
upprätthålla myntvärdet pä circa 20 millioner Bank-no
ter
med en sådan massa af guld, dels liggande i Bankens hvalf
(hvilken dock ofta nedsjunker till \ million), dels circulerande uti
rörelsen till ett sammanlagdt belopp af omkring 40,000,000.
Derjemte finnes det alltid i London en stor massa af omyntadt
silfver, hvars belopp ingen menniska kan calculera, men som Engelska
köpmän tvingas alt införa, när de icke hafva andra varor
att importera, som gifva någon vinst. Der går det således någorlunda,
men ej alltid an att bibehålla myntvärdet i stadga och oförändradt
genom guldutvexling; hvaremot erfarenheten har sagt oss,
att detta icke här kan lyckas.^ Jag tycker mig läsa på Hurnes
anleten, att J hågen mig: Ar det så, att vi icke kunna lyckas
att upprätthålla myntet genom silfvervexling, hvad kan då upprätthålla
myntvärdet? Jag skulle nödgas ingå i en utveckling af
mitt eget förslag, för att kunna besvara den frågan, och det torde
Harne icke önska, utan jag bör nu eudast yttra mig kritiskt öfver
det till öfverläggning framställda förslaget. Jag har endast
velat fästa uppmärksamheten på den förvillelse, som ligger deruti,
alt man tror sig kunna befästa sedelmyntets värde, genom att
bålla visst pris på varan silfver, som hos oss icke verkligen är
mynt, oaktadt man här icke kan lyckas dermed annorlunda, än
att fä ett fast pris pä silfver lill förmån för lurendrejare. Om vi
nu skulle ur en helt annan synpunkt för ett ögonblick undersöka
burn det kunde vara möjligt, alt det skuldsättningssystem, som
bär i Sverige råder, har blifvit sådant,- så må vi icke tro, mine
Hrr, att det endast varit enskildes och Regeringens misshushållning,
som vållat detta. Jag har bär flere gånger hört anföras,
att vi hafva att lacka våra skulder före 1S09 för det nuvar. förhållandet,
d. v. s. de skulder, som ådrogos Riket af en Konung,
hvilken ansågs mycket stor på sin lid, nemi. Gustaf lil, ehuru
jag gör mig ett helt annat begrepp om en stor Konungs
storhet, än att den skulle kunna vinnas, under det han för sin
5 H. 58
458
Den 18 December f. m.
egen äras skull uppoffrat sitt lands välstånd oell vid sin bortgång
lemna landet nära nog ruineradt. Man liar ansett denna mannen
mycket stor, och han tiar blifvit mycket prisad och många stora
parentationer hafva blifvit hållna öfver honom; men då ett folk
först en tid efteråt får ett sant uegrepp om den verkliga storheten,
sä vela vi äfven först nu hur det hänger tillsammans med
Gustaf lilis. Ihågkomma mäste vi i alla fall, huruledes det var
han, som började med att hemligen skuldsätta Rike!, under det
ingen mer än hans invigde agenter visste hurudan Bankens ställning
var, emedan ”secretessen” hvilade då deröfver; huruledes
han, när de utrikes lånen icke förslogo, och när creditcn började
brista, uppfann det ypperliga medlet att hjelpa sig fram med Hiksg.-  cont. och lät en ström af sedlar derifrån löpa ut, som genast åstadkom
skillnaden emellan dessa båda myntslag. Det var han, som lemnade
efter sig denna lendeus till enskild skuldsättning, lill enskilda corporalioners
uppkomst, som fingo tillstånd arbeta till egen vinst pä Statens
bekostnad, till tullarrenden, societeter, till bränvinshränningssocieteler,
till bancodiscont-arende-societeter, o. s. v., det var han
som såmedelst lärde de läraktiga att fiska i grumligt valten. Alla
desse anstalter voro mycket lönande inrättningar. Hvarföre? Jo,
emedan de skuldsatte folket; folket, som icke hade något begrepp om
verklig capilalbildning, lät förleda sig och var jubilerande lydigt
sin store Konung. Derigenom har hos Svenska folket beklagligtvis
uppstått en förvirring i allmänna begreppen om sättet att vinna
förkofran och skaffa capitaler, genom att tillverka bytesmedel.
DA jag nämner ordet bytesmedel, så innefattar sjelfva ordet hvad
jag vill dermed förklara; men jag kan icke nog påyrka, att detta
ord borde brukas när man icke menar annat än bytesmedel, och
icke bör förvexlas med ett annat ord, ehuru mycken auetoritet
det än kart hafva för sig, nemi. rörelseeapital. Jag har sett uti
en tidning, som äger mycket anspråk pä klokhet uti financerna,
såsom i allt annat, och som har det största medel alt utbreda sina
meningar, som någon här i landet har halft, att ordet rörelsecapital
uti nämnde tidning öfverallt begagnas i st. f. bytesmedel,
och detta åstadkommer en oändligt stor förvirring, som jag tror
äfven ännu finnes qvar oförändrad vid källan, derifrån den utgick.
Bytesmedel och rörelseeapital äro tvä väsendtligen skiljagtige begrepp,
och dessa ord böra derföre icke promiscue brukas. Det
är just genom ett sådant missbruk af dessa ord, som den olycksaliga
förvirring har uppstått, hvilken förmått Svenska folket att
anse fictiva bytesmedel, utgifna af Banken och af statsmakterne,
för att vara capitaler, och det är brist på dessa usla hylesmededel,
hvilka alldeles icke äro capitaler, som man mest fruktar och
hvilken brist kallas förlägenhet. Jag kan icke undgå att lägga
vigt härpå, ty vi sågo i somras omnämndt i den tidning, till hvilken
jag alludera!, att landet skulle behöfva och kunna ”absorbera”,
så var termen, 30,000,000 ytterligare rörelseeapital. Den som
kan förstå detta, sedan man gjort noga distinction emellan rörelsecapilai
och bytesmedel, den må göra det. Jag kan det icke.
Emedlertid har detta ledt till den enov ma skuldsättning, som för
-
Den 18 December f. m.
459
virrar alla våra financiella och snart sagdt Sfven alla våra inre
politiska förhållanden. Förr än detta skuldsättningssystem knäckes,
sä att. man vänder asken, som man plägar säga, tipp oell ned,
förr kan icke någon capitalbildning lyckas i detta land, utan den
fortgår på samma eviga stråt alt rikta Banken och skuldsätta folket.
Sedan jag nu velat bevisa, att skuldsättningssystemet är en
följd af vårt banksystem, så går jag nu att visa hvilka följder
skuldsättningssystemet i sin ordning bar. Skuldsättningssystemet
leder till öfverdrifna utgifter för Regeringen, till öfverdrifvet lefnadssätt
för ett folk, som borde komma ihåg, alt dess högsta uppgift
är att spara, att lägga plåt på plåt, som man säger, och undvika
sådant slags öfverflöd, som egentligen har lill föremål utländska
modevaror och luxartiklar. Det är nemi. gifvet, mine Hrr,
att då de inkomster, som tillflyta samhällsclasserne, komma ifrån
oriktig väg och icke ifrån samhältsclassernas arbete, så skola ovilkorligen
sådana inkomster användas till njutningsartiklar. Man
har längesedan sett detta öfverflöd, men man har icke insett hvarifrån
det kommer, och derföre har man sökt bota detsamma med
restriclioner i tull-lagarne, om hvilka jag nu blott får tillägga,
att syftningen kan vara mycket god, när meningen är alt slämma
öfverflödet; .men att vid sidan af ett sådant banksystem, som detta,
är det alldeles som att taga ned sjustjernorna, att vilja söka
bota det onda genom dylika restrictioner, emedan Sveriges kuster
icke kunna stängas för lurendrägerier, synnerligen som lurendräjarne
hafva ett privilegium exclusivum att kunna lill visst silfverpris
taga och betala hvad de 8 ä 9 månader förut hafva på credit
införskrifva. Det är alldeles omöjligt, påstår jag, att på en
gång consolidera capitalbildningen och att hämma öfverflödet, alltsammans
löper dock slutligen tillsammans i en enda vertex; och
det är det representativa banksystemet, som icke bort införas här
i Sverige och som således mäste afskaffas. Att nu plottra med
ett sådant system, att nu taga hela denna stora fråga om reglerande
af Statens penningväsende, en fråga, som är att likna med
en kedja af flera länkar, så cavalierement att man blott utväljer
en länk och filar derpå, under det man lemnar alla de öfriga icke
allena orörda utan öfverhoppar dem ulan undersökning, det är just
hvad jag högst klandrar och hvarföre jag redan i Augusti månad
varnade. Hela grundvalen och alla de undersökningar, som fordras,
för att veta hvar denna grundval är, den liar man lemnat
å sido, för att komma till mera reda, såsom Frih. Sprengtporten
nyss yttrade. Men detta är i min tanka alldeles icke det rätta,
ty om man börjar med reglementeringen på en punkt, nära emot
slutet af kedjan, och icke har sett de föregående premisserna, så
säger logiken, då man nemi. förslår hvad med logik menas, att
man aldrig kan komma till några riktiga och beståndande resultater,
utan oupphörligen måste åter taga sin tillflykt till undantagslagstiftning.
Ja det är just derföre, emedan den vederbörande,
som styrt BancoUtsk., haft en sådan logik, alt han icke
alls brytt sig om att undersöka grunderna till den öfverklagade
förlägenheten eller orsakerna till sjunkandet, det är just derföre,
460
Den IS December f. m.
sorn resultalerne råkat bli alldeles ologiska. Det linnes en anmärkn.
att göra vid hela banksystemet, eller vid penningeväsendels natur
i vårt land, nemi. alt vissa egenheter uti de Svenska lagarne
äro alldeles oförenliga med det representativa banksystemet, då det
skulle kunna med fördel här användas på samma sätt, som annorstädes,
t. ex. i Danmark och Norrige. Danska eller Norrska Bankerne
tillhöra icke Staten, utan åtminstone till en del enskilda
personer, och de vinster, som göras, spridas åter i landet eller
till folket. Systemet, sådant det här finnes, mäste deremot nödvärdigt
vara skadligt för landet, ty det accumulerar pä döda handen.
Det har utgått ifrån en alldeles falsk grundsats, då man
tillåtit publik inrättning att få begagna hvad man till åtskillnad
ifrån den passiva crediten, borde kalla activ credit. Jag ber
att få avertera dem af Harne, som äro bekanta med statsekono
mien
i allmänhet (och på detta rum finnes säkerligen flera sådana),
alt de torde här finna, att jag framkommit med en ny term,
sorn de ej kännas vid, och händelseBf gör att jag varit och nu
mäste angifva mig sjelf såsom auctor lill denna term. Skillnaden
emellan activ och passiv credit torde bli för oss af aldra högsta
nytta. I England, der samma banksystem för öfrigt är iufördt,
liar man noga iakttagit denna skillnad, i sjelfva verket, ehuru det
aldrig fallit de Engelska författarne in att göra en skillnad i tellner,
troligen emedan de tyckte, att den af sig sjelf var solklar
och der aldrig förvexlad. Sir Robert Peel säger också, att Government,
eller Engelska Regeringen, lika litet som parlamentet i
England bör hafva bank, af politiska skäl, säger han, men han
kunde lika väl hafva sagt af Jinanciella skäl. Vi hafva således
sett, att England icke lederat skillnaden emellan activ och passiv
credit. Samma åtskillnad finna vi iakttagen i Frankrike, Belgien,
Norrige, ja lill och med i Finland. Vi Svenskar hafva deremot
bibehållit vår gamla Statsbank, föreställande oss, att detta skulle
göra ingenting till saken. Blott det icke är K. M., som utgifver
myntet, ulan R. St.; så föreställa vi oss att allt är förträffligt,
icke begripande, alt creditsedlar aldrig borde tillflyta nationen från
en statsbank. Voro sedlarne nu så beskaffade, som våra gamla
transportsedlar, nemi. att de skulle vara par auro, så kunde det
vara likgillligt, ifrån hvad håll de komma; men när det är fråga
om att ifrån £:del, ^:del eller någon annan bråkdel af en metallisk
valluta gifva ut en större sedelmassa, så blifva dessa bancosedlar
icke annat än verkliga, men skadliga creditsedlar, då antyder
detta fingerade bankmynt derpå, att man ämnar begagna
activ credit för en statsanstalt, och se deri är det just, som det
grofva felet ligger. Jag vill icke genom denna deduetion hafva
på något sätt förklarat, att Staten icke skulle kunna hafva credit.
Staten kan visserligen hafva credit, men endast en passiv, d. v. s.
den kan göra lån. Orsaken, hvarför# en Stat endast bör hafva
en passiv credit, är den, att en Stat icke är till för att samla
capitaler, emedan en Stat icke arbetar, och det ligger uti ordet
capital begreppet, att med capital menas en vinstgifvande produetion,
hvars vinster, genom gjord besparing, accumuleras. Det
Den IS December f. m.
401
är icke nog att öka productionen, man måste också laga att man
får vinst på productionen; och det råder en annan grof förvillelse
härom i landet, då man tror det vara nog att öka production,
nian att tillse om vinst derå uppkommer och om man kan skrinlägga
denna vinst, ty endast då får man capitaler. De, som tala
om rörelsecapital, de mena dermed ofta hvad som icke är capital,
utan blott bytesmedel. Staten kan icke arbeta; men den har
en ypperlig förmåga att alstra sådana skenbara konstproducter,
sora endast borde alstras af arbete, och detta kallas då capitaler.
Dessa föregifna capitaler spridas i rörelsen, såsom vore de verkliga
capitaler, och deraf kommer troligen den falska benämningen
rörelsecapital, ”sorn landet ända till 30 millioner skulle kunna absorbera;”
fastän jag icke kan begripa huru det vore möjligt, enär det
icke är snart sagdt någon rörelse i landet, som vill gifva vinst på productionen,
till följd hvaraf landet synes mig icke kunna absorbera
någonting annat, än penningar att betala skulder med. Det är
märkvärdigt att se, att dessa felaktiga begrepp kunnat göra sig gällande
i sjelfva England, intilldess Sir Robert Peel i Maj månad
fattade sitt beslut, sedan man tvistat om den saken sedan år
1837. Der helios parlamenter och comile'er hördes; men när
förvillelsen var som störst, dä trädde Sir Robert Peel och lade
vantarne på alltsammans.
Jag torde nu hafva uppehållit R. o. Ad. alltför länge, jag
märker det på sorlet, och jag kan icke höja stämman nog för att
böras. Jag har någonting högst vigtigt osagdt. Det var frågan
om skillnaden emellan den activa och passiva crediten, och jag
torde få fästa Hrr:nes uppmärksamhet på, att då nu Staten begagnar
endast activ credit, så handlar Staten deruti orätt både emot
sig sjelf och mot de enskilde medborgarena inom densamma. Det
är endast folket, som arbetar, som kan och bör hafva credit, och
Staten behöfver icke hafva activ credit, emedan Staten kan skattlägga
sina innevånare, om de hafva någonting att skatta med. Det rätta
sättet för Staten att fä medel att disponera, måste således vara
att låta folket blifva rikt och beskatta det. Så har England gjort;
men vi gifva i stället folket fingerade papper och dermed ruinera
vi folket. Sådana äro följderna af detta banksystem. Vore det
nu sä, att vi icke hade något annat sätt att fä stadgadt myntvärde,
så vore det alldeles förgäfves att stå här och tala emot nuvar.
system, helst det finnes en lag, som Svenska folket icke lärer
kunna förglömma, den nemi., att nöden icke har någon lag;
men det är detta problem, som jag tror kunna lösas. Om jag
ieke hade föresatt mig att på detta rum icke gå in i någon utveckling
af mitt eget förslag, emedan det vore omöjligt att här
strängt bevisa det, och dä jag icke kunde vara säker om en sådan
uppmärksamhet, att hvad jag yttrade verkligen kunde göra
någon nytta; så skulle jag väl äfven kunnat säga hvaruti detta
af mig i brochuren föreslagna medel består. Nu torde det vara
nog sagdt derom. Jag har nog länge uppehållit R. o. Ad. i deras
önskan alt få skrida till behandling af betänk, punktvis, för
alt hafva fullgjort min pligt att på detta rum göra hvad jag kun
-
402
Den 18 December f. m.
nät för att söka hejda den fart, med hvilken man vill rusa till
beslut i denna fråga. Det kan icke i dessa frågor vara på samma
sätt, som i andra politiska frågor, att man bör begagna all
möjlig taktik för att komma lill målet, dä man är öfvertygad om
ändamålens riktighet och medlens ärlighet. Denna raskhet och
taktik duger icke i en financiel fråga. Det är alldeles nödvändigt
att folket känner det financiella system, med tillhjelp hvaraf
det skall bilda sina capitaler, och att framkasta ett sådant financielt
system för folkets representanter till godkännande, innan folket
sjelf känner det i alla dess vinklar och vrår, det vore icke
rätt och ej eller försigtigt. Detta hoppas jag, att de personer,
som genom sin ställning nu ganska ädelmodigt och på det högsta
lofvärdt framträdt för att leda och hjelpa Ståndet tillrätta i denna
fråga, måtte besinna och med återtagande af det omogna projectet
förekomma. Deras goda afsigter i detta fall är jag långt
ifrån att sätta i fråga. Tvertom ber jag att få förklara, att jag
gör dem rättvisa för det steg de i detta fall tagit på den ministeriella
styrelsens bana; men jag vågar ännu en gång säga, att isådana
frågor, som denna, bör man gå varligt till väga och noga
undersöka saken. Huru göra Engelsmännen, efter man vill efterapa
dem? Huru göra de när de besluta dylika förändringar? Afven
de nödgas tumma på sitt representativa myntsystem, hvilket
också synes bevisa, att det icke är något non plus ultra system.
Men då de vidtaga förändringar deruti, så hafva de likväl den
försigtigheten, att de under flera år förut hålla offentliga sammankomster,
till hvilka de kalla folk ifrån alla landsändar och låta
dem till protocollet besvara framställda frågor. Sålunda erhålla
ministrarne tillfälle att öfvertyga sig om landets och synnerligen
affärsmannens opinioner i den frågan. Ja de stora affärsmännens
opinion är dem högst vigtig att känna, emedan desse möjligen skulle
kunna förstöra hela ministrarnes plan. Det är förlåtligt, ifall de se att
det finnes confusa begrepp, att de då begagna tillfället till sin fördel,
om de nemi. såsom Peel hafva mera makt i kikarn. Om jag nu
skulle uppräkna några af våra affärsmän och största capitalister
här, som troligen hafva ide' om saken, möjligen bättre än någon
af oss, så skulle vi komma att finna, att de alldeles icke hafva
afgifvit någon opinion, och likväl talar man ”om det allmänna
tänkesättet,” hvarom man ingenting vet, enär man aldrig tillfrågat
dessa personer om deras tänkesätt. Derföre borde man icke
gå så till väga i denna fråga, som icke kan afgöras efter de grund
satser,
hvilka begagnas i vanliga politiska strider. Jag är fullt
öfvertygad om, att det finnes inga egentliga partiåsigter i denna
fråga; ty financefrågan kan icke gerna nu, såsom på 1760-talet,
vara någon partifråga; det kan icke finnas mer än en syftning hos
alla i denna sak, nemi. att träffa på det rätta, och ingen kan
vara så enfaldig, att han, för någon liten fördel eller för sitt speciella
interesse, kan vilja förstöra hela landet. Således kan det
icke vara fråga om andra olika åsigter, än om rätta sättet att
träffa det sanna i dessa kinkiga och af mängden ofullkomligt för
stådda
förhållanden.
Den 18 December f. m.
403
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas kl. 6 e. m.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Under det att R. St. öfverlade
om realisationen, voro tänkesätten ganska mycket delade, äfven
bland dem, som 'voro bestämda för en realisation. Några ville
den skyndsammare, och sade, alt tiden var inne, när den metalliska
valutan utgjorde hälften af sedelstocken. Andra åter fruktade
för första momentet, då realisationen skulle inträda, och vågade
ej tillstyrka den förr än silfvervalutan uppgått till De som
förutsågo den lyckligaste följden af realisationen, förespeglade många
fördelar, som derigenom skulle tillskyndas Riket, hvaribland
hufvudsakligen den, att när myntet blefve bestämdt, så skulle
ovillkorligen utländska capitaler strömma till Riket, emedan de i
allmänhet icke kunna påräkna mera än 3 ä 4 proc. Jag är öfvertygad
alt det var en sanning, som de förutspådde,; men det
har visat sig, att denna följd ännu icke inträffat. Väl hafva till
Sverige kommit en mängd utländska capitaler, men de hafva ändock
icke varit tillräckliga. Man klagar ännu öfver förlägenhet,
och denna klagan är så allmän, att man väl icke lärer kunna
helt och hållet förneka dess grund. Då har man skäl att fråga:
hvarföre har icke denna följd af realisationen inträffat i Sverige,
då den likväl är fotad på en verklig grund? Sjelfva frågan om
realisationen, dä den gick igenom, förflyttade Sverige till ett in
timt
förhållande med penningemarknaden i verlden. Det är naturligt,
att Sverige, då det fick fördelarne af detta förhållande, äfven
måste vidkännas dess olägenheter. Bland följderna deraf är
äfven den, alt den reella valutan i silfver och guld har varit mycket
rörlig. Den har flyttats frän det ena landet till det andra i
stora qvantiteter, ja, från den ena verldsdelen till den andra.
Hvarföre skulle Sveriges Bank ensam vara fritagen från de speculationer
i delta afseende, som sträckt sig öfver hela verlden? Det
är ganska troligt, alt äfven om Sverige icke under de sednare
åren varit utsatt för en svår jernconjunctur, så skulle vi ändock
hafva fält vidkännas följderna af silfrets rörlighet. Detta förhållande
har nemi. ej allenast berott på spridandet af statslån och
stora bolags behof, ulan äfven på bankrörelsens olika kraf. Jag
vill här åberopa ett enda exempel. Om man jemför penningeförliållandet
i de Nordamerikanska staterna inom de 15 stater, som
liafva största rörelsen, vid tvenne olika perioder, nemi. 1838, dä
bankerna föllo, och närvarande tid; så linner man, efter de underrättelser
jag erhållit, följande:
år 1836 voro i circulation  128,104,328.
år 1844
är 1836 i depositioner ....
år 1844
Utestående fordringar voro under
54,688,795.
104,529,154.
67,904,817.
år 1836
år 1844
. . 415,309,197-  . . 207,275.826-
464
D«n 18 December f. m.
Den metalliska valutan utgjorde
år 1836
38,847,962.
Och år 1844
45,945,358.
Således visar sig, att ehuru circulationen blifvit förminskad
till mera än hälften, så har ändock den metalliska valutan höjt
sig ganska betydligt, eller ungefär med J. England har icke eller
varit fritt för inflytelser af detta slag. Dess bank mäste för
icke längesedan upptaga ett län af 4,000,000 £ St. af Fransyska
Banken. Nu deremot vet man, att England har stort öfverflöd
på metallisk valuta.
I samma män som silfver- och guldvalutan är rörlig, har
den ock blifvit föremål för bandel, och om denna lönar sig bättre,
så blir deraf en ovillkorlig följd, att capitalerna draga sig ifrån
varuhandeln till penningemarknadeu. Hvad sorn då ligger på
upplag, måste då realiseras, och pä samma gäng skall realiseras hvad
sorn tillverkas. Inträffar då derjemte, att tillverkningen är för
stor emot behofvet, hvilket också kan vara fallet med vissa artiklar,
så blir det icke mindre än tre särskilda orsaker till varor
nas
fall, och dessa orsaker till varornas fall pä verldsmarknadeu
skola äfven inflyta på förhållandet i vårt land, icke allenast med
de varor, som Sverige importerar, utan äfven med vår export i
vissa fall, såsom t. ex. spanmål. Sålunda drabbar delta varornas
fall näringsidkaren. Såvida det verkar sparsamhet och tvingar
att så mycket som möjligt nedsätta lillverkningspriset, kan det
vara nyttigt, och han måste underkasta sig sitt öde, som beror på hela
verldsmarknadens ställning. Men en tryckning sker äfven på råämnenas
pris, och ytterst kommer sjelfva arbetaren och den som
forslar råämnena i betryck. Afven detta kan vara nyttigt, sä
vidt det tvingar Svensken till sparsamhet, som han icke är fallen
för; men om deremot följden blifver, att näringarne förstöras inom
landet, då lider Staten i dubbelt hänseende. Skulle man föreställa
sig, att delta förhållande skulle för beständigt fortfara, så
är det naturligt, att de näringar, som icke nu bära sig, skulle
fullkomligt upphöra, och detta vore då icke någon förlust, emedan
de i sådan händelse voro fullkomligt onaturliga; men om det
åter är förhållandet, att den nu lönande penningehandeln småningom
kommer att aftaga, så skola capitalerna ovillkorligen återkomma,
först till Banken, sedan i den stora handeln och slutligen
i all rörelse, och man får dä till sin fördel hvad man nu liar
till skada. Om inga större orsaker lägga grund, antingen till en
totalt minskad production eller också uppkomsten af likartade näringar
på sådana punkter af jorden, der lillverkningsprisen äro
lägre, så kan man emotse en period, då varuprisen skola äter stiga.
Men om dä dessa näringsidkare under liden skulle dukat
under, så har ju Riket tydligen gjort en förlust, ty näringen är
borta. Men antagom också att näringen icke vore borta, utan
blifvit öfverflyttad på andra händer, sä äro de icke erfarna nog
för att med framgång sköta den. En sådan förstöring vore derföre
en förlust för Riket.
Det
Den 18 December f. m.
465
Det resultat man väntade sig af realisationen, nemi. utländska
capitalers inströmmande, har således ännu icke inträffat. Men
denna väntan antyder likväl i sig sjelf på ett behof inom Riket
af sådana capitaler, och ett förhållande har också till följd deraf
under dessa är inträffat, som är ganska märkvärdigt, nemi. inrättande
af de s. k. privatbankerna. Man må klaga öfver dem bäst
nian vill, så är det likväl ett factum, att deras tillkomst har ökat
rörelsemedlet inom landet. Det måste väl vara en fördel, att ett
rörelsecapital verkligen tillkommit, ehuru på en annan väg än
man väntade, och denna välgörande verkan af privatbankerna synes,
efter min förmening, höra ingifva erkänsla emot deras stiftare,
om äfven i dessa stiftelser skulle finnas misstag, och hvem
kan neka att icke sådana finnas i .dessa stiftelser, både af den
art att man redan erfarit deras följder och andra, dem man ännu
icke känt verkningarne af. Ty hvarföre vore det icke möjligt,
att en privatbank skulle upphöra att fullgöra sina förbindelser?
Och detta blefve dä en ny olägenhet. Deras sedlar tagas icke
i kronouppbörden, och det finnes ännu flera skäl, hvarföre
man kan önska en förändring i deras organisation. Men fördelarne
öfverväga, efter min tanka, vida olägenheterna, och aldraminst
höra dessa fördelar förbises af dem, som älska Sveriges näringar.
Af hvad jag nu tagit mig friheten att anföra, synes det, att
det egentligen är tre förhållanden, sorn BancoUtsk. haft att fästa
afseende pä,, och som onekligen fordra utomordentliga åtgärder.
Det första är metalliska valutans aftagande och den oro, som deraf
uppkommit hos många för sjelfva realisationens bestånd. Jag
säger icke, att denna oro har någon grund, ty jag tror, att Banken
ganska väl skulle kunna reda sig, om man blott öfverlemnade
den åt sig sjelf; men oron finnes emedlertid, och dess borttagande
vore af mycket värde, icke så mycket för Banken som för
näringarne. De behöfva nemi. ett rörelsecapital, och om Banken
lemnades åt sig sjelf, så skulle ovillkorligen en minskning i valutan
uppkomma. Det andra ämnet är den minskning i sedelstocken,
som ägt rum. Jag säger icke derföre, att sedelstocken i
närvarande stund är mindre än den bör vara, men jag yågar säga,
att om minskningen fortgår, på samma sätt som hittills, så
kommer den att medföra de största skakningar för Riket. Detta
har således, sorn mig synes, utgjort ett motiv för BancoUtsk. att
föreslå utomordentliga åtgärder. Ett tredje förhållande är privatbankernas
snart upphörande octroj. Om det är en sanning, att
dessa banker icke äro så sammansatta, som de borde vara, så blir
det naturligtvis ett stort intresse att förändra dem, och delta låter
sig icke göra utan utomordentliga åtgärder. Måhända säger
man, att det behöfves icke annat, än att Banken öfvertager deras
rörelse. Detta skulle visserligen gått an innan realisationen för
sig gått och då ingen utvexling ägde rum, hvilket man just nu
vill motverka. Men huru kan Banken nu göra det, utan att man
faller i ett dilemma? Antingen skall Banken derigenom förmin5
H. 59
460
Ben 18 December f. m.
ska den nuvarande rörelseqvantiteten i Riket, och det vågar jag
icke tillstyrka, eller också skulle Banken släppa ut sedlar utan valuta
och således sjelf bryta 1830 års banklag. Ett af de två måste
i sådant fall ovillkorligen inträffa.
En motionär inom BancoUtsk. äfvensom Utsk. sjelft och en
författare i en ganska mycket läst tidning hafva föreslagit, att
Banken skulle öfverlemna en del af sina fordringar till Riksg.-  cont. Jag erkänner, att jan ser ingen bättre utväg att lösa detta
dilemma, utan att skada näringarne. Men för mig är det
icke klart, om det är nödvändigt att utsträcka detta steg sä
långt, som dessa författare velat. Jag är icke i tillstånd att
kunna bedömma detta, men det förefaller mig, att om Banken
skulle till Riksg.cont. öfverlemna sina fordringar för fastighetslån,
och Bancostyrelsen i stället finge obligationer, att begagna
för sina ändamål, så hade Banken blifvit befriad från de
län, som för densamma äro minst naturliga. De andra länen,
som mycket hastigare kunna dragas in, synes det mig att Banken
kunde behålla. Då likväl denna åsigt endast förekommer hos några
reservanter emot Utsk:s förslag, vägar jag icke inlåta mig i
dess afgörande, utan önskar blott, att de reflexioner, jag tagit mig
den friheten framställa, mätte blifva föremål för en förnyad pröfning
inom Utsk.
Slutligen anhåller jag att få göra en eller annan anmärkn.
i detalj emot Utsk:s betänk. Utsk. har i 16 punkten, pag. 30,
afstyrkt en motion, som jag tagit mig friheten att väcka, af innehåll,
att län emot metallisk valuta skulle nedsättas från 4 till
3 proc., såsom det varit förut. Utsk. har grundat sitt afslag på
öfverensstämmelsen med Ständernas beslut vid förra riksdagen.
Jag ser denna sak ur den synpunkten, alt då Banken ställer ut
sina sedlar mot metallisk valuta i en vara, som kan säljas och
icke är för högt uppskattad, så kan Banken icke lida någonting
derpå, och då ser jag icke hvarför den skall taga 4 proc. Lider
den derpå, så förfaller min åsigt; men jag har trott, att icke någon
naturligare utställning af sedlar kan göras än mot metallisk
valuta, och om jernet är en vara, som kan säljas, och man upptager
den till ett lågt pris, så ser jag icke något skäl, hvarföre
Banken skulle neka att på jern utgifva sedlar, isynnerhet då den
derigenom skulle komma en näring till biträde, hvarpå Riket i
det hela vinner. BancoUtsk. har jemväl föreslagit en bestämning
af låneqvantiteten på dessa medel. Om den princip är sann, som
jag tagit mig friheten att framställa, så följer deraf äfven, att en
sådan begränsning icke borde äga rum. Detta är den andra omständigheten
jag ville underställa Ståndet, utbedjande mig, att dessa
anmärkn:r, i händelse af återremiss af betänk., måtte få åtfölja
detsamma till BancoUtsk.
Hr von Troil anförde skriftligen:
Sällan har väl ett Utslcs-betänk. varit med mera otålighet
afvaktadt, med mera olikartade förhoppningar emotsedt, än det,
Den 18 December f. m.
-107
sorn nu utgör föremålet för R. o. Ad:s öfverläggningar. Under
det man från alla håll förnummit, dels verkliga dels öfverdrifna
beskrifningar om nöden och penningeförlägenheten, under det man
både enskildt och allmänt öfverlagt om medlen till dess afhjelpande,
hafva allas blickar vändt sig emot BancoUtsk., i hvars financebetänk.
man hoppats finna ett universalmedel emot de befarade
olyckorna. Att under sådana förhållanden detta betänk, icke
skall kunna motsvara alla de olika opinionernes fordringar, är naturligt,
isynnerhet då man finner, alt de fleste af Utsk:s mest inflytelserika
och mest insigtsfull medlemmar reserverat sig emot
flere eller färre delar deraf. Men hvad som allmänt torde medgifvas,
är den förtjenst, som tillkommer Utsk. af att i ett helt
system hafva framställt planen för Riksbankens lånerörelse, att
hafva på ett ställe framlagt grundsatser för vårt penningeväsendes
ordnande, hvilka, om de i sitt närvar, skick äfven icke vinna
bifall, likväl skola framkalla en discussion, som kommer att öfver
denna vigtiga fråga sprida en icke ringa upplysning.
Efter dessa förutskickade betraktelser, torde det tillåtas mig
att uttala mina åsigter öfver förslagets särskilda hufvudgrunder.
Dessa böra, såsom mig synes, sammanfattas i följande punkter:
]:o Grundfondens storlek och sammansättning; 2:0 Bancovinstens
framtida aflemnande lill Riksg.cont.; 3:o Discontrörelsens öfverflyttande
på samma Conior; 4:o Bestämmandet af ett visst maximum
för hvarje utlåningsgren; 5:o Sedelstockens förökande genom
läne- och creditiv-rörelsens utvidgande samt genom återbetalning
af Bankens hos Riksg.cont. och allmänheten upptagne län;- 6:0
Bestämmandet af ett maximum för den del af sedel- och depositionsskulden,
som icke motsvaras af reela fonden; och 7:o Privatbankernes
ordnande.
l:o Grundfondens storlek och sammansättning synes af Utsk.
på goda skäl vara bestämd till 10 millioner r:dr b:co, hvaraf hälften,
så vidt sig göra låter, bör beslå af räntebärande obligationer.
Jag biträder således denna del af betänk.
2:o Bancovinstens framtida öfverlemnande till Riksg.cont.
undanrödjer den olägenhet, som af dess hopande emellan riksdagarna
hittils varit en följd, att åstadkomma flucluationer i rörelsecapitalet.
Deremot må man ej lemna ur sigte, att denna för flera
är samlade bancovinst hittills utgjort en betydlig fond för extraordinarie
utgifter. Ofverlemnar man den utan förbehåll till Riksg.-  cont., torde det ej dröja länge innan man, af det tilltagande ropet
på nedsättning i bevillningen, finner sig föranlåten att använda
den till Statens ordinarie behof. Ej eller torde man böra
förgäta, att en tid kan komma, då Banken för egen säkerhet behöfver
alla sina tillgångar. Pä dessa grunder anser jag, att R. St.
nu blott böra besluta, att bancovinsten intill nästa riksdag årligen
bör till Riksg.cont. öfverlemnas, samt att dervid fästes det uttryckliga
villkor, att den endast må användas lill större prodnctiva företag;
helst såsom amorteringsfond till utgifvande af räntebärande
statspapper. Med den paniska fruktan man hos oss hyser för
statsläne-systemet, befarar jag visse/ligen, att denna sednare åsigt
Den 18 December f. m.
icke på länge skall kunna göra sig gällande. Den vore dock, enligt
mitt förmenande, enda och säkraste medlet alt på elt verksamt
sätt afhjelpa den nuvar. förlägenheten. Den utomordentliga
dyrheten af alla våra transporter, gör det för oss nästan omöjligt
att på den allmänna verldsmarknaden täfla med utländningen. Under
det man i främmande länder använder hundradetals millioner
till communicationernes underlättande, göra vi i detta fall nästan
intet, och följden deraf mäste blifva ett nödtvunget isoleringssystem,
ett aftynande i alla våra näringar. Kunde man deremot
besluta sig alt på bancovinsten fondera ett länesystem för canalers
anläggande, i de trakter der de äro af behofvet mest påkallade,
och för andra stora productiva företag, skulle derigenom oberäkneliga
fördelar tillskyndas landet, såsom minskad transportkostnad
för våra förnämsta export-artiklar: jern, trädvaror och spanmål;
lifligare varu-utbyte i alla riktningar; spridandet, såsom arbetsförtjenst
eller ersättning för levererade varor, men ej såsom län, af
en betydlig penningesumma; utsläppandet i rörelsen af räntebärande
obligationer, hvilka hufvudsakligen skulle stanna inom landet,
då de ej i större mängd på en gång, utan småningom, ulgäfvos;
capitalförmögenhetens ökande genom den sparsamhetsanda,
som alltid är en följd af räntebärande pappers circulation i ett
land, derföre att ögonblickliga besparingar kunna göras fruktbärande
för den tid man ej behöfver dem, och åter förvandlas i
reda penningar, så snart de skola begagnas; samt framför allt,
den omätliga fördel, att nationen under fredens lugn fick förtroende
till, och kunde vänja sig vid dessa statspapper — en fördel,
af hvars nyttiga följder man vid ett infallande krig snart skulle
komma i erfarenhet.
3:0 Discontrörelsens öfverjlyttande pä Ri/rsg.cont. Att på
Riksg.cont. öfverflytta en del af lånerörelsen, i utbyte emot räntebärande
statspapper, försedde med Konungens garanti, är en åtgärd,
hvartill jag ingalunda skulle tveka att gifva milt bifall, derest
Konungen äfven ägde rätt alt deltaga i Bankens lagstiftning; men
sedan vid 1834 års riksdag ett obetänksamt misstroende vållat förkastandet
af den i detta hänseende afsedda grundlagsförändring,
synes saken icke vara utan sina betänkligheter. Historien visar
nemi., att R. St., vid mångå föregående tillfällen, på ett föga samvetsgrant
sätt behandlat Bankens borgenärer, dels genom sedelstockens
oproportionerliga förökande, utan motsvarande valuta, dels
genom afskrifningar af statsverkets skuld till Banken. Dessutom
inger hvarken måttet af Ständernes financiella insigler, i massa
taget, eller den vackling, som hittills ägt rum i bank-lagstiftningen,
någon särdeles säkerhet, att hvad som nu beslutes, i tidernas
längd skall komma att äga bestånd. Vid 1830 års riksdag
bestämde man t. ex., att förhållandet emellan den reela fonden
och sedelstocken aldrig skulle understiga 2 till 5. Nu föreslår
man ett annat ordnande af bank-lagstiftningen, hvarigenom, såsom
jag framdeles skall visa, denna proportion kan nedsättas ända som
1 till 4XV Dessutom kan Banken med lagens tillhjelp alltid utkräfva
sina fordringar hos den enskilde, med undantag endast af
Den IS December f. m.
469
den obetydliga del, sorn måste afskrifvas; men huru skall den emot
Riksg.cont. kunna göra sina anspråk gällande, derest Ständerne,
vid tillfällen af krig eller andra trängande behof, förklara, att
Riksg.cont. bör inställa eller uppskjuta infriandet af sina skuldförbindelser.
En dylik statsförderflig åtgärd bör, jag medgifver
det, visserligen icke vara att befara, sedan numera begreppen om
bank- och finance-lagstiftning vunnit en vida allmännare utveckling,
än under de första menlösa tiderna efter år 1809; men de
flestes antal är icke alltid de klokastes, och i dylika frågor är det
Ständernes majoritet, som besluter.
Dessutom torde äfven böra tagas i betraktande, huruvida icke
Banken, vid försäljning af ett större antal dylika obligationer, skulle
fä vidkännas en ej ringa capitalförlust. Detta beror, enligt mitt
förmenande, helt och hållet deruppå, om obligationerna äro af
allmänheten kända och i rörelsen gångbara, eller icke. I förra
fallet bör förlusten blifva ringa; i det sednare kan den blifva högst
betydlig. Förhållandet med arrae'ens accords-amorterings-fonds
obligationer, som, ehuru löpande med 5 proc. ränta, likväl, i början
af sin tillvaro, föllo till 83 proc. och derunder, är deruppå
ett talande bevis.
Men om jag ej ansett mig böra förbigå alla dessa betänkligheter,
medgifver jag likväl, att de till ej ringa män häfvas, derest
Konungen, såsom det är föreslaget, skulle täckas åt obligatiouerne
gifva dess höga garanti. Ett annat lika nödvändigt villkor torde
äfven böra tilläggas, nemi. att dylika statspapper, på sätt jag ofvan
antydt, under form af inhemskt statslån spridas i den allmänna
rörelsen, och genom en stark amorteringsfond upprätthållas
till sitt fulla värde.
Efter dessa reflexioner om lånerörelsens öfverflvttande i allmänhet,
anhåller jag, att, hvad tillämpningen särskildt beträffar,
få tillägga, att jag icke nog kan uttrycka min förvåning deröfver,
att Utsk:s majoritet, i strid med alla de särdeles talande skäl, som
af flere reservanter blifvit deremot anförda, föreslagit discontlänerörelsens,
men icke faslighetsbelåningens öfverflyttning. Af
alla en banks functioner, är säkerligen fastighetslänerörelsen den,
med dess väsende minst öfverensstämmande, emedan den i behofvets
stund ej medgifver indragning af de i densamma fästade summor.
Deremot skulle Banken, genom att på Riksg.cont. öfverflytta
discontrörelsen, afhända sig sin betydligaste lånefond, och
den, hvilken lättare än de fleste öfrige kan förändras lill en verkligt
bankmässig rörelse. Utsk. anförer såsom skäl för denna öfverflyttning,
att ”utlåningen genom Bancodisconten och lånecontoren,
på namn och reverser med omsättningsrätt, allt mer och mer
iklädt sig naturen af stående lån, och således icke lemna det understöd
åt enskilda crediten, som genom lån på kortare tider vinnes”;
och vidare, att ”Bancodiscontens lånerörelse skall, i händelse
densamma förblifver under Banken, samt icke förminskas, eller
efter hand förändras, småningom undergräfva Bankens förmåga
att upprätthålla myntvärdet.” Men, hvilken är den naturliga
slutsatsen, som häraf måste dragas? Jo, att discontrörelsen,
470
Den 38 December f. m.
sä, som den nu är ordnad, icke uppfyller sitt ursprungliga ändamål:
att lemna län på kortare tider. Hvad som vid inrättandet
af disconten ansågs såsom undanlag: rättigheten att göra omsättning,
har numera blifvit regel; missbruket har blifvit bruk.
Det hade således, i min tanka, ålegat Utsk. att föreslå discontrörelsens
ordnande efter mera bankmässiga grunder, men ej söka
att blifva densamma qvitt, genom en blott öfverflyttning på Riksg.-  cont. Olyckligtvis lärer den Svenska nationen lämpligast böra fördelas
i tvenne stora classer: de mycket skuldsattes och de som
äro öfver sina affärer. De förstnämnde äro vanligen alltid de
mest verksamme, och att de lyckats inom Utsk. göra sina anspråk
gällande, skönjes, ej blott af discontrörelsens föreslagna öfverflyttning,
hvarigenom man haft i perspectiv alt gifva lånen en ännu
mera stående karakter, utan äfven genom den betydliga förökning
i läne- och creditivsummor, som Utsk. eljest föreslagit.
Man påstår äfven, att discontrörelsen för Banken medfört ansenliga
förluster. I detta afseende hänvisar jag till det utdrag
utur Bancodiscontens räkenskaper för åren 1816—1843, som blifvit
till samtliga RiksSt. aflemnad, och som gifver vid handen, alt
med en sammanlagd utlåningssumma för dessa år af mer än 156
millioner r:dr b:co, hafva afskrifne lån endast utgjort fr proc.,
och inom linien förda, osäkra, ungefär £ proc. af utlåningsbeloppet,
då deremot Bankens årliga räntevinst uppgått till 4| proc.
På alla dessa skäl och de flera, som af reservanterne blifvit
anförda, måste jag, för min del, på det högsta afstyrka discontrörelsens
öfverflyttning på Riksg.cont., men tror deremot, alt, under
de villkor jag ofvan tagit mig friheten antyda, fastighetslånerörelsens
öfverflyttande skulle, både för Banken och det allmänna,
medföra en ganska väsendtlig fördel, synnerligen om dermed kunde
sättas i förening inrättandet af en allmän hypothekscassa, så,
som Biskop Agardh i sin reservation särdeles förtjenstfull! utvecklat
denna ide'.
4:o Bestämmandet af ett visst maximum för hvarje utlåvingsgren
kan visserligen äga sin riktighet, ehuru den mest ändamålsenliga
af alla lånerörelser, den på pant af metaller, hittills
varit obegränsad, och törhända äfven bort förblifva det, då den
för Banken innebär den största möjliga säkerhet. Men ett af Utsk.
föreslaget stadgande, som synes mig ytterst ändamålsvidrigt, är,
att då den bestämda fonden för en lånegren blifvit medtagen, men
tillgång på en annan finnes, denna tillgång skulle få användas,
der behof yppat sig. Derigenom skall det utan tvifvel inträffa, att
capitaler komma att dragas ifrån nyssnämnda, särdeles ändamålsenliga
lånegren, till andra, vida mindre förenliga med en väl ordnad
bankrörelse. En sådan öfverflyttning är lätt att förutse, om
man besinnar, att de lån på jern och koppar, som under vintren
äro ultagne, till stor del infrias under skeppningen på våren och
sommaren, hvarigenom dessa årstider ett betydligt öfverskott blifver
att tillgå på fonden för denna belåning.
5:o Sedelstockens förökande genom lätte- och creditivrörelsens
utvidgande, samt genom återbetalning af Bankens hos
Den 18 December f. m.
471
Riksg.cont. och allmänheten upptagne län. Utsk. föreslår i detta
afseende en tillökning i samtliga låne- och creditiv
fonder
af b:co r:dr 2,232,959.
samt återbetalning af hos Riksg.cont. och
allmänheten upptagne lån
„ 2,416,611.
hvarigenom sedelstocken komme att ökas med b:co r:dr 4,649,570.
Det är sant, att häruti är inberäknad en creditiv-tillökning af
1,327,003 r:dr, hvilken troligen, till en början åtminstone, ej kommer
att till sitt fulla belopp utgå. Deremot har Utsk. icke såsom
tillökning upptagit de 350,000 r:dr, hvarmed fastighetslånefonden
detta år, enligt Bancofullm:s beslut, blifvit förstärkt. Man torde
derföre icke räkna för högt, då man påstår, att Utsk. med minst
4 millioner r:dr b:co velat öka den utelöpande sedelstocken, hvarjemte,
i händelse af privatbankernes upphörande, deras utelöpande
rörelsecapital äfven skulle af Bankens sedlar ersättas. Ar detta
välbetänkt i en tidpunkt, som denna ? Är väl Sveriges statsbanks
förnämsta ändamål, att tillfredsställa alla låuehungrigas aldrig mättade
anspråk pä penningar? Jag för min del betviflar det ena som
det andra. Bankens räkenskaper utvisa, att den i fordringar ägde
år 1830 15ä million, år 1837 20£ och år 1843 25| millioner
r:dr; med ett ord, att allmänhetens skuldsättning hos Banken
gått i jemnt stigande, och det oaktadt vill man, långt ifrån att nu
sätta en gräns för densamma, ännu mera utvidga den. Jag erkänner
det vackra, det ädla syftemålet, alt vilja afhjelpa den nöd
och den penningebrist, som i så bjerta färgor afmälas ifrån alla
landsändar; men månne detta ändamål ernås genom den föreslagna
sedelutsläppningen? Månne ej densamma snarare torde böra
anses såsom en palliativåtgärd, hvilken, om den också för någon
tid uppskjuter den befarade krisen, likväl har till gifven påföljd
densammas snara återkomst under förvärrade symptomer? Jag är
åtminstone af denna öfvertygelse, och skall försöka att framlägga
skälen för denna min åsigt. Men dessförinnan må det tillåtas mig
att förklara hvad jag anser vara orsaken till den så allmänt öfverklagade
förlägenheten. Den härleder sig i första rummet från
det synbara missförhållandet emellan vår export och import. Det
kan nemi. icke bestridas, att likasom ulländningen, derest han ifrån
oss erhåller varor till högre värde än vi af honom, måste godtgöra
oss skillnaden med det öfverallt gällande liqvidationsmedlet
silfver, äfven vi å vår sida, då förhållandet är omvändt, icke äga
annan utväg, än att med silfver liqvidera hvad utländningen lemnar
oss i varor till högre belopp än vi honom. Under åren 1841,
1S42 och 1843 har ifrån Sverige en export af ädla metaller ägt
rum till ett belopp af 11 millioner r:dr b:co. Deruti är visserligen
inbegripen den summa, som utgått för inlösen af de Finska
småsedlarne, men återstoden lärer väl hufvudsakligen få tillskrifvas
den underbalance i vår handel, som under nämnde tid ägt
rum. Att en betydlig minskning i den circulerande penningestocken
skulle blifva följden af detta den metalliska valutans oerhörda
utströmmande till främmande länder, är naturligt, och att
denna minskning måste åstadkomma förlägenhet i alla landets nä
-
472
Den 18 December f. m.
ringsgrenar och sänkning i alla varuvärden, är lika gifvet. Men
deraf följer också klart, att, så länge det onda qvarstår, så länge
importen i betydlig mån öfverstiger exporten, kan ingen sedelutsläppning,
den må vara huru betydlig som helst, afhjelpa det
onda. Den kan för en kort tid uppskjuta de mest skuldsattes undergång,
men icke förekomma densamma. Olyckan, då den en
gång inträffar, blir i samma mån förfärligare, som den genom
konstlade medel blifvit fördröjd. De individer af nationen, för
tillfredsställandet af hvilkas lånetörst man nu föreslår sedelstockens
utvidgande, kunna icke räddas. Må man åtminstone söka att bevara
landet ifrån undergång, och icke genom åtgärder, syftande
att för en kori tid uppehålla de skuldsattes tynande lif, bringa äfven
de ordentlige och arbetsamme till en lika olycka. Må man gå
till roten af det onda, och allvarsamt arbeta på återställandet af
jemnvigten i vår handelsbalance. Krisen skall då småningom bota
sig sjelf, förtroendet återvända och de icke obetydliga penningesummor,
som nu äro skrinlagda, innan kort framkomma i dagen.
Men hvilken är väl anleda, till vår, i jemförefse med exporten,
under de sednare åren så betydligt ökade import? Jag
tvekar ej att utsäga det. Det är den öfverhandtagande förbrukningen
af utländska varor, det är yppigheten och luxen i vårt
lefnadssätt. Granskar man husgerådet i våra boningar, finner
man detsamma nästan uteslutande tillverkadt af utländska träslag.
Speglar, kronor, bronser, mattor, möbeltyger, knifvarne hvarmed
vi åta och glasen hvarutur vi dricka, äro äfven för det mesta af
främmande tillverkning. Undersöker man qvinnans klädsel, ej
blott den förmögnas, men äfven tjensteflickans, så inser man snart,
att den förra nästan uteslutande, och den sednare till en stor del,
är ifrån utlanden införskrifven; och missbruket har i detta fall
gått så långt, att nästan ingen stuga finnes på landet, der man ej
skall upptäcka flera utländska öfverflödsarliklar. Gå vi till oss
sjelfva, sä finna vi äfven, att en ganska betydlig del af de persedlar
vi förbruka, äro af främmande tillverkning. Undersöka vi
borden vid våra middagar, finna vi ej blott att utlandets viner
nästan öfverallt utträngt det gamla ärliga Svenska ölet, men äfven
att luxen infört (jag talar ej om sådana saker, hvilka icke finnas
inom landet) ärter ifrån Paris, pastejer ifrån Strassburg, sylter
ifrån Marseille, ost ifrån England, medvurst, skinkor, sparris m. m.
ifrån Lybeck. Kastar man ögat i våra luxbodar, finner man dem
öfverfylla af utländska grannlåter, prålande för ögat, men utan
inre värde och hvilkas afsättning dock aldrig tryter. Man torde
kanske förebrå mig, alt jag allt för mycket ingått i detaljförhållanden,
och jag medgifver det gerna, men bör till min ursäkt
anföra, att dessa omständigheter måst vidröras, för att komma till
det resultat, hvaruppå jag tror att man ej nog ofta och nog mycket
kan fästa den allmänna uppmärksamheten: att en så betydlig
del af hvad vi på ett eller annat sätt förbruka, är utländskt kram.
Detta onda kan numera aldrig fullkomligt afhjelpas, men minskas
kan det genom exempel från de bättre lottade folkclasserne, genom
-
Den 18 December f. m.
473
nom ändamålsenliga tullförfaltningar, oell derigenom att man icke
nu vidtager åtgärder till sedelstockens hastiga förökande. Låter
man förhållandena i lugn utveckla sig sjelfva, skall minskning i
importen blifva en naturlig följd af rörelsecapitalets inskränkthet.
Utvidgar man deremot lånerörelsen, till förmän för de skuldsatte,
skall importen i samma man tilltaga och vinsten, till en icke ringa
del, stanna i ulländningens fickor.
Men dessa reslrictiva åtgärder äro, jag medgifver det, olycksbringande
för många individer. De äro en af dessa stränga kurer,
som understundom måste tillgripas, då lindrigare botemedel
ej förmå att rädda patientens lif. (Och patienter här äro icke
blott Banken, utan i ännu högre grad Staten). En annan method
måste sedermera användas för att fullkomligt återskänka honom
helsan, och denna är, i afseende på dess tillämpning till
Slaten, ökandet af landets produclion, genom frikostiga anslag i
alla grenar af industriel utveckling. Dertill räknar jag i första
rummet lättade communicationer och större odlingsföretag; derefter
underlättande af fabriksanläggningar och, kanske mer än allt
annat, upphjelpandet af den ytterst vigtiga husslöjden hos vår allmoge.
Mycket kan i dessa afseenden vinnas genom lån på amortering,
men vill man snart komma till något verkligt nyttigt resultat,
så måste Staten lemna anslag, åtminstone hvad communicationernes
underlättande och de större odlingsföretagen beträffa,
och det är för sådant ändamål jag, på förut anförda grunder, yrkar
införandet af ett inrikes statslånesystem, i mindre scala.
En annan orsak till förlägenheten torde höra sökas i den
obetänksamhet, hvarmed man hos oss, på tänta penningar, ingår
i egendomsköp och näringsföretag. Denna falska speculationsanda
framkallades i ej ringa män genom den hastiga tillökning i penningestocken,
som blef en följd af hypothekscassornes och privatbankarnes
nästan samtidiga inrättande; och denna rörelsecapitalets
allt för hastiga förökning bär nu sina följder. Egendomarna hafva
åter fallit i pris, och deras innehafvare skrika högljudt på hjelp.
Hvad de mest skuldsatte beträffar, kunna de enligt mitt förmenande
icke räddas; det enda man för Statens och det allmännas räkning
bör önska i afseende på dem, är att deras egendomar så
fort som möjligt må öfverflyttas pä personer, som äga capital och
styrka att tillbörligt drifva dem. Hvad deremot de mindre skuldsatte
beträffar, är det Statens skyldighet att träda emellan, och i
detta afseende torde Biskop Agardhs förslag till bildande inom
Riksg.cont. af en allmän hypothekscassa förtjena att ej lemnäs
utan uppmärksamhet. Den tredje och icke mindre vigtiga orsaken
till vår penningeförlägenhet, är bristen på credit och förtroende
man och man emellan. Crediten är störd genom slapphet
i concurslag, genom tillåtelse för köp af lösören, som qvarblifva
under säljarens vård, genom upphäfvandet af arbetsdom och
genom försvårandet af bysättning. Allt syftar, att gynna gäldenären
på fordringsägarens bekostnad. Vingleri, slösaktighet och löftesbrott
bestraffas icke, eller åtminstone icke som sig bör. Huru
5 11. 00
474
Den 18 December f. m.
vill man väl då all förtroende enskilde emellan skall bunna äga
rum? Inför större skyndsamhet i vära ulsökningslagar, belägg med
straff hvarje, utan verkliga olyckor blefven cessionant, hvars massa
icke lemnar full liqvid, äfven när hans förfarande icke varit
uppenbart vårdslöst eller bedrägligt; och credilen skall återkomma,
yppigheten i lefnadssätt minskas och betydande capitaler komma i
dagen, hvilka nu, just i brist på förtroende, ligga skrinlagde.
Efter att sålunda hafva utvecklat de skäl, hvaruppå jag grundar
min öfvertygelse, att förlägenheten bör afhjelpas genom andra
medel än en utvidgad lånerörelse, anhåller jag tillika att få undersöka,
huruvida en dylik åtgärd, i händelse den af Ständernes
majoritet skulle bifallas, verkligen nu är af behofvet sä högt påkallad,
som man tyckes vilja tro. Mig synes dä, att förhållandena
af sig sjelfva redan betydligt förbättrats. Vår export, både af
jern- och trädvaror, har denna sommar och höst varit högst betydlig.
Importen har deremot, just till följd af penningebristen,
minskats, och verkan deraf är, att vi haft och ännu hafva en så
ymnig tillgäng på vexlar, att innehafvarne länga tider klagat öfver
svårigheten att afsätta dem. Men hvad är vexlar annat än
tillgång på silfver? Och hvarthän tager delta silfver sin riktning,
om det en gång i landet inkommer? Jo, till bancoluckan, för att
utbytas emot sedlar. Pä sådant sätt, och endast sä, åstadkommes
i min tanke en naturlig tillökning af sedelstocken. Ingen anledn.
är för handen att nästa år befara en minskad export af vår förnämsta
bytesvara med ntländnängen, jernet, sedan bruksägarne
mäst beqväma sig att afyttra detsamma till ett pris, som, om äfven
för dem sjelfva föga fördelaktigt, likväl ät landet inbringar
högst betydande summor. Sädesskörden, ehuru dålig till sin beskaffenhet,
har likväl varit ganska ymnig. Upphörandet af Finska
handelstractalen kommer troligen, lill båtnad för jordbruket,
att medföra en betydligt minskad import ifrån detta häll. Varuprisen
hafva redan börjat sälla sig. Bruksägaren, som för sitt
jern erhåller en betalning, som mångenstädes understiger tillverkningskostnaden,
har till följd deraf nedsatt priset på tackjern och
forslor; tackjernstillverkaren likaså på malmer och kol, och grufbrylarcn
pä dagsverkslönerne. Jordbrukaren är kanske i delta
ögonblick mest att beklaga, genom det ytterliga vanvärde, hvartill
hans producter fallit; men orsaken dertill måste sökas lika
mycket i varans tillfälligtvis dåliga beskaffenhet, som i penuingebristen,
och fortfar det nuvar. nedtryckta priset på lifsförnödenheter,
komma arbelslönernes sänkning att blifva dess omedelbara
följd. Med ett ord, den svåraste krisen är öfverstånden och förhällanderna
skola snart jemna sig sjelfva, så framt man ej, genom
några förhastade åtgärder, ånyo rubbar dem ur den jemvigt, de
äro på vägen att taga.
6:0 Bestämmandet af ett maximum för den del af sedelor.
li depositions-skulden, som icke motsvaras af reela fonden.'
Ulsk:s förslag, att den del af Bankens sedelstock, som öfverskjnter
beloppet af metallisk valuta, måtte lill sitt maximum bestämmas,
biträder jag till alla delar, emedan derigenom allt för hasti
-
Den 18 December f. m.
475
ga oell allt för slöra fluclualioner i det circulerande sedelmyulet
kunna undvikas; men i afseende på beloppet af detta maximum,
kan jag ej dela Etskis öfvertygelse. Då, enligt livad jag tagit mig
friheten förut antyda, jag kommer att rösta emot sedelstockens
utvidgande genom nya lån, instämmer jag derföre i den del af
Hr Nordenanckars reservation, hvaruti detta maximum föreslås tilt
20 millioner r:dr b:co. Denna nedsättning torde vara så mycket
nödvändigare, som Utsk. tillika föreslagit, alt reela fonden skulle
kunna nedgå till ett minimum af 2,500,000 r:dr silfver, motsvarande
r:dr b:eo 6,666,666!j.
som med tillägg af maximum sedlar utan
motsvarande valuta , . „ „ 22,000,000.
skulle bilda en utelöpande sedelstock af
tillsammans r:dr b:co 28,606,066
vid hvilket förhållande proportionen emellan metalliska cassan och
sedelstocken blefve såsom 1 till 4,3Ö.
Dessutom hemställer jag till Olsk:s bepröfvande, huruvida det
ej tillika vore nödigt alt bestämma ett maximum, hvaröfver hela
den utelöpande sedelstocken (den del deraf äfven inberäknad, som
motsvaras af metallisk valuta) under inga förhållanden finge ökas.
Eljest skulle densamma, i händelse en betydlig mängd silfver i
Banken inströmmade, kunna uppgå till ett så stort belopp, att alla
varuvärden deraf hastigt stegrades.
7:o Privatbänkernes organisation. Utsk. har i delta afseende
endast yttrat, att privatbanker må bibehållas, emedan de,
riktigt förvaltade, kunna i vissa delar, bättre än ulgreningar af
Riksbanken, uppfylla landsorternas behof, härvid likväl förutsatts,
att nämnde banker äro ändamålsenligt organiserade, controllerade
och lill sin sedelutgifning begränsade, samt att, derest privatbankerne
upphöra, Riksbanken dä bör genom sedelutgifning ersätta
den minskning i rörelsecapilalet, som sålunda uppkommit. Jag
beklagar, alt tiden ej medgifvit Utsk. alt, samtidigt med betänk,
om Riksbankens lånerörelse, till Ständerne afgifva förslag i afseende
på privatbankernes organisation. Dessa frågor stå lill hvarandra
i ett så oskiljaktigt sammanhang, att de måste samfäldt behandlas,
så framt en fullständig financeplan skall kunna uppgöras.
Jag undviker derföre all nu yttra mig öfver denna fråga, meri
anhåller blott få förklara, ali jag röstar för priratbankernas bibehållande.
Den nytta de inom provinserue åstadkomma, är så fullständigt
utvecklad i Hr Nordenanckars reservation, att jag, såsom
skäl för min åsigt i delta afseende, endast behöfver åberopa densamma.
Om privatbankernes sedelutgifning begränsas, om de ej
tillåtas utgifva sedlar på andra valeurer, än dem Hr Skogman föreslagit,
och om aclie-ägarne åläggas solidarisk ansvarighet för
bankens alla skuldförbindelser, tror jag de väsendtligaste anmärkmr,
som man hittills emot dem kunnat göra, komma att förfalla.
Sedan jag nu genomgått hufvudpunkterne af Utsk:s betänk.,
anhåller jag att ytterligare fä deremot göra några mindre anmärkmr.
Utsk. föreslår, att Riksg.cont:s crediliv icke skulle uti
Bankens sedelstock inberäknas, emedan det icke är under hela
470
Den 18 December f. m.
året afsatt, samt de sednare åren varit mindre anlitadt. Detta
creditiv torde likväl komma att framdeles mera begagnas, sedan
vid denna riksdag slatsinkomsterne blifvit vida högre beräknade
än förr, och deremot vissa förslagsanslag, t. ex. för fångars vård
och underhåll, alldeles för lågt. — För att framtvinga den sä
högst fördelaktiga inrikes vexetrörelsen, tror jag Utsk. bort ordua
Handels- och Näringsdiscontens utlåningar pä sätt Hr Skogman
föreslagit. Jemte bestämmandet af ett minimum för metalliska
cassan, tror jag, att Utsk. derjemte bort föreslå, att så snart silfverfonden
nedgått till ett visst, likaledes bestämdt belopp, Bancofullm.
skulle åläggas att till hvad pris sorn helst anskaffa silfver’.
Flera anmärkmr skulle kunna göras; men, mine Hrr, jag har
redan varit vidlyftig, kanske allt för vidlyftig, då financelärans
hemligheter ligga utom både mitt yrke och mina forskningar.
Jag har likväl alltid trott, alt på denna väg, likasom på så många
andra, det enkla också är det sanna, och då jag befarar, att
fäderneslandets stora (mandelia intressen komma alt vid denna
riksdag uppoffras för de länesökandes aldrig mättade behof, har
jag, för fredandet af mitt eget samvete, velat i R. o. Ad:s prot.
deremot nedlägga en högtidlig protest.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Jag vill icke vid detta tillfälle
inlåta mig i systemet i sin helhet, utan inskränker mig till att
endast vidröra ett par punkter i betänk., och i anledn. af dem
uttala några få grundsatser, som jag anser vara vigtiga att i allmänhet
ihågkomma vid creditlagstiftningen.
Den första af dessa punkter är den 12:te i andra afdeln. af
Utsk:s betänk., och lyder sålunda: ”att Riksbanken utlånar penningar
och meddelar crediliver, på sätt här nedan säges, mea
Bancostyrelsen kan, då den finner sådant med Bankens fördel och
säkerhet öfverensstämmande vägra nya lån och crediliver, äfven
när intet är att anmärka emot säkerheten.” Hvarefter Utsk. tillägger:
”Då någon sådan, sats icke finnes uti nu gällande bancoreglem.
uttalad, skulle möjligen deraf kunna hemtas anledn. för
den öfvertygelse, att en dylik rättighet icke vore Bancostyrelsen
lemnad.” — Den 47:de punkten lyder: ”Att Bancofullm:s första
pligt, är alt bibehålla stadga i myntvärdet — genom reglering af
Bankens sedelutgifning med fortfarande uppmärksamhet å metalliska
cassans ställning samt vexelcursens förhållande; — genom inlösen,
efter fastställd grund, af Bankens sedlar med silfver, antingen
i Svenskt mynt, eller i utländskt mynt eller i planlsar, det
första ovillkorligen, i de begge andra formerna efter sedelinnehafvarens
önskan och Bancostyrelsens'pröfning af omständigheterna i
hvarje fall; samt — genom ändamålsenliga åtgärder till metalliska
cassans förstärkning eller till förminskning af de Bankens förbindelser
och utlåningar, som omedelbart verka på densamma;
hvartill hörer att hypothicera eller sälja innehafvande räntebärande
obligationer samt att köpa silfver eller upptaga creditiv; ägande
Bancostyrelsen, att för kostnader vid sådana åtgärder använda
större eller mindre del af Bankens räntevinst för året.”
[Den 18 December f. m.
477
Jag ber att i anleda, af dessa båda punkter få uppläsa några
skriftligen uppställda tankar:
Hr Lefre'n anförde derefter skriftligen:
Dessa punkter äro de vigtigaste i hela betänk., ty dess lydelse
kommer att så väl för Svenska folket som för de folk, hvilka
med Sverige stå i handelsförhållande, tillkännagifva antingen R.
Sl:s mening är, att Sveriges Bank, hvars sedlar, enligt Reg.F:s 72
§, skola såsom mynt i Riket erkännas, skall hädanefter såsom hittills
slyras efter grundsatser, hvilka ohjelpligen leda till förnyad
bankrutt och myntvärdets deraf följande förnyade förstöring, eller
om R. St. hunnit mogna lill den öfvertygelse, att fortsatt van
dring
på en sådan bana är stridande, icke allenast emot lagen,
som bjuder, att äganderätten skall vördas och vårdas, utan ock
mot främsta satsen i statshushållningsläran, som lyder: ingen förkofran
är möjlig i ett land, som saknar ett orubbligt mynt.
Jag anhåller vördsamt att först få i minnet återkalla hufvuddragen
af Svenska penningevärdets öden, för att tjena till ledning
vid bedömmandet af de ånmärkmr, i anledn. af förevar, punkt af
betänk., hvilka jag vid detta tillfälle hvarken får eller vill tillbakahålla.
Det är kändt, att Svenska myntförhållandena, efter
föregående oredor, år 1664 blefvo reglerade, och alt silfvermynlsdalern,
som utgjorde landets myntenhet, då fastställdes till nära J
af en r:dr sp. Under loppet af påföljande 52 år hade man genom
felaktiga financeåtgärder hunnit bereda en riksbankrutt,
hvaraf följden blef, att 1716 års myntordning bestämde silfver
myntsdalern
till ^ af en r:dr sp. Svenska capitalerna hade sålunda
inom ett halft århundrade blifvit nedsatte till hälften, eller omkring
50 proc. Under derpå följande 61 år fortgick man på
samma förderfliga bana, hvarefter den andra bankrutten verkställdes
genom realisationen år 1777, då silfvermyntsdalern förklarades
vara J af en r:dr sp. Svenska capilalerne blefvo härigenom åter
nedsatta till hälften, så att blott \ eller 25 proc. äterstodo af det
värde de ägde 1664. Under derpå följande 26 år (man gick nu
med raskare fart) fortfor man att framgå på den gamla kända
banan; och 1803 verkställdes den 3:dje bankrutten, då Svenska
capilalerne förlorade ^ af det värde de år 1777 ägde, så att blott
16§ proc. återstodo. Under de 27 år, som derpå följde, upphunno
vi målet för den 4:de bankrutten, som decreterades år 1830,
och hvarigenom Svenska capitalerne förlorade f af sitt återstående
värde; så att blott § af de 16| proc., som vid 1803 års
bankrutt blefvo i behåll, nu återstår, utgörande 6a- proc. af deras
värde år 1664, eller jemnt T*F deraf. Sådana äro resultaten af
vår fmancelagstiftning under de sednast förtlutna 180 åren!
Man lofvade högtidligen år 1830 att icke fortgå på denna
bana: har man hållit ord? Jag svarar härpå ett bestämdt nej,
med hänvisning till bancoreglementerne af åren 1834 och 1841, hvilkas
bokstaf och anda klarligen utvisa, att de hufvudsakligen afse de lånandes
intressen, med bestämdt åsidosättande af myntvärdets upprätthållande,
som är Bankens främsta pligt. Vilja R. St. fortgå
478
Den 18 December f. m.
på bankrutternas breda bana? Jag hoppas, att R. St. härtill icke
allenast skola svara nej, utan äfven vidtaga sådana åtgärder, att
Svenska folket och Europa må varda öfvertygade derom, alt delta
nej blifver en sanning. Falska begrepp om sältet alt ordna och
bedrifva lånerörelsen inom landet hafva varit egentliga orsakerna
till de 4 riksbankrutter, som i det föregående blifvit nämnde;
samma orsaker hota att förr eller sednare framkalla den 5:te,
oaktadt både Bankens och Statsverkets ställning är ganska tillfredsställande,
och vida fördelaktigare än måhända under något föregående
tidskifte.
Min öfvertygelse är, och den vill jag utan förbehåll uttala,
ali sä väl den plan för Bankens lånerörelse, som inneluilles i nu
gällande 1841 års bancoreglem., som hvilket annat förslag till
densammas reglerande, som kan blifva antaget, skall leda till
bankrutt, om det icke erkänner och upplager följande 5 hufvudgrundsatser:
l:o
Bancostyrelsens främsta och ovillkorliga pligt är, att upprätthålla
hancosedlarnes värde.
2:o Bancostyrelsens andra, den förra underordnade och således
villkorliga åliggande är, att bedrifva Bankens lånerörelse.
3:o Bancostyrelsens rättighet och pligt är, att inskränka lånerörelsen,
dä omständigheterne kräfva sådan åtgärd för att hejda
och hämma en öfverdrifven utvexling och export af Bankens reela
fond. Benna utväg är den enda fullt verksamma^-att upprätthålla
bancosedlarnes värde, och så väsendtligen nödvändig att i rätter
tid med allvar begagna, alt ingen bank dessförutan kan i längden
äga bestånd.
4:o Då mer än vanlig tillgång på vexlar sig företer och cnrsen
således håller sig vid eller under pari, skall Bancostyrelsen
omsorgsfullt tillse, att dessa tillgångar varda begagnade till förstärkande
af Bankens reela fond; ägandes Styrelsen alt af Bankens
tillgångar bestrida de omkostnader, som erfordras för den
O O '
metalliska valutans införsel.
5:o Som Reg.F:s 72 § föreskrifver, • att R. St. äga rätt alt
£enom Banken utgifva sedlar, som för mynt i Riket må erkännas,
samt derjemte förklarar, att Banken står under R. St:s garantie,
samt med denna garantie nödvändigt mäste förstås förpligtelsen att
upprätthålla värdet af Bankens sedlar; så måste R. St. vidtaga sådana
åtgärder, att Bancostyrelsen alltid må äga att disponera en
tillräcklig fond statsobligationer, som af Konungen äro garanterade,
för att användas då realisationens upprätthållande sådanes användande
kräfver.
Uti det förslag, hvarom vi nu öfverlägga, äro de 2 första af
de här upptagne 5 hufvudgrundsatserne väl erkände, men den
2:dra är icke uftryckeligen satt i det underordnade förhållande
till den första, som vederbör, och som är nödvändigt för att öppet
uttrycka, att lånerörelsen är bestämdt underordnad sedelvärdets
(realisationens) upprätthållande. Den 3:dje grundsatsen är ingenstädes
klart och bestämdt uttryckt. I belänk:s 2 afdelning 12
punkt sid. 27 synes väl en tillstymmelse härtill, äfvensom i punk
-
Den 18 December f, m.
479
ten 47 sid. 59, men på begge ställena synes man omsorgsfullt
undvikit alt ålägga Bancostyrelsen såsom bestämd pligt att inskränka
lånerörelsen då sådant påfordras, äfvensom ingenstädes den
tanka är bestämdt uttryckt, att denna utväg till realisationens upprätthållande
är väsendtligen nödvändig och utgörande ett hufvudvillkor
för beståndet af hvarje bank, som sig med sedellänerörelse
befattar. Min öfvertygelse är, att denna grundsats klara uttalande
och befordrande till verkställighet, i fall af behof, är R. Sits
pligt, och att utan detta öppna och ärliga uttalande af denna främsta
grundsats för lånerörelsen, intet förtroende till Ständernes finaneelagstiftning
skall komma att äga rum, de må i öfrigt vara så väl
uttänkt, och ljuda med så behageliga ord som helst. Min öfvertygelse
är, att om denna grundsats öppet erkännes och utsäges,
så behöfver den i verkligheten sällan eller aldrig användas,
men att om så icke sker, man af denna skygghet att uttala hvad
rätt är, skall skörda bittra frukter. Nuvar. baneoreglem:s 117 §
innehåller i klara ord uttryckt den förderfliga lära, emot hvilken
jag nu och alltid ifrat, och hvars hyllande ohjelpligen skall medföra
vårt penningeverks förstöring. I en motion, som till BancoUtsk.
blifvit remitterad, har jag omständligare sökt utreda dessa
af mig nu yttrade åsigter; jag åberopar densamma ånyo, emedan
den af någon händelse icke synes hafva kommit till föredragning
inom Ulsk. Mig synes, att Utsk. obeslöjadt bör uttala sitt erkännande
eller förkastande af den hufvudgrundsats, som i denna motion
uttalas, ty den innebär en vitalfråga i financelagstiftningén,
som icke med tystnad kan förbigås, eller med skygghet kringgås.
Man måste klart utsäga, om man vill mota en framtida bankrutt,
eller blunda för dess annalkande. Jag anhåller om äterremiss.
Många ledamöter yttrade härtill bifall.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Ehuru jag med
nöje erkänner det förtjenstfulla i ölsk:s arbete, isynnerhet när
man besinnar alla de svårigheter, som mött Utsk., och alla de
olika meningar, som der skulle förenas, synes det mig likväl som
om delta betänk, vore alltför mycket genomgripande i sin tendens,
ty det skulle snart sagdt ändra alla vära financiella förhållanden,
och jag tror icke, att den största skarpsinnighet kan förutse
alla de följder, hvartill det skulle leda. Vid början af denna
riksdag utgaf jag i en tryckt skrift mina åsigter i detta ämne,
men jag har sedermera något modifierat dem. Kanske förledd af
den vanliga faderskärlek, som författare hafva för sina arbeten,
synes del mig nu, som min åsigt vore enklare och mera ledande
till det sökta resultatet, än hvad Utsk. här föreslagit. Jag har
derföre gjort en kort resumé' deraf, som jag ber att få uppläsa,
icke såsom en ny motion, utan såsom en bilaga till återremissen
af Ulsk:s betänk., till det afseende Utsk. derå behagar fästa.
Härefter uppläste II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna följande:
Grunder för en Jina noer ellering :
l:o Banken förblifver i sitt nuvarande skick; så äfven Riksg.-
cont.
480
Den 18 December f. m.
2:0 Lånerörelsen, sorn nu bedrifves af Banken, förblifver derstädes.
3:o Den dertill nu använda summa förblifver densamma.
4:o Privatbankerna bibehållas såsom särdeles nyttiga för crediliv-
och deposil-räkningars förande, och såsom icke tryckande
på Bankens silfverfond med mera än en tredjedel af deras rörelsecapital;
maximum af detta bestämmes efter Ulsk:s förslag, likasom
minimilydelsen af deras sedlar.
5:o Bankens behållna vinst (900,000 r:dr b:co) öfverlemnas
hvarje ärntill Biksg.cont.
6:o A denna inkomst grundar Riksg.cont. ett fondsystem, för
att medelst inrikes skuld undvika utrikes.
7:o Till detta fondsystem hörer en sinkingfond, hvartill årligen
afsättes en tredjedel af inkomsten, svarande mot två proc.
årlig amortering. Sinkingfonden uppköper dagligen på Börsen,
till och med pari, de till salu utbjudna obligationer, hvilka i följd
deraf kunna göras ouppsägbara.
8:o Medelst den verkan på obligationernas värde, som sinkingfondens
dagliga uppköp åstadkommmer, behöfver deras räntefot
icke vara högre än fyra proc., för att hålla dem vid paricurs.
9:o Fondcapitalet, som på ofvannämnde sätt kommer i omlopp,
rättas efter Riksg.conhs tillgång (900,000 r:dr b:co om året).
Dermed kan efter hand ett fondcapital af 16 (säger sexton) millioner
r:dr b:co sättas i omlopp, af hvilka sex ä åtta millioner
lill nästkommande lagtima riksdag.
10:o Medelst fondsystemets grundläggande, beredes möjligheten
att, i händelse åfelt krig, en större missvext eller annan calamitet,
kunna bestrida de deraf härrörande utgifter, utan alt, såsom
år 1809, behöfva öka sedlarnes antal med många millioner, hvarigenom
dessas Värde förstöres, äfvensom alla deras capitalförmögenhet,
som äga en sådan.
ll:o Det sålunda genom fonder tillskapade capital af sexton
millioner r:dr b:co, användes till publika arbeten, samt andra allmänt
nyttiga och producliva föremål, af hvilka en framtid drager
nytta, och till hvilka den således äfven bör bidraga. Den
Svenska näringsidkaren, till hvilka höra jord- och bergsbrukare,
erhölle derigenom hvad han egenteligen behöfver, ökad afsättningsförtjenst
och arbelslillgångar och erhölle detta förutan ökad skuldsättning.
12:o Som medelst den här föreslagna åtgärden, en betydande
tillgång uppstår för bestridandet af publika arbeten och andra
allmänt nyttiga företag, kan Riksg.cont:s nu ägande behållning
(5,000,000 r:dr b:co) disponeras till annat föremål, såsom belåning
af spanmäl, enligt Hr Biskop Agardhs förslag, belåning af
andra exportartiklar, och nedsättning af den allmänna bevillningen,
med en million om året till nästa riksdag, hvarigenom en
direct och betydande lindring tillgodokommer det för närvar, så
betryckta Svenska folket.
Häruti instämde H. Ex. Hr Frih. Lagerbjelke, Johan.
II.
Den 18 December f. m.
481
H. Ex. Hr Gr. o Landtm, hemställde, att då flere af de
ledamöter, som anmält sig, ännu icke haft tillfälle att yttra sig,
öfverläggningen i detta ämne mät,te få uppskjutas till eftermiddagen
; hvilket bifölls. ,
Lades på bordet ncdannämnde från Ulsk:n inkomne betanien,
mern. och utlåt., nemi. från
Bevill nings-U t skottet:
N:o 12, ang:de lullbevillningen.
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskotten:
N:o 4, i anledn. af RiksStms olika beslut, ang:de grunderne
och villkoren för tillverkning oell försäljning af bränvin;
N:o 5, i anledn. af Hr Gustafssons, uti väckt motion, bland
annat gjorda framställning om sättet och villkoren för controllstämpling
af inkommande utländskt guld- och silfverarbete;
N:o 6, i anledn. af Pehr Mattssons frän Westernorrlands län
motion i afseende å handels- och sjöfarlslractaten med Ryssland;
Banco-Utskottet:
N:o 34, i anledn. af väckt fråga örn afhjelpande af penningeförlägenheten
i allmänna rörelsen;
N:o 35, i anledn. af Bonden Jan Pehrssons i Guldsmedshyttan
ansökning om eftergift af ränta å ett från Bancodisconlen
ut gifvet lån;
N:o 36, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse till R. St., ang:de
åtgärder för ordnande af Rikets penuingeväsende;
N:o 37, med förslag till sammanjemnkning af RikslSt:ns beslut
i anledn. af Ulsk:s betänk. N:o 15 och utlåt. N:o 23;
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 96, i anledn. af väckt motion om ändring i K. förordn.
d. 29 Januari 1831, ang:de stämplingen af tackjern;
N:o 97, i anledn. af väckt motion om upphäfvande af K.
förordn. d. 19 Juni 1843, augule kolmätning inom bergslagen;
N:o 98, i anledn. af återremiss utaf betänk. N:o 69;
N:o 99, i anledn. af väckt fråga om försäljning af Kronan
tillhöriga oanvändbara persedlar och effecter;
N:o 100, i anledn. af väckta motioner, ang:de befordringsförfatlningarna
för prester;
N:o 101, i anledn. af väckt motion om bestämmande af vissa
grunder för befordringarne inom PresteSt.;
N:o 102, i anledn. af väckt motion ang:de R. St:s underrättande
om de åtgärder, som i afseende på folkskolorna blifvit vidtagna
;
N:o 103, i anledn. af väckta motioner om förordnande af
en comité, lill granskning och ordnande af Rikets ekonomiska författningar
;
N:o 104, i anledn. af väckt motion i afseende å användan5
H. 61
482
Den 18 December e. m.
det af de onder namn af ”besparade pastoralier” till sliftensbyggnadscassor
ingående medel;
N:o 105, i anledn. af väckt motion om beredande af lindring
för allmogen i väghållningsskyldigheten;
N:o 106, i anledn. af väckt motion derom, att förbudet emot
fiskande med harkla mätte upphäfvas;
N:o 107, i anledn. af väckta motioner, dels att arbetsskolor
måtte i förening med folkskolorna inrättas, och dels att vid alla
läroanstalter och folkskolor i städerna och på landet undervisning
mätte meddelas ej allenast uti gymnastik och fäktning, utan äfven
i andra vapenöfningar;
N:o 108, i anledn. af vackt motion derom, att privatbankbolagen
måtte åläggas hålla ett utvexliugscontor i Piteå stad; samt
IN:o 109, i anledn. af väckta motioner ang:de Presterskapets
löneinkomster.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 2 e. m.
In fidem protoeolli,
Albert Munek.
Onsdagen den 18 December 1844.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.utdr. för denna dag f. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tiflkännagaf, att K. Vetenskapsaeädemien
öfverlemnat 50 biljetter för dem af II. o. Ad:s ledamöter,
som ville bevista Academiens sammanträde nästa Fredag, samt
att dessa biljetter kunde erhållas af Ridd.fisealen.
Fortsattes den på f. m. började pröfningen af Baneo.Utsk.-s d.
4 och 11 dennes pä bordet lagda betänk. N:o 29, med förslag
still en i vissa delar förändrad reglering af Bankens lånerörelse m. m.
Hr Åke rman, Fredr.: Ehvad man må hafva att anmärka
emot BancoUtsk:s behandling af den vigliga frågan om penuingeväsendet
(äfven mina anmärkn:r äro flere: och jag har tili min reservation
uttalat dem), så må man likväl göra Utsk. den rättvisa,
att det har haft ett ganska svårt problem att lösa. Ä ena sidan
och måhända allmänt yrkar man med rätta realisationens upprätthållande,
såsom det, hvartill man förnämligast bör sträfva: å andra
sidan talar man om den svåra belägenhet i afseende på penningerörelsen
och circulationsmedlen, hvaruti landet sig befinner,
Den 18 December e. m.
483
och icke blott yrkar, utan fordrar med häftighet ökade lånelillgSngar
lill afhjelpande af denna förlägenhet. Dessa åsigler hafva, efter
hvad jag inhemlat af läsningen utaf Fullmäktiges prolocoll äfvensom
vid betraktandet af hancoreglementets innehåll, redan länge velat göra
sig gällande; men de i reglementet, af de särskilda åsigtcrna dicterade
stadganden komma sä ofta i strid med hvarandra, att häraf bäst synes,
alt man velat förena hvad som svårligen låter sig förena. Det
har äfven visat sig af Fullm.s öfverläggningar, att då man å ena
sidan velat sätta realisationens upprätthållande främst,, och till stöd
för denna åsigt åberopat §§ i reglementet, har man likaledes
haft andra §§ i samma reglemente att stödja sig pä, då man å anr,
dra sidan talat för det inflytande, en penningemdragning skulle
hafva på näringarne och för tillfredsställandet af individernes behof
att läna. En talare på f. m. har i ett ganska vidlyftigt anförande,
under åberopande af ett arbete, som snart vore att förvänta
från trycket, uttalat åtskillige åsigter, som efter mitt omdöme
och mina uppfattningar hafva ett och annat för sig såsom
principer betraktade; men jag hemställer, huruvida under de fcrv
hållanden, till hvilka vi hafva kommit, genom att en lång tid
hafva följt ett — jag medgifver det — oriktigt system, huruvida,
säger jag, rätta tidpunkten nu är att säga: flat justitia, pereat,
mandus? Ty otvifvelaktig! skulle, om man nu på en gång började
tillämpa alldeles, nya principer, följden blifva den, att en mängd
medborgare skulle gå en säker undergång till mötes, och derifrån
ett ganska stort elände för landet i allmänhet härleda sig. Såsom
jag nyss nämnde, har jag i min reservation uttalat åtskilliga an-,
märkmr, sorn jag ansett mig böra göra emot Utsk:s betänk. Jag
vill icke här upprepa, dem, utan uppmanar dem, som behaga fästa
något afseende derå, att genomläsa reservationen. Hvad jag huf*.
vudsakligast deruti lägger Utsk. lill last är, att Utsk., efter mitt
förmenande, icke bestämdt uttalat den princip, som bör stå främst,
eller att man, utan afseende på enskilda olyckor, derest sådane
icke skulle kunna undvikas, bör ställa realisationen främst, såsom
det enda och säkraste villkor derföre, alt hvad man äger, verfc--  ligen har något värde. Delta är af ett större och allmännare
intresse, än de partiella förluster, som verkliggörandet af denna
sats möjligen kunde åstadkomma. Detta har Utsk. väl på flere
ställen antydt, likväl icke i så bestämda ordalag, som jag skulle •
önskat, och jag instämmer i detta fall med en annan talare, Hr
Lefrén, som på f. m. kraftigt yrkat, att sådant måtte i bestämda
ordalag af Utsk. varda uttryckt. Emedlertid synes mig, att ibland,
det H. Ståndets ledamöter 2:ne meningar isynnerhet sökt göra
sig gällande: den ena nemi., att man till realisationens upprätthållande
bör gå tillväga på den, om jag så må säga, radicala vägen,
d. v. s. genom att, utan afseende på enskilda olyckor och
förluster, draga in sedelstocken och derigenom tvinga till sparsamhet
och hushållning samt en minskad import; den andra åter yrkar,
att man, utan alt taga i betraktande frågan om realisationens
alla förhållanden för framtiden, endast skall tänka på den närvaranden
nöden och släppa ut penningar. För mia del anser jag
484
Den iS December e. m.
på den punkt vi nu befinna oss, att begge dessa åsigler innefatta
ytterligheter, och att raan i delta, såsom i många andra fall, kan
gå en medelväg. Denna medelväg anser jag beslå deruti, allman
i frågan om lånerörelsen, later det förblifva vid livad det är oell
på samma gång garanterar Banken i afseende på dess inrättning
och rörelse så, att Banken kan, vid möjligen inträffande ofördelaktiga
conjuncturer, fortsätta sitt åliggande, alt vid anfordran inlösa
sine förbindelser. En talare på f. m., Gr. Frölich, har ansett,
att, för att vinna ändamålet med realisationen och Bankens
inrättning, det vore för Banken nödvändigt alt bibehålla lånerörelsen,
på det ali Bancostyrelsen måtte, när så behöfves, kunna
minska utlåningarne och derigenom inverka på Bankens ställning
och förhållanden emellan ylen reella valutan och den utelöpande
sedelstocken. Denna sats är visserligen riktig; men jag hemställer,
huruvida utförandet deraf ens är möjligt, man må paragrafera
huru man vill? Man har under öfverläggningarne inom BancoUtsk.
, som utgör en delegation af R, St., sett, alt ehuru dess
samtlige 36 ledamöter insågo vigten deraf, att realisationen icke
sattes i något äfventyr, så hafva de likväl, enligt hvad betänk,
utvisar, icke kunnat emotstå skriket på mera penningar i rörelsen.
Jag frågar då, huruvida det är rätt och klokt att skjuta ifrån sig
hvad man icke sjelf kan eller vågar utföra; om man kan påräkna
ändamålets vinnande genom att öfverlemna ett så beskaffadt
åliggande till Bancostyrelsen, och om man icke tvertom bör frukta,
alt denna, åtminstone pluraliteten deraf, oaktadt den bästa vilja,
slutligen måste gifva vika för de upprepade ropen pä lån, som
troligen icke skola kunna stäfjas förr, än de ropande fått sin vilja
fram? Gr. Frölich har gjort BancoUtsk. den förebråelse, att det
vill göra Banken rik och individen fattig. Resultatet är sant,
och jag beklagar att vårt lånesystem tagit den riktning, som det
gjort, nemi. alt staten accumulerar på den enskildes bekostnad;
men den värde talaren har varit orättvis i sitt bedömmande af
Utsk., då han sagt, att Ulsk. hyllat denna mening. Ulsk. har nemi.
väl ansett nödvändigt, att Banken har en bestämd fond, att
vid behof tära på; men Ulsk. har tillika föreslagit, att denna fond
icke skulle gå högre, än lill 10 millioner, och att det som infiyter
sedan detta maximum är uppnådt, skulle öfverlennes (ill Riksg.
cont. för att användas till Statens allmänna ändamål. Att likväl
detta icke mätte föranleda minskning af skalterne, utan åstadkommande
af större producliva företag är åtminstone min önskan i afseende
på desse räntevinsters användande. En annan ledamot, som
uppläst ett skriftligt anförande, har yttrat sig om orsakerne lill
vår nuvar. förlägenhet; han har bland annat åberopat förhållandena
med luxen och till och med ingått i en noggrann beskrifning
på luxuriösa middagar. För min del önskar jag, att vår
nation måtte komma i den belägenhet, att den kan tillegna sig
icke allenast våra alster, utan äfven utländningens, och om vi äro
i tillfälle att godtgöra honom derföre, torde någon anmärkning
dervid icke kunna göras. Deremot finner jag den egentliga orsaken
till vår fattigdom ligga i en böjelse hos nationen till fåfänga
Den 18 December e. m.
485
och afund jemte en brist på förmåga att cael idera. Likasom i
folkens råhetstillstånd, tänker man icke på framtiden, utan lefver
endast för dagen. Detta onda genomgår alla classer inom värt
samhälle; den ene vill i sitt lefnadssätt vara lika god som den andre,
och betraktar man förhållandet inom arbetesclassen, så finnér
man ofta, att om arbetaren på tvenne dagar förtjenar så mycket,
att han deraf kan lefva de öfrige dagarne af veckan, så befattar
han sig icke med något arbete under den återstående tiden, utan
lägger händerna i kors. På sådant sätt samlas inga rikedomar.
Samme värde talare har äfven gjort anmärkn. emot Utsk:s förslag,
att de ifrågakomne obligalionerne borde, för alt göras begärlige, af
Riksg.cont. utfärdas, på den grund, att K. M. -icke äger något inflytande
i Riksg.cont. och således icke kunde garantera att det
fullgör sina förbindelser. Detta är just förhållandet med Ranken,
der har K.. M. icke något alt säga; men om obligationerne utgifvas
af Riksg.cont., så kan K. M. garantera dem, derföre att 11. St.
enligt grundlagen äro förbundne att ansvara betalningen af Riksg.-  cont:s förbindelser, och fullgörandet deraf sker, om icke annorlunda,
genom åtagande af ökade skatter. Man säger i afseende
på desse obligationer, hvilka för åtskilliga ledamöter icke synas
vara särdeles populära, att de innefatta en väg till utländsk skuldsättning.
Jag tror, att deruti ligger ett mistlag. Den utländska
skuldsättning, som genom desse obligationer kan komma i fråga,
den är redan grundlagd genom 11. St:s föregående beslut. Det
finnes nemi. en § i nu gällande bancoreglemenle, som innehåller,
att Rancofullm., när så behöfves, äro berättigade att förskaffa sig
utländska län, (det heter visserligen creditiv, men är dock egentligen
ingenting annat än lån) ända till 2 millioner r:dr silfver;
och derigenom är ju redan den fruktade skuldsättningsvägen beträdd,
i fall någon sådan behöfver komma i fråga; och det är
just för att minska behofvet af skuldsättning, som Utsk. föreslagit
utvägen af obligationer. Det är nemi. gifvet, att om den metalliska
cassan skulle komma i den ställning, att Bancostvrelsen icke
sage annan möjlighet att upprätthålla förhållandet emellan silfver
och sedlar enligt hvad vederbörligt vore; sä skulle styrelsen tillgripa
den utvägen, att skaffa sig utländska creditiver, hvarvid, om
det vore fråga om en större summa, naturligtvis skulle erfordras
underhandlingar med främmande handelshus, som skulle lemna
lånet, och hvilket allt möjligen skulle kunna föranleda så stor
tidsutdrägt, alt då ändlligen lånet vore beviljadt och färdigt att
indragas, crisen måhända redan vore öfverslånden och vexelcurscn
så förändrad, att silfret kunde ingå på en naturlig väg. Om man
nu åter, såsom (Ilsk. föreslagit, förser Banken med obligationer
till ett ringare belopp, föreslagna till 500 r:dr, men nedsatte ända
till 125 r:dr; sä säger det sig sjelf, att man i mån af behof
kan utsläppa 10, 20 eller 100, allt efter som förhållandena föranledde,
och icke nödgas på en gång vidtaga en åtgärd, som efter
någon tid måhända kunde anses obehöflig.
I Utsk:s betänk, förekommer äfven en punkt om privatbankerne,
emot hvilken jag hört åtskilliga anmärkmr framställas. Man
486
Den 18 December e. m»
säger, att Utsk. genom densamma uttalat en åsigt till desse backers
förmån, och att man dermed har tagit på hand för dess existence.
Jag ber att få yttra några ord i afseende på desse privatbanker,
som blifvit icke blott impopulära, utan äfven, för att säga
ordet rent ut, hatade. Jag är sjelf icke delägare i någon af
dessa banker, och har således icke det ringaste privatintresse i
detta afseende. Jag medgifver, att dc hafva sina olägenheter^
hvaribland de hufvudsakligaste bestå deruti, att deras mynt icke
kan användas i uppbörden eller vid sådane tillfällen, då enligt lag
ett legalt mynt bör komma i fråga, hvarigenom de hos allmänheten
förorsaka bryderi. De hafva dessutom troligen funnit mycken
afund, derföre att man fästat sig vid de stora vinster, som actieägarne
dragit af denna rörelse. Jag vill icke ingå i något bedömmande,
huruvida dessa äro för stora eller icke; hvad som är
säkert är, att de som deltagit deruti hafva utsatt sig för en icke
obetydlig risk, genom det betalningsansvar, som de iklädt sig*
Då de emedlertid redan finnas med en utsträckt utlåning och en
circulerande sedelmassa, och dessutom inom orterne för affärsmännen
medföra beqvämlighet, så lärer man väl finna, att de nu icke
kunna på en gång borttagas, såvida man ej vill sälta någonting
annat i deras ställe. Då blifver frågan: hvad skall man sätta i
stället? En talare har önskat, att Banken skulle etablera filialcontor
i orterne, och genom dessa låna ut, hvad som förut i sådan
väg från privatliankerne utgått. För min del tror jag dock, att
detta vore ett det aldra olyckligaste beslut. Man vet redan, att
Bankens utlåningar här i Stockholm, oaktadt bästa vilja hos dess
styrelse, icke kunnat ändamålsenligt bedrifvas, ty den kan ieke
vara i tillfälle att känna de lånesökande, som sig bör, då låndistrictet
innefattar mer än halfva Riket. Skall en utlåning bedrifvas
med nytta, bör det ske sålunda, alt penningarne utlånas i
productiv väg, d. ä., att den som erhåller lånet, använder detsamma
för att öka sina tillgångar, men icke för att tillfredsställa sin
fåfänga eller för någon tid uppskjuta en i alla fall oundviklig sjelfförvållad
undergång. Huruvida åter penningelån utlemnas i den
riktning jag nyss omnämnt eller icke, det kan ingen bättre bedomina,
än den enskilde; och denna fördel tillkommer privalbankarue
vid bedrifvandet af deras lånerörelse. En tänkare har framställt
såsom en paradox, att man endast bör låna åt sådane, som
icke vilja låna. Den låter i sanning besynnerlig, men blifver riktig,
om man reducerar den derhän, alt man endast bör låna åt
den, som har säkerhet. Säkerheten kan dock vara af 2:ne slag;
nemi. reel, då hypotheker finnas, och moralisk, då redbarhet i
karakteren försäkrar, att det medgifna lånet skall rätt användas och
följaktligen äfven återbetalas. Sådant kan icke den centraliserade
styrelsen för ett penningeverk bedömma, utan är detta blott möjligt
för den enskildes kännedom. Jag skulle derföre för min del
tro, att det lyckligaste sättet för att undanrödja olägenhelerne,
men bibehålla fördelarne af privatbankarne vore, att åstadkomma
sådane associationer, deruti Staten deltoge med de enskilda medborgarne
och associationen rörde sig med statsbankens penningar.
Den 18 December e. m.
487
Ilvad jag nu härom i korthet haft äran anföra, skall jag, i
händelse, såsom jag förmodar, betänk, blifver återremitteradt, söka
att i Utsk. närmare utveckla.
O
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Atskillige ledamöter
så väl inom som utom BancoUtsk. hafva dels uti här afgifna skrifllige
och muntlige anföranden, dels ock uti de reservationer, hvilka
åtfölja Utsk:s betänk., anklagat Utsk:s majoritet derföre, att Utsk.
skulle obehörigen hafva gifvit vika för det allmänna ropet pä elt
vidgadt rörelsecapital och föreslagit R. St. att ännu ytterligare, under
närvar, för Bancorörelsen critiska period, öka sedelstocken.
Till desse Hrr vågar jag ställa den anhållan, ali de ville något
närmare bestämma på siffran sina uppgifter, emedan jag icke är
i stånd att i Utsk:s betänk, hafva upptäckt någon annan positiv
förhöjning af sedelstocken, än 107,000 r:dr på fastighets belåningen
och 63,000 r:dr såsom fond till belåning af actier och puplika
papper. Alla andra förhöjningar gälla föreslagne creditiver,
och höra således till en helt annan rörelse, än den egentliga och,
såsom det vill synas, skadligaste lånerörelsen. Utsk. har dessutom
beräknat, att den stora summan af desse creditiver, ända till och
med 1,000,000 ndr, skulle komma alt för beständigt blifva innestående
och sålunda höra till de outtagne medlen. Då nu förhöjningen
inalles icke utgör mer än 900,000 ndr, så återstår
■emedlertid 700,000 r:dr, som äfven, under förutsättning alt allt
uttages, som hittills utgått, i alla fall blifva innestående. Utsk.
har visserligen föreslagit en förhöjning af 448,815 r:dr 25 sk. 4
r:st. på creditivet för handels- och näringsdisconten; men Utsk.
bar icke positivt bestämt, att denna summa ovillkorligen skall utlånas
och utgå, utan har Utsk., enligt 12 punkten, som förut i
dag af en ledamot blifvit för H. Ståndet uppläst, hemställt, att Bancofullm.
må, då de finna sådant med Bankens fördel och säkerhet
öfverensstämmande, vägra nya lån och creditiver, äfven när intet
är att anmärka emot säkerheten. Det är således klart, att
ehuruväl creditivet för Handels- och Näringsdisconten är föreslaget
alt utgöra 3^ millioner, så kan det väl hända, att denna summa
blifver förminskad lill ett vida mindre belopp, och att således den
utelöpande sedelstocken icke blifver förökad roed 448,815 r:dr,
25 sk. 4 r:st. Det är så mycket sannolikare, att sä icke kommer
att ske, i fall Bankens ställning icke skulle tåla denna förhöjning,
som Fullmäktige, i händelse betänk., sådant det nu är, i afseende
på den 12 punkten blifver bifallet, erhålla föreskrift, att indraga
lånerörelsen, då Bankens ställning det fordrar. En värd ledamot
har på f. m. vid 12 § anmärkt, att han icke anser det deruti
förekommande stadgande: ”att Bancostyrelsen äger rättighet alt
vägra nya lån och creditiver”, tillfyllestgörande för de principer,
hvilka han anser böra ligga till grond för R. Sl:s lagstiftning öfver
bancorörelsen, utan är den värde ledamotens tanka, att R.
St. skulle föreskrifva, alt när Bankens ställning så fordrar, så skola
Fullm. indraga lånerörelsen, och anser han derigenom lånerörelsen
böra ställas i andra rummet, hvaremot l:sta rummet skul
-
488
Den IS December e. m.
le tillegnas Bankens förmåga i afseende på vexlingen. Jag får
likväl hemställa, huruvida i lag annorlunda kan stadgas, än som
Utsk. föreslagit? Om vi föreställa oss den föreskrift gifven åt Bancofullm.
, att de skola, när Bankens ställning så fordrar, indraga
och förminska lånerörelsen; så sätter lagstiftaren derigenom Bancofullm.
i nödvändighet att bedömma om och när Bankens ställning
sådant fordrar. Nu finnes här i 12 § det stadgande föreslaget:
”då styrelsen finner sådant med Bankens fördel och säkerhet
öfverensstämmande;” jag tycker att det ena ordet kan vara
lika godt som det andra. Jag vill blott antyda, att ingenting är
vunnet genom en så beskaffad förändring, om man icke är i stånd
att uppgifva den gräns eller de kännemärken alt så definiera den
allmänna rörelsen eller Bankens ställning vid den tidpunkt, då
operationeu skall ske, att Bancofullm. icke derpå kunna misstaga
sig. Jag skall således taga mig friheten uppmana den värde ledamoten
att lemna Utsk. en bestämd definition på den Bankens
ställning, då det genom lag skulle vara ovillkorligen nödigt för
Fullmäktige att indraga'lånerörelsen, hvarom jag anser Utsk:s föreskrift
i 12 § vara liklig.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag erkänner, att Utsk.
i detta betänk, nedlagt mycken förtjenst. Om man också icke kan
instämma uti allt hvad Utsk. deruti föreslår, sä har likväl Utsk.
utredt förhållandena, framställt dem ganska klara för K. St. och
äfvenväl försökt att genom allvarliga och vigliga förslag föra våra
hankförhållanden på den väg, som Utsk. har ansett vara den rätta.
Dä jag nu tager mig friheten att vid Utsk:s betänk, göra åtskilliga
anmärkmr, ber jag, att detta icke mätte anses såsom något
klander i sjelfva hufvudsaken, utan ber jag Ivertom få förklara,
att jag mycket betydligt instämmer i den syftning, som Ulsk:s
förslag afser. Jag vill icke uppehålla mig vid grundsatserue i allmänhet
, utan till undvikande af tidsutdrägt gä till det praktiska
af frågorna i den ordning, som Utsk. funnit för godt att framställa
dem.
Först framställer Utsk. frågan om grundfonden, som enligt
Utsk:s förslag skall bestämmas till 10 millioner; kommandes allt
hvad som efter afslutade räkenskaper till Banken derutöfver inflyter,
att till statsbehof användas. Under nuvar. omständigheter
instämmer jag helt och hållet i denna grundsats. Hvad beloppet
af 10 millioner angår, så måhända skulle jag icke vilja sträcka
tillökningen uti fonden så långt, såvida vi icke redan vore vid
detta belopp; men dä sådant öfverskott i Banken finnes och jag
icke vill ifrågasätta, att utgifva öfverskotlet uti sedlar, utan någon
fond i motsvarande reel valuta, så instämmer jag härutinnan med
hvad Utsk. föreslagit.
Uti 2 punkten säger Utsk., att grundfonden skall bestå af 5
millioner lili obligationer. Jag anser likväl, att Bankens grundfond
kan helt och hållet få bestå af obligationer, såvida de nemi.
äro räntebärande; äfvensom jag anser, att obligationernes beskaf
fen
-
Den 18 December e. m. 489
fe »het val bör omnämnas, dock icke förmedelst namn på dem, som
endast inom Riket äro kände, ulan anser jag, att Utsk. i detta
afseende mätte inskränka sig lill följande bestämmelse: ”räntebärande
obligationer, som äga full credit på utrikes handelsplatser.”
Uti 3 punkten kommer Utsk. till det förslag, att sedan beloppet
af de Riksg.cont:s obligationer, som Banken redan innebar,
blifvit genom capilalafbetalniugar nedsatt från 3,608,000
till 3,500,000 r-.dr, alla vidare capilalafbetalningar å dessa obligationer
upphöra. Härutinnan kan jag icke instämma. Jag är af
den tanka, att, dä man nu vill öfvergå till att begagna sig af
Riksg.conl:s obligationer i större män än hittills, då man vill grunda
Bankens säkerhet och anseende på dem, dä får man icke börja
med att afstå från den rätt man redan förut bar på de obligationer
man äger, och icke eller vänja Riksg.cont. eller dess principaler
vid alt slippa med sä godt pris, som det att icke fullgöra
de åtagna förbindelserna. Jag anser således, all capitalafbetalningen
bör fortgå.
Uti 6 punkten föreslår Utsk., att utlåning emot pant af Låncbanco-obligalioner
och silfver-sedlar må från oell med 1S45 års
början upphöra. Häruti kan jag icke eller instämma. De som
äro ägare af dessa obligationer, hafva hittills på Banken gjort sä
stora förluster, att man väl bör unna dem alt kunna få belåna
obligationerue i Banken, när de dervid finna sin uträkning. Icke
vinner Banken derpå, men icke eller förlorar den; den bar vunnit
så mycket förut på iuneluifvarnes af dessa obligationer bekostnad,
att jag för min del tror, det man ej bör ändra hvad som
dem i detta afseende förut blifvit lofvadt.
Uti 7 och 8 punklerne föreslår Utsk., alt Bankens utlåning
till städer och corporationer samt til! skiften och odlingar, äfvensom
utlåningar pä namn och reverser med omsältningsrält genom
Bancodisconten i Stockholm samt Lånecontore» i Götheborg och
Malmö, må till Riksg.cont. ölvertlyttas. Delta är då en liufvudfråga.
Att någon åtgärd för att förse Banken med medel att förstärka
sin metalliska cassa mäste vidtagas, är uppenbart. Visserligen
kan för ögonblicket någonting i detta afseende icke vara så
af nöden; men då man ser på fortgången af Bankens affärer under
de sislförflutne 10 till 15 åren, så finnér man, att andra medel,
än dem Banken nu har all disponera, mäste användas för att
försäkra Bankens bestånd eller uppehålla dess förmåga att fullgöra
sina förbindelser. Dä man 1830 bade 6,341,000 sp , år 1S36
7,161,000 och 1841 6,301,000; så stå vi vid 1843 års slut vid
icke fulla 3 millioner, och nu den 16 Nov. vid 3,226,000. Nalman
tillika lager i betraktande allt det silfver, som genom lån utrikes
till Riket inkommit och kommit Banken lill godo; så finner
man lätt, att hela det silfverbelopp, som 1836 fans i Banken, har
vandrat ut öfver hafvet. Då nationens allmänna hushållning har
en sådan riktning, så att man, i st. f. att samla capitaler, förstör
eller småningom bortnöter dem man äger; sä är det icke att räkna
på, det industriel idoghet och sparsamhet så snart skall sätta
5 H. 02
490
Den 18 December «. m.
oss i stånd att på den naturligaste vägen inbringa den reella valuta,
som uti Banken kan erfordras. Visserligen är det att hoppas,
att framdeles småningom så kan ske; men då enda sättet alt
lägga en grund för nationalcrediten är idoghet och sparsamhet,
och vi i vår nuvar. ställning icke kunna räkna på dessa de hufvudsakligaste
hjelpmedlen dertill, så måste sådane vidtagas, som
kunna uppfylla ändamålet för någon längre tid. En sådan, i min
tanka ganska riklig åtgärd, är att förse Banken med stats- eller
riksgäldsobligationer, genom R. St:s beviljande utfärdade och af
K. M. sanctionerade. Alt sådane icke kunna utgifvas frän Banken,
det synes mig klart. Jag vill icke längre uppehålla mig vid
den detaljfrågan; men hufvudfrågan är, huruvida någon öfverflyttning
till Riksg.cont. af Bankens lånerörelse till större eller mindre
del bör äga rum; om icke Banken skulle kunna erhålla Riksgcon(:s
obligationer i atla fall, såsom ett medel för att upprätthålla
sin förmåga att fullgöra sina förbindelser. Detta sistnämnda anser
jag väl för min del böra kunna ske; men då under den nuvar.
opinionens, upplysningens och omdömenas ställning, jag icke kan
förvänta, att så kommer att ske; så tillstyrker jag till en början
öTverflyttning af en del af Bankens lånerörelse till Riksg.cont., dock
utan att anse, det utlåningen på namn oeh reverser, eller den vanliga
discontlånerörelsen, bör lill nämnde Conior nu öfverffyttas.
Jag anser nemi. det vara bättre oeh lämpligare, att till Riksg.-  cont. öfverflytta fastighetsbelåningen och derjemte lånen till städer
och corporalioner, odlingar och skiften, hvilket alltsammans utgör
en temligen betydlig summa, något öfver 7 millioner r:dr b:co.
Ofvei flyttningen af Bancodiscontens utlåningar, jemte Bankens lån
till släder och corporalioner, samt till skiften och odlingar skulle
uppgå till 9 millioner, hvilket i min tanka är mera än som erfordras.
Banken har redan 3,608,000 i Riksg.conUs obligationer,
och kommer dertill något öfver 7 millioner, så blifver mera än
TO millioner i Riksg.cont:s obligationer Bankens tillhörighet, hvilket,
enligt mitt förmenande, är tillräckligt för Bankens behof.
Hvarföre jag anser, det fastighetsbelåningen snarare bör till Riksg.-  cont.'öfverflyttas, det torde jag måhända böra närmare tillkännagifva.
Det är nemi. först och främst derföre, alt de penningar,
sorn af Banken äro ullånle mot säkerhet i fastighet, silfverlänen
inberäknade, och hvilka sammanlagdt uppgå till mera än 6 millioner
— dessa penningar äro fästade för allt för många år, för
att Banken deruti för sin rörelse skulle kunna äga den ringaste
tillgång. Den ringaste är måhända oriktigt sagdt, då capilalinbetalningar
äfvensom räntor inflyta; dock äro dessa otillräcklige,
för att någon större disponibel tillgång för Banken derigenom
skulle kunna beredas. Någon realisation af dessa lånehandlingar,
för att derigenom anskaffa reel valuta, är icke eller möjlig. Riksg.cont.
åter, som man väl icke kan förvänta utlemnar några obligationer,
utan motsvarande valuta, (inner i dessa faslighets-lånehandlingar
en fullkomlig säkerhet för allt hvad det i obligationer utgifver.
Visserligen skulle man kunna säga, att en sådan öfverflyttning
vore öfverflödig, enär man bör förmoda, att Bancostyrelsen, då
Den 18 December e. m.
Banken är delad uti 2:ne delar, Lånebank och Vexelbank, borde
kunna förvalta dera i alla fal! utan sådane hjelpmedel. Jag vill
ej bestrida detta; men erfarenheten gifver dock vid handen, alt
Bancostyrelsen, sora är ansatt från 2:ne håll, har ganska svårt
att vidmakthålla Bankens nödvändiga säkerhet mot alla de lånesökande,
sorn begära och fördra understöd. Understundom inträffa
äfven för de lånesökande sådane omständigheter, som ursäkta deras
enträgenhet. Sådana förhållanden äro för närvar, för handen;
vi alla känna dem, jag behöfver icke derföre upprepa dem. Utan
orättvisa kan man icke annat än erkänna lånebehofvens verklighet
för det närvar., 'och att sedan Staten så mycket har iuledt
på den banan, de lånesökande med någon rättvisa kunna af Staten
fordra sådane åtgärder, hvarigenom de blifva, icke hulpne,
men dock icke eller störtade; att således det är ett åliggande för
R. St., att icke, genom fortfarande indragning af sedlar, genom en
fortfarande utsträckning af sina medel, att från allmänheten uppsuga
vinster, försätta de lånesökande i sämre belägenhet än de
äro; utan att Staten tverlom bör söka genom sådane åtgärder,
söm kunna lätta rörelsen, befordra möjligheten för dem att utan
undergång kunna fortfara i deras näringar. Jag ordar icke för
någon sedelemission, utan anser, att rörelsen bör på annat sätt
lättas, emedan med det stillastående, som penninge-circulationen
för närvar, har, näringarne lida ganska betydligt. — Emedlertid
måste naturligtvis hos många det nya förslaget, att lill Bankens
disposition öfverlemna Riksg.cont:s obligationer, väcka mycken farhåga,
att delta i lidens längd kan leda till missbruk,, som kunna
förorsaka statsförtusler. Genom ett oförsigtigt och oriktigt liandhafvande
är detta visserligen möjligt ; men huru skall det. vara
möjligt alt i något fall förekomma förluster, om man handlar
oförsigtigt och oriktigt? Andamålet måste vara, att genom,riktiga
medel sätta Banken uti den ställning, alt den möjligen och med
säkerhet kan under alla inträffande händelser fullgöra sina åligganden,
och alt sedan till Bancofullm.. utse personer, för hvilka
man har förtroende och hvilka man tror förslå sådana saker, samt
slutligen med fullt förtroende öfverlemna ärendernas behandling i
deras händer. Mot missbruk bar man åtskilliga controller, hvaraf
R. St:s sammanträde hvart 3:dje år är den största; likväl torde
vid en sådan reglering af dessa förhållanden, som är i fråga, jemväl
åtskilliga andra omständigheter böra tagas i betraktande, delssåsom
börande utgöra säkerheter för att undgå de fruktade farhågorna,
och dels såsom tillägg till de medel, som man anser böra
till Fullmäktige öfverlemnas, för befordrande af Bankens bästa
och rörelsens ändamålsenliga gång. Man kan visserligen förmoda,
alt Riksg.cont:s obligationer, om de äro ouppsägbara, kunna genom
försäljning förvandlas till silfver; men likväl torde sådane
conjuncturer inträffa, helst då penningeverlden icke är van vid
Svenska obligationer, att dessa ofelbart skulle förlora betydligt i
värde. Jag anser derföre, att de obligationer, som Riksg.cont. öfverlemnar
till Banken, böra tili en del vara uppsägbara, t. ex.
efter 1 och 2 års förlopp, och till en del ouppsägbara; börandes
4i)2
Den 18 December e. m.
det lill Bancofullm. öfverlemnas ali bestämma användandet af den
ena eller andra sorten, allt eller de omständigheter, sorn med
Bankens största fördel kunna vara förenade. Bankens fördel är
vanligen alllid, att obiigationerne äro ouppsägbare, så vidt nemi.
de kunna försäljas ulan betydlig capilalförlust; men om della ej
kan ske, så äro de pä 1 eller 2 år uppsägbare, om dessa kunna
försäljas lill pari, mera med statsverkets fördel öfverensstämmande;
ty pä denna tid af 1 eller 2 år kunna omständigbeterne hafva
förändrat sig så, att man måhända har lätt för att liqvidera dem.
Jag anser utur denna synpunkt äfvenväl, att Baucodisconten bör
för närvar, vid Riksbanken qvarblifva. En reservant inom BancoUtsk.
, Frih. Rappe, har varit af denna tanka, och dä han utvecklat
denna mening i flera punkter pag. 11 och 12 af reservationerne,
torde det icke vidare behöfva nu upprepas samt nedskrifvas
och till Utsk. remitteras, utan anhåller jag blott att i
dessa punkter fä med honom mig förena. Jag anser, alt Bancodisconten
bör under Bankens administration qvarblifva, allt intilldess
att man, på sätt i 26 punkten säges, kommit så långt, att
man vänjt sig att nti Handels- och Näringsdisconten discontera
vexlar. Då denna fond användes endast till disconlering af vex!ar,
då anser jag liden först vara inne, att Baucodisconten till
Riksg.cont. öfvertlyllas, såvida då Riksg.cont. kan hafva behof af
dessa capitaler för andra ändamål. Dessa ändamål, som äfven
uti BancoUtskis förslag äro till någon del omnämnde, vore, att
använda dem till att bilda associalionsbanker i ot terne med en del
private delägare. Då våra nuvar. privatbanker upphöra och andra
banker uppkomma i deras ställe samt man anser, alt några privatbankssedlar
icke vidare böra vara i omlopp, utan att alla våra
allmänna rörelsemedel, med undanlag af privata invisningar och
vexlar, böra vara bancosedlar, dä tror jag måhända det vore
lämpligast, att Staten bade sin hand med uti dessa provinsbanker
och alt det blifver associalionsbanker emellan Staten och enskilde.
Huru och på hvad sätt detta skall uppgöras, det blifver en annan
fråga, som måhända för närvar, det torde vara alltför tidigt att
vidröra, enär jag förmodar, att BancoUlsk. inkommer med något
vidare utlåt, i afseende på förhållandena med privatbankerne. —
Banken kan äfvenledes hafva någon fördel af att sjelf dirigera
Baneodiseontens utlåningar. Det kan måhända behöfvas, att någon
indragning på lånerörelsen eller någon öfverftyltning af en
och annan del deraf från ett ändamål till ett annat, som är angelägnare,
bör äga rum, och då är Bankens tillgång i Discontfonden
så beskaffad, att Banken väl deraf kan använda någon del
till att låta utgå uti en nyttigare lånerörelse och som bättre befordrar
allmänhetens bästa.
Den 9 punkten af Utslcs utlåt, skulle, om hvad jag anser
vara det rättaste af Utsk. antages, till största delen förfalla och
blott sisla mom. egentligen komma alt qvarstå eller att: ”den
uppkommande behållningen må kunna användas årligen lill inlösen
af de lill Banken utgifne obligationer, genom uppköp af så
Den 18 December e. m.
493
stort antal obligationer, som i sådant afseende erbjudes och tillgängen
medgifver.”
Att, på sätt Utsk. i 10 punkten säger, K. M. skulle garantera
de obligationer, som af Riksg.cont. skulle utgifvas, det är
naturligtvis nödvändigt, på det att dessa obligationer må hafva
någon credit utomlands. Delta förutsätter likväl, att K. M., för
att kunna garantera dem, skulle äga att när som helst inhemta
kännedom om Riksg.conhs ställning, hvilket åter icke strider emot
grundlagen, såvida nemi. som en föreskrift i denna syftning lemnäs
af R. St. lill deras Fullmäktige i Riksg.cont. Enär 67 §
Reg.F. innehåller: ”Konungens ombud i Riksg.cont. beviste ej
Fullmäktiges sammankomster oftare, än dä Fullmäktige åstunda,
att med honom öfverlägga”; men häraf synes, alt K. M:s ombud
icke har denna rättighet, så vida han ej särskildt af Riksg.fullm.
dertill bemyndigas; så torde ett stadgande i detta afseende böra
i reglementet för Fullmäktige i Riksg.cont. intagas.
Utsk. föreslår uti 11 punkten: ”alt ett maximum bestämmes
för hvarje gren af den lånerörelse, som Banken kommer att bibehålla,
dock under iakttagande, att då någon del af de fonder,
hvilka blifvit anvisade för utlåning genom Handels- och Näringsdisconten,
på adier och publika papper eller på guld, silfver och
jern m. m., under en eller annan månad icke kunnat i någon
eller några af dessa låne-rörelsegrenar användas, Bancofullm. äga
alt för en lid af högst tre månader öfverlemna de varande beliållningarne
till den eller de af ofvanberörde låne-rörelsegrenar,
som deraf äro i behof, med villkor likväl, att i händelse medlen
derförinnan blifva för sina ursprunglige föremål erforderlige, desamme
dä genast återtaga.” Att ett maximum för hvarje gren af
Bankens lånerörelse bestämmes, det anser jag vara riktigt; men
att från den rörelsen, hvars maximum icke är upphunnet, någon
öfverllyttning af medel skulle förcskrifvas alt i allmänhet böra
ske till en annan länerörelsegren, det anser jag icke vara riktigt;
ty då skulle merendels bända, att när den förstnämnde rörelsen
åter kräfde sitt maximum, så vore det på annat ställe så fästadt,
att det ej kunde derifrån lossas, förr än efter cn längre tids
förlopp.
Hvad 13 punkten angår, att minimibeloppet för lån emot
pant af guld och silfver må bestämmas till 10 r:dr b:co, så instämmer
jag deruti helt och hållet. Detta yttrande kunde visserligen
anses vara öfverflödigt; men då jag förnummit, att denna
punkt inom Utsk. varit föremål för mycken discussion, och sålunda
måhända äfven kunde föranleda någon sådan inom det II. Ståndet;
så anhåller jag få förklara, det jag anser Utsk:s förslag i
denna del vara välgrundad!.
Den 14 punkten åter, som hänvisar till ett annat ställe i
Ulsk:s utlåt., der det säges, att lån på guld och silfver skall vara
inskränkt till ett visst belopp, kan jag för min del icke biträda.
Detta belopp är utsatt till 400,000 r:dr. Jag anser dock, att lån
på pant af guld och silfver kunna utgifvas till hvilka belopp som
helst, emedan pant af guld och silfver är lika godt, som guld och
494
Den 18 December e. m.
silfver. Likväl tror jag en’ olägenhet vara derutinnan, att den
tid af ett år, som är medgifven för dessa låns återbetalning, är
för lång. Enligt min tanka, borde den inskränkas till 6 månader.
Då Banken har sina lån i allmänhet på papper, tror jag
snarare en fördel vara, om man låter summorna af lånen på guld
och silfver stiga till ännu högre belopp, än det af Ulsk. föreslagna*
Lånen på guld och silfver samt på exportabla effecter i allmänhet,
anser jag aldrig böra från Banken skiljas; äfvensom jag icke
eller anser, att dessa sistnämnde lån böra inskränkas inom ett
visst ovillkorligt belopp. Framdeles kan det inträffa hvad som
varit händelsen förlidne år, nemi. att utförseln af jern afstannar
eller åtminstone försvåras, hvilket förhållande, om det en längre
tid komme att fortfara, skulle, i fall jernet icke kunde få i Banken
belånas, göra det särdeles svårt för tillverkarne af denna vara,
att med deras rörelse fortsätta. Utsk. har föreslagit, att den
summa, som skulle kunna utlånas mot pant af guld och silfver,
jern, koppar och andra vågförde effecter, måtte bestämmas till
3,500,000 r:dr sammanlagdt. Jag åter anser, att då jernet hopar
sig på vågarne, och således vår export icke går som vanligt,
samt i följd deraf benägenhet är för silfret att ur Banken utgå,
då bör man väl ej lemna ut bancosedlar för detta jern lill mera
än ett visst belopp, t. ex. till 2£ millioner; men derutöfver anser
jag dessutom, att Banken utan något äfventyr kan lemna ut lån
på så sätt, att Banken lemnar de lånesökande räntebärande sedlar,
som gå med 2j proc. ränta, och hvilka sedlar efter viss tid,
3 eller 6 månader, vid anfordran, af Banken inlösas. Bancofullm.
kunna då, allt efter omständigheterna, utsätta tiden för inlösen af
dessa sedlar, hörandes jag äfven tillägga, att dessa lån naturligtvis
skola bära en högre ränta än de vanliga jernlånen, t. ex. 6
proc. Jag anhåller, att BancoUlsk. måtte taga denna vigtiga sak
i närmare skärskådande.
Uti 20 punkten har Utsk. förslagit, ”att B. St. måtte uti
circulations-capitalet, emot inteckning i fast egendom på landet
och i städerne, bevilja en tillökning af 1 million r:dr b:co.” När
man granskar detta förhållande, så inskränker sig hela den tillökning
i den utelöpande sedelstocken, som häraf skulle uppkomma,
endast lill ett belopp af 167,000 r:dr. Denna summa är
obetydlig; och ehuru jag visserligen anser ett utgifvande af sedlar
utan reel valuta i allmänhet oriktigt; så har jag likväl ingenting
att härvid erinra, utan instämmer således derutinnan, att 6,500,000
r:dr må anses såsom lånefonden för fastighetslånen, hvilken fond
bör lill Riksg.cont. öfverlemnas, under iakttagande vid skeende
utlåningar af den proportion emellan stad och land, som 21 §
utstakar. Fastighetsbelåningen, som, efter hvad jag vill minnas,
under 2:ne förutgående epoker ägt rum, är, såsom orden äfven
uttrycka, hypolhekslån och uppfyller ungefärligen samma ändamål,
som hypotheksföreningarne, ehuru i ganska liten skala. Det är
att förmoda, och äfven skulle jag tro, att våra lagar icke lägga
något hinder deremot, att hypotheksföreningar framdeles i större
scala i Rikets öfriga provinser, på samma sätt som i Skåne, skola
Den 18 December e. m.
495
uppkomma. Då fastighetsbelåningarne äro för de många små jordägarne,
så behöfva icke dessa hypotheksföreningar nedgå så lågt,
som uti R. St:s verk sker, utan kunna de måhända stanna vid de
summor, der fastighetsbelåningarne, som R. St. nu medgifva, begynna,
eller vid 6000 r:dr. Jag anser således af vigt, att hypotheksföreningar
i en framtid må kunna komma till stånd, såvidt
nemi. de kunna grundas på inhemska capitaler; ty att grunda
dem på utländska, det skulle jag anse vara olyckligt. Det förutsätter
naturligtvis, att de först småningom, sedan de blifvit grundlagde,
kunna träda i verket; och då torde just tidpunken vara inne
att Staten har sin hand med deruti, äfvensom det i min tanka vore
nyttigt, om Riksg.cont. då blefve medelpunkten för de särskilda
provincialföreningarne, i hvilket fall fastighetsbelåningen måhända
kunde af Riksg.cont. till dessa föreningar öfverlemnas. Jag vill
icke vidare ingå i delta ämne; jag har blott velat antyda, alt
det, måhända i en aflägsen framtid, kan på detta sätt lämpligast
ordnas.
Uti 23 punkten kommer Utsk. till belåning af adier och publika
papper. Jag anser, att denna utlåning bör sammanföras
med Handelsdisconten, dit den egentligen hörer, helst när, på sätt
26 punkten nämner, Handelsdisconten kommer att sysselsätta sig
med discontering af vexlar och accepterade invisningar.
Uti 25 punkten föreslår Utsk., ”att fonden för utlåning genom
Handels- och Näringsdisconten må bestämmas till en summa
af 3,500,000 r:dr b:co”. Härvid har jag ingenting att erinra,
såvida man tillägger, att, derest cursen stiger, minskning i denna
utlåning skall äga rum, på det sätt och till den grad, som Fullmäktige
finna för Rankens bästa nödvändigt. Jag anser denna
åtgärd vara ganska angelägen och en så beskaffad föreskrift böra
Bancofullm. till efterrättelse lemnäs.
1 sammanhang med denna fråga, torde det tillåtas mig at
upptaga ett nytt ämne. Jag anser nemi., att den upplåning af
allmänheten, som hittills skett i Handels- och Näringsdisconten,
och som Utsk. nu finner för godt föreslå skola upphöra, vid vissa
tillfällen, såsom det ännu torde vara i mångas minne att fallet
var för åtskilliga år tillbaka, är af stor nytta; hvarföre jag i kraft
af denna erfarenhet anser det böra stadgas, att allmänheten äger
att, med Fullmäktiges begifvande, i Banken öppna upp- och afsknfningsräkningar.
För alt undvika de vidlyftigheter, som ovillkorligen
måste blifva en följd, om smärre summor sålunda i Banken
insattes, skulle jag tillstyrka, att minsta summan för detta ändamål
bestämdes till 1200 r:dr. För dessa insättningar skulle
Banken lemna ut sedlar med 2j proc. ränta, och hvaraf den minsta
skulle vara på 300 r:dr, uppsägbare efter 3 månaders förlopp
samt börande derefter inlösas a vista. Banken kände då alltid
huru många sådana sedlar, som voro ute och förfallne, samt kun
de
således bereda sig tillgångar till desammas inlösen när de företeddes.
Ett maximum af desse upp- och afskrifningsräkningar
torde dock vara nödvändigt, och skulle jag anse detsamma böra
uppgå lill 2 millioner; hvarjemte inga assignation^ på sådane
49G
Den 18 December e. m.
räkningar skulle vara tillåtna, och hvilket missbruk icke eller gerna
kan komma i fråga, enär den som gör insättningen genast får
motsvarande valuta. De derigenom till Banken inflytande penningarne
kunde då användas uti Handels- och Näringsdisconten lill
disconlering af vexlar, eller också, i fall man finnér för godt alt
antaga ett annat förslag, som jag anser skulle betydligt bidraga
att lätta den allmänna rörelsen, nemi. att öppna creditiver i Banken,
skulle desse medel kunna på detta sättet användas. Det torde
vid första påseendet vara i ögonen fallande, att ett medgifvande
af dylika upp- och afskrifningsräkningar skulle för allmänheten
vara af stor nytta, pä samma gång som det för Banken icke
medförde någon förlust. Då man sålunda kan befordra det allmännäs
fördelaktigare gång, utan någons skada, anser jag det äfven
böra ske.
Den 26 punkten omtalar: ”att nu gällande villkor för utlåningen
genom Handels- och Näringsdisconten mätte i sä målto
förändras, alt ifrån och med år 1845, inrikes vexlar och accepterade
invisningar, betalbara i Stockholm, Götheborg eller Malmö
och ställde på högst sex månader, disconteras emot 4 proc. ränta,
företrädesvis för andra papper, hvilka hädanefter såsom hitintills
få belänas emot 5 proc.” Delta anser jag för min del
vara en mycket vigtig och angelägen sak; men alt disconleringen
skall ske mot 4 proc. ränta och 6 månaders förfallotid, det
anser jag åter icke vara så alldeles rätt, utan skulle jag snarare
hälla före, att de vexlar eller accepterade invisningar, som äro
förfallna inom 3 månader, borde disconteras för 4 proc., hvaremot'de
öfriga kunde disconteras efter 5 proc.
Uti 29 punkten föreslår Utsk., ”att det för Jerncontorel afsedda
creditiv måtte förhöjas frän 600,000 r:dr lill 800,000 r:dr,
att begagnas under enahanda villkor, som hitintills.” Såvida Utsk.
finner för godt att antaga den mening, som jag anser vara den
rätta, nemi. ätt låta ntläningarne pä jern gå ännu längre, än
Utsk. föreslagit och under sådane omständigheter, som göra en
sådan utlåning nyttig och nödvändig, så anser jag, att den ifra—
salta tillökningen i credilivet är alldeles öfverflödig. Creditivet
kan lättare brukas under omständigheter, då det icke är nödigt
att Banken tillsläpper större summor i denna rörelse, hvaremot
belåningen af vågfördt jern icke kan på samma sätt begagnas.
Utsk. tillstyrker i 35 punkten, ”att cassacrediliv må af Bancoslyrelsen
kunna meddelas såväl hypolheksföreningar, som associationer
och privatbanker, hvilka befatta sig med spanmålsbeläning, på
enahanda grunder som blifvit utstakade uti 184 —190 §§ af nu gällande
bancoreglem. och lill de nu bestämda maximibelopp af 300,000
r:dr för hvarje hypoteksförening och 150,000 r:dr till hvar och
en association eller privatbank för spanmålsbeläning.” Härvid har
jag ingenting att erinra; dock anser jag, alt dessutom casserediliver
för enskilda böra medgifvas, i likhet med hvad privatbankerna
göra på alla ställen, der de äga contor. Räntan anser jag
böra
Den 18 December e. m.
497
böra beräknas till 5 proc., 1 proc. eller kanske något mindre inträdesafgift
för rättigheten att få creditivet. Creditivet erhålles
på ett är från början af hvad qvartal som helst, och vid årets
sint sker slntliqvid. Pä Bancofullm. hör bero, om nytt crediliv
sedan erhålles eller icke. Sjelfva beloppet af den summa, som i
creditiv-väg skulle fä beviljas, tror jag borde i Stockholm, Götheborg
och Malmö, der conior finnas, bestämmas till 4 millioner,
hvaraf icke mera än 2 millioner torde böra iuberäknas uli Bankens
sedelstock, emedan erfarenheten visat, att vanligen ej mera
än hälften af alla credilivers belopp är pä en gång lyfladt.
Uti 38 punkten talar Ulsk. om beräkningen af sedelstocken.
Det har från läng tid tillbaka utgjort ett problem för den oinvigde,
huru man i Banken beräknar den utelöpande sedelstocken.
Jag vill icke på något sätt criticera de grunder, som af Ulsk. blifvit
i dessa afseenden följde, utan anser jag detta vara likgilltigt,
blott det på ett eller annat sätt bestämmes huru dessa räkningar
uppställas; ty eljest är siffran ett slags fantasmagori, som kan visa
ett större eller mindre föremål, allt efter den hand, som dirigerar
den. För redighetens skull anser jag dock, att sedelstockens
belopp bör ställas under 3 rubriker, nemi. sedlar i omlopp, depositioner
och crediliver; på det att hvar och en, som icke har
bancoreglem. i hand, må kunna se huru med sedelstocken sig
verkligen förhåller.
Dernäst föreslår Utsk., att till Piiksg.cont. öfverlemna ett par
millioner, hvaraf 924,486: 35: 11. skulle af redan år 1840 upplagd
bancövinst gäldas detta contor. Om jag icke fatlat förhållandet
oriktigt, så är emedlertid denna del af bancovinslen ingången
i nuvar. lånerörelsen, och således inberäknad i de lånesummor,
som i Utsk:s betänk, förut äro nämnde. Dessa 924,000
r:dr skulle således, om de betalades lill Riksg.cont., blifva nya sedlar,
utan att jag kan se, huruvida någon fond för desamma är i
Banken förvarad. Äfvenså, då de 1,143,750 r:dr, för hvilka
Banken hos Riksg.cont. häftar, och som skulle till delta conior
återbetalas, icke finnas bland Bankens disponibla tillgångar, utan
måste återgäldas på så säll, alt Banken later göra nya sedlar; så
fruktar jag, alt detta kunde blifva en sedelfabrication utan fond,
för hvilken jag hyser en viss farhåga. Jag hemställer till Utsk.
huruvida jag härutinnan har misstagit mig; hvarom icke, så får
jag på det högsta afstyrka en så beskaffad liqvid.
Utsk. har ansett, att ”maximum af den del af sedel- och depositions-skulden,
som icke motsvaras af reela fonden, må fastställas
lill 22 millioner r:dr b:co.” Efter den beräkning jag gjort,
och det förslag jag tagit mig friheten framställa, skulle jag tro,
ali detta maximum riktigare borde bestämmas till 20 millioner,
oberäknadt det belopp bancosedlar, som motsvaras af inneliggande
valuta eller silfverfond.
Uti 42 punkten förklarar Utsk., det ”något stadgande om ett
isst förhållande emellan metallisk cassa och sedelstock för framviden
icke erfordras.” Jag instämmer härutinnan hell och hållet;
5 H. 63
498
Den IS December e. m.
emedan, om äfven detta förhållande på papperet bestämmes, så
byter det ändock om på ett sätt, som icke genom några regler
kan hindras eller föreskrifvas. 1 sammanhang härmed anser jag
likaledes, att det af Utsk. uti 43 punkten föreslagna minimum,
icke bör bestämmas. Det torde nemi. vara gifvet, att, oaktadt
den bäst upptänkliga vilja, likväl något tillfälle kan inträffa, dä
silfverbeloppet i Bankens hvalf nedgår under 2,500,000 r:dr, och
jag anser då icke någon olägenhet vara, om Banken i proportion
minskat sina sedlar. Men alt Bancofullm., så snart silfverfonden
minskas, äro skyldige att vidtaga åtgärder till dess förstärkning,
det är en sak, hvarå Utsk. fästat sin uppmärksamhet, och
hvaruti jag hell och hållet instämmer.
Uti 45 punkten talas om privalbankerne, ett ämne, som är
ganska vidlyftigt och som är af beskaffenhet, att måhända mycket
icke behöfver derom för närvar, ordas. Jag har redan vidrört detta
ämne och sagt, att jag förväntar helt säkert från Utsk. något
ytterligare i denna fråga.
Uti 40 punkten föreslår Utsk., att ”sedelstocken icke får genom
någon af Bancostyrelsen beroende åtgärd ökas utöfver det i
punkten 40 här ofvan bestämda belopp, såvida icke en eller flere
privatbanker skulle kunna upphöra, då Riksbanken bör, genom
sedelutgifning, på lämpligt sätt successive ersätta den minskning
i rörelsecapitalet, som sålunda uppkommit.” Syftningen i denna
punkt anser jag varu god; nemi. att, i händelse privalbankerne
skulle upphöra, då söka i de orter, der de nu linnas, att förekomma
den förlägenhet, hvaruti en mängd personer, som haft
affärer med dessa privatbanker, skulle blifva försatte; men såvida
någon föreskrift i detta afseende skal! lemnäs, så- anser jag den
böra vara vida mer bestämd. Beloppet af dessa sedelulgifningar,
som Riksbanken skulle göra, äfvensom sättet huru de skulle utgifvas,
allt detta mäste, i min tanka, med största försigtighet bestämmas,
om ändamålet skall vinnas. Privatbankernas utöfver
cassa utelöpande belopp af egna sedlar, är för Bankens metalliska
cassa nu ungefär lika verkande, som Bankens egna sedlar;
således om privalbankerne skulle upphöra, och Riksbanken skulle
utgifva sina sedlar till ett motsvarande belopp af hvad privatbankerne
hafva haft ute i rörelsen utöfver deras inneliggande cassa;
så kan jag icke anse det vara någon så stor oförsigtighet, enär
de utkommande bancosedlarne dä blott uppfyllde den lucka, som
privalbankerne genom sitt upphörande åstadkommit.
Enligt 47 punkten åligger det Bancofullm. i första rummet,
”ali bibehålla stadga i myntvärdet, genom reglering af Bankens sedelnlgifning,
med fortfarande uppmärksamhet å metalliska cassans
ställning samt vexelcursens förhållande; genom inlösen, efter fastställd
grund, af Bankens sedlar med silfver, antingen i Svenskt
mynt, eller i utländskt mynt, eller i plantsar, det första ovillkorligen,
i de begge andra formerna efter sedelinnehafvarnes önskan
och Bancostyrelsens pröfning af omsländigheterne i hvarje fall;
sam Igenom ändamålsenliga åtgärder till metalliska cassans förstärkning
eller lill förminskning af de Bankens förbindelsér och utlå
-
Den 18 December e. m.
ningar, sora omedelbart verka på densamma; hvartill hörer, att
hypothicera eller sälja innehafvande räntebärande obligationer samt
att köpa silfver eller upptaga crediliv; ägande Bancoslyrelsen att,
för kostnader vid sådane åtgärder, använda större eller mindre
del al Bankens räntevinst för äret.” Det är genom användande
hufvudsakligen af de förbindelser, som Banken af Biksg.cont. äger,
som, enligt. Utsk:s förslag, detta skulle kunna ske; man vet likväl
ännu icke hvad curs dessa obligationer kunna la. Det skulle
mahanda vara för Banken under vissa omständigheter lika fördelaktigt
ali införskaffa silfver på sina egne, mot 2^ proc. löpande,
och efter viss lid uppsägbara sedlar. Jag nämner detta blott i
förbigående; emedlertid ligger derutinnan, om mitt förslag antages,
ännu ett medel för Banken att vid förekommande omständigheter
bereda sig tillgångar att upprätthålla sin förmåga alt
fullgöra sine förbindelser.
Jag ber om ursäkt om jag längre än vanligt upptagit R. o.
Ad:s tid. Jag brukar vanligen uttrycka mig kort, oell har äfven
i dag försökt alt göra det; men ämnets vigt, de många omsländigheterne
dervid, samt de särskilda förslag, som i afseende på
dessa omständigheter förefinnas, hafva orsakat en större vidlyftighet,
än jag hade önskat. Jag anhåller, att BancoUlskis förevar,
betänk, måtte till Utsk. återremitteras, samt att de förslag jag
gjort, mätte af Utsk. blifva tagne i öfvervägande.
Hr Nordenanckar, Fredr. Willi.: Minaåsigter i statshushållningsläran
äro så enkla, ali de just för denna sin enkelhet
icke finna många anhängare. De äro likväl frukten af den
granskning, som jag, efter min uppfattning, kunnat göra af de
olika systemet', sora mot hvarandra blifvit uppställda. Alt förtjena
oell spara utgör regeln för den enskilda hushållningen, och
denna regel gäller, efter min tanka, äfven för den allmänna. Att
förvärfva oell på denna väg öka sitt capital, är dertill det mest
verksamma, under det att det är statskonstens och styrelsens problem
att.utfinna och anvisa vägarne dertill. Ditåt är det, som
uppmärksamheten under närvarande lid bör riktas. Lika enkla
äro mina åsigter äfven om penningesystemel: den nation, som icke
förstår att så bedrifva sin produclion och så spara, alt behållning
uppstår, måste, lika som den enskilde, sakna rörelsécapital,
eller metallisk fond. Sedan metalliskt mynt antogs som mätare
för alla värden, måste förvärfvandet deraf utgöra grunden för all
hushållning. Pappersmynlet utgör icke något nytt capital, utan
endast ett substitut för det förra, och man mäste således akta
sig för att öka eller minska detta pappersmynt, på det att ej kriser
i den allmänna rörelsen måtte framkallas. Alla Europas länder
hafva erfarit olägenheterna af sådane rubbningar. Att äfven
Sverige bar haft sina känningar deraf under detta århundrade,
derpå behöfver jag endast åberopa åtgärderna af åren 18i0 och
1817. Jag har alltid, äfven under föreg-.de riksdagar, förfäktat
den grundsats, att man så mycket som möjligt borde fixera rörelsecapitalel.
Vid realisationens början förespådde jag dess in
-
500
Den 18 December c. m.
dragning; men det metalliska förrådet var då ännu så tillräckligt,
att jag icke ansåg någon indragning af sedelmyntet behöflig, utan
att man gerna kunde experimentera dermed och låta rörelsen utveckla
sig sjelf. Afven vid 1834 och 1835 arens riksdag yrkade
jag, att man borde fixera lånerörelsen och aflemna vinsten lill
Riksg.eont., hvarigenom i min tanka samma resultat skulle vinnas,
alt rörelsecapilalet cj undergick annan förändring, än den
naturliga, som silfvervexlingen medförde. Denna grundsats har
äfven BancoUtsk. i sitt betänk, nu antagit; den utgör en medelväg
mellan de skilda opinionerne, hvaraf den ena önskar sedelstockens
ökning, den andra deusammas minskning; men BancoUtsk.
har, som jag i min reservation äfven uttryckt, felat i principens
tillämpning, ty delta förslag åsyftar visserligen en fixation,
men tillstyrker en allt för stor sedelstockens ökning, innan principen
skall vinna tillämpning. Hr Bråkenhjelm har visserligen
motsagt denna mening, men jag ber, att han måtte fästa sin uppmärksamhet
på den utredning af dessa förhållanden, som finnes
i BancoUtskts betänk, pag. 54, hvilken visar, att en ökning skulle
kunna äga rum af 4,600,000 r:dr. Frän denna summa kan, i
min tanka, icke afdragas mera, än 595,000, och den föreslagna ökningen
skulle således kunna blifva 4 millioner. Jag bestrider
denna grundsats, och hänvisar till det förslag, som jag 'gjort,
och anser, att Ständerna borde bestämma det till 20 millioner.
Men denna fixation af rörelsecapilalet skulle, efter hvad äfven
Hr von Hohenhausen antvdt, icke innebära någon egentlig
garanti för framtiden, emedan det lika väl, hädanefter som hittills,
blefve till Sländerne öfverlemnadt alt vid kommande riksdagar
öka detsamma. Jag tror således, att en väsendtlig brist i
betänk, qvarstår, då man bibehåller Sländerne vid fullkomlig frihet
att, hädanefter som hittills, vid hvarje riksdag fatta nya beslut
i detta hänseende. Jag anser, att vårt myntvärde icke kan
få någon verklig stabilitet, förrän man erkänner konungamaktens
rättighet att härvid skilja de stridiga intressena emellan, och tror
således, att denna Ulsk:s här uttalade princip bör vara en sådan
bestämmelse, som må i 1830 års banklag inflyta.
Sora medlem af BancoUtsk. blir jag der i tillfälle att pröfva
de särskilda inkast, sora mot detta betänk, blifvit framställda;
men jag utber mig dock att nu få besvara några af de punkter,
som Frih. Palmstjerna anmärkt. Frilen har trott, att Utsk. till
ett visst belopp fixerat utlåningen mot pant af guld och silfver,
om jag rätt fattade hans ord, till 350,000 r:dr. Utsk. har likväl
sammanslagit denna lånefond med belåningssumman för jern och
andra exportabla effecter. Denna för beläning ä guld, silfver och
jern gemensamma fond, är så högt tilltagen, alt den hittills aldrig
varit öfverskriden. Jernbelåningen, som är beräknad till
2,600,000 r:dr, har i denna stund nedgått till circa 1,600,000,
och jag tror alltså, alt detta anslag är så mildeligen tilltaget, att
detsammas ökning icke är af behofvet påkalladt, utan bör ett sådant
öfverskott derå uppkomma, att jag högeligen motsätter mig
den i betiiuk. uttalade princip, alt hvad pä deuna rörelse blifver
Den IS December o. m.
501
öfverskott skulle till någon annan utlåning öfverlemnas, minst anser
jag tiel böra ske till Handelsdisconten. Skulle åter mera medel
för en sådan utlåning erfordras, så anser jag sådant kunna
ske genom upplåning, på sätt Frih:n föreslagit; men en sådan upplåning
bör i min tanka ske hellre mot inskrifning i Bankens böcker
än utfärdande af 2j proc:s obligationer, emedan obligationer
med så låg ränta snart antaga naturen af pappersmynt och voro
således i myntvärde lika farliga som bancosedlar. Denna anmärkning
gäller äfven mot det förslaget att börja en upp- och afskrifningsräkning
i Banken mot lika beskaffade papper. En sådan uppoch
afskrifningsräkning skulle äfven vara så mycket mera oläglig i
Rikets Bank, då en depositrörelse utan ränta redan der bedrifves. Man
skulle genom ett sådant stadgande förvandla en stor del af Bankens
nu ägande depositum till en räntebärande statsskuld. Detta
depositum öfverstiger redan dessa föreslagne 2,000,000, och någon
ny insättning skulle således icke efter förslaget äga rum, utan
hela följden blifva den, att redan gjorda insättningar förvandlades
till räntebärande. Den fråga, som Frih. Palmstjerna framställt,
huruvida liqviden till Riksg.cont. af circa 2,000,000 r:dr borde
verkställas, enligt Utsk:s förslag, med nya sedlar, måste jag jakande
besvara. Det tinnes i Utsk:s betänk, pag. 54 tydligen uttryckt,
att dessa 2 millioner inberäknas i sedelstockens tillökning. BancoUtsk:s
mening i afseende på de i Hamburg deponerade 500,000
r:dr sp. är endast den, att då ett beslut i denna fråga redan är af
Ständerne fattadt, återstode ingenting vidare alt derom yttra; men
emedan Utsk. i sitt föreg:de betänk, hade förbehållit sig att taga
denna fråga under ny pröfning; så har Utsk. nu ansett sig icke
kunna förbigå densamma, utan uttryckt, att Utsk. förblifver vid
sin förra åsigt. I afseende på bildande af hypolheksföreningar,
hvarom tvenne talare, Hr von Troil tinder f. m:s plenum och
Frih. Palmstjerna nu sig yttrat, måste jag bekänna, att jag med
dem är af motsatt mening. Jag tror, att sådane hypotheksföreningar
visserligen kunna hafva skäl för sig, när någon olycka öfvergått
landtbruket, vare sig att krig, missvext, eller någon annan orsak
rubbat harmonien landtbruket och öfriga näringar emellan; men
i öfrigt anser jag desamma vara principvidriga och endast ledande
till jordens ökade skuldsättning. Det är icke lån, som brister
Svenska jordbruket, ulan möjligheter till amorterande deraf. Man
anmärker visserligen, att hypotheksföreningarne just åsyfta en sådan
amortering; men om Staten vill vinna ett visst ändamål, så
måste den försäkra sig derom, att resultaten blifva i verkligheten
efter beräkning. Jag anser således, att en af Staten bildad hypotheksförening
kan ur stalsekonomisk synpunkt försvaras endast
under ett hufvudvillkor, nemi. att den jord, som i en sådan förening
inträder, icke måtte sedan kunna belånas på andra håll, så
länge det af Staten meddelade lån i samma jord innestår. Om
Slaten, genom lån mot lägre ränta än den i landet gångbara, bereder
åt jordägaren en eftergift, så är det äfven Statens rättighet
att fordra, att jorden verkeligen befrias ifrån sin skuld, äfven om
det skulle ske under eli något fallande eapitalvårde. Om t. ex.
502
Den 18 December e. m.
den allmänna räntan är 5 proc., och Staten lemnar lån mot 4
proc., så bör Staten äfven säga, att denna jord icke får belånas
så länge detta amorleringslän qvarstår. Följden skulle då visserligen
blifva den, att jordvärdet komme att något falla i samma
män dess omsättning försvårades, men jordägaren finge deremot
sin ersättning i den redan förut af Staten medgifna räntenedsältningen;
och endast under sådant villkor är det som jag anser,
att hypotheksföreningar kunna med en sann princip förenas. I
afseende på obligationssystemet, derhän nästan alla nutidens fmanciella
planer syfta, så måste jag erkänna, alt jag för min del icke
kan medgifva att deruti ligger någon kraftig häfstång till Staters
uppkomst i det hela. Antingen skola dessa obligationer lemnäs
mot en hög ränta, då de antaga naturen af vanliga reverser
och blifva stilla liggande, utan ali framkalla någon ny capitalbildning,
endast öfverflytlande penningen från den ena räkningen
till en annan, och Statens vinst eller förlust derpå beror huruvida
Staten förstår att leda capitalerne i en bättre riktning än
de söka sig sjelfve i naturlig väg. Men, säger man, längifvaren
erhåller ett papper, som för honom är användbart i liqvider;
man gör räntan låg, sätter densamma till 3j, 4, eller proc.,
lika godt till något tal under den i landet gångbara. Men man
mäste då underkasta sig dessa obligationers uppsägning, eller
genom deras introducerande i börsspelet hålla dem i curs, då de,
i samma mån de blifva allmänt gångbara, antaga naturen af pappersmynt,
och verka i samma förhållande skadligt på myntvärdet,
I vårt land är obligationssystemet så mycket mera farligt alt införa,
som det saknas capitaler att särkildt i denna rörelse sysselsätta,
och jag således fruktar, att stora upplåningar frän Statens
sida skulle förrycka capitalerne och således störa den enskilda crediteu.
Hr Rosenblad, Bernh.*)
Hr Hjerta, Lars: Det är icke utan tvekan och förlägenhet,
som jag tager till ordet vid en så långt framskriden timma. Det
är icke blott derföre, att R. o. Ad:s tålamod under hela dagen
blifvit pröfvadt genom en redan så långvarig discussion; äfven en
annan betänklighet yppar sig särskildt i ett sådant ämne som delta,
och hvilken, hvar och en icke kan undgå att framställa för sig
sjelf. Det är nemi. klart, att hvarje ledamot af BancoUtsk. sökt
studera sig in i saken, så vidt det varit möjligt; bland dessa ledamöter,
finnas många med kunskaper elier affärsvana, och flere,
som redan egnat en lång tid af sin lefnadsbana just åt de kunskapsgrenar,
som ensamt höra dit. Det är således ganska sannolikt,
att hvad som inom de resp. RiksStm yttras, icke torde förmå
att rubba öfverlygelsen hos pluraliteten af BancoUtsk:s Hrr ledamöter
och att de snarare skola anse läsningen af de yttranden,
som åtfölja den förmodade ålerremissen af detta betänk., såsom
ett nödvändigt ondt, större i samma mån som anmärkningarna
blifva vidlyftigare, än såsom egentligen ledande till någon nytta
*) Det härvid af Hr Rosenblad afgifna yttrande linnes infördt i slute1
af häftet.
Den 18 December e. m.
503
eller något resultat. Rådfrågade man således endast dessa omständigheter,
så vore det visserligen skäl att sammanfatta sig i den
yttersta korthet. Men om man tror sig finna, att Utsk. i några
mer eller mindre vigtiga frågor utgått från en oriktig synpunkt;
om man skulle anse, att nyckeln till den betänkliga ställning,
hvaruti financerna för närvar, sig befinna, och som, jag anser mig
böra tillägga det såsom min enskilda tanka, farhågan ändock gör
betänkligare än den i sjelfva verket är, hvad Banken beträffar;
om, säger jag, man skulle tro, att nyckeln till denna ställning lill
någon del ligger, icke blott i en föregående lagstiftning, utan äfven
i någon del af Bancostyrelsens förvaltning af lånerörelsen;
om man derjemte hyser den öfvertygelsen, att en bankstyrelse bör
hafva vid förvaltningen så fria händer som möjligt, och att denna
förvaltnings gagn för det allmänna derföre i samma mån mäste
bero mera derpå, att sjelfva de grunder, efter hvilka denna förvaltning
sker, äro klara, bestämda och öfverensstämmande med
enkla och sanna begrepp: så ligger tvifvelsutan häruti för hvar
och en en ursäkt alt, i ett ämne af så mycken vigt för fäderneslandet,
uttala och söka motivera sina åsigter; och det är af sådan
anledn. som jag tager mig friheten deltaga i denna debatt.
En värd ledamot, den som yttrat sig näst före mig, har nyss
uttalat en stor och vigtig sanning, och jag vill derföre börja med
att taga densamma till utgångspunkt, — äfven särskildt derföre,
att denne talare är ledamot af Bancostyrelsen, — för att sedermera
undersöka huruvida dels BancoUlsk:s förslag, dels den tillämpning,
som den värde talaren sjelf gjort på det praktiska, stå i öfverensstämmelse
med denna sanning. Den värde talaren yttrade nemi.
— och jag instämmer till alla delar i detta yttrande, — att man,
hvad financerna beträffar, icke af kärlek till nya ide'er bör alltför
hastigt uppoffra det bestående. Om vi likväl se tillbaka på hela
lagstiftningen för våra financer, fruktar jag, att deras historik skall
visa, att de flesta åtgärder, som vidtagits i denna lagstiftning, utgått
just ifrån ett begär att uppoffra det bestående, nemi. om man
ser tillbaka på den stora och starka påtryckning, som ständigt
uppenbarat sig utifrån, lill att förmå Banken att utsläppa nya sedlar,
utan fullkomligt afseende på förbindelsen alt inlösa dem. Tider
hafva funnits, då Ständerne trott, att de endast beböft genom
ett penndrag eller ett riksdagsbeslut fastställa, att bancosedlar skulle
vara mynt, och att de äfven blefvo det, genom delta varde. Man
har numera visserligen kommit ifrån denna tanke, såsom sats i
och för sig sjelf betraktad, men påkänningen utifrån, och begäret
att ständigt få ett stort antal myntrepresentativer, äro derföre icke
döda. Den är en Proteus, som framträder ånyo, dold under de
mest olika former, och fråga är huruvida den icke nu, under en
ny skepnad framkommit i förevarande betänk. Jag vill icke vid
delta tillfälle vara så sträng som en talare på f. m., hvilken flere
gånger, då han yttrat sig om faran att utsläppa ett för stort antal
sedlar, talat i en mycket sträng ton om de lånehungriges omättliga
begär, om den törst efter lån, som beständigt räder, o. s. v.;
emedan jag tror, att för den idoge, för den som vill arbeta sig
504
Den 18 December e. m.
fram, samt tror sig äga vilja och kraft och skicklighet, blott han
hade förlagsmedel, äro önskningarna att erhålla ett biträde, som
han anser sig med flit och sparsamhet kunna återbetala, å hans
sida de mest legitima; frågan är blott, huru långt Staten kan gå
dessa önskningar till mötes.
Nu har Utsk. här trott sig på en gång kunna bevara den
stora grundsats, det riktigt framställt såsom framför allt vigtig,
att upprätthålla myntvärdet, men tillika ansett sig till en viss grad
kunna öka sedelmassan, derigenom att Utsk. föreslagit, att öka den
reella fonden, medelst statsobligationer. Medgifvande, att detta
medel kan hjelpa till en viss tid, och äfven medgifvande, att jag
icke tror detsamma vara så vådligt, att fäderneslandets undergång
deraf skulle vara följden; således, under uttryckligt lillkännagifvande,
att någon utomordentligt mörk färg ingalunda behöfver
sättas på hvad Utsk. i denna del föreslagit, tror jag likväl, att
det är allt skäl alt taga i betraktande, huruvida det möjligen kan
vara nyttigt och nödvändigt, eller om icke några andra lindrigare
och mindre vidt utseende utvägar kunna finnas, genom hvilka ändamålet
af myntvärdets upprätthållande må kunna vinnas tillika
med så mycket understöd ät rörelsecapitalet i landet, som med
hufvudändamålet låter sig förenas. För att komma till någon verklig
öfvertygelse härutinnan, måste man, i min tanka, i främsta
rummet undersöka hvad som varit orsaken till den ställning, i
hvilken Banken i detta ögonblick befinner sig, att så stor del af
den reella fonden försvunnit, medan likväl Bankens förmögenhet,
enligt bokslut, är större än någonsin. Det är icke möjligt att i
en sak som denna kunna leda sig till de riktiga orsakerna, ulan
att mer eller mindre komma tillbaka lill vissa generella satser,
och i detta afseende skall jag utbe mig att få undersöka något
närmare en sådan, som en ledamot af Huset, Hr Lagerhjelm, på
f. m. framställt. Han omförmälde nemi. i ett intressant föredrag,
huru stort behofvet i vissa utländska banker varit på vissa lider
af guld och silfver, och att detta guldets stigande pris och större
begärlighet på de omnämnda platserna föranledt att det söktes i
alla länder, och äfven härifrån, hvarigenom lian kommit i tillfälle
att leda sig till den slutsatsen, att silfverexporten från vår Bank
icke så mycket berodde af förhållandet mellan sedelstocken och
den metalliska valutan här, utan egentligen af handelsförhållanden,
som ligga utom lagstiftningens makt att förekomma. Det är utan
tvifvel, att den värde talaren häruti till en viss grad har rätt,
men jag ber, ifall han är tillstädes, det han ville skänka sin uppmärksamhet
åt ett exempel, hvarmed jag vill söka visa, att detta
icke var den hufvudsakliga orsaken. För att inse detta, behöfver
man, i min tanka, endast föreställa sig, alt Sverige alls icke haft
några sedlar, utan endast metalliskt mynt i rörelsen, eller ock,
som är detsamma, att Banken hade full metallisk valuta inne, för
att kunna utlemna silfver för alla sina sedlar. Blir det icke dä
klart, att om också behofvet af guld och silfver i andra främmande
banker hade varit aldrig så stort, och dessa metaller uttagits
ur
Den 18 December e. m.
505
ni Banken samt börjat utströmma härifrån, skulle i samma mån
tillgången bär på stället blifvit minskad, priset på dessa metaller
äfven bär börjat stiga, i följd af behofvet, och dermed fortfarit,
lills den förknappade tillgången vållat att varan i sin ordning blifvit
dyrare bär än på någon annan plats samt således, i följd af
sin oumbärlighet såsom bytesmedel, af sig sjelf återkommit. Månne
icke deri ligger ett ganska klart bevis, att myntets pris å utländska
platser icke ensamt, sora Hr Lagerhjelm trott, och hvad
äfven Biskop Agardh i sin reservation vidrört, kan vara orsaken
lill dess fortfarande utströmmande, ulan alt denna orsak ligger
förnämligast i förhållandet mellan den metalliska valutan och sedelstocken,
sä att priset på guld och silfver kan stå jemförelsevis
lågt pä de stora vexelplalserna, men det meialliska myntet ändå
exporteras derifrån, om en oproportionerligt stor sedelstock vore
ulgifven.
Oen satsen vill man visserligen också till någon del erkänna
i dess allmänlighet, men man vill dock vika derifrån i tillämpningen.
Oen värde talaren, som uppträdt före mig, har i det afseendel
velat citera Englands exempel; han bar ordat om Sir Robert
Peels tal och hedt, att man ej skulle missförstå hvad Peel i
detta fall yttrar om sedelstockens förhållande lill den metalliska
valutan; emedan den värde talaren sagt, alt hvad 1*061 velat tillvägabringa,
vore endast, alt man ej skulle göra silfret tili det
egentliga bytesmedlet, eller värdemätaren i st. f. guldet. Som
detta Sir Robert Peels tal till en viss grad utgjort ett allmänt
samtalsämne, och af liera skäl fästat mycken uppmärksamhet inom
hufvudstaden under de sednare dagarne, och jag derföre på förband
förmodat, att detta tal äfven bär skulle komma att omförrnälas,
så har jag medtagit de tidningsblad, i hvilka detsamma
finnes in förd t, och anhåller att fä uppläsa en strof deraf, nemi.
just den meningen, hvarpå den värde talaren syftat. Sir Robert
Peel säger: ”För mer än ett sekel tillbaka, när fullt förtroende
hystes lill bankens stadga, och när de adier, som utgifvils pä (50,
stodo på 112”. — — dag ber att i parenthes, som likväl skall
blifva ganska kort, få fästa uppmärksamheten derpå, alt förhållandet
med vår Bank är ungefär detsamma, nemi. att dess soliditet,
enligt bokslut, är ganska stor, men att man ändå är bekymrad
för realisationens upprätthållande; — — ”när”, beter det i Peels
tal, ”de adier, som utgifvils pä 60, stodo på 112 — var likväl
bankens papper sä fallet i värde, alt en guine' i guld var värd 30
s. i papper; detsamma var fallet med silfver; och cnrsen var högeligen
emot detta land. Hvad gjorde banken? Ben bade lånat stora
summor ät regeringen, den hade utlånat penningar mot pant och
pä annat sätt, och flen hade ulgifvil papper till ansenliga belopp, lills
detsamma sä fallit i värde, att priset ä en guine' var 30 s. Hvad,
säger jag, gjorde banken? Den lyssnade till utmärkte mans råd
och beslöt att inskränka antalet af utgifna noter, och följden
blef, att cursen ändrades till vår förmån och sedlarnes värde återställdes.
I Skottska bankernas historia skolén j finna, att detsam5
H. 64
506
Den 18 December e. m.
ma agde rum. Cursen var högst ogynnsam för Skottland. De
vidtogo samma utväg, som fordom Engelska banken: de minskade
beloppet af sina sedlar, och cursen blef återställd”.
Nu tager jag mig friheten fråga den värde talaren, örn icke
detta Peels yttrande är en sats, som framstår så hel och afslutad
för sig sjelf, med en sådan klarhet och matematisk visshet, att
det torde blifva ganska svårt för hvem som helst att leda sig lill
den bevisningen, all den kan hafva något afseende på den frågan,
antingen det var i silfver eller guld raan skulle bestämma myntfoten
och grunden för Bankens sedlar. Det mätte tvertom ovedersägligen
vara den abstracta satsen, att sedlarnas curs beror af
förhållandet lill förrådet på det mynt de skola föreställa, och hvilken
kan läggas lill grund för hela den nya banklagstifningen: en
sats, hvilken fullkomligt öfverensstämmer med den vackra sanning,
som den värde talaren, Hr Rosenblad, yttrat, att nemi. ”man icke
af kärlek för nya ideer bör rubba det bestående i financerna”.
Samma värde talare har i sammanhang härmed citerat en
utmärkt man, framlidne Frih. Liljencrantz, och sagt, att om han
1809 blifvit invald i Bancostvrelsen, så hade troligen den kris,
som derefter inträffade, icke tilldragit sig; men jag ber, alt til!
en hvar, som läst förflutna riksdagars protocoller, få hemställa, om
icke bemälde Frih. äfven var en af dem, som vid hvarje riksdag
ifrigast förfäktade den satsen i financerna, att man ej, ”af kärlek
till en ny ide', bör rubba det beslående”.
Man skulle möjligen, i anseende till riktningen utaf denna
framställning, vilja hänföra mig till de s. k. stryparne, eller förmena
att min afsigt vore, alt vilja indraga något på Bankens rörelseeapital.
Jag är likväl långt ifrån denna tanka. Jag har nyss
sagt, att näringarnes fordran på understöd af en så rik inrättning,
som Banken, är en billig önskan, så vidt del står tillsammans med
ett orubbadt fullgörande af Bankens oeftergifliga åligganden. Min
tanka är till och med, alt man icke ens, såsom Hr Nordenanckar
synes åsyfta, behöfver fastlåsa sedelstocken lill viss numerär; emedan
det är klart, all om silfver inströmmade i Banken, skulle den
utan fara kunna utgifva motsvarande sedlar till ett obegränsadt
belopp, så länge delta sil frets tillströmmande fortfor. Det kunde
väl då hända, alt penningen föll i värde, i förhållande till andra
varor; det vill säga, alt varupriserna stego; men delta är ett förhållande,
som alltid mer eller mindre måste åtfölja tillökningen af
capitalförmögenhel i landel; men man linner, att det sednare är
ett mål, hvilket man anser som någonting önskvärd!. Frågan är
blott, när penningar icke inströmma, utan tvertom visa en benägenhet
att utgå, huru skall man dä bära sig ål? Skall man upprätthålla
myntvärdet, derigenom att Slaten sätter sig i skuld, eller
skall man söka vidtaga någon annan åtgärd, begagna andra medel,
som finnas närmare för handen? Det torde redan vara kändt,
det jag, i det offentliga blad, som af mig utgifves, föreslagit denna
sednare utväg, hvilken skulle bestå deri, all Banken mera begagnade
i landet befintliga capitaler medelst upplåning, och sålunda
Den 18 December e. m.
507
inbytte någon fiel af sin sedelstock emot obligationer, uppsägbara
på kortare terminer. Delta har man klandrat af tvenne skäl:
först emedan lillgångarne anses otillräcklige, och sedan, att dymedelst
skulle åstadkommas en strypning, den man borde undvika.
Jag tager mig friheten anhålla, i anledning af de yttranden,
som härom blifvit fällda, och dä man nu en gång framställt Sir
Roberl Peel såsom en auctoritet, ehuru jag visserligen tror, att
han i mänga fall icke är ofelbar, att ytterligare fä uppläsa ett
annat slycke af samma hans tal, hvilket jag tror skall utgöra ett
tillräckligt svar och vederläggning på en af dessa invändningar.
Det heter nemi. i fråga om upplåningsrörelsen: ”Jag skall säga
litel eller intet om den stora fråga, som disculerades i Bankcomiteen,
huruvida deponerade medel, eller iuvisningar på bankirer,
eller vexlar äga naturen af gångbara sedlar. Jag säger, i vissa
hänseenden äga de, eller kunna de, sä vidt jag förstår, äga denna
egenskap; men dä jag betraktar saken frän den särskilda sida,
hvarvid jag endast och allenast uppehåller mig, nemi. den verkan
ett pappersmynt har ä varupriserna, curseu, rubbandet af värdemåttet
och det redbara myntets utträngande — säger jag, att en
banknot, betalbar till innehafvaren vid anfordran, är af en helt
skiljaktig art från alla andra slags gångbara sedlar, och har en
helt ann n verkan”. Detta har Sir Peel sagt, mine Hrr, och vidare:
”f örst och främst är instrumentets natur olika. Det uppfyller
ett gångbart mynts varf; det går ur hand i hand; ingen
personlig garanti erfordras, det verkar som ett substitut
för verkligt mynt; del liknar icke en vexel, som fordrar ett endossement
vid hvarje omflyttning; del företräder penningens ställe,
bestrider dess fnnctioner och verkar ä priserna likt penningen.
Märken noga, jag säger ej att de med creditpapper förknippade
transaclioner icke inverka pä de ädla metallernas förråd eller å
bestämmandet af ekonomien för deras utgifning; men förhållandet
är, att de sprida, i stället för ali innehålla, deras belopp och
erbjuda sålunda en anvisning att underhålla det. De gå lill allmänna
verldsmarknaden och, om J kunnen umbära de fem eller
sex millioner, som gå åt andra häll, så är till detta omfång och
dertill ensamt, credilpapperens inflytande pä guldets inre värde
knappast märkbart bär i landet”. — Nu har man sagt, alt ingifvande
af obligationer skulle förorsaka en strypning af lånerörelsen
: Peel åter säger, att sädane obligationer sprida, i st. f. att
innehålla. Då är frågan, hvilkendera i del fallet bör hafva mesta
trovärdighet, Sir Rob. Peel, eller de värde ledamöter, som sagt
motsatsen. — Går man nu ifrån denna allmänna sats lill tillämpningen
på de resultater, som visa sig inom sjelfva Bankens rörelse,
så erhåller män der en ganska märkvärdig bekräftelse på hvad
jag nyligen haft äfan yttra; det visar sig nemi. då, vid en blick
på den olika rörelsen i handelsdisconlen under de olika åren, att
under 1S4I varit upplånte 1,750,000 r:dr, ullan te 2,000,000 r:dr;
1842 upplånte 2,240,000, utlänte 3,342,000, men att nu äro
upplånte endast 1,101,000 och utlånte 3,500,000. Således har
Bancostyreisen vidtagit den mesyren, som skulle vara så lycklig,
508
Den IS December e. m.
att icke hafva strypt genom upplåning; men likväl lånat ut mera
än någonsin, nemi. pä det sältet, alt den, utan afseende pä en
ökad silfverutvexling i bancoluckan, ånyo i låneväg utsläppt de
sedlar, som ingått i baucovinsten. Frågas dä; hvilken har vinsten
deraf blifvit? Jo, den att silfret vandrat ur landet. Om nu
Bancostyrelsen i det stället hade upplånat eli större belopp af medel
inom landet genom obligationer och utlånat litet mindre, så
är det visserligen sant, att summan af ullänta medel också hade
varit mindre, men obligationerna ä de upplånta medlen hade i
andra afseenden företrädt penningarnes ställe. Delar svårt att göra
sig reda för alla de sätt, pä hvilka en sådan lånerörelse kan verka;
men ett måste man kunna inse som gifvet, nemi. alt många små
besparingar, som varit skrinlagde, framträda vid ett sådant tillfälle,
och att, om obligationerna äro inrättade på ett för den allmänna
rörelsen beqvämligt sätt, sä är det ostridigt, att de gifvas
och tagas i alla större liqvider, men under tiden, innan de äro
förfallna, icke kunna presenteras till inlösen vid bancoluckan. En
ytterligare bekräftelse pä hvad detta upplåningssystem kan ulrätta,
finner raan i de gamla lånebanks-obligationerna, som löpte med
blott 4.} proc:s ränta och likväl voro ganska begärliga på en tid,
då penningeränlan i allmänhet, genom disconteringsränlan, genom
commissions-provisioner, m. m. gick ganska betydligt öfver den
vanliga af 6 proc. Hr Kosenblad har såsom ett slags vederläggning
af de anmärkmr, som förut blifvit gjorda mot Utsk:s betänk.,
eller såsom bevis för alt man icke borde missförstå Sir 1’cels tal,
utan förslå det efter hans rnéning, uppräknat den mängd af län,
som Engelska banker utgifvit i s. k. annuiteter. Först och främst
tager jag mig friheten anmärka, att mängden af dessa län i förhållande
till Englands capitaler icke är så utomordentligt stor, och
för det andra ber jag, att man ville observera, att den åtgärden
tillhörde en föregående period, och att det just är mot sädaue åtgärder,
Sir Rob. Peel yttrar sig i den mening, som jag här haft
äran anföra. Vill man göra afseende på dessa omständigheter, sä
tror jag äfven, att man skall komma lill ett annat begrepp om
upp- och utlåningsrörelse, än det som Bancoötsk. hyst, dä det
nästan alldeles förbisett den, åtminstone icke, efter hvad jag kunnat
fatta, skänkt deråt en behörig uppmärksamhet. Jag nämner
det i förbigående, icke derföre att någon särskild lycksalighet ligger
i denna upp- och utlåningsrörelse, utan blott derföre, alt jag
håller före, att så länge man har en utväg närmare till hands,
bör man hellre välja den framför en annan, som försätter oss i
en större vidlyftighet. Denna vidlyftighet kunde åtminstone komma
alt blifva för handen i afseende pä Riksg.cont., och i del afseende!
hafva redan Hera reservanter, och i synnerhet Hr von
Hohenhausen yttrat sig ganska förtjenstfull!. Man måste nemi.
anmärka, icke blott möjligheten af den förlust, som kan uppstå vid
försäljningen af obligationerna, utan äfven att Staten derigenom
gör en skuldsättning, hvilket visserligen icke kan vara farligt för
ögonblicket, men som i alla fall är att betänka sig på, innan man
inträder på denna bana.
Öen 18 December e. m.
509
Ett par talare i förmiddagens plenum hafva, i motsats till
den mening, som jag nu framställt, trott, att med bancovinstens
öfverlemnande till Riksg.cont. borde förenas ett bestämdt ändamål
för framtiden, dymedelst att denna vinst användes till vissa productiva
ändamål. Jag ber att få fästa dessa Herrars, äfvensom
Utsk:s uppmärksamhet derpå, att den frågan, till hvilket ändamål
hancovinsten må användas, icke hör under det Högloft. BancoUtsk.,
emedan den är alldeles främmande för den egentliga frågan om
financerna, så vidt denna omfattar Bankens lånerörelse. Jag anser
dessutom ett sådant förslag alldeles icke vara riktigt statsmannamessigt,
om jag så får uttrycka mig, ty det mäste ovillkorligen
tillhöra en sund statshushållning, att Ständerna för hvarje
särskildt fall bestämma rör:de de särskilda behofven, och sedan
dertill anvisa tillgångar, men ingalunda, alt de på förhand afsätta
en viss större massa af tillgångar, för att sedermera anvisas lill
fyllande behof, som skola påhittas; ty deraf kommer ingenting
annat att följa, än att till en sådan fond allt för många friare
skola anmäla sig och att det enskilda vinstbegäret deri skall se
ett föremål, som det söker åtkomma såsom ett commune bonum.
Då man icke vid detta tillfälle kan förbise, att fråga är att börja
inträda på fondsystemets bana, kan jag ej underlåta att anmärka,
hurusom man, som stöd för beträdande af denna bana, citerat exemplet
af Englands och Frankrikes lycka att redan vara inne på
detta system. Till de talare, som yttrat sig i denna riktning, ber
jag att få hemställa huruvida de tagit alla omständigheter i betraktande,
som böra leda omdömet. Förhållandet är, såsom man
ganska väl känner, att i England åtgår hälften af statsbidragen
endast lill betalande af räntan på statsskulden; hälften af hvarje
Engelsmans beskattning är således anslagen endast att betala för
en lycka, som jag åtminstone ej kan se hvari den egentligen beslår,
dä capitalet, för hvars ränta denna skatt nu erlägges, redan
längesedan är förtärdt, och jag frågar då, om lyckan kan vara så
särdeles stor, att den uppväger den ofantliga olägenheten af denna
ökade beskattning. Hvad man vet är, att nästan alla utmärktare
författare i financerna och statshushållningen utan undantag ingalunda
så högt prisat denna Englands lycka att hafva en sådan statsskuld,
och att de tvertora yrka, att all skuldsättning måtte i möjligaste
män undvikas för framtiden. Hvad Frankrike beträffar,
har det, som jag vill minnas, i delta ögonblick en statsskuld af
1,200 millioner francs och lärer nu vara på vägen att upptaga ett
nytt lån på 300 millioner; efter 4 proc. blir årliga räntan på
denna skuldmassa 60 millioner, så alt hvarje Fransman, qvinnor
och barn icke undantagne, måste betala nära 2 francs om äret
endast till betäckande af räntan på denna statsskuld. Delta är
ungefärligen dubbelt så mycket som här betalas i skyddsafgift och
mantalspenningar, och jag hemställer, äfven i händelse somliga
derpå kunde samla förmögenhet, om det ligger någon lycksalighet
uti, att nationen så härdt beskattas. Den värde talaren, som under
f. m. plenum lagt sä mycken vigt på bildandet af ett fondsystem
hos oss, har sjelf för några plenidagar sedan gjort en mål
-
310
Den 18 December e. m.
niug af Franska folkets belägenhet, så ryslig, alt nian knappast
inom dessa murar hört något dermed jemförlig!, och jag undrar,
med anledn. deraf, och under förutsättning att målningen ej skulle
vara, såsom jag vill påstå, mycket öfverdrifven, om ej skuldsättningssystemet
har någon del i det förhållande, som han skildrat. —
I afseende på frågan om lånerörelsens skiljande ifrån Banken och
dess öfverlemnande till Riksg.cont., mäste jag deremot lill alla
delar förena mig med Hr Rosenblad, som just förekommit mig i
det argument jag ville framställa, att detta skiljande af Bankens
olika rörelser i tvenne bestämda delar redan är till en viss grad
verksteldt, och ytterligare kan verkställas, utan att man behöfver
öfverlemna den egentliga bankrörelsen till en annan myndighet,
hvars befattning egentligen är för en sådan rörelse främmande.
Jag vill icke trötta R. o. Ad. med uppläsning af något vidare ur
Sir Rob. Peels tal, men eljest kunde man (inna af hvad han i
denna omständighet särskildt yttrat, det hans meniug icke varit
att öfverlemna Engelska bankens lånerörelse till en för densamma
främmande direction, utan blott att deraf göra ett särskildt departement.
Jag vill således icke längre uppehålla mig vid denna
del af frågan och skall icke eller länge trötta R. o. Ad. med att
ingå i frågan om privatbankerna, alldenstund densamma förekom
mer
till öfverläggning framdeles; men jag vill blott i detta afseende
nämna, att jag ingalunda är ibland dem, som hata dessa banker,
eller tror att de göra något ondt, utan tvertom, att de genom
sin tillvaro åstadkommit stora fördelar för landsorlerne, hvaremot
jag äfven tror, att R. St. både äro skyldige och berättigade,
att, när nuvarande privatbankers oclrojer löpa lill ända och vid
meddelande af nya, nämnde banker ej måtte lemnäs i det skick,
hvaruti de sig nu befinna, utan att deras reglementen i afseende
på sedelutgifningen måtte förändras. — Jag utber mig i stället
att ännu få fästa mig vid några af de särskilda punkter, som af
en föregående talare blifvit vidrörde. Frih. Palmstjerna har nemi.
sagt, att hypotheksföreningar icke böra grundas på utländska län,
utan på inhemska capitaler: detta var ett ganska angenämt och
kärkommet yttrande att höra från Friherrens sida; men jag fruktar
likväl, att om man med dessa föreningars bildande ämnar
dröja intill dess att inhemska privata capitaler i tillräcklig- mängd
dertill erbjudas, så får man också vänta, ty det är klart, att innan
hypotheksföreningar då kunna komma till stånd, måste den inhemska
penningeräutan hafva sjunkit ned till 4 eller 4.} proc.,
och delta lärer väl knappast inträffa i vår lid. Frih. har ytterligare
sagt, att Bankens sedlar kunna ersätta privatbankernes, ulan
någon särskild fond. Häruti tror jag en förvillelse ligga, ty man
bör ihågkomma, att privatbankerne hafva en contant fond äfven
af bancosedlar, hvarmed de kunna inlösa sina egna. Om Riksbanken
ersätter dessa blott derigenom, att den släpper ut så mycket
mera sedlar, som privatbankernas nu utgöra, måste det finnas en
fond dertill i samma förhållande, så framt icke just den olägenhet
af en för stor sedelstock och silfrets utvandrande ur Banken
Den 18 December e. m.
511
skall uppslå, sora Utsk. nu velat göra till sitt förnämsta syftemål
att förekomma.
Särskildt torde uppmärksamheten böra fästas på en omständighet,
som Utsk. icke vidrört, men hvarom det troligen kommer
att yttra sig, i frågan om handelsdisconten, nemi. pä nödvändigheten
att reverser der må kunna disconteras i st. f. att hypothiseras,
d. v. s. alt discouten sjelf indrifver hypolhekerna, och låntagaren
ej behöfver vara försedd med särskild cassa för deras infriande.
Det är klart, att om ej denna förändring vidtages, så
kunna aldrig inrikes vexlar under nuvarande förhållanden i nämnde
discont belånas. Det måste nemi. alltid ställas så till, att det
document, som man belånar, är förfallet ett par dagar före låntagarens
egen förbindelse. Om dä handelsdiconlen iudref reversen,
så kunde det lätt hända, att vexelrätten för densamma gick
förlorad förrän låntagarens förskrifning vore förfallen, och det
blefve en förlust, som skulle göra belåningen af vexlar omöjlig.
Jag anhåller, alt detta mitt yttrande må få åtfölja den återremiss
af della betänk., som Ståndet förmodligen kommer att
besluta.
Hr Gripenstedt, Joli.- Aug.: Skall realisationen upprätthållas?
— Hvilka åtgärder fordras för dess bestånd? — Hvad fordra
klokhet och rättvisa mot vära näringar i delta afseende?
Onder dessa synpunkter skall jag taga mig friheten att inför R.
o. Ad. helt kort betrakta det förevarande ämnet, och i sammanhang
dermed framställa några få reflexioner, på förhand utbedjande
mig Husets öfverseende om de icke äga nog värde, för att,
efter så utförliga afhandlingar som föregått, och vid denna sena
timma, rättfärdiga milt anspråk på några ögonblicks uppmärksamhet.
Första frågan var: skall realisationen upprätt hallas? — Jag
tycker mig här höra ett temmeligen enstämmigt svar, att derom är
alls icke frågan. Jo, mina Hrr, just derom är frågan. Pä denna
punkt sammanlöpa ändock slutligen allas tankar, vare sig som farhågor
eller som förhoppningar, och en ny katastrof i vårt penningeväsende
står kanske närmare för handen än man vill tro,
antingen såsom en tvångsåtgärd, i fall man utan återvändo fortgår
på den falska bana, der man hittills gått, och der man ännu
vandrar, eller också (hvad sorn vore ännu sämre) såsom en
följd af formliga beslut, dera åtskilliga mäktiga intressen redan
söka att mer eller mindre direct utverka eller förbereda. Jag säger
detta rent ut, ty det är min innerliga öfvertygelse, stödd på
hvad jag hört och förnummit, att på djupet och på botten af den
stora linanciella rörelsen inom opinionen i landet, ligger ingenting
mindre än en önskan att realisationen måtte sprängas.
Annu har man väl icke, annat än undantagsvis, utsagt detta
i bestämda ord, utan blott preludierat deråt, och känt sig före
med några generella förklaringar, att en mera än 100-årig erfarenhet
borde lära oss omöjligheten af realisationens upprätthållande,
och alt silfret ofelbart alltid skall gå ur landet intill dess man
512
Den 18 December e. m.
vidtager det enda verksamma och radikala correctivet som finnes,
nemi. förbud mot dess utvexling. Sä talar man, och en patriotisk
omsorg för bevarandet af Rikets metalliska valuta får gälla som
motivet till den önskade åtgärden; men der bakom ligger likväl en annan,
ganska enkel och lätt insedd beräkning. Denna är, alt i
samma män som myntet, genom en rubbning i realisationen, skulle
försämras, i samma mån skulle också skattebidragen derigenom
nedsättas. Calculen är riklig, och slutsatsen ligger så närbändt,
att den kan fattas af en hvar. Härmed förenar sig också ett annat
stort intresse, som olyckligtvis botar att snart nog blifva nästan
lika så allmänt som de skattskyldiges — jag menar de gäldbnndnes.
Den som har skulder att betala, han tänker: hvad gör
det mig om myntvärdet faller? Jag' liqviderar så myckel lättare.
Detta kan redan tyckas vara strängt, fastän blott y 11 rädt i
allmänhet, och ännu mindre kan min mening vara, att påslå, det
hvarje skattskyldig eller skuldsatt resonnerar så egoistiskt, men det
är min bestämda öfvertygelse, att dessa tankar slagit djupare rötter
än man förmodar. Hvad skall man dessutom tro, när man
hör upplysta män, som, efter de mörkaste målningar af nuvarande
förhållanden, concludera derhän,,”alkman bedragit oss pä realisationen”?
(jag hörde delta sednast vtlras på conferencen i går under
mycket bifall). Nej, man har icke bedragit oss pä realisationen,
utan tvertom, man har derigenom afbrutit ett fortsatt bedrägeri.
Detta har man gjort, raina Hrr, ty bedrägeri var det, när den enskilde,
utan sitt förvållande och utan att kunna skydda sin rätt,
plundrades pä en lagligen ärfd, eller genom arbete samlad egendom,
som bortsmälte i hans händer. Bedrägeri var det, när man
med ett ständigt förminskadt mätt mätte ut betingade villkor, vare
sig mellan enskilda, eller vid Statens godtgörelse för samvetsgrant
uppfyllda förbindelser. Den lagstiftning, som tillåter och legaliserar
dylikt, den handlar efter mitt begrepp oärligt, och illa värdar
sig del folk om sin nationalära, som ej lägger redlighet och
tro och heder såsom orubblig grundval för sin lagstiftning.
Vill man deremot delta, vill man att aftal, lagar och löften
skola hållas i helgd, med ett ord, vill man alt realisationen skall
upprätthållas, så mäste man också en gäng lära sig alt förstå och
att underkasta sig de naturliga och oundvikliga följderna deraf.
Och dessa följder äro, att understundom tillfälliga rubbningar nödvändigt
måste uppkomma i sammanhang med föränderliga con
jnncturer,
och dessutom framför allt, att man måste ställa sina
utgifter i öfverensstämmelse med sina inkomster, så att man nöjer
sig med alt lefva pä del man förtjenar och icke derutöfver, vid
äfventyr att eljest såsom straff för sin svaghet eller lättsinnighet
förr eller sednare hemsökas af ekonomiska bekymmer och olyckor.
Jag öfvergär nu till den 2:dra af de framställda frågorna,
nemi. hvilka åtgärder fordras för realisationens bestånd? —
Men för att kunna med någon säkerhet inse detta, synes det mig
att man först borde undersöka och göra sig väl reda för hvad
del verkligen är, som vållat den närvarande förlägenheten. Detta
är
Den 18 December e. nr.
är ett moment som helt och hållet saknas i Utsk:s arbete, ehuru
jag tror, att en dylik noggrann undersökning af det ondas egentliga
orsaker just der hade varit pä sin rälta plats. Men till saken,
Hvad är det som har handt? Hvad är det sorn passerar
under våra ögon? — Jo, det hände för ett tiotal af år sedan, eller
deromkring, att tillgången på penningar hastigt ökades. Utländska
capitaler indrogos, privatbanker bildades, penningarne spredos
genom lån på mångfaldigt sätt, och följden blef hvad den naturligen,
och lika visst som 2 gånger 2 är 4, alltid mäste blifva.
Den första effecten var att alla priser stego. Då tänkte också alla:
Passa nu på, nu är rätta tiden inne, nu skall man skynda sig alt
skära guld med tälgknifvar. Och nya företag begyntes och försöktes
i alla möjliga riktningar, mera eller mindre nyttiga, ofta
illa beräknade. Men nu kom den andra akten af skådespelet.
Genom den stora mängden af nya speculalioner, och deraf följande
hastiga förökning i production, uppkom äfven en stark concurrens,
afsätlningen blef trög, varorna föllo åter i pris, och de [öfvande
företagen realiserade ingalunda de saugviniska förhoppningarna.
Emedlertid nalkades tidpunkten, då lånen skulle omsättas,
amorteringar och räntor måste betalas, men valutorna gäfvo ingen
vinst, och hvarest taga medlen? — Genom nya lån — Ja,,
men de enskilda voro alla i förlägenhet och kunde icke låna vidare:
ergo måste Banken göra det. Men Banken var också sjelf,
bragt i trångmål, ty handeln, som utsträckt sig i likhet med dea
öfriga rörelsen, måste liksom denna äfven vidkännas reactionen;
en indragning blef nödvändig, remisserna måste liqvideras och silf—
ret reste öfver hafvet.
Så ungefär har förloppet varit, så ungefär är förhållandet; nöden
slår för dörren, jemren höres från alla landsändar, men man tyckes
icke begripa eller vilja begripa, att allt detta följer såsom en ren nödvändighet
af sig sjelf. Ali öfverretning verkar som ett rus: kraft
för ögonblicket, men slapphet och olust efteråt. Enligt min förmening
måste man derföre underkasta sig denna naturliga återgång
och en gång afstå från den falska föreställning, att man i
längden kan bota ett ondt genom det ondas egna orsaker. Bättre
är att stämma i ån än i strömmen. Jag medgifver visserligen,
att den närvarande ställningen är svår och bekymmersam och kännes
tung för den som lider, men allt ondt har sin öfvergång,
och just i den omständigheten, som nu kännes mest tryckande,
nemi. de låga priserna, ligger den säkraste garantien för en bättre
framtid i tinancielt hänseende; ty det är påtagligt, att i den
mån som priserna på vära inhemska producter falla, så blifva
också de utländska varorna relativt dyrare; de kunna då ej mera
sä täll afsättas, importen ställer sig sjelfmant i jemvigt med exporten,
och dermed är också Ilen stora hemligheten funnen att
skydda och upprätthålla realisationen.
Den 3:dje frågan var: Hvad, fordra klokhet ock rättvisa
mot våra näringar vid pennin geväsendets reglerande? Jag har
redan förut antydt hvad jag härvid anser vara rättast. Del är:
5 H. 65
514
Ren 18 December e. m.
först, att ej skapa en industri pä annan grund än den enda, snm
kan betrygga dess säkra, jemna och varakliga utveckling, d. v. s.
på redan samlade capitaler; och sedan låta densamma i allmänhet
hjelpa sig sjelf. Enligt min åsigt är detta regeln, men denna
regel måste likväl någon gäng modifieras, då en tillfällig kris
eljest skulle verka förstörande pä landels näringslif. Men dervid
bör dock i hvarje fall noga pröfvas och utredas huruvida de orsaker,
som vållat förlägenheten äro öfvergåeude, eller om de tillhöra
sjelfva sakens natur och således fortfarande verka. Aro de
öfvergåeude, såsom t. ex. missvext, krig, eldsvådor, dä är det efter
min öfvertygelse klokt och rätt att Slaten träder emellan med
sin credit, och med ett kraftigt handtag hjelper äfven det tillfälliga
hindret; är äter orsaken icke af sådan natur, utan det onda
har sin rot djupare ned i felaktiga grundförhållanden, och deraf
kan förutses, alt hjelpen icke kan medföra verklig och varaktig
hot, utan endast blir ett palliativ, som lindrar för ögonblicket,
dä hör den ej eller lemnäs. Sådan är efter min förmening grundsatsen
för Statens ingripande i näringslifvet, uttryckt i sitt kortaste
sammandrag.
Lätom oss nu eli ögonblick uppehålla oss vid några punkter
af den tillämpning, som Disk. framställt i sitt förslag. Såsom ett
medel alt öka Bankens säkerhet och betrygga realisationen, har
Utsk. föreslagit, all grunfonden skulle förstärkas, sä att densamma
utgjorde 10 millioner, deraf 5 millioner borde bestå i lätt realisabla
papper. I förbigående vill jag anmärka, att denna föreskrift
om hvad som skall utgöra grundfonden är oegentlig och hvilar
på ett oklart begrepp, ty grundfond är ingenting annat än öfverskottel
af behållningen, och dä denna behållning består af lösa
oell fasta panter, skuldebref, silfver m. m. så kan hvilken del som
helst häraf hänföras lill öfverskottet. Delta beror på huru man
räknar. Rättast hade väl således varit att uttrycka sig bestämdt,
och säga, att sä och sä mycket skall Banken alltid hafva disponibelt
af sina tillgångar. Men, för alt återkomma lill den s. k.
grundfonden och dess föreslagna ökning, så tror jag, alt såsom
en åtgärd till Bankens säkerhet tjenar denna ökning lill föga eller
intet, och i andra afseenden är den skadlig. Den enda nytta,
som Banken deraf skulle kunna hemta för sitt bestånd, kan aldrig
vara någon annan än den indirecta, alt dess credit derigenom
skulle stärkas i allmänna opinion, ty direct utöfvar den ingen
verkan pä Bankens förmåga att uppfylla sin första förbindelse, d.
ä. att vexla med silfver. Först om Banken kommer på obestånd
och en utredning skall ske, då först blir grundfonden behöflig, ty
vid en forcerad reulisering skulle lätt kunna hända att tillgångarna
ej uppgingö till sitt beräknade och verkliga värde, och eli deficit
skulle således uppslå, om intet öfverskott d. v. s. ingen grundfond
fans. Men allt hvad grundfonden innehåller utöfver detta
behof, tjenar till intet, och Banken kan med 100 millioners öfverskjutande
fordringar likafullt spela bankrutt, om den icke äger
silfver för sitt vexlingsbehof. Hvad som garanterar Bankens säkerhet
är således icke stora nominella tillgångar, utan dessa lill
-
Den 18 December e. n>;
515
gångars egenskap alt när som helst, vid förefallande behof, kunna
förvandlas i silfver, och del som blifvit föreslagit i denna syftning
verkar således direct till målet, ehuru jag belviflar att Utsk.
varit särdeles lyckligt i sättet ali realisera denna ide'. Genom att
mobilisera sina tillgångar vinner Banken dessutom förmåga att,
ulan fara för sitt egel bestånd, vid de tillfällen dä näringarne lida
af en temporär stagnation, komma dem lill hjelp, och detta
hör den göra, äfven om dertill skulle behöfva tillgripas ultima ra
tio,
eiler skuldsättning. Men, jag upprepar det ännu en gäng,
också endast under bestämd förutsättning att förlägenheten vore
tillfällig och hjelpen verkade godt, icke blott för ögonblicket utan
för framtiden, skulle jag väga tillstyrka en sådan åtgärd.
Härvid möler likväl en stor svårighet. Huru skola dessa förhållanden
kunna bedömmas? Och hvem skall bedömma dem?
Naturligtvis Bancostyrelsen; men dess grundlagsenliga sammansättning
är olyckligtvis sä beskaffad, att jag mäste bekänna, att
jag dertill anser den föga qvalificerad. Och likväl ingriper behandlingen
af dessa frågor djupt i både Bankens och hela samhällets
välgång. — Förhållandet är bedröfligt, men då ingen annan
utväg finues, mäste man tills vidare låta dervid bero och hoppas
pä det bästa.
Enär R. o. Ad. nu icke kommer att fatta några beslut, anser
jag hvarken nödigt att ingå i en vidlyftig detalj-granskning af
Utsk:s betänk., eller ali framställa mina meningar i alla dess delar
under formen af positiva yrkanden, helst Hrr Electorers förtroende
(mera smickrande än kärkommel) i dag beredl mig tillfälle
att framdeles inom Utsk. förfäkta mina åsigter. Så till vida
vill jag likväl resumera mitt fragmentariska yttrande, att jag så
som
dess resultat framställer den bestämda förklaringen, att Bankens
och realisationens orubbliga bestånd går framför allt. Nationens
ära och redlighet stå i pant derför. Visserligen böra också
landets näringar sorgfälligt vårdas, och vid kritiska tillfällen på
ett förståndigt sätt understödjas, men i allmänhet gäller det dock
som regel, alt de mäste gä sin egen väg, och kämpa sina egna
strider. Denna nödvändiga sanning måste de sjelfva inse och
lägga väl pä hjerlat, ty derpå hvilar deras bestånd och trefnad
för framtiden. Jag hyser också den förhoppning, att när det gäller
ett sådant mål, som att icke äter belasta värt gamla land med
skammen af en ny nationalbankrult, sä skall här finnas nog ståndaktighet,
försakelse och fosterlandskärlek för ali leda dessa strider lill
en god utgång.
Åtskilliga ledamöter yttrade bifall till detta anförande.
Frih. Sprengtporten, Jac. Willi.: För den händelse att
BancoUlsk:s betänk, skulle blifva återremilteradt, hvilket jag, efter
den riktning, som discussionen tagit, anser sannolikt, önskar jag
endast att fä uttala den mening, det jag instämmer i sjelfva den
grundtanke, som Etsk. framställt, att genom en begränsning af
lånerörelsen, och bancovinsteus öfverlemnande till Riksg.cont., fixera
sedelstocken. Jag instämmer li! aedes i det förslag, som Utsk.
516
Den IS December e. m.
-framställt att consolidera Banken, derigenom alt Riksg.cont., i utbyte
mot Bankens andra fordringar, öfverlemna!' sädane obligationer
till Banken, hvilka densamma ina vara i tillfälle alt förvandla
lill reda penningar.
I afseende på sjelfva sättet, anser jag alt fastighetslånen böra
förut öfverflytlas, och beträffande de anrnärkn:r, sorn för öfrigt
framställa sig vid detta betänk., finner jag mig så fullkomligen
förekommen af Frih. Palmstjerna, att jag endast anhåller alt med
honom få förena mig. Af mina, med bemälde Frih. öfv-errensstämmande
åsigter i nu förevarande ämne, följer äfven, att jag,
i afseende på den af honom föreslagna redaction beträffande grundfonden,
eller att den skall beslå af räntebärande obligationer, hvilka
äga credit eller curs på Europas börser, äfven anser att en förändring
i Utsk:s förslag i denna del bör äga rum; men då, efter
hans beräkning endast omkring 10 millioner räntebärande papper
skulle komma att på Banken öfvertlyltas, och det ligger i planen
att Banken kunde komma att till större eller mindre del försälja
dessa obligationer, eller att utvexla dem emot silfver, torde det
blifva nödigt alt det tillägg göres, att grundfonden bör bestå af
sådane räntebärande papper eller silfver. Jag instämmer äfven i
det förslag, som Frih. Palmstjerna framställt om införande af en
tipp- och afskrifningsräkning i Banken och mäste, såsom innevånare
i en provins, som ligger nära hufvudsladen, äfven biträda
det af honom väckta förslaget om inrättande af en cässacreditivrörelse
i Ständerues Bank. För de provinser, sorn ligga närmast
hufvudsladen, och i följd af deras skaplynne, ej mindre än af
grannskapet med hufvudsladen icke äro, och sannolikt icke eller
blifva i tillfälle att inrätta privatbanker, innebär det en afsaknad
att en sådan rörelse icke bedrifves af Ständerues Bank, hvarföre
jag önskar att Utsk. måtte i den delen framställa ett förslag. En
värd talare har under loford åberopat en utmärkt Engelsk statsmans
yttranden, hvilken statsman likväl lick under f. rats plenum
af en annan talare uppbära ganska skarpa tillmålen för sina finansiella
tillgöranden. Han har lofordal honom derför, alt denna
statsman med beröm anfört, alt vid ett tillfälle, då ett £ sterling
-eller en guine' gällde 30 sk., Engelska Banken vidtagit den anstalt,
att inskränka utgifvandet af sedlar; men då en guine' gällde
30 sk. måste detta väl aldrig kunna hafva inträffat vid något
annat tillfälle än då Banken varit tillstängd för vexling. Möjligen
har jag misstagit mig om framställningen, men jag har ej
kunnat fatta orden annorlunda, och under den förutsättning att
jag förstått den värde talaren riktigt, hemställer jag hvad slags
tillämpning på våra förhållanden må kunna göras af Sir Robert
Peels ord; ty hos oss är lyckligtvis bancoluckan icke stängd,
och något behof att stänga densamma är ej eller för handen; ty
Banken äger ett öfvermått af förmåga att kunna realisera sina förbindelser
och alt derjemte på ett klokt och afvägdt sätt komma
näringarne till hjelp. Men för att åstadkomma såväl det ena som
det andra, måste den brist afhjelpas, hvaraf vår Bank lider, oaktadt
den äger ett öfvermått af securiteler, nemi. bristen pä silf
-
Den 18 December e. m.
517
ver. Alt sätta Banken i tillfälle att utbyta dessa securiteter emot
silfver är liela det problem, som nu behöfver lösas, och lärer detta
svårligen kunna åstadkommas annorlunda, än att Banken antingen
upptager lån, hvilket torde möta flere svårigheter, och dessutom
är till sina följder en oviss utväg, eller också, hvad som är
naturligast och ofelbart, att de stalsobligatiouer Banken dels redan
äger, dels förvärfvar. genom öfverflyttning till Riksg.cont. af
en för Banken olämplig rörelse, göras disponible för att af Banken
efter behof kunna, antingen försäljas på utländsk ort mot silfver
eller spridas inom landet, i den mån silfver på andra vägar
ingår i Banken. Jag högaktar den politiska dygd, att jag så må
uttrycka mig, som icke ulan nödtvång vill sätta statspapper i omlopp;
jag har mig bekant till hvilken öfverdrift statsobligalionssyslemet
kunnat gå; men att åter icke begagna sig af denna utväg
om sådant är för landets väl nödvändigt, anser jag vara ensidigt
och kunna leda till ännu svårare följder för fäderneslandet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, lillkäunagaf, att af de ledamöter,
som anmält sig, ännu återstodo 9, som icke yttrat sig,
och att H. Ex. således föreställde sig, ali öfverläggningen icke kunde
blifva fulländad i afton, hvadan II. Ex., dä liden redan var
långt framliden, nu linge hemställa, om R. o. Ad. ville uppskjuta
med öfverläggningens fortsättande lills i morgon; hvilket bifölls.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. | till 11 om aftonen.
In fidem protocolii,
Albert Munck.
Thorsdagcn den 19 December 1844.
Plenum kl. G e. m.
Justerades pleniprot. för d. 4 dennes f. m.
Fortsattes gårdagens öfverläggning rör:de BancoUtsk-.s d. 4
och 11 dennes pä bordet lagda betänk. N:o 29, med förslag till
en i vissa delar förändrad reglering af Bankens lånerörelse m. m.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Första punkten af BancoUtsk:s
betänk, lyder sålunda: ”att Bankens capitalöfverskott eller
grundfond skall, utan beräkning af Bankens fasta egendom och inventarier,
utgöra en summa af 10,000,090 r:dr b:co, hvadan möjligen
inträffande capitalförminskning under året af vinsten ersät
-
518
Den 19 D e c e »n lier.
tes.” Härvid får jag göra den anmärkning, som redan blifvit afen
annan ledamot uttalad, nemi. att del är, för Bankens möjlighet
alt fullgöra sina förbindelser, temligen likgiltigt om grundfonden
eller det belopp, hvarmed Bankens fordringar öfverskjuta dess
skulder, är större eller mindre. Jag anhåller, alt få bevisa delta
med ett exempel. Ar 1S34, när utvexlingen börjades, bade Banken
0,300.000 r:dr sp. i silfver; men Bankens grundfond utgjorde
endast 5,000,000 r:dr. Nu bar Banken en grundfond, som öfverstiger
9,400,000 r:dr, men Banken äger endast något öfver
3,000 000 sp. i silfver. Bankens förmåga ali inlösa sina sedlar
var förljaklligen mycket större, dä bans grundfond var mindre,
orli är i närvarande ögonblick myckel ringare, ebui u grundfonden
är större. Det är först i det ögonblick dä Banken gjort cession,
och fråga är om massans utredning, som det är af vigt ali hail
äger en stor grundfond, pä det alt hvarje fordringsägare mätte
fä sitt fullt ut, änskönt åtskilliga tillgångar ej kunna realiseras
till deras'beräknade belopp. Sä länge Banken, om jag sä må
säga, lefver och fullgör sina förrättningar, är det för honom, likasom
för hvarje enskild person med rörelse, hufvudsaken att äga
nog stor cassa för all kunna göra rätt för sig pä dagen; ty om
Banken bade aldrig sä mänga och stora fordringar; men icke hade
tillräcklig silfvercassa, sä mäste han liksom den enskilde, för
hvilken cassén tryter, göra bankrutt. Jag anser derföre, såsom
jag sagt, likgiltigt om grundfonden för närvarande höjes till
det högre beloppet, eller icke.
2 punkten lyder sålunda: ”att Bankens capitalöfverskott
eller grundfond skall, sä vidt sig göra later, till ett belopp
af 5.009,000 r:dr b:co, bestå af obligationer, hvilka, ställde pä
längre förfallotid och löpande med minst 4 proc. ränta, äro ulgilna
af Riksg.cont., Arméens Accords-amorteringsfond, Skånska
Hypoteksföreningen, Bruksägares Hvpothekscassa eller andra
verk och inrättningar, hvilkas obligationer Bancofullmäktige
anse lemna full säkerhet.” Hr Gripenstedt har redan anmärkt,
och jag instämmer med honom, att det är likgiltigt antingen man
vill räkna så, att Bankens öfverskott består af silfver och sedlar
gemensamt, eller af bara sedlar, eller af hara silfver, om vi hade
sä mycket. Föreskriften, alt grundfonden skall bestå endast af
räntebärande papper är pä sitt sätt oriktig, emedan den ,kan vara
till beloppet mindre än den summa Banken alltid bör hafva tillgänglig
i lätt försäljbara räntebärande papper. Banken kunde t.
ex. behöfva 10 millioner sådana, fastän grundfonden ej öfverslege
5. Huru ginge det dä med stadgandet? Det enda riktiga i denna
föreskrift vore således, i min tanke, alt säga: så och sä många
millioner af sina tillgångar skall Banken hafva i räntebärande
papper, utan all fästa denna bestämning vid grundfondens större
eller mindre belopp. Meningen är ju ingen annan än den, alt
Banken alltid skall hafva en sådan tillgång på räntebärande papper
att de förslå lill att derför anskaffa erforderligt silfver? Bland
andra förbindelser har man upptagit Biksg.cont:s. Detta kan hafva
afseende dels pä de förbindelser, som Banken redan äger af
Den 19 December.
519
Riksg.conl. dels på dem lian framdeles kan af delsamma erhålla.
I förra fallet liar jag ingen anmärkning att göra. I sednare fallet
får jag yttra mig när fråga derom särskildt förekommer. Här
vill jag blott tillägga, alt inländska obligationer, eller s. k. statspapper,
här bort upptagas. De äro för Banken, i min tanka, vida
bättre än de inhemska, såvida fråga är att för dem anskaffa
silfver, ty utländska statspapper, hvilka på främmande börser hafva
god curs, äro ögonblickligen säljbara för silfver, som kan indragas.
3 punkten innehåller: ”att, sedan beloppet af de Riksg.
cont-.s obligationer, som Banken redan innehar, blifvit genom capilalafbelalningar
nedsatt frän 3,008,000 r:dr till 3,500,000 r:dr,
alla vidare eapilalafbetalningar å dessa obligationer upphöra.” Delta
har BancoUtsk. föreslagit, utan tvifvel derföre att Banken icke
mätte med hvarje är hafva en mindre tillgäng å Riksg.conl» obligalioner
än för närvarande. Men jag anser denna föreskrift ganska
vådlig, ty hon leder möjligen derhän, alf man afskrifver Riksg.-  cont:s skuld lill Banken, pä samma sätt som man tillförene gjort.
För Bankens säkerhet anser jag tryggast, att slippa affärer med
statsverket, och att icke hafva någon fordran hos Riksg.conl., ty
på ingen gäldenär har Banken gjort sä stora förluster, som på
statsverket. Den gäldenär, pä hvilken man mest förlorat, den skall
man efter sund köpmansregel mest akta sig för.
4:o säger Ulsk.: ”att Bancofullm. berättigas, att medelst anskaffande
af något eller några af de i 2 punkten omförmälda
räntebärande papper ersätta den minskning, som, genom infriande
af obligationer uppkommer, sä att Banken i möjligaste måtto
alltid förblifver innehafvare af lätt realisabla förbindelser lill belopp
af 5,000,000 r:dr b:co.” I st. f. ordet ”berättigas,” borde
här stå åläggas. Jag vet af egen erfarenhet, huru svårt man
har att förmå Bancofullm. köpa räntebärande papper i st. f. att
läna ut tillgänglige medel. Blir detta icke Fullmäktige älagdt, så
kommer det s. k. goda hjerlat emellan; man säger: köp icke några
räntebärande papper ulan låna ät den behöfvande; och så
äger Banken, när han behöfver silfver, inga sådana obligationer,
genom hvilkas försäljning det kan fäs. Om deremot ordet ”åläggas”
införes, så förmodar jag all Fullmäktige blifva tvuugna alt
hörsamma befallningen.
5 punkten innehåller; ”alt efter det Bankens capitalöfverskolt
eller grundfond blifvit, genom inflytande vinstmedel, uppbringad
till ofvan föreslagna belopp af 10,000,000 r:dr b:co, återstoden
af samma vinst, efter afdrag derifrån af möjligen inträffande
capitalförluster samt af alla kostnader för myntvärdets upprätthållande
och för Bankens förvaltning m. m., årligen aflemnas till
Riksg.cont., intill nästa riksdag, enligt hvarje års bokslut.” An
damålet
med denna föreskrift är ulan tvifvel, att Banken icke skall
skrinlägga sin räntevinst och derigenom förminska den utelöpande
sedelstocken, eller ock att det icke skall hända, såsom förhållandet
nit är, alt sedan Banken ärligen utlånat hvarenda skilling
af sin influtna vinst, så kunna R. St. i det ögonblicket icke dis
-
520
Den 19 December.
ponera ett öre af Bankens vinst, sedan sista riksdag, nian att draga
det ur lånerörelsen. Hellre än att på något sätt förminska
henne, så förklarar man Rikets försvar, allmänna odlingsföretag eller
hvad nyttigt som helst, få blifva utan andra tillskott, än qvarlefvorna
från förra riksdagen. Alt hela räntevinslen utlånas, kan
hända, äfven om hon öfverlemnas lill Riksg.cont., ty om der öppnas
en ny låneanstalt, sä kunna R. St. lika som nu, vara af med
sina penningar när de nästa gång sammankomma. I min tanka vore
det riktigast att icke föreskrifva något närmare, än att den räntevinst,
som årligen varder besparad, må kunna af Fullmäktige efter omständigheterna
på följande tvenne sätt begagnas. När man i det
ena fallet förmärker att silfret vandrar ur Banken, må Fullmäktige
icke utlemna utan innehålla den, hvarigenom sedelstocken förminskas
och mera silfvers utförande försvåras. I annat fall, eller
om cursen är låg, böra Fullmäktige för denna vinst köpa räntebärande
papper. Finnas inga inländska, så köpa Fullmäktige utländska
statspapper, hvilket vill säga detsamma, som att köpa vexlar,
hvarmed papperen betalas. Då gå sedlarne ut bland allmänheten
och silfver går in i Banken.
7 punkten angår öfvertlyttning till Riksg.cont. af Bankens
utlåning till städer och corporationer, samt till skiften och odlingar.
Ar meningen, alt Banken skulle skänka Riksg.cont. dessa fordringar;
så bestrider jag förslaget.
8 punktens innehåll, ”att utlåningen på namn och reverser,
med omsättningsrält genom Bancodisconten samt lånecontoren
i Götheborg och Malmö likaledes må till Riksg.cont. öfverflyttas
med det belopp, hvartill fonden för denna utlåning nu uppgår,
eller 8,850,000 r:dr b:co,” sammanhänger med 9 punkten,
mom. b, och skall i sammanhang dermed upptagas.
9 punkten litt. a innehåller: ”alt Riksg.cont. aflemnar till
Banken ersättning i contant för lånen till städer och corporationer
samt till skiften och odlingar.” Delta förslag kunde
vara godt nog om man vill göra Riksg.cont. till en utlåningsanstalt;
men vill man icke detta, så bör litt. a förfalla.
Litt. b i samma punkt lyder sålunda: ”att Riksg.cont. lemnar
Banken ett emot den öfverflyttade discontlånerörelsen svarande
belopp af 8,850,000 r:dr b-.co, uti sina obligationer, ouppsägbara
å innehafvarens sida, utställde å 125, 250 och 500 r:dr
silfver med 4 proc. ränta, samt försedde med ränte-couponer."
Jag anser, såsom jag förut sagt, Riksg.cont. vara den farligaste
gäldenären för Banken, och att han bör akta sig för att blifva
dess fordringsägare. Ehuru dålig utlåningen i allmänna disconten
må vara, i anseende till gäldenärernas återbetalningsförmäga,
så anser jag ändock discontreversalen vara i Bankens hand bättre
än Riksg.cont:s obligationer. Orsaken är den, att Discontens låntagare
kunna sökas hos Konungens Bef:h:de och hos Hofrätten.
Man får dem fast hos domstolarne och håller sig till deras egendom
och personer, om de ej godvilligt betala. Men hvad skall
Banken göra med Herrar Fullmäktige i Riksg.cont. Att hålla sig
till
Den 19 December.
521
lill deras personer, är förgäfves, oell blir Riksg.cout. allt för hardt
ansatt af Banken, så vända de sig till K. M. och begära riksdag.
När R. St. komma tillsammans or.h inga penningar finnas i Riksg.-  cont., så frågar man: hvar skola de tagas? Alt folket skulle för
den skull åtaga sig en ny skatt, vore ett hardt tal; att göra län
ut- eller inrikes skulle möta slöra svårigheter och invändningar.
Manne ej någon annan utväg kunde påhittas. Riksg.cont. tillhör
Staten, säger man, Banken tillhör också Staten, hvarföre skulle
dä R. St., eller Svenska folkel anstränga sig så särdeles mycket
för att belala ål sig sjelfva? Hvarföre skulle den högra handen
gifva åt den venstra? Vore det icke myckel enklare att säga, vi
afskrifva Bankens fordran hos Riksg.cont. och derigenom äro vi
från allt bryderi? Men Banken blifver derigenom fattig och undergräfd?
Det blifva vi sjelfva, om han får sin betalning. Men
realisationen kan derigenom äfventyras? Det är ej så farligt; Banken
tål nog bättre än vi fattiga skattdragande, o. s. v. Ar det
sannolikt att sä skall ske eller icke? För min farhåga att det
skulle ske, torde det tillåtas mig åberopa hvad som hitintills har
skett sedan är 1810. Sedan den liden äro af Bankens fordringar
hos Staten rent afskrifna 5,258,000 r-.dr , förde inom linien
10,252,000 r:dr, eller tillsammans 15,510,000 r:dr, derå upplupne
men obetalta räntor oberäknade. Dertill har Banken i contanta
bidrag gifvil Riksg.cont. 4,231,000 r:dr, utgörande tillsammans
19,741,000 ndr. Denna summa, mine Hrr, är nära lika
stor som Bankens hela utelöpande sedelstock var den 29 Juni
detta är, eller när sista allmänna redogörelsen gafs, då bancosedlarnes
belopp utgjorde 19,411,000 r:dr, samt med riksg.sedlar och
kopparpoletter tillhopa 19,778,000 r:dr, de oultagna creditiven oberäknade.
Om Banken således hade fått endast sedan bibehålla sina
fordringar hos statsverket och icke blifvit, dem beröfvade ge-t
nom afskrifning, eller nödgats till Riksg.cont. adenina sina vinster,
så hade hela beloppet deraf f. n. utgjort mera än hela bans utelöpande
sedelstock den sisla Juni d. å., oberäknad! Riksg.conl:s
sedlar, för hvilka lian nu äfven måste ansvara. Sä har Banken
blifvit behandlad af statsverket, mine Hrr; viljen J ännu en gång
blottställa honom för samma behandling, sä öfverlemnen Bankens
nuvarande fordringar ät Riksg.cont. i utbyte mot dess obligationer,
eljest gören det icke. Detta säger jag om hufvudsaken; men
jag påslår derjemte, alt hela åtgärden är för tillfället onödig. Om
Banken behöfver göra ett utrikes län, sä kunna Fullmäktige pantsätta
de obligationer, som de redan af Riksg.cont. innehafva till
det i punkten 3 uppgifna beloppet af 3,608,000 r:dr. Men i
händelse Banken ville göra län utrikes, så skulle Fullmäktige utan
tvifvel draga i betänkande att börja deras underhandlingar med
anbud af pant. Den som bjuder pant, särdeles när länesökanden
är en så stor inrättning som R. Sl:s Bank, gifver derigenom genast
tillkänna, att han hyser tvifvel om sin credit, eller om andras
tro pä hans vederhäftighet. Bancofullm. böra derföre, enligt
min tanka, undvika sådana anbud, intilldess de begäras, och du
5 H. 66
522
Den 19 December.
lior jag ej de komma i fråga lills vidare, ty Banken är visserligen
ännu känd för den säkerhet, alt han hos utrikes hus kart
utan pant få låna hvad som behöfves. Den som närmare kän
ner
förhållandet derutinnan, vet att tillgång dertill icke skulle saknas
för Fullmäktige äfven i denna stund, om de ville lana. Riksg.-  conl:s obligationer, ouppsägbara af lånens innehafvare enligt förslaget,
skulle dessutom vara föga användbara, vare sig pä främmande
orter eller bemma, i fall man, genom deras försäljning,
ville förskaffa sig silfver. I Hamburg, Leipzig, Amsterdam m. fl.
orter påminner man sig ofelbart vära förra statsobligationer, och
sättet, hvarpå de blefvo liqviderade. Detta kommer icke att lända
de nya obligationerna till fördel. Hvem skulle utrikes försälja
dem? Och huru stor förlust skulle Banken derpå äfventyra,
emedan Riksg.cont., som utlemnat dem för fullo, ulan tvifvel låter
Banken allena vidkännas bristen när de skola realiseras. När man
gör ett lån på utrikes ort, då åtager sig det hus, som anskaffar
lånet, alt försälja obligationerna och lemna penningar för dem till
ett visst öfverenskommet belopp. Men om man skickar ut Riksg.-  conl:s okända obligationer till Hamburg för att säljas genast; så
måste man taga hvad pris som helst, och då förlorar Banken allt
för mycket. Skall försäljningen ske efter hand tilt visst pris, sä
kan det draga länge ut, emedan det blifver en commissionshandei,
hvarvid endast provision är att förtjena, och för hvilken commissionären
ej är så intresserad som för vanliga statslån, der fråga
är om flera millioner, och hvarvid följaktligen mycket är att förtjena.
Commissionen blifver följaktligen icke begärlig, och utsiglerna
för Banken att snart få silfver, äro ringa. Månne Riksg.-  cont-.s obligationer äro mera säljbara inrikes? Man vet, att i vårt
peuningefattiga land, der realisationen icke vunnit någon stadga,
vill ingen låsa fast sina capital för en obegränsad lid. Om man
är förvissad, alt få sina penningar igen, när de behöfvas, så (einnar
man dem, men icke eljest. Jag befarar således, att de blifva
ganska få, som här i landet skulle vilja köpa Riksg.contts obligationer,
ouppsägbara på innehafvarens sida; åtminstone skulle
man förgäfves hoppas, att med sådana villkor kunna afsätta betydliga
summor, aldra minst att kunna göra del hastigt eller nålman
vill. Beggedera äro likväl af högsta vigt, ty om Banken icke
kan ögonblickligen sälja sina innehafvande obligationer, hvartill
gagna de då i nödens stund? Och om Banken nödgas derpå
göra stora capitalförlusler, hvem ersätter dem ? Ingen. Banken
måste till yttersta skarfven uppfylla sina förbindelser mot innehafvaren
af hans sedlar; men får ingen ersättning för de förluster
han gör dels pä enskilde och dels på Riksg.cont. Hans öde
blifver att endast sitta emellan; och likväl har man föreslagit, att
Riksg.cont. skulle, utan någon ersättning ens i obligationer, erhålla
fyra särskilda under litt. c upptagna poster. Den fördelning
af banker, hvilken man här så mycket berömt, i anledning af
Sir Robert Peels ofta omförmälda anförande, är redan gjord i vår
Bank, som har två afdeluingar, en för vexlingen och en för lånerörelsen.
Dessa kunna lika väl skötas hvar för sig, inom sam
-
Den 19 December.
523
Bia hus, som inom 2:ne, hvaraf det ena är Bankens och det
andra Riksg.conhs. Då nu Riksg.cont. icke för närvarande har
något lius, så skulle, i fall öfverflyttningen skedde under tiden,
vederbörande nödgas låna hus hos Banken. Skillnaden blefve då
endast, att förrättningarne sköttes af andra Fullmäktige, ty tjenstemännen
måste väl blifva desamma, om ej göromålen skulle falla
i ovana händer, och Banken onödigtvis betungas med en onödig
pensionsstat. Härtill kommer en annan omständighet, hvaråt
någon uppmärksamhet torde böra egnas. Om Bankens lånerörelse
till större eller mindre del öfverflyttas till Riksg.cont., hvilket
IJtsk. skulle under riksdagarne behandla de vidsträckta revisioner
och andra ärenden, som dit höra? BancoUtsk. kunde val icke längre
göra det? Förmodligen blefve det StalsUlsk.; men detta har redan
mera att göra, än del medhinner. Ar det då skäl alt ytterligare
belasta det med onödiga göromål? StatsOtsk. skulle dock
fä blott en del af lånerörelsen, BancoUtsk. en annan. Huru skulle
sådant rimma sig samman, om dessa båda myndigheter handlade
efter olika grundsatser? Och om de trädde tillhopa, huru lidspillande
och besvärlig skulle icke den vidlyftiga öfverläggningen blifva?
Vill man deremot öfverlemna lånerörelsens reglerande åt
StatsUtsk. allena, så komme detta Ulsk., som nu reglerar Statens
ställning genom hufvudlitlarnes uppgörande, att jemväl reglera enskildas
penningestållning genom läneoperalionernas bestämmande.
Man har redan talat om StatsUtsk:s allt för stora makt. Huru
mycket större skulle den icke blifva, om Utsk. på detta sätt finge
både Statens och enskildas välfärd i sina händer? Viljen J, mine
Hrr, öfverlemna en så stor makt åt några få personer? Viljen J
hafva Secretalllsk. tillbaka?
12 punkten innehåller: ”att Riksbanken utlånar penningar
och meddelar creditiver, på sätt här nedan säges, men Bancostyrelsen
kan, då den finner sådant med Bankens fördel och säkerhet
öfverensstämmande, vägra nya lån och creditiver, äfven när
intet är att anmärka emot säkerheten.” Jag har ingenting deremot
att Banken lemnar credit såväl åt enskilde, som den förut
gjort, och åt allmänna inrättningar, men med villkor, att dessa
creditiv, på sätt här nedan föreslaget är, inberäknas i den utelöpande
sedelstocken, och att denna med dera fullständigt upptages
i det förhållande emellan silfver och sedlar, hvilket R. St. komina
alt bestämma. Dä medförer detta stadgande ingen, men i annat
fall mycken fara.
13 punkten innehåller: ”att minimibeloppet för län emot
pant af guld och silfver må bestämmas till tio r:dr bxo.” Utlåningen
på guld och silfver, sådan hon nu bedrifves, är en assistans-inrättning.
Den minsta utlåningen får gå till två r.dr bxo.
Skulle väl någon i andra länder kunna föreställa sig möjligheten,
att Sveriges Bank skulle sysselsätta sig med sådant lappri. Besväret
att med vederbörlig bokföring och hvarjehanda conlroller
bedrifva denna lånerörelse, alt hålla ordning på de mångfaldiga
panterne ra. m. fordrar en tjenstemannapersonal, som i annat
fall vore öfverflödig, och, i förhållande lif! hvad lian uträttar, ko
-
524
Den 19 December.
star Banken allt för mycket. Detta är blott en ofördelaktig sida
af saken. En annan är, alt Banken icke får sälja panten förr än
tre månader förIupit efter belåningsårets slut, d. v. s. efter 15 må
nader
från det att lånet ntlemnades. Under tiden ligger Banken
i förskott för de utlemnade sedlarne, mot hvilka låntagaren genast
kan uttaga silfver eller guld. Jag anser dessa panter icke böra
belånas på längre lid än 6 månader, så att Banken, om behof göres,
må kunna förr återfå sina sedlar, eller försälja panterna.
Men, invänder man, följden deraf skulle blifva, att då panlerne
omsättas dubbelt sä ofta, finge Banken ökadt besvär för samma
lappri. Jag tillstyrker derföre, att den minsta belåningssumman,
hvilken BancoUtsk. föreslagit till 10 r:dr, måtte böjas lill
20 r:dr. Denna summa är visserligen äfven för liten; men jag
anser fruktlöst att föreslå en större, emedan jag vet, att det goda
hjertat icke tillåter Banken att göra stora affärer, utan nödgar
honom sysselsätta sig med allehanda småplock. Bankens utlåning
pä guld och silfver är sluteligen, genom sin ringhet, ofta nog en
försträckning ät tjufvar, och om J håfven läst i lidningarne dessa
dagar, mine Hrr, så håfven J sett att några silfverskedar, som stulits,
genast buros till Banken för att der belånas. Men då jag,
såsom sagdt är, misströstar om den ringa belåningens afskaffande,
tillstyrker jag att det ringaste lånebeloppet ej må nedsättas under
20 r:dr.
19 punkten innehåller: ”att Bankens förlag för lån emot
pant af silfver och guld, jern, koppar och andra vågförde effecter
samt tackjern, må bestämmas till ett sammanräknadt belopp af
3,500,000 r:dr b:co.” Delta synes mig alldeles oriktigt. Mine
Hrr, såsom J väl veten bar belåningen på guld och silfver, koppar
och jern varit obegränsad, så att Fullmäktige varit förbundne
att belåna så mycket af dessa metaller, som vederbörande dertill
anmält. I stället vill man utsätta cn viss summa, utöfver
hvilken Fullmäktige icke skulle fä beläna metaller. Hvarföre skulle
guld och silfver, som alltid kunna tillgodogöras, icke fä belånas,
såsom tillförene, blott man ej sätter lånebeloppen förringa? Likaså
jern, när man icke sätter helåningsvärdet högre än till | af
det gångbara priset, hvarigenom Banken alltid bör kunna sälja
det utan förlust, i händelse låntagaren icke fullgjorde sina förbindelser;
derigenom kunde Banken vara förhindrad tilt beläna jern,
när conjuncturen vore svär och jernet ej med fördel säljbart.
Utsk. har väl sökt afhjelpa svårigheten derigenom, att det upptagit
lånefonden till ett så högt belopp, alt länen hittills icke stigit
deröfver. Men jag anser för min del riktigare vara att
taga saken såsom hittills, låta belåningen stiga till hvad hon kan
efter omständigheterna, utan att inskränka sig till någon viss summa.
I den män hon stiger, få Fullmäktige på annat båll minska
utlåningarne, så att det stadgade förhållandet mellan utelöpande
sedlar och inneliggande silfver varder iakttaget.
I 20:de punkten tillstyrker Utsk.: ”ali B, St. mätte uti circulations-capitalel,
emot inteckning i fast egendom på landet och
i städerna, bevilja en tillökning af 1,000,000 r.dr b:co, hvilken
Den 19 December.
525
tillökning på det sätt bildas att till denna lånerörelse öfverflytta.?
de efter hand ingående capitalafbetalningarne å lånen, emot återbetalningsskyldighet
i silfver, samt, att lill densamma anvisas skillnaden
emellan 1,000,000 r:dr och det belopp, hvartill sislberörde
lån vid nästlidet års slut utgjorde.” Denna skillnad är obetydlig,
uppgående till endast 167,000 r:dr, när man afräknar de förskott,
fonden redan erhållit. Det är sålunda knappt värdt att derom
tala, när man ej, såsom jag, vill bestrida grundsatsen, alt för
hvarje riksdag utvidga Bankens lånerörelse i alla riktningar, och
isynnnerhet i den gren, som för Banken är otjenligast, nemligen
fastighet sbelåningen.
I 25 punkten föreslås: ”att fonden för utlåning genom
Handels- och Närings-disconten må bestämmas till en summa af
3,500,000 r:dr b:co, deruti inberäknadt beloppet af den för Stockholms
Handels- och Närings-discont afsalte reservfond, hvilken,
i följd häraf, såsom sådan betraktad, skulle komma alt upphöra.”
Med Ulsk. är jag alldeles ense derom, att reservfonden bör upphöra;
men jag bestrider utvidgningen af Handels- och Näringsdiscontens
rörelse. Om någon discont bör inskränkas, med afseende
på den belägenhet, hvari Banken nu befinner sig, så är
det just denna discont. Det är till följd af Bankens utlåningar
på denna väg, sorn silfveruttagningen förnämligast blifvit lättad.
När köpmännen icke haft egna penningar, men velat utföra Bankens
silfver, så hafva de gått med revers till Handelsdisconten,
fått låna Bankens sedlar på längre tid, och begagnat dem att genast
utlaga bans silfver. Banken har följaktligen, på sätt jag äfven
bland Fullmäktige yttrat, haft så godt hjerta, att han lånat
köpmännen de tänger, hvarmed desse dragit Bankens silfverpåsar
ur hans hvalf, ombord på de till Lubeck afgående fartygen. Att
under nuvarande omständigheter, icke blott fortfara med denna
beskedlighet, utan äfven öka henne, anser jag icke vara rådligt.
Uti 29 punkten föreslås: ”att det för Jernconloret afsedda
creditiv mätte -förhöjas från 600,000 r:dr till 800,000 r:dr, att
begagnas under enahanda villkor, som hitintills.” .lag har intet
emot alt detta creditiv förhöjes, så vida nemi. säkerhet derföre
ställes, och creditivbeloppet, pä sätt jag redan yttrat, intages i beräkningen
af sedelstockens förhållande till den metalliska cassan.
Den 36 punkten innehåller: ”att till creditiv för hypotheksföreningar
samt associationer och privatbanker för spanmålsbeläning,
måtte få anvisas tillhopa 900,000 r:dr, samt till creditiv för
andre privatbanker tillsammans 600,000 r:dr, allt banco.” Det
sistnämnda creditivet innebär ett nytt stadgande, hvarom jag anser
för tidigt alt nu yttra mig. Frågan utgör en del af den om
privatbankernas öde i allmänhet, hvilket icke kan så lösligen afgöras,
som det här blifvit förskottvis upptaget i BancoUtsk:s betänk.
, ulan bör naturligtvis särskildt tagas i skärskådande.
Vid 38 punkten har en ledamot klandrat, att creditiven
blifvit upptagna i beräkningen af Bankens sedelstock. Jag anser
åter detta förslag af BancoUtsk. vara ganska riktigt. Vill man
medgifva flera creditiv än hittills, vill man öka dem, som förut
526
Den 19 December.
funnits, så bör raan så mycket mera inräkna dem uti Bankens;
sedelstock, som sedlar kunna för dem uttagas, hvilken dag som
helst, alldeles som medel insatta pä räkning.
Uti 39 punkten föreslår Utsk.: ”att Bancofullmäktige måtte
förständigas alt till återbetalning uppsäga, ej mindre alla i följd
af den nasti, år började upplåning hos allmänheten upptagna län,
än äfven de 2:ne lån å tillhopa 1,143,750 r:dr b:co, för hvilka
Banken hos Riksg.cont. häftar.” Om detta skedde, hvad blefve
följden? Jo, att först dessa 1,143,750 r:dr b:co, och dessutom
omkring 460,000 r:dr, som Banken upplånat af allmänheten, skulle
öka sedelstocken utan motsvarande sUfverlillgång. Ar det skäl
att, under närvarande omständigheter, när det redan är en brist
i förhållandet mellan Bankens silfvercassa och den utelöpande sedelstocken,
öka denna brist med 1,600,000 r:dr eller något deröfver?
Ett sådant förslag måtte åtminstone icke åsyfta Bankens
säkerhet, och jag måste så mycket mera afstyrka det, som det lättar
uttagningen af det silfver, som finnes. Banken förlorar väl
räntan på de medel han sålunda upplånat; men då han utlånat
icke allenast alla sina capital, utan äfven sina årliga räntevinster,
så att hans behållna inkomst för sistl. år öfverstigit 950,000 r:dr,
oaktadt han på den andra sidan betalat ränta för nämnde lån å
1,600,000 r:dr, så kunna de utan skada qvarstå.
I anledning af Otsk:s tillstyrkanden uti 40, 41, 42, 43
och 44 punkterne, får jag erinra, alt det, såsom J veten mine
Herrar, varit en lång tvist allt ifrån realisationens början,
huruvida det vore riktigt att oeftergitligen bestämma ett visst
förhållande emellan Bankens metalliska cassa och de utelöpande
sedlarne. Jag trodde så vara; men deremot gjordes starka invändningar,
och jag bade den svagheten att här på Riddarhuset
gifva efter, dä det stadgande beslutades, som för närvarande gäller,
nemi. alt en viss proportion skall iakttagas i somliga förhållanden,
men icke i andra, der man i stället bör hålla sig till ett
visst silfverbelopp, som den gången bestämdes till 2 millioner specier.
Nu har man väl velat höja detta minimum till 2^ million,
men det är i alla fall ^ million ringare än den metalliska cassa
Banken för närvarande äger. Man säger: Hvad är det för en
magisk kraft, som ligger i sifferförhållandet 2 till 5, vid hvilket
R. St. sisla gången fästade sig? Hvarföre må det icke lika gerna
vara 1 lill 2 eller 4 till 6, eller något dylikt? Jag svarar, det
jag icke känner någon magisk kraft ligga uti något visst sifferförhållande,
emedan det ena, så väl som det andra, beror på en
sannolikhet, på ett godtycke. Men den kraft, som ligger i ett
ofrånvikeligt stadgande är den, att det hindrar Bancofullmäktige
efter eget godtycke förändra proportionen emellan silfver och sedlar.
Om en sådan proportion slrängt iakttages, så erinras hela
landels rörelse ögonblickligen derom, att man befinner sig på nollpunkten,
färdig att falla under det normala förhållande, hvaruti
silfver och sedlar skola förblifva. Om man deremot icke fastställer
ett bestämdt förhållande, ulan säger, att det skall finnas en
minimilillgäng af silfver, och låter det bero på Bancofullmäkliges.
Den 19 December.
527
omdöme, huruvida sedlar må ulgifvas, eller hvad Bankens credit
täl; dä heler del vid hvarje tillfälle: Nog hafva vi sell alt Banken
hittills har tålt så och så många millioner sedlar, ulgifna på
en vexlingscassa af 2,000,000, nog tål han väl en million sedlar
till o. s. v. Bancofullmäktige öfverlöpas af alla dem, som söka
lån, och Fullmäktiges goda hjerta tillåter dem ej att hålla stånd.
Det går med Banken, såsom med hästen, som skulle draga stör:
Körsvännen yttrade: tål du att draga så mänga störar, sä tål du
väl en till, och på detta sätt ökades lasset småningom till dess
hästen stupade. För medgörlighetens våda är Banken så mycket
mera utsatt, som, oaktadt del förbud, hvilket bancoreglementet för
närvarande innehåller emot sedelstockens ökande utöfver en bestämd
proportion i vissa hänseenden, sä hafva dock Fullmäktige
öfverlrädt denna proportion. BancoUtsk. har förklarat, att det
var lagstiidigt och illa gjordt, men tillika hemställt, att R. St.
mätte sådant benäget ursäkta. Följden af en sådan lamhet, (jag
kan tillåta mig att säga så nu, då dechargebetänkande! redan bifallits)
är olydnad hos Bancofullmäktige och osäkerhet för Bankens
sedelhafvare; ty derest Fullmäktige icke efterhålla» alt vara
laglydige, så finnes ingen säkerhet för allmänheten. När det så
gått hittills, kan det framdeles gå likaledes, derest icke bestämda
föreskrifter gifvas och deras åtlydnad handhafves. Hade Fullmäktige
deremot tillåtit sig alt öfverträda bancoreglementet i motsatt
riktning och indraga medel, som bort blifva ute bland allmänheten,
så förmodar jag att hvarken BancoUtsk. eller R. St. varit sä milda.
Men just derföre att man på förhand velat hvilka öfverlrädelser,
som skulle förlåtas, anser jag sä myckel nödigare att förekomma
dem hädanefter. Rade man nu, i st. f. att utsätta ett visst minimum
af silfver, stadgat en bestämd och oeftergiflig proportion
emellan silfver och sedlar, så hade visserligen icke så myckel silfver
gått ur Banken och Riket, som nu skedt. Bancofullmäktige
hade då varit nödsakade att, så snart proportionen öfverskreds,
minska utlåningarne i Handelsdisconlen, och derigenom erinra
köpmännen att ej införskrifva så mycket socker, vin, caffe och
allehanda öfverflödsvaror, som förut. Dä hade Banken väl fått
inlösa sina i Finland utelöpande sedlar, men icke mera. Ganska
säkert är, att om Banken hade varit i enskildt mans ägo, så hade
icke hundra tusen r:dr silfver gått ur Banken, förrän styrelsen
inskränkt utlåningen ju längre ju starkare. Då hade vederbörande
aktat sig att lefva öfver sina tillgångar, och da hade silfret
varit qvar i riket. Hvarföre är nu metallen borta? jo derföre
att Banken stått under allmän vård.
Uti 45 punkten föreslås: ”att privatbanker må bibehållas,
emedan de, riktigt förvaltade, kunna i vissa delar bättre än utgreningar
af Riksbanken, enligt dennes nuvarande organisation,
uppfylla landsorlernes behof; härvid likväl förutsatt, att nämnde
Banker äro ändamålsenligt organiserade, controllerade och till deras
sedelutgifning begränsade.” Min tanka om privatbankerna är
i korthet den, att de böra ersättas af filialcontor (eller hvad man
vill kalla dem) ifrån Riksbanken, och att dessa filialcontor böra
52S
Den 19 December.
förvaltas gemensamt af Bankens ombud och af personer i orterne,
som der tillika kunna vara actieägare, samt att endast Bankens
och inga privatsbankssedlar böra utgifvas. Del är troligt, att genom
en sådan fördelning af medlen till orterna, skola utläningarne
verkställas bättre, än när de göras i Stockholm. Då kan man
äfven bättre tillse att lånerörelsen ej medförer låntagarnes undergång,
och att Banken, som drager ansvaret för sedlarne, äfven får
dela vinsten på deras utlåning. Man måste nerol, erkänna, att
privatbankssedlarne, som i allmänna rörelsen ersätta Riksbankens
sedlar, verka på hans silfverfond alldeles sä, som vore de Bankens
egna, ty de lemna tillfälle att för dessa uttaga silfver, under del
att man i handel och vandel hjelper sis med privatbankernas.
Jag hade icke ämnat inlåta mig i denna fråga, emedan den väl
mäste komma under särskild öfverläggning, men har dock för
sammanhangets skull måst i korthet vidröra den.
BaucoUtsk. har ej gjort något särskildt afseende på motionerna
om rättighet för Bancofullmäktige att upptaga län. Jag tror dock,
att del varit nyttigt. Inom Bancoslyrelsen har jag under 2 år
i frat för upptagande af ett lån. Det har skett derföre, alt dä jag
icke kunnat förmå Bancofullmäktige till de åtgärder, som i min
tanka hade skolat hindra silfrets utgående, ville jag åtminstone
försäkra Banken om en silfverfond, tillräcklig att upprätthålla proportionen
mot sedlarne och alt bestrida utvexlingen. Detta har
icke ansetts lämpligt; och jag vet ganska väl, att åtgärden vore
öfverflödig om man hade mod att. göra hvad man borde, nemi.
minska utlåningen. Men när man det icke vill, utan tvertom
åsyftar att öka utlåningen af sedlar, dä bör man åtminstone, om
det än skall ske genom upplåning af silfver, förskaffa Banken erforderlig
tillgång derå. Derföre anser jag riktigt, att R. St. tillåta
Bankens styrelse en sådan åtgärd.
När jag nu genomgått BancoUtsk:s betänk., utan att i allmänhet
kunna gilla de åtgärder, som deri blifvit föreslagne, så
frågen J mig måhända, mine Hrr: Skall dä ingen ting göras i afseende
på den närvarande förlägenheten? Skall den tryckning på
allmänna rörelsen, som sedelmyntels försvinnande derutur har
åstadkommit, icke på något sätt hälvas? Jag svarar: Visserligen
skall något göras, men, i min tanka, något helt annat, än hvad
BancoUlsk. tillstyrkt. När man vill bota en sjukdom, så bör man
först veta hvem som är patienten, och dernäst hvad som fattas
honom. Det första stora misstag, som BaucoUtsk. begått, består
deruti, att det misstagit sig om hvem som är sjuk. Det är icke
Banken. Bankeu är svag, derföre att han är bunden, roen det
är icke han, ulan allmänheten, som är illamående. Om man tilläte
Banken att röra sig pä ett naturligt sätt, så bergade han
sig ganska väl, men det är derföre, all man bundit honom som
han befinner sig i en besvärad eller så kallad generad ställning.
Banken har, såsom en annan, två armar: den ena är Vexelbankeu
och den andra Länebanken. Vexelarmeu gör ingen ting
annat än vexlar sedlar emot sedlar eller silfver. Derpå vinner
Ban
-
Den 19 December.
529
Banken icke det aldra ringaste. Om man går till en enskild penningevexlare,
der sådana finnas, så gifver han först fullt för fullo,
och sedan tager lian sin vedergällning för vexlingsbesväret,
men Banken tager intet för vexlingsbesväret, intet för de nya
och vackra sedlarne, som han utlemnar emot de gamla utslitna.
Banken gör allt detta för intet, och måste följaktligen sätta till
derpå. Huru skall då Banken kunna lefva sjelf, bestrida sina omkostnader
och dela med sig? Jo det sker, genom den vinst, som
Banken gör på sin lånerörelse, d. v. s. med den andra armens förrättningar.
Om nn Banken vore lika fri som enskild man, så skötte
han sina affärer utan tvifvel så, att i samma mijn, som många
fordringsägare toge ut sina penningar eller silfver bos bortom,
i samma män droge han in sina fordringar, antingen genom deras
uppsägande eller ock endast genom utlåningens inställande
eller minskning. Banken behöfver alldeles icke säga upp någon
enda gäldenär, utan blott i den mån, som desse inbetala deras
förfallna skulder, underlåta att lemna ut nya lån. Derigenom har
Banken ett tillräckligt medel att betrygga sin ställning. Detta
får Banken likväl icke göra, utan han är skyldig på den ena sidan
alt vexla ut silfver ät hvem som kommer med sedlar, och
på den andra att utlemna dessa åt hvem som är behörig att
låna. Huru en bancorörelse skall under sådana förhållanden kunna
bära sig, är svårt att begripa för menskligt förnuft. Vill man
tillåta Banken att förfara pä samma sätt, som en enskild man, så
bergar sig Banken mycket väl, och det äfven i denna stund, utan
att göra något utrikes lån. Men om R. St. icke tillåta Banken
att så förfara, utan tvinga honom att fortsätta en öfverdrifven
lane- och sedelrörelse, då är Banken ohjelplig, ty då öfverflyltas
pä honom den Svenska allmänhetens sjukdom, att lefva öfver sina
tillgångar. Så länge Riket köper in mera varor, än det kan med
varor betala; så, och emedan ulländningen icke gifver oss några
varor till skänks, mäste skillnaden godtgöras med Bankens silfver.
Om man nu ställer lill aldrig så konstigt och derom talar aldrig
så väl, så blir dock följden, att för hvarje år, som Svenska handelsbalancen
ligger under, så uttages silfver ur Banken. Om det
icke ersättes, sä bl ifver Banken tom, och om det skall ersättas,
sä måste det lånas utifrån. Riket kommer då att årligen till ntländningen
betala, icke blott alla de varor, som införas, utan äfvenledes
capitalafbelalningar och ränta på sina län. Rikets ställning
Olifver då följaktligen för hvarje år sämre, emedan det varder
oförmögnare alt fullgöra sina förbindelser. Ett par exempel
kunna upplysa huru införseln stigit, utan att utförseln svarat deremot.
Enligt Commercecoll. officiella berättelser voro förhållandena
följande, äreno1833 och 1842, när den största silfveruttagningen
inträffade: Ar 1833 utfördes stångjern 423,000 Sk$ och
1842 424,000 Skit; skillnaden då endast 1000 Skit. Men hvilken
var skillnaden mellan införseln af socker och caffe och vin
för dessa begge åren? Jo 1833 infördes 3,248,000 U caffe och
år 1842 6,227,000 således dubbelt det sednare året. År
5 II. 67
530
Den 19 December.
1833 infördes 11,468,000 % socker och 1842 16,235,000 U.
Af vin infördes år 1833 423,000 kannor oell år 1842 459,000
kannor. Den sistnämnda varan ökades väl icke med mera än
JL:del, men sockret med hälften. I>jär skillnaderne icke kunde betalas
med jern eller trävaror, så mäste det ske med silfver. Deri
linger sjukdomen. Det finnes följaktligen ingen annan kur, än
den, som i allmänhet brukas för frossare, för dem, som öfverlastat
sig med mat och dryck; man gifver dem ej medicamenter, hvarigenom
magen blifver ännu sämre, utan man sätter dem på diet,
nödgar dem alt försöka att umbära. Skalden Geijer har om oss
och om den fordna Svensken sagt:
”Vår konst att njuta är, hans var umbära,
Dch sjelf sig vara nog, var all hans ära.”
Detta böra vi minnas ännu i dag. Del har utgjort vår styrka
tillförene och måste blifva vår räddning ännu en gång. Underkasta
vi oss delta medel, så är statskroppen snart återställd; i annat
fall medicamentera vi förgäfves.
O
Åtskilliga ledamöter yttrade härtill bifall.
Frih. Raab, Adam Christian: Då jag nu uppträder, afviker
jag frän den föresats, med hvilken jag gick till detta rum
vid debattens början förliden gårdag. Jag trodde mig i denna
fråga icke böra taga i anspråk R. o. Ad:s dyrbara tid och uppmärksamhet,
den jag ansåg bättre och nyttigare kunna egnas åt
afhörandet af de män inom detta Hus, som gå och gälla för fi
nancierer.
Jag bekänner, att min tid, som blifvit nästan uteslu
tande
egnad ät det praktiska lifvets oafbrulna verksamhet, ej tillåtit
mig att djupt studera financeläran eller taga kännedom om
alla i detta vigtiga ämne utkomna äldre och nyare författare.
Men dels bar jag förnummit, att våra stora financierer äro sinsemellan
ingalunda ense i principen, och ännu mindre i sättet för
deras utförande, dels att de åsigter, som nu synas vilja göra sig
gällande, slå i uppenbar strid mot dem, som hyllades för 10 är
sedan. Jag bar till och med under debatten hört en i financeläran
producliv förfaltare lemligen skarpt apostrofera Englands
utmärkte financier Sif Robert Peel; och jag måste af dessa företeelser
draga den slutsats, att sjelfva denna del af statsläran ej
ännu blifvit nog utbildad, för alt kunna framställas såsom troslära,
och att de värde talare, som före mig haft ordet, för hvilkas
kunskaper i (iuancerna jag annars har stor vördnad, ej äro ofelbara
i sina omdömen, utan kunna begå misstag, då de nu vilja
göra upp räkning med bokslut och novo conto emellan producenten
och näringsidkaren, å ena sidan, samt capital islen jemte läntagarne,
å den andra. Det är vål ingen under om de sednare funnit
många förespråkare inom ett Stånd, som alltid beskylls för
bureaucraliska sympathier; men mera under vore, om ej producenternas
sak skulle finna eli varmt, om ock fruktlöst försvar under
våra öfverläggningar. Det är med dessa anledningar och med
de åsigter, jag redan antyd!, som jag nu anhåller få yttra några
Den 19 Decemlicr.
531
ord i ett ämne, som onekligen är af största vigt — jag vågar
påstå, det vigligasle, som förekommer vid riksdagen.
Hufvudfrågan är Bankens consoliderande, så att den städse
kan honorera sina förbindelser. Här är ej fråga om utan på
hvad sätt Banken skall fortfarande med silfver invexla sina sedlar.
Jag bestrider helt och hållet tillvaron af den hemliga afsigt,
som en värd talare bestämdt påstod ligga under den liberala sidans
förslager, ali nemi. tillintetgöra realisationen och bereda en
ny statsbankrutt — någon sådan afsigt har jag sannerligen ej förnummit
framskymta i någons yttranden, hvarken här under debatten
eller i föregående dagars conclaver, om jag undantager ett
enda anförande, som likvisst ej syntes finna något samklang. —
En sådan afsigt innebure eli löftesbrott, det jag är långt ifrån att
vilja befrämja. Men i fråga om sättet att upprätthålla realisationen,
derom äro tankarne delade. Det kan, såsom Hr Nordenanckar
i sin reservation anmärkt, ske genom tvenne hvarandra
alldeles motsatta utvägar. Den ena utvägen är alt, genom sedelstockens
och länelillgångarnes indragning, gifva ett ökadt värde
åt penningen, eller som är detsamma, genom låga priser och trög
afsättning åstadkomma en tryckning pä alla näringar, och derigenom
hindra consumtion af importvaror — möjligheten nemi.
alt köpa dem — detta är, för alt tala rent ut, strypsystemet.
Den andra utvägen är att, genom näringarnes understödjande, söka
uppdrifva productionen, och sålunda genom ökad export framkalla
öfvervigt pä handelsvågen. Frågan är nu hvilkendera utvägen
är den bästa, den för laudet nyttigaste och ändamälsenligaste.
Den förstnämnda, eller det så kallade strypsystemet, har funnit
många anhängare inom detta rum. Jag har med uppmärksamhet
alhört deras argumenter och tecknat mig till minnes åtskilliga
af deras satser. Ur dessa mina anteckningar tillåter jag
mig uppläsa följande: "Förrän skuldsystemel knäckes, kunna aldrig
capitaler bildas.” — ”Skuldsättningen har endast varit föranledd
af misshushållning, lux, och förbrukning af utländskt öfverflödskram.
” — ”Landet har ingen rörelse, som fordrar capitalerue
— de beröfvas ej productionen, — del är till betalning
af skulder, som lånen begäras.” — Vidare har en annan talare
påstått, ”att det är de skuldsattas intresse, som uteslutande gjort
sig gällande i BancoUtsk:s förslag.” — Samme talare har sagt, att
”hunger och törst efter lån kan aldrig släckas; att handelsbalancen
aldrig kan luta lill landets fördel, med mindre än att penningestocken
indrages och tillgång pä lån minskas.” —Vidare önskade han:
”att de skuldsattes egendomar mätte ju förr dess hellre gå ur deras
händer och i ca pi t al is ler nas, eller deras, som icke behöfde låna.
”— Och slutligen påstod han, "att svåraste krisen nu är öfverstånden.
” Den siste talaren har yrkat, dels "att, så länge metalliska
cassan ej har sin tillbörliga proportion, alla nya lån måtte
nekas," dels att ”landel mätte ställas på diet-kur." — Delta är
nu endast en liten del af de satser vi fått höra, om ej ordagrant,
åtminstone till meningen af mig antecknade. För att ej blifva
alltför vidlyftig, bar jag sammanfattat alla dessa strypsyslemets
532
Den 19 December.
grundsatser under följande frågor, dem jag vill försöka afl besvara:
l:o
Har den ökade skuldsättningen varit en sa stor olycka
flir landet, sorn det pustas, och bör den anses såsom ett tecken
till af lagande välmåga eller ökad, fattigdom? Jag tror del ej.
Det lärer väl icke kunna bestridas, alt hvad som är förhållandet
med flertalet af landets individer, särskildt måste anses såsom
förhållandet med landet i allmänhet. Nä väl! Låtom oss
nu se efter huru det står till med den största delen af de skuldsatte
individerne. Jag tillåter mig framställa såsom exempel en
liten hemmansägare —- antagom en ägare af ä hemman,
som för 10 år sedan satt skuldfri på sin ärfda jord, på hvilken
han producerade nätt och jemnt hvad han nödtorfteligen behöfde
för sin och familjs bergning, sedan skatterne blifvit betalte. Obelåten
dermed att han ingen ting förvärfvade, funderade han på
utvägar dertill. Han fattades af tidens anda, såg exempel från
en och annan herregård, var kanske så långt kommen i upplysning
att han läste provinsens tidning, han uppmanades från alla
häll att förbättra sina fäders jord, förbättra sin boskapsskötsel, antaga
ett bättre brukningssätt. Mannen deciderade sig ändtligen
att begära skifte, eller tvingades kanske dertill af grannen. Ilan
måste betala landtmätare och ägodelningsrätten, han måste bygga
om sina hus, han måste hägna om sina gärdesgårdar, han odlade,
han gjorde insåningar, han lade sig till bättre åkerbruksred
skap
o. s. v. — Men hvarmed har han bekostat allt detta? Hans
revenue af hemmanet räckte knappt till nödtorftigt dagligt bröd;
hvad skulle lian bespara? Han var ju tvungen att låna? Tron
J, mina Hrr, att en bonde, i den belägenhet jag 1111 presumeral,
går igenom en sådan affär för mindre än 1000 r:drs utgifter, kanske
i b:co? Vi se honom nu med sina 1000 r:drs skuld; men
har väl denna summa blifvit illa använd? Han har ju ökat sin
sädesproduction, ökat sin ladugård, han bor bättre, har bättre
tillgångar till eget och familjens uppehälle och ett öfverskott, som
flerfaldigt räcker till betäckande af räntan på skulden och amortering
deraf. Sådan var hans belägenhet, så länge han fann afsättning
för sina produeter, och sådan kan den blifva. Kunna vi
då kalla honom fattigare än han var förut? Har han varit en
olycka för landet? Nej, mina Hrr, intetdera, om ej strypsystemet
får öfverhand och förstör hans beräkningar och försätter hans
jord på utmätningsauclion, till rof för penningekarlen. Men, säger
man, så hafva ej lånen blifvit använda, utan
2:o, hvilket är andra frågan, lånen hafva till större del gått
till lax, vällefnad, förbrukande af utländskt öfverjlödskram o.
s. v. — Ja visst måste erkännas, att alltför mycket gått denna vägen.
Jag medgifver, alt luxen och öfverdådet i lefnadssätt tagit
alltför betänkligt till. Jag tror likvisst, att detta förhållande äger
synnerligast rum i hufvudstaden — kanske mest hos capitalister
och bureancrater. I landsorten och särdeles hos de jordbrukande
och näringsidkande classerna har Härden väl icke gått så långt.
Men om ock en del af lånen blifvit sålunda missbrukade, hvilket
Den 19 December.
533
jag önskar måtte för framtiden förebyggas, påstår jag, att det
blott är en ringa del, emot den, som blifvit använd till productiva
ändamål. Jag tillåter mig till bevis för detta påstående uppställa
en enkel beräkning: Antagom att på sednaste 10 åren lånen
ökats genom privatbanker med 7 millioner, samt att, om härtill
lägges lånen i Riksdisconten och Handelsdisconten, summan upppgålt
till omkring 10 millioner. De flesta intecknade skulder hafva tillkommit
genom köp. Om nu ^ af Sveriges hemman njutit en
förbättring af 2000 r:drs värde å hvarje hemman, eller 10,000
hemman a 2000 r:dr b:co, få vi en summa af 20 millioner, som
skulle förutsätta, att åtminstone halfva egendomsförbättringen blifvit
bestridd med insparade capitaler. Min beräkning på gjorda
förbättringar är, efter min varma öfvertygelse, ej för hög; må
man besinna, att största delen af Skåne blifvit omskapadt under
denna tid, och att den lyftning, som privalbankerne gåfvo industrien
framkallat skiften, odlingar, circulationsanläggningar och
förbättringar i jordbruket, hvarlhelst man genomreser landet — sä
åtminstone i södra Sverige, der jag tror mig känna förhållandet,
och vet hvilka stora kostnader, som blifvit nerlagde både på herregårdar
och bondgårdar till framkallande af ökad produetion. —
Förbättringarne vid bruksegendomarne vill jag ej nämna, emedan
jag ej upptagit skulderne i deras hypoteksförening. Men anläggandet
af factorier, en och annan fabrik, byggandet af ångfartyg
m. m., allt sådant har kostat förlager och föranledt skulder.
Arbetena äro ännu för nya — ej färdiga i allmänhet — de hafva
ej hunnit alt betala sig sjelfva. Om vi ej förneka, att dessa förbättringar
verkligen ägt rum och erkänna, att de omöjligen kunnat
verkställas på besparingar, så måste vi väl också antaga, att endast
en mindre del af skuldsättningen gått till flärd; och vore det
då rättvist att straffa flertalet af idoga, arbetsamma, sparsamma
medborgare, för de andras, ett mindre antal misshushållares, skull?
3:o Den tredje frågan, som jag ber få besvara, är, om strypsijstemet
är säkraste och enda medlet att hulla handelsvägen till
vår fördel. Jag vågar påstå, att strypsyslemet kan cj bära sig i
längden; det förstör sig sjelf, ty under det att man vill neka penningar
till inköp af utlandets, förstör man ock utvägen att köpa
landets egna produeler — och produetion skall på detta sätt årligen
aftaga, lills vi behöfva införskrifva allting, med undantag
kanske af jern och trädvaror. Nej, mine Hrr, vi hafva stora och
dyrbara ressourcer i värt älskade fädernesland, till förökande af vår
export. Jag vill ej tala om våra berg och strömmar; äfven de
kunna tvifvelsutan bearbetas lill ökad produetion. Jag förstår det
mindre, men jag förslår och vet, att vi hafva outtömliga skogar,
vi hafva det som är mer, vi hafva dyrbara ressourcer i våra mossar
och kärr, i våra myror och sjöar, i våra ännu ouppodlade
marker, ja i förbättrandet af våra odalägor. — Med förlager kunna
dessa ressourcer uppdrifvas till en ofantlig höjd. Importen af
ladugårdsprodueter kan snart upphöra, och vi i stället deraf exportera.
Spannemål böra vi kunna exportera alla år, icke små utan
betydliga qvantiteter. Våra fabriker och öfriga näringar kunna
534
Den 19 December.
uppdrifvas. Det är på detta sätt vi böra, vi kunna och, jag hoppas,
äfven skola upprätthålla handelsvågen och dermed försäkra
vår realisation. Jag tillåter mig härvid fästa synnerlig uppmärksamhet
på, att detta liberala system gifver arbetsförtjenst åt vår
stora arbetspersonal. Hvarmed vilja anhängarne af strvpsystemet
försörja dem? Under penningenöden drager litet hvar in sina
utgifter, sköter, och det på besparing, hvad han har, men företager
sig inga nya arbeten. Nöden, som framkallas af strypsystemet,
blir så mycket större, som en stor del af arbelspersolen faller
fattigförsörjningen till last. Det är ej länge sedan vi förehade
bränvinsbränningsfrågan och gladde oss då ät alt 70,000
pannor gått bort; men dermed bar ock 100,000 menniskors vinterarbete
upphört. Tröskverk byggas öfverallt på de större gårdarne;
hvad skall väl arbetaren försörja sig med den långa tiden,
mellan potatisupptagning om hösten och nästa års skördetid? —
Sverige är i detta fall vida lyckligare än andra länder, ty det bär
utrymme till odlingar och förbättringar ännu i mansåldrar. — Ar
det statsmannavisdom att låta dessa lägenheter ligga obegagnade
och folket genomgå den föreslagna svältkuren?
4:0 Förslaget att ju förr dess hellre sölja de skuldsattes
egendom och luta den komma i hander pä capitalist er ne, torde
icke förtjena att tagas under närmare pröfning. Jag tillåter mig
dock i anledning af kurmelhoden berätta en kort anekdot: Det
var en Tysk kringresande läkare, som i samtal med en fru om
bästa sältet för barns fysiska uppfostran påstod, att de genast efter
födseln borde badas i kallt vatten. Frun genmälde: men de
arma barnen kunna dö. ”Ja, min nådiga!” svarade Tysken, ”visst
elevera de fleste, men de som komma sig, bli några magnifika
barn.” Historien förmäler ej att frun följde rådet; jag tror ej
eller, alt den värda talarens råd nu skall blifva antaget.
5:o Samme talare trodde, att krisen nu vore öfver. Beklagligen
kan jag ej dela denna föreställning. Jag tror mig veta,
att denna kris pågår, oell att han är i tilltagande, så länge ingen
utväg vidtagas att bryta honom; ty marken, mine Hrr, alt den ex,-  port, som vi i år haft att fägna oss åt, är just frukten af de penningetillgångar,
som framkallades genom privatbankerne. — I denna
höst har visat sig ett ledsamt tecken, det nemi. att jordbrukarne
mångenstädes minskat sin arbetspersonal, antagit i tjenst en
och annan dräng eller piga mindre än vanligt. Många arbetare
lia således blifvit utan tjenst. Inga nya produetiva företag synas
til! nu som för 2 å 3 år sedan; de gamla underhållas med minskad
arbetskraft. Skall ej produetionen och således exporten härigenom
minskas, men nöden tilltaga? Jag frågar. Under discussion
bar af flere talare blifvit yttrad en billig farhåga för utrikes
lån. Jag delar deras önskan att lånen måtte kunna undvikas,
men jag bar dock ingen förskräckelse för dem. Ingalunda må vi
i detta nu anse oss fria från utrikes skuld. Att icke tala om det
stora lån, sorn bruksägares hypoteksförening gjort, bar ju en stor
del af enskilda fastighetsägare tagit utrikes lån, och en stor del
af våra köpmän begagnar blancocredil å utrikes ort. Det lider
Den 19 December.
535
ingen tvifvel, att icke de enskilda lånen, och i synnerhet blancocrediten,
draga högre ränta ur landet, än samma summa, om Staten
låntagit henne i sitt namn frän utlänningen, skulle gjort; och
för mig synes klart, att om Slaten går i mellanhand och gör lånet
i silfver, och sedan utdelar lån i bancosedlar, kunna 2 millioner
göra lika effect såsom förlag här i landet till nya productiva
företag, som 4 a 5 millioner lån tagne directe utifrån af
individerne. Bäst att slippa skuldsättning, det förstås; men är
det villkoret för framkallande af ny produclion, så är det bättre
alt den sker genom Staten, än att den skulle göras af enskilda
personer.
Jag vågar ej längre uppehålla tiden med vederläggning af
mina motståndares åsigter. Jag anhåller deremot alt få i några
ord angifva mina egna. Jag tror, att lånelillgångarne visst icke
för det närvarande kunna indragas, utan måste, såsom BancoUtsk.
ock föreslagit, utvidgas. Jag instämmer likväl med mina motståndare
deruti, att lånesystemet på borgen bör, så vidt ske kan, inskränkas;
jag erkänner, såsom Frih. Rappe i sin reservation antydt,
att disconllånen på borgen antaga lätt stereotypnatur; men
jag anser, att tillgångar på lån bör befrämjas och ökas, icke blott
såsom förlag till productiva företag, utan såsom undsättning på
pant af producerade varor, och till realiserandet af gjorda affärer;
hvarjemte jag anser nödigt att utvägar vidtagas för att understödja
bemödandet hos den skuldsatte att afbetala sin skuld. — Vill
man nu, sedan näringarne, genom den tillgång på mynt, som
uppkom med privatbankernes inrättande, sjelfva arbetat sig upp
med oförväntad hastighet till en betydlig höjd, lemna dem handlöst
utan stöd, eller taga ressourcerne ifrån dem, beter man sig,
som den, hvilken vill lyfta en tyngd en viss höjd, men icke använder
dertill tillräcklig kraft. Om en sten skall lyftas en aln,
men kraften, som dertill begagnas, ej mäktar höja den mer än
^ aln, är denna kraft bortspild, stenen faller tillbaka och sjunker
så mycket djupare i dyen.
Med alla talare, som derom yttrat sig, är jag så mycket
hellre ense, alt en sträng creditlagstiftning måste införas, som jag
har yttrat denna åsigt redan vid 2:ne föregående riksdagar. Detta
är säkraste och, efter min öfvertygelse, enda medlet att förekomma
missbruken med lån och framkalla sparsamhet. Tvånget
att på bestämd dag betala sin skuld, eller lagsökas, afhåller frän
benägenheten att låna för ro skull; man tänker då närmare på,
om ej lånet skulle kunna umbäras, och gör icke gerna lån, med
mindre man ser sig göra en god affär med penningarne. Misshushällaren
faller, innan han hunnit bedraga sina medmenniskor.
Meri del går lika litet ann alt införa sträng creditlagstiftning, utan
att bereda den ordentlige tillgång till penningar på god säkerhet,
som alt bereda tillgång på penningar, ulan strång creditlagstiftning.
Lånebilräden böra, eller min tanka, indelas i tillfälliga, såsom
förlager, på gjorda affärer och på producter, och stående, till
amortering af skulden å fastigheterna. Under de förra, eller de
tillfälliga, hänför jag: l:o Discontlån. Jag delar Hr Hjertås yttrade
536
Den 19 December.
åsigt, att till dessa lån böra löpande skuldsedlar lika med vexlar
få förmånsrätt, men ej såsom hypotheker, utan de böra diconteras;
annars måste dubbel cassa, både hos sedelulgifvaren och låntagaren
hållas i beredskap. Att endast gifva disconträtt åt papper,
som äro betalbara i Stockholm, Götheborg och Malmö innebär
en grace åt några handelshus, men skulle tillintetgöra fördelen
af dessa lån för större delen af landet. 2:o Cassacreditiver.
Dessa utgöra bästa och ändamålsenligasie sältet att komma näringarne
lill hjelp med förlager, och denna sanning är sä känd och
erkänd, att till och med privatbankernes största antagonister ej
förneka att detta lånesätt varit ändamålsenligt. 3:o Upp- och Afskrifningsräkningar.
Afven dessa äro af vigt, men ej blott i
landsorten, ulan äfven i hufvudsladen. Väl har Hr Nordenanckar
deremot anmärkt, all beviljandet af upp- och afskrifningsräkninaar
i Stockholm skulle medföra den förlusten för Banken, att då
fä betala ränta å circa 2 millioner, som nu utan ränta vanligen
der stå deponerade. Men jag föreställer mig, att, om 2 millioner
deponeras då ingen ränta beviljas, skulle måhända 4 ä 5 millioner
sättas in på upp- och afskrifning, hvilkas utlåning för högre
ränta skulle ersätta förlusten. Men om den det ej gjorde — om
det skulle medföra någon förlust för Banken, bör man ihågkomma,
att Banken är inrättad för folket och icke folket för Banken.
Men om dessa 3:ne ullåningssätt skola medföra en önskad fördel
för låntagare, och om en mindre penningestock skall vara tillfyllestgörande
för alla affärer, är klart, att de måste bedrifvas, ej
blott i en eller några fä städer, utan i alla eller åtminstone de
flesta provinser; d. v. s. lånecontor måste inrättas i provinserna.
Frågan om dessa skola vara privatbanker vill jag ej upptaga; berömma
dem vill jag ej, ty jag är sjelf privatbanksdelägare; lasta
dem kan jag ej mot bättre vetande. Mig synes, alt den ide,
som finnes framställd i den promemoria, som circulerat, är ett
lyckligt förmedlingsförslag. Derigenom skulle Staten såsom förläggare
tvifvelsutan hafva lika stor behållning, som om den, med
drygare förvaltningskostnad och med de förluster, som en mindre
bekantskap om låntagarens soliditet skulle föranleda, skötte rörelsen
för egen räkning.
Såsom stående amorteringslån förefaller mig det förslag alt
tillvägabringa hypotheksförening, som Biskop Agardh i sin reservation
framställt, alt nemi. Riksg.cont. skulle utlemna län på fastigheter,
vara det enklaste och ändamålsenligaste. Mig synes, att hela
landet kunde sålunda lämpligast utgöra en hypotheksförening
med Riksg.cont. lill föreningspunkt. Jordbrukaren understöddes
härigenom med län, som amorterade sig sjelf. Rörelsen i landet
fick en häfstång genom dessa obligationer, som vore användbarare
i liqvider än inteckningarne; och capitalislerne finge småningom,
fast troligen i början med vinst på curseringen, lägga sina capitaler
i dessa obligationer. Att jag, med denna åsigt om ändamålet,
delar deras mening, som företrädesvis önskar fastighetslänens
pfverflyltuing lill Riksg.cont., är häraf en följd.
Det
Den 13 December.
537
Det villkor, som Hr Nordenanckar ville fäsla vid Statens mellankomst
för inrättande af liypotheksföreningar, nemi. att den för
ett hypothekslån inleeknade jorden borde under liela den tid, som
åtgår för amorteringen, ej få behäftas med någon gravation för
annan gäld, vore orimligt oell skadligt. Hr Nordenanckar trodde,
att det ej skulle hafva annan påföljd, än all egendomarne skulle
falla i pris. Redan denna påföljd vore en för jordbruket stor olycka;
vår Svenska jord är ej i högt pris, som bäst bevisas deraf, alt flere
utlänningar köpt Svenska egendomar, dertill lockade af det billiga
priset; men det bade en annan olägenhet, nemi. att befrämja
jordens styckning och hemmansklyfning, ty huru skulle det ena
syskonet i allmänhet kunna vid ai fslillfällen utlösa det andra,
om ej den, hvilken toge lösen, finge säkerhet genom inteckning?
Blir den af 3:ne Stånd bifallna lika arfsrälten sanctionerad till
lag, blefve det så mycket värre. Hemmanens sönderklyfning blefve
oundviklig.
Vida mera skulle jag vilja tillägga, men tiden är framskriden,
jag bör ej uppehålla Ståndet längre; jag slutar derföre med
hembärande af min tacksamhet lill Ulsk. för dess bemödande alt
lotsa sig fram emellan de motsatta åsiglernas bränningar.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Lika med de flesta föreg.
-de talare, instämmer jag uti syftningen af BancoUtsIcs betänk.
N:o 29, och anser, att man är BancoUtsk. lack skyldig för den
omsorg, hvarmed de handlagt detta ämne. Jag bekänner också
öppet, att jag lifligt omfattar frågan om öfverflyltning till Riksg.-  cont. af de lånegrenar, som af BancoUtsk. blifvit dertill föreslagne;
icke derföre att jag faster någon vigt vid öfverflyltningen i
och för sig sjelf, än derföre att jag anser det vara ett medel för
ett syftemål, som man önskar att ernå. Det är nemi. i min tanka
gifvet, att om R. St. skulle fästa något afseende på det allmänna
betryck, som är för handen, så kan dqt icke ske på mer
än 2:ne sätt, nemi. antingen att öka lånerörelsen, d. v. s. detsamma
som att utgifva nya sedlar, eller att upptaga nya lån. De
åsigter, som hittills blifvit framställda, tyckas vara stämda för
den sednare meningen. I min tanka deremot finnes icke någon
annan utväg, än att utgifva nya lån. Skola sådana lån ulgifvas i
närvarande tidpunkt, när erfarenheten har ådagalagt, alt vådor
lyckas äga rum för Bankens förmåga alt framgent kunna upprätthålla
myntvärdet; då måste någon åtgärd vidtagas, för att föröka
denna Bankens förmåga. En sådan åtgärd vore det, om R.
St. biföllo BancoUtsk:s förslag, och derigenom salle Bankens styrelse
i tillfälle all, vid möjligen inträffande behof, utgifva obligationer,
för att dermed förstärka Bankens valuta. Dessa äro de
skäl, hvarföre jag har fästat särdeles vigt vid bifall till BancoUlsk:s
förslag i denna del. Jag föredrager för min del öfverflyltningen
af lånerörelsen på namn, framföre öfverflyltningen af faslighetsbeläningen,
af det skäl, att utaf alla de utlåningar, som af Banken
drifvas, den på namn ovillkorligen är den .minst användbara,
5 II. 08
538
Den 19 December.
Det är icke tänkbart, att kunna draga nytta af alla dessa skuldsedlar
och icke eller att indraga lånen; ty oaktadt de äro ställda
på kort lid, så hafva de, likaså väl som fastiglietslånen, iklädt
sig naturen af stående Jån. Lånerörelsen pä hypothek liar den
dubbla fördelen, att den afbetalning, som på dessa lån årligen
sker, skulle kunna indragas och icke åter utgifvas. Dessutom är det
klart, att det icke är för Bankens styrelse svårare att betäeka dessa
lån, än det varit för hypotheksinrättningarne och t. o. m. för
enskilda personer inom Sverige, hvilka utomlands helingat sig
län pä sina egendomar. Detta är skälet, hvarföre discontrörelsen
ännu mindre än fastighetsbelåningen lemnar tillfälle till någon indragning,
och hvarföre fastighetsbelåningen är för vår Bank vida
mindre otjenlig, än lånedisconlrörelsen. För min del måste jag
likväl ogilla BancoUtskis yttrande uti 11 punkten, der Utsk. säger,
att de summor, som i de bestämda lånegrenarne icke äro användbara,
få användas i de grenar af lånerörelsen, der de behöfvas.
Delta stadgande finner jag för min del synnerligen olämpligt,
så vida det rörer Handelsdiscontens lånerörelse. Det är nemi.
just ifrån den sidan, som lånerörelsen isynnerhet hör inskränkas,
emedan det är dessa slags lån, som omedelbart inverka på den
reela valutans utgående ur Banken, genom utvexling af silfver
mot sedlar. Jag kan icke eller för min del instämma i det mindre
kraftiga utlåtande, som Utsk. afgifvit uti mom. 12, der Utsk.
afhandlar Bancostyrelsens rättighet att kunna vägra lån. Jag
medgifver visserligen, att ordet ”kan” skulle kunna tydas så, alt
det till viss grad innebure ett åliggande; men jag skulle hafva
önskat, att Utsk. hade bestämdt uttryckt, alt det måste vara Fullmäktiges,
icke allenast rättighet, utan äfven pligt att vägra lån,
då sådant för Bankens säkerhet kunde anses lämpligt.
I 40 mom. har Utsk. sagt, ”alt maximum för den del af
sedel- och depositionsskulden, som icke motsvaras af reela fonden,
må fastställas till 22,000,000 r:dr b:co.” Lika med Hr Nordenanckar
anser jag, all i intet fall sedel- och deposilions-skulden
hade hort bestämmas högre än till 20 millioner. Jag instämmer
således med den värde reservanten, och anhåller, att Utsk. måtte,
när detta betänk, förekommer till ny behandling, taga hans reservation
i den noggrannaste pröfning.
I 41 mom. skulle jag, med anledning af hvad jag redan haft
äran anföra, hafva önskat, att Utsk. hade bestämdt uttryckt, att
det enda villkoret för den tillökning i sedelstocken, som Utsk. föreslagit,
hade varit öfverflyttningen af de ifrågavarande lånegrenarne,
som Utsk. här uppgifvit, hvarigenom Banken skulle komma
i besittning af en mängd obligationer och blifva i tillfälle att
använda dem; men att, om icke bifall till denna öfverflyttning
gåfves, Utsk. icke funne sig föranlåtet att tillstyrka någon vidare
utsträckning af lånerörelsen, utöfver den, som nuvarande bancoreglemente
medgifver.
Hvad beträffar Utsk:s yttrande om privatbankerne, så ehuru
jag för min del visserligen icke är någon vän af privatbankerne,
egentligen derföre, att, i händelse en af dessa privatbanker skulle
Den 19 December.
539
blifva felaktigt förvaltad, denna privatbank ovillkorligen skulle
draga de andra med sig, hvarigenom skulle förorsakas oredor,
hvilkas följder icke kunde beräknas, anser jag likväl, alt den närvarande
tidpunkten i intet afseende är fördelaktig för indragning
af dessa privatbanker. De hafva hittills i allmänhet blifvit väl
förvaltade, och i min tanka gjort ganska mycken nytta. Det förefaller
äfvenså, som hade Riksbanken göra nog att sköta sina
egna affärer, ulan att i denna stund äga förmåga att sköta privatbankernas.
Af sådana skäl skulle jag tro det vara fördelaktigare
om privatbankernas oclroj nu förökades med några år, sä
alt deras tillvaro vore försäkrad intill nästa riksdag. Jag förutsätter
likväl, vid ett sådant förslag, alt privatbankernas sedelrörelse
blir begränsad, och att dessa banker underkastas alla de controllör,
som för allmänhetens säkerhet äro nödvändiga. Slutligen
får jag för min del önska, alt Ulsk. matte vidblifva sitt förslag,
om discontlånerörelsens öfverflyttande till Riksg.cont., och, på sätt
jag förut haft äran nämna, alternativt framställa det förslag, att,
så vidt R. St. icke medgifva en sådan öfverflyltning, Ulsk. öppet
förklarar, att Utsk. anser sig icke kunna tillstyrka någon vidsträcktare
lånerörelse än den, som nuvarande bancoreglemenle medgifver,
utan alt Ulsk. tverlom måste, med ledning af den erfarenhet,
som de sednast förflutna åren lemnat, föreslå, att man, hvad
beträffar lånerörelsen i disconlväg, mätte återgå till det belopp
af 8 millioner, som baucoreglementet för närvarande bestämmer.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Många talare hafva redan
yttrat sig i detta vigliga ämne, som derigenom har blifvit sä
fullständigt utredt och från aila sidor behandlad!, ali för mig måste
återslå blott föga nytt att tillägga. Men då delta betänk, troligen
kommer att återremitteras i sin helhet, utan att R. o. Ad., genom
i någon punkt derom faltadt bestämdt beslut, uttryckligen
gifvit Utsk. dess tanka tillkänna; så, .på det att Utsk. det oaktadt
mätte kunna erhålla någon ledning för den nu föredragna
frågans blifvande förnyade behandling, när den lill Ulsk. hinner
återkomma, anser jag det vara af vigt, alt eli större antal
ur de olika opinioner öfver ämnet, som bär förefinnas, må begagna
tillfället att yttra sig, så att Utsk., åtminstone af talarnes
mängd för den ena eller andra bland dessa, mätte kunna bedomina
hvilka meningar, som här i allmänhet böra anses vara de rådande.
BancoUlsk. fick vid början af denna riksdag ett ganska svårt
åliggande sig anförlrodt, det nemi. att medla emellan tvenne nästan
fullkomligt motsatta fordringar: den ena, som uppmanade lill
afseende i främsta rummet å Bankens säkerhet och realisationens
betryggande; den andra, sorn deremot för den lidande industrien
begärde mera lån och mera penningar. Det har således icke
varit att undra på, om ej Utsk. har förmått att riktigt lösa detta
brydsamma uppdrag, och att derföre emot Ulsk:s förslag hafva
blifvit framställda många anmärkn:r, flera ganska vigliga, och lill
liyilka äfven jag skall utbedja mig alt nu få bifoga en och
annan.
5iO
Be ii 19 December.
Den första oell kanske den väsendlligaste af de anmärkn:r,
sora jag önskar att få göra, rörer det sätt, på hvilket Disk. gatt
lill väga, innan det kommit till sina stutpäståenden, de förslag,
sora det afgifvit. För att bruka den liknelse, som Hr von
Hartmansdorff nyss använde, så tror jag, alt innan läkaren, BancoUtsk.
, som af allmänna rösten var kallad att bota den financiella
sjukdom, hvaruti del Svenska samhället hade iråkat, hade företagit
sig något annat, så hade han, att börja med, bort söka
göra sig full reda för de egentliga orsakerna till det onda, och
bjuda till alt genomskåda den uppkomna sjukdomens rätta natur,
samt först sedermera hafva eftersökt, hvilka botemedel, som emot
densamma rätteligen borde användas. Och om Ulsk. sä hade förfarit,
sä tror jag, att det snart hade kommit lill den slutsatsen,
alt BancoUtsk. för dess egen del icke kunde uträtta särdeles mycket
af det erhållna uppdraget, utan alt del mesta, som skulle göras,
dels tillhörde andra Ulsk., och dels företrädesvis den stora
allmänheten sjelf.
Men när Utsk, hade ingått i en sådan undersökning, i afseende
på orsakerne till den herrskande financiella förlägenheten,
så skulle Utsk. snart hafva funnit den närmaste och synbaraste
ibland dessa visserligen vara den starka sedelindragning, sora har
ägt rum, och sora- har föranledt den brist på penningar, som nu
öfverklagas; och jag skulle hafva önskat, att Utsk. hade kunnat fullt
utreda och uttryckligen bestämma, lill hvilket belopp denna sedelindragning
verkligen har uppgått ; ty nu bör man ofta så vidt
skilda påståenden i detta hänseende, att den ena säger sedelstockens
förminskning utgöra tio millioner r:dr b:co, under det en ännag
uppgifver knappt två millioner. Med så noggranna beräkningar,
som i detta fall finnas i Banken att tillgå, hade det dock
icke varit svårt att med visshet komma under fund med delta
belopp, oell jag tror, alt äfven allmänheten, lika väl som jag, skulle
vara ganska nöjd alt få veta detsamma.
Men den nästa frågan derefter hade dock sedan måst blifva:
hvad är då äter orsaken till denna sedelindragning? Och när
Utsk. hade bemödat sig att derå lemna ett nöjaktigt svar, så hade
det först för allmänheten bort kunna klart bevisa, att denna
sedelindragning visserligen icke är större, utan tvertom mindre,
än den utvexling af silfver, som samtidigt har ägt ruin, och som
till densamma »ilisa är den enda och rätta anledningen; emedan
det väl ej kan finnas någon, som vågar påstå, alt icke, för
allt det silfver, som ur Banken utgår, motsvarande värde i sedlar
bör dit ingå; — ty man måste väl åtminstone bestämma någon
proportion, hvarefter den utelöpande sedelstoeken skall vara
beroende af den metalliska valuta, på hvilken den är grundad,
och dä tror jag, att om man också icke vill bibehålla hvad som icke
hittills varit i vissa hänseenden föreskrifvet, alt nemi. när två riksdaler
i silfver ulgifvas, så skola fem riksdaler i sedlar indragas,
så bör man väl aldra minst antaga för gifvet, att sedelstocken skall
vara underkastad alldeles samma tluetuation, sora den metalliska
eassan, eller att för hvarje riksdaler i silfver, som ur Banken ut
-
Den i'J December.
går, sä skall en riksdaler i sedlar dit i stället ingå och qvarblifva.
När således den verkliga roten lill det onda icke kunde sökas i
sjelfva sedelindragningen, så skulle nian då hafva ledt sig tillbaka
än högre upp i kedjan af de verkande orsakerne, det vill säga
lill den silfverulvexling, som har föranledt denna sedelindragning.
Fast man ieke eller härvid, som jag skulle hafva önskat, har sökt att
utreda och kunna uppgifva det verkliga beloppet, har man dock i
betänk, omtalat, att mycket af Bankens silfver gått till Finland,
för den inlösen af der gångbara Svenska bancosedlar, som för ett par
är sedan blef anbefalld, och det torde väl vara sanning i detta
påstående; men huru dermed må vara, så kan naturligtvis della
silfver, som af sådan anledning sökt sin väg till Finland, icke
gerna i någon män hafva medverkat, ens med den ringaste andel,
lill den indragning, som försiggått af den sedelstock, som varit utelöpande
i Sverige. Någon annan hufvudorsak måste alltså vara
för handen, och när den eftersökes, ledes man genast till den förmodan,
att en mindre fördelaktig curs måste hafva föranledt den
alltför lifliga påkänning på Bankens silfverförråd, som, dess värre,
under de sednare åren alltjemnt fortfarit. Men då mäste man
likväl först göra sig den frågan, hvad med curs rätteligen bör förstås,
och derå lyder svaret, att med curs menas förhållandet emellan
tillgång på vexlar och tillgång på penningar; cursen varierar
nemi. allt efter som dessa båda variabla qvantiteter variera, den
antecknas annorlunda, allt efter som vare sig tillgången på penningar
eller den pä vexlar än tillväxer och än aftager. Om raan
då först fäster sig vid den förändring, sorn vexellillgången är underkastad,
så skall man finna densamma bero af ännu tvenne
andra särskilda omständigheters inbördes förhållande, nemi. dels af
exportens till-eller aftagande, och dels af importens till- eller aftagande.
Hvad då först angår importen, så är den beroende af den
större eller mindre mängd utländska varor, som till landel införas;
och om nu denna qvantitet, som sålunda utifrån importeras,
fortfarande blir så stor, att den alltjemt öfverskrider hvad af egna
tillverkningar samtidigt exporteras, så frågar jag, om det väl
kan finnas mera än tvenne bestämdt verksamma sätt att åstadkomma,
att detta missförhållande en gång må upphöra. Det ena
sättet måste ju då vara det, alt man med höga tullafgifter och
stränga tullförfattningar söker begränsa denna införsel; men den
möjlighet att smugla, sorn aldrig kan förebyggas, inskränker dock
alllid härvid förmågan att verka. Det andra positiva sältet åter
består deruti, alt man genom brist på penningar tvingar till sparsamhet,
och förminskar antalet af dem, som förmå köpa dessa
främmande öfverflödsvaror. Jag vet icke, alt det kan upptäckas
några andra säkra sätt, än dessa båda, att förekomma den ständigt
alltför stora importen. Men, kanske skall man invända, må
dä i stället icke exporten kunna ökas, pä det att äfven derigenom
skillnaden emellan export och import ej alltid skall utfalla med
öfvervigt för den sednare, och då måste erkännas att så visserligen
kan ske. Dock,'om man äfven kan hoppas, att den mindre
gynnsamma conjunclur för det Svenska jcrncls afsättning på främmande
marknader, som till en betydlig del är gifven orsak lill
542
Den 19 December.
elen exportens undervigt, som sednast visat sig, blott är öfvergående,
sä är ju dock möjligt att den fortfar; oell om man dä icke
pä annat sätt, vare sig genom förmänliga liandelstraclaler, eller
mera vinstgifvande fraktfart, m. m. kan bereda den Svenska exporthandeln
några betydligt ökade fördelar, så måste ju ovillkorligen
i sådant fall importen, genom något medel, tvingas att blifva
lägre, för att förekomma den ständiga vexeibrist, som eljest ej kan
hämmas annat än genom fortfarande utförsel af silfver. Ett sådant
medel sades nyss vara, alt tillgången på penningar, myntmassan,
sedelstocken blifver förminskad. Men man måste dervid först göra
sig reda för hvad dessa begrepp, penningar, mynt, sedelstock,
rätteligen innefatta; och när man bemödar sig att svara på den
frågan, måste man antaga, att penningar, eller rättare uttryckt,
vare sig metalliskt mynt eller sedelmynt, äro dels de gemensamma
värdemätare, hvarmed olika varors värde med hvarandra jemnföras,
och dels de gemensamma bytesmedel, som tjena att befordra
särskilda slags varors beqvämare utbyte emot hvarandra, alt
lätta deras öfvergång från en hand till en annan. Men hela mängden
af dessa varumätarc, dessa bytesmedel, som i eli land för nyss
angifna ändamål mäste finnas, och som, då den, såsom för det
närvarande i Sverige, beslår endast af pappers- eller sedelmynt,
kan sammanfattas i benämningen den utelöpande sedelstocken, den
bör visserligen i afseende till sitt belopp stå i oskiljaktigt förhål
lande lill antalet af de flerfaldiga byten, eller likartade trausaclioner,
hvartill denna massa af mynt, varumätare, bytesmedel behöfver
användas. Men huru stor denna mynlqvantitet, denna sedelstock
egentligen bor vara vid en viss tidpunkt i eli visst land,
derför kan ingen bestämd regel gifvas, utan man skulle, inom vissa
gränsor likväl, kunna nästan godtyckligt antaga hvilken dylik
qvantitet sorn helst, utan annan påföljd, om den fastställdes större
eller mindre, än att hvarje enhet lili den massa af varumätare,
i förhållande derefter fick ett lägre eller ett högre värde, vid jemförelse
med de varor, till hvilkas mätande eller öfverflyttande den
borde begagnas; och blott hvad en gång antagits såsom det rätta
beloppet af mynlqvantitet eller sedelstock för ett land, sedan (inge
bestå, utan allt för täta omvexlingar deruti, så skulle snart vanor
och bruk, vid alla utbyten eller öfverflyttningar af varor eller
värden, derefter hafva rättat och stadgat sig; och i öfverensstämmelse
härmed hade man bort handla efter år 1834, men
det blef försummadt. Ty när man, sannolikt på den enda säkra
och riktiga grunden, af det förhållande med sedelstocken, som under
de sednare åren hade ägt rum, och hvarefter nationen hade
haft tid att foga sig, då realisationen gjordes, antog något öfver
trettio millioner såsom en sådan sedelstock, en sådan massa af
mynt, som för Sverige skulle behöfvas; så tror jag, att det hade
varit det rälta, om man sedan dervid hade hållit sig, om man
hade låtit den inhemska industrien få försöka alt, endast genom eget
arbete och egen sparsamhet, först småningom kunna öka landels
capitalbehållningar lill förlag för nya eller utvidgade näringar,
oell blott i samma mån, som detta hade skett, hade gifvit den
Den 19 December.
543
rätt att begära mera mynt för det ökade antal varubyten, som
hade måst blifva en nödvändig följd af den tillväxande varutillverkningen.
Men när behofvet af ökadt rörelsemedel på detta
sätt bade låtit känna sig, då bade det varit lätt att afhjelpa; ty
silfrel bade då säkert sjelfmant, fast kanske blott småningom, strömmat
in lill landet, hvars rörelsecapital derigenom, på den enda
naturliga vägen, bade erhållit dess tillbörliga tillväxt. Nu deremot
vidtog man belt andra utvägar; den nyss anförda var för
många för långsam, och i stället att öfverlemna åt de inhemska
näringarne, att, på sätt som blifvit uppgifvet, sjelfve förskaffa sig
för dem erforderligt både förlagscapital och rörelsecapital, dels
drog man in utländska capitaler i mängd, genom det stora lån, som af
bruksägares hypothekscassa på utrikes ort upptogs, och dels inrättade
man, just samtidigt dermed, den ena privatbanken efter
den andra, hvilka, byggda blott på creditens chimeriska grundval,
beredde en alltför plötslig tillväxt i tillgången så väl ä lån,
som å mynt. Sedan man redan bade antagit Biksbankens sedelstock
böra vara något öfver trettio millioner, och man derigenom
tycktes hafva förutsatt, att detta belopp skulle vara nog för landets
rörelse, så ökades dock nu detsamma med minst en åttondedel,
genom den mängd af nya sedlar, som af de uppkomne privatbankerne
utsläpptes. Tillgängen på varan mynt blef härigenom
för stor, den kunde ej följas af lika stark efterfrågan, och
penningen måste derföre sjunka i värde, i förhållande till alla andra
varor, som deremot alltjemnt stego i pris, mäste betalas med
större mängd sedlar, oell med dem silfret, som är underkastadt
alldeles samma reglor, som öfrige varuvärden. Den förökade sedelmassa,
som på en gång tillkom, verkade derföre alldeles som ett
premium lill utförsel af silfver; och delta förböjdes ännu mera,
genom de nyss omnämnda alltför hastigt beredda nya tillgångar
på län, som af både privatbanker och hypothekscassa erbödos den
derefter ifrigt sökande allmänheten; ty den större lättheten alt
genom lån erhålla penningar, mynt, måste naturligtvis utöfva nästan
samma verkan, som om sjelfva myntmassan bade fått en deremot
svarande tillväxt. 1 öfverensstämmelse med hvad nu blifvit
sagdt, visade sig också ställningen vid 1840 och 1841 årens
riksdag, ty redan då hade ganska betydliga qvantiteter af Bankens
silfver gått ur landet, fastän de åter -dit bade inkommit, i
form af lån lill brukägares hypothekscassa. Men just detta lån
förvillade allmänna omdömet om den verkliga ställningen; ty bade
ej det blifvit till Diket indraget, skulle man redan den tiden
hafva funnit det fastställda förhållandet af 2 till 5 emellan metallisk
cassa och utelöpande sedelstock vara nära att underskridas.
Allt uppmanade derföre till försigtighet; och jag för min del
förordade då, dels i BancoUtsk. och dels på detta rum, att, emedan
tillgången både på lån och på mynt synbart var större, än
den arbetande industrien för ögonblicket kunde sysselsätta, ytterligare
bevisadt genom de stora depositionssummor, som dels allmänna
cassör och dels enskilda personer, af brist på annan förmånlig
placering, bade i Banken, räntefria, innestående, man skulle
544
Dea 19 December.
i Banken qvarhålla, cj i rörelsen äler utsläppa de åtskilliga medel,
som då funnos der alt tillgå, och jag yrkade vidare, alt man skulle
gifva de mest positiva föreskrifter för Bankens öfverstyrelse, alt
den icke skulle få åter utlemna de inflytande räntevinsterne förr
än conjuncturen åter hade förändrat sig, och blifvit sådan, alt det
kunde låta sig göra att använda dessa vinster utan att åsidosätta
Bankens egen fördel och säkerhet. Men man ville icke då lyssna
till hvad en klok omtanka, att helst förekomma, hade bort förestafva,
ulan man lät tverlom införa i det nya bancoreglem. åtskilige
§§, som gåfvo Bancofullm. förevändning, möjlighet alt tilllämpa
villa mera lösa principer, än nyttigt varit, i afseende på så
väl lånefondernes, som räntemedlens användande. Visserligen
kunde så äfven förut ske, till någon del åtminstone, mendet blef
ändå värre efter förliden riksdag. Sä t. ex. erbjuder, på sätt Hr
von Hartmansdorff anmärkt, Handels- och Näringsdisconlen ett
alltför godt tillfälle för handlande i Stockholm alt, just med Bankens
egna lånefonder, uttaga Bankens ägande silfverförråd, för att sedan
utföra det ur Riket. Men om man vill efterse, så funnos
visserligen uti 1835 års bancoreglem. bestämda föreskrifter, att
Bancofnllm., då Bankens säkerhet sådant fordrade, ovillkorligen
skulle minska utlåningen från Handels-, och Näringsdiseouten. När
nämnde reglemente utfärdades, var denna Discont grundad nästan
helt och hållet på upplåning, och då borde väl det stadgande anses
tillräckligt bindande, som innehöll, att ”Bancofullm. skulle kunna,
när vigtiga skäl dertill förefunnos, för någon tid inställa, såväl upplåningen,
som den derpå grundade utlåningsrörelsen.” Oell ännu
mycket mera skäl dertill hade man haft vid sistförflutna riksdag, ali uti
1841 års reglemente införa det positiva stadgande, alt när Bankens
metalliska cassa började nedsjunka emot ett visst ofördelaktigt
belopp, så skulle Bancofullm. vara förpliglade att genast minska
utlåningen just från nu ofta omförmälda rörelsegreu; hvilket
äfven vid förra riksdagen, af mig, såsom då ledamot i BancoUfsk.,
ifrigt, fast förgäfves, yrkades; ty, såsom nyss anmärktes, man fattade
då icke någon slags nödvändighet, hvarken alt inskränka sedelstock
eller lånerörelse, utan man vidtog tvertom alldeles motsatta
åtgärder. Det stora öfverflöd af allmänna medel, som år
1S41 fans i Biksg.cont. reserveradt, blef nemi., genom uppköp
af ett par millioner obligationer, inom ganska kort lid, åter i rörelsen
utsläppt, att öka både förlags- och rörelsecapitalets redan
alltför stora belopp, och hvilket dessutom än högre blef uppdrifvet
derigenom, att äfven åtskillige af de medel, som inom Banken
hade blifvit reserverade under riksdagens lopp, eller ej långt efter
dess slut, mest i låneväg åter ulgåfvos. Ty vi veta, att den allmänna
Disconten fick en tillväxt af 500,000 r:dr b:co under riksdagen,
och 700,000 r:dr b:co straxt efter densamma, dä äfven
Handels- och Näringsdisconlen erhöll omkring 400,000 r:dr; att ej
lala om alla tillökningar på andra båll. Allt detta gjorde emedlertid,
att åren 1841—1842 kom ut i rörelsen en alldeles för ymnig mängd
af penningar; och hvad blef följden? Jo, alt åren 1842—1843
en
Den 19 December.
545
en ofantlig myckenhet silfver gick ur landet; ty valma den ofördelaktiga
jernexporten något hafva inverkat, men, i enlighet med
hvad redan anmärktes, den egentliga hufvudorsaken till silfrets
utdrifvande, måste dock sökas uti det alltför hastigt allmänna rörelsen
tillfallna stora öfverskott af lån och af sedelmynt, och hvilket
man, med den metalliska valutan såsom bytesmedel, har förvandlat
lill del öfverflöd af importerade utländska producter, som lullspecialerne
visa hafva varit i ständigt tilltagande. Om en strängare
creditlagstiftning hade funnits, hade densamma visserligen
hort utgöra ett kraftigt hinder mot nu omnämnda operation. Och
dessutom hade för de penningar, som funnos att tillgå, om de ock
icke hade blifvit reserverade, till begagnande vid lämpligare tidpunkt,
dock åtminstone kunnat utföras för Statens räkning en
mängd productiva företag, såsom canal- eller vägbyggnader, vatlenaftappningar
m. m., hvarigenom desamma hade blifvit vida
bättre använda. Ehuru det i alla fall icke var mycket skäl, att,
just då produetionen var så högt uppdrifven, som den kunde tåla,
då penningar, mer än som nyttigt och fördelaktigt kunde användas,
stodo nästan hvar man till hud, och då i sammanhang härmed
egendomsvärden och varupris hade stigit ända till 2 å 3
gånger mera, än hvad de förut hade gällt, låta förleda sig att
utsläppa än mera penningar; ty jag måste fortfarande tro, att om
man under ett sådant tillstånd hade undvikit dessa lockelser, så
hade man ganska säkert lätt kunnat förekomma den förlägenhet i
allmänna rörelsen, som man nu lär få mycken möda att afhjelpa.
Det kan väl hända, alt sedelmyntets massa ändå betydligt
nog hade nedgått, men någon sä svår kris, som den närvarande,
hade förmodligen icke uppkommit; och hvad som är ganska visst,
det är, alt det mesta af det silfver, som nu för landet gått förloradt,
hade ännu legat i säkert förvar i Riksbankens hvalf.
Men, vare härmed huru som helst, olyckan är emedlertid
skedd — den svåra krisen har inträffat — och frågan måste
vara, hvad som slår alt göra, för att skaffa hot för densamma.
Och i sådant afseende har BancoUtsk. föreslagit åtskilliga åtgärder,
om hvilka jag i allmänhet gerna vill förena mig, men hvaribland
de fleste dock icke äro af synnerlig vigt, utan för det mesta
inskränka sig lill att gifva nya namn åt hvad som redan i
nuvarande bancoreglem. af gammalt är föreskrifvet. Af de skäl,
som jag, att hörja med, anförde, önskar jag dock särskildt yttra
mig om en och annan punkt, som jag anser mera väsendtlig;
och jag fäster mig dervid först vid de Utsk:s förslag, som ej hafva
afseende på något annat, än Bankens egen säkerhet.
Att Bancofullm. skulle erhålla rättighet att för Bankens räkning,
dels uppköpa vexlar, och dels på utländsk ort hafva metallisk
valuta deponerad, det har Ulsk. i förut afgifna betänk, föreslagit,
och väl underrättade säga, att Utsk. äfven verksamt sysselsatt
sig med den reorganisation af Bankens öfverstyrelse, som
är så högst nödvändig, — och att jag häruti med Utsk. instämmer,
det har jag redan förut haft tillfälle yttra. Men med hän5
H. 69
540
Den 19 December.
seende till hvad, sora nu utgör föremål för närvarande betänkande,
måste jag nämna, alt jag, lika med Utsk., anser det vara i
högsta grad vigtigt, att Banken sättes i besittning af ett större
belopp säkra, räntebärande papper, som ligga färdige att, när behofvet
påkallar, inom eller utom Riket lätt kunna afyttras eller
belånas; med Bankens metalliska cassa, redan så lågt nedsjunken,
som den nu är, löper man eljest fara, att genom ett enda missväxtår,
se hela realisationen förstörd, ty man bör erinra sig, alt
år 1838 utgick öfver en million r:dr specie, för alt betacka den
spanmålsbrist, som då bade inträffat. Min mening är äfven densamma,
som Ulsk:s, alt Riksg.cont:s af Konungen garanterade obligationer
äro de för det angifna ändamålet bäst användbara. Jag
vill dock icke medgifva, på de skäl, som af Frih. Rappe i dess
reservation hafva blifvit utvecklade, och uti hvilka jag till alla
delar instämmer, att, pä sätt Utsk. föreslagit, allmänna Disconten
skall öfverflyttas till Riksg.cont. Deremot anser jag det vara vida
lämpligare, att man, för att erhålla nämnde obligationer, på
Riksg.cont. antingen transporterar den fastighetsbelåning, som Banken
nu bedrifver, eller om man icke skulle finna skäl att Banken
afstår de på denna lånerörelse grundade fordringar helt och
hållet, så kunna de ju endast behöfva pantförskrifvas; och ingen
betänklighet bör väl äga rum emot någondera af dessa utvägar,
då R. St. i alla fall äga båda dessa verk; hvarföre man äfven än
bättre kan låta Riksg.cont. afgifva dessa obligationer blott såsom
ett bestämdare uttryck af den garanti, som R. St. ändå redan
hafva iklädt sig för Banken. Men om då Utsk., enligt min och
mängas mening, låter ulläuingen genom allmänna Disconten vid
Banken qvarblifva, så skulle jag ock tro, att man bör gifva en
ny organisation ål densamma, så att den framdeles måtte komma
alt bedrifvas till större fördel både för Banken och allmänheten;
och om man går varligt lill väga, och småningom förbereder kortare
länelider, färre omsättningar, en del af fondens öfverllyltuing
till för Banken mera nyttiga länegrenar, så skall det nog blifva
möjligt att göra denna utlåning icke så stereotyp, som mången
påslår att den nu är. Och kanske skulle man pä detta sätt
med tiden fä en behöflig tillökning på Handels- och Näringsdisconten
för den beläning af vexlar, som, enligt hvad af Utsk.,
och, i min tanke, än bättre af Hr Skogman i dess reservation har
blifvit föreslaget, derinom bör erhålla företrädesrätt. Jag skulle
äfven tro del vara ganska lämpligt, om en del af allmänna Discontens
lånerörelse kunde öfverlätas lill låneconlor i landsorterne,
hvilka skulle ägas af enskilda associationer; ty jag tror, alt dessa
sednare bättre än Riksbanken skola kunna bedrifva en sådan lånerörelse;
men de borde deremot icke få befatta sig med sedelutgifning,
hvilken jag, likasom så många andra, som här yttrat sig,
skulle önska måtte blifva R. St:s Bank ensam förbehållen.
Desslikes mäste jag yrka, att uti de föreskrifter, som böra
gifvas R. St:s Fullmäktige i Banken, det mätte mera bestämdt,
än hvad i någon puukt af Utsk:s betänk, förekommer, blifva uttaladt
den satsen, att då vissa ofördelaktiga förhållanden inträffa,
Den 19 December.
517
Bancofullm. skola vara ovillkorligen förpligtade alt minska utlåningen
till enskilde. Man får nemi. icke sälta hela sin tillit till den större
mängd af Riksg.conlis obligationer man vill förskaffa Banken; ty
det är en gifven sak, att när man använder, försäljer, belånar
dessa allmänna papper, så innefattar det alltid en Rikets skuldsättning,
hvilken man ej väl bör lala få gå utöfver en viss gräns,
ulan att deremot vidtaga några kraftiga åtgärder, och en ibland
dessa, som förefaller helt naturlig, måste väl vara, att Banken drifver
in sina egna fordringar.
Lika med Hr von Hartmansdorff tror jag det vara nyttigt,
att i bancoreglem. bibehålla bestämmelsen om proportionen 2 till
5 emellan Bankens metaliska cassa och dess sedelstock; ty dessa
siffror hafva väl, såsom nämndt blef, ingen undergörande kraft;
men ett sådant stadgande medför likväl den nyttan, alt det gör
så vä! Bancofullm., som allmänheten uppmärksamma pä hvad klockan
är slagen, att då denna proportion underskrides, icke allt
står så lill som det borde. Men bestämda föreskrifter om något
som skall göras, erfordras så väl i afseende härpå, som då man
vill, lika med Utsk., fastställa ett visst minimum för den metalliska
cassan; i annat fall är det öfverflödigt att stadga någon ting.
Ibland de åtgärder, som för Bankens säkerhet kunna vidtagas,
finnas dessutom åtskilliga andra utvägar att uppgifva, men hvilka
det tillhör andra Utsk. än BancoUtsk. att förbereda och anordna.
Så mäste ökade tullafgifter, som Bevilln.Ulsk. kan föreslå, ovedersägligen
leda till sådant ändamål; dock tror jag, att om man blott
vill rangera Banken riktigt, så skall man ej behöfva i denna
riktning göra stora förändringar i det nu bestående. Men
att deremot LagUtsk. på fullt allvar sysselsätter sig med väsendtliga
förbättringar uti vår nu gällande alltför slappa credillagsliftning,
det är dessmera nödvändigt, och likaså är det angeläget,
att StatsUtsk. ställer så till, att ej vidare några stora öfverskott
af behållningar i Riksg.cont. må uppkomma, utan om några medel
blifva att tillgå, kunna de bäst användas, att genom nyttiga
allmänna företag i de delar af landet, som äro mest lidande, på
eli helsosamt sätt sprida penningarne dit, der det starkaste behofvet
låter känna sig, och der den sjunkande industrien högljuddast
påkallar en hjelp, som den så säkert kan erhålla.
Detta allt, som nu blifvit omnämnt kan göras, utan att Bankens
säkerhet i ringaste mån förnärmas. Men af andra förslag,
som Utsk. afgifvit, finnas der några, om hvilka man ej kan säga
detsamma. Ty då jag tror mig hafva bevisat, att den egentliga
orsaken till sjukdomen just varit den alltför rikliga tillgängen å
penningar, vare sig såsom lån eller ökad sedelstock, så måste jag
naturligtvis klandra, att man nu tyckes vilja begagna alldeles detsamma
såsom läkemedel, som just föranledt skadan. Jag bestrider
också derföre på det högsta all den ytterligare tillökning af
Bankens lånefonder, som af Utsk. blifvit ifrågasatt. Det må visserligen
med skäl kunna sägas, att när sedelstocken sjunkit ned
lill det låga belopp, hvarvid den nu står, sä är det icke dess normala
tillstånd, utan den måste derföre ökas. Men jag tror, att
54S
Den 19 December.
delta väl kan ske på det enkla och enda naturliga sätt, att man
låter den nuvarande krisen bola sig sjelf, och öfverlemnar åt den
inhemska industrien, att på egen hand till landet införskaffa det
silfver, som bör gifva rörelsecapitalet den tillväxt det behöfver.
Skulle dock, efter noggrann undersökning, näringarne verkligen
befinnas vara så tryckta, att de oundgängligen utkräfva ett mera
direct understöd, så önskar jag, att då åtminstone en sådan hjelp
ej måtte komma att alltför hastigt och på en gång tilldelas deni,
utan sa att, om man nödvändigt mäste öka sedelstocken, då må
det ske med blott litet om sönder, t. ex. med några 100,000
r:dr om äret. Men ett maximum för sedelstocken, anser jag i
alla händelser böra bestämmas, och då icke för högt tilltagas,
utan helst i enlighet med hvad Hr Nordenanckar, dels i sin reservation
och dels här, har föreslagit.
Slutligen önskar jag att få erinra, att man icke bör för
mycket fästa sina förhoppningar vid de af Staten utfärdade räntebärande
papper, som af många talare blifvit särdeles ifrigt förordade,
ty de innehålla visserligen ingen kraft att framkalla underverk.
Det skulle till och med kunna hända, att dessa papper,
i stället för att komma industrien till hjelp, snarare skola utöfva
en alldeles motsatt verkan. Slaten skall nemi. genom dem komma
att ingå i concurrens om befintliga, redan alltför få capitaltillgångar,
med den enskilde industriidkaren, som alltså, i stället för
att erhålla nytt förlag, skall blifva beröfvad det han förut äger
—■ n.b. om dessa statspapper blifva utfärdade på verkliga besparingar,
och ej blott på chimeriska tillgångar. Men i sednare fallet
blifva de deremot ingenting annat, än blott ett nytt slags creditmynt,
underkastadt samma villkor som allt annat sådant, och
följaktligen lill sitt omlopp inskränkte inom temligen trånga
gränsor.
Der finnes i alla fall icke mer än en enda säker hjelp, när
penningarne börja tryta, när silfret går ur landet, och sedelstocken
dag ifrån dag förminskas, och det är den, att hvar och en,
som derigenom känner sin ekonomiska ställning än så obetydligt
besvärad, anser det såsom en kraftig uppmaning, alt med så mycket
ihärdigare ifver arbeta, med så mycket omsorgsfullare noggrannhet
spara. Då är det också ganska säkert att hjelpen skall komma,
och utan lång förväntan; men någon annan står omöjligen att
erhålla.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Ehuruväl jag ingalunda är okunnig
om de starka påkänningar, som Bankens metalliska cassa under
de sednare åren lidit, skulle jag dock icke hafva någon betänklighet
i afseende på Bankens förmåga att uppehålla realisationen,
såvida jag icke befarade, att ytterligare utsträckningar af
Bankens lånerörelse vid innevarande riksdag komma att ske. Den
erfarenhet jag, under den mer än 20-äriga tid, som landets financiella
ställning af mig med oaflåtlig uppmärksamhet följts, i detta
afseende vunnit, har hos mig grundlagt en säker förmodan, att
äfven vid innevarande riksdag låneanspråkeu skola göra sig gäl
-
Den 19 December.
549
lande, lill ytterligare utsträckning af Bankens både sedel-och lånerörelse,
derest nian icke lyckas rikta dessa anspråk emot något
annat föremål. Det är också endast af denna anledn., som jag
befarar, alt realisationens framtida öde till en stor del kommer
att bero på det beslut, som B. St. nu gå att fatta. Då realisationen
först med allvar ifrågasattes, eller vid 1823 års riksdag,
insågs allmänt, att det var nödvändigt alt skilja Bankens dubbla
functioner ifrån hvarandra, nemi. funclionen att vidmakthålla
myntvärdet ifrån funclionen att vara förläggare för industrien och
näringarne. För det sednare ändamålet beslöts också, att enskilda
banker borde få inrättas. R. St:s beslut härom, äfvensom K. M:s
kungörelse af d. 14 Jan. 1824, tillerkände derföre enskilde rättigheten
att bilda bankassocialioner. Samma åsigt gjorde sig gällande
vid 1830 års riksdag, då, i sammanhang med bancolagens
stiftande, äfven uppmärksamheten fastades på sådana associationer.
Uti 6 § af denna lag bibehålles nemi. rättigheten för enskilda bolag
att bedrifva bankrörelse inom landet. Efter hvad allmänt
kändt är, har likväl en stark storm under de sednare åren uppstått
emot de enskilda bank-inrältningarne, och om man får sluta
af de yttranden, som man redan bort, så torde privatbankernas
framtid inom värt land icke blifva långvarig. Det är hufvudsakligen
i anseende härtill, som det måste vara nödvändigt för R. St.
alt åtminstone börja beträdandet af en ny bana för rörelsecapitalets
ökande, så vida ej Riksbankens soliditet och realisationens
bestånd skall derigenom äfvenlyras. Denna grundåsigt är äfven
uttalad i BancoUtsk:s nu förevarande mern., och jag tror, att den
kommer att göra sig gällande, såsom den enda sannolika utvägen
alt undvika den för nationens industriella förkofran och näringsidkarnes
ekonomiska ställning eljest botande penningeförlägenhet,
den der möjligen kan blifva vådlig för Sveriges framtid i både financielt
och ekonomiskt hänseende. Det är således numera egentligen
blott fråga om, huru man skall kunna tillställa så, att den tillökning
i lånerörelsen, som allmänt efterlänglas och för närvarande
vida mer än vid de förra riksdagarne är af omständigheterna påkallad,
må kunna lillvägabringas, utan alt sådant kommer att allt
för mycket inverka på Bankens förmåga att uppfylla sin hufvudsakliga
bestämmelse. BancoUtsk. har föreslagit, såsom bekant är,
att för detta ändamål skulle till Riksg.cont. öfvertlytlas Bankens
utlåning på namn emot borgen, eller den s. k. allmänna disconten.
Härigenom skulle Banken befrias frän en del af sin lånerörelse,
uppgående till nära 9 millioner, i st. hvarför Banken skulle
erhålla statsobligationer, på hvilka den skulle kunna öka sin sedelstock,
utan att äfventyra realisationens bestånd. Jag erkänner fullkomligen
riktigheten deraf, att goda statspapper, då de blifva utfärdade,
i den form, att de kunna användas på den stora Europeiska
marknaden, i många fall motsvara silfvervaluta; men jag
fruktar likväl, att BancoUtsk. bar föreslagit utgifvandel af eli alltför
stort obligationscapital, för att kunna påräkna någon framgång
för sitt förslag. Jag tror nemi., att i synnerhet de 2:ne
RiksStåml, som hafva, om jag så må uttrycka mig, en panisk fpr
-
550
Den 19 December.
skräckelse för all sorts utrikes skuldsättning, skola vägra sitt bifall
lill utfärdandet af statsobligationer å ett belopp af 9 millioner
r:dr, af hvilka större delen möjligtvis skulle kunna vara i utländsk
mans hand innan R. St. nästa gång sammanträda. Afven ett inskränktare
belopp dylika obligationer är, i min tanka, fullt tillräckligt,
för att kunna sätta Banken i tillfälle att operera med en
näringarnes skäliga anspråk fullt motsvarande verksamhet under
de kommande åren. Jag får derföre tillstyrka, att BancoUtsk.
måtte öfvergå till förslaget ang:de fastighetsbelåningens öfverflyttande
till Riksg.cont., i st. f. den nn tillstyrkta öfverflyttningen af
Bankens discontlånerörelse. Dertill förefinnes ett ytterligare skäl
för BancoUtsk., nemi. att fastighetsbelåningen inom Banken är ett
helt för sig, och således kan till Riksg.cont. i sin helhet öfvertlyttas,
hvaremot discontlånerörelsen beslår icke endast af den ifrågavar.
utlåningen pä namn emot borgens säkerhet, utan äfven af
en icke obetydlig lånerörelse emot hypothek af actier och publika
papper samt isynnerhet af invisningar och löpande förskrifningar.
Häremot bör uti ifrågavarande hänseende icke lemnäs ur
ögonsigte, att af Bankens alla lånegrcnar finnes ingen mera olämplig
för Banken, än lånerörelsen på fastigheter, enär lånen utgifvas
till det låga beloppet af 200 r:dr och icke behöfva återbetalas förr
än efter förloppet af 28 år. En talare har visserligen yttrat, alt de
för dessa lån meddelade inteckningar skulle kunna deponeras på
utländska handelsplatser, såsom säkerhet för Banken att derifrån
erhålla lån, i fall sådana erfordras. Jag betviflar dock, att så beskaffade
documenter kunna för besagde ändamål användas. Derjemte
måste man härvid taga i betraktande, att det är ingen af
Bankens lånegrenar, som har så många sympathier inom ett och
kanske t. o. m. inom tvenne af RiksStm, som just fastighetsbelåningen;
samt att således, om denna lånerörelse kommer att qvarblifva
hos Banken, det nära nog kan tagas för afgjordt, att ytterligare
tillökning af ifrågavarande utlåning med 1 eller 1£ million
äfven vid denna riksdag kommer att beslutas, på samma sätt som
vid sednaste riksdag. Man har här visserligen yttrat den önskan,
att ej behöfva öka lånerörelsen; men ställningen i landet är, efter
min åsigt, sådan, att något innan R. St. åtskiljas ovillkorligen
måste göras, för att underlätta näringarne och penningerörelsen.
Om man icke medgifver någon öfverflyttning från Banken af dess
utlåningsbestyr och icke sätter Banken i besittning hvarken af
någon ökad silfvcrvaluta eller af några statspapper, så torde del i
sanning vara alltför äfventyrligt att på något sätt utsträcka Bankens
sedelutgifning. Genom en måhända fortfarande indragning
ur rörelsen af det nu gångbara sedelrayntet kommer deremot ofelbart
landets financiella ställning att vid nästa riksdag blifva ganska
bekymmersam. De högst ansenliga skatterna skola naturligtvis
i sådant fall lill den grad medtaga de contanta lillgångarne,
att en otillräcklig del deraf skall återstå för handelsrörelsen, hvaraf
varuvärdenas ytterligare fallande måste blifva den alltför kännbara
följden för näringsidkaren. Om man nu äter medgifver, att Riksg.-  cont. får öfvertaga en del af Bankens lånerörelse, så är del, ifall
Den 19 December.
551
det dermed egentligen åsyftade ändamålet skall vinnas, nödvändigt
att föreskrifva, det Riksg.cont. derför skall utgifva verkliga
statspapper, som kunna blifva allmänt gångbara både inom och
utom Riket, men icke sådane som Utsk. föreslagit, hvilka endast
skulle komma att förses med K. M:s garanti. Jag kan icke för
mig göra rätt klart hvad Utsk. dermed menar. Ros oss har man
visserligen under en annan statsförfattning, än den nu gällande,
hört talas om statspapper, som blifvit utgifne af K. M., och hvarför
K. M. sedermera begärt R. St:s garanti, men om motsatsen
har mig vetterligen icke förr än nu något förslag blifvit af vederbörande
Utsk. framstäldt. Vill man hafva statspapper i gång,
så måste de vara utgifna af en auctoritet, som af begge statsmakterna,
eller af både Konung och Ständer, är bemyndigad att upplaga
ett lån i Svenska Statens namn och å dess vägnar. Således
tror jag, att all fråga om den af Utsk. föreslagne garantien bör
förfalla.
Hr von Hartmansdorff har i dag yttrat något, som förefallit
mig oväntadt, emedan det helt och hållet strider emot de berättelser
jag förut hört, nemi. att Banken lätteligen skulle kunna för
det ifrågasatta ändamålet begagna sina redan innehafvande statsobligationer,
eller de af Riksg.cont. till Banken utfärdade förbindelserna,
samt äfven, utan användandet af några statspapper, genom
sin egen credit kunna erhålla lån på utländsk ort. Det är alltför
beklagligt, i händelse Banken varit i tillfälle anskaffa ett sådant
lån, att den icke begagnat sig deraf under den svåra conjunctur
Sverige under de sednaste åren måste vidkännas, isynnerhet
i afseende på dess förnämsta exportvara. Mycket bekymmer
hade här undvikits, om Banken, då den samtidigt med denna ofördelaktiga
conjunctur och inom ganska kort tid måste inlösa hela
den i Finland utelöpande sedelstocken, hade öfverflyttat sin skuld
för samma sedelssoek till Hamburg eller London; hvarigenom Bankens
utländska skuld icke blifvit till sitt belopp förökad, utan endast
öfverflyttad ifrån en utrikes ort till en annan. Genom en
sådan öfverflyllning, i st. f. den nu på en gång, underh särdeles
missgynnande omständigheter, verkställda betalning af besagde
skuld, hade vunnits och underhållits ett allmännare förtroende till
realisationens bestånd; hvarförutan Bankens förmåga att framgent
fortfara i sin rörelse på oförändradt sätt hade blifvit betryggad,
samt Bancostyrelsen kommit i tillfälle att, utan afvikelse från
föreskriflerne för Bankens förvaltning, till detta verks och hela
landets fördel begagna en inträffande förbättring i Rikets utländska
handels- och vexelförhållanden. Jag kan för öfrigt icke föreställa
mig annat, än att, på sätt jag äfven hört allmänt berättas,
Bancostyrelsen skall, ehuru förgäfves, hafva försökt att på utländsk
ort erhålla lån emot antagliga villkor.
Eller att sålunda hafva framställt dessa allmänna åsigter, anhåller
jag att få öfvergå till de specialiteter, som BancoUtskis betänk.
innehåller, och får dervid anhålla om ursäkt, om jag skulle
komma att upprepa några anmärkmr, som redan förut äro gjorda,
emedan det varit mig omöjligt alt kunna oafbrutet följa alla de
552
Den 19 December.
talare, sora under snart 3:ne särskilda plena härstädes ytlrat sig i
detta ämne. Hvad 1 punkten beträffar, innehållande: ”alt Bankens
capital-öfverskott eller grundfond skall, ulan beräkning af
Bankens fasta egendom och inventarier, utgöra en summa af 10
millioner r:dr b:co”; så instämmer jag fullkomligt i den åsigt, som
Hr von Hartmansdorff yttrat, att det beror helt och hållet på
huru delta öfverskott får användas, om det skall vara af någon
verklig nylla för Banken eller icke.
Uti 2 punkten har Utsk. tillstyrkt, att Bankens grundfond
skall, till ett belopp af 5 millioner r:dr b:co, bestå af obligationer,
ställde på längre förfallotid; och uti en sednare punkt har Utsk.
föreslagit, att Bankens metalliska cassa borde bestämmas till ett
minimum af 2| million r:dr silfver. Således skulle, efter Utsk:s
förslag, minst 5 millioner r:dr b:co uti räntebärande obligationer
och 2\ million r:dr silfver i metallisk valuta, tillsammans mer än
11^ million r:dr b:co, alltid i Bankens hvalf vara liggande. Detta
är visserligen betryggande i afseende på Bankens förmåga att fullgöra
sin invexlingsskyldighet, och jag har icke någon anmärkn.
alt göra deremot; men i afseende på redactionen af den andra
punkten, vill jag erinra, att der står, att obligationerne skola vara
ställda på längre förfallotid. Om della stadgande tolkas efter ordalydelsen,
så få de Riksg.con(:s obligationer, hvilka Banken för
närvarande innehar, och af hvilka en viss andel enligt deras lydelse
skola årligen inlösas, icke inberäknas uti den nu föreslagna
grundfonden.
Den 4 punkten är nästan endast en omskrifning af den andra,
emedan den innehåller samma stadgande, eller att Banken
i möjligaste måtto alltid bör innehafva lätt realisabla obligationer,
till belopp af 5 millioner r:dr b:co. Der stadgas likväl äfven den
skyldigheten för Banken, att äler ersätta den minskning uti dess
räntebärande papper, som genom obligationers infriande kan uppkomma.
Deremot har Utsk. underlåtit att föreskrifva, att Banken
äfven är skyldig att efsälta den minskning uti den afsalta obligatioussumman,
som genom obligationers försäljning kan komma att
äga rum.
Uti den 3 punkten har Utsk. tillstyrkt något, sorn jag finnér
mig föranlåten på det högsta bestrida, nemi. alt Riksg.cont. skulle
slippa att verkställa capilal-afbetalningar ä de Riksg.contis obligationer,
till ett belopp af 3,500,000 r:dr, som Banken redan innebar;—
det första steget alt tillintetgöra den allmänna credit dylika
obligationer böra hafva, så vida de skola vara af någon väsendtligare
vigt för Banken, än just att befria Riksg.cont. ifrån
skyldigheten att fullgöra sitt åtagande i afseende på capital- och
ränteliqvidernas noggranna verkställande. Det gamla, alltför väl
bekanta sättet, som R. St. under framfarna tider, vid liqviderandet
af Statsverkets skuldförbindelser till Banken, iakttagit, bar bestått
deruti, att ett eller annat år låta Statsverket eller Riksg.cont.
till punkt och pricka fullgöra sina förskrifningar, men sedermera,
efter några års förlopp, inställa räntebetalningarne och slutligen
äf
-
Den 19 December.
553
äfven upphöra med capitalafbetalningarue. Vill man alt Riksg.-  conl-.s obligationer skola för framtiden vinna och bibehålla något
verkligt förtroende, så anser jag det vara högst nödvändigt, att
dessa statspappers ordalydelse blifver samvetsgrant iakttagen. Vinsten
för Riksg.cont. af den föreslagne befrielsen är icke särdeles
betydlig, och då Contoret för närvarande har så tillräckliga tillgångar,
att Contoret kan ulan olägenhet bestrida alla de tillfälliga
statsutgifter, som troligtvis varda af Rikets nu församlade Ständer
beviljade, så inser jag icke något skäl, hvarför man skulle
äter igen beträda den gamla banan att söka undandraga sig stadgade
ovillkorliga afbelalningar. Såsom ett ytterligare skäl för mig
att bestrida nyttan och nödvändigheten af Utsk:s förslag, får jag
äfven anföra det förhållandet, att Banken, ifall det åsyftas att dess
innehafvande realisabla obligationer icke varda förminskade, kan
erhålla de ärliga capilal-inbetalningarnc från Riksg.cont. uti sådana
räntebärande papper, som Riksg.cont. för närvarande äger, men
småningom måste realisera, för alt få contanter till de utgifter i
anslagen och låning, som Contoret under de kommande åren har
att förvänta.
BancoUlsk. har ingått uti en beräkning af Bankens inkomster
och utgifter för den kommande tiden, hvilken upptager en
ärlig behållning af 800,000 r:dr. Denna beräkning tyckes mig
vara alltför hög. Den upptager t. ex. såsom inkomst af räntebärande
papper 520,000 r:dr b:co, motsvarande, efter 4 proc.
ränta, 13 millioner r:dr b:co i sådane papper. Man kan likväl
taga för gifvet, att om Banken äfven skulle erhålla en sä stor
tillgång på dessa papper, att den uppgår lill 13 millioner r:dr,
sä kan den likväl icke bibehålla denna tillgång oförminskad, utan
mäste afyttra eller belåna en betydlig del deraf, för att förskaffa
sig en metallisk cassa, som någorlunda svarar emot den ökade sedelstocken.
I afseende pä Utsk:s förslag rör-.de discontlånerörelsens
öfverflyttning till Riksg.cont., har jag redan yttrat mig och
får ytterligare åberopa Frih. Rappes reservation, hvaruti jag finner
åtskilliga välgrundade betänkligheter emot denna öfverflyttning
framställda. Dä jag deremot anser, alt faslighelshelåningen bör
öfverllyttas, och dä räntan för denna lånerörelse endast är 4 proc.,
sä blir del väl nödvändigt alt anskaffa någon särskild tillgång för
Riksg.cont. för alt kunna uppehålla del gångbara värdet å sina
obligationer genom inlösandet af någon viss andel deraf årligen.
För sådant ändamål torde det vara angeläget, att en del af den
bancovinsl, som för Riksg.coults utgifter anvisas, i första rummet
disponeras lill inköp af ett visst ärligt belopp af dessa obligationer.
Hvad beträffar kostnaderne för faslighelslånerörelsens öfverflyltning,
så torde de blifva högst obetydliga, helst jag icke kan föreställa
inig annat, än all de tjenstemän i Banken, som äro anställde
i och för denna lånerörelse, oaktadt den ifrågaställa öfverllyttningen,
böra bibehålla samma functioner som förut, endast med
den skillnad ali de komma alt lyda under Fullmäktige i Riksg.-  5 H. 70
554
Den 19 December.
cont. i st. f. 'Fullmäktige i Banken. Enligt min öfvertygelse, måste
dessa tjenstemän nemi. vara för pl ig tade att, utan afseende derpå
om deras öfverstyrelse utgöres af Riksg.conhs eller Bankens
Fullmäktige, fullgöra de åligganden, hvarför deras nuvarande löneinkomster
blifvit dem tillerkända, dock med bibehållande härvid
af den befordringsrätt inom Banken, som, på grund af gällande
författningar, kan dem för närvarande tillkomma.
Uti 10 punkten har Utsk. bestämt ett maximum för hvarje
gren af den lånerörelse, Banken kommer att bibehålla. Deremot
har jag ingenting att invända, utom hvad detta rörer lån på guld
och silfver samt jern och koppar. I afseende pä denna lånerörelse
anser jag, alt, hädanefter såsom hittills, ieke något bestämdt
maximum bör fastställas. Likaså anser jag nrig böra bestämdt bestrida
den rättighet och skyldighet, som Bancofullm. skulle erhålla,
att använda uti en annan lånegren de medel, som icke kunna
begagnas uti den gren af lånerörelsen, hvarför de äro anvisade.
Stadgandet derom infördes, så vidt jag kan erinra mig, först i nu
gällande bancoreglem., och detta stadgande har hufvudsakligen
bidragit till de efter sednaste riksdag medgifna utsträckningar af vissa
delar utaf Bankens lånerörelse, hvilka sedermera icke kunnat äler
förminskas. Det lärer icke undfalla någon, som tagit kännedom
om härvid förekommande förhållanden och med uppmärksamhet
följt Fullmäktiges åtgärder vid ullåningarnes reglerande, huru svårt
det är att genom indragningar minska en lånerörelse, sedan den
en gång väl blifvit ökad. Delta kan i allmänhet ej ske, utan att
utlåningen nästan belt och hållet afstanna!’ under en längre eller
kortare tid. I den 20 punkten är föreslaget, att fasiighetslänerörelsen
skall ökas med 1 million r:dr b:co. Jag bestrider denna
ökning på det aldra högsta, såvida icke ifrågavarande lånerörelse
öfverflytias lill Riksg,cont. och jag yrkar, alt BancoUtsk. i sitt nya
betänk, målte vid denna lånerörelses utsträckning fästa det bestämda
villkor, att Banken erhåller gångbara statspapper till det
belopp, som det blifvande reglementet kommer all föreskrifva.
Uti den 26 punkten har Utsk. föreslagit en förmånsrätt lill
utlåning genom Handels- och Näringsdisconten för inrikes vexlar
och accepterade invisningar. All vår inhemska vexelrörelse på
allt vis befrämjas och att vexlar framkallas, anser jag både rikligt
och nyttigt, men jag befarar, att om invisningar förblandas med
vexlar, sä kommer det afsedda ändamålet icke alt vinnas, utan
föreskrifterne ang:de Handels- och Närinesdisconlens lånerörelse
äfven att framgent eluderas. Jag får derföre tillstyrka, alt den
förmånsrätt, som bär är ifrågaställd, endast må k-omma inrikes
vexlar till godo. Hvad beträffar tiden för dessa vexlars utställande,
sä förenar jag mig uti det förslag, som Hr Skogman afgifvit.
Uti den 33 punkten har Utsk. föreslagit en särskildt utlåningsanslalt
för Gottland, på det sätt, att i Wisby ränteri skulle
nedsättas 5,000 r.dr b:co till begagnande af der varande sparbank,
emot säkerhet af goda documenler. Jag fruktar, att, genom denna
conlanta behållnings insättande i ränteriet samt ut- och inbelalningarne
derå, controllen öfver den allmänna uppbördens be
-
Den 19 December.
555
böriga redovisande lill samma ränteris räkenskaper kommer att
mycket försvåras. Jag skulle för min del trott, att det ändamål,
som motionärerna åsyftat, bättre vunnits, om sparbanken i stället
bade fått assignationsrätt inom nyssnämnde summa på R.
St:s Bank.
Uti 36 punkten har Ulsk. föreslagit ett crecfitiv för privatbankerna
å 600,000 ndr b:co. För den händelse, att vid redigerandet
af denna punkt något misstag icke skett, och i fall dessa
600,000 frdr icke skulle afse endast sådane privatbanker, som
Förut varit tillerkända credilivrätt uti Riksbanken eller de som
befatta sig med spanmålsbelåning, så får jag högeligen protestera
emot detta nya crediliv, helst det ofelbart skulle komma alt bereda
privatbankerna tillfälle till en alltför stor utsträckning af deras
sedefrörefse, emedan de genom berörde creditiv blefvo befriade
från skyldigheten att hälla någon större contant cassa af Riksbankens
sedlar, ulan kunna med assignationer på Riksbanken infria
sina egna lill invexling företedda sedlar. Denna credilivrättighet
pä 600,000 r:dr skulle sannolikt komma ali medföra en tillökning
af mer än 1 million r:dr i de nu utelöpande privatbanksedlarne.
1 afseende på det af Ulsk. uti 40 punkten föreslagna maximum
för den del af sedel- och dépositionsskulden, som icke motsvaras
af reela fonden, instämmer jag i Hr Nordenanckars reservalion,
och önskar för öfrigt, att den tillökning af Riksbankens
nuvarande sedelstock, som kan komma att medgifvas, icke må ske
pä en gäng, utan endast småningom.
Här är af en talare nyligen föreslaget, att Banken borde utsträcka
sin rörelse genom medgifvandet af upp- och afskrifningsräkningars
öppnande. Jag kan dock icke finna att detta skulle
blifva af någon särdeles vinst för den allmänna penningerörelsen
i landet, ehuru det möjligen skulle ovara nyttigt för capitalister och
handlande inom Stockholms stad. Åtminstone skulle rörclsecapitalet
derigenom ingalunda komma att ökas, utan tverlom förminskas,
enär ägarne till de å sådana räkningar insatta penningar i
mänga fall borde vara mindre angelägna att bereda sig tillfällen
ali genom desammas utlånande få dem räntebärande hos enskilda
personer.
Man har äfven förordat filialcontors af Riksbanken inrättande
i orterna, i st. f. enskilda banker. Jag fruktar att för närvarande
det vore alltför vådligt att genom en sådan åtgärd utsträcka förstnämnde
Banks sedel- oell lånerörelse, särdeles innan man kommit
i tillfälle alt förstärka Bankens metalliska fond eller förskaffa den
valuta af räntebärande papper. Möjligen torde man kunna till
en kommande riksdag uppskjuta frågorna om dessa filialcontors organiserande
för att ersätta privatbankerne. Under liden torde det
dock blifva alldeles nödvändigt att åtminstone intill nästa riksdag
låta privatbankerne fortfara på det sätt som de nu äro inrättade,
emedan jag befarar, alt icke någon lämplig och ändamålsenlig
lagstiftning för dessa banker, under den nu rådande sinnesstämningen
hos representationens pluralitet, kati titlvågabringas.
556
Den 19 December.
Lika svält tolde det äfven blifva att vid denna riksdag kunna
organisera några andra allmänt nyttiga penningeanstalter.
Jag anhåller, att dessa mina anmärkmr malte få åtfölja den
blifvande återremissen.
Gr. Horn, Claes Fredrik: Sedan jag onder gårdagens plenum
begärde ordet, har ämnet för vår öfverläggning blifvit så
mångsidigt, jag må äfven säga, i vissa fall ensidigt, behandlad!,
att allt vidare ordande derom skulle kunna anses öfverflödigt. Då
jag likväl förmodar, alt 1$. o. Ad. icke går att besluta öfver någon
enskild punkt i betänk., utan återremitterar detsamma i sin
helhet, önskar jag att med min röst biträda de redan uttalade
åsigter, som i en eller annan del bos ålskillige talare öfverensstämma
med mina egna; men som R. o. Ad:s tålamod redan tagits
i högt anspråk, vill jag vara kort och endast vidröra några
hufvndgrunder för frågans behandling.
Hvad först angår Bankens consuliderande, hvilken fråga är
identisk med den om Bankens förmåga ali upprätthålla myntvärdet
eller realisationens bestånd, så anser jag detta vigliga resultat
icke bero af hvilken, eller huru stor grundfond man i reglementet
tilldelar Banken. Realisationen har sin enda säkra grund uti
det capital af samlad nationalförmögenhet, som har lill intresse
alt upprätthålla sitt eget värde, hvaremot jag för realisationen skådar
stora vådor om den idoge, men fattiga delen (flertalet) af nationen
ställes, som man här hört önskas, på svältkur, derföre att
den förmögne eller skuldfria minoriteten måtte genom nödvändighetens
tvång lära sig att umbära och hushålla, d. v. s. då man
undanrycker näringarne del nödvändiga förlaget och bytesmedlet,
för att ernå samma resultat, som en lifvad industri åstadkommer,
nemi. jemnvigt om icke öfvervigt i handelsbalancen; hvilket syftemål
icke får åsidosättas, om man vill consolidera Banken eller
försäkra realisationens bestånd. Att jag icke söker denna säkerhet
i nationens fattigdom, under det Banken samlar skaller, följer af
hvad jag yttrat.
Jag bekänner, det jag delar den talares farhåga, som trott
sig bemärka flender till realisationen, och jag fruktar verkeligeu att
möta denne fiende uti landets förlägenhet i brist af bytesmedel.
Det är således af högsta vigt, att denna brist på något sätt alhjelpes,
som efter mitt förmenande säkrast och rättast sker, genom
förbättrade credit-, närings- och handels-lagar, eller med vidtagande
af sädane åtgärder, som befordra en stigande nalionalvälmåga,
hvaraf följer, att Jag sätter frågan om Bankens organisation
i andra rummet. Ager nu Banken sin egentliga styrka uti
landels capitalförmögenhet, så finner jag den föreslagna grundfonden
mindre nödig, emedan Riksbanken, garanterad af nationen
genom R. St., aldrig bör kunna komma ur tillstånd att uppfylla
sina förbindelser. Jag har likväl ingen ting emot, att Bankens
öfverskotter benämnas grundfond, ehuru jag vill göra denna grund
så rörlig som möjligt, och yrkar, att denna fond förnämligast må
illgöras af sådana statspapper, som cursera på utländska börser, och
Den 19 December.
557
icke af bypotlieker alt belåna, emedan denna sednare operation
blir för Banken den dyraste och mest creditförstörande, då den
innebär ett erkännande af egeu inneboende oförmåga.
Af denna min förutsättning ronde Bankens garanti, följer,
det jag fäster mindre vigt vid lånerörelsens bedrifvande, men desto
större vid del circulerande sedelmyntcts förhållande till Bankens
förmåga att detsamma mot silfver invexla och lill nationens
oundvikliga behof af bytesmedel. Jag vill derföre hellre bestämma
ett minimum än ett maximum för sedelstocken, dock att densamma
icke må öfverstiga ett visst belopp utöfver den del, som
motsvarar reela valutan, och instämmer i Utsk-.s tillstyrkande, att
den öfverskjutande sedel massans maximum bestämmes till 22,000,000,
hvilken summa, enligt föreslagen beräkningsgrund, i det närmaste
öfverensstämmer med närvarande förhållande. Jag antager äfven
det minimum af 2,500,000 r:dr silfverfond, som Utsk. tillstyrker,
oberäknad! utrikes depositioner, som calculeras utgöra 500,000, hvadan
följer, att bela den beräknade sedelstocken kommer att utgöra
30,000,000 och vet kbgt circulerande omkring 24,000,000; dock
yrkar jag, alt i händelse fortfarande undervigt i handel eller temporära
verkningar medföra silfverutvexling, den derigenom ingående
sedelmassan måtte åter utsläppas i rörelsen, hufvudsakligast
medelst län pä metaller, hvilken lönegren i sådant fall måste blifva
anlitad; alltid förutsatt, att den antagna proportionen af sedelstocken
till reela valutan bibehålles, hvartill jag anser, ali Fullm.
mätte använda den credit, som i bancoreglementets 115 § så oriktigt
mera hänlyder på upptagande af län, än uppå bedrifvande af
en ändamålsenlig vexelhandel.
Mycket har varit taladt om Bankens upptagande af utrikes lån
till förstärkande af dess metalliska fond. Jag medger visserligen,
att denna utväg står Banken till buds, hvilken operation likväl
synes mig mindre lämplig, såsom dyrare än den försäljning afsådane
statspapper, som, försedde med Konungens garanti, kunna
vinna en begärlig afsättning och återköpas i den män landels stigande
produetion hämmas eller motväger importen. Den ledamot
äler, sorn klandrat Bancostyrelsen, derföre alt icke, genom upptagande
af utländskt lån, hafva ersatt Bankens och den allmänna
rörelsens förlust pä Finska utvexlingeu af silfver, har likväl icke
besinnat, det Fullm. med en sådan operation väl kunnat äterfylla
sill silfverförråd, men derigenom icke kunnat utsläppa en enda
sedel äter i rörelsen af de ingångne 4,000,000, enär bancoreglementet
icke medgifver att öka lånerörelsen pä fonden af upplånadt
silfver.
Hvad discontrörelsens öfverflyttande lill Riksg.cont. angår, så
erkänner jag mig icke hafva upptäckt något annat ändamål dermed,
än att fixera denna lånerörelse oberoende af Banken; såvida
man nemi. anser densamma för närvarande omöjlig att omreglera;
men i sådant fall synes det mig vara öfverensstämmande med
Utskis förslag att bestämma sedelstocken, om denna lånerörelse bibehålles
af Banken, hvaremot den minst bankmässige af dess lönegrenar,
fastighelsbeläningen, gerna kunde öfverflyltas till Riksg.-
558
Den 19 December.
cont., hvilket derigenom kunde uppträda såsom en rikshypotheksinrättning
för den mindre jordegendomen i Riket, kanske hädanefter
mera än tillförene deraf i behof, för att emotstå verkningarne
af den lagstiftning, sora hotar att undergräfva BondeStis
sjelfständighet medelst den lika arfsrättens införande. Jag vill likväl
hafva anmärkt mot en värd talare, som trott det lånecancel1
reis tjenstemän kunde förpligtas alt äfven öfverllylta till Riksg.-  eont., det dessa tjenstemän hafva fullmakter på functioner i Ranken.
Men föga betyder det om 9 å 10 af dem sättas på pensionsslat
för att vinna ett vigtigt ändamål, och jag har anledning
förmoda, det man sålunda betraktar en byteshandel mellan Banken
och Riksg.cont. Skulle denna sålunda oundvikligen' äga rum,
föreslår jag, att fastighetsbelåningen jemte silfver- och odlingslånea
måtte till Riksg.cont. öfverlemnas.
Jag förbigår att yttra mig öfver privatbanklagstiftningen och
dess inverkan på R. St:s Bank, såsom en fråga, hvilken af Bancooch
LagUtsktn måste erhålla en utveckling. Vill blott önska, att
Sveriges financiella bestämmelser måste gifvas ett oskiljaktigt sammanhang
med den ekonomiska lagstiftning, som directe verkar på
landels näringsförhållanden, hvaruppå jag hufvudsakligen grundar
vårt myntvärdes och realisationens upprätthållande.
Frih. Hermelin, Au g. Söderling: Dä flera olika opinioner
blifvit uttryckta rör:de detta ämne, och då öfverläggningen
här synes föranleda till återremiss af BancoUtsIcs betänk., så vill
äfven jag utbedja mig att, med iakttagande af den största möjliga
korthet, få yttra mig öfver hufvudfrågorna. En gärd af tacksamhet
anser jag mig tillika skyldig att hembära för den utredning,
som Ctsk. lemuat af detta vigtiga ämne. Hvad först beträffar frågan
om Bankens consoliderande, så anser jag den vara både riktig
och verkställbar sådan Olsk. framställt densamma. Jag anser
den vara riktig, emedan vår realisation har den dertill erforderliga
stadga, och emedan ett rörelsemedel derigenom ulsläppes, som
vårt laud saknar, nemi. räntebärande obligationer. Jag anser åtgärden
verkställbar, i anseende dertill, att man med säkerhet känner,
att sådana papper gerna skulle mottagas i den utländska
marknaden, om de erbjödos, ty för närvarande är i Europa ingen
svårighet att erhålla statslån. Såsom exempel derpå vill jag anföra,
alt icke längesedan tecknades ett ganska stort belopp lill
jernvägars anläggande i Tyskland, när Preussiska regeringen garanterade
3 procents ränta.
I anseende lill sättet för öfverflyttningen, anser jag mig vara
skyldig att uttrycka den tanken, att det visserligen skulle vara
mera principenligt, om någon del af Bancodisconlen öfverflyttades
till Riksg.cont., och att den andra delen qvarblefve hos Banken;
men dä denna åtgärd, hvilken förutsättes skulle äga samband med
en till privatbankerna lemnad assiguationsrätt på Banken, för närvarande,
då sinnesstämningen tyckes vara emot privatbankerna,
icke lämpligen kan blifva föremål för granskning och afgörande,
vill jag icke nu föreslå några sådana åtgärder, utan instämmer i
Den 19 December.
559
(leras åsigt, som yrka, att fastighetsbelåningen öfverflyttas till
Riksg.cont.
Den tredje omständigheten, hvarom jag vågar vid delta tillfälle
yttra några ord, är privatbankerna. Jag gör det med sä mycket
mera skäl, som Utsk. sjelf i 45 mom. af sitt betänk, upptagit
denna fråga. Jag vill likväl alldeles icke ingå i någon detaljerad
undersökning, utan blott uttala den allmänna sats, alt i den händelse
vi vilja åstadkomma en mera ändamålsenlig och sträng creditlagsliflning,
så är det-nödvändigt att öka möjligheten att kunna
erhålla lån inom kortare tid, ehuru med snar återbetalningsskyldighet
och nära intill de orter, der de lånebehöfvande uppehålla
sig. Det är således af högsta vigt, att icke ered i Irörelsen inskränkes
till hufvudstaden, utan äfven sprides till landsorterna. Af
detta skäl anser jag, att Dtsk. haft orätt uti att förutsätta en summa
af 7,000,000 r:dr såsom maximum för privatbankernas samfällda
sedelulgifning, och jag hemställer huruvida BancoUtsk. haft
auledn. lill ett sådant förslag lill reglementerande, med mindre
än att en inskränkning för sig gått af den i civil lagstiftningsväg
tillkomne § 6 uti Bank-lagen d. 1 Mars 1830, enär det är hvarje
Svensk medborgares ovillkorliga rätt, att gemensamt med andra
stifta privatbanker. Jag anhåller, att dessa mina anmärkmr mätte
få åtfölja återremissen.
Frih. Cederström, Jaeob- Jag hade väntat af det Höglofl.
BancoUtsk., då det afgaf sitt betänk., att detta skulle hafva varit
funderadt på hvad Svenska folket behöfver i och för reglerandet
af sin rörelse, så väl inom som utom Bancohuset. Jag har i detta
afseende icke blifvit tillfredsställd af nu förevarande betänk., men
får deremot hembära Utsk. min tacksamhet, derföre att Utsk. i
sitt betänk, fullständigt upptagit Hr Skogmans motion, och derigenom
satt Ståndet i tillfälle att kunna bedömma de brydsamma
öfverläggningar, som fordrats inom Utsk. för att bortresonnera
denna motions grund, som är utländsk skuldsättning, fast namnet
icke är utlaladt. Sådant är, enligt min tanke, icke behöfligt,
hvarken för Sveriges inre rörelse eller för Bankens behof af silfverfond.
Skulle vi genom lån öka denna fond i Banken, så följer
af sig sjelf, att den skulle så mycket förr försvinna, som räntorna
snart skulle uppgå till capitalet.
Med anledn. af den discussion, som nu pågått, vill jag taga
mig friheten att yttra några ord öfver de grunder, hvarifrån man
bör utgå, för att finna det man famlar i mörker, då man söker
att bestämma en siffra för det myntcapital, som erfordras för ett
belt folk. Utsk. har föreslagit denna siffra till 22 millioner r:dr
för hela Sverige. Om jag af de 3 millioner och några hundra
tusen innevånare, som Sverige äger, icke räknar mera än 1,500,000
arbetare, som icke äga något annat capital, än sina händers arbetskraft,
och om jag icke räknar hvart och ett af dessas dagsverken
till mera än 16 sk., så torde det dock blifva något svårt
alt, roed det af Utsk. föreslagna rörelsecapitalet, sätta dessa arbetares
kraft i rörelse under ett helt års 300 arbetsdagar, hvar
-
560
Deri 19 December.
förutan åter någonting, vare sig till varualstring eller bergning
af gröda, icke blir öfver åt deras hustrur och barn och för dera
som använda dagsverkarne; hvadan brist pä rörelsecapital förekommer,
tillverkningarne afstanna och grödan blifver obergad.
I st. f. att framlägga en klar och enkel grund, hvarefter värt
bancoväsende bort ordnas, har Utsk. försökt ali, såsom hittills
skett, reglementera vissa tusendels eller milliondels r:dr på hvarje
särskild näringsgren, och man tror sig kunna genom lagar bestämma,
huru stora capitaler böra vara att tillgå för en eller annan
slags näring. Det finnes likväl ingen financeförfattare med
något namn för duglighet, som icke har erkänt omöjligheten att
bestämma sådant. Det måste alltid bestämma sig sjelf, emedan
en idkare af en productiv näring, som finner tillfälle lill större
afsättning än vanligt på sina producler, och som kan fä tillfälle
att genom län, vare sig af en enskild man, en publik cassa, eller
en statsbank, erhålla det erforderliga större rörelsecapitalet, skall
icke ensamt för sig sjelf vinna förkofran, utan ovillkorligen jemväl
för samhället bereda rikedom, i del han ät arbetskraften skaffat
ökad förtjenst och del utan all myntet bör förlora något af
dess värde.
Jag är icke bland dem, som önska rubbning i myntvärdet.
Jag har aldrig varit det, och städse yrkat myntets orubblighet såsom
villkor för samhällsfrid och äganderätt. Jag bestred derföre
ock den bankrutt, som skedde 1830, såsom onyttig. Vi hade
utom den, nu haft ett bättre mynt än det vi äga. Man fruktar
eller önskar nu ett ännu sämre; men jag frågar, hvar skall det
stanna? Hvad kan derpå för samhället vinnas? Hvad som skulle
förloras genom en ny försämring af myntet, behöfver det väl bär
ådagaläggas? Jag vill icke nu upptaga tiden, som är långt framskriden,
med ali genomgå alla de särskilta talares yttranden, som
jag till besvarande antecknat mig lill minnes, utan jag vill blott
bålla mig lill några få punkter.
Gr. Frölich har talat om Sir Robert Peels banklag, som trädde
i verksamhet d. 1 Sept. innevarande år. Jag har äfven haft
tillfälle att göra bekantskap med denna banklag, och jag kan icke
neka, att det gladde mig alt finna huru Peel i sina åsigler om
bancorörelsen år 1844 var hunnen till samma punkt, som Joachim
Potter i Sverige år lfiöS- Denne raan införde i Svenska banken
alldeles samma fördelning, som Sir Robert Peel nu gjort i den
Engelska, nemi. en depositions- och sedelbank, en låne- och vexelbank.
Detta torde vara tillräckligt om Gr. Frölichs yttrande. En
annan person, på hvars kunskaper i bancoväsendet jag sätter ett
högre värde, Hr Nordenanckar, har yttrat, att förtjena och spara
är regeln för samhället så väl som för enskilda. Denna i sig sjelf
naiva dogm är visserligen sann till en liten del, men är rent af
falsk i andra delar. Alt den, som förskingrar mera än han äger,
blir bankrutt, är ett kändt factum, som icke behöfver bevisas.
Att den, som sparar och lägger upp af sin inkomst blir rik, är
lika klart. Men om den der sparsarahetsprincipen fullföljes, så
blir
Den 10 December.
561
blir den sparande lidande på sin sparsamhet, ty skrinlagda penningar
lemna ingen ränta. Den bankrutterade slösaren har sjelf
blifvit liggare, men lemnat tillfälle för manga alt använda sin
arbetskraft eller afsätta producter, deraf flere kommit lill välstånd
emot en i obestånd. Den sparande deremot har gagnat ingen
utom sin blifvande arftagare. Den värde talaren bar således afbrutit
sig för snart, då han endast uppmanat lill sparsamhet, ty
han hade bort tillika uppmana till elt klokt användande af hopsparda
medel. Metalliskt mynt, har den värde talaren vidare sagt,
är mätare på alla varor. Det är visserligen sant att så allmänneligen
är, men det finnes mänga andra medel, som äro lika goda mätare,
nemi. de som vinnas genom förtroendet, d. v. s. vexlar, assignationer,
sedlar, valutor m. m. och dessas medel gifva större capitaler
till rörelsen, än något land kan uppvisa i sina banker.
Hr von Hartmansdorff har uppgjort en räkning öfver hvad
Banken har gifvil statsverket sedan 1S09 och uppgifvit beloppet
till 19,700,000 r:dr. Om den värde talaren hade utsträckt sin
calcul öfver hvad Banken gifvit statsverket sedan 1068, så hade
han tilläfventyrs fått mänga gånger denna summa. Hade man,
på sätt han föreslagit, låtit Banken förvaltas, så som en enskild
man sköter sin cassa, och låtit Banken behålla alla sina vinstmedel,
sä är det helt säkert, att Banken, sedan Joachim Potters
tid, hade flera gånger accumulerat och skrinlagt alla Sveriges capitalvärden.
Men sådana theoder skola vi ödmjukast undanbedja
oss.
Jag öfvergår nu lill BancoUtskis betänk., derom jag skall vara
ganska kort, emedan största delen af dess hufvudpunkter hafva
blifvit af andra talare före mig refleclerade. Jag vill endast inskränka
mig till att bestrida öfverflyttningen af Bankens discontverk
till Riksg.cont., såsom alldeles oförståndig, emedan discontering
på namn, vexlar, som är detsamma, och effecter är en med
Bankens tillvaro alldeles oskiljaktig inrättning. Dessa namn, som
man icke vill kalla vexlar eller invisningar, äro dock icke annat
än genom sin i bancoreglementet föreskrifna form skilda från
vexlar. Sätt dem i vexelform, så gifver man sin vexel till Banken
på 3 månaders uppsägning, och det blir samma sak, I stället
viii man nu taga vinsten från Banken och gifva den åt Riksg.cont.,
emot det att Riksg.cont. skulle lemna räntebärande obligationer åt
Banken, hvilka likväl icke skulle gifva någon ränta förr än Banken
ville använda dem lill silfverfondens förstärkning. Alla dessa utvägar,
som, annorlunda benämnda, icke äro annat än elt försök
att skuldsätta Sverige på utländsk ort, blifva, som jag hoppas, på
de anmärkmr, som deremot blifvit gjorda, förkastade.
Jag anhåller nu att för R. o. Ad. få uppläsa mina ideer för
reglering af Sveriges financiella ställning med hänsigt till framtiden.
1 :o afsigt er:
a) Myntvärdets orubblighet.
b) Tillgång på capitaler för näringarne, i jemnt stigande
med folkmängd och behof.
5 II. 71
502
Den 13 December.
c) Beqvämlighet i transaclionor genom vexelrörelse lill och
ifrän R. St:s Bank samt länens ränterier.
cl) Ständig tillgång pä vexlar i Banken på utländska handelsplatser,
så att behofvet af silfver•myntets utvexling i Banken för
export icke må ifrågakomma ulan betydlig vinst för Banken.
e) Räntefotens successiva nedsättning.
f) Bancoverkets lånerörelse fördelad inom districter och län.
g) Förenkling af Bancoverkets förvaltning genom upphörande
af dess fastighets- och odlingslåuerörelser.
2:o Villkor:
a) Upphörande af alla privilegier för privatbanker eller assosiationer,
som röra sig med andra sedlar än Rikets mynt.
b) Successiv indragning af creditiver från Banken, i denman
en tionde hufvudtitel blir i tillfälle att förlägga den större rörelsen
och af stor credit i behof varande näringar inom landet, deribland
det för Riksg.cont. sist indrages.
c) Att vid begagnandet af depositionsrätt i, och såsom följd,
assignationsrätt på Banken, assignationsbeloppen må inskränkas till
valeurer af minst 100 r:dr b:co.
d) Att Bankens cassör i ränterierne hållas ständigt tillräcklige.
e) Att Riksg.cont. till Banken lemnar statsobligationer till
motsvarande belopp af de nuvarande fastighets- och odlingslånefonderne,
löpande med 3 proc. ränta och 2 proc. capitalafbetalning.
3:o Medel:
a) Af Banken öppnad ömsesidig vexelcredit på utländska
större handelsplatser, såsom Hamburg, Amsterdam, London, Paris,
Genua, Berlin och möjligen Petersburg och Köpenhamn, lill belopp
af 2 ä 3,000,000 rulf specie på hvartdera stället, under contract,
att vexel ömsesidigt drages på 30 dagar efter sigt och ålerdrages
directe inom 30 dagar ifrån acceptens datum, men eljest,
inom samma tid, öfver annan af förevarande orter, dit vexeln kan
säljas, under avis, att draga motsvarande belopp på den, som första
vexeln dragit eller, der sådant inom tiden ej kan ske, öfver
annan af förenämnde orter o. s. v.
b) Att Banken vid hvarje länsresidens, utom det district,
der dess lånerörelse i Banken directe kan lämpligen besörjas, såsom
Stockholms stad och län jemte provinserne Upland och Södermanland,
häfver ett ombud, som, jemte Konungens Befdude,
besörjer Bankens lånerörelse inom provinsen uti discontväg, expedierar
på Banken ställde vexlar för i räuteriet för Bankens räkning
nedsatte medel till motsvarande belopp motvexlarne; altför
de vid uppbörden ingående så väl stats- som riksgäldsmedel, deröfver
uppbördsförslager till K. Stats- och R. St:s Riksg.cont. ingått,
jemte assignation på R. St:s Bank lill motsvarande belopp,
samt underrättelse att medlen i ränteriräkenskaperne blifvit omförde
från Stats- och Riksg.cont:s till Bancoverkets medel; attalia
vid uppbörden eller genom invexling förslitne sedlar insändas till
Banken, med reqvisition af nya, der de för rörelsen inom provinsen
äro behöflige.
Den 19 December.
563
c) Alt Banken öfvertager omsättning på sin disconlrörelse af
den lånerörelse, privalbankerne bittills besörjl, der låntagarne äret
i tillfälle att ställa godkänd säkerhet.
d) Att alla de i 3 punkten litt. a. nämnda vexelcrediter beräknas
såsom tillhörande Bankens metalliska cassa och sålunda
beräknas för bestämmelsen af det belopp sedlar, som Banken må
i rörelsen låta utgå.
e) De på tionde hufvudtiteln, enligt 2 punkten litt. e., flyttade
fastighets- och odlingslånefonder disponeras af K, M. och
blifve under Riksg.conUs förvaltning, dit jemväl Bankens behållna
vinstmedel öfverlemnas, till ständigt stigande fond för näringars,
slöjders och jordbruks understödjande roed lån mot låg eller ingen
ränta, men bestämd capitalafbetalning inom en tid af 10,
bögst 20 år, sedan frän denna vinst afgått ränta och capitalafbetalningar
på Riksg.cont:s till Banken lemnade obligationer, såväl
för den s. k. grundfonden, som den för fastighets- och odlingslånefonden.
() Upphörandet af bestämmelserne, rörande maximibelopp för
utlåning i discontväg, med stadgande, att endast erbjuden säkerhets
beskaffenhet må bestämma rättighet till lån,
g) Omsättningsrält ä discontlän må blifva beroende af Bankförvaltningen,
så ofta någon förändring uti säkerheten uppkommit,
eller Bancostyrelsen finnér sådant för Bankens säkerhet nödigt,
samt ali icke längre lid än (» månader må bestämmas för Bankens
utlåningar i discontväg; att i allmänhet för sådana lån, som öfverstiga
20,000 r:dr, omsättning icke äger rum, utan full inbetalning
vid förfallotiden.
h) För Bankens utlåningar från dess fdialcassor i landtränterierne
ansvare Konungens Bef:h:de jemte bankombudet, att bankförfattningarne
varda iaktlagne och att Banken äger full säkerhet
för lånens återbetalning.
i) I ränleriet kommer en särskild cassakista för Bankens der
befintlige medel att förvaras, försedd med 4 lås, dertill Bankens
ombud har en nyckel och de, som enligt författningarne till ränlericassan
hafva nycklar, hvar sin sådan, att inrättas; och skall
Bankens ombud vara biträdd af en bokhållare, som tillika är cancellist
och vid ombudets förfall företräder dess ställe, håller räkning
öfver de i ränteriet befintlige bancomedlen jemte den med
dessa medel bestridda lånerörelse samt assignei ingar på BankeD,
så ock bestrider cancellislgöromålen för correspondancen.
k) Vexlar lill utländsk ort må på det sätt jemväl uti provinserne
från Banken bekommas, att beloppet uti ränteriet insattes
för Bankens räkning och attesten, behörigen annoterad i landscoutoret,
till Banken insändes, jemte den för sådana vexlar bestämda
tara, med uppgift på den ort, till hvilken man önskar
vexeln ställd.
1) Banken äfvensom filialcontoren tilläggas fribrefsrätt.
m) Invexlingen af Bankens sedlar verkställes ensamt med
Svenskt silfvermyut, enligt myntbestämningslagen, eller i Svenskt
Don 19 December.
mynladt guld, efter det värde i silfver, guldet för tillfället äger,
samt genom vexlar, ställde lill inlösning [iä utländsk ort, vare sig
i utländskt eller Svenskt siifvermynt, efter del skron oell korn,
mynten ömsesidigt äga.
11) Enär vexelcursen faller under pari, må Bancostyrclsen
berättigas all, då den finner Bankens fördel dermed förenlig, uppköpa
säkra vexlar oell indraga silfver.
4:0. Följder:
a) Bankens oberoende af handelsförliållandernas flucluationer,
vinstens ständigt stigande belopp, i samma mån som dess lånerörelse
i disconlväg ökas oell vexelköp slutes.
b) Genom den föreslagna förenklingen i Bankens lånerörelse
är afsedt tillfälle för Banken, att kunna nise ombud oell deras
biträden vid de landtränterier, der Banken skulle äga lilialcassor,
utan att i betydlig mån komma att öka verkets tjenste111
a mia personal.
c) För enskilde, att, utan behof af commissionärer i Slockholm,
kunna hvar i sin ort fä sina behofver af län och omsättningar
»fhjelpta och för den större rörelsen såväl inom som utom landet kunna
erhålla vexlar på Banken eller annat ränteri, i stället alt nödgas
med posten under recommendation afsända penningar för liqviders
afslutande i andra provinser eller ä utländska orter.
d) Ständigt ökad förmåga för Styrelsen att bereda förlag ät
näringar lill varualsiring, oell i samma proportion växande nationalrikedom,
som leinnar tillfälle, att vid möjligen inträffande
krig, ulan samhällets skuldsättning kunna, genom utfärdande af statsobligationer,
funderade på yle årligen inflytande medlen i capitaine!!
ränteafbelalningar, som för lånen till näringars oell slöjders förläggande
utgått, hvilka derigenom, sä alt säga, komma alt liqvitleras
ulan Statens grävation, finna medel lill krigets utförande.
Vid 3 punkten litt. d af det nu upplästa vill jag tillägga,
att denna punkt törnsätter klarligen, att den proportion, som efter
banklagen är bestämd, som 5 till 8, bör bibehållas orubbad, oell
icke nedgå till hvad några talare här begärt, nemi. som 2 lill 5,
än mindre till hvad Utsk. föreslagit, ty det vill säga detsamma
sorn ingenting för betryggande af Bankens invexling.
Vid samma punkt litt. e ber jag att få förklara, det min
mening med öfverflyltandet på Regeringen af dessa fonder, är att
etablera en 10:de hufvudtilel för jordbruks och näringars samt
slöjders understöd, dit jemväl Baneovinsien skulle komma att gå,
sedan ränta och capitalafbetalning till Riksg.cont. blifvit gulden
för de obligationer detta verk till Banken skulle lenina; men utvecklingen
af detta är naturligtvis beroende af BancoUtsk:s blifvande
bearbetning. Jag skulle tro, att ingen af eder, mine Hrr,
misstager sig derom, att genom denna förändring det blefve Staten
Sverige, som samlade capitaler och rikedom.
Tillika måste jag förklara, att jag instämmer med Gr. Horn
deruti, att det är högst oegentligt att tala om Bankens grundfond.
Banken äger icke annat än förbindelser att uppfylla, och handlingar,
som bestämma dess förmåga dertill, samt silfvercassan. Af
Den 19 Decem ber.
505
dessa är den ena ingen bit bättre än den andra; de äro alla äf
samma natur, och således alia grundfonder. Delta oegenlliga ord
bade likväl efter 1834 års riksdag slagit så an [ni ii. St., att sista
riksdagens SlalsUtsk. berättade för Ständerna, att vi hade en
grundfond äfven för statsverket, och detta antogs, eller, rättare
sagdt, lick sä förblifva. Nu hafva vi, Gild ske lof, kommit så
långt att vi tinna, alt denna grundfond icke var annat än del föregale
årets inkomster, som skulle användas lill det följande årets
utgifter, och att det således var ganska befängdt att kalla det en
grundfond. Sammalunda hoppas jag, att BancoUtsk. må vidtaga
den högst obetydliga, men i afseende på Svenska språket dock
nyttiga reformen, att kasta ordet grundfond genom fönstret och
bell enkelt tala om Bankens tillgångar och skulder.
I afseende pä litt. g nödgas jag återgå (ill en fråga, som
blifvit omnämnd af Hr von Hartmansdorff, i hvars åsigt jag instämmer,
nemi. att om ulvexlingen i luckan börjar blifva af den
beskaffenhet, alt Baucoslyrelsen finner, alt sil frel exporteras, Bancostyrelsen
genast bör indraga all utlåning i Handelsdisqonten och
i annan disconlrörelse lån öfver 3,000 r:dr, samt icke, såsom
styrelsen under de föregide åren gjort, låna åt herrar köpmän
penningar, som de utvexla i luckan mot silfver, det de sända
till Lubeck. Sedan dechargebelänk. är afgjordt, och del således
icke kan inverka pä Bancofullnns personer, så kan jag säga,
ali de beslut, som i denna väg blifvit fattade inom Banco
styrelsen,
hafva varit mera än förunderliga. Både Svenska speciel'
och piastrar såldes, lill en ypperlig förtjenst för exportören,
under deras rätta värde. Först till det värde, hvarför Banken
lick dem, nemi. 122 sk., sedan till 125. Anledningen till sistnämnde
prisbestämmelse lär varit, alt en af Hr Schartau från
Hamburg anskaffad attestat öfver af honom för Bankens räk
ning
dä försålda 1000 piaster och 1000 gamla speciel' utvisade,
att piaslrarne der såldes för 125: 8, och Svenska speciel' för, om
jag rätt minnes, 129 sk. 4 r:st.; men Fullmäktige bestämde icke
utvexlingspriset sä högt, utan ansåg sig böra lemna runstyckena
lill premium åt exportörerne, så att det för piastern blef 125 och
för specieu 129 sk. Saken är nu förbi; men på det att icke
något sådant mera må kunna inträffa, har jag föreslagit, att Banken
aldrig må befatta sig med annan silfverhandel och uppköp,
ulan för invexling af sina sedlar med ensamt i Sverige enligt
mynlbestämningslagen slaget mynt.
I afseende på lift. h torde jag icke behöfva nämna, att när
jag säger Konungens Bef:li:de, sä menar jag icke honom personligen,
utan Konungens Befdude biträdd af sin secreterare, och i
hans frånvaro, de som embetet i hans ställe förrätta. Förändring
i denna organisation, om den icke gillas, må Utsk. föreslå efter
hvad det funné bäst. Jag tviflan icke på, att det allvarliga ifrågan
skall förmå Utsk. att vid dess slutliga behandling icke lemna
oupptaget och obesvaradt hvad jag här tagit mig friheten att
framställa. Kan del utbytas emot något bättre, så skall det vara
mig obeskrifligen fägnande. Kan det icke, så önskar jag att Utsk.
566
Den 19 D eccmber.
antingen mätte antaga eller ock vederlägga min framställning.
Ty det är icke Bankens ordnande ensamt pä sidan om samhället,
det är samhällets behof i främsta rummet och Bankens i sammanhang
dermed, som mäste afses, när man vill ordna financerna
inom landet.
Hr Cederschjöld, Behr Gustaf: Efter denna långvariga
discussion, som nu upptagit tre länga plena, har jag begärt ordet,
icke derföre, som skulle jag tro mig kunna säga någonting, som
icke förut bättre blifvit af andra talare sagdt; utan blott för alt
visa, alt jag icke alldeles upphört att vårda beståndet af den realisation,
hvarom jag för 29 är sedan, vid 1815 års riksdag, först
väckte motion, och hvartill jag dä nppgaf planen. I början vann
jag intet medhåll, men jag förnyade vid nästföljande riksdag samma
motion och stridde framgent för denna ide', intilldess att allmänna
opinionen började sä kraftigt understödja mig, att jag kumle
draga mig sjelf tillbaka, .lag vill nu återkalla i minnet, att denna
realisationen då Idet’ ansedd nödvändig, emedan det icke tycktes
vilja blifva någon gräns för cursens stigande. Den glädje jag
erfor öfver realisationen blandades snart med någon oro, dä jag
erfor Ständernas bifall lill privatbankers inrättande, hvilka lingö
utgifva egna sedlar, sorn pä den allmänna rörelsen hade samma
inflytande sora hade Stalsbanken sjelf utgifvit. dem. Jag varnade
för denna åtgärd, men min röst hördes icke då. Man har nu vid
denna riksdag myckel undrat öfver hvad orsaken kunde vara till
det trångmål Banken har erfarit. Jag lyckor, att. saken är ganska
klar. Genom de lätta lånelillgängarne har man fält medel i
händerna att tillfredsställa sitt begär efter lux, och derigenom har
importen kunnat öfverstiga exporten, samt silfret följaktligen fält
ersätta bristen. Man har sålunda begått samina fel, som man
ville bola genom realisationen, dä man nemi. har utsläppt nya
sedlar fast under ett annat namn. Det är således otvifvelaktigt,
alt om man ännu ytterligare förökar de utelöpande mynlrepresenlativen,
sä skola olägenheterna blifva ännu svårare, och Banken
kan dä snart blifva ursländsalt att honorera sina förbindelser.
Jag har ifrån början sagt, att det finnes tvä sätt alt tillintetgöra
realisationen. Det ena vore att göra privalbanksedlarne gångbara
i Kronans uppbörd, och detta har redan blifvit i någon män föreslaget
; det andra att köpa silfver till högre pris än Banken
erhåller i vexling. Jag lemuar derhän om icke äfven denna sednare
mesureu har blifvit försökt, genom köpen utifrån mot räntefria
län o. s. v. Det ges i allmänhet icke mera än ett enda
sätt, hvarpå rörelsecapitalet rätteligen kan ökas, nemi. genom införsel
af silfver, dä exporten öfversliger importen. På det sättet
endast kan mynlstockeu naturligen ökas; men vi hafva brukat
anticipera pä hoppel alt rörelsen skulle ökas och likasom växa i
det artificielt ökade rörelsecapitalet. Sä har det också nu börjat
ske; och vi se nu att cursen äter har fallit och länge hållit sig
under pari, hvilket bevisar, alt förhållandet har börjat rälta sig
lill och med till vår fördel. Att nu vilja inlåta sig i vidlyftiga
Den 13 December.
oell könsliga åtgärder för att consolidera Banken, såsom det kallas,
sedan nirsen just liar visat, att Banken är solid, tycker jag
är likasom att gå ut för att söka den sorn redan var hemkommen.
öian liar 1111 likasom fordom hållit stora loftal öfver den ypperliga
nyttan af lån och ökade sedelemissioner, och man har
sagt nu, likasom då, att landet tillväxer i produetion genom dessa
lättade lånelillfällen. Detta är visst i afseende sant. Och sådant
var förhållandet icke blott med den stora sedelutsläppningen
omkring år 1809, utan äfven med sjelfva riksgäldssedlarne. Men
icke dess mindre lär Väl ingen vilja bestrida, att båda dessa financiella
revolutioner voro olyckliga för landet. Man säger, alt
en skuldfri man, som på ett litet hemman hade sin larfliga bergning,
har genom län kunnat öka sin produetion betydligt; men
jag fruktar, att om del skett t. ex. till 10 proc., så har han derjemte
genom lux och flärd ökat sin consumtion till 15 eller flera
proc.; sä att man snart kan uträkna huru lång tid han behöfver
för att producera sig utfattig. Jag kan derföre icke anse
det såsom någon lycka för landet, alt det producerar mera, om
producenterna ändå blifva fattigare. Man har talat örn handelsbalancen,
och della är, om jag sä får säga, en käpphäst, hvarpå
manbar ridit i långliga tider. Redan vid 1815 års riksdag sökte
man skrämma sinnena för delta spöke, då vi icke hade reelt mynt,
och då ut- eller inströmning af silfver följaktligen icke kunde äga
rum. Särskilda Utskottet uppgaf då, att vi från 1803 till och med
1807 legat i jemn öfverbalance, till ett sammanräknadt belopp af
12,535,756 r:dr b:co, under det att cursen likväl varit i eltjemnt,
ehuru mindre betydligt stigande; och Utsk. mente, att cursens
hastigare stigande under de följande 5 åren eller till slutet af år
1812, var en följd deraf att vi under denna tid hade på handeln
förlorat 11,778,188 r:dr b:co. Men brist på vexlar hade val då
ännu icke bort finnas, emedan det ännu återstod 759,568 rullat
den föreg:de periodens samlade handelsvinst. Man fann derföre,
att cursens stegring blott var en följd af den stora sedelutsläppningen
ur Banken,
En viss talare har klandrat Bancofullm., för det att de icke
upplogo utrikes län, för ali skydda Banken emot påkänningen af
Finska sedlarnes indragning. Den värde talaren sade, att det hade
varit Banken detsamma om räntorna gingo till Hamburg, eller
såsom förut till Finland. Men han har dervid glömt att bancosedlarue
gingo i Finland räntefritt.
E11 värd talare har sagt, alt landet säkrast kan lijelpas ge
nom
tarflighet, och jag biträder gerna den meningen; men huru
skulle delta mål kunna vinnas? Huru förhatliga öfverflödsförordningar
äro, kunna vi sjelfva minnas. Och genom hög tull på öfvertlödsvaror
skulle man endast befordra tullförsnillning. Och tarflighetspredikanter,
om de än sjelfve visa sin tro med sina gerningar,
skulle likväl nu uträtta lika litet, som fordom i Rom Seneca, hvilken
skref ett vältaligt loftal öfver fattigdomen, under det lian
frossade i ett på ganska slemt sätt förvärfvadt öfverflöd. Den enda
möjlighet jag ser att befordra larfligheten, och minska impor
-
508
D e n 19 D c c e m b e l\
ten, är alt minska eller åtminstone icke öka ulvägarne att få
skuldsätta sig i 15. St:s bank och privatbankerna. Ilvad Utsk.
har talat om att öka Bankens grundfond till 10 millioner, tror
jag är ett misstag. Bankens förmåga att uppfylla sin förbindelse
alt mot silfver invexla sina sedlar, kan icke ökas genom fordringar
betalbara med papper. Jag anser, att 5 millioner äro åtminstone
fullt tillräckliga, och allt deröfver är blott att onödigtvis
skuldsätta nationen hos Banken. En värd talare föreslog i gårdagens
plenum, att bancovinsten borde användas till allmänt nyttiga
företag. Det tror jag är ganska riktigt. Men lian föreslog,
att dessa företag skulle förnämligast bestå i anläggning af canaler.
Bättre oell angelägnare skulle jag anse, alt skaffa oss bättre
och slätare vägar. Vära vägar äro nemi. fordom anlagda ulan
all beräkning, och deras anläggare tyckas likasom hafva sökt höjderna
för att se hvaråt vägen sedan skulle fortsättas. Jag har
t. o. m. sett ställen, der vägen går i krok på släta fältet blott
för att komma upp på en mängd kullar. Om sådana backar pä
vära vägar blefvo kringgångna eller genomskurna, så tror jag att
landet skulle vinna ofantligt genom den lättade rörelsen.
Hvad lånerörelsens öfverflyttande frän Banken till Riksg.cont.
beträffar, så kan jag dervid icke se den ringaste nytta, med undantag
kanske af fastighetslånen, som icke äro fullt lämpliga för Banken.
Genom disconlrörelsens öfverflyttning skulle en betydlig tillökning
blifva nödvändig i Riksg.conhs tjeustemannapersonal, utan
ringaste nytta, om icke till äfventyrs för de lånsökaude, hvilka
hoppades bättre credit bos nykomna föreståndare, än de hittills
haft i den gamla Bancodisconten.
Jag får sluta med den hemställan, att allting måtte i det
närmaste få blifva in slatu quo, och att man låter den kris, som
nu synes sedan några månader vara inne, ostördt utveckla sig,
såsom den säkraste hjelpen mot det nu öfverklagade onda.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Då jag under den
diskussion, som öfver detta ämne förevarit, hört BancoUtsk:s betänk.
göras till föremål för ett ganska oförtjent klander i många
punkter, dem jag anser varit förtjente af ett fördelaktigare bedömmande,
får jag börja med att för Utsk. uttrycka min tacksamhet
för det nu framlagda arbetet. Då man öfverväger de lill syftning
så högst olika motioner, som till Utsk. inkommit, och dertill
lägger de stridiga opinioner, som förefunnits hos Utsk:s egna
ledamöter, borde det kanske snarare utgöra föremål för förundran,
att ett så pass helgjutet betänk, kunnat åstadkommas. Men
då discussionen redan varit långvarig, vill jag endast fästa mig
vid några få punkter i betänk., mindre för att mot dem framställa
några anmärkmr, än för att mola en eller annan invändning,
som emot dem blifvit gjord.
I afseende å första punkten, har man gått så långt, att man
bestridt både nödvändigheten af en rörlig grundfond, samt sjelfva
dess benämning. Grundfondens behöflighet torde likväl af två skäl
icke
Den 19 December.
509
icke kunna bestridas. Det är vä! nemi. icke nog, att en bauk
äger utvägar lill betalande af sina skulder, derigenom att den
anställer en utredning af sina tillgångar; ty sjelfva anställandet af
en dylik förutsätter naturligtvis, att banken redan fått en sådan
stöt, att den allmänna och enskilda crediten blifvit rubbad. Man
måste väl medgifva del vara bättre, att en bank äger tillfälle att
successive förbättra sin ställning, för att dymedelst undvika en sådan
kris. Dessutom synes det mig tydligt, att en bank skall hafva
en mycket större credit, då allmänheten känner, alt den äger
en behållning, än då man vet, att den icke äger mera än jemnt
och rätt så mycket, som fordras för att dermed betala skulderne.
I afseende å benämningen, har man sagt denna vara oegentlig
och böra utbytas mot benämningen ”eapitalöfverskolt;” men jag
torde få fästa uppmärksamheten deruppå, att Disk. sjelf redan antagit
denna sednare, som igenlinnes i första punkten och sedermera
på flera andra ställen i betänk.
En liten stridighet, såsom det mig synes, torde jag få anmärka
emellan 3 och 4 punkterna i beläuk. 3 punkten säger
nemi.: ”att beloppet af de Biksg.cont:s obligationer, som af Banken
redan innehafvas, böra genom capitalafhetalningar nedsättas
från 3,U08,000 r:dr till 3,500,000 r:dr;” då deremot 4 punkten
innehåller: ”att Bancofullm. berättigas, alt, medelst anskaffande af
något eller några af de i 2 punkten omförmälde räntebärande
papper, ersätta den minskning, som genom infriande af obligationer
uppkommer, sä att Banken i möjligaste måtto alltid förblifver
innehafvare af lätt realisabla förbindelser, till belopp af 5,000,000
r:dr b:eo.” Jag kan icke inse, hvarföre capilalafbelalningarne på
Riksg.contts obligationer skola upphöra. Om det skulle vara för att
få jemna beloppet af dessa obligationer (ill 3,500,000, så vinnes ju
dermed icke något ändamål, emedan, allt eftersom obligationer infrias,
köper Banken nya, och beloppet kommer således aldrig alt utgöra något
rundt tal, hvarföre jag skulle tro Banken göra bäst uti att
behålla de ifrågavarande obligalionerne till oförändradt belopp.
39 punkten p. 53 föreslår, alt de lån, som Banken innehaft
af allmänheten, numera böra uppsägas. Jag kan icke inse någon
nytta af en dylik åtgärd; men deremot synes det mig vara mer
än troligt, att mänga capitaler nu icke inkomma i rörelsen direct
från enskilda till enskilda, som skulle göra del i händelse Banken,
uppträdande såsom mellanlänk, fortsatte denna upplånings- och utlåningsrörelse.
Beträffande en af belänlcs hufvudgrunder, eller frågan om
lånerörelsens öfvcrflyttande frän Banken till Riksg.cont., torde man
böra betrakta både fördelarne och olägenheterna af en sådan öfverflyttning.
Jag torde då få börja med uppställande af den
allmänna grundsats, att från Banken böra öfverflyltas alla sådane
lån, som icke inom bestämda kortare tider af högst 6 månader
kunna åter ingå, vare sig i metallisk valuta eller i sedlar, eller i lätt realisabla
effecter. Det kan visserligen tyckas som skulle Banken icke
behöfva indrifva lån, för att skydda sin säkerhet, och jag har äfven
hört yttras, att Banken kunde sjelf utfärda och sälja obligationer,
5 H. 72
570
Den 19 December.
då den vore i behof. Men det är troligt, alt då Banken är i
klämman, ingen vill köpa dess obligationer, åtminstone utan betydlig
rabatt, och detta erinrar mig i alla fall om en liknelse,
som jag häromdagen hörde anföras på ett annat rum, eller att
en person, som håller på att drunkna, skulle vilja försöka att rädda
sig sjelf genom att lyfta sig upp i håret. Om deremot Banken
vid sådana tillfällen hade att sälja obligationer, utfärdade af
någon annan juridiskt och moraliskt ansvarig auclorilet under K.
sanclion, så är det naturligt, att sådant skulle vara mycket fördelaktigare.
Man säger, att Konungen skulle jemväl kunna sanctionera
Bankens obligationer; men det är ganska troligt, att Konungen
icke skulle vilja gifva sin sanction åt obligationer, utfärdade
af ett verk, i Ilvars styrelse han icke äger någon grundlagsenlig
andel; och i alla fall torde man få medgifva, att den
som vill låna penningar, får dem i alla vanliga fall lättare på en
annans borgen, än uteslutande på sitt eget namn.
Om man nu tager i betraktande de olika ullåningsgrenar
Banken för närvarande bedrifver, så kommer man försl till belåningen
af guld och silfver. Denna bör naturligtvis bibehållas,
emedan den är fördelaktigast af alla och just inbringar hvad som
förmodas behöfvas, nemi. metallisk valuta; ty om icke panten inom
utsatt tid igenlöses, har Bankens metalliska cassa fått en tillökning,
svarande mot pantens värde.
Hvad crediliverua beträffar, så torde man om dera kunna
säga, att det icke passar alt öfverflytta dem lill Riksg.cout., då
för dem naturligtvis icke kan ulgifvas några obligationer, då de
endast en del af året äro utelöpande, hvaremot de kunna af Banken
ganska väl bibehållas, emedan de äro af egenskap att lätt
kunna indrifvas, och dessutom bidraga att stärka Bankens soliditet,
då de ej begagnas. Samma förhållande är med aclicr och
publika papper. Hvad utlåningen genom Handels- och Näringsdisconten
beträffar, torde det allmänt inses, att den medför en
betydlig fördel, om den fortfarande uppdrages åt Banken, emedan
Bancoslyrelsen derigenom är i tillfälle att inverka på landets export
och import. Ty då styrelsen märker, att silfrct börjar utströmma
ur hvalfvén, men att icke dess mindre penningar upplå
nas
för att öka importen, äger den i sin makt att vägra sådana
lån, och har derigenom i sin hand ett slags häfstång för att sö
ka
återställa jemvigten.
Discontlånen äro svåra att indrifva, och om de indragas,
medför sådant en rubbning i den enskilda crediten och en strypning
inom landet. Derföre synes det bäst, att de öfverflyttas lill
Riksg.cont. Men en af reservanlerne har fästat uppmärksamheten
derpå, att det ligger deruti en fara, för den händelse att Riksg.-  cont. skulle vilja begagna denna disconlrörelse, för att göra öfverskotten
å bevillningsmedlen räntebärande, under förevändning att
sådant endast skedde intill nästa riksdag, men att sedan, vid fråga
om deras återtagande till statsbehofven, de låntagandes intresse
skulle göra ett svårt motstånd, och att således discontrörelsen
skulle komma att oupphörligt stiga. Det synes mig som skulle
D e 11 19 December.
571
denna förmodade olägenhet kunna afböjas derigenom, att man föreskref,
alt Riksg.cont. aldrig linge i discontväg inlemna sådana
öfverskott, hvaremot man kunde tillåta Riksg.cont. att med Banken
öppna upp- och afskrifningsräkning mot erhållande af 2.J proc.
å de insatte medlen. Dessa skulle då kunna användas till Bankens
creditiver, emedan creditiverne endast äro en kort tid i
den allmänna rörelsen utelöpande, och Banken således alltid ägde
tillfälle att återbetala medlen,[när de behöfdes.
Hvad beträffar faslighetslånen, så, ehuru de äro ganska säkra,
medföra de dock den olägenhet, alt icke kunna på längre tider indrifvas,
och böra således öfverflyttas till Riksg.cont., hvarmed jag
önskar att både odlingslån och lån lill städer och corporationer
då förenades, emot den ersättning, som Banken, enligt 9:de punkten
i Ulskis förslag, af Riksg.cont. skulle erhålla. Det är likväl
naturligt, att om Riksg.cont. skulle få lill sig öfverflyttade äfven
faslighetslånen, skulle det icke å de deremot svarande obligationerna
kunna gifva Banken högre ränta än 3 proc., emedan
2 proc. afgå såsom eapitalafbetalning af de 6, som lånen gifva.
I samma 9 punkt finnes uttryckt, att obligationerna böra vara
ouppsägbara å Bankens sida. Härtill inser jag ganska väl
orsaken; ty om obligationerna vore uppsägbara, så att de ovillkorligt
skulle inbetalas inom viss tid efter uppsägning, så skulle
sådant ofta förorsaka bryderi för Riksg.cont., emedan uppsägningstiden
aldrig kunde på förhand beräknas. En annan olägenhet
skulle uppstå om obligationerne vore ställde på någon viss bestämd
betalningstid; ty det skulle då stundom kunna hända, alt
denna inträffade under en för., Riksg.cont. ogynnsam conjunctur,
hvaremot betalningen vid ett annat tillfälle kunde falla lägligare.
Jag skulle derföre föreslå det stagande, att Riksg.cont. tillförbindes
ersätta den capitalförlust, som för Banken kunde uppkomma
genom obligationernas försäljning. Då Riksg.cont. i alla fall får
emottaga årliga bidrag från Banken, kunde sådant ske ä conto
verken emellan; och troligen skulle förlusten för Riksg.cont. blifva
ganska obetydlig, och inskränka sig dertill att obligationerna
det första året nedgingo till 9G eller 94 proc.; ty sedan de blifvit
allmännare kända, skulle det säkert gå med dem, som det redan
gått med armeens amorteringsaccorder, att de nemi. efter en
lid uppgingo till pari med deras lydelse.
Dessutom anser jag, att Riksg.cont. bör ersätta Bancodisconlens
reservfonder, som Utsk. nu föreslagit borde utan ersättning
lill Riksg.cont. aflemnas. Det är bekant, alt dessa reservfonder
äro beräknade på att ersätta de förluster, som af disconleringen
uppstå; och det är således billigt, att Riksg.cont. ersätter dem,
emedan de ersättas af lånerörelsens vinst, öfverräntor m. m.
Det är helt naturligt, att ett maximum bör linnas, icke allenast
för lånerörelsen inom hvarje särskild gren, utan äfven för
hela sedelstockens belopp; ty ju mera sedlar, som ttlgifvas, ju högre
stiger cursen, och ju mera går silfret ut; men deremot kan
jag icke dela den åsigten, som i 10 punkten uttalas, att hvad
som lemnäs obegagnadt af en lånerörelse, skulle under vissa vill
-
572
Den 19 December.
kor få öfverllyltas till en annan; ly derigenom uppkommer naturligtvis
det förhållande, att om inom en lånerörelse för tillfället
icke behöfver begagnas en mängd capitaler, hvartill tillgång der
finnes, och man af sällan anledning öfvertlyttar dem pä en annan,
så lockar man derigenom näringsidkaren inom den sednare
lånerörelsens område att inlåta sig i speculationer, som kanske
icke bära sig, då lånecapilalerne äter behöfva dragas derifrån, för
alt tillfredsställa den förstnämnde lånerörelsens nu åter inträdda
behof.
Med Hr Nordenanckar instämmer jag i den, lili hans reservation
pag. 15 uttalade åsigt, emot sedelstockens ökande; ty äfven
jag anser, att den för närvarande icke behöfver med mera än
20 millioner öfverstiga värdet af Bankens redbarheter. Hr Nordenanckar
redogör ock för ett sätt, hvarpå 1,785,160 r:dr skulle
kunna undgå att i rörelsen utsläppas; och jag tror att det till en
början är alldeles nog om man utsläpper hvad som nu finnes besparadt,
och sedermera låter lånerörelsevinsterna utgå genom anslag
i allmänna rörelsen. Skulle man äfven finna, alt detta icke
gör alldeles tillfyllest, så torde del icke blifva sä långt till den
riksdag, då man ånyo kan taga ämnet i öfvervägande.
1 afseende å 43 punkten delar jag också Hr Nordenanckars
åsigt, alt ett minimum icke bör finnas; ly dä Banken är skyldig
att vexla ut hvarje specieriksdaler, om sådant påfordras, så kan
icke eller något minimum i sjelfva verket fastställas. Man borde
i stället hafva sagt, att om valutan nedgår till ett så och så stort
belopp, så åligger det Fullmäktige att använda alla de medel de
äga för att köpa silfver lill hvad pris som helst, eller, om sådant
icke lyckas, begära Ständernas sammankallande.
I afseende å 44 punkten om privatbankerna, skulle jag äfven
vilja yttra några ord, både för alt göra dem någon rättvisa
emot alla de anfall de här fått uppbära, och derföre att detta är
den enda punkt i Utsk:s betänk., mot hvilken jag har några väsendtliga
aumärkmr att göra; icke derföre att Ulsk. å sin sida
gjort privatbankerna orätt, utan emedan jag tycker Disk. hafva
affärdat dem alltför knapphändigt. Jag ber derföre alt i detta
ämne få utveckla min åsigt, i öfverensstämmelse med hvad jag
redan på ett annat ställe yttrat. Det är naturligt, att allmänna
lånerörelsen inom landet icke kan på en gång upphöra; och när
en discontrörelse således måste finnas, så torde man böra betänka
hvilka anstalter, som bäst uppfylla behofvel, antingen privatbankerna,
eller den allmänna Bancodisconten, eller slutligen ett slags
föreslagna associationsbanker, hvarom en talare i går nämnde några
ord, och hvilka finnas omförmälde i den promemoria, som
utgjort föremål för enskilda öfverläggningar bland ledamöter af
samtliga RiksStm. Jag tror, att om man betraktar fördelarne
och olägenheterna af hvarje af dessa särskilda låneanstalter, så
kan man lätt nog komma till en öfvertygelse. De olägenheter
af privatbankerna, som icke kunna bestridas, äro att deras sedlar
icke gerna emoltagas i allmänna rörelsen och alls icke i de publika
verken, åtminstone icke i uppbörden. Detta är visst icke
Den 19 December.
573
privatbankernas fel, ty de hafva fogat anstalt om att Bancosedlar
alltid kunna, i Stockholm på stället och i öfrige orter genom
skriftlig reqvisition, för privanksedlarne erhållas; men detta kan
icke åstadkommas utan ett uppehåll i tid, sorn afskräcker mängden.
En annan olägenhet af privatbankerna är, att de varit olyckliga
nog alt ådraga sig allmänhetens ovilja, och beskyllas för att
idka procenteri. Detta torde vederlägga sig sjelf, om hvar och
en, som gör denna beskyllning, tänker efter huru stor ränta låntagaren
der betalar, och då detta befinnes icke vara mera än 5
proc., så kan väl icke långifvaren med fog sägas idka procenteri.
Hans större vinst kommer af helt andra orsaker. Dessa ligga
nemi. uti hans credit, som förorsakar, att han t. ex. för hvarje
Riksbankens r:dr, som inlägges i generalcassan, kan utfärda obligationer
på 2 r:dr och vara säker på att åtminstone icke den ena
presenteras till inlösen. Förhållandet inom hvarje slags näring
är ju dessutom, att den, som sköter sig väl och skaffar sig credit,
får vinst; och att privatbankerna i hög grad förstått detta,
är just anledningen till den afund oell ovilja, för hvilken de blifvit
ett oförtjent föremål. Emedlertid finnes nu en gång denna
opinion om dem, och som den snarare varit i till- än aftagande,
sä lärer det väl icke vara troligt, att den kan lill fullo besegras,
och den utgör således äfven en olägenhet hos privatbankerna, ehuru
den saknar verklig grund. Men det (innes ännu en olägenhet,
större än de nu nämnda. Det skulle nemi. kunna hända, alt
någon privatbank kom att icke förvaltas så väl, sora de alla hittills
varit skötta, utan alt. dess direction förfore oförsigtigt, så att
den nödgades göra en utredning. Följden deraf blefve då, att alla
privatbankerna skulle blifva så discrediterade, och deras cassör så
päkända, att de, oaktadt den credit de förut ägde, kommo alla
att ramla på en gång. Denna olägenhet kan aldrig häfvas; ty
dessa privatbanker, om de än icke stå i några affärer med hvarandra,
äro likväl af hvarandra, i afseende å allmänna opinionen,
så beroende, att om en ramlar, så måste de öfriga omedelbart följa
efter.
Sedan jag nu öppet framställt privatbankernas olägenheter,
torde det ock tillåtas mig nämna några ord om deras fördelar.
De hafva nemi. inom provinserna spridt en lifligare penningerörelse,
som förut var centraliserad i hufvudstaden. Om vi t. ex.
betrakta spanmålshandeln inom vårt land, så fans det tillförene
inom hvarje ort 2 eller 3 handlande med stora capitaler, hos hvilka
denna handel var monopoliserad, och till hvilka allmogen måste
sälja sin säd till lågt pris, emedan ingen fans, som täflade med
dem. Sedan privatbankerna uppkommit, har ett alldeles motsatt
förhållande inträdt. Genom det tillfälle, som personer med credit
och redbarhet funnit, att skaffa sig creditiver på dessa banker,
visa sig nu en mängd köpare, som bjuda öfver hvarandra,
till följd hvaraf priserne stigit och varan blifvit väl betald.
Samma exempel skulle man äfven kunna hemta från andra näringar;
och det torde derföre vara för en hvar lättfattligt, att
privatbankerna härigenom åstadkommit en betydlig fördel. Jag
574
Den 19 December.
liar väl hört, att man skyller dera för ali hafva uppmuntrat allmänheten
till skuldsättning. Denna beskyllning är likväl fullkomligen
orättvis; ty det måste vara en fördel i sig sjelf alt inrättningar
bildas, som kunna vara allmänheten till gagns, och
skulle man icke vilja behålla dem derföre, att de kunna missbrukas
af de personer, som behöfva anlita dem, så skulle raan af
samma skäl icke eller begagna sig af någon för menniskoslägte!
gagnelig naturkraft, t. ex. vattnet eller elden. Privatbankerna
torde dessutom i detta fall vara strängare än någon annan låneinrättning;
ty det är naturligt, att personer, som låna ut sina egna
penningar, med fog kunna anses alltid vara varsammare och försigligare,
för alt undvika förluster, än de, som endast utlåna andras.
Oaktadt den samvetsgrannaste förvaltning, ser man också,
alt publika låneanstalter alltid måste samla högst betydliga reservfonder,
som icke bokföras, för att betäcka uppkommande förluster;
och likväl äro kostnaderna för deras förvaltning vida drygare än
privatbankernas, hvilkas directions-iedamöter deremot hafva ganska
små honorarier, ungefär sådana som här linnae för Ridd.Direcleurerna.
Det är också naturligt, att vid en allmän discont,
om man icke tager i betraktande några filialeontor, direclionen
icke kan med säkerhet känna alla låntagarne personligen inom
districtet af en centraliserad rörelse, utan måste på god tro och
andras attestater göra sina capitaler fruktbärande, Deraf skola
alltid uppkomma förluster. Om det blott funnes en enda sådan
anstalt, så skulle också det långa afståndet för de lånesökande
medföra betydliga olägenheter och kostnader till ombud, m. m.
Dessutom lemna vår Bancodiscont och dess filialeontor icke tillfälle
lill begagnande af cassacreditiver eller upp- och afskrifningsrörelse.
Hvad cassacreditiver beträffar, anser jag dem vara för
landet i högsta grad nyttiga, emedan de olika näringarne, som
stundom fordra tillskott och stundom afkasta inkomster, äro bäst
betjenta med alt få med Banken öppna räkningar, på hvilka de
kunna uttaga penningar när de behöfva, och vid andra tillfällen
åter insätta emot samma ränta. För köpmannen är det äfven af
stor vigt att slippa ligga inne med betydlig cassa för sina uppköp,
hvilka han, särdeles hvad spanmålshandel beträffar, icke kan på
dagen beräkna, utan att i stället få, derest han icke har creditiv,
insätta sina penningar på upp- och afskrifningsräkningen. Dessa
fördelar hafva våra allmänna låneanstalter icke hittills medgifvit.
Om äfven filialeontor skulle spridas öfver allt i Riket, i st. f. privatbankerna,
så skulle visserligen åtskilliga olägenheter af den
centraliserade iånc-anstalteu förfalla, men många skulle likväl qvarstå,
som icke finnas hos privatbankerna, nemi. hufvudsakligen bristande
nit och kännedom hos de förvaltande, eller åtminstone
ej så mycken varsamhet, som de personer måste hafva, hvilka
förvalta sina egna penningar, och slutligen äfven en dryg aflöning
åt directeurerna. Sådana filialeontor skulle också troligen icke
kunna anläggas så nära intill hvarandra, som behöfdes, och ju
längre de ligga ifrån hvarandra, desto svårare blir creditivrörelsens
begagnande.
Den 19 December.
575
Betraktar man äter de omtalta associationsbankerna, eller sådana,
som uppkomma derigenom att R. St:s låneverk ingå med
enskilde till hälften i rörelsen, så förfalla de flesta af de olägenheter,
som privatbankerna medfört; men man kommer deremot i
åtnjutande af alla deras fördelar. Den första fördelen är den, att
riksmyntet öfverallt blir gängse, och allmänheten icke besväras
med olika myntsorter. Associalionsbankerne skulle naturligtvis
äfven hafva den fördelen, att väcka mindre ond blod hos allmänheten.
Man skulle väl kunna såga, att oviljan skulle qvarstå till
hälften, dä Staten endast erhöll halfva vinsten; men om man närmare
tänker efter, så tror jag, att Statens vinst skulle blifva långt
större; ty om Staten i st. f. dessa associationsbanker inrättar filialcontor,
så skulle, efter hvad jag förut sökt visa, förlusterna
blifva så betydliga, att troligtvis hela vinsten af filialcontoren skulle
blifva mycket mindre, än halfva vinsten af associationsbankerna,
som skulle skötas af enskilda, hvilkas intresse vore tillräckligt fästadt
vid inrättningens fördel, om de ägde halfva actiebeloppet.
Af samma skäl torde direcleurerne icke eller komma att betinga
sig större arfvoden, än de nu åtnjuta inom privatbankerna. Jag
är således fullt öfvertygad, att filialcontoren icke skulle kunna gifva
Slaten större vinst än associationsbankerna. Den vid privatbankerna
fästade olägenheten, att om en ramlade, de öfrige sedan
skulle följa, är här alldeles otänkbar, emedan det är Slaten, som
skulle garantera associationsbankerna, och om någon af dem skulle
skötas så illa, att han för en postdag vore satt ur stånd att fullfölja
sin rörelse, skulle de andra icke kunna deraf lida något
mehn, emedan de alla röra sig med Rikets mynt. Man har trott,
att dessa banker skulle medföra en för stor sedelstock; men delta
beror naturligtvis på huru de organiseras. Detta borde icke ske
på annat sätt, än att sedan man först blifvit ense med sig sjelf
hvar man borde anlägga dem, så behöfdc man endast uträkna huru
stora lönesummor, som inom hvardera af dessa districter under
nuvarande förhållanden fordrats af privalbankerne och disconterne
tillsammans. Ingen annan öfverflyttning behöfdes då, än att i
den mån privatbanksedlarne gingo in, ersattes de af baueosedlar.
Till en början skulle sannolikt icke fonden behöfva Okas, ty om
man antager, att disconterne för närvar, utlåna ungefär 9,000,000,
och att privalbankerne ökat sedelstocken med 5,000,000, (emedan
de ungefär äga 7,000,000 utelöpande sedlar, men deremot 2,000,000
inneliggande bancosedlar), så skulle det således bli ungefär 14
millioner, som nu tillsammans utgifvas från privatbankerna och
disconterna. Dessa 14,000,000 skulle då successive öfverflytlas
till associationsbankerna; men skulle man anse, att detta vore för
litet, och att näringarne skulle fordra mera (hvilket jag lill en
början icke vill medgifva), så medförde detta ingen olägenhet,
emedan hvad som i sådan väg gåfves ut, vore ingenting annat än
en fonderad cassa, då det är naturligt, att de som ville begagna
dessa associationsbanker, skulle ingå i öfverenskommelse med liiksg.-  cont. (i händelse disconten dit öfverflytlades), alt nämnde contor
skulle garantera dem, mot erhållande af halfva vinsten, och Riksg.-
570
Den 19 December.
cont. skulle då utfärda obligationer, som inlöstes af Banken, och
med detta mynt skulle associationsbankerna bedrifva sin rörelse.
Genom halfva vinstens erhållande skulle Riksg.cont. då säkerligen
blifva i tillfälle att inlösa dessa obligationer, i den mån sådant
skulle behöfvas. Dessutom voro dessa banker i tillfälle att öppna
crediliver samt upp- och afskrifningsräkningar med allmänheten;
och hvad creditiverna beträffar, så kunde dervid tillgå såsom nu
sker vid privatbankerna för att vinna nödig säkerhet.
A pag. 45 nämner Utsk. några ord om hypotheksföreningar.
Ulsk. har låtit dem dela samma öde, som privatbankerna, alt nemi.
vara ställda på framtiden. Jag skulle tro det vara lämpligt, om
dessa inrättningar sattes i förening med fastighetsiånen, ehuru
Utsk. endast talar om att hålla crediver för deras räkning öppna.
Om sådana hypotheksföreningar under tidens längd komma att
aflösa fastighetslånerörelsen, så är det ganska säkert, att denna lånerörelse
blef jenmare fördelad öfver hela landet, och kunde förvaltas
med mindre kostnad. Den fördelen skulle derigenom derjemte
för allmänheten alltid uppslå, alt man icke såsom nu beliöfde
anlita särskilda ombud vid Banken.
I händelse af återremiss anhåller jag att dessa anmärkmr
måtte få åtfölja betänk.
Gr. Horn: Under loppet af denna discussion bar en värd
talare funnit lämpligt, all mot BancoUlsk. anmärka den lamhet,
hvarmed Utsk. förfarit, då Utsk. uraktlåtit att ställa Fullmäktige
till ansvar för hvad en annan talare benämt eli lagbrott, och sednast
bar ett yttrande blifvit fäldt om Fullmäktiges oförnuftiga förfarande.
Jag skulle visserligen icke hafva upplrädt för alt möta
dessa beskyllningar, om de ensamt varit riktade mot mig, emedan
jag äger tillfredsställelsen ali under utöfningen af det kall, hvartill
Ståndets förtroende kallat mig, hafva handlat efter bästa förstånd
och öfvertygelse; men dä anfallet riktas mot majoriteten af
en Corporation, som står utom detta rum, anser jag mig pligtig
att bemöta detsamma.
Hvad det omtalade lagbrottet angår, så hemställer jag, om,
med afseende på bancoreglementets hela syftning och anda, hvarefter
det är Fullmäktige ålagdl all handla, det kan anses brottsligt,
att Fullmäktige vidtagit åtgärder till förbättrande af proportionen
mellan silfverfonden och sedelstocken, som ovillkorligen
skedde genom de klandrade silfverköpen. ålan säger väl, att denna
transaction stod i strid med 120 § i reglementet; men om denna
§ läses i sammanhang med alla dem, som bestämma Fullmäktiges
olika iakttagelser, så väl lill realisationens upprätthållande som näringarnes
och industriens befrämjande i landet, måste man finna,
att meningen, uttryckt i förenämnde §, är, att Fullmäktige, då
proportion mellan metalliska fonden och sedelstocken understigit
2 till 5, denna proportion af Fullmäktige icke må försämras.
Skulle åter bokstafslydelsen tolkas så som här blifvit yrkadt, blefve
deraf en följd, att, så vida den understigna proportion icke kunde
på
Den 19 December.
577
pä en gång återvinnas, skulle inlet silfverköp fa äga rum; ty för
1»varje inköpt silfver-lisp:d skulle alltid en betydlig sedelemission
ske. Sålunda hade Fullmäktiges lagbrott varit detsamma, om, under
det att i proportionen felades 2,000,000, Fullmäktige förbättrat
detta förhållande till bristen af 1,000,000 medelst inköp af
silfver, som kunnat utbjudas utanför Bancobuset. Att Fullmäktige
upphandlade silfret i Hamburg kunde så mycket mindre läggas
dem till last, som Utsk. anbefallt Fullmäktige att köpa depositionsbevis
från Hamburg mot bancosedlar, hvilka bevis om en silfverfordran
hos utländsk köpman väl icke böra anses bättre än dem
man ägt hos inländsk; en transaction som dessutom af föregående
Ständer blifvit godkänd.
Hvad åter vidkommer det klandrade oförnnftet hos Fullmäklige
alt icke hafva inställt utlåningen genom Handelsdisconten, vid
tillfället af silfverin vexling, bör jag erinra derom, att, dä bancoreglementets
214 och 215 §§ ålägga Fullmäktige att sädane odisponerade
vinstmedel eller fonder, hvilka icke kunna pä en längre
tid användas, utlåna, förnämligast genom Handelsdisconten, hvarifrån
medlen icke böra återtagas förr än de kunna lill sina ursprungliga
ändamål disponeras, och allt detta med afseende på allmänna
rörelsens behof, skulle, om Fullmäktige indragit just den
lånerörelse, som företrädesvis borde bedrifvas, det hafva varit
alt bryta mot reglementets föreskrift i dess 11(5 §, som säger, att
då Bankens säkerhet det fordrar, (märk säkerhet, hvarom ingen
fråga uppstått) då skall lånerörelsens indragning först i sisla rummet
vidtagas. Att åter afslå vissa lån, tillkommer alldeles icke
Fullmäktige, utan Disconldirectionen; men Fullmäktige hafva ändock
icke uraktlåtit att med uppmärksamhet följa utlåningen genom
Handelsdisconten, under den kritiska perioden, och jag kan tryggt
förklara, del man hade ringa eller ingen atdedning att anse de
obetydliga lånen på flere händer stå i direct samband med den
betydliga silfveruttagningen.
Då härvid Frih. Cederström anmälde sig, yttrade H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm., att då Friherren funnit lämpligt, alt här
framställa ett ämne, som förut utgjort föremål för R. o. Ad:s
pröfning och beslut, hade H. Ex. ansett sig icke böra vägra Gr.
Horn att besvara denna framställning, men då nu Frih. Cederström
syntes vilja fortsätta discussionen derom, (inge 11. Ex. erinra,
alt denna disciission icke tillhörde det nu föredragna ämnet.
Frih. Cederström: Jag ämnar icke fortsätta någon discussion
öfver Bancofullmäktiges åtgärder; jag ämnar endast lill prot.
förklara, att i bancoreglemenlet icke linnes någon §, som förbjuder
Fullmäktige att vägra län.
Hr Stråle, Nils Wilh., hade inleranat följande:
Då fråga är om creditanstalter, torde den första och väsendtliga
frågan vara den; Hur man credit? Att denna fråga icke kan
besvaras genom theoretiska speculationer, utan att svaret måste
5 II. 73
578
Den 19 December.
utletas från verkliga förhållanden, det torde vara klart, och att
stifta eller utbilda creditsysteraer utan credit, det torde någon
hvar finna icke vara ledande till ett gynnsamt resultat.
Om man betraktar förhållandet med R. St:s Bank, ifrån dess
stiftande till närvarande tid, så torde man genast finna, att orsakernc,
hvarföre densamma icke kunnat fullgöra sina förbindelser
till sine borgnärer, innehafvare antingen af Bankens sedlar, eller
rättare skuldförbindelser utan ränta, och af Bankens räntebärande
obligationer, alltid varit den, att Banken lemnat försträckningar
till Staten, hvilka Staten icke förmått återbetala, hvarigenom Banken
ej eller kunnat göra rätt för sig. Allmänheten har derutaf
med skäl fattat en farhåga för Bankens inblandande i statsverkets
angelägenheter och anser hvarje åtgärd, hvarigenom Bankens sedlar
skulle kunna blifva representanter af Statens skuld vara menlig
för Bankens credit och lätt ledande lill en ny nedsättning i
värdet af Bankens myntrepresentativer.
Man säger visserligen, ali om Banken till Riksg.cont. öfverlemnar
de fordringar, Bancodisconten nu äger, och hvilka ej kunna
vid trängande behof genast realiseras, så erhåller Banken deremot
obligationer, hvilka genast kunna säljas och realiseras i
klingande mynt. Men är det verkligen så? Det är visserligen nära
34 år sedan jag lemnade min plats såsom tjensteman i Riksg.-  cont.; men jag vill dock minnas, att vid upptagandet af utländska
lån, hade förhållandet ungefärligen varit sålunda: Med ett utländskt
bankirs- eller handelshus uppgjordes contract om lånet.
Den tiden tror jag icke alt man förstod sig uppå alt sälja obligationer
till mindre än dess nominala belopp, utan full valuta betingadesooch
räntan måste deremot höjas i den mån crediten var
svag. A hela det uppnegocierade lånet utfärdades en hufvndobligation,
å hvilken, eller uti särskildt document, meddelades Konungens
garanti för lånet, utgörande egentligen ett certificat, att documentet
vore såsom Statens skuldförbindelse gällande, och dessa handlingar
deponerades hos den bankir, som afslutat lånet. Derjemte
utfärdades särskilda partial-obligationer, hvilka innehöllo anvisning
så väl hvar hufvuddocumenterne voro deponerade som hvarest räntan
finge lyftas. Utan dessa anvisningar skulle föga credit hafva
erhållits. Derjemte voro obligalionerne författade på det landets
språk och ställde i det landets mynt, der lånet upptogs. Så ungefär
lärer ock i allmänhet förhållandet hafva varit när statslån i
andra länder blifvit uppnegocierade: ehuru man i sednare tider
åtnöjts med mindre capitalbelopp än hvarå obligalionerne lyder.
Om förhållandet är sådant, som jag föreställer mig, så frågas: huru
kan man vänta sig, att en Riksg.conl:s obligation, ställd i Svenskt
mynt, utan bestämd anvisning hvar ränta eller capital får lyftas,
skall kunna säljas och blifva gångbar på utländska penningmarknaden?
Kan man vänta sig, alt ett utländskt bankirshus skall
kunna ingå på contract om ett statslån, utan att vara viss, alt en
större summa kommer att verkligen upplånas och utan att veta
tiden, då upplåningen skall ske? Om contract ställes på en osäker
framtid, kan man icke veta om samma procent kan för obligatio
-
Den 19 December.
579
nerne erliållas som under en annan conjunctur varit möjlig. Det
synes således nära overkställbar! att i den stund Banken till Riksg.-  cont. öfverlemnade Bancodiscontens fordringar, Riksg.cont. deremot
skulle kunna lemna skuldförbindelser, som å utländsk ort kunde
emot reel valuta utbytas. Att densamma skulle kunnat inom landet
emot guld eller silfver förvexlas, i den stund Banken vore genom
en stark utvexling af reelt mynt satt i förlägenhet, synes
otänkbart.
En omständighet, som synes alldeles klar, är den, att då man
icke kan förutsätta, att Riksg.cont. skulle utfärda lill Banken obligationer
lill högre belopp, än de fordringar utgöra, som af Banken
till Riksg.cont. aflemnas, men deremot det ingalunda är att vänta,
att Riksg.cont:s obligationer med lägre ränta skola kunna till deras
nominala valeur försäljas ; så följer deraf, att operationen slutar
sig med förlust för Banken. Lägger man nu härtill det misstroende,
som i långliga tider ägt rum emot R. St:s förfogningar
med Banken, så torde det linnas grundade anledningar för den
farhåga, att om R. St. besluta utbyte af Bankens Discontfordringar,
som äro säkra, emot Riksg.cont:s obligationer, skall en sådan
åtgärd, i stället att stärka Bankens credit, komma att betydligen
rubba densamma och öka misstroendet till realisationens bestånd,
ehuru ett sådant misstroende för del närvarande saknar all grund,
så vida det angår Bankens förmåga alt göra rätt för sig, ty alla
Bankens sedlar kunna inlösas med silfver eller ingå vid skulders
betalande till Banken.
Om man läser discussioncrne, som föregingo 1770 års myntevalvation,
hvad som ordades år 1800 och derefter om realisationen
af riksgäldssedlarne, discussionerne om den år 1830 beslutade
och år 1834 verkställda realisationen af bancosediarne, samt hvad,
som i dessa ämnen och om penningeförlägenheten i landet nu talas
och skrifves, så finner man deremellan mycken likhet, till och
med ibland samma ord å ena och andra sidan anförde. Allt visar,
att når förtroendet till mynt-representativernes värde blifvit
stördt, har i följd deraf misscredit man och man emellan uppkommit.
Den som haft penningar alt utlåna, har icke vågat det,
i osäkerhet hvad värde han vid betalningen skulle återfå. Följden
har blifvit, att den lånbehöfvande saknat långifvare. Derföre har
han vändt sig till Staten eller Banken och yrkat dess mellankomst.
I samma mån åter, som publika lånebiträden blifvit beviljade,
har misstroendet å andra sidan ökat sig samt en vexelverkan på
detta sätt fortfarit, tills dess, medelst en reglering af myntvärdet,
äganderättens helgd blifvit återställd och hvar och en, som ägde
penningar utlånta eller hade skulder, kunde bestämdt veta hvad
han ägde. Bevarandet af äganderättens helgd är ett utaf samhällets
förnämsta ändamål; är den rubbad, befinner samhället sig uti
ett sjukdomstillstånd, som ej kan afhjelpas med andra medel än
sädane, som återföra detsamma till det normala tillståndet. Jlin
öfvertygelse är, att öfverflyttningen af Bancodisconten till Riksg.-  cout. ingalunda kommer att stärka Bankens credit, utan tvertom
minska densamma och verka menligt på rörelsen i landet samt
580
I)en 19 December.
ytterligare öka den förlägenhet i penuingerörelsen, som för det
närvarande i flere orter inträffat.
Emedlertid synes det vara angeläget, alt någon åtgärd vidtages,
hvarigenom det befintliga, men å ingen verklig anledn. grundade,
misstroendet emot realisationens bestånd må undanrödjas,
och äfven rörelsecapitalet i landet må kunna ökas och bringas i
omlopp. När realisationen af Riksg.conhs credilsedlar, i följd af
1800 års riksdagsbeslut, bragtes tili verkställighet, så inrättade
man discontcr, der aclieägarne insatte sitt capital i silfver, och
delta ingick till Banken och förstärkte dess reela fond. Ett sådant
förut bepröfvadt medel synes mig äfven nu kunna användas.
Hvar Bancodiscont är en arfvinge till gamla Riksgäldsdisconten
och Riksdisconten, hvaruti funnos enskilde aclieägare.
Om man ånyo inrättade en Riksdiscont, lill hvilken Banken
öfverlemnade sin discontrörelse, och tili hvilken Banken blefve
delägare för t. ex. -J, och för | enskilde actieägare, hvilka insatte
sina tillskott uti guld eller silfver, under sådane precautioner alt
det ej togs utur Banken,' sä borde man med skäl kunna förvänta
alt många personer sky lie skynda sig att blifva actieägare
och använda alla utvägar att förskaffa sig det nödiga silfret. (Anm.
Till äfventyrs kunde genom Konungs och Ständers beslut silfverin
vexling från Banken inställas under den tid inleverering lill discont
cn ägde rum). Mångå tusende specieriksdaler, som sedan förbudet
mot större silfverpiecers begagnande upphörde, blifvit nedsmälte,
och förarbetade, skulle i denna form invandra på Myntet
och återkomma lill Banken. Man vill gerna i Sverige hafva capitalister,
men man hatar dem vanligen och gör nästan aldrig något
för alt uppmuntra capitalers samlande. Likväl är det på lättade
lånetillgångar och låg ränta, som landels trefnad beror, och huru
skall det erhållas, om ej utvägar lemnäs att sälta skrinlagde capilaler
i rörelse. Visst kan det till en del ske genom fruktan för
förlust, men det sker säkrast genom hoppet om vinst.
Skulle man icke anse denna utväg, medelst en ny Riksdisconts
inrättande, göra tillfyllest, så återstår det att låta Riksg.cont. upptaga
ett utländskt lån i silfver, som levererades i Banken, och
hvarmedelst Riksg.cont. löste till sig Bankens fastighetslån. Om
hvad dera inflyter icke räckte till ränta och amortissement å det
utländska lånet, kunde Banken af sin vinst lätt fylla bristen. Pä
sådant sätt blefve Banken skild från de lånerörelser, som ej äro
med en banks rätta ändamål förenlige; förtroendet till Bankens
bestånd för alltid försäkrade och utvägar öppnade alt, medelst Bankens
inträdande såsom actieägare uti på säkra grunder inrättade
privatbanker, lemna dessa riksmynt lill deras rörelses bedrifvande,
så alt allmänheten icke saknade utväg, att vid inträffande behof
dermed kunna förse sig. Dessa ämnen fordra en vidlyftig utveckling
i detaljerne, men då jag har föga utsigt att någon uppmärksamhet
lemnäs åt milt andragande, har jag ansett sådant ulan
ändamål. Skulle äterremiss ske, torde likväl mitt anförande få
åtfölja till BaneoUlsk.
Den 19 December.
5S1
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om H. o. Ad. ansåge
de emot BancoUtsk:s betänk. N:o 29 gjorde anmärkn:r föranleda
till delsammas återremitterande.
Ropades ja.
Öppnades Hrr Electorers listor till val af en ledamot i Bancooch
en ledamot i Exp.Utsk., och befunnos dertill hafva blifvit utsedde,
uti
Banco-Utskottet:
efter N:o 8(5. Gr. Hamilton, Jacob Essen:
N:o 140. Gr. Björnstjerna, Magnus;
Expedition s-Utskott el:
efter N:o 1313. Ilr Ehrenpreus, Fullm. Hr Odencrantz, Thor
Hartvig;
JN:o 1840. A. Hr Fock, Fullm. Frih. Cederström, Claes Rudolph.
Öppnades jemväl Hrr Electorers listor till val af en ledamot
i Const.- och en ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. under permitterade
ledamöters frånvaro; och hade dertill blifvit utsedde, uti
Conslitutions-Utskottet:
under den ledamoten af detta Utsk. N:o792. Hr Lagerhjelm, Pehr,
medgifna 3me veckors ledighet, från den 20 dennes beräknad:
N:o 1061. Hr Carlheim Gyllenskjöld, Oscar;
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
under den ledamoten af detta Utsk. N:o 101. Frih. von Höpken,
Fullm. Hr von Troil, Samuel Gustaf, medgifna ledighet från d. 23
dennes till och med d. 9 instundande Jan.:
N:o 1020. Hr Olivecrona, Carl Adolph.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. nära 12 på natten.
lii fidem protocolli,
Albert Mundi.
\
5S2
Den 21 December f. m.
Lördagen den 21 December 1844.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.utdr. för d. 18 och 19 dennes.
Justerades pleniprot. för d. 4 dennes e. m.
Upplästes följande af Frih. Toll, Gustaf, inlemnade anförande
:
Uti discussionen af BancoUtskis betänk. N:o 29, med förslag
till en i vissa delar förändrad reglering af Bankens lånerörelse
m. ra., har jag såsom åhörare blott vunnit stadgad öfvertygelse,
alt den strid, som oupphörligt fortgår emellan näringsintresset och
deras, som, under rättvis påyrkan af förbindelsers uppfyllande till
myntvärdets upprätthållande, i förening med löntagarena och de,
hvilka i maklighet och lugn lefva af sina räntor, ville hårda indragningar
på ett rörelsecapital, som, måhända orätt ändå en gång
utgånget, icke kan utan våda så fort indragas, — att denna strid,
som med häftigare ofördragsamhet nu uppenbarat sig, dock är af
natur att aldrig kunna till någon fredsunderhandling ledas. Det
ödande tidsbesvär och riksdagskostnad, som folianter anföranden ä
ena och andra sidan vid alla riksdagar påbördat nationen, är oerhördt,
och ändå qvarstå de skiljaktiga intressenas olika meningar
samt fortgående jemkningsförslager. Jag tillåter mig derföre hafva
äran nämna, att jag, i denna, likasom alla fäderneslandets vigtiga
angelägenheter, med värma skall omfatta allt och med min
röst biträda hvad denna rena öfvertygelse skall säga mig vara nyttigast
och för landets behof oumgängligt till stigande utbildning i
sina inre mycket okända och försummade tillverkningskrafter af
egne rudimaterier, hvilkas uppbjelpande blott med premier af
mindre räntefria lån och alldeles inga skyddsanstalter vore möjlige
att åstadkomma. Jag ville blott i förbigående korteligen hafva
nämnt: inhemsk linne- och blängarnstillverkning, med premier å
de mest afsättbara dimensioner, ylletillverkningar af alla slag, vadmal
förändrade till comisskläden, golfmattor, gröfre shawlar, allt
med premier för hvad mest kan göras afsättbart, tjärukokning genom
fattigförsörjningsanstalter m. m., och bränvinets förändring
till genever med exportpremier, att icke förtiga den i vissa provinser
varande stora konstfärdighet att, utom tillverkning af de
yppersta träd- och laggkärl, som blott behöfva göras kände, för
att å Europas handelsmarknader vinna förmånlig afsättning m. m.,
äfven tillverka hattar, mattor m. m. af halm och rötter. Genom
utveckling af dylik konstfärdighet borde, efter min förmening, landet,
i bredd med nödig och i sanning rättvist påyrkad sparsam
lefnad, upphjelpas; och hvarom allt hushållssällskaperne lämpligast
kunde ombesörja, då medel till Regeringens disposition för utdel
-
Den 21 December f. m.
583
ning af dylika premier kunna finnas tillgänglige. Af förenämnde
anledningar instämmer jag uti det förslag, som, lill reglering af
Rikets penningeverk jemte betryggande af myntvärdet, äfven förmår
understödja och icke halsbryta de inhemska näringarne, hvars
förtjenslfulla utarbetning af II. Ex. Ilr Gr. Björnstjerna i min tanka
icke är den ringaste af de tjenster hans stora insigter och förmåga
lemnat fosterlandet. Afven, och i samma syfte, anser jag
mig böra tacksamt erkänna de talrika anföranden, som af Hr Frih.
Cederström, Jacob, och Hr Biskop Agardhs reservation stå att
inhemta.
Det för landets tillväxt i industriell hänseende olyckliga skatteväsende,
som ålägger alla dess provinser att nästan samtidigt i
contanta skattebidrag (hvilka alla concentreras hit till hufvudstaden)
utlemna större delen af sitt rörelsecapital, har visserligen
blifvit genom låneanstalters utvidgning såsom nödhjelpsmedel underlättadt;
men då nödvändig försigtighet bjuder indragning af
de i productiva företag nedlagda medlen, och dessa icke så snart
som vederbort hinna återkomma realiserade, så uppkommer den
stora förlägenhet, hvarom Frih. Raab fullständigt, i min tanka, lemnat
upplysning. Det lider intet tvifvel, att, vid de efter skatternes
indragning pågående utmätuingsauetioner, man, i brist på
mynt eller bytesmedel, finnér t. ex. en mjölk-ko för 10 r:dr rgs
och en till bondens redbara förmögenhet hörande uppbäddad säng
för några få r:dr samma mynt bortsäljas. Och ockrare finnas i
mängd, som förstå att till sådane kuppers utförande gömma in
sina capitaler. Detta ärende, som visserligen icke kan tillkomma
BancoUtsk. alt handlägga,- är af mig vidrördt med anledn. af hvad
under discussion af Frih. Raab blifvit yttradt, deri jag äfven anhåller
få förena mig, under vördsam anhållan, att vid reglering
af Rikets lånerörelse man må i creditiven för provinserna kunna
vid den tid då skatterna skola uttagas, i möjligaste måtto återställa
dess behöfliga tillgång på rörelsecapital.
Slutligen anser jag mig genom discussion hafva erhållit styrka
för min öfvertygelse, att jag, med full tillförsigt till Höglofl.
Utsk:s rättvisa, öfverlemna!- vigtskålen af de stridiga intressenas behöriga
iakttagande, ulan att äfventyra den statsrättslärares olycksbådande
obeslutsamhet (hvarom i denna discussion äfven är upplyst),
som, uti inledningen gynnsam för det ena, uti slutmeningen
förqväfver det samma till förmån för det andra. — Jag anhåller
att detta må få följa återremissen till BancoUtsk.
Remitterades till BancoUtsk.
Ilr Westfelt, Nils: Emot det beslut, som R. o. Ad. fattade
vid föredragning af StatsUtsk:s betänk. N:o 66, om bevillningsmedlens
ingående till Riksg.cont., ber jag att fä reservera
mig. Jag gör det af det skäl, att jag, såsom ledamot af StalsUlsk.
vid 1S40 års riksdag, deltagit i majoritetens i detta ämne
då fattade beslut och emedan jag sedan denna tid icke förändrat
den opinion jag då hade. Jag vill likväl förklara, att jag allde
-
584
Den 21 December f. m.
les icke bifaller StatsUtsk:s betänk, af det skäl, att jag anser detta
bifall såsom ett förtroendevotnm emot den nuvarande eller den
förra ministeren, utan helt enkelt derföre, att jag anser det vara
lill reda och ordning ledande, att bevillningsmedlen till Riksg.cont.
ingå. På samma gång anhåller jag få förklara för den värde ledamot,
sorn yttrat, att StatsUtsk. vid förra riksdagen i denna fråga
begått ett misstag, det jag alldeles icke kan dela den värde ledamotens
öfvertygelse i denna del, utan tror jag, att StatsUtsk. dä,
såsom nu, med mogen besinning och öfvertygelse fattat sitt beslut.
Om något misstag begicks, så tror jag, att StatsUtsk:s protocoller
äro tillräckliga för att visa hvem som, vid behandlingen
af denna fråga, begick detta misstag, antingen Utsk:s ordförande
eller Utsk. Jag anhåller, att detta mitt yttrande mätte såsom min
reservation varda i prot. intaget.
Hr Lefre'u, Johan Pehr: Då H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna,
i anledn. af StatsUtsk:s mern. N:o 6<i, gjorde en motion ang:de
bevillningsmedlens ingående till Stalscontoret, så tog jag mig friheten
densamma understödja; men som den blef remitterad dä
jag icke var uppe, anhåller jag att få i anledn. deraf nu uppläsa
några ord, hvilka jag begär mätte få åtfölja den byssnämude motionen
samt jemte densamma af Utsk. blifva behandlade.
Härefter uppläste Hr Lefre'n följande:
Den af Hr Gr. Björnstjerna nu, i anledn. af SlatsUtsk:s betänk.
N:o C6 gjorda motion, att ”ali uppbörd, sora af Konungens
embets- och tjenstemän besörjes, bör ingå till Statscont. och derifrån
utgå till vederbörande förvaltande verk och myndigheter, i
enlighet med derom gällande föreskrifter”, understöder jag: l:o
emedan detta sätt att tillvägagå fullt öfverensstämmer med Reg.F:s
64, 66 och 6S §§; 2:o emedan den enhet i uppbörd och redovisning,
som StatsUtsk. i betänk. N:o 66 med skäl anser önskelig,
derigenom vinnes; samt 3:o emedan alla tvister inom RiksSt:n
rör:de denna fråga komme att upphöra, sedan gränsen emellan de
begge statsmakternes områden sålunda blifvit, i öfverensstämmelse
med grundlagens föreskrift, vederbörligen iakttagen.
Vid detta tillfälle synes böra tagas i öfvervägande hvad Särskilda
Utskottet vid 1823 års riksdag yttrade uti betänk. N:o 3,
ang:de reglering af Styrelseverken. Deri förekommer bland annat
följande:
”Indrifvandet af alla stalsintraderne, deras nedsättning i det
gemensamma förvaringsstället, Banken, och utassignerandet derifrån
till förefallande utgifter och behof, besörjes, under förvaltningschefens
controll och inseende, af Statscontoret, som får 1
President — — -— -— — — etc.
”Statscont. skulle således egentligen tillhöra alla mål och ärenden,
som angå indrifvandet af Statens ordinarie och extra-ordinarie
inkomster” — — ”Vidkommande deremot indrif
vandet
af de statsbidrag, som under åtskilliga titlar ingå till allmän
-
Den 21 December f. m.
585
manna cassör — — — — så bör denna befattning uppdragas åt
Stalscont.. dit följaktligen icke blott allmänna bevillningen, utan
ock salpetergärden m. fl. fonder och intägter af samma beskaffenhet,
jemte boställscassans medel och afkastningen af de för alltid indragne
indelningarne m. ra. böra ingå; för alt i Banken deponeras
och sedermera derifrån, utan förändring af benämningar eller
anslagsbelopp, utassigneras till de verk och inrättningar, åt hvilkas
förvaltning de äro eller blifva öfverlemnade” — — — —
Då Särskilda Utskottets åsigter i allmänhet vunnit bifall, och
många af dess förslag redan blifvit utförde, ibland hvilka må
nämnas departemental-styrelsen, samt rättsfrågornes skiljande
från de förvaltande verken, samt öfverlemnande lill allmänna
dorastolarne; samt detta Utskotts arbeten i allmänhet förvärfvat
sig det omdöme, att de blifvit med omsorg och opartiskhet utförde:
så vågar jag hysa den förhoppning alt samma Utsk:s åsigler
rör.de förevarande, i flere än ett hänseende vigliga, ärende
icke skola af Höglofl. StatsUtsk. underkännas.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 11 och 14 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 39, i anledn. af väckte motioner om bestämmelse
af ansvar för förfalskning af privatbankssedlar.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag kan icke annat än förundra
mig deröfver, att, då lill R. St. är ankommen K. M:s nåd.
propos. med förslag till ny strafflag, och då det är möjligt, jag
vågar nästan säga, sannolikt, att de deruti föreslagna bestämmelser
varda af R. St. antagna, LagUtsk. då inkommer med förslag
till straff för förfalskning af privatbankssedlar, hvilket icke blott
ingalunda öfverensslämmer med, utan är helt olika de föreskrifter,
som i delta afseende förefinnas i nämnde förslag till ny straffbalk.
Jag vågar fästa särdeles uppmärksamhet vid slutet afUtsk:S
förslag, der det heter: ”men varder bedrägeriet yppadt, innan någon
derigenom lider skada, bote utprånglaren 40 daler och miste
dertill äran, om brottet det förtjenar”. Således har LagUtsk. för
ifrågavarande förfalskningsbrott icke föreslagit högre ansvar, än
40 daler, hvilket dock är en liten penningesumma för den, som
gör penningar, och alt mista äran, hvilket åter hvar och en torde
känna icke är något straff för den, som sysselsätter sig med så
äreröriga arbeten, som dessa att förfalska penningar. Deremot
skulle det vara högst vådligt, att bestämma en så lindrig lag,
som den Utsk. föreslagit, för de, hvilka icke hunnit alt blifva af
med sina sedlar, utan ännu vid brottets upptäckande hade dem
i sitt förvar. Jag erinrar mig, att för ett år sedan påträffades i
Calmare-orten hos en utprånglare af sådane sedlar omkring 8 å
1,200 r:dr b:co; dock utan att man kunde bevisa, att han dem
utprånglat, ehuru afsigten dertill var uppenbar. Nu skulle, enligt
Utsk:s förslag, en sådan person slippa straff, derföre att man icke
kunde bevisa, att han verkligen utprånglat de falska sedlarne.
5 H. 74
580
Den 21 December f. m.
Della erinrar i sanning om Lycurgi lagar, enligt hvilka man undslapp
straffet, blott man var nog fiffig att akta sig för upptäckt
af brottet. Med anledning häraf tager jag mig friheten fästa
uppmärksamheten uppå de bestämmelser, som för denna förseelse
äro föreslagna i den nya slraffbalken, der det nemi. heter i 14
cap. 14 §: ”Eftergör eller förfalskar man annorledes sedel, som
af Rikets Bank eller annat Rikets allmänna penningeverk uigifven
är och för mynt i Riket gäller; dömmes till fängelse i andra eller
tredje grad. Eftergör eller förfalskar man Norrska Riksbankens
sedlar; vare lag samma. Sker det med utländsk statsbanks penningesedel,
eller med sedel, som inom Riket, med behörigt tillstånd,
af enskild bank eller annat enskildt penningeverk utgifven
är, för alt såsom penningar allmänneligen gå och gälla; då skall
till fängelse i tredje eller fjerde grad dömmas”.
Fängelse i tredje grad är från 6 till och med 8 år; i fjerde
grad, från 4 till och med O år. Vidare har i slraffbalkens 15
och 16 lill och med 20 §§ bestämmelser blifvit föreslagna mot
hvarje försök att tillverka sådane sedlar. Jag föreställer mig, att
LagUtsk., då det nu föreslagit en ny lag i detta enstaka afseende
innan den nya slraffbalken till pröfning förekommit, hade bort
dervid taga lill ledning hvad nämnde straffbalk i samma afseende
stadgar; men då detta icke skett, så anhåller jag, att detta betänk.
mätte få hvila till afgörande intilldess att nyssnämnde förslag lill
ny straffbalk till pröfning förekommer, eller ock att R. o. Ad., i
händelse R. o. Ad. skulle vilja detsamma nu afgöra, då måtte göra
det i öfverensstämmelse med det förslag, som i denna straffbalk
för ifrågavarande hänseende förefinnes.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: I många af de anmärkn:r,
som nu blifvit gjorda af Frih. Raab, måste jag instämma.
Dels vill det förefalla besynnerligt, alt, i samma ögonblick,
som förslag till fullständig brottmålslag från K. M. inkommit, ett
isoleradt lagstadgande från LagUtsk. inkommer; dels måste jag
erkänna, att, ehvad öfverensstämmelse eller icke äger rum emellan
det här föreslagna lagstadgandet och det som föreslås i den
nya brottmålslagen, så är, enligt min förmening, ansvaret för ett
så groft brott i alla fall af LagUtsk. för lindrigt föreslaget. Hvad
vill det säga, att, i fråga om falsk myntning, ty annorlunda kan
icke efterapning af sedlar anses, såsom maximum af straff utsätta
3 års fästning jemte den betydelselösa förlusten af äran för personer,
som aldrig haft någon ära, och att till och med utfästa penningeböter
för ägandet af sådane sedlar? Hvilka förhållanden emellan
brott och straff linnas väl här? Hvilka förhållanden emellan
straffet och vådan för samhället, för all egendom? Hvilken gruflig
förlust, hvilken oreda, ja till och med undergång af sjelfva
privatbankerna kan icke åstadkommas, derigenom att en dylik i
stort och med skicklighet drifven förfalskning äger rum? Jag befarar,
att utrikes skulle sådane fabriker i stort organiseras och
genom utprångling af dess falska sedlar i Sverige, bringa privatbankerne,
den ena efter den andra, på obestånd. Jag tillstyrker
Den 21 December f. m.
587
förkastande af detta betänk, och alt II. o. Ad. mätte uppskjuta
beslutet i detta ämne till dess alt den nya strafflagen lill pröfning
förekommer.
Häruti förklarade Gr. Frölich, David, sig instämma.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Sedan Frill. Raab framställt
det förslag, att detta Lagötsk:s betänk, måtte få hvila intilldess
att den nya strafflagen hinner blifva afgjord, så får jag, med fullkomligt
instämmande i denna af Frihm yttrade åsigt, blott göra
det tillägg, att, i händelse den nya strafflagen vid denna riksdag
icke skulle blifva slutligen fastställd och afgjord, jag för min del
anser högst nödigt, det något stadgande uti ifrågavarande hänseende
måtte finnas, emedan, under nuvarande förhållanden, förfalskning
af privalbankssedlar belägges med så ringa straff, alt en
skärpning af detsamma synes vara i högsta måtto af behofvet påkallad.
Jag instämmer således med Frill. Raab oell önskar att
betänk, mätte få hvila.
Gr. Mörner, Carl Göran Dettloff: Emot Utsk:s ifrågavar.
betänk, bar först blifvit erinradt, att Utsk. icke bort inkomma
med ett enstaka förslag i denna del, då K. M:s nåd. propos. om
den nya strafflagen vore till R. St. anländ. Jag torde dervid endast
behöfva erinra, alt K. M:s nåd. propos. icke ännu är till R.
St. anländ, såvida den icke i dag ankommer, och att, om äfven
densamma anländer, det är ganska osäkert hvad öde den kan
komma att få under riksdagen, äfvensom att det är ännu mera
osäkert, om den strax efter dess antagande kan sältas i verkställighet.
Här är således endast fråga om ett stadgande under tiden,
intill dess att ett generelt lagbud, som upphäfver alla hittills
stadgade föreskrifter, kan blifva gällande i allt hvad brottmålslag
heter. Ett sådant stadgande har
ra af behofvet påkalladt, som för närvarande förfalskning och utprångling
af privatbankernes sedlar icke anses svårare, än annat
förfalskningsbrott och sålunda icke belägges med mera än 40 dalers
böter och ärans förlust. Då man jemförer della med hvad
Utsk. föreslagit, torde man finna, att en ganska stor skärpning af
straffet ägt ruin. Att följa den nya strafflagens bestämmelser, har
Utsk. så myckel mindre kunnat göra, som deraf skulle i flere fall
inträffat, alt förfalskning och utprångling af privatbankernes sedlar
hade blifvit belagd med högre straff, än för dylikt brott, föröfvadt
emot Riksbankens egna sedlar. Utsk. mäste, vid bestämmandet
häraf, göra afseende på hvad i likartade fall hittills var
stadgadt, och det är med afseende derå, som de gradalioner blifvit
uppgjorde, som förslaget innehåller. Sjelfva redactionen är
äfven ställd i öfverensstämmelse med 1741 års förordning om efterapning
och utprångling af Bankens sedlar, och jag skulle tro,
alt, då denna förordning icke befinnes tjenlig, det vore nyttigt
att antaga Utsk:s förslag.
Frih. Cederström, Jacob: Om man skulle bifalla detta
Utsk:s betänk., så hade man verkligen tagit ett steg fullt ut, sorn
588 Den 21 De ceni b er f. m.
jag hört lalas om för några dagar sedan, lill att förvandla privalbankernes
sedlar till R. St:s mynt, lill penningar, såsom det
här står. Ulsk. har väl ak lat sig för alt kalla dessa sedlar för
mynt, men det har kallat deni för penningar, och jag känner intet
annat namn på penningar i ett land, än mynt. Nå väl, grundlagen
bestämmer hvilka, som hafva rätt att i Sverige utgifva sedlar,
som för mynt i Riket må erkännas, och det är R. St. genom
Banken; se 72 § Reg.F. Jag kan således alldeles icke annat än
afstyrka detta betänk, i allo.
Privatbankerne hafva privilegier, det är sant; men de hafva
icke privilegier derpå, att deras sedlar skola såsom penningar, d. ä.
mynt, i Sverige anses. Del förtroende de konna tillvinna sig, må
vara deras enskilda fördel, men genom lagstadganden vill jag icke
veta deraf; ty i samma stund skulle man äfven komma fram med
rättigheten att få dessa penningar att, under samma garantier som
Rikets mynt eiler bancosedtar, tagas emot i uppbörden och enskilda
liqvider. Alla, desss oordentligheter kunna ej få äga rum. Till
all lycka är icke lång tid qvar för dessa privatbankers lefnad,
och skola nya inrättas, så måste naturligtvis äfven ny lagstiftning
komma i fråga för fortsättandet af detta yrke på sidan om
den vanliga lagstiftningen i Riket; ty att genom lagstiftning privilegiera
medborgare att, utan annat än papperslappar, som äga
intet verkligt värde inom Riket, få utgifva län emot ränta i Rikets
mynt, det leder till den besynnerligheten, att dessa privatbankers
delägare få opåtalt åtnjuta ränta för sina fictiva capitaicr,
och det lill högre belopp, än som lagen medgifver de
enskilde medborgare, hvilka utlåna Rikets mynt, och således
lemna låntagaren full valuta för dess utlånta penningar. Ar
det väl paritet emellan dessa privilegier för de enskilde bolagen
och andre medborgares förhållanden? Ja, man vill gå ännu
längre, man vill befria dessa inrättningar frän förlusten att inlösa
deras förfalskade sedlar, så som vore det Rikets mynt, som blifvit
cfterapadt. Det kan vara ganska rätt, att förfalskning skall beifras,
då den drabbar dem likasom hvarje annan enskild ; men dock icke
längre, alldeles icke längre. Om någon förfalskar en enskild mans
revers, så blifver han dömd efter Svensk lag; om han förfalskar
en privatbankssedel, så bör lian ock dömmas efter samma Svenska
lag och icke den ringaste grand högre. Må privatbankerne röra
sig med Rikets mynt i st. f. med egna sedlar, och det är aldrig
ett ord alt säga om ansvaret; ty då linnes detsamma i lagen, och
denna behöfver icke förändras för privatbankernas skull. Utom de
skäl, som mot detta betänk., på grund af den nya strafflagen förekomma,
får jag äfven fästa uppmärksamheten pä det besynnerliga
förhållandet, att gifva förfalskning af enskildt papper en annan
cathegori, derför att det är förfalskning af enskild privatbanks
papper. Förfalskning af enskild persons papper har sin straffbestämmelse
uti 1734 års lag. Till dess att densamma blifver ändrad,
fä privatbankerne sjelfva vaka öfver att deras sedlar icke blifva förfalskade,
eller, då detta skett, att de blifva invexlade på deras egen
bekostnad, sökande sin ersättning bäst de gitta hos förfalskaren;
Den 21 December f. m.
589
ty allmänheten har rättighet att icke blifva bedragen på dessa valther;
valther äro de och ingenting annat, då de icke äro Rikets
mynt.
Frih. Raab: Om den regel är sann, som säger, att straffet
bör stå i något förhållande till den skada, som den brottslige gör
samhället och den enskilde, så kan väl icke Frih. Cederströms
resonnement anses riktigt, att nemi. den, hvilken förfalskar en
privalbankssedel, dermed icke skulle göra större skada, än den,
livilken förfalskar en revers eller något annat document. Den
ena förfalskningen kan nemi. blifva lemligen allmän, d. ä. komma
i hand på folk, som ej förstå alt densamma bedömma, då den andra
deremot alltid blifver en tillfällig händelse, som rörer den
enskilde. Men äfven Frih. Cederström har, oaktadt de divergerande
åsigter han hyser, likväl tillstyrkt afslag å Utslcs betänk.;
återstår således blott Gr. Mörner, som yrkat bifall dertill. Jag
hemställer då lill Hr Grefven, huruvida det skäl, som Hr Grefven
anfört för bifall till förslaget, eller att betänk, skulle stå i harmoni
med den gamla lagen, kan anses tillfyllestgörande, då man
nu är i begrepp att antaga en ny lag? Jag får med anledning
häraf till 11. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställa, om icke lämpligast
vore, att betänk, lill Höglofl. LagUtsk. återremitterades, i förhoppning
alt detsamma derifrån måtte i förändradt skiek återkomma.
Hr Åkerman, Fredr.: För min del anser jag, att Ulsk.
gjort rätt tili att framkomma med detta betänk. På sätt Ulsk:s
utlåt, tillkännagifver, existerar brottet; det kan medföra stora vådor
för samhället, och då någon lag icke finnes, som utstakar något
straff derför, så har LagUtsk. framkommit med förslag till en
sådan. Att hafva velat afvakta tiden för den nya strafflagens antagande
hade icke varit rätt, dels derföre, alt under tiden hade
detta slags brott med dess vådor nära nog varit strafflöst, dels ock
emedan, i fall äfven den nya strafflagen vid denna riksdag skulle
blifva antagen, densamma dock icke torde komma att tillämpas
ännu på några år, efter hvilken tids förlopp, om man skall dämma
efter de åsigter, som inom R. St. i fråga om privatbankernes
sedelutgifning söka göra sig gällande, det brott, som betänkandet
afhandla!', måhända icke mera kommer i fråga. Jag anser äfven
för min del, alt LagUtsk., vid bestämmande af straffet, har bort
utsätta enahanda bestraffningar, som enligt nu gällande lagar, och
sålunda förfarit enligt hvad som varit lämpligt och billigt, med tilläggande
af det fästningsstraff, som betänk, innelvåller. Deremot
hade jag trott, att det skulle vara en temligen gemensam åsigt för
jurister, att ärans förlust icke vore något lämpligt straff, och att
således detta tillägg saklöst kunnat vara borta. Jag trodde nemi.
att man temligen allmänt skulle hafva insett, att denna bestraffning
af ärans förlust saknar 2:ne hufvudsakliga egenskaper, som
man vill finna hos straff: den ena, att drabba de, hvilka skola
straffas, och den andra, att icke hindra den straffades förbättring
och återvändande till samhället, såsom en nyttig medborgare.
590
Den 21 December f. m.
Hvad är nemi. straffet af ärans förlust för den, sora icke har någon
ära att förlora, då det för en annan verkar högst betänkligt?
Och delta ställer man i bredd med 20 r:drs böter! A andra sidan
Ater förhindrar, såsom jag redan sagt, äran, en gång förlorad,
återvändandet till samhället, såsom en nyttig medborgare.
Jag skulle derföre för min del önskat, att detta tillägg varit
borta, och yrkar på grund deraf, återremiss af betänk.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Afven jag önskar återremiss, på
de skäl, som blifvit anförde.
Gr. Frölich, David: Vi hushålla verkligen ganska illa med
vår lid, och dea som mest föranleder dertill, nu som fordom, vågar
jag angifva vara Frih. Cederström, Jacob. Med sin framställning
nu till R. o. Ad. har han nemi. ingalunda haft för afsigt
att öfvertyga någon om olämpligheten af det förslag, som LagUtsk.
här gjort, utan blott all uttala 2:ne gamla satser, som jag hört
honora yrka sä länge jag minnes; nemi. den ena, att privalbankernes
sedlar, ehuru dessa banker äro ställda under lagarne, sedan
oclrojer ldefvo dem af K. M. beviljade, icke äro annat än valu
ler,
och den andra, att det är dessa bankers skyldighet att inlösa
deras sedlar, i fall de äro falska. Om nu LagUlsk:s betänk, hade
varit sä beskaffadt, att genom bestämmande af straff för förfalskning
af privalbankernes sedlar, LagUtsk. med detsamma hade föreslagit,
att dessa sedlar skulle vara lika med annat R. St:s mynt
och ställt dem i fullkomlig paritet med Riksbankens, i afseende på
deras inlösen, då hade Hr Frilen haft rätt; men så långt har
LagUtsk. icke gatt, och ingen klok menniska skulle bifalla, att
genom utsatt straff för förfalskning förklara, alt privalbankernes
sedlar vore riksmynt. Der ligger således på backen förfallet Friherrens
ena skäl. Det andra äter, att privatbankerne skulle tillse
huru deras sedlar förfalskades, och att förfalskningen skulle träffa
endast dem, del är ju — jag törs icke nyttja det rätta uttrycket
om en sådan sats — men det är begripligt, att en privat man
icke af Svensk lag, hvilken Frilen borde känna, då Frih. sä mycket
derom ordat, kan åläggas att inlösa de sedlar han utgifvit,
om de sedan blifvit förfalskade. Nu är det således för den Svenska
allmänheten, som Frilän icke tillåter alt ett nytt skydd får
utfärdas, för det alt han vill förklara, att privalbankernes sedlar
icke äro annat än vallder; så står det till med Frilnns argumenter.
Detta är icke någonting nytt, det är repeteradt bär 4 eller
5 riksdagar efter hvarandra, och delta är äfven anledningen, hvarföre
jag ansett mig hafva bort besvara det på sätt här skett.
Hvad sjelfva betänk, vidkommer, så skiljer jag mig något
från de Herrar, som yrkat återremiss. Ordföranden i LagUtsk. har
fullständigt och riktigt upplyst, dels hvarföre Utsk. stannat i det
beslut, hvarom nu är fråga, dels äfven hvarföre det är nödigt att
ett sådant beslut af R. St. fattas, i händelse den nya lag vi hafva
att förvänta, icke skulle antagas. Jag för min del anser derföre,
det icke vara tjenligt att återremittera betänk., utan får
deremot vördsamt föreslå R. o. Ad. att antaga LagUtsk:s förevar.
Den 21 December f. m.
591
betänk, med förklarande, alt det må gälla såsom lag intilldess att
K. M. och R. St., i fråga om en generel brottmåls- och ansvarslag,
annorlunda bestämma. Då bar man vunnit det ändamål,
som LagUtsk. har åsyftat och icke begått en inconseqvens i det
ögonblick man väntar en ny lag. Jag ber de Hrr, hvilka yrkat
ålerremiss af betänk., fästa uppmärksamhet derå, huruvida det icke
ligger någon vigt i denna anmärkning, så att vi kunde komma
ifrån denna sak.
Frih. Cederström, Jacob: Det bör icke kunna förundra
R. o. Ad. att hafva afhört de af den siste talaren yttrade åsigter
i detta ämne — om några äro kända, så är det hans i sådant
afseende; — men då han talat om lagstiftning, så hade den värde
ledamoten, som sjelf likväl tagit juridisk examen, och såsom
jurist varit använd, icke bort misstaga sig så alldeles besynnerligt
ledigt i en fråga af så enkel beskaffenhet som denna. Då han
nu vindicerar högre straffbestämmelsers stadgande för förfalskning
af privalbankernes sedlar, och yrkar, att de såsom penningar i Riket
böra få gå; så glömmer han, att det finnes sedan 1668 i
Sverige rättighet alt deponera penningar i Banken och att på
desse penningar gifva ut assignationer på Banken. Desse assignationer
kunna lika väl såsom privalbankernes sedlar förfalskas; de
gå, efter det förtroende man äger för trassenten, man och man
emellan såsom mynt; de tagas icke emot i uppbörden, men de äro
dock vida bättre än privatbankernes sedlar, derföre att de äro
ställde till inlösen i Banken, och Riksbanken är icke något så
lumpet ting, som privalbankerne. Desse äro bättre, så länge de
kunna inlösa sina sedlar; men då de upphöra att det kunna, så
upphör alltihop, och då har man en härfva, som icke torde vara
sä god att reda. Nåväl! Utsk. har icke tilltrott sig att tillstyrka
högre straffbestämmelser för förfalskning af Hrr Hamiltons och
Hammarskölds m. fl. anvisningar på Riksbanken; men väl att gifva
förslag lill lagbestämmelser för, strängare straff för dem, som
förfalska privatbankernas sedlar — dessa herrliga institutioner,
hvars far sjelf nyss talat för dem! — Jag medgifver å andra sidan,
att i den kris, som påstått i Sverige de sednare åren, privatbankernes
rörelse varit nyttig; men det är icke såsom sedelutgifvare
under egen firma, utan såsom creditassociationer, som
de bafva bidragit till möjligheten af låns omsättningar man och
man emellan.
Hr Akerman har yttrat, att den af Utsk. föreslagna straffbestämmelsen
är nyttig och af behofvet påkallad, emedan förfalskning
af privalbankernes sedlar är af större allmän våda för dem,
som sådane mottagit, och emedan denna högre straffbestämmelse
torde kunna afskräcka från vidare förfalskning deraf. Om man
från sådane motiver skulle lagstifta, är jag rädd, att lagstiftningen
biefve något för mycket hemtad från anledningar för dagen, och
vi skulle då kunna hitta på att vilja hafva åtskillig lagstiftning,
för hvilka oordningar som helst inom samhället. Lagstiftningen
måste utgå frän vissa bestämda grundsatser, från den brottsliges
592
Den 21 December f. m.
afsigter och brottets följder, icke oftare ingå i beräkning än då
den enskilde är ur stånd att freda sig, såsom här, genom att vägra
emottaga någon privatbanksedel. Om nu här är klart, att
denna lagstiftning är grundsatsvidrig; nåväl! låt bli densamma,
må man icke taga emot dessa privatbankssedlar, må man förkasta
dem och icke emottaga dem såsom mynt! Hvad blefve väl förlusten?
Ingen, ty privatbänkerne, som då icke mera kunde röra
sig med egna sedlar, måste då röra sig med Rikets mynt. Jag
anser LagUtsk:s betänk, för obetänkt, och att det såsom sådant
bör förkastas.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han, på det Frih.
Cederslröms nu afgifna anförande ej malte gifva anledning till en
ifrån ämnet afvikande öfverläggning, ansåge sig böra fästa uppmärksamhet
derpå, att nu vore fråga om ausvarsbestämmande för
den, som förfalskar privatbankssedlar, och icke om den nytta eller
skada, som dessa banker medföra.
Gr. Mörner: Den anmärkn., jag hade ämnat göra mot den
sista talarens yttrande, är redan undangjord, och torde jag således
icke behöfva mycket uppehålla mig vid hvad lian sagt. Del är
egentligen i anledn. af eno anmärkn. af Hr Akerman, som jag
nu begärt ordet. Hr Akerman ansåg nemi., att Utsk. icke
bort i denna lag införa straffet af ärans förlust. Dä nu gällande
lag i allmänhet stadgar förlust af äran såsom påföljd vid
alla frågor om förfalskning, skulle Utsk. hafva afvikit från det
system, som ligger lill grund för nu gällande lag, om Utsk.
vid äran bibehållit en förfalskare af privatbankssedlar. Detta
kunde icke Utsk. göra, då i Utsk:s tanka en sådan person vore
fullt så vanhedrad som den, hvilken hade skrifvit en falsk enskild
persons skuldförbindelse. Att förlust af äran kan i vissa fall anses
såsom ett mer eller mindre lämpligt straff, vill jag icke bestrida,
derom kan mycket vara att säga både mot och med; att
en person, som gjort sig saker till ett sådant brott, som det ifrågavarande,
likväl icke bör tillgodonjuta medborgerliga rättigheter,
det tror jag vara med Statens intresse fullkomligt öfverensstämmande.
Han bör icke vara qvaliflcerad att erhålla allmänna uppdrag,
hvarken att blifva riksdagsman eller annat sådant, som skulle
kunna komma i fråga, derest lian endast med fästningsstraff umgällt
sitt brott. Exempel derpå finnas. Att således icke utsätta
denna påföljd i en lag, som i allmänhet antagit ärans förlust
såsom ovillkorligen medföljande vanhedrande brott, skulle i min
tanka hafva varit ett sådant fel emot all lagstiftning, alt det ensamt
skulle hafva utgjort det mest grundade skäl till återremiss eller
rent af till afslag å Utsk:s betänk. Jag vill visst icke motsätta
mig deras framställning, som yrka återremiss af förslaget,
helst jag tror att ingenting dermed kommer att uträttas, enär
betänk, redan är af 2:ne Stånd bifallet och troligen äfven, innan
denna discussion är slutad, blifvit det uti det 3:dje.
Frih. Stjernstedt, Jacob Theodor: Som jag under discus
-
Den 21 December f. m.
593
Missionen uppkommit, ber jag om ursäkt, i händelse den anmärkn.,
som jag ämnar göra i afseende på detta betänk., redan förut skulle
hafva blifvit gjord. Det hufvudsakligaste, som jag nemi. har emot
detta förslag, är, alt under närvarande förhållanden blifva icke privatbankernes
sedelblankelter uppviste och erhålla icke stadfästelse
af K. M. Under sådane förhållanden anser jag mindre lämpligt,
att bestämma ett sådant straff, som här är föreslaget, eller i allmänhet
strängare, än för förfalskning af andra handlingar. Förhållandet
skulle deremot blifva helt annorlunda, i fall dessa sedelblanketter
uppvistes och erhöllo K. M:s stadfästelse; då skulle jag
vilja medgifva en strängare straffbestämmelse för ifrågavar. brott,
än som nu för detsamma finnes stadgadt.
Frih. Raab: Jag ber 0111 förlåtelse att jag åter nödgas uppträda;
jag vill icke göra mig skyldig till den förseelse, som 2:ne
föregående talare påbördade hvarandra, att nemi. upptaga R. 0.
Ad:s tid, jag öfverlåter åt dem alt göra i det fallet, såsom det
heter i operetten, taga ”hälften hvar.” Jag vill blott fästa mig
vid Gr. Frölichs yrkande, att man nu genast skulle bifalla detta
betänk, i hopp att, sedan denna lag vore promulgerad, man skulle
snart derefter erhålla en bättre. Men jag vågar då hemställa,
om man icke skulle hafva hopp derom, att, i fall betänk, blifver
till Utsk. ålerremitteradt, ehvad den nya strafflagen varder antagen
eller icke, erhålla tillbaka ett förslag, sorn bättre kunde uppfylla
de skäliga anspråken, än detta; och skulle också icke den
nya straffbalken vid denna riksdag antagas, så hoppas jag likväl,
alt vi snart nog kunna få delta betänk, tillbaka från Utsk. Jag
delar visserligen den öfvertygelse, att man icke bör vänta tilldess
all en allmän lag varder antagen; men en bättre lag tili ifrågavarande
fall, än den som 1111 blifvit af Utsk. föreslagen, hade jag
verkligen väntat. Jag vill fästa uppmärksamheten på hvad jag
redan förut haft äran anföra, att nemi. betänk, slutar med en
straffbestämmelse, som ingalunda synes medföra någon påföljd.
Det heter nemi.; ”men varder bedrägeriet yppadt innan någon
derigenom lider skada, böle utprånglaren 40 daler och miste
dertill äran, om brottet det förtjenar.” Nåväl! skall icke alltid
ett sådant brott förtjena delta straff och ändå strängare? Jag tror
att en återremiss åtminstone kan lända derhän, att förslaget blcfve
något bättre, än det nu är.
Hr Akerman: En talare har uppmanat mig alt återtaga
mitt yrkande om återremiss, och då detta stadgande, på de skäl
jag förut haft äran anföra, efter mitt förmenande endast är provisionel!,
sä skall jag gå honom tillhanda dermed, att jag, i händelse
H. Ståndet 1111 vill afgöra betänk., icke skall hafva något
deremot. Under discussionen hafva åtskilliga satser blifvit yrkade,
som skulle kunna föranleda ett svar; men då detta skulle föra
mig från ämnet och måhända en juridisk dissertation uppstå,
som vore föga intressant för II. Ståndet, så afhäller jag mig derifrån.
Jag kan likväl icke undgå att med en viss förundran på5
H. 75
594
Den 21 December f. m.
minna mig ett yttrande af Gr. Frölich, deruti Hr Grefven förmodat,
att Banken skulle lagligen vara förbunden att inlösa falska
sedlar; jag känner icke något sådant. Frih. Cederström åter har
trott, att den våda ett brott åstadkommer för samhället, icke skulle
tagas i beräkning vid straffets bestämmande; detta är en lagstiftning,
hvarom jag aldrig hört talas.
Frih. Palmstjerna: Att detta lagstadgande, sådant som
Utsk. det föreslagit, är bättre än den lucka, som i nuvar. lagstiftning
i detta hänseende tinnes, det är så tydligt, alt jag derför vill afstå
från milt första yrkande att förkasta förslaget, och förenar
mig med dem, som yrka återremiss. Från detta mitt sednare
yrkande kan jag likväl icke afstå; ty jag fortfar att anse och skall
evigt anse desse ansvarsbestämmelser, sådane som de på detta
papper finnas tryckta, vara för lindriga. De stå icke uti ett rationell,
om än legalt och analogt förhållande till brottet; de uppfylla
icke hvad samhället har rätt att fordra för ett så groft brott.
Jag fortfar således att, med hänsigt till straffets alltför lindriga bestämmelse,
yrka återremiss, i hopp att Ulsk. skall finna nödigt
att, såväl för förfalskning sorn för utprängling af privatbankens
sedlar, stadga strängare straffbestämmelser.
Frih. Cederström, Anders; Afven jag anhåller om bifall
lill beiänk. Jag har tyckt mig finna, att Frih. Baab, såväl
som Frih. Palmstjerna, hafva yrkat strängare straffbestämmelser
för ifrågavarande brott, än Utsk. föreslagit; men jag hemställer
till de värde Herrarne, huruvida med en återremiss någonting
skulle kunna vinnas, dä dessa straffbestämmelser i sjelfva verket
äro lika stränga, sorn de, hvilka gälla för förfalskning af Riksbankens
sedlar? Då man sålunda kan förutsätta, alt genom en ålerremiss
illgerning vinnes, så skulle jag tro, att man nu kan bifalla
betänk. Furu privatbankernas sedlar visst icke äro att anse såsom
Rikets mynt, så gå och gälla de likväl i landet såsom varumätare,
och att under sådant förhållande stora olägenheter skola
för allmänheten uppkomma om de förfalskas, äfvensom alt ett
strängare straff bör derför bestämmas, än som nu finnes stadgadt,
det kan temligen allmänt medgifvas. Dessutom hvad angår den
anmärkning, som Hr Akerman gjort ang-.de den i Ulskts betänk,
förekommande straffbestämmelsen af ärans förlust, sä kan jag icke
neka att jag med honom instämmer tili olämpligheten af eLt sådant
straff; men då det tili nu gällande lag förefinnes, och man
icke nu kan rubba detta system i sin helhet, så torde äfven denna
bestämmelse böra för det närvarande qvarstå.
Frih. Cederström, Jacob: Den siste talaren har sagt, att
den straffbesiäramelse, som betänk, innehåller, vore densamma
som för förfalskning af Bankens sedlar finnes stadgad; det står
dock pä Bankens sedlar tryckt, att ”den som denna sedel efterapar
eller förfalskar skall varda hängd.” Nu vill jag i afseende pä frågans
beskaffenhet, för den händelse, att R. o. Ad. beslutar återremi
s, yrka, alt om någon annan lag skall finnas för förfalsk
-
Den 21 December f. m.’
595
ning af privatbankernes sedlar, än den, sora gäller för annan förfalskning,
så mäste naturligtvis samma straffbestämmelse äfven
blifva gällande för alla sådana assignationer på Banken, som i
laglig ordning af enskilde ulgifvas, och jemväl bör samma lagbestämmelse
vice versa mot privatbankernes delägare och ledamöter
utfärdas, för den händelse, att dessa Banker någonsin kunde
komma i den belägenhet att icke göra rätt för sig och inlösa
sine sedlar, i hvilket fall, samtlige de sedlar, sorn icke inlöste
blifva, icke må gå under vanlig eoncurslag, utan samtlige bolagets
personal anses såsom falska sedelulgifvare.
Gr. Frölich: Jag uppstår icke för att rätta ett misstag, som
Hr Akerman begått, dä lian trott mig hafva förklarat, att jag icke
ansåg privatbankerne berättigade att slippa inbetala de af deras
sedlar, som äro förfalskade. Jag bar sagt tvertom. Jag trodde
snarare, att jag höjde rösten för mycket, och att min klanglösa
stämma var snarare för stark än för svag; men jag märker
alt jag misstagit mig. Hvarför jag egentligen uppslår är, lör att
erinra Frih. Cederström, Jacob, alt om han velat hafva en lag
stiftad och bearbetad af LaglJtsk. till förmån för de, hvilka utgifva
assignationer på Banken, så bade det enl. Riksd.Ordn. ålegat
Frilen att derom väcka motion, ty att del är olämpligt alt nu här
göra en sådan, derom har H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, redan erinrat
Frilen. En sådan erinran har Frilen likväl icke brytt sig
om, utan framstår nu icke blott med samma sak, ulan äfven med
en annan; nemi. om huru privatbankerne skola behandlas. Nu är
likvisst uppenbart, att LagUtsk. ansåg sitt åliggande vara, att upptaga
den motion, som är gjord. Jag tror icke att det varit LagUtsk:s
rättighet att ingå i pröfning, huruvida privatbankerne
skola upphöra, när motionen var gjord blott för att få en lagbestämmelse
mot förfalskning af dess sedlar. Motionen, såvidt
jag kan uppfatta densamma, mäste hafva haft för ändamål, icke
att skydda privatbankerne, utan alt skydda den allmänhet, i hvars
händer samme bankers sedlar äro komne och lära komma till
dess deras octrojer sluta. Detta har varit afsigten med motionen
och denna har LagUtsk. uppfattat. LagUtsk. har icke kunnat
frångå äldre lag-grundsatser och följa grundsatser hörande till ett
nytt system, som Utsk. icke visste om B. St. skulle gilla eller förkasta.
Jag tror således, att Frih. Cederström fått det svar, hvarmed
Frih.-n borde vara nöjd, om Frilen grydde sig om förnuftsskäl.
Dernäst anser jag mig böra besväW 3tt yttrande af Frih.
Raab, deruti Hr Frih. har klandrat LagUtsk:s betänk., derföre att
det uti detsamma icke finnes något lämpligt straffstadgaude för
den, i hvars händer falska privalbankssedlar skulle finnas. Jag
får då upplysa Frih. Raab derom, att i Svensk lagstiftning är
den grundsats antagen, att man icke kan fälla någon till brott,
förr än han är öfverbevisad att verkligen hafva begått brottet, för
hvilket han är anklagad. Efter detta svar, hoppas jag Frihm anser
denna sak vara slut, hvarom icke, kan jag icke hjelpa det.
Återstår således nu ingenting annat, än att söka i sak förena de
59G
Den 21 December f. m.
olika åsigterne. Flere ledamöter hafva yrkat återremiss; orsaken
dertill är lätt förklarlig och ganska riklig, emedan de trodde, att
tid derigenom skulle vinnas att företaga det nya förslaget till pröfning.
Men dä det är klart, att om en ny brottmålslag med nya
grundsatser antages, alla äldre måste försvinna, och det förslag,
som i detta betänk, finnes framstäldt, följaktligen blott är att anse
såsom provisoriskt, så vet jag icke hvarföre dessa Herrar yrka
återremiss. Det kunde varit likgiltigt, om H. Ståndet återremitterat
betänk, eller om det stannat vid den framställning, som jag
gjort; men nu är detta icke likgiltigt, sedan Gr. Mörner upplyst
derom, att 2:ne redan antagit detta LagUtsk:s betänk. Om man
då blott tänker på det formella, icke på det principenliga i frågan
om en återremiss, så måste man linna, att om man återremitterar
frågan, så står 2:ne Stånds antagande emot en återremiss,
och LagUtsk. tvingas då till att framkomma med ett nytt betänk.,
som åter skulle hit och pröfvas. • Deremot om vi nu antaga betänk.
med förklarande, att R. o. Ad. det gör, för det fall att icke,
på grund af den nya framställningen från K. M. om ett helt och
hållet förändradt brottmålssyslem, R. St. då annorlunda besluta;
så tror jag att man skulle finna allan rättfärdighet uppfylld, ty
då har detta Stånd förenat sig med de 2:ne, som redan bifallit
betänk., då kan LagUtsk. framställa till dem alt sig med R. o.
Ad. uti dess beslut förena, hvarigenom lagen blifver en iuterimslag
och alla, såsom jag förmodar, satisfierade, utom Frih. Cederström,
Jacob.
Frih. Cederström, Jacob: Det är icke förundransvärdt,
alt den siste talaren ansett Ståndets ledamöter vara pligtige att
tillåta motioner, till hjelp för sådane motioner, som af andre blifvit
väckte. Det må honom vara förbehållet, nu som fordom, det
betyder ingenting hvad han i sådant fall yttrar; men ett factum
är det, ali Utsk. icke hort vara i okunnighet derom, att i Sverige
finnas assignationer på Banken, som lika väl kunna förfalskas
som privatbankernes sedlar, och sora således kunna medföra lika
slags förluster för dem, som råka att få desse förfalskade assignationer,
hvadan äfven, då motionen icke omfattade alla sådana sedlar,
hvilka såsom mynt mottagas, fastän de icke äro annat än valuter,
Utsk. hade bort afslå densamma. Nu deremot, då R. o.
Ad. öfverlägger om frågan, och R. o. Ad., efter nuvarande författning
för Utsk:s betänk:s behandling, kan med förändringar desamma
antaga, så skulle jag icke hafva någonting emot att bifalla
detta LagUtsk:s betänk., i händelse det generaliserades för alla sådana
slags sedlar, som från enskilde utgå, man och man emellan
löpande, hvarigenom Svenska lagen blifver i en helt annan cathegori
ändrad i afseende på löpande förbindelser. Ar detta afsigten, då
vill jag äfven för min del medgifva bifall till betänk.; men att
göra ett privilegium exclusivum för privatbankerne genom strängare
lagstiftning, och icke utsträcka densamma till alla andra i
laglig ordning utgifne förbindelser, som skola lösas antingen af
ulgifvarne sjelfve eller af R. St:s Bank, på hvilken de äro ställ
-
Den 21 December f. m.
597
de, det (inner jag för min del vara mera än tillåtlig! lättsinnigt.
Frih. Cederström, Thure Fredr.: Jag var visserligen
ieke uppe vid början af discussionen, men jag uppkom då Frih.
Cederström, Jacob, hade ordet, och hans afstyrkande af antagandet
af det nu förevarande betänk, har uppkallat mig, för att yttra
några ord till bifall för detsamma. Frilen har nemi. yttrat, att
för det att lagförändringen icke var utsträckt äfven för sådane enskilde
assignationer, som äro utställde på Banken och som löpa
man och raan emellan, så vore detta ett skäl att afslå betänk.,
emedan det icke vore något skäl att stifta en lag, som skulle
gynna privatbankerne. Jag ber då få fästa uppmärksamheten derpå,
alt en stor skillnad förefinnes emellan enskilda assignationer,
utgifna af en person, som har assignationsrält på Banken, oell
privatbankernes sedlar; emedan de förra i jemförelse med de sednare
äro ganska obetydliga till antalet och icke såsom dessa iklädt
sig egenskapen af riksmynt. Vidare är den föreslagna lagförändringen
icke något monopolium för privatbankerne; den är blott
ett correctiv för att skydda innehafvarne af privatbankernes sedlar
emot förluster. När nu privatbankernes sedlar i handel och vandel
gälla lika med andra sedlar, så mäste man äfven finna, att
den nuvarande lagens straffbestämmelser för förfalskning af förstberörde
sedlar äro alltför lindriga, och det förefaller mig verkligen
besynnerligt, att, under sådane förhållanden, förfalskningar
af privatbankernes sedlar icke oftare ägt rum. Jag delar visserligen
lika med föreg:de talare den öfvertygelse, alt förlusten af äran
icke är något lämpligt straff, och att det såsom sådant icke borde
bibehållas; men då detta straff redan finnes i vår gamla lag,
och här blott är fråga om, att, i st. f. några obetydliga penningeböter
af 13 r:dr 16 sk., införa ett verkligen afskräckande straffarbete
å fästning från och med 1 lill 3 år, sä kan jag icke annat än
finna, att den föreslagna lagförändringen är nyttig och af behofvet
påkallad samt att den sålunda bör af R. o. Ad. bifallas. Hvad
deremot beträffar Gr. Frölichs förslag, att man villkorligt borde
antaga betänk., så måste jag motsätta mig detsamma, emedan jag
icke vet alt vi äga rättighet att villkorligt antaga ett lagförslag.
Någon våda kan icke efter mitt förmenande uppkomma deraf att
vi nu antaga detta förslag; ty när vi få en ny straffbalk, så faller
det sig solklart, att när denna antages och der finnas andra
bestämmelser för förfalskning, så förfaller i och med detsamma
det lagstadgande, som nu är under pröfning.
Ilr Aminoff, Joh. Fredr.: Jag skulle visserligen hafva
många skäl att anföra emot Frih. Cederströms, Jacob, yttrande i
denna fråga; men då H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, ganska rätt deremot
lagt hinder, så vill jag hålla mig till sjelfva ämnet. Motionärens
mening är ju ingen annan än den, att söka ställa den allmänhet,
som är ägare af privatbankernes sedlar, under en slags
säkerhet för dessa sedlar. För min del är jag Utsk. tack skyldig,
alt Utsk. tagit en så vigtig sak under öfverläggning och tillstyrkt
598
Den 21 December f. m.
något ansvar för förfalskning af nämnde sedlar. De äro visserligen
icke hvad ma» precist kallar riksmynt; men de löpa dock såsom
sådant och hafva, i likhet med detta, tillvunnit sig allmänhetens
förtroende. Om således dessa sedlar skulle få en ökad säkerhet,
genom det ansvar för förfalskning af desamma, som här
är föreslaget, så vore detta ju icke ett ondt, ulan tvertom ett
godt man vill åstadkomma. Man anser, all en sådan bestämmelse
icke borde förekomma, förr än den nya strafflagen hunnit blifva
antagen; men det står i vida fältet huruvida denna lag blifver
anlagen eller icke vid denna riksdag, och i förra händelsen åtgå
ändå flera år innan den nya lagen kan sältas i verkställighet.
Privatbankernes oclrojer upphöra icke förr än 1847, och ifall de
då skulle indragas, så kommer alltid någon tid alt åtgå för deras
slutliga utredning. Frågas då, om det kan ligga något ondt deruti,
att under denna mellantid privatbankernes sedlar ställas under
en sådan säkerhet, att hvar och en, som är innehafvare af
dem, får en sådan säkerhet han har rätt att fordra? Jag skulle
för min del önska, att då 2:ne RiksSt. redan bifallit betänk., K.
o. Ad. äfven kunde i sin helhet bifalla detsamma; ty det är alldeles
gifvet, alt om en ny lag blifver antagen, så upphöra alla
äldre lagar, som i detta afseende finnas utgifna, eller också komma
de att ytterligare bestämmas. Då en äterremiss blott skulle
förorsaka besvär för Utsk. och tidsutdrägt för RiksStrn vid en förnyad
föredragning, så tillstyrker jag R. o. Ad. att utan tillägg
och utan förändringar bifalla det nu föredragna lagförslaget.
Gr. Frölich: Jag uppstår endast för att erkänna, alt jag af
Frih. Cederström, Thure, blifvit upplyst om ett verkligt misstag,
som jag begått, då jag yrkat, att R. o. Ad. skulle villkorligt antaga
en lag. Detta är också alldeles obehöfligt, och var detta villkor
endast framkalladt af de Hrrs påstående, som yrkat återremiss
af betänk. Nu likväl, sedan jag blifvit upplyst om misstaget,
och den sista talaren framlagt samma skäl, som jag åberopat
för antagande af förslaget i dess helhet, så får jag, pä det att H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm, icke måtte göra något afseende på min
villkorliga framställning, förklara, att jag endast yrkar bifall till
betänk.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. ansåge de emot LagUtsk:s
betänk. N:o 39 gjorde anmärknrr föranleda till detsammas
återremitterande.
Ropades ja och nej.
H. Ex. hemställde derefter, om R. o. Ad. bifölle LagUtsk:s
förevarande betänk.
Ropades äfven ja och nej.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då meningarne inom H.
Ståndet synes vara så delade, som öfverläggningen först och ropen
sedermera tillkännagifvit, hemställer jag, om icke rättaste vore
Den 21 December f. m.
599
aU ålerremittera betänk., hvarigenom saken kommer under närmare
pröfning i Disk. innan det H. Ståndet fattade sitt beslut.
Gr. Frölich: Jag hoppas, alt om H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
behagar göra propos. pä bifall en gäng till, de Hrr, sorn vid förra
propos. hvarken svarade ja eller nej, dä skola afgifva sina röster,
pä det alt man må se huru opinionen i saken står.
Sedan härefter de nyss gjorda propositionerne blifvit förnyade,
och dervid R. o. Ad. besvarat proposm till återremiss med starka
nej, blandade med ja, samt proposm tili bifall med starka ja, jemte
åtskilliga nej, förklarade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., det han uppfattad
t svaren såsom bifall till LagUtsk:s betänk.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, alt plenum komme
att fortsättas kl. 6 e. m.
Föredrogs ånyo LagUlsk:s d. 11 och 14 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 44, i anledn. af väckta motioner, ang:de förändring
i dels liofrälternes arbetssätt, dels ock domstolarnes ferier.
Härvid förekom:
l:o Utsk.s tillstyrkande, att R. St. måtte hos K. M. i
rind. anhålla om föreskrift för Svea och Götha Ho/rätter, att
hädanefter, under tiden emellan vur- och höst-sessionerne, arbeta
få två divisioner, efter den fördelning, som kan anses
lämplig.
Hr Lagergrens vid Utsk:s betänk, fogade, emot detta tillstyrkande
afgifna reservation upplästes, på begäran af
Hr Åkerman, Fredr., som derefter yttrade:
I den nu upplästa reservation, afgifven af en man, som en
längre tid varit ledamot af Svea Hofrätt, som således åger full
kännedom om förhållandet, som numera icke har något enskildt
intresse af det beslut, som må varda fattadt, såsom inom samma
Hofrätt icke mera tjenstgörande, och som således kr alldeles opartisk,
är frågan sä fullständigt utredd, att jag endast behöfver åberopa
och vitsorda hvad han anfört. Han har nemi. fullständigt
upplyst förhållandet vara, alt den ledighet eller ferier, som hofrällsledamöter
åtnjuta, alldeles icke bör betraktas som en lika
bing tids ledighet, utan att vanligen största delen af dessa ferier
mäste användas för att göra sig bekant med och till föredragning
bereda vigtigare mål, hvilket omöjligen under sessionerue kan
medhinnas, utan alt, på sätt Hr Lagergren yttrar, såväl göroraålen
som personerne, hvilka skola dem handlägga, derpå skola blifva
lidande. Jag yrkar således afslag å betänk. Ett ytterligare skäl
till ett sådant beslut förefinnes äfven deruti, att, efler hvad jag
har mig bekant, hafva samtlige hofrätterne förehaft frågan om
arbetets derinom reglerande och om ett reglemente i det afseendet,
i anledning hvaraf äfven Hrr Presidenter afgifvit sitt utlåtande
till K. M. Just.cancelleren, till hvilken yttrandena blifvit remitte
-
600
Den 21 December f. m.
rade, har äfven sin promemoria i ämnet färdig, sä att frågan nu
afvaktar Konungens nåd. afgörande. Detta skäl anser jag för min
del ytterligare böra blifva en anledn. för R. o. Ad. åtminstone,
att, utom de redan anförda, afslå betänk, i denna del, hvarom jag
får anhålla om Hr Gr. o. Landtnäs propos.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, först till bifall
och sedan till afslag framställd propos., blef Ulsk:s ifrågavar.
tillstyrkande af R. o. Ad. afslaget.
2:0 Utsk.s tillstyrkande, att Hr Dalmans mation, ang:de
rådhus- och kämnersrätters ferier, matte lemnäs utan afseende.
Bifölls.
3:o Utsk.s tillstyrkande, att något afseende ej må fästas
å den af Hr Petré väckta fråga om upphörande af rättegångshandlingars
offentliga läsning i hofrätt samt antagande åfelt
mera ändamålsenligt arbetssätt.
Hr Akerman: Vid det förhållande, som jag nyss hade äran
anföra, eller att en ny arbetsordning för hofrätterne snart vore
att förvänta, torde äfven den fråga, hvarom denna punkt handlar
vid samma tillfälle blifva afgjord; men då ett bifall till Olsk-.s
yttrande i denna del möjligen skulle kunna komma att inverka
på beslutet, anhåller jag att fä yttra några ord i motsats till hvad
Utsk. sagt. Ulsk. har åberopat dels 22 cap. 2 § Rätteg.bm dels
ock K. br. d. 10 Febr. 1776, äfvensom K. förklar, d. 7 Jan. 1830,
såsom innehållande uttryckligen, att handlingarnes läsning skall föregå
omröstning till dom, och sagt, att controll på referenten i ett
mål endast kan ske genom inhemtad kännedom om handlingarnes
innehåll, att dertill läsning af desamma är af nöden, och att den
offentliga läsningen snarast synes leda till ändamålet. Jag kan ej
biträda denna åsigt. Under den lid jag hade äran vara ledamot
i Svea Hofrätt fann jag, att föreläsningen af handlingar i mål och
acta från A till Z medförde tidsutdrägt. Vanligen tillgår vid afgörandet
sä, alt, om saken är enkel, bl ifver vanligen referentens
föredragning och mening den, hvarefter man rättar sitt omdöme.
Ar ett mål åter af mera invecklad beskaffenhet, sä finna ledamöterne,
innan de yttra sig, nödigt att, som det heter, taga hem
handlingarne, för alt i lugn och ro göra bekantskap med deras
innehåll; oftast är derföre den offentliga läsningen af handlingar
endast ett tidsödande, utan att medföra åsyftad nytta. Man har
sagt, att det innefattar en nödig controll till parternes säkerhet,
att ledamöterne skola taga kännedom om handlingarnes innehåll.
Jag får i det afseendct fästa uppmärksamheten på förhållandet med
föredragningen i Konungens Högsta Domstol, der det utan tvifvel
är af mycket större vigt för parter, än i Hofrätten, som utgör
3:dje instansen, och i vissa den 2:dra, att domarena taga kännedom
af handlingarna. Der äger likväl icke någon sådan upp
läsning
af handlingarne som i Hofrätten rum, endast de s. k.
cardinalhandlingarne läsas, eller de punkter, som hafva direct afse
-
