# ID: svediakorp-gov537
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 165,465
# sentences: 6,178
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 16 November f. m.
301
jag likväl liar anledn. förmoda, alt det mål, jag sökt vinna i
afseende å gårdfarihandel!), äfven inom de andre Stånden under
dagens öfverläggningar sökes, på samma sätt som jag här sökt
detsamma, så hemställer jag lill den värde ledamoten, huruvida
det icke vore säkrare att begagna tillfället, att ernå detta ändamål
genast, än alt söka vinna det pä det sätt han uppgifvit.
Dä ja g sist hade ordet, yttrade jag, att jag, i afseende å
den af mig alsedde högre beskattningen för ängapparaler, icke
ville fortsätta mitt yrkande, sä vida icke någon af Ståndets
öfrige ledamöter delade samma tanka; men då jag nu hört åtskilige
af Ståndets ledamöter vara af samma öfvertygelse som
jag i della ämne, så torde jag ytterligare med några ord få
fästa uppmärksamheten derpå. Man förmodar ökade statsutgifter,
och att äfven en ökad bevillning deraf skall blifva en följd.
Pä livad väg denna ökning i be v i 11 n i ngen skall lillvägabringas,
kan naturligtvis icke nu på förhand bestämmas; men om den
ökade inkomstkälla, som jag uppgifvit, skulle, på sätt jag förmenar,
till alla delar hafva billigheten för sig, så hemställer
jag, om icke detta sätt för bevilluingcns ökande bör få företräde
framför hvarje annat. Jag är öfverlygad om, att, ehuru
lågt man än uppskattar den tillökning i Statens inkomster, som
derigenom skulle uppkomma, den likväl åtminstone skulle motsvara
anslaget till de för anne'en yrkade exercis-compagnierna,
och jag hemställer, huruvida icke hytet i della afseende skulle
kunna kallas godt. Gn värd talare har fästat min uppmärksamhet
derpå, alt om hvar och en skulle framkomma med något
tillägg till Riksdagm. Strindlunds motion, så skulle öfverläggningarne
derom förökas. Detta är visserligen sant. Jag har
dock icke hört något annat tillägg begäras, än detta mitt tillägg
i afseende ä beskattningen, äfvensom del om gårdf,arihandeln;
och dä dessa 2:ne tillägg icke kunna betydligt öka öfverläggningarnes
längd, torde jag vid mitt yrkande i detta afseende
fä förblifva.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag vill ingalunda tvista
med de ledamöter af Ståndet, som förslå bränvinsbränningens
bedrifvande, huruvida rätt må vara att antaga Riksdngsm. Strindlunds
förslag, eller att göra förändringar i den nu gällande författningen.
Om riksdagarnes tätare återkommande skulle medföra
den påföljd, att förfaltningarne blefve längre beståndande,
derföre all man tycker det vara nära till nästa tillfälle alt få
dem förändrade, sä kommer den nyss beslutade grundlagsändringen
att blifva mindre skadlig än jag anade. Första gången
man söker vinna en sådan påföljd, vill jag icke lägga mig deremot,
emedan föredömet är så särdeles godt. Men en ledamot
af Ståndet, Friherre Palmstjerna, Nils Fredr., har yttrat meningar,
hvilka jag väsendtligen gillar och till hvilka jag anser
mig böra göra några tillägg, emedan jag tillförene, dä fråga
varit om delta ämne, här sagt något dylikt. Jag anser visserligen
liden icke nu vara inne, då Frih. Palmsljerua och jag
302
Den IG November f. m.
Junina hoppas någon verkställighet af hvad vi anse för räll i
denna sak; men man skall aldrig misströsta om det rättas framgång
förr eller sednare. Till dess beredande hörer likväl, alt
man hvarje gång saken förekommer, icke underlåter fästa uppmärksamheten
pä hvad man anser för rätt, och detta är egentliga
alsigten med hvad jag nu vill taga mig friheten att sägä.
Jag är sä mycket som någon annan hatare af fylleri och hemödar
mig, så vidt på mig heror, att föröka den nykterhet,
som ännu finnes qvar inom vårt land. Men jag har haft den
hcdröfliga erfarenheten, alt fylleriets hämmande genom förbud
icke är möjligt. Jag har likaledes sett, all fylleriets förminskning
genom högre beskattning icke eller later sig göra. Erfarenheten
liar visat, att tillverkningens inskränkning, derigenom
alt man för henne utsätter vissa tider om året oell vissa kanntal,
som bränvinspannorna fä rymma efter de särskilda jordbesitlningarnes
storlek, också är fruktlös; ty troligen har man aldrig
pä Stockholms skeppsbro skådat ett sådant öfverflöd af
bräuvinsfat, sorn under della år, eller under den tid, som dea
nu gällande bränviusförfaltningen varit tillämpad. När nu belägenheten
är sä förtviflad, anser jag lika med Frih. Palmstjerna,
alt man åtminstone bör göra det oundvikliga onda så
litet skadligt man kan. Sådant åstadkommes, efter min tanka,
genom författningar, som föranleda, att de födoämnen, det bränsle,
det arbete och den tid, som nu på bränvinsbränningen genom
oskicklig behandling förspillas, må besparas. Delta är hvad
som å ilen ena sidan kan göras, för att minska skadan. För
att å den andra öka Statens inkomster, yrkar jag, all beskattningen
pä bränvin mätte höjas så mycket, att hon åtminstone
beläcker kostnaderna för fångvården. Om hon rätteligen tillämpades,
borde, såsom Frih. Palmstjerna tyckes hafva önskat,
bräuvinsskatten jemväl betala kostnaderne för dårhusen, sjukbusen
och falliginrättningarne, med ett ord, i allmänhet godtgöra
de kroppsliga skadorna af bränvinels missbruk. De moraliska
kunna, såsom hvar och en vet, icke godlgöras. Men för att
komma till detta mål, är, efter min tanka, ingen annan utväg
möjlig, iin den alt lemna tillverkningen fri. Derigenom skall
tillverkningen komma att bedrifvas pä de orter, der hon kostar
minst, och af de personer, som förstå alt sköta henne bäst.
Derigenom blefve man icke nödsakad alt förändra några bränvinskärl;
hvar och en kunde behålla sina, sådana de äro. Jag
anser oek liden för bränviusbränning böra vara lika obegränsad
som för brygd; samt att pannerymds bestämmande efter visst
jordvärde äfven bör upphöra. Vill en lagstiftare säga, huru
stor bränvinspanna hvar och en pä sitt hemman får äga, så
borde lian också säga, huru mångå nötkreatur, för att icke nämna
svin, som med dranken borde födas, o. s. v. Jag vill icke
yttra mig om sältet att bestämma, huruledes skatten skulle utgå.
De sakkunnige må afgöra delta. Jag förmodar dock Frih.
Hamiltons förslag vara det rälta, i afseende på de stora pannorna
och de~ s. k. konslapparatcr. Angående de mindre, vill
Den 1C Novem Lev f. m.
303
jag blott säga, att om lika skatt lägges på hvarje tillverkad
kanna bränvin, så är klart, att de tillverkningsredskap, som gifva
den mesta afkastningen, företrädesvis blifva begagnade. Anser
man skatten derigenom möjligtvis blifva för tung på de
smärre redskapen, så kan man bestämma en viss gradation i beskattningen
emellan de olika classerna, men inom hvardera classen
iakttaga likhet. Delta är hvad jag i detta ämne ansett mig
böra hufvudsakligen anföra, öfverlemnande till Ståndet och till
tiden, hvad derutaf kan varda.
Frill. Palmstjerna, Nils Fredr.: Då Gr. Cronhjelm
vltrat, att lian trodde det af honom afsedda ändamål, nemi. afskalfande
af gårdfarihandel med bränvin, möjligen på kortare
väg kunna vinnas genom ett tillägg till St rind I linds motion, än
om anhållan derom inflöle i den af mig föreslagna und. skrifvelsen
till K. M., eller ock det afvaktades såsom en följd deraf,
så bör jag visserligen rätta mig efter en erfarnare Riksdagsmans
tanka, och, derest Ståndet i allmänhet deruti med Gr.
Cronhjelm instämmer, så vill jag ingalunda motsätta mig att ett
förbud emot gårdfarihandel må, såsom tillägg lill Slrindlunds
motion, af Ståndet beslutas. Jag tror, att den nuvar. ordalydelsen
af 49 § Riksd.ordn. lcmnar dertill rättighet utan ålerremiss,
hvilket är det förbehåll, vid hvilket jag fäster mitt begifvande
härutinnan. Likväl måste jag äfven förbehålla mig,
att sedan Ståndet fattat sitt beslut i hufvudsaken dess tanka må
inhemlas, ang:de sednare delen af min motion, om hvilken jag
ber att då ytterligare få nämna några ord till närmare utveckling.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Vid sista riksdagen uppslodo
olika tankar rör:de bränvinsbräuningen och den dävar.
författningen. Den opinion som yrkade förändring deruti segrade.
Nu vill man åter rycka sönder denna författning, som gjordes
för tre år sedan. Jag betviflar alt landet synnerligen kan
vinna derpå, alt vara i en jemn oro för hvarje riksdag alt de
ekonomiska förfaltningarne skola rubbas. Jag gillar icke den
nuvar. författningen, men jag gillar ännu mindre den af Utsk.
föreslagna. Det linnes någon rättsgrund deruti, alt en näring i
någon män är säker för sitt bestånd, när den af lagen är tillåten.
Jag röstar således med dem, som önska den nu gällande
författningens bibehållande i sin helhet och afstyrker Ulsk:ns
betänk. Jag tillstyrker derjemte, att R. St. mätte till Konungen
ingå med anhållan, alt Konungen täcktes vid nästa riksdag meddela
11. St. ett förslag till författning i ämnet, ty jag betvitlar,
att Ständerna någonsin i det fallet kunna åstadkomma någonting,
som leder lill allmän båtnad. Olika intressen, som söka
göra sig gällande vid hvarje votering göra ett helgjutet förslag
omöjligt, såsom erfarenheten redan har visat. Jag önskar propus.
ä Slrindlunds motion och afstyrker bifall å betänk.
Frih. Raab: Då jag förra gången hade ordet, underlät jag
att svara på Gr. Cronbjelins förslag om förhöjning i skatten på
304
Den 16 November f. m.
bränvinsbrämiingen, derföre att Grefven sjelf icke tycktes hafva
allvar med della förslag. Sedan dess har emedlertid Grefven
åter upptagit frågan, och jag vill dervid anmärka några ord.
Jag anser nemi. beskattningen just vara sjelfva hufvudsaken i
afseende på bränvinslagstiflningen, och den minsta förändring
deruti har mera inflytande än vida större jemkningar i afseende
pä uppskattningsvärdet af jorden o. s. v. Så snart man höjer
skatten på det ena eller andra slaget af redskap, så verkar
det genast derhän, att man söker åstadkomma tillverkningen
med ett annat slags redskap. Hr von Hartmansdorff har utvecklat
Frih. Palms!jernäs yttrande och biträdt den mening, som håde
af Frih. Hamilton i dess reservation och af åtskilliga andra blifvit
yrkad, nemi. att man måtte småningom låta bränvinsbränningen
öfvergå till fabriksrörelse. För närvar, gäller bränvinet
i Skåne, såsom jag hört med full säkerhet uppgifvas, 12 ä
högst 16 sk. r:gs kannan. Detta låga pris gör alt de flesta,
som drifva denna handtering finna att den icke lönar sig, utan
lägga godvilligt bort att bränna. Om deremot en förändring
göres i beskattningsväg, och det blir mera lönande all lägga sig
till mindre pannor, och bränvinet för någon tid stiger aldrig så
litet i pris, så framkallas nya brännerier. Jag afstyrker derföre
del amendement, som Gr. Cronhjelm föreslagit.
Hr Rosenblad Bernh.: Jag inskränker mig till att helt
och hållet instämma uti premisserna af hvad Hr von Hartmansdorff
yttrat, men att deremot helt och hållet bestrida conclusionen.
En så ovillkorlig frihet i bränvinsbränningen, oinskränkt
både i smått och stort, skulle naturligtvis utesluta all möjlig
conlroll, och del tror jag icke är rätta sältet, att komma till
det enda rälla sältet, nemi. alt inskränka bränvinsbränningen
lill några få stora fabriker, som kunna controlleras.
Hr Munck, Bror Gust. Reinh.: Om icke så många olika
meningar blifvit framkastade i delta ämne, så skulle jag önskat
att närmare fä utveckla de principer, som jag i min, betänk,
vidfogade reservation uttalat; men som jag tror att för närvar,
hvarken det ena eller andra förslaget i sin helhet kan genombringas,
så instämmer jag i de Herrars mening, som yrkat, alt
den nu gällande bränvinsbränningsförfattningen må oförändrad
bibehållas. Likväl skulle jag önska intagandet af det tillägg
om förbud emot gårdfarihandel med bränvin, som här blifvit
ifrågasatt, om nolabene detta tillägg blir det enda.
Gr. Cronhjelm: En talare på denna sidan har framka
stat
en sats, hvars riktighet jag icke vill bestrida, men hvars
tillämpning i fråga om delta särskilda fall jag icke tror skulle
hafva de följder, som den värde talaren förmodat. Han har
nemi. sagt, alt skatten är i denna fråga af den största betydenhet
och att på dess bestämmande beror till hufvudsaklig del
den ifrågavar. författningens anda, nemi. huruvida man bibehå
I
-
Den IG November f. m.
303
håller det syftemål, som hittills tyckes vara vunnet, att den
skadliga husbehofshränningen småningom skall upphöra. Jag tror
mig likväl redan i mitt första yttrande hafva ådagalagt, alt den
ringa skatt, som på de stora pannorna skulle uppkomma af den
förhöjning jag föreslog, nemi, ^ sk. per kanna, icke skulle i
någon mån kunna verka till borttagande af det nämnde syftemålet,
emedan den dertill är alltför obetydlig. Jag tror äfven,
att man vid förra riksdagen skulle hafva lagt dessa 100 proc.
till grund för ångpannornas beräknade verkan, i st. f. 50 proc.,
om man närmare känt denna verkan ; men då man icke gjorde
det, ansåg man bättre att taga lill för litet än för mycket. Att
en sådan förändring i skatten skulle kunna verka den revolution
i rörelsen, som talaren nämnt, är för mig obegripligt; mea
jag torde deremot få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet deruppå,
alt oaktadt Bevilln.Ulsk. vid sisth riksdag, vid bestämmande af
den intrad, som af bränvinsbränningen skulle vara för statsverket
att påräkna, upptog 100,000 r:dr mindre, än den summa,
hvartill beräkningen gaf anleda., sä bar dock förhållandet varit,
alt genom de smärre bränneriernas förminskning i större man
än Utsk. förmodat, skatten blifvit, ytterligare minskad med 100,000
ä 150,000 r:dr, och alt således det sisla årets bevillning in
totum et tantum endast lemnat ett öfverskott af 70,000 r:dr.
Om det af mig väckta förslag skulle bifallas, så tror jag, att
denna förminskning i bränvinsbränningsintraden åtminstone till
någon del skulle upphäfvas, dä deri deremot i annat fall otvifvelaktig!
kommer att fortgå.
Hr Gripenstedt: Jag är för min del af alldeles samma
mening sorn Frill. Raab, i afseende på frågan om någon förändring
i skattetariffen. Den siste värde talaren må väl säga, att
det blott gäller ^ sk. per kanna, men om han behagar jemföra
de båda tarifferna, så linner han alt för vissa brännerier skulle
skillnaden uppgå till mera än 1,000 r:dr, och dä är det påtagligt,
att allt sträfvande går ut på alt genom någon förändring
undvika denna betydliga tillökning i skatten Det är sålunda
just deruti rolen ligger lill allt det bortkastade arbete, de omkoslnadcr
oell det bråk, sorn medföljer hvarje ny bräuvinsbränningsförordning,
och jag återkommer än en gång lill mitt förra
påstående, att om hvar oell en vill göra en förändring i enlighet
med sin åsigt, sä är det slut med principen att en gång
låta det gamla gälla. Gr. Cronhjelms slutsats, att inga andra
anmärkn:r torde finnas, sorn önskade alt göra sig gällande, emedan
några sådana icke blifvit gjorda, är säkerligen förhastad,
och tystnaden i denna del bevisar ingenting annat, än att man
för den goda sakens skull, nemi. stadga i lagstiftningen, varit
mera benägen än Hr Grfven att uppoffra sina enskilda meningar,
men ingalunda alt de icke finnas. Vill man derföre denna
stadga, som är hufvudsakeu, så måste man också concedera sina
särskilda önskningar, och jag tillstyrker R. o. Ad. alt i sin hel
4
II. 39
306
Den 16 No yern lier f. m.
hel bibehålla ilen nu gällande författningen och icke göra
något undantag hvarken för beskaltningstariflen eller något annat,
mera än måhända det enda i afseende på gårdfarihandel,
som äfven mindre direct rörer sjelfva saken.
Frill. Cederström, Anders: Det är med verklig glädje
som jag hört, alt en liberalare anda i bränvinsbränningslagsliftningeu
nu söker göra sig gällande. Det är beklagligen en inrotad
fördom hos landlmanncn, att bränvinsbränuingen är nödvändig
för jordbruket, oell så länge denna fördom finnes, kan
man icke hoppas någon förbättrad lagstiftning i della afseende.
Alla förändringar ske endast till fördel fiir kopparslagaren, utan
nytta för det allmänna. Det är på denna grund, som jag instämmer
med de Hrr, som yrka bibehållande af ilen gamla författningen,
isynnerhet som jag anser den nya vida sämre och af
behofvet icke påkallad.
Hr von Hartmansdorff: Då saken synes vara nära sitt
afgörande oell här yrkas olika propos:r, så tager jag mig friheten
hemställa, om vi ej kunde lättast komma lill slut, genom
en proposition på bifall lill Slrindlunds motion, hvilket så
mångå ledamöter yrkat, men med förbehåll för Ståndet alt sedermera
särskildt yttra sig ang:de beskattningen oell gårdfarihandel.
Derigenom erhölle en hvar tillfälle att oförhindradt
få sin mening framställd. De som vilja bibehålla beskattningen
säga nej till Gr. Cronhjelms förslag och så vidare.
Frill. Raab: Det af Hr von Ilartmsnsdorff nu föreslagna
föredragningssället förefaller 111ig nära nog, som 0111, i fråga
om en representationsförändring, man skulle förklara sig för bibehållandet
af den gamla, med förbehåll att få antaga allmänna
val, ty, såsom jag har förklarat, beskattningen är i denna
fråga hufvudsaken, och det vore en ren motsägelse att göra en
förändring deruti, sedan man beslulit att vidblifva Slrindlunds
motion. Jag skulle tro, att man kommer enklast ifrån saken,
om Hr Gr. o. Landtm, behagade framställa propos. om antagande
af Slrindlunds motion med öppen rätt att ändra 43 § ronde
gårdfarihandel, dä Gr. Cronhjelms förslag komme alt utgöra
contra propos.
Sedan öfverläggningen nu förklarats vara slutad, yttrade H.
Ex. Hr Gr. 0. Landtm., att Frih. Palmstjerna, Nils Fredr., i sitt
anförande föreslagit, alt R. St. skulle genom und. skrifvelse åt
K. M. öfverlemna, att i hela denna fråga vidtaga de åtgärder,
som pröfvas ändamålsenliga; men att då detta förslag syntes vara
oberoende af den fråga, sorn nu varit under öfverläggning, det
torde, i öfverensstämmelse med hvad Frih. Palmstjerna sjelf
medgifvit, vara lämpligast, alt behandla detsamma såsom en
särskild motion. I sjelfva saken hade 3:ne särskilda förslag blifvit
framställde. Några ledamöter hade nemi. yrkat ovillkorligt
bifall lill Riksdagsm. Strindlunds förslag; Gr. Cronhjelm hade
deremot föreslagit, alt den skulle på det sätt bifallas, att Slån
-
Den 1C November f. m
del för sin del beslöle, ali nuvar. bränvinsförorduing må bibehållas
oförändrad, ulom i fråga om dels afverkuingsförmågan
för. särskilde classer af redskap, och dels gårdfarihandel med
bränvin; och slutligen innehölle del 3 förslaget, alt den nu gällande
förordningen skalle bibehållas oförändrad, utom i sistnämnde
afseende eller i fråga om gårdfarihandel.
Gr. Cronhjelm: Jag tog mig visserligen friheten fästa
uppmärksamheten äfven på den af Lisk. höjda afverkningsförmågan
för de särskilda classerua; men gaf derjemte tillkänna,
att jag dervid fästade mindre vigt. Jag inskränker mig således
att yrka den förhöjning i afseende på ångapparalerne, som
Utsk. föreslagit, äfvensom jag vidblifver hvad jag yrkat i afseende
å gårdfarihandel)).
I anleda- häraf erinrade II. Ex. II r G r. o» Landtm., att
Gr. Cronhjelm dock velat att frågan om bränvinsredskapens afverkningsförmåga
skulle hällas öppen för Ståndets pröfning, och
att om denna fråga blefve föremål för särskildt beslut H. Ex.
förmodade att dervid komme att bestämmas huru vidsträckt densamma
borde blifva.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller att endast få fästa mig.
vid ångapparalerne.
Då nu H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, del han ansåg
sig först böra framställa propos. på ovillkorligt bifall till
Riksdagsm. Strindlunds motion, anmälde och yttrade sig
Ilr Lagerhjelm: För att lätta afgörande!,, vill jag, som
var en bland dem, hvilka yrkade ett ovillkorligt bifall till Strindlunds
motion, afstå derifrån, så vida alt jag medgifver detpror
pos. må framställas på bifall till Strindlunds motion med det
tillägg, att 43 § i den äldre författningen målto utbytas emot
den 40 i Utsk:s förslag, hvarigenom således Gr. Cronbjelms
tanka vinner framgång. Men jag medgifver icke något annat
tillägg till den propos. jag vid början af discussioneu yrkade.
Gr. Horn: Som jag är en bland dem, hvilka yrkat an
tagande
af Strindlunds motion, så ber jag ali fä förklara, det
jag synnerligast afsell, att behålla den gamla författningen orubbad,
men att jag dermed icke vill förneka att ett fullkomligare
policestadgande måhända vore af nöden. Jag vill således instämma
i det amendement, sorn är gjordt af den siste talaren, sä
till vida likväl, att icke ordställningen i den föreslagna 40 § aulages,
utan att R. o. Ad. vid bifallande af Strindlunds motion
blott reserverar sig rättighet att tillsätta eli stadgande rör:de
förbud emot gårdfarihandel, emedan jag anser att redaclionen
i Ulslcs förslag icke uppfyller ändamålet.
Gr. Cronhjelm: I afseende å frågan om gårdfarihan
del,
är jag hufvudsakligen förekommen af Gr. florn. Jag anser
nemi, att den redaction, som linnes intagen i Frih. Raabs
reservation, har företrädet, och hemställer till Hr Lagerhjelm,
3U8
Den 1C Noveni ber f. ni.
huruvida del kan vara skäl atl yrka ovillkorligt bibehållande
af redactionen i Utsk:s förslag.
Hr Gripenstedt: Pä det atl ieke milt forsla yrkande
om ovillkorligt bifall lill Slrindlunds motion må vara ett binder
för en enklare föredragning, så förenar jag mig helt och
hållet i Gr. Horns sista framställning, till hvars resultat jag
förmodar att Hr Lagerhjelm också i sjelfva verket syftar.
Hr Lagerhjelm: Jag har ingenting emot alt, på sätt Gr.
Cronhjelm behagat framställa, den redaclion, som influtit i Frih.
Raabs reservation, må komma att uttrycka hvad man vill i afseende
på gårdfarihandel.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Då första punkten i
mitt förslag går ut på samma ändamål, som de öfriga talarne
afsell, nemi. bifall till Slrindlunds motion och förkastande af
Ulsk:ns betänk., så ser icke eller jag något hinder för den föreslagna
propos., förbehållande mig blott att den andra punkten
i mitt förslag sedermera må kunna blifva föremål för föredragning.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har från början af dis
cussionen
begärt, atl, i närmaste öfverensstämmelse med Strindlunds
motion, man skulle afslä betänk., men förbehålla sig rättighet
att besluta öfver beskattningen. Jag vill nemi. hafva
beskattningen i samma proportion af all möjlig tillverkning, och
jag anhåller att denna fråga mätte blifva fri och öppen, då den
första afgöres.
I anledn. häraf yttrade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att
det icke undfallit honom, att Frih. Cederström vid discussionens
början yttrat den mening, alt beskattningen borde blifva fem
proc. af tillverkningen, men att denna mening icke blifvit framställd
såsom ett bestämdt förslag, utan Frih. yttrat, det han
trodde frågan kunna äterlemnas lill Bevillu.Utsk. för afgifvande
af utlät, öfver den af Frih. uppgilne heskattuingsgrund. Derföre
hade Ii. Ex. icke upptagit detta yttrande såsom ett bestämdt
förslag, men da nu Frih. yrkat, atl detsamma såsom sådant må
komma under pröfning, finge II. Ex. fästa uppmärksamheten
derpå, att samma förslag omfattade beskalluingsfrägan i dess
helhet med alla dertill hörande detaljer. Vid sådant förhållande
syntes öfverläggningsämnel vara älerfördt till sitt ursprung,
nemi. frågan, huruvida Utsk:ns yttrande öfver Riksdagsm. Strindlund.
? motion borde bifallas, hvilket yttrande ieke innehöll annat,
än en hemställan, att något ovillkorligt afseende ä berörde
motion icke må fästas. Detta öfverensslämdé med Frih. Cederströms
mening och innefattade jemväl hvad Gr. Cronhjelm
påyrkat, hvaraf H. Ex. ansåge följa, att första propos. borde blifva
framställd å bifall lill Ulsk:ns hemställan, såsom öfverensstämmande
med Gr. Cronhjelms och Frih. Cederströins förslag.
Gr. Cronhjelm: Jag har lyckt mig fiuna, att vi auda
Den 16 November f. m.
309
lill för några få ögonblick sedan voro på god väg ali få ärendet
afgjordt. Del har blifvit under discussionen uänindt, att en
högre beskattning skulle Scå att säga vända upp och ned på hela
systemet. Della har jag icke beslridt; jag har blott bestridt,
att mitt förslag skulle åstadkomma en sådan verkan ; men såsom
jag uppfattat Frih. Cederströms förslag, så förefaller det mig
tydligt, att derigenom skulle uppkomma ett sådant bouleversement
af förhållandena, alt alltsammans derigenom blefve förändradt;
och jag får på grund deraf till Frih. Cederström hemställa,
om ieke Frih. behagade instämma i den begäran jag gjort,
.lag tror att del skulle vara bättre för oss håda, att pä detta
sätt vinna något och få sluta discussionen, än alt nödgas genomgå
betänk, puukt för punkt.
Frih. Cederström, Jaeob: Om R. o. Ad. bifaller första
punkten af Utsk:s betänk. rör:de Strindlunds förslag, modifierade
och derefter går att yttra sig öfver de detaljer, som kunna komma
i fråga, sä torde dessa kunna blifva inskränkta till en enda,
i läll Hrr:na förena sig med mig om att bestämma en viss proc.
af tillverkningen, och att det åligger Utsk. att bestämma högsta
möjliga tillverkningen för hvarje panna. Dä blir saken slut.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det lian finge fästa
Frih. Cederströms uppmärksamhet derpå, att Riksdagm. Strindlunds
motion innehöll följande förslag: ”alt nu gällande förordning
ang:de villkoren för tillverkning och försäljning af bränvin
måtte intill nästa riksdag oförändrad bibehållas”, hvaraf
loljde att, derest detta bifölles, någon förändrad beskattning sedermera
ej kunde beslutas.
Gr. Cronhjelm: Jag skulle visserligen icke tillåta mig
alt sä ofta taga Ståndets uppmärksamhet i anspråk, om det icke
skedde för det vackra ändamål att komma lill ett snarare slut
på denna redan alltför långa öfverläggning. Jag hemställer till
Frih. Cederström, om man billigtvis kan begära, att Ståndet sä
hastigt skulle kunna fatta sitt beslut i en alldeles ny fråga; och
för den händelse att Frih. Cederströms propos. skulle göra sig
gällande i afseende på beskaltningsprincipen, så nödgas jag begära
återremiss, med anledn. deraf, att jag anser denna fråga
vara af så ingripande vigt för hela rörelsen, alt den fordrar
den noggrannaste pröfning.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har aldrig yrkat något
ovillkorligt bifall till Strindlunds motion, utan har i det fallet
varit af Utsk:s tanka, alt något ovillkorligt afseende icke derpå
må fästas. Jag vill bibehålla den gamla författningen med
den rättelse i afseende på beskattningen, att i st. f. tariffer,
hvilka tjena till intet annat än att utvisa bedrägliga förhållanden,
Utsk. malte beräkna högsta möjliga tillverkningen af hvarje
slags apparat, och derefter den proe., som skall åläggas hvarje
redskap.
3)0
Den 16 November f. m.
Frih. Palmstjerna, Carl Ollo: I anledn. af Frih. Ce
derströms
ykande, lager jag mig friheten hemställa till Hr Gr.
o. Landtm, huruvida ieke Ilr Gr. o. Landtm, skulle finna för
godt att göra propos. sålunda, att Hr Gr. o. Landtm, hemställde,
om EL o. Ad. gillar Strindlunds motion på följande sätt: att
R. o. Ad. beslutar att nu gällande författning för bränvinsbränningen
hör intill nästa riksdag bibehållas, med undantag af de
förändringar Ståndet i afseende på beskattningen kan finna lämpliga
och med förbehåll för R. o. Ad. att göra ett tillägg i afseende
på gårdfarihandel. Då komma vi frän det mesta af dessa
punkter, oell det som återstår torde måhända genom en enda
votering kunna slitas. Vi skulle således pä della sätt ändå
komma ett litet stycke fram uppför den backe, der vi nu stannat.
I anledn. häraf förklarade II. Ex. Hr Gr. o. Landtm.,
att något hinder icke mötte för framställning af en sådan propos.
, som Frih. Palmstjerna begärt, men att denna propos. egentligen
icke innefattade något annat, än bifall till ötsk:ns hemställan
i nu förevar, punkt, ty af bifall till samma propos. följde
att R. o. Ad. komme att pröfva Utskms förslag i flere af de
efterföljande punkterne, emedan 2, 3 och 4 punkterue endast
iunehöllo frågor om beskattningen.
Hr Lagerhjelm: I afseende på föredragningen, hemstäl
ler
jag vördsamt, om Hr Gr. o. Landtm, icke täckes finna, alt
propos. först kunde göras till bifall å Strindlunds motion, eller,
om man hellre vill, bibehållande af 1841 års författning med
den ändring, jsom Gr. Cronhjelm yrkat i 43 §■ Då blefve den
tanke uttryckt, hvarom de fleste, som här yttrat sig varit ense,
och i händelse denna framställning med nej besvarades, blefve
tillfälle för R. o. Ad. att yttra sig om de föreslagna förändringarne
i beskattningen, hvilka jag för min del vördsamt afstvrker
i anseende till den dermed förknippade återremissen till
Ulsk:n.
Gr. Cronhjelm: Hvad jag ämnade anföra då jag an
mälde
mig, är jag hufvudsakligen förekommen af Hr Gr. o.
Landtm. Jag anser en sådan propos. som den begärda, vara i
det närmaste detsamma som att pröfva hela betänk., och jag
förmodar, att om en sådan propos. skulle göras, så blefve Utsk:ns
betänk, i denna punkt bifallet. Jag anhåller ännu en gång, att
Frih. Cederström ville förena sig i mitt yrkande.
Frih. Cederström, Jacob: Mig synes, alt Hr Lager
hjelm
har så enkelt framställt formen för föredragningen, att
någon svårighet icke dermed möter. Om propos. till bifall af
första punkten i Utskms förslag framslälles, så besvaras den förmodligen
med ja. Om sedan propos. göres å de öfriga punkterna
i betänk, sä svarar Ståndet nej. Då hafva de andra förslagen
rättighet att göra sig gällande, och ingens mening blir
undertryckt.
Gr. Cronhjelm: Genom det sätt all föredraga, som den
Den 16 November f. m.
311
siste värde talaren begärt, skulle jag tro, att i sjelfva verket
den medelväg, som jag åsyftat, skulle blifva förqväfd. Jag anhåller
derföre, om det är möjligt, att Frih. Cederström täcktes
inse, att den grund Frih. vill lägga för beskattningen, är af beskaffenhet,
att göra en tolai omhvälfning, och dessutom icke nu
kan af hvar och en särskild ledamot pröfvas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt då hvarken Gr.
Cronhjelm eller Frih. Cederström alstatt från sina förslag till
förändring af heskaltningen, syntes intet annat sätt för pröfuingen
återslå, än att helt enkelt hålla sig vid den förevar, punkten
af Ulsk:ns betänk., hvilken icke innehöll annat än en hemställan
alt något ovillkorligt afseende å Riksdags!». Slrindlunds
motion icke må fästas. II. Ex. ämnade derföre framställa propos.
på bifall till denna hemställan, och om votering om beslutet
härutinnan hlefve yrkad, följde deraf alt contrapropos:n borde
innefatta ovillkorligt bifall till oflanämnde motion.
Propos. å bifall till Bevilln,-, Lag- samt Allm. Resv.- o.
Ekon.Ulsk:ns betänk. N:o 1, i hvad det angick den i fråga om
Riksdagm. Slrindlunds motion gjorde hemställan, blef härefter af
H. Ex. framställd.
Denna propos. besvarades med starka nej blandade med ja,
i anledn. hvaraf II. Ex. hemställde om R. o. Ad. behagade afslå
Utsk:ns förevar, betänk, samt besluta i öfverensstämmelse
med Riksdagsm. Slrindlunds motion, "alt nu gällande förordning
ang:de tillverkning och försäljning af bränvin bör intill nästa
riksdag oförändrad bibehållas.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter II. Ex. förklarade,
det han trott sig finna att R. o. Ad. med öfvervägande
ja besvarat den sednare propos.
Frih. Cederström, Jacob, begärde votering.
Upplästes lill justering och godkändes följande votcringspropos.
:
Den som bifaller Bevilln.-, Lag- samt Allin. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:ns betänk. N:o 1, i hvad angår Ulsk:ns yttrande, rör:de
Riksdagsm. Nils Slrindlunds motion, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
ne.i;
Vinner nej, afslås Utsk:ns betänk, samt beslutar R. o. Ad.,
i öfverensstämmelse med hvad i nämnde motion blifvit föreslaget,
att. nu gällande förordning ang:de villkoren för tillverkning
och försäljning af bränvin må intill nästa riksdag oförändrad bibehållas.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följ eija—17.
Nej—94.
312
Den 16 November e. m.
Enligt före voteringens början fa Undt beslut åtskildes II. R.
o. Ad., sedan densamma blifvit slutad kl. ^ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördalen den 16 November 1844.
O
Plenum kl. (i e. ni.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att under öfverläggningen
i förmiddagens plenum, ang:de Bevilln.- Lag- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.Ulskms betänk. N:o 1, Hr Gripenstedt, .loll.
Aug., föreslagit, att, i händelse R. o. Ad. bifölle den af Riksdagsmannen
Strindlund i ämnet väckta motion, R. o. Ad. måtte
inbjuda de öfriga RiksSt:n att förena sig med R. o. Ad. i dess
beslut, hvadan nu, sedan berörde motion blifvit af R. o.
Ad. bifallen, delta Hr Gripenstedts förslag förekomme till
pröfning.
Hr Gripenstedt: Kanske täcktes II. Ex. Hr Gr. o.
Landtm., i händelse underrättelse derom blifvit det II. Ståndet
meddelad, gifva tillkänna, huruvida de öfrige Stånden redan
fattat sina beslut i denna fråga. Det är nemi. klart, alt om så
skett, är en inbjudning till dera mindre nödig, då, i motsatt fall,
en sådan möjligen skulle leda till enhet i besluten.
I anleda, häraf behagade II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm,
tillkännagifva, att någon officiel underrättelse om ärendets afgörande
i de öfriga Stånden ännu icke ankommit, men att rycktesvis
vore kändt, alt Högvörd. PresteSt. derom på förmiddagen
fattat sitt beslut.
Propos. å bifall till lii- Gripenstedts förslag om inbjudning
till Medstånden blef härefter framställd och med ja besvarad.
2:ne Prot.utdr., innehållande R. o. Ad:s på förmiddagen
fattade beslut, jemte det dertill nu beslutade tillägg, upplästes
till justering och godkändes.
Då nu II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, såsom föremål för öfverläggningen
framställde den af Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.,
under förmiddagens plenum väckta motion, alt R. St. matte till
K. M. ingå med en tind. skrifvelse, ang:de nödiga åtgärders vidtagande
i afseende på tillverkning och försäljning af bränvin,
anmälde och yttrade sig
Frih.
Den IG November e. m.
313
Frill. Palmstjerna: Jag anhåller, i händelse del H. Ståndet
ieke skulle filina sig deraf besväradt, att H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, täcktes låta ännu en gång uppläsa sednare delen af
mitt förslag, sådant del nu till Ståndets pröfning framlägges.
.lag får dock tillika på förhand förklara, att, för den händelse
alt Hr Gr. o. Landtm, eller det H. Ståndet skulle finna någon
svårighet vid alt antaga förslaget, sådant det i dag af mig
blifvit framsläldt, sä är jag för min del gerna beredd alt ingå
pä de modificationer, hvilka kunde bidraga lill svårigheternas
undauröd jamie; blott att, i bufvudsaken, förslaget vinnie det fl.
Ståndets bifall. Jag har för detta ändamål i förväg påtänkt
några förändringar af detsamma, men skulle dock först önska
veta, huru omdömet derom utfaller sådant det nu hefinnes, innan
jag utbeder mig att af dessa förändringar fä lenina det H.
Ståndet del.
H. Ex. Or Gr. o. Landtm, yttrade, del han, då Frih.
Palmstjerna önskat veta, om hans motion ansäges innefatta något
stridande emot grundlagen, borde fästa Frih:s uppmärksamhet
derpå, att hans motion åsyftade att åt K. M. öfverlemna
att jemka beskattningen, hvilket H. Ex. ausåge icke vara öfverensstämmande
med grundlagens anda och mening; hemställande
11. Ex. derföre, om icke Frih. funné lämpligt, att, såsom han
sjelf nyss ifrågasatt, modifiera sin motion.
Frih. Palmstjerna: Om jag trott, alt något emot grundlagen
stridande i det af mig framställda förslag förefiinnils,
skulle jag visserligen icke hafva gjort det lill ämne för det HL
Ståndets öfverläggning. Då jag nu likväl hör att förhållandet
anses vara sådant, och dä jag tillika håde förmodar och hör
förmoda, att, i en så beskaffad fråga, del är Hr Gr. o. Landtm,
som har rätt och jag sorn misstagit mig; sä anser jag mig icke
kunna nu framställa en mot Hr Gr. o. Landtm, stridig tanka.
Emedlertid har jag försökt alt något jemka redactionen af mitt
förslag, lill följande lydelse, som, med det H. Ståndets tillstånd,
jag anhåller att få uppläsa.
2:o Alt RiksStm åt Konungen öfverlemna, att i hela denna
fråga vidtaga de åtgärder, sorn pröfvas ändamålsenliga, intill
dess K. M., efter anställd närmare undersökning af de grunder
för beskattning af bränvinet, som, i andra länder försökta, skulle
kunna i Sverige mer eller mindre användas, samt i synnerhet
af förhållandet mellan rymden af mäskekaret och bränueriets
afverkningsförmäga, täckes vid nästa riksdag lill R.. St. aflåta
nåd. propus, om hvad härutinnan på deras beslut ankommer;
anhållande R. St. derhos i lind., att i de åtgärder, som dessförinnan
kunde af K. M. anbefallas, särskildt afseende mätte i
nåder fästas ä förderfligheten af den gårdfarihandel med bränvin,
som för närvarande öfverklagas.
På begäran af Frih. Raab, Adam Christian, Lief denna
motion lagd pä bordet.
40
314
Den 1(1 Novem ber e. m.
Anmäldes till föredragning BaneoUtsk:s d. 9 dennes f. ro,
pä bordet lagda utlåt. N:o 19, i anleda, af Fabrikören A. L.
Soldins ansökning om eftergift af upplupne straffräntor å 2:ne
län i Bancodisconten.
Hr Rosenblad, Bern lian d: dag anhåller, att om prot.-  uldr. frän de öfrige Ständen ankommit, huru della mät af dem
blifvit afgjordt, innehållet deraf i sådant fall mätte godbelsfullt
mig meddelas.
Underteckn. t. f. Ridd.secret. upplyste, att, enligt ankommet
prot.uldr., Hedcrv. BoudeSt. bifallit BaneoUtsk:s förevar, utlät.,
men att underrättelse om de öfrige RiksSlins beslut ännu ieke
erhållits.
Ilr Rosenblad: Jag befarar, ali den ifrågavar. personen,
Fabrikören Soldin, blifvit något bardt behandlad, ehvad det
varit hans egenskap af Jude eller den af ett mycket verksamt
omhud för Svenska fabrikanter i Norrköping, som ådragit honom
deras obenägenhet, hvilka mera gynna försäljning af klä
de,
inkommet på annan väg. Förhållandet med denne Soldin
är följande: för 15 eller 16 år sedan nödgades bäti cedera;
baus ganska betydliga tillgångar blefvo dä satte under förvaltning
af en person vid namn Hammarbom, men hvilken förskingrade
dem och rymde till Hamburg, hvarest han slutligen dog.
Sedermera har bemälde Soldin åter kommit sig upp, dels der
igenom
att bans hustru gjort ett arf, dels äfven derföre, alt
han förvärfvat och gjort sig förtjent af Norrköpings fabrikörers
stora förtroende, genom all både i Stockholm oell å marknader
ombesörja försäljning af Svenska kläden. Summan af de från
Bancodisconten utgifne lån, hvaraf det ena varit upptaget af
Soldin mot Fabrikören Hammarboms borgen, och det andra af
bemälde Hammarbom, mot Soldins borgen, belöper sig till 3000
r:dr och har redan blifvit Bancodisconten godtgjord. Vid IS4Ö
års riksdag anhöll Fabrikören Soldin hos Rikets då församlade
Ständers BaneoUtsk., att honom mätte beviljas eftergift af de
å ofvannämnda båda län upplupna öfverräulor, hvilken ansökning
dock af R. St. dä biet' afslagen. Soldin förband sig då, medelst
en af honom sjelf och haus hustru utgifveu förbindelse, att
hvarje halft år erlägga 400 r:dr b:co, tilt dess hela summan af
de å lånen upplupne öfverräulor, till ett sammanräknadt belopp
af 3,568 r:dr 35 sk. 9 r:st., blefve till fullo inbetald, och
bär genom dessa inbetalningar af Soldin blifvit erlagd en summa
af 1,200 r:dr. Dä nu således Bancodisconten oförmodadt
återfått icke allenast fulla capitalbeloppet 3,600 r:dr, utan äfven
återfår till sista skarfven den fulla lagliga räntan derå, så
tyckes det mig vara temligen hardt, att den ifrågavar. personen
icke desto mindre nödgas betala straffränta för det ena länet.
Jag får med anleda, häraf vördsamt anhålla, det R. o. Ad. täcktes
bifalla den af Disconldireciioueii gjorda hemställan, att
Soldin, med villkor att lian inom 2:ne månaders förlopp till
Den 10 November e. m.
315
rulin inbetalar den återstående lagliga räntan, mätte få eftergift
i livad den honom älaggda straffräntan beträffar.
Jag liar mig bekant, att Riksdagsfullmäktige från Norrköpings
stad, äfvensom den ledamot af PresteSt., som är kyrkoherde
i Norrköping, hafva mycket, förordat den ifrågavar. personen,
och att de i Borgare- oell Prés te St: n gjort samma förslag.
Hr Bildt, Knut: Såsom ledamot af BaucoUtsk. får jag
äran upplysa, att Ulsk:s beslut i denna fråga ingalunda härrört
af någon afundsjuka, äfvensom alt dervid icke kommit i betraktande
den omständighet, att Fabrikören Soldin bekände sig
lill Judiska läran, ulan har Utsk. hett enkelt ieke velat gå
längre i eftergift vid denna riksdag, än som skett vid den
föregede, dä, såsom det af betänk, synes, hans ansökning blef
af B. St. afslagen. Dä man dessutom af den omständighet, att
bemäldc Soldin för närvar, liar salubodar i Slockholm, Götheborg
och Norrköping, ägde anleda, förmoda, att. han nu vore i
bättre omständigheter stadd än vid förliden riksdag, och då
Utsk. hittills följt den princip, att icke bevilja eftergift ät någon,
sorn icke kunnat förete fattigdomsbevis, så har Utsk. deraf
hemlat ytterligare skäl för detta sitt. tillstyrkande. Jag yrkar
således bifall lill Utsk:s betänk., och detta sä mycket hellre,
som jag nu hör, att det af Hederv. BondeSt. redan blifvit bifallet,
äfvensom jag af tidningarue sett, att frågan i Högv. PresteSt.
erhållit enahanda utgång.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Upplysningsvis torde
jag fä nämna, livad jag genom enskilda underrättelser tror mig
veta, alt det ifrågavar. betänk, äfven blifvit af Vällofl. BorgareSt.
bifallet. Jag får dessutom hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla,
ali. betänk, här måtte, till den del Hr Landtm, finner för godt,
blifva uppläst, samt alt jag derefter mätte få ordet.
Slutmeniugen i Utsk:s utlåt, blef i följd häraf nu uppläst,
hvarefter
Frih. Palmstjerna tilläde: Då, på sätt upplyst blifvit,
de öfrige Stånden bifallit BancoUtsk:s nu förevar, utlåt., skulle
jag tro icke något annat för R. o. Ad. återstå, än att äfven
biträda deras beslut i ämnet. Jag tillstyrker således antagandet
deraf, samt önskar alt den 17-åriga öfverräntan mätte Banken
väl bekomma.
Frih. Cederström, Jacob: Ehvad de öfrige Stånden
beslutat, nödgas jag dock för min del instämma med Hr Rosenblad,
samt bos del H. Ståndet anhålla, det Fabrikören Soldin
mätte frän den honom ålagda straffränta befrias. Dä nemi.
BancoUtsk. sjelf erkänt, hurusom bemälde Soldin råkat i förlägenhet
genom en oredlig förvaltning af curatorn i concursen,
så synes det mig icke vara skäl all den ifrågavar. straffräntan
af honom utkräfves.
Hr Rosenblad: Efter hvad jag trott mig finna, lemnade
Ridd.secret. deu upplysning, att prot.uldr. endast från Hederv.
316
Den 16 November e. m.
BondeSt. ankommit; men om äfven de öfrige Stånden skulle
hafva bifallit betänk., så instämmer jag i hvad Frih. Cederström
nyss yttrat. Hela skillnaden emellan mitt oell Ulsk:s förslag
beslår deruti, alt jag yrkar, det eftergift i afseende på
den Fabrikören Soldin ådömda straffränta mätte honom å båda
länen beviljas, dä Utsk. deremot inskränkt sitt tillstyrkande lill
blott det ena. Jag upprepar ännu en gång, att då Bancodiseonten
till sista skillingen erhållit hvad densamma i laglig ränta
tillkom, så synes det vara hårdi att ändock vilja utkräfva en
17 års proc.-ränta af den. hvars egna medel blifvit, genom lagens
åtgärd sä att säga, förskingrade.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: A det af Hammarbom
emot Soldins borgen upptagne län har Utsk. 1111 likasom
vid föreg:de riksdag tillstyrkt afskrifning. Delta Utsk:s tillstyrkande
innehåller således precist detsamma, som vid förliden
riksdag af Utsk. blef föreslaget, men som dä icke blef af R.
St. bifallet. Hvad mig beträffar, så och enär den laga rätten
en gång är gifven för hvad Banken hör taga, skall del vara
högst talande skäl, för alt jag skall tillstyrka en åtgärd, hvarigenom
Banken skulle komma i mistning af hvad densamma
med rätta tillkommer. Jag har sålunda så mycket hellre bi
trädt
del af pluraliteten inom Utsk. faltade beslut, enär samma
princip der gjort sig gällande, att nemi. då eftergift skulle beviljas
af lagliga förbindelser till Banken, hvilka personer sig
iklädt, så borde alltid såsom ett hufvudvillkor dervid afses,
att den ifrågavar. personen skulle vara ut blottad och sålunda i
största behof af en dylik eftergift; men då nu detta icke varit
förhållandet, enligt de upplysningar som blifvit Utsk. meddelade,
och hvilka sä myckel mindre varit af den beskaffenhet, som
Hr Rosenblad trott, emedan just från samma häll yrkandet ä
afskrifning var sorn starkast, sä har Utsk:s pluralitet, som sagdt
är, stannat vid hvad betänk, nu innehåller och hvartill jag nu
vördsamt yrkar bifall.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Den lag, som stadgar
dessa straffräntor, skulle jag önska vara borta, ty för mig äro
dylika räntor något högst motbjudande. Måhända min erfarenhet,
ej såsom låntagare, men såsom executor, hvarvid jag kommit
i tillfälle att se de summor, hvartill straffräntorna ofta
uppgå för ett enda län, kommit mig att något ömmare behjerta
de stackars menniskors belägenhet, hvilka råkat i händerna på
dessa låneaustalter. Jag tillstyrker således, alt den af Hr Rosenblad
gjorda begäran må blifva af Ståndet gillad, äfvensom
jag i följd deraf afstyrker Ulsk:s betänk., med det tillägg, att
jag önskar, det afskrifning må äga rum vid alla de fall, dä
straffränta blifvit ådömd.
Hr Bildt: För min del får jag säga, att det i bufvud
saken
gör ingenting hvad det II. Ståndet än beslutar, då de
öfriga Stånden redan fattat sina beslut i ämnet; men jag tror
Den 16 November e. m.
317
det vara både orätt såsom prejmlicat och för Bancodiscontens
egen rörelse menligt, om denna straffränta borttages. Man har
här så mycket talat emot dessa räntor, att man deraf skulle
hemia anledn. att tro, det den största obillighet lage lill grond
för desamma; men jag får dervid anmärka, att desse s. k. straffräntor
äro fastställda för de oordentlige och alldeles icke för
de ordentlige låntagarne; således torde de mot dem anförda
skäl möjligen äfven försvinna.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Om R. o. Ad. på Hr
Rosenblads eller någon annans framställning vill för framtiden
afskaffa straffräntor, så är det en egen sak, och då förekommer
den, när BancoUlsk:s förslag Lill lånerörelsen varder R. o.
Ad. understäldt; men att nu för den förflutna tiden och på grund
■ deraf, alt en eller annan eller flere ledamöter af R. o. Ad. anse
stralfräntor olämpliga, vilja stifta en särskild lag för Fabrikören
Soldin, anser jag för min del vara oformligt. Den sorn
gjort sig skyldig lill straffränta, efter nu gällande författningar,
den bör henne äfven betala; ty om R. o. Ad. förklarar, alt
den ene eller den andre bör derifrån undantagas, sä inser jag
icke något skäl, hvarföre icke alla Disconteus gäldenärer borde
derifrån befrias, samt advocatfiscalen och ombudsmannen i
Disconten med detsamma förständigas att inställa alla lagsökningar
som angå öfverräntor. Detta kan likväl icke vara meningen,
och dä bör man väl iakttaga de författningar som gälla.
Att R. o. Ad. likasom de öfriga Stånden beviljat afskrifning
af stralfräntor och andra räntor för fattige och nödställde personer,
det är en annan sak. Men att från straffräntor befria
den som icke befinner sig i sådan belägenhet, skulle efter min
förmening icke vara rätt. Innan man säger, att den ifrågavar.
personen bör befrias, emedan han genom borgen blifvit lidande
pä en annan, så bör man ihågkomma den gamla regeln, ”att
den sorn går i borgen, han går i sorgen.” Alt förklara den,
som går i borgen för en annan, icke skola hädanefter hafva
någon ansvarighet, vore detsamma som förklara, att Disconten
icke mera skulle hafva någon säkerhet, och sådant borde aldra
minst yrkas af den främste bland Disconteus Directeurer.
Hr Rosenblad: Jag fiir min del har hvarken föreslagit ej
eller ämnar jag föreslå straffräntans afskaffande, ty lika med
Hr Bildt tror jag densamma vara ett behöfligt band pa den oordentliga
låntagaren; men jag får deremot förklara, att om
för framliden dylika fall skulle inträffa, der en person befinner
sig i de förhållanden, som den siste talaren här förmodat, så
skall jag med min röst bidraga till ofvannämnde räntas eftergift.
Det är icke derföre, att Fabrikör Soldin gått i borgen
för en annan, som jag yrkar straffräntans afskrifning för detta
tillfälle, utan sker detta derföre alt den person, som af lagen
var satt alt förvalta hans egendom, utan hans förvållande förskingrat
densamma. Då nu dessutom Bancodisconlen återfått
icke blott hela capitalet af båda länen, utan äfven återfår den
318
Den 16 November e. m.
fulla lagliga lantan derå, hvilket allt den mahanda annars förlora!,
enär medlen tillhöra bemälde Soldins hustru, sä tror jag
en billighet linnas ali i delta fall för honom göra ett undanlag.
Propus, lill bifall å Utsk:s utlåt, blef härefter framställd
samt besvarad med starka ja, blandade med åtskilliga nej, hvarpå
ja förklarades hafva öfverröstat nej.
Föredrogos och biföllos BaucoUtskrs d. 9 dennes f. m. på
hordet lagda uliål:n.
N:o 20, i anledn. af Riksdagsfnllm. Fredrik von Zweighergks
motion om älerbekommande af ett hos honom för Bankens räkning
uttaget penninge-belopp; samt
N:o 21, i anledn. af väckt motion, att fastighetslån, som pä
complette lånchandlingar i Banken beviljats, måtte utgå, äfven
i händelse låntagaren skulle aflidit förrän lånet hunnit utfalla,
eller Banken åtminstone till förbindas att ersätta kostnaderne För
länelia nd linga roes anskaffande.
Vid förnyad föredragning af Stats- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.Utskis d. 13 dennes f. m. pä bordet lagda utlåt. N:o 2, i
anledn. af väckt fråga, att Calmare län mätte i 2:ne landshöfdingedömen
fördelas, hlef detsamma af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Ulskms d. 13
dennes f. m. på bordet lagda utlåt. N:o 3 i anledn. af väckt
motion om rättighet för rust- och rotehållare i Barne, Wiste,
Åse och Kållands m. fl. härader i Skaraborgs län, att erhålla
utsyning å närmast belägne kronoskog för knekteslugors uppbyggande.
Hr af Ström, Israel Adolph, anförde skriftligen:
Utsk. har ganska sanningsenligt bevisat, alt sökanderne icke
ägde någon laglig räll till den utsyning från kronoparkerne,
som de begärt; men Utsk. har icke haft kännedom om, alt K.
M. och Kronan redan frän kronoparken i Skaraborgs län afslätt
skog och mark åt Skaraborgs läns innevånare till en betydlig
sträcka, så att om desse dem ti lfaI Ine parkdelar riktigt
sköttes, skulle de hafva tillgång pä skog håde till soldatstugor
och andre hellof, utom hvad de kunde hafva haft pä egna
ägor; men i st. för att sköta och vårda egne skogar anse
de mycket vigare att fä tillgripa den skog, som på Kronans
bekostnad blifvit sådd eller omvårdad. Del ligger en
stor inconseqvens deruti, att ena dagen begära den förvaltande
skogspersonalens afskcdande, och den andra begära attia
draga fördel af den skog som af densamma blifvit frälsad undan
Förstörelsen eller af den uppdragen. R. St. begärde vid
1823 års riksdag, att K. M. täcktes vidtaga sädaue åtgärder,
att Kronans och det allmännas skogar mätte blifva förvaltade
pä ett mera ändamålsenligt sätt, så att de kunde äga framlida
Den 16 November e. m.
31!)
beslånd under det de skördades i man af tillresten. K. M. biföll
denna Ständernas begäran, ett skogsinstitut inrättades, för
att dana skicklige skogsförvaltare och en mönstring företogs
med alla kronoparkerne i Riket, hvarvid alla till skogsfångst
berättigade uppmanades, alt vid all vidare talans förlust göra
sine anspråk gällande. Desse anspråk blefvo så stora och så
manga, att Kronan måste afstå J af kronoparkerne, öfver hufvud
räknadt, oell i Skaraborgs län 60,10!) tunland af 79,561,
hvarigenom kronan endast lick 19,452 tunland i behåll. Det
var också en nödvändig sak alt göra denna utbrytning och afvittring,
fiir att sedan efter rationella grunder kunna få sköta
de behållne delarne, ty ägoblandning lägger svåra hinder i en
skogs rätta behandling. Genom den förvaltande skogspersonalens
Ilil, ihärdighet och omtanka hafva desse behållne skogsdelarne
kommit i en god växtfart, dä deremot de afslådde delarne
äro dels aldeles uthuggne, dels nära pä att blifva det. Att
Kronan icke behöll för sig de bästa delarne och afstod de sämste,
derpå kan jag åberopa ett ojäfakligt vittne, som intager
högsta platsen i detta bus, och vid hvars sida jag genomvandrat
alla i Skaraborgs län varande kronoparker, och vill nu
blott påminna om den | mils långa afbrända skogssträckan på
Kinneskogen, der endast hvilbräuda stenar på svart botten visade
sig för ögat, sä långt man kunde se, år 1825, meri som nu
är beväxt med den tätaste och vackraste ungskog man kan önska,
dä deremot de utanför gränsorne afslådde delarne äro kalhuggna
eller föga skogbärande. Samma förhållande var med
Baraskogen, Edsmären och Mösseberg, som förr burit vacker
skog, men voro dä alldeles skoglöse, och nu fiirst börja åter
uppväxa. Om jag för ett ögonblick supponerade, att de frälsta
delarne af kronoparkerne upplätos åt de skoglystne, månne det
skulle dröja länge innan desse äfven vore spolierade, och hvar
sknlle sedan skog fås. Nu deremot kan skog fä köpas från
kronoparkerne för ett ganska lågt pris, på de störste för blott
1 sk. kubikfoten, det vill säga för en timmerstock 16 sk., och
detta är väl bättre än att få den för intet några år och
sedan icke kunna fä den för hvad pris som helst. Jag vill äfven
utbedja mig fä fästa H. R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå,
att K. M. aldrig begärt något anslag af Staten till skogarnes
upphjelpande eller lill löner ål skogsstalen, utan denne har fält
tråka igenom läroåren med de små löner, som bestodo af 10,
50, ända till 200 r:dr, till dess skogarne kunde gifva någon afkastning,
dä deras löner blefvo förhöjde. Skulle nu skogvarorne
ulleinnns utan betalning, så mäste R. St. göra anslag till
atlöningen, eller om det faller sig lättare, gifva rothållarne ersättning
för hvad de trott sig hafva mistat, men ej i rättan tid
bevakat; men att bryta den nu införde goda ordningen, insläppa
utsyningstagare i kronoparkerne, hvilka skulle vilja plocka ut
de bästa träden der de funnos och sönderrifva hvad som med
mycken möda blifvit iorduingstäldt, det skulle vara att öfverändakasta
hvad Ständerne en gäng förut af K. M. begärt och som
320
Den 16 November c. m.
K. M. beviljat samt skulle nedsätta oss ganska lågt i utländska
skogshusbällares tycke, hvilka med forskande blickar följa vår
skogshushållning oell hittills i de mest lästa skogsjournalcr hafva
lofordal Konungens vidtagne åtgärder med kronoparkerne, men
skulle snart föra ett annat språk om yxan lössläpptes till skogarnes
förstöring och den goda ordningens upphäfvande. .lag
voterar för afslag ä motionen.
Frih. Cederström, Jacob: Hr af Ström har redan så fullständigt
upplyst förhållandet med kronoparkerne, att jag dervid
icke har något hufvudsakligt alt tillägga. Den tillstyrkan, att
från parkerne utlemna timmer utan försäljning bör af K. St. nu,
likasom i hvarje fall afstyrkas, emedan enda sättet för desse
parkers framtida bestånd just är, att de skogsefleeter, hvilka
genom trakthuggning eller s. k. gallring årligen uppkomma, användas
lill skogens vård och nya planteringar. En rubbning
härutinnan skulle vara förstörande och helt och hållet upplösa
det system, sorn för närvar, vid skogshushållningen gjort sig
gällande, hvarföre jag yrkar afslag ä Ulsk:s betänk.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Då jag inom Ulsk. biträdt
detta betänk., anser jag mig skyldig förklara de moliver,
på hvilka Utsk: byggt sitt tillstyrkande. Vid genomgående af
till ämnet hörande handlingar helans visserligen, all K. M. vid
förliden riksdag afslagit en underd. begäran i enahanda syftning,
äfvensom att skälet till detta afslag då var, att de häradsbocr, som
önskade fä begagna skogen till uppbyggande af soldattorp, påyrkade
detta såsom en rättighet, till hvilkens medgifvande, såsom
varande hvarken sannings- eller lagenlig, K. M. ieke fann sig
befogad ; men å andra sidan fann Utsk. äfven, att desse rust- och
rotehållarnes knekte-conlracler ursprungligen varit grundade på
rättigheten att fä utsyning till sina soldattorps uppbyggande,
fastän sedermera genom en convention emellan Kronan och rotehällarne
(om jag minnes rätt var det endast rolehållnrne)
desse sednare blifvit befriade frän den dem åliggande skyldighet
att uppbygga soldattorp, mot afstående frän all vidare rättighet
till utsyning samt mot förpligtande alt i st. f. torp gifva
soldaten dal. s:mt såsom hushyra eller och hysa honom inom
gården. Dessa contracter stå ännu qvar, och det är visserligen
sant, alt dä rolehållnrne sålunda afsagt sig en rättighet
emot en annan, hafva de iugeu bestämd juridisk rätt till eli sä
beskalfadt yrkande, som det nu ifrngavar.; men dä desse rotehållare
ändock de facto blifva skyldige att hälla torp åt soldaten,
emedan de eljest ej äro i stånd att anskaffa någon sådan,
och dä sålunda den nu lefvande generationen af rotehållare hafva
sig en skyldighet ålagd, som den föregtde generationen sig
afsagt, så faun Ulsk. en slags billighet vara, att medgifva sökandena
den rättighet, att gå in till K. M. med und. begäran,
det Han af gunst och nåd täcktes dem bevilja, alt, om skogens
tillgångar del medgdfve, få utsyning till nödige soldattorps upp
-
Den 10 November e. m.
321
byggande. I min tanka är detta betänk, så oskyldigt som möjligt,
enär det i alla fall skall komma att bero af K. M. alt bedomina,
huruvida skogens tillgångar medgifva en dylik utsyning
eller ej, i hvilket sednare fall de sökande naturligtvis få afslag
å denna deras anhållan. Måhända hade äfven det lämpligaste varit
att direct hafva vändt sig till K. M. med denna anhållan.
Mig är det naturligtvis likgiltigt, jag har blott velat nämna detta
upplysningsvis, såsom innehållande de grunder, hvarpå Utsk.
till den del, som af betänk, synes, har bifallit bemälde rotehållares
ansökning.
Frih. Cederström: Rotehållarne hafva verkligen i enskild
väg sökt göra sinn förmenade rättigheter hos K. M. gällande,
och K. Kammareollegium har gifvit ett ganska fullständigt
utlåt, i frågan, hvarigenom det visat sig, att Konung Carl
XI väl skänkte rotehållarne utsyning frän skogarne till de första
soldattorpens uppbyggande, men att det ock stannat dervid.
När man således icke kunnat lyckas i enskild väg, så kommer
man lill lt. St. med begäran, att desse skola lill K. M. ingå
med en und. önskan, som man kallar oskyldig. Men är det väl
billigt, alt R. St. skola komma fram med dylika önskningar?
Manne icke desse rotehållare fä sörja hvar och en för sig och
i det fallet stå i samma cathegori som de öfrige? Jag anhåller
ännu en gång om afslag ä betänk.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: För mig vill det synas
såsom ganska billigt, att rotehållarnes nu gjorda anhållan bifalles.
Hr von Rosen har redan ådagalagt, huru det rörhäller sig
o o ■ n
med den juridiska rätten i frågan, att nemi. någon sådan icke
absolut linnes, äfvensom att rotehållarne äga att välja emellan
tvenne alternativer, antingen att lemna den obetydliga summan
af l.j dal. sant i hushyra ät soldaten, eller ock all inqvartera
honom i deras egna hus, och att på denna räkning rättigheten
till utsyning blifvit dem fråntagen. Men då nu, såsom redan
blifvit upplyst, det är omöjligt alt pä dessa villkor fä någon
soldat, sä blifver rättigheten att medelst 1^ dal. s:mt befria sig
frän uppbyggande af torp rotehållarne de facto afskuren, hvaremot
deras skyldighet att hälla hus i hela dess vidd qvarstår,
oaktadt den förmän blifvit dem fråntagen, som skulle compensera
denna skyldighet. Det tyckes sålunda vara billigt, att då
de icke kunna begagna sig af den rättighet de äga, de åtminstone
mä komma i åtnjutande af den de förlorat.
Hvad som blifvit sagdt om kronoparkernas oförmåga att
tåla vid en sädau utsyning, som den nu ifrågavar., förefaller
mig ganska oväntadt, enär uppbyggandet af några soldattorp
omöjligen mätte kunna medtaga en så enorm mängd af skog,
att desse parker deraf skulle förstöras; och dessutom skulle det
ju bero af K. M:s nåd. pröfning, huruvida utsyning kunde leranäs
eller icke? Hvar är dä faran för skogens bestånd?
, 4 H. 41
322
Den 1C November e. m.
Den grundsats som yttrades, att det vore hardt, när parkerne
nu kunna lemna något virke, alt rotehållarnc då skola
komma i åtnjutande deraf, synes mig särdeles paradox; ty hvad
är väl meningen och bestämmelsen med dessa parker, annat än
att de skola lända det omliggande landet till nytta? och närde
nu verkligen kommit i det skick, att de kunna uppfylla denna
bestämmelse, är det då sä påkostande att detta sker, och helst i
elt fall, der nyttan skulle komma att tillskyndas icke blott den
enskilde utan äfven Kronan, emedan det vore soldaten, som deraf
skulle hafva den egentliga fördelen? Icke mätte det vara
med billighetens fordringar öfverensstämmande, att vilja sätta
soldaten på den förknappning af 1^ dal. s:mt, hvilken enligt lag
skulle tillkomma honom såsom vedergällning mot mistuingen af
cn enskild bostad, och ej eller alt de facto tvinga rotehällarne
lill uppoffringar utöfver lag, när missförhållandet så lätt kan
hjelpas; och det synes mig derföre vara i yttersta måtto skäligt,
att, den af rotehällarne nu gjorda anhållan af R. St. biträdes.
Att det icke i enskild väg lyckats dem att vinna denna
deras önskan kommer sig troligen deraf, alt deras ansökning
varit tvungen att först passera skärselden af K. Kanimareoll.
och alt derigenom K. M:s öra blifvit dem frånvändt. Om de
således nu vände sig till R. St., förefaller mig detta både naturligt
oeh rätt.
Ilr von Hartmansdorff, A u g.: Den enda som här förut
talat i samma mening, som Hr Gripenstedt, nemi. Hr von
Rosen, började med en förklaring, alt efter den undersökning,
som Utsk. i delta ämne gjort, hade man funnit, att ifrågavar.
personer sanningsenligt ingen rätt hade. Den som icke har någon
rätt, den kan icke eller göra andra anspråk än på nåd.
Ar nu detta fall så beska lia d t, att nåd hör gä förrätt? Hr Gripenstedt
säger, att när nytta kan på Kronans parker beredas åt
rust- och rotehällarne, så bör hon dem äfven lemnäs. Detta
låter godt nog; men första frågan är väl, om desse parker då
kunna underhållas i deras goda skick? Sakkunniga män påslå
alt det ej later sig göra under annat villkor, än att de inkomster,
parkerna gifva, användas till deras underhåll. Skulle man
nu behandla Kronans skogar så, att man först sparade dem några
år, men så snart de kunde bära sig genom sin egen omvårdnad, man
läte dem gå lill sin undergång, så vore dermed ingenting annat
vunnet, än förändring, men ingalunda någon förbättring. Den
siste talaren har äfven sagt, alt Konungens öra blifvit sökanderne
frånvändt, derigenom att ansökningarnc måste gå genom
skärselden Kammarcollegium. Del är beklagligt, att en ansökning
icke är bättre grundad, än alt hon förlorar sitt värde när
bon underställes collegiernes granskning. Om så är, borde R.
St. vara något sparsammare med deras recommendationer. När
en sak icke är sä god, att hon kan beslå pröfningen i embetsverken,
så är det en stor dristighet att vilja anse henne god
nog för att vinna Ständernas föremäle; ty desse borde väl va
-
Den i C November e. m.
323
ra nogräknade nied sina ord, om de vilja ål dem bibehålla något
värde. Här är sagdt, alt det vore billigt bevil ja den gjorda
anmärkningen. I det fallet behöfva ju icke R. St. vara förespråkare,
ty billigheten talar för sig sjelf, och K. M. fäster
helt säkert mera afseende på sak än personer. Men jag hemställer
lill R. o. Ad. huruvida det vore passande, alt, när K.
M. afslagit saken den 26 Jan. d. å,, R. St. skulle nära 8 månader
derefter förnya samma anhållan? Om R. St. hade afslagit
en K. propos. oell Konungen förnyade henne inom berörde lid,
hvad skulle R. St. säga derom? Ulan tvifvel funne de det vara
mindre lämpligt liandladt emot deni. Bör man då ieke äfven
hafva den aktning för konungamakten, att man icke oupphörligt
säger om detsamma, sorn en gång blifvit afslaget? Jag förenar
mig med de Hrr Ledamöter, som yrka afslag å betänk.
Hr af Ström: Jag vill endast påminna derom, att det
var R. St. som vid 1823 års riksdag hos K. M. begärde, att
en ny reglering i afseende på skogarnc skulle ske, på det att
desse skulle sättas i skick att kunna frambringa någon skog.
R. St. hegärde dä äfven, att den skog, som kunde frän parkerna
aflemnas, skulle på auction försäljas samt medlen deraf insättas
i Slatscont., till bildande af en cassa för skogarnes förbättring
samt jägcribetjeningens underhåll. Skola väl nu R. St.
taga sina ord tillhaka? Det är icke sä Hilt att taga tillhaka, då
fråga är om skogshushållning, der del fordrar sina 100 a 120
år för alt komma till målet. Blifver man då stäfjad, så ledsnar
man, alltsammans förfaller och af R. St:s eget verk blifver
intet. För resten hvad sjelfva saken beträffar, sä voro, såsom
bekant är, vid den tid då ofvannämnde reglering företogs, en
stor del skogar dels ulhuggne, dels afbrända. Skog vexer icke
sä fort, så alt ganska få af desse parker äro ännu, efter en 15
a 20 års förlopp, i skick att kunna lemna något limmer; men
då på de stora skogarne timret säljes lill 1 sk. kubikfoten d. v. s.
16 sk. för timmerstocken, så tyckes det i alla fall ej vara svårt
för rotchållarne alt köpa virke till soldattorpens uppbyggande,
hvarför jag förnyar min anhållan om afslag å betänk.
Hr Gripenstedt: Jag utbeder mig det H. Ståndets öfverseende,
att jag ännu några ögonblick nödgas begära dess uppmärksamhet.
Här bar blifvit sagdt, alt en begäran, som icke
kunde tillvinna sig auetoritetens understöd, vore icke behörig,
och att en sådan pröfning skulle bäst visa dess billighet och
rältsenlighct. Jag må då säga, att härvid kommer det an på
beskaffenheten af den aucloritet, som pröfvar. Första villkoret är
att den skall vara opartisk, men jag tror för min del, alt K.
Kammarcoll., väl till personerne, men icke såsom en persona
moralis betraktad fullkomligt är så i denna sak; ty såsom varande
ett ombud för Kronans rätt, är det naturligt att der måste
ligga en tendens till njugghet emot hvar och en, som på dess
bekostnad begär något. Hvad som här vidare blifvit anfördt om
Kronans parker och den långa tid, som åtgår för att sätta de
-
324
Den 16 November e. m.
samma i skick, medgifver jag fullkomligt; livar och en som har
något begrepp om skogshushållning känner detta förut; men om
man behagar att genomläsa betänk, så finnes det tydligt, alt
den der gjorda anhållan icke är ovillkorlig, ulan alltid med förbehåll:
”silvida kronoparkerna det tillåta” etc. etc. och alla de
betänkligheter mot förslaget, som skulle rättfärdigas af de yttrade
farhågorna, torde således vara helt och hållet chimäriska,
enär den grund hvarpå de hvila ej existerar. Slutligen måste
jag yttra några ord ang:de det af IIr von Ilarlmandsdorff framställda
skäl, nemi. att det vore mindre grannlaga och passande,
alt då K. M. för så kort lid sedan afslagit en anhållan i enahanda
syftning som denna, om R. St. nu förnyade densamma.
Afven detta torde alldeles förfalla, om den värde talaren täcktes
besinna, att det nu icke mera är samma sak, hvarom frågan
är. Hr von Rosen bar redan upplyst, att denna rust- och
rotehållarnes ansökning förra gången var ställd i form af en dem
ovillkorligen tillkommande rättighet, då den nu deremot blott
innefattar en begäran, att hvad de åstunda, mätte dem af gunst
oell nåd beviljas. Det är klart, all man ganska väl kan afslä
en sak, som packande begäres, och likväl vara benägen all bifalla
densamma, framställd i form af en anhållan.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag tror mig hafva sett
denna fråga från en sida, som ännu icke af någon talare blifvit
framställd, och som jag tror mig kunna kalla den moraliska
sidan. Enligt min förmening skulle det nemi. vara att
uppmuntra dem, som missvårda sin egen skog, om tillåtelse
dem medgåfves, att å Kronans skog, i samma mån den binner
tillvexa, erhålla utsyning. Hvar och en klok bonde hugger icke
på egen skog; lian hugger genia pä andras. Mea får lian
förmånliga tillfällen att sälja sin egen skog, så söker han alt
på allmänning få utsyiiiug. När nu för tiden aristocratien e
genlligcn
ligger bos de ^idelarne af Svenska befolkningen, och
bönderna hafva kommit lill den grad af klokhet, att de någorlunda
väl sköta sina affärer, bör man väl dä äfven visa dem
den vägen, att vid skogsliushälluingsfrågor söka alt plundra fält
som äro kala? Jag ifrar för afslag å betänk.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: I afseende på
den juridiska rätten i frågan, har af Hr von Rosen, som är ledamot
af ötsk., blifvit upplyst, att någon sådan icke finnes. Vidare
har Hr Presidenten i K. Kaminarcoll. lemnat den upplysning,
alt det blott var till de första soldattorpens uppbyggande,
som de äldsta knektecontracten innehöllo rättighet till utsyning.
Att åter under närvar, svåra förhållande i afseende pä
tillfällen till förtjenst, det skulle vara svårt att anskaffa soldater,
kan jag omöjligt antaga såsom ett factum ; ty utom dessa
härader i Westergöthland, finnas stora slättland i Sverige, der
det är vida svårare om skog och denna följaktligen mångfaldigt
dyrare, men detta oaktadt har mig veterligen icke någon klagan
öfver svårigheter alt skaffa soldater derifrån försports. Af
Den IG November c. m.
325
alla dessa skäl, och då dertill kommer, att skogarnes vård är
en hufviidsak för landet att uppmuntra, får jag förena mig med
de Hrr ledamöter, hvilka yrka afslag å betänk.
Uppå härefter af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., först lill
bifall och sedan lill afslag å Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.
Ulskts förevar, utlåt., framställd propos., blef detsamma af R.
o. Ad. afslaget.
Föredrogs och biföllos Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Ulsk:ns nedannämnde d. 13 dennes f. m. på bordel lagda ullåt:n.
N:o 4, ang:de inköp och utdelning af ett antal exemplar
utaf Svenska Fornskriftsällskapets handlingar; samt
N:o 5, i anleda, af väckt motion om rättighet för vissa
hemman i Färentuna härad af Stocholms län alt erhålla årlig
utsyning å en Kronans park.
Då nu föredrogs Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ns
d. 13 dennes f. m. på bordet lagda utlåt. N:o 6, i anledn. af
väckt motion om uppmuddring af sundet vid Södra Stäket, yttrade
sig:
Frih. Cederström, Anders: Ehuru Ulsk. något knapphändigt
alfärdat min motion, vill jag likväl icke yrka någon
återremiss af densamma, enär della troligen icke skulle tjena
till något. Jag gör det så mycket mindre, som jag tror mig
veta, att Stockholms handelscorps på en annan väg söka komma
till det af mig äskade resultatet.
Propos. till bifall å Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ns
utlät. N:o 6 blef härefter framställd och af R. o. Ad. med
ja besvarad.
Föredrogs Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ns d. 13
dennes f. m. på bordet lagda utlåt. N:o 7, i fråga om en lånefond
till jordbrukets förkofrande.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr., anhöll att detta utlåt,
ytterligare matte få hvila på bordet; men då icke någon af
Ståndets ledamöter hördes deruti instämma, förklarade H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, att ytterligare bordläggning ej finge äga
rum; hvarefter
Hr Liljenstolpe yttrade: Jag anhöll att detta betänk,
malle få hvila på bordet, emedan jag nu icke är i tillfälle att,
såsom jag önskat, kunna utreda frågan. Jag skulle tro, alt
denna motion egentligen och hufvudsakligast hade bort tillhöra
BancoUtsk:s behandling, enär den åsyftar ökande af Bankens
lånefond; den har likväl endast blifvit remitterad till Statssamt
Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:n. Utskotten säga, att så många
utvägar finnas för landtbrukaren alt erhålla lån, såsom t. ex.
i Banken emot inteckning i fastighet, s. k. odlingslån äfvensom
andre aijjorlissemcntslåu. Jag har för detta ändamål gjort mig
326
Den 16 November e. m.
underriiltad i Banken af vederbör, tjenstemän derstädes och erhållit
de upplysningar, att för närvarande och sedan lång tid
tillbaka har man ej kunnat erhålla dylika lån på mindre än 2
år, från den tid, då ansökningen inkommit. Jag anser det således
icke vara så lätt för landtbrukaren, som Ulsk:n sig föreställt,
att anskaffa medel till jordbrukets förkofrande. Omkostnaderna
derför äro så betydliga och omvägarne, särdeles i afseende
på odlingslånen, så vidlyftiga och tidsutdrägtiga, att
man ganska väl torde kunna applicera det gamla ordspråket:
all ”medan gräset gror, så dör kon.” Jag vågar således anhålla
om ålerremiss af detta betänk., med anhållan tillika, att
detsamma måtte af BancoUtsk. blifva bchandladt i förening med
Stals- samt Ekon.Utsk:n.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag får den
äran upplysa, att BancoUtsk. blifvit så väl undfägnad! med motioner
i enahanda syftning med denna, att, utan all afsaknad,
denna enda kan gå bort. Om vid frågan om bancolåns beviljande,
en motion mer eller mindre till Utsk. inkommit, så hade
detta sannerligen icke gjort något till saken. Jag ser för min
del således icke något skäl, hvarför B. o. Ad. ej skulle bifalla
Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ns betänk.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Då StatsUtsk. hade detta
betänk, lill öfverläggning, fann det, att jordbrukaren redan har
utvägar till låns erhållande af de tillgångar, som R. St. för
dem bestämt. Banken lemnar odlingstån och bancolån, äfvensom
Riksg.cont. förskjuter medel till större företag. Men då nu de
tillgångar, som Staten för delta ändamål äger, äro så anlitade,
att icke några vidare penningar finnas, att för detsamma disponera,
så fann sig Utsk. deraf föranlåtet att afstyrka motionen,
till hvilken åtgärd jag äfven anhåller om R. o. Ad:s bifall.
Frih. Cederström, Jacob: Banken har redan så be
tydliga
capitaler fästade vid jordbruket, och hvilka så långsamt
åter till Banken inkomma, att denna del af dess utlåningar tilläfventyrs
är den farligaste i afseende på realisationens vidmakthållande.
Enligt min förmening bör således hvarje tillökning
i delta afseende af R. St. afslås, så vida R. St. icke kunna
komma i tillfälle att från Banken skilja allt sådant. Jag tillstyrker
bifall lill betänk.
Uppå härefter framställd propos., biföll R. o. Ad. Slatssamt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ns utlåt. N:o 7.
Vid förnyad föredragning biföllos Stats- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.Ulsk:ns d. 13 dennes f. m. på bordet lagda ullåt:n:
N:o 8, i anledn. af väckt motion om en extra provineialläkarcs
anställande för Södertörn; samt
N:o 9, i anledn. af väckt motion om uppförande af en
brygga vid Blockhusuddstull, eller om rättighet för mindre far
-
Den 16 NoTember e. m.
327
koster att vid tullkammaren i Stockholm erlägga hamnumgälder.
Föredrogs Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d. 13
dennes f. m. på bordet lagda utlåt. N:o 10, i anledn. af väckt
motion om inköp för Statens räkning af framlidne Amiralen
Guslaf af Klints sjöcharlverk.
Ilr Rå fel t, Anton, uppläste den af Frih. Hamilton vid
betänk, fogade reservation, hvarefter Hr Råfelt muntligen fortfor:
Utom det att jag anhåller få instämma i den nu uppläste
reservationen, ber jag få tillägga, att det icke finnes någon
sjöstat i hela verlden, som icke har sitt eget sjöcharlverk.
Dessutom, då enligt det värderingsinstrument, hvaraf StatsUtsk.
haft del, men som jag icke anser mig böra här uppläsa, emedan
det innehåller en mängd speciella uppgifter, det verkliga
värdet af berörde sjöchartverk, efter en ganska låg beräkning,
uppgår till 8,400 r:dr utöfver hvad för detsamma blifvit äskadt,
så anhåller jag, att den af Amiral af Klints arfvingar äskade
summan, nemi. 50,000 r:dr, mätte af R. St. beviljas, alt, utan
särskild beräkning af ränta, under loppet af 3:ne är, utgå med
16,066: 32. om året.
Jag anhåller på denna grund om återremiss af betänk.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer i den af Hr
Råfelt gjorda tillstyrkan, med den ändring likväl, att R. o. Ad.
genast måtte fatta sitt beslut, att inköpa det omförmälda sjöchartverket,
samt alt en inbjudning mätte de öfrige Stånden
meddelas, att uti detta beslut sig förena. Denna fråga är, enligt
min förmening, af en ganska stor nationel vigt. Det händer
nemi., att om dessa plåtar komma från Sverige, så torde,
efter ett sekels förlopp, sjelfva chartonia blifva ganska dyrköpta,
eller skall man dä blifva nödsakad att copiera dem på
nya plåtar från gamla chartor, hvilket icke häfver sig så lätt.
Frih. Hamilton, Hugo, Förklarade sig instämma med
Frih. Cederström.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Förekommen af Hr
Råfelt uti önskan att få Frih. Hamiltons reservation uppläst,
får jag nu endast anhålla, att uti densamma i allo mig förena.
Jag gör det så myckel hellre, som jag förmodar, att skälet till
Utsk:ns afstyrkande af inköp utaf detta så allmänt berömda arbete
endast är att finna deruti, att K. M. icke i nåder härom
täckts framställa propos.; och anledn. lill K. M:s nåd, svar med
afslag å Förvaltningens af Sjöärendena förnyade und. hemställan
om nådig propos. lill R. St., rörde anslag lill inköpande
af ifrägavar. chartverk, synes mig uteslutande vara den, att
K. M. icke velat, ”då några för ändamålet disponibla tillgångar
icke funnos”, för ett sådant inköp, hos R. St. ”nu äska erforderliga
medel.”
Att detta arbetes inköpande icke torde vara stridande mot
328
Den 16 November e. m.
K. M:s nåd. vilja, torde man alltför val kunna sluta af Dess
nåd. bref af d. 10 Sept. 1840, deruti K. M., på uti förevarande
betänk, upptagna skäl, väl icke pröfvat lämpligt, att vid dåvarande
riksmöte föreslå R. St. nämnde sjöchartverks inlösen för
Statens räkning; ”men uppdragit åt Förvaltningen, att med Capitaiuen
af Klint afsluta contract om detsammas fortsättande intill
nästpåföljande riksdag1’ etc. Jag vågar alltså vördsammast
instämma uti hvad af Hr Frih. Cederström blifvit föreslaget —
och att, till vinnande deraf, nu föredragna betänk, må varda
återremitteradt.
Hr Råfel t: I händelse icke 69 § Reg.F. lägger något hinder
deremot att, på sätt Frih. Cederström föreslagit, nu genast
fatta ett beslut, så har jag ingenting att deremot invända.
Hr von Schantz, Carl Jacob: Fullkomligen erkännande
billigheten deraf, att det finnes ett chartverk öfver vära
kuster, skulle jag dessutom tro det vara en glömska, så väl
af nationens heder som af den tacksamhet man är skyldig dea
person, som offrat hela sin lefnads bemödanden för utarbetandet
af detta chartverk, om nu detsamma för en ringa penning skulle
gå ifrån oss till ulländningen. Väl äro tillgångarne små, men
icke äro de så trånggångne, att möjlighet ej skulle finnas att
anskaffa summan. Jag tillstyrker derföre vördsamt, att 11. St.
mätte bifalla, att denna samling inlöses såsom ett dyrbart minne
af den man, som mer än i ett fall sökt att hedra Sverige.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: StatsUtsk. fann visserligen,
alt det bade varit önskligt att kunna bifalla Gr. Löwenhjelms
motion i delta hänseende, och Uisk:s ledamöter saknade
icke eller tacksamhet mot den man, som författat detta sä nyttiga
chartverk; men Utsk. fann derjemte, att enär Konungen
icke blott undvikit alt begära anslag till inköp af nämnde verk,
utan tvertom afslagit en af Förvaltningen af Sjöärendena derom
gjord framställning, så trodde Utsk. sig vid sådant förhållande
icke för närvar, böra inleda Staten i detta köp, då man äfven
å en annan sida hade svårt att uppsöka tillgångar dertill, så
vida andra anslag, hvilka voro i fråga, skulle kunna beviljas.
Jag erkänner visserligen, all det var påkostande att nödgas biträda
detta Utsk:s tillstyrkande; men dä man ägde förhoppning
att härigenom icke någon egentlig skada eller förlust för Staten
skulle uppkomma, emedan man hade anleda, förmoda, alt dea
person, som nu äger detta verk, på samma villkor och mot samma
förmåner som dess företrädare, skulle behålla detsamma
åtminstone någon tid, så var del kanske icke ur vägen, alt afvakta
en bättre lid för detsammas inköp, då tillgångarne vore
närmare till hands. Skulle R. o. Ad. finna att tillgångar icke
saknas, samt att det är af behofvet £>akalladt, att genast inköpa
verket, så har jag visserligen ingen ting deremot, men skulle
tro, att det i sä täll vore nödigt alt återremittera utlät, lill
StatsUtsk., som i alla fall skall framskaffa peuningarne.
Hr
Den 16 November e. m.
329
Hr von Hartmansdorff, Au g.: I sak är jag af deras
mening, sorn önska alt medel måtte utfinnas till detta chartverks
inköp. Jag inser visserligen de betänkligheter, som kunnat
förekomma hos Konungens rådgifvare, att begära medel för
sådant ändamål, enär icke Statens mera trängande behof kunnat
i andra hänseenden fyllas. Jag inser jemväl svårigheten
för StatsUtsk. alt i delta fall anskaffa medel, enär penningar
behöfvas till så många särskilda föremål. Men en utväg faller
mig in, för att anskaffa de 50,000 r:dr som behöfvas. StatsUtsk.
har åt en annan inrättning, Nya Elementarskolan, för
hvilken jag högeligen intresserar mig, föreslagit nyssnämnde
summa; men de öfrige Stånden hafva återremitterat frågan på
ett sätt, som gör alt jag befarar, det berörde inrättning alldeles
icke kommer i åtnjutande af de 50.000 r:drne. Skulle så
illa vara; finnas dessa penningar i behåll, och om skolan har
sä svåra medtäflare, att hon genom deras bedrifvande förlorar
det i fråga var. anslaget; så, och enär det berömda chartvcrket
icke har några medtäflare eller afundsmän, önskade jag, att det
genom berörde medel bevarades åt fäderneslandet. Att R. o.
Ad. nu genast skulle besluta något sådant, anser jag stridande
emot 69 § Reg.F., emedan fråga är om ett statsanslag. Jag
förenar mig derföre med Hr Råfelt och andre ledamöter, som
yrkat återremiss.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåge de emot Stats- samt Allm. Resv.- o. Ekon.Ulsk:ns utlåt.
N:o 10 gjorde anmärkmr föranleda lill samma ullät:s åter
remitterande.
Ropades ja.
Föredrogs och bifölls LagUlsk:s d. 13 dennes f. m. på bordet
lagda betänk. N:o 23, i anleda, af väckt motion, ang:dc
förhöjning af ansvaret för åverkan och ohägn m. m.
Föredrogs LagUtsk:s d. 13 dennes f. m. på bordet lagda
betänk. N:o 24, i anledn. af väckt fråga, ang:de förändring i
7 § och upphäfvande af 8 § uti Jordab:ns 16 cap.
Frih. Cederström, Thure Fredr.: Då, på sätt jag
förut yttrat, jag anser det vara föga väl betänkt, att för närvar.,
då man har att förvänta antagande utaf ett nytt lagverk, verkställa
partiella lagförändringar, med mindre än att desamma
äro af behofvet högst påkallade, får jag för min del påyrka
afslag å LagUtsk:s förevar, betänk., emedan jag icke kan finna,
att stadgandet i 7 § 16 cap. Jordab:n, att jordägare, som träffar
pä vägen rymmande landbo, äger att honom återföra, är i
någon mån vådligt. Det är visserligen icke tillåtet för husägare
i stad alt återföra en hyresgäst, som söker rymma; men
man hör dervid besinna, att det är stor skillnad mellan städja
4 H. 42
330
Den 16 November e. ra.
å landet och hyra i stad, enär hyror i städerne hetalas qvartaliter
Förut till husägarne, hvilka svårligen böra förlora något
om försigtighet iakttages, men att deremot arrenden vanligtvis
hetalas efteråt, d. v. s. efter hvarje års slut. Dessutom är det
på landet vida svårare än i städerna att kunna anlita vederbör,
executors handräckning, särdeles i gränsprovinserne, hvarest
det lätteligen kunde bända, alt onder det jordägaren reste lill
länsresidenset, för alt medelst handräckning af landshöfd.embetet
låta återföra den rymmande landhon, denne redan lyckats
komma öfver gränsen. Af sådan anledn. och då jag hvarken
funnit alt ifrågakomne lagstadgande hittills medfört några menliga
följder, eller att lagbudels tillämpning gifvit anledn. till
någon klagan, att Konungens Bef:h:de derigenom blifvit gripne
i utöfningen af deras embete, så får jag förnya min förut gjorda
anhållan om afslag å LagUtsk:s förevar, betänk.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag ber alt i allo få
instämma med Frih. Cederström. Jag anser lika med honom,
att jordägare Kro föga betjente med rättigheten alt bos Konungens
Bef:h;de begära hemtning af landbo och dennes gods, som han
med sig förer, öfvertygad derom, att den landbo, som rymt,
redan på förhand förskingrat godset, innan han hunnit återhemtas.
Dessutom kan det Ilända, att landbon är i besittning af
jordägarens egendom, d. v. s. inventarier af hvarjehanda slag,
och det vore vådligt alt i dessa tider, då våra Författningar
lemna tillfällen alt begå svek, äfven öppna den utvägen för en
oredlig landbo, att kunna tillegna sig jordägarens egendom.
Frih. Ced ers t rom , A n der s: Förevarande lagstadgande,
infördt i Wexiö stadga, öfverflyttadt först i Landslagen och
derefter 1734 i vår nu gällande lag, strider uppenbarligen emot
det system, som i andra dylika fall blifvit följdt. Det kan
ej blifva riktigt alt gripa Konungens Bef:h:de i embetet och
sjelf skalfa sig rätt. Lika med Utsk. finnér jag, att i förevar,
fall ändring bort ske, men tror, lika med de 2:ne föreg:de talarne,
att dermed icke brådskats, utan att saken kunnat lills
vidare hvila. Men då nu LagUtsk. inkommit med detta förslag,
och R. o. Ad. redan sisth riksdag biföll ett ungefär lika lydande,
så tror jag, att äfven detta borde bifallas i hvad det är
lika med det förra. Frih. Stjernstedt har i sin reservation
framställt ett förslag, som med en obetydlig förändring är lika
med det nyssnämnda, hvilket jag anhåller måtte antagas, emedan
det har i så måtto företräde framför Utsk:s förslag, att
det innehåller bestämdt, att om ej landbo, som afflyttar, betalt
lega eller den utskyld etc. etc., bafve jordägaren, der fordringen
ostridig och förfallen är, vald qvarhålla hans gods, som å
hemmanet finnes, intill dess han rätt för sig gjort, hvilket är
lika med hvad som finnes stadgadt för ägare af hus isladen,
hvilken äger rättighet att qvarhålla det gods, som hyresgäst
har, intill dess denne för sig rätt gjort häfver. Detta vore en
verklig fördel för jordägaren, hvarigenom han slapp att springa
Den 16 November e. m.
331
landsvägarne omkring, för att taga fast den förrymde landbon.
Jag tillstyrker propos. på Frill. Sljernstedts förslag lill lagförändring.
Frih. Cederström, Thure Fredr.: Jag vill visserli
gen
medgifva, att Frill. Stjernsledts förslag äger företräde framför
LagUtsk:s; men jag anser just den omständigheten vara vådlig,
att det i första raden af detta förslag förekommer: ”Rymmer
landbo bort inom stämmolid, lite jordägaren Befallningshafvanden
lill, att honom, och allt det lian med sig fört, äter
hemia.” Innan jordägaren skulle kunnat fä någon hjelp af K.
Fef:h:de, torde i de liesta fall landbon redan kommit undan, elier
oek förskingrat egendomen; och då den bot, som derföre
blivit föreslagen, eller 10 R:dr, är så obetydlig, att den ej kan
medföra något correctiv mot landbos rymningsförsök, samt i öfrigt
icke något sä förskräckande ligger deruti, alt en jordägare,
sorn pä vägen anträffar sin landbo stadd i rymning, återför
honom, kan jag ej annat än förnya min begäran om afslag å
förevar, betänk. Jag får dervid ytterligare förklara, att om
det vore i sammanhang med den nya lagens antagande, skulle
jag ingalunda motsätta mig antagande af ett annat förslag i st.
f. det hittills härutinnan gällande lagbudet; men dä jag ej linner
consecjvent eller principen ligt alt utau behof vidtaga partiella
lagförändringar, samt någon olägenhet, mig veterligen,
icke uppstått af det nu gällande lagbudet, hvaremot verkliga
olägenheter kunde uppkomma, derest man antoge LagUtsk:s
förslag, eller Frih. Sljernstedts contraförslag, så fortsätter jag
mitt yrkande om propos. pä afslag.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag medgifver, alt ifråga
var-
lagförändring är af obetydlig vigt och att det varit under
närvar, förhållanden likgiltigt om fråga derom blifvit väckt eller
icke; men då nu sä skett, skulle jag dock tro, att denna
förändring, synnerligast om den completteras med Frih. Stjernstedts
förslag, verkligen utgör en förbättring. Då de anmärkn:r,
som blifvit mot förslaget gjorda, hufvudsakligen afse det vådliga
för jordägaren deruti, alt landbon komme undan, medan dea
förre anlitade K. Bef:h:de, ber jag få fästa uppmärksamheten
derpå, alt vär nu gällande lag endast i det fall tillåter jordägare
att sjelf återföra landbo, då nemi. denne under rymmandet
träffas på vägen; och utöfningen af denna rättighet är således
beroende af en dubbel tillfällighet, både af alt på vägen
träffa den rymmande landhon, samt af att hafva den physiska-i
makten att emot hans vilja återföra honom, då det icke kan antagas,
att han vid alla tillfällen skall låta godvilligt leda sig,
hvarförutan det är fara värdi, ali en så beskaffad landbo begagnar
första tillfälle att åter smyga sig bort. I det nya förslaget
tillägges jordägaren den bestämda fördelen alt qvarhålla
det gods, som kan finnas i behåll. Delta är dock en fördel, då,
enl. hvad jag sökt ådagalägga, nu gällande lag i förevarande fall
icke lemnar någon verklig sådan.
332
Den 16 November e. m.
För öfrigt liro motiverne tillräckligt klart oell fullständigt
utvecklade, såväl i Ulsk:s betänk, som i Frih. Stjernstedt reservation,
att jag ej tror någon betänklighet böra uppstå alt
bifalla delta förslag, med tillägg af Frih. Sljernstedts reservation.
Frill. Cederström, Jacob: För min del finner jag hvarken
det ena eller andra förslaget svara mot den förväntan man
kan hysa i fråga om det fall hvaröfver lagstiftas hör. Jag
skulle tro, att 10 dalers bot för landbo, som rymmer bort med
gods, som måhända till största delen tillhör jordägaren, och 5
dalers för dem som honom vid rymningen varit behjelplige, på
intet sätt svarar mot den skada, sorn jordägaren tillskyndas.
Emedlertid, om jordägaren, på förhand underrättad om tilltaget,
möter den rymmande, så har han rätt att gripa och tillbakaföra
rymmaren, med allt hvad denne medförer; efter della Förslag
skulle dertill Konungens Bef:h:de anlitas. Landhon är
emedlertid borta, och hvad qvar är af godset det, säger den
siste talaren, äger jordägaren att i qvarstad behålla. Ja wöhl!
denna rättighet har han i alla fall. När helst någon rymmer
från sitt hem, äger hus- eller jordägaren rätt till det qvarlemnade
godset, till så stort belopp, som den förrymnde är skyldig;
men för bristande inventarier, för afrad som hort erläggas, får
han intet, och jag hemställer då om förutnämnda hot är förenlig
med billighet och rättvisa. Jag afstyrker betänk.
Hr von Hartmansdorff, Äng: Tvenne ledamöter som
försvarat betänk, hafva likväl förklarat, att den i fråga var. lagförändringen
vore likgilllig; men likväl velat bifalla henne. Uet
är dock icke för ro skull, eller i brist på annan sysselsättning,
som man stiftar lagar, utan derföre att deras ändring är högst
nödig eller nyttig. Då sådant icke är förhållandet vid detta
tillfälle, så afstyrker jag fiir min del förändringen, instämmande
med de värde ledamöter, som yrkat afslag å betänk. Skälet,
alt emedan betänk, inkommit från LagUlsk., så horde man äfven
antaga det och icke låta saken förfalla, kan jag ej gilla; typå
samma grund kunde man säga, att emedan läkaren skrifvit receptet,
så hör ock patienten förtära medicamenlet.
Frih. Cederström, Anders: För min del har jag aldrig
Förklarat, det ju ej detta betänk, vore nyttigt, utan alt
framställningen kunnat hvila till längre fram, dä nya lagförslaget
kommer i fråga. Då emedlertid LagUlsk. föreslagit detta stadgande,
hvars antagande är nyttigt, men roed föreslåendet hvaraf
kunnat uppskjutas, tror jag likväl, enär ett uppskof med antagaudet
deraf ej skulle till något tjena, att betänk, kan bifallas.
Gr. Sparre, Erik: Ehuru jag för min del till alla delar
instämmer i en högt aktad ledamots mening, som förklarat,
att betänk, icke af det skäl bör antagas, att det inkommit till Ständerne,
skulle jag likväl tro, att den nuvar. tillåtelsen för jordägare
alt sjelfva kunna återhemta en landbo, är en barbarism,
som icke later sig förena med sednare tiders fordringar. Det
Den 16 November e. m.
333
(orde ej vara mer än billigt, att jordägaren anlitar den cxeculiva
makten fiir atl få sin landbo återbemtad, om så anses nödigt.
Det är ej så afgjordt, att det nya lagförslaget så hastigt
blir anlaget, oell vid sådant förhållande skulle jag
tro, atl den föreslagna laglorändringen vore af behofvet påkallad.
Hr Gunther, Claes Ephraim: Jag delar lika tankar
med de ledamöter, som förklarat, att den nu föreslagna lagförändringen
är af behofvet mindre påkallad för det närvar.; men
likasom jag å ena sidan hyllar denna åsigt, instämmer jag å
den andra med Just.ombudsm. deruti, alt det nu befintliga stadgandet
i 7 och 8 §§ l(i cap. Jordab:n är föråldradt och oförenligt
med nu rådande rättsbegrepp. Men hvarföre jag ändock
sagt, atl förändringen vore af behofvet mindre påkallad, är, att
det redan under en längre lid saknat all tillämpning; ty säkerligen
bar icke på 50 års tid det fallit någon jordägare in, att
sjelf taga sig den rätt, sorn lagen här medgifver, utan han har,
i detta som i andra fall, anlitat vederbörande myndighet. Jag
tror således, att det vore alldeles oskadligt, om lagstadgandet
qvarstår sådant det finnes, till dess en ny lag i sin helhet blifvit
stillad; så mycket hellre, som stadgandet egentligen tillhörer
broltmålslagsliflningen, fastän del influtit i civillagen, och
vi innan kort hafva att förvänta en ny criminallag, om vi än
fä vänta något längre pä ny civillag. Då emedlertid Just.-  ombudsm. icke allenast vid föreg:de riksdag, utan äfven vid
den innevar. väckt motion att borttaga det ifrågavar. stadgandet,
har LagUtsk. ej baft någon skälig anledn. att icke
biträda hans förslag, såsom i och för sig sjelf riktigt och välgrundad!.
Min mening är i följd häraf, all del kan vara temligen
likgiltigt, antingen II. o. Ad. låter stadgandet qvarstå, som
det är, eller antager Ulsk:s förslag, hvaremot jag skulle anse
del vara vådligt alt frångå della och i stället antaga Frih.
Sljernsledts, i dess reservation gjorda framställning, såsom åsyftande
en vida mera ingripande förändring, än som här bör
komma i fråga. En sådan tillåtelse för jordägaren, att äfven
efter slämmolidens slut kunna qvarhålla landbos gods lill dess
denne för sig rätt gjort, skulle allt för mycket utvidga den förres
rättigheter, och behöfves icke eller, så länge jordägaren,
efter vår uuvar. lags system för förmånsrätter, har företrädesrätt
bos sin landbo, ehvad denne qvarsitler ä den arrenderade
egendomen, eller derifrån redan alflyttat. Så tolkas åtminstone
17 cap. ö § liand.b:n vanligen af dumstolarne; och så langéen
sådan företrädesrätt tillägges jordägaren, har lian icke behof
af rättigheten alt vid landbondes aflvttning qvarhålla dennes
gods; hvilket deremot för en husägare i stad är af stor vigt,
emedan hans företrädesrätt ej sträcker sig till andra saker än
dem, sorn finnas i huset qvar. Pä denna grund skulle jag vilja
afstyrka R. o. Ad. att antaga Frih. Stjenstedls förslag, hvaremot
334
Den 16 November e. m.
det, som sagdt är, kan vara Iikgillligt om Utsk:s antages eller
det äldre stadgandet qvarstår oförändradt.
Uppå härefter framställd propos. först till bifall och sedan
lill afslag, blef LagUtsk:s betänk. N:o 24 af R. o. Ad. afslaget.
Föredrogos och bi föllos LagUtsk:s ncdannämndc d. 13 dennes
f. m. på bordet lagda belänk:n:
N:o 25, i anleda, af väckt motion, ang:de stiftande af en
lag i afseende på gode män eller compromissaricr; samt
N:o 26, i anledn. af väckt motion, ang:de bestämmelse af
viss tid, hvarinom vigsel, efter slutad lysning lill äktenskap, bör
äga rum.
Föredrogos och lades till handlingarne LagUtskts d. 13
dennes f. m. pä bordet lagda mern.
N:o 27, i anledn. af äterremiss utaf Utsk:s under N:o 8
afgifna utlåt, öfver vackt fråga om förändring af 12 cap. 1 §
Giftermålsb:n och 15 cap. 24 § kyrkolagen; samt
N:o 28, i anledn. af äterremiss af Utsk:s betänk:n Niis 2
och 12.
Vid föredragning af LagUlsk:s d. 13 dennes f. m. på bordel
lagda betänk. N:o 29, i anledn. af väckt motion om uppbäfvande
af 3, 5 och 6 §§ i 2 cap. Gifterinålsb:n och förändring
af 9 § i samma cap. och balk, blef detta betänk, ånyo
bordlagdt, på begäran af Hr von Hartmansdorff, A u g.
och Hr Hild t, Knut.
Föredrogs LagUtsk:s d. 13 dennes f. m. på bordet lagda
betänk. N:o 30, i anledn. af väckt motion om förklaring af K.
kungörelsen d. 1 Oct. 1812, ruride vissa iakttagelser vid besvärsskrifters
och ansökningars inlemnande.
Den vid della betänk, fogade reservation af Gr. Mörner,
Carl Göran Detloff, upplästes, pä begäran af
Frih. Cederström, Thure Fredr., som derefter yttrade:
Lika med motionären finner äfven jag, att olika tydningar
om rätta förståndet af K. br. d. 1 Oct. 1812 ägt rum, enär
det icke är mig obekant, att en del domare, collegier och andre
instanser sålunda tillämpat nämnde författning, alt de, derest
besvärsskriften varit af klaganden egenhändigt underskrifven,
ansett besvären kunna upptagas till pröfning, oaktadt fullmakt
lill besvärens ingifvande icke varit desamma bifogad; då
deremot andre ansett, att besvär, ehuru af den klagande egenhändigt
undertecknade, ej kunna upptagas och pröfvas, så framt icke
fullmakt till afgifvande bifogats. Det bar sålunda varit af behofvet
påkalladt, alt en författning utfärdades, som meddelade ett
bestämdt stadgande härutinnan. Och emedan jag, såväl på grund
af de i Gr. Munters reservation anförde skäl, som i allmänhet
Den 16 November e. m.
335
liyllar den åsigt, alt man jcke bör genom en mängd onödiga formaliteter
betaga någon part rättigheten att få sine besvär i högre instans
pröfvade, och således icke finner det vara billigt att föreslå,
att dä klaganden sjelf undertecknat besvärsskriflen, fullmakt till
densammas ingifvande derjemte bör bifogas, får jag under vördsam
anhållan om afslag å LngUtsk:s förevarande betänk, yrka,
att Gr. Mörners i dess reservation nedlagda förslag måtte varda
anlaget. Anseende jag mig dessutom böra fästa uppmärksamheten
derå, alt hvad LagUtsk. föreslagit, skulle, om det antoges,
komma alt drabba allmogen och i allmänhet sådane parter, som
äga mindre kännedom om lagens sladganden och tillämpning.
Jag tillstyrker således, sorn sagdt är, afslag å betänk, och bilall
till Gr. Mörners reservation.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Jag har visser
ligen
reserverat mig emot Utsk:s ifrågavar. betänk, och dervid
äfven bifogat ett förslag till förklaring, derest en sådan skulle
finnas nödig; men jag har just tillagt dessa ord: ”om någon
förklaring skulle finnas vara af hehofvet påkallad”; emedan jag
för min enskilda del finner författningen vara så tydlig och
klar, alt någon förklaring icke erfordras, och just den uppställning
af förklaringen, som jag gjort, trodde jag skulle för en
hvar göra ett sådant förhållande ändå mera i ögonen fallande.
För min del inskränker jag mig att begära afslag å Utsk:s
betänk.
Frih. Cederström, Thure Fredr.: I anledn. af hvad
Gr. Mörner nu anfört, får jag äran förklara, att äfven jag för
min enskilda del finner författningen i sitt nuvarande skick vara
tydlig och klar, så att något missförstånd om densammas
tillämpning icke borde äga rum; men då jag vet alt olika tydningar
af ifrågakomnc författning ägt och ännu äga rum, hvarpå
jag skulle kunna anföra (lere exempel, fortsätter jag min
begäran om afslag å betänk, och antagande af det i Gr. Mörners
reservation bifogade förslag.
Frih. Cederström, Anders: Ehuru jag visserligen icke
för min del anser delta stadgande vara så behölligt, att det ej
äfven alltför väl kunde vara borta, har jag dock erfarenhet
deraf, att misstydningar om ifrågavar. kungörelse ägt rum, så
alt en förklaring kan vara nödig; dock tror jag, att det af Utsk.
föreslagna stadgandet är i så måtto illa uppstaIdt, alt deri förekommer:
”det måtte genom allmän författning stadgas, alt
hvad K. kungörelsen d. 1 Oct. 1812 innehåller derom, alt då sakägaren
sjelf ej kan skrifva och således icke egenhändigt undertecknat
besvärsskrift, eller ansökning, som till K. M. samt dess
och Rikets collegier och embetsmän ingifves, behörig fullmakt
dertill skall vara bifogad, bör så förslås, alt, äfven om sakägaren
egenhändigt skrifvit och undertecknat besvären” etc. Detta
skulle man tro hafva afseende på den föreg:de meningen: ”då
sakägaren sjelf ej kan skrifva”; då således här skulle bli en
330
Den 16 Nov ernber e. m.
slags omening, att om sakägaren icke kunde skrifva, så skulle
fullmakt ej behiifvas. Jag anhåller derföre om åtcrrcmiss, på
det att LagUtsk. må sättas i tillfälle alt bättre redigera meningen,
och hvars förslag i öfrigt jag anser hafva företräde framför
Gr. Mörners; ty visserligen är en fullmakt alltid nödvändig,
ty den utgör det enda beviset att skriften är kommen ifrån
sjelfva sakägandcn, och domstolarne skulle thy förutan hafva
ganska svårt alt pröfva, huruvida icke en obehörig person (einnar
in en skrift, som han föregifver vara författad af den eller
den personen. Sådant kan ej komma i fråga, då antingen egenhändigt
underskrifven eller bevittnad fullmakt företes.
Hr Cederschjöld, Rob. Theophron: Jag anser stadgandet
i 1812 års kungörelse, att besvärsskrifter böra åtföljas
af fullmakter endast i det fall, då sakägaren icke sjelf kan
skrifva och således ieke eller sjelf sine besvär undertecknat,
vara högst ofullständigt och påkalla en sådan förändring, som
LagUtsk. föreslagit. För min del kan jag ej fatta, huru domslolarne
alltid skola kunna bedomina, att en inkommen skrift
är skrifven och undertecknad af målsägaren sjelf; det mätte ej
vara möjligt att ibland tusendtals skrifter, som kunna inkomma,
säga hvilka som äro egenhändige; en sällan kännedom om
handstilar är ej möjlig att hos domaren förutsätta eller begära.
Det är således alldeles riktigt, att, på siitt Utsk. föreslagit, vare
sig skriften är egenhändigt skrifven eller icke, fullmakt Förvara
dervid bifogad, så framt målet skall kunna lill pröfning upptagas.
Jag har icke kunnat finna någon otydlighet i redactionen
af förslaget, och tror att den otydlighet som hittills
i tillämpningen ägt rum för framtiden uudanrödjes, i fall detsamma
autages, hvarföre jag derå yrkar propus.
Hr Gunther, Claes Ephraim: Jag anhåller alt till en
början få upplysa huru förhållandet var före år 1812, pä det
man något uogare må kunna göra sig reda för hurudan meningen
var med den K. kungörelsen af d. 12 Oct. s. ä. Före densammas
utfärdande funnos inga andra föreskrifter om hvad iaktagas
borde vid besvärs ingifvande till högre instanser, än dels
stadgandet i 15 Cap. 4 § Rätteg:sb:n, att ”ej må någon kära
och svara för annan, innan han antingen munteligen inför rätten
af sakägaren dertill förordnad är, eller visar hans öppna
bref derom”, och dels K. br. d. 29 Juli 1773, som innehåller,
att det åligger en hvar, som någon besvärs- eller ansökningsskrift
författat, der sakägaren finnes ej hafva förstått densamma
uppsätta, ali derunder sätta sitt namn: med hvilket stadgande
man hade för ändamäl att, i händelse skriften innehöll något
otillbörligt, författaren deraf, men icke bans enfaldiga principal,
skulle kunna fällas till ansvar. Men nu befans, att detta
sistnämnde stadgande, om författares skyldighet att påteckna
skrifter, icke iakttogs, och detta gaf anledn. till 1812 års bref,
deri vederbörande endast erinras om hvad i förevarande känse
-
Den 10 November e. m.
337
seende lag och författningar inneliöllo, men dervid någon otydlighet
i uppställningen kom alt äga rum, deraf man sedan ledt
sig lill olika tolkning af hvad som nu vöre parters åliggande
i nämnde fall. Om man likväl besinnar, alt det Kongl. br. icke
åsyftade något nytt sladgande, utan endast var en erinran
till vederbörande om livad förut stadgadt var, så finnér man
lätt, att 1812 års bref, i fråga om fullmakterne, endast kunde
afse att, i enlighet med 4 § 15 cap. Rälteg b:n, förordna, det
fullmakter alltid skola besvärsskrifter, vid deras ingifvande å
annans vägnar, vidfogas. Så tillämpades också, så vidt jag vet,
delta bref alltid i början, eller intill de sednare åren, då Högsta
Domstolen började bli tvehågsen, huruvida, då det vore fråga
om fatalier för parter, och deras rätt till ändrings sökande i
sisla instansen, man skulle kunna gä utöfver drn mest strida
ordalydelsen af del K. hr., och lill följd af en sådan scrupel
slutligen koni till det resultat, all låta part behålla sin talan,
oaktadt den som besvarsskriflen inlemna! ej försett sig med fullmakt.
Som nu högsta Domstolen föijer denna princip, men icke
alla öfriga domstolar förfara på samina sätt, utan en del bibehållit
den gamla åsigten om ordaförståndet af oftanämdc 1812
års bref, så har detta föranlcdt motionären att begära en förklaring.
Här iir således icke fråga om alt LagUlsk. skulle inkomma
med förslag till lagförändring, utan endast med ett förtydligande
öfver det som redan fans stadgadt. När man då gick
lill de antecedentia före 1812, som jag nu haft äran antyda,
kunde Utsk. ej komma lill annat resultat, än att med meningen
af 1812 års författning öfverensstämde, att besvärsskrifter alltid
borde åtföljas af fullmakter för desammas ingifvande, och
derföre har Utsk. icke ansett sig kunna tillstyrka annan förklaring
deraf, än som i betänk, innefattas. Det har visserligen
under öfverläggningen inom Utsk. kommit i betraktande, huruvida
det ej kunde för parter vara fördelaktigare alt frångå hela
detta system af 1812 års kungörelse och i stället stadga, alt
fullmakt icke behöfves, dä besvarsskriflen vore egenhändigt undertecknad,
cmeden deruti läge ett tillräckligt bevis, att den bärledde
sig från behörig person; men Utsk. frångick denua åsigt
och vidhöll den andra, hufvudsakligen emedan Utsk. fann, att
om man stadgade en sådan befrielse från fullmakts vidfogande,
då besvärsskrift vore egenhändigt undertecknad, så skulle en
mängd svårigheter uppstå i afseende på bevisningen, huruvida
besvarsskriflen verkligen vore egenhändigt underskrifven eller
icke. Man vet att allmogen i allmänhet icke är skrifkunnig, utan
öfverlemnar vanligen sina rättegångar åt sakförare, som skrifva
sina principalers namn ganska cnulamment, utan att sakägaren
någonsin sett sjelfva besvarsskriflen; och bär då ej en sådan
advocat fullmakt, så framkommer vederparlen med den invändning,
att skriften ej är egenhändigt undertecknad, hvaraf följer
att domstolen derom mäste ingå pröfning, hvilket åter har till
följd, om domstolen ej är säker på underskriftens egeuhändig4
H. 43
338
Don 10 November e. m.
het, alt handlingarnc stundom måste remitteras lill särskild undersökning
i den ort, hvarifrån skriften kommit, till utrönande
af rätta förhållandet med deri ifrågaställa äktheten af underskriften.
För all undvika sådane olägenheter, ansåg man det
vara vida lättare oell förmånligare för parterne sjelfve att bibehålla
det gamla stadgandet, ali fullmakter alltid böra hesvärsskrifter,
för dessas ingifvande, bifogas. Som svar på Frih. Cederströms,
Thure, anmärkning, alt nämnde föreskrift vore försvårande
för dea del af allmogen, som ej är skrifkunnig, får
jag erinra, alt för dem frågan är lemligen likgilltig, emedan de,
af nyssnämnde orsak, eller af okunnighet i skrifkonstcn, ej kunna
egenhändigt underteckna sina skrifter, och såsedes i alla
läll mäste utfärda fullmakt. Slutligen, och i afseende pä Frih.
Cederström*, Anders, framställning mot redactionen, får jag erkänna,
alt jag linner uppställningen, om ej tvetydig, åtminstone
mindre väl lyckad: men jag har deruti ingen delaktighet, emedan
jag ej öfvervarit justeringen af betänk. Bättre hade det
visserligen varit, om Ulsk:s tillstyrkande blifvit sålunda alfaltadt:
”Det måtte genom allmän författning stadgas, att hvad K. kungör.
d. 1 Ocl. 1812 innehåller om fullmakter vid besvärsskrifters
ingifvande lill K.. M. saint till dess och Rikets collegier
och embetsverk, hör sä förstås, alt ehvad besvärsskriflen blifvit
egenhändigt undertecknad, eller icke, hör vid dcusammas
ingifvande alltid fullmakt bifogas.”
Detta hade noggrannare uttryckt Utsk:s mening; men jag
tror likväl, alt 11. o. Ad. kan bifalla den nu befintliga redaclioncn,
såsom ingalunda otydlig, ehuru möjligen illa skrifven.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Hr Cederschjöld har rätteligen,
som jag tror, fästat uppmärksamheten på det angelägnaste
motivet, hvarföre fullmakt hör finnas jemte besvären. Det
är ej möjligt att kunna känna allas namnteckningar; jag går så
långt, alt, jemte antagande af det nu gjorda förslaget, påyrkar
jag alt underskriften ä fullmakt hör lill namnteckningens riktighet
vara bevittnad. Visserligen medgifves, att en sådan föreskrift
innebär en besvärlighet för allmogen, men jag tror deremot,
att detta besvär vida ersät tes genom den härigenom vunna
säkerhet, alt dess talan icke kan föras i otid. Vi känna något
hvar huru ofta sorn del finnes advocaler i landsorterna, livilke
uppvigla lill processer. Detta tror jag skulle åtminstone i någon
män förekommas, dä desse personer ej mera kunde så egenmäktigt
framföra andras talan, som de möjligen skulle kunna göra
blott och hart genom anmälan af den person, hvilkens namn
de sjelfva undertecknat. Hufvudsakligen af delta skäl är det, sorn
jag tillstyrker bifall till Utsk:s betänk, och hemställer, alt de
ledamöter, soin i discussionen deltagit, ville förena sig i min önskan
om godkännande af det tillägg, som af mig föreslogs, att
nemi. fullmakten bör vara bevittnad.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Vid föredras
7
O
ningen af detta betänk, har dels yrkats, att ett af en reservant
Den 16 November e. m
339
fr amsi ii Id t redacliosförslag malle af Siandet anlagas i st. f. del
sorn LagUlsk. uppgifvit, en ledamot liar gjort yltcrligarc eli,
och en tredje talare har lill Ulsk:s önskat löga eli tillägg. Jag
ber alt få fästa uppmärksamheten pä hvad måhända kan anses
öfverflödigt, ly jag känner med mig sjelf, alt jag ieke i lagfrågor
skulle vil ja begagna den räll, som genom den antagna grundlagsförändringen
är gifven, alt nemi. genast
a med förändringar
antaga ett Ulsktsförslag i en lagfråga, helst en sådan som
af jurister olika hedömmes, af somlige såsom tydlig, af andre
såsom mindre tydlig, och derföre hemställer jag, att då man ej
synes vilja antaga förslaget sådant som det är, R. o. Ad. måtte
återremittera detsamma.
Frih. C ed e rströ m, Thure Fredr.: För miu del skall jag
ej motsätta mig Hr von Hohenhauscns begäran om älcrremiss;
men jag har egentligen begärt ordet i anledn. af Hr Cedcrschjölds
l$oh. Th. yttrande, alt någon våda läge i antagande af
Gr. Mörners förslag, emedan en sakförare lätteligen kunde ulan
uppdrag under en besvärsskrift underteckna en annan persons
namn, och alt då fullmakt saknades, det vore omöjligt för domare
att vela om hufvudmanneu verkligen undertecknat en till
domstol ingifven klagoskrift, men alt conlrollen mot ett sä beskaffad!
underslef skulle ligga i den besvären vidfogade fullmakt.
Jag ber att få fästa uppmärksamheten derpå, att är någon
person i stånd alt förfalska namnteckningen under en besvärsskrift,
så kan han lika väl skrifva en falsk fullmakt, hvadan
således i tillvaron af sistnämnde handling ej ligger någon
säkerhet emot det befarade missbruket, ali någon, ulan uppdrag,
tog sig före alt i annans namn inför rälla föra talan. Deremot
torde, efter mitt förmenande, säkerhet mot ett så beskaffadt
missbruk ligga i den omständigheten, att en klagoskrift,
om den skall medföra något afseende, mäste vara åtföl jd af handlingar,
som styrka den klagandes talan; ly om en person,
vid ingifvande af en besvärsskrift, dervid bifogade nödige handlingar,
sä matie denna omständighet nära nog bevisa, att klaganden
undertecknat nämnde skrift, emedan 0111 än det är liitt alt
skrifva en annans namn, torde del ej vara lika hill alt åtkomma
handlingarne. Jag kan verkligen ieke finna hvad nytta någon
kan hafva alt oombedd pä andras vägnar sig besvära och å högre
ort föra deras talan, oell alt således det föreslagna lagstadgandet,
som enligt hvad upplyst blifvit strider emot den tydning,
som pä sednare tider tillämpats af Högsta Domstolen, icke kan
medföra någon nylla, utan blott föranleda dertill alt parter onödigtvis
förlora sin talan. Jag skulle vidare tro, alt dä nyssnämnde
auctorilet, hos hvilken man måste förutsätta summan af vishet
i lagskipningsväg, funnit, alt en besvärsskrift hör vara gällande,
fastän icke fullmakt till dess ingifvande linnes densamma bifogad,
så förefinnes för närvar, ingen anledn. lill antagande af
det stadgande, att för ingifvande af besvärsskrift, som är af
340
Den 16 November e. m.
klaganden egenhändigt, nnderskrifven, ovillkorligen fullmakt, till
ingifvande bör bifogas.
Hr Cederschjöld: Då jag icke vill påstå, att LagUlsk:s
förslag är sä väl redigerad! sorn del borde vara, för ali kunna som
lag antagas, och då jag ej eller anser lämpligt att begagna
den rättighet, sorn genom den sednast af Konung och Ständer
vidtagna grundlagsförändring blifvit medgifvcn, att då en lagfråga
första gången förekommer, antaga eli förslag med på
stället gjorda förändringar; sä förenar jag mig med Hr von Hohenhausen
i begäran om återremiss.
Frih. Cederström, Anders: Jag anhåller så myckel
hellre om återremiss, som del torde bli svårt för R. o. Ad. alt
så bär på slående fot göra en lagförändring, då man besinnar,
att en lag alltid hör vara bestämd och väl skrifven, och dermed
torde Hr Gunther böra vara belåten, enär lian i thy fall kail
göra sin åsigt gällande och tillse ali redactionen blir oförtyd
1
ig
Cr.
Posse förklarade sig jemväl instämma i anhållan om
återremiss.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag vill äfven instämma
i anhållan om återremiss; men ber då att fä göra en anmärkn.
, som hittills icke blifvit framställd, och hvilken rörer
ordalagen. Såväl i Uisk:s, som i det af Gr. Mörner i hans reservation
gjorda förslag, förekomma orden, all stadgandet ”bölsö
förslås;” men eli rätteligen allätladl lagbud bör ej kunna
förstås på flera än eli siitt, såvida del ej förvrides. Man ti11-  kännagifver således sjelf en stor brist i ett lagrum, om del slutas
med orden: ali det bör förstås sä och icke annorlunda. Sådan
lagstiftning påminner om en motsvarande lagskipning, då
domaren, som uppsatt beslutet, ändade med orden: ”Della utslag
bör sä förstus, alt enkan Brita Slina har tappat processen.”
Ofvcrläggningen förklarades nu vara slutad, hvarefter II.
Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om 11. o. Ad. ansåge de
emot LagUtsk:s betänk. N:o 30 gjorde anmiirkmr föranleda till
återremiss.
Ropades ja.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s d. 13
dennes f. m. på bordet lagda betänkin:
N:o 73, i anled. af väckt motion om upphörande af rättigheten
för Calmare stad och domkyrka att uppbära bropenningar
för underhållet af 2:ne inom stadens område belägna
bryggor;
N:o 74, i anleda, af väct motion om stadgande af viss afgift
för öfverfarten öfver Långebro i Christianstads län;
N:o 75, i anledn. af väckt motion om åliggande för Commercecoll.
att kungöra hvilka handlingar, som för bestyrkande
af utländska hit ankommande fartygs nationalitet erfordras; samt
Den IG November e. m.
341
IV:o 76 i anlcdn. af väckt motion om upphäfvande af den,
genom handelstractateu med Ryssland, stadgade nedsatta tull å
frän Finland inkommande varor.
Då nu föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s den 13 dennes
f. in. på bordet lagda betänk. N:o 77, i anleda, af vackla
motioner om bestämmande af aflöning för fjerdingsmän; om säteriägares
m. fl:s skyldighet alt deltaga i fjerdingsmannabestyret;
om ordningen för denna tjensts bestridande af sockenboerne;
samt om utfärdande af eli reglemente för fjerdingsman, blef
delta betänk, ånyo bordlagdt, på begäran af Hr von Hartmansdorff,
Aug., och Hr Rå felt, Anton.
Vidare föredrogs Ridd.Utsk:s d. 13 dennes f. m. på bordet
lagda meni. N:o 15, med berättelse om innehållet af 2:ne i Riddarhusets
s, k. hemliga hvalf befintliga kistor.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Hvad den första afdelningen
beträffar, har jag ingen betänklighet vid bifall till Ulsk:s
förslag; men hvad den sednare delen angår, torde jag måhända
icke rätt hafva uppfattat tillstyrkandet; emedan det förekommer
mig som Utsk. velat medgifva brytning af något convolut, som
är yngre än af år 1792.
I anleda, häraf yttrade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att
Utsk. i fråga om de handlingar af sednare årtal an 1792, hvilka
röra revisioner af Banco- samt Riksgälds- och Disconlverkens
förvaltning, tillstyrkt convoluternes öppnande, men icke tillstyrkt
öppnandet af de convolutcr, hvilka innehålla sådane handlingar
af sednare årtal, som för viss tid höra hållas hemliga.
Hr von Hartmansdorff: I det fallet bör jag endast
anmärka, alt Hemliga Ulsk:ns protocoll efter 1789 förmodligen
aldrig varit öfverlemnade till Talmännens eller Ståndens disposition.
De tillhöra endast de ledamöters kännedom, som jemte
Konungen deltagit i Hemliga Utsk:s förhandlingar. Jag nödgas
derföre bestrida dessa hemliga handlingars öfverlemnande till
någon annan än Konungen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, behagade härefter uppläsa
den del af Utsk:s mern., som angår convoluternc med 1789 och
1792 årens SecrctaUtsk:s-handlingar, samt yttrade derefter,
att om han rätt uppfattat Hr von Harlmansdorffs mening, så vore
den, att med begge dessa convolut borde på enahanda sätt förfaras,
nemi. så alt K. M:s nåd. förordnande om deras brytande
borde af Landtm, och de öfriga Talmäunen inhemtas.
Hr von Hartmansdorff förklarade sin mening vara sådan
den nu blifvit framställd.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har visserligen ingen
ting
emot, alt Konungens yttrande jemväl inhemtas i afseende å
det convolut, som innehåller hemliga handlingar, hörande till
342
Den 10 November e. m.
1792 ars riksdag, ehuru detsamma endast a'r försegladt med dåvarande
Riddarhussecrclerarens sigill; men behöfligt målto det
ändå icke vara. Hade den då regerande Konungen ansett, alt
desse handlingar hort för framtiden hemliga hållas, så hade hail
helt säkert i afseende på dessa, som andre hemliga handlingar,
iakttagit försigtigheten all förse convolutet med sitt sigill. Jag
anser att bifall kunde följa på Ulsk:s väl grundade förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få fästa Ståndets
uppmärksamhet på skillnaden mellan Secreta Utsk:s handlingar
för tvedrägtstiden och liden efter 1789. Under förstnämnde
tidrymd var Secreta Ulsk. så att säga kärnan af representationen.
Der afhandlades icke blott utrikes angelägenheter
utan jemväl penningeväsendet. De handlingar, som röra
det sednare ämnet, anser jag kunna, enligt nu gällande författning,
öppnas, Konungen oåtspord; men jag tror det icke vara
förhållandet med SecretaUtsk:s efter 1789, enär delta Ulsk.,
så vidt jag känner vår historia, endast sysselsatt sig med s. k.
utrikes ärenden. I allmänhet anser jag det vara orätt att med
det ena convolutet, som innehåller nämnde Utsk:s förhandlingar,
förfara annorlunda än med det andra. Jag tror således, alt 11.
o. Ad. gjorde rättast om snarare något för mycket, än något
för litet grannlagenhet iakttoges i detta fall, samt hemställer derföre,
att med begge desse convolut mätte förhållas pä enahanda
sätt, som Utsk. föreslagit om det ena.
Uppå härefter af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos., biföll 11. o. Ad. hvad Kidd.Ulsk. hemställt och föreslagit,
med den förändring, att, i öfverensstämmelse med Hr von
Hartinansdorlfs förslag, K. M:s nåd. förordnande ansågs höra
inhemtas i fråga om brytandet af ej mindre det convolut, som
innehåller 1792 års SccretaUtsk:s handlingar, än convolutet
med SecrelaUtsk:s-handlingarne vid 1789 års riksdag.
Föredrogs Gr. Mörners, Carl Göran Detloff, d. 13 dennes
e. m. på bordel lagda motion om upphäfvandc af alla hittills
gällande sladganden, som ansetts lägga hinder i vägen för Adelsman
att söka tjcnslebefattningar i städerne.
Hr Cederschjöld, II o h. Theophron: Sedan det mo
nopolium
upphört, som R. o. Ad. bitlifls ägt, att få 6 platser
inom Högsta Domstolen besatte med ledamöter af R. o. Ad.; sä
har Gr. Mörner fästat uppmärksamheten derpå, att billigheten
fordrade det RorgareSt. äfven afsade sig det monopolium, hvaraf
detsamma för närvarande vöre i åtnjutande, att fä borgmästare-
och rådmansplalser besatta med personer tillhörande nämnde
Stånd, och för sådant ändamål föreslagit upphäfvande af de
författningar, som hindrade adelsmän att kunna till borgmästarceller
rådmansplalser utses. För min del anser jag det äfven
vara billigt och rältsenligt, alt adelsman må vara lika competenle
till förenämnde platser sorn ofrälse män, och det var så
-
Den 16 November e. m.
313
lunda icke för att motsätta mig denna motion, som jag begärde
densamma på bordet, utan derföre att jag icke trodde, att någon
författning fans, som lade binder i vägen för adelsmän att
lill förenämnde platser befordras. Jag bar sedermera sökt göra
mig underrättad om rälta förhållandet oell dervid inhemtat, att
K. resol. på städernes besvär d. 3 Dec. 16S0 i 3 § innehåller,
alt K. M. ville befordra de adelige borgmästarne till andra anständiga
tjenster och handhafva städerne vid ett fritt val uti
borgmästares och rådmäns tillsättande; hvilket löfte genom resol.
d. 13 Juli 1719 i 24 § förnyades, hvarefter i resol. af d.
8 Juli 1720 säges, att rättigheten att få utvälja och föreslå
borgmästare och rådmän vill K. M. att städerne oförkränkte
tillgodonjuta, så att ingen må dem påtvingas. Af dessa författningar
synes klart, att något binder derigenom ej blifvit
lagdt för adelsmän att blifva borgmästare eller rådmän, såvida
nemi. de kunna vinna förtroende af städernes innevånare;
men om ock någon författning sedermera skulle hafva tillkommit,
som lägger hinder i vägen för en adelsmans utnämnande
till berörde tjenster, så tror jag dock att densamma måste anses
hafva upphört genom stadgandet i 28 § lleg.F., der det heter,
alt Konungen äger i Statsrådet utnämna och befordra iufödde
Svenske män till alla de embeten och tjenster inom Riket, högre
och lägre, hvilka äro af den egenskap att Konungen fullmakt
derå utfärdar; samt vidare, att Konungen fäste vid alla
befordringar afseende endast å de sökandes förtjenst och skicklighet
men ej pä deras börd. Då detta stadgande tinnes i grundlagen,
så tror jag, alt någon sådan särskild författning, som
motionären åsyftat, icke behöfves, för alt adelsmän må vara competente
till oftanämnde platser. Skulle åter motionären afsctt
upphäfvande af de författningar, som berättiga städerne att sjelfve
välja de personer, som böra på förslag uppföras, så innefattar
detta ett förslag till ändring i borgerskapets privilegier,
hvartill jag har all anledn. tro alt BorgareSt. icke lemnar bifall.
För min del har jag visserligen ingenting emot om nämnde Stånd
derpå ville ingå, men jag betviflar sannolikheten deraf.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Utan alt i detta ögonblick
kunna citera data för de författningar, som hindra adelsmän att
bli lill borgmästare och rådmän befordrade, får jag erinra den
siste talaren, att i Arboga stad kunde Häradshöfdingen Drakenberg
ej blifva borgmästare med mindre han afsade sig adelskapet,
hvartill han också, uppå derom gjord anhållan, erhöll nådigt
tillstånd.
Frih. Boye, Fredr.: Med anledn. af det utaf Frih.
Ridderstolpe anförda exemplet, rörande Häradshöfd. Drakenberg,
kan jag upplysa, att bans und. ansökning att fä afsäga sig adelskapcl
blef med Ridd.Direct. communieerad, som i anledn. deraf
svarade, att alldenstund enl. lorfattningarne ingen adelsman
kunde påtvingas borgerskapet lill borgmästare eller rådman, så
ehuru denna författning ansågs tydlig och klar, kunde Dircct.
344
Den 16 November e. m.
likväl icke finna något hinder för ansökningens beviljande. Alt
nian likväl ej alllid praktiserat vid borgmästare- och rådmanstjcnsters
tillsättande såsom i Arboga, i anseende till den författning,
som säger att adelsmän ej må borgerskapel påtvingas,
det vet jag så mycket bättre, som jag känner en rådman i en
af städerne i Westergöthland, som är adelsman, och till hvilken
rådmanssyssla lian erhöll enhällig kallelse, just emedan det
är städernes innevånare ohetaget alt välja adelsman, ehuru
desse ej kunna städerne påtvingas.
Hr Cederschjöld: Jag ber att få fästa uppmärksamheten
derpå, att Hr Drakenbergs afsägelse utaf adelskapet ingalunda
var erforderlig för erhållande af rådmansplatsen, lika litet som
han derigenom förvärfvade sig någon större rätt dertill, emedan
tjenstens tillsättande berodde, efter afsägelse!! lika sorn förut,
pä borgerskapets fria val. Hade borgerskapet valt honom lill
platsen, så hade icke i hans egenskap af adelsman något hinder
funnits för densammas emottagande.
Frih. Ridderstolpe: Jag åter upprepar min oförmåga
att nu på ögonblicket kunna citera data, men ber att få upplysa,
alt Drakenberg såsom adelsman var vald till borgmästare,
men knnde ej få tjensten tillträda, förrän han visat det han afsagt
sig adelskapet. Medan jag har ordet, får jag fästa hcrrarnes
uppmärksamhet derpå, alt. en annan adelsman, nemi.
Frih. Kantzow, ej kunde bli vald till en borgerlig function eller
att bli en bland Stockholms stads 50 äldste, blott derföre alt
han var adelsman. Då jag förmodar att remiss beviljas på
motionen, anhåller jag att Utsk. ville eftersöka de data jag ej
kunnat citera; och åtager jag mig att i min mån dertill vara
behjelplig.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag är till en del fö
rekommen
af Frih. Ridderstolpe i erinran om hvad som hände
Frih. Kantzow. Men då här för närvar, icke är fråga om annat
än beviljandet af en remiss till LagUtsk., skulle jag tro,
all ingen af R. o. Ad. lärer vilja densamma bestrida; ty äfven
i detta fall torde behöfvas en förklaring, det författningarne böra
sä förstas, alt en adelsman må kunna blifva borgmästare eller
rådman.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har endast begärt or
det
för att erinra, alt fråga väl icke lärer kunna blifva att remittera
en motion till LagUtsk., som icke angår stiftande af ny
lag. Här är ju blott fråga om en helt enkel författning om
städernes val lill tjenstemän, och den lärer väl böra gå lill
Ekon.Utsk.
Förevarande motion jemte de i anleda, deraf uu afgifne
yttranden remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
La
-
Den 18 November.
345
Lades pä bordet följande från Ulsk:n inkomna mern. oell
utlåt., nemi. från
S ta ts-U t s ko t te t:
N:o 61, med uppgift å de, vid innevar. riksdag, för tillfälliga
statsutgifter disponibla tillgångar;
Banco-Utskottet:
N:o 23, i anledn. af de inom samtliga RiksStm framställde
anmärkn:r vid Utsk:s under N:o 15 afgifna betänk., med förslag
lill ett förändradt myntsystem; samt
N:o 24, med hemställan att fyra från Banken utgifne odlingslån
mätte få afskrifvas, samt ett dylikt lån, såsom osäkert,
inom linien föras.
Upplästes och lades lill handlingarne ankomna prot.utdr.
från de öfriga RiksSt:n, nemligen från PresteSt. af d. 2, 4, 6,
7, 9 och 16, från BorgareSt. af d. 2, 6, 9 och 13, samt från
BondeSt. af d. 2, 4, 6, 7 och 13 dennes.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck
-
Måndagen den 18 November 1844.
Plenum kl. 5 e. m.
Justerades 11 prot.utdr. för d. 16 dennes e. m.
Företogs val af ordförande i Ridd.Direct. samt dess suppleant;
och befunnos efter valförrättningens slut hafva blifvit utsedde
till
Ordförande:
Gr. De Geer, Carl, En af Rikets Herrar med 145, röster.
Suppleant:
Frih. Lagerbjelke, Johan, En af Rikets flerrar 94 „
Vidare företogs val af sex ordinarie ledamöter i Ridd.-  Directionen samt tre suppleanter; och befunnos vid valförrättningens
slut hafva blifvit utsedde lill
Ordinarie ledamöter:
Frih. Koskull, Ulrik, Cabinettskammarherre, med . 119 röster.
„ Boye, Fredrik, Kammarherre, 109 ,,
4 H. 44
:u6
Den 20 November f. m.
Hr Ulfsparre, Georg, Caneelliråd, 120
„ Cederstråle, Johan Kasimir, Assessor, . . . 119
„ Tornerhjelm, Johan Abraham, Ofverstelieutenant, 126
,, Brakel, Gustaf Auton, Banco-commissarie, . 114
Suppleanter:
Frih. Bennet, Carl Stephan, Kammarherre, ... 50
genom lottning med
Hr Wetterstedt, Niclas, Caneelliråd, .... 50
,, Möllerswärd, Carl Henrik, Capitaine, ... 48
H. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ till 10 på aftonen.
Upplästes till justering och godkändes pleniprotm för d.
9 dennes f. och e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 20 November 1844.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades pleniprotm för d. 13 dennes f. och e. m.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att H. M. Konungen
i går lemnat H. Ex. och de öfrige Ståndens Hrr Talmän
underrättelse derom, att H. M. utsatt sin resa till Christiania
till första dagarne af nästkommande Februari månad, emedan
H. Al. personligen ville öppna Norriges storting, och att H. AI.
derföre ansåg nödigt, att riksdagsgöromålen sä fortskyndades,
att riksdagen må kunna slutas innan dea 1 i nämnde månad. H.
M:s önskan vore derföre, att R. St. under den återstående tiden
företrädesvis sysselsatte sig med de vigtigare frägorne, hvaribland
H. M. särskildt nämnt dels förslaget till ny strafflag, hvarom
R. St. innan kort skulle få emottaga nåd. propos., samt dels
ereditlagstiftningen och hvad som rörer penningeväsendets ordnande,
hvilka sednare ämnen H. 31. förklarat sig anse vara af
den vigt, att ändamålet med denna riksdag till icke ringa del
skulle förfelas, om R. St. åtskildes, utan att derom hafva fattat
för landet gagueliga och verksamma öesiut.
Den 20 November f. m.
347
Ilr Westfelt, Nils: Frånvarande förlidne Lördag, när
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms betänk. N:o 1
i fråga om grunderne för bränvinsbränningen föredrogs, anhåller
jag att få med några ord upptaga B. o. Ad:s tid.
Jag börjar då först med ali förena mig i den reservation,
som Frih. Hamilton emot betänk, afgifvil, åsyftande den rationella
och riktiga princip, alt näringen bör vara fri och att beskattningen
bör läggas pä mäskekareu, icke såsom nu på pannerymden. Hå
troligen flere decennier ännu komma att förflyta, innan vi komma
till en lycklig förändring uti bränvinsförfaltningcn, så förenar
jag mig med dem, som tillstyrkt bifall till det af Utsk.
väl betänkta och väl grundade förslag, nemi. att jordviirdet
för en större pannerymd måtte höjas. För denna min skiljaktighet
ber jag att få framlägga skälen. Nuvarande författning
tillåter den högsta pannerymden för en egendom med ett taxeringsvärde
af 14,000 r:dr. En egendom med detta taxeringsvärde
är ganska obetydlig, men kan likväl efter gällande författning
hafva en 90 k:rs panna, och således kan pä denna obetydliga
egendom tillverkas en qvantitet af 80,000 k:r årligen.
Såsom exempel vill jag hafva äran nämna, att här kring Stockholm,
äfvensom hvad jag förmodar vid andra städer mindre än
Stockholm, finnas egendomar med en jordrymd af 10, 15, till
20 tunnland och derunder. Deras jordvärde kan ej vara större
än 2000 ä 3000 r:dr b:co på sin höjd, men der kunna uppföras
en mängd byggnader, som uthyras till sommarnöjen, hvarigenom
dessa ställens jordvärde betydligt ökas, ända derhän att man
pä sådana små egendomar möjligen skulle kunna hafva en 90
k:rs bränvinspanna. Det bör af hvar och en kunna inses, att
af dessa egendomars innehafvare kan tillverkas en qvantitet
bränvin, som vida kommer att öfverstiga behofvet för deras
ladugårdar. Tillverkningen kan nemi. stiga till 80,000 k:r,
ehuru ladugården på en så liten egendom icke kan utgöras af
mer än 14 å 15 kor, hvilka icke kunna förtära all den drank,
som en så stor bränvinstillverkning skulle gifva. Delta i afseende
på de mindre egendomarne. Jag skall nu taga mig friheten
visa hvad följden är för de större egendomarne. En stor
egendom har, enligt Utsk;s förslag, icke rättighet alt tillverka
mer än 80,000 k:r bränvin, således icke mera än en mindre
egendom, som endast bar 14 å 15 kor. I de södra ortcrne linnas
egendomar, som hafva 4, 5, till och med 6 utgårdar. Pä hvar
och en af dessa kan, om de uppgå lill ett taxeringsvärde af 14,000
r:dr, tillverkas 80,000 kannor bränvin, och således uppstår på en
sådan egendom en afverkningsförmåga af 480,000 k:r. När man är
ense derom, alt en inskränkning af qvantiteten är nyttig, såväl
i ekonomiskt som i moraliskt hänseende, då tior jag, att det
hade varit väl betänkt, att vidtaga någon åtgärd till förminskning
af bränvinsbränningen. Här är således tydligen och klart
bevisadt, att om den af Disk. nu föreslagne I a riden hade blifvit
anlagen, så bade denna egendoms tillverkning måst inskränka
sig lill 80,000 k:r och således fått vidkännas en minsk
-
348
Den 20 November f. m.
ning af 400,000 k:r bränvin. Man kan häremot invända, att
om det ä ena sidan vore gagnelig!, att bränvinstillverkningen
på sådant sätt knnde inskränkas, så bar likväl en så stor egendom
behof af drank för sina kreatur, motsvarande deras nuvar.
bränvinstillverkning. Jag svarar dertill nej! ty med en tillverkning
af 80,000 k:r bränvin, erhållas circa 6000 k:r drank,
hvarutaf, om det utspädes med vanlig procent vatten, 400 kreatur
kunna hafva tillräcklig utfodring. Detta lärer väl inom
Sverige vara det största antal kreatur, som på någon egendom
finnes. Jag befarar, att ett visst intresse vid sista riksdagen
gjorde sig gällande, med en petition lill Regeringen om
afslag af det af R. St. vid föreg:de riksdag gjorda förslaget,
ang:de jordvärdets fastställande till, ora jag icke missminner
mig, 50,000 r:dr. På detta rum reserverade jag mig emot
detta jordvärde; ty jag hade inom Utsk. tillstyrkt dess bestämmande
till endast 20,000 r:dr. Jag tror, att äfven det intresse,
som då fick sin vilja fram, så alt K. M. afslog R. St:s önskan
rör:de nyssnämnde jordvärde, äfven nu inom RiksSt:n har gjort
sig gällande, och jag vill nu hafva äran till prot. nedlägga min
reservation emot den ringa uppmärksamhet, som blifvit fästad
härvid, dä man likväl velat ett godt mål.
Föredrogs å nyo I.agUtsk:s d. 13 och 16 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 29, i anledn. af vackt motion om upphäfvande
af 3, 5 och 6 §§ i 2 cap. Giftermålsbm och förändring af
9 § i samma cap. och balk.
Ilr von Hartmansdorff, Aug.: De skäl, som Utsk.
för sitt förslag anfört, äro temligen torftiga. De innehålla föl
jande:
”Då skyldigheten att söka Konungens tillstånd medför
onödig omgång och borttager en icke obetydlig del af åtskilliga
embetsmäns tid, som kunde användas till mera gagn för det
allmänna; och då stadgandet följaktligen blott gör olägenhet
och skada” etc. Dea omgång, som bär omnämnes, är icke betydlig.
Kostnaden är ingen, sedan K. M. borttagit den lösen,
som förut bar erlagts för dess beslut i delta hänseende; embetsbetsmännens
besvär är icke eller stort. Den som läser Slatsrådsprotocollen,
färder se huru summariskt dylika ärenden der
behandlas, genom anmälan af 5 eller 10 pär syskonbarns anhållan
om tillstånd att ingå äktenskap, hvaröfver vederbör, blifvit
hörde.
Deremot äro de skiil, som förekomma emot Ulsk:s förslag,
betydliga. K. M. har två gånger afslagit dylika framställningar
fråu R. St. Den ena gången var år 1810, den andra 1829.
K. M. yttrade år 1810 vid sitt afslag följande:
”Andamålet med det i 1734 års lag stadgade villkor af
Konungens tillstånd till giftermåls ingående i vissa skyldskapsleder,
och den deraf beroende högre straffbestämmelsen för brott
mot kyskhelslagen inom samma leder, vore förnämligast den
angelägna omsorgen att vörda åldriga tänkesätt, som befrämja
-
ben 20 November f. m.
349
de tänkesätten hos de unga personer, hvilka i många familjer,
särdeles hland allmogen, lefde med syskons förtrolighet tillsammans.
”
”Alt speciella tillstånd till äktenskap vanligen icke vägrades
syskonebarn, kunde ej medföra samma verkan på allmänna opinionen,
som en högtidlig lagförändring, då för dylika tillåtelser
alltid fordrades bevis om sökandernes sedliga och ordentliga
vandel. En gällande lag, afpassad efter ett folks oförändrade
husliga relationer, och verkande på dess moraliska tänkesätt,
borde icke, ulan dertill påkallade högst vigliga anledningar,
ändras.”
När Konungen 2:dra gången, d. 8 Sept. 1829, afslog i fråga
va r. förändring, förklarade lian, genom nåd. kungör, af samma
dag, att syskonebarn, hvilka ville med hvarandra ingå äktenskap,
tillätes gifva sin åstundan tillkänna hos kyrkoherden
i den församling, der qvinuan vistades, hvarefter kyrkoherden
ålåge alt, med insändande af betvg om contrahenlernes uppförande,
derom göra anmälan hos consistorium, som hade alt
målet till K. M. i und. inberätta, då K. M. ville, genom svar
lill consistorium, meddela Sitt nåd. beslut, hvarom consistorium
borde kyrkoherden, och denne åter contrahenterna förständiga;
utan att någon afgift, hvarken hos kyrkoherden eller consistorium,
elier i K. M:s Cancelli, derföre mätte äga rum.
Då således kostnaden icke längre kunde såsom skäl åberopas,
afstyrkte förra riksdagens LagUtsk. den nu ifrågavar.
förändringen. När nu LagUtsk. vid denna riksdag icke vågat
taga steget fullt ut, utan hållit sig tillbaka i tvä fall, såsom
R. o. Ad. behagade inhemta af det nyss upplästa betänk., så
tillstyrker jag vördsamt, att Ståndet matte afslå Lag.Utsk:s förslag,
att upphäfva det villkorliga förbudet emot syskonbarns
äktenskap.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Med Hr von Hartmansdorff
instämmer jag visserligen deruti, att olägenheterna af den nuvar.
författningen äro ganska obetydliga; men olägenheter linnas likväl,
ehuru obetydliga de äro, och deras undanrödjande vore, i
min lanke, en vinst. Så länge det i den allmänna opinionen
ansågs, att äktenskap emellan syskonbarn vore något från den
vanliga ordningen afvikande, tror jag visserligen det kunde
vara af någon nytta, att dertill erfordrades Kongl, tillstånd.
Derföre var äfven, enligt min öfvertygelse, K. M:s svar på R.
Sl:s skrifvelse vid riksdagen år 1810 ganska välgrundad!; men
sedan den tiden har i allmänna opinionen en ganska betydlig
förändring ägt rum. Sedan del genom 1829 års förordning blifvit
syskonbarn på förhand medgifvet, att på ansökan hos K. M.
erhålla tillåtelse till äktenskap, så har tänkesättet i det fallet
så förändrat sig, all personer af allmogen anse sig fullkomligt
berättigade att gifta sig med sina syskonbarn, och den som på
en dylik ansökan crhölle afslag, skulle anse sina rättigheter
förnärmade. Förbudet emot ifrågavar. äktenskaps ingående har
350
Den 20 November f. m.
således på sedligheten intet inflytande, utan förorsakar endast
ett, om ock obetydligt besvär; derföre tror jag LagUtsk:s tillstyrkande
i detta fall vara i alla afseenden väl grundadt.
Ett helt annat förhållande äger rum med de skyldskapsleder,
i afseende hvarå här är tillstyrkt att förbudet måtte
qvarblifva. Den opinionen finnes ännu i allmänhet qvar hos
folket, att ett sådant giftermål är en abnormitet, och der kan
det således på sedligheten utöfva ett välgörande inflytande, att
Kongl, tillåtelse hör utgöra villkor för dylika äktenskaps ingående.
Det förhållande inträffar dessutom ofta vid ifrågavar.
slägtskapsled, att qvinnan slår under mannens föräldra- eller
åtminstone uppfostringsvård, och då vore det ganska obetänkt,
om man skulle genom lagstiftningen upphäfva den i detta ämne
nu allmänt gängse opinion, att sådana giftermål icke gerna borde
äga rum. Pä dessa skäl anhåller jag vördsamt om bifall
till betänk.
Hr Printzenskjöld, Carl: När man jemför de skäj,
som LagUtsk. lagt till grund för sitt tillstyrkande af bifall å
ifrågavar. betänk., för så vidt det rörer rättighet för syskonbarn
att utan K. M:s tillstånd ingå äktenskap, med de skäl, som
ligga till grund för det afslag å en dylik framställning, som
K. M. vid en föreg:de riksdag meddelat, och hvilken nåd. skrifvelse
Hr von Hartmansdorff nyligen uppläst; så skall man icke
tveka att gifva skälen i samma skrifvelse en hög grad af företräde.
Man bör besinna, att hvarje lag, som fortfarit sedan
sekler tillbaka, har, så tillsägandes, sammanvuxit med folket,
att deras opinioner derefter blifvit rättade, och att man således
sorgfälligt bör undvika att, genom några nya tillägg eller förändringar
i densamma, tillintetgöra det ändamål, som lagstiftaren
genom denna lag åsyftat. Jag skulle för min del tro, att
ändamålet med denna lag, då den stiftades, icke blott var religiöst,
utan äfven haft en annan lika vigtig grund, nemi. att
befordra sedligheten emellan personer, som företrädesvis äga
tillfälle att förtroligt umgås. Genom detta förbud för äktenskaps
ingående dessa personer emellan, har lagstiftningen förbehållit
K. M. en pröfningsrätt, huruvida, med afseende å sedlighetsförhållandet
dem emellan, en förbindelse, som lagen godkänner,
må kunna vinnas. Detta band bar, i strid emot hvad
Gr. Lagerbjelke anfört, ingalunda ännu blifvit lossadt. Den
opinion detta band har verkat, bar, i min öfvertygelse stridande
emot hans, ingalunda blifvit förändrad genom den lätthet
K. M. beredt syskonbarn att söka och erhålla tillstånd till sådana
giftermåls ingående. Tvertom skulle jag tro, alt nödvändigheten
alt begära detta tillstånd och fruktan för afslag derå,
i händelse de auctoriteter, som skola höras, skulle tillkännagifva,
att sådana omständigheter bade förelupit syskonbarnen
emellan, att de till straff derföre borde nekas att bygga äktenskap
med hvarandra, måste bidraga lill sedlighetens vidmakthållande.
På dessa skäl anser jag för min del lagen böra bi
-
Den 20 November f. m.
351
behållas oförändrad sådan den nu är, och tillstyrker följaktligen
afslag å betänk, i denna del; likasom jag anser de skäl
Utsk. anfört, i förening med dem , som K. M. vid ett föreg:de
tillfälle yttrat, rör:de förändring af 5 och 6 §§ 2 cap. Giftermälsb:u,
böra verka till afslag af den delen af motionen.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag vill först och
främst anmärka, att det kanske icke är så lätt att anställa en
jemförelse emellan de hos allmänheten i detta fall rådande
opinioner år 1810 och nu. Dertill fordras en egen erfarenhet
af icke mindre än 30 år. Hvad man derom berättelsevis nu
hör, är kanske icke alltid så tillförlitligt. Dessutom torde jag
få fästa uppmärksamheten dervid, alt, om opinionerna hos allmogen
också skulle hafva förändrat sig i delta fall, så utgör
detta icke någon skälig grund till förändring af sjelfva lagen.
Skulle det hända, att allmogen har så förvillade begrepp, att
den fäster mindre afseende på ett brott, som är belagdt med
högre ansvar, så bör det icke leda till någon annan påföljd, än
att presterskapet och vederbörande söka att upplysa allmogen
om dess misstag. På denna opinion, den må vara hurudan som
helst, får icke grundas någon lagstiftning. Det är endast denna
anmärkn. jag har trott mig böra göra emot de skäl, som af
en värd talare blifvit anförda till försvar för Utsk:s betänk.
Lagstiftningen måste väl grundas pä rättsgrunder, och icke på
allmogens möjligen förvillade opinioner.
Hr von Hartmansdorff: Enär tillåtelse för syskonbarn
att gifta hvarandra aldrig nekas, då de uppfört sig väl, och
enär den ingenting kostar; så innebär ifråga var. förbud intet
hinder för de syskonbarn, mot hvilkas förhållande intet kan
erinras, att med hvarandra ingå äktenskap. Hinder äger rum
blott för dem, som uppföra sig osedligt, och att detta band får
qvarstå, mätte väl en hvar önska. Jag anhåller nu att fä uppläsa
hvad Hr Biskop Holmström i ett annat Stånd anförde år
1829. Han sade nemi. bland annat:
”Härtill torde mig nu tillåtas endast tillägga, alt bifall till
motionärens begäran synes mig så mycket mera betänkligt, som
erfarenheten vid sisth riksdag redan ådagalagt, alt LagUtsk:s
förslag till upphäfvande af 3 § 2 cap. Giftermälsbm genast föranledde
ett nytt, till borttagande äfven af 58 cap. Missg.bm om
ansvar för lägersmål med syskonbarn — ett stadgande, som, åtminstone
enligt min åsigt, dock ganska skäligen skulle kunna qvarstå,
äfven om det förra upphörde. — Sä upplöses det ena bandet
efter det andra till oberäknelig — om ock af tidens s. k. liberalitet
icke beräknad — våda för seder och religiositet. Må
dä den häfdvunna stadgan fä orubbad fortfara, såsom åtminstone
ett värn mot det växande lättsinnets iukräuktningsförsök på
det heligas område.”
För min del vill jag fästa uppmärksamheten på en annan
omständighet. Sä länge lagen, genom villkorligt förbud lill
äktenskaps ingående, underhåller den tanken, att syskonbarn
352
Den 20 November f. ni.
äro nära beslägtade med hvarandra, så kunna fattiga syskonbarn
utan förödmjukelse både begära och emottaga understöd
af hvarandra. Detta åstadkommer ett samband emellan slägtingar,
hvilket uti ett fattigt land såsom vårt icke bör försvagas.
Mången torde erinra sig, huru han under sådana förhållanden
antingen gifvit eller emottagit understöd. Om förhållandet mellan
syskonbarn skulle blifva sådant, att de ansåges främmande
för hvarandra, så upphörde också dessa ömsesidiga understöd.
Annu ett annat förhållande bör man taga i betraktande. Månne
äktenskap mellan sliigtingar äro så önskliga? Det påstås i allmänhet,
att vissa dels förnäma, dels furstliga slägler, som mycket
gifta sig inom hvarandra, blifva allt mer och mer dumma
och oskickliga. Jag förnyar min anhållan om afslag på Utsk:s
betänk.
Gr. Lagerbjelke: Jag ber att få hemställa till Hr von
Hartmansdorff, om detta förhud, dä det aldrig tillämpas på dem
som förhålla sig väl, och då det aldrig hindrar någon att förhålla
sig illa, men, om det skulle tillämpas på dem, sora så
förhålla sig, hortloge det enda sältet att godtgöra felet, verkligen
kan anses medföra någon nytta. Hvad åter beträffar, att
detta förbuds upphäfvande skulle borttaga den känsla, som nu
finnes emellan nära släglingar, så tror jag att lagen i alla fall
tillräckligt visar alt de äro närskylda, genom stadgadt högre
ansvar för förbrytelser dem emellan och genom de jäfsanledningar,
som derpå grundas.
Hr Printzenskjöld: Den princip, som den siste värde
talaren söker göra gällande, i afseende på upphörande af det
förhud, som nu gäller för syskonbarn, till äktenskaps ingående
med hvarandra utan K. M:s nåd. tillstånd, alt nemi. tillåtelse
till ett sådant äktenskap bör utan inskränkning äga rum, äfven
derföre, att syskonbarn, som brutit mot sedligheten, derigenom
lemnades tillfälle alt godtgöra deras fel, anser jag ganska vådlig
i sin tillämpning. Konungens vägran af bifall lill äktenskapet
innebär ju ett straff för syskonebarnens brottsliga umgänge
med hvarandra, och fruktan för delta stral!' utgör således en
väckelse för dem att icke blottställa sig för dess tillämpning.
Tag hort den nu bestående lagen, och denna fruktan skall upphöra
och lemna rum för den föreställningen, att felet är af ingen
betydelse. Vinner man väl något annat dermed, än alt
befrämja samt gifva ökad fart åt lättsinnet och passionerna?
Är detta nyttigt? Är det båtande för Staten, hvars förnämsta
grundval bör vara sedlighet? Jag tror det icke. Jag tror
tvertom, att hvarje lag, som innefattar varning mot fel och
förbrytelser, är af stor vigt för det allmänna, och jag fortfar
derföre att tillstyrka afslag å betänk.
Frih. Raab, Adam Christian: Här har blifvit fram
stäldt,
att de skäl, som LagUtsk. anfört för bifall till detta betänk.
, hafva varit torftiga. Jag får för min del förklara, att
JaS
Den 20 November f. m.
353
jag icke eller kan linna någon särdeles vigt i de motskäl, som
blifvit uppgifna. Man bär talat derom, att den tid, som åtgår
för Regeringen lill handläggning af dessa mål, vore obetydlig.
Det medgifves likväl, alt någon lid derigenom borttages, och
det kan icke nekas, att liden är en ytterst dyrbar gåfva, som
måste vårdas. Man bar sagt, alt fruktan för afslag och förbud
emot giftermålet skulle upprätthålla den princip, som man velat
stadga genom förbudet för syskonbarn att utan K. M:s tillåtelse
ingå äktenskap. Jag anser detta skäl vara så mycket mindre
gilltigt, som Hr Printzenskjöld icke kunnat uppgifva något fall der
denna fruklan varit grundad, emedan det är allmänt kändt, att
ett sådant afslag aldrig bar blifvit lemnadt.
Vidare bar det blifvit sagdl, alt lagar, som varit gällande
under sekler, hafva baft ett sådant inflytande på opinionen, att
det vore vådligt deruti göra några förändringar. En sådan
princip skulle leda derhän, alt man aldrig kunde göra någon
förändring i en lag. Jag instämmer för öfrigt i alla delar med
Gr. Lagerbjelke och tillstyrker bifall till betänkis båda delar.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Fullkomligt erkännande
min obehörighet att uppträda i lagfrågor, anser jag likväl
vid delta tillfälle såsom ursäkt kunna anföras, alt det icke egentligen
är fråga om redaclionen af en lagparagraf, utan blott
om en princip, som jag anser vara af den beskaffenhet, alt
den af något hvar kau inses och begripas. Jag anhåller derföre
alt fä förklara, att jag för mili del ingalunda kunnat finna
mig öfvertygad af de skäl, som blifvit andragne emot Lag.-  Utsk:s nu bär anmälda betänk. Deremot bar jag t rot t mig för
min del finna, att ett stadgande, som numera är af den beskaffenhet,
alt aldrig någonsin K. M:s bifall vägras på cn dylik
anhållan, bör snarare upphäfvas, än i lagen qvarstå. Att detta
stadgande skulle kunna befordra sedligheten, kan jag icke för
min del iuse. Jag tror nemi., att antingen ifrågavar. slägtingar
förhålla sig pä ett mer eller mindre sedligt sätt, i alla fall
icke skall nekas de intyg, som kanske kunna vara nödige, för
all fullborda eli äktenskap, hvilket utgör det enda sältet att
afhjelpa de obehagliga följderna af osedlighetcn.
Att någon större anledn. till understöd för fattiga och
värnlösa slägtingar skulle äga rum, derigenom att detta stadgande
qvarstår, kan jag icke eller för min del finna; ty om
någon bar en sådan anförvandt i behöfvande omständigheter, så
förmodar jag, att fruktan för att ett blifvande äktenskap af
K. M. skulle vägras, icke skulle föranleda honom till att med
obarmhertighet afvisa den, som han under andra förhållanden
skulle understödja. Dessutom anhåller jag att få särskildt yttra,
att då man vet att K. M. aldrig under loppet af de sednare
åren har vägrat sitt bifall till en sådan ansökan, så synes det
för mig åtminstone olämpligt att dagligen besvära K. M. med
sådana frågor, derå Hans svar är på förhand bestämdt, och så4
II. 45
354
Den 20 November f. m.
ledes någon pröfningsrätt för K. M. icke äger rum. Föröfrigt
lärer icke kunna bestridas, att den ifrågavar. ansökan är en omgång
både för dem som önska inträda i äktenskap oell för de
embetsmän, som skola handlägga sådana frågor. På alla dessa
skäl och de flere, som af föreg:de talare blifvit anförde, får äfven
jag för min del vördsamt anhålla örn bifall till betänk.
Hr von Hartmansdorff: Den siste värde talaren har påstått,
att i sednare tider bifall aldrig blifvit vägradt till äktenskaps
ingående mellan syskonbarn. Månne han äfven dermed menar
emellan sådane syskonbarn, som lefvat otukligt med hvarandra?
Jag skulle icke tro, att han kan mena detta; men om han det
gör, sä tror jag likväl, att det är bättre att bibehålla ett stadgande
i lagen, hvars tillämpning af andre rådgifvare kan öfverhållas
strängare, än som nu sker.
Här är äfven sagdt, att om syskonbarn med hvarandra lefvat
i osedlighet, så finnes det icke något tjenligare sätt att hjelpa
ett sådant förhållande, än alt låta deni med hvarandra ingå
äktenskap. Vill man fullfölja denna tanke, så kommer man
kanske något för långt. Det är allmänt bekant, att en hustru,
som är sin man otrogen, icke får äkta den med hvilken lion begått
hor. Vill nu den siste värde talaren säga, alt enda sättet
till detta missförhållandes afhjelpande vore att lagen tilläte sådana
personer att med hvarandra bygga äktenskap? Jag anhåller
ytterligare om afslag å betänk.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Fullkomligt instämman
de
i Utsk:s förslag oell i de Herrars yltrandeu, sorn tillstyrkt
detsamma, tager jag mig dock friheten att fästa uppmärksamheten
på några under discussionen förekomne yttranden.
Här har blifvit sagdt, alt det icke är något hinder att qvarblifva
vid det gamla förhållandet, då ingen kostnad är förenad
med de ifrågavar. ansökningarne. Det torde vara något hvar
bekant, att om också icke lösen tages för resolutionen, sä medför
det likviil många kostnader, oell jag är öfvertygad, att ganska
fä hafva fått ifrågavar. tillstånd utan en kostnad af O a 10
r:dr b:co, genom arfvode till den som uppsätter och iniemnar
hans ansökan. Jag kan icke finna, att förhudet tjenar till nå
gontiug, då det aldrig tillämpas. När K. M. alltid gifver tillstånd,
då sedligheten icke blifvit kränkt, sä är det gifvet, att
en ansökan derom, på sätt förut blifvit yttradt, Kr alldeles öfverflödig.
I afseende på det tillfälle lill felaktigt uppförande,
sorn äger runi emellan syskonbarn, så får jag fästa uppmärksamheten
på, alt delta tillfälle är lika stort emellan personer
af tjenande classen bos allmogen, då de bo i samma rum.
För consequensens skull borde det dä äfven stadgas, att de
som tjena tillsammans äfven skola söka K. M:s nåd. tillstånd
till äktenskap, hvilket då borde afslås, i händelse de under tjensletiden
hade uppfört sig osedligt. Jag kan icke för min del
instämma i den åsigten, att de slägtförbindelse^ som nu äga
Den 20 November f. m.
355
rum emellan syskonbarn skulle på något sätt minskas, derigenom
alt delta öfverflödiga tillstånd icke behöfver begäras. De
värde talare, som yttrat sig fiir betänk., hafva i min tanka andragit
sådana skäl, att numera icke något ytterligare torde vara
af nöden alt anföra; oell jag anhåller derföre om bifall lill
betänk.
Gr. Sparre, Erik: I anledn. af den siste värde talarens
yttrande ang:de ifrågavar. förbuds verksamhet att befordra sedligheten
och frågan om huruvida, i händelse det kunde dertill
bidraga, det borde utfärdas förbud för tjenstefolk, som tjena
tillsammans, att med hvarandra utan K. M:s tillstånd ingå äktenskap,
får jag nämna, att det måtte vara en väsendtlig skillnad
alt upphäfva ett gällande förbud och att stifta en ny lag.
Jag vill lemna derhän, huruvida det nuvar. förbudet kan verka
lill befordrande af sedlighet; men jag skulle för min del anse
det vara otvifvelaktigt, att förbudets upphäfvande skulle på allmänheten
hafva det inflytande, att osedligheten icke mera ansåges
så straffvärd sorn förut. Det skulle också i min tanka icke
vara consequent alt upphäfva förbudet emot syskonbarns giftermål;
men likväl bibehålla det högre straffet för lägersmål emellan
desse, än emellan andre personer. Hvad den siste talaren
yttrat, alt anhållan om tillålelse till sådant äktenskap medför
en kostnad af 8 till 10 r:dr, tror jag ieke kunna vara öfverensstämmande
med rälla förhållandet, enär sökanderne kunna
inlemna sin ansökan lill pastors-embetet, som sedermera ombesörjer
ansökningens öfverlemnande till K. M.
Sedan öfverläggningcn nu förklarats vara slulad, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla
LagUtsk:s förevar, betänk.
Ropades starka ja, blandade med många nej, hvarefter H.
Ex. förklarade, del han trott sig (inna, alt ja öfverrösta! nej.
Ilr von Hartmansdorff begärde votering.
Upplästes lill justering och godkändes följande förslag till
voler, propos:
Den som bifaller LagUtsk:s betänk. N:o 29, i anledn. af
väckt motion om upphäfvande af 3, 5 och 6 §§ i 2 cap. Giflermålsb:n,
oell förändring af 9 § i samma cap. och balk, voterar
ja-i
Den
det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej; afslår R. o. Ad. förenämnde betänk, i hvad angår
upphäfvande af det villkorliga förbudet för syskonbarn att
laga hvarannan till äkta, men varder Utsk:s betänk, i öfrigt bifallet.
350
Den 20 November f. m.
Vid voteringens slut befunuos rösterne hafva utfallil, som
föl ier:
Ja - 36.
Nej—45-
Ånyo föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 13 oell 16
dennes på bordet lagda betänk. N:o 77, i anledn. af väckte
motioner om bestämmande af aflöning för fjerdingsman; om säteriägares
m. fl. skyldighet att deltaga i fjerdingsmannabestyrel;
om ordningen för denna Ijensts bestridande af sockenboernc,
samt om utfärdande af ett reglemente för fjerdingsman.
Detta betänk, blef, uppå derom af II. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, gjord hemställan, punktvis förelaget till pröfning.
Första punkten, angide den i förra delen af Riksdagsfullm.
Gustaf Pettersons motion väckta frtlga, att ett lämpligt
anslag till aflöning ut fjer din g smännen mätte varda beviljadt.
Frih. R i dd d e r s t o 1 pe, Fredr., anhöll om uppläsning af
Frih. Hamiltons vid Utsk:s betänk, fogade reservation, men afstod
för närvar, derifrån, uppå erinran af II. Ex. Hr Gr. o.
Landtm., att denna reservation icke rörde nu ifrågavar. punkt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Den sak, som innehålles
i Utsk:s betänk. N:o 77, tyckes visserligen icke vara af
någon särdeles vigt; men när man genom Utsk:s behandling och
föreg:de riksdagsbeslut kommit all se den ur en oriktig synpunkt,
sä torde den måhända blifva föremål för någon öfverläggning,
innan R. o. Ad. obetingadt antager Utsk:s förslag i
detta afseende. Ulsk. bar nemi. ansett fjerdingsmannabestyrel
vara en communalangelägenhet. Det är mot denna åsigt, som
Frih. Hamilton reserverat sig, och jag instämmer helt och hållet
med Frih. Hamilton i detta afseende. Jag anser fjerdingsmansbestyret
vara ett kronobesvär, hvilken mening af R. St.
vid sista riksdagen i den und. skrifvelsen till K. M. icke varit
uttryckt, utan hafva de tverlom der förmenat, att fjerdingsmannabefattningen
utgjorde ett municipalbeslyr ; men utan vidare
undersökning af frågan, hur delta uttryck i Ulsk:s betänk, kommit
att inflyta. Om man närmare betraktar frågan, skall man
finna, att fjerdingsmannabefattningen är ett kronobesvär; ty denna
fjerdingsmannabefattning uppkom genom förorda, af 1595
och bar allt sedermera utgjort ett kronobesvär Vid utsökningar,
fångförsel och åtskillige andra tillfällen, såsom t. ex. lösdrifvares
eftersökande och fasttagande, mäste fjerdingsmannen
biträda kronobetjeningen. Det bar äfven fordom, genom en författning
af år 1723, varit dem ålagdt att biträda vid bosta lissy
ner. Allt detta bevisar, alt deras tjenst icke är något com
munalbestyr,
så mycket mera som år 1792 en författning utkom,
hvari de befrias från att straffas med spö, om de spilla
fångar vid faugforsling. Jag anser således, alt fjerdingsman
Den 20 November f. ro.
357
bör snarare af Staten attanäs än af communerna. Detta tiar
likväl i eu del orter från äldre tider icke ägt ruin, under det
att i andra orter någon aflöning varit deni af Kronan bestådd,
och i en del orter hafva de till och gjed haft mindre kronohemmansdelar
till boställen. Enligt B. Sl:s beslut vid riksdagen
år 1757, skulle fjerdigsmansboställena indragas; men vid ett annat
tillfälle, år 1784, utfärdades en författning med föreskrift,
att de fjerdingsmansboslällcn, hvilka ännu ej voro indrague, skulle
fortfarande fä disponeras till fjerdingsmännen. Detta har
sedermera ägt rum i alla orter der de funnits, allt intill sisll.
riksdag, hvarefter till följd af R. St:s beslut, som äfven af K.
M. bifölls, de fjcrdingsmansboställen, der fjerdingsmännen afgålt,
blefvo till Kronan indragne, äfvensom de löner, hvilka blifvit
lediga genom fjerdingsmans afgång. Följden deraf har blifvit,
att sedan fjerdingsmännen upphört, hafva kronolänsmänncn icke
på vederbörligt sätt kunnat fullgöra sine åligganden, utan Konungens
Bef:h:de hafva måst till K. M. ingå med anmälan derom.
K. M. har andragit detta i Sin nåd. propos. till R. St. angide
statsverkets tillstånd och behof, och R. St. hafva till följd häraf
beviljat en ny länsmanslön. Delta är ett bevis, att på de
ställen der fjerdingsman afgålt, och deras boställen blifvit in
dragne,
men länsmännen belinnas hafva allt för stora districter,
så alt de icke utan fjerdingsmäns biträde kunna fullgöra sina
mångfaldiga åligganden i afseende på police m. m., kommer
Slaten således alt vidkännas större kostnader genom de nya
liinsmanslönerne än den fått vidkännas om boställena varit fjerdingsmännen
bibehållna. En fjerdingsmans boställe eller lön af
5 å 6 t:r spanmål hade på mångfaldiga stallen varit tillfyllestgörande,
dä deremot en länsman har 200 r:dr i lön, hvilket således
uppväger den utgift, som kunde belöpa sig på fjerdingsman.
Jag anser derföre, alt Gustaf Pettersons motion varit ganska
väl grundad, nemi. att lönerne för fjerdingsmännen böra bibehållas,
äfvensom de åt dem disponerade boställen i de orter,
der sådane finnas. Uti de orter deremot, der dessa boställen
eller sådana löner icke finnas, utan der fjerdingsmansbestyret
verkställes af hemmansägare, der äro länsmansdislriclerne och
till följd deraf deras bestyr icke så vidsträckta. Der kan det
troligen fortfara såsom det hittills varit; men på de ställen deremot,
der fjerdingsmännen af Staten har lön eller åtminstone
boställe, der har fjerdingsmansbestyret varit ett uppdrag åt en
verklig tjensteman, hvars afgång måste ersättas genom en annan,
som skulle blifva Staten dyrare. Jag tillstyrker således
afslag på Utsk:s yttrande i denna del och bifall till motionen,
på det sätt, att för fjerdingsmännen odisponerade boställen må
för dem bibehållas.
Frih. Cederström, Jacob: Jag kan för min del icke
instämma i den siste värde talarens tillstyrkande af bifall för
bibehållande af boställen eller anslag för fjerdingsmanslöner. I
den mångfaldigt större delen af Sverige har fjerdingsmansbe
-
358
Den 20 November f. m.
styret varit ett municipalbestyr, som gall i tur. De provinser,
der särskilda förhållanden ägt rum, genom den tillfällighet alt
K. M. haft disponible lägenheter och gifvit dem till boställen åt
fjerdingsman, utgöra endast undantag från den inom Riket gällande
allmänna grunden för dessa bestyr. Fjerdingsmännen äro
icke, såsom Frih. Hamilton i sin reservation framställt, en länk
af Styrelsens tjenslemannapersonal; de äro socknarnes tjenstemän,
socknarnes vittnen vid hvarje förrättning af kronobetjent.
Fjerdingsmännen är vittne för hemmansägaren, som utmätes, att
der går rätt till. Detta är hans bestyr, detta är hans befattning, äfvensom-
han är skyldig att handräcka vid fångars fängslande. Må
han icke på eget ansvar företaga sig alt fängsla fångar, ty han får
icke lägga hand på någon, med mindre han har ordres dertill af
kronobetjeningen. Vi få icke förblanda dessa särskilda cathegorier
under hvilka fjerdingsmännen tjenstgöra. Om nu boställena
skulle i eu provins bibehållas, sedan de rättvisligen på K.
M:s begäran blifvit af R. St. indragne, och om R. St. sedermera
vid en annan riksdag tillägger en länsman högre lön, derföre
att han har svårighet att få fjerdingsman, som han kan
använda till hjelp inom sitt district, så är detta ett förhållande,
som, i min tanke, icke hade bort berättiga länsmannen lill
något boställe eller lön; ty i de trakter, der fjerdingsmansdistricterna
äro vidslräktast, der finnas icke boställen, oaktadt de
fleste fjerdingsmännen der hafva större districter, än någon enda
af (leni, sorn linnas i den provins, der de hafva boställen,
nemi. Östergöthland. Det är icke skäl att tillägga den ena provinsen
en förmän framför den andra; och jag frågar, månne
icke hemmansägarne tili Östergöthland äga bättre förmåga alt
utgöra fjerdingsmannabeslyret efter tur inom socknarne af de
till delta bestyr skyldige hemman, än hemmansägarne uti andra
provinser, hvilka äro mycket mindre förmögne, än de i Östergöthland.
Jag tillstyrker bifall å första punkten af Utskis betänk.
Hr Adelborg, Henrik Otto: Hvar och en som varit
eller är landtbrukare, vet ganska väl viglen af alt hafva en
duglig och redbar fjerdingsman. Utsk. har ganska riktigt lagt
vigt derpå. Fjerdingsmännen måste vara ett biträde i alla afseenden
åt länsmannen, sorn uti sitt stora district omöjligen kan
nagelfara att ordning öfver allt iaktages. Det är således fjerdingsmannen,
sorn det åligger att, utom sina öfrige åligganden,
lill länsmannen inrapportera oordningar, sorn förlöpa inom hans
district, bland hvilka endast må nämnas en, som är ganska allmän
och af högst menligt inflytande på landet, nemi. lönkrögeriet
på ställen, sorn äro belägne vid de vägar, der henderne
färdas från torgplatserne, intaga förtäring på dessa ställen och
komma hem druckne oell med sönderkörd redskap. Jag iustämmer
således i allo med Frih. Hamilton, att en sådan tjenst bör
med lön af statsverket förses; men jag önskade äfven att en
bestämd minimisumma måtte anslås, på det alt det icke må hända
nu, såsom det på flere ställen varit fallet, att den minst dyr
-
Den 20 November f. m.
359
legde person antages och att det således blir den sämsta i socken,
hvilken kommer alt iklädas delta vigtiga bestyr. På grund
af såväl desse anmärkn:r, som dem, hvilka af Frih. Palmstjerna
blifvit gjorde, önskar jag ålerremiss till Utsk., på det att
det må bestämmas någon viss lön för fjerdingsman och tillika
uppsättas elt reglemente för hans bestyr.
Ifr von Troil, Samuel Gustaf: Den principfråga, som
nu utgör föremålet för R. o. Ad:s öfverläggningar, har äfven
inom Utsk:s afdelningar, på hvilka denna fråga blifvit förberedd,
gifvit anleda, till ganska långa debatter. Jag tror, att man aldrig
skulle kunna komma lill något bestämdt resultat om man
ville förklara, antingen alt den ifrågavar. befattningen är af ren
krononatur eller att den är rent municipal. I min tanka utgör
fjerdingsmanstjensten mellanlänken emellan krono- och municipal-befattningar.
Att en stor del af de äliggauden, som fjerdingsmänneu
för närvarande hafva sig uppdragna, äro af krononatur,
vill visserligen icke eller jag bestrida; men deremot hafva
dessa fjerdingsman andra åligganden inom socknarne alt besörja,
som torde få egenskap af municipal-befatlningar. Lika
väl som man l. ex. anser, att en nämndeman, hvilken dock biträder
i domarebefattningar, icke derföre innehar en domaresyssla,
utan en municipalbefattning, likaväl som man anser, att
en snöplogsfogde, som vintertiden är skyldig att hålla viigarne
vid makt, har en municipalbefattning, lika väl kunna en del af
fjerdingsmannens åligganden anses hafva egenskap af municipalbeslyr.
Fjerdingsmänncn skola nemi., emellan de egentliga
vägsynerne, tillse att vägarne underhållas i laga skick. De
skola bidraga att indrifva riksdagsmannaarfvodeu, alt uppbära
saköres-mede! o. s. v. Jag tror, att det är temligcn svårt att
säga huruvida dessa äro munieipala bestyr eller kronobestyr.
De ligga midt emellan, och just af sådan anledn. tror jag, att
ett bestämdt afgörande, huruvida desse tjenster äro af krononatur
eller icke, är förknippadt med flere svårigheter. Då frågan
förevar pä Utsk:s afdelningar, ansåg man gifvet, att derest
man, i strid såväl med K. M:s nåd. propos:r både vid 1828
och 1834 årens riksdagar, som R. St:såren 1830 och 1834 gifna
förklaringar, ali fjerdingsmans-bcslyret vore af municipal natur —
om man, i strid med dessa åsigter, säger jag, hade förklarat
befattningen vara af krono natur, sä hade följden blifvit, alt ett
statsanslag skulle af R. St. beslutas, för alt aflöna den, som
man ville kalla den sista länken af Statens embetsman, och hvarthän
det skulle leda öfverlcmnar jag åt 11. o. Ad. sjelf att afgöra.
Sverige består af 65,000 hemman. Om man endast antog
en fjerdingsman för 20 hemman och man endast ville aflöna
houom med 50 r:dr, hvilket icke torde vara förmycket,
såvida man ifrågasätter att han bör anses såsom en Kronans
embetsman; så uppstår för Staten en utgift af 150,000 ä 160,000
r:dr årligen endast lill fjerdigsmännernas underhåll. En värd
300
Den 20 November f. m.
talare, nemi. den som först yttrat sig, har förklarat, alt fjerdingsmännens
tjenst borde anses vara af krono natur och följaktligen
till dem borde återlemnas de boställen, hvilka enligt
R. St:s sista beslut blifvit indragne. Jag tager mig friheten
anmärka, att största delen af fjerdingsmännen icke varit försedde
med boställen, och enligt mitt förmenande skulle det vara
högst orättvist, om man förklarade, att deras befattning är af
krono natur, samt försåg en del med boställen och lemnade andra
utan löner; och således blefve det en följd deraf, att löner
mäste för dem anslås. De efter sista riksdagsbeslut indragne
boställen äro uppskattade till ett sammanlagt belopp af något
öfver 8,000 r:dr b:eo, och jag hemställer således, huru långt
detta skulle förslå i aflöningsväg.
En annan värd talare har anfört, såsom ett af de vigtigaste
föremålen för fjerdingsmännens verksamhet, bcifrande af lönkrögcrier.
Jag hemställer likväl, huruvida icke detta bestyr
torde lika mycket och kanske ännu mera anses såsom ett municipalbestyr,
än såsom ett kronobestyr. Den förste värde talaren
har äfven anmärkt, att fjerdingsmän begagnas Vid boställssyner.
Jag tror likväl, att vid boställssyner i allmänhet begagnas
nämndemän, hvilka dock ofelbart måste hafva municipala
tjenster. Då man nu, enligt hvad den värde talaren upplyst,
dertill äfven begagnar fjerdingsmän, så är detta ett ytterligare
skäl att anse deras tjenster icke vara af krono natur.
I min tanka kunde det visserligen vara likgilltigt hvad R. o. Ad.
täckes besluta; men jag bar icke ansett det olämpligt att nämna,
att den egentliga anledningen till Utsk:s-afdelningens beslut
och som sedermera låg till grund för hela Utsk:s framställning
var den, att om man anser ifrägavar. bestyr vara ett kronobestyr,
så måste man i consequens dermed ovillkorligen åt dessa
Kronans lägste tjenstemän anslå löner. Jag skulle således
för min del tro, att det vore lämpligt alt bifalla denna del af
betänk, och vågar anhålla om propos. derpå.
Gr. Horn, Claes Fredrik: Det är tydligt, att närvar,
riksdags sammansatta Stats- och Ekon.Utsk. låtit förleda sig af
den förra riksdagens sammansatta Utsk:s bestämmande rör:de
fjerdingsmansbestyrets beskaffenhet. Jag påminner mig ganska
viii, att inom förra riksdagens sammansatta Ulsk. det förklarades,
att ifrågavar. befattning vore af municipal natur, så vördnadsbjudande
till och med, att åtskillige ledamöter inom det sammansatta
Ulsk. skulle ansett sig hedrade deraf; men det fans
likväl andre ledamöter inom det sammansatta Ulsk. som bestridde
denna sals, på den grund, att det är alldeles obestridligt, att
fjerdingsmansbefattniugen verkligen utgör, såsom här är sagdt,
den sista länken i den civila administrationen. Denna tjensteman
skall efterkomma och beslämdt lyda länsmannens ordres.
Hans egentliga befallning är icke annat, än att vara en handtlangare
åt kronobetjeningen, och såsom sådan kan han, i min tanke,
Den 20 November f. m.
301
ke, icke anses innehafva ett municipalbestyr. Jag vågar således
bestrida hvad Frih. Cederström sagt, nemi. att då fjerdingsmansbefattningen
egentligen ålegat Svenska jordens innehafvare, så
har den icke varit annat än ett af de många tjenslebestyr, som
af ålder ålegat kronojorden. Om således denna Kronans tjenst
icke ager någon lön af Staten, utan endast och allenast utgör
en af kronojorden utgående tjenstbarhet, så bevisar della i min
tanke alldeles icke, att den derigenom får någon slags municipal
karakter. Jag medger visserligen, att fjerdingsmannens befallning
iir sådan, just. i följd deraf alt han är den lägste Ijeustemanneu,
alt han till följd deraf i många fall kommer att
under beröring med folket handla så, som om han verkligen
vore en municipal!jensteman. Detta är likväl alldeles icke beskalfenhclen
af hans egentliga åligganden; ty han har icke alt
emottaga någon befallning af communen, ulan lian är endast
och allenast förpligtad alt verkställa kronobefallniiigsmannens
ordres och linn är således i allo Kronans tjensteman. Det händer
visserligen att honom åläggas vissa befallningar, sorn uteslutande
borde tillhöra kronofogdarne eller på sin höjd länsmännen
; men sådana omständigheter hafva sina skäl, och det beror
på den mängd bestyr, sorn under sednare lider äro kronobetjeningen
ålagde, samt af dislriclernas liige med flere omständigheter.
Det heror till och med af personliga egenskaper och
deraf beroende förtroende, om fjerdingsmannen någon gång kan få
sig ombelrodda sådana värf, som egentligen icke tillkomma honom.
På det hela kan han således icke betraktas annorlunda
än såsom en Kronans tjenare: han må nu vara allönad eller
icke, hans aflöning må nu bestå i contenia bidrag af Slaten, eller
lian må anses genom den personliga utöfningen af ett tjenstebestyr,
som åligger hemmanet, fullgöra något som är honom
af Staten förut godtgjordt, sä kan jag icke annat än förena mig
i de åsigter, som både inom Utsk. blifvit yllrade oell äfven härstädes,
synnerligen af Frih. Palmstjerna framställda, att man
mäste ogilla hvad Utsk. i denna del lillslyrkt oell deremot besluta,
att fjerdingsmännen böra bibehållas vid de förmäner, som
de förut hafva haft, och framför allt alt R. o. Ad. icke vid detta
tillfälle matie godkänna det misstag, som blifvit offentligen
y II ra dt, ali kronofjerdingsmannen skulle anses innehafva en
corn in uual bela II ning.
Hr Akerman, Fredr.: Instämmande i de lalares åsigter,
sorn före mig haft ordet, och som sökt att ådagalägga, alt fjérdingsmansbelätlnigen,
hvad benämning man ock må gifva den,
icke utgör annat än, såsom man utlryckt sig, den sisle länken
af dc administrativa myndighelcrne inom landet, får jag för
min del endast tillägga, att, då flere socknar tillhöra ett länsmansdistrict,
xlet vore omöjligt alt umbära sä beskaffade
tjenstemän i de socknar, der länsmännen icke hafva sin flostad,
och alt dessa personer då äro ställde under länsmännen eller
4 II. 46
362
Den 20 November f. ni.
den högre kronobctjcningen. En talare har yttrat meningen
med fjerdingsmannen vara endast, att de vid utmätningar skulle
vara att anse såsom socknens vittnen. Denna ide är ganska
vacker, och jag skulle önska att den ägde sin tillämpning;
men så är dock icke förhållandet. Det finnes många fall, der
fjerdingsmannen äro och måste vara den verkställande tjcnstemannen,
i det hail på en gång förenar egenskapen af håde
executor och vittne, och då kommer verkan af den sednare
egenskapen ali helt och hållet förfalla.
Det har af en värd talare blifvit anmärkt, att då vid för
flnlnc
riksdag länsmännen tillädes förhöjda löner, man härmed
äfven åsyftat alt de skulle kunna undvika att besvära fjerdingsmännen
med de förrättningar, som de sjelfve borde göra. Man
trodde sig vid förra riksdagen kunna åstadkomma detta med en
förhöjning af lönerne till 200 r:dr. Men jag hemställer lill
hvar och cn, om man med 200 r:drs lön kan hafva så stora
anspråk, som man då ansåg sig kunna dermed förena. Man
ville icke blott, ali de skulle verkställa hvad de förut hade
gjort, man ville äfven göra det villkor, att de skulle undergå,
visserligen icke en vetenskaplig examen, men dock en examen,
som fordrade studier, och detta allt för 200 r:dr. Om en enskild,
som vill skaffa sig en tjenare, icke har mera att bjuda
på, än 200 r:dr, vore det också i den lägsta tjenstegrad, så
skulle han icke blifva väl betjent för denna summa. Man säger
väl, alt länsmännen, utom ifrågavar. 200 r:dr, äfven borde
kunna påräkna extra inkomster. Det är just dessa extra inkomster,
som mäste utgöra ett hinder för dem, att rätt kunna
utöfva sina tjensteåligganden. Att man icke hör anse fjerdingsmännens
tjcnslcr såsom municipala befattningar, tror jag öfverensstämma
med de Heste talares tanka, som här yttrat sig.
Man kan visst säga, alt, om således dessa tjenstemän skola af
Staten aflönas, eli större anslag dertill mäste blifva behöflig t;
men jag anser det icke vara afvigt, att en lön bestämmes, som
fullt motsvarar besväret, utan endast att en mindre aflöning
meddelas, hvarigenom man tydligen utmärker deras befattning
vara, att slä under den egentliga kronobetjeningens lydnad och
sålunda deras åliggande alt vara densammas handtlangare. Då
detta sätt skulle det anslag,'sorn erfordrades, icke blifva stort.
M ångeuslädes anses det äfven såsom en heder att tjena Kronan,
och man gör derföre icke räkning på någon stor inkomst deraf.
Aflöningen skulle derföre endast afse det af mig nyligen nämnda
ändamålet. Dessa förhållanden kunna icke för Ulsk:s ledamöter
vara obekante, och jag bekänner uppriktigt, att jag icke
förstår hvad pluraliteten af Utsk. egentligen har menat dermed,
att ifrågavar. befattningar skola anses vara communala bestyr,
om man icke dermed har velat säga, att den siste verkställaren
af Öfverhetens bestyr skulle vara en person, som, i följd af sin
pligt såsom municipal-embetsman, kunde äga i sin makt att
pröfva beskaffenheten af de ordres han fick, och således vara
Den 20 November f. m.
oförhindrad alt lyda eller icke. För min del yrkar jag återrcmiss,
och alt Ulsk. matie behandla frågan efter de åsigter
jag haft äran framställa.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum kontin
c att fortsättas kl. 6 e. m.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Vid granskning af det
betänk., som Ulsk. afgifvit, linner man, alt vid första punkten
Utsk. yttrat den åsigt, att fjerdingsmansljenslen vore af municipal
natur, och pä denna grund afstyrkt, att något anslag till
dessa tjenster skulle äga rum. Slutsatsen kan jag gå in på,
utan att derföre instämma i motiverna. Jag delar de föreg:de
lalarnes tanka, att denna tjenst hvarken kan eller bör vara en
municipaltjenst. Sjelfva definitionen af en municipalbefattuing
förutsätter, att den måste vara inom gränsen af municipalstyretsen
och icke inom gränsen af den administrativa makten. Derpå
ligger ju vigt, att i samma mån som man vill utveckla
municipalstyrelsen, hör man akta sig att göra det så, att någon
collision med den administrativa makten kan äga rum. Jag
anser det svårt att verkställa detta. Innan municipalstyrelsen
kommer att aga rum, så anser jag det vara af högsta vigt, att
gränsen uppdrages emellan densamma och den administrativa
myndigheten; ty eljest kunna municipalstyrelser blifva mera
skadliga än nvltiga. R. St. uppgjorde vid sista riksdagen ett
förslag till K. M. om communala ärendens behandling och communal-styrelsers
inrättande. R. St. föreslogo då bland andra
befattningar för socknestämman, att den skulle behandla frågor
om fjerdingsmäns af- och tillsättande. K. M. bar likväl pröfvat
denna punkt, och i Dess nåd. kungörelse afslagit denna af
R. St. yttrade önskan, samt låtit fjerdingsmannabefattningen
lill- och afsättas efter förut gällande författningar. På denna
grund anser jag frågan såsom principfråga mera vigtig, än
man i allmänhet betraktar den. Fjerdingsmännerne måste det
ovillkorligen åligga, alt i sista hand verkställa de befallningar,
som från länsstyrelsen afgå, i den mån det kan tillböra deras
tjenstebefattning. Vore fjerdingsmannen en municipalembetsman,
sä kunde han naturligtvis neka att efterkomma dessa befallningar.
Att vi behöfva fjerdingsmän, derom vittnar en längre
tids erfarenhet. Vi hafva alltid ägt dessa tjenstemän, och jag
tror, att det alltid visat sig vara ett oundvikligt behof att äga
dem. Förbättrandet af länsmännens lönevillkor minskar icke
behefvet af fjerdingsmän. Länsmannen kunde lika litet sorn
landshöfdingen bestrida alla sina befattningar, om han icke
hade biträde af fjerdingsmän, så vida man icke ville, att lian
af sin lön skulle bekosta dessa biträden, och det måtte väl
icke vara meningen.
Huruvida fjerdingsmän böra förses med lön på stat eller
icke, är den andra frågan i detta ämne. Jag tror det skulle,
vara bäst, om det blefve vid hvad det hittills i åtskilliga provinser
varit. Måhända i de län, der löner varit anslagna åt
304
Den 20 No vem lier f. m.
fjerdingsman, del vöre ijculigast alt bibehålla deni, af det skäl,
alt menigheten der är van vid det sältet alt löna dessa tjenstemän.
Inom Christianstads län finnas inga löner för fjerdingsman,
och mig veterlig! har det aldrig funnits några. Vi sakna
likväl icke dugliga fjerdingsman, lill och med dem som hafva
i 40 å 50 är bibehållit sina platser och af K. M. fått hederstecken
för det nit, hvarmed de skölt sina tjenster. De finna
sig icke illa deraf, och districterna, inom hvilka deras verksamhet
ägt rum, hafva varit ganska belåtna med dessa personer,
oaktadt med tjensten ej varit förenad någon lön. Deremot
inträffar det, att inom de provinser, der löner varit anslagna,
fjerdingsmännen just derföre galt miste om andra små tillfälliga
inkomster, hvilka de äga i de län, der löner icke finnas, och
då fjerdingsmännens löner äro sä ringa, sä torde de derföre
vara mest belåtna med all inga löner finnas, såsom del hittills
har varit. Det är pä denna grund jag anser lämpligt, alt fjerdingsmännens
aflöning må hädanefter fortfara på samma sätt
som hittills, hvilket jag tillstyrker, likväl med den modifiealion
jag nu gjort, för den händelse, all detta betänk, blir återremitterad!,
, att intet särskildt anslag må beviljas för de tjenster i
trakter, der de förut icke baft lön, och jag får således anhålla
0111 bifall lill Ulsk:s tillstyrkande, alt icke något anslag lill
fjerdingsmanslöiier, utöfver hvad som hittills ägt rum, må komma
att beviljas.
Gr. Sparre, Erik: En ledamot liar yttrat, alt Ekon.-
Ulsk. låtit af Stals- och Ekon.Utsk:ns vid sisth riksdag, uti förevar.
ämne afgilhe betänk, förleda sig att betrakta fjerdingsmannabefaltningen
såsom conimunalbestyr. Jag erkänner detta
fel, om det är fel, att vara conseqvent och vidhålla principer,
som vid flere föreg:de riksdagar gjort sig gällande. Utsk. hade
vid bedömmandet af denna fråga all välja mellan 2:ne motsatta
åsigler: den ena, alt fjerdingsmannabefattningen vöre municipalbestyr,
ilen andra att den vöre ett kronobesvär och fjerdingsman
en Kronans embetsman. Det kunde dervid visserligen icke
undfalla Utsk., hvad flera ledamöter härstädes yttrat, ali fjerdingsmännen,
efter nu antagen vana, egenteligen utgöra den
lägsta graden af kronobetjening och således icke kunna anses
såsom municipala embetsman; ja, att de nu tverlom äro blott
och harl handtlangare åt länsmännen. Jag tror dock, alt dessa
fjerdingsman ursprungligen varit municipala embetsman, på den
tid, dä, före inrättandet af ett ordnadt styrelsesystem för liela
Riket, menigheterna genom valda föreståndare styrde sig sjelfva.
1 afseende på skatternas utgörande, nästan den enda punkt,
i hvilken på denna tid riksstyrelsen med communerna hade beröring,
var hvarje härad indeladt i distrieter, fjerdungar och
attungar härad), och dessa distrieter hade hvar sina valda
föreståndare (fjerdingsman oell atlungsmän), som ansvarade för
uppbörden inom districtct. Men då, vid samma lid, på hvilken
Styrelsens centralisation här försiggick, odalbondcii i allmänna
1) e n 20 November f. m.
305
meningen nedsjönk från den högre ståndpunkt, Iian innehaft ender
den gamla samhällsförfattningen, lill medelbar och skattskyldig
undersale, glömde man småningom fjerdingsmannens egenskap
af munieipal-embetsman, och länsmannen, dels af nödvändighet,
der hans district var alltför stort, för att han utan
biträde kunde sköta alla göromål, dels af beqvämlighet, pålade
fjerdingsmännen en mängd bestyr, som cgcnteligen ej tillkommo
denne; och sålunda bief fjerdingsmannens befattning helt annan
än hvad den ursprungligen varit. Det är lätt förklarligt, alt
dä fjerdingsmannens ursprungliga befattning var, att ansvara för
skatteuppbörden inom sitt district, men frälset icke utgjorde
någon skatt, befattningen endast ansågs höra besörjas af de
skattskyldige bönderna. Småningom ansågs den såsom ett besvär,
lagdt på skallejorden, i likhet med så många andra densamma
vidhäftande bördor, närmast jemförligt med dagsverksskyldigheten.
Det blef nemi. ett åliggande för de skatlskyldige
hemmanen, alt i tur, hvardera under en viss tidrymd, af vanligen
ett är i sänder, antingen genom hemmansägaren sjelf, eller
något hans tjenstehjon, biträda länsmannen i hans åligganden.
Sådant kunde förhållandet fortfara, utan allt för mycken olägenhet
för fjerdingsmännen, pä en tid, dä, under enklare samhällsförhållanden,
kronobetjeningens åligganden icke voro, såsom
nu, af inängläldig och ofta af den kinkiga art, all för deras
rälta utöfning erfordras en insigt och vana vid former, öfverstigandc-mängdens
af allmogen förmåga. Också har i sednare
tider detta onus blifvit på del högsta öfvcrklagadt, och med
allmogens numera lyckligen utbildade begrepp om sjelfständighet,
synes del icke öfverensstämmande, att fungera såsom handtlangare,
nästan drängar åt länsmännen. Af dessa skäl hafva
Konung och Ständer sökt ali befria fjerdingsmännen från de
funclioner, som tillhöra kronohetjeningen, samt att återföra befattningen
till den ursprungliga af ett communalbestyr.
Redan vid 1828—30 årens riksdag yttrade K. M. den åsigt,
alt fjerdingsmannahefatlningen borde, såsom den till sin
grund varit, fortfarande utgöra, icke en tjenst, utan ett municipal-sysslande,
som menigheten åligger att fullgöra; dock att,
sedan kronohetjeningen blifvit med ti Ilräc k lige löner försedd,
fjerdingsmännen icke med sådana pligler, sorn icke dem, utan
rätteligen kronohetjeningen tillhöra, borde belastas; uti hvilken
åsigt SlatsUlsk. då instämde. Vid 1S40 års riksdag föreslog
K. M. i propos. N:o 4, ang:de lönereglering för landstatens
tjenstemän och betjente, ”alt det till kronofjerdingsroännen utgående
statsanslag skulle, i mån af nuvarande innebafvares afgång,
upphöra, under förutsättning, att fjerdingsmännen icke
må besväras med sådana göromål, som rätteligen tillhöra kronobetjeningen.
” StatsUtsk. i betänk. N:o 42, s. 7, jemte tillstyrkande
af lönclillökning för länsmännen till dubbla beloppet mot
hvad de tillförene i lön uppburit, yttrade vidare: ”att dä fjerdingsmannahefaltning
utgör ett municipalbeslyr, samt fjerdingsmäuuen,
sedan länsmännen erhållit förbättrade lönevillkor, böra
300
Den 20 November f. m.
befrias frän säd ane göromål, sorn rätteligen böra af kronobeljcningeft
besörjas, borde de af statsanslag lill fjerdingsmiinncn
utgående löner vid innebafvarnes afgång indragas”. Delta StatsUtsk:s
utlåt. ligger till grund för 11. Sl:s und. skrifvelse N:o 83
vid sednaste riksdag, i hvilken skrifvelse återfinnes alldeles
samma ordalag, som i StatsUtsk:s betan k., eller att, då fjerdingsmannabefatlningen
utgör ett municipalbeslyr samt fjerdingsmännen,
sedan länsmiinnuen erhållit förbättrade lönevillkor, böra
befrias från sådana göromål, som tillkomma kronobe!jeningen
att besörja, så borde fjerdingsmanslönerna indragas. Vid sådant
förhållande, oell sedan Konung och Ständer, under 14 års tid,
samfäldt och öfverensstämmande förklarat fjerdingsmannabefattningen
såsom ett municipalbeslyr och sökt alt derifrån afskilja
de kronobetjeningen tillkommande förrättningar, så ansåg jag
det icke tillkomma mig, såsom ledamot af ett Ii. St:s Utsk.,
att, med ogillande af dessa de förenade statsmakternas åsigter
om fjerdingsmannabefallningen såsom communalbestyr, återgå
till den gamla satsen, att de utgjorde lägsta graden af kronobetjening,
hvilken åsigt jag just sett statsmakterna söka motverka
och i denna afsigt indragit de löner, hvilka tilldelats
fjerdingsmännerne såsom kronobetjening, emedan de icke mera
vore att såsom sådan anses. Jag vågar hemställa, huruvida
det kan vara conseqvent, att vid påföljande riksdag åter göra
dem till kronobetjenler.
För egen del biträdde jag så mycket hellre denna af
Konung och Ständer antagna åsigt, som jag anser, alt de jorden
åliggande real-laster väl måste oförändrade bibehållas, men att
personal-serviluter, hvilka tillkommit under fcodaltiden, meri
numera anses förnedrande för den frie mannen, af detta skäl
måste afskaffas; och fjerdingsmannabefattningen är just ett sådant,
jorden vidhäftande, persouelt besvär. Det är icke värdigt
den sjelfständigt bonden alt göra drängtjenst åt länsmännen, alt
på befallning af denne transportera fångar, eller gå andra ärenden,
och detta är just hvad Konung och Ständer afsett, dä de
lill dubbla beloppet höjde länsmännens löner, förmodligen i ändamål,
alt för dem underlätta möjligheten att hålla en tjenare,
som kunde skickas i sådaue ärenden. Jag har icke förbisett de
svårigheter, som vid verkställandet häraf uppkomma, att länsmännen
få mycket att göra, och att fjerdingsmännen för närvarande
äro dem till ett högst väsendtligt biträde. Men, om
stätsmakterne vilja conseqvent följa den princip de redan antagit,
sä hafva de ingen annan utväg att afhjelpa detta, än att
ytterligare öka länsmännens löner, eller, der sådant blir nödigt,
minska districterna. Jag hoppas jemväl, att länsmännens göromål
skola något minskas genom utbildning af municipal-styrelserna,
under hvilka, men icke under länsmannen, fjerdingsmannen
skall subordinera; och med hvilka styrelser länsmannen,
just derigenom att han behöfver deras biträde, skall sätta sig
i vänlig beröring, samt i möjligaste måtto pådrifva och medverka
lill deras inrättande. Commuuerna skola då till sine
Den 20 November f. m.
307
fjerdingsman utse skickliga och lämpliga personer, hvilka, om
de icke såsom förtroende emottaga uppdraget, och detta torde
man hafva att frukta, måste af communen aflönas. Härigenom
förekommes, hvad sorn nu inträffar, att stundom den enfaldigaste
bonde, som ej kan läsa eller skrifva, skall, då det blir hans
tur att vara fjerdingsman, förrätta åligganden, som äro af temligeu
kingig art. Jag skulle för min del tro, att fjerdingsmännen,
äfven såsom municipalembelsmän kunna utöfva en slags
polismyndighet i socknen, och jag anser detta högst nyttigt,
pä det ej den execuliva maktens organer må komma i allt för
bjert beröring med folket; jag anser, alt denna myndighet bättre
än nu utöfvas genom en af communen vald lämplig person,
än genom en tilläfventyrs högst oskicklig.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Gr. Sparre har på ett
ganska öfverlygande sätt utredt ämnet. Jag instämmer i många
delar med Grefven, t. ex deruti, att fjerdingsmannaljensten icke
bör vara ett krono- utan ett munieipalbestyr. Jag har också
endast sagt, att ifrågavar. Ijenster för närvarande äro kronobesvär,
och innan ny instruction för fjerdingsmännen blir utfärdad
och tillämpad, så förblifva en stor del af fjerdingmansbefattningarne
kronobesvär. Fjerdingsmännen äro, såsom förut är
nämndt, ålagde, dels genom äldre författningar, dels genom 1728,
1733 och 1770 årens författningar, att biträda i utsökningsmål.
Genom äldre författningar, hvilka dels 1792 och dels 1819
blifvit förnyade, äro de ålagde att föra fångar, och genom författningen
1789 att biträda vid gripande af lösdrifvare. När
länsmännens antal blir tillräckligt och verkställandet af nyssnämnde
åtgärder blir pä annat sätt ordnadt, så anser jag också
för min del, att alla löner för fjerdingsmännen böra upphöra;
men intill dess detta blir verksteldt, sä anser jag del orätt alt
indraga dc löner och boställen, som för dessa tjenstemän redan
linnas. Den nuvar. fjerdingsmansbefaltningen har, pä sätt Gr.
Sparre upplyst, tillkommit från äldre tider, men Gr. slutade
med alt säga, alt det var vid feodaltiden, sorn fjerdingsmännen
började att blifva tjenare åt länsmännen. Detta anser jag vara
ett misstag, helst Grefven förut ganska riktigt upplyst, huru
och på hvad sätt författningen tillkommit. Jag vill likväl
medgifva, att vid den s. k. feodaltiden, då Pikets Adel hade
flere och vidsträcktare rättigheter än för närvarande, fjerdingsmännen
måhända hafva i flere afseenden blifvit länsmännen mera
underordnade än förut, då fjerdingsmännens bestyr voro af
mera communal natur, än de sedermera blefvo. Nu skulle jag
för min del icke tro, alt här behöfver sättas i fråga, att, i motsats
mot hvad Ständer och Konung vid föregående riksdagar
hafva förklarat, nemi. att fjerdiugsmansbefattningen är ett commuualbestyr,
uu skulle sägas: det skall förblifva ett kronobesvär.
Jag har endast föreslagit, att tillsvidare de för fjerdingsmännen
disponerade boställen mätte bibehållas. Med orden ”lills
vidare” menar jag intill dess andre författningar i afseende på
3(5S
Den 20 November f. m.
fjerdingsmanstjenslerne blifvit bestämde: ty intill dess anser
jag, att det nuvar. förliåIlandet bör förblifva orubbadt. Det är
visserligen sant, såsom Frih. Gederström sagt, att för lia Ilandet
kan blifva ganska olika i särskilda orter; ty i en del orter
finnas inga löner, på andra ställen deremot finnas sådane; men
då af ålder förhållandena ordnat sig på ett visst säll, sä kunna
de icke ulan olägenhet någonstädes afbrytas, och innan man
har boredt en öfvergång lill en annan ordning, hvarigenom desse
tjenstemäns nuvar. åligganden skulle komma alt upphöra, så
måste man viii också vara betänkt på att öka länsmännens antal.
Jag anser alt det icke är förenligt med det allmänna bästa,
att på en gång besluta, det fjerdingsmännens lönande af
Slaten skall upphöra, innan man beslutat att sälla något annat
i stället. Men jag fruktår, alt delta skulle medföra större kostnader
för statsverket, än att fortfarande låta de föga betydliga
boställen, som fjerdingsmännen innehafva, förblifva lill deras
disposition. Der länsmänsdislricterna äro mycket folkrika oell
der mycken rörelse är, samt mycken conflict af samhällsförhållanden,
skulle en länsman blifva urslåndsatt ali fullgöra sina åligganden.
Jag anser, alt man bör förekomma ett sådant förhållande,
och att i och med detsamma som fjerdingsmännens löner
och boställen indragas, länsmänsdislricterna böra undergå
en ny fördelning, så alt. de blifva i tillfälle alt väl verkställa
hvad dem åligger. Den vid sisla riksdag skedda löneförhöjningen
för länsmännen är icke lillfylleslgörande; ly länsmannen är
icke mer än en enda menniska, som icke kan på samina lid
uträtta särskilda åligganden på olika ställen, hvilket likväl ganska
ofta skulle erfordras. Om man betraktar de mångfaldiga
göromål, som förekomma inom ett Iäusmansdislrict, sä skall man
linna, alt länsmannen omöjligen kan vara med pä alla ställen
der han borde vara. Det är endast med fjerdingsmännens biträde,
som han kan sköta sina mångfaldiga åligganden, och om dessa
tjensler borttagas, så kommer oordning visserligen att deraf
blifva en följd. Jag anser derföre, att de lill fjerdingsmännen
nu disponerade boställen och löner böra för dem lills vidare
bibehållas och skall, när vi komma längre fram i detta betänkande,
eller när sista punkten af betänk, blifvit föredragen, tillstyrka
hvad Ulsk. der föreslår, nemi. att ”R. St. mätte hos K.
M. i und. anhålla, all en författning må blifva utfärdad, som
närmare bestämmer de åligganden, hvilka af fjerdingsman böra
ombesörjas, samt de friheter frän vissa serviluter, som de för
denna befallning böra få tillgodonjuta.” När denna författning
utkommer, sä bör i och med detsamma också en reglering bestämmas,
som är lämpad efter den nya författningen, och nya
löner dä anslås, eller hittills varande indragas, sä alt alltsammans
blifver ordnadt efter en enda åsigt på en gång; men
icke är det i min lanke lämpligt alt delvis bortrycka hvad som
hittills funnits, innan något annat blifvit satt i stället, som uppfyller
samma ändamål.
Ilär
Deli 20 November f. m.
360
Här är anmärkt, att jag skulle hafva sagt, ali fjerdingsmännen
biträda vid syner. Jag yttrade endast i förbigående,
alt bland deras förra, äldre bestyr, äfven bar varit bestyret
med boställssyner, hvilket för närvarande likväl icke i allmänhet
äger rum.
Jag anhåller om IIr Gr. o. Landtnäs propos. i öfverensstämmelse
med den mening, jag tagit mig friheten yttra.
Frih. Cederström: Jag har blifvit föranlåten att begära
ordet ännu en gäng, i anledn. af Hr Åkermans yttrande. Ilan bar
framställt såsom ett factum, att Ijerdingsmannen mäste i många
fall göra länsmannens tjenst. Jag bestrider, alt missbruk någonsin
får tagas såsom grund för lagstiftningen, och den värde
talaren lärer, om lian ihägkommer sin befattning, icke erinra
sig en enda ordres lill fjerdingsmannen att verkställa en utmätning,
utan bans ordres mäste vara lill fogden, och fogden har
aldrig ägt makt att förordna fjerdingsmannen dertill, ty fjerdingsmannen
skall utgöra hans vittne vid utmätningen, eller
också mäste lian hafva två andra särskilda vittnen, i fall fjerdingsmannen
af andra bestyr är hindrad att dervid närvara. Om
nu vederbör. Konungens Bef;h:de se genom lingrarne dermed, att
länsmannen uppdrager åt fjerdingsmannen alt göra vägsyner, då
deremot fjerdingsmannen endast skall vara närvarande för alt annotera
del antal lass grus, som för hvarje hemman skall på vägen
uppföras, så förändrar det icke sakens natur, att fjerdingsmanncnS
befattning synbarligen är ett municipalbeslyr, och mäste
vara en vinst för socknen, meri icke ett onus, i synnerhet som
socknen antingen för sig sjelf väljer en fjerdingsman och allönar
honom, eller också låter tjenslen gå i lurgåug hemmanen
emellan. I Sverige har för deu ecclesiastika uppbörden från
ålder funnits sexman, äfvensom fjerdingsmän för kronouppbörden,
icke såsom verkställare, ulan såsom vittnen, icke såsom
auctionisler, dä Kronans räntor i forntiden bortsåldes pä auction,
utan såsom controllanter öfver att icke varorna blcfvo upptagna
annorlunda än som priset verkligen var. Frän början lill slut bar
befattningen varit municipal, och det är ett misbruk, som ledt dertill,
att en eller annan fjerdingsman, af bristande kunskap om
sina skyldigheter, bar låtit nödga sig att verkställa utmätningar.
Att den, hvars egendom sålunda blifvit utmätt, icke klagat,
bevisar ingenting annat än oförstånd, ty hade han det gjort,
sä hade hvilken landshöfding som helst förklarat utmätningen
ogilltig, ty den är olaglig. Af sådan anledn., och dä fråga icke
är om att bryta en gällande författning, utan endast örn en
återgång lill allmän likhet inom Sverige i förhållanden, som endast
genom missbruk blifvit olika, sä kan jag ej annat än på
det högsta tillstyrka antagande af Utsk:s betänk.
Gr. Sparre: Jag finner med glädje, alt jag kan instämma
i den af mig högt aktade talares yttrande, som besvarade milt
anförande i denna sak. Jag finner nemi. att jag uttryckt mig
4 II. -17
370
Den 20 November f. m.
illa, då den värde talaren faltat mitt yttrande så, att jag skulle
hafva påstått, att fjerdingsmannabefattningen uppkom under
feodaltiden. Min mening var, att den uppkommit långt förut,
redan under den tid, då vi ieke hade något ordnadt styrelsesystem,
men att det var under feodala Idem, som denna befallning
upphörde att vara ett blott munieipalbestyr. Jag delar
äfven deruti den värde talarens mening, att icke en förändring
i delta afseende genast bör ske, utan att, såsom han yttrade sig,
fjerdingsmännen småningom mätte befrias frän de kronobestyr,
som de nu hafva. Några sådana tror jag likväl att de alltid
höra bibehålla, emedan jag anser det nyttigt, alt den execuliva
makten icke kommer i allt för direet beröring med folket, nian
till någon del dertill kan använda medborgarne sjelfva. Men
jag tror, att detta kan ske äfven om denna befattning förklaras
vara municipal, och jag tror, att lämpligare personer komma
alt dertill utses, 0111 socknen sjelf får välja dem, då deremot
nu della åliggande kan träffa en högst enfaldig person, som
måhända hvarken kan läsa eller skrifva, och icke äger den ringaste
kännedom om de göromål, af stundom ganska invecklad
art, som åligga dessa embetsmän. Jag skalle derföre anse, att
en skrifvelse borde utgå från K. M. lill landshöfdingarne, med
anmodan att befria fjerdingsmännen från de åligganden, som
mäste anses såsom egentliga haudtlangare-göromål åt kronobetjcningen.
Detta tror jag vöre lämpligare, än att utfärda ett
reglemente för desse embetsmän, om man icke mera kan anse
dem såsom Kronans; men dä detta hörer till en sednare punkt
i betänk., vill jag icke vidare uppehålla mig dervid.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Man har omtalat hvad
fjerdingsmannens bestyr fordom varit. Jag lemnar sådant derhän.
Nu är frågan om hvad det för närvar, är. Jag instämmer i
deras tanke, som sagt, att fjerdingsmannabefattningen är ett kronobestyr,
och det på de af dem anförda skäl. En talare har
nyss påstått, att en utmätning icke vore gild, 0111 hail gjordes
af en fjerdingsman. Men nu säger K. resol. af d. 13 Jan. 1770
uppå allmogens i Jösse, Gillbergs och Nordmarks härader i
Wermland enskilda besvär: ”att kronofogdar kan icke betagas,
att i mindre utmätningsmål betjena sig af tjerdingsmäns biträde;
men uppbörden stannar på kronofogdens eget äfventyr och
ansvar.” Utmätningar fä de således göra; och manne dessa icke
äro kronobestyr? Vidare är genom K. förorda, d. 11 Juli
1792 förklaradt: ”att som allmogen i llere orter åtagit sig att,
efter viss öfverenskommen ordning, vara för fjerdingsmans- eller
fångföraresysslorne ansvarig, så kunna de väl icke undgå
straff för fångars flykt, genom deras försummelse eller vållande;
men skola icke ovillkorligen eller alltid med spö afstrattäs,
utan, efter omständigheterna, med böter, fängelse eller arbete.”
Månne någon muuicipalljensleman vill underkasta sig spöstraff*, och
månne icke, ju mera man betraktar dessa befallningar, ju tydligare
blifver det, att de äro kronobestyr. Ar del Kronans tjenst, som
Den 20 November f. m.
371
vin utöfva, ehuru i elen lägsta graden, sa måste väl deraf följa,
all det är Kronan, som skall betala dem. Sätlet alt betala dom
bar varit olika. Kronan har dels lemnat dem boställen, dels
penningelöner, hvilka vid förra riksdagen uppgingo till ett belopp
at 8,563 r:dr 19 sk. 3 r:sl. Dels har Kronan aflöuat dem
älven på det sätt, att innehafvarne* af krono- och kronoskattejord
varit ålagde att omgångsvis utgöra delta besvär. Vid
förra riksdagen bestridde jag indragningen af nämnde lönemedel,
fast förgäfves. Jag bestrider jemväl nu indragningen af deras
boställen och löner, såvida de ännu finnas qvar. Lika med Frih.
Palmstjerna, yrkar jag, att hvad de ännu hafva i behåll made
åtnjuta, ända lill dess att en allmän reglering i detta afseende
kan på grund af K. proposition varda företagen; ty alt en sådan
skulle uppgöras af R. St. utan ledning från Regeringen anser
jag hvarken lämpligt eller möjligt. l)ct är en stor obillighet
alt hvälfva delta besvär på personer, som dels icke hinna
dels icke kunna utföra det; och då man icke är betänkt på rättvisas
skaffande i della fall, sä må man emedlertid åtminstone
låta sakerna vara sådana de befinnas. Ganska säkert är, ali den
indragning, sorn Ständerna vid sisla riksdagen gjorde, kommer
att medföra förlust, ty då allonia fjerdingsmän saknas, måste
Ständerna skaffa aflöning åt flera länsmän, och det blir vida
dyrare. Jag önskar således, alt Frih. Palmsljeruas förslag måtte
vinna R. o. Ad:s bifall.
Hr von Rosen: Jag ber om ursäkt att jag åter uppträder,
men det torde tillåtas mig att besvara vissa af Frih. Cederström
framkastade grundsatser. Jag får till en början förklara, att
jag alldeles icke kan fatta hvad Frih. Cederström egentligen
menar dermed, att fjerdingsmaonens befattning är att vara ett
socknens vittne; men för att icke tvista om ett uttryck, så torde
jag åtminstone få förbehålla mig att anse honom såsom ett
verkställande vittne. Iian får visserligen begagna sina ögon,
men icke är han derföre så alldeles opartisk i de mål han har
alt behandla, alt han blott kan betraktas såsom vittne. Jag
skulle tro, all Frih. Cederström, dä han jemväl yttrade, alt det
var en municipalbefatlning, dermed menade, alt fjerdingsmannens
verksamhet icke sträcker sig utom municipaldistrictet, det
vill säga socknen. Ehuru jag icke kan åberopa någon författning,
som berättigar dertill, sä är det likväl en gammal praxis,
hvaröfver ingen klagat, alt vid de stora marknaderna i Skäne
fjerdingsmännen träda utom sina socknar. Detta kan icke undvidkas,
ty den enda fjerdingsmännen, som bor inom socknen,
der marknaden hålles, kan icke jemte fogden och länsmannen
bestrida de befattningar, som dem åligga, nemi. att upprätthålla
ordningen vid en så stor folksamling. Delta är ett exempel på
att fjerdingsmännen åtminstone får vara ett vittne äfven utom
socknen. Hr von Hartmansdorff har närmare upplyst om den
författning, som ålägger fjerdingsmännen alt biträda vid utmätningar.
Vare sig att detta är riktigt eller icke, så erkänner
372
Den 20 No yern ber f. m.
jag alt så sker inom det län, som jag lira' alt göra med, och
det måste så ske, ty del är alldeles omöjligt både för kronofogden
och länsmannen alt under de nu i financeväg så kritiska
tiderna hinna med alla utmätningar. Vi hafva inom Christianstads
län icke mera än fyra fogdar och tjugofyra länsmän, och
då dessa icke kunna fä dygnet mera än lill 24 timmar, sä är
del alldeles omöjligt för dem att verkställa alla utmätningar
inom den i lagen föreskrifne lid. Fjerdingsmännen mäste således
utföra en del, ehuru man naturligtvis icke anförtror deni
några större oell vigtigare, ulan sådana som af hvem som helst
kunna uträttas. Jag bestrider således ytterligare, alt denna be
fattning rubriceras såsom en munreipatsyssla.. Den är ett kronabesvär
och utgör sista länken i länsstyrelsens administrativa
makt. I öfrigt åberopar jag hvad jag nyss sade, att der löner
finnas, må de qvarblifva, emedan om de bortloges, skulle menigheterna
i stället få gifva sina fjerdingsman ersättning, och
detta skulle verka föga belåtenhet. Deremot skulle det beböfvas
ett ganska stort anslag, om alla fjerdingsman i landet skulle
aflönas, och jag betvifiar alt man derigenom skulle få bättre
fjerdingsman i de län, der nu inga löner åt dem af Staten utdelas.
Dessa befattningar eiuottagns nemi. nu hufvudsakligast för
det anseende, som dermed i dessa orter är förenadt, och jag
tror icke, att den lön som möjligen kunde tillfalla dem, skulle
öka detta anseende. Jag tillstyrker således återremiss och ber
att mina anmärkntr, i händelse den beviljas, mätte få lill Utsk.
åtfölja.
O
Hr Akerman: Då detta ämne redan af så många talare
blifvit temligen vidlyftigt utveckladt, sä skulle jag icke ånyo hafva
begärt ordet, om jag icke nyss af en af mina Hrr förmän, Presidenten
i Kammareoll. fält emottaga den hårda heskyllnigen,
att jag gynnar och befordrar missbruk, och jag skulle fela i
skyldig aktning emot honom och Ståndet, om jag icke med några
ord sökte försvara mig. Jag beklagar vid detta' tillfälle,
alt jag icke ser Hr Presidenten på sin klalf, så att lian icke
får emottaga mitt försvar. Här har redan blifvit upplyst, huru
med fjerdingsmannens åliggande i utmätningsförrättningar och
vid fångars forslande sig förhåller. I afseende på andra bestyr,
kan det visserligen, om man så vill, vara ett missbruk att
Kouungens Bef:h:de använder fjerdingsmännen. I det fallet kan
jag instämma med Frih. Cederström, alt jag icke skrifver till
fjerdingsmännen, men använda honom måste jag ganska ofta. Om
t. ex. Kammareoll. skulle förordna, att en kungörelse skulle uppläsas
samtidigt i flera kyrkor inom ett länsmansdistrict, och dä länsmannen
icke är mera än en person, som icke kan dela sig, så
måste jag väl använda fjerdingsmännen i de socknar, der icke
länsmannen sjelf bor. Blefve icke kungörelsen öfverallt uppläst,
sa skulle ofelbart Kammareoll. skicka sin advocatfiscal på mig,
och då kunde jag svårligen freda mig, med att endast åberopa
fjerdingsmännen såsom vittne.
Den 20 November f* m.
Gr. Sparre: Jag har hvarken velat elter kunnat neka,
att fjerdingsmännen för närvar, deltaga i en mängd kronobestyr.
Jag hörjade tvertom med att erkänna det, och jag förklarade
blott, att jag trodde statsmakternas mening vara, alt
befria dem från dessa bestyr. Om denna prineip vidhålles, så
blir det naturligtvis nödvändigt, att antingen länsmansdistricterna
fördelas uti flera, eller alt andra utvägar vidtagas, dem
Konungens Bef:h:de kunde anse lämpliga för dessa göromäls
uppfyllande. Jag tror, att fjerdingsmännen äfven framgent bör
komma alt i vissa fall biträda länsmannen, men jag önskar
blott, all han icke anses såsom länsmannens handtlangare eller
dräng. En nödvändig följd blcfve för öfrigt af denna princips
antagande, att åtskilliga författningar ändrades, t. ex. den om
spöstraff för fjerdingsman, som spiller fånge.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Icke för att i öfrigt
deltaga i discussionen, har jag anmält mig, utan blott på det
att, dä man talat om Sveriges feodaltid, af någon inom Ståndet
den anmärkn. må vara gjord, alt detta uttryck blott i en högst
oegentlig mening är på Sverige tillämpligt, och att således icke
fjerdingsmannabestyret kan hafva undergått hvilken som helst
förändring under en feodallid, som efter min tanka aldrig
derstädes existerat.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Frågan huruvida fjer
dingsmannabefaltningen
är ett kronobestyr eller ett municipalbestyr,
har, efter min tanka, blifvit så fullständigt utredd af
de flesta som yttrat sig, och isynnerhet af de mest competenta
domare, Hrr Landshöfdingar, alt jag för min del icke har någonting
att deruti tillägga. Jag tager mig blott friheten all såsom
landtman instämma i deras åsigt. Jag kan för min del icke begripa
hvad befattning en fjerdingsman egentligen skulle hafva,
om kronohestyren fråntogos honom; och då det således är Staten,
som tager hela hans tjenst i anspråk, så tror jag, att det
också är Staten, som bör aflöna honom, och alldeles icke jorden,
som af honom har ingen nytta, så mycket mera, som vi äga
icke allenast sexmän och rotemästare, ulan äfven sockennämnder,
hvilka bestrida municipalbestyren. Jag instämmer således
med Frih. Palmstjerna.
Gr. Sparre: I anledu. af en talares yttrande, som fästat
sig vid milt uttryck om feodaltiden i Sverige, anhåller jag att
med ett par ord fä förklara, att min afsigt visserligen icke
varit att påstå, att här funnits någon egentlig feodaltid. Men
på den tiden, då feodalprinciperna på andra ställen gjorde sig
gällande, tror jag att åtskilliga med dem beslägtade grundsatser
äfven insmögo sig i Sverige, och detta var hvad jag afsåg med
vår feodaltid.
Sedan härefter öfverläggningen rörde ifrågavarande punkt
förklarats vara fulländad, yttrade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm.,
alt de nu framställde yrkanden åsyftade, dels att denna punkt
374
Den 20 November f. m.
skulle återremitteras, dels alt densamma skulle bifallas, och
dels all den skulle afslås, samt R. o. Ad. derjemte besluta, att
de till fjerdingsman nu disponerade boställen och löner må för
dem lills vidare bibehållas. I anleda, häraf ämnade H. Ex. framställa
propos. i den ordning dessa yrkanden nu blifvit nämnde,
hvadan H. Ex. först finge hemställa, om R. o. Ad. ansåge de
gjorde anmärkn:rne föranleda till återremiss af den del utaf
Allm. Resv.- o. Ekon.Ulskis betänk. N:o 77, som angick den af
Gustaf Pettersson väckta fråga, alt ett lämpligt anslag till aflöning
åt fjerdingsmännen måtte varda beviljadt.
Ropades starka ja, blandade med många nej, hvarefter
H. Ex. förklarade, del han trott sig finna, att denna propos.
med öfvervägande ja blifvit besvarad.
2:dra punkten, angille sednare delen af Gustaf Petterssons
motion, att säteriägare och ståndspersoner ä landet icke iner
lin andra hemmansä gare må vara befriade frun skyldigheten
alt åtaga sig fjerdingsmannatjenstcn.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Med ali aktning
för Utsk:s definition på hvad med kronobesvär menas, skulle
jag likväl anse den förklaring genom mångårig häfd vara gif
ven,
att till dessa besvär äfven räknas den ifrågavar. befattningen.
Att nu pålägga säterierna en skyldighet, som hittillsicke
ålegat dem, skulle visserligen vara för öfriga hemmansägare
ganska beqvämt, men vore deremot för säleriägarne obilligt
och betungande. Jag yrkar derföre afslag ä Ulsk:s förslag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, lät härefter, lill följd af
Frill. Ridderslolpes, vid början af discussionen öfver della betänkande,
framställde begäran om uppläsning af Frih. Hamiltons
reservation, uppläsa denna nu förevarande punkt rörande reservation.
Gr. L a ge r b j e 1 k e, Gustaf: Den fråga, på hvars afgörande
utgången af Utsk:s förslag i första punkten beror, är, huruvida
man bör anse fjcrdingsmannabestyret såsom ett communalbeslyr
eller ett kronobestyr, och då denna fråga hufvudsakligen inverkar
jemväl pä denna punkt, hemställer jag, om icke denna
jemväl borde återremitteras, för att gemensamt med den första
i ett sammanhang behandlas.
Frih. Cederström: Efter de vid 1809 års riksdag
gjorda concessioner i de adeliga privilegierna, äger hvarje
Svensk man rättighet att besitta hvad slags jord som helst inom
Sveriges land. Nu är fjerdingsmannabestyret icke ett jord-onus,
ulan ett personligt onus, och det ålåg till och med Adeln före
1809 års riksdag, såsom innehafvare af kronoskaltejord, att
utgöra fjerdingsmannabefattningen på alla ställen, der detta onus
gick i tur emellan hemmanen. Då nu hvem som helst får besitta
säterier, så anser jag, alt R. o. Ad. så mycket mera har
skäl att bifalla Utsk:s betänk, i denna punkt.
Den 20 November f. m.
375
Gr. Sparre: I händelse R. o. Ad. skulle förklara fjer
dingsmannabefaltningen
vara ett kronobesvär, så är det efter
min tanka uppenbart, att detta onus skall hädanefter såsom
hittills utgöras endast af frälse- och skattehemman. Men om
R. o. Ad., såsom jag hoppas, skulle anse den såsom ett municipalbestyr,
sd är det klart, alt säterier, rå och rörshemman,
böra deruti deltaga. Jag går likväl än längre än Utsk., och
anser, alt denna befattning borde tillsättas på sockenstämma,
och all alla de personer, som äga rösträtt i sockenstämma, böra
deltaga i dess aflönande. Emedlertid och dä denna fråga tolde
blifva beroende af den första eller sjelfva principfrågan, så
hemställer jag, huruvida det icke vore lämpligt att återremittera
betänk, äfven i denna del.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då R. o. Ad. återre
mitterat
första punkten, hemställer jag att äfven denna mätte
återremitteras, med förklaring, att R. o. Ad. anser fjerdingsmannabefattningen
för närvar, vara ett kronobesvär. Frih. Cederström
har visserligen sagt, alt den är ett personligt besvär;
men derjemte tillagt, att det endast hitintills har träffat innehafvare
af krono- och kronoskattejord. Deraf skulle jag sluta,
alt det icke är ett personligt besvär, utan att det åtföljer jorden,
och jag hemställer, huruvida dessa båda delar af Frih.
Cederströins yttrande låta sig förenas på ett tillfredsställande
sätt. Vid sista riksdagen var äfvenledes fråga 0111 att ålägga
säterier fjerdingsmannabefattningeus utöfvande, men detta blef
då afslaget af tre Stånd. Således vore det efter min tanka
lika riktigt och måhända den kortaste vägen, alt R. o. Ad. äfven
nu afsloge denna punkt; men dä en del af Utsk:s utlåt, är
återremilteradt, så anser jag, att denna punkt jemväl måtte
blifva återremitterad, men med den förklaring, hvarom jag nyss
hemställde, nemi. att R. o. Ad. anser fjerdingsmannabclällningen
såsom ett kronobesvär.
Gr. Mörner: I det yttrande Frih. Cederström nyss af
gifvit,
råkade han, såsom en föreg:de talare redan anmärkt,
att tala uti hvad man kallar kretsgång. Han påstod, att fjerdingsmannabefatlningen
icke var ett onus, som åtföljde jorden,
pä samma gång, som han yttrade, att om ett säteri råkade i
ofrälse persons hand, så vore han fri frän skyldigheten att bestrida
fjerdingsmanuatjensten, meri om deremot en frälseman
ägde kronoskattehemman, så vore han skyldig att utöfva denna
befattning. Deraf synes mig vara klart, att den är någonting,
som följer med jorden och icke med personen. För att häruti
göra en förändring, har icke någon af de föreg:de talarne,
så vidt jag kunnat (inna, uppgifvit något skäl, och vill man gå
tillbaka lilI ursprunget af dessa befattningar, så torde man linna,
att säteri-ägarne eller Adeln då bade sina egna uppbördsman,
som för dem voro detsamma, som dessa fjerdingsmän voro
för Slaten. Det är ett förhållande, som man jemväl, i afseende
Den 20 November f. m.
på utöfningen af dessa tjenster, icke torde helt och hållet förbise,
att man nu vill ålägga ett besvär på personer, som icke
lämpligen kunna uppfylla dem, och att de skulle öfverlåta åt
andra att på deras ansvar verkställa det, torde äfven vara
olämpligt. Hittills åtminstone hafva nemi. säterierne tillhört
personer med en upphöjdare ställning i samhället och en högre
hildning, och alt i allmänhet vilja ålägga dem att skjutsa fångar
oell dylikt torde vara mindre lämpligt, isynnerhet som de
möjligen skulle kunna blifva dessa fångars domare i andra instansen.
Om man vill se på sjelfva saken, finner man lika
många argumenter emot som för densamma. En återremiss
skulle jag tro vore en onödig omgång, helst den förut återremitterade
punkten, ang:de löneanslag åt fjerdingsmännen, icke
står i något sammanhang med denna, sorn angar åläggande för
säterier att bestrida fjerdingsmannabefattuingen. Jag fortfar
att yrka afslag å denna punkt.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Om Utsk. hade börjat sitt
utlåt, med 4 moni., så hade säkerligen bifall genast dertill
vunnits, och man hade då från början haft principen gifven.
Om det först vore utredt, hvad som tillhör en fjerdingsmans
befallning, så hade det sedan fallit af sig sjelf, huruvida den
skall anses såsom ett municipal- eller ett kronobeslyr. Då nu
emedlertid flera författningar blifvit citerade, som utvisa alt
befattningen, åtminstone lill en del, är ett kronobeslyr, och då
Utsk. derjemte sjelf åberopat de adeliga privilegierna, som fritaga
från kronobesvär, så förefaller det mig' ganska tydligt, att
man i fråga om huruvida säterierna kunna åläggas ett sådant
besvär, hade bort vända sig till Const.Utsk., för att få saken
afgjord. Jag bestrider helt och hållet Ulsk:s utlåt, och anhåller
om afslag derå.
IIr von Rosen: Jag erkänner, att Utsk. har behandlat
denna fråga conseqvent, nemi. i öfverensstämmelse med första
mom. i dess betänk.; ty om fjerdingsmannabefattuingen vore
ett commuualbcstyr, så borde alla hemman deruti deltaga lika.
Men dä en annan åsigt gör sig gällande, nemi. att fjerdingsmannabefallningen
är ett kronobesvär, sä upphör delta skäl.
Frih. Cederström har åberopat, att det vore ett Ståndsprivilegium,
som befriade Adeln frän detta onus. Jag tviflar derpå,
ty jag tror, att detta privilegium hörde till jorden och icke till
ägaren. Det är väl sant, alt den tiden kunde icke några andra
än Adelsmän besitta säterier, men sedan delta stadgande år
180!) blef upphäfvet, så bibehölls likväl samma privilegium oförryckt
på den jord, som kallas säteri. Hvad fjerdingsmannabefattningen
beträffar, så skulle deltagande deri för säterierna
vara temligen likgilltigt, men man öppnar derigenom dörren
till andra betänk., som kunna hafva sina betänkligheter. Yi
hafva kronoskjuts, och flera dylika besvär, som nu äro olika
efter jordens olika natur, och jag anser icke så origtigt, att
Den 20 November f. m.
377"
ej något intrång göres i den ena eller andra ägarens rätt. Jag
tillstyrker således afslag å Utsk:s betänk, i denna del.
Hr von Troil, Samuel: Jag begärde egentligen ordet
för att besvara Frih. Cederströms yttrande, att fjcrdingsmannabefattningen
skulle vara personlig och icke åtfölja jorden, och
jag tager mig i anledn. deraf friheten anföra, att i SlatsUlsk:s
betänk, vid 182S—1830 årens riksdag finnes åberopad
en Kammarcoll. skrifvelse, som yrkar, att frälsejorden skulle
deltaga i fjcrdingsmannabefattningen, emedan densamma är ett
jorden, ulan afseende på dess natur, åliggande besvär, hvarifrån
befrielse icke genom privilegier blifvit frälset tillagd. På
grund häraf synes det, att åtminstone Kammarcollegii åsigt var,
att denna befattning icke var personel, utan åtföljde jorden.
Detsamma har äfven legat till grund för den åsigt af ämnet,
som jag fattat. Hvad åter betril Ilar den frågan, huruvida denna
befattning bör utsträckas äfven till ägare af säterier, rå- och
rörs hemman, så tror jag att denna fråga helt och hållet beror
på det sätt, hvarpå Ståndet kommer att afgöra den preliminärfräga,
som redan blifvit återremitterad, nemi. huruvida Ståndet
anser fjerdingsmanuabefattningen vara af municipal eller krono
natur. Ar den af municipal natur, så tror, jag att det vöre
både obilligt och orättvist, om ägare af säterier fritoges från
att jemte den öfriga jorden deri deltaga, och jag stöder denna
min åsigt på det förhållande, att för längre tider tillbaka fjerdingsmannatjensten
bestriddes uteslutande af krono- och kronoskatte
hemman, men att, genom båda statsmakternas år 1830
fattade beslut, äfven frälset ålades alt deruti deltaga. Då man
således ännu år 1830, på grund af, såsom mig synes, ganska
goda skäl, kunde ålägga frälset att deltaga i delta bestyr, så
kan jag icke se med hvad skäl man nu skulle fritaga säterierna
derifrån, så vida nemi. man anser befattningen vara municipal.
För min del har jag vid frågans afgörande inom Ulsk. varit af
dea tanke, att på en lid, da man så mycket önskar att få ett
munieipalväsende ulbi Idad t, borde man icke sträfva derhän, att
så mycket som möjligt draga sig tillbaka för allt det besvär,
som dermed är förenadt. Derföre har jag tillstyrkt, att ägare
af säterier, rå- och rörs hemman böra deltaga i denna befattning;
men då R. o. Ad. allmänt tyckes vara af den tanke, att befattningen
icke är municipal utan af krono natur, och på grund
deraf återremitterat den första punkten, så vägar jag vördsamt
anhålla, att äfven denna mätte blifva det, på det alt Utsk. måtte
komma i tillfälle att conseqvent genomföra sitt nya betänk.
Här har blifvit äberopadt, att de adcliga privilegierna skulle
lägga hinder i vägen för att ålägga ägare af säterier, rå- och
rörs hemman, att deltaga i detta besvär; jag tager mig likväl
friheten fästa uppmärksamhet derpå, att då vid 1809 års riksdag
Adeln medgaf åt de öfriga samhällsclasserna rättighet alt
besitta sådana hemman, så är det tydligt, att ett dylikt onus
4 H. 48
378
Den 20 No vem Ler f. m.
numera icke på minsta sätt skulle rubba de adeliga privilegierna,
emedan de adeliga privilegierna troligen icke kunna tillämpas
på ofrälse ägare af privilegierad jord. Ilär har af en talare
blifvit anmärkt, att det vore olämpligt alt ålägga en person ett
uppdrag, som lian icke kunde uppfylla. Jag tager mig i anledn.
deraf friheten nämna, att dels frälse dels ofrälse ägare af både
krono, kronoskatte och frälsejord för närvar, åläggas att en sådan
tjenst ombesörja, men att de derföre icke äro ovillkorligen
förbundne att personligen utgöra den, utan att de pä ganska
många ställen låta den bestridas af andra personer. Jag slutar
med alt vördsamt anhålla, alt R. o. Ad. icke malte afstå i fråga
var. punkt, utan tillåta att densamma ännu en gäng kommer
till Utsk., så alt Utsk. kan få tillfälle att utarbeta ett conseqvent
genomfördt betänk, i ämnet.
Frih. Cederström: Då denna punkt angår frågan om
säteriers deltagande i fjerdingsmannabestyr, hade jag icke väntat
mig att få uppbära den aumärkn. att jag talat i kretsgång,
derföre att jag nämnt, alt säterier borde deltaga deruti. Nu
vill jag nämna, alt vi hafva socknar, der det icke finnes annat
än säterier och insockne hemman; dessa hafva dock blifvit ålagda,
och det med rätta, att hålla fjerdingsman, och deras innehafvare
hafva således nödgats dertill lega andra eller sjelfva
vara det. Delta förhållande är kändt i synnerhet i Skäne, der
sådana socknar finnas. I många andra socknar utgöra sådana
hemman majoriteten af hemman inom socknen, och då blir fjerdingsmannahestyret
ganska tungt för några fä hemman. Jag har
således yttrat, att sedan Adeln, som förut, äfven såsom åbo å
krono-skatte-rusthåll och kronojord, borde vara fri från detta
bestyr, numera icke är det, så hemställer jag till Hrrme om
det är något skäl att bibehålla samma rättighet ensamt för säteri,
sedan Ståndet gifvit ifrån sig rättigheten att ensamt förvärfva
dessa hemman. Jag kan åtminstone icke förslå en sådan
farhåga, som Gr. Mörner yttrat, att en domare, som vore
säteri-innehafvare, skulle blifva vald till fjerdingsman ena dagen
och den andra dagen sitta i domstolen och dömma de fångar
han forslat. Jag tror icke att sådant inträffar, utan är fullt öfvertygad,
att socknen öfverenskommer med den värde ledamoten
om att utse en annan person, som blir fjerdingsman, som
icke är hemmansägare sjelf, men är inom socknen boende och
som får för sitt besvär hvad skäligt vara kan.
Jag beklagar, alt jag var frånvarande när propos. på första
punkten framställdes, ty jag hade icke, åtminstone ej ulan votering,
kunnat gå in derpå; men sedan denna punkt nu blifvit
återremitterad, hemställer jag örn icke R. o. Ad. vill bifalla
denna punkt, eller ock återremittera den, och jag bestrider all
förklaring i förväg om hvad Ståndet menar med återremissen,
ty det må blifva Ståndets bestyr, när frågan återkommer, om
Ståndet då vill antaga eller förkasta hvad Utsk. kan hafva att
andraga.
Den 20 November f. m.
379
Gr. Horn: Om icke detta betänkts första punkt hade in
fedt
II. o. Ad. i bedömmande deraf, huruvida fjerdingsmannabefattningen
vore municipal eller ett kronobeslyr, så skulle jag
vilja understödja den åsigt, som yrkar, att säterier, rå- och
rörshemman skola deltaga i fjerdingsmannabestyret, eller åtminstone
i förpligtelsen att underhålla en sådan tjensteman. Jag
skulle göra det så mycket hellre, som det redan inträffat, kanske
i de flesta orter, då sådant är af nöden, att denna befattning
underhålles så väl af säterier, rå- och rörshemman, som af
frälse-, krono- och kronoskatte. Men <Jå jag vid detta tillfälle
anser det vigtigt, att R. o. Ad. förklarar principfrågan och vidhåller
den åsigt, som vunnit majoritetens bifall, den nemi. att
fjerdingsmaunabefatlningen är ett kronobestyr, sä måste jag
understödja Frih. Palmstjernas åsigt och begära återremiss af
denna puukt, hufvudsakligen på den grund, att då R. o. Ad.
anser fjerdingsmannabestyret vara ett kronobesvär, så följer deraf,
efter min tanka, alt R. o. Ad. afslår dess öfverlåtande till
innehafvare af säterier, rå- och rörshemman.
Gr. Lagerbjelke: Då en värd talare, Gr. Mörner, har
ansett denna punkt icke slå i något oskiljaktigt sammanhang med
den första, så ber jag alt i detta afseende fä fästa Grefvens
uppmärksamhet derpå, att den första punkten innehåller frågan,
huruvida Kronan bör deltaga uti aflöningen af fjerdiugsmannabefattningen.
Denna punkt åter innehåller frågan, huruvida säterier,
rå- och rörshemman skola deltaga i denna befattnings
utgörande. Är den ett municipalbestyr, så böra alla inom communen
befintliga egendomar, således äfven säterier, deruti deltaga;
är den åter ett kronobesvär, sä äro säterierna genom
adeliga privilegierna derifrån befriade, men det kan deremot
då komma i fråga, huruvida icke Kronan borde bidraga till lönen.
Således tror jag, att dessa punkter stå med hvarandra i
oskiljaktigt sammanhang, enär begge bero på afgörande af den
frågan, om befattningen är ett municipalbestyr eller ett kronobesvär.
Denna fråga åter tror jag lätt nog kan lösas, om man
gör sig reda för hvad ett municipalbestyr egentligen är. Jag
förmenar, alt det är ett åt communen gifvet uppdrag alt sjelf
utföra vissa åligganden. I äldre tider var det communerna uppdraget
att sjelfva upptaga skatterna, och de utförde detta till
en del genom fjerdingsmän, hvilka således då utöfvade en municipalbefattniiig;
men förhållandena hafva derutinnan under tidernas
lopp till den grad förändrats, alt fjerdingsmännen för
communernas räkning nu mera hafva intet enda uppdrag att
utföra, utan alla deras göromål äro för Kronans räkning, och
det har äfven här blifvit ädagalagdt, att länsmannen skulle räka
i mycken förlägenhet, om han icke kunde påräkna fjerdingsmannens
biträde. För min del anser jag det således fullkomligen
ulredt, att fjerdingsmannabestyret är ett kronobesvär, men
att den första och den nu under handläggning varande punkten
hafva ett oskiljaktigt sammanhang med hvarandra, samt att
återremiss derföre bör äga rum.
380
Den 20 November f. m.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Vore denna fråga
behörigen utredd — men att den icke är utredd, svnes utafbehofvet
af en ny författning om fjerdingsmännens åligganden —
vore, säger jag, frågan utredd i sin helhet, så att den särskilda
del deraf, hvarom nu öfverlägges, inskränkte sig till en penningefråga,
nemi. huruvida ägare af säterier, rå- och rörshemman,
o. s. v., borde med penningar bidraga lill besörjande af
fjerdingsmannabefatluingen, då skulle jag ansett saken vara af
en underordnad vigt och hade icke tagit Ståndets tid ytterligare
i anspråk. Dä likväl behofvet af en sådan författning tydligen
är ådagalagdt, och då det möjligen, under nuvar. förhållanden,
skulle kunna ifrågasättas alt ålägga säteriägare af Adeln och de
öfriga bildade Stånden att personligen utföra delta bestyr, hvartill
de uppenbarligen icke äro dugliga, och hvilket icke på något
sätt öfverensstämmer med det hela af deras ställning i samhället,
så anser jag för min del, i frågans nuvar. skick, ganska
betänkligt alt antaga delta betänk. En ålerremiss af denna punkt
anser jag tjena till ingenting, och instämmer i allo med deni,
som yrkat afslag derå, i synnerhet ber jag att få förena mig
i de af Hr von Rosen yttrade åsigter.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då flera af Ståndets
ledamöter, med hvilka jag öfverensstämmer i åsigt om denna
frågas beskaffenhet, ansett en återremiss icke egentligen kunna
leda lill någon större upplysning i ämnet, utan blott till tidsutdrägt,
så instämmer jag med dem, hvilka yrka afslag å denna
punkt, och jag anser alt den då hör afslås, på den grund att
R. o. Ad. anser fjerdingsmannabefattningen för närvarande vara
ett kronobcstyr, hvarifrån säterier, rå- och rörshemman genom
adeliga privilegierna äro befriade.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Om icke R. o. Ad. återremitterat
den föreg:de punkten, hvarigenom det är ifrågasatt
huruvida fjerdingsmannabefattningen är ett kronobesvär eller en
communalbefatlning, så skulle jag icke yttrat mig rör:de denna
punkt; men dä jag anser denna punkt bero af den första, så
måste jag instämma med dem, som yrka ålerremiss. Utsk. har
åberopat de adeliga privilegierna af 1723, deruti, under namn
af kronobesvär, finnas uppräknade de åligganden, som icke tillhöra
säterier, rå- och rörshemman. Dä detta således är ett privilegium,
icke för personen ulan för jorden, sä anser jag det
vara en lemligen farlig väg man beträder, genom att häruti göra
en rubbning. Frih. Cederström har anmärkt, att det finnes
socknar, sorn blott innehålla säterier, rå- och rörshemman. Detta
är sant, ehuru det är fallet på högst få ställen. Genom frivilliga
öfverenskommelser hafva dessa socknar för ordningens
vidmakthållande åtagit sig alt underhålla fjerdingsmän, men jag
tror alt det är en betydlig skillnad emellan hvad som godvilligt
verkställes och hvad som genom lag ålagges. Jag anhåller
således, att äfven denna punkt mätte blifva återremitterad lill
Utsk.
Den 20 November f. m.
Hr Westfelt Nils: Uti förevar, fråga vill jag blott hafva
äran nämna huru det i delta afseende tillgår i Stockholms
län och inom den socken der jag bor. Der väljes nemi. fjerdingsmanen
pä sockenstämma, och socknen bestämmer den lön,
som honom bestås. Socknen består af 74 mantal, deraf endast
14 mantal äro’ skyldige att deltaga i fjerdingsmannalönen, men
der finnes icke någon säteri- eller insockne frälsehemmansägare,
som icke alltid deruti deltagit och ännu i denna stund gör
det. Han är också socknens ombud och hjelp, och jag har icke
hört någon beklaga sig, att lian icke stått socknen till tjenst.
Jag vet ganska väl, att han är strängt anlitad af Konungens
Bef:b:de och länsmannen, kanske mera än hans skyldighet torde
vara, men det har icke hörts någon klagan hvarken från honom
eller från socknen deröfver. Skulle lian deremot komma att
stå endast under Konungens Bef:h:des ordres, så kommer communen
ganska säkert att i hans ställe välja sig en annan högst behöflig
tjensteman. På dessa grunder tror jag, alt B. o. Ad.
bör återremittera Utsk:s betänk.
Hr von Troil: Jag har begärt ordet, endast för att i anledn.
af hvad som sednast blifvit yllradt, få äran anföra, att
då denna fråga inom Utsk. discuterades, upplystes alt på åtskilliga
orter säterier, rå- och rörshemman redan deltaga i underhållet
af fjerdingsman. Detta har nu ytterligare blifvit ulveckladt
af Ilr Westfelt, och hans framställning tvekes äfven gifva
något stöd för den mening, alt åtminstone på vissa ställen fjerdingsmansljensten
kan betraktas såsom eli municipalbestyr. Huru
dermed än må vara, så anhåller jag vördsamt, i enlighet med
milt förra yrkande, att B. o. Ad. mätte återremittera betänk.,
och jag vågar försäkra, att då saken ånyo i Utsk. förekommer,
skall den af Frih. Palmstjerna framställda åsigt visserligen komma
att ådraga sig all den uppmärksamhet, som den verkligen
förljenar.
Gr. Mörner: Till hvad jag redan anfört, torde tillåtas
mig lägga några ord. Här är fråga om alt förpligta säteriägare
att deltaga i fjerdingsmannaheslällningen, men jag hemställer
om man icke då äfven borde ålägga alla socknens öfriga innebyggare
denna skyldighet. För närvar, kan icke sådant åläggas
andra än innehafvare af skattlagd jord, och alla de som
sitta på jordtorp deltaga icke deruti. Att tillägga dessa en
större förmån än säterierna torde icke vara lämpligt. Här har
blifvit omnämndt, huruledes säleriene i åtskilliga socknar frivilligt
deltagit i detta besvär. Jag vill icke trötta R. o. Ad. med
någon upplysning om förhållandet i detta fall inom den ort,-  der jag har förvaltningen af egendom. Det skulle möjligen deraf
kunna visa sig, att man på Hera orter kan vara lika medgörlig,
som den Hr Westfelt omtalat; men det torde vara en
annan sak, om sådant sker af god vilja eller af tvång. Då jag
icke kan linna, att den frågan, huruvida fjerdingsmännen skola
»Hönäs på ett eller annat sätt, står i något oskiljaktigt sam
-
3?2
Den 20 November f. m.
manhang med den af hvilken en sådan lön skall utgå, så fortfar
jag att å denna sednare yrka afslag.
Hr Munck, Bror Gust. Reinh.: Med afseende på hvad
Gr. Horn och sedermera Hrr Westfelt och von Troil yttrat, får
jag äran upplysa, att jag nyligen bevistat en sockenstämma i
Stockholms län, som var utlyst, för att man skulle öfverenskomma
huru fjerdingsmnnnatjenslen skulle utgöras, och dervid förklarade
samtlige säteriägare, att de alldeles icke ville åtaga
sig någon skyldighet att bidraga till tjenstens förrättande. De
sade, ali om de blefvo nöjda med fjerdingsmannen, så skulle
de gifva honom något, men endast hvad de sjelfva behagade.
Det är således icke ett allmänt förhållande, alt säteriägare bidraga
till fjerdingsmannatjenslens utöfning.
Frih. Haab, Adam Christian: Jag har icke velat deltaga
i denna discussion, emedan jag är på sätt och vis jäfvig,
såsom i denna stund tillförordnad fjerdingsman, ehuru jag lyckats
att befria mig från skyldigheten att sjelf förrätta tjensten;
men då en värd talare har velat, med lemnad uppgift på huru
det tillgår i socknarne, leta sig till den slutsats, att fjerdings—
manstjensten är ett commuualbestyr, så har jag ansett min pligt
vara, att lemna upplysning i ämnet från den trakt, der jag är
bosatt, och jag får i sådant afseende förklara, att jag aldrig
förnummit, att fjerdingsmannen haft något bestyr, som kunnat
anses vara socknens eller af municipal beskaffenhet, utan att
hans förrättning är helt och hållet att anse såsom kronobestyr.
Hvad åter beträffar denna andra punkt, är jag af deras mening,
sorn yrka återremiss, emedan jag icke kan undgå alt inse dess
sammanhang med den föregående.
Hr von Hartmansdorff: I enlighet med hvad jag förut
yttrat i ämnet, att fjerdingsmannabefallningen vore ett kronobestyr,
anser iag den punkt, som nu är under öfverläggning,
innebära, om den skulle bifallas, ett förnärmande både af äganderätten
för dem som innehafva säterier och ett intrång uti 8 §
af Adelns privilegier. Jag yrkar derföre fullständigt afslag å
denna punkt. Hvad här af en och annan ledamot blifvit yttradt,
om de frivilliga bidrag, som säteriägare i vissa socknar lenina,
bevisar ingenting annat än dessa ägares goda vilja, men alldeles
icke någon skyldighet för dem att sådana bidrag utgöra.
Återstår då frågan: bör man äfven i delta fall återremittera
betänk., eller bör man afslå denna punkt? Flera talare hafva
ansett frågorna stå i sådant sammanhang, att äfven denna borde
återremitteras. R. o. Ad. torde tillåta, alt jag erinrar om
hvad som tilldrog sig vid sista riksdagen, ty deraf torde synas,
att R. St. då icke ansågo frågorna vara så oskiljaktiga. I den
und. skrifvelsen, som förut är åberopad af den 23 Sept. 1840,
förklarade R. St.: ”att då fjerdingsmannabefatlning utgjorde ett
municipalbestyr, som dåmera, i följd af It. St:s vid 1828 —1830
årens riksdag fattade beslut, åtföljde så väl krono- och krono
-
Den 20 November f. m.
383
skatte- Som frälsehemman, samt R. St. jemväl delade den åsigten,
att fjerdingsmännen, sedan länsmännen erhållit förbättrade
lönevillkor, borde befrias från sådana göromål, som rätteligen
tillhör kronobeljeningen alt besörja” etc. Detta yllrade Ständerna
den 23 Sept. 1840, men dä Stats- och Ekon.Utsk. hade
under d. 21 Sept. samma är föreslagit: ”att R. St. hos K. M.
i und. hemställa, att de, genom K. kungör, d. 13 Febr. 1830,
fran deltagande i utöfningen af berörde befattning undantagna
säterier, rå- och rörs- samt insockne frälsehemman, som hittills
från detta bestyr varit befriade, måtte åläggas att dädanefter,
lika med krono- och kronoskattehemman äfven deruti Iaea del;”
ö '
så afslogo tre Stånd delta förslag, nemi. R. o. Ad. d. 14 Oct.
samt Preste-och BorgareSlm d. 19 Oct. R. St. ansågo sig således
vid den riksdagen alldeles icke förhindrade, att särskildt
afgöra denna fråga, oaktadt de om municipalbeslyren förut
yttrat sig. Mig synes, som vore det utan ändamål att återremittera
denna punkt, ty dä fä vi, när frågan en gång återkommer,
åter höra upprepas allt detsamma som nu är sagdt.
Bättre torde derföre vara, att afgöra saken genast och afslå
liela punkten.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: För alt icke blifva missförstådd,
har jag nödgats åter begära ordet. Det är icke min
afsigt att bestrida säteriernas deltagande i fjerdingsmannabcstyret,
så vida det utredes, att det är ett rent municipalbcslyr;
men då jag förmodar, att man skall finna alldeles motsatsen
och alt den för communen är alldeles obehöflig, så måste jag
motsätta mig det. Jag kan alldeles icke biträda Hr Westfelts
åsigt, alt någon särskild fjerdingsman för socknen skulle behöfvas,
ty jag vet icke hvad han skulle hafva att göra.
Då nu öfverläggnitigen öfver 2 punkten i förevar, betänk,
ansågs slutad, yttrade 11. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att jemväl
i fråga härom blifvit yrkadt dels återremiss, dels bifall och
dels afslag å Utsk:s tillstyrkande, hvarföre propos. komme att
framställas först å återremiss, sedan å bifall och slutligen å
afslag, derest alla dessa propos:r behöfde göras.
Till följd häraf hemställde II. Ex., om R. o. Ad. ansåge
de emot förevar, punkt gjorde anmärkmr föranleda till densammas
återremitterande.
Ropades ja och nej.
H. Ex. hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade bifalla
denna punkt.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Slutligen framställde II. Ex. propos. till afslag å ifrågavar.
punkt.
Ropades åter ja och nej.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att Hr Gr. o.
381
Dea 20 November f. m.
Landtm, täcktes göra propos:n i de ordalag, som Frih. Palmsjerna
föreslagit.
I anleda, af denna hemställan, yttrade H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm., att dej, väl i frågor rör:de statsregleringen flere
gånger ägt rum, att R. o Ad. heslutit återremiss, med förklarande
af Ståndets mening i ämnet, men att. . .
Härvid anmälde sig Frih. Palmstjerna, Carl Otto,
och behagade H. Ex., i anseende dertill, afbryta sitt yttrande,
hvarefter Frih. Palmstjerna erhöll ordet och förklarade, det
han afstålt från sin anhållan om återremiss.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, med anledn. häraf,
alt så vida fråga nu vore om framställande af propus, å det
yrkande, som Frih. Palmstjerna, elter det han frångått sin begäran
om återremiss, hade framställt, H. Ex. finge fästa uppmärksamhet
derpå, att en sådan propos. redan blifvit gjord , enär
sagde yrkande, derest H. Ex. icke misstagit sig, åsyftat
enkelt afslag.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då jag sista gången
hade äran yttra mig, tillstyrkte jag afslag pä den grund, att
fjerdingsmannabefatlningen för närvar, är ett kronobeslyr, hvarifrån
säterier samt rå- och rörshemman äro genom de adeliga
privilegierna befriade.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade härefter, att det
visserligen icke mötte något hinder för att framställa propos. i
de ordalag Frih. Palmstjerna uppgifvit, men att det icke varit
vanligt alt anföra skäl för besluten.
Hr von Troil: Jag hemställer endast vördsamt, då redan
en del af betänk, är återremitteradt, huruvida det är skäl, att
R. o. Ad. fattar ett annat beslut om en annan del, och får
derföre ännu en gång anhålla om propos. på återremiss.
Frih. Cederström: Jag anhåller att få veta, huru Hr
Gr. o. Landtm, uppfattat R. o. Ad:s svar pä den sisla propos.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då Hr Gr. o. Landtm,
anser det vara riktigare och lämpligare, att propos. framslälles
helt enkelt pä afslag af ifrågavar. punkt, sä yrkar jag visserligen
icke att propos. må framställas i de ordalag jag uppgifvit,
och som innefatta de skäl, på hvilka jag anser afslaget
höra grundas. Om R. o. Ad. afslår punkten, sä är jag för min
del öfvertygad, att det sker på de skäl jag tagit mig friheten
yttra, och då är mitt ändamål vunnet.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att det varit
ganska svårt alt bedömma, huruvida ja eller nej varit öfvervägande
i det svar R. o. Ad. afgifvit ä den sednast framställda
propos. till afslag, hvarföre H. Ex. ansåge sig höra förnya
densamma, och nu finge hemställa, om R. o. Ad. behagade afstå
hvad Utsk. i förevar, punkt tillstyrkt.
Ro
-
Den 20 November e. m.
385
opades starka ja, blandade med nej; hvarefter II. Ex.
förklarade, alt ja härvid öfvcrröslat nej.
Frih. Cederström hegärde votering.
Dä härefter II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, hemställde, om
icke, sedan Frih. Cederström, sorn linder discussionen yrkat
bifall, begärt votering, conlrapropos. borde, i öfverensstämmelse
med detta yrkande, innefatta bifall till den ifrägavar. punkten,
anmälde och yttrade sig
Frih. Cederström: Dä de fleste, som yttrat sig i samma
anda sorn jag i denna sak, likväl önskat äterremiss pä den
grund, att första punkten blifvit återremitterad, så instämmer
jag med dem och begär alt äterremiss må blifva conlrapropos.
Upplästes till justering och godkändes följande voter.propos.:
Den som afslår Allin. Besv.- o. Ekon.Utsk:s, i dess betänk,
gjorde tillstyrkande i fråga om sednare delen af liiksdagsfulini.
Guslaf Petterssons motion, alt säteriägare och ståndspersoner å
landet icke mer än andra hemmansägare må vara befriade från
skyldigheten att åtaga sig fjerdingsmannaljenslen, voterar
ja;
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. de emot Utsk:s ofvanberörde
tillstyrkande gjorde anmärkn:r föranleda äterremiss.
Sedan voteringen, hvarunder H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
bortgick och öfverlemnade klubban åt främste närvarande ledamoten,
Gr. Posse, Erik Arvidsson, hade för sig gått, befunnos
röslcrne hafva utfallit, som följer:
Ja — 35.
Nej —9.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ till 4 e. m.
In fidem protooolli,
Albert Munck*
Onsdagen den 20 November 1844.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.utdr. för denna dag f. m.
Fortsattes pröfningen af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 13
och 16 dennes på hordet lagda betänk. N:o 77, i anledn. af
4 H. 49
386
Den 20 November v. m.
väckta motioner om bestämmande af aflöning; för fjerdingsman;
om sälcriägarcs m. 11. skyldighet all deltaga i fjerdingsmannabestyret;
om ordningen för denna tjensts bestridande af sockenboerne;
samt om utfärdande åfelt reglemente för fjerdingsman.
3:dje punkten, ang:de Riksdagsfullin. Jöns Jönssons väckta
motion om bestämmande äfen viss ordning för fjerdingsmannatjens
tens tillträdande och bestridande.
11. o. Ad. biföll den af Utsk. i denna punkt gjorde hemställan.
4:de punkten, ang.-de den af Riksdagsfullin. Jöns Jönsson
och Petter Martensson väckta fru ga, att ett reglemente för
fjerdingsman mätte varda utfärdadt.
Frill. Palmstjerna, Carl Otto: Då hvad som i denna
punkt föreslås, i visst afseende beror pä den åsigt, som kommer
att göra sig gällande i den lista punkten, hvilken punkt R. o.
Ad. har återremitterat, så får jag till R. o. Ad. hemställa, huruvida
R. o. Ad. icke då äfven skulle finna för godt alt återremittera
denna 4:de punkt, pä det att Utsk. måtte densamma
behandla i sammanhang med den första.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Det är en betydlig
motsägelse emellan den första och den sista punkten af Utskis
förevar, betänk. Om fjerdingsmannabefattningen är ett communalbestyr,
sä lärer det väl tillhöra communen, men icke Konungen
att utfärda instruetion för fjerdingsmännen. I sådant fall
är det icke eller R. St., som böra hos K. M. anhålla om instruetioneus
utfärdande. Anser man äter fjerdingsmannabefattningen
vara ett kronobestyr, hvilken mening här företrädesvis
gjort sig gällande, så är det äfven olämpligt alt begära instruetion
för fjerdingsmännen, eller, för att uttrycka mig tydligare,
det vore lika så lämpligt alt begära instruetions utfärdande
för fjerdingsmännen, som det vore lämpligt att af enskild
man begära, det han skulle utfärda instruetion för sin tjenare.
Husbonden skulle derigenom hindra sig sjelf att anbefalla tjena
ren göra hvad som för tillfället kunde behöfvas. Hegge
skulle föranlåtas först efterse om det stöde upptaget i den omtalade
instruetionen, eller icke.
Jag anser pä denna grund R. o. Ad. böra afslå denna
punkt af betänk.
Frih. Cederström, Jacob: Utskis tillstyrkande i före
var.
punkt lyder i ”alt R. St. måtte hos K. M. i und. anhålla,
att en författning må blifva utfärdad, som närmare bestämmer
de åligganden, hvilka af fjerdingsmän höra ombesörjas, samt de
friheter från vissa servituter, som de för denna befattning böra
få tillgodonjuta.”
För min del anser jag det här icke vara fråga om någon
instruetions utfärdande för fjerdingsmännen, men väl för de
landlstatens tjenstemän, hvilka nu inleda fjerdingsmännen till
Dea 20 November e. m.
387
andra göromål, än som deni egentligen tillhörn. L)et är således,
enligt mitt förmenande, den iuslruclion för landsliöfdingar och
Inndlslalens ernbets- och tjenstemän, som af 11. St. långt före
detta blifvit begärd oell sorn nu hvilnr hos R. M. lill pröfning
oell afgörande, hvarom fråga nu är. Vid denna punkt får jag
likväl göra den anmärka., att dess slutmening, som angar de
fördelar oell friheter från vissa serviluler, hvilka skulle fjerdingsmännen
tilläggas, bör enligt min tanka helt och hållet uteslutas;
emedan dessa friheter från vissa serviluler alldeles icke
höra till municipal-bestvren för fjerdingsmännen i afseende på
Kronan, likasom för sexmännen i afseende på kyrkan, utan
är det socknen som derom bestämmer.
IIr von Troil, Samuel Guslaf: Antingen den i fråga -  var. fjerdingsmansljensten anses såsom ett kronobestyr eller såsom
ett municipal bestyr, skulle det enligt mill förmenande icke
vara olämpligt, att hos K. M. anhålla om en instruetions utfärdande
för dessa personer. Ar nemi. frågan af beskaffenhet, alt
Ijensten bör såsom ett kronobestyr betraktas, sä torde falla af
sig sjelf, att det är angeläget, att fjerdingsmännen få vela,
hvaruti deras åligganden egentligen bestå, och således torde cn
inslruclion vara af behofvet påkallad; anses äler befallningen
såsom rent municipal, hvilket jag dock icke tror, i följd af de
yttranden, som bär blifvit afgifna, sä skulle jag det. oaktadt
icke anse det vara mindre ändamålsenligt, att nu hos K. M. i
anderd, begära en instruetions utfärdande äfven för denna municipal
befattning, än att såsom förut skett begära, det K. 51.
mätte utfärda instruetion för sockenslämmo-nämnder, hvilket
utan tvifvel lärer vara det mest communala bestyr man kan
tänka sig. På grund häraf vågar jag anhålla om propus, på
ätcrremiss äfven af denna punkt.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då jag lika med pluralitcten
inom delta Hus ansett fjcrdingsmansbeslyrel vara ett k ron o bestyr,
och icke eli municipalt åliggande, sä skulle detta måhända
vara ett skäl mot mig, som icke tror, alt en instruetion för
innehafvarnc af dessa tjcnslcr bos K. M. bör begäras; men jaglär
dä för K. o. Ad. nämna, att en sådan instruetion för fjerdiugsmännen
inom Stockholms län verkeligen redan tinnes, fastän
enskildt af Konungens Bef:h:dc derstädes utfärdad, samt till
allmän efterlefnad kungjord. Min enskilda öfvertygelse är dessutom,
att om än K. M. skulle utfärda en speciel och i min
tanke öfverflödig instruetion för denna tjensteman, hvilken sä
alt säga blott är cn bandtlangande person åt kronobetjeningen,
oell såsom sådan icke kan hafva något egel ansvar vid ulöfningen
af sin tjenstebefattning, så skulle del för K. M. blifva snart
sagdt ogörligt alt upptaga alla de läll och omständigheter, hvilka
göra det nödvändigt att någon gång ät fjerdingsmännen
uppdraga sådane bestyr, som rätteligen icke honom tillkomma,
men i hvars utöfvande lian dock ofta, af omständigheterna påkallad,
ovillkorligen mäste framträda, äfvensom jag anser, att
388
Den 20 November e. m.
ett stadgande, sorn förbjuder fjerdingsmannen att förrätta några
länsmannen tillkommande bestyr, många gånger skulle komma
Kronans tjenst att stå tillbaka, just emedan, såsom jag nyss
hade äran anföra, det är högst nödvändigt, att den ifrågavar.
tjenslemannen någon gång får supplera den öfrige kronobetjeningen
i dem tillkommande, embetsförrältningar.
Jag vill spccielt nämna, att så mäste förhållandet vara inom
Stockholms län, der vid genommarschen af trupper, som
ofta i och omkring hufvudstaden till flere tusen man concentreras,
det rent af är för den ordinarie kronobetjeningen omöjligt
alt fullgöra sina åligganden, och der således för tillfället
eonstituerade personer mäste med kronobetjenings ansvar fullgöra
dess bestyr. Jag kan på dessa skäl icke tro, att del vöre
hvarken nödigt eller nyttigt om en speciel instruclion för desse
underordnade personer utfärdades, och får med anledn. deraf
vördsamt tillstyrka afslag å denna punkt af Ulsk:s betänk.
Hr von Hartmansdorff: En ledamot af Ekon.Utsk. har
yrkat, ali denna punkt mätte återremitteras, på det att man
icke skulle afskära möjligheten att få en instruclion i delta hänseende.
Jag för min del viii medgifva, alt återremiss må ske,
men med det villkor, att Utsk. sjelf måtte vid lediga stunder
föreslå den ifrågavar. instruclionen. Hvarje tid har sina tveken
och sina passioner. Den nuvar. lidens synes vara, alt i allt
reglementera. Man lärer fördenskull väl icke kunna hindra
att saken har sin gång, förrän tiden får sin vilja fram. Men
om del lemnäs såvida, förmodar jag, hvad kronobetjeningen
beträffar, att deras förrättningar gå i slå för hara instruetioners
skull.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: När man har någon erfarenhet
hvartill fjerdingsmännen egentligen användas, så kan
jag icke falla, huru en instruclion för dem skulle uppställas.
Jag skulle snarare tro, att det vore lättare att göra en inslruction,
som bestämde hvad fjerdingsmannen icke skall göra,
an att uppgöra en instruclion för hvad han skall göra. Hvarje
uppdrag han får, är den instruetion han skall följa. Så snart
han får en skrifvelse alt han skall uträtta något, är detta hans
instruetion. Han är blott ett biträde till kronobetjeningen för
de åtgärder desse icke kunna fullgöra; huru skulle man då
kunna i en instruetion uppdraga gränsen för hans befattning?
Hvarje instruetion han skulle få, skulle, enligt min tanka, snarare
inkrångla hans ställning än göra den redig. Af detta skäl
anhåller jag att denua punkt måtte afslås. ,
Det säges vidare, alt K. M. skulle bestämma de friheter
från vissa servituter, som fjerdingsmännen, i följd af deras befattning,
höra få tillgodonjuta. Detta är redan af författningar
utstakadt, äfvensom det inom socknen är bestämdt, hvilka frikallelser
från onera, som fjerdingsmännen hafva. Jag tror icke,
att K. M. kan befria detn från något annat, ty detta skulle dä
ske på det allmännas bekostnad. Jag är öfverlygad derom, att
Den 20 November e. m.
389
ju mera man rör i detta, dess svårare blifver det, både för
fjerdingsmännen sjelfva och för allmänheten, hvarföre jag- äfven
tillstyrker afslag å denna punkt af betänk.
Gr. Sparre, Erik: Efter mitt förmenande har Frih. Palmstjerna
så tydligt ådagalagt, huru vid denna punkt bör förfaras,
att ingenting mera derom är att säga. Om fjerdingsmansbefattningen
anses såsom ett municipalbestyr, så kan icke något
reglementerande komma i fråga, emedan det då måste ankomma
på communen sjelf att gifva nödige instruetioner. Skulle
åter denna befattning betraktas såsom ett kronobestyr, så
torde icke eller, enligt hvad sakkunnige män här yttrat, någon
inslruclion vara behöflig, emedan de skrifvelse!-, som fjerdingsmännen
erhålla, utgöra deras instruetioner. Emedlertid skulle
jag önska, alt R. o. Ad. funne lämpligt att återremittera äfven
denna punkt, på det att Utsk. måtte kunna taga densamma i
betraktande i sammanhang med den Esta punkten, eller huruvida
fjerdingsmannabefaltningen kommer att blifva ett municipal-
eller kronobestyr.
Frih. Raab, Adam Christian: För min del vore jag
mera böjd att bifalla än afsla denna punkt af Utsk:s betänk.;
men då flere ledamöter yrkal återremiss af densamma, vill jag,
för all icke riskera ett afslag, derutinnan förena mig med dem.
Här har blifvit yltradt, att ett reglemente för fjerdingsmännen
vore öfverflödigt. Jag för min del anser likväl ett bestämmande
af deras skyldigheter och förhållande till länsmännen vara
ganska nödigt. Uti premisserna till denna 4:de punkt står omtaladt,
alt i vissa orter pläga fjerdingsmännen hafva de och de befattningar.
Redan delta antyder en sådan osäkerhet i hvad fjerdingsmannen
verkligen åligger, att det icke kan anses annat än
af största vigt, att saken blifver närmare utredd. Man har här
på f. m. sagt, alt om fjerdingsmännens biträde icke lemnäs åt
länsmännen, sä skulle det blifva nödigt att hafva ett ökadt antal
länsmän. Denna mening biträder jag, och på grund deraf
anser jag ingen verklig förlust uppstå för jordägaren om fjerdingsmännen
skulle få ett eller annat åliggande mer eller mindre,
ty embetsförrättningarnc måste verkställas, vare sig af
länsmännen eller af fjerdingsmännen, och jordbrukaren blifver
den, som på det bela taget, kommer alt bekosta desse embelsroän.
På denna grund anser jag ett reglementes utfärdande
för fjerdingsmännen vara ganska vigtigl och förenar mig, för
att icke fä afslag, med de Hrr, som yrkat återremiss af denna
punkt i Utsk:s betänk.
Ofverläggningeu förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om 11. o. Ad.
ansåge de emot förevar, punkt af Allm. llesv.- och Ekon.Utsk:s
betänk. N:o 77 gjorde anmärku:r föranleda lill densammas återremitterande.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå II. Ex. för
-
390
Den 20 November e. m.
klarade, det lian uppfattat 15. o. Ad:s svar såsom bifall till deu
gjorda propos.
Föredrogs till remiss Frih. Palmstjernas, Nils Fredr., d. l(i
dennes e. m. på bordet lagda motion, att R. St. måtte till K.
M. ingå med en und. skrifvelse, i fråga om förändring af lagstiftningen,
ronde tillverkning och försäljning af bränvin.
Gr. Ilorn, Claes Fredr.: Jag vågar anhålla, ali denna
motion mätte uppläsas, ty jag anar, alt någon förändring derutinnan
är vidtagen.
Förevar, motion blef i Följd häraf uppläst, hvarefter
Gr. Horn yttrade: I den form, som motionen nu har, kan
jag icke annat än på del högsta densamma tillstyrka. Jag har
nemi. länge ansett, all det skulle vara högst nyttigt, om Regeringen
ville befria R. St. från den för dem sä olämpliga befattningen
med de ekonomiska detaljerna af bräm inslagstiflningen,
och dä dessa frågor allena bero på K. M:s godtfinnande
och efter mia öfvertygelse lättast och bäst af Regeringen ensamt
handhafvas, så anser jag nu tiden vara inne och på det
högsta önskligl, om K. M. täcktes behandla frågan såsom motionären
önskar. Det finnes visserligen i motionen inryckt en
fråga, som R. o. Ad. på sätt och vis redan afgjort, den nemi.
om gårdfarihandel med bränvin; men då denna fråga endast
i förbigående af motionären vidröres, sä anser jag både nyttigt
och oskadlig!, äfven om densamma i motionen framställes,
och får jag således tillstyrka denna i dess helhet.
Frih. Haab, Adam Christian: Jag kan icke fullt in
stämma
med den siste värde talaren. Då nemi. genom alla fyra
RiksSt:ns beslut, 1841 års bränvinslagstiftning kommer att allt
intill nästa riksdag fortfara, sä skulle jag anse såsom en ganska
stor inconsequens, om R. St. nu inginge till K. M. med en nild.
anhållan, att K. M. ville, oberoende af detta Ständernas beslut,
reglementera i delta afseende. Hvad den sista punkten aT motionen
beträffar, eller ang:de gårdfarihandel med bränvin, så
hafva äfven de öfrige Stånden beslutat en förändring i 1841
års bränvinsförordning, som går derpå ut, alt i detta afseende
göra någon inskränkning; jag tror således, all äfven denna punkt
måhända kunde förfalla, ålen för kommande tider vill jag visserligen
hafva instämt både med motionären och den siste talaren
derutinnan, att det vore önskligt, att en K. propos. förelädes
R. St., hvarigenom en mera ändamålsenlig bränviuslagstiftning
kunde komma till stånd, än hvad sorn hittills i detta
afseende ägt rum, och vågar jag med anleda, häraf föreslå cn
förändring i motionen så lydande: ”Att R. St. ville besluta, att
i und. skrifvelse hos K. M. anhålla, det K. M. täcktes innan
nästa riksdag låta utarbeta och lill R. St. uti nåd. propos. da
afgifva förslag tili en Författning ronde bränvinslagsliftningen,
såväl i hvad angår de reglementariska föreskrifterna som ock
Den 20 November e. m.
391
beräkningsgrunden derför.” Jag vågar hemställa lill motionären
sjelf, huruvida i fall man önskar befordra sjelfva sakens framgång,
det icke vore äudamålsenligare, alt inskränka den und.
skrifvelsen blott till denna del af inolionen.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Det torde icke hafva
undfallit det II. Siandet, alt syftet af min motion hufvudsakligen
var det, att fästa Ständernas uppmärksamhet på svårigheten
för dem alt uppgöra en ändamålsenlig lagstiftning för
tillverkning och försäljning af bränvin och att, i sammanhang
dermed, föranleda R. St. att hos K. M. i und. begära, det
Regeringen med snaraste ville taga delta högst vigtiga ämne
i särskildt öfvervägande, i den afsigt, att vid nästinträlfande
riksdag ett förslag lill bränvinslagstiftningen i dess helhet måtte
för R. St. framläggas. Jag tror, att äfven genom de ordalag,
som IIr Frih. Raab föreslagit, detta ändamål kan vinnas.
En sanning är det, att denna förändring i så måtto betydligen
afviker frän det af mig framställda förslag, att K. M. medelst
det sednare skulle ombedjas, att lill nästa riksdag sjelf vidtaga
de åtgärder, som kunna anses ändamålsenliga; men då i alla
fall det lärer komma all bero af K. M., alt antingen låta de
nu gällande reglementariska stadgandena qvarstå, eller att ändra
deni; så skulle den förändring, som genom antagandet af
Frih. Raabs motion uppkommer, i det praktiska blifva af ringa
eller ingen påföljd. Hvad åter angår gårdfarihandel med bränvin,
så liar eli trovärdigt rykte berättat, alt ett beslut, ungefärligen
öfverensstämmande med hvad i denna sista del af min
motion åsyftats, redan blifvit af de 3:ue öfrige RiksSt:n fattadt;
i hvilket läll mitt förslag i denna del är öfverflödigt och kan
utan olägenhet bortfalla. Jag vill således till det II. Ståndets
egen pröfning öfverlemna hvilkendera af de båda motionerna
kan anses såsom den lämpligaste, antingen min, sådan den af
Gr. Horn blifvit understödd, eller Frih. Raabs. Huru än me
ii
i nya r n e derom må utfalla, så hoppas jag likväl, att mitt syftemål
är vunnet och det första steget taget, alt, i detta för fäderneslandet
ojemförligt maktpåliggande ämne, åstadkomma ändamälsenligare
lagar, än vi hittills till förderf för Riket haft.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller, att Ridd.-  Secreteraren mätte upplysa, huruvida prot.uldr. från de öfrige
Stånden ankommit, innehållande deras beslut i bränvius-frågan
och att, om sä hr, desse prot.utdr. måtte uppläsas innan jag vidare
yttrar mig.
Till följd häraf upplästes från de öfrige RiksStai ankomne
prot.utdr. af d. IG dennes, innehållande deras, vid pröfningen
af Bevilln.-, Gag- samt Allm. liesv.- o. Ekon.Utskms betänk.
N:o 1, ang:de grunderne och villkoren för tillverkning och försäljning
af bränvin, lättade beslut, äfvensom ett prot.utdr. af
samma dag från BondeSt., utvisande, att den af II. o. Ad., till
instämmande i dess uti samma ämne fattade beslut, aflåtne inbjudning
till Medstånden icke blifvit af BondeSt. antagen.
392
Den 20 November e. ni.
Hr von Hartmansdorff: Af nu upplästa prot.utdr. liar
jag icke inhemtat den upplysning, som jag önskade erhålla, men
anhåller att få fästa det H. Ståndets uppmärksamhet derpå, att
fråga nu icke är, det R. o. Ad. skulle dictera ett heslut i några
vissa ordalag, utan blott huruvida Ståndet äskar och Hr
Landtm, medgifver remiss på den af Frih. Palmstjerna väckta
motion. Om Hr Gr. o. Landtm., såsom jag förmodar, icke anser
denna remiss vara olaglig, så återstår för Ståndet i delta
ögonblick icke något annat, än att deröfver besluta och såsom
jag hoppas densamma bevilja, hvarefter vi torde få öfvergå till
andra ärenden.
Frih. Raab: Det har aldrig varit min afsigt alt hindra
remiss af Frih. Palmstjernas motion, men jag har till det H.
Ståndet hemställt, huruvida icke ändamålsenligare vore, alt antaga
den redaction, som jag tog mig fri heten uppläsa. Den
skillnad, som finnes emellan denna redaction och den af Hr Frih.
föreslagna, kommer ofelbart endast deraf, att Hr Frih. afgaf sin
motion innan ännu kändt var, huru de öfriga Stånden i denna
fråga beslutit. Då nu emedlertid alla fyra RiksSt:n stannat
i alldeles lika beslut öfver detta ämne, skulle jag anse föga
lämpligt alt från detta Stånd afgifva en, i motsats emot detta
beslut slående motion, och är detta skälet, hvarföre jag vidhåller
den mening, att det vore lämpligare, om Frih. Palmstjernas
motion endast omfattade frågan så till vida, att R. M. måtte
till nästa riksdag afgifva en nåd. propos. i ämnet till R. St.,
men icke att nu, sedan alla fyra Stånden stannat i lika beslut,
med frångående deraf, i samma motion begära, det R. M. täcktes,
oberoende af R. St:s beslut, sjelf i frågan reglera.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Om den af
Frih. Palmstjerna väckta motion blifver till Ekon.Utsk. remitterad,
tillika med de yttranden, som deröfver här blifvit afgifna,
så torde saken blifva fullkomligen utredd och upplyst, helst
Frih. Palmstjerna i sitt sednare yttrande gjort alla de rättelser,
som kunde anses behöfliga, äfvensom han deruti förklarat
sin mening, såsom öfverensstämmande till alla delar med
Frih. Raabs.
R. o. Ad. biföll, uppå härefter af II. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, framställd propos., att Frih. Palmstjernas förevar,
motion, tillika med hvad i anledn. deraf nu blifvit yttradt, finge
remitteras till Allm. Resv.- o. Ekon.Utsk.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 16 dennes e. m. på bordet lagda
mern. N:o 61, med uppgift å de vid innevar. riksdag för tillfälliga
statsutgifter disponibla tillgångar.
Hr Rosenblad, Bernh.: Delta betänk, är till sina följder
vigtigare än som synes, enär otvifvelaktigt den beräkning,
som hvar och en anställer öfver nu befintliga tillgångar, kommer
-
Den 20 November e. m.
393
mer alt utöfva ett makligt inflytande på det bifall eller afslag,
som kommer att afgifvas å de många här ifrågasatta anslag.
Det är således af ganska stor vigt, ehuru svår en sådan beräkning
än kan vara, att densamma någorlunda fullständigt och
klart framslälles. Då likväl intetdera i detla heliink. igenfinnes,
så får jag nu vördsamt yrka återremiss af detla SlalsUtsk:s
betänk., anhållande derjemte, all Utsk., något fullständigare
än som nu skelt, malte upptaga de tillgångar, som finnas
disponible, äfvensom de anslag, hvilka blifvit ifrågasatte, hvarvid,
för att lätta öfversiglen af det hela, Utsk. torde linna
lämpligt alt för åren 1845, 1848 och 1847 i tabellarisk form
uppställa alla de extra anslag, sorn dels af K. M. blifvit begärda
och som, i olikhet med de ordinarie anslagen, äro af natur
att de komma Staten till godo, i händelse riksdag dessförinnan
skulle inträffa, dels ock de af enskilde personer ifrågasatte
anslag, såvidt möjligt äfven fördelia för hvarje af förutnämnda
år, samt äfvenledes på samma sätt efter de är de förmodas
inflyta beräkna tillgängarue. Det är af yttersta vigt
alt fä detta slag af uppställning, dä man erinrar sig af huru
högst menligt inflytande för penningerörelsen i landet Statsverkets,
under de sednare åren samlade stora cassabehåtlning varit,
oaktadt Riksg.cont:s styrelse under samma lid utmärkt sig
genom nit att göra desse capilaler sä mycket som möjligt fruktbärande
samt att sålunda bringa dem i rörelsen. Ett sådant,
förhållande mäste i ännu högre grad inträffa, då man tager i
betraktande, att tillgångar nu skapas för utgifter, som först under
loppet af 1847 till betalning förekomma, under del ali deremot
icke de motsvarande tillgångarne på samma sätt beräknats.
StalsUtsk. upplyser t. ex., att största delen af statsbrislsumman
för i år blifvit uttagen, troligen en följd deraf, att Statscont.
förskjutit kostnaderne för den Kongl, begrafningen, kröningen
m. 11. utgifter, som af Riksg.cont. skola ersättas och blifv it af
Utsk. beräknade. Della förhållande är tillfälligt, en följd af
riksdagen och thronomhytet, och förändrar sig otvifvelaktig! under
de följande åren. När man dii tänker sig de förhållanden,
som förut varit, att t. ex., om jag icke irrar mig, af 1842 års
statsbrislsumma icke en enda skilling af Statscont. lyftades
förrän under loppet af år 1843, sä är detta äfven en omständighet,
som torde böra tagas i betraktande och gifva anlcdn.
bedomina de blifvande förhållandena. Jag tror sålunda, att
StalsUtsk. gjort orätt, sorn icke bland tillgångar beräknat någon
del af bevillningen för år 1844, hvilken 1845 inflyter,
under det att nästan alla de utgifter, som skola deraf betiickas,
redan blifvit bestridda, och sålunda minskat Rikg.eontis cassabehållning,
hvaremot så betydliga förskott för nästföljande åren
icke äro att befara. Likaledes finnas andra oupptagna tillgångar,
hvilka i beräkningen bort inflyta. Exempelvis vill jag anföra
den i Banken innestående behållning för inlösen af riksgäldssedlarne.
Med 1845 års slut är prescriptionsliden för
4 H. 50
394
Den 20 November e. m.
denna lösen tilländagången. Om man afsällcr hvad som högst
kan förmodas dessförinnan ingå, samt den Banken tillhöriga andel
af beräknadt kopparvärde i skiljemynlspoletlerne, finnes intet
hinder att beräkna del återstående beloppet såsom en till«åns
för extra statsutgifter.
O o o
Jag anhåller om älerremiss af betänk., nion utbeder mig
derjemte tillåtelsen alt i sammanhang härmed få väcka följande
motion:
Sedan B. St. bifallit BancoUlskis hemställan, att den redan
upplupna bancovinsten skulle för Banken reserveras och besparas,
så får jag vördsamt föreslå: Alt Bankens behållna vinst ä
dess rörelse för åren 1845, 184(i och 1847, sedan alla utgifter
och förluster afgätt, deribland inberäknadt hvad som kunde
komma alt erfordras för att bibehålla dess grund-(och reserv-)
fond vid ett oförändradt belopp af tio millioner r:dr b:eo, må
anvisas tili sädanc extra statsanslag, som R. St. vid innevar.
riksdag för desse år kunna bestämma.
Gr. Björnstjerna, Magnus: Vid den beräkningsgrund
af de i Riksg.cont. befintlige disponible behållningar, som inom
Disk. gjort sig gällande, utgör dilferensen emellan den lägsta
af Hr Schartau och den högsta af Frih. v. K raun er antagna, en
summa af icke mindre än 3 millioner riksdaler. Den disponibla
summan kommer ali så myckel inverka pä Ulsk:s lill- eller
afstyrkande af de olika anslag, som dels af K. M. dels ock
af enskilda motionärer blifvit begärda, alt jag anser det vara
nödvändigt att. B. o. Ad. på förband ville fastställa hvilka
grunder, som vid denna beräkning böra följas. För min del
anser jag, att den af Frih. v. Kraemer gjorda beräkning, som,
utöfver den af Utsk. såsom nu disponibel ansedda summa af
2,484,409 r:dr 47 sk. 0 rist., äfven upplager delta års bevillning
oell bancovinst, hvarigenom hela summan af nu befintlige
tillgångar skulle komma ali utgöra något öfver 5 millioner r:dr,
vara pä en gång den billigaste och rättaste. Vill man nu fastställa
en sådan beräkningsgrund, sä får Utsk. i och med detsamma
en ledning för dess arbeten, enär, om tillgångarne äro
5 millioner r:dr, Utsk. naturligtvis kommer att tillstyrka flere
och större anslags medgifvande, än om desamma, enligt, majoritetens
inom Utsk. nuvarande åsigt, blott skulle anses uppgå till
2,484,409: 47. (!• Jag får derföre vördsamt hemställa, om icke
dessa hufvudgrunder kunde förut afgöras innan äterremiss af
nu förevarande memorial sker, hvarigenom jag äfven tror, att
man skulle vinna en vigtig lid.
Frih. Cederström, Jacob: StalsUlskis nu föredragna betänk.
innefattar en egenhet, som för första gången utgör föremål
för B. St:s pröfning, sedan 1809 års statsskick blifvit infördt
oell 02 § Beg.F. i och med detsamma blifvit antagen;
men jag kan likväl icke neka, att ju icke delta betänk, har en
stor nytta med sig, enär det utvisar, alt formen för Rikets räkenskaper
icke är uppställd så, alt ett Utsk., hvars åliggande
Den 20 No ve ml) er e. m.
395
del är alt, pä grund af K. M:s nåd. propus, sami enskilde motioner,
för 11. St. uppgifva statsverkets behof och deremot svarande
tillgångar, kan af dessa räkenskaper utröna hvilka summor
som egentligen tillhöra debet och hvilka som tillhöra credit
samt sålunda utgöra tillgångar eller utgifter. Från denna
utgångspunkt vill jag söka göra klart, hvad R. St. kunna behöfva
att bos K. 51. i und. begära, för alt för framtiden undvika
dylika svårigheter.
Det är kändt, att Sveriges ordinarie ränta och bevillning
utgår under uppbördsåret, räknadt frän den 1 Maj det ena äret
till den sista April det påföljande. Det är likaledes kändt, alt
Sverige är det enda land i bela Europa, som har sina inkomster
i cassa, dä utgiftsäret ined den 1 Maj inträder, och att
det är föregående årets inkomster, som gä lill ulgifterne för
det följande året. Nu är det likväl inrälladt så, att dea s. k.
rikshufvudboken samt Tullverkets, Postverkets och Chartaesigillatajverkets
räkenskaper upprättas för calenderår, hvilken
räkenskapsform gör, alt uti rikshufvudboken ingår statsinkomster
af såväl ordinarie räntan som bevillningen, hvilka tillhöra det förflutna
äret, men inflyta i Januari, Februari, 5Iars och April m. fl.
månader, jemte tull-, post- och chartae-medel för det löpande äret,
ehuru de icke tillhöra inkomsltillgångarne till årets utan till
påföljande årets utgifter, hvaraf således dessa verks medel äro
uteslutna från den summa, der de böra beräknas och der de
skulle svara emot behofvet för utgifternas bestridande. Häraf
är äfven klart, att sä länge della virrvarr i tidsbestämmelserna
för räkenskapernas afslutande fortfar, mäste ovillkorligen, när
ett verk fördröjer sitt bokslut och måhända hvarken genom vilen
eller pä annat sätt kan tillhållas alt så snart sorn andra
verk dermed inkomma, man, såsom nu skett, icke fä rikshuf
vudboken
afslutad förr än fram i October eller November månad
pä andra äret efter uppbördsåret; och det slut, som nu är
gjordt, är innan ännu Fångslyrelsens räkenskaper för år 1842
äro alslutade, ehuru vi nu skrifva Nov. 1844!
Allt detta gör, att jag, som i afseende pä sjelfva saken
instämmer i slutmeningen af Frih. Palmstjernas reservation, likväl,
hvad lillgångarne beträffar, anser följa af sig sjelf, att
livad som verkligen är tillgång, mäste såsom sådan beräknas,
utan afseende på de förmer, som för beräknings- och räkeuskapssätlet
inom Slalsconl. eller landtstaten i Sverige äro genom
författningar fastställde, äfvensom att man i följd deraf frän
riksbokslutets beräkningar mäste afskilja allt som tillhör 1844
års inkomster för det påföljande årets utgifter, hvaraf följer
klart, alt bevillningen för är 1844, post-, tull- och chartiesigillatai-medleu,
hela boutiquen, skall beräknas för 1S45 års
utgifter, från Maj månad nästa år räknad. R. St:s Revisorer
äfvensom R. St. sjélfve hafva talat om en grundfond för statsverket.
Denna grundfond är ingen annan, än det föregide årets
inkomster, som ligga i cassan för det löpande årets utgifter.
När nu förhållandet är sådant, begär jag, lika med Hr Rosen
-
Den 20 November e. m.
Liad återremiss, med förständigande till SlalsUtsk. alt sialia sig
62 § lieg.F. lill efterrättelse och all, i öfverensstämmelse med
Frih. Palmstjernas reservation, företaga till pröfning hvarje fråga
om utgifter, som till Disk. blifvit remitterad; att vidare i afseende
på statsverkets tillgångar iakttaga, att fullt och redigt
från närvarande tillgångar skilja hvad som under loppet af är
1844 i stalscassan influtit, för alt dermed bestrida 1845 års utgifter,
samt att sluleligen till R. St. inkomma med anhållan om
en und. skrifvelse lill K. M., hvaruti li. St. begära, alt samtelige
uppbörds-räkenskaperna i Sverige från och med är 1845
mätte börja med d. 1 Maj oell slutas med den sista April år
1846 samt sedermera allt framgent så måtte fortfara. Dä kommer
icke någon skillnad att linnas emellan rikshufvudbokens
summor och landsböckernes, då skall icke eller någon skillnad
finnas för de öfrige verken, i afseende på den lid, dä de böra
med sina räkenskaper inkomma, och då kan icke eller den confusion
i afseende på befintliga tillgångar inträffa, som nu visat
sig, då en sådan massa af reservanter icke kunnat förena sig
om hvad som är utgift eller tillgång.
Gr. Li Ijencrantz, Gust. Fredr.: Ogillande det beslut,
hvartill StatsUlsk. i sin slutmening kommit, anser jag likväl, alt
man är Disk. erkänsla skyldig, derföre att detsamma uti ett
sammanhang för R. St. framlagt alla de anslagsfrågor, hvilka
under loppet af riksdagen blifvit väckta. Hade Utsk. nemi.,
hållande sig inom de tillgångar, som Utsk. ansett förefinnas, inskränkt
sig till att utplocka sådane anslag, sorn Utsk. för sin
del ansett såsom varande företrädesvis af vigt samt desamma
R. St. lill antagande föreslagit, så hade Utsk. naturligtvis kommit
alt afstyrka alla sådane anslag, för hvilkas betäckande det
ansett att nödige tillgångar icke varit tillgänglige, och resultatet
hade då troligen blifvit, att R. St., instämmande i dessa
Ulsk:s åsigter, icke hade kommit i tillfälle att taga i öfvervägande
alla de anslag, som nu blifvit dragne under R. St:s pröfning.
Enligt min tanka saknas icke tillgångar för betäckande
af alla de i detta betänk, upptagne anslagsfrågor. Utsk. har
nemi. visat, att Riksg.cont. äger en tillgång af 2,484,409: 47. 6.,
äfvensom Utsk. derjemte har antydt, alt bland desse tillgångar
icke finnes upplagen hancovinsten för de kommande åren intill
nästa riksdag. Om man äfven afdrager den del af hancovinsten
för i år, sorn, efter hvad jag tror mig vela, BancoUtsk. i sitt
snart inkommande betänk, anser sig behöfva använda för consoliderandet
af Bankens reservfond, så uppkommer likväl åtminstone
en summa af 250,000 r:dr. Upptager man vidare 1845 och
1846 årens bancovinster till 700,000 per år, så har roan der
redan en summa af circa 1,700,000 r:dr, som för Riksg.cont.
är disponibel. Antager jag dessutom, såsom man med full säkerhet
kan göra, alt ett öfverskott af åtminstone några hundra
tusen r:dr pä 1844 och de följande årens bevillning intill nästa
riksdag uppkommer, så torde man kunna påräkna en be
-
Den 20 November e. m.
397
hållning af 2 millioner r:dr. Skulle åler, såsom jag för min
del lilligt önskar och på sålt jag vet alt
föreslå, R. Sl. finna för godt att medgifva, det lånediscontrörelsen,
såsom för Bankens funclioner olämplig, blifver öfverflyttad
på Riksg.cont., och skulle della Conior sakna utväg att fylla
alla de anslag, som kornrne i fråga; så vill det synas mig, alt
ännu ytterligare en utväg kunde beredas, derigenom att Riksg.-  cont. med några hundra tusen r:dr årligen intill nästa riksdag
förminskade denna discontrörelse och i det stället genom nyttiga
statsanslag komme den allmänna rörelsen till hjelp. Det nr
en egenhet för vårt land, atl, under det Statens cassör äro rika,
är den enskilde i det slörsla betryck. Men det är icke
blott Statens cassör, som göra sig skyldige lill del felet att hopa
capilalhehållningar; våra talrika barmherlighetsanstaller hafva
äfven genom reglementen sig ålagdt, att ständigt accumulera
deras behållningar, hvaraf det slutliga resultatet torde blifva,
om vi oupphörligen såsom hitintills komma att fortgå på samma
hana, atl Sverige blifver en stor fattigförsörjningsanstalt, der
de stora cassorna och hospitalerna äro capitalister och resten af
innebyggarné förpaktare för desse capitalägare. Det tyckes således
vara tid, att vi vända af på en bättre väg och icke såsom
hittills söka att upphjelpa näringarne och den allmänna
rörelsen genom nya iånehiträden, utan att vi fastmera öfvertyga
oss derom, att man på vida verksammare sätt understödjer
näringarne genom att lemna anslag lill företag, som för det allmänna
äro nyttiga. Jemte instämmande i de ledamöters yrkande,
som begärt ålerremiss af StalsUtsk:s nu föredragna mern.,
skulle jag för min del vilja föreslå, att det fl. Ståndet vid ålerremissen
måtte förklara, att Ståndet instämmer i sista meningen
af Frih. Palmsljemas reservation, så lydande: ”att StatsUlsk.
hör taga anslagens nylla och företagens allmänna gagn
uti moget öfvervägande och föreslå R. St. de utvägar, hvilka
kunna beredas för företagandet och fullbordandet af alla de allmänna
arbeten, hvilka Utsk. finner vara ändamålsenliga, verkligt
båtande samt befordrande Rikets heder och framtida bästa.”
Jag får således hos Hr Gr. o. Landtm, och det H. Ståndet
begära ålerremiss af betänk., under vördsam anhållan, atl det
H. Ståndet ville instämma i den af mig sednast åberopade och
af Frih. Palmstjerna i slutmeningen af dess reservation framställde
åsigt.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag erkänner lika med
andra värde ledamöter förljensten hos StatsUtsk. att hafva i ett
sammanhang framställt både anspråk och tillgångar, emedan det
derigenom är för hvar och en öppet alt bedömma ställningen
och derefter fatta sitt beslut. Äfen jag anser tvisten om lillgångarnes
storlek kunna blifva oändlig. Man ser t. ex. inom
sjelfva Utsk. huru den ene ledamoten beräknat på ett sätt, en
annan på ett olika. Sammaledes kunua äfven ledamölerne inom
hvarje RiksStånd göra, och de olika meningarne skulle på det
398
D e u 20 November e. m.
sättet blifva ganska många och svåra att utreda, särdeles om
man vid samma tillfälle ville ingå i pröfning af sältet alt afsätta
Kronans räkenskaper här i landet. Jag skulle således önska,
att såväl Frih. Cederström som andra värde ledamöter mätte
benäget afskilja denna fråga från det ämne, sorn nu bör behandlas,
oell det så mycket hellre, som densamma redan, uppå
derom gjord und. framställning af Slatscont. och Kammarrätten,
är under K. M:s pröfning.
Hvad åter den egentliga frågan beträffar, nemi. utredningen
af tillgångarnc för ögonblicket, så anser jag, för min del, det
vara lemligen onödigt att nu på förhand afgöra, hvilka tillgångar
man äger, innan man afgjort, hvilka utgifter man vill besluta;
ty pä förband är det hvarken sagdt, alt man vill anlända
allt hvad Riksg.cont. äger, eller inskränka sina utgifter lill
de summor, som i berörde Contor kunna finnas att tillgå. Del
är möjligt, att II. St. kunna finna vissa utgifter vara af den
vigt, att om än penningar icke skulle ligga i Riksg.centis eller
Statens cassör, så lånade man hellre desamma, än man underlät
de nödige ulgifterne. Om någon enskild man vid vinterns början
är utan nödiga kläder, och icke eller bar de penningar, som
erfordras, för att anskaffa en vinlerdrägl, sä lånar lian sig tvifvelsutan
hellre medel, än lian under vintern går naken. Likaså
lära väl äfven R. St. hellre pä ett eller annat sätt anskaffa
medel till bestridande af de utgifter, som erfordras till nästa
riksdag eller till nästa sommar, om man så vill kalla ett återkommande
riksmöte. Det är således nu i sin ordning, att Pi.
St. först pröfva, hvilka utgifter de vilja göra, och sedan besluta,
huru medel dertill skola anskaffas. Delta sätt att gä till
väga
öfverensstämmer med vår grundlags stadgande, att de medel,
sorn anses nödiga, skola anskaffas. Jag får således hemställa,
alt R. o. Ad. icke mätte besluta någon äterremis, som,
efter min tanka, till intet tjenar i närvar, ögonblick, icke eller
tvista om rälta beräkningen — en tvist, som kan blifva ändlös
— ulan att R. o. Ad. matte lägga detta betänk, lill lia u d 1 i ilga
rne, med förklarande, alt R. o. Ad. icke vill ingå i pröfning
af frågan, hvilka tillgångar böra användas till de ifrågavarande
låneunderstöden och anslagen, förr än StalsUtsk. inkommit med
utlåtande angide samma låneunderstöds och anslags behöflighet
samt R. St. deröfver beslutit.
Hr a f Harmens, Henr. Otto: Jag har visserligen icke
begärt ordet, för att i någon män försvara detta betänk.; tvertom
har jag ansett, alt StatsUtsk. icke bort framkomma med en
sådan beräkning som denna, förrän behofven varit pröfvade.
När man hyser en sådan öfvertygelse, sä biträder man naturligen
den mening, som yrkar afslag å betänk., antingen detina
ske på sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit, eller enligt Gr.
Liljencrantz framställning genom upptagande af en särskild del
af Frih. Palmstjernas reservation. I öfrigt tror jag, i motsats
till den siste talaren, alt man icke bör ingå i något bedömman
-
Den SO X o v c ni ber e. m.
399
de af det beräkningssält, sorn StalsUtsk. följt. Det är redan
visat genom reservationer pä huru mänga olika sätt StatsUtsk:s
ledamöter hafva betraktat tillgångarne, och jag är öfvertygad,
alt man ytterligare skulle kunna uppställa lika många beräkningar,
som i det närmaste skulle vara lika rikliga. Dessutom
kunna Iliksg.conl:s tillgångar aldrig med säkerhet beräknas, förrän
Ständcrne bestämt huru förhållas skall med bancovinsten för
de kommande åren.
Pä grund af hvad jag nu haft äran yttra, får äfven jag
anhålla om propos. pä alsing ä betänk.
Hr Nordenanckar, Fredr. Wilh.: Vid riksdagens början
väckte jag motion 0111 inköp af Götha canal för statsverkets
räkning. Jag hade dertill tvenne motiver, det ena, alt jag
ansåg slatsekonomiskt rikligt, attén så betydlig communicalionslinea
icke boede vara i ett enskildt bolags händer, ulan tillhöra
Staten i det hela, pä del all Slaten mätte kunna nedsätta afgifterne
och derigenom framkalla en ökad trafik. Jag ansåg
fördelaktigt för vestra delarne af landet att fä communicationen
med hufvudsladen lättad, och trodde att afgiftcrnes nedsättande
vore enda medlet att framkalla en Ulligare rörelse och en transitohandel.
Men jag hade med denna motion äfven en annan
afsigt. Jag hade sett sisla riksdags statsreglering leda derhän,
alt capiIaIer sammanlades i Riksg.cont. för att till enskilde bolag
i låneväg utlemnas. Jag menar med desse enskilde bolag
hypolheksföreningar, oell jag har aldrig kunnat gilla den statskonst,
som samlar capitaler lill utlåning, och således framvisar
stora statsbehållningar, som motsvaras af enskilde medborgares
skuldsättning. Jag förutsäg, all möjligen äfven denna riksdag
kunde leda till samma resultat, att nemi. tillgångar skulle hopa
sig i Riksg.cont., och ville derföre pä förhand hafva reserverat
min räll alt vid riksdagens slut fästa uppmärksamhet på ett
sådant anslag, hvarigenom dessa ökade tillgångar kunde absorberas.
Ulsk. har lid della mill förslag fästat sä liten vigt, att
det icke ens omnämnt detsamma i sin beräkning. Jag skulle likväl
tro, alt af de några och 60 anslag, sorn bär finnas uppräknade,
såsom ännu icke pröfvade, hade äfven denna fråga varit
förtjent att lagas i beräkning. Orsaken hvarföre Utsk. sett
saken annorlunda förmodar jag vara den, att summan befunnits
så betydlig, att något anslag dertill icke kunde komma i fråga.
Det är på denna grund som jag anhåller alt i korthet få framställa
några anmärknir jemte en beräkning, egentligen grundad
på de tillgångar, hvarom jag har en närmare kännedom, jag
menar de tillgångar, som Ständcrne möjligen kunna från Ranken
påräkna, i fall de förslag, som BancoUtsk. uppsatt, vinna
14. St:s bifall. Jag får dä äran upplysa, att eli BancoUlsk:s
förslag, som nu är under uppsättning, lillstyrker, att Bankens
behållna grundfond malte uppbringas lill ett belopp af 10 millioner
r:dr, således fullkomligt i öfverensstämmelse med det förslag,
som Hr Rosenblad nu väckt. Om delta af R. St. bifalles,
400
Den 20 November e. ra.
så återstår att af delta årets Bancovinst, för att fylla denna
summa, anslå circa 600,000 r:dr; men då denna vinst för de
förra åren utgjorde 950,000 r:dr, hvarifrån dock bör afgå tillfälliga
capitaivinster, omkring 95,000, anser Utsk. alt af 1844
års vinst 250,000 r:dr kunna till Riksg.cont. öfverlemnas. För
de kommande åren kan Bancovinslen med säkerhet beräknas till
S00,000 r:dr årligen, som till och med 1847 utgör en summa
af 2,400,000 r:dr, hvarjemte Disk. föreslår, att den från Riksg.-  cont. uu utgående capilalafbelalning af 88,000 r:dr för obligationer
äfven borde upphöra. Härigenom skulle för nämnde Conior
uppslå en tillökning under de följande 2:ne åren af 264,000
r:dr. Likaledes har BancoUtsk. föreslagit, att disconlrörclscn
måtte till Riksg.cont. öfverllyltas, hvarigenom äfven tillgångar
uppkomma. Den vinst på discontrörelsen, som redan för är 1S44
inllutit, utgör circa 450,000 r:dr. Vidare har Utsk. föreslagit,
alt de i Banken samlade, särskildt reserverade fonder matte ingå
i den gemensamma grundfonden, hvarigenom äfven i påföljande
års böcker komrne alt uppdehileras såsom tillfällig capitalvinst
circa 240,000 r:dr, nu utgångna i handclsdiscontrörelsen.
Jag tror dessutom, alt man med säkerhet kan antaga, att, sedan
Riksg.cont:s sedlar utgått ur rörelsen, till följd af den prescriplionstid
som är stadgad, bör en vinst deraf tillfalla Cont. af
minst 200,000 r:dr. Dessa af mig nu uppgifna summor, sorn
visserligen kunna komma att nedsättas med 4 a 600,000 r:dr, i
fall BancoUtsk:s förslag om discontrörelsens öfverllyIlning icke
vunne Ständernes bifall, skulle, efter den beräkning jag nu uppgjort,
uppgå till icke mindre än 3,800,000 r:dr.
R. o. Ad. behagade häraf finna, alt tillgångar äro för handen,
icke allenast för nu beräknade alla anslag, utan äfven vida
derutöfver, såvida ej capilallillgäugar skola ytterligare, likasom
förra riksdagen, samlas i Riksg.cont. Jag har endast velat meddela
dessa upplysningar och anhåller, alt Utsk., i stället alt samla
capitaler, mätte, på de statsekonomiska grunder jag anfört, taga
frågan om Götha canals inköp under förnyad pröfning.
Frih. Cederström: Det är i anledn. af Hr von Hartmansdorffs
framställning, att icke återremittera, utan lill handlingarne
lägga detta betänk, samt all förklara, att R. o. Ad. icke vill
ingå i pröfning af några summors beräkning förrän StatsUlsk.
vtlrat sig öfver anslagen, som jag har begärt ordet, anhållande,
att, i händelse R. o. Ad. skulle deruti sig förena, hvaremot jag
icke har något att invända, emedan det står i öfverensstämmelse
med slutet af Frih. Palmstjernas reservation, deri jag instämt,
StatsUlsk. matte i afseende ä de tvenne sista punklerne, livard jagfästat
uppmärksamheten, inkomma med yttrande, nemi. i första
rummet genom att noggrant skilja 1844 års inkomster från
föreg:de och påföljande årets utgifter, så alt de 1845 blifva
användbara, och alt för det andra inkomma med förslag till
und. skrifvelse, hvaruti begäres, att Konungen täcktes anbefalla,
att
Den 20 November e. m.
401
att samtlige statsräkenskaperne, såväl rikshufvudboken som dc
för tull-, post- oell cliarlae-sigillatoe-medlen m. m., skola vid en
och samma tid afslutas, nemi. för uppbördsåret eller från d. 1
Maj det föreg:de till den sista April det påföljande året, och
så allt framgent från och med år 1845. Della mitt förslag vore
att anse som en ny motion, som derföre hör remitteras, och
hvilket torde ske i förening med det prol.uldr., som till Utsk.
affärdas, i anledn. af beslutet öfver detta betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Visserligen vore det
mycket alt säga om hvad som under denna discussion förefallit,
såväl i afseende på tillgångar som räkenskapernes beskaffenhet
och de svårigheter, sorn skulle hafva för Utsk. förekommit att
åtskilja de summor, som stå i debet, från dem, som böra finnas
i credit; men det vore måhända alt allt för mycket uppehålla
R. o. Ad. att om allt detta inlåta sig i öfverläggning och dessutom
till intet båtande, då derigenom icke något inflytande utiifvas
på R. o. Ad:s beslut i fråga om det nu föredragna SlalsUlskts
betänk. Emot Hr von Hartmansdorlfs förslag, att lägga detta
betänk, till handlingarne och meddela StatsUtsk. det beslut, som
han ansett att R. o. Ad. borde i denna fråga fatta, dervid har
jag ingenting alt erinra, och anhåller derföre endast alt till Hr
Rosenblad få ställa den frågan, huruvida icke den för riksgäldssedlarnes
inlösen afsalia fond ifrån början har utgjort ett
Bankens tillskott af penningar, och huruvida icke dea tillgång,
som kan bernias af det lill inlösen af utelöpande riksgäldssedlar
afsalia belopp, egentligen iir en Bankens tillhörighet. Jag
kan icke så noga erinra mig huru härmed förhåller sig och
hurudant beslutet var vid 18‘2!) års riksdag, men Hr Rosenblad,
som ej glömmer någonting, torde meddela den upplysning jag
uu begärt.
H. Ex. Gr. Björnstjerna: Ehuru jag visserligen icke
bestrider den åsigt, som llere värde talare yttrat, och hvarmed
Frih. Palmstjerna slutat sin reservation, eller att anslag böra
föreslås till alla de arbeten, som synas gagneliga och nyttiga
för Riket, ulan alt dertill endast beräkna nu befintliga tillgångar,
ehuru, säger jag, denna princip ingalunda af mig bestrides,
såsom ingående pä en af mig långt för detta gjord framställning
om användande af fond- eller creditsyslemet, tror jag likväl,
alt denna fråga utgör en sak för sig sjelf, att den bör ställas
i system för att vara nyttig, att Ständcrue ännu icke algjort
densamma, och alt man således icke bör ingå i beräkningar
pä ett creditsystem, som ännu icke är grundadt. Jag anser
det äfven vara bäst alt beräkna de tillgångar man verkligen
äger; det måste vara det rättaste, såväl i det publika
som det enskilda lifvet, att hvar och en beräknar hvad han har
alt bygga med, innan han börjar byggnaden, och tror derföre
alt del vore ganska nyttigt att veta dc verkliga lillgångarne,
som bero af de grunder man vid beräkningen antager. Jag har
4 II. ~ 51
402
Den 20 November e. m.
redan framställt min åsigt, att bland reservationerna är Fril), von
Kraemers den, som jag mest gillar, ehuru äfven deruti kunna
finnas misstag. Jag skulle tro, alt, för lidens vinnande, del vore
vä! om R. o. Ad. beslöle hvilka grunder som Ståndet ansåg
riktigast, och skall jag för öfrigt icke opponera mig emot älerremiss,
om pluralilelen så önskar; men då anhåller jag Utsk.
mätte classificera alla föremål efter deras större eller mindre
nytta, på det vi hädanefter ej må göra som hittills, att plockvis
anslå, ulan att känna tillgångarue, och ali i denna dassilication,
under rubrikerna ”nyttigast, mindre nyttiga och minst
nyttiga”, må upptagas alla äskade anslag, på det man må se,
hvilka föremål som genast äro förljente af uppmärksamhet oell
hvilka kunna uppskjutas.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Det torde måhända icke
vara utan intresse att höra det olika förhållandet på olika lider
med inteckningars stigande i fast egendom. Under året
1842 förhöll sig dermed sålunda:
^deln — nv inteckning  3,155,000: — —
dödad d:o
1,1 19,000: — —
Ökad inteckning 2,036,000: — —
Ståndspersoner på samma sätt beräknad:
ökad inteckning  1,812,000:
Bönder likaledes ökad inteckning . . . 4,102,000: — —
Således summa ökad inteckning i landets fasta egendom under
år 1842 — 8,260,000 r:dr b:eo.
Huru är sådant möjligt? frågar man. Jo, derigenom att
Banken och Riksg.cont. samt alla andra mångfaldiga cassör
ständigt öka sina fonder och sedan utsläppa dem i låneväg.
Banken har nu sednast för sin consolidering, som det heter,
ökat sin grundfond till 10,000,000 r:dr: hvad vill detta säga?
Jo, vunnit nya fordringar hos enskilde i landet. Med Riksg.-  eonl:s tillgångar förhåller det sig pä samma sätt. De stora öfverskotteu
från statsverket, räutevinsterua m. m. utlånas först
i runda summor till större credil-inrättningar, derifrån spridas
de åter ut i rörelsen emot inteckningar, och pä detta sätt strömmar
en ständigt växande flod af ränlemedel tillhaka till desse
sugande cassör, hvarigenom sä mycket mindre blir öfrigt för
de enskilde alt reproductivl användas och att lefva på; förlägenheten
ökas med hvarje år, jemmer och elände höres frän
alla håll i landet, och hvarjehanda inrättningar och näringar,
som åt lusendetals innevånare gifvit sysselsättning och bergning,
råka i vanmagt, enär de slutligen alla måste drifvas med lanta
penningar. Det torde sålunda vara tid på att ändteligen öfvergå
till en förståndigare statshushållningslära, än alt evigt samla
capitaler pä några fä döda händer. BaucoUtsk. har nyss, likasom
af en aning, alt en förändrad opinion i detta hänseende
skulle komma all göra sig gällande, skyndat att inkomma till
Ständerne med ett litet knapphändigt betänk., att Banken åtminstone
skulle få behålla alla sina kära vinster till ytterligare
Den 20 November e. irt.
403
vinning, och si! clt, tu, tre, en aftonstund Lief della ulan discussion
bifallet. Det nu fiiredragna betänk. från StatsUlsk.
tyckes vara i enahanda syftning vis-ä-vis Riksg.cont. Jag iir,
nu som förr, af den mening, alt ej vilja se summor beständigt
samlas, för att sedermera dermed ockra på de enskildas bekostnad
och tror derföre, att delta betänk, ingalunda bör bifallas,
utan som Hr von Hartmansdorff föreslagit, läggas till handlingarne,
så att Ståndet må hafva sig öppet alt framdeles besluta
i hvarje särskildt fall.
Ilr Rosenblad: I anledn. af den till mig, af Frih. Palmstjerna
ställda fråga, anhåller jag att få upplysa, alt det var
Bankens medel, hvarmed fond skapades till inlösen af riksglsscdlarne,
och all föreskrifter temnadcs huru dermed skulle förhållas,
och det var derföre som jag hemställt, alt ett sådant
beslut nu mätte komma alt föreslås af vederb. Utsk., emedan
det klefve alldeles likgiltigt, antingen man tillerkände detta
öfverskott åt Banken eller Riksg.cont., så snart man ansåg, att
Banken iclte borde skapa sig ytterligare behållningar utöfver
de 10 millioner hon redan äger, som kan vara tillräckligt.
Utom sjelfva frågan har man äfven yttrat sig om andra ämnen
och deribland framställt satser, som äro af för mycken vigt och
inverkan på omdömet, för att kunna lemnäs alldeles obesvarade.
En värd talare har uppgifvit beloppet af inlecknad skuld i fastighet,
men dervid glömt, alt dessa uppgifter endast äro sådane
sorn till domstolarnes prolocoller inlcmnas, och att största delen
af dödade inteckningar icke presenteras för domstolarne, och
delta förhållande gör dessa inteckningars antal vida större än
som af domstolsprotocollen synes. Vidare anhåller jag att fä
flista uppmärksamheten derpå, alt man i allmänhet begår ett
fel, då man förvexla r capitaler med penningar. Dessa sednare,
som äro bytesmedel, genom hvilka massan af samlade capitaler
bringas i rörelsen, utgöra blott en ringa del af dessa capitaler;
alt göra dem obrukbara, derigenom alt man skulle hindra, att
den, som ej sjelf kan begagna capitaler, må kunna göra dem
fruktbara hos andra näringsidkare, det skulle vara del kraftfullaste
sältet att fä ett lands framsteg att gä sniickgängen.
Den sats, alt skuldsättning sker till följd af del skadliga i fonders
samlande, är falsk. Det är verkligen icke pä bekostnad
af förut varande tillgångar, som nya capitaler tillkommit, och
otvifvelaktig! utgöra capilalfordringarne, ehuru ringa de än må
vara, mångfaldigt mänga gånger, ja, kanske 50 gånger större
belopp än under Gustaf l:s tid, och det kan väl ej nekas, att
behällniugarne nu äro vida större än den tiden. Det som är
skadligt och som man bör söka förekomma, det är onödig
skuldsättning, som undvikes, om man afhäller sig från onyttiga
speculationer, men alt i allmänhet göra capitaler rörliga, det
är en lära, som i Europas alla länder gillas så väl al theoretici
som praclici.
Hr Gripenstedt: Jag skall ej vara mångordig, då clt
Den 20 November e. m.
svar lill Hr Rosenblad icke egentligen hörer till ämnet. Jagvill
blott fråga honom, om han tror, alt den större ca pita llillgång,
sorn nu möjligen (innes emot under K. Gustaf I:s tid,
kommer sig i följd, af eller i Irots af de större cassorna nu
för liden emot då?
Då nu öfverläggningen förklarades vara slutad, yttrade
II. Ex. Hr Gr. o. L andira., alt de (lere förslag, som blifvit
framställde, lämpligen syntes kunna sammanföras lill 2:ne, nemi.
dels begäran om återyemiss och dels Hr von Hartmansdorffs
förslag, att Ulsk:s meni. måtte läggas lill handlingarne, med
förklaring, att R. o. Ad. icke vill ingå i pröfning af frågan,
hvilka tillgångar böra användas till ifrågasatta låneunderstöd
och anslag, förr än SlatsUtsk. inkommit med utlåtande ang:de
samma låneunderstöd och anslags behöflighet samt R. St. deröfver
beslulit. Denna af II. Ex. yttrade mening, att förslagen
kunde sammanföras till 2:ne, grundade sig derpå, att de som
yrkat bifall till Frih. Palmstjernas reservation, hade i sak yrkat
detsamma som Or von Hartmansdorff, fastän ordställningarne
voro något skiljaktige.
Härvid gjordes ingen erinran, hvarpå II. Ex., med förklarande
det han fann sig fiirst böra inhemta R. o. Ad:s tanka i
fråga om ålcrremissen, hemställde om R. o. Ad. ansåge de emot
SlalsUtsk:s mein. N:o (il gjorde aumärkn:r föranleda till
dclsammas återremitteraudc.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Efter lillkännagifvande, alt denna propos. blifvit med öfvervägande
nej besvarad, hemställde II. Ex. vidare, örn lt. o. Ad.
behagade bifalla, att förevar, meni. lägges till handlingarne,
med förklaring, alt R. o. Ad. icke vill ingå i pröfning hvilka
tillgångar böra användas till ifrågasatte låneunderstöd och anslag,
förr än SlatsUtsk. inkommit med utlät, angalo samma låneunderstöds
och anslags behöflighet samt R. St. deröfver heslutit.
Ropades ja.
Sedermera framställde H. Ex. Hr. Gr. o. Landtm., alt,
såsom R. o. Ad. torde erinra sig, Or Rosenblad väckt en motion
i sammanhang med detta ämne, och hemställde II. Ex., om
R. o. Ad. bi föl le, att denna motion linge till Stats- och DancoUtsk:n
remitteras.
Ropades ja.
Vidare erinrade II. Ex., alt äfven Frih. Cederström, under
den nyss slutade discussiouen, väckt en motion, nemi. den att
R. St. skulle hos K. M. i und. anhålla, alt statsverkets samtlige
räkenskaper må omfatta samma lid som upphördsåret, eller
frän och med d. 1 Maj det ena året till och med deu sista
April det påföljande.
Frill. Palmstjerna: Jag tager mig friheten hemställa
till Frih. Cederström, huruvida icke han skulle vilja vid när
-
Den 20 November e. m.
405
mare eftersinnande finna för godt alt återtaga den af honom
väckta motionen. Det är nemi. icke så länge sedan Ständerne
fattade det heslutet, att statsräkenskapernc skulle afslutas vid
hvarje års utgång, i st. f. med April månads förlopp, och de
skäl hvarföre man nu skulle, med ändring deraf, frångå nämnde
beslut och återgå till den förr iakttagne ordningen, hafva
icke, för mig åtminstone, blifvit framlagde på ett sätt, alt jag
kunnat inse, hvaruti förbättringen egentligen skulle bestå. Det
är i min tanka likgiltigt, om räkenskapen för Statens ordinarie
inkomster och den allm. bevillningen afslutas med den sista
December eller sista April, men det är ej sä likgiltigt, alt
räkenskapen för Tullverket och andra extra ord. statsinkomster,
t. ex. den för chartse-sigillatae-afgiflen, afslutas med årets slut,
eller med den sista April. Det är klart, att det mätte vara
lämpligast att tnllräkenskapen afslutas vid årets utgång, då förtullningen
i allmänhet upphört och tullljenstemännen hafva den
loista liden dertill samt naturen sjelf gjort ett afbrott i den
rörelse, som inbringar tullinkomsterne. Att skilja på data för
statsverkets räkenskapers afslulande, det torde synas medföra
mera oordning än ordning; men alt alla statsverkets räkenskaper
afslutas med hvarje års slut, det kan i min tanka icke
föra till missledande begrepp, enär den utestående allm. bevillningen
och ord. inkomsterne debiteras, oell äro således antecknade
till det belopp, som desamma utgöra. Alt de inflyta några
månader sednare, det medför ingen olägenhet för sjelfva räkenskapen
och kan ej missleda begreppen derom. Afslutningen af
räkenskapen har icke någon verkan på den svårighet, som kan
vara för bedömmandet hvilka summor som höra till debet eller
credit; den svårigheten ligger nog annorstädes, och har det tillstyrkande,
som gaf anleda, till Frih. Cederströms förslag, icke
berott så mycket på beskaffenheten af sjelfva begreppet, som
icke mera på beskaffenheten af viljan, och det är den sorn
classiliccrat summorna på ena eller andra sättet. Della kan ej
afhjelpas genom en annan dato för räkenskapernes afslutande.
Jag hemställer ännu en gång, om ej Frih. Cederström på dessa
grunder må finna för godt alt låta den frågan hvila, och att
vi t. ex. må förblifva vid den ordning för statsverkets räkenskapers
afslutande, som enligt Ständernes en gång fattade beslut
blifvit fastställd.
Frih. Cederström: Då jag framställde denna enkla,
nakna motion, som nu blifvit föremål för öfverläggning, så
trodde jag icke möjligt vara, all man skulle komma alt tveka
mellan frågan att afsluta räkenskaper på uppbördsåret eller
pä calenderåret, emedan så länge Statens lagstiftning slår på
samma punkt som nu, d. v. s. att uppbördslid, afradslid, flyttningstid
och stämmolid att flytta till och ifrån hemman icke är
förändrad, kan ej eller uppbördsäret förändras, ulan att förrycka
förhållandena inom landet. Den sak, som Ständerne begärde
ronde dessa räkenskapers afslutande tued calendcrår, bar
m
I)en SO November c. m.
blifvit af Collegierne besvarad; Hr von Hartmansdorff bar upplyst,
alt på Slatscönlrs och Kammarrättens framställning skall
bos Konungen till afgörande ligga frågan att bestämma enahanda
år för räkcnskapernes afslulande, vare sig från 1 Juni eller
1 Maj. Hvilken dag af året, som dertill utsattes, vore Hkgilltig,
endast denna dag blir så ställd, att hvad sorn verkligen är under
loppet af eli belt år till afslulningsdagen inkommet, det
skall ock rätteligen vara uppburet då, eller som rest balanceras,
så alt icke med hvad som influtit, genom balancering af inkomster
ifrån ett hr till annat, möjliga uppbördsbalancer må
kunna betäckas. Della bör aldrig ske hvarken i länsräkenskapen
eller statsräkenskapen. Hvad äler tullräkenskapen beträffar,
så måste det vara just frän ] Maj, som egentligen den
nya segelfartcn börjar för året alt bli af betydenhet, och det
är således icke hinder att lill den liden afstilla densamma; likaledes
är det likgilitigt för Post- och Chartae-sigillatae-verkcn,
om de afsluta sina räkenskaper på den dagen eiler någon annan,
men att det måtte ske på samma dag är nödvändigt, oell
den bör vara uppbördsårsdagen. Della är äfven min innerliga
öfvertygelse, i följd af den kunskap jag äger om svårigheten,
för att ej säga omöjligheten att kunna afsluta räkenskapen för
de ordinarie ränlorne oell bevillningcn på den sisla December;
och jag skulle förmoda, alt om, som jag hoppas, il. o. Ad. bifaller
remiss på motionen, så skall, vid närmare eftertanka i
StatsUtsk. och sedan Stalscont. fått tillfälle att lemna upplysningar
i ämnet, ingen tvifvel uppslå 0111 nyttan för ordningen i
redovisningen af Statens medel, i händelse denna min motion
bifalles.
Hr von Hartmansdorff: I räkenskapsfrågor, likasom i
alla andra föremål för statsförvaltningen, måste (let ringare
rälta sig efter det betydligare och väsendlligare. I denna fråga
bör man ihågkomma, ali Ständerne bevilja anslag och alt rikshufvudbokcn
afslutas för calenderår, samt att flera andra räkenskaper
jemväl efter detsamma afslutas. Det undantag, sorn härifrån
äger runi i afseende på landsböckcrne, mäste, efter min
tanka, rättas efter det allmänna förhållandet och icke tvertom,
ty undantagen äro alt jemföra med ett simmande mot strömmen.
Det är förgäfves alt dermed i längden fortfara, ty sakernas
ordning nödgar till förändring. Landsboks-räkenskapernes afslutande
efter uppbördsår härrörer väl egentligen frän önskan
att kunna coulrollera uppbörden, så att balancer ej må kunna
med andra medel eller restantier betäckas. Men delta syftemål
kan ulan tvifvel vinnas på annat sätt än genom den nuvarande
afslutningsdagen för landsböckerna. För min del anser jag
Frih. Cederströms motion till den grad stridande mot hvad
lämpligt och görligt är, att jag ej kan tro att hon kan vinna
någon framgång. — Jag önskade derföre, alt Fi'ih:n ville afstå
derifrån, emedan blott åtskilligt besvär derigenom åstadkommes,
utan att leda lill det åsyftade målet.
Den 20 November e. m.
407
Frih. Cederström: Den siste talaren hade, om lian genomläst
StatsUtsk:s vid 1809 års riksdag utlåt., oell Ständernes
i anleda, deraf föranledda skrifvelse till K. M., icke talat om
calenderår för uigiftcrne. I nämnde skrifvelse säga Ständerne
till Konungen directe, alt Sverige är det enda land, der icke
det löpande uppbördsårets utgifter, d. v. s. ieke från Januari
lill Januari, utan frän Maj lill Maj, äro funderade på det föregående
årels influtna inkomster, och dessa inflyta för föregående
året icke förrän den 1 Maj det påföljande. Samme värde
talare liar sagt, att de hufvudsakligaste oell största iukomsterne
borde bestämma räkenskapsåret, men icke de mindre.
Nu hemställer jag hvilka sorn äro de mindre: är ordinarie
räntan i Sverige, den indelta som den oiudelta, den
mindre delen af statsinkomsterna, eller den större? eller utgöra
lull-, post- oell ehartie-sigillalie-medel jemförliga summor med
denna? Hvad vill det säga, att man skall hafva årtalet från
Januari lill Januari för utgifterne, hvarföre kau ej årtalet blifva
ifrån Maj till Maj? Jag förbehåller mig vördsamt alt min
moliou ej mätte förkättras, utan alt den må till StatsUtsk. remitteras,
tillika med de ullåtm, hvarmed vederbör, kunna finna
sig höra densamma beledsaga, på det att StatsUtsk. må desto
bättre kunna blifva satt i tillfälle att pröfva, om ej denna fråga
står i full conformilé med conseqvens i åsigter om sättet att
bereda oell beräkna Statens inkomster och utgifter.
Hr Rosenblad: Jag tillstår, alt jag ej hört sjelfva or
dalagen
af Frih. Cedcrströms motion, men tyckt mig af discussioncu
kunna förmoda, alt afsigleu vore, att för beräkning af
statsverkets inkomster och utgifter antaga ett år, som började
med d. 1 Maj det ena, och slutade med den sista April det påföljande
äret, j st. f. alt till afslutande af räkenskapen begagna
calenderår. Ar Frih:ns afsigt sådan, så kan jag ej annat än
deruti med honom i allo instämma. När förhållanden, som i
sig sjelfve äro lika och stå i sammanhang med hvarandra, likväl
finnas åtskilda, så bör man söka i det fallet jemka det som
är lätt att förena och ej göra undantag, der sådana ej ulan
svårigheter kunna äga runi. Det fordras icke iner än ett penndrag
af Ständerne och en namnteckning af Konungen alt förvandla
calenderheräkningen till eli är, sorn börjar med Maj och slutar med
April månad. Deremot kau ej ulan de största olägenheter förändring
ske i tider för räuleperscdlarnes inleverering oell förvandling
i penningar, hvarföre, om liden för räkenskapers alslulande
rättas derefter, denna räkenskap blir en sanning, sä att man deraf
ser hvad sorn under detta räkenskapsår verkligen influtit. För
dem af Ståndets ledamöter, som minnas den tvist som i detta
hänseende fördes mellan 2:ne ledemöter af Statscont., nemi. Statscommissarien
Widegren och den utmärkte Presidenten Wirsen,
som ställde beräkningen efter verkligheten, så befiunes detta
förslag endast vara ett supplement lill nämnde uppställning, nemi.
alt göra räkenskaperna lill en fullständig sanning af verkliga
förhållandet. Nu, när man ser rikshufvudboken för 1843, så
408
Den 20 November e. m.
finnér man, att alla inkomster icke influtit det året, och sådant
förvillar ögat, hvaremot della ej klefve händelsen, om året räknades
från Maj till slutet af April, hvarföre jag instämmer med
Frih. Cederström.
IIr von Hartmansdorff: Då jag yttrade, att det rin
gare
hör rälla sig efter det hufvudsakligare, så menade jag
icke summornas belopp, utan jag afsåg, att sorn statsregleringen
uppgöres och rikshufvudboken afslutas för calenderår, så böra
äfven de räkenskaper, hvilka den sednare omfattar, rättas derefter.
Men då vi tala om bokslut, så vill jag nämna luiru dermed
tillgår i ett annat land, det stora och folkrika Frankrike.
Der afslutas räkeuskaperne inom (i månader efter förvaltningsårets
slut, så att t. ex. 1843 års räkenskaper voro afslutade i
Juni månad 1S44. Ilurudant är i detta hänseende förhållandet
i Sverige? Jo, att 1843 års räkenskap eller rikshufvudbok icke
hinner afslutas förrän i Augusti månad 1845. Detta härrör
hos oss till stor och väsendtlig del från våra räntepersedel1 och
deras förvandling och derifrån, att landsböckernas och rikshufvudbokens
afslulaude på olika tider hos oss fordrar eli särskildt
omslut af de förra, för alt i rikshufvudboken införas. I Frankrike
blir man så tidigt färdig, derföre att alla statsräkenskaper
afslutas för samma lid, och emedan alla äro uppgjorda efter
samma formulär. Ja det går så långt, alt hvarje räkenskapsförare
får på förhand sig tilldelade tryckta formulärer för alla
räkenskaper, så att han i dem endast har ali införa vcderbörandcs
namn och de siffror, som för hvarje särskildt fall förekomma.
Vi böra väl också silka komma derhän, att våra räkenskaper
må kunna snarare afslutas, deras granskning hastigare
fullbordas, och ansvarsskyIdige tidigare erfara 0111 emot deni
anmärka:!' aro gjorde eller icke. Slutligen böra äfven H. St:s
Revisorer fä skyndsammare se, huru förvaltningen af Rikets
penningcverk varit förd o. s. v. Allt detta fordrar enhet, och
denna enhet kan, enl. mili tanke, svårligen vinnas, så länge vi
bibehålla olika afslutnihgslider.
Frih. Cederström: Jag ber om ursäkt att jag ännu en
gång nödgas begära ordet, men jag linner mig dertill föranlåten
af den siste talarens yttrande. Långt ifrån att något dröjsmål
med räkenskapernes afslulaude skulle uppstå genom mitt
förslag, skulle derigenom i stället en obegriplig stor hastighet
inträffa och icke något hinder mola alt till och med
helt och hållet undvika den hederliga landsbokens afslutande,
så att man kunde återgå till hvad Konung Carl XI beslöt,
dä lian förbjöd rikshufvudbokens afslulaude och i stället
ålade Räknekammaren att lill Honom afgifva månadsoch
half-månads förslag öfver utgift och inkomst, och då vore
det väl ingen svårighet för Statscont. att kunna inom ett par
månaders tid sammandraga dessa förslager öfver inkomst och
utgift, jemföra dem med de summariska räkningarne, som af
slu
-
Den 20 November e. m.
■409
slutas med den sista April och inkomma under loppet af Juni
månad från samtlige länen, och sålunda afslula tilläfventyrs en
månad förr än i Frankrike bokslutet bär i Sverige öfver hela
Statens så ordinarie som extra ord. inkomster. Härigenom skulle
den vidlyftighet och tidspillan forekommas, hvarom man kan läsa i
1841 års revisionsberättelse, (hvarest linnes Kammarrättens skriftliga
uppgift, att för revision af ett års landsböcker fordrades 25
år och, om jag rätt minnes, 3 månaders tid), enkelhet uppkomma
genom alt uppbördsårel blef räkenskapsår, m. e. o. om månads-
och |-månads-förslagen i Slatscont. sammandrogos, kunde räkcnskaperne
vara i ordning några dagar efter uppbördsårets slut.
Hr Westerstrand, Pehr: Alt Frih. Cederströms motion
blir till StatsUlsk. remitterad, anser jag ingalunda vara onyttigt;
den kommer visserligen dä ali behandlas i sammanhang med en
fråga i nästan samma sak, som redan är till nämnde Utsk:s
handläggning äfverlemnad. De s. k. landlräntorue, eller alla
de räntor, som utgöras efter taxering eller jordeböcker, inflyta
icke samma år, under hvilka de debiteras, men äro likväl i Statsregleringen
för det året beräknade som inkomst, sä att hvad
som 1843 beräknas, inflyter ej förrän 1844. Då laudsboksräkeuskapen
afslulas efter uppbördslidens slut, men rikshufvudboken,
som nödvändigt mäste rälta sig efter statsregleringen, skall
t. ex. för 1843 afslulas d. 31 Dec. nämnde år, då äro desse
räntor visserligen upptagne som en tillgång, men tillika balaneerade
vid årets slut som en återstående statsverkets fordran.
Slatscont. gjorde eli förslag i dess berättelse lill 1840 års riksdag,
att desse landlränlor matte få beräknas som inkomst för
det är, hvarunder de inflöto, hvadan t. ex. 1843 års ord. räntor
skulle beräknas som inkomst för 1844, då de till Statsverket
ingiugo, hvarigenom alla svårigheter undvekos i afseende
pä den olika alslutningstiden, och landsboksräkenskapeu kunde
sammanföras med de räkenskaper, som gå efter calenderår. Det
är orätt att säga, att landsboksräkenskapeu afslulas den sista
April; det sker den sista Augusti, och allt hvad lill nämnde
dag influtit, upptages deruti; men det händer ofta, att restantier
uppstå, som mäste ingå i ett påföljande års räkning. Dä nu den
förändring blir vidtagen, om hvilken äfven Statscont. och Kammarrätten
i utlät, om räkenskapernes granskning väckt fråga,
och tillämpas på rikshufvudboken, i st. f. att vid densammas
uppgörande begagna concepträkningar, så är ock svårigheten löst
i afseende pä olikheten af laudsböckernes afslutande, och rikshufvudboken
kan afslutas ett år tidigare än nu, och följaktligen
granskas tidigare både af Kammarrätten och R. St:s Revisorer.
Jag får tillägga, att 1843 års Statsrevisorer upptogo delta Statscontis
förslag, och hafva i sin berättelse föreslagit dess antagande,
hvaröfver sedermera Slatscont. sig utlåtit, och alltsammans
är nu remitteradt till behandling af StatsUtsk., der äfven Frih.
4 II.
52
410
Den 20 November e. m.
Cederströms motion, om remiss derå medgifves, kan i sammanhang
med omnämnde förslag blifva handlagd.
Frih. Palmstjerna: När StatsUtsk:s utlåt, i afseende på
denna fråga inkommer, torde visserligen tiden vara inne ätt utlåta
sig öfver förslaget, och jag skall icke eller för närvar, dermed
uppehålla R. o. Ad. särdeles länge; dock må mig tillåtas
att göra en erinran. I afseende på räkenskapen, dess form,
och liden för afslutandet, är visserligen Statscont:s förslag om
ett annat sätt att debitera uppbörden ganska riktigt och lättande;
men jag anser för min del alla sådane räkenskapsförare
för en iinga sak emot det förhållande, som räkenskaperne skola
utmärka. En räkenskapsform kan med någon omtanka göras
såväl begriplig och lättfattlig som lätt verkställd, af den som
vederbör, och man bör således se på verkningarue af den form,
som antages. Nu hafva vi sett, att sommarskall, som fordom
utgick pä sommaren, sedermera på hösten, numera icke utgår
förrän på vintern, tillsammans med vinterskatlen. Jag fruktar,
att om debiteringen af skatterna framflyttas, på sätt Statscont.
föreslagit, så kommer äfven så småningom skalternes utgörande
att framflyttas först från vintern till sommaren, sedermera från
hösten tili vintern, och på det sätt kommer Statsverket till korta.
Jag anser således, alt man ej hör föreslå någon framflyttning af
debiteringen, utan rätta räkenskaperna efter de förhållanden,
som finnas. Detta hindrar icke, att rikshufvudboken oell för
densammas afslutande nödige räkenskaper skulle kunna afslutas
långt tidigare än som nu sker. Jag förmodar, att när StatsUtsk:s
utlät, inkommer, så torde närmare upplysningar kunna vinnas,
pä hvad sätt denna sak skulle kunna ordnas.
Frih. Cederström: Jag anhåller att få instämma uti hvad
Frih. Palmstjerna yttrat ronde det olämpliga i framflyttandet
af tiden för debiteringen och uppbörden samt således redovisningen.
Jag har just föreslagit att bibehållas mätte hvad i denna
väg finnes stadgadt och alldeles icke framställt någon flyttning
af tid.
Uppå härefter af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos., biföll R. o. Ad., alt Frih. Cederströms ifrägavar. motion
finge, jemte de i anleda, deraf afgifne yttranden, remitteras till
StatsU sk.
Då nu föredrogs BancoUtsk:s d. 10 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 23, i anledn. af de inom samtlige RiksStin framställde
anmärkmr vid Ulsk:s under N:o 15 afgifna betänk., med
förslag lill ett förändradt myntsystem; blef detta utlät, ånyo
bordlagdt, pä begäran af Frih. Wrede, Fabian Jacob, Hr
Nordenanckar, Fredr. Wilh. m. fl.
Föredrogs och bifölls BancoUtsk:s d. 16 dennes e. m. på
bordet lagda mern. N:o 24, med hemställan, att fyra från Ban
-
B e n 23 N o v e ni 1j e r f. m.
411
ken utgifna odlingslån måtte få afskrifras, samt elt dylikt lån,
såsom osäkert, inom linien föras.
Lades på bordet följande från StatsUtsk. inkomue utlål:n:
N:o 54, i anledn. af R. St:s åren 1841 och 1843 församlade
Revisorers berättelser, angide samma år verkställd granskning
af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående
lbnders tillstånd, styrelse och förvaltning, åren 1838, 1839, 1840
och 1841;
N:o 55, i anledn. af väckt fråga om afskrifning af Majoren
C. Weuus’s skuld till den fordna Spinn- oell Correclionsinrältningcn
i Stockholm;
N:o 56, i anledn. af KT. M:s nåd. skrifvelse, ang:de ersättning
lill Elfkarleby gäslgifverihemman i Upsala län för förlorad
mark, i följd af en väganläggning;
N:o 57, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om upplåtande till
Solna församling af en Carlbergs kungsgård tillhörande jordrymd
;
N:o 58, i anledn. af väckt motion om förändring af grunderne
för fyr- och bäkafgifiernes erläggande;
N:o 59, i. anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de nedsättning
af arrendeafgiften för Motala kronofiske och mjölqvarn;
samt
N:o 60, i anledn. af väckt fråga om infriande eller afskrifning
af K. Krigscollegii Arlilleri-afdelnings skulder i och för
inköp af Mariebergs egendom.
II, R. o. Ad. åtskildes kl. 9 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 23 November 1844.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 6 prot.utdr. för d. 20 dennes, deraf ett för f.
och e. m. samt de öfrige för e. m.
Anmäldes till förnyad föredragning BankoUtsk:s d. 16 och
20 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 23, i anledn. af de inom
samtliga RiksStm framställda anmärkn:r vid Utsk:s under Nio
15 afgifna betänk., nied förslag till ett förändradt myntsystem.
412
Den 23 No rem b er f. m.
Då härvid H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, började framställa
en propos. i afseende på föredragningssättet, anmälde sig Hr
Lefre'n, Joli. Pehr, i anlcdu. hvaraf H. Ex. behagade afbryta
sin framställning samt
Hr Lefre'n erhöll ordet och yttrade:
BancoUtsk. har i sitt seduaste afgifua betänk, frångått den
stora grundsats, som det framställt i förra betänk., nemi. decimalsystemets
införande i myntet. Del synes klarligen, att detta
BancoUlsk:s betänk, är föranledt af de särskilda opinioner, som
inom RiksSt.-n blifvit yttrade vid återremissen af det förra betänk.
; men det synes äfven, isynnerhet på reservanternas sd
talande och väl framställda skäl för bibehållande af denna
vackra idé, att man äfven i Sverige skulle vilja följa eultnreu
åt, och lika med hela det öfriga Europa öfvergå från det barbariska
sättet att göra sina fördelningar så väl i mynt sorn i
mått, mål och vigt, nemi. det irrationella, för alt vidtaga det
fullkomligt rationella, som är decimalsystemet, med hvilket
hvarje man, från tiggaren lill de högsta classerna i samhället,
dagligen räknar. Ty man räknar med tior, icke med lolfvor.
Jag vill på delta rum icke besvära R. o. Ad. med någon lång
bevisning om vigten af den grundsats, som jag framställt, emedan
jag, vid alla föreg:de riksdagar, då denna fråga varit före,
städse funnit, att R. o. Ad. gillat den grundsats, som jag funnit
riktig, nemi. decimalsystemets införande. Jag vågar derföre
föreslå, att R. o. Ad. ville i allo afslå betänk., och sedermera
skulle jag be att få framställa en annan åsigt, nemi. den, alt
R. o. Ad. ville vidtaga det system, som Frih. Wrede vid förra
riksdagen framställt och som ytterligare vid denna riksdag har
af åtskilliga reservanter, bland andra Hr Gripenstedt, blifvit
biträdt, dock så, att R. o. Ad. blott skulle förklara, alt R. o.
Ad. anser myntenbeten böra vara g af nuvar. specie, sådan
som 1830 års mynlorduing den bestämmer, och att, som det
beror på Konungen att slå mynt, den önskan skulle framföras
till Konungen, att decimalräkningen dervid infördes, samt för
det tredje, alt de myntstycken, som skulle preglas, voro mullipier
af enheten, nemi. sjelfva enheten och dess fjerdedel, denna
fjerdedel bestående af åttalödigt silfver, och sedermera ytterligare
att kopparutmyntningsgrunden skulle vara jemnt två enheter,
eller två kronor på 1 U victualievigt koppar. Detta är
ungefär det nuvar. kopparmyntets halt, och hlefve så att en
styfver komme att innehålla ett halft hundradedels skålpund,
och sä de öfriga i proportion, så att del blefve lika mycket
koppar i proportion i hvarje kopparmynt, och att det största
kopparmynt skulle vara jemnt en tiondedel af enheten. Jag
vågar vördsamt begära denna framställning till contra-propos.
emot afslag å Ulsk:s betänk.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, gjord hemställan,
om R. o. Ad. ausäge nödigt, att Utsk:s utlät, upplästes,
svarades nej.
Den 23 November f. m.
413
Ilr von Troil, Samuel Guslaf: I fullkomlig öfverensstämmelse
med det yttrande, som sednast af Hr Lefren blifvit
framsläldt, anhåller äfven jag att la förklara, att jag, lika
med så många andra medlemmar af detta Stånd, med särdeles
tillfredsställelse emotlog det betänk. BancoUtsk. första gången i
ämnet afgaf. Jag anhåller likväl att få tillägga, att dessa
känslor blifvit fullkomligt utbytta emot andra, då jag hunnit
taga kännedom af det utlåt., som nu inkommit. Visserligen
tillhörde icke jag dem, som lill alla delar biträdde det först
afgifna betänk. N:o 15, emedan jag för min del instämde i dea
åsigt, som Ilr Gripenstedt, på grund af Frih. Wredes vid förra
riksdagen gjorda motion, bade i sin reservation pä ett så förtjenstfull!
sätt utvecklat; men jag säg likväl, att detta betänk,
var hufvudsakligen fotadt pä den stora vigtiga hufvudgrundsatsen
af decimalsystemets införande i vårt mynt, och jag ansåg
denna enda sak vara af sä omätlig vigt, att jag för dess antagande
gerna skulle hafva förbisett de möjliga brister, hvarmed
betänk, i öfrigt varit behäftad!. Ulsk. liar frångått denna
åsigt och, som det synes, mindre på grund af viglen af de anmärkmr,
som deremot blifvit gjorda, än kanske snarare på
grund af mängden af de anmärkare, som deremot uppträdt.
Besynnerligt förefaller det äfven, ali Utsk., som i sitt sednare
betänk, synes så lösligt hafva förbigått alla de sakrika anmärkn:r,
som gifvit stöd ät deciinalsvstemet, nästan utan undantag uppräknat
alla de anmärkn:r, äfven de mindre vigtiga, som emot
samma system kunnat afgifvas; och då Utsk. icke ens försökt
all ingå i den ringaste vederläggning af dessa anmärkmr, utan
endast uppräknat dem såsom ett slags skiil för frånträdande af
sitt förra beslut, sä skulle det visserligen måhända anses nödvändigt
alt genomgå dessa anmärkmr, för att undersöka deras
verkliga värde, derest icke frågan under föreg:de discussioner
inom Ståndet blifvit så fullständigt utredd, att en dylik undersökning
icke behöfdcs, och det vore olämpligt, om jag för min
del i detta hänseende upptoge R. o. A:s tid. Jag anhåller likväl
fa förklara, alt jag ganska väl inser, alt hvarje förändring ,
som man skall införa, isynnerhet då den är af en på folkets
alla förhållanden så ingripande natur som denna, nödvändigt
måste medföra svårigheter i sin verkställighet; men jag hemställer,
huruvida någonsin en nyttig reform skulle kunna genomföras,
om man ryggade tillhaka för dessa svårigheter; oell hvad
den reform beträffar, som nu är i fråga, synas mig i sanning
olägenheterna vara alltför obetydliga, i jemförelse med ämnets
vigt och obestridliga nytta. Utsk. har emedlertid ansett sig
böra frånträda sitt förra beslut, just pä grund af de anmärkmr,
som emot detsamma blifvit framställda, och detta Utsk:s retrograda
steg kommer måhända att hafva till följd, att dess nuvar.
åsigt inom de tre RiksStm blifver godkänd. Men om detta
också inträffar, så hyser jag likväl den förhoppning, alt IL o.
Ad., som vid så mänga tillfällen har föregått de andra på upplysningens
och bildningens väg, äfven nu måtte fatta ett beslut,
414
Den 23 November f. m.
som förer oss fram elt stycke längre på det rationellas bana.
Det är derföre jag vågar hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om
propos. på afslag å ifrågavar. betänk., och att R. o. Ad. ville
för sin del besluta, att decimalsystemet skall antagas såsom
grund för Svenska myntet och penningeförhållandena.
Hr von Troil, Emil: Decimalsystemets vigt och värde
tror äfven jag mig kunna någorlunda inse. R. o. Ad:s prolocoller
vid sä väl denna som liera föregående riksdagar torde
derom kunna bära vittnesbörd. Jag tror likväl, all BancoUtsk.
ganska riktigt insett sin pligt såsom Utskott, då det afgifvit
delta betänk.; ty det är icke Ulsk:ns pligt att styra RiksStm,
utan att, efter erhållen del af gjorda anmärkn:r, söka sammanjemka
de skiljaktiga åsigterne, med bufvudsakligt afseende på
pluralitetens vilja. Jag beklagar ganska mycket, alt då BancoUtsk:s
förra betänk, förekom inom Stånden, var de tre öfriga
Ståndens mening öfvervägande emot decimalsystemet. Deraf har
Utsk. rikligt nog dragit den slutsats, att delta system icke vid
denna riksdag torde kunna införas. Ehuru illa delta är, lärer
det icke kunna hjelpas, och man måste finna sig deruti. R.~ o.
Ad. vill för sin del gifva en opinionsyttring i motsatt syftning;
deruti skall äfven jag för min del ganska gerna instämma; men
jag tror, att densamma kail vinnas på ett, om jag så får säga,
mindre våldsamt sätt, än att afslå hela betänk. Betänk, innefattar
äfven många andra saker, än ett afslag pä frågan om
decimalsystemet. Det innefattar nemi. också frågan om myntenheten.
De åtgärder att förekomma den oreda, som häruti en
längre tid ägt rum, hvilka blifvit af Utsk. tillstyrkta, komma
visserligen att vid denna riksdag föranleda någon verkställighet;
och om IL o. Ad. skulle inskränka sin åtgärd blott lili alt afslå
detta betänk., så skulle R. o. Ad. i och med detsamma afsäga
sig all direct inverkan på det beslut i sak, som vid denna riksdag
kommer all fattas. Då fråga blir om myntenhetens underafdelningar,
kan IL o. Ad. för sin del besluta, att decimalsystemet
deruti skall införas, utan att derföre frånsäga sig sin
rätt att delaljeradt besluta om alla de öfriga punkterna. I motsats
mot de föreg:de talarne, får jag derföre vördsamt anhålla,
att R. o. Ad. måtte punktvis företaga betänk.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Lika med den siste värde
talaren har äfven jag funnit anledn. vara för BancoUtsk. alt
frångå det föreslagna decimalsystemet, sedan BancoUtsk. erfarit
den öfvervägande majoritetens inom de öfriga RiksSt:n uttalade
åsigt af ämnet. Utsk:s majoritet har nemi., utan alt underkänna
sina egna tankar, eller att frångå sin öfvertygelse i frågan,
sett sig nödsakadt att, med afseende på den gifna majoriteten,
tillstyrka alt för närvar, decimalsystemet icke mätte vidare
komma i fråga all vid denna riksdag yrkas. Men då Utsk.,
efter hvad synbart är nedlagdt i betänk., vidhåller sin öfvertygelse
örn decimalsystemets nytta, så anser jag, att Utsk. icke
välbetänkt uppställt sitt betänk,, så att detsamma lägger hinder
Den 23 November f. m.
415
i vägen för decimalsyslemets införande i framtiden, nemi. genom
bestämmandet af myntenheten, då litsk. föreslagit, att densamma
bör utgöras af den nuvar. riksdaler riksgäldssedeln. Jag
kan icke gilla denna åsigt, på grund af hvad jag haft äran vid
föredragningen af det förra betänk, här yttra, i öfverensstämmelse
med liera andra talare, som ansett, att en åttondedels
specie borde antagas lill myntenhet. Som jag anser detta system
vara af stor vigt, och har den förhoppning, alt i en sednare
framtid en annan majoritet skall dela denna åsigt, så finner
jag det särdeles angeläget, alt denna fråga om myntenlielen nu
behandlas så, alt man icke lägger något hinder i vägen för
dess framtida antagande. Likväl anser jag, att betänk, icke
bör i sin helhet förkastas, emedan R. o. Ad. då i och med
detsamma afslår en annan punkt i detta betänk., som icke vore
välbetänkt alt så behandla, den nemi. att bibehålla i Bankens
räkning och ulmynlning den gamla speeieriksdalern, emedan
den utgör den enda rätta myntmätaren, på hvilken rcalisationsgrunden
är fotad, och som finnes i vår myntbestämningslag omnämnd.
Denna punkt tror jag det blir nödvändigt att godkänna,
på grund hvaraf jag instämmer i Hr von Troils yrkande,
alt betänk, måtte blifva punktvis föredraget.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan icke tillstyrka
antagandet af I3ancoUlsk:s nu föredragna utlåt, i sin helhet,
men det torde likväl vara en och annan punkt deruti, som jag
anser att R. o. Ad. borde bifalla. Att afslä betänk, i sin helhet,
tror jag icke vara riktigt, i synnerhet derföre att det
skulle kunna anses bigga hinder i vägen för Pt. o. Ad. alt sedan
fatta något beslut, som öfverensstämde med något af BancoUlsk:s
särskilda förslag i detta betänk. Jag hemställer således,
äfven på de grunder, som Hr von Troil, Emil, anfört, alt betänk.
måtte punktvis föredragas, och hoppas att icke delta föredragningssätt
skall medföra någon tidsförlust för R. o. Ad.; ty
om vi äfven skulle genast ingå i öfverläggning om det myntsystem
Hr Lefren uppgifvit, så måste vi inlåta oss i discussion
om en hel hop punkter, lill hvilka vi likafullt i ordningen komma,
om delta betänk, punktvis föredrages. Detta hindrar icke
R. o. Ad. att, i fråga om decimalsyslemets antagande, vid andra
punktens föredragning pröfva, och, om R. o. Ad. sä för godt
finner, godkänna Hr Lefrens förslag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han visserligen
ämnat hemställa, om R. o. Ad. önskade att Utsk:s utlåt, skulle
punktvis föredragas, hvarföre han ock börjat alt derom framställa
propos., dä Hr Lefren anmälde sig; men att H. Ex., då
discussionen sedermera genast tagit den vändning, att den omfattat
utlåt, i dess helhet, ansett lämpligt att ej göra vidare
framställning derom. Numera, sedan flere ledamöter sådant
yrkat, finge H. Ex. likväl hemställa, om R. o. Ad. bifölle, att
utlät, föredroges punktvis.
410
Den 23 November f. m.
Ropades slarka ja, blandade med några nej, Ii varefter II.
Ex. förklarade, att denna propos. blifvit med öfvervägande ja
besvarad; oell i följd deraf nu föredrogs
Esta punkten, innehållande förnyad framställning om införande
af ett ordnadt och bestämdt myntsystem.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag vet verkligen icke
hvad beslut R. o. Ad. kan fatta i afseende på denna punkt af
BaneoUtsk:s utlåt., annat än att lägga den till handlingarne.
Ett ordnadt och bestämdt myntsystem lära vi redan hafva ge
nom
Kongl, författningar, och således är införandet deraf ingenting
nytt. En annan sak är, om det på ett tillfredsställande
sätt uppfyller hvad man af ett myntsystem fordrar. Det är
derom vi komma att öfverlägga, vid undersökningen af de följande
punkterna; men jag hemställer, om denna kan föranleda
till någon annan åtgärd, än att läggas till handlingarne.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge,
alt hvad Utskottet yttrat om införande af ett ordnadt och
bestämdt myntsystem icke erfordrade någon åtgärd.
Ropades ja.
2:dra punkten, innehållande hemställan, att frågan om
decimalsystemets antagande i Rikets mynt och ■penninge-Jörhållanden
måtte fä förfalla.
Hr von Troil, Emil: Jag skulle tro, alt R. o< Ad. i
denna punkt icke behöfde vidtaga någon annan åtgärd, än att
afslå densamma; ty hvad R. o. Ad. i saken vill besluta, dertill
blir tillfälle, när en annan punkt förekommer, som talar om
riksdalerus indelning.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Jag instämmer fullkomligt
i den åsigten, alt denna punkt bör afsläs; men jag hemställer,
huruvida icke dervid bör tilläggas, att R. o. Ad. önskar decimalsyslemcts
införande.
Hr Lefre'n: Jag instämmer i den siste värde talarens
tanka och anhåller, all Hr Gr. o. Landtm, täcktes göra propos.
derpå, sedan afslag blifvit gifvet, såsom jag hoppas, pä denna
punkt, och att R. o. Ad. således för sin del mätte besluta decimalsystemels
införande.
I anledn. af hvad nu blifvit yttradt, behagade H. Ex. Hr
Gr. o. Landtm, fästa uppmärksamheten derpå, att, i öfverensstämmelse
med hvad Hr von Troil redan erinrat, Utsk. i en
längre fram i dess utlät, förekommande punkt afgifvit följande
yttrande: ”och dä Utsk. numera frånträdl förslaget om decimalsystemets
antagande i Rikets mynt- och räkne-förhållanden, har
Utsk. ansett sig böra, i enlighet med Rikets sednast församlade
Ständers beslut i denna del, tillstyrka, alt riksdalern må indelas
i 48 skillingar och hvarje skilling i 4 styfver, samt att skillingcns
indelning i runstycken, i följd deraf, mätte upphöra.”
Den 23 November f. m.
417
Således vore det, om den förevar, punkten afsloges, R. o. Ad.
naturligtvis öppet alt, när sedermera den af H. Ex. nu uppläste
punkten förekomme till afgörande, förklara, det riksdalern, eller
ilen räkneenliet som anlages, skall indelas i 100 delar, eller
att decimalsystemct dervid bör antagas.
Hr von Troil, Emil, som begärt ordet, förklarade sig
vara förekommen af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: I öfverensstämmelse
med hvad jag förut yttrat i detta ämne, önskar jag, att R. o.
Ad. malte bifalla denna punkt af Utsk:s betänk. Om denna
puukt godkännes, står det R. o. Ad. lika öppet att sedermera
öfverväga, huruvida riksdalern bör annorlunda indelas än hittills,
om det skall ske i styfver eller i runstycken, med flera
småsaker i de följande punkterna af Utsk:s betänk. Men hufvudsaken
är den, hvarom nu afhandlas. Jag vill icke trötta
R. o. Ad. med upprepande af alla de skäl, jag förut anfört för
denna min mening, ty det skulle ulan tvifvel föranleda ett upprepande
af allt, som förut blifvit sagdt från den motsatta sidan.
Det är icke länge sedan det yttrades, så att en hvar kommer
i håg både det ena och det andra, och troligen är fast i sin
mening att säga ja eller nej.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle
BancoUtsk:s hemställan, att frågan om decimalsyslemets
antagande i Rikets mynt- och penninge-förkållauden malte få
förfalla.
Ropades starka nej, blandade med ja.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde derefter propos.
lill afslag å BancoUtsk:s ifrågavar. hemställan.
Denna propos. besvarades med starka ja, jemte några nej,
hvarpå II. Ex. förklarade, att ja öfverröslat nej.
Hr von Hartmansdorff hegärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
voter.propos.:
Den som bifaller BancoUtsk:s i dess utlåt. N:o 23 gjorda
hemställan, att frågan om decimalsyslemets antagande i Rikets
mynt- oell peiininge-förhållanden mätte må förfalla, voterar
,ia i
Den det ej vill, voterar
"ej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ofvanberörde hemställan.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 18.
Nej—73.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Som jag kom
4
II. 53
418
Den 23 November f. m.
mit några ögonblick för sent, för att deltaga i den discilssioti,
som ägt rum öfver decimalsystemets införande i våra myntförbållanden,
anhåller jag att såsom reservation få yttra några
ord i ämnet.
Om mitt minne ej bedrar mig, var det den namnkunnige
Prins Talleyrand, då Biskop af Autun, som i den Conslituerande
församlingen år 1789 föreslog decimalsystemets införande, icke
allenast i myntberäkningen, utan äfven i beräkningen af mått,
mål och vigt, för hvilka sednare metern lades till grundmått,
utgörande denna en dccimal-fraclion af jordmeridianen (den
enda mätbara unitet), hvarefter metern äfven fördelades i decimaler.
Den Conslituerande församlingen, som antog detta förslag,
gick således ganska systematiskt tillväga uti sin förändring;
likväl hafva sedan mer än femtio år förflutit, hvilka störtat
den då i födseln varande republiken, det derifrån utgående kejsaredömet
och den derpå följande restaurationen, och ännu har
decimalsystemet icke mäktat öfvergå i det allmänna lifvet. Alnen,
den odecimaliska, bekrigar metern ännu i hvarje salubod *),
och sous-beiäkningen tager ännu företrädet framföre cenlimen.
Det Franska folket, har således hittills haft föga praktisk nytta
af den gjorda förändringen; huruvida den haft någon theoretisk,
står nu att undersöka.
En utmärkt vetenskapsman inom vårt eget sköte har nyligen
uti en afhandling ådagalagt svårigheten att till materielt
normalmått öfverföra meterns abstract theoretiska längd, och
att bestämma denna längd, relativt lill Sveriges alnmått. Detta
förhållande torde så mycket mindre nekas af den värde motionären
(Frih. Wrede), som han sjelf är den utmärkta vetenskapsmannen,
hvilken jag här åsyftar.
Att införa decimalsystemet i Rikets mynt, ulan att införa
det i Rikets mått, mål och vigt, vore, långt ifrån alt vara en
vinst, tvertom en verklig förlust, enär myntets decimaler icke
förutan svåra bråkberäkniugar kunna tillämpas på de efter odecimaler
ställda mått, mål och vigter, samt ännu svårare skulle
kunna tillämpas pä alla våra grundskatts- och hemmanlalsberäkningar,
erfordrande således vårt kameralverks fullkomliga
omstöpning.
När man jemför dessa betydande olägenheter med den
ringa vinst, som decimalberäkningen, inskränkt til! myntets fördelning,
skulle lemna landet, tror jag man gör bäst att icke
antaga den; och detta så mycket mera, som det troligen skulle
erfordras 50 a 100 år innan man i provinserne, der man ännu
hör räknas efter mark och daler, skulle kunna införa den spritt
nya grunden af kronor och decimal-styfrar. Af dessa skäl
reserverar jag mig emot R. o. Ad:s nyss fattade beslut.
Enligt Franska lagen mäste räkningarne, för att vara gilltiga, utskrifva.
* i meter, men i bodarne mates efter alnen, isynnerhet i alla
landsorter.
Den 23 November f. m.
419
Hr Lefren: Jag tror mig vid delta tillfälle böra, i anledn.
af den siste värde talarens yttrande, blott korteligen anmärka,
att nu är icke fråga om längdmått, utan blott om penningar
och dess tiodelning, samt för det andra, att hvad metern
beträffar, som i Frankrike infördes, uppstodo svårigheter
deraf, att på samma gång, som man ville införa tiodclningen,
sä förändrade man sjelfva den längd, sorn skulle delas. Något
sådant har ieke varit fråga om i Sverige, ty här har varit
ämnadt, dä mått, mål och vigt varit under öfverläggning, att
bibehålla den Svenska enheten, eller en half aln, och att dela
den i tio delar, hvilket redan skett för många tiotal af år sedan.
Det är alldeles en irring, då man jemför förhållandet
med metern och dess tiodelning med förevar, frågor i allmänhet.
Det vore för långt ali vidare ingå i ämnet, och jag får
endast förklara, att jag pä intet vis kan godkänna Hr Talleyrands
åsigter, om de blifvit så yttrade, som den siste värde talaren
framställt dem, men jag tviflar icke på, att något misstag
är begånget uti uppfattningen af Talleyrands åsigt.
3:dje punkten, ang:de bibehållandet och benämningen af
nuvarande riksdaler silfver specie.
Hr von Troil, Emil: BaneoUlsk. har här, såsom jag
tror, ganska rikligt tillstyrkt bibehållandet af den gamla silfverriksdalern.
Jag hade likväl vid början af riksdagen yrkat, att
den skulle erhålla en benämning, som på en gång vore kortare
och mindre ledande till misstag med enheten. Jag hade nemi.
föreslagit, att den skulle benämnas species, hvarigenom öfverensstämmelse
hade vunnits såväl med brödrafolket, som med
värt södra grannrike, der ett mynt af samma storlek kallas
1 specie. Utsk. bar icke gillat denna åsigt, emedan det ansett
myntbestämningslagen deremot lägga hinder, dä den bestämmer,
att sedlarne skola inlösas med riksdaler i silfver. Jag får dervid
blott fästa uppmärksamheten på, att myntbestämningslagen,
som säger huru bancosedlar skola inlösas olika med deras ordalydelse,
endast är en öfvergående lag, som upphör att äga
tillämpning, så snart alla dessa sedlar upphöra att vara gällande.
Dess bestämmelser innehålla endast, att Banken skall inlösa
sina sedlar efter deras fulla ordalydelse. Jag skulle derföre
tro, att hvad BancoUtsk. nu åsyftar, nemi. att bibehålla myntbestämningslagen
i den mest fullkomliga helgd, och att äfven
pä andra sidan åstadkomma en mera passande benämning, åtminstone
framdeles, samt mera reda i myntsystemet, skulle vinnas,
derigenom, att R. St. beslöto, att riksdaler-silfverspecie
skall benämnas riksdaler i silfver eller species. Jag tror icke
att några olägenheter skulle uppkomma deraf, att tvenne alternativa
benämningar sålunda antogos och lagligen fastställdes.
Riksdaler i silfver komme då endast att stå för myntbestämningslagens
skuld; benämningen species vore såsom kortare den
som allmänt brukades i handel och vandel. Då silfver kom
i fråga, skulle säkert blott denna benämning ensam komma att
420
Den 23 November f. m.
begagnas, och när Bankens gamla sedlar en gång voro alldeles
indragna, så skulle hela benämningen af riksdaler i silfver,
såsom i sig sjelf oegentlig, alldeles försvinna. Jag tager mig
således friheten hemställa, att R. o. Ad. skulle antaga BaneoUtsk:s
förslag, blott med den förändring, att nuvar. riksdaler
silfver specie må bibehållas under benämning riksdaler i silfver
eller species.
Gr. Horn: Jag kan icke instämma i den siste talarens yrkande,
emedan jag, lika med BancoUlsk., icke tinner mynlbestämningslagen
så öfvergående, som Hr von Troil behagar anse
den. Det är nemi. efter denna lag, som en liqvid pågår emellan
Bankens utgifna mynt och dess silfver. Skulle man nu
decretera, i afseende på det mynt, som utgör måttstocken för
sjelfva realisalionsgrunden, alt dess benämning skulle upphöra,
så är det efter min tanka också nödvändigt, att äfven mynlbestämningslagen
omredigeras. För min del anser jag en förändring
häruti alldeles obehöflig, att riksdalern species alltid
kommer att i minnet qvarstå, om den äfven skulle ur räkenskapsböckerna
utgå, och att dess gamla värde oförryckt kommer
att gälla i alla calculer, som uppgöras på silfver. Den
torde derföre rättast jemväl få oförryckt behålla sin benämning,
och icke få sig tillagd den alternativa benämningen af
species, hvilken jag anser icke uttrycka den verkliga silfvervaleuren,
som derunder förstås. Man måste nemi. återgå till
den evalvationsgrnnd, som man antagit, för att fatta huru man
kommit till denna benämning af en species från den lättfattliga
af en riksdaler. Jag inser mycket väl hvarföre Hr von Troil
yrkat borttagande af benämningen riksdaler, dä han nemi. önskar,
att den nya räkneenheten måtte få denna benämning, men
som jag är af en alldeles stridig tanka i detta afseende, så förfaller
naturligtvis för mig äfven denna grund. Jag yrkar afslag
på Hr von Troils förslag.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Då jag visserligen inser
obehörigheten af två sorters riksdaler, en specie och en eurant,
eller hvad man behagar kalla den, så skulle jag vilja föreslå,
såsom bästa sättet att komma från denna olägenhet i det allmänna
lifvet, alt man kallar riksdalern specie för en krona och
den andra endast för en riksdaler. Jag ser visserligen, att min
åsigt i denna sak har föga chance, men jag kan icke frångå
den öfvertygelsen, att detta hade varit det redigaste sättet alt
få blott en slags riksdaler i Sverige.
Hr von Troil, Emil: Hvad den siste värde talaren föreslagit,
är sä långt skildt från det förslag, som är under behandling,
att jag icke föreställer mig att det kan antagas. Hvad
åter angår den näst föreg:de ledamotens, yttrande, så tyckes
han alldeles misstagit sig om hvad jag tagit mig friheten föreslå,
da han talat om afskaffande af benämningen riksdaler i
silfver. Jag hade tvertom för min del medgifvit, alt densamma
skulle bibehållas, mep blott med antagande af jemväl en
Den 23 November f. m.
421
.innan, nemi. species. Alt ordet species icke uttrycker huru
mycket silfver, sorn finnes i riksdalern, är ganska sant, men
ordet riksdaler gör det icke mera. Mig veterligen finnes det
icke någon myntbenämning i något land, sorn uttrycker huru
mycket silfver inyutet innehåller. Ursprungligen var det visserligen
ordet mark, som uttryckte delta, men det har längesedan
blifvit förändradt. Man måste nu gå till lagen för myntfoten,
för att veta huru mycket silfver, som finnes i ett mynt
af en viss benämning. Likaledes yttrade den värde talaren,
att lagen för mynlbeslämningen icke vore öfvergående. Jag
yttrade, att denna lag var öfvergående, så vida den bestämde
huru Bankens sedlar skola inlösas annorlunda än efter deras
ordalydelse. Att den är öfvergående i detta fall torde hvar
och en inse. Då nemi. på alla sedlar, som Banken utgifvit under
de sednare åreu, är bestämdt utsatt med huru mycket de
skola inlösas, så lösas de efter sin ordalydelse. Någon särskild
lag bchöfver icke bestämma luiru de skola inlösas. Det är blott
de gamla transportsedlarne tvåor ocb treor, som äro ställda-på
specie, men likväl endast inlösas med reda penningar efter
myntbestämuingslagen. Det är blott dessa sedlar, som inlösas
annorlunda än efter sin ordalydelse, och det är blott för att
vela huru dessa sedlar skola inlösas, som denna särskilda evalvationsgrund
finnes. Jag fortfar i mitt yrkande om propus, på
Ulskts förslag, med den förändring, att benämningen mätte blifva
riksdaler i silfver eller species.
Frih. Stjernstedt, Jacob Theodor: Då myntbestäm
ningslagen
begagnar benämningen en riksdaler silfver, och då
denna benämning synes mig vara egentligare än en riksdaler
specie, som är en utom all fråga oegentlig benämning, sä har
Utsk. icke ansett sig hafva skäl att frångå den benämning, som
i lagen finnes. Att nu tillägga ytterligare ett epitbet finner jag
icke kunna medföra någon nytta, då riksdaler silfver uttrycker
lätt hvad som behöfves, och man derigenom undviker att fä
alltför många benämningar. Om en riksdaler riksgäld erhölle
benämning af en riksdaler curant, och silfver-riksdalern finge
behålla den benämning, som den för närvar, i myntbestämningslagen
äger, så tror jag alt de lämpligaste benämningarne voro
gifna åt de begge riksdalrarne och hvarje annat tillägg vore
öfverflödigt.
Dr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag vill blott taga
mig friheten till den värde talare, som nyss afgaf ett förslag
till propos. rör:de denna punkt, hemställa, huruvida han icke
skulle vilja medgifva den modificalion, att ordet eller utgår.
På de nuvar. bancosedlarne står nemi. att Banken inlöser dem
med tre fjcrdedels riksdaler specie. Om nu namnet blefve silfver
specie, så tror jag alt alla meningarne sammanjemkades.
Hr von Troil, Emil: Hufvudsakliga syftet med det förslag
jag framställt, var att fä en kort benämning på silfverriksdalern,
och jag tager mig friheten hemställa till den siste
422
Den 23 November f. m.
talaren, huruvida della mål skulle vinnas med att utbyta benämningen
riksdaler i silfver emot riksdaler silfver species.
Jag hade icke, såsom Frih. Stjernstedt uppfattat, föreslagit alternativt
henämningarne riksdaler i silfver och riksdaler species,
ulan den ena- benämningen vore riksdaler i silfver och
den andra helt kort species. För att undvika all tvetydighet
i det fallet, ber jag, att så till vida få förändra den propos.
jag framställt, alt ordet species sättes framför, sä att den uuvar.
riksdalern silfver specie skulle benämnas species eller riksdaler
i silfver.
Hr Westerstrand, Pehr: Benämningen af en riksdaler
i silfver pä det gångbara myntstycket riksdaler species anser
jag icke vara den rätta, ty den riksdaler, som Ulsk. föreslagit
såsom myntenhet, är också en riksdaler i silfver. Den
representerar icke sedlar, utan är verkligen slagen i silfver,
och denna benämning kati således förorsaka confusiou. dag tror,
att allting klefve klart och enkelt, om man behölle benämningen
specie på en riksdaler i silfver, och om i den myntordning,
som kommer att utfärdas, man utsatte, att en riksdaler specie
eller en specie-riksdaler är lika med en riksdaler i silfver efter
1830 års myntlag.
Frih. von Döbeln, Napoleon: Jag tillstyrker så mycket
mera, att R. o. Ad. måtte antaga Utsk:s förslag, som specie
egentligen icke vill säga någonting annat än i hård metall,
ty på Fransyska betyder en espece i hardt mynt, och således är
benämningen af silfver och specie detsamma.
Hr Gripenstedt, Johan Aug.: Såsom en allmän grundsats,
ledande till klarhet och bestämdhet, mätte det vara obestridligt,
alt hvarje sak endast bör hafva ett namn, och att
hvarje namn blott bör beteckna en sak. Här är nu fråga oin
att åt samma sak, nemi. en riksdaler silfver gifva tvenne namn,
och delta vill man göra hufvudsakligen för alt undvika att samma
namn skall tillämpas på iva saker, nemi. å ena sidan på
denna silfver-riksdaler och å den andra på den föreslagna myntenheten.
Det rätta sältet att draga sig ur detta dilemma torde
derföre enligt min tanka vara, alt bibehålla namnet på ena
stället, men begagna ett annat på det andra. Jag föreslår derföre,
att namnet riksdaler måtte bibehållas på silfver-riksdalern,
men försvinna pä den nya myntenheten, hvilket fullkomligt
öfverensstämmer med min förut framställda åsigt, att denna
enhet bör vara blott 24 sk. och kallas krona. Jag yrkar
således i denna punkt bifall lill Utsk:s förslag.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag instämmer i Hr
Bråkenhjelms önskan, att den gamla benämningen, som finnes
på våra sedlar, må bibehållas, nemi. riksdaler silfver specie,
om icke för annat, derföre att man icke blott för denna godtyckliga
namnförändring skall behöfva cassera alla ’de nuvar.
baneosedlarne och åstadkomma en dryg utgift alldeles utan än
-
Den 23 November f. lil.
423
danial. Jag erinrar mig, att en talare för några år sedan påminte
på detta rum, att det finnes tre slags rörelser, och delta
torde förtjena att upprepas i en tid då rörelseifvern är så stark.
Det finnes nemi. en rörelse framåt, en bakåt och en stillastående,
nemi. då man blott rörer fotterna på ett ställe eller går
så alt säga i cirkelgång. Till detta sisla slags rörelse skulle
jag vilja hänföra förslaget att förändra namnet på vår riksdaler.
Jag kan icke se någon annan nylla deraf, eller ens någon
annan följd, än blott att åstadkomma en ganska betydlig kostnad
; och jag torde få i minnet återkalla, att då 1830 års realisation
beslöts, så funnos redan i ordning nya bancosedlar efter
den nya modellen till ett betydligt belopp, men på hvilka
icke stod: ”efter 1830 års myntfot;” och blott för att dessa
ord saknades, så förstördes bancosedlar för åtminstone 40 eller
50,000 r:dr b:co.
Hr Lefre'n: Lika med Hr Gripenstedt finner jag mycket
enkelt, alt när man har två särskilda saker, så är det olämpligt
alt på dem antaga samma namn. Om jag t. ex. har två
hästar, så brukar jag kalla den ena den bruna och den andra
den svarta, eller på annat sätt skilja dem, ty det vore orimligt
alt kalla dem lika. Lika litet kan jag fatta, hvarföre man
skall hafva tvä sorters riksdaler i ett land. Men när man nu
har antagit ordet riksdaler, för att uttrycka en myntfot, såsom
den i 1830 års förordning äger rum, så må den behålla det
namn, som den har. Det hindrar likväl icke, att den nya enheten,
i hvilken man öfverenskommer att i dagligt tal räkna,
må fä ett särskildt namn, och jag föreslår således med Hr Gripenstedt,
alt man må gifva denna ett sådant namn. Jag mäste
dock tillägga, att jag finner alldeles oriktigt, om man, vid antagande
af en ny enhet, skulle slå något annat slags mynt, än
sådant som vore antingen en mullipiication eller en underafdelning
af samma enhet. Således bör icke hädanefter slås några
specier:dr, icke några halfva specier:dr, icke några * sp.r:dr
och så vidare, utan man skall slå det mynt, i hvilket man räknar
och skrifver, och benämna del såsom det verkligen heter.
R. o. Ad. torde icke eller förgäta, att oaktadt det står i myntlagen
af 1830: riksdaler silfver, så står det likväl på alla de
preglodc mynten: specie. Således är denna ömtålighet om namnets
bibehållande af föga betydenhet, men vigligare är, att den
nya enheten får ett godt namn.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller all få instämma med
de ledamöter, som yrkat, att benämningen silfverspecie finge
qvarstå, pä det att man ej malte göra sig en onödig kostnad och
förlust, genom de nu gängse sedlarnes cassalion. Om vi här i
landet hafva några penningar att räkna, såsom en ledamot af
BondeSt. sig utlåtit, så lära vi nog komma under fund med alt
räkna och benämna dem. Att förlora lid och kostnader på denna
tvist, skulle jag önska att vi undveke. Hvad åter beträffar
det nya myntet och den nya enheten, så är det en särskild frå
-
424
Den 23 November f. m.
ga, hvartill vi sedan komma. Jag är i det fallet ense med
dem, som önska att elt annat namn måtte gifvas åt den nya enheten.
Men efter som man nämnt, att inga större mynt borde
preglas än enheten; så får jag erinra, att nästan i alia länder,
der enheten är något låg, finnas silfvermynt af större värden.
I Frankrike fem-francs-stycken och i Preussen på 2| tbaler
och så vidare; men della hörer lill en särskild fråga, som jag
hoppas att R. o. Ad. icke nu ville fästa sig vid, utan helt enkelt,
med afslag å Utsk:s betänk., behålla den gamla benämningen
af riksdaler silfver specie.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.. Då Ståndet anser
nödigt att med en fråga, af så ringa vigt som denna, upptaga tiden,
hvilken fråga jag i öfrigt anser fullkomligen likgiltig, sa
får jag endast och allenast afstyrka alt, i st. f. den Svenska benämningen
riksdaler, om man så behagar med bifogande af ordet
specie, hvilket då har sin tydliga och bestämda bemärkelse,
antaga den för Svenska språket alldeles främmande benämningen
species, helt simpelt. Intet skäl finnes, att för Svenska
ting begagna främmande uttryck, när Svenska finnas.
II. Ex. IT r Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum kl.
6 på e. m. komme att fortsättas.
Hr Gripenstedt: Främmande för frågan är alldeles icke
den grundsats, huruvida mynt skall preglas blott i räkne-enheten
och i mullipler deraf, eller om dess utmyntning skall ske enligt
någon annan särskild enhet. Jag tror, att Hr von Hartmansdorff
fullkomligt irrat sig, då han trott att en fö reg: de talare
menade, alt intet större silfvermynt skulle preglas än den föreslagne
räkne-enheten. Denne talare har blott yttrat, efter hvad
jag hörde, alt myntet borde preglas i mullipler af enheten med
dess namn påsatt, och icke under något annat namn. Detta är
visserligen det rationella, men jag skulle tro, att man, af consideralioner
för bestående vigliga förhållanden, nemi. myntets
anseende utomlands, i detta fall. något måste vika från den stränga
conseqvensen och behålla silfvermyntel oföräudradt till utseende
och valeur. Deraf följer likväl icke, att benämningen skall
förändras i myntbestämningslngen, utan jag fortfar i mitt yrkande,
att silfvermyntets benämning må blifva densamma som
der begagnas.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle visserligen, lika
med Frih Palmstjerna, anse det Svenska uttrycket en riksdaler
silfver vara det enklaste och lämpligaste, om icke förhållandet
vore, såsom andre talare redan antvdt, att hvarje riksdaler, han
må preglas liten eller stor, dock är af silfver, man må föröfrigt
kalla honom riksdaler riksgälds, curant, banco eller
hvad man behagar. Det är blott en tillfällig omständighet, alt
vi för närvar, hafva sedlar; vi kunde lika väl hafva allt smärre
-
Den 23 November f. m.
4 25
re mynt eller det liela i silfver. Jag tror derföre, att man bor
låta den gamla benämningen qvarstå.
Hr von Troil, Emil: Frågan om redig och passande benämning
för mynlets enhet och mullipler är visserligen lika litet
ovigtig, som ordet species kan sägas vara främmande för Svenska
folket och Svenska språket, efter en så läng tids begagnande
deraf; men jag har nu uppstigit för att, sedan jag funnit,
alt det förslag jag framställt, icke vinner understöd inom
Huset, gifva tillkänna, att jag anser det lämpligare alt behålla
den benämning, som linnes pä våra nyare baucosedlar af riksdaler
silfver specie, än att antaga BaucoUtsk:s förslag. Då det
förslag jag försl framställde, icke lärer komma att antagas, så
hemställer jag, att R. o. Ad. ville helt enkelt behålla den benämning,
som på bancosedlarne finnes, och att propositionen således
mätte blifva, att benämningen silfver specie måtte bibehållas,
och den mellanmening, som står uti Utsk;s förslag, måtte utgå
från och med ordet under lill och med ordet silfver. Detta
tror jag öfverensslämmer med Hr Rråkenhjeluis och Heres yttrade
mening, och måhända kunna tankarne derom förena sig.
Då nu öfverlägguingen ansågs fulländad, hemställde H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla BancoUtsk:s
tillstyrkande, att nuvar. riksdaler silfver specie må under den
i myntbcstämningslagen förekommande benämning af riksdaler
silfver fortfarande bibehållas.
Ropades starka nej, blandade med ja.
II. Ex. IIr Gr. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. Infälle Hr von Troils förslag, att nuvar. riksdaler silfverspecie
må fortfarande bibehållas under benämningen riksdaler
silfver specie.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarjemte
Hr von Troil, Emil, begärde ordet och yttrade:
Jag ville blott taga mig friheten vördsamt anmärka, att jag
trodde, det de sisla orden i den framställda propus, icke voro
behöfliga.
I anledn. häraf tillkännagaf II. Ex. Hr Gr. o. Landtm.,
det han i propus, tillagt de sista orden af farhåga, att efteråt
ytterligare fråga skulle uppslå om detta mynts benämning.
Hr von Hartmansdorff: Jag har samma farhåga, som
Hr Gr. och Landtm., och anhåller således att propos. mätte blifva
den, alt nuvar. silfver-specie-myul må fortfarande få behålla
denna deras benämning.
Hr Lefren: Jag finnér någon motsägelse äga rum, då man
säger: nuvar. riksdaler silfver specie. Han har ingenstädes detta
namn. I mynlbestämningslagen heter den riksdaler silfver, men
4 II. 54
426
Den 23 November f. m.
i myntfoten slär det species och på sjelfva myntet står specie,
och intet silfver.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Om man tager
en r:dr silfver specie, d. v. s. ett myntstycke af denna valeur,
så står der med abbreviationer en riksdaler specie. Det
behöfver icke stå silfver, ty hvar och en ser alt det är silfver.
Jag anser, att denna benämning af specie bör qvarstå, efter sorn
R. St. icke ändå vilja hafva en myntenhet, utan två.
Hr von Hartmansdorff: Det är med afseende på nuvar.
bancosedlar, som jag yrkat, alt benämningen silfver specie
må behållas. Här håller jag en Bankens två-riksdalersedel i
hand, på hvilken en hvar kan se, att det står tryckt silfver
specie. Detsamma skall man finna, om någon bancosedel af större
valeur framtages.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag hemställer, huruvida
icke detta samtal om namn kunde slutas på det sätt, att
propos. blefve följande: Nuvar. största silfvermyntct må behållas
jned namnet riks daer silfver specie.
Hr Bråkenhjelm: Emot den sist föreslagne propos. gäller,
att när vi komma lill mynten, blir det först fråga om det
största silfvermynt, som skall utpreglas, och till dess bör denna
fråga hållas öppen. Föröfrigt anser jag, att den anmärkning,
som här blifvit gjord emot namnet silfver specie, nemi. att detta
namn icke finnes på silfver-riksdalern, såvida förfaller, som
man på silfver-riksdalern naturligtvis icke behöfver utsätta, alt
den är af silfver, utan der står endast namnet specie; men på
alla bancosedlar står det deremot silfver specie. Det är derföre
jag skulle tro, att om Ståndet uttrycker, att nuvar. riksdaler
silfver specie må fortfarande bibehålla denna benämning, så
kommer, hädanefter såsom hittills, på bancosedlarne alt stå riksdaler
'silfver specie och pä sjelfva silfverriksdalern riksdaler
specie.
Hr von Troil, Emil: Här kan numera i min tanke endast
blifva fråga om propos:s redaction. Hvad som af Hr von
Hartmansdorff blifvit föreslaget, nemi. att R. o. Ad. skulle besluta
alt blott bibehålla benämningen af silfver specie, skulle
utesluta afgörandet af en del utaf Utsk:s förslag. Jag tror, att
alla meningar skulle kunna förena sig, om Hr Gr. o. Landtm,
gjorde propos. så, att nuvar. riksdaler silfver specie må under
denna benämning bibehållas.
II. Ev. Hr Gr. o. Landtm, hemställde härefter, om R.
o. Ad. bifölle, att nuvar. riksdaler silfver specie må under denna
benämning fortfarande bibehållas.
Ropades ja.
4:de punkten,
Hr Gripenstedt: Det skäl, hvarpå Utsk. tillstyrkt, att en
Den 23 November f. m.
42?
r:dr r:gs skulle såsom enbet vara elt lämpligare värde, än 24
sk., och som grundar sig derpå, att den halfva r:drn såsom enhet
egentligen vöre passande för decimalsystcmet, hvilket Utsk.
frångått, torde här helt och håltet förfalla, då R. o. Ad. nyss
beslulit, alt detta system bör tillämpas; och det återstår blott
att efterse, på hvilket värde såsom enhet en sådan tillämpning
kan ske med största fördel. Jag skulle tro, att man vid denna
beräkning rättast bör utgå ifrån den minsta undcrafdelningen,
hvilken enligt decimalsystemet naturligen bör vara T-?T af
enheten, och efterse huru detta minsta myntvärde bör bestämmas,
för att uppfylla rörelsens behof. Detta torde man åter
aldra säkrast kunna bedömma, om man blott betraktar hvilket
sådant minsta mynt, som folket sjelf antagit och begagnar. Och
det tyekes vara temligen afgjordt, att Svenska folket sjelf har
utsett den lill 1 styfver. Detta bevises derigenom, att om man
efterfrågar i allmänna rörelsen, finner man att dessa styfrar äro
i omlopp, hvaremot del nuvarande minsta myntet, eller ett
runstycke, sällan kan återfinnas i rörelsen, hvilket åter tyckes
klart bevisa, att elt så litet mynt, som elt runstycke verkligen
icke behöfves; men att slyfvern deremot är behöflig, alldenstund
den cireulcrar. Antager man denna, pä ett allmänt factum grundade
åsigt såsom utgångspunkt, och att mynlenheten skall vara
hundrade gånger en sådan styfver (eller rättare en annan, i det
allra närmaste dermed lika, som blott på skiljer sig derifrån)
så bestämmer enheten sig sjelf oell blir i värde lika med
en half r:dr. Tjugufyraskillingeu såsom enhet slår äfven i ett
lätt reducerhart förhållande till alla de nuvar. räknesätten, till
riksdaler silfver, banco och riksgälds, daler i silfver och kopparmynt,
samt mark. Allt tyekes således, enligt min tanka, förena
sig i en hänvisning på detta värde, såsom det aldra lämpligaste
alt utgöra det nya myntsystemets enhet. Jag anhåller således
om propos. derpå, att i sammanhang med det nyss antagna
decimalsystemet, myutenhcteu må blifva lika med hundrade
gånger den minsta i landet brukliga och behöfliga valeur, styfver,
och på grund deraf bestämmas till tjugufyra skillingar
riksgälds.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag utgår från en annan
synpunkt, än den siste värde talaren. Jag anser nemi., att
myntets enhet icke bör bestämmas efter den grund, från hvilken
han utgått, utan att den myntenhet bör antagas, som verkligen
ligger till grund för de fleste liqviderne, den som i allmänhet
mest förekommer vid liqvider man och man emellan, som
alla begrepp förena sig om, och som icke kan vara underkastad
någon slags tvetydighet; detta är den nuvar. riksgäldsriksdalern.
En r:dr r:gs är antagen af de fleste såsom den storhet,
hvilken i allmänhet betecknas med ordet riksdaler, hvarföre
jag anser, att myntenheten bör bestämmas till 1 r:dr r:gs. Det
begrepp, som är fästadt vid detta ord, förekommer mycket oftare,
än det begrepp, som motsvarar ordet styfver. Man räk
-
Den 23 No v e m !j e r f. ni
nar sällan i stvfrar när man gör liqvider. Om man vill gifva
en tiggare del minsta man kan gifva, sä ger man en styfver,
ty mindre mynt hafva vi icke; men om man uppgör en liqvid
eller en räkning med någon för en handel eller hvad sorn helst,
så räknar man i riksdaler. Hvad är skälet alt frångå detta
vanliga och hos oss såsom räkne-enhet antagna namn? För min
del kan jag icke inse det. jag tillstyrker derföre bifall till
Ulsk:s förslag, att myntenheten bör vara 1 r:dr r:gs. R. St. hafva
vid en föregrde riksdag föreslagit, alt myntenheten millie
blifva 1 r:dr b:co. Detta antogs icke af K. M. Derigenorn
stannade vi också i det förhållande, att vi hafva riksdaler specie,
riksdaler banco och riksdaler riksgälds. Då en r:dr sp. är
en jemn multipel af en r:dr r:gs, och måhända äfven de liesta
liqvider ske i riksgälds, sä har jag fiir min del ingenting alt
invända vid frångående af bancoriikningen, ehuru mycket besvär
det kominer alt förorsaka genom förändring af en mängd
räkenskaper frän banco till riksgälds. Alt deremot antaga lill
enhet | r:dr anser jag så stridande emot de vanor, som sedan
längre lid ägt rum och föranleda sä stora svårigheter, sä mycket
besvär vid reduetionen af alla räkenskaper, samt så mycken
förvillelse i deras begrepp, som hafva svårt att vänja sig
vid något som är nytt, alt jag helt och hållet afstyrkcr denna
enhets antagande, dä inga stora och maktpåliggande skäl ligga
till grund för en sådan förändring. De skäl, som till stöd fiir
den äsigten hafva blifvit anförde, äro nemi. endast ideella och
reducera sig i det praktiska till intet vid della tillfälle. Jag kan
alltså icke instämma med Ilr Gripenstedt i dess förslag, utan
tillstyrker bifall lill Utsk:s i detta hänseende.
Gr. Horn: Den siste värde talaren har frågat, hvarföre
man skulle frångå en nu allmänt antagen räkne-enhet nemi. riksgälds-riksdalern.
Jag skulle kunna svara derpå, alt en sådan
räkne-enhet icke finnes, och alt den iir rent af olaglig, enär publika
räkningar skola uppgöras i r:dr b:co. Det är visserligen
en praxis, att man räknar uti r:dr r:gs; men jag skulle likväl
icke tro, alt denna praxis är sä mäktigt inverkande pä begreppet,
att icke allmänheten lika väl skulle kunna uppfatta en annan
enhet, synnerligen då denna icke är annat än en ren fördelning
lill hälften af den utaf Frih. Palmstjerna nu förordade
enheten. Det är egentligen tvenne skäl, sorn jag tror numera
skulle kunna göra sig gällande hos R. o. Ad., för all frångå
hvad Utsk- tillstyrkt i denna del, nemi. att R. o. Ad. redan
antagit benämningen af en riksdaler, och jag tror det vara alldeles
oriktigt att äfven bibehålla benämningen af en annan riksdaler,
dä nemi. äfven den sednare riksdalern, eller myntenheten,
otvifvelaktig! mäste bibehålla samma benämning i silfver,
så alt den nu föreslagna riksgäldsriksdalern i sedlar verkligen
också blir en riksdaler i silfver. Enda skillnaden skulle således
vara den, att. den ena r:drn, som är fyra gånger den andras
värde, kommer att heta en r:dr species, och dea andre en
Den 23 November f. m.
429
r:dr i silfver; men det andra ännu vigtigare skälet mot antagandet
afl r:dr r:gs till myntenliel är dennas olämplighet lill det önskade
decimalsyslemet, då, enligt livad redan är upplyst, en r:dr
r:gs svårligen låter fördela sig i liundradedelar, som blifva lämpliga
för liqvider. Vi skulle derigenom icke kunna komma till
något mindre mynt än tvåstyfvern. Della anser jag vara ganska
olämpligt och mycket opraktiskt. Styfvern finnes verkligen
i den allmänna räkningen antagen, hvarföre jag anser det både
nödigt och nyttigt alt bibehålla densamma vid den fördelning i
hundradedelar, som myntenheten, lill följd af R. o. Ads beslut
0111 decimalsystemels antagande, måsle komma att undergå. Huru
denna enhet skulle komma all benämnas, är åtminstone för
mig en fullkomligt likgilltig bisak, blott den icke konjmer att
kallas r:dr, ty detta skulle medföra en förvillelse.
Hr Bråkenhjelm: Jag anser mig pligtig alt laga mig friheten
fästa Ståndets uppmärksamhet på tvenne vigtiga skäl, som i min
lanke borde föranleda en annan myntenhet, än den nuvar. riksdalern.
För det första, om denna enhet antogs, så måste naturligtvis
namnet bibehållas, och dä uppslår, såsom Utsk. i sitt betänk.
under titeln: ”Ulmyntning” ganska naivt sjelf visar, det
förhållande, att vi, i st. för tre, lingö fyra särskilda slag af riksdaler.
Det heter nemi. riksdaler silfver, riksdaler banco, riksdaler
och riksdaler riksgälds; delta slår här i en tabell, som
visar utmyntningen. Af detta skäl anser jag olämpligt att antaga
riksgälds-riksdalern såsom enhet för myntet, utan skulle
jag då mycket hellre antaga en annan enhet, som gör det möjligt
att äfven fä ett annat namn på enheten, så att den icke
kan förblandas med någon annan. Det andra skälet hemtarjag
frän det beslut, som R. o. Ad. nyligen har fattat genom den
anställde voteringen, nemi. att införa decimalräkningen i myntförhåilandcn.
För de ledamöter, som yrka riksdalcrns antagande
såsom enhet, blir det måhända svårt att vidhålla delta yrkande,
när man skrider till enhetens fördelning efter decimalsystemet.
Man undviker alla dessa svårigheter, om man antager
enheten till |:dels r:dr sp., och i hvilket förslag äfven jag instämmer.
Denna enhet torde då lämpligen kunna benämnas en
krona.
Hr Gripenstedt: Om man gör sig närmare reda för penningeräkningen,
så är den naturligtvis ingenting annat än en
concret tillämpning af den absoluta talräkningen. Men hela denna
allmänna räkning går ut derpå, alt man i hvarje ögonblick
skall hafva en tydlig och klar bild af hvarje summas förhållande
till den yttersta enheten, sjelfva det singulära begreppet,
eller ettan. Likaså bör all penningeräkning hafva samma ändamål,
och hvarje summa genast med lätthet kunna hänföras till
denna yttersta penninge-etta eller minsta enhet, som man antagit
för att kunna tillbörligen justera alla slags värden. Deraf föijer,
att det aldra rationellaste vore, att aldrig begagna sig af
någon annan, än denna yttersta enhet; och då man antager att
430
Den 23 November f. m.
den här i vhrt land bör vara en styfver, sä borde man äfven,
i öfverensstämmelse dermed, egentligast uttrycka alla summor
uti styfrar; men dä de flesta värden icke behöfva hänföras till
denna låga enhet, så är det också naturligt, alt en högre blifvit
antagen. Men alltid hör denna högre enhet då vara en sådan
multipel af den minsta, att man i hvarje ögonblick kan med
lätthet förvandla den förra till den sednare, och delta inträffar
först om den större enheten blir en jemn hundrafald af den
minsta. Deraf följer matematiskt, att om man antager premisserna,
eller att styfvern (den nya) är passande såsom den minsta
enheten, så bör den andra också vara jemnt hundra gånger
delta minsta värde, hvilket blifver 24 sk. rg:s. Detta är det
enkla beviset derpå, att 24-skillingen är den lämpligaste myntenhet,
i fall man vill införa decimalsystemet. Lättheten alt
manövrera med ett sådant myntsystem skall jag taga mig friheten
att åskådligt framställa genom ett exempel i afseende på
procenträkning. Om jag t. ex. har den enkla summan af 35
r:dr och vill veta hvad 4j proc. deraf gör, så trotsar jag en
och hvar aldrig så van räknekarl att genast säga beloppet,
och beviset derpå är, att det verkligen utgör den curiosa
summan af 1 r:dr 27 sk. 7| rst. Om jag deremot fördelar
detta värde efter det system, som jag yrkar, skola vi få se
huru lätt räkningen är verkställd. Då vore 35 r:dr lika med
70 kronor, hvarje krona 100 styfver, d. v. s. en styfver = 1
proc. af en krona och sålunda 1 proc. af 70 kronor lika med
70 styfver. Fyra och en half proc. voro då fyra och en half
gäng 70 styfver d. v. s. 280 + 35 eller 315 styfver. Hoc
est 3 kronor och 15 styfver äro lika med 4$ proc. af 35 r:dr.
Så lätt och så enkel blir den calcul, som efter vårt nuvar.
myntsystem får ett alldeles barbariskt utseende, och för dem
som ej rätt nöja sig med rationella skäl, hoppas jag, att detta
praktiska bevis måtte gälla och ådagalägga, att det föreslagna
systemet verkligen medför nära nog den största klarhet och redighet,
som är tänkbar. Jag får således förnya min anhållan,
att 24 sk, r:gs måtte antagas såsom enhet.
Ilr von Troil, Emil: Lika med Frih. Palmstjerna får
jag tillstyrka bifall på den föredragna punkten af Utsk:s betänk.,
emedan densamma icke innefattar annat än de lagliga grunderna
för ett förhållande, som redan i sjelfva verket äger rum.
Det är ingenting svårare alt åstadkomma i ett samhälle, än en
ändring af i synnerhet de lagar, hvilka grundat vanor i afseende
på benämningen af mynt, mål, mått och vigt. Gr. Björnstjerna
har fullkomligt rätt uti hvad han i ett föregående anförande
framställt, ehuru jag visserligen icke instämmer i den
slutsats, som han deraf drog till decimalsystemets förkastande,
ty man må väl understundom företaga sig att ändra dessa vanor,
huru svårt del än är; då nemi. ett stort och vigtigt resultat
derigenom kan vinnas, såsom jag anser decimalsystemets
införande vara. Antagandet af en annan mynlenhet anser jag
Den 23 November f. m.
431
deremot vara till den grad likgiltigt, att det icke kan komma
att på något sätt motväga de svårigheter, som en förändring i
delta afseende skulle förorsaka. De hufvudsakliga betänkligheter,
som inom Huset blifvit yttrade emot Utsk:s förslag, beslå
deruti, att detsamma skulle innebära ett försvårande af- decimalsystemets
framtida antagande, emedan ,^ö:(iel 1 r:dr r:gs,
som ungefärligen motsvarar två styfver, skulle vara för stor, såsom
den minsta underafdelning af enheten. För min del är jag
icke af denna tanka. Styfvern kan, såsom jag tror, utan olägenhet
upphöra alt vara i omlopp, likasom det icke är längesedan
runstycket läns i omlopp, men försvann, sedan man upphört
att pregla runstycken. Detsamma skulle visserligen äfven blifva
förhållandet med styfvern. För det närvarande kan man använda
den, för att derigenom slippa genom en grind, utan att sjelf
öppna den. Jag påminner mig icke något, som man kan erhålla
för en styfver. Denna styfver är mindre än ett runstycke
var före realisationen och mycket mindre än den minsta underafdelning
i de fleste andra länders mynt. I Frankrike t. ex.,
der man har decimalsystemet, utgör centimen visserligen den
minsta underafdelning, nien den preglas aldrig. Man har icke
mindre skiljemynt än 5 centimer, och ingen har behof af något
mindre. Jag är derföre fullkomligen öfvertygad om, att när
tiden en gång är inne för decimalsystemets införande, så skall
man finna sig fullkomligen belåten med att, såsom minsta underafdelning,
hafva jJ-jidel af 1 r:dr r:gs. Då jag således icke
kan instämma i anmärkn:rne emot Utsk:s förslag, så förnyar jag
min anhållan om bifall dertill.
Hr von Hohenhausen: Derest det förhöll sig så, att
det vore någon utsigt att nu få decimalsystemet infördt, så
skulle jag särdeles fästa mig vid, såsom en skyldighet för mig
alt ådagalägga min öfvertygelse om behofvet att, för detta systems
införande, taga 1 r:dr r:gs för myntenhet; dock så, att
man upptog dess halfva del till indelning i centimer, under en
benämning, som man genast kunde gifva den, eller som folket derå
satte. I den reservation jag vid det förra betänk, hade fogat,
föreslog jag, alt, likasom man nu har 1 r:dr, som är en multipel
af dalem, så skulle man åt 24-skillingen gifva benämningen
riksmark, som då blef en multipel af mark. Jag föreslog
detta af det skäl, att allmogen, ehuru vi nu hafva riksdalern
lill räkne-enhet i städerne, likväl ännu fortfar att räkna i daler,
koppar och mark koppar, samt daler silfver och mark silfver.
Derigenom att man antog ett mynt, som närmade sig till
deras sätt att räkna, skulle man naturligtvis göra det lättare för
dem att öfvergå dertill. Derigenom skulle man äfven vinna alla
fördelarne af decimalsystemets införande och 24-skillingens
antagande såsom räkne-enhet derföre, men tillika såsom en underafdelning
af mynt-enheten riksdalern, utan alt stöta de allmänna
föreställningar, som äro fästade vid 1 r:dr r:gs. På detta
sätt hade jag trott det vara skäl, att taga 24 sk. såsom räk
-
Den 23 November f. m.
ne-enhet, då underafdelningarne eller TJö:delen af 24 sk. eller
riksmarken således skulle blifva r:gs-styfvern.
Jag tror, att Ilr von Troil misstagit sig derom, om lian
tror att styfvern icke mera är behöllig i den mindre rörelsen,
såväl i den mindre handeln sorn i folkets handel med frukt etc.
Jag tror den deremot vara högst behöllig. Hvarföre skall man
dä bortkasta den, för alt laga en högre? Tager man ccnlimen
så hög som Iva styfver, sä kommer det att möta ganska mångå
svårigheter, synnerligen för kronoutskylders debitering och skattläggningen,
ali införa decimalsystemet. Tager man äter en styfver
r:gs, som är hälften mindre, så blir dotia myckel lättare.
Derföre tror jag, att om man vill sakens införande, så vore
det rätt ali lätta utvägarne på alla häll, derigenom alt man
antog r:dr r:gs, delad i tvä riksmark, och riksmarken i hundrade
styfver. I andra länder har man r:dr b.co och r:dr curant.
Detsamma kunde man äfven hafva här, eftersom man vill
behålla silfver-specie-r:drn. Man bör icke upphäfva nuvar. r;drn
r:gs i räknevärde, fastän den gerna i st. för rg:s kan benämnas
curant, utan bibehålla den för att icke stöta de nuvarande förhållandena,
men närma sig till allmogens räknesätt genom antagande
af riksmarken. Dä nu all anleda, är, på sätt Ulskrs betänk.
äfven ger tillkänna, att R. St. vid denna riksdag icke antaga
decimalsystcmet, så mäste jag, enär det endast är fråga
om att uttrycka en opinion inom detta Ständ, anse vara likgillligt
hvilkendera enheten R. o. Ad. antager. Jag kan dock icke
frångå, alt jag anser det af mig gjorde förslag vara rättast, ehuru
jag icke vill insistera derpå. Det skulle likväl lätt förenas
med alla begrepp och vanor, om man antoge 1 r:dr till
myntenhet och indelade den i 2 riksmark och hvarje mark i
100 styfver.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller att först få göra
den erinran vid någre yttranden, att de tyckts förutsätta, att
R. o. Ad. redan skulle hafva bifallit decimalsystemets införande,
hvilket icke äger rum; ty den votering, som R. o. Ad. nyss
förehaft, bestämmer endast afslag på Utsk:s förslag att frågan
om dicimalsystemets införande måtte få förfalla. Frågan är således
ännu öppen, och jag tillstyrker, att vi se till huru systemet
ser ut, innan vi säga ja dertill. I afseende på frågan rör:de
myntenhelcn, så får man icke glömma, att det är endast ordet,
som här är fråga om, och icke om saken. Myntet oell dess
multipler äro ett Kronans regale att bestämma, dermed R. St.
hafva intet alt skaffa och intet att besluta, annat än i önskningsväg.
[Ivad åter beträffar den frågan, huruvida enheten skall vara
J:de!s r:dr specie, eller någon annan del deraf, samt att icke
något annat silfvermynt bör slås, så beror det på K. M. att låta
slå silfvermynt till aldra minsta del af 1 r:dr, ända till att
de äro så små att man icke kan röra dem med sina händer,
endast att hvarje särskildt del innehåller samma skrot och korn,
som
Den 23 November f. m.
433
som r:drn bör innehålla. Det är således endast termer och ord,
som vi tala om här, och då skulle jag förmoda, att det kunde
vara lättast och bäst, att låta allmänheten behålla riksgäldsriksdalern,
som folket hr vant vid; men alldeles icke förklara
den som enhet, hvilket icke är lämpligt i Sverige, så länge
K. M. icke gifvit propos. till R. St. om att fastställa en sådan
benämning.
Hr Cederschjöld: Den siste värde talaren bragte mig
verkligen ur concepterna; ty jag trodde, all dä R. o. Ad. hade
afslagit Utsk:s hemställan, att frågan om decimalsystemet mätte
förfalla, så bade Ståndet också antagit decimalsystemet. Jag
finner visserligen af orden i propos., att meningen icke är så
alldeles klar; men om beslutet får tolkas sålunda, alt decimalsystemet
är af R. o. Ad. antaget, så anser jag conseqvensen
fordra, att instämma i Hr Gripenstedts förslag, nemi. alt enheten
blir svarande emot | r:dr silfver sp.
Hr Bråkenhjelm: Jag vill blott hafva äran tillägga, att
den allmänna rörelsen äger alt fordra sådana enheter, som för
densamma äro nödvändiga. En enhet, som icke är lägre än 2
styfver, är för hög för denna rörelse. Beviset derför hr lätt;
ty jag behöfver blott åberopa exemplet deraf, att en handel
göres i stycke till större antal. Om man säljer t. ex. 1,000
\Ju> hö efter 27 sk. och 2 styfver per L$, så skulle möjligen
12,000 styfver blifva ett belopp, som håde för säljare och köpare
vore vigtigt nog att göra afseende på. Här är icke fråga
om möjligheten att utmynta enheten såsom förut blifvit anfördt,
ulan här är blott fråga, huru den lämpligaste benämningen på
den lämpligaste räkne-enheten bör blifva. Att skiljemynten sedermera
icke böra utmyntas så små, det ligger i sakens natur;
men att de böra antagas, så att folket slipper tala om styfver,
det är gifvet, och då blir tvåslyfvern en allt för stor enhet
för att vara den minsta. Delta inkast gäller för mig emot.
antagande af 1 r:dr r:gs såsom enhet, sä vida decimalsystemct
på densamma skall tillämpas, hvilket jag lager för gifvet, efter
den förutgångna voteringen, hvilken visserligen icke tydligen
innehöll detta i sin contra propos.; men som dock innebar ett
bestämdt uttryck af Ståndets opinion i detta afseende.
Hr Bildt, Knut.: Jag befinner mig bland reservanlerne
inom Utsk. och vill icke mycket förlänga discussionen, som redan
tyckes hafva temligen uttömt ämnet. Jag vill blott förklara,
att jag för min del gerna antager det system, som Hr
Gripenstedt förordat. Jag tror det vara i alla hänseenden det
lämpligaste och önskar, att det vid en blifvande votering måtte
blifva contrapropos., att, om nej då vinner, R. o. Ad. besluter
att såsom räkne-enhet antaga 24 skiilingar eller J r:dr i silfver.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Uti ett föreg:de yttrande
har jag redan haft äran tillkännagifva, att jag tillhör deras
4 H. 55
\
Den 23 November f. m.
antal, hvilka lika nied Hr Gripenstedt anse, alt räkne-enheten
hör bestämmas till 24 sk. rgs. Frågan arsa fullständigt utredd,
att det vore öfverflödigt att ingå uti någon vidare utveckling
deraf. Jag tror likväl, att om man betänker, att enheten på
detta sätt blefve precis 100:del af en mark silfver, hundra
gånger så stor som en styfver r:gs och tillika motsvarande ^dels
r:dr silfver, eller 3 daler silfvermynt, eller nio daler kopparmynt,
så ligga i alla dessa omständigheter så många skäl att
antaga ifrågavar. förslag, att jag icke kan annat än på det
högsta tillstyrka detsamma.
Hr Gripenstedt har anfört, och jag instämmer i delta afseende
fullkomligt med honom, ali man, vid ett nytt myntsystems
uppgörande för bestämmande af myntenhelen, bör utgå nerifrån,
och jag tror då, alt slyfvern är så mycket mera det mynt,
som är mest inpregladt i det lägre folkets begrepp, som man
aldrig hör det lägre folket säga ^ sk. eller 1 sk. b:co, utan
alltid två styfver elier 6 styfver. Detta tyckes bevisa, alt det
just är slyfvern, som i folkets begrepp anses vara den vanliga
räkne-enheten. Jag anhåller således blott att få förena mig med
Hr Gripenstedt och öfrige talare, som yttrat samma åsigt.
Hr von Hartmansdorff: Det må val vara, på sätt
Frih. Cederström yttrat, att 11. o. Ad:s beslut ang:de dccimalsyslemet
icke är tydligt, men jag, som vid dess fattande hlef
öfverröslad, anser pluraliletens mening bestämdt vara den alt
antaga decimalsystemet. Under denna förutsättning tror jag det
vara min skyldighet att icke lemna derhän huru tillämpningen
göres, utan tillse alt verkställigheten blir så riktig som möjligt.
Under denna förutsättning, anser jag Frih. Wredes förslag,
hvilket Hr Gripenstedt försvarat, nemi. att antaga 24 sk. r:gs
till enhet,, vara det lämpligaste. Derigenom kommer man lättast
till hundradelningen, llr Bråkenhjelm har redan visat, huruledes
2-styfvern, såsom det minsta myntet, skulle vara alltför
stor; jag befarar till och med, att en styfver jemväl vore det.
Vi veta redan, huruledes i Kronans räkenskaper förekomma
åtskilliga bråk af runstycket. Annu mera komma bråk all uppstå,
när minsta afdelningen hlifver 3 r:st. eller en styfver.
Någon svårighet för användande af 24-skillingen såsom enhet i
räkning bland allmänheten kan jag icke eller föreställa mig,
alldenstund r:dr r:gs är ett allmänt bekant värde och emedan
den lättaste af alla delningar, eller den i halfvor, här föreslås;
ty det är en half r:dr r:gs, som skulle utgöra enheten. — Jag
tillstyrker derföre antagande af Frih. Wredes förslag.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Hufvudsakliga skälet
emot Ulsk:s förslag, i afseende på myntenhetens bestämmande
till 1 r:dr r:gs, skulle vara det, om jag rätt fattat de värde
talarnes mening, att uuderafdeluingarne af denna myntenhet
blefve allt för stora. Deremot anser jag för min del, alt den
af den motsatta åsigten förordade myntenhetens underafdelniugar
i 100-delar äfven skulle blifva för stora. Jag anser nemi., att
Den 23 November f. m.
435
hvilkendera mynlenhelen man antager, så bör i alla fall enheten
delas icke allenast i 100-delar utan äfven i 1000-delar. Dea
minsta afdelningen blir dä visserligen ganska liten, men jag
tror ;itt den blir nödig, om man skall kunna uttrycka i det
längsta de små räknedelar, som man i vära kronoräkenskaper
icke kan förbigå. Jag ser icke något slags hinder deremot.
Det är icke fråga om att mynta ett så litet mynt, som skulle
svara emot 1000-del af en r:dr, utan blott att man bör kunna
räkna med mindre delar, utan att begagna bråkräkning. Det
lärer väl hvar och cn finna, alt detta icke skulle göra någon
vidlyftighet i räkenskaperna, utan tvertom lättnad. Hvad för
öfrigt beträffar, att den yttersta enheten i räkning skulle vara
cn styfver, så har jag mig det icke bekant, och befarar att
Hr Gripenstedt sjelf icke har någon visshet derom; vi söka den
förgäfves uti något myntsystem. Lättheten att manövrera med
en så beskaffad niyntenhet, som den hvilken jag anser vara
den rätta, tror jag skulle vara lika stor, om man antog enheten
till 1 r:dr r:gs, som om man antoge den till ^ r:dr. Lät vara,
alt man vill beräkna 4J- proc. af 35 r:dr, så kan detta, äfven
med antagande af den enbet jag önskar, ganska lätt verkställas.
Dessa 35 r:dr innehålla ju ViroV, oc^ tusendelen har
jag antagit såsom den minsta fördelningen af 1 r:dr. En hundradel
häraf, eller 1 proc., innefattar j3050°a- r:dr och således
göra 4J proc. jjj-jjg-dels r:^‘ eller 1 hel och j5B-dels,
T-JB-dels och Tö3ff5-dels r:dr, samma summa som Hr Gripenstedt
fick; och lika hastigt tror jag äfven, att man på della sätt
kommer lill resultatet. Det är äfven sagt, att om myntenheten
skulle antagas lill ett värde, som motsvarade 24 sk., så skulle
detta med lätthet kunna förvandlas lill daler silfvermynt och
daler kopparmynt. Detta är i lika hög grad förhållandet med
1 r:dr r:gs, som precist motsvarar (5 daler silfvermynt och 18
daler kopparmynt. Lättheten i della afseende är således alldeles
lika; men jag anser, alt om man antager räkne-enhetcn
till 24 sk., så blir , ,, deraf verkligen något mindre än
som vanligen bchöfves, hvaremot Tao deraf blir. för stor
lill yttersta enhet, Således ligger, om man vill gå nedifrån,
icke deruti något skäl att antaga en räkne-enbet, motsvarande
24 sk., hvaremot, om man antoge den lill ett värde af l r:dr,
sä blefve T0(lfl5 deraf ungefärligen ett halft runstycke (,60),
och då man ofta ser, åtminstone i de räkenskaper jag understundom
bar för ögonen, huruledes man får dela runstycken i
halfvor, så finner man, att, med antagande af ett system, hvarigenom
man skulle komma till j-rfn en sa(lan enhet som
jag önskar, nemi. 1 r:dr r:gs, man erhåller för dea vanliga
räkningen en yttersta underafdelning, passande för behofvet,
samt att T Ja af samma enhet skulle motsvara nära tvä styfver,
hvilket jag älven anser vara riktigt.
Frih. Wrede, Fabian Jacob: Jag anhåller att få förena
mig med dera som yrkat, alt enheten mätte bestämmas till
436
Den 23 November f. m.
|-dels r:dr sp., eller lill värdet af 24 sk. r:gs. DS en förändring
i elt existerande förhållande skall införas, så har man,
i fråga om sättet för verkställigheten deraf, två omständigheter
att noga öfverväga. Den ena omständigheten är nemi. den,
alt det nya, som man föreslår, är så principmässigt, så ändamålsenligt,
i oell för sig sjelf betraktadt, som möjligt. Den andra
omständigheten är, alt delta nya, särdeles då fråga är om elt
föremål, som har så nära sammanhang med folkets dagliga trafik
och rörelse, hör införas på elt sådant sätt, att öfvergången
dertill ifrån det förut varande blir så lätt och omärkligt som
ske kan.
I afseende på den första frågan, eller den om sjelfva förslagets
ändamålsenlighet och principmässighet, så har denna
fråga redan blifvit så fullständigt behandlad, att jag anser det
vara onödigt upptaga R. o. Ad:s tid med att repetera något
ytterligare derom. Den andra frågan deremot anser jag ieke
hafva varit till samma fullständighet behandlad, oell jag anhåller
derföre att fä fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att
det förslag, sorn bestämmer myntenheten till | af en r:dr silfver
oell i följd deraf af enheten till 1 styfver r;gs, är det
som tillika medför den största lättheten för öfvergång ifrån det
gamla till det nya. Jag vill då i korthet i delta afseende anställa
en jemförelse emellan de båda förslagen. Om man pä
den af Utsk. förordade enheten, nemi. J r:dr silfver, skulle
vilja grunda decimalsystemet, så finge man, såsom bekant är,
deraf lika med en enhet, som ganska nära, eller på 4
proc. när, öfverensslämde med ^ sk. eller 2 styfver r:gs. Jag
medgifver visserligen, att denna obetydliga skillnad emellan ^
sk. och den uppkomna underafdelningen af den föreslagna enheten,
är så obetydlig, alt det icke kan hafva något särdeles
inflytande pä handel och vandel, ty om en handlande får sin
liqvid uppmätt i den ena enheten eller uti den andra, kan för
honom komma på ett ut; men icke dess mindre om lian, såsom
jag lager för gifvet, förvexiar den nu föreslagna underafdelningen
af enheten, antingen med den halfva äldre, nemi. med
| sk., eller med den dubbla äldre, d. v. s. med 2 styfver, så
uppkommer alltid det förhållande, att han måste komma att
kalla den nya enheten antingen | sk. eller 2 styfver. Vanorna
komma således alt aflägsna honom ifrån hvad jag åsyftar,
nemi. alt vänja honom vid att den nya benämningen skall vara
något som kallas för ett.
I afseende på myntets underafdelningar, så kan, om 1 r:dr
r:gs tages till enhet, densamma icke utmyntas efter tvådeluingen
i andra mynt än halfvor och fjerdedelar. Halfvan skulle
da motsvara ^ r:dr r:gs eller 24 sk., och hälften deraf £ r:dr,
eller 12 sk. r:gs. Ytterligare kan jag icke med tvådelningen
fortsätta fördelningen. Det är således icke möjligt alt med
denna delning angifva det jemna värdet af de underafdelningar,
som allmänheten nu är van vid att hafva tillgängliga. Vi veta
nemi. alt med nuvar. småsedelsvaleurer kan man jeinnt verkställa
Den 23 N o v e m I) e r f. m.
437
liqvider på till och med 6 sk. r:gs eller J r:dr r:gs. Om deremot
decimalsystemet, med 1 r:dr r:gs till enhet, införes, så
kan jag icke återgifva denna minsta afdelningen, utan det minsta
skiljemyntets tillhjelp. Om vi nu jemföra detta med det
system, som af Ilr Gripenstedt blifvit förordadt, så skall man
finna hvilken betydlig lätthet äger rum vid öfvergående från
det gamla lill det nya, om det systemet skulle antagas. Då
komma gamla småsedels-valeurernc att kunna jemnl motsvaras
af bestämda silfverstycken, åt hvilka jag visserligen förutser
att man i småhandeln ganska länge kommer att gifva icke det
namn, som på dem slår pregladt, utan det namn, som de förut
ägt, nemi. 12 sk., 24 sk., IS sk. och så vidare. Denna förvexling
af benämningarne kan likväl icke föranleda någon begreppsförvexling,
som är af något inflytande. Gä vi nu till
de valeurer, som äro lägre än dessa, hvilka genom små silfvermynt
kunna åstadkommas, så komma vi in pä en myntsort, som
redan är för de trafikerande fullkomligen bekant och hvars
ringhet i och för sig sjelf är sådan, att man alldeles icke behöfver
fästa hans uppmärksamhet vid den lilla skiljaktighet,
som äger rum emellan den gamla styfvern och den nya, som
man inför. Resultatet häraf skulle således blifva, alt om delta
system infördes i dag, skulle hvem som helst i morgon, försedd
med del nya myntet, kunna verkställa alla liqvider i småhandel,
utan att man pä minsta sätt ens behöfde upplysa den trafikerande
om dea betydliga förändring, som verkligen ägt rum.
Jag får tillägga ännu en anmärkn. emot lämpligheten af
den enhet, som Utsk. föreslagit. Afven under den förutsätt
ning,
alt dcciinalsystemet icke skulle blifva infördt, afslyrker
jag Utskis betänk., emedan jag tror, alt en r:dr r:gs
är en mindre lämplig myntafdelning än 1 r:dr b:eo. I händelse
man icke har några andra enheter att välja på, än 1
r:dr r:gs och 1 r:dr b:co, och i händelse jag tager för gifvet,
att jag icke kan få någon annan underafdeluingsgrund
för enheten, än 48 sk., så skulle jag, med afseende på enheten,
gerna öfvergå till antagande af 1 r:dr r:gs, på den grund,
att denna r:dr r:gs är den allmännast gångbara; men om man
betraktar förslaget sådant det nu är, så gör man sig den frågan:
Hvaruti skulle den af Utsk. föreslagna förändringen bestå ?
Jo, den skulle bestå deruti, alt enheten bestämdes till 1 r:dr
r:gs. Detta vore det ena. Och det andra, att runstyckena
försvunno och styfvern i stället infördes i den allmänna handeln.
Skulle detta hafva något vigligt inflytande? Månne icke,
såsom en värd talare yttrat, det endast skulle vara eli bestämmande
genom lag af ett redan existerande förhållande? Denna
förändring skulle således icke vara af något slags inflytande på
den allmänna handeln. Deremot är det gifvet, att i och med
detsamma, som detta blefve ett verkligen faststäldt beslut, sfi
skulle alla räkenskaper komma all ändras, och ehuru obetydligt
äfven sjelfva reduetionsbesväret, skulle blifva, så är det
dock gifvet, alt en förändring, hvilken som helst i afseende
438
Den 23 November f. m.
på principen flir en bokföring, särdeles i afseende på myntsorten,
medför sina svårigheter. Om vi nu hafva den förhoppningen
alt, om icke nu, åtminstone i en framlid få en förändring
införd, som man verkligen kunde betrakta såsom ändamålsenlig,
så skulle jag anse det vara alldeles utan allt ändamål att
vidtaga denna obetydliga förändring, som jag hoppas att man
snart skulle få utbyta emot den äudamälsenligarc. Pä denna
grund önskar jag, att Utsk:s betänk., äfven med förutsättning
att decimnlsystemet icke nu kommer alt införas, icke mätte
vinna Ståndets samtycke.
I afseende på några särskilda anmärkningar, som blifvit
gjorda, torde jag få yttra några ord. Frih. Palmstjerna har
sökt vederlägga Hr Gripensledts påstående, alt styfvern skulle
vara den rätta minsta undcrafdelningen och icke tvåstyfvern.
Jag kan icke gilla hvad Frih. Palmstjerna i detta afseende har
yttrat. Då Hr Gripenstedt har nämnt, att styfvern vore den
lämpligaste minsta förekommande underafdelning, så har han
naturligtvis icke kunnat mena den minsta i räkning förekommande
undcrafdelningen, vid sådana tillfällen, der det, enligt
sakens natur, förekommer att dela i ännu mindre delar. Han
har icke med orden ”den minsta underafdelning” kunnat afse
annat, än den minsta underafdelning, som skulle få ett eget
namn, och således den minsta, som i allmänna rörelsen förekommer.
Med denna definition på hans uttryck ”minsta förekommande
underafdelning,” kan jag icke annat än instämma i
hans yttrande, alt styfvern här verkligen är dertill mest passande.
För alt få bevis derföre, behöfver man icke gå längre
än lill de allmänna saluplatserna i Stockholm. Om der också
icke förekommer någon artikel, hvars värde motsvarar jemnt en
styfver, så finnas der likväl många artiklar, hvilkas värde icke
kan liqvideras ulan med tillhjelp af sådana styfrar, d. v. s.
hvilkas värden äro bestämda i udda styfverlal.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Jag anhåller för min
del att fä förena mig med de Hrr, som önskat bifall lill Utsk:s
betänk. Då detta betänk, handlades inom Otsk., hade jag äran
deraf vara ledamot och erfor då, att samtlige ledamöterne af
BondeSt. och nästan alla BorgareSt:s ledamöter inom Ulsk. enhälligt
hyste den åsiglen, att enheten borde bestämmas lill 1
r:dr r:gs. Nu måste man med skäl knnna antaga, alt BorgareSt.
representerar den del af nationen, som har mesta erfarenheten
af sättet att föra bok. Likaledes torde jag fä antaga, alt
BondeSt. är häst i tillfälle ali bedömma de svårigheter, som
igenom ifrägavar. förändring kunde uppkomma. Då nu deras
uttryckta åsigt i detta afseende bestämdt gaf tillkänna hvad de
för egen del och sina comilenter önska, så skulle jag tro,
att den reform, som nu är i fråga, är så obetydlig, all det
icke lönar mödan alt framkalla något missnöje för dess skull.
För öfrigt har en annan värd talare i min tanke ganska tydligt
ådagalagt, att, äfven med antagande af 1 r:dr r:gs såsom enhet,
Den 23 November f. m.
439
ingen svårighet skulle uppslå alt öfvergå till decimalsystemet.
Efter hvad jag, såsom ledamot af BancoUtsk., har förnummit,
tror jag likväl, att den tid, då decimalsystemet kan komma att
införas i Sverige, är så aflägsen, att många R. St. och många
BancoUtsk. ännu komma att yttra sig i den frågan. För min
del tillstyrker jag bifall till Ulsk:s betänk.
Frih. von Döbeln: Jag är nästan lill alla delar förekommen
af Frih. Wrede. Jag ärnade helt och hållet säga hvad
han från början till slut har sagt. Jag anser således, alt R. o.
Ad. bör lill myntenhet antaga 24 sk., emedan derigenom blif—
vcr tJö nämnde enhet i det närmaste lika med 1 styfver.
Det finnes ännu ganska många varor, som kosta 1 styfver, och
jag anser icke nödigt, att en varustegring skulle ske, blott derföre
att man icke har något så litet mynt.
Hr von Troil, Emil: Jag tager mig friheten återföra
i R. o. Ad:s minne, alt här nu är fråga om alt afgifva en opinionsyttring
om decimalsystemet och att fatta ett beslut oin
niyntcnhcten, hvilket sannolikt kommer lill verkställighet. Jag
skall derföre afråda ifrån alt så långt utsträcka den första, ty
R. o. Ad. förlorar derigenom sin delaktighet i det sednare. Jag
anser äfven derföre, att det icke kan vara skäl att nu ingå i
alltför många detaljer om decimalsystemets fördelar och dess
reglerande, då fråga likväl icke kan blifva om någonting annat
än godkännande af grundsatsen. Hvad den ifrågavar. punkten
beträffar, så betviflar jag icke, att Utsk:s förslag antages af de
öfrige Stånden. Det skulle derföre vara i sak likgiltigt hvad
R. o. Ad. derom besluter; men om R. o. Ad. afslår denua del, så
förlorar R. o. Ad. äfven tillfälle att besluta om den nästföljande
punkten, som angår myntets benämning; och då jag tror, att R.
o. Ad:s beslut i den delen kunde vara af en måhända nyttig inverkan,
så är detta det egentligen praktiska skälet, hvarföre jag
tror det kunde vara af vigt, att R. o. Ad. bifaller denna punkt.
Ofverläggningen. förklarades nu vara slutad, hvarefter H.
Ex. Ilr Gr. o. Landtm, hemställde, om B. o. Ad. behagade
bifalla BancoUtsk:s förslag, att räkne-enheten må bestämmas lill
ett värde, som motsvarar en riksdaler riksgälds.
Ropades starka ja, blandade med nej; hvarpå II. Ex. Hr
Gr. o. Landtm, tillkännagaf, det han trott sig finna, att denna
proposition blifvit med öfvervägande ja besvarad.
Hr Gripenstedt begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter.propos.:
Den som bifaller BancoUtsk:s, i dess utlåt. N:o 23 förnyade
förslag, att räkne-enheten må bestämmas till ett värde, som
motsvarar en riksdaler riksgälds, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
440 Den 23 November e. m.
Vinner nej, besluter R. o. Ad., att räkne-enheten må bestämmas
till ett värde, som motsvarar ^ riksdaler silfver specie
eller 24 skillingar riksgälds.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
folier
Ja — 41.
Nej — 61.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Lördagen den 23 November 1844.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af BancoUlsk:s d. 16 och 20 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 23, i anledn. af de inom samtlige
RiksSt:n framställde anmärkn:r vid Utsk:s under N:o 15 afgifna
betänk., med förslag till ett förändradt myntsystem.
5:te punkten, ang:de den nya räkne-enhetens benämning.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Som den i f.
m. plenum genom votering bestämda myntenheten bör gifvas något
namn, så får jag äran föreslå, hvad jag äfven i den reservation,
som åtföljde det förra betänk., framställt, nemi. alt
denna enhet må benämnas riksmark, såsom varande en multipel
af marken, då den andra benämningen, eller riksdaler, är en
multipel af dalem. Om, efter hvad jag bar anledn. att förmoda,
de öfrige Stånden bibehållit benämningen riksdaler riksgälds
eller utbytt det sednare ordet till curant, så slår den nämnda
riksmarken lill sin benämning förenlig dermed, då det möjligen
kunde i en framtid ske en förening, så att genom bibehållande
af r:dr r:gs såsom enhet med underafdelningar af tvenne mark
man linge allt hvad man under denna dagens f. m. önskade vinna
af Frih. Wredes föreslagna system. R. o. Ad. har nu antagit
en räkne-enhet, motsvarande 24 sk. r:gs., och det är den,
sorn jag nu föreslår måtte henämnas riksmark.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då jag under loppet
af f. m. plenum haft tillfälle att om detta ärende yttra min
mening, men sedermera funnit, alt den vid voteringen ej kunde
göra sig gällande, skall jag ej vidare upptaga tiden med dess
fullföljande uti nu förestående discussion. Jag kan likväl icke
erkänna, alt min öfvertygelse om saken på något sätt blifvit
rub
-
Den 23 November e. m.
441
rubbad, och kail således icke gilla de beslut, sorn jag förutser
alt R. o. Ad. kommer alt i efterföljande frågor fatta. Jagskall
emedlertid icke besvära R. o. Ad. med några invändningar emot
de blifvande besluten, oell icke eller mot den nu ifrågasatta
döpelsen.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag för min del skulle
åter tro, att det vore lämpligast att kalla den nya enheten
krona, hellre än riksmark. Dä man så der väljer mellan namn,
sä kan det på det hela laget vara en smal sak, att jag så nili
uttrycka mig, hvilket som autages; men jag skulle tro, att det
mycket skulle lätta införandet af benämningen ä denna enhet,
om man pä det nya myntet uttryckte en hild af dess namn, d.
v. s. om man pä ena sidan af myntet preglade en stor krona.
Pä detta skäl tillstyrker jag antagande af benämningeu krona.
Hr Gripenstedt, Joh. Äng.: Min mening i delta afseende
instämmer i sak med den siste talarens, ehuru mina skäl
dertill äro icke fyllest lika med hans. Jag tror nemi. att vid
bestämmandet af en ny nivnteiibet, är det äfven nödvändigt att
antaga ett nytt namn, just för att undvika de förvillande begrepp,
sorn alltid uppstå, i fall samma namn erhåller flera oell
olika betydelser. Detta är orsaken hvarföre jag anser det vara
mindre redligt att antaga namnet mark, äfven om dertill lägges
prefixet Riks-, emedan vi förut hafva ett gammalt begrepp
0111 mark, hvarigenom osäkerhet 0111 meningen hvilkendera sortens
mark, som vore i fråga, lätteligen kunde uppstå. Detta är
också skälet hvarföre jag ej eller vågar föreslå namnet daler,
oaktadt denna benämning har mycket för sig, såsom gammal
och nationel, och helst den nuvar. lagliga dalem, 0111 jag
sä får kalla densamma, eller den sorn i allmänna lagen åberopas
för alla böter, är just till sitt värde motsvarande den enhet,
sorn R. o. Ad. på f. 111. antagit. Men, såsom jag förut yttrat,
häst torde likväl vara alt, vid antagande af ny enhet, gifva
densamma en förut icke bruklig benämning, således hvarken
mark eller daler, utan krona.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Då man nu är kommen
lill val af namn, så får jag föreslå ett urgammalt, fordom
brukligt af ordet plåt, som tillförne brukades sorn högsta räkneenliet,
och närmast i värde svara de mot g r:dr silfver sp. Jag
tror, alt man räknade i plåtar, innan nian antog benämningen
riksdaler.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt då nu blifvit
föreslaget, alt ifrågavar. räkne-euhet må kallas antingen riksmark,
krona eller plåt, samt af de ledamöter, som yttrat sig,
2:ne föreslagit namnet krona, H. Ex. först finge hemställa, om
R. 0. Ad. behagade afstå BancoUlsk:s i denna punkt gjorda hemställan
samt besluta, att den nya räkne-euheten ina kallas krona.
Ropades starka ja, blandade med några nej, hvarefter II.
4 11. 50
442
Den 23 November e. m.
Ex. förklarade, det han trott sig finna, att denna propos. blifvit
med öfvervägande ja besvarad.
6:te punkten, ang:de riikne-enhelens indelning.
Gr. Horn, Claes Fredr.: I consequens med R. o. Ad:s
redan fattade beslut, är det naturligt, att äfven denna 'punkt
måste afslås, och hvad sjelfva indelningen af den nya mvntenheteu
beträffar, så lärer det väl ej komma i fråga annat, än
att bestämma dess fördelning i 100-delar och hvarje del kallas
styfver, motsvarande vår nuvarande styfver, på 4 proc. när.
Jag skulle likväl tro, att det vore lyckligt och nyttigt, om, vid
decimalsystemets införande, det icke blott komme alt räknas i
100-delar, utan äfven i 10-delar, hvilket egentligen är meningen
med detta system. Jag skulle derföre önska, att denna nya
enhet måtte indelas, först i 10-delar och hvarje sådan ytterligare
i 10, d. v. s. de 100 styfver skulle fördelas på 10
andra myntstycken, -hvilka jag tror lämpligen skulle kunna
kallas marker.
Hr Gripenstedt: Det beslut, som förut är fattadt ang:de
decimalsystemet, är visserligen icke positivt bindande, men dä
det var ett förnekande af det återgående från samma system,
som Utsk. tillstyrkt, så måtte meningen väl också hafva varit
alt för sin del antaga detsamma. Jag anhåller således, att den
enhet, som är bestämd, måtte enligt dessa grunder indelas
i 100-delar och alt hvarje 100-del må kallas styfver. Hvad
åter beträffar den underafdelning, som den siste värde talaren
omnämnt, skulle jag tro, att man gjorde bäst, alt icke bestämma
något namn för densamma, ty denna underafdelning, som naturligtvis
skulle representeras af det särskilda kopparmyntet af
samma valeur, får nog ett namn af sig sjelf, och folket bestämmer
då benämningen sorn det bäst synes. Ulan tvifvel kommer
den att heta ett 10-styfversstycke. Att deremot nu decrelera
ett löjligt namn, såsom penning, eller slant, eller mark, eller
skilling, bär alltid sina svårigheter. Är namnet gammalt, men
det nya värdet ej öfverensstämmer med det gamla, så måste
det leda till misstag och oreda, och att antaga flera nya namn
än sorn oundgängligen behöfvas, ökar naturligtvis äfven svårigheten;
hvarföre jag tager mig friheten föreslå, att den bestämda
enheten endast delas i 100 delar, och att hvarje del kallas
styfver.
Gr. Horn: Då jag yttrade den önskan, alt den nya enheten
mätte fördelas i 10 delar, sä var det derföre, att jag i
praktiken anser det vara en ganska svar bokföring, om man endast
skulle begagna 2:ne columner, och således gå ända till 99
innan man kom till enhet. Jag skulle tro, att man vunne mycket
i den allmänna räkningen, om man endast hade enkla siffror
i de två sista columnerne, och således icke kom längre än till
9, då man öfvergick till enhet i den andra columnen. Antager
man detta, så mäste ^ krona äfven hafva en benämning, ty
Den 23 November e. m.
443
att kalla det för en 10-styfyer torde ej vara lämpligt. Men
har jag orätt i den åsigt jag yttrat, så förfaller naturligtvis
också hela frågan om benämningen å denna underafdelning.
Hr von Troil, Sam. Gustaf: Lika med Gr. Horn tror
jag det vara nödvändigt att en underafdelning finnes mellan den
antagna myntenheten och minsta underafdelningen, eller styfvern.
Jag tror, att det mindre skall komma i fråga att vid
bokföring begagna denna underafdelning, än icke mera i handel
och vandel enskilde emellan. Jag föreställer mig att, isynnerhet
bland de s. k. lägre folkclasserna, sorn verkställa sina
räkningar i hufvudet, det skulle bli lättare att lägga tillsammans
mindre summor, t. ex. 6 mark 5 styfver, 7 mark 5 styfver,
än 65 styfver, 75 styfver o. s. v. Emedlertid skulle jag
tro, att mark ej vore en lämplig benämning på det nya 10-  styfverstycket, såsom ej i värde motsvarande det gamla begreppet
af detta namn, ulan att ordet penning dertill vore tjenligare,
hvarigenom äfven undveks alt förvexling med det förr
i Svenska penningeväsendet begagnade ordet mark.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Om jag kunde göra mig
den minsta förhoppning, att frågan om decimalsyslemet kunde
viuna sådant bifall att det kom till verkställighet, så skulle jag
visserligen varit mycket belåten med utgången af den sista voteringen;
men jag befarar, att hvarken nu eller ens i någon af
närvarandes lifstid något decimalsystem kommer till stånd, för
att dömma efter de utsigter dertill, som nu visa sig. Man säger,
alt de öfrige Stånden redan fattat sitt beslut enligt denna
åsigt.. Jag hade således hoppats, att vi skulle kommit till någon
förbättring; dermed alser jag, att vi åtminstone kommit
dcrliäu, att r:drn r:gs hade blifvit den allmänna beräkningen,
som icke hade lagt hinder i vägen till en framdeles öfvergång
till decimalsystemet; men då äfven detta förfallit genom den
votering, som på f. m. ägt rum, så är derom icke vidare att
tala. Af denna anledn. instämmer jag med Gr. Horn, anseende,
att om den minsta afdelningen, elier 100-delen af enheten, skall
hafva ett särskildt namn så måste äfven 1 O-delen hafva någon
benämning. Man skulle aldrig behöfva mer än en column, då
10-delenoch 100-delen kunde skiljas ifrån det hela genom commatering.
Det torde bli ganska svårt att någonsin få ur det
allmänna begreppet benämningen riksdaler, och jag tviflar på
att det någonsin kommer derhän, att man säger krona, mark
och styfver ; men blifver enheten krona oeh 100-delen benämnes
styfver, så anser jag, att äfven 10-deIen måtte få någon
benämning och att dertill mark vöre ganska tjenligt.
Hr von Hohenhausen: Ehuruväl jag visserligen icke
känner de öfrige Ståndens beslut, så, enär man inom BancoUtsk.
ansåg det vara säkert, att de tre ofrälse Stånden skulle antaga
r:drn r:gs och dess indelningar på vanligt sätt i sk. och r:st.,
så synes det mig icke vara skäl för R. o. Ad. att borttaga tiden
med särskilda he.stämmanden i den delen, utan alt följa
Den 23 November e ra. ^ ”
systemet enkelt, alt den antagna kronan må delas i 100 styfver.
Uti' de främmande lander, hvarest jag längre tid uppehållit
mig, finnas inga myntstycken motsvarande 10 styfver; i
Frankrike finnes endast mvntpiecer af koppar å 5 cenlimes, i
Ryssland är 5 kopek den högsta. Om hos oss enheten fördelades
i 100 styfver, sä komnie säkerligen 5-slyfverstyckel att af folket
benämnas nysk i liing eller något dylikt. Jag tror att oss ej
göres hellof af annat för det närvarande, än alt besluta, alt kronan
bör indelas i 100 styfver.
Hr Mannerskantz: Afven jag tror det vara öfverflödigt
att införa särskild afdelning af 10-delen utaf kronan. Man
har hittills räknat med skillingar, som varit 48 på r:drn; det
blir visserligen litet svårare att öka dem till 100, men det blir
ändock icke mer än 2 siffror, som gå öfver columnen, och jag
tror, alt denna svårighet blir mycket mindre än alt liniera upp
en särskild column för en tredje afdelning. Jag tror således
att dol vore häst besluta, alt den antagna kronan indelas i 100
styfver.
Med framställning derom, att Hr Gripenstedt föreslagit, alt
nya räkne-enhelen skulle indelas i 100 lika delar och hvarje
sällan del kallas styfver, samt Gr. Horn afgifvit samma förslag,
nren med tillägg, alt 10 styfver skulle kallas mark, hemställde
11. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade, med alsing
å BancoUlsk:s tillstyrkande, besluta, att, såsom Hr Gripenstedt
föreslagit, nya räkne-cuhelen skall indelas i 100 lika delar, och
hvarje sådan del kallas styfver; hvilket bifölls.
7:de punkten, ong;de allmänna räkningssättet i handel och
vandel samt vid bokföring.
11. Ex. I! r Gr. o. Landtm, yttrade, alt R. o. Ad. torde
finna, alt, i följd af dess förut fattade beslut, de i denna punkt
förekommande moni., litt. a, b och c, såsom redan afgjorde,
icke erfordrade vidare pröfning, samt mom. litt. d hade förfallit;
hvaruti II. o. Ad. hördes instämma.
8:de punkten, ang:de utmyntningen af silfver.
Frih. Cederström, Jacob: Något annat beslut i denna
fråga, än att hos Konungen anmäla Ständernes önskan, lärer ej
kunna fattas, dä uiyntuiugen är ett Konungens regale, och det
tillhörer Konungen att bestämma huru många slags roultipler af
r:dr sp. han vill införa. Sjelfva r:dr species har Konungen antagit
och i sin ed förbundit sig ali icke ändra, men mullipeln
deraf kan rättas efter behofvet i landet. Hvad här föreslås,
mäste således anmälas sorn en und. önskan.
Hr G r i penstedl: Sedan sjelfva enheten blifvit förändrad
mot hvad Ulsk. i sitt betänk, föreslagit, så torde det äfven vara
nödvändigt att sil frets utmyntning undergår någon liten justering
derefter, i så måtto att det minsta silfvermyniet icke blir,
såsom Ulsk. föreslagit, lika med 12 sk. utan i stället hälften
Den 23 November e. m.
445
mindre, d. v. s. s'2- r:dr silfver eller 6 sk., lika med 25 styfver.
Men della silfvermynt skulle möjligen blifva allt för litet,
för att med beqvämlighet kunna bandleras, om det sloges efler
samma skrot och korn, som det nuvar., nemi. 12-lödigt. Jag skulle
derföre Iro, att, för att fä detsamma något strörre, lämpligt
vore om för denna mynlsort ett undantag gjordes i afseende på
lojeringen, så att den bestämdes till 8-lödig, oell i öfverensstämmelse
dermed får jag föreslå, att siIfrets utmvntning må ske på
följande säll:
o) Ett om 1 r:dr silfver, eller 8 kronor = 4 r:dr r:gs.
6) Ett om 2 r:dr silfver, eller 4 kronor = 2 r:dr r:gs.
c) Ett om j r:dr silfver, eller 2 kronor = 1 r:dr r:gs.
d) Eli om g r:dr silfver, eller 1 krona = 24 sk. r:gs.
e) Ett om r:dr silfver, eller 50 styfver = 12 sk. r:gs.
f) Ett om 5'2 r:dr silfver, eller 25 styfver — (i sk. r:gs.
Hvad angår den efterföljande delen af mom. 3. litt. B., sorn
handlar om skrot och korn, torde då deri böra inflyta den förändring,
som jag nyss hade äran nämna, nemi. alt det minsta
mynlel skulle bestå af ett annat lödighetstal än de öfriga, och i
sl. f. de af Ulsk. föreslagna bestämmelser skulle stadgandet komma
alt lyda, som följer:
Alla förestående silfvermynt, med undantag af det minsta
eller 25 slyfverstycket, skola, på sätt i nu gällande myntordning
finnes stadgadt, innehålla 3 delar finl silfver emot en del
koppar och sålunda vara tolflödiga, under förbehåll likväl af de
jemlikt samma förordning tillåtna remedia, nemi.
på 1 r:dr silfverstycket, deraf 25 = 2 8’, -ibbb öfver eller under
på | r:dr silfverstycket, deraf 50 = 2 8, l o4o0 öfver eller under
på j r:dr silfverstycket, deraf 100 = 2 8, T075o öfver eller under
på jf r:dr silfverstycket, deraf 200 = 2 8, öfver eller under
på ^ r:dr silfverstycket, deraf 400 = 2 8, tJoö öfver eller under.
Det minsta silfvermyntet, eller 25 slyfverstycket, skall innehålla
2 delar fint silfver mot 2 delar koppar, och således vara
8-lödigt; såsom remedium på dessa myntstycken, deraf 800 =
3 8, tillätes xöåir öfver eller under. Jag tager mig friheten
anhålla om propos. på detta förslag till silfrets ulmyulning.
Hr von Hohenhausen: Jag får först anmärka, att BancoUtsk.
under behandlingen af della ärende ingalunda för bisett
hvad sorn är ett Kronans regale, eller hvad som utgör Konungens
ensamt beslutande rätt; men då ett Ulsk. skall afgöra mål
af skiljaktig beskaffenhet, som der behandlas, så bestämmer målets
egenskap, jemlikt grundlagens föreskrift, men ej Utsk:s natur,
huru målet skall afgöras, och derföre har Ulsk. till Stän
dernes
beslutande öfverlemnat målet i alla dess delar, som nu
äro framställde. Det faller af sig sjelf, att i den underd. skrifvelse,
som i ämnet skall ingå, skall allt rättas sorn sig bör efter
de beslut, som kunna fattas. Hvad åter sjelfva fördelningen
i myntet beträffar, får jag, då det lilla silfvermyntet Hr Gri
-
446
Den 23 Not em ber e. m.
penstedt föreslagit, i rörelsen bör blifva beqvämt, äfven ör min
del föreslå antagande af det förslag, som Hr Gripenstedt framställt.
Hr Cederschjöld: Innan jag egentligen yttrar mig, skulle
jag anhålla alt fä veta, om beslut äfven skall fattas rör:de
skrot oell korn.
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, förklarade i anledn. häraf,
alt endast den i Utsk:s utlåt, under litt. A. upptagne fråga om
utmyntningen nu var föredragen.
Hr Cederschjöld: Då afstår jag ifrån begäran om ordet,
tills öfverläggningen om litt. B. förekommer.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då bifall till Utsk:s
förslag ej blifvit yrkadt, utan deremot Hr Gripenstedt i ämnet
framställt eli förslag, som II. o. Ad. nyss bort uppläsas, II. Ex.
finge hemställa, om R. o. Ad. behagade, med afslag å Utsk:s förslag,
bifalla delta af Hr Gripenstedt i fråga om utmyntningen
gjorde förslag.
Ropades ja.
9:de punkten, ang:de silfvermyntets skrot och korn.
Hr Cederschjöld: Jag skall utbedja mig att få erinra,
del remedium är ett latinskt ord, som betyder botemedel, och
som nyttjas i myntläran, såsom ett medel att afhjelpa svårigheten
eller snart sagdl omöjligheten att få alla myntpiecer af
samma valeur fullkomligt lika stora och lika haltiga. Denna
differens skulle jag vilja kalla myntningsmån, för att få ett
Svenskt ord, som klarare uttryckte samma begrepp, och hvarigenom
äfven förvillelse kanske torde för framtiden undvikas.
Nu finnes det tvenne slags remedia eller myntningsmån.- det
ena nemi. i afseende på halten och det andra i afseende på vigten;
men att dömma efter samanhanget skulle man kunna frukta,
att på delta ställe blott vore fråga om halten, ehuru kanske
Utsk. äfven menat vigten. Här står i Ulsk:s betänk, nemi,: ”På
sätt i nu gällande myntordning är vordet stadgadt, skola alla
förenämnde silfvermynt innehålla 3 delar fint silfver emot eji
del koppar och således vara 12-lödiga, under förbehåll likväl
att de, jemlikt samma förordning, tillåtna remedia, nemi.” Det
synes således, som om här endast menades remedium i afseende
på halten, men mycket vigtigare är likväl här remedium i
afseende på vigten. Hvad halten beträffar, så medgifver jag,
alt remedium gerna må beräknas per skålpund, emedan det vore
svårt, att kemiskt undersöka en enda penning; men i afseende
på vigten, tror jag det vara nödvändigt att beräkna detsamma
per stycke. Om jag nemi. bar en silfverpiece, hvars
Jojering jag antager för riktig, men om hvars riktighet, i afseende
pä vigten, jag må försäkra mig, så måste jag naturligtvis
väga densamma, hvarvid, om jag har en fullkomligt fin
vågskål, det utrönes ganska lätt huruvida nämnde piece innehar
Den 23 November o. m.
447
sin fulla vigt, då jag vet huru mycket den får vara öfver eller
under; men om jag nu vill fråga en myntmästare eller banco-karl,
huruvida en silfverpiecc har sin fulla vigt, så kan, efter
nu gällande författningar och efter det förslag, som Utsk.
uppgifvit, svaras mig: ”Ja, tag hit ett skålpund, så skall jag se
till.” Det är, såsom jag säger, en omening, att tala om remedium
i vigt per skålpund och jag hemställer derföre, om icke
R. o. Ad. skulle finna nödvändigheten af att beräkna remedium
‘i vigten per piece i st. f. per skålpund.
Hr von Hohenhausen: Jag får åter uppstå såsom respondens
emot den värde ledamot, som, då denna punkt förra
gången utgjorde ämne för R. o. Ad:s öfverläggning, gjorde anmärka.
emot densamma. BancoUtsk. har tagit dessa den värde
ledamoteus anmärkn:r i öfvervägande; men alldenstund K. M.
har utfärdat en förordning om remedium såväl för vigten som
för halten, och för öfrigt icke någon särskild fråga blifvit väckt
ang:de förändring af det remedium, som hittills varit beräknadt
på skålpund, till på stycke, så har BancoUtsk. icke trott sig dermed
kunna taga befattning. På delta ställe i betänk, är det
vigten, som är i fråga. Visserligen hade uttrycket kunnat vara
något tydligare, men då beräkningen finnes utförd i skaIpundlal,
torde rätta meningen deraf inses. Hvad angelägenheten
beträffar, att få det nya remedium på stycke, så kommer
det all hafva stora svårigheter med sig, och vore dermed i
det hela taget icke mycket vunnet; ty får jag nya myntpiecer
och låter hälften af deni ligga orörda, men den andra hälften
deremot kommer i stark rörelse, så skall snart en betydlig
skilland i vigten dem emellan uppkomma. När deremot ett bestämdt
antal är salt på U, så kan den ringa skillnad, som möjligen
uppkommer myntstyckena emellan, icke vara af någon betydenhet,
ty hvarje särskildt myntstycke gäller efter sin pregel.
Hvad halten beträffar, så häfver del sig ej så lätt alt, äfven
oaktadt den noggrannaste omröring i smältan, undvika det
ju icke den ena myntpiecen blifver något finare i silfret än den
andra. Emedlertid, dä Utsk. icke velat framlägga något i detta
afseende, och då det således skulle blifva en häraf föranledd
ny motion, som skulle komma i fråga, så skulle jag för min
del afstyrka R. o. Ad. att för det närvarande taga något annat
beslut härutinnan, än det som Utsk. föreslagit och som grundar
sig på nu gällande förordningar.
Hr Westerstrand, Pehr: I afseende på den anmärkn.,
som är gjord ang:de remedium, anhåller jag fä erinra, det jag
redan förra gången, då frågan förevarar, nämnde, att det fans
2:nc slags remedia, nemi. på hallen och på viglen af myntet.
Remedium på halten måste naturligtvis vara lika för alla silfvermynt-valeurer,
i följd af det stadgandet, som säger, att allt
silfver skall vara 12-lödigt. I afseende jå halten göres under
myntningen 3:ne prof, nemi. då tillblandningen är gjord och den
undergått smältning, lages deraf Usta profvet. Sedermera ut
-
448
D«n 23 Novemi)er e. m.
gjutes samma smältning i s. k. tenar, hvarvid prof tagas såväl
af den första, som af den sista utgjutningen. Desse s. k. tenar
utvalsas sedermera till den t jocklek, som myntvaleuren skall hafva,
hvarefter af desamma stycken för mynten ulklippas, hvilka
kallas plattar, och sorn alla, hvar och en för sig, vägas, hvarvid
den, som befinces vara något öfver eller under, casseras. Då
sålunda hvarje platt, är vägd, lägges 2 S sädane plattar tillsammans,
hvilka 2 få skola väga j proc. öfver vigten, för att kunna
bibehålla sig i mynlprocessen. Desse plattar äro svarta och
måste, innan de preglas, hvilsjudas, hvilket åter sker i utspädd
svafvelsyra, da den närmast ytan sittande kopparn upplöses och
plalien blifver hvit. Hvad vid denna procedur kan förloras i
vigt, är icke något annat än koppar; sjelfva platten bibehåller
i alla fall sin silfverha11 och är till och med haltigare än dea
förut var. Då myntet sedan är pregladt, lages af partiel 3 prof,
hvilka probcras i afseende på halten; det är nemi. klart, alt
man icke kan taga prof på hvarje picce, dä hvar och en sådan
skulle förstöras. Della remedium på hallen är öfver eller
under per få. I afseende på vigten åter läggas så många myntstycken
tillsamman, alt de utgöra 2 få, och då de tillsammans
hälla det för hvarje valeur bestämde remedium af en mark öfver
eller under, så anses myntet för rikligt. Att taga detta
remedium för hvarje piece särskildt, skulle blifva ganska svårt,
ty det kan ej blifva samma remedium på piecerne som på 2:ne
marker. Pä ett riksdalersstycke skulle remedium således komma
att utgöra mark, och på ^ r:dr Toljno o. s. v. Det
skulle vara myckel lina vågar, pä hvilka man kunde utröna dessa
små vigtdelar. Man har visserligen probervågar, men på
dem kunna ej stora myntstycken vägas. Om man t. ex. skulle
vilja probera en ducat, så enär remedium på densamma utgör
12^0oo elt tät skulle på en våg, som tål ducaten, blifva
ganska svårt att utröna ett sådant remedium, äfvensom delta
skulle gå så långsamt, att man knappast skulle hinna probera
10 ducater i timmen. Väger man ducaterne på en våg, som icke
är sä lin, så kunna de alllförväl anses fullhaltiga hvar och
en för sig, men om man sedan lägger dem tillsammans och väger
dem, så kan det i alla fall blifva någon skillnad på hela
marken, och den måste hålla sig inom det vigt-remedium, som
är omtaladt. Alt vilja utröna eli sådant remedium pä de mindre
silfvermynlen, vore alldeles omöjligt, emedan della remedium
för de minsta myntstyckena skulle blifva ^V-Q0ne och de
minsta myntvågarue vanligen knappast slä för jöivöö a*" en
mark. För öfrigt har det icke varit fråga om att förändra något
i detta afseende, utan endast ali följa den förordning härom,
som för närvar iir gällande; och i händelse Hr Cederschjöld
skulle yrka någon förändring, så blifver delta en ny motion,
och dä detta möjligen skulle medföra en förlust för statsverket,
sä yrkar jag, att denna motion måtte remitteras till såväl SlatsUtsk.
som BancoUlsk.
Frih.
Den 23 November e. m.
449
Frih. Wrede, Fabian Jacob: Jag kan visserligen icke
neka, att den fråga, som af Hr Cederschjöld blifvit väckt, egentligen
är en fråga, sorn icke bör utgöra föremål för Ståndets öfverläggning
i sammanhang med det nu föredragna ämnet; men
BancoUtsk. kan på sitt sätt, efter min öfvertygelse, sjelf anses
hafva bragt saken å bane, dä del kommit in med bestämmelser
i afseende på remedium i eli betänk., som icke utvisar någon
nödvändighet alt dermed framkomma. Dä BancoUtsk:s mening
icke varit alt göra någon förändring i de gamla förhållandena,
så inser jag icke eller hvarföre Utsk. framställt förnyadt förslag
i afseende på remedium, sä framt det ej dermed åsyftat
alt ytterligare fä bestämdt, det dea gamla författningen skulle
fortfarande ordagrant förblifva sådan den hittills varit. Men dä
nu, såsom sagdt är, saken blifvit bragt å bane, kan jag icke
underlåta yttra den öfvertygelse, att jag i sak hell och hållet
öfverensstämmer med hvad Hr Cederschjöld yttrat. Efter
mitt begrepp, kan med remedium icke förstås något annat, än
en tolererad frikallelse från det rätta af hvarje mynts vigt,
grundad på den förutsatta omöjligheten att göra sjelfva myntstyckena
af hvarje myntsort absolut lika det ena med det andra;
ty om ordet remedium skulle tydas i motsatt bemärkelse,
så skulle, under förutsättning att i en framlid myntningsoperalionen
kunde till den grad fullkomnas, att man kunde göra myntet
af hvad vigt man behagade, man, utan att på något sätt strida
emot gällande författningar, kunna bestämdt göra hela massan
af rikets mynt lägre eller högre. Att meningen sålunda
verkligen mäste vara, att remedium skall hafva afseendepä stycke
och icke pä hela massan, måste tagas för gifvet, derföre att i
händelse detta sednare begrepp af remedium skulle vara det
rälta, så saknas det andra, emedan det dä otvifvelaktigt skulle
vara myntverkets rättighet att utlemna riksdalrar, som kunde
vara betydligt olika den ena den andra, blott icke sjelfva massan
vore mindre än ro:,0o ;l* hvad den skulle vara. Detta kan
ej vara meningen, och på sätt Hr Westerstrand ganska rikligt
omnämnt, går visserligen Myntverket, vid utrönandet af remedium,
icke sä tillväga, ali man der väger en hel leverans, titan
väger mynten i små partier, ju mindre ju bättre, för att
komma sanningen sä nära sorn möjligt. För öfrigt anser jag
verkligen, att uttrycket såsom det bär står (och, jag medgifver
det, äfven sådant det i myntlagen befiunes) innefattar en omening.
Här slår nemi. att remedium skall vara jo3„ö för hvarje
U af eli myntstycke, som sjelf ej utgör mer än en liten bråkdel
af ett É?, hvilket naturligtvis icke kunnat vara lagstiftarens mening.
Deremot är sakeu ganska tydlig och klar, om blott ordet
per fl! utstrykes, då bestämmandet innefattar en verklig sanning
och ett stadgande, som måste gifvas; ty utan alt förstå
remedium per styck, existerar icke någon garanti, att icke den
ena r:dr kan vara dubbelt så tung som den andra, hvilket icke
kan vara meningen. Jag kan således icke annat än till alla de4
H. 57
450
Den 23 November e. m.
lar gilla dc anmärkn:r, som af Hr Cederschjöld blifvit gjorda,
lemnande derhän, huruvida dc nu kunna till någon åtgärd föranleda.
Då jag nu har ordet, skall jag bedja få tillägga, att medan
fråga nu är om skrot och korn, torde det vara nödvändigt
att nu upptaga det af Hr Gripenstedt sednast gjorda förslag,
att i afseende på det minsta föreslagna silfvermyntel kornet måtte
bestämmas till 50 proc. samt skrotet blifva proportionerad!
derefter.
Hr Cederschjöld: Hr Westerstrand bar uti anmärkning
mot milt yttrande underrättat oss huru vid myntningen tillgår,
nemi. att något mera koppar tillsättes, än som vederbör i förhållande
lill silfret i hvarje mynt, af hvilken koppar dock den del,
som ligger närmast ytan af myntet, medelst svafvelsyra bortfrätes,
på det alt glansen af detsamma må blifva desto vackrare;
och har Hr Westerstrand tröstat oss dermed, att om pie
een
vägde mindre än den borde, så vore det derföre, alt för
mycket koppar blifvit, genom ofvannämnda operation, ii ån densamma
bortfrätt, .lag skulle likväl finna mig vida mera belåten,
om myntet hade sin vederbörliga vigt, helst jag ej kan vara
säker derpå, att ju icke från början något för litet silfver blifvit
tillsatt. Jag vill derför anse pregeln lika med controll på
arbetadt silfver; men om vigten vill jag sjelf kunna förvissa
mig. För öfrigt har Hr Westerstrand sagt, alt det vore omöjligt
att genom vägning af de särskilda myntpiecerna utröna huruvida
de läge inom remedium, emedan skillnaden vore så liten.
Men det må blifva tvifiarens sak alt dertill skalfa sig tillräckligt
fina vigter. Mig tyckes derföre att lagen åtminstone icke
bör i detta afseende lägga honom hinder i vägen.
IIr Westerstrand: I afseende på den af Frih. Wrede
gjorda anmärku., att det i betänk, läge en omening i uttrycket,
att ”på 1 r:dr silfverstycket, deraf 25 = 2 fä, vore remedium
TT)SnD öfver eller under per fä;” så ber jag fä erinra, att det
tvertom synes ligga en ganska stor tydlighet derutinnan, enär
dessa ord tillkännagifva, att delta remedium bör beräknas på de
2:ne fä och icke på ett r:drs-stvcke. För öfrigt får jag upplysa,
att, enligt attest af myntproberaren, har, under tiden frän 1840
—1844, halten i medeltal af allt pregladt mynt öfverstigit med
TTrJ oo:del på silfret och med T-0-ffff:delar på guldet; det har salunda
på det hela ej varit någon underhalt. Likaledes har
å vigten varit 2-0-*D-ff under pä silfret, men -g-0'ö^ öfver pä
guld. Det är naturligt, att den, som myntar, lika litet kan
bestämma om myntet blifver under eller öfver; man blandar icke
mera koppar, än som fordras till lojeringen, nemi. till J
silfver ± koppar: och då planarne utklippas, tagas de så fuilvigtiga,
att de kunna tåla den redan omnämnda proceduren med
svafvelsyra!!.
Hr Gripenstedt: Då man har ett silfvermynt och vill
Den 23 November e. m.
451
pröfva, huruvida det är fullvigtig!, så är naturligtvis den enkla
operationen, alt i myntförordningen se efter, huru myckel detsamma
hör väga,) hvarvid det visar sig, att t. ex. 1 r:ds-stycke
skall väga af 2 få. Vidare ser man efter huru stort remedium
å samma mynt, som är tillåtet, och då befinnes, att detta
utgör s6'6Ti. Sålunda ligger i sjelfva begreppet om profvet
af hvarje myntstyckes fullvigtighet, att remedium äfven
skall tillämpas på hvarje piece, och att del remedium, som räknas
skälpundvis i sig sjelf är en oformlighet, som endast kommer
sig deraf, att det skulle vara allt för operöst att med sä
tina vigter probera hvarje piece särskildt, i synnerhet de små.
Det må derföre gerna vara Myntverket tillåtet att göra sin undersökning
i större qvantileter, ty riktigheten deraf grundar sig
pä den sannolikheten, alt lika många piecer, som äro under, motsvaras
af dem som äro öfver, och all ett durchschnitt af remedia
ungefär öfverensslämmer med det, som beliiper sig på
hvarje myntstycke särskildt. Men ä andra sidan mäste det nödvändigt
äfven vara enskilds rätt, som innehar mynt, alt specifikt
pröfva dess fullvigtighet, och om någon piece befinnes vara
underhaltig, att få den utbytt på K. Myntet. I milt förslag har
jag derföre icke ovilkorligen, sagt, alt remedium skall räknas
skälpundsvis, utan blott bestämt detsamma i vissa w!ffl):delar
öfver eller under, på det att. enskild rätt må vara bevarad, öfverlemnande
för öfrigt åt Myntverket alt vid sina prof tillvägagå
såsom lämpligast kan vara.
Då öfverläggningen härmed förklarades vara fulländad och
ingen yrkat bifall till Utsk:s förslag, behagade H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm., med förklarande, alt Hr Gripensledts förslag instämde
med hvad Hr Cederschjöld framställt, uppläsa det, under öfverläggningen
rör:de utmyntningen af silfver, eller den sist pröfvade
punkten, af Hr Gripenstedt i afseende på skrot och korn
framställda förslag; och hemställde II. Ex. derefter, om II. o.
Ad. behagade afslå hvad Ulsk. i fråga om skrot och korn föreslagit
samt deremot antaga Hr Gripensledts förslag i delta
ämne.
Ilopades starka ja, blandade med nej, hvarpå II. Ex. förklarade,
det han upplällat delta svar såsom bifall lill den gjorde
propos.
10:de punkten, ang:de koppar mynt sort erne.
Ilr Gripenstedt: I öfverensstämmelse med de beslut, som
äro tagne ang:de myntets underafdelningar, hemställer jag, att
de blifvande kopparmynten måtte utmyntas efter följande grunder,
nemi.
a) ett om 10 styfver;
b) ett om 5 styfver;
c) ett om 2 styfver;
d) ett om 1 styfver;
452
Den 23 November e. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
afslå Utsk;s förslag samt bifalla att, på sätt Hr Gripenstedt
föreslagit, kopparmynlsorterne blifva:
o) ett om 10 styfver;
6) ett om 5 styfver;
c) ett om 2 styfver;
d) ett om 1 styfver.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarjemte
Hr Westerstrand anmälde sig och yttrade:
Då nu förändring af kopparmyntens valeur är i fråga, så
måste man väl äfven utsätta, bnru många stycken af hvarje särskild
valeur skola preglas af 1 Skffi".
II. Ex. Hr Gr. o. Land tm. erinrade, alt hvad Hr Westerstrand
nu framställt, hade afseende på utmynlningen, hvilken
fråga ännu icke blifvit föredragen, samt förnyade derefter den
sednast gjorde propos., hvilken af R. o. Ad. bifölls.
11 :te punkten, ang:de utmijntiiingen af koppar.
Hr Gripenstedt: Jag tager mig friheten att, i sammanhang
med hvad jag nyss föreslog ang:de myntsorterna, hemställa,
att vid utmynlningen följande grund måtte bestämmas:
Ett Skeppund koppar victualievigt utmyntas:
i 10-styfversstyeken lill 900 kronor;
i 5-slyfversstycken till 750 kronor;
i 2-styfversstycken till 600 kronor;
i styfversstycken till 600 kronor.
Om man jemför detta förslag med nuvar. myntförordning, så
befiuncs, att ett- och tvåstyfversslyckcna blifva lika sorn hittills,
alt 5-styfversstyckena skulle utmyntas i likhet med närvar, sk.
r:gs, samt 10-styfverstyckena efter samma grund, sorn nuvar.
2 sk. b:co. Dervid förekommer likväl den olikhet, som är obelydlig
i sig sjelf, att jag föreslagil kopparens beräkning i
victualievigt i st. för stapelstadsvigt. Skälet dertill är, att jag
föreställer mig en reglering af myntväsendet enligt decimalsystemet
alltid böra och skola ske i sammanhang med regleringen
af mått, mål och vigt efter samma system. Ett sådant förslag,
för liera rikdagar sedan ingifvet af Ständerna, hvilar också
hos Regeringen till afgörande, och det vigtslag, som der är
antaget såsom grund för hela vigträkningen, är vär nuvar. victualievigt.
. Under sådana förhållanden skulle jag tro, att det
vore ganska oegentlig!, om man i myntförordningen begagnade
någon annan vigt, än den som utgör grundtalet i den föreslagna
vigtbestämmelsen, och derföre har jag vågat föreslå, att kopparen
vid utmyntning bör beräknas efter victualie- och ej efter
stapelstads-vigt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., med
afslag å Utsk:s förslag, behagade besluta, att, i öfverenstämmel
-
Den 23 November e. m.
453
se med hvad Hr Gripenstedt nu föreslagit, ett skeppund koppar
vietualievigt borde utmyntas :
i 10-styfversstycken till 900 kronor;
i 5-slyfversstycken till 750 kronor;
i 2-styfversstyeken till 600 kronor;
i 1-styfversstycken till 600 kronor.
Ropades ja.
12:te punkten, innehållande hemställan i afseende derpå.,
att Kronans och öfriga publika verks äfvensom Bankens och
Riksg.cont:s räkenskaper må komma att, så fort sig göra låter,
förås efter den räkne-enhet, som nu af K. M. och B. St.
ant a ges.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i denna punkt hemställt.
Dä nu föredrogs StatsUtskrs d. 20 dennes e. m. på bordet
lagda utlät. N:o 54, i anlcdn. af R. Sirs åren 1841 och 1843
församlade Revisorers berättelser, ang:de samma år jverkställd
granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning åren 1838, 1839,
1840 och 1841, blef detta utlåt, ånyo bordlagdt, på begäran
af Hr Aminoff, Joh. Fredr., och Hr Bildt, Knut.
Föredrogs ånyo och biföllos StatsUtsk:s nedannämnde, d. 20
dennes e. m. på bordet lagde utlåtin:
N:o 55, i anledn. af väckt fråga om afskrifning af Majo
ren
C. Wenus’s skuld till den fordna Spinn- och Correclionsiurättniugen
i Stockholm;
N:o 56 i anledn. af K. M. nåd. skrifvelse ang:de ersättning
till Elfkarleby gästgifveri-hemman i Upsala län för förlorad
mark, i följd af väganläggning;
N:o 57, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om upplåtande till
Solna församling af en Carlbergs kungsgård tillhörande jordrymd;
N:o
58, i anledn. af väckt motion om förändring af grun
derne
för fyr- och båkafgifters erläggande;
N:o 59, i anledn. af K. M. nåd. skrifvelse, ang:de nedsättning
af arrendeafgiften för Motala kronofiske och mjölqvarn;
samt
N:o 60, i anledn. af väckt fråga om infriande eller afskrifning
af K. Krigscollegii Arlillcriafdeluings skulder i och
för inköp af Mariebergs egendom.
Lades på bordet Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 11 , ang:de
grunderne för den blifvande allmänna bevillningen samt föreskrifterne
för tillämpningen deraf.
454
Den 27 Novemlier f. m.
Upplästes ankomne prot.utdr. från de öfriga RiksStm, nemi.
från PresteSt. af d. 13 och l(i, från BorgarcSt. af d. 10, samt
från BondeSt. af d. 9, 12, 16 och 20 dennes.
II. B. o. Ad. åtskildes kl. 8 på aftonen.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
Onsdagen den 27 November 1844.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2 prot.utdr. för den 23 dennes, hvaraf det ena
för såväl för- som eftermiddagen och det andra för e. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att Hr Rääf,
Leonard Fredr., jemte anmälan, att han, i anseende till enskilda
angelägenheter, nödgades för längre tid lemna riksdagen, anhållit
att, med bibehållande af sin riksdagsmannarätt, blifva entledigad
från sin befattning såsom ledamot af Consl.Utsk.
R. o. Ad. biföll denna anhållan, till följd hvaraf H. Ex.
anmodade Hrr Electorer att vid deras nästa sammanträde välja
en ledamot af Consl.Utsk. i Hr Rääfs ställe.
Upplästes till justering Exp.Utsk:s under N:o 32 afgifne
förslag till und. skrifvelse till K. M., ang:de upplåtande af en
jordrymd till byggnadsplats för nya Observatorium i Upsala.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anhåller att få
vela, huruvida det står i början af ingressen, att ifrågavar.
jord var under Kammarcollegii disposition. Det lärer vara
kändt, att detta icke är förhållandet.
I an lerin, häraf erinrade II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att
den uppgift, hvaremot Frih. Palmstjerna gjort anmärka., var i
skrifvelseförslaget intagen, icke såsom ett yttrande af R. St.,
utan endast såsom ett af Universitetets Canceller anmäldt förhållande.
Frih. Palmstjerna: Jag hemställer, huruvida man i den
underd. skrifvelsen behöfver inrymma allt hvad sorn förut är
uti handlingarne intaget. Månne del icke vore lämpligast, att
Den 27 November f. m.
455
det misstag, som insmugit sig i handlingarne, uteslöts i den
und. skrifvelsen.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Ifråga var. misstag har in
flutit
i skrifvelseförslaget, emedan, så vidt möjligt är, deruti,
enligt praxis, innehållet af alla hufvudhandiingar böra refereras,
och Utsk. har derföre icke ansett sig kunna utesluta Cancellerens
utlät., ehuru deruti förefinnes ifrågavar. misstag, hvilket
deremot blifvit af Utsk. rättadt på alla ställen, der skrifvelse
förslaget
talar i R. St. namn. Skulle R. o. Ad. besluta, att
man vid detta tillfälle bör gå ifrån den vanliga coutumen och
endast intaga uti skrifvelsen hvad som egentligen innefattar R.
St:s beslut, så går det visserligen an; men del beror då pä
R. o. Ad. att derom besluta; Utsk. har icke tilltrott sig att pä
eget bevåg kunna vidtaga denna åtgärd.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har haft tillfälle att se
expeditionen, och ur densamma är visserligen uteslutet hvad
som i Utsk:s rccit blifvit anfördt, nemi. att den ifrågavar. jorden
varit under Kammarcollegii disposition; men detta står deremot
qvar uti ingressen, som innehåller recit örn Konungens
propos., grundad pä Cancellerens uppgift. Nu hade visserligen
expeditionen kunnat så uppsättas, att der hade stätt, alt ”den
i K. M:s propos., enligt Cancellerens uppgift, under Kammarcollegii
disposition varande jord;” och att sedermera infördes,
alt ”denna Kronan immediate behållna jord” etc. ”Finna R. St.
skäl att till evärdelig ägo ät Academien anvisa, hvilket R. St.
ansett sig i und. böra för K. M. tillkännagifva.” Uti sak gör
del ingenting. Det Ii vilar på ett missförstånd hos K. M:s Bef:h:de
och hos Cancellers-embelet i Upsala; men om expeditionen undergår
den af mig föreslagne förändring, sä tror jag den kan
expedieras, utan att i framtiden åstadkomma förvillelse.
Frih. Palmstjerna: Jag hemställer, huruvida icke dessa
ord, som genom missförstånd tillkommit, kunde uteslutas, så alt
den und. skrifvelsen finge följande lydelse: ”Sedan H. K. H.
Cancellereu för Upsala Universitet, jemte und. anmälan, alt lill
plats för den nya observatoriibyggnad, som komme att vid
nämnde Universitet uppföras, blifvit utsedd den vid Fjerdingslullen
längs efter vestra Ladugalan belägna del af det s. k.
Staby gärde, äfvensom att af berörde jordrymd en areal af
2:ne tunnland vore genom E. K. M:s och Rikets Kammarcollegii
arrendecontract, som år 1S70 ginge lill ända, åt enskild person
öfverlåten,” o. s. v. Då tror jag, att meningen vore helt och
hållet bibehållen, men den genom ett misstag tillkomna ordställningen
vore utesluten, utan någon förändring i sjelfva saken.
Gr. Lagerbjelke: Jag vågar vördsamt hemställa, om
icke, genom den uteslutning, som Frih. Palmstjerna föreslagit,
meningen blefve ganska ofullständig, emedan Cancellereu dä
skulle hafva förmält endast all jorden vore af K. Kammarcoll.
utarrenderad, men alldeles icke af hvad natur den är. Förhål
-
456
Den 27 November f. m.
landet är, att lägenheten är vanlig kronojord. Jag vågar derföre
vördsamt hemställa, huruvida ieke, i händelse R. o. Ad.
anser det nödigt att utesluta recilen af hvad Cancelleren sagt,
början af den underd. skrifvelsen kunde få följande ordalydelse:
”Uti nåd. propos. af d. 5 sistl. Aug. har E. K. M. föreslagit
R. St. att, lill begagnande såsom tomt för en beslutad ny
observaloriibyggnad, må åt Upsala Universitet upplåtas så stor
rymd af den K. M. oell Kronan tillhöriga del af det vid Upsala
Fjerdingstull belägna s. k. Staby gärde, som för nämnde ändamål
vore erforderlig,” o. s. v. Detta är visserligen icke öfverensstämmande
med den vanliga formen för sådana skrifvelsers
uppsättande, men vill man följa den vanliga formen, så tror
jag att det inlemnade förslaget lill underd. skrifvelse bör blifva
oförändradt.
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, yttrade, att då det uttryck,
emot hvilket aumärkn. blifvit gjord, var begagnadt endast uti
den recit, som upptog den frän Universitetets Canceller inkomne
anmälan, och således icke influtit såsom ett R. St:s yttrande,
H. Ex. finge hemställa, om R. o. Ad. behagade godkänna det
upplästa förslaget till und. skrifvelse.
Ropades ja och nej.
Frih. von Döbeln, Napoleon, som härvid anmälde sig,
erhöll ordet, men blef, efter det han börjat uppläsa ett anförande,
som icke rörde det ifrågavar. ämnet, afbruten af H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm., med erinran, att endast den förevar, justeringen
nu finge blifva föremål för yttrande; hvarefter IL Ex,
hemställde, om R. o. Ad. godkände det upplästa skrilvelseförslaget,
med den af Gr. Lagerbjelke föreslagna förändring.
Ropades äfven ja och nej.
Frih. Cederström: Det blir väl angeläget, att om ex
peditionen
antages med den förändring, som Gr. Lagerbjelke
föreslagit, deruti kommer att införas tunnland och kappland af
den ifrågavar. jordrymden, ty eljest kommer slutet af expeditionen,
som omtalar tunnland och kappland, alt stå alldeles oinoliveradt.
Arealen bör väl upplagas så väl i K. M:s begäran,
som R. St:s svar.
Gr. Lagerbjelke: Den af Frih. Cederström gjorde an
märkn.
, att mitt förslag bort upptaga storleken af den jordrymd,
som är föreslagen alt upplåtas, anser jag olämplig, emedan
denna i sjelfva moliverna längre fram i skrifvelsen är utsatt.
Förnyad propos., till godkännande af Exp.Utsk:s förslag till
und. skrifvelse i ämnet, blef härefter framställd och af R. o.
Ad. med ja besvarad.
Upplästes till justering och godkändes följande från Exp.-  Utsk. inkomne förslag till tind. skrifvelser lill K. M., nemi.:
lN:o
Den 27 November f. m.
457
N:o 33, ang:de afsöndring från f. d. öfversteboställe! vid
Dalreg:tet Näs kungsgård af 2:ne dithörande ålfisken;
N:o 34, ang:de Kamercraren E. M. Dahlerus och Krigsrådet
A. L. Hauffman medgifven befrielse från dem ålagd ersältnings-skyldighet
såsom controllanler af förre Krigscasseuren
S. H. Brattströms uppbörd;
N:o 35, ang:de förtydligande af K. brefvet d. 25 Sept.
1777; samt
N:o 36, ang:de skyldighet för häradsskrifvare och kronofogdar
att debitera, uppbära och redovisa brandslodsmedel.
Upplästes till justering Exp.Ulsk:s under N:o 37 afgifne
förslag till und. skrifvelse till K. M., ang:de ytterligare controller
öfver vissa föreskrifters efterlefnad inom calholska församlingen
i Riket; hvarjemte äfvenledes upplästes en vid detta
förslag fogad reservation af Prosten Odelberg.
Detta förslag bordlädes, på begäran af Hr von Hartmansdorff,
A u g.
Vidare upplästes till justering och godkändes Exp.Usk.s
nedannämnde förslag lill und. skrifvelse!1 till K. M.:
N:o 38, ang:de från utrikes ort inkommande äkta bokgulds
controll-behandling; och
N:o 39, ang:de stadsskolans i Sköfde förening med folkskolan
derstädes.
Föredrogs Exp.Utsk:s under N:o 9 till R. o. Ad. aflåtna
mern., i anledn. af dess återremiss å skrifvefseförslaget N:o 20
och mern. N:o 7; hvarjemte berörde skrifvelseförslag nu till
justering upplästes.
R. o. Ad. godkände della under N:o 20 afgifne förslag lill
und. skrifvelse, ang:de förhöjd dagspenning för till handllangning
vid militieboslällsbyggnad eommeuderadt manskap, samt
lade meni. N:o 9 lill handlingarne.
Äfvenledes uppläsles lill jusleriug och godkändes Exp.-  Ulsk:s nedannämnde förslag lill §§ i riksdagsbeslutet, nemi.:
N:o 5, ang:de tillägg i 3 cap. 5 § Handelsb:n;
N:o 6, ang:de ollongäldens upphörande; samt
N:o 7, ang:de upphörande af husmansskatten i Bohus län.
Föredrogs Välloll. BorgareSt:s prot uldr. af d. 20 dennes,
innehållande inbjudning till R. o. Ad. att förena sig i BorgareSt:s
beslut, att antaga 41 § af det utaf Bevilln.-, Lag- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:n, i betänk. N:o 1, uppgjorda förslag
lill ny författning, ang:de villkoren för tillverkning och försäljning
af bränvin.
4 H. 58
45S
Den VT November f. m.
Lades på bordet, uppå begäran af Hr von Hartmansdorff,
Au g.
Föredrogs ånyo StatstJtsk:s d. 20 oell 23 dennes på bordet
lagda ut lat. N:o 54, i anledn. af R. St:s åren 1,841 och 1843
församlade Revisorers berättelser, ang:de samma år verkställd
granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning, åren 1838,
1839, 1840 oell IS41.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att detta utlåt,
måtte få paragrafvis komma under pröfning, hvilket bifölls.
1 §•
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då R. St. vid sisla
riksdagen förordnade, att ifrågavar. brister, om hvilkas afskrifning
fråga då var väckt och nära beslutad, skulle fiiras inom
linien, ulan sammanblandning med skeende anordningar och de
besparingar, sorn uppkomma ifrån den tidpunkt, dä slalsregleringen
tog sin början; så afsågoR. St., att dessa summor skulle
vara skilde ifrån allt hvad som hade sin upprinnelse ifrån den
nya slatsregleringen, hvilken tog sin början med är 1841, och
alt balanceringcn endast skulle ske derföre, alt räkenskaperne
för de forti aloe åren, till 1840 års slut, icke voro fullkomligt
afslutade, och bristen följaktligen icke ännu på skill ingen oell
runstycket känd. Det var således tydligen R. Sl:s afsigt, alt,
sä snart bristen blifvit känd och Riksrättens utslag uti ersättningsfrågan
fallit, ifrågavar. brist skulle afskrifvas, eller åtminstone
icke mer äga något sammanhang med de förhållanden,
som uppkommo lill följd af den efter 1841 skeende stalsreglerings
införande. StatsUtsk. har deremot nu, såsom slutet af
motiverna här ådagalägger, förmodat, alt några besparingar skulle
uppkomma, hvilka kunde betacka åtminstone någon del af
de uppkommande bristerna. Jag anser detta vara alldeles oriktigt
sedt och alt inga anspråk kunna göras derpå, att K. M.
skall af besparingar, som på hufvudtillarne hädanefter möjligen
kunna uppkomma, ersätta något af den brist, hvilken för längesedan
är afslutad lill silt belopp oell som varit föremål för
pröfning af Riksrätt, i afseende på ersättningsfrågan, hvilken
således är utagerad. Jag yrkar derföre afslag ä SlatsUlsk:s i
denna § till R. St. gjorde hemställan, samt alt R. o. Ad. måtte
besluta, att bristerna skola ur slatsräkenskaperna afskrifvas.
Frih. Cederström, Jacob: Med Frih. Palmstjerna instämmer
jag hell och hållet deruti, att R. o. Ad. bör afslå
denna § i Ulsk:s betänk, och besluta, att beloppet skall ur räkenskaperna
allöras, sä myckel mera, som en sammanblandning
af de departementer, sorn funnos när dessa brister uppkommo,
och den fördelning af deparlemenlerna, som inom Statsrådet nu
äger rum, skulle leda till besynnerliga förvillelser för framliden.
För öfrigt faller det af sig sjelf, att, i händelse inom
Den 27 November f. m.
459
de
icke a'ro eller kunde blifva af K. M. använda inom titeln, kommande
Ständer få disposition af dessa besparingar; men att nu,
när man kominer ihåg, att dessa titlar före år 1840 voro annorlunda
fördelade, än de nu äro, vilja föreskrifva, alt de brister,
som uppkommit inom de gamla titlarna, böra af de kommande
årens besparingar ersättas, tror jag skulle åstadkomma
förvillelse, hvilka kunde leda till otidiga anmärknir. Det är
vigtigt, att i räkenskaperna icke balancera summor, som man
vet icke kunna komma tillbaka. Sådana summor böra afföras
och afskrifvas, på del att räkningen må blifva fullt löpande efter
den tiden. Detta hade genast bort blifva iakttaget, då departemeutalfördélningen
inom Statsrådet fastställdes, och hade
också blifvit det, så framt icke en del af frågan varit föremål
för Riksrättens pröfning, lill utrönande af huruvida något ersättningsansvar
skulle kunna vederbör, rådgifvare åläggas; men
sedan Riksrättens dom fallit och allt anspråk på ersättning försvunnit,
så lärer icke något del ringaste skäl vara förhanden
alt vidare fortsätta denna oordning.
Hr Gripenstedt, Joli. A u g.: Det egentliga skälet, hvarföre
afskrifning har blifvit begärd, var, såsom R. o. Ad. vet,
blott att en gång fä räkningen ren. Detta är också ulan tvifvel
ett ganska vigtigt skäl; men då Statscout, sjelf, uti sin förklaring
öfver Revisorernes utlät, i denna del, säger sig böra
upplysa, all: ”sådana ytterligare utgifter, hvilka äro alt hänföra
till 2:dra hufvudtileln för år 1840 och föreg:de är, komma,
jemlikt föreskriften i K. br. d. 2 Febr. 1842, att öka den
befintliga bristen, hvadan följaktligen det i 1841 års hufvudbok
inom linien balancerade belopp icke utgör en bestämd eller oförändrad
summa, förr än dylika utgifter upphöra alt vidare
förekomma;” så följer deraf, att 0111 också afskrifning nu beviljas,
så skulle troligen framdeles en sådan summa komma att
ytterligare uppstå, och således sjelfva ändamålet, som var räkningens
förenkling, förfelas. Så länge delta kan inträffa, så
synes mig derföre, i motsats emot hvad den siste värde talaren
yttrat, afskrifningen vara ulan ändamål, ty någon sammanblandning
kan i alla fall icke äga rum, när summan inom linien balanceras.
När således denna afskrifning icke i sistnämnde afseende
är behöflig, d. v. s. den åsyftade förenklingen af räkenskaperna
icke derigenom kan vinnas, så anser jag Utsk. hafva
rätt förfarit, då det tillstyrkt, att, så länge dylika förändringar
kunna uppkomma, summan bör såsom hittills balanceras. Eörst
när summan en gång visar sig oföränderlig, är rätta tiden inne
att bevilja en afskrifning. Jag yrkar således bifall till Utsk:s
tillstyrkande uti denna punkt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det är visserligen sant,
såsom lii'Gripenstedt anfört, alt Statscont. i sin förklaring yttrat,
alt ifrågavar. summa ännu icke är fullt bestämd. Delta yttrande
anser jag likväl för min del vara hell och hållet oriktigt;
4G0
D r. n 27 November f. m.
ty ilen summa, som af R. S(:s Revisorer blifvit anmärkt, är
lill fullo bestämd. [Ivad åter angår, att denna bristsumma skulle
kunna än vidare ökas, så anser jag det för min del vara ett
oriktigt förfarande, att öka densamma. Jag ser icke på hvad
grund den åtgärden skulle kunna försvaras, att den för flere
år sedan uppkomne bristen, hvars belopp sedermera blifvit utredd
och varit föremål för Riksrättens pröfning, skulle kunna
ökas utöfver det belopp, hvartill den då befans stiga, genom
nya tillkomna brister. Jag anser, att representationen icke bör
lemna Regeringen en sådan rättighet. På grund häraf tror jag,
all dessa summor höra, till det belopp som ulredt blifvit, afskrifvas,
på det att icke sedermera i en framlid någon förvillelse
matte uppstå.
Frih. Cederström: I händelse de an!cdn:r, som förefinnas
för dessa öfverassigneringar på besparingarne, som till tjenstemän
inom embetsverken och förhöjningar af vissa embelsmäns
löner blifvit använda, nu skulle kunna på det sätt upphöra,
att genom en omorganisation af något eller flere embetsverk,
tjensternas antal och beskaffenhet förändrades, så frågar jag,
hvad har detta väl att göra med de förra anticipaliouerna pä
besparingarne? Aro de icke försvunna? Höra icke dessa frågor
till en förfluten tid, de ifrågasatte förändringarne deremot till
en kommande lid? Genom Riksrättens dom har det blifvit utredt,
att det icke linnes någon sådan ansvarighet lagligen tillämplig.
När således summan är bestämd, så kan man visserligen
säga, att, om nu dessa tjenster, för hvilka ifrågavar. anslag
blifvit gifua, komma all indragas, så upphöra anslagen, och att
den derigenom uppkomna besparingen skulle ersätta bristen.
Delta är likväl oriktigt både sedt och räknadt; ty hvad som
nu framdeles kan blifva bcsparadt, i händelse af omorganisation
och indragning af tjenster genom dödsfall m. m., sådant bör väl
komma på den lefvande organisationen och anses som en besparing
för densamma, samt icke användas för att dermed ersätta
förut uppkomne brister. Det är ingenting angelägnare,
än att fä räkenskaperne rena från alla sådana inom linien
förde oriktiga summor, på det man icke måtte förvilla sig om,
när fråga derom uppstår, af hvad beskaffenhet dessa medel äro.
Jag skulle tro det naturliga vara, att de besparingar, som hädanefter
kunna uppkomma, icke användas för att minska den
summa, som balanreras inom linien, utan att den bör reserveras
lill disposition för kommande Ständer. Jag tillstyrker således,
alt R. o. Ad., med afslag å Ulsk:s betänk., mätte besluta,
alt ifrågavar. summa bör ur räkenskaperna afskrifvas.
Hr Gripenstedt: Den siste värde talarens resonne
ment
synes mig icke höra så direct till saken, att jag anser
mig behöfva upptaga det lill någon vederläggning. Beträffande
åter hvad Frih. Palmstjerna yttrat, så får jag förklara, att jag
liksom han anser sådana öfverassignationer icke böra äga rum,
eller lagligen kunna göras, men att både Styrelsen och Riks
-
Den 27 November f. m.
461
rätten hafva tänkt annorlunda, det hafva vi sett, och vi hafva
dessutom såsom ett obestridligt factum för ögonen, att det skett
äfven på de sednare åren, hvarföre det också står fast, att
summan icke är fixerad, och att skälet till afskrifningen derigenom
bortfaller. Om deremot Stalseonhs förklaring är oriktig,
sä att summan verkligen är bestämd och oföränderlig, tvertemot
hvad Statscont. uppgifvit, så förändrar detta visserligen
förhållandet; men jag har icke någon annan utgångspunkt för
mitt omdöme i saken, än Statscont:s egen förklaring, och om
denna verkligen är felaktig, så torde måhända någon här närvarande
ledamot, som bäst måste känna förhållandet, derom
meddela upplysning. Ar Statcont:s uppgift oriktig, så förfaller
mitt argument, och jag vill för min del då gerna medgifva en
afskrifning; men är nämnde uppgift åter riktig, så anhåller jag
om bifall till Utsk:s tillstyrkande, att summan må tills vidare
i räkenskaperna balanceras och ingen afskrifning ske, förr än
summan är så bestämd, ali saken kan en gång för alla blifva
7 O O
a f s lula (].
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla 1 §.
Ropades starka nej, blandade med ja.
II. Ex. hemställde derefter, om R. o. Ad. behagade afslå
denna § samt besluta, att den deri omförmälde å f. d. 2:dra
hufvudtileln uppkomne brist må i statsverkets räkenskaper afskrifvas.
Ropades starka ja, blandade med några nej, hvarpå H.
Ex. förklarade, att ja öfverröstat nej.
2, 3, 4 och 5 §§.
Biföllos.
<» §•
Ansågs ej erfordra någon åtgärd.
7 §•
Frih. Palmstjerna, Carl Ollo: Med åberopande af de
skäl, som anfördes vid 1 §:s föredragning för R. o. Ad., och till
följd af det beslut R. o. Ad. i afseende på den § fattade, hemställer
jag, alt StatsUlsk:s tillstyrkande uti den nu föredragne
7:de punkten måtte afslås och R. o. Ad. besluta, att ifrågavarande
brist på tredje hufvudtilelu, likasom den förra, må ur
statsverkets räkenskaper afskrifvas.
Hr Gripenstedt: I enlighet med hvad jag yttrade vid
första §, anser jag, att äfven här icke någon afskrifning borde
beviljas, förr än beloppet blifvit en gång för alla bestämdt; men
då R. o. Ad. redan i afseende på 1 § bifallit en afskrifning,
sä medgifvcr jag visserligen, att conseqvenseu fordrar, att äfven
här afskrifningen må beviljas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, då bifall till
-462
Den 27 November f. m.
denna § icke blifvit yrkadt, ansåg sig böra framställa den propos.
Frih. Palmstjerna begärt, hvadan H. Ex. hemställde, om K.
o. Ad. behagade afslå förevar. §, samt besluta, att den deri
omförmälde brist å f. d. 3:dje hufvudlileln må i statsverkets
räkenskaper afskrifvas.
Ropades ja.
8, 9, 10 och 11 §§.
Biföllos.
12 §.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag ser väl icke nå
got
skäl, hvarföre någon annan ordning skulle i delta afseende
införas, än den som hittills varit gällande, då det alltid varit
tillfälle att under den titel, som i stat är uppförd, under namn
af uppbördsprocent, anordna så beskaffade utgifter. Det vore i
min tanke en inskränkning i K. M:s hittills tillerkända rättigheter,
alt anordna ifrägavar. medel. Jag afstyrker således Utsk:s
förslag i denna punkt och anhåller, att R. o. Ad. ville afslå
detsamma.
Propos. till afslag å 12 § blef härefter framställd och med
ja besvarad.
13 och 14 §§.
Biföllos.
15 §.
Hr R å f e 11, Anton: Till befrämjande af handeln och sjöfarten
har hittills å 9:de hufvudlileln varit anvisade 19,000 r:dr; men
vid omreglering af hufvudtitlarne vid seduaste riksdagen, blefvo
dessa 19,000 r:dr öfverflyttade lill 5:le hufvudlileln. Det är af detta
anslag, som K. M. genom nåd. br. anvisat dels 2000 r:dr lill sjömätningar,
dels 1000 r:dr årligen för sjöchartevcrkets fortsättande.
Då dessa medel iiro högst hehöflige, samt icke kunna anses såsom
utgifter, främmande för handeln och sjöfartens säkerhet, sä
anhåller jag, att dessa medel måtte fortfarande fä utgå pä samma
sätt som förut. Jag anhåller om afslag a Utsk:s hemställan.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då StatsUtsk. i denna
§ här förklarat sig icke kunna anse, att dessa utgifter voro för
den 9:de hufvudlileln främmande, och således i delta afseende
instämt i den mening, som Hr Råfelt yttrade; men Utsk. ansett,
att dessa medel, som pä den nuvar. öde hufvudtiteln äro anslagne,
skulle till andra ändamål af K. M. kunna anses behöflige;
och dä Handels- och Sjöfartsfonden lemnar full tillgång
till dessa utgifter, äfven om de voro betydligt större, så hemställer
jag, att R. o. Ad. mätte i detta afseende bifalla SlatsUtsk:s
förslag, emedan det leder till befrämjande af det med
anslaget åsyftade ändamålet.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: ,Lika med den förste
värde talaren anser jag, alt då ifrägavar. utgifter ostridigt afse
Den Ti November f. m.
403
befrämjandet af sjöfarten, de icke äro främmande för den afdelning
af f. d. 9:de eller nu mera 6:te hufvudtiteln, som under
den generella classen: ”jordbruk, handel och näringar” upptager
en särskild rubrik ”för befrämjande i allmänhet af handel
och sjöfart”. Det synes mig, alt om K. M. hade anvisat dessa
utgifter, icke på 9:de hufvudtiteln, utan på Handels- och Sjöfartsfonden,
så kunde R. St:s Revisorer med lika skäl hafva anmärkt
sådant, och yrkat utgifternas anordnande på 9:de hufvudliIel
11, som de nu föreslagit, att dessa utgifter måtte af Handelsoch
Sjöfartsfonden utgå. Vid sådant förhållande, och dä det
synes mig rättast, att K. M. lemnäs öppet alt anvisa så beskaffade
utgifter på den af dessa 2:ne fonder, der det för tillfället
finnes beqvämligast kunna ske, kan jag för min del icke godkänna
Ulsk:s förslag i denna punkt.
II. Ex. II r Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla förevar. §.
Ropades ja, blandade med nej, hvarefter H. Ex. förklarade,
det. han trott sig finna, alt denna propos. blifvit med öfvervägande
ja besvarad.
16 g.
Frih. Cederström: Då på rättegångar och långvariga
concursmål ofta är beroende, huruvida depositionsmedel må
kunna återlyftas, så anser jag det för min del ganska betänkligt
alt begära, att K. M. mätte fastställa någon prescriptionstid
i detta afseende och att till statsverkets förvandla enskildes
i depositionsväg nedsatte medel. Jag begär afslag på det sednare
tillstyrkandet i denna §, men deremot bifall till det första
tillstyrkandet.
Ilr Gripenstedt: Det hör väl finnas någon rätt för Slaten
att slippa en bokföring i evighet af medel, som ingen vill
kännas vid. Skulle detta utsträckas ända in infinitum, och statsräkenskaperne
belastas med dylika medel, så vet jag icke hvart
det skulle leda. Ingens rätt kan förnärmas, om en prescriplionslid
för medlens utbekommande utsattes. En sådan prescriplionstid
skulle väl icke innebära någon större orättvisa, än den som
nu utsädes för vissa myntsorters gällande kraft och rättighet
till inlösen. Jag skulle derföre tro det vara mycket tillbörligt
att här bifalla Utsk:s betänk.
Frih. Cederström: Sedan den förändring blifvit gjord,
alt dessa depositionsmedel blifva förräntade och fruktbara gjorde,
så kan jag icke begripa, att någon förlust kan uppslå genom
deras bibehållande i publikt förvar. Alt nu besluta en
skrifvelse lill K. M. med begäran af fastställelse af en prescriptionslid,
anser jag ingalunda lämpligt, synnerligen som i allmänhet
prescriptionstid i dylika fall är af en ganska betänklig
art, emedan den enskildes förmögenhet icke bör af Slaten accapareras.
Om en dag bestämdes, inom hvilken sådana depositionsmede!
borde åter lyftas, så skulle det möjligen bända, att
464 Den 27 November f. m.
ilen rälta ägaren, om lian vistas utrikes, icke vore i tillfälle att
känna ifrågavar. författning och således urståndsatt alt iakttaga
sin rält. Jag anser delta för öfrigt vara en öfverflödig åtgärd,
sorn jag helt och hållet afstyrker.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Jag har lii I räd L Ulsk:s tillstyrkande
i denna punkt och mitt medgifvande dertill grundar sig
pä det skäl, alt. någon gång måtte viii den enskildes rätt upphöra,
såvida han icke begagnar den under den lid, som della
är honom tillåtet. Vore denna rättighet för honom obegränsad,
sä vel jag icke huru dessa medel slutligen skulle kunna förvallas.
De hopa sig på hvarandra. Statsverket har visserligen
ränta af dem, men de öka räkenskaperna betydligt. I ett land,
sådant som vårt, der lagstiftaren har sladgat prescriptionstid
för skuldsedlars gällande kraft, för inlösen af banco- och riksgälds-sedlar,
tyckes det alldeles icke slå i strid emot gällande
författningar, att stadga en prescriptionslid äfven i
delta fall. När nu StatsUlsk. har föreslagit, att K. M. sjelf
skall pröfva hvilken prescriptionslid i della fall må bestämmas,
så hoppas jag och tror, att ingen orättvisa derigenom må kunna
föranledas. — Jag tillstyrker pä dessa skäl och för ordningens
skull, alt Ulsk:s betänk, malte bifallas.
Hr af Harmens, Henr. Otto: För min del skulle jag
tro, att den ifrågavar. saken borde komma att förfalla. R. St.
hafva redan ifrån StatsUlsk. haft ett betänk, i denna fråga,
föranledd af K. M:s nåd. propos. om den framtida dispositionen
af de till K. Statscont. hittills influtne deposilionsmedel, deruli
K. M. föreslagit, att dessa medel skulle förklaras såsom statsmedel.
Med undantag af någon mindre del, om jag rätt minnes
3000 r:dr, skulle dessa medel öfverlemnas till Riksg.cont., men
nyssnämnde 3000 r:dr deremot qvarblifva i Statscont. och der
hällas tillhanda till liqvid af de fordringsanspråk, som af enskilda
kunde göras. Utom nyssnämnde summa fans i alla fall
utväg att betäcka snart sagdt hvilken summa som helst, hvarpå
anspråk kunde göras, då nemi. Riksg.cont. skulle vara förbundet
att hålla dessa medel till K. M:s disposition. Jag får
således föreslå, att den nu föredragna punkten icke må föranleda
till någon åtgärd.
Hr von Schantz, Carl Jacob: Äfven jag tror det
vara med ordningen öfverensstämmande, att en prescriptionslid
en gång må bestämmas för dem, som hafva deposilionsmedel
nedsatte i Kronans förvar, emedan det kan leda till mycken
förvillelse, att sådana medel aldrig få afföras ur räkenskaperne,
ulan stå der balancerade. Jag instämmer helt och hållet
med dem, som yrkat bifall lill Utsk:s betänk.
Hr Printzenskjöld, Carl: Jag delar de åsigter, som
Frih. Cederström i denna fråga yttrat. Jag kan icke finna, alt
Staten äger någon slags juridisk rättighet att tillegna sig de
me
-
Den 27 November f. m.
4G5
medel, som enligt lag densamma icke tillkommer. Jag känner
visserligen, att en prescrij»tionstid för fordringsanspråk icke
blott för Staten utan äfven för enskilda äger rum; men jag
tror icke eller, att någonsin lagstiftaren skall införa ett sådant
stadgande som det, alt hvad enskild man hos annan enskild
man deponerar, skulle kunna efter viss tids förlopp blifva depositariens
egendom. Detta hör val icke eller vara fallet, då
enskild man gör en sådan deposition hos Slaten. Sä hafva åtminstone
icke hittills rättsgrunderne blifvit förstådda, oell jagtror
det icke eller höra ske hädanefter. Man bör väl icke
på något säkrare ställe kunna deponera sin egendom, än hos
Staten. Det vore i min tanke lill och med stridande emot Statens
värdighet, att, genom någon slags åtgärd, tillerkänna sig
det, som blifvit anförtrodt åt dess vård. Vi veta, att i andra
länder finnas det lagar, som hindra sådana tillgrepp af Staten,
och der hafva depositiouer slått i liera 100 år. Såsom exempel
vill jag nämna det Slenbockska arfvet. Det upptäcktes af
de Slenbockska desccndenlerna, som äfven lingö ut detsamma.
Så tänker man i andra länder om de medel, som iiro lemnade
i Statens vård. Jag tror, att äfven här hör göras på samma
sätt. De svårigheter i afseende på riikenskapsföriugen, sorn
här blifvit omnämnde, böra vika för den högre rätten, nemi.
att ägaren skall återfå sin egendom. Dessutom hör man ihågkomma,
att dessa depositioner icke insättas af ägarne sjelfva ,
ulan af en annan person, som möjligen, i händelse de äro beroende
af rättegång, kan få sig medlen tilldömde. På besväret
får icke göras afseende, och dä den åtgärd blifvit vidtagen, alt
deponera medlen i R. St:s Bank och att förränta desamma, så
tror jag, all Staten har begagnat all den rätt, som kan henne
tillkomma i afseende på sådana medels tillgodogörande. Jag
tillstyrker afslag pä betänk.
Ilr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Jag är visserligen
icke bland dem, som i allmänhet anse prescriplionslider oriktiga,
ulan anser dem tvertom i ganska många fäll riktiga. Den
prescriplionstid, som här är i fråga, är likväl af en särdeles
beskaffenhet. Lyftningen af en stor del utaf de depositioner,
som här äro gjorda, heror på rättegångar, hvilka kunna draga
ganska långt ut. Första villkoret för prescriplion är, att finna
en terminus a qvo. Om denna terminus a qvo bestämdes ifrån
den tid, då depositionen blifvit gjord, sä skulle det kunna vara
mycket förnärmande för enskild mans rätt, ty medlen kunna
vara deponerade i följd af domstols beslut, såsom ett villkor
för rättegångars fullföljande i högre instanser, och dessa rättegångar
kunna möjligen vara så vidlyftiga, alt de icke kunna
afgöras inom den lid, som möjligen kunde anses lämplig för
en prescriplionstid.
Hvad angår den framställning, som är gjord af K. M.
ang:de depositionsmedlens öfverlemnande till Riksg.cont., så står
4 H. 5!)
400
Den 27 November f. m.
den alldeles icke i sammanhang med någon prescriptionstid; ty
K. M. har väl föreslagit, att dessa medel skulle till Riksg.cont.
öfverlemnas, men dervid gjort det förbehåll, att en viss mindre
summa skulle bibehållas, på det att, om några anspråk skulle
göras på depositioner, desamma dermed måtte kunna liqvideras,
samt alt i alla händelser hvarje anspråk, som i della fall kunde
göras och befunnes vara rättmätigt, borde, 0111 de af Statscont.
för ändamålet reserverade medlen icke förs logo, af Riksg.-  cont. godtgöras. — På dessa skäl hemställer jag, att ifrågavar.
punkt icke mätte komma att af R. o. Ad. bilällas.
Frill. Palmstjerna, Nils Fredr.: I händelse R. o. Ad.
afslår denna § af betänk., förenar jag mig gerna i sådant beslut,
men anhåller vördsamt att, i händelse votering kommer
att äga rum, conlrapropos. icke måtte komina ali lyda pä bifall
till Utsk:s förslag, utan pä det beslut, att R. St. då vilja laga
§ i vidare öfvervägande; ty om Ståndet icke skulle afstå §, så
har jag att föreslå en nödvändig oell icke ovigtig förändring i
det af Utsk. framställda förslag.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att denna § innehöll
3:ne särskilda frågor, och alt derföre särskild propos. för livar
och en af dessa frågor komme ali framställas.
Frill. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag anhåller blott
att få förklara, det min framställning endast bar haft afseende
på .Ulsk:s sednare hemställan vid slutet af denna §.
H. Ex. Hr Gr. 0. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. biföile
Utsk:s i I mom. af ]ö § afgifne yttrande, ali de ronde
ifrågavar. depositionsmedels förvaltning meddelade föreskrifter
icke föranleda någon erinran.
Ropades ja.
H. Ex. hemställde sedermera, 0111 R. o. Ad. ansåge, att
hvad Utsk. i 2:dra mom. af denna § yttrat om framlida dispositionen
af de till K. Statscont. hittills intlulne deposiiionsniedel,
icke erfordrar någon åtgärd.
Ropades ja.
Vidare framställde II. Ex. propos. å bifall till Ulsk:s i
3 moni. af förevar. § gjorde hemställan, ang:de en tind. anhållan
hos R. M., i afseende pä bestämmandet af en viss prescriplionstid
för ifrågavar. depositionsmedels älerlyflning.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Proposition till afslag å Utsk:s i 3 mom. af 16 § gjorde
hemställan blef härefter framställd och med ja besvarad.
17 §.
Frih. Cederström: För min del anser jag besynnerli<>'t,
om R. St. skulle till R. M. göra en hemställan om inrymmande
i Rronans hus af ett embetsverk, sådant som Öfverståthållare
-
Den 27 November f. m.
407
cmbelets Cancelli, som behöfver flere runi, nian afl R. St. med
detsamma uppgifva den local, dit della embetsverk skulle kunna
förflyttas. Denna åtgärd lill besparing af byresmedel är
ieke verkställbar, i fall det icke finnes någon local alt för ändamålet
disponera, oell R. St. böra väl aldrig bos K. M. anmäla
en önskan i clt sådant fall, der den sedermera, i brist
på local, icke kan uppfyllas. Della yrkar jag så mycket hellre,
sorn R. St., och isynnerhet SlatsUtsk., icke kunna vara i okunnighet
om, huru stora svårigheter, som uppkommit genom beslutet
om Riksarchivets förflyttande til! Riksg.cont:s local. Det
går icke an , att så der pä lös grund belt simpelt anordna om
alt localer i Kronans bus skola användas lill emhetsverks inrymmande,
innan man har någon sådan local att anvisa. — Jag
tillstyrker alsing ä Ulsk:s förslag i denna punkt.
llr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Del är blott med anledn.
af ett utaf den siste värde talaren fäldt yttrande om svårigheter,
som hafva yppat, sig att förse Riksg.cont. med en ny
local, som jag lager mig friheten upplysa, att just detta bor
anses såsom ett exempel pä, att när R. St. på förhand bestämma
en local, ulan all kunna med säkerhet pröfva, huruvida den
är fullt lämplig, så är just derigenom, som svårigheter uppstå.
Ilade R. St. rätt och slätt beslulit, att Riksg.cont. måtte förflyttas
lill en så beskaffad local, som antingen K. M. eiler också
Fullmäktige i Riksg.cont. ägde att utse, så hade saken säkerligen
länge sedan varit verkställd; men just derföre, att II. St.
beslöto, att nämnde embetsverk skulle förflyttas till det bestämda
huset, sä blef denna förflyttning icke verkställbar, emedan
det befans, att den loen leii icke var applicabel för Riksg.-  cont., och att dess reparation skulle kosta nära nog lika mycket
med halfva köpeskillingen af ett nytt hus. Del är blott denna
anmärkn, jag velat laga mig friheten alt göra.
Frih. Cederström: I händelse SlatsUtsk. hade varit i
tillfälle alt uppgifva en local inom Kronans hus, till inrymmande
af ifrågavar. embetsverk, sä hade deremot icke varit något
att anmärka, ulan tvertom hade derigenom kunnat vinnas besparing
af de byresmedel, sorn nu mäste utgifvas; men dä nu
icke någon local finnes, som kan till ändamålet anvisas, så nödgas
jag för min del vidhålla hvad jag nyss yttrat, nemi. att
en sådan skrifvelse, sorn den af StatsUlsk. föreslagna, ingalunda
kan vara nyttig.
Hr Printzenskjöld: På det sätt, som Utsk. redigerat
sitt förslag till hemställan till K. M., anser jag intet hinder till
bifall kunna bernias af det skäl, som Frih. Cederström anfört;
men jag instämmer dock i hufvudsaken med honom, att afslag
ä Utsk:s framställning bör äga runi. Jag gör del derföre, at
jag anser hela framställningen vara öfverflödig. Att gä in till
K. M. och begära att OfverStåthåll^re-cancelliet skall förses
med embetsrum i Kronans hus, anser jag vara en sådan små
-
468
Den 27 November f. m.
sak, att någon und. skrifvelse derom icke bör äga rum. Man
måste väl äga så mycket förtroende till Konungamakten oell
Dess omsorg om besparing af Statens medel, alt, om publika
hus hafva rum ali upplåta för ett dylikt ändamål, K. M. icke
lärer underlåta att utan någon påminnelse upplåta en sådan local.
Jag tillstyrker derföre afslag lill den lind. skrifvelse!!, såsom
onödig oell olämplig.
Hr Bråkenhjelm: Jag tager mig friheten åter som hastigast
besvära 11. Ståndet med den anmärka, emot hvad den
siste värde talaren yttrat, att en sä beskaffad förflyttning af ett
embetsverk dock icke i allmänhet låter sig göra utan omkostnad,
och till utgifter fordras, såsom bekant är, någon slags anleda.
från II. St:s sida. Jag hemställer derföre, om icke den
siste värde talaren ville förena sig i att bifalla ett betänk.,
som ger en sådan anleda., hvarigenom del af honom sjelf önskade
målet kunde vinnas.
Hr Printzenskjöld: Jag kan icke af den sisle värde
talarens anförande finna mig öfvertygad om lämpligheten af den
ifrågavar. skrifvelsen. Finnes en för ändamålet lämplig publik
local, och anser K. M. nödvändigheten påkalla, att i densamma
inflytta ett publikt embetsverk, så lärer viii K. M. i sin ordning
icke underlåta att göra framställning om anslag af de
medel, som fordras för att aptera loealen, så att den kan af
det publika embetsverket begagnas. Mig synes, att sådana frågor,
som denna, böra komma från K. M. till R. St., men ingalunda
ifrån lt. St. till K. M.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla 17 §•
Ropades starka ja, blandade nied nej, hvarefter II. Ex.
förklarade, att ja öfverröslat nej.
IS g.
Bifölls.
19 §-
Ansågs ej erfordra någon åtgärd.
20 §.
Frill. Cederström: SlalsUtsk. bar emot den tydliga ordalydelsen
i 29 § Riksd.Ordn. bär tillåtit sig uppgifva innehållet
af de anmärkn.anledn.T, som af Ulsk. blifvit anmälda och till
Const.Ulsk. remitterade. Emot ett sådant förfarande reserverar
jag mig till prot. I afseende på sjelfva den föredragna § lärer
It. o. Ad. icke kunna vidtaga någon åtgärd.
Hr Printzenskjöld tillkännagaf, det han instämde i den
af Frih. Cederström yttrade mening.
Uppå härefter framställd propos., förklarade R. o. Ad. sig
anse 20 § icke erfordra något) åtgärd.
21 §.
Bifölls.
Den 27 N o v e ra b e r f. m.
469
22 §.
På begäran af Hr Printzenskjöld, Carl, upplästes de
vid StatsUtsk:s utlåt, fogade reservationer, som i afseende på
denna § blifvit afgifne af Fril). Palmstjerna och Hr von Rosen.
Fril). Palmstjerna, Carl Otto: Först har jag att an
märka,
att Revisorerne väckt en fråga, som icke tillkommit R.
St:s Revisorer alt väcka. R. St:s Revisorer hafva blott åliggande
att granska räkenskaperne och förvaltningen; men icke
alt föreslå förändringar i hvarken dc administrativa verkens eller
domstolarnes organisation. Således är detta en fråga, som
egentligen icke hade bort kunna upplagas af StatsUlsk. annorlunda,
än med hemställan att den icke mätte till någon åtgärd
föranleda, och jag anser, att frågans behandling af R. St. på
annat sätt vore stridande emot våra grundlagar. Några flera
skäl torde icke behöfva anföras för yrkandet af afslag på StatsUtsk:s
hemställan i denna §. Min reservation innehåller i största
korthet anförde militäriska skäl för behöfligheten af Krigshofrälten,
hvilka det torde vara alldeles öfverflödigt ali här utveckla.
Jag tillstyrker således, att R. o. Ad. mätte afslåUtsk:s
i denna punkt afgifna förslag.
Frih. Cederström, som begärt ordet, förklarade, det han,
sedan Frih. Palmstjerna yttrat sig, afstod frän det yttrande, han
ämnat afgifva.
Hr Printzenskjöld: Lika med Frih. Palmstjerna anser
jag alla andra skäl, än dem han anfört, obehöfliga för bevis af
hans mening, alt R. o. Ad. hör afslå Utsk:s framställning i denna
punkt.
Hr Gripenstedt: Afven jag instämmer i den mening,
som Frih. Palmstjerna yttrat ang:de R. St:s Revisorers obehörighet
att ingå i någon organisationsfråga.
Uppå härefter framställd propos., afslog R. o. Ad. hvad
Ulsk. i 22 § tillstyrkt.
23 §.
Motiverne till Utsk:s hemställan i denna § upplästes på begäran
af
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr., som derefter skriftligen
anförde:
Jag erkänner, att när jag, vid genomgående af utlåt,, hann
till denna §, sänkte sig ögonen med blygsel till golfvet. Jag
bör till en början förklara, att jag icke talar i egen sak. Redan
vid mitt inträde i K. Cabinettet, för mer än 35 år tillhaka,
afstod jag min ännu icke ens tillträdda lieutenantsindelning
och har sedan dess aldrig åtnjutit militärisk eller annan lön,
än tractamentet såsom diplomatisk tjensteman. Ej eller är någon
sannolikhet, att sådan lön skulle kunna i en framtid någonsin
tillfalla mig. Vore dessutom endast fråga om en för framliden
fastställd grundsats, skulle mina anmärkmr mot denna § till nå
-
470
Den 27 No vem ber f. m.
gon del förfalla; men motivet till den föreslagna nnd. anhållan
innebär påtagligen en bestämdt åsyftad, i så måtto retroactiv
påföljd, alt H. Ex Hr Gr. Löfwenhjelm skulle blifva förlastig
dea lön, han äger såsom Cavalleri-inspccteur.
Jag siiger: mina anmärkir.r skulle till en del förfalla; icke
i allo. Ty vore än fråga blott om tillämpning af en grundsats
på framdeles förekommande fall, skulle jag ändock anse den af
Utsk. föreslagna åtgärden mindre behörig och högst olämplig.
Om Konungen linner tjenligt alt i fredstid låta bestrida
Cavalleri-inspecteurs-tjensten af en annan generalsperson, hvars
lönevillkor dymedelst något förbättras, medan utgiften ä det,
enligt erfarenheten ieke allt för rikligt tillmätta anslaget för
ministerstaten minskas med de circa 1300 r:dr IIa nili. h:co, sorn
vid fnspecteurs-tjenstens frånträdande hade hort å denna stal
anvisas, så tyckes detta vara Konungens ensak. Jlöjlighelen af
ett sådant upppgiirande heror af förevar, omständigheter, af befintliga
personligheter; sådant tillhörer Konungen alt bedömma.
Lyckas det alt uppgöra saken lill allas belåtenhet och på sätt,
alt tjensten bestrides såsom sig bör, så är dermed väl: en inblandning
af Revisorernc, eller Sländerne, vore då onödig, obehörig
och småaktig.
Bien antagom, utan alt medgifva det, alt den motsatta åsiglcn
vore den rikliga, och att således Revisorernes behörighet
att göra en sådan anmärkn. vore lika sä obestridd, som
Ständernes rätt att derå grunda en und. anhållan. Ar det passande,
är det billigt, är det värdigt, att i detta fall begagna en
dylik rätt?
II. Ex. Hr Gr. Gustaf Löfwenhjelm är troligen den äldste
officer i hela armen; ty redan år 1788 förde han till fäderneslandets
försvar den sabel, med hvilken han, 20 år sednare,
omringad af fiender, ensam försvarade sig lill dess, träfläd af
llere lantsar, han — icke gaf sig — men togs lill fånga. I natursgåfvor,
i ädelt tänkesätt, i sann humanitet, i insigler, i embetsmannaskicklighel,
i förtjenst uuder krig och fred, slår Gr.
Gust. Löfwenhjelm så högt, att ingen lärer kunna bestrida honom
ett af de mest utmärkta rum bland samtida Svenskar, och
så gäller han med full rätt i Europa. Hvad han af ärfdt och
förvärfdt, användt till välgörenhet mot landsmän, om det sammanräknades,
torde lätt uppgå till en större summa, än det materiella
objectet af några dussin bland Hrr Revisorers aumärku:r.
Och bär, i detta Stockholm, som sett honom skynda, med blixtens
fart, ur sitt rum till strömmen, för att störta sig deri, och
med lifsfara rycka en drunknande medmenniska ur böljorna
här skola vi beskymfa den 73-åriga mannen, genom ett försök
att frånkänna honom den lön, han på laglig fullmakt innehafver
och under 28 år opåtalt förenat med sitt diplomatiska tractamente?
Reskymfa, säger jag; ty mera makt ligger på skymfen,
än på förlusten. I andra länder sker ej sällan, alt, af rege
-
Den 27 November f. m.
471
ringen eller af parlamentet, åt män af lians förtjenster tillerk;iunés
en offentlig belöning eller tacksägelse: bär vill man underkasta
honom en brandskattning!!!
Dock — Gustaf Löwenhjelm lefver bos R. o. Ad. i friskt
minne: mera göres ej behof. Jag föreslår förkastande af §:n.
Ilr Gripenstedt: Med förbigående af alla personliga considerationer
i detta afseende, vill jag endast söka alt bålla mig
till grundsatsen. Hade Utsk. föreslagit, ali alla dylika löner,
som de ifrägavar., mätte reserveras och indragas lill statsverket
såsom statsmedel, sä bade deruti uttryckts en princip, som fullkomligen
låg inom gränsorna för deras verksamhet, och frågan
bade dä blifvit förflyttad till en pröfning af åtgärdens nytta
eller skadlighet. R. St:s Revisorer hafva likväl icke yttrat sig
sä, utan yrkat, att dessa medel borde tilldelas andra personer.
Delta är pätagligen att öfvergå på det administrativa gebietet,
och jag tror hvarken att del tillkommer R. St:s Revisorer att
bedomina så beskaffade speciella anordningar, eller att de äro
dertill compelente. Delta är skälet, hvarföre jag för min del
yrkar afslag på Utsk:s tillstyrkande i den 23 punkten.
Hr Printzenskjöld: R. St:s sednast församlade Revisorer,
sorn så mycket sökt utvidga kretsen för sin verksamhet,
medelst resor till orterne, för att besigtiga publika anläggningar,
visitera förråder, hafva äfven här sökt att öfverträda gränsen
af deras behörighet. Mig synes, att frågan, huruvida en diplomatisk
embetsman må vara berättigad alt bibehålla en större
eller mindre del af den lön han pä Rikets stat uppbär, är ett
ämne, som icke tillkommer Revisorerne alt taga någon befattning
med. Jag anser för min del hela frågan aldrig hafva bort
väckas, och har dervid intet afseende pä hvilken persons rättigheter,
som äro föremål derför. Jag tillstyrker afslag på hela
framställningen, såsom helt och hållet obefogad.
Frih. Cederström: Om K. M. finnér sig vilja använda i
diplomatisk väg en tjensteman, vare sig militär eller civil, så
hör del naturligtvis vara honom öppet och mäste, långt ifrån alt
klandras, med erkänsla af IL St. upptagas, dä den använde personen
ägen de egenskaper, som kunna siitta honom i stånd att
med utmärkt förtjenst fullgöra sitt uppdrag. Dervid behöfver
K. M. alldeles icke skilja honom ifrån den befattning han inom
landet äger, för att, i händelse af behof, kunna hemkalla honom
att åter tillträda sitt embete. De diplomatiska tjensterne äro
af den beskaffenhet, alt deras innehafvare kunna blifva rappelerade
antingen af sin egen styrelse eller pä grud af en anmälan
från den styrelse, hos hvilken de äro acerediterade. Man
kan icke finna sig vid att frånträda förut innehafvande beställningar
och tillträda en tjenst af nyssnämnde beskaffenhet, såvida
man icke har visshet om att den förut innehafda tjensten
genom K,. M:s förtroende fortfarande står en öppen.
Hvad nu särskildt angår H. Ex. Gr. Gustaf Löwenhjelm
472
Den 27 November f. m.
så lärer väl ingen finnas inom armeen, som icke vet hans fiirtjenster
om cavalleriet. Han var den forsta sorn ledde oss till
kännedom af cavalleriets rätta daning, för att blifva användbart.
Nå väl! är det dä underligt, alt man icke fråntager en
sådan person hans befattning såsom Cavalleri-inspecteur och den
dermed följande aflöning? Sverige bar visserligen 1111 fred och
bar haft det i många år; men Sverige kan fä krig, och då behöfva
vi alltför väl erfarne personer att ställa i spetsen för våra
trupper. Jag kan icke annat än, jemväl i afseende på sjelfva
formen, instämma i det enkla yttrande, som Hr Gripenstedt baft
och som är fulkomligen riktigt. R. St:s Revisorer hafva varit
obefogade att upptaga frågan, och StalsUtsk. hade icke bort gifva
annat yttrande deröfver, än alt revisorerne varit obefogade
att göra en sådan framställning, som den ifrågavar.
Hr von Rosen: Jag har icke kunnat instämma med majoriteten
i denna fråga. Jag har också reserverat mig emot
Utsk:s tillstyrkande. Frågan är för det första, att en und. skrifvelse
skulle afgå i detta ämne. Detta vore först och främst en
obillighet, och dessutom nära nog overkställbar!. Jag vill icke
hälla mig till de functionärcr, som här är fråga om, hvilkas
innehafvandc Ijensler äro så obestämde, alt Utsk:s förslag
i afseende på dem är alldeles overkställbar!. Om den regeln
skulle gälla i allmänhet, att då en tjensteman förrättar annan
tjenst med lön, än den han förut innehar, hela den förut innehafde
lönen skulle indragas, antingen till Staten, eller lill den
som tjeustcn förrättar, sä kunde möjligen inträffa, alt en sådan
lag icke kunde verkställas, synnerligen om den ifrågavarande
functiouärcn ägde boställe. Jag hemställer, huruvida delta boställe
på 2 å 3 månader eller ett år skulle kunna indragas till
Slaten, eller öfverlåtas till en annan tjensteman. Iudeluingshafvaren
har sin fardagsrält, som vid frånträdel tillfaller honom,
eller hans arfvingar, i händelse han dör. Vid sådant förhållande
kail följaktligen icke den ifrågavar. öfverflylluingen af inkomsterue
ifrån löntagaren, hvarken till statsverket eller till annan
tjensteman, verkställas. Dessutom skall, så snart functiouärcn har
sin lön på stat inom armeen, enligt 1833 års lönereglering, en
bestämd andel af lönen utgå till den som tjensten förrättar, så
snart löntagaren utöfver en viss tid är frånvarande, antingen
permitterad eller commenderad, o s. v. Hvad således beträffar
löntagare inom armeen, så är den föreslagne und. skrifvelse lill
K. M. alldeles olämplig. Föröfrigt tror jag icke, alt del tillhör
hvarken R. St:s Revisorer eller SlatsUtsk. att disponera öfver
löntagares löner, så länge de hafva fullmakt pä den tjenst
de innehafva. Jag tillstyrker således afslag på Ulsk:s hemställan
i denna punkt.
Frih. Hamilton, Hugo: Då jag deltagit i 1S43 års revision,
har jag trott mig böra här uppgifva de skäl, pä hvilka
R. St:s Revisorer stödde sin öfvertygelse om deras behörighet
alt
Den 27 November f. m.
473
alt yttra sig i denna fråga. De trodde del nemi. vara Revisorernas
pligt alt tillse, det statsmedlen användes för de ändamål,
hvartill de blifvit anslagne, och, i conseqvens dermed, att
löner uppburos af dem som gjorde tjenst, och icke af andra personer,
hvilka icke förrättade fjellsten. Detta var äfven skälet,
hvarföre de ansägo sig böra göra ett sådant tillstyrkande, sorn
det af dem ronde denna fråga afgifna, och deremot icke göra
en sådan hemställan, sorn den Hr Gripenstedt ansett lämplig.
R. St:s Revisorer skulle i det fallet hafva utgått endast från
principen af, om jag så får säga, en öfverdrifven njugghet för
Staten, om de genast föreslagit indragandet lill statsverket af
en lön, sorn ej kan i sjelfva verket anses ledig, då en annan
person sköter tjensten för den embetsman, som erhållit eu Ministerpost.
Deremot ansågo Revisorernes majoritet icke något
hinder finnas för en embetsman all förena två tjcnsler, då han
utan alt försumma någondera kunde sköta deni begge. Della
är i korthet innehållet af de skäl, som ledi revisorcrne. Några
personliga skäl lågo deremot visserligen icke lill grund för
deras tillstyrkande. Jag vet icke om det är rätt att inblanda
personliga förhållanden i räkenskapsfrågor; och att någon kunnat
tro sådant vara förhållandet i denna fråga, var sä mycket
mindre alt förmoda,, sorn det torde finnas få personer, hvilka
äro så allmänt a fhil line af folket, som H. Ex. Gr. Gustaf Löwenhjelm
är, och det verkligen med rälta.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Jag är lill en del
förekommen af Hr von Rosen och vill derföre endast i korthet
yttra, att jag anser SlatsUtsk. hafva haft så mycket mindre fog
att af en högre militär-embetsmans användande i diplomatiska
värf taga sig anledn. till en dylik hemställan, som K. M. uti
circulär d. 2 Febr 1833, med sedermera deröfver utkomna förklaringar,
redan stadgat, att hvar och en militär-cmbetsmän,
sorn längre tid än J] månader bestrider annat med lön eller arvode
förenadt uppdrag, skall till den som bans tjenst under tiden
förrättar afstå J af den behållna löneinkomsten.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Så många skäl till af
slag
å SlalsUtsk:s tillstyrkande i denna fråga äro redan anförde,
att något vidare icke torde behöfva tilläggas. Jag vill blott
taga mig friheten erinra derom, att jag icke kan, lika med
Frih. Hamilton, anse denna fråga vara en räkeuskapsfråga, utan
tror den vara en tjenstgöringsfråga. R. St:s Revisorer hafva
väl att tillse, att statsmedlen blifva använde till sina ändamål,
och skulle derföre hafva rätt att tillse huruvida lönen användes
till den, som ägde fullmakt på tjensten; men att sträcka sig
till en undersökning om huruvida egentliga innehafvaren eller
någon annan gjorde tjensten, det vore att inblanda sig i fråga
om tjenstgöringen, hvilket icke tillkommer Revisorerne, utan lärer
det vara K. M., som, enligt våra grundlagar, äger alt deröfver
förordna. Jag tillstyrker afslag på denna punkt.
4 U. 60
474
Den 27 November f. m.
Hr Stjerngranat, Georg Gust. Henr.: Äfven jag var
ledamot af 1843 års revision. Jag sökle då att efter förmåga
motsätta mig såväl all inblandning af Revisorerne uti dylika
frågor, som äfven deu und. anhållan, hvilken innefattas i denna
§. Det är på sådan grund och på de skäl, hvilka här blif
vit
framställde, som jag nu tillstyrker afslag på I3lsk:s framställning.
Uppå härefter framställd propos. blcf 23 § af R. o. Ad.
afslagen.
B. Ex. Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att plenum kom
me
att fortsättas kl. 6 e. m.
24 §.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Äfven här hafva R. Sl:s
Revisorer yttrat sig uti en organisationsfråga, en tjenstgöringsfråga.
Här har icke kunnat finnas någon den ringaste anleda,
af räkenskaperna till den hemställan, som Revisorerne gjort och
som SlatsUtsk. upptagit och till R. St. framställt. Här är icke
anfört, att något löneanslag varit gjordt för comiterade vid norra
väganläggningarne, utan dessa comiterade hafva, såsom allmänt
kändt är, varit lönlöse. Således kan, ifrån denna omständighet,
ieke bernias något skäl lill indragning af dessa comiterade,
och det lärer bero på K. M:s nåd. godtfinnande, huruvida
comiterade skola fortfara med bestyret om de norra väganläggningarne
eller icke, eller huruvida detta bestyr bör öfverflyttas
på Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader. Någon
besparing genom en sådan öfverllvltning torde icke möjligen
kunna uppkomma, utan snarare en ökad utgift. Jag förmodar,
alt corn i teen för norra väganläggningarne i allafall, sedan
dess omsorger, i afseende pä de uppdrag, som varit åt densamma
lemnade, nu äro afslutade, kommer att upphöra, utan
någon R. St:s åtgärd. Då en sådan hemställan, som StatsUtsk.
föreslagit, för öfrigt, i min tanka, är olämplig och icke stöder
sig på någon, i vår grundlag R. St. medgifven rättighet, enär
den endast skulle stöda sig på R. St:s Revisorers motionsrätt,
hvilken icke finnes, så tillstyrker jag afslag på SlatsUtsk:s hemställan
i denna puukt.
Hr Fåhraeus: I afseende å den nu förevar, punkten, an
ser
jag mig böra hafva äran upplysa, att K. M. redan förordnat
om upphörande af den befattning, som förut tillhört comiterade
för norra väganläggningarne, och öfverflyttande af deras
ärenden till Styrelsen öfver allmänna väg- och vattenbyggnader.
Jag hemställer, om icke R. o. Ad., vid sådant förhållande
må finna frågan om en und. skrifvelse i ämnet böra förfalla.
Propos. till afslag å 24 § blef härefter framställd och af
R. o. Ad. med ja besvarad.
25 §.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag får vördsamt
Den 27 November f. m.
475
hemställa, huruvida icke den 25 § kommer ungefärligen i samma
cathegori med den af R. o. Ad. nyss afslagne 1(5 §. Om
jag misstager mig, sä anhåller jag att derom blifva upplyst af
någon, som närmare känner förhållandet.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Räntekammarens ifrågavar.
obligationer äro snarast att jemföra med af Ranken ulgifna
sedlar. Prcscriptionstid å dessa sedlar är, likasom för riksg.-  sedlar, bestämd, hvilket nu äfven är föreslaget att äga rum för
ifråga var. obligationer, och har jag för min del intet att deremot
erinra.
Frih. Cederström: Den ifrågavar. prescriptionen är visserligen
icke af samma beskaffenhet som den förra, hvilken af
R. o. Ad. hlef afslagen. Här är nemi. Statscont:s assignalioner,
hvilka ännu äro oiulöste lill ett belopp af 280 r:dr 1 sk. 10
r:st., och man önskar, alt för dessa obligationer mätte bestämmas
en viss lid, inom hvilken de böra inlösas. Det är mycket
möjligt alt ifrågavar. obligationer hafva blifvit förstörda genom
eld oell brand, oell det kan således vara skäligen oskyldigt om
eu prescriptionstid för dein blir bestämd. Likväl bör tiden bestämmas
sä lång och så tidigt kungöras i utländska tidningar,
att innehafvarne möjligen kunna lära känna prcscriptionsliden
och, ifall del lönar mödan för den lilla summan, presentera deu
lill inlösen.
Hr Printzenskjöld: De ifrågavar. assignationerne äro
till sin natur alldeles olika med de depositioner, hvarom förut
varit i fråga. Assignationerna innefatta här en skuld af Staten
lill dessas innehafvare. 1 alla sådana frågor är det rättvist
att fastställa en prescriptionstid. En sådan är också fastställd
för Bankens assignalioner, hvilka 10 år från utgifningsdagenicke
mer äro gällande, nemi. sådane assignalioner skola inom
10 år i Banken företes, om innehafvarne deraf skola erhålla
penningar. Jag skulle derföre för min del tro, att fastän summan
är obetydlig, det är nödvändigt, för att befria räkenskaperna
från balancer, ait en prescriptionstid varder genom cn
lagbestämmelse utsatt, denna prescriptionstid må blifva längre
eller kortare, efter sig företeende omständigheter.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. 25 §.
26 §•
Hr Westerstrand, Pehr: R. St:s år 1843 församlade
Revisorer hafva yttrat, att rikshufvudbokeu saknar enkelhet och
tydlighet. Nuvar. StatsUlsk. har instämt deruti, men tillagt,
att det önskar att få en fullständigare öfversigt af statsmedlens
förvaltning. Dessa omdömen strida mycket emot det omdöme,
som fälldes af 1820 års Revisorer och 1823 års StatsUtsk. som
gingo så långt i hvperboliskt beröm för methoden, att de föreslogo
en betydlig belöning åt författaren deraf, hvilken belöning,
också af R. St. beviljades. Alt rikshufvudbokcn är mycket vid
-
Den 27 November f. m.
lyftig, nekar jag icke, men della är en följd af det vidlyftiga
och invecklade beskallningssystcm, sorn vi hafva, och af den
vidlyfliga statsreglering, som der måsle_ redovisas, och hvaruti
många onödiga detaljer förekomma. Afven vid den nu uppgjorda
statsregleringen har man sett, alt flere statsanslag blifvit
kallade reservationsanslag. En särskild utredning och inveckling
i rikshufvudboken måste uppkomma af hvarje sådant
anslag, och den blir således i sin helhet mycket vidlyftig. De
som hafva fästat sig vid dess utseende hafva också ansett den
icke vara enkel och tydlig, men det är ganska uppenbart, att
de icke närmare undersökt förhållandet. Vanan vid alt se bokslut
för förvaltningar med en enda cassa, har gjort att man
har velat se rikshufvudboken, för hvilken hundradetals cassaförvaltningar
ligga till grund, lika enkel, som en handelscontorsbok.
Men detta är någonting, sorn är alldeles omöjligt, så
vida man vill alt de resultaler, som böra visas i rikshufvudboken,
skola deruti återfinnas. Vilja R. St. alt rikshufvudboken
skall afslutas så, att den endast summariskt upptager balanceinkomster
och utgifter samt vinst och förlust, så kan den
göras mycket enkel, men nu är del icke vinst och förlust pä
det hela, sorn mäste visas, utan det är vinst och förlust pä
hvarje inkomsttitel och hvarje särskildt statsanslag, och delta
åstadkommer vidlyftighet. Till denna vidlyftighet har äfven
bidragit den år 1830 utfärdade iuslruclion för R. St:s Revisorer,
deri det förordnades, att alla de förvaltande verkens räkenskaper
skola i rikshufvudboken specifikt intagas. Förut var
rikshufvudboken sä upprättad, att blott de verks räkenskaper
iugingo deruti, sorn hade någon uppbörd eller inkomst för Slaten
alt redovisa; och för alla andra förvaltande verk affördes
de summor, som voro dem å stat anslagna, hvarefter man för
dessa verk i rikshufvudboken endast hade anvisning att i deras
egna räkenskaper söka igen redovisningen för summorna. Nu
mäste dessa summor redovisas i rikshufvudboken och visa behållningarne,
af hvad slag de kunna vara, hvilket gör en stor
svårighet. Denna tillökning började 1830 och har sedermera
fortfarit, ehuru 1830 års revisionsinstruclion längesedan är npphäfven.
Statscont. har uti dess förklaring öfver R. St:s år 1833
församlade Revisorers berättelse hemställt, att rikshufvudboken
mätte fä återgå till sin förra enkelhet. Derigenom vore också
ingenting förloradt för den allmänna redovisningen, då Revisorerne
alltid hafva tillfälle alt göra ett sammandrag af de berättelser,
sorn de förvaltande verken afgifva med alla sina specifika
siffror. Dä man nu säger, att rikshufvudboken icke är
fullständig, så hade man kanske kunnat vänta alt fä veta hvari
ofullständigheten består. Jag tror, att just emedan den är fullständig
och vidlyftig har man ansett den icke ändamålsenlig, ty
man har ännu icke kunnat uppgifva, att något af de resultater,
som borde synas i rikshufvudboken, der saknats. Man finner
der statistiska uppgifter rör.de alla Statens inkomster, alla brister
och öfverskott eller besparingar etc. Således tror jag, att
Den 27 November f. m.
477
anmärkt), om otillständighet i rikshufvudboken tillkommit af
förhastande. Jag vill icke uppehålla R. o. Ad:s lid med alt närmare
detaljera denna fråga, men får nämna, att till följd af
R. St:s vid 1840 och 1S41 Ars riksdag afgifna und. skrifvelse
angående den s. k. reservfonden, Statscout., på nådig befallning,
afgifvit en utredning af samma reservfond. Denna är af K.
M. remitterad till StatsUtsk:s handläggning, i sammanhang med
frågan om statsverkets räkenskaper och rikshufvudboken. Jag
anhåller således att förevar, punkt af betänkandet måtte lill StatsUtsk.
återremitteras, för alt komma till handläggning i sammanhang
med de ämnen, om hvilka StalsUtsk., enl. 19 § af betänkandet,
särskildt skall afgifva sitt yttrande.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Hufvudsakligen före
kommen
af IIr Westerstrand, har jag ganska obetydligt att tillägga.
Det uttryck, som StatsUlsk. begagnat, då det föreslår
en hemställan till K. M. om ”förändringar, som kunna anses
ledande lill en fullständigare och lättare öfversigt af statsmedlens
förvaltning,” är efter min tanka oriktigt; ty en fullständigare
utredning, än den rikshufvudboken nu lemnar, torde icke
kunna erhållas. En annan sak är en mera lätt öfversigt. Detta
vore visserligen önskligt, ehuru man äfven nu kan i rikshufvudboken
finna en icke så svår öfversigt af statsförvaltningens alla
grenar. Den svärfattlighet, som i vissa afseenden kail finnas
för den som icke gjort sig någon särdeles möda att taga kännedom
om bokföringssättet, härleder sig egentligen från R. St:s
vid föreg:de riksdagar gjorda hemställanden om det ena tillägget
efter det andra i det af Konungen fastställda riksbokslutet,
hvarigenom det blifvit mera vidlyftigt och mindre lättfattligt,
men också så mycket fullständigare. Om nu R. St. ingå till
K. M. med anhållan, alt de förändringar måtte vidtagas, som
gifva rikshufvudboken en lättare öfversigt af statsmedlens förvaltning,
sä anser jag ordet fullständigare vara olämpligt, hvilket
jag derföre anhåller måtte uteslutas, i händelse Ståndet (inner
för godt att bifalla syftningen af Ulsk:s förslag.
Hr Gripenstedt: Ulan tvifvel är det en ganska vigtig
sak, att rikshufvudboken må hafva den enkelhet och tydlighet,
att man med lätthet må kunna generclt öfverse Statens ställning;
men pä samma gång bör den ock äga nog fullständighet,
för att medgifva en detaljerad granskning. Dessa två egenskaper
stå likväl i bestämd och till en viss grad oförenlig strid
med hvarandra. Ar den mycket fullständig, så kan den icke
vara så enkel, som man skulle önska, och är den mycket enkel,
så kan den ej äga erforderlig fullständighet. Den rikshufvudbok,
som nu begagnas, blef upprättad till följd afen anmärkn.,
som först väcktes af 1813 års Revisorer, ang:de det dåvar.
bokföringssättets ofullkomlighet. En Statscommissarie, Widegren,
fick sig då uppdraget alt utarbeta project till en ny rikshufvudbok,
och ett annat förslag till en sådan uppgafs af Statscont.
Dessa båda förslag framställdes till granskning och hc
-
478
Den 27 November f. m.
domman<le af R. Sl:s Revisorer Sr 1820, för att jemföras, och
ullåt. deröfver utföll till en bestämd fördel för den rikshufvudbok,
sorn af Statscont. blifvit upprättad, hvaröfver berömmet då
var ganska ampelt. Att det icke är någon lätt sak, alt åstadkomma
en sådan rikshufvudbok, torde bevisas af hvad som just
då föreföll, nemi. att Widegren hade i många år arbetat derpå
och haft ett helt contor till sitt biträde, så att de sammanlagde
kostnaderna för detta experiment uppgingo till 30,000 r:dr b:co.
Om nu en ny omarbetning af rikshufvudboken åter skulle anbefallas
och premier eller arfvoden ulfästes för dessa arbeten,
så kunde delta möjligen och lätteligen föranleda lika dryga utgifter,
som förra gången, ulan någon bestämd säkerhet om ett
bättre resultat än det vi äga, och sålunda den sista villan blifva
värre än den första. Jag skulle derföre tro, att om icke
någon bestämd olägenhet af nuvar. bokföringssätt uppgifves, så
är det icke rådligt att blott på en så generell framställning,
som den Utsk. nu gjort, utsätta sig för återförnyandet af det,
som, efter hvad jag nyss tagit mig friheten nämna, förr ägt rum.
Min åsigt är derföre, att man borde låta Utsk:s hemställan i
denna del fälla; eller, om det anses lämpligare, att återremittera
den lill SlalsUtsk:s utlät, i sammanhang med en annan fråga,
så har jag naturligtvis icke något att deremot invända, blott
icke denna framställning af StatsUtsk. bifalles.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Min tanke är, att
denna punkt af StatsUlsk:s hemställan icke bör förfalla, men
väl återremitteras, för att i en annan form återkomma. Mina
skäl dertill äro följande: jag anser den nuvar. rikshufvudboken,
ehuru fullständig hon må vara, ingalunda gifva den lätta öfversigt
af statsverkets tillstånd, som hon borde, och felet ligger
väsendtligen i det olämpliga sätt, hvarpå sjelfva hufvudräkningen
är uppställd. Ändamålet med tryckningen af ett rikshufvudbokens
sammandrag och dess spridande öfver hela Riket, allt
med betydlig kostnad, måtte vara att en hvar skall lätteligen
kunna fatta statsverkets tillstånd. Men det första läsaren får
se, nemi. hufvudräkningen, är så vidlyftigt uppställd, att jag
tror mig utan öfverdrift kunna säga, att kanske af femtio läsare
är det icke en, som gifver sig möda att göra alla de uträkningar,
sorn behöfvas för att bestämdt få veta slutsatsen. Felet
är att man i hufvudräkningen icke gjort sammandrag nog, utan
läsaren måste arbeta sig fram genom balancer både i debet
och credit, sjelf summera och subtrahera, för att komma till
kännedom af verkliga förhållandet. Hvar och en vet, att det
egentligen icke är mera än fyra summor, som i en hufvudräkning
intressera läsaren, nemi.: huru mycket ägde man vid årets
början? huru mycket har man fält in under årets lopp? huru
mycket har man under detsamma utgifvit och förlorat? samt
huru mycket har man qvar vid årets slut? Dessa hufvudsuinmor
borde rikshufvudbokens sammandrag visa; men som de tjenstemän,
hvilka hafva med denna sak att skaffa, ej finna för godt
Den 27 November f. m.
479
att framställa dem; så hafva R. St:s Revisorer icke haft någon
annan utväg, än alt vid hvarje revision låta göra och trycka
ett omslut af hufvudräkningen, på det att läsaren må kunna
veta hvarom frågan är. Alt R. St. i allmänhet icke vela, huru
härmed hänger tillsammans, hevises aldra bäst genom de långvariga
tvisterna om den s. k. reservfonden. Jag lyckönskar oss
lill denna tvist, derföre alt den skall, såsom jag tror, omsider
bringa rikshufvudbokens capitalräkning till enkelhet. Att sådant
låter sig göra, kan man se af Bankens årliga redogörelser,
oaktadt en mängd af särskilda cassaräkningar deruti ingå. Om
jag hade den här, så skulle jag genast kunna visa, huruledes
detta bokslut i sammandrag är framsläldt med den lättfattligaste
enkelhet. — En svårighet vid rikshufvudbokens afslutande
är den, alt det brister öfverensstämmelse i formulären emellan
räkenskaperna i de särskilda verk, som redogöra för allmänna
medel. Deröfver hafva Statsrevisorcrne vid flera tillfällen klagat
och Ständerna gjort und. framställningar. Konungen har
jemväl, så vidt jag vet, i detta hänseende gifvit Slalscont. befallningar,
till följd hvaraf nya formulär för de flesta verk lära
vara uppgjorda. Man kan således hoppas, att det blir någon
förbättring häruti. Om detta skulle lyckas, så blir följaktligen
bokslutet i Statscont. sä myckel lättare, och la force des choses,
såsom Fransmännen uttrycka sig, skall, om intet annat hjelper,
tvinga äfven oss att uppgöra rediga och enkla räkenskaper.
Genom enkelheten är det, som man i andra stora länder, t. ex.
i Frankrike, kan komma till det hastiga bokslut, som jag vid
ett föreg:de tillfälle här omnämnt, och som alla länder borde
eftersträfva. Jag anhåller, att R. o. Ad. ville återremittera
denna puukt, på det att StatsUtsk. måtte få tillfälle att om förevarande
ämne yttra sig i sammanhang med flera frågor och
måhända med auledn. af de upplysningar, som en värd talare
pä andra sidan torde meddela, sedan han anmält sig och förmodligen
ytterligare utreder saken.
Frih. Cederström: Jag har visserligen ingenting emot
att R. o. Ad. återremitterar denna punkt, på sätt Hr Westerstrand
har begärt. Likväl skulle jag tro, att det går lika väl
an att genast afstå densamma, ty StatsUtsk. skall i alla fall
komma in med yttrande angående särskilda frågor om Slatscont:s
räkenskaper och huru statsverkets inkomster skola i räkenskaperna
införas, då Ståndet kommer i tillfälle att jemväl
upptaga den generella frågan rör;de rikshufvudbokens sätt alt
upptaga inkomsterna och om den s. k. reservfonden, som icke
är annat än det föreg:dc årets inkomst, skall under den titeln
upptagas eller icke. Det är mig som sagdt är likgiltigt, om
R. o. Ad. afslår eller återremitterar denna punkt, nion jag anhåller,
att den icke måtte bifallas, hvarken oförändrad eller med
den förändring, som Frih. Palmstjerna föreslagit, nemi. med
borttagande af ordet fullständigare. Jag bestrider nemi. i allo
hela den föreslagna skrifvelsen, emedan dess redaction alldeles
icke uttrycker hvad den borde uttrycka.
480
Den 27 November fi m.
Hr Westerstrand: Vid första uppställningen af rikshufvudboken
ulgick man från den grundide'en, att den skulle vara
en rikshufvudbok, men ieke en statshufvudbok, och att den
skulle redovisa liela kronouppbörden. Det torde för de liesta
af Ståndets ledamöter icke vara obekant, att det är icke endast
statsmedel, som ingå i bufvudboken, utan äfven Riksg.vcrkets
och andre verks medel, m. m. Afsigten med rikshufvudbokens
uppställning var, att dessa samtliga medel skulle framdeles
komma att ingå i en enda statsreglering, och hvarje verk, då
medlen influtit och redovistcs på ett ställe, skulle få genom
anslag hvad detsamma tillkom. Detta har visserligen varit både
af Revisorer och StatsUtsk. tillstyrkt, men icke vunnit bifall;
och således, ehuru rikshufvudboken skiljer verkens medel frän
hvarandra, måste likväl, då man fordrar alt få se Rikets skatter
på ett ställe, så väl statsverkets som de öfriga verkens
medel ingå i capitalräkningen. Detta sammanförande har blifvit
öfverklagadt, och i följd deraf hafva, vid utgifvandet i tryck
af rikshufvudbokens capitalräkning, de sednare åren blifvit
tryckta särskilda capitalräkningar eller s. k. generalräkningar
öfver statsverkets medel, särskilda öfver Riksg.cont:s o. s. v.,
så att den, som behagar att se på dessa räkenskaper, torde
kanske tillräckligt finna hvad han söker.
Att verkens räkenskaper icke tili formulären öfverensstämma
med rikshufvudboken är numera icke fallet. Landtstaternas
räkenskaper fingo redan år 1821 ett nytt formulär,
alldeles öfverensstämmande med rikshufvudboken. Till följd af
R. St:s begäran hafva äfven nya formulär blifvit uppgjorda för
de förvaltande verken. Dessa äro af Konungen i nåder fastställda
och äfven till efterrättelse utgifna. Slatscont. har nyligen
fått en skrifvelse från Kammarrätten, deruti Kammarrätten
begär alt fä del af dessa formulär, för att se om de förvaltande
verken följa dem. Att Revisorerne måste göra ett omslut
af rikshufvudboken, äger icke sin riktighet. Något sådant
finnes icke i någon revisionsberättelse, men der finnes en mängd
utdrag af sifferuppställningar, som alla igenfinnas i rikshufvudboken.
Jag tror det vara öfverflödigt alt här längre tvista i ämnet,
utan jag hoppas, att saken skall bättre reda sig, om R. o.
Ad. bifaller min hemställan om återremiss.
II. Ex. Ilr Gr. Björnstjerna, Magnus: Då en värd
talare, Hr von Hartmansdorff, har såsom exempel åberopat, med
hvilken hastighet räkenskaperna afslutas i Frankrike, tror jag
mig, såsom ett tillägg, och för att understödja hans tanka i
detta afseende, höra nämna, att räkenskaperna i England afslutas
qvartaliter. Den femte dagen efter qvartalets utgång äro
räkenskaperne tillgänglige och införde i alla tidningar. Räkenskapsåret
räknas från och med den 1 October, och den 5 October
finnas föreg:de årets alla räkenskaper införde i tidningarne.
Jag
Den 27 November f. m.
Jag medger, att skillnad i uppbördssättet oell statsregleringen
konna medföra svårigheter för oss, men likväl delar jag fullkomligt
de Herrars tanka, som Iro, att genom en simplification
af räkenskaperne, de skulle kunna vara afslutade mycket förr
äu de nu äro.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: En värd talare, Hr
Gripenstedt, har påmint derom, att då rikshufvudboken skulle
uppgöras, så hade Statscommissarien Widegren utarbetat ett
förslag oell Statscontoret eller måhända dess President ett annat.
Man anställde comparativa bokföringar efter håda, för att
utröna hvilketdera som var bäst. Men jag tycker mig vilja
minnas, att dessa hegge hufvudböcker icke voro ställda pä samma
år, utan Widegrens var ställd på calendcråret och Statscont:s
på uppbördsåret, eller hvad det kunde vara. Slatseonl:s
hufvudbok hade dessutom här i Huset ganska varma försvarare
och deremot hade Widegrens knappt någon. Delta gjorde att
jemförelsen emellan dessa båda hufvudböcker icke blef, så vidt
jag vill minnas, fullföljd så länge, alt året hann slutas för Widegrens
hufvudbok. Man bedömde den alt vara ofullständig
redan innan dess år gått lill ända. Jag vill minnas, att jag
protesterade deremot, och tyckte alt man borde fullfölja jemförelsen
lill dess att man kunde bestämdt se huru den föll ut.
Om nu denna punkt återremitteras, sä hemställer jag, om det
icke skulle vara tjenligt, alt anmoda StatsUtsk. att uppgöra en
historik om huru härmed tillgick och kanhända att StatsUtsk.
nu torde bedömma Widegrens bokföring mera fördelaktigt, eller
måhända mera rättvist, än då skedde. Jag är föröfrigt icke
någon behörig domare derutinnan, utan jag har blott velat påminna
om huru då tillgick.
Frih. Cederström: Det är i anledn. af Hr Cederschjölds
yttrande, sorn jag anser mig höra upplysningsvis nämna, att vid
1S18 års riksdag, då Widegrens hufvudhoks förslag lilef gjordt,
skedde det i bredd med ett af Statscommissarien Lunnius uppgjordt
annat förslag, och hegge blefvo underkända af R. St., ehuru
det af Lunnius uppgjorda förslaget var vida bättre. Widegrenska
förslaget hade visserligen försvarare här på Riddarhuset,
och främst bland dem var gamle Ofverste Tersmeden.
Han, som jemte mig då äfven var ledamot i StatsUtsk., försökte
jemväl der alt förfäkta detta förslag, men del föll, emedan det
var otjenlig!.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåge de emot 26 § af SlalsUtsk:s förevar, utlåt, gjorde anniärkn:r
föranleda till samma §:s återremitterande.
Ropades ja.
27, 28, 29 och 30 §§.
Biföllos.
4 H.
61
482
Den 27 November f. m.
31 §•
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Då R. St:s Reviso
rer
och, på grund af deras berättelse, äfven SlatsUlsk. tillstyrkt
den åtgärd, sorn i 31 § föreslås, anser jag, alt de något öfverskrida
gränsen af sin befogenhet. Att, såsom orden lyda: ”hos
K. M. i lind. begära, att frågan om utfärdande af det nya reglementet
måtte, sä snart sig göra later, varda till afgörande företagen,
” torde väl vara onödigt, emedan tvifvelsutan Konungen
icke lärer underlåta att afgöra denna fråga när sig göra
låter, och vederbör, icke elier lära underlåta att föredraga den
till afgörande sä snart ske kan. Utsk. i sitt tillstyrkande fortfar:
”att jemte fastställandet af öfriga, för mynlningens behöriga
verkställande och förlusters undvikande erforderliga controller
o. s. v.” Men hvartill skola dä embetsverk tjena, om
det skall behöfvas att R. St. påminna om sådant? — Vidare:
”den föreskrift mätte uti reglementet i nåder meddelas, att, vid
in- och ulprobering af silfver och andra metaller, en och samma
method alltid skall begagnas.” Ar delta en detalj, som det
tillkommer R. Sl:s Revisorer att upplaga och StatsUlsk. alt reglementera
uti? Huruledes kunna de vela om en och samma niethod
alltid är lämplig ali begagna vid dessa operationer? Äro
de hithörande vetenskapliga rön ett ämne för dessa auctorileters
befattning? Ar det icke möjligt, att man också först mäste
probera melhoden att probera myntet. Vetenskaperna göra ständiga
framsteg; den method, som i går var den rätta, ur i morgon
den orätta; men, för att utröna den enas företräde framför
den andra, fordras försök med de olika proberingsmethoderna.
Att sålunda i förväg föreskrifva, att en method alltid skall begagnas,
är icke lämpligt, och hemställer jag derföre, att hela
denna § mätte förfalla.
Frih. Cederström: dag instämmer med den siste talaren
i fråga om SlatsUlsk:s tillstyrkan, alt 11. St. skulle hos K. M.
begära ett nytt reglementes skyndsamma utfärdande. Jag kan
deremot icke med honom instämma i afseende pä den sista punkten,
eller alt vid in- och ulprobering af silfver får följas de
olika melhoderne, d. v. s. alt det beräknas på den våta eller
torra vägen in, och tvertom ut, ty det föijer af sig sjelf, att
emellan begge dessa processer det mäste uppkomma ett plus och
ett minus, om den ena eller andra användes. Del går då icke
an att tillåta Myntet taga emot silfver, efter den torra vägen
profvadt, och lenina mynten till Banken ulprofvadl på våta vägen,
emedan skillnaden uppgifvits vara -ä4u80 [ roc.; detta är ettämne,
som icke allenast tillkommer Revisorerne att yttra sig öfver,
utan som var deras skyldighet att anmärka, emedan Banken derigenom
fått vidkännas otillbörliga förluster. Jag tillstyrker derföre,
alt skrifvelsen till Konungen må inskränkas dertill, att R.
St. i und. anmäla deras önskan, att K. M. ville anbefalla Myntverket,
att, vid in- och ulprobering af till myntning dit lemnadt
silfver eller guld, samma method måtte användas, vare sig den
Den 27 November f. m.
483
vata eller den torra vägen, men att ieke för emollagningen användes
den torra oell för utlemnandet den väta vägen, hvarigenom
K. Myntet får en otillständig vinning.
Hr Westerstrand: StatsUtsk. har hemställt, att ett
reglemente snart mätte utfärdas för K. Myntet, för alt vinna
erforderlig control! lill förlusters undvikande. Några förluster
genom bristande conlroll hafva likväl icke hittills kunnat anmärkas,
och således tror jag, att hela denna fras är lemligen
öfverflödig. Det vore kanske tillräckligt alt blott begära, alt
det nya reglementet, som är afSlatscont. i und. föreslaget, mätte
i nåder pröfvas. I afseende pä sista punkten i utlät, finner
jag den icke nog tydlig. Der står: ”att, vid in- och ulprobering
af silfver och andra metaller, en och samma method alltid
skall begagnas.” Man borde säga: ”ett oell samma probcringssält,
antingen pä den torra eller våla vägen, skall begag
nas.” Det är visserligen icke skäl att förut föreskrifva, alt proberingen
skall ske pä det ena eller andra sättet, emedan, då
sillret inkommer, sä är del vanligtvis rent och behöfver icke
undergå någon skedning, hvarföre dess probering då är lämpligare
pä dea väta vägen; men dä det skall proheras ut, sä är
det lojeradt med koppar och då är den torra vägen det tjenligaste
proberingssättet, och det torde väl också i framtiden blifva
nödigt att föreskrift härom gifves; men att ensamt det ena
proberingssättet alltid skall användas, det tyckes icke vara fullt
rimligt.
Hr Bråkenhjelm: Jag är till största delen förekommen
af den siste värde talaren. Jag vill blott tillägga, att ännu
återstår en annan otydlighet i de sista orden af StatsUtsk:s förslag.
Jag förmodar, att Utsk:s mening är, alt för in- och utprobcring
af samma silfver bör samma method begagnas, ty annars
iir sjelfva stadgandet alldeles orimligt, om det skall anses
innefatta en föreskrift, att olika silfverposter skulle proheras
efter samma method. Det går väl t. ex. icke an att probera
en silfvertacka efter samma method som en kråsnål. Jag tillstyrker
derföre afslag pä den sednare delen af Ulsk:s tillstyrkande.
Hr Gripenstedt: Att en hemställan till Konungen från
Ständerna om ett reglementes utfärdande ieke vore behöflig och
passande, kan jag icke finna. För min deL anser jag att den
är båda delarne. Att dea är behöflig lärer icke kunna bestridas,
då Ilcvisorerne, som haft tillfälle att närmare granska räkenskaperne
och förhållandena, ansett den af stort behof påkallad.
Att det åter skulle vara opassande, atu göra en sådan
framställning till Konungen, kan jag ej eller inse. Millet har
nu redan hvilat hos K. M. uti ett och ett halft år, utan att
hafva blifvit förelaget. Jag vill dermed icke säga, alt sådant
skott genom uraktlåtenhet hos vederbör., men för mycket mätte
del icke vara alt 11. St. begära, alt en sä nödig åtgärd må koni
-
484
Don 27 November f. m.
ma till så snar verkställighet sorn möjligt. Hvad den sisla punkten
beträffar, så tycker jag att den är så tydlig, som den någonsin
bör och beliöfver vara, ty der står klarligen, att det. är
vid in- och utproberiug af samma metall som samma method
skall begagnas. Orden lyda: ”alt, vid in- och utproberiug af
silfver och andra metaller, en och samma method alltid skall
begagnas”. Dermed menas icke ett ovillkorligt förbud att någonsin
få begagna annat än en och samma method, utan blott
att det silfver, som emottages, skall pröfvas på samma sätt, som
det silfver, som ullemnas lill en och samma person, och delta
måtte väl vara det enda rätta. Det rörer icke blott Myntets
utan ock Bankens och enskildes rätt. Ty det är klart, alt om
man vid mottagningen använder en method, sora visar ett annat
resultat än den man begagnar vid utlemnandet, så måste förlusten
falla antingen på myntverket eller på den som inlemna!,
silfret, och man kan vara lemligen öfvertygad, att deri alltid
träffar den sednare. Ett correcliv deremot är rättvisligen af
nöden, och jag tillstyrker derföre R. o. Ad. att i sin helhet
bifalla förslaget.
Frih. Cederström: I öfverensstämmelse med hvad jag
androg nyss, ber jag, att i anledning af några yttranden, få
tillägga, att det är alldeles likgiltigt, huruvida på myntet användes
den våta eller den torra vägen, endast att samma method
användes i begge fallen, ty om det icke sker med samma
method, så följer deraf, all en vinst uppkommer för Myntverket.
Jag kan möjligen misstaga mig pä den proc., som skiljer resultatet
af de båda vägarne, men det är en erkänd sanning, alt
en sådan skillnad finnes, och Myntverket har till sin Fördel auvändt
den pä del sätt, att det utlemna! mynt på våla vägen,
men emottagit silfret på den torra, och att delta är otillständigt
lärer väl icke kunna nekas.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Att åtminstone ut
trycken
i sista ruderne af Ulsk:s framställning icke äro så tydliga,
som de förefalla Hr Gripenstedt, torde han sjelf finna af
de anmärkmr, som blifvit gjorda af Hrr Westerstrand och Bråkenhjelm.
Jag för min del, ehuru icke alldeles ovan att läsa
innantill, tillstår att jag sä förstått dessa ord, som vore Utsk:s
mening, att man alltid och ovillkorligen skulle begagna en och
samma method lill alla inproberingar och alla utprobcriugar af
en och samma metall. Kanske är felet mitt, men alt redactionen
icke är tydlig, anser jag temligen afgjordt, då äfven andra
talare, med mera speciell kännedom i ämnet, funnit den otydlig.
Om jag således icke understödjes i min anhållan om afslag å
denna §, sä torde jag sä fä modifiera mitt förslag, att § åtminstone
återremitteras.
Hr Lefre'n, Johan Pehr: Denna fråga om proberingssältet
förefaller mig något besynnerlig. En myntproberare, som
får sig älagdt all probera, huruvida halten är riktig eller icke
Den 27 November f. m.
4S5
och att deröfver utfärda betyg, måste väl hafva sig öppet lemnadt,
att begagna alla de methoder, som linnas och kunna användas
för att utröna förhållandet. Att ålägga en myntproberare
att antingen begagna den våta eller den torra vägen, är
orimligt, ty det är icke någon gifven följd, att den ena eller
andra i alla myntproberares händer ge en lika stor differens
sins emellan. Om t. ex. inblandning af arsenik finnes i silfret,
så måste den nödvändigt drifvas bort på den torra vägen, emedan
del svårligen låter sig göra på den våla. Om en liten droppa
af en fällande syra kommer i glaset, så involverar det, och
han mäste väl dä få rättighet att göra om profvet, i fall han
så behagar. Jag finner en föreskrift för myntproberaren i detta
afseende lika orimlig, som att vilja föreskrifva folk, på hvad
sätt de t. ex. skola dividera och multiplicera. Blott resultatet
blir riktigt, så må de räkna huru de vilja, på bondvis eller efter
konstens reglor. Jag tycker alt hela denna § kunde lämpligen
afsfås, emedan den involverar dels i onödigheter och dels
i oriktigheter.
Gr. Horn, Claes Fredr.: För de personer, som icke hafva
en närmare bekantskap med utmynlningssättet, finner jag visserligen
anlcdn. till de anraärkmr, som blifvit gjorda emot Utsk:s
förslag.Man skulle jemväl, likasom Frih. Palmstjerna, rättvisligen
kunna göra anmärkn. emot sjelfva redaclionen; men om man besinnar,
alt K. Mvnlet alltid äger hos sig inneståendc silfverfonder
af Banken, och att icke myntningen kan verkställas så, att
samma silfver utlemnas, som blifvit inlemnadt, så skall man kanske
finna anledn. vara för det sätt, hvarpå B. Sl:s Revisorer
och StalsUtsk. uppställt sin önskan. Det finnes nemi. alltid ett
förlag af Bankens silfver i Myntet, och det är naturligt, att
om man tror sig äga anledning att förmoda, att någon olikhet
uppkommer genom de olika methoderne för silfverprobcringen,
sä önskar man att en och samma method alltid måtte begagnas.
Det vore således icke nog att stadga, att endast en och
samma silfverpost skall pröfvas efter samma method, emedan
den icke ensamt utmyntas, och jag tillstyrker derföre, att de
af Ulsk. föreslagna ordalagen må bibehållas.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Som jag hade äran vara en
bland 1S41 års Revisorer, och således var i tillfälle alt taga
kännedom om de instruclioner och reglementen, som gällde för
Myntverket, får jag upplysa, alt der fans den största oordning
i afseende på redovisning och instruclioner. Revisorcrne gjorde
allt hvad möjligt är, för att komma under fund med rälta förhållandet;
men förgäfves. Del hufvudsakligaste Revisorerne upptäckt,
var, att chefen för Myntverket hade den vidsträcktaste makt. —
Jag förmodar, alt 1843 års Revisorer funnit förhållandet dylikt,
efter de understödt 1841 års Revisorers anmärkn:r, och jag finnér
det således högst nödigt och nyttigt, alt några mätt och
steg härutinnan tagas. Hvad åter beträffar Revisorernes gjorda
anmärkn. öfver den s. k. melhodcn, alt det silfver och guld,
•486
Da-n 27 Novem 1)cr f. m.
som ingar lill verket, antingen på den vata eller torra vägen,
borde på samina väg ulga, emedan Revisorerne eljest icke kunde
uppfylla sin bestämmelse, granska oell uppteckna rälla forhållandet;
så medger jag, alt Utskts tillstyrkande i denna del
är otydligt, men det kail rättas genom några ord, som torde
uppgifvas af de Hrr, som äro mera bevandrade i Myntverket.
Anmärkningen är lill silt syfte god och af behofvet påkallad,
hvarföre jag tillstyrker dess antagande.
Hr Westerstrand: Jag får äran upplysa, att de proberingar,
sorn göras vid Myntet, såväl vid in- sora utleverering,
icke verkställas af en enda person, utan af tvenne, nemi. öfverdirecteuren
och myntproberaren, och de begagna ofta hvar
sin väg, den ena den väla oell den andra den torra vägen, hvarefter
de collationera resultatet. På delta säll komma de till
en större noggrannhet i resultatet, oell att förbjuda deni sådant
genom de föreskrifter, som denna § åsyftar, tror jag icke vara
lämpligt.
Frih. Cederström: Jag ber den siste värde talaren om
ursäkt, att jag icke kan instämma med honom i bans sista yttrande.
Det är en ganska riklig uppgift, att proberingen sker
af både myntproberaren och öfverdirecteureu på samma gång,
men det sker efter samma method af begge, den ena gången
pä våta och den andra pä torra vägen. Och detta är oriktigt,
emedan enligt de tahellariska uppgifter, som 1841 års Revisorer
skaffade sig om prof, sorn blifvit anställda i Paris, London
och Berlin med flera ställen, förhållandet är sådant, att resultaten
af de båda vägarne skilja sig icke så obetydligt.
Ilr Gripenstedt: Jag vill blott i korthet fästa uppmärksamhet
pä ett yttrande, som möjligen skulle kunna missleda någon,
nemi. att om man vid proberings-processen tillsatte aldrig så
litet mera syra, sä skulle ett olika resultat uppkomma. Delta
är verkligen en fullkomlig irring, som den värde talaren vid
närmare eftersinnande säkert sjelf linner. De kemiska föreningarne,
hvarefter silfverhalten sedan uträknas, ske alllid efter
bestämda proportioner, och om något mera syra begagnas, än
som precist behöfves för att verkställa lösningar och fällningar,
så inverkar detta ingalunda på resultatet.
Hr a f II armens: Då det är en allmänt känd sak, alt resultaten
af de olika proberingssätten blifva olika, och att mynt,
som blifvit utskickadt härifrån landel, i andra länder icke ansetts
innehålla så mycket silfver, sorn härifrån blifvit uppgifvet,
sä anser jag, att en rättelse bör äga rum, såvida den kan låta
sig göra. Revisorerne oell SlatsUtsk. hafva icke insett någon
lämpligare utväg dertill, än att till K. M. ingå med den här
föreslagna hemställan. Finner Konungen, att samma proberingsmethod
icke alltid kan användas, eller att det nuvar. reglementet
motsvarar sitt ändamål, sä lärer han icke medgifva någon
förändring deruti; men representationen torde emedlertid böra
Den 27 November f. m.
487
fästa uppmärksamheten på ett kändt missförhållande, hvarföre
jag tillstyrker bifall ä betänk.
Ilr Bråkenhjelm: Det gifves verkligen ett vigligt skäl,
som jag tror, för Ii. o. Ad. alt. icke bifalla slutet af StatsUtsk:s
tillstyrkande. Det är nemi., såsom den siste talaren uttryckte
sig, en känd sak, all silfver, som utgår efter mynlprobering
i Stockholm, hefinnes icke hafva den halt, som härifrån
är uppgifvet. Detta inträffar isynnerhet med Bankens silfvertacka'.
En och samma silfvertacka, som ullemnns frän Banken
och går till Hamburg, samt sedermera återkommer, köpes af
Banken och åter proberas i Stockholm, beflnnes båda gångerna
icke hafva samma halt. Den är alltid en liten smula öfver hvad
den befunnits i Hamburg, då tackan säljes, och under dä hon
köpes. Della är således icke all rälta sig efter, emedan det
tydligen är en fördel, hvaraf köparen eller säljaren begagnar
sig, derföre att han anser Banken möjligen vara tvungen alt
icke göra sä mycket afseende pä den förlust, sorn deraf uppkommer.
Delta gäller isynnerhet leverautörerne, ehuruväl del i
sisla hand drabbar Banken. Det är en klar sak, alt när leverantören
linner sig generad af en så beskaffad probering, sä kan
han fä den sådan, att controllerna blifva lika pä båda ställena.
Skulle nu R. St. försöka alt binda händerna pä 1 Myntverket, så
vore ali befara att ännu större olägenheter och olikheter skulle
kunna yppa sig, lin de som hittills ägt rum; och jag torde
derföre ytterligare få anhålla, att R. o. Ad. ville alsia hela
denna framställning af StatsUtsk.
Ilr Stjerngranat: 184.'} års revisionsberättelse innehåller
i delta ämne: ”Sedan, i anledn. af R. Sl:s begäran uti und.
skrifvelse d. 20 Mars 1841, K. M. d. 20 päföljdc April i nåder
anbefallt Dess och Rikets Statscont. att afgifva utlät., huruvida
1836 års reglemente för Myntverket kunde i ett eller annat
afseende tarfva jemkning, förtydligande eller rättelse, så
har enligt hvad Revisorerne varit i tillfälle inhemta, bemälde
Collegium d. 30 nasti. Juni lill K. M. inkommit med förslag till
nytt reglemente för Myntverket och för motiverna utförligt redogjort;
varande frågan således 1111 beroende på K. M:s nåd. pröfning.
” Af della skäl får jag tillstyrka afslag ä SlatsUtsk:s hemställan,
såsom varande efter min tanka obehöflig.
Frih. Cederström: Jag anhåller, i anledn. afHrBråkcnhjelms
yttrande, att få lemna några upplysningar. Dä si 1 fverta
c k 01* skola med Myntverkets stämpel förses, så tager Myntverket
alldeles icke emot dessa tackor efter probering på torra
vägen och icmnar deni tillhaka efter den våla, utan de proberas
på torra vägen och stämplas, hvarpå efter vigten bestämmes
huru mycket Banken då har fått; blifva de qvar i Myntet för
utmyntning, gäller naturligtvis profvet. Deremot när Banken
återfår mynt för silfret, sä blir delta icke proberadt på samma
torra väg, utan på den våta; och derigenom vinner Myntet nå
-
4S8
Den 27 November f. m.
got i silfver, som Banken deremot förlorar, och detta är någonting
alldeles skildt från den utrikes operationen med tackor
och plantsar.
Hr Hjerta, Lars: Jag är lill största delen förekommen
af den siste värde talaren och vill blott tillägga, att det exem
o
o "
pel, som Hr Bråkenhjelm anförde, bevisar snarare nödvändigheten
af att bifalla betänk., än att afslå detsamma. Ty om Myntverket
utväger från sig mynt på våta vägen, dervid eli mycket
noggrannare utslag erhålles, sä blir silfverhalten något knappare,
hvarföre, då delta silfver sedan går till Hamburg och der
pröfvas på torra vägen, så får man der ett annat resultat. Om
deremot Myntverket på torra vägen pröfvade ifrån likasom till
sig, så är det klart, att den omtalade undervigten icke borde
uppslå i Hamburg. Hvarföre inträffar det alltid, alt Myntverket
pröfvar till sig på den torra vägen och ifrån sig på den våla?
Orsaken är naturligtvis ingen annan än den, alt Myntverkets
föreståndare, då lian har rättighet alt säga alt båda profven
äro vetenskapliga, garanterar sig mot möjliga förluster genom
användande af den torra vägen vid inprobering; men deremot
anser han sig icke skyldig att lemna silfret tillbaka annorlunda
än på den våta vägen, emedan det äfven är ett vetenskapligt
rön, ehuru profvet dä kan tagas knappare. Emedlertid synes det
som om hvarken Banken eller enskilde behöfde vara underkastade
en sådan olikhet, då Myntet dessutom har sin tillräckliga
slagskatt eller myntskalt för sitt besvär.
Hr af Harmens: Jag har blott begärt ordet för att rätta
ett missförstånd, som uppstått i anledn. af milt förra yttrande.
Jag talade nemi. icke om omyntadt silfver, utan jag sade, alt
det Svenska myntet, då det kommer på utländska platser, befinnes
icke innehafva den halt, som uppgifves. Den siste talaren
har sedermera upplyst, hvarföre så förhåller sig, och jag
bar deruti fått ett ytterligare skäl alt begära bifall å betänk.
Hr Westerstrand: Jag anser mig skyldig att, tillföljd
af Hr Hjertås yttrande, upplysa, att det icke är samma personer,
som probera det inkommande eller utgående silfret och
som hafva ansvaret derför i uppbördsväg. Det är öfverdirecteuren
och myntproberaren, som probera, men myntmästaren,
som är ansvarig för uppbörden. Denne måste nöja sig med deras
prof, utan att lian dervid kan för sig verka det minsta, hvarken
till fördel eller skada.
Sedan nu öfverläggningen rör:de 31 § förklarats vara fulländad,
yttrade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att, såvida han
riktigt uppfattat discussionen, afsågo de yrkanden, som blifvit
framställde, dels att 31 § i sin helhet skulle bifallas, dels att
densamma skulle i sin helhet afslås, och dels att förra delen
deraf, som hade afsende på en und. anhållan om utfärdande af
det nya reglementet för Myntverket, skulle afslås, men deremot
sed
-
Den 27 November f. m.
489
sednare delen, om begagnande af en och samma method vid inoch
utprobering af silfver och andra metaller, bifallas; äfvensom
Frih. Palmstjerna föreslagit, att denna § måtte åtterremitteras,
och några andra ledamöter gjort anmärkn:r emot redactionen,
men utan att dervid uppgifva förslag till en förbättrad
redaclion.
H. Ex. framställde härefter propos., först lill bifall, sedan
till afslag och slutligen till ålerremiss ä ifrågavar. §; oeh blefvo
alla dessa prop:r besvarade med både ja och nej.
Hr Bråkenhjelm: Jag vågar vördsamt anhålla om propos.
pä bifall lill den första punkten och afslag å den andra.
Frih. Cederström: Hvad reglementet beträffar, så är all
hemställan derom en öfverflödsartikel, emedan det kommer i
alla fall, men deremot är den sednare delen af behofvet påkallad
och icke vederlagd af hvad Hr Bråkenhjelm anfört om probering
af tackor och mynt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade Frih. Cederström,
att R. o. Ad. förklarat öfverläggningen fulländad, och alt således
någon ytterligare discussion i sak ej finge äga rum.
Hr Bråkenhjelm: Jag vill blott anmärka, alt mitt förslag
till propos. var grundadt dels på hvad jag här förut yttradt
och dels på hvad Hr Aminoff anfört om behofvet af ett
nytt reglemente. Pä proberingen hörde jag icke honom lägga
någon vigt.
Hr af Harmeus: Jag skulle vördsamt, anhålla alt få veta
huru Hr Gr. o. Landtm, uppfattat svaret å den första propos.
H. Ex. IIr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att de svar, R. o.
Ad. lemnat ä de 3:ne nyss framställde propos:r, icke varit så
bestämde alt H. Ex. kunde förklara huruvida ja eller nej dervid
varit öfvervägande, och att H. Ex., för att blifva lyckligare i uppfattningen
af svaren, ansåg sig böra framställa förnyad propos.;
hvadan H. Ex. nu ånyo hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla
den förevar. 31 §.
Denna propos. blef nu besvarad med starka ja, blandade med
nej; hvarefter II. Ex. förklarade, det lian trott sig linna, att densamma
blifvit af R. o. Ad. bifallen.
Hr Lefrén begärde votering, samt uppgaf, uppå förfrågan
af II. Ex. Hr. Gr. o. Landtm., sitt yrkande vara, att eontrapropos.
matte komma ali innefatta afslag å det till ifrågavar.
§ gjorde förslag.
Hr Hjerta: Jag skulle vördsamt hemställa, huruvida icke
de båda sidorna af Huset kunde komma öfverens om alt jemka
sig sålunda, att de, som yrka afslag å den första delen af Utsk:s
förslag, kunde medgifva bifall å den sednare.
4 II. 62
490
Den 27 November f. m.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Bifall a den sednare
delen kan jag flir min del icke pä något villkor medgifva
såsom contrapropos., utan jag mäste begära återremiss.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yllrade, att då votering blifvit
begärd i anledn. af propos. pä bifall, det var gifvet, att bifall
skulle intagas i ja-propos.; men att hvad contrapropos. angick,
Hr Lefrén dertill begärt afslag och Frih. Palmstjerna återreiniss,
hvarföre nu först bomle nfgöras, huruvida afslag eiler
återremiss borde inlagas i contrapropos., och II. Ex. linge
hemställa, om R. o. Ad. behagade till contrapropos. antaga afslag
å Utsk:s förslag i 31 §, hvilket bifölls.
Upplästes till justering och godkändes följande votcr.propos.:
Den som bifaller hvad StalsUtsk. i 31 § af dess utlåt. N:o
54 föreslagit, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej ;
Vinner nej, afslå R. o. Ad. Ulsk:s berörde förslag.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 29.
Nej — 15.
Lades på bordel nedannämndc från Utsk:n inkomne mern.,
utlåt, och betänk:n, nemi. från
Co nstitutions-Ut skottet:
N:o 10, rör:de StatsUtsk:s anmärkn:r i fråga om de år 184 1
fasställda löningsslaler för Kammarcollegium och Kammarrätten;
N:o 11, ang:de StatsUtsk:s anmiirkn:r, i afseende på fortfarande
utbetalning af f. d. Statssecreteraren Grips och von Harlmansdorlfs
löner;
N:o 12, ang:de StatsUtsk:s anmärka, i afseende på f. d.
Just.Cancelleren Nerman beviljade undantag frän författningarne
om begrafningshjelps afljenande;
N:o 13, rör:de StatsUlsk;s aumärkn. i afseeudc på en åt
befälhafvande Amiralen i Carlskrona anslagen representationsersättning;
N:o
14, rör:de StatsUtsk:s anmärka, emot pensionering af
ett Statsråd, som icke i fem är della embete innehaft;
N:o 15, ang:de af Riksdngsfullm. M. Pehrsson yttrad anmärkn.
anledn., i anseende till medgifvandet för Finska och Åländska
fartyg att ytterligare i 3:ne år användas till inrikes transport
af trävaror och tjära från de Norrländska länen;
N:o 10, ang:de al Riksdagsfullin. Carl Ersson yttrad anmärkn.
anleda., i afseende på behandlingen af skedda auetionsanbud
ä vissa lill Strömsholms kungsladugård och stuteri börande
lagenheter;
Den 27 November f. m.
491
N:o 17, ang:de SlaIsUlsk:s anmärka. i frågan om afskrifning
af eli från handels- oell sjöfartsfonden lill Directionen öfver
segelfarten mellan Venern och hafvet utbetalt lån;
N:o 18, angille fullbordad granskning af de i Statsrådet
förda protocoll;
Stals- samt Allm. Be sv.- o. Ekon.-Utskotten:
iN:o 12, i anledn. af väckta motioner om rättighet för Hernösands
domkyrka att komma i åtnjutande af de 124 tunnor
spanmål, som från Hernösands still årligen utgå till Upsala domkyrka
;
N:o 13, i anledn. af vackt fråga om inrättande af en centralstyrelse,
hvarunder Rikets consistoriel* samt presterskap och
lärare vid läroverket! borde lyda;
Lag-Utskottet:
N:o 31, i anledn. af väckta motioner ang:de förändring i
vissa delar af nu gällande lagsladgande om giftorätt och afsrätt
samt morgongåfva och fördel;
N:o 32, i anledn. af väckt motion om bestämmelse af viss
tid, hvarifrån den i K. förordn. d. 13 Juni 1800 bestämda pre
scriptionstid
för fordringars utsökande räknas må ;
N:o 33, i anledn. af väckt motion ang:de förändradt sätt
för kyrkoböckers förande och skärpta conlroller i afseende på
deras förvarande;
N:o 34, i anledn. af väckt fråga om förtvdligande af de
i lag och särskilda författningar innefattade bestämmelser, ang:de
straffet för inbrottsstöld;
N:o 35, i anledn. af väckt motion ang:de förklaring af 18
cap. Arfdab:n ;
N:o 36, i anledn. af väckt motion om furlängd tid för besvärs
anförande öfver underrätts utslag vid hussyner ä preste
bol
i Helsingland;
N:o 37 i anledn. af väckt motion derom, att K. förordn.
d. 1 Maj 1810, som innefattar förbud att vid försäljning af fast
egendom göra förbehåll om rätt lill densammas återlösande,
mätte tilläggas relroactiv verkan;
Lag-, samt Allm. Besvärs- och E k o n.-U tsk o 11 c n:
N:o 9, i anledn. af väckt fråga om ändring i K. förordn.
d. 10 April 1810, rör:de afgärda hemmansägares rätt alt söka
skifte ä skog och utmark;
N:o 10, i anledn. af väckt fråga om vidtagande åtgärder
att förekomma tilltagandet af s. k. proletärer;
N:o 11, i anleda, af väckta motioner om åläggande för alla
hemman att, utan afseende pä deras olika natur, deltaga i
byggande och underhåll af prestgård, tingshus och häradslangelse;
N:o
12, i anledn. af väckt fråga om åliggande för husbon
-
492 Den 27 November f. m,
de, hvilken i sin tjenst antager vanfrejdad eller försvarslös person
från annan socken, alt om den inflyttades framtida bergning
draga försorg;
N:o 13, i anledn. af väckt fråga om prygelstraffets afskaffande
m. m.
Allm. Besvärs- o. Efeon.-Clsk ottet:
N:o 79, i anledn. af väckt motion om beredande af emeriti-löner
för afskedstagande consistorii-notarier;
N:o 79, i anledn. af väckt motion om bestämmande af minimi-
och maximi-belopp för arrendeafgiften m. m. vid utarrenderande
af Lunds academiehemman;
N:o 80, i anledn. af väckt motion om rättighet för tiondegifvare
i Skåne alt få lösa den till Stockholms allmänna Barnhus
anslagna kronotionde efter markegångspris, med tillökning
af i lag stadgad forsel-lön;
N:o 81, i anledn. af väckt motion om upphörande af den
afgift, som erlägges för begagnande af vägarne å K. Djurgården
;
N:o 82, i anledn. af väckt motion om landsfiscalsheslällningarnes
indragning;
N:o 83, i anledn. af väckta motioner om ändring nti hittills
gällande bestämmelser i afseende å Sveriges och Norriges
ömsesidiga handelsförhållanden;
N:o 84, i anledn. af väckt ^motion om upphörande af rättigheten
att använda Finska och Åländska fartyg för transport
af trädvaror och tjära från de norra länen till andra inrikes
orter;
N:o 85, i anledn. af väckt motion om förtydligande af K.
förordn. d. 11 Febr. 1832, ang:de landtmannaseglatiouen;
N:o 86, i anledn. af väckt motion om upphörande af stapelstädernas
åliggande att importera vissa qvantiteler salt;
N:o S7, i anledn. af återremiss af betänk. N:o 35;
N:o 88, i anledn. af återremiss utaf betänk. N:o 39.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. f lill 3 e. m.
In fidem protocolli,
albert Munck.
Den 27 November c. m.
403
Onsdagen den 27 November 1844.
Plenum kl. G e. m.
Justerades pleuiprot. för d. 16 f. och e. m. samt d. 18 i
denne månad.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s d. 20 och 23 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 54, i anleda, af R. St:s åren 1841 och
1843 församlade Revisorers berättelse, ang:de samma år verkställd
granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel
bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning, åren 1838,
1839, 1840 och 1841.
32 §.
Bifölls.
33 §.
Hr af Ström, Israel Adolph: Jag är Utsk. förbunden
för dess omtanka om Skogshushållnings-cassan, men jag önskade
ett amendement till den föreslagna framställningen, nemi. att
cassan ieke måtte så starkt anlitas i utlåningsväg, att penningar
skulle komma alt saknas till bestridande af de många utgifter,
som ännu återstå, emedan stora fält finnas oplanterade
och det stundom handt, att inkomslerne understigit utgifterne.
Del är således nödvändigt att af cassan icke utlånas mera, än
som för hennes syftemål kan finnas obehölligt.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag har ej rätt för
stått
hvad Hr af Ström egenteligen menat, antingen han önskat
återremiss eller bifall. Jag skulle på grund af de anmärkn:r
han gjort, förmoda all han åsyftat återremiss.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, yttrade, att såvida han rätt uppfattat
Hr af Ströms mening, afsåg den, att icke skogsplanteringscassans
hela contanta behållning må utlånas, utan en del deraf få
användas till skogsplanteringar. II. Ex. förmodade dock, att StatsUtsk:s
tillstyrkande icke åsyftade utlåning af licia behållningen,
utan endast af de medel, som icke för skogsplanteringarne erfordrades.
Hr af Ström: Då jag tror, att det heror af Konungen
alt utlåna så stor del af cassan, att icke stagnation uppstår i
de årliga utbetalningarne, så tror jag äfven, att jag kan låta
bero vid Utsk:s betänk.
33 § blef, uppå härefter framställd propos., af R. o. Ad.
bifallen.
m
Den 27 November e. m.
34 §.
Den i afseende på denna § af Frih. Palmstjerna afgifna,
vid Utsk:s utlåt, fogade reservation upplästes på begäran af
Hr von Rosen, Georg Ludv., sorn derefter yttrade:
På grund af de skäl Frih. Palmstjerna i den upplästa
reservationen anfört, tillstyrker jag afslag å nu föredragna
puukt.
Hr af Ström anförde skriftligen:
StatsUtsk. har i betänk. N:o 54 hos R. St. föreslagit, § 33,
att skogsplanteringscassan mätte blifva förräntad, i hvilken åsigt
jag högeligen instämmer; men då StatsUtsk. i § 34 föreslår en
redogörelses aflemuande till Revisorerne om ekeplanleringens
framgång eller hinder, har Utsk. icke omnämnt denna cassas
förräntning. Jag får således i anledn. af denna under riksdagens
lopp förekomne fråga vördsamt föreslå, att äfven denna
cassa, hvilken efter min beräkning nu lärer utgöra 131,000 r:dr
b:co, måtte blifva gjord fruktbar genom utlåning mot ränta och
säkra lånedocumeuler, och anhåller, att detta milt förslag mätte
äfven de öfrige Stånden meddelas. Då R. St., på K. M:s nåd.
propos., beslöto alt inkomsten af de å skaltejord, för Kronans
behof umbärliga, växande ekar skulle försäljas, oell de derföre
inllytande medlen skulle användas till en cassa, hvarmed nya
ekeplanteringar skulle anläggas, så synes, efter mitt förmenande,
att äfven den ränta, som kunde inflyta af dessa medel,
borde samma cassa tillfalla, och jag kan sannerligen icke finna
till hvilken annan cassa denna inkomst skulle inflyta, äfvensom
alt det med en god hushållning skulle vara oförenligt alt låta
dessa medel ligga oförräntade, då den i omlopp varande sedelstocken
anses för liten, och planteringarne manga år kunna be
drifvas
blott med räntan. Skulle något år en större summa
behöfvas till jordinköp, sä att en del af capitalet måste dertill
användas, så kan deremot af räntan några år besparas, så att
capitalet åter kan tillväxa till sin primitiva höjd, och efter
planteringarnes fullbordan finnas alldeles orubbadt till R. St:s
disposition.
Genom den sparsamhet, som hittills blifvit iakttagen, har
icke en gång den årliga räntan blifvit medtagen, som skulle
influtit, om medlen blifvit gjorde fruktbare, och planteringen
har dock hedrifvits med den fart, att (>00 tunnland blifvit dels
sådde, dels planterade, och således, efter beräkningen af 40
tunnlands plantering om året, 120 tunnland blifvit planterade
öfver hvad som årligen skulle verkställas på den tid af 12 år,
som planteringen varit i gång. Beträffande de upplysningar,
som Utsk. begärt, sä får jag äran tillkännagifva, att und. rapport
lill K. M. årligen ingifves om planteringens fortgång, och
att i 5-årsberättelseu från laudshöfdinge-embetet i Jönköpings
län en fullständig relation om ekeplanteringen på Wisingsö
finnes ali läsa, pag. 14, 3 mom.
Den 27 X o v e m b c r e. m.
405
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Hvad Hr af Ström
yttrat i afseende pä utlåningen af det capital, som är afsatt
för ekeplanteringars bekostande, så torde ändamålet vinnas, om
saken anmätes hos Konungen, som äger alt öfver dessa medel
disponera. Dä Sländerne anhållit, alt Skogsplanteringscassans
medel måtte utlånas, torde icke Konungen anses förhindrad att
befordra det ändamåls uppnående, som talaren uppgifvit. Hvad
för öfrigt angår StatsUtsk:s hemställan i denna §, så synes af
den upplästa reservationen, att jag varit af motsatt mening
med Ltsk:s pluralitet; alt jag ansett, alt R. St:s Revisorer icke
äga någon i deras iustruclion grundad rätt eller anledn. att begära
berättelser om administrationens gäng i ena eller andra
fallet, således icke eller huruvida ekeplantorna växa 1, 4 eller
5 turn, huruvida något hinder af jordmån möter denna plantering
o. s. v. Ständernes Revisorer hafva med rätta granskat
utgifterna, och tillsett att statsmedlen blifvit använde till de
ändamål, som dermed varit afsedde, men hvad beträffar ekeplanleringens
beskaffenhet och de hinder, som dervid kunna
mola, torde allt sådant vara föremål, som alltför mycket skulle
upptaga Revisorernas tid under de 3:ne månader, som äro ämnade
att användas lill granskande af statsverkets utgifter och
inkomster i alla dess särskilda grenar. Som dessutom inslruclionen
för Revisorerne icke innehåller något, som kan gifva anledn.
till en sådan hemställan, anser jag densamma olämplig,
och tillstyrker afslag å detta StalsUtsk:s förslag.
Frih. Cederström, Jacob, anhöll att få veta, om det
var kändt, huru de öfriga Stånden i fråga om denna § beslutit.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, behagade, i anledn. häraf,
tillkännagifva, alt från Högvörd. PresteSt. ankommit prot.utdr.,
som visade, att derstädes Ulsk:s tillstyrkande i denna § blifvit
afslagel, men att från de 2:ue öfriga Stånden ännu icke något
prot.utdr. i ämnet till R. o. Ad. inkommit.
Frih. Cederström: Då det icke är kändt, huru de öf
rige
Stånden, med undantag af PresteSt., afgjort denna puukt,
så skulle jag tro, att det vore nyttigare alt återremittera densamma
tillika med Hr af Ströms anmärkn:r, på det att dä Ståndet
bifallit 33 § om utlåning af Skogsplauteringscassan, en dylik
anmälan skulle göras om Ekeplanteringscassan, och att, i
det stället, vid återremissens besvarande, Utsk. uteslöt allt tillstyrkande
om skrifvelse till K. M. i afseende pä uppgift om
ekeplanleringens fortgång, hvarmed Hrr Revisorer icke hafva
något alt skaffa, pä sätt så väl Frih. Palmstjerna sorn Hr af
Ström rätteligen anmärkt.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med dem, som
yrkat afslag ä denna punkt. Någon anledn. lill äterremiss af
densamma, på grund af Hr af Ströms anmärkmr, finner jag icke
vara för handen, ty vederbör, kunna sjeifve vända sig omedelbart
till K. M., med hemställan om desse medels förräntande, i
496
Den 21 November e. m.
fall det anses lämpligt eller behölligt. Ingen lärer vara mera
intresserad, än Regeringen sjelf, att kunna bereda medel för det
ändamål, som här åsyftas (och den dertill föreslagna utvägen
lärer icke lemnäs obegagnad); men jag anser olämpligt för R.
St. att för hvarje särskild fråga, på sätt Revisorerne här gjort,
gifva Regeringen, så att säga, förmaningar att, i ett eller annat
afseende, uppfylla hvad man önskar.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: Afven jag delar den åsigt, alt
R. St. Revisorer här hafva, af vanligt kändt begär alt styra
och regera, inträngt på ett område, dit deras befattning icke
sträcker sig; och jag yrkar således afslag ä den föredragua
punkten i det fallet; men den fråga, som Hr af Ström framställt,
har härmed ingenting att skalla. Ilan har yrkat, alt de
medel, som äro afsalia för delta behof, och som förvaltas af
Stäudernes Fullm. i Riksg.cont., skola fä den förändrade förvaltning,
alt räntan skulle reserveras för delta ekeplanterings-ändamål,
så att densamma först skulle utgå till årsbehofvets fyllande,
och att, då den vore dertill otillräcklig, man först då
skulle taga af capitalet, hvilket åter skulle fyllas af öfverskottel
på eli kommande års räntemedel. Jag tror, att hvad Utsk.
föreslagit, allt för väl kan afslås, och alt Hr af Ström är
oförhindrad, om han så för godt finner, alt förändra siu framställning
till en ny motion.
Hr af Ström: Då Ständerne bestämt, att alla medel, som
inflyta för gamla ekars försäljning, skola användas lill betäckande
af kostnaderna för ny ekeplantering, anser jag att Ständernes
afsigt varit, att den sålunda uppstådda afkomsten, eller
räntan af dessa försäljningsmedel, bör läggas lill den förut varande
fonden. Sådant har icke iakttagits, men jag anser med
god hushållning öfverensstämmande, att förvalta penningarne sä,
alt fonden skulle bli mer än tillräcklig, m. e. o. sådan, alt
capitalet ej skulle behöfva röras. Jag har sökt drifva denna
plantering till sin högsta höjd, och har nu också gjort 3 års
plantering i förskott, men jag har fruktat för det inkast jag
bort yttras, att ekarne skulle bli så dyra hos oss, att man
skulle kunna köpa ek af utländningen för de penningar, som
härtill åtgå, och derföre, sä väl som af princip, iakttagit all
möjlig hushållning. Jag anser således, att när en fond är anslagen
till ett visst ändamål och den kan förräntas, räntan
matte tagas så, att man kan säga att capitalet icke blifvit rördt.
Jag hemställer, att mitt upplästa anförande må anses som en
motion, föranledd af nu föredragna StatsUtsk:s framställning,
samt att densamma må Medstånden communiceras.
Hr von Hartmansdorff: Då Hr af Ströms framställning
betraktas som en särskild motion, skild ifrån StatsUtsk:s förslag
i denna punkt, och sålunda icke föranleder till betänk:s återremitterande,
så har jag mot denna del af frågan intet att invända.
Uppå
Den 27 November c. m. 41)7
Uppå härefter framställd propos. afslog R. o. Ad. 34 §.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde sedermera, om
R. o. Ad. l>ifolie, att Hr al' Ströms nu väckte motion finge remitteras
lill StatsUtsk. och coniinuniceras de öfrige RiksStin.
Ropades ja.
35 §.
Bifölls.
36 §•
Ansågs icke erfordra någon åtgärd.
37 §•
Bifölls.
38 §.
Den i afseende på denna § af Frih. Palmstjerna afgifna,
vid Ulskis utlät, fogade reservation upplästes pä begäran af
Hr von Hartmansdorff, som derefter yttrade:
1 anleda, af de skäl Frih. Palmstjerna i den upplästa reservationen
anfört, anhåller jag, alt II. o. Ad. mätte afslå
Ulsk:s betänk, i denna punkt.
Uppå härefter framställd propos. blcf 38 § afslagen.
39 §.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Det förslag till framställning,
som Utsk. gjort mot slutet af sin hemställan, anser
jag vara ganska rikligt, nemi. att föreskrift måtte i nåder
varda meddelad, det rakenskaperne hädanefter höra åtföljas af
en förteckning öfver säkerhelshandlingarne, för de af inrättningens
medel utgifne lån; men hvad hela den föregående delen
af hemställandet beträffar, om undersökning af Veterinäre-inrältningens
i Skara tillstånd och förvaltning ui. m., så anser jag
det vara en helt och hållet administrativ åtgärd, hvarmed Ilevisorerne
icke hafva alt sig befatta. Jag tror således, att hela
den förcg:de delen af förslaget måste afslås och endast den del
bifallas, som angår säkcrhetshandlingarne.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Ilr Silf
verstolpe,
sä vida han yrkar alslag ä denna punkt, men jag
skiljer mig ifrån honom i den delen, der han anser något böra
qvarstå af SlalsUlsk:s hemställan, eller den slrophcn, som angår
säkerhetshaudliugar för lån, meddelade af inrättningens medel.
Om Ständernes begäran vore nödig för cn sådan föreskrift, dä
skulle jag instämma med Ilr Silfverstolpe; men alldenstund
Konungen kan, när som helst, meddela denna föreskrift, i fall
Kammarrätten skulle vid räkenskapernas granskning anmärka
att förteckningarne saknades, så tror jag det vara alldeles öfverflödigt,
alt Ständerue i delta fall ingå med und. påminnelser
lill Konungen om åtgärder, som i alla fall kunna vidtagas, om
4 11. 63
498
Den 27 November c. m
de befinnas nödige. Jag anhåller derföre om afslag på punkten
i sin helhet.
R. o. Ad. afslog 39 §.
40 §.
Den af Frih. Palmstjerna i afseende på denna § afgifna,
vid Utsk:s utlät, fogade reservation upplästes på begäran af
Hr von Rosen, sorn derefter yttrade:
På de skäl, sorn Frih. Palmstjerna i sin reservation uppgifvit,
tillstyrker jag afslag ä denna punkt.
Hr Prytz, Lars Adolph: Då Konungen har rättighet,
så väl alt nedsätta lull, sorn upphäfva förhud, med åsättande af
dea eventuella lull, sorn Konung och Ständer för dylika förhud
bestämt, finner jag ej att Revisorerne haft någon anledn. att
klandra, det Konungen, på derom af enskilde ingifne oell behörigen
pröfvade ansökningar, beviljat en och annan licence,
helst jag är öfvertygad, att alla skäl för en sådan blifvit noga
öfvervägade, hvarföre jag, som anser en påminnelse, sådan som
den föreslagna, innebära fiiga grannlagenhet mot Konungen, äfven
tillstyrker afslag å denna punkt.
Frih. Cederström: I anledn. af den form, hvaruti Ulsk:s
betänk, i denna punkt blifvit alfaltad, instämmer jag äfven i
begäran om afslag. Revisionsberättelsen har icke gifvit anledn.
lill delta förslag, ty anmärkn. angick icke nedsättning i luliumgälder,
utan alt sådan blifvit lemuade till några enskildes
fördel genom licencer, i stället för allmänligt, sä att allmänheten
kunnat concurrera i speeulation pä de varor, hvarföre lullnedsältning
blifvit medgifven. Del var således den allmänna
principen, som lag lill grund för anmärkn.
Proposition lill afslag å denna § blef härefter framställd
och med ja besvarad.
41 §•
Hr Prytz: Jag tror icke alt SlatsUtsk:s förslag i detta
afseende förljeuar bifall, ty de bestämmelser, som i fråga om
skeppsprovision ä handelsfartyg kunna föreskrifvas, äro icke
lämplige för Kronans fartyg. De förra göra vanligen bestämda
resor frän utrikes hamnar lill sina destinationsorter i Sverige,
hvaremot krigsfartyg göra mera vidlyftiga resor, inlöpa i ilere
hamnar och äro vida längre tid ute. Jag tror derföre, alt de
i 22 § af underrältelserne till tulltaxan befiutelige bestämmelser,
i afseende pä skeppsprovision för handelsfartyg, icke äro
tillämplige för Kronans eller krigsfartyg, och yrkar således
afslag ä denna puukt.
Hr Råfelt, Anton: I motsats till den sista talaren, anhåller
jag om bifall lill denna punkt. Man har hittills alltid
stannat i ovisshet, huru man i detta hänseende hade att förhålla
sig, och derföre alltid nödgats ingå lill Konungen med förfrågan
Don 27 November e. m.
409
i hvarje speciell fall. 22 § i underrällelserne till tulltaxan
bestämmer väl i afseende å handelsfartyg, alt ett visst qvantum
ijfverhlifne lifsförnödenheter tullfritt må inforas, beräknadl efter
besättningens och passagerarnes antal, men ang:de Kronans fartyg
finnes icke något stadgande i delta hänseende, hvilket jag dock anser
nödigt, ty det händer, alt desse fartyg, kommande från Medelhafvet
eller Westindien, medföra en mängd öfverblefne iifsföruödcnheler,
hvarmed man icke vet huru förhållas skall.
Hr Printzenskjöld, Carl: SlalsUtsk:s tillstyrkande är,
som mig synes, ganska oskyldigt., emedan Utsk. försigligtvis låtit
inflyta den mellanmening i framställningen: ”så vidt omständigheterna
föranleda”. Hela tillstyrkandet har alltså på det hela
intet alt betyda och är derföre öfverflödigt. Finner Konungen nyttigt
och nödigt att meddela den författning, hvarom här är fråga,
så lärer han väl icke underlåta alt den utfärda, utan att.
Sländerne påpeka behofvet. Detta sätt att likasom vilja föra
Regeringen i ledband anser jag vara alldeles olämpligt och föga
låta förena sig med begreppet om den ståndpunkt, på hvilken
Regeringen sig befinner, hvarföre jag tillstyrker afslag å
punk ten.
IIr von Hartmansdorff anhöll alt erhålla upplysning
om de öfriga RiksStms beslut i denna fråga; i anleda, hvaraf
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, behagade tillkännagifva, alt PresteSt.
bifallit förevar. § och att någon underrättelse om de öfriga Ståndens
beslut ännu icke ankommit,
Ilr von Hartmansdorff: För min del tror jag det vore
skäl att bifalla StatsUtskis hemställan. Denna fråga angår just
ett sådant ämne, som kan vara föremål för Rev isorers anmärkmr
och som har varit det för Revisionen i K. Kammarrätten. När
nu dessutom en af flottans officerare ansett förslaget nödigt,
anser jag mig böra tillstyrka, att R. o. Ad. bifaller denna punkt.
Propos. till bifall å 41 § hirf härpå framställd och besvarad
med starka ja, blandade med nej, hvarefter H. Ex. Hr Gr.
o. Landtm, förklarade, att ja härvid varit öfvervägande.
42 och 43 §§.
Biföllos.
44 §.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr., anhöll att erhålla underrättelse
om de öfriga RiksSt:ns i afseende på denna § fattade
beslut; i anledn. hvaraf H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, behagade
upplysa, att ifrågavar. § blifvit af PresteSt. afslagen.
Gr. Gyldenstolpe: I sådant fall skulle jag äfven önska,
att R. o. Ad. ville afslå denna §.
Hr P r i n t ze n s k j öld : Jag känner nogsamt förhållandet
med anledn. till ifrågavar. hemställan, och gillar äfven denna
anledn., men kan det oaktadt icke med Utsk. instämma. Jag
Den 27 Novemi)er e. m.
skulle tro, att (len händelse, som inträffat, utgör för sig tillräcklig
anledn. för Regeringen alt meddela (jfvér-Intendentsembetet
sådane fiireskrifter, hvarigenom händelser af dylik art
kunna lörekomnias, ulan alt Sländerne i det fallet afgifva några
påminnelser; hemslällattdes jag således, alt punkten malle afsiäs.
R. o. Ad. afslog 44 §.
45 §.
Bifölls.
46 §.
Ansågs ej erfordra någon åtgärd.
47 §.
lie Fåhraeus, Olof Immanuel: Vid 1864 och T835
årens riksdag heslöto R. St. för deras del, att öfverskottct på
Sveriges bidrag till Hand.- o. Sjöf.fonden skulle afsättas, för
att efter Coniin.eollegii och haiidelssoeieteternes i Rikets större
sjö- och handelsstäder hörande, användas lill Svenska handelns
och sjöfartens utvidgande och befrämjande, såväl inom som utom
Riket; men R. St. förklarade tillika i sammanhang dermed, att
fonden borde dädanefter sorn hittills vara stående under Konungens
höga disposition. Vid föredragning af Stäuderues und.
skrifvelse i ämnet behagade Konungen emedlertid fatta ett, i
sä måtto från berörde skrifvelse afvikande beslut, att det möjligen
blifvande öfverskottct af Sveriges bidrag lill Hand.-o. Sjöf.-  fonden hurde afsättas, för att efter Coniin,eollegii och handelssocietelernas
i Rikets större sjö- och stapelstäder hörande i
hvarje fall, der Unnungen pröfaade nödigt att deras utlulm
inhemta, användas till Svenska handelns oell sjöfartens befrämjande.
1 följd af detta beslut, som ordagrant ingenlinnes i K.
kungör, d. 19 Juni 1835, hafva allt sedermera, i frågor om anvisningar
pä Hand.- o. Sjöf.fonden, Coniin.coll. oell handelssocieteterne
icke blifvit hörde i andra fall, än dä sådant funnits erforderligt
för utredande af vissa handels- oell sjöf.msförhällanden,
sorn med frågorna haft gemenskap. Att, som SlalsUlsk.
nu föreslagit, infordra förenämnde Collegii och societeters utlåtanden
i hvarje fall, ehvad någon närmare utredning larfvas
eller icke, synes mig vara ulan egentligt ändamål, helst då Utsk.
äfven här åberopat hvad Sländerne vid 1834 och 1835 årens
riksdag förklarade, att nemi. löndén icke destomindre skulle stå
linder Konungens disposition, och alt alltså Konungen vore oförhindrad,
ehvad Coniin.coll. och haiidelssociclcterne af- eller tillstyrkte
en sak, att fatta ett jakande eller nekande beslut.
Må del vara mig tillåtet att anföra ett exempel, som tillfyllest
torde ådagalägga olämplighelen af ett sådant o-villkorligt
förbehåll. StalsUtsk. har i 15 § af nu förevar, betänk, gjort
den hemställan, som R. o. Ad. i dag godkänt, "hilt hos Konungen
mätte begäras, att de bidrag af allmänna medel, hvilka hädanefter
kunna linnas nödige för anställande af sjömätningar och
ulgifvande af sjöcharlor, må varda ä Hand.- o. Sjöf.fonden au
-
Den 27 November e. m.
501
ordnade.” Det måste antagas, att Ulsk., innan en sådan hemställan
gjordes, ansett ämnet vara fullständigt ulredt. Efter
förslaget i denna 47 §, skulle det emedlertid blifva nödigt för
Konungen att i hvarje fall, dä en så beskaffad anvisning komme
i fråga, inhemta Coniin.collegii och handelssocieleterncs i
Rikets större sjö- och stapelstäder tankar i ämnet. Jag hemställer
huru, tinder dessa förhållanden, en slik procedur ens kan
linnas passande.
Det har äfven förefallit mig anmärkningsvärd!, att SlatsUlsk.
gifvil ät ämnet, en större omfattning, än Ständerne vid lS34oeh
1835 årens riksdag; dä var nemi. endast fråga om öfverskottct å
Svenska bidraget till Hand.- o. Sjöf.fonden, sedan behofven för
fredsverkets underhållande med Barbareskslaterne samt cousularafgiflerne
blifvit bestridde. Nu deremot är icke något undantag
gjordt. Jag föreställer mig som en möjlighet, alt ett hastigt
påkommande behof kunde inträffa, i följd af pågående underhandlingar
med Maroccanska regeringen: det skulle då kunna
hända, alt hela underhandlingen misslyckades, derföre alt
det vore nödigt att först infordra K. Coniin.collegii och vederbör.
hniidelssocieteters tind. utlät:n. Jag hemställer till delta
upplysta Stånd, huru man med fog skulle stämpla en Regering,
sorn för en sådan ändamålslös formalitet lemnade till spillo Rikets
sanna väl. På grund af hvad jag nu haft äran anföra,
tror jag del rättaste vara all bibehålla samma villkorliga föreskrift,
sorn K. kungör, af d. 19 Juni 1835 innefattar, att nemi.
endast vid de fall, då sådant pröfvas nödigt, Coniin.collegii och
handelssocieleternes uud. ullål:n må infordras; samt anser således,
att SlatsUlsk:s förevar, förslag hör ogillas.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Af alla de framställnin
gar,
som SlatsUlsk. i detta hetänk. gjort, rörde hemställanden
till K. M., har jag icke funnit någon, sorn i högre grad påkallar
eli afslag, än den nu under öfverläggning varande. De Heste
punkter i detta betänk, innehålla uud. hemställanden, alt
Konungen ville meddela den eller den föreskriften i afseende
pä det eller det embetsverket. o. s. v. Men denna innebär directa
påminnelser lill Regeringen, hvilkas framställande jag
ogillar. Jag har varit tvekande huruvida Ständerne haft ovillkorlig
rätt att meddela den föreskrift, sorn i betänk, åberopade
skräfvelsen af d. 23 Febr. 1835 innehåller, men efter de upplysningar
Hr Fåhraeus nyss lemnat, är jag icke mera tveksam,
utan tror det vara sä mycket mera orätt alt begära den föreslagna
föreskriftens iakttagande, som Ständerne icke äro ovillkorligen
berättigade att derom ensamt besluta. Funnes en sådan
rättighet hos Ständerne, då kunde dertill gifvas någon anleda.
, men att göra en sådan framställning till den nuvar. Regeringen,
sorn utgöres af en helt annan personal, det anser jag
otillbörligt, och anhåller derföre om afslag.
47 § blef af R. o. Ad. afslagen.
502
Den 27 November e. m.
48 §.
Ansågs icke erfordra någon Sigard.
49 §, förra momentet.
Elr Lefre'n anförde skriftligen:
Efter det hos K. M. blifvit i und. anmäldt, det gräsmarken,
tillhörande Marieberg, vore så mosslupen all bringen deraf årligen
minskades, läcktes K. M. uti nådig skrifvelse af d. 5 Fehr.
1839 förordna om uppodling af denna mark, hvartill skulle få
användas påföljande årens afkastning, till den del som försäljas
kunde, och förväntades häraf del afkastningen åter skulle
betydligen ökas, hvilket ock inträffat. Dä i sammanhang härmed
K. Collegium varit betänkt på markens upplåtande efter anställd
auction till den mestbjudande, framställdes deremot, uti meni. d.
28 Jan. 1843 af befälhafvaren för läroverket, sådana betänkligheter
och olägenheter för läroverkets personals öfningar och
för Raketcorpsens exercis, att Collegium fann sig föranlåtet att
från utarrenderingsförslaget afstå.
Hr Lefre'n tilläde härefter muntligen:
Förhållandet synes af denna framställning, och jag vågar
för min del anhålla om afslag å det gjorda förslaget, emedan
resultatet icke kail blifva något annat, än det som Krigscoll. redan
försökt att vidtaga, emedan man ej kan för några LU hö
mer eller mindre förbise läroverkets ändamål, der exercisutrymme
erfordras för verkets bedrifvande som sig hör.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: I anledn. af de upp
lysningar,
som Hr Lefren lemnat, vill jag ej påyrka bifall å
StatsUtsk:s utlåt, i denna puukt. Jag hade eljest ämnat hemställa,
att denna skrifvelse mätte fä afgå, enär StatsUlsk. i afseende
på Mariebergs egendom i ett annat fall, som jemväl
kommit under R. o. Ad:s pröfning, ådagalagt, alt Utsk. insett de
svåra förhållanden, som i afseende på nämnde egendom sig föreledt,
och dem Uisk. sökt afhjelpa på det sätt att Utsk. tillstyrkt,
att den skuld, hvarföre Depart. för inköpet af Marieberg
häftar, mätte af Riksg.cont. liqvideras.
Frih. Wrede, Fab. Jacob: Jag är förekommen af Hr
Lefren i de upplysningar jag ville meddela och ber blott att få
instämma i yrkandet om afslag ä denna punkt.
Uppå härefter framställd propos., blef förra mom. af 49 §
afslaget.
49 §:s sednare mom.
Ansågs icke erfordra någon åtgärd.
50 §.
Bifölls.
51 §-
Hr Lefre'n uppläste följande:
Sedan Carl Gustafs stads gevärsfactoris verkstadsbyggnad
Den 27 November e. m.
503
och tillhörande niachineri vid utgången af Sr 1843 blifvit fullbordade,
så att från detta ars ingång factoriet kommit i full
verksamhet, förordnade Krigscoll., i skrifvelse till styresmannen
d. 18 Jan. detta år, huruledes förslager och räkenskaper från
delta års ingång borde efter medsände formulärer så inrättas,
att fullkomlig redovisning uti alla detaljer skulle vinnas och så
att dessa redogörelser kunde särskildt utvisa alla tillverkningar
af de olika modeller samt prisen derför, m. m.
Hvarefter Hr Lefren tilläde:
Då således det redan är anbefaldt hvad Utsk. åsyftar med
denna skrifvelse, sä synes densamma också vara öfverflödig; eljest
skulle det synas likasom ville man påminna alt göra något,
som redan är gjordt, och således göra en slags anmärkn., ehuru
indirect, då likväl administrationen gått den väg, som (Jlsk. önskat.
Jag tror, att man i allmänhet gör väl att lemna någon
heder och verkställighet åt de administrativa verkens egen omtanka,
och ej beständigt sporrhugga dem, ty det tjenar föga annat
till, än alt misskänna deras bemödanden, som ej äro så små
som åtskilliga förmena. Jag tillstyrker således afslag å denna §.
51 § blef af 11. o. Ad. afslagen.
52 §.
Hr von Rosen: Jag har icke kunnat förena mig med
Utsk:s pluralitet, ehuru jag ej reserverat mig mot beslutet. Jag
kan ej gilla, att man skall söka bereda Staten en inkomst medelst
försäljning af casserade gevär och gevärspipor, vid hvilkas
begagnande personer kunna blottställa sig; och ulan all misstänka
den styrelse, som har factoriet om händer, skulle det kunna
inträffa, all vid försäljning af dessa dåliga gevär ett och annat
godt kunde medfölja. Jag tillstyrker afslag å denna punkt.
Hr Lefren uppläste följande:
Vådan af häruti föreslagna åtgärder, hvarigenom en icke
godkänd tillverkning skulle föryttras, och någongäng kunna
blifva i enskild väg förblandad eller utbytt mot fullgoda vapen,
då ock all nu åsyftad noga controll kunde förfelas, inses lätteligen.
Ilr Lefre'n tilläde derefter:
Jag anser detta förslag vara så vådligt för sjelfva conlrollen
öfver tillverkningen, alt jag på intet vis vägar tillstyrka
detsamma, utan nödgas begära afslag. Det skulle möjligen kunna
bända, alt, om en försäljning af vissa casserade gevärsdelar
ägde rum tid efter annan, bredvid factoriet uppkomme en verkstad,
som med dessa inköpta delar förfärdigade sämre gevär,
som sedan kunde säljas lill underpris, och det kunde då bli en
industri hos verkets arbetare, att arbeta dåligt, så att mycket
producerades till afsalu, och hvaraf de sedan förfärdigade gevär
till stor vinst för sig, men till skada för factoriet.
R. o. Ad. afslog 52 §•
504
Den 27 November e. m.
53 §.
Bifölls.
54 § förra momentet.
Bifölls.
54 §:s sednare moment.
Ilr von Rosen: Afven i denna punkt har jag ej kunnat
instämma i Ulsk:s beslut. Med den erfarenhet jag har, lill följd
af min tjenstebefattning, har jag funnit nyttan- och nödvändigheten
att äga tillstånd att kunna inköpa malerialier under hand,
i st. f. att dcrlill anställa offentliga auclioner. Del har inträffat
ofia nog, synnerligast på de sednare åren, då större byggnader
blifvit företagna, alt jag har haft tillfälle alt kunna bespara
K. M. oell Kronan ganska betydliga summor. Stundom
har jag tillställt auclioner, men då hafva varorne alltid blifvit
dyrare, än 0111 jag enskildt gjordt uppköp deraf. Jag tillstyrker
således afslag ä denna punkt.
Hr af Harmens, Henr. Otto: Äfven jag får anhålla,
alt Ståndet ville afslå frågan om denna skrifvelse, såsom ingalunda
af behofvet påkallad. Jag har afgifvit en reservation i
ämnet; den behöfver ej uppläsas, jag begär blott afslag.
Sednare mom. af 54 § blef af R. 0. Ad. afslaget.
55 och 50 §§.
Biföllos.
57 §•
Hr Råfelt: StatsUlsk. bar i förevar, utlåt. § 57 tillstyrkt,
alt Amiraiilels-Krigsmans-cassans räkenskaper skola undergå
granskning, så vät af K. Kammarrätten som af R. St:s Revisorer,
och således utsträckt denna granskning utöfver hvad Hrr
Statsrevisorer föreslagit, de der blott ansett en sådan böra äga
rum för den del af cassan, som utgöres af allmänna medel. Jag
anhåller fa lemna några upplysningar i förevarande fråga.
Ue statsbidrag Amiralilels-cassau uppbär utgöras af följande
ersättningar:
för förlorad centonal  6,000.
för i Pommern förlorade arm- oell lastpenningar . . 3,000.
jt af per-uiille-afgiflen till Wadstena Krigsmanshus . 2,000.
Af- och tillträdesafgiften af försålde rusthållshemman inom
Blekinge län och Södra Möre härad af Calmara län 4.000.
S:a b:co r:dr 15,000.
Ifrån Amiralitets-Krigsmans-cassan utgå pensioner till följande
:
1300 embets- och tjenstemän samt gemenskap. . 40,559: 18.
593 enkor och barn  20,079: 47.
S:a b:co r:dr 60,039: 15.
Ami
-
Den 27 November e. m.
50iS
Amiralitetscassans capitalfond, hopsamlad genom delägarnes
egna sammanskott, utgör 000,000 r:dr b:co. Enligt 113 § af K. M:s
under d. 26 Oct. 1838 för Amiralilets-krigsmanscassan utfärdade
nåd. reglemente, undergår cassans räkenskaper hvarje tredje år i
Oclober månad revision utaf fyra af delagarne valde revisorer,
hvilka inom 42 dagar från första sammanträdet, skall hafva fullbordat
sitt åliggande. Af de af mig nu omförmälda uppgifter
behagade R. o. Ad. finna, att när Amiralitcts-krigsmanscassans
inkomster hufvudsakligen utgöres af enskilda medel, och då de3s
räkenskaper i behörig ordning hvarje tredje år af delagarne
sjelfva granskas, den af SlatsUtsk. nu föreslagne utsträcklarc
granskning är onödig, onyttig, och endast tjenande att upptaga
Statsrevisionens tid med göromål af mindre vigt för det allmänna,
hvarföre jag anhåller om afslag på denna punkt.
R. o. Ad. afslog 57 §■
58 §-
Den i afseende på denna § af Frih. Palmstjerna afgifna,
Utsk:s utlåt, vidfogade reservation, upplästes pä begäran af
Hr von Rosen, som derefter yttrade:
Pä de skäl, som finnas i Frih. Palmstjernas reservation åberopade,
tillstyrker jag afslag ä denna §. Jag vill tro, alt
Staten derigenom ieke går i tidernas längd förlorad, ty om denna
gratification ej hade blifvit beviljad, så hade entrepreneureu
förmodligen vid entreprenad-tidens slut tagit igen sin skada i
det högre pris, hvarunder han för framtiden ej velat åtaga sig
cadetternas mathållning, och att under liden, om Konungen ej
lyssnat till begäran om denna gratifications meddelande, cadettmagarne
fått sitta för hardt emellan.
Hr Rääf, Leonard Fredr.: Som ledamot af 1841 års
statsrevision, har jag aflemnat min reservation emot dävar. majoritets
beslut. Af denna reservation kan inhemtas, att entrepreneuren,
vid den tidpunkt, då gratificalionen beviljades, lidit
cn ansenlig förlust, så väl i ett minskadt antal personer, för
hvilkas föda han agde att uppbära betalning, dels ock i stegrade
varupriser. Man fann sig nöjd med entrepreneuren och hade
haft svårighet att skaffa sig en annan i hans ställe, och till
afhjelpande af allt bekymmer å ömse sidor, anslogs gratifieationen.
När nu betalningen för hvarje cadett ej gjorde mer än
18 sk. och gratificationen ej uppgick till mer än 8 r:st. för hvarje
vid tillfället varande cadett, sä synes den ej varit öfver
höfvan tilltagen; men det var dessa 8 r:st., som så högeligeu
oroade pluraliteten af Hrr Revisorer. Jag hoppas dock, att dessa
8 r:st. icke utöfva samma verkan på R. o. Ad. och att således
Utsk:s framställning hlifver afslagen.
Gr. Spens, Jacob Melcher: För min del har jag alldeles
icke funnit mig oroad af de 8 r:st. men desto mer der4
H. 64
50G
Den 27 November e. m.
af, att principen om vigten af en träffad öfverenskommelse skall
rubbas genom eftergift deri, under rubriken gralificationer. Det
är principen, som i delta fall är af vigt, oell ulan den ringaste
kännedom om specialiteter i delta fall, är det endast för den,
som jag anhåller om bifall till hvad Utsk. föreslagit.
Frih. Cederström: Princip är alltid god att följa, n.b.
om den der principen, eller, rättare sagdt, pä Svenska kallad
grundsats, verkligen också är en grundsats; men dertill fordras
först alt undersöka förhållandet. Om nu en man ingått en entreprenad,
beräknad på att underhålla ett visst antal personer,
under hopp om en knapp vinning för sin möda, dä detla antal
är bestämdt, men antalet, ulan hans förvållande, sedan nedsältes,
och om derjemte inträffat, att varuprisen, efler den lid, dä
entreprenaden slöts, betydligen stegrats, och man tydligen finner
alt förlust skulle uppkomma, ej mindre för enlrepreneuren än
statsverket, om en känd och pålitlig enlrepreneur skulle nödgas
afstå frän sitt conlract, och detla öfverlåtas på en annan,
som fordrade vida mer än den förre, men hvars pålitlighet icke
vore känd; så hemställer jag, om ej grundsatsen af klok
statshushållning fordrar beviljande af ett obetydligt, anslag flir
att bibehålla en pålitlig, emot att contrahera med en annan
mindre pålitlig. Jag tillstyrker afslag' a denna puukt.
IIr Lefren: Som jag, då detta inträffade, var Gouverneur
för Krigsacademien, så behöfver jag ej säga annat för denna
sak, än alt instämma i Hr Rääfs och Frih. Cederströms yttranden.
Hvad desse Hrr anfört, hafva utgjort de motiver, som
ledt mig vid framställningen om behofvet af den ifråga var. gralifiealioncn
Enlrepreneuren var icke en man, som öfvertog
nämnde entreprenad på ett år eller par; han hade flere år innehaft
densamma lill styrelsens belåtenhet. Det var son, efter
far, sorn öfvertog den, och den förre, långt ifrån alt sköta sitt
åtagande sämre än företrädaren, gjorde lian det än bättre, utan
alt visa den ringaste snikenhet. Dä nu inträffade, alt cadelt-nummern,
ifrån att vara 130, föll ned ända till 97 ä 98 och blef
der en längre tid qvarstående; så var det ock naturligt, att alla
de laux frais, som måste vara lika stora antingen cadettantalet
utgjorde ett tjugu-tal mer eller mindre, äfven skulle
falla med hela sin tyngd pä detta förminskade antal, och när
dertill kom högst ovanligt stegrade varupriser, så sökte jag att
skaffa enlrepreneuren denna ringa ersättning och kan försäkra,
att den icke ersatte honom baus förlust för året med ens ^:del.
Jag vill ej yttra något vidare, emedan jag tillstyrkt ålgården;
Ståndet må nu afstyrka eller bifalla förslaget lill den ifrågasatta
skrifvelsen.
Gr. Spens: Jag liar redan tillförene yttrat, att jag saknar
all kännedom om delta speciella fall, och tror icke eller
att här kan vara fråga om en speciel casus, utan om princip
eller grundsats, emellan hvilka ord jag ej finnér någon skill
-
Den 27 November e. m.
507
nåd. Jag har ej kunnat fatta, att idéen med entreprenadauction
kunnat vara någon annan än den, att en person, som ingär
på ett coutract, men sedermera ej finner sig belåten dermed,
bör tacka sin lycka om han befrias från detsamma, men
det är ock allt hvad han möjligen kan begära, och som må
kunna honom beviljas. Att derutöfver få förmånen att, med
bibehållande af conlraclet, fä uppbära ersättningen under hvad
nanni sorn helst, det kan jag ej finna öfverensstämmande med
någon princip eller någon grundsats.
Ilr Aminoff, Joli. Fredr.: Afven jag tillhörde miuorilcn
i denna fråga vid 1841 års statsrevision, ehuru jag sökte
upplysa förhållandet med en inträffad händelse för 25 å 30 år tillbaka,
dä jag tjenslgjorde vid Krigsacademien. Händelsen var
den, att cadett-numerären minskades och varuprisen höjdes; entrepreneuren
för mathållningen kunde ej fullgöra conlraclet ulan
förlust, hvarföre lian uppsade detsamma. Ny entrepreuadaucliou
anställdes, och ny entrepreneur antogs. Men den nya
enlrepreneuren gjorde ef.er några månaders förlopp bankrutt,
och Academien förlorade såväl på bono .> som hans eautiönister.
Följden bl ef, att den förre enlrepreneuren, fadren till den Hilvar.
, återtogs, men mot förhöjda betalningsvillkor. För att undvika
en sådau händelse och förlust andra gängen, föredrog nuvar.
Gouverneursembclet att tilldela enlrepreneuren en gratification,
till någon ersättning för hans lidna förlust, än alt genom
ny enlreprenadauclion möjligen vara tvungen öka ulgifterne.
Ilr von Hartmansdorff: Jag linner Utsk:s förslag oriktigt
både i sak och form. I sak, derigenom att om man i delta
läll skulle hafva förhållit sig eller den strängare grundsats,
som Gr. Spens förordat, hade följden troligen blifvit, all den iIrågavar.
enlrepreneuren icke kunnat med entreprenaden fortfara
och alt Academien, vid den nya enlreprenadauclionen,
fält betala så mycket mera; ty efterträdaren skulle naturligen
blifvit vis af företrädarens skada och således tagit lill sitt anbud
så högt, att en lika olycka med den, som drabbat företrädaren,
icke skulle träffa efterträdaren. Det hade dä blifvit Academien
elier Kronan, som fått sitta emellan. Klokheten lärer
således vara den grundsats, som här ä Kronans sida bör iakttagas;
ty den vinner sill ändamål, utan all behöfva derföre betala
mera. I hänseende lill formen är den sådan, att när Ständerna
icke finna sig belåtna med någon åtgärd af Konungens
rådgifvare, vare sig i fråga om gratificationer eller afskrifuingar,
SlatsUtsk. dä gör siu anmärkn. i form af anmärkn.anledn.
emot rådgifvarne, och skickar densamma till Constit.Utsk., pä
sätt StatsUtsk. vid denria riksdag gjort vid några fall, saint alt
ConslUtsk. yttrar sig öfver Konungens rådgifvares förhållande.
Denna form är del som grundlagen föreskrifver fiir anmärkn.
mot Regeringens åtgärder; men den som StatsUtsk. bär föreslagit
— alt nemi. förbigå deri af grundlagen utstakade vägen, men
i stället föreslå und. skrifvelse!', med und. hemställanden, hvil
-
5U8
Den 27 Noveni lier e. m.
lia egentligen icke äro annat än tind. förmaningar, ett gnat, (orätt
i korthet uttrycka mig, som är R. St. ovärdigt—denna form
kan ej af mig godkännas, hvarföre jag yrkar afslag ä denna
punkt.
Uppå härefter framställd propos., först till bifall och sedan
till afslag, Lief 58 § af R. o. Ad. afslagen.
Frih. Palmstjerna, Carl Ollo: I det resultat, hvartill
Utsk. kommit, torde 11 o. Ad. ulan svårighet instämma,
hvaremot premissen, som detsamma föranledt, eller frasen: ”Utan
att. underkänna riktigheten af Revisorernes förrberörde anmärkn.
har Ulsk. emedlertid, enär någon återbetalning af det
uppburna ersättningsbeloppet icke lärer kunna ifrågakomma”, sä
mycket mindre lärer förtjena bifall. Dessa motiver anser jag för
min del vara helt och hållet oriktiga, och Revisorerne hafva ej
haft något skäl lill anmärkn., enär den af Konungen beviljade
ersättning icke var någon annan, än hvartill K. M. först och
främst ägde rättighet och för det andra fullt skäl alt medgifva.
Jag hemställer alltså, det behagade R. o. Ad., under godkännande
af det beslut, hvaruti Utsk. stannat, afslå det skäl, som
samma beslut grundlagt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. biföll
den af Utsk. yttrade mening, att någon åtgärd å R. Sirs
sida icke är att vidtaga, i hänseende till utbetald löne-ersättning
till K. Krigsacademiens Gouverneur, men ogillade de af Utsk.
såsom stöd för denna mening grundade skäl.
Ropades ja.
Ilr Rå fell: Jag får härmedelst bestrida StalsUtsk:s tillstyrkande
i denna punkt, såsom innebärande en förlust för Kronan.
En canoniers beklädnad och underhållet af hans sängkläder
lärer kosta omkring 40 r:dr b:co årligen. Förvalta, af sjöärendena
har flere gånger Försökt att härom tillvägabringa passcvolancecontract
med compagnie-cheferne, till vinnande af någon
nedsättning i della pris; men desse hafva ej dertill funnits
benägne, måhända, ibland andra skäl, derföre att desse chefer ej
hafva fullmakter på sina compagnie!', utan äro, om jag så får
säga, ambulatoriske. Jag begär propos. på afslag å denna punkt.
59 §.
00 §. ■
Ansågs ej erfordra någon åtgärd.
01 §.
R. o. Ad. afslog 61 §.
62 §.
Ansågs ej erfordra någon åtgärd.
Den 27 November e. m.
50'J
63 §.
Bifölls.
64 §.
ITr von Hartmansdorff: Under loppet af f. m. plenum,
då fråga förekom att hos Konungen göra en dylik anhållan i
afseende ä Ofverståthållare-embetets caucelli-expedilion, ansåg
R. o. Ad. lämpligt att afslå StatsUtsk:s framställning. Nu är
saken densamma, blott fråga om ett annat embetsverk; jag hoppas
således, att Ståndet fattar enahanda beslut nu som då, d. v.
s. afslår Utsk:s förslag såsom öfverflödigt.
Ilr Fåhraeus: Upplysningsvis får jag äran nämna, att då
detta embetsverk bildades, anställdes äfven undersökning huruvida
ej åt detsamma lämplig local kunde upplåtas i någon af
Kronans byggnader, men att en sådan ej stod alt erhålla. Om
det hädanefter låter sig göra, kan det tagas för afgjordt, alt
tillfället dertill icke skulle blifva obegagnadt, och jag tror alltså,
lika med den föreg:de talaren, ali den af Utsk. föreslagne
åtgärd hr öfverflödig.
64 § blef af R. o. Ad. afslagen.
65 §.
De i afseende på denna § afgifne, Ulsk:s utlåt, bifogade
reservatiouer upplästes pä begäran af
Hr Lefre'n, som derefter uppläste följande:
För gifvet lärer få antagas, att det är Statens skyldighet
att pensionera sine ålderstegne, i tjensten grånade eller blesserade
krigsmän. Denna pligt har Staten allt hitintills icke uppfyllt,
utan hafva såväl arme'ens officerare och underollicerare som
de till armeen hörande civile tjenstemännen, som hosgående uppgift
utvisar, från och med hr 176S, således i 76 år, genom egne
tillskott, icke allenast fyllt den årliga bristen i de medel
Staten för pensionering anslagit, utan äfven derutöfver bidragit
att småningom bilda den fond, som Armecns Pensionscassa nu äger
och hvars afkomst årligen användes för utgifter, hvilka det
egentligen tillhör Staten att bekosta. Den berömliga omtanka,
armeens medlemmar sålunda ådagalagt, att efter förmåga, af
sina knappa lönetillgångar tillskjuta medel för att värna utur
tjensten afgåeende kamrater mot nöd på gamla dagar, synes man
nu sålunda vilja belöna, all man hotar deras äganderätt till
välfången egendom, genom yrkande af redovisning inför Ständernes
Revisorer för medel, som tillhöra enskilda, hvarigenom
första steget är taget på den bana, som otvifvelaktig! leder till
att framdeles taga det audra, som är att frånkänna dem sjelfva
äganderätten till deras egendom. Detta framfarande i ett samhälle,
som hedrar sig af att äga lagar, afsedde alt skydda hvar
man mot godtycke och orätt, är lika oväntadt som bedröfligt,
och mäste framkalla lagligt motstånd. R. St., såsom Svenska
510
Den 27 November e. m.
folkets representanter, äro pligtige tillse, att Statens medel blifva
vederbörligen redovisade, men de äro lika heligt förpliglade
att harvid iakttaga yttersta grannlagenhet, så att hvarken maktbegär
eller otillbörligt nit mä förleda dem att träda den enskildes
äganderätt för nära, och derigenom emot sig uppkalla
tillämpningen af Reg.Fts 16 §, som utgör den Svenska grundlagens
förnämsta prydnad, emedan den utgör grundviirnet emot
allt slags förtryck; och för hvem skulle iakttagandet af denna
vördnadsbjudande § vara heligare, än för R. St. sjelfve, sorn deltagit
i grundlagarnas stiftande! Vare långt ifrån mig att misstänka
det Utsk:s pluralitet haft för afsigt att tillvägabringa en
sådan kränkning af äganderätten, men det är min rättighet och
pligt såsom riksdagsman att fästa allvarlig uppmärksamhet på
de betänkliga följder, som ett bifall till Utsk:s nitfulla men obetänkta
förslag otvifvelaktig! skulle medföra. Jag känner mig
på dessa grunder förpliglad att yrka afslag på denna punkt af
betänk., och är förvissad derom, alt ändamålet att åstadkomma
redovisning för statsmedlen både kau och bör vinnas, utan sådana
våldsamma medel, som det föreslagne, saint att aldrig inom
Svenska representationen den förkastliga lära skall vinna
burskap, att ändamålet helgar medlen.
Bil aga.
Arméens Pensions-cassa tillllutna J:delar af Wadstena Krigsmanshus
inkomster, äfvensom vacance- och liggetids-besparingar,
samt från cassau till delägare utbetalte pensioner och begrafningshjelp,
under nedanupptagne år.
Levererade:
gtdelar af
Wadstena
Krigsmans-  hus inkom-  sterne.
Vacance- och
Liggetids-be-  sparingar.
Summa
daler öre
kprmt.
Utbetalte
Pensioner oell
Begrafning-  hjelp.
År 1758
78,678
18
3,990
1
82,668
19
„ 175!)
101,470
31
10,220
10
111,691
9
_
„ 1760
83,073
11
13,524
8
96,597
l9
—
„ 1761
86.702
23
44,367
26 i
131,070
17,j
54,080
9
„ 1762
75,000
—
34,108
2
109.1 OS
2
105,2S9
10
„ 1763
75,000
—
79,044
31 i
154,044
414
ISO, 195
29
„ 1764
70,000
—
70,421
144
140,421
14*
229,405
IG
„ 1765
100,000
—
81,495
10
181,495
10
255,257
14
„ 1766
103,000
—
29,414
7
132,414
7
289,624
11
1 2
„ 1767
20,000
—
36,676
8
56,676
8
284,353
24*
S:a d:r k:mt
792,925119 | 403,262
22*
1,196,188
9*
1,404,206
8
Utöfver stals-bidragen har cass-  san för pensioneringen ulgif-  vit, af egne tillgångar, d:r .
208,017
30'
.1,404,206
8
A hman.
Den 27 November e. m.
511
Utbetalte pensioner och begrafningshjelp öfverslego redan
ar 1763 beloppet af det året indutne statsbidragen; och med
året 17(17 hade cassan, under åren 1761 — 1767 i pensioner oell
begrafningshjelp utbetalt 208-017 daler 304 öre mera a'n de
under åren 1758 — 1767 influlne statsbidragen sammanlagdt utgjort.
Från och med året 1763 och allt framgent har pensionsutgiften
öfverstigit statsbidragen.
FIr von Rosen: Jag afslår ifrån allt annat yttrande och
yrkar blott alslag.
R. o. Ad. afslog 65 §.
66 och 67 §§•
Bifölls.
OS §.
Hr von Hartmansdorff: Jag befarar, att det förslag,
som Utsk. bär gjort, icke är lämpligt. Man vet, att i allmänhet
personer, som befatta sig med utminutering af varor, sällan
hafva capital alt betala dem på förhand. Ville man likväl fordra
sådant för correclionsinrättningarnes tillverkningar, sä och
enär desse äro af beskaffenhet att afsättning ej kan med säkerhet
eller hastigt påräknas, skulle beslutet blifva särdeles
menligt. Vill man likväl fatta ett sådant, sä blir följden ulan
tvifvel, att dessa tillverkningar måste säljas till vanpris. I slikt
fall komma de att förlora på ena sidan hvad de kunde vinna på
den andra. Jag hemställer derföre, att äfven denna punkt måtte
afslås.
Frih. Cederström, Den föreslagna skrifvelsen innefattar
jemväl en begäran lill Konungen, att undersökning måtte i
laga ordning verslä lias, till utrönande af dea ansvars- och ersättningsskyldighet,
hvilken, i följd af försummad concursbevakning,
må kunna vederbör, åligga. Det faller af sig sjelft, att
dä räkenskaperne är under granskning i Kammarrätten, så måste
ock anmärkmr göras mot den eller dem, som äro till försummelse
skyldige i afseende å bevakning af Kronans medel.
En begäran om en sådan sak hos Konungen är onödig, enär
urakllätenhcter hos ett embetsverk alt tillse sådant medför ansvar
i alla fall, och en sådan begäran kan dessutom ej framställas
innan räkenskapen dit inkommit och hunnit granskas.
Hr Printzenskjöld: Den anmärkn., som Ilr von Hartmansdolf
framställt, rörer egentligen så beskalfade tillverkningar,
som åstadkommas af correcl.inrätlningarnes egna rudimaterier;
men jag skulle tro, att det icke är fråga om dem,
utan tvertom, enl. hvad jag af handlingarne inom Kammarrätten
baft tillfälle erfara, fordringar förarbeten, verkställde inom inrältningarne
af dit inlemnade rudimaterier, och således fordringar
endast för arbetsförtjenst, som desse inrättningar förvärfvat. Emedlertid
skulle jag förmoda, att samma skäl äfven gälla för
512
Den 27 November e. m.
det af mig uppgifna slags tillverkningar. Man kan ej gerna
begära, att den person, sorn till en sådan inrättning iulemnat
sina rudimaterier till-förädling, skall betala lösen derföre, innan
han fått arbetet i sina händer, och det kan oek bända,
att denne person, ehuru säker, ej för tillfället är stadd med
tillräckliga contanta medel för alt uppgöra liqvid, hvarföre det
crcditsystem, som alltid varit och mäste vara rådande för handtverkcrierna,
äfven lärer fä gälla för correclionsinrättningarne,
som med de förra måste sätta sig i samma ställning, sä framt
de skola vinna arbetsförtjenst och följa k ligen lika med dem vara
utsatta för förluster. Jag tillstyrker således afslag å denna
del af punkten. Hvad åter den sednare delen angår, så bar,
om mitt minne icke felar, åtgärder redan blifvit i behörig väg
vidtagne för att uppfylla det ändamål, som SlalsUtsk. åsyftat,
hvarföre jag, lika med Frih. Cederström, anser den föreslagna
skrifvelse!! vara alldeles öfverflödig.
Hr von Hartmansdorff: Det hade varit önskligt, att
SiatsUtsk., innan det framställde detta förslag till R. St, underrättat
sig om hvad i detta afseede förefallit sedan Statsrevisorerne
voro församlade. Den 30 Juli 1842 har Styrelsen öfver
fångvården anmält den ifrågavar. balancen, och den 1 Maj detta
år har K. Kammarrätten ytterligare påmint om balance-målcts
skyndsamma afgörande. Om Ständerne likafullt skulle afgifva
en sådan skrifvelse, som StatslJtsk. föreslagit, så inkomme dea
till Konungen, sedan de åtgärder redan blifvit vidtagne, sorn
bär yrkas. Jag anhåller således, att denna puukt måtte afsläs.
Ilr Printzenskjöld: Lika med Hr von Hartmansdorff
yrkar jag afslag. Det synes vara utom allt behof för Ständerne
att ingå till Konungen med anhållan, att Han skulle påminna
vederbör, embetsverk alt fullgöra sin skyldighet, då något skäl
till en så beskaffad anhållan icke finnes. Jag minnes, i anledn.
häraf, huruledes ett embetsverk ingick till Konungen med anhållan
om påminnelse till ett annat verk derom, att det måtte
handlägga ungefärligen en dylik balance, sorn denna ; följden blef,
att det sednare embetsverket inkom till Konungen med ett svar,
deruti tydligen ådagalades, att det förra i sin framställning alldeles
misstagit sig, så att påminnelsen återföll på den påminnande.
11. o. Ad. afslog 69 §.
70 §.
Bifölls.
71 §•
Hr Printzenskjöld: Under åberopande af de skäl, som
jan anfört vid § 69, tager jag mig friheten anhålla, att äfven
R. o. Ad. afslog 68 §.
09 §•
della
Den 27 Novemlier e. m.
313
della förslag malte afslås. Efter hvad jag har mig med visshet
bekant, äro redan lagliga åtgärder vidtagne emot den omförmälda
personen, och hvad angar frågan om ausvarstalans anställande
mot vederb. tjensteman inom Fångvårdsstyrelsen, så
torde del vara ett ämne, hvarmed Sländerne ieke hafva att sig
befatta. Sådant beror på rättegång mot sjelfva uppbördsmannen
och på de tillgångar, hvarmed han må kunna balancen gälda,
och det kan derföre ej på förhand sägas, huruvida åtal mot
dennes controllant eller Fångstvreisen kan äga rum eller icke.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan ej undgå fä
sta
R. o. Ad:s uppmärksamhet på det betänkliga förhållande,
som i denna § omnämnes, att en tjensteman under mänga år
kunnat uraktlåta alt afgifva den redogörelse honom åligger och
likväl fortfara i ulöfningen af sin befattning. Det synes af betänk.
, alt så lärer passerat under 6 å 7 Ars förlopp, hvarvid
tillika yppar sig, att om vederbör, iakttagit sitt åliggande mot
denne tjensteman, så hade sannolikt omständigheter inträffat,
hvilkas utredning icke kommit till SlatsUtsk:s kunskap, meu
som likväl torde höra på detta sätt belysas. Jag har derföre
inom Ulsk. varit af samma mening som majoriteten; någon reservation
medföljer icke eller, och jag tillstyrker bifall till
Ulsk:s förslag.
Hr Printzenskjöld: Ehuru betänkligt än det förhållande
må vara, som den siste talaren omnämnt, så kan sådant likväl
ej öfvertyga mig om behöfligheten af en skrifvelse till Konungen
i della hänseende. Det lider intet tvifvel, att den person,
som kommer att handlägga sjelfva balancemålet, sin pligt likmätigt,
icke lärer underlåta att yrka allt lagligt ansvar, sorn
kan påstås mot den eller dem, hvilkas åliggande det varit alt
hafva tillsyn öfver den ifrågavar. felaktige tjenstemannen; dermed
behöfva Sländerne i sanning icke sig befatta. Skulle så
ej ske, då, men ej förr, torde vara lid att till Konungen ingå
med en skrifvelse, sådan som den nu i frågas lä 11 ii e.
Hr Gripenstedt, Joh. Au g.: 19 § i instruetionen för
R. St:s Revisorer säger, att Revisorerne skola tillse om några
åtgärder i afseende pä propriebalancer blifvit i laga ordning
vidtagne, till bevakande af Statens rätt. Deraf finnes tydligen,
att Revisorerne varit pligt ige alt anmärka detta förhållande.
Hvad åter en sådan anmärkn. skulle tjena till, om ej Sländerne
derå skulle fästa afseende, kan åtminstone icke jag förstå, och
jag vet icke eller, att ett sådant fästadt afseende dervid kan
eller bör leda lill något annat än hvad som blifvit föreslaget,
d. v. s. en anmälan om förhållandet hos Konungen, under anhållan
om den rättelse, som möjligen står alt vinna. Då målet
dessutom är af en särdeles anmärkningsvärd beskaffenhet, så
skulle jag tro, att det minst nu vore skäl att göra undantag
frän hvad som tydligen åsyftats med hela revisionsverkets tillkomst,
hvarföre jag tillstyrker bifall till punkten,
4 II. ' 65
514
Den 27 November e. m.
Hr von Hartmansdorff: Jag bestrider ingalunda Hrr
Revisorers behörighet att omförmäla eli förhållande af den be*
skaifenhet, som det ifrågavar.; men jag tror, lika med Hr Printzenskjöld,
att det ieke ar skäl att Ständerne ingå till Konungen
med den anhållan, som nu blifvit ifrågasatt. Det är allom
kändt, alt genom de öfverhopade göromål, sorn drabbat Fångvårdsstyrelsen
och hennes underlydande, hafva hennes räkenskapers
afslutande blifvit särdeles mycket fördröjdt. Hvad särskildt
angår den omnämnde person, Wallberg, så har Kammarrätten
med honom vidtagit d en strängaste åtgärden, den nemi.
att då lian ej genom vitén kunde förmås alt afgifva sin räkenskap,
inmanades han i häkte, för att der fullgöra sitt bokslut.
Derunder dog han, om jag rätt minnes, hvadan med honom
intet vidare är att uträtta. R. o. Ad. kan emedlertid vara fullt,
öfvertygadt derom, att vederbör, i Kammarrätten icke lära
underlåta, alt mot dem, som skolat coutrollera Wallberg och
mot andra vederbör, göra Kronans rätt fullt ut gällande, ulan
alla särskilda påminnelser till Konungen. — Jag hemställer således,
att denna punkt måtte afslås.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Då målet är under domstols
handläggning, anser jag allt ingripande deruti för närvar,
obehörigt, och påyrkar äfven alslag å ifrågavar. §.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Styrelsen öfver
fängelser och arbetsinrättningar hr ett nytt verk, och borde
sålunda icke redan vara behäftadt med ålderdoms-skröpligheter;
men skulle sådaue det oaktadt börjat att der inrita sig, så
skulle jag också tro, alt det vore hög tid att söka förekomma
deras vidare kringgripande. Dä emedlertid förhållandet tyckes
vara sådant, enär räkenskaper fått i 6 år ligga oafslutade, utan
anmärkning frän vederbör., och Kammarrättens åtgärd troligen
icke kommer till Konungens kunskap, skulle jag för min del
anse, att en skrifvelse i ämnet till Konungen vore ganska lämplig,
och tillstyrker derföre bifall lill förslaget derom.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Om R. o. Ad. skulle
stanna i del beslut, att icke bifalla Ulsk:s förslag, så anhåller
jag, att detsamma åtminstone icke måtte afslås, utan att R. o.
Ad. ville i stället förklara, att, i sakens nuvar. skick, någon
särskild åtgärd icke påkallas; ty att afslå § vore att förklara
sill ogillande af den framställning, som Utsk. gjort, och dertill
finnes icke något skäl.
Hr von Hartmansdorff: En talare har ansett Fångvårdsstyrelsen,
ehuru ung, behäftad med ålderdomskrämpor. Denna
styrelse har blifvit öfverhopad med göromål, i samma mån som
Riket blifvit öfverhopadt med brottslingar. Detta är utan tvifvel
hufvudskälet till långsamheten, och då må man ursäkta en
ny inrättning, som ännu icke kommit i vederbörligt skick.
Hvem som i detta fall är felaktig, det kommer undersökningen
slutligen att visa. Jag instämmer för öfrigt med Frih. Palm
-
Den 27 November e. m.
515
»tjerna, au man gerna må gifva åt sakens afgörande den lindrigare
form, sorn han önskat och funnit lämplig.
Dä nu H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos.
först till bifall och sedan till afslag å 71 §, blefvo hegge dessa
propositioner besvarade med starka nej, blandade med ja; hvarefter
H. Ex. hemställde, om R. o. Ad. ansåge den uti berörde
§ tillstyrkta und. skrifvelse, i anseende till nu för handen varande
förhållanden, icke vara af behofvet påkallad.
Ropades starka ja, blandade med många nej, hvarpå H.
Ex. förklarade, det han uppfattat R. o. Ad:s svar såsom bifall
till den sednast framställda propos.
72 §.
Hr von Hartmansdorff: Den regel, som gäller för Revisorerne
i Kammarrätten, anser jag äfven böra gälla för R.
St:s Hrr Revisorer, den nemi. att icke inlåta sig i allmänna
talesätt, hvarpå man kan svara i lika allmänna ordalag, utan
de böra antingen tiga stilla eller anmärka bestämda summor,
som antingen blifvit obehörigeu ulbetalte eller icke finnas vederbörligen
vcrificerade. Om Sländerne och deras ombud gå
tillväga pä detta sätt, så kan något nyttigt uträttas med anmärkn:rne.
Men om man blott yttrar sig i allmänhet, görande
sina betraktelser om hvad som vore mer eller mindre nyttigt,
sä får man dylika betraktelser till svar och ingenting är dermed
vunnet. Jag önskar derföre, alt denna punkt måtte förfalla.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan icke instämma
med den siste talaren, att denna punkt skulle förfalla. Dä
man ser, att utgiflerne för fångvården från 1835 till 1843 nära
fördubblats, då densamma det förutnämnda året utgjorde 393,000
några hundrade r:dr, men det sednare året uppgick till något
öfver 700,000 r:dr; så finner man lätt, alt den största omtanka
är nödig alt förekomma dessa utgifters stegrande utöfver redan
förut alldeles för stora och orimligt höga belopp. När StatsUtsk.
söker att granska orsakerna till dessa utgifters betydliga
stigande, så kan Utsk. icke utreda på hvilka titlar utaf delta
anslag, de största lillökuiugarne egentligen inträffat; om det
varit pä underhållet af tångarne, eller på deras skjuts, på underhållskostnaden
af byggnader, eller på fånghevakningen. Sådant
kan, som sagdl är, icke af räkeuskaperne utredas, åtminstone
ej pä den tid StatsUtsk. kunnat deråt egna; och någon
annan method än den nu varande mäste efter min tanka vidtagas,
för alt ordna utgiftsväsendet i denna gren af administrationen.
Visserligen ser man, alt K. M. i ett eller annat afseende
varit betänkt derpå, genom utfärdade författningar i
afseende på fångars underhåll, hvarpå exempel finnas af år
1842; men dessa K. författningar hafva kommit till verkställighet
pä endast högst få ställen. Alt fästa Konungens nåd.
uppmärksamhet på dessa förhållanden, tror jag vara ett Ständernes
åliggande, enär R. St. sett, att koslnaderne så betydligt
510
Ilen 27 No vern lier e. m.
stigit från det ena året till det andra, oell på det sista i vida
högre progression än under något af de föreg:de. En ytterligare
anledn. till den förmodan, att Konungen måhända ieke
fästat sin nåd. uppmärksamhet vid delta förhållande till den
grad, som varit önskligt, företer sig i den K. propos., der förslaget
att beräkna fångvårdskostnadernc stannar vid en summa
af 345,000 r:dr, understigande hvad fångvårdskostnaden redan år
1835 utgjorde. Af dessa skäl och de många liera, som härtill
kunde läggas, anser jag StatsUtsk:s förslag till und. skrifvelse,
hvarigenom Sländerne ådagalägga deras bekymmer för Konungen
i afseende på den vexande fångvårdskostnaden, vara, om
ej af bchofvet påkallad, åtminstone föranledd af de omständigheter,
hvaruti vi oss befinna. Jag tillstyrker bifall till förslaget.
Gr. Mörner: Till det mesta förekommen af den föreg:de
talaren, vill jag hufvudsakligen förena mig med honom, och
endast tillägga, ali om den sista utspisningsstalen för fångarne
tages i närmare öfvervägande, torde troligen elt skäl deruti
förefinnas till de ökade fångvärdskostnaderne. Det är väl skäl
att fångar födas, men derföre höra de ej gödas, och för min
del anser jag denna hemställan ändamålsenlig och anhåller derföre
om bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Cederström: Då jag med Frih. Palmstjerna in
stämmer
i behofvet, att en anmälan sker rörde Sländernes bekymmer
öfver de stigande fåugvårdskostnaderne, hade jag önskat,
alt SlalsUtsk. med litet mera bestämdhet uttryckt sig i
afseende på de föremål inom fångvården, som kunnat leda till
besparing i dessa kostnader, såsom i fråga om beklädnaden och
underhållet. Det är ett factum, som vid 1841 års statsrevision
upplystes, men som jag icke finner åberopadt i denna StatsUtsk:s
framställning, att nemi. beklädnaden bär vid Stockholms
correclionsinrällning var vida dyrare än på andra ställen i Riket
och minst dyr i Norrköping. Om man betänker, att för
arreslanler, som lefva i elt correctionshus, det är alldeles onödigt
alt hafva annan beklädnad, än af grofsta buldan, så att de
dermed äro jernet beläckte, med tofflor af trä, icke skor, hvarigenom
allt de äro lätt igenkäulige, i händelse af rymning, och
kostnaden i möjligaste män obetydlig; så skulle jag tro ingen
lärer bestrida, att omkoslnaderne i detta hänseende alltså skulle
kunna nedsättas till hälften eller till en tredjedel emot det belopp,
hvartill de nu uppgå, äfvensom hvad födan angår, att
deruti besparingar borde kunna äga rum, dä det är rent af oskickligt
att förbrytare förplägas bättre än soldaten och ali de
få mer än nätt och jemnt hvad till lifsuppehälle! erfordras. Nu
är deremot denna skrifvelse i så generella termer a (Faliad, alt
om Ständerne affärda densamma till Konungen, mäste Högstdensamme,
genom infordrande från Fångvårdsstyrelsen af underrättelser
i de olika detaljerne, skaffa sig anledn. att anbefalla uti
hvilka grenar af denna administration besparingar egentligen
böra ske, och då är skrifvelse!! af ingen nylla. Om SlatsUtsk:s
Den 27 November e. m.
517
ledamöter, som baft tillfälle att granska räkenskaperne oell jemföra
(lern med i landsorten befintliga, t. ex. med de vid Norrköpings
inrättning förda, der kostnaden var minst, så för underhåll
som beklädnad, och ojemförligt mindre än i Slockholm,
kunde närmare uppgifva på hvad sätt besparingar skulle kunna
åstadkommas; då tror jag det blefve lämpligt att bifalla denna punkt.
Frih. Ridderstolpe: Man har här yttrat den grundsats,
att. fångar väl böra födas, men icke gödas: äfven jag är af
samma tanka, och får derpå som bevis anföra, att då, vid tillfälle
af en visitation i Westerås länshäkte, den anmärkn. till
mig gjordes, att fångarnes madrasser voro väl hårda, förklarade
jag, alt sä länge det af mig berodde, ämnade icke jag alt
lägga hyende under lasten. Men icke desto mindre får jag
fråga, 0111 det kan kallas göda och icke föda, när t. ex. fängelse-arrcstanlcr
hafva om dagen 5 sk. 2j öre, vatten- och brödarreslantcr
3 sk. 4 öre och transport-arreslanler 5 sk. 2| öre?
Hvad sjelfva ilen ifrägavar. punkten angår, sä anser jag, alt
man borde säga hvaruti misshushållningen egentligen består,
innan man finner sig befogad ali, besvära Konungen med den
begäran, som här föreslås, och derföre anhåller jag om afslag.
Hr Gripenstedt: En oproportionerligt stor tillvext af
omkostnader för fångvården var det factum, som ådrog sig Revisorernes
uppmärksamhet. Det var då deras skyldighet, när
något läns alt anmärka vid förvaltningen af dessa medel, att
dervid fästa uppmärksamhet och meddela eget utlåt, i ämnet;
sådant anbefaller dem instruetionen. Revisorerne hafva fullgjort
denna skyldighet och såsom ledande lill ordning och besparing
framställt det förslag, att provianleringen skulle ske
efter olika nummer, enligt de olika matordningarne för friska
och sjuka fångar och för arrestanter. Dä nu StatsUlsk. tog
denna anmälan under öfvervägande och dervid fann, lika med
Revisorerne, alt delta bekymmersamma förhållande förljente all
möjlig uppmärksamhet, sä stannade Utsk. för sin del i det beslut,
ali icke begära någon specificerad åtgärd af Regeringen,
ulan valde i stället den generellare termen, att blott anmäla
behofvet af rättelse, men att sältet borde ankomma pä Regeringen
sjelf att bestämma, till följd af de noggrannare upplysningar
hon lättare än StatsUlsk. kunde vinna. Mig synes sorn
denna StalsUtsk:s förändring i Revisorernes framställning förtjena!'
allt bifall, ty det tillkommer hvarken Ständerne eller
deras Utsk. att detaljera och reglementera, utan endast att angifva
behofvet och principerna, öfverlemnande utförandet ät
Styrelsen, ty detta är dess kall och dess ändamål. Enligt min
tanka, har Utsk. således i detta fall förfarit ganska rätt så väl
i form som sak, och derföre yrkar jag bifall till förslaget.
Gr. Mörner: I anledn. af den utaf Frih. Ridderstolpe
meddelade upplysning, får jag endast svara, alt det är ganska
lyckligt, om i Westerås län funnits en entrepreoeur, sorn åtagit
518
Den 27 November e. m.
sig att för det priset leverera de motvaror, som enligt deri
fastställda spisorduingen skola fångarnc tillhandahållas. Det är
numera icke en viss penning om dagen, som fänge åtnjuter, ulau
viss mat, till det pris, som på särskilda orter kan åstadkommas,
och derföre hlir detta olika, på olika orter. I sjelfva saken är
jag fullkomligt af samma tanke med Hr Gripenstedt.
Ilr von Hartmansdorff: Hr Gripenstedt har yttrat sig
linna det vara ganska rätt, att Sländerne ingenting detaljera,
ulan tala i allmänhet, öfverlemnande ät Regeringen, som bättre
förstår saken alt ingå i det omständliga. Men det är just detta
talande om grundsatser och andra vackra saker, som leder
på afvägar, ty den som blir på sådant sätt tilltalad, kan svara
på samma sätt, och man utbreder sig i den tomma rymden utan
att komina till någon slutsats. Låtom oss antaga, att Sländerne
inginge till Konungen med den föreslagna skrifvelsen: hvad händer
då? Jo, Konungen infordrar deröfver yttrande af Fångvårdsstyrelsen;
denna svarar måhända på följande sätt: Sländerne
hafva icke uppgifvit, hvaruti Fångstyrelsen försummat att iakttaga
all nödig sparsamhet; hjertat svider i oss, då vi se de
stora summor, sorn för Riket ärligen gå förlorade genom fångars
värd och underhåll, vi tänka natt och dag på sättet att förminska
dessa kostnader, men oaktadt alla våra ansträngningar, hafva
vi ej kunnat upptänka något bättre sätt att gå till väga, än
det vi hittills begagnat; hvilket vi till und. utlät, öfver Släudernes
skrifvelse fä härigenom anmäla. Hvad har nu Konungen
af ett sådant svar förnummit? Jag anser, att om Sländerne
vilja hafva någon nytta af sina framställningar, så mäste de
uppgifva bestämda förhållanden, som böra rättas och derpå fästa
Konungens nåd. uppmärksamhet. Då infordras vederbörandes
utlåt, öfver sädane bestämda förhållanden, och då kommer
man till någon upplysning och slutsats.
Om R. o. Ad. anser någon framställning i detta fall höra hos
Konungen göras, och ingen skall hellre än jag se att sparsamhet med
allmänna medel må äga rum för della bedröfliga ändamål, så önskar
jag, att R. o. Ad. måtte åtminstone återremittera denna
punkt, på det att StatsUtsk. må sättas i tillfälle att uppgifva
någon bestämd händelse, eller omständighet, hvarpå uppmärksamhet
hör fästas, ty delta skrifvande och talande i allmänhet
tjenar till ingenting annat än tidsförlust.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: I anledn. af
hvad som blifvit anmärkt om kostnaderne för fångars underhåll
och de särskilda utspisningsstater, som blifvit fastställde, så förhåller
sig dermed så, att på en del ställen har det låtit sig
verkställa, men på andra åter har det varit rent omöjligt, ty
det fordrades 5 å 6 gånger mera, än den betalning, som erbjöds,
nemi. öfver den summa, som nu är anslagen för fångar,
och hvilken Frih. Ridderstolpe uppgifvit, och hvarföre man ej
eller kunnat gifva spis i de inskränktare länshäktena, der fäugarnes
antal ej varit så stort. Hvad åter sjelfva denna före
-
Den 27 November e. m.
519
slagna anmälan angår, hade jag visserligen önskat, alt den varit
aflattad i andra ord; men att Ständerne för Konungen anmäla
sina bekymmer för den i stort tillvexande kostnad, som
uppstår för den mängd skälmar oell brottslingar, som måste bevakas
och underhållas, och hvilka summor på ett gagneligare
och nyttigare sätt kunde användas till Rikets båtnad och fromma,
hvilket jag finnér vara en högst betänklig omständighet,
samt att Ständerne begära ali möjlig undersökning, deruti kan
jag ej inse någon otillbörlighet alls, ehuru, som sagdt är, ordalagen
kunnat vara ställde på annat sätt, eller som Frih. Palmstjerna
föreslog.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag medgifver visserligen,
alt. om en sådan skrifvelse, som StatsUtsk. föreslagit, skulle
till K. M. afgå, och derefter remitteras till vederbörandes utlåt.
, det skulle kunna hända, på sätt Hr von Hartmansdorff förmodat,
att ett ganska ringa eller intet resultat deraf skulle följa;
men jag tror dock, att Konungen vidtoge helt andra utvägar,
i händelse af en sådan skrifvelse och gåfve mera bestämda
befallningar till vederbör. Jag föreställer mig i öfrigt, att,
lika olämpligt man synes anse det vara, att blott i allmänna
ordalag yttra sina önskningar, lika olämpligt torde det å andra
sidan vara att framställa de åtgärder, som i detta ämne af Konungen
borde vidtagas. Likväl vill jag ej vidare yttra mig härom,
utan skall, under iakttagande af tystnad i della hänseende,
endast tillkännagifva min öfvertygelse vara den, att om denna
punkt återremitteras, kan ej, under ett öfverhopande riksdagsarbete
och under det att man öuskar alt med största skydsamhel
bringa ärendena till slut, StatsUtsk. få tid och tillfälle alt
utreda alla de förhållanden man önskar, för all framställa sa
kerna
med den klarhet och redighet, som erfordras, för att kunna
bedomina hvika slags utgifter kunde vara af beskaffenhet
att utgöra föremål för hufvudsakiiga inskränkningar. Jag anser
det nemi. vara omöjligt att utan en längre tidsutdrägt kunna
bestämma och classifieera utgifter så, alt man skulle kunna se
huru mycket t. ex. transporten af ransakningsfångar kostat, emedan
räkenskaperne icke äro så förde, alt man lätt och hastigt
kan inhemta en sådan underrättelse. Efter jag har ordet, torde
jag fä fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att denna 72
§ är af PresteSt. bifallen och har jag all anledn. förmoda, att
den icke eller afslås af de öfrige Stånden, hvadan och då jag
smickrar mig med, att större delen af R. o. Ad. i denna sak
delar öfvertygelse med mig, jag vördsamt hemställer, om ej R.
o. Ad. skulle finna skäl alt bifalla delta StatsUtsk:s förslag.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Ehvad denna punkt
af Utsk:s utlåt, bifalles, afslås eller återremitteras, anser jag icke
onyttigt, att här i få ord fästa uppmärksamheten på en omständighet
hvarutinnan vi skilja oss från bruket i alla andra af mig
bekanta länder. Jag påminner mig intet land, af dem jag känner,
der det är brukligt^ att på vagnar forsla fångar, åtmin
-
520
Den 27 November e. m.
stone förbrytare, — mer än Sverige. I allmänhet sker denna
forsling, i de länder der jag kunnat gifva akt på förhållandet,
till fots under behörig bevakning, och skulle jag förmoda, att
äfven i Sverige detta fångforslingssätt kunde begagnas. I händelse
af återremiss, anhåller jag att denna anmärkning måtte få
till Utsk. medfölja.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., som härefter framställde propos.
först till bifall, sedan till afslag och slutligen till återremiss
af denna §, förklarade, efter det alla dessa propos:r blifvit
med ja och nej besvarade, alt det varit honom omöjligt att
bedomina, huruvida härvid ja eller nej varit öfvervägande, samt
förnyade fördenskull sin först gjorde hemställan, om R. o. Ad.
behagade bifalla 72 §.
Denna propos. bIcf nu besvarad med starka ja, blandade
med nej, hvarpå H. Ex. förklarade, det han trott sig finna, att
ja öfverröstat nej.
73 §.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anser, att äfven i
denna fråga hafva Revisorerne, och efter deni StatsUlsk. framställt
en önskan att kunna inblanda sig i administrationens gång,
dä det begäres att undfå del af en berättelse, som endast tillhör
administrationen. Jag vill ej uppehålla IL o. Ad. med utveckling
af några skäl, dä säkert en hvar af R. o. Ad:s ledamöter
inser, att framställningen icke är grundad på verkliga
förhålla lidet.
R. o. Ad. afslog 73 §.
74 §.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer till Ståndet,
huruvida det är lämpligt att R. St. till Konungen ingå med en
anhållan, sådan som den ifrågavar. Den innebär sådane småsaker,
hvarom inrättningen sjelf kan hos Konungen göra lind. anmälan,
om henne så för godt synes.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag instämmer med Hr
von Hartmansdorff och afslyrker punkten.
74 § blef af R. o. Ad. afslagen.
75 §.
Bifölls.
70 §.
Hr Wes ters tr a nd, Pehr: Af StatsUtsk:s tillstyrkande
i denna punkt skulle man kunna sluta, att ingenting vore gjordt
för saltpeternäringens uppkomst och förkofran i Riket. Jag anhåller
derföre att i korthet få framställa hvad som verkligen
för denna näring blifvit vidgjordt. Redan för mer än 30 år
sedan inkallades ifrån Österbotten en i saltpeterberedning mycket
-
Den 27 November e. m.
521
ket kunnig- man, Capilainen Edman. Han anställdes som Saltpelersjudcri-styresman
i Stockholms och Upsala län. För att
tjena lill undervisningsanstalt ordnade lian en saltpelersjudningsinrättning
pä egendomen Staby inom sistnämnde län, som inköptes
för ett af saltpelér-fonden inéddeladt ränlefritt lån af 14,000
r:dr, hvilket ännu innehafves mot 5 proc. ränta af hemädle Capitaiues
efterlefvande sou och efterträdare i t jenslen såsom Saltpetersjudcri-slyrcsman.
Denne Capitaine Edman utgaf, i lifstiden,
en afhandling, innehållande underrättelse om sättet att
bereda saltpeter, hvilken tryckies och utdelades i Riket på
saltpeterlondens bekostnad. Ar 1817 nedsattes en comité
för all utröna det bästa och minst kostsamma sättet att producera
saltpeter, och ibland denna comites ledamöter befunno
sig veteuskapsmännen Berzelius och Schwartz, hvilka hade
en obetydlig saltpctersauläggning på Kungsholmen, der
Garnisonssjukhuset nu är beläget, och resultatet af deras undersökningar
blef äfven allmänheten kungjordt.
Uti d. 17 Mars 1832 förn Vadi reglemente för Directionen
öfver saltpelerärendena i Riket stadgades i 3 §, att de län, inom
hvilka saitpeterproduetionen möjligen kunde bedrifvas, skulle
indelas i särskilda districter, och i 4 §, alt i hvarje district tillsattes
en directeur, hvars hufvudgöromål skulle vara att till
största höjd och fullkomlighet uppdrifva sallpeternäringen inom
districlel. Till den ändan skulle han två gånger om äret, samt
äfven oftare, om vederbörande Konungens Bef:h:de ansåg sådant
nödigt, genomresa districtet, för alt tillse huru näringen bedrefs,
gä districtets innevånare, som del önskade, tillhanda med
råd och upplysningar m. m. För några år sedan antogs f. d.
Apothekaren Plageinau att i norra länen undervisa allmogen om
bästa sättet att bereda såväl saltpeter som pottaska, terpentin,
harts, tjära, o. s. v. emot åtnjutande af arfvode. Denne
Plageman, som nu är anställd som Saltpetersjuderi-styresman
inom det district, som omfattar Wester- och Norrbotten med
Jemtland och Westernorrland, har nyligen utgifvit en afhandling
om sättet att rena saltpeter, hvilken äfven blifvit tryckt på
saltpeterlondens bekostnad och i alla landsorter utdelad. Utsk.
har likväl ansett, att den nedsättning i saitpeterproduetionen, som
ägt rum, då den nemi. år 1835 utgjorde 33,001 L&, men år
1839 icke mer än 21,350 Lä>, snarare vore att tillräkna
bristande kunskap i beredningen, än en följd af det nedsalta
lösningspris, som Kronan bestämt. Före år 1835 var
iulösningspriset för 1 Lfii saltper 7 r:dr 24 sk. och då producerades
också så mycket, att, oaktadt den nedsättning, som
sedan dess skett i produetionen, hafva likväl så stora förråder
deraf funnits, alt ingen brist derpå för Kronans behof uppkommit.
Denna stora tillverkning måtte icke hafva kommit ur luften,
den mätte hafva någon orsak. Denna var onekligen till
cn del det höga priset; men priset må hafva varit så högt som
helst, hade dock saltpeteru ej kunnat beredas till sådan mängd,
4 H. 6ti
5 22
Den 27 November e. m.
om folket icke haft kunskap att bereda varan. Dä derefter priset
å ett LU saltpeter nedsattes till 5 r:dr, nedsalles äfven productionsqvautiteteu,
dels i följd af det svikna hoppet hos en del
producenter att bibehållas vid det högre priset och dels af trögheten
hos Svensken i allmänhet alt vilja göra sig besvär, om
han ej får väl betalt. Detta i afseende pä qvantileten. Hvad
åter qvaliteten beträffar, får jag äran nämna, att den Svenska
saltpetern är ansedd alt vara bättre än den Finska. Under
den tid, som det hoga priset gällde, gjordes elt och annat
försök att som Svensk leverera från Österbotten iulureudrejad
saltpeter, men vanda ögon sago straxt skillnaden mellan den
Svenska och Finska, så att försöken misslyckades. Jag har under
de seduare somrarne haft tillfälle att göra besök på ett
krutbruk och sett den saltpeter, sorn der levererats, vid elt
tillfälle ibland andra, dä en stor post deraf anlände ifrån Korrock
Westerbotten. Oaktadt saltpeter ej får casseras, dä dea
icke innehåller mer än 2 ft oarter på Ltt, och således mäste
mottagas med nämnde qvantum oart, som rabatleras, och ehuru
krutbruksägaren icke underlät att stå på eget bästa, befans likväl
varan i några fastager sä ren, att han för dem ej kunde
fordra någon rabatt.
Det torde således befinnas, att det ingalunda saknats anstalter
för uppdrifvande af denna näring, och derföre torde det
ock vara så mycket olämpligare alt göra framställningar i sådan
syftning hos Regeringen. Alt lill en regering säga: vi önska
att något mätte göras i en sak, i hvilken den gjort allt hvad
göras kunnat, det är, lindrigast sagdt, mindre hölligt, och framställningen
må göras i huru lindriga termer som helst, sa iunefallar
den dock en reprimaude, som Regeringen icke förtjenar.
Jag hemställer derföre om afslag pä denna punkt af betänk.
Hr af Harmens: För min del vet jag icke, huru man
kan draga den slutsats af den föreslagna und. skrifvelsen, som
den siste värde talaren gjort. Betänk, innehåller, i afseende på
den ifrägavar. skrifvelsen, ingenting om den förflutna tiden;
men i föreg:de delen af denna punkt linnes en relation om på
hvad puukt saltpeteruäringen i värt land sig befinner, hvilket
förhållande bar synts böra påkalla någon åtgärd, helst detsamma
af R. St:s Revisorer blifvit anmärkt. Vi finna, att under
en ganska kort lid har saltpetertillverkningen inom Sverige så
betydligt aftagit, att en brist af 7 till 8000 L« årligen uppstått.
Det är visserligen uppgifvet, alt denna brist kunde beläckas af
fordna öfverskott; men pä den punkt näringen nu sig befinner,
är det icke att förmoda, att om brister vidare för framtiden
komma att uppstå, desamma då skulle kunna fyllas. Då StatsUlsk.
såg delta förhållande, hade Ulsk. 2:ne vägar att gå : den
ena var den, att föreslå det priset å saltpetern blefve förhöjdt
vida öfver hvad det nu är, den andra att tillse, det näringen
för framliden bedrefs med större kännedom, än som nu förefinnes.
Det är nemi. allmänt bekant, att man från Finland kan
Den 27 November e. m.
523
fa saltpeter, som, köpmannavinsten inberäknad, icke star öfver
3 r:tlr l>:co per Lffi, under det att Svenska statsverket har betalt
5 r:dr b:eo, ulan att likväl kunna få sitt behof fyldt. I södra
orterna liar denna näringsgren förr inbringat ganska betydliga
summor, men nu arden, med undantag af Kronobergs län, nästan
nedlagd, och är orsaken dertill troligen den, att man icke förstår att
ur jorden draga så myrket saltpclerämne, som der finnes. Om
sallpetcrns godhet vill jag icke nu yttra mig, men jag tror, all det
är nödvändigt att ingå till K. M. och fästa Hans uppmärksamhet
pä delta förhållande, på det ali man i Sverige må kunna
tillverka saltpeter något när till samma pris, som i andra länder,
såvida statsverket ej skall med onödiga utgifter betungas.
Jag kan ej förstå hvaruti någonting granskande i denna skrifvelse
ligger. Det förefaller mig ganska naturligt, att, då en
näring belinnes vara på en låg ståndpunkt, man då begär att
K. M. må derå fästa sin uppmärksamhet. Jag tillstyrker bifall
till denna § af StatsUtskis betänk.
Frih. Ridderstolpe: Såsom tillägg lill hvad Hr Westerstrand
yttrat, för all bevisa Regeringens osparda nit för sa11—
pelernäringens fullkomnande, får jag anföra, att styresmannen
för denna näring i Westmanland Hr Capitaine Edman på Staby
ärligen hos mig anhåller om kungörelser, som tillkännagifva,
alt provinsens drängar och barn, som vilja lära tillverkning af
saltpeter, äga att kostnadsfritt hos honom inhemta kännedom om
allt hvad som till denna del af landthushållningen hörer. Hvad
sjelfva fabricationen angar och nedsällningen af det qvantum
saltpeter, som under de sednare åren till Kronan erbjudits, så
kommer denna minskning sig af nedsällningen i prisen för samma
vara. Delta pris, som förr varit 7: 24 per L0f och som sedermera
gått ner till 5 rrdr, har nu i år blifvit ökadt till 5
r:dr 32 sk. per IM', men enligt uppgjord calcul kan icke, åtminstone
i Westmanland och den del af Sverige, der veden är något
dyr, någon fahricalion af saltpeter ske med vinst för 5
r:dr per Lif. Att under sådant förhållande skillnaden emellan det
qvantum saltpeter, som ärligen till Kronans förråder inflyter och
del, som derifrån mäste utgå, i sednare åren varit högst betydlig,
är gifvet, och det vore derföre högst nödvändigt alt, pä ett
eller annat säll, underlätta denna näring, hvilken många redan
nedlagt, för att i stället såsom gödningsämne utföra saltpeterjorden
pä hveteåkrarne. Jag anser sålunda det vara ganska
svårt alt under närvar, förhållanden bringa denna industrigren
till något vidare stigande, åtminstone i det medlersta Sverige,
och hvad angar förhållandena i Småland, så mätte Hr af Harmens
bättre än jag känna desamma. Jag skulle dock tycka,
alt den föreslagna und. skrifvelsen för närvarande vore mindre
på sitt ställe, hvarför jag äfven skulle tro, att afslag å denna §
af StalsUlsk:s betänk, vore att tillråda.
Hr Westerstrand: I afseende på anstalterna för saltpeternäringens
förbättring i värt Iand anhåller jag fä tillägga, alt
524
Den 27 November e. m.
äfven frän Österbollen, der man anser, att sallpetern produceras
till bästa priset, införskrefvos för 30 år sedan en mängd salpetersjudare,
hvilka utplanterades i länen för att undervisa i beredningen
af saltpeter, och hvaraf följden äfven blef den, att
saltpetern uppgick lill den höga produetion, sorn var fallet före
1835. Att den nu på ett decennium skulle hafva gått ned genom
bristande kunskap vid beredningen, är icke rimligt; ulan
är det troligare, att orsaken dertill är att söka i den nedsättning
i prisen, som under samma tid ägt rum. Priset är nu
åter förhöjdt till 5 r:dr 32 sk. per Lfä, och det har redan visat sig,
att flere af Rikets innebyggare åter börjat tänka på denna näring.
Ar 1842 utgafs en författning, deruti räntefria lån med T'0-dels årlig
afbetalning ullofvades lill inredande af saltpelerlador och till inköp
af saltpetcrsjuderipannor; och då dessa lån lill en så otalig
mängd blifvit sökte hos Saltpetercomiteen, torde detla väl bevisa,
att folket har någon kunskap om sättet att producera saltpeter. Det
säges visserligen i Utsk:s betänk., att qvantilelen af saltpeter varit
mindre än Kronans behof i denna del; men jag tager mig friheten
anmärka, att denna brist legat i de sednare årens tillverkning,
men ingalunda i de för handen varande tillgångarne, ly under
de föreg:de åren liar ett förråd samlats, som hittills varit tillräckligt
att hindra någon införskrifning af utländsk saltpeter.
Jag förnyar min anhållan om afslag å denna § af betänk.
Frih. Cederström: Det H. Utsk. synes hafva förgätit,
att det är till följd af R. St:s eget beslut och K. M:s bifall,
som sallpelernäringen har nedgått, och alldeles icke i anledn.
af bristande tillsyn eller uppmuntringar från Styrelsens sida.
Sä länge Staten nemi. ägde att såsom skatt af den enskilde uppbära
saltpeter, så var det klart, att då en ersättningssumma af
7 r:dr 24 sk. per L2? af Styrelsen anslogs för hvad som utöfver
sjelfva skatten levererades, så låg det i hvars och ens intresse,
som hade sig ålagdt alt leverera saltpeter, all söka skaffa sig
ersättning för ifrågavar. skatt genom möjligheten att leverera
något utöfver hvad densamma utgjorde. När åter saltpeterskatten
upphörde, så följde af sig sjelf, att näringen icke blef annat
än en simpel productionsanstalt, för att tillse huruvida det
vore lönande att emot 7 r:dr 24 sk. tillverka saltpeter. Då
detta befans vara förhållandet, så fortgick tillverkningen i alla
fall, men när man nedsätter prisen på en tillverkning så, att tillverkaren
icke finner densamma mera löna sig, emedan han derigenom
förlorar både tid, bränsle och redskap, utan att vinna
en motsvarande ersättning, så låter han naturligtvis bli denna
näring. Det är således någonting hell annat än bristande kunskap
om sättet al.t producera saltpetern, som bidragit till varans
nedgående, ty från Ystad till Haparanda finnes ingen provins i
Sverige, der man icke är kunnig i sättet att producera saltpeter;
men då man, som sagdt är, på något annat yrke kan rinna
mera, så är det naturligt, att man ej håller sig vid en näring,
som icke renderar något.
Den 27 November e. m.
525
Hr von Rosen: Jag har tillhört minoriteten i Utsk. i
afseende på denna punkt. Historiken af saltpetertillverkningen
inom södra Sverige, der näringen för några år sedan var ganska
långt drifven, är i korthet den, att under den lid, då Kronan
betalade 7 r:dr 24 sk. per L®1, gällde en famn ved 7 r:dr,
och att sedan den lid, då K. M. nedsatt priset å saltpetern till
5 r:dr, har famnen af ved koslat 18 ä 20 r:dr. Det är då lätt
räknadt, alt i samma mån som kostnaderna ökas, men inkomsterna
minskas, så skall tillverkningen dö bort, hvilket äfven varit
en gifven följd af förhållandena. Jag vill visserligen icke bestrida,
att konsten att producera saltpeter kan stiga utöfver
hvad den nu är, — och om den und. skrifvelsen i detta afseende
kan åstadkomma någon nylla, vill jag visst icke sätta mig
emot densamma —; men då de personer, som bränt saltpeter ide
af mig omnämnda orter, varit ganska kunnige i sin sak, sa betvifla!'
jag, alt det resultat, som Utsk. tyckes åsyfta, nemi. alt
vi skulle kunna i produclion och pris af denna vara täfla med
utländningen, någonsin slår att vinna, emedan ett hufvudsakligt
hinder deremot, enligt min förmening, ligger i vårt kallare klimat
samt öfrige förhållanden, hvilka det icke på oss beror att
ändra. Jag har visserligen sett, att Regeringen varit ganska
verksam för lillvägabringandet af en ökad produclion af saltpeter,
isynnerhet genom låns beviljande för de personer, som
skaffade sig saltpeterlador och pannor; men olyckligtvis har
här erfarenheten besannat sig, att lånen varit hufvudsak och
sallpeter-tillverkningen bisak. Jag får i sammahang härmed
blott nämna, att inom 4 socknar i Christianstads län begärdes
lånebelopp för detta ändamål lill en lika stor summa, sorn den,
hvilken utgjorde anslaget för hela landel, samt alt vid närmare
undersökning befans, alt det var de räntefria lånen, men alls
icke saltpetertillverkningen, som orsakat lånens upptagande. Då
deremot K. M. bestämt ett högre pris på saltpetern, så har jag
funnit att salspeterladorne ökat sig: således i samma mån, som
priset å saltpetern stiger, har man att vänta en större produc
tion
af samma vara, och tvertom.
Många hördes ropa på propos.
Hr af Harmens: Del är utan tvifvel, alt lättaste utvägen
att skaffa sig saltpeter vore, att höja priset derå i enlighet
med producenternes anspråk; jag tror likväl det vara mera förenligt
med Statens sanna intresse, att vidtaga sådana åtgärder,
hvarigenom saltpeternäringen inom vårt land må kunna vinna
en större fullkomlighet, och i följd deraf sjelfva varan lemnäs
till bättre pris. Här har blifvit sagdt, att från Ystad tili Haparande
ingen finnes, som ej förstår konsten att koka saltpeter.
Jag får då säga, alt jag åtminstone, från Ystad till Haparanda,
ej känner någon, som rätt förstår denna handtering.
Man kokar nemi. saltpetern så, att man tager ut hälften af
hvad man kunde få, den andra hälften går förlorad. Då jag
tror, att det vore ett stort staUekonomiskt misstag alt återgå
526
Den 27 November e. m.
till de förut gällande höga prisen på den inom landet tillverkade
saltpetern, samt då jag dessutom anser den ifrågavar. und.
skrifvelse!! lämplig, får jag vördsamt yrka bifall till densamma.
Hr Printzenskjöld: Hr Westerstrand har redan så fullständigt
visat, att det icke är bristande kännedom om sättet
att tillverka saltpeter, som förorsakat en minskning i produetionen
af densamma, att jag dervid icke har något alt tillägga.
Jag vill likväl meddela den upplysning, att det, såsom Frih.
Ridderstolpe ganska riktigt anmärkt, är prisnedsältningen, men
ingalunda bristande skicklighet, sorn verkat detta missförhållande.
I Jemtland, der jag vistats i 5 månader, ådrog sig den
omständigheten min uppmärksamhet, att tillverkningen af saltpeter
derstädes på några få år hade betydligt aflagit, och
dä jag gjorde mig underrättad af sakkunnige män om de
möjliga orsakerna dertill, svarades det mig allmänt, att de
låga prisen, sorn voro bestämda för denna vara, hade förorsakat
tillverkningens aftagande. Man ansåg nemi., på sätt Frih.
Ridderstolpe äfven uppgifvit, det vara mera fördelaktigt att
använda saltpetern till jordens gödning, än till kokning. I samma
mån som priset å denna vara hiijes, i samma män skall produclionen
deraf ökas, och likaväl som ilen enskilde är tvungen
att rätta sitt pris efter hvad varan går och gäller för, likaväl
lärer Staten äfven vara skyldig att ställa sig denna beräkningsgrund
till efterrättelse; ty Staten kan icke föreskrifva priset,
då hon icke tillika kan föreskrifva den skyldighet, att varan
ovillkorligen skall tillverkas.
Hr von Hartmansdorff: Hvad kunde väl R. St. vin
na
med en sådan skrifvelse, som den StalsUtsk. föreslagit?
Skulle R. St. genom densamma kunna lemna Regeringen någon
underrättelse, säga henne något nytt, som hon icke visste
förut? Ingalunda. Regeringen vet allt hvarom den und. skrifvelsen
handlar, likaväl som R. St., och de embelsmän, som Regeringen
använder, veta det utan tvifvel bättre än måhända någon
af oss. Jag anser följaktligen den ifrågavar. skrifvelsen
icke vara något annat, än en af de und. framställningar, hvilka
äro alldeles onödiga, men temligen närgångna mot K. M. Jag
anhåller således om afslag å denna punkt.
Hr Westerstrand: Det är medgifvet, alt i Finland
produceras saltpetern för hästa priset inom de Nordiska rikena,
och det är från Finland, sorn kunskapen om dess tillverkning
kommit till Sverige. Då nu de saltpetersjudare, som från
Finland införskrefvos och sedermera i Sveriges provinser utplanterades,
derstädes undervisat de andra, hvilka sedan antogos till
sjuderiverkmästare, och hvilka åter i sin tur hade lärlingar,
så hafva på detta sätt ett betydligt antal af verkmästare blifvit
anställde med lön uti de län, der saltpeter produceras, och
det är icke rimligt, alt konsten skulle hafva sä dött ut, att detta
hade föranledt den uppkomna minskningen i producliouen af
Den 27 Norembcr e. m.
527
denna vara. Dessutom får jag upplysa, att under de 2:ne sista
åren productionen af saltpeter åter börjat stiga, så att, enligt
de underrättelser man nu äger, tillverkningen under detta är
varit större än under år 1S43, och under år 1843 större än
under år 1842.
Ropen på propos. förnyades.
Frih. Ridderstolpe: Då vi nu äro på väg att komma
från denna fråga, vill jag blott erinra Ilrr:ne, att orsaken till
den starka production af saltpeter, som genast efter denna närings
införande i Sverige ägde rum, egentligen var den, att R.
St. såsom bevillning sig åtogo, att från hvarje hemman levere5
U saltpeter. Man kunde nemi. icke koka blott desse 5 3",
hvaraf följde, att de personer, som ägde enstaka hemman, voro
mycket intresserade att af de större possessionaterne, hvilka
hade stora sjuderipannor, få köpa den saltpeter de behöfde,
och som de ofta betalade med 8 å 9 r:dr per LST, då Kronan
för samma qvantitet blott betalade 7| r:dr. Som sagdt är, efterfrågan
af en vara skall naturligtvis verka till varans production;
men då nu icke mera denna efterfrågan finues och R.
St. efterskänkt den ofvannämnde skatten på hemmanen, men
Kronans pris icke destomindre nedsättes, så måste naturligtvis
delta verka med dubbel styrka, dels derföre all man nu ej får
mer än hälften af hvad man förr fick för samma qvantitet saltpeter,
dels äfven derföre, alt behofvet af denna vara hos de
enstaka hemmansägarne icke mera förefinnes. Jag har blott velat
nämna detta såsom ett tillägg till hvad angtde saltpelernäriugen
från dess första början här blifvit yltradt.
Ofverläggningen rör:de denna § förklarades nu vara slutad,
hvarefter 11. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. tili
bifall ä 76 §.
Ropades nej, blandade med ja.
H. Ex. gjorde derpå propos. till afslag å denna §, och förklarade,
sedan svaret härå afgifvits med starka ja jemte några
nej, att han ansåg R. o. Ad. hafva afslagit 76 §.
77 §.
Bifölls.
78 §.
llr von Hartmansdorff: Jag hemställer till det H. Ståndet,
huruvida det kan vara lämpligt alt ingå till K. M. med
und. anhållan, det K. M. ville tillhålla sine egne embetsmäu
att åtlyda Hans befallningar? Jag, för min del, kan icke annat
än afstyrka ett sådant förslags antagande.
Frih. Cederström: Lika med Hr von Hartmansdorff, afstyrker
jag bifall och yrkar afslag å denna §. Det förefaller
mig mer än besynnerligt, att man begär en und. skrifvelse till
K. M., ”det täcktes K. M. i nåder anbefalla bemälde embete
528
Den 27 November e. m.
dels att, i öfverensstämmelse med stadgandet i K. br. af d. 10
Juli 1816, lala å räkning i R. St:s Bank insätta de medel, hvilka,
efter stat och särskilde författningar, till embelets disposition
anordnas, dels ock att tillse, det de hos vederbör, redogörare
innestående contanta behållningar af nämnde medel icke
må öfverstiga hvad som till bestridande af smärre, snart förestående
utgifter kan erfordras.” Jag anhåller alt fä veta, om
icke anordningar skola disponeras efter stat? [Ivad vill det då
säga, att först insätta medlen i Banken, för att dem sedermera
derifrån till de särskilda hehofven utlaga? Bet är hvarken
lämpligt eller resonlig! att skicka en sådan skrifvelse.
Hr Gripenstedt: Nyttan och nödvändigheten deraf, att
de medel, som af verk och embeten förvaltas, blifva deponerade
i Banken och icke förblifva under egna händer, bevisas bäst
af den stöld, som skett i Ofverinlendenls-embetets cassa. Hvad
åter den frågan vidkommer, att R. St. icke skäligen böra påminna
K. Al., det K. M. mätte tillhälla Sine embetsmål! anställa
sig Hans befallningar lill efterrättelse, så är detta visserligen
i och för sig sjelf riktigt; men om å andra sidan K. M.
icke känner till en sådan uraktlåtenhet ä embetsverkens sida,
hvarå aumärkn. pä goda grunder göres af Revisorerne, så tyckes
det vara i sin ordning, att K. M., just genom en sådan und.
anmälan, som den nu ifrågasatta, sättes i tillfälle alt derom
blifva underrättad, på det att sådant för framtiden ej vidare
måtte ske. Delta är också allt hvad som säges; och jag tycker
alt dervid är ingenting att erinra, utan måste jag för min
del yrka bifall till det gjorda förslaget.
Hr von Hartmansdorff: Om K. M:s befallningar icke
ållydas af Rikets embetsman, så måste felet i första rummet
vara hos Dep: isChefen eller Just.Caneelleren och så vidare hos
dem, som icke tillhälla vederbör, alt fullgöra deras skyldigheter.
Det finues en § i grundlagen, nemi. den 107, deri rättighet
tillägges Consl.Utsk. att göra anmärkn. mot den föredragande,
som icke med nit, skicklighet och drift sitt embete utöfvat,
äfvensom der (innes en annan §, den 106, som stadgar
huru förfaras skall, då Konungens rådgifvare underlåtit att göra
föreställningar emot öfverlrädelser af Rikets grundlag eller
allmän lag. Der äro de utvägar till erinringar, hvilka grundlagens
stiftare anvisat R. St. att begagna. Alen alt i form af
und. skrifvelser beständigt påminna, än om det ena, än om det
andra, det anser jag icke vara lämpligt.
Ilr Kuylenstjerna, Erik AI agnus: Jag, som i nära
10 år tjenstgjort vid Ofverståthållare-embetet, känner verkligen
icke, att Ofverståthållare-embetet fått emottaga eller utbegärt
några statsmedel eller anslag, utan för bestämda behof. De
särskilda anslagen hafva endast reqvirerats i mån af behofven,
och då hafva de begärda medleh erhållits och enligt deras bestämmelse
utbetalts. Jag tror således, att den föreslagna und.
skrif
-
D-en 27 November t. m.
529
skrifvelse!) är öfverflödig, och tillstyrker derföre afslag å den
ifråga var. §.
Hr Gripenstedt: Visserligen är det riktigt, såsom Hr
von Hartmansdorff sagt, att Dep:tsChefen är ansvarig för efterlefnad
af gällande författningar inom hans expedition, men jag
kan ej medgifva, alt Dep;tsCbefen eller någon af hans underlydande
äger någon sådan revisions-rätt, som den, hvilken R.
St:s Revisorer tillkommer, hvadan det äfven, enligt min förmening,
tillhör desse att likmätigt instruclionen granska huru författningärne
i dessa delar blifvit efterkomna. När det då visar
sig, alt en uraktlåtenhet existerat, hvilket jag är skyldig tro,
då det af Revisorerne blifvit sagdt, saint af Statslltsk. ytterligare
anmäldt, så måtte väl hela åtgärdens ändamål fordra, att
man derå fäster vedcrbörandes uppmärksamhet på det att rättelse
derutinnan för framtiden måtte vinnas.
Frih. Cederström: Jag känner icke de upplysningar,
som den siste värde talaren har i SlatsUtsk. kunnat bekomma;
men jag känner, att vi i Reg.F. hafva en 90 §, som förbjuder
att till föremål för R. St:s öfverläggningar göra enskilda medborgares
och corporationers förhållanden, eller verkställigheten
af någon lag, författning eller inrättning, och dä detta måtte
vara förhållandet här vid denna §, så ser jag icke, huru densamma
kan blifva föremål för Ståndets öfverläggning, hvarföre
jag äfven afstår från allt yttrande deröfver, med anhållan att få
ännu en gång begära propos. till afslag å den föredragna §.
Hr von Hartmansdorff: Det linnes en reviderande myndighet
utom R. St:s Revisorer, som har tillfälle att tillse, huruvida
författningarne efterlefvas eller icke, och denna är Kammarrätten.
Man plägar i allmänhet om detta verk icke säga,
att det anmärker för litet, utan vanligen, att det anmärker för
mycket. Jag skulle derföre icke tro, att sådane händelser, som
här omförmälas, i allmänhet ägt rum, utan att vederbör. Revisorer
derå fästat deras uppmärksamhet. Denna sak hörer till
de smärre förvaltningsbestyren, och äro visserligen icke sådane
föremål, hvarmed R. St. böra sig befatta, ännu mindre derom
göra und. skrifvelse)1, utan att uppgifva bestämda händelser.
Hr Gripenstedt: För den som betviflar, att medel funnits
innestående i Öfverståthållare-embetets cancelli, utan alt
hafva blifvit till Ranken allevcrerade, hänvisar jag till Revisions-berättelscn,
som upplyser, att 1838 fans i förstnämnde verk
2,438 r:dr 6 r:st., äfvensom 1839 en annan något mindre summa,
och verkliga förhållandet lärer således icke kunna förnekas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla 78 §.
Ropades starka nej, blandade med ja.
4 H. 67
530
D e n 27 November e. m.
Propos. lill alsing 5 denna § blef derefter framställd och
med ja besvarad.
79 §.
Hr Printzenskjöld: StatsUlsk. bar i denna punkt gjort
en framställning, som, efter min öfvertygelse, är grundad på ett
misstag. Utsk. bar nemi. velat framflytta tiden för landsböckernas
insändande till Kammarrätten, på det att desamma, ”till
öfverensslämmelses vinnande emellan dem och rikshufvudboken,
malte kunna vid riksboksslutet begagnas, i st. f. de särskilda
sammandrag, hvilka nu i Riksboksluts-contoret tippgöras öfver
de overificerade duppletterna af specialräkningarne.” Jag får i
anledn. deraf upplysa, alt det ingalunda är några overificerade
dupletter af specialräkningarne, som till Slatscontoret insändas,
utan att det är originalhandlingar, som dit inkomma, och
som således ligga lill grund för riksbokslutet, ty samma speeialräkningar,
ehuru i andra exemplar, finnas i landsböckerna. Riksboksluts-contoret
har för öfrigt icke med verificationer ali skaffa,
alldenstund der icke finnes någon revision, oell om nämnde
contor har det ena eller andra exemplaret, kan det alltså för detsamma
vara af ingen betydenhet. Som nu Riksboksluts-contoret
får denna handling i September månad, så har det fått densamma
tidigt nog, för att fullgöra de arbeten, som erfordras vid
rikshufvudbokens afslutande, hvaraf följer, att det skäl, på hvilket
Utsk. fotat sin framställning, torde förfalla.
Vid behandlingen af denna fråga hade det föröfrigt icke
bort undfalla det fl. Utsk., att frågan om en förändrad tid för
räkenskapernas algifvande för närvar, är under öfverläggning,
äfvensom alt en dylik fråga under sisth riksdag var vackt, men
att den då icke ledde till något resultat. Att nu vilja för ett
särskildt fall tillvägabringa en förändring, hvarigenom bela den
nu för räkenskapsväsendet gällande ordning skulle rubbas, utan
att likväl förut hafva vidtagit sådane förberedande åtgärder,
hvilka skulle kunna göra en sådan förändring möjlig, det anser
jag icke vara väl betänkt, hvarföre jag äfven ur detta skäl
tillstyrker afslag å denna § i Utsk:s betänk.
Frih. Cederström: Den siste talaren har rätteligen upp
lyst,
att specialräkenskaperne, som afgifvas i September månad,
äro in duplo, hvaraf det ena exemplaret går in till Slatscont.
och det andra stannar i landscont., för att tjena till grund
för landsbokens afslutande. Det är någonting mera än besynnerligt,
alt StatsUtsk. tror, att landscontoret skall kunna uppgöra
och afsluta landsboken till den 1 Januari eller 1 Februari,
i händelse det skulle fördröjas till den sista September med
special-räkenskapernas afgifvande. Ett sådant förhållande är
nemi. icke förenligt med den ordning för uppbördssättet samt
för resternas indrifvande, som finnes i landet fastställd, och att
föreställa sig, att landsböckerna skulle få i ofullständigt skick
inkomma, dermed lärer väl icke någon fördel vinnas. Hvad åter
beträffar verificationen för Statscont. vid special-räkenskaperne
D e ii 27 November e. m.
531
Tor rikshufvudbokens afslutande, så får jag fasta upp inar k sa rall
elea derpå, att redan från början, då rikshufvudbokens införande
ålades Statscont. samt alt conlrollera debet, oell då i
följd deraf landsböckerne första gången inkommo till Statscont.,
så skrämde dessa böcker dåvar. Presidenten Gr. Wirsen så, att
han nödgades anhålla om den förändring, att dessa räkenskaper
måtte dircete gå lill Kammarrätten, och att Statscont. mätte
helt oell hållet befrias från ali någonsin se dem, än mindre
taga dem till granskning för pröfningeu af debet. Nu skall, enligt
gällande författningar, landsboken vara afslutad i Juni månad
efter det år, då specialräkenskaperne ingått i September,
och länsbokhållarcn har sålunda 9 månader till uppgörande af
densamma, hvilken tid i min tank a ingalunda är för lång, om
bokslutet skall ske ordentligt, emedan under samma tid alla
Landsconhs anmärkn:r måste afgöras. Jag tillstyrker sålunda
afslag å ifråga var. § af Utsk:s betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: StalsUtsk. bar, vid behandlingen
af denna fråga, varit af den öfvertygelse, all det
vore önskligt ali landsböckerne inkommo så skyndsamt, sorn
möjligen med deras ordentliga afslutande kunde stå tillsammans.
Man har nemi. vid åtskilliga tillfällen klagat deröfver, alt statsverkets
räkenskaper afslutas alltför långt efter den lid, då
statsinkomsterna ingått, och jag anser derföre för min del, att
sådane medel biira vidtagas, hvilka, befordrande men icke rubbande
den ordning oell den reda, som i räkenskaperue böra
finnas, kunna tjena till afhjelpande af ett sådant förhållande.
StatsUtsk. har äfven ansett, att landsböckernas afslutande oell
befintlighet i hufvudsladen vid den lid, då riksboksslutet upprättas,
vore nödigt, enär det understundom inträffar, alt specialräkenskaperne
frän fögderierne, vid landsböckernas uppgörande,
befinnas behäftade med en och annan bristfällighet, hvilka då
genom upplysningars infordrande i landsboken blifva rättade.
Då dessutom de af Utsk:s ledamöter, hvilka tagit någon närmare
kännedom om förhållandet med landsböckernas afslutande,
varit af den förmening, att dessa böcker skulle kunna afslutas
på 3, högst 4 månader, äfven i de län, der de vidsträcktaste
räkenskaperna förekomma, der nemi. de fleste fögderierna finnas
och den största bevillningen utgår; så har detta för Utsk. varit
ett skäl att anse 4 månader såsom varande tillräckliga för
samtliga landsböckernas afslutande, hvarigenom desse skulle
kunna blifva tillgänglige 5 månader förr, än de nu äro det.
Utsk. har föreställt sig, att någon förändring i afseende på
specialrcdogörelscrnes ingående från fögderierne icke skulle
komma att äga rum i följd af den fråga, sorn i afseende pä
redogörelser i allmänhet nu är under bearbetning af vederbörande;
och har Utsk., under denna förutsättning, icke blandat
denna del af frågan i det ämne, hvarom denna § handlar, utan
der endast tillstyrkt förändrad föreskrift i afseende pä landsböckerncs
afslutande. Denna föreskrift anser jag nu, sedan
532
Den 27 November e. m.
discussion om della ämne en längre stund fortgått, ännu mera
vara af beliofvel påkallad, enär här blifvit yttradt, att för
landsböckcrnes afslutande skulle ålga en vida längre tid, än
sorn både det II. Ulsk. oell äfven jag ansett för samma ändamål
erforderlig, och jag får med anleda, deraf, ehuru visserligen
icke någon vän af öfverflödiga skrifvelser, likväl nu, då
jag anser denna så mycket mindre vara det, som frågan örn
redogörelseverkcts i vissa afseenden annorlunda ordnande hr
hos vederbörande under bearbetning, vördsamt tillstyrka, att
den ifrägavar. skrifvetsen mätte till K. M. ingå; äfvensom jag
derjemte tager mig friheten upplysa, att Högv. PresteSt. redan
bifallit densamma, samt att i de öfrige Stånden, efter all anledu.,
icke gerna derå yrkas afslag.
Frih. Cederström: Frih. Palmstjerna har yttrat sig förmoda
möjligheten af landsböckernas afslutande inom 4 månader
efter det specialräkenskaperne blifvit afslutade; men samme ledamot
bar jemväl yttrat, det landsböckernas afslutande medförer
åtskilliga rättelser uti specialräkenskaperne, utan att likväl
något närmare hafva utvecklat, hvaruti desse rättelser egeutligen
beslå; jag skall derföre här taga mig friheten antyda
dem.
Specialräkenskaperna upptaga förhållandena i afseende på
uppbörden till den sista April jemte hela den indelta, under
anordn. och afkorln. upptagna uppbörden samt restlängdernes
belopp. Dessa rester inflyta sedermera suceessivc, och då landsböckerna
icke kunna afslutas, förr än öfver resterna blifvit af K.
Bef:h:de beslutadt, ty förr kunna de icke blifva fullständiga, och
dessa beslut ofta nog icke kunna medhinnas före årets slut, så
synes det väl svårt att derefter fä landsboken afslutad i Januari.
Af den ordning, som för närvar. Förefinnes vid vår uppbördsförvaltning,
af markegångsshttningen, som sker i de första dagarne
af November månad, af uppbördsbokens utarbetande samt
debiteringen till upphörd, följer, alt uppbördsböckerne, då de
af landshöfdingarne påskrifvas lill uppbörd, alltid mäste vara
med brislfälligheter behäftade, hvadan del äfven ofta inträffar,
att då landscont. dervid gjort anmärkn:r, och dessa föranledt
reservationskraf af fogdar och häradsskrifvare, K. Bef:h:de jemväl
derom mäste besluta, innan debet i länets räkning kan blifva
bestämd. Det är visserligen sant, såsom Frih. Palmstjerna
sagt, alt räkenskaperne skulle kunna hastigare afslutas, men
detta måste likväl ske medelst förändringar uti en serie af
författningar, som angå uppbördsverket i allmänhet. Då emellertid
vi annu icke hunnit så långt, enär dessa frågor ännu
ligga under K. M:s nåd. pröfning, så tjeuar det i min tanka
till ingenting alt nu komma med en und. anhållan i detta ämne,
hvarföre jag äfven afstyrker bifall till Utsk:s gjorda framställning.
Ilr von Hartmansdorff: I anledu. af de anmärkn:r,
som 1841 års Revisorer gjorde just i detta hänseende, inför
-
Den 27 November e. m.
533
drade K. M. utlåt:n så väl från Statscont. som från Kammarrätten.
Dessa båda embetsverk tillsammans hafva infordrat utlåt:n
från samtelige Konungens Bef:h:de, och slutsatsen deraf
bär varit, att landsböckernas afslutande kan verkställas inom
en kortare tid, än hittills skett; i följd hvaraf de båda embetsverken,
på grund af den utredning saken fått, ingått till K. M.
i början af riksdagen, jag-tror i Augusti månad, med förslag,
just i det hänseende, hvarom nu skulle anhållas. Om nu R. o.
Ad. ville besluta, och de öfrige Stånden instämma i den und.
anhållan bos K. M., så bevisade detta ingenting annat, än att
R. St. icke visste hvad sig i saken tilldragit. Om Högv. PresteSt.
, på grund af denna okunnighet, beslutit hvad StatsUtsk. föreslagit
och de öfriga Stånden äfvenså, så må det stå för deras
räkning. Men att R. o. Ad., som inom sig äger ledamöter,
hvilka veta och böra veta huru saken sig förhåller, skulle,
det oaktadt, besluta en så onyttig skrifvelse, anser jag otroligt.
Jag anhåller derföre, alt R. o. Ad. måtte afslå denna punkt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
bifölle 79 §.
Ropades starka nej, blandade med några ja.
Då härefter propos. till afslag framställdes, blef densamma
med ja besvarad.
80 och 81 §§.
Biföllos.
82 §.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag hemställer, att R.
o. Ad., i öfverensstämmelse med det beslut, som R. o. Ad.
fattade vid föredragning af 23 punkten, äfven måtte afslå denna
82 §.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge
denna § förfalla i följd af dess ronde 23 § fattade beslut.
Ropades ja.
83 och S4 §§.
Biföllos.
85 §. '
Hr vou Hartmansdorff: Då det H. Ståndet nyligen
afslagit en framställning i enahanda syftning, rör:de Öfverståthållare-embelel,
så hemställer jag, att Ståndet måtte göra likaså
i afseende på denna fråga. Vi hörde förra gången, att det blott
var en summa af 2,000 r:dr eller mindre, som dä sattes i fråga;
jag förmodar, alt det förhåller sig lika så med denna sak.
Denna § blef af R. o. Ad. afslagen.
86 §.
Ansågs hafva förfallit, lill följd af det beslut R. e. Ad.
rör:de 77 § fattat.
534
Den 27 November e. m.
87 och 88 §§.
Diföllos.
89 §•
Hr von Hartmansdorff: Denna framställning af Utsk.
är ungefär af samma beskaffenhet, som den, ang:de granskningen
af Amiralilets-Krigsmanscassans eller Armeens Pensionscassas
räkenskaper, der minsta delen af tillgångarne lemnäs af statsverket,
men den större deremot utgöres af enskildas bidrag.
Här är blott fråga om ett statsbidrag af 5,000 r:dr. Om Serafimerlazarettet
holle vissa sjuksängar för dessa 5,000 r:dr
och särskild räkning fördes öfver denna summa, då kunde också
dessa särskilda räkningar lemnäs till R. Sl:s Revisorer, för
att af dem granskas. Men nu är förhållandet icke sådant, utan
medlen användas i ett sammanhang med mycket betydligare
summor, hvadan det äfven för Revisorerne bör vara tillfyllest
att veta, det de 5,000 r:dr verkligen äro använda för sjukvården
på Serafimerlazarettet. Att då, på grund af denna del
af det hela, vilja utsträcka sin granskning till allt det öfriga,
det är efter min tanka öfverdrifvet. Således har den åtgärd,
som K. M. i detta afseende vidtagit, varit riklig, om det må
vara mig lil Ist ä ndigt att fälla ett omdöme deröfver. Men hvad
iuncbär nu StalsUtsk:s förslag? Jo, ett indirect ogillande af
den åtgärd, som K. M. vidtagit, nemi. alt vägra hvad Revisorerne
begärt. Jag hemställer derföre vördsamt, alt denna punkt
mätte få förfalla.
R. o. Ad. afslog 89 §.
90 §.
Ansågs ej erfordra någon åtgärd.
91 §.
Hr von Hartmansdorff: Här föreslås, ”att R. St. ville
hos K. M. i und. begära, det täcktes K. M. i nåder tillse, huruvida
icke ifrågavar. extra arfvoden må för framtiden nedsättas
eller upphöra.” Må icke en Direclion kunna meddela
ett arfvode af 150 r:dr och andra sådana små utgifter efter
omständigheterna, utan att K. M. skall af R. St. anmodas att
tillse, huruvida dylika omkostnader icke kunna för framliden
nedsättas eller upphöra? Det är föremål för Kammarrättens
granskning i första hand, att se till, huruvida Directionen använder
medel utöfver sin rättighet; har hon icke det gjort, så
hafva hvarken Kammarrätten eller R. St:s Revisorer någon anmärkning
mot Directionen alt göra. Hafva de åter någon sådan
att göra emot Konungens rådgifvare, så äga de att dermed
vända sig till Const.Ulsk.
Frih. Cederström: Danviks hospital har en ganska be
tydlig
uppbörd, har jordegendomar, som fordra tillsyn, samt har
slutligen äfven en ganska vidlyftig redogörelse alt upprätta.
Det är någonting helt naturligt, alt, då personer mäste skickas
Den Yl November e. m.
535
bort, för att tillse egendomarne, desse personer då måste hafva
arfvoden för deras besvär, och jag kan sålunda icke finna tecken
till anledn. för den skrifvelse, sorn Utsk. föreslagit, hvarföre
jag äfven yrkar afslag å Utsk:s hemställan i denna väg.
Hr Printzenskjöld: Till de skäl, som Hr von Hart
mansdorff
anfört, skulle jag vilja lägga det besynnerliga förhållande,
att Ulsk. i motiverne för sitt tillstyrkande erkänt sig
icke vara i tillfälle att med säkerhet bedomina lämpligheten
och behofvet af omförmälde särskilde arfvoden; men att Utsk.
likviil, under supposition, att tjenstemännen voro talrikare än
behofvet påkallade, ansåg en sådan skrifvelse, som den nu ifrågavar.
, böra till K. JM. afgå. När man ej med säkerhet vet,
huru och på hvad sätt man skall bedömma en sak, synes det
mig vara olämpligt alt komma fram med anmärkmr öfver densamma.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: På skäl, som redau
blifvit anförde, då fråga var om Serafimerlazaretlets cassa, om
Armcens Pensionscassa samt Amiralitets-Krigsmanscassan, hvarvid
Utsk. tillstyrkt enahanda åtgärders vidtagande, som vid denna
§, får jag vördsamt tillstyrka afslag å denna af Utsk. gjorda
hemställan.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Denna föregifna Uni
versitetets
i Lund fordran förskrifver sig från år 1718, sedan
hvilken tid nämnde Universitet erhållit långt betydligare anslag,
än denna summa af 7,518: 33. 11., hvarå de rättmätiga anspråken
i det hela äro ganska problematiska. Jag ser ingen
orsak, hvarför icke Lunds Universitet, om det verkligen ägde
denna fordran och ansåg sig kunna göra densamma gällande,
då icke sökt att utfå densamma, då statsverket varit i tillstånd
att den utbetala. Att R. St., som icke känna sig vara
skyldige Lunds Universitet något, och som icke anse denna sak
vara så utredd, att de finna Universitetets i Lund fordran vara
klar, att nu dessa Ständer likväl skola ingå till K. M. med
und. anhållan, att anspråken måtte varda utredde, och alt, om
desamma befinnas grundade, ersättning då mätte varda Universitetet
i Lund tilldelad, det kan jag för mindel icke anse vara
någon R. St. åliggande skyldighet, hvarföre jag äfven tillstyrker
afslag å denna punkt af Utsk:s betänk.
Frih. Cederström: Jag instämmer så mycket hellre med
Frih. Palmstjerna i hans begäran om afslag å denna punkt af
Utsk:s betänk., som Academien i Lund, om den verkligen har
några rättsanspråk att göra gällande, då har för sig den lagliga
vägen öppen, alt vid domstol göra saken anhängig.
R. o. Ad. afslog 91 §.
92 §.
92 § blef af R. o. Ad. afslagen.
93 §.
536
Den 27 November e. m.
93 § blef härefter afslagen.
94'§.
Bifölls.
95 §.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag tillstyrker afslag
å denna §, emedan jag anser den deruti gjorda hemställan vara
helt och hållet öfverflödig, samt i många afseenden olämplig,
hvilket synnerligast torde vara i ögonen fallande i afseende
på den ifrågasatta redovisningen för slam boks- och collectmedel.
R. o. Ad. afslog denna §.
96 §.
Hr Printzenskjöld: R. St:s Revisorer synas hafva galt
nog långt, då de utsträckt sin granskniugsrätt ända derhän, att
anmärka hurusom räkenskaperne böra vara underskrifne. Jag
skulle för min del tro, alt Revisorerne endast behöfva efterse,
huruvida sjelfva räkenskaperne äro behöriga, men icke om de
äro underskrifne af alla consistorialcs och consistorienotarien.
Då, i min tanka, såväl aumärkn. som StalsUtsk:s framställning
äro öfverflödiga, tillstyrker jag afslag derå.
96 § blef af R. o. Ad. afslagen.
97 §.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag tillstyrker afslag å
denna punkt i Utsk:s betänk., emedan jag, som tagit närmare
kännedom om förhållandet, anser, alt Consistorium i Skara har
handlat enligt sin pligt och behörigen har iakttagit de föreskrifter,
som voro gällande för bevakande af stipendii-fondens säkerhet.
Det torde vara för vidlyftigt alt här redogöra för hela
förloppet; men förhållandet är i korthet det, alt lånecapitalet
var iutecknadt i en egendom i Westergöthland, hvilken egendom
såldes för en mindre summa än den, hvartill densamma var
taxerad och hvarigenom slipendii-fonden blef nödsakad att inköpa
egendomen. Sedermera försåldes den åter, och fonden
erhöll väl då sitt capital, men gick på detta sätt miste om den
ränta, som under andra omständigheter hade bort samma fond
tillgodokomma.
Hr von Hartmansdorff hegärde upplysning om PresteSt:s
i ämnet fattade beslut, i anledn. hvaraf Frih. Palmstjerna,
Carl Otto, som tagit det härom från nämnde Stånd ankomna
prot.utdr. till genomseende, upplyste, att ifrågavar. § blifvit
af det Högv. Ståndet bifallen.
Hr von Hartmansdorff: Om Högv. PresteSt. bifallit
denna punkt, och detta Stånd väl egentligen bör vaka deröfver,
att
Den 27 November e. m.
537
ali fromma stiftelser blifva behörigen vårdade, så synes ock som
skulle R. o. Ad. lämpligen kunna densamma bifalla.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla 97 §.
Denna propos. besvarades med ja, blandade med åtskilliga
nej, hvarefter II. E. förklarade, det han trott sig finna, att densamma
blifvit bifallen.
98 §•
Den i afseende på denna § af Frih. Palmstjerna afgifna,
vid Utsk:s utlåtande fogade reservation upplästes, pä begäran af
llr von Hartmansdorff: som derefter yttrade:
Af de skäl, som Frih. Palmstjerna i sin reservation anfört,
hemställer jag, alt R. o. Ad. mätte alsia denna punkt.
11. o. Ad. afslog 98 §.
99 §.
liirölls.
100 §.
Gr. Gyldenstolpe, som anhöll alt få vela huru denna
§ blifvit afgjord af PresleSt., blef af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
underrättad, alt PresteSl. afslagit densamma, samt yttrade
derefter:
Vid sådant förhållande skulle jag äfven för min del anse,
att denna hemställan icke borde till någon R. Sl:s åtgärd föranleda
och att således denna fråga äfven borde af R. o. Ad.
afslås.
Hr Printzenskjöld: Afven jag afslyrker bifall till denna
puukt, så mycket hellre, som det finnes särskilda författningar,
som bestämma curatorernes för Fl v i t fe Id t ska stipendieinrättningen
skyldigheter och ansvar vid förvaltningen af samma inrättnings
fond, och af hvilka författningar de äfven, i följd af
åtal, torde hafva en temligen långvarig påminnelse.
R. o. Ad. afslog 100 §.
101 §.
Hr von Hartmansdorff: Uti de ifrågavar. kyrkoräkenskaperne
ingår äfven kronotionde, hvilket är Statens medel. Jag
ser då icke, huruledes R. St. skulle kunna, genom särskilda beslut,
upphäfva grundlagens föreskrifter, hvilka både berättiga
och förpligta Statsrevisorerne att tillse, del Statens medel blifva
behörigen använda. Det är ett fel af Revisorerne, om de sä
inlåta sig i granskning af kyrkoräkenskaperue, alt hvad angeläget
är, dymedelst försummas; men befrielse från dem kan,
enligt min förmening, dem ej medgifvas, ty Riksd.Ordn. och in
4
II. 68
t
538
Den 27 November e. m.
structionen för R. Sl:s Revisorer mäste gälla intill dess de i laga
ordning förändras.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Dä Hr von Hartmans
dorff
måhända med rälta linner, alt hinder i någon män kan
anses ligga lili grundlagarne för ett sådant tillstyrkande, sorn
det StatsUisk. i nu föredragne § gjort; så får jag till 11. Ståndet
hemställa, del Ståndet måtte besluta, alt R. St. måtte tillåta
sine hädanefter sammanträdande Revisorer att först i sisla
rummet verkställa granskning af kyrkans räkenskaper.
Hr von Hartmansdorff: R. St. hafva aldrig i deras
inslructioner föreskri fv i t i hvad ordning räkenskapernc skola af
R. St:s Revisorer granskas, utan har detta latt bero på dessas
eget omdöme. Således torde icke eller nu något sådant undantag
behöfvas, som det Frih. Palmstjerna omförmält.
Hr Rääf: R. St. hafva sjelfva under d. 15 Dec. 1834
förklarat, att åtskilliga cassör, som då voro i fråga, icke erfordrade
någon granskning af deras Revisorer, och R. St. hafva
sålunda gifvit ett préjudicat, att inskränka Revisorcrnes redan
då allt för vidt utsträkta granskningsbeslyr. Dessutom
hafva äfven 1832 års Revisorer förklarat, att, utom stalsräkenskaperna,
då åtcrslodo åtskilliga, som redovisade anslag utaf
statsmedel, hvilka mera specificerade detaljer, än de kunde äga
inflytande pä grunderne för statsmedlens disposition, såsom t. ex.
anslaget för de sköna konsterna, för bergsskolan i Fahlun och
för det Gymnastiska Centralinstitutet, hvadan äfven samme Revisorer
icke ingått i granskning af desse räkenskaper. Jag tror
således åtskilliga prejudicaler förefinnas, som bjuda oss ati bifalla
denna punkt af StatsUtsk:s betänk., som enligt min öfvertygelse
tillbörligen inskränker revisionsbestyret.
Hr Printzenskjöld: Om R. St:s Hrr Revisorer icke för
framtiden inlåta sig i sådana anmärk:r, som de här hafva framställt
och hvilka blifvit i så rikt mätt afslagna, utan fastmera
hälla sig inom gränsorna af deras revisionsbestyr, så tror jag
tiden skall blifva tillräcklig, äfven för granskning af ifrågavar.
kyrkoräkenskaper.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag är af motsatt öf
vertygelse
med den siste värde talaren, i det jag anser en tid
af 3 månader icke vara tillräcklig för granskningen af statsverkets
samtlige räkenskaper (de nu ifrågavar. äfven inberäknade),
såvida nemi. R. St:s revisorer skola gä till botten med
sin sak och icke inskränka sig lill läsning af protocoller samt
vissa erinringars och anmärkms upprättande. Revisorerne torde
ofta nog använda allt för liten tid pä granskningen af räkenskaperue
och förhållandena i R. Sl:s Rank, hvilket dock
torde vara af vida mera vigt än kyrkornas räkenskaper, enär
de några r:dr, sk:r och r:st., som ofta nog kunna vara af betydenhet
för kyrkorna, för statsverket deremot äro af ganska
ringa vigt, och således icke böra vid jemförelseu tynga i våg
-
Don 27 November e. ni.
skålen. Om Ii. Sl:s Revisorer desse sednare åren linde, med
begagnande af de rättigheter, som genom revisionsinstruclioneu
äro dem t i 11 agde, litet mera sysselsatt sig med de förhållanden,
som i ofvannämnde R. St:s verk hade kunnat blifva föremål för
deras pröfning; sä tror jag i sanning, att de skulle verksammare
hafva bidragit till Rikets nytta, jin medelst granskning af kyrkoräkenskapernc-
i Skäne, Halland, Blekinge och Bohus län samt
inom Rikets 13 öfrige landskaper.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, ali ingen af
Ståndets ledamöter mätte så missförstå min mening, som skulle
jag önska, alt Revisorerne mätte använda deras tid företrädesvis
pä de små och obetydliga räkenskaperna, sä att de derigenom
skulle försumma granskningen af hvad sorn vigtigare vore.
Delta har aldrig varit min tanka; men det är emot den grundsatsen,
att R. St. skulle kunna genom särskilda beslut befria
sine Revisorer från vissa räkenskapers granskning, sorn jag uppträda
Om R. St. toge sig denna frihet i afseende pä kyrkoräkenskaperne
vid denna riksdag, så kunde de förfara sammaledes
med andra räkenskaper en annan riksdag, och slutligen på
detta sätt undergräfva både Riksd.Ordn. och inslructionen för
R. St:s Revisorer, hvilken instrucliou är meddelad helt nyligen,
d. 17 April 1841, samt underskrifvcn bland andra äfven af Frih.
Palmstjerna. Denna iiistruction börjar sålunda: ”För alla medel,
af hvad beskaffenhet som helst, ordinarie eller extraordinarie,
som genom allmänna bidrag tillkommit” etc. Sålunda kunna
R. St:s Revisorer icke undandraga sig den ilrågavar. skyldigheten,
förr än deras iuslruction blilver ändrad. Jag yrkar ingalunda,
att Revisorerne skola förspilla liden med småsaker,
men jag yrkar, att R. St. icke skola medgifva dem alt taga sig
friheter, sorn förfaltningarne icke tillåta.
Frih. Cederström: Kyrkoräkenskapcrnc äro visserligen
af underordnad egenskap för R. St:s Revisorer; men Hr von
Hartmansdorff har rätt i hvad han yttrat, oell för min del skulle
jag icke tro, alt Revisorerne behöfva kasta bort mycken lid på
desamma, enär hela besväret inskränker sig till all tillse huru
många tunnor kronotionde linnes bokförde oell huru många linnas
i rikshufvudboken upptagne. Hvad Revisorerne för öfrigt
beträffar, sä kunna R. St., såsom varande deras principaler,
derest de skulle linna att Revisorerne icke fullgjort, hvad dem
enligt af R. St. utfärdad instruclion tillkommer, dem tillrättavisa
för hvad de hafva försummat.
Ilr Mannerskantz, Carl Axel: I conseqvens med den
sats, som Ilr von Hartmansdorff framställt, skulle del afslag, som
R. o. Ad. redan fattat i afseende på de medel, som blifvit anslagne
lill Arme'ens pensionscassa samt Ämiralitets-krigsmauscassan,
varit obefogadt, äfvensom Revisorerne då äfven skulle
vara förpligtade att ingå i den noggrannaste granskning af de
medel, som till dessa cassör af Staten blifvit lemnade. Föröfrigt
5 40
Den 27 November e. m.
skulle del syslem, som Hr von Hartmansdorff önskar se utfördt,
leda lill eli ganska vidlyftigt resultat, emedan R. Sl:s Revisorer
med samma skäl, sorn de böra granska kyrkornas räkenskaper
i Skåne, Halland, Blekinge oell Bobus län, skulle blifva
skyldige ali granska räkenskaperne för ulla de kyrkor, hvilka
ägde det obetydliga anslaget af några tunnor kronotionde.
Frih. PaImstjerna , C ar1 Otto: Om den grundsats skulle
tillämpas, som bär blifvit yttrad, att nemi. alla dispositioner af
Statens medel skulle af R. St:s Revisorer granskas, hvarvid
dessa borde ingå i sådane detaljer, sorn de ifrågavar. kyrkoräkenskaperne,
sä skulle Revisorerne äfven hafva sig ålagdt alt
granska den vinsäd, sorn ingär lill alla kyrkor i Riket, det lilla
statsanslag, som, uppgående till 9(5 r:dr 37 sk. 4 r:st., tillkommer
klockaren, samt den kronotionde, som är anslagen lill corporalerne
vid regementerne o. s. v. Jag hemställer hvartill
detta skulle leda? Då såväl Revisorerne sjelfva som StatsUtsk.
hyst samma tankar, som Frih. Cederström bär yttrat, nemi. alt
R. St. äga alt ställa sina Revisorer lill ansvar, derest de underlåtit
alt lill punkt och pricka fullgöra hvad inslructionen dem
ålägger; så bar Ulsk., förmodligen just för all undvika att sälta
Revisorerne i en sådan belägenhet, gjort den hemställan, att
R. St. ville frikalla dem från den dem åliggande skyldighet att
granska kyrkoräkeuskapernc i Skåne, Halland, Blekinge och
Bohus län samt inom Rikets öfrige landskaper. Den instruclion
för R. St:s Revisorer, hvilken jag, till följd af det boga förtroende,
jag vid förlidne riksdag agde, har undertecknat, innehåller
visserligen hvad Hr von Hartmansdorff uppläst; men då
del är R. St., som utfärdat densamma, så äga väl samma Ständer
äfven rättighet att från denna instruclion göra undantag,
hvilket torde vara så mycket mera af behofvet påkalladt, då
ordalydelsen i densamma så tydes, som den bär blifvit tydd. Meningen
af denna 1 punkt i inslructionen kail nemi. icke vara
någon annan än den, att Revisorerne skola granska förvaltningen
af de medel, som R. St. hafva om händer, men icke alt de
skola ingå uti de minsta detaljer, för att se livart hvarerida
tunna kronotionde tagit vägen. Dä i min tanka icke tiden inedgifver
en ordentlig granskning af kyrkornas räkenskaper och
jag icke anser riktigt alt, på säll en värd talare, sorn för öfrigt
påyrkar den aldra största noggraubet yttrat, man skulle kunna
absolvera desse räkenskaper bell hastigt; så anser jag det vara
stort skäl att bifalla StatsUtsk:s hemställan i denna väg.
Hr von Hartmansdorff: Den omständighet, alt jag bestridde
Revisorcrnes rätt att sträcka deras granskning längre,
än Statens medel sträcka sig, den medförer icke såsom conseqvens,
att R. St:s Revisorer skola undandraga sig att fullgöra
den granskning, som åligger dem att göra. Det är klart, alt
om man vill drifva granskningen till det yttersta, så kommer
man in pä alla de småsaker, som Frih. Palmstjerna omtalat;
och vill man förfara på samma sätt med R. St:s Rank, så får
Den 27 November e. m.
541
man se efler hvad åtskilliga artiklar der kosta, såsom ved, ljus
segelgarn elc. Men här är icke fråga om införande af någon
öfverdrift vid granskningens verkställande, utan här är fråga oin
rättigheten för Revisorerne att undandraga sig en granskning,
som möjligen kan åligga dem. Frih. Palmstjerna har här omförmält,
all instructionen för R. St:s Revisorer vore utfärdad
af R. St. sjclfve, och att följaktligen samma instruelion kunde
af dem upphäfvas. Det må vara; men då må man förhålla sig
på sådant sätt, alt upphäfvandct icke blifver en slags parodi på
sjelfva granskningsriitlen. Sådant synes likväl förhållandet nu
vara, att under det alt Revisorerne utsträcka deras granskning
till ständiga förmaningar åt Regeringen, nya motioner, hvartill
Hrr Revisorer ingen rätt hafva, så befinna de sig så öfverlaslade,
eller blifva de så distraherade från deras egentliga göromål,
att de nödgas bedja R. St. alt slippa hvad dem egentligen
åligger. I det fallet är delta förslag af StalsUlsk. ganska
lärorikt, och i sådant fall har jag ingenting emot att del biiälles,
men i sjelfva saken måste jag bestrida detsamma såsom on
ytligt.
Frih. Cederström: SlatsUtsk., som här föreslagit befrielse
för R. St:s Revisorer, att granska kyrkoräkenskaperna
såväl i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län, som ock
i öfriga delar af Riket, har, i följd af denna §., i § 102 föreslagit,
”att R. St. ville hos K. M. i und. anhålla, det vederb.
mätte fä sig i nåder anbefaldt att tillse, det de hos pastorer
och kyrkovärdar inneslående conlanla behållningar af kyrkomedel
må inskränkas till det i högstberörde K. instruelion af d.
12 April 1815 stadgade maximum af 50 r:dr, derest ej, i följd
af snart föreslående utbetalningar, undantag i delta hänseende
linnes oundgängligen nödigt; äfvensom att kyrkornas disponible
tillgångar varda, så framt sig göra låter, förräntade, dock under
iakttagande, att för lånens infriande ställes fullgod säkerhet;”
och i 103 §: ”alt R. St. ville bos K. M. i und. begära
nådig föreskrift till Konungens Bcf:h:de i Hallands oell Blekinge
län, att lands-contoren i desse län, på sätt af lands-contoren
i Malmöhus, Christianstads samt Götheborgs oell Bohus län hittills
iaktagits, till K. Kammar-rätten insända summariska extract
öfver samtliga kyrkornes inom förslberörde 2:ne län inkomster
och utgifter samt fordringar och skulder”, samt slutligen
i 104 §: ”att R. St. ville hos K. M. i und. anhålla om
nåd. befallning till vederbör, att tillse, det nämnde fordringar,
efter verkställd utredning, må varda lill betalning eller afskrifning
befordrade.” Jag måste säga, att det är rätt märkvärdigt,
att StatsUtsk. i denna 101 § tillstyrker befrielse för Revisorerne
att granska kyrkornas i Riket räkenskaper och sedermera
i följande §§ kommer med tillstyrkanden, att hos K. M. begära
nåd. föreskrifter i afseende på samma kyrko-räkenskaper.
Detta är i sanning ett sällsamt sätt att förfara med behöflighetcu
af desse räkenskaper. Jag anhåller om afslag, icke alle
-
Den 27 November e. m.
nast å den 101 §, utan äfven å de 3:ne derpaföljande ; de kunna
följas åt allesammans.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Om ordet parodi
är på något användbart, så är det i sanning med afseende på
delta betänk. En verklig parodi skulle det efter min öfvertygelse
vara, om denna § kunde afslås; tv är det icke en parodi,
alt R. Sl:s Revisorer skola i detalj granska kyrkornes räkenskaper
öfver bela Riket? Finnes det väl ieke någon annan
myndighet, än en af R. St. utgången delegation, som kan åtaga
sig detta bestyr? Ar det rimligt, att inom 3:ne månader R.
St:s Revisorer skola kunna afsluta alla de granskningsgöromål,
som dem enligt nu gällande inslruclion tillkomma? Jag tror
det icke; Idiom oss derföre fatta allvarsamma beslut, mine
Hrr, hvilka icke afse den tomma formen, utan fastmera sjelfva
saken.
Hr von Hartmansdorff: Jag befarar, att Frih. Palm
stjerna,
Nils, missförstår hvad som egentligen är statsrevisionens
uppdrag. Det är visserligen icke att granska räkenskaperne
i detalj, ty det tillkommer Kammar-rätten, ulan har Statsrevisionen
sig älagdt, att tillse, det Konungeus rådgifvare iakttagit
hvad de bort, i afseende på statsmedlens disposition, hvadan
äfven revisionens hufvudsakliga befattning består uti att
läsa de K. bref, som afgå från Konungen till Statscont. Detta
är den afväg, genom hvilken Statsrevisorerne på sednare tider
kommit alt rita sig in på småsaker, hvilket nu varit förhållandet
lill den grad, att de mäst bedja R. St. ali slippa hvad dera
förut ålåg.
Hr Printzenskjöld: Jag är förekommen af Hr von
Hartmansdorff och förenar mig med honom; hörandes jag upplysa
Frih. Palmstjerna, Nils, huruledes Hrr Revisorer gått så långt
i detaljgranskning, att de tillåtit sig anmärka, det en regementscommissarie
beräknat postporto för några bref, dem han afskildt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det är alldeles icke
Revisorerne sjelfve, som funnit sig betungade af att granska
de ifrågavar. räkenskaperne, ty de hafva i fullt mått begagnat
sig af tillfället att desamma granska ; men det är StatsUlsk.,
som ansett Revisorerne gått för långt i deras tillgöranden. Dä
R. o. Ad. äfven funnit, alt Hrr Revisorer allt för mycket inritat
sig i detaljfrågor, så vore det verkligen förundransvärd!, om
R. o. Ad. del oaktadt nu skulle afslå det snart sagdt enda kloka,
som Revisorerne i desse 105 §§ föreslagit. Det vore, åtminstone
i min tanka, så stridande emot de åsigter, som under
dagens öfverläggning gjort sig gällande, alt jag ej kan annat
än på det högsta afstyrka ett sådant steg.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Ingalunda har jag,
såsom en värd talare nyss yttrat, förbisett det egentliga ändamålet
med instruclionen för R. St:s Revisorer; icke eller har
jag förbisett, alt samme Revisorer, från den ena revisionen till
Den 27 No v e m 1j e r e. m.
513
den andra, utsträckt sin befattning utöfver alla gränsor; men
just derföre skulle jag vilja, att II. St., som sjelfve hafva utfärdat
deras instruction, nu måtte befria dem från alla sädane
detaljgranskningar, hvilka endast göra dem till ett åtlöje, på
samma gäng som de upplaga en tid, som lill angelägnare ändamål
kunde användas.
Hr Printzenskjöld: Skulle man utgå från den grund
sats,
som Frih. Palmstjerna, Carl Otto, sökt göra gällande för
befrielsen från ifrågavar. granskning, så skulle man kunna utsträcka
denna princip till alla räkenskaper, emedan det just är
dentia detaljgranskning, som föranledt Stalslltsk:s hemställan.
Men då nu denna detaljgranskning varit obehörig, bör man, enligt
min förmening, söka afhjelpa detta Revisorernes oskick, genom
att återföra dem inom de gränsor, som för dem linnas utstakade,
men icke bör man derför inskränka deras granskningsskyldighet,
i synnerhot då den rörer Kronans medel, som äro
till kyrkorne anslagne.
Hr Mannerskantz: Jag vill blott hemställa, om det är
parlamentariskt skickligt alt beskylla revisorerne för oskick?
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla 101 §.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter II. Ex. förklarade,
att ja öfverröslat nej.
102 §.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anser Utsk:s i denna
§ gjorda tillstyrkan icke vara på sådane skäl grundad!, att
samma § bör bifallas. Om det en och annan gång befunnits,
att pastorer innehaft mera än 50 r:dr i cassan, så har troligen
detta varit förorsakadt deraf, att medlen icke hunnit utlånas,
eller ock har denna incassering skett till bestridande af större
förestående utgifter. Då deremot upplyst blifvit, att pastorerue
ofta äro nödsakade att gå i förskotter innan medel hinna
inflyta, så är i min tanka de i denna § gjorda anmärkmr så
mycket mindre grundade på skäl, som böra verka till bifall å
samma paragraf:
Hr von Rosen: Jag tillstyrker afslag å denna punkt,
äfven af det skäl, att densamma egentligen innehåller ingenting,
enär de orden ”så framt sig göra låter” deruti ingå. Hvem,
utom kyrkoherden, kan väl controllera huruvida möjlighet förefunnits
till medlens utlånande? Det kan ingen tvinga folk att
låna, som ej vilja låna, och skulle någon försumlighet å pastorernas
sida härutinnan äga runi, så äro församlingarne i min
tanka de mest competenta att bedömma en sådan.
R. o. Ad. afslog 102 §.
103 §. i
Gr. Posse, Erik Arvidsson: I anledning af det beslut,
544
Den 27 November e. m.
sorn R. o. Ad. fattat, alt Revisorerne icke borde befatta sig med
kyrkorues räkenskaper, tyckes skäl vara alt alsia denna 103 §.
Fril). Cederström: Mig synes det vara ganska orätt,
att föreslå åtgärder lill bestämmelser af räkenskapsformer inom
våra provinser, pä grund af de former, sorn för delta afseende
iakltages i andra provinser. Då K. Kammarrätten är den gransknings-myndigliet,
som äger att tillse, del några brister i räkenskapssätten
icke förefinnas, så torde anmärka, derifrån komma
pä riktig väg. Jag tillstyrker afslag å denna §.
103 § blef härefter af R. o. Ad. afslagen.
104 g.
Hr von Rosen: Som K. M. redan infordrat Konungens
Bef:b:des i Christianstads län ulåt. i denna punkt, oell detsamma
redan blifvit lil K. M. afgifvet, sä tror jag ali denna §, såsom
de öfriga, af R. o. Ad. kan afsläs.
R. o. Ad. afslog jemväl denna §.
105 §•
Vid det af Utsk. i denna § afgifna yttrande lät R. o. Ad.
bero.
Föredrogs Bevilln.Utsk:s d. 23 dennes e. m. på bordet lagda
betänk. No 11, ang. grunderne för den blifvande allmänna bevillningen
samt föreskriften för tillämpningen deraf.
Lades änvo på bordet, uppå begäran af Gr. Gyldenstolpe,
Ant. Gabi'., Ilr Printzenskjöld, Carl, m. 11.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug., uppläste följande motion:
Dä fyra månader nu förflutit sedan riksdagens öppnande,
och R. St. således när sorn helst kunna åtskiljas, torde det vara
nödigt att bestämma tiden för deras nästa lagtima sammankomst.
Enligt deu sednaste af R. St. beslutade, och af K. M.
i nåder sanetionerade förändring i grundlagen, bör nästa lagtima
riksdag inträda under året 1847, och jag vågar föreslå, att
dagen utsattes till den 1 November. Om remiss bära till Exp.-  Utsk. anhälles vördsamt.
Remitterades lill Exp.Utsk.
Upplästes till justering och godkändes ett prot.utdr. för
denna dag f. m.
11. R. o. Ad. åtskildes kl. \ till 12 om aftonen.
lii fidem protocolli,
silbert Munch.
Lör
-
Den 30 No v e m b e r f. m.
Lördagen den 30 November 1844.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.utdr. för d. 27 dennes, deraf etl för både
f. och e. m. samt 2:ne för e. m.
Justerades pleni-prot. för d. 20 dennes f. oell e. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Akrell,
Carl, anmält sig af sjukdom vara hindrad att utöfva sin befattning
såsom ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., samt derföre
anhöll att, med bibehållande af sin riksdagsmannarätt, blifva
entledigad ifrån nämnde befattning.
R. o. Ad. biloll denua anhållan; hvarefter H. Ex. anmodade
Hrr Electorer ali. i deras nästa sammanträde utse en ledamot i
Allm. Besv.- o. Ekou.Utsk. i st. f. Hr Akrell.
Frih. von Döbeln, Napoleon, anförde skriftligen:
Emot det af H. Ståndet uti eflermiddagspleno Lördagen
d. 23 dennes fattade beslut rör:de 3:dje punkten litt. B. af
Banco-Utskts utlåt. N:o 23, får jag den äran anföra min reservation.
Majoriteten af Ståndet gillade ej BancoUtsk:s yttrande om
remedia; men detta yttrande utgör egentligen en hänvisning till
den K. förordningen om myntfoten, af d. 9 Maj 1835; således
skulle någon oriktighet vidlåda denna; det är motsatsen häraf
jag går att ådagalägga.
1 § af den K. förordningen säger, alt mynlsilfver skall innehålla
3 delar silfver emot en del koppar. Emedan proportionen
af viglen emellan en del silfver och en del koppar alltid
är densamma, dessa delar må nu vara huru stora som helst
allenast de äro lika; så följer också, att förhållandet af viglen
emellan det uti mynlsilfver ingåeeude silfver och koppar, oberäknadt
remedia, alltid är enahanda. Lät t. ex. proportionen
af vigten af 1 del silfver lill 1 del koppar vara som m : n., så
är proportionen af vigten af silfver till koppar, uti myutsilfver,
som 3 in : n. — Låt oss helt enkelt beteckna denna proportion
med v : n.
Nu komma remedia. Det i anseende till finhet utgöres
af .joVo ^ silfver olver eller under pä U myntsilfver. I det
jag kallar Y 030 0- U silfver s, kunnande s vara positivt eller negativt,
saint kallar vigterne af silfver och koppar x oell y, euiedan
de böra sökas, samt emedan s har skålpundet till enhet,
later detta äfven vara enhet till de öfriga så kända som okända
talen v, n, x och y, så hafva vi för U myntsilfver, i följd
af detta remedium, proportionen v+ s : n = x : y, samt eqvationen
4 H. 69
54C
Den 30 November f. m.
X + y = elt E eller =1, emedan skälpundet är unite till alla dessa
tal. Af dessa häda eqvationer fä vi x oell y gifna.
Nu kommer vidare remedium i vigt, som får vara jAj
ti öfver eller under per ti. Jag kallar detta remedium t,
kunnande t således vara positivt eller negativt. Viglen af det
uti t ingående silfver och koppar, i följd af remedium i anse3
x Sv
ende lill finhet, blir ——och —— ty emedan jag har x + y
’ 1000 1000’ :
. S(x + y) 3
=. 1, mäste
1000 1000
Vigten af det myntsilfver, med iakttagande af håda remedia,
hvaraf man bör fä 12| r:dr silfver, uttryckes således uti
skålpund af formeln x + + y +  '••(«)> uli
hvilken x+ uttrycker viglen af silfver, ochy-t--^- vig
1000
' 1000
ten af koppar. Uti denna formel insätter jag värdena af x och
y, och för att erhålla alla fäll af densamma skall man iakttaga,
alt tecknen af s och t kunna vara positiva eller negativa,
och att det kan hända, att de ej äro positiva eller negativa
på samma gång, utan att s är positivt oell t negativt på samma
gång, eller tvertom.
Då den erhållna formeln («) multipliceras med erhåller
man uti skålpund formeln för vigten af hvarje särskildt riksdaersstyeke.
Det är klart, att dä man fördubblar formeln (<*)
får man mynlsilfver-satsen för 25 riksdaler; formeln således fördubblad
gifver, dividerad genom 25, formeln för hvarje särskildt
riksdalerstycke, lika med hvad jag nyss sagt.
För öfrigt linner man, alt genom de båda eqvationcrne
v + s:n = x:y, och x + y = l, kan man få vigten af silfver och
koppar, med iakttagande af linhets-remedium, uti hvad vigt
myntsilfver man behagar; om man t. ex. vill ha e ti myntsilfver,
sätter man in e i st. f. 1 uli den sednare eqvationen, och
drager sedan x och y ur dem båda; äfven linner man, att proportionen
emellan vigten af silfver och koppar uti myntsilfver,
med iakttagande af linhets-remedium, blir constant och uttryckt
genom förhållandet v + s:n, v och n varande siffror dem physiken
lärer, och s varande siffran xö3öö
Af
det anförda synes, att den K. förorda, är, åtminstone
arithmetiskt, fullkomligt riktig. Den synes mig föranledd deraf,
att det beredda myntsilfret genom den chemiska proceduren
förlorat af de beståndsdelar, hvaraf man börjar dess beredning,
så alt man måste taga dessa uti annat och större mått, än som
man genom uträkning kommer lill i följd af 1 §; hvartill kommer,
att det beredda myntsilfret möjligen är mer eller mindre
tätt än det bör vara, det vill säga på en viss rymd väger mer
eller mindre än som sig bör. Att nu ej myntsilfret i anseende
till finhet må för mycket strida emot 1 §, och ej äga allt för
Den 30 November f. m.
mycket eller allt för litet täthet, införer 4 § genom sina remedia
gränsor för dessa bada slags felaktigheter.
Hvad proberandet angår, så då jag saknar alla chemiska
insigter, vill jag ej ingå uti någon slags detalj deruti, men det
synes mig klart, att om proberandet en masse låter sig göra,
och det bör kunna det, så är det fördelaktigare än del af hvarje
särskild pieee, hvilket alltid är tidsödande.
Vidare får jag äran anmärka, att som jag instämde uti den
tanka, som majoriteten af K. o. Ad. yttrade i afseende å räkueeuhcleu,
nemi. att den skulle vara = 24 sk. r:gs, har jag ej
vidare dervid att erinra, än alt jag skulle önskat, att beslut
med detsamma blifvit fattadt, att den skulle kallas t. ex. mark.
Dess hundradedel skulle så nära svara emot en nuvarande styfver
riksgäldsmynt, att benämningen styfver kan deråt lemnäs.
Om systemet någon gång skulle införas blir tjenligt att föra räkenskaperne
uti 2 columner, den ena kallad mark och den andra
styfver, eller hvad benämning hundradedelen får. Ett sådant
bokförande låter sig ej göra så länge enheten ej får namn,
ty det är för mycket skillnad emellan riksdalern silfver och den
lägsta myntsorten styfver.
Andtligen får jag den äran tillägga, att ehuruväl jag ej
är en ibland dem, som önska del nya systemets antagande, har
jag likväl velat, att om så skulle ske, landet dermed skulle
blifva något när belåtet, och således ingått i dess nogare granskning.
Men jag kan ej undgå att visa, alt först och främst alvart
nu ägande system lika enkelt som det föreslagna. Ty vår
r:dr r:gs är indelad uti 12 delar, utgörande hvarje del 4 sk.
r:gs: denna tolftedel eller 4 sk. r:gs är åter indelad uti adelar,
utgörande hvarje tolftedel 4 r:st. r:gs. Vi äga ju således
redan en tolftedels indelning, och kunna ju anse r:drn r:gs såsom
enhet, i likhet med hvad Utsk. föreslagit och efter hvad
större delen af nationen troligtvis önskar. Vilja vi föra räkeaskaperne
uti 2 columner, behöfva vi endast gifva ett namn åt
4 rist. r:gs, som då skulle blifva lägsta myntsorten, och benämna
den lista columneu efter ridr r:gs och den andra efter sista
myntsorten. Men vi kunna ju bibehålla vårt mynt som det är,
och med sitt vanliga namn, och föra böckerne uti ridr, sk., och
rist., och ändå hafva vi ett verkligt tolftedels system, till och
med 4 rist. rigs. För det andra är värt system rikare på underfördelningar
i hela tal, än decimalsystemet, och är således
fördelaktigare uti handel.
Det, att räknelals benämning oell skrifning sker efter tiotal,
har förmodligen till en början gifvit anleda, till decimalfördelningen
uti mått, vigt och penningar; men det ena har
rätteligen ej med det andra alt göra, ty att benämningen och
skrifningen af räknelal sker efter tiotal, är derföre att man
klokt nog ej velat öfverlasta minnet med olikt benämnda och
skrifna siffror, utan inskränkt dessa sednare till t), eller, med
nollan inberäknad, 10, och genom combination af dessa liitt ihågkomliga
elemenler uttrycker alla möjliga tal.
Dun 30 November f. m.
Om jag oek skulle kalva ett oell annat ali tillagga, vill jag
ej vidare taga R. o. Ad:s tålamod i anspråk, ulan får Ivertom
tacka för den uppmärksamhet, som blifvit mig lemuad.
Då nu till justering föredrogs Exp.Ulsk:s d. 27 dennes f.
m. på bordet lagda, under N:o 37 afgifna förslag till R. Sl:s
und. skrifvelse till K. M., ang:de ytterligare coutroller öfver
vissa föreskrifters efterlefnad inom Calbolska församlingen i Riket,
blef detta skrifvelseförslag ånyo bordlagdt, på begäran af
Hr von Hartmansdorff, A ug. och Gr. Lagerbjelke,
Gustaf.
Föredrogs ånyo Vällofi. BorgareSlis d. 27 dennes f. m. på
bordet lagda prot.utdr. af d. 20 innevar. månad, iunebällande
inbjudning till R. o. Ad. alt förena sig uti BorgareStts beslut,
att antaga 41 § af det utaf Bevilln., Lag- samt Alim. Besv.- o.
Ekon.Utsk:n, i belänk. N:o 1 uppgjorda förslag till ny författning
ang:de villkoren för tillverkning och försäljning af bränvin.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag anhåller, alt Ridd.-  secrct. måtte få upplysa, huruvida del icke redan finnes ett R.
St:s beslut i detta fall, för hvilken händelse jag skulle anse
oriktigt att R. o. Ad. bröte något sådant.
Undertecknad I. f. Ridd.secret., hade äran upplysa, alt, enligt
ankomne prot.utdr., PresleSt. antagit en särskildt lill nämnde
Stånd från BorgareSt. aflåten inbjudning om antagande af
ifrägavar. §, samt att samma § vid pröfningen af Bevilln.-, Lagsaml
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ns betänk. N:o 1 hos BoudeSl.
likasom hos BorgareSt. blifvit antagen.
Hr von Hartmansdorff: Som jag icke har betänk, till
hands, sä anhåller jag, att Ridd.secret. mätte uppläsa ordalydelsen
af den §, hvars antagande BorgareSt. önskar.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, behagade härvid upplysa, alt
BorgareSlis beslut afsåg ett npphäfvande af det stadgande, att
den borgare, som i öppna salubodar, bodkamrar och på contor
eller apothek utminuterar bränvin, skall, då han för 3:dje gången
dermed heträdes, vara sitt burskap förlustig, hvilket stadgande
ur den nu ifrägavar. af BorgareSt. godkända § var uteslutet.
Hr von Hartmansdorff: Enär den gjorda inbjudningen
åsyftar att borttaga ett ansvarsbestämmande, hvilket är så strängt,
att det icke blifver användt; så skulle det, efter mitt förmenande,
verkligen vara en förbättring af ifrägavar. § alt antaga
BorgareSt:s inbjudning, emedan man då kunde hoppas, att på
den ifrågavarande förbrytelsen verkligen följde något ansvar,
oell ett, som kunde blifva temligen kännbart.
O
Hr Akerman, Fredr.: Meningen med stadgandet i den
ifrågavarande punkten, såväl i den gamla bränvinsförordn., som
Den 30 November f. m.
549
i den nya, mäste väl afse att icke öppna handelsbodar skola
förvandlas till krogar. För min del känner jag väl icke huruvida
det stadgande, som stod i den förra förordningen, någonsin
blifvit tillämpadt i afseende på den strängare straffbestämmelsen:
men hvad som är säkert är, alt förbudet icke kunnat medföra
den åsyftade verkan. Jag tror för min del icke, alt ändamålet
skulle vinnas genom en lindring i ansvaret; men då i
alla fall, genom ett så beskaffad! stadgande om eli högre ansvar,
man, enligt min åsigt, mera bestämdt uttrycker sitt ogillande,
än om ansvarsbestämmelsen mildras, så skulle jag för
min del önska, alt densamma finge slå qvar, sådan som den i
den förra bränvinsförfallningen finnes, och får således för min
del afstyrka inbjudningens antagande. Delta betyder visserligen,
i afseende på sjelfva beslutet, ingenting, efter den upplysning,
som är lemnad, nemi. att tre Ständ hafva bifallit den förändring
i Utsk:s betänk., som nu är föreslagen, men jag tror för min
del, att det beslut jag föreslagit, vore eli uttalande af Ståndets
ogillande af den olofliga och oskickliga rörelse, som § afser att
förhindra. Jag anhåller således, att inbjudningen icke må antagas.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Vid öfverläggning
i detta ämne inom Etsk. gjorde sig äfven den åsigt gällande,
som af en talare här blifvit framställd, nemi. att det ifrägavar.
straffet vore så betydligt, att vederb., som skulle tillämpa det,
torde undvika att göra sak af dessa förbrytelser, och på sådan
grund ville man taga bort stadgandet om burskapens förlust i
delta fallet. En del af Ulsk:s ledamöter önskade ali i stället
fördubbla böterne, hvilken åsigt icke vann bifall, utan Utsk.
stannade, på sätt betänk, utvisar, vid det beslutet, att låta böterne
vara oförändrade, men att icke tillämpa burskapens förlust
vid itererade förbrytelser. Huru R. o. Ad. nu i denna del
besluter, kan, i min tanke, icke verka något i sjefva saken,
emedan BondeSt. äfvensom BorgareSt. antagit Utsk:s betänk, i
denna del, och PrcsleSt. sedan, påBorgareStåndets inbjudning, äfven
deruti instämt, så alt redan tre Stånds beslut i delta fall
är vunnet.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Om det vore fråga om
den ändring i 41 §, att första gängen förbrytelse ägde rum
emot förbudet i denna §, skulle burskapet förloras, så skulle jag
votera för en sådan ändring; men då det nu är fråga om att
borttaga det enda egentliga correctiv, som emot denna ovärdiga
rörelse finnes, så anser jag för min del, att det vore en ganska
olämplig opinionsyttring ifrån R. o. Ad. att instämma i BorgareSl:s
inbjudning. Jag beklagar på det högsta, att BorgareSt. funnit
sig tillständigt att fatta ett sådant beslut oell med en inbjudning,
i anledning deraf, till R. o. Ad. inkomma. Jag afstyrker
antagandet af ifrågavar. inbjudning.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Äfven jag önskar, att
550
Den 30 November f. m.
R. o. Ad. måtte antaga BorgareSt:s inbjudning. Örn lagen skall
slå blott såsom en opinionsyttring, så blir den icke lag, och
jag tror, att det obilliga straff, som hittills varit föreskrifvet,
ofta har hindrat åklagaremakten att dervid lägga handen. Antages
nu den lindring i straffet, sorn här åsyftas, så blir verkställigheten
lättare och resultatet sådant, som roan i lagen afsett.
På dessa skäl tillstyrker jag bifall lill BorgareSt:s inbjudning.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R, o. Ad. behagade
antaga Vallöf]. BorgareSus förevarande inbjudning.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter H. Ex. förklarade,
det lian trott sig linna, att denna proposition blifvit med
öfvervägande ja besvarad.
Frih. Palmstjerna: Jag vill icke besvära R. o. Ad. med
en votering i denna fråga; men anhåller alt min reservation
emot ett sådant beslut måtte i prolocollet blifva antecknad.
Föredrogs ånyo Bevilln.Utsk:s d. 23 och 27 dennes på bordat
lagda betänk. N:o II, ang:de grunderne för den blifvande
allmänna bcvillningen samt föreskriftcrne för tillämpningen deraf.
Detta betänkande företogs punktvis till pröfning.
l:sla punkten, innehållande anmälan, att alla i det vid
betänk, fogade förslag till bevillningsstadga förekommande procent-
eller sifferbelopp endast förslagsvis blifvit upptagne, samt
förbehåll för Utsk. att, sedan Ii. St. fastställt b ev ilin ing sgrunderne
och statsbristsumman blifvit bestämd, fä uppgifva och
föreslå de belopp, hvarefter bevillningsafgifter ne i hvarje fall
skulle komma att beräknas.
Hr von Rosen, Georg Ludvig: Jag får vid denna
riksdag åter upprepa hvad jag vid en föreg:de riksdag yttrat,
nemi. att jag reserverar mig emot den form, i hvilken bevilln.-  författn. utgår ifrån R. St. Jag reserverar mig icke emot debiteringen,
ty den är R. Sl:s rättighet och pligt; men jag reserverar
mig emot alla de reglemeutariska föreskrifter, som i
vårt land stadga nya lagar och nya förhållanden, hvilka R. St.
icke äga rätt att ensamme göra. Här ingår R. St. uti lagstiftningar,
som tillhöra lill och med grundlagen, tolkning af allmän
lag, embets- och tjenstemäns åligganden, ansvars påbjudande
etc., utan att dessa beslut underkastas K. M:s nådiga sanction.
Jag vill blott såsom exempel åberopa en enda §, nemi.
den 123, der R. St. förbehålla sig rättighet att stadga, att taxeringsman
äro R. St:s ombud, hvarom allmänna lagen ingenting
nämner och alt, i följd deraf, dessa taxeringsmän äga samma
skydd, som 110 § Reg.F. och 77 § Riksd.Ordn. för riksdagsmän
bestämma. Jag hemställer, om R. St. allena kunna stifta sådana
lagar. Jag gör icke nu något yrkande i detta afseende; men
Den 30 November f. m.
551
jag reserverar mig emot detta äfvensom öfriga reglementariska
stadganden.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Med tillkänna
gifvande,
alt jag lill alla delar gillar den siste värde talarens
åsigt, hoppas jag, att, då vi slutligen genomgått hela betänk,
och kommit till sista punkten, pag. 33, den siste varde talaren
skall finna, att hans åsigter der gjort sig gällande. Jag anser
derföre, alt hans reservation icke behöft afgifvas, förrän sig
visat, huruvida 11. o. Ad. afslår denna punkt. Den ifrågavar. §
lyder sålunda: ”Slutligen, och då uti den nu föreslagna bevillningsstadgan
förekomma, jemte bötesbestämmelser, vissa föreskrifter
i afseende å verkställigheten, hvilka äro af den beskaffenhet,
alt de grundlagsenlig! erfordra K. M:s nåd. godkännande,
innan de lill efterrättelse kungöras, har Utsk., på sådan
grund, ansett sig böra tillstyrka R. St. att till K. M., vid öfverlemnande!
af bevilluingssladgan, uli uud. skrifvelse hemställa,
det R. M., efter öfvervägande af hvad i afseende å så väl
böters belopp och fördelning, samt andre i författningen förekommande
lagstadganden, som af embels- och tjenstemän beroende
verkslällighetsålgärder, på Dess nåd. pröfning grundlagsenlig!
ankommer, må täckas allmän författning i ämnet utfärda.”
Hvad särskildt beträffar den §, som handlar om den pligt taxeringsmännen
skulle äga att vara R. St:s ombud, så vill jag påminna
mig, att detta uttryck, hvilket i den nu gällande författningen
förekommer såsom en slags mellanmening, blifvit i
betänk, uteslutet.
Ilr Printzenskjöld, Carl: Jag är till alla delar förekommen
af Gr. Cronhjelm och förenar mig med honom, böraudes
jag upplysa, att de åsigter, som Hr von Rosen framställt, verkligen
finnas i betänk, uttryckte uti § 123, hvilken det torde
tillåtas mig alt uppläsa. Den är af följande lydelse: ”Ledamot
af Taxerings- samt Pröfnings-comite' njute, i och för utöfningen
af deras kall, enahanda skydd och säkerhet, som uti lil §
Reg.F. och 77 § Riksd.Ordn. är åt riksdagsmän försäkrad.” Hr
von Rosen torde häraf finna, att Utsk. icke förbisett den oformlighet
och olaglighet, som R. St. tillåtit sig i den nu gällande
bevilln.förordn., nemi. att tillägga taxerings- och pröfningscomiteerna
en egenskap, som de icke äga och som R. St. ingalunda
äga makt alt till dem öfverlåta.
Hr von Rosen: Det var icke min mening, att få denna §
discuterad. Jag anmälde blott min reservation emot den formen,
att den författning, som delta betänk, grundlägger, utgår
såsom lag, utan att af K. M. promulgeras.
R. o. Ad. lät bero vid Utsk:s i första punkten af förevar,
betänk, gjorda anmälan och förbehåll.
2:dra punkten, ang.-de Hr G. IV. Gillbergs förslag till
nya bevillningsgrunder; 3:dje punkten, ang:de densammes reservation
i afseende pä möjligen uppkommande öfverskott vid
552
Den 30 X o v e m b e r f. m.
bevillning.st a.ver in gen inom Upsala stad; 4:de punkten, rör:de
Riksdagsm. Nils Slrindlunds motion, att grunderna för bcvillningens
bestämmande vid denna riksdag måtte blifva desamma
som nuvarande b ev ilin.för ordning innehåller', och 5:te punkten,
ang-.de åtskilliga i afseende pä den personliga skyddsafgift en
väckta motioner.
Utsk:s uti dessa punkter afgifna yttranden blefvo af R. o.
Ad. bifallne.
6:te punkten, ang:de Hr af Donners, G. U7., motion om
upphörande af bevillnings utgörande u embets- och tjensteinäns
löner.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel: Jag uppträder
icke i afsigt att vinna rättelse, ty jag befarar, att sädant icke
står att hoppas. Häfden att beskatta em bets- och tjenstemännen är
så gammal, och en slags afundsjuka har i delta afseende så länge
förföljt embetsmannacorpsen, att det icke är troligt, att äfven
de största bemödanden skulle lyckas att öfvervinna de missbruk
i detta afseende, som till en viss grad inritat sig uti samhället.
Åtminstone tilltror icke jag mig att öfvervinna dessa missbruk;
men det är emot den princip, som ligger till grund för Ulsk:s
tillstyrkande i denna punkt, som jag reserverar mig. Det är
emot den jag högeligen protesterar. Embetsmännens lönevillkor
hvila på ett contract med Slaten. Staten tillerkänner honom en
viss lön, emot det att han gör en viss tjenst. Att sedermera
lägga bevillning på denna lön, är en uppenbar orättvisa. Jag
vädjar till eu och hvar af eder, mine Hrr! månne, sedan Herrarne
antagit tjenare och löfval dem någon viss lön, någon af
eder skulle tillåta sig att säga: det faller mig in att under
det eller det namnet göra afdrag, och månne tjenaren skulle
dermed låta sig nöja? När tjenare icke äro i tillfälle att flytta
ifrån sin tjenst, såsom förhållandet är med Statens tjenare, sä
mäste de nöja sig, ehuruväl de blifva i det närmaste på nyssnämnde
sätt behandlade. Vi hafva embetsmän mindre lönade,
än våra egna tjenare, och eu stor del, som får göra tjenst i
många år alldeles ulan löner. Det är icke under sådaue omständigheter,
som man borde beskatta embetsmännen. Det är
dessutom alltför besynnerligt, att Staten sålunda återtager en
del af lönen. Om lönerna voro för stora, så kunde man nedsätta
dem. Delta vägar man likväl icke öppet göra, men gör
det likväl på en annan väg, under namn af bevillningsafdrag.
Dä jag vet, att jag icke kan vinna mitt ändamål, så inskränker
jag mig till en reservation emot Utsk:s tillstyrkande i denna puukt.
Gr. Cronhjelm : Del är visserligen för mig, såsom
sjelf varande tjensteman, ömtåligt att yttra mig i denna fråga,
helst då jag börjar med att förklara, att jag till alla delar
gillar den princip, som legat till grund för 11. Ex. Hr Gr. Löwenhjelms
yttrande; men jag skulle icke tro, att rälta tiden
nu
Den 30 November f. m.
nu vöre inne att söka göra en sådan princip gällande, och jag
förbigår derföre all vidare utveckling deraf, med tillkännagifvande,
att elt försök i sådan ■riktning säkert inom Utsk. skulle
blifva alldeles fruktlöst. Jag torde för öfrigt fä fästa uppmärksamheten
derpå, alt då R. St. hört i throntalet yttras, att en
reorganisation af försvarsverket föreslår, och möjligen äfven
en reorganisation af styrelseverken, så torde man få antaga,
alt ett sådant tillfälle vore den rälta tidpunkten att uppgöra
hvad tjenstemännen utan alla afdrag horde såsom lön uppbära.
Skulle man nu generelt sökt att göra principen gällande, så befarar
jag, alt Ijeuslemännen icke ens skulle erhållit någon partiel
lindring i sina afgifler. En sådan hafva de likväl åtnjutit
vid förra riksdagen, då, såsom R. o. Ad. torde erinra sig, cenlonalen
afskaffades, och äfven i det betänk., som nu föredrages,
har Utsk. föreslagit, att landshöfdingar och militäre embetsman
ina befrias ifrån erläggande af bevillning för accordsräntor.
Denna bevillning utgör visserligen icke större summa än 4,000
ä 5,000 r:dr b:eo, men det vore ändock något vunnit, ehuru
jag befarar, att om man nu skulle sätta i fråga principen i sin
helhet, man icke ens skulle vinna detta. Jag upprepar, att jag
gillar principen, men tror, att den tjenligaste tidpunkten att göra
den praktiskt gällande först inträffar då en ny organisation af
så väl försvarsverket som embetsverken komma att företagas.
H. Ex. Ilr Gr. Löwenhjelm: Jag började mitt yttrande
med att uttryckligen förklara, att jag icke ämnade på något
sätt motsätta mig den behandling af Utsk:s utlåt, i denna punkt,
sora jag är öfvertygad om att detsamma får, samt alt jag ansåg
hvarje fiirsök att göra min åsigt gällande nu vara fruktlös. Dä
emedlertid Gr. Cronhjelm omtalat alla de förmåner embetsmännen
i sednare lider erhållit, hvilka likväl inskränka sig till befrielse
frän centonalen, så får jag påminna, att pä många andra
bäll embetsmäunen betungas med skaller under många namn,
hvilka åläggas honom allt ifrån det första steg han tager pä
denna bana och hvarå Statens anspråk för hvarje nytt steg blifver
stegradt. Sådana äro t. ex. liggetidsafgift, chartaibevillning
etc. Till och med de nådebevisningar K. M. kan vara i tillfälle
alt gifva ät tjenstemän, till och med dem afundas inan tjcnstcmäuueu
alt utan beskattning åtnjuta och belägger dem med
charta, och sedan tjenstemännen sålunda blifvit beskattad för
hvarje steg han gjort pä sin mödosamma bana, mäste lian slutligen
betala chartseafgift pä sin afskedsansökan. Sådant är bans
öde, föga afundsvärd!, och något hvar af oss, sorn har slägt ingar
på tjenstemanuabanan, vet väl, att del icke är deras löner,
som bidraga lill husets rikedom.
Hr Akerman, Fredr.: De föreg:de Hrr talare, som
yttrat sig, hafva redan fästat uppmärksamhet på den oegentlighet,
som ligger deruti, att bevillning lägges pä embetsmäns löner.
Detta är ett af de förhållanden, som äga rum, hvarige4
H. 70
554
Den 30 Noveni lier f. m.
nom embetsmäns löner i många fall förminskas och hvarigenom
man riktar Slaten med inkomster, i form af charta sigiIlata på
fullmakter, aftjenandc af begrafningshjelp, som, i fall tjenstemannen
icke afiider i tjenslen, hvarken kommer honom eller
hans arfvingar till godo, genom tilldelande af indelt lön, som
han först får uppbara efter 3 månader sedan han tillträdt tjenslen
och sedan lian under tiden mast lefva på credit. Allt della
tyckes förden illa atlönade embelsmannen anvisa vägen alt antingen
ruinera sig, eller att taga sig lill malversationer, om
han har tillfälle dertill. Del mest olämpliga af ifrågavar. stadganden
är det, som nu är under öfverläggning. Här utöfvar
man orättvisa i ordets hela bemärkelse, då nian lager igen med
den ena handen, hvad som ulan gifvil med den andra. Jag
föreställer mig, alt de fleste af detta Stånds ledamöter, som
begrundat saken, skola med mig i denna åsigt instämma. Ordf.
i Bevilln.Ulsk. liar redan förklarat, att han anser stadgandet olämpligt;
men alt han inom Disk. ieke bar sökt göra denna åsigten
gällande, emedan lian icke såg någon möjlighet att deruti
lyckas. Jag tror likasom han, att liden ännu icke är inne;
men jag kan för min del icke ingå pä den slulföijden, alt, derföre
att man icke kan genomdrifva en nyttig sak, man icke
skall göra försök dertill. Man torde slutligen komma derhän,
att man genom ett träget arbete omsider hinner målet. Jag
vikar derföre för min del, alt II. o. Ad. mätte godkänna den
princip, som flere talare nu redan här uttryckt, och således för
sin del förklara det olämpligt, all embetsmännens löner upptagas
till bevillning.
Hl1 von Rosen: Afven jag tillhör dom, som anse obilligt
och olämpligt, att embetsmän, som erhålla inkomster af Statens
medel under namn af lön, få vidkännas afdrag genom bevillning
ä denna lön. Resultatet är, såsom här blifvit sagdt, att Staten
ger med ena banden och lager igen med den andra, samt att
uppbördsmännens besvär ökas. Jag är likväl rädd för, att vi
hafva en ström emot oss, som vi icke kunna hejda, hvarföre
jag får, lika med flera andra talare, underkasta mig det förhållande,
som jag icke kan gilla. Jag har visserligen ingenting
emot, om någon gemensam lanke yttrar sig; men resultatet blir
intet. Likväl får jag särskildt bestrida de motiver, som Utsk.
såsom grund för sitt tillstyrkande har inlagt i denna punkt af
betänk., då Utsk. säger, att hvarje medborgare bör bidraga till
slatsbehofvens fyllande, och pä detta skäl äfven debiterar embetsmänuen.
Jag tror det vara embetsmännens pligt i detta hänseende
att bidraga lill slatsbehofvens fyllande, oell dermed torde
liqviden vara slut. Det är emot nyssnämnde af Utsk. anförde
skäl, som jag reserverar mig', emedan jag icke anser
Utsk. hafva bort ä denna bevekelsegrund tillstyrka ifrågavar.
lievillnings fortfarande. Hade Utsk. städt sitt tillstyrkande på
samma skäl sorn förut, nemi. alt Staten vore i behof af dessa
bidrag, sä hade jag icke haft något att erinra; men nu reserverar
jag mig.
Den 30 No v e ni b e r f. m.
555
H. Rx. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Jag får fästa
uppmärksamheten på några högst curieusa förhållanden i fråga
om bevillningsafgifts utgående af löner, pensioner och borgerlig
näring efter denna förordning.
Efter hvad jag tror mig veta, beräknas bevillningen i städerne
för borgerlig näring och rörelse på det sätt, att man afräknar
icke allenast allt, som åtgår för rörelsens bedrifvande,
utan äfven hvad sorn ålgar för familjens underhållande, innan
man kommer till den nettobehåIIning, fiir hvilken bevillning erlägges
efter 2:dra art. BorgareSt. betalar således endast efter
nettobehållningen af sin inkomst, då deremot embetsmännen fä
betala bevillning af deras bruttoinkomst, ty bevillningen beräknas
efter hela deras lön. Här ligger redan en stor oriktighet,
och om jag äfven skulle gå in på Utsk:s lanke, att alla medborgare
höra deltaga i denna bevillning, sä tror jag åtminstone,
att de böra deltaga i samma förhållande, icke den ena efter
nettohehålluingen och den andra efter bruttoinkomsten. Detta
missförhållande är ännu mera märkhart i den diplomatiska oarrieren.
Våra löner äro beräknade efter dyrheten i de städer,
der vi vistas. Dessa löner, förvandlade i Svenskt mynt, blifva
visserligen ganska stora. Det är ock för denna bruttoinkomst,
man nu, sedan är 1836 (ty detta förhållande var förut okändt),
frändrager bevillningsalgift efter 2:dra art. Häraf uppstår ett
högst besynnerligt förhållande. Eller denna proportion betala
Ministrarne i London, Petersburg och Paris hvar för sig i bevillning
mera, än hela Landskrona stad. Sä t. ex. betalar jag
öfver 1,600 r:dr b:co, dä deremot Landskrona, enl. Forsells
uppgift, icke betalar mer iin 1.558 r:dr, Uddevalla 1,543 r:dr,
Carlstad 1,000 r:dr, Christinehamn 1,000 r:dr, Nyköping 1,300
r:dr, Eskilstuna 1,561 r:dr, Sundsvall 1,610 r:dr, och betalar
jag ensam för min lön ungefärligen lika stor bevillning, sorn
Jönköping och Linköping. En annan jemförelse är ännu mera
besynnerlig. Jag betalar ensam för min lön större bevillning
än 9 andra städer, hvilka äga rättighet att skicka riksdagsmän.
Härvid existera likväl ännu andra förhållanden, som äro oändligt
orättvisare. Vi vela något hvar, alt Norrska statsverket bidrager
med g-del till cabineltscassan. Vära löner utgå således
icke ensamt af Sverige, utan lill g-del af Norrige. Del oaktadt
mäste vi betala lill Svenska statsverket bevillning för hela
lönen, och således äfven för den del deraf, som utgår ifrån
Norrige. Jag anför delta exempel, för ali visa orättvisan i
detta förhållande. Dä man för öfrigt så mycket talar om att
göra de conslitulionclla rättigheterna till en sanning, sä borde
man också komma ihåg, att göra de conslitulionclla skyldigheterna
till en sanning. Till dessa sednare hörer budgeten. Om
jag gifver med ena handen och återtager med den andra, så
upphör budgeten att vara en sanning.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: I motsats emot
alla de talare, som hittills yttrat sig i detta ämne, får jag
556
Den 30 November f. m.
nämna, att min öfvertygelse är, ali bevillning af tjenstemännens
löner är icke blott billig, utan äfven rättvis. Skulle den icke
äga rum, så må man icke kunna neka den grund, som bär har
blifvit anförd, nemi. att bevillningen kan ändras för olika tider
till olika belopp, och att i följd deraf äfven lönerne, som nu
äro fixerade, skulle undergå jemkningar och rättas efter Statens
särskilda tillgångar vid olika tillfällen. Att detta skulle förorsaka
större villervalla än den man viii afhjelpa, kan väl ingen
neka. Dessutom får man också som en hillighetsprincip erkänna,
alt lönerna i de liesta fall äro fixerade till sill belopp och
således säkert utgå, dä deremot näringsidkarens utkomst beror
på mångfaldiga osäkra omständigheter, och äfven hans klokaste
beräkningar kunna gå öfverända. Jag anser således principen
riklig, all tjenslemäuneu äfven skola betala bevillning för sina
löner. Hvad åter tillämpningen deraf beträffar, så hörer den
icke till della slycke, som endast talar om principen. Men då
nu derom blifvit nämndt, så kan jag icke undgå ali erkänna,
att den faller sig vida tyngre i sin utöfning på embels- och
tjenstemän, än pä de öfriga medborgarne, sorn skola skatta i
och för näringsrörelse eller egendom.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: I motsats till den siste
värde talaren nödgas jag angripa sjelfva den princip, som Ulsk.
föreslagit. Jag anser den vara hvarken rätt uttryckt eller rätt
tillämpad. Utsk:s ord äro: ”Då alla medborgare i samhället,
och följaktligen äfven embels- och tjenstemän, böra bidraga lill
statsbehofvens fyllande.” Jag skulle instämma i denna fras,
om man lade lill, att tjenslemännen skulle skatta för hvad de
äga, i likhet med hvad alla andra få göra; men en tjenst är
någonting helt annat än ett capital eller en hökarebod, och kan
aldrig sammansmältas med begreppet om fast egendom eller näring.
Utsk:s ord äro således en illa använd terminologi, och
det är farligt alt använda oriktiga ord, emedan de kunna verka
oriktiga begrepp. Det är en hög och skön rättighet, som Svenska
folket äger, att sig sjelf beskatta, men derföre bör man
vara så mycket mera aktsam, att icke genom orättvisor kringgå
den. Jag kan aldrig frångå den åsigten, alt tjenstemännens
löner borde vara heliga för Staten, så länge tjenstemannen uppfyller
sin pligt, och jag instämmer således med alla dem, som
yrka ali Utsk:s förslag i denna del matte ogillas.
Hr Rosenblad, Bernhard: Det är tvenne särskilda frågor,
som nu kommit under Öfverläggning, den ena i allmänhet,
ang:de beskattningen af tjenstemännens löner, och den andra
mera enskild rör:de de diplomatiska och consulat-befattningarne.
Hvad den första beträffar, så erkänner jag, att det vore billigt
och rättvist, då våra tjenstemän äro så ilia löntc, att man icke
toge från dem med den ena handen hvad man gifver med den
andra. Detta vore så mycket mera billigt, som man nu derutöfver
ålagt tjenslemännen att efter 2:dra art. för deras löners
fulla belopp, hvilket man väl känner, deltaga i en mängd corn
-
Den 30 November f. m.
557
munala afgifter, hvaraf de icke hafva den minsta förmän, och
hvarifrån de förr voro alldeles befriade. Sä t. ex. betala vi
tjenstemän här i Stockholm, sedan uu äfven fattighusafgiflerne
blifvit på oss uttaxerade, mera än de rikaste borgarne i staden.
Bien om äfven hela denna af mig framställda grundsats är riktig,
så går det icke så lätt här i Sverige alt introducera en
förändring i det fallet. Vågar man sig pä att göra ett försök,
hvilket jag icke ens nu kan hoppas, så hör man kanske till en
början blott sträcka sig till de lägre lönerna; vi andra, som
anses hafva de högre, ehuru några förskräckligt höga just icke
finnas, få väl med tålamod draga vår börda. Bien det var egentligen
den andra frågan, som jag ämnade tala om, emedan
Bevilln.Utsk. alldeles har förbigått en af mig i detta afseende
väckt motion, hvilket är en så mycket större förseelse af Ulsk.
(om jag får nyttja detta ord), som det har gällt en grundsats
om hvad man är skyldig det med oss förenade brödrafolket.
Jag har nemi. väckt en motion, för alt fästa uppmärksamheten
pä det oriktiga och obilliga deruti, att sista riksdagens Ständer
hafva tillåtit sig att pålägga bevillning pä lönerna af unionella
Ijenster, som utgå af både Svenska och Norrska medel, då
Norrige icke har gjort detsamma. Ja, man har häruti gått så
långt, alt om man beräknar hvad Norrige bidrager till de diplomatiska
utgiflerne och det antal Norrmän, som bestrida sådana
tjenster, hvilket, som jag tror för närvarande, inskränker
sig till tvänne legationssecreterare, sä få verkligen embetsman,
som icke äro ensamt Svenska embetsmän, ty det heter t. ex.
Sveriges och Norriges Blinister i Petersburg, skatta för mera
än de af Svenska statsverket uppbära, det vill säga, de fä skatta
till Sverige för Norrska medel. Bien derjemte finnes det ett
annat förhållande, för hvilket icke kan uppgifvas den aldraringaste
grund. Sådana consuler nemi., som hvarken äro Svenskar
eller Norrmän, utan födda af en tredje nation, få skalla ensamt
lill Sverige för hela sin lön. Bled hvad skäl anser man t. ex.
Anastasy i Alexandria eller Wilkins i Odessa vara mera Svenskar
än Norrmän. Jag skulle för min del tro, alt denna beskattningsrätt
af gemensamma medel, som Sverige tagit sig, är
ett ingrepp i Norriges rätt, emedan detta är en fråga, som icke
annorlunda än i unionell väg kan gemensamt afgöras; och jag
tror icke, att de några hundrade eller tusende r:dr, som man
på detta sätt i bevillning kan komma åt, äro värda eli brott
emot helgden af det förenade rikets rätt. Bled åberopande af
min i ämnet gjorda motion, får jag anhålla om propos. derå,
att . bevillningcn af Svenska och Norrska diplomaters och consulers
löner mätte upphöra.
Hr Akerman: Den enda talare, som här yttrat sig för
bibehållande af det nuvar. förhållandet, har anfört, att det
skulle möta alltför stora svårigheter att göra en förändring.
Jag tror, alt denna undersökning vore ganska lätt. Den skulle
nemligen inskränka sig derhän, huruvida embetsmänncn hafva
55S
Den 30 November f. m.
högre löner lin som kunde finnas billigt och skäligt. Deraf berodde
det, huruvida de dem auslagne löner skulle minskas eller
icke. Under nuvar. förhållande ledes man verkligen lill en
förvillelse om hvad embetsmännen hafva i lön. Jag känner t. ex.
en embetsman, hvars lön är bestämd lill 4,500 r:dr b:co. Hvar
och en tror följaktligen, att detta belopp utgör hvad lian har
att lefva af, och sorn utgör ersättningen för den möda lian nedlägger
i Statens tjenst. Förhållandet är likväl, ali derifrån afgår
i bevillning, dels till Slaten, dels lill den stad, i hvilken
han är boende, omkring 300 r:dr b:co. Dessutom afgår ränta
ochamortering för det accord, som är fästadt vid tjcnsten, 700
R:dr, således tillsammans 1,000 r:dr. Hans lön, sorn beles vara
4,500 r:dr, är således i sjelfva verket icke mera än 3,500. Dä
genom denna bevillning å embetsmännens loner, såsom jag förut
haft äran nämna, ingenting vinnes annat än kostnad för debitering
och uppbörd, så synes det som man skulle pålagt den endast
för att kunna utföra det problemet i sin fullständighet, alt
kunna beskatta hvar och en efter sin inkomst, men i sjelfva
verket äro nu embetsmännen nära nog de enda, om hvilka man
kan säga alt detta äger rum, tv deras inkomster äro lill sitt
belopp bestämda oell bevillnings-procenten är också gifven. Så
är deremot icke förhållandet med andra medborgareclasser, hvilka
äga rättighet att sjelfva uppgifva sina inkomster, och om
man äfven skulle finna, alt detta icke sker riktigt, sä kan nian
vanligen icke bevisa oriktigheten. I fråga deremot om Statens
procent af embetsmännens löner, går man så strängt lill väga,
alt jag t. ex. känner ett förhållande, då en advocalfiscal i en
af Rikets hofräller hade tilltalat en tjensteman för försummelse
att aflemna prolocoll, i följd hvaraf denne hlef dömd att betala
betydliga böter. Han begärde hos Konungen att af nåd få efterskänkt
den andel, som skulle tillfalla Kronan, och resultatet
blef, att det skulle blifva honom efterskänkt, så vida advocatfiscalcn
äfven efterskänkte sin andel. Detta gjorde advocat(iscalen
och hade sålunda deraf ingen inkomst; icke desto mindre
blef han, till följd af anmärkning i Kammarrätten, dömd
alt betala bevillning för livad han aldrig fält uppbära. Här
har blifvit fästad uppmärksamhet derpå, att Bevilln.Utsk. nu föreslagit,
att man skall slippa att betala bevillning för de afdrag,
som ske på lönerna för accorden. Man slår verkligen pä en
besynnerlig punkt i samhället, dä man skall fägna sig alt man
slipper att betala för hvad man icke får uppbära. Jag fortsätter
mitt vördsamma yrkande af propos. derpå, att R. o. Ad. måtte
borttaga denna slags bevillning. Jag vet väl, alt ett sådant
förklarande af R. o. Ad. för närvarande icke skall gälla något,
men jag vill ändå för min del yrka hvad jag anser vara rätt.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag vill visserligen icke
förneka, att, såsom man har sagt, en skatt på embetsmännens
löner är att taga med den ena handen, hvad man gifvit med
den andra; men all nu efterskänka denna skatt iunebure i sig
Den 30 November f. m.
559
sjelf ingenting annat, än att öka embeisntänncns löner, oell nian
liar således alt besvara den frågan: är tiden inne vid denna
riksdag att öka embetsmännens löner? Jag tillåter mig alt på
denna fråga svara nej. Till de skäl härföre, som af en talare
framför mig blifvit andragne, tillåter jag mig att lägga annu
några. Det är en känd sak, att landet för närvarande tryckes
af en penningebrist, och jag tror icke alt landets öfriga innevånare
stå i något bättre förhållande än embelsmännen, som
hafva sina contanta löner. Då jag nödgas beskatta hvarje den
minsta jordegendom och beskatta a r betsfl i t en, så tror jag att
det skulle vara olämpligt att i närvar, tidpunkt afskaffa den
ifrågavar. beskattningen. H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm bar visserligen
sagt, all principen för beskattningen bör gä derpå ut, att
någon tillgång hör dertill finnas; men arbetskraften är ju den
minsta tillgäng af alla och den blir beskattad; köpmannens oell
handl verkarens industri beskattas, ehuru de liesta af deni hafva
ganska små capitallillgångar. Jag tillstyrker således bifall till
Ulsk:s betänk. I afseende på Hr Rosenblads anmärkn., att en
af honom väckt motion icke blifvit upptagen, så bekänner jag,
att jag såsom ledamot i Bevilln.Utsk. icke sett någon motion,
sorn rörer delta ämne.
Gr. Cronhjelm: I afseende å en värd talares, sorn mig
svnes, icke befogade förebråelse emot Utsk., ronde förbigåendet
af en af honom afgifven motion, anhåller jag att endast få yttra
några ord. Vissserligen bar från Hr Rosenblad en motion
lill Bevilln.Utsk. inkommit; men så vidt jag minnes, innefattar
denna motion egentligen, att vid chartering af fullmakter särskildt
afseende bör fästas vid Svenska och Norska consulers. Denna
motion upplages i betänk. ang:dc cbarlie-sigillatae-afgiftcn, som
efter någon tid till R. o. Ad. inkommer, men kan icke på ifrågavar.
punkt inverka.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Här har blifvit anmärkt,
att icke allenast den minsta jordegendom, utan äfven arbetskraften
beskattas. Den sednare rubriken vore den enda, som
skulle kunna jemföras med embetsmänncn. Skulle man derföre
vilja afskaffa den beskattning af 24 sk. b:co årligen, som är
lagd pä arbetskraften, så har jag ingenting deremot, ehuru deu
är alltför obetydlig emot den beskattning, som drabbar embetsmänncn.
För tredje gången förklarar jag, alt det ingalunda
varit min afsigt alt nu söka åstadkomma någon förändring i
della afseende, eller mitt hopp att vinna en sådan rättelse, men
jag förenar mig med Hr Akerman deruti, att jag skulle anse
det värdigt R. o. Ad. att åtminstone formligt uttrycka sill ogillande
af denna beskattningsåtgärd.
Hr Mannerskantz, Carl Axel:o I händelse ett sådant
beslut, som af Gr. Löwenhjelm oell Hr Akerman blifvit förordadt,
af R. o. Ad. skulle fattas, så skulle det icke stanna vid
en opinionsyttring af R.o. Ad., utan, så vida jag ej oriktigt upp
-
500
Den 30 November f. m.
fatlat grundlagen, skulle deraf följa en votering i Bevilln.Utsk.
öfver denna grundsats, och tror jag lika med Frih. Raab tidpunkten
minst nu vara inne för R. o. Ad. att yrka på en sådan
positiv åtgärd, af den syftning, som här blifvit ifrågasatt.
Således hemställer jag, om icke dessa Hrr skulle vilja åtnöja
sig med det uttryck af deras allmänna åsigt om saken, som de
redan lemnat, och låta denna punkt af Bevilln.Ulsk:s hemställan
blifva bifallen.
Sedan nu öfverlägguiugen rör:de denna punkt förklarats
fulländad, yttrade H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm., att i saken blifvit
yrkadt, dels att Utsk:s yttrande mätte bifallas, dels alt utgörandet
af bevillning å embets- och tjenslemäns löner må upphöra,
och dels alt de löner, som utgå af gemensamma Svenska
och Norrska fonder må blifva frikallade från bevillning. H. Ex.
(inge nu hemställa, om R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s yttrande
rör:de Hr af Donners motion.
Ropades starka ja, blandade med många nej, hvarefter H.
Ex. förklarade, det han trott sig linna, att ja härvid varit öfvervägande.
II. Ex. Ilr Gr. Björnstjerna hegärde votering.
Upplästes till justering följande förslag lill voler.propos.:
Den som bifaller Bevilln.Ulsk:s, i dess betänk. N:o 11 afgifna
yttrande i auiedn. af Hr af Donners motion om upphörande
af bevillniugs utgörande å embets- och tjenslemäns löner
voterar
j">
den det ej vill, voterar
neji
Vinner nej, anser R. o. Ad. bevillniugs utgörande å cmbels-
och tjenslemäns löner höra upphöra.
Gr. Sparre, Erik: Jag vågar till R. o. Ad. hemställa,
om det icke vore lämpligare att, i st. f. den nu framställda
contrapropos., man toge ett annat alternativ, nemi. den af II.
Ex. Hr Gr. Björnstjerna och Hr Rosenblad framställda åsigt om
bevilluingen af de för Sverige och Norrige gemensamma embetsmänncns
löner.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt sedan nu blifvit
yrkadt, att det af Hr Rosenblad väckte förslag må vid den nu
begärda voteringen ifrågakomma, ordningen fordrade att först
algjordes, hvilken mening borde i contrapropos. intagas.
Frih. Hamilton, Hugo: För min del kan jag icke an
nat
än anhålla, alt R. o. Ad. antager den propos., sorn Hr Gr.
o. Landtm, framställt. Den omfattar hufvudsaken, och om den
lii Palles eller afslås, så står ju alltid den andra frågan öppen att
afgöra, nemi. om bevillning skall påföras löner på gemensam
Svensk och Norrs k stat.
H.
Den 30 November f. m.
501
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då en ledamot begärt,
att Hr Rosenblads förslag må blifva coutrapropos., H. Ex.
derom borde inhemta R. o. Ad:s mening och fördenskull hemställde,
om R. o. Ad. biföile, att conlrapropos. komme alt innehålla:
”vinner nej, anser R. o. Ad. bevillning^ utgörande å
embels- och tjenstemäns löner böra upphöra”
Ropades ja; hvarefter det nyss upplästa förslaget till voler.
propos. godkändes.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas kl. 0 e. in.
Vid voteringens slut befunnos röstcrne hafva utfallit, som
följer:
Ja-57.
Nej-56.
r» .o
Hr Akerman: Jag kan icke underlåta alt uttrycka min
fägnad deröfver, att en princip, som jag funnit rättvis, bar, äfven
under nuvarande förhållanden, vunnit så mycket medhåll
inom detta Hus; men på det att mitt yrkande i detta afseende
icke måtte synas hafva haft det syftemål, att bereda embetsmännen
högre löner, anser jag mig böra tillkännagifva, att i
fall min åsigt hade vunnit majoritetens bifall, så hade jag ämnat
väcka cn motion, att afdrag mätte göras för statsverkets
räkning till så stort belopp af lönerna, som motsvarar den, efter
nu gällande bevillningsförfatlning, utgående bevillningen.
II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Sedan R. o. Ad. gjort
delta offer pä fäderneslandets altare, icke allenast för sig sjelfva,
nu här voterande, utan äfven för de 2000 ledamöter, som
tjena inom armeen, i flottan och de civila cinbetsverken, så anhåller
jag att åtminstone den framställning, som blifvit gjord af
Hr Rosenblad och understödd af mig, måtte upptagas såsom eu
motion, i anledn. af detta ämne, nemi. att de embels- och tjenstemän,
hvilka af de förenade Rikena samfäldt åtnjuta aflöning
eller traclamente, må blifva fritagne från skyldigheten att till
Svenska statsverket erlägga bevillning för den del af deras aflöning
eller traclamente, hvilken af Konungariket. Norriges bidrag
till det gemensamma statsanslaget utgår; uti hvilket afseende
vederbörande Departementschef för hvarje år borde till K. M:s
och Rikets Statscontor meddela uppgift å det belopp, som för
de, under respective hufvudtillarne uppförde utgifter, af K.
Norrska statsbidraget utbetalas; hvarefter uträkning borde ske
ä bevillnings erläggande endast för så stor del af aflöningarne
eller traclamenlerne, som af Svenska statsverket bestrides.
Jag anhåller, att denna motion måtte meddelas de öfriga
Stånden.
Dall. Ex. Hr Gr. o. Landtm, härefter började framställa
propos. lill remiss af denna motion, anmälde och yttrade sig
4 H. 71
562
Den 30 November f. m.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anhåller, att denna
motion måtte a (fattas skriftligen och icke förr än delta skett
remitteras till Utsk.
7:de punkten, ang-.de uteslutande ur bevillningsstadgan af
nuvar. fide mom. i 2 §.
Den af Dtsk. härutinnan vidtagne åtgärd godkändes.
S:de punkten, angide förändringar i v.sta mom. 4 § af
bevillningsstadgan; 9:de punkten, ang-.de omflyttning af g:de §
i samma stadga och derefter rättad nummerordning; 10:de punkten,
ang:de Hr P. E. PVinges motion om nedsättning i beloppet
af bevillningsprocenten för näringsidkare, samt att de många
classerne af handtverkare i städerne må inskränkas till en
minimiclass; och ll:te punkten arig:de tillägg i den nu föreslagna
9 § af bevillningsstadgan.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
12:te punkten,
slagna 11 § af bevillningsstadgan.
Hr Akerman: Jag anser mig i fråga om redactionen af
den 11 § böra fästa uppmärksamheten derpå, att förmodligen
ett misstag är begånget, eller ett tryckfel ägt rum. Der står
nemi: ”Afven äga de utsätta en ringare minimiafgift, sä väl för
alla i 10 och 11 §§ nämnde personer.” Nu är förhållandet,
att i 11 § namnes inga sådana personer, utan delta har skett i
9 och 10 §§.
Gr. Cronhjelm: Detta är verkligen ett tryckfel, härledt
deraf, att, på siitt Hr Gr. 0. Landtm, för en stund sedan för
Ståndet föredrog, en § har blifvit omflyttad. I st. f. 10 och 11
§§, bör det slä 9 och 10 §§.
R. o. Ad. biföll ifrågavar. 11 §., med den förändring, att
i stället för de deri åberopade ”10 och 11 §§” skulle införas:
”9 och 10 §§.”
13:de punkten, ang-.de förtydligande af första perioden
uti i5 § af nu gällande bevilln.stadga samt förändrad classi/ication
för udvocater och sakförare i städerne.
Frih. Palmstjerna: Utsk. har funnit ett förtydligande
nödigt i 1 mom. af den nu ifrågavar. 15 § i bevilluingsförordningen.
Jag kan för min del icke inse behofvet af detta förtydligande.
Redactionen var förut: ”För öfrige till städerne
hörande personer skall afgiften ovillkorligen bestämmas lill fem
proc. af inkomsten, dä den derigenom uppkommande afgift anses
öfverstiga den, som uti bär nedan upptagne högsta classer
är utförd.” Meningen och ordalagen synas mig häruti vara
ganska tydliga och bestämda, då det säges, att minimiafgiften
är den nedanföre utförde; men örn 5 procent af inkomsten utgöra
mera än denna minimiafgift, så skall rörelsen efter denna
procent beskattas. I deu nya redactionen deremot finner jag,
Den 30 November f. m.
503
om icke just otydlighet, likväl en helt ovanlig uppställning af
ordalagen. Den låter nemi. på följande sätt: ”För öfriga lill
städerna hörande personer skall afgiften ovillkorligen bestämmas
till 5 proc. af inkomsten, då beskattningsbeloppet öfverstiger
antingen här nedan upptagne högsta classer, eller någon af tariHerne
i samma class”; Beskattningsbeloppet är ett ord, som
icke kan tillämpas förr, än det har blifvit någon beskattning
utaf. Här är fråga om folket, som skall beskattas med fem
procent af inkomsten eller en minimiafgift innan ännu något
beskattningsbelopp finnes, hvarpå denna §:s ordalydelse kan tilllämpas.
Jag anser således redactionen i den gamla § för det
första vara tydligare och för det andra mycket språkriktigare än
den nya, hvarföre jag anhåller, att R. o. Ad. måtte afslå Utsk:s
förslag och bibehålla den gamla ordalydelsen. Sedan denna fråga
blifvit afgjord, anhåller jag att få yttra mig i afseende på
sakförares beskattning.
Uppå härefter framställd propos. afslog R. o. Ad. den lill
förtydligande af förenämnde period föreslagna redaction, samt
förklarade R. o. Ad. sig anse, att denna period borde i den
blifvande stadgan oförändrad intagas sådan den i nu gällande
förordning lyder.
Frih. Palmstjerna: Den förändring, som här är föreslagen
af Utsk., beslår deruti, alt i st. f. att den högsta classen,
hvarefter advocater i den gamla författningen beskattades, var
till 75 r:dr, så är nu en class tillagd af 100 r:dr. Jag anser,
att 75 r:dr är tillräckligt för högsta classen och att 100 är
mera än som vederbör, när man jemför denna beskattning med
skatten för borgerlig rörelse. Jag hemställer således, huruvida
icke R. o. Ad. skulle finna för godt att bibehålla den gamla
föreskriften i delta afseende och afslå förslaget.
Gr. Cronhjelm: Orsaken, hvarför Utsk. tillagt denna
högre class, som är 25 i':dr högre än den högsta classen i nu
gällande bevilln.förordn., är den, att Utsk. trott sig finna, att
ju mera invecklade rättsförhållandena under tidernas framskridande
blifva, ju indräktigare blifva också de befattningar, som
här äro i fråga; och då Utsk. baft sig bekant, att i åtskilliga
landsorter finnas personer, som haft deraf en icke ringa inkomst,
så har Utsk., med fästadt afseende derpå att bördorna i samhället
måtte så jemnt som möjligt fördelas, trott sig böra tillägga
denna högre class, hvarom jag för öfrigt icke vill vara envis,
ifall R. o. Ad. skulle vilja instämma i Frih. Palmstjer
nas
åsigt.
Hr Printzenskjöld: Då det alltid måste bero på sär
skild
pröfning innan någon person upptages i denna högsta class,
och den således icke medför någon egentlig högre beskattning,
så anser jag det för min del vara rättvist att classen får qvarstå,
på det att, om sådana händelser inträffa, som Gr. Cronhjelm
omförmält, och hvarom äfven jag icke saknar kännedom, det
564
Den 30 November f. m.
må vara möjligt för en taxeringscomité all tillämpa en högre
beskattningsgrund på en sådan person, hvars inkomster comiteen
icke kan så bestämdt känna att beskattningen kan bestämmas
efter proc. Jag tillstyrker således bifall till Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff, Ang: Jag tyckte att Ståndet
redan hade bifallit Hr Gr. o. Landlm:s framställning till bifall
å denna punkt. För egen del får jag tillägga, att om någon
advocat skulle blifva för högt beskattad, så är han af det slags
folk, som utan tvifvel begagna första tillfälle att besvära sig
och taga sin skada igen. Jag tror således, att ingen fara vore
vid bifall till Utsk:s förslag.
H. Ex. Hr Gr. o. l/a n d tm. hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla hvad Utsk. uti förevar, punkt i afseende på förändrad
classification för advocater och sakförare tillstyrkt.
Ropades ja.
14:de punkten, ang:de vackla motioner om bevillningen för
arbetsfolk i städerne och pu. landet.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller att få uppläsa den korta
reservation, som jag i ämnet afgifvit: ”Denna fattigdomen ålagde
bevillning, som, enligt en motionärs välgrundade uttryck,
”endast bidrager att göra den fattige ännu fattigare” har likväl,
besynnerligt nog, blifvit inrymd under art. afgift af lön, egendom
och rörelse. Då för flera medlemmar af de bildade
classerna finnes stadgadt, attingen bevillning ifrågakommer förr,
än årliga inkomsten uppgår till 200 r:dr, synes mig så mycket
mindre någon bevillning hafva bort åläggas medlemmarne af den
samhällsclass, hvars bela capital uteslutande utgöres af den råa
arbetskraften, som desse personer, oaktadt det trägnaste arbete,
endast högst sällan kunna bereda sig en dylik inkomst, och
således torde, genom mantalspenningarues och skyddsafgiftens
erläggande, få anses tillräckligt ersätta det skydd, dem af samhället
lemnäs.” Jag vet icke om jag mycket misstager mig om
historiken af saken, men efter hvad jag haft tillfälle att inhemta,
äro mantalspeuningarne den enda skatt, som från början allmänt
utgått. Sedermera och vid trängande behof tillkom skyddsafgiften
och derefter, vid ytterligare behof, den s. k. arbetsbevillningen.
Om jag nu lemnar derhän den oformligheten, att
denna bevillning blifvit upptagen under en artikel, dit han icke
hörer, (ty man kan väl icke säga, alt en arbetskarl tillhör
dem, som skola betala för lön, egendom och rörelse, då han
blott betalar för sitt arbete), sä torde jag dock fä fästa uppmärksamheten
derpå, att dessa tre afgifter, nemi. mantalspenningar,
skyddsafgift och arbetsbevillning, jemte den sedermera
tillkomne curhusafgiften, torde för en person, som arbetar för
dagspenning, och icke har någon annan inkomst, vara mycket
utöfver hvad han bör i och för det skydd, som staten lemnar
honom, betala. Och om man dertill jemför detta med det stadgande,
som finnes i bevillningsförorduingcn, nemi. att torpare
Den 30 November f. m.
565
och allmogen i allmänhet icke betalar någon sådan arketsbevilIniug,
utan att den endast träffar sådana personer, som sitta såsom
husmän på landet och tillhöra en fattigare class än torpare,
så synes den mig ännu orimligare. Visserligen har man
velat påstå, att dessa 24 eller 36 sk. skulle vara ett motgift för
att den fattigare delen af allmänheten skulle, som man säger,
sätta sig för sig sjelfva; men den driffjäder, som för denna åstundan
ligger i sjelfva den menskliga naturen, torde icke kunna
motverkas af dessa 24 eller 36 sk. Man har jemväl sagt,
att denna skatt vid sista riksdagen blef lindrad, och äfven nu
har Ulsk. nedsatt bevilluingen för arbetsfolk på landet med 4
sk.; men för arbetsfolk i städerna har Utsk. icke gjort något
afdrag. Jag för min del får nu pä anförde skäl anhålla, att R.
o. Ad. ville, med afslag å den nu föredragna punkten af Utsk:s
betänk., förklara, att arbetsbevillningen må försvinna.
IIr von Rosen: Jag kan icke dela den siste värde talarens
åsigt. Hvad är egentligen arbete? Alla rörelser och näringar
äro i och för sig sjelfva ingenting annat än arbete. Den
som har en bestämd rörelse, betalar skatt för producten deraf.
Arbetskarlen har äfven en rörelse, fast den icke kan specificeras
under någon särskild rubrik. Han kan vara handtverkare,
han kan vara renskrifvare, han kan vara allting, utan att behöfva
betala någonting, om Gr. Cronbjelms åsigt blefve gällande.
För närvar, är det icke mycket lian betalar, men jag tror,
att det är billigt att han betalar något till staten, just för att
skydda sin rätt, att få arbeta för egen räkning, hvilken rätt
eljest kan blifva honom frånkänd. Jag tror äfven, alt han för
ordningens skull bör något coutribuera till staten i och för den
product han genom sitt arbete frambringar. Har han icke råd
dertill, så blir skatten afskrifven. Men jag tror, att deu icke är
så betungande, som man vill hålla den före, utan tvertom tror
jag, att man mera skyddar denna class genom bibehållande af
denna skatt, än genom dess borttagande. Jag tillstyrker der
före
bifall å betänk.
Hr Prytz, Lars Adolph: Jag har äfven reserverat mig
emot Utsk:s beslut i detta fall, egenligen på den grund, att man
har beskattat arbetskraften såsom den vore ett capital. Den
må visserligen anses såsom capital, men detta capital är likväl
af så föga ränlegifvande natur och så sällan lemnande behållning,
mera än för de nödvändigaste lefnadsbehofvens fyllande
för dagen, sä att, då man litet eller intet kan åtkomma med
bevillning de verkliga och räntegifvande capitaleu, så finnes det
icke något skäl att låta ett capital af den art, som den råa arbetskraften,
drabbas af någon bevillning. Jag föreuar mig i
de skäl, som Gr. Cronhjelm anfört för befrielse från bevillning
för arbetsfolk och tror, att de skatta nog åt staten genom skyddsafgiftens
och manlalspenningarnes erläggande.
Frih. Palmstjerna: Jag instämmer helt och hållet med
506
Den 3o November f. m.
Gr. Cronhjelm och Hr Prytz. Den class af medborgare, hvarom
här är fråga, är obestridligen den fattigaste i vårt land.
Hvarföre skall man beskatta fattigdomen; dertill finnes visserligen
intet skäl. Man säger, alt det är arbetskraften, som beskattas;
men jag vill icke beskatta arbetskraften, då den icke
inbringar mera, än hvad som är nödvändigt för arbetaren sjelf,
hans hustru och familj. Beskattningen bör drabba förmögenheten
ocb tillgångarne; det Kr de, som njuta mest af samhällets
lycka. Den class, hvarom bär är fråga, utgöres af personer,
som icke äga annat än lifvet och helsan. Dessa båda egenskaper
torde vara nog beskattade genom mantalspenningarne
och capitalionsafgiften. Någon rörelse kan man väl icke
säga alt arbetsfolket bar, annat än med armar ocb ben. Förmå
de att skaffa sig några andra lefnadsnjutningar, än dem som
bestå i födan, genom några särskilda tillgångar och omständigheter,
så äro de, genom alla öfriga rubriker i bevilln.förf. väl
uppsökte och särskildt beskattade. Jag tillstyrker således afslag
å Utsk:s förslag i detta afseende, och att arbetsfolk, som
icke äro lagstadde, må från särskild bevillning befrias.
Gr. Cronhjelm: Jag torde få fästa uppmärksamheten på
den jemförelse, som i min nyss upplästa reservation finnes antydd.
Efter nu gällande bevilln.förf. betala tjenstemän, ^hvilkas
löner icke öfverstiga 200 r:dr b:co, ingen bevillning. Åtskilliga
andra af de bildade classerna, som jag icke nu kan uppräkna,
betala heller ingen bevillning, förr än deras årliga inkomst
uppgår till 200 r:dr. Arbetsclassen skulle vara mycket
lycklig, om hvarje individ kunde säga sig hafva en årlig inkomst
af 200 r:dr b:cö. Vi, som bo i landsorterna, hafva tillfälle
att dagligen och stundligen se, att den knappa föda, som
denna class kan förvärfva, icke uppgår till 200 r:dr om året. Hvarföre
skola de då beskattas mer än andra? Här är sagdt, att om
denna bevillning borttoges, så skulle åtskillige personer af arbetsclassen,
som äga sjor förtjenst, icke komma att bidraga till
statsbehofven, och man har nämnt bland andra handtverkare. Men
handtverkare finnas under särskild rubrik upptagne, och kunna
således icke undslippa bevillning. Jag skulle icke eller tro,
alt renskrifvare hittills varit under rnbriken arbetsfolk upptagne.
Man bar äfven talat om tillfället att fä afskrifning.
Hvar och en, som bor på landet, vet med hvilka svårigheter
för allmogen det är förenadt att erhålla afskrifning, och jag
skulle icke tro att det är skäl att antaga ett stadgande, hvarifrån
man vill i hvarje enskildt fall på ansökningsväg tillåta
undantag.
Hr von Schantz, Carl Jacob: Flera värda talare hafva
klandrat Utsk:s förslag, att arbetsfolk skola påläggas bevillning,
af det skäl att man derigenom skulle beskatta arbetskraften.
Men jag tager mig friheten fråga, hvilken beskattning
det är, som icke mera eller mindre utgår af arbetskraften,
antingen den intellectuella eller den physiska. Man bar
Den 30 November f. m.
567
sagt, att arbetskarlarne voro de fattigaste bland dera, som erlägga
bevillning. Jag är af en annan öfvertygelse, och man
behöfver blott fråga den landtman, som ej har sjelfständigt arbete,
utan behöfver lega, hvad han får betala för det arbete,
han behöfver. Om han kommer in till staden för att få en arbetare,
får han honom för godt köp? Jo, en annan gång, be'
ter det. Arbetskarlen tager sitt så fullt ut, alt haus förtjenst
mången gång öfverstiger dens, hvars arbete han skulle göra.
För min del anser jag derföre riktigt, att han får vidkännas
denna afgift, hvadan jag ber att få instämma i Hr von Rosens
yttrande.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Här har blifvit yttrad en
sats, som fordrar vederläggning, nemi. att man söker att beskatta
fattigdomen. Derom har icke varit fråga. Svenska lagen
säger tydligt huru i sådant fall skall förfaras: hvarje socken
skall vårda sina fattige; så snart arbetaren blir fattig, så
kan lian icke mera betala någon contribulion, utan han skall
då af socknen underhållas. Här har också blifvit yttradt, att
det möter många svårigheter för afskrifning. Detta kan jag
icke eller medgifva, så snart socknen har erkänt, att den fattige
arbetaren icke kan berga sig, så får han genast afskrifning.
Här har också blifvit yttradt, att denna eoutribution blifvit
uppförd på en oriktig artikel, nemi. den som talar om egendom,
näring oell rörelse. Jag frågar, hvad är det för arbete,
som sker utan rörelse; det måtte vara den rörelse, hvarigenom
man förtjena!- sin dagspenning, som med detta ord bör
förstås. Om vi nu jemföra arbetskarlen med handtverkaren i
staden; huru mycket lyckligare är icke den förre? Handtverkaren
behöfver ett förlag. Han vet icke om han får åter, hvad
han för detta förlag betalt, tillika med sitt derpå nedlagde arbete,
förr än han väl fått sälja sjelfva produeten. Arbetskarlen
deremot vet hvarje dag sin behållning. När Hrr:ne nu äro
så hjertnjupna till arbetskarlarnes fördel, i en tid, då de verkligen
spela det bästa instrumentet, hvad skulle det icke vara,
om verkligen arbetslönerna blefvo förminskade. Jag får äran
säga, huru det nu förhåller sig i den ort jag bebor. Der gäller
en lunna potates 1 R:dr 12 sk. och en tunna råg 5 r:dr,
åtminstone då den är nyss uttröskad. Ett dagsverke har man
under October månad, då dagarne äro så korta, icke fått under
1 r:dr och bränvin dertill. Den som bjudit 1 r:dr och | qvarter
bränvin, har fått det svaret: jag går hellre dit, der jag får
liela qvarteret. Kunna Hrr:ne nu göra upp den calculen, om
icke arbetskarlen har en lyckligare lott än handtverkaren, med
hvilken jag torde vara befogad att närmast jemföra honom.
Handtverkaren i en småstad vet icke om hans arbete blir såldt,
vet icke om han får förlust derpå, oaktadt det aldraträgnaste
arbete, och har under tiden måst skuldsätta sig, då deremot arbetskarlen
bär, såsom hela socknen kan intyga, funnit sig föranlåten
att blott arbeta två dagar i veckan och supa fyra, då
Den 30 November f. m.
508
lagarne i det beqväma land, som han bebor, icke ålägga honom
att insätta en del af sin arbetsförtjenst i en sparbank, utan
lian tverlom genom dessa lagar iir försäkrad, att om lian lefver
rikligt oregerlig!, sä skall socknen desto förr dömmas att föda
honom, sedan lian icke mera har något. Mine Hrr? Den röle,
som den fattiga arbetskarlen nu spelar, i jemförelse med handtverkaren,
är icke den sämre. Jag anser, i likhet med en stor
författare, alt man skall vara snål om medlidandets tårar, ty
de äro endast dygd då, när förnuftet vet att återhålla och hämma
deni. Jag voterar för bifall lill Utsk:s förslag.
Hr von Rosen: Jag hemställer, hvarföre den arbetare,
som är dagsverkare i lagstadd tjenst, skall betala mera än den
arbetare, som icke är lagstadd; jag tycker man begår en orättvisa
mot den förra, om man frikalla!' den sednare. Detta kan
äfven hafva den följden, hvarpå jag tror alt vi redan sett exempel,
att en mängd lagsladde arbetare och lill och med handtverkare
komma att öfvergå till denna dass af arbetsfolk. Om
en person kallar sig skomakare, så är lian tvungen ali betala
skatt, men om ben tager sig flera arbeten pä en gång, t. ex.
om lian grafver diken, tröskar och spränger sten med vida
större förtjenst än mången af dem, som hafva ett bestämdt yrke,
så är han fri från bevillning. Det är visserligen sant, att
del finnes mänga fattiga arbetskarlar, som likväl icke äro under
fattigvården, men detsamma inträffar ock med andra classer.
Ulpantningar ske lika ofta hos borgaren och bonden, som
någonsin hos arbetskarlen. Jag har bestämd erfarenhet i den
ort jag bebor, alt mången arbetskarl bergar sig bättre än hemmansägaren.
Det är dessutom en ordning, som jag önskar måtte
uppkomma genom denna beskattning. 1 annat läll skall l. ex.
en person skatta, om han är snickare och har en liten näring,
men om lian är vedsågare så skall lian slippa, äfven om hans
förtjenst såsom sådan är vida större. Detta skulle medföra dea
följd, att alla skulle kasta sig pä de rörelser, som icke beskattas.
Dessutom ger denna afgift arbetskarlen ett skydd emot
lösdrifverilörfattningcn, och jag tror således, att han, ur alla
synpunkter sedt, bör skatta något till Staten.
Frih. Cederström, Jacob: Om be v i 11 n ingen i Sverige
vore grundad på procent af inkomst, så vore man fri från alla
sådana här öfverläggningar, dit man kommer, derföre ali vår
bevillningsgrund utgår från classilicationer. Emedlertid, då det
icke vid denna riksdag kan vara möjligt att fä en förändring i
hufvudgrunden, och detta icke eller vore tjenligt, då vi snart
hafva att vänta en uy riksdag, dertill man kan vara beredd på
sådant; så vill jag inskränka mig att yttra mig öfver denua
särskilda fråga, och dä måste jag säga, att så länge classificationer
qvarstå för beskattningen, sä lärer det väl icke vara
lämpligt att frikalla en dass, under namn af arbetsfolk, ifrån
all bevillning, så framt man icke vill att denna dass skall o
skä
-
Den 30 November f. m.
569
skäligen hastigt tilltaga och snart göra det omöjligt för en stor
del af dem att få den arbetsförtjenst, som de eljest i lagstadd
tjenst kunde hafva åtnjutit. Slutet blir, att de komma alt belasta
correclionshusen, som äro tillräckligt fulla förut. Jag finner
det derföre nödigt alt bifalla denna punkt af Utsk:s förslag,
ehuru jag anser sjelfva formen för hela bevilln.förorda,
vara oriktig.
Frih. Raab: Lika med den siste talaren kommer jag att
yrka bifall till Utsk:s förslag. Jag har också inom Ulsk. röstat
för denna princip, ehuru jag icke varit med Utsk. fullt ense,
då frågan gällde att lägga olika beskattning på städernas
och landets arbetskarlar. Jag erkänner visserligen det ädla och
vackra i alla de moliver, sorn blifvit anförda för afslag å Utsk:s
förslag. Jag erkänner också sanningen deraf, att arbetsfolk
kunna vara och ofta äro i den minst lyckliga belägenhet;
men sådant gäller egentligen dem, som äro gifta och hafva flera
barn. Jag vill fästa uppmärksamheten på, att här endast är
fråga om alt med 24 sk. beskatta dem, som äro ogifta, och med
12 sk. dem, som hafva blott ett barn. Det kan icke eller nekas,
alt de personer, som, i stället att taga sig årstjenst, söka
sig arbete än pä ena och än på andra stället mot dagspenning,
ofta få en ganska god förtjenst och lefva i en sjelfsvåldig belägenhet,
äfvensom det är menligt för communen alt icke hafva
den reda på dem, som då de äro skattskrifna såsom tjenstehjon.
Af dessa skäl tror jag, alt man både handlar klokast
och icke eller obilligt då man beskattar dem. Här är ta
ladt
om att man beskattar fattigdomen. Jag får i det fallet
upprepa, hvad som förut är sagdt, att de verkligt fattige undgå
denna skatt. Jag har ännu ett annat motiv, hvarföre jag
önskar bifall till Ulsk:s förslag. Det är nemi. vanligt, alt mången,
som kan ett handtverk och som verkligen idkar ett handtverk,
icke låter beskatta sig såsom gerningsman. Detta är ett
missbruk, som är svårt att afhjelpa, men hvars följder blifva
ännu större, om icke Ulsk:s förslag bifalles. Slutligen vill jag
äfven anmärka, att derigenom, att dessa personer äro underkastade
denna låga skatt, så har samhället och communen en statistisk
reda på dem. Jag tror, att alla dessa skäl tala tillfyl
lest
för mili åsigt, och får derföre anhålla om bifall å betänk.
Frih. Cederström, Thure Fredr.: För min del får
jag förklara, att jag instämmer med de Hrr, som begärt afslag
ä Utsk:s förslag. Jag tillhör icke den lyckliga landsort,
som Frih. Ridderstolpe, der, såsom han omtalat, det är arbetskarlen,
som spelar det bästa instrumentet. I Slockholm och
landsorten häromkring bar jag deremot funnit, alt arbetarens
ställning är föga afundsvärd och alt han ofta saknar nödtorftigt
bröd för sitt uppehälle. Jag finner det således oförenligt
med rättsprincip, att, i en tid, då man i allmänhet klagar öfver
pauperismens ständiga tilltagande, man ändå vill alldeles
4 H. 72
570
Den 30 November f. m.
nedtrycka arbetaren. Jag får förklara, alt jag för min del
linner, att skyddsafgiften, som pålägges arbetaren, fullt motsvarar
det skydd, som lian af Staten njuter, och jag får, då i allmänhet
arbetaren icke kan påräkna en årlig inkomst af 200
r:dr b:eo, hemställa, huruvida det vore billigt ali utöfver skyddsafgiften
påföra arbetaren någon särskild afgift, hvarifrån likväl
embetsman, då deras inkomster ej öfverstiga nämnde belopp,
äro befriade. Månne icke eli sådant förfarande af lagstiftande
makten är destomera orättvist, som i betraktande bör tagas, alt
arbetaren saknar tillfälle att i detta hänseende sjelf göra sin
rätt inom representationen gällande. — Hr von Rosen har anmärkt,
att då den lagstadde arbetaren påfördes bevillning, så
funnes icke något skäl, hvarföre den icke lagstadde skulle derifrån
befrias. Ett skäl torde likväl finnas deruti, alt tjenslefolks
kronoutskylder vanligen utgöras af husbonden, utan afdrag å
deras lön, och att således de lagstadde arbetarnes kronoutskylder
utgöra nästan det enda medel, hvarigenom man kan fä capitalisten
att skatta något till Staten; ty en person, som äger
stor capitalförmögenhet, har vanligtvis äfven mänga tjenare, och
han får således genom den bevillning, som påföres hans tjenstefolk,
vidkännas en afgift till Staten. Det har vidare blifvit
anmärkt af Frih. Raab, alt mången, som på landet idkar ett
handtverk, icke låter anteckna sig såsom gerningsman; men jag
vill fästa uppmärksamheten derpå, alt Bevilln.Utsk. har i sitt
förevar, förslag icke allenast påfört en särskild afgift på sådana
personer, som äro antagne till gerningsmän, utan jemväl påfört
en afgift af 24 sk. på dem, som å landet, utan att vara gerningsmän,
likväl derstädes idka något handtverk. Jag förnyar
min begäran om afslag å förevar, punkt af Bevilln.Ulskts betänk.
Gr. Cronhjelm: Såsom skäl för bifall till Utsk:s betänk,
bar af en talare på andra sidan blifvit anförde de höga arbetslöner,
som arbetsfolk vela att vissa tider af äret sig betinga.
Jag vet, att om man någonsin kan säga, att arbetsfolket spelar
ett godt instrument, så är det under dessa tider af året. Men
de äro alltför korta. Under andra tider, som äro de längsta,
kunna dessa arbetare icke få något arbete alls. Om de då
skulle kunna förtjena litet under den lyckligare tiden, är det
dock att befara, att behållningen derifrån icke räcker till de
utgifter, som drabba dem under den följande. Man har sagt,
att arbetskarlen vet hvarje afton sin behållning. Ja väl; under
de tider, då han icke kan erhålla något arbete, då hindrar hungern
honom att om aftonen glömma, huru stor behålluing han
haft. Man har anfört, alt prisen på lefnadsbeholven äro låga,
och att det derföre är lätt för arbetskarlen att kunna lefva.
Men jag frågar: när man icke har några penningar, hvad har
man då för fördel af att prisen äro låga? Det är vidare sagdt,
att man icke borde hos detta folk befordra lusten att icke taga
sig laga tjenst; men vi, som bo i landsorterna, vela, att allmo
gen
under svåra tider inskränker antalet af sitt tjenstefolk,
Den 30 November f. nr.
571
derföre att de icke hafva råd att löna dein, och i stället verkställa
arbetet sjelfva. Dessa uppsagda tjenstehjon flytta om
höstarne och hafva ingen ny tjenst att få. Del är således icke
af egen vilja, utan af tvång, som de ofta nödgas sälta sig för
sig sjelfva. De kunna icke få tjenst och ingenting förtjena;
derjemte skola de äfven skatta derföre, alt de icke hafva någon
tjenst. Man har sagt, att då lagstadde arbetare betala bevillning,
så böra äfven nu ifrågavar. personer betala. Men jag
får fästa uppmärksamheten derpå, all det iir just den olikhet,
som förefinnes emellan lagstadde och icke lagstadde, hvilken
gifvit mig anledn. alt yrka afslag å Utsk:s betänk. Lagstadde
arbetare betala endast sin skyddsafgift, och den betalar arbetskarlen
också, och jag har icke anhållit, att de skulle befrias
derifrån. Det är en särskild arbelsbevillning, hvilken icke betalas
af de lagstadde, som gör skillnaden dem emellan. Men
äfven om ingen skillnad skulle finnas, så tillkommer alltid för
den lagstadde arbetaren, att det är husbonden, som hetalar för
honom; men för den andre betalar ingen annan än han sjelf.
Man har sagt, att denna arbetsbevillning borde qvarstå, oell att
den icke utgjorde någon beskattning på fattigdomen, emedan de
verkligen fattige få afskrifning. För att kunna göra sig reda
för detta förhållande, skulle man ingå i en nog svår granskning
af hvad som är fattigdom eller icke. Skall man taga för gifvet,
att inga andra äro fattiga, än sådana som af socknarne
erhålla fattigunderstöd, så komma väl mänga att. betala, som
icke hafva råd dertill. Man kan väl sägas vara fattig, dä man
förtjena r så litet, alt man med möda kan framsläpa sitt lif.
Ilar man dä några husgerådssaker, som kunna utmätas för skatten,
så blir väl denna betalad, men till hvad fromma det sker
för individen, det lemnar jag derhän.
Hr von Hartmansdorff: Man har sagt örn denna skatt,
att hon vore en arbetsbevillning, och att man icke borde beskatta
något annat, än behållning eller förmögenhet. Om sä
vore, tror jag alt Ståndet skulle råka i motsägelse med sig
sjelft, om del afsloge förevarande förslag. Hvad är afgiften
på tjenstemäns löner annat än en arbetsbevillning? Hvad iben
tjenst, Statens eller den enskildes, annat än arbetsförmågans
användande? Derföre är det som tjenstemannen bekommer sin
lön, och dä afdrag göres derpå, så är det en arbetsbevillning.
Vill man lägga en sådan på den som arbetar åt Staten med sitt
förstånd och sina kunskaper, så må val den som arbetar åt enskilda
med sina händer också få betala för sin arbetsförtjenst.
Man säger, att blott den bör betala, som har behållning. Huru
många jordbrukare och arrendatorer skulle da möjligen komma
ali betala bevillning, enär så många af dem icke fä någon behållning?
Huru många embets- och tjenstemän skulle da komma
att betala bevillning af sina löner, enär lä af dem lära hafva
någon behållning vid årets slut? Mången har troligen brist; det
bevisa deras skuldsättningar och concurserna, som antingen de
572
Don 3‘J November f. m.
sjelfva eller slerbhuscn göra. Man anställer jern (orelser melian
en arbetskarl neli en tjensteman, som bar 200 r:drs lön. I Stockliolm
förtjenar arbetskarlen icke sällan 2 r:dr om dagen, till
och med 2 r:dr i banco. Om vi räkna i banco, så är det 600
r:dr b:co om året, eller i annat fall 600 r:dr r:gs. I ringaste
fallet blir det dock 200 r:dr b:co mera än hvad den tjensteman
har, som åtnjuter 200 r:dr i lön och icke kan arbeta såsom en
dagsverkare. En sådan tjensteman är, efter min tanke, vida
sämre lottad än arbetskarlen. Om denne här i Stockholm saknar
utkomst, så är det, efter min öfvertygelse, icke derföre att
Iian saknar tillfälle till arbete, utan derföre att han arbetar för
litet och super för mycket. Delta lärer hvar och en hafva erfarit,
som begagnat hufvudstadens arbetare. Den känslosamhet
för arbetarne, sorn här uttalas af en och annan ledamot, anser
jag vara alldeles öfverdrifven och illa använd. De s. k. arbelskarlarne,
både i Slockholm och andra städer, äga icke sällan
sitt Iilla hus, och äro, på sätt Frih. Ridderstolpe yttrat, öfverhufvud
uti bättre villkor än handtverkarne. De som hafva en
obestämd arbetsförtjenst såsom arbetskarlar, äro att förlikna i
afseende på handarbeten vid dem, som hafva en obestämd förtjenst
i hufvudstaden, under namn af commissionärer. Man vet
icke sä noga hvad de egentligen uträtta, men de blifva förmögna,
och hos Kammarrätten förekomma beständigt tvister om
deras beskattning. Taxeriugs-comiteerna ålägga dem ansenliga
utskylder, och de klaga deröfver, att man påfört dem för mycket;
men säkert är, att när man underrättar sig om deras inkomster,
så må de rätt väl. Det är icke titeln, sorn gör inkomsten,
utan det är den verkliga af titeln oberoende förljenslen.
Benämningen arbetskarl låter ringa, men det är icke derföre
sagdt, att förtjensten är likaså. Man omtalar, huru arbete saknas
och att folk icke kan förtjena. För min del tror jag, att
bristen på flitiga arbetare och dugligt tjenstefolk är större än
på arbete. Den flitige och nyktre arbetaren saknar på ingen
ort i Sverige sin utkomst, aldraminst i städerna, det är min
öfvertygelse. Vill man likväl befria dessa personer frän den
skatt, som de hittills flitt erlägga, då de nemi. äro sina egna,
och för den egenskapen bör man väl också vidkännas någon afgift,
sä tror jag lika med Hr von Rosen, all man lägger hyende
under lasten. Man uppmanar dertill, att folk undandrager sig
lagstadda tjenster, emedan de kunna såsom ett slags bättre lösdrifvare
lefva väl och ändock vara fria från skatt. Jag tillstyrker
bifall till Utskis betänk.
Många ledamöter ropade på propos.
Frih. Ridderstolpe: Den lyckan jag haft att understundom
tänka lika med Frih. Cederström, Thure, mäste berättiga
mig att i dag misstänka honom att hafva alltför mycket fördjupat
sig i Des Cartes’ lära om tviflet. Han tviflar på att
någon behållning stannar hos arbetaren. Om Iian vill göra mig
den äran i Westerås, så skall han blifva öfvertygad om mot
-
Den 30 November f. m.
373
satsen, då lian får se Dalkartarne gå hem från Stockholm. Det
var en af dessa Dalkarlar, som lill sin olycka, men till rain
lycka, efter bevisningsskyldigheten nu åligger mig, råkade att
drumla i sjön och drunkna. Han befans hafva 100 r:dr i sin
plånbok. Jag tror icke, att lian är den enda, som förer bern
till Dalarne en så betydande behållning. Man har sagt, att de
lider af året äro korta, på hvilka arbetskarlen kan förtjena
sig daglön. Detta är ett litet misstag. Det är i stället timmarne,
som äro korta, på hvilka han förtjenar en stor dagspenning.
Försynen har så tillställt, att det icke finnes någon
årstid, som icke har behag lika så väl för arbetaren som för
den öfriga delen af menniskosläglet. Om sommaren gifves naturligtvis
största arbetsförtjensten. Vid hösten börjar potatesupplagningen.
Den är icke väl slutad, förr än man söker arbetaren
och söker honom med ljus och lykta, för alt fä honom
till trösken, och med trösken brukar han ställa så till, att dagspenningen
räcker honom långt in i Februari. Allt detta är förhållanden,
som jag icke öfverdrifvit; allmänheten vet, alt jag
har rätt. Här har t. ex. i höst förefallit vid potatesupptagning,
ali sedan för dagen allt var upptaget, sä har ägaren bjudit hela
bringen ål arbetaren för sitt besvär, men han har nekat att
taga emot potatisen, utan i stället fordrat sin dagspenning. Jag
vet mycket väl, att penningebristen härtill i stark män bidrager,
men Förhållandet visar ändå hvem som lider mest deraf. Efter
Hrrtne å sin sida medgifva, alt jag icke haft orätt i jemförel
sen
emellan fattige handtverkare och daglönare, så måste väl
Hrrtne också medgifva, att det är en hel hop afgifter, som
drabba den första och som den lyckliga arbetskarlen alldeles
icke vet af. Här har också varit satt i fråga, hvem som är
fattig. Svaret är mycket enkelt. När någon kommer till landshöfdingen
och begär alt fä afskrifning pä sin contributionssedel,
sä frågar han: hvad skäl har ni? Säger denne då, all han är
så fattig, att han icke kan betala sin conlribulinu, så ber landshöfdingen
honom skaffa sig bevis från sin socken, alt han har
fattigdel, och gör han det, så får han genast afskrifning. Jag
fortfar att yrka bifall å Ulskts betänk.
Hr Gripenstedt, Joh. Aug.t Man må kalla det hjertnjupenhet
eller känslosamhet eller hvad som helst, sä bekänner
jag likväl, att jag ömmar för de bördor och bekymmer och
försakelser, som allmänt drabba den fattigare classen. Man invänder,
att denna beskattning ej gäller de egentligen fattiga;
men blir man icke fattig förr än man kommer pä fattighuset?
Jag skulle tro, att det finnes mången fattigare, än de som äro
på fattighuset, och sorn gerna skulle önska ali vara der. Det
vore besynnerligt, om man på detta ställe skulle förneka den
princip, den pligt, som är Riddersmanneus lörsta, nemi. alt
skydda den behöfvande och svage och alt vara ett värn för
den, som ingen annau målsman äger. Jag röstar för afslag å
Ulskts betänk.
574
Den 30 November f. m.
Frih. Palmstjerna: Hiir är fråga, om vi behöfva alt beskatta
en class af menniskor, som icke inom oss har någon röst,
sorn icke äger någonting, hvarken capitaler eller jord, hvarken
kunskaper eller slöjdfärdighet. Om man beskattar denna class,
så frångår man alla grundsatser, som för beskattning böra vara
gällande inom ett orduadt samhälle, och tager i stället sin grund
uti enskilda förhållanden, som med beskattningen icke hafva
någon gemenskap. Grunden, hvarföre man vid förra riksdagen
ålade arbetsfolk en särskild bevillning, var den, ali man ville
befordra, att folk, som kunde arbeta, skulle taga laga tjenst, i
st. f. att vara sina egna. I detta skäl ligger äfven grunden
för Utsk:s förslag vid detta tillfälle; men om man betänker, att
husböndernas antal icke ökas i samma förhållande som folkmängden,
och alt således icke alla kunna få laga tjenst, äfven
om de önska det, så finner man, att just den del af befolkningen
mäste blifva utesluten frän laga tjenst, sorn har den minsta
graden af kunskaper och färdighet, och det är dem man nu
vill beskatta. Jag yrkar afslag å Utsk:s betänk.
Hr P r i n tzen sk jö Id: Jag tillhör deras antal inom Bevilln.-  Utsk., som ansett denna beskattning böra qvarstå. På de skäl,
som flera värde talare här upprepat och som jag framställde i
Bevilln.Utsk:s afdelning, hade jag till och med önskat, att denna
beskattning, sådan den är stadgad i nu gällande bevilln.förorda.
, fått blifva oförändrad. Jag erkänner, att jag icke är så
hjertnjupen, att jag anser denna arbelsclass vara i så beklagansvärd
ställning, sorn man här vill förespegla. Man bör ihågkomma,
att arbetsclassen af det svagare könet är alldeles befriad
från denna bevillning. Man bör jemväl ihågkomma, att
enklingar eller gifta med liera minderåriga barn derifrån njuta
befrielse, och alt gifta eller enklingar med ett minderårigt barn
endast betala 12 sk. Således är del endast ogifta och enklingar
utan barn, som få erlägga 24 sk. i arbetsbevillning, och jag
frågar, om det kan anses vara en obillig beskattning. Jag
skulle tro, att Staten hör draga någon fördel af den rättighet,
som den ger åt denna class, att sätta sig ned och arbeta på
egen hand, för att derigenom förtjena sin utkomst. Den skatt
hail erlägger, är så ringa, att den knappast motsvarar ett vinterdagsverke,
ännu mindre ett sommardagsverke. Om han erlägger
tvä tredjedelar af det förra, eller hälften af det sednare, såsom
skatt till Staten, sä är det sannerligen icke för mycket. Måhända
är det snarare en välgerning, alt Staten tager den penningen
af honom, i st. f. alt den eljest skulle förtäras på krogen.
Jag anhåller om bifall lill Ulsk:s betänk.
Då nu öfverläggningen, rör:de förevar, punkt, förklarades
vara slutad, hemställde II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om It. o.
Ad. behagade bifalla Utsk:s förslag i fråga om bevillning för
arbetsfolk i städerne och pä landet.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarjemte Frih.
Palmstjerna begärde votering.
Den 30 November e. m.
575
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
volcr.propos.:
Den som bifaller hvad Bevilln.Utsk., i dess betänk. N:o 11,
föreslagit i fråga om bevillning af arbetsfolk i städerne och på
landet, voterar
■ia;
Den det ej vill, voterar
»ej;
Vinner nej, anser R. o. Ad., att allt arbetsfolk, som hr
ulan förmögenhet, hör vara frikalladt från utgörande af annan
bevillning, än den personliga skyddsafgiften.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja —70.
Nej —14.
Upplästes Hrr Electorers lista till val af en ledamot i Const.-  Ulsk. efter N:o 189 Hr Rääf i Småland, Leonhard Fredrik;
och befans, vid valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1364. Hr Ljungfeldt, Fullm. Hr Cederschjöld, Pehr Guslaf.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. | lill 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
»$-*——
Lördagen den 30 November 1844.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.utdr. för denna dag f. m.
Justerades pleni-prot:n för d. 23 dennes f. och e. m.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har genom det justerade
prot.utdr. erfarit, att R. o. Ad. under loppet af f. m. antagit
en inbjudning frän Vällofl. BorgareSt., hvarigenom R. o. Ad.
upprifvit en i grundlagsenlig form afgjord lagstiftningsfråga, i
hvilken två Ständ stannat emot två, till följd hvaraf den gamla
författningen oförändrad bort vara gällande. Jag reserverar
mig mot detta beslut, såsom både grundlagsvidrigt och till sina
följder skadligt.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag anhåller att få
förena mig med Frih. Cederström, alldenstund jag var frånva
-
576
Den 30 November e. m.
rande då R. o. Ad. fattade det efter min tanka mindre grundlagsenliga
oell i synnerhet lill sina följder skadliga beslut.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Ulsk:s d. 23 och 27 dennes
på bordet lagda betfink. N:o 11, ang:de grunderne för den blifvande
allmänna bevillningeu samt föreskrifterne för tillämpningen
deraf.
15:de punkten, ting-.de bevillningen för fiskare; och 16:de
punkten, ang:de bevillningen för fruntimmer, som idka klädsöm.
Utsk:s i dessa punkter afgifna förslag bi föl los.
17:de punkten, ang:de uteslutande ur förslaget till bevilln.-  stadga af stadgandet om bevillning för försäljare af lottsedlar.
Utsk:s härutinnan vidtagne åtgärd bifölls.
18:de punkten, ang:dc bevillning af föreståndare för commissionsconlor;
och 19:de punkten,
jungfrur.
Ilvad Ulsk. i dessa punkter föreslagit och hemställt, blef af
R. o. Ad. bifallet.
20:de punkten, ang:de beskattningen för de utländningar,
som resa omkring i landet och utbjuda eller sluta handel om
utländska varor.
Den af Utsk. i 14 § af förslaget till bevilln.stadga intagna
redaction af stadgandet om ifrågavar. beskattning upplästes samt
blef af R. o. Ad. bifallen.
21:sta punkten, ang:de Riksdagsm. M. Månssons motion i
fråga om rusttjenstbevillningen för jord af frälseskatte natur.
Frih. Cederström, Jacob: Utsk. har i sitt tillstyrkan
de
förblandat sak med följd, men har visserligen rör:de verkningarue
deruti rätt, att frälseräntcägaren ansvarar för rusttjenstbevillningen;
dock icke så till förståendes, som efter termerne
i detta moment af det nu upplästa Utsk:s resonnement,
att jordägaren icke har något ansvar för rusttjensten; ty om
rustningen åter påbjödes, men försummades, förlorar icke
ensamt ränteägaren sin frälseränta, utan jordägaren frälsenaturen
på jorden, som blir kronoskatte. Detta är en följd af äldre
författningar och tillämpningen deraf: men icke svara rusttjenstmarkerne
mot rusttjensts-skyldighelen; ty äfven i fall den
underliga händelsen inträffade, alt Konungen befallde Adelsfanan
att uppsitta och rusttjensten således inträdde in natura, så
afkorlades icke mera än hälften af rusttjenslniarkerna. Men deremot
om rusttjensten icke utgöres, utan ränteägaren sådant försummar,
så förlorar ränteägaren hela frälseräntan och jordägaren
frälsenaturen på sin jord, som förvandlas till kronoskatte.
Det går icke an, att uti en lagstiftningsfråga, som icke tillhörer
Bevilln.Utsk:s behandling, Utsk. ger sig att berätta huru det
är
Den 30 November e. m.
577
är, utan att göra det rätt, och således kan jag ej annat än
ogilla hvad Utsk. i anledn. af M. Månssons motion yttrat. Bien
jag kan å andra sidan icke neka, att det ju är ganska rätt alt
i § förbyta ordet jordägare till ränteägare, emedan det verkligen
är denne sistnämnde, som utgör rusttjenstmarkerne; men alt
från detta stadgande i hevilla.förordningen hemta anleda, dertill
att sjelfva rusttjensteu eller uppsättning af rustningen skall ensamt
tillhöra räuteägaren går ej an, ty begge, jord- och ränteägare,
äro underkastade förlust, i händelse af försummelse dervid, dea
förre af sin jord, den sednare af sin ränta.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anser, alt uttryc
ket
i den förra författningen, der det står ”jordägaren”, var bättre
än det nu föreslagna. Hvem som ansvarar för rusttjensten,
det beror på det contract, som vid försäljningen ägt rum, då
räuteägaren öfverlemnade hemmanet lill en annan och förbehöll
sig räntan. Jag skulle tro, ali det är åtskillige räntor, som utgå
utan förvandling, och der contracten varit olika vid försäljningen
än de varit vid de hemman, der räntan utgår efter förvandling;
att således det finnes undantag, der rusttjensten ligger
på hemmanen och icke bör utgöras af ränteägaren. Jag
tager mig för öfrigt friheten fästa uppmärksamheten på det förhållandet,
att en ändring ägt rum uti 21 §, som ej blifvit omtalad
i Utsk:s nu upplästa utlåt., nemi. att frälscräntans ägare
belägges med 5 proc. bevillning för det capital, som svarar mot
frälscräntans belopp. Orden ”frälseräntans ägare” äro de, sorn
blifvit här införda, och visserligen med rätta; men derom hade
anmälan bort göras uti betänk. Emedlertid blir nu frälseräntans
ägare belagd först och främst med bevillning för hela frälseräntans
belopp och dernäst med bevillning för rusttjenslmarkerne.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Det är visserli
gen
tillfredsställande för Bevilln.Utsk., att Frih. Cederström, med
de insigter, som allmänt tillerkännas honom i kameralmål, oaktadt
han underkänt motiverna, likväl medgifvit riktigheten af Utsk:s
förslag. Frilun har sagt, att rusttjeustbevillningen icke motsvarade
sjelfva prestationen, och att det uttrycket vore oriktigt.
Jag hoppas kunna bestrida detta, och torde för sådant ändamål
ej kunna välja något säkrare document än K. br. till Kammarrätten
af d. 17 Juni 1844, i anledn. af Kammarjunkaren Hammarskjölds
besvär i fråga om rusttjenstbevillning af skattehemmanet
stora Rothult och Skuru i Östergöthlands län, så lydande
:
OSCAR etc. Vår ynnest etc. Hos Oss har Kammarjunkaren
C. H, Hammarskjöld i und. besvärat sig deröfver, alt J,
genom utslag d. 17 Dec. 1841, gillat och fastställt Landshöfdinge-embetets
i Östergöthlands län d. 20 förutgångne April raeddelte
2:ne särskilde beslut, hvarigenom, uppå klagandens, under
4 II. 73
578
Den 30 November e. m.
åberopande af 23 § i 2:dra art. af 1835 års bevilln.förorda.,
gjorde ansökning alt, såsom endast ägare till frälseräntan af
skattcfrälsehemmanen Stora Rothult och Skuru, varda befriad från
erläggande af den för berörde hemman belöpande rusttjenslbevillning
för åren 1836 till och med 1840, Landshöfdinge-embetet
sig utlåtit, att då nämnde bevilln.förordn., som i den af klaganden
åberopade § innehölle, att den förut erlagde bevillningen
skulle såsom af grundskatts natur för ägaren till frälsehemman
fortfara, icke allenast afsåge ägare till det s. k. pura frälset,
utan ock frälseränteägare, deni det jemväl, enligt 68 §, ålåge
ansvara för de deri omförmälde afgifter, hvaremot frälsehemmanets
innehafvare benämndes besittningsägare, hvilket ock öfverensstämde
med så viii allmänna lagens stadgande, som K. br.
d. 19 Oet. 1691, adeliga privilegierne d. 16 Ocl. 1723 §§ 9
och 10, samt Kammareollegii circuliir d. 31 Juli 1805, deri
sknttefrälschemman ålades svara för enahanda eller lika ulskylder
och besvär med kronoskattehemman, för innehafvare hvaraf
skyldigheten icke förändrats derigenom, att hemmanets ränta
kommit ur Kronans i enskild mans hand, enär, jemlikt stadgandet
i 5 § af K. förordn. d. 21 Fehr. 1789, lag samma
vore om räntans utgörande, då den kommit från Kronan i frälsemanna
hand genom byte, köp eller annat laga fång, som om
kronoskatte hemman faststäldt vore, och rusltjensthevillningen nu
mera motsvarade prestation af rusttjenst, hvilken alltid åligger
frälsemannen eller ränteägaren och emot utgörande hvaraf denne,
men icke, på sätt klaganden förmenat, jordinnehafvaren åtnjöte
frälsefriheten, ansåge Landshöfdinge-embetet Kammarjunkaren
Hammarskjöld ej kunna undgå att fortfarande, hädanefter
som hittills ägt rum, ansvara för den på innehafvande frälseränta
belöpande rtislljenstbevillningen; deruti klaganden af anförde,
förmente skäl nu i lind. sökt rättelse.
Sedan J, efter vederbörandes hörande, häröfver med und.
utlåt, inkommit, samt Vårt och Rikets Kammareoll. jemväl i
målet sig yttrat, bafve Vi detta ärende Oss föredragas låtit;
och dervid funnit Edert öfverklagade utslag vara på en rätt
tillämpning af författningarne grundadt, hvadan Vi, med afslag
å besvären, samma utslag i nåder gillat och fastställt.
Meddelande Eder detta till svar samt egen och vederbörandes
und. efterrättelse, late Vi nu särskild resolution för klaganden
utfärda; och Vi befalle etc.
Stockholms Slott d. 1 Juni 1844.
Under Hans Majlis
Vår Allernådigste Konungs och Herres frånvaro
Dess tillförordnade Regering
si Ib. Ihre. O. IV. Stael von Holstein. S. A. Munthe.
Gust. Peyron.
A. F. Normelin.
Till Kammarrätten, angide Kammarjunkare!! Hammarskjölds
Den 30 November e. m.
579
lind. besvär i fråga om rusltjcnslbevillning af skattehemmanen
Stora Rothult och Skuru i Östergöthlands län.
Liklietcu med höga originalet intyga:
Af lia upplästa K. resolution torde R. o. Ad. finna, att sedan
Konungen gillat hvad under loppet af delta år såväl Kammarcollegium
som Landshöfdinge-embelcl i Östergöthlands län beslutit,
så torde Ulsk:s betänk, i den delen förtjena att bifallas.
Beträffande åter anmärka, vid 21 §, så är ingen förändring i
sak införd. Förut stod: ”hvilken afgift erlägges af ägaren till
lVälseriiutan”; men som detta ej var god Svenska, flyttades orden
om, oell man satte i stället ”frälseränlans ägare”.
Frih. Cederström, Jacob: Den siste talaren borde hafva
funnit af det upplästa K. hr., att jag dir af samma tanka,
som det slut, hvaruti Konungens Bef:h:de först och
Konungen sedan stannat; men samina oriktighet förefinnes i
Konungens Bef:h:des resolution i afseende på moliverne för resonnemenlet,
ty det är icke de, sorn ligga till grund för frågan,
alt ränteägaren skall svara för rusttjenstbevillningen. Det är en
sanning; men annat är detta, oell annat är frågan, att svara för
rusttjensten, i fall den skulle utgöras in natura, ty härvid drabbas
hegge, i det jordnaturen förvandlas lill kronoskatte och
räntan indrages till Kronan. Förtydligandet i 22 § är rikligt, att
det är ränteägaren, som svarar för rusttjenstbevillningen; men
jag har velat hafva min anmärka, till prut.; emedan under den
andra förutsättningen, och i fall Konungen befallde rusttjenstens
utgörande in natura, det kunde hända, att man ansåge frälseskalteägaren
äga rätt behålla sin jordnatur, ehuru rustningen
försummats, hvilket icke är fallet. Räntan för frälsehemman är,
lika med kronoskattehemman, igenom skattläggning bestämd, och
således rusttjenslmarkerne derefter uträknade, men af dessa
räntor äro ingalunda enl. skattläggningarna upplåtne, utan jå
grund af särskilda köpeafhandlingar lill vida högre belopp, llusttjcnslmarkerne
deremot äro beräknade efter skattläggningsmetlioden,
emedan för frälseränlans belopp skola de erläggas under
namn af bevillning, ehuru af grundskatts natur.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Mot den ifrågavap.
§ har Frih. Oxenstjerna anmält sin reservation, hufvudsakligen
på den grund, att det sätt, hvarpå förändringen blifvit gjord,
vore mindre formenlig, såsom rör:de en utskyld, hvilken alltsedan
1810 i hvarje hevilla.stadga varit rubricerad ”såsom af
grundskatts natur”. Sådane skatter tror jag icke det tillkommer
Bcvilln.Ulsk. alt föreslå, icke eller alt hemställa om några förändringar
i desamma. Genom den föreslagna förändringen är
också, efter hvad jag tror, en förvexlipg gjord emellan frälseskatte
och skattefrälse, som dock har en olika uppkomst. Då
den nuvar. förordningen tolkats på det sätt, att ränteägaren ut
-
J. H. Sandahl,
Kammarskrifvare i K.
Kammarrätten.
Holmström,
Kammarskrifvare uti K.
Kammarcoll.
5S0
Den 30 November e. m.
gjort nämnde ränta, finnér jag icke någon otydlighet i stadgandet,
hvaremot det nu väckta förslaget dertill kan föranleda;
och af sådan anleda, anhåller jag om afslag å förändringen.
Hr Printzenskjöld, Carl: Den föreläsning i kameral
lagfarcnhetcn,
som Frih. Cederström hållit, tror jag icke har
sammanhang med saken, icke eller någon inflytelse på det förhållande,
som skulle uppstå, i händelse rusttjenstens utgörande
in natura blefve af Konungen anbefalld. Kunde frälseränteägaren
då icke uppsätta sin rustning, så torde han icke eller förmå att
betala bevillning, och jordägaren komme väl i sådant fall att
blifva den, som för dess erläggande måste ansvara. Hvad åter
Gr. Mörners anmärkn. angår om skillnaden mellan skattefrälse
och frälseskatte, så har jag, ehuru en icke så ringa del af min
tjenstetid varit egnad åt handläggning af kameralärenden, likväl
icke kunnat upptäcka denna skillnad. Väl känner jag, lika
med Hr Grefven, att uppkomsten af frälseskatte och skattefrälse
är olika, men detta verkar ingalunda på saken; ty naturen
af räntan, den må hafva tillkommit så, att hemmanet kallas frälseskatte,
eller skattefrälse, är enahanda. Orsaken, hvarföre Bevilln.
Ulsk. föreslagit detta tillägg, har varit de många tvister,
som mellan jordägare och frälseränteägare uppstått om skyldigheten
alt betala bevillning för frälseräntan. De förre hafva
bestridt denna skyldighet, de sednare också. Resultatet af en
sådan tvist har alltid blifvit det, alt den, som ägt frälseräntan,
ansetts skyldig alt bevillningen betala, och för att en gång för
alla göra slut på slika tvister, har Utsk. trott sig böra föreslå
detta förtydligande. Man har endast i form af lag velat stadga
hvad genom mångfaldiga beslut blifvit förklaradt.
Hr Lagerbjelke, Gustaf: 1789 års författning stadgar,
alt när äganderätten lill räntan och jorden å frälsehemman blifvit
ifrån hvarandra skilda, genom öfverlåtelsecontract enskilde
emellan, skall detsamma lända till ofelbar efterrättelse. Ett sådant
contract kan föreskrifva, att jordägaren skall svara för
rusltjenstbevillningeu, och då ett dylikt stadgande icke bör rubbas
genom bevilln.förordn., anhåller jag vördsamt om afslag på
Utsk:s förslag i denna punkt.
Hr Printzenskjöld: Den upplysning, som Gr. Lager
bjelke
meddelat, var mig icke obekant; men jag vet också, alt
en domareregel finnes, som säger, att förord bryter lag. Hvad
lagen, som allmän regel stadgar, det gäller icke om t. ex. en
frälseränteägare företer ett contract, som medgifver ett undantag
från denna lag. Jag hemställer, om den meddelade upplysningen
kan bli ett skäl att afslå Bevilln.Utsk:s förslag.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag kan ej annat finna, än att
Gr. Lagerbjelkes anmärkn. är riklig. Om 1844 års bevilln.förordn.
är af sednare dato än sådane öfverenskommelser, så lärer,
med den efterlefnad en af R. St. anbefalld bevillning måste
äga, då den ej för sådane afhandlingar gör något undanlag, den
-
Den 30 November e. m.
581
na bevilln.förordn. efter sin ordalydelse skola tillämpas. Jag
bekänner åtminstone, alt med mina kameralistiska studier jag ej
kunnat finna våra kameralförfattniugar göra någon skillnad mellan
frälseskatte och skattefrälse, ehuru jag skulle önska, att en
sådan funnes och alt man olika benämnde de gamla skattehemman,
som genom byte eller köp blifvit frälseskatlc och på hvilka det
af Hr Gr. Cronhjelm upplästa K. br. fullkomligt passa, och sådane
gamla frälsehemman, hvarå skallemannarält åt åboen blifvit
upplåten mot högst ringa penningeafgifter, stundom så obetydliga,
att fall finnas, då frälserältsägaren icke på åratal funnit
det löna mödan uppbära afgiften; och i så fall hemställer
jag, om det ej skulle vara hårdt, all han genom executiva åtgärder
för belalningen af rustljenstmarken blefvc erinrad örn
tillvarelsen af cn så föga lönande äganderätt.
Frih. Palmstjerna: Min anmärkn. var ingen annan, än
den Gr. Lagerbjelke upptagit och Hr Rosenblad understödt. I
allmänhet är det visserligen sant, att det är ränteägaren, som
svarar för rusttjensten och således äfven får svara för be vinningen;
men det finnes undantag, och derföre skulle jag Iro,
ali 22 § — när man ändrar ordalydelsen och vill hafva den fullständig,
ehuru den gamla lydelsen nog kan slå qvar, då efter 30
års förlopp man nog vet huru den skall tydas — borde ytterligare
completterus med orden: der icke annorlunda öfverenskommet
är.
Frih. Cederström, Jacob: I de köpslut om frälseränlor
och skatterätt till frälse, som tid efter annan uppgöras emellan
frälsehemmansägare och åboer å hemman, bestämmas, på ena
sidan, räntan och skyldigheten för köparen och rättigheten för
säljaren, å den andra. Det faller af sig sjelf, att om delta conIract
innehåller, att köparen till räntan skall svara för ruslljensbevillningen,
så är han efter köpecontractet dertill förbunden;
finnes åter icke något sådant villkor i conlractet eller köpebrefvet,
så följer ock af författningen, alt de rusltjenslmarker, som
på den ordinarie räntan äro beräknade, skola utgå af ränteägaren,
men ingalunda af den nya jordägaren. Detta är någonting
så klart som det möjligen vara kan, och jag tror icke, alt
någon bevilln.författn., den må skrifvas när som helst, deruti
kan göra någon förändring. Emedlertid är det icke emot ordalydelsen
af sjelfva §, som jag gjort anmärkn., utan mot motiverna
till denna förändring, de må nu vara hemtade från Landshöfdingens
i Östergöthland utslag, eller hvarfrän som helst.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Fullkomligen instämmande
i Gr. Lagerbjelkes åsigt, får jag fästa uppmärksamheten derpå,
alt desse frälseräntor till det mesta tillkommit deraf, att ofrälse
män skulle kunna komma i besittning af frälsejord. Mången
gång har det inträffat, alt den ränta, som betingats af säljaren,
blott varit en formalitet, och således bestämd till ett ganska
ringa belopp. Jag har sjelf varit försäljare af en frälse
-
582
Den 30 November e. m.
ränta, hvarå jag nu icke kan uppgifva siffran bestämdt, men jag
kan säga, att rusttjenstmarkcrne gå lill nära lika belopp med
räntan. Jag föreslår således, att om den föreslagne förändringen
skall ske, så må i § tilläggas: ”såvida icke särskild öfverenskommelse
förut är träffad”, af det skäl, alt hvad som nu bestämmes
1844, kan anses som en lag, hvilken upphäfver den
föreg:de, och att icke den gamla regeln, förord bryter lag, vidare
kan appliceras.
Frih. Palmstjerna: Till hvad Gr. Posse yttrat, ber jag
att fä lemna den upplysning, att jag har varit ägare#lill frälseräntan
af ett halft hemman Fallagärdet, hvarå denna ränta utgår
med 3 r:dr b:co utan förvandling, ulan skyldighet ali ansvara
för rustljensten. Jag anhåller således, på grund af hvad
förut af mig och andre talare blifvit nämndt, om tillägg i § af
dessa ord: ”der ej annorlunda mellan honom och hemmausinnehafvaren
öfverenskommet är”.
Gr. Cronhjelm: Huruvida detta tillägg är behöfligl, det
lemnar jag till afgörande af deni, som äro i kammarärenden mera
verserade än jag, och ber derföre blott att få fästa uppmärksamheten
derpå, alt Utsk. icke sjelfmant, utan på grund af
motion utaf en ledamot inom BondcSt. gjort denna förändring,
och alt, då Utsk. ej kunde undgå alt pröfva frågan, kunde
Utsk. icke eller som grund för sitt åtgörande lägga några säkrare
beslämmanden, än dem, som voro att tillgå hos någre af
Utsk:s ledamöter, som voro bevandrade i dessa ärenden.
Hr Printzenskjöld: Det är väl möjligt, på sätt Frih.
Palmstjerna yttrat, att han äger en frälseränta, för hvilken han
icke hetalt någon rustljenstbevillning; men månne icke något
conlract derför ligger till grund, eller månne icke jordägaren
godvilligt åtagit sig all betala de der sk i 11 inga r ne i ruslljcnstmarker,
hvarom nu är fråga, hvaremot Frih. beträffande den i
21 § omnämnda äganderältsbevilluiug icke lärer varit ifrån densammas
erläggande befriad? Frih. vet nogsamt, alt de 3 r:dr,
hvarom han nämnde, skola förvandlas till capital, efter 5 proc.,
och att af delta capital äganderättsbevillning med 2 r:dr per mille
skall erläggas. Det är i håda dessa fall, som Utsk. ansett fratscränteägaren
böra stanna för afgifterne. Jag tror ej, och har
icke, af hvad här blifvit ytlradt derom, funnit mig öfvertygad,
alt något undantag bör äga rum för det fall, att särskild
öfverenskommelse om rusltjenslbevillningens och rusttjenstmarkernes
utgörande blifvit träffad; ty lagstadganden kunna ej hafva
retroactiv verkan, och det skäl, som här blifvit anfördt, att
öfverenskommelse!- kunna, i följd af 1789 års bref, finnas upprättade
om skyldighet för jordägaren att ansvara för alla möjliga
onera af ett hemman, således äfven för rusttjcnslbevillningen
af frälseräntan, synes mig följaktligen icke medföra någon
anleda, att afslå Beviiln.Utsk:s förslag, enär detsamma åsvftar
att införa ett tydligt stadgande om hvad som genom mångfaldiga
resolutioner blifvit förordnadt.
Den 30 November e. m.
5S3
Gr. Posse, Erik Ardvid sson: Jag får hemställa till
den siste värde talaren, om ej något missförstånd äger rum, då
han talade om de der några skillingarne. Här är icke ensamt
fråga om bevillning för frälseränta::, utan om rustljenstmarken,
sorn belöper sig lill llcre r:dr på eli hell hemman. När räntan
är obetydlig, så skulle det vara hårdt, om frälseränteägareu
skulle betala dessa rusltjenstmarker. Bevillning för den ränta
han äger, mäste han sjelf naturligtvis erlägga. Jag känner nogsamt,
att frälseräntor äro disponerade för fattigförsörjningsanslalter
och dylikt. Om sådan inrättning fått en present af en
frälseränta och skall sedan betala rustljenstmarken, så torde förmånen
deraf vara ganska ringa. Om det förbehåll är gjordt,
att ägaren af hemmanet skall svara för alla deraf utgående
oncra, så är det orätt att nu stadga en lag, som upphäfver sådant
förbehåll.
Gr. Mörner: Afven med ett sådant förbehåll, som den
siste talaren omnämnt, nemi. alt köparen skall svara för alla af
hemmanen utgående onera, skulle icke detta kunna tolkas till
hans befrielse ifrån den ifrågavar. rusttjenslmarken, sedan det
blefve stadgadt, att det icke vore jordägarens utan ränteägarens
skyldighet? Det är således icke vidare ett onus, som åtföljer
jordeu, utan ägaren af räntan, och förbehållet skulle icke vidare
skydda honom.
OfverUiggningen förklarades härmed vara fulländad och H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall å den af
Utsk. föreslagna förändring i l:sta mom. i bevilln-stadgans 22 §.
Hopades starka nej, blandade med ja.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., hemställde derefter, om R.
o. Ad. ansåge, att, såsom Frih. Palmstjerna föreslagit, ifrågavar.
mom. borde erhålla följande lydelse.* ”Utom denna bevillning
efter egendomsvärdet, komma oedannämnde förut erlagde utskylder,
såsom af grundskatts natur, att fortfara och af ränteägaren
erläggas, der ej emellan honom och hemmansinnehafvaren
aunorlunda öfverenskommet är.”
Ropades starka ja, blandade med nej; hvarpå H. Ex. förklarade,
det han trott sig finna, att R. o. Ad. bifallit den sed
nare
propos.
22:dra punkten, angide Hr Doctor Björkmans motion, att
arrendatorer af minst ett eller åtminstone tvä mantal »lutte
åläggas en modererad bevillningsafgift för rörelse.
Gr. Lagerbjelke: Utsk:s yttrande ang:de den dubbla beskattning,
som för utarrenderade egendomar skulle komma att
aga rum, derest arrendatorn såsom sådan ålades bevillning, tror
jag hafva tillämpning endast i afseende på den hevilla.förordn.,
som varit gällande före sista riksdag, emedan bevillning dä var
påförd arrendator, utan att ägarens derföre minskades. Vid sista
riksdag borttogs all bevillning för arrendatorer. Båda för
-
584
Den 30 November e. m.
ordningarne hafva, enligt min öfvertygelse, varit i denna del
mindre rättvisa, enär jordägaren, då han utarrenderar sin egendom,
afstår, på sätt Utsk. jemväl medgifvit, någon del af sin
inkomst lill arrendatorn; och man måste dä, enligt mitt förmenande,
äfven medgifva, att den skatt jordägaren betalar för
samma inkomst, af arrendatorn öfvertages till så stor del, som
svarar emot den afstådda inkomsten, ty i annat fall skulle jordägaren
vidkännas bevillning för en inkomst, som han icke har,
och arrendatorn befrias frän bevillning för en inkomst, som han
åtnjuter. Derföre tror jag rättast vore, att då en egendom utarrenderas,
andra artikelns bevillning borde för egendomen utgå
till oförändradt belopp, men fördelas mellan jordägaren och
arrendatorn, så att den sednare betalde för så stor del af inkomsten,
som man i allmänhet kan antaga att jordägaren måste
vid arrenden afstå; på grund hvaraf jag tager mig friheten
vördsammeligen föreslå, att arrendatorer mätte åläggas med jordägaren
deltaga uti erläggandet af 2 artis bevillning för den arrenderade
egendomen, på det sätt, att fem proc. af nämnde bevillningssumma
af arrendatorn erlägges.
Hr Printzenskjöld: Mig synes, att Gr. Lagcrhjelkes
framställning grundar sig på ett misstag. Här är fråga om att
införa en särskild bevillning för arrendatorer, oberoende af
den äganderältsafgift, som jordägaren, enligt nu gällande stadgande,
skall betala. Jag vet mycket väl, att en sådan utskyld
varit i förra bevilln.förordn. arrendatorer påförd; men just af
det skäl Utsk. anfört, har man ansett en sådan afgift oriktig
och orättvis, emedan i annat fall en dubbel afgift ålades jordegendomen.
Att införa en sådan beskattning, som den Grefven
föreslagit, torde vara destomera olämpligt, som han säkert erinrar
sig, att vid arrendecontracters uppgörande, det står jordägarne
fritt att uppgöra hvilka villkor som helst i afseende både
på äganderättsbevillningen och alla andra onera. Vill en
jordägare befria sig ifrån alla afgifter, sä står det ju i hans
makt; vill han åter sjelf öfvertaga någon del, så är han dertill
oförhindrad. Jag tror man gör bäst uti att låta jorden ensamt
bli föremål för beskattning och låta sättet för densammas utgående
bero på öfverenskommelse mellan jordägaren och arrendatorn.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, fästade Gr. Lagerbjelkes uppmärksamhet
derpå, att Doctor Björkmans motion åsyftade, alt
bevillning må erläggas af arrendatorer, men ingalunda afsåg,
att nedsättning i jordägarens bevillning för fastighetsvärdet skulle
äga rum; hvadan det syntes H. Ex. svårt att, i anledn. af
ifrågavar. motion, komma till det beslut, som Gr. Lagerbjelke
föreslagit.
Gr. Lagerbjelke: Då Hr Gr. o. Landtm, anser, att af
Doctor Björkmans motion ej kan bernias anledn. lill mitt förslag,
får jag derifrån afstå.
H. Ex.
Den 30 November e. m.
585
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade härvid, alt han visserligen
ansåg, att Gr. Lagerbjelke kunde, i anledn. af Doctor
Björkmans motion, hafva sig öppet att sjelf i den fråga han
framställt, väcka en motion; men att denna i sådant fall borde
remitteras till Utsk. och särskildt behandlas.
Propos. till bifall å Utsk:s i anledn. af Doctor Björkmans
motion afgifna yttrande Lief härefter framställd samt af 11. o.
Ad. med ja besvarad.
23:dje punkten, ang-.de beskattningen af spermaceti-, stearin-
och vaxljus-fabriker; 24 punkten, ang:de bevillningen af
grufvor och gruf nelof ter; 25 punkten, ang:de classificalionför
advocater och sakförare pä landet; och 2ö punkten, ang-.de
Riksdagsmannen Anders Janssons motion om upphörande af
bevillning för masugnar.
Hvad Utsk. i dessa punkter föreslagit, hemställt och yttrat,
blef af R. o. Ad. bifallet.
27:de punkten, ang-.de lliksdagsm. Petter Haraldssons motion,
att bevillning efter 27 § icke må åläggas andre gerningsmän
och handtverkare, än sådane, som är o i vederbörlig
ordning dertill antagne.
Hr Printzenskjöld: Jag har icke reserverat mig mot
det beslut, som Utsk. i detta fall fattat, ehuru jag ej biträdt.
detsamma. Jag har nemi. ansett, att orden, ”i behörig ordning
antagne” icke bort i förslaget inflyta. Man vet nemi.
att på landet ofta finnas personer, hvilka ensamt sysselsätta sig
med handtverk och icke kunna hänföras till egenskapen af s.
k. arbetsfolk; man vet att desse handtverkare i allmänhet icke
äga s. k. gerningsbref, utan idka deras handtverksrörelse på
grund af 1833 års författning om försvarslösa personer, hvilken
innefattar åtskilliga bestämmelser i afseende på rättigheten
alt kunna sjelfva sig försvara. När nu sä är förhållandet, och
det icke synes vara billigt alt sådane inom en socken bosatta
personer, hvilka af deras handtverk helt och hållet hemta sin
suhsistance, skulle alldeles bli befriade från annan skatt än
skyddsafgift och mantalspenningar, helst den särskilda beskattning
af 24 sk., som åläggas arbetsfolk, på dem icke äger tillämplighet,
så har jag, för min del, trott, alt desse handtverkare
böra, så hädanefter som hittills, i afseende på deras beskattning,
förblifva i lika ställning med vanliga gerningsmän.
De äro delta de facto, om ej de jure, och Slaten har lika rätt
till bevillning af den ene gerningsmanncn som af den andra.
Jag afstyrker således det tillägg, hvarom nu är fråga, och
anser den redaclion, som nuvar. bevillningssladga innefattar,
fortfarande böra bibehållas.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Jag har redan i min reservation
instämt i detta fall med hvad Hr Printzenskjöld nu så
4 H. 74
586
Den 30 November c. m.
tydligen utvecklat, ock anser allt vidare yttrande ifrån min sida
öfverflödigt; instämmande med honom, att ordalydelsen i nuvar.
bevilln.förordn. i delta hänseende må förblifva oförändrad.
Frill. Cederström, Jacob: De lillagde orden, ”i behö
rig
ordning antagne”, synas mig vara alldeles öfverflödige.
Handtverkare och gerningsmän äro visserligen olika i sådant fall,
alt de förre, om de än icke äro lill gerningsmän antagne, likväl
äro handtverkare, och som sådane, att anse i en annan class
än arbetsfolk i allmänhet. Om gerningsmän och handtverkare
äro utan behörig ordning antagne, men med församlingens goda
minne vistas inom en socken under eget försvar, så finnes naturligtvis
icke något skäl alt utesluta dem från beskattning.
Jag instämmer med dem som önska, alt ifrågavar. tillägg må
uteslutas.
Gr. Cronhjelm: Det kan visserligen vara af mindre vigt,
huru R. o. Ad. besluter i denna fråga; men det torde emedlertid
tillåtas mig alt redogöra för anledn., hvarföre den klandrade
redactionen tillkommit. Flerestädes lärer den åsigt hafva
gjort sig gällande, alt personer, som sysselsatt sig med ali stundom
idka ett eller annat handtverk, utan alt detta utgjorde deras egentliga
sysselsättning, blifvit i egenskap af handtverkare och
gerningsmän beskattade, hvilket motionären ansett vara orätt,
på den grund, att de ej voro sockenhandtverkare och gerningsmän;
och då författningen, sådan den var, endast nyttjade orden
”sockenhandtverkare eller gerningsmän,” ulan alt lenina förklaring
hvad dermed egentligen förstods, ansåg sig Ulsk. skyldigt att
göra sig reda för hvilka slags arbetare, sorn med dessa benämningar
menades. Utsk. sökte dä upp den K. författningen i ämnet,
och länn deraf, alt de personer, sorn vilja lill sockenhandtverkare
eller gerningsmän antagas, skola anmäla sig genom pastorsembetet
hos vederbörande K. M:s Bef:h:de, för att erhålla dess
tillstånd. Häraf syntes det Utsk., att inga andra ägde rätt att
kallas sockenhandtverkare och gerningsmän, än de, som i nämnde
ordning dertill blifvit antagne, och alt följaktligen all taxering,
sorn drabbat personer, hvilka i sådan ordning icke dertill
blifvit antagne, också vore orättvis, emedan de verkligen icke
voro sockenhandtverkare eller gärningsmän. På sådan grund
ansåg Utsk. sig böra föreslå tillägget: ”i behörig ordning antagna”,
för att fästa taxeringsmännens uppmärksamhet derpå, att
inga andra hörde till rubriken sockenhandtverkare och gerningsmän,
än de, som enligt den K. förordningen voro qualificerade
alt hafva denna benämning. För öfrigt får jag fästa uppmärksamheten
derpå, alt Utsk. tillstyrkt särskild bevillning för bysmeder
och bysnickare, hvilket tycktes större delen af Utsk:s
ledamöter rättvist, emedan förhållandet sedan blefve, att fä, som
idka handtverk såsom egentligt yrke, undginge bevillning.
Frih. Raab, Adam Christian: Då jag i hufvudsaken
delar den åsigt, som Hr Printzenskjöld uttalat, begärde jag or
-
Den 30 November e. m.
587
det i ändamål alt uppläsa lians, pag. 37 af Utsk:s betänk, afgifna
reservation; men sedan Hr Printzenskjöld sjelf redan ytterligare
utvecklat frågan, får jag endast hänföra mig till
hvad sålunda blifvit yllradt. Den siste värde talaren har ansett
denna fråga icke vara af särdeles vigt, och sorn sådan kan
den visserligen pä sätt och vis anses; men som det alltid är af
vigt att behålla ordning inom en församling, och det skulle möjligen
leda lill oordning, om handtverkare sago en utväg att
undslippa en utgift, genom underlåtenhet alt anmäla sig såsom
sockenhandtverkare eller gerningsmän, så anser jag icke lämpligt
att man gör detta tillägg. Gr. Cronhjelm har talat om oriklig-
debitering: dervid kan göras den anmärkning, alt det är
lättare att hos K. Bcf:b:de derutinnan få rättelse, än det blir
lätt att åstadkomma rättelse, om llerc sådane handtverkare undsluppo
beskattning. Jag tillstyrker afslag ä tillägget.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Jag är hufvudsakligen förekommen
af llr Printzenskjöld oell Frih. Raab samt vill derföre
endast fästa uppmärksamheten derpå, att detta tillägg kan
hafva den menliga följd, alt de, som nu söka sitt försvar som
i behörig ordning antagne sockenhandtverkare, skulle sådant underlåta,
enär ifrågavar. tillägg nästan förutsätter, att sådane personer,
sorn icke äro i behörig ordning antagne, men ändå äro
handtverkare, skulle vara befriade från bevillning. Jag afstyrker
således äfven detta tillägg.
IIr Printzenskjöld: Gr. Cronhjelm har fullkomligen
rätt, att de anledn:r han uppgifvit voro orsaken till ilrägavar.
tilläggs införande; men jag ber att fä i hans minne återföra,
att äfven andra upplysningar meddelades, hvarpå jag slödde
min mening. Det upplystes nemi. af åtskillige ledamöter inom
Utsk., särdeles af PresteSt., att inom församlingar funnos personer,
som varit gesäller, som hemkommit till födelseorten och
med församlingarnes goda minne och samtycke derstädes sig
nedsatt, och drifvit hvar och en sitt handtverk, utan att något
tillståndsbref dertill hos landshöfdinge-embetet blifvit sökt, än
mindre ulfärdadt; att således genom detta tillägg, följden skulle
blifva, antingen att desse handtverkare ifrån bevillning helt
och hållet befriades, eller oek endast finge sig en bevillning
påförd, motsvarande den för arbetskarl. Della ansågo nämnde
ledamöter, likasom jag, icke vara rättsenligt, hvarföre vi
gemensamt voro af den tanka, att något tillägg icke borde äga
rum. Jag fortsätter således milt tillstyrkande, att tillägget malte
ogillas.
Ilr von Hartmansdorff, Aug.: Till de skäl, som fle
re
värde talare anfört för uteslutande af orden: ”i behörig ordning
antagne”, får jag tillägga följande: Dä en författning nämner
någon vid sin befattning, utmärker bon alltid den sorn derutinnan
är behörig, ty förlättningarne beskatta icke, ulan bestraffa
den, som drifver oloflig näring. Om det vore rätt att
58»
Dea 30 November e. ra.
ang:de gärningsmän infora orden ”i behörig ordning antagna”,
så borde inan insätta samma ord i fråga om gesäller, skeppare
och hvilka yrkens idkare som helst, ja, äfven i fråga om tjenstemän,
och åberopade man dessa ord på alla ställen, så skulle
man finna huru orätt, för att icke säga löjligt, det vore.
Frih. Cederström, Jacob: Efter 1834 års författning
äger hvarje landtman rätt att på landet idka den näring och
det handtverk, hvarmed han kan sysselsätta sig, att afyttra de
varor han sjelf tillverkar. Nu äro sockenhandtverkare och gerningsmän
visserligen sådane personer, som socknarne skaffa sig,
för att vara säkra på alt få dem behålla, då deremot andre
handtverkare kunna flytta bort; men der de hafva sin bostad,
der hafva de ock rätt att idka handtverk, ehvad de äro socknens
gerningsmän eller helt simpelt i socknen boende handtverkare.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla den af Utsk. föreslagna förändring i redactionen
af bevilln.sladgans 27 §, att näst efter ordet ”landel” måtte tilläggas
orden: ”i behörig ordning antagne.”
Ropades nej.
Uppå derefter framställd propos. förklarade R. o. Ad. sig
anse, att de uti ifrågavar. § tillagde orden: ”i behörig ordning
antagne” borde uteslutas.
28:de punkten, ang.-de Riksdagsm. Anders Anderssons motion,
i fråga om föreskrifter ne i afseende pä bevillningen af qvarnar
och sugverk; 29:de punkten, ang:de Gr. Anckarsvärds, Carl
Henrik, motion om bevillningsaf'giften för inspectorer; och 30:de
punkten, ang:de Riksdagsmannen Olof Janssons motion i fråga
om skeppare- och lästetalsafgifterne.
Utsk:s i dessa punkter afgifne yttranden blefvo af R. o. Ad.
bifallne.
3 Usta punkten, ang:de taxeringen af gärds- eller by-smeder
och snickare.
Frih. Cederström, Jacob: Sedan R. o. Ad. nyss afslagit
de der orden ”i behörig ordning antagne” för gerningsmän och
sockenhandtverkare, så finner jag för min del betänkligt om detta
förslaget skulle bifallas; ty nu ifrågavarande personer äro sådane
handtverkare, och § komme då att på dem tillämpas.
Hr Printzenskjöld: Afven jag anser för min del den
föreslagna beskattningen öfverflödig, sedan R. o. Ad. afslagit
den restriction i en föregående beskattningsgrund, som Utsk.
hade tillstyrkt.
Frih. Raab: Enligt den föreställning man gjorde sig om
hvad en handtverkare eller gerningsman ville säga, så skulle
en sadan vara en helt annan person, än den som antogs till
gards-smed eller gårds-snickare, och då hevilla.stadgan utsätter
Den 30 November e. m.
589
i afgift Tor en gerningsman 1 r:dr b:co, och denna afgift onekligen
är alt anse för hög för en gårds- eiler by-smed, så skulle
jag tro, att man åtminstone vann det ändamål alt afven få
den classen af bandtvekare beskattad, om man bifölle förslaget,
än om man afslog detsamma, hvarföre jag anhåller om »ronos.
lill bifall derå.
Frih. Cederström, Jacob: Om vid en gård en dräng
finnes, som kan smida, så är han visserligen under cathegorien
att kunna benämnas gårdssmed; men är lian ej såsom sådan antagen,
utan belt simpelt som dräng, så har han icke någon befallning
som smed, utan hr i husbondens bröd och smider vid
gården då det behöfs. I denna egenskap kan ej honom någon
bevillning som gårdssmed åläggas; hvaremot förhållandet är
helt annorlunda med en gerningsman, som bor i sitt eget bern
och försörjer sig med sitt bandtverk, lian må vara till gerningsman
af socknen anlagen eller icke.
Frih. Cederström, Thure Fredr.: Afven jag för mili del
tillstyrker, alt R. o. Ad. måtte afslå den förevar, punkten af Beviiln.
Utsk:s betänk. Jag gör det, icke pä den grund, att Ståndet
i fråga om bevillning för gerningsmän, förklarat, alt orden ”i
behörig ordning antagne” skola utur förslaget utgå, utan derföre,
att då R. o. Ad. under f. m. plenum beslöt att arbetsfolk
skall i sådan egenskap påföras särskild bevillning, vore del i
hög grad obilligt, att, derest vid en gård funnes en arbetare,
som kunde smida eller snickra, han först skulle konna påföras
bevillning som arbetskarl, och sedermera särskildt taxeras såsom
smed eller snickare.
Hr Printzenskjöld: Jag fruktar, att detta stadgande,
om det bifölles, skulle leda till en alltför vidsträckt beskattning.
Det är för litet hvar bekant, att vid en egendom husbonden
ofta antagit till torpare personer, som äga skicklighet såväl i
smides-som snickare-yrket: desse handtverkare eller slöjdskicklige
personer äro för jordägaren högst behöflige, och han gifver
dem motsvarande torp och lägenheter, kanske äfven särskild
betalning. Desse personer benämnas vanligen, den ene
gårdssmeden den andre gårdssnickaren, men äro i sjelfva verket
intet annat än torpare under gården, och jag tror således,
att en sådan person icke bör ställas i någon annan än denna
calhegori. Nu skulle han likväl, om delta förslag antogs, bli
beskattad högre än torpare, hvilket jag anser så mycket mindre
rättsenligt, som den ene torparen genom sitt arbete ute
på åkern gör sin husbonde lika mycken nytta, som den andra
i smedjan eller vid hyfvelbänken.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Jag skulle äfven vilja tillstyrka
afslag å detta förslag, såvida det ändamål dermed vans,
att så beskaffade personer, lagstadde eller tjenande, som begagnas
till ett handtverk, derigenom blefve frie från någon särskild
bevillning. Nu är förhållandet motsatt. De betraktas som
590
Den 30 November e. m.
gerningsmän och få betala en högre afgift. Genom detta förslag
få de sig en lägre afgift påförde. Jag erkänucr, att det
ganska ofta händer, att en sådan person, sorn enkom antages
till snickare eller smed, har, genom sin arbetsförmåga, en
särskild förtjenst, som hvarken af lag eller husbonde kan förhindras;
således vore en lindrig bevillning icke obillig. Helt
olika är förhållandet om man l. ex. har en fiskare, som endast
sköter enskildt fiske: det oaktadt kan jag styrka, att en dylik
blifvit taxerad till särskild bevillning som fiskare, ehuru han
dock endast är dräng. Det nu föreslagna stadgandet tror jag
leder till en lägre bevillning på verklige gårdshandtverkare,
och förkommer alla tvister derom, hvarföre jag tillstyrker detsammas
antagande.
Ilr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få instämma
med Gr. Posse. Jag kan ej finna annat, än att det mätte vara
skillnad emellan sådane handtverkare och gerningsmän, hvilka
äro sina egne, oell sådane som äro anställde vid en gård, eller i
enskild mans tjenst. Jag kan ej föreställa mig annat, än alt denna
skillnads uttryckande mätte vara menad med de ordalag, som
här begagnas. Aniar man det förslag, som Ulsk. gjort; sä komma
dessa personer alt betala mindre, och det höra de väl göra.
Borttager man åter ifrågavarande ord, så blifva personcrne högre
beskattade, och det mätte väl ieke vara afsigten. Jag yrkar
således bifall lill Ulsk:s förslag.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag anmälde mig att få
ordet, då fråga var, huruvida de ifrågavar. gårdssmeden^ eller
snickarne kunde vara att jemföra med gerningsmän. De äro det
ingalunda, ty desse sednare mäste äga en viss grad af skicklighet,
för alt af soeknarne blifva som geningsmän kallade och dertill
af vederbörande landshöfding kunna erhålla s. k. gerningsbref.
De ifrågavar. arbetarne åter äro inga andre än sådane,
som man kallar klåpare, de der blott brukas för det aldra grofsta
arbete, som gårdsbruket fordrar. Att ålägga dem en särskild
skatt, är verkligen att arbeta i motsatt anda till hvad här
hela dagen talats, ty man bör lindra, der lindring är behöflig
och möjlig. Jag instämmer med Hr Printzenskjöld.
Hr Printzenskjöld: Jag får fasta Hr von Hartmans
dorfls
uppmärksamhet derpå, att antagandet af ifrågavar. förslag
möjligen kunde leda just till motsatsen af det ändamål,
som han och Gr. Posse åsyftat. Man sager, alt detta förslag
skulle föranleda lill en minskad beskattning för de ifrågavar.
personerue. Jag tror, att motsatsen skulle inträffa, eller en ökad
beskattning för desamma. Sådan som bevillningsstadgan nu
befinnes, blifva hvarken gårdssmeden eller gårdssnickare med
någon slags bevillning belastade, och det ligger i sakens natur;
ty icke är det skäl, att om jag äger en torpare, den jag i min
tjenst antagit, just för dess skicklighet som smed eller snickare,
denne derföre skall betala bevillning. Den påföljd af stad
-
Den 30 November e. m.
591
gnndet torde också med fog kunna förutsättas, att alla smeder
och snickare, som i sjelfva verket äro gerningsmän eller socknehandtverkare
och såsom sådana böra beskattas, skulle, i anseende
till den lägre bevillningen för desse slags by-och gårdshandtverkare,
bereda sig tillfälle alt hänföras till sistnämnde
calhegori, hvilket icke torde blifva särdeles svårt, då de nästan
alltid hafva bostad på annor mans ägor; och Staten skulle derigenom
äfventyra en förlust, som nu icke kan, åtminstone icke
genom författningens eluderande, äga rum. Från hvilkendera
sidan saken betraktas, så skall det icke undfalla uppmärksamheten,
alt stadgandet kommer att till sitt resultat medföra orättvisa,
ej mindre emot den enskilda än emot Staten.
Gr. Taube, Gustaf Erik: Den siste talaren har trott,
att genom införande af bevillning på s. k. bysmeder och bysnickare
skulle sådane komma att beskattas, hvilka hittills, ansedde
som torpare, derifrån varit frie. Erfarenheten har åtminstone
visat alt förhållandet icke är sådant. Sådane handtverkare,
hvilka på egendomar antagas, der erhålla af jordägaren
bostad och arbeta för hans räkning, med rättighet alt dessemellan,
när tiden sä inedgifver, betjena äfven andra personer,
de taxeras lika med gerningsmän, d. v. s. med 1 r:dr b:co, oakladt
de icke kunna anses förtjena lika mycket som en gerningsman,
hvilken kan betjena bela allmänheten inom socknen.
Då nu de ifrågavar. personerne ofta nog ej kunna förtjena mera
än hvad de få för sitt arbete af jordägaren, så synes det
nu gjorda förslaget för dem vara en billig nedsättning i hittills
åliggande bevillning, och derföre yrkar jag bifall till hvad
Utsk. tillstyrkt.
Gr. Lagerbjelke: Otydligheten af ifrågavar. stadgande
tror jag bäst ådagaläggas af den discussion, som bär blifvit förd.
Somlige talare hafva ansett bysmeder och bysnickare vara sådane,
som äro i tjenst lagstadde, audre hafva ansett dem vara sådane,
som arbeta för sig sjelfve, men äro nog dålige för alt
kunna anses som sockenhandtverkare. Denna otydlighet tyckes
mig tillräckligen tala mot förslaget. Så länge det enligt Bevilln.
Utsk:s förslag var uli stadgandet ang:de gerningsmän tillagt
orden: ”vederbörligen antagne”, kunde här ingen otydlighet
äga rum; men då B. o. Ad. afslagit delta förslag, tror jag
alt otydligheten uppkom. I sjelfva saken ber jag att fä anföra,
alt om med gårds- eller bysmeder och snickare menas sådane,
som äro drängar, då är denna beskattning alldeles ny;
menas åter sådane, som eljest skulle räknas till gerningsmän,
men här blifvit endast, ehuru under ett nytt namn, uppförde lill
en lägre class, tror jag att den nya cathegorien är skadlig, emedan
man kan taga för afgjordt, att alla gerningsmän i sådant
fall genom missbruk söka att bli byhandtverkare.
Hr Printzenskjöld: Det exempel, som Gr. Taube an
fört
i afseende på beskattningen af gårds- och bysmeder, hörer
592
Den 30 November c. m.
till de misstag vid bevilln.stadgans tilllämpning, som beklagligen
ofta äga rum, och jemväl vid den allmänna lagens tillämpning
inträffa. Ett sådant misstag var det ock, som föranledde den
motion, hvilken utgjorde en orsak till det förslag af orden ”i
behörig ordning antagna”, som Utsk. framställde. Man hade
nemi. i Elfsborgs liin företagit sig att som handtverkare beskatta
en mängd af drängar och arbetskarlar, som någongång
hade sysselsatt sig med uppförande af ett tröskverk, eller lagning
af en qvarn eller något dylikt; men vederbörande begagnade
den utväg, som alltid måste stå öppen i hvarje lagbundet
samhälle, att nemi. anföra klagomål öfver laxeringsmännens beslut:
och när desse förekomnu» till pröfning och afgörande hos
den embetsmyndighet, som för sin åtgärd icke lade godtycket
till grund, hvilket taxeringsmännen beklagligen allt för ofta, i
följd af ett oriktigt begrepp om den maktfullkomlighet, som deras
ed dem tillägger, begagna, utan ansåg dess beslut böra stödjas
på laga skäl och företedde omständigheter; så vunno de befrielse
från den olagliga skatt, som blifvit dem påförd, och så
hade det säkerligen äfven gått, om de gårdssmeder och handtverkare,
som Gr. Taube omförmält, hade klagat öfver den oiagliga
beskattning, som dem blifvit ålagd. Något skäl bör alltså
icke från det af Gr. Taube uppgifne exemplet bernias att
söka förtydliga författningen. Jag fortfar derföre att tillstyrka
ogillande af förslaget.
Frih. Raab: Det är i sanning besynnerligt, att en del
talare anse, alt antagandet af det ifrågavar. tillägget skulle
föranleda till en ökad beskattning, under det andre åter förmena,
att en nedsättning i beskattningen deraf skulle uppkomma,
för alt ej tala om en värd talares förmodan, att beskattningen
kunde bli dubbel, hvilken förmodan vederlägger sig sjelf.
Jag tillåter mig att åberopa den erfarenhet, som jag har ifrån
mina egendomar, der åtskilliga handtverkare finnas, och iblaud
hvilka jag förnummit, att en och annan blifvit beskattad som
gerningsman, under det andre undsluppit denna hederstitel och
således bevillning för den. Att misstag kunnat äga rum, pä
sätt Hr Printzenskjöld sagt, det vill jag icke bestrida, men underligt
är det väl ej eller, då sjelfva Presidenten i Kanimarcoll.
hyser ett mot de flesta talares yttrade omdöme stridande
begrepp om hvad med gerningsmän förstås; han förklarade nemi.,
att gerningsman vore hvar och en, som försörjde 5sig med sitt
handtverk, utan afseende på om han vore af socknen antagen.
Med anledn. af hvad här så vidlyftigt och med så stridiga åsigtcr
blifvit yttradt, tillåter jag mig väcka det förslag, att ordet
”by” framför smed och snickare måtte utgå, hvilket ord
jag bort att PrcsleSt. ur förslaget borttagit, och hvarigenom
man skulle komma in på en medelväg, af en mindre beskattning,
hvilken dock träffade så många flere handtverkare.
Gr.
Den 30 November e. m.
593
Gr. Cronhjelm: Anledn. till förslaget är, på sätt som
blifvit uppgifvet, dels väckta motioner om gerningsmän, dels
upplysningar under discussionen om by- och gårdssmeder, att
sådane blifvit laxerade som gerningsmän. För att undvika della
misstag, och icke alldeles fritaga dem från beskattning, föreslog
Utsk. orden: ”i behörig ordning antagna,” på det sådane behörigen
antagne skulle komma alt i bevillning erlägga den högre
afgiften 1 r:dr b:co, men andre deremot den lägre. Det är visserligen
sant, att R. o. Ad. afslagit Utsk:s tillstyrkande i det
förstnämnda afseendet; men jag skulle tillstyrka, alt detta sednare
finge qvarstå; ty om rubriken icke bibehålies, sä händer,
hädanefter sorn hittills, att dylika gårdssmeder och snickare
bli taxerade såsom gerningsmän.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Jag kan ej rätt fatta
meningen med detta Bevilln.Utsk:s förslag. Det synes som Utsk.
företrädesvis fästat sig vid smeder och snickare, då det likväl
finnas andra handtverkare, som en gårdsägare skalfar sig. På
många herregårdar finnas sadelmakare, skräddare och skomakare.
Jag frågar, om de skola komma under samma cathegori med
de ifrågavar. smederna, och om dessa arbetare skola betala
särskildt för sitt handtverk mot annat arbete, mot jordarbete
t. ex.; och då borde väl den ene arbetaren lika väl som den
andra beskattas. Det förefaller mig likväl, som desse särskilde
slags handtverkare icke vore att anse annorlunda än som statdrängar,
eller såsom de der arbeta på beting, och att, om jag
får begagna en jemförelse, enahanda förhållande äger rum mellan
desse handtverkare och gerningsmän, som emellan husbehofsqvarnar
och andra qvarnar. Om någon skatt skall läggas
på sådane handtverkare mot andre arbetare, synes mig att de
böra kallas gårds- eller byhandtverkare; men jag skulle tro
tillika, att detta vore obilligt, ty vanligen lönas de ganska
knappt, och hafva de någon förtjenst, något arbete af andra, så
vet jag af erfarenheten, att taxeringsmännen förstå att passa på
och beskatta dem efter hvad de kunna tåla, då de vanligen
uppföras i någon lägre dass af gerningsmän. Jag tror, att detta
förslaget gerna kan försvinna, så mycket hellre, som, i afseende
pä gerningsmän, orden ”i behörig ordning antagna” utgått,
och jag är fullt öfvertygad, att detsamma vinnes utan så
mycket reglementdrande.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Jag ber att få fästa uppmärksamheten
derpå, alt, efter min öfvertygelse, Bevilln.Utsk.
afsett sådane personer, som hos viss man mantalsskrifvas såsom
idkande ett visst handtverk, hvaremot afsigten ingalunda kan
vara att beskatta en torpare eller dräng, som tillfälligtvis kan
vara kunnig i något handtverk. Men om på en egendom finnes
gårdshandtverkare, som tillåtas arbeta äfven åt andra än egendomens
ägare, så hör någon skälig skatt en sådan handtverkare
åläggas, och af sådan orsak förslaget godkännas, hvarigenom
4 H. 75
594
Den 30 November e. m.
deras åliggande skatt klefve lägre än för gerningsmän. Jag
frågar, om det ej är Hr Printzenskjöld bekant, alt Kammarrätten
gjort anmärkn., då antecknade smeder eller handtverkare icke
blifvit bevillning påförde? Jag har åtminstone i detta afseende
egen erfarenhet derom. Jag vill icke tala om, att jag fått emottaga
Kammarrättens anmärkmr flere gånger, ej allenast deröfver,
alt sågare eller mjölnare ej blifvit ålagde bevillning, emedan
en sådan anmärkning knnde äga sin riktighet, ehuru
hvarken sågare eller mjölnare funnits, men qvarn oell såg har
begagnats för llilltägt, och derföre liar jag betalt bevillningen
utan all klaga; men jag har äfven fått anmärkn:r, att tegelslagare
icke blifvit antecknade, ehuru jag anmält, att tegelbruket
icke begagnades lill försäljning. Ändamålet med denna discussion
tyckes vara bortblandadt, ty om Hr Printzenskjölds förslag
i denna punkt antoges, sä skulle ständige gårdshandtverkare bli
alldeles frie från bevillning, om jag ej fattat den värde talarens
mening allt för orätt. Jag tillstyrker således, att förslaget
mätte antagas med den förändring deruti, att ordet ”by-” framför
orden smed eller snickare, må borttagas.
Frill. Sprengtporten, Jacob Wilh.: Frågan synes
icke vara af särdeles vigt, då den endast gäller 24 sk. beskattning
för ifrågavar. handtverkare, men i sin princip är bon likväl
icke så alldeles oförtjent af allt afseende, såsom i min tanka
varande första steget till införande af skråväsende på landet,
i så måtto, att man icke utan särskild afgift vill tillåta en
husboude alt begagna sitt eget tjenstefolk till de sysslor, hvartill
de kunna vara skicklige. Sådane slöjdskicklige personer
kunna vara af tvenne slag: antingen arbeta de endast för husbondens
räkning, och dä kunna de ju hänföras till tjenstehjon
eller drängar och böra ej betala afgift, eller ock arbeta de
derjemte för andra, och i sednare fallet torde det kunna anses
som ett missbruk, om de icke äro lill gerningsmän antagne,
hvilket de borde vara. I afseende på deras beskattning, har
bevilln.stadgan, sådan den nu förefinnes, afsett begge dessa förhållanden,
hvarföre jag förenar mig om den åsigt, som Hr
Printzenskjöld framställt.
Hr Printzenskjöld: Frih. Sprengtporten har redan meddelat
svar på de anmärkn-.r, som mot mig blifvit gjorda, och
jag får således endast fästa Gr. Posses uppmärksamhet derpå,
att om några anmärkn.-r ifråii K. Kammarrätten utgått, ronde
tegelslagare och sågare, så har det varit i följd af något mindre
tydligt stadgande i bevilln.författningen och i följd af Ständernes
beslut alt uppsöka alla möjliga personer, för att göra
dem till föremål för beskattning; och jag tviflar icke, att om
det nu föreslagna stadgandet varder antaget, så skall Hr Grefven
få än flera anmärkn:r ifrån förenämnde embetsverk, emedan
dess Revisorer, deras pligt likmätigt, icke lära underlåta att
efterforska, huruvida några gårds- och by-snickare eller smeder
finnas på Hr Grefvens och andras egendomar. Då bevilln.slad
-
Den 30 N o v e m b e r e. m.
595
{'.in innehåller den allmänna föreskrift, alt handtverkare, med
rättighet att äfven betjena andra än egendomsägaren, och hvilka
således tillhöra classen af socknehandtverkare, skola såsom sådana
erlägga bevillning, anser jag eli speciell stadgande för
desse nu ifrågaställde gårdshandtverkare icke vara hvarken
rättvist eller bebötligt. Det mätte väl vara en gårdsägares obestridliga
rättighet, att som dräng antaga äfven en utlärd
mästare i ett handtverk, örn denne skulle vilja emottaga en
dylik tjenst, oell husbonden kan väl ej derföre lagligen beskattas,
enär alla hans underhafvande, huru olika arbeten de än
förrätta, likväl alla göra det för gårdens bestånd samt lill
ägarens nytta och såsom ett villkor .för honom att kunna draga
all den afkastning af gården, som han finner sig böra och kunna
påräkna. Jag anser ingen bevillning böra äga runi pä sädaue
handtverkare, och just derföre tillstyrker jag afslag å
Ulsk:s hemställan. Jag har dertill äfven ett annat skäl, sorn
jag redan under discussionen omförmält, nemi. att alla, som nu
antecknas till sockenhandtverkare, men icke äro gerningsmän,
då ovillkorligen skulle komma under cathegorien af gårdshandtverkare,
såvida de hörde lill smeds- eller snickare-yrkena; ty
hellre betalar man 24 sk. än 1 r:dr 24 sk., och någon svårighet
förefinnes icke att vid en skattskrifning få uppgifvet, alt
den och den, som tillförne varit ansedd som sockenhandtverkare,
nu mera icke är annat än gårdshandtverkare, och således
icke behöfver påföras högre beskattning än 24 sk. För att således
bevara å ena sidan Statens rätt och å den andra den enskilde
från vexationer, är det som jag förnyar mitt yrkande
om afslag.
Då nu öfverläggningen förklarades vara slutad, hemställde
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla,
alt, på sätt Utsk. hemställt, i be vi 1 In. stadgans 27 § under bokstafven
S må införas: ”smeder, gårds- eller by-, 24 sk.” samt
”snickare, gårds- eller by-, 24 sk.”
Ropades nej.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller om propos. på de
ordalag, som Gr. Posse och Frih. Raab föreslagit.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt Frih. Raab föreslagit,
alt R. o. Ad. malte fatta lika beslut som Högv. PresteSt.,
hvars beslut lydde sålunda: Likaledes ansåg Ståndet, att orden
”smeder, gårds- eller by-”, samt ”snickare, gårds- eller by
bura ur samma § uteslutas, och deremot ”gårdshandtverkare”
på vederbörligt ställe, efter alphabetisk ordning, införas med
utförd bevillning till samma belopp af sk., som för förstnämnde
handtverkare blifvit föreslaget; hvarjemte II. Ex. ti11-  kännagaf, alt R. o. Ad. med nej besvarat den sednast framställde
proposm, samt att II. Ex., innan den propos., som Frill.
Raab och Gr. Posse begärt, framställdes, fann sig böra inhemta
596
Den 30 November e. m.
R. o. Ad:s tanke om deras yrkande, som ansett, alt Bevilln.-  Utsk:s ifrågavar. förslag bör helt och hållet förfalla.
Hr von Hartmansdorff: Jag får hemställa, om icke
ordningen fordrar, alt den propos., sorn är närmast Utsk:s betänk.
, må först framställas lill bifall eller afslag, och i sådant
fall, om ej Frih. Raabs förslag bör vara det, som skall föregå
propos. till afslag.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han visserligen
icke fann hinder för framställning af den propos. Hr von Hartmansdorff
begärt, men ansett sig böra derförinnan framställa
den nyss omnämnde propos:n, derföre att den under discussionen
först blifvit yrkad.
Frih. Cederström, Jacob: Den ordning, i hvilken Hr
Gr. o. Landtm, framställt propos:rne, är fullkomligt öfverensstämmande
med grundlagen, sorn säger, att propos. först skall
framställas till bifall eller afslag å ett betänk.
Hr von Hartmansdorff: Jag betviflar visserligen icke,
det ju Frih. Cederström vinner sin afsigt vid detta tillfälle, i
hvilken ordning propos. än må framställas; men jag bestrider
alldeles riktigheten af hans påstående, ty det synes vara att
behandla frågorna bakfram.
II. Ex. Hr Gr. o Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge,
att orden ”smeder, gårds- eller by-, 24 sk.”, samt
”snickare, gårds- eller by-, 24 sk.”, borde ur 27 § uteslutas.
Ropades ja.
Då nu nästföljande punkt skulle företagas, anhöll Frih.
Palmstjerna att få veta, huru R. o. Ad:s sednaste svar blifvit
af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, uppfattadt; i anledn. hvaraf
II. Ex. yttrade, det han icke förklarat, huru han uppfattat delta
svar, emedan propos. blifvit besvarad endast med ja, och således
något tvifvel om R. o. Ad:s lill propos. lemnade bifall ej
syntes kunna uppslå.
Frih. Palmstjerna: Jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm,
behagade framställa den propos., som Hr von Hartmansdorff
yrkat. Den strider ej mot det beslut R. o. Ad. nyss fattat,
enär icke ett enda ord af det beslut, som innehölls i Hr Gr.
o. Landtm:s förra propos. inkommer i den propos., som R. o.
Ad. då skall komma att besvara.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erkände riktigheten af Frih.
Palmstjernas framställning, att det vore R. o. Ad. öppet att,
efter afslag å Utsk:s hemställan, instämma i PresteSt:s beslut,
och hemställde derföre, om R. o. Ad. behagade instämma med
PresteSt. i den mening, att i 27 § af bevilln.stadgan gurdshandtverkare
borde på vederbörligt ställe efter alphabetisk ordning
införas med utförd bevillning af 24 sk.
Ropades ja och nej.
Den 30 November e. m.
597
Frih. Ridderstolpe: Orsaken, hvarföre jag, med ja hesvarade
propos., var den, att jag fattat den öfvertygelsen, att
gårdshandtverkare äro de, som ensamt sysselsätta sig med sitt
handtverk, men icke de, som ena dagen smida, den andra dika
och den tredje göra något annat, och derföre tycker jag, att vi
kunna fatta enahanda beslut som PresteSt.
Hr Printzenskjöld: Orsaken, hvarföre jag besvarade
propos. med nej, var den, alt jag icke ville lemna taxeringsmännen
spelrum att ingå i en så beskaffad pröfning, hvaraf
följden ovillkorligen blefvc, att tjenstehjon, som den ena dagen
begagnas till utöfning af det handtverk, hvarföre man vill taxera
dem, men en annan dag till andra göromål, ofelbart komme
att såsom handtverkare beskattas.
Frih. Ridderstolpe: Jag vill erinra Hr Printzenskjöld,
att jag utgick från den föreställningen, att taxeringsmännen
skulle hafva sundt förnuft, ty derpå beror, om de rätt bedömma
en sak. En gårdshandtverkare är den, som verkligen förblifver
vid sitt handtverk, och jag skall göra Hrr:ne uppmärksamma
derpå, att det finnes egendomar, på hvilka man har små
fabriker, t. ex. vagnsfabriker, så väl till träverket som till
jernet. Vid dem kallas arbclarnc handtverkare, men ej de, som
idka mångslöjd.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller om upplysning,
huru Hr Gr. o. Landtm, uppfattat det sista svar, som R. o. Ad.
afgaf, på propos. om instämmande i PresteSt:s beslut.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att lian ej kunnat
urskilja, huruvida ja eller nej varit öfvervägande, och derföre
vore föranlåten att förnya den sednast gjorde propos.
Då till följd häraf denna propos. nu ånyo framställdes, blef
densamma besvarad med starka nej, blandade med ja, hvarefter
II. Ex. IIr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, alt härvid nej varit
öfvervägande.
32:dra punkten, ang:de bevillningen för trädgardsmästare
p& landet.
Den i denna punkt af Utsk. föreslagna dassificalion blef af
R. o. Ad. bifallen.
33:dje punkten, ang:de meddelande af bestämd föreskrift
om befrielse frun bevillning för landtman medgifven fri handel
med varor af deras egen och grannars afvel och tillverkning.
O
Hr Akerman, Fredr.: Det är i enlighet med författ
ningarne
och har äfven hittills tillämpats, att landtman, som
endast befattat sig med försäljning af deras egen eller grannars
afvel, icke beläggas med någon bevillning; men afsigten med
de motioner, som i detta ämne blifvit väckte, äfvensom med
det nya stadgande, som i följd deraf tillkommit, synes hafva
afseende på en mera vidsträckt handelsrörelse, och möjligheten
598
Den 30 November e. m.
att undandraga Stalén den lilla afgift, som, för bedrifvande! af
en sådan rörelse, Staten med rätta tillkommer. Jag lior sa
mycket hellre fästa det II. Ståndets uppmärksamhet på della
förhållande, sorn en af molionärerne är en riksdagsman från
det läll, hvars styresman jag liar äran vara, och från den trakt
af nämnde län, der landtmannabandel är af beskaffenhet, att
det. nu föreslagna stadgandet skulle skydda en utsträckning af
densamma, som ingalunda står i öfverensstämmelse nied förfättningarnes
mening, ej eller länder jordbruket till någon nytta.
Jag har, i den af mig afgifna und. femårsberättelsen, sökt att
närmare utreda förhållandet, och de af Ståndets ledamöter, sorn
gifvit sig mödan att genomläsa densamma, torde således derom
hafva inhemtat fullständig kännedom. Förhållandet är nemi.
det, alt större delen af dessa handlande ingalunda befatta sig
med uppköp af grannars prodncter och försäljning deraf, utan
de resa för delta ändamål omkring till orter utom länet oell
begifva sig merendels med de uppköpta varorna lill Stockholm.
När de sålunda komma hit med sin fogel och sitt smör, händer
icke sällan, att handeln dermed går ganska illa; men då måste
denna förlust repareras, derigenom att de föra hem med sig
caffe, socker, hvarjehanda luxarliklar, ja stundom bränvin o. s. v.,
hvilket allt de sedermera utbjuda till i hemorten bosatte personer.
Ett verksamt medel till utrotande af allmogens handel
med köpmanna varor, skulle måhända vara att vaka öfver ut—
kräfvande af del ansvar, allmänna lagen för idkande af landthandel
bestämmer; men då denna rörelse är mera allmän inom
orien, sä alt följderna af lagtillämpningen skulle förstöra välståndet
inom en mängd familjer, och det under alla förhållanden,
och särdeles då lagöfverlrädelser, såsom här, nära nog
blifvit landssed, är för känslan motbjudande att strängt beifra
convenlionella lagbrott, har jag ansett mig böra för ändamålets
vinnande försöka fredliga medel, innan strängare åtgärder förordnas.
Hvad åter beträffar det förhållande, som af en riksdagsman
blifvit i motionen omnämndt, eller att åtskilliga personer
i Norrland, sorn gått i författning om försäljning ej mindre
af sine egne än sine hemmavarande grannars produeter, framalslrade
å deras egen jord, för denna deras handel blifvit beskattade
ända till 25 r:dr; så får jag, i afseende på verkliga
beskaffenheten af deras handel, hänvisa till hvad jag redan haft
äran anföra. Deras handelsrörelse Kr ofta så betydlig, alt lagret
uppgår till flera tusen r:dr, och det finnes lill oell nied
personer af BondeSlåndet, sorn hafva ständiga bokhållare här i
Stockholm, och sålunda bedrifva denna bandel i större scala än
mången stads handlande. Skulle nu genom den föreslagna §
dessa personer, i enlighet med landtmän, sorn afyttra husslöjdalster,
befrias från alla afgifter, så skulle man i och med detsamma
stadga, att handelsrörelse med vidsträcktare omfattning
får ulan afgift å landet bedrifvas, under det att de handlande
i städerne, med ofta mindre handelsrörelse, mäste derföre erlägga,
ej blott afgifter lill Staten, utan äfven betydliga stads
-
Den 30 November e. m.
599
nlskyldcr. Jag får i följd häraf anhålla, det R, o. Ad. ville
alsia del föreslagna tillägget.
Frih. Raab: Jag uppträder till understöd för Hr Åkermans
mening, och detta så mycket hellre, som jag, sedan frågan
i Bevilln.Ctsk. förevar, blifvit säkert underrättad derom, att
sådane landthandlande linnas, hvilka drifva rörelsen ända till
50,000 r:dr om året.
Frih. Cederström, Jacob: Det synes mig vara en klar
följd, just af rättigheten till fri handel med sådane produeter, som
1834 års författning medgifver, att idkaren af sådan handel,
som den nu ifrågavar., skall betala bevillning, och jag kan i
följd deraf ej annat än afstyrka det af Utsk. föreslagna tillägget.
I sednare mom. af denna 28 § står: ”Alla öfrige personer
å landet af hegge könen, hvilka till något visst stånd icke
höra och här ej äro nämnde, taxeras för rörelse, näring och
yrke, i likhet med personer af enahanda villkor och inkomst,
så vida det ej styrkes, alt de å annan ort taxering undergått.”
Men nu talar författningen om landtbo, vare sig af hvilket stånd
som helst, och något sådant finnes icke i författningen nämudt;
således kan jag ej förslå, hvarför Bevilln.Utsk. bibehållit en
qvalification, som icke är speciel för de menniskor, som bo på
landet, ulan som oblott leder till confusion. Om nu II. o. Ad.
skulle, på sätt Hr Akerman rätteligen begärt, afslå det ifrågasatta
tillägget, så skall äfven 2 mom. i § uteslutas. Det blifver
således ett afslag på Utsk:s förslag, som jag yrkar, hvarigenom
det gamla stadgandet blifver bibehållet.
Frih. Sprengtporten: Rättigheten för landtmännen alt
fritt få afyttra sina varor, har med skäl ansetts såsom ganska
vigtig och högst behöllig. Någon betydlig handel eller export
af landtuiannaproducler är föga att förvänta, om icke personer
finnas, som på flere händer kunna upphemta de jordbrukets alster,
som förefinnas, för att sedermera hålla dem i större qvanliteter
tillhanda. Det är allt för möjligt, alt missbruk derutinnan
kunnat äga rum ; men om sådane yppas, torde utvägar linnas
att dem för framtiden förekomma. Då jag befarar, att det
stadgande, som här är på väg att antagas, kommer att göra
ett ganska betydligt ingrepp i näringsfriheten i allmänhet, kan
jag icke med min röst bidraga till detsammas antagande.
Hr Printzenskjöld: På sätt den motion, som gifvit
anleda, till detta förslag, utvisar, hafva landtmät! ofta blifvit
allt för hardt beskattade, i det att man uppsökt, för att med
skatt belägga, hvar och en jordägare, som, boende i en långt
bort belägen landsort, med sina och sine grannars produeter
till hufvudstaden afrest. Detta kan likväl icke vara billigt, då
både allmänna lagen och särskilda författningar tillåta landtmännen
att, i släderne eller hvarheldst de behaga, afsätta deras
egna produeter; hvilket dock för ganska många landets innebyggare
skulle blifva omöjligt, så framt ej de i orten
600
Den 30 November e. m.
personer, hvilka vore i tillfälle alt företaga mera aflägsna resor,
åtoge sig detta besvär. Denna omständighet fästade Bevilln.
Ulsk:s uppmärksamhet, och många dess ledamöter voro dervid
af den lankan, att sådane resor, hvilka voro kostsamma i
sig sjelfva och ofta medförde förlust i st. f. vinst, icke boede
ådraga den resande någon beskattning. De olägenheter man å
andra sidan bar anfört, äro visserligen af beskaffenhet alt böra
tagas i betraktande; men jag fruktar, att om R. o. Ad. nu
helt och hållet skulle afslå det tillägg, som Bevilln.Utsk. föreslagit,
så kommer åter den gamla klagan å bane, att man söker
belägga den ändå nog betryckte landtmanncn med skatter, som
han lagligen icke borde vidkännas. Det skäl, som Hr Akerman
anfört för afslag å Utsk:s förslag, kan jag icke godkänna ;
emedan deruti ligger ett medgifvande af rättighet för landtmanuen
att från städerne medföra tillbaka till sin landsort så
beskaffade artiklar, med hvilka han enligt lag ej får drifva handel.
Jag skulle tro, att en så beskaffad oloflig handel icke hör
beskattas, utan fast hellre, på sätt en värd talare nyss anfört,
blifva föremål för beifran — skulle också en eller annan individs
undergång deraf blifva en följd, hvilket för det allmänna
är vida mindre skadligt, än att låta olaglighelen opåtald få fortfara.
Utgående således från den synpunkt, att all olaglig handel,
som personer, hvilka rest hit till hufvudstaden från de
norra orterna, vid återkomsten dit bedrifva, borde genom vederbörande
embetsmyndigheters försorg afskaffas, och att endast
den handel, hvartill de voro berättigade, borde qvarstå,
ansåg Utsk. sig böra göra ett sådant förtydligande, hvarigenom
å landet boende personer, för en dylik loflig handel, ej borde
beskattas. Jag öfverlemnar emedlertid till R. o. Ad:s egen ompröfning,
om § skall i oförändradt skick qvarstå, förutseende
likväl, att derigenom kommer den olagliga handeln att qvarstå,
och vederbör, embetsmyndigheter att tillåta beskattning af densamma,
i st. f. att, deras pligt likmätigt, anställa åtal till dess
afskaffande.
O
Hr Akerman: Om den siste värde talaren hade behagat
fästa någon uppmärksamhet vid mitt anförande, så skulle han
deraf hafva innemtat, att jag icke önskade någon beskattning
på en så beskaffad handel med landtmannavaror, som författningarne
tillåta, vare sig försäljning af egna eller uppköp och försäljning
af grannars varor, utan åsyftade jag blott att få be
skattning
på en sådan handel, som omtalas i första delen af denna
§, der det står, att ”alla på landet vistande personer, som idka
handel, sjöfart eller annan borgerlig näring, erlägga enahanda
afgift, som personer i städerne” etc. Just dessa ord uttrycka,
efter mit förmenande, att dermed icke afses den icke
tillåtna, utan den lofliga handeln. Skulle nu de landtman, som
drifva en sådan vidsträcktare handel med landtmannavaror, som
den jag åsyftar, hvilka hafva varulager på långt från deras
hem
-
Den 30 November c. m.
001
hemorter aflägsna håll, skulle nu desse la tillstånd att drifva
denna handel utan all slags afgift; så frågar jag, om delta vore
rättvist emot städernes borgare, hvilka icke allenast hafva bevillning
sig ålagd för deras rörelse, utan äfven en hop cornmunala
afgifter, hvarifrån personer, å landet boende, äro befriade.
Om man godkänner denna princip, skall man få se all
handel bedrifvas pä landet, samt städernas i följd deraf förminskas,
äfvensom den ringa inkomst, Slaten i detta hänseende påräknar,
ytterligare nedsättas. Jag beder slutligen få fästa uppmärksamheten
derpå, alt § i sitt gamla skick icke syftar att
beskatta annat a'11 verklig handel, och sålunda icke afytlring af
egen eller grannars afvel, äfvensom alt jag blott önskar, alt
det föreslagna tillägget icke mätte af det H. Ståndet varda
godkändt.
Frih. Cederström, Jacob: Den ifrågavar. handeln kan
icke anses såsom oloflig, derföre alt den person, som för bort
laudlmannaproducter, i st. för dessa från staden medlorcr hem
i commission andre produeter, hvilka lofligen i staden köpas och
lofligen medtagas till den ort, hvarifrån han erhållit uppdraget;
och kunna således liscalerne icke finna någon förmån viii alt
anställa åtal mot en person, som bedrifvito en sådan slags commissionshaudel.
Det är äfven, enligt Hr Åkermans mening, icke
desse personer, som skulle beskattas, nian är det sädanc, som,
efter att hafva utom del län, der de äro boende, uppköpt åtskilliga
landlmannavaror, samt dem sedermera i hufvudstaden
försålt och för desse penningar tillhandlat sig åtskilliga specerier,
luxartiklar, k Diden och andra varuarliklar, till hemorten
återvända, för alt med samma varor drifva handel. Det är
desse personer, som böra beskattas, och som rättvisligen icke
kunna frän beskattning befrias.
Hr Printzenskjöld: Jag ber få försäkra Hr Akerman
derom, alt innehållet af hans yttrande icke undfallit min uppmärksamhet.
Han har sjelf tydligare förklarat detsamma, och
denna förklaring står i fullkomlig öfverensstämmelse med det
svar jag ställde till honom. Han är med mig ense deruti, alt
den bandel, som landlmänuen drifva med sina produeter och
med dem, som de antingen fä i commission af sine grannar eller
af dem uppköpa, icke skall beskattas; men han har deremot
förklarat, att den handel, som icke är tillåten, men dock,
om jag ej orätt uppfattade hans uttryck, lofvärd, bestående deruti,
all de resande landtmänncn lill hemorten medföra åtskilliga
varor, dem de der afyttra, borde med skatt beläggas. Huru
den värde ledamoten, på samma gång han erkänner, all en
handel ej är tillåten och att den således är olaglig, kan anse
lämpligt och riktigt att göra denna handel till föremål för beskattning,
ligger utom min fattningsförmåga. En slik åtgärd
skulle, enligt min förmening, tillintetgöra all verkan af de författningar
och stadganden, hvarigenom den ifrågavar. handeln
4 11. 7G
f 602
Den 30 November e. m.
blifvit förbjuden; och denna bana bör val a lil ra minst af R. St.
beträdas, utan fast hellre tillhör det dem, i händelse de linna
olagligheler vara begångnc, soin af vederbör, embetsman lemnäs
obeifrade, att derå fästa K. M:s nåd. uppmärksamhet. Just
derföre, alt ifrågavar. handel är olaglig, anser jag den ej böra
af R. St. beskattas, och delta är äfyen orsaken, hvarföre tillägget
skett. Afdelningen i Ulsk. hade äfven föreslagit en ytterligare
förklaring, beslående deruti, alt emellan orden ”sorn idka”
skulle stå: ”dertill berättigade”, för att uttrycka, det endast
sådane personer å landet, som, efter dertill behörigt erhållet
tillstånd, idkade handel med specerivaror, eller m. c. o.
hvad man kallar coulingenthandel, borde erlägga bevillning,
men icke de, som olofiigen handla med dylika varor; ehuru delta,
som mig synes, nödiga förtydligande sedermera af Ulsk. ansågs
obehöfligt.
Frih. Cederströms definition på desse handlande, kan, efter
min öfvertygelse, ingalunda utgöra någon grund för beskattningsrätten;
Iv hvad man i commissionsväg upphandlar, är att
betrakta såsom ett. enskildt uppdrag och kan aldrig blifva föremål
för beskattning. Det är endast sådana personer, hvilka
uppköpa och hemföra stora lager af hvarjehanda kramvaror,
dem de till förfång för städernas handlande sedermera afyttra,
som, efter Hr Åkermans åsigt, böra undergå beskattning. Jagskulle
dock tro, att slädernes handlande blefve vida mer belåtne,
0111 fiscaler och åklagare anställde räfst och åtal mot slikt
ofog, än om R. St. beskattade detsamma och på detta sätt liksom
lade hyende under dylika tilltag. För att nu, i händelse
del H. Ståndet skulle anse sådant af nöden, inskränka det ändamål,
som Hevilla.Ulsk. har åsyftat, så att icke alla handlande
må utan beskattning idka försäljning af hvarjehanda betydliga
efiecler, såsom bräder och bjelkar m. m., vägar jag vördsamt
hemställa, om icke sisla hälften af det tillägg, som Bcvilln.
Utsk. föreslagit, må utgå, och således endast första hälften
qvarstå, nemi.: ”Dock befrias från sådan afgift iandlmän, hvilka
afyttra husslöjdalster, (hvarmed förstås sådane tillverkningar,
som icke af dertill särskildt antagne arbetare åstadkommas.
)”
Hr von Hartmansdorff: Behöfver ifrågavar, § det tillägg,
som Bevilln.Utsk. föreslagit, eller icke? Jag besvarar
denna fråga med ja, på grund af den erfarenhet jag i embels
väg
haft. Sådan som § lor närvar, lyder, föranleder lian lili
obillighet. Der slår nemi.: ”Alla pä landet vistande personer,
som idka handel, sjöfart eller annan borgerlig näring, erlägga
enahanda afgift, som personer i släderne.” Hvilka äro de, sorn
idka borgerlig näring pä landel? Ulan tvifvel inga andra än
de, som hafva fått K. M:s tillstånd att idka någon näring, som
anses höra lill stadsmannanäriugarne. För en sådan näring böra
naturligtvis icke de personer beskattas, hvilka handla med
fogel, lin eller lärft eller sådane varor, som komma från Norr
-
Den 30 November e. m.
land. Men nu står i sista mom. af denna §: ”Alla öfrige personer
å landet af begge könen, hvilka till något visst stånd
icke höra.” Bönder höra val lill något visst stånd? Mea så
kommer ytterligare: ”och här ej äro nämnde, taxeras förförelse,
näring och yrke, i likhet med personer af enahanda villkor
och inkomst, såvida det ej slyrkes, alt de å annan ort taxering
undergått”. I § äro icke nämnde andra personer, än de,
som idka borgerlig näring på landel. Nu ålägges t. ex. en sådan
person i Norrland, hvilken handlar med lärft, lin eller dylikt,
afgifter såsom en handlande i stad. Han besvärar sig deröfver
i K. Kammarrätten, och dä blifver frågan, huruvida han
hör betala såsom handlande i stad, eller icke. I taxeringslängden
står ej, alt han är bonde, ulan blott nämnt Petter Nilsson,
eller något dylikt, och derföre ålägges honom betala. Jag har
haft sådan erfarenhet, utan alt kunna hindra den orättvisa, Sorn
vederbör, lidit; men deu kari hindras; om R. o. Ad. och de
öfrige Stånden införa det tillägg, som Bevillu.Utsk. här uppgifvit.
Tillägget medförer icke något missbruk; del innehåller uttryckligen
ett upprepande af berättigandet att drifva handel med sådanc
landtmannavaror, som äro lolliga för landtmannahandeln.
Alt denna tillåtelse i Norrland möjligen missbrukas lill oloflig
handel, bör icke föranleda lill alt beskatta och dermed pä sitt
sätt godkänna den, icke eller till att öfverdrifvet betunga en
loflig näring för dem, som ej missbruka henne. Man kan icke,
pä sätt här är yrkadt, borttaga det sista mom. i denna §, ty
sådant är ej ifrågasläldt, och nya motioner får man numera icke
väcka, aldramiust dem genast antaga. Jag bestrider uttryckligen
alt nu göra annan förändring i denna §, än alt besluta
öfver del tillägg, som Bevillu.Utsk. föreslagit, till skydd för de
personer, som böra skyddas. Man bör anse såsom en fördel, alt
i de aflägsna Norra landskapen, der få släder finnas, allmogen
har den företagsamheten, alt sjelf förskaffa sig sine förnödenheter.
Jag är ingen älskare af landthandel med stadsmannavaror,
hvilken hör förhindras; men dea lolliga handeln hör man
ingalunda betaga allmogen.
Hr Rosenblad: Jemte det jag i allo insämmer med Hr
von Hartmansdorff i afseende på riktigheten af det tillägg, som
Bevillu.Utsk. här föreslagit, så får jag, hvad särskildt tillämpningen
deraf på Vesternorrland beträflär, återkalla i R. o. Ad:s
minne, alt det var i denna provins, som den store Örnsköld skapade
linneväfnadens industri och dymedelst der gjorde sitt namn
odödligt. Vi känna med hvilka svårigheter denna för Sverige
så vigliga industri på sednare lider haft alt kämpa. Alt nu lägga
ytterligare band på densamma, genom alt förhindra spridandet
af dess vackra alster till öfrige delar af riket, det tror jag
ingalunda vara sättet att gagna Vesternorrland, hvarföre jag äfven,
med särskildt fästadt afseende på denna provins, vördsamt
yrkar bifall till del föreslagna tillägget.
Frih. Sprengtporten: Genom mitt förra yttrande har
00 i
Den 30 November e. m.
j;i"• visserligen afslyrkt det af Bevilln.Ulsk. vid denna § gjorda
tillägg; men då jag begått del misstag alt tro, del Utsk:s förslag
åsyftade någon inskränkning i den handel, som jag ansåg
fiir nödvändig, så får jag härmedelst förklara, att jag afslår
från detta milt yrkande och förenar mig med de ledamöter,
hvilka yrka bifall till det föreslagna stadgandet.
IIr Akerman: Jag skulle visserligen icke ytterligare begärt
ordet och sålunda besvärat R. o. Ad., om icke ilen omständighet,
alt jag af en värd talare blifvit belt oell ballet missförstådd,
hos mig hade väckt farhåga, alt jag måhända äfven
af det II. Ståndet blifvit det. Då jag första gången bade ordet,
talade jag visserligen örn bandel med landlmannavaror; men
fastän jag, i sammanhang dermed, omnämnde huruledes ilen i
uppgifne fall urartat, var likväl ingalunda då miu mening sådan,
som den värde talaren föreställt sig, utan yrkade jag blott,
all det i detta afseende mätte få förblifva vid hvad det hittills
varit, eiler alt handel med egen oell grannars afvel, en handel,
sorn jag kallar lofvärd, malle fortfarande kunna bedrifvas ulan
afgift. Mitt yrkande var blott, alt en sä beskaffad handel,
som den, hvilken lill stor det drifves af allmogen i en del af
Westernorrlands län, hvars för val 111 i ng i ett och annat läll nu
blifvit föremål för en särskild uppmärksamhet, oell hvilken bandel
urartat lill hvad man vanligen benämner skojeri, mätte fortfarande
kunna med afgift beläggas.
Frih. Cederström, Jacob: Jag skulle icke hafva be
gärt
ordet, om ieke den förvånande händelse inträilät, alt Hr
von Hartmansdorff ansett, att det vore fråga om eu ny motion,
i fall man skulle vilja yrka ändring i del förslag, som Bevilln.-  Ulsk. bär afgifvit. Bevilln.Ulsk. är efter grundlagen pligligt
alt inkomma med förslag till grunder för den allmänna bevillningens
utgörande; men då icke sådane grunder inkomma i strid
med den förra förordningen, ulan i tillstyrkande af dess bibehållande,
så är del R. St:s obestridliga rält, att det oaktadt besluta
de förändringar, sorn de finna nödiga, nyttiga och nödvändiga.
Det finnes icke ett ord, som i grundlagen talar om nya motioner
i denna fråga, oell jag kail således icke annat än yrka rättighet
till att begära de ändringar i förslaget, som blifvit framställde,
alldeles sä sora vore det eli nytt förslag, som från Bevilln.
Utsk. blifvit afgifvet.
Gr. Mörner: Genom det här till antagande föreslagna
tillägg i 28 § af Bevilln.Ulsk:s betänk, skulle, enligt min förmening,
ett indirect bifall lemnäs till en handelsrörelse, som för
närvar, icke är utan afgift tillåten. Den bandel, som för närvar.
är landtmannen tillåten, är med egen eller grannars afvel;
men stadgandet bär är vida längre sträckt; det lyder nemi. så:
’-Dock befrias frän sådan afgift landlmän, hvilka afyttra husslöjdalster
(hvarmed förslås sådane tillverkningar, som icke af dertill
särskildt antagne arbetare åstadkommas), samt audre sådane
Den 30 November e. m.
varor oell tillverkningar, med hvilka, enligt K. M:s nåd. kungör.
af d. 28 Aug. 1834, jemte flere särskilde författningar, fri
handel för landtman är mcdgifvcn.” Delta nya stadgande kan
tolkas till en utsträckning, som de författningar, hvilka äro ulgifna
för handeln med landlmannaproducler, icke tillåta. Ilr Akcrman
har nyligen påpekat ett sådant förhållande, och jag
skulle icke tro det vara II. St. tillåtet att, genom ett indirect
stadgande i en bevilln.förordn., göra denna inskränkning i den
ekonomiska lagstiftningen, som är K. M. förbehållen. Jag för
min del yrkar således afslag å della tillägg.
Hr von Hartmansdorff: Denna gång torde ordnin
gen
vara hos mig alt fä påräkna Hr Gr. o. Landtnäs bistånd
för min mening, emedan jag tror henne vara så uttryckligen
öfverensstämmande med förfatlningarne alt hennes godkännande
icke kan anses vara annat, än ren rättvisa.
Om Frih. Cederström behagar i sitt exemplar af Utslcs förslag
läsa sisla mom. af 28 §, så skall jag läsa upp samma mom.
i den gamla författningen, pä det alt Frih. må se, alt ordalagen
äro alldeles desamma. ”Alla öfriga personer å landet af hegge
könen, hvilka lill något visst Ständ icke höra och här ej äro
nämnda, taxeras för rörelse, näring och yrke, i likhet med personer
af enahanda villkor och inkomst, så vida del ej slyrkcs,
alt de å annan orL taxering undergått.” Della är den gamla
författningens ordalydelse, och Hevilla.Ulsk. har icke föreslagit
någon ändring deri. Då frågar jag, med hvad rätt Frih. Cederström
föreslår, att della mom. skall borttagas. Derom är ingen
motion gjord.
Hvad åter Utsk:s tillägg angår, rör:de landlhandeln, så tror
jag,det vara ett misstag af Gr. Mörner, om han tror, all Utsk. i
det fallet gått längre, än förfaltningarne hittills medgifva. Den
fria handel, som är landtmänneu medgifven, blifver dem naturligtvis
lika tillåten i Norrland som i andra delar af Riket; och
missbrukas den i Norrland, så tillkommer det lagen, såsom jag
redan sagt, all dylika öfverträdelse!- bestraffa, men ej att göra
det genom beskattning. Sådant vore ett lika stort misstag, som
att vilja förhindra loflig handel, derför att missbruk dermed ofta
äro förenade.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller alt i afseende
på denna fråga fä uppläsa några ord ur 31 § Riksd.Ordn.; der
står nemi.: ”Bevilln.Ulsk. åligge all opåmint vid hvarje riksdag
uppgifva de allmänna grunderna för den blifvande bevillningens
fördelning, hvarefter, och sedan hevillningssummans belopp blifvit
fastsläldt, det tillkommer Utsk. alt, med tillämpning af dessa
grunder, författa förslag till bevillningens utgörande; skolandes
allt, i den mån det medhinnes, R. St:s plena underställas;”
och i mom. 2: ”Yppar sig den i Reg.F:s 71 § omförmälda skiljaktighet,
eller skulle något Stånd söka undandraga sig det af
Utsk. föreslagna deltagande i bevilluingsbeloppet, då skall, enär
skälen lill den åstundade ändringen och sälten lill vinnande der
-
000
Den 30 November e. m.
af blifvit uppgifna och de öfriga Stånden meddelade, Beviiin.-  Ulsk. deröfver höras, hvarefter förfares såsom i berörde 71 §
stadgadt är; åliggande det Bcvilln.Ulsk., då dess förslag i en eller
flera delar sålunda blifvit förkastadt, att föreslå en annan
fördelning, eller andra grunder och sätt, för utgörandet blott af
den andel i bevillningssumman, hvarpå den ogillade delen i Utsk:s
förra förslag har afseende, och förhålles, i händelse äfven en
sådan ny fördelning ej antages, på det sätt, ofvan föreskrifvet
är.” Här finnas icke ett ord derom, alt motioner behöfva göras,
för alt förkasta en bevilln.förordn., eller om Bevilln.Utsk.
kommer med förslag lill bibehållande af den gamla, att då icke
deruti kunna göra de förändringar man vill, utan alt derom
behöfva i Bevilln.Utsk. väcka nya motioner.
• O o °
Hr Printzenskjöld: Något annat svar på Hr Åkermans
seduasle yttrande har jag icke att meddela, än att all handel,
som urartar till skojeri, är olaglig och bör såsom sådan blifva
föremål för vederbör, åklagares åtal och beifran; men ingalunda
för beskattning af R. St.
Hr von Hartmansdorff: I fall Frih. Cederström hade
rätt i sitt påstående, att man i bevillningsmåi icke behöfver några
motioner, utan alt man först då, när Bevilln.Utsk. inkommer
med förslag till R. St:s bevillning, kan göra hvilka förslag
man behagar och genast besluta deröfver; så innehåller sådant
ett undanlag från föreskriften om riksdagsärendens behandling,
hvilket jag icke tror kunna med lagens bokstaf bevisas.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Del är i afseende på motions
rälten,
som jag ber att få göra ett tillägg till hvad den siste
talaren yttrat. I 37 § Riksd.Ordn. 2 mom. förekomma följande
ord: ”Intet Utsk., Consl:s- och BancoUtsk:n allena undantagna,
vare berättigade att väcka frågor till afgörande i R. St:s
plena, eller att upptaga andra ämnen, än de från plena remitterade;
så vida ej, hvad StatsUtsk. särskildt angår, Konungens
propos., enligt 27 §, till detsamma omedelbarligen öfverlemuas.”
Väl har Frih. Cederström åberopat 31 § Riksd.Ordn., der det
står, att det åligger Bevilln.Utsk. att, med tillämpning af de
grunder R. St. fastställt, författa förslag till bevilluingens utgörande
samt detsamma R. St:s plena underställa; men då i denna
37 § något undantag i afseende på rättigheten alt väcka
frågor i R. St:s plena för Bevilln.Utsk. icke linnes, så, då man
dertill lägger innehållet af 83 § Reg.F., som uttryckligen stadgar,
att Rikets grundlagar skola efter ordalydelsen i hvarje särskildt
fall tillämpas, synes deraf följa, att Bevilln.Utsk. icke har
den motionsrätt, som den värde talaren föreställt sig.
Frih. Cederström, Jacob: Det är verkligen otroligt,
alt hafva hunnit så långt fram i det statsskick, hvarunder vi
nu lefva, utan att ännu hafva kommit under fund med innehållet
af 31 § Riksd.Ordn. Det är icke om de grunder, hvilka
R. St. hafva bestulit, hvarom jag nu talat; det är om de grun
-
Den 30 November e. m.
007
iler för ilen allmänna bevillningcn, som Bevilln.Utsk. enligt, 31
§ Riksd.Ordn., opåmint skall lill R. Sl. uppgifva. Del är således
grundlagen, som befallt Utsk. att motionera grunderne för
den allmänna bevillningens utgörande, och dertill behöfver in
gen riksdagsman med en enda bokstaf bidraga. Utsk. kan komma
in med en belt ny lag i afseende på bevillningcn, det kan
komma fram, såsom det nu gjort, med en massa af förändringar,
hvilka ingen hegart, utan alt den åberopade 37 § Riksd.-  Ordn. kan deremot lägga det ringaste hinder.
Hr voii Hartmansdorff: Om nu alli, sorn Frih. Cederström
påslår, vore rätt, men
landet är med sisla mom. af denna §, icke hade något förslag
gjort; kunde del då tillåtas Frih. Cederström eller hvem som
helst, alt taga sig en motionsrätt, som hvarken grundlagen tilllägger
enskild riksdagsman eller sorn Bevilln.Utsk. begagnat?
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt han, i anledn. af
de olika tankar, som nu blifvit framställde af Frih. Cederström
och llr von Hartmansdorff, finge gifva tillkänna, del II. Ex., lika
med Ur von Hartmansdorff ansåg, alt icke någon ledamot
kunde nu väcka en sådan motion rör:de grunderne för bevillningen,
som icke vore föranledd af hvad Bevilln.Utsk. föreslaget,
ulan alt en sådan motion, då någon ville väcka densamma,
borde afgifvas i vanlig ordning och till Bevilln.Utsk. remitteras;
men då Utsk. hade inkommit med förslag lill ny författning i
ämnet, mäste delta tydas så, att Utsk. såsom sitt förslag upptagit
äfven de delar af författningen, hvaruti icke någon förändring
blifvit af Utsk. föreslagen, och från denna synpunkt ansåg
H. Ex., alt Frih. Cederström vore berättigad att lill pröfning
fä upplaget det förslag, han framställt.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har icke väckt någon
motion, till grund för den allmänna bevillningens utgörande,
ulan är det blott en gammal författning i bevillningsstadgan,
som jag ausell oriktig, oell att den såsom sådan bör borttagas.
Om II. Ståndet (inner, att det morn., som blifvit klandradl af Hr
von Hartmansdorff, är öfverflödigt och skadligt, så äger Ståndet
rätt att nu afslä denna grund för bevillningens fördelning, som
af Bevilln.Utsk. blifvit till Ståndets pröfning framställd.
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, yttrade i anledn. häraf, alt,
enligt hans uppfattning, var Frih. Ccderslröms nu afgulna ytt
rande
alldeles öfverensstämmande med hvad II. Ex. nyss tagit
sig friheten tillkännagifva, hvarföre II. Ex. icke hade något alt
dervid tillägga.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad och II.
Ex. Ilr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle det af
Ul^k, föreslagna tillägg vid slutet af 28 § i Bevillu,stadgan.
Ropades ja och nej.
cos
Deri 30 November e. m.
II. Ex. henrslälldc derefter, om R. o. Ad. ansågc samma
tillägg icke böra äga rum.
Ropades starka ja, blandade med mänga nej.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Gr. Cronhjelm: Till den ledamot, som begärt votering,
och till II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställer jag, om icke densamma
kunde blifva öfverflödig, derigenom alt propos. göres,
pä sätt Hr Printzenskjöld yrkat, ä första delen af del af Utsk.
föreslagna tillägg?
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att pä Hr von Hartmansdorff,
som begärt voteringen berodde, huruvida Gr. Cronhjelms
hemställan kunde vinna afseende, samt tillkännagaf derjemte,
att den sednast framställde propos:n blifvit med öfvervä*
gande ja besvarad.
Frih. Palmstjerna: Dä votering är begärd, torde den
icke kunna undvikas, utan blir nu endast frågan om contra propos.
Såsom sådane tror jag endast 2:ne meningar kunna komma
i fråga; den ena alt afslå tillägget oell den andra, att tilllägget,
på sätt Hr Printzenskjöld föreslagit, skulle inskränkas
blott lill den första hälften. Då Hr von Hartmansdorff ansett,
alt tillägget i sin helhet borde i §. inflyta, men del hufvudsakligasle
innehållet deraf innefattas i det förslag, som af Hr Printzenskjöld
blifvit framsläldt, så hemställer jag lill Hrr von Hartmansdorff,
om lian ej skulle vilja med honom förena sig om en
och samma propos?
Hr von Hartmansdorff: Jag är ingen älskare af halfva
åtgärder; men hellre än att fä alldeles orätt, åtnöjer jag
mig med all få något sä när rätt. Jag vill sålunda instämma
i del förslag, Hr Printzenskjöld framställt, ehuru jag tror, alt
det icke är rätt väl betänkt.
Hr Rosenblad: Jag hav ieke begärt votering och skall
icke lägga hinder i vägen för hvad slags afgörande som helst;
men jag måste förklara, att jag ej begriper, hvad detta beteende
skall betyda. Det förekommer mig ungefär som disputen
om 2 gånger 2, dervid man, för den goda endräglens skull,
kom öfverens, alt summan utgjorde 4|.
Hr Printzenskjöld: Då man upptagit det förslag, som
jag framställt om en förkortning af Utsk:s tillägg, så bör jagupplysa,
alt detsamma af mig icke peremtoriskt framställdes,
utan endast under förutsättning, att R. o. Ad. skulle anse det
vara lämpligare och bättre att göra denna förkortning, än alt
antaga Utsk:s förslag sådant det i sin helhet befinnes. Dä nu
likväl ingen röst under discussionens gång höjt sig för delta
milt förslag, fullföljer jag del ej mera, utan anser min framställning
i della hänseende hafva förfallit.
Frih.
Den 30 November e. m.
609
Frih. Palmstjerna: Jag upptager icke Hr Printzeoskjölds
förslag och föreslår således icke contrapropos. på detta sätt.
Min mening var endast alt, i anledn. af Gr. Cronhjelms yttrande,
förena de framställda meningarne, på det att vi måtte undvika
att tvista om contrapropos., och då nu Hr Printzenskjöld
sjelf afstår från sitt hafda påstående, så är jag icke den, som
upptager detsamma.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då numera
endast ett förslag till contrapropos. syntes återstå, det torde vara
lämpligt, alt bifall lill Ulsk:s förslag Lief ja-propos. och
contrapropos. komme alt innefatta det föreslagna tilläggets uteslutande;
hvaruti R. o. Ad. hördes instämma.
Upplästes lill justering och godkändes följande förslag tili
voter.propos.:
Den som bifaller Bcvilln.Ulsk:s, i dess betänk. N:o 11, gjorda
förslag, alt vid slutet af l:sta moni. uti bevilln.stadgans 28
§. må införas ett sådant tillägg, som Utsk:s förslag i nyssnämnde
§ närmare utvisar, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. berörde tillägg icke böra
äga rum.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja—30.
Nej-15.
34:de punkten, ang-.de Hr J. von Rocks motion i fråga om
en direct beskattning ä capital, och 35:te punkten, angille åtskilliga
förändringar i 36 § rör:de bevillning af testamenten,
gåfvor, fideicommissar m. m.
Hvad Utsk. i dessa punkter yttrat och föreslagit Lief af R.
o. Ad. bifallet.
36:te punkten, ang:de uteslutande ur bevilln.stadgans 43
§ af orden: ”som 'dro desamma, hvilka uti särskild K. förordning
ang:de mantals- och skattskrifning äfven finnes utsatte”.
Hr Printzenskjöld: Jag har icke kunnat dela den åsigt,
som föranledt uteslutandet af ifrågavar. morn., emedan jag anser
följden blifva den, att den skattskyldige blifver dömd efter
2:ne särskilda författningar för ett och samma fel, hvilket icke
kan vara lagstiftarens mening. Det är då i min tanka bättre
att bibehålla en rcdaction, som visserligen är felaktig, men som
dock tillkännagifver, att samma brott icke skall med 2:ne straff
beläggas, än att antaga en annan, hvarigenom detta missförhållande
möjligen skulle kunna uppstå.
4 II. 77
610
Den 30 November e. m.
Hr vou Hartmansdorff: Hr Printzenskjölds anmärkn.
kunde visserligen synas vara riktig, ty ban bevisar framför allt
orikligbeten deraf, att R. St. befattat sig med bestämmande af
böter för samma förseelser, för hvilka en särskild K. författn.
jemväl ålägger sådane. Bien dä Hevilla.Utsk. slutar med ett
förslag, som jag förmodar, att R. o. Ad. äfvensom de öfrige
Stånden bifalla, det nemi. -att underställa K. BI. de stadganden,
hvilka angå bötesbeloppen; så lärer väl K. Bl. icke underlåta
att derå fasta uppmärksamhet, och i sådant fall synes mig icke
något väsendtligt hinder förefinnas att antaga den af Ulsk. föreslagna
redaction.
Hr Printzenskjöld: Om jag vore förvissad derom, att
det resultat skulle uppkomma, som Hr von Hartmansdorff sig
föreställt, så skulle jag förena mig med honom och sålunda
godkänna den af Utsk. föreslagna redaction; hvaremot likväl
tänkbart är, att den dubbla straffbestämmelse, hvartill den nu
föreslagna ordställningen föranleder, möjligen kan undfalla vederbörandes
uppmärksamhet vid den granskning af den blifvande
hevi lin. stadgan, som, i afseende pä der befintliga reglementariska
föreskrifter och bötesbestämmelser, kommer bos K. Bl.
att äga rum, och hvarigenom en sådan förändrad redaction af
författningen i denna del torde med visshet kunna förväntas,
att lagstiftarens syftemål, det icke dubbla böter för ifrägavar.
förseelse ådömmas, varder uppnådt.
II. Ex. Ifr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle
Utsk:s förslag, att den ifrägavar. meningen må ur 43 §
uteslutas.
Ropades starka nej, jemte några ja.
II. Ex. hemställde vidare, om R. o. Ad. ansåge, att samma
mening må i 43 § åter införas.
Ropades ja.
37:de punkten, ang:de Contractsprosten Lignells motion,
om förändring af usta mom. uti bevilln.stadgans 46 §.
Uppå begäran af Hr Printzenskjöld upplästes dess vid
Utsk:s betänk, fogade reservation, i hvad densamma rörer nu
förevar, punkt, hvarefter
Hr Printzenskjöld yttrade:
Jag har i den nu upplästa reservationen antydt de grunder,
hvilka för mig utgjort skäl att icke biträda Utsk:s förslag. Bian
klagar deröfver, alt personer inflytta till orterne oell att man
icke kan sådant förhindra, enär bevilln.stadgan innehåller, att
en person skall skaltskrifvas der han bor, eller någon tid af
året sig uppehåller. Jag skulle likväl tro, att en sådan olägenhet,
som den man här sökt förebygga, kan afhjelpas, derigenom
att församlingen har sig rättighet tillagd, att, derest hon genom
skattskrifningen anser sig förnärmad, densamma hös vederbörande
embetsmyndighet öfverklaga, hvarigenom saken, i min
Den 30 November e. m.
01T
tanka, afven kommer i sin naturliga form; ty icke tillhör det
mantals- eller skattskrifvaren alt pröfva, huruvida en person iir
behörig att införas till skattskrifning inom den församling, der
han vid sjelfva förrättningens verkställande vistas, äfvensom
della icke eller kan tillhöra pastorn i församlingen. Till och
med om landshöfdingen skulle Öfvervara en dylik förrättning,
så synes mig sorn en oformlighet skulle begås, om han der, vid
uppkommen tvist om skattskrifning, fattade sitt beslut. Dä dessutom
uti det sista mom. af ifrågavar. § rättighet är den missnöjde
tillagd att hos Konungens Bef:h:de anmäla sine klagomål,
och all den säkerhet, som genom det föreslagna tillägget skulle
vinnas, redan i hevilla.stadgan förefinnes; sä anser jag för ganska
vådligt att, dä det icke är af yttersta behof pä kallad t, tillägga
tjenstemän en pröfningsrält, som dem icke lagligen tillkommer,
samt sålunda bilda instanser, som icke böra finnas;
och jag får på denna grund vördsamt anhålla, det K. o. Ad.
mätte besluta, att det af Utsk. föreslagna tillägg ur författningen
skall utgå.
Frih. Palmstjerna: Förekommen i hvad jag ämnade anföra
af llr Printzenskjöld, har jag ingenting vidare att i ämnet
tillägga.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Då de grunder, på hvil
ka
jag stödt min vid denna puukt afgifna reservation, redan
blifvit så fullständigt utvecklade af llr Printzenskjöld, sä har
jag icke eller någonting vidare alt tillägga, utan får i allo med
honom förena mig samt yrka bibehållande af det stadgande,
som i förra författningen finnes intaget.
Gr. Cronhjelm: Den K. förordn. af d. 5 Dec. 178S har
hittills lemnat socknarnes innevånare den frihet, att fä yttra
sig öfver de otillbörliga inflyttningar, som i socknen kunna ske,
i det den tillförsäkrat dem derom, att ingen person iiger rättighet
att i socknen inflytta, som icke kan försörja sig sjelf, eller
till en sådan inflyttning erhållit deras samtycke. Om nu denna
§ skulle fä bibehålla samma lydelse, som den gamla förordningen,
nemi. alt hvar och en skall skallskrifvas der han under
större delen af året vistas; så kunde det hända, alt en person
olofligen i en församling inflyttar, och alt han sedermera vid
mantalsskrifningen äfven kommer att der skrifvas, oaktadt han
icke fält församlingens tillstånd ali dersammastädes bo och vistas.
Bevilln.Utsk. har i och genom delta tillägg endast velat
reservera församlingens rätt, hvarvid Bevilln.Utsk. icke kunnat
annat än åberopa den rättighet, som genom ofvanberörde K.
br. blifvit församlingarne tillerkänd. En talare har fönnodat,
att, genom antagande af det ifrågavar. tillägget, i mantalsskrifvarens
skön skulle lemnäs, hvar en person skulle skrifvas eller
icke. Jag tror det ej; ty om man vill analysera förhållandet,
sä finner, man, alt om detta tillägg icke göres, så säger inantalsskrifvaren:
”denne person skrifver jag här, emedan lian
här vistats större delen af äret;” och oaktadt sockneboerue för
-
612
Den 30 November e. m.
klara, del, de ej hafva gifvit den ifrågavar. personen tillåtelse
alt inom församlingen sig uppehålla, blifver han likväl der
skrifven, emedan författningen i detta afseende varit tydlig och
klar. Om nu det tillägg göres, som Bevilln.Utsk. föreslagit, så
förutsätter det alldeles icke, på sätt den värde ledamoten anfört,
någon pröfning å mantalsskrifvarens sida, utan förutsätter
blott, att denne uppskjuter med den ifrågavar. personens inskrifning,
och inberättar förhållandet lill Konungens Bef:h:de,
för att derifrån fä vidare förhållningsorder. Man torde härvid
invända, att samma resultat kunnat vinnas, derigenom alt socknen,
oaktadt en person blifvit i densamma af mantalsskrifvare!!
inskrifven, likväl hade rättigheten sig obetagen, att anföra besvär;
men jag får då fästa uppmärksamheten derpå, att församlingen
vid sådant förhållande måste vidkännas både besvär och
omkostnader, hvilket åter, genom antagande af det föreslagna
tillägget, skulle densamma besparas. — Medan jag nu har ordet,
torde jag få nämna ett tryckfel, som i denna § förefinnes,
beslående deruti, att årtalet på den K. förordn. bör vara 1788
i st. f. 1787.
Hr Printzenskjöld: Om den förutsättning, som Gr.
Cronhjelm gjort, alltid ginge vid tillämpningen i verkställighet,
så skulle visserligen deruti ligga en säkerhet derför, att ingen
pröfning skedde af häradsskrifvare!), utan att frågan öfverlemnades
till Konungens Bef:h:de; men ordslällningcn af författningen
är icke sådan. Den säger nemi., att ”hvarje skattskyldig
skall, så vida icke laga hinder af stadgandet i K. kungör, af
d. 5 Dec. tj88 skulle möta, i mantal uppföras och taxeras,
der han bosatt är, till nästa fardag Hyllar, eller största delen
af året sig uppehåller.” Detta förutsätter, att vid sjelfva skattskrifningsförrättningen
denna pröfning skall äga rum: och hvem
är det som der skall pröfva frågan? Jo, det är ju antingen
manlalsförrättaren eller landshöfdingen, i händelse han är tillstädes.
Obehörigheten för den förre personen af en sådan pröfning
har jag redan anmärkt, äfvensom jag likaledes fästat uppmärksamheten
på olämpligheten att den sednare skulle, i egenskap
af Konungens Bef:h:de, pröfva ett beslut, hvilket han såsom
ordförande i mautals-eomiteen fattat. Att öfverflytta klaganderätten
på Kronans ombud, i st. f. alt den bör finnas hos
den, som anser sig förnärmad, det är, efter min öfvertygelse,
en stor oformlighet. Följderne af detta stadgande skulle ovillkorligen
blifva, att en mängd personer, som nu skattskrifvas,
skulle komma att frän mantalslängden^ uteslutas, utan att någon
möjlighet att controllera ett sådant förhållande vore för
handen; ty icke har skattskrifvaren någon skada deraf, att den
omtvistade personen ur mantalslängden uteslutes, icke heller
har den uteslutna personen deraf någon skada, utan Ivertom
snarare vinst, och slutligen har församlingen ej eller någon
fördel af att klaga i saken, ty hon ser ingen ting hellre, än
alt uteslutningen sker, emedan hon då undviker äfvcntyret att
Den 30 November e. m.
613
se dess fattigvård med den ifrågavar. personen belastad. Jag frågar
vördsamt, om ett stadgande, som medför sådana olägenheter,
som dem jag nu uppräknat, kan vara klokt och fiirsigtigt att
införas? Jag tror det icke, och afstyrker sålunda bifall lill förslaget.
Att uppskjuta mantalsskrifningsförrättniugen, later icke
sig verkställa, enär mantalsskrifvaren derigenom skulle öfverhopas
med så många göromål i afseende på anmälanden och tvister
om personers skattskrifningsort, att han måhända skulle få
ganska ringa tid öfrig till andra göromål. Dessutom bör iltågkommas,
att likasom nu hvarje klagan af en församling öfver
skedd mantalsskrifning alltid föranleder till andra församlingars
hörande innan saken kommer i det utredda skick, att den af
Konungens Bef:h:de kan afgöras; så mäste också samma omväg
nödvändigt äga rum äfven när tvisten börjar vid sjelfva
mantalsskrifningen, ehvad den eller andra blir den klagande.
I skyndsamhet vinnes således ingenting genom tillägget, men
väl kan deraf lätt inträffa motsatsen, äfvensom att personen i
fråga, tvert emot lag, och kanske äfven mot egen vilja, blir lösdrifvare,
samt slutligen att Slaten går miste om den utskyld,
hvartill den af honom är berättigad; hvilket allt torde innefatta
tillräckliga skäl för tilläggets förkastande.
Frih. Cederström, Jacob: Utsk. har genom det nu fö
reslagna
tillägg velat gifva en alltför vidsträckt tillämpning af
1788 års författning. Denna författning, som tillägger socknen
rättighet att vägra orkeslösa och utfattige personers inflyttning,
har icke rätt att på andra tillämpa en sådan rätt, och är så tillvida
ganska tydlig; men författningen rörde mantalsskrifning är
lika tydlig; och Konungens Bcf:h:de, sjelf närvarande eller genom
omhud, kan icke dermed hafva någon annan befattning, än
all tillse, det hvarje inom socknen boende person skall der
skatlskrifvas och blifva i längderna upptagen; socknen öppet
att sedermera genom pastorsembetet anmäla och i sockenstämma
besluta om protestens fullföljd emot en sådan persons anteckning
i längden. Denna fullföljd sker hos Konungens Bef:h:de
å landscancelliet, och dervid bör visas hvarifråu den omtvistade
personen kommen är, dä den församling, hvartill han rätteligen
hörer, skall i saken höras. Dock händer ofta, att desse
uppgifter befinnas icke vara med sanna förhållandet öfverensstämmande,
och får då socknen behålla honom till dess det hinner
utrönas hvarifrån han förskrifver sig, samt Konungens Bef:h:de
besluta i hvilken församling han skall skatlskrifvas. Då nu
genom det föreslagna tillägget dessa omvägar blott ytterligare
skulle förökas, så får jag, instämmande för öfrigt i hvad Hr
Printzenskjöld i ämnet anfört, yrka afslag å Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Hr Printzenskjöld har förstock
derefter Frih. Cederström så fullständigt utredt ämnet, att jag
har föga att tillägga. Jag skulle icke eller hafva yttrat mig,
om jag icke hade hört en talare, som är af motsatt mening, anmäla
sig. Jag vill då, medan jag bar ordet, säga, att en man
-
614
Den 30 November e. m.
talsskrifning är att jemföra med en bouppteckning eller med
en förteckning på alla inventarier, som finnäs i ett rum. Mantalsskrifningen
är en förteckning på alla de personer, sorn finnas
i en socken. När man gör upp förteckning pä aila saker,
som finnas i elt rum, så upptager man dem, de må hafva kommit
dit huru sora helst. Sedan förteckningen är färdig, kommer
man till att utreda, huruvida någon sak rätteligen hörer
till det i fråga var. rummet, eller lill något annat o. s. v. På
samma sätt förhåller sig med inantalsförteckningen; man upptager
alla personer, som finnas i socknen. Frågan om de rätteligen
höra dit eller icke, blifver en annan sak. Skulle åter
tvisterne derom höra lill sjelfva mantalsskrifningen, så skulle
en sådan förrättning måhända ej på flere dagar taga slut, ulan
ali man ändock kommit lill alt afgöra dem alla, hvartill utlåtanden
och förklaringar af vederbörande naturligtvis behöfdes.
Jag tillstyrker derföre borttagandet af de ord, hvilkas uteslutande
llr Printzenskjöld yrkat.
Frih. Raab: Det slår i sanning in hvad llr von Hart
mansdorff
obegripligt nog anade, alt jag skulle uppträda i en
mot hans åsigter motsatt mening. Jag är nemi. af den tanka,
alt det förslag, som Utsk. här har gjort, bör bifallas. Detta
föraniedes jag ytterligare till, af den omständighet, att det utlåt.
, som Lag- och Ekon.Ulskm vid sisth riksdag i fattigvårds'
frågan afgåfvo, hvilket utlåt, då blef af R. St. bifallet samt nu
hos Regeringen till afgörande hvilar, skulle komma alt stå i
uppenbar strid med det gamla stadgandet i 1841 års hevilla.-  förordu., enär i ofvanberörde utlåt, bland annat finnes en §,
som säger, alt om vid mantalsskrifning fråga uppstod, huruvida
en person får i en socken skattskrifves eller icke, sä må han
derföre icke förnekas alt inom socknen vistas, fastän han icke
vid mantalskrifmingen kan tvingas att i skaltlängderne der upptagas.
Lika med Gr. Cronhjelm anser jag och har äfven sjelf
erfarenhet deraf, att den hittills gällande hevilla.stadgan blifvit
sä tillämpad, alt om en person ololligen tvingat sig in i en
socken, så har han verkligen äfven blifvit, emot sockneinnevånarnes
begifvande, i mantalslängderne inom samma socken uppförd.
Jag medgifver visserligen, att socknemännen sedermera äga rättighet
ali deröfver hos Konungens Bef:h:de anföra klagomål;
men Konungens Bef:h:de har dii till stöd för ett dylikt förfarande
just den gamla bevilln.förorda., deruti det heter, att en person
skall skattskrifvas i den socken, der han uppehållit sig största
delen af äret, och det slutliga resultatet af en sådan klagan
blifver det, alt gårdsägaren emot sin egen vilja tvingas
alt på sine ägor emottaga en person, som han icke vill der
hafva boende. Hr Printzenskjöld har frågat, hvem som skulle
pröfva en dylik tvistefråga, dä den vid mantalsskrifningen förekommer.
Detta tillkommer ju naturligtvis Konungens Befilude.
Sältet blifver efter min förmening det, att personen sättes pä
en lösdrifvarelista, pä hvilken lian kommer att qvarstå intilldess
att Konungens Befthtde binner utreda frågan hvar den om
-
Den 30 November e. m.
015
tvistade personen skall skattskrifvas. Detta är en enkel utväg,
som icke förnärmar någon, hvaremot det andra sättet att
gå tillväga mäste förnärma den person eller den socken, ä hvars
ägor en dylik mot ens vilja inkommen person skall skattskrifvas.
Af alla dessa skäl, och dessutom öfverlygad derom, att,
om äfven genom antagande af det föreslagna tillägget olägenheter
komma att uppstå, desse likväl icke uppväga dem, som
genom bibehållande af den gamla författningen i oförändradt
skick skulle qvarstå, får jag vördsamt tillstyrka bifall ä det
föreslagna tillägget.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Frih. Raab har yttrat,
att Konungens Bcf:h:de vore den person, som vid uppkommen
tvist skulle pröfva, huruvida en person borde i en viss socken
skattskrifvas eller icke. Jag får då till den värde ledamoten
framställa den frågan, huruvida han anser lämpligt, att, i händelse
Konungens Bef:h:de sjelf vore mantalsförrättare, han dä
äfven afkunnade ett. utslag i en så beskaffad fråga, hvilket han
sedermera måste af full öfvertygelse ändra? Dessutom, då man
känner de mänga omvägar och undersökningar, som dessförinnan
mäste vidtagas, de många processer (om jag får begagna
detta uttryck), sorn dagligen uppstå emellan församlingar, i fråga
om personers behörighet att inom desamma skattskrifvas;
sä torde det ej vara ur vägen att fästa uppmärksamheten derå,
att det ingalunda kan för Konungens Bef:b:de hafva sig så
lätt att genast fatta sitt beslut i ämnet. Frih. Raab har vidare
yttrat, att församlingen skulle med klagomål inkomma sedan
karlen vore satt pä en lösdrifvarelista. Jag vill medgifva att
så sker, i händelse nemi. manlalsförrättaren verkligen ålägger
nämnde församling alt densamma personen inom sig upptaga;
men om han det ej gör, sä lärer församlingen icke befatta sig
med något klagomåls anställande, och dä blifver det i sanning
ganska svårt att fä reda pä den ifrågavar. personen, för att honom
omsider på vederbörlig ort skattskrifva. Jag utbeder mig
att, såsom exempel på huru rättvisa församlingarnas omdömen
vid så beskaffade fall äro, fä anföra, hurusom en församling nekade
en person all å dess ägor inflytta, under förevändning, att
samme person vore fattig och fader till 9 barn, dä det likväl
efter anställd undersökning befans, att bemälde person var soldal
och hade rotetorp inom församlingens ägor. Jag hemställer
till hvar och en, huruvida ett sådant förfarande var med
billighet och rättvisa förenligt, samt om man i detta fall kan
lemna mycket i deras händer? Jag tillstyrker afslag å det ifrågasatta
tillägget, med bibehållande af den gamla författningen.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller fä uppläsa ifrågavar. mom.
i Utsk:s förslag: ”Hvarje skattskyldig skall, sä vida icke laga
hinder af stadgandet i K. kungör, af d. 5 Dec. 1788 skulle möta,
i mantal uppföras och taxeras, der han bosatt är, till nästa
fardag flyttar, eller största delen af året sig uppehåller.” En
värd talare har af denna ordställning tagit sig anledn. påstå,
C16
Den 30 November e. m.
att denna redaction skulle innebära en pröfningsrält för mantalsskrifvaren.
Om en sådan verkligen bär skulle afses, så borde
äfven, enligt min öfvertygelse, mom. lyda sålunda: ”Hvarje
skattskyldig skall, såvida icke mantalsskrifvaren pröfvar laga
hinder möta” etc. etc.; men nu finnes ej taladt om någon
pröfning, utan blott ”såvida laga binder möta”, hvaraf följer,
att pröfningen väl ej kommer att tillhöra mantalsskrifvaren, utan
Konungens Bef:h:de. Jag har icke yttrat annat, än att jag föreställer
mig, att om, vid en skattskrifning, pastor i församlingen
gör socknens talan gällande, alt nemi. socknen icke bar
tillåtit den ifrågavar. personens inflyttning, så behöfver mantalsskrifvaren
blott anteckna denne person, utan att likväl derföre,
såsom den värde talaren fattat mina ord, uppskjuta med
bela mantalsskrifningen. Den värde ledamoten har äfven sagt,
att först derigenom att församlingen anför besvär, kan Konungens
Bef:h:de blifva i tillfälle att höra den socken, hvarifrån
personen inflyttat och vidare pröfva frågan samt fatta sitt beslut;
men jag får då invända: hvarför skall just församlingen
behöfva anföra besvären? Kan icke mantalsskrifvaren upplysa:
”att den och den personen, kommen från den eller den socknen,
ville jag der och der skattskrifva, men blef af församlingen
derifrån förhindrad.” Då vet Konungens Bef:h:de frän
hvilken ort den omtvistade personen kommit, och kan derifrån
infordra vidare upplysningar. En värd ledamot bar sagt, alt
detta skulle föranleda till tvister; men jag för min del kan ej
se, att någon tvist deraf skulle uppkomma, utan förefaller
saken mig ganska enkel. Den skulle nemi. komma att
tillgå på så sätt, att mantalsskrifvaren satte i fråga att i mantalslängden
uppföra personen, men att han, då pastorsembetet
anmälde, det tillåtelse ej blifvit gifven åt samme person
att i socknen inflytta, blott behöfde uppföra honom på en särskild
lista, för att derom vidare inhemta Konungens Bef:h:des
order. Dermed vore hela den tvisten slut. Om nu åter den gamla
författningen skulle oförändrad qvarstå, så skulle följden deraf
blifva, att hvar och en person, som olofligen i en församling
inflyttat, kunde der tvertemot församlingsboernas önskan
blifva skattskrifves Dä frågar jag: hvart tager den fördel vägen,
hvarom K. M. genom Dess nåd. förordn. af d. 5 Dec. 1788
velat tillförsäkra lörsamlingarne ?
Frih. Cederström, Jacob: Frågan är verkligen af allvarsammare
natur, än som vid första påseendet vill synas. Frih.
Raab bar yttrat, att då vid en manlalsförrättuing tvist uppstod
hvar en person borde skattskrifvas, så vore den lättaste utvägen
att uppföra ifrågavar. person på en lösdrifvarelista, hvilket
vill säga detsammma, som att vi i Sverige skulle få några
tusen lösdrifvare, utan att veta hvarifrån de kommit. Då sedermera
desse personer måhända med lika många mål skulle sysselsätta
embelsverken ända upp till K. M., för att från nämnde
li
-
Den 30 November e. m.
017
listor blifva befriade, så undanbeder jag mig en dylik ordning
i lagstiftningen, sa mycket mera, som alla dessa mål skulle gä
genom K. Kammarcoilegium och jag dermed vara foga belåten.
Jag vill dessutom fästa uppmärksamheten derå, att det vid en
mantalsförrätlning är af vigt, att hvarje person, som i socknen
bor, blifver antecknad, han må för öfrigt komma att betala
mantalspenningar eller icke, att tillhöra socknen eller ej. Om
socknen dervid anför protest, så antecknas sådant, hvarefter, om
socknen fullföljer densamma, frågan kommer att underkastas
Konungens Bef:h:des pröfning, som deröfver skall afgifva sitt
beslut. Dä församlingnrne sålunda kunna, genom afgifvande af
deras protester, göra deras rätt gällande, sä frågar jag: hvar
finnas de hinder i den gamla författningen, som en värd talare
förmenat, emot 178S års K. förordning? Att åter vid mantalsskrifningen
directe få af den person, som företräder landshöfdingens
ställe, och af mantalsskrifvare!!, hvilken blott är att betrakta
såsom en skrifmaschin, en dylik tvistefråga afgjord, det
är ett tillägg, som jag anser för öfverflödigt, men som skulle
blifva obeskriflig! skadligt, i det alt det skulle åt 1788 års författning
tillägga en vigt, som densamma aldrig ägt, samt skapa
lösdrifvare af personer, som aldrig bort blifva det. Jag
förnyar min begäran om afslag å Utsk:s hemställan i denna
väg.
Hr Printzenskjöld: Genom ilen föreskrift, som nu gäl
lande
hevi lin. stadga innehåller om den skattsky Idiges ovillkorliga
anteckning i mantalslängden, har Frih. Raab fruktat, att följder
skola uppkomma, hvilka äro af högst menlig art för socknemännen.
Jag ber att i anleda, häraf få fästa uppmärksamheten
derå, att med denna föreskrift icke är så farligt, som Frib:n
föreställer sig; ty § slutar med ett morn., som säger: ”uppstår
fråga om den ort, der någon skall skattskrifvas, profves
ilen af Konungens Bef:h:de”. Således, jemte det att lagstiftaren
föreskrifvit lill ovillkorlig efterlefnad af mantalsförrätlarcn det,
första morn., har han tillika förutsatt möjligheten af klagan öfver
den åtgärd, som mantalsförrättaren ovillkorligen åligger att
vidtaga, hvarföre han äfven i sista mom. gifvit hänvisning, livar
denna klagan skall föras och i första instansen afdömmas. Ilvad
som jemväl här torde, såsom ett skäl mot bifall till Utsk:s förslag,
böra tagas i betraktande, är det, att mantalsförrättningen
är ett bland de vigtigasle bidrag till polismaktens upprätthållande
inom hvarje län, i thy alt af mantalslängden^, sådana de nu inrättas,
denna makt, genom alla dess grader, erhåller underrättelse
om hvarje person, som finnes inom församlingen, till säker
ledning för de åtgärder, som förordningens vidmakthållande
kunna anses nödiga alt vidtaga, hvilket lika nyttiga som
angelägna ändamål med dessa längder otvifvelaktig! skulle i icke
ringa mån komma alt förfelas, i fall åt mantalsskrifvaren öfverlemnades
den pröfningsrätt, hvarom nu är fråga. Man har
4 II. 78
eis
Den 30 November e m.
anmärkt såsom en obillighet, att församlingen skall belastas med
besväret att klaga öfver mantalsskrifningsätgärden; men hvaruti
ligger väl denna obillighet? Det är ju helt naturligt, att hvar
oell en person, iian m;i vara moralisk eller individuel, sorn anser
sig iida orätt, måste vara den, som bör klaga, ty icke kan
sådant rimligen tillhöra någon annan. Nu är det församlingen,
sorn mäste känna sig förnärmad, om, emot dess vilja, någon der
blir mantalsskrifven; alltså mäste det äfven åligga församlingen
att deröfver föra klagan. Kronan lider deraf ingenting, aldra
minst 0111 en sådan person icke är i den calhegorien, att lian till
Staten bör erlägga någon afgift; således kan mantalsskrifvaren
icke eller betraktas såsom part, äfven om lian skulle anses representera
K. M. och Kronan.
Man har vidare påstått, ali tillstånd lill inflyttning i en
församling skulle först erfordras, innan mantalsskrifning af den
ifrågavar. personen skedde; men dä en sådan tvist kan i flera
är fortfara, så måste ju den person, hvars mantalskrifningsort
tvisten rörer, under tiden pä något ställe finnas antecknad i
mantalslängden, så vida man icke vill, att han skall öfverflyltas
uti lösdrifvareclassen och sålunda just befordra hvad lagstiftaren
haft för afsigt alt förekomma. Slutligen har Gr. Cronhjelm
anfört, alt det föreslagna tillägget, såsom det nu lyder,
icke innefattar någon rättighet för mantalsskrifvaren alt ingå i
pröfning, huruvida en person är behörig eller icke att inom någon
viss församling varda skattskrifves Jag medgifver visserligen,
att författningen kan så tydas, oell jag betviflar ingalunda,
det ju icke Hr Grefven, om han vore matalsförrättaren, skulle
densamma så förklara; men ordalagen gifva dock ett vidt fält
för en motsatt tydning. — När det slår, ”att den omtvistade
personen skall mantalsskrifvas, så vida laga hinder ej möta”,
hvaraf följer, alt han icke skall mantalsskrifvas, när dylika hinder
sig förete; sä torde de blifva ganska få, som icke så förstå
författningen, att frågans pröfning skall ske genast vid mantalsskrifningstiIIfället,
och förrättningsmannen blefve förmodligen
den, som då nödgades uppträda såsom domare; ty om ät tillägget
gifves den tolkning, sorn Hr Grefven anser böra ske, så är
ju dess införande alldeles öfverflödigt, enär det icke behöfver
dragas i tvifvel, att icke Konungens Bef:h:de, då frågan kommer
dit, skall laga i öfvervägande de hinder, som af 1788
års författning kunna för personens mantalsskrifning på det
ena eller andra stället vara för handen. Alt införa ett
stadgande, som i sig sjelf är öfverflödigt, skulle jag tro
båtar till ingenting; att åter göra det i afsigt, alt åt en tjensteman
gifva en pröfniugsrätt, som honom förut icke tillkommit,
det anser jag vara hvarken klokt eller försigtigt, hvarföre jag
fortfar uti att afstyrka bifall ä förslaget.
Frih. Ridderstolpe: Jag tror, att Frih. Raab. begått ett
misstag, då han sagt, att, tvertemot församlingsboernes vilja och
protest, en person, enligt nu gällande författning, kan blifva
Den 30 N o v t* ni 1) e r e. ni.
GJ9
inom samma församling skall skrifven. Jag får då fasta Hr
Frih:s uppmärksamhet derpå, alt de personer, sorn skola inom
en församling skallskrifvas, äro af 2:ne slag, nemi. de sorn äro
hos jordiigarne inom socknen i tjenst sladde, och sådane personer,
hvilka blifvit af deni uppsagde och som således icke äro
hos någon inom socknen boende jordägare i tjenst anställde, d.
v. s. med andra ord en lösdrifvare, men som likväl enligt ofvanberörda
författning skola inom församlingen skallskrifvas, enär
de sig der större delen af året uppehållit; församlingen dock
alltid obelagct, att i della sednare fall hos Konungens Bef:h:de
anföra sine besvär, om den genom en dylik åtgärd skulle anse
sig förnärmad. Om äfven, enligt llr Frilus förmening, det föreslagna
tillägget härutinnan icke skulle förorsaka någon obeqvämlighet
(hvilken tanke jag dock icke kan dela); så skulle det åtminstone
åstadkomma confusion, alldenstund, enligt min tanka,
den åberopade 1788 års författning bör ligga till grund för
Konungens Bef:h:des beslut, men ingalunda för sjelfva mantalsskrifningen.
Om vid en mantalsskrifning Konungens Bef:h:de
sjelf vore närvar., sä vidinge han säkerligen icke någon annan
åtgärd än den, alt i mantal uppfiira alla de personer, hvilka
största delen af året inom församlingen vistats, slående del dock
denna alltid öppet att deröfver sedermera anföra klagomål; men
något beslut fattades visserligen icke vid mantalsförrällningen,
emedan densamma alldeles icke dertill är organiserad. Frih.
Cederström har anmärkt, hurusom det vore all alltför mycket
vidga makten af 178S års författning, om densamme bielke i
denna 46 § inlagen. Jag skulle vilja vända om denna mening
och säga, alt sistnämnde § derigenom skulle erhålla en allt för
utsträckt makt, enär mantalsförrällningen dä komme all behandla
en del af målet, som alldeles icke densamma tillkom, utan som
bör utgöra föremål för Konungens Befdudes ålgiird. I stöd af
allt detta, och då jag är öfvertygad derom, att ett bifall till
det föreslagna tillägget skulle åstadkomma mera ondt än godt,
anhåller jag om afslag derå, samt att det sålunda mätte fä förblifva
vid hvad som i detta ämne hittills varit stadgadt.
Frih. Raab: Frih. Cederström har undanbedt. sig den mängd
af rättegångsmål, hvilka lian förmenat skulle blifva en löljd af
det föreslagna tilläggets antagande; men jag ber alt få fästa Hr
Fr i h:s uppmärksamhet derå, alt mängden af inål bielke troligen
lika stor, 0111 hvar och cn begagnade sig af den utväg, som
llr Frilun sjelf anvisat, nemi. att hos Konungens Bef:h:de anföra
klagomål, då lian trodde sig hafva blifvit förfördelad genom
oriktig skattskrifning, och att om så nu icke är verkliga förhållandet,
nemi. att målen uppstiga till ett sådant stort antal, så
kommer det sig deraf, att menniskorua i allmänhet äro, dels
så litet hemmastadde med rättegångsformerne, dels ock så rädda
för desamma, att de hellre lida en orättvisa än de deröfver
anställa klagomål, hvilka dessutom äro håde med .besvär och
kostnader förenade. llr Printzenskjöld har förklarat, all jag
Den 30 November e. ni.
hyste sadan farhåga för olägenheterne af 46 §:s 1 mom. men
att jag deremot förgätit det sisla inom. i samma §. Jag får
dä för den värde ledamoten förklara, att innehållet af detta
mom. är mig ingalunda obekant; men då lian sjelf uppgaf, att,
i händelse ofvannäinnde § fick ilen förändrade redaction, som
Disk. föreslagit, Konungens Bef:li:de dä icke ägde., vid bedömmande
af dylika mål, annat än alt tillämpa delta 1 morn., så
syntes mig deraf följa, alt en församling skulle af Konungens
Bef:h:de ovillkorligen dömmas att ä sina ägor emottaga en person,
som, emot församlingens vilja, sig inom deusamma större
delen af äret uppehållit. Detta slår i fullkomlig conscqvens
med hvad 11 r Printzenskjöld sjelf yttrat. Jag har icke kunnat
inse några särdeles olägenheter af det förslag i fråga om mantalsskrifning,
sorn Utslt. framställt, nemi. alt den person, otn
hvilkens skattskrifning man oj hlifver ense, skulle teckuas på
en särskild (jag vill taga tillbaka ordet lösdrifvare —) lista; ty
jag kan ej finna följden deraf blifva någon annan än den, att
Konungens Bcf:h:de får bedömma, hvar den omtvistade personen
skall i mantal tecknas. Embetsnivndighelerne fä visserligen
häraf besvär — det är sant, men de skulle i alla fall fä besväret
att slita de enskildes tvister i frågan, och det är min
önskan alt skydda de enskilda från behofvet att, till bevarande
af sina rättigheter, anföra klagomål öfver manlalsskrifuingsförrällarcns
åtgärder. Hr Printzenskjöld har slutligen äfven sagt,
alt man genom bibehållande af den gamla författningen vinner
den fördelen, att alltid veta, hvar personerne finnas, enär samma
författning stadgar, att hvarje person skall skattskrifves, der
han sig större delen af året uppehållit; men jag får dä anföra,
alt precist enahanda fördel vinnes derigenom, att den ifrågavar.
personen antecknas i den af mig omtalade särskilda listan.
Hr Printzenskjöld: Jag ber om det H. Ståndets be
nägna
öfverseende för det jag ännu en gäng vägar uppträda,
men jag är dertill uppmanad af Frih. Raabs sista yttrande. Ur
Frih. har helt och hållet misstagit sig om innehållet af mill anförande.
Hvad jag deruti yttrade, afsäg följderna af det föreslagna
stadgandet, i händelse det skulle sä uppfattas., sorn det
skett af Gr. Cronhjelm. Jag uttalade dock tillika min öfvertygelse,
att en sådan uppfattning af § icke skulle komma att
äga rum, utan tvertom blifva den, att skattskrifvaren iu lä te sig
vid mantalsskrifuingsförrättningarne i pröfning af der uppkommande
skattskrifningstvisler, och det var denna pröfningsrätt,
som jag icke kunde anse riktigt eller ändamålsenligt att mantalsskrifningsförrättaren
tillägga. Om äfven ordalagen icke bestämdt
uttrycka, att denna tjensteman äger en dylik rättighet,
sä gifva de dock anleda, dertill i den män, att pröfningen säkerligen
ej kommer att uteblifva. Huru det för öfrigt skulle,
såsom flr Frih. Raab befarar, blifva möjligt, att en person, som
någon tid ä en egendom sig ololligen uppehållit, sedermera kunde
emot ägarens protest erhålla rättighet alt å egendomen qvar
-
Deli 30 November e. m.
m
blifva, det ligger utom min fattningsförmåga; ty icke lärer
Konungens Bef:li:de ålägga bemälde jordägare, att en sådan person
emottaga, såvida icke laga skäl dertill förclinnas. Jag vill
icke längre uppehålla discussionen i detta ämne, utan anhåller
0111 Hr Gr. o. Landthus propos. på afslag å det föreslagna
tillägget.
Dä nu öfverläggningcn förklarades vara fulländad, återkallade
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, i R. o. Ad:s minne, alt, på sätt
en ledamot redan anmärkt, årtalet 1787 i st. f. 1788 blifvit
genom tryckfel in för il t uti det ifrågavar. moni., hvarefter II.
Ex. hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla, att, med rättelse
af berörde tryckfel, 1 inom. af 4(1 § i hevilla.stadgan må erhålla
den förändrade lydelse, som Ulsk.föreslagit.
Ropades starka nej, blandade med ja.
II. Ex. hemställde derefter, om R. o. Ad. ansåge de af
Utsk. uti ifrågavar. moni. tillagde ord höra uteslutas.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med några
nej, hvarpå H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att härvid
ja öfverröslal nej.
38:de punkten,
viUn.sladgans 46 §; 39 punkten un g: de intagande vid rubri
ken
”skeppare, coopvardi” uti if § af <‘n hänvisning lill sistnämnde
moni.; och 40:de punkten, ang-.de en förändring i 46 §
5:te inom.
livad Utsk. i dessa punkter föreslagit och hemställt ldefaf
R. 0. Ad. bifallet.
4lista punkten
gans 4$ §•
Det af Utsk. afgifue förslag till denna redacliousförändring
Lief af R. o. Ad. bifallet.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde härefter, att, i anseende
till den redan långt framskridna tiden, med vidare pröfning
af Bevilln.Utskis betänkande i\7:o 11 mätte fä uppskjutas
lill nästa plenum; hvilket bifölls.
Lades på bordel följande ifrån Utsk:n inkomna ullåt:n och
meni., nemi. från
Stals-Utskottet:
N:o 02, i anleda, af väckt motion om inlevercring lill statsverket
af den under K. Krigscollegii förvaltning stående en per
mille-fonden:
N:o 63, i anledn. af begärdt anslag i st. f. den hemmansägare
inom Landa socken af Halland tillerkände, men dem frånröfva
d c ut flyttningshjelp;
622 Den 30 November e. m.
N:o 04, ang:de yrkad resiitution till Upsala stad af utlagd
äganderätlsbevillning för en del af stadens jord;
Nio 65, i anledn. af Fullmäktiges i Riksg.cont. hemställan
angille den numera indragna caiicellist-ljensten vid deras expedition
;
Nio 66, i anledn. af väckta motioner om alla bevillningsmedels
samt öfriga statsmedels ingående till Riksg.cont;
Nio 67, i anledn. af RiksStins skiljaktiga beslut, röride K.
f. d. Cancellistyrelsens s. k. handcassa oell ett räntan å dess
capitalfond motsvarande statsanslag;
Nio 68, i anledn. af erhållen återremiss å betänk. Nio 33,
angille beräkningen af statsverkets inkomster;
Nio 69, i anledn. af erhällne ålerremisser å betänk. Nio
35, angide regleringen af utgiflerne under 2:dra hufvudliteln;
Nio 70, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. Nio 36,
angide utgiflerne under riksstatens 3:dje hufvudtitel;
Nio 71, i anledn. af erhållne ålerremisser å betänk. Nio
37, angide utgiflerne under riksstatens 4:de hufvudtitel.
Nio 72, i anledn. af erhållne ålerremisser å betänk. Nio
38, angide utgifterne under riksstatens 5:te hufvudtitel;
Nio 73, i anledn. af erhållne ålerremisser å betänk. Nio
39, angide reglering af utgifterne under 6:le hufvudtiteln;
Nio 74, i anledn. af erhållne ålerremisser å betänk. Nio
40, angide reglering af utgiflerne under riksstatens 7idc hufvudtitel;
Nio
75, i anledn. af erhållne ålerremisser å utlåt. Nio 41,
angide utgifterne under riksstatens Side hufvudtitel;
Nio 76, i anledn. af erhållne ålerremisser å betänk. Nio
42, ronde regleringen af utgifterne under riksstatens 9:de huf
vudtitel;
samt
Nio 77, augide liden, då den nya statsregleringen vidtager;
Stats-
samt Allm. Bes v.- o. E k o n.-U ts k in:
Nio 11, angide väckt fråga om lindring uti kronobrefbäringsskyldighctcn.
Äfvenledes lades på bordet ett af Ridd.Utsk. under Nio 16
afgifvet, så lydande
Hörsamt Memorial.
Medelst prot.utdrag af d. 26 sistl. Sept. bar II. R. o. Ad.
till Ridd.Utsk. behagat remittera tvenne af Hr Lagerheim, Lars
Magnus, väckta förslag, det ena alt, ”för beredande åt R. o.
Adis Elcctorer af större utrymme och mindre svårigheter vid
valen lill Ulskins sammansättning,” 22 § Ridd.Ordn. måtte er
-
Den 30 No vem her e. m.
023
Ilalia den förändrade lydelse, att ordförande i Utsk. skulle af
R. o. Adis Electorer utses, utan afseende å ätlernes nummer,
samt det andra, att nämnde § skulle bestämma, det ordförande,
sä väl i Utsk. sorn bland Fullmäktige i Banken och Riksg.cont.,
bos R. St:s Nämnder och Revisorer skulle af de valberättigade
särskildt utses; hvaremot på Utskis-afdelningar, äfvensom då
ordförande tillfälligtvis hade förfall, ordet skulle föras af den,
som på Riddarhuset innehafver främsta nummern; men sä väl
lili Förstärkta Utsk., som uti de Utskis-afdelningar, der den
valde ordföranden sjelf äger säte, skulle han äfven föra ordet;
och har Ridd.Utsk. tillika fått emottaga de, i anleda, af Hr Lagerheims
förslag, under discussionen afgifua yttranden af Hr
von Troil, Emil, Gr. Cronhjelm, Polycarpus, Frih. Tersmeden,
Wilhelm Fredrik, Hr Lagerhjelm, Pehr, Gr. Posse, Erik, Hr
vou Hohenhausen, Michael Silvius, Frill. Raab, Adam Christian,
och Hr Lefren, Johan Pehr.
Vid öfvervägande af de utaf Hr Lagerheim framställda förslagen,
har Utsk. icke förbisett, att, i följd af den umar. ordningen
för val till ordförande i Utsk., valrätten lill Utskins ledamöter
begränsas inom eli mindre antal af Ståndets medlemmar,
än sorn blefve händelsen, derest Hrr Electorer ägde välja ordförande
särskildt. Utsk. hör dock härvid erinra, att, dä Hera
stadganden i grundlagen häntyda på principen af ett ht den
ärftliga eller Adelsvärdigheten lemnadt prerogativ, och R. o. Ad.
icke blott vid scdnasle riksdag afslagil den nu ifrågaställa
förändringen, ulan ock, vid den inuevar., ansett sig icke, i anseende
till de öfriga RiksStin, höra frånträda sjelfskrifvenheten
till ordförande-platserna i Utskin, del synes innebära någon
motsägelse, om R. o. Ad. nu skulle omedelbart derefter inom
s/g förneka den princip, hvaruppå det ofvanberörda prerogalivet
sig stödjer. Ty ehuru det tvifvelsutan lärer af sig sjelf förslås,
alt Electorerna, vid Utskins sammansättning, afse skickligheten
hos den person, som ä listan lill Utskis ledamöter erhåller
främsta ordningen enligt matrikeln, och följaktligen är ämnad
till ordförande, sä är det likväl egentligen den i
stadgade företrädesrätt, som bestämmer hans plats. Utsk. häller
icke osannolikt, alt en rubbning af detta stadgande, hvarigenom
ät Adelns Electorer skulle uppdragas att genom särskildt val
utse ordförande i Utsk., der äfven medlemmar af de öfrige
RiksStin till lika antal äga säte, torde kunna anses vara för de
sednare pä visst sätt förnärmande. Utsk. kail ej eller dölja
ilen farhåga, alt del föreslagna nya valsättet kunde leda lill
consideralioner, hvilka tilläfventyrs torde blifva af större betydenhet,
än den inskränkning i valfrihet, hvaraf Hrr Electorer
nu understundom kunna erfara olägenheterna. Om nemi. Electorerna
ägde riitt att välja ordförande, utan afseende pä högsta
nummern bland de valde ledamöterna, så torde möjligtvis en
annan, mera obestämd rangordning vilja göra sig gällande, hvilken,
då ett stort antal embetsman ingår i R. o. Adis sammansättning,
måhända kunde, vid valet af ordförande, blifva för
C Vt
Den 30 November e. m.
Electorerna mer, och icke mindre, besvärlig, än nummerprerogativet.
Men äfven om den förutsättning inträffade, att IIrr Electorer
genom särskilda val skulle lyckas alt bland R. o. Ad. utse
de mest passande ordförander, så kunde likväl alltid den fråga
uppstå, huruvida icke någon ledamot af de öfriga Stånden borde,
i följd af förmenad än större skicklighet, eller anseende, vara
företrädesvis berättigad att erhålla förtroendet; och att R. o.
Ad. funnit det vara tjenligare alt, på sätt genom nu gällande
sjelfskrifvenhet sker, förekomma väckandet af en sådan fråga,
torde fä anses ådagalagdt af Ståndets beslut ang:dc den i 39 §
Riksd.Ordn. föreslagna ändring.
Slutligen hör Utsk. anmärka, att den nu ifrågasatta valprincipen,
äfven enligt motionärens förslag, måste frångås vid
alla de tillfällen, då den valde ordföranden ar hindrad alt sjelf
såsom sådan fungera, uti hvilken händelse, med bibehållen tillämpning
af den gamla principen, ordförandeskapet åter skulle
bestämmas af ätternas nummer; och enär, i öfrigt, den tidpunkt,
då, enligt hvad allmänt kändt är, frågor inom Const.Utsk. blifvit
i laga ordning väckta, ang:de en ombildning af hela formen
för den n. v. representationen, samt om en förändrad ordning
för valen lill dess Utsk. och öfrige delegationer, i Utsk:s tanka,
synes vara den minst passande till partiella ändringar i Ståndsordniugarne
af sådan beskaffenhet, som den nu föreslagna, har
Utsk. icke funnit skäl tillstyrka,
vare sig det ena eller andra alternativet af Hr Lagerheims
motion om förändring i 22 § Ridd.Ordn.
Hvilket dock allt lill H. R. o. Ad:s egen pröfning vördsamt öfveriemnas.
Fyra ledamöters reservationer medfölja. Stockholm d. 25
Nov. 1844.
På Riddarhus-Utskoltets vägnar:
S. A. Sandels.
IV. F. Dalman.
ITr Berg von Linde anmälde följande reservation.
Jag reserverar mig emot Utsk:s beslut att i allo afstyrka
bifall till den af Hr Lagerheim väckta motion, hvilken jag för
min del anser kunna och böra i så måtto understödjas, att, med
ändring af 22 § Ridd.Ordn., Hrr Electorer förklarades berättigade
att, vid valet af Utsk:s-ledamöter, oberoende af nummerordningen,
bestämma Utsk:s ordförande. Derigenom skulle, efter
min förmening, en verklig och märklig förbättring åstadkommas;
ty det lärer icke kunna motsägas, att ju för närvar, i sjelfva
verket Utsk:s ordförande väljas af Hrr Electorer, likasom att
detta val i icke ringa mån försvåras deraf, att nummerordningen
på Riddarhuset måste följas. Någon olägenhet synes destomindre
vara att befara genom en sådan åt Electorerne lemnad
frihet, som det alltid står dem öppet att strängt hålla sig vid
num
-
Den 30 No v em Ler e. m.
025
nummerordningen, i händelse betänklighet skulle uppstå i något
särskildt full alt vika derifrån. Att consideralioner dervid skulle
ifrågakomma, eller missnöje odi afund väckas hos någon representant
med högre nummer, som från ordförandeplalsen blefve
utestängd af en med lägre nummer, kan jag desto mindre förutsätta,
som jag föreställer mig, alt enda villkoret för competance
till dessa platser måste vara riksdagsmannavana och erfarenhet,
och att deremot ålder och embetsmannavärdighet icke
har det ringaste att dermed skaffa.
Icke eller kan jag finna, att en sådan utvidgning af Hrr
Electorers rättigheter vid val af Utsk:s ordförande på något
sätt rubbar eller ingriper i sjelfskrifvenhets-principen. Denna
synes mig strängt och väl conserverad genom II. H. o. Ad:s
fattade beslut att afslå förslaget derom, att Utsk:n skulle lemnäs
rättighet att sjelfve välja deras ordförande; och i full conseqvens
med detta beslut står efter mitt omdöme det gjorda förslaget,
att R. o. Ad., med bibehållande af uteslutande rätten dertill,
inom sig bestämmer ett mera ändamålsenligt sätt för dess utöfning.
Sjelfskrifvenheten tillhör nemi. Adeln, såsom Adel,
utan afseende på äldre eller yngre nummer. Nummerordningen
deremot bestämmer endast företrädet Adeln inbördes emellan;
men äfven detta företräde synes mig I det närmaste vara tilIintetgjordt
genom rättigheten att begagna fullmakt, hvarigenom
ej sällan inträffar, att ledamöter af de äldste ätter komma att.
sitta nederst och tvertom.
Deremot anser jag mig icke böra tillstyrka bifall till motionen
i fråga om val till ordförander i R. St:s Nämnder, Statsrevisioner,
samt Ranken och Riksg.cont. Dessa val förrättas
icke af R. o. Ad:s Eleetorer, utan af Ståndet, och antalet af
personer, som väljas, är ej större, än att den hittills iakttagne
ordningen utan olägenhet synes kunna följas; och emedan grundlagen
ej omnämner afdelning.!!’ i Utsk., samt någon olägenhet
ej försports af det sätt, hvarpå Adelns ledamöter hittills sins
emellan öfverenskommit om ordningen för bestridande af ordförandeplatsen
i dessa afdelningar; tillstyrker jag, att äfven hädanefter
dervid må få förblifva.
Uti ofvanstående reservation förenade sig Hr Gr. von Rosen,
samt Hrr Stråle och Nordensvan.
Ur protocollet,
IV. V, Dalman.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
»$•«
79
