# ID: svediakorp-gov536
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 151,806
# sentences: 5,445
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


H ÅI/I.NA
IIOS
II Ö G L O F L I C E
VID
Urtima ttiköfcngen t j&*tock{)0lm
Ar 1844.
Wjersle Muff et.
—•*** M —
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet,
184 5.
Lördagen den 2 November 1844.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.uldr. för d. 30 sistl. Oct. e. m.
Justerades pleniprot:n för d. 23 sistl. 0ct. f. och e. m.
Upplästes lill justering och godkändes nedannämnde, från
Exp.Utsk. inkomna förslag till R. St:s und. skrifvelse till K. M.:
N:o 21, ang:de tiden för aflemnandet till Riksg.cont. aföfverskotten
å Statsverkets inkomster;
N:o 22, ang:de ollongäldens upphörande;
N:o 23, ang:de afskaffande af den s. k. sölf-eller husmansskatten
i Bohus län;
N:o 24, ang:de nedsättning i den för tackjernstillverkningen
utgående liondc-afgift; samt
N:o 25, ang:de skyldigheten att med sqvadronsmärke förse
eavalleri-hästar.
Öppnades Hrr Electorers lista tillval af en ledamot i StalsUtsk.
efter N:o 2,167 A. Hr Puke, Fullm. Hr Virgin, Christian
Adolph; Och befaus dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1,560 C. Hr Celsing, Lars Guslaf.
Äfvenledes öppnades Hrr Electorers lista till val af en ledamot
i ConslUtsk. under dea ledamoten i nämnde Utsk. 1861 Hr
von Hartmansdorff Äng. medgifna ledighet på högst 14 dagar,
från och med d. 4 dennes; Och befans dertill hafva blifvit utsedd;
N:o 2,093 A. Hr af Wetterstedt, Niclas.
Upplästes följande af Hr Lagerstråle, Gerhard, inlemnade
mein.:
Af trägna embetsgöromål hindrad att vidare fortfara med
det af II. R. o. Ad:s Electorer mig lemnade förtroende att såsom
ledamot i Ridd.Utsk. biträda, får jag härmed samma befattning
mig afsäga, under vördsam anhållan att, detta oaktadt,
vid min riksdagsmannarätt varda bibehållen.
Denna Hr Lagerstråles anhållan blef af R. o. Ad. bifallen,
hvarefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Eleetorer att
i
Den 2 Noveni lier h nr.
i deras nästa sammanträde utse en ledamot i Ridd.Ulsk. i st. f.
Hr Lagerstråle.
Derefter och på den grund, att Hrr af Wetterstedt,
Niclas, H udebeck, Salomon, oell dorchimont, Wilhelm
Albrecht, blifvit utsedde alt under permitterade ledamöters
frånvaro inträda såsom ledamöter i de
ut varit suppleanter, anmodade II. Ex. Hr Gr. o. Landtm. Hrr
Eleclorer att jemväl i deras nästa sammanträde tili de sålunda
nppkoinne ledigheters återbesättande välja Utsk^s-suppleanter,
nemi. en i Const.-, en i Bevillu.-, samt en i Allm. Be sv.- o.
Ekon.Ulsk.
Med anmälan att utom Hr von Post Stafs, Gr. Hamilton,
Henning Ludvig Hugo, Gr. Levenhaupt, Patrik
Adolph, oeh Hr Lagerheim, Lars Magnus, hvilka under
föreg:de plena afsagt sig att vara Bankmän, numera jemväl II.
Ex. Hr Gr. Lövenhjelm, Guslaf, Frih. Wrangel,
Christian Anton, Hr Munck, Ernst Fredr. Victor,
och Ilr Kuylenstjerna, Carl Ulrik, afsagt sig sina
b ä n k in :s- b e fa 11 n i n g a r, tilkänuagaf H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att
i nästa plenum val komme att ske till utseende af en bänkman
i hvardera af 4, 6, 12, 13, 20, 23, 24 och 25 hänkm:s-afdelningarne.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 24 och 30 sisth Oct. på bordet
lagda betänk. NT:o 18, i a nied o. af väckt motion om ändringar
i ansvarighetslagen för Statsrådets ledamöter.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag anhåller, all detta
betänk, mätte punktvis få föredragas, på det en hvar må
äga tillfälle att, om sä lämpligt synes, göra anmärkmr vid hvarje
särskild del deraf. Men jag hemställer tillika, alt propus, till
bifall eller afslag på någon särskild punkt ej mätte göras, utan
betänk, först genomgås hell och hållet, på det att B. o Ad. mätte
se, om icke det blifver skäl, sorn jag tror, ali återremittera detsamma
i sin helhet, sä alt det sammanhang, sorn i en så grann
laga
författning är nödigt, icke mätte bl ista genom särskilda
beslut öfver vissa delar.
II. Ex. II r Gr. o. Landtm, hemställde, om IL o. Ad. behagade
bifalla, att detta betänk., pä sätt Hr von Hartmansdorff
föreslagit, skulle föredragas punktvis och propos. till fattande
beslut derom ej framställas innan alla puuklerue blifvit genomgångna.
Ropades ja.
I anledn. häraf upplästes, för att blifva föremål för discussionen,
först hvad i afseende pä ifrågavar. lags rubrik i inledningen
till betänk, blifvit yttradt, jemte berörde rubrik, sådan
deri af Utsk. blifvit föreslagen.
r von Hartmansdorff: Jag vill först i afseende på fö
-
Den 2 November f. m..
redragningen hemställa, all. blott de §§ sorn nu följa, måtte
hvar för sig upplösas, emedan hvad sorn förut är sagdi af LagUlsk.
endast är ali anse såsom ett företal, innehållande till en
del detsamma som sedermera i §§ förekomma.
I afseende på inledningens titel, gillar jag visserligen den
omskrifning sorn är gjord; men i st. f. ”den embetsman, som i
commandomål Konungen råd gif\ it”, torde, enär grundlagen föreskrifver
alt två sådane embetsman, en för landt- och en för sjöförsvaret
skola linnas, det vara rättare ali säga ”de embetsman,
som” etc. Inledningen börjar med de orden : ”Statsrådets ledamöter
skola”. Det är således en positiv befallning, och med sådana
fortfares hela vägen igenom. Det är således ulan tvifvel
gifvet, att denna inledning är att betrakta som en bestämd lag§.
Den innehåller ock de aldravigtigaste föreskrifter, såsom den
alt Konungens rådgifvare skola endast Konungen råd gifva, men
ieke jemte Honom regera, samt att desse embetsmän icke kan
till last läggas, om, emot deras, på anförda skäl grundade, råd,
utgången, ulan deras förvållande, blifver olycklig, och det åsyflade
goda ändamålet icke vinnes. Jag täger således för afgjordt,
alt när tillämpningen af denna lag kommer i fråga, må
inledningen kunna åberopas likaväl som någon § af sjelfva lagen;
men jag anser dä olämpligt att icke inledningen jemväl är
paragraferad och utgör lagens 1 §.
Hr Cederschjöld, Rob. Theophron: Jag instäm
mer
till alla delar med Hr von Hartmansdorff, och kan ej annat
än uttrycka min förundran deröfver, all då han under sisiI.
riksdag gjorde samma anmärkn. som nu, LagUtsk. icke tagit densamma
i öfvervägande och, med godkännande deraf, gjort inledningen
till den ] § i ansvarighetslagen.
Hr G ii n t her, Claes Ephraim: LagUtsk. har haft en
ganska gilltig anledn. att icke paragrafera inledningen, nemi.
den, att denna inledning tillförne icke varit i §§ affattad och
någon förändring af den gamla ansvarighetslagen i denna del
icke blifvit ifrägaslälld. För min del skulle jag derjemte tro,
alt den gamla ansvarighetslagen ganska välbetänkt uteslutit de
uti inledningen upptagne allmänna satserne från den paragraferade
lagen, hvilken endast har till föremål ali. bestämma ansvaret
för Statsrådets ledamöter i hvarje särskildt fall, och således
rätteligen börjar med det i ] § intagne stadgandet. Skulle
intin emedlertid nu vilja utsträcka motionen älven lill begäran
alt i §§ affatta inledningen, så är det en ny fråga, hvilken Ulsk.,
i fall den varder dil öfvcrlemnad, får tillfälle att taga i öfvervägande.
Hr Cederschjöld, Rob. Theophron: På säl, t betänk,
visar, har motionären anhållit, att ansvarighetslagen måtte blifva
på det omsorgsfullaste sätt granskad. Vid sådant förhållande
tror jag icke att det mött något hinder för LagUtsk. att föreslå
alla de förändringar, som kunnat vara af behofvet påkallade
och ibland hvilka den ifrågavar. ulan tvifvel är en
6
Dea 2 November f. m.
Hr Lagerhjelm, Pehr: DS inledningen innehåller v;isendtliga
momenter, icke allenast för Const.Utsk:s ledamöter, till
deras efterrättelse och lill grunder för deras åsigler och beslut,
utan ytterligare för den domstol, som möjligen kan komma att
dömma i så beskaffade ärenden, så anser jag, lika med Hrr von
Hartmansdorff och Cederschjöld, alt inledningen bör paragraferas
och komma att utgöra en del af lagen.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Det har alltid
förefallit mig vara ett physiologiskt problem, huruledes en nation,
som i sekler haft mer eller mindre fria, dock alltid representativa
samhällsiurättningar, som är ädelt i sina tänkesätt och
uppriktigt i sitt sätt att vara, alltid kan hafva hyst sådana misstankar
mot sina Konungars rådgifvare, ehuru historien icke nämner
alt del funnits bland dem några riksförrädare. Hvad den
svaghet åter beträffar, sorn mången kan hafva gjort sig skyldig
till, kan den icke förekommas genom en ansvarighetslag, som
utsätter mindre ansvar för den rådgifvare som gär negativt lill
väga, än för den som går adivi till väga; ty det är naturligt,
att den som utarbetat och contrasignerat 100 beslut, har större
ansvar än den som utarbetat och contrasignerat blott ett beslut.
Men, mina Hrr, dessa rådgifvareplatser, äro de dä så afundsvärda,
är deras makt så stor, deras inflytande så afgörande?
Hafva de såsom Frankrikes ministrar 100,000 francs i
aflöning, palatser alt bo uti och ett clientele, som sträcker sig
som ett nät öfver hela det vidsträckta riket. Hafva de som
Englands ministrar afgörande vota i alla statsfrågor; ty det äro
de sorn afgöra frågorna, och rapportera endast till monarken
hvad de beslutat. Må det vara sagdt i förbigående, alt England
derigenom icke är annat än en republik, en krönt republik,
med skillnaden likväl, att den styres af optime, och icke af
ultime, som man här sökt tillvägabringa för den tillämnade Svenska
republiken. Kunna våra Ministrar som de Engelska disponera
om millioner & St., kunna de skicka flottor lill de aflägsnaste
haf, kunna de utnämna vice Konungar i Indien, i Irland,
i Canada, i Jamaica m. m.? Nej, intet af allt detta. De hafva
mycket ansvar och ringa makt, myckel arbete och ringa belöning;
de äro dessutom underkastade en serie af controller, sorn
man fåfängt skall söka i något annat land. De äro först underkastade
controllen af ett Const Utsk., som genomläser hvarje
rad de föra lill prot. under loppet af 5 år. En namnkunnig
policeminister sade lill sin regent: gif mig två rader skriftligen,
de må innehålla hvad som helst, så svarar jag för, att jag skaLl
falla den som skrifvil dem. Men skulle ett Const.Utsk. i dessa
luntor af prot. icke finna tillfälle ali fälla hvilken rådgifvare
som helst? De äro underkastade en Just.ombudsm., som kan
speja hvarje deras steg, som kan göra sig populär genom alt
anklaga dem och bibehålla sitt embete genom att beröfva deras.
De äro underkastade statsrevisorer, som kunna anklaga dem för
deu minsta utgift, äfven till det vigtigaste föremål, om ställd
Den 2 November f. m.
7
under oriktig rubrik, och sända dem för Riksrätt; och de äro
till råga af allt detta underkastade en ansvarighetslag, sorn lik
Ramoclis svärd sväfvar öfver deras hufvudcn, och hvilken lag
varierar på det agreabla themat att mista lif, ära och gods,
(gods, mine Hrr! hvaraf förlusten är afskafläd i all lagstiftning,
ty man har aflagt seden att straffa arfvingar för deras anhöriges
förseelser); varierar säger jag i 10 § på det agreabla themat
af lif ära och gods, af fästning, och af afsättning, hvartill
man nu benäget vill lägga förlusten af att kunna bekläda något
annat embete. Dessa förhållanden äro oerhörda och okända
i alla andra constitutionella länder.
Om man genomgår Englands historia, finner man, att alltsedan
1688 års revolution har ingen enda minister blifvit dömd
af riksrätt, kallad empechment i England, än Lord Rolingbroke;
men, mine Hrr, Bolingbroke conspirerade till förmån för den
afsatta dynastien, och likväl förfor man så lindrigt med honom,
att han helt öppet tilläts resa öfver till Frankrike, der Pretendenten
vistades, och dömdes contumaciter. Delta är det enda
exemplet sedan 168S af en minister som blifvit dömd, ganska
få äro äfven de som ens blifvit anklagade. Lord Mellville anklagades
för försnillning af allmänna medel, men frikändes; Lord
North för det han låt arrestera den namnkunnige demagogen
Wilke, men dömdes efter allmän lag, och Hastings, men icke
som Minister utan som Generalguverneur uti Indien. I Frankrike
är förhållandet nära detsamma; en enda Ministére har
blifvit dömd, det var den Polignacska, men dertill erfordrades
ingenting mindre än Juli-revolutionen och ombyte af dynasti.
Uti ingen af Europas constitutionella stater finnas exempel härpå,
hvarken i Belgien, Holland eller Bayern, ja icke ens i Spanien
eller Portugal. — Sedan jag nu i korthet genomgått Europas
statsförhållanden, tager jag mig friheten öfvergå till den
s. k. modellrepubliken, NordAmerikas Förenta Stater, för att
visa hurudant förhållandet är derstädes. Nord-Amerikanska
constitulionen, underskrifven af Washington m. fl. frihetshjeltar,
innehåller följande ansvarighetslag: Art. 2 section
4. ”Presidenten i de Förenade Staterna, vice Presidenten samt
öfrige Regeringens ledamöter miste cmbelet, om öfverbevisade,
inför laga domstol, om högförräderi, försnillning af Statens
medel eller högre brott af misdemeanor— Hvad härmed
menas, innehåller 3 art. 2 section: ”Föra krig mot
de Förenade Staterna, göra gemensam sak med dess fiender och
lemna dem hjelp och comfort(Man ser att det är Engelskt
blod.) Detta är allt hvad Amerikanska lagen innehåller, och mig
veterligen finnes intet exempel, att någon minister der blifvit
dömd, allt sedan republikens tillkomst.
Juridisk ansvarighet för politisk förseelse utgör en anomali,
ett verkligt non-sens; så hafva alla publicister och frihetens
störste försvarare ansett saken. Jag skall i detta afseendet
citera en som af ingen torde kunna jäfvas. Benjamin
Constant, så uttrycker han sig i sitt berömda arbete, Cours po
-
'8
Den 2 November f. m.
litique. ”Florens hade under medellidcn ett politiskt tribunal
kalladt Ballin, hvilket, tillkommet under anarkien, blef
sitt ursprung värdigt. Det dömde Rådet lill döden, kastade dess
medlemmar i fängelse och afsatte dem. Men hvarthän ledde
denna stränghet? jo, till Mediceernas envälde”. Benjamin Constant
bifogar följande reflexion: ”Den constitutionelhrmonarkien
äger inom sig det enda medlet som bär begagnas mot Ministrar,
hvilka missbruka sin makt; detta medel är majoritetens förlust,
som tvingar dem att lemna sina platser; annat straff hör aldrig
linnas, om icke för högförräderi, som straffas efter allmän lag.”
En annan, kanske ännu märkvärdigare frihetshjelte, Mirabeau,
yttrade sig på följande sätt i denna fråga, tili Nationalförsamlingen:
”Ministrarne äro visserligen ansvarige hos oss,
men derigenom sker en högst miserabel tjenst (så är ordet) åt
nationen, ty det är icke fruktan som kan upplyfta själen”.
Dumheten allena (vare delta sagd t utan allusion till motionären
eller till Ulsk., som tillstyrkt motionen), dumheten allena
kan tro, att man medelst en sträng ansvarighetslag kan väcka
nit och skicklighet hos en Minister; han förvandlas derigenom
till en g a ler slaf, som fjättrad, nödgas framro fartyget på hvilket
han är fästad. Dä man nu vill begifva sig in på reformernas
hana, så väl i representativt, som annat afseende, skulle man
göra väl att börja dessa reformer med den af den i sitt nuvarande
skick orimliga ansvarighetslagen. Man vill, i följd af
philantropiska åsigtcr, allt mer och mer mildra straden för alla
slags brottslingar; är det icke en anomali att på samma gång
vilja skärpa straffen för Rikets högste embetsman? Om ansvarighetslagen,
enligt hvad många tro, i sin tillämpning gör en
död bokstaf\ bör den upphäfvas, ty intet är skadligare än lagar
som icke kunna verkställas. Skulle den åter vara en lefvande
bokstaf, bör den som barbarisk och stridande mot tidens upplysning
så mycket mera upphäfvas.
Efter min tanke skulle den kunna reduceras till följande
få ord: Konungens rådgifvare kunna anklagas inför Riksrätt
af
försnillning till egen vinst af Statens medel; om öfverbevisle,
dömmas de efter allmän lag.
Denna förändring af ansvarighetslagen, jemte en annan i
vår grundlag, eller att inga Statsråd få tillsättas på stat, utan
endast tillförordnas med bibehållande af förut innehafda embeten,
skulle kunna göra Sverige med tiden till en sann constitutionelStat;
ty man må icke tro på hvarje taburett kunna återfinna
en Curtius. Jag anhåller om ålerremiss.
Frih. Cederström, Anders: För min del kan jag ej
instämma med Gr. Björnstjerna, att det ansvar som i denna lag
finnes stadgadt, är barbariskt, och tror att en Statsrådsledamot
lika väl som andra embetsmän bör vara underkastad lagar och
conlroller, och snarare mera än andra, emedan de såsom Rikets
yp
-
Den 2 November f. ni.
9
ypperste miin böra vara en föresyn för alla andra. Detta var
dock ej egentligen hvad jag ville säga; jag begärde ordet i anleda.
af Hr von llarlmansdorlfs yrkande, alt rubriken till lagen
borde paragraferas. Jag är af motsatt mening, emedan inledningen
endast innehåller en citation, en resumé' af hvad som i
sjelfva lagen kommer i fråga, och intet egentligt lagstadgande
eller ansvarsbestämmelse.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Ga hr.: Jag har endast en,
måhända obetydlig anmärka, alt göra i afseende pä ordet
’”Statsministrarne.” Sorn desse embetsmän äro ledamöter af
Statsrådet, sä gäller ju för dem detsamma som för Statsråden,
och dä vet jag ej hvarföre Slatsininislrarne skola särskildt
niimnas, dä de också äro Statsroder lika som deras Colleger.
Hr von Hartmansdorff: De värde ledamöter, som an
sett
min an inar k ii., rörde bristande paragrafering af inledningen,
sakna grund, lära hafva utgått ifrån den lankan, att ansvarighetslagen
för Statsrådets ledamöter är, sä att säga, en strafflag
för deni, och alt inga andra stadgatiden, än sådana som
innehålla någon slraffbeslämning, höra vara paragraferade. Om
detta är deras tanka, så borde de yrka, att den-11 § i lagen
skulle upphöra att vara paragraferad, ty hon innehåller icke
eller någon slraffbeslämning, utan endast en prescriplionslid,
hvarinom åtal mot rädgifvarne fä äga rum. Ansvarighetslagen
för dem skulle dä jemväl slutas med stadgandeu utan paragrafering.
Hr von Troil, Emil: Utan att fästa mig vid den de
duclion,
sorn Gr. Björnstjerna framställt, vill jag blott i korthet
nämna, att de tvenne förslag, hvarmed han slutade, äro begge
af grundlags natur. Det f rsta innefattar förändring af 106 §
Reg.F., sorn säger i hvilka fall Const.Utsk. skall låta ställa en
Konungens rådgifvare under Riksrätt. Det andra förslaget, som
afser att bereda en utväg för Konungens rådgifvare att tillika
innehafva andra embeten, lill hvilka de kunna återgå, innebär
äfven en förändring i den nu gällande grundlagen, men en förändring,
som redan blifvit af samtlige RiksSt. för deras del
.•intagen, ech således nu endast erfordrar Konungens sanctiou
f.,r alt lili lag; och det torde således vara bäst, att Hr Grefven,
för della ändamåls vinnande, vänder sig till högsta ort. Hvad
åter angår den nu föredragna delen af ansvarighetslagen, så
lär jag för min del yttra, att jag, lika med ätskillige andre
ledamöter, anser denna lag i sjelfva verket endast vara en
strafflag, ehuru en annan mildare och vackrare benämning blifvit
deråt gifven och antagen; att den således endast bör innefatta
de straffbestämmelser, som böra tillämpas för vissa afvikelser
frän grundlagen, men icke innehålla några positiva bud,
huru Statsrådets ledamöter i det ena eller andra fallet böra sig
skicka, emedan sådant icke tillhör crimiual-lagstiftningen, utan
grundlagsliftningen. Således anser jag det vara öfverflödigt att
4 H. 2
10
Den 2 November f. m.
bär står, det Statsråden skola Konungen råd gifva, men ieke
med Honom regera; ty det heter redan förut i grundlagen,
att Konungen äger alt styra 11 i ket, och hvad i det hänseendet
befinnes i ansvarighetslagen, är allisa endast ett omsägande
af grundlagens ord. Jag iror fördenskull, att af della 2 morn.
uti inledningen till förevar, ansvarighetslag, endast bör bibehållas
sjelfva slutmeningen, som gör ett undanlag från den allmänna
ansvarigheten, eli undantag, som visserligen är sä klart,
alt det, så till sägandcs, faller af sig sjelf, men likväl icke
skadar att det står qvar. Det är nemi. tydligt, all ansvar ej
kan komma i fråga för den olyckliga utgång, sorn följt på ett
rådslag.
Hr Cederschjöld. Rob. Theophron: Uti inledningen
förekomma 2:ne positiva sladganden, nemi. dels alt Statsrådets
ledamöter skola Konungen råd gifva, men ej jemte honom regera,
dels och i slutet, alt dessa embetsman ej kan till last
läggas, om, emot deras, på anförde skäl grundade, råd, utgången,
utan deras förvållande, blifver olycklig, och det åsyflade goda
ändamålet icke vinnes. Det visar sig således häraf klart, att,
i händelse åtal mot Konungens rådgifvare ägde rum, så kan
och bör Riksrätten, i fall anledn. dertill förefinnes, såsom grund
för sin dom åberopa den ifrågavar. inledningen. Vid sådant
förhållande synes det mig äfven vara klart, ätt denna inledning
verkligen innehåller ett lagsLadgaude, som bör linnas i sjelfva
lagen såsom en särskild §.
Hr Lagerhjelm: Jag tror mig icke behöfva orda vidare
i sjelfva ämnet, men då en värd talare omnämnt, att ansvaret
bestämdt borde finnas i sjelfva lagen, till rättelse för domaren,
anser jag att denna inledning är vägledande för ledamöterne af
Coust.Ulsk., hvilka i första hand äga att vidtaga beslut i dessa
ämnen. Nu föreskrifver grundlagen, att derest rådgifvare»
icke till prot. afgifvit sin reservation, så är han för beslutet
ansvarig; han har yttrat sin tanka, men Konungen har vidtagit
ett annat beslut; huru långt skall dä Statsrådsledamolen sträcka
sin reservation? 1 sådane frågor hafva Consl.Ulsk:s ledamöter
en rättelse för omdömet, dä det finnes en lag, som säger bestämdt:
”dock endast Konungen råd gifva, men ej jemte Honom
regera.” Detta är angifvet i 106 §. Beträffande den 107 §,
hvarest det lalas om Rikets sannskyldiga nytta, huru långt skall
Slatsrådsledamoten utsträcka denna reservation? Det faller sig
för hvar och en klart, att om man ej conseqveut vill utsträcka
den lill del aldraminsla, så blir det omöjligt alt undgå ansvar;
men om derjemte utaf denna ingress Itlef en § i ansvarighetslagen,
så skulle den tjena lill en vägledning för Const.Utsk:s
ledamöter, då det heter: ”desse embetsman kan ej till last läggas,
om, emot deras, pä anförde skäl grundade, råd, utgången,
utan deras förvållande, blifver olycklig, och det åsyftade goda
ändamålet icke vinnes.” Om ändamålet icke vans, sä skulle
sådant ej läggas rådgifvarne till last, lika litet som om olgan
-
Den 2 November f. m.
11
gen ulan deras förvållande blef olycklig. För båda dessa händelser,
och måhända för många flere, innebär denna inledning
en vägledning, och då är det en vinst för lagen, att den förvandlas
lill en §, lill cn integrerande del af densamma, hvilket
jag ock tillstyrker.
II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: I antcdn. af hvad en värd
ledamot behagat anföra, alt de af mig föreslagna förändringar
i ansvarighetslagen utgjorde grundlagsfrågor, anhåller jag, att
milt yttrande må blifva remitterad! så val till Const.Utsk. som
lill LagUlsk., i händelse förslnämde Etsk. skulle finna skäligt
att derpå göra något afseende.
I auledn. af denna framställning, ytlrade H.Ex. Hr Gr. o.
Landtm., att det icke undfallit honom, att Gr. Björnstjernas
första yttrande innefattat ett förslag till förändring af grundlagen,
men att H. Ex. icke ansett det såsom en motion och
derföre funnit onödigt alt med någon erinran derom afbryta
discussionen, hvaremot H. Ex. numera ansåg sig böra fästa Gr.
Björnstjernas uppmärksamhet derpå, att motioner om ändringar
i grundlagen icke fä väckas i BiksSl:n, utan böra framställas
direcle i Const.Utsk.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få fästa mine
värde motståndares uppmärksamhet derpå, att den s. k. inledningen
till ansvarighetslagen är derjemte en instruetion för
Konungens rådgifvare. Den innehåller ibland annat ett vigtigt
stadgande, som mig veterligen ej finnes i någon annan af vära
författningar, nemi. den, att de sjelfkrafde skola påminna om
Rikets rätt och bästa. Jag tror derföre, alt man bör betänka
sig väl, innan man tillstyrker att inledningen må ulgå.
Föredrogs 1 § i Utsk:s förslag.
Hr Cederschjöld, Rob. Theophron: Jag får emot ifrågav.
§ förnya de anmärkn:r, som jag vid förra riksdagen
framställde. Här förekommer i börjau af §: ”Försöker någon
Slatsrådsledamot, under den tid dä Regeringen (enligt vissa §§)
föres af Statsrådet, att våldsammeligen öfverändakasta regeringssättet.
” Häraf skulle kunna dragas den slutsats, att, under den
tid dä icke Statsrådets ledamöter sjelfve föra Regeringen, så
skulle de ostraffadt kunna öfverändakasta regeringssättet. Ordet
våldsammeligen tyckes icke eller vara på sin plats, ty deraf
skulle det kunna synas som kunde regeringssättet ostraffadt öfverändakaslas,
blott det ej skedde våldsammeligen, ulan genom
hemliga slämplingar eller medelst list. Jag tillstyrker derföre,
att 1 mom. 1 § mätte erhålla följande lydelse: ”Försöker någon
Slatsrådsledamot att lagstridigt ändra eller upphäfva någon
Rikets grundlag, eller underlåter att deremot göra föreställning
när hau finner sådant å färde vara, eller fördöljer någon omständighet,
som kunnat sådant steg förekomma, straffes såsom
Rikets förrädare och miste lif, ära och gods.”
Emot 2 mom. har jag äfven en anmärkn. att,göra; det in
-
1?
Den 2 November f. m.
nelin Iler nemi.: ”Ehvad Regeringen fores af Statsrådet eller ieke,
vare till samma straff skyldig den ledamot af Statsrådet, hvilken
genom tillstyrkande eller underlåtenhet alt föreställning
göra, när hatt (inner sådant å förde vara, eller, genom uppsåtlig!
oeh hevisligt fördöljande af någon upplysning, befrämjar” etc.
Jag kan ej fatta, alt något fördöljande kan ske ouppsåtligen,
ty det ligger i begreppet af sjelfva ordet ”fördölja'1, alt det
måtte vara uppsåtligen, och således ar delta ord alldeles öfverflödigt.
Icke eller kan jag finna, att någon ledamot af Statsrådet
kau lili skyldig kand till något ansvar, så vidt det icke
är bevist att lian dertill gjort sig skyldig, och sålunda mäste
äfven ordet ”bevisligen” här vara öfverflödigt, eljest skulle man
i fråga om hvarje brott böra stadga, att den sorn bevisligen
begär det eller det brottet, gör sig derför lill ansvar skyldig.
Ordet ”bevisligen” finnes icke i något lagstadgande, ty det är
tydligt, att ingen kan straffas för ett brott, ulan alt förut vara
öfverbevist om brottslighet, hvadan endast sjelfva förbrytelsen
omtalas, med tillägg, att den som begär densamma, får undergå
det bestämda straffet, och på ett annat ställe i lagen afliandlas,
hvad som med laga bevis förstås. Jag föreslår alltså ali 2 inom.
mätte erhålla följande lydelse: ”Till samma straff vare den ledamot
af Statsrådet skyldig, hvilken genom tillstyrkande eller
underlåtenhet att föreställning göra, när han finner sådant å
förde vara, eller, genom fördöljande af någon upplysning, befrämjar
eller vållar sådant lagstrid i <*t steg, sorn, enligt 110 §
af Reg.F., såsom förräderi anses bör.”
Hr von Hartmansdorff: Ståndet lärer vid genomläs
ning
af denria § finna, alt lagstiftaren här för 3:ne särskilda
händelser stadgat samma straff. Första händelsen iir, då Statsrådets
ledamöter föra Regeringen och med väld söka öfverändakasta
regeringssättet. Hvarföre lalas der ej 0111 list och svek?
Andra händelsen är, huru förhållas skall med deras ansvarighet,
när de icke föra Regeringen. Men dervid omförinälas 3:ne
förhållanden, nemi. örn Statsråden tillstyrkt det som är lagstridigt,
eller underlåtit att göra föreställningar deremot, när de
funnit något sådant å förde vara, eller om de slutligen förlegat
hvad de vetat. Om de nu gå våldsamt tillväga, nar de icke
regera, bör ej samma straff följa derpå? Slutligen kommer
man i 3:dje händelsen till samma straffbeslämning för förbrytelser,
i hänseende till 110 § Reg.F. Efter min mening herde
det förslag som Hr Cederschjöld framställt, utvidgas derhän,
att det omfattade alla de särskilda förhållanden sorn 1 § omtalar.
Derigenom klefve i min tanka stadganderne jemväl enklare,
fullständigare och lättare i tillämpningen. Vill man åter
säga, att allmänna lagen skall på Statsrådets ledamöter tillämpas
för alla de händelser sorn icke iiro i denna ansvarighetslags
särskilda §§ upptagna, så säger deremot 6 § af denna lag:
”Uraktlåta Statsrådets ledamöter, att de öfrige dem i grundlagen
uttryckligen föreskrifne, men i denna ansvarighetslag icke
Den 2 November f. m.
13
särskildt uppräknade plister och föreskrifter iakttaga och fullgöra,
ankomme det pil R. St. att hos Konungen göra sadan anmälan,
hvartill 107 § af Reg.F. deni berättigar.” Om nu de förbrytelser,
för hvilka straff icke finnas bestämdt upptagne i ansvarighetslagen,
äro af beskaffenhet alt endast kunna föranleda
till anmärkning efter 107 §; så skulle, om 1 § icke rättades,
lika förbrytelser komma att vara anmärkningsvärda dels
efter den 106, dels eller den 107 § Reg.F.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Då jag i hufvudsaken
och i allmänhet biträder Gr. Björnstjernas åsigter om den
ansvarighetslag, sorn bäst kan verka lill en tjenlig regering
och anser den nuvar. lagen vara pä det hela taget olämplig och
skadlig, vill jag nu endast fästa mig vid det i 1 § fastställda
straff, eller förlusten af lif, ära och gods. Jag anser i allmänhet
confiscationsstraffet, såsom inbegripet i detta stadgande, vara
betänkligt. Om än fall gifvas, i hvilka dess bibehållande
kan vara klokt och riktigt, anser jag dock de nu ifrågavar.
icke höra till detta antal, och yrkar äterremiss, eudast för
confiscalionsstraflets afskaffande.
lii' Cederschjöld, Rob. Theophron: För mindel anser
jag det äfven vara ett högst orimligt straff alt dämma en
person från sin egendom, särdeles dä denne derjemte fråndömmes
lifvel, ty förlusten af egendomen drabbar då ej brottslingen
sjelf, ulan bans arfvingar och efterkommande; men jag tror
likväl icke att straffet här kan utgå, förrän den allmänna lagen
varder ändrad, iler samma straff stadgas för förbrytelser
af enahanda beskaffenhet.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Den §, som nu är
under öfverläggning, är af en särdeles kinkig beskalfenhet, efter
mitt omdöme. Om nemi. Konungens rådgifvare försöka alt
med våld öfverändakasta regeringssättet och tillintetgöra vära
grundlagar, och häruti skulle lyckas, så är ju hela lagen förgäfves
och kan ej tillämpas, emedan icke några Ständer lära
varda kommandes, som förmå att sätta någon Riksrätt öfver desse
rådgifvare. Jag tror för min del, att det för en sådan händelse
ej finnes mer än ett enda correctiv, och jag öfverlemnar
lill de lagklokes bedömmande om det kan intagas i en lag för
Statsrådets ledamöter, eller högsta makten, hvad som jag vill
minnas gäller för folket, dä det vill göra uppror, nemi. att den
som försöker att med våldsam hand öfverändakasta regeringssättet
och derunder blifver dräpen, han ligge ogilid. Om en
sådan lag kan stadgas, det lemnar jag, som sagdt är, derhän,
men derigenom skulle kanske lättast förekommas, att försöket
icke nådde fullbordan.
Hr Gunther: Jag utber mig alt ännu en gång få fästa
uppmärksamheten derpå, att LagUtsk. icke tilltrott sig rättigheten
att stifta en helt ny ansvarighetslag, på grund af den väckta
motionen, som endast åsyftade antagande af några vissa förän
-
14
Den 2 November f. m.
driugar deruti, eller desamma som innefattas i det förslag, sisi 1.
riksdags LagUtsk. hade uppgjort. Ofver detta förslag har LagUtsk.
således afgifvit sitt betänk., men Ulsk. har icke ansett sig
hvarken pKgligt eiler bera t liga d t att göra några förändringar i
de punkter, der inga sådana blifvit af motionären föreslagne. Sä
är förhållandet med denna 1 § och det deri upptagna straff lill
lif, ära och gods, i afseende hvarpå någon motion om ändring
icke blifvit väckt, och hvarom Ulsk. derföre ej eller kunnat
sjelfvilligt ingå i pröfning. Af samma orsak tror jag icke eller
att LagUtsk. kan, i händelse af återremiss, fasta någon uppmärksamhet
vid de här framställda anmärkntrne emot den nu
förevar. 1 §, såvida de endast komma Utsk. tillhanda i form af
anmärknrr, och icke blifva såsom nya motioner till Utsk. remitterade.
För öfrigt får jag i afseende på Hr Cederschjölds, Hobert,
anmärka, emot redaclionen tillkännagifva, alt hvad han
nu yttrat redan varit föremål för sistl. riksdags LagUtsk:s behandling,
samt dä blifvit besvaradt och vederlagdi. Det är visserligen
sant, alt ordet vulsammeligen står särskildt för sig, såsom
omfattande en egen art af brottslighet; men detta med
rätta, enär samma åtgärd, utförd med svek eller list, inbegripes
i de efterföljande orden: ”eller med råd eller gerning medverkar
etc.” Sista riksdagens LagUtsk, ansåg till följd häraf den
nu befintliga redactionen så klart uttrycka meningen i ] morn.,
att någon förändring deruti icke erfordrades. Samma förhållande
äger rum i afseende ä anmärka, vid 2 mom. om ”uppsätligl
och bevisligt fördöljande.” Ett fördöljande kan äfven
ske ouppsåtligen, genom glömska; och ehuru ordet bevisligen
kan anses öfverflödigt, enär ingen kan dömmas utan på grund af
bevis, ansåg man likväl, med afseende pä ansvarighetslagens
vigt och stränghet, att det icke skadade, om detta ord qvarstod,
såsom ett skydd mera för den tilltalade. I sjelfva saken anser
jag således fiir min del endast Hr von Hartmansdorlfs anmärka,
mot sednare mom:s mindre fullständighet vara förtjent af uppmärksamhet.
Men, som sagdt är, Utsk. bar icke ansett sig berätligadt
att deruti föreslå någon förändring.
Hr von Hartmansdorff: I fall förhållandet vore sådant,
som Hr Gunther uppgifvit, att nemi. motionären icke åsyftat något
annat, än att vid denna riksdag få LagUtsk:s förslag vid
sisth riksdag förnyadt; sä torde 14. o. Ad. tillåta mig nämna,
att berörde förslag, upptaget i LagUtsk:s betänk. N:o 127, slutade
med den 10 § och hade alldeles icke den 11 §, som LagUtsk.
nu infört i sitt förslag, alldeles lika med 11 § i nu gällande
ansvarighetslag. Hvarifrån har dä LagUtsk. fåll eller tagit
sig rättighet att införa en 11 §, som icke fans i LagUlsk:s
vid förra riksdagen afgifna betänk.
Gr. Horn, Claes Fredr., Jag är icke fullt säker, huruvida
det är jag som misstagit mig eller den ledamot som yttrade
sig näst före Hr von Hartmansdorff, då jag tyckte mig höra
alt han framkastade den sats, att LagUtsk. icke kunde göra
Den 2 November f. m.
15
afseende på de särsilda tankar, sorn vid en åtcrremiss af della
förslag kunde komma LagUlsk. tillhanda, såvida de ej voro alt
betrakta som nya motioner. Efter den behandling af lagfrågor
och andra riksdagsärender som hittills ägt rum, och som, mig
veterligen, icke undergått någon förändring, måste, vid återremiss
af ett betänk, eller förslag, hvarje Ulsk. ovillkorligen upptaga
och göra afseende uppå alla sådana ändringar eller särskilda
förslag, som knuna grunda sig på ett af Disk. redan frarnlagdt
tillstyrkande. Delta är åtminslone min åsigt af saken;
men efler jag har ordet ber jag äfven alt få helt kort yttra
mig öfver ansvarighetslagen för Konungens rådgifvare. Då jag
i dag inträdde på detta rum, yttrade sig Gr. Björnstjerna hufvudsakligen
som jag tyckte i en vidt omfattande åsigt öfver
den ministeriel la ansvarigheten, .lag gillar fullkomligen den mening,
ali juridisk ansvarighet för Statsrådets ledamöter icke är
rätt conslitutionel eller parlamentarisk, men olyckligtvis vill vår
fyrdelade statsförfattning oundvikligen att en sådan juridisk ansvarighet
mäste uppställas för dessa rådgifvare. De kunna
nemi. icke handla emot en sådan majoritet, ty denna majoritet
inom Ständernes fyra Stånd är alldeles obestämd, kan ofta visa
sig sorn majorile', men kan lika val vara motsatsen. Konun
gens
rådgifvare hafva icke eller tillfälle ali inom de särskilda
Stånden kunna yttra sina åsigler och försvara deni; deras ansvarighet
mäste sålunda vara under en helt annan form än i alla
andra samhällen. Jag anser della visserligen för en olycklig
nödvändighet, men dä denna nödvändighet består, så måste vi
äfven lagstifta i samma andra, och tror att denna draconisk»
lagstiftning i hänseende till Konungens rådgifvare först då kan
komma i fråga att förändras, när vi fält ett annat representationssätt,
och då skall jag vara den förste som med min röst
skall bidraga lill upphäfvande af all juridisk ansvarighet, nemi.
politisk-juridisk, ty den rent juridiska skall alltid qvarstå efter
allmän brottmålslag. "
Hr Cederschjöld, Rob. Theophron: Jag har begärt
ordet i anledning af Hr Giinthers yttrande, att LagUlsk. icke
skulle hafva varit berättigad l att utsräeka sitt utlät, sä vidt som
man här önskat, emedan sådant hade varit att gä längre än
hvartill motionen gifvit anledning. Jag ber att fä hänvisa Hr
Gunther lill Ulsk:s eget utlåt., hvaruti uppgifves, alt motionären
begärt, ”det lagen om denna ansvarighet mätte blifva pä det
omsorgsfullaste granskad.” Delta vill väl säga lagen i sin helhet?
Vidare heter det i betänk : ”och har han, i auledn. häraf
och under åberopande af de skäl, som blifvit utvecklade i LagUtsk:s
vid sista riksdag, under N:s 127 och 179 uti omförmälda
ämne afgifne betänk, lill granskning och god kännande framställt”
etc. Uti sistnämnde betänk, förekommer lill en del samma
anmärkn.-r som nu blifvit gjorda, och såsledes måtte det icke
varit något hinder för LagUlsk. att upptaga dem till pröfning;
dessutom tror jag det vara ett stort misstag af LagUtsk.
16
Den 2 November f. m.
alt sälla sig i samma predicament sem en domstol. Denna har
icke rättighet ali utsträcka sin pröfning utöfver stämningens
gräns, men helt annat malte det vara med eli Utsk. Dä för
ändringar
i en lag blifvit föreslagne och utlät, deröfver ifrån
LagUlsk. begäras, då malle det vara detta Utskis ieke allenast
rättighet utan äfven dess pligt alt föreslå alla de förändringar,
som för sammanhangets bibehållande i lagen erfordras. Sä har
jag åtminstone uppfattat LagUlskis skyldighet. Hvad angar Hr
Giinlhers yllrande i afseende pä uppsälligt fördöljande, lill motsats
af fördöljande i följd af glömska, sä tror jag ej alt man
kan säga all något fördöljes af glömska, ty ordet fördölja in
nefattar
ovillkorligen elt uppsåt.
Hr G ii n t h er : I anledning af Hr von Harlmansdorffs scdnasle
yttrande, får jag påminnna derom, att den 1 I §, sorn
Utsk. bibehållit, redan finnes i den gamla ansvarighetslagen.
Då nu motionärens förslag siulade med den 10 § och följakle1
i igen åsyftade, alt den 1 I § i nuvar. ansvarighetslag borde uteslulas;
så var ock Uisk. fullkomligen bcrälligadl alt taga under
pröfning, huruvida eli sådant uteslutande borde äga rum,
hvarvid man kom lill det resultat, att § skulle qvarstå. —
Med anledn. äter af Gr. Horns anmärka, får jag erinra, att jag
åtminstone icke sä uppfattat grundlagens föreskrift, att man skulle
under loppet af en riksdag äga räll alt väcka frågor om
hvilka förändringar som helst uti en lag. endast till följd äfen
till förändring i ett visst hänseende väckt motion. Man kan v isserligen.
i händelse motionen icke godkännes, i de delar deruti
förändring blifvit satt i fråga framställa andra förslag i stället;
men jag tror icke del later sig göra, alt, lill följd af en
motionärs önskan, såsom här är fallet, om förändring af 3, 4
och 5 §§ i en lag, som beslår af 1 1 §§, under loppet af riksdagen
föreslå förändringar af 1 eller någon bland de andra §§
i samma lag, sä framt del ej sker genom nya motioner. Slutligen
får jag till svar å hvad Hr Cederschjöld anfört, ronde mo
tionens
omfång, tillägga, att det är ganska sant, alt motionären
i sina premisser omnämnt behofvet deraf, alt ansvarighetslagen
omsorgsfullt genomgås; men han bar slulat med att framställa
ett bestämdt förslag lill förändring af endast vissa §§, hvaribland
ieke den första § är upptagen.
Hr von Hartmansdorff: Väl har jag hört vår ståndsindelning
beskyllas för allehanda ondi; men jag hade dock
icke förmodat, att henne äfven skulle tillräknas den s. k. ansvarighetslagens
felaktiga tillämpning. En hvar känner, att denna
lag icke kan tillämpas utan vid Riksrätt, och att Riksrätt äter
icke kan åstadkommas ulan anmärkningar från Consl.Utsk. Men
som dessa anmärkn:r icke underställas Stånden, sä skulle, om
icke något enda Ständ funnes, utan vi öfvcrlade alla tillsammans
på ett rum, likväl frågan om Statsrådens ansvarighet efter
106 §, och deras ställande under tilltal inför Riksrätt, gå
Riks
-
Den 2 November f. m.
17
Riksförsamlingen förbi, ty det vore Const.Utsk. allena, som ulöfvade
anklagetscrätten.
Frih. Cederström, Jaeob: Den Förändrade 41 § Riksd.-  Ordn. skulle visserligen, strängt tillämpad, i afseende på frågor
sorn första gången i R. Sl:s plena förekomma, medgifva att rättelse
och ändring i ett förslag genast företoges utan återremiss,
så framt ej en ny utredning af ämnet i vissa delar finnes behöflig;
men då en sådan utredning i fråga om en lagförklaring
erfordras, för att utröna, huruvida LagUtsk. verkligen upptagit
en motion i sil t sammanhang och huru den skulle komma att
se ut till följd af de förändringar i densamma, som inom Stånden
blifvit väckta, men som ej kunna yidtagas i en lag utan
densammas omarbetning, så mäste naturligtvis Utsk. biträda
Ständerne med alt uppgifva förslag till denna förändrade redaclion.
Gr. Frölich, David: De värde talare som sednast yttrat
sig synas så hafva fördjupat sig i frågan om allmänna
grundsatser och former, att de alldeles glömt besvara hvad Frih.
Palmstjerna anmärkt rör:de frågan, huruvida coufiscation af egendom
skall äga rum jemte dödsstraff. Frih. erinrar, att confiscation
vore olämplig, emedan den träffade hvad som ägdes af
en person, som, till döden dömd, efter lifvets förlust ingenting
saknade. Men man torde böra betänka, att det icke alltid inträffar,
allden som är lifdömd, äfven kommer att ljuta döden,
samt att strafflagar stiftas äfven för att afskräcka ifrån öfverträdelser.
Delta torde vara af särdeles vigt att ihågkomma
i förevar, fall; ty man bör förutsätta en större lätthet för de
personer, hvilka här kunna ådraga sig stadgadt ansvar, att undvika
dödsstraffet. Befriade derifrån genom nåd eller rymning,
skulle de vara föga obelåtne med att uppehålla sig i främmande
land, när de veta sig få behålla sin förmögenhet, och att
denna sedermera öfvergår till deras arfvingar. Detta måtte vara
skälet till den grundsats i vår lagstiftning, att confiscation kan
äga rum, ty så oförnuftige måtte väl icke fordna tiders lagstiftare
hafva varit, alt de icke skulle insett en anmärkn. af den
beskaffenhet som Frih. Palmstjernas. Jag tror således, att det
kan vara tids nog, äfven om vi skulle kunna ändra våra civillagar,
att besinna huruvida confiscation alldeles skall försvinna
ibland ansvarsbestämmelserna. Jag tror att det tål att tänka
pä, åtminstone finnér jag icke att anmärkn. är af beskaffenhet
att böra föranleda till återremiss.
Frih. Palmstjerna: Jag vill blott fästa Gr. Frölichs
uppmärksamhet på den omständighet, ali jag icke yrkat confiseationsstraffets
allmänna afskaffande. Jag har sagt, att jag delar
Gr. Björnstjernas uttalade åsigt, att straffet är betänkligt
och stridande mot syftningen af nyare lagstifning, samt att på
det fall, som utgör föremål för ansvarighetslagens 1 §, detta
4 H. 3
18
Ben 2 November f- tu.
straff icke vore tillämpligt. Den frågan åter, huruvida straffet
bör alldeles utgå ur vår lagstiftning, har jag lemnat ovidrörd,
och erkänner, att Ilr Gr. Frölichs anmärkn:r, ur den synpunkt
hvarifrån han sett saken, skulle vara fullt grundade, i
fall mitt yttrande hade blifvit rätt uppfaltadt.
Gr. Frölich: Då Frih. Palmstjerna ansett nödigt att uppstiga,
för att göra mig en sådan erinran, så torde jag tillbaka
få erinra honom, att jag i ett sammanhang yttrade mig, icke
allenast om hvad Frih., utan äfven hvad Hr Cederschjöld, Rob.
Teophron sagt, ehuru jag icke nämnt den sednares namn. Att jag
icke uttryckligen upptog skiljaktigheten emellan desse bada Hi rs
motiver, dertill var enda skälet, alt jag önskade förkorta talet.
Vid föredragning af 2 § yttrade sig
Hr von Hartmansdorff: Ståndet lärer benäget finna,
att denna § först börjar med ett stadgande, huru förhållas skall
när Statsrådet utöfvar Konungamakten, och sedan när det icke
utöfvar henne. Slutet af § ålägger samma straff antingen Statsrådet
under eller utom denna makts utöfning gör sig skyldigt
till lagstridigheter, som enl. 110 § Reg.F. såsom förräderi anses
bör. I st. f. att lagen på detta sätt flera särskilda gånger in
om samma § upprepar, att det skall förhålla sig lika med ansvarspåföljden
antingen Statsrådet förer Regeringen, eller ej, föreslog
Hr Cederschjöld, Rob. Theophron, vid sistl. riksdag, hvad
R. o. Ad. då äfven för sin del gillade, att i slutet af ansvarighetslagen
skulle en ny § 12 införas af innehåll: ”Hvad i
denna lag stadgadt är, gälle äfven i de fall, då Regeringen föres
af Statsrådet.” Om delta stadgande på ett ställe, en gång
för alla, infördes, så kunde man hafva den säkerheten, alt ingenting
förglömdes eller uraktlätes, hvilket eljest lätt kan ske,
när man i hvarje särskild § skall uppräkna huru det tillgår,
dels när Statsrådet förer Regeringen och dels när det icke förer
densamma.
I anledu. af denna anmärkn. yrkar jag återremiss äfven af
denna §.
Då sedermera 3 § föredrogs, anmälde och yttrade sig
Frih. Cederström, Anders: Lika med motionären tror
jag, att Utsk. bort taga i noggrannare öfvervägande stadgandet
rör:de båk-, bro- och färjafgifter. Ty om ock hvad här står,
icke är ett undantag, utan blott el.t förtydligande, så är det
dock orätt att det i denna lag blifvit infördt, enär om ett sådant
förtydligande behöfves, detsamma då borde inflyta i grundlagen,
helst de ordalag som här blifvit nyttjade kunna gifva
anledn. till den misstydning, att Statsrådet skulle kunna äga
rättighet att beskatta landets innebyggare, för hvilken brobyggnad
som helst, och att således en allmän beskattning för ett visst
ändamål skulle kunna åläggas. Detta är visserligen icke meningen,
men till undvikande af allt missförstånd, torde vara bäst
att stadgandet i omförmälde hänseende utgick, och anhåller jag
D e n 2 November f m.
19
derföre om återremiss, pä det att Utsk. måtte laga den saken i
nogare öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff.: Jag är icke af Frih. Cederströms
mening, att della stadgande bör utgå; men jag tror
deremot att lagen borde jemkas. Här slår för närvar.: ”Inrättningar
lill enskildes gemensamma nytta och beqvämlighet”. Sådana
uttryck kunna möjligen misstydas och missförstås, ty enskildas^
nytta oell beqvämlighet, kan ju vara ett bolags? och sådan
är visst icke meningen. En vidlyftig öfverläggning ägde
sisth riksdag rum i detta ämne, och slutet blef, alt R. o. Ad.
röstade öfver den nnvar. §:s bibehållande eller en annan ordalydelses
antagande. Den förra meningen vann; men ett stort
antal ledamöter af Ståndet röstade för den sednare. Jag skulle
tro, att den mening som dä föll, och hvilken uppställdes, om
jag rätt minnes, gemensamt af Gr. Spens och Frih. Cederstöm,
Anders, var af följande lydelse: ”dock härunder icke inbegripne
håk-, bro- och färjafgifter, samt andra dylika, hvilka för
enskilda inrättningar uppbäras, och erläggas af dem som inrättningarne
begagna, och hvilka fastställas för anläggning eller
vidmakthållande af anstalter till rörelsens befordrande inom Riket.
Del hette Törst ”på landet”, men rättades till ”inom Mikel”.
Jag anhåller, alt denna anmärka, måtte få till Utsk. åtfölja
den återremiss, sorn jag förmodar 11. o Ad. beslutar, på det
all § i delta hänseende mätte ändras i öfverensstämmelse med
den mening jag nu haft äran anföra.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Det fägnar mig så myc
ket
mera alt höra den siste värde talaren förorda en redaction,
hvilken jag anser vida bättre än den nnvar., som det var just
han, som hufvudsakligen bidrog att samma redaction ej antogs
vid sisth riksdag. Då han emedlertid nu ändrat sin öfvertygelse
i detta fall, anhåller jag blott att med honom fä instämma.
Föredrogs 4 §.
Hr von Hartmansdorff: Vid denna paragraf är gjordt
ett tillägg nemi. ”och varde ej vidare i Rikets tjenst nyttjad”.
Jag anser detta tillag icke var lämpligt; ty snarare än att skärpa
ansvaret för inträng på tryckfrihetens område, borde man
ålägga ansvar för underlåtenhet att tygla hennes missbruk.
Hr G ii ii t h er: Jag instämmer sä mycket mera i Hr von
Harlmansdorlfs begäran om återremiss af denna punkt, som jag
inom Utsk. var emot det ifrågavar. tillägget, ehuru jag ej kommit
att blifva upptagen bland reservanterne.
Hr Lagerhjelm: Jag instämmer äfven med Hr von Hartmansdorff
deruti, att återremiss af denna puukt mätte ske och
förslaget förfalla.
Hr Ce d e rschj ö I d , Pehr Gustaf: Ehuru alla de fö
rcg:de
talarne hafva tillstyrkt borttagandet af delta tillägg, nödgas
jag likväl för min del yrka dess bibehållande. Jag kail
20
Den 2 November f. m.
nemi. tänka mig del fall, att Konungens rådgifvare skulle tillstyrka
Konungen att förstöra boktryckerier, eller att hindra utgifvandet
af tidningar o. s. v. oell jag hemställer, om, med undantag
af blodsutgjutelse, något större brott kan begås, samt
huruvida det icke bör näpsas medelst det uti ifrågavar. tillägg
fastställda straff? Möjligheten är visserligen endast tänkbar, men
just derföre kunde den äfven i tidernas längd verkställas.
Hr Lagerhjelm: Om man kan tänka sig missbruk af
makten, så måste man äfven kunna länka sig missbruk af tryckfriheten,
äfvensom möjliga misstag vid tillämpningen af dess
Jagstadganden, hvarför äfven jag, vid betraktande af icke allenast
dessa lagstadganden, utan äfven af det sätt hvarpå de tillämpas,
samt svårigheten alt dervid alltid iakttaga rättvisa, anser
vara bäst, att delta tillägg ej i lagen inflyter.
Vid föredragning af 5 § uppstod följande diseussion:
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: I 34 § Reg.F. är underin
nevar.
riksdag af R. St. den förändring beslutad, att Statsrådsledamot
äfven skall kunna innehafva annat civilt embete, och
om K. M. skulle med sin nåd. sanclion göra detta förslag till
lag, tror jag någon otydlighet skulle uppkomma i detta stadgande.
Der står nemi. ”miste embetet”; detta uttryck var ganska
tydligt och man kunde vid liiläropningen deraf icke råka i
ovisshet, sålänge den § i grundlagen var gällande, som sade, alt
Slatsrådsledamot ej fick något annat civilt embete bekläda; men
då denna § nu är föreslagen alt undergå förändring, tror jag uttrycket
derefter böra rättas. Skulle meningen vara, att den
ifrågavar. ledamoten skulle mista endast sitt Statsrådsembete, så
bör det äfven stå: miste Statsrädsembetet) om åter meningen
är, att lian skall mista jemväl sina öfriga embeten, torde uttrycket
böra blifva: miste simi innehajvande embeten. Jag anhåller
om återremiss af denna punkt, till vinnande af denna
rättelse.
Hr Cederschjöld, Rob. Theophron: Jag får vid
denna § göra samma anmärka., som jag förut gjort vid den
3:dje, nemi. i afseende på orden ”uppsälligt och hevisligt”,
hvilka förekomma uäst framför ordet ”fördöljande”. Det förefaller
mig dessutom besynnerligt, att uti 2 mom. af denna §,
hvilket nu har såsom helt och hållet nytt tillkommit, man framför
ordet ”fördöljande” endast utsatt ordet ”uppsåtlig!”, men
uteslutit det förut tillika begagnade ordet hevisligt. Om dessa
ord verkligen böra nyttjas såsom epitheter till ordet ”fördölja”,
så skola de väl användas på alla ställen, der sistnämnde ord förekommer.
Uti sista mom. förekommer: ”Om, genom någon
Statsrådsledamots tillstyrkande eller underlåtande att göra föreställningar
eller uppsälligt och hevisligt fördöljande af någon
upplysning, någon lider skada till lif, ära eller personlig frihet,
utan att lagligen förvunnen och dömd vara.” etc. Jag fästade
vid förliden riksdag uppmärksamheten derpå, att Statsrädslcdamotens
förseelse bestod uti tillstyrkandet af en lags utfärdande
Den ^.November f. m.
2!
i olaglig ordning, men att denna förseelse alldeles icke klef förmildrad
derigenom, all en person sedermera dömdes pä grund
af denna lag, efter föregången ransakning och med iakttagande
af laga formaliteter. Jag tillstyrker derföre, att orden ”utan
att lagligen förvunnen eller dömd vara” måtte ur 3 mom. utgå,
äfvensom jag förnyar denna min anhållan i afseende på orden
”ulan laga ransakning och dom”, hvilka litet längre ner i samma
mom. förekomma.
Ilr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att de reservationer,
som vid denna §:s 2 mom. äro af Gr. Mörner och Hr
Hagergren afgifne, mätte uppläsas samt alt jag derefter måtte
få yttra mig.
De af Hr von Hartmansdorff omnämnde reservationerne blefvo
i följd häraf uppläste, och derefter yttrade
Hr von Hartmansdorff: På de skäl, Gr. Mörner oell
Hr Lagergren anfört, anhåller jag, att 2 mom. i denna 5 § måtte
alldeles utgå. Denna mening blef äfven vid förliden riksdag af
R. o. Ad. gillad, dä ett sådant föreslaget mom. uteslöts. Om detta
mom. försvinner, så skulle följaktligen slutet af 3 morn., der
det heter : ”lag, som i nämnde cap. och § af Rätteg:b:n stadgad
är”, förändras så, alt hänvisning gjordes lill 1 cap. 12 § Rätleg:b:n.
, hvilket nu är åbcropadt i 2 mom.
Hr Cederschjöld, Rob. Theophron: Jag för min
del önskar visserligen, att Riksrätt så sällan som möjligt samsättes;
men då 29 § Riksd.ordn. i dess 2 mom. uttryckligen
stadgar, att Const.Utsk. åligger, ”att äska de uti Statsrådet förda
prot., utom dem som angå ministeriella ärenden och com
mandomål,
hvilka endast i hvad, som rörer allmänt kända och
af Utsk. uppgifna händelser, må kunna fordras”; samt derjemte
innehåller, alt ifall Utsk. af dessa protocoll linner,? ”att någon
Statsrådets ledamot eller någon för tillfället förordnad föredra
gande,
eller den embetsman, som i eommandomål Konungen råd
gifvit, uppenbarligen handlat emot Reg.F:s tydliga föreskrift,
eller tillstyrkt någon öfverträdelse deraf och af andra Rikets
gällande lagar, eller underlåtit att göra föreställningar emot
sådana öfverträdelser, eller dem vållat och befrämjat genom
uppsåtlig! fördöljande af någon upplysning, då skall Const.Utsk.
ställa en sådan under tilltal af Just.ombudsm. inför Riksrätten”;
så vore det ju ett verkligt gyckel, att Const.Utsk. enligt grundlagen
skulle vara förpligtadt, att då någon öfverträdelse funnes
vara begången, ställa Konungens rådgifvare under tilltal inför
Riksrätt, men att sedermera, då dom skulle fällas, ingen lag
funnes, hvarefter den felaklige kunde dömmas? Vid sådant förhållande
och då det är stadgadt, att ansvarighetslagen skall vara
i öfverensstämmelse, med grundlagen, så tror jag det vara nödvändigt
att ett tillägg göres, på sätt nu skett, som innehåller, att
vid alla de fall, hvilka icke särskildt finnas i ansvarighetslagen
upptagne, skall enligt 1 cap. 12 § Rätteg.bm förfaras, hvilket
lagstadgande äfven, så vidt jag vet, är det enda som här kan äga
22
Den 2 November f. m.
någon tillämpning. Dessutom får jag fästa uppmärksamheten
derpå, att i ansvarighetslagen icke finnes någon bestämd straffpåföljd
för Konungens rådgifvare då de tillstyrkt en lags utfärdande
i obehörig ordning och sålunda förbrutit sig emot 87 §
Reg.F., som stadgar huru lag stiftas skall. Jag anser denna
förbrytelse vara en af de störste sorn kunna begås näst förräderi,
och får sålunda tillstyrka, att, i händelse det föreslagna
tillägget skulle komma alt utgå, det åtminstone måtte uti ansvarighetslagen
stadgas straffpåföljd för förbrytelse af nyssnämnde
beskaffenhet.
Hr Gripenstedt: Den siste värde talaren har nästan i
allt fullkomligt förekommit mig. Det är så påtagligt, alt när
grundlagen bestämdt anbefaller, att Riksrätt skall för vissa der
uppräknade förbrytelser anställas, så måste äfven ansvarighetslagen
bestämma, huru vid sådane tillfällen skall dömmas. Ansvarighetslagen
måste betraktas som ett supplement till grundlagen,
på så säll, att grundlagen bestämmer qumstio an och ansvarighetslagen
qusestio quomodo i fråga om rådgifvarnes ansvarsskyldighet.
Om då dessa båda icke stå i öfverensstämmelse
med hvarandra, så är naturligtvis en brist för handen, som
bör afhjelpas. Jag är visserligen icke i allmänhet af den mening,
att ansvarighetslagen bör skärpas och gifva anledn. till
onödiga aclioner; jag fordrar blott, att när en sådan finnes af
behofvel påkallad, den då må kunna blifva en verklighet, och
efter bestämda grunder afdömmas. Men när nu dessa grunder
saknas, så säger den 6 §, att ”det pä R. St. ankommer att
hos Konungen göra sådan anmälan, hvartill 107 § af Reg.F.
dem berättigar”. Proceduren blefve således den, att Const.-Ulsk.
fiirst gjorde en anmälan om Riksrätt för eli visst fall; sedermera då
Riksrätten skulle bedömma detta fall,så funnes det ingen §,som upptoge
den åberopade öfverträdelsen, utan utslaget skulle enligt den
citerade § blifva, alt R. St. vid nästa riksdag ägde att göra en anmälan
om entledigande. Hvilken abnormilé detta innehåller, torde af
hvar och en inses, äfven utan att tillhöra den juridiska faculleten.
Huruvida åter den ansvarsbestämmelse, som här i det nya mom.
föreslås, är den rätta eller icke, det öfverlemnar jag åt mera
sakkunnigas bedömmande. Den latitud som innefattas i densamma,
består deruti, att antingen skulle den anklagade mista
einbetet, suspenderas derifrån, eller böta med penningar. Visserligen
förefaller del mig besynnerligt, att en Riksrätt skulle
anställas, och hela effeclen deraf blifva t. ex., att den ifrägavar.
Statsrådsledamoten skulle under ett par månader anses ovärdig
att räda sin Konung, men under den 3:dje åter dertill vara
lämplig. Dock, huruvida detta eller något annat straff borde
bestämmas, deruti vill jag, såsom jag nyss bade äran anföra,
icke inlåta mig; men att nugot moment måste finnas, som bestämmer
huru förhållas skall, då en lagöfverträdelse är begången,
hvilken enligt grundlagen bör dragas under Riksrätt, det
är påtagligt. Hvad åter beträffar, att detta 2 mom. af 5 § skulle
Den .2 November f. m.
23
kunna under den 6 § hänföras, så får jag dervid anmärka, alt
dem emellan är den väsendtliga skillnad, att det förra afser de
fall, då ett Statsråd handlat positivt orätt, d. v. s. då det uppenbarligen
brutit emot grundlagens tydliga föreskrift genom
alt befrämja någon öfverträdelse deraf, då deremot den sednare
eller 6 § nr helt och hållet negativ, d. v. s. blott handlar derom,
då en Statsrådets ledamot uraktlåter de i grundlagen gifne
föreskrifter.
En värd ledamot har här åberopat Mirabeaus yttrande:
”alt det vore en dumhet, alt genom juridiskt ansvar söka förmå
en minister att iakttaga sin skyldighet.” Delta är ganska
rätt, oell derföre har äfven den Svenska lagen vid sådana tillfällen
bestämt, icke ett juridiskt, men väl ett politiskt ansvar,
enligt hvad 107 § Rcg.F. visar. Då sålunda ifrågavar. 2 mom.
af 5 § synes mig vara högst nödvändigt, för att fylla den lucka
som nu finues emellan grundlagen och ansvarighetslagen, yrkar
jag att det måtte bibehållas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, alt plenum på
eftermiddagen kl. 6 komme att fortsättas.
Frih. Cederstriim, Thure Fredr.: Jag får till alla
delar förena mig med Hrr Cederschjöld och Gripenstedt samt
derjemte tillägga, att jag så mycket mera tillstyrker antagandet
af 2 mom. 5 § af LagUtsk:s förevar, betänk., som, efler
min förmening, delta lagstadgande redan finnes i 106 § Reg.Fk;
enär nemi. i denna- § först omtalats de fall, då Statsrådets ledamöter
kunna ställas under Riksrätt, heter det sedermera: ”domme
dem Riksrätten efter allmän lag och den särskilda författning.
_ 0 1 t
sorn
till bestämmande af sadant ansvar utaf Konungen och 11.
St. fastställd varder.” Då nu mig veterligen uti gällande lag
icke finues något annat stadgande, som är tillämpligt uti det
fall, hvarom fråga nu är, än just det uti 2 mom. af 5 § ansvarighetslagen,
sådan den nu blifvit föreslagen, citerade 1 cap.
12 § Rätteg.b:n; så tillstyrker jag på det högsta den af LagUlsk.
föreslagna förändringen.
Hr Rosenblad, Bernh.: Hr Cederschjölds, Rob. Theophr,,
yttrande har gifvit mig anledn. att finna, huru visligt R. o. Ad.
handlade, då R. o. Ad. afslog det förslag, som sistl. riksdags
Const.Utsk. för R. St. vid denna riksdag till antagande framlagt,
innefattande att bland Statsrådets i 9 § Reg.F. omnämnde
skyldigheter äfven skulle inflyta den, att dä ”Konungens beslut
vore uppenbarligen stridande mot Rikets grundlag eller allmän
lag, eller llikets sannskyldiga nytta, åligge det då Statsrådets
ledamöter att krafliga föreställningar deremot göra.” Hade
nemi. detta förslag blifvit antaget, så skulle äfven, enligt den
29 § Riksd.Ordu., som Hr Cederschjöld nyss citerat, och som
handlar om Const.Ulsk:s ovillkorliga skyldighet, ali För de dersammastädes
uppräknade händelser ställa en Statsrådets ledamot
inför Riksrätt, Const.Utsk. haft sig ålagdt, alt förfara enahan
-
24
Den 2 November f. m.
da, då det trott sig finna, att en Statsrådets ledamot underlåtit
att kraftiga föreställningar göra emot ett Konungens beslut,
som enligt deras förmening stod i uppenbarlig strid med ”Rikets
sannskyldiga nytta”, hvilket åter, dä begreppen derom äro så
olika, att den ena anser såsom till Rikets sannskyldiga nytta
ländande, hvad den andre anser såsom stridande deremot, hade
varit att, enligt min förmening, alltför mycket blottställa Statsrådets
ledamöter för det individuella omdömet.
Hr Cederschjöld har vidare yttrat, alt den största förseelse,
som en Statsrådets ledamot kunde begå, näst förräderi,
vore, att i annan ordning, än den lagen föreskrifver, tillvägabringa
en förändring i Rikets lagstiftning; men då begreppen
lios oss, likasom i de flesta andra länder, äro ganska skiljaktiga
vid bestämmandet af hvilka lagar som böra under den lagstiftning,
som i 87 § Reg.F. omförmäles, så skulle jag tro, att
misstag härutinnan kunna ske ganska oskyldigt, utan att närma
sig lill högförräderi. Jag hemställer till Hr Cederschjöld, huru
tolkningen af denna § skulle blifva, om II. St., i annan ordning
än den grundlagen föreskrifver, sjelfve föreslogo ett stadgande,
som vore stridande emot 87 § Reg.F., samt begärde alt K. M.
skulle det blott promulgera? Att en dylik anhållan blifvit gjord,
hafva vi sett vid 1818 års riksdag, då R. St. begärde, att
Konungen måtte promulgera deras beslut, att inställa Bankens
skyldighet alt uppfylla sin, enligt allmän lag, ingångna förbindelse
alt inlösa sina sedlar.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Enligt nuvarande
stadgande är det visserligen ett åliggande för Const.Utsk., alt
anmärka och inför Riksrätt låta tilltala de öfverträdelser af
lagen, som Statsrådets ledamöter hafva begått; men sä var det
likväl icke förut, ty den 106 § Reg.F. innefattade i detta hänseende
blott en rättighet, enär det i denna § stod: ”då äge
Const.Utsk.” o. s. v. Uti 29 § Riksd.Ordn. har det väl alltid
slått, att Const.Utsk. skulle ställa den Statsrådets ledamot, som
hade begått någon öfverträdelse, under tilltal inför Riksrätt;
men det är först vid någon af de sednare riksdagarne, som
Reg.F. härutinnan blifvit satt i likstämmighet med Riksd.Ordn.
Jag för min del tror likväl, att denna rättelse icke var någon
förbättring af det gamla stadgandet; och de gånger jag varit
ledamot af Const.Utsk., har jag alltid sökt afråda Utsk. från
att inför Riksrätt anställa åtal öfver en öfverträdelse, för hvilken
i ansvarighetslagen icke något straff funnes bestämdt; utan i
det stället tillstyrkt, att, med anicdn. af 6 § i ansvarighetslagen,
tillämpa 107 § Reg.F. Då jag för öfrigt trott det vara
olämpligt, att Const.Utsk. på eget bevåg kunde anställa Riksrätt,
så har jag fordom motionerat den ändring härutinnan, att Const.-  Utsk. skulle till R. St. hemställa det fallet som vore anmärkningsvärdt,
samt åt dem öfverlemna, att sjelfve, om de så ville,
låta saken falla. Enligt min förmening borde nemi. Ständerne
i
Den 2 November f. m.
25
i Sverige hafva samma rätt som parlamentet i England, att
förklara, det de, oaktadt de finna ett fel vara begånget, likväl
ej vilja deröfver anställa åtal. Exempel finnas äfven i vår nya
statsförfattning af en sådan indemnitybill, dä R. St. 1812 utfärdade
en dylik, med afseende derå, att Regeringen under Konungens
sjukdom blifvit ät dåvar. Kronprinsen uppdragen. Då å
ena sidan en Riksrätt, förmedelst tillämpning aT det uti 2 mom.
5 § ansvarighetslagen föreslagna 1 cap. 12 § Källeg.b:n, skulle
kunna blifva så småaktig, att, så att säga, en ridicule derigenom
kastades på hela representationen, samt å den andra förhållandet
vore detsamma, om Riksrätt anställdes öfver sådane
förbrytelser, för hvilka icke något straff funnes i ansvarighetslagen
stadgadt, så får jag förklara, alt jag anser Riksrätt vara
en kraft, som blott i yttersta nöd bör tillgripas.
Hr Cederschjöld, Rob. Theophron: Lika med den
siste talaren anser äfven jag, på sätt jag förut yttrat, att Riksrätt
hiir sä sällan som möjligt sammankallas; men jag kan icke
lika med honom tro, att ansvarighetslagen kan berättiga till
undanlag från hvad grundlagen uttryckligen stadgar. Med den
helgd, hvaruti grundlagen hör hållas, kan jag ieke finna det
vara förenligt, att då 29 § Riksd.Ordn. uttryckligen stadgar,
att dea Statsrådets ledamot, som uppenbarligen handlat mot
grundlagen, skall ställas under tilltal inför Riksrätt, man då
skulle kunna, med stöd af någon § i ansvarighetslagen, tillintetgöra
verkan af detta grundlagens stadgande. Hr Rosenblad har
till mig framställt den frågan: hvad jag skulle säga, om R. St.
hegärde K. M:s nåd. sauetion ä ett på grundlagsvidrigt sätt
tillkommet lagförslag? Jag får härtill äran svara, att jag för
min del skulle anse det vara Statsrådets ledamöters ovillkorliga
pligt att tillstyrka Konungen, att ett sådant förslag förkasta.
Hvad beträffar Hr Rosenblads yttrande om det förslag till ändring
af en grundlags-§, hvilket likväl icke blifvit antaget, så
anser jag det ej förtjena annat svar, än det, att, i fall denna §
hade blifvit antagen, och således ansvar borde drabba Statsrådets
ledamöter i händelse de tillstyrkte något som stridde mot
Rikets sannskyldiga nytta, så hade behofvet att ändra 29 §
Riksd.Ordn. visat sig ännu större, på det att det ieke mäste
hafva varit en ovillkorlig pligt för Coust.Ulsk. alt ställa Statsrådets
ledamöter under tilltal för hvarje förseelse, ehuru obetydlig
den än månde vara. Så länge emedlertid ett sådant
stadgande finnes i den 29 § Riksd.Ordn., så tror jag äfven nödvändigt
vara, att ansvarighetslagen bestämmer något straff för
den begångna förseelsen. Till den värde talaren får jag dessutom
ställa den frågan, huruvida han anser det vara en obetydlig
förseelse, om Konungens rådgifvare skulle tillstyrka utfärdandet
af en lag i någon annan ordning än den grundlagen
bestämmer? eller om lian anser en lags tillkomst i grundlagsvidrig
ordning, hvarigenom en person kunde beröfvas frihet
4 II. 4
26
Den 2 November f. m.
och lif, vara mindre straffvärd än om en författning utfärdas,
hvarigenom lian olagligen ålägges några r:drs beskattning?
Hr von Hartmansdorff: Jag anser det ifrågavar. 2
mom. af 5 § slå i strid med den påföljande G § af ansvarighetslagen.
Det nya mom. lyder sålunda: ”Slatsrådsledamot,
som i andra, än de i denna lag särskildt uppräknade fall, uppenbarligen
handlar mot grnndlagarnes tydliga föreskrift, eller
tillstyrker eller annorledes befrämjar någon öfverträdelse deraf
eller af andra Rikets gällande lagar, eller underlåter att göra
föreställningar emot sädane öfverträdelser, eller deni vållar och
befrämjar genom uppsålligl fördöljande af någon upplysning,
straffes susom för orätt dom, enligt allmänna lagens föreskrifter
i 1 cap. 12 § Rätteg.b:n.” Deremot säger den 6 §, på
sätt Hr Cederschjöld redan anmärkt, att: ”uraktlåta Statsrådets
ledamöter att de öfrige dem i grundlagen uttryckligen föreskrifne,
men i denna ansvarighetslag ieke särskildt uppräknade
pligter och föreskrifter iakttaga och fullgöra, ankomme det då
på R. St. att hos Konungen göra sådan anmälan, hvartill 107 §
Reg.F. dem berättigar, med iakttagande af de villkor, samma §
i dess sednare mom. stadgar.” Följaktligen yrkar del nya mom.
i 5 § tillämpning inför Riksrätt af den allmänna lagen, dä deremot
den 6 § bjuder, att blott anmärkn:r enligt 107 § Reg.F.
må i sådant fall äga rum. Hr Cederschjöld, Pehr Guslaf, har
afven upplyst, huruledes han, såsom ledamot af Consl.Ulsk.,
alltid ansett tillämpningen böra vara sådan, som G § för närvar,
föreskrifver, och jag tror så med; ty i annat fall kunde tillämpningen
af ansvarighetslagen utsträckas till småsaker. Hr
Cederschjöld, Rob. Theophron, har påstått, att en sådan inskränkning,
som den G § i ansvarighetslagen nu gör, skulle
vara oförenlig med grundlagen. Detta påstående mäste jag bestrida
på grund af Reg.F:s egna ord i 10G §, nemi.: ”då Statsrådets
ledamöter eller Konungens rådgifvare i commandomål
finnas hafva, på sätt ofvanberördt är, gjort sig till ansvar skyldige,
dömme dem Riksrätten efter allmän lag och den särskilda
författning, som till bestämmande af sådant ansvar utaf Konungen
och H. St. fastställd varder.” Denna särskilda författning
är just ansvarighetslagen. Nu vet en hvar, både de som äro
och icke äro lagfarnc, att en särskild lag gäller framför en
allmän, pä samma sätt som ett undantag gäller framför regeln.
Del är således gifvet, att ansvarighetslagen såsom en närmare
förklaring mäste gälla företrädesvis. Jag tror följaktligen,
att om anmärkn:r göras efter 100 § i sådane fall, för hvilka
ansvarighetslagen icke utsätter något visst ansvar, så är det
elt fel af Coust.Utsk., sorn i detta hänseende icke ställt sig
ansvarighetslagens G § till efterrättelse. Man ser häraf, huru
rätt Hr Lagerhjelm hade, då han i sitt första yttrande sade,
alt ansvarighetslageu är icke blott en efterrättelse för Riksrätten
och Konungens rådgifvare, han är det äfven för Coust.Utsk.,
som har äklagaremakten i sina händer.
Den 2 November f. ni.
27
Hr Gripenstedt: Den siste värde talarens påslående,
alt en strid förefunnes emellan det föreslagna mom. af 5 § och
6 3, hoppas jag kunna visa är ett fullkomligt misstag. Den
värde talaren påstår, alt dessa håda §§ innehålla samma sak,
men att enligt det 2 mom. af 5 § ansvaret bestämmes efter 1
cap 12 § Rälteg.b:n och enligt 6 § blifver det åter en anmälan
efter 107 § Reg.F. Jag tog mig friheten, redan sisla gången
jag hade ordet, antyda den bestämda skillnad som existerar emellan
dessa häda lagrum. De handla ingalunda om samma
sak, ty det 2 mom. rörer de fall, dä en Konungens rådgifvare
uppenbarligen bryter ernat grundlagens föreskrifter, då deremot
den 6 § upptager de fall, då en Konungens rådgifvare underlåter
att iakttaga hvad grundlagen bjuder. Det mäste väl vara
en tydlig oell stor skillnad emellan att uraktlåta något som är
anbefaldt, och att verkställa något, som är förbjudet? Det 2
inom. i 5 § stadgar straffet, dä en Konungens rådgifvare gör något,
som är af grundlagen förbjudet, och den 6 § stadgar likaså
straffet, dä rådgifvaren uraktlåtit något som är anbefaldt.
Det är sålunda ingen strid dem emellan, utan tvertom ganska
nödvändigt, att det finnes 2 särskilda lagrum, som stadga
ansvarsbestämmelse för de 2 olika fallen. Det påståendet, alt
grundlagen borde rättas efter ansvarighetslagen, skulle jag tro
äfven vara fullkomligt oriktigt. Enligt min förmening, mäste det
vara alldeles tvertom, d. v. s ansvarighetslagen skall rätta sig
efter grundlagen; ty då grundlagen bestämmer, att för det och
del fallet skall Riksrätt komma alt äga rum, hvilket är den
primära frågan, så tillhör det ansvarighetslagen alt derefter bestämma
sältet, hvarpå Riksrätten skall döm ma.
Hr Lagerhjelm: Jag anhåller alt LagUtsk. måtte fästa
sig något mera än det hittills gjort vid den af Hr Lagergren
algifna reservation, åtminstone ber jag att fä åberopa den här;
den finnes pag. 17 i LagUtsk:s betänk. N:o. 18. Vill man utvidga
omfånget för Riksrättens actioner, då skall man antaga
della 2 moni., som nu är föreslaget. Antager man det, så laller
man in i den händelsen, alt Riksrätt kan komma all ålägga
ett ansvar, sorn kan stanna vid 20 daler s:mt böter. Vill man
äter icke utvidga detta omfånget, dä antager man ej detta 2
mom. För alt nn afgöra hvilket som är det riilta, rnå hvar
och en gä lill en egen erfarenhet och sina betraktelser af tiden.
Mitt sätt alt se tiden räder mig att ieke utvidga kretsen
af Riksrättens actioner, emedan jag anser, att den redan är
tillräckligt stor och tillräckligt öppen för missbruk.
Hr Cederschjöld, Rob. Theophron: Jag vill alldeles
icke, pä sätt jag (lere gånger yttrat, utvidga omfånget för
Riksrältsacliouer; men jag vill derföre icke genom en enskild
lag upphäfva grundlagens sladganden. Jag har med förundran
hört Hr von Hartmansdorff, som sjelf är ledamot af Coust.Utsk.,
tillkännagifva, att en enskild lag skall kunna upphäfva den allmänna.
livart skulle del väl föra, om den satsen vore riklig?
23
Den 2 November f m
R. St. äga att gemensamt med Konungen stifta allmänna lagar
och att stifta den ifrågavar. ansvarighetslagen; man skulle då,
enligt den värde ledamotens förmenande, genom bestämmelse i
denna sednare lag kunna tillintetgöra allt hvad som linnes stadgadt
i grundlagen. Sådant är likväl i grundlagen förekommet
genom ett stadgande der, sorn säger, att förändringar i grundlagen
ej må ske vid en riksdag, ulan först sedan förslaget hvital
lill deri andra. Hr von Harlmansdortf har åbéropat 106 §
Reg.F. och förmenat, alt 6 § i ansvarighetslagen dermed står i
öfverensstämmelse. Jag medgifver gerna alt sä kan vara; men
jag har åberopat 29 § Riksd.Ordn., och der är Constit.Utsk. ålagdt
såsom en pligt, hvad sorn uti 106 § Reg.F. blott detsamma
tillkommer såsom en rättighet, nemi. att ställa den Statsrådets
ledamot, som handlat emot grundlagens föreskrift, under
tilltal inför Riksrätt. Hvad vill del säga, all ställa någon under
tilltal inföi en domstol, då man vet, alt ieke någon lag linnes,
hvarefter den tilltalade kan dömmas? Sådant är ju ett uppenbart
gyckel. Jag begriper derför icke, hvarföre ej Hr von
Hartmansdorff, sorn sjelf är ledamot af Constit.Utsk., har der
till \ liga hr i nga t förslag till förändring i 29 § R iksd.Ordu., så att
del ej må blifva ett bestämdt åliggande för Coust.Utsk. alt ställa
Konungens rådgifvare under tilltal inför Riksrätt för hvarje
det ringaste fel? Så tror jag man hurde lillvägagå, för att få
grundlagen och ansvarighetslagen i öfverensstämmelse med hvarandra.
Man har sagt llere gånger, tilt man ej hurde öka ansvarigheten
för Konungens rådgifvare, hvilket jag äfven anser
vara fullkomligt rikligt; men jag vet ej att här är fråga om
alt öka någon ansvarighet, utan är här endast fråga om att fä
ansvarighetslagen i öfverensstämmelse med grundlagen och sä
redigerad all den äger sammanhang.
Gr. Gyldenstolpe: Jag får förklara, att jag instämmer
med de värde ledamöter, hvilka anse della 2 morn. hvarken
höra eller kunna bifallas, och della pä grund af de anmärkmr,
som af Hr von Hartmansdorff blifvit gjorda, äfvensom pä grund
af de reservationer som åtfölja Ulsk:s betänk. Jag tror, lika
med den siste värde talaren, att man icke bör göra Riksrätten
till ett gyckel; men jag anser tillika, alt den skulle blifva det,
om en Konungens rådgifvare, ställd inför Riksrätt, blefve dömd
alt plikta 6 r:dr 32 sk. eller något dylikt. Alt delta ater kunde
ske i händelse detta 2 mom. blelVc antaget, inses läll, da
uti 1 cap. 12 § Rätteg.b:n står, att böter kunna honom åläggas,
som kommer att ställas under tilltal enligt denna §. En
värd talare, Hr Gripenstedt, har, i strid roed hvad Hr von Hartmansdorff
yttrat, velat påstå, att del vore en skillnad emellan
2 mom. 5 § och den 6 §, alldenstund i det ena fallet afhandlas
hvad som står i uppenbar strid med grundlagen, och i det andra
hvad som Rådgifvaren uraktlåter; men jag för min del kan
icke finna någon skillnad dem emellan. Jag vill citera den 9
§ Reg.F,, som icke är uppräknad i ansvarighetslagen. Der står:
Den 2 November f. m.
29
”Skulle någonsin ilen oförmodade händelse inträffa, att Konungens
beslut vore uppenbarligen stridande mot Rikets grundlag
eller allmän lag, åligge det då Statsrådets ledamöter att kraftiga
föreställningar deremot göra.” En Slatsrådsledamol, som således
ieke gjort kraftiga föreställningar mot ett sådant beslut, har
ju uppenbarligen bandlat emot grundlagens föreskrift i och med
detsamma han uraktlåtit hvad grundlagen honom ålägger, och
skulle således kunna dömmas efter 2 olika morn., hvilket just är
ett bevis derpå, alt denna inflickning af det 2 mom. i 5 § upphäfver
conscquensen i den ansvarighetslag, som stiftades 1810.
Detta är ett ytterligare skäl, hvarföre jag anser att delta mom.
ej bör bifallas.
Hr von Hartmansdorff: Jag är lill en del förekommen
af Gr. Gyldenstolpe. Man har här sagt, alt det nya mom.
talar om öfverträdelse, men att den G § i ansvarighetslagen
deremot talade om uraktlåtenhet. Enligt min förmening talar det
2 mom. håde om öfverträdelse och underlåtenhet, alldenstund
der star: ”eller underlåter alt göra föreställningar.” Om Hr
Gripenstedt behagar läsa 100 § Reg.F. och 29 § Riksd.Ord., så
linner han, att de begge två äfven tala både om öfverträdelser
och underlåtenhet. Sammalunda om Hr Cederschjöld Rob.
Theophr., behagar läsa både den 106 § RegF. och den nyssnämnde
29 § 2 mom. af Riksd.Ordn., så linner han, att begge två
säga, skall i afseende på Consl.Utsk.; der står nemi. pä båda
ställen: ”då skall Consl.Utsk. ställa en sällan under tilltal af
Just.ombudsm. inför Riksrätten.” Följaktligen äro begge dessa
Ijtj sig emellan öfverensstämmande. Hvad beträffar anmärka, mot
ansvarighetslagens tillämpning företrädesvis för Reg.F:s 106 §,
sä är detta en föreskrift, som samma § sjelf gör. Tillämpningen
mäste sålunda vara fullkomligt grundlagsenlig, af Consl.Utsk.
eller af hvem som helst. Men det nya 2 mom. inflickar dessutom
en mening, hvilken, sä vidt jag kunnat upptäcka, hvarken
står i 106 § Reg.F. eller i 29 § Riksd.Ordn., nemi.: ”eller annorledes
befrämjar någon öfverträdelse." Detta är ett nytt försök
att skärpa ansvarighetslagen, som redan är sträng nog. Jag
kati derföre icke gilla detsamma.
Hr Gunther: Hr Lagerhjelm och Gr. Gyldenstolpe hafva
fullkomligt rätt derutinnan, att det af LagUtsk. föreslagna mom.
kan föranleda till några dalers bilter. Delta är ett ganska olyckligt
förhållande, men felet dertill ligger icke hos LagUtsk. och
dess förslag, det ligger i 106 § Reg.F. och 29 § Riksd.Ordn.
Ulsk:s förslag utvidgar icke en hårsmån fältet för Riksrättens
actioner, ty det linues redan förut delta vidsträckta fällt uti
dessa 2 grundlags §§. Utsk. har blott haft sig ålagdt, anställa
ansvarighetslagen i fullkomlig consequens med grundlagen;
men hade det varit Utsk. tillåtet att i politiskt hänseende ingå
i frågans bedömmande, hvilketdera som varit del förståndigaste,
att bibehålla ansvarighetslagen såsom den var, och att ändra
106 § Reg.F., eller tverlom, sä hade Utsk. icke tvekat att vid
-
30
Den 2 November f. m.
laga den förra åtgärden. Men delta var icke Utsk. tillåtet, och
Ulsk. har för sitt förslag att i stället ändra ansvarighetslagen till
likhet med grundlagen äfven hemtat ytterligare stöd från företeelserna
under innevar. riksdag. Här har nemi. från sistl. riksdag
legat på R. St:s bord ett förslag till modification af 106 §. Reg.F.,
hvilket, om det hade blifvit antaget, hade till den största oell
väsendtligasle delen upphäft den consequens, som nu äger rum
emellan grundlagen och ansvarighetslagen. Men detta förslag
har blifvit förkasladt. LagUtsk. har sålunda härutinnan trott
sig finna en ledning dertill, att 106 § borde orubbad qvarstå,
och under sådant förhållande har Utsk. ansett sig höra, genom
inflickandet af detta 2 moni. i 5 § ansvarighetslagen, bringa
denna och grundlagen i harmoni med hvarandra. Hvad den
anmärka, angår, som Hr von Hartmansdorff framställt och som
af Gr. Gyldenstolpe blifvit biträdd, alt 6 § i ansvarighetslagen
icke slår i harmoni med det nya stadgandet i 5 §, så medgifver
jag, att detta åtminstone lemnar rum för någon tvetydighet;
men jag får tillika äran tillägga, att det lättaste sättet att fä
denna tvetydighet undanröjd vore, att helt och hållet utesluta
den 6 § i ansvarighetslagen, hvilken i sjelfva verket icke har
det ringaste der att göra.
Hr Cederschjöld, Rob. Theophron: I anlcdn. af
den skiljaktighet, som jag trott mig finna emellan den 106 § Reg.-  F. och den 29 § Riksd.Ordn. i sä måtto, all det enligt den förstnämnda
§ vore för Const.Utsk. blott en rättighet att ställa en
Konungens rådgifvare under tilltal inför Riksrätt, dä del deremot
enligt den sednare § vore för samma Ulsk. en pligt, alt så
förfara, sä vill jag endast gifva Hr von Hartmausdorlf tillkänna,
att det exemplar af Reg.F. som jag nu innehar, är af följande
lydelse uti 166 § Reg.F.: ''du eige" etc. Till följd af den
upplysning, som Hr von Hartmansdorff meddelat mig, att 106
§ Reg.F. uti ifrågavar. afseende är lika lydande som den 29 §
Riksd.Ordn., finnér jag, att mitt minne i det fallet felat, då jag
icke ihågkommit att 106 § Reg.F. i berörde afseende undergått
förändring. Men då man sålunda funnit nödvändigt alt vidtaga
en dylik förändring, på det alt de båda §§ mätte stå i fullkomlig
öfverensstämmelse med hvarandra, sä måtte väl detta vara
ännu ett ytterligare skäl för, alt få ansvarighetslagen ändrad i
öfverensstämmelse med dessa båda §§ i grundlagen. Jag förnyar
ännu en gång hvad jag sist hade äran yttra, att jag ej förstår
hvarföre Hrr ledamöter i Const.Utsk. ej tillvägabringa en
sådan ändring i grundlagen, och får jag i detta hänseende till
dem framställa en ödmjuk anhållan, pä det att Riksrätt sä mycket
som möjligt må kunna undvikas samt ansvarighetslagen komma
i fullkomlig harmoni med grundlagen. För öfrigt instämmer
jag med Hr Gunther derutinnan, all den 6 § i ansvarighetslagen,
såsom varande helt och hållet öfverflödig, mätte ur
densamma utgå.
Hr Gripenstedt: Det är af vigt alt man klart inser
Den 2 November f. m.
31
hvem sorn har rät t i sitt påstående, Hr von Hartmansdorff eller
jag. Jag har sagt, alt det föreslagna mom. handlar om öfverträdelser
och alt 6 § handlar om uruktlutenheter; Hr von Hartmansdorff
åter påstår, att i det nya mom. förekommer fråga,
icke allenast om öfverträdelse, utan äfven om uraktlåtenhet,
För alt göra della troligt, har han fästat sig vid ordet ”underlåta”,
som verkligen förekommer i mom. och som han flere gånger
nämnt, men dervid alltid halkat lätt förbi hvad som är frågan
om att underlåta; och se! detta är icke om någonting i sak
af det som lagen bjuder, utan blott om att underlåta att (föra
föreställningar just mot lagens öfverträdelse. Uti 2 mom. 5 §
är sålunda icke fråga om annat än öfverträdelser och underlåtande
att göra föreställningar mot desse öfver trädelser. men
i 6 § åter förekommer uraktlåtenhet af sådane saker, som grundlagen
anbefaller. Det är och förblifver således en lika väsendtlig
skillnad emellan dessa (agrum som emellan dessa båda saker,
som äfven bör åstadkomma en dylik skillnad i ansvarsbestämmelserna.
Hr Lagerhjelm: En värd talare, Hr Gunther, har anmärkt,
att genom antagandet af detta 2 morn. i 5 § skulle icke
någon ulvidning äga rum i omfånget för Riksrättens actioner.
Jag läser dä detta inom.: ”Statsrådsledamot, som, i andra än de
i denna lag särskildt uppräknade fall, uppenbarligen handlar
emot grundlagarnes tydliga föreskrift, eller tillstyrker eller annorledes
befrämjar någon öfverträdelse deraf” el c. etc. Således
har i ansvarighetslagen en ny cathegori blifvit inkaslad,
som utvidgar sjelfva bedömmandet af förhållandena, och det var
derpå jag stödde mig, då jag yttrade, att ”vill man utvidga
omfånget för Riksrättens actioner, så antager man delta 2 morn.;
vill man det ej, så later man det falla”.
Då nu 6 § föredrogs, lemnades densamma utan anmärkning.
Vidare föredrogs 7 §•
Hr von Hartmansdorff: Här står ett stadgande, sorn
visserligen är rikligt under nuvar. förhållanden, och det kan således
icke läggas LagUtsk. till lasl, att det uttryckt sig såsom
det gjort, dä del säger ”miste han embelet”. Likväl kan dock
något dervid erinras, enär denna ansvarighetslag medgifver, att
t. f. ledamöter af Statsrådet kunna finnas. Hvilket embete skall
då en t. f. Statsrådsledamot mista? Man skulle förmoda, att det
är Statsrådsembelet; men ett sådant har han icke. Om han t. ex.
innehade eli domarembete och blefve inkallad såsom t. f. Statsrådsledamot,
skulle han dä för en förseelse såsom t. f. Statsråd
mista sitt domarembete? Så som lagen hittills och jag tror
äfven allas tankar varit, så kan ingen mista sitt domarembete
för något annat än fel i detsamma. När nu R. St. öfverenskomma,
ehuru K. M. ännu icke godkänt deras beslut, att alla
Statsrådsledamöler skola hädanefter kunna under det de äro
Statsråd bibehålla deras förut innehafvande embeten, hvad menar
man då med de orden: ”miste embetel? Menar man dermed
32
Den 2 November f m.
Statsrådsembetet eller det embete, hvilket en ledamot icke förrättar,
men likväl innehafver under det lian är Statsråd? något
förtydligande härutinnan torde behöfvas.
Här slår vidare ett ord i oriktig ordning, derföre alt man
bibehållit slutet af den gamla § efter en ny början. Det står
nemi. ”dölja för Konungen bevisligen”. Hvad vill det säga?
vill man uttrycka, att det för Konungen kan bevisas? Detta kan
icke vara meningen, ulan mäste vara den att bevisligen dölja
för Konungen; ordet bör således omflyttas.
Hr Cederschjöld, Rob. Theophron: Den siste värde
talaren liar anhållit, alt ordet ”bevislingen” mätte omflyttas;
jag deremot anhåller att icke allenast samma ord, sorn här förekommer,
utan äfven ordet ”uppsåtligen”, hvarmed LagUtsk. i
flere §§ varierat, måtte ur alla de §§ der de finnas nämnda helt
och hållet utgå.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag är hufvudsakligen
förekommen af Hr von Hartmansdorff genom hans anmärka, emot
den grammatikaliska felaktighet, som blifvit begången vid §:s
uppställning. Jag har i 30 är funderat pä meningen af denna
§, men icke kunnat förstå den förr än nu, då jag någorlunda
kan gissa till meningen deraf. Den lyder nemi.: ”Skulle Statsminister
för utrikes ärendena, eller den Statsrädsledamot, Kolningen
i dennes frånvaro tillkallar, eller deli af Statsrådets ledamöter,
sora enligt Reg.F:s 11 §, är närvar, då ministeriel
la mål inför Konungen föredragas och anmälas, dölja för
Konungen bevisligen någon af Konungens embetsman eller främmande
makters ständebud, lill följd af dem uppdragne kall, meddelad
vigtig underrättelse” etc. Jag har, såsom sagdt är, i 30
år trott, att ordet ”bevisligen” hänförde sig till ”fördöljandet”,
i synnerhet, som jag på så många ställen funnit, att uttrycken
”bevisligen fördölja” eller ”uppsåtligt fördölja” o. s. v. varit
verkliga äisklingsfraser; men då jag nu en gång kom att öfverhoppa
hela den länga mellanmeningcn, fann jag att detta adverbium
icke bör hänföras till det verbum, som går nära förut,
utan till det som kommer långt efteråt, nemi. ”meddelad vigtig
underrättelse”. Ordet ”bevisligen” är sålunda oriktigt placeradt,
enär det finnes en regel i grammatikan som säger, att ett
adverbium, bör sättas så nära som möjligt lill det verbum, hvartill
det hörer. Jag tror följaktligen lagstiftarens mening hafva
varit, att om någon af de uppräknade personerne ”döljer för
Konungen någon af Konungens embetsman eller främmande makters
sändebud, till följd af dem uppdragne kall, bevisligen meddelad
vigtig underrättelse” etc.; ty det kan bevisas, att en sådan
underrättelse blifvit dem meddelad, men det kan icke bevisas,
att någon har med uppsåt fördöljt densamma, enär sådant
kunde hafva härrört af glömska. Del är blott med anledn. af
denna anmärkn., som jag anhåller om älerremiss af denna §,
och beklagar ali i denna lag så ofta förekomma, icke blott ”bevis
-
Den 2 November f. m.
33
visligen fördölja” utan äfveu ”uppsåtligt och bevisligen fördölja”,
hvilket allt är så ofantligt svårt att bevisa. Örn Utsk.
derför kunde utfinna någon annan redaction, hvarigenom dessa
ord kunde helt och hållet uteslutas, så tror jag att lagen skulle
vinna derpå.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Den nuvar. 7 §
ålägger ansvar endast för ”Statsministern för utrikes ärendena eller
Hofcancelleren eller den Statsrådsledamot, Konungen i dennes
frånvaro tillkallar”; den nu föreslagna 7 § ålägger ansvar såväl för
dessa embetsman (med undantag af Hofcancelleren), som äfven för
”den af Statsrådets ledamöter, som enligt Reg.F:s 11 § är närvar,
då miuisleriella mål inför Konungen föredragas och anmälas;”
och hr således enligt den nya § ansvar utfästadt för den Slatsrådsledamot,
för hvilken ansvar icke var i den gamla § afsedt.
När man tager i betraktande denna Statsrådsledamots göromål
vid det ifrågavar. tillfället, så torde man lätt finna, att det enligt
den nya redactionen honom ålagda ansvar, icke egentligen
svarar mot den befattning han för tillfället innehar. Den 11 §
Reg.F. säger: ”Statsministern för utrikes ärendena tillhör, att
dessa mål inför Konungen föredraga och anmäla, i närvaro af
någon annan Statsrådets ledamot. Ar Statsministern frånvar.,
loredrage den Statsrådets ledamot, som Konungen äfveu i della
fall tillkallar”. Således hr det Statsministern för utrikes ärendena
som föredrager, eller i händelse denne skulle vara frånvarande,
den Statsrådsledamot, som då af Konungen för detta
ändamål tillkallas, och hvilken naturligtvis då äger alt närmare
taga kännedom om de ärenden han skall föredraga; men dådet
icke är tillåtet för den Statsrådets ledamot, som enligt 11 §
Reg.F. måste vid föredragningen vara närvar., att granska de
handlingar, hvilka till Statsministern för utrikes ärendena inkommit,
och då han således icke är i tillfälle att hedömma, huruvida
i desamma icke finnas upplysningar, som för Konungen
icke få fördöljas, så anser jag det honom enligt den nya redactionen
ådömda ansvar ieke vara väl betänkt, hvarföre jag yrkar
återremiss af denna g.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Hvad angår den
af Hr Cederschjöld gjorda anmärkn. emot Utsk:s begagnande af
de i ansvarighetslagen förekommande orden ”bevisligen och uppsåtligen”,
så får jag förklara, att dessa ord äro bibehållna från
den nu gällande ansvarighetslagen, äfvensom alt Utsk., då i denna
del icke någon ändring blifvit af motionären, Hr Säve, yrkad,
icke ansåg sig kunna sträcka sina förändringsåtgärder till
andra frågor än dem, hvilka af bemälde motionär blifvit underkastade
Utsk:s pröfning. Hvad angår den af Frih. Palmstjerna
gjorda anmärkn., så torde jag få upplysa derom, att då vid sista
riksdagen R. St. till K. M. ingingo med und. förslag till
en förändrad ansvarighetslag, så var skälet, hvarföre K. M. afslog
denna R. St:s hemställan, just det, att i den föreslagna
4 H. 5
34
Den 2 November f. m.
nya lagen icke fans upptagen elen Statsrådets ledamot, som när
ministeriella ärenden för Konungen föredragas, skall jemte Statsministern
för utrikes ärendena vara närvar. Enligt förut gällande
grundlag var det Hofcancelleren, som vid sådana tillfällen
skulle vara denna andre person, men genom förbiseende af redactionen
inom Utsk. förliden riksdag upptogs i lagen icke någon
annan än Statsministern eller den hans tjenst förrättade,
hvadan K. M. fann för godt att afslå Ständernas hemställan.
Detta har äfven varit orsaken, hvarföre det af Frih. Palmstjerna
anmärkta stadgandet i dettajförslag influtit.
Gr. Lagerbjelke: Jag ber endast att vid denna § få
åberopa den anmärkn., som redan vid 5 § blifvit af mig gjord,
ronde uttrycket ”miste embetel” äfvensom den otydlighet, som
deraf kan uppkomma.
Då nu 8 § föredrogs yttrade sig
Ilr von Hartmansdorff: Jag förnyar vid denna § den
anmärkn. jag gjorde vid den föregående, ang:de uttrycket ”miste
embetel”.
Gr. Lagerbjelke: Jag ber att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på det besynnerliga uttryck som i denna § förekommer;
det står nemi. ”sker annorlunda genom någon föredragandens
åtgärd miste han embetet, utan alt någon tid kunna deruti
uter insättas.'"1 Meningen skall väl vara, ”utan att någonsin kunna
deruti åter insättas.” För öfrigt gäller här samma anmärkn.
som jag förut gjort, i afseende på orden ”miste embetet”.
9 § föredrogs och lemnades utan anmärkning.
Vid föredragning af 10 § yttrade sig
Hr von Hartmansdorff: Den första raden af denna §
lyder som följer: ”Enär någon af de i denna lag omnämnde erabetsmän
tilltalas”; hvaremot den sisla raden af föreg:de § lyder
sålunda: ”enligt, lag och laga stadgar, lika med annan ledamot
af Högsta Domstolen”. Följaktligen nämnas här alla ledamöternc
af Högsta Domstolen jemte de särskildt t. f. militäre.
När nu den 10 § säger: ”enär någon af de i denna lag omnämnde
embetsmän tilltalas”, så innefattar den 10 § äfven alla
Just.råder, hvilket naturligtvis icke kan vara meningen. Dessa
ord böra derföre ändras till: nät någon af de i denna inledning,
eller något annat ord som kan komma att införas efter sorn lagen
blifver benämnd eller paragraferad.
Slutligen blef 11 § föredragen och lemnad utan anmärkn.
Sedan R. o. Ad. sålunda genomgått alla de i förevar, förslag
till ansvarighetslag upptagna §§, yttrade H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm., det han ansåg sig böra framställa propos. i öfverensstämmelse
med hvad de fleste i discussionen deltagande ledamöter
yrkat, hvadan H. Ex. hemställde, om R. o. Ad. ansåge de
Den 2 November f. m.
35
emot LagUtsk:s betänkande N:o 18 gjorde anmärkn:r föranleda
lill äterremiss.
Ropades ja.
Lades på bordet nedannämnda från Utsk:n inkomna ullåhn,
mern. och betänk:n nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 43, i anledn. af vackt motion, rör:de restitution ål Sergeanten
E. Rasks enka Catharina Henriksdotter, af henne tillagd,
men ej uttagen pension för åren 1S3S—1841;
N:o 44, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de upplåtande
af en under Kammarcollegii disposition varande jordrymd lill
byggnadsplats för nya observatoriibyggnaden i Upsala;
N:o 45, i anledn. af väckt motion. ang:de upphörande af
Invatidinrältningen å Ulriksdal;
N:o 4G, i anledn. af återremiss utaf Utsk:s utlåt. N:o 23;
N:o 47, i anledn. af K. M:s nåd. propos. ang:de afsöndring
från f. d. Öfversteboställe! vid Dal-reg:tet Näs kungsgård af 2:ne
dithörande ålfisken :
N:o 48, i anledn. af K. M:s nåd. propos., aug:de Kamereraren
E. M. Dahleri och Krigsrådet A. L. Hauffmans befrielse
från dem ålagd ersättningsskyldighet såsom conlrollanter i förre
Krigscasseuren S. H. Braltströms uppbörd;
N:o 49, i anledn. af väckt fråga om öfverlåtelse till staden
Falkenberg af den Kronan tillhöriga tullbro öfver Ethraströmmen;
N:o
50, i anledn. af K. M:s nåd. propos., rör:de användandet
af de under K. Statscontorets förvaltning ställde äldre depositionsmedel;
N:o
51, i anledn. af K. M:s nåd. propos., rör:de användandet
af en på Postverkets räkning i R. St:s Bank innesläende
summa;
N:o 52, i anledn. af väckt motion om eftergift å den hemmanet
Rannäs Holstagårdcn påförde ränta;
N:o 53, i anledn. af väckt motion, ang:de upphörande af
den inom Calmarc län utgående s. k. springskatten;
Stats-samt Allm. Bcsv.- o. E k o n.-U ts k: n:
N:o 1, ang:de arfvode för en af Utsk:n antagen Secreterare;
Bevillnings-Utskottet:
N:o 9, om antagande af en Canceilist;
N:o 10, ang:de erhållen remiss från II. R. o. Ad. af K. M:s
nåd. propos. om förändrad reglering af stapelstädernes tolag;
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 53, i anledn. af väckt motion om upphörande af stamböcker
och collecter till kyrkobyggnader;
N:o 54, i anledn. af väckt motion derom, alt de stiftens
byggnadscassor hittills anslagna behållna löneinkomster under
36
Den 2 No v emter f. m.
ledighet efter död eller afgången ecclesiastik tjensteman, måtte
tillfalla Prestenkecassan inom del stift, der ledigheten inträffat;
N:o 55, i anledn. af väckt motion, dels derom, alt vid penningcremisscr
på posten, endast sedlar öfver 10 r:dr h:co valeur
hädanefter må behöfva upptecknas lill nummer och data, dels
om en snar revision af poslförfatlningarr.e;
N:o 56, i anledn. af vackt motion om befrielse för kyrkorna
från vissa extra utgifter;
N:o 57, i anledn. af väckt motion om förändring af författningarne,
rör:dc liggande fattighjons återsändande med skjuls
lill hemorten;
N:o 58, i anledn. af väckt molion om förhud för godsägare
att hädanefter lägga hemman, som äro med åboer försedde, under
eget bruk; samt
N:o 59, i anledn. af väckt motion derom, alt personer från
arbets- och pionnier-corpserne hädanefter endast må förpassas
till de församlingar, frän hvilka de medfört prestbetyg, eller
der de sist varit skattskrifne och bosatte.
Äfvenledes lades på bordet ett af Ridd.Ulsk. under N:o 14
afgifvet så lydande:
Hörsamt Memorial.
Sedan II. R. o. Ad. d. 17 i denna månad bifallit Ridd.-  Utsk:s meni. N:o 11, hvaruti Ulsk. bland annat afstyrkt ifrågaställd
nedsättning i Ridd.secrcl:s lönevillkor, samt Ståndet tillika
godkänt den af Utsk. föreslagne ändring i 13 § 2 mom. af
Ridd.DirecUs instruclion, i följd hvaraf Ridd.secret. hädanefter,
likväl blott undantagsvis och efter särskild af II. o. Ad. erhållen
tillåtelse, skulle kunna med Ridd.secret.-sysslan förena annan
publik tjenst; så har R. o. Ad., i sammanhang härmed,
dels beslutat alt Ridd.secret.-sysslan icke skulle på stat återbesättas,
innan ny ansökningstid dertill blifvit bestämd, dels
ock upptagit samt behagat till Ulsk. remittera ett, under discussionen
lifver Utsk:s förr nämnde betänk., af Ilr Gr. Cronhjelm,
Polycarpus Erik, väckt förslag, alt den blifvande
Ridd.secret. skulle, intill slutet af den riksdag, då en representationsförändring
kan varda antagen, tills vidare förordnas
att nämnde befallning bestrida emot lönens åtnjutande såsom
arfvode, samt all med beslut om ny ansökningstids bestämmande
skulle anstå, intill dess R. o. Ad. fattat sitt beslut i
anledn. af Gr. Cronbjelms förrberörde förslag; varande tillika,
medelst utdr. af 11. o. Ad:s prot. för d. 19 dennes, till Utsk.
liänvista de af åtskilliga ledamöter, sistnämnde dag, i anledn.
af Gr. Cronbjelms framställning, afgifna yttranden.
Utsk. har tagit del af de remitterade handlingarne äfvensom
af den vidlyftiga öfverläggning, söm föregått remissen af
Gr. Cronhjelms omförmälda motion.
Utsk. har härvid funnit, alt Ilr Grefvens förslag hufvudsaklieen
härleder sitt från den åsisrt, att den lön, Ridd.secret.
Den 2 November f. m.
37
för närvar, åtnjuter, ”vöre alltför stor i förhållande till omfattningen
af hans tjenst, i händelse denna vid en blifvande
representationsförändring ej skulle komma alt vid riksdagarne
utaf 11. o. Ad. anlilas, utan endast för Ridd.Directis räkning
tagas i anspråk;” hvarföre Hr Grefven önskade alt, genom
Ridd.secretis tillförordnande allenast intill slutet af den riksdag,
då den förutsatta förändringen af nationalrepresentationen kan
komma alt i laga ordning beslutas, förbehålla R. o. Ad. rätt
att derefter, med afseende å Ridd.secret.tjenstens blifvande vigt
och beskaffenhet, ruride löneförmånerna närmare besluta; och
har Ilr Aminoff, Joban Fredrik, utan alt y t Ira sig om Gr.
Cronhjelms motion, likväl för den händelse alt R. o. Ad. skulle
densamma bifalla, hemställt, att samtliga tjenster vid Riddarhuset,
som hädanefter kunde varda lediga, mätte tillsättas med
enahanda förbehåll sorn Ridd.secrel.sysslan.
Till en början har, i anseende till den vigt åtskillige ledamöter,
som i ämnet sig yttrat, fästat vid den omständigheten,
att Ilidd.sccret., enligt Hr Gr. Cronhjelms förslag, skulle komma
alt tillsättas genom ”constitutorial,” då han deremot för
närvar, ansåges stå i ett med Statens med fullmakter försedde
tjenstemän jemförligt förhållande, Utsk. bort upplysa, alt, enligt
34 § i Ridd.Directis instruclion, ej mindre Ridd.secret.,
som enligt 13 § samma instruclion för närvar, af Ridd.Direct.
lillsältes endast genom ”constitutorialhvilket undcrsliilles
R. o. Adis pröfning, än ock alla öfriga Riddarhusets tjenstemän
”hero af R. o. Adis förtroende,” och kunna från sina sysslor
af Ståndet skiljas, ”när tvåtredjedelar af Ståndets vid omröstning
in pleno närvar, ledamöter sådant nödigt anse;” hvaraf
följer, att derest II. Ståndet nu förordnade Ridd.Secret. ovillkorligen
intill en viss, likväl af framtida förhållanden beroende
tidpunkt, som dock möjligen skulle kunna vara ganska långt aflägse,
Ståndet ock derigenom skulle under hela denna lid afsäga
sig den R. o. Ad. enligt inslructionen nu förbehållna ofvanbcrörde
rättighet att frän tjensten skilja en Ridd.secret.,
med hvilken Ståndet kunde finna grundade anlednir till missnöje.
Dessutom torde äfven härvid böra tagas i betraktande, alt
om Ridd.secret. nu tillsattes, på sätt Hr Gr. Cronhjelm föreslagit,
sä skulle, enligt hvad Ilr Grefven jemväl förutsatt, deraf
för Ridd.secret. följa ovillkorlig rättighet alt bibehålla eller
emottaga embete i Statens tjenst. R. o. Ad. hade då indirecte
frångått sitt redan fattade beslut, att sådant skulle för hvarje
särskildt tillfälle bero af Ridd.Directis samt R. o. Adis medgifvande.
För sin del hyser Utsk. den öfvertygelsen, att embete i
allmänhet bättre skötes, om det är tillsatt pä stat, än om det
endast tills vidare eller på obestämd tid innehafves; och som
i händelse af en så beskaffad ombildning af nationalrepresentationen,
att Ridd.secretis befallning vid riksdagarne upphörde,
jemväl det betydliga arfvode, Ridd.secret. af statsmedel under
riksdagarne för närvar, uppbär, och hvilket bör anses motsvara
38
Den 2 November f. ni.
hans, likasom öfrige StåndsSecreterares, tjenstgöring vid riksdagarne,
jemväl komme att indragas, samt Ridd.secret:s lön å
Riddarhusets stat icke synes Utsk. öfverstiga hvad billigt är,
då Ståndet utan tvifvel önskar att alltid äga en redbar och
skicklig Secreterare, för hvars sysselsättning äfven mellan riksdagarne
ett vidsträckt fält kunde beredas, derest R. o. Ad.
framdeles åt Ridd.secret. uppdroge att, till lätt begagnande för
den historiska forskningen, ordna de rika skatter, hvilka förvaras
i Riddarhusets archiv; alltså och då i öfrigt det torde
linnas mindre lämpligt, att, under förutsättning af förändringar,
hvilka icke ännu äro i laga ordning förberedda, mindre antagna,
R. o. Ad. vidtager åtgärder eller beslut, hvilka icke stödja
sig på någon annan grund än en förutsatt möjlighet,
har Utsk. icke funnit anledn. understödja Hr Gr. Cronhjelms
motion, att Ridd.secret.-tjensten må tillsättas endast
för alt innehafvas intill slutet af den riksdag, då
en förändring af nationalrepresentationen tilläfventyrs
kan komma att af Konung och R. St. beslutas.
I följd häraf och emedan Utsk. således anser Ridd.secret.-  sysslan höra, i enlighet med nu gällande stadganden, på stat
tillsättas, samt R. o. Ad. beslutat att nämnde syssla icke må
återbesättas, innan ny ansökningstid dertill blifvit bestämd; har
Utsk. för sin del funnit liden för ansökningars ingifvande vid
detta tillfälle skäligen kunna och böra förkortas, dels i anseende
dertill, att ledigheten af ifrågavar. tjenst redan förut varit
i behörig ordning kungjord, dels derföre, att någon inskränkning
af ansökningstiden torde blifva ett nödvändigt villkor, såvida
Ståndet skall komma i tillfälle att under innevar. riksdag
Ridd.secret.tjensten återbesätta; hvarföre och då den i 13 § 1
mom. af Ridd.Direct:s instruction vid ledigheten af Ridd.secret.-  tjensten föreskrifna ansökningstid af 5fi dagar, endast har afseende
derå att sådan ledighet af Ridd.Direct. mellan riksdagarne
kungöres, Utsk. vördsamt föreslår:
att nämnde ansökningstid må för denna gång bestämmas
till endast 28 dagar efter det kungörelsen om R. o. Ad:s
ifrågavar. beslut varit i Statstidningen första gången
infördt.
Och torde, derest R. o. Ad. bifaller detta Ulsk:s mern.,
Hr Aminolfs här ofvan omförmälda villkorliga framställning i
afseende å framtida antagandet endast på förordnande af öfriga
Riddarhusets tjenstemän, destoheldre höra förfalla som nämnde
tjenstemäns befattningar, så vidt de äro af R. o. Ad. allönade,
synas vara helt och hållet främmande för frågan om den form,
hvari nationalrepresentationen möjligen kommer att i en framtid
ombildas; hvilket dock allt till H. R. o. Ad:s egen ompröfning
vördsamt öfverlcmnas. Stockholm d. 31 Oct. 1844.
På Riddarhus-Utskoltets vägnar
S. A. Sandels.
F. IV. Dalman.
Den 2 November e. m.
39
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag ser att jag förbigått
en anmärkn. vid den ifrågavar. ansvarighetslagen, nemi.
den, att Utsk. har uteslutit sista mom. i 8 §, som dock är af
vigtig beskaffenhet; det lyder sålunda: ”Föredragande vare i
öfrigt för sin befattning ansedd skyldig lill enahanda ansvar,
som denna lag Statsrådsledamot uti föreg:de §§ ålägger, enligt
förseelsens derutinnan utmärkte svårare eller lindrigare beskaffenhet,
med derefter lämpade straff; dock må hvarken föredragande
eller Statsrådsledamot, i och för embetets skuld, i annan
ordning än Reg.F. utstakar, och således ej af enskild man kunna
tilltalas.” Om detta mom. uteslötes, så skulle Statsrådsledamot
kunna af enskild man tilltalas. Jag yrkar fördenskull,
att detta morn., så omsatt som nu, med afseende på föredragandebefattningen
kan vara lämpligt, måtte i lagen återställas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att denna Hr von
Hartmansdorff anmärkn. måtte få åtfölja den nyss beslutade
återremissen af LagUlsk:s betänk. N:o 18; hvilket bifölls.
Med anmälan att Hr Reuterskjöld, Carl Leonard, som varit
Bänkman i 17 bänkm.afd., i dag inlemnat sin pollet, tillkännagaf
H. Ex. Hr Gr. och Landtm., att uti nästa plenum äfven
den sålunda uppkomnc ledighet bland Bänkmännen komme att
återbesättas.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 2 November 1844.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.utdr. för denna dag f. m.
Föredrogs och bifölls Ridd.Utsk:s d. 26 sistl. Oct. på bordet
lagda mern. N:o 13, med svar på återremissen i fråga om
förhöjning af Ridd.kamererarens lön.
Föredrogs till justering och godkändes Ridd.Utsk:s d. 26
sistl. Oct. på bordet lagda förslag till R. o. Ad:s und. skrifvelse
till K. M., ang:de fortfarandet af en årlig capitationsafgift utaf
hvarje adelig mansperson, som betalar bevillning af lön eller
förmögenhet.
40
Den 2 November e. m.
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. 30 sist! Oct. f. m. på
bordet lagda utlåt. N:o 41, ang:de regleringen af utgiflerne under
riksstatens 8:de hufvudlitel, blef detta utlåt, å nyo bordlagdt,
på begäran af Frih:ue Cederström, Thure Fredr.,
och Anders.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 30 sisth Oct. f. m. på bordet lagda
utlåt. N:o 42, ang:de regleringen af riksstatens fl:de hufvudtitel.
Detta utlåt, företogs punktvis till afgörande.
l:sta Afdelningen: Pensions-staterne.
Denna afdelning af Ulsk:s utlåt, blef af R. o. Ad. bifallen.
2:dra Afdelningen: Allmänna Indra g ning sst tilen.
Då härvid först föredrogs Utsk:s tillstyrkande, ang:de uppförande
på denna stal af den Advocatfiscalen Hedenstjerna tillkommande
sporlelersättning, Invalidhusfondcns hemmansränlor,
hushyresmedel för landtstaterne samt löneersättning åt öfverlalige
tjenslemänucn i Kammarcolh, anmälde och yttrade sig ■ <
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Bland öfriga utgifter,
som bär förekomma, är också den: ”Invalidhusfondeus hemmansräntor;
kommande beloppet för framtiden att bero af de beslut,
K. M. och R. St. fatta i frågan om Invalidinrättningens bestånd
och anslagets användande hädanefter.” Fråga härom förekom,
då 4:de hufvudtiteln förehades, men jag påminner mig icke bestämdt
om R. o. Ad. då beslöt, att hon skulle uppskjutas intill
dess denna titel föreloges, eller det var till dess det StatsUtsk:s
betänk. ang:de Invalidfonden skall behandlas. Ridd.secret. torde
derom lemna upplysning, hvarefter jag anhåller att åter få
yttra mig.
I anledn. häraf behagade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, upplysa,
att R. o. Ad. beslutat, att den i StatsUtsk:s utlåt., angalo
regleringen af utgifterne under riksstatens 4:de hufvudlitel, förekommande
fråga om Invalidhusfondens hemmansräntor skulle
uppskjutas, intilldess samma Utsk:s särskilda utlåt., ang:de upphörande
af Invalidinrättningen å Ulriksdal, inkommit och blifvit
af R. o. Ad. pröfvadt; hvarjemte H. Ex. tillkännagaf, att hans
afsigt också var att meddela särskilda propos:r rör:de hvar och
en af de summor, som i den nu föredragna delen af Utsk:s utlåt.
blifvit förcslagqa att uppföras på Allmänna Indragningsslaten.
Hr von Hartmansdorff afstod från vidare yttrande.
Frih. Cederström, Jacob: Jag gör nu den anmärkn.,
som jag gjorde förra gången, vid 4:de hufvudtitclns föredragning,
då jag anhåller att Invalidhusfondens hemmansräntor, eller
samtliga fondräntor, mätte få blifva qvar under 4:de hufvudtiteln
och skiljas från Allmänna Indragningsslaten. Jag anhåller
om propos. på återremiss af denna punkt.
Den 2 November e. m.
41
Uppå härefter framställde särskilde propos:r bifölls, alt, på
sätt SlatsUtsk. tillstyrkt, så väl den Advocatfiscalen Hedenstjerna
tillkommande sporlelersättning, som hushyresmedel för
landtstaterne och löneersättning åt öfvertalig^ tjenstemännen i
Kammarcoll. skulle å Allmänna Indragningsstalcn uppföras, men
alt med pröfningen af hvad Ulsk. derjemte, i fråga om Invalidhusfondens
hemmansräntor, tillstyrkt, skulle uppskjutas tills
R. o. Ad. pröfvat SlatsUtsk:s serskilda utlåt., aiig:de upphörande
af Iuvalidinrältningen å Ulriksdal.
Litt. a) ang:de anslag elds lill fortsalt understöd för ett
arbete i Sveriges Flora och dels till uppmuntran för ut gifvande
af teckningar utaf zoologiska föremål.
Hr von Hartmansdorff: I afseende på sjelfva redaclionen
är här ett misstag. Jag vet icke om det härrör från
SlatsUtsk. eller från Exp.Utsk., men det torde böra rättas i afseende
på den framställning, som kommer alt göras. Det heter
nemi.: ”Då såsom Vetenskapsacademien, uti dess und. skrifvelse
d. 21 Juni delta år, yttrat, det blefve för det allmänna nyttigt,
om, jemte anslag för anskaffande af teckningar till ett nytt arbete
i Sveriges Flora, understöd äfven gåfves för sådane arbeten,
som utgifva teckningar af zoologiska föremål” ele. En
arbetare kan utgifva teckningar, men ett arbete kan ingenting
utgifva.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Delta är ett skrif
eller
tryckfel. Meningen är: sådana arbeten, som utgifvande af
teckningar öfver zoologiska föremål.
Uppå härefter framställd propos., biföll R. o. Ad. Utsk:s onder
Litt. a. afgifnc yttrade, med den af Frih. Palmstjerna uppgifne
rättelse i redactionen.
Litt. b.) ang:de ett anslag ut Secreteraren Strinnholm för
utgifvande af dess arbete: Svenska folkets historia frän äldsta
till närvarande tider.
Hr von Hartmansdorff: Troligen är del icke något
Iand, som, för en så ringa penning som Sverige, haren historieskrifvare,
hvilken ensamt egnar sin tid åt ett så mödosamt och
vigtigt arbete; men jag måste lemna delta derhän, emedan motion
icke är gjord om någon tillökning. Här föreslås emedlertid,
att dessa medel skulle utgå ”till nästinstundande riksdag.”
Ömsom begagnar SlatsUtsk. delta uttryck, ömsom ett annat, som
heter: ”till dess alt nästa statsreglering vidtager”. Det sednare
uttrycket är efter min tanke det rätta, och måhända menar
SlatsUtsk. detsamma med det uttryck, som här begagnas. Ar
det så, har jag intet alt erinra; i annat fall hemställer jag, att
denna punkt mätte återremitteras, ty det vöre bardt om den
ifrågavar. mannen, som i alla fall erhåller så litet, skulle blifva
tilan anslag från nästinstundande riksdags början och intill dess
alt nästa statsreglering vidtager.
4 II.
42
r en 2 November e. m."
Hr af Ekströmer, Carl Johan: Jag täger mig friheten
upplysa, alt redactionen i StatsUtsk:s hetiink. i denna del
nr i närmaste öfverensstämmelse med den K. propos., der det,
pag. 59, heter: ”till nästa riksdag fortfarande måtte utgå.”
StatsUtsk. har således icke gjort någon ändring.
Hr von Hartmansdorff: Jag förmodar, att samma ut
tryck
alltid blifvit iakttaget i de K. propos:rna. Om StatsUtsk.
hade gjort likaledes, så hade ingen tvetydighet uppstått. Den
ledamot af StatsUtsk. som yttrade sig, förklarade hvarken hvad
sorn var hans egen, eller StatsUtsk:s mening, utan hlott hvad
som står i den K. propos., och det hade vi sett förut.
Hr Si I fve r sto 1 pe, Fredr. Otto: I afseende på det ut
tryck
”lill nästinslunde riksdag”, som här är af StatsUtsk. begagnadt,
fruktar jag icke att någon tvetydighet deraf kan uppstå, ty
detta uttryck har i flera und. skrifvelscr från 11. St. vid föreg:de
riksdagar blifvit användt, och åtminstone i sednare tider varit
så ty dt, att sådana anslag skulle räcka till slutet af det år, då
nästa riksdag börjar.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. under Litt. b tillstyrkt.
Litt. c) ang:de pension för Öfvcrstelieutenanten Nordencreutz’
enka Carin Sundelin och hennes oförsörjda barn, och
Litt. d) ang:de anslag åt Professoren Schlyter, för utgifvandet
af Sveriges gamla lagar.
Utsk:s under dessa Litt:s gjorde förslag blefvo af R. o. Ad.
bifallnc.
Litt. c) ang:de den Cancelliposten vid K. Bibliolheket P.
Flinck tillerkände spartelersättnings uppförande på Allmänna
Indraga ingsstaten.
Hr Tigerschöld, Carl Wickman, hade iulemnat följande,
som upplästes:
Då K. 51., i anlcdn. af Dess i den nåd. propos. N:o 1, Indragningsstaten,
mom. e)gjorda nåd. framställning,om öfverflyttande på
denna stat af den sportejersättning, stor 61 r:dr 22 sk. årligen, som
vid IS35 års reglering af lönerna inom K. M:s Cancelli tillerkänts
Vaktmästaren vid K. Bibliolheket P. Flinck, behagat förklara,
”att denna ersättning hittills, eller ifrån och med 1835, legat cmbets-
och tjenstemäunen vid sistnämnde verk till last”; men H. StatsUtsk.
, som föreslagit bifall lill den nåd. framställningen och erkänt,
”att ett dylikt afdrag å tjenstemännens löner icke kan
vara med billighet förenligt,” likväl ansett den ifrågavar. sportelersätlningen
först med nästa år i8f5 höra från Indragningsstaten
utgöras; så föranlåles jag alt anhålla, det den summa,
som således frän och med 1835 till och med innevarande års slut
i och för denna ersättning legat tjenstemäunen vid K. Bibliolheket
till last, utgörande för 10 år, å 61 r:dr 22 sk. b:co årligen, 614
r:dr 28 sk., måtte blifva deni af allmänna medel ersatt, så mycket
mera som det, hvad Utsk. äfven erkänt, icke kan vara med
billighet förenligt (lika litet som det är det med Statens vär
-
Den 2 November e. m.
43
dighel), att embets- och tjenstemänncn vid ett Statens verk i
någon mer eller mindre man bidraga till dess vaktmästares aflöning,
och R. St. dessutom redan vid sistförfluten riksdag erkänt
denna princips riktighet, genom dä tillåtet öfverllvttandc
på Indragningsslalcn af enahanda sportelersättning för 2:ne vaktmästare
vid Krigsexpeditionen. Exempel finnas från samma riksdag,
äfven hvad lönerna för amanuenserna vid K. Bibliolheket
angår, att R. St. behagat samtycka till retroaktiv beräkning
deraf; oell jag vågar derföre, med anledn. häraf, såsom ny
motion, vördsamt föreslå, att denna för Staten obetydliga, mea
för de ända till 1S35 svagt aflöuade tjenstemännen ganska betydliga
summa måtte blifva deni ersatt.
Med yttrande, alt Hr Tigerschölds nu uppläste anförande
var en ny motion, som icke ägde oskiljaktigt sammanhang med
Utsk:s under förevarande Litt. gjorde förslag, hvilket kunde antagas,
ehvad Hr Tigerschölds motion hlefve upptagen till pröfning
och bifallen eller icke, hemställde II. Ex Hr Gr. o. Landtm.,
om R. o. Ad. behagade bifalla hvad Etsk. under Litt. e tillstyrkt.
Ropades ja.
Hr Tigerschölds motion lades på bordet.
Litt. f) angille anslag till fyllnad i pensioner pir de officerare,
civile tjenstemän och under officerare, som tillhört f. d.
Armvens Flotta och ännu liro delägare i Armeens Pensionscassa,
samt Litt. g) angille uppförande pä Allm. Indragningsstaten af
6Sgr:dr 20 sk., såsom löneersäl t ning för Prot.secret. Hegardt.
Hvad Utskottet under Lillis f och g tillstyrkt blef af R. o.
Ad. bifallet.
Litt h) an gide beviljande af en pension ut f. d. Statsrådet
Grubbe.
Hr von Hartmansdorff: Jag finner SlatsUtsk:s förslag
i denna del vara alltför sparsamt. Statsrådet Grubbe innehade
i lön 4,500 r:dr och taffelpenningar 1,500 r:dr, tillsammans
(5,000 r:dr inkomst. K. M. har i sin nåd. propos. endast föreslagit,
såsom pension åt honom, hälften af hvad han verkligen
innehade, ehuru denna hälft utgör | af den egentliga lönen 4,500
r:dr. En större nedsättning har StatsUtsk. ytterligare föreslagit,
till blott hälften af den egentliga lönen, eller 2,250 r:dr. Jag
anser denna nedsättning i alla hänseenden vara för stor. Redan
har jag gjort en jemförelse mellan det sorn denne embetsman
förut innehade och hvad han nu skulle erhålla. Om Konungens
rådgifvare på detta sätt behandlas, när de afgå, hvem kan dä
våga att emottaga ett dylikt embete. Om Konungen godkänner
det förslag, som R. St. vid denna riksdag beslutat, nemi. att
en Statsrädslcdamot kan behålla sitt förra embete; så är visserligen
utsigten för ålderdomen eller för framliden bevarad. Men
sådan var icke händelsen, då Statsrådet Grubbe emoltog sitt cm
-
44
Den 2 November e. m,
bele, celi han bör behandlas efter de omständigheter, sorn dä
förefunnos och nu äro för handen, icke efter dem som kunna
hädanefter inträffa. Ser man 1111 pä de pensionsbelopp, som
SlatsUtsk. i öfrigt föreslagit, sä visar det sig, att StatsUtsk. beviljat
ät en enka, nemi. Fru Törnebladh, 1,000 r:dr. Hon har
visserligen icke fält för myeket, men hon tillika med sin dotter
utgöra blott 2 personer. Statsrådet Grubbe har 5 barn, mig
veterligen oförsörjda allesammans. Tillika med hans hustru utgöra
de sålunda tillsammans 7 personer. För alla dessa tillstyrker
StatsUtsk. endast dubbelt så mycket som för nyssnämnde
2 fruntimmer. Jemför jag detta anslag med hvad StatsUtsk.
föreslagit för Ofverste Lagerheim och bans hustru, så är förhållandet
lika. För dem bar StatsUtsk. ifrågaställt 1,000 r:dr;
således belöper sig för en Öfverste och hans hustru ungefär
hälften så mycket som för ett Statsråd och 6 andra personer.
Jag anhåller vördsamt, att denna puukt måtte återremitteras, på
det att StatsUtsk. ånyo mätte taga saken i öfvervägande.
Hr Westerstrand, Pehr: Jemte det att jag får förena
mig med den siste värde talaren, får jag tillägga, att f. d.
Statsrådet Härd hvarken var så gammal som Statsrådet Grubbe
eller bade tjenat Staten så länge som han.
Frill. Cederström, Jacob: Jag instämmer med Hr von
Hartmansdorff i begäran om återremiss af delta betänk., och
jag tror, att SatsUtsk. bör i denna fråga icke taga jemförele af
hvad som skett, utan besinna hvad som bör ske, och i detta fall
är det min öfvertygelse, alt denna sparsamhet är skadlig för
samhället i st. f. gagnelig.
De emot Utsk:s under Litt. h. gjorde tillstyrkande framställde
anmärkn:r ansågos af R. o. Ad. föranleda återremiss.
Litt i) ang:de ‘pension ut f. d. Statsrådet Gr. Härds enka,
Litt. k) ang:de pension ut f. d. Just. Statsministern Törnebladhs
enka, Litt. 1) ang:de pensioner ät Högsts. II. M. Konung Carl
XIV Johans och Dess Höga Gemåls Hofstat, Litt. m) ang:de
pension ät Asessoren Osbecks efter lemna de enka. Litt. n) ang:de
förkortande af den tid, hvarefter embets- och Tjenstemän äro
berättigade att vid af skedstagandet bibehålla lönen å Indragningsstat,
Litt o) ang:de vackt fråga om förändrad pensionsreglering
för de vid fångvården anställde tjenstemän, Litt. p)
ang:de pension ät Öfverste Guslaf Lagerheim och hans hustru,
Litt q) ang:de pension ut Professor Akerman, Litt r) ang:de
pension åt f. d. ConsulatSecreteraren Thulstrup, Litt s) ang:de
pension ät f. d. Landssecreteraren Lagmannen Malte Dahl, Litt.
t) ang:de pension ut framlidne II. Ev., Statsllädet m. m. Grefve
Georg Adlersparres enka, Litt. u) ang:de pension ät framlidne
Landshöfdingen Frih. af Schmidts enka, oell Litt. v)
an g: de reglering af ersättningen för den under embets- och
tjenstemännens löner inbegrip/w spanmäl.
Den 2 November e. m.
45
Hvad Utsk. under dessa Litus tillstyrkt och hemställt hlef
af II. o. Ad bifallet.
Sedan R. o. Ad. sålunda genomgått alla tili Statslltskis
utlåt. N:o 42 förekommande punkter, hemställde II. Ex. Hr Gr.
o. Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla, att alla de anslagsbclopp
i penningar och spanmål, som hittills varit å 9:de hufvudtiteln
uppförde, men hvarom R. o. Ad. nu icke särskildt beslutat,
beviljas alt oförändrade fortfarande utgå. Innan denna
propos. hann blifva besvarad, anmälde sig och yttrade:
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Det torde tillåtas mig
alt fästa uppmärksamheten på ett tryckfel, som insmugit sig i
den tabell, som är vidfogad den 9:de iiufvudtitcln. Anslaget i st.
f. centonalen lill Wadstena Krigsmanshuscassa finnes nemi. här
utförd med 40,000 r:dr i st. f. 40,800. Att della blott är ett
tryckfel, synes af summan, som är riktig.
I anledn. af delta yttrande fästade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
uppmärksamheten derpå, att StatsUtsk. i sitt utlåt, upptagit den
af Hr von Troil omnämnde summa, och R. o. Ad. redan särskildt
derom beslutat, samt alt den af H. Ex. nyss framställde prop.
endast afsåge de summor, hvarom särskilda beslut icke blifvit af
11. o. Ad. fattade.
Frih. Palmstjerna: I denna tabell finnes ännu ett tryckfel.
Der står nemi., att Wadstena Krigsmanshuscassas indelta
räntor efter markegång utgöra 24,992 r:dr i st. f. 24,922, men
dä Ilr Gr. o. Landtm, behagat göra propos. i de ordalag, som nu
blifvit framställda, sä betyder delta tryckfel ingenting.
Den af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, sednast framställda
propos. blcf härefter förnyad och af 11. o. Ad. med ja besvarad.
Föredrogs LagUtsk:s d. 30 sisth Oct. f. m. på bordet lagda
betänk. N:o 19, i anledn. af väckt fråga om dels den uppenbara
kyrkopliktens afskaffande, dels ock ändring i straffet för
stöld första och andra resan.
Frih. Cederström, Thure Fredr.: Då jag lika med
Jusl.ombudsm. framställt den motion, som ligger till grund för
LagUtsk:s nu föredragna betänk., så anser jag mig skyldig alt nu
yttra några ord. I den motion jag aflemnat till LagUtsk. yrkade
jag, att första och andra resan stöld ovillkorligen skulle
beläggas med kroppsstraff och icke få försonas med böter. Efter
min tanka, bör nemligen ett så beskaffadt brott ovillkorligen
vara af urbota beskalfenhet samt beläggas med lika slralf
för alla. Det är nemi. en stor orättvisa, att den rike, om han
begår detta brott, kan från straffet friköpa sig genom erläggande
af några r:drs böter, men alt deremot den fattige, som möjligen
stjäl endast för att stilla sin hunger, skall dömmas till
kroppsstraff. Förhållandet är också, alt fruktan för straffet minskas,
då allmänheten finner orättvisa deruti. Jag får således
anhålla, alt betänk, i denna del blifver ålerremitteradt.
40
Den 2 November e. m.
I afseende åter på den uppenbara kyrkoplikten, bar jag i
den af mig gjorda motionen sökt visa, alt den uppenbara kyrkoplikten,
i afseende till sin bestämmelse eller till sitt ursprung,
icke är något straff. Den är blott en försoning, hvarigenom
brottslingen i samhällets skole åter upptages. Den tid dä lagen stiftades
kunde möjligen en så beskaffad försoning vara ändamålsenlig,
emedan den då betraktades ur en religiös synpunkt; men i
vära tider torde jag, utan fara för misstag, våga påstå, att det
strider både emot religion och anständighet, alt uti kyrkan, under
det alt allmän gudstjenst förrättas, verkställa allmän bestraffning.
Då nu härtill kominer att erfarenheten visat, att
kyrkoplikten alldeles förfelat sitt ändamål, att den icke lyckats
hvarken att förbättra eller att afskräcka frän brott, torde
jag hafva ägt fullt fog för mitt yrkande om dcnsammas afskaffande.
Samma motion väcktes af mig vid föregide riksdag; den
blef då af LagUlsk. och af 11. St. antagen, men Konungen ansåg
sig icke kunna bifalla R. St:s förslag, i anseende dertill att
någon tillökning icke blifvit föreslagen i straffet för första och
andra resan stöld. Dä, i den motion jag vid denna riksdag
gjort i detta ämne, det blifvit föreslaget, att första och andra
resan stöld ovillkorligen skulle med kroppsstraff beläggas, tror
jag mig verkligen hafva föreslagit något som ersätter kyrko]>l
i k tens borttagande. Jag anhåller således, att betänk, äfven i
denna del mätte åtterrcinitteras; men för den händelse, alt LagUtsk.
det oaktadt, skulle finna betänkligt att borttaga kyrkopliklen,
såsom straff för första och andra resan stöld, vill jag åtminstone
påyrka detsamma som Hr Cederstråle i sin reservation
framställt, att den, utom i de fäll Ulsk. föreslagit, äfven mätte
afskaffas för den händelse, dä någon, som blifvit fälld till lifsstraff,
derifrån undfår förskoning, emedan jag finner det vara
föga välbetänkt att göra någon inskräkning uti Konungens benådningsrätt.
Ett annat förhållande ägde rum då lagen gjordes,
emedan hofrätterne då ägde rättighet alt benåda för capitalförbryleiser;
men sedan benådningsrätten derföre endast blifvit
Konungen tillagd, så tror jag att man icke bör göra några inskränkningar
uti detta Konungens prerogativ.
Jag anhåller således om återremiss af betänk, i dess
helhet.
Frih. Cederström, Jacob: Sedan 41 § Riksd.Ordn. nu
blifvit förändrad, så att man kan antaga med förändringar ett
betänk, första gången det från Utsk. inkommer, så anhåller jag
att vid detta betänk, den förändring må göras, att kyrkoplikten
må upphäfvas, icke blott i vissa fall, såsom Utsk. tillstyrkt,
utan öfverallt. Jag stödjer denna anhållan dels pä Just.ombudsnus
förslag, som är på erfarenheten grundadt, och dels derpå
att den uppenbara kyrkoplikten har på församlingens gudstjenst
ett skadligt inflytande, samt slutligen derpå alt kyrkoplikten,
långt ifrån alt verka förbättring hos förbrytaren, goldet
nära omöjligt för honom all efter densammas undergående
Den 2 November c. m.
47
återgå till förbättring. Af alla dessa skäl anhåller jag, att straffet
för alla de fall allmänna lagen utsätter uppenbar kyrkoplikt,
måtte förvandlas till enskild skrift, hvarå jag anhåller om
propos.
Frih. Cederström, Anders: Afven jag anhåller om återremiss
af betänk, eller om bifall å det af Just.ombudsm. väckta
förslag, hvilket i betänk, jemväl finnes intaget. Då bildningen
i samhället allt mera framskrider, så bör äfven lagarne lämpas
derefter. I samhällenas första tider måste naturligtvis lagstiftningen
vara helt annorlunda; då kunde, såsom de gamla lagarne
bära vittne, rådbråkning, slitning emellan hästar och dylika
rysliga straff vara nödvändiga. Alla straff voro då byggda på
afskräckningslheorien; men numera har man frångått detta system
till förbättringstheorien, som egentligen är grundad på fängelsesystemet,
och detta utbildas allt mer och mer. Men då
Utsk. här föreslagit ett föråldradt stralfs borttagande, icke i allmänhet
utan blott för ett enda fall, sä skulle jag för min del
anse, antingen att Utsk:s betänk, borde helt och hållet återremitteras,
eller också borde man gå in på Just.ombudsm:s förslag.
Dessutom finnes bär ett skriffel, som jag ber alt få fästa
uppmärksamheten uppå. Det slår nemi.: ”att, med upphäfvande
af hvad lag och författningar innehålla, ang:de uppenbar
kyrkoplikts ådömmande, i alla händelser, då sådant nu är vordet
stadgadt.” Ordet vordet är här naturligtvis ett tryckfel,
emedan det borde stå: du sädant nu är stadgadt. Afven delar
jag den åsigt, att vatten- och brödslraffet bör vid alla tillfällen
tillämpas, emedan det ligger en tydlig orättvisa deruti, att den
som någonting har, kan få lösa sig ifrån ett straff, som den fattige
måste undergå.
Hr Oxehufvud, Olof Philip, anförde skriftligen:
Jag hade trott, att hvar och en vid genomläsning afUtsk:s
förevar, betänk, skulle, lika med mig, inse grundligheten af de
skäl, hvilka Utsk. så fullständigt, sant och riktigt upptagit för
det beslut, hvari Utsk. stannat. Då jag nu likväl erfarit, att
åsigterne derom kunna vara delade, utbeder jag mig alt för
min del få förklara, att jag i allo instämmer i Utsk:s hemställan
derom, alt den väckta frågan, ang:de ändring i straffet för
första och andra resan stöld, måtte lemnäs utan afseende. Jag
anser mig kunna, med stöd af flerårig erfarenhet, påstå, att se
dan
spöstraff nu mera icke får för första gången stöld tillämpas,
och hvilket äfven sällan skett under Hera de sednare årens lopp,
åtminstone då hofrätterne kommit att bestämma ansvaret, sä anses
i allmänhet den svåraste delen af straff för stöld ovillkorligen
utgöra undergåendet af den dermed följaktliga kyrknpliktcu.
Jag känner flera exempel derpå, ali tjufvar, dömde för
stöld, men genom Kungl, nåd förskonade från kyrkopliktens under
gående,
icke, ehuru de erlagt tjufvaböler eller slått motsvarande
fängelse vid vatlen och bröd, anse sig vara lika vanfrejdade
med andra för stöld straffade personer. Jag har såsom ordfö
-
Den 2 November e. m.
rande i häradsrätt vid elt tillfälle måst afkunna beslut derpå,
att en sådan person skulle anses för vanfrejdad och således
icke kunde för vittne antagas; och att vid sådant förhållande,
i en tidpunkt då ingrepp i äganderätten dagligen
förspörjes, borttaga den hufvudsakligast afskräckande delen
af ännu befintliga straffet, dertill kan jag icke lemna min
röst. Man anför väl, att den brottsliges utställande till allmänt
åskådande under en lid gudstjenst medför för honom elt skymfande,
som skall hafva till följd omöjligheten, eller åtminstone
svårigheten för den brottslige, att derefter hos andra personer
blifva i arbete eller tjenst antagen, och såmedelst stänga utvägen
för honom att kunna beträda en ärlig vandel; men häruti
ligger ett stort misstag. Det är alldeles icke kyrkoplikten, utan
det begångna brottets egenskap, som vållar den befarade följden,
och sannfärdighetcn'häraf är uppenbar derigenom, att man
aldrig erfar, att någon så beskaffad påföljd äger rum för den
som undergått offentlig kyrkoplikt för fylleri i kyrka, för våld
emot“föräldrar eller deras oqvädandé, med flera dylika brott.
Ett bestämmande, att för första och andra resan stöld fängelsestraff
vid vatten och bröd ovillkorligen skall äga rum, derigenom
straffet skulle anses skärpt till den grad, att offentliga
kyrkoplikten saklöst skulle kunna borttagas, är icke eller lämpligt,
och skälen derföre har Utsk fullständigt utvecklat. Jag
vill blott tillägga, alt då, vid betraktande af saköreslistor vid
underdomstolarne, man finnér, att knappast en bland 20 dömde
tjufvar hafva tillgång alt erlägga böter, ulan nästan alla tjufnadsbrott,
med högst få undantag, efter nu varande lagstadganden,
bestraffas med fängelse vid vallen och bröd, så skulle den
nya lagbestämmelse, hvarom fråga är väckt, icke medföra den
ringaste följd för medellöse, och således största antalet tjufvar.
På dessa och de af Utsk. anförde skäl, samt då för öfrigt
härtill kommer, alt en ny brottmålslag är under utarbetande,
får jag för min del tillstyrka bifall till LagUtsk:s utlåt, och
derom utbedja mig Eders Ex. Hr Gr. o. Landtnäs propos.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Jag bar icke begärt
ordet för att försvara det lämpliga i uppenbara kyrkoplikten
såsom straff, eller att söka utreda någon fördel af dess bibehållande,
utan endast för att tillkännagifva min åsigt, att för
närvar, och intill dess ett fullständigare straffsystem kan införas,
är den ett nödvändigt ondt, som man måste underkasta sig,
såvida man icke vill utsätta sig för ett vida större, alt icke äga
säkerhet till egendom. Jag är öfverlygad derom, att om
den uppenbara kyrkoplikten borttoges, på sätt Just.orabudsin.
föreslagit, så komme icke något correctiv alt finnas i stället.
Det ständigt växande antalet af stölder och den ofantliga progressionen
af reitererade tjufnadsbrott borde lära något hvar,
att uti valten- och brödstralfet icke ligger något correctiv. Vill
man åter ersätta den uppenbara kyrkoplikten med correctionsarbele,
så tror jag man får i stället någonting hälften värre.
Det
Den 2 No t em lier e. m.
411
Det är allmänt kändt af dem, som hafva någon kunskap om förhållandena
på landet, att allmogen i allmänhet mycket snarare
i sin tjenst antager en spöslilen person, än en som varit på correclionsinrättningen.
Den sednare anse de fullärd i allt möjligt
oudl; om den förre hafva de ännu hopp alt han icke fått
all den undervisning, som häktena kunna lemna. Att införa ett
sådant tillskott af straff vore derföre efter inin tanka högst olyckligt.
Att icke kyrkoplikten i alla händelser medför vanfrejd
är redan af en talare anmärkt och kan af mänga vitsordas.
Den plägar t. ex. icke anses vanfrejdad, som våldfört eller
smädat föräldrar, och likväl straffas e|t sådant brott med
uppenbar kyrkoplikt. Det är brottet som vanärar, och icke den
uppenbara kyrkoplikten, och derhän måtte man väl ej vilja komma,
att tjufnader icke skola blifva vauärande brott. Dessutom
ber jag alt fä fästa Ståndets uppmärksamhet på del förhållande,
som af Ulsk-.s betänk, upplyses, alt då R. St. vid förra riksdagen
ingingo med förslag 0111 kyrkopliklens förvandlande till enskild
skrift i alla händelser, svarade K. M. uti nåd. skrifvelse
d. 10 Juni 1841: ”att. ehuru K. M. delade den af R. St. uttryckta
åsigt, att kyrkoplikten vore ett föga lämpligt straffmedel,
hvarföre K. M. äfven gerna skulle se detsamma utbytt emot
något annat mera ändamålsenligt, K. M. likväl ansåge sig
förhindrad alt det uppgjorda förslaget bifalla, enär det blifvit
utsträckt jemväl till tjufnadsbrott, och en betänklig rubbning i
gällande straffsystem syntes uppkomma, derest tjufnader, första
och andra resan föröfvade, endast skulle medföra penningebötcr
och enskild skrift.” Pä denna grund afslog Konungen dä Ständernas
förslag, och det är väl icke mycken anleda, att tro, enär
detta yttrande grundade sig på Högsta Domstolens ledamöters
mening, alt något annat resultat vid denna riksdag skulle vinnas,
0111 Sländerne nu kommo fram med enahanda förslag. Detta
har äfven utgjort ett skäl för Ulsk. Jag anhåller om propos.
å bifall till Ulsk:s betänk.
Frih. Cederström, Amders: Just den af Gr. Mörner åbcropade
satsen, att icke kyrkoplikten utan brottet är vanäran
de, tror jag utgöra eli bevis emot honom. Om icke kyrkopliklen
är vauärande, hvartill tjenar den då? Då är den ju icke
någon bestraffning. Ar den åter vauärande, som jag tror alt
den är, sä är den skadlig och motverkar sitt ändamål, derigenom
alt den försvårar återgången för den brottslige, och gör
honom slutligen sådan han i sin sista Stund är. Af della skäl
tror jag, att samhällets nylla kräfver att kyrkoplikten afskaffas.
Hr von Hartmansdorff, Au g: Det är eu för mig oförklarlig
tilldragelse, att i samma män som osäkerheten för person
och egendom med hvarje dag tilltager, i samma mån tilltager
äfven benägenheten alt efterskänka alla straff, eller åtminstone
alla som kunna ifrån brott afskräcka. Jag skulle icke
hafva nägouting deremot, örn våldsverkarne endast holle sig till
4 II. 7
50
Den .2 November' e. m.
de, suni vilja Lefria deni från alla obehag; men då de icke på
della siitt förfara, ulan anfalla andra nienniskor, så måste jag
för min del bestrida cl t beslut, hvarpå det allmänna skulle blifva
lidande. Del är alldeles fåfängt, ali, på salt Frih. Cederström
yrkat, genom vatten oell bröd vilja afskräcka ljufvar från
stölder. Huru stor omsorgen än må vara hos vederbörande, att
noggrant tillse, det berörde slags lasta blilVer rikligt iakttagen,
så lyckas det likväl sällan. Nyligen hörde jag berättas elt
svar af en man, som undergått (lere dygns fängelse vid vatten
och bröd. Man frågade honom, huru han dermed kunnat uthärda.
Ilan svarade: ”Det gick väl an, hara sillen icke varit
så dyr.” Under sådana förhållanden tror jag för min del, att
!!. o. Ad. likasom de öfrige Stånden gjorde häst, ali låta den
gamla lagstiftningen qvarstå orubbad intilldess ali den nya, af
hvilken man lofvar sig så stor framgång, varder införd. Olifver
hon det i sin helhet, sä får man tillfälle ali pröfva systemets
riktighet. Om man deremot nu sönderplockar del gamla,
så har man hvarken det ena eller det andra, och bofvartie fä
dä sä mycket större framgång.
Af Hr Eklund, med hvilken Hrr Gunther och Lagergren
sig förenat, är en reservation fogad vid betänk, af följande innehåll:
”Då, efter hvad allmänt kändt är, förslag till ny st ra liing
vid innévar. riksmöte kommer att föreläggas R. St., om äu
ej alt genast af dem antagas, anser jag någon ändring i nu gällande
sladganden om uppenbar och enskild kyrkoplikt icke böra
äga rum, helst, med afseende ä nu rådande åsigler om
kyrkoplikt, försigtigheten skulle påkalla, att annat, straff i
kyrkopliktcns ställe substituerades, hvilket åter, ulan en väsendtlig
rubbning i lagens allmänna straffbestämmelser, icke vore
görligt.” Jag instämmer i den mening, som dessa reservanter
hafva utlrvckt, och anhåller alt R. o. Ad. ville afslä hel ii 11 k.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: I fall förslaget
icke skulle blifva anlaget, ej eller ä andra sidan afslaget
och vi förblifva vid det som förr har varit, utan meningartic
skulle förena sig om att återremittera betänk., sä får jag
fästa deras uppmärksamhet, som Irolt sig sälla elt cquivalent
straff för kyrkopliklen, sorn icke borde vara straff, men
nu verkligen är det, i anseende till den nesa som dermed följer,
derpå, att församlingen, jemte del slöra obehaget alt åse
kyrkopliklen, likväl deraf har den förmånen att fä se och
lära känna tjufven, hvilket gör att han ofia blir ertappad
under sina följande rymningar pä landet. ! händelse della betänk.
blifver äterremilteradt, sä önskar jag, om någon förändring
kommer alt iiga rum i alscende pä delta stral!, alt detsamma
måtte för alla de tillfällen, dä del nu af lagen löreskj iives,
förvandlas lill enskild kyrkoplikt; men alt för andra resan
stöld oell llerc andre brott, som nu beläggas med offentlig kyrkoplikt,
den brottslige må utanför kyrkogårdsporten fä slä i
halsjern när församlingen utgår. Det är verkligen behof af ett
sådant straff, och de milda sedcrnc, som nu kommit, har jag icke
Den 2 November e. m.
51
kunnat upptäcka bland brottslingar sorn inkommit på länshäklcna
ocb derifrån utgått, samt återigen eller förnyade brott åter
inkommit. Jag skulle för min del anse förslaget böra afslås,
oell alt vi må qvarblifva vid det som nu är stadgadt, intilldess
en ny brottmålslag blifvit med allo beslutad; men om förslaget
återremitteras, sä önskar jag, att den anmärkn., som jag nu
framställt, mätte fä åtfölja ätcrremissen.
Frill. Cederström, Thure Fredr.: Flr von Hartmans
dorff
bar börjat sin argumentation med det förklarande, alt det
vöre den värde talaren oförklarligt, alt under det brotten allt
mer och mer I i Illoge, sä sökte man mildra slraffbestämmelscriur.
Just den af Sir von Hartmansdorff begagnade argumentation
till alsing af ifrågavar. förslag, är det sorn hos mig väckt eu
motsatt öfvertygelse, emedan dä det har visat sig, att oaktadt
uppenbar kyrkoplikt, och oaktadt spöslitning, som hittills funnits,
brotten allt mer och mer tilltagit, måste det således vara
eli factum, att den straffbestämmelse, hvarom fråga nu är, icke
medfört några goda följder, hvadan det synes mig angeläget
alt borttaga en straffbestämmelse, som endast haft skadliga
följder, livad Hr von Hartmansdorff citerat, all han hört ett
yttrande af en arrestant: "att det väl gick an med vatten- och
brödstralfel; men alt sillen var för dyr,” verkar det icke i min
tanka till lörman lör hans äsiglcr, ulan innebär detsamma endast
en ganska svär anklagelse emot Konungens Hef:h:de, hvilka
det tillhör att controllera, att några underslef vid vatten- och
brödslralfets undergående icke må äga rum.
Dä alla de skäl, som blifvit af mine motståndare fram
ställde,
icke kunnat rubba min öfvertygelse, ulan tvertom styrkt
mig deruti, förnyar jag min förut gjorda begäran 0111 äterrcuiiss
af betänk., på det att LagUtsk. mätte inkomma med ett
nytt heltin k., i öfverensstämmelse med hvad sä väl jag som 11.
Sl:s Jusl.ombudsm. i ämnet föreslagit.
Frih. Cederström, Jaeob: Man må förgäfves tro, att
man genom straffbestämmelser, genom att man skaffar offentlig
vanfrejd på personer, kan minska brötlen, eller all man genom
straffens stränghet, de må vara huru grymma som helst, kan
utrota dessa brott, isynnerhet Ijufuadsbrottcn. Detta är sä litet
eftertänksamt, att jag icke hchöfver blifva vidlyftig i min bevisning.
Del lärer väl vara en klar sak, alt om samhället icke
ordnar sä, att den som icke äger annan egendom, an sina armars
kraft, kan dermed föda sig, utan mäste svälta, hvilket
fiir honom är omöjligt, sä tvingas han att stjäla. Detta blir ett
tvång genom en oriktig samhällsordning och genom de rikares
missförstånd af deras egel verkliga intresse. När nu della är
det verkliga förhållandet, och när inan talar om tjufnadsbroltens
tilltagande, sä bör man efterse orsaken, hvarföre de tilltaga,
och tillse, ali icke den class, som icke äger annan förmögenhet
iin sin arbetsförmåga, tvingas tili brott, derföre ali
den icke kan förtjena sin föda. Vi hafva sett, att oaktadt
52
Den 2 No v e m I) e r e. m.
dessa kyrkopliktcr, sorn icke göra annai än stämpla personen
med vanfrejd för framliden oell tvinga honom alt forlgå pä den
brottsliga banan, hafva brolien tilltagit och förstorats. Jag
skulle icke Iro, alt della är gagneligt för samhället. Jag är
långt ifrån alt kunna instämma i en så besynnerlig tanka om
broSlmålstagsliflningen, att man tror vanfrejden för en person,
som nödgas åsidosätta hagarne för alt skaffa sig föda, skall bidraga
lill förbättring. Han blir endast derigenom ilsknare och
sämre; det är så säkert, som att 2 ggr 2 är 4. Man tror sig
kunna utbyta denna kyrkoplikt emot alt ställa tjufven i halsjern
utanför kyrkan. Jag frågar, kan någonting bättre derigenom
åstadkommas? Ar icke tjufven redan, såsom ställd inför
domstol, känd för sill brott? hvartill behöfves dä detta tillägget
af att han ånyo skall visas för en annan allmänhet än den, inför
hvilken tinget bolls? Delta hänger icke rätt ihop med församlingens
skyldighet att i frifmsta rummet föda honom.
Jag ville afstå ifrån den propos. jag förut begärt, om den
förändring i LagUlskts betänk., alt helt simpelt Just.ombudsm:s
yrkande skulle tagas lill grund för kyrkopliktens afskaffando,
och förenar mig med dem som yrkat, att Ulskts betänk, må
återremitteras för att omarbetas. Jag tillstyrker likväl, att dä
målet förekommer, Just.ombudsm:s förslag ma blifva af R. o. Atl.
antaget.
Gr. Mörner: Den sisle värde talaren tyckes gå ut
ifrån den asigtcn, att de som yrka bibehållande för närvar, af
den uppenbara kyrkopliktcn, skulle anse det såsom eli medel
alt förbättra den brottslige. Sådan tror jag icke deras åsigt
kan vara. Visserligen skall tjufven dä förmanas och varnas af
prestön och äfven inför församlingen afbedja sitt brott; och gör
delta god verkan, så är det väl; men det torde väl icke vara
detta skill, på grund hvaraf man yrkat bibehållande för närvar,
af uppenbara kyrkopliktcn för dem som begått stöld; utan just
derföre, alt deruti ligger något afskräckande för dem som icke
begått brottet, har man ansett atl detta straff, ehuru icke fullt
lämpligt, likväl icke kan helt och hållet borttagas. Om man
skulle gå ut ifrån, att de fleste ljufvar handlade af den bevekelsegrund,
som den siste värde talaren äfven bar andragit, dä
mäste man uppställa lagen pä eli bell annat sätt. Då skulle
jag tro, att i st. för att ålägga straff, borde man åsätta, om
icke belöningar, åtminstone understöd för dessa personer, som
genom andras förvållande hade blifvit försatte i nödvändighet
all begå ett sådant brott. Då man icke kan antaga alt sä är
förhållandet, ännu mindre bevisa det, då troligen hvar och en
sorn vill arbeta äfven har tillfälle dertill, sä torde del icke
eller kunna komma i betraktande vid stiftande af en brottmålslag.
Der är det fråga om alt bestraffa brott. Till en helt annan
cälhegori hör det, att undanrödja anledningarne dertill.
Dä jag förra gången yttrade mig, kom jag icke atl nämna,
a 11 jag ej i allo gillade Utsk:s förslag. Utsk. har föreslagit bi
-
Den 2 November e. m.
33
behåll,-Hule af uppenbar kyrkoplikt såsom behöflig för sådana
händelser, då någon gjort sig skyldig till dödsstraff, men af
Konungens nåd derifrån nudlar förskoning. I delta afseende
har jag varit af olika tanka med Ulsk:s pluralitet. Jag anser
det icke vara rätt att inskränka ulöfningen af Konungens benådningsrätt,
genom alt göra uppenbar kyrkoplikt såsom ett
nödvändigt tillbehör lill den nåd, som i dylika fall tilldelas en
brottsling. Jag kan icke finna något skäl dertill, och har derföre
inom Ulsk. sökt göra den åsigt gällande, att uppenbar
kyrkoplikt i della fall skulle borttagas; men lyckades icke att
derom fä de fleste af Utsk:s ledamöter med mig. Jag får nu
af sådan anledn. anhålla, alt, om Utsk:s helänk. nu företages
till afgörande, den mening deruti malte få utgå, som innehåller,
att den som enligt allmänna lagen gjort sig skyldig lill dödsstraff,
men njuter derifrån förskoning, skall undergå uppenbar
kyrkoplikt.
Hr von Hartmansdorff: Den omsorg som Frih. Cederström
yttrat att skaffa arbetslösa personer förtjenst, har drifvit
honom nog vida, sä att det nemi. har synts, på sätt Gr. Mörner
redan antydt, som ville lian ursäkta förbrytarne, hvilket dock
visserligen icke kunnat vara hans afsigt. Sä torde den dock
komma alt uttydas, och brottens tilltagande blefve visserligen
äfven följden, om hans åsigter någonsin gjorde sig gällande
såsom lag. Att missdådare i allmänhet icke söka arbete är väl
bekant, oell vi hafva bland de sista dagarnes händelser exempel,
att just de våldsverkare, som misshandlat åtskilliga personer
här på galorne, eller som åtminstone äro misstänkte derför,
baft arbete vid eli arbetscompagnie. De hade der visserligen
också sin föda, men gingo likväl derifrån. Så förhåller
det sig äfven på andra ställen. Om man nu ville förfara med
denna mildhet eller, efter min tanke, med denna flathet emot
förbrytare, så blefve följden den, att hvar och en finge försöka
alt försvara sig sjelf, och, när han ville gå ut på gatorna, vara
beväpnad. I en landsort har man sett huru allmogen tagit sig
sjelf rätt, när han tyckte ali rättvisan allt för länge dröjde
med sitt svärds begagnande. Hvad blir följden? Jo, den ena
gängen råkar sjelfhämden den sky Idige personen; menen annan
gång en oskyldig. I alla händelser uppkomma inbördes krig
emellan medborgare, derföre att rättvisan icke skötes såsom vederborde.
Jag anser utan ändamål, alt återremittera delta betänk.
; ty följden blefve blott, att när betänk, älerkomme, finge
vi säga om detsamma, som vi nu yttrat. En hvar af R. o. Ad:s
ledamöter har för öfrigt tillfälle att genast söka göra sin mening
gällande.
Jag anhåller derföre vördsamt, all betänk, matte afslås.
Hr von Hohenhausen: De sednaste tilldragelserna här
i Slockholm och på andre orter hafva icke verkat det ringaste
pä min öfvertygelse rör:de denna fråga. Men den beklagliga
erfarenhet jag under mångå år vunnit, att det stora mertalet
Den 2 November e. ni.
af tjufvar och våldsverkare ingalunda af nöd drifvils ali begå
brott, utan tvertoni till en del varit förmögne personer i deras
class, haft mer lin tillräcklig utkomst och knappt hellöf!, något
arbete, samt min erfarenhet deraf, alt tjufveriet anses mer och
mindre skamfullt, gör alt jag på inga villkor med min röst vill
biträda en åtgärd, hvarigenom straffet skulle blifva mindre
skamfullt. Jag får således, med full öfvertygelse om behofvet
af della straff, vidblifva hvad jag sednast yrkat.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Om i734 års lag ännu vore
oförändrad bibehållen, så tror jag visserligen, att den under
nuvar. lid vore i sina straffbestämmelser olämplig, men .ännu
mera olämplig har den blifvit genom den under tidernas lopp
dermed företagna sönderryckning. Delta hafva så väl R. St.
som K. M. insett. Derföre bar äfven eli nyll förslag lill strafflag
blifvit utarbeladl, och K. M. har lofvat att redan under
innevar. riksdag öfverlemna den lill R. Sl:s handläggning. Att
nu, när man bar en ny strafflag nästan under händer, det oaktadt
med den gamla ytterligare företaga partiella söndcrryckningar,
tyckes mig vara ungefärligen detsamma, sorn 0111 jag
beställer mig en ny rock och klipper sönder den gamla, innan
jag fått den nya färdig. För öfrigt är det siraff man vill sälla
i st. f. den uppenbara kyrkoplikten, eller valten- och brödstraffet,
elt ibland de olämpligaste som linnas; ty om det efter
lagens bokstaf tillämpas på en person, som skall undergå 28
dygns valten och bröd, sii är hans helsa för lifstiden förstörd,
och sålunda har händ t, alt vid tillämpningen af ifrågavar. stralf
vanligtvis insmyga sig sådana underslef, sorn dem Hr von Hartmansdorff
omförm.ill; oell på hvilkeldcra sältet slralfet tillämpas,
är det lika olämpligt. Afven i händelse vatten och bröd
vore ett lämpligt straff, så skulle likväl, om den uppenbara
kyrkoplikten vid tjufnadsslraff bortloges, komma alt användas
samma stralf för ijufnader som för en mängd högst olikartade
förbrytelser, af hvilka en del alldeles icke äro vanärande,
hvilket vore särdeles olämpligt. Att deremot kyrkoplikten borttages
för åtskilliga andra fall, der den nu finnes, anser jag
vara fullkomligt likgilltigt. Jag tillstyrker derföre antingen bifall
lill betänk, sådant del nu är, med den förändring, som i
Hr Ccderstråles reservation är föreslagen, eller ock afslag derå,
och anser fullkomligt likgilltigt hvilkeldera beslutet R. o. Ad.
kommer alt fatta, enär i båda fallen uppenbara kyrkoplikten
kommer att vid stralf för stöld bibehållas.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Af dem som har åliggandet
att bevaka den allmänna säkerheten, och som hafva tillfälle att
i arresten och bland de brottsliga studera både deras karakter
och brottens karakter i allmänhet, af dem bör man icke, i närvar.
lid och under inflytelsen af den gamla criminal-lagstiflningcu,
vänta alt de skola tillstyrka förmildring uti straffen. Jag
kan åtminstone icke för min del tillstyrka en sådan mildring,
innan vi lyckats att få en annan brottmålslagstiftning och ett
Deri 2 November e. m.
55
annat straffsystem för våra fångar. Så länge det gamla i detta
afseende är qvar, så anser jag det vara i högsta måtto vådligt
och högst oriktigt, ali i något fall mildra straffen. Jag vill
gerna erkänna, alt grymma straff icke bidraga till minskning
af brotten, men sedan den class, inom hvilken brotten förekomma,
redan är förvildad, sä är det förgäfves alt vilja mellankomma
med mildare straff och, på det sättet återföra en genomdrifven
brottsling till samhällighet och dygd. Jag har haft
tillfälle alt flere gånger finna, huru strafflösa sådana brottslingar
anse sig vara, samt att den uppenbara kyrkopliklen verkligen
är ett ibland de straff, som de mest frukta, och det är
icke sällsynt att brottslingar, som ganska villigt underkasta sig
hvarje straff, rent af vägra att underkasta sig kyrkopliklen.
Della måtte bevisa, att uti denna ceremoni verkligen ligger någonting
afskräckande både för den brottslige sjelf och för andra.
Jag kan icke annat än i allo förena mig med hvad Gr.
Mörner i denna fråga yttrat.
Frih. Cederström, Claes Rudolph: En föregående
talare har yttrat, att med kyrkopliklen åsyftades ifrån början
icke något straff'. Deruti ligger onekligen en sanning, nemi.
den, alt med kyrkopliklen åsyftades icke ett s t ruff, utan en
försoning med kyrkan och församlingen. Jag tror alt denna ursprungliga
åsigt ännu hör vidhållas. Ar del då icke billigt, alt
vid en sådan försoning den brottslige visar all den ödmjukhet,
som kan motsvara hans brott. Jag är visst icke känslolös för
det obehagliga uppseende, som i helgedomen väckes genom anblicken
af en sådan brottsling, omgifven af väpnade rättvisans
tjenare; men jag tror att församlingen icke bör vara så känslofull,
alt hon icke hellre bör uthärda denna anblick, än att
hon icke skulle fördraga att en brottsling med änger emottager
den försoning, sorn honom erbjudes. För öfrigt instämmer jag
med de talare, som tro att allt hvad man kan göra för att
afskräcka ifrån brott, är i närvar, stund i högsta målto af nöden.
Såsom ett nödvändigt ondt, anser jag derföre kyrkopliklen
böra fortfara.
Sedan härefter öfvcrläggningen förklarats vara slutad, yttrade
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att som åtskillige ledamöter yrkat,
att LagUlskts förevar, betänk, nu måtte till slutligt afgörande
företagas och andra deremot yrkat ålerremiss, ansåg II. Ex.
sig först böra i detta afseende inhemta R. o. Ad:s beslut, hvadan
II. Ex. nu hemställde, om R. o. Ad. arisåge de gjorde anmärkmrnc
föranleda ålerremiss.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Hr von Hartmansdorff anhöll om propos. på afslag.
II. Ex. H r Gr. o. L an d tm. yttrade, det han, efter att
hafva inhemtat, huruvida R. o. Ad. bifölle ålerremiss eller icke,
skulle framställa den af Hr von Hartmansdorff hegärde propos.,
men dock ville fästa uppmärksamheten derpå, att ifrågavar.
50
Den 2 November e. m.
betänk, innehöll flere punkter och derföre kunde blifva nödigt,
att detsamma, om det nu komme alt slutligen afgöras, klefve
punktvis framstäldt till pröfning, hvarjemte H. Ev. förklarade,
det han trott sig finna, alt R. o. Ad. med öfvervägande nej besvarat
den nyss gjorde propos. ä äterremiss.
Frih. Cederström, Thure Fredr, hegärde votering.
Hr von Hartmansdorff: I sådant fall lärer Hr Gr. o.
Landtm, tillåta att conlrapropos. blifvcr pä afslag af betänk.
Jag förmodar ali Frih. Cederström, som begärt votering, yrkar
äterremiss deraf.
I anledning häraf yttrade H. E,v. Ifr Gr. o. Landtm., det
han ansåg sig böra fästa Hr von Hartmansdorfls uppmärksamhet
derpå, alt LagUlsk. i första punkten af förevarande betänk,
tillstyrkt, alt frågan, ang:de ändring i straffet för stöld i vissa
fall, mätte lemnäs ulan afseende, och frågade II. Ex. derföre,
om det var Hr von Hartmansdorfls mening, alt betänk, borde i
sin helhet afslås.
Hr von Hartmansdorff.: Min mening är alt betänk, i
sin helhet bör afslås. Om detta sker, och i händelse de öfriga
Stånden skulle fatta enahanda beslut, så förblifver lagen oförändrad,
sådan hon Hittills varit.
Gr. Mörner: Utsk:s betänk, åsyftar borttagande af kyrkoplikten
i sä många i betänk, uppräknade fall, der den nu onödigtvis
qvarstår, alt jag, för mia del, icke kan underlåta att
yrka, alt äfven Utsk:s förslag mätte komma under öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff: Sedan Hr Gr. o. Landtm, förklarat
öfverläggningcn fulländad, skulle jag tro, att hon icke
vidare bör fortgå; utan anhåller, att den votering, som blifvit
begärd, nu måtte få äga rum.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade i anledn. häraf, alt
öfverläggningcn i sjelfva saken väl förklarats slutad, men att
frågan om conlrapropos. försl nu blifvit föremål för öfverläggning,
och något hinder för all derom framställa de olika meniugarne
icke ägde rum, hvarföre också, då yrkande om bifall till
betänk, blifvit framstäldt, det nu, derest detta yrkande ej återkallades,
borde först afgöras hvad som skulle blifva contrapropos.
Ilr von Hartmansdorff: Jag erkänner mitt fel deruti,
men jag hörde icke att Gr. Mörner begärde bifall.
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att såväl Ilr Oxehufvud
som Gr. Mörner yrkat bifall till Ulsk;s betänk., och att
det således vore nödigt att afgöra, huruvida deras eller Hr
von Hartmansdorff^ mening borde intagas uti contrapropos.;
hvadan II. Ex. nu hemställde, om R. o. Ad. ansåge alt contrapropos.
borde innehålla afslag å Utsk:s betänk.
Ro
-
Den 2 November e. m.
sr
Ropades -slärka ja, blandade med nej, hvarefter TI. Ex. Ur
Gr. o. Landtm, förklarade, det han trott sig finna, alt ja öfverrösta
t nej.
Härefter upplästes till justering och godkändes följande
förslag till voter.propos.:
Den som anser de anmärkmr, som blifvit gjorda emot LagUtskis
betänk. N:o 19, i anledn. af väckt fråga om dels den
uppenbara kyrkopliktens afskaflande, dels ock ändring i straffet
lor stöld första och andra resan, föranleda äterremiss, voterar
j»;
den det ej vili, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. LagUtskis förenämnde betänk.
Efter voteringens slut hefnnnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja -12.
Nej -02.
Föredrogs Allm. Besvärs- och Ekou.Utskis d. 30 sisll. Oct.
pä bordet lagda mern. N:o 60, angederättelse af Utsk:s betänk.
N:o 31, i anledn. af väckt motion om ändring af 16 § uti 1836
års m i litie-bostälf sord ning.
Frih. Cederström, Jacob: Jag får till Hr Gr. o.
Landtm, samt R. o. Ad. hemställa, att, med bifall till Utskis nu
afgifne yttrande, som upplyser om den glömska, som vållat
uteslutande af compagniehefsboslällena och gifvit anledn. lill
Exp.Utsk:s på bordet hvilaudc mein. i ämnet, R. o. Ad. måtte
återremittera berörde frän Exp.Ulsk. inkomne mern., på det Exp.-  Utsk., sedan jemväl de öfriga Stånden pröfvat Allm. Bese. o.
Ekon. Ulsk:s förevar, mern. N:o 60, må inkomma med förslag
till und. skrifvelse i ämnet.
Uppå härefter af II. Ex. Hr' Gr. o. Landtm, framställd
propos., blef förevar, mein. af R. o. Ad. bifallet.
Slutligen föredrogs Exp.Utsk.s d. 24 och 30 sisth Oct. på
bordet lagda mern. N:o 7, med öfverlemnande af skrifvelse-förslaget
N:o 20.
Uppå hiirom af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., i öfverensstämmelse
med Frill. Gederströms nyss gjorde förslag, framställd
propos. beslöt R. o. Ad., alt detta mein. jemte skrifvelse-förslaget
N:o 20 skulle återremitteras, för afgifvande af förslag till
und. skrifvelse i ämnet, efter det Exp.Utsk. erhållit del af
RiksSt:ns beslut vid pröfningen af Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s
mern. N:o 60, ang:de rättelse af sistnämnde Utsk:sbetäiik. N:o
8
53 Den 6 November f. m.
.31, i anledn. af väckt motion om ändring af 16 § uti 1836 års
militie-boställsordning.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. | till 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albirt Munck.
Onsdagen den G November 1844.
Plenum kl. 10 f. m.
Upplästes lill justering 5 prot.utdr. för d. 2 dennes e. m.
Sedan uti det häribland förekommande prot.utdr., som innefattade
R. o. Ad:s beslut, ang:de regleringen af riksstatens
t):de bufvudtitel, den gjorda anmärkn. emot redactionen af StalsUtsk:s
yttrande, i fråga om anslag, dels till fortsatt understöd
för ett arbete i Sveriges Flora och dels till uppmuntran för utgifvande
af teckningar utaf zoologiska föremål, blifvit, efter
lemnadt bifall lill derom af underteckn. t. f. Ridd.secret. gjord
hemställan, uppfattad på det sätt, att de i berörde redaction intagne
orden: ”arbeten, som utgifva teckningar”, borde utbytas
emot ”arbeten, sorn innehålla teckningar”, blefvo de nu uppläste
prot.utdr. af R. o. Ad. godkände.
Justerades pleuiprot. för d. 24 och 25 sistl. Oct.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af en ledamot i
Ridd.Disk. efter N:o 1992. Hr Lagerstråle, Gerhard; och befans
dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 2151. Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik.
Äfvenledes öppnades Hrr Electorers lista till val af en
suppleant i Consl.Utsk. efter N:o 2093 A. Hr af Wellerstedt,
Niclas, en suppleant i BaucoUtsk., efter N:o 1918 A. Hr von
Strussenfelt, Fullm. Hr Rudebeck, Salomon, samt en suppleant
i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., efter N:o 2227. Hr dorchimont,
Wilhelin Albrect; och befunnos dertill hafva blifvit utsedda:
i Conslitutilious-Utskottet:
N:o 1361. Hr Ljungfeldt, Fullm. Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf;
i Bauco-Utskottet:
N:o 1304. Hr Kuylenstjerna, Otto Wilhelm, samt
i Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottet:
N:o 2227. Hr dorchimont, Wilhelm Albrecht.
Upplästes följande af Hr Silfverskjöld, Carl Siluecker,
inlemnade mern.:
Den C November f. m.
59
Som maktpåliggande göromål nödga mig att på längre tid
lemna hufvudsladeu, får jag härmed ödmjukligen anhålla om
entledigande, med bibehållen riksdagsmannarätt, från så väl den
befattning af ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk., som äfven
den af Bänkman inom 15 bänkm:s-afd., hvilka befattningar iiro
mig uppdragne.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter II. Ev. Hr
Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer att utse en ledamot i
Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk. i Hr Silfverskjölds ställe.
Företogs val af Bänkman inom följande biinkm:s-afd:r, nemi.:
4:de Bdnkm-.s-Afd. efter N:o 105. Frih. Strömfelt, Fulin».
Gr. Löwenhjelm, Gustaf;
6:te Bänkm:s-ufd. efter N:o 270. Frih. Wrangel afSausis,
Christian Anton;
I2:te Bänkm:s-afd. efter N;o OST. Hr von Post, Stafs;
i?>:de Bänkm:s-ufd. efter N:o 814. Hr Gyllenhaal, Fullm.
Gr. Hamilton, Henning Ludvig Hugo;
i~:de B'dnkm:s-nfd. efter N:o 1630. Hr Reuterskjöld,
Carl Leonhard;
2o:dc Bänkm:s n/d. efter N:o 1029. Hr von Björnmarck,
Fullm. Gr. Lewenhaupt, Palrik Adolph;
•2?>;djc B'dnkm:s-afd. efter N:o 2192. Hr Broberger, Fullm.
Hr Munck, Ernst Fredrik Victor;
2/j.de Bänkm;.* afd. efter N:o 2245. Hr von Hedenberg,
Fullm. Hr Lagerheim, Lars Magnus, samt
iS;te B'dnkm:s-afd. efter N:o 2277. Hr Ljungswärd, Fullm.
Hr Kuylenstjerna, Carl Ulrik;
Och befunnos, vid valförrättningens slut, i st. f. ofvannämnde
llrr, följande blifvit lill Bänkman utsedde, nemi. inom
4-dc Bänkm;s-afd. N:o 114. Frih. Hummerhjelm, Fullm.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl;
6;te Bänkmss afd. N:o 249. Frih. Adelswärd, Erik Seth,
genom lottning med N:o 240. Frih. Manderström, Ludvig;
I2:te Bänkm:s-nfd. N:o 678. Hr Bildt, Knut;
i3:de Bänkm.-s-oJd. N:o SIS. Hr Reenstjerna, Abraham
Alexander;
iy.de
20.de
Hr Oxehufvud, Tönnes;
2?>:dje Bäiikm.-s-afd. N:o 2172. Hr Lorichs Carl;
2 4:ile Bänkm:s afd. N:o 2221. Hr af Wirsén, Carl Thure;
25:te Bänkm:s-afd. N:o 2307. Hr af Tuneld, Carl Erik.
IIr Gripenstedt, Joli. Aug.: Genom förnyad bordlägg
ning
af StatsUtsk:s utlåt. N:o 41, ang:de regleringen af riksstatens
8:de hufvudlitel, förekom utlät. ang:de den 9:dc hufvudtileln
redan i sista plenum härstädes. Jag var då frånvar., och
anhåller derföre alt nu få nedlägga min reservation mot det
beslut, hvarigenom bifölls att å allmänna indragningsslalcn upp
-
60
Den 6 November f. ni.
föra en ärlig summa af 13,263 r:dr lö sk. lill pensioner al
Högstsalig II. M. Konung Carl XIV Johans och Dess höga Gemåls
Hofstat. leke en enda röst höjde sig emot della anslag, hvilket
således af alla målle hafva ansetts, antingen såsom fullkomligen
riktigt, eller ork vara af så grannlaga natur, alt hvar
och en som deremot hyste några betänkligheter hellre lät sin
mening falla, än utsätta sig för obehaget alt den offentligen
yttra.
Jag måste tillstå, att hos mig finnas onekligen sådana betänkligheter
af åtskillig ari, och då jag gjort ovillkorlig regel
för mitt offentliga handlingssätt, att i hvarje fall söka det rälta
och sanna efter hästa ö IVerlygelse, ulan afseende på något
annat bifall eller klander, än den egna omulliga samvetsdomarens,
så kan jag icke i denna fråga genom lystnad göra mig
delaktig i ett beslut, som jag ogillar.
Någon pligt alt försörja hädangångna Furstliga personers
efterlemnade hofbetjening kan aldrig tillhöra Slaten. StalsUlsk.
har också sjelf uttryckligen erkänt sanningen af denna grundsats,
som härflyler af sakens egen natur. Pension är en vedergällning,
men begreppet om vedergällning förutsätter Ijeitster,
dels såsom gjorda, dels såsom mottagna. Om således en
rättighet (vare sig juridisk eller moralisk) finnes, att utöfver
de fördelar, som tjenslen under sin utöfning medför, någon ytterligare
godtgörelse bör lemnäs, så är del äfven ganska klart
hvar den motsvarande skyldigheten måste sökas. Det förevar,
ämnet sönderfaller således naturligen oell enkelt i följande frågor:
Hvem har åtnjutit de tjenster, för hvilka pensioner begäras?
är det Staten? Hvem har bestämt antalet af de tjenstemän,
för hvilka pensioner begäras? iir det Staten? Hvem har bestämt
beloppet af de löneförmåner, hvarefter de begärda pensionerna
beräknats? är det Staten? Den som för sig besvarat dessa
frågor, kommer lätt till ett omdöme i hufvudsaken, oell della omdöme
bar hos mig icke fört lill samma resultat, som hos StalsUlsk.
, .hvilket erkänner grundsatsen, men förnekar tillämpningen.
Hvad som vidare mäste tagas i betraktande, är beloppet
och fördelningen af de begärda pensionerna. Oaktadt jag bär
afhälter mig ifrån att närmare motivera min mening, mäste jag
likviil öppet förklara, att denna reglering icke synes mig fullt
öfverensstämma, hvarken med nödig sparsamhet, eller med de
uppgifna grunderna. Jag bör dock tillägga, ali. denna åsigt grundar
sig pä uppgifter, som möjligen kunna vara oriktiga, enär
StatsUtsk. icke behagat meddela de aulhentika handlingarna.
Denna uraktlåtenhet å Utsk:s sida, som lemmar saken i eli alldeles
ofullständigt och outredt skick, utgör mitt tredje skäl att
ogilla förslaget. Det hade efter min förmening varit Utsk:s bestämda
skyldighet alt ingå i den pröfning, som det sjelf säger
sig hafva underlåtit, för att åtminstone redogöra för resultaterna
deraf, hvarigenom ämnet mera hade fäll naturen af en sakfråga,
och icke såsom nu skett, under formen af eli dubbelt
Den 6 November f. m.
0!
opinions-votum, blifvit dragen inom gränserna af de mest ömtåliga
förhållanden.
Ja, mine Hrr! jag känner allt för väl på hvilken slipprig
grund jag rör mig: det blir läll alt från minnena af det förflutna,
frän den allmänna, varma känslan för det närvar., från
den vackra bevekelsegrunden af välvilja mot enskilda, finna många
ämnen till klander emot mig. Jag vet del; men må så vara!
Wilt eget vittnesbörd går framför allt, och jag är dessutom
viss derpå, all R. o. Ad. hyser aktning för hvarje ren öfvertygelse,
äfven när den framställer sig som motsats till dess
egen.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d 30 sisth Oct. och 2 dennes på
bordel lagda utlät. N:o 41, ang. regleringen af utgifterne under
riksstatens 8:dc hufvudtilel.
Detta ullat. företogs punktvis lill afgörande.
l:o Departementets expedition.
Denna punkt blef af Ridd. o. Ad. bifallen.
2:o Riksarchivet.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Emot det egentliga
tillstyrkandet i denna punkt, kan jag naturligtvis icke hafva
något att anmärka, då StatsUtsk. föreslagit, alt den summa måtte
utgå, söm K. M. begärt; men det finnes ett uttryck i premissen
till denna hemställan, som jag ej kan lemna obemärkt,
utan anhåller att dervid få göra några erinringar, för alt i prot.
intagas.' Utsk. säger: ”Sorn behofvet af ökadt tjenstebiträde vid
Riksarchivet blifvit fulleligen ådagalagdt, men, i följd af hvad
nu mera är vordet ulredt, i afseende å de vid sisth riksdag beslutade
åtgärder för beredandet af den nya localen, oell hvarom
särskildt yttrande kommer alt af Utsk. afgifvas, tiden för
della besluts bringande till verkställighet svårligen torde kunna
vid innevar. riksdag bestämmas.” etc. Detta uttryck synes
vilja antyda, alt Ständerne icke vid denna riksdag skulle kunna
bestämma den lid, då det af Riksg.cont. innehafvande hus
skulle öfverlcmnas till Riksarchivet. Förhållandet är emedlertid,
som de fleste af R. o. Ad:s ledamöter torde erinra sig, att
under sisth riksdag Ständerne anmälte till Konungen, det de
ansägo nödigt, att Riksarchivet borde flyttas lill en annan loeal
frän den nu innehafvande; bestämmande dertill Riksg.eonl:s
nuvarande bus, med villkor alt f. d. Nummerlotteriet öfvcrlemnades
till Sundhelscolh, hvaremot Sundhetscollegii hus skulle
aflrädas till Riksg.cont. Denna framställning bifölls af Konungen,
och Sundhetseollegii flyttning till f. d. Nummerlotteriets
hus har gått i verkställighet. Det förbehåll, som Ständerne å
sin sida gjort, är alltså af Konungen medgifvet; nu återstår uppfyllandet
af förbindelsen å Ständernas sida, att lemna Riksg.cont:s
hus lill Riksarchivet; och Konungen kan således, hvilken dag
som helst, af Riksg.cont. äska, att vid nästa fardag huset aflemnas.
Under sådana förhållanden, och då dertill kommer, allde
dyrbara samlingar, som i Riksarchivet förvaras, med hvarje dag
02
Den 6 November f. m.
allt mer och mer förmultna, så att man knappast vågar vidröra
desamma, för all icke riskera deras förstöring, anser jag mig
tvungen att göra denna anmärkning vid efvauanlorda af Statsutsk.
uttalade mening, i förhoppning, att när frågan verkligen
kommer lill pröfning, R. o. Ad. må finna snara åtgärder hora
vidtagas för husets öfverlemnande till det dermed afsedda ändamålet.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Jag torde kanske böra
erkänna, alt denna mening ifrån StatsUlsk:s sida varit något för
tidig. Man har gjort allt för fullföljande af hvad Ständerne i detta
hänseende vid förra riksdagen heslöto, men hinder hafva verkligen
mött verkställigheten deraf. När den tid kan inträffa, då
denna flyttning kan ske, derom vill jag ej på förhand yttra mig;
men kau försäkra, att StatsUtsk. gör allt, för att så fort som
möjligt bringa föregående Ständers beslut till fullbordan.
Uppå härefter af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos., biföll R. o. Ad. StatsUtsk:s tillstyrkande, att R. St.
mätte bevilja del för Riksarchivet äskade tillökle anslag 2,500
r:dr.
3:o Kungl. Bibliolheket.
Hr Prytz, Lars Adolph, anförde skriftligen:
I omedelbart sammanhag med den fråga om tillökning i K. Bibliothekets
anslag för böckers inköp, som nu blifvit föredragen,
till föremål lor H. R. o. Ad:s öfvcrlägging, anser jag mig böra
fasta H. R. o. Ad:s uppmärsamhet på nödvändigheten afen sådan
jemkning i K. Bibliolhekets stat, ali nämnde verks göromål och
den för deras bestridande tillsatta embelsmannapcrsonal ina sältas
i ett mera passande förhållande till hvarandra, än som nu
beklagligtvis är händelsen. K. Bibliolheket ägde i fordna tider
fyra tjenstemän pä ordinarie stat, nemi. en K. bibliothekarie, en vice
bibliothekarie och tvenne amanuenser; men till följd af R. St:s beslut
vid ISO!) års riksdag indrogs vice bibliolhekarieljensten vid dess
d.v.innehafvares afgång år 1825. Sedan nämnde tid har K. Bibliolhekcts
bokförråd erhållit en mångdubbel förökning (det uppgår
nu till vid pass 65,000 band, utom BOOO volumer handskrifter);
Svenska bokpressens alster, hvilka i Bibliolheket böra
emottagas och vårdas, hafva erhållit en oväntad grad af
mångfald och utsträckning, och det årliga anslaget för böckers
inköp har småningom blifv it ökadt till fern (säger 5) gånger sitt
fordna belopp. Under sådana förhållanden kan icke synas oväntadt,
om behofvet af tillökning i verkets personal låter känna
sig allt mera tryckande. Anmälanden i detta afeeende hafva
flere gånger blifvit gjorda hos R. St., ehuru alltid lemnade utan
afseende. Vid sisla riksdag medgafs visserligen ett anslag
för extra ordinarie biträden; men nämnde anslag har redan för
ett år sedan upphört, och kunde dessutom näppeligen anses för
något annat, än ett palliativ, egnadt att för tillfället hämma
verkuingarue af en allt mera kännbar brist i verkets inrättning.
Den 6 November f. m.
63
Det kan visserligen icke undfalla nagons uppmärksamhet, all ett
verk, med sådan omfattning och vigt, som det K. Biblioteket,
mäste för sitt bestånd äga af nöden, icke blott ett stort siffertal
af vetenskapliga arbeten, utan oek en tillräcklig lönad och bildad
tjenstemanuapersonal. Ulau denna sednare blir bokförrådet
ingenting annat än en död skall, utan inflytande pä den
vetenskapliga och litterära bildningen. Likaledes torde hvarje
sakkunnig person lätteligen inse, att de iiu mångdubblade göromåien
inom samma verk icke kunna lämpligen bestridas af en
personal, som iuskränkes till två tjenstemän utom chefen. Under
sådane förhållanden anser jag en ökad tjenslemannapersonal
i forsla rummet vara nödvändig för besagde verk, ett behof,
som dessutom klart framstår ur de handlingar, hvilka från
ett af de andra KikiStm nu blifvit till H. StatsUtsk. remitterade.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får jag vördsammeligen
föreslå, att den vid 1809 urs riksdag iudragne vicebibliothekarie-tjensi
vid K. Bibliotheket, med grad och lön, motsvarande
prut.secreterare i Konungens Cancelli, matte ånyo
varda uppförd å verkets stat. Tillika får jag hemställa, om
icke Fl. B. o. Ad., i likhet med hvad som ägt rum i Ilögv.
I’resteSt. och Flederv. BoudeSt., täckes tillåta, att nu förevar,
fråga, om ökadt anslag åt K. Bibliolheket, mätte hvila öppen
och oafgjord, intilldess alt den kan behandlas i sammanhang
med min nu framställde motion, hvilken torde erhålla remiss
till StatsUtsk., för alt der vinna en vederbörlig, af sakens allmänna
vigt påkallad granskning.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då Iionungcn i sin nåd.
propus. ang:de Statsverkets tillstånd och behof, icke upptagit
något i afseende på en tillökad tjenstemanuapersonal, d. v. s.
ieke begärt anslag för eli sådant ändamål, och icke eller någon
enskild motionär derom vackt fråga, så har också StatsUtsk.
saknat all anledn. att derom ingå i öfverläggning och pröfning.
Jag vill hvarken bestrida eller bejaka behofvet af en ökad tjenslemannapersonal,
emedan jag icke känner förhållandet, men
mig förekommer det, som, i fall det rimligtvis icke lät sig göra
att framgent, med nuvar. personal, bestrida den tjenstgöring,
som inom det K. Bibliolheket förefaller, Konungen säkert, i fall
Flans uppmärksamhet derpå af vederb. blifvit fästad, skulle tagit
saken i öfvervägande, och derom gjort en framställning lill
Sländerne. Sådant har liväl icke skett, hvarföre jag för min
del måste betvifla nödvändigheten af personalens förökande.
Vare dock härmed huru som helst, så är den af FFr Prytz nu
gjorda motionen alldeles ny, och jag hemställer lill Ilr Gr. o.
Landtm., huruvida densamma, utan anledn. af någon vid denna
riksdag inträffad händelse, kan till pröfning upptagas.
Frih. Hamilton, FFugo: F fall FFr Gr. o. Landtm, först
täcktes besvara den siste talarens gjorda hemställan, skulle jag
anhålla att derefter få yttra mig.
FL Ex. FFr Gr. o. Landtm, yttrade, det lian, i anledn.
€4
Den 6 November f. m.
af Frih. Palmstjernas hemställan, finge tillkännagifva sin åsigt
vara den, att den af Hr Prytz framställde fråga var alldeles
ny, men dock föranledd af frågan om förökadt anslag lill inköp
af böcker vid K. Bibliotheket, enär motionären grundat sitt
förslag derpå, att ett förökadt inköp af böcker föranledde behof
af en större tjenstemannapersonal, hvarföre också H. Ex.
ansåge sig icke kunna vägra propus, till remiss å motionen; men
deremot funne II. Ex. icke att denna motion behöfdc förorsaka
lill uppskof med pröfningen af StatsUlskis i förevar, punkt gjorde
tillstyrkande, emedan anslaget till backers inköp svntss vara
oberoende af den nu väckta frågan om tillökning af tjeustcmannapersonateu.
Frih. Hamilton: Jag log mig friheten begära ordet, för
att lill alla delar understödja Hr Pry!z's förslag. Då jag linder
förliden höst jemte flera kamrater af den då församlade
Statsrevisionen besökte K. Bibliotheket, visades oss klarligen,
alt i anseende till det lillvexande antalet af böcker, samt behofvet
att ordna de massor af äldre samlingar af böcker och manuscripler,
som redan finnas, det var rent omöjligt med den nuvar.
tjcnstcmannapersonalen att medhinna göromälen. De frenne
extra ordinarie!-, som blifvit allönadc med det vid förra riksdagen
beslutade anslaget, hvilket numera upphört, hafva, jemte
de ordinarie tjeiislemänuen varit fullt sysselsatte endast med
att ordna en massa af 20,000 volumer mest inhemska skrifter.
Men de öfriga i 13 i b I iot lie ket befintliga samlingar behöfva äfvenledes
i ordningställas, ty de äro visserligen till en viss grad
ordnade, men icke så, att tjenstemännen kunna, med ledning af
catalogcn, taga reda pä hvad som linnes, och dessutom behöfva
de ordnas efter den method, som under sednare lider ansetts
den bästa, hvarförutan det blir omöjligt för Bibliothekets tjenstemän
att sä, som de sjelfva vilja och böra, kunna gä allmänhetens
önskningar lill mötes. Detta visar bchofvet af en ökad
tjenstemannapersonal. Detta bibliothek är dessutom det enda
stora inom hufvudstadcn, och det är således äfven af ganska
stor vigt för alla dem, som derstädes idka studier, alt hastigt
och lätt kunna få reda på de handlingar, hvaraf de kunna vava
i behof. Jag tror derföre, att det skulle vara illa hushålladt
med medlen, all gifva ett anslag till nya böcker, om man
icke tillika gåfve anslag till tjenstemän vid Bibliotheket. Om
StatsUtsk. likväl ej skulle finna det görligt att tillstyrka äfven
detta nya anslag, dels pä grund utaf den af Utsk. bestämdt antagna
regel, att så litet som möjligt tillstyrka anslag, sorn icke
af Konungen blifvit äskade, och dels af svårighet alt dertill finna
medel; så skulle jag tillstyrka hvad motionären föreslagit,
eller att frågan om de 3000 r:dr må stå öppen, i afsigt alt, såvida
StatsUtsk. skulle anse det omöjligt att skalfa medel till
det i motionen åsyftade nya ändamål, det må stå fritt, att af
nyssberördc summa intill nästa riksdag anslå arfvoden till tjenstemannapersonalens
inom Bibliotheket förökande, då sedan vid
näst
Den 0 November f. m.
65
i lii st inträffande riksmöte eli ordinarie anslag kunde begäras
och pä stat uppföras. Det är visserligen nyttigt och nödigt,
det erkänner jag fullkomligt, att uppköpa höcker som utkomma,
men att hopa böcker pä höcker ulan att hafva tillgäng till
deras ordnande, del. är ungefär detsamma sorn alt icke hafva
några. På dessa grunder anhåller jag, alt detta yttrande finge
medfölja motionen till StatsUtsk., för det afseende, sorn Utsk.
kan finna skäl alt deråt lemna.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Behofvet af tjenslemiin vid
K. Bibliolhekct iir naturligtvis beroende, dels på den mängd af
böcker som der finnas, och dels på mängden af besökande, som
vilja begagna desamma. Det är sålunda tydligt, att ju större
anslag, som lemnäs till inköp af nya böcker, desto större är
ock behofvet af tjenstemän, sorn ställa dem i ordning. Alt delta
behof är stort, är redan ädagalagdt af Frih. Hamilton, och
hvar och en som hehöfver anlita del K. Bibliolhekct torde kunna
vitsorda detsamma. Hvad äter angår frågan om uppskof,
med bestämmande af anslaget till uppköp af böcker, till dess
anslag för flere tjenstemän blifvit bestämdt, sä är jag deruti af
motsatt tanka. Man bör först afgöra, huru mycket man vill
gifva till inköp af nya höcker, för alt sedan pä grund deraf
kunna pröfva, huru många personer, som kunna behöfvas, sä väl
för ordnande af de gamla samlingarne, som de genom det nya
anslaget tillkomne böckerne. Sä fattige mätte vi ej vara, att
om vi hafva råd alt inköpa böcker, vi icke skulle hafva råd
alt anslå några hundrade r:dr, som erfordras för att sätta böckerna
i ordning, så att de må kunna begagnas af allmänheten,
och icke utgöra endast ett dödt capital.
Hr Prytz: Då min motion, å hvilken jag, med stöd af
56 § Riksd.Ordn. anser mig äga rätt alt begära remiss, icke
innefattar en direct begäran om ett högre anslag, än det af
StatsUtsk. nu tillstyrkta; men, i händelse frågan derom nu afgjordes
och bifölls, sådant, skulle möjligen föranleda dertill, att
StatsUtsk. icke ansåge sig höra tillstyrka samma anslags förökande,
och således den af mig föreslagna vice bibliothekarietjensten,
i brist af anslag, icke kunde föreslås till uppförande
pä stat: sä anser jag nödvändigt att begära uppskof med afgörande
af förevarande punkt, pä det att, om några tillgångar
utöfver detta anslag icke finnas, en minskning af summan lill
böckers inköp, motsvarande den ifrågaställa vice hibliothekarielönen,
må kunna af StatsUtsk. föreslås. Frih. Hamilton har
redan tillräckligt utvecklat skälen för angelägenheten af tjenslcmannapersonalens
inom det K. Bi bli ot heket förökande, och jag
vill endast tillägga, att, hvad jag nu haft äran föreslå i afseende
på frågans behandling, redan är beslutadt af Preste- och
BondeStm. Jag förnyar alltså min begäran om uppskof med
algörandct af ansiagsbeloppet till böckers inköp, till dess min
motion i StatsUtsk. undergått granskning och behandling.
4 H. 9
66
Den 6 November f. m.
Fril). Palmstjerna: Hufvudsakligen är jag fiirckommen
af Gr. Lagerbjelke i hvad jag ämnade yttra. Det är nemi.
klart, alt Ijenslcmannapersonalens vid det K. Bibliotheket göromål
beror i betydlig mån af det anslag, som Ständerna för
nya böckers inköp bevilja, och således tror jag, att först måste
bestämmas, huruvida StatsUtsk:s förslag om 3000 r:drs beviljande
lill inköp af böcker bifalles eller icke. Godkännes lllsk:s
förslag, dä blir en tillökning i tjenstemänuens göromål deraf
en följd; afsläs det åter, då uppkommer derigenom ingen ökad
tjenslgörings-skyldighet. Men dessutom har jag ett annat skäl.
hvarföre jag anser, alt ett beslut i fråga om ökadt anslag lill
böckers inköp bör föregå beslutet om tjenstemannapersonalens
företräde, nemi. det, att anslaget blifvit tillstyrkt lill följd af
K. M:s nåd. propos. om tillökande af Bibliotheket, en sak som
är af materiel beskaffenhet och ökar Rikets behållningar i
detta afseende, hvaremot motionen afser en tillökning i tjenstemannapersonalen,
eller en löneförhöjning, hvilken, efter det sista
alternativet, skulle minska anslaget för böckers inköp, minska
del af Konungen först afsedda, af StatsUtsk. tillstyrkta anslaget
för förökande af Statens materiella egendom, Bibliolhekels förökande
med nyare liders vetenskapliga alster. Jag tviflar mvcket,
att StatsUtsk. kan förändra Konungens nåd. propos. om
böckers inköp till ett anslag till aflöning åt en förökad tjenstemannapersonal.
Skälen för detta mitt tvifvelsmål torde för en
hvar ligga sä klara, att det vore olämpligt att ingå i en närmare
utveckling deraf. Det är en grundsats, att man bellie
beviljar anslag lill förökande af Statens behållningar, än lill
ändamål, sorn medtaga desamma.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag bestrider icke, att
flere tjenstemän kunna behöfvas, i samma mån som flere böcker
inköpas; men jag nödgas bestrida motionen, att af anslaget lill
böckers inköp göres afdrag för att öka tjeustemannapersonalen.
Skulle man jemföra antalet af tjenstemän och böcker vid det
K. Bibliotheket, med antalet af böcker och tjenstemän vid Universilets-bibliolhekeu;
sä tror jag visserligen icke, allman skall
linna det K. Bibliotheket vara mest vanloltadt. I alla fall har
vid detta tillfälle Konungen, som begärt anslag till böcker, icke
äskat något sådant till tjenslemäns aflöning. Hvad skill bar då
enskild motionär alt. yrka delta personal-anslag? Jo, lycket att
det behöfves. Men sädane tycken hafva vi något hvar fält
undertrycka, nar Konungen icke ansett lämpligt alt begära anslag
för personalen. Såsom President i Kammarrätten har jag
anmält behofvet af åtskilliga tillökningar; Konungen har icke
funnit skäl att derpå fästa afseende, och jag har icke ansett
mig tillständig! att såsom enskild motionär väcka fråga derom.
Med flera andra presidenter och chefer förhåller del sig likaledes.
Vilja nu andra enskilde ledamöter här föreslå en annan
reglering, än Konungen begärt för K. Bibliotheket, så ser jag
ej annat, än alt chefer, eller enskilde medlemmar af cmbets
-
Den 6 November f. ni.
67
verken köra lika väl kunna väcka motioner oni anslag, oell hvar
slutar då statsreglering™. Jag anhåller om afslag ä motionen,
oell alt Ståndet, mätte bifalla StalsUtskis betänk, sådant det är.
Hr Ekströmer, Carl Johnn: Jag är egentligen före
kommen
af lir von Hartmansdorff. Utan alt vilja bestrida beliofvet
af ökad tjenstemannapersonal vid K. Bibliolheket, anser
jag likväl icke detta behof böra bli föremål för Ståndens pröfning
för det närvar. Om den nu befintliga personalen icke
skulle vara tillräcklig för Bililiolhekels vård, sä är ju den utvägen
öppen, att derom göra anmälan hos Konungen. Antingen
har en sådan anmälan skett, och Konungen ansett att behofvet
icke påkallade en framställning om ökadl tjenstebiträde, eller
har en dylik anmälan icke skett. Det senare vore en oformlighet.
Det är en sanning, alt ett ökadt antal böcker fordrar
eli ökadt antal personer för deras bandhafvande, men delta
behof inträder icke förr, än böckerna kommit bil. Om således
lin det föreslagna anslaget af 3000 r:dr beviljas, sä sker i
sjelfva verket ingen tillökning i bokantalet förrän om ett är
eller mera, ty anslaget utgår försl, med nästa är, oell sedan
dröjer innan böckerna blifvit uppköpta och hilkonimit. Det är
således lid för Chefen för Bibliolheket, alt till nästa riksdag
göra anmälan hos Konungen om behofvet af ökadt biträde, dii
propus, till Sländerne icke eller lärer uteblifva. Jag anhåller
således om bifall till hvad StatsUtsk. tillstyrkt, samt att den
nu väckta motionen icke mätte upptagas, emedan den i sjelfva
verket är en alldeles särskild och liv motion, som icke bör
komma under pröfning.
Hr Silfverstolpe: Jag vill visserligen icke neka be
hofvet
af eli ökadt biträde inom K. Bibliolheket, men tror
ingalunda, alt hvad som dertill erfordrades, bör tagas af det
anslag, sorn är begärt lill böckers inköp, emedan delta icke,
äfven med den föreslagna tillökningen deruti, är större än
8000 ralr årligen, oell man ganska väl känner, huru dyra de
böcker äro, som utifrån iiiförskrilvas, i synnerhet sädane, sorn
afses för ett Bibliolhek, nemi. de, hvilkas förskaffande öfverskridcr
enskild mans vanliga förmåga. Jag kan således ej annat
än pä det högsta yrka, att det tillökade anslaget af 3000
r:dr mätte bli af 11. o. Ad. beviljad! för böckers inköp; oell
skulle StatsUtsk. linna, att Statens tillgångar medgifva tjenslemannapcrsonalcns
inom Bibliolheket förökande och förseende
med löner, hvarpå jag nästan tvillar, sä är det sä uiveket bättre.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Dä jag är en ibland
de hufvudstadens innevånare, sorn ofta nödgas begagna det K. Bibliolheket,
så anser jag mig pligtig att, till svar pä hvad sorn
utaf en ledamot pä andra sidan blifvit anfördi, öppet förklara
min tacksamhet för K. Bibliolhekets tjenstemän, för den beredvillighet,
hvarmed de lillhandagått mig och andra personer vid
utlåning af böcker. Man har gjort en jemförelse mellan antalet
es
Den (i November f. m.
af K. Bibliothekels här i Stockholm tjenstemän samt Universilets-bibliothckens.
Det är bekant, att Upsala )3ibliothek innehåller
vida öfver 120 a 130,000 vohlmer, oell sålunda är vida
större än K. lii bl iotbekel; att. Upsala Bibliolhek icke bar tjenstemän
i jemförelse med del Kongl., då man tager i beräkning
böekernes antal; men man bör icke eller förglömma, alt Universijets-bibliolheken
äro äldre institutioner, som under tidernas
lopp blifvit ordnade, och hvaröfver fullständiga cataloger linnas
upprättade. Det är således mycket lättare alt sköta ett sådant
Bibliolhek, än det sorn är under en slags daning. Dessutom
linnas inom Stockholm säkerligen 20 ä 30,000 innevånare, som
kunna komma i fråga att ur det K. Bi hl iolheket läna böcker,
hvaremot i Upsala säkerligen icke 1,000 vända sig till Bibliolliekct
derstädes för nämnde ändamål, och dä kan bchofvet af
den större tjenstemannapersonalen vid det mindre Bibliotheket
lätt förklaras och inses. För öfrigt förenar jag mig med dem,
som anse att det af Konungen äskade anslag till inköp af böcker
icke bör förblandas med det nu ifrågasatta om tjenstemannapersonalens
förökande; men jag tager mig likväl friheten att
pä det högsta förorda det sednare, under det jag med min röst
vill biträda det förra, hvarför jag tillstyrker, att B. o. Ad.
ville bifalla StatsUtsk:s hemställan nu genast, men remittera Ilr
Prylz’s motion lill nämnde Ulsk.
Ilr Prytz: dag ber alt fä fästa uppmärksamheten derpå,
alt jag icke bestämdt påstått, att det af mig ifrågaställa anslaget
skulle inbegripas i dessa 3000 r:dr; men jag fruktar, alt,
om delta anslag till böckers inköp nu blefve bifallet, och SlalsUtsk.
sedermera skulle förklara, ali. medel ej funnos lill ytterligare
anslag för en ny ijenslemaus aflönande, så vore derigenom
all framgång för den af mig väckte motionen pä förhand
afskuren. Det är derföre jag velat lemna öppet för SlatsUlsk.,
antingen att bevilja ett nytt anslag, d. v. s. förhöja det nu tillstyrkta,
så att en lön pä det sättet blef tillgänglig, eller ock
alt förklara det någon del af dessa 3000 r:dr skulle användas
pä sätt jag föreslagit. Jag tror ingalunda, alt Konungens propos.
om förhöjdt anslag till böckers uppköp lägger hinder i vägen
alt kunna fördela anslaget, så att en vedcrb. nytta af detsamma
må upphemtas. SlatsUlsk. hade kunnat föreslå anslaget till
2000, oin ej större tillgäng funnits, ehuru Konungen begärt
3000 r:dr; oell pä samina skäl kan Ulsk. tillstyrka, att denna
sednare summan bör sä och sii fördelas; och det synes icke
vara ur vägen, att, dä man köper böcker, man äfven tillser,
all de må kunna värdas och vetenskapligen ordnas, och alt
medel finnas anslagne till aflöning ål deni, som dermed hafva
att skaira. Delta är redan förut så fullkomligen utveckladt,
att jag icke behöfver tillägga något, och de handlingar, sorn
åtfölja enahanda motioner ifrån tvenne andra Stånd, komma att
för--SlatsUlsk. ådagalägga behöfligheten afen ökad tjenstemauiiapersonal
vid ifrågavar. Bibliothek.
Den G November f. m.
G9
För ilen lilindeIse, att R. o. Ad. nu skulle afgöra frågan
om anslaget lill böckers inköp, tager jag mig friheten förändra
min motion sålunda, alt jag föreslår ett anslag, utöfver del
nyssnämnda, lill en vice Bibliothekarielön, i likhet med prot:ssecrelerares
i Konungens Cancelli.
Sedan härefter öfvcrläggningcn förklarats vara fulländad,
yttrade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att, sä vidt han rätt upplättat
discussionen, hade det blifvit yrkadt, dels att den nu
förevar. 3 punkten uti SlatsUtskis utlät, skulle, oberoende af
deu utaf llr Prytz väckte motionen, bifallas, och dels att denna
punkt skulle hvila lills sagde motion blifvit af StatsUtsk. besvarad,
samt R. o. Ad. i anleda, af Ulsk:s dervid afgifvande
yttrande fattat sitt beslut, äfvensom Frih. Hamiltons afgifnc
yttrande kunde gifva anleda lill det beslut, att R. o. Ad. remitterade
Hr Prytz's motion till StatsUtsk., och på grund af
densamma samt hvad i anledn. deraf blifvit ytträdt återremitterade
ifrågavar. 3 punkt, pä det StatsUtsk. inä komma i tillfälle
att behandla samma punkt i sammanhang med den nu
väckte motionen. H. Ex ansåge sig först böra framställa propus.
i afseende på del förstnämnde bland de salunda ifrågasatte
besluten, och linge derföre hemställa, 0111 R. o. Ad. bi tolle 3
punkten af StatsUlsk:s förevar, utläl.
Ropades ja.
II. Ex. II r G r. o. Landtm, yttrade derefter, att sedan
R. o. Ad. nu bifallit denna punkt, sä förekomme frågan oin
remiss af Hr Pry!z’s numera, medelst motionärens scduaste yttrande,
förändrade motion. II. Ex. bade visserligen, i anledn. af
en ledamots framställning, förklarat sig icke linna hinder för
motionens remitterande; men dä Hr Ekströmer sedermera yttrat,
alt densamma, såsom för sent väckt, icke borde erhålla remiss,
ansåge H. Ex. sig nu böra fästa uppmärksamheten på stadgandet
i 5<> § Riksd.Ordn., hvarenligt nya ämnen, med undantag af
grundlagsfrågor, ej må af riksdagsman väckas, sedan en månad
från riksdagens början enligt 27 § ti I lii iida I u pi t, sa vida icke
sådane frågor af redan fattade beslut, eller redutt upptagne
ärenden, eller under riksdagen inträffande händelser, omedelbarligen
föranledas. Hr Prytz hade gifvit tillkänna, alt det
varit i anleda, af det i K. M:s nåd. propos. äskade anslag till
inköp af böcker, som motionen blifvit väckt, och den vore således
föranledd af eli redan upptaget ärende.
Propos. ä ifrågavar. motions remitterande till StatsUtsk.
blcf härefter framställd oell af R. 0. Ad. med ja besvarad.
4:o Clcricie-staten.
Litt. a.) ang:de ett anslag af prostetunnor för contractsprost
en öfver si ager manlands norra conlract.
11. o. A. biföll livad Utsk. under denna Litt. föreslagit.
Lill. b.) ang-.de ett anslag till aflöning ät blifvande pastor
och klockare i Loos capell.
70
Den 6 November f. m.
Den i fråga härom af Doctor Björkman afgifua, vid StatsUtsk:s
utlåt, fogade reservation upplästes, på begäran af
Ilr von Hartmansdorff, som derefter yllrade:
Af den upplästa reservationen täcktes R. o. Ad. finna, att,
om den påräknade lönen ät pastor vid den nya församlingen,
50 t:r, tagas efter 10 r:dr b:co t:n, så blifver hans lön icke
högre än 500 r:dr. Att denna ej är för hög, det lärer en
hvar finna, äfvensom att den icke tål någon afprutning. Alt
en misskrifning eller ofullständighet i framställningen ägt rum,
upplyses äfven af handlingarne: men jag hoppas, att StatsUlsk.,
i händelse betänk, varder återremitleradt, nog lärer tillse, att
den ringa tillökning, som kan komma i fråga, varder föreslagen,
ty den som har det minsta möjliga, tål ej någon nedsättning.
För ett så godt ändamål, som det ifrägavar., nemi. alt
till både andelig och materiel odling bringa dessa trakter, torde
R. o. Ad. utan tvifvel finna nyttigt att lemna understöd. Jag
torde också få särskildt fästa Ståndets uppmärksamhet derå, att
det nya pastoratet tillkommit efter förslag af den för tidigt
bortgångne oförgätlige Ärkebiskopen Wallin, och ali dess stiftande
var en bland de sista förrättningar, han såsom Ärkebiskop
på sina visitalioner utförde. Den gifmildhet, som detta Ständ
och R. St. i allmänhet skulle i denna fråga visa, vore tillika
en gärd af aktning för den ulmärkle mannens minne. Jag hemställer,
att R. o. Ad. mätte återremittera denna punkt, med de
anmärkntr, jag 1111 tagit, mig friheten göra.
Frih. Palmstjerna: Jag bestrider ingalunda behofvet af
något större lön för pastor i Loos församling, än den StatsUlsk.
föreslagit, men jag bestrider deremot helt och hållet, att StalsUlsk.
icke skulle hafva räknat riktigt i denna fråga, då Ulsk.
likväl endast tillstyrkt K. M:s nåd. propus, i ämnet; och som
reservationen upplyser, har del ifrägavar. anslaget aldrig varit
beräknadt ifrån Statens sida uti r:dr b:co. Det är blott den del,
som socknen kunnat tillskjuta lill pastors lön, hvilken blifvit
beräknad lill en viss summa i r:dr b:co, och sedermera förvandlats
i spanmäl; men hvad statsbidraget angår, har, som
sagdt är, beräkning deraf i r:dr b:co aldrig ägt rum. Då jag
emedlertid ganska viii inser, alt detta anslag är för knappt för
aflöning ät prestmannen på stället, hvilken bör vara sä allönad,
alt hans bergning är försäkrad, och något mera oberoende ä 11
den skulle blifva elter förslaget med nu gängse priser, sä vill
jag visserligen icke afstyrka en återremiss, pä det att Utsk.
må taga saken i förnyadt öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff: Det var ej min afsigt alt säga,
det StatsUlsk. begått en missräkning. Jag anser missräkningen
vara begången af dem, som gjort framställningen till
K. M.; och jag vet ganska väl, att densamma kommit lill SlatsUlsk.
i det skick, hvaruti hon nu bcfiuucs.
Uppå härefter framställd propos. förklarade R. 0. Ad. sig
Den 6 November f. m.
71
anse dc nn gjorda anmärkmrne föranleda återremiss af Utsk:s
under Litt. 1) afgifne yttrande.
Litt. c) angidc ett anslag till löneförhöjning för ordinarie
prester ne uti idolph Fredriks och Hedvig Eleonorw försa
tuli agar i hufvud sto dea, och Litt. d) ang:de statsbidrag till
aflöning för Carlskrona stads presterskap.
Utsk:s under dessa Litt:s afgifua yttranden blefvo af R. o.
Ad. bifallne.
Lill. e) ang:de statsbidrag till underhallande af domkyrkan
och lön ut domkyrka-sysslomannen i JFisby.
lir von Hohenhausen, Mich. Silvius: Uti den mo
tion,
som Biskop Hallström väckt om anslag tili Wisby domkyrka
af 93 t:r spanmål, som ifrån stiftet utgå under namn af
bibeltryckstunna, har han äfven omnämnt, att inom länet uppstår
för Kronan en ny tillgäng genom återgången af en kungsgård,
hvilken som donation, under loppet af 50 år, varit förärad
ät en familj, men som nu nyligen för Kronans räkning
blifvit utarrenderad, emot 104 t:r spanmål, om jag rätt minnes.
StatsUlsk. säger, att Wisby stad, lika väl som andra församlingar
i Riket, borde vara pligtig att underhålla sin kyrka.
Delta är visserligen ett sant förhållande i allmänhet, men bär
är icke fråga om församlingens enskilda kyrkotjcust allena,
ulan om underhållet af en domkyrka, vid hvilken det åligger
församlingen alt bekosta alla de särskilda skrudar och all annan
större kyrkoaltirail, som ceremoniernes värdiga och högtidliga
begående i en domkyrka päfordrar. Det linnes ingen
enda domkyrka i Riket, sorn ej åtnjuter ett särskildt anslag af
kyrko- eller krono-tionde, nied undantag endast af den i Wisby.
Denna kyrka är till storleken, om jag rätt minnes, den fi:te i
Riket; den är lill utrymmet näst Storkyrkan i Stockholm, men
i böjd vida högre, en af de högsta. Kyrkans underhållskostnad
är desto drygare, som kyrkan bar ett mycket högt tak oell
Irenne torn. Nyligen liar kyrkan till det inre undergått en
total reparation, lill fullo låtit omgöra sitt orgelverk, bekostat
nygörandet af liera altar- och kyrkopryduader samt skrudar,
men det förestår snarligen en stor kostnad för församlingen
uli takets och torneus reparation. R. St. hafva beslutat
en reglering af krono- och proste-tionden på Gottland. Om af
den undersökning, som derom nu göras skall, något öfverskott
kan uppslå, så bör det naturligtvis i första rummet härtill
framdeles anslås. Jag får derföre inskränka mig till den anhållan,
alt R. St. malte af förut uppgifna Kronans behållna
arrendespanuiål af Wisborgs kungsladugård anslå ett belopp af
75 l:r, eller lika mycket som Hernösands domkyrka nu åtnjuter,
och hvarmed man der icke vill vara belåten, ehuru säkerligen
dess kyrka icke, i storlek och prakt samt kostnad i underhållet,
kan komma att motsvara domkyrkan i Wisby. Med
det begärda anslaget skall Wisby stadsförsamling finna sig fullt
belåten och blifva högst tacksam för denna lindring i dess utgifter.
72
Den 6 November f. m.
Jag får på dessa skäl anhålla om återremiss af denna punkt,
och hoppas, att StatsUtsk. må finna skäl, alt Wisby domkyrka ej
må sakna det understöd, som hon såväl behöfver, oell hvaraf
andra dylika kyrkor förut äro i åtnjutande.
De emot Ulsk:s under denna Lill. afgifua yttrande gjorde
anmärkn:r ansågos föranleda till återremiss.
Litt. f) angrde ari skuffa lide och underhåll af session.trum
för consislorierne i Riket, och Litt. g) angrde anslag till inköp
af 4 cappellansbuställen i Blekinge län, samt lill lön pd stat
JÖr 2 prester, den ena vid Tännäs kyrka och den undra vid
Storsjö capell inom Jemtlands lun.
Hvad Utsk. under dessa Lillis anfört Lief af II. o. Ad.
bifallet.
5:o Lappmarkens Ecclesiastikverk.
Denna punkt Lief af Ii. o. Ad. bifallen.
(!:o Universiteten.
Litt. a) angrde ett tiliökadt anslag af iGoo frdr för Lunds
Universitet.
Detta anslag blef af 11. o. Ad. bifallet.
Litt. b) angrde anslag till löneförhöjning för en del pro
fessorer
vid Upsala Universitet.
Frih. von Kratiner, Rob. Fredr.: Med en ganska knapp
pluralitet har SlatsUsk. föreslagit, alt endast 10 professorer skulle
komma i åtnjutande af löneförhöjningen, 300 r:dr, hvaremot
de återstående 5 skulle vara i saknad deraf. Utsk. bar likväl
erkänt, att en högre inkomst vore af billighet och rättvisa påkallad,
och Ulsk. känner således hvad billighet och rättvisa
fordra, men åberopar som skäl för sitt afslyrkande, att Statens
ställning icke medgåfve anslagets utsträckande till hela det, uppgifna
antalet professorer. Jag mäste säga, alt dä summan ej
uppgår till högre Lelopj* än 1500 r:dr, så är i sanning skälet,
nog klent. Upsala är en ganska dyr ort; för en professor med
1000 r:drs lön är det icke möjligt alt lifnära sig utan skuldsättning.
Dä man ifrån denna summa afdrager hushyra, 300
r:dr, kronoutskylder och eommunalafgifler, 200 r:dr, böckers inköp
m. m. återstår för alla iefnadsbehofven möjligen 800 r:dr.
Hvar och en torde lätt inse, att med familj, och en slags representationsskyldighet
för de studerande, att se dem i sitt hus,
är det en omöjlighet alt lefva pä detta belopp. Man bar kallat
de 5 professorer, som nu ej kommit i fråga lill löneförhöjning,
för de yngste. Detta är efter min åsigt en falsk benämning,
ty det händer ofta, att de till fullmaktsdatum yngste, äro
till lefuads- och tjeusteår vid Academien ibland de äldre. För
öfrigt upplyses, såväl af motionen, som af de delta betänk, åtföljande
reservationer, att de 5 professorer, hvilka nu blifvit ifrån
iönetillökning uteslutne, verkligen hafva billighet och rättvisa
pä
Den 6 November f. m.
73
på sin sida, att en sådan erhålla. Jag hoppas således, att R. o.
Ad., inseende att Sveriges politiska vigt beror på dess högre
cultur och de lifvande krafter, sorn vårdar deusamma, beviljar
återremiss af denna punkt, med förklarande, att R. o. Ad. finner
billigt, att äfven de s. k. 5 yngsta professorerne förunnas den
tillökning i löneförmåner, sorn till de 10 äldste blifvit föreslagen.
Hr von Rosen: Jag anhåller om upplysning, om och på
hvad sätt denna fråga är afgjord af de öfrige Stånden.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att underrättelse
om pröfningen af StatsUtsk:s förevar, utlåt, ankommit endast
från BorgareSt., som bifallit nu ifrågavar. punkt.
Hr von Rosen: Enskildt har jag haft den underrättelse,
att denna punkt skall vara bifallen af de öfrige Stånden, och
vid sådant förhållande, fastän reservant, ville jag hemställa, om
ej äfven R. o. Ad. skulle vilja deråt lemna sitt bifall.
Frih. Palmstjerna: Då StatsUtsk. i denna fråga verkligen
gått något ifrån den grundsats, som Utsk. i allmänhet antagit,
nemi. att icke tillstyrka beviljande af anslag, hvarom
Konungen icke funnit skäl att till Ständerne framställa propos.,
så anser jag, att R. o. Ad. icke eller bör gå längre än Utsk.
Om af de professorer, som nu blifvit till löneförhöjning föreslagne,
till ett antal af 15, 5 skulle åtnjuta något lägre lön än de
öfrige 10, så är det ett förhållande, som inträffar vid de fleste
läroverk. Desse 5 s. k. yngre professorer innehafva likväl enahanda
löneförmåner, som tärarue vid Carolinska institutet i Stockholm,
och äro således icke försatte i sämre eller lägre ställning
än deras vederlikar i allmänhet. Jemför man dem med tjenstemannacorpsen,
så finuer man, att de, i afseende på löneförmåner,
äro i samma eathegori med statscommissarier och kammarråder,
hvarföre jag för min del anser, att intill dess Konungen
finner behofvet af löneförhöjning inträda, de ganska väl kunna
åtnöja sig med nu innehafvande förmåner och villkor. Om dessa
icke uppfylla allas önskningar, ja, icke uppfylla ens de behof som
förefinnas, närman, på sätt Frih. Kramer ansett, bör öppna sitt
hus för den studerande ungdomen, så är det ju derföre icke omöjligt
att inkomsterne förslå, om man låter bli att öppna sitt hus, låter
bli att föra ett lefnadssätt, som ej svarar mot tillgåugarne. Om
R. St. bevilja ett ökadt löne-anslag till en del professorer vid universiteten,
kan jag derföre ej finna billighet och rättvisa vara åsidosatta,
om ej denna Ständernes välvilja sträcker sig till samtlige,
såväl gamla som unga. Jag tillstyrker bifall till Utsk:s
betänk, i denna punkt.
Frih. von Krtemer: Ehuru jag icke godkänner den af
Frih. Palmstjerna anställda jemförelse mellan professorers och
embetsmäns inom de förvaltande verken löneförmåner, vill >'jag
likväl, i händelse att den af Hr von Rosen meddelade upplys4
H. 10
Den 6 November f m.
ning ager grund, alt nemi 3 Stånd redan bifallil betänk, i denna
punkt, icke påyrka återremiss.
Uppå härefter framställd propos., biföll R. o. Ad. StatsUtsk:s
under förevar. Litt. b. gjorde tillstyrkande.
Litt. c) ang:de anslaget för Universitetens materiella behof
och Litt. d) ang:de anslag för de botaniska institutionerne
vid Lunds Universitetet.
Utsk:s under dessa Litt:s afgifne yttranden blefvo af R. o.
Ad. bifallne.
7:o. Elementarläroverken.
Litt:s a) och b) ang:de anslag för såväl nya Elementarskolan
i Slockholm sorn öfriga elementarläroverken.
Hr Ekströmer: Jag anhåller att fä fästa uppmärksamheten
på deu reservation, som Hr Stenhammar vid denna punkt
afgifvit. Konungen hade, i sin nåd. propos. ang:de statsverkets
tillstånd och behof, begärt ett särskildt anslag af 6,S00 r:dr för
nya Elementarskolan, att å stat uppföras. Ulgiftsafdelniugen inom
StatsUtsk. tillstyrkte anslaget, men endast till nästa riksdag,
hvaremot i Utsk:s plenum yrkades, i öfverensstämmelse med
den K. propos., att summan skulle pä stat uppföras, då Utsk.
fann skäligt att sammanslå tillökningen 6,800 r:dr till nya Elementarskolan
med del förutvarande anslaget till läroverken af
42,000, så att anslaget sammanlagdt skulle utgöra 48,800 r:dr.
När vid uppgörandet af redactionen lill betänk, de 42,000 r:drne
ökats med de ytterligare tillstyrkta 6,800, utan att särskildt
blifvit uttryckt de ändamål, hvartill sistnämnde belopp bör användas,
har uppstått den farhåga, att nya Elementarskolan möjligen
i framtiden skulle få åtnjuta mer än Konungen för densamma
äskat, eller 6,800 r:dr, och reservanten, Prosten Stenhammar,
bar derföre yrkat, alt denna summa skulle, pä siilt Konungen
föreslagit, uppföras sorn särskildt anslag till nya Elementarskolan.
Till undvikande af ali tvist och tvetydighet, skulle jag tro,
att det vore rätt, om anslagssumman, såsom i betänk, skett, utföres
lill 48,800 r:dr, men att dervid må tilläggas den mening:
”hvaraf för nya Elementarskolan.^,800 r:dr”. Jag anhåller, att
R. o. Ad. behagade, för detta förtydligande, återremittera den
ifrågavar. punkten, med bifall i öfrigt till sjelfva anslaget.
Hr von Hartmansdorff: Direclionen för den nya Elementarskolan,
i hvilken jag har den äran att vara ledamot, har
sökt att fä dessa 6,800 r:dr uppförde pä stal, och Konungen har
begärt del af Stäuderne. Det uttryck, som tillkommit i StatsUtsk.
och hvilket här blifvit omförmäldt, att nemi. skolan mätte
tills vidare erhålla hvad som pröfvats erforderligt, har, pä sätt
Hr Ekströmer nämnt, gifvit anledn. till deu uttydning, som innehäItes
i Prosten Stenhammars reservation. Till förekommande
deraf, alt ingen måtte tro, att nya Elementarskolans styrelse
åsyftar att vinna något på de öfriga läroverkens bekostnad, be
-
Den 6 No v ernber f. m.
75
strider jag ej att denna puukt återremitteras. Det kunde äfven
vara nyttigt, derföre alt otn den rättelse föreloges, som den
förre talaren föreslagit, så varder det otvifvelaktig!, att de 6,800
r:drne blifva uppförde på ständig stat, hvilket el jest möjligen kunde
missförstås genom ordalagen, att nya ”Elementarskolan må häraf
tills vidare erhålla hvad för densamma pröfvas erforderligt.”
Frih. Palmstjerna: Om en återremiss kan lugna den
farhåga, som blifvit yttrad, så vill jag visserligen icke motsätta
mig densamma; men i allmänhet anser jag, att grundsatser icke
böra vika för farhågor. Grundsatsen, som är orsaken till det
uttryck StatsUtsk. begagnat, är den, hvilken jag anser vara den
rätta, att nemi. ett anslag till ett ändamål bör ställas till Konungens
nåd. disposition, för det afsedda ändamålets vinnande, pä
det ena eller andra eller tredje stället, m. e. o. pä alla ställen,
der ett ändamåls uppnående siikes, att användas på sätt
Konungen nyttigast finnér. På riksstaten finnes icke uppfördt
något särskildt, anslag för hvar och en af cathedralskolorne,
vare sig Upsala eiler Linköping eller annorstädes, och af detta
skäl har äfven hvad nu blifvit anslaget till nya Elementarskolan
sammanförts med de öfriga anslagen till skolundervisningen.
Detta lände till en förklaring för berörde sammanföring af anslagen:
återremiss vill jag ej motsätta mig.
Hr S i 1 f v erstolpe: Jag anser mig skyldig förklara, att
jag så mycket mindre har någon anmärkn. att framställa emot
den återremiss af ifrägavar. punkt, som blifvit yrkad, sorn Konungen
i Dess nåd. propos. om statsverkets tillstånd och behof icke
sammanfört de båda anslagen, ulan särskildt framställt till uppförande
å stal de 6,800 r:dr, som afselts för nya Elementarskolan,
samt de 42,000 r:dr, som äro erforderlige för de öfrige
elementarläroverken.
Frih. Palmstjerna: I anledn. af den siste värde ta
larens
yttrande, ber jag att fä hänvisa till Konungens nåd.
propos. ang:de statsverkets tillstånd och behof pag. 47, der det
heter: ”K. M. äskar således, alt de i Litt. a. omnämnde 6,800
r:dr uppföras, såsom förökning i anslaget utöfver de hittills för
elementarläroverken beviljade 42,000 r:dr”.
Hr Silfverstolpe: Jag medgifver visserligen, all de ci
terade
ordalagen så kunna förslås, som om de båda anslagen
skulle sammanföras, men jag får derjemte förklara, alt meningen
åtminstone icke varit någon annan, än att för elementarskolan
afsågos de 6,800 r:dr, sorn hon förut haft, och för de
öfrige läroverken de 42,000 r:drne, hvilket ock kan synas utaf
det Statsrådsprotocoll, som åtföljt den K. propos. äng. statsverkets
tillstånd och behof.
R. o. Ad. ansåg de, emot Utsk:s under förevar. Lillis a)
och b) gjorde tillstyrkande, framställde anmärkn:r föranleda
återremiss, med förklarande, att R. o. Ad. ansåg det af Utsk.
föreslagna anslag af 48,800 r:dr böra beviljas, men att i be
-
76
Den 6 November f. m.
slutet derom borde uttryckas, att af denna summa 6,800 r:dr
böra användas för nya Elementarskolan i Stockholm.
Litt. c) ang:de anslag till enieritilöner för gymnasie- och
skollärareLitt. d) ang:de ersättning för ter m insp e n n in gar
St rector gymnasii i Gefle samt lönetillökning för rector vid
Nyköpings högre lärdoms- och apologistskola och för apologisten
vid Westerås skola, samt Litt. e) ang:de anslag till förstärkning
af bibliothcksfonden vid Carlstads gymnasium.
R. o. Ad. biföll Utsk:s under dessa Litt:s afgifna yttranden;
Litt. f) angide särskilda motioner, dels af Professor Knös,
om förökande af Upsala c atlie d r u t s k o la s stat, dels af Professoren
Doctor Rauterdahl, örn enahanda förmån för cathedralskolan
i Lund, samt dels af Biskopen Kallström, om löneanslag
för en conrector vid Wisby högre lärdomsskola.
De i fråga härom af Frih. von Kraemer och Doctor Björkman
afgifne, vid StatsUtsk:s utlåt, fogade reservationer upplästes
på begäran af
Hr Tersmeden, Nils: som derefter yttrade:
Det vill nästan synas af denna punkt, som StalsUlsk. icke
skulle hafva fullt insett viglen af deri motion, som Hr Professor
Knös väckt. Jag vill visserligen medgifva riktigheten af den
princip, som StalsUtsk. yttrat, eller grunden för dess afslag,
nemi. att dylika statsanslag böra begäras af Regeringen; men
undantag härifrån kunna dock äga rum, och ett sådant hade,
efter min förmening, varit riktigt uti ifrägavar. fall. Jag skulle
tro, att Regeringen sjelf ganska väl insett behofvet af ett anslag
till denna skola, då hon gifvit tillkänna, det hon vore betänkt
på ett nytt förslag till läroverkens reorganisation, och
ma man alltså icke förundra sig öfver, att hon ej velat begära
interimsarfvoden för en särskild skola: men det kan deremot
vara enskilde personer ganska tillbörligt att begära dylika förmåner,
och en sådan begäran är framställd af Professor Knös
och särskildt förordad af Ärkebiskopen. Utaf de upplästa reservationerne,
såväl Frih. von Kraniers som Doctor Björkmans,
skulle jag tro, all en hvar kunnat linna beliofvet vara ådagalagdt
af löneförhöjning åt lärarne vid denna skola, som med
densamma den egna omständighet sig företer, att lion icke ens
åtnjuter hälften af det anslag, som blifvit beviljadt åt andra
högre iärdomsskolor och gymnasier, der de pa ett ställe äro
förenade. Rian kan visserligen säga, att vid gymnasier föreläsningarne
bestridas af lectorer, sorn derjemte hafva sig å(agde
coDsistoriella göromål; men dä antalet af lärjungar vid skolan
i Upsala är sä mycket större än vid gymnasierne, jag vill
minnas det uppgår ända till 293, så inses lätt behofvet af en
derefter lämpad vedergällning. Man jemföre denna skola med
en annan inom samma stift, nemi. deu i Gefle, då man finner
antalet af lärjungar i den förra vara dubbelt större än i den
Den G November f. m.
77
sednare. Nödvändigheten af löneförbättring skulle jag alltså
anse vara fulleligen ådagalagd. Upsala cathedralskola vågar jag
påstå vara en af de häst organiserade skolor i Svea land; att
den är den mest besökta, det hafva vi sett, utmärkt af skickliga
lärare, hvarföre också undervisningen bedrifves med en fart,
som kanske är ganska sällsynt. Till bevis på det nit, hvaraf
denna skolas lärare äro lifvade, vili jag nämna, att en af dem,
för några år sedan på egen bekostnad, gjorde en resa till Tyskland,
lemnande under tiden alla sine löneförmåner åt den i hans
ställe vicarierande; derjemte tvenne andre af denna lärares
kamrater äfven gjort utrikes resor till Tyskland och länge uppehållit
sig i Sachsen, Bayern, Preussen och flere länder, allt
med ganska ringa understöd af Staten. Med den skatt af erfarenhet,
hvarmed de hemkommit, hafva desse lärare betydligen
gagnat skolan. I samråd med den utmärkte Rector Schöl®
Boivie och med Ephori goda minne, hafva de infört nya läromethoder
i flere lärdomsgrenar. Detta och mycket annat, jemte
deras nät i allmänhet, har gjort att denna skola är besökt
framför alla andra, icke allenast af ungdom, tillhörande provinsen
Upland, utan äfven från Westmanland, Dalarne, Wermland
och andra orter. Enligt skolordningens hud står det ej i lärarnes
makt att hindra lärjungars inträde i skolan, och undervisningen
hade kanske icke varit möjlig att bestrida, då, efter
hvad som upplyses af Frih. von Krmmers reservation, 3:ne lärare
äro lönlöse, om icke, enligt hvad mig är försäkradt, en
lärares enskilda uppoffringar afhulpit denna brist. Detta är ett
förhållande, som ingalunda är Staten värdigt, och det kan ej
längre fortfara. Följden klefve eljest, antingen att de skicklige
lärarne som finnas, lemna skolan, eller att de skola dö af svält,
under utöfvande af deras lärarekall. Jag hemställer således, på
grund af hvad jag haft äran anföra, om ej Ståndet måtte finna
lämpligt att återremittera denna punkt af betänk. Jag påyrkar
icke något bestämdt anslag, utan Iemnar åt StatsUtsk. att bereda
den tillgång som erfordras, hvilket kan ske på flere sätt,
antingen genom att öka anslaget för elementarläroverken — hvaremot
man visserligen skulle kunna invända, att hvad StatsUtsk.
i den delen föreslagit, redan är bifallet, nemi. de 48,200 r:dr,
deruti inbegripne de 6,800, som nu tillkommit, och hvilka skulle
gå till nya Elementarskolan, eller rättare att användas till det
belopp, som Regeringen kan finna nödigt för denna skola, och
hvilket uttryck gifvit anledn. till den farhåga, som Prosten Stenhammar
framställt i sin reservation, att nemi. Regeringen skulle
hafva sig öppet att lemna mera till nya Elementarskolan, men
hvilken farhåga Hr Silfverstolpe haft genom sitt afgifue yttrande
— eller ock att anslå interims-arfvoden åt ifrågavar. lärare,
ty den organisation, hvarpå Regeringen är betänkt, torde kanske
ännu icke på länge gå i fullbordan. Jag anhåller alltså om
återremiss, med begäran, det R. o. Ad. måtte uttrycka den önskan,
att StatsUtsk. ville föreslå ett ökadt anslag för Upsala
cathedralskola.
7S
Den 6 November f. m.
Frih. von Kraemer: Att tankarna i detta ämne voro
delade inom Utsk., bevisas bäst deraf, att motionen om det ifrågavar.
ökade anslaget der föll med blott en rösts pluralitet.
Då motionen innehåller en fullständig redovisning öfver Upsala
cathedralskolas ställning, såväl i afseende på lärjungarnes
antal, som ock med afseende å lärarnes löner, jemförde
med hvad härutinnan förefinnes vid Rikets gymnasier och öfrige
lärdomsskolor, så har Utsk. deraf fått fullständig kännedom
om skolans ställning, och behöfver således icke, då behofvet
är fullkomligen upplyst, afvakta någon K. propos. i ämnet.
Skolan hade förut en osund och mörk local; men då högsts. H.
M. Konung Carl XIV Johan år 1832 besökte Upsala, och dervid
äfven täcktes taga skolans local i ögnasigte, framställde framlidne
Ärkebiskop Rosenstein till Konungen den propos., att med
400 r:dr öka den subscriptionslista, sorn var ämnad till beredande
för skolan af en mera lämplig local. Uppå derom till
mig gjord förfrågan, vågade jag då tillstyrka H. M. att inköpa
en alldeles ny local, hvilket förslag af H. M. vann nådigt bifall,
hvarjemte H. M. i nåder täcktes af egna medel anslå 20,000
r:dr till nämnde locals inköp samt skolhusbyggnadens uppförande
äfvensom ytterligare en ungefärligen lika summa till dess inredning.
Följden af denna frikostighet var den, att skolan fick
en rymlig local, äfvensom att lärjungarnes antal med hvarje år
ökades, hvilket förhållande ännu fortfar. Jag tror derföre, att
denna skola, som utöfvar ett så helsosamt inflytande i hela orten
deromkring, och hvars nytta bevisas af de ynglingars ovanligt
grundliga kunskaper, som från densamma utgått, för att taga
studentexamen, icke bör i anslag slå efter Rikets gymnasier
och öfrige lärdomsskolor. Denna skolas anslag utgör för närvar.
4,620 r:dr, då de fleste gymnasier och lärdomsskolor hafva
10,000 r:dr. Jag får derföre vördsamt föreslå, alt R. o. Ad.
ville, med beviljande af det af motionären äskade anslag af 4,80(1
r:dr, återremittera betänk.
Hr Bråkenhjelm: Jag förenar mig med den siste vär
de
talaren uli hans yrkande om återremiss af det ifrågavar. betänk.
, äfvensom uli skälen för densamma. Jag anser vid delta
tillfälle för min pligt, att offentligen betyga, del från ingen af
Rikets offenllige läroanstalter till Krigsacademien ankommit så
väl underbyggde och, jemförelsevis till deras ålder, så försigkomne
elever, som från Upsala cathedralskoia. Den princip,
som R. St. förut tyckes hafva erkänt, nemi. att gymnasierne
med deras nuvar. organisation möjligen äro mindre lämplige läroanstalter
och med fördel skulle kunna ersättas af sädane skolor,
som cathedralskolorna i Upsala och Lund, denna princip
säger jag öfverensstämmer med den, alt nu genom ett ökadt
anslag sätta den förträffliga calhedralskolau i Upsala i full verksamhet.
Den omständigheten, att Regeringen icke föreslagit att
öka anslaget för nämnde skola, bör enligt mitt förmenande icke
kunna hindra de föräldrar och målsmän, hvilka der äga sina
Den 6 Noumbe1 f. m.
79
söner eller hvilka ämna dem dit försända, att i sin mån och
så vidt på dem ankommer, söka bereda skolan de fördelar, hvarförutan
dess ändamålsenliga verksamhet icke kail äga rum. Denna
skola är för närvar, en af de vigtigaste i Riket, icke allenast
derföre att den, med undanlag af Lunds cathedralskola, är
den enda som i anseende till sin organisation är så ändamålsenlig,
utan äfven derföre att den genom sitt läge har ett sä stort antal
elever. Upsala stad är nemi. belägen i en af Sveriges fruktbaraste
provinser, den har omkring sig en stor del af Uplands
ståndspersousclass, som ditsänder sina söner alt der uppfostras,
och jag ser till och med vid detta tillfälle omkring mig flere
ledamöter, hvilkas barn jag bestämdt vet i ofvannämnda skola
njuta undervisning. Del är gifvet, att denna skola ej hör sättas
i parite' med Rikets gymnasier eller öfrige lärdomsskolor, enär
densamma, såsom uti sig innefattande icke allenast de s. k. trivialskolorna
utan äfven gymnasierne, nödvändigt måste äga ett
större antal lärjungar, äfvensom i följd deraf erfordra ett förökadl
antal lärare. Jag förenar mig således med de värde ledamöter,
hvilka yrka återremiss af denna punkt, med begäran
alt Utsk. mätte utfinna medel för alt afhjelpa den betydliga bristen
i skolans anslag.
Hr von Rosen: Jag får äfven nu vördsamt anhålla om
upplysning i hvad mån de öfrige Stånden beslutat öfver denna
puukt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, behagade i anledn. häraf upplysa,
att det från BorgareSt. ankomna prot.utdr. i ämnet utvisade,
att 7 punkten ang:de elementarläroverken blifvit i sin
helhet af nämnde Stånd bifallen.
Hr von Rosen: Utan att misskänna behofvet af ett ökadt
anslag till den ifrågavar. cathedralskolan, har jag likväl biträdt
Ulsk:s förevar, betänk., af det skäl, att äfven i detta fall K.
M. icke i Dess nåd. propos. begärt något anslag till löneförbättring
för denna skolas lärare. Det är visserligen sant, att
flere enskilde motionärer derom hafva anhållit, men Utsk. har
i allmänhet följt den grundsats, att löneanslag till allmänna inrättningars
embets- och tjenstemän icke böra beviljas, då K. M.
icke derom gjort någon framställning. Det blifver alltid svårt
för Utsk. alt förr än någon undersökning derom är gjord pröfva,
huruvida behof verkligen finnas, äfvensom å andra sidan
denna undersökning icke kan af Utsk. verkställas. Den ene
motionerar i vester den andre i öster, och jag hemställer, huruvida
StatsUtsk. kan hafva någon riktig ledning för systemet
i sin helhet, när sådane anslag, som det nu ifrågavar. icke af
K. M. begäras? Om nu detta mål skulle till StatsUtsk. återremitteras,
så hemställer jag, huruvida icke de öfriga punkterna
borde i likhet dermed äfven återremitteras? Professor Reuterdahl
och Biskop Hallström hafva häda väckt motioner i enahanda syftning
som den, hvilken nu utgör föremål för R. o. Ad:s öfver
-
so
Den 6 November f. m.
läggning. Desse Hrrs yrkanden böra väl gälla lika mycket,
som det af Professor Knös gjorda, och de böra väl följaktligen
äfven återremitteras? Likväl anar det mig, att om så sker, blifver
resultatet detsamma, ty det var icke i följd af något Utsk:s
förhastande, utan först efter en ganska grundlig debatt, som
slutet blef, hvad Utsk. äfven bar sagt, ”att då K. M. icke funnit
sig böra innan erforderliga upplysningar och yttranden hunnit
från vederbörande infordras, till afgörande företaga särskilda
löneförhöjnings- oell organisationsfrågor och dem till R. St.
framställa, sä har Utsk. icke eller ansett lämpligt, att, vid detta
förhållande, R. St. nu må ingå i pröfning af sådane
förslag, i följd hvaraf Utsk. äfven afstyrker motionen”. Jag
hemställer således om StatsUtsk. kan ändra sitt nu afgifna
utlåt., och får tillika på dessa grunder yrka bifall till
betänk.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag ber den siste värde tala
ren
äfvensom H. StatsUtsk. ånyo taga denna sak i öfvervägande.
Hvad först angår omöjligheten för StatsUtsk. alt bestämma sina
utgifter för sådane ändamål som det nu ifrågavar., då K.
M:s nåd. propos. icke derom innehåller något, sä ber jag likväl
dervid' få anmärka, att det af Frih. von Krmmers reservation
finnes ganska väl utredt, hurusom Upsala cathedralskola
icke är i åtnjutande af ett hälften så stort anslag, som de andre
undervisningsanstalterne i riket; dernäst och ang:de de öfrige
2 af Hr Doctor Reuterdahl och Hr Biskop Hallström väckte
motioner, hvilka å samma Utsk:s afdelning blifvit behandlade,
så skulle jag vilja med Utsk. instämma deruti, att de icke befinna
sig i samma utredda skick. Men hvad nu Upsala cathedralskola
vidkommer, så vågar äfven jag till R. o. Ad. afgifva
den upplysning, att densamma är mycket berömd, äfvensom undervisningen
der i hög grad ändamålsenlig och god; hvadan, då
icke mera än ett omdöme derom finnes, hvarken H. StatsUtsk.
eller det II. Ståndet torde behöfva någon vidare utredning af
denna sak. Om äfven framdeles skäl skulle vara, att underkasta
hela skolundervisningen en förnyad revision, och anslagen
någon jemkning, så kan man likväl af den tabell, som finnes
uti Frih. von Kraemers reservation finna, att, ehvad förändring
de öfrige skolorne än kunna komma att undergå, denna skolas
anslag likväl alltid är och förblifver för litet, hvarföre jag nu
väl tillstyrker återremiss af denna punkt, men icke bifogar något
yrkande, att StatsUtsk. äfvenledes skall bevilja anslag för
de öfrige tvenne molionerne, utan inskränkande mig i detta afseende
endast till den af Hr Professor Knös väckta motion, ang:de
Upsala cathedralskola, hvars ställning jag finner vara i det ut
redda skick att böra af Utsk. närmare tagas i betraktande.
Hr Ekströmer: Jag vill visst icke motsätta mig en återremiss
af denna punkt, emedan jag af uppriktigt hjerta skulle önska,
att det af Hr Professor Knös äskade, samt af Frih. von Kemmer
jern
-
Den fi November f. m.
SI
jemte öfrige reservanter önskade anslag kunde Upsala calhedralskola
beviljas; men jag befarar dock, att med cn dylik
äterremiss ingenting kan vinnas, enär den majoritet, sorn inom
Utsk. deciderade denna fråga, eburu den visserligen icke var
stor, likväl bade ganska goda skäl för sin framställning i denna
del. Utom de af Ilr von Hosén uppgifnc skälen, torde det
tillåtas mig att fä anföra ännu ett; det nemi., att dåStatsUtsk.
tillstyrkt, oell det numera, såsom jag tror af de fleste RiksSlm,
blifvit beviljadt ett ökadt anslag af (5,800 r:dr utöfver de redan
för elementarläroverken i allmänhet beviljade 42,000 r:dr alt
af K. M. disponeras; så ansåg majoriteten inom Utsk., alt Iv. M.
härigenom skulle äga tillgång alt för Upsala cathedralskola disponera,
0111 ieke bela dess behof, åtminstone den väsentligaste
delen deraf, intilldess den af K. M afsedda allmänna reglering
af elementarläroverken koinuie alt för sig gå. Föröfrigt får jag,
lika med Hr von Hosén, fästa K. o. Ad:s uppmärksamhet derpå,
att som Doctor Reuterdal inom Högv. PresteSt. anfört, att Lunds
cathedralskola beliuner sig i enahanda belägenhet med den i
Upsala, så torde, om anslag beviljas den förstnämnde af dessa
skolor, ett sådant icke eller kunna denna sednare förnekas. Att
åt de ifrågavar. skolorne nu bevilja, hvad de enligt enskilda
uppgifter behöfva, skulle, enligt pluralitetens inom Utsk. tanka,
vara alt gä i förväg den af K.. M. afsedda reglering af elementarläroverken
i riket, hvadan jag ock är temligen säker, altoni
äterremiss sker, Utsk. derigenom icke bringas att frångå sin en
gång uttryckta åsigt i denna fråga.
Frih. von Krajmer: Jag är hufvudsakligen förekommen
af Hr Lagerhjelm, och ber derföre endast att, med afseende å
Hr von Roseus anmärka, an g: de den af Professor Reuterdahl
väckta motion, fä äran upplysa, all denna motion tillkom vid
disciissionen i Högv. PresteSt. af Professor Knös’s motion, angalo
ett ökadt anslag för Upsala cathedralskola, och att Professor
Reuterdal begagnade tillfället, dä remiss af sistnämnde motion
lill Utsk. skedde, att dä äfven framställa den anhållan, att Lunds
cathedralskola mätte komma i åtnjutande af enahanda förmåner,
sorn dem, hvilka möjligen kunde komma att tillskyndas Upsala
cathedralskola; men att denna motion föröfrigt befann sig uti
ett alldeles outredt skick. Hvad åter beträffar den af Hr Ekströmer
omnämnda summa af fi.800 r:dr, hvilken Utsk. tillstyrkt
böra ställas lill K. M:s nåd. disposition; så får jag dervid
upplysa, att denna summa ansågs inom Utsk. alldeles såsom
enkans oljokruka, emedan man alltid, då ett behof förefäns,
återkom till denna summa, såsom ett outtömligt capital att draga
på? Dådet, såsom jag redan haft äran nämna, var med den
knappa majoriteten af 1 röst, som ifrägavar. motion inom Utsk.
föll, sk torde, om R. o. Ad. behagar återremittera densamma,
med förklarande tillika, att R. o. Ad. bifaller det äskade anslaget,
äfven denna röst slå att vinna för det af motionären åsyftade
ändamålet.
4 H. li
82
Den C November f. m.
Frib. Palmstjerna: I afseende på elementarläroverken
yttrade K. M. i Dess nåd. propos. om statsverkets tillstånd och
hellof: ”ali den förlidne år samlade Revision öfver elementarläroverken
likaledes i sin und. berättelse föreslagit åtskilliga
förändringar i läroverkens organisation i allmänhet, indragning
af vissa och utvidgning af andra skolor, särskilda anstalter lill
bildande af skollärare, en allmän löneförhöjning för lärarne,
samt flere andra dels anslag, dels åtgärder för skolornas bringande
i ett fullkomligare skick; att under sådane förhållanden, och
då cn omfattande föredragning af denna berättelse hvarken ännu
kunnat eller under riksdagens lopp kunde, i anseende till de
yttranden och upplysningar, som af vederbör, mäste infordras,
inför K. M. äga rum, det vore i allmänhet stridande emot riktiga
grunder alt lill afgörande företaga särskilda löncförhöjningsoch
organisationsfrågor och dem till R. St. framställa, men att,
då likväl dels en eller annan fråga vore af de öfriga alldeles
oberoende, dels vissa förbättringar kunde finnas vara af den
art, att deras uppskjutande icke allenast skulle förnärma de
billigaste anspråk, ulan ock verka skadligt för framliden, K.
M. funnit sig böra göra framställning om beviljande af dertill
erforderliga anslag.” Då K. M. sålunda yttrat, att det vore
mot riktiga grunder stridande, att till afgörande företaga särskilda
löneförhöjnings- och organisationsfrågor, och frågan om
Upsala cathedralskola skulle vara en sådan, så liar StatsUtsk.
haft ganska svårt att tillstyrka det af motionären för nämnde
skola äskade anslag. Ehuru minoriteten vid denna frågas afgörande
inom Ulsk. var ganska betydlig, kunde man likväl
icke undgå att finna, alt om anslag beviljades, R. St. i och med
detsamma hade ingripit i en organisationsfråga, som likväl berodde
på K. M. nåd. pröfning, enär R. St., då anslaget beviljades,
äfven borde afgöra huru stort antal lärare kunde för mer.anämnde
skolas behof vara erforderligt, äfvensom örn densamma
skulle förblifva sådan den nu är, eller om den borde upphöjas til!
samma cathegori, hvaruti gymnasierne sig befinna. Då likväl icke
kan nekas, att behof förefinnes af ökade lönetillgångar, elier rättare
sagdt, af ett högre anslag för ett tillökadt antal lärare vid
Upsala cathedralskola, så vill jag för min del icke bestrida en
åtcrremiss af denna punkt, utan snarare tillstyrka en sådan, pä
det att någon utväg må kunna beredas lill ett högre anslag, än
det af hvilket samma skola nn är i åtnjutande. Visserligen är
det icke utan, att af del tillökade anslaget, C,800 r:dr för elementarläroverken,
någon tillgång skulle kunna finnas äfven för
detta ändamål, enär beloppet af de för delta afseende uti särskilda
motioner äskade anslag sammanlagde knappast uppgå till
150 tunnor spanmål, eller omkring 900 r:dr, hvilken summa, om
den drages frän ofvannämnde 6,800 r:dr, lemnar ett öfverskott
af 5,900 r:dr, hvaraf möjligen de för Upsala cathedralskola
äskade 4,860 r:dr skulle kunna anslås, samt ändock något återstå
för Lunds cathedralskola; men då man å andra sidan af
K. M:s nåd. propos., äfvensom af skolrevisionens i ämnet afgifne
Den 6 November f. m.
83
yttrande finnér, att förhållandet är enahanda på flere andra ställen,
hvarom likväl några motioner icke blifvit väckte, sä torde,
om behörigt afseende äfven derå hör fästas, desse 6,800 r:dr
icke vara fullt tillräcklige, för att Upsala cathedralskola skulle
kunna från dessa medel komma i åtnjutande af hvad dess behof
möjligen kan kräfva. Att R. St. nu skulle ingå i en så
beskaffad pröfning af organisationen af calhcdralskolan t Upsala,
att Sländerne på skil lingen eller riksdalern skulle bestämma det
aflöningsbelopp, som dit borde anslås, det förutsätter, alt R. St.
äfven skulle bestämma hvilken lärarepersonal, som der skulle
bchöfvas, och en sådan organisationsfråga anser jag icke dem
tillkomma, hvarföre jag icke eller kan understödja motionärens
förslag i sin helhet. Men deremot täger jag mig friheten lill
II. o. Ad. hemställa, att R. o. Ad., i händelse frågan återremitteras,
ville göra det med förklarande tillika, alt dess mening
vore, alt 3000 r:dr skola lill nödige arfvoden för iärarne vid
Upsala cathedralskola anslås, intilldess K. M. finner för godt
att pröfva frågan om behofven för denna skola, i sammanhang
med behofven för de öfrige elementarläroverken i riket.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser calhcdralskolan i
Upsala vara utmärkt väl skött. Hon är äfven beqvämt belägen,
i universilets-staden, hvarigenom en mängd lärjungar komma
dit, hvilka eljest icke skulle besöka henne. Slut ligen är hon
till sin form, på sätt Hr Bråkenhjelm anfört, hällre etil. mia
tanka, än någon af de gamla elementarskolorna. Med alli detta
är lion likväl i afseende på lärarnes antal och aflöning mycket
vanlottad. Jag tillhörer således deras antal, som önska att denna
skola mätte erhålla ett ökadt anslag. Men jag skulle icke
desto mindre anse för olämpligt, om R. o. Ad. i detta fall alveke
från den grundsats, sorn eljest blifvit iakttagen, och som
StatsUlsk. äfven följl, att nemi. icke inlåta sig tili pröfning af
enskilda motioner, dä frågan om elementarläroverkens organisation
med hvad dertill hörer ännu är oafgjord. Enär man icke
kan annat än hoppas, att K. M., efter vederböra hörande, skall
göra tillgångarnes fördelning bättre än någon annan, hemsiullcr
jag, om icke det IJ. Ståndet skulle anse lämpligt, ali il.
St. uttryckte den önskan, att det öfverskott af anslaget till ele
mentarläroverken,
som möjligen kan uppkomma, malte af K.
M. företrädesvis användas tili Upsala calhedralskolas fullkomnande.
Derigenom bade II. St. icke inlåtit sig i någon egentlig
organisationsfråga, då de underställde fördelningen H. M:s bepröfvande,
men de hade dock uttryckt deras önskan, att det läroverk,
hvars behof synes vara ögonskenligt framför dc öfriges,
äfven mätte företrädesvis komma i åtanka.
Frih.von Kricmer: Jag afstår från min begäran af de 4,800
r:dr, och instämmer i det förslag, som af Frih. Palmstjerna blifvit
framstäldt, alt nemi. 3000 r:dr mätte såsom afvoden för lärarne
vid nya calhcdralskolan i Upsala tillsvidare utgå; fästande
Si
Den ö November f. m.
likväl dervid det uttryckliga villkor, att denna summa måtte
blifva bestämd endast för nyssnämnde skola.
Frih. Palmstjerna: dag får fästa Hr von Ilartmansdorffs
uppmärksamhet derpå, att behofven af ersättning oell lönclillökning
för rector gymnasii i Gelle oell rector vid Nyköpings högre
lärdoms- och apotogisl-skola, eller andre apologisten i Westerås,
äro fullt ut sä angelägna, som bebofvel af eli anslag
för Upsala catbedralskola; men att R. St., pä bekostnad af
den för elementarläroverken i allmänhet tillökade summan af
(i,800 r:dr, tillskyndade företrädesvis denna Upsala skola fördelar,
skulle hafva till påföljd, alt desse för Gelle, Nyköping
ecb Westerås skolor lika nödvändiga tillökningar icke skulle
kunna äga rum. Jag kan således icke instämma lili den utväg,
som Hr von Hartmansdorff för ifrågavarar. ändamåls viunande
ansett vara den mest lämpliga. Hvad behofven för Lunds
catbedralskola angar, så är jag äfvertygad derom, att i händelse
R. St. skulle bevilja ett särskildt anslag för Upsala catliedralskola,
så skulle K. M., af det för elementarläroverken i
allmänhet ökade anslag, äga tillfälle att disponera en för denna
skola ganska tillräcklig samma, i hvilket fall äfven de öfrige
läroverken i Räkel ej skulle komma i mistning af hvad t
motsatt händelse skulle komma Upsala catbedralskola ensamt till
godo.
Hr Lagerhjelm: Jag frångår mitt yrkande i afseende på
Professor Knös‘s motion, emedan, på sätt Frih. Palmstjerna anfört,
jag ej (inner lämpligt, att lil. St. till skiilingen bestämma hvad
som till det i fråga var. ändamålet kan vara af bebofvel päkalladl.
För öfrigt, fästande mig vid de skäl, som af Friherre»
blifvit uppgifna för ett anslags ställande under K. M:s nådiga
disposition, intilldess den stora organisationsfrågan hinner alt afgöras,
får jag med honom förena mig, och vördsammeligen yrka
bifall å denna bans propos.
Sedan öfverläggningcn härmed ansetts fulländad, yttrade II.
Ex. llr Gr. o. Landtm., att visserligen ilere förslag blifvit
framställde, men alt då Ilere ledamöter, som förut gjort särskilda
förslag, numera instämt i del förslag Frih. Palmst jerna framställt,
II. Ex. ansågc sig böra först göra propos. i öfverensstämmelse
dermed, hvadan 11. Ex. hemställde, 0111 R. o. Ad. ansåge
de anmärkn:r, som blifvit gjorda emot SlatsUPsies yttrande under
förevar. Litt. f såvidt den af Professor Knös väckte motion
angick, föranleda till älerremiss, med förklarande, att Ii. o. Ad.
ansåg ett anslag af 3000 r:dr böra beviljas till nödiga arfvoden
för lärare vid Upsala catbedralskola, intilldess K. 31. finnér
för godt all i eli sammanhang pröfva frågan 0111 behofven
för såväl denna skola, som de öfriga elementarläroverken i
Riket.
Ropades starka ja, blandade med några nej, hvarpå H. Ex.
förklarade, alt ja dervid varit öfvervägande.
Den 6 November f. m.
85
Uppå härefter framställde särskilde propos:r, förklarade R.
o. Ad. sig bifalla hvad Utsk. i afseende på Doctor Reulerdahls
och Biskop Hallströms under denna Litt. upptagna motioner hade
hemställt.
8:o Folksliolorne.
Denna punkt hiel' af II. o. Ad. bifallen.
D:o Gymnastiska Central-institutet.
Hr Silfverstolpe: I anleda, af en af föreståndaren för
det Gymnastiska Centralinstitutet Hr Professor Branting i und.
gjord framställning, hvaruti han, sedan det Ortopediska institutet
tillkännagifvit sill upphörande, hemställer, att det anslag,
som förut varit sistnämnde institut anvisad), nu mätte fä lill
förbättring och utvidgning af det Gymnastiska Centralinstitutet
användas, företogs denna fråga hos K. M., hvilket synes af de
StatsrådsprotoeoH, som åtfölja K. M:s nåd. propos. om statsverkets
tillstånd och behof. Professor Branting hade föreslagit:
”till understöd för skollärare och seminarister, som, efter inhemtnde
Iheoreliska och praktiska studier vid Centralinstitutet,
aflägga offentliga prof på erforderlig kunskap i den pedagogiska
och den militära gymnastiken
300 r:dr.
Till öfverlärare vid Centralinstitutet, för tillökade
göromål vid ungdomens handledning .... 200 r:dr.
Till 3 nya, i praktisk gymnastik kunnige lärare, n
300 r:dr hvardera  900 r:dr.
Tillskott för appareilens, vapnens in. m. underhåll
samt expenser
100 ridr.”
tillhopa b:eo r:dr 1,500.
Vid pröfning hos K. M. af detta anslag befaus, att hvad beträffade
frågan om stipendier för sådane personer, hvilka kunde
komma att anställas såsom lärare vid gymnasierne, kunde
möjligen tillgång dertill vinnas, derigenom att vid uppkommande
varancé, della anslag för gymnasierne finge i ett års tid vara
ledigt, hvarunder den person, som sedermera lill lärare dersammastädes
antogs, kunde fä begagna denna lön såsom stipendium,
för alt här vid institutet erhålla nödig undervisning. Af
sådan orsak ansågos de för delta ändamål afseddc 300 r:dr icke
behöfva af R. St. begäras, hvaremot en för öfverläraren med
200 r:dr förökad löneinkomst ansågs vara af behofvet påkallad.
Förhållandet är nemi. del, att gymnastiken har i Sverige vunnit
en ganska stor framgång, och der blifvit ändamålsenligarc behandlad
än måhända i de flesta andra länder, hvilket äfven gjort,
att gymnastiklärare härifrån äro mycket eftersökte samt höga
anbud till skicklige lärare gjorda, att etablera sig i andra länder,
dels såsom föreståndare för enskilda inrättningar, dels äfven
såsom lärare vid offcnllige. Fara är, ali den näst föreståndaren
skickligaste läraren vi här hafva, måhända lemnar Sverige,
om icke någon förhöjning i hans inkomster här kunde beredas,
och var delta orsaken hvarföre de 200 r:dr förhöjning i hans
lön begärdes. Afven föreslog Hr Professor Branting, att 3 tiva
86
Den 6 November f. m.
löner skulle beviljas, enär de allmänna skolorna nu icke kunna
få begagna gymnastiken af bristande lärarepersonal; men då
nian med anledn. deraf, att en reglering i della afseende så nyligen
skett, icke vågade begära anslag för hela den föreslagna
lärarepersonalen, så beslöt K. M. alt endast en ny lön skulle
begäras. Desse framställningar torde R. o. Ad. finna vara af
behofvet i högsta grad påkallade; men StatsUtsk bär del oaktadt
ej funnit skäl att tillstyrka bifall lill det begärda anslaget.
Jag vågar derföre, på de skäl jag nu haft äran framställa,
anhålla, alt R. o. Ad. täcktes bevilja återremiss af denna
punkt, med förklarande, ali R. o. Ad. anser det af K. M. för
ändamålet äskade anslag af 500 r:dr böra bifallas.
Frih. Palmstjerna, som begärt ordet, förklarade sig
vara förekommen, och derföre afstå från yttrande i ämnet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge
de emot 9 punkten gjorde anmärkn:r föranleda lill ålerremiss,
med förklarande, att R. o. Ad. ansåg det af K. M. för
Gymnastiska Centralinstitutet äskade anslag af 500 r:dr böra
beviljas.
Ropades ja.
10:o Sundhetscollcgium med mcdicinalstaten, ll:o Carolinska
Medico-chirurgiska institutet, 12:o Veterinärinrättningen
i Stockholm, 13:o Vitterhets-, Historie- och Anliqvitets-Acadcmien,
och 14:o Musikaliska Academien.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
15:o Understöd för vetenskapliga arbetens ut gifvande.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, alt Ridd.secret.
mätte uppplysa, huru R. o. Ad. beslutat öfver StatsUtsk:s betänk.
N:o 32, samt alt jag derefter måtte få yttra mig.
Till följd häraf meddelade uudert. t. f. Ridd.secreterare den
upplysning, all SlalsUlskrs utlåt. N:o 32 blifvit af R. o. Ad. afslagct.
Hr von Hartmansdorff: Jag påminner mig icke hvad
betänk. N:o 32 innefattade, utan anhåller derföre, alt denna
puukt mätte lills vidare få hvila, så alt man icke möjligen mätte
komma att räka i strid med sin egen förut vidtagne åtgärd.
Hr Silfverstolpe: StatsUlsk:s utlåt. N:o 32 innehöll en
hemställan, alt R. St. mätte hos K. M. ånyo anhålla, all f. d,
Cancellistyrelsens handcassa mätte lill Riksg.cont. öfverlemnas.
Om jag icke bedrager mig, är delta utlåt, redan af 2 RiksSl.
bifallet och af 2:nc afslaget; jag skulle således för min del tro,
att 11. o. Ad. icke kan ovillkorligen bifalla denna punkt, utan
dess beslut böra blifva beroende af det beslut, som blifver R.
St:s i afseende pä frågan om f. d. Cancellistyrelsens handcassas
öfverlemnande till Riksg.cont.
Frih. Palmstjerna: Jag hemställer, huruvida icke R. o.
Den ö November f. m.
87
Ail. skullo finna för godt, att återremittera denna punkt, med
förklarande tillika, att som R. o. Ad. afslagit StatsUtsk. utlåt.
N:o 32, anser R. o. Ad. alt ifrågavar. anslag af 450 r:dr icke
bör på 8:de hufvudtiteln uppföras, hvilket äfven öfverensstämmer
med K. M. nåd. propos.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag hemställer, huruvida man
ej, i händelse den siste talarens förslag antages, riskerar, alt
den ifrågavar. ränteinkomsten går förlorad för det vackra ändamål,
hvartill den är afsedd; jag får med anledn. deraf vördsamt
föreslå R. o. Ad., huruvida det ej skulle vara lämpligare,
att R. o. Ad. nu återremitterade denna punkt, med förklarande,
att Ståndet icke ansåg sig deröfver kunna fatta något beslut,
förr än R. St:s beslut vore bestämdt i afseende på öfverlemnandet
af f. d. Cancelli-styrelsens handcassa till Riksg.cont.
Frih. Palmstjerna: Jag kan icke neka dertill, alt jag
anser R. St:s beslut i afseende på f. d. Cancelli-styrelsens handcassas
öfverlemnande till Riksg.cont. redan vara fattadt, ty när
2 Stånd stannat emot 2, skall, i min tanka, frågan förfalla,
bin följd åter af frågans förfallande är, att något anslag för
vetenskapliga arbetens utgifvande icke blifver på riksstaten
uppfördt. En annan mening, som måhända äfven skall söka
alt göra sig gällande, ar den, att denna fråga skulle vara en
slatsrcgleringsfräga, hvilken kunde underkastas votering i förstärkt
StatsUtsk.; men jag får förklara, att jag åtminstone ej
kan anse den såsom sådan, enär frågan egentligen är en förvaltningsfråga,
huruvida den ifrågavar. cassan skall på ena eller
andra stallet placeras, eller huruvida dess capital skall vara
öfvcrleinnadt alt af deri ena eller andra auetoriteten förvaltas.
Detta är den fråga, som skall afgöras; en följd deraf är, huru
och på livad sätt cassans räntor sedermera böra utgå. Frågan
är således icke någon slatsrcgleringsfräga, på annat sätt, än om
den skulle blifva så afgjord, att den ifrågavar. cassans capital
skulle komma alt lill Riksg.cont. öfverflyttas, i hvilket fall äf
ven
å riksstaten ett anslag skulle uppföras; men på sätt den
nu redan är afgjord, anser jag den förfallen. I alla fall skulle
jag anse, att R. o. Ad., utan afseende på de öfrige Ståndens
beslut, bör i delta ämne fatta ett sådant, som slår i öfverensstämmelse
med det beslut R. o. Ad. redan fattat, då R. o. Ad.
afslagit StatsUtsk:s betänk. N:o 32; ty då R. o. Ad. det gjort,
kan naturligtvis R. o. Ad. icke anse, att på 8:de hufvudtiteln
bör den emot ofvannämnda cassas capital svarande räntan uppföras,
hvarföre jag hemställer, huruvida II. o. Ad. ej skulle
finna lämpligt, att, med förklarande häraf, återremittera den nu
föredragna punkten?
Hr von Hartmansdorff: Jag afstår från mitt förra yrkande,
och anhåller nu, att R. o. Ad. måtte återremittera den"«
puukt, på sätt Frih. Palmstjerna föreslagit.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
88
Den ti November f. m.
an sage de emot förevar, punkt gjorde nnmärkn:r, föranleda till
återremiss, med förklarande, att R. o. Ad., som afslagit StatsUlsk:s
utlåt. N:o 32, rör:de K. f. d. Caneelli-styrelsens handeassas
öfverlemnande till Riksg.cont., i följd deraf ansåg de i
denna punkt omförmiilde 450 rolv icke böra å 8:de hufvudtiteln
uppföras.
Ropades ja.
1 fi:o Institutet för blinda och döfstumma.
Hr Bildt, Knut, anförde skriftligen:
Utsk. liar såsom skål lill afslag å Hr af Zel!e'os motion
anfört:
]:o Alt nämnde institut förlidne riksdag erhöll ett anslag
af 7,666 r:dr 32 s/t. b:co. Häremot får jag invända, att
motionären begärt anslag till ett särskildt undervisningsverk
för blinda, hvilket således är alldeles oberoende af hvad som
för den nu beslående inrättningen auslagits. Delta skäl är således,
enligt min mening, icke tillämpligt i frågan.
2:o Att hvarken Ii. 31., i nild. propos., ej eller institutets
Dircction derom gjort nugon framställning. Detta skäl anser
jag mindre gilltigt, derför ali det synes mig som en sådan fråga
lätteligen kunde undgå att bli föremål för begäran af anslag,
utan alt K. M:s nåd. uppmärksamhet derför icke kunnat vara
riktad ål sjelfva saken, som Direetionen måhända tvekat alt
framställa, dä den förr mött svårigheter alt erhålla aaslag.
Det lärer väl ej kunna bestridas, alt just sädane behofver som
det ifrägavar. lämpligast framställas af enskilde motionärer, hvars
menniskokärlek förmält dem alt utforska ett sådant behof hos
allmänheten. En riktig framställning, gjord af enskild motionär,
mätte väl för ett Utsk. gälla lika sorn allt annat räll, det må
komma från hvad håll som helst, dä dess natur alt verkligen
vara rätt ej kan förändras.
3:o Att frugan ej är sä utredd, som Utsk. önskat, för att
bifalla anslaget. Härpå skulle jag vilja svara, att det hade
varit högst önskeligt, om någon af Utsk:s ledamöter blifvit anmodade
att besöka institutet ä Manilla, som i alla delar hedrar
dess förvaltare, och troligen tillfredsställer dess höge Beskyddare.
Utsk. skulle då fått fullkomligt ulredt det nu uppgifna beliofvct,
och äfven erfarit, att del förra anslaget väl användes.
Afven hade det varit mycket önskligt, om ej Utsk. förbisett
den stora nyttan för fäderneslandet, att se användt, lill olyckliga
medborgares bästa, de mänga sinnrika och ändamålsenliga
inrättningar, som redan länge blifvit i andra länder begagnade,
för att lära blinda läsning, skrifning, musik, geographi
m. m., genom bruket af särskilda tryck och ehartor,
hvarå profver redan finnas på Bfanilla. Jag tar mig friheten
fästa StatsUtsk:s uppmärksamhet pä alla dessa förhållanden, med
anhållan, all det täcktes tillstyrka R. St. att utöfva ett bland
de vackraste barmhertighetsverk, och derjemte gifva en hyllning
åt civilisationens framsteg. .
Den 6 November f. m.
89
Af nu .införde skäl, nnhiUlcr jag vördsamt om äterremiss
af IG punkten, äfvensom att 11. o. Ad. för sin del täcktes besluta,
att det af motionären begärda årliga anslaget 5,000 r:dr
b:co måtte af R. St. bifallas. Om propos. härå anhåller jag
vördsamt.
ITr Silfverstolpe: I anleda, af den framställning, som
blifvit gjord af Hr af Zellen oell det yttrande Statslltsk. deröfver
afgifvit, anser jag mig böra lenina några upplysningar.
StalsUlsk. säger i slutet af sitt yttrande: ”så oek enär Utsk.
ieke eller anser frågan om behofvet eller verkslällbarheten af
en sådan särskildt för blinda afsedd inrättning, som Hr af Zeiten
föreslagit, vara fullständigt utredd, anser sig Utsk. icke kunna
i anledn. af motionen tillstyrka någon R. St:s åtgärd.” Hvad
behofvet angår, så anser jag mig kunna upplysa, i följd af
från samtlige församlingarne i Riket infordrade uppgifter, alt
de blindas antal öfversliger 2,500, hvaribland väl omkring 1,400
äro öfver 50 år gamla, hvilka således icke torde komma i
fråga att blifva föremål för undervisning vid ett dylikt institut,
som det nu ifrågasatta; men återstoden, eller omkring
1 100, är lill en stor del åtminstone vid den ålder, att den,
genom ordentlig undervisning, lättare skulle kunna vinna sin
bergning och således mindre falla församlingarna och fattigvården
till last. Hvad åter verkslällbarheten beträffar, har jag
derom tagit närmare kännedom och samrådit med Hr Borg, samt
funnit de förslag, som hau i delta afseende uppgjort, ganska
verkställbar.!. Orsaken, hvarföre icke någon framställning i detta
ämne från K. M. kommit R. St. tillhanda, är hufvudsakligen
den, att någon utredning af förhållandena ännu icke vid den
lid var gjord, dä K. M:s nåd. propos. om statsverkets tillstånd
och behof lill R. St. afgafs, äfvensom att det sedermera icke
ansågs rikligt, all lill 11. St. framkomma med propos. om något
nytt anslag, så vida detsamma icke var af behofvet oundgängligen
päkalladt. Särskildt i afseende på frågan om localen för
della institut, anser jag mig böra nämna, ali jag enskildt känner,
alt om R. St. skulle linna tjenlig! att för ändamålet anvisa
några medel, K. M. är sinnad alt lemna byggnaderna
vid det s. k. öfre Manilla till disposition för den afsedda inrättningen.
Hr Prytz: Jag instämmer i de skäl, som af de 2:ne siste
värde talarne blifvit anförde för äterremiss af denna punkt.
De några tusende r:dr, hvilka Staten skulle uppoffra för den
mest vanlottade class af medborgare, nemi. dels de blindfödde,
dels de i spädare åren blindblcfne, tror jag snart skulle densamma
återgäldas genom de utvägar, som genom en ändamålsenlig
undervisning skulle desse olycklige beredas, alt blifva
nyttiga både för sig sjelfva och andra. Jag har äfven hört,
sä väl medlemmar af Directionen öfver institutet för blinda
och döfstumma, sorn föreståndaren för institutet, beklaga, att
4 II. 12
90
Den 6 November f. m.
anslaget för detta institut är sä otillräckligt, att någon undervisning
icke kunde ät de blinde egnas, oell uägra sädane derföre
icke uti inrättningen inlagas, utan ett anslag af Staten.
Jag tror, att örn denna punkt återremitteras, så lärer StatsUlsk.
derigenom finna skäl att infordra yttranden af ofvannämndc
Direclipn oell af institutets föreståndare, hvarigenom sädane
upplysningar torde vinnas, alt Utsk. möjligen deraf kan linna
anledn. alt härutinnan ändra sina äsigter.
Hr von Hartmansdorff: Jag är nu af samma tanka
som jag alltid varit, att det nemi. åligger Staten först förskaffa
undervisning åt de barn, hvilka hafva sina fem sinnen i behåll,
innan han använder särskilda kostnader på deni, hvilka äro
födda sä att säga ofärdiga. Man synes emedlertid mera intressera
sig för det konstiga än för det nyttiga. Jag förutser
således, att man snarare skall bevilja ett anslag till detta ändamål
än lill vanliga skolor. Jag vill icke eller sätta mig cmot
en återremiss af denna punkt, men jag hemställer, alt man
mätte så lill vida nedsätta sina anspråk, att i stället för de
5,000 r:dr, sorn jag tyckte Hr Bildt fordrade, man måtte begagna
ett lindrigare uttryck, t. ex. sådant som BorgarcSt:s.
Del liar nemi. beslutat, att denna punkt skulle återremitteras,
med förklarande, att Ståndet ansåge sig genom denna återremiss
hafva yttrat siu önskan, att Statslltsk. måtte, efter ytterligare
iuhemtad kännedom af förhållandena, finna utväg att till någon,
del föreslå medel till de af motionären enligt denna punkt
äskade anslag.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Det är visserligen öfver
flödigt,
att jag förenar mig med dem, som begärt återremiss af
denna punkt; men dä jag icke kan godkänna de skäl, som den
siste lalaren anfört emot. det i denna punkt begärda anslag, sä
anhåller jag lill prot. fä förklara, att det förefaller mig högst
besynnerligt, att icke rättvisan fastmera skulle fordra, alt någonting
mera af Staten göres för upplysningen af de olyckliga
varelser, hvilka icke kunna upplysa sig sjelfva, än för dem,
hvilka dels genom föräldrars och slägtingars vård, dels äfven
genom egen förmögenhet kunna bereda sig tillfälle härtill. Det
är nemi. gifvet, att en blind icke kan erhålla den undervisning,
som skulle kunna göra honom till en för samhället nyttig
menniska, så vida icke en anstalt linnes för della ändamål.
Dessutom tror jag icke del vara att bortkasta Statens medel på
eli ändamålslöst sätt, om man bildar en sådan anstalt, som den
nu ifrågavar., hvaraf nyttan i flera andra civiliserade länder
varit ganska länge erkänd. Jag tillstyrker således återremiss
af denna punkt, utan ett sådant förbehåll, som det V. BorgareSt.
dervid fästat.
Hr Bildt: I anledn. af Hr von Hartmansdorffs yttrande,
får jag äran anföra, att det visserligen är sant, att konstiga
medel erfordras för att tillvägabringa det åsyftade ändamålet,
Don 0 November f. ni.
91
men att detta förhållande ingalunda förminskar hchöflighcleu
alt komina dessa olycklige lill hjelp, hvilka icke kunna hjelpa
sig sjellve. livad iller den af honom omnämnde modilicationen
beträffar, så, om densamma endast afser att modifiera det begärda
anslaget efter dertill befintlige tillgångar, vill jag visst
icke motsätta mig densamma.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge
de emot förevar, punkt gjorde aumärkn:r föranleda lill
ålerremiss, med förklarande, att R. o. Ad. ansåg sig genom återremissen
hafva uttryckt sin önskan, att StatsUlsk. må, efter
ytterligare tagen kännedom af förhållandet, finna utväg att till
någon del föreslå medel till de af motionären enligt denna
punkt äskade anslag för de nyttiga ändamålen.
Ropades ja.
17:o Hese-stipendier samt, läroböckers oell lärda verks utgift
a tide.
Litt. a) an gide ett anslag för ut gifvande af sednare dehirne
af Professor Zelterstedts arbete Diptera Scandinaviic.
11. o. Ad. biföll Ulsk:s härom afgiliia yttrande.
Litt. b) angide anslag till upprättande af chartor öfver
statsförvaltningens grenar.
Ilr von Hartmansdorff: Jag anser det vara förgäfves
att i detta läll begära ålerremiss, ty om den äfven af R, o. Ad.
beviljades, sä blefve saken ändock utan tvifvel hos de öfrige
Stånden afslagen, om han icke redan är det. Jag hoppas dock,
att den tid icke skall vara aflägsen, då Regeringen sjelf skall
finna det ifrågavar. förslaget nödvändigt, och sjelf göra del hos
R. St.
Hr von Rosen: Jag får till upplysning nämna, alt en
motion, ungefär i enahanda syftning! som den nu ifrågavar., är
från R. o. Ad. till StatsUtsk. inkommen, samt der varit föremål
för behandling, innehållande en hemställan till K. M. om ett
förslags uppgörande lill nästa riksdag, huru statistiska upplysningar
skola kunna i sin helhet och i system tillvägabringas.
Ulsk:s under denna Litt. afgifna yttrande blef af ILO o. Ad.
bifallet.
Litt. c) angule anslag såsom honorarium al författaren
af ett urbete, sorn lemnude en kort och tydlig öfversigt af
st ut sver ket s organisation.
Utsk:s härom afgifnc yttrande blef af R. o. Ad. bifallet.
II. IL o. Ad. utskildes kl. J till 3 c. m.
In fidem jnolocolli,
silbert Munck.
92
Den G November e. m.
Onsdayen don 0 November I8H.
Plenum kl. 6 e. ni.
Justerades 1 prot.utdr. tor densia dag f. in.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Del fört roende, hvarmed
Hrr Electorer behagat hedra mig, genom val lill lilifällighelsledamot
eller s. k. suppleant i Coust.flsk., nödgas jag
härmed afsäga mig.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade i anlcdn. häraf Hrr
Electorer, att utse en suppleant i Const.Utsk. eller Hr Cederschjöld.
Fortsattes pröfningeu af SlatsUtsk:s d. 30 sisth Oet. och 2
dennes pä bordel lagda utlät. N:o 41. ang:de regleringen af ntgiflerne
under riksstatens 8:de hufvudlitel.
ij:o Resestipendier samt läroböckers och lärda verks lifgifvande.
Litt. d) ang:de anslag ut Capilainen Cronstrand, till understöd
för ulgifvande af eli arbete öfver Egyptens fornlemning
ar.
Frih. Cederström, Thure Fredr, anförde skriftligen:
Jag anser visserligen ej behöflig!, alt fästa IL o. Ad:s välvilliga
åtanka pä alla de försakelser och faror, eller pä den kraft oell
ihärdighet, som följt Hr Capilainen Cronstrand linder bans länga
Egyptiska vandring; men jag önskade kunna leda Ii. o. Ad:s odelade
uppmärksamhet derpå, all hans arbeten äro ieke blott artistiska,
hittills saknade upplysningar för konsten, utan alt de derjemte
gifva historiska data om en förhistorisk tid, och att de äro i
så måtto af intresse, ej för ett eller annat tycke, eller för en
eller annan person, men för verlden.
Af de gamle Egypterna äro, utom deras byggnader, intet
spår öfrigt; språk, litteratur, ja folket sjelf äro frän jorden försvunne;
af historien har icke något qvarblifvit mer än några
fragmenter bos illa underrättade skriftställare. Men! pyramiderna,
katakomberne och templen hafva öfverlefva! tidernas
storm, och de äro de monumenter, som, med öfver 40 århundradens
ålder, göra det för forskaren möjligt alt intränga till
del innersta af den nation, som, redan i de första tidehvarf menniskan
räknar, uppnått en förvånande höjd i konst och vetenskap,
och som sä blomstrade före och vid den tid då Moses
Idde.
Vi känna, att dessa minnesmärken äro öfverhöljda med skrift.
Denna skrift förstår man viii ej ännu ali fullständigt tyda, men
lärda i vår lid skynda med dagligen Ökad ifver och framgång
till dessa rika källor. Kanske skall först för en efterverld de
Den 6 No vomb er e. m.
93
historiska ljusen iler räll uppdämma. Oss tillhör ilct emedlertid
alt bevara deni, det är alt åt historien troget afteckna dessa
blad af den äldsta codex, oell det med en noggrannhet sä myckel
större, oell sä myckel mer lill vltcrsla grad vigtig, sorn \i
ej ännu pä långt när känna den uudransvärda skriftens alla
former.
ålen den gamla Egyptens bok, Innes blad äro hälleberg,
och dock förgängliga, försvinna allt mer och mer frän Nilens
stränder. Äldst af allt menskligt arbete och starkast, gifver den
dock vika för civilisationens barbari, och slycke lör slycke bräunes
dea till kalk.
Bland de ia, om ej den ende, som med rätt allvar, och
med uppoffring af helsa och förmögenhet skyndat, all ät Europa
rädda kännedomen om den äldsta och kanske herrligaste byggnadsarb
som verlden ägt, rädda hieroglyfskrift i all sin renhet,
rädda målningar, der del förgångna folkel, ännu synes lefva under
våra ögon i sina husliga kretsar, är, efter utländska och
inländska vittnesbörd, Capilainen Cronstrand.
Af dessa vittnesbörd anser jag mig blott böra anföra några
ord ur det und. yttrande, sorn lill K. M. blifvit ingifvet af
V itterhets-, Hist.- och Anliqviletsacademien, ett samfund, ål hvars
uiläiaiide sädane namn, sorn Berzelius och Geijer, gifva mer än
vanlig vigt. Academieu säger: '"såsom borgen för dessa ritningars
fullkomliga trohet, har sökanden derå tecknat föremålens
alla dimensioner, dem hau i de minsta omständigheter afmätt,
med sä sträng geometrisk noggrannhet, alt hans arbete härigenom
utmärker sig framför alla hittills utkomna, Acadcmicn bekanta
plancheverk och beskrifniugar öfver det gamla Egyptens
underbara monumenter, hvilket omdöme äfven blifvit, utlalndt af
utländska kännare, sorn haft tillfälle alt häröfver anställa jemförelse
— — — —. Uel behöfver således ej anmärkas,
alt ulgifningen af Capitaincn Cronslrands arbete, hvartill han
äfven utomlands, både i lärda journaler och på enskild väg, erhållit
uppmaningar, skulle blifva en stor vinst för kunskapen
om Egyptens gamla cullin', som på de följande tidehvarfvens
bildning och konst utveckling ägt eli särdeles vigligt inflytande,
och pä samma gång blifva en ära för värt fädernesland, ibland
hvars vetenskapliga eröfringar, det fäll ännu saknades, som Capitainen
Cronstrand nu på ett förijenstfullt säll, ulan anlitande
af allmänna medel, underlagt oss.”
Sedan detta yttrande gafs, har H. M. Konungen af Preussen
skickat en stor vetenskaplig expedition till Egypten. Man
lärer hafva sagt, all derföre vore del föga värdi alt understödja
Capilainen Cronstrands arbete, som, såsom utfördt med
en ringa persons råd och lägeuhet, ej kunde komma att jemföras
med del en Konung bekostade; men utom det alt jag ej
t veker, att deri finnes något rätt godt skal att lemna Cronsland
utan uppmuntran för sitt nit i vetenskapcrnes tjeust, sä får jag
äran derom upplysa, att de forskningar, som nu fortgå under
Professor Lipsius i Egypten, hafva ett annat syfte än Capitaincn
94
Den 6 November c. m.
Cronstrands, då de äro uteslutande philologiska, samt alt dessutom
Lipsius visst icke liar säkrare medel, att vinna noggrannhet
i teckning, än Cliampollion och Rossellini ägde pä sin expedition;
tv främmande händer hafva alla tre måst anlita, elier
personer, som stå långt bakom i hedern för arbetet.
Det synes ock bevisa något lill vår landsmans fördel, att
då man i Derlin nu är sysselsatt med planer för byggnad i
Egyptisk stil af clt K. museum, man, såsom ett sist!, är, af
Directeurn för Egyptiska samlingarne i Berlin Hr Passalacqua
utgifvet praktverk visar, betjenat sig af så många copior, man
utaf Capitainen Cronslrauds ritningar kunnat erhålla, samt att
man ännu rädfrägar honom hellre än sina egna tecknare i Egypten,
och slutligen, alt i det nämnde verket, ehuru man angifver
håde det verldskunuiga jätteverket la Descripliou de 1’Egyptc,
samt Gans 1'anliquite' de la Nubie, och Rossellinis Monumenti
dell’ Egitto e della Nubia, samt Champollious och Calliauds
verk m. fl., Capitainen Cronstrands ritningar dock nämnas såsom
de bästa och ’"de trognaste man någonsin sett.”
Af litterära notiser från Paris är det bekant, atlllrrCostc
och Flandin hafva, af Franska Regeringen för teckningar af Persiska
monuuienlcr i Orienten, erhållit resan betald samt dertill
210,000 francs i subseriplion för utgifvandet.
I min motion bar jag, ehuru inseende vigten och den dryga
kostnaden af Capitainen Cronstrands företag, dock, i betraktande
af de små statsliilgångar landet äger, ej vågat föreslå mer
än 6,000 r:dr b:co, att utgå i 2 år med 3,000 r:dr årligen.
StalsUtsk. bar funnit sig blott så lill vida böra biträda mill förslag,
alt det föreslår ett anslag af 3,000 r:dr, alt utgå under
loppet af 3 år med 1,000 r:dr om året, och detta endast sä
framt K. M. skulle finna, att del med motionen åsyftade ändamål
af samlingarnes bringande i så fullständigt skick, att de
kunna af trycket ulgifvas, vinnes genom anslående af denna
summa. Jag är noga underrättad, att nämnde ändamål ej möjligen
kan vinnas, med mindre äu att 6,000 r:dr b:co inom 2 är, såsom
jag begärt, blifva anslagna. Kan det icke ske, så nödgas jag;
an bålla, att min motion må helt och hullet förfalla. En ringare
summa kunde möjligen hjelpa Capitainen Cronstrand utur någon
tillfällig förlägenhet, hvaruti haus uppoffringar för vetenskap
och konst fört honom; men målet för dessa skulle han ej binna,
och det allt för ringa understödet blott gifva honom andra
förbindelser, omöjliga att uppfylla. Lemnorn honom då ät sitt
öde. Jag förmodar, alt mannen ej ännu faller för detta hugg,
och jag hoppas då, att något annat laud skall rädda frukten af
hans mödor.
Jag anhåller om återremiss af nu förevar, punkt utaf StatsUtsk:s
betänk., med förklarande, att R. o. Ad. bifaller min
motion.
Frih. Cederström, Jacob: Jag skulle anse det vara
Den C November e. m.
95
nyttigt, om It. o. Ad. bifaller åtcrremiss, att SlatsUtsk. förändrade
det anslag, sorn nu blifvit uppfördt för ifrägavar. ändamål,
nemi. 3,000 r:dr, till förslags-anslag, att af K. M. disponeras
oell förskottsvis anvisas med 1,000 r:dr om året i den
mån arbetet fortgår, till ett belopp af tillsammans högst 6,000
r:dr. Dä blir utgiften icke större än sorn för arbetet bchöfves, och
dä uppnås det ändamål, hvars nytta af SlatsUtsk. blifvit pä förhand
erkändt, utan att Slaten belastas med någon drygare kostnad
för ögonblicket. Jag förenar mig med Frih. Cederström,
Thure, i begäran om ålerremiss af betänk.
ITr von Hartmansdorff, Au g.: Då StatsUtsk. icke kunnat
föreslå mera än 1,000 r:dr om året åt en Svensk historieskrifvare,
hvilken med llere utgifne delar af Sveriges historia
bevisat sin förmåga att fullgöra sitt uppdrag; så förundrar det
mig, alt StatsUtsk. föreslagit, för utgifvandel af bidrag till Egyptens
historia, en lika summa åt en man, om hvars duglighet för
sina förelag, man, oaktadt de offentliga loford, som åt honom
gifvas, likväl icke har någon motsvarande visshet. Att man
begär ännu mer än StatsUlsk. föreslagit, förvånar mig, särdeles
som jag hör, att det villkor, som K. M. fastat vid de 666 r:dr
32 sk., som redan blifvit åt Cronstrand anslagne, nemi. att han
skulle inför Velenskapsacademicn inom årets slut redogöra för
fortgången af sitt arbete, ännu icke blifvit fullgjordt, ehuru
Vetenskapsacademien utsett ledamöter lill granskning af hans
arbete. Skulle R. St. likväl finna för godt att bevilja de 1,000
r:dr, som StatsUtsk. föreslagit; så vore det, i min tanke, allt
hvad man kunde göra. Man linge då vid en kommande riksdag
se, huruvida någonting vore gjordt för desse 1,000 r:dr om
äret, motsvarande deras värde. Min tanke är, alt de som mycket
bullra, i allmänhet uträtta mindre, än de som i stillhet gå
siu väg fram och ådagalägga sin förtjenst icke med ord utan
med gerningar. Jag anser således icke lämpligt, att R. o. Ad.
återremitterar denna puukt, med yrkande af förhöjdt anslag.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt Frih. Cederström,
Thure Fredr., hade yrkat återremiss, med förklarande, att R. o.
Ad. ansåge det ifrågasatte anslaget af 6,000 r:dr böra beviljas,
och Frih. Cederström, Jacob, deremot ansett, att anslaget
borde blifva ett förslagsanslag af högst 6000 r:dr, för att i mån
af behofvet utaf K. M. disponeras.
Härvid behagade II. Ex. afbryta sin framställning, då nu
ordet begärdes af
Frih. Cederström, Thure Fredr., som, sedan han blifvit
uppropad, yttrade:
I anledn. af Hr von Hartmansdorffs yttrande, får jag erinra, att
det icke har blifvit hegardt 3,000 r:dr årligen under liera år, utan
endast 6,000 r:dr b:co, på det att Hr Capitainen Cronstrand må
kunna iordningställa och utgifva sitt, efter såväl utländska som
inländska författares vittnesbörd, högst förtjenstfulla arbete.
Utom hvad jag förut anfört i detta ämne, vill jag, såsom vidare
90
Den 0 November e. m.
skäl, tillägga, alt man har i andra länder, t. ex. i Preussen,
funnit arbelet vara af en sadan vigt, att nian der, i ett af Direcleuren
för Egyptiska museum i Berlin, Hr Passalaequa, utgifvet
arbete öfver Egyptens fornlemningar, såsom beröm för
vår nyligen aflidne Konung omnämnt, att lian bekostade ulgifvaudel
af Hr Capitainen Cronstrands högst förtjenstfulla arbeten
öfver de Egyptiska fornlemningarne. .lag skulle således teo, alt
man af aktning för den hädangångne store Konungens minne
borde lemna bifall lill den motion jag i detta ämne gjort: och
jag vågar hoppas, alt R. o. Ad. må äga nog känsla för hvad
som är hedrande oell nyttigt för fäderneslandet, för att ej, genom
ett afslag å min motion, ål Capitainen Cronstrands för vetenskap
och konst oskattbara samlingar bereda samma öde,
som det, hvilket träffat de Linneiska samliugarne, sorn, England
till ära, men oss lill skam, räknas oell anses såsom bland de
förnämsta dyrbarheter Albions hufvudstad bevarar.
Jag förnyar således min begäran om propos. derpå, alt R.
o. Ad. mätte återremittera betänk., med förklarande, att den af
mig gjorde motionen utaf det 11. St. hi fa lies.
Gr. Gyldenstolpe, Anlon Ga hr.: Jag tror för mia del,
all den nytta, som ulgifvandet af delta arbete för fosterlandet
kan komma att medföra, ännu sväfvar, att jag sä må säga, i ett
Egyptiskt mörker. Och pä grund deraf tror jag, alt SlatsUlsk.
galt långt nog, då det beviljat ett anslag af 3,000 r:dr, endast
för ordnandet af detta arbete. Dä Hr Cronstrand derjemte erhållit
666 r:dr 32 sk. i statsanslag för samma arbete, sä blifver
summan 3,060 r:dr 32 sk. b:co, sorn jag tycker, på min ära, är
rätt hederligt, oell får således yrka bifall på Ulsk:s betänk.
Dä nu H. Ev. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, det lian ansåg
sig, sedan Gr. Gyldenstolpe yrkal bifall lill Ulsk:s tillstyr
kande,
böra först derom framställa propos., anmälde sig och
yttrade:
Hr von Hartmansdorff: Frih. Cederström, Thure, har
åberopat de fördelaktiga vitsord om i fråga var. arbete, som man
i Preussen lemnat det: men han bar tillika omtalat, alt man
der berättat, hurusom Cronstrands arbete blifvit ulgifvet på vår
aflidne Konungs bekostnad. Om det förra yttrandet frän Preussen
icke bar mera grund än det sednare, så är i dess tillförlitlighet
intet skäl att bevilja förökade anslag. Hr Gr. o. Landtm,
torde ock erinra sig, det Frih. Cederström yttrat, att derest Hr
Cronsland icke finge 2,000 r:dr om äret, summa 6,000 r:dr, så
önskade Frih., alt intet sådant anslag mätte komma i fråga.
Denna mening torde Hr Gr. och Landtm, benäget taga i öfvervägande
när propos:r skola framställas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade ånyo, det han ansåg
propos. till bifall böra först framställas, och hemställde för den
skull, om R. o. Ad. behagade bifalla hvad Ulsk. under Litt. d)
i 17 punkten af dess förvar, utlåt, tillstyrkt.
Ro
-
Den 6 November o. m.
97
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå Fl. Ex. förklarade,
rict lian troll sig linna, ali R. o. Ad. med öfvervägande
ja besvaral denna propos.
Frih. Cederström, Thure Fredr., hegärde votering.
Under det förslag lill voler.propos. till följd häraf uppsattes,
anmälde sig ånyo oell yttrade
Frih. Cederström, Thure Fredr.: Som votering af mig
har blifvit begärd, sä får jag anhålla, att propos. mätte blifva
bifall till Utsk:s betänkande, och conlrapropos. det af mig gjorda
yrkandet, alt R. o. Ad. mätte återremittera betänk., med
förklarande, att Ii. o. Ad. bifaller den af mig gjorda motionen.
Hr von Hartmansdorff: Då Frih. Cederström icke
vill åtnöja sig med den frikostigheten, alt R. o. Ad. bifaller
Utsk:s betänk., sä får jag begära den conlrapropos., att Hr
Cronstrand erhåller alls intet.
I anledn. häraf yttrade Ex. II. Hr Gr. o. Landtm., alt
då nu 2:ne coulrapropositioner blifvit yrkade, borde först afgöras,
hvilkendera R. o. Ad. ville antaga.
Hr von Hohenhausen, M t c h. S i I v i u s: Jag får göra
en ursäkt ät de båda ledamölerne, som här föreslagit särskilde
conlrapropos:r, all jag gör en propos. till dem för alt bespara
oss liden, som eljest skulle upplagas af två voteringar, nemi.
den propos., att de måtte förena sig derom, att contrapropos.
må blifva återremiss af betänk, med de yttranden, som i anledn.
deraf hos R. o. Ad. ägt rum. Dä slippa vi åtminstone att votera
tvä gånger, och SlatsIJtsk. lärer väl icke vara förbundet alt
snarare bifalla, derföre att R. o. Ad. bar uttryckt en viss opinion
i frågan, än om R. o. Ad. endast ållerremiterar betänk.
Häremot förklarade såväl Frih. Cederström sorn Hr von
Hartmansdorff sig icke hafva något att erinra.
Upplästes lill justering och godkändes följande förslag till
voter.propos.:
Den som bifaller SlatsUtsk:s i dess utlåt. N:o 41 gjorde
tillstyrkande, i fråga örn eli. anslag till understöd för utgifvande
af det arbete öfver Egyptens fornlcmniugar, hvarmed Capitaine!!
Cronstrand för närvar, skall vara sysselsatt, voterar
j;'i
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. de emot berörde tillstyrkande
gjorde anmärkn:r föranleda återremiss.
Innan denna voter.propos. lian blifva anslagen, anmälde sig
åter och yttrade
Frih. Cederström, Thure Fredr.: Jag skulle vördsamt
förmoda, alt om Ståndet antar Hr von Hohenhausens förslag,
hvaremot jag ingenting har att erinra,någon votering icke
4 II. ' 1-3
98
Den 6 November e m.
beliöfvcs, emedan, i händelse flr von Uohenhansens förslag antages,
beliink. kommer alt reiuilleras med de dervid gjorde
anmärkn:r.
I auledn. häraf förklarade II. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
att sedan han littkännagifvil, ali den franisl;iIlila propus, lill bifall
ä Ulsk:s tillstyrkande blifvit med öfvervägande ja besvarad,
kunde det sålunda lillkännagifuu husl til el icke ulan votering änd
ras.
Voteringen Lief härefter företagen, och vid dess slut liofunnos
rösterue hafva utlällit. som följer:
Ja —(»4.
Nej —17.
18:o Ali gide öfrige a dicie hufvud titeln förut uppförde
ausin g, hvaruti lingon förändring icke föreslagits, och l!):o
angille ett (inslag för Orgelbyggaren Gustuf /hillersson till
huns konsts fortsättande och ytterligare fullleoni ning.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
20:o Angtde anslag till räddningsanstalter för vanvårdade
barn.
Hr Liljenstolpe, Axel Fred r., hade inlemna! följande:
Instämmande uti Hr von Roseus, Georg, vid 29 punkten
af SlalsUlsk:s utlåt. N:o 41, rör:dc äskade statsanslag lill räddiiingsanstnlter
för moraliskt vanvårdade barn, algifne reservation,
särdeles hvad angar den af Ulsk. åberopade olämplighet en
att Staten öfverlager den föräldrar naturligen tillhörande pligt
ali uppfostra sina barn, etc. vägar jag yrka äterremiss af ifrägavar.
punkt, pä det all bifall lill llr Ehrenholfs, Guslaf Herman,
motion älminstonc i någon män torde kunna beredas.
Att våga föreställa sig, det R. St. skulle vilja besluta, att
till K. M:s nådiga disposition ställa en lulli tilli äcklig summa
För berörde ändamål, är visserligen mera, än man med vära inskränkta
och lill sä mänga andra vigliga behof erforderliga statsmedel
skäligen bör kunna påräkna. Deremot synes det mig biide
lämpligt oell tillbörligt, äfvensom tyvärr af bogsta behofvet
p!ikalladt, att Staten medverkar och underlättar den enskilda
välgörenheten oell omlankan, sorn etablerat dessa nyttiga räddningsauslalter
för olyckliga, fattiga oell vanvårdade barn, af
hvilka (lere redan beträdl första stegen pä brollels bana; oell
åt hvilka räddningsanstallcrs utvidgande nu blifvit äskadt bidrag
frän Statens sida. Slaten, som nödgas uppoffra så belydliga
summor ät fångvården och ät, För alt så säga, uli brott
och laster fullmogtiadc medlemmar af samhället, skulle den icke
böra i främsta rummet söka minska dessa brottslingars ständigt
ökade antal, oell bemöda sig att frän roten förekomma brolt,
hvilket lättast synes mig kunna vinnas genom förbättrade undervisningsanstalter,
i förening med frambringandet af religiösare
anda i allmänhet, genom utvidgade arbetsinrättningar, samt
slutligen äfven genom dessa etablerade rudduiiigsanstaller för
Den 6 November e. m.
99
del uppväxande vnf>rc slägt et. deribland ni linga sakna föräldraviird,
ett stort antal understundom, just genom den förskämda
moraliteten hos deras torsta ledare, liksom uppfödas och näras
tili cn brottets plantskola, samt sedermera fortlefva uti elände
oell uselhet, säväl kroppsligt, som moraliskt. Man äflas med bildandet
af förmyndarekamrar och alt skydda gods oell ägodelar
för deni, hvilka icke sjelfva kunna desamma bevara. Ar det
val Statens åliggande alt härutinnan sörja, huru långt mera dä
dess pligt all uppträda såsom förmyndare för barnets välfärd i
moraliskt hänseende? Detta är ju dessutom Staten medgifvel i
afseende ä äldre förluster, d. v. s. uti brott redan sjunkne, oftast
olijelpligeti fallne ; hvarom de dryga anslagen till fångvården
nogsamt erinra. Att della Statens inblandande uti föräldravärden
skall anses olämpligt, synes mig ingalunda bort hafva
kunnat lieläras; det torde tverlom varti ej allenast en dess rättighet,
utan fastmera cn skyldighet.
Flera andra länders erfarenhet framställer derförutan så
manga talande bevis pä nyttan af dylika inrättningar, och äfven
frän de 2:ne bär i landet pä sednare tider grundade hafva
vi lyckliga och hugnande resullater alt åberopa. Mera hos
oss, iiu uti dessa länder, hvarest tillika föreningar bildats, för
alt hafva en vakande uppsigt öfver vilseförda barn, utur fängelserna
lösgifne brottslingar o. s. v., eller de s. k. Societes
des patronages, ni. 11.; och der fängelser och asyler samt andra
inrättningar till förekommande af brott och ämnade till de
brottsliges förbättrande linnas, såsom, för att endast nämna sädanc,
hvilka uteslutande tillhöra ifrågavar. ämne, la Koquette
i Paris pour les jeunes delenus, Park hurst på iin Wight, samt
coloiiierun vid Meltray oell S:t Pierre i Frankrike oeh das muhe
Haus arn Horn vid Hamburg med Hera dylika; — mera iin uti
dessa länder, säger jag, synes mig Slaten hos oss böra understödja
särdeles af enskilde redan grundade inrättningar, sädanc
sorn de ifrågaställa. Den enskilda välgörenheten behöfver denna
medverkan; och derigenom att Staten lill dessa anstalter lemnar
bidrag, gifver den ät desamma sitt gillande förord, samt
uppmuntrar och lifver den enskilda benägenheten att göra godt,
hvilken annars läll kan, om jag sä må säga, domna oeh förqväfvas,
dä ilen saknar allt understöd frän det häll, hvarifrån,
enligt min förmening, hufvudsak liga hjelpcn bör sökas.
Delta generell för dylika inrättningar; hvad de nu ifrågaställa
särskildt beträffar, anser jag i främsta rummel statsbidrag
böra kunna påräknas för de uti hufvudsladcn befintlige.
Prins Carls inrättning för gossar, genom enskildes frikostighet
grundad, och redan sä fördelaktigt känd, torde för dylika inrättningar
här i landet kunna tjena såsom modell. Örn medel ansloges
lill densammas utvidgande — längre fram äfven lill bildande
af en afdelning för iliekor — skulle denna räddningsanstalt
för de uti en hufvudstad städse till ett större antal belin!
liga olyckliga, fattiga oeh vanvårdade barn, möjligen till eu
början kunna göra dylikas inrättande i landsorterna mindre lie
-
100
Den 6 No vern lier e. m.
liölliga, åtminstone intill dess man erfarit de rcsullater denna
inrättning med för. Förutan nyttan af att endast |)ä ett ställe
experimentera, synes mig i alla afseende» den härstädes i större
scala redan befintliga, hufvudsakligast böra understödjas, sasom
jag baft äran förut nämna. Ju större en stad eller commun
är, desto svårare är det att ordna dess fattigvård samt förekomma
den stora mängd af tiggare och sysslolöst folk, sorn
svårligen kunna undgå alt finnas, helst uti en hufvudstad, dit
frän alla delar af liket mcuniskor årligen anlända för ali silka
tjenst och — förtjenst. Alt söka förekomma detta stora tillopp
torde vara nästan omöjligt. Man mäste derföre hufvudsakligast
vara betänkt uppå, alt skalla sysselsättning oell förekomma lättja
och deraf härflylandc brott; och i della afseende bitr man väl
i främsta rummet begynna med del uppväxande yngre slägte!,
af hvilket en beklaglig mängd olyckliga fattiga härstädes ej
bär annan bostad än gatan och finnes lägrad omkring quaicrna,
hvarifrån man ofta nog är i tillfälle ali se dem om morgnarnc
framkomma, sins emellan fördelande de mest besökta trakterne,
för alt genom tiggeri forllefva dagen.
Detta, samt obehaget att öfverallt och vid aila tider pä
dygnet vid besöktare platser, vid trapporna till restaurationer
och flerestädes, ja äfven vid embetsverken, anträffa dessa olyckliga
varelser, mcsladelen beslående af ynglingar och barn, förqväfva
så småningom allt medlidande ; och i stället alt delta elände
skulle mana till välgörenhet, åstadkommer del oftast endast
vämjelse och kallsinnighet för dessa olyckliga likar. Allt
synes mig derföre tala — ja, ropa högt för inrättande af arbetshus
och räddningsanstalt»!', särdeles för barn och yngre personer.
Mycket vöre visserligen ali tillägga; jag inskränker mig
dock lill hvad jag haft äran yttra, samt yrkar återremiss af
denna punkt, lill vinnande af bifall lill understöd från Statens
sida för särdeles den i bufvudsladeu befintliga räddningsanstalt
för fattiga, vanvårdade harn.
Gr. Posse, Fredr. Salomon, anförde skriftligen:
SlalslJtsk. har uti dess afgifna betänk, ej funnit skäl tillstyrka
bifall å någon af de motioner, som äro gjorde om anslag
till räddiiingsauslalter för vilseförda och vanvårdade barn.
Jag hade önskat och hoppals eu motsatt åsigt hos II. Ulsk. gjort
sig gällande. Månne ej tidpunkten är inne, dä man genom en
moralisk kraft börsöka motverka den brottslighet, som tilltager,
och det fångantal, som snart genom siu underhållskostnad skall
mängduhbla skattebidragen? Man har anfört, all Staten ej hörde
öfvertaga den pligt, som åligger föräldrarne eller, vid deras
oförmåga, communen; men emot denna åsigt vågar jag anföra,
alt, då man vill sak, mäste man underkasta sig medlen.
Jag är ganska säker H. Utsk. med mig delar önskan alt förbättra
den dass af nationen, som mest är utsatt för vådan, att
genom sin brottslighet blifva Statens tunga; men huru skall delta
mål vinnas, om ej början sker i de år, dä intryck ännu gc
-
Den 6 November e. m.
101
nom religion och uppfostran kunna bibringas. Sedan mognare
ålder iulrädt oell vanan alt trotsa lagarue öfvergåll lill näringsfång,
är hoppet alt kunna rädda individen oftast aflägse. Men
hvad har man väl all vänta af eli barns framtid, hvilket kanske
oftast pä föräldrarnes inrådan, under deras ledning, begått
brott och blifvit derför offentligen strallädt, om det derefter
skall ålerlemnas till deras värd. Der, ett mål för hunger, behof
och jonini undcrkasladt frestelsen af dåliga exempel, lärer föga
förbättring vara alt vänta; eller uti det sednare fallet, om ej
föräldrar kunna af en eller annan orsak åläggas dess emottagande,
hvad Olifver dä dess öde? Jo, det afstraffade barnet öfverlemnas,
sedan all hederskänsla blifvit borttagen, lill en församlings
värd, hvars troligen enda åtgärd Olifver, alt vid sockenstämma
besluta rättigheten för denna olyckliga och redan
vid inträdet i verlden utstötta varelse, alt inom socknen fä gå
frän dörr lill dörr, der erhålla några matbitar, oftast kryddade
med oviljans och hårdhetens påminnelser om dess begångna
förseelse. Stämplad sorn brottsling, undvikes delta barn af alla,
och tvunget, dels af nöd, dels af del lill nienskligbcteu iusupne
hal, förnyas sä länge brotten, till dess det mognat för
lagnrnes hämnd och blifvit en lifslidsinnevänare pä någon fästning
eller correclionshus. Del är då som ovillkorligen Statens
pligt blir ali emottaga och försörja brottslingen. Månne det ej
då vore bättre, del skedde i dess unga är, då ännu förbättring
kan motses? Under genomgångne ransakningar har han ofta varit
i fängelserna inqvarterad i uppväxtåren, och der, genom
medfångars iustruclion i både sältet alt begå och dölja brott,
erhållit kanske den enda uppfostran denna beklagansvärda varelse
kommer alt åtnjuta. II. St. hafva beviljat stora anslag
för fängelsers byggande, dels under hopp alt uti dessa till förbättring
återföra brottslingar, dels att, genom deras inspärrande,
göra dem oskadlige; men månne det ej vore lika ändamålsenligt
alt söka förekomma brotten och genom bildning af subjccterne
för fängelserne minska deras antal, samt genom den yngre
generationen af den ifrågavar. classen tillskapa nyllige, i
st. för skadlige medborgare.
Genom den erfarenhet jag vågar åberopa känner jag ej
många exempel, der den genom är och vana i brottet uedsjunknc
fängen återgår förbättrad lill samhället, sedan han genomgått
correclionshusens inslructions-skolor, och tror derföre
uppmärksamheten böra fästas pä det tillväxande slägtet, som,
0111 ej hjelp cmellankommer, skall förrätta aflösningen af den
personal, som 1111 inom fängelserne är innneslulen, och denna
mensklighetcus (iligt tror jag äfven innefatta enda correctivet
för del med skäl öfverklagadc tilltagande af brott och brottslingar.
Ulsk. har sagt sig erkänna hvad den enskilda välgörenheten
i detta afsceende gör, och jag anser mig derföre kunna
säga, all från den ort, för hvilken Ur Professor Bolméer begärt
biträde, har denna välvilja ej varit främmande. Genom
sammanskott af några personer samlades en summa af 22,000
102
Den 0 November e, m.
r:dr b:co lill del bär omnämnde ändamål. Ett litet jordom fäng
inköptes, bebygdes och inrättningen organiserades för 14 vanvårdade
gossar. Desse emottogos, ocb inom den korta tillvaron
af inrättningen sedan 1841 äro redan tvenne ynglingar utgängne
i tjeust pä landet, 2:ne komma nu att utgå, om det ej redan
är skedt, ocb 2:ue äro pä stället använde för undervisnings
meddelande i handaslöjder lill de sedan antagne eller (närvarande,
och ingen af dessa ulgängne hafva lemnat någon anleda,
till fruktan för återfall i brottslighet. En allmän sympalhi för
detta sätt att frän brott undanrycka dem, som dertill redan
varit tecknade, bar öfver orten visat sig, och genom fruntimniersföreningars
omsorg hafva äfven tillgängar blifvit samlade;
men allt detta oaktadt, kan ej enskilda välgörenheten ensam
blifva tillräcklig för framgång i en större scala. Ocb del är
under hopp ali R. St. behjerta detta förhållande samt vilja bidraga
till fortgången af en sak, sä vigtig som denna, hvarföre
jag vågat lioja mili röst. Jag yrkar ej om något särskildt anslag,
i enlighet med Hr Bolme'ers motion för Räby institut, ty
jag tror ej partiella fördelar för vissa orter vinna R. Sits bifall;
men jag begär, att ett anslag af 5000 rtdr btco må ställas
lill K. M:s nåd. disposition, ali till nästa riksdag användas för
sädane ändamål, som här äro i fråga, för alt dermed biträda
dylika inrättningar, som redan äro eller kunna dertill organiseras;
dock med villkor, att dessa stiftelser visa sig för sådan
inrättnings iordningssältande hafva användl en summa af minst
20,000 rtdr btco. Eli tillfälle skulle härigenom beredas både
K. M. oell Sländcrue alt bedomina, hvad verkan och nytta sädane
inrullningar kunna medföra, och måhända skola frii kieme
af den lilla summa, jag föreslår, blifva ett medel lill inskränkning
i eu framtid af de stora kostnader fångar och fängelser
nu utgöra, saint ett ämne till välsignelse öfver de Ständer, som
härtill fiirst bidragit.
Jag yrkar älerremiss af denna punkt i betänk, samt anhåller,
alt dessa mina yttranden densamma må åtfölja.
Hr Ehrenhoff, Guslaf Herman, uppläste följande:
StatsUlsk. bar, hvad mig synes, med nog mycken ljumhet
behandlat en af samhällets vigligaste frågor, som är värden om
det uppväxande släglels moraliska utveckling. Utsk. tror, alt
Slaten icke bör ikläda sig föru I<1 ra kaliel (ifver vanartiga barn,
men har likväl uti de rikliga anslag, som tillstyrkts till förmodade
förbällringsanstaller för utbildad e brottslingar, pålagt
Slaten föräldravården oiu desse, flurn oriktigt tillämpad denna
läderliga ömhet är, hafva vi bedröfligt exempel, uti (leii mängd
af stölder oell rån, som desse philantropcrnes skötebarn dagligen
begå. Mångårig erfarenhet af oförbälterligheleu lies äldre
förbrytare, har ännu icke vändt uppmärksamheten pä sjelfva
rolen lill det onda, som är en missvärdad barnauppfostran.
Utsk. bar fruktat, att Staten skulle fä vidkännas oberäkneliga
utgifter, om hon åtogc sig värden om vanartige barn; men Utsk.
Den 6 November e. m.
103
liar icke tagit i betraktande den vinst, som Slaten slutligen
skulle draga af do till samhället skänkta nyttiga medlemmar,
hvilka, öfverlemnade till obehindradt fort lefvande efter deras
elaka böjelse, skulle komma att falla fång- eller fattigvården
lill last. Vare härmed huru som helst, så är det dock icke
värdigt en Stat, ali uti riksdalrar uppgöra vinst, och förlust
öfver ägandet af eli större eller mindre antal brottslingar.
Afven med sifferberäkning, tror jag mig komma lill ett
förmånligt resultat, om Staten åtoge sig vården om för vanart
fallne barn (ty om andra är här icke fråga). Jag antager,
ali till hvarje harns uppfostran behöfves 10 år, och ali de genom
en omsorgsfull ledning vunnit fallenhet tor och kunskap
uti något yrke, som sätter dem i, tillfälle att bidraga lill Statens
utgifter, och derigenom i någon män återgälda hvad deras
uppfostran kostat. Ä andra sidan vill jag förutsätta, att desse
barn, ulan andra föredömen än deni i brott invigda föräldrar
gifva, upplifvade af romantiserade tjufhistorier, som å krogarne
föreläsas deni utur ett och annat tidningsblad, samt, af dessas
ömma deltagande för brottslingen emot police- och domare-myndigheterna,
uppmuntrade lill våldförande af lagarna — jag antager,
säger jag, alt denna ungdom viii 25 iirs ålder är fullmogen
för fängelserna, och derstädes under loppet af dess lefnad
njuta underhäll 20 är, sä är det klart, alt denna dubbelt sä
länga fängelsetid blifver dyrare för Staten, än hvad 10 års
uppfostran kostat. Man kan visserligen häremot invända, att
alla icke kunna förbättras, emedan på en öfvervägande dålig
natur uppfostran ieke har åsyftad verkan. Della gäller ännu
mer de till mogna är konnie, af hvilka ingen ännu, mig veterligen,
blifvit återförd till eli redligt och verksamt lif. Deremot
kan man åtminstone i de spädare åren gifva de bättre anlagen
tillfälle lill utveckling, och om blott hälften af de barn, om
hvilka man tagit värd, blifva nyttiga medlemmar, så, om äfven
Slaten deraf icke har någon penniugevinst, har likväl mensklighetcn
vunnit derpå. Uti mina beräkningar, vill jag icke
upplaga dea tillfälliga besparing för statscassan, som en missförstådd
menniskokärlek kail gifva henne, derigenom alt man
snart sagdt öppnar porten för tjufvarna till plundring på allmänningen,
ty detta mäste upphöra, om ock icke förr, än då hvarje
fredlig medborgare väpnat sig lill sjellförsvar.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Om här icke vore frågan
om annat, än att lemna en gärd af tacksamhet eller af
högaktning åt de ädle stiftarne af dessa anstalter inom fäderneslandet
för vanvårdade barns återförande till dygd och redlighet,
sä skulle säkert också jag yrka återremiss, för att af
StatsUlsk. fä ett anslag, som uttryckte samhällets förbindelser
till dem, som egnat sin omtanka åt vården af dessa olyckliga
menniskor; men här är fråga om, alt inträda på en bana, som
leder lill ett mål, hvilket nian icke har gjort sig fullt reda
före, då man föreslagit och begärt statsanslag för ifrågavar. in
-
104
Den 6 November e. m.
rättning. Om statsanslag med skäl kunna begäras och bifallas
för de inrättningar, som redan linnas, sä kan del med samma
skäl, under kommande lider, fordras för alla inrättningar, sorn
i detta syfte uppstå. Behofvet af sådana inrättningar torde
icke vara större nu på de ställen, der de redan finnas, än det
är på en mängd andre ställen, der de icke finnas. Man har
anfört, alt sådane instituter torde uppkomma på mångfaldiga
ställen inom It i ket, och kanske slutligen inom hvarje mindre del
deraf, inom hvarje commun. Till hvilka statsutgifter och hvilka
följder detta skulle leda är ännu svårt att med visshet förutse;
men att det skulle leda derhän, att en stor del af generationen
i en framtid kom att belasta dessa anstalter, det tyckes
mig vara gifvet; och det har erfarenheten också visat i
de länder och på de tider, då dylika anstalter varit inrättade.
Om man egnar mycken omsorg och mycket penningar ät uppfostran
och förbättringen af vanartade barn, så är lika mycket
skäl och måhända ännu större skäl, all använda penningar pa
uppfostran af sådana barn, som icke äro vanartade. Fattiga
och ärliga föräldrar, sorn äga många barn, kunna med mera
skäl yrka och begära biträde för sina barns uppfostran, än de
föräldrar som inträdt på lastens bana och som i denna syftning
uppfostra sina ufkomlingar. Detta synes rättvisan påkalla, snarare
än det andra. Att med statsanslag ingå uti sä vidlyftiga
anstalter, som häraf kunde blifva en följd, torde vi icke höra
någonsin påtänka. Vi böra då icke eller påtänka, alt med
statsanslag befordra någon större mängd inrättningar, eller anstalter
till uppfostran och förbättring af vanartade harn. Det
tillhör i min tanke communen att åtaga sig föräldravården öfver
sådane barn, och man kan hafva den förhoppningen, all
det alltid linnes inenniskovänner, som vilja åtaga sig dem, och
att dessa kunna till följd af sin kännedom af personerna och
omständigheterna bättre lyckas i sitt ädla förehafvande, än om
omsorgen öfverlåtes åt statsaustalter, der man kan med juridisk
rätt fordra intagandet af sina vårdslösade och på lastens bana
inträdande barn. En sådan åtgärd skulle i min tanke äfven
hafva en moralisk försämring till följd. De föräldrar, som
vårdslösade sina barn, och de barn, som artade 3ig illa, skulle
nemi. hafva företräde framför dem, som artade sig väl, samt
på allmänhetens bekostnad blifva klädde, födde och uppfostrade.
De barn, sorn icke ägde dessa företräden, skulle icke eller äga
någon rätt lill inträde, utan öfverlemnas ät fattigdomen, så länge
de uppförde sig ärligt; men i samma stund, som de öfvergåfvo
den ärliga banan, i samma stund skulle de äga rätt att på Statens
bekostnad erhålla föda och uppfostran. På denna bana
skulle man inträda, om man med statsanslag understödde de
anstalter, hvarom nu är fråga. Jag tillstyrker således bifall
till StatsUtsk. betänk.
Hr von Prosén, Georg Ludv.: Jag medgifver äfvenledes,
att en utsträckt hjelp ofta har den följden, att hjelpen blif
ver
-
Den 6 November e. m.
105
ver otillräcklig; men del finnes likväl förhållanden, som påkalla
Statens uppmärksamhet, icke allenast såsom en barmherlighetsanslalt,
utan äfven såsom en stalsanstalt. Jag vädjar till hvar
och en, som har någon befattning med dessa olyckliga harn,
som, lössläppta åt sig sjelfva, hafva oftast genom föräldrarnes
oärlighet tvingats till vanart och ställas under policens uppsigt;
hvar skall Konungens lief:h:dc och policeu i släderne göra uf
dessa barn, sorn, sedan de blifvit straffade, endast bero af den
enskilda barmhertigheteu? Under min korta tjenstgöring har
jag varit i tillfälle alt se en mängd sådana barn, hvilka såsom
vanartade, inställde för landscancelliet och kastade tillbaka till
försaniliugarnc, af dessa icke velat erkännas. Då församlingarne
icke erkänna sin pligt alt uppfostra dessa barn, eller
icke kunna göra del, hvart skola dä sådana barn taga vägen?
Erfarenheten har redan visat, att de dä komma in lill häktena.
Der börjas Statens ansvar, der börjas Statens barmhertighet; då
inflyttas de ofta för lifstiden i dessa s. k. correclions-anstaller.
Ville vi arilhineliskt beräkna Statens kostnad, så skulle jag tro,
att en stor del af dessa utgifter kunde minskas genom de förskotter,
som Slaten kunde gifva ål sådana barns uppfostran,
hvarigenom dessa möjligen äfven skulle förbättras. Om vi
betrakta dessa eländiga varelser, som vilseförde slutligen
stanna i häktena, hurudan har deras barndom varit? Vanvårdade
antingen af brist på föräldrar, eller ock af sådana föräldrar,
som hvarken kunnat eller velat vårda dem, hafva de
framlefvat sin ungdom. På sätt min reservation visar, hade
jag trott, alt denna motion skulle kunnat föranleda StatsUtsk.
alt föreslå, att dessa redan straffade, redan häktade barn, hvilka
icke kunna öfverlemnas åt någon församling, skulle kunna
af Staten upptagas, lika väl vid denna ålder, som när de blifva
äldre. Om K. M. hade fått fri disposition af det anslag, som
nu lemnäs lill fångvården, och en del deraf användes till vård
och uppfostran af sådana barn, så tror jag att både mensklighetcn
och arithmetiken dervid hade vunnit. Jag vädjar till
hvar och en, som sjelf äger harn, som äger den lyckan, att
hafva dem väl uppfostrade, om icke sådant bör af statsmakterna
behjertas. Jag vädjar lill hvarje moder, jag vädjar till
hvarje fader. Det är sant, detta kan kosta; men jag tror, att
om också icke alla dessa barn lyckas, så skola åtminstone några
ibland dem lyckas. Detta vore redan en tillfredsställelse,
och dessa skulle åtminstone i någon mån bespara, hvad Staten
eljest en gäng för dem hade måst utgifva, om de blifvit fortfarande
lentnade utan vård och beträdt brottets bana. Detta
vore således gagneligt både för barnens förbättring och välfärd
och för den allmänna ordningen. Det är på denna grund jag
yrkar, att StatsUtsk:s betänk, måtte i denna punkt af R. o. Ad.
återremitteras, med anledn. af min reservation i det fallet, och
StatsUtsk. åläggas att uppgöra ett förslag, hvarigenom K. M.
kommer i tillfälle att för dessa harn, som icke kunna öfver4
H. .14
106
Den 6 November e. m.
lemnäs åt enskilda, icke eller åt församlingarna, bereda en tillflyktsort
på sådana räddningsanstaller, vare sig inom hvilken
provins sorn helst.
Hr von Hartmansdorff: Jag är hufvudsakligen af den
mening, sorn Frill. Palmstjerna yttrat. Jag befarar, ali Ståndet,
beträder en farlig bana, hvars slut man icke ser, dä man vill
bevilja anslag för sådana harns förbättring, genom s. k. förbällringsanstalter.
Jag anhåller likväl alt fä närmare uttrycka min
mening. Jag tror det vara hvarje särskild menighets åliggande,
att tillse det barnens uppfostran icke försummas. Itel tillhör
fattigvården och barmhertighelen att icke lemna oskyldiga
varelser till spillo för elaka efierdiimen och brott. Den menighet,
som försummar denna pligt, får i sin ordning vidkännas kostnaderna
af den fattigvård, som kan falla pä hennes loll för underlåtenheten
att vårda barnen i deras ungdom. Helt annat är
förhållandet med de harn, sorn redan äro brottslige. Dessa mäste
behandlas såsom brottslingar, och underhållet för dem hör
tagas af fångtnedlen. Så sker det äfven i Frankrike och i andra
länder, hvart man må komma. Der finnas visserligen äfven
anstalter för uppfostran af vanvårdade harn. inrättade i likhet
med dem på Råby; men dessa höra under den enskilda välgörenheten.
Den anmärka. Frih. Palmstjerna gjort är, i min tanke,
ovedersäglig, att, derest fattige föräldrar se, alt harn. sorn
äro varnartade, eller som begått brott, fä uppfostran pä Statens
bekostnad, och all de inrymmas i palatser, under det fattige harn,
som uppfört sig väl, lemnäs utan särskild omsorg, sä mäste denna
i ögonen fällande motsägelse komma ali verka ofördelaktigt.
Jag vill blott nämna en händelse, sorn jag i della afseende hört
omtalas. Hos en föreståndare för en dylik inrättning kom modren
lill ett fattigt barn och begärde alt det mätte der inlagas.
Föreståndaren frågade: Hvad oudt har barnet gjort? — Modren
återtog: barnet har intet ondt gjort, och det är just derföre jag
hoppas, att det såsom välarladt skulle fä komma in pä inrättningen,
sedan jag ej längre förmår värda del. Nej, svarade föreståndaren,
endast brottslige harn kunna komma hit. Modren
gick hort misslynt, sägande : är det blott det, som felas, så lärer
här icke komma alt fattas harn, som förtjena att fä inträde.
Jag förnyar min anhållan, alt R. o. Ad. mätte bifalla Ulsk:s
förslag.
Gr. Posse: Jag har begärt ordet, för att bemöta några
talares yttranden. Man har sagt, att det vore farligt att ingå
på denna bana. Det kan väl hända att så är, men ett försök
med den lilla summa, sorn jag begärt, för att ställas till K. M:s
disposition, kan väl icke vara farligt. Försöket vore vid nästa
riksdag genomgånget, och man finge då se, om det verkligen haft
farliga följder. En värd talare har anfört ett exempel. Exempel
bevisa likväl ingenting annat än enskilda förhållanden. En
och annan sådan händelse kan inträffa, men i mängd inträffa de
dock icke. Men låt vara att så vore förhållandet. Jag tror
Den 6 November e. m.
10T
icke, alt man al' föräldrar, sorn vore nog omoraliska att förleda
sina barn lill kroll, för alt fä dem uppfostrade på ett räddningsinstitut,
kan vänta all de sjelfva skola uppfostra sina barn
bättre. Sådana föräldrar hafva, efter min tanke, redan inom
sig beslut all uppoffra sina hanis välfärd, för att vinna egna
fördelar, t. ex. genom tjufnader eller andra brott. Deremot
skulle jag icke tro, ali välsinnade föräldrar skulle beqväma sig
lill eu sådan åtgärd, för alt'fä sina barn insalta i en sådan anstalt.
Ku värd talare bar yttrat, att del väl nu finues endast
eu sådan iiirälluiug i landet, men alt flera kunna uppkomma.
Sä mycket bättre. Desto mera blefvo de då underkastade den
allmänna granskningen, oell nian kunde se hvad verkan de, pä
ena eller andra sältet inrättade, medförde. Samme talare bar
äfven sagt: menniskovänuerna inom communen böra åtaga sig
denna omsorg. Jag hemställer lill den värde talaren sjelf, som
säkerligen, liksom jag, icke är utan erfarenhet deruti, huru lätt
del är. all inom conimuneriia linna menniskovänner, som åtaga
sig sådana barn, som K. Bef:b:de ålagt dem alt mottaga, och
burn dessa barn blifva behandlade. Kan man våga af dem hoppas
nyttiga medborgare i samhället? Min erfarenhet ger icke
anleda, till ett sådant hopp. Jag förnyar min anhållan om nterremiss
af betänk, i denna punkt, med del förklarande jag förra
gängen hade äran framställa.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla 20 punkten i SlalsUlskts förevar, utlät.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Proiios. om IL o. Ad. ansäge de emot denna punkt gjorde
anmärkn.r föranleda lill densammas återremitterande blcf härefter
framställd och besvarad med starka ja, blandade med nej ;
hvarpå H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det lian trott sig
tinna, alt R. o. Ad. bifallit denna sednare propus.
2I:o ang:de de antingen för en gang elter för viss insiiri!n/Uare
tidrymd äshude anslag för föremal inom 8 hufvud
titeln.
Litt. a) rörande det för Riksarehivet beviljade anslags förhöjning,
med afseende a dess flyttning till ulinan luca!.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Utöfver det anslag
af 5.000 r:dr b:co, hvilket vid sisla riksdagen beviljades för inredningen
af del bus, som skall användas för Riksarehivet, Ilar
K. M. i sin nåd. propos. till R. St., ang. statsverkets tillstånd
oell behof, begärt att R. St. ytterligare mätte anvisa en summa
af 7,500 rall. K. M. har stödl denna begäran derpå, att ilo
5,000 ralr, sorn vid sisla riksdagen anvisades, synbarligen ieke
blifva tillräckliga för den inredning af Riksg.cont:s nuvar. lius,
sorn erfordras för all deruti inrymma Riksarchivefs rika samlingar.
Af dessa 7,500 r:dr har K. M. begärt, att en del skulle
fä användas, för att fylla hvad sorn utöfver de 5,000 r:drnc
skulle erfordras, hvarförutan K. M. läslat Ständernas uppmärk
-
108
Den 6 November e. m.
samhet derpå, att vid en sådan flyttning Som Riksarcliivet, det
är af största vigt, att den sker med skyndsamhet, och att alla
samlingar genast uppställas på de ställen i huset, der de för
framtiden böra vara ordnade. För att tillvägabringa ett sådant
ordnande, måste den personal, som är för den dagliga tjenstgöringen
erforderlig, vara alldeles otillräcklig. K. M. har derföre
begärt, att tillfälle skulle kunna beredas till några särskilda
arfvoden vid flyttningen åt några skickliga unge män, hvilka
kunna biträda vid ordnandet af sauilingarne. Jag behöfver
icke ytterligare fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på vigten af
ett sådant anslag; det torde inses af hvar och en, som nitälskar
för ordnandet af något så dyrbart, som vårt Riksarehiv är, både
för vår historia och en mängd enskilda intressen. Jag vågar
i anledn. häraf anhålla, att R. o. Ad. återremitterar denna
punkt, på det att StatsUtsk. måtte komma i tillfälle all kunna
bevilja de 7,500 r:dr, som K. M. begärt.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få instämma
med Hr Silfverstolpe. Ridd. o. Ad. lärer nogsamt finna, att i
det ögonblick flyttning af Riksarehivets handlingar ifrågakommer,
så fordras, så alt säga, en dubbel tjenslemannapersonal.
Nemi. en som emoltager handliugarne i deras nya förvaringsrum
och der uppställer dem i behörig ordning, sä att när llvllningen
är fulländad, ordnandet också måtte vara verkstäldt och
de rika skatterne befinnas tillgängliga, Under samma tid måste
naturligtvis den vanliga tjensteiuannapersonalen uppvakta i de
gamla Riksarchivrummcn, dels för att gå allmänheten tillhanda
och dels för att aflemna de handlingar, sorn på det nya förvaringsrummet
skola uppställas. Jag hoppas således, att R. o. Ad.
bifaller den återremiss, hvarom Hr Silfverstolpe anhållit.
R. o. Ad. ansåg de emot Ulsk:s under förevar. Litt. afgifna
yttrande gjorde anmärkn:r föranleda till återremiss.
Litt. b) an gide ett byggnadsanslag för Lunds Universitet,
Litt. c) ang:de ett anslag till inköp och inredning af en lämplig
local för nya Element ar skaltin i Slockholm, samt Litt. d)
ang:de ett anslag till understöd för den fattigvård, som af
Ii. M. och Kronan bekostas.
SlatsUlsk:s under dessa Litt:s afgifna yttranden blefvo af
R. o. Ad. bifallne.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUlsk:s uedanuämnda, d. 2
dennes f. m. pä bordel lagda ulläUn:
N:o 43, i anledn. af väckt motion, rör:de restitution ät
Sergeanten li. Rasks enka, Catharina Henriksdotter, af henne
tillagd, men ej uttagen pension för åren 1838 —1841; samt
N:o 44, i anledn. af K. M:s nåd. propos., angalo upplåtande
af en under Kammareollegii disposition varande jordrymd
till byggnadsplats för nya observaloriebyggnaden i Upsala.
Den G November e. m.
109
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s d. 2 dennes f. ni.
på bordet lagda utlåt. N:o 45, i anleda, af väckt motion, ang:de
upphörande af Invalidinrättningen å Ulriksdal, Lief della utlät.
Siivo hordlagdt, på begäran af Hr Gripenstedt, Joli. Aug.,
oell Gr. Platen, Baltzar.
I anledn. häraf förklarade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm.,
att de näst efter del nu bordlagde utlåt., å föredragningslistan
upptagna, samt i afvaktan på delsammas pröfning, vid afgörandet
af StatsUtsk:s ulläl:n N:s 37 oell 42 uppskjutne frågor,
ronde Invalidbusfondens hemmansränlor, ytterligare kommo
alt hvila på bordet.
Fredrogos ånyo och lades lill handlingarne StatsUtsk:s d.
2 dennes f. m. på bordet lagda mern. N:o 46, i anledn. af åtcrremiss
utaf Utsk:s utlåt. N:o 23.
Vid förnyad föredragning biföll R. o. Ad. StalsUlsk:s nedannämnda,
den 2 dennes f. m. pä bordet lagda utläl:n.
N:o 47, i anledn. af K. M:s nåd. propos. ang:de afsöndring
från f. d. Öfversteboställe! vid Dalregemeulet INäs Rungsgård,
af 2 dithörande ålfisken;
N:o 48, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de Kamereraren
E. M. Dali leri och Krigsrådet A. L. Hauffmans befrielse
från deni ålagd ersättningsskyldighet, såsom conlrollanter å förre
Krigscasseuren S. 11. Granströms uppbörd;
N:o 45), i anledn. af väekl fråga om öfverlåtelse till staden
Falkenberg af den Kronan tillhöriga tullbro öfver Elhraslrömmen;
samt
N:o 50, i anledn. af K. M:s nåd. propos., rör:de användandet
af de under K. Statscontorets förvaltning ställde äldre deposilionsmedel.
Ånyo föredrogs Statslltsk:s d. 2 dennes f. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 51, i anledn. af K. M:s nåd. propus., rör:de
användandet af en på Postverkets räkning i R. Sits Bank iniiesläende
summa.
Professoren Doctor Tbomanders och Hr Virgins vid della
utlät, fogade reservationer upplästes, pä begäran af
Hr von Hartmansdorff, Aug., sorn derefter yttrade:
Jag är af reservanternas mening, att det icke är lämpligt
öfverlemna denna summa lill Riksg.cont. oell hänvisa vederbörande
att söka det åter, som möjligen kunde dem tillkomma.
Det mäste naturligtvis föregå en embetspröfning, huruvida
vederbör., som sig anmäla, äro berättigade alt medlen
utbekomma. Denna kan icke tillhöra Riksg.cont., utan
Postverket. Om Riksg.cont. inlälc sig i sådan pröfning,
och vederbör, ägare ieke äluöjdes med Riksg.conl:s beslut;
Ilo
Den 6 November e. m.
lins hvem skulle de sig besvära? Att besvära sig hos Konungen
öfver Fullmäktiges i Riksg.coul. beslut vore lika olämpligt, som
alt hänskjuta pröfnirigeu till R. St. Della bar också af en reservant
blifvit anmärkt. Men i Hr Virgius reservation står
vidare, att om medlen lill Hiksg.eont. öfverlemnas, så lärer ”K.
Postverket ej sakna utvägar alt betänka de anspråk å ofta nämnde
medel, sorn, efter i laga ordning skedd pröfning, möjligen
skulle lör en eller annan individ godkännas’’. H. o. Ad. bar
likväl hört, huru en af våra ledamöter, som för närvar, förvaltar
Ofverposldireeteursembelel, bar vid ett annat tillfälle omförmält,
att Postverkets tillgångar efter bans tanke äro otillräckliga
för behofven. Dä är det väl icke skäl, ali man ytterligare
hänvisar pä en tillgäng, sorn icke finnes. Det är ock
tydligt, att om dessa medel afsattes lills vidare inom Poslver
kets värd, sä skulle denna summa vara tillgänglig under liden
för Postverkets ytterligare behof, och dertill skulle hon efter
mili tanka rikligare användas, än om hon, under ovisshet huru
mvekel som deraf kan återfordras, öfverlemnades lill Riksg.-  coiil. Pä grund af dessa anuiärkmr anhåller jag 0111 äterremiss
af betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag får fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet derpå, alt K. M. i Dess nåd. propus, om statsverkets
tillstånd och behof, pag. 75 säger: ”K. M. öfverlemna!-  jemväl till R. St. att besluta ang:de dispositionen af en summa
ä 3,154 r:dr 10 sk. 4 r:st., som för det närvar, är pä Postverkets
räkning i Ranken inuesläende, såsom behållning af penningar
och clFecler'’ etc. K. M. har således till Ständernas disposition
öfverlemnat, att besluta ang:de dispositionen af iIrågavar.
medel, och StatsUtsk. har ansett, alt Ständerna icke kunde
vägra alt mottaga denna disposition; men StatsUtsk. har
derjemte ansell, alt rätta ägaren alltid borde vara i tillfälle att
återfå sin tillhörighet, såvida han sig dertill behörigen anmäler.
Alt i behörig ordning sig anmäla, vill äler säga, ali. pä sätt förlälluingarne
föreskrifva, styrka sin äganderätt till de medel,
penningar eiler elfeeter, sorn funnits i bref på Post-cont. Detta
sker icke hos Fullm. i Riksg.coul., ulan hos K. Postdirect.
När de der hafva styrkt sin äganderätt, och i följd deraf erhållit
resolution 0111 återfående af sina medel, sä anmäla de sig
och erhålla dem i Riksg.coul. StatsUtsk. har icke tillstyrkt någon
disposition af medlen på annat sätt, än att de skulle deponeras
i Riksg.coul.; således der pä en särskild räkning föras,
för ali Ii11handatiäIlas rälla ägare, derest de sig behörigen dertill
anmäla. Jag kan icke linna, all StatsUtsk. har gifvit den
minsta anledn. till de anmärkmr, som äro gjorda, såväl i reservationerna,
som inom Ståndet, enär Ulsk. har noga tagit sig till
vara att föreslå deu ringaste ändring i de författningar, sorn bestämma
sältet för rätta ägare ali återfå sina medel. Enda
skillnaden, mot hvad som förut varit, är deu, att ägaren, sedan
lian blifvit behörigen auetoriserad alt lyfta medlen, anmäler
Pen 6 November e. m.
11)
sig' derlill i Riksg.cont., i st. f. alt pii Postverkets räkning i
Ranken erhålla en assignation. Jag tillstyrker bifall å betänk
Frih. Cederström, Jacob: Emot betänk, skulle egentligen
icke varit något att anmärka, i händelse Utsk:s slutmening:
ali oinförmälde 3,154 r:dr 10 sk. 4 r:st. b:eo mätte uti R. Sl:s
Riksg.cont. deponeras, alt tillhandahållas rätte ägarne, i händelse
de sig behörigen anmäla,” i stället hade innehållit:
”ali tillhandahållas Postverket, i händelse inom bestämd prescriplionstid
räller ägare dertill sig anmäler”. Dä bade meningen
varit klar och tydlig; ty icke är det Riksg.cont.,
som skall pröfva reclamationcrna i afseende på utbekommande
af dessa medel. Fullmäktige sakna dertill nödige handlingar,
och dessutom mäste det vara en embetsmyndighet, sorn derom
dömmcr, och icke Riksg.cont. Jag nödgas instämma med deni,
som begärt ållerremiss, sä framt icke R. o. Ad. skulle vilja genast
göra denna rättelse, hvilket allt för vä I kan låta sig göra,
enär delta icke är någon egentlig slatsrcgleriiigsfraga.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Jag är förekommen af
Frih. Cederström, och vill blott tillkännagifva, att anleda, lill
min reservation var den otydlighet i rcdactionen, som genom Frih.
Cederströnis förslag blifvit undanröjd. Saken får dä sin orden!-  Iiga gäng, och del är della jag önskar, antingen genom ålerremiss,
eller ock om R. o. Ad. linner godt. att sjelfva derom
genast besluta.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer äfven med Frih.
Cederström. Om denna rättelse vidtages, sä är olvilligheten
undanröjd; och dä della icke är en slatsregleringsfräga, så skulle
jag tro Ståndet vara berältigadl alt genast vidtaga en sådan
förändring.
Frih. Palmstjerna: Då Frih. Cederströnis förslag icke
verkar någon den ringaste förändring i förhållandet, kan jag,
utan något hinder af mitt förra yttrande, förena mig med honom,
och vill således icke vidare yrka bifall å Utsk:s betänk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUlsk:s förevar, utlåt., pä det säll, att R. o.
Ad. beslutade, det ifrägavar. summa af 3,154 r:dr 10 sk. 4 r:st.
h:co skulle uti R. Sl:s Riksg.cont. deponeras, för alt. tillhandahållas
K. Postverket, i händelse ägarne der sig behörigen anmäla
och deras rätt lill medlen styrka.
Ropades ja.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s d. 2 dennes f. m. på
bordet lagda utlåt:n:
N:o 52, i anledn. af vackt motion om eftergift af den hemmanet
Rannäs Höltagården påförde ränta; samt
IN:o 53, i anleda, af väckt, motion, angalo upphörande af
den inom Calmare län utgående s. k. springskatlen.
112
Den 6 November e. m.
Vid föredragning af Slats-, samt Allm. Bcsv.- o. Ekon.Ulsk:ns
d. 2 dennes f. m. pä bordet lagda mern. N:o 1, ang:de
arfvode för en af de förenade Utsk:n antagen Secreterare, blef
detsamma af 11. o. Ad. bifallet.
Föredrogs och bifölls Bevilln.Utsk:s d. 2 dennes f. m. pä
bordet lagda mern. N:o 9, om antagande af en Cancellist.
Vid förnyad föredragning af Bevilln.Utsk:s d. 2 dennes f.
ni. på bordet lagda meni. N:o 10, ang:de erhållen remiss från
II. R. o. Ad. af K. M:s nåd. propos. om förändrad reglering af
stapclstädernes tolag, beslöts, att della mern., såsom icke erfordrande
någon åtgärd, skulle läggas lill haudlingarne.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 2 dennes
f. m. på bordet lagda betänk. N:o 5:>, i anleda, af väckt
motion om upphörande af stamböcker oell collecter lill kyrkobyggnader.
Då nu föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 2 dennes
f. m. på bordet lagda betänk. N:o 54, i anleda, af väckt motion
derom, att de stiftens byggnadscassor hittills anslagne be hällne
löneinkomster, under ledighet efter död eller afgången ecclesiastik
tjensteman, måtte tillfalla preste-enkecassan inom det stift,
der ledigheten inträlTat, anmälde oell yttrade sig
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Mig synes, att Ekon.-  Utsk:s tillstyrkande lemnar de ifrågavar. ecclesiaslika enke- och
pupillcassorna i mycken ovisshet om sina inkomster. Denna ovisshet
uppstår redan derutaf, alt inkomsten af ecclesiaslika
tjenster under ledigvaraudet är någonting ganska obestämdt och
ovisst; men den ökas ännu mera om pä Konungens nåd. pröfning
skulle i viss målto bero, huruvida enke- och pupillcassorna
skulle erhålla någon eller ingen inkomst. Jag anser, att Ekon.
Utskis förslag vore lämpligt, om deruti vore bestämdt, alt
enke- och pupillfonderna kunde påyrka några vissa inkomster
och derefter uppgöra sina beräkningar; men dessa cassör skulle
blifva ganska illa belåtna, om de under vissa omständigheter
blefvo utan inflytande inkomster under en längre tid, då kanske
pensioner och underhåll borde utgå till större belopp, som redan
vore af pensionärer påräknade. Jag tillstyrker derföre återremiss,
på det att Utsk. måtte inkomma med ett förslag, som
lemnar enke- och pupillfouderna mera säkerhet för de åt dem
afsedde medel.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Nådår borde vara ett
undantag från regeln, och regeln vid ecclesiastika ledigheler,
som vid alla andra, att sysslan skulle återbesättas, så snart en
tjenlig person dertill hunne utnämnas. Emedlertid har man här
tagit för regel, alt nådår alltid skola äga rum, äfven om efter
trä
-
Den C November e. m.
113
träda ren är utnämnd. Saken är således tagen ur en alldeles
oriktig synpunkt. Man lemnar derhän, om församlingen har en
kyrkoherde eller ej; det anser man likgiilligt; men deremot,
tvistar man, om lönens användande under nådåren, antingen
lill skol- eller byggnadscassor eller till presterskapets enke-och
pupillcassor, med ettord, till föremål, främmande för pastoratet.
Vill man icke, hvilket jag tror vara det rätta, att inkomsterna
skola tillfalla kyrkoherden, så anser jag mindre oriktigt, att
man öfverlemna!' dem åt en cassa, inrättad till förmän för preslerskapet,
emedan det icke kan nekas, att den presterskapets
medlem, som söker befattningen, lider derpå, att han icke får
tillträda sitt embete förr än ett år sednare än han utnämndes,
och så vidare för alla andra, hvilkas befordran fördröjes. Under
nuvar. omständigheter tror jag således, att man kan bifalla
Utsk:s betänk. Vill man åter göra cn förändring i sjelfva
grundsatsen, hvilket enligt min tanka vore det rättaste, så bör
man återremittera betänk.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Utsk:s betänk, förutsätter,
att i de stift, der byggnadscassorua äro så stora, att de
icke skulle behöfva förstärkning, vissa lägenheters inkomster
skulle gå till stiftens pensionscassor. För min del skulle jag
tro, alt det ändamålsenligaste vore, om inom hela riket en pensionscassa
kunde inrättas fiir hela ecclesiaslikslaten. Jag skulle
tro, att alla tillgångar derigenom skulle blifva mycket tillräckligare
och ändamålet bättre vinnas. Det skulle möjligen kunna
ställas så, att, i en framtid åtminstone, de extra nådåren
kunde upphöra, och de som hittills deraf njutit förmån, nemi.
enkor och barn, derigenom fä en säkrare tillförsigt om sin inkomst
än hittills. Af denna anleda, skulle jag tro, då en återremiss
i alla fall torde ske, att det vore rättast, om Utsk. ville
göra något tillstyrkande i detta afseende, att det åtminstone
ställes sä, att dessa inkomster för stiftets pensionscassor icke
komma att bestämmas för all framtid, utan endast temporärt,
till dess möjligen en allmän pensionsinrätlning för hela ecclesiaslikstateu
kan hinna blifva organiserad.
Frih. Cederström, Jacob: Jemväl jag instämmer så
mycket hellre i begäran 0111 älcrremisi af delta betänk., sorn
ingen utredning af Utsk. är lemnad, huru med de bygguader,
som för läroverken erfordras, bör förhållas, huru deras beskaffenhet
bör vara för alt anses fulländad, sä att några medel dertill
icke vidare erfordras. Likaledes behöfver man veta, af
hvilken myndighet och i hvad ordning det skall bestämmas om
inkomsterna af en befattning skola innehållas för stiftets enkeoch
pupillcassa eller gå tili läroverkens hvggnadscassa. Förr
äu detta är klart och redigt framstäldt, kan icke Utsk:s betänk,
bifallas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om IL o.
4 II. 15
114
Den G November e. m.
sago de emot Allni. Besv.- o. Ekon.Utsk:s bctiink. N:o 54 gjorde
anmärkmr föranleda lill detsammas älerremitterande.
Ilopades ja.
Föredrogs och biföllos Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s nedannäinnde
d. 2 dennes f. m. på bordel lagda bclänktn:
N:o 55, i anleda, af väckt motion, dels derom, alt vid penningeremisser
på posten endast sedlar af öfver 10 r:dr b:co valeur
hädanefter må behöfva upptecknas till nummer och dato,
dels om en snar revision af postförfallniugarne;
N:o 56, i anleda, af väckt motion om befrielse för kyrkorne
från vissa extra utgifter;
N:o 57, i anleda, af väckt motion om förändring af författningarne,
rör:de liggande fattighjons återsändande med skjuls
lill hemorten;
N:o 58, i anleda, af väckt motion om förbud för godsägare
alt hädanefter lägga hemman, sorn äro med äboer försedde,
under eget bruk; samt
N:o 59, i anleda, af väckt motion derom, all personer
från arbets- och pioniercorpserne hädanefter endast må förpassas
till de församlingar, från hvilka de medfört prestbetyg, eller
der de sist varit skattskrifne och bosatte.
Då nu föredrogs Ridd.U t sk :s d. 2 dennes f. m. på bordet
lagda meni. N:o 14, äng, frågan om Ridd.secret.-sysslans tillsättning
på förordnande, blef detsamma ånyo bord lagdt, på begäran
af Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik, och Hr Prytz,
Lars Adolph.
Föredrogs Ilr Tigerskjölds, Carl Wickman, d. 2
dennes e. m. på bordel lagda motion om ersättning af allmänna
medel för den summa, som, i och för cancelliposteu vid K.
Bibliotheket P. Flink tillerkänd sporlelersiiltning, från och med
är 1835 till och med innevar. år, legat tjenstcmännen vid K.
Bibliotheket till last.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag kan ingalunda
bestrida rättigheten, att, i anleda, af ett under riksdagen
lältadt beslut, väcka denna motion, men jag kan icke till ha kalia
Ila det yttrande, att hvarken R. St. eller StalsUtsk. bort dermed
besväras, hvilket yttrande jag anhåller mätte få åtfölja
motionen.
R. o. Ad. biföll, alt den nu föredragna motionen, jemte Rivon
Hohenhausens i anleda, deraf afgifue yttrande, finge remitteras
till StalsUtsk.
Lades på bordet följande från Utsk:u inkomne mern., betänka!
och utlåtm, nemi. från:
Banco-Ut skot t vt:
N:o 22, med hemställan att Bancofullmäktige malte berättigas
alt uppköpa och försälja vcxlar;
Den 6 November e. m.
115
Lag-Utskottet:
N:o 20, i anledn. ;<f väckt fråga om förtydligande af K.
lir. d. 25 Sept. 1777;
N:o 21, i anledn. af väckt motion, ang:de ändring i 10 §
12 cap. Arfdab:n;
N:o 22, i anledn. af väckt fråga, ang:dc förtydligande af
2 § 41 cap. Missg.b:n;
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:n:
N:o 5, i anledn. af såväl K. M:s nåd. propos. till R. St.,
ang:de ändring af 4, 5 oell (i §§ 24 cap. Rygga,b:n, som ock.
särskildt i delta ämne väckte motioner;
N:o (i, i anleda, af väckt fråga om skyldighet för häradsskrifvare
och kronofogdar, alt debitera, uppbära och redovisa
brandstodsmedel;
N:o 7, i anledn. af väckt motion om vidtagande af försigtighetsmått
emot catholicisniens utbredande;
N:o 8, i anledn. af väckt fråga om ändring i K. br. d. 5
Febr. 1808 samt Kainmarcollegii derpå grundade kungörelse d,
29 i samma månad, ronde besittningsrätt till kronohemman;
Allm,. Besvärs- och Ekon.Utsleottet:
N:o 61, i anledn. af väckta frågor om reorganisation af
styrelseverken m. m.;
N:o 62, i anledn. af återremiss utaf betänk. N:o 17;
N:o 63, i anleda, af återremiss utaf betiiuk. N:o 18;
N:o 64, i anledn. af återremiss utaf betänk. N:o 22;
N:o 65, i anledn. af återremiss utaf betänk. N:o 23;
N:o 66, i anledn. af väckt motion derom, att kronoarbetskarlarne
å Carlsborg må hädanefter inom fästningen undergå de
deni ådömda kroppsstraff;
N:o 67, i anleda, af väckt fråga om meddelande af närmare
föreskrifter i afseende på utländningars bosättning i Sverige
och tillåtelse för dem att der idka borgerliga näringar;
N:o 68, i anleda, af väckt motion om förändring i bestämmelsen
af protocolls- och doms-lösen vid rådstufvuräller samt
lösen för fastebref ocb burbref i städerne;
N:o 69, i anledn. af väckt fråga om indragning af Förvaltningen
af Sjö-ärendena;
N:o 70, i anledn. af väckt motion om stadsskolans i Sköfde
förening med folkskolan derstädes;
N:o 71, i anledn. af väckt motion om upphörande af nämndemäns
befrielse från skjutsningsbesvär; samt
N:o 72, i anledn. af återremiss utaf U t sk :s betänk. N:o 29,
afgifvet i anledn. af väckt fråga, alt fullmakter å namn, heder
och värdighet utan verklig tjenstebefattning icke mätte med--  delas.
Upplästes och lades till handlingarne ankomne protuldr.
från de öfriga RiksSl:n, nemi. från PresleSt. af d. 23, 24, 26
110
Den 7 November.
och 30 sistl. Oci., från BorgareSt. af d. 25, 20, 28, 30 och 31
i samma månad, samt d. 1, 2 och 4 dennes, och från BondeSt.
af d. 23, 25, 26, 28 och 30 nasti. Oct. samt d. 1 och 2 dennes.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. | lill 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Thorsdagen den 7 November 1844.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 10 prot.utdr. för gårdagen, deraf ett för håde
f. och e. m. samt de öfriga för e. m.
Justerades pleniprot:n för d. 26 och 28 samt d. 30 f. och
e. m. i sistl. månad.
Frih. Cederström, Jacob: R. o. Ad. har, enligt det nu
justerade prot., på min begäran, till StatsCtsk. återremitterat
det mom. af 6 hufvudliteln, som angår anslag till undersökningars
anställande för nya väganläggningar, i anledn. af Riksdagsmannen
J. Rutbergs, af Utsk. afstyrkta motion om en sådan undersöknings
företagande emellan Schangeli koppar- och Ruotivari
jernmalmfält lill Tys-fjord. StalsUlsk. har antingen orätt
refererat frågan, eller oek är motionen oriktig, emedan från
Schangeli kan fråga om väganläggning rimligen icke ifrågakomma,
annat än till Ofodenfjord, frän Luleå stora vatten för åtkomligheten
af Ruolivari oell Gellivari m. fl. malmfält, hvars
ypperliga beskaffenhet är känd, till Tys-fjord, och slutligen från
Nasa-fjället till Saltenfjord. I händelse Rutbergs motion icke
är så vidsträckt, att den omfattar alla dessa 3 vägar, anhåller
jag, att StatsUtsk. ville upptaga frågan, lill de 3 särskilda ställena,
såsom en af mig vackt ny motion, för hvilket ändamål öfverlemnas,
för att ålerremissen medfölja en af IIr Professor
Sefström, ledamot i K. Bergscoll., aflemuad uppgift, ronde förutnämnde
Schangeli malmfält.
Frih. Cederström uppläste derefter följande:
Enskildt anmodad af Presidenten Hr Frih. Jacob Cederström,
att säga min tanke om värdet af ilen, å Schangeli fjäll,
nära Norrska gränsen befintlige koppar- och sUfvermalmsanledning,
får jag äran anföra, att man hittills derom vet så
litet, att intet omdöme derom kan yttras, sä beskaffad!, att det
kan tjena till någon ledning för dem som önska att der inrätta
Den 7 November.
117
cn vinstgifvande bergverksrörelse. Genom den nyligen gjorde
undersökningen af Geschworner Busch, är man hiöl t å nyo förvissad,
all der finnes en si Ifver haltig kopparmalm, som i stuff
gifver 5 lod pä centnern silfver samt 5 lill några öfver 70
proc. koppar, en särdeles lefvande omständighet, om man blott
visste huru stora tillgångarne deraf vore. Emedlertid kan man
ieke öfvertala en enskild alt hort i en ödemark först anlägga
en väg, för alt kunna med alla förnödenheter komma dit; oell
saken kan således icke blifva föremål för någon privat specu1
a lion.
Helt annorlunda visar den sig i statsekonomiskt afseende.
lili ett land, sådant som Sverige, hvilket måste anlita ulländningen
om en mängd förnödenhetsvaror, sådana som koksalt,
caffe, färgstofter, socker, medieinalier, flere metaller, tobak, och
som föga annat har än bergverksproducler till dessa varors gäldande,
sedan det börjat alt visa sig, att jordbruksproduclerna
icke kunna tälla med de utländska i pris, och de falska begreppen
om frihet raskt gå löst på alt förstöra, icke allenast våra
skogar, ulan äfven en stor del af deras till vext, der blifver det
för Slaten ett oafvislig! behof, alt se sig om efter nya bergverk,
icke för alt pä Statens räkning drifvas, utan endast ali
öppna tillgångarne dertill för den enskilde; isynnerhet genom
klokt och för andra ändamål tillika väl anlagda vägar.
Den trakt, der Fahlu grufva ligger, var fordom också en
lappmark. Man ser detta af de lemningar af renhorn, som der
träffats. Då grufvan uppfans, var der icke annat än ett fäboställe
eller en Finnmark, hörande till Thorsångs församling. Eliuru
kopparmalmen ej gaf mer än 1 proc., i medeltal icke 5
proc., högst 18 proc., har dock grufvan under flera hundrade
år, åtminstone 700 år, gifvit oupphörligt ofantliga skatter; och
har under tiden densamma stundom gifvit ett räddningsmedel
till tryggande af Sveriges hotade frihet och sjelfständighet. I
landet funnos vid uppfiuningstiden inga bergskunnige män, likväl
icke eller någon, som hatade sådane jemte den kärlek till
laglig ordning, hvarförutan bergverk icke kunna existera. Men
ödet var våra förfäder gynnsamt och förde till oss bergskunnige
personer, öfver Lubeck, ifrån Tyskland. Dessas och deras rika
förläggares, Liibeckarnes bemödande gick väl i början ut pä att
plundra bort våra skatter; men derpå gjorde Konung Gustaf I
slut. Dess store Sonson gjorde sedan dessa kunskaper praktiskt
inhemska. Derpå hafva vi sedan lefvat; men nu börja grufvorna
att blifva för djupa, och skatterna att laga slut.
Vi måste således se oss om efter nya grufvor, och i det
afseendet förtjena bergen emellan Nasafjäll och Schangcli-fjäll,
såsom ett föremål för Statens särdeles uppmärksamhet, nemi.
derföre alt deras malmer äro lättare transportable och innehålla
dyrbarare metaller. Derom är säkerligen hvarje kunnig utlänning
öfvertygad.
För oss torde detta vara så mycket lättare att inse, om det
genom en undersökning skulle visa sig, att vära norra provinser
118
Den 7 November.
dervid skulle kunna fä andra communicalioncr, med Norriges
fiskrika kusl, än den genom Öresund.
Stockholm d. G Nov. 1844.
N. G. Sefström.
P. S. Ryssland har öfver 300 mil anlagda vägar till sina
aflägsna bergverk.
Hr Hjerta, Lars: Det anförande, som Frih. Cederström
uppläst, är visserligen ganska märkvärdigt, och torde äfven för
StalsTJlsk. blifva lika intressant alt genomläsa, sorn det varit
för R. o. Ad. alt afhöra; men om nämnde Utsk. skall kunna
göra afseende pä innehållet deraf, torde jag få fästa uppmärksamheten
på nödvändigheten, att Frih. något noggrannare, än efter
hvad jag kunnat fatta, angifvet' hvad egentliga meningen
skulle vara med denna remiss. Skulle meningen vara, alt på
Statens bekostnad företaga undersökning om väganläggningar lill
Sehangeli fjäll, så synes mig, att mot en sådan plan företer sig,
hvad äfven Hr Professor Sefström, i det nu upplästa anförandet
yttrat, att nemi. man alldeles icke vet lill hvad nytta kopparmalmen
i delta fjäll kan komma alt tjena, nb. för någon rörelse
i större scala. I fall således någon undersökning skall komma
i fråga, sa anser jag, all den i främsta rummet bör riktas derpå,
alt efterse, huruvida de malmsluflcr som hittas, verkligen
utgöra delar af sä stora malmanledningar, alt, efter pröfning
deraf, det befinnes löna mödan alt företaga undersökningar om
väganläggningar. Det argument, sorn Hr Sefström synes vilja
lägga till grund för sill tillstyrkande i della fall, och hvilket han
hcmlat från anläggningen af Fahlu grufva, kan visserligen, med
sina renhorn och fäbodar som deruti förekomma, vara ganska
ärligt, för läsaren; men det är klart, att det måne hafva förhållit
sig med nyssnämnde grufvor, som med de flesta andra,
alt intill dess de blifvit upptäckta, hafva icke några vägar dit
funnits. Delta kan likväl icke, efter min mening, hafva hin -  drat, alt, innan man undersökte förhållandena i hänseende lill
väganläggningar, roan först började med alt något arbeta i grufvan,
för att efterse, huruvida en väganläggning kunde löna mödan.
Jag tror, alt det i allmänhet är en slatsekonomisk regel,
särdeles i ett land med knappa eapilaler, alt man i främsta
rummet måste använda dessa på de omsorger och de föremål,
som ligga närmast för handen, och der de af behofvet mest påkallas.
Ostridigt är, att i Sveriges mest bebodda landskaper
linnes ännu ett ganska stort fält för Staten till capilalcrs nedläggande
på vägförbättringar, innan man behöfver rikta sin
uppmärksamhet till de obebodda delarne af Norrbotten. Lika
ostridigt anser jag det vara, att om StatsUtsk. skulle vilja tillstyrka
beviljandet af så mycket som erfordrades, för att på
Statens bekostnad anställa en undersökning ruride malmtillgången
i det uppgifna fjället, så uppkommer deraf en vida tillförlitligare
ledning för omdömet i frågan om en väganläggning, än
man kan hemta af den värde Professor Sefströms dcduclion, och
Den 7 November.
119
del, uppskof några veckor eller månader, hvartill en sådan undersökning
kan föranleda, torde förmodligen icke skada.
Frih. Cederström: Den värde ledamoten, som nu yttrat sig,
malte säkerligen icke närvarit vid öfverläggningen om 6 hufliteln
och hört det yttrande jag då afgaf rör:dc Schaugeii malmfält,
och hvilket yttrande af ledamöter inom Ståndet ansågs sorn
poesi, i afseende pä koppartillgången, som af mig uppgafs lill
35 proc. och derutöfver. Jag har nu skaffat mig vitsord från
Bergscoll., som visar, att min uppgift om 35 proc. icke varit
oliklig, eller, såsom för högt tilltagen, någon poesi; derifrån
anledn. hvarföre jag förskaffat mig Prof. Sefslröms intyg på,
att malmens rikhaltighet uppgår lill 70 proc. Må det vara den
värde talaren förbehållet, att anse det vara angelägnare alt
göra vägauläggningar i Sveriges mest befolkade provinser, för
att genom större beqvämlighet deraf draga nytta; jag deremot
tror, alt Sverige mäste se sig om, alt skaffa sig tillträde lill
de rikaste trakter, som i liela Europa finnas, och af sådan be
skaffenhet
är trakten mellan Nasafjällct och Schangeli, långs
Norrska gränsen. Det är 3 vägar som fordras, och hvartill undersökningar
äro nödvändiga, för att komma i tillfälle bedomina
samt jemföra kostnaden för vägauläggniugarne, med nyttan af
åtkomligheten af de omätliga tillgångar pä mineralier, som denna
trakt af landet erbjuder. Afslåudet emellan Schangeli och
Ofodenfjord är i rak linea föga öfver 4 mil; ifrån Luleå stora
vattens nordvestra ända till Tysfjord är likaledes i rät linea
emellan 5 och 6 mil, och ifrån Nasafjället tili Saltenfjord
utgör distancCn föga öfver C» mil. Det är undersökning af dessa
vägar, sorn skulle anställas, och hvartill anslag erfordras, ingalunda
om malmfälten, ty de äro kända. Som denna undersökning
mäste ske gemensamt af Sverige och Norrige, är det angeläget
att Släuderne anvisa medel ä sin sida, då fråga derom
kan väckas, hvad Norrigcs deltagande i kostnaden angår, hos
nästa storling, på det att denna undersökning må blifva verkställd
af Svenska och Norrska ingenieurcr gemensamt, nivellcringscharlor
upprättade och kostnadsförslag öfver väganläggniugarne
uppgjorde. Skulle det vara omöjligt alt der anlägga vägar,
hvilket likväl icke är troligt, så är det klart, att frågan
förfaller, men i motsatt fall, och som troligt är, alt vägar der
kunna anläggas, och de som kunna blifva ganska goda, enär
Köli lens böjd i dessa trakter föga öfvcrsliger 1,200 fot, så finnas
redan för väganläggningskostnaderne anslag af It. St. gifne,
som torde finnas tillräcklige till nästa riksdag, men för undersökuingarne
är det som anslaget är otillräckligt och hvarföre
tillökningen begäres. Blifva dessa vägauläggningar icke verkställda,
så kommer Sverige ock för sekler att sakna gagn af de
rikedomar, som i dessa trakter finnas, ty att anlägga vägar ifrån
dessa trakter ända ner lill Bottniska viken, hvardera af mer än
28 mil i längd, öfver kärrtrakter, som äro nära otillgänglige,
det blir ingenting utaf, förrän Sverige hinner få en så stor be
-
120
Den 7 November
Tolkning, att ilen nödgas maka sig dit lipp, och väganläggningarne,
sa att säga, göra sig sjelfve. Jag har velat tillägga detta
i anledn. af Hr Hjertås anmärkmr, hvilka jag hoppas äfven
måtte åtfölja återremisscn lill StatsUlsk,
R. o. Ad. biföll, att hvad Frih. Cederström och Hr Hjerta
nu anfört, linge, såsom ägande sammanhang med ilen af R. o. Ad.
återremitterade (5 punkten af SlatsUtskis utlåt. Nio 31), lill nämnde
Ulsk. remitteras.
Upplästes lill justering och godkändes Exp.Utskis nedannämnde
förslag till R. St. und. skrifvelse!- lill K. M.:
N:o 26, angille de bland statsverkets ordiuarie inkomster
upptagne gerningsören ; och
Nio 27, angille val af R. Stis Just.ombudsm. och dess
suppleant.
Likaledes upplästes och godkändes Exp.Utskis förslag:
Nio 28 till R. Slis förordnande för Hofrältsrådet och Ridd.
C. L. Landin, alt vara R. Stis Just.ombudsman; och
Nio 29, till R. St:s förordnande för Magistrats-secret. Lagmannen
och Ridd. E. G. Runeberg, att vara R. Stis Just.ombudsmis
suppleant.
Då nu till justering anmäldes Exp.Utskis under Nio 30 afgifna
förslag till R. Stis und. skrifvelse lill K. M., angide regleringen
af ulgiflerne under riksstatens lista hufvudtilel, blef
detsamma lagdt pä bordet, på begäran af Frih. Palmstjerna,
Carl Otto.
Föredrogs Exp.Utskis mein. Nio S till H. R. o. Ad. i anledn.
af dess ålerremisser af skrifvelseförslagen Niris 10 och 11.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
låta bero vid de tre öfriga RiksStis godkännande af de
uti detta mern. omförmälde förslag lill und. skrivelser; hvilket
bifölls.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr: Tillbörligen erkännande
det smickrande i förtroendet, hvarmed 11. o. Adis Hrr Electorer
behagat hedra mig, genom mill inväljande till ledamot i
Ridd.Ulsk., nödgas jag likväl afsäga mig detta förtroende, synnerligast
med afseende derå, att jag förut är suppleant af Coust.-  Ulsk. och jag, enligt min redan vid sisth riksdag tillkännagifna
åsigt, anser att man bör, så mycket som möjligt, söka förekomma,
att en och samma person inväljes i liera Ulsk., hvilket
annars lätteligen kan leda till det resultat, som då gaf mig anledn.
att ogillande yttra mig öfver dylika val.
anleda, häraf blefvo Hrr Electorcr af II. Ex. Hr Gr. o.
Landtm.
Den 7 Novcmber.
121
Landtm, anmodade, att välja en ledamot i Ridd.Ulsk. i st. f. Hr
Liljenstolpe.
Föredrogs ånyo StatsUlskis d. 2 oell 6 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 45, i anleda, af vackt motion, ang:de upphörande
af Invalidinrällningen å Ulriksdal.
IL Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: I händelse
Konungen skulle önska alt återbekomma Ulriksdals slott för sig,
eller någon af den K. familjens medlemmar, vore jag visserligen
dea förste alt sådant tillstyrka, så mycket hellre, som Ständernc
vid 1812 års riksdag anslogo della slott som säte ät
Sveriges Enkedrottning. Det är således ingalunda mot denna
del af Utsk:s betänk., som jag har något alt anföra. Det är
emot den sednare delen deraf, som föreslår uppgifvande af en
inrättning, sorn jag anser vara nyttig, och sorn ganska väl kan
beslå, ulan att vara pä Ulriksdal, och som med sina egna tillgångar
kan Hyttas antingen lill Svartsjö, Wadstena eller Leckö,
eller hvilken annan ort som helst. Uti ett föreg, plenum har
jag redan yttrat mig om det syftemål, sorn ligger till grund
för denna inrättning; det är nemi. den moraliska verkan, som
en sådan inrättning utöfvar på den tjenande soldaten, som eljest
för sin ålderdom ej sage annat än liggarslafven och trasor,
den moraliska verkan säger jag, som genom den åstadkommes
hos soldalen af Stockholms garnison oell bos den värfvade soldalen
i allmänhet. Man säger, att denna värfvade soldat är
lyckligast och bäst belåten, om lian, pensionerad, får återvända
till sin hemort; men jag hemställer, hvilken hemort denne soldat
väl äger? Född måhända i cascrnen, har han der passerat
siri ungdom och mannaålder, äger han ingen tillllykl på jorden,
intet tak öfver hufvudct, om ej himmelcn. Ilan undfår ett
gratial af några riksdaler, för ali dermed lefva 3 eller (i månader,
men den obetydliga summan är ofta förtärd vid den
första månadens slut; sedermera vandrar han kring gatorna,
liggande, med trasor pä kroppen. Ar detta viii en uppmuntran
för den tjenande soldaten? Visserligen uppfyller inrättningen nu
mera icke sitt primitiva ändamål, då reglementet innehåller, alt
de krigare, som tinder fäderneslandets försvar förlorat armar
och ben, eller eljest blifvit vanföre, skola der intagas, alldenstund
soldater der fält inträda, som ej befinna sig i sådan belägenhet;
men ehuru ej den nuvar. uppsättningen af invalidcrue
är sådan som den första, efter reglementet var, ligger orsaken
dertill i den nära 30-åriga fred, som landet fält åtnjuta.
Men pä samma princip, sorn invalid-dömen reser sigvid Seinens
stränder och Englands invalidhus vid Themscns, hvilar äfven
denna inrättning vid Ulriksdal; och om denna sistnämnde icke
är så lysande på långt när som de förra, är det åtminstone ett
ställe, som kunde uppmana den Svenske ynglingen att egna sig
ät fäderneslandets försvar, ett ställe, der den grånade och tröt
4
II. IG
Den 7 November.
le krigaren finner en fristad, ett monument öfver den Konung,
som stiftat denna inrättning. I öfrigt lemnar Utsk:s tillstyrkande
Konungen så fria händer i detta hänseende, att jag egentligen
icke har någonting emot hclänk., och af sådan orsak icke
påyrkar återremiss; men jag tycker, alt den sednare delen
deraf är öfverflödig, så myckel mera, sorn Konungen äger alt
disponera Ulriksdals slolt lior han behagar, ty Ständerne hafva
blott medgifvit den af Konungen sjelf derom gjorda propos.
Frih. Cederström, Jacob: Jag för min del yrkar af
slag
å della betänk., emedan Utsk. föreslagit öfverllytlande af
invalidfondcn på indraguingsstat. Denna fond och dessa medel
äro icke af beskaffenhet att på indraguingsstat kunna uppföras,
och, i fall Invalidinrättningen skulle upphöra, i slalseassan ingå,
emedan de äro besparda lill ett visst ändamål. Det låter
ej tänka sig, all vilja nedrifva en byggnad, tillhörande armeen,
en byggnad, hvarpå denna arme'es framtid, verkliga välstånd
och brukbarhet kati fotas. Det utöfvar, som Gr. Björnstjerna
ganska riktigt yttrat, en moralisk inverkan på soldaten, alt
vela, del den medborgare, som i krig, under striden för fosterlandets
försvar, blir sårad, stympad, vanför, 111. e. o. försatt
i eli tillstånd, alt ej kunna nära sig sjelf, äfven blir ärad
oell hedrad inom samhället, genom del sätt, hvarpå han på sina
gamla dagar underhålles, genom den, att jag så må säga, 111 v,
sorn omgifver honom, och den trefnad, som härigenom sprides,
ty han har förtjent denna utmärkelse. Vi fä ej glömma, att i
denna inrättnings fonder ingå medel lill betydliga belopp, gifne
af enskilde personer, ali salig Konungen sjelf dertill gifvit ett
capital af 100,000 r:dr; oell nu vilja vi i dessa dispositioner
göra förändringar! Den Man, som fört Sveriges trupper på
Tysklands fäll, hvars skarpa blick inträngde i framtiden, han
förstod nog hvad inverkan en inrättning af denna beskaffenhet
skulle medföra på den Svenska soldatens lynne, och han hade
rätt beräknat sin calcul. Jag tror icke, att tiden är inne att
vilja omkullslörta hvad med goda afsigter blifvit uppbygdt; alt
rifva ned är lätt, men icke sä alt uppbygga. Jag anhåller, att
delta anslag måtte flyttas tillbaka lili 4:de hulVudtiteln, dit det
egentligen hörer, oell skiljas ifrån den 9:de.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: I motsats lill de båda
siste laiarne, får jag förklara, att jag fullkomligen instämmer
i SlatsClslcs förslag, just på den grund, som Gr. Björnstjerna
framställt för Invalidinrätlniugens bibehållande, nemi. alt bereda
en fördel åt den i öfrigt så vanlottade gemenskapen af värfvare
armeen, och åstadkomma den moraliska inverkan, sorn 11 r
Grefven omnämnt. Om denna inrättning vore af det omfång,
d. v. s. hade sä stora capitaler, att hon kunde i sitt sköte
emottaga all den gemenskap, som frän värfvade arméen förafskedas,
dä skulle det vackra ändamål, som af Hr Gr. Björnstjerna
åsyftas, kunna uppnås; men dä detta alldeles icke är
händelsen, då endast eli ringare antal vid denna inrättning kan
Den 7 Nos ernber.
123
inrymmas, i anseende till anslagets otillräcklighet, så mäste
följden blifva den, alt, tinder det 1'a af det manskap som afskedas,
kan å inrättningen inlagas och der mår ganska bra,
komma de öfrige T9rt af detta manskap att stryka trasiga omkring,
tiggande på vägar och stigar. Om man deremot icke
bibehållet' detina inrättning, sa räcker hennes fonder lili åt alla,
så att hvarje soldat, sorn ifrån den värfvade armeen afskedas,
kan undfå en årlig pension af 12 lill 1(5 r:dr b:co, och dermed
kan han inaccordera sig pä landet; pä hvilket sätt allt afskedadt
manskap skulle kunna komma i åtnjutande af understöd,
i st. f. alt nu endast en ringa de! kan i Invalidhusct intagas.
Då detta är min åsigt, och Ulsk. föreslår, att til! K. M. öfverlemna
alt på det ändamålscnligasle sätt använda de tillgänglige
medlen, får jag tillstyrka bifall å Ulsk:s utlåt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: I anledn. af Frih. Ce
derslröms
yttrande, täger jag mig friheten erinra derom, att
det nu föredragna ärendet är SlalsUtskrs utlåt. N:o 45, men
icke samma Utsk:s utlåt. rör:de 9:de hufvudliteln. Uti det ntt
föredragna utlåt, (innes ingenting omnämnt om den litel, hvarpå
anslaget skulle komma all uppföras, hvarföre Frih. Cederströms
yrkande i det hänseendet icke torde höra inverka på det beslut,
som i delta mål kan fattas. Dernäst ber jag få gifva tillkänna,
att jag tror det vara ett misstag, att medel skulle af
enskilde personer blifvit gifne till denna inrättning; åtminstone
har cn sådan uppgift blifvit mig meddelad af Secreterare!) liliinrättningens
Direclion. Det sades äfven, alt Konung Carl XIV
skulle i lifstiden till Invalid-inrättningen donerat 100,000 r:dr.
Så stor var summan ingalunda, ehuru Konungen dertill anslog
ett mindre capital. Hela fonden uppgår för det närvarande ungefärligen
lill 80,000 r:dr, som lill större delen tillkommit genom
de besparingar, hvilka kunnat göras af inkomster, infiulne
från f. d. A d c Is fa n c - r e g: t et s boställen och indelningar.
Hr Hjerta, Lars: Det är måhända skada, alt värn.
riksdagars Ulsk. icke hafva samma utväg som de Engelska och
Franska comite'erna, alt nemi. dä de skola afgifva utlät:» öfver
förekommande ämnen, kunna på förhand anställa undersökningar
med de personer utom representationen, som hvarje särskild
sak angar. Om sådant låtit sig göra för SlatsUtsk. vid detta
tillfälle, så skulle Ulsk. sannolikt icke kommit lill något annat
resultat, än det hvaruti del 1111 stannat, men skulle som skäl
för sitt tillstyrkande tvifvelsutan kunnat begagna, hvad som för
öfrigt ibland allmänheten bildat sig lill ett allmänt omdöme,
nemi. alt ingen Ulligare önskar att Invalidinrätlningen mätte
upphöra än invalidcrne sjelfve. Anledn. härtill är också lätt
förklarlig. Utsk. har angifvit en sådan deruti, att invalidcrne,
kunna berga sig på landet med cn mindre pension; men det
finnes äfven en annan, eller den, all om de undfå pensioner,
hvarmed de kunna vara bergade på landet, så befrias de derigenom
från eu fiende, som förföljer dem vid inrättningen, och
m
Den 7 November.
den är: ledsnaden att ingenting hafva alt göra. Della är en
ganska svår sak, och jag liar liörl llere af der intagne personer
beklaga sig deröfver. Den moraliska verkan på den tjenande,
och synnerligast på den ständigt garnisouerande soldaten,
som en värd talare åberopat sorn skäl för Invalidinrältningens
bibehållande i sitt närvar, skick, tror jag icke vara så särdeles
stor, då åsynen af dessa gamla krigare icke kan i fredstid vara
förenad med några egentliga minnen af fosterländsk ära,
ilian endast väcker deltagande för en beklagansvärd ålderdom.
Återstår anun ett skäl, sorn kan utöfva en sådan moralisk verkan,
nemi. den tjenande soldatens medvetande alt på gamla dagar
kunna få ett understöd för sin bergning. Detta understöd
kan lika väl vinnas i provinserna ibland anhöriga och bekanta.
Dea trefnad och lax, som en annan talare sagt, att den gamle
mannen skulle sprida omkring sig, förslår jag i sanning icke
hvaruti den kunde beslå; oell hvad angår yttrandet, alt det är
iätt att rifva ned, men ej att uppbygga, skulle jag tro, att det
cj vöre så fasligt svårt alt framdeles återställa denna Invalidinrättning,
om man skulle anse sådant nödigt, i auledn. af ett
krig, du anleda, kunde vara för handen, att på ett ställe förena
de män, som i fäderneslandets tjenst samlat sår och ära.
Då kunde desse män blifva ett exempel för andra; men när
förhållandet är, alt, efter nära 30-årigt fredslugn, högst en
eller annan invalid finues, som bevistat ett fälttåg, så bortfaller
äfven detta skäl. En värd talare har redan framlagt en åsigt
af saken, som jag troll vara antaglig för bifall af Ulsk:s betänk.
, och jag ber att fä tillägga ett annat skäl, i anleda, af en
värd talares åberopande af hospitalet i Greenwich. Jag var
händelsevis för några år sedan vid nämnde hospital; det är en
inrättning, pä hvilken aristocratien i England sätter ett stort
värde, derföre att den utgör en af de glanspunkter, som visas
för främlingen. Hvarje resande begifven sig gerna dit, för att
se dessa gamla och tappra krigare, sorn der vandra omkring
på sina träben. Jag gjorde, som sagdt är, äfven ett besök
derstädes, och såg huru mildeligen de trakterades; men jag
samtalade äfven med en af inrättningens föreståndare, som ibland
annat nämnde, alt cn stor del af dessa personer, ehuru fullkomligen
berättigade till den belöning de nu pä gamla dagar
åtnjöto, likväl voro ganska svåra att hålla i styr, emedan
de icke hade något att göra, ja, långt svårare än personer i
den friskaste ålder; de voro gensträfvige, tyckmyckne, nästan
aldrig nöjde med hvad Guverneuren bestod, utan oupphörligt
klandrande. Såsom ständiga föremål för begapande främlingar,
deribland understundom af Kongl, personer, ansågo de sig vara
så vigliga, alt de aldrig nog kunde belönas, så att, enligt denne
föreståndares omdöme, deras tacksamhet ej var större, än
att hans slutliga reflexion biel', att deras ställning oell villkor
vore myckel bättre, än deras uuvar. uppförande förtjentc. Detta
tyckes bevisa, att, genom cn sådan inrättning, ett sådant samlande
af personer, som icke i ungdomen fält någon bildning,
Den 7 November.
125
för alt under sammanvaron hafva nöje och trefnad af hvarandra
genom litterära sysselsättningar till tidens fördrifvande,
icke eller något är vunnet för deras egen moralitet. Lämpar man
delta på Invalidinrättningen vid Ulriksdal, så vill jag icke utlåta
mig, huruvida man kan draga samma slutsats i afseende
på densamma, emedan jag dertill saknar tillräcklig kännedom;
men hvar och en vet likväl, att befälet på stället ofta haft
ganska mycken omsorg, för att afhålla desse gamle män från
besök i staden, pä det de icke måtte erbjuda innevänarne det
beklagliga skådespelet att visa sig öfvcrlastade i uniform, och
derföre endast som undantag meddelat permission att vandra
hit in, och, som jag tror, än mera sällan nu än tillförene.
Detta är det skäl, hvarföre jag tror, att SlalsUtsk. ganska lämpligt
tillstyrkt inrättningens upplösning.
Frih. Cederström: Erkännande det orätta, alt då SlatsUtsk:s
betänk. N:o 45 utgör föremål för öfverläggning, hafva
talat om Invalidfondens räntemedels återförande lill den 4:de
ifrån den 9:de hufvudliteln, får jag likväl säga, att jag fortfar
i mitt yrkande pä afslag å ifrågavar. betänk. I anledn. af
Frih. Palmstjernas yttrande, är jag skyldig en förklaring. Det
är ganska riktigt, att om de fonder, som under fredsförhållanden
blifvit delade mellan Invalidinrättningens fond och Konungens
Hospitalsfond, särskildt för sig upptagas, så kan en del af
Frihts uppgift mot mitt yttrande slå in ; men om de tagas tillsammans
och användas lill samma föremål, då har jag rätt, då
får man se, alt en myckenhet af medel blifvit gifne, jemväl
af Konungen. Nu återgår jag lill betänk. N:o 45, i afseende
ä tillstyrkandet rörde Ulriksdals kungsgård. Det förefaller
mig besynnerligt, att, sedan Konungen afslagit ett förslag långt
före delta, just i denna fråga, Ulsk., utan något initiativ från
Konungens sida, endast på begäran af en riksdagsman, föreslår
Ständerne att förnya samma anhållan, för att tilläfventyrs erhålla
samma svar. Jag anser för min del det icke vara rätt,
alt Ständerne blanda sig uti att vilja omhvälfva sådane inrättningar,
hvilka med Konungs och Ständers gemensamma bifall
och vilja blifvit stiftade. Vi skola icke glömma, att hela Adelsfane-iudelningen,
som förut utgjort en stor del af oflicersboställen,
blifvit indragen och till inrättningen anslagen, och
att dessa boställen, allt efter som de utarrenderas, åstadkomma
en ständigt vexande fond. Denna kan för framliden blifva af
stor betydenhet, tillräcklig håde att underhålla slottet och alt
emottaga dem som efter ett krig der kunna inrymmas, och hvilka
egentligen äro berättigade att i inrättningen emottagas. Må
de nu befintlige invaliderne pensioneras, ty, uppriktigt sagdt,
tror jag ej alt en enda af dem blifvit blesserad i fält, men
bibehåll inrättningen, så att, när krig inträffar, verkeligen förtjcnle
personer der må kunna bli vårdade och njuta underhäll.
II. Ex. Ilr Gr. Björnstjerna: Ehuru jag icke i mitt
förra yttrande påyrkade återremiss af delta utlåt., har jag nu,
12G
Den 7 November.
efter de upplysningar jag under discussionen vunnit, ändrat min
tanka, och begär antingen återrcmiss eller afslag. Frih:ue Cederström
och Palmstjerna hafva nemi. gifvit tillkänna, att salig
Konungen gifvit 100,000 r:dr, eller som Frih. Palmstjerna sagt,
80,000 r:dr till denna inrättning, hvaröfver Utsk. icke synes
kunna disponera. Jag har tänkt efter, alt den calcul, som Utsk.
uppställt, icke malte vara riktig i tvenne afseenden; nemi. först
deruti att utgiflerne blifvit beräknade till 17,500 r:dr b:co,
hvilken summa, fördelad på invalidernes antal, belöper sig lill
207 r:dr på hvarje; men man bör besinna, att eu stor del af
dessa invalider hade, innan de å inrättningen intogos, pensioner
ur Wadstena Krigsmanshuscassa, hvilka pensioner, efter pensionärens
inrymmande å Ulriksdal, åter ingått till nämnde cassa,
som derigenom fått en besparing på några lusen rd:r, som äfven
böra komma med i räkningen. Den andra omständigheten
är den, att Utsk. proponera!- att gifva pensioner af ända till 80
r:dr till hvarje corporal och soldat; men det kan ej låta sig
göra, såsom varande en motsägelse mot sjelfva Wadstena Krigsmanscassas
pensionsstat, som gifver 12 och 24 r:dr i allmänhet
och 36 r:dr ät de mest blesserade. Huru skall då en så stor
pension som 80 r:dr kunna medgifvas? Hvad angår den fiende,
som, enligt en talares utsago, egentligen skall besvära in va liderne,
nemi. ledsnaden, så var det, åtminstone under den tid jag
tjenstgjorde som Generaladjutant för arméen, anbefaldt, alt de
skulle förrätta trädgårdsarbete, hvarigenom de voro väl oceuperade
under sommartiden, och hafva några små slöjder för sig
under vintern.
Jag förenar mig med Frih. Cederström i begäran om afslag.
Hr Mannerskantz: Förhållandet lärer vara, alt en fond
af 15,000 å 17,000 r:dr linnes, som skall användas, för alt
med räntan derå på gamla dagar försörja afskedade krigsmän,
och dä bör väl frågan bli, huru dessa medel skola pä det fördelaktigaste
sätt användas, sä att det kommer det största möjliga
antal lill godo, och hvar och en af detta antal åtnjuter likadana
fördelar, som om några fä blifvit särskildt pensionerade.
Delta kan ej tillgå på annat sätt, än att man utbetalar
medlen, så att dermed åstadkommes den största nytta. Närman
inrymmer dessa krigsmän pä en inrättning, sådan som den vid
Ulriksdal, så blir kostnaden, sorn hvar och en ser, tre gånger
sä stor, som om contanta pensioner gäfvos och peusionärerne
sjelfve tillätos alt uppsöka sig vistelseorter, dem de linna för
sig lämpligast. Således, dä ett antal krigsman, 3 ä 4 gånger
större, kan underhållas genom ett annat förvaitningssätt, så uträttas
ju också 3 å 4 gångor större nytta med anslaget; och
jag ser ingenting som hindrar, att låta denna fond stå såsom en
särskild inrättning, hvarutaf pensioner af t. ex. 40 r:dr af
Konungen kunde utdelas ål dem, sorn Ijcnt en viss lid, då man
företrädesvis kunde gynna soldaten ur den värfvade delen ur
armeen, som kanske under 20 är gjort garnisonsljenst, gått pä
Den 7 November.
127
vakt hvar fjerde natt, och följaktligen varit i ett släp och ett
arbete, med hvilket intet annat är jemförligt, att, säger jag,
mildeligen på gamla dagar försörja dessa utsläpade varelser,
hvilket de verkligen blefvo med en summa af 40 till 50 r:dr,
och som kunde förökas genom egel arbete, hvarigenom ledsna
den
förjagades.
Hr Hjerta: Då Frih. Cederström förklarat, alt han icke
har något deremot, alt de nu var. invaliderne pensioneras, blott
sjelfva inrättningen, utan invalider, hi beli äl les, så tager jag
mig friheten fästa Frih:s uppmärksamhet derpå, att StatsUtsk.,
genom dess nu föredragna betänk., just precist gått denna hans
önskan till mötes, då nemi. Utsk. tillstyrker, att invalidinrätt
ningen
ä Ulriksdal malte så lill vida upplösas, alt det der befintliga
manskap flyttas derifrån, men tillika säger, att K. M.
mätte i und. anmodas att lill R. St. aflåta en nåd. propos. rör:de
Invalidfondens framtida användande. Hvad åter en annan värd
talares anmärkn:r beträffar, alt Wadstena krigsmanshuscassas
reglemente skulle lägga hinder i vägen, att gifva något mera
i pension, än hvad nämnde reglemente föreskrifver; så skulle
jag tro, att om 11. St. besluta och K. M. i nåder täckes gilla
deras beslut, att anslå en fond lili ytterligare pensionering, sä
kan Wadstena Krigsmanshuscassa och dess Direetion icke hafva
något särdeles deremot, dä äfven i värsta fall det skulle gå
an för K. M., som skulle sanctionera R. St:s nyssnämnde beslut,
alt ändra Wadstena Krigsmanshuscassas reglemente. Den
siste värde talaren har sä klart och fullständigt utredt ämnet,
att jag anser ingenting vidare derom vara alt säga, utan anhåller
endast om bifall till betänk., såsom äfven öfverensstämmande
med Frih. Cederströms önskningar.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Allas mening tyckes vara
ense derom, att de tillgångar, som finnas, skola användas
till förmån för afskedade soldater; hela tvisten vänder sig sålunda
endast omkring formen för delta användande. Jag vill
då blott anmärka en omständighet, som icke blifvit vidrörd, och
frågar: om den form kan anses lämplig, der administrationskoslnaderne
uppgå lill emellan 40 å 50 proc. af den summa,
som användes för invaliderne sjelfva.
Ilr Lagerhjelm, Pehr: Då frågan blifvit väckt, rör:de
ursprunget af medlen för Invalidinrättningen å Ulriksdal, får
jag meddela den upplysning, att en af R. o. Ad:s härvar. ledamöter
sjelf anslagit en summa af 2000 Preussisk courant till
denna inrättning. Jag vill icke ingå i den discussion, som här
blifvit förd, rör:de det fördelaktigaste sättet för Invalidfondens
användande, men för den händelse, att en sådan uppgift, som
den jag nyss lemnat rör:de nämnde fonds ursprung, kan något
vägleda förhållandet af dess disposition, så har jag tagit mig
friheten meddela densamma till R. o. Ad:s prot.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då jag förut yttrat, att
128
Den 7 Kovember.
några enskilde medel icke voro till denna inrättning anslagnc,
får jag personligen tacka IIr Lagerhjelm för den upplysning,
han nyss meddelat, och hvilken icke kan jufvas, enär en härvarande
ledamot är den, som gjort donationen. Mitt yttrande
härledde sig frän de upplysningar, jag erhållit af Sccrctcrarcn
vid Directionen öfver den ifrågavar. inrättningen, och hvilka jag
derföre ansåg fullt tillförlitlige.
II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: En värd talare, understödd
af flere andre, har i synnerhet yrkat, att den kostnad,
som nu förorsakas Staten af några och 80 invalider, skulle användas
till pensionering af värfvade soldater, på det att ett större
antal, än som nu är fallet, måtte deraf komma i åtnjutande.
Jag erkänner fullkomligt, såsom hvar och en torde känna, att
man för bättre pris, än nu sker, kan på landet underhålla en
soldat; men jag får tillika upprepa, alt det ingalunda är hvad
som nu bör tagas i betraktande, utan är detta, enligt min förmening,
den moraliska inverkan, hvilken en så beskalfad inrättning,
som den å Ulriksdal utöfvar på den tjenande soldalen.
Hr af Harmens, Henr. Otto: Jag ber att få fästa R.
o. Ad:s uppmärksamhet på de första raderna af förevar, betänk.
Der står: ”Invalidpersonalen utgjordes år 1841 af 14 officerare,
10 underofficerare och 58 man, tillsammans 82 personer, eller
det högsta antal, som på en gång får vid inrättningen antagas.
De tillgångar, som för Invalidinrättningen äro anslagne,
bestå lill större delen af indelningar. I anseende till höga
markegångar hafva dessa inkomster varierat emellan 20 oell
24,000 r:dr årligen, dä deremot man af Utsk:s betänk, linner,
att utgifterne för vid inrättningen varande invalider varierat
emellan 15 och 17,000 r:dr. Det är sålunda det härigenom
uppkommande årliga öfverskott, som egentligen bildat Invalidinrättningens
nuvar. fond, af omkring 80,000 r:dr. Men dä nu
vid denna inrättning icke flere personer kunna intagas, än de,
hvilka redan der äro, och dä för öfrigt de medel, hvilka utgöra
dess nuvar. fond, icke får till något annat ändamål användas,
så är ju K. M. derigenom förhindrad att pä ett ändamålsenligt
sätt disponera skillnaden emellan hvad som till inrättningen
åtgår och det som till Slaten för samma ändamål inflyter,
och tror jag att denna omständighet bör tagas i betraktande för
bifall lill betänk.
Hr Westerstrand, Pehr: En värd talare har sagt, att
administrationskostnaderne för Invalidinrättuiugen å Ulriksdal
uppgå lill 40 ä 50 proc. af utgifterne för året; men denna calcul
är enligt min tanka ganska oriktig. Af betänk, synes nemi.
att innevar. års stat bestämmer för aflöning, d. v. s. den egentliga
administrationskostnaden, 2,653 r:dr. De öfrige, omkostnaderne,
såsom för invalidernes underhåll, 9,567: 34. 8, beklädnad
2,500, samt åtskillige andre utgifter, såsom ved, ljus,
reparationer, 2,778: 45. 4., lära ej kunna räknas lill administra
-
Den 7 November.
129
slrationskostnadcrnc. DS liela den pS slat uppförda summa utgör
17,500 r:dr, sS måtte 2,653 r:dr 16 sk., d. v. s. den egentliga
administrationskostnaden, icke deraf utgöra mellan 40
oell 50 proc. Jag får för öfrigt tillägga, att den fond, som
nu finnes, hufvudsakligen är samlad genom besparingar och reserverade
medel af f. d. Adclsfane-regitet, och att hvad sorn
blifvit till inrättningen skänkt, såväl af Konungen, som af enskilde
personer, åtgått lill inrättningens första uppsättning.
Ilr Gripenstedt: Den siste värde talaren har den oturen,
att ofta antingen höra illa eller citera orätt. Jag har icke
sagt, att adminislrationskostnadernc för Invalidinrättningen
å Ulriksdal utgjorde 40 ä 50 proc. af liela anslagssumman, men
jag har sagt, att den utgjorde 40 ä 50 proc. af hvad för invalidcrncs
egen räkning- åtgår. Till administrationskostnader räknar
jag nemi. hvad som å staten finues uppfördt under rubriken
för aflöning eller 2,653: 16, äfvensom de under rubriken
atskillige andra utgifter uppförda 2,778: 45. 4., enär desse
utgifter icke direet komma invaliderna tillgodo, men uppkomma
lill följd af inrättningens beskaffenhet och existens.
Om de rätteligen böra kallas administrationskostnader eller
något annat, lemnar jag derhän — namnet betyder föga; saken
är densamma och obestridlig. Dessa summor, sammanlagda öfverstiga
5,000 r:dr, och om jag jemför denna summa med hvad
som till invalidernes underhåll och beklädnad årligen åtgår,
hvilket i staten finnes upptaget till något öfver 12,000 r:dr,
så befinnes ganska rikligt den förstnämnde af dessa summor utgöra
emellan 4 0 och 50 proc. af den sednare; II. S. 13.
Hr Westerstrand: Afven om jag skulle medgifva, hvad
jag likväl icke kan, att de under rubrik atskillige andra utgifter
upptagne 2,778: 45. 4. skulle, tillsammans med den under
rubriken för aflöning bestämda summa af 2,653: 16, utgöra adminislralionskostnaderne,
sä mätte viii ändock deu deraf uppkommande
summan 5,432: 13. 4. icke utgöra mellan 40 och
50 proc. af 17,509, efter Spolens uträkning.
Ilr von Hartmansdorff, Aug.: I hvarje Iand, och
särdeles i ett fattigt, sådant som vårt, mäste såsom grundsats
vid allmänna medels användande gälla, att man med de ringa
medel man äger, uträttar mycket, eller gör det största möjliga
gagn. När man nu ser, att hvarje invalid om året kostar omkring
200 r:dr, och man å andra sidan vet, att för en summa af 50
r:dr b:co, kanske r:gs, skulle en sådan gammal krigare kunna inaccorderas
hos enskild man på landet; så finner man lätteligen,
på sätt atskillige talare yttrat, att 6 eller åtminstone 4 gånger
så många invalider, som för närvarande sker, skulle kunna underhållas,
om summorna användes på annat sätt. Jag tager således
för gifvet, att allmänt gagn skulle befordras, om StatsUtsk:s
betänk, bifölles. Återstår då en fråga, huruvida den
4 H. 17
130
Den 7 November.
prakt, soin omgifvcr de få invalidcrno på ett Kongl, slott, kan
godtgöra skillnaden mellan det större antal, som pii annat sätt
skulle kunna underhållas? Månne soldalen, vare sig den värfvade
eller indclle, sätter något värde på ett lefnadssätt, sådant
som invaliden tillbringar å Ulriksdal? Jag tror del ej. Ilar
lian varit indelt soldat, så önskar han utan tvifvel alt få förblifva
i sin landsort, bland sina sliiglingar och bekanta. Ar lian
åter värfvad, sä skulle jag tro förhållandet vara Icniligen lika,
och i alla fall torde lian icke linna behagligt all lefva inskränkt
lill en viss ort, hvilken mäste förekomma honom såsom ett
fängsel. Det är åtminstone en cascrn, iler lian, vid äfventyr
att eljest lida nöd, mäste förblifva lill sin död. Men skillnaden
mellan den cascrn, i hvilken lian lefver dä lian är verksam, och
den i hvilken hail kominer, då lian icke liar något alt göra,
är den omtalade fienden ledsnaden, som intill döden förföljer
honom. Ledsnaden åter kommer alt föranleda spel, dryckenskap
och annan liderlighet. I sjelfva det präktiga Hotel des luvalidcs
i Paris insmyger sig ledsnaden äfvenväl. Man slär ej
ut med samtal om framfarna bedrifter allena, man mäste äfven
uträtta något för ögonblicket. Väl påstås, alt den värfvade
soldaten icke har någon hemort, emedan han vistats så länge i
garnisonen, att ingen mera känner honom i ilen landsort, hvarifrån
han kommit, och att han icke önskar återvända dit; men
om R. o. Ad. behagar genomläsa Ulskis tillstyrkande i denna
punkt: ”att nemi. lill K. M. i und. öfverlemna all, intilldess
närvar, nåd. propos. kan varda afgifven och Ii. S:s beslut i äuinct
meddcladt, disponera ej mindre Invalidhusfondens reserverade
behållning och derå uppliipande räntor, än ock inflytande
inkomster, för alt användas lill det ändamål, sorn med inrättningens
stiftelse varit afsedt”; så synes häraf, att om någon särskild
omsorg finnes af bchofvet påkallad för den värfvade soldaten,
skild från den vård, som egnas åt den indclle, är det
ju K. M. öppet lemuadt, alt genom vederbörande derom draga
försorg, hvarigenom all farhåga i detta fall försvinner. Jagtror,
för min del, att StatsUlsk:s belänk. är välgrundad!; oell
kau icke annat än tillstyrka bifall derå.
Frih. Peyron, Gustaf Abraham: Jag får nu förnya
hvad jag redan förut haft äran yttra, att inrättningen visserligen
lill sitt syftemål är skön och herrlig, men all den nu alldeles
icke motsvarar sitt ändamål. Alt deremot nu genast upplösa
densamma, är snart sagdt omöjligt, emedan de personer,
som der finnas, knappast skulle blifva emottagna i deras landsorter;
jag får likväl på de skäl, som den siste värde talaren
anfort, tillstyrka bifall till betänk.
Frih. Cederström: Jag skulle icke besvärat II. o Ad.
med att ytterligare begära ordet, om icke Hr von Hartmansdorffs
yttrande dertill gifvit mig anledning. Den värde ledamotens
yttrande om invalidhuset i Paris, samt hans förmening, att
man icke dagligen skulle kunna sysselsätta sig endast med be
-
Den 7 No v e ni l> e r.
131
rättelser om sina egna bedrifter hafva föranledt mig att förklara,
det jag äfven haft tillfälle att besöka ofvannämnde invalidhus,
der jag, såsom sjelf en quasi-invalid, fastän då ännu i activ
tjenstgöring, hlef mvckct val cmoltagen och hade tillfälle
att se, det sysselsättningen der var fullt ut lika liflig, som i
det allmänna lifvet. Jnvalidernc v oro nemi. större delen af dagen
samlade i det dervar. bi!>lio!boket., hvarifrån arbeten förskrifva
sig, lill och med ganska ypperliga arbeten, hvilkas författare
voro invalider. Jag skulle således tro, alt äfven på ett
sådant ställe kan för den gamla krigsmannen beredas tillfälle
alt genom sina kunskaper och sill arbete gagna sitt fädernesland.
Hr Rosenblad, Bernhard: Det förekommer mig, som
om de betänkligheter, hvilka bär möll antagandet af Utsk:s
förslag, härledt sig från tvenne ädla, om ock missförstådda orsaker
— vördnaden för en stor, nyss förlorad Konungs minne, och
aktningen för af honom lill i fråga var. inrättning gjorda enskilda
dispositioner. Den förutsättning är otvifvelaktig! riktig, att d.
v. Kronprinsen Carl Johan hade en hufvudsaklig del i stiftandet
af Invalidinrällningcn pä Ulriksdal, och alt denna är en bland
de många välgörenhetsinrättningar i vårt land, som njutit prof
på Hans enskilda frikostighet. Då den ädle Fursten med värma
omfattade denna inrättning, leddes Han af tvenne, Hans hjerta
värdiga syften, det ena alt bereda de för honom så kära gamla
krigarne, som egna t sin lefnads krafter åt hans nya fäderneslands
försvar, en sorgfri lefnad, och det andra att uppresa
ett värdigt monument ät nationaläran. Men hafva dessa ädla
syften blifvit uppnådde? Om än en öm omvårdnad gjort hvad
som varit möjligt, för ali bereda den sorgfria lefnadcn, torde
dock kunna antagas, alt, i de flesta fall, de gamle invaliderna
kunnat med mindre kostnad skaffa sig mera trefnad, om de efter
behag fått välja boningsplats, och, hvad monumentet åt nationaläran
beträffar, torde de Heste Svenskar, som sett denna
inrättning och räknat antalet af invalider, icke hafva iemnat den
med känslor af nationalstolthet. Jag tror sålunda, att man under
nuvar. förhållanden, skulle mera handla i den store stiftarens
syfte, genom bifall lill betänk. Dock reserverar jag mig
uttryckligen emot det förslag, en värd talare nära mig framställt,
all inaecordera invaliderna efter 50 r:dr b:co eller r:gs
stycket. Trefnud för de gamla krigarne under deras återstående
lefnad var det vackra syftet hos det Konungsliga hjertat,
och det vinnes icke genom att utbjuda deras underhåll ät den
minstbjudande. Men sådan svncs icke StatsUtsk:s afsigt hafva
varit. De af Ulsk. föreslagna summor, 200 r:dr b:co för en
officer, 13,“SJ r:dr för en underofficer, och 80 r:dr för en soldat
lyckas tillräckliga för en tarflig trefnad, helst med någon till
ökning
för den officer, som icke skulle äga särskild pension;
och dä Utsk. tillika föreslagit, alt inrättningens hela behållning
och alla inkomster ställas till Konungens disposition, intill dess
13 2
Den 7 Novemi)er.
K. propos. om användandet af funden kan afgifvas, är det ej
tänkbart, alt hvarken Konungen kan föreslä eller R. St. beslnta
»agot undandragande af fondens närvar, tillgångar från dess
egentliga föremål. Under denna förutsättning skulle ett dubbelt
antal pensionärer kunna med åtminstone lika trefnad finna
underhåll, och för de få, hvars värnlösa belägenhet ieke tillät
dem att sjelfve foga anstalt om sin försörjning, kunde lätteligen
åtgärder vidtagas, äfven om större kostnad behöfdes, genom vcderhtde
befäl. Beträffande dispositionen af de enskilda, af högsts.
Konung Carl Johan anslagna medel, så, då den Konung, som
komroe all bestämma användandet, är den store händangångnes
ende son oell arfvinge, torde betänkligheterna äfven i detta fall
försvinna. Blifver på detta sätt åt ett större antal af fosterlandets
gamla försvarare, spridde i alla landsorter, en tarflig
trefnad beredd, skall otvifvelaktig! i ökadt mätt välsignelse nedkallas
öfver den store Konungs minne, sorn ursprungligen, om
ock i annaa form, beredt denna trefnad och derföre offrat egna
tillgångar, och dä de unga krigarnc blifva i tillfälle alt öfverallt
se, huru de gamle icke af Konung och fädernesland blifva
förgätne, skola de vinna ny uppmuntran att i behofvets stund
hafva lif och blod osparda. Jag hoppas hafva ådagalagt, alt
hvar och en, som lika med mig är genomträngd af den innerligaste,
den djupaste vördnad och tacksamhet för den nyss bortgångne
store Konungen, med lugnt samvete kan bifalla betänk.
Ilr von Hartmansdorff: Jag härmed den summa, hvilken
jag uppgaf såsom möjligen tillräcklig för invalidernes underhåll,
icke egentligen velat fästa mig blott vid deras underhåll,
som för närvarande innehafva högre officersbeställningar,
eller som äro alldeles oförmögne alt sjelfve bidraga till sitt
uppehälle; ulan jag har tagit summan i allmänhet, fullt öfvcrlygad
derom, att en bonde eller annan på landet boende
person, som erhåller 50 r:dr h:co eller r:gs contenia penningar,
skulle anse denna summa utgöra en så betydlig tillgång för
hans kronoutskylder och andra utgifter, att han utan tvifvel
toge i sitt hus en person, som, ehuru gammal, dock kunde vara
honom lill åtskillig hjelp i afseende på husets efterseende under
de arbetsföres frånvaro vid skörden, och hvarjehanda små
sysslors förrättande året om. Dessutom bar den gamle soldalen
sjelf utan tvifvel mycket mera trefnad af jemn sysselsättning
efter sin förmåga samt af vistandet i en huslig krets, omgifven
af verksamma menniskor, lill hvilka han antingen redan varit,
eller då kommit i dagliga förhållanden, än att i en casern tillbringa
ett sysslolöst lif, hvilket, långt ifrån att förädla, endast
skulle försämra honom.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag tror, att ett medel
skulle gifvas att förena de stridiga meningarne. Utsk:s
egentliga tillstyrkande vid delta betänkande lyder som följer:
”Att R. St. hos K. M. i und. anhålla, dels att Invalidinrättningen
å Ulriksdal må upplösas och dervarande slott återgå lill
Den 7 November.
133
dess egentliga bestämmelse, eller blifva ledigt för annat ändamål,
dels oell att K. M. täcktes till II. St. aflåta nåd. propos.
rör:de Invalidfondens tillgångars användande på ett sätt, hvarigenom
det med desse medel afsedde ändamål må kunna befrämjas;
och torde, för den händelste all ifrågar. und. hemställan
skulle af K. AI. i nåder bifallas, II. St. derjemte lill K. AI.
i und. öfverlemna alt, intilldess nämnde nåd. propos. kan varda
afgifven och R. St:s beslut i ämnet meddeladt, disponera ej
mindre Invalidhusfondens reserverade behållning och derå upplöpande
räntor, än ock inflytande inkomster, för alt användas
lill del ändamål, som med inrättningens stiftelse varit afscdl”.
Om den förra delen af detta Utsk:s tillstyrkande alldeles ur detsamma
utgick, så tror jag, alt de olika meningarue skulle på
det bästa sätt vara förenade. Då nemi. i alla fall lill K. M.
skulle äfverlemnas, att i detta ämne till R. St. aflåta en nåd.
propos., då dessutom svårigheter och betänkligheter synas visa
sig ang. dispositionsrätten af de fonder, som utgöra Invalidinrältningens
egendom, då alla dessa betänkligheter komma till
de flere skäl, som för och emot bär blifvit yttrade, så skulle
jag tro, att man gjorde bäst, alt inskränka Utsk:s tillstyrkande
till följande uttryck: alt R. St. hos K. AI. anhålla, att K. AI.
täcktes till R. St. aflåta en nåd. propos. rör:de Invalidhusfondens
tillgångars användande på ett sätt, hvarigenom det med desse
medel afsedde ändamål må kunna fullständigare befrämjas. Det
öfriga af Utsk:s förslag skulle då i detta fall fordra en ganska
ringa förändring i rcdactionen.
Hr Westerstrand: Jag instämmer till alla delar uti det
yttrande, som Hr Rosenblad afgifvit, och tillstyrker bifall å betänk.
i dess helhet.
Öfvcrläggningen förklarades nu vara slutad, hvarefter II.
Ex. Hr Gr. och Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Stalslltsk:s förevar, utlåt.
Ropades ganska starka ja, blandade med några nej, i följd
hvaraf 11. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, alt ja öfverrösta!
nej.
Frih. Cederström begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voteringspropos.
:
Den som bifaller StatsUlsk:s utlåt. N:o 45, i anledn. af
väckt motion om upphörande af Iuvalidiurällningen å Ulriksdal,
voterar
j*-1,
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. StalsUtsk:s förenämnde utlåt.
Efter voteringens slut befunnos röslerne hafva utfallit, som
följer:
Ja —71.
Nej —22.
134
Den 7 Noveni ber.
Företogs till afgörande hvad SlatsUtsk., i dess ang:de regleringen
af utgiflerne under riksstalens 4:dc hufvudlitcl afgulna
utlåt. N:o 37, uti första punkten under Litt. n) i afseende pä
Invalidhusfondens hemmansräntor tillstyrkt, med pröfningen af
hvilket tillstyrkande, enligt d. 23 sisth Oct. fatladl beslut, anstalt
i afvaklan på den nu försiggångne pröfningen af StatsUtsk:s
utlåt. N:o 45.
Frih. Cederström, Jacob: Ehuru R. o. Ad. genom votering
afslagit frågan om afslag å betänk. N:o 45, rör:de Invalidinrättningens
å Ulriksdal upplösning, så anhåller jag likväl,
alt det nu ifrågavar. anslaget måtte förblifva på 4:de hufvudtileln
såsom en armeens tillhörighet, och alt det icke mätte på
allmänna indragningsslaten uppföras, hvaraf följden skulle blifva,
i händelse af de nuvar. invalidernes afgång, ali fonden Liefve
besparad, och således inginge uti beräkningen af statsverkets
tillgångar i allmänhet, hvilket jag för min del i allo bestrider.
Jag anhåller således, att detta memorial af StatsUlsk:s utlåtande
N:o 37 måtte lill Ulsk. återremitteras, med förständigande,
ali It. o. Ad. anser, att summan bör på 4:de hufvudliteln förblifva.
Ilr Westerstrand Pehr: Ehuru StatsUtsk. uti en fö
reg:de
punkt af utlåt. N:o 37 säger sig skola observera, ali Invalidhusfondens
hemmansräntor skola ä S):de hufvudliteln blifva
uppförde, så har Utsk. likväl sådant underlåtit, enär pä nämnde
hufvudtitel dessa räntor icke finnas upptagne. Det var visserligen
fråga derom, då denna punkt förra gången var föremål
för 11. o. Ad:s öfverläggning, alt det icke vöre rätt, alt pensionsanslag
ä annan hufvudtitel uppfördes än å den, som hörde
till del departement, under hvars föredragning detsamma lydde,
men jag får dervid äran göra den anmärkn., alt, om denna
princip antoges, så skulle 9:de hufvudtiteln komma alt upplösas,
såvida den nemi. innefattar pensioner på indragningsstat. Wadstena
Krigsmanshuscassas räntor slå å 9:de hufvudtiteln uppförde,
men höra likväl under Chefens för Landtförsvars-dep:lets
föredragning. Amiralitctskrigsmanshuscassans inkomster af de
förre centonal-medlen stå äfven på den 9:de hufvudliteln, ehuru
föredragningen af dessa ärenden hör under Sjöförsvarsdep:tet.
Skulle R. o. Ad. således icke vilja bifalla dea föreslagna öfverflyttningen
af Invalidhusfondens hemmansräntor till 9:de hufvudtiteln,
så borde äfven, för systemets skull, andra anslag från
denna hufvudtitel öfverfivttas. Jag får dessutom äran upplysa,
att hvad som af Invalidhusfondcn finnes å riksslaten uppfördt,
icke är annat än räntor af de indelningar, som äro indragne
vid f. d. Adelsfanereg:tet, samt att sjelfva fonden förvaltas af
en särskild direclion, hvaraf är klart, att så snart desse sistnämnde
medel inflyta, förvandlas de till Invalidhusfondens medel,
och ingalunda höra till riksstaten.
I anledn. af denna framställning, behagade II. Ex. Ilr Gr.
o. Landtm, erinra, alt StatsUtsk:s utlåt. N:o 42, ang:de regie
-
Den 7 November.
135
ringen af riksstatens 9:de hufvudtitel innehöll följande å 5
sidan förekommande mening: ”Med åberopande af hvad Utsk:s
ullar. ang:de reglering af 2:dra, 4:de och 7:de hufvudtitlarne innehålla,
tillstyrkcs hår: uppförande af den Advocalliscalen Lagmannen
Hedenstjerna tillkommande sporlelersåttning r:dr 750;
Invalidhusfondens hcmmansräntor: r:dr 13,656: 16.”
Hr Westerstrand: Det är visserligen sagt i betänk., alt
desse räntemedel skulle å 9:de li u fv tid ti le 1 n uppföras, men i
sjelfva sammandraget af hufvudlileln finnas de icke.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Invalidhusfondens hcmmansräulor
äro i tabellen ä 9:de hufvudlileln inberäknade uti den
summa, som står under rubriken allmanna indragningsstateu,
och således uppförde på sätt StalsUtsk. i sitt ullått. föreslagit.
Hr Westerstrand: Allmänna iudraguingsslalcn är utförd
i cn enda summa af 373,930 ndr 16 sk.; det kunde således
icke vara lätt för mig alt veta, att under denna summa
äfven inbegrepos Invalidliusfondens hcmmansräntor. Jag anser
för öfrigt icke vara rätt, alt desse medel uppföras under summan
för allmänna indragningsstateu, ulan höra de, likasom Wadstena
Krigsmanshuscassas medel, uppföras särskildt å 9:de hufvudlileln
såsom andre peusionsanslag.
Hr von Hartmansdorff: I öfverensstämmelse med hvad
jag förut sagt, yrkar jag äfven nu, att R. o. Ad. mätte, på
sätt Frih. Cederström begärt, återremittera betänk, i denna
punkt, på det all StatsUtsk. antingen mätte förändra sitt tillstyrkande,
eller R. o. Ad. kunna besluta annorledes, och vid
4:de hufvudlileln bibehålla de ifrågavar. hemmausräntorna. Jag
anser för oriktigt, att hemmansränlor eller indelningar användas
till peusionsanslag och hänföras under pensionsmedlen. Det
kunde ju hända, alt Konung och R. St. funne för godt att använda
desse till nya indelningar för verklig mililärtjenst.
Hr Westerstrand: I händelse af ålerremiss, anhåller jag
att äfven den omständigheten måtte af StatsUtsk. tagas i betraktande,
att Wadstena Krigsmanshus räntor äfvenledes stå på
den 9:de hufvudlileln uppförde, och således äfven för principens
skull böra lill den 4:de hufvudtiteln öfverföras.
Frih. Palmstjerna: Då R. St. vid förb riksdag antogo
en särskild hufvudtitel under namn af pensions- och indragningstaterne,
och således derigenom beslöto att frångå den grundsats,
som nu af Frih. Cederström och Hr von Hartmansdorff
blifvit yrkad, samt då nu äfvenledes R. St. vid denna riksdagbeslutat,
att pensionsstaten för civile cmbets- och tjenstemän,
d:o för deras enkor och omyndiga harn, d:o för militäre embets-
och tjenstemäns samt underofficerares eukor och harn,
Wadstena Krigsmanshuscassa äfvensom Amiralitets-krigsmanscassan
skulle på 9:de hufvudtiteln qvarstå; sä är med detta R.
St:s beslut öfverensstämmande, att hvarje anslag för pensions
-
136
Den 7 November.
inrättningar äfvenledes öfvcrflyttas till denna 0:do hufvudlitcl.
StatsUtsk:s härutinnan afgifna förslag skiljer sig således endast
deruti, att Utsk. föreslagit de ifrågavar. räntornas och inkomsternas
öfvcrflyltande, icke på pensionsstaten, ulan på allmänna
indragningsstaten. På allmänna indragningsstaten stå nemi.
förut uppförde de indelningar, sorn åtnjutits af lill f. d. Adelsfane-reg:tet
hörande tjenstemän, osh således hafva på allmänna
indragningsstaten redan slått uppförde en del anslag, som tillhöra
precist samma cathegori, som de, hvilka Ulsk. nu föreslagit
skola till nämnde stat öfverllyttas. Likväl vill jag icke
bestrida, att det kunde vara lika riktigt att uppföra anslaget
för invalidinrättningen på pensionsstaterne, som alt uppföra detsamma
på allmänna indragningsstaten; men hvilketdera som
sker, så blifvcr följden ändock densamma, nemi. att det ifrågavar.
anslaget kommer att slå under K. M:s nåd. disposition, och
får jag med anledn. deraf tillstyrka bifall till Utsk:s betänk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han, i anledn.
af Hr Weslcrslrands anmärkn., alt Wadstena Krigsmanshuscassas
samt Amiralitets-krigsmanscassans medel borde, af samma skäl
sora Invalidhusfondens hemmansräntor, uppföras på 4:de hufvudtiteln,
anhöll få återkalla i R. o. Ad:s minne, att Ståndet redan
beslutat, att förenämnde cassors medel skulle på 9:dc hufvudtilcln
uppföras till del belopp, hvarmed de förut varit upptagne,
och all således den af Hr Westerstrand nu framställda
fråga redan vore afgjord.
Hr Råfclt, Anton: Det torde äfven vid återremisscn
böra tagas i betraktande, att K. Flottan äfvenledes, i följd af 2
§ 1 art. samt 1 § 2 art. af K., reglera, för Invalidinrällningcn
å Ulriksdal af d. 30 Sept. 1823, har del i denna inrättning,
och att således äfven någon del af de ifrågavar. räntorna böra
ä 5:lc hufvud titeln uppföras.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Enär K. M.
ännu icke fattat sitt beslut i fråga om Invalidinrättningens indragning,
ulan R. St., om StatsUtsk:s förslag af samtlige RiksSt:n
gillas, nu blott göra en und. framställning derom, att ofvannämnde
inrättnings fond må på annat sätt varda disponerad,
så synes det mig i alla afseenden oriktigt, att uppföra Invalidfondens
medel å allmänna indragningsstaten. Hade den blifvit
å en pensionsstat uppförd, så hade den åtminstone i formen stålt
riktigt, hvarhelst den äfven befunnit sig, vare sig på 4:de eller
9:de hufvudtiteln; men dä nu R. St. till K. M. ingå med en så
beskaffad anhållan, som den jag haft äran nämna, så synes icke
skäl vara, att, under afvaktan af K. M:s nåd. beslut i ämnet,
denna öfverllyttning äger rum.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Just i anledn. af Hr
Råfells anmärkn., att K. flottan äfven äger en andel i den ifrågavar.
fonden, tyckes det mig vara lämpligt, att densamma öfver
-
Den 7 November.
137
verflyttas på den 9:de hufvudtiteln, emedan den i annat fall
skulle komma att fördelas. Föröfrigt instämmer jag med Hr
Westerstrand deruti, att det vore lämpligare om samma fond
uppfördes på pensionsstalen än på allmänna indragningsstaten,
hvarföre äfven jag anhåller om älerremiss af betänk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt Frih. Cederström
väl hegart, att vid den yrkade återremissen skulle förklaras,
att H. o. Ad. ansåge Invalidhusfoudeus hcmmansräntor höra upptagas
pä 4:de hufvudtilcln, men andra ledamöter, som också yrkat
älerremiss, dels fästat uppmärksamhet derpå, att en del af
ifrägavar. hennnansräntor kommer flottan till godo, dels ansett
samma räntor böra uppföras under pensionsstalerne å 9:de hufvudtiteln.
Vid sådant förhållande syntes det vara svårt att
göra ett bestämdt förklarande, såvida icke H. o. Ad. funne för
godt att först afgöra hvilkendera af dessa meningar borde vid
återremissen uttryckas; hvadan H. Ex. först ansåg sig böra framställa
propos. om älerremiss, utun något förklarande af pluralilelens
åsigt.
Då II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, härefter hemställde, om R.
o. Ad. ansåge de emot StatsUtsk:s ifrägavar. tillstyrkande gjorde
anmärkn:r föranleda älerremiss, blef denna propos. af R. o.
Ad bifallen.
Slutligen företogs till afgörande hvad StatsUtsk., i dess ang:de
regleringen af riksstalens 9:de hufvudtitel under N:o 42 afgifna
utlät., uti afdelningen Allm. Indragningsstaten, i fråga om Invalidhusfondens
hennnansräntor tillstyrkt; med prölningen af
hvilket tillstyrkande, enligt R. o. Ad:s d. 2 dennes e. m. fattade
beslut, jemväl anstått, i afvuktan pä den numera försiggångne
pröfningen af StatsUtsk:s utlåt. N:o 45.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.,
enär enahanda, uti SlalsUlsk:s utlåt. ang:de regleringen af 4:de
hufvudiileln, förekoinne fråga, sorn den nu föredragna, blifvit
af R. o. Ad. återremitterad, behagade återremittera jemväl denna
del af SlatsUtsk:s utlåt. N:o 42; hvilket bifölls.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. f till 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 9 November 1844.
Plenum kl. $ till 10 f. m.
Till åtlydnad af K. M:s nåd. kallelse till plenum plenorum
denna dag kl. 10 f. m. afgick, sedan de härolder ankommit,
som borde gå framför R. o. Ad., II. Ex. Hr Gr. o. Landtm.
4 II. 18
13S
Den 9 November f m.
jemte R. o. Ad. lill rikssalen, der II. Ex. IIr Utrikes Statsministern,
å K. M:s höga vägnar, uppläste ett K. M:s nild.
tal, innehållande svar med sanction ä de af R. St. vid innev.
riksdag antagna, och uti und. skrifvelse d. 17 sisth Oct. till
K. M:s nåd. stadfästelse iifverlemnade grundlagsändrings-förslag,
hvilka icke förut blifvit af K. M. i nåder sanclionerade,
samt sedermera II. Ev. Hr Gr. o. Landtm., å R. St:s vägnar till
K. M. i und. öfverlemnade R. St:s und. svar med bifall till Irenne
K. M:s nåd. propos:r om ändring, dels i grundlagen dels i allmänna
lagen.
Sedan II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, jemte R. o. Ad. till Riddarhuset
återkommit, blef K. M:s förenämnde nåd. tal föredraget
och lagdt till handlingarne.
Justerades 4 prot.uldr. för d. 7 dennes.
Justerades pleniprot. för d. 2 dennes f. m.
Upplästes lill justering och godkändes Exp.Utsk:s d. 7 dennes
pä hordet lagda förslag N:o 30 lill R. St:s und. skrifvelse,
ang:de regleringen af utgiflerne under riksslalens l:ta hufvudtitel.
Öppnades Hrr Eleclorcrs listor till val äfen ledamot i Allm.
Besv.- o. Ekon.- samt en ledamot i Ridd.Utsk.; och befunnos
dertill hafva blifvit utedde i
Allmänna Besvärs- och E k o n o m i - U t s k o t te t:
efter N:o 1073. Hr Silfverskjöld, Carl Silneeker,
N:o 102. Hr Oxehufvud, Olof Philip;
Riddar hus-Utskottet:
efter N:o 2151. Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik,
N:o 1417. Hr Ehrenhoff, Gustaf Herinan.
Öppnades jemväl Hrr Electorers lista till val af en suppleant
i Coust.Utsk. efter N:o 1364. Hr Ljungfeldt, Fullm. Hr Cederschjöld,
Pehr Gustaf, och befans dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 661. Hr Carlheim Gyllenskjöld, Oscar, med 15 röster.
Föredrogs ånyo Ridd.Ulsk:s den 2 och 6 dennes på bordel
lagda mern. N:o 14, ang:de frågan om Ridd.secret.-sysslans tillsättning
på förordande.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: På grund af icke
mindre än 7 olika skäl, dem jag dock alla hoppas kunna tillräckligt
vederlägga, har Ridd.Utsk. afslykt min motion, att Ridd.secret.,
med fullt åtnjutande af alla vid tjensten nu fästade löneinkomster,
och med rättighet att under tiden innehafva annan publik
tjenst pä stat, skulle endast tillförordnas till slutet af den riksdag,
under hvilken en representationsförändring kunde komma
att i grundlagsenlig väg antagas och sanctioneras.
Den 9 November f. m.
139
Ulsk. har, såsom det första skälet mot min motion, anfört,
ali Ridd.seeret.tjensten äfven nu tillsattes genom constitutorial.
Det är visserligen sant, att Ridd.secret.tjensten nu tillsättes genom
conslitutorial af Ridd. Direct., men detta constit utorial måste
likväl, |>a säll äfven Ulsk. i sitt betänk, yttrar, underställas
R. o. Ad:s godkännande. Detta underställande och den bekräftelse,
som deraf följer, måste, i min tanke, vara lika betydande
med den bekräftelse, som genom fullmakts ulgifvande lemnäs
en embetsman, hvilken förut innehaft tjenst pä conslitutorial.
Dm nu det papper, pä hv ilket bekräftelsen skrifves, kallas fullmakt
eller protocollsuldr., synes sådant icke på sjelfva saken
hafva det ringaste inflytande.
Ridd.Utsk.-s andra skäl innefattar, att, om Ridd.secret., enligt
mitt förslag, endast skulle tillförordnas pä den af mig föreslagna
liden, sä skulle R. o. Ad. derigenom afsäga sig den
rättighet R. o. Ad. uti för Ridd.Direct. nu gällande iuslruction
förbehållit sig, att, i händelse en Ridd.secret. skulle förlora
Ståndets förtroende, när som helst kunna, genom en pluralitet
af | af de närvaris röster, skilja honom från sitt embete. Då
jag alldeles icke i min motion yttrat mig deröfver, och något
dylikt alldeles icke eller omedelbart följer af inolionen, sä inser
jag icke, att Ståndet genom dess antagande skulle betaga
sig rättigheten att skilja en sin tjensteman från dess tjenst.
Jag har tvertom föreställt mig, att genom iniri motion samma
rättighet, qvarstår för R. o. Ad. sorn förut, nemi. att under den
lid som förordnandet räcker, när som helst derifrån skilja en
Ridd.secret., som så illa uppfyllde sin plats, att han förverkat
Stäudets förtroende.
Ridd.Ulskts tredje skäl innefattar, att, genom godkännande
af min motion, R. o. Ad. skulle indircct upprifva ett redan
falladt beslut, nemi. att, vid Ridd.secret.tjenstens tillsättande,
det skulle bero på R. o. Ad. att för hvarje gång bestämma,
huruvida Ridd.secret. skulle tillåtas att, jemte tjensten vid Riddarhuset,
innehafva någon annan publik befattning. Detta skäl
kan jag icke eller medgifva; ty R. o. Ad:s fattade beslut innehåller
endast, alt R. o. Ad. ville, dä en Ridd.secret. i vanlig
ordning tillsattes, för hvarje gång yttra sig öfver, huruvida lian
får innehafva annan tjenst eller icke. Delta beslut blir icke
upphäfvet genom antagande af min motion, emedan här icke är
fråga om eli vanligt tillsättande, utan endast om ett förordnande
tills vidare, eller till slutet af en uppgifven tid; och deraf
följer naturligtvis, alt när fråga blir om förordnandets upphörande
och tjenstens tillsättande på stat, så mäste också det af
R. o. Ad. beslutade villkor göra sig gällande, hvilket ju icke
kan ske förr, än en sådan tillsättning pä ordinarie stat kommer
i fråga.
Utskis fjerde skäl innefattar, att tjenster i allmänhet förvaltas
bättre, då de bestridas af tjenstemän på stat, än då de
skötas af tillförordnade tjenstemän. Om denna grundsats skulle
mycket kunna vara att säga, både för och emot. Emot Utskis
140
Den 9 November f. m.
yttrande skulle man visserligen kunna invända, att en tjensteman,
som ägde säkerhet, att bibehålla sin tjenst, kunde snarare
tillåta sig en försumlighet, än en annan, som endast hade sin
tjenst på förordnande, och när som helst kunde derifrån skiljas;
men lyckligtvis behöfver man, i min tanke, ieke ingå i någon
öfverläggning öfver detta ämne; ty här synes mig saken helt
enkelt vara den, att bestämma, huruvida, i händelse en omorganisation
af ett verk kan förmodas, man gör rätt uti att
tillsätta alla tjensler i det verket på stat, i st. f. att tillsätta
deni pä förordnande; och jag förmodar, ätt, örn Styrelsen skulle
i dylikt fall tillåta sig den förra åtgärden, sådant icke inom
RiksSt:n skulle vinna särdeles många sympathier.
Utsk:s femte skäl innehåller, att lönen alldeles icke är,
såsom jag förmenat, för stor, pä den grund, att inga andra göromål
skulle förekomma än de, som nu äga rum emellan riksdagarne,
och icke ens sä inånga, emedan naturligtvis alla göromål
för Ridd.secret., som vore en följd af en förfluten riksdag,
och alla de som skulle påkallas af en förestående, icke
mera skulle ingå i hans befattning, i fall han upphörde alt
vara anställd vid nationalrepresentationen. Då Ridd.tltsk. säger,
att lönen alldeles icke är för stor, om R. o. Ad. önskar att
alltid äga en skicklig och redbar secreterare, sä anhåller jag
få fästa uppmärksamheten derpå, att, efter en alldeles icke hög,
utan snarare ganska medelmåttig värdering af Ridd.secretis Hilvar.
löneförmåner, desamma torde kunna uppskattas till 2000
r:dr b:co. Det vore alltför illa, om vid våra allmänna embetsverk
man aldrig kunde påräkna redbara och skicklige tjenstemän,
förr än man hade att bjuda dem en lön af 2000 r:dr b:co.
I min tanke borde lönens belopp bestämmas efter göromålens
mängd och vigt, siirdeles vid ett tillfälle sådant som detta, dä,
i händelse min motion antages, Ridd.secret. är oförhindrad att,
jemte den tjenst han vid Riddarhuset innehar, jemväl bekläda
annan publik befattning, hvilken naturligtvis skulle i icke ringa
män bidraga till höjande af hans inkomster.
Ulsk:s sjette skäl innehåller, att Ridd.secret. skulle emellan
riksdagarne få tillräcklig sysselsättning genom ordnandet af
Riddarhusets archiv, till förmån för de personer, som skulle
vilja anställa historiska forskningar. Della skäl låter sannerligen
såsom om hittills allt ordnande af archivet varit försummadt,
hvilket viii icke hör förmodas; ty för de handlingar, som
numera till delta archiv efterhand inkomma, bör icke något
särdeles vidlyftigt ordnande behöfvas, helst, som bekant är,
enligt Ridd.instructionen, Ridd.secret. äger alt dertill påkalla
biträde af första Ridd.cancellisten ; men äfven för den händelse,
att ett sådant ordnande nu vore af behofvet pH kalladt, synes
mig detta kunna på två sätt åstadkommas, nemi. antingen derigenom,
alt R. o. Ad. anställer en skicklig person med särskildt
arfvode, som, under Ridd.secret:s inseende, på ett år säkerligen
hinner att tillräckligt ordna archivet, eller också, att R. o. Ad.
helt enkelt såsom gåfva öfverlemnar archivet, vare sig till
Den 9 November f. m.
141
Riksarchivet eller till K. Bibliolheket. Skulle vårt archiv innehålla
så dyrbara skatter, som Ulsk. yttrat, och hvilket jag
icke vill bestrida, så lilefve en sådan gåfva säkerligen välkommen.
Skulle den åter icke blifva välkommen, så torde väl
sådant innebära ett bevis, alt några särdeles dyrbara skatter
uti vårt archiv ieke finnas; och i sådant fall torde det icke
behöfvas något vidare ordnande, än som redan ägt runi.
Det sjunde skälet, som Utsk. anfört, innefattar, att grunden
för min motion utgöres af förutsättningen, att en representationsförändring
snart skulle komma att inträffa, men att, då en sådan
icke ännu blifvit beredd, mindre antagen, så vore det ännu
för tidigt att på en sådan förutsättning grunda några beslut.
Af denna ordställning skulle det synas, som Utsk. lill sist sparat
sitt egentligaste skäl, tvekande alt såsom gilltig premiss för
det af mig yrkade beslutet erkänna möjligheten af en representationsförändrings
realiserande. Utom det att eli dylikt erkännande
å Utsk:s si<la alldeles icke innefattar något tillförbindande
pä förband alt vara nöjd med någon annan representationsförändring,
än den som i allo uppfyller ändamålet, sä
torde jag dessutom få fästa uppmärksamheten derpå, att de
Heste ledamöter af detta Hus, som yttrade sig under discussionen
vid det hvilande representationsförslagets förkastande, förklarade,
att de icke skulle hafva något emot en representationsförändring,
så vida den nemi. vid togs på ett ändamålsenligt
och för del allmännas båtnad gynnande sätt, och att (lere af
desse ledamöter derjemte förklarade sin önskan, alt en dylik
förändring snart måtte kunna lillvägabriugas. Afven jag tillhörde
deras antal, sorn yttrade en sådan önskan, och det med
det allvar och den uppriktighet, som ett så vigtigt ämne kräfde;
och under loppet af denna riksdag liar jag allt mer och
mer lärt mig inse, alt föga kan till båtnad för det allmänna
uträttas under vår nuvar. represenlalionsform och vårt nuvar.
arbetssätt. Den nuvar. representalionsformen har visserligen
för sin lid varit ganska ändamålsenlig och för det allmänna
verkat mycket godt; men det torde icke innefatta något öfverdrifvet
påstående om jag yttrar, alt den numera öfverlefvat
sig sjelf och mäste lemna rum för en lefuadsfriskare och ändamälsenligare
sammansättning. Vi hoppas, att en dylik snart
måtte inträffa. Till grund för detta hopp ligger icke blott, den
allmänna öfvertygelsen om bchofvet deraf, ulan äfven Styrelsens
i detta afseende här tillkännagifua önskan. Dessa förhoppningar
synas mig utgöra tillräckliga anledmr för en sådan slatsmanna-åsigt,
pä grund hvaraf man skulle kunna tillåta sig en i
politiskt afseende sä föga vigtig åtgärd, som att besluta, huruvida
en Ridd.seeret. skall tillsättas på förordnande eller på
stat. Skulle dessa förhoppningar om en representationsförändring
likväl icke realiseras, så vet jag i alla fall icke hvem
som uti ifrågavar. fall deraf skulle lida: icke Ridd.seeret.; ty
han fortfar då att under hela sin tjenstetid uppbära hela sin
lön, och äger derjemte rättighet alt innehafva annan publik
142
Den 9 November f. m.
tjenst; icke eller skulle någon olägenhet, så vidt mig synes,
deraf uppkomma för R. o. Ad.
Jag tror mig således nu hafva lill fullo vederlagt de af
Utsk. anförde skäl, och beklagar, alt Ulsk. icke fästat ringaste
afseende på de skäl, som jag anfört lill förmån för
min motion. Dessa skäl voro egentligen endast tvenne, nemi.
del ena, att Ridd.secret.lönen vore alltför slör, för den händelse
alt Ridd.secret. icke får med representationen någon befattning.
Det andra skälet var, att det öfverskott, som i
nämnde lön (innes utöfver det verkliga behofvet, med mycken
mera tillfredsställelse af R. o. Ad. kunde användas- lill
välgörenhetsanstalter. I afseende ä det första skälet, torde jag
fä anse Utsk:s förbigående deraf såsom ett tyst medgifvande af
dess gilltighet, hvilken i alla fall mäste inses af hvar och en
sorn uti instruclionen för Ridd.secret. lager kännedom om, hvaruti
haus tjenstgöring emellan riksdagarne består, hvilken hufvudsakligen
inskränker sig till, jemte archivets vårdande och
handlingars inregistrerande, föredragning af ansökningar om
pensioner och stipendier; och för en hvar som gjort sig redo
för göromälen inom embelsverken, torde således Ridd.secrelis
göromål emellan riksdagarne icke befinnas vara af beskalfcnhet,
ali de fordra en lön, som med visshet kan sägas uppgå till
2000 r:dr. Milt andra skäl var, att jag ansåg Ridd.cassaus öfverskotter,
som icke behöfdes lill aflöning, kunna i bättre väg användas
lill pensionerande af förljenle aflidne adlige embetsmäns i
torftighet varande enkor och barn. Riddarhuset har för närvar,
icke mindre än sex med arfvode aflönade Direcleurer och icke
mindre än fem tjenstemän, med tillsammans en stat af emellan
5- och 0000 r:dr b:co. Ehuru än en representationsförändring
må utfalla, torde man dock få taga för gifvet, alt R. o. Ad.
icke kan komma alt utgöra ett pä särskild kammare rådslående
Ständ, som således behöfver sin enskilda betjening. Jag hade
trott, att, vid ett sådant tillfälle, det skulle hafva utgjort ett
vackert minne från vår nuvar. ståndsrepresentation, om 11. o.
Ad. skulle hafva realiserat afkastningen af sina fastigheter och
inskränkt sin aflöningsstat, för att pä sådant sätt, genom mångdubblade
tillgångar, utöfva välgörenhet emot fattige Slåndsmedlemuiars
enkor och harn. Det anses för närvar, för dem, som
tillhöra Riddarhusets pensionsslat, vara en ovanlig lycka, att
äga en pension af 100 r:dr. Mången har 50 r:dr b:co och derunder.
Jag skulle tro, att, med de göromål som komma att
tillhöra Ridd.Direct., om betjeningen icke mer kommer att
vara anställd vid nationalrepresentationen, dessa göromål skulle
kunna beqvämt skötas af 3:ne Directeurer och en, högst tvenne
tjenstemän, hvilkas sammanräknade stat aldrig behöfde öfverstiga
3000 r:dr b:co. Jag frågar dä, mine Hrr, om det skulle
kunna försvaras emot våra efterkommande, alt öfverlemna lill
dem en aflöningsstat af emellan 5- och 6000 r:dr b:co, således
nära 3000 r:dr b:co utöfver verkliga behofvet, med hvilka man
skulle kunna utgifva ett ganska betydligt antal pensioner eller
Den 9 November f. m.
143
stipendier. Skulle man räkna hvarje dylik till 100 r:dr, så
klefve deras antal 30; om man räknade deni till 50 r:dr, sä
blefvo de 60, Inilket skulle utgöra en ganska betydlig tillökning
af de tillfällen R. o. Ad. för närvar, boredt sig, att i
välgörenhelsväg inom Ståndet verka; och jag skulle tro, att
våra efterkommande af oss borde vänta den graunlagenhetcn, alt
vi icke hinda händerna på dem alt kunna reglera aflöningsstaten
sä, som af behofvet krafve*.
Jag får derföre anhålla om afslag på Ridd.Utsk:s betänk.,
och bifall till den af mig gjorda motion. Härjemte förenar jag
mig äfven väsendtligen i det af Hr Aminoff lill min motion
gjorda tillägg, nemi. i så målto, alt jag undantager Ridd.kamereraren,
hvilken såsom uppbördsman alltid lärer böra upplagas
på stat; men för öfrigt anser jag, att Riddarhusets öfrige tjensler,
i den män de genom innevar. innehafvares afgång blifva
vacanle, höra tillsättas genom förordnande.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr: Egentligen anser jag
Ulsk:s skäl vara sä fullständigt utvecklade i dess betänk., att
en ny framställning deraf skulle innebära ett missbruk af Ståndets
tålamod. Dä likväl Gr. Cronhjelm försökt att vederlägga
alla dessa skäl, med den skicklighet, alt, vore de mindre starka,
det skulle hafva lyckats, så torde det åligga någon afRidd.-  Ulsk:s medlemmar att till besvarande upptaga de invändningar,
ITr Grefven gjort emot dess betänk. Grefven har der i detta
betänk, funnit sju särskilda skäl, pä hvilka Ulsk. förkastat hans
motion. Jag har icke räknat dem; jag ansåg dem vara sä
mänga, att det skulle vara svårt att räkna dem alla. Gr. Cronhjelm
har först sagt, att hvad angår den form, i hvilken Ridd.-  secret.tjensten tillsätles, det vore föga skillnad emellan conslitutorial
och bekräftande genom fullmakt. Detta vill jag gerna
såvida medgifva, sorn fullmakten utfärdas för ett förtroendeembete;
ty ostridig! är, alt, enligt 34 § i instruetionen för
Ridd.Direct., Ståndet har förbehållit sig rätt alt, om så nödigt
pröfvas, när | af närvar, ledamöter sig derom förena, skilja
så väl Ridd.secret. sorn Riddarhusets öfrige tjenstemän ifrån
deras befattningar, utan att för en sådan åtgärd behöfva något
annat skäl, än sitt godtfinnande. Följaktligen är detta väl ett
embete, som är och alltid varit tillsatt på constitutorial, sä
länge som denna instruetion ägt rum. Om nu deremot, såsom
Gr. Cronhjelm föreslagit, man skulle förordna Ridd.secret. på
en viss bestämd tid, sä skulle det ju innebära en afsägelse af
Ståndets rättighet, att om hans afgång på nyssnämnde sätt besluta.
För min del hyser jag visserligen den öfvertygelse, att,
derest icke andra sökande anmäla sig, än den ende, som hittills
sökt platsen, och Ståndet skulle bifalla Utsk:s hemställan
att tillsätta honom, så skall aldrig någon anledn. för Ståndet
yppa sig, att skrida lill en så ovanlig utväg. Emedlertid är
det en princip, som genom ett sådant beslut skulle frånträdas,
och anser jag, ali det skulle blifva en följd af de ordalag, i
144
D«n 9 November f. m
hvilka Grefvens motion är uppställd, alt. Ståndet skulle, genom
dess antagande, hafva ovillkorligen förbundit sig att låta dea
secreterare, som antagits, sä vida han icke genom laga dom
skulle derifrån skiljas, förblifva i sitt embete ända till slutet af
den riksdag, dä ett förslag till förändrad nationalrepresentation
blifvit i grundlagsenlig ordning anlaget och stadfästadt. Hr
Grefven har äfven sagt, det. rättigheten att innehafva annan
publik tjenst skulle vara en sä stor fördel, att Ridd.secret:s lönevillkor
och ställning derigenom skulle betydligen förbättras. Åtminstone
vet Ridd.Utsk. sig icke hafva tillstyrkt, att, i allmänhet
och utan undantag, en sådan cumulation af tjenster skulle medgifvas.
Tverlom har Ulsk:s mening alltid varit, att rättigheten för Ridd.-  secret. att innehafva annan tjenst pä stat skulle vara ett undantag,
hvilket Ståndet kunde efter behag medgifva eller vägra,
och hvilket aldrig borde medgifvas, med mindre tjensten
vore sä lätt och så föga tidsödande, alt den lämpligen kunde
förenas med Ridd.secrel.befattningen, hvilken alltid borde för
innehafvaren förblifva hufvudsaklig. Följaktligen gifves det ingen
säkerhet för den blifvande Rldd.secret. att fä emottaga en
sådan tjenst, och stadgandet synes knappast ens kunna bereda
honom någon särdeles betydligen ökad fördel.
Hvad åter angår lönevillkoren, vid hvilkas, enligt dess beräkning,
rikt tillmätte belopp Grefven vill fästa sig, sä får jag
för min del yttra den mening, alt om dessa lönevillkor verkligen
skulle kunna värderas till 2,000 r:dr b:co, sä vore detta
icke för mycket. Omöjligt kan R. o. Ad. önska, att, äfven emellan
riksdagarne, samt äfven för den händelse att Ståndet såsom
Stånd skulle upphöra att finnas, i detina tjenstebefattning äga
en person utan bildning, ulan stadga och karakter, med ett
ord, en annan än en högst aktningsvärd och skicklig em
betsman.
En sådan är sannerligen med 2000 r:dr b:co icke
för mycket betalad. Jag skulle anse det vara föga förenligt med
Ståndets värdighet, att antaga en oli 11 för I i 11 iga re person, sorn
skulle åtnöjas med en svag och dålig aflöning.
Hvad angår det, som Ilr Grefven sagt om måttligheten af
Ridd.secretis göromål emellan riksdagarne, så kunna de visserligen
icke jemföras med dem, som under riksdagarne honom
åligga. Dessa äro så trägna, att få personer stå ut med att
ändamålsenligt och fullkomligt sköta dem. Deremot erhåller
Ridd.secret., såsom Utsk. också anmärkt, ett särskildt, icke obetydligt
arfvode för riksdagsgöromälen, hvilket, fördeladt på
åren, utgör en icke ringa del af hans nnvar. löneinkomst. Denna
del deraf skulle i och med detsamma, som R. o. Ad. upphörde
att vara ett särskildt RiksSt., försvinna. Jag anser icke
eller Ridd.secret.göromäleu emellan riksdagarne vara af den
obetydliga omfattning, som Ilr Grefven tyckes förmoda. De
uppräknas uti instruetionen för Ridd.Direct. i 39, 40, 41 och 42 §§.
Jag vill icke besvära R. o. Ad. med att uppläsa alla dessa §§;
säkert är, att de i Utsk. hlifvit läste och att vi dä funnit dessa göro
-
Den 9 November f. m.
mai för ingen del vara sä obetydlige. Bland annat åligger det Ridd.-  secrct. alt inför Direet. föredraga Riddarhusets ärenden, samt alt
uppsätta och contrasignera utgående expeditioner. Detta åliggande
tyckes Grefven hafva nästan förbisett. Hvad angår archivet,
hvars ordnande Grefven anser vara en så obetydlig sysselsättning,
får jag nämna, att ehuru jag icke vill påstå, att det varit
i fullkomlig oordning, har likväl Ulsk. funnit åtskilliga åtgärder,
af icke så alldeles ringa omfång, behöfvas för att bringa
dessa handlingar i det skick, som ändamålet skulle fordra,
om de skulle hällas allmänheten, och särdeles den historiska
forskningen, tillhanda. Grefven har trott, att del skulle vara
riktigt, alt skänka bort archivet. Derom har jag ännu för
min del ingen mening. Det torde ankomma pä R. o. Ad. alt
sjelfve domina, huruvida något skäl finnes, att bortskänka hvad
man äger. Detta archiv kan, hos R. o. Ad., för alla vetenskapliga
ändamål vara i äfven sä godt förvar, som på något
annat ställe. Afven finnas der många papper och handlingar,
hvilka angå R. o. Adis enskilda rätt; andre, hvilka innehålla
minnen, dyrbara för Ståndet, och som icke gerna böra vara i
någon annans förvar oell vård.
I afseende å hvad Grefven slutligen yttrat angidc sannolikheten
af en representationsförändring, så tillkommer det icke
mig, och jag tror äfven att Utsk. i allmänhet icke ansett det
tillkomma Ulsk., att bedomina den högre eller ringare graden
af sannnolikhet, med hvilken må kunna antagas, alt denna representationsförändring
kommer alt snart inträffa. Att en sådan
koinmer att ske, derom torde väl knappt någon inom detta
Hus tvifla; att den mätte ske lill fäderneslandets båtnad, deruti
mätte alla önskningar instämma; men, äfven om icke Ståndens
meningar ännu visat sig så delade, att man ej med någon visshet
lärer kunna beräkna, huru mångå månader, eller år, som
ännu kunna åtgå innan ett representationsförslag blifver af dem
alla samtyckt och af K. M. sladfästadt; men, äfven om denna
tidpunkt vore sä nära, som det af hvarje fäderneslandets vän
skulle önskas — äfven i delta fall, mine Hrr, tror jag, att hvarje
sådant beslut, som della, bör fattas först när saken skett och
icke förut. Dä blir det tid, och visserligen icke för sent, alt
vidtaga alla de åtgärder, sorn blifva en följd af förändringen, och
hvilka Gr. Cronhjelm lill en del föreslagit.
Den omständighet åter, att eli mindre betydligt årligt belopp,
några fä 100 ridr, möjligen genom denna åtgärd skulle
kunna några år förut användas lill välgörenhet, anser jag vara
af en underordnad vigt. När fråga är att använda penningar,
sä faller det af sig sjelft, att det första man har alt iakttaga,
är att göra hvar man rätt. Dock kommer, vid nu förevar, fråga,
denna pligt icke i betraktande; ty laglig rätt för den blifvande
Ridd.secret., att erhålla större eller mindre lönelillgångar,
alt blifva förordnad på kort lid eller tillsatt på stat, —
en sådan laglig rätt äger icke rum. Den andra pligten vid
4 H. ' 19
14C
Den 9 N o v e m ber f. m.
användande af penningar, är billigheten. Billigheten anser jag
icke vara tillfredsställd, om en Ridd.secret., med den bildning
och skicklighet, på hvilken R. o. Ad. äger göra anspråk, anställes
med mindre lön, än tjenstens innehafvare hittills uppburit.
Dernäst kommer, i fråga om penningars användande, nödvändigheten
alt iakttaga försigtighet och klokhet fiir sig sjelf, sä att
alla verkliga behof blifva tillfredsställde. Ett behof för R. o.
Ad. hlifver alltid att äga skicklige tjenstemän. De fonder, sorn
sjå under 11. o. Ad:s förvaltning och vård, äro högst betydliga.
Åtskilliga andra angelägenheter, såsom bestyret med genealogierne,
arehivet, m. m. d., iiro alltför vigliga att icke embelsinän
till deras vård alltid mäste finnas. Försigtigheten oell klokheten
bjuda således, att först och främst sörja för sina egna
behof, innan manj tänker på välgörenhet. Dernäst, jag
medgifver det, är det en skyldighet, att tillse, det man, med
de medel man äger, uppfyller kärlekens pligt emot nästan, innan
man för mycket tänker på egna nöjen och njutningar. Dock
här är icke fråga om att använda dessa 5000 eller 000 r:dr
till några förlustelser för R. o. Ad., utan i min lanke till ett
verkligt behof, och då kommer först välgörenheten i fjerde
rummet.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Af skyldig omtanka
fiir besparing af utgifter från Riddarhusets fonder för framliden,
kan jag icke annat än instämma i den af Gr. Cronhjelm
väckta motionen, som nu af Ridd.Utsk. blifvit afslagdn. Nekas
kan väl icke, att om och när en representationsförändring kommer
att inträffa, hvarigenom R. o. Ad. upphör alt för sig sjelf
representera såsom ett särskildt Stånd, sä hlifver Ridd.secrct.-  befättningen pä långt när icke af den vigt, som den för närvar.
är. Riddarhusets fonder komma naturligtvis att fortfarande
förvaltas, och således hlifver Kamereraren lika behöflig efter
en sådan förändring, som nu. Behofvct af canccllibiträdet
kommer deremot då endast att inskränka sig lill en person, som
kan föra protocollet vid Direchs sammankomster. Gr. Cronhjelm
har här icke föreslagit något annat, än alt Ridd.secret. skall,
med bi belia Ilande för öfrigt af alla siria löneförmåner, conslitneras
intill slutet af den riksdag, dä en representationsförändring
hlifver antagen; således intill den tidpunkt, dä Ridd.secrel.-  tjensteu i sin nuvar. beskaffenhet hlifver öfverflödig. R. o. Ad.
har redan förut beslutit, att Ridd.secret. kan, med Ståndets tillåtelse,
få innehafva annan tjenst jemte sin beställning vid Riddarhuset.
Derigenom tyckes mig den fruktan vara undanröjd,
att man med de villkor, som Gr. Cronhjelm föreslagit, icke skulle
kunna fä en skicklig person till Ridd.secret. Bland de skäl,
sorn blifvit anförde emot antagande af Gr. Cronhjelms motion
är ett, som tyckes vara mycket framhållet, nemi. det, att om
delta beslut skulle af R. o. Ad. fattas, så skulle Ståndet derigenom
betaga sig den rätt, som instruclionen för Ridd.direct.
för närvar, gifvet' detsamma, alt under vissa omständigheter
Dun 9 November f. m
147
kunna skilja Secreleraren frän dess tjenst. Jag finner icke alt
detta skulle blifva en ovillkorlig följd af ett sådant beslut. Om
conslilutorial intill slutet af deri riksdag då ett nytt representationsförslag
af R. St. anloges, meddelades pa denna tjenst, så
skulle detta naturligtvis icke upphäfva del stadgande, som redan
finnes uti nyssnämnde instruction, utan tvertom föreställer
jag mig, alt detta lika väl kunde och äfven bör slå qvar.
Delta skäl tror jag således icke bör hindra R. o. Ad. att fatta
sitt beslut i öfverensstämmelse med Gr. Cronhjelms motion. Åtminstone
anser jag för min del förenligt med den omtanka, som
Ståndet är skyldigt att hafva om vården af riddarhuset fonder,
jag tror, alt den i sammanhang med Gr. Cronhjelms förslag,
af Hr Aminoff väckta motion, att samma stadgande i afseende
på tillsättningen äfven mätte iakttagas för Riddarhusets öfrige
tjenster, torde höra tillämpas i afseende på tjenster på cancellisidan,
hvilka visserligen, i detta hänseende, äro i samma förhållande
som Ridd.secret.ljensten. Pä alla de skäl jag nu anfört,
anhåller jag om afslag ä Ilidd.Utsk.-s mein. och bifall till
Gr. Cronhjelms förslag.
Hr Rääf, Leonard Fredr.: Enligt motionärens önskan
skulle Riddarhusets Secreterare vara underkastad dubbla osäkerheter:
den ena af Ståndets möjligtvis återkallade förtroende
till honom; den andra af Ståndets upphörda förtroende till sig
sjelfl. Hela vår forntid, som och något velat och förstått, har
alltid ansett, att säkerhet om plats anskaffar dugliga tjenstemän.
Derom behöfver inga ord spillas. Om lönen äfven uppgår till
2,000 r:dr, synes densamma hvarken öfverstiga Icfnadskosliiad
i hufvudstad, eller Ståndets värdighet.
Det har förr blifvit här sagdt: alt del påstådda öfverflödet
i lönesumman kunde bättre användas tili pensioner åt de
många behöfvande Ståndet inom sig hyser. R. o. Ad:s första
skyldighet är, att väl utföra sill åliggande såsom Stånd; dess
underordnade är välgörenheten. Alt den uppfylla, finnas andra
medel, än pä bekostnad af Ståndets goda betjenande. Behagar
motionären föreslå en ökad afgift Lill pensionsfondens förstärkning,
skall jag vara den första att det bifalla. Men aldrig skall
jag för mig eller min ätt bifalla en representationsförändring,
som rubbar detta Stånd i sin helhet, elier beröfvar detsamma
en rätt, som är oafhändelig, emedan den är grundad på naturen,
pä arf och häfd, följaktligen förenad med pligt att den åt efterkommande
öfverlemna, tili båtnad för fäderneslandet, som, i
trots af opinionernas nycker, icke kan oss såsom vakande Ständ
umbära; villig deremot alt bifalla de ordningsstadgar inom detta
Hus, dem lidens skiften gjort nödvändiga, och alt bortrödja
Ståndets brister, men icke upprifva dess grundvalar.
Jag får tillstyrka bifall på Ridd.Ulsk:s betänk.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: R. o. Ad:s angelä
genheter
äro af två slag: de som röra R. o. Ad. såsom Stånd,
såsom Corporation, och de som angå R. o. Ad., såsom utgöran
-
1-18
Ben 9 November f. m.
de en del af Svenska folkets representation. Om nu R. o. Ad.
icke vidare skulle komma alt utgöra någon del af Svenska folkets
representation, så upphöra naturligtvis de angelägenheter,
som deraf äro en följd, men i alla fall qvarstå de angelägenheter,
hvilka tillhöra R. o. Ad. såsom Stånd; såvida man icke
förutsätter, alt med den liberala tendens, som nu fortgår genom
tiden, R. o. Ad. skulle, i samina ögonblick det upphör alt
representera en del af Svenska folket, äfven upphöra att finnas.
Då jag likväl icke vill antaga, alt omhvälfuingen kommer alt
gå så långt, så förmodar och hoppas jag, att R. o. Ad. kommer
att fortfara i egenskap af Stånd, och således kommer att äga
Ståndsangelägenheler, hvilka skola förvaltas. Dessa Ståndsangeliigenheter
fortfara emellan riksdagarne, då likasom nu, och
för deras skötande ett betjenande biträde af embetsmän. Hittills
har man icke ansett, att, för vården af dessa angelägenheter,
de lönevillkor, som varit bestämde, hafva varit för stora,
•lag kan således icke fatta, att de skulle blifva det, äfven om en
representationsförändring inträffade. Huru denna R. o. Adis
enskilda embctsmannapersonal möjligen i en framlid kunde komma
alt sammansättas, är en sak, som ännu icke har varit föremål
för R. o. Adis åtgörande; men enahanda cancelli bi trado,
som för närvar, erfordras, snkulle jag förmoda äfven i en framtid
kominer att behöfvas. Åtminstone lärer det vara gifvet, alt
11. o. Ad., äfven om det skulle kunna umbära en Ridd.cancellist,
alltid mäste hafva någon embetsman som motsvarar den nuvnr.
Secrcleraren. Denna tjensteman kommer, just genom en blifvande
representationsförändring, att förlora den betydligaste delen
af sina inkomster. Det måste dä vara så mycket mera
skäl, alt åtminstone bibehålla honom vid dem han nu emellan
riksdagarne åtnjuter, eftersom han då, lill följd af sin befallning,
skulle blifva beröfvad den extra inkomst, som han nu har
lill följd af R. o. Adis representationsrätt. Jag kan således icke
ens fatta, alt denne Secreterare efter en representationsförändring
skulle kunna vara mindre lönad än han uti är, såvida
R. o. Ad. ville påräkna att pä denna plals hafva en person, sorn
deråt skulle egna sin tid och sina krafter. I sådant fall kan
jag icke inse lämpligheten af hvad Gr. Cronhjelm nu föreslagit,
eller hvart del. skulle leda. Det vore eli beslut, sorn förmodligen
ändock aldrig skulle komma i någon verkställighet, emedan
inan måste antaga, att en Ridd.secret. alltid skulle komma
alt behöfvas, och att det icke kunde vara förenligt med R. o.
Adis värdighet såsom Stånd, att erbjuda honom eu ringare lön,
än den han nu innehar, såvida icke Gr. Cronhjelm skulle vilja
utsträcka sparsamheten så långt, att man skulle utbjuda tjensten
pä offentlig entreprenadauetion åt den mestbjudande. Delta tycker
jag likväl icke vore en åtgärd, som skulle motsvara R. o.
Adis värdighet såsom Stånd, ulan ivertom anser jag den åsyftade
besparingen, äfven om ilen skulle kunna åstadkommas, såsom
högst lumpen, och jag skulle tro, att R. o. Ad. likväl
framdeles såsom hittills kan hafva råd att betala sin Ridd.-
Den 9 No ve ml; er f. m.
149
seeret. lika rikligt, som förut har skott, oell att det således icke
lior fästas något sådant villkor vid hans antagande. Till följd
af hvad jag nu yttrat, anhåller jag om bifall å Ridd.Ulsk:s mern.
Della yttrande hade blifvit afbrutet genom ankomsten af
II. Ex. Hr Just. Statsministern, Frih. Lars Herman Gyllenhaal,
som, a K. M:s höga vägnar, aflemnade 3 Dess nåd. propos:r i
grundlagsfrågor.
Frih. Cederström, Thure Fredr.: Då jag för min
del icke kan finna annat, än att Gr. Cronhjclms motion är förenlig
med en klok omtanka samt ändamålsenlig, så får jag för
min del på det högsta tillstyrka, all II. o. Ad., med afslag pä
Ridd.Ulsk:s nuvar. betänk., ville antaga Gr. Cronhjclms motion
jemte det förslag, som i sammanhang dermed blifvit af Hr
Aminolf väckt. Det har lill och med af en ledamot i Ridd.-  Utsk., Frih. Palmstjerna, här blifvit medgifvet, hvad jag förmodar
att vi alla äro öfvertygade om, att nemi. en representationsförändring
är af nöden och måste inträffa. Om vi nu alla
äro öfvertygade derom, alt en representationsförändring verkligen
förestår, så kan jag icke inse, hvarföre man skulle antaga
en Ridd.secret. pä annat villkor, än såsom Gr. Cronhjelm
föreslagit, tills representationsfrågan blcfve afgjord. Visserligen
har en värd talare, Gr. Gyldenstolpe, anmärkt, att Ståndet i
alla fall skulle behöfva en Secreterare, och det är ganska
sant, alt Ståndet behöfver cn sådan tjensteman för vården af
sina genealogier och handlingar: men sedan 11. o. Ad. upphört
att vara ett särskildt Stånd, blifva så ringa göromål förenade
med Ridd.secret.befattningen, att jag icke skulle tro, att dertill
behöfver anslås ilen nuvar. lönen, ulan är jag fullt förvissad
derom, att, utan alt behöfva utbjuda tjenslen på enlreprenadauclion,
såsom Gr. Gyldenstolpe yttrat, många sökande, och
äfven sädaue, sorn skola vara förtroendet värdige, komma alt
anmäla sig, fastän lönen nedsätles till halfva beloppet, af hvad
den nu utgör; i följd hvaraf en ganska betydlig besparing kunde
göras, hvilken kunde användas lill vida nyttigare ändamål,
än lill det onyttiga skrytet, att Ståndet skulle, sedan dess representationsrätt
upphört, betala sin Secreterare mångfaldigt
utöfver hvad tjenslens vigt kräfde. Pä dessa skäl får jag således
tillstyrka antagande af Gr. Cronhjelms förslag. Jag vill
blott tillägga, att om Ståndet upphör alt såsom Stånd representera,
så torde hvar och en finna, att, för vården af genealogierna
och Riddarhusets handlingar, ingalunda kan vara behöfiigt
att äga en secreterare, två cancellister och en kamererare,
dä de 14. o. Ad:s angelägenheter, som qvarstå, icke äro af
större vigt, än alt de kunna skötas af två personer, äfven om
dessa personer ägde rättighet att med bcfaltningarue vid Riddarhuset
förena annan tjenst på stat. Jag får således förnya
min begäran om afslag på Utsk:s betänk., och att Ståndet mätte
bifalla Gr. Cronhjelms motion.
150
Den 9 November f. m.
II. Ex. II r Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att plenum
komme alt fortsättas kl. 6 e. m.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Då jag lill Gr. Grönlijelms
motion gjorde ett amendement, så var det, såsom Hrr:ue veta,
i den afsigten att, i händelse R. o. Ad. skulle besluta, ali den
nu lediga Ridd secret.tjernsten skulle tillsättas på förordnande,
för conscqvensen skull äfven de andra embetsmännen vid Riddarhuset
borde på samma sätt blifva tillsatta. Jag fortfar naturligtvis
i samma yrkande, och tror till och med, alt sjelfva
kamereraren kan tillsättas på samma sätt. Ehuru i vissa punkter
instämmande med Gr. Cronhjelm, får jag likväl uttryckligen
förklara, att jag icke fäster mig vid och icke gillar Grefvcns
åsiglcr om en framtida blifvande representationsförändrings
inflytande på denna fråga. Den har alldeles icke ined nu förevar.
ärende att göra. När tiden kommer, så får II. o. Ad.
derom besluta. Jag tillhör icke deras antal, som yrka, att
lönerna för våra embetsman måtte på något sätt nedsättas;
tvertom tror jag, alt de i vissa afseenden ej äro tillräcklige och
borde ökas, men tillstyrker för det närvar, deras oföränderlighet
enligt det uppgjorda förslaget. Jag ser ingen svårighet för
alt vära embets- och tjenstemän kunna tillsättas pä sätt Gr.
Cronhjelm föreslagit; och jag tror, att om så skulle ske, så
blifva tjcnstcrne icke obesatta och tjenslemänneu derföre ej
sämre. Jag vill härmed ej påstå, att dessa tjenster varit illa
förvaltade, men dä man icke har någon annan säkerhet pä sin
innehafvande tjenst, än den som heror på ens eget förhållande,
så tror jag alt man dä med mera omsorg sköter tjensten. Siburn
R. o. Ad. äger rättighet all afsätta en försumlig tjensteman,
sa inträffar likväl ej en sådan afsättning, så framt icke
den ifrågavar. tjenstemannen uppfört sig i hög grad försumligt.
R. o. Ad. tillsätter sin Direction och sine Fullmäktige i Banken
och Riksg.cont. ifrån riksdag till riksdag; hvarföre ej på
samma sätt sine tjenstemän? det ena är ej mer maktpåliggande
än det andra. Del är ganska bestämdt och gifvet, att om R.
o. Ad:s tjenstemän uppfylla sin pligt, så blifva de också bibehållna
vid sina befattningar, de må vara tillsatte efter förordnande
eller efter nu gällande författning. Jag har mänga skäl,
hvarföre jag anser, att R. o. Ad:s tjenstemän höra tillsättas
efter förordnande, och dessa skäl tror jag mig icke behöfva
uppräkna. Jag anser, alt Ridd.secret.tjensten denna gång hör
tillsättas på samma sätt som förut, samt att den enda person,
som sig dertill anmält och som genom en längre lids bestridande
af denna tjenst derpå äger så stora anspråk, dertill
må blifva utnämnd. Då kan ingen personlighet anses ligga
till grund för R. o. Ad:s handlingssätt, om förändringen blifver
gällande, efter tillsättandet af den nu ledigvarande Secreterarebefattningen.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: De Ståndets ledamöter,
som sednast yttrat sig i frågan, hafva uttalat så olika meningar
Den 9 November f. m.
151
om beskaffenheten af Ståndets förra beslut, att jag vördsamt
anhåller bos Hr Gr. o. Landtm., att Ridd.secret. Huge uppläsa
både Ståndets förra beslut och Gr. Cronhjelms motion, samt
att jag derefter måtte erhålla ordet.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, upplyste, att så väl R. o. Ad:s
ifrågavar. beslut, som Gr. Cronhjelms motion voro upptagne i
reciten till Ridd.Utsk:s förevar, mern., och lät derefter å nyo
uppläsa denna del af mern.
Hr von Hartmansdorff: Af hvad nu uppiiist är, torde
hafva inhemtats, alt R. o. Ad. redan förklarat, det Ridd.secret.-  löuen icke skall nedsättas; och dernäst, alt Gr. Cronhjelm föreslagit,
det Ridd.secret.sysslan, med den lön, som redan för
henne finues anslagen, bör endast pä förordnande tillsättas, intill
slutet af den riksdag, dä en representationsförändring inträffat.
Det är följaktligen icke fråga, pä sätt åtskillige ledamöter
uppgifvit, att för närvarande bereda någon besparing åt
Riddarbuseassan genom antagandet af Gr. Cronhjelms förslag.
Hvad derpå skulle vinnas, är deremot att, vid en inträffande
representationsförändring, kunna entlediga Ridd.secret., utan
anspråk, å haus sida, pä lönens bibehållande. Förslaget åsyftar
således att kunna sätta den blifvande Secreterarcn på bar backe,
i fall Ståndet funné sådant med billighet eller sin värdighet
öfverensstämmande. Man säger väl, att sådant bör förbehållas,
för den förmodade händelsen, alt förändrad representation skulle
antagas; men jag bör i Ståndets minne återkalla, att Ridd.secret.
har, liksom de öfriga Ständssecrelerarne, särskildt aflöning för
denna befattning under riksdagarne, och alt hans aflöning i berörde
egenskap icke egentligen sammanhänger med den lön,
han af Riddarhuset åtnjuter för Adelns särskilda angelägenheter
mellan riksdagarne och äfven under riksdagarne, när några
dylika då förefalla. Man säger måhända: hvarföre häller R.
o. Ad. ständigt särskild Secreterare, då de öfrige Stånden det
icke göra? Jo derföre, att Riddarhuset har, såsom hvar och
en vet, särskildt archiv, särskilda fonder och angelägenheter, alt
förvalta äfven emellan riksdagarna, i olikhet mot de öfrige
Stånden, och att det således företrädesvis behöfver en Secreterare.
Dertill kommer, alt enär Secreterarcn skall tillhöra detta
Stånd, är också antalet af dem, som kunna söka befattningen,
inskränktare än i de Ständ, hvarest ett dylikt villkor icke fordras.
R. o. Ad. bör naturligtvis icke äfventyra att, vid en
riksdags inträffande, nödgas lill denna befattning taga hvilken
sorn helst dertill anmäler sig. Ståndet bör vara försäkradt
om, att till en så grannlaga befattning hafva en fullt skicklig
och pålitlig man. Sådana äro, i min tanke, skälen, hvarföre
R. o. Ad. hittills hållit cn egen och ständig Secreterare. De
gälla, i min tanke, äfven för framtiden. Skulle en förändring
i vår representation inträffa, så är det då tids nog att R. o. Ad.
besluter, huru för framtiden förhållas bör.
Man säger, alt Ridd.secret.lönen är för stor. Hvarefter’
152
Den 9 November f. m.
mäter man denna storlek? Håller man sig till den omständigheten,
att oaktadt de nuvarande, så högt uppskattade löneförmånerne,
har, då tjensteu sist blef ledig, blott en sökande anmält
sig dertill; så torde del bevisa, att tjernsten icke är för
högt lönad. Man säger, att Secrelerarcn icke har tillräcklig
sysselsättning med Riddarhusets göromål emellan riksdagarne.
Det tror jag äfven; men det är icke derpå, som det ankommer
för R. o. Ad., utan derpå, att Ståndet alltid må, när det behöfver,
hafva en fullt skicklig och pålitlig tjensteman. Vill
Ridd.seeret. sysselsätta sig med Riddarhusets angelägenheter,
så felas visst icke ämnen, och deribland genealogiernas fullständigande,
hvilket, sedan en derföre särskildt fallen och mycket
nitälskande Ridd.Directeur afgått, torde vara särdeles behöfligt.
Om uppmärksamhet äfven egnades åt archivet, sä
skulle icke, såsom under denna riksdag, hafva inträffat, att
man bortglömt tillvaron af ett hemligt Riddarhusarchiv. Men,
säger man, detta archiv kunde Adeln skänka bort. Denna lanke
uttalar hvad som egentligen tyckes ligga i botten på hela
detta förslag. Man vill nemi. säga ät R. o. Ad.: såsom Ständ
skall du dö; din timma är slagen; beställ om ditt hus, ju förr
desto hellre; gif bort hvad du äger åi de fattige! Men det är
denna uppmaning, sorn jag icke vill uttala, och som jag hoppas,
att detta 11. Ständ icke eller efterkommer genom några derpå
syftande förberedande åtgärder. Man yrkar sparsamhet och
säger, att man skall akta Riddarhusets penningar. Särdeles oväntadt
förefaller det mig, att denna sparsamhet just nu fordras
af en och annan ledamot, som åtminstone vid förra riksdagen
yrkade Ståndets upplösning. Hvartill tjena ägodelar för
den, som ej mera är lill? Man säger, alt grannlagenhcten
borde föranleda oss, att icke binda händerne pä vära efterkommande,
utan uppställa löneregleringen för Riddarhusets tjenstemän,
så alt de förre blefve oförhindrade att förfara på sätt
dem godt synes. Mig synes, att grannlagenheten hos motionären
hade bort föranleda honom, att icke säga åt R. o. Ad.:
kläd af dig, förr än du lägger dig.
Jag hemställer vördsamt, att R. o. Ad. måtte bifalla Ridd.-  Ulsk:s förslag.
Gr. Sandels, Sam. Äng.: Frih. Palmstjerna har redan
för det II. Ståndet utvecklat de skäl, på hvilka Utsk. ansett sig
icke kunna bifalla den af Gr. Cronhjelm väckta motion, utan
tverlom enhälligt ansett sig böra afstyrka densamma. Dessa
skäl voro nemi. bufvudsakligast, alt en tjenst i allmänhet alltid
skötes bättre, då den är på stat., än då den är blott för en obeslämd
tid. Ståndet har redan genom ett föreg:de beslut ansett,
alt deri lön, som Ridd.seeret. åtnjuter, ej är för stor; och
denna lön är, såsom Hr von Hartmansdorff upplyste och såsom
Ståndet nogsamt känner, icke afsedd för Ridd.seeret. såsom secreterare
i Ståndet, utan såsom secreterare i Ridd.Direct. De
cas
-
Den 9 November f. m,
153
cassör, som sin under Ridd.Direct:s förvaltning uppgå till omkring
en million r:dr r:gs. Således muste föredragningsärendeu
i afseende på denna förvaltning ofta förekomma, och göromålen
dervid äro icke obetydliga. Afven archivet torde kanske behöfva
elt noggrannare ordnande än det hittills haft. För öfrigt
får jag förena mig med de flera talare, som här utvecklat samma
åsigter, som Utsk. framställt.
Ilr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Sedan flere talare
yttrat sig i samma anda, som jag ämnade dä jag hegärde
ordet, kan jag affatta mig helt kort. För min del anser jag
den af R. o. Ad. beslutade lönen för Secreleraren icke vara större,
äu hvad den hör vara, äfven ensamt betraktad såsom secreterarearfvode
för R. o. Ad:s enskilda angelägenheter, utan afseende
på dess förhandlingar såsom RiksSt. Alltså finner jag
sjelfva grunden oriktig, hvarifrån Gr. Cronhjelms förslag utgår,
att tillsätta tjensten pä coustitutorial. Från annat håll har sedan
ytterligare kommit ett förslag, att alla Riddarhusets tjen
sler
skulle pä förordnande tillsättas, d. v. s. att hela dess per
sonal
skulle sältas på fri och flytande grund, alt jag så må
säga. De personer, som här talat om medlens användande till
välgörenhclsändamål, ber jag att få erinra, att det är en ganska
ringa del af sina egna fonder, som R. o. Ad. anslagit dertill,
ulan dertill utgå för det mesta donationer af hädangångne
ledamöter, hvilka hoppades kunna sätta dem i full säkerhet på
Riddarhuset, och icke all ambulatoriska embetsmän skulle öfver
dem hafva den närmaste förvaltningen. Jag tillstyrker bifall
å Ridd.Utsk:s mern.
Gr. Cronhjelm: En värd talare har med särdeles skicklighet
misstydt såväl min motion, som mina afsigter. Jag skulle
i det längsta hoppas, alt sådant varit utan afsigt ; men vare
dermed huru som helst, så anhåller jag att få fästa Ståndets
uppmärksamhet på arten af dessa misstydningar. Jag torde då
först fä bemöta, hvad som egentligen icke utgör en misstydning
utan en olika tanka, nemi. det påstående, att Ridd.secret.-Iönen
alldeles icke vore för stor, jemnförelsevis med hans göromål
emellan riksdagarne. Jag torde få återkalla i R. o. Ad:s minne,
att under den lid, då Ridd.secret. ännu ägde rätt att jemte
denna befattning förena annan publik tjenst, ansågs hälften
af haus nuvar. lön vara fullt motsvarande göromålens vigt; och
att först då R. o. Ad. beslöt, att Ridd.secret. icke skulle få
innehafva någon tjenst på Rikets stat, gåfvos honom de öfriga
600 r:dr såsom vederlag. Såsom en rak följd häraf vill det
synas mig, att åtminstone det honom sist tillagda vederlaget,
eller 600 r:dr b:co, mätte vara för mycket i nu föreställda fall.
Jag kommer nu till de misstydningar, som jag icke kan undgå
att vidröra, oaktadt sådant måste ske med del största obehag. Én
värd talare har nemi. sagt, att jag föreslagit att skänka bort
Riddarhusets arcliiv. Jag har icke föreslagit något annat, än
4 H. 20
154
Den 9 November f. m.
att om R. o. Ad. skulle anse dess ordnande öfverstiga Seereterarcns
tjenstepligter, motsvarande en mindre lön, så kunde detta
arehiv öfverlemnas antingen åt Riksarchivet eller K. Ribliotlieket.
Sannerligen jag kan fatta, att detta är att skänka bort
på något mindre vackert sätt. Om det skulle för vårt arehiv
vara mindre värdigt, att till ett af dessa ställen öfverföras, så
skalle det åtminstone dela samma öde med månget annat arehiv,
hvars värde icke allenast kan mätas med vårt utan äfven kanske
öfverstiger detsamma. Vidare har samme talare yttrat, att
afsigten med min motion skulle vara att säga till R. o. Ad.:
”Såsom Stånd skall du dö; beställ om ditt hus.” Jag får lill
en början förklara, att jag åtminstone i det längsta skall söka
att icke med min röst biträda något annat förslag till en
representationsförändring, än ett sådant, till följd hvaraf R. o.
Ad. såsom integrerande del i representionen ingår; men detta
är dock någonting helt annat, än att R. o. Ad. skulle fortfarande
utgöra ett särskildt Stånd, beslutande och rådplägaude inom
ett särskildt rum. Något annat har jag icke eller sagt, och
har således alldeles icke åt R. o. Ad. sagt: ”du skall dö; beställ
om ditt hus.” Jag kan icke tilltro den talaren, som tilldömt
mig denna afsigt, så liten förmåga i conclusionen, att han
icke ganska säkert visste, alt han dervid debiterade mig för
afsigter, som jag icke hyst, och jag skulle önska, att icke hans
egna afsigter pä andra håll blifva pä samma sätt afsigtsmässigt
och skoningslöst uttydda. Den värde talaren har slutligen sagt,
att jag sårat Ståndets grannlagenhet med dessa mina yttranden.
Jag frågar om sådant är fallet efter den förklaring jag nu afgifvit.
Afven frågar jag, huruvida någon inom detta Hus kan
bestrida, att den värde talaren sårat min grannlagenhet på ett
sätt, som inom detta Hus icke bort äga rum.
Det har slutligen blifvit anmärkt, att den af mig önskade
besparingen endast skulle utgöra 600 r:dr, och att denna summa
vore för obetydlig att taga i betraktande, då fråga vore om
en ny organisation och om nya välgörenhetsanstalter. Jag får
fästa uppmärksamheten derpå, att jag i det yttrande jag vid
början af denna discussion afgaf, icke inskränkte mig till dessa
600 r:d r, utan uppgaf för R. o. Ad., att Riddarhusets stat, direction
och tjenstemän inberäknade, för närvar, uppgår till ett
belopp emellan 5 ä 6000 r:dr b:co, allting sammanlagdt; och för
den händelse att, i enlighet med mitt och Hr Aminolfs yrkande,
de tjenster, sorn framdeles blifva vacante, på förordnande
tillsättas, skall säkerligen den tidpunkt inträffa, då R. o. Ad.,
sedan göromålen i och för dess särskilda representation upphört,
icke skulle behöfva för sina angelägenheters vårdande mera
än högst tre Directeurer och två tjenstemän, med en stat af
högst 3000 r:dr b:co, hvarigenom åtminstone lika mycket kunde
för välgörenhetsanstalter besparas. Denna summa är likväl,
i ett land, der icke stora belopp äro använda till pensioner eller
stipendier, af den betydenhet, att den torde förtjena att tagas
i något betraktande. Föröfrigt, och då af en annan talare,
Den 9 November f. m.
155
Ilr Aminoff, fråga blifvit väckt om det samband, som delta ämne
skulle hafva med tillsättningen af den nu lediga secreteraretjensten
och den person, som dertill anmält sig, så får jag på
samma sätt förklara, att min fulla afsigt är, att efter ett sådant
besluts fattande, som jag föreslagit, i hvad på mig beror,
tillstyrka R. o. Ad. att till sin Secreterare utse den person,
som under riksdagens lopp bestridt tjensten, såsom jag vill förmoda,
till såväl Hr Gr. o. Landtnäs som Ståndets allmänna belåtenhet.
Hr Prytz, Lars Adolph: Då Gr. Cronhjelms förslag
alldeles icke innefattar något, sorn strider emot det af Ståndet
förut fattade beslut i afseende på Ridd.secretis löneförmåner och
öfriga villkor för tjenstens återbesättande; dä det än mindre
innefattar något, som inskränker R. o. Ad:s rättighet, alt enligt
Riddarhusinslructionen afsätta Ridd.secret., i händelse möjligen
dertill anledn. skulle förekomma; då förslage.t alldeles icke innefattar
någon dödsdom öfver R. o. Ad. såsom Stånd, utan endast
och allenast ett förbehåll för det R. o. Ad., som kommer
att här uttala sin tanke, då en representationsförändring blir
fastställd: så finner jag detta förslag alldeles icke innefatta någonting
annat än ett bibehållande af öppen rättighet för R. o.
Ad. att i en framtid kunna besluta om Ridd.secretis aflönande
efter omständigheterna, med afseende å den vigt Hidd.secret:s
göromål då kunna komma att få. Jag finner således förslaget
endast innefatta en skyldig omtanka för Riddarhusets fonders
lämpligaste och ändamålscnligaste användande efter en representationsförändrings
inträffande. På denna grund kan jag icke
annat än sluta mig lill Gr. Cronhjelms motion, med det amendement
Hr Aminoff dertill föreslagit, sådant detta är uppfattadt
i Utsk:s betänk., icke med något tillägg i afseende på kamereraren,
och jag måste således tillstyrka afslag å Ridd.Ulsk:s mern.
Frih. Hamilton, Hugo: Afven jag kan, på sätt flere
värde talare förut yttrat, icke finna det förskräckliga i Gr.
Cronhjelms förslag. I sin enkelhet sedt, är ju detta förslag ingenting
annat än en önskan, att Ståndet måtte tänka på hvad
som dock en gång måtte komma att inträffa. Huruvida den ena
eller andra önskar en representationsförändring, är en fråga,
som icke hörer hit, men alt en sådan är ifrågasatt och på
allvar bearbetas, lärer väl ingen vilja neka. Under sådant förhållande
har Gr. Cronhjelm önskat, att R. o. Ad., då nu ett
tillfälle dertill är förhanden, skulle ställa så till, att R. o. Ad.
har händerna fria att framdeles besluta i förevar, fråga, efter
de omständigheter, som då inträffa. Detta är hvad en vanlig
klokhet tyckes bjuda. Gr. Cronhjelm bar icke bestämdt yrkat,
att Ridd.secret.lönen ovillkorligen i en framtid skall nedsättas,
och om också Grefven hade gjort det, så följer sådant icke ovillkorligt
af ett bifall till Grefvens motion. Deraf följer blott
frihet alt kunna göra det, i händelse R. o. Ad. skulle anse, alt
en minskning vore lämplig. Det är sagdt, att genom en sadan
150
Den 9 November f. m.
åtgärd skulle en dubbel osäkerhet uppkomma för den tjensteman,
som är i fråga, nemi. fiirst den, alt han skulle genom fl. o.
Ad:s beslut kunna afsättas. Detta är likväl någonting, som existerat
i alla tider, och som väl tyckes vara både billigt och
riktigt, emedan det beror på honom sjelf att göra ett sådant
beslut omöjligt. Den andra osäkerheten skulle först inträda då
nuvar. representationssätt upphäfdes. Bland dem som önska och
hoppas en förändring måste det vara gifvet, att de flesta anse
denna osäkerhet nödvändig, och de åter sorn anse en förändring
alldeles omöjlig, vet jag icke hvarföre de med sä mycken värma
tala i denna sak, ty dä inträffar aldrig den casus, de så
mycket frukta, åtminstone icke så länge den tjensteman, som
kommer att tillsättas, lefver. Här är sagdl, att det skulle blifva
svårt att fä en person, sorn skulle vilja hafva tjensten på
coustitutorial. Den saken tror jag besvarar sig sjelf. Här är
slutligen med mycken värma sagdt, att ett sådant beslut skulle
innehålla detsamma sorn eu uppmaning lill fl. o. Ad.: kläd af
dig, innan du lägger dig. Så alldeles tragiskt kan jag icke taga
saken; jag ser deruti blott en påminnelse: ställ sä till att
icke du blir tvungen alt lägga dig i stor uniform med epaulet
ter
och sporrar, hvilket är både kostsamt och besvärligt, utan
alt du kan ikläda dig en kostym, som passar dig, innan du lägger
dig. Någonting farligare ser jag icke deri. Pä dessa skäl
tillstyrker jag bifall till Gr. Cronbjelms förslag och afslag å
llidd.Utsk:s mern.
Ilr Lagerhjelm, Pehr: Jag bet om tillstånd att få yttra
några ord i detta ämne, ehuru det redan visserligen upptagit
mycken tid för R. o. Ad. Det synes mig iikväl som alla
mäste vara ense derom, att det beslut man fattar, det må föröfrigt
vara af hvilken beskaffenhet som helst, likväl icke skall
i sig innebära en större omfattning, än man vill i samma stund
man fattar detta beslut. Det synes mig nemi., att om R. o.
Ad. nu beslutar på sätt motionären önskat, så vore det endast att
antaga Ridd.secret. ad interim, eller så länge han vore nödvändig.
Om så vore, så skulle deraf följa, helst som motionen är
grundad på förutsättningen af en förändring i nationalrepresentationen,
att denna förändring ovillkorligen skulle blifva af sådan
beskaffenhet, att icke mera någon Ridd.secret. behöfdes. Jag
inser icke nödvändigheten af denna följd. Visserligen känner
man ett förslag, som är af den beskaffenhet, att om det hade
blifvit antaget, så hade man kunnat antaga, att R. o. Ad. icke
såsom Stånd behöft någon särskild secreterare. Men detta förslag
är undanröjdt, och några omständigheter hafva sedermera
icke inträffat, som skulle tala för, alt R. o. Ad. vore färdigt att
när som helst antaga ett motsatt beslut. Jag kan icke undgå
att vidröra detta ämne, ehuru det hade varit önskligt att icke
behöfva ingå deruti. Jag hemställer till motionären sjelf och
dem, som talat för hans åsigt, om man icke kan tänka sig en
förändring i representationssättet, ulan all man derföre skulle
Ben 0 November f. m.
finna nödvändigt, alt R. o. Ad. skulle vara fullkomligt upplöst
såsom Stånd. Man kan ju tänka sig, att R. o. Ad., utan att
ingå såsom Stånd i sjelfva nationalrepresentationen och ulan alt
der utöfva den kraft och det inflytande, som nu är detsamma
t i I ler känd t, likväl kunde hafva behof af det sammanhang, som
är nödvändigt för hvarje lefvande organism. I sådan händelse
mäste väl finnas en person, som utgör dess medelpunkt, och i
alla verk mäste väl erkännas, ali secreterare!! utgör denna medelpunkt.
Vill man äter hafva en secreterare, mäste man hafva
en skicklig man dertill. Visserligen har jag hört sägas, att
det vöre lättast att fä en sadan man, 0111 han i sin egen ställnings
osäkerhet idkeligen vore påmint att vara skicklig. Några
tjcnster äro verkligen af en sådan beskaffenhet, att man
har skäl att vidtaga en sadan ordning vid deras tillsättande.
Men jag hemställer till R. o. Ad. 0111 denna princip kan vara
riktig. Följes den någonstädes? Tvertom, när man vid stora
förändringar i embetsverkens organisation velat tillsätta lediga
tjenstår på constitutorial, har sådant blifvit ogilladt, och det med
ganska stort skäl, ty hvar och en skicklig man vill känna sin
ställning, oell huru känner lian sin ställning, när han icke vet
huru länge lian får behålla sin plats. Kan man tänka sig, att
en skicklig man utsätter sig för ett sådant vågspel? Mig synes,
alt oin R. 0. Ad. skulle frångå Ridd.Utsk:s förslag och antaga
motionen, så hade man tagit cti beslut af vidsträcktare omfattning
än motiouären sjelf önskat, och ett beslut, som skulle
medföra ilen verkan, alt R. 0. Ad. skulle få svårt att finna en
skicklig person till den plats, som hufvudsakligen utgör centrum
i hvarje styrelse, nemi. secreteraren. Jag tillstyrker bifall
ä Ulsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: En talare har sagt, att han
icke föreslagit R. 0. Ad. att skänka bort Riddarhusets archiv,
dä han velat öfverlemna det antingen till K. Bibliotheket eller
Riksarchivet. Jag frågar, om man icke skänker bort det man
öfverlåter utan att derföre få något igen? Sådant är åtminsto
ne
det vanliga uttrycket för en dylik handling. Huru väl betänkt
det vore att välja någondera af dessa utvägar, torde jag
fä upplysa. Man kunde öfverlemna detta archiv åt K. Dibliothekel
säger talaren; men R. o. Ad. har nyligen på detta rum
hört anföras, hurusom K. Bibliotheket icke har tjenstemän nog
för att ordna sina egna böcker. Om det nu finge Riddarhusarehivet
dessutom; så komme detta förmodligen att läggas i hög,
och blefve följaktligen oåtkomligt för en längre tid. Skulle det
åter öfverlemnas ål Riksarchivet, sä vet en hvar, att der, på
sätt en af Konungens rådgifvare här yttrat, redan är så trångt,
att handlingar dagligen förmultna af brist på utrymme. Vill
man således uppoffra våra handlingar åt förgängelsen ju förr
desto hellre; så skall man vidtaga denna utväg. Man har återigen
talat om besparingen. Jag får förnya hvad jag förut sagt,
utt detta är ett misstag, och alt här icke är fråga om någon
158
Den 9 Novemi)er f. m.
nedsättning i Ridd.secret:s årliga lön af 600 r:dr b:co, utan blott
om möjligheten alt kunna beröfva honom denna lön, när den
ifrågasatte representationsförändringen skulle inträffa. Vore sådant
Ståndet värdigt? K.an man tänka sig något sådant verkeligen
skulle ske? Jag anser det vara lika otroligt, alt Ståndet då
skulle behandla honom sålunda, som att Ståndet skulle göra det
i denna stund. Man har sagt, att om ingen representationsförändring
inträffar, så är icke eller Ridd.secret. utsatt för något
äfventyr. Men då är ju också hela förslaget onödigt? Hvarföre
skall man använda tid och öfverläggningar på det som är
utan ändamål. Det är sagdt, att jag tillåtit mig tillägga en ledamot
afsigter. Jag har för min del sagt, all det syntes mig
vara så. Min inre synförmåga torde vara lika klen, som min
yttre, och R. o. Ad. är bäst i tillfälle att derom dömma, då jag
så ofta yttrar mig. Men man har uppgifvit eller åtminstone
antydt något, sorn synes mig gifva tillkänna, icke blott afsigter
med den ifrågavar. personen, ulan äfven andra sträckta derutöfver.
Men efter man har yttrat sig om honom, oaktadt han
är tillstädes, så må det äfven tillåtas mig förklara, att jag icke
eller tänker på någon annan till Ridd.secret., än på den ät hvilken
Gr. Cronhjelm velat bibehålla befattningen. En talare har
vidare fästat sig vid driigten, hvaruti R. o. Ad. slutligen skulle
bäddas. Jag vill icke inlåta mig i detta ämne, ty talaren förstår
kostymeringen bättre än jag, men jag anser olämpligt att
han dermed sysselsätter sig på detta rum. Jag anhåller ytterligare
om bifall lill Utsk:s betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Hufvudsakligen före
kommen
af Hr Lagerhjelm, har jag ganska litet att tillägga lill
hvad han yttrat. Om på sätt motionären och flere andra af R.
o. Ad:s ledamöter förmoda, någon representationsförändring så
snart inträffar, att den under den nästblifvande Ridd.secretrs
tjenstetid träder i verket, sä skulle likväl R. o. Ad., efter motionärens
mening, komma att fortfara såsom en integrerande del
af representationen. Förutsatt alt detta skulle äga rum, så har
11. o. Ad. behof deraf, att alla genealogierna med allt hvad dertill
hörer och archivet, med mera, hålles i den complettasle ordning
af en tjensteman, som är kunnig, insigtsfull och nitisk, och
som på dessa göromål kan använda sin tid. Derjemte kommer
11. o. Ad. fortfarande att låta förvalta såväl sina egna medel,
som dem hvilka äro dt R. o. Ad. anförtrodda af hädangångne
ledamöter. Denna förvaltning fordrar också sin person. Det är
sagdt, att förvaltningen af R. o. Adis alla angelägenheter kunde
öfverlemnas att bestridas af 2 directeurer och 2 tjenstemän.
Jag instämmer deruti, om vi skola ingå i granskning af hvad
som i en framtid kan inträffa. Jag lemnar nemi. då helt och
hållet cancellislerne och fiscalen å sido; ty cancellisterne äro
renskifvare och fiscalen är öfverflödig under sådana omständigheter,
som då uppkomma. Men om Riddarhusets alla angelägenheter
skulle af två tjenstemän kunna bestridas, och då ka
-
Den 0 November f. m.
159
mererarcns ansvarighet blir densamma som hittills, så torde detta
ock vara del minsta möjliga antal. Det torde nemi. vara
nödvändigt, att hafva åtminstone en stadigvarande tjensteman,
utom directionens mera ombylliga ledamöter, som står kamereraren
vid sidan och deltager i alla de föredragningar och beslut,
sorn angå Riddarhusets penningeangelägenheter. Skulle nu
dessutom R. o. Ad., såsom förut är sagdt, komma att utgöra
en integrerande del uti en ny representation, utan alt likväl
fortfara alt pä samma sätt som nu representera en del af Svenska
folket, så torde genealogiernas bibehållande i fullständigt
skick dä blifva för ätterna af ännu större vigt än nu, och Ridd.-  secretis befattning i delta afseende således jemväl mera maktpåliggande.
Hail har dessutom befattningen med R. o. Adis hus.
Jag erfor med någon känsla af mindre angenäm beskaffenhet,
huruledes den värde motionären, på ett för mig oförväntadt sätt,
i sitt första yttrande, nämnde att R. o. Ad. kunde afyttra eller
sälja (jag erinrar mig ej bestämdt uttrycket) sina fastigheter.
Skulle det inlrälfa, att huset icke mera funnes i behåll och dessa
vapenplåtar nedsmältes och såldes efter vigt, dä kunde visserligen
Ridd.secrelis göromål i vissa afseenden blifva minskade.
När delta inträffar, tror jag också, alt R. o. Ad. kommer att
i ganska ringa mån ingå såsom integrerande del i den nya nationalrepresentationen.
Men om detta icke inträffar, så är min
öfvertygelse, att Ridd.secrelis göromål emellan riksdagarne blifva
lika maktpåliggande hädanefter som hittills, och att således
de lönevillkor, han nu af R. o. Ad. åtnjuter, icke mera
dä blifva för stora. Med dessa åsigter kan jag icke annat än
höja min röst för bifall ä Ulskis mern. och afslag å motionen.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Då i förevar., vidt omfattande
mål den frågan ingår om reglering af Ridd.secrelis lönevillkor,
anhåller jag, all någon af Ridd.directis närvar, ledamöter
mätte upplysa mig och jag förmodar äfven en stor del af
Ståndets ledamöter, huruvida den lönetillökning, som blifvit Ridd.-  sccret. beviljad, tillkommit genom donationer eller icke. Är
det sä alt den tillkommit genom donationer, och testatorum vilja
har varit, att dessa skulle för detta ändamål användas, sä behagade
R. o. Ad. finna, att sådant inverkar mycket på R. o.
Adis rättighet att deröfver besluta. Till denna min ödmjuka
förfrågan finner jag anledn. af ett yttrande, nyligen fäldt af Ilr
von Hohenhausen. Jag väntar till jag derom vinner upplysning,
då jag framdeles skall hafva äran att begära ordet.
Gr. Cronhjelm: Jag har äfven nu det missöde all nöd
gas
uppträda emot en misstydning, hvilken likväl, utan bitterhet
gjord, icke från min sida påkallar något tillrättavisande
svar. Man har sagt, att jag i mitt första yttrande skulle hafva
nämnt, att R. o. Ad. skulle afyttra sitt hus. Jag nämnde
visserligen, att R. o. Ad. skulle realisera sin fastighet, och jag
tackar den värde talaren, som satte mig i tillfälle, alt närmare
utveckla hvad jag dermed förstod. Pä det sätt jag uppfattat
leo
Den 9 November f. m.
en blifvande representationsförändring', har det visserligen varit
min mening, att R. o. Ad. icke skulle upphöra alt såsom särskildt
Ständ utgöra eu integrerande del deraf, men deremot icke
på särskildt rum. Jag liar föreställt mig, att om R. o. Ad.
icke vidare skulle sammanträda på särskildt rum, så skulle R.
o. Ad. icke eller behöfva begagna denna sal, som utgör den
ypperligaste local för en öfre kammare. Jag skulle icke eller
tro, att man af R. o. Ad. kunde begära den frikostighet, att
R. o. Ad. skulle utan vedergällning till den blifvande nationalförsamlingen
afstå denna local; och för mig vill det synas, som
det icke funnes någonting ärekränkande deruti, att R. o. Ad:s
bus användes till det uppgifna ändamålet, emot den ersättning,
som R. o. Ad. betingade sig. Beträffande dessa vapenplåtar och
deras sammangjutande, har jag visserligen icke anspeglat på
något sådant, och skall icke eller tillåta mig det. Mig synes,
att om detta rum upplåtes för en riksförsamling, så skulle detta
upplåtande kunna ske med del villkor, alt rummet i öfrigt
blefve oförändradt, och jag skulle förmoda, att hvilken riksförsamling
som helst gerna skulle se att minnena frän äldre och
ärorika lider icke förintades.
Frih. Boye, Fredr.: Enär en värd talare har önskat alt
få upplysning, huruvida Ridd.secreterarelönen, eller åtminstone
tillökningen deruti, utginge af någon donation, sä får jag äran
meddela, att förhållandet icke är sådant. Den förhöjning i liin
Ridd.secret. fått, utgår af Riddarhuscassan, hvilken fått en betydlig
tillökning genom de ökade husbyremedlen. Dessa medel
äro helt och hållet R. o. Ad:s tillhörighet, enär de uppkommit
genom en industri eller en god förvaltning af Direclionea, att
jag sä må säga. Dernäst får jag laga mig friheten göra en
anmärkn. vid hvad en ledamot här yttrat om alt Ridd.archivct
skulle befinnas i mindre godt skick, hvarigenom han synes kunna
gifva någon anleda, att tro, att det icke blifvit alldeles vårdadt
som sig borde. Jag får äran upplysa, att här finues en
fullkomlig catalog, som jag sjelf varit med om att upprätta,
deruti är upptaget allt, som hörer till Ridd.archivet, nolabene
sådant som står inom öppna hyllor, men icke det som förvaras
inom särskilda läs. Rarare documenler, sådana som Johan lilis
privilegier oell sednare donationer m. m., hvilka äro originaler
och lill eu del försedda med silfvcrkapslar, kunna icke slå pä
öppna hyllor, ulan hafva i alla lider legat inlästa i 2 kistor,
hvilkas öppnande under de 20 år jag haft det förtroende att
vara Ridd.directeur aldrig blifvit ifrågasatt, emedan man visste,
att de innehöilo rara original-doeumcnter. Ridd.Ulsk. bar nu
öppnat dem, och till sin stora förundran märkt, att i dessa kistor
fans ingen förteckning, på hvad som deruti var förvaradt.
Detta är också ett besynnerligt förhållande, hvartill jag
icke känner anledn., emedan de, som sagdt är, icke varit öppnade
sedan 1803; så myckel mer, som vid flera kistor, sorn tid
efter
Den 9 Novemi) er f. m.
161
öfter annan blifvit öppnade, alltid en förteckning på de handlingar
de inncliöllo, varit lagd öfverst på samlingen.
Hvad nu angår sjelfva den sak, som egentligen utgör föremål
för R. o. Ad:s pröfning, så har jag trott mig finna, att R.
o. Ad. icke rikligt fattat, om jag så får säga, på hvilken ståndpunkt
frågan sig befinner. Jag yttrade mig redan förra gången
då denna fråga förevar, att grannlagenhelen tycktes fordra,
alt man genast valde den, som i tre månader till R. o. Ad:s
nöje beslridt sysslan. Man bar nu beslutit, att ny ansökningstid
skall ske, nemi. såvida (jonsten på stat tillsättes. Det var
derföre Gr. Cronh jelm gjorde sin motion och sade: jag vill hellre
att Ridd.secret. på conslitutorial lill.sättes. Den som nn antager
Ridd.Ulskts betänk., lian har med detsamma sagt: en ny ansökningstid
skall utsättas. Om R. o. Ad. deremot antager Gr.
Cronhjelms motion, så behöfves icke någon ny ansökningstid,
utan R. o. Ad. kan genast tillsätta den man, som sökt sysslan,
och gifva honom hela lönen. Jag röstar derföre för afslag å
Ridd.Ulsk:s mein. och för bifall till Gr. Cronhjelms motion.
Hr von Hohenhausen: Jag är på sätt och vis af Frih.
Ridderstolpe uppmanad till en förklaring af mina ord. Jag trodde
mig tydligen hafva sagt och erinrat dem af R. o. Ad., som
fästade sig vid de medel, som stå under R. o. Ad:s vård, att största
delen deraf, som användas till välgörenhetsändamål, äro donationer,
och att endast en ringa del af dessa bidrag utgå från
medel, som collectivt tillhöra R. o. Ad. Jag trodde derföre,
alt det var en skyldig grannlagenhet mot de hädangångne personer,
sorn med tillförsigt på den säkerhet R. o. Ad. då erbjöd,
lemnade sina medel i dess vård, alt R. o. Ad. äfven för framtiden
aflönar sin Secreterare så, alt dessa medel blifva väl förvaltade.
I annan händelse tror jag, alt efterkommande, som hafva
något att legera, lära akta sig att anförtro det åt ambulatoriska
tjenstemän på en fri och Hylande grund, hvarpå man
tyckes vilja sätta allt. Alla dessa snömos-åtgärder kan jag
icke annat än afstyrka.
Frih. Ridderstolpe: Sedan jag nu blifvit upplyst om
rätta förhållandet, och finner att den siste värde talaren kommit
till sitt mål genom conclusion, och icke genom någon disposition
af de hit testamenterade summor, så finner jag för min
del, att det är R. o. Ad. obetaget att i denna fråga besluta.
Hr von Hartmansdorff: Ingen har bestridt, att icke
R. o. Ad. är oförhindradt alt i denna fråga välja det ena eller
andra alternativet; men då frågan blifvit framställd af Frih.
Boye alldeles personligt, så torde jag få fästa Ståndets uppmärksamhet
derpå, att om hetänk. bifalles, och en ny ansökningstid
af 28 dagar följaktligen utsattes; så är icke det ringaste
hinder för R. o. Ad. att gifva tjensten åt den person, som
Frih. Boye förordat; men R. o. Ad. har undvikit alla de oriktigheter,
hvarpå flere af oss fästat uppmärksamheten.
4 H. 21
162
Den 9 November f. m.
Sedan nu öfverläggningen förklarats vara fulländad, yttrade
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att det blifvit yrkadt af en del
utaf R. o. Ad:s ledamöter, alt Ridd.Utsk:s mern. måtte bifallas.
Andra hade deremot yrkat, att, i öfverensstämmelse med Gr.
Cronhjelms förslag, sådant det i dag af honom blifvit framstäldt,
R. o. Ad. måtte besluta, alt såväl Ridd.Secret. som Riddarhusets
öfrige tjenstemän, med undanlag af kamereraren, skola hädanefter,
intill slutet af den riksdag, då en representationsförändring
kan varda antagen, tills vidare förordnas att befattningarne
bestrida, emot löneförmånernes åtnjutande såsom arfvode
samt med rättighet att tillika innehafva annan publik tjenst;
hvarförutan en ledamot, Hr Prytz, föreslagit bifall till Gr. Cronhjelms
förslag, med den förändring, att det deri gjorde undantag
för kamereraren borde utgå.
Härvid anmälde sig och yttrade
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag får vördsamt fästa
Hr Gr. o. Landtmts uppmärksamhet på den omständighet, all
Ståndet redan fattat sitt beslut, huruvida en publik tjenst skall
kunna med Ridd.secret.tjensten förenas. Den af Hr Gr. o.
Landtm, framställda conlrapropos. var, om jag rätt fattade den,
icke öfverensstämmande med detta beslut. Ståndet har beslulit,
att såsom undantag kunna bevilja en Ridd.secret. tillåtelse alt
innehafva en annan publik befattning, som med hans tjenst lämpligen
kunde förenas. Någon rättighet för honom alt bibehålla
förut innehafvande tjenst har icke blifvit honom ovillkorligen
tillagd, och skulle således denna conlrapropos., om den antogcs,
upphäfva ett af R. o. Ad. redan fatladt beslut, hvarföre jag anhåller
att conlrapropos. måtte bringas i öfverensstämmelse med
delta beslut.
I anledn. häraf yttrade II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att,
såvidt han kunde påminna sig, innefattade det beslut, hvari R.
o. Ad. förut i denna fråga stannat, endast föreskrifter för det
fall, alt R. o. Ad. skulle tillsätta Ridd.secret. på ordinarie stat,
och hade det varit under sådan förutsättning Ståndet beslulit
såväl om en ny ansökningstid, som i frågan huruvida han kunde
få innehafva annan tjenst på publik stat eller icke.
Hr Prytz: Jag linner ett litet misstag äga rum i afse
ende
på meningen af milt yttrande. Hr Aminoff hade nyss förut
föreslagit en utsträckning af sitt förut afgifna amendement,
nemi. att Ridd.kamereraretjensten jemväl skulle tillsättas på förordnande.
Då jag yttrade mig, så instämde jag i Gr. Crouhjelms
förslag, med det af Hr Aminoff gjorda amendement, sådant
det finnes upptaget i Utsk:s betänk., således icke med utsträckning
lill Ridd.kamereraretjensten. Mitt anförande innefattade
således icke något annat än ett instämmande i Gr. Cronhjelms
förslag, sådant det i dag blifvit afgifvet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att i följd häraf det
Den 9 November f. m.
163
förslag-, lian vid framställningen af de olika meningarne upptagit
såsom Hr Prytz’s yrkande, komme att förfalla.
Hr von Hartmansdorff: Jag fattade icke af Hr Gr.
o. Landtm:s framställning, huruvida Gr. Cronhjelms mening är,
att Riddarhusets öfrige tjenstemän, såsom fiscalen och begge
caucellisternc, hvilka icke äro tillsatte pn constilutorial, nu böra
jemväl underkastas samma rörlighet som secreterare!]. Detta
vore att inblanda deras rättigheter i denna fråga, och jag finner
deraf ingen anledning för R. o. Ad. att förändra deras
villkor.
I anledn. häraf upplyste H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., alt
såsom han uppfattat och nyss uppläst Gr. Cronhjelms förslag,
detsamma iunehölie, att de ifrågavar. tjenstemännen skola hädanefter
tills'vidare förordnas att befattningarne betrida, så att
det ej kunde anses hafva afseende på de redan tillsatte.
Gr. Cronhjelm: Hr Gr. o. Landtm, har behagat framställa
min mening alldeles riktigt, och jag har derföre intet alt
tillägga; ty naturligtvis kan icke en sådan tillsättning, som jag
föreslagit, komma i fråga förr än ledighet vid dessa tjenster
inlräifar.
Härefter framställde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, propos.
till bifall å Ridd.Utsk:s förevar:de mern.
Ropades starka ja, blandade med många nej, hvarpå II.
Ex. förklarade, det han trott sig finna, att R. o. Ad. med öfvervägande
ja besvarat denna propos.
Gr. Cronhjelm begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
votcringspropos:
Den som bifaller Ridd.Utsk:s mern. N:o 14, ang:de frågan
om Ridd.secret.svsslans tillsättning på förordnande, voterar
ja>
den det ej vill, voterar
nCJ 5
Vinner nej, afslås förenämnde mern. och beslutar R. o. Ad.,
att såväl Ridd.secret. som Riddarhusets öfriga tjenstemän, med
undantag af kamereraren, skola hädanefter, intill slutet af den
riksdag, då en representationsförändring kan varda antagen,
tills vidare förordnas att befattningarne bestrida, emot löneförmånernes
åtnjutande såsom arfvode, samt med rättighet att tillika
innehafva annan publik tjenst.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som
föijer:
Ja—113.
Nej —31.
104 Den 9 November e. m.
Föredrogos K. M:s nedanniiinuda denna dag ankomna nåd.
propos:r:
l:o ang:de ändringar i 17, 22, och 24 §§ Bcg.F.;
2:o ang:de tillägg och ändringar i 6, 15 och 43 §§ Reg.-  F.; samt
3:o ang:de tillägg vid 1 § 1) mom. Tryckfr.förordn.
It. o. Ad. uppdrog, uppå derom gjord propos., jemlikt 81
§ Reg.F., åt Coust.Utsk. att lill R. St. afgifva ullälaudeu öfver
dessa nåd. propos:r.
Lades på bordet följande från Ulsk;n inkomna bctänk:n och
utlåt.-n, nemi. från
Bevill n.-, Lag-samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:n;
N:o 1 ang:de gruuderne och villkoren för tillverkning och
försäljning af bränvin;
B a n c o - U t s k o 11 e t:
N:o 19, i auledn. af Fabrikören A. L. Soldins ansökning
om eftergift af upplupne straffräntor å 2:ne län i Bancodiscouten;
N:o 20, i anledn. af Riksdagsfullm. Fredr, von Zweigbergks
motion om återbekommande af eli hos honom för Bankens räkning
ullaget peuningehelopp;
N:o 21, i anledn. af väckt motion, att fastighetslån, sorn
pa complctta lånehandlingar i Ranken beviljats, måtte utgå äfven
i händelse låntagaren skulle aflidit förrän lånet hunnit utfalla,
eller Banken åtminstone lillförbindas, att ersätta koslnaderne
för lånehandlingarnes anskaffande.
H, R, o. Ad. åtskildes kl. ^ lil! 3 e. m.
lii fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 9 November 1844.
Plenum kl. (i e. m.
Justerades 3 prot.utdr. för denna dag f. m.
Föredrogs BancoUtskis d. 6 dennes e. ni. på bordet lagda
mern. N:o 22, med hemställan, att Bancofullm. måtte berättigas
att uppköpa och försälja vexlar.
Delta mern. hlef ånyo bordlagdt, på begäran af Ilr Gripenstedt,
Jo h. Au g. och Gr. Gyldenstolpe, Anton G a b r.
Den 9 November e. m.
1C5
Hr Danckwardt, Carl, anförde skriftligen:
Fyra månader ha förflutit sedan Ständernes sammankomst,
och ännu hafva de icke någon hugnande underrättelse att meddela
sina comitenter, i afseende på penningeväsendets ordnande
i landet. Frän de flesta orter erläres, huru förlägenheten är
i ständigt tilltagande. Både löst och fast går under klubban.
Betalning är öfver allt inställd, fastän folket har bergad gröda
att förvandla, som med få undantag af ingen köpes, derföre
att ingen har penningar alt betala med. Man hör från Westergöthland,
att omkring 2 r:dr är ett vanligt pris För halia,
f; r:dr För råg, samt i samma förhållande för andra sädesslag.
Östgötha slättlands pris är icke särdeles högre. Skall detta fortfara,
så föreslår, icke en omhvälfning af förmögenheten på andra
händer, ty ingen förmår tillegna sig den andras redbarbetcr,
ulan ett allmännare utblotta dt tillstånd. Denna målning är
ingen öfverdrift. Mången fogde och pastor skall lenina samma
intyg, om det infordras; och tiden är väl då inne, att på ett
genomgripande sätt häfva landels tillstånd, sedan man försl gjort
sig reda för huru det kunnat sjunka till ett sådant djup. Tre
hufvudäsigter hör man i delta afseende vexla. Skulden ger
man ömsom realisationen, ömsom privatbankerna, och ömsom
det fria handelssystem, som förmenas medtaga landels redbarheter.
Jag bekänner mig till ingen af dessa ytterligheter, och
hvad den sistnämnde beträffar, så häpnar jag öfver den grofva
missräkning, som i resultatet af förändrade tullagar väntar ålerhemtandet
af Statens förlorade krafter. Om man går tillbaka
till tiden, dä inre rörelsen synbarligen började aftyna, så
finnes visserligen någon anledning till den förmodan, att realisationen
må tiIIskrifvas den drygaste delen af orsakerne; men
första skälet till landets ofärd i financielt hänseende hör uppsökas
i den amortering af 1809 års sedelstock, så väl i b:cosom
r:gs-sedlar, hvilken i mer och mindre mån låg till grund
för alla financeåtgärder före realisationen. Så länge rustningarue
är 1812 och kriget följande två år, bekostadt med subsidier,
fyllde mången enskild cassa och, såsom alltid under krigstid, uppehöllo
varuprisen; magasinsdirecUs åtgärder verkade för samma
mål; en fördelaktig bruksconjiinctur tillät eapilalförökning,
och Götha canalarbete sälte sådana penningar i omlopp, som icke
i någon särdeles mängd logos ur enskildes tillgångar, ulan
hufvudsakligen var Bankens bidrag, allt under en tidpunkt, då
den enskilda verksamheten icke tagit någon högre flygt, med
undanlag likväl för Skåne, för hvars rörelse dock var särskildt
sörjdt, och derifrån i allt fall, i anseende till en nästan fullkomlig
grundskatlsfrihet, ringa skattemedel utsopades: så kändes
icke, eller var den elfectiva strypning synlig, som genast
efter 1809 vidtog, och, mer eller mindre suspenderad, fortfor
intill realisationstiden. Filialdisconternes obestånd göra härifrån
endast ett tillfälligt undantag.
När man till haucosedelstocken lägger riksgäldssedlarue,
sä var rörelsecapitalet vid realisationens början mindre än 1809,
JGG
Den 9 November e. m.
och dock hade land och Bank med samma hand hekostal Götha
canal, hvars hela värde, med undantag af det capital, hvarföre
den nu kan anses hembära räntan, således jemväl blifvit under
denna tid amorteradt. Man hade salunda, genom amorteringsprincipen,
som bär vill ungefärligen säga detsamma sorn beskattningsgrnndsatsen,
redan så minskat nationalförmögenheten,
att vid det äfven inskränktaste husbållningssätt realisationen icke
kunde bära sig, om jernet led den ringaste minskning i sitt
exportvärde, derest nemi. man icke vid sidan af Bankens lånerörelse,
hade bildat ett förlag till annat varuvärdes frambringande,
och det gjorde man icke. Jernet föll i värde, och derföre
mäste allisa realisationen blifva omöjlig.
Men säger man, lånerörelsen bar fortfarande varit ungefärligen
densamma, och privatbankernes tillkomst hade någorlunda
bort svara mot det värde, som gått ur landel; hvarföre
aftyna då näringarne, som ha samma förlag nu som förut? —
Jo, derföre att Konung och Ständer samt hela folket anat, att
freden borde begagnas till ansträngande af alla krafter, för att
producera, och att hvarje ansträngning af denna art fordrar en
tillökning af förlag. Det som förefans mäste delas pä för inånga
bänder, äfven derföre att folket tillväxte, och derigenom
blef af dubbelt skäl ingen hand kraftfull nog, när det förlag,
som grundade sig på egen fond, jemväl förminskades.
Man hade länge sett en Lnndtbruksacndemi utan effect.
Nu gick man rationellare tillväga. Akerbruksinslituter inrättades.
Agronomer kringforo landet, kostsam redskap infördes, och
jordbruket blef dyrt. En allmän skiflesstadga utkom, hvars rättegångssätt,
sådant det af Sländerne sjeifve yrkades, icke litet
bidrog alt öka skifteslagens contanta utgifter. Skiften ha detta
oaktadt fortgått med en förvånande fart inom de flesta provinser,
och mångensläds medtagit skifteslagens hela capital. Man
infprdre ett kostnadsförslag öfver delnings- och rättegångsåtgärder,
hägnads-, utflyttnings- och byggnadsutgifter inom ett medelmåttigt
byelag, för att för sig reda hvart allmogens penningar
tagit vägen, oell domme sedan, om det gatt till utländskt kram,
såsom det nu så begärligt förklaras, eller utgör ett nyttgruudcapilaI,
som förljenar att aktas, för att bära fördubblad frukt,
i stället alt lemnäs till pris åt prohibiliva binder. Mindre allmänt,
dock icke i så ringa män, gäller detsamma om vattenlagen
och de förlagskostnader den förutsätter; hvarje capital, som
icke genast afkastar frukt, är förloradt för den lid dä det ulgifves,
och dess afsaknad kännes lifligt i rörelsen. Vill man räkna
rätt, så har äfven härföre silfver gått ur Banken, och utländningen
har framträdt såsom förlagsman. Var aftappuingen
byggd på säker grund, så blef det ingen nationel förlust. — Af
samma grund är det capital, som enskilde nedlagt på Trollhätte
canalbyggnad och Nyköpings samt Motala faclorier, också, till
den närvarande verkan, ali betrakta såsom en minskning i nationalförmögenheten.
Den 9 November e. m.
167
Förlorade capital äro deremot de flesta utgifter För de
nya nietliodernes införande i bergshandleringen, efter de tillkommit
vid en tidpunkt, da brukens afkaslningar i betydligare
mån aftagit, än som svarat mot elfeclen af förbättringarne,
oell de härvid använda summor uppgå öfver alla bergslager
lill oerhörda belopp. Alla missräkningar för dyra sehäferiers
införskrifvande utgöra också en stor capilalförlust, enär
fabrikerna icke funnit sin utkomst vid att betala det ullpris,
som med schäferiernas bibehållande, än mindre med deras utvidgande,
öfverenssläml; hvaremot det ofantliga capital, som
under anförde tidpunkt blifvit nedlagdt i fabriksanläggningar
och från utrikes ort iuförskrifne machinerier af mig föres till
samma calhegori, som det nya grundcapital, hvilket skiftes-och
vattenlagen medtagit. Det saknas nu, men det fördubblar sig
sedan, om det icke våldsamt ti 11 i titel göres. Sådana för framtiden
suspenderade krafter äro ock alla anslag för brända sliider,
för hamnbyggnader, fästningar och flottan. När folkets skatter
dertill anvisas, så uppsopas rörelsecapilalet, ulan att något sådant
varuvärde derföre frambringas, som bibehåller rörelsemedlet
åt landet, flr Gr. Björnstjerna har i anmärka:!' öfver StalsUlsk:s
utlåt. rör:dc anslag för ångfarlygsbyggnad visat nödvändigheten
för samtiden att skjuta bördan pä framtiden medelst
fondsystemet, och del hade långt för detta bort vara iakttaget,
så hade sådane anslag icke i sin mån bidragit till realisationens
försvårande. Det är med en känsla af obehag jag nödgas erinra,
alt vår tids vackraste nya rörelse, ångfarlen, medtagit ett
stort capital, hvars fördelaktiga verkan pä varuhilduingen i betydlig
del uppslukat sig sjelf genom den bekantskap med hufvudstadens
lux, som denna rörelse befordrat. De gamle i landet
fröjda sig nu ät hoppet, att den ångfartrörelse, som stundar,
skall godtgöra sitt fel, och från hufvudsladen återföra måttans
läior i utbyte mot flitens ansträngningar och kunskapsbegärels
vederqvickelse.
Målningen kunde vidare fortsättas; men då vore jag vidlyftigare
än som behöfs. Tänkaren bör kunna af utkastet lätt
vägledas alt sjelf fullborda taflan, och sålunda öfvertyga sig,
alt om man icke vill hela landets ofärd, så måste pallialivernes
fält äuteligen öfvergifvas. Ett sådant var oslridigt privatbankerne,
och blef det ännu mera genom tillämpningen af reglementerne.
Hade crediteu före deras uppkomst varit ordnad och
inrikes vexelrörelsen stadgad, eller åtminstone försökt, så hade
de kunnat vara en välgärning för landet, nu vore de en nödhjelp,
som näringsidkarne mäste våga att tillgripa efter de blifvit
handlöst lemnade, ty de första föreskrifterne för Bancostyrelsen
utmärkte genast huru beroende landets rörelse kom
att blifva af silfvervexlingen. Tillståndet i landet och dess
förlagsbehof var i öfrigt alldeles okändt för Bancostyrelseu.
Jag var en bland dem, som underhandlade om en af Bankernes
octroj. Man hade förbehållit sig frihet att medgifva samma
orasättningsrält, som i Bancodiscouten, med ^:dels afbetalning;
168
Don 9 November e. m.
men just på grund af Rancoful!m:s anmärkn:r, att, vid lika fordelar
i detta fall, fiirlora låntagare och uppoffra påräknad bancovinst
till privatbankernes fördel, nödgades deputerade eftergifva
sitt billiga anspråk, helst i annat fall ingen octroj kunnat
erhållas. Del är på denna stränghet i omsätlningsvillkor, som
missnöjet med privathankerne lill stor del grundar sig, och hvilket
ytterligare steg, när deras styrelse började inskränka lånerörelsen
till fyra månader. Det måste medgifvas, att de härigenom
antogo utseendet, af en procenlerirörelse; men ehuru det
i anseende till landets ställning blef elfecten, så var det visst
icke meningen. Jag känner, alt man härföre hade Iva skäl:
det ena att afskräcka allmogen, som tillströmmade med låneansökningar,
det andra att ge bankcrne oftare ressource till uppfyllande
af andre länsökandes behof. Säkerligen var det i sistnämnde
afseende ett misstag; men det är icke så lätt att välja
del bästa, när det börjar att gå illa i landet. Emedlertid finnas
nu alla dessa läneanstalter både med sina grundfel och dem,
som kunnat uppkomma af skadlig tydning utaf reglementerne.
Jag tror, att man kan säga utan misstag, alt de fördröjt den
kris för alla näringar, som nu är för hand, och att en dylik
kris, dem förutan, några år tidigare inträffat. Hörde det till
föremålet för detta yttrande, alt afhandla frågan om deras octrojerande
under andra former, och vore tillståndet i landet så
förberedt, som efter mina äsigter utgör villkoret för verkelig
disconlering, så skulle jag i alla fall vidhålla milt påslående
vid Smälandsbankens stiftande, och yrka fullkomligt uteslutande
för den jordbrukande allmogen, för hvilken de egenteligen varit
ett olyckligt experimentalfält. Linköpings, Calmar och Kronobergs
län, der jag haft tillfälle att taga kännedom om förhållandet,
bära derom säkra vittnesbörd.
Jag har i min motion om skatte jemkning, af hvilken detta
anförande är en ytterligare utveckling, i allmänhet belraktadt
landet i den ställning, all det vore en vinning för de flesta
skattfria att föryttra skattfriheten, för att med mera säkerhet
lyckas bevara åt sig sjelfva jorden. Pä detta sätt vore tillfället
öppnadt för en stor del bland allmogen, alt betala sina
privatbanks- eller bancodisconllån, då en sä betydlig del af den
privilegierade jorden finnes i dess ägo; och dä ännu en och annan
skuldfri säljare torde gifvas, så saknar den skuldsatte skattebonden
icke eller tillfället att genom försträckning af sådan
granne likaledes infria sine discontförbiudelser. Man erinre sig
i öfrigt, att utom det capital, orten erhåller medelst statsobligationerne,
en verklig länelillgång uppkommer i capitaliserande
af den ränta, som hos Riksg.cont. upplöper på obligalionerne,
och denna är vid andra förefallande lånebehof tillhands att på
längre tider förlägga allmogen; det enda sätt som för dess ekonomiska
ställning kan vara ändamålsenligt. Men man hörde
inom detta Hus vid riksdagens början med det mydigaste ogillande
yttranden, som fördömde jordbrukarens skuldsättning.
Mitt
Den 9 November e. m.
169
Mitt förslag betraktas säkerligen strängt af desse statsmän, såsom
ledande till ytterligare beläning; och dock har man ett så
ögonskenlig! bevis på hvad omtankan i detta fall, vid lika förhållanden
som nu äga rum, uträttat. Hvilken mångdubbling af
kraft vann icke Skåne genom skiftesverket, derföre att en förutseende
man, provinsens Generalguverneur, sjelfva skiftesverkets
upphof, förberedde utvecklingen genom låneanstalten i
Malmö? Skåne är dock en kustort, som aldrig led af bristande
afsättning, som i anseende till sin skattefrihet, sina värfvade
regementen och den slags krigsteater, hvartill det utbildades
af f. d. Konungen, fick behålla egna och landets penningar inom
sig. Nu har man för icke lång tid sedan utsträckt skiftesverket
öfver hela landet, och man tror, att della, med en
massa af skatter, som derifrån uppsopas, vid en fattigdom, sora
bar sin hufvudgrund i dem, vid ofta fullkomlig afsaknad af allt
tillfälle att till verkligt värde afyttra jordens alster, kan uthärda
skiflesverkets fortgång utan stora länelillgångar, när icke
det goda Skåne vid sina lätta odlingar förmådde det. Den som
minnes denna tidpunkt, och är såsom jag uppfödd i provinsen,
känner noga de svåra kriser, som Skåne under denna tid hade
att genomkämpa.
Hela landet har alltsedan 1809 varit tryckt af Finska
tractalen, som tvingat jordbrukaren att hufvudsakligen inskränka
sig till production af spanmål, med försummande af ladugården.
Värdet å den förra har ock merendels statt hittills sä
högt, alt derpå egentligen ingen förlust inträffat. Nu är och
blir sannolikt länge förhållandet tvertom. Landets förhoppning
är, alt tractaten icke förnyas. Skiftesverkets hufvudmål är
circulationsbrukcl; dess elfect ladugårdens förökande. Jordbruket
kan således af förenade skäl taga ett stort steg framåt,
om det blir förlagdt med kreatur; men dertill fordras stora
capitaler och, som de saknas, stora lånetillgångar. I statsobligationerne
och derå uppgängne räntor, använda pä sådane
uppköp, har Banken säkrare valuta för det silfver, som utgått
till Finland för vietualier, än den som vinnes genom vissa motionärers
förslag om förhöjd lull ä socker och caffe, hvilka
artiklar blifvit oumbärligare för folket, än hvetebrödet. Bered
landet tillfälle att producera, och dertill fordras förlag; att
sälja produeter med största fördel, som förutsätter byteshandel,
så betalar folket skulder med sin arbetskraft. Jemna alla onalurliga
förhållanden. Gör hvarje del af landet lika uthärdelig
för odlaren, sä att hvar hemmansägare skattar i samma förhållande
till Staten, sä kan hvar man anstränga sina krafter
till det helas båtnad. Då a finger fattigdomen, och i hvarje
vrå af Svenska jorden framkallas produeter, fullt motsvarande
i värde allt hvad landet från utländningen behöfver. Större är
icke hemligheten af realisationens uppehållande, utan landets
undergång, utan någons rättmätiga klagan. Och den återfinnes
alltså i den af mig väckte motion. Till elfe oten af samma för*
4 H. 22
170
Den 9 November e. m.
slag hoppas jag, att mängden skall erkänna, det verkningarne af
Hrr Hohenhäuseus, Printzenskjölds, Dalströms m. fl. lill Bevilln.-  Utsk. öfverlemnade motioner skola förhålla sig såsom vattendroppen
till hafvet.
Men med detta erkännande torde man dock misstro, att
verkställbarheten af förslaget vore så hastigt möjlig, som landets
tillstånd erfordrar. Det måste jag bestrida. Då har man
icke bemärkt hela motionens syftning, som just deri består, att
till en aflägsnare framtid uppskjuta den egentliga utjemningen,
så att i detta afseende all möjlig rättvisa kan uppnås. Det är
eli ringa arbete för hvarje häradsskrifvare och landscontor, att
bestämma den allmännaste skattläggningsgrunden för hemman
inom häradet, och för landshöfdingen, att med ett enda utslag
för häradets samteliga privilegierade mantal skattlägga dem
alla till uträknade räntan och hemställa utslaget till Kammarcollegii
fastställelse, hvarefter intet hinder möter för Iliksg.cont.
att utfärda stalsobligationerne. Utslaget bestämmer då tiden, för
hvilken räntan oförändrad gäller, med rätt och skyldighet för
hemmanet att derefter njuta den lindring eller vidkännas den
förhöjning i ränta, som hemmanet efter allmänna jemförelselaxeringen
kommer att, i öfverensstämmelse med skaltejemkningslagen
åsättas, och med tillförsäkran om den framlida indemnisalion
till dåvarande ägarne af hemmanet för möjlig förhöjning,
som kan af Konung och Ständer bestämmas, för hvilken hemmanet
ager ovillkorlig säkerhet i den indemnisalionsfond, som
af besparde räntevinsten hos Riksg.cont. uppkommer. I afseende
på sistnämnde omständighet bitr collegii beslut vinna K. M:s
nåd. fastställelse, som i och med detsamma innefattar begge
statsmakternas garanti för villkorens uppfyllande.
När R. St. i denna fråga fattat definitivt beslut, då först
är efter min mening tiden inne, att förordna om och under
hvad villkor privatbanker må octrojeras i landet; och det är
an!edn:n, hvarföre jag funnit mig föranlåten, att lill StatsUtsk.,
jemte denna ytterligare utredning af motionen, hemställa, det
skallejemkningsärendet snart må upptagas lill pröfning, enär
privatbanksfrågan, till följd af K. M:s nåd. erinran, snart torde
inom andra Utsk. förekomma, och tili tidens vinnande anhåller
jag vördsamt, alt detta mitt anförande må, utan afbidan af
prot:s~justering, till Utsk. öfverlemnas. Jag skulle för min del
tro, att, om mitt förslag antages, privatbanklagen, som visserligen
bör stiftas, skall sakna tillämpning under en lång tidrymd,
ty öppnar man för Sveriges allmoge tillfället att emancipera
sig från discontlånesystemet, så har den större rörelsen
erforderlig tillgång hos Bankens låneanstalter och i statsobligationerna,
hvilka sednare fullkomligen ersätta afsaknaden af
creditiv-rörelsen, som egentligen utgör privatbank-vännernas
skäl, att, i strid med landets allmännaste önskan, yrka dessa
inrättningars fortfarande, och till bolagsaftal medverka.
R. o. Ad. biföll, att denna utveckling af Hr Danckwardts
Den 9 November e. m.
171
förut framställde förslag om skattejämkning finge till Statslltsk.
remitteras.
Vid föredragning af LagUtsk:s <1. G dennes e. m. pä bordet
lagda betänk. N:o 20, i anlcdn. af väckt fråga om förtydligande
af K. br. d. 25 Sept. 1777, blef detta betänk, å nyo bordlagdt,
pä begäran af Hr von Hartmansdorff, Au g., Frih.
Palmstjerna, Carl Otto, m. fl.
Föredrogs och bifölls LagUtsk:s d. 6 denues e. m. på bordet
lagda betänk. N:o 21, i anledn. af väckt motion, ang:dc
ändring i 10 § 12 cap. Arfdab:n.
Föredrogs LagUtsk:s d. G dennes e. m. på bordet lagda
betänk. N:o 22, i anledn. af väckt fråga, ang:de förtydligande
af 2 § 41 cap. Missg.bm.
Hr Cederschjöld, Rob. Theophron: För min del
tror jag, att LagUtsk. icke bade bort så knapphändigt affärda
den af Jnst.ombudsm. väckta motionen, särdeles som den vid
föreg:de riksdag vunnit R. St:s bifall. Jag kan alldeles icke
dela den åsigt, som LagUtsk. här uttryckt, att, emedan man
hade att förvänta ett nytt förslag till criminallag, man derföre
skulle låta hvarje förändring och förbättring i den nu gällande
lagen hvila. Det torde nemi. vara ovisst, när den tidpunkt
kan inträffa, då det nya criminallagförslaget, äfven om detsamma
nu vinner R. St:s bifall, kan sättas i verkställighet, oell
jag hemställer då till en hvar, huruvida det kan vara lämpligt,
att en lag, som man finner vara oriktig, fortfarande skall tillämpas?
Det må vara, att de fall, som äro i fråga, blott sällan
inträffa, men jag tror det vara alldeles tillräckligt, om blott
ett enda sådant företer sig, då en person dömmes olagligen. Då
det är ett factum, alt det ifrågavar. lagrummet är mörkt, och
att misstag vid tillämpningen deraf ofta ägt rum, hvilket Just.-  ombudsm. äfven uppgifvit hafva varit förhållandet, så tror jag,
alt det bade varit LagUlsk:s pligt att föreslå en sådan förändring,
hvarigenom dylika misstag för framtiden må kunna förekommas,
och anhåller jag derföre, alt betänk, måtte till Utsk.
återremitteras, på det alt Utsk. måtte komma i tillfälle att föreslå
den ändring, som kan finnas af behofvet påkallad. Jag tror
likväl, att det förslag, som af Just.ombudsm. blifvit framstäldt,
behöfver undergå någon rättelse eller ett tillägg. Der står
nemi. i slutet af §: ”och den som varder lockad eller buden
”att stjäla, straffes som annan tjuf, der han till mogen ålder
”kommen är.” Jag anser nemi. detta uttryck, ”straffes seni annan
tjuf,” äfven kunna leda till missförstånd, huruvida den som
låtit locka eller öfvertala sig att snatta, skall straffas såsom
tjuf, då sjelfva lockareu är att såsom sådan betraktas?
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad, an
-
172
Den 9 November e. m.
sage de emot fbrevar. betänk, gjorde anmärkn:r föranleda lill
äterrcmiss.
Ropades starka nej, blandade med några ja.
Proposition till bifall å detta betänk, bl ef härefter framställd,
och, efter dess besvarande, förklarade R. Ex., att ja
dervid varit öfvervägande.
Föredrogs Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ns d. 6
dennes e. m. på bordet lagda betänk. N:o 5, i anledn. af så
väl K. M:s nåd. propos. till R. St., ang:de ändring af 4, 5 och
f» §§, 24 cap. Byggn.b:n, som ock särskildt i delta ämne väckte
motioner.
Gr Sparre, Erik, anförde skriftligen:
Jag täger mig friheten fästa 11. o. Ad:s uppmärksamhet på
den af Gr. Mörner, emot Utsk:s betänk, afgifne reservation, uti
hvilken jag instämt. Ren rörer blott ingressen till det föreslagna
nya lagstadgandet, eller orden: ”att med ändring af 4,
5 och 6 §§ af 24 cap. Byggn.b:n, det varder stadgadt” etc.
Detta uttryck är mindre egentligt, enär detsamma möjligen
kunde gifva anledn. till tvekan, huruvida de omformälde lagrummen
sedermera fortforo att vara gällande, eller om de nya
Jagstadganderne skulle anses salta i deras ställe. De i nyssnämnde
§§ förekommande allmänna reglor, när och pä hvad
sätt samt af hvilka brandstod i allmänhet bör erläggas, qvarstå
belt och hållet oförändrade. Genom det föreslagna stadgandet
är blott ett undantag frän denna allmänna regeln ang:de
deltagandet medgifvet för dem, som ingått i annat brandstodsbolag.
Att nu säga sig ändra, hvad såsom regel förblifvit oförändradt,
måste vara ett felaktigt uttryck, ledande till missförstånd.
Blå man icke häremot invända, det meningen är så
uppenbar, att missförstånd derom ej kan äga rum. Erfarenheten
bar visat exempel på misstydning af stadganden, hvilkas
ordalydelse förekommit vida mera solklar än den ifrågavarande.
Det är lagstiftarens pligt att förekomma möjligheten af misstydning,
der sådant kan ske; och jag tror, att detta mål vore
vunnet genom antagande af den vid ärendets behandling af
Lag- och EkonomiUtsk:ns sammansatta afdelning antagna mening:
”att i afseende på lagens föreskrifter i 24 cap. Byggn.b:n,
i fråga om brandstod, det måtte varda genom särskild författning
förklaradt, att” etc. Enligt hvad en ledamot af PresteSt.
mig meddelat, har vid betänk:s föredragning inom detta Stånd den
af afdelningen föreslagna ordalydelse blifvit antagen, och jag
får således vördsamt föreslå, att R. o. Ad., med antagande af
förslaget i öfrigt, ogillar ingressen till lagstadgandet, och i
stället godkänner den nyss upplästa ordalydelsen.
Gr. Bförner, Carl Göran Detloff: Då denna fråga
inom de sammansatta Utsk:n förevar, drefs den satsen, att oaktadt
den ingress till författningen, som af Utsk.n blifvit före
-
Den 9 November e. m.
173
slagen, man ändock, till följd af ordalydelsen i del nya stadgandet,
skulle anse såsom uppenbart, att de gamla lagrummen skulle
oförändrade qvarstå, alldenstund i nyssnämnde nya stadgande
stod: ”att den som ingått i brandstodsbolag, sorn för orten är
af Konungen stadfästadt, vare ej, så länge han i bolaget qvarstår,
pligtig att gälda brandstodsersättning, hvarom i Lag eller
derpå grundad förening stadgas”. Det var sålunda emedan i
det nya lagstadgandet ordet ”i lag” förekommer, som man ansåg
det vara klart, att de ändrade §§ skulle qvarstå. Jag får i
sammanhang dermed äran anföra, att ehuru uti den vid förliden
riksdag af R. St. beslutade, och af K- M. sanctionerade
nya förordningen om bysättningslagen äfven står, att bysättning
skall äga rum på sätt lagen stadgar, och ehuru vid förordningens
stiftande hvar och en ansåg, att, då tillgång saknades, hysättning
skulle kunna tillämpas, så befans likväl, då samma
förordning skulle sättas i verkställighet, af den auctoritet,
som hade rättighet att förklara lagen, det vara klart,
att bysättning icke kunde äga rum, emedan de särskilda
stadgaudena i detta afseende voro ändrade. Om nu här äfven
intoges uti den föreslagna redactionen: ”med ändring af 4, 5
och 6 §§ i 24 cap. Byggn.b:n, det varder stadgadt, som följer,”
så kan man väl icke tro, att de lagrum, för hvilka ändring i
det nya stadgandet är intagen, i alla fall skola till fullt gällande
kraft qvarstå. Detta mäste likväl vara meningen, då afsigteu
med detta nya stadgande icke synes vara att på de orter,
der icke några särskilda brandstodsbolag äro inrättade, frikalla
landets innebyggare från de nuvar. häradsbrandstodsbolagen. På
sådan grund, skulle jag tro det vara af högsta vigt, att någon
annan ingress beslutades, än den som i Utsk:ns förslag här är
intagen, och vägar jag i detta afseende förena mig i det förslag,
som af Gr. Sparre här blifvit framstäldt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, då ingen af
R. o. Ad:s ledamöter yrkat bifall till Utskuis betänk, utan förändring,
ansåg sig böra framställa propos. i öfverensstämmelse
med hvad Gr. Sparre föreslagit, och hemställde H. Ex. fördenskull,
om R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:ns förevar, betänk.,
med den förändring, att, i st. f. det uti ingressen till det nya
lagförslaget begagnade uttryck : ”att, med ändring af 4, 5 och
6 §§ i 24 cap. byggn.b:n, det varder stadgadt som följer”, skulle
införas följande mening: ”att, i afseende ä lagens föreskrifter
i 24 cap. byggn.b:n i fråga om brandstod, det mätte varda genom
särskild författning förklaradt, att.”
Ropades ja.
Hr Cederschjöld, Rob. Theophron: anförde skriftligen
:
Sedan General-directeurcn öfver Rikets fängelser och arbetsinrättningar
Hr Claes Livijn d. 12 nasti. Oct. allidit, anser
jag, med afseende pa det tjeusteförhällande, hvaruti jag stått
174
Den 9 November e. m.
lill ilen aflidne, det vara en helig pligt för mig, att, med begagnande
af den rättighet, som 56 § Riksd.Ordn. dertill lemnar,
påkalla II. II. St:s uppmärksamhet på den nödställda belägenhet,
hvaruti hans eflerlemnade enka och sex oförsörjda barn sig helluna.
Om det icke kan bestridas, att det i allmänhet mäste
vara Statens pligt, att låta sig vårda om hvarje afliden redlig
och nitisk em hetsmans i fattigdom efterlcmnade enka och harn,
så synes denna pligt uti nu ifrågavar. fall vara mer än vanligt
förbindande. För en hvar, som personligen kände Generaldirect.
Livijn, behöfver det ej sägas, att han, i förening med högst
sällsynta kunskaper, ägde en ovanlig och aldrig hvilande arbetsförmåga.
Under de nio sista åren af sin lefnad innehade han en
af de mest mödosamma, maktpåliggande och ansvarsfulla af alla
chefsplatser i Iliket. Till följd af en öfverdrifven ansträngningför
uppfyllandet af alla de vidtomfattande åligganden, som på
sednare tiden öfverflyttades lill det embetsverk, för hvilket General-direct.
Livijn stod i spetsen, nödgades han för omkring
ett år tillbaka intaga sjuksängen, den han sedermera ej såsom
frisk Iemnade; men äfven under denna sin sista sjukdom offrade
han sina återstående krafter åt omsorgen för det allmännas
väl, hvarom det af honom uti April månad innevar. år utgifne,
och sedermera genom enskild motion till R. St:s handläggning
öfverlemnade förtjenslfulla arbetet ang:de Sveriges försvarslöshetssystem
bär det ojäfaktigaste vittnesbörd. Dä de mänga sakrika
arbeten af General-direct. Livijn, som dessutom uti Fångvårdsstyrelsens
archiv förvaras, utan tvifvel skola blifva af stor
nytta, så väl för hans efterträdare, som för Staten, och då denne
utmärkte embetsman i ordets egentliga bemärkelse kan sägas
hafva uppolfrat sitt lif i Statens tjenst; så vågar jag hysa
det glada hopp, att R. St. skola behjerta den högst nödställda
belägenhet, hvaruti hans eflerlemnade enka och sex oförsörjda
harn komma att sig befinna, derest R. St. skulle vägra att räcka
dem en hjelpsam hand.
Pä grund af hvad jag nu haft äran anföra, får jag derföre
vördsamligen anhålla, det R. St. behagade för llr General-direct.
Livijns efterlemnade enka och oförsörjda barn bevilja ett årligt
understöd, hvilket jag för min del önskar måtte, med afseende pä
den talrika familjen, bestämmas till minst 666 r:dr 32 sk. b:co.
Jemte bifogande af ett transsumt af den efter Hr Generaldirect.
Livijn förrättade bouppteckning, får jag anhålla, att denna
min motion måtte varda cj allenast till StatsUtsk. remitterad,
utan äfven med de öfrige RiksSt:n communicerad.
Ilr Carleson, Carl Edvard: Allt hvad som med den
fullkomligaste billighet och rättvisa kan sägas, för alt påkalla
IL II. St:s bevågenhet för den af Hr Cederschjöld väckte motion
om ett anslag för aflidne General-direct. och Ridd. Livijns
efterlemnade enka och 6 barn, har redan på ett så förtjenstfull!
sätt blifvit af den värde motionären ulveckladt, att jag
dervid icke har något vidare att tillägga, utan får jag endast
Den 9 November e. m.
175
vördsamligen mig förena uti hvad af honom blifvit föreslaget,
under varm önskan, att R. St. måtte dertill lemna bifall, ej
blott med hänseende till den nödställda belägenhet, hvaruti familjen
sig befinner, utan äfven såsom en tacksamhelsgärd ut
den under sin lefnad alltid nitiske embetsmannen.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Äfvenledes tillhörande
det embetsverk, hvaråt General-dircct. Livijn så nitiskt egnat
slutet af sin för det allmänna verksamma lefnad, är det
med synnerlig tillfredsställelse jag finner mig i tillfälle att med
min röst kunna biträda den af Hr Cederschjöld föreslagna och
af Hr Carleson understödda motionen.
Hr Westerstrand, Pehr: Jag instämmer till alla delar
med motionären, och önskar att hans förslag måtte af R. St.
vinna bifall.
Hr Rosenblad, Bernhard: Hvar och en som haft den
lyckan att känna framlidne General-direct. och Ridd. Livijn,
kan icke annat än på det lifligaste instämma uti hvad Hr Cederschjöld
föreslagit. Fäderneslandet har i honom förlorat en
embetsman af det gamla skrot och slag, som med djupa och
stora insigter uti de värf, som blefvo honom uppdragna, förenade
en fullkomlig öfversigt öfver alla de detaljer, som tillhörde
hans yrke. Om R. H. St. anse nödigt att för framtiden
kunna påräkna sådane män, som den nu hädangångne, hvilka så
belt och hållet med förkärlek egna sig åt uppfyllandet af sina
pligter både såsom embetsmän och medborgare, så måste det
vara en af representationens första och heligaste pligter, att bereda
en tarflig utkomst åt General-direct. och Ridd. Livijns värnlösa
familj, samt derigenom uppmuntra andra att för framtiden
följa hans efterdöme.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag får äfven förena mig så
väl
med motionären sonfden siste värde talaren, samt tillstyrka,
att den föreslagna pensionen måtte åt framlidne General-direct.
och Ridd. Livijns oförsörjda familj beviljas. Den aflidnes förtjenster,
i synnerhet i hvad som rörde embetsmannaväsendet i
Sverige, äro för vidt bekanta, för att af mig behöfva vidare
vitsordas.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer med motionären
och tillstyrker, att den af honom föreslagna pension för
framlidne General-direct. och Ridd. Livijns efterlemnade enka
och barn måtte af R. St. varda beviljad.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att få instämma
med de värde ledamöter, hvilka talat för en pension åt
framlidne General-direct. och Ridd. Livijns efterlemnade enka
och barn. Ilan var en af de kunnigaste embetsmän jag kändt;
lian har brutit så att säga en ny bana, genom ordnandet af
fångvården, sådan hon sig nu befinner. Att hon ännu har många
brister härrörer naturligtvis deraf, alt saken var ny, och att
176
Den 6 November e. m.
alltför många göromål hopade sig på den, som började löretaget.
Men delta minskar icke den aflidnes förtjenst, om hvilken
man kan säga, att han stupade i sitt kall.
Hr Cedersch jöld, Pehr Gustaf: Afven jag instämmer
i den gjorda motionen. Jag har nära 30 år haft den lyckan
alt hafva varit bekant med framlidne General-direct. Livijn, och
måste erkänna, alt han var en af dc personer, med hvilka man
icke ett ögonblick kan vara tillsammans, ulan att lära något
vigtigt. Jag beklagar derföre hans bortgång och önskar, att
hans familj må räddas från alla framtida bekymmer för sin
bergning.
Ilr Printzenskjöld, Carl: Afven jag, som haft den lyckan
och förmån att känna General-direct. och Ridd. Liviju under
hans lifstid, och således erfarit de många och stora förtjenster,
som denne embetsman ägde om sitt fädernesland, instämmer
på det högsta med motionären, önskandes att H. StatsUtsk.
, vid motionens tagande till pröfning, måtte visa den frikostighet
i afseende på pensionens bestämmande, som är R. St.
värdig, och som enkan i följd af den bortgångne embelsmannens
förtjenster, hör äga rätt att påräkna.
Remitterades till StatsUtsk.; hvarjemte den nn väckte motionen
communicerades de öfriga RiksSt:n.
Föredrogs Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ns d. 6
dennes e. m. på bordet lagda betänk. N:o 6, i anlcdn. af väckt
fråga om skyldighet för häradsskrifvare och kronofogdar att
debitera, uppbära och redovisa brandstodsmedel.
Hr von Hartmansdorff, Au g: Jag anhåller, att II.
Ståndet måtte fästa uppmärksamhet på Hr Billströms vid detta
betänk, afgifna reservation; den lyder som följer: ”Sammansätta
Utsk:ns förslag rör:de åläggande för häradsskrifvare och
kronofogde att ombesörja debitering och uppbörd af bidrag till
brandskadeersättning m. m. har jag ej kunnat biträda, dels
emedan jag anser bemälde tjenstemän icke kunna, emot sin vilja,
påbördas slika bestyr, dels ock hufvudsakligen derföre, att
jag linner det ifrågaställa stadgandet vara af den reglementariska
natur, att R. St. ej borde dermed sig befatta; utan synes
mig lämpligligast och bäst vara, om det öfverlemnades åt brandstodsbolagen
sjelfva, att, ined afseende å olika förhållanden och
de åtgärder, som i denna del redan kunnna vara vidtagna, härom
efter eget godtfinnande förordna”. I denna reservation hafva
åtskillige andra ledamöter instämt, nemi. Hr Prosten Gahne,
Ilr Thorn, Ilr Lagerstedt, Ilr Roberg och Ola Jeppson från Blekinge
län.
Jag är hufvudsakligen af den mening, som i reservationen
finnes uttryckt; och tror det ofta nog vara nyttigt om denna
uppbörd besöyjdes genom kronobetjeningen ; men jag anser ‘tiga
lun
-
Den 9 November c. m.
17»
lunda nödigt, alt begära en allmän författning, som föreskrifver
att så skall ske. Brandstodsföreniugarne utgöra cojnmunala föreningar;
de dithörande göromålen må de således på egen bekostnad
besörja. Det kan icke med fog åläggas någon Statens
tjensteman att åtaga sig sådant. Icke eller kan man föreskrifva
en viss betalning, som öfver hela Riket skulle vara lika för
detta ökade besvär, ty då, efter hvad jag tror mig veta, denna
uppbörd i vissa län besörjes af s. k. uppbördsförvaltare, emot
ingen, eller någon derföre ulan tvifvel redan bestämd vedergällning,
sä blefvc förändringen på dessa ställen hvarken önskad
eller nödig. Mången skulle få för mycket, andra för litet.
Sådant beror pä olika omständigheter, oell bör derefter rättas.
Jag anser alldeles tillräckligt, om hvarje brandstodsförening i
sådant fall vänder sig till landshöfdingen i länet, och denne till
K. M. R. St, torde derföre icke böra befatta sig dermed,
hvarföre jag hemställer, att R. o. Ad. mätte afslå betänk.
II r F åhrotus, Olof Immanuel: Jag är i denna fråga
hufvudsakligen af samma mening, som den siste värde talaren.
Det är visserligen ostridigt, att de länsvis inrättade brandstodsbolagen
i flere hänseenden äro att föredraga framför de smärre,
härads- eller socknevis ingångna föreningarne, och det må derföre
gerna medgifvas, att de förre framför de sednare förtjena
alt underlättas med de medel, som kunna synas tjenliga och
möjliga; men jag hyser likväl stora betänkligheter emot antagandet
af det nu under öfverläggning varande förslaget. Till
en början må man göra sig den frågan, huruvida en Kronans
tjensteman, redan med fullmakt försedd, må anses rättsenligt
kunna lillförbindas, att emot sin vilja åtaga sig ett bestyr, som
är enskildt och icke Kronans? Dernäst bör det icke undgå uppmärksamheten,
alt om man ålägger en tjenstman göromål, som ligga
utanför hans egentliga befattning, så äfventyrar man dermed,
att lian, för att uppfylla sitt åliggande i det förra fallet, möjligen
kan nödsakas ali åsidosätta sina skyldigheter i det sednare;
åtminstone har man, om han skulle med någon förseelse beträdas,
derigenom lagt honom i händerna en gilltig ursäkt derföre.
Vore allt bestäldt dermed, att häradsskrifvaren upptog
brandstodsmedlen på debelsedlarne, och att kronofogden sedermera
å allmänna uppbördsmötcna emoltog och lill ränteriet eller
brandstodscassan aflevererade dessa bidrag, sä skulle det
visserligen kunna synas, sorn dermed icke vore större besvär
eller tidsspillan, än som möjligen utan olägenhet kunde åstadkommas;
men det inses lätteligen, alt det icke stannar dervid.
Vid de allmänna uppbördsmötena ingår vanligen långt ifrån
hela beloppet af de debiterade medlen, och upphördsmännen äro
då nödsakade att fara gård emellan för att upptaga resterna.
Om det nu förevar, förslaget gick igenom, sä kunde det emotses,
alt vid uppbördsmötena de fall ofta skulle inträffa, att de
skaltskyIdige val inbetalade sina kronoutlagor, men icke bidra4
II. 23
578
Den 9 November e. m.
gen lill brandstodsbolaget. I dessa fall blefve nppburdsmännen
nödgade, alt göra särskilda resor till dc bctalningsskyldige, för
att utfå dessa medel.
Det är visserligen sagdt uti Utsk:s betänk., all kronobetjeningen
borde åtnjuta ersättning medelst eu procent af uppbörden;
det må dä tillses, huru denna ersättning i verkligheten
skulle komma att se ut. Det är för oss alla kändt, alt en af
hufvudgrunderna för de brandstodsbolag, som under de sednare
åren länsvis blifvit bildade, är, alt icke hålla någon cassa. Det
obetydliga, som behöfves lill. förvaltningskostnaden, fördelas
nemi. på delägarne till årligt utgörande; oell den qvot, som belöper
sig på hvar och en, är följaktligen, då brandskada icke
inträffar, högst ringa, och äfven, dä brandskada inträffar, utgör
crsättningsandelen, till följd af inrättningens större utsträckning,
vanligen ett obetydligt belopp. Efter den beräkning, som j<1g
under de sednare åren varit i tillfälle att göra, torde under
vanliga förhållanden bidraget för ett helt fögderi i medeltal
icke kunna uppgå lill mer än 1,600 r:dr, och i händelse brandskada
icke inträffar, till omkring 200 r:dr. I förra fallet skulle
vedergällningen alltså blifva 16 r:dr och i sednare 2 r:dr, till
lika delning emellan häradsskrifvaren och kronofogden: och dermed
skulle dä vara ersättning för arbete, för skrifmaterialier,
för postporto och resekostnader, för alt icke omtala dc uppoffringar
och förluster, som vanligen icke kunna alldeles undvikas
vid uppbörden, genom missräkningar, falska sedlar o. s. v. Om
under sådane förhållanden kronobetjeningen skulle vilja frivilligt
åtaga sig ett så beskaifadt bestyr, som det nu ifrågavar., må
sä vara; men jag skulle likväl, på nu anförda skäl, tro, all det
icke vore väl betänkt, att ovillkorligen ålägga dem ett sådant
bestyr och ansvar, och jag får derföre, i likhet med den förra talaren,
förklara, att jag icke anser mig kunna rösta för förslagets
antagande.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Efter de talare,
som nyss yttrat sig, och hvilka uti administrativa ärenden äga
så mycket större insigter än jag, skulle det kunna synas förmätet,
att våga framställa en motsatt åsigt; men jag kan likväl
icke underlåta, alt yttra några ord lill försvar för Utsk:s betänk.
Nu gällande lag ålägger häradsskrifvare och kronofogdar alt
debitera och uppbära braudstodsmedel för de häradsvis inrättade
brandstodsbolagen; det åliggande, som nu är i fråga att pä
desse tjenstemän öfverflyttas, är således icke något annat, än
att de medel, som för närvar, af kronofogdarne uppbäras för
att directe den brandskadade tillställas, skulle hädanefter af dem
uppbäras för att tillställas brandstodsbolagens directioner. Slaten
har redan ansett det vara en maktpåliggande sak, att den
brandskadade måtte skyndsamt och ordentligt utfå sin ersättning,
samt har för detta ändamål tagit honom under sitt beskydd;
jag skulle derföre ieke tro det vara skäl att nu neka honom
detsamma. Det är äfven sannolikt, alt besväret i det ifråga
-
Den 9 November e. m.
179
var. fallet bl i f ver vida lindrigare, da en ordentlig debiteringslängd
för uppbördens verkställande från brandstodsbolaget medmeddelas,
än dä debiteringen skall, efter beslut af särskilda
häradsrätter, af häradsskrifvare och kronofogdar verkställas. Genom
den nu föreslagna förändringen i afseende på brandstodsinrättningarnc
är äfven teinligen gifvet, alt, uti de län, der länevis
inrättade brandstodsbolag finnas, skall del blifva en ovillkorlig
nödvändighet för landets innebyggare att i dessa bolag
ingå, såvida de ej vilja utsätta sig för äfventyret alt, i händelse
af brandskada, icke åtnjuta någon ersättning eller belt och hållet
förtryckas. Om nemi. endast några få hemman inom ett härad
qvarstå utanför det länsvis inrättade brandstodsbolaget oell
skada trä Ilar något af dessa hemman, så blifva, enligt 1111 gällande
lag, de andra få hemmanen skyldige, att till dem utgöra
hela brandskadcersäftningsbeloppet. Detta kommer allmänheten
säkerligen att inse, och i följd deraf, alf mangrant sluta sig
till de länsvis inrättade brandstodsbolagen, i hvilket fall äfven
den i allmänna lagen för kronofogden hittills gällande skyldigheten
alt uppbära branJstodsmedlen hell och hållet skulle komma
att upphöra. Fråga är sålunda blott, att på eli annat sätt
ordna den skyldighet de för närvar, äga, och då alla äro ense
derom, alt de länsvis inrättade brandslodsbolageu böra anses
förmånligare och på riktigare grunder byggde än de små, nu
existerande, så vore väl icke skiil alt förneka de förre en för
del,
som de sednare åtnjuta. Jag anhåller således om bifall
till Ulsk:s betänk., endast med tillägg af ett ord, som förmodligen
genom misskrifning eller tryckfel blifvit ur detsamma utelemnadt.
Förslaget lyder nemi.: ”att derest Directioncn för
brandstodsbolag, som är af Konungen stadfästadt, före den 1
Augusti låter etc. etc.” Der borde väl hafva stätt: årligen
före den 1 Augusti, emedan det eljest skulle blifva en lag,
som gällde blott för ett enda fall.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Jag är lill alla delar förekommen
af den siste värde talaren, och anhåller blott att fä
med honom instämma.
Ilr Fåhraeus: Det är en sanning hvad Gr. Mörner
anfört, alt kronobetjening?:: redan genom förut gällande författning
är förbunden att utan ersättning uppbära brandslodsmedel.
som enligt allmänna lagen utgå. 1801 års K. br.
omtalar ett sådant åliggande, men detta bref, som endast är ett
upprepande af 1727 års K. resol. uppå allmogens besvär, ålägger
icke kronofogdar och häradsskrifvare della bestyr ovillkorligen,
utan alternativt med fjerdingsman, eller nämnde- och
synemän. Jag ber likväl att härvid få fästa uppmärksamheten på
tvenne omständigheter, nemi. att förslaget afser redovisandet af
icke allenast brandstodsersättningar, till betäckande af förluster
för inträffade eldsvådor, ulan äfven bidragen till bolagens förvaltningskostnad,
och att det är en betydlig skillnad ali uppbära
medel lill ersättande af inträlfade skador inom eli helt län,
180
Den 9 November e. m.
jin inom ett härad. Det är klart, att besväret med denna uppbörd
blir desto drygare och mera tidsödande, ju större och vidsträcktare
inrättningen är. Dessutom bör man betänka, att förhållandena
1727 och 1844 äro temmeligen skiljaktige i afseende
på tjenslemäns göromål i allmänhet, och enkannerligen hvad angår
kronobetjeningens, samt alt del ingalunda ar sagdt, ali hvad
som gick an alt då ålägga kronobeljeningeii, utan fara för åsidosättande
af öfrige tjeustepligter, äfven låter sig göra nu.
Jag utber mig att få begagna tillfället, att, i anledn. afHr
von Hartmansdorlfs yttrande, tillägga några ord. Ilan yttrade
nemi. den förmodan, att icke allestädes den ersättning, som borde
tillerkännas kronobeljeningen för bestyret med uppbörden
oell redovisningen af dessa medel, kunde blifva lika för alla
liin. Förhållandet är sådant, alt i de 12 län, der brandstodsföreningar
på de sista 5 åren blifvit stiftade länsvis, bar ursprungligen
1 proc. provision blifvit bestämd, och bolagen hafva
vanligen, med öfverlemnande af förslager till bolagsreglor,
bos Konungen anhållit, alt uppbörden och redovisningen af bolagen
tillkommande brandstodsmedel mätte varda kronobetjeningen
ålagd. Konungen bar likväl icke funnit skäl att ovillkorligen
tillförbinda densamma ett sådant åliggande, ulan låtit ankomma
på bolagen sjelfva att med vederbör, derom öfverenskomma.
Det fall har nyligen inlrällät, att eli läns bolag inkommit
med anhållan all fä förändring af den § i dess reglemente,
som handlade om uppbörder och deu derföre bestämda
proc. Det nppgafs nemi. alt kronobeljeningen till eu början
åtagit sig förenämnde bestyr, emot åtnjutande af 1 proe. provision,
men efter någon tid undanhedt sig detsamma, och all bolaget
af sådan orsak funnit sig föranlåtet begära provisionens
bestämmande lill 3 proe. I alla de öfriga reglementena är 1
proc. fastställd för oflauämnde bestyr.
Gr. Mörner: Jag vill endast nämna, att utom det af Hr
Fåhraeus åberopade K. br. af är 1801, innehåller äfven (5 § i
24 Gap. Byggn.b:n ett bestämdt stadgande i denna del, så lydande:
”1 hvarje landsort skall å tinget, i Konungens Bcf:h:des
närvaro, häradsboerne emellan förening upprättad vara, huru
mycket för hvart och ett nytt hus ä helt hemman eller mindre i
brandstod gifvas skall; och när eldskada sedan timar, söke den,
som tidit, häradshöfdingen, och han namne synemän som skadan
skåde. De skola noga undersöka, hurudane de hus, som brunnit,
dä voro, nye eller gamle: och häradsrätten pröfve det sedan
och dömme, huru stor brandsloden af hvarje hemman, efter
föreningen och busens beskaffenhet, vara skall. Hvad rätten
dömdt, vise den som skadan händt, hos Konungens Bef:h:de upp,
oell förord ne han, att den brandstod utan dröjsmål uppbäras
må.” Sedan har 1801 års bref stadgadt, att sådant skall ske
utan ersättning.
Frih. Cederström, Jacob: Den siste talaren har upp
-
Den 9 November e. m.
181
lyst om det förhållande, som varit gällande innan sednare tiders
brandstodsföreningar uppkommit. Af sådane brandstodsbolag har
jag, sorn Landshöfd. på Gottland, åstadkommit det första. Dervid
fastställdes af Konungen, alt kronobetjenigen skulle emottaga
uppbörden och tillställa densamma den hrandskade, utan ersättning,
hvilket efter min öfvertygelse äfven är nödvändigt, emedan
del ej är skäligt att tillägga vederbör, uppbördsman en afgift
för ett sådant bestyr. Hvad detta förslag angår, som uppskjuter
med uppbörden och redovisningen af brandstodsmedlen
lill liden för den allmänna uppbörden af statsmedlen, så kan
jag för min del icke deruti instämma. Uppbörden af brandslodsmcdel
hör ske genast efter det att skadan är känd och lill
beloppet godkänd, derefter debiteringen bör ske, och den brandskade
erhålla medlen sä fort som möjligt, ty han lider eljest
allt för mycket, om han skall vänta derpå ett års lid, hvilket
blefve händelsen, om brandskada timar vårtiden, alldenstund
uppbörden af Kronans medel icke inträffar förrän året derefter,
hvaremot den brandskadade innan dess kan hafva sina hus återupphyggda,
derest brandstoden genast, efter den öfvergångna
branden, uppbäres och redovises. Jag anser alltså, att detta
betänk, innehåller en i allo öfverflödig åtgärd, enär de föreningar
till branstodsbolag, som inom provinserne kunna komma
lill stånd, i de för dem, efter hvarje särskild ort, träffade öfverenskommelser,
innefatta jemväl stadganden för uppbörden af
brandstodsmedlen, och hvilka öfverenskommelser, sedan Konungens
stadfästelse desamma äkommit, gälla, hvar och en efter den
form som blifvit antagen; men dessa skulle komma alt rubbas, genom
bifall till denna här framställda önskan 0111 kungörelses utfärdande
pä sätt som föreslagits, på alla de orter, der kronobetjeningen
nu, utan all ersättning uppbär, redovisar, och den brandskadade
tillställer det skadestånd, som honom blifvit tillerkändt.
Att derutöfver begära en proc. för besväret med uppbörden, och
således dermed öka siffran af sjelfva brandstodsbeloppet, det
kan jag för min del icke tillstyrka, anseende, som sagdt är,
hela frågan vara öfverflödig, hvarföre jag tillstyrker afslag å
delta betänk.
Ilr von Hartmansdorff: Frih. Cederström har redan
upplyst ett förhållande med länen, hvarå jag ville fästa uppmärksamheten.
Men det finnes äfven brandstodsföreningar, efter
domsagor, och sådane hafva af Konungen fastställde reglementen.
En sådan förening, som jag nyss hört omtalas, later
uppbära brandstodsmedel ulan någon afgift och ulan att kronobetjeningen
dermed besväras. Skulle nu betänk, antagas, så
blefve följden, att reglementet för denna brandstodsförening
skulle, i hänseende till uppbördssättet, upphäfvas, och föreningen
åläggas en icke förut vidkänd afgift af 1 proc. Hvartill
skulle sådant gagna? Onödiga kostnader utan annan anledu.
än att få allting skuret öfver en kam! I afseende på
verkställigheten förekommer äfven en annan omständighet. Här
182
Den 9 November e. m.
föreskrifves, alt debiteringslängden skall före den 1 Aug. tillställas
vederbör, häradsskrifvare. Detta går an i de län, hvarest
privatbanker finnas och brandstodsföreningarne förskaffat sig
creditiv på desamma, emedan de brandstodsersättuiogar, som under
äret förekomma, då tagas på credilivet; men i de landskap,
hvarest privatbanker icke finnas, är det icke möjligt, alt
så länge uppskjuta ersättningens utbetalning, emedan den brandskadade
ej kan vänta så länge. Der måste följaktligen penningarue
antingen upplånas eller särskild brandslodsdebitering göras
för hvarje brandskada. Förslaget passar således ieke till
dylika förhållanden.
Ilr Lagergren, Anders: Utan att vilja inlåta mig i
frågans administrativa väsende, mäste jag likväl bekänna, att
jag, på de skäl Gr. Mörner anfört, vill tillstyrka bifall till detta
betänk. Som vald direcleur uti en bland brandstodsföreuingarnc
inom Nyköpings län, får jag nämna, att inom föreningen
mycken fråga uppstod, huru med debiteringen och uppbörden af
medlen skulle tillgå; och funno samtlige bolagets directcurer
det blifva svårt att få debitering af uppbörden pä annat sätt verkställd,
än genom kronofogden och häradsskrifvaren. Man tvekade
visserligen icke i den förmodan, att desse tjenstemän skulle, med
villighet för länets allmänna bästa, en sådan uppbörd sig åtaga;
men angenämt hade det likväl varit alt veta, att sådant
cj berott af deras godtfinnande, hvarföre det hade varit väl om
ett stadgande som detta ägt rum. När nu, till följd af en K.
propos., brandstodsbolagen, i fall Sländerne gå dem till mötes,
vinna en sådan utvidgning i sin myndighet, att do särskilda deläga
me i härads-brandstodsföreningarne nästan se sig nödsakade
alt ingå i länets allmänna brandstodsbolag, och sålunda dea
skyldighet, som förut ålegat kronofogdar och häradsskrifvare,
att utlaga och redovisa de medel, som tillkomma häradsföreningarne
för lemnade brandskador, småningom upphör, skulle jag
anse det vara af oberäknelig vigt, om kronobetjeningen finge
sig i stället ålagdt alt uppbära och redogöra läns-brandstodsbolagen
tillkommande medel. Beträffande svårigheten, som skulle
möta emot debiteringslängdens insändande före den 1 Aug., så
är derföre sörjt inom Nyköpings län på det sätt, alt direclionen
äger upptaga lån, för att genast efter inträffad brandskada kunna
vara i tillfälle att bispringa den af olyckan hemsökta och
dymedelst äfven göra det öfverflödigt för kronofogden att genast
uttaga medlen samt i sådant afseende underlätta fullgörandet af
den skyldighet, som Utsk. honom ålagt.-På dessa grunder kan jag
ej annat än ifrigt yrka bifall till betänk., anseende att det skäl,
som Hr Fåhraeus anfört deremot, eller att man ej skulle äga rättighet
att ålägga en tjensteman ett sådant besvär, måtte kunna
höfvas derigenom att samma besvär ålegat honom för häradsbrandstodsföreningarne.
Ilr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Då möjligt
vis
ett missförstånd kunde uppstå om sijltet, på hvilket brand
-
Den 9 November e. m.
183
slodcn fiir närvar, upptages pS Gottland, alltsedan ett sådant
bolag inom den södra domsagan inrättades, under det Frih. Cederström
var Landshöfding å ön, och efter hvilken tid elt sådant
bolag äfven bildat sig inom den Norra, får jag med några ord
förklara, alt denna uppbörd särskildt upptages inom hvarje socken
af en för året dertill utsedd person, som antingen sjelf
lemnar medlen på landscont. eller lill närmaste kronobetjent,
som dit fortskalTar dem, och hvarest de sedermera hemtas af
den brandskadade, som på detla enkla sätt får sina penningar
inom en, högst två månader. Der finnas inga revisioner eller
andra undersökningar, som, oftast onödiga i sig sjelf, endast
vålla tidsutdrägt, utan allt går enkelt till; compromiss-rätten
dömmer i förekommande fall och kronobetjeningen har icke
stort besvär härmed. Helt annat är förhållandet, då brandstodsbolagen
omfatta hela län, dä blir dividenden, som hvarje delägare
skall tillskjuta högst ringa, ofta en eller par skillingar
på person, och man kan tänka sig hvilket besvär kronofogden
skall fä, om han för utbekommande af dessa små summor, skall
anställa utmätningar. Mig synes, att det allt lör väl låter sig
göra att, inom hvarje län särskildt efter locala omständigheter,
öfverenskomma, huru med denna debitering och uppbörd bör
tillgå, utan att någon för hela riket gällande författning derom
behöfver utfärdas; och alt det skulle blifva särdeles betungande
för kronobetjeningen att uppbära dessa högst obetydliga summor,
det faller sig klart. Man bör ej å debetsedlarne uppföra annat
än hvad dit rätteligen hörer, och dertill kan ej höra sådane afgifter
som de ifrågavar.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag har tagit mig friheten begära
ordet, för att bemöta ett par inkast, som blifvit gjorda
emot delta betänk., då den erfarenhet, som jag haft tillfälle inhemta
under vården af ett större brandstodsbolags angelägenheter,
torde gifva mig någon rätt dertill. Man har sagt lill en
början, att det vore onödigt att göra en sådan föreskrift, som
den ifrågavar., emedan i de bolag, som redan finnas, har det
gått för sig, och korume troligen äfven för framtiden att gå för
sig, att få denna upphörd verkställd, ulan-någon kostnad och
utan alt derom anlita Statens tjenstemän. Uti de bolag, i hvilka
jag antingen deltagit, eller om hvilka jag hört talas, finnes
det allmänna stadgande föreskrifvet, att sockencomite'crne skola
uppbära bidragen och insända desamma till vederbör, centraldirection,
för att dermed betala de lån, med hvilka styrelsen godtgjorl
hvarje brandskada; men som detta befunnits svårt, och
svårare ju större utsträckning dessa bolag erhållit, och sådana
finnas hvilkas teckningshelopp uppgår ända till 20 millioner, sä
hafva styrelserne inom de särskilde länen måst vara betänkta
på att skaffa ett annat uppbördssätt, lättare och säkrare än det
först föreslagna, och hafva dervid anmodat kronofogdarna att
förrätta denna upphörd, emot åtnjutande af eli visst arfvode.
Hvad här nu afses är ingenting annat, än att det ej mätte kun
-
184
Den 9 November e. m.
na få bero på en enskild kronofogdes skön, att, för blotta sitt
tycke, neka ett biträde, hvilket skulle medföra verklig skada
för en hela landet så båtande inrättning som brandstodsbolag.
Det anmärkes äfven emot della betänk., alt uppbörden blott
skulle ske en gång om året, men att den brandskadadc har behof
att genast utbekomma sin ersättning. Detta sednare är ganska
riktigt, och det är just hvad bolagen äfven vilja åstadkomma,
men derföre att den brandskadadc har behof af den honom
tillkommande ersättningen, erfordras ingalunda någon uppbörd
af bolagets öfrige medlemmar genast, emedan styrelsen är bemyndigad,
antingen att skalla creditiv, i händelse privatbank i
länet finnes, eller också alt utgifva obligationer på bolagets gemensamma
credit, förfallna till betalning, efter den lid då årsuppbörden
sker. Sålunda, och i stället alt bli lidande, utfår den
af brandskada hemsökte genast sin ersättning, så snart förhållandet
vid eldsvådan blifvit undersökt och hans anspråk pröf
vade
och godkände. Hvad man kunde göra, vore ett tillägg
till detta betänk., för att förekomma deras betänkligheter, som
anse det vara illa, att sådana bolag, som uti förevar, hänseende
anse att de utan biträde kunna reda sig, antingen genom
comitéer eller egna uppbördsmän, skola påläggas en afgift, af
orden : ”då bolagen hos länsstyrclsernc derom anhålla” hvaraf
följde, alt om en sådan anhållan ulehlef, kom icke eller någon
afgift i fråga.
Jag anhåller således om bifall till delta betänk., med det
tillägg jag tagit mig friheten föreslå.
Hr Få h rteus: Dä tvenne föreg, talare fästat särdeles vigt
dervid, att svårigheter sannolikt skulle möta för bolagen att få
deras uppbörd pä ett säkert och lämpligt sätt verkställd, om ej
bestyret härmed vore åt kronobetjeningen öfverlemnadt och densamma
ålåge att samma uppbörd handhafva, anser jag mig höra
lemna den upplysning, alt enligt hvad jag från tillförlitlig
källa erfarit, har, i 2 af de största län, hvarest länsbrandstodsföreningar
finnas, denna uppbörd blifvit öfverlemnad åt sockeueomite'erne,
och att erfarenheten visat, att detta med beqvämlighet
låtit sig göra.
Frih. Cederström: Jag har sedan jag sist yttrade mig,
ytterligare blifvit uppfordrad att begära ordet, i anledn. af hvad
sedan dess blifvit a niord t. Frih. Hamilton har sagt, att genom
brandstodsbolagens försorg skulle, antingen medelst län, eller
obligationer, den brandskadadc få sina penningar skyndsammeligen,
och att det vore för den bättre och lättare conlrollen öfver
upphörden, som det nu föreslagna upphördssältet skulle införas.
Jag vill taga mig friheten fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på frågan om detta uppbördssätt möjligen kan blifva en förbättring,
eller om det icke snarare verkar en befängd förbistring
i uppbördsverket. Jag föreställer mig, att vid de inlrafläde uppbördsstämmornc
i alla län flere eller färre rester uppstå hos
de
Den 9 November e. m.
185
de skattskyldig; det kan absolut icke någon dividend lemnäs
till brandstodsföreningarne innan summariska rakningen ur ingifven
och restlängden lill Konungens Bef:li.-de inlemnad. Om
uppbördsmannen, innan alla restantier influtit, skulle gifva brandstodsbolaget
hvad detsamma visserligen med rätta tillkomme, så
frågas med hvad rätt sådant kunde ske? Kronan hur likväl prioritet
framför den enskilde, efter nu gällande uppbördsförfaltningar,
och jag ser ej, att detta betänk, med ett enda ord deri
vill åstadkomma förändring, hvadan jag anser, att dessa författningar
få stå intacta, äfven om Sländerne skulle bifalla den af
mig afstyrkla skrifvelse». Om åter hända skulle, alt alla rester
för hvarje skattskyldig person uppfördes på brandstodsbolagens
räkning, så skulle dessa bolag icke allenast nödgas afvakta
uppbördslideus slut, utan jemväl tiden för resianliernes
■ »drifvande, som kan löpa från 3 ä 4 månader inpå det följande
äret sedan brandskadan skeft — och till hvad ändamål
skulle man väl utsätta sig för alla sådana omgångar, tillkomna
-genom bristande uppmärksamhet hos dem som uppgjort
oell till Konungens nåd. stadfästelse öfverlemnat förslagen till
bolagsreglor? .lag' skulle förmoda, att Konungen icke tillåter
sådana inblandningar af enskildes medel i den allmänna kronouppbörden,
emedan sådant åstadkommer förvillelser och missbruk,
utan böra, hädanefter som hittills, brandstodsmedel uttaxeras
och debiteras genast efter brandskadan, i och för sig sjelf
uppbäras, helst sockncvis, samt emot qvitto tillställas den brandskadade,
alldeles på sidan om kronouppbörden, med hvilken omnämnde
medel ingalunda höra förblandas.
Gr. Sparre, Erik: En ledamot har som skäl tili alsing
å delta betänk, anmärkt, alt på vissa orter en bestämd form
för uppbörden är i reglem. föreskri fven, och att således, om i frågavar.
förslag antoges, det blefve nödvändigt att upphäfva dessa
reglementarisk» föreskrifter. För att förekomma denna olägenhet
har just en sådan ordalydelse af Ulsk:n blifvit föreslagen,
alt, derest en brandstod,'sbologsdirection skulle önska alt uppbörden
sker genom häradsskrifvare//, sä vore sudant tillätet
etc. Det lärer väl ej då kunna påstås, att Direclionen åligger
att på ett visst sätt låta verkställa uppbörden, då ordet ”derest”
finnes utsatt, som lillkännagifver, all direetioaen kan låta verkställa
uppbörden efter godtfinnande.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth; Betänkligheten
emot förslaget, den man hemlat derifrån, att. del skulle utgöra
en förökad skyldighet för kronofogdar och häradsskrifvare, emedan
de voro med fullmakt försedde, skulle jag tro vore mindre
grundad, emedan det är gifvet, att desse tjenstemän, likasom alia
andra, kunna, i den mån Konung och Ständer nödigt och nyttigt
pröfva, åläggas förökade göromål. Vi hafva sett exempel, alt vissa
privilegierade domstolar blifvit indragne och deras göromål öfverflyttade
på hofrätterne, hvilka icke sökt undandraga sig den4
IL 24
ISO
Den 9 November e. m.
na tillökning i göromål genom handläggning af dil förut icke
hörande ärenden, ehuru såväl presidenter som ledamöter varit
och äro med fullmakter försedde. Dessutom ber jag alt få lasta
uppmärksamheten, icke allenast R hvad Hr Lagergren och
andre talare anmärkt, nemi. att, i den man brandstodsföreuingar
länsvis hinna hilda sig, försvinna ock de mindre häradsföreningarne,
följaktligen äfven kronofogdars och häradsskrifvares skyldighet
all uppbära brandslodsmedlcn, hvaremot den skyldighet
som nu ifrågasältes, kan blifva ett surrogat för deu förra, utan
äfven derpå, att desse uppbördsman redan förut linnas skyldige
kände att uppbära andra slag af enskilda medel, hvarpå jag
som exempel anför de s. k. suöskottningsraedlen, hvilka, enl. förordn.
d. 13 Sept. 1790, skola på vanligt sätt ä dcbetsedlarue
uppföras, och af kronobetjening till redovisande uppbäras. Jag
instämmer således med Gr. Mörner oell yrkar bifall å betänk,
med det tillägg som Grefven föreslagit, hvaremot jag icke kan tillstyrka
den af Frih. Hamilton föreslagna förändringen, såsom innebärande
en villkorlighet, som icke hör i eli allmänt förslag
inflyta. ,
Frih. Hamilton: Jag ber om ursäkt, att jag åter måste
begära ordet, men då jag förra gången yttrade mig, hade jag
ej betänk, i hand, och finner numera, det jag begått ett misstag,
då jag begärde det tillägg, att det skulle stå bolagsdireetionerue
fritt att betjena sig af detta uppbördssätt eller icke. Sådant
finnes redan i de första raderna af förslaget tillstyrkt, hvadan
mitt tillägg är öfverflödigt; och anhåller jag alltså att fä detsamma
återtaga.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats vara fulländad,
yttrade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att de ledamöter, som yrkat
bifall till Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms förevarande betänk.
, tillika föreslagit, all framför orden: ”före d. 1 Aug.”
skulle insättas ordet: ”årligen”, och H. Ex. derföre finge hemställa,
om R. o. Ad. behagade bifalla detta betänk, med den
föreslagna förändringen att framför orden: ”före d. 1 Aug.”
infördes ordet: ”årligen”.
Ropades starka ja, blandade med många nej, hvarefter II.
Ex. förklarade, det han troll sig linna, alt propos. blifvit med
öfvervägande ja besvarad.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
O O
Upplästes till justering och godkändes följande voter.propos.
Den som bifaller Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms
betänk. N:o 6 med den förändring, att framför de i det föreslagna
stadgandet förekommande orden: ”före d. 1 Aug.” införes
ordet: ”ärligen”, voterar
j<a;
den det ej vill voterar
»ej;
Deli 9 NoiernCer e; m.
187
Vinner nej; afslår R. o. Ad. Lag- samt Allm. Besv.' oell
Ekon.Visking föreuämnda betänk.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
foijer:
Ja —55.
Nej-33.
Föredrogos och bi föl los Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Ulskms nedannämnda, d. 6 dennes e. m. på bordet lagda betänkm
N:o 7, i anledn. af väckt motion om vidtagande af försigtighetsmått
emot catholicismens utbredande; samt
N:o 8, i anledn. af väckt fråga om ändring i K. br. d. 5
Febr. 1808 samt Kammarcollegii derpå grundade kungörelse d.
20 i samma månad, ronde besätluingsrält till kronohemman.
Vid föredragning af Allm. Besv.- o. Ekon.lJlsk:s d. 6 dennes
e. m. pä bordet lagda betänk. N:o 61, i anleda, af väckta
frågor om reorganisation af styrelseverken, blef detsamma ånyo
bordlagdt, på begäran af [lr Rosenblad, Bernh., Frih. Hermelin,
Au g. Söderling, m. 11.
Föredrogos och lades, såsom icke erfordrande någon åtgärd,
lill handlingarne Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 6 dennes e. m.
pä bordel lagda mern.
N:o 62, i anledn. af återncmiss utaf betänk. N:o 17;
N:o 63, i anledn. af älerremiss utaf betänk. N:o 18;
N:o 64, i anledn. af älerremiss utaf betänk. N:o 22; samt
!N:o 65, i anledn. af älerremiss utaf betänk. N:o 23.
Föredrogos och bi föl los Allm. Besv. o. Ekon.Utsli:s följande
d. 6 dennes e. m. pä bordet lagda betänk:u:
N:o 66, i anledn. af väckt motion derom, att kronoarbetskarlarne
ä Carlsborg må hädanefter inom fästningen fä undergå
de dem ådömda kroppsstraff; samt
N:o 67, i anledn. af väckt fråga om meddelande af närmare
föreskrifter, i afseende på ut landningars bosälluing i Sverige
och tillåtelse för dem att der idka borgerliga näringar.
Vid föredragning af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 6 dennes
c. m. på bordet lagda betänk. N:o 68, i anledn. af väckt motion
om förändring i bestämmelsen af prolocolls- och domslösen
vid rådstufvurälter samt lösen för fastebref och burbref i städerna,
anmälde och yttrade sig
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Den anmnrkn. jag
härvid ville framställa, vore den, alt jag icke anser detta ämne
uteslutande tillböra Ekon.Utsk:s behandling. Tillförene hafva
frågor om förändringar i expedilionslaxan handlagts af Lag
-
188
Ben 9 November e. m.
och Ekon.-Utsk:n gemensamt. Della ärende, eller fråga om
en förändring i förberörde taxa, torde icke kunna anses vara
ensamt af ekonomisk natur.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: I anledn. af Gr. Mörners
anmärka, emot Ekon.Utsk:s behörighet att till behandling
upplaga della ämne, torde det tillåtas mig fästa uppmärksamheten
derpå, att Utsk:s ledamöter ansågo, alt som frågan var
endast till Ekon.Utsk. remitterad, kunde den ock af Ekon.Etsk.
ensamt handläggas.
Hr von Hartmansdorff, Äng., instämde med Gr.
Mörner.
Frih. Cederström, Jaeob: Jag instämmer jemväl med
Gr. Mörner, ty klart är, att Ekon.Utsk. hade bort handlägga
detta ärende gemensamt med Lag.Utsk., hvartill förstnämnde
Utsk. varit alldeles oförhindradt; oansedt remissen endast var
ställd till detsamma, emedan grundlagen är tydlig och klar
deruti, att om ett Utsk. finner ett mål vara af beskalfenhet att
höra behandlas äfven af annat Ulsk. än det till hvilket det
blifvit remitteradt, kan det förra Ulsk. begära sammanträde
med det sednare. Men då frågan är af beskaffenhet, att hvarken
Gr. Mörner, eller någon annan, som jag tror, behöfver understödja
motionen, så kan det ju härvid få hero, om R. o. Ad.
bifaller betänk.
H. Ex. Ilr Gr. o. L andtm. yttrade, att Gr. Mörner, med
hvilken äfven Hr von Hartmansdorff förenat sig, visserligen anmärkt,
att förevar, fråga bort behandlas af sä väl Lag- som
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., men alt icke något förslag, som
kunde föranleda till propus., blifvit på grund af denna anmärkn.
framställd.
Gr. Mörner: Vid den utgång frågan fått, anser jag mig
endast böra reservera mig emot behandlingssättet, och tror icke,
att någon återreiniss är af behofvel påkallad.
Allm. Besv.- och Ekon.Ulsk:s betänk. N:o 68 blef, uppå
härefter framställd propos., af R. o. Ad. bifallet.
Då nu föredrogs Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s d. 6 dennes
e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 69, i anledn. af väckt fråga
om indragning af Förvaltningen af Sjöärendena, blef detsamma
ånyo bordlagdt, på begäran af Frih. Palmstjerna, Carl
Otto, och Gr. Mörner, Carl Göran Detloff.
Föredrogs Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s d. 6 dennes e. m.
på bordet lagda betänk. N:o 70, i anledn. af vackt motion om
stadsskolans i Sköfde förening med folkskolan derstädes.
Den 9 November e. m.
189
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Della utlåt, skulle kunna
hafva till följd att inleda Ständerne i en organisationsfråga,
med hvilken jag anser att Ständerne icke hafva att sig befatta.
Ständernes skrifvelse skulle grunda sig på uppgifter af en motionär,
och på förhållanden, som så väl han som Utsk. anser
vara outredda och bero på det gemensamma intresse, som mau
förmodar att Sköfde stads- och landsförsamlingar kunde äga,
men hvarom allt icke något beslut finnes åberopadt, än mindre
företedt; hvadan alltså bela förslaget står temligen mycket obeslämdl.
Ständerne skulle nu ingå till Konungen med en und.
anhållan om de tvenne skolornas förening, och då öfverläggning
i sockenstämma härom uppstår, så önskar måhända hvarken
stads- eller landsförsamlingen hela föreningen. Innan Ständerne
ingå med frajmställningar till Konungen i organisationsfrågor,
böra alla möjliga upplysningar vara vunna och vederbörande i
ämnet hörde. Sådant är icke förhållandet nu, och jag tillstyrker
derföre afslag å betänk.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer med Frih.
Palmstjerna i begäran örn afslag, och det så mycket hellre,
som frågan om denna sammanslagning kan i vanlig ordning
väckas, om begge församlingarne finua sig dervid och den tillstyrka.
Här förekommer äfven en term, som jag ej kan godkänna;
nemi. ”i händelse icke allt för betydliga svårigheter
skulle möta.” Delta innefattar en önskan af Ständerne, alt få
bifall till en förening, ehvad församlingarne anse de dervid
mötande svårigheter vara belänklige eller icke, och hvilka här
ej iiro mätbara efter någon beräkning, ty Konungen, som här
skulle afgöra ärendet, kan ju anse möjligen härvid sig företeende
omständigheter eller svårigheter vara alltför obetydliga, som
församlingarne deremot finna ganska betydliga och stora. En
sådan fråga som denna bör beslutas med församlingarnes majoritet,
som derom sedan direele kan framställa sin begäran.
Jag tillstyrker afslag å betänk.
Uppå härefter först till bifall och sedan till afslag å förevarande
betänk, framställd propos., blcf detsamma af R. o. Ad.
afslaget.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 6
dennes e. ni. på bordet lagda betänk. N:o7l, i anledn. af väckt
motion om upphörande af nämdemäns befrielse frän skjutsningsbesvär.
Slutligen föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 6 dennes
e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 72, i anledn. af återremiss
utaf Utsk:s betänk. N:o 29, afgifvet i anledn. af väckt fråga,
att fullmakter å namn, heder och värdighet, utan verklig tjenstbefattning,
icke måtte meddelas.
Uppå härom af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
J90 Den 13 November f.. m.
propos., vidhlef R. o. Ad. sitt förut i detta ämne fattade beslut,
samt lade del nu föredragna utlåt, till handlingarue.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. till 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
»&■«*
Onsdajjcn den 13 November 1844.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 10 prot.utdr. för d. 9 dennes e. m.
Justerades pleniprot. för d. 2 dennes e. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf. att Frill. Tersmeden,
Willi. Fredr., såsom ledamot af StatsUtsk., begärt och
erhållit högst 14 dagars ledighet, räknad frän början af nästa
vecka, samt anmodade fördenskull Hrr Electorer, alt utse en
ledamot i nämnde Etsk., under den Frih. Tersmeden beviljade
ledighetstid.
O
Hr Akerman, Fredr.: Jag anhåller, alt fa till prol. anmäla,
att jag icke deltagit i det 11. o. Ad:s pluralitels beslut,
hvarigenom bifall lemnades till Lag- och Ekon.Utsk:s betänk.
N:o 6, innefattande åläggande för kronofogdar och häradsskrifvare
alt verkställa och redovisa uppbörden af brandslodsförcningarnes
inkomster, samt att jag hade vela* tillstyrka afslag
ä Ekon.Ulsk:s förslag i detta ämne. Jag anser det icke vara
väl betänkt, att på tjenstemän, som redan förut äro i högsta
grad betungade af mångahanda tjenstepligter, lägga ett nytt bestyr,
utan motsvarande ersättning, och tror dessutom, alt sådant
icke eller vore fördelaktigt för brandstodsbolagen sjelfva. Man
bör nemi. besinna, alt en kronofogde icke kan göra denna uppbörd
annorlunda, än i sammanhang med kronouppbörden. Det
förekommer ganska ofta rester vid kronouppbörden, och dä dervid
blott en del af debetsedelns belopp betalas, så torde det
vara gifvet, att kronofogden använder afbetalningen, för att
minska resterna i kronouppbörden så mycket som möjligt. Rättast
och säkrast är, alt anförtro uppbörden af denna afgift åt
communerna, d. v. s. åt brandstods-comite'erna inom socknarne.
Afven förekommer en annan omständighet, som gör detta beslut
för bolagen mindre fördelaktigt. Den består deruti, att flere
af dem sluta sina brandstodsår i April eller Maj månader; och
Den 13 November f. m.
191
då kronouppbörden icke sker förr än det derpå följande året i
Februari oell Mars, gå sålunda hela 10 månader förbi, innan
någon uppbörd ens kan komma i fråga, under hvilken brandstodsbolagen
äro i saknad af medlen, som de dock genast vid
brandslodsårets slut behöfva. Man invänder val deremot, alt
brandstodsbolagen kunna i privatbankerne skaffa sig creditiver,
för att deraf bestrida sina utgifter; men dels är icke den utvägen
tillgänglig i alla län, dels är den alltid förenad med besvär,
som kan undvikas, om uppbörden sker directe genom
brandstodsbolagets egna soekencomiteer.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Jag anhåller äfven alt
få i prot. antecknadt, att jag varit fränvar. när nämnde beslut
fattades af R. o. Ad. Ilade jag varit närvar., så hade jag röstat
nej, af samma skäl, som Hr Akerman nu uppgifvit.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sorn, enligt 37 §
Ridd.ordn., R. o. Ad. vid hvarje riksdag bör genom val utse
den af 7 ledamöter bestående Ridd. Di reel., och slutet af den
4:de riksdagsmänaden snart inträffade, H. Ex. ansåg sig böra
hemställa, om R. o. Ad. funne lämpligt, alt delta val blefve
anstäldt Måndagen d. 18 dennes.
Denna hemställan blef af R. o. Ad. bifallen; hvarefter H.
Ex. erinrade, att ifråga var. val borde ske särskildt lill ordförande
och dess suppleant samt särskildt till öfrige ledamöter
jemte 3:ne suppleanter. För öfrigt stadgades i 33 § Ridd.ordn.,
att ”vid de tillfällen, dä ett visst antal suppleanter tillika skola
väljas, för att inträda i mån af inträffad ledighet, skall valet,
med undantag af de fall, hvarom 35 § stadgar, ske på det
sammanlagda antalet af ordinarie och suppleanter, hvarvid de
fleste rösterne bestämma hvilka personer blifva ordinarier, äfvensom
den ordning, hvarefter suppleanterne böra tillkallas;”
hvaraf följde, alt listorne till val af ordförande och dess suppleant
borde innehålla 2:ne, samt listorne till öfrige ledamöter
och deras suppleauler 9 namn.
Gr. Sparre, Erik, anförde skriftligen:
Frånvarande vid slutet af R. o. Ad:s sednasle plenum, kunde
jag icke till besvarande upptaga den af en ledamot af LagUtsk.
emot Ekon.Utsk. gjorde förevitelse, att hafva orätt förfarit,
dä Utsk. till behandling upptagit en dit remitterad motion
om förändring i exped.lösen vid sladsdomstolarne, hvilken motion
borde hafva öfverlemnats till Lag.Utsk. Jag vågar således
anhålla, att nu få anföra några ord i detta afseende. För min
fattning vill det förekomma, såsom kunde bestämmandet af expeditionslösen
icke hänföras till stiftande eller förändring af
civil-, criminal- och kyrkolag, hvilka ärenden allenast, enligt
53 § Rcg.F. och 33 § Riksd.Ordn. tillhöra LagUtsk:s behandling.
Också har bestämmandet af exped.lösen alltid af Rege
-
192
Den 13 November f. m.
ringen blifvil behandlad såsom administrativt ärende. K. M:s
taxa uppå expeditionslösen, utgifvcn år 1821, är undertecknad
af dä varande Statssecreleraren för Kammar-ärendena, och K.
förordn. d. 2 Febr. 1842, ang:de ändringar i berörde taxa,
utfärdades af Konungen utan Ständerues hörande. Så vidt jag
kanner, har Consl.Utsk. icke genom anmärku. emot Konungens
rådgifvare ogillat denna behandling af ärendet, och Ekou.Utsk.
saknade således all anleda, att anse den ifrågastälida obetydliga
ändringen i expeditionslösen af annan beskaffenhet än såsom
administrativ fråga.
Föredrogs ett från Hcderv. BondeSt. ankommet prot.utdr.
af d. 7 dennes, innehållande inbjudning till Medstånden, att förena
sig med BondeSt. i dess vid pröfningcn af Allm. Besv.- o.
Ekon.Utsk:s betänk. N:o 47 fattade beslut, om en und. skrifvelse,
med anhållan, att K. M. läcktes i nåder förordna om
indragning af jägeribetjeningen i de län, der K. M. och Kronan
icke äger några parker eller allmänningar, eller, såsom i de
norra länen är för hit Ilandet, der Kronans skogar äro till nybyggen
afvittrade, och alt hvad angår härads- och sockueailmänningarne,
såsom ät den enskilde äganderätten upplälue,
jägeribetjeuingens tillsyn deröfver må alldeles upphöra, och
denna tillsyn odelad ät häradet eller socknen öfverlemnas.
Med erinran, alt Ailm. Besv.- o. Ekon.Ulsk. uti dess betänk.
N:o 47 hemställt, att den gjorda motionen om indragning
af den för den högre skogs- och jägeri-beljeningen fastställda
aflöuingsstat icke må till någon R. St:s åtgärd föranleda,
samt att R. o. Ad. bifallit detta betänk-, hemställde SL Ex. Hr
Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. vidblefve sitt förut i ämnet
fattade beslut, och således icke antoge BondeSl:s förevarande
inbjudning.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo BancoUlskis d. 6 och 9 dennes på hordet
lagda mern. N:o 22, med hemställan, att BancoFullm. mätte berättigas
att uppköpa och försälja vexlar.
Gr. Frölich, David: Det synes tydligen af detta betänk.,
alt BancoUtsk. har hemställt detsamma till R. St. såsom en
supplementaråtgärd lill det beslut, som redan är fattadt, nemi.
att förstärka Baukens metalliska fond med 2,000,000 r:dr, men
olyckligtvis hafva, efter allt hvad som synes, i sjelfva förslaget
inkommit äfven andra åsigter och andra behof än det egentliga,
som nemi. borde vara att på lämpligaste sätt draga in till Riket
det silfver, hvarmed Banken skall förstärkas. Det är i allmänhet
svårt att bedömma endast en del af en financeoperation. Det
har likväl för Utsk. måhända varit nödvändigt, att till R. St.
öfverlemna delvis vissa punkter af hvad som utgör dess förslag,
att sätta Bankens fiuancer i ordning; men det torde dock
vara
Den 13 November f. m.
193
Vara nödvändigt att söka leda sig lill att förstå hvad som kan
vara meningen i det hela, ty alt endast besluta öfver och bifalla
hvad som Utsk. sålunda delvis vacker fram, skulle kunna
föranleda derhän, att R. St. slutligen voro missnöjde med hela
financeplanen. Det synes klart af detta Utsk:s mern., att åsigterua
inom Utsk. i allmänhet äro ganska skiljaktiga; men man
torde få taga för afgjort, att det är Hr Skogmans förslag, som
blir lagdt till basis för de nya fiuanceförslagen. Hr Skogman
har i den del af sitt förslag', som rörer denna fråga, i tvenne
punkter framställt den egentliga grunden, och jag torde fä lof
att läsa upp dessa båda punkter:
«) ”Bancostyrelsen bemyndigas, att på tjenIigaste sätt förskallä
sig och hos bankicrhus i Hamburg hälla stående, mod
eller ulan ränta, 500,000 r:dr Hamburger h:co, som med lika
många r:dr Svenskt silfver inberäknas, såsom en del af Bankens
metalliska cassa”; och
b) ”Bancostyrelsen bemyndigas att,5 på denna tillgång, låta
afgifva vexlar lill 130 sk. b:co, ä 07 dagar och med vanlig
discont å kortare tid, samt alt åter fylla hvad sålunda disponeras,
genom uppköp af vexlar lill 128 sk. och derunder;
hörande betalningen för sålda vexlar härtill reserveras pä särskild
räkning.”
Granskar man begge dessa punkter, så finner man, att de
äro ganska fullständiga, dels i afseende på hvad som borde vara
det egentliga föremålet för detta supplemcnlarförslag, nemi.
att skaffa Banken silfver, dels för att möjligen kunna qvarhålla
si 1 fre t genom vexelhandeln. Utsk. har likväl icke varit nöjdt
med detta förslag af Hr Skogman, utan Utsk. har snarare, såsom
det synes, lutat till de förslag, som hufvudsakligen varit
gjorda af Hrr Nordenanckar och Sandberg. Undersöker man
hvad som är egentliga skillnaden emellan båda förslagen, så finner
man, att Hr Skogman såsom hufvudsak framställt, att Banken
borde förskaffa sig och hålla stående i Hamburg ett qvantum
silfver; men ansett det egentliga uppköpet af vexlar såsom
en secundär åtgärd. Deremot har Hr Nordenanckar synts egenlligen
åsyfta, att det verkligen skulle blifva hvad man kallar
en allmän vexelhandel. Nu är det likvisst i min tanke en
ganska stor skillnad i alt framställa företrädesvis den ena framför
den andra åtgärden, eller den ena såsom primär och den
andra såsom secundär. Ehuru jäg icke är i tillfälle att bedomina
det hela af linanceförslaget, tvekar jag derföre icke alt säga,
att det vore önskvärd!, om för denna gång R.5 St. endast
fattade det beslut, ali det silfver, som skulle kunna anskaffas i
Hamburg, kunde genom vexclförsäljning begagnas för att hindra
silfrets utgående ur Banken.
Della är en enkel, ingalunda vådlig åtgärd, och den leder
direct till det ändamål, som allmänheten synes mest önska, nemi.
att silfrct med minsta kostnader må kunna qvarhållas i Banken,
4 H. 25
lili
Den !3 November f ni.
oell den afklipper alla sådana lilllallen till vinglcrier, sorn loide
vara nära nog oskiljaktiga ifrån vexelhandel. Det är likväl
sant, att här finnas motsatta opinioner offentligen uttalade, och
i synnerhet har en af hufvudstadens tidningar bemödat sig alt
intala, att vexeluppköp vore i linaneiclt afseende alldeles förträffliga.
Opinionen torde derom vara nog stark, åtminstone på
denna platsen, för alt göra saken oemotståndlig, och vi få viii
derföre hörja med ett experiment i den vägen. Men örn så är, att
det är oemotståndligt, att man mäste experimentera med vexelhandel,
i st. f. att genom uppköp bevara det silfver, som finnes
qvar i Banken, så torde del. vara nödvändigt att tillse, hvilka de
orsaker kunna vara, på grund hvaraf man önskar en sådan vexelhandel.
Jag vill dervid alldeles icke alludera på några speciella
orsaker, som må vara börsen ensamt förbehållna att känna, och
hvilka äro svåre att bedomina på förhand, fastän man efteråt
lätteligen kan inse motiverna, när operationerne taga sin början.
Det är emedlertid säkert, att sädane motiver finnas, ehuru de
kunna vara hvarandra alldeles motsatta. Det finnes på hvarje
börs alltid åtskilliga handelshus, sorn egentligen äro vexelförsäljare,
och som ieke gerna se att Banken börjar uppträda såsom
vexelhandlare, då del deremot finnes andre, som ingenting
hellre önska. Hvilkendera opinionen som är starkast, hvilkendera
som liggger till grund för den offentliga påtryckning, sorn
en tidning har företagit sig alt förrätta, det lemnar jag derhän,
livad jag deremot begär alt fä undersöka, är huruvida Slockholm
är en sådan plats, som är tjenlig för vexelhandel; och då
det icke kan vara ur vägen ali förmoda, att en del af de personer,
som ifra för vexelhandel, låtit sig förledas genom hvad
som sker i broderstalen Norrige och grannstaterna Danmark
och Finland, sä torde det tillåtas mig att utpeka de väsendtligt
skillnader, som pä alla dessa tre ställen äga runi emot det nuvarande
förhållandet här i Stockholm.
Det är bekant, alt den Norrska Banken till en början genom
statscassan och sedan genom en filial-afdelning länge handlade
med vexlar innan den började att sjelf medelbart drifva
denna handel; men denna handel drefs dä af Banken alldeles
icke för alt skaffa sig silfver, utan den var en naturlig följd
deraf, alt de Norrska tulliutraderne erläggas dels i silfver och
dels i vexlar. Den Norrska statscassan hade således alltid öfverflöd
pä vexlar och silfver, sorn den ville flin andla i Norskt
mynt, och detta var således för Norrska Banken den direcla
orsaken att handla med vexlar; en handel, pä hvilken den
Norska statscassan nödvändigt skulle vinna, och på hvilken äfven
alla enskilde trassenter också troligen icke kunde annat än
viuna, då nian käuiier alt enskilde trassenter med okända namn
ofta hafva ganska svårt ali fä sälja till förmånlig curs, lika
lätt som en dylik myndighet, hvilken handlar för statsbankens
räkning. 1 Norrige har således vexelhandel uppstått pä naturlig
väg. Samma förhållande är det äfven med den Danska Ban
-
Den 13 November f. m.
195
ken. Denna, sorn Sr 18lSsliflades, liar ännu icke falt sin metalliska
cassa till del belopp, att den liar ansell sig förbunden ali börja
utvexling: inen della har ieke hindrat densamma, just lill följd
af öfverflödet |)å vexlar, att vexla mynt med hvem sorn helst.
Detta visar, såsom hvar och en inser, att denna Bank aldrig
saknat behof af silfver elier vexlar; men den har handlat vexlar,
för alt vinna derpå och för alt med lätthet kunna förse
Banken med silfver eller vexlar, och dertill har tillfället erbjudit
sig sjelf. Danska statens ekonomi i allmänhet är så enkel,
h vi laude hufvudsakligen pä jordbruksalster, att någre starka
lluelnalioner i totalvinsten af landels produclion, jemförd med
dess consumlion icke kunna inträffa. Följaktligen har det varit
ganska lätt för Danska Banken att så småningom genom vexelhandel
införskaffa silfver och hålla nirsen i ett jemn! skick.
Hvad nu åter slut ligan beträffar den Finska Banken, sä tror jag,
all dermed förhåller sig pä ett alldeles egel sätt. Det är möjligt,
att jag i det fallet begår några misstag, och dä torde det
finnas andra inom Ståndet, som kunna rälla dem, men i ett fall
är jag temligen viss att icke misstaga mig, emedan jag fått underrättelse
derom af en person, sjelf innevånare i Finland, sorn
bestämdt kände förhållandet. Sedan Finland skildes från Sverige
och sedan all vexelhandel af enskilda trassenter inom Finland
icke vidare kunde gå öfver Slockholm, såsom förut var
händelsen, sä har Finland varit i ständig svårighet för alt kunna
bedrifva sin trassering, intilldess alt Banken i Helsingfors
inrättades och kunde emottaga dessa vexlar. Icke nog att denna
Bank således har en naturlig anleda, alt företaga sig vexeluppköp,
derutaf att Finlands enskilda exportörer och trassenlerna
derstädes hafva behöfl eli ställe, der de kunde få sina vexlar
försålde med mera fördel ; icke nog dermed, en särskild
anledning alf alimentera vexelhandel!! har äfven uppstått för
Finland, derigenom att, sedan är 1810, Byska Regeringen
tillåtit Finland att få på försök införa ett ganska liberalt
handelssystem samt emot låga lullafgifler emottaga hvarjehanda
varor, som i Ryssland äro förbjudna, med ett ord, det
har verkligen etablerat sig en stark imporlhandel med Europeiska
industrialsler, pä Helsingfors, der äfven Ryssar frän del
inre af Ryssland förskaffat sig sina behof, under det Rysslands
alla gränser för öfrigt nästan hafva varit hermetiskt lilIsltillie
O O
för sådana alster. Genom nyssnämnde beslut af Ryska Regeringen
blef således Helsingfors en afsättningsort, och importvarorne
spriddes derifrån till det inre af Ryssland, och delta har, om
jag icke bedrager mig, efter det första experimentet, alltsedan
fortfarit. En hvar, som är litel bekant med vexclrörelsen, finner
lätt, all härigenom uppkommit en ny alimeulalion för vcxclhandeln,
nemi. genom erhållet tillfälle alt draga vexlar pä
Hyska orter för lemnade varor.
Ingenting likt dessa förhållanden kan sägas existera här i
Sverige. Vära vexellrassenler här i Stockholm tror jag icke
306
Den 13 November f. m,
ofia c nio Haga vcxcllillgångarnc fran de mindre sliidcrne och
hjelpa sådana trassenter med alt förmånligt försälja deras tratlor.
Varulillverkarne i Sverige hafva i hiigst obetydlig måtto
försökt — måhända något i Götheborg och annorstädes på
vestra kusten — alt sjelfvc exportera sine varor; ulan expor
ten
bär i landet går förnämligast genom köpmannen på hvarje
särskildt ort. Att under sädane förhållanden, då vexelhandel
i Sverige är mera afskild hvar för sin ort, börja något af hvad
som hörer lill en större generel vexelhandel, är verkligen ett
så stort experiment, alt åtminstone jag icke vågar på förhand
bedomina dess resultaler. Deremot kan jag icke undgå alt finna,
att man torde icke hafva sett sig nog före vid bedömmandet
af dessa förhållanden, dä man sä knapphändigt velat tillstyrka
denna handel.
Sedan jag nu på delta sätt har sökt leta mig väg lill
de motiver, som kunnat leda Utsk. vid detta måls handläggning,
oell icke funnit dem i de naturliga förhållanden inom landet,
som skulle föranleda Banken att köpa oell sälja vexlar här på
Stockholms börs, utan mäst leia mig till en annan clav för dessa
motiver, så undrar jag om jag mycket misstager mig,
i händelse jag tror, alt denna clav är att finna uti en brochur,
som kom ut uti början af detta år och som har till titel:
”En blick på handels- och penning-ställningen i Sverige.”
Efter ett vidlyftigt resonnement har författaren der slutligen
med cursiv stil utmärkt sin conclusion på följande sätt: ”När
då Banken, i mån af vexelbehofvet, håller börsen tillhanda sina
trattor, till ett pris, som icke medgifver vinst af silfverexport,
så värnar den om sin metalliska cassa, och behöfver icke
minska landels sedelstock, ty det är klart, att de sedlar Banken
får för sina vexlar kunna i discontväg åter utsläppas i rörelsen,
hvilket deremot icke kan ske, om sedlarne invexlas emot Bankens
silfver, såvida dea bestämda proportionen emellan båda
skall iakttagas. Delta är den väsendlliga skillnaden emellan
vexelbehofvets fyllande genom utvexling af Bankens silfver eller
genom utställande af dess vexlar.” Här ser man således,
att om icke detta har varit de värde motionärernas motiver,
hvilket' icke gör något till saken, så kan det likväl hos opinionen
linnas dylika motiver utom det sannskyldiga motivet, derpå
jag först tog mig friheten att fästa uppmärksamheten, således
ett möjligtvis åsyftadt medel till ytterligare sedelemissioner.
Vill man nemi. icke förstärka den metalliska eassan, för
alt motsvara det redan utöfver det normala stigna sedelbelopet,
utan, under täckmanteln att hafva köpt vexlar, på samma gång
genom lån eller credit anskaffat fond för den betydligare andelen
af försäljning deraf; då har man endast förstärkt Bankens cassa
för alt sedan kunna gifva ut en ny sedelstock, således utgifvit
dubbla papper för samma valuta. Här kan man således
ana, om icke upptäcka den fmanciella delen af detta vexelköp
och benägenheten derföre, hvilken sålunda måhända skulle kun
-
Den 13 November f. m.
197
na sta i närmare förhållande lill enskilda intressen än Utsk.
afveta!. Här, mine Hrr, voro vi således inne på en verkligt
stor finanecfråga, som likväl Husets ledamöter, likasom jag, så
vidt de icke varit i tillfälle att underrätta sig om innehållet
af Hr Skogmans motion, måste vara i ett temligt dunkel om
alt kunna rätt fatta. Jag anser det nu icke vara lämpligt, att
ingå i detaljerna af denna fråga, emedan jag naturligtvis kan
misstaga mig om hvad Utsk. kommer att föreslå i linanciel väg;
men jag torde hafva sagt nog, för att visa, alt man genom beslut
i denna fråga, som borde vara helt simpelt en supplementar-ålgärd
till det redan fattade beslutet att skaffa in 2,000,000
silfv.sp. till förstärkning af Banken, blottställer sig att ingå uti
en sak, sorn synes vara af rent financiel natur i vidsträcktare
mening. Ar della ratt, så har jag ingenting att säga; men jag
tror, alt man då nära nog dämmer såsom den blinda om färgen.
Nu synes det likväl, att inom Utsk. hafva åtskillige ledamöter,
troligen af varsamhet, eller möjligen emedan de rent af
genomskådat aila de planer, som kunna slå i sammanhang metk
detta förslag, sökt att uti de uppställde §§ få in ordställningar,
som möjligen skulle kunna förebygga dessa planer. Således se
vi, att 1 § börjar med en framställning af moliverna, då det
nemi. heter, att det vore för bibehållande och förstärkande af
Bankens metalliska cassa, som åtgärden skulle vidtagas. Detta
är mycket bra; men hvaruti består åtgärden? Manne deruti alt
genom tratlor draga in upplänadt silfver? Olyckligtvis synes
ändamålet vara i första rummet ulpekadt, att uppköpa vexlar.
Man kan icke föreställa sig, att det någonsin är eller blir svårt
för Bancoslyrelsen att anskaffa silfver genom directa köp, ej eller
credit emot lemnad säkerhet. Men har man ej på sätt och vis
antydl, att man befarar lättheten härvid, då man täger sin tillflykt
till en ny utväg, den nemi. att köpa vexlar? I fall då
uppköp blir i allo otillräcklige, har man ej dä gjort del för sig
vida mera obehagligt att nödgas återgå till den gamla methoden?
Väl har jag sett en tidning temligen starkt scrupensa
BancoUtsk., för det alt Utsk. försummat tiden och icke förr kommit
in med delta betänk.; men lemnande denna opinion hell och
hållet i sitt värde, hyser jag det oaktadt den opinionen, att den
möjlighet som Banken kan hafva att någon gång inkiipa vexlar
alldeles icke öfvertygar mig om att här kan blifva någon stadig
vcxellillgång på Stockholms börs för att införskaffa silfver.
Sådant beror alldeles icke på Stockholms börs, utan det beroini'
öfverskottet af totala valutan af Sveriges produclion. Om
denna är otillräcklig och consumtionen förhlifver lika stor som
förut, sä vågar jag förklara, att desse operationer på Stockholms
börs icke kunna förskaffa Banken de 2,000,000 silfver;
utan man finnér då alt experimenter på detta sätt endast gifva
tillkänna, att man icke tilltror Svenska Banken och Statens credit
vara så starka, att man vågar begära ett öppet lån. Då jag
ännu icke vet hvad svar jag kan få på min framställning, icke
vet om de egentliga financierernc inom detta Hus bry sig om,
108
Den 13 No ve mijer f. m.
att lemna någon uppmärksamhet ål hvad jag säger, eller derpå
gifva något bestämdt svar, så torde det vara alldeles för tidigt
nu alt jag skulle befatta mig med något förslag, huru Utsk:sbetänkandel
bör behandlas, hvarföre jag anser mig nu böra
sluta.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Det betänk,
från BancoUtsk., som nu föredrages, utgör, såsom Hrr:ne ser, elt
supplement till det beslut, på grund af elt föreg, betänk, frän
samma Utsk., som Ståndet redan har fattat, nemi. all i Hamburg
bilda en fond af 500,000 r:dr silfver eller Hamb. h co. Den
del af förslaget sorn nu förekommer, är den andra delen,
eller sättet att tillgodogöra denna fond. Den förklarar ändamålel,
hvarföre denna fond skulle nedsättas i Hamburg, nemi.
dels för all kunna, när sä behölYes, af denna fond direct indraga
silfver lill Banken, dels oek för ali, när man genom cursens
stegring har alt befara ali silfver skall utföras, i stället kunna
åt dem som det önska, sälja vexlar på Hamburg, hvarigenom
de slippa kostnaden af transporten utaf silfver till fasta landet.
Detta är Utsk:s mening härmed. Den första punkten innefattar
hufvudsaken. De som följa äro intet annat än reglemenlariska
stadganden, sådana som mäste gifvas med den Bancostvreise,
som vi nu och alltid mäste hafva, ehvad förändring man än må
göra i denna styrelses sammansättning, ty den kan aldrig komma
alt bestå af annan personal än embetsman för R. St:s Bank,
och icke, såsom uti den Franska och Engelska m. fl., af Bankens
ägare. Hr Skogmans förslag uti ifrägavar. fall, som här är intaget,
innefattar, såsom hela bans financeförslag i BancoUtsk., blott
principen i det hela; och har det aldrig varit hans mening annat,
än alt reglementariska stadganden, dock så fä och inskränkta
som möjligt, skulle dertill läggas. Nu äro desse gifna
och torde böra pröfvas. Aro B. o. Ad. icke med dem belåtne,
så kunna de modifieras och förändras; mea mig synes förslaget
vara af den enkla beskaffenhet, att det gerna här skulle
kunna punktvis discuteras och afgöras, sedan den första punkten,
sorn innehåller principen, undergalt en allmän granskning.
Särskildt har jag yttrat mig i betänk., att jag tror, att den
föreslagna åtgärden skall blifva dyrare för Banken, än ett direct
siIfverinköp. Bankens skyldighet är naturligtvis endast deu
att hålla silfver tillhanda åt dem som åstunda att tillvexla sig
det för Bankens sedlar. Detta nu under öfverläggning varande
förslag är en särskild åtgärd, som man tror skall leda till lättnad
i Bankens nyss omförmälde skyldighet. Erfarenheten lärer
få lof att komma och tala, ty på annat vill man icke höra, icke
eller låta förra tiders erfarenhet tala och gå något längre tillbaka,
för att se huru fordom härmed har tillgått. Alltså har
jag ansett mig inom BancoUtsk. icke kunna annat göra, än att
i hvad på mig ankom söka ställa formen af stadgandet så, att
den inskränker scalan för vexeluppköpet och försäljningen derhän,
att någon betydlig förlust icke skulle kunna derigenom
Den 13 November f. m.
åstadkommas. Inom Utsk. har aldrig af någon den princip varit
uttalad, att man skulle inrätta en allmän vexling eller hvad
man med andra ord behagat nämna vexelrytteri, ehuruväl en
vid betänk, fogad reservation tyckes sådant antyda, nemi. alt
hela bancovinslcn må användas för det ändamålet alt upprätthålla
paricursen till förmån för importhandeln, och på samma
gäng hafva, icke allenast beloppet af nnvar. rörclseeapitaiet till
fullo ute, ulan jemväl småningom öka delsamma—ett problem,
som Bancostyrelsen, i oberoende af en gynsam handelsställning,
icke mäklar liisa. Man har trott och uppgifvit, alt man anser
denna utväg, nemi. vexelhandel, såsom mindre kostsam, vara förmånligare
för Banken. Detta är hvad erfarenheten nu kommer
alt visa. Jag tror dock icke, alt den af Utsk. föreslagna vexelhandel
kan blifva särdeles skadlig, derest den företages i den inskränkta
scala, sorn här har blifvit föreslaget. Om här tillägges
eli stadgande om beloppet af den förlust, som får göras
derpå, dä tror jag, synnerligen som vi nu icke hafva långt till
en kommande riksdag, att faran af förvärfvande! af ny erfarenhet
häri icke vore så stor, att icke, då intet annat på öfvertygelse!]
hjelper i denna tid, vinsten derpå skulle vara större.
Vid den första punkten, som är den väsendtliga, har jag
för min del att göra den anmärkn., alt orden ”Götheborgs börs”
böra utgå. Alt vexelköp i Götheborg skulle ske var först pluralilclens
mening inom Utsk. Denna mening synes dock under
betänkandets fortsatta utarbetning blifvit försvagad, emedan sedermera
ingalunda bestämdt blef huru det skulle kunna ske.
För närvar, när öfverflöd finnes pä vexlar i Götheborg, så
sända de bil till Stockholm. Jag hemställer äfven, att de sista
orden uti det slycke af 1 punkten, som omtalar ”vexlar, som
ii ro betalbara i Hamburg”, mätte fä ulga, och alt der endast
ina komma att slä: ”vexlar dragna på Hamburg”. Med dessa
försigtighetsmått tror jag, att saken icke är farligare, då man
är nödtvungen att ånyo köpa denna erfarenhet, för att visa hvartill
den leder, än all man derföre uiä betala violerue.
Hr Gripenstedt, Joli. A u g.: Det är icke utan sin märkvärdighet,
att se huru meningarne om samma sak kunna omvexla
på olika lider. För icke särdeles länge sedan föreställde man
sig, att Bankens operationer med vexlar skulle vara särdeles
farliga och skadliga. Man säde, alt all sammanblandning af
Bankens och börsens affärer vore förderflig och alt ett s. k.
curs-styreri vore omöjligt m. m. Nu tyckes deremot en alldeles
motsatt opinion vara på vägen att bilda sig. Man synes snart
böjd att tro hela Bankens frälsning vara nära nog beroende af
dess rättighet att operera med vexlar, samt att della vore ett
arcanum, som skulle förekomma allt oudt och verka allt godt.
Ingendera af dessa ytterligheter öfverensstämmer med min åsigt,
men jag sluter mig likväl till dem, som anse det vara nyttigt
och räll att vexelaffärer uppdragas åt Banken. I sättet, hvarpå
Utsk. sökt realisera denna ide, förefinnes emedlertid, enligt min
200
Den 13 November f. m.
tanke, åtskilige brister, deni jag önskade få framställa för Fl.
o. Ad. för alt möjligen få betänk. i ett förbätlradt och fullständigare
skick tillbaka.
Först viii jag likväl i korthet bemöta den anmärkn., sorn
här blifvit gjord emot sjelfva principen, nemi. att det vore bättre
om vexlar blott droges på de deposita af metalliskt mynt,
som funnes stående i Hamburg, men ingalunda några vexlar
köptes. Detta förslag synes mig vara ganska ofullständigt, och
icke omfatta mera än hälften af hela operationen. Att köpa
vexlar är ju ingenting annat än alt skaffa sig dispositionsrätt
öfver ett qvantum silfver eller guld på den plats, der vexeln
skall betalas. Delta kan visserligen äfven ske genom directa
aftal och köp, och det heror på omständigheterna, hvilken utväg
som vid hvarje tillfälle är den lämpligaste, men orätt måtte det
vara alt på förhand förbjuda den ena och just, den som kanske
oftast vore användbar. Vill man målet, så bör man äfven vilja
medlet, och jag tror derföre att det blott vore en halfmesure
och derjemte en oriktighet i principen, att uppdraga åt Bancofullm.
alt draga vexlar, eller hvad som är detsamma, att ställa
ut invisningar på sin metalliska valuta, men på samma gång förbjuda
dem att på lämpligaste sätt (hvilket ofta är vexelköp) förskalla
sig denna valuta. Ett af de skäl man i detta afseende
anfört var, att Stockholms börs icke erbjöde en stadigvarande
tillgång på vexlar; men detta skäl förfaller i min tanke helt
och hållet. Hvad gör det till saken, alt Stockholms börs tidtals
icke äger vexlar i tillräcklig mängd? Naturligtvis kan Banken
då icke eller få köpa några; men om å andra tider deremot
god tillgång finnes, hvarföre skulle den icke då få begagna denna
utväg, för att förstärka sin metalliska valuta?
Jag kommer nu till de föreslagna bestämmelserna i och för
dessa vexeloperationer, och har dervid åtskilligt alt anmärka.
Utskis resonnement ang:de ohehöfligheten att göra afseende pä
disconten är enligt min tanke oriktigt. Discontol är ingenting
annat än vanlig ränta å vexelns belopp, intill den tid dä han
skall inlösas. Om nu förfallotiden är förlupen, så att vexeln
dagen derpå är betalbar, sä är det klart, att denna vexel då
har ett så mycket högre värde emot när han utgafs, som den
löpande räntan under samma lid. BancoUtsk. kan visserligen
hafva rätt deruti, alt Banken, som sjelf begagnar räutefria capitaler
icke behöfver vara så nogräknad med denna ränta, men
då disconlot åstadkommer en förändring i vexlars värde i allmänhet,
och enskilde, som måste taga räntan i betraktande, icke
kunna underlåta alt ställa sitt pris derefter, så skulle eursen af
ett sådant Bankens beleende lida en våldsam rubbning. Det är
gifvet, att en å vista vexel och en vexel på 90 d. d. sigt icke
kunna eller böra hafva samma curs; men om Banken uppträdde
som vexelköpare i stort, utan att göra afseende på discontot,
så skulle detta resultat framtvingas. Derföre tror jag, att
Bancofullmts förslag i denna del var ganska riktigt, då de utsatte
-
Den 13 November f. m.
201
salle priset på en å visla vexel lill 128 sk. och å andra vexlar
på 90 å 67 <1. (1. sigt, hvilket är den vanliga noteringen på
Hamburg, i förhållande derefter.
Vidare vill jag göra den anmärka., att Utsk:s förslag om
vexelhandel på andra orter än Stockholms börs, är vådligt och
dessutom obehöfligt. Det mäste leda till svårighet i coutrollerne
och en osäkerhet i allmänhet, som man, åtminstone nu till
en början vid det första steget på denna bana, omsorgsfullt borde
undvika. Det är gifvet, att om vcxelköp skulle ske på andra
börser än Stockholms, så mäste denna handel anförtros ät
ett ombud, oell det torde blifva svårt att finna personer, hvilka
förenade nog skicklighet med öfriga nödvändiga garantier, för
att kunna uppdragas så grannlaga och vigtiga affärer, ty äfven
om principalerna kunde gifva åtskilliga bestämda föreskrifter,
så mäste det alltid komma alt återstå en stor latitud för det
enskilda omdömet och afgörande!, hvilket det i min tanke är
ytterst betänkligt att ytterligare öfverlåta åt andra, än de här
föreslagne deputerade.
Uti 2 § förekommer vidare en stroph, som förefaller mig
nog otydlig. Der står nemi.: att ”Baneofullm. bemyndigas alt
på tjenligaste vis disponera den fond, som genom föregånget
vcxelköp eller annat aftal finnes hos Hankens hus i Hamburg
för Bankens räkning stående, antingen medelst afgifvande af
vexlar eller indragning af silfver in natura”. De orden: ”eller
annat aftal” måste förmodligen hafva afseende åp särskilda contracter,
eller andra köpslut; men alltid måste det vara meningen,
när det talas om en fond, sorn skulle finnas stående, att
bestämmelsen har afseende på en verklig klingande valuta i
Hamburg. Jag frågar dä, om del icke vid många tillfällen,
när en sådan valuta fattas, likafullt skulle vara lämpligt att
kunna draga vexlar på Hamburg. När Bancofullm. enligt nu
gällande reglemente redan äga rätt och pligt, att när så nödigt
pröfvas bereda sig creditiv i Hamburg, så tyckes mig vara klart,
att man på denna fond lika så väl sorn pä den klingande valuta,
som der kan finnas deponerad bör få draga vexlar, och icke
inskränka ereditivets bruk endast till ali anskaffa silfver oell
sedan draga det bit med möda, tidsutdrägt och omkostnader.
Jag skulle derföre tro, alt, i st. f. den inskränkta bestämmelsen
om en bestämd stående fond, borde man gifva en mera generel,
att vexlar finge dragas på all ägande eller betingad
tillgång i Hamburg.
Det är öfverlemnadt åt Bancofnllm:s godtfinnande att indraga
silfver eller icke, och detta är i sin ordning; men jag förslår
icke Utsk:s föregående motivering i detta afseende. För alt
komma till denna conclusion, resonerar Utsk. så här: ”Utan afseende
derå om Bankens säkerhet det fordrar eller mynlningen
sådant krafvel-, lärer det silfver, hv.ilket för Bankens räkning
blifvit å utrikes ort deponeradt, böra till Banken indragas”.
Detta är i min tanke en besynnerlig sats. K.an det vara .all4
H. 26
202
Den 13 November f. m.
deles likgiltigt, i fråga om silfrets indragning, om något behof
deraf för Banken förefinnes eller ieke? Det ligger ju dessutom
en uppenbar motsägelse i detta resonuemeut om silfrets ovillkorliga
indragande, och hela vexelåtgärden, sorn just går ut derpå,
att det icke alltid behöfver hitföras, utan att man i stället kunde
med denna fond operera i vexelväg. Någon af BancoUtsk:s
Hrr ledamöter torde kanske upplysa, hind meningen härmed
kan vara. Strophen har visserligen icke influtit i sjelfva lagen,
men det är dock af vigt, att den motivering, hvarpå denna sig
grundar, göres så tydlig, att man icke deraf ledes lill förvillelser
vid lagens tillämpning.
I samma § står, att det är Bancofnllm., som bestämma
cursen och beloppet af de vexlar, som skola inköpas. Jemför
man nu detta stadgande med 5 §, sorn säger: att ”för utöfningeu
af de med vexelköp och försäljning förenade göromål och
bestyr, utse Bancofullm. tre personer, såsom deputerade;” så
stannar man uppenbarligen i villrådighet om rätta meningen.
Klart tyckes det vara, att bestämmandet af vexlarnes belopp
och den curs, efter hvilken de få inlösas, äro_ göromål och bestyr,
som tillhöra ulöfningen af vexelköpet. Ar det då meningen
att Deputerade skola afgöra dessa saker, såsom 5 § säger;
eller skola de föreg:de bestämmelserna gälla, att det är Bancofullm.
som böra göra det? Denna brist på en tydlig begränsning
emellan Fullmäktiges och Deputerades verksamhet är i
min tanke ganska vådlig. Bestämdt borde det vara utsatt, såsom
äfven en af reservanterne har yrkat, hvad som tillhörde
principalernes och hvad som tillhör delegerades åtgärder, och
en osäkerhet eller tvetydighet i detta afseende skulle utan tvifvel
leda till ledsamma följder. Det är alltid illa, om en lag
stadgas så, alt tillämpareu inledes i snaror, som sedermera
föra till efterräkningar, hvilka emot honom vore en orättvisa
och hinderliga för sakens jemna, ostörda gång.
I den 6 § säges, att Deputerade skola fastställa vissa allmänna
reglor för sina vexelköp. Detta kan visserligen verka
till förenkling af operationerna; men jag hemställer, om det är
möjligt att för alltid göra en sådan absolut bestämmelse, sora
t. ex. alt utfästa ett maximum af vexlar, som hvarje postdag
få köpas, såsom här äfven står. Då man öfverlemnar sä mycket
annat vigtigare åt ombudens bästa omdöme, och detta med
rätta, så borde det äfven i detta afseende lemnäs dem fria
bander. Hvar och en vet, huru tillgängen på vexlar och priset
derå variera från en postdag lill den andra; och alt du, genom
en bestämd föreskrift, hafva gått deras omdöme i förväg, tror
jag hvarken vore nyttigt eller lämpligt.
Uti förslagets 8 § förekommer ett stadgande, som skulle
kunna leda till någon ting högst curieust i tillämpningen. Här
är nemi., i olikhet med hvad Bancofullm. föreslagit, stadgadt,
att sedan tre voro valde till Deputerade utaf de tolf Fullmäktige,
så skulle (5 ibland de återstående, om de voro derom ense,
kunna afsätta dessa 3 Deputerade. Jag kan då mycket val
Den 13 November f. m.
203
länka mig <lct förhållande, alt, af de 9 återstående Fullmäktige,
3 äro af samma opinion som de Deputerade, och de 6 öfriga
af en motsatt mening. Då händer, alt dessa 6 afsätta de 3
Deputerade och, såsom ägande majoritet ibland sig, ”genast”
utse 3:ne nya. När nu de 3 Bancofullm., som varit emot dea
förra afsättningen, fått förena sig med de 3me liktänkande,
som blifvit afsalia; så äga dessa 6 i sin tur majoritet och makt
alt afsätta de sist valde Deputerade. På detta sätt skulle det
vara möjligt att alternativa af- och tillsättningar kunde äga rum
beständigt, och detta fortgå in infinitum. En sådan lag måtte
naturligtvis vara oriktig, och jag tror derföre, alt det förslag,
som Bancofullm. i detta afseende afgifvit, eller att det skulle
fordras absolut pluralitet, d. v. s. bland Fullmäktige 7 röster
för de Deputerades afsättning, i dess ställe hör antagas.
Annu en besynnerlighet i detta mern. mäste jag anmärka.
Ulsk. har på ett ställe sagt, att ”till undanrödjande af all tvekan
om den ansvarighet, som bör drabba Deputerade, i händelse
af bedrägligt förfarande, vårdslöshet eller afvikelse från
gifna föreskrifter, har Utsk. uppgjort stadgande ang:de så väi
dessas som Fullmäktiges ansvarighet i och för utöfningen af
äfrågavar. göromål.” Det ullofvade stadgandet återfinner jag
emedlertid alldeles icke i förslaget. Visserligen finnes der en
summarisk hänvisning lill allmänna lagen; men det kan väl icke
sägas, att delta stadgande blifvit uppgjordt af Utsk. Jag förstår
således icke hvad Utsk. menar.
Slutligen vill jag, emot detta förslag, såsom föga lämpligt,
anmärka sättet, hvarpå detsamma framkommit. Det utgör, såsom
här af föreg:de talare har blifvit sagdt, ett supplement till
en isolerad bestämmelse, som för någon tid sedan föreslogs.
Efter hvad jag då tog mig friheten yttra, var det oformligt,
att sålunda förmå R. St. till en åtgärd, som i och för sig sjelf
väl kunde vara riktig, men som ingen visste hvart del skulle
leda, i brist pä nödiga bestämmelser, som dermed måste stå i
ovillkorligt sammanhang, men som uppskjötos till ett kommande
betänk. Dessa bestämmelser komma nu; men icke eiler nu
fullständiga. Det fordras ytterligare ett supplement till detta
supplement, hvilket bäst synes deraf, att Ulsk. än vidare förbehåller
sig att framdeles öfver den del af frågan, som angår
vexelrörelsens inskränkning till blott en utländsk handelsplats,
”få inkomma med vidare yttrande, i samband med förslaget till
åtgärder på del hela, för metalliska cassans bibehållande och
förstärkning.” Detta sätt att plockvis gå tili väga, alt icke
framlägga sin financeplun i dess helhet, kan jag pä intet sätt
förlika mig med. Jag skulle tvertom tro, alt allt hvad som
rörer denna del af Bankens administration, borde hafva blifvit
framlagdt på en gång och i ett ordentligt sammanhang. Då
först hade man haft tillfälle att bedomina åtgärderna i sin helhet,
och i sina förhållanden till hvarandra och icke på detta
vis stafva eller gissa sig fram från ett blad till ett annat.
För att nu sammanfatta mitt långa yttrande till en enkel
Den 13 November f. m.
slutsals, så får jag, på grund af del anförda, förklara, all faslän
jag gillar sjelfva principen, oell tror, att det är nödigt och
nyttigt, att R. St:s Bank, i likhet med andra banker, får röra
sig i vexelaffärer, så kan jag likväl icke godkänna förslaget sådant
det nu är; utan önskar att frågan ännu en gång af Utsk.
må tagas i noga öfvervägande, samt att den då, i ett fullständigare
skick och i sammanhang med allt hvad dertill hörer,
mätte till R. St. återkomma ; för hvilket ändamål jag yrkar
återremiss.
Frih. Cederström, Jacob: Äfven jag kommer att yrka
återremiss på della betänk., icke ensamt i afseende på den af
den siste värde talaren anmärkte omständighet, att delta plockgods
i afseende pä ordnandet af Bankens financer är otidigt,
utan äfven i afseende på sjelfva betänk:s innehåll och beskaffenhet.
Man har här yttrat, att del beslut R. St. fattat om
rättighet för Banken att få köpa silfver, levereradt i Hamburg
för 128 sk., skulle vara grunden för delta betänk. Ett tillfälligt
anbud all få köpa silfver i Hamburg, hvilket jag dock
icke vet, huruvida del uppgick lill det belopp, som då af BancoUlsk.
uppgafs, har visserligen blifvit anlaget, och då den sena
årstiden icke medgaf att, utan en dryg assurance, föra hit
detta silfver, ansåg man således bäst ali låta det tills vidare
qvarstå i Hamburg, emot rättighet att öfverföra del nästa vårdag,
i fall del icke då redan skulle vara lyfladt af handlande,
som behöfde vexlar för varor, sorn skulle exporteras, i st. f.
ali de nu hafva att sälja vexlar för försålda varor, hvilka de
gerna skulle vilja hafva fruktbärande under liden. Detta har
genom BancoUlsk:s förslag nu blifvit vunnet; men ingalunda
hafva R. St. genom detta beslut gifvit sanction dertill, att Banken
skulle i Hamburg hälla en rassa af 500,000 r:dr. Detta
tillhörer Ulsk:s financeförslag, som, då vi få se det i sin helhet,
det kan blifva lid alt upplaga och besvara, men som aldrig
ulgjort föremål för R. Sl:s pröfning och afgörande. Af den
förste talaren i ämnet har det här blifvit uppgifvet såsom en
skadlig åtgärd, alt icke kunna draga vexlar på Hamburg, emedan
man derigenom vöre tvungen alt lenina ul silfver ur Bankens
hvalf i Slockholm; ty denna silfverfoud i Hamburg är inräknad
i Bankens melalliska cassa och hela anstalltcn går således
endast derpå ut, att bespara den köpman, som bchöfver
vexlar eller silfver, kostnaden att transportera silfret från Stockholm
till annan ort. Denna beskedlighet emot Hrr handlande,
alt på Bankens bekostnad skaffa dem den vara de behöfva att
betala sina skulder med, är icke i Svenska folkets intresse;
och Svenska folkets rättigheter böra väl gä framför de handlandes.
De handlande hafva sin vinst pä sin rörelse och må
icke söka denna vinst på bekostnad af Rikets allmänna rättigheter
och af Banken; ty i sådant fall blir det en bedräglig
förvaltning af R. St:s verk, som skulle förskjuta ål enskilde
köpmän de vinstmedel, hvilka eljest skulle kunna vara Svenska
Den 13 November f. m.
205
folket belia Ilna och lill bättre ändamål användas. Om Banken
tili förstärkande af sin metalliska valuta är i behof af crediter,
för att, när fråga blir om utförsel af silfver, kunna utgifva
vexlar, så beliöfvas dertill inga silfverfonder, hvarken i Hamburg
eller annorstädes. Dertill kunna ömsesidiga crediter öppnas,
utan sådana former, och det till ömsesidig förmån så väl
för Banken här, som för det hus eller den bank utomlands,
hvilken i detta ändamål ställer sig i communication med vår
Bank. Detta ämne få vi taga i skärskådande, dä Utsk:s generella
förslag till Bankens reglering kommer lill öfverläggning
bos Ståndet.
Det nu ifrågavar. betänk, är märkvärdigt jemväl derföre,
ali det är skrifvel i en stil, som är egen för lagstiftningen.
l:sta § har redan blifvit anmärkt af en föreg:de talare. Den
lyder sålunda: ”För bibehållande och förstärkning af Bankens
metalliska cassa, bemyndigas Bancofullm., att, af välkända och
solida trassenter eller endossenter, efter en curs af 128 sk.
och derunder, på Stockholms och Götheborgs börser, uppköpa
vexlar, dragna på Hamburg eller derstädes betalbara.” Man
har svårt alt icke inse, att detta nödvändigt måste skaffa Banken
förluster i st. f. ökad valuta i dess hvalf; och det sätt. att
handla, alt man genom betalning i förväg får vidkännas förluster
på sina speculationer, lärer väl icke höra af Ståndet vi lifa
ras i afseende på Bankens förvaltning för framtiden. Man
mäste likväl förvåna sig öfver, att Utsk. har kunnat såsom medel
lill förstärkning af Bankens metalliska cassa framkomma
med ett förslag, som synbarligen och nödvändigt mäste skaffa
Banken förluster. Det faller af sig sjelf, att ingen köpman köper
en vexel, ställd på en ort, att betalas på en tredje, för
samma pris, som han köper en direct vexel; hvarföre skulle
dä Banken göra detta? Den förlust, som den enskilde köpmannen
icke ikläder sig för en sådan vexel, den skulle Banken således
åtaga sig. Det är också klart, att om Banken skulle köpa
vexlar, sä följer deraf, att om cursen här faller genom öfverflödig
tillgång på vexlar, så komma köpmännen och anmäla sig
alt fä 128 sk. af Banken, när de icke kunna få mer än 12t>
sk. på börsen. Detta är mycket beqvämt för köpmännen, men
ganska ofördelaktigt för R. St:s Bank och för Svenska folket i
allmänhet; ty de der 2 sk. på r:drn göra capitaler, då summorna
bli stora, och hvartill skall allt delta tjena? Jo, för att inleda
oss alt hilda en liten delegation inom Bancostyrelsen, som
af Fullmäktige får förtroende ali sköta denna rörelse. För denna
delegation kan rörelsen blifva ganska fördelaktig; ty de provisioner,
som åt denna delegation skulle komma att erbjudas,
skulle icke blifva obetydliga. Bunkens förluster fick man sedan
erfara; och den korta mellantiden till nästa riksdag lärer vara
tillräcklig, för att förlusten skulle blifva betydlig nog, äfven i
deras ögon som nu yrka bifall till Utsk:s betänk.
Första mom. af 2 § i detta betänk, lyder sålunda: ”Bancofullm.
bemyndigas likaledes, att, på tjenligaste vis, disponera
20 G
•Den 13 November f. m.
den fond, som genom föregånget vexelköp eller annat aftal'
finnes bos Bankens lius i Hamburg för Bankens räkning slående,
antingen medelst afgifvande af vexlar eller indragning af
silfver in natura.” Hvad är väl detta för ett hus, som här
nämnes. Någon uppgift derom finnes icke. Några inköpta hus
kan det väl icke vara; ty lill någon sådan handel hafva Bancofullrn.
icke blifvit bemyndigade. Några handelshus äro icke
uppgifna. Man skulle likväl häraf förmoda, att Banken har hus
i Hamburg, och det in plurali, och således skulle det vara flera;
men hvilka de äro det veta vi icke. Man torde måhända
vilja förklara detta derigenom, att Banken har transactioner i
afseende på det silfver, som skall i Hamburg nedsättas. Nä viii!
Heine är ett bankierhus i Hamburg; men detta handelshus är
alldeles icke under någon condition Bankens hus och lärer icke
underkasta sig en sådan benämning; icke eller åtaga sig affärer
såsom en Bankens commissionär, utan helt simpelt såsom en
med Banken i transaction varande bankier. Detta stadgande har
väl icke några skadliga följder; men är likväl i afseende på
form och sätt att lagstifta, af beskalfeuhet alt icke kunna medgifvas.
Hr Gripenstedt har gjort åtskilliga andra anmärkmr emot
de följande §§ i betänk., deruti äfven jag instämmer. Jag ber
att få fästa R. o. Adis uppmärksamhet derpå, att ibland BancoUtskis
ledamöter är en köpman ifrån Carlshamn, som heter Foenander.
Han har fästat upmärksamheten på åtskillige delar af
hvad jag nu framställt; men det har icke verkat till någon påföljd.
Då nu det ifrågavar. betänk, i min tanke icke hör annorlunda
äu i ett sammanhang med Bankens öfriga reglering företagas;
sä begär jag återremiss af betänkandet, samt att BancoUlsk.
må förständigas att skyndsamt omarbeta detta förslag,
ifall Ulsk. icke vill helt och hållet frångå detsamma, hvilket
jag skulle tillstyrka ; emedan det är öijen ligt. i de liesta af sina
detaljer. Om det skall äga rum, så bör det åtminstone redigeras
så, alt det icke blir allt för mycken svårighet att till
större eller mindre del antaga det, när det af RiksShu kommer
att handläggas. Jag yrkar återremiss af betänk.
Hr Nordenanckar, Fredr. Willi.: Den första an
märka.
, som här varit, yttrad, rörer egentligen tiden eller formen
för afgifvandet af BancoUtsk:s betänk:n. Man har förebrått
Ulsk., alt desamma inkomma delvis, hvarigenom R. St.
förlorat tillfället att i ett sammanhang kunna uppfatta och i sin
helhet pröfva Utsk:s plan för Bankens reglering. BancoUtsk. har
visserligen sjelf insett detta; men tillfälliga förhållanden hafva,
så alt säga, tvingat Utsk. att så behandla dessa ärenden. Vid
afgifvandet af det första betänk. ang:de silfverköpet i Hamburg,
voro redan anbud frän Hamburg gjorde till Bancostyrelsen om
en silfverleverans, och Utsk. skulle, i min tanke, hafva utsatt
sig för ett rättvist klander, om det uraktlåtit att genast framställa
denna fråga lill B. St:s pröfning. Jag yrkade äfven dä,
Den 13 November f. m.
207
alt man åtminstone samtidigt borde söka afgifva betänk, om
vex.elban.deIo,
ansåg nödigt, att i ett så vigtig! ämne infordra Fullmäktiges
utlåt, och en tid af 14 dagar skulle hafva gått förlorad genom
detta ull a t: s afvaktaude. Detta var grunden, hvarföre det första
betänk, isoleradt framställdes. Samma förhållande har föranledt
Utsk. alt äfven nu inkomma med en isolerad del af hela
financebetänk. Yexelcursen på börsen har undertiden hållit sig
vid 12ö| å 127 sk. Den sena årstiden gaf auledn. till den
fruktan alt cursen skulle stiga, och Utsk. ansåg således sin pligt
vara, att så skyndsamt som möjligt bereda tillfälle för Banken
alt inköpa de vexlar, som nu kunde till det lägre priset erbjudas.
Detta till svar på den anmärkn., att Utsk. ingått med detta
betänk, utan alt dermed förena förslag om Bankens reglering
i det hela.
Derefter återstår för mig enskildt att befria mig ifrån den af
åtskilliga talare, i synnerhet af Gr. Frölich, framkastade tanken,
att jag genom vexelhandel skulle åsyfta vidsträckta speculationcr,
dä jag likväl i min motion tror mig tydligen hafva uttryckt,
att jag ansåg vexelhandel böra i en inskränkt scala
drifvas, nemi. endast för att förekomma silfverexport; men icke
såsom någon särskildt speculalion för Banken, att derpå göra
vinst, emedan jag erkänner att en sådan i större scala bedrifven
handel kunde vara förenad med vådor för Banken. Hr
Skogman har visserligen tydligare uttalat sin mening, att vexeldragning
icke borde begagnas för annat ändamål, än för att indraga
den silfverfond, som redan vore i Hamburg deponerad.
Jag har tänkt mig förhållandet ett steg längre, om jag så vågar
säga. Jag anser nemi. möjligt, att BancoFullm. för reali
sationens
bestånd kunde tvingas alt skaffa sig utländska lån eller
crediliv. Lämpligaste sältet derför vore i min tanke, att
Fullmäktige, i st. f. alt bekosta transport af valutan för ett så
dant
lån, sattes i tillfälle att älven på en så betydlig credit
draga vexlar. Detta ger visserligen mitt förslag en större utsträckning
än Hr Skogmans, men då jag tillika uttryckligen
sagt, alt sådan vexelsalu icke borde äga rum vid annat tillfälle
än då silfverexport derigenom kunde förekommas, och dä jag
dessutom icke ålagt BancofuLlm. att draga någre vexlar, utan
endast berältigadt deni dertill, d. v. s. öfverlemna! helt och
hållet åt deras pröfning att draga vexlar när silfverexport derigenom
kan förekommas, så tror jag mig derigenom hafva uttalat
en riktig grundsats, och jag anser alldeles icke att någon
vcxeldragning bör äga rum, såsom en särskildt, i och för sig
vinstgifvande operation. Inom Utsk. har jag ännu tydligare uttalat
denna mening, nemi. att vexelaffärer böra drifvas i en så
inskränkt scala, som jag nu yttrat och som äfven de öfrige motionärerne
synas hafva åsyftat. Hr von Hohenhausen har redan
bevittnat delta, dä hail uttryckligen sagt, att inom Utsk. ingen
enda opinion uttalat sig för en i större scala bedrifven vexelhandel.
208
Den 13 Pfovember f. m.
Emot betänk:s detaljer hafva åtskillige anmärkn:r varit framställde.
Hr Gripenstedt liar nemi. sagt, att de ansvarsbestämmelser,
som Utsk. i motiverna utlofvat, sedermera saknas i sjelfva
betänk. Jag erkänner denna anmärkms riktighet. Den har
uppkommit genom ett misstag i uppställningen; och inom Utsk.
uppstod fråga att genom en särskild skrifvelse återkalla detta hos
KiksSt:n; men då det icke verkade något i sak, så öfverenskommo
Utsk:s ledamöter att meddela denna upplysning inom sina
Stånd. Motiverna tillkommo vid ett tillfälle, då den åsigt syntes
göra sig inom Utsk. gällande, alt någre sådane ansvarsbestämmelser
borde i lagförslaget ingå; men när frågan sedan förekom
under discussion, fann man ändamålet tillfyllest vinnas
genom hänvisning till allmänna lagen.
Gr. Frölich har anfört, att han ansåg hela denna operation
vara mindre ändamålsenlig, och ett direct silfverköp lika väl ledande
till ändamålet, samt mindre förlustgifvande för Banken.
Hr von Hohenhausen har åtminstone yttrat, att han anser vexelköpen
kunna blifva dyrare än ett direct silfveruppköp. Jag erkänner
för min del, att genom passivitet Banken visserligen
skulle slippa ali risk af denna art och undgå möjliga vexelförluster.
Jag mäste likväl bestrida den meningen, att ändamålet
lika väl skulle kunna vinnas genom silfveruppköp, som genom
vexelhandel. Sådane. förhållanden kunna nemi. ofta uppstå, att
en ringa vexellillgång erbjuder sig och kan komma Banken tillgodo,
hvaremot silfverleveranser alltid förutsätta större summor
på en gång och eonlracters uppgörande med några större handelshus.
I motsats emot hvad Gr. Frölich påstått, måste jag framställa
den tanken, att det icke sällan inträffar, att våra mindre
sjöstäder äga vexelöfverskotter, som skulle kunna till Bancofulim.
erbjudas, i st. f.^alt nu, såsom det ofta händer, på Stockholms
börs försäljas. Åtminstone känner jag bestämdt, att sådant
ofta inträffar t. ex. med Småländske städerne, som äga en
ganska betydlig trävaruexport, erhålla vexlar derför och remittera
dem lill Stockholm. I Götheborg är äfven förhållandet sådant.
Såsom jag tror, lärer exporten der öfverväga importen, så att
det ofta erbjuder sig tillfälle för Götheborgare att uppsända sina
vexlar lill Stockholm. Jag tror, att det är ganska nyttigt
för de handlande att en sådan afsättningsort till jemna pris
finnes, icke allenast i Stockholm, utan äfven i Rikets öfriga städer.
Uppköp af vexlar har, i min tanke, tvenne vigtiga ändamål,
det ena alt förskaffa Banken silfver, det andra att utöfva
rättvisa emot hvar och en trafikerande; å ena sidan att skydda
exportören för cursförluster, och å den andra, att betrygga importören
emot de förluster, som en stigande curs för honom medförer.
Såvida realisationens ändamål varit, att betrygga så väl
den ena som den andra och skydda dem emot de förluster, som
fluctuationer i myntvärdet kunna medföra, så anser jag detta
än
-
Den 13 November f m.
209
ändamål fullkomligen vinnas, derigenom att någon sådan åtgärd
håller vexelcursen sä nära del verkliga silfvervärde! som
möjligt.
Frih. Cederström har ansett, att man med vexelhandel åsyftar
att gagna köjimänncn, men att för Svenska folket vore
den temligen likgilltig, och mäste nödvändigt medföra förlust för
Banken. Någon förlust för Banken hör likväl icke deraf kunna
uppslå, ifall priset för vexlarne bestämmes till en sådan högre
point, att Banken deraf snarare måste äga någon vinst. I
fall della pris af Fullmäktige bestämmes sådant det i min lanke
hör vara, d. v. s. så högt att silfverexport derigenom nätt
och jemnt förekommes, så kan jag icke eller derigenom finna,
att vinsten för Stockholms köpmän skulle blifva sä särdeles stor;
ty om silfver kan exporteras t. ex. lill ]30 sk., så vill jag förmoda,
ali cursen bestämmes exempelvis till 129| sk. Det blir
således Banken, sorn får den större vinsten och köpmännen den
minsta. Alt genom på förhand bestämda siffror uttrycka det
pris, hvartill vexlar skulle säljas, har Utsk. icke velat, pä den
grund, att delta pris ofta mäste variera efter vexelns omloppstid,
eller de olika tider dä affärerna uppgöras och efter olika
transportkostnader under olika årstider. Hr Gripenstedt har
yttrat, alt Fullmäktige borde göra det afseende på vexlarne solika
omloppstid, som de uti sitt utlåt, anlydt. Utsk.diar visserligen
gillat denna grundsats, men i allmänhet ansett, att man
borde akta sig att gifva sådana föreskrifter, som icke voro be
höflige,
utan Utsk. har velat öfverlemna sådana detaljfrågor
till Fullmäktiges egen pröfning, och endast yttrat, alt för en
Bank, som icke behöfde beräkna räntan på sina penningar, kunde
äfven mindre afseende göras på nämnde omloppstid. Utsk.
har icke sagt, att icke något afseende hör derpå göras; men har
icke ansett, alt Bancofullm. behöfde sä strängt beräkna räntan.
Frih. Cederström framkastade den satsen, att, derest man
berättigade Bancofullm. att draga vexlar, och att på sig låta
draga vexlar på Hamburg, sä bchöfdes icke något silfver. Enskildt
har jag ofta hört Friherren framställa denna sats, alt genom
en sådan ömsesidig vexeloperalion, skulle all transport af
silfver vara öfverflödig. Jag har aldrig rätt kunnat fatta detta,
och jag befarar, att något misstag mätte ligga till grund derför.
Jag kan visserligen föreställa mig att genom en sådan ömsesidig
vexeldragning någon fördel skulle kunna äga runi; men
förr eller sednare skall ett saldo uppstå, som måste betalas med
reda mynt, antingen till eller ifrån Biket.
Jag instämmer uti tvenne emot betänk, gjorde anmärkntr
och som äfven uti reservationerne finnas uttryckte. Den ena att
vexelhandel må inskränskas till Stockholm. Man torde lätt
finna, att om handeln äfven skulle utsträckas till Götheborg, så
mäste äfven derför vara i betänk, reglementeradt, och dä alla
föreskrifter i detta afseenden deremot saknas, så anser jag
4 H. 27
2 ro
Den 13 No ve nili er f. m.
deraf blifva en naturlig fiiljd, att handeln inskräifkes til! Slockholm,
eller också böra särskilda bestämmelser af Utsk. föreslås i
afseende på Götheborgsaffärerne. Jag instämmer äfven deruli, att
s. k. domicilierade vexlar, d. v. s. sådane, sorn äro betalbara pä
en annan ort än den hvarå de blifvit dragna, icke äro af samma
värde som directa vexlar. Jag vill således gerna medgifva,
att handeln måtte inskränkas till directa vexlar, ehuru jag för
min del icke anser det vådligt eller för Banken förlustgifvande,
om man medgifver upphandling äfven af domicilierade vexlar,
då jag linner natuligt att Bancofullm. för sådana vexlar mäste
medgifva ett lägre pris än för directa vexlar.
II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Den debatt,
som ägt rum i dag inom dessa murar, öfvertygar mig allt
mer om riktigheten af att vid parlamentariska förhandlingar gå
så till väga, att man först afgör principen, qucestio an, innan man
ingår i detaljerne, eller quaistio quomodo. Om principen förkastas,
så är del en naturlig följd deraf, att alla anföranden om
gumslio quomodo icke tjena lill något annat, än att förlora tiden.
Jag skall derföre söka att hälla mig till sjelfva principen,
som ligger till grund för betänk., d. v. s. till den frågan,
huruvida man bur gifva Banken rätt att köpa och försälja
vexlar. Denna princip gillar jag fullkomljgt, den förer Banken
in på en hana, som är mera förenlig med naturen af en vexelbank,
än större delen af de åtgärder, dem banken nu förehar,
såsom belåningar på fastighet, dä capitalet är borta under loppet
af omkring 40 år, m. m. Den af Utsk. framställde principen
är således förenlig med en vexelbanks verkliga natur. Ehuru
jag således fullkomligen gillar denna princip, tror jag likväl
icke att dess verkställighet kommer att medföra de stora
och lyckliga följder, som man från Dero håll synes hoppas. Nyttan
som denna föreslagna åtgärd hör medföra, är, att till någon
del hindra cursens fluetuutioner. Den kan deremot icke åstadkomma
det sökte ändamålet, att bereda någon större tillökning i
Bankens metalliska fond, sorn ytterst beror på förhållandet emellan
export och import. Den kan derföre icke eller verka
på realisationens upprätthållande, som heror på denna handelsvågs
förhållande, och den kan icke eller (hvarmed man likväl
i synnerhet tyckes vilja smickra sig) öka Bankens rörelsecapital.
De föregående satser tyckas falla af sig sjelfva, nemi.
att en tillåtelse för Banken att köpa vexlar icke kan verka på
handelsvågen, och icke eller på realisationens upprätthållande.
Det sednare påståendet skall jagsöka att närmare utveckla. Det
vanliga förhållandet i Sverige, i synnerhet pä Stockholms hörs,
och under den tiden af året, då export äger rum, nemi. Augusti,
September och October månader, är att det finnes en större
tillgång på vexlar än afsättning. Det är följaktligen vid ett sådant
tillfälle som Banken, enligt Ulsk:s förslag, skulle träda emellan
och köpa vexlar; nemligen öfvertaga de fordringar, som
enskilde män äga hos utländningen uttryckte i dessa vexlar.
Den i3 November f. m.
211
Genom denna operation förflyttas således fordringar, sorn tillhora
enskilda handlande, till Banken, sorn deremot Icmuar bancosedlar
till dessa enskilda handlande. Handelns natur är nu ingenting
annat än omsättning af penningar mot varor, och af varor
mot penningar. Om våren, den årstid dä importen egentligen
äger rum hos oss, erfordras det medel att betala denna import,
antingen i silfver eller i vexlar. Då komma således dessa
handlande, som sålt sina vexlar till Banken, att återköpa dem,
eller att utlaga silfver för beloppet deraf. Den medelst uppköp
af vexlar i omlopp salle Bankens sedelstock, är då således blott
temporär, ty efter några få månader återkommer den lill Banken.
Det åsyftade ändamålet, alt medelst vexelhandel öka rörelsecapilalet,
kommer således icke alt vinnas. Det inkast, som
Frih. Cederström gjort emot detta vexelköp, i anledn. af den
förlust som deraf uppstår för Banken, anser jag ej af betydenhet.
Visserligen kommer Banken alt förlora något derpå, men
jag tror det ligger i en Banks skyldighet, i synnerhet en Bank
som är sä rik som vår, att göra några uppoffringar för att
uppehålla cursen, och att hindra de Jluctuationer deri, hvilka
alltid äro skadliga för handeln. Jag vet t. ex. för några år
sedan, då handelsvågen Ilig emot England, och mycket silfver
i följd deraf gick utur den Engelska Banken, att dess directeurer
gjorde ganska betydliga uppoffringar för att upprätthålla
cursen och, efter hvad mig är temligen säkert bekant, gingo
dessa uppoffringar, med det enda huset Heine i Hamburg, upp
till 1,700,000 mark. När en bankdirection, som består af enskilde
intressenter som den Engelska, kan göra sådana uppoffringar
för alt upprätthålla cursen, hvilka minska intressenternes
dividend, så hemställer jag-, om icke en nationalbank älsa
mycket mera skyldig att göra sådane uppoffringar. Således
får jag för min del tillstyrka den framställda principen, ehuru
jag icke kan smickra mig med sä stora förhoppningar af dess
följder, som man deraf väntat sig.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag delar icke deras tanka,
som gjort Ulsk. en förebråelse, för det alt delta betänk, kommit
för bittida, och alt man ej dermed väntat till dess Utsk.
kunnat inkomma med utlåt, rörde Bankens rörelse i dess helhet.
Snarare kunde man lägga Utsk. till last, att detta betänk, kommit
för sent. Hade det kommit i somras och heslut i ämnet
då blifvit falladt, hade Banken kunnat uppköpa befintliga vexelöfverskott,
och derigenom befrämjat de dubbla föremålen, alt,
från en onödig consumlion och till ökadé krafter för framtiden,
undanrycka dessa vexelbehållningar, och tillika alt derigenom,
om ock i ringa mån, minska den fortgående indragningen i landets
penningerörelse. Men nu är årstiden så långt framskriden,
att föga skeppning och sjöfart mera återstå för i år, och således
kunna de vidtagande besluten nu endast afse framtiden.
Det är med rättigheten till vexelköp och försäljning, som
med sä många andra frågor i vårt land, all man vid dem fästat
212
Den 13 November f. m.
mera vigt än de förtjena. Sålunda har mången eljest klok
man föreställt sig, alt, blott genom rättigheten för Banken att
köpa och sälja vexlar, man pä en och samma gång skulle kunna,
icke endast vidmakthålla, ulan äfven föröka rörelsecapilalet
och bibehålla liandelscursen sä nära intill ulvexlingspriset sorn
möjligt. Delta ligger ieke inom gränsorna för en sådan åtgärds
förmåga. Denna räll för Banken att uppträda såsom vexelköpare
och vexelsäljare ökar icke de tillgångar eller minskar de
behof, som dessförutan finnas. Vill man bedomina, hvad nytta
en sådan åtgärd kan medföra, sä bör man undersöka, huru den
kunnat verka, om den under de förtlulua 10 åren varit medgifven,
sedan början af Bankens skyldighet att med silfver infria
sina sedlar. Under denna tid — af både vexeliifverskott
och vexelbrist — hafva ungefär 3 millioner r:dr sp. i guld och
silfver till Banken aflemnals utifrån och sedan äter utförls. Om
Banken i stället hade fåll köpa dessa 3 millioner i form af
vexlar och sedermera i samma form äter aflemna dem, sä hade
de dubbla koslnaderne för den metalliska valutans först införsel
och sedan utförsel och för en ändamålslös uppmynlning kunnat
besparas. Anlag denna transportkostnad till 2 proe. för in- och
lika mycket för utförseln — siffrans precisa noggrannhet kommer
icke i fråga — och koslnaderne vid myntet lill 1 proc.,
gör det tillsammans 5 proc. af 3 millioner eller 150,000 ndr
silfver. Anlag nu, att en lika summa kunnat uppköpas i sädane
smärre vexelbehällningar, som, i brist pä detta användande,
begagnats för en onyttig eonsumtion, uppkommer en tolaltillgång
af 300,000 r:dr silfver, som, om denna rörelse varit
tillälen, kunnat för Sveriges Rike besparas, d. v. s. Banken
bade kunnat beliicka de vexelbrister, som med dess klingande
valuta blifvit beläckta, och haft dessa 300,000 r:dr mera qvar,
än den nu har. Eli sådant resultat saknar visst intet sin vigt,
men icke sträcker det sig till de följder, som de förmodat,
hvilka anse en sådan rätt för Banken ensam tillräcklig alt
trygga både realisation och landels rörelse. Betänkligheterna
vid denna rörelse ligga egentligen, på salt jag i ett till Utsk.
vid riksdagens början remilleradt utlät, yttrat, i den lätthet,
hvarmed äfven den mest nitiska förvaltning skulle underkastas
misstydning. Slån har nu sell de enklaste och som det skulle
tyckas till sin beskaffenhet nära axiomaliska åtgärder af Bancostyrelsen
underkastas ett obilligt klander, men vid ingen slags
Bankåtgärd skulle skenbara anledn:r så lätt kunna erbjuda sig,
som vid den nu ifrågavar. Som Bankens säkerhet fordrar varsamhet
vid kiip och försäljning af vexlar, vid antagande af
namn, måste ej sällan inträffa, att curslistorne komme att visa
vexlar sålda för bättre pris — lägre curs än Banken gifvit för
sina (de sämre betalas alltid sämst). Dä härtill kommer, att
Bankens mellankomst måste slöra många enskilda mäktiga börsintressen,
måste från dessa håll lätt misslydningar vara att
vänta, som snart skulle finna genljud.
Men vill man saken, utan afseende på dess olägenheter, så
Den 13 November f. m.
213
Iiiir man ställa föreskrifterna klokt, d. v. s. sa litet sorn möjligt
binda henderne på en klok och nitisk förvaltning. Som
ålerremiss otvifvelaktigt kommer att äga rum, får jag anhålla,
att nedanstående anmärk:r måtte få åtfölja.
Vid § ]. Uppköp af vexlar på Götheborgs hörs af Deputerade
i Stockholm är overkställbar!, och, dä överskjutande
vexlar lätt kunna skickas hit, obehöflig!. En bestämd förfallotid
för de vexlar, som finge uppköpas efter högst 128 sk., borde
också utsättas, och endast s. k. direcla vexlar fä emottagas.
Jag föreslår derföre följande redaction af denna §.
”Bancofullm. bemyndigas att pä Stockholms hörs, efter en
curs af högst 128 sk. b:eo, för vexlar å 07 dagar och i förhållande
derefter för vexlar å längre sigt, uppköpa vexlar å
Hamburger b:co, dragna å Hamburg eller Altona. Vexlar å
£. St. kunna äfven köpas till deras ägande värde efter uträkning.”
Vid § 2. Definitioner i laghud, som vid ansvar skola tillämpas,
äro alltid vådliga. Jag får derföre föreslå borttagan,
det af 2 moni. i denna §, samt att deremot införes följande
korta stadgande:
”Vexlar få icke aflätas vid -lägre curs än 129^ sk. b:co
för l r:dr II. b:co för vexlar å 67 dagar, och i förhållande
derefter för vexlar å längre eller kortare tid.”
3 inom. såsom olämpligt hör utgå.
Vid § 6- l st. f. denna §, innehållande lill en del mindre
verkställbara föreskrifter, torde följande böra införas:
”Alla ä R. St:s Banks namn eller ä dess vägnar afgifvande
vexlar skola adviseras, och advisbrefven underskrifvas af minst
2:ue Deputerade.”
”Pä Deputerade ankommer att antaga och entlediga nödigt
biträde i giiromålen, men på Bancofullm. alt bestämma beloppet
af det arfvode, som för sådant biträde kan påkallas.”
”För öfrigt åge Deputerade att ordna de deni åliggande
göromål, på sätt de finna lämpligast.”
Vid § 8. Jag bar redan autydl, huru lätt befattning med
denna vexelrörelse kan blifva underkastad ett orättvist klander.
Om detta skulle gifva tillfälle lill sådant utbrott, som 2 mom.
i 8 § medgifver, skulle endast möjligheten häraf troligen afhälla
de mest passande pcrsonerne, särdeles köpmän, från ett
sådant uppdrag. Hvilken verkan t. ex. skulle på en handlandes
credit den underrättelse från Banken till dess lius i Hamburg
utöfva, alt Fullm. af missbelåtenhet eller misstroende funnit sig
löranlålne ali skilja den eller den Deputeraden från denna hans
befattning, och om en sådan Deputerad vore Bancofullm., hurudan
skall hans ställning blifva bland colleger, som om honom
uttalat ett sådant omdöme?
Vill man saken, måste man lemna verkställarne del förtroende,
som är oundgängligt. Vill man ej lemna detta, bör
man hellre låta hela saken falla. Jag anser derföre 2 mom. i
8 § böra utgå, hvaremot i 1 mom. orden: ”vid hvarje års utgång”
kunna ändras till ”hvar 3’-dje månads utgång.”
214
Den 13 November f. m.
II. Ex. lii1 Gr. o. Landtm, tillkännagaf, all plenum kemme
alt fortsättas kl. 6 e. m.
Hr Akerman, Fredr.: Sedan jag begärde ordet, hafva
liera talare yttrat sig, hvilka andragit en del af det hufvndsakligaste,
som jag ärnade säga, och jag skall derföre endast
med högst fä ord upptaga Ståndets tid. Dessa talare hafva
nemi. gifvit tillkänna, att inom Utsk. icke någon enda ledamot
varit af den mening, att upplåta rättighet åt Bancofnllm. att
inlåta sig i en vidlyftig vexelrörelse. Utsk. tycktes icke eller
tro, att sjelfva salus ligger i denna rättighet, eller att den ensam
vöre tillräcklig alt försäkra Banken om förvärfvande af en
behöflig metallisk valuta. Utsk:s ändamål har belt enkelt varit
del, alt Bancostyrelsen icke må sakna äfven detta tillfälle, att,
när sä behöfves, på ett klokt sätt användas för det stora oell
vigligaste ändamålet för dess verksamhet, realisationens upprätthållande;
och detta ändamål har Utsk. äfven gifvit tillkänna,
sä väl i premisserna sorn i 1 § af sjelfva tillstyrkandet.
Här har af en talare blifvit yttradt, att en sådan rörelse endast
skulle medföra förlust för Banken och vinst för Stockholms
köpmän. Jag vill icke inlåta mig i en undersökning derom,
utan endast anmärka, att, om äfven någon förlust för Banken
skulle vara dermed förenad, sådant mäste lemnäs utan all uppmärksamhet,
endast det kan bidraga till det större ändamålet
eller realisationens upprätthållande. Vi se af redogörclsernc
öfver Bankens ställning, att dess årliga vinst upptages lill ö, 8
ja 900,000 r:dr b:eo, på samma gång sorn man börjat hysa
farhågor för realisationens bestånd. Alt en dylik farhåga icke
må realiseras, måtte väl dock vara angelägnare, än alt få vinstsumman
i siffror upp så högt som möjligt. Ställer mau sina
calculer endast härpå, kan man slutligen komma derhän, alt
endast äga siffror i behåll, sedan deras valuta försvunnit. En
värd talare har före mig omnämnt hvilka stora uppoffringar
den Engelska Banken för detta ändamål ansett sig nödsakad alt
göra. I afseende på de anmärkn:r, som blifvit gjorda emot redactionen
af betänk., i synnerhet i afseende pä stadgandet i
slutet deraf, får jag förena mig med dem som önska, att betänk,
mätte blifva klarare uppstäldt, och biträder derföre begäran om
återremiss. I afseende pä det deri för mycket eller för litet
sagda, får jag reservera mig, då jag inom Utsk. har tillhört
den egentligen illiterata eller s. k. räkenskapsafdelningen, hvilken
det icke tillkom att förrän i Utsk:s plenum i öfverläggningarne
härom deltaga. Vid en justering inför 30 ledamöter, dervid
redactionen stundom afgjordes genom votering, kan man ej
göra sig stora förhoppningar att få en lag affattad i fullt tjenliga
ordalag. Jag väckte derföre inom Utsk. det förslag, att,
innan justering i plenum ägde rum, en föreg:de granskning af
redactionen malte äga rum och öfverlemnas åt 2 eller 3 ledamöter;
men detta förslag rönte ej bifall, hufvudsakligast i anledn.
af de påstötningar från diverse håll flere ledamöter er
-
Den 13 November f. m.
213
Milit att påskynda expeditionen. Jag hoppas likväl, att bristerna
skola kunna afhjelpas, om en ålerremiss blifver bifallen.
Jag vill likväl nu nämna ett par ord, i anledn. af en anmiirkn.
vid §§. En värd talare bar fästat sig dervid, att genom bestämmande
af en pluralitet af sex Bancofullm., som skulle vara
ense om beslutet, att Deputerades uppdrag borde upphöra, det
skulle kunna inträffa, att ett ständigt ombyte skedde. Jag hemställer
till den värde ledamoten, huruvida den följden förekommes,
om det blefve stadgadt, alt för Deputerades entledigande
endast behöfdes enkel majoritet. Jag tror, att det skulle blifva
alldeles samma förhållande. En annan talare har önskat, att
vid uttrycket om någon anledning finues, måtte tilläggas ordet
grundad. Detta har varit föremål för en längre öfverläggning
inom Utsk., och man trodde sig göra bäst med att borttaga
detta ord, som fans i § vid dess första uppställning, och sådant
af orsak, att man ville undvika de tvisligheler, som säkert
ej skola uteblifva med anledn. just af detta ullrycks obestämdhet.
Gr. Frölich: Den längre discussion, som förevarit, har
upplyst mig derom, att hvad jag tog mig friheten yttra, då jag
försl öppnade denna discussion, icke blifvit väsendtligt motsagdt
af de följande lalarne. Jag kan icke anse såsom motsägelse,
att llr Gripenstedt syntes vilja uppdraga en skillnad emellan
opinionen förr och nu i denna fråga, dä man nemi. förr skulle
varit alldeles emot all slags vexelhandel och man nu deremot
skulle vara mycket benägen derför. Jag tror icke, alt denna
anmiirkn. var riktad emot mig, enär jag redan i detta fall bekant
mig till den s. k. juste milieun, och aldrig velat motsätta
mig vexelhandel såsom en supplementaråtgärd. Men deremot
får jag kanske anse såsom en anmärkn. emot hvad jag sagt,
dä llr Nordenanckar velat reclamera den afsigt han haft med
sin motion, och hvilken han måhända trodde sig se förnärmad
genom mitt yttrande. Jag tror mig likväl böra offentligen tillkännagifva,
hvad den värde talaren sjelf bäst känner, alt jag
icke på något vis misstänker hans afsigter. Jag tror icke eller,
att mina ord inneburo någon sådan misstänka. Deremot tror
jag, att hans framställning i motionen kunde missbrukas till
afsigter, som icke voro hans, men som voro andras. Efter
dessa anmärkmr återkommer jag till den egentliga hufvudsaken,
nemi. att vexelhandel skulle kunna begagnas för den afsigten,
alt utsträcka sedelemissionen. Väl har en annan talare, Gr.
Björnstjerna, ganska klart bevisat, att Bankens uppköp af vexlar
icke skulle hafva annat än en blott temporär förhöjning i sedelstocken
till följd; men det är dock ett annat förhållande, när
Banken köper upp vexlar, eller när egentliga remitteuter göra
det. Det är först och främst gifvet, att det då kommer ut
nya sedlar i rörelsen, hvilket icke sker i det förra fallet. Men
allt detta får likväl en helt annan karakter, när vexelhandel
är förenad med en bestämd silfverupphandling och anskaffande
af nytt silfverförråd. När, säger jag, man jemte det tillfälliga
210
Den 13 November f. m.
vexelnppköpet förelager mera bestämda åtgärder, för ali anskaffa
ät Banken ett nytt silfverqvanlum, å hvilket man drager,
d. ä. försäljer vexlar, så uppkommer nödvändigt en ny sedelemission,
enär man redan liar utgifvit obligationer för detta
silfver och sedermera för samma silfver utsläpper nya sedlar.
Delta anser jag vara en oomkullstötlig sals. För öfrigt och
dä, såsom jag nyss bade äran nämna, icke någon egentligen
motsagt det anförande jag afgifvit, anser jag mig böra genast
öfvergå till att föreslå huru jag tror att sjelfva lag-§ skulle
bäst motsvara det åsyftade ändamålet. Det vore nemi. alt helt
enkelt behålla såsom redaclion och icke endast såsom princip de
tvenne punkter, sorn äro lösryckta frän Hr Skogmans förslag.
Dessa tvenne punkter hafva det företräde framför de af Utsk.
föreslagna stadganden, att de på en gäng uppfatta både anskaffandet
af fond äfvensom försäljningen, och de hafva icke det
felet, som jag anmärkt i BaucoUlskis förslag, att sätta sjelfva
vexelnppköpet såsom det högsta och förnämsta framföre det mera
väscndlliga. Jag tror mig vara nog bevandrad med diseussionssältet
både inom Utsk. och lios Fullmäktige, för att veta att man
derstiides ganska ofta, när det är fråga om att göra någonting,
inräkar i discussion om hvad som hufvudsakligen varit Ständernas
afsigt med de reglemenlariska föreskrifierne. Om man nu
uppställer detta sä sorn Utsk. föreslagit, sä skall del säkert Itända,
att man säger, det liar varit Ständernas hufvudafsigt alt
vexlar uppköpas på Stockholms börs, icke att skaffa silfver,
utan att uppköpa vexlar, emedan man i första punkten sätter
fram del såsom det främsta. Det är vid denna anmärka, jag tror
att Utsk. vid blifvande älerremiss bör fästa uppmärksamheten,
och det svar, sorn Hr von Hohenhausen gifvil, tyckes ganska
synbarligen ådagalägga, att åtminstone lian för sin del nästan
mot sin vilja bar funnit sig tvungen alt gå in pä bela denna
åtgärd, ehuru han lika med mig har trott, all densamma hufvudsakligen
borde gå ut pä all söka begagna en del af anskaffadt
silfverförräd. Gr. Björnstjerna har omnämnt, huruledes Engelska
Banken för icke längesedan gjorde ganska stora uppoffringar
för att bålla vexelrörelsen i skick. Efter de underrättelser
jag baft tillfälle alt inhemta derom, tror jag likväl, att
del egentligen var för alt salivera sig sjelf, som den Engelska
Banken gick in pä så stora förluster. Vid sådana tillfällen väger
man icke så noga 0111 man handlar med eller ulan vinst,
och just derföre alt det icke må vara den Svenska Banken,
ehuru rik den likasom den Engelska är, betaget att sauvera sig,
sätter jag mig icke emot vexelhandel^ Men jag ville sätta
mig emot alla till konstlade bankoperationer, äfvensom lika med
andra talare förklara, att jag icke anser denna vexelhandel äga
någon magisk förmåga att upprätthålla realisationen. För min
del är jag ock nu alldeles nöjd, sedan flera talare instämt i denna
åsigt. Hvad åter beträffar den förklaring, sorn åtskilliga
Utskisledamöler hafva gjort om orsaken, hvarföre Utsk. har så
plock
-
Den 13 November f. ni.
517
plockvis till Ständerna inkommit med detta förslag, sä har jag
mera beklagat än klandrat denna omständighet, till hvilken jag
alltförväl visste orsaken. Nog hade likväl Utsk. så lill vida
hort afhjelpa svårigheten för Ständerna alt plockvis besluta,
som man kunde hafva i delta samma betänk, infört Hr Skogmans
generella förslag, när detta, såsom endast inom BancoUtsk.
väckt, är alldeles okändt. Stånden hade då kunnat bedomina
hvaråt det liela syftar. Utsk. hade derföre icke behöft för liden
ingå i pröfning af mer än de två punkterna, som nu äro
intagne.
Frih. Cederström: Jag har begärt ordet, i anledn. af Hr
Nordenanckar yttrande, deruti han bland annat framställt några
dirccta frågor till mig. Han yttrade nemi., att om Banken
directe skalfade sig silfver genom lån eller creditiv, så skulle
det vara vigtigt jemväl att Banken bchölle delta silfver utomlands,
för att på detsamma draga vexlar, för att styra curscn.
Delta är alltsammans variationer på samina thema, att nemi.
Banken är lill, för att ansvara köpmannen alt icke han förlorar
någonting på en vexel. Om öfverflöd på vexlar finnes, sä
skall Banken betala mera än hvad de gälla man och man emellan,
och är det brist på vexlar, så skall Banken åter lemna
vexlar för bättre pris. Med ett ord, man vill att Banken skall
blifva en regulator för vexelvärdet inom landet, till fördel för
handeln. Den der fördelen för handeln kunde visserligen böra
befrämjas, såvida Bankens fonder kunde räcka till alt göra sådana
ständiga förluster. Men när en sådan förmåga har upphört,
sä upphör ock de enskildes vinst deraf, och villervallan
blir då än större för alla. Sverige har haft underliga fenomener
i detta afseende. Det är icke första gången som Svenska
Banken haft bestyr med att styra vexelcursen genom uppköp af
vexlar, och den bankrutt, som Palmstruchska banken gjorde,
uppkom derutaf. Jag vet icke hvarföre vi skola ställa till dylika
historier för framtiden. Vi hafva ju minnet af de förluster,
som aflidne Konungen gjorde; han trodde sig också kunna
hindra vexelcursens stigande och fall, men han förlorade capitaler
på företaget och upphörde sedan med försöket, och sedan
gick det verkligen bättre med cursen. Må Banken derföre låta
detta vara, men skaffa sig, på sidan om Hrr handlandes speculalioner,
credit på utländska orter, så att Banken alltid har
tillfälle att sälja vexlar, utan att hafva cassör utomlands; ty
de äro öfverflödiga. Det är icke vexlar man skickar på disponerade
silfverfonder; det är anvisningar på i hvalfvén liggande
tackor eller mynt, då deremot vexeln är på credit ställd till
den som löser honom. Då blir icke behof att utskeppa Bankens
silfver, och de enskilda handelsspeculationerna i stigande
och fallande cursförhållanden fä icke något inflytande, emedan
den som behöfver vexeln och kan den contant betala kan få
den i st. f. alt taga silfret i Banken, och det till pari curs.
4 H. 28
218
Den 13 November f. m.
Banken skall då evigt sälja till 128 sk. och skall icke behöfva
sälja tili 130 eller 129|. En sådan rättighet att utgifva vexlar
har Banken alltid haft och det må den behålla, men att inlåta
sig i bandel med vexlar afslyrker jag på det högsta.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då nästan ingen af de
bland Ståndets ledamöter, som hittills yttrat sig, yrkat bifall lill
Utsk:s betänk., så kan jag göra min framställning så mycket
kortare. Del är en naturlig följd af det beslut R. St. 1 a lia t
nng:de deposition i Hamburg af medel, som skola inbernknas i
Bankens cassa, att ett förslag om köp af vexlar och försäljning
deraf skulle från Utsk. inkomma, ålen var det nödigt att detta
förslag skulle lösryckas från de öfriga förslagen rör:de Bankens
förvaltning? Jag tror det icke. Till att köpa silfver och
deponera det i Hamburg, äro Bankens Fullmäktige redan berättigade,
och det hafva de redan gjort, utan att behöfva det beslut
af R. St., hvarom nu är fråga. Att åter uttaga detta silfver,
genom anvisning derpå, kunna Bancofuilni. utan tvifvel också
behörigen göra, emedan depositionen eljest skolat vara utan
ändamål. För att till Banken indraga det silfver, sorn man uppköpt
i Hamburg, behöfdes icke eller särskild tillåtelse. Utbrytningen
är således efter min tanka öfverflödig, på sätt flera talare
yttrat. Men penningebristen trycker, och man hoppas att
kunna afhjelpa, måhända lindra densamma genom denna åtgärd,
och det är utan tvifvel orsaken, hvarföre Utsk. skyndat dermed.
Jag skulle dock tro BancoUtsk. vara nog skarpsinnigt och
upplyst för att inse, att med den ifrågavarande vexelhandel ingenting
väsendtligt kan uträttas. Depositionen i Hamburg är
försl ett palliativ; ty hon skapar alldeles icke någon tillgång på
vexlar, hvilken blott af fördelaktig handel kan beredas. Hon
bestämmer blott ett annat förvaringsrum för Bankens silfver, än
hans egna hvalf. Alt på nämnde silfver draga vexlar är också
ett palliativ, på sätt Gr. Björnstjerna redan yttrat; det bereder
alldeles icke någon lindring i penningebristen, ty för hvarje vexel,
som någon af Banken köper, minskas sedelmassan med ett motsvarande
belopp. Under sådana förhållanden är det förgäfves
att smickra sig med några egentliga fördelar af denna utväg.
Det är hardt att nödgas säga detta åt dom, som måhända fästat
sina förhoppningar vid detta företag. Men då man är öfvertygad
om dess fruktlöshet, så skulle det vara samvetslöst alt låta
patienten fägna sig åt en kur, som alldeles icke kommer att
återföra honom till helsa. Man bör säga ut sin mening, på det
han ej må tro att botemedlet hjelper och, under förlitande derpå,
försumma alt vidtaga andra. Man bör ock undvika att på
en palliativkur använda onödiga kostnader, eller, om man för
sin tillfredsställelse behöfver att, såsom man säger, få tron i
händerna, åtminstone icke ådraga sig alltför stora kostnader. När
BancoUtsk. inhemtade Fullmäktiges tanka om vexelhandel, var
Utsk. så öfvertygadt om sakens riktighet, eller var åtminstone
så fast i sin vilja att åtgärden skulle vidtagas, att Utsk. ansåg
Den 13 November f. m.
213
alldeles öfverflödigt låta Fullmäktige utreda hvad hon skulle kosta.
Fullmäktige ansågo sig derföre icke lillsländigt till BancoUtsk.
yttra något om kostnadcrne. Men för min del anser jag dessa
utgöra en hufvudsak, som bör tagas i betraktande vid deu återremiss,
som jag förmodar R. o. Ad. komma att besluta. Med
vcxeldragning följa vissa kostnader, som äro gemensamma för
handlande liksom för Buncofullm., och för dessa behöfva inga
särskilda uppgifter meddelas. Sådana äro courtage, provisioner,
porto och annat dylikt. Men för Banken förekomma kostnader,
hvilka öfverstiga hvad en köpman Itehöfver använda på vexelhandel,
ty han betalar intet särskildt derföre, att han drager
vexlar, emedan sådant hörer till den rörelse han sjelf och hans
medhjelpare i alla fall bedrifva. Men inom Banken kommer
utan tvifvel särskild ersättning i fråga för de Fullmäktige, sorn
skola hafva vexelhandel» om händer, äfvensom för de personer
af Bankens tjenstemän, hvilka skola användas till bokföring m.
11. göromål, som denna vexelhandel medför. Huru högt stiga
dessa kostnader? Det borde man veta. Hela fördelen, som genom
denna vexelhandel möjligen kan beredas, förmodar jag beslår
blott deruti, att man besparade Banken kostnaden för silfrets
transporterande från utrikes ort. Frågas då, hvad häfver
Banken hittills betalt för sådan transport? Litet eller intet. De
flesta gångerna har Banken icke betalt något annat än ett förskott
af sedlar, genom hvilket köpmannen, som åtagit sig leveransen,
funnit sig godtgjord. Jemförelsevis med det liela är det
blott obetydliga poster, för hvilka Banken betalt någon transportkostnad.
Sednast var den beräknad lill 2 och 2.1 sk. för hvarje
specie. Den utgör således icke en ringa penning, utan 5 proc.
Jag befarar likväl, alt de kostnader, som komma att drabba
Banken genom vexelhandel, skulle blifva betydligare; ty icke
nog med de kostnader som i Banken kunna komma i fråga;
jag befarar, för min del, att Banken får betala vexlarne
högre och sälja deni för lägre pris än någon annan.
Banken kommer att betala dem högre, derföre att när cursen
faller, så komma vederbörande otvifvelaktig! till Fullmäktige och
säga: ”hvarföre köpen J ej vexlar? Genom cursens fall blir
priset på jern för lågt; hela Rikets export förlorar derpå; köpen
ändtligen.” Stiger cursen aldrig så litet, så klagar man
alt caffe t, vinel och sockret blifva för dyra: ”liela realisationens
ändamål, myntets upprätthållande förloras, om J Baucofullm.
ej säljen vexlar”. På delta sätt öfverlegade från begge
sidor, komma Bancofullm. ali för vexlar betala för mycket och
erhålla för litel. Vid sådant förhållande böra väl Sländerna
åtminstone tillse, att en gräns sättes för förluslernc. Jag för
min del skulle tro, ali denna gräns borde sättas vid fem proc.
och att Ständerna således borde besluta, att derest sig visar,
under loppet af är 1845, att den vexelhandel, som Fullmäktige
drifvit, kostat mera än dessa fem proc., så bör denna vexeirörelse
alldeles upphöra. Jag har dessutom en särskild farhåga
för denna vexelhandel, bestående deruti, att allmänheten skulle
220
Den 13 November f. m.
i anlcdn. deraf anse Banken böra styra cursen. En reservant
har i della fall uttalat en sådan mening, hvilken Hr Rosenblad
redan uppläst. Nar sa skarpsinniga medlemmar af della Stånd
kunna hafva en sådan tanka, hvad skall man icke då frukla af
andra. Ytterligare fruktar jag, att samma vexelhandel kommer
alt föranleda den önskan, alt Bancoslyrelsen skall hålla sedelslocken
i Sverige vid ett visst belopp, på säll samme reservant
antydt. Della är för Banken en omöjlighet sedan realisationen
är gjord och dä en hvar som behöfver uttaga silfver
nödgas insätta sedlar, oell med detsamma förminska sedelstocken.
Denne kan icke ökas, utan silfverfond, med mindre realisationen
skulle äfventyras. Det är förunderligt, på sätt man redan anmärkt,
alt den cursstyrelse, hvilken för några fä år sedan ansågs vara oklok,
nu anses vara eli räddningsmedel. Jag säger, att när sådant här
kan sällas i fråga, så rädes jag mera för åtgärdens följder, än för
den kostnad och de förluster, sorn Banken kan komma att under liden
göra. Men jag förklarar, att om man vill äfventyra Bankens
vinst, sä är del vida bättre att skänka bort den ål behöfvande
i landet, äu ali låta den förspillas på vexelhandel. Om
B. o. Ad. återremitterar betänk., anhåller jag, att dessa mina
anmärkn:r mätte få åtfölja, pä det alt BaucoUtsk. mätte vara
betänkt på sättandet af en gräns för dessa förluster.
Hr von Troil, Emil: Jag tillhör dem, som anse alt
BaneoUlsk. handlat orätt i alt lösrycka denna fråga från regleringen
på det liela af Bankens rörelse. Frågan om vexclköp
står i oskiljaktigt sammanhang med det redan afgjorda förslaget
0111 rättighet för Banken alt hafva ett depositum af silfver
i Hamburg, ty ulan ett sådant depositum, utan att Banken har
sä till stigandes ett ombud eller eli lilialconlor i Hamburg, kau
icke hela denna vcxelrörelse äga ruin. Om man vill klart tänka
sig huru detta skall gå till, sä finnér man, alt hvarje vexel
pä Hamburg, sorn af Bancoslyrelsen uppköpes, mäste transporteras
pä delta ombud, sorn pä förfallodagen indrifver medlen, och
med dessas belopp ökar Bankens pä stället ägande depositum.
Men denna fråga borde också slå i sammanhang med liera an
dra
och deribland synnerligen med den um creditiv pä utländsk
orl. I Baiico-reglem. bar sedan år 1834 fuunils intaget, att
Bancofullm. kunna lill realisationens betryggande bereda sig ett
creditiv på utländsk orl. Denna föreskrift har likväl saknat ali
verkan, och detta tror jag liar varit den nödvändiga följden
deraf, all vexelhandel!! varit förbjuden. Skulle Bancofullm. behöfva
begagna Bankens credit, för ali förstärka Bankens metalliska
rassa i Slockholm, sä hade sådant ovedersägligen lill il sig lättare
göra med att directe läna. Då åter vexelhandel är tilläten, och
Banken kan sälja vexlar, ställda pa 90 dagar, så föreställer jag
mig, alt det ingalunda skulle blifva svårt att pä goda villkor
erhålla ett creditiv, dä den sorn lemnar del alllid kan mera
än SO dagar förut vara aviserad om hvad sorn kommer all ä
creditivel uttagas, och man må icke föi eställa sig, all rörelsen
Den 13 November f. m.
221
är pä något sätt mindre beljenad med vexlar på 90 dagars
sigt, än med dem, som äro ä vista på en commisionär eller ett
crediliv i Hamburg; ty alla dessa vexlar, så snart de äro fullkomligt
säkra, såsom de hvilka Banken dragit utan tvifvel skulle
anses, realiseras till contanter hvilken dag man behagar genom
vanlig discontering. Jag kan icke se annat än att denna fråga
nu måste återremitteras, blott fiir att sättas i sammanhang med
de öfriga frågor, hvilkas utredning vi förvänta af BancoUlsk.
Hade betänk, inkommit i Augusti eller September månad, sä
all man med detsamma hade kunnat sätta beslutet i verkställighet,
skulle jag ej ogillat det; men då det nu dröjt så länge, så
vet jag i sanning icke hvad meningen kan vara med att inskicka
det särskildt. Jag erkänner, alt det kan hafva den betänkliga
följden, att Ständerna sålunda, när de få en liten bit
af BancoUtsk:s förslag i sänder, komma att besluta om det ena
eller andra, ulan att veta huru det hela kommer att se ut i
slycke.
I afseende på sjelfva förslaget har man visserligen uttalat
skiljaktiga åsigter; man har ansett, att det vore af mer eller
mindre nytta. Jag får till en början, enligt en värd ledamots
tillstyrkande, yttra mig hell enkelt om principen, och får erkänna,
ali. jag i dess allmänhet gillar densamma. Man har invändt,
all den hvarken skulle kunna lända till rörelsecapitalets ökande
eller till Bankens consoliderande. Hvad rörelsecapitalets
ökande belrälfar, så är det visserligen sant, att denna åtgärd
icke skulle kunna öka och bibehålla rörelsecapitalet utöfver sitt
normalbelopp, hvilket bestämmes af helt andra omständigheter,
nemi. af antalet och storleken af de köp, som årligen inom landet
ske och af den hastighet, med hvilken myntet inom landet
kan cireulera emedan deraf beror vid huru många särskilda
köp samma myntstycke kan cireulera. Dessa förhållanden bestämma
rörelsecapitalets normalbelop, lill hvilket det alltid sträfvar
att återkomma, till hvilket det alltid förr eller sednare återkommer,
utan afseende på om vexelhandel af Banken bedrifves
eller icke; men hvad vexelhaudcln verkar, är att den påskyndar
återkommandet till ett för rörelsen naturligt belopp; och
då det till Bankens säkerhet fordras, att ett visst qvantum metalliskt
mynt skall finnas i dess cassa, antingen i Slockholm eller
vid filialcontoret i Hamburg, så kan det icke eller nekas,
att en vexelhandel äfven i någon mån påskyndar ökandet af
Bankens reella fond, dä densamma genom tillfälliga förhållanden
blifvit nedsatt. En värd ledamot bar visserligen icke ansett,
alt sådant skulle blifva fallet, emedan hvad som under den
ena årstiden ingår skulle under den andra utgå, men jag tager
mig friheten anmärka, ali dessa inom året inträffande flucluationer
fram och tillbaka inom cursen, är någonting, som för Banken är
tcmligen främmande, som icke inverkar på sillrets export eller
import. Erfarenheten har redan under Hera år visat, att dä
exporten och importen motsvara hvarandra, så förer man hvarken
ut eller in silfver. Den som då har någon behållning på
222
Den 13 November f. m.
utländsk ort, han spar den till nä gra månader sednare, då
han på börsen kan sälja sina vexlar. Den åter som har skuld
på utländsk ort, skaffar sig på ett eller annat sätt tillgång att
dröja med sitt vexelköp. Bankens åtgärder att införskrifva silfver
eller utlemna sitt eget hafva icke afseende på att jemna
förhållandet mellan månaderna af samma år, ulan emellan olika
år, eller längre perioder, skilda genom olika conjuncturer. Genom
denna vexelhandel underlättas obestridligen för Banken dess
skyldighet att under de fördelaktiga conjuncturer, som handeln
gifver, förstärka sin cassa. Den underlättas derföre, att hvar
och en exportör, som då äger en tillgång, större eller mindre,
af silfver på utländsk ort, kan direcle öfverlåta den till Banken;
då deremot vid de vanliga silfverköpen har fordrats, att dessa
tillgångar varit samlade på få händer, hvilka sålunda hafva
blifvit mellanlänken emellan vexelägaren och Banken, hvilka
äfven på affären skola hafva sin vinst, och man vet att på ju
flera händer en vinst skall fördelas, desto mindre blir den på
hvarje, och detta bidrager i sin mån att under vissa förhållanden
göra operationen omöjlig. Vexelhandel!) verkar äfven fördelaktigt
på tillgången till metallisk valuta, derföre att någon
transportkostnad bär ieke kommer i fråga, åtminstone ej till sitt
fulla belopp, så att en vexel kan realiseras till valuta för Banken,
ehuru cursen ej gått så långt ner under pari, att skillnaden
fullt motsvarar transportkostnaden. På samma sätt kommer Bankens
försäljning af vexlar att förhindra silfrels uttagande under
den ofördelaktiga conjuncturen; ty då Banken säljer sina
vexlar något litet under det pris, som erfarenheten har visat
svarar emot transportkostnaden och det egentliga värdet, det
vill säga till uen curs, som varit näst före den, under hvilken
silfver började utföras, hvilket efter sä många års erfarenhet
som nu ingalunda är en okänd sak, så länge, säger jag, Banken
säljer sina vexlar till detta pris, så kan man vara säker,
alt icke något silfver i betydlig mängd kommer att exporteras.
Om någon af infall behagar göra det med förlust, så må det
vara honom obetaget; det sker dock icke i betydligare scala.
Deraf följer, att så länge Banken har en tillgång i Hamburg
att sälja vexlar, och den säljer den till den af mig nu nämnda
curs, sä kommer endast ganska obetydligt silfver alt ur Banken
uttagas, ty de trafikerande erhålla mycket större lättnad för
sin rörelse genom vexlar, emedan de i annat fall skulle vara
nödsakade att utlaga silfver och förflytta det till Hamburg. Vinsten
är således på båda sidor. Men den ofördelaktiga conjuncturen
kan visserligen fortfara så länge till dess Bankens i Hamburg
varande contauta tillgångar äro medtagnc, och i sådant
fall finnas blott tvenne medel att vidtaga. Det ena är alt tillåta
att Bankens silfver uttages och borlföres; det andra är att
bereda sig creditiv i Hamburg, på detsamma draga vexlar och
sälja dem, hvilket äler är af samma förmän för de trafikerande
som de vexlar, hvilka voro dragna på Bankens egna tillgångar,
och dermed kan fortfaras så länge lill dess att behofvet upp
-
Den 13 November f. m.
223
hör. Ty, mine Hrr, man må ej föreställa sig, att ett sådant
behof af växlar oupphörligt kan vara större än hvad tillgångarne
på börserna motsvara, såvida icke Banken här hemma begär
den oförsigtigheten att ånyo utgifva de sedlar, sorn hon iucasserar
för sina vexlar. I samma mån som vexlar ulgifvas
på Hamburg, kommer sedelmassan inom Sverige att förminskas,
alldeles pä samma sätt, som om silfver uttoges. I samma mån
som sedelmassan inom Sverige minskas, i samma mån stiger
hvarje riksdaler i sitt värde i förhållande till andra varor och
i förhållande till det värde, som samma silfver har utomlands,
och det är ingenting annat än delta som kan verka en förändring
i cursen och i handeln, så att exporten öfversliger importen.
Ty så länge man för en r:dr silfver köper mera varor
utomlands än man köper i Sverige, så skickar man ut honom;
så snart man åter för samma silfver köper mera inomlauds, så
behåller man det, och ti 11 byter man sig sedan silfver utomlands,
så lager man hit det, der det äger ett större värde. Missförhållandet
kan nemi. icke bjelpas på mera än två sätt; antingen
genom ökande af allmänna rörelsen och produetionen, hvilket
icke beror på Banken, och hvilket icke kan för ögonblicket åstadkommas,
eller, för det andra, genom minskning af hela
myntmassan ; ty allt bytesvärde är, som man vet, i förhållande
direele som efterfrågan och inverse som tillgången.
Detta i afseende på principen. I fråga återigen om tillämpningen
erkänner jag, att jag anser BancoUtsk. icke klart hafva
uppfattat saken. Det förekommer mig, som om man föreställt
sig, alt Banken skulle verkställa sina vexelköp på samma sätt
ungefärligen som en köpman: att Banken skulle hafva sina ombud
för att tillse när vexlar skulle kunna fås för bästa köp;
afsluta del i dag för det priset, i morgon för ett annat; betala
litet mera för en vexel med säkra namn och litet mindre för
en med osäkra. Allt sådant må visserligen vara ganska klokt
af föreståndaren för ett handelshus, men det tillhör efter min
tanka icke naturen af rörelsen för en Bank, aldraminst för en
statsbank, som är så öfver all rörelse regerande, som vår Svenska
Bank. Det skulle gifva anleda, till ett vexelrytteri, som
man i sådana förhållanden icke utan grund fruktar, och som
möjligen skulle förhindra hela åtgärden att komma till verkställighet,
eller också, om den blefve bragt å bane, snart skulle
bringa Banken att åter inställa en sådan vexelhandel. Häremot
kan icke finnas något annat medel, än den största möjliga
offentlighet? Vi böra blott komma i håg hvad en vexel egentligen
är. Den är icke annat än en utväg, alt kunna verkställa
en liqvid af metalliskt mynt på en annan ort, eller alt härstädes
kunna realisera en derstädes befintlig tillgång. Bankens
vexelhandel är icke något annat än en utsträckning af dess vexelrörelse.
Det är icke annat, än att likasom man vid luckan i
Stockholm kan vexla in ett qvantum silfver emot sedlar, så kan
man genom en vexel, om man liar en tillgång på en annan ort,
224
Den 13 November f. m.
t. ex. i Hamburg', slippa att fiirst förflytta (len till Slockholm.
Deraf följer äfven, att det bör vara ett bestämdt pris, till hvilket
Banken alltid inlöser säkra vexlar, något under al pari för
vexel ä vista och sedermera för vexel på längre tid, med afdrag
af den disconto som fordras. På samma sätt bör det pris,
för hvilket Banken under de särskilda årstiderna säljer vexlar
på Hamburg, redan på förhand vara bestämdt för de olika årstiderna
och allmänneligen kändt. Det hufvudsakligaste man har
att afse vid reglerandet af ett lands mynt är den största möjliga
orubblighet och säkerhet, på det alt säkra calculer må kunna
derpå grundas. Men dessa calculer bero ofta af blifvande
cursförhållanden, dem kloka köpmän beräkna temligen säkert
genom den kännedom de äga om handelns ställning, om den blifvande
exporten och importen m. m. Men finnes det en inrättning,
med de stora tillgångar, som R. St:s Bank äger, hvars
förvaltare kunna mer eller mindre efter hugskott inverka på
dessa cursförhållanden, så ldifver det alldeles omöjligt att göra
dessa calculer. Förluster för enskilde komma ganska ofta
att inträffa, och liela inrättningen blifver inom kort förhatlig.
Alla dessa olägenheter förebyggas, derigenom att vexlar
endast köpas och säljas till på förhand bestämda pris. Någon
annan pröfning genom de deputerade kommer då icke i
fråga, än den, huruvida de personer, hvilkas namn finnas på
vexeln äro tillräckligt säkra för den summa den upptager. Det
är således alldeles detsamma som förekommer vid hvarje låneansökning,
detsamma som förekommer vid hvarje dicontering af
vexlar vid främmande banker, och man finner således, att här
alldeles icke hör kunna blifva fråga om att i förhållande till
dessa mer eller mindre säkra namn höja priset på vexeln, lika
litet som Banken sätter i fråga att höja eller sänka räntan på
sina disconllän i förhållande som låntagarne varit mera eller
mindre säkra, likasom jag icke hört att någon hank, åtminstone
ingen större, har förändrat sin disconto af vexlar i förhållande
efter som den ena eller andra öfverlemnaren deraf varit
mer eller mindre säker, ty om säkerheten ej är nöjaktig, emottages
icke vexlar. Och, mine Hrr, discontering af vexlar och
köp af vexlar är så nära detsamma, att skillnaden är nästan ingen.
Hvad är discontering af en vexel? Jo det är ett köp af
en vexel, förfallen på samma ställe der hanken är belägen.
Hvad äro de föreslagne s. k. vexelköpen? Jo köp af vexlar förfallne
på ett annat ställe, der banken dock har både ombud och
cassa. I ena som andra fallet hör vexelhandel ske, utan afseende
på huruvida personens säkerhet kan vara mer eller mindre
öfver allt tvifvel. Ar personen osäker, så faller det af sig
sjelf, att hans vexel alldeles icke kan antagas. Det finnes likväl
modifieationer äfven i sådant fall, som i reglementet skulle
kunna undantagas. Ett sådant medgifvande kunde t. ex. göras,
att om Banken anser sig icke kunna köpa en vexel, dragen på
Hamburg, emedan den icke anser säkerheten vara tillräcklig, så
kan
Den 13 November f. m.
525
kan (len likväl mottaga vexcln, öfversända den lill Hamburg
lill accept oell förbinda sig att utgifva beloppet samma dag, som
svar från Hamburg ankommer, att vexeln blifvit accepterad. Likasom
det faller af sig sjelf, alt Banken kan utan tvekan emottaga
en vexel, som accepteras af Bankens eget ombud i Hamburg,
likaså finnér man, att accept af annan person i Hamburg
skulle i mera eller mindre män kunna fylla den brist, som i vexelns
säkerhet förut förefunnits. Hvad jag nu yttrat om bestämda
och offentligen kungjorda pris för vexlars köpande och försäljning
är den hufvudsaktiga omständighet, som jag önskar ali Bancolltsk.
mätte rälta, när det otvifvelaktigt återfår betänk, efter
återremiss från alla Stånden. Det är denna rättelse, som jag
anser påkallad både i och för sjelfva saken, som derigenom
skulle blifva nyttigare såväl för Banken som den allmänna rörelsen,
och äfven derföre alt den icke skulle väcka sä stora
både verkliga och inbillade farhågor inom börsen.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Efter den siste talarens
fullständiga utredning af frågan, återstår fiiga för mig alt tillägga.
Jag önskade således blott att fä förklara, alt jag instämmer
i det väsendtligaste af de anmärkicr, hvarom Hr Rosenblad
och Gripenstedt förenat sig. Jag vill nu endast fasin
uppmärksamheten derpå, all föreskriften i andra punkten
är sä ganska vidsträckt, att man icke rätt vet om det är Utsk:s
mening, att Banken skulle få rättighet att draga vexlar, icke
blott ä den fond af högst 500,000 r:dr silfversp., som, enligt R.
St:s bifall till ett föregående BancoCtsk:s betänk., skulle kunna
bos något säkert hus i Hamburg för Bankens räkning vara innestående,
utan äfven å det creditiv, som, lill åtlydnad af 13 §
bancorcglem., Bancofullm. möjligen ä nämnde ort kunna hafva
för Bankens räkning betingat sig. I BancoUtsk:s moliver står
icke anlydt, att Bancofullm. skulle få en sådan rättighet, och
det är derföre ganska tvetydigt om ordet ”aftal” kan erhålla
den vidsträckta tolkning, som Hr Rosenblad velat gifva det, och
hvarigenom Bancofullm. skulle blifva berättigade ali utfärda vcxlar
äfven å sådant creditiv. Hr Nordenanckar har, såsom jag
nyss omnämnt, visserligen sagt, att hans önskan skulle vara, att
så mätte komma att tillgå, men af denna blotta önskan kan man
icke sluta till bela BancoUtsk:s mening i nämnde hänseende, och
då emedlertid, på de grunder Hr von Troil så väl utvecklat, det
mäste vara högst angeläget att Bancofullm. bekomma en sådan
rättighet, så tror jag det vara nödvändigt att bestämdt uttrycka,
att så skall ske. När betänkandet återkommer till Utsk., så
hoppas jag alt del måtte vidtaga en sådan förändring i redactionen,
hvarigenom Bancofullm. erhålla ett sådant uppdrag. Vidare
skulle jag önska, att Utsk. uppdroge en bestämd skillnad
emellan de göromål och bestyr i afseende på vexelköp
och vexelförsäljning, som tillkomma Bancofullm. och dem
som tillkomma Deputerade, och alt i en särskild punkt
4 H. 29
‘220
Den 13 November f. m.
uppräknas de åtgärder', som af Bancofnllm., och i en annan,
dc som af Deputerade böra vidtagas, så att ali möjlig collision
blifver förekommen. Dernäst har i afseende på 8 punkten
af Hr Åkerman blifvit anmärkt, att tlr Gripenstedt» förslag,
att del skulle fordras 7 Fullmäktige för att afsätta Deputerade,
icke skulle uppfylla ändamålet. Det skulle blifva för långt att
bär arithmetiskt bevisa, att Hr Akerman missräknat sig. Om
de särskilda Fullmäktige skulle förändra den opinion om saken
de en gång fattat, då vore ändamålet visserligen, såsom Hr Akerman
anmärkt, icke vunnet genom Hr Gripenstcdts förslag;
men om de, som man väl bör förmoda, behålla samma opinion,
så är saken utan tvifvel hjelpt. Föröfrigt vill jag icke nu inlåta
mig i afgörande, huruvida det Förslag, som af Hr von Troi!
blifvit väckt är bättre, än det som Ulsk. föreslagit i afseende på
sättet att åtkomma vexlar. Detta måtte i hufvudsaklig mån bero
derpå om det icke blir lättare att skalfa sig de vexlar man
behöfver, genom att tillåta Deputerade alt anskaffa sig dem genom
enskilda aftal med dem som innehafva vexlar att aflåta, än
om Banken ingår i direct handel med bestämda pris. Jag för■enar
mig med dem, som begära återremiss af betänk.
Hr von Hohenhausen: Sedan så mångå ledamöter här
yttrat sig i den syftning, att få betänk, återrcmittcradt, så afslår
jag alldeles frän det förslag jag först gjorde, då jag trodde
saken verkligen vara så enkelt deducerad att man här i Ståndet
gerna genast hade kunnat densamma företaga och afgöra,
helst man vid första punkten med lätthet skulle kunna hafva
afgjort hela principen och sedan derefter lätt kunnat rätta det
andra. Resultatet i hufvudsak af detta BancoUtsk:s förslag om
vexelköp blifver, om det anlages, att cursen icke gerna kan falla
under 128 sk.; ty sådana utomordentliga tilldragelser, att
vår handelsställning skulle blifva så fördelaktig, att öfverskottet
af hvad vi hade alt fordra pä utrikes handeln vore så betydligt,
alt det öfverstege Bankens förmåga alt inlösa derpå
utgifna vexlar, är icke att förvänta, ty det gränsade lill underverk.
Resultatet af antagandet blefve alltså, att, cursen icke
kunde gå under 128 sk. Detta är skälet hvarföre Utsk. icke
fixerade vexelinköpct till lägre pris, och icke ville binda händerna
på Fullmäktige att ej vid detta pris fä köpa vexlar. Det
är samma förhållande härvid som med det bestämda priset för
silfverköpen, till hvilket transportkostnaden får tilläggas, och
Hrr:nc torde considcrera, att det just är denna omständighet,
nemi. att cursen ej kunde falla under 128 sk., som föranledt
Utsk. att icke binda händerna på Fullmäktige genom alltför bestämda
uttryck.
Då återremiss är begärd och synes allmänneligt önskad,
skall jag blott såsom svar och rättfärdigande af Utsk:s förfarande
yttra några ord i anledn. af de anmärkntr, som nu inom
Huset, blifvit gjorda, dels öfver BancoUtsk:s dröjsmål med att
inkomma med detta förslag, oell dels deröfver att det icke alls
Den 13 Kove 111 ber f. m.
227
tori inkomma förr än UlsK:s betänk, om Bankens rörelse i det
hela sent omsider kunde blifva färdigt. Såsom det är I!rr:ne
välbekant, så har BaneoUtsk., sedan der blifvit satt, i och ifrån
sitt första sammanträde, att genomgå Fullmäktiges prolocoll både
de oflentliga och hemliga, genomse huru siifverköpen stå, läsa
Revisorernes och Fullmäktiges berättelser och sätta sig ”au
la ite” af förhållandena i allo. Förr än della skett kan icke
något hufvudsakligt beslut om Bankens rörelse fattas, och dertill
ålgar en ganska rymlig tid. När sedan beslut i hufvudsak
skola fattas, så mota svårigheter i sjelfva BancoUtskts sammansättning,
emedan RiksSln oftast invälja ledamölerne i Utsk. med
hänsyn derpå alt alla intressen der skola blifva bevakade. Det
är ingalunda, såsom i andra banker, bankägare, som der sammanträda,
för alt tillse huru Banken skall gifva dem den största
fördel, utan här i Sveriges eller R. St:s Bank är den som
skall draga vinsten en moralisk person, nemi. Slaten i det hela.
Det är icke så lätt all sammanbinda olika intressen hos olika
personer och corporalioner, som hafva så svårt för alt icke förblanda
sitt eget enskilda interesse med Statens, och detta sednare
rätt urskilja; de råka i strid med hvarandra. Dervid har
ofta under våra riksdagar så tillgått, alt hvarje intresse lager
för sig allt, efter som del har styrka till. Del har vanligen
först då tillåtits att företaga afhandlingeu af ett mera omfattande
mål af Bankens rörelse, när man kommit fram med ett sådant,
förslag, som upptager alla de olika intressena mer eller mindre
gynnade. Det förslag, som nu inkommit, härleder sig deraf, att
cursen under sommaren och på hösten en längre tid stod ovanligt
låg. Uppmaningar skedde i RiksSltu alt göra inköp af silfver,
och särskilda motioner afgåfvos med anledn. deraf, med yrkande
att då å Fullmäktiges sida inga åtgärder i detta afseende
förnummos B:co Utsk. skulle dem vidtaga. Då fattade BancoUtsk.
det beslut, som sedan af Ständerna gillades, om uppköp af
en fond i Hamburg, som skulle få räknas till Bankens metalliska
cassa. Vid samma tillfälle ingicks till Fullmäktige med
affordran af dess yttrande öfver det förslag, som nu utgör föremålet
för detta betänkande- Det åtgick en längre tid förrän
Fullmäktiges svar återkom. Derefter skulle financeafdelningenförst
och sedan hela BaneoUtsk. deröfver deliberera. Samma stridiga
åsigter, som här yppats, finnes äfven i mer och mindre
mån i Utsk., der meningstriden t. o. m. om ordalagen måst genom
voteringar slitas. Alltså har det icke varit i Utsk:s förmåga
att med betänk, förr inkomma än som skott, och härföre
har jag ansett mig skyldig att redogöra.
Frih. Rappe, Axel Ludv., anförde skriftligen:
Som jag inom Utsk. biträdt det nu för handen varande betänk.
, anser jag mig pligtig, i en fråga af så stor vigt, söka
niola några af de anmärkmr, hvilka mot detsamma blifvit gjorda.
En värd talare har synnerligen fästat sig vid de möjliga
förluster, den stora kostnad, som den ilrågavar. vexelhandel
228
Ben 13 November f. m.
skulle tillskynda Banken. Äfven med förutsättande att dessa
farhägor vore grundade, hvilket af flera skäl synes mig föga
troligt, och att vexelhandel verkl. skulle tillskynda Banken
större utgifter än inkomster, så rubbar det ingalunda min öfvertygelse
om förslagets stora gagn både för Banken och den
allmänna rörelsen. Troligen har en förvexling af begreppen om
Bankens olika sätt att göra vinst eller förlust legat till grund
för de yttrade betänkligheterna. Banken kan nemi. genom sin
lånerörelse hopa stora sedelvinster, genom förenklad, mindre
dyr förvaltningskostnad etc. ytterligare öka dessa vinster, under
det alt på samma gång, genom ogynnsamma, af handeln
beroende cursförhållanden, silfret ulföres ur dess hvalf; de
sednare årens erfarenhet har härpå lemnat oss bedröfvande
och varn,ande exempel. Åtgärder, sorn med ett eller annat
1000 r:dr ökat eller minskat Bankens vinst, hafva alls icke
inverkat på dess metalliska behållning. Låt således vara, att
Bankens vinst i sedlar skulle till någon del minskas genom förvaltningskostnaden
m. ui. af den föreslagna vexelhandel, kan
ju det mål, sorn dock i första rummet hör afses, Bankens förstärkning
med silfver, härigenom icke destomindre underlättas.
Och vill jag söka visa att sä ock bör blifva fallet. Att silfver
skall, som man säger, i naturlig väg ingå i Banken, kan nära
nog anses som en chimere. Genom de dryga kostnader, som äro
förenade med införande af silfver till direct. vexling, måste curson
nedgå till 124 å 125 sk., på det dessa kostnader skola kunna
blifva heläekta; men när cursen nedgår till detta belopp blir
alltid för köpmannen större uträkning att öka sin varuimport,
enär han då erhåller varan för betydligt lägre pris, och sålunda
har större chance för vinst. Träder nu Banken emellan och
uppköper vexlar, när cursen nedgår under 128 sk., så försvinner
pä samma gång detta importpremium, under det genom vexlarnes
realiserande Bankens silfvervaiula ökas. En annan omständighet,
som icke eller bör förbises, är, att cursens alltför betydliga
fall nedsätter värdet af landels exportvaror. Bankens
mellankomst är således, äfven i detta afseende, af stort värde.
Häraf skulle visserligen inträffa, att imporleuren ginge i mistning
af de fördelar, som en låg curs bereder honom, samt att
importvarorne komma att hållas dyrare än händelsen vore i motsatt
fall, en mening som äfven inom Utsk. blifvit uttalad; men
utom det all lockelsen till en öfverdrifven import härigenom minskas,
vinnes äfven den fördel, att exporleuren undgår den förlust,
som alltid åtföljer cursens fall. Må delta likväl icke sä
förslås, som afsigten vore att Banken skulle styra cursen, ulan
endast att den skall sättas i tillfälle att när cursen nedgår under
vexlingsgrunden, genast kunna begagna sig häraf, för att
förstärka sin silfvervaiula, och icke som hittills varit fallet, när
Banken endast haft rätt att köpa silfver, genom de tidsödande
omvägar med contraclers uppgörande m. m. se det ena tillfället
efter det andra gå sig ur häuderne. Alla andra länders väl
organiserade banker såsom de Danska, Norrska, Fransyska m. II.
Den 13 No veml) er f. m.
hafva ock, såsom ett oeftergiflig! villkor, räll lill cn dylik vexelhandel.
Hr Lefre'n, Johan Pehr: Jag log mig den friheten begära
ordet, då en värd talare koni lill en punkt i sin deduction,
som jag för min del anser särdeles väsendtlig. Ilan nämnde
nemi., att denna försäl jning af vexlar oell uppköp vid andra
tillfällen vore en ganska riktig åtgärd, fullkomligen öfverensstämmande
med Bankens förhållande i allmänhet och med realisationens
upprätthållande isynnerhet. Jag delar denna åsigt
alldeles så sorn han uttryckte densamma, men likväl med ett
villkor, och detsamma villkoret nämnde 11r von Troil i förbigående.
Det var nemi. alt denna operation är riktig, såvida
icke Banken på samma gäng vidtager sådana åtgärder, som förstöra
hela dess nytta; nemi. släpper ut nya sedlar här hemma,
medan den säljer vexlar i Hamburg, dragne pä det creditiv
Banken der förskaffat sig, sedan dess deponerade behållningar
derstädes tilläfventyrs tagit slut. Det är denna punkt, som alden
väsendlliga i hela den speciella fråga, som nu är före; och
del är derföre jag tror, att BancoUtsk:s hela framställning i
denna sak hade hort förekomma på samma gång som BancoUlsk.
låtit Ständerna få vela om de ämna tillstyrka det villkorets
antagande, som Hr von Troil nämnt. Förr än man i sitt
sammanhang ser hvad Utsk. vill tillstyrka för att upprätthålla
realisationen, så kan åtminstone jag icke säga om jag vill bifalla
eller afslå detta förslag. Finnes Utsk:s plan innehålla en
tillräckligt stark dam deremot, alt man icke utsläpper nya sedlar
annorlunda än emot inlemnade silfver, sä säger jag ja lill
denna operation, ty då är den riklig; men om nya sedlar oupphörligt
skola i låneväg utsläppas här hemma medan man säljer
vexlar dragne på Bancocredilivet i Hamburg, så säger jag nej
lill operationen, ty då är den grundfalsk. Jag har begärt ordet
blott för alt särskildt fästa BancoUtsk:s uppmärksamhet på
denna punkt af Hr von Troils deduetion, som jag anser vara
villkoret för framgången af denna operation, och utan hvilket
villkors uppfyllande man icke kan antaga den föreslagna åtgärden.
Hr Stråle, Nils Wilh., hade inlemnat följande:
Vid granskning af det utaf BancoUtsk. uti dess mern. N:o
22 framställde förslag, alt Bancofullm. mätte berättigas både
alt uppköpa och att försälja vexlar, hafva många betänkligheter
hos mig uppstått. Till en början torde det tillåtas mig att
erinra, att då Utsk. yttrar, att ”en vexel i sjelfva verket icke
är annat, än en anvisning på metallisk valuta”, torde Utsk. icke
hafva alldeles rätt uppfattat förhållandet. Vexel i allmänhet
är öfverlåtelse af en fordran å utländsk ort, till en annan person,
att dermed betala sin skuld eller uppbära penningar; men
huru liqviden sker, antingen med klingande mynt, pappersmynt
eller helt enkelt genom öfverförande i räkning från ett conto
till ett annat, är en likgilllig sak för sjelfva affärens afslutau
-
230
Den 13 November f. m.
de. Om acceplanten skall tillhandahålla ett större belopp i metallisk
valuta torde han i de liesta fall få lof att förse sig dermed,
till liqvidens fullgörande, ty finnes en dcpositionsbank eller
bankier, lärer han väl söka undgå att hålla en stor metallisk
cassa. De fleste vexelbelalningar torde ske ulan att metallisk
valuta till något större belopp dervid kommer i fråga. En vexel
kan så mycket mindre anses vara en ^anvisning pä metallisk
valuta, sorn fastän vexcln lyder på Hamburger b:co eller Pund
Sterling, finnes dock ej någon metallisk valuta, sorn är pregiad
med någon af desse benämningar.
De motiver Utsk. i sitt meni. anfört, äro ganska korta och
synes mig icke tillräckligen utveckla ämnet. Likväl nämnas
uti ingressen såsom moliver: ”bibehållande och förstärkning af
Hankens metalliska cassa”, ”fördel för Banken” och ”lättnad i
handel”. Det torde således vara desse 3:ne omständigheter som
böra hvar för sig betraktas.
1:0 Bibehållande och förstärkning af Bankens metalliska
cassa. Huru sådant skall lillvägabringas, derigenom alt Banken
köper och försäljer vcxlar, torde ej lätt kunna förklaras. När
de uppköpte vexlarne icke användas att derföre till Banken införskaffa
silfver eller guld, utan i stället ett motsvarande belopp
skall vid påfordran geuom vexeltrasscring försäljas, så är det
klart, att när operationen är verkställd, slår Banken precist på
samma puukt sorn förut, och möjligheten af silfvers uttagande
och utförande är densamma. Enär, enligt Utsk:s bifallna mein.
N:o 18, Bankens å utländsk ort ägande fond inräknas uti dess
metalliska cassa, minskas dessa belopp lika, antingen silfver uttages
utur Banken eller vexlförsäljning sker. Uppstår det förhållande,
alt inländske mäns disponible fordringar ä utrikes ort
öfverstiga audre inländske mäns förfallne skulder, då finnes ett
verkligt öfverskott, sorn kan och bör Riket tillgodogöras. Bursen
mäste stå myckel lågt och föga utsigt vara alt genom import
af utländskt kram erhålla vinst, innan den handlande sjelf
besluter sig, att hellre indraga sin utländska fordran i reelt
mynt, än alt sälja vexel eller införskrifva varor. Derföre är
det visserligen nyttigt att Banken då träder emellan och antingen
genom contract om leverering eller direct vexelköp medverkar
dertill att öfverskottet blifver en behållning för Riket.
Men den valuta, som under sådana förhållanden blifvit upphandland,
den bör ej så snart kunna komma i fråga att åter utvandra
ur Riket, och alt under flere år hålla en fond utrikes, i afvaktan
på kommande vexclbehof, det torde vara mindre lämpligt,
utan hellre den melalliska valulan, som för Bankens fordran
erhållcs, böra till Banken ingå. Har åter vexeluppköp skett
blott derföre, att cursen tillfälligtvis fallit, i följd deraf att tillgången
någre postdagar varit större än behofvet, så måste säkerligen
inträffa, alt innan kort behofvet blifver större än tillgången,
alt cursen stiger och att Banken åter måste försälja
sin vexellillgång. Icke kan man kalla en sådan vexcloperation
bibehållande eller förstärkande af Bankens cassa, ty under den
Den 13 November f. m.
231
period, som förflutit emellan vexelköpet och försäljningen, kan
ingen fara för silfverutförsel hafva ägt rum, och när denna
uppstår, då måste försäljningen ske och Banken återkomma i sitt
förra tillstånd. För min del tror jag inga andra vexelköp bidraga
att bibehålla eller förstärka Bankens metalliska cassa, än
de som hafva till föremål alt till Banken införa silfver eller guld,
således utan all tanka på vexelförsäljning.
2:0 Bankens fördel. Denna skulle väl bestå deruti, att
Banken koper vexlar till lägre pris, än hvartill sådane sedermera
försäljas. Detta kallas vanligen vexelrytteri, men har
sällan gifvit sine idkare verklig avanee och tyckes såsom industrigren
ej böra vara föremål för Svenska Bankens åtgärder.
Tager man i betraktande, att en särskild expedition och nya
löner tolde för planens verkställande erfordras, samt de omkostnader
och provisioner, som åtfölja en sådan vexelrörelsé,
torde det ock visa sig att vinsten hlifver föga lockande, kanske
ingen. Den egentliga fördelen tyckes man vilja finna deruti,
att om Banken, när conjuncturen hlifver så missgynnande att
silfver skulle komma alt uttagas utur Banken och föras utur
Riket, hade en fond, hvarå vexlar kunde lemnäs, skulle derigenom
si 1 frets utförande hämmas. Detta vore visserligen förhållandet,
om Banken kunde fortfara att draga vexlar sä länge
den missgynnande conjuncturen varar. Men då försäljningen
upphörer, när den uppköpta vexeltiilgåugen är uttömd, dä hlifver
elfccten densamma som i fall intet uppköp hade ägt rum,
ty nog hade denna vexell i llgång ändock hittat vägen att fylla
ett kommande större vexelbehof. Skulle åter Bancolullm. bemyndigas
att utöfver den fond Banken sjelf ägt utrikes, ytterligare
draga vexlar på blancocredit, då öfvergår operationen ifrån
vexelrytteri till vexelvingleri oell skulle möjligen kunna slutas
med alt Banken finge sjelf utföra sitt silfver till betalande af
sin skuld, i fall öfverskott å handelsvågen ej lemnade tillgång
dertill.
Den andra fördelen för Banken anses väl ligga deruti, alt
om Banken för uppköpte vexlar hade intagit silfver, och detta
åter utfördes, vore transportkostnaden förlorad, hvilken åter besparas
om vexel lemnäs. Hvad införselskostnaden angår, så besparas
den bilt, antingen derigenom alt, då contract om leverans
af silfver ingås, leverantören erhåller ett förskott, hvarå
räntan godtgörer honom transportkostnaden, ulan att Banken
kan anses derigenom ha något förlorat, enär förskottet i alla
fall varit för Banken räntelöst, eller ock att Banken låter den
genom vexelköp å utrikes ort samlade fond der vara räntebärande,
så länge att räntan betäcker omkostnaderne. Utförselkostnaden
åter drabbar ej Banken, utan exportören, och då denne
gerna vill bespara densamma, synes det vara klart, att han,
i fall Banken säljer vexlar, förr anlitar Banken härom, än han
skulle hafva uttagit silfver, i fall Banken ej haft någon vexelförsäljning.
Denna verkar således menligt för Banken, derige
-
232
Den 13 November f. m.
nom alt Bankens reela tillgångar anlitas förr än eljest hade
skett.
3:o Lättnad för handel. Dermed åsyftas förmodl., alt då
tillgången på vexlar vore större än behofvet, och cursen således
fallande, trassenten vore säker derom alt cursen ej kunde
falla under det belopp, som vore bestämdt för Bankens uppköp,
och när brist åter visade sig, remitlenten bade alt påräkna, att
bos Banken få vexel lill ett visst pris, så länge tillgång fans.
Likväl tyckes det, att remittenten borde få köpa vexel till möjligen
lägsla pris och trassenten åter erhålla det högsta möjliga
samt alt silfverinförsel eller utförsel borde vara den enda och
rälla regulator härutinnan, men ingalunda Bankens inblandande
i vexelhandel», hvarigenom möjligen den enes eller andres rätt
kan förnärmas. Först då ej mindre den lägre cursen utan ock
andre förhållanden gifva säker anledning att ett öfverskott finncs,
sorn kan användas till förstärkande af Bankens reela fond,
är det som vexelköp med verklig fördel för det allmänna kati
ske; men då kommer ej försäljning i fråga. Under kortare
lider kan en fluetuation i cursen äga rum utan menliga följder
för Staten. När, i följd af R. St:s beslut vid 1823 års riksdag,
uppköp af silfver verkställdes lill Bankens consoliderande,
sä skedde sådant en längre lid utan menlig verkan på cursen;
men slutligen torde det uppköpta beloppet hafva varit större
än öfverskoltet på handelsvågen. Brist uppstod och curseu
steg ända lill 140 sk. på Hamburg och deröfver. Banken
hvarken utvcxlade silfver eller lemnade vexlar. Likväl
jemnade sig förhållandena utan Bankens medverkan, så att carsel)
föll närmare pari innan realisationen verkställdes, och när
silfverutvexlingen började, förspordes icke att något silfver fördes
utur landet, hvilket skulle hafva inträffat om vexelbrist fortfarande
hade ägt rum. Detta tyckes mig ådagalägga, att ett
tillfälligt fall eller stegring i cursen icke är af beskaffenhet att
fordra någon åtgärd, eller att någon skada för Staten i allmänhet
derigenom bereddes. Vår financiclla historia visar flere
försök att styra cursen, hvilka alla misslyckats och förorsakat
stora förluster. Det vore nyttigt om man toge erfarenheten härom
till ledare för omdömet.
Såsom tjensteman uti Riksg.cont. från år ISOR till år 1811,
derunder jag äfven någon tid förrättade Secret.tjensten hos Hrr
Fullmäktige, har jag haft tillfälle att på närmare håll se vexelrörelse
för allmän räkning. Under en föreg:de period hade
Riksg.cont. i följd af vexelköp råkat i concurser och gjort förluster.
Under en sednare tid var förhållandet bättre. Riksg.
cont. anmälde sig aldrig på börsen om uppköp af något visst
belopp i vexlar. När börstimman slutades och vexlar funnos
till öfverlopps, antog Riksg.conlis commissarie de säkre
till lägsta curs. Få sådant sätt upphandlades circa 700,000
r:dr Hamburger b:co årligen, utgörande räntan å Riksg.cont:s
utländska skuld. Att detta utgjorde öfverskott å handels
o
va
-
Den 13 November f, m.
233
vågen visade sig deraf, att cursen icke uppjagades. Tvertom
var det tillfallen, då Riksg.cont. kunde falla cursen. En
postdag förklarade Riksg.cont:s commissarie, enligt honom lemnad
föreskrift, alt contorets curs vöre en sk. b:co under den
gängse. Den dagen erhöllos inga vexlar. Men postdagen derefter
föll cursen en skilling. Samma operation förnyades omkring
14 dagar derefter. Alt Hrr trassentcr ej voro nöjde med
detta Fullmäktiges förfarande är naturligt. Den enskildes och
det allmännas intressen komma lätt i strid med hvarandra. Oni
den nu föreslagne vexelhandel företoges, kommer det troligen
alt visa sig, att trassenter och rcmittenler hafva olika intressen,
samt alt, då det ena fordrar alt Banken skall köpa eller
sälja, är anspråket å andra sidan motsatt. Lätt kan det hända,
att den som får befattning med vexelhandel för Bankens räkning,
finner sine åtgärder klandrade, huru Iian än må förhålla
sig.
Då jag ej kan finna, att den föreslagne vexelhandel skulle
för det allmänna medföra någon väsendtlig nytta, utan deremot
inleda Banken uti invecklade förhållanden, alltid medföra äfventyr
och möjligen förluster, ville jag för min del icke bifalla
Utskis förslag. Skulle likväl H. R. o. Ad. finna för godt att
antaga hufvudfrågan, att vexelhandel hör äga rum, då hemställer
jag, att någon bestämd föreskrift icke måtte meddelas om en
viss curs, hvarvid uppköp eller försäljning skall ske, utan att
det malte stadgas, att uppköp sker, då cursen fallit så lågt att
för vexeln kan inlevereras silfver i Banken till ett pris af 128
sk. för en sp.r:dr, samt att försäljning åter icke vidtager förr
än det visat sig, att silfver fortfarande uttages ur Banken för
att föras till utrikes ort.
I händelse af ålerremiss, anhåller jag alt detta mitt anförande
får till Utsk. åtfölja.
Hr Akerman: Af de yttranden, som här afgifvits i den
na
fråga, synes det mig vara gifvet, att en återremiss skall beslutas,
och jag har äfven för min del deruti instämt, men jag
skulle önska, att efter en så lång öfverläggning något mätte
vinnas i sjelfva saken redan vid detta tillfälle. Alla talare sorn
yttrat sig, hafva dels bestämdt ultfyekt sig för principen och
äfven den enda, som deremot har gjort något inkast, Hr von
Hartmansdorff, har icke eller satt sig emot den, ehuru han önskat,
att den förlust för Banken, som han trodde skulle inträffa,
icke mätte blifva alltför stor. Då jag förra gången hade ordet,
gaf jag tillkänna, alt min och, som jag tror, hela Utsk:s afsigt
med detta betänk, endast varit att bereda Bancofullm. ett tillfälle
att, när så passar sig och det för realisationens uppehållande
är hehölligt, begagna utvägen af att köpa och sälja vexlar.
Jag skulle derföre önska, när alla talare godkänt principen, att
R. o. Ad. vid betänk:s återremitterande ville förklara, att Ståndet
godkänner denna princip, eller öfverlåtande åt Bancofullm.
af rättigheten att köpa och försälja vexlar.
4 H. 30
Den 13 November f. m.
I anledn. häraf yttrade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., alt
sådana förklaringar vid återremisser, som den nu af Hr Akerman
ifrågasatte, egentligen kunde äga rum vid behandlingen af
de statsregleringen, bcviliningen eller Riksg.cont. ruride frågor,
hvilka i 09 § Reg.F. äro omnämnde; men att vid bordläggningen
af sådane frågor, som den nu förevar., hvaruti, i anledn. af anmärkmr
till förändring, RiksStin äga alt antingen utan återremiss
besluta om förändringen eller återremittera förslaget med
dylika anmärknir, grundlagen icke syntes föranleda till återremiss
med förklarande af Ståndets tanke.
Sedan uppå härefter framställd propos. öfverliiggningen förklarats
vara slutad, hemställde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, om
R. o. Ad. ansäge de emot BancoUtskis förevar, mern. gjorde
anmärknir föranleda tilt detsammas återremitterande.
Ropades ja.
Lades på bordet följande från Utskin inkomne ullåtin, betänk
in och mern., nemi. från
Stats-, samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskotten:
Nio 2, i anledn. af väckt fråga, att Calmare län måtte i
2 landshöfdingedömen fördelas;
Nio 3, i anledn. af väckt motion om rättighet för rust- och
rotehållare i Barne, Wiste, Ase och Kållands m. 11. härader i
Skaraborgs län, att erhålla utsyning å närmast belägna kronoskog
för kncktestugors uppbyggande;
Nio 4, angide inköp och utdelning af ett antal exemplar
utaf Svenska Fornskrifts-sällskapcts handlingar;
Nio 5, i anledn. af väckt motion om rättighet för vissa
hemman i Färentuna härad af Stockholms län att erhålla årlig
utsyning å cn Kronans park;
Nio 6, i anledn. af väckt motion om uppmuddring af sundet
vid Södra Stäket;
Nio 7, i fråga om en lånefond till jordbrukets förkofrande;
Nio 8, i anledn. af väckt motion om en extra provincialläkares
anställande för Södertörn;
Nio 9, i anledn. af väckt motion om uppförande af en brygga
vid Blockhusudds tull, eller om rättighet för mindre farkoster
att vid tullkammaren i Stockholm erlägga hamnumgälder;
Nio 10, • anledn. af väckt motion om uppköp för Statens
räkning af framlidne Amiralen Gustaf af Klints sjö-charteverk;
La g- Utskottet:
Nio 23, i anledn. af väckt motion, angide förhöjning af
ansvaret för åverkan och ohägn m. m.;
Nio 24, i anledn. af väckt fråga, angide förändring af 7
§ och upphäfvande af 8 § uti Jorda-bins 10 cap.;
Nio 25, i anledn. af väckt motion, angide stiftande af en
lag i afseende på gode män eller compromissarier;
Den 13 November f. m.
235
N:o 20, i anledn. af väckt motion, angide bestämmelse af
viss tid, hvarinom vigsel, efter slutad lysning till äktenskap,
bör äga rum;
N:o 27, i anleda, af ålerrensiss utaf Utsk:s under N:o 8
afgifna utlåt, öfver väckt fråga, om förändring i 12 cap. 1 §
Giftermålsb:n och 15 cap. 24 § Kyrkolagen;
N:o 28, i anledn. af återremiss af Utsk:s betänk:n N:s 2
och 12;
IST:o 29, i anleda, af väckt motion om upphäfvande af 3,
5 och 6 §§ i 2 cap. Giftermålsb:n och förändring af 9 § i sam
ma
capitel och balk;
N:o 30, i anledn. af väckt motion, om förklaring af K.
kungörelsen d. 1 Oct. 1812, ronde vissa iakttagelser vid hcsvärsskrifters
och ansökningars inlemnande.
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottet:
N:o 73, i anledn. af väckt motion, om upphörande af rättigheten
för Calmare stad och domkyrka, att uppbära bropenningar
för underhållet af 2:ue inom stadens område belägna
bryggor;
N:o 74, i anledn. af väckt motion, om stadgande af viss
afgift för öfverfarteu af Långebro i Christianstads län;
N:o 75, i anledn. af väckt motion, om åliggande för Commercecoll.
att kungöra, hvilka handlingar, som för bestyrkande
af utländska hit ankommande fartygs nationalitet erfordras;
N:o 76, i anledn. af väckt motion, om upphörande af den,
genom handelstractalen med Ryssland, stadgade nedsatta tull å
från Finland inkommande varor; samt
N:o 77, i anledn. af väckta motioner, om bestämmande af
aflöning för fjerdingsman; om säteriägares m. fl. skyldighet alt
deltaga i fjerdingsmannabestyret; om ordningen för denna tjensts
bestridande af sockenboarne; samt om utfärdande af ett reglemente
för fjerdingsman.
Slutligen Indes på bordet eli af Ridd.Utsk. under N:o 15
afgifvet så lydande:
Hörsamt Memorial.
Sedan, vid inventering af de i Riddarhus-archivet förvarade
riksdags- och andra handlingar, Ridd.Utsk. erhållit underrättelse
derom, att, uti det s. k. Hemliga Hvalfvet, tvenne jernbeslagna
träkistor funnos nedsatta, hvartill t. f. Ridd.secret. väl
innehade nycklarne, men hvilkas innehåll i öfrigt var både för
t. f. llidd.Secret. och Ridd.Direct. obekant; så jhar Utsk. låtit
upphemta och öppna nämnde kistor, samt funnit deri nedlagde
en mängd, dels på pergament, dels på papper skrifna originaloch
concept-handlingar; och enär någon förteckning å dessa
acter, oaktadt efterforskning, nu icke kunnat igenfiunas, bar
Utsk. upprättat bifogade inventeringslista, hvari en del vigtigare
acter blifvit förtecknade under särskilda rubriker, ulan afseen
-
230
Den 13 November f. m.
de å den äldre nummer, som funnits handlingen ålccknad, och
af hvilken sistnämnde omständighet, dels kan med säkerhet slutas,
alt en förteckning å de i kistorna nedlagda documenter
verkligen förut varit upprättad, äfvensom det, i anseende till
den i flera serier afbrutna nummerföljden, förefaller nog sannolikt,
alt åtskilliga andra handlingar, än de nu upptecknade,
funnits i kistorne, men derutur blifvit uttagne. Och lärer II.
Ståndet af den nu författade förteckningen inhemta, att flera af
ifrågavar. handlingar äro af icke ringa historiskt värde, såsom
t. ex. original-urkunilerne till 1719 och 1772 årens Rcg.F.
samt 1789 års Säkerhetsact, Konung Gustaf II Adolphs år
1026 och Konung Gustaf lilis år 1778 utfärdade Ridd.Ordmr,
Drottning Christinas, Konungarne Carl Xis och Carl XIis, Drottning
Ulrika Eleonoras, Konungarne Adolph Fredriks, Gustaf lilis
och Gustaf IV Adolphs försäkringar, Riksens Ständers valacter
för Drottning Ulrika Eleonora samt Konungarne Fredrik I
och Adolph Fredrik, Drottning Christinas abdicationsbref och
Riksens Råds bref, deruti de afstyrka Hennes Majit från abdicalion,
Konung Carl XIis decharge för sina förmyndare, Rikets
Ständers beslut vid riksdagarne 1710, 1719, 1720, 1723, 1727,
1731, 1734, 1739, 1741, 1743, 1747, 1750, 1762, 1706,
1770 och 1772, de af Sveriges framfarna Regenter för R. o.
Ad. utfärdade privilegier och confirmationer derå af år 1569,
1011, 1013, 1017, 1626, 1644, 1651, 1654, 1673, 1719 och
1720; Konung Gustaf lilis resolution af d. 24 Jan. 1785, hvarmedelst
Konungen förklarar, alt grefliga ätterna Brahe, Lewenhaupt,
De la Gardie, Oxenstjerna och Stenbock skola på Riddarhuset
äga företräde framför de Prinsar och Furstar, som
kunde af K. M. creeras etc. etc.
De flesta af dessa urkunder äro skrifna på pergament, några
inbundna antingen i sammets- eller s. k. vätska band samt
sju af dem försedda med vidhängande silfverkupor.
Ibland de öfrige handlingarue hafva nedannämnde befunnits
förseglade, nemi.:
l:o Secreta Utskis documenter om Algieriska sakerna, den
14 Juli 1731.
Försegladt med Comm.coll. sigill.
2:o Ader, angide den Madagaskerska expeditionen.
Försegladt med grefliga Ilornska och De la Gardieska
sigillen.
3:o Documenter, allemnade af Hans Excellence, Landshöfdingen
Ehrenstråle, innehållande åtskilliga Ministrars bref.
Förseglade med grefliga De la Gardieska vapnet.
4:o Utdrag af Secreta Deputationens betänk., angide Alliancetractater.
Förseglade med grefliga Hornska, friherrliga Lagerbergska
och grefliga Gyllenborgska sigillen.
5:o Secreta skälen, hörande lill Titulatursaken.
Förseglade med två adliga sigiller.
Den 13 November f. m.
237
6:0 Den större SecretaDeputationens beläuk. ang:de Titulalursaken.
Förseglade med friherrliga Lagerbergska vapnet och 3
andra sigiller.
7:o Den mindre SecretaDeputationens betänk., ang:de DefensiveAlliancen
med Czaren och de Secreta Artiklarna.
Förseglade med 2 adliga sigiller.
8:o Deputalionens betänk., ang:de Svenska män och tjensters
besättande.
9:o R. H. St:s Secrete Utsk:s berättelse om orsakerne till
kriget, hvilken hos R. o. Ad. blifvit uppläst d. 22 Aug. 1743
och efter R. St:s godtfinnande kommer alt förseglad förvaras.
Förseglade med Ridd.secret. Wulfenstjernas sigill.
10:o Concept till svar å K. M:s nåd. secreta proposition i
utrikes ärenden vid 17(i6 års riksdag.
Försegladt med friherrliga Bungeska och Rålambska
sigillen.
ll.o Concept till svar å secreta proposition vid 1769 års
riksdag i utrikes ärenden.
Förseglade med friherrliga Bungeska och Rålambska
sigillen.
12:o K. M:s originalförklaring och 1617 års 2 § Reg.F.
Försegladt med Bungencronska vapnet.
13:o Försegladt concept till en expedition ifrån SecretaUtsk.
1769.
Dessutom finnes i kistan N:o 1 en läst trälåda med fleras
åsätta adliga sigill samt påskrift: ”Hennes Kongl. Maj:ts qvitto
bref,
gifvet de Fem höga Embetsmän och Riksens Råd för den
uti tolf år förda Regeringen och Förmynderskapel, dateradt
Stockholm d. 7 Dec. 1644.
Då de med N:s 1 — 13 ofvan förtecknade handlingar alla
angå allmänna ärenden och tillhöra ett tidehvarf för mer än
femtio år tillbaka, samt äro försedda med sigill, hvilka utmärka,
att de blifvit förseglade utaf ledamöter af R. o. Ad., har
Utsk. ansett sig äga anledn. hemställa:
alt R. o. Ad. må åt H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, uppdraga
alt, i närvaro af de ledamöter af Ståndet, H. E. behagar
utse, låta öppna de förseglade convoluten, äfvensom
den lästa trälådan; hvarefter de handlingar, som
deri inneslutas, kunna af Ridd.Utsk. ordnas och förtecknas.
Utsk. har i öfrigt uti kistan N:o 1 funnit förvarade uti
förseglade convolut dels protocoller och handlingar, hörande till
särskilda revisioner af Riksgälds- och Discont-verkens förvaltning
och räkenskaper från d. 1 Juli 1792 t. o. m. 1809, dels
särskilda berättelser om revisionen af Bancoverket ifrån och
med 1782 t. o. m. 1807, hvilka convoluter äro förseglade med
åtskilliga dels adliga vapen, dels med initialbokstäfver försedda
sigill; men dä dessa handlingar, ehuru de liesta af dem tillhöra
238
Den 13 November f. m.
de sednasle femtio åren, likväl icke äro af den beskaffenhet,
att de under någon viss tid skola hemliga hållas, enär så väl
Banco- som Riksgälds-verkens förvaltning numera är offentlighet
underkastad, har Utsk. trott något hinder ieke mola för den
hemställan,
att II. R. o. Ad. må åt II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, öfverlemna
att, i samråd med de öfriga RiksSt:s Hrr Talmän,
förordna om uppbrytande af ofvanberörde förseglade
handlingar.
I sammanhang härmed har Utsk. ansett sig böra anmäla,
att, bland de i innersta archivrummet, uti der uppställda skåp,
förvarade handlingar, finnas 9 förseglade convolut, hvilka, enligt
påskrift, innehålla handlingar och protocoll hos Secrcta och
Hemliga Utsk:n vid 1789 och 1792 årens riksdagar, 1809—10
årens riksdag i Slockholm, 1810 års i Örebro, 1812, 1823,
1829 — 1830, 1834 — 1835 samt 1840 —1S41 årens riksdagar;
varande de två convolut, om hvilkas öppnande fråga nu kan
uppstå, d. v. s. de, hvilka höra lill tiden före 1794, förseglade,
det ena, som enligt påskrift innehåller 1789 års Secreta
Ulsk:s handlingar, med II. M. Konung Gustaf lilis signet samt
dåvar. Landtmarskalken Gr. Levenhaupts, Ärkebiskopens von
Troils, Talmannens för BorgareSt. A. Liedbergs och Talmannens
för BondeSt. Anders Anderssons sigiller; hvaremot convolulet
med 1792 års Secreta Utsk:s handlingar endast är försedt med
Ridd.Secret. Bungencronas sigill.
I anleda, häraf har Utsk. ansett sig böra vördsamt föreslå,
dels att med öppnandet af sistnämnde convolut må förfaras,
på sätt ofvan i första punkten är hemstälclt, dels
att, hvad angår brytandet af det convolut, som är försegladl
med det K. signetet samt RiksSl:ns Hrr Talmäns
sigiller, H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, må anmodas att, i
samråd med Ärkebiskopen samt Borgare- och BondeStins
resp. Talmän, derom i und. inhemta II. K. M:s nåd.
förordnande.
Hvilket dock till II. R. o. Adis egen ompröfning vördsamt
öfverlemnas. Stockholm d. 11 Nov. 1844.
På RiddarhusUtskottets vägnar:
S. A. Sandels.
IV. F. Dalman.
Den 13 November f. m.
539
Förteckning å de handlingar, som, vid af Ridd.Utsk. verkställd
ul
vet på Riddarhuset upphämtade:
inventering, befunnos uti den utur det s. k. Hemliga Hvalf
-
Inlagde Kistan N:o 1.
i
Ladan Framfarne Konungars och
N:o 1. Drottningars Försäkrin
gar
och andra Ader.
Drottning ChristinasFör
-
Anmärkningar.
säkran af d. 7 Dec. 1644. Är åtecknad N:o 13. Ori ginal på
pergament, med
vidhängande vaxsigill
i trälåda,
utan lock.
N:o21. d:o d:o d:o.
Konung Carl X Gustafs
Konungaförsäkran af d. 6
Juni 1654  d:o
Konung Carl XI:s Konungaförsäkran
af d. 18 Dec.
1672  d:o
DroltningUlrika Eleonoras
Försäkran af d. Febr.
1719 d:o
Konung Adolph Fredriks
Försäkran af d. 25 Nov.
1751 d:o
Konung Gustaf III:sFörsäkran
afd. 4 Mars 1772. d:o d:o
d:o
d:o N:o 31. d:o d:o d:o.
d:o
Konung Gustaf lilis Försäkran
af d. 21 Aug. 1772. d:o
Konung Gustaf IV Adolphs
Försäkran af d. 1
Nov. 1796  d:o
N:o 4. På pergament,
inbundet i franskt
band.
N:o 25. På pergament.
Dervid ligger
ett collalionerings-protocoll
på papper, med 5
underskrifter.
N:o 26. På pergament,
bifogade finnas:
l:o Ett dylikt collationerings-protocoll.
2:o R. St:s skrifvelse,
med öfverlemnande
af Konunga-försäkran.
På pergament,
med Landtmarskalkens
och Talmannens
underskrifter.
N:o 31. Pä pergament.
d:o N:o 32. På pergament.
240
Den 13 November f. m.
Inlagd Drottning Ulrika Elcof
noras Valact af d. 21 Febr.#>
^*2 1719 .
Äråteckn
Ladan
N:o 1.
Inlagde Riksens Ständers Val act,
hvarmedelst Landtgrefve
Fredrik af Hessen antages
till Konung, af d. 20 Mars
1720  d:o
D:o d:o, hvarmed Hertig
Adolph Fredrik af Hollstein
Gottorp antages till Thronföljare;
af d. 23 Juni 1743. d:o
Riksens Ständers Försäkran
af 1746 d. 3 Dec.
till Kronprinsen Adolph
Fredrik och hans ätt . , d:o
Drottning Christinas Abdicationshref,
dat. Upsala
d. 6 Maj 1654 . . .
N:o 2. På pergament,
inbundet i franskt
band, med en
mängd vidhängande
sigiller, i
bläckkupor.
d:o N:o 7. På pergament.
d:o N:o 15. d:o d:o.
d:o N:o 17. d:o d:o.
Af Framfarne Regenter
för Ridder skalet och
Adeln utfärdade Privilegier.
Konung Johan IIRs Adeliga
Privilegier af d. 9
d:o d:o N:o 20. Convolut in
folio. Tillknutet
med tråd, samt
derå 6 enahanda
små sigiller
i lock.
Juli 1569
Är åteckn. N:o
1. Pergament med
sigill i silfverkupa,
med afsliten
förgyll
-
Konung Gustaf II A
dolphs Adeliga Privilegier
af d. 31 Dec. 1611 d:o d:o N:o 2. På papper.
Konung Gustaf II Adolphs
försäkring å Adelus
friheter af d. 23 Juli
år 1613  d:o d:o N:o 8. Pergament med
Konung Gustaf II A- förgyld silfver
dolphs
Adeliga Privile- kupa.
gier; gifne i Upsala 1617
d. 8 Oct
Privilegier om rusttjeusten
på 500 daler och Adelns
giftermål; gifna d.
7 Mars 1622
d:o d:o N:o 4. d:o d:o.
Konung
d:o d:o N:o 3. På pergament.
Den 13 November f. m. 241
Inlagde Korning Guslaf II A1
dolphs Privilegier, huru
Lådan ^\{Je|ns rusltjenst skall hSl°
' las, af 1626 d. 20 Maj. Är åteckn. N:o 5. PS pergament.
Privilegierne om Adelns
tjenare af d. 15 Juni
1626
d:o d:o Nio 6. d:o do.
1626 års Riddarhus-.
Ordning, i original af d.
16 Juni  d:o d:o N:o 7. d:o d:o.
Drottning Christinas Adeliga
Privilegier af d. 14
Nov. 1644 i Original . d:o d:o N:oll. På papper, r
Drottning Chri slinas confirmatiou
afd. 7 Dec. 1644
ä Adelns Privilegier . d:o d:o Nio 14- Pa pergament.
Drottning Christinas förordning
af d. 17 Dec. 1644
ang:de inskränkning i R.
o. Adis gästabud .... d:o d:o Nio 15. PS papper.
Drottning Christinas förklaring
å Adeliga Privilegier,
af d. 6 Jan. 1651 d:o d:o Nio 17. På pergament
Drottning Christinas för- med sigill i trä
klaring
af d. 2 Juni 1651 lada.
uppå R. o. Adis Privilegier
dio dio Nio 18. PS papper.
Konung Carl X Gustafs
bekräftelse å R. o. Adis
Privilegier, af d. 23 Dec.
1654
dio dio Nio 22. Pa pergament
Fredrik lis, af d. 7 Juli
1720 eonfirmalioner, Stecknade
Gustaf II Adolphs
Adeliga Privilegier
af år 1626 .... d:o dio Nio 23. PS pergament
Drottning Ulrika Eleo- med förgyld
noras Adeliga Privilegier kupaaf silfver.
af år 1719 Se Ladan Nio 4.
Konung Fredrik lis confirmation
af d. 7 Juli 1720
å Drottning Christinas Adeliga
Privilegier af d. 7
Dec. 1642
dio d:o Nio 12. PS pergament
Konung Fredik lis eon- med vaxsigill
fmnation af d. 7 Juli i träkupa utan
1720 å Drottning Chri- lock.
Konungarne Carl XIis,
af d. 22 Mars 1673, och
med sigill i trälada
utan lock.
4 H.
31
242
Den 13 November f. m.
stinas Adeliga Privilegier^
af d. 7 Dec. 1642 . . Är åteckn. N:o 12. På pergament
med vaxsigill
Inlagda Konung Guslaf Il:s bref i träkupa, utan
i till Fleming ang:de en lock.
Lådan tomt in Stockholm ... d:o d:o N:o 28. På pergament.
N:o 2. åtkomsthandling tillRid
darhustomten
1624 . . . d:o d:o N:o 29 (1) d:o d:o.
d:o d:o af 1624 . . . *ä:o d:o N:o 29 (2) d:o d:o.
Riksens Råds och Ridderskapels
bevillning på
rusttjensten 1625, lill Riddarhusets
byggnad . . . d:o d:o N:o 25. d:o d:o med
många vidhän
Köpehref
gifvet af Hr gande sigiller i
Erik Bjelke på Riddarhu- träkupor,
set af d. 16 Januari 1626 d:o d:o N.o 27. Pä pergament.
Konung Gustaf II A
dolphs
bref af d. 23 April
1627, ang:de inrättande
af ett Adeligt Collegium
på Riddarhuset  d:o d:o N:o 9. På papper.
Konung Gustaf II A
dolphs
d. 25 April 1629
utfärdade Privilegier för
det då inrättade Amiralitetet
d:o d:o N:o 10. d:o d:o.
Ridderskapets och Adelns
beslut vid 1638 års
riksdag  d:o d:oN:o26. På pergament
Nils Slättes forpant- med många si
ningsbref
af d. 13 Juni giller i träku
1614
till Riksrådet Skytte por.
på ett hemman Tibble i
Simtuna Socken .... d:o d:o N:o 30. På papper.
Riksrådet Johan Skyltes
d. 23 Oct. 1622 gifne
öfverlåtelse å detta
hemman lill Peter Kruse. Inlagd i föregående nummer.
Petter Kruses öfverlå- På papper,
telse af samma lägenhet
af d. 30 Aug. 1630 till
Riddarhusets byggnad . å:o d:o d:o d:o.
Ett document af d. 18
April 1635 ang:de åter
löseu
af Tibble  d:o d:o d:o d:o.
Hennes Kongl. Majlis
qvittobref, gifvit de fem
höge Embetsmäns och Riksens
Råd, för den uti tolf
Den 13 November f. m.
243
Inlagde
i
Dädan
N:o 3.
Lådan
N:o 4.
år förde Regeringen och
Förmyndarskapet och datcradt
Stockholm d. 7 Dec.
1644. — Insatt att förvaras
uti Riddarhuset d. 15..
Jan. anno 1645 Är åteckn. N:o 16. En läst trälå
da
, utan nyckel,
med fleraåsatte
sigill,
dock med förseglingen
bruten
; med ofvanstående
påCarl
XIss decharge för skrift,
sina förmyndare .... d:o d:o N:o24. På pergament i
ett pappersconvolut.
Ri
k s d a g
sbeslut.
N:o 1.1710 års riksdags
-
beslut
På
pergament,
med en mängd si-
giller.
N:o 6. 1719 d:o
d:o
På
pergament,
med åtskilliga sir
giller.
N:o 8. 1720 d:o
d:o
På
pergament,
med 4 sigiller.
N:o 9. 1723 d:o
d:o
Pä
pergament,
med 4 sigiller.
N:o 10. 1727 d:o
d:o
d:o
d:o
d:o d:o
N:o 11. 1731 d:o
d:o
På pergament (utan sigill).
N:o 12. 1734 d:o
d:o
d:o
d:o
N:o 13. 1739 d:o
d:o
d:o
d:o
N:o 14. 1741 d:o
d:o
d:o
d:o
N:o 16. 1743 d:o
d:o
d:o
d:o
N:o 18. 1747 d:o
d:o
d:o
d:o
N:o 19. 1747 d.o
d:o
d:o
d:o
N:o 20. 1756 d:o
d:o
d:o
d:o
N:o 21. 1762 d:o
d:o
d:o
d:o
N:o 22. 1766 d:o
d:o
d:o
d:o
N:o 23. 1770 d:o
d:o
d:o
d:o
N:o 28. 1772 d:o
d:o
d:o
d:o
Drottning Ulrika Eleo
noras Adeliga Pri
vilegier .
af d. 21 Maj 1719. . .
Ar åteckn. N:o
5. Inbundet i blått
sammetsband på
pergament med
silfverkupa.
1719 års Regeringsform. d:o d:o N:o 3. På pergament i
franskt band med
vaxsigill i träkupa,
titan lock.
Den 13 November f. m.
Lådan
N:o 5.
1720 års Regeringsform. Är åteckn. N:o 24. På pergament
— »inbunden, ej
underskrifven.
1772 års d:o d:o d:o N:o 27. blått sammets
band
på pergament
med silf—
Konung Guslaf III:s verkupa. (39
d. 3 Nov. 1778 utfärda- lod.)
de Riddarhusordning . . d:o d:o N:o 29. På pergament,
blått sammetsband
— silfverkupa
(51j lod.)
1789 års Säkerhets-act. d:o d:o N:o30- På^ pergament,
i blått sammetsband,
med silfverkupa.
Diverse handlingar.
N:o 1. Sccreta Ulsk:s documcnter
om Algieriska
sakerne d. 14 Juli
1731  Försegladt med Comm.collegii
N:o 2. Acta ang:de den sigill.
Magdagaskarska Expeditionen
Försegladt med grefliga Florn
N:o
3. Documenler aflem- ska och De la Gardiska sinade
af H. E. Lands- gillen,
höfdingen Ehrenstråle,
innehållande åtskillige
Ministrars bref lill H.E. Tillförene försegladt med Rcnzelsljernska,
numera med grefN:o
4, 5, 6, fattas. %a De la Gardiska vapnet, j
N:o7. Utdrag af SccretaDeputationens
betänk.
ang:de alliancevcrkct. Försegladt med grefliga Hornska,
friherrlig."» LagerbergjN:o
8. Saknas. ska och grefliga Gyllenborg
ska
vapnen.
N:o 9. ”Secreta-skiilen hörande
lill tilulatursa
ken”
Försegladt med två adliga si
N:o
10. Den större Secre- giller.
taDeputationens betänk.
ang:de titulatursaken. Försegladt med friherrliga La
.
r> . , 0 arerbergska vapnet och 3 an
N:o
11. Den mindre Se- §ra gj Bin>
ereta Ueputalionens be- °
tänk. ang:de Defensive
ailiancen med Czaren
Den 13 November f. m.
215
Inlagde
i
Lådan
N:o 5.
och de Secrela Artik
larne
Förseglad med 2 adliga sigill.
N:o]2. Handlingar ang:de
Baron Frensdorff . . * Oförsegladt.
N:o 13. Acter och bevis
ang:de den till Ryska
och Turkiska gränsen
pä Secreta Utskottets
anmodan afskickade är
1738 och 1739 . . . Försegladt med grefliga TesN:o
14. Deputations be- sinska vapnet, men convolutänk.
ang:de 'Svenske tet uppklippt,
män och tjensternas
besättande  Försegladt med samma vapen
Item som N:o 11.
Ett projcct till ett reglemente.
N:o 15, 16, saknas.
N:o 17. Hertigens af Holsteins
originalbref till
K. M. och R. St. . . Oförsegladt.
N:o 18. Polheims tankar
om Sveriges ekonomi. Oförsegladt.
N:o 19. Svar till Secreta
Utskottet 1723. CoparCapitainen
Norcrass . d:o d:o.
N:o 20. Angäende Cancellisten
Mollstedts angifvande
ronde några penningar,
som för Görtz
räkning skulle stå deponerade
i Amsterdam. Oförsegladt.
N:o 21. Payer de Haslacks
efterlemnade papper. d:o d:o.
N:o 22. Skrifvelse från
Secreta Deputation 1747
till K. M. om anvisning
af 20—30 t:r guld lill
bestridande af krigsomkostnader
Försegladt tillförene, men upp
N:o
23. R. H. St:s Secreta klippt.
Utsk:s berättelse om orsakerne
till kriget, hvilken
hos R. o. Ad. blifvit
uppläst d. 22 Aug.
1743 och efter R. St:s
godtfinnande kommer
att förseglad förvaras. Försegladt med Wulfvenstjernska
sigillet.
246
Den 13 November f. m.
Inlagde
i
Lädan
N:o 5.
Item
Några extracter af Plenipotenliaire-Ministrarnes
bref under 1'redsnegotialion
— föredragne
1741.
N:o 24. Concept till svar
å K. M:s nåd. secreta
proposition i utrikes ärenden
vid 1766 års
riksdag Försegladt med friherrliga Bun
geska
och Rålambska sigillen.
N:o 25. Concept till svar
å secreta proposition vid
1769 års riksdag i utrikes
ärenden  d:o d:o d:o.
N:o 26. Protocoll i Stora
Secreta Deputationen d.
23 Febr. 1739 jemte
ett memorial af Frih.
Coyet  Oförsegladt.
N:o 27. Arfprinsens af
Hessen eder såsom Generalissimus
d:o d:o.
N:o 28. 2:ne Documenter
tillhöriga Riksrådet Akerhjelm
d:o d:o.
N:is 29, 30, 31, 32, 33,
34, 35, saknas.
N:o 36. Documenter rörande
Fröken Falkenbergs
testamente . . . Förseglade med Sven Francks
sigill, men uppklippte.
N:o 37. Fröken Falkenbergs
testamente . . . Försegladt med Falkenbergska
vapnet, men uppklippt.
N:o 38. Ritning öfver
Riddarhusets tomtplatser
med beskrifning . Oförseglade.
N:o 39. 2:ne skrifvelser
till Secreta Depulationen
d. 21 Juni 1743 af
Adolph Fredrik såsom
Ärkebiskop i Lubeck. d:0 d:o.
Ena skrifvelsen på Tyska,
den andra på Svenska.
N:o 40. l:o K. M:s original-förklaring
om 1617
års riksdagsordning.
Den 13 November f. m.
247
Inlagde 2:o K. M:s orig.förkl.
Läd\n om 2 § Regeringsfor
N;o
5. men Försegladt med Bungencronska
3:o SlatsUtsk:s proto- vapnet,
coll vid riksdagen 1786.
4:o Försegladt concept
till en expedition från
Secreta Utsk. 1769.
N:o 41. Convolnt med egenhändig
påskrift af
Konung Gustaf III . . Försegladt med kungligt sigill
''Förvaras bland Rid- men uppklippt,
derskapet och Adelns Innehåller Kongl. Maj:ts rehandlingar
att öppnas då solution, att Grefliga ätterna
det blifver fråga om de Brahe, Lewenhaupt, Dela Garnya
af mig creerade die, Oxenstjerna och Stenbock
Furstars Introduction. skulle på Riddarhuset äga föStockholms
Slott d. 24 relräde framför de Prinsar
Januari 1785.” och Furstar, som kunde af K.
”Gustaf”. M. creeras.
Dädan N:o 1—13. Protocoll och
N:o C. handlingar, hörande till
revision af Iliksgäldsoch
Discontverkets förvaltning
och räkenskaper
ifrån den 1 Juli
1792 till och med år
1805  Förseglade; se ant. vid N:is
N:o 1. B. Protocoll och 1 —10. D.
handlingar hörande till
de på åreu 1803, 1804,
1805, 1806,1807,1808
och 1809 förrättade revisorers
berättelse ang:-  de revision af Rikets Discontverks
förvaltning
och räkenskaper . . . d:o d:o.
N:o 2. B. D:o D:o för år
1809.
N:s 1, 2, 3 och 4. C. Revisorers
berättelse ang. revision
af Riksgäldsverket
1789,90,93,96 och 99 Förseglade.
N:o 1—10. D. Berättelser
om verkställde revisioner
af Bancoverkel från
och med 1782 t. o. m.
1807 års revisioner . Förseglade med åtskilige sigill,
N:o 1 — 6. E. Berättelse dels Adliga dels med initial
-
J48 Den 13 November f. m.
Inlagde om Bancoverkets till- boksläfver fiirsedde. — Ef
'
ständ från 1794—1807. ter utseende de valde Reviso
Ladan
rernes.
N:0 N:o 7. 1809 ärs Statsrevisorers
berättelse . . Oförseglade.
Kistan N:o 2.
Ladan „
N:o 1 och 2. Åtskilliga Adeisdiplomer.
Ladan N:o 3.
N:ol. Liqvidalioner med reg:ten 1723.
Placerings-De puta lion.
„ 2, d:o d:o d:o
Friherre Wachslagers Friherrediplom
Pergament, inbundet.
Borgmästaren Johan Schenniugs
Barndiplom • • ■ ,  d:o d:o.
Friherrebref för Ofverinlen
denten
Adelcrantz  d:o d:o.
Lådan N:o 4.
N:o 3. Liqvidation
med regilen 1723.
*•
d:o
d:o
d:o
» 5-
d:o
d:o
d:o
,, 6-
d:o
d:o
d:o
Lådan N:o 5.
N:o 7.
Liqvidation med reg:ten
1723.
„ 8.
d:o
d:o
d:o
„ 9.
d:o
d:o
d:o
»10.
d:o
d:o
d:o
11
1) il.
d:o
d:o
d:o
Lådan N:o 6.
N:o 1. Secreta Deputationens betänkande
17GI Convolut.
„ 2. Protocolls d:o d:o vid samma
riksdag  d:o.
„ 3. Kammar-Ekonomic d:o d:o . . d:o.
„ 4. Secreta-, Handels- och Manu
factur
d:o .......... d:o.
„ 5. Justilie-Deputationens d:o . . . d:o.
„ C. Bergs-, Tull-, Fiskeri-, Bevill
nings-
m. fl. Deputationers
betänkanden  d:o.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. \ till 3 e, m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Ons
-
Den 13 November c. m.
219
Onsdagen den 13 November 1844.
Plenum kl. fl e. m.
Justerades 2 prot.utdr. för denna dag f. m.
Föredrogs ånyo LagUlsk:s d. C oell i) dennes på bordel lagda
betänk. N:o 20, i anledn. af väckt fråga om förtydligande
af K. br. d. 25 Sept. 1777.
Hr Oxehufvud, Olof Philip, anförde skriftligen:
Uti första delen af ifrågavar. betänk., innefattande tillstyrkan,
alt Frih. Cederströms, Thure, motion om upphäfvaude af K. br.
d. 25 Sept. 1777 måtte lemnäs utan afseende, instämmer jag
fullkomligt. Konungen handlar uti ifrågasatta fall, på sätt Utsk.
jemväl anfört, i den dubbla egenskapen af Majestätets upprätthållare
oell den förolämpade, oell är således i ordets egentliga
bemärkelse rätter målsägare, och dä lian påbjuder nedläggande af
åtal af den beskaffenhet, som nyssnämnde K. br. afser, utöfvar
han icke annan rätt, än den hvarje annan målsägare, i mål,
som angå personligt skymfande, enligt lag äger. Upphäfvaude
af föreskriften i det K. br. skulle naturligtvis medföra den följd,
alt hvarje angifvelse om lasteligt yttrande om Konungen, Drottningen,
eller den sorn lill efterträdare på thronen förklarad är,
ovillkorligen skulle lill ransakning och dom upptagas, oell Konungen
skulle således beröfvas den hvarje annan af Rikets innebyggare
i lag förunnade rätt, att låta förolämpanden emot sin
person förblifva onäppste. Jag kan icke finna hvarken lämpligt,
eller i någon mån för den brottslige förmånligt, eller i öfrigt,
om man vill utsträcka ämnet, på ringaste sätt politiskt nyttigt,
att Konungen skulle i förrberörde hänseende komma tili inskränktare
ställning än Rikets öfrige innevånare. Jag får således yrka
bifall till första delen af Utsk:s betänk.
Beträffande deremot Ulsk:s förslag, ”alt såsom ett af K. br.
d. 25 Sept. 1777 föranledt undantag från allmänna lagens stadgande
i 1 Cap. 2 §. Straffb:n, förordnas skulle, det icke någon
må häktas för brott emot 5 Cap. 1 §. Missg.bm, förr än efter
det K. M. förklarat undersökning böra fortgå”; så kan jag med
Utsk:s åsigt härutinnan mig icke förena. Jag kan icke finna
skäl, att i afseende på brott emot sistnämnde lagrum, någon undantagslag
ang:de den brottsliges behandling, skall vara erforderlig.
Jag instämmer uti Hr Giinlhcrs reservation, alt lagen
lika litel bör innehålla ovillkorligt förbud för den brottsliges
häktande, som den innehåller stadgande, att häktande ovillkorligen
bör äga runi. Sker angifvelse utan beledsagad bevisning,
så lärer icke hvarken domare eller polismyndighet, åtminstone
4 H. 32
550
Den 13 November e. m.
saklöst, kunna företaga sig att häkta den angifne. Är åter angifvclsen
stödd på erkännande eller annan åberopad, tillgänglig
och uppenbar bevisning, så inser jag icke något skäl, hvarföre
med en sådan brottsling skall förfaras på annat snit, än med
hvar och en annan, som till urbota bestraffning kan anses skyldig,
och således bör i häkte inmanas. Då lagen i 1 cap. 2 §
Straffb:n stadgar, att grofva missgerningsinän, hvarmed menas
sädane, som äro underkastade kroppsstraff, skola genast å färska
görningen gripas och i häkte sältas, skulle det föreslagna
lagstadgandet uppenbart tillkännagifva den åsigt, att brott emot
fl cap. 1 § Missg.b:n icke vore att hänföra till grofva missgerningar,
och utom det att en sådan åsigt är i högsta måtto stridande
emot den i nyssnämnde lagrum, genom R. St:s af K. M.
i nåder sanetionerade beslut d. 30 Maj 1835, meddelade straffbestämmelse
af lifvets förlust, eller vissa års fängelse ä fästning,
anser jag del i hög grad olämpligt, att på lorrberörde sätt
tillkännagifva en dylik åsigt, åtminstone vill icke jag med min
röst dertill bidraga. Man har anfört, alt den brottsliges häktande,
innan Konungen i nåder anbefallt åtals anställande, skulle
åstadkomma för den brottslige en olägenhet, som sedermera genom
åtalets anbefallda uteblifvande icke kunde omintetgöras; men
med förutsättning, alt icke någon oskyldig i förrberörde, lika
litet som i andra fall, varder häktad, kan jag icke finna något
orättvist derutinnan, att en så beskaffad brottslig person, för sin
elakhet, dumdristighet, eller möjligen lättsinnighet och oförstånd,
får, i afbidan pä Konungens utlåt., undergå några veckors arrest.
Det kan för honom vara en tjenlig varning för framtiden,
och han har i alla läll icke vederfarits större olägenhet, än
mången annan medborgare får vidkännas för ofta ganska ringa
förseelse.
Ulsk. har ytterligare anfört: ”att om någon blifver, uppå
angifvelse för ofvannämnde brott, sin frihet beröfvad, men, på
K. M:s förklarande, att ransakning icke fick äga rum, från häktet
lösgifven, det icke kunde betagas honom rättighet att anställa
den recon ven tio usta lan, hvartill han, i händelse af angifvelsens
obehörighet, kunde finna sig föranlåten, hvarigenom domaren
åter saftes i villrådighet, huruvida han ägde ingå i undersökning
öfver tillvaron af, och omsländighelerne vid en förbrytelse,
den K. M. velat ål glömskan förvara;” men dä man
dervid ibågkommer, alt det är för angifvelsen och icke för häktandet,
sorn den egentliga reconventioncn skall sökas, så förfaller
skälet. Den befarade villrådigheten hos domaren kan af
den angifne åstadkommas lika lätt, änskönt han fält vistas på
fri fot. Om den angifne deremot vill föra klagan öfver häktandet,
skall den embetsmyndighet eller tjensteman, som förordnat
häktandet, i behörig ordning åtalas, och de lagliga anledn.
till åtgärden kunna mycket väl ådagaläggas, utan att fullständig
bevisning om sjelfva brotlet behöfver ifrågakomma.
Då jag nu tror mig hafva ådagalagt de af Ulsk. anförde
skäl, får jag derjemte fästa uppmärksamheten derpå, alt man
Dan 13 November e. m.
251
ieke betänkt, alt den föreslagna undantagslagen skulle lägga
hyende under brottet, dymedelst att den, liksom nied afsigt,
Icmnade den brottslige flere veckors rådrum att förfoga sig ur
landet, och således förblifva ostraffad: ett rörhållande, sorn måste
vara oell förblifva oförenligt med all slrafflag; oell på grund
så väl af delta hufvudsakliga skäl, som af hvad jag för öfrigt
tagit mig friheten anföra, får jag yrka afslag å sednare delen
af Utsk:s föredragna betänk.
Hr Cederschjöld, Rob. Theophron: Jag är af all
deles
motsatt åsigt med dea siste värde talaren, och jag tror,
att Utsk. så fullkomligen motiverat sitt betänk., alt icke någon
borde motsätta sig detsamma. Det är hufvudsakligast tvenne
skäl, sorn jag anser vara så talande, att betänk, bör vinna bifall.
Utsk. har nemi. anfört, alt i händelse K. M. förklarar
målet skola nedläggas, sä är den häktade berättigad att anställa
reeonventionslalan , oell då skulle, oaktadt K. Al. vill, att ingen
rättegång skall äga runi, en sådan icke deslomindre komma att
fullföljas. Förklarar äler K. M., alt målet skall upptagas, så
har,Späs sätt Utsk. tillkännagifvil, den anklagade hållits i häkte
längre, ,än som vederbort, derest icke den ifrägavar. undantagslagen
funnits. Jag tillstyrker sålunda för min del bifall till
betäuk. Det skäl, som af den siste värde talaren blifvit anfördt,
såsom börande verka till afslag derå, det nemi. alt den
brottslige skulle få tillfälle alt komma ur Riket, anser jag ieke
vara af den ringaste betydenhet, Iver!om anser jag det såsom
en ren vinst att på det sättet blifva af med hvar och en, sorn
begått brott af ifrägavar. beskaffenhet*
Frih. Cederström, Jaeob: Jag instämmer för min del
uti den reservation, sorn Hr Gunther afgifvil emot del förslag,
som af Utsk. blifvit framstäldt. Jag linner del vara mer än
besynnerligt, all häktning ej skall äga rum för urbota brott,
der brottet är påtagligt; är det åter icke påtagligt, sä följer
icke någon häktning, hvarken genom den judiciclla eller administrativa
myndigheten, äfvensom det är klart, att någon annan
reconvcntionslaian, än den sorn skall följa af en olaglig häktning,
d. v. s. dä subjeclet är oskyldigt, icke lärer kuuna ifrågakomma.
Den siste värde talarens åberopande, att 0111 K. AI.
icke skulle vilja att rättegången kommc att fortsättas, en reconventionstalan
med skäl kan väckas, förljenar sålunda, enligt
miu förmening, intet afseende, enär det icke kan vara frågan
om någon annan reconvenlionstalan, än den, huruvida den anklagade
varit olagligen i häkte inmanad eller icke. Jag tillstyrker
afslag ä sednare delen af Utsk:s betänk.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt Hr Oxehufvud
yrkat bifart till Utsk:s betäuk., i fråga om den deri omnämnde
motion af Frih. Cederström och afslag å samma betänk., så vidt
det angar R. St:s Just.ombudsmans hemställan i ämnet; men alt
H. Ex., innan propos. å de särskilde puuklerne i betänk, fram
-
252
Den 13 November e. m.
ställdes, ansåg sig böra inhemta, huruvida R. o. Ad., i öfverensstämmelse
med hvad Hr Cederschjöld yrkat, behagade bifalla
betänk, i sin helhet.
Sedan härefter propos. till bifall å Utsk:s betänk, blifvit
framställd, samt besvarad med starka nej, blandade med ja,
hemställde fl. Ex., om R. o. Ad. bifölle della betänk., i hvad
det angår den af Frih. Cederström väckte motion.
Ropades starka ja, jemte några nej, hvarpå II. Ex. förkla
rade,
att ja öfverröstat nej.
Vidare framställdes propos. lill afslag å LagUtsk:s betänk.,
så vidt det angar Just.ombudsmannens i ämnet gjorde förslag.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med
många nej, hvarefter II. Ex. förklarade sig hafva uppfattat äfven
detta svar såsom bifall lill den gjorda propos.
Ilr Cederschjöld begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voleringspropos.
Den som bifaller det af LagUlsk. i sednare delen af dess
beliink. N:o 20 gjorde förslag, i anleda, af R. St:s Just.ombudsmans
hemställning, i fråga om förtydligande af K. br. d. 25
Sept. 1777, voterar
ja;
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej , afslår R. o. Ad. LagUtsk:s förenämnde förslag.
Efter voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 33.
Nej — 51.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff, anförde skriftligen:
Genom Konungs och Ständers sammanstämmande beslut är
nu den föreslagna förändringen uti 17 § Reg.F. gillad, och vid
tillsättningen af ledamotsplälser uti Högsta Domstolen kommer
hädanefter intet afseende alt fästas deruppå, huruvida sökanderne
äro frälse eller ofrälse. Det sista stadgandet är härigenom
upphäfdl, pä grund hvaraf en Adelsman kunde, under åberopande
af sin börd, framställa anspråk pä befordran i Statens
tjenst. R. o. Ad. har hädanefter icke något annat att i detta
afseende stödja sig vid, än skicklighet och förtjenst; men så
mycket billigare är deremot påståendet, alt, der dessa qvalilicationer
finnas, få göra dem i allo lika gällande som hvarje
annan samhällsmedlem, och alt härutinnan ställas pä samma
linea och ej bakom samhällets öfriga medlemmar. Redan då
frågan om förändring i föreskrifterne ang:de Högsta Domstolens
sammansättning på detta jum förevar, fästade åtskilliga af
Den 13 November e. m.
253
della Stånds ledamöter uppmärksamheten på det missförhållande,
som härutinnan äger rum, derigenom alt hvarje Adelsman
anses utesluten från rättigheten att söka lediga tjensler i städerne,
och att dervid kunna komma i åtanka, och llere talare
yrkade, på grund häraf, afslag å deu ifrågasatte förändringen
af grundlagen, på det jemlikhet i rättigheter i de anmärkte
hänseenden måtte samtidigt kunna införas. Jag beslridde påslåendet
om afslag, och, förlitande mig deruppå, alt orättvisan
utaf iriterdictet emot Adelsmän att kunna söka och vinna befordran
vid städernes embetsverk vöre för mycket i ögonen fallande,
för alt kunna försvaras, dä fråga om afskaffande deraf
väcktes, uppmanade jag R. o. Ad. att uti denna angelägenhet
fullt förtro sig till den nådiga Konung, som tagit till sitt valspråk
Sanning och Rätt. Det kunde nemi., enligt mitt då jemväl
uttryckta förmenande, icke gerna annat hända, än ali, dä
frågan om den föreslagna förändringen i Högsta Domstolens organisation
blef föremål för K. M:s höga pröfning, ledamölerne
af Statsrådet jemväl skulle fästa K. M:s nåd. uppmärksamhet
på det förhållande, som för närvar, äger rum i afseende på
tillsättningen af tjenster i städerne, och hvilket har till följd,
att icke någon Adelsman dervid ens får komma under omröstning,
och om Statsrådets ledamöter gjorde detta, syntes mig
utgången ingalunda tvifvelaktig.
Sistlidne Lördag meddelades den nåd. sanclionen å den föreslagna
grundlagsförändringen, och vid samma tillfälle öfverlemnades
ätskilligc K. M:s nåd. propos:r till 11. St., — men ingen
af dem afsåg afhjelpandet af det omnämnde missförhållandet
i afseende på rättigheten att söka tjenster i städerne. Huruvida
fråga härom uti Statsrådet förevarit, och om någon propos.
i ämnet kan vara alt förvänta, är således omöjligt att
veta; men då min öfvertygelse derom, alt eli förslag, åsyftande
afskaffandet af det anmärkta orimliga förbudet, skall af alla
med välvilja omfattas, ännu är lika fast som förut, helst som
BorgareSt:s ledamöter vid innevar. riksdag lemnat ett vackert
bevis på frihet från slåndsfördomar, dä de, om jag ej är orätt
underrättad, i sitt Stånds cancelli anställt två Adelsmän, och
det synes mig vara af vigt, att det tillfälle till frågans väckande
icke försummas, som enligt 56 § Riksd.Ordn. nu är för handen,
genom den under riksdagens lopp inträffade händelse, att
mcranämnde grundlagsändringslörslag blifvit af K. M. sanctioneradt;
får jag vördsamt väcka den motion, alt, med upphäfvande
af alla hittills gällande sladganden, som ansetts lägga
hinder i vägen för Adelsman alt söka tjenslebefaltningar i städernc,
det mätte förklaras, att det står hvarje Svensk man,
ulan afseende på börd, öppet alt söka lediga embeten, tjenster
och beställningar i städerne, och att vid deras återbesättande
kunna komma i åtanka i den ordning för hvarje särskildt embete,
tjenst eller befattning finnes stadgadt. — Om remiss härå
till vederbörligt Ulsk. anhålles.
254
Den 13 November e. m.
Denna molion begärdes pä bordet af Ilr Cederschjöld,
Rob. Theophron.
O
A nyo föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s den 6 och 9
dennes på bordet lagda betänk. N:o 61, i anledn. af väckta frågor
om reorganisation af styrelseverken m. m.
Frih. Ridderstolpe, Fredr., uppläste följande anförande:
Föga
eller intet betydande äro mina åsigter; men då de
råka alt sammanstämma med några andras, som uppfordrat mig
till bekännelse, i afsigt alt förnimma, huruvida deras och min
öfvertygelse har eller icke har medhåll inom detta Hus, finnér
jag mig pligtig alt yttra några ord om förevar, ämne, hvilket
jag anser vara ett frö, hvars ändamålsenliga utveckling innebär
en fosterländsk nytta. Prolocollerne bär vitsorda min förkärlek
för korta föredrag; om jag denna gång blir något vidlyftigare,
ber jag R. o. Ad. det ursäkta; varande jag beredd att afbryta,
den stund jag vore på vägen att missbruka auditorii tålamod.
Enligt milt förmenande, har sällan afhörts något förslag,
som mera än delta afsett alt lätta framgången lill den allmänna
ordning, 1809 års grundlag afser. Tillåten mig då att korteligen
förtälja den erfarenhet, under det märkvärdigaste tidehvarf
någon dödlig öfvcrlefvat, händelsevis jag vunnit om Europas
bedömniande af iSog års Svenska grundlag.
För oundvikliga episoder ber jag i förhand om ursäkt.
Hvad jag ämnar säga, grundar sig på, och åberopar en erfarenhet,
för hvilken jag är skyldig att redogöra. Dessutom önskar
jag alt i någon mån undgå de frågor, lill hvilka af de
667 bär inpolletterade, 666 äga obestridlig rätt, och främst
blandodessa frågor denna: Huru vet du delta?
Återkommen ifrån fälttåget till Westerbotten efter det sä
fnvitskt bedömda slaget vid Säfvar och försvaret af Rathan,
intogs jag af förtviflans indignation öfver Stockholms kannslöpares
bedömniande af krigshändelser, hvilka dock den fiendtliga
Generalen Kamensky — denna den Kejserliga Ryska armeens dåvarande
Suwarolf— lät rättvisa vederfaras, dä han vitsordade tapperheten
och medgaf möjlighetens gräns. Jag gick till Frankrike,
att söka tjenst i Kejsarens leder emot Spanien, det enda land
med hvilket den tidens Trajanus då hade krig. Jag tog detta
steg med risk af den faderliga oviljan och emot dess råd. En
man (utom slägtcn), men som omfattat min ynglingaålder med
faderlig välvilja, och som de facto blcf far för hela min lifstids
politiska åsigter, önskade mig lycka, omfamnade mig
och tryckte i min hand några exemplar af 1809 års grundlag,
på Franska språket af honom sjelf öfversatt. Han har i manga
år setat vid detta bord, fört R. o. Ad:s protocoll och hette
Silfverstolpe.
Jag ankom till Frankrike och fick tillfälle att göra verldsberyktade
män bekanta med vår grundlag. Deras enhälliga
omdöme var, ej allenast att den var ett mästerstycke, hvarige
-
Den 13 November e. m.
235
nom man undvikit mångå af de stötestenar, på hvilka andra
stapplat, men äfven att den var af en karakter, som ställde
den Svenska nationen i den förmånligaste dager. Bland de
namn jag härvid kan upprepa, förekommer en, som händelsen
gjorde till min synnerliga gynnare: Cardinal Maury. Genom
honom bragte jag vår grundlag till flere märkvärdiga mäns
kännedom, t. ex. Cardinal Fesch (Kejsarens morbror), Cambazerés,
Siéyes m. II. Deras förnämsta villkor för Sveriges nytta
af denna grundlag var, att folkets representanter skulle vara
incorruptible och intagne af allmän anda (esprit public).
Odet ville, att Marskalken, Fursten af Pontecorvo rccommenderade
mig hos Konungen af Neapel, Kejsarens svåger, i
hvars Generalstab jag, i följd af bådas godhet, hade den lyckan
att 1810 blifva antagen. Ett år derefter afsändes jag att inhemta
sinnesstämningen i öfra Italien, Schweitz, Rhenlraktcrne,
Wurtemberg, Bäycrn, Österrike, Sachsen, der jag skulle uppsöka
Konung Joachim. Öfverallt skrot jag ej förgäfves med
den Svenska constilutionen af 1809. Bland statsmän och lärde
(då jag derifrån ej ens undantager Österrikes, hvarest Prince
de Ligné a flockade mig ett exemplar, och då varande Grefve
Metternich (nu Fursten) gillande sältet, yttrande, att saken var
ett palladium, som i Österrike, Gudi lof, ej tarfvades), öfverallt,
säger jag, fann jag sådane beundrare deraf, att jag ej
kan beskrifva deras förtjusning med mindre än att citera det
svar i dylik casus Gustaf III erhöll af en Svensk skald, till
hvilken han ställde, år 1773, denna fråga: hvad tycker ni om
min regeringsform? Skalden svarade:
”För Gustaf har det kunnat lyckas
att bringa friheten derhän,
att sjelfva Fart ej får förtryckas
och Gud ej bli för suverän.”
Så funno äfven 1812 års continentens statsmän vår grundlag
af 1809 vara uppfattad. Denna grundlags stiftare hade
sngit vishet ur Rikets framfarna öden. De funno, att de tidehvarf,
då Sverige bestämde Europas vågskåls ställning, hade
aldrig inträffat, om ej Svenska Kungarne ägt tillräcklig makt,
och derföre bestämde de, såsom hjertrot för statsförfattningen,
den § som säger, att ”Konungen skall allena styra Riket.” A
andra sidan insågo de hehofvet af en hejdande makt, och derföre
ibland annat bibehöllo de collegialstyrelsen. Miuislerstyrelses
förhatlighet inför Svenskar kände de, och de mindes att,
för ali blifva af med FyIkiskonungarne, man nödgats innebränna
dem. Derföre är chorus till 1809 års grundlag denna sång:
En Gud! en Kung! eli land! skall Svenskars lösen vara.
Äfven Napoleon, denne den moderna lidens största organisateur,
Förstod konsten att centralisera. Han ordnade sitt Frankrike ej
så, att mål af samma natur skulle afdömmas af två särskilda
collegier; han skulle ej begripit finessen deruti, att mål
rör:de militieboställen böra dömmas af ett Krigscoll., och mål
rör:de till Kronan indragna militieboställen böra dömmas af
256
Den 13 November e. m.
Kammarcoll. — manga andra collegial-klyftighetcr att förtiga.
Den Konung som afväger sitt rikes öden, oell i ena vågskålen
liar vidsträckt makt, bör i den andra hafva ett deremot svarande
politiskt samvete. Två Svenska Kungar hafva trott sig
kunna umbära detta sednare. De hopade derigenom olyckor
öfver Sverige. Deras namn äro: Carl XII...!! och Gustaf IV.
Strax efter 1809 var Svenska folket för länge vandt vid
alt blindt låta sig ledas, för att dess representanter redan dä
skulle kunna utgöra en politisk motvigt alt i administrationen
begränsa Konungamakten; men nu, sedan, sfi väl emellan som
under riksdagarne, nationen företett noggranna revisorer och
nitiske controllanter, så att sä väl skalternes belopp innan de
beviljas, som ock deras användande enligt bestämda afsigter
på det nogaste bevakas, och sålunda den Kungliga administrationen
fått en activ, coustitutionel gränsbevakning — är den
collegiala hållhaken ej mera af nöden. Så, som i djurens kroppar
blodet går ur hjerta t i artérerne, derifrån i de smärsta
ådror och sedan lill hjerta!, åter, så bör äfven i statskroppen
verkställandet af en upplyst Konungs vilja snabbi gå lill målet,
igenom alla administrationens canaler, och ifrån Majestätet till
fjerdiugsmannen en electrisk ledning finnas. Denna ernås igenom
det beneficium, som deparlemental-styrelse afser, och hvarigenom
ej allenast förmågan verkar uppifrån och ner, utan
afven behofven göra sig kända nedifrån och uppåt. Jag säger
beneficium; ty raan bör vara glad alt hafva kommit mellan de
båda Carybdis och Seylla: ministerstyrelse och collegialadminislration!
När nu departemenlalstyrelse är införd, blir det
angeläget alt tillse, det machinens hjul, dessa nya, passa tillsammans
alltigenom. Men till denna harmoni vågar jag anse
de collegiala kuggarne opassande. Detta är hvad jag ämnat
anföra om saken.
Hvad sättet angår, väntar jag mig det inkast, att motionären
hoppat i orätt bytta — att ämnet tillhör Conslit.Utsk.
Nå väl! Om lankan är af beskaffenhet att befordra Sveriges
väl, bryter den sig nog väg. Hvad betyder det emedlertid,
med hvilken bylta man hemlar helsovatten? Striden kan ej
undgå alt blifva het. Sveriges bureaucratiska corps är ett
”gammalt garde”, om hvilket man fullkomligen kan använda Generalen
Cambronnes ord vid slutet af den olyckliga bataljen vid
Waterloo: ”La vieille garde meurt; mais ne se rend pas.” Må
alla de hvilka önska bifall till Utsk:s betänk, ej (ro, att det är
tillräckligt alt intaga utanverken. Bureaucratien skall nog stå
intill sista mannen, ä bröstvärnets krön. Jag manar de representanter,
hvilka tänka lika med mig, att passa på bréchen. —
Nu eller aldrig! — Förslaget har nått myndighetsåldern: det
är 2S år gammalt.
Om några talare vidfoga deras upplysande yttranden till
denna min vördsamma framställning, och i anledning deraf R.
o. Ad. beslutar återremiss, anhåller jag ödmjukast, ej allenast
der
-
Den 13 November e. m.
257
derom ali nämnde vördsamma framställning ma fä till Ulsk. medfölja,
ulan äfven all den mä de Mcdstånd communiceras, lios
hvilka frågan ännu ej föredragits. I sådant fall anhåller jag
0111 all fa fästa Ulsk:s uppmärksamhet på tillfället att, i ilen
und. redan nu föreslagna insinnationsskrifvelsen, fullständigare,
till Departcmentalstyrclsens förmän utveckla målet; hvarvid jag
skulle önska all såsom amendement till motionen få föreslå, att,
till lättnad för blifvande Statsrådets öfverhopande, samt mensklig
förmåga öfverstigande åligganden, K. M. mä nådigst, antingen
ordna en Allmänna Ärendenas Beredning, sammansatt af
det yppersta nationen äger af erfarenhet, upplysning och national-anda,
eller ock, i samma underlättande, ja möjliggörande
afsigt förstärka sin Rådkammare med flere eonsultative Statsråd.
Skälen till delta mitt vördsamt föreslagna tillägg ligga inför alldeles
för mycket öppen dager, för att jag skulle här behöfva
framställningen motivera. Någorstädes i den nya sakernas ordning
hör nationen garanteras den soflriugsförmåga, som collegierna
innehaft och varit pligligc att utöfva.
Jag slutar medelst upprepande af en fras, som publiciteten
nyligen åberopat: ”Uppskof med en förut förfäktad reform bör
aldrig sältas i fråga, när reformernas grundidé är riktig och
låter ulan våda genomföra sig, emedan politiken derigenom blir
personlig.”
Frih. Ce d erströ m , Jacob: Det nu föredragna betänk,
är sä uppfattadt, att någon vederläggning deraf synes mig öfverflödig,
enär det till större delen vederlägger sig sjelf. Jag
tillstyrker derföre afslag derå.
Hr Gripenstedt, Joli. A 11 g.: För min del kan jag icke
anse, alt del nu föredragna förslaget bör sä knapphändigt
alfärdas, sorn den siste värde talaren det gjort. Det är nemi.
tydligt, att detsamma åsyftar en förbättring i formen för vår
administration, och när nian eftertänker hvad som med administrationen
egentligen menas, alt den är summan af de medel,
hvarigenom med största möjliga skyndsamhet och noggrannhet
den verkställande maktens vilja utsträckes lill alla delar
af samhället oell pä samma sätt lill Styrelsens disposition
återför det allmännas krafter, när man betraktar, säger
jag, detta administrationens väsende och ändamål och då frågar
sig sjelf, huruvida vår styrelseform uppfyller denna fordran,
så tror jag att man ganska liilt kommer till den öfvertygelse!],
alt så icke nu är förhållandet. Hvar och en åtgärd,
som syftar lill en förbättring härutinnan, bör sålunda vara
värd mera uppmärksamhet, än att tvärt och förnämt utan
discussion afslås, och med denna öfvertygelse är det, som jag
nu tager mig friheten att inför R. o. Ad. något närmare ingå i
ämnet.
Frågan är ingalunda ny, den är tvertom lika gammal sorn
vårt nuvar. statsskick; ty den kom första gången under pröf4
II. 33
25S
Den 13 November e. m.
ning vid 1809 års riksdag, då K. M. i en nåd. propos. tillkännagaf
sin afsigt att söka tillvägabringa en besparing och förenkling
i vära embctsveik. Delta bade till följd, att R. St. vid
1810 års riksdag hos K. M. begärde nedsättandet af en comité',
som skulle utarbeta ett förslag i denna syftning. En sådan
comité' blef äfven nedsatt, men den bestod endast af Prcsidenterne
och ett Råd i alla rikets collegier, samt afstyrkte då,
såsom lätt kunde förutses, alla förändringar i den nuvar. organisationen.
R. St., som ånyo sammankommo vid 1812 ars riksdag,
begärde dä tillsättning af en ny comité, der äfven en Fullmäktig
af hvarje Stånd i Banken o. Riksg.cont. borde intagas,
och anslog för detta ändamål 3000 r:dr såsom arfvoden samt utfäste
dessutom 2:ne premier för de bästa projeclcr, som kunde
i ämnet framställas. R. St. sammankommo äler vid 1S15 års
riksdag, men någon comité var dä ännu icke tillsatt, hvadan
samme Ständer ånyo ingingo med underd. begäran, alt en dylik
comité' mätte nedsättas, samt anslogo 3000 r:dr årligen, på det
att denna comité skulle komma i tillfälle alt aflöna skickliga
medarbetare. När R. St. vid 1818 års riksdag sammankommo,
hade icke eller någon comité' blifvit nedsatt, utan alltsammans
hade stannat dervid, alt en person, Ofverdireetcur Rönbeck,
hade fått sig uppdraget att utarbeta några förberedande upplysningar
i ämnet. R. St, omfattade dä saken med mera värma
än förut, och tillsatte sjelfva ett särskildt Utsk., som skulle
utreda ämnet och deröfver afgifva sitt betänk. Detta Utsk.
arbetade och utredde äfven frågan lemligen fullständigt, och R.
St. anhöllo då för 3:dje gången bos K. M., alt en comité' mätte
nedsättas, som med ledning af Utsk:s arbete skulle genast oell
verksamt, som orden lydde, befatta sig med arbetet. Delta hade
lill följd, alt en comité också slutligen blef bildad, hvilkens
arbete öfverlcmnades till R. St. vid 1823 års riksdag. Desse
tillsatte dä åter ä sin sida ett nytt särskildt Utsk., som ytterligare
utvecklade och utarbetade frågan, samt öfverlemnade detta
arbete lill K. M. såsom börande tjena till ledning för blifvande
åtgärder; inen allt från denna stund vet jag icke att något
väsendtligt dervid blifvit vidgjordt. Behofvet af en förenkling
har sålunda länge varit insedt, och då man nu fäster uppmärksamheten
derå, samt dessutom K. M. har tillkännagifvit
Sin höga afsigt vara, alt å en dylik reform vara betänkt, anser
jag såsom i bogsta måtto både lämpligt och rätt, att R. St.
å siu sida icke visa sig liknöjde för frågan, utan med tacksamhet
erkännande K. M:s nåd. omtanka, äfven gifva sin opinion i
ämnet tillkänna. Huruvida denna opinion bör innefatta en detaljerad
plan eller ej, derom kail man hysa delade åsigler;
dock skulle jag för min del tro, att R. St., helst under sin närvarande
sammansättning, ej äro vuxna någon närmare detaljering
af frågan, utan att densamma fastmera bör hållas i sin största
möjliga allmännelighet. Den framställning, sorn Utsk. tillstyrkt,
är visserligen tern ligen allmän, men jag tror likväl, att det
vore bättre om Utsk. ännu mera generell öfverlemnade ärendet
Den 13 November e, m.
258
lill K. M:s höga pröfning. Utsk. har nemligen tillstyrkt R. St.:
”alt lill K. M. frambära uttrycken af deras und. tacksamhet
för den af K. M. nådigst meddelade förklaring, alt embetsverkens
förenkling och reorganisation utgöra eli af föremålen för
K. M:s nåd. omtanka, samt hos K. M. i und. anhålla, att denna
reorganisation måtte få byggas på den grund, alt, sedan ali
domsrätt, äfvensom alla fiscaiiska och revisionsbestyr blifvit från
de administrativa verken öfverflyttade på de andra verk, K. M.
dertill kan finna lämpliga, samtlige de administrativa verken måtte
förändras till bureauer eller afdelningar under de respective
Statsdepartementen.” Månne icke detta sista uttryck är något
för mycket positivt, och alt del vore bättre om man endast anhöll,
att denna reorganisation matte ställas i ett närmare sammanhang
med den sednasle organisationen af Statsrådet nemi.
den närvar. Departementalstyrelsen. K. M. hade då fria händer
alt bestämma, huruvida desse verk borde upphöra alt vara egenlliga
collegier, eller blott ställas under närmare tillsyn och
bättre conlroll af Statsrådsledamöterne i hvar sitt departement.
Att en reorganisation af styrelseverken i denna anda är
af behofvet högeligen påkallad, tror jag bäst bevisas om man i
minnet återkallar historien af desse collegier. De hafva nemi.
från deras första upprinnelse ingalunda varit hvad de nu fira.
De uppkommo ungefär vid samma tid, som 1634 års Reg.~
F., några något förr, någre något sednare, men alla i sammanhang
med denna, och ur den grundidé, att hvar och en af Rikets
fem höga embetsman, nemi. Drotset, Marsken, Cancelleren, Amiralen
och Skattmästaren, skulle äga sitt coliegium. Drotset
presiderade i Hofrätten, som stiftades 1614, Canceller:: i Cancellicollegium
och Skattmästaren i Kammareollegium, hvilka båda Collegier
tillkommo 1617. Marsken fick till biträde Krigscollegium ,
sliftadt 1630, och Amiralen Amiralitetscollegium af år 1634.
I alla desse embetsverk presiderade således Rådets främste Ledamöter,
och äfven andre Riksråd voro der bisittare; de utgjorde
sålunda verkliga afdelningar af Rådet, men ingalunda någre
derifrån skilda instanser, såsom nu är fallet. Afven de andre
collegier, som något sednare tillkommo nemi. Bergs- och
Commercecollegierna hade lill presidenter Riksråder. Alla voro
de således organiserade i nära sammanhang med Rådet samt
directe ställde under deltas ledning och inspection, hvarigenom
Konungen äfven kunde i sitt Råd, hvilket ögonblick som helst,
hafva en klar öfversigt af det helas gång och hvarje ärendes
tillstånd för tillfället.
För närvarande är delta förhållande helt och hållet förändrad!,
till stor skada för administrationens verksamhet, och reformen
åsyftar således icke någon nyskapning, ulan egentligen
blott en återgång lill den första, ganska lämpliga formen. För
att rätt kunna bedomina förändringens beskaffenhet, mäste särskildt
afseende fästas å de olika functioner, som nu tillhöra
collegierna. De äro treggehanda, nemi. dämmande, förvaltande
och rådgifvande. Enligt det nu framställda förslaget, skulle
260
L) u n 13 November e. ra.
all domsrätt från dem afskiljas, oell mig synes del klart, alt
om alla rättsfrågor öfverfemnas till domslolarnc, så bör den enskilde,
genom en dylik åtgärd, finna sin rätt lika väl bevarad
och möjligen äfven bättre, enär domstolarne äro mera ollentiige
än eolicgierne, oell den siste instansen då blefve Konungens
Högsta Domstol, der offentlighet ägde rum, i st. f. Statsrådet,
der någon sådan ieke finnes. Det är visserligen sant, alt det har
sina stora svårigheter att reglera gränsen emellan de rent juridiska
och de blott administrativa målen, men absolut omöjligt,
är det dock icke; och jag skulle tro, all uti den utredning af
ämnet, som 1823 års särskilda Utsk. gjort, finner man en sådan
fördelning, som skulle kunna läggas till grund för den blifvande
organisationen i detta afseende. Såsom förhållandet nu är,
existerar så märkvärdiga anomalier, att eolfegierna understundom
dämma i egen sak. Det är t. ex. möjligt, alt Kammarcollegium
afgör tvistefrågor
sjelf utfärdar författningar, och således är både part, åklagare
och domare i samma sak. Sådant kan äfven hända i Krigscoll.
t. ex. vid frågan om leveranser, dem Collegium sjelf uppgjort
och der Collegium således dömmer emellan sig sjelf och
den enskilde, lin sådan sammanblandning af makt utöfning måtte
aldrig kunna stå tillsammans med en god lagskipning.
Såsom administrativa myndigheter uppfylla desse collegicr
nu icke eller sitt ändamål. De utgöra sä alt säga hvilopunktcr,
der de mål, sorn emanera från Styrelsen uppehållas eller
åtminstone så behandlas, att den sorn i Statsrådet undertecknat
och skall ansvara för beslutet icke kan, såsom det tillkommer
en rådgifvare, controllera deras vidare gång och befordra deras
verkställande med den skyndsamhet och den ordning, som vederbör.
Då ingen ansvarighet hos Statsrådet fans, kunde det
hafva något skäl för sig, att äga dessa collegier, i hvars tröga
former ett slags garanti kunde anses ligga att mot maktmissbruk
bättre skydda den enskildes rätt, än om densamma varit
öfverlemnad åt en helt och hållet centraliserad styrelseform.
Men nu, då ansvarige Statsråd finnas, och då den conslitutionella
grundsatsen Ii vi la r derpå, all ett strängt ansvar kan ä rådgifvarne
utkräfvas, men detta är omöjligt och obilligt om ej den,
pä hvilken ansvaret hvilar äfven äger makt att se till huru
lians tillstyrkanden verkställas och åtgärderna handhafvas, så
är det äfven af behofvet påkalladt, alt denna del af Styrelsen
ställes i öfverensstämmelse både med en sådan princip, med sin
egen historia och sakens natur. Jag skulle derföre tro, att
framställningen härom borde bifallas, meri med den förändring
i redactionen, som jag tog mig friheten att föreslå, eller, om
ämnet anses vara för litet ulredt, att man da återremitterade
betänk.
Gr. Frölich, David: Den siste värde talaren har med
mycken skicklighet och sakkunskap utredt den vigtiga och allvarsamma
sidan af den nu under öfverläggning varande frågan,
Den 13 No ve ni ber e. ni.
2 Cl
men jag tillslår, att jag betviflar, huruvida han verkligen derigenom
befordrar del ändamål, för hvilket håde lian och, jag förklarar
det, äfven jag äro lifvade. Denna diseussion har nemi.
på ett så originell och, alt jag så må säga, dramatiskt säll blifvit
inledd, att det verkligen, tror jag, blifver svårt att nu företaga
frågan under en vanlig analytisk och ratiocinerande form
för debatten. Dessutom kan jag icke neka, att jag likasom tvekar,
huruvida icke den ledamot, sorn först började discussionen,
uppfattat det lämpligaste sätt, hvarpå frågan här borde behandlas,
ty det är klart, att om man här vill ingå uti en fullkomlig
sakdiscussion, så stöter man på patrull. Ja, jag tror, alt
denna fråga är så beskaffad, att om man önskar dess fortgång,
sedan Utsk. tagit ut steget så godt det kunnat, så bör man mindre
derom tala än handla. Jag skulle derföre önska, alt discussionen
nu vore slut, pä det att vi måtte kunna afgöra saken
genom votering; ty att discutera, alt vidare öfverlägga 0111 en
sak, hvilken, enligt hvad Frih. Ridderstolpe nyss anfört, sedan
28 år varit väckt och af förnuftige män i Sverige begrundad,
det tror jag icke leda lill saken. Jag anser mig höra tillägga,
att alia de, sorn äro af samma tanka som Hr Gripenstedt, böra
akta sig för alt yrka en återremiss, aldra minst på ett sådant
skäl, som det han anfört, emedan jag icke kunnat fatta annat
än alt det amendement, som Hr Gripenstedt föreslagit, är af
den enkla och klara beskaffenhet, att man icke kan betvifla det
ju icke K. M. skall inse nödvändigheten af att vid en blifvande
reorganisation af styrelseverken, ställa densamma i öfverensstämmelse
med den antagna departementalstyrelsen. Detta går
således vår hön förutan, om K. M. får en allmän opinion härom
från R. St. och sedan företager ämnet till nåd. pröfning.
Den vid förevar, betänk, fogade reservation upplästes på
begäran af
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Cahr., som derefter yttrade:
Jag anhåller att fä hörja mitt yttrande dermed, att jag förklarar
mig ingalunda tillhöra det af Frih. Ridderstolpe omnämnda
gamla gardet, och att jag således icke eller är bland dem,
som anse en förändrad organisation af styrelseverken såsom obehöflig.
Det är endast i afseende på den form, hvarunder, Utsk.
framställt detta behof, som jag är af olika tankar med Utsk.
Jag anser nemi., att just af det skäl, att K. M. försäkrat R. St.
derom, att K. M. fästat sin nåd. omtanka på dessa föremål, nemi.
embetsverkens förenkling och reorganisation, samt tillika lofvat,
att med det snaraste dertill framlägga nödige förberedande förslag,
eller rättare sagdt dertill inhemta R. St:s medverkan, just
derföre anser jag det vara skäl för II. St. att icke sjelfvc göra
några villkor i afseende på denna reorganisation. Jag anser
dessutom, att R. St. omöjligen kunna äga den erfarenhet och den
enhet, som erfordras för att framlägga sådane förslag, på hvilka
en sådan organisation nöjaktigt kan hvila, ulan mäste de i det
fallet afvakta K. M:s nåd. framställning i ämnet. Utan en sä
-
262
Den 13 November e. m.
dan framställning å K. M:s sida, utan att K. M., som från den
högsta synpunkten bedömmer en sådan reorganisation, har framkommit
med ett förslag, som K. M., efter inhemtade upplysningar
i ämnet, anser vara det bästa, förr kunna icke R. St. bedömma
denna fråga i dess helhet, och jag skulle derföre anse
för oriktigt, alt nu framkomma med ett förslag, deruti R. St.
likasom påpeka de hufvudsakliga grunderna, på hvilka den kommande
reorganisationsfrågan skulle byggas. Det är således icke
af afvoghet emot sjelfva saken, som jag anhåller, att R. o. Ad.
måtte afslå detta Ekon.Ulsk:s betänk., utan just derföre att R.
St. genom dess antagande skulle anses hafva, om jag så
får uttrycka mig, bundit händerna på K. ÄJ. i denna fråga.
Jag har ofia hört, att R. St:s önskningar anses nära nog
såsom börande de af K. M. bifallas, och just för att undvika,
att något sådant skall blifva en följd af en sådan framställning,
som den nu ifrågasatta, utan på det att tvertom frågan må stå
så öppen för K. M. som K. M. sjelf det önskar, så tror jag,
att R. St. göra bäst alt icke framställa någon önskan i detta
afseende, och får jag således af det skäl, att frågan mätte blifva
på bästa sätt afgjord, anhålla om afslag å betänk.
Ilr Westerstrand, Pehr: En ledamot af R. o. Ad. har
ganska fullständigt anfört historien om styrelseverken intill år
1823, och som denna historia der blifvit afbruten, anhåller jag
att fä göra en fortsättning. Sedan ett vid 1818 års riksdag,
för behandlingen af frågan om styrelseverkens organisation, tillsatt
särskildt Utskott afgifvit sitt betänk., anhöllo R. St. hos K.
M., alt lill ämnets utredning, en comité' mätte nedsättas. Betänk.
af en sådan comité' blef vid 1823 års riksdag R. St. meddeladt,
och ett då åter tillsatt särskildt Utskott utarbetade ett
fullständigt och grundligt förslag, enligt hvilket alla rättsfrågor
borde afsöndras från förvaltande verken och behandlas af domstolarna.
Detta har, så vidt ske kunnat, blifvit verkställdt medelst
utfärdande af 3 K., förordna af d. 17 April 1828; deri
namnes uttryckligen, hvad som nu blifvit exempelvis såsom nödigt
yrkadt, att domstolarne böra behandla beståndet, uppfyllandet
eller rätta tydningen af contracter emellan Kronan och
enskilde.
1823 års Utskott hade äfven föreslagit införandet, för regeringsäreudena,
af en deparlementalstyrelse. En sådan är äfven
i nära öfverensstämmelse med Utsk:s förslag redan införd.
Under en sådan styrelse ansåg Utsk. att, med undantag af Kammarcoll.
, som borde förändras till ett Manufactur-och Commercecontor,
och Bergscollegium, som borde blifva ett Bergscont.,
Rikets Öfrige collegier borde bibehållas, för att
a) Såsom centralverk i andra instansen utgöra förvaltningen
af den slyrelsegren, hvartill de böra, samt alt tillse, det
underordnade myndigheter iakttaga densamma rör:de författningar;
-
Den 13 November e. m.
263
b) Afgöra vissa med ärendenas förvaltning sammmanhängande
särskilda mål;
c) Upplysa och förbereda dem, hvaröfver utlåtanden eller
förslag blifva infordrade;
d) Enligt föreskriften, förvalta Kronans egendom och medel,
anskaffa dess förnödenheter och vaka öfver underordnades
hushållning med beggedera; och
e) Upprätta förslag lill åtskilige embeten, hvartill Konungen
utnämner, och att sjelfva besätta de ringare.
Dä således hvad R. St. önskat, i den nu åter väckte fråga,
blifvit till stor del redan verkstäldt, och då vid det lill
pröfning förevar, betänk, är myckel att anmärka, — hvaribland
jag endast vill anföra det, att Utsk. behandlat domsrättens afskiljande
från de administrativa verken såsom en helt ny fråga,
och att det föreslagit, att alla flscaliska och revisionsbestyr må
öfverllyltas på de andra verk, K. M. dertill kan finna lämpliga,
hos hvilka, om sådane verkligen skulle kunna utfinnas, de verk,
som hafva bestyr med leveranser m. m. och som behöfva få reqvisilioner
och räkningar reviderade innan utbetalningar ske,
skulle reqvirera, för hvarje tillfälle, biträdande fiscaler och revisorer,
snarare till inveckling, än förenkling af ärendenas gång,
— tillstyrker jag afslag på betänk.
IIr Rosenblad, Bernh. Detta vigliga betänk, erbjuder
mycket alt anmärka, håde emot form och innehåll. Då man
känner, huru i sednare lider anspråk blifvit gjorda derpå, att
sådana förslag, som R. St. i önskningsväg till K. M. inlemna,
skola finna ovillkorlig efterföljd, oell huru, när så icke skett,
man ansett sig äga gilltig grund till anklagelse och åtal mot
Konngens rådgifvare; så torde det vara en pligt att väl och
noga undersöka en så vigtig förändring, som upphäfvandet af
den administrativa form, hvilken i 200 år i Sverige funnits,
innan man derom till K. M. framhår en und. önskan. Men en
sådan undersökning saknas helt och hållet i Ekon.Utsk:s alldeles
omotiverade betänk., och att återremittera detta skulle vara så
mycket mera ändamålslöst, som det torde lätt inses, att det icke
går an att öfverlemna en sak af den beskaffenhet, som den nu
ifrågavar., till behandling af ett Utsk., hvilket är sammansatt
af 48 medlemmar, och som har att befatta sig med en sådan
mängd af olikartade ämnen, ifrån de mest invecklade i uppfostringsväg
ända ned lill lagstiftningen för-gärdesgårdars underhåll,
kyrkoväklares tillsättande o. d. m.
När vid föregide riksdagar denna fråga varit å bane, har
den varit behandlad af ett särskildt, endast dermed sysselsatt
fåtaligt Utsk. hvartill hvarje RiksSt. valt de medlemmar, sorn
då ansetts i kunskaper, i erfarenhet och i sakkännedom vara
de mest egnade alt utreda densamma, innan R. St. gingo att
deröfver uttala sin tanka, en tanka som de dock hittills alltid
med varsamhet uttryckt. Jag tror sålunda, hvarken alt man
nu bör bifalla Utsk:s hemställan, icke ens med den föreslagna
264
Den 13 November e. m.
jemnkningen i uttrycken, ej eller att det skulle tjena lill något
ändamål alt återremittera detsamma.
Vid den historik i afseende på collegicrnas tillkomst och
denna frågas behandling, som af en värd ledamot blifvit framställd,
är mycket att tillägga, och många anmärkn:r att göra.
En annan värd ledamot har i detta afseende redan anfört och
upplyst, hurusom bemälde talare, då han omnämnt på hvad sätt
frågan behandlats efter år 1809, stannat pä halfva vägen; jag
anhåller nu alt dertill ytterligare få göra några tillägg. Det är
sant, alt våra collegier egentligen kunna anses härstamma frän
1634 ars Reg.F., ehuru en eollegialbehandling af förvaltningsärenden
redan förut fans; men detta bör göra det så mycket mera
betänkligt, att utan närmare pröfning upplösa denna form, dä
man känner, alt 1634 års Reg.F. var författad af Konung Gustaf
II Adolph och Axel Oxenstjerna. Deremot är del icke alldeles
riktigt, ehuru eli sådant påstående igenfinncs uti ett utlät.
af 1818 års Särskilda Utsk., att den collegiala formen 1634
var detsamma som i allmänhet kallas en ministerstyrelse med
bureauer. Det är visserligen sant, att Riksembetenas innehafvare,
de högste medlemmarne af Konungens Råd, voro collegiernes
presidenter, alt bland collegicrnas öfrige ledamöter äfven
voro några af Rikets Råd, och att det således dä faus ett
närmare samband emellan Konungens Råd och collegierne, än
som nu är fallet. Det var dåvarande tiders enklare förhållanden,
den mycket mindre mängd af detalj-göromål, som då förekommo,
äfvensom den mindre utvecklingen af de industriella
förhållandena, som medgåfvo dessa liders enklare former, hvilka
ater nu skulle vara omöjligt att införa; men icke hade derföre
ordföranderne i dessa collegier ensamme afgöranderälten,
hvilket utgör egentliga kännemärket pä en ministerstyrelse med
bureauer. Man behöfver i detta afseende blott erinra sig, att
ett af desse collegier var Hofrätten eller Hofrätterne, sedan den
blifvit delad på flere håll, d. v. s. Konungens d. v. Högsta Domstol;
det var icke en man, som der algjorde. Det är en stor
skillnad pmellan en ministerstyrelse, der målen väl utarbetas
eller beredas af underordnade bureauer, men chefen ensam har
afgörande rösten, och en collegial förvaltning, hvaruti alla ledamöterna
hafva vota och chefen endast afgörande rösten, när
rösterne äro lika. Del skulle visserligen vara önskligt, om våra
deparlcments-chefer kunde tillika vara presidenter i Rikets
collegier; men då jag befarar, alt dc redan hafva allt för många
göromål, anser jag det nu overkställbar!.
Vidare anhåller jag att till historiken öfver detta ämne få
lägga några ord. Hvad först beträffar den und. anhållan i afseende
på styrelseverkens organisation, som R. St. vid riksdagen
1S09 —1810 till K. M. afgåfvo, så får jag fästa uppmärksamheten
derå, att den alldeles icke gick derpå ut alt afskaffa
collegialstyrelsen. Tvertom hade dåvar. Ständer, genom antagande
af de grundlags-§§, hvilka förutsätta collegiernes tillvaro,
Den 13 Novem Ij er e. m.
305
i sjelfva grundlagen bestämdt uttalat den åsigten, att collegierna
borde bibehållas. Ständerne begärde endast, på sätt deras
skrifvelse af d. 3 Jan. 1810 upplyser, att K. M. mätte genom
en comité' af nitiske, driflige och kunnige män utarbeta en
fullständig plan till sådane indragningar i statsverkets utgifter,
som K. M., vid afgifvandet af Dess nåd. propos. om statsverkets
tillgångar oell behof, yttrat sig förmoda kunna förenäs med
riksstyrelsens tillbörliga bandhafvande, derigenom att de allmänna
ärendenas vård och behandling uppdrogs ät färre dock
bättre lönte tjenstemän, och R. St. utsatte 2:tie premier för det
tjenligaste förslag tili arbetets reglering inom Rikets hofrätten,
collegier och styrelseverk. Således förutsattes äfven häri fortfarandet
af collegiernc. I anledn. af det betänk, af Särskilda
Utsk. vid ISIS års riksdag, för hvars åsigter Hr Gripenstedt
redogjort, anhöllo dåvar. Ständer, utan alt yttra sig öfver de i
betänk, innehållna grunder, att K. M. täcktes förordna en comité',
för att genast och verksamt företaga en ny reglering af
Rikets embeten och tjensler, jemte ett för hatt ra dt arbetssätt,
sä alt eomite'ens förslag kunde vid nästa riksdag för R. St. framläggas.
En sådan comité' nedsattes, som afgaf dels ett fullständigt
förslag i ämnet, dels jemte Lagcomite'en och comite'en för
de ekonomiska förfaltningarnes öfverseende, äfven ett förslag
rör:de rättsfrågors skiljande från de administrativa verken.. Ordföranden
och en ledamot afgåfvo särskilda fullständiga förslag i
ämnet. Samtliga öfverlemnades vid 1823 års riksdag lill behandling
af ett Särskildt Utskott, som äfven afgaf sitt förslag.
Alla dessa förslag instämnde deri, att de tillstyrkte sådane förändringar
i Statsrådets organisation, som hufvudsakligen voro
lika med hvad år 1840 blef antaget, men äfven deri, att de afstyrkte
en ministerstyrelse, sådan som 181S års Särskilda Utskott
tänkt sig den. Beslut i anledn. häraf blef, att de, med åberopande
af de utaf Särskilda Utsk. anförda bufvudgrunder, hos K. M.
anhöllo, ”det K. M. i nåder täcktes till verkställighet befordra
de delar af Särskilda Utsk:s förslag, K. M. fann leda till
Styrelsens förenkling och till inskränkning i embetsmännens antal.
” I öfverensstämmelse med denna R. St:s anhållan, har icke
allenast en mängd rättsfrågor från collegierna öfverfiyttals till
domstolarne, utan nästan alla collegier hafva omorganiserats med
nya arbets-ordningar, och isynnerhet en högst betydlig förminskning
skett i ledamöternas och öfrige tjenstemännens antal, och detta
oaktadt att ärendena i allmänhet år efter annan betydligt ökats.
Så t. ex. har det verk, af hvilket jag är ledamot, nu knappast
hälften så många ledamöter, som förut funnos på en enda division
deraf. Detta torde visa, att den år 1809 först ifrågasatta
förenkling af styrelseverken blifvit tilländabragt på ett sätt,
öfverensstämmande med R. St:s egna uttryckta önskningar.
Jag anhåller nu att fä yttra några ord i sjelfva frågan, enär den
en gång blifvit bragt å bane, samt huruvida man i allmänhet
kan anse nyttigt, att i vårt land afskalfa collegierna. Innan jag
4 II. 34
2G6
Den 13 November e. m.
går alt härutinnan yttra mig, heder jag de värde ledamöter, sorn
hysa andra åsigter, vara öfvcrlygade derom, alt jag så mycket
mindre kan i detta fall misskänna den riktning, som deras tagit,
som jag tillstår, alt, då jag ännu var ung och delade ungdomens
vanliga benägenhet att med liflig värma uppfatta tillämpningen
af de allmänna satser, om hvars riktighet man är
öfvertygad, ulan alt iakttaga alt vid användandet en mängd
förhållanden måste afses, om ej verkan skall blifva motsatsen
af hvad man åsyftat, — jag sjelf frän denna bänk försvarat
dessa åsigter. Men ehuru i allmänhet mina grundsatser på de
21 år, hvilka förflutit sedan jag för första gängen talade på
detta rum, icke undergått någon förändring; har likväl denna
tid, rik på erfarenhet af de verkliga sakförhållandena, uti
ifrågavarande afseende hos mig stadgat en annan öfvertygelse.
Det särskilda förhållandet, alt jag sjelf blifvit ledamot af
ett collegium, har härvid icke kunnat utöfva något inflytande
af eget intresse. Från det embete jag innehafver, kan, enligt
gällande grundlag, endast lagen entlediga, och då hittills i
Sverige under alla skiften af olika regeringssätt aldrig någon
lag erhållit retroacliv verkan, kunde jag personligen ingenting
förlora genom indragning af collegiirådernes embeten, tvertom
vinna förmånen ali få min innehafvande lön tili en sinecure.
Vid frågan om collegiernes förvandling lill bureauer under
Departementcheferne, hör man afse loljderne i tvenne hänseenden,
l:o ärendenas behandling, och 2:o embetsmännens ställning.
Beträffande ärendenas behandling, så handläggas nu, såsom
bekant är, de fleste mål, innan de för K. M. af Departementschefen
föredragas, af vederbörande collegier, och många ärenden,
äfven besvärsmål, stanna vid dessas afgörande, utan att
K. M. dermed besväras. Föredragningen inom collegierne är
vanligen fördelad emellan ledamölerne, på sä sätt, alt hvar
och en föredrager sin detalj, i hvilken han sålunda företrädesvis
bör förvärfva en särdeles specialkännedom, men hvarvid en
möjlig ensidighet eller vårdslöshet i behandlingen controlleras
af hans i besluten deltagande colleger. Den trägna behandlingen
af samma slags ärenden under en mängd af de olika förhållanden,
hvarunder de kunna förekomma, mäste gifva dessa
embetsmän en förtroligare bekantskap med alla de omständigheter,
sorn vid speciella frågors afgörande mäste afses, och således
en förmåga att lättare kunna utreda målen, än sorn kan
väntas af den dervid ovane, äfven om denne i snille och allmänna
insigter skulle vara de förre öfverlägsen. Huru vigtig
denna specialkännedom är, äfven när frågan är alt bereda nya
författningar, har man någon gång haft tillfälle erfara, då sådane
utkommit utan denna föregide beredning, vanligen på
grund af framställningar från 11. St. Man har sålunda sett
stadganden, som obestridligen hvilat på riktiga allmänna grundsatser,
och sorn ledt sitt ursprung från män med ganska stor
förmåga och med stora insigter, likväl genom saknaden af den
De» 13 November e. m.
207
speciella sakkännedomen i afseende på de deta 1 jförhållanden,
pä hvilka dessa stadgandeiy skulle verka, helt och hållet förfelat.
den åsyftade nyttan. Afven den utmärktaste Departementschef
kan omöjligen in i de aldra minsta detaljer besitta den
sakkännedom i aila de mångfaldiga ärenden, som tillhöra hans
föredragning, hvilken mäste förutsättas hos de embetsman, som
uteslutande egnat en hel embetsmanualefnads verksamhet ål dessa
detaljer. Den föregtde utredningen af målen genom eollegier
kan således icke sakna sin nylla för Departemeiits-cheferne,
hvilket icke hindrar dessa alt sedermera för K. M. föreslå de
möjligen frän collegiernes tillstyrkan olika beslut, hvartill Deparlements-chefernes
högre allmänna åsigter kunna föranleda.
Manne nu denna målens fullständiga beredning kan lika lätt och
med lika trygghet för allmänt och enskildt bästa flyttas från
oberoende, sjelfständiga coliegiiräder till godtyckligt afsättliga
ambulatoriska bureauchefer?
Beträdande dea andra frågan, eller den förändrade ställning,
hvari Rikets embetsman genom den ifrågasatta förändringen
skulle komma, så torde i ett laud som Sverige, der icke,
såsom i flera andra, en rik aristokrati eiler mäktiga corporationer
representera den politiska sjelfsländigheten i förening
med högre bildning och insigler, det icke vara likgiltigt, att
trygga embetsmannacorpsen, pä sätt Sveriges grundlagar hittills
gjort, emot godtycklig behandling, genom maktens ogunst, denna
ogunst må härleda sig från höjdernes granskap eller från
den vida farligare folklribuneu? Om nu collegiernes andel i
förvaltningen skulle öfverflytlas på afsättliga bureauchefer, skulle
en lid grad i den sjelfständiga embetsmannacorpsen försvinna,
den bogsta som dc flesta, hvilka inträda inom denna, kunna
hoppas att. uppnå, och månne cu sådan förminskning af den politiska
sjelfsländigheten inom fäderneslandet kan utan betänkliga
följder för den sanna friheten vägas?
Jag anhåller alt få fästa uppmärksamheten derå, ali ett
a fida g ä det nu ifrågav. betänk, icke innebär ett ogillande af
hvarje förändring i de administrativa verken, endast af dea att
förvandla Rikets eollegier till bureauer. För egen del betvifla!-  jag icke, att flere nyttiga förändringar ännu kunna verkställas.
Exempelvis vill jag anföra den ytterst vigtiga, men hittills föga
behandlade frågan om utbildandet inom verken af den yngre
tjenslemannapersonalen till duglige embelsmän, en fråga, på
hvars afgörande i så hög grad beståndet af embctsmanuaskicklighet
inom Sverige beror. Äfven tror jag, alt ännu återstå
några verkliga rättsfrågor att skilja frän de administrativa verken.
Sålunda, ehuru man bör äga rättvisa att vänta af hvilken
aucloritet, som äger att skipa den, tror jag mindre lämpligt,
att ett administrativt verk såsom Kammarcoll., som egentligen
äger att vårda Kronans egendomar och att dervid bevaka
dess rätt, dömmer i frågor emellan Kronan och enskilde, rör:de
de scdnares fordringsanspråk mot dea förra, på sätt nu tillgår
i afseende på de s. k. gamla Kronofordringarne.
268
Den 13 November e. m.
Slutligen torde jag äfven böra nämna, alt i sjelfva de länder,
hvarest den rena ministerstyrelsen är häfdvunnen och der
cmbetsmannasjelfständigheten äger mindre politisk vigt, man
funnit hehöfligt att tillskapa en slugs collegialförvaltuing. Således
i England t. ex. har på mer än 100 år Lordamiralsembetet
endast en gång och Lordskattmästare-einbetet aldrig varit
tillsatt, utan förvaltats af flere commissarier, ett slags rådgifvande
collegium. På samma sätt hafva äfven de nya förvaltningarnc
af Handels- och Colonial- samt af Indiska ärendena
organiserats. Det är visserligen sant, att alla medlemmarne äro
afsältliga, och merendels vid hvarje ministerförändring ombytas,
men inom Engelska flottan t. ex. torde inom hvarje politisk
opinionsnuance icke saknas ämnen till sakkunnige amiraliletscommissarier.
Afven har man insett behofvet, alt genom bruket
gifva de tjenstemän, som egentligen bereda målen, en stabilitet
på deras platser, som de icke de jure äga. Sålunda t. ex.
ägde jag under mitt deltagande i uiidcrhandtingaruc rörande
Oresundska tullen tillfälle finna, ali samma Secreterare i
Iso urd of Trade and Plantalions, som uppsatte instruetiouerne
under Whigske Handelsministern Lord Russel, dermed fortfor
under Toryministern Lord Stanley, och har jag af lidningarne
sett, att han ännu lärer fortfara i sitt embcles utöfning.
Cr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag instämmer i allo med
dem, som anse del vara för R. St. omöjligt att uppgöra ett
fullständigt förslag till styrelseverkens organisation; men jag
tror likväl det tillkomma R. St. alt tillse, att, så vidt på dem
beror, en conseqvenl ide' är genomförd uti organisation af sä
väl den högre, som den lägre administrationen. Genom 1G34
års Reg.F. infördes en fullständig departemcntal-slyrelse, så
fullständig nemi. som den linder dåvar. tiders mindre utvecklade
förhållanden stod alt vinna, och jag ber i det fallet att få
fästa Hr Rosenblads uppmärksamhet derå, att assessorerne i
collegierne då bestodo af Riksråd. Våra nuvar. collegier kunna
anses införda af Carl XI; det var han, som upphäfde departemenlal-organisationen
inom Rådet, ehuru flere Riksråd då
ännu sutlo qvar såsom presidenter i collegierna. Det var frihetstiden,
som borttog Riksråden ur collegierne; och jag tror
att frihetstiden derutinnan handlade consequent, dä den icke
ville hafva deparlemental-fördelning inom Rådet. Samma åsigt,
alt icke införa departemenlal-styrclscn inom Konungens Råd
gällde äfven vid 1809 års revolution, det var då tydligt, alt
collegierna skulle fortfarande existera. Straxt efter 1S09 uppkom
likväl fråga om förändring eller förbättring af den lägre
administrationen; den bar äfven frukt genom 1828 års författning.
Detta var då allt, hvartill man kunde komma, med undantag
af en och annan mindre förbättring i arbetsordningen;
men vi stå nu på en helt amian punkt. Departemental-formen
är nu åter införd i Konungens Råd och deraf följer tydligen,
alt den lägre administrationen jemväl hör ställas i harmoni der
-
Den 13 November e- m.
2 G9
med. Hvad som passade till grundlagen 1809, da deparlemcntalfornien
icke fans, kan icke passa till grundlagen 1844, då en sådan
styrelseform är införd uti den högsta administrationen. Enligt min
förmening liar likväl Ekon.Ulsk. galt för långt, då det föreslagit
en sä detaljerad framställning, som den nu gjorda. Jag föreslår
således, att hela sednare delen af Utskis förslag, eller ifrån
och med orden, ”att, sedan all domsrätt,” får utgå samt,
i dess ställe, emellan orden ”den” och ”grund” tillägga ”genom
departemental styrelsens införande lagda.” Jag tror, att man dä
hade undvikit att ingå på en i sådane fall olämplig organisalions-fråga,
men alt man ändock hade faslhållit det vigliga af
saken, nemi. att den lägre administrativa styrelsen mätte ställas
i harmoni med den högsta.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Utskis förslag
synes mig vara ett embryon, som kunnat blifva en jätte, men
hvaraf dock endast har blifvit en dverg. Ulsk. föreslår en af
de mest genomgripande förändringar i Sveriges statsskick, en
förändring, för hvilken del visserligen finnes många goda skäl
alt anföra, men hvartill Ulsk. likväl endast anfört de dåliga.
Bland dessa skall jag åberopa de hufvudsakligaste. Ulsk. säger
nemi. ”alt den collegiala styrelseformen, införd under en
enväldig Regering, är högst nyttig, såsom innebärande den enda
lagliga ålerhållskraften emot maktens missbruk.” Efter min
tanka, hafva eollegierna aldrig varit återhållande krafter; de
kunna visserligen vara fördröjande, men någon återhållande
kraft kan icke äga rum i ett underordnadt verk, som icke äger
något absolut veto, och hvars alla förhandlingar och tillstyrkanden
gå lill en högre instans, som sedermera gillar eller
afslår desamma. Att förändra dessa verk lill bureauer och från
dem afskilja all domsrätt äfvensom öfriga revisoriska och fiscaliska
bestyr, är visserligen lätt sagdl, men oändligen svårt verkstäldt uti
ett land med alla de eomplicerade förhållanden, som Sverige äger.
Jag skall i detta afseende hålla mig lill den del af frågan, som
jag känner och bör känna bäst, nemi. den militära. Der förefaller
t. ex. dagligen frågor emellan rotehållare och soldater, emellan
rusthållare och ryttare samt emellan boställsinnehafvare och deras
efterträdare. Dessa frågor, äro de val af juridisk eller administrativ
beskaffenhet? Dessa frågor afgöras nu af ett collegium
nemi. af Krigscoll.; om någon finnér skäl att klaga, så äger han en
högre auclorilct alt vända sig till, nemi. Konungen, omgifven af
sitt Statsråd. Men om nu ministrarne sjclfve utgöra presidenter i
dessa verk, till hvem skall då den missnöjde vända sig med
sina klagomål? Deparlementschefernes tid hinner icke eller till
att vara ordförande i desse bureauer. Jag skall såsom exempel
citera Krigscollegium. Detta collegium är fördeladt i 4 Departement
nemi. Artilleri-, Fortificalions-, Underhålls- och Boslällsafdeluingarne.
Hvarje Departement består af ordföranden
och 2:ne ledamöter; äfven der blifvcr ordföranden öfverröstad
270
Den 13 November e. m.
af lcdamöterne, om <le äro af annan tanka. Huru skulle detta
kunna gå ihop? Eu regeringens ledamot skulle sålunda, om han
tillika vore ordförande, föra krig med alla 4 departementen! Ministerens
ledamöter skulle derigenom komma i en underordnad ställning,
mot hvad de nu äro, hvilket jag för min del mäste afstyrka.
I det hela anser jag förslaget så litel ularbcladt, alt jag tror
R. o. Ad. gör bäst, om R. o. Ad. helt och hållet afslår detsamma.
Om en förändring i detta afseende skall ske, sä anser jag
förslaget dertill böra komma från Regeringen; alla enskilda motioner
anser jag deremot vara förhastade.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth: Alldenstund jagsom
tjensteman tillhör ett af Rikets collegiér, anser jag mig först
böra lugna Frih. Ridderstolpe med den förklaring, att jag, det
oaktadt, icke räknar mig till det af honom omnämnda s. k. gamla
gardet, utan alt jag verkligen vore färdig att bifalla Ekon.-  Ulsk:s betänk., om Utsk. något närmare hade gjort sig reda för
saken, och behandlat den pä ett siilt, som varit för Regering
och Ständer tillfredsställande.
Med hänseende lill collegiernes trefaldiga befattning af dömmande,
administrerande och rådgifvande, torde man böra tillse,
huruvida collegierna kunna, under nuvar. förhållanden, helt och
hållet upphöra och de särskilda bestyren öfverlämnäs till Stalsdepartementen.
Collegierna dömma i vissa fall mellan Slaten och
dea enskilde; Hr Gripenstedt har ansett, all enskild, och förmodligen
äfven allmän rätt borde lika väl bevaras om doinsrälteu
Hyttas ifrån collegierna till vederb. Slatsdepart. En dylik förutsättning
har förmodligen legat till grund för den ofta uttalade
opinionen, all de administrativa besvärsmålen i högsta instansen
borde öfverlennäs lill Högsta Domstolen; men jag vill undersöka,
huruvida det ena eller andra är verkställbar! och förenligt
med Statens fördel. Dc administrerande verkens domsrätt
grundar sig pä ekonomiska och administrativa författningar,
som äro utfärdade af högsta makten; dessa författningar gå egentligen
icke ut pä något annat än Statens nytta; dc äro vidlagne
för vissa administrativa åtgärder, som med desamma åsyftas,
hvarvid de dammande i främsta rummel hafva alt tillse,
ali det allmännas fördel befrämjas. Huruvida del vore nyttigt
alt öfverlemna en sådan domsrätt ål allmänna domslolarne, soia
endast hafva alt göra med enskilda, på lag grundade rättsförhållanden,
det lemnar jag derhän. I allmänhet har man ansett,
alt del är en fördel för parter att hafva Irenne instanser, till
hvilka de må kunna vända sig, ty eljest skulle malen gå ifrån
den lägsta, directe till den högsta, hvarigenom de ej kunde vinna
den utredning och det närmare skärskådande, som för den
enskildes rätt är så högst nödig. Dernäst företer sig den omständigheten,
att de författningar, som af de administrerande
verken tillämpas, omfatta så många särskilda förhållanden, att
det fordras ett särskildt studium för att kunna göra sig reda
för desamma och deras sinsemellan ägande sammanhang, en
Den 13 November e. m.
271
forskning den man ej kan begära af en domstol i lägsta instansen,
för att kunna handlägga sådana frågor, icke eller af en
Ministére i den högsta, såsom öfverhopad af så mångfaldiga och
olikartade göromål, hvarföre det torde finnas vara bäst alt i sådane
mål collegierne fortfarande böra utgöra mellan-instanscn,
mellan hvilkas ledamöter ärendena fördelas, och hvilka personer
äga tillfälle alt göra sig hemmastadde med de särskilda författningar,
som i hvarje förekommande fall skola tillämpas.
Collegierne utgöra också, alt jag så må säga, ett depositum af
all kännedom om de författningar, som äro gällande, och äro äfven
i sådant hänseende af mycken vigt. En omständighet vill
jag endast nämna sorn bevis, huru svart det skulle vara att
öfverlemna sådane frågor lill allmänna domstolarne. Om t. ex.
fråga uppstod om anläggande af en ny väg och skyldigheten
alt dertill afstå jord, sä skulle man tycka, att en domstol i
lägsta instansen vore den lämpligaste organen för att behandla
ett sådant ämne, men möjligen kunde denna domstol endast
tagit i betraktande den enskildes vinst eller förlust, som skulle
tillsläppa jorden, eller pä ett enskildt territorii vinst, hvarigenom
vägen skulle löpa. Sådana frågor mäste likväl ses ur
den allmänna synpunkten, och del är endast embelsverken, som
fullt opartiskt hafva det allmännas fördel för ögonen.
Hvad åter den administrerande egenskapen hos collegierne
beträffar, så önskar jag att man ej mätte lemna ur sigte, att
om den administrativa befattningen skulle upphöra, blefve närmaste
följden deraf, att Statsdepartement öfverhopades med
de minsta detaljfrågor, och i undersökning deraf hvarken böra
eller kunna Departementen ingå. Skulle åter dessa detaljer öfverlemnas
till andra verk, så skulle man få en ntäugd commi
sarialer,
eller små verk i laudsorlerne, som saknade den allmän
nare
öfversigt öfver administrationens särskilda grenar, som collegierne
äga, äfvensom kännedomen huru ärendena böra behandlas.
I detta hänseende vore visserligen mycket mera att tillägga,
nteu som jag ej var beredd på denna öfverläggning, mäste jag
lemna denna del af frågan och öfvergår till collegiernas tredje
befattning af rådgifvande. Det är denna hvaraf Regeringen hittills
ofta ansett sig böra begagna, för alt erhålla tillräckliga upplvsninger
i förekommande ämnen. Funnos collegierne icke till,
sä skulle deras rådgifvande befattning ersättas af bureau-chefer,
som då skulle tillhandagå Depart.cheferne med upplysningar.
Desse, som voro helt och hållet beroende, hvar och en af sin
Departementschef, hade icke det cmbetsmanna-ansvar, som åligger
Håden i Rikets collegicr, och kunde derföre icke äga det
intresset, att vara på en gång opartiske och sjelfständigt, som
en rådgifvande auetoritet med cmbetsmanna-ansvar måste vara;
och dä i alla fall, med hänseende lill upplysningars meddelande,
man mäste rådfråga äldre handlingar och förhållanden, det
är nödvändigt, att personer finnas, som göra sig besvär icke
blott att framleta de förra ulan äfven att känna deras anda och
mening, m. e. o. alt hvar i sitt fack äga den insigt, som för
272
Den 13 November e. m.
fullständiga upplysningars meddelande i förekommande ämnen
är nödvändig, ser jag ej hvarest en sådan kunskap kan vinnas
annorstädes än genom en daglig sysselsättning i embelsverken,
såsom hvar för sig den bästa skola, der vana och skicklighet
kan inbemtas. Det går visserligen an att införa förändrade
styrelseformer, men då bör man börja ifrån en annan ända än
som nu föreslås. Inför t. ex. näringsfrihet, hvarigenom skråförfattningarne
upphöra, då kan det gå an alt upphäfva Bergsoeh
Commercecollegierne; upphäf all olika beskattning på jord
och sälj hort alla Kronans domäner, då kan Kammarcoll. försvinna.
Enligt hvad jag i början af mitt anförande yttrat, vill
jag ej motsätta mig en skrifvelse lill K. M., till och med i den syftning
som Ctsk. föreslagit, men jag önskade, att Ekon.Ulsk. mätte
få ytterligare tänka på saken, och anhåller derföre om återremiss.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Då Ekoti.Utsk. i sitt
förslag till beslut om collegiernas indragning, derifrån undantagit
domstols- och revisions-ärenden, samt dä jag tillhör ett embetsverk,
som är dels granskande dels dömmande, så torde det
måhända anses mindre partiskt af mig an af mången annan embetsman,
om jag i detta hänseende yttrar mig. jag anser det
II. Utsk:s betänk, väl vara välment, men ingalunda välbetänkt.
Kanske borde saken, likasom från början, behandlas äfven af mig
från den glada sidan och i högtrafvande ordalag; men jag befarar
alt deruti misslyckas och vill derföre söka alt pä vanlig embetsprosa
framställa mina anmärkmr. Såväl Frih. Hidderslolpe
som Hr Gripenstedt hafva uppgifvit definitioner på collegiernes
ändamål; men jag anser det icke leda till någon egentlig upplysning
alt jemföra dessa begge ledamöters meningar, eller att
söka dem sammanjemka, utan tillåter mig i stället upptaga frågan
från den rent praktiska sidan. Del är gifvet, att om våra
författningar vore annorlunda beskaffade lin de äro, sä kunde
ock de mål, som af dem och af allmänna förhållanden i Riket
föranledas, behandlas annorlunda än nu sker. Men det är
ock lika klart, alt efter målens beskaffenhet måste äfven behandlingen
rättas. Frågas då: hvilket är det lämpligaste sättet för
målens behandling? Gr. Lagerbjelke och andre ledamöter hafva
sagt, att sedan Depart.styrelsen blifvit införd i högsta instansen,
sä borde en dermed öfverensstämmande organisation af embetsverken
fortgå hela vägen utföre. Jag befarar, alt ordet
Departement, som inflöt i Rcg.F., genom den förändring i Statsrådets
organisation hvilken 1840 vidtogs, förvirrat begreppet
om hvad som då egentligen skedde. Man gjorde ingen annan
förändring än att föredraganderne, i st. f. att heta Statssecreterare,
kallades Statsråd och DepartementsChefer, samt ökades
till något flere än tillförene, med pligt och rättighet alt alltid
öfvervara hvarandras föredragningar, i stället att ingen föredragande
förut var tillstädes öfver en annans mål, så framt de icke
voro af en för hegges befattning gemensam beskaffenhet.
Slutligen gjordes det ombyte, alt de consultativa ledamöterne
af
Den 13 November e. m.
573
af Statsrådet, hvilka före 1840 vore de flesle, derefter blefvo
de fåtaligaste, och tvertom att de ditintills färre föredraganderne
sedermera blefvo de talrikaste. När man dertill lägger, hvad
som ej var väsendtligt, men dock ganska godt och riktigt, nemi.
att hvarje Depart.chef fick sin egen hufvudtilel, på hvilken de
till hans förvaltningsgren hörande utgifter allena anvisades; så
har man dermed, så vidt jag förslår, hela förändringen beskrifven.
Ilon medföror icke den ringaste nödvändighet att förändra
de underordnade verken eller collegierne. Tvertom skedde
samtidigt med Statsrådets nya organisation år 1840 en förändring,
som gör collegierncs tillvaro oumbärligare än förut,
nemi. den Allmänna Beredningens upphäfvande. Genom henne
hade Konungens Rådgifvare underordnade rådgifvare, hvilka nu
försvunnit, och de förnämste Rådgifvarne hafva i tvistiga förvaltningsärenden
inga andra att höra än collegierne, dem de
följaktligen så mycket mera behöfva. Jag säger uppriktigt, att för
min del skulle jag såsom föredragande hafva ofta befunnit mig
redlös om jag ej haft collegiernes sakkännedom att tillita. Det
är möjligt, att sådant bör hufvudsakligen tillskrifvas min okunnighet,
mitt inskränkta omdöme, min lättja o. s. v. men jag är öfvertvgad,
att mången annan Konungens rådgifvare har före mig varit i
lika belägenhet och skall jemväl efter mig befinna sig i densamma.
Hvad hörer man för närvarande yttras om Konungens rådgifvare
och hvad yttra de sjelfve? Jo, att deras tid icke räcker
till de göromål som dem åligga. Också ser man ju, i allmänna
tidningarnc, som nu anses för den allmänna opinionens målsmän,
artiklar omtalande behofvet af Statsrådsberedningens återställande,
för ärendenas behandling med den sakkännedom, som bchöfves
och icke flyger på någon. Hvar skall den sökas, om ej
i collegierne, af hvilka hvartdera för sig behandlar sina mål
för hela Rikets omfång? Ett annat förhållande som Statsrådets
nya organisation medförer bör äfven (agas i öfvervägande. Hvad
blifver följden deraf, att Depart.cheferne, genom öfvervarandct
af hvarandras mål, få så mycket att göra? Jo, att som de icke
kunna medhinna allting sjelfve, så mäste göromålen till en del
falla i Exped.chefernes händer. Dessa embetsmäns tillkomst anser
jag för en af de största förbättringar som gjordes 1840.
Före den tiden voro Slatssecrelerarue, eller de föredragande,
allt för mycket besvärade af handarbetet, om jag så må kalla
handlingarnes genomgående, utdragen af deras innehåll, och
granskningen af utgående expeditioners beskaffenhet, oaktadt honom
blott borde egentligen åligga att i de utredda målen föreslå
besluten. Numera kan lian sålunda slippa ali förspilla sin
lid på småsaker, dem Exped.chefen kan göra undan. Men följden
kan äfven blifva, alt i stället alt de föredragande sjelfve k
fordom skulle behandla allt, från del minsta lill det största, så
kan nu mera nog mycket falla i häudcrne på Exped.chefen, och
hvad han gör, det sker pä . Deparl.chefens ansvar. Hos oss, lika
sorn i andra länder, der ärendena äro än flera, kan således häu4
II. 35
274
Den 13 November e. m.
da, att underordnade personer, som icke synas, komma att ulan
eget ansvar behandla ärendena i högsta instans, och på dem
utöfva eli alltför stort inflytande. Vill man tagabort collegierne,
åt hvem skulle besluten öfver deras nuvarande mål uppdragas,
örn ej åt Depart.cheferne? Om dessa redan icke medhinna
Stalsrådsärendena, huru skulle de dessutom medhinna collegiernes?
Följden hlefve utan tvifvel, att de sednare såsom mindre vigtiga,
om ej för annat åtminstone derföre alt deras slutliga afgörande
ännu icke vore för handen, öfverlemnades åt Depart.chefens underordnade
biträden. De ärenden som nu afgöras af collegierne offentligen,
inför ett protocoll, som kan tryckas och med ansvarighet inför
Just.cancelleren, de skulle falla i händerna på bureau-chefer,
som afgjorde dem utan protocoll och på Depart.cheferues ansvar.
Detta borde vara något annat än det, som nu följer af 106 och 107
§§; men måste i verkställigheten blifva detsamma. Kommer nu det
s. k. constitutionella statsskicket att hos oss utbildas, hvarigenom
Depart.cheferne mera blifva skyltar för de partier som för tillfället
äro rådande, än verkliga embetsmän, utrustade med de kunskaper,
som dertill höra; så skall derigenom hända, alt embetsärenden
blifva så mycket sämre skötta, som Depart.cheferne
mindre hafva sakkännedom än understöd af sitt parti. Vi hafva,
mine Hrr, i Sverige för våra Statsråd en ansvarighetslag
och en Riksrätt, inrättningar, som icke linnas i andra länder och
som kunna bära sig så länge Statsrådets ledamöter icke hafva
någon penningeförvaltning. Delta lyckliga förhållande synes otroligt
i andra länder, äfven hos brödrafolket. Men det kan äga
rum bos oss, derigenom att för hvarje Depart. linnes något underordnadt
collegium, som förvaltar penningarne, så att Depart.-  chefen hos oss i det afseendet endast contrasignerar de beslut,
hvarigenom Konungen befaller att den eller den summan skall
utbetalas. Const.Utsk. och Riksrätten hafva att tillse, huruvida
den af Ständerne fastställda staten är öfverskriden eller icke.
I sednare händelsen är Depart.-chefen fri: men huru de ullemnade
penningarne blifvit förvaltade, derföre äro det underlydande
collegiet och andra vederbörande ansvariga ända lill rundstycket.
Huru, mine Hrr, vore det väl möjligt att utkräfva ansvarighet
för hvarje öre af Kronans medel, sä att, efter hvad jag
tror, det icke linnes någon statsförvaltning der det går så ärligt
och så sparsamt lill med allmänna medel som i Sverige, och huru
skulle en sä god förvaltning kunna fortfara, om man borltoge collegierne
? Hvem skulle anskaffa och värda armeens förnödenheter,
0111 Krigscollegiuui icke funnes, hvilken flottans, om Förvaltningen
af Sjöärendena upphörde o. s. v.? Skulle det kanske blifva bureauchefer,
som afslutade eontract om leveranser till armeen och flottan,
utan att protocoll dervid fördes, utan controllerande ledamöters
eller presidenters närvaro ? Till hvilka underslef kunde ej
sådant leda, och hvem skulle man laga för hufvudet? Förmodligen
Depart.chefen; men denne vore oåtkomlig så Ilinge hans
parti holle honom uppe. Folie åter det; sä följde han med i
undergången, om han än vore aldrig sä oskyldig. Redovisnin
-
Den J3 Novemlier e. m.
275
gen komme således att Lero på främmande omständigheter. Här
säges, att de förvaltade verken förena tre särkilda befattningar,
nemi. alt de såsom det bekanta utrycket lyder både aecusera,
condemnera och exequera. Mcu så felaktig är icke deras organisation.
De äro egentligen förvaltande ät Kronan, afgörande
i tvister, som med vården af det allmännas bästa sammanhänga,
och slutligen rådgifvande i de mål, hvaröfver Konungen inhemtar
deras utlåtanden. Om den förvaltande befattningen har jag
talat. I afseende på den afgörande har Gr. Wrangel redan upplyst,
huruledes våra hushållsförfallningars och allmänna inrättningars
beskaffenhet fordrar en embetsmyndighet, som för hela
Riket på ett ställe sammanhåller alla de till ett visst slag af
ärenden hörande spridda tillämpningarne och besluten, ledande
dem samtlige lill enhet i det liela. Sädane sammanhållande verk
äro collegierne, hvilkas åtgärder beslutas inför ett protocoll, som
kan allmänheten föreläggas. Det uppehåll, som derigenom föran
ledes, är icke lill sä stor skada för de rättsökande, som tillvaron
af en sådan behandling hr till deras fördel; och jag är
fullt öfvertygad, att i det ögnablick man borttoge collegicrna,
skulle såväl del allmänna som enskilde rätlssökande komma att
lida derpå. Dessa verks tredje egenskap är den rådgifvande.
Jag har väl derom redan nämnt något, men vill tillägga, hvad
Gr. Wrangel förut anlvdt, nemi. att collegierne äro de myndigheter,
hvarest sakkännedom eller författningskunskap inom hvarje
särskild gren af statsförvaltningen egentligen bibeliälies och
fortplantas. Sådant sker genom den collcgiala formen; ty de
gamla collegiiledamöterne uppfostra de unga på det sätt, att de,
genom användandet i hvarje förekommande mål af sin sakkännedom,
undervisa de yngre, så att i den mån de gamle går undan
linnas nödiga kunskaper dock qvar hos de återstående. Vill
man borttaga den collcgiala formen för ärendenas behandling,
så skall ock författningskunskapen förringas, lill så mycket större
skada för vårt land, som förfallningarne här äro sä mångfaldige
och så invecklade som vi alla veta. Man säger, ali collegierna
äro så kostsamma derföre, alt tjenstemanuapersonalen är sii
talrik. Personalen är i somliga af dem nedsatt till den minsta möjliga,
nemi. lill en President och tvenne Råd på hvarje division, eller
hvarje departement som det kallas i vissa collegier. Färre kunna de
collegialt afgörande icke vara, och nyss är nämnt, att om man
fruktar en presidents öfvervägande inflytande, sä kunna de tvenne
ledamöterne öfverrösta honom. Om man nu skulle tänka
sig, att alla de små detaljer, hvarmed collegierne hvar i sin stad
hafva att syssla, skulle öfverflyttas på vederbörande Depart.-  chefer, så, enär desse knappt hinna att sköta de ärenden, som
skola Konungen föredragas, skulle de ännu mindre medhinna dessa
småsaker, hvaraf följden Liefve att de lemnades mindre controllerande,
elier vind för våg. Jag vill ej trötta R. o. Ad.att
närmare genomgå saken, jag är öfvertygad derom, alt en livar,
som icke ledes blott af tomma önskningar att få ändring ulan
förbättring, är ense med de ledamöter, sorn yrkat afslag å det
-
276
Den 13 November e. m.
ta betänk. Alt till Konungen frambära en önskan, som icke
kan uppfyllas, kan ej vara rätt gjordt af R. St. Jag förmodar,
att af de många Statens embetsmål), som bär äro tillstädes, ett
så stort misstag ej kan begås, och hoppas således att R. o. Ad.
afslår betänk., hvars återremitterande icke skulle tjena till
något annat, än alt ånyo få höra upprepas hvad nu redan blifvit
vttradt.
Många ledamöter ropade på proposition.
Ilr Fåhraeus, Olof Immanuel: Flere talare hafva under
öfverläggningen ifrågasatt, huruvida det vore lämpligt alt
till Konungen ingå med någon und. framställning i det ämne,
som utgiir föremål för nu föredragna betänk. Jag för min
del hyser icke någon betänklighet i delta hänseende. All Ständerne
till Konungen frambära uttrycket af den rådande meningen
i en vigtig samhällssak kan, som mig synes, icke säga vara
olämpligt eller sårande, fastän Konungen sjelf offentligen fattat
sin åsigt derom. Hvad sjelfva saken angår, så har äfven blifvit
anmärkt af flere föreg, talare, att frågan icke vöre erforderligen
utredd, för att kunna fullständigt pröfvas. Afven mig förekommer
det svårt, oin ej omöjligt, all i eu talrik, rådplägande
försumlig afgöra eller ens öfverlägga om en sak, så vidt
omfattande som denria, dä frågan befinnes i det skick att den
knappt lemnar en utgångspunkt för discussionen. En talare har
i det afseendet yrkat, att framställningen borde hållas i sin största
möjliga allmännelighet, och för sådant ändamål föreslagit, att
den framställning, som hos K. M. skulle göras, måtte modifieras
till den und. anhållan, att embetsverkens förändring må ställas
i närmare sammanhang med dea nyligen verkställda organisationen
af Statsrådet. Jag anhåller alt få jemföra detta förslag
med Utsk:s yttrande. Utsk. har sä till sägandes sammanträngt
sitt tillstyrkande lill den allmänna sals, alt de administrativa
verken mätte förändras till hureauer eller afdelningar under de
respect. Statsdepart:n. Bureauer eller afdelningar! Man skulle här
hafva önskat, alt Utsk. något närmare bestämt begreppet af dessa
benämningar; man kan i visst hänseende kalla General-tullstyrelsen
för en afdelning af Financedepart. Men är den äfven
eu bureau af detta Depart.? I hvad förhållande hör eu bureau,
för att hafva detta namn, stå lill Förvaltn.chefen, eller
Chefen för Depart.? Genom sammanställning af de väckta motionernes
angifne innehåll och den resonnerande delen af betänk,
med conclusionen, har jag sökt all hilda mig sjelf en definition
på denna benämning, så som det bör förmodas att Utsk. tänkt
sig den, men förgäfves. Ehvad emedlertid det må gifvas en
vidsträcktare eller inskränktare tydning åt detta begrepp, så
torde det för en hvar som kastat en, äfven den flygtigasle blick
på våra grundlagar, på värt kameralförfatlningssystem,. på den
utvecklingsgrad och den ståndpunkt, på hvilken näringslifvet här
i landel befinnes, visa sig klart, alt alla de administrativa verken
omöjligen kunna hildas efter en och samma typ, och ali cn
Den 13 November e. m.
277
del deraf endast successivt och i den mån andra inverkande
omständigheter det medgifva, kunna förändras. Jag' tror derföre,
att om saken skall behandlas i sin allmännelighet, som Hr
Gripenstedt önskat, så vore det skäl att åt hans förslag lemna
företräde framför Ulsk:s. Såväl i en af motionerna, som äfven
här under denna discussion har talats om angelägenheten af
ifrågavar. reorganisation, för att dymedelst åstadkomma en besparing
i statsutgifterna. Detta är visserligen ett önskvärdt mål,
och det kan med visshet antagas, att vid den behandling, som
frågan erhåller hos Regeringen, detta mål icke skall blifva lemuadt
ur sigte, såvida och i den män det kan stå tillsammans
med hufvudändamålet, som jag för min del anser böra sökas i
eli sådant ordnande af de särskilda förvaltningsgrenarne och en
sådan förenkling i arbetssättet, att derigenom må kunna vinnas den
största möjliga enhet, skyndsamhet och kraft. Tvenne föregående
talare hafva redan påmint derom, att embetsverken redan
i flere delar erhållit en förbättrad organisation efter den plan,
som föregtde comite'ers arbete afsett, sedan styrelseverkens reorganisation
först sattes i fråga. Jag vågar likväl utsäga den
mening, att åtskilligt ännu återstår i den syftning, som jag haft
äran anföra. Det har redan blifvit återkalladt i R. o. Ad:s
minne, att Konungen i sitt tal till R. St. vid riksdagens öppnande
förklarat sig, — inseende vigten och behofvet af den inre
förvaltningens förenkling, — vilja egna oafbrutna omsorger
åt denna väsendtliga angelägenhet, samt att till erhållande af
R. St:s upplysta medverkan dertill snart åter sammankalla dem
till urtima riksmöte. Ehvad R. St. således, i anledn. af Ekon.
Utsk:s nu gjorda framställning besluta en sådan und. anmälan,
hvarom fråga är, eller icke, är jag fast öfvertygad, att hvad
Konungen säluda yttrat, icke skall stanna vid ord utan handling.
Jag anser vid de anförda förhållandena öfverflödigt att
ingå i närmare utvecklig af mina åsigter i ämnet; och ehvad
R. o. Ad. beslutar återremiss af betänk, eller bifall dertill, med
den af Hr Gripenstedt föreslagne förändrade redaction, har jag
deremot ej något alt erinra.
Endast ett par ord anhåller jag att få tillägga i anledn. af
den nog bjerta teckning, som den siste värde talaren gjort af
Depart.chefernes ställning till sine Exped.chefer. Han har yttrat,
att desse sednare gå Depart.cheferne tillhanda med utredande
af målen, hvarom desse, på hvilka den grundlagsenlig» ansvarigheten
hvilar, blott hafva alt bestämma sin mening. Jag
kan väl icke svara för mer än en af dessa Depart.chefer; men
om denne ene kan jag tryggt säga, att han med egna ögon tillser
hvad vid föredragningen han har alt ansvara för. Ehuru under
fullt förtroende till Exp.chefen, är sådant nödvändigt för hans
lugn. Jag instämmer deremot med den värde talaren i hvad
han för öfrigt yttrat om olägenheterna, som denna nödvändighet
medför, genom inkräktandet på tiden för vigtigarc omsorger.
278
Den 13 November e. nr.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Sedan diseussionen så länge
fortgålt, så må det synas öfverflödigt för mig alt uppträda; jag
gör det likväl i ett ögonblick, då det är fråga om att bifalla
detta betänk. Jag skulle först önska, att II. o. Ad. kände hvad
detta betänk, innehåller, och hvad ett bifall dertill skall medföra.
Måhända skall vid en närmare granskning finnas, att detta,
äfvensom de öfriga Stånden, i händelse af ett sådant, komma
in på en bana, som de icke sjelfve önskat. Det är för närvar,
kändt, att uti ett Stånd och med det invecklade förfaltningssystem,
som deribland råder för de fleste näringar, förhållanden
linnas, hvilka röra den enskildas rätt, nemi. den juridiska rätt,
som tillkommer i följd af näringsfriheten. Det kallas understundom
privilegier, invecklade förhållanden, som sjelfva näringarnes
egen natur medföra, och som kunna vara egna för Sverige.
Den allmänna principen för alla rättsfrågors afgörande i det ämnet
är den, att man vill hafva fleres omdöme ; man är ej nöjd
med en endas, man vill hafva en persona moralis. Det är derefter
som alla domstolar construeras, äfven i fråga om näringsrätlen,
för att granska hvilkens rätt är god. Då nu fråga är
om departemental-styrelse, så hade Utsk. bort göra sig reda för
nyttan af att i en liand nedlägga domsrätten öfver näringarne,
med förnekande af den urgamla principen för rätts afgörande
i Sverige, nemi. att det är en persona moralis, som pröfvar och
bestämmer. Deraf synes icke ett ord i Utsk:s betänk. Man kan
då ej säga, att i fall detta betänk, bifölles, så vore det af nytta
för Konungen, ty han visste hurudan den rådande meningen
vore—en mening hvarom icke finnes ett enda ord i betänk. Vill
man att IL o. Ad skäll utarbeta ett utveckladt system i detta
ämne från sin början; kan det vara meningen? eller, hvilken
är val meningen ? Kan man vidröra detta, utan att komma in i
en behandling af ämnet, som liknar ett Utskotts öfverläggning
och måhända mäste man, för alt kunna handlägga detsamma,
arbeta som i ett Utsk. Jag vill icke gå längre; jag tror, att
mina anmärkningar gillas af dem som förut afgifvit sådarie, och
alt för närvar, icke skäl förefinnas att bifalla ett betänk., hvilket,
minst sagdt, är allt för litet utveckladt.
Gr. Lagerbjelke: Hr von Hartmansdorff har yttrat, alt
man misstagit sig om begreppet af ordet departement, som år
1840 inflöt i Reg.F., och alt detta vållat att åtskillige ledamöter
trott att en större och vidsträcktare förändring i denna
grundlag blifvit införd, än som med rätta förhållandet vore öfverensstämmande.
Jag tror förändringen hafva bestått deri, alt
de fordne Statssecreterarne, enligt grundlagens f. d. ordalydelse,
endast hade sig ålagdt, att utarbeta och föredraga målen,
då efter grundlagsförändringen icke allenast detta åliggande
qvarstår, utan de nuvar. Depart.cheferne äro derjemte chefer
hvar och en för sitt depart. samt skyldige alt såsom sådane öfvertaga
den högsta vården och ledningen af lill Depart. hörande
ärenden. Detta synes dels af hvad Hr von Hartmansdorff
Den 13 November e. m.
27 0
sjelf yttrat om (le tillkommande Exp.cheferne, hvilka under det
gamla förhållandet voro obehöflige, men numera befinnas oumbärlige.
Att chefsbefattningar tillkommer Statsrådsledamöter med
depart. synes, utom af sjelfva benämningen af Depart.chef, som
väl måtte något betyda, då det finnes uti en grundlag, hvilken
skall efter sin ”ordalydelse” tolkas, jemväl deraf, att hvarje
depart. fått sitt särskilda statsanslag, att hvarje depart.chef
skall föreslå utnämning af alla embetsmän inom depart., alt General-adjutantsbefattningen
blifvit förenad med den af Depart.-  chef, med fl. stadganden, med hvilkas upprepande jag icke vill
trötta R. o. Ad.
Frih. Hamilton, Hugo: Efter den långvariga dimission,
sorn pågått och blifvit Förd med all den sakkännedom, som var
att förvänta inom ett Stånd, som inom sig omsluter den största
embetsmannaskickligheten i vårt land, skulle det vara både fåfängt
och öfversligande min förmåga att söka till besvarande
upptaga alla de mer eller mindre grundade inkast, som blifvit
gjorda emot Utsk:s betänk. Saken hvilar på öfvertygelse ; denna
måste man akta, helst denna öfvertygelse hos de fleste är
grundad på en hel lefnads tankar och erfarenhet i ämnet, och
dernäst på den erfarenhet som är samlad under vårt nuvar. stats •
skick, och det inflytande som detta bör hafva haft på våra former;
men åtskilliga saker hafva blifvit anmärkta emot Utsk:s
förslag, såsom att det vore otydligt och ofullständigt, hvilket
jag anser vara min ovillkorliga skyldighet, att söka besvara.
Hvad först rörer inkastet om ofullständighet, så har måhända Utsk.
haft orätt i sitt sätt att betrakta saken; Utsk. har nemi. tagit
för afgjordt a priori, hvad jag likväl nu hör att detta Stånd
ansett böra först bevisas, nemi. nödvändigheten af enhet och
kraft inom statsförvaltningen. Utsk. har trott, alt detta vore
en sats, nära nog axiomatisk, en sådan, som vore sjelfva slutet
eller erfarenhetsresultatet af vårt statsskick. Då en stat
ingått på den representativa banan, måste den kraft, som ligger
i formen, hvarunder staten från riksdag lill riksdag skall fortgå,
och hvilket fortskridande otvifvelaktigt för folkfriheten är
önskvärdi, på allt sätt vara verksam, och derföre följas af en
tidsenlig organisation af sjelfva styrelsen i sin helhet; att således
om formen för en styrelse under andra förhållanden var
mera beräknad på en långsam, noggrann, controllcrande verksamhet,
på det att icke något förhastande måtte äga rum, då
inga andra återhållande eller fördröjande band funnos än just
de inrättningar, som då voro mycket fruktbärande, så har man
trott, alt under andra förhållanden, och när Regeringen har på
sig starka band, både återhållande och fördröjande, samt derjemte
bredvid sig en annan makt, som har laglig rätt att af
denna Styrelse utkräfva ansvarighet för dess åtgärder, och det
just af vederbör. Depart.chefer, så trodde Utsk. att det ej kräfde
bevisning, del desse Depart.chefer måste och borde hafva
en mot en så dryg ansvarighet motsvarande makt, och att åter
-
280
Den 13 November e. m.
igen denna makt icke kunde åstadkommas på annat sätt, än alt
de gjordes till verklige chefer i ordets högsta bemärkelse, i
st. f. att, som nu, mera vara det lill namnet. Man har sagt,
alt Utsk. bort ingå i bevisning om nyttan och nödvändigheten
af den föreslagna förändringen. Det var ett fel af Utsk. att
tro, att beviset låg i våra sednare tiders historia. Att Utsk. bort
utveckla frågan, huru. Jag bekänner, att jag för min del instämt
i den af Utsk. uttalade tanka, alt, i så stora frågor som denna, är
det, åtminstone då frågan första gången är å bane, blott grundprinciperne
som böra utvecklas, och jag tror det är väl, om Ständerne
i det fallet taga initiativet, emedan eljest, om en Regering
skulle använda mångå års mödor och förnöta utmärkte mäns
krafter med uppgörande af ett så vigtigt förslag, saknade hon
dock all säkerhet att sjelfva principen godkändes af den andra
statsmakten, tiden vore förspilld, och liden är en dyrbar sak;
men att Ständerne eller deras Utsk. skulle ingå i en detaljpröfning
af saken, det tror jag vore orätt, emedan de ej kunna
inhemta all den sakkännedom som dertill behöfves, och sorn
endast kan finnas hos män, som tillbragt en längre lefnad i
Statens tjenst och för hvilka det faller sig klart huru saken
bör behandlas äfven i de minsta detaljer. Särskildt har man
beklagat, att motiverna voro dåliga. Jag hoppas att meningen
med detta uttryck endast haft afseende på svagheten i sjelfva
utvecklingen, ty det motiv jag tagit mig friheten att utveckla,
nemi. behofvet af kraft hos Styrelsen, önskan att Styrelsen
måtte vara stark och kraftfull, lärer väl ej kunna kallas vara
ett dåligt motiv. Man har sagt, att man ej kunnat uppfatta
rälta meningen med ordet bureau, och frågat om dermed förstods
en sådan afdelning af ett Depart., som GeneralTulIstyrelscn
kunde sägas vara af Financedepart. Nej! något sådant har
ej föresväfvat Utsk., som trott att skillnaden skulle ligga deruti,
att Depart.chefen, såsom högste chef, skulle äga lagligt inträde
i hvarje honom underlydande verk, icke för att der deltaga
i hvarje förekommande detaljföremål, eller förnöta sin lid
med corrigerande af scripta och dylikt, ulan för att tillse, att
de befallningar, som ifrån Styrelsen utgå till förvaltningens olika
grenar, kraftigt och fullständigt uttalades och sattes i verket
samt att äga fullkomlig rättighet att som chef uppträda, då
det bcfinnes alt sous-chefen sig försummat, utan att med särskild
skrifvelse derom behöfva ingå till Konungen och sålunda
föröka antalet af skrifvelse!- utöfver det, hvarunder vi snart
sagdt begrafvas i vårt land.
Delta var meningen med det måhända ganska illa valda
ordet bureau i st. f. den gamla benämningen collegium. Jag
hade visserligen mycket att tillägga, men skall endast utbe mig
alt få lacka derför, all Utskis betänk., som visserligen har stölt
mångens tankar, mångens önskningar, må vara, äfven mångens
fördomar, blifvit så skonsamt bedömdt och, jag får säga, i ord
så mildt behandladt. Hurudan utgången än må blifva, ber jag
alt
Den 13 November e. m.
281
att få förklara, hvad en af betänkts skarpaste motståndare äfven
yttrat, att detsamma varit välmenande.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Ulan att inlåta mig
i hedömmandc af frågan, huruvida den collegiala, eller nu föreslagna
bureauförvallningen af allmänna ärenden är den hästa,
hvilken fråga redan af mångå talare blifvit vidrörd och utredd,
är det endast emot några här yttrade satser, som jag önskar
att få framställa en eller annan erinran. Man har sagt, alt
sedan Konungen tillkännagifvit sin nåd. afsigt vara, att framdeles
för Ständerne framlägga ett förslag till förändrad organisation
af einbelsverken, så skulle det bli fruktlöst för Hegeringen
att sysselsätta sig med ett sådant arbete, derest hon icke
der.vid hade ledning af representationens åsigter i ämnet. Häruti
måste jag tillstå mig vara af en alldeles motsatt åsigt.
Enligt milt begrepp är det ingalunda representationen, som
skall leda Regeringen, utan tvertom representationen, sorn ifrån
Regeringen bör fä emottaga förslag oell impuiser. Det är förgäfves
all vilja vända om detta förhållande. Ail lill Konungen
frambära en intet sägande skrifvelse i allmänna ordalag, ungefär
af innehåll, som det hvarpå Hr Gripenstedts yttrande utgick,
dermed är i sanning ingenting vunnit. En sådan skriftvexling
leder till intet ändamål, än möjligen att gifva på hand på något,
som man alldeles icke vet om man sedermera kan gilla. Jag
afstyrker för min del en sådan skrifvelse, likasom den af Utsk.
föreslagna, hvilken, enligt hvad utveckladt blifvit, icke är så
motiverad, att den förtjenar bifall; förenande mig med dem
som yrkat afsiag å betänk.
Ropen på proposition förnyades.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: En värd ledamot, sjclfve
ordföranden i det Utsk., som utarbetat ifrågavar. förslag, har
sammanfört detsamma, eller sättet att förvandla collegierne till
minislcrbureauer, med utvecklingen af eli fritt samhällsskick,
äfvensom af behofvet all lemna kraft åt Regeringen. Jag finner
de Europeiska förhällanderna vara alldeles motsatta till hvad
den värde ledamoten torde hafva föreställt sig desamma, och i
de mest couslitulionella Stater finues icke den ministeriella styrelsen
så omfattande, som lian synes tro. I England, som torde
vara modellen för constilulionelia stater, och der regeringen
visserligen har all den makt, kraft och styrka, som man kan
önska, der är styrelsen långt mera collegial än i de absoluta
länderne. Det är i delta sednare slags stater som ministrarne
hafva collegierue under sin makt. Ingen torde neka eller bestrida
den Engelska flottans förträffliga organisation och. företräde
framför alla andra; likväl är dess styrelse helt och hållet
collegial. Engelska amiralitetet är ett collegium, sammansatt
af vissa amiraler och vissa civila ledamöter, och der ordföranden
icke har mer än en röst i besluten, och ledamöterne
samma rättigheter som Råderne i våra collegier. Sä förhåller
4 H. 36
282
Den 13 November e. m.
sig 'äfven med administrationen af armeens angelägenheter; för
densamma står en person i spetsen med högsta befälet, jemförlig
med hvad Konungen är hos oss såsom högste befälhafvare
till lands och sjöss; dessutom en statsseereterare för krigsärendena,
en för allt hvad som hörer till arineens aflöning och en för
densammas, beklädnad. Dessa utgöra alldeles skilda deparl:r.
På samma sätt förhåller sig med colonial-ärendenas depart.; så
med Oslindiska depart. o. s. v., och formen för dessa är mycket
mera collegial än i Sverige. Alldeles motsatt är förhållandet
i de absoluta slalerne, t. ex. i Preussen och Ryssland.
Jag kan ej finna något af hvad nu föreslås äga samband med
det constitutiouella statsskicket, och afstyrker för min del detta
betänk.
Gr. Sparre, Erik: Sedan Ekon.Utsk:s ordförande försvarat
majoritetens inom samma Utsk. mening, må det tillåtas
mig förklara, att inom Utsk. fans en icke så obetydlig minoritet,
sorn ej biträdde den i förslaget uttalade mening. Denna
minoritet hade ett alltför högt begrepp om den vigt och den
betydelse, R. St:s till Konungen framställda önskningar böra
äga, för att tillstyrka en så löslig och omotiverad opinionsyttring,
som den betänk, innefattar. Om Utsk. ingått i pröfning
af möjligheten och verkslällbarheten af den önskade förenklingen,
så hade frågan åtminstone förts'framåt, och en discussion
öfver ämnet föranledts med viss utgångspunkt för öfverläggningen;
men då en sådan undersökning icke af Utsk. företogs,
ansåg sig icke eller minoriteten böra tillstyrka betänk.
Skulle åter R. o. Ad. finna för godt att återremittera betänk,
till företagande af en noggrannare undersökning; sä skall Utsk.
ulan tvifvel icke underlåta att ställa sig R. o. Ad:s föreskrift
till efterrättelse.
Gr. von Platen, Baltzar: Under det jag är den första
som erkänner, att exempel i allmänhet ingenting bevisa, anser
jag dock för ovillkorligen nödvändigt, att de anförda exemplen
icke måtte uppfattas annorlunda, än som öfverensstämmer med
verkliga förhållandet. Det är derföre, och utan att vilja uppehålla
R. o. Ad:s lid för afgörandel af nu förevar, öfverläggning^-  ämne, sorn jag ber att få göra en anmärkn. vid en värd talares
yttrande rör:de England och dess flottas administration. Med
all aktning för denne ledamots öfverlägsna kännedom om nämnde
land och embetsförvaltningen derstädes, ber jag att få till
honom hemställa, derest ej allt för betydliga förändringar på
sednare tider ägt rum, huruvida någon enda gren af den Engelska
flottans styrelse är af vederbör. DeparUschef så oberoende,
som den Svenska Förvaltn. af Sjöärendena. I England
bestå collegierne utaf ledamöter, som äro afsätlliga; här åter
äro de oafsätlliga; och vid de ministére-förändringar, som der
inträffa, blir vanligen följden, att collegii-ledamöterne äfven
afgå. Detta förhållande har jag endast velat upplysa. Medan
jag har ordet, ber jag att fä tillägga, det mig synes, som
Den 13 November e. m.
283
bade ninn ej gjörl sig räll bekant med Utsk:s belänk. Allt för
många af de talare, sorn yrkat afslag derå, tyckas hafva utgått
från den dcduclion, som innehölle belänk. att collegierne icke
gjorde nytta. Jag tror tvertom, att ingen af dem som deremot
yrkat bifall till detsamma, påstått uågot sådant, än mindre föreslagit
borttagande af dessa collegier, såsom nödige för utredning
af förekommande mål. Så vidt jag kunnat uppfatta Utsk:s
betänk., är meningen deraf endast att åt desamma gifva en sådan
organisation, alt de matte befordra, i stället att förlama
verksamheten bos Depart.chefen. Jag tillstyrker återremiss, för
att såmedelst vinna förändring i ordalagen, hvarefter hufvudsakcn
kunde bifallas.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts slutad, yttrade H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm., det han fiirst borde fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet derpå , att Frih. Ridderstolpe framställt ett alternativt
förslag, alt K. M. mätte förstärka Sin Rådkammare
med (lere consullalive Statsråd, men att detta förslag innefattade
en motion om ändring i grundlagen, som icke linge väckas
i R. o. Adis plenum, och således berörde del af Frih. Ridderslolpes
anförande ej kunde blifva fiiremål för remiss, om än
R. o. Ad. bi folie återremiss af belänk. Af de ilere ledamöter,
som yttrat sig i ämnet, hade icke någon yrkat ovillkorligt bifall
lill Allm. Besv.- o. Ekon.Ulskis afgifne betänk., utan hade
yrkanden blifvit framställde 0111 dels återremiss, dels afslag
och dels bifall med föreslagna förändringar. A dessa yrkanden
ansåge 11. Ex. sig böra framställa propos. i den ordning de
blifvit gjorde, hvadan H. Ex. nu finge hemställa, om R. o. Ad.
ansåge de emot Utskis belänk. gjorde anmärkmr föranleda lill
detsaminas återremitterande.
Ropades starka nej, blandade med ja, hvarjemte
Gr. Frölich anmälde sig och yttrade:
Jag medgifver visserligen, att uti mitt yttrande icke bestämdt
de orden nämndes, alt jag yrkade bifall till betänk.,
men sådan var dock min mening. Jag ansåg icke del af Hr
Gripenstedt gjorda amendement vara nödvändigt, emedan jag
nemi. trodde att det egentliga föremålet, som Utsk. har åsyftat
och sorn 11. St. bort åsyfta, vore att uttrycka den generella
opinion, att styrelseverken mätte undergå någon förändring.
Jag ansåg således sjelfva ordalagen verkligen vara mindre vigtiga,
blott man i desamma återfann denna mening. Så tyckte
jag mig äfven hafva funnit, att Hr Fåhraeus uppfattat discussionen,
och får jag på grund deraf vördsamt hemställa, om icke
propos. skulle kunna göras till bifall å betänk.
Hr von Hartmansdorff: I händelse Hr Gr. o. Landtm,
nu skulle finna för godt, att framställa propos. till bifall å betänk.
, enligt Gr. Frölichs åstundan, sä önskar jag att vi å amira
sidan må fä uppgöra, antingen contrapropos. skall lyda på återremiss
eller afslag.
2*4
Den 13 November e. m.
H. Ex. Hr Gr, o. Landtm, yttrade, det lian, da Gr.
Frölich första gången yllrade sig, uppfatlat detta yttrande såsom
ett instämmande i Hr Gripenstedls mening, men att sedan
Gr. Frölich nu Förklarat sin mening vara, att få bifall tilt
Ulsk:s betänk, utan förändring, II. Ex. fann det vara sin skyldighet
att derom göra propos., och således nu finge hemställa,
om R. o. Ad. behagade bifalla förevar, betänk.
Denna propos. besvarades med starka nej, blandade med
ja, hvarefter H. Ex. förklarade, det han trott sig finna, att nej
härvid varit öfvervägande.
Gr Frölich begärde votering.
I följd häraf förklarade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att
nu uppslode fråga 0111 bestämmande af conlraproposilionen, dervid
4 förslag kommo i fråga, hvilka afsågo återremiss, afslag
samt de förändringar, som dels Hr Gripenstedt, dels Gr. Lagerbjelke
yrkal. Hr Gripenstedt hade föreslagit, all Ulsk:s betänk,
måtte erhålla dea förändring, att, i st. f. den deri förekommande
mening: ”samtliga de administrativa verken mätte förändras
till hureaner eller afdelningar under de respective Statsdepartement”,
skulle införas: ”samtliga de administrativa verken
måtte ställas i ett närmare sammanhang med den förändring i
Statsrådets organisation, som genom Departemenlal-slyrelsens
införande ägt rum”; hvaremot Gr. Lagerbjelke yrkat, att orden
”på den grund” och den derefter följande meningen i Ulsk:s
tillstyrkande mätte nthvtas emot ordalagen: ”på den genom deparlementalformens
införande i Konungens Statsråd lagda grund.”
Vid sådant förhållande funné 11. Ex. sig nu böra först utröna,
hvilketdera af dessa förslag IL o. Ad. ausåge höra inlagas i
contrapropos.
Hr Gripenstedt: Då Gr. Frölich yttrat, att han i liuf
vudsaken
öfverensslämde med den af mig framställda mening,
så ber jag få till Hr Grefven hemställa, huruvida han icke,
för den gemensamma åsigtens framgång, skulle finna del mest
ändamålsenligt att förena sig i den propos., som jag först tagit
mig friheten att yrka.
Gr. Frölich: För den händelse, ali de öfrige Hrr leda
möter,
som yrkat förändring i ordalagen, under bifall till framställningen
i det hela, skulle vilja afstå frän sina särskilda
meningar och förena sig med Hr Gripenstedt, sä anser jag mig
äfven dertill lika villig som skyldig; men om så icke sker, sä
föreställer jag mig verkligen, att det snarare skulle vinna majoritet,
att yrka bifall ä betänk., just derföre all ordalagen
äro mindre vigtiga än sjelfva önskningarne. Dä jag nu har
ordet, kan jag icke underlåta att till Hr Gr. o. Landtm, framställa
den frägan, huruvida det är absolut nödvändigt alt conlrajiropos.
framställes mot hvarje af de 4 särskilda meningarne?
ilig vill det synas klart, alt contrapropos. mot bifall kan blifva
antingen afslag eller återremiss.
Den 13 November e. m.
285
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, i anleda, häraf, att
så vida Hr Gripenstedt samt Grefvarne Frölich och Lagerbjelke
förenade sig om en mening, fråga om någon annan conlrapropos.
än återremiss eller afslag visserligen icke syntes behöfva
framställas, men att i annat fall hvar och en, som framställt
förslag i ämnet, naturligtvis ägde rättighet att fä detsamma
undersläldt Ståndets pröfning.
Gr. Lagerbjelke: Ehuru jag visserligen icke tycker
den delen af Utsk:s förslag, sorn, enligt Hr Gripenstedts mening,
skulle bibehållas, vara i allo lämplig att inflyta i den nnd.
skrifvelsen, så vill jag dock afstå frän milt förslag samt förena
mig med honom, på det R. o. Ad. sålunda mätte besparas
en votering.
H. Ev. Hr Gr. o. Landtm, fästade nu uppmärksamheten
derpå, alt den propos. han nyss framställt och ansett vara besvarad
med nej, varit ställd å bifall till Ulsk:s betänk, ulan
förändring, samt att det varit i fråga derom, som Gr. Friilich
begärt votering. Således vore det nu, sedan Gr. Frölich förenat
sig med Hr Gripenstedt, uti ja-propos:n, som sistnämnde
ledamots förslag, derest votering komine att äga ram, borde
intagas; men för att komma till detta resultat syntes nödigt, att
Gr. Frölich afstode från sin förut gjorde begäran om votering,
och H. E. finge framställa propos. ä Hr Gripenstedts förslag.
I anledn. häraf tillkännagaf Gr. Frölich, det han återkallade
sin begäran om votering, hvarefter H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla Ulsk:s
betänk, med den af Hr Gripenstedt föreslagna förändring.
Ropades starka nej, blandade med många ja.
Detta svar förklarade H. Ex. sig hafva uppfattat såsom afslag
å propos., i anledn. hvaraf Gr. frölich hegärde votering.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Del är ju meningen, att det
af Hi1 Gripenstedt föreslagna tillägg skall blifva ja-propos., och
att således afslag skall blifva contra-propos.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan propos.
till bifall ä Hr Gripenstedts förslag blifvit framställd och Gr.
Frölich derom begärt votering, komme Hr Gripenstedts förslag
all intagas i ja-propos:n och borde nu afgöras, huruvida återremiss
eller afslag ä Utsk:s betänk, skulle blifva contra-propos.;
och hemställde H. Ex. fördenskull, om 11. o. Ad. behagade bifalla,
att conlra-propostn komme all lyda å återremiss.
Ropades starka nej, blandade med ja, hvarpå H. Ex. tillkännagaf,
det han trott sig finna, ali nej härvid varit öfvervägande.
1 anledn. häraf begärdes af Frih. Cederström, Anders,
votering, hvarifrån han dock, innan voler.propos. derom hann
blifva uppsatt, förklarade sig vilja afstå.
286
Den 16 November f. m.
Upplästes till justering och godkändes följande voleringspropos.
Den sorn bifaller Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s betiink. N:o
61, med den förändring, att, uti slutmeningen af Ulsk:s tillstyrkande,
ordalagen: ”samtliga de administrativa verken måtte
förändras till bureauer eller afdclningar under de respective
Staisdeparlementen”, utbvlas emot: ”samtliga de administrativa
verken måtte ställas i ett närmare sammanhang med den förändring
i Statsrådets organisation, som genom Departemeutalstyrelsens
införande ägt rum”, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
ne.j;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s
förenämnde betänk.
Efter voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 35.
Nej — 82.
H. 11. o. Ad. åtskildes kl. 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
albert Munck.
- »-ES«——
Lördagen den 16 November 1844.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2 prot.utdr. för d. 13 denues e. m.
Justerades pleni-prot:n för d. 6 f. och e. m. samt för d.
7 i denna månad.
Upplästes lill justering och godkändes nedannämnda från
Exp.Utsk. inkomna förslag till ingress och §§ af riksdagsbeslutet:
N:o 1, innehållande ingressen;
N:o 2, aug:de D.D. M.M. Konungens och Drottningens kröning;
N:o
3, ang :de beslutade grundlagsförändringar;
N:o 4, ang:de omröstningen öfver Högsta Domstolens ledamöter.
Likaledes upplästes till justering och godkändes Exp.Utsk:S
under N:o 31 algifua förslag till R. St:s uud. skrifvelse till
Den 16 November f. m.
287
K. M., ang:de undersökning om Technologiska Institutets förvaltning.
Öppnades Hrr Electorers lista lill val af en ledamot i
SlatsUlsk., under den ledamoten af nämnde Utsk., N:o 338 Frih.
Tersmeden, Wilhelm Fredrik, medgifua ledighet pä högst 14
dagar från och med d. 18 dennes beräknad; och befalis, vid
valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 2051. Hr Furuhjelm, Fuilin. Hr Björnstjerna, Johan
Magnus.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 0 och 1) dennes
på hordet lagda utlåt. N:o 69, i anledn. af väckt fråga om
indragning af Förvaltningen af Sjö-ärendena.
H. o. Ad. biföll, uppå derom af H. Ex. Hr Gr. och Landtm,
gjord propos., att den i della ämne väckta motion ej må till
någon R. St:s åtgärd föranleda.
Föredrogs ånyo Be vi I In.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:ns d. 9 dennes f. m. pä hordet lagda betänk. N:o 1, ang:de
grunderne och villkoren för tillverkning och försäljning af
bränvin.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att det funnes 2
sätt, hvarpå delta betänk, kunde till afgörande företagas, nemi.
all antingen det vid betänk, fogade förslag lill föreskrifter,
ang:de v illkoren för tillverkning och försäljning af bränvin, §-vis
förekom till pröfning, eller ock de punkter, som funnos i betänk,
upptagna, först algjordes och sedermera, derest så erfordrades,
beslut lättades öfver de öfriga §§, hvaruti någon förändring ej
blifvit af Utsk:n tillstyrkt. Frågan härom hade varit föremål
för öfverläggning i Talinansconference och man hade der varit
öfverens derom, att sistnämnde pröfningssäll punktvis vore lämpligast,
dels derföre att det vore tidsbesparande och dels derföre,
att om något Ständ skulle bifalla Riksdagsmannen Nils Slrindlunds
i första punkten upptagna förslag, hela betänk, derigenom
förfölle, utan att erfordra någon vidare pröfning.
Frih. Cederström, Jacob: Jag skulle för min del tro,
att i någorlunda öfverensstämmelse med Strindlunds motion, man
skulle kunna alsia betänk, och till Bevilln.Ulsk. lemna prot.-  utdr., med förständigande, att den gamla bevilluingen för hränvinstillverkningen
skall blifva oförändradt gällande. Dock skulle
jag för min del önska den förändring i afseende på be v ilin i ngsafgiften,
att den blefve bestämd till 5 proc. af hvarje tillverkningsbelopp,
räknadt efter hvad med apparaten kan tillverkas.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, gjord propos.
, biföll R. o. Ad., alt Utsk:ns betänk, (inge punktvis till pröfning
förekomma.
Till följd häraf upplästes nu, för alt blifva föremål för öf
-
288
Den 16 November f. m.
verläggningen, första punkten, innehållande Utsk:ns yttrande öfver
Riksdagsmannen Strindlunds motion, att nu gällande förordning,
ang:de villkoren för tillverkning och försäljning af bränvin,
måtte intill Hästa riksdag oförändrad bibehållas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Ehuruväl jag i allmänhet
är af helt andra tankar i afseende på bränvinsbränningsrättighelen
och beskattningen derför, än de, som ligga lill grund för detbelänk.
, så anser jag alt för närvar, det ieke är något hopp att
kunna fä se antaget ett beslut, som öfverensstäinmer med dessa
grundsatser, hvilka jag för flera år sedan offentligen yttrade
och sorn jag ännu qvarstår vid. Jag anser deremot ali förändring
i den riktning, som det sammansatta Utsk. föreslagit, vara
icke allenast olämplig ulan äfven skadlig och motverka del mål,
hvartill man slutligen rör:de bränvinsbränningsrällighcleu och
dess beskattning hör komma. Jag anser således, att under närvar.
omständigheter bör Ståndet fatta det beslut, att oförändradt
bibehålla nu gällande författning, ang:de villkoren för tillverkningen
och försäljningen, i hopp om att framdeles, vid en
annan riksdag, kunna komma lill något bättre, i afseende pä
detta ärende. Jag instämmer således hufvudsakligen med Frih.
Cederströms redan yttrade mening, att bifall bör gifvas lill Riksdagsm.
Strindlunds motion och anhåller således om propos. till
afslag af 1 punkten af Utsk:s betänk, och bifall lill nämnde
motion.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr., anförde skriftligen:
Ej förutan en nedslående känsla af djup bedröfvelse förmår
jag yttra mig öfver detta betänk. Jag ämnar icke ingå i
dess detaljer; af flere reservanter förtjenstfull! afhandlade, ligga
de till en stor del utanför min synkrets; jag vill blott erinra
om några allmännare sanningar, ofta och äfven nu bättre uttalade,
men hvilka böra upprepas sä tidt, från så mänga särskilda
häll idislas, alt de slutligen bana väg för de förändringar,
som redan länge utgjort ett kraf af den högsta nödvändighet.
Om skäl finnas till den ofta hörda klagan, alt Sveriges förkofran
i välstånd varit långsammare, mindre märkeliga, än andra
länders samtida framsteg; om detta medgifves, och man då
opartiskt forskar efter orsakerna till denna företeelse, så ljuder
det första svar, forskningen lemnar: ”Bränvinslagstiflningen är
bland dessa orsaker den ojemnförligt största, den olycksaligast
verkande”. Ar det rimligt att fastställa ett maximum, i st. f.
ett minimum i tillverkningsräll af en vara, hvilken som helst?
Kan det förlikas med vanligt menniskovett, att, i Följd af författningar,
årligen vräka bort millioner i råämne, i bränsle, i
arbetslön, dymedelst att en näring drifves på det minst fördelaktiga
sätt? Är det försvarligt att lemna, snart sagdt, obegagnad
en inkomstkälla, som rätt benyttjad — intill dess den tid
uppnåddes, när hon till välsignelse för nationen hunne att ut
tor
-
Den i 0 November f. m.
289
lörkas — åtminstone skulle lemna ymniga tillgångar lill befordrande
af så många föremål för Stålens, genom knapp inkomst
nu i alla riktningar hämmade verksamhet? Ar det Christeligt,
är det klokt — ur det icke snarare ogudaktigt tillika, och alldeles
sanslöst, alt genom bränvinets oerhördt låga pris, förbundet
derjemte med tillverkning i hvarje koja, likasom ställa ett
giller för mängdens njutningsbegär? — Och derefter förundra
vi oss öfver växande sedeslöshet, tilltagande brott? Mine Hrr!
ett underverk är det, att ännu någon sedlighet, någon laglydnad
träffas hos den sålunda frestade lägre classen af vära medmenniskor,
våra medborgare; — ett bevis pä förträffligheten af den
kärna i national karakteren, som man, till trots af allt bemödande,
icke ännu förmått att alldeles förstöra. Icke dessa olyckliga:
nej! vi, vi lagstiftande, bära skulden. ”Nos, nos Consules
dcsunuis”!
Jag har tillbragt snart eli fjerdedels århundrade bland ett
folk, som med det Svenska delar behofvet af den öfverflödiga
spanmålens användande och, beklagligen, äfven del sednares smak
för bränvinet. Regeringen hos detta folk har, synnerligast genom
privilegier, som i en del landskaper icke kunnat rubbas,
svåra hinder att besegra i denna gren af lagstiftningen. Och
likväl, mine Ilrr, kan jag icke uppskatta lill mindre än 120 å
125 millioner rubel den inkomst, som Ryska statsverket drager
af bränvinet, medelst författningar, som derjemte betydligt motverkar
fylleriet, och i de flesta orter medgifva hjelpliga controllör.
För dessa författningar har jag redogjort ä tid och ort
som vederborde. Efter förhållande af folkmängden borde bränvinct,
lägst beräknadt, lill Sveriges slatscassa inbringa 4 millioner
r:dr b:co, om lagstiftningen vore l iklig. En troligen ännu större
summa skulle årligen besparas vid sjelfva tillverkningen, i
säd, i bränsle, i arbete, och — hvad sorn vore det vigiigaste —
denna lagstiftning skulle kraftigt bidraga till hejdande af den
dryckenskapslust, till hvars utrotande genom de försökta moraliska
medlen, ensamt använda, årtionden skola i lyckligaste fall
erfordras. Emedlertid fortfar en utarmande årlig nalionalforlust.
Dock — vore det blott den i penningar beräkneliga förlusten! —
Men sedligheten, men vördnaden för lag, men den physiska kraft,
som mödås, — ärftligen och således för oberäkneliga lider??
Om nu det står fast och det torde kunna antagas såsom
fullt bevisadt, att den högsta nödvändighet befaller en förändrad
lagstiftning för bränvinet, så blir frågan den: kan denna förbättring
uu lillvägabringas? Eller, derest den, hvarken i närvar,
stund, eller måhända framdeles, kan på en gång åstadkommas,
kan redan nu åtminstone den väg af R. St. utstakas, på hvilken
man med säkra, om än med långsamma steg kan nalkas
målet? Jag besvarar dessa frågor med ett nej! bäst bekräfladt
just af det betänk., som nu utgör det sorgliga ämnet för Ståndets
öfverläggning. Jag skall i allo och äfven härutinnan vidblifva
den grundsats, att förändringar, ulan väsendtlig förbätt4
II. 37
200
Den 16 November f. m.
ring, hvaraf jag här saknar hvarje spar, ulgöra elt omlt och
icke eli godt; i näringsförfattn,ingar åtminstone bör väl denna
sals medgifvas såsom påtaglig. Jag instämmer fördenskull alldeles
i den slutföljd, hvartill Ilr D:r Sandberg kommit i sin reservation,
och föreslår:
l:o att Ståndet besluttir, för sin del, alt låta nu gällaude
författning oförändrad qvarstå.
2:o att R. St., genom und. skrifvelse åt K. M. öfverlemna,
att. i hela denna fråga vidtaga de åtgärder, sorn pröfvas ändamålsenliga;
äfven derest, i likhet med hvad i 21) § af nyssberörde
författning Ur medgifvet, och utan rubbning i hufvudgrunderne
för beskattningen, någon till förhöjning verkande jemnkning
i nu fastställde afgifler skulle med sä da ne åtgärder behöfva
att intill nästa riksdag förknippas; då R. St. hoppas fä emotse
Konungens nåd. propos. om hvad i dessa frågor pä deras beslut
ankommer.
Skulle — såsom troligt må synas — detta mitt förslag anses
öfverskrida gränsen af de ändringar, sorn, enligt sednast
antagna lydelse af 49 § Riksd.Ordn. kunna vid första föredragningen
af ett betänk, beslutas, så yrkar jag afslag in totum et
(antoni; hvarjemte jag, derest betänk, afslås, med stöd af 56 §
Riksd.ordn. samt i anledn. af denna tilldragelse, vördsamt anhåller,
att sednare punkten, af mitt ofvan anförda förslag må anses
såsom särskild motion och varda till behörige Disk. remitterad.
Härefter upplästes, på begäran af Ilr Lagerhjelm, Pe h r,
det af Frill. Raab, i förra delen af dess vid förevar, betänk,
fogade reservation, afgifue yttrande om de allmänna grundcrne
för bran v inslags lift ii ingen.
Hr Lagerhjelm yttrade sedermera:
Den nu var. bränvinsbränningsförlättuingen är visserligen
icke fullkomlig; hvem känner icke del? Jag önskade för min
del, i likhet med hvad den värde reservanten har yttrat, alt i
synnerhet Statens moraliska kraft mera understöddes genom
denna lagstiftning, äfvensom att Statens inkomstkällor dervid
mera gynnades än hittills — tvenne ganska stora ändamål. Om
denna min subjectiva önskan än vore möjlig, och om jag än
kunde framgifva ett lagförslag i detta hänseende, så vore jag
likväl ingalunda öfverlygad om, att jag kunde genomdrifva densamma
i ett ämne, der sä många meningar linnas. Jag är derföre
nöjd med den gamla författningen sådan den är. Det har
redan visat sig, u sätt som i reservationen är uttryckt, att den
s. k. husbehofsbränningeii har minskats betydligt, nästan till
hälften af hvad den förut varit. Detta är redan elt stort steg
framåt, ett stort mål, som man har vunnit. Ett mindre fel hos
författningen ersattes då genom fördelen af stabilitet i denna
lagstiftning, så all de näringsidkare, sorn kastat sig pä handleringen,
icke må tvingas att för hvarje riksdag göra nya apparater,
hvilket medför stora förluster. Jag föreslår derföre, att
Den 1C No v emlie r f. nr.
501
vi nifi vidblifva den gamla författningen, och önskar för min
del, alt Hr Gr. o. Landin), måtte göra propos. till afslag å Utsk:s
betänk., men lill bifall af Riksdagm. Slrindlunds motion.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Lika med förcg:de talare anser
jag visserligen, ali ifrägavar. ämne vidrör en af de aldra
vigtigaste lagstiftningsfrågor, som någonsin oell som alllid eller
åtminstone i långliga lider sysselsatt R. St. Jag- skulle äfven,
med tvenne talare sorn yttrat sig, högeligen önska, alt tillfället
tili vore inne.dä R. St. kunna ingå på en mera rationel bana,
än de hittills vandrat i denna lagstiftning; men jag anser, att
liden elier omständigheterna icke medgifva R. St. alt företaga
frågans behandling ur denna synpunkt. Jag inskränker mig således
vid detta tillfälle att förena mig med de talare, som redan
yttrat sig hufvudsakligen i den syftning, all R. o. Ad. skulle
i dess helhet afslå ifrägavar., det sammansatta Ulsk:s betänk, och,
instämmande i Riksdagsfullm. Slrindlunds motion, yrka på ett
orubhadt vidblifvande af olivar, bränvinsbränningsförordning. Jag
skulle tro, att, om det system för bränvinsbränningen i dess
helhet, som denna författning vidrör, ännu icke är tillräckligt
utveckladt, så skall del likväl småningom i alla fall bringas till
detta mål. Då man redan sett de lyckliga verkningarne af
närvar, författning, nemi. all den s. k. egentliga husbehofsbränningen,
det mest förderfliga af hela rörelsen, småningom utdör
och att en mera ändamålsenlig handtering i denna gren, eller
en s. k. fabriksbriinvinsbränning söker att utbilda sig; sä vore
det oförsigtigt att, då man icke kan frigöra denna fabriksrörelse,
hvilken såsom fabriksrörelsc omöjligen kan gä framåt med
något bestämmande af maximibeloppet för tillverkningen, nu genom
förhöjd beskattning motverka hvad man önskar. Konstbrännerierna,
eller bränvinsbränningen efter en förbätrad method,
skulle visserligen kunna bära sig äfven med nu föreslagna
högre beskattning; men det vore, i min tanke, opolitiskt att ingå
på denna bana, till dess att rörelsen vunnit en större utveckling,
då man kan på en gång högre beskatta tillverkningen och
derigenom vinna både det ekonomiska och moraliska syfte, som
man så rikligt har afselt. Jag har hört en värd talare, med
sakkännedom om förhållandena i andra länder, yttra sig för en
förändrad princip både i lagstiftningen för och beskattningen af
bränvinsbränningen; Frih. Palmstjerna har nemi., yrkande afslag
pä förevar, betänk., väckt en ny motion, som har synnerligen
till syftemål, att i administrativ väg nå det önskade målet,
genom att till K. M. öfverlåta en friare rättighet att ordna
brällvinsbränningslagstiftniogen. Ehuru jag visserligen med den
värde talaren delar denna önskan, att de ekonomiska detaljerna
af bränvinsbräuuingshandteringen skulle ensamt af Regeringen
behandlas, och förslag i det afseendet framläggas för kommande
Ständer uti ett nytt system, så anser jag för närvar, högst betänkligt
att bifalla denna af Frih. Palmstjerna väckta motion,
då nemi. denna motion äfven vidrör beskattningsgrunden, och
292
Den 16 November f. m.
dess öfverlemnande lill Ulsk. k mide molverka hvad jag i första
rummet anser nödvändigt, nemi. oförändradt bibehållande till
nästa riksdag af nuvar. förhållanden. Jag afslyrker således pä
det hela Frih. Palmsljernäs motion; men instämmer fullkomligt
med honom i förkastande af hvad det sammansatta Ulsk.
tillstyrkt.
På begäran af Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik, upplästes
dess vid Utsk:ns betänk, fogade reservation, hvarefter Gr.
Cronhjelm yttrade:
Då, på sätt den nu uppläste reservationen utvisar, jag i de
fleste delar varit af olika lanke med majoriteten inom Utsk.
torde jag ieke eller behöfva tillerkänna mig någon moralisk
pligt att uppträda till försvar för det betänk., som blifvit af det
sammansatta Ulsk. afgifvet. Då fråga dessutom af Hr Gr. o.
Landtm, endast blifvit uppkastad, rör:de antagande eller förkastande
af Iliksdagsm. Slrindlunds motion; sä loide jag så mycket
hellre fä öfvergå till upplagande af endast denna del af
ämnet, sorn, i händelse denna motion ieke blir bifallen, tillfälle
torde återslå att vtlra mig om betänkts öfriga delar. Då fråga
nu uppstått, huruvida man, lill följd af ifrägavar. Iliksdagsm.
Nils Slrindlunds motion, antingen bör qvarblifva vid den förra
författningen, eller ock anlaga den nu föreslagna, synes mig icke
vara ur vägen alt något litet göra sig reda för de skiljaktigheter,
som förefinnas emellan dessa begge förfaltningar.
Dessa skiljaktigheter äro hufvudsakligen följande. Den nu
gällande författningen upptager ingen skillnad emellan busbehofsoch
salubränning. Den föreslagna författningen angifver deremot
en sådan skillnad, dock endast i afseende å brännvinsbränningsliden,
i hvilket afseende den stadgar, att husbehofsbränning
skulle få idkas under bela äret, men s. k. salubränning endast
under sex månader. För det andra medgifver det nu föreslagna
betänk, distilleringsrällens utsträckande lill bela året, hvaremot
den ännu gällande författningen blott tillåter den under
samma tid som bränvinsbränning är tilläten. För det tredje beräknar
det nya förslaget en högre afverkniugsförmåga af konstapparater,
än sora ligger till grund för nu gällande författning.
För det fjerde är i förevar, betänk., såsom grund för tarilfen,
lagdt ett högre jordvärde, d. v. s. alt elt högre jordvärde fordras
för rättigheten alt begagna pannor med en högre afverkningsförmäga.
För det femte lägger della förslag den förhöjda
afverkningsförmågan till grund för beskattningen, hvilken derföre
i vissa fall blifvit för konstapparaten högre, än i den nu
gällande författningen. För det sjette föreslår det nu inlemnade
förslaget, att all försegling skall upphöra under bränuingstiden,
hvaremot den gällande författningen stadgar, att under den
tillåtna tiden försegling skall äga rum å de personers redskap,
som icke anmäla sig att bränna. För det sjunde innefattar förevar.
förslag ett stadgande till förekommande af s. k. gårdfarihandel
med bränvin. Och för det åttonde borttagas uti detta
Den 16 November f. m.
293
forsing den förhöjda straffbestämningen för itcrcrad försäljning
af bränvin i öppna salubodar.
Beträffande dessa olikbeter, och först skillnaden emellan
husbehofs- och salubränningen, så, enär denna skillnad endast
blifvit sökt på det sätt, att den s. k. husbehofsbränningen får
idkas bela året igenom, kan jag icke under några villkor tillstyrka
bifall till denna del af betänk. Beträffande distilleringsrättighelen,
kan jag icke eller tillstyrka dess utsträckande, emcdan
det torde vara allmänt kändt, att sådant kan föranleda
lill oloflig bränning, dä distillerpannorne kunna användas äfven
till bränviusproduclion. Beträffande det förböjda jordvärdet,
så kan jag icke eller i delta fall understödja förslaget.
Del kan icke annat än erkännas, att, för hvarje förändring i
författningen, man hittills nödgats företaga omarbetning af redskapen,
hvilket endast medfört den följd, att rikta kopparslagaren
på bränvinsbrännarens bekostnad; hvarföre jag äfven i
detta afseende tillstyrker det nuvar. förhållandets fortfarande.
I afseende å förseglingen, måste jag också tillstyrka bibehållande
af det gällande stadgandet, emedan förseglingens borttagande
icke skulle lemna andra eontroller öfriga, än personliga angifvelse!’,
hvilka äro de mest demoraliserande af alla. Sedan kommer
ett stadgande om gårdfarihandel upphörande. Detta stadgande anser
jag vara af behofvet i högsta grad påkalladt. Åtminstone i den
landsort, der jag bor, och jag känner att förhållandet är detsamma
äfven pä åtskilliga andra orter, hvilket också inom Utsk.
blifvit upplyst, har den s. k. gårdfarihandel med bränvin stigit
lill en höjd, som nödvändigt måste utöfva ett högst demoraliserande
inflytande. Bränvin försäljes på öppna farvägar till hvem
sora helst, i huru små partier som helst. Man far ifrån gård
till gård och förleder allmogen att köpa denna vara, samt derigenom
allt mer och mer förstöra sin sedlighet. Antingen Ståndet
nu antager Riksdagsm. Nils Strindlunds motion eller icke,
nödgas jag förbehålla mig öppen rätt att i denna punkt få göra
mina åsigter gällande, och det så mycket mera, som jag är
öfvertygad, att dessa åsigter delas af Ståndets pluralitet.
Jag kommer nu till sista punkten, hvarutinnan jag nödgas
yrka ett frånträdande af nuvar. bränvinsförfattuing och antagande
at Utskis förslag. Förslaget i denna punkt har blifvit
slödt på den förhöjda afverkningsförmågan hos konstapparater.
Utsk. har nemi. i afseende å lista och 2:dra classens redskap
antagit pannornes afverkningsförmåga att vara densamma som
förut, och således äfven för dessa classcr föreslagit oförändrad
beskattning; men, i afseende å 3:dje, 4:de och 5:lc classernas
redskap åter, är, på sätt betänk, upplyser, dels genom yttrande
af vetenskapsmän och dels genom erfarenheten, kändt, att deras
afverkningsförmåga är i nu gällande författning för lågt beräknad.
Den nuvar. författningen grundar sig nemi. derpå, att
man med 3:dje classens redskap endast skulle kunna tillverka
10 ggir, med 4:de classens 32 och med 5:te classens 64 gånger
paunerymden i månaden. Den nu fUVeslagna tariffen anta
-
294
Den 16 November f. m.
ger deremot, alt man med 3:dje classens redskap kan afverka
24, med 4:de classens 3(5, och med 5:le classens 72 gånger pannans
rymd i månaden. Dessa olikheter liro visserligen icke
obetydliga; men torde dock vara af mindre vigt, än de som
uppkomma genom beräkningen af ångkraften. Vid sisiI. riksdag,
då den nu gällande bränvinsbränningsförfattniugen utfärdades,
antogs att man med ångapparater skalle kunna tillverka
minst 50 proc. mer, än ulan sådanc. Då var, efter hvad inom
Utsk. blifvit uppsyst, ångkraftens verkan ännu icke tillräckligt
känd. Under öfverläggningarna inom Utsk. har blifvit ulredt,
och kan med säkerhet antagas, att ångkraften kan fördubbla
produclionen, eller gifver 100 proc. högre tillverkning
med samma redskap, och på denna uppgift är Utsk:s tariff byggd.
Jag anser derföre, att, om äfven icke någon särdeles vigt behöfver
fästas vid de särskilda redskapernes högre beräknade afverkningsförmåga,
rättvisan likväl fordrar, att underkasta alla
bräunerier, som använda ångapparater, en högre beskattning.
Sedan nemi. antalet af kannor blifvit beräknade efter de olika
redskapernas beskaffenhet, med endast 50 proc. tillökning för
ångapparaterne, grundar sig nu gällande tariff derpå, alt 2 sk.
per kanna skulle af de större bräunerierna erläggas. Men dä,
såsom jag anser min pligt fordrat att upplysa, man med full
säkerhet kan antaga, att ångapparalen åstadkommer 100 proc.
förhöjning i afverkningen, så följer äfven deraf, att skatten pä
hvarje kanna bränvin, tillverkad med sådan redskap, nu bör förhöjas
med en half skilling för att verkligen uppgå tili 2 sk.
Jag har heller icke hört någon, sorn i stort drifver denna näring,
neka, att billigheten fordrar en sädau förhöjning. Del enda
skäl jag har hört anföras deremot, är det all man derigenom
skulle nedsätta den öfvervigt, som de större pannorna hittills
baft öfver de små, och såmedelst motverka det lyckliga
förhållande, som under den sednare tiden ägt runi, nemi. att de
små pannorne ifrån riksdag till riksdag minskats, så ali de ifrån
140,000 nu nedgått till endast 70,000. Detta förhållande är
visserligen lyckligt, och man bör, i allt hvad man kan, söka alt
bibehålla detsamma; men dä jag tror mig känna, att den undervigt,
som hittills ägt rum å de små pannornes sida, varit sä
betvdlig, att man torde kunna säga, att de med 6 skilIingar
per kanna och derutöfver legat uuder de stora, så torde den
halfva skillings höjning i skatten jag å de sednare yrkat, icke
förtjena att tagas i beräkning såsom menligt inverkande, enär
en så liten förhöjning onekligen icke bör kunna verka derhän,
att icke samma förhållande, som af mig förut blifvit anmärkt,
med säkerhet skall fortfara, nemi. att de små pannorna småningom
försvinna. Detta bar jag ansett såsom en pligt att upplysa,
men om ingen annan af det H. Ståndet fäster sig dervid,
sä ämnar jag ieke eller derå insistera. Min begäran är således
för närvar., alt Riksdagm. Strindlunds motion måtte antagas,
med del tillägg, alt den förändring jag yrkat i beskattningen,
såsom en följd af den säkrare kännedom man vunnit om ång
-
Den 16 November f. m.
295
kraftens inverkan vid bränvinsbränning, skulle få göra sig gällande,
äfvensom det stadgandet Utsk. bifogat om förbild mot
gårdfarihandel med bränvin. I händelse den första punkten icke
inom Ståndet skulle vinna något understöd, så bar jag likväl
fullgjort min skyldighet, dä jag upplyst om förhållandet
och skall, på sätt jag nyss nämnde, icke deri vara envis, men
till grund för mill yrkande af gårdfarihandelns borttagande ligger
en moralisk pligt, som jag icke kan frånträda.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Man har sagt, att hvarje
Svensk riksdag varit ett slags revolution; och om detta uttryck
innebär någon sanning, så måste det särdeles vara i afseende pä
bränvinslagstiftningen. En revolution kan visserligen någon gång
vara behöflig och nyttig; men då mäste den åtminstone hafva
något stort resultat lill sitt syfte. Att deremot göra eu ornbvälfning
af bestående förhållanden blott för att i detalj åstadkomma
några små jemkiiingar, vare sig i hvad som helst, torde
aldrig kunna försvaras. Jag skulle derföre tro, alt örn någon
förändring, med alla tliy åtföljande olägenheter, skulle ske i nu
gällande bränvinsförfatlning, så borde den också vara af det slag,
alt någonting varaktigt godt dermed vunnes för fäderneslandet,
hvilket redan allt för länge lidit af den vacklande oell principlösa
behandlingen af denna vigtiga fråga. Den enda rälta grunden
för en sådan lagstiftning är, enligt min tanka, just den som
Frih. Hamilton i sin reservation anfört; men då jag också är
bestämdt öfverlygad derom, att en sådan reform icke later sig
genomdrifva under nuvar. förhållanden, oell alt således bela deu
förändring sorn nu är möjlig, inskränker sig till en mer eller
mindre detaljerad omskrifning af den nuvar. författningen, så
skulle jag tro, att den vinst som deraf möjligen kunde uppslå
ingalunda skall motväga de olägenheter, som bestämdt
medfölja hvarje förändring i denna gren af den ekonomiska lagstiftningen.
Man har genom sä många och sä dyrbara experimentet-
fått erfara, att allt hvad som blifvit vidgjordt i det fallet
icke ledi till ändamålet. Man har nemi. alltid trott sig kunna
förminska bräiiviuslillgången genom allehanda hinder för tillverkningen,
derigenom höja prisen och på detta sätt slutligen
förekomma del moraliska onda, sorn öfverallt uppstår genom en
omättlig förtäring af bränvin ;men delta har aldrig lyckats. Man
riktade först sin fiendskap mot de sammansätta reetificalionsapparalerne.
Detta hade till naturlig följd, att de flesta förändrade
denna redskap till lägre class, men höllö tillverkningen uppe vid
samma belopp, och ännu högre, genom tillsättande af ångpannor.
Nu vill man egentligen vända sig emot dessa ängapparater,
meri jag är så fullt öfverlygad, att äfven detta ingenting
särdeles skall uträtta i hnfvudsaken, utan blott leda lill nya förändringar,
vare sig uti formen af pannorne eller melhoderna,
eller uti något annat; ty det liger evinnerligen i sakens natur,
att det enskilda intresset skall anstränga hela uppfinningsförmågan
för att på eif eller anuat sätt kringgå författningen, så
290
Den 16 November f. m.
framt den vålsamt ställer sig i strid med detta intresse. När
nu så förhåller sig, och framför allt när denna författning i alla
händelser icke skulle kunna tillämpas förr än om ett år, då
man troligen snart nog har alt motse en ny R. St:s sammankomst,
så att den nya författningen knappt hinner sättas i verket
innan ett nytt tillfälle till förändring förestår; så tyckes
det för mig åtminstone icke vara något skäl att nu företaga någon
omarbetning af den nuvar. bränvinsförorduingen. Jag vill
visserligen icke neka att skäl finnas lill anmärknir deremot. Såsom
Gr. Cronhjelm sednast anfört, så skulle äfven jag tro, alt
vissa rättelser icke vore ulan nytta; men om en ledamot väcker
fråga derom i ett afseende, så är det klart att andre ledamöter
med samma rätt söka genomdrifva dc förändringar, som af
dem anses behöfliga, och dä är man strax inne i äudringssystemets
labyrint. Det. samma gäller äfven i afseende pä de resp.
Stånden sins emellan, ty om ett Stånd blott börjar att besluta förändringar,
så är det tydligt, att äfven de andre Stånden såsom motvigt
sedan skola söka att göra sina collectiva meningar gällande. Det
enda sältet alt komma lill ett godt resultat är derföre, så vidt på
R. o. Ad. ankommer, enligt min tanke, alt hvarje enskild ledamot
här ville uppoffra sin enskilda tanke i delta afseende, och
biträda den mening, som nu med en sällsynt enstämmighet blifvit
yttrad, nemi. att icke några detaljförändringar i nu gällande
bränvinsbränningsförordning böra vidtagas. Jag yrkar således
i likhet med föregide talare, att R. o. Ad. ville besluta ett
vidblilYande af den nu gällande författningen, samt alt de öfrige
Stånden inbjudas alt i detta beslut instämma.
Hr Schantz Carl Jaeob: Bland alla de lagstiftningar,
som R. St. hafva sig uppdragne, är del väl ingen sorn gjort, dem
så mycket bekymmer och blifvit så ofta förändrad som den ifrägavar.
Just dessa ryckningar äro de som vållat landets stora
förluster, blott riktat kopparslagare och visar den största osäkcrhet
i bedömmandet af dessa ärenden. Det är knappt två
är förflutne, sedan den nu gällande bränvinsförordningen gafs.
Om den ej haft någon annan fördel, så har den dock minskat
dessa små ekonomiska pannorne, som icke längesedan flödade
till ett antal af 140,000; men som nu blifvit minskade till jemnt
halfva antalet. Är det inom tre år som denna författning ästadkommit
detta, så måste den icke i sin grund vara så alldeles
oriktig och torde kanske förtjena att fä längre lifstid, än det
varit henne iimnadt med det förslag hvarom nu är fråga. Jag
för min del, sorn icke idkar handleringen, men som sett hela
vedervärdigheten af husbehofsbränningen, och som för 32 år
sedan, då jag hade äran att vara ledamot af Revilln.Utsk., sä
mycket jag förmådde arbetade emot densamma, fast det icke
lyckades mig alt göra den meningen gällande, biträder af full
öfvertygelse de Herrars mening, som yrkat, att 1841 års författning
må blifva qvarstående, på grund af de skäl, som den
si
-
Den !6 November f. m.
siste värde lölaren nämnt, att det icke lärer vara så långt lill
II. St:s nästa sammanträde, och att det således jemnl och rätt vore
tillfälle alt försöka den lagstiftning, som nu skulle göras, och
som således måhända knappast finge ett års lifstid innan man
äter vore betänkt pä en ny. Jag instämmer för min del uti
yrkandet, alt Riksdagsm. Strindlunds motion måtte bifallas.
Frih Hamilton, Hugo: Deri åsigt, som nästan alla talare
inom detta Stånd hafva förfäktat, sökte äfven jag göra gällande
inom Utsk., icke derföre att jag gillar den gamla förordningen,
ty i 10 år har jag sökt bestrida den falska princip,
hvarpå den är byggd ; men då jag hyser föga hopp, att någon
grundlig och riktig förändring skall kunna genomdrifvas, lika
litet vid della riksmöte som vid de föregrde, så har jag önskat,
att den gamla författningen mätte bibehållas, af 2:ne skäl. För
det första har jag ansett den så lill vida nyttig, att den inskränkt
husbehofsbränncriernas antal, och det andr skälet lill
denna önskan var det, att man derigenom gjorde sä liten rubbning
som möjligt i landets ekonomiska förhållanden. Frih. Palmstjerna
har börjat discussionen med ett särdeles vackert anförande,
och jag ber alt få instämma i den sednare delen deraf,
när den kominer under öfverläggning, nemi. att R. St. måtte
anhålla hos K. 51., att K. 51. ville vidtaga de åtgärder, som
kunna finnas lämplige, för att en gång få denna lagstiftning
byggd på säker och riklig grund; men för närvar, inskränker
jag mig endast dertill, att anhålla att Riksdagsfullm. Nils Strindlunds
motion måtte af R. o. Ad. blifva antagen och således Utsk:s
förslag afslaget.
Jag ber dock, då detta icke alls rubbar saken i det hela,
att få lill alla delar instämma i Gr. Crouhjelins förslag om nödvändigheten
alt i den nya författningen inrycka den §, som åsyftar
en inskränkning i den så kallade gårdfarihandeln med
bränvin. Jag tror likväl, att ordalagen i denna § af Utsk:s förslag
äro mindre klara, än de som innehållas i ett yttrande af
Hr von Kock, hvilket jag i det fallet skulle anhålla linge föredragas
framför Utsk:s redaction.
Hvad beträffar det som här blifvit yttradt, såsom stöd för
att i den delen bibehålla Bevilln.Utskis förslag, nemi. att ångapparater
skulle tillverka mera än 50 proc. emot andra, så är
jag i den frågan förekommen af Hr Gripenstedt. Det behöfves
icke mycken förändring i dessa pannor för alt kunna fördubbla
deras kraft, och i och med detsamma äfven fördubbla deras afverkningsförmåga.
Skillnaden blir blott den, att de, som nu anskaffat
sig sådana verk, och dessa utgöra ett mycket stort antal i
detta landet, skulle tvingas alt göra nya ångpannor, och således
äfven tvingas till en ny ekonomisk förlust. Då den vara som
med dessa verk frambringas, sjunkit till ett pris, understigande
tillverkningskostnaden, hvilket likväl icke afbrutit tillverkningen,
af det skäl, såsom jag tror, att något hvar anser detta va4
H. 38
298
Den 16 November f. m.
ra eli öfvergående förhållande under den strid, som pågår eniellan
de smärre oell större verken, så anser jag detta vara
ett nytt skäl dertill, alt man ieke hör för närvar, belasta de
större verken med en ökad skatt. — Jag anhåller således, ali
äfven denna punkt mätte få qvarstå.
Hr Adelborg, Henr. Otto: Då jag hör, att de fleste
talare, sorn här yttrat sig, äro af fullkomligt samma tanke sorn
jag, nemi. att den gamla författningen rör:de bränviusbränniugen
mätte fä bibehållas oförändrad; så vill jag endast inskränka
mig till att begära, att en inom Utsk. afgifven reservation,
full af sanning och känsla för saken, mätte, såsom en utmärkt
vacker inledning lill discussionen, uppläsas, nemi. den af Comminister
Janzon anförde.
Den af Comminister Janzon vivi betänk, fogade reservation
blcf till följd häraf uppläst.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då Gr. Cronhjelm fästat
uppmärksamheten pä nyttan af alt antaga Utsk:s förslag, höride
anskaffande af gårdfarihandel med bränvin, så är jag för min
del mycket villig alt, i afseende härpå, göra eli undantag frän
det allmänna förkastandet af Ulsk:s förslag, och yrkar således
icke afslag pä allt hvad Utsk. föreslagit, utan endast bifall till
Riksdagsm. Strindlunds motion, med undantag af denna fråga,
hvilken jag således anhåller mätte fä slä öppen, sedan R. o. Ad.
fattat sitt beslut i afseende pä sjelfva hufvudsaken. Stadgandet
om gårdfarihandel med bränvin rörer visserligen icke sjelfva
tillverkningen, men deremot försäljningen af denna vara, och
denna s. k. gårdfarihandel har visserligen icke varit tilläten,
men hittills icke haft något så bestämdt stadgande emot sig,
sorn erfordras. Då ändamålet är godt och medlet äfvenledes,
pä det sätt som Gr. Cronhjelm framställt, så skulle jag deruti
vilja instämma, och således anhålla, ali den frågan mätte få
stå öppen, sedan R. o. Ad. fattat sitt beslut i sjelfva hufvudsaken.
Hvad angår den förhöjda beskattning, som Gr. Cronhjelm
yrkat såsom en följd af högre beräknad afverkningsförmåga
för ångpannorna, så vill jag visserligen icke eller satta
mig emot, att dea frågan blir öfverlemnad lill discussion; men
för mili del vill jag likväl icke yrka en sådan förhöjning.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, alt plenum komme
att fortsättas kl. 6 e. m.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: I den reservation, som
jag tagit mig friheten vidfoga ifrågavar. betänk., har jag li 11-  kännagifvit, alt jag för mindel hufvudsakligen instämmer i den
särdeles klara reservation, som Frih. Hamilton likaledes afgifvit.
Jag hade nemi. hoppats, alt möjligen vid uppgörande af en
förändrad bränvinsbränningsförfatlning, man skulle kunnat komma
till den, enligt mitt förmenande, enda sant rationella grunden,
nemi. tillverkningens frihet och beskattningens bestämmande
efter mäskekarens cubikinnehåll. Jag hade trott, att detta
D e n 10 November f. m.
299
varit det enda sältet att inom Sverige frambringa en fabriksbränvinsbränning,
hvars följd skulle blifva både småpannornas
afskaffande, en högre beskattning och en bättre och större produet
af samma råämne, än som nu kan vara förila Ilandet. Mina
förhoppningar i detta afseende äro hittills svikne, och således
återstår för mig ingenting annat, än alt, jemte R. o. Ad:s öfrige
ledamöter, som yttrat sig i denna fråga, på det högsta instämma
i den önskan, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes framställa propos.
å Riksdags!». St rind I u n ds motion, och att således den nu
gällande bränvinsförfaltniugeu måtte få äga bestånd intill nästa
riksdag. Likväl anhåller jag, att tillika jemte Gr. Cronhjelm
fä lasta uppmärksamheten pä vigtcu deraf, att ett stadgande
mätte vidtagas lill förekommande af den öfverhand lagande
gårdfariliandeln. Nästan samtlige ledamöterne af Ulsk. hafva i
detta hänseende framlagt ganska mörka skildringar öfver det
ofog, sorn med denna handel bedrifves; och jag tror således, alt,
det är af högsta behof päkallndt, ali lagstiftarne i delta afseende
söka att åstadkomma någon förändrad lagbestämmelse.
Jag anhåller för öfrigt om propos. till bifall till Riksdagsm.
Striudlunds motion.
Frih. P ;i 1 m s t j e r ii a, Nils Fredr.: Jag får fästa den
siste värde talarens uppmärksamhet derpå, att, derest R. o. Ad.
skulle bifalla den andra punkten af milt förslag, så skulle dymedelst
del ändamål, som af honom och llcre andre talare afses,
nemi. gårdfarihandelns förbjudande, kunna ernås och det
pä 2:ne sätt, nemi. antingen sä, alt i sammanhang med liela
ämnet, Regeringen blefve betänkt pä aflijelpaude åfelt så groft
missbruk, eller oek derigenom att R. St. i sin und. skrifvelse
särskildt uttryckte denna önskan, hvilket jag för min del skulle
anse lämpligt.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Äfven jag har inom Ulsk.
tillhört dem som biträdde Frih. Hamiltons åsigt om beskattningens
bestämmande efter mäskekaren, såsom del enda säll, hvarpå
en jemn beskattning skulle kunna åstadkommas. Denna min
åsigt har icke vunnit Ulsk:s bifall, och jag har således ieke
fäll min önskan uppfylld i det förslag till förändrad bränvinshränningsförfalIning,
som Ulsk. afgifvil. Da icke sa skett, sä
mäste äfven jag instämma i de Herrars yrkande, som önska att
få bibehålla den gällande författningen i detta ämne. Jag inser
visserligen att deruti tinnes åtskilligt, sorn borde ändras; men
tror äfven att den är bättre än del förslag som här är framlagdl.
De af Gr. Cronhjelm yttrade åsigter, både om hindrandet
af gårdfarihandel!! oell om ett nytt beräkningssält af afverkningsförmägan
för de större paunorne och derpå grundad högre beskattning,
biträder äfven jag. Jag skulle lika med honom vilja
yrka, all, om Riksdagsm. Nils Striudlunds motion bifölles, likväl
dessa tvenne punkter af författningen mätte underkastas en
närmare granskning, sä framt jag icke fruktade, att det, på
sätt Hr Gripenstedt yttrat, skulle leda derhän, alt en hvar
300
Den 16 November f. m.
framkom med sina anmärkn:r, oell att vi på det sättet skulle
få gå igenom liela författningen. På denna grund afslår jag
derifrån och instämmer endast med dem som önskat bibehållande
af 1841 års författning, i enlighet med Riksdagm. Strindlunds
motion.
Hr Printzenskjöld, Carl: Såsom ledamot af detUlsk.,
som afgifvit delta betänk., anser jag mig böra inför R. o. Ad.
tillkännagifva, att jag endast deltagit i de första öfverläggningarno
derom, samt att jag vid de voteringar, som dä vidlogos,
nästan alltid tillhörde minoriteten. Jag erhöll sedermera af Hr
Gr. o. Landtm, tjenstledighet, och har således icke kunnat,
jemte de Hrr, sorn reserverat sig, strida för bibehållande af
nu gällande författning, hvilken i min tanka är mera lämplig,
än den, som nu blifvit föreslagen. Jag anser för min del detta
förslag vara af den beskaffenhet, alt det sannerligen icke skulle
lända till båtnad för denna lagstiftning, om densamma antogs.
Bättre är då att blifva vid den gamla författningen, ehuru den
kan hafva (lere hrister. Jag tillstyrker derföre, och enär en
omarbetning af förslaget endast skulle leda till tidsutdrägt, alt
den gamle författningen må förblifva gällande, endast med den
förändring, alt deruti kunde inflyta en föreskrift, som innefattade
ett verksamt förbud emot s. k. gårdfarihandel med bränvin,
som uti nästan alla orter af Riket äger rum och hvaraf jag
sjelf har haft den bedröfligaste erfarenhet.
Frih. Raab, Adam Christian: Då äfven en föreg:de
talare har låtit uppläsa min reservation i betänk., så hafva
derigenom mina åsigter i detta ämne blifvit för Ståndet kände.
Jag behöfver således icke begära ordet, för alt för Ståndet
förklara min tillfredsställelse deröfver, att mina åsigter hafva
blifvit här utvecklade med större förmåga än jag skulle tilltro
mig sjelf alt göra det, samt att jag förenar mig belt och hållet
med de talare, som yrkat ett fullkomligt bifall lill Riksdagsm.
Strindlunds motion. Jag har likväl icke derigenom velat frånsäga
mig alt instämma i Gr. Cronhjelms motion ronde gårdfarihandel.
En sådan förändring har icke något inflytande på
författningen i sin helhet. Hvad beträffar Frih. PaImstjernas
förslag uti den 2:dra punkten, så trodde jag mig linna, att det
var Friherrens mening, alt den skulle utgöra eu särskild motion,
och då denna motion kommer all föredragas, anhåller jag
all derom fä yttra mig.
Gr. Cronhjelm: En värd talare midt emot har rätteli
gen
upplyst, att, för den händelse den af honom tillämnade
motion klefve bifallen, och sedermera äfven vunne K. M:s nåd.
sanction, skulle äfven det ändamål i afseende på gårdfarihandeln
vinnas, som af mig och andre ledamöter inom Ståndet blifvit
påyrkadt. Jag får dock fästa uppmärksamheten derå, att ändamålets
vinnande på sådan väg beror icke allenast af detta Stånd,
ulan äfven deraf, att den motion, som af den värde talaren
kommer att inlemnas, blifver af de öfrige Stånden bifallen. Dä
