# ID: svediakorp-gov535
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 80,916
# sentences: 2,805
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 2i 0 c t o b e r.
301
jag den önskan, ali icke lefva den dag, då mitt fädernesland skulle
sakna en institution eller genom indragningar se densamma försvagad,
hvilken pä en gång gifvet- trefne, aktade medborgare och
mogne försvarare, kring hvilka de unga krigarne kunna sluta sig,
när det på allvar gäller att kämpa för ett älskadt fosterland och
ett älskadt konungahus.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. an
såge
de anmärkmr, som emotUlsk:s under förevar, litt. d. afgifne
yttrande blifvit gjorde, föranleda ålerremiss, med förklarande, alt
R. o. Ad. ansåg de af K. M. för instrnctions-compagniers underhäll
äskade 37,500 r-.dr årligen böra beviljas.
Ropades ja.
Litt. e) möteskostnader och litt. f) ersättning för utgående
högre betalning till inqvarteringsgifvare för dagportioner
vid indelta rcg:tenas marcher till och frun möten.
R. o. Ad. biföll hvad Lisk. under dessa litt. af 2 punkten
föreslagit.
3:o Varfvade arméen, 4:0 beväringen och 5:o materielen.
Dessa punkter biföllos.
(i:o Diverse anslag.
Litt. a) spanmälsupphandlings- och bageri-kostnader, litt.
b) durchmarche-kostnadcr, litt. c) rese- och tractaments-kostnader,
litt. d) rese- och traclaments-kostnader för städernes
magistratspersoncr och borgare vid besigtningar, litt. e) uccordsförskott
och ersättningar, samt litt. f) skrifmaterialier och
expenser samt ved och ljus för Departementets Cancelli-exped
il ion.
Utsk:s under dessa litt:s afgifne yttranden blefvo af R. o.
Ad. bifallne.
Litt. g) skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus
för Iirigscullegium, Krigshofrätten m. fl. verk.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Den motion, som Hr
Durietz gjort, anser jag vara väl grundad. När skrifmaterialier,
ved och ljus äro föremål för förslagsanslag på alla andra titlar,
hvarföre skulle de icke vara det på 4:de och 5:te? Följden deraf
att icke så är, måste naturligtvis blifva den, att en inskränkning
göres i de anslag, som eljest borde användas lill andra behof pä
4:de och 5:te hufvudlitlarne. Huru högt dessa kostnader stiga,
känner jag icke, men af Revisorernes berättelse har jag sett, att
de för 5:te hufvudtiteln äro rätt betydliga och följaktligen minska
anslaget för flottans materiel. Jag anser detta olika sätt att behandla
mililärlitlarne, jemnförelsevis med de öfriga, vara så obilligt,
att rättelse derutinnan bör ske, och hemställer derföre vördsamt,
att denna punkt måtte återremitteras.
Frih. Cederström: Jag instämmer så mycket hellre i Rivon
Harlmansdorfls begäran om återremiss i detta fall, som det
I
302
Den 24 October.
mäste för en hvar vara klart, att dä arbetena inom embetsverkcn
äro ganska olika det ena året med det andra, och följaktligen i
förhållande dertill skrifmaterialier, ved och ljus älgå, så kan anslaget
dertill icke vara annat än ett förslagsanslag, så framt icke
arbetet skall komma att stå efter det ena året af bristande skrifmaterialier,
ljus och ved.
Hr Virgin, Christian, Adolph: Med anledn. af den
fråga Hr von Hartmansdorff vackt, anser jag mig böra upplysa, att
kostnaden på 5te hufvudtiteln för skrifmaterialier, ved och ljus
belöper sig lill ungefär 16,000 r:dr b:co, hvilka nu utgå från anslaget
till materielens underhåll. Jag instämmer fullkomligen med
de Hrr, som yttrat sig i ämnet; men jag anser alt rälta tillfället
för denna frågas behandling Olifver då 5:te hufvudtiteln förekommer
lill afgörande.
Hr von Hartmansdorff: Här vid den 4:de hufvudtiteln
har Utsk. besvarat motionen. Jag har således ansett nödigt att
göra anmärkn.; den gäller för 4:de hufvudtiteln lika väl som för
den 5:te, och bör icke underlåtas på någotdera stället.
Frih. Tersmeden: Det kan visserligen synas som om Hr
von Hartmansdorff och Frih. Cederström hade rätt i sin anmärkn.,
men förhållandet är bibehållet, såsom det förut varit. K. M. har
icke framställt någon propos. om ändring deruti, och derföre har
Utsk. icke funnit skäl att tillstyrka någon sådan. Detta hindrar
visserligen icke, att denna punkt kan återremitteras, men jag fruktar
att deraf icke Olifver något resultat.
Frih. Cederström: Jag anhåller att få tillägga några ord i
anledn. af den siste värde talarens yttrande. Det följer ju alldeles
klart af sig sjelf, att om det fordras mera skrifmaterialier, ved
och ljus inom ett embetsverk, än man förut bestämt, en sådan
brist måste fyllas genom anvisning på anslaget för oförutsedda
militärbehof, och att sålunda en förminskning sker i delta anslag,
som af Konungen hade kunnat bättre användas.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge
de emot Utsk:s under litt. g) i 6:te punkten afgifne yttrande
gjorde anmärkn:r föranleda till återremiss.
Ropades ja och nej.
Propos. å bifall till samma yttrande biet derefter framställd
och besvarad med starka nej, blandade med många ja.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle icke tro den omständigheten,
att enskild riksdagsman framställt något förslag, böra
föranleda R. o. Ad. att låta den falla. Om Ståndet nu gör det,
då frågan är om landtförsvaret och der kostnaden måhända är
mindre; så har Ståndet, så att säga, på förhand afgjort den för
sjöförsvaret, der kostnaden stiger till 11,000 r:dr, och likväl torde
ingen titel hafva blifvit så sparsamt begåfvad ej mindre vid denna
än vid föreg:de riksdag. Blifver StatsUtsk. vid ålerremissen obe
-
Den 24 0 etober.
303
vekligt; så är det dess sak. Ståndet får sedermera besluta hvad
det linner för godt.
Hr af Harmens, Henrik Otto: StatsUtsk. har visserligen
icke kunnat förutsätta, att det skulle afstå hvarje begäran om anslag,
som utginge från enskild motionär, men det är en gifven
sak, alt StatsUtsk. hufvudsakligen tagit i betraktande de statsbehof,
som blifvit upptagne i Konungens propos:r. Då det icke lyckats
StatsUtsk. att finna utvägar lill alla dessa, huru skulle det
då vara möjligt att bevilja sådana anslag som detta.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Mig synes, alt Hr von
Hartmansdorff så fullkomligt har utvecklat skälet hvarföre detta
anslag borde beviljas, att jag icke vet huru den omständigheten,
alt det kommit från en enskild motionär kan anses böra föranleda
dess afslående. Det som är rätt måste vara rätt, hvarifrån
det kommer. Således om R. o. Ad. anser det orätt att på detta
sätt göra en inskränkning på anslag, ämnade för andra behof, så
bör förslaget, enligt min tanka, bifallas, oberoende af dess ursprung.
H. Ex. Hr Gr. o. Land tm., som härefter förklarade sig
icke hafva kunnat uppfatta, huruvida, vid besvarandet af de framställde
proposune, ja eller nej varit öfvervägande, förnyade derföre
nu sin hemställan, om R. o. Ad. ansåge de emot Ulsk:s förevar.
yttrande gjorde anmärkn-.r föranleda återremiss.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå 11. Ex. förklarade
ja hafva öfverröstat nej.
Litt. h) oförutsedda utgifter.
Hvad Utsk. under denna litt. i 6 punkten föreslagit, blef af
R. o. Ad. bifallet.
Härefter förekom den afdelning af StatsUtsk-.s utlåt., hvari
yttranden blifvit afgifne rör.de de af K. M. äskade, till ständiga
behof icke hänförliga anslag, beräknade att utgå under tre år,
med en tredjedel om året, nemi.:
l:o Till anskaffande af sängar, sängklädespcrsediar, husgeråd
m. m. för instructionscompagnier vid indelta infanteriet
24,000 r:dr.
Gr. Horn: Af samma skäl som R. 0. Ad. återremitterade
lmfvudsaken, ronde anslag för instructions-compagnierne, förmodar
jag, att R. 0. Ad. äfven finnér anledn. att återremittera denna
punkt.
Häruti förklarade Hr von Hartmansdorff sig instämma.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Ehuruväl jag gerna skulle
tillstyrka hvarje anslag lill instructions-compagnierne, hvilkas vigt
jag fullkomligt inser, så är jag likväl af den tanka vid detta tillfälle,
att StatsUlsk:s afstyrkande af ifrågavar. 24,000 r:dr bör godkännas,
emedan tillgångarne blifva fullt medtagna af såväl de redan
under hufvudtitlarne uppförda anslag, hvilka StatsUtsk. redan
tillstyrkt, som af de återstående, hvilka finnas upptagna dels i K.
304
Den 24 October.
M:s nåd. propos. om statsverkets tillstånd och behof och dels i de
öfriga K. propos:r och skrifvelser, som efter denna till StatsUtsk.
inkommit. Dessa 24,000 r:dr lära således svårligen stå att få,
hvaremot jag tror, att de skulle kunna lät t beredas, om med instructions-compagniernas
sättande i verket uppskjutes ett år. Vid
vissa regementen skulle icke en gång behöfvas ett års uppskof,
emedan en del af de erforderliga medlen blifva tillgänglige för
sådant ändamål, ehuruväl från anslaget utgått hvad som för persedlarnes
anskaffande erfordrats. Jag tror, att ändamålet således
skulle kunna vinnas, utan att särskildt belasta Staten med en utgift.
Frih. Cederström: Instämmande med Frih. Palmstjerna,
att detta anslag kan sä vida anses öfverflödigt, som instruetionscompagnierne
icke kunna eller behöfva komma i verksamhet förr
än 1846 och anslaget, som börjar med är 1845, således kan lemna
medel för det afsedda ändamålet, finnér jag det likväl vara
nödvändigt att återremittera frågan till Utsk., på det att R. St.
må kunna i sitt svar lill Konungen framföra, att It. St., för att
slippa öka slatsbristsumman, icke hafva trott sig böra anslå de
24.000 r:dr, som här äro i fråga, men, alt då i alla fall organisationen
af instructions-compagnierna för nästa år svårligen kan
komma till fullt stånd, R. St. anhålla, att K. M. ville använda
anslaget för nästa år för dessa organisationsutgifter. Men saken
måste återgå (ill Utsk., så att Utsk. får uttrycka detta i betänk.,
ty nu innefattar det blott ett afslag på Konungens propos., och
Konungens rådgifvare skulle möjligen kunna blifva ställde till ansvar,
i händelse anslaget blefve användt till organisations- och
byggnads-anstalter. Jag anhåller således om återremiss.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. an
såge
de emot StatsUtsk:s i afseende på ifrågavar. anslag afgifne
hemställan gjorde anmärkmr föranleda till återremiss.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter H. Ex. förklarade
denna propos. vara med öfvervägande ja besvarad.
2:o Till complettering af redskaps-, rid-anspanns- och stallpersedlar
för 5 batterier af mja fält-artilleriet 24,000 r:dr,
3:0 till anskaffning af 4,000 nija infanteri gevär årligen under
3 är 240,000 r:dr, 4:o lill nya pistolers tillverkning 16,000
r:dr, 5:o till förändring af äldre infanteri gevär för slagkrutsantändning
g4,ooo r:dr, 6:0 till tillverkning af slagkruts-hufvar
jemte machiner So,000 r:dr, 7:o till bestyckning af lVaxholms
fästning med strandverk 80,000 r:dr, och 8:0 till bestyckning
af Carlstens fästning 80,000 r:dr.
Hvad Utsk. under dessa N:r 2, 3, 4, 5, 6, 7 och 8 tillstyrkt
blef af R. o. Ad. bifallet.
9:o Till fortsättning af befästningsarbetena vid Carlsborg
150.000 r:dr, 10:o vid Carlsten g3,ooo r:dr, 11 :o vid Carlskrona
72,000 r:dr och 12:o för befästningar ne i Stockholms
skärgård rSo,ooo r:dr.
Hr
I) e n 24 0 c t o b c r.
305
Hr Horn, Reinh. Rudolph, hade inlemnat följande, som
upplästes:
Ett fjerdcdels sekel har förflutit sedan man såg de första åtgärder
vidtagas vid Carlsborgs fästningsbyggnad, och säkert hafva
flera millioner r:dr af Staten bekostats på densamma, och ännu är
denna fästning på långt när icke färdig. Ännu återstår hela muren
utomkring vallarna, tre poterner, åtta tamburer, all befästning
åt landtsidan samt utanverken. Då man betänker, att Carlsborg
skall blifva centrum för alla fästningar, förråder och depoter,
samt ett förvaringsställe af Rikets skattkammare och öfriga dyrbarheter,
så är det nedslående att se, det troligen en hel mansålder
skall ännu åtgå, innan Riket kan påräkna något gagn af denna
fästning. Troligen vill man skjuta skulden på de knappa anslagen
och den ringa arbetsstyrkan; men detta måtte vara utan skäl, då
det är bekant, att fästningen haft ständiga arbelscommenderingar
af indelta armeen samt en hel sommar 2000 privata arbetare,
oberäknadt den ständigt på stället förlagde Pioniercorpsen, som varit
300 och nu, under namn af Kronoarbetscorps, ökats lill 600
man, för hvilkas arbete nästan intet betalas af fortificalionscassan,
äfvensom då man vet, att Fortificationen derstädes ansett sig hafva
så tillräckligt arbete, att den använder nästan årligen hundratals
dagsverken af nyssnämnde corps för att hösta det på vallarne
befintliga och fortificationsbefälet tillhöriga gräs.
När man af ofvan anförde skäl finner, att arbetsstyrkans ringhet
ej varit orsakerna lill arbetets långsamhet, sä återstår att tillse
hvaruti egentliga orsakerna ligga. Till någon del kan skulden
skjutas på de små anslagen, men hufvudorsaken finnes säkrast uti
ständigt omändrade arbetsplaner samt oförmåga att på ett ändamålsenligt
sätt ordna arbetena, äfvensom uti begångna misstag.
För att visa att dessa framkastade skäl ej äro utan grund, anhåller
jag att ännu en stund få taga II. Ståndets uppmärksamhet i anspråk.
Hvar och en tycker troligen det vara klart, att när man
bygger en fästning bör sjelfva försvarsverket först handläggas, såsom
uppkastandet af vallar, uppförandet af ringmurar samt utanverken.
På Carlsborg har man gjort tverlom. Man har börjat med alt
uppföra ett större antal provisionella trädhus, hvilka alla, med undantag
af 2 ä 3, hade varit öfverflödiga, om man i stället börjat
med att bygga den först i sommar påbörjade stora casernen, genom
hvilket misstag en större summa penningar, ett oräkneligt
antal dagsverken och mycken lid förspills. Af de vallar som nu
finnas, har man så illa beräknat deras läge, att flera omflyttningar
ägt rum och sednast nu i sommar, dä man nödgats bortschackta
ganska mycket för de två coupurer, som skola vara på ändarne af
stora casernen, genom hvilket misstag säkert bortkastats 10,000
dagsverken. I öfrigt har det hört till ordningen för dagen alt
omändra hvad som en gång varit gjort, t. ex. 1838 uppfördes en coupure
vid Gölhiska porten, och i år har den blifvit ända ner i
grunden raserad, säkert en förlust för Staten af flera tusende r:dr.
När tyghuset byggdes, gjordes mångfaldiga experimenter pä detsamma.
När sådana misstag kunna äga rum förefaller det ej un3
H. 39
30ö
Den 24 October.
derligt att både tid oell penningar åtgå, utan att forlificationsbyggnaden
i samma mån framskrider. Hvad åter sjelfva arbetets
soliditet beträffar, vill jag endast anföra följande: Tyghuset,
som jag förmodar vara beräknadt att stå många år, är så illa uppförd!,
att båda de yttre hvalfgångarne i öfra våningen äfvensom
muren i norra hörnet remnål: samma förhållande lär vara med den
s. k. veikstadsflygeln. Taklisten omkring såväl tyghuset som båda
flyglarne äro fästade med messingstrådar på en jernstång hvilket
är det enda som qvarhåller densamma. Också har en och
annan rosett redan fallit ned. Sjelfva taket på tyghuset är, oaktadt
Hora försök lill förbättring, sä otätt, alt under regnväder golfvet
på vinden snart sagdt öfversvämmas af vatten. Om dessa nya byggnadsmetlioder
fordom begagnats, fruktar jag, att de gamla fornminnena
nu redan ramlat.
På grund af de skäl jag nu baft äran anföra, yrkar jag, visst
ej afslag till K. M:s nåd. propos. om anslag, tvertom, alt anslagen
malte ökas med 50 till 75 proc., men att H. Ståndet ville
besluta ett tillägg till Utsk:s betänk., uttryckande den und. önskan,
att fäslningsbyggnaden så väl på Carlsborg som Statens andra byggnader
måtte ske genom entreprenörer under uppsigt af en comniission,
bestående af ledamöter, som af K. M. utnämndes. För vinnande
af denna förändring i Utsk:s förslag, yrkar jag å betänk,
återremiss.
Frih. Ridderstolpe: I min oförgripliga tanke, arden nytta
man kan draga af en fästning den, att när densamma blir attackerad,
densamma icke kan intagas. Den som bär inlenrnat den
nu upplästa skrifvelsen beklagar sig öfver att en half mansålder
förflutit, utan att vi haft någon nytta af Carlsborgs fästning. Jag
önskar, att tusende år måtte förflyta innan vi få någon nylla deraf.
Frih. Klin hovström, Rud. Mauritz: Det anförande, Ilr
Horn här inlemna!, och som nu blifvi uppläst, är af beskaffenhet
att påkalla ett svar, och som jag icke vid den hastiga uppläsningen
kunde fatta alla punkter nog fullständigt, för att nu kunna
upptaga dem såsom jag önskade, anhåller jag att i nästkommande
plenum' få anföra några ord derom. I afseende på Hr Horns
förslag att forlificationsarbetena vid Carlsborg borde uppdragas åt
enskilda entreprenörer, ber jag att få fästa Ståndets uppmäksamliet
derpå, att man har hittills icke afhört några klagomål öfver
de arbeten, som blifvit af Ingeniör-corpsen utförda, ulan tvertom
hafva de som kommit i tillfälle att se dessa arbeten, funnit sig
belåtna dermed, och det har alltid varit officerarnes vid Igeniörcorpsen
bemödande att med minsta möjliga kostnad för Slaten
åstadkomma ett godt och varaktigt arbete. Men som sagdt är, jag
anhåller att, såväl för mitt eget som mina kamraters rättfärdigande,
i nästa plenum få ådagalägga, att de flesta af Hr Horns anmärkn:r
sakna all grund.
Frih. Cederström: De anmärkmr, som af Hr Horn blifvit
anförda, äro icke af beskaffenhet att kunna utgöra föremål för öfverläggning
i ett ståndsplcnum, och jag kan således icke tro, alt
Den 24 October,
307
R. o. Ad., på grund af den siste talarens begäran att få upptaga
dem till besvarande, ingår i någon discussion derom. Jag anhåller
om propos. till bifall å Utsk:s betänk.
Hr Bildt, Knut: Jag får i denna sak förena mig med Frill.
Cederström. Jag har tillfälligtvis sett Carlsborgs fästningsarbelen,
och måste tillstå, alt jag icke kan finna de anmärkmr, jag har
hört, väl grundade. Det omtalade tyghuset fann jag förträffligt;
det har en stor vapensal, som jag tror skulle rymma 100,000 gevär,
och som är den vackraste i Sverige, och de öfriga arbetena
äro med lika skicklighet utförda. Jag anhåller derföre alt icke
något afseende matte fästas på dessa framkastade anmärkmr, utan
att betänk, måtte bifallas.
Hr Silfverstolpe, David Wilh: Afven jag önskar med
Frih. Cederström, att icke delta må föranleda till någon discussion,
men jag anser mig likväl skyldig upplysa, alt tyghuset vid Carlsborg,
som är 200 alnar långt och försedt med flyglar, är med
särdeles omsorg uppfördt. Ingen har anledn. att dermed vara
missbelåten, och jag förmodar således, att Hr Horns öfriga anmärkmr
äro lika oriktiga som denna.
Uppå härefter framställde propos:r, biföll R. o. Ad. StatsUtsk:s
tillstyrkanden i fråga om dessa under N:o 9, 10, 11 och 12 upptagne
anslag.
Sedan R. o. Ad. sålunda genomgått alla de uti StatsUtsk:s
utlåt. N:o 37 förekomamnde punkter, hemställde H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, om R. o. Ad. behagade bifalla alla de, uti den sagde utlät.
bifogade tabell, utförde anslag af penningar, indelta räntor
och spanmål, om hvilka icke förut blifvit särskildt besluladt.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo StalsUtsk:s den 17 och 19 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 38, ang-.de regleringen af utgifterne under riksslatens
5:te hufvudtitel.
Della utlät, företogs punktvis till afgörande.
Härvid förekom först den uti ingressen till Utsk:s utlät, gjorde
framställning derom, att R. St. mätte hos K. M. i lind. anhålla,
alt de under ifrågavar. hufvudtitel anvisade medel icke må användas
lill nybyggnad, förbyggnad eller svårare reparation af linieskepp
i vidsträcktare män, än alt de redan under byggnad eller
reparation varande skepp fullbordas.
Hr Virgin, Christian Adolph: Jag anhåller att få hänvisa
till den reservation af mig, som är bifogad detta betänk.,
och hvilken torde blifva uppläst. Jag anser mig pä samma gång
böra tillkännagifva, alt min mening endast dermed är, sä framt
icke Ståndet genast skulle finna för godt att bevilja en återremiss,
alt fä en reservation nedlagd till prot. från min sida emot de åsigter,
som gjort sig gällande i StatsUtsk:s ingress.
I anledning häraf blef den del af Hr Virgins vid StatsUtsk:s
utlåt, fogade reservation, som afsåg ifrågavar. ingress, nu uppläst.
308
Den 24 O c t o b e r.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det var alt vänta, då SlalsUlsk.
äger inora sitt sköte en sjöofficer, att en reservation i dessa ordalag
skulle åtfölja betänk. Jag kan icke annat än med honora instämma
i reservationen emot det uttryck i ingressen till StatsUlsk:s
betänk., att Sveriges sjöförsvar skulle hufvudsakligen bero på en
väl ordnad skärgårdsflotta. Med en ringa kännedom af vår kust,
och man behöfver icke aflägsna sig långt ifrån hufvudstaden, sä
linner man sträckor af flera mil, dem ingen skärgårdsflotta skulle
kunna vara tillräcklig att skydda för ett fiendtligt angrepp. Det
finnes ibland annat en punkt, som på samma gång den attackeras
afskär all communication emellan norra och medlersta Sverige.
Det vore en stor oförsigtighet om R. o Ad. nu skulle begagna ett
uttryck i detta fall, som otvifvelaktigt är af en ytterst betänklig
art, och som skulle ådagalägga att Ridd. o. Ad. ägde föga insigt
i landets försvar.
Frih. Cederström, Jacob: Denna af Utsk. tillstyrka und.
skrifvelsen till K. M., med anhållan, att de å denna titel anvisade
medel icke må användas till nybyggnad, förbyggnad eller svårare reparation
af linieskepp, i vidsträcktare mån än att de redan under
byggnad eller reparation varande skepp fullbordas, är en önskan
och icke något villkor, men det är en önskan, deruti jag icke vill
instämma. Jag anser det dessutom icke vara lämpligt att framställa
en sådan önskan, dä man icke kan vara säker på, att denna
önskan utan skada för landet kan af Konungen villfaras. Ständernas
önskningar till Konungen böra vara byggda på säkra oell
riktiga grunder.
Hr R/ifelt, Anton, anförde skriftligen:
StatsUtsk. liar i sitt utlåt. N:o 38, i afseende på regleringen
af utgifterne under riksstatens 5:te hufvudlitel, tillstyrkt, att uti
den und. skrifvelse, som R. St. rör:de regleringen af denna hufvudtitel
komma att afgifva, R. St. måtte anhålla, alt de å densamma
anvisade medel icke må användas till nybyggnad, förbyggnad
eller svårare reparation af linieskepp i vidsträcktare män, än
att de redan under byggnad eller reparation varande skepp fullbordas,
och detta på den grund, att, enligt hvad R. St. vid sistl.
riksdag äfven antogo, Sveriges sjöförsvar väsendtligen bör hvila
på en talrik, väl utrustad oell öfvad skärgårdsflotta.
Ehuru ovedersägligen en skärgårdsflotta är för Sveriges försvar
oumbärlig och af högsta nytta, samt dess nödvändighet af ingen
bestridd, kan jag dock ej med Utsk. instämma deruti, ali Sveriges
sjöförsvar väsendtligen derpå bör hvila. Om vi lemnade sjelfklokheten
å sido, och togo exempel af andra nationer, hvars vidsträcktare
erfarenhet uti sjökrigsväsendet omöjligen kan bestridas,
sä skulle vi finna ett märkligt bevis för de större krigsskeppens
öfverlägsna stridsförmåga, icke allenast på verldshafvet, ulan äfven
öfver allt der de hafva rum att röra sig, uti det förhållande, att
vid Engelsmännens och Americanarnes sjöstrider på de stora Amcricanska
insjöarne användes icke kanonslupar och jollar, utan större
seglande fartyg, och slutligen byggde roan för detta ändamål
Den 24 October.
309
linieskepp af aldra största dimensioner (tredäckare). Men majoriteterne
inom föregående och denna riksdags StatsUlsk. ha måhända
större erfarenhet än Englands, Frankrikes, Förenta Staternas,
Rysslands, Danmarks, Egyptens, Turkiets, Hollands och Neapels
sjöstyrelscr, hvilka alla bygga och underhålla linieskepp af de aldra
största dimensioner, och det emedan de anse dem för de kraftfullaste
sjökrigsmachiner, som verlden ännu känner; likasom de
minst dyra, jemförelsevis emot kanonantalet. Då under loppet af
10 år så myckel blifvit ordadt och så många afhandlingar utkommit
ang:de Sveriges sjöförsvar, och enär jag är öfvertygad, att den
som enligt 14 § Reg.F. äger högsta befälet öfver krigsmakten till
lands och sjös, från sin höga ståndpunkt, bäst är i tillfälle bedomina
det med landets tillgångar och läge mest ändamålsenliga
försvar, så skall jag icke vidare uppehålla R. o. Adis lid, utan
anhålla, att desse ord i inledningen till StatsUtskis betänk. N:o 38,
”det Sveriges sjöförsvar väsendtligen hvilar på en talrik, väl utrustad
och öfvad skärgårdsflotta” må blifva afslagen, hvarom anhålles
att H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, täcktes framställa propos.
Gr. von Platen, Baltzar: Ehuru jag icke, i likhet med
en och annan af de talare, som förut i denna fråga yttrat sig,
vill söka att ingå i pröfning om det lämpligaste sättet att till
sjös försvara Sverige, då jag anser denna fråga icke vara till öfverläggning
nu framställd, utan fråga endast här är, huruvida en
anhållan till Konungen skall göras, att detta anslag icke måtte användas
på byggnad, förbyggnad eller svårare reparationer af linieskepp,
ber jag dock att få yttra några ord till försvar för den åsigt,
som Ulsk. här framställt. Jag gör det helt enkelt af det skäl, att
jag anser frågan nu stå i samma ställning, som den gjorde vid
förra riksdagen, då en sådan framställning af R. St. godkändes.
Konungen har ock sjelf förklarat, att han anser frågan stå på samma
ståndpunkt, emedan han förklarat, att han ännu icke varit i
tillfälle att pröfva, på hvad sätt Sveriges sjöförsvar borde organiseras,
och jag anser det således vara ganska riktigt, att den anhållan,
som af Ständerna vid förra riksdagen gjordes, nu förnyas,
intilldess Konungen genom tillkännagifvande af sin åsigt har afgjort
saken. Jag anhåller således om bifall tiil Clskis förslag.
Frih. Ridderstolpe, Fredr: StatsUlsk. har, efter min tanka,
varit för strängt i termer, då det ansett, att endast reparationer
af de nuvar. linieskeppen skulle tillåtas, men att de, som under
de kommande åren laga någon skada, icke böra repareras’.
Hvad skulle vi icke i allmänhet vilja gifva, om vi kunde förflytta
en fästning, ooch till Rikets nytta begagna den, hvarest fienden attackerade.
Åtminstone jag som icke är sjöman och kanske många
med mig kunna icke betrakta ett linieskepp såsom' någonting
annat än en fästning, som kan förflyttas, och tro att inga skärgårdsfartyg
ensamt kunna betrygga oss för fienden. Det är i anseende
till de ord, som i utlåt, blifvit begagnade, mera än lill sjelfva saken,
som jag gör denna anmärkn. Jag instämmer föröfrigt med
Gr. von Platen, alt frågan bör lemnäs i samma skick som föregå
-
310
Den 24 October.
ende Ständer lemnat den, men jag tror icke alt lion bör skärpas,
oell det tror jag att lion blifvit genom StatsUlskis uttryck.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Om det förhåller sig så
som Gr. von Platen yltrat, all Konungen förklarat sig icke kunna
bestämdt uppgifva, åt hvilkeldera sjövapnet företräde skall gifvas;
så skulle jag tro R. St. långt mindre kunna göra det. Om de
hafva en gång haft den oförsigligheten att i detta fall tillmäta sig
en kunskap i sjöförsvaret, som torde vara öfver deras höfva, sä
skulle det väl icke vara lämpligt att de förnyade samma förfarande.
Om dessa ord än icke uttrycka något villkor, så innehålla de
likväl en förklaring, som jag icke tror tillkomma en lagstiftande
församling. Jag är således af Frih. Cederströms mening.
Hr Virgin: Jag instämmer fullkomligt med den värde talare
på grefvebänken, som sist yttrade sig, att här icke torde vara
rätta stället att orda om hvilket vapen häst passar för Sveriges
sjöförsvar; men jag hemställer, huruvida det icke varit conseqventare,
då Konungen icke tillkännagifvit sin åsigt af ämnet, att R. St.
icke yttra sig för eller mot någoldera vapnet. Jag vet icke något
skäl, hvarföre R. St. mera skulle fästa Konungens uppmärksamhet
på skärgårdsflottan än pä något annat vapen. Jag instämmer
fullkomligt i Gr. von Flåtens åsigt, att R. St. höra lemna
frågan oafgjord och önskar, blott alt han vill fullfölja sin åsigt
conseqvent.
Gr. von Platen: Jag är egentligen uppkallad af en värd ledamots
yttrande, att hvad nu är uttryckt, vore i strängare ordalag
än hvad förra riksdagens Ständer ytlrat. Sä är likväl icke
förhållandet, ty uttrycken innebära alldeles detsamma. Föröfrigt
vädjar jag till de Hrr, som här yttrat sig, örn de icke finna, att
uttrycket kunde varit mycket strängare. De förstå bättre än någon
annan skillnaden emellan nybyggnad, förbyggnad och lättare
reparation, hvilken sednare man alldeles icke begärt mätte inställas.
Hvad den brist pä conseqvens angår, som en värd talare tillvitat
mig, sä torde den liknelselse han framställt icke vara alldeles
adeqvat; ty om Konungen händelsevis skulle anse att kanonslupar
icke böra finnas, eller att linieskepp icke bör finnas, sä
äro naturligtvis, i ena eller andra fallet, de penningar, som derpå
under tiden blifvit nedlagde, illa använda. Jag skulle då tro, att
den statsförlust, sorn skulle uppkomma, derigenom att de blifvit använda
på några kanonslupar är vida mindre, än om de blifvit använda
lill linieskepps nybyggnad eller förbyggnad, hvilken den värde talaren
bättre än jag känner kan vara lika dyr om icke dyrare än
nybyggnad. Då Konungen förklarat, att vi snart hafva att motse
en ny riksdag, och då han läfvat att då framställa en plan för sjövapnets
organisation, hemställer jag, huruvida det icke är skäl att
eli par års tid uppskjuta en utgift af 5 ä 600,000 r:dr.
Hr Virgin: Jag instämmer fullkomligt med den siste värde
talaren, alt del icke är skäl att nu göra en utgift af 5, h 600,000
Den 24 October.
311
r:dr, men jag vet likväl icke hvarföre delta skulle gifva Ständerna
anledning att loforda det ena vapnet mera än det andra.
Gr. Horn: I anledn. af den vändning, som discussionen tagit,
nödgas jag begära Ståndets uppmärksamhet på den förklaring
jag har att afgifva, den nemi. att jag med mitt yttrande ingalunda
afsett nödvändigheten af ett sjöförsvar med linieflotta, eller vill
ingå i någon utveckling, huru sjöförsvaret bör organiseras, men
jag gör dock en bestämd skillnad emellan sjöförsvar och skärgårdsförsvar.
Detla har StatsUtsk. alldeles förvexlat, då det i sin ingress
sägér, att det bästa sjöförsvar för Sverige ligger i en skärgårdsflotta.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: StatsUtsk. har "här
blifvit lillvitadt, att det ingått i en organisationsfråga. Jag medgifver
visserligen att i allmänhet R. St. icke äro de rätta att uppgöra
sådana, men StatsUtsk. har icke eller i denna fråga gjort det.
StatsUtsk. har i sitt tillstyrkande endast anhållit, att Konungen
täcktes icke låta nybygga eller förbygga eller göra svårare reparationer
af linieskepp. StatsUtsk. har gjort detta tillstyrkande derföre,
att i händelse vid den blifvande organisationen af flottan, linieskepp
icke skulle anses nödvändiga för vårt sjöförsvar, man icke
under tiden måtte kasta ut så betydliga summor, som åtgå för linicskepps
byggnad och förbyggnad. Jag hemställer om icke detla
är en lämplig försigtighet; och Ständerna hafva alldeles icke uttalat
någon bestämd åsigt om det ena vapnets företräde, såvida de
endast bifalla sjelfva tillstyrkandet; resonnementet i ingressen lemnar
jag derhän, emedan det icke behöfver ingå i R. St:s beslut.
Denna fråga har föröfrigt så länge utgjort ett stridsämne, äfven
inom vapnet, att det vore önskligt, att den en gång blefve afgjord,
och att Regeringen ju förr desto hellre fattade sitt beslut. Förra
riksdagens Ständer fattade ett beslut, ungefär likartadt med detta,
och jag skulle således tro, att det icke vore iuconseqvent utan tvertom,
om R. St. vidhålla denna åsigt.
Hr Rå felt: Jag har visserligen ingenting emot Utsk:s tillstyrkan,
att nybyggnad, förbyggnad eller svårare reparationer af
linieskepp må inställas intilldess Konungen beslutat sig huru Sveriges
sjöförsvar bör vara beskaffadt; men hvad jag egentligen icke
vill hafva uttryckt i den und. skrifvelsen; är det som Utsk.
tillstyrkt i ingressen, nemi. att Sveriges sjöförsvar väsendtligen hvilar
på en talrik och väl utrustad skärgårdsflotta; ty detta tror jag
alt R. St. hvarken kunna eller böra yttra sig om.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anser i allmänhetsådana
omdömen, som det StatsUtsk. härföreslagit, vara, minst sagdt,
öfverflödiga. I synnerhet äro de icke på sitt ställe i sådana frågor,
som R. St. i allmänhet icke kunna förstå att bedomina, och
således vill jag visserligen icke motsätta mig återremiss i denna
punkt, som dessutom strider emot den grundsats, att Ständerna
icke böra inlåta sig i sådana organisationsfrågor, som tillhöra administrationen.
Men många anmärkn:r hafva emot StatsUtsk:s be
-
312
Den 24 October.
tänk. blifvit anförda, hvilka, enligt min tanka, äro utan grund, och
jag tror, att om man litet närmare betraktar sjelfva StatsUtsk:s skrifvelse,
skall man finna den temligen oskyldig, så att jag i egenskap af
ledamot i StatsUtsk. tror mig kunna tillstyrka Ståndet att bifalla
densamma. StatsUtsk. säger nemi.: ”att Sveriges sjöförsvar väsentligen
hvilar på en talrik, väl utrustad och öfvad skärgårdsflotta.
” Jag tror att det är svårt att bestrida denna sats. Der står
nemi. icke väsendtligast utan väsendtligen. På hvilketdera vapnet
sjöförsvaret hvilar väsendtligast är lemnadt oafgjord!, så väl
af StatsUtsk., som i sjelfva verket ännu af Konungen, och af de
af Konungen tillsatte comiterade för sjöförsvaret, hvilkas utlåt, blifvit
StatsUtsk. meddeladt. Sjelfva det tillstyrkande StatsUtsk. stannat
uti är: ”att R. St. matte anhålla, att de anvisade medlen icke
må användas till nybyggnad, förbyggnad eller svårare reparation
af linieskapp, i vidstäcktare män, än att de redan under byggnad
eller rereparation varande skepp fullbordas.” Nu är hela detta
anslag icke uppgående till 600,000 r:dr. Tre linieskepp äro under
nybyggnad och ett pär bland dem icke långt komne. Hvar
och en finner således, då hela anslaget, icke är mera än 600,000
r:dr, deraf egentligen endast 400,000 få användas vid Carlskrona
station, att färdigbyggandet af 3 linieskepp, hvilket af StatsUtsk:s förslag
icke hindras, på tre år, för hvilken tid summan är beräknad, icke
kan verkställas med hela anslaget, äfven om ingen större reparation
kommer att äga rum. Någon egentlig skada kan således ej af denna
ordalydelse föranledas, men att den är öfverflödig och strider
emot de grundsatser, som jag i allmänhet anser riktiga, medgifver
jag fullkomligt.
II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: StatsUtsk:s premiss
synes mig vara en förkastelsedom emot den stora flottan, som
icke tillkommer ett Utsk., i hvilket en enda sjöofficerare finnes,
synnerligen dä denne varit af motsatt tanka. Anses denna premiss
icke betyda något, så bör den förfalla; betyder han något,
så bör han så mycket mera förkastas, emedan, om han gillas, det
skulle kunna anses såsom ett moraliskt uttryck af Ständernas öfvertygelse,
att stora flottan bör afskaffas, hvilket jag hoppas icke
är Ständernas åsigt. Uttrycket skärgårds/lottan är dessutom nog
generelt. Inbegriper man derunder armerade ångfartyg, så tror
jag visserligen att den kan vara ganska nyttig. Men skulle man
icke inbegripa dessa, så anser jag skärgårdsflottan vara ett alldeles
föråldradt system, sedan ångkraften gjort så stora framsteg. Då den
inrättades af Ehrensvärd, ägde Sverige ännu Finland med sin vidsträckta
kust. Den kallades för armeens flotta, derföre att hon
var ämnad att betäcka armeens högra flygel, när den agerade emot
Ryssland. Men dessa kuster voro helt annorlunda beskaffade än
dem Sverige nu äger, hvilka vida bättre kunna försvaras med försänkningar
och batterier än genom en skärgårdsflotta, som är det
dyraste vapen, sora (innes i verlden, isynnerhet när man beräknar
hvad menniskor det kostar. Att det skall bchöfvas 16 man
för
Den 24 October.
313
för en kanon är en orimlighet i Europas nnvar. tillstånd, med de
framsteg sorn ångkraften gjort, och den erfarenhet man om dess nytta
redan har vunnit, bland annat under kriget emot Syrien. Jag
tror derföre, alt de små anslag vi hafva till vår flotta hufvudsakligast
böra användas antingen till byggande af ångfartyg eller till
ångmaschiners användande på seglande fartyg, hvilket är en constructionsfråga,
som jag icke kan afgöra. Jag tillstyrker återremiss
af betänk.
Hr von Hartmansdorff: En ledamot af StatsUtsk. har
sagt, att han ansåge delta dess förslag innebära en lämplig försigtighet,
då det uttalades af R. St. Jag för min del skulle deremot
anse det innebära ett olämpligt misstroende till Konungens
försigtighet. Samme ledamot har också antydt, att genom en dylik
framställning borde R. St. nödga Konungen till ett beslut i
detta fall, på det att han icke måtte såsom hittills vackla emellan
de båda vapnen. Hvad är detta annat än en ny sida af misstroende.
Slutligen har man sagt, att de penningesummor, som här
blifvit föreslagna att beviljas, äro så ringa, att de icke räcka till
något sådant företag, som bär blifvit Konungen förmenadt. Hvad
vill delta säga annat, än alt man begagnar tillfället att gifva Konungen
ett råd, en förmaning, ehuru hon är öfverflödig? Della påminner
om tvedrägtstiderna, dä Konungen, på fråga, hvad han
tyckte om Rådkammaren, svarade, att det vore alltför mänga praeceptorer.
Vilja nu Ständerne göra sig sjelfva lill sådana, så linner
jag det olämpligt, och tillstyrker äterremiss.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla, att R. St.
till K. M. ingå med en sådan tind. skrifvelse, sorn Utsk. uti inledningen
till förevar, utlåt, tillstyrkt.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Propos. om R. o. Ad. ansåge de emot Utsk:s ifrågavar. tillstyrkande
gjorde anmärkmr föranleda till äterremiss, blef derefter
framställd och besvarad med starka ja jemte åtskilliga nej, hvarpå
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han trott sig finna
denna sednare propos. vara med öfvervägande ja besvarad.
Vidare företogos till pröfning de under följande N:ris och rubriker
upptagna anslagsfrågor:
l:o Departements-chefen, 2:o Departementets Cancelli-expedition
och 3:o Departementets Commando-expedition.
Utsk:s i fråga härom afgifne förslag blefvo af R. o. Ad.
bifallne.
Lades på bordet 2:ne från LagUtsk. inkomna betänk., nemi.:
N:o 17, i anledn. af väckt motion om förändring i 8 cap.
7 § Ärfda b:n, och
3 H. 40
314 Dna 25 Oc t obe r.
N:o 18, i anledn. af väckt motion om ändringar uti ansvarighetslagen
för Statsrådets ledamöter.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Fredagen den 25 Octoher 1844.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.utdr. för d. 23 och 24 dennes.
Justerades pleniprotm för d. 17 dennes f. och e. m.
Öppnades Hrr Electorers lista lill val af en ledamot i Bevilln.
Ulsk. efter N:o 2309, Hr af Dalström, Gustaf Jacob; och befans
dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 778. Hr Leijonancker, Fredrik Wilhelm Erik Carl.
Öppnades vidare Hrr Electorers listor till val af Utsk-.sledamöter,
under permilterades frånvaro; och befunnos dertill hafva
blifvit utsedde i
Bevillnings-Utskottet:
under den N:o 243, Frih. von Roxendorff, Fullm. Frih. Raab,
Adam Christian, medgifna 14 dagars ledighet, från d. 23 dennes,
N:o 2022. Hr von Axelson, Carl;
Banco-U tskottet:
under den N:o 189, Frih. Funck, Fullm. Hr Nordenanckar, Fredrik
Wilhelm, medgifna 14 dagars ledighet, beräknad från d.
23 dennes,
N:o 19I8.A. Hr von Strussenfelt, Fullm. Hr Rudebeck, Salomon:
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
under den N:o 257, Frih. Klingsporre, Mauritz, medgifna 3:ne
veckors ledighet, frän slutet af innevar. vecka räknad,
N:o 2017. Hr Björnstjerna, Carl;
Äfvenledes öppnades Hrr Electorers lista till val af en suppleant
i Exp.Utsk. efter N:o 1313, Hr Ehrenpreus, Fullm. Hr
Odencrantz, Thor Hartvig; och befans dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1S46.A. Hr Fock, Fullm. Frih. Cederström, Claes
Rudolph.
Frih. Klinkowström, Rud. Mauritz, anförde skriftligen:
Då i R. o. Ad:s gårdags plenum upplästes ett af Hr Horn
inlemnadt anförande, i anledn. af StatsUlsk:s utlåt, öfver anslag till
Den 25 0 c t o b e r.
315
fortsättande af Carlsborgs fästningsbyggnad, utbad jag mig att i
ett kommande plenum få till besvarande upptaga de beskyllningar,
han deri gör emot så väl de utförde arbetena å Carlsborgs
fästning, som äfven emot anordnandet af desajnma och planerna
derföre, samt slutligen emot den corps, som af Konungen fått uppdraget
att uppgöra dessa planer och utföra fästningsbyggnaderne
i Riket. Jag vågar i dag utbedja mig R. o. Ad:s uppmärksamhet,
för alt kunna fullgöra detta dyra åliggande.
Att Carlsborgs fästning ännu, efter ett fjerdedels sekel ej är
fullbordad, anser Hr Horn mindre vara en följd af de knappa anslagen,
än af andra orsaker. Ätt anslagen varit tillräckliga måtte
han vilja bevisa dermed, att fästningen enligt hans uppgift ”kostat
flere millioner,” det enda i hans anförande, som tjenar att bevisa
bans utsago. Men om ett arbete är i förslag uppgifvet kosta
en viss summa, och jag derå endast bekostat t. ex. Bjettedelen, så
synes mig deraf klart, att det ej kan vara fullbordad! för detta
mindre redan utgångna anslag. Carlsborg är i första kostnadsförslaget
öfver nämnde fästning beräknadl kosta circa 3,500,000 r:dr
b:co, oell i ett sednare förslag, till följd af några nödvändiga olikheter
i befästningen, är* denna kostnad nedsatt med circa 120,000
r:dr. Sammanlagda kostnaden för de vid Carlsborg utförde verkliga
fästn.byggnadsarbeten (inberäknadt faux fraier
Af de för, vid Carlsborg utförde öfrige arbeten
har utgått för byggnader, som komma att
i fästningen qvarstå .......
Hvarvid inbegripes tyghusbyggnaden, hvilken,
utgörande en byggnad af 212 alms längd
och 32 alms bredd, och i 2 våningar inredd
och fullt färdig kostat endast 169,992 r-:dr.
Hus och byggnader, hvilkas kostnader icke omedelbart
tillhör fästuingsbyggnadsfonden
t. ex. Konungens pavillon, kruthus å Lindö
och Haganäs, exercishus, garnisons- och pion-.,
niercaseruer, prestboställe ni. m.
Byggnader, uppförde i och för fästningsbygg
naden
tegelbruk, sjukhus med läkarebostad, vakthus,
corps de garder och husreparationer m. m.
Utgifter, främmande för byggnadsfonden
garnisonskostnad för indelt och värfvad
trupp, commendanls, place-majors och com.-  adjut:s m. fl. arfvoden.
S:a 1,456,575: 30. —
Hr Horn söker vidare bevisa tillräckligheten, t. o. m. öfverflödet
af arbetsstyrka, i föjande ord: ”Det är bekant, att fästningen
haft ständiga arbetscommenderingar af indelta armeen, samt
en hel sommar 2000 privata arbetare, oberäknadt den ständigt på
stället förlagde pionniercorps, som varit 300 och nu, under namn
af Krono-arbetscorps, ökats till 600 man.” Hvad först de ständi
-
664,824: 17. —
399,846: 45. 6.
160,698: 40. 10.
114,672. 40. —
86,846: 17. 1.
316
De n 25 October.
ga arbelscommenderingarne af indelta armeen beträffa, fä jag äran
upplysa, att fr. o. m. 1819, dä anläggandet af Carlsborgs fästning
började, och lills dato, dessa commenderingar, enl. de fullt
säkra uppgifter jag varit i tillfälle förskaffa mig, inskränkt sig till
följande:
år.
antal man."
utgjorde dagsv.
1810.
49.
5,100.
1820.
350.
35,800.
1821.
462.
49,000.
1822.
389.
37,500.
1823.
358.
35,300.
1824.
218.
21.200.
1825.
304.
26,400.
1S26.
331.
34,800.
1827.
60.
6,600.
. 2,521.
251,700.
om året
280.
1831.
256.
29,100.
1832.
150.
1 1,200.
1833.
250.
19,400.
• . r
656.
59,700.
om året
. 219.
1837.
250.
21,400.
1838.
500.
38900.
. 750.
60,300.
3,927.
371,700.
om året
. 375.
Deraf ses, att af de 25 år byggnaden varat, under 12 år,
eller nära halfva tiden, ingen commendering ur indelta arméen
arbetat derstädes.
Hvad beträffar den ständigt på stället förlagde pionniercorpsen,
så lemnar K. M:s nåd. skrifvelse d. k,2 1822 först Fort. befälh. å
Wanås rättighet att i mån af behof reqvirera 40 correctionister
från Wadstena, för alt biträda vid fäslningsbyggnaden, samt först
1825 d. 21 Dec. är det K. br. dateradt, som anbefaller bildandet
af en pionniercorps, hvilken corps, bestående af 2 compagnier,
150 man hvardera, hvaraf 50 n:r inom hvarje compagni
tills vidare skulle hållas vacante, först blef bildad i slutet af 1826,
som K. M:s skrifvelse d. 1826, ang:de befallning om förslag
till befäl vid nämnde corps, visar. Denna corps har under åren
1836 till 1840, då den likväl varit 311 man, per medium om
året utgjordt 46,155 dagsv., hvilket ej gör fullt 120 dagsv, per
dag, året räknadt till 300 arbetsdagar, hvartill likväl visst ej orsaken
varit att corpsen ej kunnat lemna flera dagsverken, utan
en följd af svårigheten att under de kalla vintermånaderne å denna
fästn.ort alltid kunna sysselsätta så stor arbetspersonal.
De 2000 private arbetare, förenämnde fästningsbyggnad, enl.
Hr Horns förmenande, under en hel sommar haft att påräkna, in
-
Den 25 0 c t o b e r.
317
skriinker sig lill 1200 nian behöfvande personer, af kringliggande
traktens fatliga allmoge, som 1831, till följd af dä inträffad hungersnöd,
till följd af Konungens ömmande för deras nöd, anbefaldes
alt emoltagas till arbete vid Carlsborg, emot erhållande af
husrum, sängkläder och en dagspenning, lämpad mera efter deras
behof än efter det gagn dessa utsvultna, ofta mindre arbetsföra personer
kunde uträtta; och hvilka ofta endast qvardröjde ] ä 2 månader
tills de blifvit väl mätte och hopsparat en liten resekost,
samt utgjörde på långt när ej det arbete, som af dess, äfven sanningsenliga
antal tycktes kunna vara alt påräkna.
Den nuvar. arbetscorpsen, ej organiserad fullt på det sätt Hr
Horn antyder, har under den tid af ett år, som dea biträdt vid
Carlsborgs fästningsbyggnad, årligen erhållit såsom uppmuntringseller
flitpenningar samt öfverbeting, enl. StatsUtskis,'på tillförlitliga
upplysningar grundade utlåtande, 5,250 ndr pä året, af de till Carlsborgs
fästningsbyggnad afsedde anslag, och likväl påstår Hr Horn,
att deras dagsverken kosta fästningsbvggnaden nästan ingenting.
Hvad slutligen beträffar anmärka, att 100:detals dagsverken åtgå
alt inhösta det for ti f:s-befälet anslagna vallhö, så emedan detta
synes vara framstäldt såsom en anklagelse om egennytta, får jag
upplysa, att, ehuru tillfälle för mig nu saknas att uppgifva det
rälta beloppet af dylika dagsverken, detta af anmärkaren uppgifna,
som det synes stora, ehuru obestämda antal, är lika öfverdrifvet
tilltaget, som dess öfriga uppgifter. Att denna inhöstning ej är
af enskild natur, utan ovillkorligen skall af fästningsbyggnadens arbetsmedel
utgå; ehuru någon inkomst af höet är, enl. gällande
reglementen och författningar, dels vissa af tjeustemännen, dels allmänna
inrättningar tilldelad.
Slutligen för att till någon del kunna visa huru de nu uppgifna
anslag, och derför erhållen arbetspersonal blifvit använde,
får jag äran anföra följande utdrag ur sammandragen öfver de
vid merauämnde fästning verkställde arbeten frän 1819 till 1844;
deraf inhemlas att det blifvit muradt :
Huggen kalkstensmur cub. f:r 1,435.
Hvalfmur, af huggen sten och tegel 1,172.
Slät mur af tegel och kalksten  2,002.
Grundmur  3,285.
S:a cub. f:r 7,894.
Rappning af qv. al:r 70,791.
Jordarbete :
Schaktn. m. vagnar och kärror tillsammans . . . cub. f:r 17S,933.
Den sandjord, hvaraf vallarne uppföras, beredd till artificiella
ängar, genom så kalladt plockningsarbete på en
areal af qv. f:r 25,917.
Inre platsen, inom vallarne, som genom schaktning blifvit
sänkt 6 å 8 fot, har sedan blifvit betäckt med
matjord på en areal af qv. f:r 69,278.
Gatläggning qv. f:r 11,299.
När härtill kommer inköp af Carlsborgs jord, samt af
kalkstensbrottet å Borghamn; tror jag, att den utgångna sum
-
31S
Den 25 0 c t o b e r.
man 664,824 r:dr 17 sk. ej kan anses vara så använd Hr Horn
vill påstå.
Uti fortsättningen af sitt anförande säger anmärkaren, att
”hufvudorsaken lill arbetets långsamhet finnes säkrast oti ständigt
omändrade arbetsplaner samt oförmåga att på ett ändamålsenligt
sätt ordna arbetena, äfvensom uti begångna misstag.”
Den generella planen för Carlsborgs fästning liar visserligen
blifvit ändrad under den tid af öfver 20 är sedan densamma först
uppgjordes; men detta har skett lill följd af de nyare, sannare
åsigter af fästningar, som under dessa sednare år gjort sig gällande,
så väl i theon, som i de utomlands på flere ställen uppförde
fästningar, eller de sorn äro under arbete. Att dessa nyare åsigter
kunnat lämpas på Carlsborg, när de ej kostat mer än några
förändringar på papperet, anser jag för en lycka; likväl har anmärkaren
visserligen rätt att de kostar nedrifningen af redan verksläldt
arbete, men med afseende å den coupure Hr Horn dervid
nämner, bör jag upplysa, att denna ingalunda fullt uppförda byggnad
endast utgjordes af en mur, 4 h 5 fot hög, med 3 ä 4 creneauer
försedd; att den huggna stenen ännu finnes qvar att använda,
och att de dagsverken denna murmassa af 2 ä 3 cub. f:r
kostat, ej utgör mer än 100 å 150. Lyckligt det land, hvars
fästningar ej vid pågående byggnader fordra större förändringar,
för att göras fullt svarande mot sitt ändamål!
Arliga arbetsplanerna för de större fästningsbyggnaderne i
Riket uppgöras af vederli. forlifikations-befälhafvare, inlemnas till
och granskas af Chefen för Ingeniör-corpsen och framläggas derefter
inför K. M. att i nåder gillas. Det i Hr Horns anförande
uttryckta klander rörer sålunda de af K. M. sjelf i nåder gillade
planer, och anser jag mig följaktligen obehörig att inlåta mig i
svaromål härom, men får på grund af tillförlitliga upplysningar
äran nämna, alt i dessa stadfästade planer aldrig några väsendtliförändringar
ägt rum.
Hr Horn söker klandra det sätt, hvarpå man gått till väga
vid fästningens uppförande, och uppger ett sätt, hvarigenom man
enligt hans dunkelt uttryckta mening hade kunnat bespara sig ”en
större summa penningar, ett oräkneligt autal dagsverken och mycken
tid”; lian vill nemi. alt den stora casern, hvilken först i sommar
blifvit grundlagd, borde uppförts genast, hvarigenom de många
provisionella byggnaderne blifvit besparade; men han betänker
eller känner ej, att förenämnde casern, ämnad att utgöra ett
inre retranchement jemte boning för större delen af besättningen,
blifvit först i det sednare förslaget öfver Carlsborg föreslagen, i st.
f. de förut långs fästningens vallgator gående, mindre lill försvar afsedde
casernen — han vet ej, att innan denna casern kunde anläggas,
hela byggnadsplatsen måste afschaktas 8 fot djupt, för att
nedkomma på den nnvar. marken. Anläggningen af denna casern
var således omöjlig i början af fästn.arbetet.
Hr Horn har mot byggnadernas ”soliditet” anmärkt, att sprickor
yppats å tyghuset och verkstadsflygeln. Härvid får jag nämna,
att när med så brutna former som husbyggnader fordra, stora
Den 25 0 c t o b e r.
319
massör af murverk uppföras å sammantrycklig grund, är öfverallt
oundvikligt att sättningar inträffa; men dä de, såsom på Carlsborg,
efter byggnadernas fleråriga bestånd, äfven för den noggrant spejande
äro knappast upptäckbara, sä äro de bestämdt icke af någon
vigt, minst vittnande om oriktiga beräkningar eller värdelöst
arbete; endast den illasinnade finnér i dylika förhållanden skäl för
anklagelse om oduglighet eller vårdslöshet.”
Ungefär af samma halt äro de öfriga exempel Hr Horn framlagt,
för att bevisa det återstående af sitt klander samt motivera
det förslag han önskat blifva understäldt K. M.: ”att befästningsbyggnaderne
så väl på Carlsborg, som äfven andra Statens byggnader
måtte utföras af entreprenörer.”
Jag vill ej upptaga mera tid för att vederlägga dess osannfärdiga
uppgifter. Om jag i det redan sagda varit något vidlyftig,
så får jag ursäktande uppgifva orsaken, hvilken varit, att inför R.
o. Ad. försvara den corps, Hr Horn på ett så ovärdigt sätt sökt
förklena, och att i den mån jag kunnat, lemna en gärd af aktning
ät de personer, hvilka anmärkarens klander närmast söker träffa,
och hvilka, nu frånvarande, rättvisligen äga anspråk på en röst af
sanning vid detta tillfälle.
Såsom tillhörande Iugeniör-corpsen, är jag viss att uttrycka
dess gemensamma åsigt, dä jag vågar säga, att dess bemödande
vid de befattningar, som varit densamma af K. M. uppdragne, till
uppgörande eller byggnad, städse varit att hafva ali möda och omtanka
osparade, för att få dessa fästningar att motsvara sina ändamål,
och att söka minska kostnaderne för arbetet, så mycket varit
möjligt, ulan uppoffrande af byggnadernas bestånd, eller fasthet.
Huruvida detta lyckats eller ej tillkommer icke mig bedomina,
men de tysta bevisen pä hvad Ingeniör-corpsen under sin
tjenstgöring sökt uträtta — Waxholm, Kungsholmen, Carlsten och
Carlsborg — skola, när dagens klander ej mera äger någon röst, för
en efterverld blifva sannfärdiga minnesmärken af densamma.
Fortsattes pröfningen af StatsTJlsk:s d. 17 och 19 dennes på
bordet lagda utlät. N:o 38, ang:de reglering af utgiflerne under
riksstatens 5:te hufvudtitel.
4:o Förvaltningen af Sjöärendena med sjöcharte-archivet
samt aflöningsstaterne för flottans stationer i Carlskrona, Stockholm
och Götheborg.
Litt. A) ang:de statens förökande med f capitainer.
Frih. Gvllengranat, Carl Aug. Burchard, anförde
skriftligen:
Uti StatsUtsk:s utlåt. N:o 38 är bifall afstyrkt till K. M:s
nåd. propos. om ett anslag af 2,800 r:dr till statens förökande
med 4 capitaine!-, på den grund att den föreslagna regleringen skulle
komma att för denna befälsgrad i allmänhet medföra nedsättning
uti förut bepröfvade aflöningsbelopp, samt att nuvar. antalet capitainer,
intilldess flottan vunnit den tillökning i fartyg, att äfven
ökadt befäl blifver af nöden, bord kunna anses tillräckligt för be
-
320
Den 25 October.
stridande af den deni åliggande tjenstgöring; men härvid mäste
anmärkas, att någon nedsättning i de nuvar. capitainernes aflöning
aldrig varit åsyftad, att gradens nuvar. numerär icke är tillräcklig
för tjensten, samt att, genom den af K. M. ifrågasatta reglering,
graden kunnat delas i tvenne classer, såsom redan är fallet
med de flesta andra grader. Jag föreslår i stöd häraf, att H. R.
o. Ad. bifaller K. M:s nåd. propos. om anslag af 2,800 ndr till
statens förökande med 4 capitainer, och att utlåt, för denna del
varder äterremitteradt.
Hr Virgin, Christian Adolph: I min reservation vid
StalsUtsk:s utlät, i denna punkt, har jag närmare utvecklat mina
åsigler; jag är nu så fullständigt förekomen af Frih. Gyllengranat,
i hvad jag ytterligare kunde hafva att tillägga, att jag blott ber
att med honom få förena mig, samt yrka återremiss af denna punkt
i Utsk. betänk.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåg de anmärkmr, som blifvit gjorde emot StatsUtsk:s yttrande
under litt a) i 4 punkten föranleda till återremiss.
Ropades ja.
Litt b) ang:de löneförhöjning för underofficerare ock
Litt c) ang:de lönen för 2:ne machinist officerare.
Hvad Utsk. under dessa litl:s tillstyrkt blef af R. o. Ad.
bifallet.
Litt. d) ang:de tillökte löner och arfvoden för undervisningsverkets
ordnande.
Frih. Gyllengranat, anförde skriftligen:
Anslaget för undervisningsverkets ordnande afstyrktes, i anseende
till begärd reorganisation af Krigsacademien, men då K.
M. redan under d. 11 Mars 1841, i anledn. af R. Sirs skrifvelse
d. 19 Dec. 1840, i nåder förklarat, att den nämnde reorganisationen
först i sammanhang med frågan om reglering af Rikets öfriga
läroverk kan ifrågakomma, samt dertill kommer, att frågan om
förbättrande af läroverket i Carlskrona, hvilket icke, på sätt Utsk.
antagit, är bildadt för sjöcadelter, ej har någon gemenskap med
frågan om Krigsacademiens förändring, måste jag så mycket hellre
vidhålla nyttan af det äskade anslaget, som undervisningsverket
i Carlskrona afser icke Krigsacademiens sjöcadelter, utan underofficerare
vid flottan och ynglingar, som egna sig åt sjöyrket, utan
att genomgå lärocursen på Carlberg, och kan jag icke undgå att
lemna den upplysningen, att, ehuru underofficerare äro skyldige
undergå officersexamen, för att blifva competente till högsta underofficersgraden,
någon läroanstalt dock icke finnes, der de kunna
inhemta de för denna examen nödiga kunskaper, utan måste
dessa förvärfvas genom privat undervisning, den de sjelfve få bekosta.
Jag föreslår i grund af hvad anfördt blifvit, att H. R. o.
Ad. bifaller K. M:s propos. om r:dr 3,870 för undervisningsverkens
ordnande, och behagade bevilja återremiss.
De
Den 25 Octoker.
321
Do emot Ulsk:s onder litt. d) i 4 punkten afgifne yttrande
gjorde anmärkn:r ansågos föranleda återremiss.
Litt. e) ang:de förhöjning i bätsmans-corporalernes arfvoden.
Frih. Gyllengranat anförde skriftligen:
Det begärda anslaget för tillökning i sjöcorporalernas arfvoden
har af Utsk. blifvit nedsatt till hälften, ehuru deras möda
och ansvar visserligen ej kan anses öfverflödigt belönad med de
föreslagna 24 r:dr om året. Upplysningsvis får jag nämna, att
det finnas compagnier af 500 man, och då befälet endast och
allenast utgöres af eompagnichefen, är det också naturligt, att
corporalernas tjenstgöring mäste vara ganska trägen. Jag tillstyrker
således bifall till K. M:s propos. om anslag af 2,724 r:dr
för tillökning i sjöcorporalernes arfvoden och anhåller om återremiss.
Gr. Dorn, Claes Fredr.: Med den kännedom jag varit
nödsakad att inhemta ronde disciplinen på roten af båtsmanshållel
i allmänhet, kan jag icke annat än i allo tillstyrka hvad Frih.
Gyllengranat nu yrkat. Jag anser nemi. af högsta vigt, att det
blifver en möjlighet att utaf denna trupp bilda ett befäl, som i
någon grad skall kunna motsvara hvad man billigt vis i delta afseende
kan fordra. Så är likväl icke nu förhållandet; en enda
officer om eli helt båtsmans-compagni äger blott några corporaler
af sådan <j vali le', som jag förmodar ganska många af 11. o. Ad.
varit i tillfälle att inhemta.
R. o. Ad. ansåg de emot Utsk:s under litt. e) afgifne yttrande
gjorde anmärkmr föranleda återremiss.
Utsk:s hemställan i fråga om den af !lr Durietz väckta
motion om förhöjning uti den flottans befäl förut tillagde i/iqvarterings-er
sättning.
Hr Virgin: Då jag uppträder för att försvara denna motion,
som SlalsUtsk. föreslagit till underkännande, sker det med
en känsla af obehag, dels derföre alt det är svårt att påyrka några
medels anslående lill ett ändamål, hvartill några sådane icke af
K. M. blifvit ifrågasatte, dels äfven derföre, att jag till en del
kommer alt tala i egen sak; men dä så många kamrater finnas,
som ej äro, ej kunna vara närvar., tror jag mig pligtig att icke
åsidosätta deras rätt. Jag anser mig således skyldig alt vädja till
H. Ståndets rättskänsla, huruvida det är öfverensstämmande med
rättvisans och billighetens fordringar, att i synnerhet de kamrater,
som äro anställde vid Stockholms station, skola i afseende på deras
inqvarteringsförmåner stå efter deras kamrater af armeen.
Jag tror ej alt detta är billigt, och jag hemställer till H. Ståndet,
huruvida det ej skulle finna rätt och tillbörligt, att, om H.
Ståndet ej vill anslå de begärda 10,000 r:dr, det åtminstone i ansökningsväg
inginge till K. M. med anhållan, att K. M. täcktes
taga denna sak i nådigt öfvervägande samt låta densamma blifva
föremål för pröfning vid en kommande riksdag.
3 II. 41
322
Den 25 0 c löher.
Hr Råfelt, Anton: Jag förenar mig fullkomligt med Hr
Virgin, och kan icke finna någon orsak, hvarföre man har anspråk
derpå, att K. flottans officerare skola bo sämre, än de öfrige
officerarne, som bo inom garnisonen, af hvilket skäl jag äf
ven
tillstyrker, att de med dem måtte få lika inqvartering.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. an
snge
de emot Ulsk:s nu förevar, hemställan gjorde anmärkmr för
anleda
ålerremiss.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter H. Ex. Hr
Gr. och Landtm, förklarade, del han trott sig finna, att R. o. Ad.
med ja besvarat denna propos.
Utsk:s hemställan om öfver flyttning af i,3oo r:dr frun
flottans aflöningsstat till lots- och fyringsstaten samt yttrande
om afdrag af 5 g 8 r:dr, som blifvit öfverflyttade till j.-dra
hufvudliteln.
Dessa delar af StatsUlsk:s utlåt. biföllos.
5:o Butsmansindelningen.
R. o. Ad. biföll Utsk:s i denna punkt afgifne yttrande.
6:o Flottans underhall och nybyggnad, hvaraf för Stockholms
och Götheborgs stationer minst tS5,ooo r:dr.
Frih. Gyllengranat anförde skriftligen:
Då Hr Durietz, Fredr. Gustaf, väckte motion derom, att den
fördelning af anslaget till flottans underhåll och nybyggnad, som
sednast församlade R. St. föreslog, vid nu skeende statsreglering
matte undvikas och utur riksstaten försvinna, understödde jag
denna motion, fullt öfvertygad derom, att en slik fördelning hvarken
var ändamålsenlig, eller af behofvet påkallad. StatsUlsk. har
likväl ansett alt ingen olägenhet sedan förra riksdagen härigenom
uppkommit, dä K. M. härutinnan icke äskat någon förändring,
och pä grund deraf har Utsk. föreslagit ett minimibelopp för
Stockholms och Götheborgs stationer af 185,000 r:dr.
Jag kan ej dela StalsUtsk:s mening, det en sådan på förhand
gjord fördelning af anslaget ”icke synes medföra någon olägenhet”,
ulan jag nödgas vidhålla hvad jag redan tillförene i detta ämne
yttrat, att Konungen ovedersägligen bäst är i tillfälle att bedomina
de särskilda stationernas behof i materiell hänseende. 1 följd
häraf anhåller jag, att 6 punkten mätte återremitteras, till rättelses
vinnande härutinnan.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Syftemålet i denna
punkt af Statsötsk:s betänk, synes mig vara detsamma, som
uti Utsk:s premiss är autydt, nemi. att nedsätta den seglande
flottan samt åt den roende lemna brorslotten. Delta syftemål har
jag redan i gårdagens plenum beslridt och kommer i dag att ytterligare
göra det, emedan det synes mig vara irrationelt och otillämpligt,
dä man tager i betraktande Sveriges nuvar. geographiska läge.
Sedan vi nemi. förlorat Finland, för hvars försvar skärgårds
-
Den 25 October.
323
Holtan egentligen var skapad, är förhållandet helt annorlunda.
En skärgårdsflotta kan icke mera begagnas nu som dä; vår skärgård
har blifvit mycket minskad och kan, såsom jag yttrade i går,
lättare och med mindre uppoffring af menniskor försvaras genom
försänkningar och batterier samt i synnerhet genom ångfartyg,
liela ideén af en roende [lotta med otäckta fartyg synes mig, i
synnerhet sedan ångkraften blifvit vid sjöförsvar af alla andra nationer
så allmänt använd, vara en föråldrad,idé; att medelst menniskoarmar
vilja drifva fram ett fartyg, som mycket lättare kan
framdrifvas medelst ånga, synes mig absurdt, äfvensom det slutligen
förefaller mig obarmhertigt, att consumera beväringsynglingar
i st. f. stenkol. Den som, likasom jag under 1808 års krig, har
sett det elände, sorn under krigstid räder pä en skärgårdsflotta,
den skal! visserligen bedja Gud bevara Riket och dess skärgårdsflotta
från dylika olyckor. Alt en Ctskis-ledamot, som aldrig fört
krig och hvars kunskap om flotta inskränker sig till sättet att
flotta timmerstockar utför en Norrlands-elf, härutinnan kunnat irra
sig, det finner jag möjligt; men till R. o. Ad. hyser jag det
förtroende, att R. o. Ad. icke delar sådana åsigter. Utskis förslag
att ingå i specialiteter och vilja fördela anslaget, synes mig
till och med vara inconslitutionelt. Om ötsk. fortginge på denna
väg, skulle det äfven finna sig befogadi, att föreslå huru arbetet
skulle fördelas pä varfven och derigenom göra sig sjelf till
varfs-amiral. Med all aktning och med allt förtroende för Utsk:s
nautiska kunskap, tror jag likväl att i delta afseende en Chapman
och en Carlsund m. II. vela mer än Utsk., och jag önskar
sålunda, på grund af hvad jag nu haft äran anföra, att denna punkt
mätte till Etsk. återremitteras, samt att mitt yttrande i ämnet måtte
fä åtfölja remissen.
Hr Virgin: Jag har föga att tillägga till hvad Frih. Gyllengranat
och H. Ex. Björnstjerna redan i ämnet yttrat, utan vidhåller
jag blott hvad jag i reservalionsväg anfört, egentligen fästande
mig vid den anda, som genomgår Ulsk:s betänk. Jag anhåller
således om ålerremiss af denna punkt i SlatsUtsk:s betänk.
Hr Gripenstedt, Joh. Aug.: Jag har med största uppmärksamhet
bjudit till att följa de yttranden, som bär blifvit afgifna,
för alt se, om de skulle kunna inverka till förändring af
min öfvertygelse; men denna har icke allenast blifvit orubbad, utan
de hafva fast hellre stärkt mig i den mening, att det förbehåll,
som här är gjordt, bör fortfara. Den förste värde talaren anförde
egentligen icke något annat emot detsamma, än ett upprepande
af hans subjectiva öfvertygelse, att det vore väl om denna inskränkning
icke funnes. II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna har deremot
anfört några speciella skäl. Ilan har sagt, att denna föreskrift
vore en conseqvens af den princip, som StatsUtsk. redan i första
punkten antydt, nemi. att skärgårdsflottan borde tillgodoses på den
stora flottans bekostnad, och att den förstnämnda sålunda skulle
erhålla brorslotten. Jag måste dervid likväl anmärka, att denna
räkning icke är så alldeles riktig; ty ej kan man säga, att skär*
32i
Den 25 October.
gårdsflotlan får brorslotten, då den enligt förslaget skulle erhålla
185,000 r:dr, under det att den stora flottan skulle enligt samma
förslag komma i åtnjutande af mera än 420,000 r:dr. Mig tyckes
tvertora, alt hon i alla fall får nöja sig med mindre än en
systerdel. Samme värde talare har vidare sagt, att skärgårdsflottan,
ehuru nyttig den visat sig vara, likväl numera icke hade
samma användbarhet, sedan Finland gått förloradt. Jag är äfven
härutinnan af motsatt öfvertygelse och skulle snarare tro, att under
en tid, då communicalionen alltid behöfde hållas öppen med
denna dyrbara provins, dä var en slorseglande flotta mera nödvändig,
än nu, då vårt läge mera är att betrakta såsom insulärt.
Satsen om skärgårdsflottans stora vigt för Sverige bör visserligen
såsom hvarje annat påstående stödjas på skäl, för att äga något
värde; meri då detta ämne redan i utförliga skrifter och afhandlingar
blifvit så väl utredt, skulle det af mig vara förmätet, och
dessutom öfverflödigt att här inför R. o. Ad. vidare vilja deducera
alla bevisen. Gr. Björnstjerna har vidare sagt, att nu sedan
ängkraften börjat spela en så vigtig röle i andra nationers sjöförsvar,
sä vore icke skäl att här offra så mycket på en roende
flotta. Jag får fästa uppmärksamheten derpå, att delta är en helt
annan sak, eu 3:dje sida af frågan, som egentligen först längre
fram förekommer till discussion, och att här endast afscs en proportion
emellan den stora seglande och den roende flottan. Det
är sä naturligt, alt skickliga sjöofficerare med förkärlek betrakta
den seglande flottan. Det är först der, som deras skicklighet och
kunskaper hafva fullt utrymme att göra sig gällande och kunna
visa hvad konsten förmår; men detta är likväl icke egentligen det
yttersta ändamålet, med de dryga anslagen, som naturligtvis endast
afse att slutligen bereda ett starkt sjöförsvar för landet, hvilket
enligt min bestämda öfvertygelse måste vara, om icke väsendtligen,
åtminstone till en ganska stor del, grundadt på en talrik
och öfvad skärgårdsflotta. Man har här åberopat flere utmärkta
namn för den motsatta meningen, men om jag på samma sätt
ville citera auctoriteler, så skulle jag visserligen icke eller sakna
dylika. Jag tror t. ex. att en Ehrensvärd, en Sydow m. fl. kunna
i detta afseende mäta sig med de personer, som blifvit åberopade.
Jag anhåller, på grund af hvad jag nu anfört, att detta
förslag, sådant det hittills varit, matte bifallas, och anser mig dertill
hafva^ett ytterligare skäl i den omständigheten, att K. M. i
Sin nåd. propos. icke derutinnan äskat någon förändring.
Gr. Horn: Det vill synas mig, som om de af Utskrs ledamöter,
hvilka uti fördelningen af anslagen för flottans underhåll
och nybyggnad vilja söka en garanti mot K. M:s fria dispositionsrätt,
hafva begått ett stort misstag, då de vilja fördela anslagen
på de olika stationerna i Stockholm och Götheborg. Jag tror, alt
långt ifrån att vinna den garanti de åsyftat, skola de emot deras
egen afsigt möjligen kunna likasom tvinga K. M. lill en misshushållning,
som icke skulle äga rum, om K. M. hade fri dispositionsrätt
öfver dessa medel. Ulsk:s betänk, säger nemi. icke
Den 25 October.
325
livad slags fartyg, sorn böra eller skola byggas oell underhållas
vid de olika stationerne; det säger endast, alt en viss del af anslaget
skall vid desamma användas. Om sålunda K. M. skulle
finna nödigt att anlägga byggnader eller reparationsdockor för
fartyg i Slockholm eller Götheborg, hvilka skulle kosta oändligt
mycket mera, än om de inrättningar begagnades, som redan för
detta ändamål finnas i Carlskrona; så skulle naturligtvis en stor
del af anslaget åtgå till inrättande af verkstäder, som der icke
förut funnos, men som måhända, såsom jag nyss sade, redan vore
i Carlskrona färdiga att begagna. Jag vill alldeles förbigå vid
detta tillfälle ändamålsenligheten af vapnens organisation; men jag
vågar dock söka försvara den stora mannens minne, som här
nämndes, nemi. Gr. Ehrensvärd, då jag, olika med den siste talaren,
tror, alt om Gr. Ehrensvärd lefvat i våra lider, han, långt ifrån
alt organisera en skärgårdsflotta endast och allenast sådan som
den, hvilken organiserades vid Finska viken, nu, då frågan vore
om den Svenska skärgården, säkerligen skulle hafva öfvergått till
ett helt annat system. Det var nemi. någonting helt annat, att
bygga en flotta, som var ämnad att skydda armeens ena flygel, än
det är att bygga ett försvar, som skall utgöra arméens avantgarde.
Jag kan ej annat än instämma i den åsigt, att någon fördelning
af anslagen för berörde ändamål icke må äga rum, utan att summan
oförryckt måtte lemnäs till K. M:s fria disposition, hvilket
äfven efter min öfvertygelse är mera öfverensstämmande med de
consliluliouclla begreppen.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Min afsigt är icke att
ingå i den, utom min synkrets liggande frågan, huruvida Sveriges
sjöförsvar ändamålsenligare organiseras förmedelst seglande eller
roende fartyg. Visserligen återgå mina minnen äfven till den tid,
som Gr. Björnstjerna omnämnt, och ehuru de, hvad angår de sednare,
å hvilka jag gjort tjenst, icke framstå i någon angenäm dager,
vill jag dock vara opartisk. Jag ber endast att få yttra den
öfvertygelsen, att R. St., om de göra anspråk på den rätt, alt så
specielt bestämma anslagen och vilja utöfva densamma, i fall den
tillhör dem, skola genom ett sådant tillvägagående föranleda de
största olägenheter. Det är alldeles omöjligt, att någon gren af
Rikets förvaltning kan ändamålsenligt ordnas, örn R. St. lägga sig
uti dess detaljer, och, hvad särskildt beträffar denna, att den kan
på tjenligaste sätt ordnas, om ej de till K. M:s nåd. bepröfvande
öfverlemna, att efter omständigheternas kraf, till det ena eller andra
vapnet, använda de medel, som af dem kunna anslås. Afven
måste jag för min del anse förderfligt, att sådana frågor utgöra
öfverläggningsämnen i så talrika församlingar, i hvilka väl några
få personer finnas, som hafva insigt i saken, mön der den stora
mängden saknar denna insigt. Jag tror, alt vi finna oss bäst dervid
att öfverlemna sädane frågor åt Regeringen.
Ilr Virgin: Jag hade verkligen önskat, att icke behöfva beträda
fältet för försvaret af någoldera af de båda vapnen, ulan hade
jag hufvudsakligen velat fästa mig vid den princip, som, med
326
Den 23 October.
bestämd förkärlek för den lilla flottan, uttalar sig i Utsk:s betänk.;
men då i förslberörde ämne så mycket bär blifvit taladt, så utber
äfven jag mig alt också få yttra några ord. Af en värd ledamot,
min granne, har, i motsats mot hvad Gr. Björnstjerna
anfört, bär blifvit ytlradt, att det vore just sedan vi förlorat Finland,
som vi vore i behof af en skärgårdsflotta; jag tror ej detta
vara förhållandet. Då vi ännu ägde Finland, så var, vid inträffande
krig med Ryssland, Finska viken den naturliga krigstheatern.
Denna blifver icke numera der, den blifver inom våra egna
gränsor; och hvad< blifver väl deraf följden? Om vi förutsätta,
alt Stockholms och Östergöthlands skärgårdar äfven hade 1 million
kanonslupar, så är jag öfvertygad derom, att om Ryssland anfaller
oss, denna stora, präktiga och ”väl öfvade” skärgårdsflotta
får ligga, utan att skjuta ett enda skarpt skott, under det hela landet
kan blifva intaget; ty jag tror ej, att den Ryske amiralen kan
vara oförnuftig nog, att atlaquera densamma, då han litet längre
ner kan göra landstigning pä de kuster, som ej äro försvarade,
och som icke med en skärgårdsflotta kunna försvaras, emedan kanonjollarne
eller kanonsluparne, om de vore aldrig så förträffliga,
ej ens uthärda sjögången, orsakad af den lätta brisen pä en vacker
sommardag. Hade man då följt deras råd, hvilka påstå,
att en seglande flotta är öfverflödig, torde man måhända, ehuru
försent, komma i erfarenhet af det oriktiga i denna princip.
Hr Gripenstedt: Jag underlåter att upptaga den siste talarens
argumenter, icke derföre att jag dertill är oberedd, utan
af samma skäl som jag förut anfört, hvarföre jag anser mig böra
afstå frän en närmare detaljering af detta ämne. Jag vill deremot
med några ord genmäla de skäl, som af några andra talare
blifvit anförda emot Utsk:s förslag. Dessa bestodo dels deruti, att
det skulle vara ändamålslöst för sjelfva saken om en fördelning af
anslagen skulle bestämmas emellan de olika stationerna, dels att
det skulle vara oriktigt, att binda K. M. och Regeringen genom
några sådana föreskrifter. Det vore ändamålslöst för sjelfva saken,
säger man, derföre alt K. M. skulle kunna eludera stadgandet,
och i st. f. det med anslaget afsedda syftemålet, nemi. nybyggnad
och underhåll af de smärre fartygen, kunde låta bygga
dépots eller dockor etc. etc. Om detta skäl gäller, skulle det leda
derhän, alt man borde göra ännu noggrannare bestämmelser,
för att bättre skydda sig mot missbruk samt bereda sig ännu säkrare
garantier. Jag deremot, som är fast öfvertygad derom, alt
man ej ens bör ifrågasätta, det Styrelsen sä hell och hållet emot
representationens tydligt uttalade afsigt, skulle vilja förvända, om
jag så får uttrycka mig, dess ord, anser således också dessa farhågor
sakna allt skäl och garantierna vara fullt tillräckliga. Hvad
åter vidkommer, att en dylik fördelning vore att alltför mycket
reglementera, så får jag på samma sätt förklara, att om detta gäller
såsom skäl, så borde åtskilliga anslagsfördelningar inom Landtförsvars-depart.
med samma rätt klandras och upphäfvas, ty det
är en lika bestämd skillnad emellan stora och lilla flottan i sjö
-
Ben 25 October.
327
försvaret, som t. ex. emellan arméen och artilleriet i landtförsvaret,
och likväl äger en fördelning af anslagen der rum. Skulle
den af de värde talarne uttryckta åsigt dessutom conseqvent fullföljas,
så komme man i forsla rummet till det resultatet, att för
hvarje hufvudtitel endast en rund summa borde anslås, och slutligen,
alt hela budgeten blott summariskt skulle beviljas. Detta
sätt att reglera staten skulle visserligen understundom kunna passera
utan olägenhet, men vid andra tillfällen deremot skulle mångfaldiga
missbruk och olyckor deraf blifva en följd. Hvar och en
ser dessutom hvart denna princip leder; den angriper i grund hela
det constitutionella systemet, och detta måtte väl ingen på allvar
vilja försöka. Inkastet emot bestämmelsens conseqvens och
behörighet, är således ogrundadt, och jag fortfar att yrka bifall
till förslaget.
Hr Rå fel t: Utom det att jag anser denna fördelning af anslaget
såsom inconstitutionel, anser jag den äfven såsom en misshushållning.
Jag kan nemi. icke inse skälet, hvarföre icke fartygen
kunna lika väl byggas i Carlskrona, der de i anseende lill
de låga dagsverksprisen kunna byggas för bättre pris, än å stationerna
i Stockholm och Götheborg. Jag får för öfrigt upprepa
Gr. Plåtens vid sistlidne riksdag emot denna fördelning afgifna
reservation.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Som Gr. Ehrensvärd blifvit
åberopad af en värd talare, får jag anmärka, att utom de olika
geographiska förhållanden, som dä ägde rum, bestod den skärgårdsflotta,
som han byggde, till en del af tumma, hvilka alla voro
seglande fartyg, äfvensom att ångkraften då ännu ej var känd
eller tillämpad. Jag vill hemställa till enhvar i hvad belägenhet
en bataljon eller division kanonslupar skulle befinna sig, om den
på en fjerd, der det blåste aldrig så litet, molte ett af de stora
krigsfartyg, som England eller vår granne i öster äger? Ett sådant
fartyg behöfde blott genom en liten manöver taga denna
bataljon i flanken, och ulan att sjelf exponera sig belt simpelt gå
öfver dem som ett klot i ett käggelspel. Förhållandena äro således
nu mycket förändrade genom ångkraftens användande, isynnerhet
sedan propellern synes hafva löst problemet att tillämpa
ångkraften äfven på seglande fartyg. En värd talare har i anledn.
af den nu ifrägavar. fördelningen sagt, att skillnaden emellan den
stora och den lilla flottan vore alldeles densamma, som emellan
cavalleriet, infanteriet och artilleriet; men förhållandet är likväl
icke så. Jag skall derpå anföra ett exempel inom sjelfva den 4:de
hufvudtiteln. På artilleri-depart. står nemi. uppförd kostnaden för
hela gevärstillverkningen, ehuru gevären nyttjas af infanteriet; likaså
af pistolerna, som likväl nyttjas af cavalleriet, samt slutligen
äfven af allt krut, till och med af krutet, för flottan, hvaraf torde
inses att förhållandet icke är detsamma.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Alt dömma af flere
föreg:de talares yttranden, skulle man kunna tro, att denna för
-
323
Den 25 October.
delning af anslagen för flottan vore något nytt påfund af nuvar.
StalsUtsk.; men det är alldeles icke så, utan blef denna åtgärd af
sistl. riksdags Statslltsk. föreslagen, af R. St. då bifallen, samt af
K. M. nu icke till ändring upptagen, hvarföre äfven StatsUtsk.
icke ansåg sig hafva något skäl att frångå ett beslut, som af föreg:de
Ständer blifvit fattadt. Jag har visserligen nu hört Frih.
Gyllengranat träda upp emot denna fördelning, och borde måhända
deraf sluta, alt det vore Regeringens åsigt, att densamma
ej borde äga rum, men StatsUtsk. hade till en sådan förmodan
ingen anledn., då i K. M:s propos. ingen förändring härutinnan
var föreslagen. För öfrigt hvarken kan eller vill jag här ingå i
något bedömmande af den stora eller lilla flottans mer eller mindre
ändamålsenlighet för Sverige, utan anser jag, lika med flere
andre talare, att detta visserligen bör öfverlemnas åt K. M:s eget
omdöme.
Gr. von Platen, Baltzar: Ehuru jag visserligen icke hade
ämnat låta inleda mig i en discussion, som jag anser otillbörlig
vid ett tillfälle, då R. St. hos K. M. anhållit, att en plan måtte
uppgöras, i hvilken bestämmes den proportion, som bör iakttagas
emellan linieskepp, kanonslupar och ångfartyg o. s. v., måste jag
dock i någon liten del vidröra densamma. Man har här nemi.
endast tyckts vilja se saken från en sida, och jag beklagar derföre,
alt icke någon med mera erfarenhet i sjökrigsvapnet är här
närvar, för att deröfver yttra sig. Jag önskar emedlertid att så
kort som möjligt svara i den frågan. Jag ber sålunda blott, alt
till den värde talaren, som nyss gaf ett så vackert loford åt Svenska
skärgårdsflottan, i det han förklarade, att om Sveriges kuster
endast vore väl försedde med en sådan, så skulle aldrig någon
linieflotta tänka pä att nalkas desamma, till denne värde ledamot
ber jag blott att få framställa 2:ne frågor. Om nu den fiendes
linieflotta, hvilken icke vågade attaquera en kust, som vore väl
försvarad af en skärgårdsflotta, skulle vända sig emot den öppna
delen af kusten; kunde man då rimligen anse, att den linieflotta,
som bestod af 10 eller 15 linieskepp skulle kunna hindra denna
fiendtliga, bestående af 40 eller 50, från att åstadkomma härjningar
och skada på kusten? En annan fråga är: kunna icke dessa
färre linieskeppen förhindra en sådan skada, till hvad ändamål
skola de då underhållas? En annan värd ledamot har visserligen
visat, luiru det går an för ett ångfartyg att förstöra en hel division
skärgårdsfartyg. Jag skulle dertill vilja lägga, att samma
manöver skulle fullkomligt lika väl kunna verkställas af ett seglande
fartyg, förutsatt likväl, såsom den värde ledamoten det gjorde,
att befälhafvaren på den ifrågavar. skärgårdsflottan vore nog
glömsk, icke allenast af hvad reglementet, utan äfven af hvad hans
hederskänsla fordrade, för alt lägga sig på det enda sätt, hvarigenom
hans fartyg kunde af fienden tillskyndas en dylik skada.
Emot den af Utsk. föreslagna fördelningens upphörande kan jag
så mycket mindre hafva något att anmärka, som jag redan vid
sist
-
Den 25 October.
32!)
sistförflutne riksdag reserverade mig emot densamma, äfvensom
jag anser mig böra erkänna, att om det vid förra riksdagen, genom
åtskilliga omständigheter, fans något skäl för densamma, så
anser jag det numera vara fullkomligt undanröjdt.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Den fråga, som nu egentligen
borde vara under öfverläggning, är den, om StatsUtsk:s förslag
att utsätta en viss summa af 185,000 r-.dr, ali förbrukas vid
Stockholms och Götheborgs stationer, är riktigt, eller om rättare
hade varit, att bevilja medlen, utan att bestämma några vissa orter,
hvarest desamma skulle användas. Jag tror det sednare, och
tillåter mig begagna ett exempel, för att bevisa min sats. Om
nemi. en enskild man ägde fabriker på 3:ne orter i Sverige, i
Stockholm, Götheborg och Carlskrona, och han ville på förhand
bestämma, att det capital han ägde att använda skulle fördelas
på dessa 3 särskilda orterne, utan afseende på inträffande omständigheter
och utan afseende derpå, om han, genom den på förhand
gjorda fördelningen af sina tillgångar, vunne eller förlorade; månne
man icke skulle anse en sådan man för obetänksam, ja till
den grad oförmögen att sköta sina egna angelägenheter, alt man
borde sätta honom under förmyndare? Nu vill man likväl att statsanslagen
skola på detta vis behandlas. Jag kan icke annat än
afstyrka sådant, och jag anser högst otillbörligt, att ett dylikt sätt
att behandla allmänna medel någonsin varit gängse, vare sig vid
förl. eller vid nuvar. riksdag. Felet är just efter min tanka, att nuvar.
StatsUlsk. i denna fråga har trädt i det förra StalsUlsk:s fotspår.
Jag instämmer således med de värde ledamöter, som yrka
alt denna punkt måtte återremitteras.
Hr Virgin: Den värde ledamot, hvilken jag är skyldig ett
svar, är nu icke närvar., men jag skall söka afpassa detsamma så,
att han ej behöfver någon försvarare å sin sida. Jag vill då i
följd af hans första fråga nämna, att jag skulle vara bra glad,
om Sverige ägde 15 väl utrustade linieskepp, ty jag tror då att
den Svenska flottan skulle kunna mäta sig med hvilken annan
som helst på Östersjön. Den Ryska flottan uppgifves visserligen
till 40 linieskepp; deraf likvisst endast 27 sägas tillhöra Östersjön;
men de hafva knappast 20. Man vet nemi. huru de Ryska
cadrarne svälla af stora ramar med litet innehåll. Om för öfrigt
den lilla flottan ej skulle kunna mäla sig med den stora, så skulle
den likväl med fördel kunna användas vid ett fiendtligt försök att
landstiga, genom att anfalla vissa delar af den fiendtliga flottan,
borttaga dess convojer, afskära dess communicationer med eget
land, förstöra dess detacherade divisioner, med en mängd andra
sätt att åstadkomma skada och förvirring,, och om då försvaret
från landtsidan vore kraftfullt, så beklagar jag i sanning den fiende,
som har 15 goda linieskepp emot sig.
Hr Gripenstedt: Jag tillåter mig förklara min förundran
deröfver, att en så stor parlamentarisk talent, som Hr von Har.t
.
3 H. 42
330
Den .25 O c t o b e r.
mansdorff, kunnat Begagna en liknelse så oegentlig och ett argument
sä klent, som det lian nyss behagat anföra, dä han liknade
sättet att gä tillväga i afseende på fördelningen af anslagen till
flottan, vid en person, som hade 3 fabriker, men som vore nog
oförståndig att, utan afseende på vinst eller förlust, förordna användandet
af hela sitt capital endast på 2:ne af desse fabriker.
Ilan hade då glömt, den värde ledamoten, att denna liknelse icke
duger, såvida nemi. icke de 3:ne fabrikerne äfven anloges vara
af olika slag; ty på varfven vid Carlskrona, Götheborg och Stockholm
byggas icke allestädes samma slags fartyg. Frågan blir således
om en person, sora ägde 3:ne fabriker, hvaraf 2:ne lemna
bättre tillverkningar och för hvilka conjunclurerna äro gynnande,
men vid den 3:dje blott tillverkas sådant, som ej mera passar
eller med fördel afsättes, handlar klokt eller oklokt, när han då
föreskrifver, att åtminstone en viss del af rörelsecapitalet skall användas
vid de 2:ne förstnämnda etablissementerna.
Mig förefaller det onekligen såsom skäligen klart, hvilkendera
som under dessa förhållanden borde ”ställas under förmyndare,”
antingen den som verkställer eller den sorn underlåter en så nödig
och förståndig föreskrift.
Uppå härefter af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos., förklarade R. o. Ad. sig anse de emot förevar. 6 punkt
gjorde anmärkmr föranleda återremiss.
Hr Virgin: Sedan denna fråga nu är afgjord, anhåller jag
få fästa H. Ståndets uppmärksamhet på ett ämne, som i går förevar,
då 4:de hufvudtileln afhandlades, det nemi. om utgifterne
för skrifmaterialier och expenser, som äro uppförde på denna litel.
Det kanske skulle vara med god ordning öfverensstämmande,
om i detta läll, såsom vid alla andra ....
Talaren hlef härvid afbruten af II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm.,
med erinran, att den nu framställda frågan om skrifmaterialier
och expenser förekomme i 12 punkten af Utsk:s utlåt., och således
discussionen derom syntes böra uppskjutas tills nämnde punkt
blefve föremål för pröfning.
Hr Virgin: Jag ber att få fästa uppmärksamheten derpå,
att utgifterne för skrifmaterialier och expenser verkligen äro under
denna titel inbegripne, samt att de lill ett belopp af emellan
10 och 17,000 r:dr alltid från densamma utgått. Jag hade icke
ämnat väcka denna fråga, men då den blifvit väckt i går, anser
jag mig skyldig att i dag fullfölja den, hvarföre jag tager mig friheten
föreslå, att ett särskildt förslagsanslag af 10,500 r:dr måtte
frän denna titelns hufvudsumma afdragas och såsom förslagsanslag
uppföras särskildt för skrifmaterialier och expenser.
Frill. Palmstjerna, Carl Otto: Pag. 8 punkt, lii StatsUlsk:s
utlät. N:o 38, står: ”skrifmaterialier och expenser samt
ved och ljus för l)ep;tels expedition (förslagsanslag).” Dernäst
kommer 12 punkten, i hvilken Utsk. säger sig åberopa de skäl,
Dea 25 O c t o b e r.
331
sorn Utsk. redan under den 4:de hufvudtiteln anfört, såsom orsak,
hvarföre Utsk. ej eller i denna punkt ansett sig kunna tillstyrka
förslagets uppförande såsom förslagsanslag. Jag tror, att vid denna
punkts föredragning hade rälta stället för Hr Virgin varit,
alt göra den erinran om förslagets beskaffenhet, som han nu gjort.
Visserligen är förhållandet såsom Hr Virgin säger, nemi. att beliofven
vida öfverstigit den summa, hvilken såsom anslag för skrifmaterialier
och expenser i denna punkt finnes uppförd; men detta
har ingalunda härrört deraf, all icke dessa behof från början skulle
varit afsedde att af samma anslag bestridas, utan har orsaken
dertill varit, alt anslaget för skrifmaterialier och expenser är ett
anslag, som varit begränsadt inom en viss låg siffra, hvarföre äfven
de utgifter, som öfverstigit detsamma, mäst lagas af något annat
anslag, och då möjligen blifvit uppförde på det som ärligen
bör lili flottans station i Carlskrona utgå. Med Hr Virgin instämmer
jag för öfrigt i afseende på angelägenheten af att göra detta
anslag till ett förslagsanslag, i likhet med hvad de öfrige anslagen
på civilslaternes hufvudtillar äro.
Hr Virgin: Jag insisterar på hvad jag sist hade äran anföra,
och får jag fästa Frih. Palmstjernas uppmärksamhet derpå,
alt detta missförhållande egenteligen härleder sig från ett gammalt
skriffel i denna 12 punkt, enär densamma i sjelfva verket
endast innefattar sådane skrifmaterialier och expenser, som åtgå
till Förvaltningen af Sjöärendena. Beloppet af de skrifmaterialier
och expenser äter, som i alla tider åtgått vid stationerna, utgör
emellan 16 och 17,000 ndr, och har denna summa, utan att det
synts i riksstaten, alltid utgått från anslaget för flottans ”nybyggnad
och underhäll.”
Frih. Pal msljer na: Jag nödgas äfven å min sida insistera derpå,
alt hvarken StatsUtsk:s ifrågavar. betänk., ej eller riksstaten innehåller
något skriffel, utan är del en hell annan sak, om vid tillämpningen
af densamma några oformligheter möjligen kunnat uppstå.
Det är klart, att då anslaget lill skrifmaterialier och expenser ej
är tillräckligt att fylla de uti 12 punkten omnämnde staters behof,
så måste medlen dertill pä något annat ställe tagas; men icke har
derföre denna åtgärd blifvit föranledd genom något skriffel, utan
snarare genom ett fel i anslagets beskaffenhet, som hittills varit
otillräckligt, men hvilket förhållande dock nu kunde hjelpas, om
11. St. fattade ett annat beslut.
Frih. Gyllengranat: Jag hade icke ämnat vid den 12 punkten
göra några anmärkmr, förr än densamma blifvit lill öfverläggning
föredragen, men då redan 2:ne ledamöter ordat i denna fråga,
så anser jag äfven för min pligt att upplysa derom, alt Utsk.
härutinnan begått ett misstag. I K. M:s nåd. propos. linnes nemi.
bestämdt utsatt, att detta anslag är för Förvaltningen af Sjöärendena
och icke för flottans öfrige stater, äfvensom det för öfrigt lätteligen
lärer kunna inses, alt en summa af 2,500 ndr ej kan vara
tillräcklig för flottans alla stater, då i densamma inbegri
-
L
332
Den 25 0 c t o b e r.
pas omkostnaderna för ved, ljus och olja samt en mängd andra
saker.
II. Ex. Hr Gr. o. Land tm. yttrade, att han icke visste
om han rätt fattat Hr Virgins mening, men alt om syftemålet
var, att ett förslagsanslag skulle bestämmas för ifrågavar. skrifmaterialier
och expenser, H. Ex., då dessa icke voro specificerade
linder anslaget lill lloltaiis underhäll och nybyggnad samt ej eller
blifvit af Hr Virgin till bestämdt belopp uppgifne, icke insåg huru
någon förändring i sammanhang med den sednast återremitterade
punkten af Utsk:s utlåt, kunde ifrågasättas.
Hr Virgin: Jag skulle tro, att om man vill denna förändring,
sä vore lättast att nu genast företaga densamma, samt från
anslaget för flottans underhåll och nybyggnad af 589,497 r:dr 28
sk. draga en summa af 16,500 r:dr, hvilken sednare jag föreslår
såsom förslagsanslag måtte uppföras till skrifmaterialier och expenser
för flottans öfrige stater.
Ilr von Hartmansdorff: Som jag var den, hvilken gjorde
anmärkn. vid 4:de hnfvudtiteln, rör:de bristen på förslagsanslag
i delta hänseende, så anhåller jag att äfven nu, vid 5:te hufvudtitelns
föredragning, få derom yttra några ord. Om det är såsom
Ilr Virgin anmärkt, att anslaget för flottans nybyggnad och underhåll
fått vidkännas de omkostnader, för hvilka man nu önskar
ett förslagsanslag; så lärer uttrycket böra blifva, icke det, att från
detta anslag af 588,497 r:dr 28 sk. skola dragas de behöfliga
16,500 r:dr, utan fastmera, alt detta anslag skall orubbadt qvarstå
för sitt ändamål, hvaremot de 16,500 r:dr böra dessutom beviljas
såsom ett särskildt förslagsanslag, hvilket utan tvifvel äfven var
Frih. Palmsljernas mening. Alldeles likgiltigt anser jag vara,
om vid återremissen denna anmärkn. göres vid den 6:te eller vid
den 12-tc punkten, allt nog att den blifvit gjord och till Stats
Ulsk.
remitterad, som då lärer finna hvarest rätta stället är att
besvara anmärkn.
Frih. Palmstjerna: Jag ber om ursäkt om jag åter nödgas
uppträda; men jag tror det vara nödigt att saken full
ständigt
upplyses, efter hvad här under discussionen blifvit yttradt.
Jag får fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att i K. M:s
nåd. propos. ang-.de anslagen under 5:le hnfvudtiteln finnes icke,
såsom jag kunnat uppfatta densamma, nämndt ett enda ord om
skrifmaterialier och expenser, hvarken i fråga om anslaget af
588,497 r:dr 28 sk., eller i fråga om det af 2,500 r:dr för hufvudtitelns
öfrige stater, utan har K. M. upptagit titeln i hufvudsumma
och sedermera blott omnämnt de tillökningar, som K. M.
i vissa afseenden ansett nödige. Men då bland desse icke är
nämndt någonting om skrifmaterialier och expenser, så har StatsUtsk.
följt den gamla riksstaten, såväl i denna stats förra anslag
för ”flottans nybyggnad och underhåll,” upptaget till 588,497 r:dr
28 sk., som äfven i de under rubriken ”diverse anslag” förekommande
summor, nemi. ”för skrifmaterialier och expenser samt ved
Den 25 October.
333
och ljus för departementets expedition (förslagsanslag) 1,103 r:dr
28 sk. samt för skrifmaterialier och expenser för hufvudtitelns öfrige
stater 2,500 r:dr, till hvilken sednare rubrik, om jag icke
allt för mycket misstager mig, Sjöförvaltningen i Stockholm samt
stationerne i Carlskrona och Götheborg, lära böra räknas. Då det
för alla dessa stater afsedda anslag af 2,500 r:dr är alldeles otillräckligt,
så lärer väl nu frågan vara om att öka detsamma samt
göra det till ett förslagsanslag, men ingalunda att derföre minska
anslaget för flottans underhåll och nybyggnad, hvilket hittills, enligt
min tanka, alldeles obehörigt fått vidkännas denna mjnskning.
Således, om jag lyckats att tydligt uttrycka mig, lärer väl inses,
att frågan hörer till den under 12:te punkten upptagne rubriken,
angående ”skrifmaterialier och expenser för flottans öfrige
stater.”
Hr Gripenstedt: Det sätt, på hvilket Hr von Hartmansdorff
velat reglera denna fråga, måste jag helt och hållet motsätta
mig. Då nemi. ett sådant afdrag som det ifrågavar. alltid ägt rum
från anslaget för flottans underhåll och nybyggnad, så har naturligtvis
detta anslag blifvit beräknadt med iakttagande af ett dylikt
förhållande, och att då helt knapphändigt ytterligare tillägga en
summa af icke mindre än 16,500 ndr, det vore enligt min tanka
att verkeligen slumpa allt för mycket. Att summorna skiljas ät,
anser jag vara med god ordning öfverensstämmande, men det mäste
då äfven ske på sä sätt, som Ur Virgin och Frih. Gyllengranat
föreslagit.
Hr Virgin: Jag vill blott fästa Frih. Palmstjernas uppmärksamhet
derpå, att i Statsrådsprot:n, som åtfölja K. M:s nåd. propos. om statsverkets
tillstånd och behof, står sid. 13: ”Till skrifmaterialier och
expenser för Sjöförsvarsdepartementets cancelli-expeditiqn 1,106: 16,
samt dito för Förvaltningen af Sjöärendena 2,500,” hvilka 2,500 r:dr
i StatsUtsk:s utlåt, återfinnas under rubriken: ”skrifmaterialier och
expenser för hufvudtitelns öfriga stater”. Detta är synbarligen ett
misstag, som jag icke vill förebrå StatsUtslcs ledamöter och hvaruti
jag sjelf haft lika stor del som de; men då det är orimligt
alt tro, alt hela flottans behof af skrifmaterialier och expenser
skulle kunna bestridas af det lilla anslag, som egentligen endast
är afsedt för Förvaltningen af Sjöärendena, och då å andra sidan
äfven olämpligheten torde inses deraf, att medlen för dessa behof
tagas från anslaget för flottans underhåll och nybyggnad, såsom hittills
varit fallet; så får jag vördsamt yrka, att dessa summor måtte
från hvarannan afskiljas, och att den, hvilken afser anslaget för
skrifmaterialier och expenser för hufvudtitelns öfriga stater, måtte
såsom förslagsanslag uppföras.
H. Ex. Hr Gr. o. Land tm. hemställde om R. o. Ad. bifölle,
att hvad Hr Virgin föreslagit, jemte de i anledn. deraf afgifne yttrande,
finge åtfölja återremissen af 6 punkten; men innan denna
propos. hann blifva besvarad, anmälde sig och yttrade:
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Om det är Hrr Virgins
334
Den 25 0 c I o b e r.
och Gripenstedts mening, att tillstyrka en minskning af de 588,497
r:dr 28 sk., som äro anslagne till flottans underhåll och nybyggnad,
så torde det lyckas dem, derigenom att denna fråga remitteras
till StatsUtsk.; men jag för min del får likväl förklara, att jag
helt och hållet motsätter mig något sådant, hvarföre jag hos R.
o. Ad. anhåller, det R. o. Ad. måtte vägra denna äterremiss,
hvarom icke, får jag vördsamligen nu tillkännagifva, att jag frän
delta mitt yrkande ej tänker afstå, förr än R. o. Ad:s pluralitet
förklarat sig vara emot detsamma.
Hr Virgin: Det vore visserligen möjligt, att med den välvilja,
som flottan erfarit inom detta Stånd, försöket skulle kunna
lyckas, att förskaffa åt densamma, hvad Hr von Hartmansdorff föreslagit
och Frih. Palmstjerna antydt; men jag vill rätt ärligt och
öppet tillkännagifva, att min afsigt icke är att begära något sådant,
utan har jag endast i dag velat fortsätta den fråga, som i
går väcktes, emedan jag icke anser med god ordning rätt öfverensstämmande,
att den ifrågavar. afdelningen af 5:te hufvudtiteln
fortfarande såsom hittills får bära omkostnaderna för skrifmaterialier
och expenser. Titeln förlorar, genom det af mig yrkade
afdraget, i sjelfva verket ingenting, dä, äfven om något sådant
icke kommer att ske, ofvauberörde utgifter i alla full komma
att från densamma utgå.
Hr von Hartmansdorff: Om Hr Virgins mening verkeligen
skulle förblifva den han hittills uttalat, eller att flottan skall
gä miste om det ifrågavar. anslaget; så torde syftemålet vara ganska
lätt vunnet, utan att någon äterremiss ens behöfves; men jag
för min del mäste yrka, att flottan icke längre må gå i mistning
af ett anslag, hvaraf de andra hufvudtitlarne äro i åtnjutande. Det
är blott landt- och sjöförsvaren, som hittills hafva lidit, hvilket
efter min tanke är orätt. Jag får således anhålla, att R. o. Ad.
måtte med ja besvara Hr Gr. o Landtnäs framställning, alt den i
afsende på det ifrågavar. anslaget gjorde anmärkn. måtte få åtfölja
remissen.
Hr Virgin: Jag tror icke att frågan här på stället kan afgöras,
så vidt den nemi. afser hvad jag yrkat, att den summa af
16,500 r:dr, hvilken jag önskar afskilja frän anslaget för flottans
underhåll och nybyggnad, mätte blifva ett förslagsanslag.
Erih. Palmstjerna, Carl Otto: Det har under discussionen
blifvit sagdt, att i K. M:s nåd. propos. om statsverkets tillstånd
och behof vore anslaget för skrifmaterialier och expenser upptaget
på det sätt, som Frih. Gyllengranat och Hr Virgin ansett; men
jag får fästa uppmärksamheten derpå, att det icke slår sä i K.
M:s nåd. propos. Alt det uti de bifogade Statsråds-prot;n finnes
så upptaget är verkligen händelsen; men K. M. har derpå icke
fästat det afseende, att det derföre i den nåd. propos. influtit. Jag anser
ifrågavar. anslags uppförande i flottans årliga stat, uppå bekostnad
af anslaget för flottans underhåll och nybyggnad, hafva härflutit
af otillräckligheten af de medel, som i riksstaleji för detta
Den 25 October.
335
ändamål finnas uppförde, samt alt detta påstående vinner ytterligare
styrka, derigenom att riksstaten sedan många år tillbaka visar
att så varit fallet. Nu blifver likväl följden, att om, på sätt
Hr Virgin yrkat, frågan om anslag till skrifmaterialier och expenser
återremitteras och inbegripes under frågan om anslag för
flottans underhäll och nybyggnad, så förorsakar detta en minskning
i det anslag, som R. St. ansett böra användas till flottans underhåll
och nybyggnad, hvaremot, om förrberörde anslag till skrifmaterialier
och expenser för hufvudtitelns öfrige stater förvandlas
lill ett förslagsanslag, så kommer någon sådan förminskning icke i
fråga, utan blifver denna rubrik då befriad från behofvet att, utom
sine egne bestämmelser, afsätta 16,500 r:dr till skrifmaterialier
och expenser, hvilka omkostnader dä komma att fyllas af det under
en ganska riklig rubrik, men till ett för det närvar, oriktigt
belopp, uppförda anslaget för hufvudtitelns öfrige stater. Jag hemställer
om icke det resultat, hvartill H:ne vilja komma skulle uppnås
derigenom, att frågan återremitterades när vi komma till den
12 punkten, dit densamma egentligen hör, och om icke deremot
ändamålet skulle förfelas, om frågan sattes i sammanhang med den
redan återremitterade punkten? Skulle åter afsigten vara, att förminska
anslaget för flottans underhåll och nybyggnad (hvilket likväl
icke är min mening); då skulle jag tro det vara ganska lämpligt,
att återremissen sker i sammanhang med den nu under öfverläggningen
redan remitterade punkten.
Hr Virgin: Jag vill icke uppehålla Ståndet med att vara envis
i mitt yrkande, sä mycket mindre, som man här synes vilja
gifva flottan ytterligare 16,500 r:dr, och jag icke kan hafva något
deremot.
Frih. von Kraemer, Rob. Fredr.: Jag ber blott att få
instämma i Frih. Palmstjernas mening. Vid 12 punkten kan denna
fråga förekomma och den rättelse beredas, att det der upptagne
anstaget blifver ett förslagsanslag; men det synes mig olämpligt
alt med kostuaderne för skrifmaterialier oell expenser minska
anslaget för flottans underhåll och nybyggnad.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer äfven med Frih.
Palmstjerna och hade yrkat återremis, blott för att komma ifrån
denna punkt, helst jag tror att Statslltsk. tager reda på våra anmärkmr,
ehvad de göras förr eller sednare.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde i anledn. häraf om
R. o. Ad. behagade uppskjuta med beslut öfver den af Hr Virgin
väckta fråga tills 12 punkten förekom me till afgörande.
Ropades ja.
7:o Anslaget af rotefrihetsafgiften till flottans materiella
behof och 8:o båtsmannens förseende med kojer och täcken.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
9:o Exercis af flottans bemanning.
Förra delen, ang:de den uti härtill förut anvisade, anslaget
äskade förhöjning, af Ii. 31. till 90,000, och af Hr Rufelt
till tSS,ooo r:dr.
336
Den 25 October.
Hr Råfelt, anförde skriftligen:
I afseende på 9 punkten eller exercis för flottans bemanning,
måste med tacksamhet erkännas, att Utsk. till någon del afhjelpt
denna för flottans personal så vigtiga angelägenhet, derigenom
att Utsk. tillstyrkt hvad K. M. fordrat, eller en förhöjning af
45,000 r:dr b:co. Att Utsk. icke fästat någon uppmärksamhet på
det af mig föreslagna högre anslag, enär K. M., som häst bör vara
i tillfälle bedömma statens behof, icke fordrat mer, kun visserligen
hafva skäl för sig; men jag hade då också väntat, att denna
princip conseqvent blifvit tillämpad för hvarje annan enskild
motion af statsanslag, hvilket dock ej skett, enär Utsk., i anledn.
af Hr E. D. Grapes motion, utan att K. M. fodrat delta anslag,
tillstyrkt, att underhålls- och lysningskostnaderne för Eggegrunds fyr
utanför Gefle må af allmänna medel bestridas. Jag nämner detta
ingalunda för att bestrida billigheten af detta anslag, som jag tvertom
gillar, utan derför att jag fruktar den här olika tillämpning
af principen möjligen bör sökas uti molionärernes mer och mindre
inflytande på de maktägande inom Utsk. Utsk. säger derjemte
i sitt utlåt, alt Utsk. anser olämpligt att, enligt Hr Rafelts förslag,
ingå i någon pröfning ang:de de särskilda sjöexpedilioner, som må
äga rum, hvaruti jag fullkomligen instämmer med Utsk., men protesterar
tillika att uti min motion hafva antydt något sådant, enär
min calcul öfver kostnaderne på åtskillige sjöexpeditioner, dem jag
ansåg så väl för handelns skyddande, som för öfning nyttiga, blott
var uppställd för alt motivera behofvet af förhöjdt exercis-anslag,
och icke i den mening, att Sländcrne skulle ingå i detaljbestämmelser
af hvilka expeditioner som borde företagas.
För alt ådagalägga, att jag icke utan skäl väckt motion om
utsträcktare öfning för flottans personal, torde få anföras följande
facta. Om man genomgår besättningslislornc för t. ex. de sista
tio årens sjöexpeditioner, skall man finna, att under denna tid
varit använde sjöcommenderade eller öfvade 253 officerare, nemi.
7commendeurcapitainer, 13 capitainer samt 233 capitaine-, premieroch
second-lieutenanter, 963 matroser och jungmän samt 2065 båtsmän,
under en sammanräknad tid, som, lika fördelad på alla individerna
af de olika classerne, gör för hvarje officer 25 dagar, för hvarje
matros eller jungman 1 månad 17 dagar, sqmt för hvarje båtsman
icke fullt 7 dagar årligen. Att denna här supponerade lika
fördelning af öfningen icke i verkställigheten ägt eller kunnat äga
rum inses lätt. En del individer hafva deltagit i längre expeditioner
än andra; en del har användts oftare, och måst göra det,
för att icke hvarje expedition skulle hvarje gång utgå med hvarenda
man oöfvad; men detta förhållande förändrar endast resultatet
sålunda, att i samma mån några blifvit mer öfvade, i samma
mån hafva andra och mängden blifvit det mindre, än ofvan uppgifvits,
och en icke ringa del kanske alldeles icke. I händelse Utsk.
tillstyrkt och R. S. bifallit hvad jag i min motion hade äran föreslå,
eller sammanlagdt 200,000 r:dr b:co, så skulle vid en lika
fördelning på alla individerne x'j af commendeur-capitainerne, T%
af capitainerne, J af öfrige officerare, f- af underofficerare, T7S af
ma
-
Den 25 October»
33?
matroser och jungman samt \ af båtsmän årligen blifvit öfvade,
som sannerligen icke hade varit mer är hvad efter en trettioårig
fred varit högst behöfligt. Ehuru jag aldrig skall upphöra så länge
min rijst kan framtränga till representationen, alt yrka utsträcktare
öfning för llottans personal än hvad nu blifvit föreslaget; så
då jag vid denna riksdag icke hyser hopp om framgång af min
motion, vill jag icke begära återremiss i denna punkt, ulan endast
anhålla, att dessa anmärkmr må som reservation i protocollet
inflyta.
Hr Virgin: Då jag vid riksdagens början biträdde Hr Råfelts
motion, sä anser jag mig äfven skyldig tillkännagifva, att
jag anser det anslag lill exercis, sorn StatsUlsk. föreslagit, vara
högst otillräckligt; men då Konungens nåd. omtanka i afseende å
Rikets tillgångar afhållit H. M. att icke utsträcka fordringani,
för flottans exercis iitöfver det angifna beloppet, mäste jag, vördande
Konungens höga åsigter i ämnet, inskränka mig att till
protocollet yttra min öfvertygelse, att denna summa är alldeles
otillräcklig för sitt ändamål.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos. biföll 11. o. Ad. hvad Ulsk. i denna del af 9 punkten
tillstyrkt.
Sednare delen, ang:de Hr Durietz’ motion om anslag till
2 eller 3 yngre officerares underhållande i utländsk sjötjenst.
Jemväl denna del af punkten N:o 9 blef af R. o. Ad. bifallen.
II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Jag vill blott begagna detta
tillfälle, för ali, med den erfarenhet jag som Svensk Minister haft
under ett längre vistande i England, intyga, det alla de unga
Svenska sjöofficerare, som under denna tid tjent i Engelska flottan,
och hvilkas antal säkerligen uppgått till 30 å 40, tillvunnit
sig de befälhafvares loford och bifall, linder hvilkas commando de
stålt och att jag varit lycklig nog att få emottaga verkliga complimenter
för deras uppförande. Ehuru Engelska amiralitetet tagit
för princip, att icke emplojera utländska sjöofficerare, så har
det likväl såväl under Whig- sorn Tory-ministererne derutinnan
gjort undantag för Svenska sjöofficerare, som alltid blifvit emottagna
med öppna armar. Jag har helt nyligen fält emottaga bref
från Amiralen Sif Henry Seijmour, som säger mig, att Lieutenant
Petterson, som tjenstgör å dess amiralsskepp, tillvunnit sig
hela besättningens välvilja och tillgifvenhet, hvarföre han nyligen
blifvit befordrad lill Mate, hvilket är ganska sällsynt för en utländning.
Det är blott detta jag velat nämna som en rättvis gärd
åt våra unga sjöofficerare.
10:o Spanmillsupphandlings- och bagerikostnader samt 11.-o
skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus för Depar:tets
expedition (förslagsanslag).
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter föreslagit.
3 H. 43
338
Den 25 0 c l o b e r.
12:0 Skrifmaterialier och expenser för hufvudtitelns öfriga
stater.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer vördsamt, att de
anmärkmr, som gjordes i afseende å expensernes uppförande såsom
förslagsanslag, mätte få åtfölja älerremissen af denna punkt till
Si dsi’ sk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Denna punkt innehåller,
alt eli anslag af 2,500 r:dr må beviljas till skrifmaterialier och expenser,
ved och ljus för K. Förvalta, af Sjöärendena samt flottans
3:ne stationer. Otillräckligheten af detsamma är alldeles påtaglig,
då man besinnar huru vidlyftig redogörelsen för flottan är och
måste vara; åtgången af ved och ljus m. m. upptager ensamt mer
än hela detta belopp. Om detta anslag uppföres som ett förslagsanslag,
sä kan deu uppkommande bristen fyllas. Naturen af ett
sådant anslag innebär en viss att jag så må säga elaSlicite, det
kan utsträckas allt efter behofvet; men R. St. mäste förmoda, det
administrationen tillser det kostuaderne icke blifva öfverdrifna,
utan att ans’agel begagnas med största sparsamhet. Jag anhåller,
på grund af hvad jag nu haft äran anföra, om äterremiss, och
hemställer till Hr von Hartmansdorff, med anledn. af hvad han
sednast yttrat derom alt den i detta ämne, vid en föreg:de punkt
förefallna discussion måtte åtfölja älerremissen af denna 12:le
punkt, huruvida sådant kan behöfvas, dä allt hvad då talades icke
innehöll stort annat än hvad jag nu haft äran anföra, och större
delen af nämnde discussion tillkom genom missförstånd.
Hr von Hartmansdorff: Sedan Frih. Palmstjerna vid denna
punkt upprepat hufvudsakliga innehållet af de anmärkmr om
saken, sorn gjordes vid en föreg:de punkt; så anser äfven jag öfverflödigt
alt låta hela den länga öfverläggningen åtfölja äterren
issen, emedan sådant endast skulle fördröja sakens afgörande,
hvarföre jag instämmer med Frih. Palmstjerna.
Hr Virgin: En värd ledamot har sagt, att mycket blifvit
talad t i detta ämne, och dervid talat om missförstånd; jag vädjar
till alia närvar, kamrater om någonsin en enda skilling af dessa
2,500 r:dr, hvarom nu är fråga, blifvit till skrifmaterialier och
expenser använde till flottans stationers behof, och om ej hela
denna summa varit afsedd för K. Förvatlms af Sjöärendena behof.
Medlen till skrifmaterialier m. m. för flottans stationers behof hafva
deremot utgått af anslaget till flottans ”nybyggnad och underhäll”.
Sådant är förhållandet; jag bar ej yttrat mig af missförstånd,
och återtager ej något af hvad jag sa|t.
Hr Gripenstedt: För den händelse, att den discussion som
i detta ämne redan förefallit, icke skulle komma att åtfölja den
förmodade återremissen af denna punkt, finner jag mig föranlåten
att i korthet repetera hvad jag förut yttrat, att som del öfverensstämmer
med god ordning att anslag till olika föremål ej sammanföras
under en benämning, anslaget till skrifmaterialier och
expenser måtte afskiljas från det som utgår för titeln,- men alt,
Den 25 Octol>er.
339
da det vore lika obilligt som oriktigt att öka det anslag, som
Konungen fiskal för flottans nybyggnad och underhåll med icke
mindre lin 16,000 några hundrade r:dr, hvartill behofvet för skrifmaterialier
m. m. för flottans stationer uppgått, förstnämnde anslag
mätte minskas med sä myckel som för skrifmaterialier, ved
och lysningsämnen erfordras, och denna summa för sitt afsedda
ändamål under sin särskilda rubrik uppföras.
Hr von Hartmansdorff: Som Frih. Palmstjerna är ledamot
af StatsUtsk., så hoppas jag alt han inora detsamma upprepar
hvad här blifvit vtlradl, och att vi sålunda må slippa att omsäga
hvad vi redan anfört mot Hr Gripenstedts påståenden.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. an
såge
de mot den förevar. 12 punkten gjorde anmärkmr föranleda
lill densammas återremitterande.
Ropades, ja.
13:0 Rese- och Irael'ament s-pennin gar (förslagsanslag),
14:o oförutsedda utgifter, och 15:o Intseri- och fyrings-stalerne.
Hvad Ulsk. i dessa punkter yttrat och tillstyrkt blef af R.
o. Ad. bifallet.
Härefter förekom den afdelning af S(atsIJlsk:s utlåt., hvaruti
yttranden blifvit afgifne, ronde de för tillfälliga behof af K.. M.
äskade lill denna hufvndlilel hänförliga anslag, att under loppet
af tre är med j om året utgå, nemi.:
l:o För fortsättningen af dockebyggnaden i Carlskrona
100,000 r:dr.
Ulsk:s tillstyrkande blef af R. o. Ad. bifallet.
2:o För nybyggnad af krigsdngfartyg och ångkraftens
användande pd flotlun tillhöriga fartyg 3ou,ooo r:dr.
Frih. Gyllengranat anförde skriftligen:
Del anslag af 300 000 r:dr, som K. M. af R. St äskat,
dels för ångfartygs nybyggnad, dels lill ångkraftens användande pä
fartyg, dem flottan redan äger, hur af StatsUtsk, blifvit afslyrkt,
af skäl, att Ulsk. icke anser sig böra föreslå användande af medel
till endast påbörjande af ett ångfartyg, om hvars storlek, egentliga
bestämmelse, eller medförande kostnad nödig upplysning saknas,
och det icke eller torde kunna anses vara utredt om och i
hvad mån ångmachiner må kunna med verklig fördel användas ä
fartyg, hvilka lill byggnad och construclion äro beräknade att föra
segel. Om Ulsk. infordrat upplysningar, bade lätteligen kännedom
kunnat vinnas derom, alt 300,000 r:dr icke äro tillräcklige för.
ett större ångfartygs hela kostnad, men alt äfven en mindre summa
ganska ändamålsenligt kan användas pä ett sådant fartygs
byggnad, som i alia fall aldrig bör brådslörlas, emedan erfarenheten
tillräckligen besannat, att skepp, byggda med allt för stor
skyndsamhet, icke blifva varaktiga. 1 den nåd. proposm var vis
-
340
Den 25 October.
serligen hvarken storlek eller kostnad uppgifven, och det af det
enkla skäl, alt sådant mäste hero dels af del anslag II. St. bevilja,
dels ock på Hera omständigheter, som icke i den K. proposm
skäligen kunna innefattas; hvad åter bestämmelsen angår, sä är
den i den nåd. proposin tydlig och klar, då anslaget är hegardt
för krigsångfartyg, ty deras bestämmelse kan icke vara någon
annan, än alt försvara fäderneslandet. Del torde icke vara nödvändigt
att förorda nödvändigheten af krigsångfartyg för Sveriges
sjöförsvar; jag: vågar tro, att hvar och en, som tagit kännedom
om huru andra sjömakter tillvägagå i delta afseende, derom tillräckligen
stadgat sin mening. Jag skall derföre inskränka delta
mitt yttrande endast dertill, att de af R. St. äskade 300,000 r:dr
voro hufvudsakligen afsedda, för att, sedan man hunnit inhemta
tillräckligen säker kännedom om den s. k. propellorns användande
pä ångfartyg, låta bygga ett större sådant, försedl med propellor.
Hvad beträffar ångkraftens användande på seglande fartyg,
sä ehuru det, enligt Ulsk:s förmenande, ännu icke är ulredt om
den ä sådana med fördel kan användas, torde dock ett sådant användande
ännu icke kunna anses för omöjligt, och dessförinnan
må hoppet icke uppgifvas, att kunna förena de för navigationen
mäktiga tvenne krafterne vinden och ångan. Jag hemställer således,
att II. R. o. Ad. bifaller K. åhs nåd. propos. om anslag af
300.000 r:dr lill ångfartyg och behagade besluta återremis för
denna punkt.
Hr Virgin: Jag har redan i min vid Ulsk:s betänk, fogade
reservation gifvit tillkänna, det jag ogillar Ulsk:s förfarande att
afslä hvad i förevar, hänseende blifvit föreslaget. Jag önskade
visserligen, men kunde ej utsträcka mina förhoppningar sä långt,
att hela den äskade summan blefve beviljad och kau derföre ej
underlåta att, jemte begäran om älerremiss af denna punkt, yrka
ali. åtminstone f af beloppet mätte medgifvas; förenande mig för
öfrigt i Frih. Gyllengranals yttrande.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Då jag i en föreg:de punkt
såg," att StatsUlsk. tillstyrkt löner för 2:ne machinist-officerare med
tillsammans 1,500 r:dr, trodde jag helt visst, att Etsk. skulle tills
yrka beviljande af medel för ångfartyg; men jag (inner mig i
denna förmodan ganska dcsappoinlerad. Hvad. sjelfva saken beträffar,
bar Konungen föreslagit nybyggnad af eli krigsångfartyg
och ångkraftens användande pä flottans fartyg samt dertill äskat
300.000 r:dr. Till skäl för afstyrkaude uppgifver Etsk., att det
icke anser sig böra föreslå anvisande af medel lill endast påbörjande
af ett ångfartyg, om hvars storlek, egentliga bestämmelse
eller medförande kostnad nödig upplysning saknas. Jag är redan
i hvad jag ämnade yttra öfver detta Ulsk:s förklarande, förekommen
lill största delen af Frih. Gyllengranat rör:de ett krigsäugfarlygs
bestämmelse, som ej lärer vara någon annan än att med
sina kanoner försvara fäderneslandet. Hvad storleken af ett sådant
fartyg angår, lärer den bell och hållet vara beroende af det
anslag som lemnäs, och dét torde således vara flottans befäl, som
Den 25 October.
341
derom borde fråga Utsi;., men icke tvertom. En summa af 300,000
r:dr är Ytterligen otillräcklig för att dermed bygga elt större
ängfa rtyg, men tillräcklig för elt af medelsorlen; och man skulle
måhända kunna tranquillisera Hrr Utsk:s-ledamölers samveten, om
man, med återremissen af denna punkt i betänk., förklarade, att
ett ångfartyg komme all byggas, som ej öfverslege i kostnad den
äskade summan. I allmänhet, och när man beräknar, att ett
större krigsångfartyg kostar 6 a 700,000 r:dr, ja, kanske 1 million
r:dr b-.co, att linieskepp äro än dyrare, och skärgårdsfartyg
de dyraste af alla, genom den mängd af manskap de erfordra, kommer
man lill den slutsats, alt flottans rörlighet eller beståndfsom
ett sjelfständigt vapen, i fullständigt skick, att försvara fäderneslandet,
utgör hufvudsakligen en financefråga. När vi en gång komma
så långt, att vi kunna få ett fondsystem infördt i Sverige,
hvarigenom koslnaderne för flottans uppbyggande kunna fördelas
på flere generationer, då först kunna vi hafva hopp att få vår
flotta försatt i godt skick, men intilldess fruktar jag, att vi, med
dessa små anslag, skola, i hänseende till vår flotta, komma att till
den grad blifva efter alla andra stater, att vi lill dem förblifva
ungefär i samma förhållande som den lilla kanonslupen på en
fjerd der det blåser, lill det der stolt hellande stora ångfartyget.
Uppå härefter af (1. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos., förklarade IL o. Ad. sig. anse de emot StalsUtsk:s ronde
detta anslag gjorde anmärkn:r föranleda äterremiss.
3:o För ytterligare anskaffning af bombkanoner och pro
jectiler
5o,ooo r:dr, och 4:o till fullföljande af planen för ny
byggnad
och förändring af Fyr ar ne, återstående kostnad
6'5,6j5 r:dr.
R. o. Ad. biföll hvad SlatsUlsk. under N:o 3 och 4 tillstyrkt.
5:o Till anskaffande af en hydraulisk press och inrättande
af en ångpanneverkstad i Carlskrona 2g,3oo r.dr.
Förra delen, ang:de anslaget för ångpanneverkstaden.
Frih. Gyllengranat anförde skriftligen:
Ångpanneverkstaden är af behofvet påkallad och skulle verka
betydlig minskning i de kostnader, som nu för pannornes underhåll
åtgår, oberäknadt den omständigheten, alt Kronans ångfartyg,
när en panna går sönder, nu äro beroende af private verkstäder.
Jag tillstyrker alltså bifall till K. M:s nåd. propos. om 23,300
r:dr lill inrättande af en ångpanneverkslad i Carlskrona, och i
följd häraf får jag vördsamt anhålla om äterremiss.
Hr II åfelt: Utom det att jag förenar mig med Frih. Gyllengranat,
anhåller jag att fä tillägga några ord.
Hr Råfel t uppläste derefter följande:
Då jag, under den tid jag hade befäl öfver K. Postverkets
ångfartyg, ofta var i tillfälle erfara olägenheten deraf, att vid
Carlskrona station icke fans någon ångpanneverkslad, som gjorde
att man vid hvarje erforderlig reparation af betydenhet på dessa
342
Den 25 Octo ber.
ängfartyg, var nödsakad med mycken kostnad och tidspillan afsända
dem till Nyköpings mechaniska verkstad, och enär denna
olägenhet onder ett krig i ännu högre grad mäste drabba Kronans
ångfartyg, samt dessutom hända kan, att communication
med berörde verkstäder kan af fienden vara afskuren, så får jag
på det högsta yrka bifall till K. M:s propos. i denna punkt, eller
att 23,300 r:dr b:co beviljas till en ängpanneverkstad i Carlskrona.
Jag anhåller om återremiss af utlät, i denna punkt.
R. o. Ad. ansåg de emot Utsk:s yttrande, angtde anslag för
inrättande af en ängpanneverkstad i Carlskrona, gjorde anmärkmr
föranleda återremiss.
Sednare delen, ang.-de anslaget för anskaffande af en hydraulisk
press.
Hvad Utsk. i denna del af punkten N:o 5 tillstyrkt, biet af
R. o. Ad. bifallet.
6:o För flintlås gevärs förändring till slagkruts-antändning.
Denna punkt blef af R. o. Ad. bifallen.
Sedan R. o. Ad. sålunda genomgått och pröfvat alla uti StatsUtsk:s
utlät. N:o 38 förekommande punkter, hemställde 11. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. behagade bifalla alla de i den
vid berörde utlåt, fogade tabell utförde anslag af penningar, indelta
räntor och spanmäl, om hvilka icke förut blifvit särskildt beslutadt;
men innan denna propos. hann blifva besvarad, anmälde
sig och yttrade
Frih. Gy 1 leng r a n a t: lili columnen för spanmäl under lönen
äro 245 tunnor för Lotsverket uteglömde, ehuru inberäknade
i del coulanta anslaget, hvilket vid återremiss torde rättas.
Uppå i anledn. häraf framställd propos. förklarade R. o. Ad.
jemväl denna anmärkn. föranleda återremiss, hvarefter den nyss
gjorde propos. om bifall lill de i tabellen utförde, icke förut pröfvade
anslagen af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förnyades samt af R.
o. Ad. bifölls.
Föredrogs ånyo SlatsUtsk:s d. 17 och 19 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 40, ang-.de regleringen af utgifterna under riksStalens
7:de hufvudtilel.
Pröfningen af detta utlåt, företogs punktvis.
l:o Kammarcolle gium, 2:o Statscontoret, 3:o Chartm-sigillatw-verkct
och 4:o Kammarrätten.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
5:te Postverket.
Förra delen, ang-.de den af K. M. äskade förhöjning af
Postverkets anslag.
Hr Grundelstjerna, Axel Wilh.: Då det för Postverket
uppförda anslag af 450,000 r:dr är ett förslagsanslag, sä har
l
Den 25 October.
343
jag visserligen ingenting att anmärka dervid, att den frågan nu
kommer under pröfning; men i händelse genom beslut derom, all
öfverläggning skulle vara afklippt öfver den fråga, som StatsUtsk.
i nästa punkt besvarat, nemi. rör:de den motion, som jag tagit
mig friheten väcka, så, enär frågan om reglering af riksstatens
extra ordinarie inkomster är af R. o. Ad. uppskjuten, och den
fråga sorn jag väckt, äger nära sammanhang med hufvudämnet,
och StatsUtskis utlåt, slöder sig på den uppgift, att statsverket
endast skulle erhålla 125,000 r:dr, i följd hvaraf Disk. trott att
något särskildt anslag, till betäckande af den utgift som för Postverket
uppstår genom gästgifvareskjutslegans förhöjning, icke kunde
behöfvas, och då dertill kommer, att R. o. Ad. icke pröfvat
huru stor del af postmedlen skall till statsverket ingå; hemställer
jag om ej den punkten af utlät., deri StatsUtsk. svarat på min
motion, mätte få hvila intilldess R. o. Ad. tagit hufvudfrågan i
öfvervägande.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag instämmer i hvad Hr
Grundelstjerna begärt; men om jag fattade Hr Gr. o. Landtm:s
föredragning rätt, så är nu endast första delen af 5 punkten i
utlät. N:o 40 framställd för Ståndet. Om denna del bifalles, skulle
jag tro, att det sedermera står R. o. Ad. fritt att pröfva hvilket
beslut som bör fattas i anledn. af Hr Grundelstjernas motion
om crediliv på Riksg.cont.
I anledn. häraf förklarade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att,
på sätt Frih. Palmstjerna erinrat, nu endast den förra delen af
5 punkten blifvit för R. o. Ad. föredragen, och att pröfningen af
hvad Disk. i sednare delen af denna punkt, i fråga om Hr Grundelstjernas
motion yttrat, vore oberoende af beslutet ronde det nu
föredragna ämnet.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. Utsk:s tillstyrkande
om det för Postverket beviljade anslags förhöjande med
100,000 r:dr.
Sednare delen, ang:de den af Hr Grundelstjerna väckta
motion om anvisande af ett förslagsanslag till bestridande af
den tillökning i postföringskostnader, som genom förhöjd skjutslega
kan uppkomma.
Frih. Palmstjerna: Detta Hr Grundelstjernas förslag anser
jag vara väl grundadt och tillstyrker derföre detsammas antagande,
under anhållan om äterremiss å denna del af Utsk:s lielänk.
Utsk. har ansett, alt om postförfaltningarne i allmänhet
icke undergå någon förändring, sä skulle 125,000 r:dr af Postverkets
inkomster kunna reserveras och öfverlemnas till statsverket,
såsom en tillökning i dess intrader. Men om åter anlages,
att någon förändring i afseende å postväsendet kommer att äga
rum, vare sig i brefporto-taxans nedsättning, eller postskjutslegans
förhöjning, sä blifva derigenom Postverkets inkomster ganska knappa,
sedan nyssnämnde summa skall levereras till statsverket. Det
är således nödvändigt, alt om; i följd af sådane förökade utgifter,
344
Den 25 October.
Postverkets inkomster ej skulle blifva tillräcklige, medel matte till
deras fyllande i Riksg.cont. vara att tillgå, eller att det må tillåtas
Postverket att, i mån af de utgifter som ej kunna af inkomsterne
bestridas, afkorta på de 125,000 r:dr, som böra till statsverket
ingå.
Hr Grundelstjerna: I händelse denna fråga nu skall komma
under pröfning, så får jag upplysa, att StatsUtsk. stödt sitt afstyrkande
derpå, att. de 25,000 ndrne, sora calculerats till förbättringar
i postväsendet jemte de behållningar, sorn Postverket äger,
skulle vara tillräcklige alt bestrida den förhöjning i postföringsomkostnaderne
som genom den tillökta skjutslegan blef en följd.
Jag får af sådan anledn. äran nämna, att Postverket för närvar,
icke äger några behållningar; utan i detta ögonblick är skyldigt
till Statscont. 25,000 r:dr, saknande medel alt derå kunna betala
mer än 15,000 r:dr. Hvad åter beträffar de 25,000 r:drne, som
skulle lenina tillgäng till bestridande af blifvande förhöjning i postföringslegan,
sä förekommer äfven den omständigheten, att då
man icke kan calculera till hvilket belopp som skjutslegan kan
komma att ökas, så måste för sådan orsak en behållning reserveras,
följaktligen blott fä eller mindre kostsamma förbättringar föreslås,
ty man kan ej pä förhand veta huru många entreprenader
kunna komma att äga rom. Så snart contracter derom blifvit afslutade,
mäste Postverket betala kostnaderne. Som bekant är, fortskaffas
posterne utom af de vanlige posthemmannen, genom gästgifvarskjuts,
eller medelst beting, efter contracter, mot lega, som
icke öfverstiger den, med hvilken gästgifvareskjutsen i allmänhet
betalas; största delen af denna postföring utgår ifrån gästgifvaregårdarne,
och så snart vederbörande Konungens Bef:h:de anmält,
att en entreprenad är afslutad, måste man betala den drygare
kostnad som deraf uppstår. Dertill kommer, att genom gästgifvareskjutslegans
förhöjning, får Poststyrelsen tid efter annan emottaga
uppsägningar af alla de contracter, som lyda pä mindre lega
än den som i circulärbrefvet ang:de postskjutslegans förhöjning
finnes utsatt. Följderna deraf äro ganska tydliga, att nemi. icke
många förbättringar i postväsendet kunna föreslås, och det blir
alltså nu som vid sista riksdagen, alt sådane förbättringar ej kunna
på flera år verkställas. De som sedan sisla riksdag kunnat
vidtagas hafva varit en följd deraf, att postångbåtsfarten på England
upphört, hvaraf en besparing af medel uppkom, som medgaf
införande af de förbättringar, som sedan dess blifvit vidlagne. I
händelse af återremiss anhåller jag att dessa anmärkmr må till
Utsk. åtfölja.
Hr af Harmens, Henrik Otto: Min mening är icke att
bestrida återremiss, men jag skall be att få lemna några upplysningar.
Inkomsterna af Postverket hafva under den föreg:de perioden
varit beräknade till 150,000 r:dr. Konungen har i Sin
nåd. propos. ronde statsverkets tillstånd och behof föreslagit, att
de endast skulle beräknas till 125,000 r:dr, pä det att öfverskotta,
Ben 25 October.
345
tet, 25,000 r:dr, skulle kunna användas till förbättringar af postcommunicationerne
inora Riket. Detta har StatsUtsk. föreslagit
Ständerne att bifalla, i ett betänk., som ännu ej här blifvit föredraget.
Jag tror, att om man ser litet nogare på saken, så skall
det befinnas, att StatsUtsk:s förevar, betänk, icke är så klandervärd!.
Det är väl ej att förutsätta, att de omnämnda entreprenaderne
skola så hastigt komma i gång; jag vill minnas att tiden är utsatt
till nästa sommar först, och jag tillägger att det icke är troligt
att de under hela nästa år komma i gång. Men i alla fall,
om man än antager att inom den tidens förlopp den högre legan
kommer alt utgå, så kan jag dock ej förmoda alt det skulle
tillämpas för de 138,029 mil, sorn äro upptagna i Hr Grundelstjernas
motion, ty jag föreställer mig att detta miltal utgör summan
af all postföring och icke ensamt den som betalas med gäslgifvare-skjulslega.
Om man antager för nästkommande år en besparing
i Postverkets inkomster af 25,000 r:dr, att till postcommunicalioners
förbättrande användas, och att för påföljande 2:ne
år, som denna statsreglering är afsedd, än större besparingar kunna
äga rum, så har man anslagit allt hvad som är möjligt. Jag
ber att man må fästa sin uppmärksamhet på nödvändigheten att
icke minska Statens inkomster, under hvad man verkligen kan förmoda
att de skola blifva, på det att tillgång för utgifternes bestridande
ej måtte saknas.
Hr Grundelstjerna: Hr af Harmens bar förmodat, att icke
all den postföring af 138,029 mil, som i min motion finnes
nämnd, verkställdes efter beting eller efter gästgifvare-skjutslega,
utan att detta miltal vore summan af all postföring; men så är
ingalunda förhållandet, ty poslföringen i Riket går sammanlagdt
till omkring 300,000 mil, och jag har endast sammanräknat den
postföring, som betalas med gästgifvare-skjutslega, såsom snällposter
och andra ordinarie poster, eller efter beting, som rätta sig
efter gästgifvare-skjutslegan. Hr af Harmens har vidare trott,
att entreprenaderne icke skulle komma till verkställighet, förr än
under loppet af nästa sommar. Så förhåller det sig likväl icke;
Konungens Bef:h:de äga att hvilken dag som helst afsluta sådana,
och circulärbrefvet innehåller, alt Konungens Bef:h:de skola inom
Juni månads utgång nästa år anmäla med hvilka personer entreprenader
blifvit slutna. Således är ingen termin föreskrifven, in«
om hvilka sådana entreprenader skola ske, utan de kunna träffas
när som helst. Om 25,000 r:dr skola afsättas till förbättringar i
postväsendet, så frågar jag, om dertill skulle kunna användas mer
än hälften af detta belopp, om endast hälften af den lega som nu
betalas efter gästgifvareskjuts skulle komma att förhöjas med 8
sk. milen för hvarje häst? Jag vågar påstå, att fullt ut hälften
af förutnämnde summa skulle åtgå till denna förhöjning i skjutslegan,
och man skulle ej våga föreslå några förbättringar i postcommunicationerne,
då man ej ägde säker tillgång på medel, emedan
man måste tillse att statsbrist ej uppstode. Jag har begärt
3 H. 44
346
Den 25 0 c t o b e r.
alt ett förslagsanslag måtte på Riksg.cont. anvisas och har hemtat
anledn. dertill af Ständernes beslut vid sisth riksdag, då ett
sådant anslag anvisades i och för postlegans förhöjning, till hvilken
förökade utgift man tviflade all postmedlen skulle lemna tillgäng.
Det anslaget begagnades ej för nasti, år, emedan postcassan
kunde bestrida utgiften, men för innevar. är är det ganska
troligt att detsamma kommer att anlitas.
Många hördes ropa på propos.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Förhållandet är af Hr Grundelstjerna
sa fullständigt ulredt, att jag endast anhåller att fä förena
mig med honom. Om det är skäl att så stora omkostnader må
äga rum och komma att göras tillföljd af dessa entreprenader, sä
är det ju ingen förlust dervid, att ett credit i v för ändamålet linnes
att tillgå i Riksg.cont. för att i händelse af behof begagnas.
Vill man åstadkomma förbättringar, så måste man väl äfven dertill
anslå medel, och då det är bestämdt, både alt del beror af
Konungens Bef-.lnde alt ingå conlracter med vederb. skjutsskyldige,
hvilka medföra utgifter för Postverket, och att sådant af detta verk
lika litet kan förhindras, som utgifter på förhand beräknas, så är
väl ingenting naturligare än att bevilja ett förslagsanslag eller creditiv,
lill det belopp som kan bli nödigt. Peuningarne äro ju icke
derföre borta.
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, framställde härefter propos.,
om R. o. Ad. ansåge de emot Utsk:s, ang:de Hr Grundelstjerna?
ifrågavar. motion, afgifne yttrande gjorde anmärkn:r föranleda till
återremiss.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med nej,
och förklarades i följd deraf vara af II. o. Ad. bifallen.
G:o. Tullverket.
Ilr Påli raius, Olof Immanuel: SlalsUtsk. har i den nu
föredragna punkten föreslagit en nedsättning i totalsumman af utgifterne
för tull-administrationen med 100,000 r:dr under hvad
Konungens propos. om statsverkets tillstånd och behof upptager.
Skälet dertill uppgifves vara, att de s. k. exportpremierne, som är
1842 utgjorde 94,295 r:dr 47 sk. (i r:st. och 1843 67,981 r:dr
16 sk. ansetts icke egentligen böra hänföras till utgifterne, utan
rättast böra iakttagas vid inkomstberäkningen. Då ett motsvarande
afdrag skett vid beräkningen af inkomsterne, skulle det visserligen
synas vara nära nog likgiltigt, att en sådan förändring
ägt rum; men jag tror mig likväl äga grundade skäl att deremot
anföra några betänkligheter. Dä det här anförda skälet jemföres
med hvad uti inkomstbetänk. i enahanda ämne är ytlradt, vill
det synas mig, som om StatsUtsk. hade förutsatt, att behållningen
af ett års tullinkomster, efter afdrag af exportpremierna, skulle
blifva densamma, som den, hvartill tullinkomsten skulle uppgå,
derest rättigheten till exportpremier icke ägde rum. Deruti ligger
likväl ett väsendtligt missförstånd. Om vid utförsel af varor,
Den 25 0 c l o b e r.
347
producerade af utländska råämnen, det vore gifvet, huru stort qvantum
råämne som deruti ingredierade, och restitution för della qvantum
beviljades till jemnt det belopp, som vid råämnets införsel
vore beräknadt, så skulle en sådan förutsättning hafva något skäl
för sig; men förhållandet är långt annorlunda. Exempelvis ber
jag att få anföra artikeln socker. För ratt socker är införselafgiflen
bestämd till 2 sk. 6 r:st fä; tulirestitutionen för raffineradt
socker är deremot bestämd till 3 sk. 4 r:st fä. Det är nemi.
antaget, att mera än 1 g1 råsocker behöfves för att erhålla 1 fä
raflineradt; men delta mera beror till stor del af fabrikantens
skicklighet i sitt yrke och af hans uppmärksamhet att tillegna sig
de bästa melhoder, hvarigenom han kan erhålla en större produet
af ett och samma qvantum råämne. Det kan deraf inträffa, att
den ena fabrikanten med sin förädlade vara kan återfå hela införselafgiften,
under det den andra knappast kan få hälften deraf.
Med tobak är förhållandet, alt införselafgiften är bestämd till 6
sk., eller, oro man beräknar den lindring som för Nordamericansk
produet äger rum, något öfver 5 sk. per fä. Tulirestitutionen är
fastställd till 3 sk.; det synes deraf klarligen, att restitutionsbeloppet
alldeles icke är eqvivalent med den erlagda tullafgiften.
Men om äfven den förutsättning, som SlalsUtsk. synes hafva antagit,
vore riktig, skulle likväl återstå en omständighet, som efter
mitt omdöme vore tillräcklig för att ådagalägga, att det beräkningssätl,
som Ulsk. föreslagit, är oformligt och oriktigt, den nemi.
alt restitution af införselafgiften för en vara, som utföres i förädladt
skick, sällan eller aldrig utgår på samma år, hvarunder afgiften
blifvit erlagd. Fabrikationen fordrar sin lid och vanligen erhälles
icke reslilutionen förrän 2, 3 eller flere år efter sedan införselafgiften
blifvit debiterad och erlagd. Dessutom torde böra
anmärkas, att jemte de här s. k. exportpremierna, finnes en annan
slags restitution, nemi. den vanliga, som äger rum efter godsägares
hos Tull-öfverstyrelsen anförde besvär öfver de missräkningar
eller oriktig uppfattning och tillämpning af lullförfaltnin—
garne, som localtullförvaltningarne kunna låta falla sig till last.
Sådane rcstitulioner omtalas icke i StatsUtsk:s betänk., ehuru det
varit lika skäl, att äfven de kommit i fråga vid beräkningen af
inkomsterne. Det medgifves gerna, alt rubriken af tullomkostnader,
som SlalsUtsk. funnit olämplig, icke eller egentligen är den
rälta; men del finnes i alla större penningeförvallande verks räkenskaper
en annan rubrik, nemi. af kor t ni agar och dertill bör
denna utgift hänföras. Jag tror, alt det är med god ordning för
räkenskapsföring mest öfverensstämmande, alt allt hvad som ingär
i cassan hör debiteras på ena sidan, och deremot på den andra,
allt hvad som utgår, under hvad namn det vara må. Jag
önskar, att hvad jag nu anmärkt, måtte föranleda återremiss af
denna punkt, och hoppas alt StatsUtsk. derå skall fästa det afseende,
alt ändring i hvad föreslaget blifvit måkomma att äga rum,
lill öfverensstämmelse med innehållet af K. M:s nåd. propos.
Frih. Palmstjerna: De förhållanden, som af den siste ta
-
34S
Den 25 Octo b er.
laren blifvit omnämnde, hafva visserligen icke undgält StatsUtsk»
uppmärksamhet, då denna fråga der var under öfverläggning.
Utsk. har likväl trott, att de betänkligheter som nu äro yttrade,
skulle vara af mindre vigt, än dem som kunde anföras mot uppförande
af exportpremier eller s. k. drawback bland utgifterna.
Utsk. har nemi. ansett, att drawbacke», ehuruväl den icke för
hvarje är kan komma att utgå till det belopp, hvartill tullafgifterna
uppgått för den vara, som, fastän förädlad, sedermera re-exporteras,
sä står likväl dessa exportpremier i ett visst förhållande
till tnllinkomsterne, men utan lika beräkning och lika förhållande
till tullstatens omkostnader och utgifter i öfrigt; att exportpremiernes
belopp icke kunde calculationsvis beräknas, hvaremot
Utsk. ansåg att Tullverkets omkostnadsstat i allmänhet borde kunna
i det närmaste bestämmas till något visst belopp; derjemte, att
då fabrikanten af en vara här i Sverige, för hvilken exportpremier
betalas, funne sin räkning vid att importera mycket, som sedermera
förädladt exporterades, skulle drawbacken derför kunna
uppgå till 3, 4 ä 500,000 r:dr; men en sådan tillökning i Tullverkets
stat skulle medföra ett oriktigt begrepp om Tullverkets
inkomster i allmänhet, hvilka derigenom skulle visa sig större än
de äro, hvaremot om förädlaren af en vara icke funne sin räkning
vid att utskicka den, så införskrefs också betydligt mindre
af sjelfva råämnet, tullinkomsterna minskades och drawbacken försvann
ifrån Tullverkets omkostnader. Då visade sig omkostnaderne
hafva stigit mer eller mindre, ehuruväl de verkliga förblifvit
oförändrade. Utsk. har ansett att detta förhållande skulle förorsaka
mindre reda eller tydlighet i räkenskapen för Tullverket och
gifva anledn. till oriktiga begrepp om förhållandet med detta verks
omkostnader för dem, som kasta ögonen på dessa siffror. Dä således
draxvbackens belopp står i visst förhållande till, ehuruväl
icke precist motsvarande tullinkomsterne, och dessa höjas eller
minskas relativt till införskrifning af de varor, på hvilkas exporterande
drawback skall betalas, sä har Utsk. trott, att den i förhållandet
med Tullverkets räkenskaper oinvigde skulle få ett
riktigare begrepp om siffran, ifall räkenskapen afslöts på det sätt
som StatsUtsk. föreställt sig vara det lämpligaste. Skulle några
hinder eller större betänkligheter dervid möta, finner jag visserligen
att summan blir ungefärligen densamma, om man för upp
100,000 r:dr mera i credit och 100,000 r:dr mera i debet på
samma gäng, eller utesluter denna summa på båda ställena, så
att saken i det hänseendet för stalsregleringen kunde vara likgiltig;
men en förändring i Ulsk:s förslag medför endast den följden,
att Tullverkets utgifter stiga eller falla det ena året efter
det andra, utan att man, med mindre än att en närmare granskning
anställes, dertill kan finna orsaken. Hvarföre Utsk. icke föreslagit
att reslitutioner skola hädanefter utgå på samma sätt som
hittills, är dels derföre att dessa summor äro mindre, dels af
mångahanda slag. De skola icke alla af samma skäl afföras från
utgiftsconto, utan skiljas åt i flera delar och dessutom stå icke
Den 25 October.
349
dessa restitutioner i elt så bestämdt förhållande till Tullverkets
inkomster som exportpremierne.
Hr Prytz, Lars Adolph: Till de skäl, som Hr Fåhraus
anfört, till vinnande af en återremiss i denna punkt, har jag ytterligare
ett att tillägga. Jag lemnar derhän frågan om bokföringen
af restitutioner och exportpremier, enär den verkliga omkomstnadsstaten
alltid måste blifva densamma., ehuru restitutionerne
och premierne kunna inverka olika på behållningen, i mån af
desammas varierande belopp; men då Konungen, efter den verkliga
omkostnadsstaten har ansett och i Dess nåd. propos. begärt,
att förslagsanslaget måtte höjas med 338,000 r:dr, och således
komma att uppgå till 900,000 r:dr, samt dä Konungen, som just derföre
att det är ett förslagsanslag, har rättighet att detsamma öfverskrida—
hvilket äfven sisth riksdags StätsUtsk. bekräftat, då, i
anledn. af väckt motion om anslagets höjande till en million r:dr,
detsamma förklarat, att, emedan anslaget vore ett förslagsanslag,
det berodde på Konungen att detsamma öfverskrida efter omständigheternas
kraf, och motionen således icke böra föranleda till någon
åtgärd — nu i Dess nåd. propos. bestämt en ungefärlig gräns,
inom hvilken Konungen vill låta omkostnaderne för Tullverket
stanna; så finner jag det vara olämpligt att StätsUtsk. med 100,000
r:dr nedsatt det af Konungen äskade förslagsanslaget. Om SlatsUtsk.
, vid den troligen blifvande återremissen af inkomstbetänk.
N:o 33, äfven deri och i öfverensstämmelse med Konungens propos.
, gör den rättelse, att behållningen af tullintraderne upptagas
till 3,500,000 r:dr. i st. f. den nu, utan gilltiga skäl, med
100,000 r:dr nedsatta behållningen, så kommer icke, genom utgiftsanslagets
ökande med sistnämnde belopp, statsbristssumman
att i ringaste mån ökas och således icke eller den blifvande bevillningen
att, i detta hänseende, med det aldramiusta behöfva
förhöjas.
Hr Fåhraeus: I anledn. af hvad Frih. Palmstjerna yttrat,
anhåller jag att till mitt förra yttrande få lägga ett par ord.
Frih. har fästat sig vid den omständigheten, att om fabrikationen
af utländska råämnen inom landet ökades och fahrikaterne utfördes,
så skulle exportpremierne kunna stiga i vida större mån än
förut, och att sådant lätteligen skulle föranleda oriktiga begrepp
om beloppet af den egentliga administrationskostnaden. Jag tror
att denna anmärkn. är elt skäl mera för den sats jag yrkat, då
nemi., vid betraktande af att dessa restitutioner icke utgå på samma
år som afgifterne, det varierande förhållandet snarare skulle ge
ett orätt begrepp om tulluppbörden. Om restitutionerne upptagas
bland utgifterne, så ehvad de stiga eller falla, blifva de alltid
en sanning. Men om de afdragas från inkomsten, skall det återstående
beloppet af denna, i följd af de fluctuerande och olika år
tillhörande restitulionerna, alltid visa en oriktig siffra. Dessutom
ber jag att få anmärka inconseqvensen af StatsUtsk:s förslag, i
det hänseendet, att då här för Tullverket föreslås, att en afkort
-
350
Den 25 O c t o b e r.
ning skall tillhöra inkomst-titeln, så upptagas deremot för Postverket
alla afkortningar ibland omkostnaderne.
R. o. Ad. ansåg de emot förevar. 6 punkt gjorde anmärkn:r
föranleda återremiss.
Härefter förekom hvad Utsk. vidare i afseende på denna liufvudlitels
reglering under särskilda littis anfört.
Litt. a) ang:de det i j:de hufvudtiteln till byggnader och
reparationer i Stockholm uppförde anslags förminskande med
de till första hufvudtiteln öfverflyttade 3z,ooo r:dr, och litt.
b)
uppförde anslag till byggnader och reparationer i landsorterne.
Hvad Utsk. under littis a) och b) framställt blef af R. o.
Ad. bifallet.
Litt. c), ang:de de för byggnader och reparationer i hufvudstaden
och landsorterne särskildt beviljade anslagens sammanföring
till ett gemensamt byggnads- och underhålls-anslag.
Hr Fåhraeus: Det skäl sorn StatsUtsk. åberopat för afstyrkande
af Konungens nåd. framställning i nu anförda hänseende,
hvilar på en oriktig förutsättning. Det har ingalunda varit afsedt,
alt någon förändring skulle komma alt äga rum i den hittills
iakttagna ordningen vid administrationen af byggnadsärendena
i landsorten, som äfven hädanefter måste ställas under vederbörande
local myndigheters uppsigt. Jag kan således icke inse
hvad det skulle medföra mera olägenhet än fördel, att bevilja
ett så beskaffad! sammanslående af begge fonderna, som K. M. i
nåder föreslagit. För mig vill det synas klart, att derigenom vinnes
möjligheten af större hushållning, ty om det funnes besparingar
på ena fonden, men bristande tillgång på den andra, så
kunde reparationer af Kronans lägenheter, vare sig i hufvudstaden
eller landsorten, fortsättas på en gång, dymedelst att man använde
de tillgänglige medlen, utan afseende på hvilkendera fonden
de tillhörde, och sålunda undgick att låta med återstoden af en
reparation anstå till ett kommande år, hvarigenom kostnaderne
naturligtvis blifva större. Om man lägger någon vigt dervid, att
de hittills begagnade rubrikerne för hufvudstaden och landsorten
lill sina bestämda belopp i räkenskapen qvarstå, så torde ändamålet
kunna vinnas, på sätt som äger rum med anslaget till
6 hufvudlitelns afdelning för jordbruket, handeln och näringarne,
genom förslagsvis utförda summor, men med rättighet för K. M.
att, när en behållning något år uppstår på den ena afdelningen,
men bristande tillgång pä den andra, deröfver kunna, lill fyllande
af behofvet i detta sednare afseende, disponera. Jag begär
återremiss på denna punkt och hoppas deslomer alt Stals-Utsk.
måtte fästa afseende på hvad jag haft äran nu anföra, som det
härigenom icke är fråga om någon tillökning i anslaget.
Den 26 October.
351
De emot Utsk:s under denna litt. afgifne ytrande gjorde anmärkmr
ansågos föranleda återremiss.
Litt. d) an gide anslaget för jägeristaten, litt. e) an g ide
uppbärdsarfvode för ränlmästarne, litt. f) angide beviljande af
det vid sistlidne riksdag indragne anslag af 6000 ridr till
Ii. Theatern.
Hvad Utsk. under dessa litt:s föreslagit blef af 11. 0. Ad.
bifallet.
Härefter och i anledn. af Utsk:s under litt g) gjorde anmälan,
att öfrige under denna hufvudtitel uppförde utgiftssummor, uti
hvilka ingen anledn. förekommit att tillstyrka någon förändring,
bade till enahanda belopp, som vid förra riksdagen, blifvit å den
Utsk:s utlåt, bilagde tabell föreslagne, hemställde II. Ex. Hr Gr. 0.
Landtm., om R. 0. Ad. behagade bifalla alla de uti nämnde tabell
utförde anslag af penningar, indelta räntor och spanmål, om
hvilka icke förut blifvit särskildt beslutadt.
Ropades ja.
II. R. 0. Ad. åtskildes kl. ^ 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 26 October 1844.
Plenum kl. 10 f. m.
Upplästes och lades lill handlingarne ankomna prot. utdr.
från de öfrige IliksSun af den 17, 19 och 23 dennes.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtsk:s d. 17 dennes f. m. på
bordet lagda betänk. N:o 13, i anledn. af väckt motion om rättighet
för fordringsägare att hos Konungens Bef:h:de erhålla s. k.
promotorial i lagsökningsmål.
0 n
Ånyo föredrogs LagUtsk:s d. 17 dennes f. m. pa bordet lagda
betänk. N:o 14, i anledn. af dels K. M:s nåd. propos., ang:de
förändrad lydelse af 1 § i 23 cap. Afdab;n och tillägg till 7 § i
20 cap. af samma balk, dels ock väckt motion om inrättande af
förmyndarekamrar.
Hr Dankvardt, Carl, anförde skriftligen:
1 allmänhet tror jag, alt lagen, genom stadgandet rör:de förmyndarepligten
och dermed åtföljande ansvar, galt så långt i fordringar
på den starkares kraft och uppoffring för den svagares värn
552
Den 26 October.
och fördel, sorn jemnvigten för bådas existens tål och fordrar, och
med säkerhet så mycket öfver måttan i vissa fall på den starkares
bekostnad, som svarar mot tysta förmonsrätten, hvilken med sin
misstanka äfven faller på den förmyndares bo, som för intet barnarf
häftar, utan ofta försörjer myndling på egen kostnad. Under
denna öfvertygelse om den nu gällande lagen, betraktar jag den
nåd. propos. egentligen såsom en stor ömtålighet, på det, vid öfvergången
från den skenbara säkerhet, som anses hvila vid tysta
förmånsrätten, till den redbarare, som ligger i förmyndarnes personlighet
och domarens pröfning vid förmyndarevalet, all fruktan
må undanrödjas för myndligars äfventyrande genom upphörande
af tyst förmånsrätt i förmyndarens fasta gods. När jag anser mig
böra tillstyrka upphäfvande af denna säkerhet, vill jag äfven dela
samma ömtålighet, som den nåd. propos. uttrycker, oaktadt de
olägenheter som följa af den föreslagna lagförändringen, i den öfvertygelse
att fränders granskningsrätt, oftast nu åsidosatt, just vid
betraktande ef den tysta förmånsrätten, efter upphäfvandet sjelfmant
i behöfliga fall framträder, så att öfverförmyndarens tätare mellankomst,
hvilket egentligen utgör olägenheten i lagförslaget, torde i
allmänhet blifva inskränkt till sådane förmynderskap, der myndling
saknar fränder; men det förundrar mig, att Utsk., långt ifrån att
fästa uppmärksamhet på förenämnde olägenhet, derutöfver skapat
nya så i ögonen fallande, att under en längre förmyndareförvaltning
mindre bemedlade pupillers alla tillgångar skola för merendels
onödiga och onyttiga kostnader medtagas, och jemväl det förhållandet
blifva oundvikligt, till bevarande af kärlek och förtroende
mellan fader och barn, att vården om den sednares gods måste åt
oskyld person anförtros. Utsk., som i en föreg, del af betänk, synes
grunda afslaget å väckt motion om förmyndarekammare till
stor del på dessa inrättningars afvikelse från hittills i lagstiftningen
erkände grundsatser för föräldrars makt och myndighet öfver
deras barn samt medborgares rätt i allmänhet, har sålunda icke
tvekat att medelbarligen tillintetgöra samma rättigheter. Två ledamöter
af BorgareSt. en af Adeln och en af PresteSt. lia gått
ännu längre och gjort domaren till ovillkorlig observator på hvarje
omyndigs lilla skärf, som kan i räkning böra upptagas. Borgmästaren
i en fabriksstad, der fabrikanterne sjelfve vanligast äro de
enda, som lemna något arf åt sina barn, må möjligen hinna att
med sin kikare öfverskåda den inskränktare synkretsen; men domaren
pä landet förmår säkerligen icke att göra några observationer
på det nya ofantliga, alltid mulna firmament, hvarmed man
velat omgifva honom, såvida det nya uppdraget att tillskapa tvister
skall lemna honom någon tid öfrig för pröfningen af de
befintliga.
Den K. propos. inskränker sig till den åtgärd för domaren,
att pröfva om annan förmyndare bör förordnas, till följd af fränders
eller god mans anmärkn:r; Utsk. fordrar domslut och således
rättegång, ty domaren lärer ej kunna skilja emellan anmärkare
och förmyndare, så att myndlingen rätt sker utan stämning. Alfa
-
Den 26 October.
353
fadren fortfarande förmyndare, så är det hans öde att sålunda processa
med sitt barn. 13lir han mål för god mans eller franders
chicane, så förestår honom detla öde hvart 3:dje år. Har barnet
kort efter födseln, som ofta händer, fått möderne-arf, så kunna,
om det är son, möjligen 6 sådane rättegångar för fadren uppkomma,
(hvars kostnader han för begge sidorne förmodligen skulle utlägga)
om nemi. genom de föreg. 5 icke alla tillgångar upphört,
då han icke längre har något annat än barnets nakna person om
händer och lärer ändteligen för vidare rättegång vara fri. Ar barnet
dotter', så kunna än flera klander utföras, allesamman utan någon
säkerhet för framtida ansvar för sjelfva deu pröfvadc tiden,
ty myndlingens rätt kan icke spillas genom odugliga anmärkmr
af dem, som intet ansvar äga, i fall af ansvariga fel, som den myndigldefne
sedermera sjelf styrker; och i denna omständighet skiljer
jag mig alltså från de äsigter, Frih. Stjernstedt och Hr. Cederstråle
antagit såsom följder af de föreg:de domsluten, i deras
reservationer mot betänk. Det är just myndlingens enda lycka
vid alltsammans, att förmyndarens ansvar qvarstår, i fall han har
att ansvara med, tills han afträder förmynderskapet.
När jag på grund af dessa anmärkmr begär återremiss till
LagUtsk., i förhoppning att det frångår sin förra mening och tillstyrker
antagande af den K. propos., i det fall att propos. rör-.de
tysta förmonsrätlens upphörande i fast gods af Ständerna bifalles,
ty eljest bör säkerligen denna lagförändring ej äga rum; vill jag
icke lemna oanmärkt det grundlagsvidriga förhållande, som LagUtsk.
i denna fråga vidtagit. Utsk. tillkommer, efter mitt begrepp
om grundlagen, som nästan allmänt delades inom Utsk. vid de riksmöten,
då jag deltog i dess öfverlägguingar, ingen annan rättighet
vid utlät, öfver K. propos:r, än att motivera sina tillstyrkanden
eller afslag. Grundlagen förutsätter, att Konungen, med tillgång
till de sakkunnigaste män i landet för lagförslags upprättande
och deras granskning af Högsta Domstolen, har en så stor öfvervigt
i förmågan att föreslå en ny lag och jemväl att den redigera,
det icke någon annan än sjelfva den föreslagne nya principen
liksom ej eller någon annan lagtext bör till granskning af
Stånden förekomma. LagUtsk. är Ståndens vägledare i den omständighet,
som deras yttranderätt bör i fråga om K. propos-.r ronde
ny lag utöfvas, och derinom måste Utsk:s utlät, inskränkas. LagUlsk:s
ledamöter voro eljest ett urval motionärer, som grundlagen
icke erkänner. Tilltror sig ledamot af LagUtsk. mera förutseende
och lagkunskap än han förmärkt eller godkänt hos Konungens rådgifvare,
så är honom icke betaget att gagna sitt fosterland med
utöfvande af sin motionsrätt i Ståndet, som dä å sin sida har tillfälle
att fästa uppmärksamheten på motionens svaghet, om den, såsom
i den närvarande, skulle förefinnas, och förkastliga betänkor
kunna sålunda förekommas, till fördel för ärendenas behandling.
I afseende på enskilda motioner, medgifver jag visserligen, att en
vidsträcktare utredning tillkommer LagUtsk. och sådant med rätta,
ty grundlagen antager, att det hör vara sammansatt af de lagfar3
H. 45
B54
Den 26 October.
naste män inom den del af representationen, som kan väljas i
Utsk., och af denna öfvervägande lagkunskap framför enskild motionärs,
väntar representationen en vidsträcktare tillämpning af
föreslagne nya grunder i anmälda fall för andre likartade förhållanden,
som motionären under en inskränktare och ensidigare åsigt
af frågan, antingen icke haft förmåga eller uppmärksamhet att
öfverväga; men fullt så mycket som LagUtsk. står framom enskild
motionär i detta fall, står det efter Konungen i den lagkunskap
och sakkunnighet, som han har att tillgå vid uppgörande af ett lagförslag;
och derpå grundar sig efter mitt omdöme den olika ordställning,
som i grundlagen utmärker LagUtsk:s befattningar med
Konungens nåd. propos:r å ena, samt Just,-ombudsm:s förslag och
representationens motioner å den andra sidan. Denna min mening
önskade jag ock att LagUtsk. måtte taga i öfvervägande vid remissens
besvarande och lägga på minnet för framtiden. Då jag
inhemtat, att R. o. Ad:s majoritet under min frånvaro från riksmötet
funnit betänkligt att gå Konungens önskan till mötes, medelst
bifall till LagUtsk:s förstärkande för pröfning och antagande
af ett allmännare Lagförslag, hvilken händelse jag måste beklaga,
och detta förslag sålunda torde komma att undergå den hittills
vanliga behandling; så är det icke utan vigt, att Utsk. påförhand
erinras att öfverväga sin behörighet i afseende på utlåtanderätten
öfver K. propos:r.
H. Ex. Hr Frih. Gyllenhaal, Lars Herman: Både
pligt och öfvertygelse uppmana mig att yttra några ord emot
LagUtsk:s ifrågavar. betänk. Ämnets stora vigt torde möjligen inleda
i någon vidlyftighet, men jag skall bjuda till att vara så kort
som möjligt.
Till en början ber jag, att R. o. Ad. täcktes med all möjlig
uppmärksamhet genomläsa den utförliga och grundliga reservation,
som Frih. Stjernstedt afgifvit emot Utsk:s betänk, och hvilken Hr
Cederstråle jemväl biträdt. Jag tror, alt denna reservation på det
fullständigaste vederlägger alla de anmärkmr emot K. M:s nåd.
propos. dem Utsk. anfört uti de moliver, som äro införda i betänk.
och ligga till grund för det förslag, som Utsk. afgifvit. Jag
anhåller således nu blott att få tillägga några ord till denna reservation.
De orden som förekomma uti den K. propos., nemi.
”att deraf skönjas må huru han” (förmyndaren)” den omyndiges
egendom förvaltat”, innefatta, efter min öfvertygelse, allt hvad Utsk,
i denna del kunnat åsyfta. Om förmyndaren aflemnat ordentligen
afslutad räkning öfver allt det han om händer häfver, sä ligger
det i sakens natur, att denna räkning muste innefatta alla de upplysningar,
som Utsk. ansett nödige. Skulle dessa upplysningar i
mer eller miudre mån saknas, så äga ju vederbör, ostridig rättighet
att affordra förmyndaren hvad i detta hänseende möjligen må
kunna brista. Likaså är det ju vederbör, öppet, att hos förmyndare
granska den säkerhet, som för omyndigs medel blifvit ställd.
Lagbudet i den K. propos. lägger deremot icke ringaste hinder.
Utsk. har ansett beliofvet påkalla ett stadgande, som sätter
Den 20 O c t o b e r.
355
domaren i tillfälle att controllera om förmyndaren fullgjort den honom
ålagda 3-åriga redogörelsen. Jag vågar påstå, att det nära
nog ligger utom möjlighetens gräns för en underdomare på landet
alt fullständigt utöfva en sådan controll. Skyldigheten i detta afseende
är lagd på fränderne och de gode männen; och just derföre
behöfvas dessa af communerna utsedde gode män.
Utsk. har anmärkt, att rättens pligt att tillse, att den omyndige
rätt sker, har blifvit förändrad lill en blott skyldighet att
pröfva, huruvida en annan förmyndare förordnas bör. Denna anmärkning
ber jag att få bemöta med det svar, att något annat kan
icke af rätten pröfvas pre timin ariter; men rätten kan luta bero
vid anmälde, af förmyndaren frivilligt gjorda rättelser, och således
undgå att förordna annan förmyndare; utan att likväl ett sådant
rättens beslut lägger ringaste hinder i- vägen för framtida klander
af en ny förmyndare, eller af pupillen sjelf, sedan han uppnått
myndig ålder.
Vidare har Utsk. anmärkt, att gode männens befattning icke
hör vara inskränkt endast till granskning af de 3-åriga redogörelserna.
Jag inser ej, huru Utsk. möjligen kunnat gifva en sådan
tydning åt lagförslaget i deu K. propos. Der står uttryckligen, att
de gode männen skola äga samma granskningsrätt, som närmaste
fränder tillagd är. Någon inskränkning är hvarken omtalad eller
åsyftad.
Hvad jag nu haft äran yttra gäller endast motiverna i Utsk:s.
betänk., eller de af Utsk. anmärkte brister i den K. propos. Jag
anhåller att få tillägga några anmärkmr emot det nya lagförslag,
som Utsk. framställt. Uti detta förslag heter det: ”göra redo för
nästa fränder eller, der sådane icke finnas, för de gode män” <Scc.
Af delta förslag skulle uppenbart följa, att de gode männen alls
icke äger någon talan, med mindre styrkas kan, alt ”nästa fränder
icke finnas.” Detta kan icke rimligen hafva varit Utsk:s mening,
och förslaget är alltså i den delen icke antagligt. Det heter vidare:
”på sätt, för hvarje ort pröfvas lämpligt.” Jag frågar om det
är behölligt, eller ens lämpligt, alt i ett lagstadgande af denna art
tala om sättet för de gode männens utväljande, då man icke med
en enda bokstaf närmare bestämmer detta sätt. Den K. propos.
innehåller endast de orden: ”Stad, socken och härad äger utse gode
män”; och detta enkla stadgande är, efter min lanke, allt hvad
i det afseendet må finnas behölligt.
Det heter vidare ”en sluten räkning, med de bevis, som dertill
höra". Jag medgifver, att dessa ord igenfinnas i vår nu gällande
lag; men lagbudet är sådant, att rättelse deruti bör ske;
och derföre har det icke influtit i det nya förslaget. Det är nemi.
alldeles för mycket begärdt, att en förmyndare skall lemna ifrån
sig alla verificationer till den afgifna redogörelsen, och sålunda afhända
sig de vapen, hvarmed han skall försvära sig emot möjligen
skeende anmärkmr. Det synes mig vara nog, att fränder eller
gode män kunna, om de dertill linna anledning, begära alt få
se dessa bevis; och om förmyndaren tredskas alt uppvisa dem, då
är vägen öppen, att hos domstolen begära lagligt åläggande. Det
-
356
Den 26 0 c t o b e r.
ta stadgande, strängt tillämpad!, skall ovedersägligen leda lill åsidosättande
af hela lagbudet. Derföre är det vådligt att införa
detsamma.
Det heter vidare : ”Ingifve förmyndaren derefter ofördröjligen
till rätten bevis.” Jag anmärker1 häremot, att sedan bevis öfver
tillställandet verkligen blifvit till rätten ingifvet, så är ju rättens
controll i allt fall slut. Huru skall rätten möjligen kunna tillse
om fränderna eller gode männen verkligen granska? Hvad blir påföljden,
om det ifrägaställde beviset icke till rätten ingifves? Huru
skall rätten controllera att det verkligen sker?
Det beter vidare ”Rätten bör tillse, att den omyndige rätt sker”.
Afven dessa orden igenfinnas uti nu gällande lag; men de innebära
verkligen ett förlängt utsträckt påbud; och derföre hafva de
ej influtit i det nya förslaget. Rätten kan nemi. icke ingå i någon
egentlig pröfning af gjorde anmärkmr emot förvaltningen, endast
på grund af frändernas eller gode männens blotta anmälan.
Denna pröfning kan icke lagligen äga rum förr än förmyndareskapet
afträdes, eller nya förmyndare uppträder emot den förra. Hvad
fränderne medgifva, eller icke medgifva, kan ingalunda binda för
framliden, eller lägga hinder i vägen för laga klandertalan.
Ehuru jag anser mindre behöfligt att ingå i någon detaljerad
granskning af det särskilda förslag, som Hr Assessorn och Riddaren
Lagergren uppgjort, och uti hvilket Ilr Revisions-secret. Gunther,
så vidt grunderna för förslaget angår, men under uppgifvande
af en annan redaction, instämt, anhåller jag dock att fä yttra
några ord i frågan om svårigheterne, jag ville nästan säga omöjligheten
att verkställa stadgandet uti 2 § af dessa båda förslag.
Den 8 Oct. 1839 behagade K. M. i nåder infordra utlåt, från
alla 3 Hofrätlerna i Riket samt Öfre Borgrätten öfver det förslag
till ändring af I och 2 §§ i 23 cap. Arfda-b:n samt tillägg till
7 § 20 cap. samma balk, hvilket blifvit uppgjordt af visse comiterade
för åtgärders vidtagande i afseende pä de nya lagförslagen.
Uti det särdeles fullständiga och motiverade utlåt., sora inkom frän
Götha Hofrätt, har denna Hofrätt emot comiterades förslag, i hvad
det åsyftar skyldighet för alla förmyndare att hvart 3:dje år, vid
vite af IS r:dr 32 sk., ingifva räkning till rätten, jemte åliggande
för rätten att vaka öfver fullgörandet häraf, anmärkt: att, enär man
kunde antaga, alt i de fleste domsagor årligen 200 förmyndare
tillsättas, samt att de fleste förmynderskap fortfara i 10 är, komma
hvarje domare att förteckna 2000 i utöfning af deras kall varande
förmyndare, deraf 6 å 700 hade att hvarje år till rätten
ingifva räkningar, och att, om man föreställer sig, att de fleste uteblefvo
och att rätten således måste till vitet, 10 r:dr 32 sk., fälla
en stor mängd, samt förelägga högre vite, skulle härigenom uppstå
flere hundrade nya mål ärligen; dertill komme underökningar
om ursäkter, förvarande och tillhandahållande af handlingar, förordnande
af gode män lill granskning i utcblifne franders ställe,
och slutligen det obehag och den ökade ovilja emot förmynderskaps
åtagande, som af bifall till nämnde förslag skulle följa. Dessa
Hofrättens anmärkmr torde vara tillräckliga, för att öfvertyga
Den 26 October.
357
en hvar, att reservanternas förslag i denna delen icke kan verkställas.
På grund af allt hvad jag nu haft äran anföra, yrkar jag vördsammast,
att H. R o. Ad. täcktes afslå LagUtsk:s betänk. N:o 14,
samt bifalla K. M:s nåd. propos.
Erih. Cederström, Thure Fredr., som begärt, ordet förklarade
sig afslå derifrån, i anseende till H. Ex. Hr Frih. Gyllenhaals
fullständiga yttrande i ämnet.
Gr. Sparre, Erik: Ehuru det torde synas förmätet att nu
yttra något vidare i denna fråga, så torde det likväl tillåtas mig
att, i anledn. af hvad en talare anfört, förklara min öfvertygelse,
det jag sannerligen icke mycket hoppas utaf franders granskning
af förmyndares redovisning öfver omyndiges medel. Min ringa
erfarenhet af sådana måls handläggning vid häradsrätterne har öfvertygat
mig derom, att denna granskning af fränder högst sällan
verkställes, och att det således måste vara nödvändigt att, på sätt den
K. propos. innehåller, åtgärder vidtagas, för alt betrygga den omyndiges
rätt, särdeles om elen lysta förmånsrätten kommer att upphöra.
Jag vill likväl lemna osagd!, om fullkomlig säkerhet kan vinnas
genom tillsättande af de föreslagne gode männen. Jag fruktar,
ali en sådan granskning af desse gode män ofia skulle blifva
ganska flygtig, då de icke stodo i det ringaste ansvar för sin granskning.
Jag vägar hemställa, huruvida icke R. o. Ad. skulle linna
lämpligt, att, pä sätt en ledamot af Högsta Domstolen föreslagit,
en slags conserverande förmyndarekammare blefve inrättade, hvarom
förslag jemväl vid sista riksdagen framställdes. Redan under
loppet af 10 år hafva mångfaldiga förslag angående inrättande af
förmyndarekamrar blifvit framställde. Allt hvad LagUtsk. vid sista
riksdagen anfört emot inrättande af förmyndarekamrar, stödjande
sig hufvudsakligen på Lagcomite'ens utlåt., går likväl blott ut
på att bevisa svårigheten att inrätta administrerande förmyndarekamrar.
Jag har icke funnit några skäl anförde emot inrättandet
af de conserverande förmyndarekamrar, som en ledamot i Högsta
Domstolen föreslagit. En sådan conserverande förmyndarekammare,
i hvilken kunde nedsättas den omyndiges fordiingsbevis eller
dyrbarheter, som icke borde föryttras, och som derjemte utöfvade
en viss controll öfver förmyndares förvaltning, tror jag inom hvarje
commun skulle kunna åstadkommas; men om detta icke kunde
ske, då finnes en annan utväg, hvilken af flere främmande lagstiftningar
blifvit vidtagen, nemi. den att domaren tillsätter en
medförmyndare jemte den egentliga förmyndaren, eller en curator,
hvars åliggande det är att bevaka den omyndiges bästa i de fall,
då det skulle komma i strid med förmyndaren. Jag anhåller, att
LagUtsk. ville taga i betraktande dessa mina enkla förslag och
alt antaga hvilketdera af dem som skulle kunna synas LagUtsk.
mest lämpligt.
Frih. Cederström, Andars: Jag anhåller att få förena
mig i Frih. Gyllenhaal yttrande till förmån för det å K. M:s
nåd. propos. afgifna förslag och delar helt och hållet de åsigter,
358
Den 26 October.
hvilka så väl han, som en annaii värd talare hår på andra sidan
uttryckt i afseende på olämpligheten af Utsk:s förslag.
Hr Cederschjöld, Rob. Theophron: För min del anser
jag en brist finnas i alla de uppgifna förslagen. Det föreslås
visserligen här, att domare skola, då fränder icke vilja granska
förmynderskapet, förordna gode män alt sådant verkställa; men
man har icke utsatt och bestämt, huruvida någon ansvarighet för
gode männen skall äga rum, i händelse de eftersätta sitt åliggande.
Finnes ingen sådan ansvarighet stadgad, så tror jag visserligen
att det är ganska lätt att finna gode män, som åtaga sig detta
besvär; men skulle deremot ersättningsansvarighet uppstå för gode
männen, i händelse de underlåta granskningen, så tror jag, att
ifrågavar. befattning är af den vigtiga och ansvarsfulla beskaffenhet,
att det ingalunda blir lätt att finna någon, som vill åtaga
sig ett sådant bestyr. Jag anser det derföre vara nödvändigt, att
i förslaget bestämma, huruvida ansvar skall äga rum eller icke,
samt huru domaren skall förfara, när ingen vill åtaga sig det
ifrågavar. bestyret.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel: Då jag alldeles
icke är jurist, så kan det icke falla mig in att inlåta mig i denna
vigtiga fråga. Jag har likväl ofta genomtänkt detta ämne, till
och med gått så långt, att jag på tryck utgifvit mina tankar derom.
I andra länder, i synnerhet i Tyskland, har man längesedan
inrättat provincial-pupillkamrar. Ordet provincial är måhända
der rätt användt; ty dermed afses icke en fömyndarekammare,
som behöfver öfvertaga den speciella ledningen af myndlingens intressen,
ulan dessa inrättningar utgöra ett slags öfver-pupillkamrar,
som tillse att den tillfördnade förmyndaren gör sin skyldighet,
och utan denna pupillkammares vett och medgifvande kan
icke en förmyndare afhända sin pupill någon del af hans egendom.
Egendomen kan hvarken försäljas eller förpantas eller på
något sätt förstöras, utan att sådant förut blifvit bos pupillkammaren
anmäldt. I en sådan inrättning ser jag den enda säkerhet,
som måhända kan beredas åt omyndige, och onekligen, mine
Hrr, hafva vi så många exempel, ty värr, på oredlige förmyndare
och äfven på dem som, utan att vara oredlige, af bristande insigt
vanvårdat myndlingars egendom, att det är oroande för dem sorn
veta sina omyndiga barns välfärd anförtrodd åt så osäkra händer.
Jag anhåller om återremiss, samt att detta mitt yttrande måtte
få åtfölja återremissen lill Utsk.
Hr Danckvardt: Det är i anledn. af Hr Cederschjölds
anmärkn-.r, som jag funnit behöfligt att referera mig lill mitt utlåt,
i frågan, hvilket förutsätter antagandet, att icke något ansvar älåge
de gode män, som uppdrages granskningen af förmyndareräkningen.
Skulle en sådan lag antagas, som Utsk. föreslagit, så
har visserligen Hr Cederschjöld rätt deruti, att troligen ingen
skulle vilja åtaga sig ett sådant ansvar. Såsom den K. propos:n
är uppställd, inser jag ingen nödvändighet att något ansvar skall
åläggas dessa granskare (och ordalydelsen ger dertill ingen anledn.,
Den 2G Ootober.
359
hvilket äfven gäller för Ulsk:s redaction), ty de göra sina anmärkn:r
blott på det att domaren må vara i tillfälle att pröfva,
huruvida skäl är förhanden alt skilja en förmyndare ifrån förmynderskap
och utse en annan. Derpå förlorar myndlingen ingenting,
ty han hade alltid rått att hålla sig till den nya förmyndare,
som blir förordnad, om denne icke utkraft ansvaret af
den afgångne. Jag tror icke, att några gode män åtaga sig detta
bestyr, om det blir förenadt med ansvar; ty det är verkligen icke
så litet ansvarsfullt, som man torde föreställa sig. Den anmärkn.,
Hr Cederschjöld gjort, förfaller efter min tanka alldeles, såvida det
är fråga om att antaga K. M:s nåd. propos. I annat fall må den
gälla till den kraft och verkan LagUtsk. finnér den förtjena vid
anmärkms besvarande.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: En värd ledamot har yrkat,
alt R. o. Ad. måtte nu genast bifalla K. M:s nåd. propos. i
ämnet. Jag anhåller att fä fästa Ståndets upppmärksamhet derpå,
att, så vidt jag vet, har detta betänk, blifvit återremitteradt åtminstone
af två Stånd. Jag är icke viss på huru det förhåller
sig med det tredje Ståndets beslut, men Ridd.secret. torde kunna
upplysa derom. Bäst torde således vara, att R. o. Ad. äfven återremitterar
betänk, med de anmärkmr, som blifvit dervid gjorda,
på det att saken måtte i ett sammanhang ånyo komma under öfvervägande
hos LagUtsk.
Frih. Nordenfalk, Johan: Ehuru jag för min del har bestämt
min öfvertygelse i saken och anser, att redan nu bifall skulle
lemnäs till K. M:s nåd. propos., före hvars afgifvande alla de betänkligheter,
som nu blifvit framställda, ingalunda blifvit förbisedda,
utan tvertom noga öfvervägda; så, enär det likväl nu inträffat, att
två Stånd återremitterat LagUtsk:s betänk, och äfven här hos R. o.
Ad. meningarne synas så delade, att det blefve att afgöra icke blott
emellan Utskts betänk, och den K. propos. i ämnet, utan äfven de
4 eller 5 andra meningar, som blifvit framställda; så anser jag för
min del aktningen för dessa särskilda meningar, och äfven för de
öfriga Ståndens åtgöranden, fordra, att icke emntsätta mig återremiss,
och jag förmodar äfven alt Frih. Gyllenhaal, som först yrkade
bifall till K. M:s nåd. propos. icke kan hafva något att invända emot
en återremiss, öfvertygad såsom jag är, att saken icke skall derpå
förlora, utan Utsk. få tillfälle att ännu ytterligare öfverväga
och utveckla de skäl, som blifvit anförda emot den K. proposm.
H. Ex. Hr Frih. Gyllenhaal: Jag anhåller att få förena
mig med Frih. Nordenfalk och på de skäl han anfört instämma
i begäran om återremiss af betänk., öfvertygad att denna åtgärd
skall leda till det resultat jag åsyftat, nemi., bifall till K. M:s nåd.
nåd. propos. i ämnet.
R. o. Ad. ansåg de emot LagUtsk:s förevar, betänk, gjorde
anmärkn-.r föranleda till detsammas återremitterande.
Anmäldes till föredragning LagUtsk:s d. 17 dennes f. m. på
360
Den 26 October.
bordet lagda utlåt. N:o 15, i anledn. af K. M:s nåd. propos.,
ang:de ändring af 8, 9 och 10 § i 17 cap. Händelsen samt förklaring
af 2 § i samma cap.
Frih. Cederström, Thure Fredr.: För den händelse att
någon af Ståndets ledamöter sig med mig derom förenar, så anhåller
jag, alt detta betänk, måtte ytterligare få hvila på bordet
till nästa plenum.
Frih. Cederström, Anders, instämde i denna anhållan.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag tillstår, att jag skulle
förena mig med Frih. Cederström, i händelse fråga vore att nu
afgöra detta betänk.; men jag tror mig kunna förutsätta, att. i anseende
till det sammanhang, som finnes emellan detsamma och
den K. propos., öfver hvilken betänk, nyss återremitterades till
LagUtsk., nemi. den rör:de förmyndarekamrars inrättande, R. o.
Ad. äfven återremitterar delta utlåt. I det fallet vill jag icke
förena mig med Frih. Cederström; men om han skulle medgifva,
att öfverläggningen måtte fortgå och om ingen yrkar bifall ulan
endast återremiss, Friherren ville låta dervid bero; så finge saken
sin fortgång utan att uppehållas längre än nödigt är.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. Cederström,
Anders, förenat sig med Frih. Cederström, Thure Fredr.,
och att således, derest de icke ville afstå från den begärda bordläggningen,
det syntes onödigt att nu fortsätta öfverläggningen.
Frih. Cederström, Anders: För min del har jag ingenting
emot att afstå ifrån att förena mig i begäran om bordläggning;
men jag skulle likväl tro, att om en discussion här skulle
uppkomma och följden blefve, att den toge den tournuren alt man
ånyo ville bordlägga betänk., så ser jag icke att man skulle vinna
något med att nu upptaga discussionen, utan anser det lämpligare
att uppskjuta den intilldess den efter andra bordläggningen
ovillkorligen skall företagas.
Hr Rääf, Leonard Fredr.: Jag får förena mig i Hr von
Hartmansdorffs anhållan om målets remitterande, och i händelse
detta beviljas, så ber jag att få för Ståndet framställa de anmärkmr,
som jag kan anse mig befogad alt göra.
Frih. Nordenfalk, Johan: Då återremiss blifvit ifrågasatt,
icke på grund af sjelfva saken, hvilken visserligen är så utredd,
att man genast derom kan stadga sitt omdöme, men på den riktiga
grund, att denna fråga om tysta förmånsrätterna ovillkorligen
står i ett ganska nära om icke oskiljaktigt sammanhang med den
föreg:de redan återremitterade frågan om ändring i 23 cap. Arfdab:n,
så skulle jag för min del tro, att R. o. Ad. icke gjorde
rätt att emotsätta sig återremiss, och i sådant fall hemställer jag,
huruvida icke till tidens vinnande vore bäst att nu medgifva
återremissen, särdeles som om någon har några anmärkmr att
göra, det är lätt att i ett annat plenum få afgifva dem för att
åtfölja lill Utsk.
Frih.
Ben 20 O c l o b e r.
Frih. Cederström, Thure Fredr.: Sedan flere ledamöter
yrkat, att jag malte alsia frän den af mig begärda bordläggning,
sä vill jag visserligen göra det oell blott redogöra för skälet,
hvarföre jag begärde detta betänk. [iä bordet, nemi., att jag
icke nu är fullständigt beredd alt yttra mig i frågan samt att jag
finnér alt alla de i Ständel gjorde anmärkmr, dä ilen K. propos.
bär föredrogs, icke blifvit i Ulsk:s betänk, upptagne och således
måhända icke eller af Disk. pröfvade.
Sedan sålunda de ledamöter, som begärt bordläggningen, derifrån
afstått, lät II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, uppläsa slutmeningen
i LagUtsk:s ifrågavar. betänk.
Frih. Cederström, Thure Fredr.: Som jag kan förutse,
att delta betänk, kommer att blifva älerremitteradt, så får jag för
närvar, endast iuskränka mig till att yrka, att LagUtsk , vid afgifvande
af det nya utlåt., som inkommer i följd af denna ålerremiss,
mätte allvarligen taga i betraktande de förut vid den K.
propos. gjorde anmärkmr och att Utsk. ville med skäl vederlägga
dessa anmärkmr, så att anmärkarne åtminstone kunna finna, att
LagUtsk. vid deras framställningar fästat något afseende.
Hr Cederschjöld, Rob. Theophron: Dåde s. k. tysta
förmånsrätterna obestridligen menligt inverka pä crcdiiförhällandena,
anser jag deni visserligen böra försvinna och instämmer i det afseendet
i den mening, som K. M:s nåd. propos. innehåller; men
jag anser likväl, att bifall dertill icke bör äga rum på annat sätt,
än med det villkor, alt den säkerhet, som för närvar, är lemnad
åt den omyndige, att icke blifva lidande, må fortfarande bibehållas.
Jag anser sådant ganska lätt kunna ske, om det tillika stadgas,
att den omyndiges capitaler skola i förmyndarens fasta egendom
in tedi 11 as. Den förmånsrätt, sorn den omyndige hittills haft
tyst, upphör dä att vara lyst. Den framstår uppenbarligen för
hvar och en, och härigenom vinnes det ändamål, som med den
K. propos. åsyftas, nemi. alt capitalisten aldrig kan blifva lidande
genom de tysta förmånsrätterna, som nu tillkomma den omyndige,
och derjemte vinner den förmän, att den omyndige icke blifver
lidande genom förlust af den förmånsrätt, som han hittills haft.
Jag tillstyrker derföre bifall till den af K. M. föreslagna förändringen,
, med villkor all eli tillägg må göras uti en annan lag-§, deruti
det stadgas, ali det må blifva en ovillkorlig pligt för förmyndaren,
alt låta inteckna i sin lästa egendom de capitaler lian om
händer har, för hvilka iuteckningssäkerhet icke är lemnad. Ett
sådant tillägg tror jag lämpligen kunna ske uti 4 § af 22 cap.
Ärfdabm, der det stadgas: ”De lösören, som omyndig ej sjelf be
liöfver,
böra lill hans nytto föryllras, och hans redbara penningar
skall förmyndaren sä förränta och förkofra, som bäst och säkrast
pröfvas.” Dä det likväl, i fall ett sådant tillägg kommer alt
äga rum, blir nödigt att någon controll finnes öfver förmyndaren,
i afseende på fullgörandet af delta åliggande, tror jag äfven det är nödigt
att ansvar stadgas för åsidosättande deraf, och auser detta ansvar
3 II. 46
362
Den 26 October.
lämpligast böra blifva detsamma som för en oredlig ombudsman.
Dessutom tror jag, alt om K. M:s nåd. propos. om förmyndarekamrar,
eller rättare sagdt om domstolars förordnande att vara öfverförmyndare,
antages, så blir del lätt alt controllera, vid de redogörelser
som förmyndaren bör afgifva, huruvida han fullgör sitt
förutnämnde åliggande. Jag anhåller om återremiss af betänk,
och att dessa mina anmärkmr måtte få åtfölja lill Utsk.
Frih. Cederström, Thure Fredr.: För min del har jag
visserligen icke något att anmärka emot den K. propos. om tysta förmånsrätters
upphörande, utom i det fall, att förmånsrätt för omyndige
skall nedflyttas efter inteckning, hvilket förslag jag anser vådligt,
då jag icke kan finna, att det förslag, sora Hr Cederschjöld
afgifvit, nemi. att myndlings egendom skall intecknas i förmyndarens
fasta egendom, är lämpligt; emedan det finnes mycken egendom,
som förmyndaren har om händer, hvilken icke låter sig inteckna
i hans egendom. Förhållandet är nemi., att den omyndiges
capilaler väl kunna intecknas i förmyndarens fasta egendom;
men om den omyndige besitter jordegendom, sä kan man icke i
förmyndarens fasta egendom låta inteckna hvarken sjelfva jordegendomen
eller räntan deraf. Nu deremot äger myndling förmånsrätt
hos sin förmyndare, i fall denna förestår myndlingens
fasta gods. Jag tror vidare, att det lättaste sättet att underhjelpa
crediten i detta afseende vore, om man föreskref ett analogt stadgande
med det som (innes i den Franska lagen, att nemi. hvar
och en, som på hypothek upptager lån, är skyldig att uppgifva,
huruvida han innehar förmynderskap, och om hans uppgift derutinnan
är oriktig, så straffas lian såsom bedragare. Genom ett
sådant stadgande, tror jag, att de omyndiges rätt skulle vara tryggad
och att äfven capitalisternas rätt vore försäkrad, emedan svårligen
någpn person skulle vilja blottställa sig för ett så svårt ansvar,
som det att anses för bedräglig gäldenär.
Gr. Sparre, Erik: För min del instämmer jag i den af
Hr Cederschjöld yttrade mening, att den, enligt nu gällande lag,
omyndige beviljade förmånsrätt i förmyndarens egendom bör upphöra
såsom tyst, men ersättas genom ett myndlingar rnedgifvet
anspråk på hypothek i förmyndarens egendom, hvilket hypothek,
för att blifva gällande emot 3:dje man, dock bör intecknas. Jag
har funnit denna regel följd af de flere Europeiska lagstiftningar,
hvilka i sednare tider, för betryggande af realcrediten, upphäft de
från Romerska lagen hemtade, icke offentliga hypothekerne.
Det torde tillåtas mig, att i största korthet anföra dessa lagars
stadganden i detta afseende:
Preussiska lagen, som öfverlemnar åt domaren att i en viss
ordning utnämna förmyndare (II. XXII: 172), stadgar (421), att
förmyndare skall lemna säkerhet för sin förvaltning genom inteckning
i sin egendom; dock kan domaren med afseende på förmyndarens
redlighet och vederhäftighet befria honom från sådan inteckning.
Ett sådant förmyndarehypothek fordras alltid, äfven då
omyndiges medel innestå oskiftade hos föräldrar; dock iakltages
Den 2G 0 c t o Ii e r.
363-
härvid skonsamhet, i händelse fader skulle lida mehn i sin rörelse
genom meddelandet af sädant hypotliek. Penningar oell dyrbarheter
deponeras i Tribunalets cassa, till dess de väl kunna utlånas
mot säkerhet. Domstolen ansvarar för den skåda, som uppkommer
genom åsidosättande af lagliga föreskrifter (Art. 439,
454, m. fl.).
Bayerska lagen, hvilken, i fullkomlig öfverensstämmelse med
vår lag, stadgar, alt närmaste slägting i en viss bestämd ordning
är pligtig mottaga förmynderskap (I. Bok. art. 6), stadgar vidare
(10), att förmyndare icke må vid strängt ansvar om händer taga
den omyndiges medel, förr än han lemnat den säkerhet, som af
domstolen fordras. Uti en, den 1 Juni 1822 utfärdad hypothekslag
för Bayern stadgas (12 § 5 morn.), att omyndige äga lagligt
anspråk på hypotliek i förmyndarens fasta egendom och (§ 20)
att inteckning i fastigheten skall beviljas, (ill säkerhet för den del
af myndlingens lösa egendom förmyndaren har under händer, till
ett belopp som af förmyndcrskaps-auctoriteterua bestämmes, och
att till minskande af detta belopp förmyndaren äger deponera
myndlingens egendom på säkert ställe. De omyndige sjelfve kunna
fordra inteckning, men en särskild medförmyndare (Neben
Vormund) eller förmyndarekammaren är dessutom dertill förpligtad,
vid ersättningsansvar ifall det underlåtes.
Holländska lagens sladganden (I. Bok. XVI tit. art. 390 —
399) öfverensstämma hufvudsakligen med nyssnämnde lagar, så
att förmyndaren skall lemna inteckning i sin fastighet, till eli belopp,
motsvarande hvad han emottager af myndlingens egendom,
och hvilket belopp bestämmes af domaren i samråd med en medförmyndare
och närmaste slägtingar. Förmyndaren ålägges genom
resolution af domstolen att bevilja inteckning. (Art. 1217).
Andra länders lagar åter, hvilka äfven i allmänhet fordrat
inteckning såsom villkor för hypotliek i faslighet, hafva likväl lill
förmån för de omyndiga medgifvit ett undantag från regeln. Till
dessa lagar hör i första rummet den Fransyska lagen. Dess stadganden
i art. 2125, 2135 och 2136 hafva redan tillförene, då
ifrågavar. ämne på detta rum discuterats, blifvit uppläste. Enligt
denna lag existerar, oberoende af inteckning, generelt hypotliek i
all förmyndarens fasta egendom, till säkerhet för den omyndiges
fordran. För alt likväl åstadkomma offentlighet vid dessa hypothek,
är det ålagdl förmyndarne, äfvensom vid ersättningsansvar
de s. k. tuteurs suhrogés, att låta å vederbörlig ort inteckna hypotlieken.
Inteckningen kan ock inskränkas till vissa fastigheter ,.
om slägtingarne i en s. k. conseil de famille dertill samtycka.
Detta undantag från regeln om inteckning såsom viltkor för
hypothek har likväl, likasom vissa andra ofullsländigheler i den
Fransyska hypothekslagsliftningen, med skäl öfverklagats, oeh i flere
af de länder, der den Fransyska lagen antagits, hafva vissa modificationer
i detta afseende blifvit införda.
Sä stadgar Sardiniska lagen hypothek till den omyndiges
säkerhet i förmyndarens egendom, räknadt från den dag förmyndareförordnandet
skedde, dock med villkor att hypotheket inom 3
3Gi
Den 20 O ctober.
månader derefter inlecknas. I annat lall beräknas hypolhekel Törst
från inteckningens datum. Familjerådet, domaren oell en särskild
utnämnd proteclor, denne sistnämnde vid ersättningsansvar, vaka
öfver att inteckning sker.
Jemväl i (lere af Nordamericas Förenade Stater lära de lagliga
hypolhekerna vara bibehållna; dock gälla de endast efter inteckning.
I en af dessa staters lagar, som jag baft tillfälle se,
nemi. den för staten Louisiana, är den Fransyska lagens stadgauden
bibehållna, angille hypothek i förmyndarens egendom, äfven
om inteckning försummats, oell förmyndaren är förbunden att antingen
genom borgen eller inteckning ställa säkerhet för sin förvaltning.
Vår 1111 gällande lag företer den sammanblandning af offentliga
och icke offentliga hypotheker, sorn inkommit i de Germaniska
iagarne, genom kännedomen af den Romerska rättens principer.
Vi hafva sä väl convenlionella oell offentliga, genom inteckning
meddelade hypotheker, sorn äfven legala, för hvilka inteckning
ej erfordras. Till de sistnämnde böra, utom vissa andra till
beloppet obetydliga och ovillkorligen med företrädesrätt utgående,
såsom bouppteckningskoslnad, tjenstehjonslöner m. m. följ.: l:o omyndiges
fordran bos förmyndare, 2:o kyrkors och fromma stiftelsers
hos deras förvaltare, samt 3m Kronans och frälsemans fordran hos
uppbördsman för uppbörd. Desse sistnämnde Sme hypotheker äro
satte i paritet med de offentliga, så ali, enligt de allmänna reglorna
för hypothek, företrädet deni emellan bestämmes af liden,
då de tillkommit.
Om man, ledd af nutidens anspråk på offentlighet såsom grundvillkoret
för allt hypothek, skulle vara benägen att anse ett sammanförande
af de offentligen tillkomne hypoihekerne med de icke
offentliga såsom en förbländning af olika begrepp, så bör man
dervid besinna, dels att begreppet om offentliga hypotheker, pä
den tid, då de Romerska principerna ännu voro herrskande, ej
hunnit utbildas, dels all hypolhekel ansågs vinna offentlighet genom
förmyndarens förordnande af rätten, särdeles på en tid, då
tingen såsom allmänna folksanimankomsler voro mera besökte, och
vid fråga om uppbördsman, genom kännedom om uppbördsmannens
egenskap såsom sådan.
Dessa förhållanden hafva deremot nu väsendtligen förändrats.
Tingen besökas blott af de rättsökande. De upplysningar, som
berättelsevis erhållas, äro ej tillräckliga, för att förena lidens anspråk
pä den mest utsträckta credit, med den största möjliga säkerhet.
Man fordrar authentika upplysningar, icke allenast om
den persons egendom, med hvilken man vill ingå i aftal, är behäftad
med gäld, utan äfven till hvad belopp, pä det alt deraf
skall kunna bedömmas, huruvida den ännu erbjuder någon säkerhet.
Då det icke kan nekas, att nyssnämnde hypotheker, såsom i
sin närvar, form hvarken i ofvannämnde mening offentliga eller
speciella, d. v. s. meddelade för bestämdt belopp eller i viss egendom,
högst menligt inverka på realcrediten, då del för förmyndare
Den 26 Octo ber.
365'
mäste vara betungande, att all bans egendom häftar för ett lill
beloppet obestämdt hypothek; och dit delta hypolhek likväl ej
medför den afsedda säkerheten för de omyndige, enär förmyndaren
är oförhindrad ali föryttra sin egendom, så hafva röster med
skäl höjt sig för afskaffandet af dessa hypolheker, och för min ringa
del instämmer äfven jag i den mening, att de sådane de nu
dru höra upphäfvas.
A andra sidan måste dock högst vigtiga skäl förefinnas för
samhället att betrygga de omyndige, då, enligt hvad jag haft äran
anföra, sä många länders lagstiftningar bibehållit detta hypothek,
skiljande sig allenast deruti, att vissa bland dem antagit förmyndarebefallningen
endast såsom grund för rättighet att vinna hypothek,
men för dess verklighet fordrat inteckning, då deremot
andra bibehållit myndlingarne vid deras lagliga hypolhek, äfven
om inteckningen försummats. Jag ämnar icke upptaga R. o. Ad:s
tid med upprepande af dessa skäl, hvilka hufvudsakligen grundas
derpå, att Staten, som bestämmer om förmyndares tillsättande,
mäste anses pligtig ali vaka öfver det de omyndiges egendom,
som i förmyndares händer anförtros, ej må förskingras. Jag tillåter
mig blott anföra, att f. d. Lagcomile'en, som i sitt år 1815
upprättade förslag till civillag bibehållit det icke offentliga hypotheket
för de omyndiga, åberopat följande skäl: ”Ehuru lagstiftaren
bör vara ganska sparsam vid utdelande af tysta förmånsrätter; sä
kan likväl ej sällås i fråga, alt eli undantag lill omyndigas fördel
i förmyndarens egendom bör äga rum, då man besinnar den
omyndiges ställning, som gör honom oskicklig alt vidtaga några
försigtighetsmått till sin säkerhet.''' (Motiver till Handelsbo)
pag. 104). Om man härtill lägger den omständighet, att det
oftast måste ligga i förmyndarens intresse alt förekomma sådana
försigtighetsmått, såsom dels hinderliga för hans fria disposition af
medlen, dels menliga för bans credit, så måste man medgifva, att
frågan är af särdeles vigt. Lagcomitéen bar dock i det sednare
förslaget till civillag frånträdt sin mening om bibehållande af hypolheket
såsom tyst förmånsrätt; och jag har redan förklarat,
alt jag delar denna mening. Dock skulle jag för min del tro,
att, med fästadt afseende på nyss anförde skäl, för de omyndigas
betryggande, man icke bör gå längre än öfriga lunders lagstiftning,
och således bibehålla för de omyndiga ett lagligt anspråk
på hypothek, men föreskrifva inteckning såsom villkor för att hypotheket
må gälla mot 3:dje man.
Det rätta förfarandet vore, efter min åsigt, att frun hypotheket
aflägsna de olägenheter, som till följd af ofullständigheten
i 1734 års lag vidhäfta detsamma, d. v. s. alt deråt bereda den
offentlighet och specialitet, som äro villkoren för hvarje för allmänna
crediten gagnande hypothek.
Denna offentlighet kan endast vinnas genom intecknande af
liypotheket ä vederbörlig ort, d. v. s. för sä vidt det skulle vidhäfta
förmyndarens fastighet, den domstol, inom hvars jurisdiction
fastigheten är belägen; i afseende å lösegendomen åter den
domstol, derunder förmyndaren för sin person lyder. Dä likväl,
3C6
D«n 26 October.
genom fastställande af hypolhek i förmyndarens egendom, lil! säkerhet
för hela beloppet af pupillens medel, allt för stort melin
torde komma att tillskyndas förmyndaren, så kunde till honom
öfverlemnas att undvika ett sådant hypolhek, antingen genom presterande
af personlig borgen, eller genom deponerande på visst
säkert ställe eller i laka händer af den omyndiges lösegendom
eller fordringsbevis.
Emedlertid, och till dess sådane förmyndarekamrar hunne inrättas,
eller på de orter, der sådant ej kunde ske, hvilket sannolikt
endast skulle blifva fallet på landet, skulle det åligga domaren,
vid ansvar och ersättningsskyldighet, att, vid utfärdande
af förordnande till förmyndare, fordra säkerhet af den constituerade
— alt, i händelse annan säkerhet ej preslerades, men domaren
ansåg den nödig, domaren sjelf skulle meddela inteckning i förmyndarens
egendom, om den läge inom domsagan, eller, i annat
fall, genom skrifvelse anmoda vederbörande domare, att foga anstalt
om inteckning.
Del belopp, för hvilket inteckning skulle meddelas, borde inhemtas
af bouppteckning, hvilken för sådant ändamål skulle vid
förordnandet företes, eller, om detta icke kunde ske, anmärkning
om förmynderskapet göras i inteckningsprot. vid den rätt, under
hvilken den hypoticerade egendomen funnes, med föreläggande för
förmyndaren, att vid nästpåföljande ling, eller i stad inom viss
förelagd tid, bereda upplysning för bestämmande af hypothekets
belopp. Det torde i allmänhet kunna antagas, att, om blott anteckning
örn hypotheket på behörig ort skedde, förmyndaren sjelf
af eget intresse skulle draga försorg om, att dess belopp blefve
bestämdt till det minsta möjliga. För annan gåfva eller testamente,
som efter förmynderskapets tillträdande lillfölle den omyndige,
skulle, så vida den öfverlemnades i förmyndarens värd, bypothek
jemväl meddelas i hans egendom. I det fall, att förmyndaren,
vid emottagande af förmynderskapet ej hade, men sedermera
förvärfvade fastighet, skulle den omyndiga äga rätt till inteckning
i denna egendom, med förmånsrätt framför andra förmyndarens
borgenärer, men efter säljaren af fastigheten enligt 11
cap. Jordab:n; dock borde inteckningen inom viss bestämd tid
verkställas.
För att hålla tillsyn öfver eflerlefnaden af dessa sistberörde
föreskrifter, samt för att tillse, det inteckningarne hlefve behörigen
förnyade, borde domstolen, på sätt i andra länders lagar är föreskrifvet,
äga att förordna vissa öfverförmyndare eller medförmyndare,
vid hvilkas val domaren sannolikt skulle blifva dess mera
noggrann, som hans eget ansvar genom dennes aktsamhet minskades.
Annu återstår dock att omnämna det fall, då domare ej meddelar
förordnande för förmyndaren, nemi. då fader eller moder
lefver och behåller förmynderskapet. För detta fall hafva vi likväl
redan ett stadgande i 9 cap. 4 § Ärfdabm: ”Varde ock den
rätt hos domaren intecknad, som omyndig eller utrikes vistande i
arfvet äger”. Detta stadgande är, efter mitt förmenande, af den
vigt, att de tillägg jag nu föreslagit kunna anses endast och alle
-
Den 56 0 c t o b e r.
307
nast sora ett förtydligande deraf. Genom bouppteckningars inlemnande
till rätten, samt de af preslerskapet vid hvarje ting ingifne
förteckningar öfver timade dödsfall, hvilka, pä sätt vid en
föregide riksdag föreslagits, torde höra, för att lätta öfversigten för
domaren, innehålla en uppgift på den dödes efterlemnade barn,
hade domaren i sina händer nödiga medel att utöfva controll.
Domaren vid häradsrätt är nemi., ännu såsom i förra tider, ej
blott lagskipare, han utöfvar en slags patrimonial-jurisdiction, han
är häradets höfding, och såsom sådan öfverförmyndare.
På detta sätt vore alla olägenheter af förmyndarehypolheket
förekomna. Detta hypothek hade samma offentlighet och specialitet,
som andra hypothek, kunde ej skada credilen, och innebure
fullkomlig säkerhet för de omyndiga. För att likväl trygga
de omyndige emot de förluster, som, genom upphäfvande af
den tysta förmånsrätten, skulle för dem kunna inträffa, borde, på
sätt den, öfver införande af hypothekslagen i Bayern utgifne särskilda
förordning § 16 stadgar: vederbörande domstolar, som sjelfve
utfärdat förmyndareförordnanden, sjelfve eller genom gode män
tillse, alt dé tysta hypothekerna göras offentliga.
Sedan jag sålunda anfört främmande lagstiftningars stadganden
i detta ämne, samt för egen del antydt min åsigt om så väl
behofvet af en förbättring i vår lag, som sättet att verkställa denna
förbättring, så alt den hlefve en conseqvent utbildning af nuvar.
hypothekssystemet, må det tillåtas mig att, med tillämpning deraf
pä LagUtsk:s betänk.j förklara, alt ehuru jag gillar dess syftning,
för sä vidt det går ut på afskaffande af tysta förmånsrätter, jag
deremot icke kan instämma i sättet, pä hvilket detta skulle ske.
De motiver, som i Utsk:s betänk, äro anförda, gå ut på att bevisa
olägenheterna af de ifrägavar. hypothekerna, såsom icke offentliga,
och då jag instämmer i denna mening, anser jag ej mig böra
upptaga dessa skäl. Deremot äro inga motiver anförda för
förslaget sådant det nu är, och jag går således att betrakta detsamma.
Förslaget innefattar icke en utbildning, utan en fullkomlig
omhvälfning af hypotheksväsendet och strider emot sjelfva grundbegreppen
af hypothek. Då nemi. vår lag, enligt hvad vi sett,
sammanställt de olika slagen af hypothek, de offentliga och conventionel/a
med de lagliga, och egentligen felat deruti, att den
icke sökt bereda desse sednare den för hypothek nödvändiga offentlighet,
så borttager förslaget den af främmande lagar bibehållna
rättigheten för den omyndige att vinna hypothek i förmyndarens
egendom, utesluter detta hypothek ifrån de öfriga liypothekernas
antal och lemnar de omyndiga i dess ställe en förmånsrätt
näst efter hypotheksinnehafvare, vid inträffad concurs. Nu
kan likväl en förmånsrätt icke äga rum, utan till följd af en gifven
laglig orsak, och denna lagliga grund till förmånsrätt är just
hvad man kallar hypothek. Man mäste således anse hypotheket
komma att fortfara i lagen; men förslaget gör då ifrån begreppet
af hypothek ett afsteg, hvartill nu gällande lag icke gjort sig skyldig;
ty del stadgar, att, i motsats mot reglorna för hypothek, ti
-
D e ii 26 0 c t o 1j e r.
den för dess uppkomst icke skall tagas i beräkning. Förslaget
anvisar icke eller någon utväg att göra hypotlieket offentligt. Det
skulle dessutom endast gifva förmånsrätt vid concurs, men icke t. ex.
vid utmätning. Det hade varit couseqvent, all helt och hållet borttaga
hypotlieket utur lagen; men att bibehålla det, beröfvadt hypothekets
2:ue väsendtliga egenskaper, offentlighet och företrädesrätt
efter tiden för dess tillkomst, synes mig innefatta en motsägelse.
Vi hafva sett, att de främmande Europeiska lägstiftningarne
varit betänkte på att se de omyndiges säkerhet till godo, och för
sådant ändamål dels sökt förekomma, att förmyndaren skulle hafva
om händer alla den omyndiges medel, dels påbjudit inteckning
för hvad han emotloge. Vi finna hvarken i vår nu gällande lag
eller i förslaget några sådane garantier. Den omyndiges flander
eller domstolen äga icke någon i lag stadgad rätt att tvinga förmyndaren
att, vid förmynderskapets tillträdande till säkerhet för
hvad han emottager, lemna inteckning i sin egendom. De kunna
icke eller fordra, att han skall deponera penningarna på säkert
ställe. Han äger fullkomlig och ovillkorlig rätt alt, utan alla garantier,
disponera öfver all myndlingens egendom; och uppginge
denna lill aldrig så stort belopp, så har myndlingen, enligt förslaget,
liten eller ingen säkerhet. Den förmånsrätt lill betalning
af värdet för fastighet näst efter inteckningshafvare, som enligt
förslaget tillägges den omyndige, torde blifva af föga värde, då,
enligt hvad kändt är, egendomar vid concurs-auctioner ofta säljas
under inteckningssumman. Innan den gäldbundne låter det gä
till concurs, har lian vanligen emot den säkerhet han har att erbjuda
skaffat sig tillgångar, och vid uppkommet rykte om obestånd
skynda borgenärer vanligen alt söka inteckning. Den säkerhet
som myndlingen har i lösöreboet kan förmyndaren enligt K.
förordn. 1835 om lösöreköp omintetgöra; i hvilket fall myndlingen
finnér icke den ringaste tillgång. Må det tillåtas mig att
med ett exempel bland många upplysa följderna af delta förslag.
En förmyndare emottager sin myndlings betydliga lösa egendom.
Han äger, eller lian inköper för egen räkning, en fastighet, den
lian betalar med myndlingens medel. Sådant kan icke honom
förvägras, och han är ej pligtig att lemna någon säkerhet. Sedermera
och då den tid tillstunda!-, alt förmynderskapet skall afträdas,
dä han icke längre kan begagna sin pupills medel, blir han
betänkt pä att skaffa sig tillgångar. Efter öfverenskommelse med
en person, diktar han en skuld till denne, och lemnar inteckning
i fastigheten, eller hans fordringsägare söka deri inteckning, då
de frukta att, vid afträde af förmynderskapet, hans tillgångar torde
medtagas. Om pä detta sätt egendomen intecknas till fulla
beloppet, och han försålt sitt lösörebo, sä kan han genom list förblifva
i orubbad besittning af boet, och den omyndige icke utfå
en skilling af sin fordran. Om man härjemte besinnar, att, enligt
vår lag Ärfdabm 20: ], närmaste frände är ovillkorligen berättigad
att taga förmynderskap; att domaren icke kan vägra honom
det, äfven om domaren skulle äga mindre god tanka om hans
karakter, enär det fordras ett slags visshet för domaren, att derpå
-
Den 26 0 c t o b e r.
369
på grunda det förklarande, att denna frände ”ej är fallen” till
förmynderskap; ja, att närmaste frände icke ens behöfver afbida
domarens förordnande, utan blott tillkänna gifva att han tillträdt
förmynderskapet: så måste man erkänna, att omydiges öde kan
blifva hårdt. I vår äldre lagstiftning saknades icke föreskrifter
till förebyggande af förluster för de omyndiga: enligt Förmyndare-ordn.
af 1669 § 25, skulle förmyndaren sjelf få bruka den
omyndiges penningar, allenast ”lian sä hög ränta gåfve,” jämväl
lika säker underpant ställde, som någon annan, oell skulle panten
hos rällen nedsättas eller ut fästas. Så mycket hellre hade
man kunnat vänta, att i det nu under discussionen varande förslaget,
om upphäfvande af hypotheket för de omyndiga, träffa några
sådana garantier. Men i denna väntan finner man sig bedragen.
Deremot finnér man i betänk N:o 14 den utväg föreslagen,
alt gode män skulle tillsättas i communerna, hvilka gode
män, likväl utan någon ansvarighet, skulle hafva tillsyn öfver
den omyndiges egendom och granska alla förmyndareräkningar inom
orten. Min ringa erfarenhet som domare har visat mig hvilka
svårigheter uppstått, att vid en uppkommande tvist om förmyndareredovisning
finna en eller 2 gode män, som velat åtaga
sig det ledsamma uppdraget att granska en räkning och skilja
det stridiga deruti från det ostridiga. Jag tviflar att man skulle
finna dem, som utan ersättning åtoge sigen sådan fiscalisk granskning,
och tror, att äfven om de funnes som åloge sig uppdraget,
en sådan granskning, för hvilken gode männen icke stodo i ansvar,
skulle vara utan all nytta. I det ang:de tillsättandet af
desse gode män utfärdade förslag har väl Utsk. intagit det stadgande,
att förmyndaren skulle jemte redovisningen lemna uppgift
pä den säkerhet, emot hvilken omyndiges penningar förräntades;
men detta enstaka och i förbigående gifna stadgande skulle visserligen
icke medföra den afsedda garantien, då äfven, under förutsättning
att granskning skedde, densamma torde blifva ganska
flyktig. Om säkerhet för den omyndiges fordran ej förut blifvit
betingad, torde då vara för sent att fordra den. Vanligen fordrar
man säkerhet vid uppkomsten af en fordran, man åtnöjer
sig ej med att söka denna säkerhet efter 3 års förlopp.
Sådant är förfarandet vid transaclionen mellan fullmyndiga personer,
som alltid kunna se sig lill godo. Månne icke en sådan
försigtighet framförallt är nödvändig då en person mottar
egendom, tillhörig en annan, som ej kan bevaka sitt bästa. Detta
är efter min åsigt hufvudfelet med förslaget, att uppgift om sä-'
kerheten icke fordras vid tillträdet af förmynderskapet, utan först
vid redovisningen eller granskningen af redovisningen, hvilken
granskning, enligt hvad erfarenheten visat, ofta alldeles uteblir.
Felet är så mycket kännbarare hos oss, då vi på landet icke hafva
ling mer än 2 högst 3 gånger om året.
Såsom skäl för förslaget och tillika såsom motskäl mot
det af mig framställda torde man invända, att ingen skulle åtaga
sig förmynderskap, om han vore pligtig alt samtycka till inleck3
H. 47
370
Den 20 Octo ber.
ning i sin fastighet elier sialia borgen, samt att pä detta sätt
den omyndige torde blifva ulan förmyndare. Förmodligen skall
likväl icke mera i detta än i andra länder, hvarest sådana stadgande!)
finnas, desamma skada förmyndarnes credit, och denna
mäste genom det nu gällande generella hypotheket lida ännu mera.
De som af domstolen nises lil! förmyndare äro dessutom, dä
de ej hafva laga förfall, pliglige alt emottaga förmynderskapet,
och uraktlåtenhet all uppfylla de dermed förenade åligganden åtföljes
af ersättningsskyldighet för derigenom limad skada.
Förslaget innefattar derjemte det stadgande, att om gäldenären
har flere förmynderskap, alla de omyndiga äga sig emellan lika
rätt. Detta stadgande slär i strid med det olla omnämnde
grundbegreppet för hypolliek, ali förmånsrätten bestämmes efter
tiden för dess tillkomst. Det synes också strida mot all billighet.
En ledamot af Högsta Domstolen har i -afseende på detta stadgande
yttrat: ”Dä ett förmynderskap åt en person uppdrages, mäste
tagas i betraktande hvad säkerhet som dä kan finnas i hans
egendom, men omöjligt är att förutse, hvilka likartade uppdrag
sedermera kunna honom lemnäs, hvarigenom säkerheten för det
förra minskas, i händelse lian kommer pä obestånd. Deremot kan,
när ett sednare uppdrag kommer i fråga, det vara möjligt alt
förskaffa underrå!telse om de föregående, oell att derefter bedomina,
huruvida, med antagande af de äldre uppdragens företrädesrätt,
för det sednare finnes full säkerhet.” En far anförtror t. ex.
pä sin dödsbädd, sina barns egendom åt en person, den lian vet
vara ordentlig, och hvars egendom ej är graverad med hypolliek,
antingen för lån eller förmynderskap. Denne raan blir sedan,
just för sin vederhäftighet sä öfverhopad af sådana uppdrag, alt
han ej kan sköta dem, och kommer sålunda vid redovisningen
pä obestånd. Ar det billigt, att det första förmyndareskapet, hvilket
mannen såsom fullt vederhäftig först mottog, ej skall njuta
företräde.
Jag anhåller att detta mitt yttrande må få åtfölja återremissen
till Ulsk.
Frih. Ced ers t r öm, An ders: Jag önskar blott att med
några ord få bemöta det af Hr Cederschjöld gjorda förslaget.
För min del tror jag, att det icke låter sig verkställa i den inskränkning
som del blifvit af Hr Cederschjöld framstäldt, emedan
det endast kan hafva tillämplighet på de capitaler, sorn den omyndige-äger,
och ej på annan dess egendom; men äfven i afseende
på denna del af omyndigs egendom tror jag, att ett sådant stadgande
skulle vara skadligt, sä länge man icke funnit något medel
alt inrätta förmyndarekamrar, der den omyndiges medel kunde mot
ränta deponeras. Hvarje domare på landet torde hafva erfarenhet
deraf, att det är en ganska stor tvårighet att få vederhäftiga förmyndare.
Om ett sådant stadgande, som nu är föreslaget, blefve
gällande, så skulle det blifva omöjligt att få förmyndare, som ville
tillåta att deras egendom blefve graverad för ett större belopp.
De skulle naturligtvis försöka, att i möjligaste målto skaffa sig
Den 20 O c t o b e r.
371
smärre förmynderskap, på det alt de icke matie kunna göra
dem något gene. Genom eli sådant stadgande skulle således svårigheten
ökas för domare, att kunna anskaffa säkra personer alt
handhafva omyndiges egendom, och jag afslyrker derföre detta
förslag.
Gr. Sparre: De invändningar, sorn emot förslaget blifvit gjorde,
tror jag äro af ringa betydenhet. Hvad det angår, alt inteckning
kan beviljas för den omyndiges capital, men icke för afkastningeu
af hans fasta egendom, sä tror jag, ali detta kan hjelpas, derigenom
all, pä sätt i främmande lagar blifvit stadgadt, det bestämmes
ett visst belopp, ungefärligen motsvarande den årliga afkastn
i agen för ett eller tvä år, inora, hvilken tid granskning af förmynderskapet
bör verkställas, samt att för ett sådant belopp inteckning
beviljas. Om detta belopp kan domare vinna upplysning
genom bouppteckningen, som torde böra företes vid förordnande
till förmyndare. För de af den omyndiges contanta medel, som
förmyndaren ej vill sjelf nyttja, bunde inteckning i bans fastighet
ej behölvas, om dessa medel utlånades pä andra händer och skuldsedlarna
på säkert ställe deponerades, enligt hvad jag redan föreslagit.
På detta sätt tror jag det icke skall blifva omöjligt alt
finna förmyndare. Lagen förekommer dessutom, att den omyndige
icke mätte blifva i saknad af förmyndare genom det stadgande,
ali man icke kan undandraga sig förmynderskap, utan
gilltigt förfall, samt att närmaste frände är berättigad och förpligtad
alt emottaga förmyndarevården öfver en omyndig anförvandt.
Men just af detta skäl torde det vara så mycket mera nödvändigt,
att förmyndaren ställer säkerhet för sin förvaltning, då do
maren
icke utan objecliva grunder kan förklara frände mindre
fallen till förmynderskap. Jag yrkar således äterremiss af betänk,
och anhåller att milt anförande mätte fä åtfölja remissen.
H. Ev, Hr Frih Gyllenhaal, Lars Herman: Då jag
å embetets vägnar contrasignerat R. M:s ifrågavar propus., skall
det måhända synas underligt, att jag icke upptager till vederläggning
de särskilda anmärkmr, som af ätskillige talare blifvit gjorda;
men dä äterremiss redan är begärd och af mig 1111 ytterligare
liegäres och påyrkas, icke på grund af dessa anmärkmr, utan
pä grund af det oskiljaktiga, sammanhang, som denna propos, hatmed
den redan återremitterade proposm i LagU(sk:s betänk, under
N:o 14, så anser jag det vara för tidigt att nu ingå i någon
vederläggning af de här gjorda anmärkmrne, utan förbehåller
mig endast rättighet att, sedan Utsk:s afgifvande nya betänk,
inkommit, i händelse af då skeende anmärkmr, få dem besvara.
Frih. Cederström, Thure Fredr.: Jag har endast begärt
ordet för att med några ord få bemöta det yttrande, som Gr. Sparre
haft. Först får jag anmärka, att då Grefven citerat Preussens
exempel, så har Grefven förbisett, alt der finnas verkliga förmyndarekamrar,
hos hvilka ulla säkerhetshaudlingar, som röra de omyndiges
egendom, deponeras; ali således den säkerhet, sorn förmyn
-
372
Den 26 Oclober.
daren bör prestera, icke kan hafva afseende på något annat än
den ränta, som förmyndaren kan komma alt uppbära af förmyndarekammaren.
Hvad beträffar förhållandet hos oss, så torde hvar
och en, som utöfvat domarekallet, hafva sig bekant, luiru svårt
det är att få ordentliga personer till förmyndare. Skulle man nu
derjemte stadga, att den omyndiges egendom skulle intecknas i
förmyndarens egendom, så torde svårligen på landet finnas någon
person, som ville åtaga sig förmynderskap, emedan en sådan åtgärd
skulle betaga honom all möjlighet att få låna penningar, om
han deraf vore i behof. Jag vill derjemte erinra, att en så beskaffad
inteckning icke gerna låter verkställa sig, om t. ex. myndlingen
äger faslighet, ty icke kan man i förmyndarens fastighet
inteckna den omyndiges fasta gods, jemte ränta. Jag tror således,
att de Hrr, som framställt detta förslag, torde finna, att det med
våra förhållanden icke låter sig verkställa, och att verkligen det
enda sätt, som finnes, att riktigt betrygga den omyndiges rätt, vore
att inrätta förmyndarekamrar, och jag skulle verkligen i sådant
hänseende, derest icke motionstiden nu vore slut, velat föreslå,
att LagUtsk. måtte inkomma med förslag huru förmyndarekamrar
i städerna och på landet hos oss må kunna inrättas. Jag
anhåller att delta yttrande får åtfölja remissen till Utsk.
Hr Cederschjöld: Jag bar begärt ordet, för att besvara
tvenne anmärkn:r af Frih Anders Cederström. Först har han fästat
uppmärksamheten på den svårighet, som redan nu möta att
få pålitliga förmyndare, och alt man ofta är nödsakad att taga
opålitliga personer. Just denna omständighet, att opålitliga personer
mäste antagas till förmyndare, är i min tanka det största beviset
för nödvändigheten att bibehålla den säkerhet, som finnes
för omyndiges gods. Vidare har den värde talaren sagt, att mången
skulle af förskräckelse för att få sin egendom inlccknad icke
vilja åtaga sig ett förmynderskap. För närvar, får ju hvar och
en som åtager sig förmynderskap sin egendom intecknad, ehuru
det icke göres allmänt bekant. Jag kan icke föreställa mig, att
en redlig person skulle neka att åtaga sig förmynderskap, endast
derföre att hvad sorn hittils existerat i hemlighet hädanefter måste
blifva uppenbart, nemi. att hans egendom verkligen är intecknad
för den omyndiges egendom.
Gr. Sparre; Jag has så mycket mindre förbisett, alt i
Preussen finnas förmyndarekamrar, som jag just uppläst de artiklar
af Preussiska lagen, som innehålla sladganden derom, att omyndiges
medel böra hos dessa förmyndarekamrar deponeras. Således
var denna invändning af Frih. Cederström, Thure, obehörig. Hvad
angår hans anmärkmr, att den omyndiges faslighet icke kan inlecknas
i förmyndares egendom, så får jag, utan att i öfrigt vilja ingå
i svaromål å denna märkvärdiga framställning, erinra, att i afseende
å den omyndiges fastighet någon vidare säkerhet ej är af nöden,
än lagens stadgande, att omyndiges fasta egendom icke må
af förmyndaren abalieneras, utan domstolens tillåtelse.
Den 20 October.
373
Hr Gunther, Claes Ephraim: Såsom ledamot af LagUtsk.
och då jag deltagit i det tillstyrkande Ulsk. afgifvit, skulle jag visserligen
för min del vilja föreslå R. o. Ad. att utan återremiss
antaga Ulsk:s förslag. Jag skulle för min enskilda del göra det
så mycket hellre, som jag, ehuru jag erkänner ett sammanhang
emellan förslagen i Ulsk:s betanien N:o 14 och 15, likväl icke
finner delta sammanhang så ovillkorligt, alt icke beslutet i denna
fråga kan fattas, innan beslutet ännu är fattadt öfver frågan om
controller på förmyndare. Då man för öfrigt, huru man än vill
behandla saken, icke lärer kunna afgöra begge frågorna på en gång,
utan måste besluta i den ena först och sedan i den andra, så synes
det mig temligen likgiltigt, om man tager frågan om de s. k.
lysta förmånsrätterna i första rummet och den om förmyndarecontrollerna
i det andra, eller tverlom. Såsom jag redan haft
äran nämna, så skulle jag visserligen helst yrka bifall till Ulsk:s
betänk., om jag icke befunne mig ensam om denna mening, och
skulle då också söka att, så vidt jag förmådde, ingå i besvarande
af de anmärkn:r emot Ulsk:s förslag, hvilka här blifvit framställda
och af hvilka de Hesta icke hafva undgått att vara föremål för
Ulsk:s ofverl,iggningäV, då frågan der förevar; men då Utskrs tillstyrkande
är grundadt på en K. propos. och två af Konungens
rådgifvare nu här förklarat sig för sin del anse lämpligast, att beslutet
i denna fråga förbi ifver in supenso, intilldess frågan om förmyndarecontrollerna
först blifvit afgjord, och endast på denna
grund förenat sig med dem, som här yrkat återremiss, så vill jag
icke eller emotsälta mig en sådan återremiss. Då jag för öfrigt,
i egenskap af Ulsk:sledamot, dä kommer i tillfälle alt taga kännedom
af alla de yttranden, som här blifvit framställda, och får
tillfälle att såsom Utskrsledamot besvara dem, så anser jag icke
lämpligt alt nu upptaga R. o. Ad:s tid med deras bemötande.
Uppå härefter framställd propos. blef LagUtsk:s betänkide N:o
15 återremitteradt.
Frih. Ridderstolpe, Fredr: Vördsamt anhåller jag, att
i anseende till en föreslående embetsresa, fä yttra några ord i anledn.
af ett mål, som d. 22 Sept. är remilteradt lill StatsUtsk.
och hvilket yttrande möjligen skulle komma postfatalia, om jag
skulle uppskjuta det lill min återkomst. Det röret- K. M:s nåd.
skrifvelse N:o 55, som innehåller propos. om anslag för ett national-museum.
Jag har den djerfhelen att tilltro mig, att i anseende
till den kännedom jag ytterligare tagit om detta mål, för
hvilket jag synnerligen ifrar, kunna undanrödja tvenne af de värsta
punkterna i Öfverintendents-embetets tind. mern.
Den första punkten rörer kostnadsförslagets upptagande af
200,000 r:dr lill grundens läggande på det nu föreslagna stället,
och den andra angår nödvändigheten, att med en rymlig local förena
lättheten alt kunna komma i åtnjutande af konstskatternas
åskådande. I min oförgripliga tanke är den K. skrifvelsen en vink
till nationen och att detta utsäde skall ge hundradefaldt igen, derigenom
att man likasom räckt fram en håf, i hvilken så många af
374
Den 26 October.
delta landels innevånare, sorn hafva sinne för konslen oell önskan
att i en framtid lill delta museum få skänka sina samlingar, erhålla
tillfälle dertill. Herrarne kunna icke annat än medgifva, att
i Sverige ett synnerligt bristande förutseende visat sig i alla tider.
Om vi, likasom andra nationer, jag skall taga det närmaste, Danmark
t. ex., i förhand tänkte på huru Slockholm skulle komma
alt se ut i en framtid, så hade vi troligen redan här ett Amalienburgs-torg;
men en sådan omtanke har icke här funnits. Huru
har det nu tillgått här. Den platsen som kunnat blifva den
aldra vackraste, den har man icke i förhand påtänkt. Om man
bade föreskrifvit architektoniska reglor, för den sorn vill bygga
der, så hade man vid Brunkeberg i denna hufvudstad baft en plats,
sorn kunnat jemföras med de vackraste platser i mänga andra städer.
Det är dock icke längre sedan detta var en sandås, än alt
jag såsom barn har lekt på dess spets. Om man nu vill rätta detta
fel af bristande förutseende, så skall man icke långt bort derifrån
kunna finna en ganska lämplig local för ett nalional-museum,
hvilken jag nu vill uppgifva, pä det att Utsk. må laga saken i
betänkande oell föreslå inköp af den tomt, som jag nu kommer
att uppgifva, samt beräkna huruvida icke grunden är den fastaste
man i Stockholm kan få, huruvida icke rudimaterierne af på den
tomten varande byggnader kunde plifva användbara såsom malerialier
för uppbyggande af del föreslagna Museum, om Ulsk. finnér
nödigt att dervid göra del villkor, sorn jag nu vördsamt kommer
att föreslå. Trakten är den, sorn innefattar del betydligt stora
qvarteret emellan Rörs!randsgatan, Holländaregatan, Olofsgatan oell
Drottninggatan, med ett ord det qvarteret, som gör face eller slår
midt emot Wetenskapsacademien, eli hus uppbygdt af Bryggaren
Westman. Om disk. lyssnar lill mitt förslag oell uppgör eli nytt
kostnadsförslag pä en byggnad, precist lika den, som 1111 varande
Welenskapsacademiens bus, så skall derigenom vinnas 3 förmåner,
om icke flere. För det första skulle denna trakt blifva en af de
vackraste Stockholm hade. 1 fonden skulle man se Adolph Fredriks
kyrka lill höger och venster skulle de tvenne tlyglarne utgöras
af Wetenskapsacademiens hus och Nationalmuseum. Detta
blefve således en utmärkt vacker plats i staden. Den andra fördelen
vore, att en stor del af de 200,000 r:dr, sora Ofverinteudentsembetet
föreslagit, blott till grundens pålning, skulle besparas.
När jag säger, alt delta skulle blifva effeclen, sä afser jag
att en större lätthet derigenom bör uppslå att fä K. M.s propus,
all i två Stånd gå igenom. Jag säger det på grund af hvad jag
hunnit inhemta af dessa Stånds ledamöter. Den tredje förmånen
skulle blifva den, ali man undvek den uti Ofverintendents-embetets
uud. skrifvelse, bifogad K. M:s nåd. skrifvelse N:o 55, omnämnda
olägenheten, sora flere af de der ifrågasatta platserna skulle
medföra, hvarom Ofverintendents-embelet yttrar: ”Alla dessa äga
det gemensamma och, med hänseende till lefnadsvanorua och de
klimatiska förhållandena i Stockholm, förderlliga felet all vara för
långt boi l och för mycket ur vägen. En byggnad, anlagd på dessa
ställen, kunde vara i alla afseenden tillfredsställande och ända
-
Den 26 0 c I o b e r.
375
mälsenlig, men mycket besökt klefve elen säkerligen icke under de
kalla och smutsiga, störsla delen af året upptagande, liderna; sannolikt
alldeles icke”. Jag frågar, mine Hrr, hvarföre skulle icke detta
museum blifva besökt, om det förlägges på denna plats, likaså
väl som det bredvid liggande Zoologiska Riksmuseum. Jag hälmi
i dessa tre punkter visat förmånerne aflocalen och anhåller således
endast om R. o. Ad:s tillåtelse, alt detta mitt yttrande mätte få
remitteras till SlatsUtsk. innan der blifvit handlagde frågan om den
K. propos. och de yttranden, som uti RiksSl:n deröfver blifvit afgifne.
Detta anförande blef, såsom ägande sammanhang med K.
M:s nåd. skrifvelse i frågan om bildande af ett nationalmuseum,
remitteradt till StalsUtsk.
Vid förnyad föredragning biföll R. o. Ad. LagUtsIcs d. 17
dennes f- m. pä bordet lagda betänk. N:o 16, i anledn. af väckt
motion, ang:de ändring i straffbestämmelsen för prest, som viger
den, hvilken ej uppnått ilen ålder, som fordras för äktenskaps
ingående.
Ånyo föredrogs Allm. Besv.- och Ekon.Utskrs d. 17 dennes
f. m. [di bordet lagda betänk. N:o 38, i anledn. af väckt motion
om upphörande af stadgandet, rör:de cavallerihäslars förseende med
sqvadronsmärken.
lii- von Rosen, Georg Ludv.: Hvad man i delta ämne
bar att göra, är att undersöka de skäl, på hvilka den förut gifna
författningen sig grundat, och huruvida dessa skäl ännu qvarstå,
eller öfvervägas af några olägenheter. Jag skulle tro, alt samma
skäl nu (jvarslå som funnos 1839, då Konungens nåd. författning
i ämnet ul.gafs. Jag kan icke inse någon olägenhet för de rustande
deruti, att eli märke sättes på nummerhästen, då den blir
approberad och inskrifven. Tvertom uppstår derigenom, enligt
min tanka, en förmån för rusthållaren, i det afseende alt hästen
är lättare igenkänd, ifall lian förkommer, hvilket lätt kan hända,
dä de flesta rusthållare äro nödsakade att hafva sina hästar på gräsbete,
och kunna på många andra sätt få sina hästar ofrivilligt
bortbytta. Dessutom ligger i detta märke en controll, som för
rusthållaren försvårar all afyttra hästen. Motionären bar ansett
olägenheten ligga deruti, att en märkt häst, som då den casseras
åter blir rusthållaren egendom, får genom sitt märke ett minskadt
värde. Det förefaller mig härvid såsom om motionären varit
litet hästhandlare. Men för allmänheten, som behöfver köpa
hästar, anser jag det ganska nyttigt att märket qvarstår, och då
det för rusthållaren icke medförer någon annan olägenhet, än att
lian icke kan utgifva en casserad häst för felfri, så tillstyrker jag
afslag å Ulsk:s betänk.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr. Till de skäl Hr von Rosen
anfört, anhåller jag att få lägga ett till, med begäran om afslag
å betänk. Utsk. upplyser nemi. att det icke lyckats för ätskil
-
376
Den 26 October.
lige rusthållare vid Lifregementets husarer att, efter derom gjord
und. anhållan, få nämnde stämpling afskaffad, utan alt K. M. deremot
under d. 25 Juli sisth år, efter vederbörandes hörande, i nåder
förklarat sig icke finna skäl att å deras framställda anhållan
fästa något afseende.
Gr. Sparre, Erik: Då jag såsom ledamot af Ekon.IJtsk. deltagit
i delta betänk., så anser jag för min pligt att inför R. o.
Ad. redogöra för de motiver, som dervid Iedt Utsk. Ulsk. ansåg
det nemi. icke vara en ringa olägenhet, alt en häst, då den casscras,
genom del honom åsätta märke, skall vara helt och hållet
utom handeln. En talare har här yttrat, alt motionen tycktes
vara framställd af en hästhandlare, och att det deremot skulle vara
för allmänheten nyttigt om hästen voro brännmärkt. En häst
kan likväl vid ett cavalleriregemente casseras, utan att vara egentligen
dålig, t. ex. af det skäl att han icke går i sqvadron, att
han är rädd för det särdeles gny och buller som vid cavalleriexercis
äger rum. Det vore dä hardt, om en häst, som i öfrigt vore
ganska duglig, skulle på detta sätt förlora nästan allt värde, då den
kanske annars blefve betald med 2 å 300 r:dr. Man har sagt,
att brännmärkningen, långtifrån att medföra skada, skulle medföra
nytta för rusthållaren. Om så vore, skulle sannolikt hvar och
en som utsläpper sina hästar på gräsbete, låta brännmärka dem,
men det sker icke, och man tror sig ändå kunna återfinna dera.
Man har vidare sagt, att märket vore en nödig controll emot
en olaglig afyttring. Jag hemställer om icke underofficeraren
inom orten, som icke har mera än omkring 30 hästar under
sin uppsigt, skall kunna hälla tillsyn deröfver, att icke de
rustande olagligen afyttra sina hästar. Derjemte finnes pä stället
den rustande nummerkarlen, och äfven han skall väl kunna anmäla
hos befälet om en sådan olaglig afyttring verkställes. Det kun
deremot icke nekas, att brännmärket nedsätter värdet på hästen.
Jag är icke rustande, men jag erfor inom Ulsk. den meningen
vara allmän, att denna olägenhet på det aldra högsta tryckte de
rustande, och att det således vore skäl om man kunde genom andra
controller undgå att öka det svåra onus, sorn för de rustande
ligger i den skyldigheten att ganska ofta uppsätta ny häst.
Hr von Rosen: Det är visserligen icke ofta, som jag förmärkt
att rusthållare velat sälja sina hästar olagligt, men jag kan
likväl uppgifva exempel derpå, och det är icke längesedan en rusthållare
derföre fick böta. Hästen uppgafs såsom död, men misstankar
uppstod, att han icke var det, och hästen återfans på en
marknad i Småland, just derföre att han var märkt.
Gr. Sparre: Missbruk kunna visserligen alltid inträffa och
äro icke möjliga att förekomma, men månne man för ett eller annat
sådant missbruk bör ålägga de rustande den stora besvärlighet,
som brännmärkningen medförer. Olägenheterna böra å båda
sidor öfvervägas, och man borde försöka om icke genom controller
-
Den 20 October.
377
ler och tillsyn af befäl och manskap samma ändamål kunde vinnas
utan brännmärkning.
Gr. af Ugglas, Carl Ludv. Fredr.: Jag insämmer fullkomligt
med dem som yrka afslag å betänk., och får hemställa
till Gr. Sparre hvilken skada egentligen tillfogas hästarne vid
märkningen. Hästar vid stuterier märkas, och det faller icke någon
in alt anse dem derigenom skadade. Det är sant, att märket
kan göra, att man icke kan sälja en gammal casserad nummerhäst
såsom ung, men jag finnér intet skäl att bifalla förslaget,
derföre alt man sålunda skulle kunna purra folk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det torde vid något eftersinnande
lätt finnas, alt ett brännmärke, på skickligt sätt anbragt,
icke skadar hästen i ringaste mån till dess duglighet. Ett både
theoretiskt och praktiskt bevis derpå är vidare, att under många
tiotal af år, ja troligen i sekler, hafva alla stuterier satt brännmärke
på sina hästar. Att hästen icke eller förlorar något i saluvärde,
såvida handeln dermed går ärligt och uppriktigt, är äfven
ganska tydligt. Dessutom, så snart en häst är approberad,
så är det Kronans häst, och det är brukligt att allt som tillhörer
Staten märkes, på det att icke utbyte annat än i laglig ordning
må kunna verkställas. Då saken jemväl i andra afseenden
är af nytta för Kronan, och då någon verklig skada för rusthållarne
derigenom icke uppkommer, så var det på goda skäl, som
Konungen förlidne år afslog den af åtskillige rusthållare vid Lifreg:tets
husar-corps gjorda anhållan om stämplingens afskaffande,
och jag tillstyrker att R. o. Ad. jemväl måtte afslä förevar, betänk.
Frih, Hamilton, Hugo: Jag har föga att tillägga till hvad
Gr. Sparre anfört till försvar för Utsk:s betänk. Inom Utsk. var
den tanke temligen enstämmig, att brännmärkningen var ett onus
för rusthållaren, icke derföre att hästen derigenom skadas, ty det
vet hvar och en att det icke inträffar, men i så måtto, alt dä
hästen blifvit casserad och rusthållaren åter skall utbjuda honom
på marknaden, får han oftast det svaret, sedan denna märkning
är införd, att ”den hästen duger icke emedan han är casserad,
antingen är han för gammal eller måste han hafva något annat
fel;” och på detta sätt förhindras rusthållaren ifrån att återfå den
billiga ersättning, som han borde hafva. Då det å andra sidan
icke kunde upplysas hvad egentligt gagn denna märkning medförde,
emedan, enligt hvad äfven här blifvit anfördt, icke större
antal hästar finnas på en sqvadron, än att befälet, äfven utan
detta hjelpmedel, borde kunna hålla tillsyn öfver att de icke
olagligen afyttras, och då det dessutom var svårt för Utsk. att
inse det intresse en rusthållare kunde hafva, att göra sig af med
en duglig häst och nödgas köpa en annan lika duglig i stället, så ansåg
Utsk. denna föreskrift utan något mehn kunna afskaffas. Vill
Ståndet likväl afslå betänk., så får Utsk. naturligtvis underkasta
sig detsamma.
3 IL 4S
378
De-n 26 Octobe-r.
Hr Bildt, Knut: Ehuru jag icke vill bestrida hvad de Herrar
yttrat, som påstått att brännmärkningen är ett onus för rusthållaren,
förenar jag mig likväl med dem som yrka afslag å betänk.
, emedan militäriska skäl af vida större vigt tala derför. Jag
får i detta afseende fästa uppmärksamheten på Hr von Troils reservation.
Der står bland annat: ”Mången gäng inträffar äfven
att hästar bortstjälas från betesmarkerna. Sqvadronsmärket bidrager
då i ej ringa mån till deras återfående. Ej eller saknas exempel,
att vid möten en stor del af ett regementes hästar, skrämda
af en tillfällig orsak, skocktals slitit och spridt sig till kringliggande
trakter.” Sådana händelser kunna ganska ofta inträffa.
Jag påminner mig att en gång hästarne vid en sqvadron af Jemtlands
hästjägare skrämdes af en signalraket, och kastades ut i marken,
så att man hade att göra i 14 dagar för att taga rätt på
deni. Detta skulle gått mycket lättare om hästarne varit märkta.
Hvar och en finner huru lätt det skall kunna inträffa vid större
vapenläger, att hästarne förblandas, och jag tillstyrker derföre på
det högsta, att icke märkningen mätte afskaffas.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: I detta ögonblick uppkommen,
erfar jag, att det ämne, som utgör föremål för R. o.
Ad:s öfverläggning, är frågan, huruvida den, i K. M:s nåd. hr. d.
25 Oct. 1839 anbefallda brännmärkning af nummerhästar skall
bibehållas, eller huruvida, i enlighet med den af Utsk:s majoritet
yttrade åsigt, R. St. skulle till Konungen ingå med en anhållan alt
samma nåd. bref måtte upphäfvas. Jag har, på grunder, hvilka i
min reservation emot betänk, finnas, som jag hoppas, fullständigt
anförda, motsatt mig en sådan åtgärd och utvecklat hvarföre jag
tror, att det skulle blifva för den rustande, lika mycket som för
befälet, skadligt om denna K. författning blefve upphäfven. Jag
vill så mycket mindre trötta R. o. Ad. med upprepande af dessa
skäl, som jag förmodar, att de under discussionen redan blifvit
till någon del eller helt och hållet anförda. Jag anhåller derföre
endast om Hr Gr. o. Landtims propos. till afslag å detta
betänk.
Frih. Cederström, Jacob: Något verkligt motiv för afskaffande
af märkning å cavalleriets hästar är omöjligt att finna,
annat än det, att man skulle kunna sälja casserade hästar såsom
goda åt köpare, som icke kunna sjelfva bedömma hästens egenskaper.
Att befordra en slik handel, till mehn för köpare och till
en otillständig vinst för säljare, finner jag för min del ganska betänkligt,
hvarföre jag anhåller om afslag å betänk.
Gr. Sparre; Med anhållan om R. o. Ad:s öfverseende,
uppträder jag ännu en gång, för att anföra några ord till försvar
för Utsk:s betänk. Man har enligt min tanke alldeles orätt jcmfört
detta brännmärke med stuteriernes. Det ena bevisar racen
hos hästen och en slags förmån; det andra är alldeles motsatsen,
och gör det omöjligt för rusthållaren att sälja hästen för något
rimligt pris. Man har sagt, att hästen tillhör Staten. Det
Dea 26 0 c t ob e r.
379
Jfr sant, så länge lian är i Statens tjenst; men da lian casseras, så
blir lian aler rnsthållarens, och Staten bör då icke för rusthållaren
förminska dess värde. Man har sagt, alt denna märkning
vore af militäriska skäl nödvändig. Vid (lera cavalleriregementen
brukas den likväl icke, t. ex. vid Gardet till häst, som
likväl utsläpper sina hästar på gräsbete i en trakt, der jag tror
att de mera än på något annat ställe äro i fara att bortstjälas.
Vid Smålands husarer lärer det icke eller brukas. Man har sagt,
att man icke borde bereda rusthållaren en otillständig vinst. Jag
bär försökt visa, att detta icke är fallet, då det kan hända att
hästen casseras på skäl, som icke göra honom obrukbar som arbetshäst
eller vagnshäst. Jag vill föröfrigt visst icke motsätta
mig R. o. Ad:s vilja, men jag tror, att om betänk, kunde bifallas,
vore det mycket väl.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Utsk:s adjutanter hafva här
föreburit, alt det vore en svårighet för rusthållaren att sälja en
nummerhäst, om han är märkt; men jag vill fråga, om det icke
är omöjligt att sälja en omärkt häst om han blir bortstulen. Han
kan nemi. återfås och äganderätten bevisas genom märket, men
en omärkt häst blir bortstulen och återfås icke så lätt; kanske
återfinnes han, men rusthållaren kan, i saknad af märke, icke
bevisa att det är hans. Hvilket är nu värre, att hafva svårighet
alt få sälja en sak eller omöjlighet ? Jag. yrkar afslag å betänk.
Hr von Troil: Jag vill visserligen icke vara vidlyftig, utan
blott till besvarande upptaga ett par af de anmärkmr, som Gr.
Sparre nyss anfört. I afseende derpå att hästarne vid Lifgardet
till häst ej skulle vara märkta, får jag äran upplysa, att det är
en ofantlig skillnad emellan de hästar, som finnas vid ett värfvadt
och de vid ett indelt cavalleri-reg:te. 'Vid de förra äro de
hela året under tillsyn af befäl och manskap. Då de stundom
utsläppas på bete, åtföljas de vanligen af s. k. stovaktare. Hästarne
vid indelta cavallerireg:ten deremot, hvilka, såsom jag i min
reservation anmärkt, ofta antagas vid ganska unga år, utsläppas
sedan på bete, och undergå på denna lid till form och figur så
betydliga förändringar, att då de höstetiden uppställas, äro de mången
gäng nästan oigenkänbara. Jag skulle föröfrigt hafva mera att orda
om jag ville upptaga R. o. Ad:s tid dermed. Jag ber blott
få tillägga, att i anledn. af hvad sorn bär blifvit yttradt om sympalhier,
lemuar jag visserligen delta ord sitt fulla värde, men
tror likväl, att man deruppå bör fästa föga afseende vid bedömmandet
af hvad som är rätt eller orätt, nyttigt eller icke nyttigt.
Frih. Hamilton: Jag ber den siste värde talaren om ursäkt,
men när det icke är fråga om laglig rätt eller orätt, utan blott
om att befordra en persons intresse, utan att någon annan förlorar
derpå, och han framförer skäl, som synas vara grundade, så
skulle man göra mera än orätt om man icke afsåge dessa skäl.
Föröfrigt är det visserligen onödigt att häruti tillägga något; jag
vill blott nämna, att om, såsom man här nämnt, hästarne springa
bort i skogar och utmarker, så är det lika svårt att leta rätt
380
Deja 20 O c to ber.
på dem, antingen de hafva märken eller ej. Får åter ägaren fatt
på sin häst, känner han nog igen honom utan märke. Allmogen
i Sverige har icke svårt för den saken. Att märkningen endast
skulle ske för att förebygga en otillbörlig hästhandel, är att
sträcka omtankan något för långtj i det fallet skulle man anhålla
att en märkning anbefalldes för alla hästar i Sverige. Den
värde talare, som ordat om Utsk:s adjutanter, anhåller jag att få
underrätta, att Utsk:n icke äga några adjutanter utan ledamöter.
Sedan öfverläggningen nu förklarats vara fulländad, hemställde
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. behagade bifalla
förevar, betänk.
Ropades starka nej, blandade medja.
Propos. till afslag å detta betänk, blef derefter framställd och
af R. o. Ad. besvarad med starka ja, blandade med nej, hvarpå
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han trott sig linna det
betänk, blifvit afslaget.
Föredrogos ånyo och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s nedannämnda
d. 17 dennes f. m. på bordet lagda betänkm:
N:o 39, i anledn. af väckta frågor om upphörande af indelade
cavalleriets fotmöten, samt om förändring i föreskrifterne
rör:de remonteringen vid dragonregttena, m. m.; samt
N:o 40, i anledn. af väckt motion, att Mynt- och Controll
verken
måtte ställas under K. Bergscoll. öfverinseende.
Vidare föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 17 dennes
f. m. pä bordet lagda betänk. N:o 41, i anledn. af väckt fråga
om ändrad beskaffenhet af såväl gästgifverierne, som dervar. åkdon
för resandes fortskalfande.
Frih. Hamilton, Hugo: Då jag reserverat mig emot detta
betänk., är det naturligt, att jag anser mig skyldig alt äfven hår
afstyrka detsamma. Jag medgifver visserligen, att det är besvärligt
för den resande att gästgifverierne flyttas gårdarne emellan,
men delta är i de flesta fall föranledt af den orsak att vägen är
så litet besökt, att det icke bär sig för en gästgifvare alt inrätta
ett bättre gästgifveri. Jag tror detta sä mycket mera, som det
finnes en äldre författning, som ålägger Konungens Bef:h:de att,
så vidt möjligt är, sammanföra gästgifverierne på ett ställe. Pä
de ställen, der detta nu icke kunnat ske hittills, lärer det icke
eller hädanefter kunna ske, såvida icke den nya författningen ronde
entreprenader dertill kan föranleda. Denna författning är nyss
utgifven, och det torde således vara olämpligt att nu äler meddela
andra föreskrifter. Jag anhåller derföre om propos. på afslag
å Utsk:s betänk.
Hr Akerman, Fredr.: Jag har begärt ordet vid della tillfälle,
hufvudsakligen för att säga alldeles detsamma som Frih. Hamilton
dels i sin reservation och dels nu muntligen anfört. Utsk:s
betänk, kan väl icke hafva någon särdeles påföljd, enär det innehål
-
Den 26 October.
3S1
ler, att gästgifveriet- böra bestämmas på ett enda ställe, der sådant
sig göra låter. Men redan genom den vidsträckthet framställningen
fått, anser jag den vara alldeles öfverflödig; ty det säger sig
sjelf, att Konungens Bef:h:de, der det låter sig göra, både för resandes
beqvämlighet och för lättheten att utöfva den tillsyn nämnde
auctoritet åligger, skall bemöda sig alt få gästgifveriet pä ett
ställe. Men på många ställen kan det icke undvikas att det blir
ambulatoriskt och flyttas från ena gården i byn lill den andra.
Jag delar således den önskan, att R. o. Ad. måtte afslå detta betänk.
och frågan anses böra förfalla.
Frih. Cederström, Jacob: Afven jag yrkar afslag å detta
betänk. Det har sina betänkligheter att ingå i bestämmelser
rör:de realskyldigheter inom landet, utan alt de personer, hvilkas
rätt härvid kommer i fråga, haft tillfälle alt sig deröfver yttra.
Det inträffar på somliga ställen, der gästgifverier äro ambulatoriska
inom byn, att det är en förmån, som från äldsta tider varit
samma hemman i sin tur förbehållet. På andra ställen åter är
det ett rent onus att hålla gästgifveri, och då vore det obilligt
alt lägga det på en enda. En sådan förändring skulle ovillkorligen
verka mycket missnöje i dessa orter.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth: Då man betraktar ett
ämne, mäste man afse skälen sä väl för som emot. Afsigten med
den förändring, som Ulsk. tillstyrker, är att derigenom erhålla
bättre gästgifverier. Men härvid måste till en början anmärkas,
att gästgifveriskyldigheten i allmänhet anses såsom ett onus.
Det finnes visserligen ställen, der den anses för en fördel, men
dessa äro ganska få; och just den omständigheten, att det i allmänhet
utgör ett onus, har gjort att vissa förmåner blifvit dermed
förenade, t. ex. rotefrihet för det hemman, hvarpå gästgifveriet
är anlagdt. Dessa hemman hafva i tidens längd blifvit
delade emellan flera åboer, och alla dessa hafva gjort anspråk
på rotefrihet, derföre alt de hvar och en i sin tur ombesörjt
gästgifveriet. Skulle nu gästgifveriet flyttas till en enda
person, så skulle naturligtvis rolefriheten endast tillkomma
denne och en liqvid uppgöras emellan hemmansåboerna, som icke
vore så lätt för vederbörande att åstadkomma. Och hvad blefve
följden af en sådan åtgärd? Jo, tverlemot hvad Utsk. åsyftat, att
gästgifveriskyldigheten, lagd på en enda person, blefve mera tryckande
och uppfylldes sämre, än om den, som nu, vore delad på
flera. Jag vill dessutom hafva äran upplysa, att denna fråga för
närvar, redan är beroende på K. M:s pröfning, till följd af en
af Konungens 13ef:h:de i Calmar län gjord hemställan, i samma
syftning som Utsk:s förslag, hvaröfver Kammarcoll. blifvit bordt
och yttrade sig afstyrkande. Då således ämnet redan är under
pröfning, och den föreslagna förändringen dessutom, på de skäl,
som dels af Frih. Hamilton och Hr Akerman dels af mig nu blifvit
anförda, icke torde finnas med rättvisa förenlig, vore det i
min tanka olämpligt om R, St. skulle till K. M. ingå med en
und. skrifvelse i ämnet, hvarföre jag tillstyrker afslag å betänk.
382
Den 26 October.
R. o. Ad. afslog Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis betänk. N:o41.
Slutligen föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s d. 17 dennes
f. m. på bordet lagda betänk. N:o 42, i anledn. af_ väckt fråga
om förändring uti lönevillkoren för conrectorn vid Orebro skola.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag tror för min del,
att om frän conrectorsbefattningen vid Orebro skola skildes kyrkoherdebeställningen
i ett prebendepastorat, sä skulle undervisningen
i skolan vinna derpå, emedan conrectorn -då vore ostörd
af pastoralvården. Jag tror äfvenledes, alt landtförsamlingen skulle
vinna derpå, alt kyrkoherden vore befriad frän undervisningsskyldighelen
i staden. Uti inkomster torde conrectorn måhända
äfven vinna, om lian finge godtgörelse af Staten för hvad lian
förlorade af pastoratet. Men det är icke blott undervisningen i
skolan och conrectorns person, som vid detta tillfälle böra afses,
det är äfven församlingens gagn och möjligheten att verkställa
förslaget. Jag har redan yttrat mig anse församlingen vinna derpå,
om hon hade en prestman, som ensamt egnade sig åt hennes
vård, men då hon är så liten, att hon endast utgöres af 15 mantal,
så är det icke sannolikt, att hon allena skulle kunna aflöna
en kyrkoherde. Han blefve då så illa aflönad som en comminister
ungefär, och församlingen äfventyrade, att ingen, som genom
sina egenskaper kunde få eli bättre pastorat, ville söka det ifråga
var. Då återslå tvenne andra möjligheter. Den förslå är att
församlingen fortfarande förblifver prebende och skötes genom en
adjunct, såsom förhållandet lärer varit hittills. Sker sådant, så
blefve församlingen efler min tanka föga belåten; ty det är en
klagan, som föres af prebenden i allmänhet, att de skötas illa,
emedan det icke sker genom kyrkoherdar ulan genom adjuncter,
som ofta ombytas, och icke sällan äro unga, ovana prestman.
Den andra möjligheten vore, att denna prebeudeförsamling sköltes
af en comminister. Skulle detta ske, så torde det blifva svårt för
kyrkoherden i Örebro att, på sätt Utsk. föreslagit, mottaga denna
prebendeförsamling, aflöna preslmannen derstädes och tillika
gifva ifrån sig de 13 tunnor, som conrectorn skulle erhålla i ersättning.
Det är klart, att kyrkoherden i Örebro skulle derigenom
få mera besvär än förut, utan alt likväl få större aflöning. Jag
tror följaktligen, att om en förändring skall vidtagas med denna
församling, så bör den ske på annat sätt än Utsk. föreslagit, samt
att det under sådana förhållanden vore utan ändamål att R. St.
bos Konungen anhölle, det han ville inhemta underrättelse om förslag,
hvilket man kan förutse att vederbör, skola afstyrka. Det
vore endast att vålla Konungens embetsman oell andra vederbör,
ett onödigt besvär. Jag hemställer derföre, att R. o. Ad. mätte
afslå detta betänk., och sådant äfven af ett annat skäl. Frågan
rörer presterskapets privilegier och kan icke afgöras af R. St. med
mindre PresleSt. dertill lemnar sitt bifall. Början af 4 § i presterskapets
privilegier lyder sålunda: ”Wi efterlåte ock nådigst,
att alle Ware Biskopar, Superintendenter, Theologiae Doctores,
Den 20 October.
383
Professores, Praepositi, Paslores i städerne och på landet, Leclores
i Gymnasierne, Rectores och Conrectores i s/colorne och alle
Prester i gemen måge oförändradt njuta och behålla efter gammal
häfd sina Biskopsstift, prebendesocknar och hemman etc.”
Efter hvad jag tror mig vela har PresteSt. afslagit delta betänk.
Jag anhåller att Ridd.secret. måtte upplysa om så är.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, behagade i anledning häraf
tillkännagifva, att någon officiel underrättelse om PresteStis beslut
i detta ämne icke ankommit, men att, på förfrågan i nämnde
Stånds cancelli erhållits det svar, att förevar, betänk, af det Ilögv.
Ståndet blifvit afslaget.
Hr von Hartmansdorff: I sådant fall är det utan ändamål
att bifalla detta betänk., sorn jag dessutom äfven anser i sak
vara oriktigt. Jag hemställer derföre, att Ståndet måtte afslå detsamma,
icke blott med afseende på dess innehåll, utan äfven af
aktning för det Stånd, hvars privilegier äro i fråga.
Frih. Hamilton, Hugo: Hvad först betänk:s innehåll beträffar,
så har den värde ledamoten, som uppträdt deremot, erkänt
det för skolan nyttiga af hvad som i motionen åsyftas och
af Utsk. blifvit föreslaget; det nemi. att conrectorn i Orebro skulle
kunna utses endast med afseende på hans duglighet såsom skollärare,
utan att han äfven skulle behöfva vara prestman, hvartill
fordras afven andra egenskaper. I den saken är således den värde
talaren ense med Utsk. Beträffande åter den anmärkn., att
vederbörande myndighet svårligen skulle kunna tillstyrka en så beskaffad
åtgärd, som den föreslagna, emedan kyrkoherden i Orebro
icke utan förlust skulle kunna aflöna en adjunct med de 13 tunnors
inkomst han hade af församlingen, vill jag blott upplysa, att
aflöningen för en comminister är särskildt afdragen, så att dessa
13 tunnor äro ett verkligt plus af inkomster likaväl för kyrkoherden
som de hittills varit det för conrectorn. Det är sant, att
församlingen egentligen intet komme att vinna på en sådan förändring,
men jag kan icke eller finna att den skulle något förlora;
tvertom skulle jag tro, att det vore någon vinst för församlingen
att få till sin rätta och hufvudsakliga själasörjare en prestman af
det anseende, att han kunnat blifva befordrad till pastor i Orebro,
då deremot den presterliga tjensten måste vara en bisak för conrectorn.
Hvad åter beträffar formen, så torde icke vara mycket
att derom strida, så vida frågan är af privilegii natur, så att Konungen
och 3 Stånd icke kunna derom besluta. Jag vågar visserligen
icke deruti bestämt motsäga den värde talaren, som till
stöd för denna åsigt uppläste en § ur presterskapets privilegier;
men jag skulle likväl tro, att, då här icke är fråga om någon
rubbning i presterskapets inkomster, utan förhållandet blir enahanda
sorn förut, blott med den skillnad, att en församling inom
Riket kan få en mera absolut visshet än bittils om en god själavård,
så kan frågan icke egentligen sägas' ingripa i presterskapets
privilegier. Detta är likväl en sak, som jag icke nu kan med
visshet yttra mig om.
384
Den 20 Octobert
Hr von Hartmansdorff: Frih. Hamilton har sagt, alt
de 13 tunnorna vore en verklig behållning, och att när de varit
det för conrectorn, så blefve de det äfven för kyrkoherden i Örebro.
Nu är förhållandet, att conrectorn har skött pastoratet icke
med comminister utan med adjunct. Om pastorn i Örebro skulle
fortfara på samma sätt, så uppkommer visserligen genom lltsk:s
förslag en förändring af kyrkoherdar, men ingalunda en förbättring
i själavården. När ändamålet icke kan vara det förra, utan
det sednare, ser jag icke något skäl, hvarföre man skulle åstadkomma
förändring utan förbättring. Vidare säges det, alt församlingen
borde vinna derpå att kyrkoherden vore pastor i Örebro
i st. f. conrector, emedan pastorn vore förnämare. Det vore väl
om den egenskapen att innehafva ett större pastorat medförde förmågan
att bättre sköta ett prebende. I det fallet skulle inga församlingar
vara lyckligare än de som äro prebenden åt biskoparne.
Men när nu inträffar, att biskoparne hafva 3 till 4 prebenden och
derjemte stiftet samt läroverket att sköta, så kan man väl föreställa
sig, huru mycket hvarje prebende-församling får godt af biskoparnes
utmärkta egenskaper. Jag fruktar det ginge ditåt med
Ekers församling i förhållande till kyrkoherden i Örebro, som redan
har, om jag icke bedrager mig, 3 prebende-församlingar och
tillsyn öfver tvenne stora skolor. Härtill kommer, att de största
pastoraten vanligen icke bortgifvas åt andra än äldre prestmän,
hvilka icke hafva kroppskrafter nog för att fara ut och in tillprebendena,
utan vanligen förblifva hemma i staden, der de hafva
sin egentliga sysselsättning.
Frih. Hamilton har'oaktadt min uppläsning af 4 § i presterskapets
privilegier, satt i fråga om dessa kunde på något sätt äfventyras,
när man vill gifva fullt vederlag för förlusten. Men
med privilegier förhåller det sig så, att det icke är nog att man
erbjuder fullt vederlag. Den som skall mottaga vederlaget har
rätt att förklara om han vill antaga det eller icke. När nu PresteSt.
förklarat, att det icke vill ingå härpå, så tror jag att frågan
är afgjord. På det att jag likväl må |kunna öfvertyga dem,
som tvifla, huruvida denna sak är af privilegii natur, torde jag få
åberopa ett stycke nr bilagorna till K. M:s nåd. propos. den 22
Jan. 1834 ang. statsverkets tillstånd och behof. Det var under
min statssecreteraretid, då fråga uppstod bland annat om ett prebende
till rectorsbeställningen i Jönköping. Framställning hade,
sorn orden lyda, blifvit gjord: ”Att Barnarps pastorat, hvilket är
anslaget rector vid Jönköpings skola såsom prebende, mätte, vid
nuvar. innehafvarens afgång, skiljas från rectoratet och återgå till
stiftet, hvaremot åt rector borde, för hans deraf uppkommande
förlust, tilldelas ersättning, som förmodades kunna å Visingsöfonden
framdeles utgå; och då ej mindre läroverkscomiteen än skolrevisionen
föreslagit, att prebende-pastorat, comministraturer och
andra prestsysslor mätte från alla lärarebeställningar vid skolor skiljas,
antingen vid nuvar. innehafvares afgång, eller och genast, om
de ville antaga den löneförhöjning, som i stället skulle dem tillkom
-
Den 20 October.
3S5
komma; så, och enär frågan om prebendens afsöndring rörde 4 §
af presterskapets privilegier, bade K. M. d. 21 sisiI. Sept., äfven
i detta hänseende, der fråga dock endast vore om en prebendeafkastning
af 510 ndr 45 sk. 11 r:st., sorn skulle skolorna afhändas,
velat inhemta 11. Si:s beslut.”
Pä de skäl som jag nu haft äran anföra och de upplysningar
jag förut meddela!, hoppas jag att 11. o. Ad. linner anledu.
vara för handen alt ej bifalla betänk.
Frih. Hamilton: Jag har endast begärt ordet en gång till,
derföre att jag sista gången måste hafva uttryckt mig ganska otydligt,
då Hr von Hartmansdorff trodde, att jag talade för Utsk:s betänk.
endast derföre, att det innebure en rörelse, och ej vinst för
någon. Jag har påstått, att om förändringen icke medförde någon
vinst för församlingen, så medförde den åtminstone ingen förlust,
men vinsten qvarstår ju, efter den värde talarens eget medgifvande,
för skolan och för conrectorn. Detta får väl icke glömmas.
Att det vore en förmån alt hafva en förnäm pastor, har jag
aldrig påstått; jag har alls icke vidrört förnämheten, men jag har
trott och tror ännu och hoppas, att den person, som af Regeringen
anses duglig att sköta en så vigtig presterlig befattning som
Örebro pastorat, bör vara en utmärktare prest än den, som endast
för att få en skolläraresyssla later prestviga sig. Det var detta
skäl jag androg. Föröfrigt kan jag icke underlåta att beklaga,
om det skulle så förhålla sig, som den värde ledamoten yttrat, att
biskoparnes prebenden skötas illa, äfvensom jag beklagar att, sedan
frågan blifvit hänskjuten lill privilegii natur, och PresteSt. afslagit
densamma, denna nyttiga förändring ej kan åstadkommas;
men i alla händelser anser jag de öfriga Stånden oförhindrade att
fatta sitt beslut i saken.
Frih. Cederström, Jacob: I sjelfva frågan anser jag det
vara temligen likgillligf om dessa 13 tunnor frän eli prebendepastorat
tillfalla conrectorn eller pastorn i Orebro. Jag har endast
begärt ordet i afseende pä hvad Hr von Hartmansdorff yttrat,
att 4 § i presterskapets privilegier skulle lägga hinder i vägen för
förändringen utan PresteSt.-s eget medgifvande. Jag anhåller likväl
alt fä fästa uppmärksamheten derpå, att i afseende på prestgäll
i allmänhet, äfvensom i afseende på skollärare-antalet och
dessas löneförmåner, hafva aldrig dessa privilegier, sedan de emanerat,
blifvit tolkade så, alt ändringar och rättelser icke skulle
kunna göras. Vi hafva utan PrcsteStrs medgifvande sett pastoraler
delade och jemväl andra sammanslagne till mindre antal. Detta
har icke blifvit ansett som en privilegii-fråga, och då genom
den nu föreslagna förändringen endast ett utbyte sker emellan
pastorn och conrectorn i Orebro, men icke en enda kappe spanmäl
af de inkomster, som äro PresteSbs rättighet att uppbära till
sitt och skolans gagn, förloras, så kan jag icke se att detta kan
inverka på presterskapets privilegier. Häruti ser jag således alldeles
icke något skäl alt afslå betänk., men deremot anser jag det
3 II. 49
386
Den 26 Octo ber.
icke vara af ilen ringaste vigt, utan tror i motsats med Utsk., att
det är ganska nyttigt, om conrectorn är tillika prest, hvarigenom
lian äger befordringsrätt till förmånliga pastoratet', och på denna
grund afslär jag betänk.
Frih. Hamilton: I afseende på privilegiifrågan ber jag att
få göra Ståndet uppmärksamt derpå, att äfven om det vore en
verklig privilegiifråga, så är det alldeles icke afgjordt, attPresteSt.
har afslagit betänk, under denna synpunkt. Om de öfriga 3 Stånden
bifalla förslaget, sä kunde Utsk., som i det tället måste derom
underrätta det fjerde Ståndet, kanske tillika bereda en möjlighet
för delta fjerde Ståndet att afstå frän ett beslut, som stöde i strid
emot samtlige Medständens åsigt, förutsatt nemi., att saken vore
af en sä hög vigt, att en sådan behandling kunde anses lämplig
elter nödig. Jag tror det vara för tidigt, att alldeles afstå från
behandlingen af en fråga, derföre att del Stånd, som hon närmast
rörer, afslagit henne.
I afseende pä hvad nyttan af förslaget beträffar, ber jag att
få anmäla, att denna fråga har inom Utsk. blifvit behandlad med
all grannlagenhet. Såsom ordf. bad jag ledamöterne af PresleSt.
inom afdelningen tala om ämnet med deras eget Ständ vid dess
enskilda sammankomster och inhemta upplysningar om förslagets
lämplighet o. s. v. Dessa ledamöter upplyste alla vid nästa sammanträde
inom afdelningen, alt de Hesla ständsledamöterne hade
ansett saken nyttig. Pä denna grund och den speciella kännedom
jag och några andra Utslcs-ledamöter såsom Nerikesbor hade om frågans
beskaffenhet, blef densamma tillstyrkt. Afsigten var således icke
att förnärma PresteSt:s privilegier, utan att åstadkomma någonting
gagnelig!. Något vidare har jag icke att tillägga, ulan afvakta!'
Ståndets beslut.
Hr von Hartmansdorff: Jag bestrider visserligen icke
R. o. Ad-.s rätt, att i en fråga, som rörer ett annat Stånds privilegier,
besluta för sin del, oberoende af det Stånd, som är i fråga
; men ett sådant beslut kan ju icke leda till någon annan påföljd,
än att det andra vägrande Ståndet tycker illa vara, och att
man sjelf äfventyrar alt en annan gång blifva behandlad på samma
sätt. Jag skulle önska, ali R. o. Ad. icke måtte vidtaga en
sådan åtgärd, utan låta frågan falla.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt, efter
framställde och besvarade propos:r å bifall och afslag till Ulsk:s
betänk., II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, det lian ej kunnat
uppfatta, huruvida bland de fåtaligt afgifna svaren ja eller nej
varit öfvervägande, förnyade II. Ex. sin först gjorde propos. om
R. o. Ad. behagade bifalla Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s betänk.
N:o 42.
Ropades starka ja, blandade med många nej, hvarefter II. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att ja öfverröstat nej.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Den 26 Oc tofter.
387
Upplästes lill justering och godkändes följande förslag till
votens-propos.:
Den som bifaller Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s betänk. N:o
42, i anledn. af vackt fråga om förändring tili lönevillkoren för
eonrcelorn vid Orebro skola, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, Olifver förenämnde betänk, af R. o. Ad. afsfaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 21.
Nej - 36.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: För tillfället plågad af en
öronfluss, har jag icke kunnat höra det utlåt. Frih. Hamilton afgifvit,
då han i form af erinran till mig yttrat, att Ulsk-.ns ledamöter
icke böra kallas adjutanter. Jag har icke addresserat mig
till något Ulsk. ulan lill Riddarhuset, och jag ser icke hvarföre
man ej skulle kunna kalla de ledamöter, som söka genomdrifva
Ulsk:s åsigter inom Ståndet, för Ulsk:s adjutanter. Elymologiskt
tror jag mig halfva rätt, men är i alla fall ledsen, om jag derigenom
sårat den äslheliska departemcnts-chefens harmoniska öra.
Lades på hordet följande från Utskm inkomna utlåt., betänkm.
och mern., nemi. från
S tats-U tskot te t:
N:o 39, ang:de regleringen af utgifterne under riksstatens
G:te hufvudtitel;
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 47, i anledn. af väckt motion om indragning af den för
högre skogs- och jägeri-betjeningen fastställde aflöningsstat;
N:o 48, i anledn. af äterremiss utaf Utsk:s betänk. N:o 32;
N:o 49, i anledn. af äterremiss utaf betänk. N:o 26;
N:o 50, i anledn. af äterremiss utaf Ulsk:s betänk. N:o 15,
ang:de ändringar uti K. förordn. d. 16 Jan. 1844, ronde gesällvandringen
;
N:o 51, i anledn. af väckt motion om upphörande af våg
och
mäiare-afgifter för varor, hvilka sjöledes till hufvudstaden in
föras,
men der endast köpare och säljare emellan afyttras, utan
anlitande af stadens vågar eller mätarepersonal; samt
N:o 52, i anledn. af väckt motion om ifrån utrikes ort in
kommande
äkta bokgulds controll-behandling.
Äfvenledes lades på bordet ett af Ridd.Utsk. tinder Nio 13
afgifvet så lydande
Hörsamt Memorial.
Till Ridd.Utsk. har H. R. o. Ad. behagat återremittera Utsk:s
m
Den 26 October.
mern. N-.o 6, hvari Olsk., i anledn. af Frih. Cederström^, Anders,
motion om förhöjning i Ridd.kamererarens lön, hemställt, alt en
sådan förhöjning måtte från och med år 1845 beviljas till belopp
af 150 r:dr b:co årligen.
De emot delta Ulskrs förslag gjorde anmärkntr, så vidt de ej,
efter vunnen upplysning under discussionen, förfallit, inskränka
sig hufvudsakligen till den enda, att något behof af löntillökning
för Ridd.kamereraren deslomindrc borde antagas vara för handen,
som R. o. Ad. hittills kunnat, emot nuvar. lönförmäner, lill Ridd.-  kamererare-bcfaltningen erhålla ganska utmärkta personer, utan
att dessa gjort anspråk på förhöjd lön.
Deremot hafva flere ledamöter iriedgifvrt billigheten deraf, att
den pension, Ridd.kamereraren kan komma att vid afskedstagandet
efter 20 å 30 års tjenstetid vid Riddarhuset åtnjuta, må ökas
i förhållande icke blott lill den lön kamererarcn uppbär frän
Ridd.cassan, utan oek lill det sammanlagda beloppet af hans inkomster,
såsom Ridd.kamererare; och har, i motsats härtill, Frih.
Cederström, Anders, uti ett sedermera afgifvet, till Ulsk. jemväl
remitleradt anförande, fortsatt yrkandet i sin motion, alt Ridd.-  kamererarens lön mätte ökas med 450 r:dr b:co, äfvensom Frihm
begärt, att Utsk. måtte i sitt förnyade betänk, fullständigt relatera
de af Ridd.kamereraren i en till Utsk. aflemnad pro memoria uppgifue
förhållanden.
Utsk. har tagit de framställda anmärkmrne i noggrant öfvervägande;
men då ostridigt är, att Ridd.kamererarens göromål, i
anseende lill dels Riddarhus- och Stifts-cassornas ökade capitalbelopp,
dels tillkomsten under de sednare åren af flera fonder,
blifvit betydligt ökade, hvaremot kamercrarens löneinkomster, i
följd af den en tid före förra Ridd.kamererarens, numera Hr Presidenten
von Hartmansdorff, afskedstagande beslutade indragning
af det arfvode under riksdagarne, kamererare!! tillförene af Ridd.-  eassan åtnjutit, äro vordne, derest de tre sednare riksdagarnes längd
beräknas, förminskade med omkring 333 ridr lö sk. b:co årligen;
kan Utsk., som i öfrigt grundat sitt tillstyrkande på det barbos
bifogade utlåt., Ridd.Directm, i dolta fall närmast i tillfälle att
bedömma förhållandet, uti ämnet afgifvit, icke frångå den öfvertygelsen,
att den nuvar. Ridd.kamererarens anspråk på någon förbättring
i sina lönevillkor är med billighet öfverensstämmande,
hvarvid Utsk. dock icke finner sig äga anledn. alt, i strid med
Ridd.Direclis åsigt, understödja Frih. Cedersiröms förslag om en
förhöjning af kamererarelönen (ill 900 r:dr årligen, utan inskränker
sig till att förnya sitt i förra betänk, gjorda tillstyrkande, att,
såsom ersättning för det renskrifvarebiträde Ridd.kamereraren för
eontorsgöromålens bestridande nu måste sjelf bekosta,
den lön kamereraren på Riddarhusets stat uppbär må från
och med år 1845 ökas från 450 till 600 r:dr årligen.
Beträffande dernäst den af Hr von Troil m. fl. särskildt för
Ridd.kamereraren ifrågasatta förhöjning i pension; så ehuru, äfven
med antagande af ett, i följd af nu föreslagen Iönetillökning, till
200 ä 300 r:dr för Ridd.kamereraren förhöjdt pensionsbelopp,
Den 26 0 c to b ef.
della synes vara nog otillräckligt, och billigheten således tyckes
påkalla en tillökning; likväl och sora pensionen för Ridd.kamereraren
icke synes böra bestämmas i högre förhållande lill lönen än
för öfriga Riddarhusets tjenstemän, hvilkas inkomster likaledes äro
lill ringare del beroende af arfvoden; men någon framställning
oin en dylik allmännare reglering icke är gjord, hvarken af Ridd.-  Direct. eller inom 11. R. o. Ad., linner Utsk. sig för närvar,
icke böra
Hr von Troils nämnde förslag understödja.
I anledn. af Frih. Cederströms önskan varder den i fråga
örn Riddarhuskamererarens lönevillkor lill Utsk. afgifna pro memoria,
ehuru af Utsk. i dess förra betänk, till sitt hufvudsakliga innehåll
refererad, barbos bilagd.
Hvilket dock allt till 11. R. o. Adis egen ompröfning vördsamt
öfverlemnas.
Stockholm d. 25 Oct. 1844.
l’ä Riddarhus-Ulskollets vägnar:
C. II. D'Albedyhl.
W. F. Dalman.
Utdrag af protocollet, hållet hos H. Riddarhus-Directionen
i Slockholm d. (1 Sept. 1844.
S. 1). Ånyo föredrogs 11. Ridd.Utskis remiss uppå Frih. Cederströms,
Anders, hos R. o. Ad. väckta och till Ridd.Utsk. remitterade
motion, angalo förhöjning af Ridd.kamererarens lön från
450 r:dr b:co ärligen, som han nu af Ridd.cassan uppbär, till 900
r:dr samma mynt.
För upplysning i ämnet hade Ridd.kamereraren afgifvit bifogade
pro memoria.
Jemte det undertecknad, i sin egenskap af föredragande, tillstyrkte,
alt berörde pro memoria skulle få åtfölja Ridd.Direct:s lill
Utsk. afgifvande utlåt., yttrade undertecknad vördsamt den åsigt,
att då ostridigt vore, att Ridd.kamererarens tjenstegöromål under
de sednare tio åren betydligt tilltagit, i samma mån som fonderna
vuxit, och det i följd häraf utan tvifvel vore för Ridd.kamereraren
nödigt alt, för renoverandet af räkenskaperna m. m., begagna
skrifvarebiträde, hvilket han måste af egna medel bekosta,
enär nemi. Ridd.contoret icke ägde mer än en tjensteman, undertecknad,
af sådan anledn., funne sig böra tillstyrka, att, med
afseende derjemte på Ridd.cassans fördelaktiga ställning, Ridd.kamereraren
kunde, under rubriken skrifvarebiträde, pä Riddarhusets
stat erhålla en årlig lönförhöjning af 133 r:dr b:co.
Ridd.Direct. fann, att till Ridd.kamererarens lön skäligen borde
räknas icke blott de 450 r:dr b:eo, han uppbär af Ridd.cassan,
ulan äfven de 200 r:dr lian innehafver från Wadstena adliga
Jungfruslifts-cassan, jemte 66 r:dr 32 sk. i liushyresmedel samt
de 66 r:dr 32 sk. b:co, han af adliga Cadettskolefonden åtnjuter;
och enär således Ridd.kamererarens lön egentligen uppginge till
783 r.dr 16 sk. b:co, hvilket, sammanlagdt med de arfvoden af omkring
520 r:dr b:co, Ridd.kamereraren från de särskilda testaments-fonderna
uppbär, motsvarade kamererarelönen i Rikets
390
Den 96 Octo ber.
collegier, fann Direct. väl icke för godt att för honora tillstyrka
någon löneförhöjning; men emedan, på sätt föredraganden erinrat,
Ridd.kamereraren icke ägde någon underordnad tjensteman sig till
biträde, och skrifvaregöromålen vid Ridd.cont. på de sednare åren
betydligt tilltagit, sä alt deras behöriga fullgörande måste anses
förenadt med utgifter för kamereraren; thy fann Ridd.Direct., att
en billig ersättning för dessa utgifter borde kamereraren beredas,
hvarföre, och med afseende i öfrigt å Ridd.cassans högst betydligt
förbättrade tillstånd, Direct. tillstyrkte, att eli belopp af 133 r:dr
lö sk. b:co måtte under rubriken: skrifvarebiträde för Ridd.kamereraren
uppföras, alt utgå af Ridd.cassan; hvarom utdrag af prof.
skulle lill Ridd.Utsk. expedieras. Ut supra.
Ex protocollo,
iy. F. Dalman.
Ö. P. M.
Jemlikt H. R. o. Ad:s beslut vid 1809 års riksdag, att lönerna
för Ridd.secret. och Kamereraren skulle, så fort Ridd.cassans
tillgångar det medgäfve, förhöjas med 50 proc. emot 1778 års
stat, hvilken utgjorde för den förstnämnde 400 r:dr och för den
sednare 300 r:dr, bestämdes berörde löner enligt Ridd.Direchs prot.
d. 14 Mars 1812, lill 600 r:dr för secreteraren och 450 r:dr för
kamereraren.
Ar 1S26 d. 25 Maj beslöt Ridd.Direct., att, som Ridd.cassan
allt sedan föreg:de riksdag varit i det svaga tillstånd, att hon utan
skuldsättning icke ens medgifvit de oundvikligaste nödiga utgifter
för Riddarhusets behof, vid nästa riksdag framställa nödvändigheten
deraf, att Ridd.cassan hädanefter icke komme att vidkännas
någon utgift lill tractamente eller arfvode under riksdag ät Ridd.-  kamereraren. Denna framställning blef af R. o. Ad. godkänd d.
30 Juni 1829, och kamereraren således förlustig det förr till honom
utgående riksdagsarfvode.
Oaktadt denna indragning af riksdagsarfvodet förorsakade en
ganska betydlig förminskning uti Ridd.kamererarens löneinkomster,
blef han vid 1834 års riksdag, dä Ridd.secret» lön (hvari någon
indragning icke ägt rum) förhöjdes med 100 proc. eller bestämdes
frän 600 till 1,200 r:dr, icke ihågkommen med någon ersättning
eller löneförhöjning.
Den gamla proportionen af 33j proc., hvarmed secret.lönen
ifrån äldre tider tillbaka öfverskjutit kamererarelönen, blef härigenom
till den grad rubbad att den nu utgörer 166J proc.
Den inom R. o. Ad. väckta motionen, rör:de förhöjning af
Ridd.kamererarens lön, afser återställandet af den fordna proportionen
emellan secrel:ns och kamererarens ordinarie löner af Ridd.-  cassan; hvilket måhända torde kunna anses så mycket billigare
som anledn. till förminskningen af den sednares löneinkomster,
medelst indragning af förrberörde riksdagsarfvode, uppgafs vara
Ridd.cassans mindre goda tillstånd; ett förhållande som numera
förändrats, enär, efter hvad nedanstående sifferuppgifter utvisa,
cassans tillgångar blifvit särdeles förbättrade.
Då 1809 års olvannämnde beslut, ronde löneförhöjningarne
Den 2G 0 c t o b e r.
391
för secrehn till 000 r:dr och för kamcreraren till 450 r:dr, år
1812 sattes i verkställighet, utgjorde Ridd.cassans tillgångar
5o0,055: 6. 2. hvaraf utlånta capital .... 49,880: 10. 5.
Ar 1843 utgjorde samma cassas tillgångar . . 165,475:21. 1.
derunder inbegripet värdet af fastigheter och
lösören  72,150: 32. —
som böra afdragas, då den egentliga penninge
tillgängen
befinnes vara  93,318:37. 1.
hvaraf enligt sistnämnde års hufvudbok funnos utlånta capital
S7,222: 10. S. Om till sistnämnde summa lägges 5,000 r:dr, eller
beloppet af de capital, som innevar. år blifvit inlemnade utöfver
de som inbetalts; sä befinnes Ridd.cassans utlånta capital i
närvar, stund utgöra 92,222: 10. 8. eller nära fördubblade sedan
är 1812.
När nuvar. Ridd.kamererare utnämndes år 1833, utgjorde
Ridd.cassans tillgångar  146,840:43.11.
samt år 1843
105,475:21. 1.
hvaraf synes, att, fastän räntan å de utlånta capilalen under liden
blifvit nedtvingad lill 5 proc. och Ridd.secret.lönen redan år 1834
fördubblad samt ett extra arfvode under sistlidne riksdag utgick
till de af 11. 11. o. Ad. antagne referenter, cassan likväl på dessa
sednaste 10 åren förkofrat sig med 18,034: 25. 2.
Slutligen erinras, att sedan Ridd.kamererarens nuvar. lön bestämdes,
har nämnde tjensteman, ehuru icke ägande någon egentlig
uppbörd, blifvit ålagd alt ställa en uppbördsborgen af 10,000
r:dr; ett belopp som mpd mera än 500 proc. öfverstiger den borgen,
som åligger Kronans uppbördsmän att anskaffa, hvilka årligen
i uppbörd redovisa liera hundra tusende r:dr.
De Ridd.kamcreraren tillkommande löner och arfvoden utgö
-
ra, enligt 1843 års taxeringsuppgift:
Lön vid Riddarhuset  450: — —
D:o vid Adliga Jungfrustiftet .... 200: — —
Arliga arfvoden af de särskilda fonderne,
enligt testatorernes förordnanden och II.
Ridd.Directis beslut,  5S6: 25. 8.
1,230:25. 8.
Efter nuvar. inrättning är Ridd.kamereraren lemnad utan
ringaste biträde, lill att ensamt förrätta contorsskrifvare-, bokhållare-,
casseurs-, boksluts- och revisors-befattningarne för hela den
penningeförvaltning, som är ställd under II. Direchs vård, och
som i utlånte capitaler allena utgör omkring en half million r:dr.
Såsom contorsskrifvare har han att renskrifva pensions- och qvartalslistor
för 420 särskilda pensionsstipendii-och löntagare om äret,
utom andra anordningar för län m. m. rollar öfver inkommande
länehandlingar, listor öfver inskrifna och afgängna stiftsfröknar,
matrikel öfver desamma, annonser och annat mera. Såsom bokhallare
förer han afräkningarne för nära 200 särskilda lån, samt
med alla de stipendii-, pensions- och löntagare, hvilka dels qvartalsvis
och dels på särskildt bestämda tider om året uppbära de
392
Den 26 October.
dem tillkommande summor, samt renskrifver 19 särskilda större
och mindre räkenskaper. Såsom casseur uppbär lian och inskrifven
qvittenser för omkring 30,000 r:dr i räntor, dessutom ungefär
2,200 r:dr i capilationsafgifler, och öfver 5,000 r-.dr i hyror
och introductions-afgifler, inskrifningspenningar för sliflsfröknar
m. fl. tillfälliga inbetalningar, och emoltager öfver S0,000 r;dr i
skuldsedlar. Beloppet af de skuldsedlar han utlemnar och de inbetalningar
han verkställer, är ungefär lika stort, ty i den män
andra utbetalningar blifva mindre, genom de besparingar fonderna
årligen göra, ökas äter beloppet af utlåningar och derföre inkommande
skuldebref. Då depositionsbanken egentligen är Riddarhusets
cassakista, hvarest alla insättningar och uttag göras, så förer
kamereraren 0 särskilda räkningar med Banken, besörjer förefallande
insättningar och utskrifvet' alla assignationer, samt förer öfver
dem en särskild bok eller lista. Likaledes förer lian öfver
Riddarhusets extra utgifter, hvartill förskott emot redovisning honom
lemnäs, en särskild eller 7:de cassaräkning. I egenskap af
kamererare upprättar Ridd.kamereraren 19 särskilda bokslut, hvaraf
ett sammandrages af specialräkningar från I Of verstät liällareembelc
och 24 särskilda län; värdar lånehandlingarne, iakttager
inteckningsförnyelserna och besvär fordringarne i förefallande concurser
för de omtalade 500,000 r:dr; granskar inkommande
lånehandlingar och skuldebref, upprättar rollar och afgifver utlålin
öfver dem och andra ärenden, som till contoret hänvisas,
samt förer en temligen vidsträckt correspondance med pensions-
och stipendii-tagarne. I egenskap af revisor granskar Ridd.-  kamereraren alla räkningar och qvittenser, som för betalnings erhållande
inlemnas, samt förteckningar, utgifter och räkenskaper
från hufvudstaden och samtlige länen öfver flere än 2,200 särskilde
Adelsmän, för deras capitionsafgifter till Riddarhuset; hvarjemte
numera tillkommit granskningen af Cederhjelmska stiftelsens
räkenskaper. Att en persons odelade verksamhet erfordras för att
verkställa allt detta torde icke kunna betviflas, helst om den föreskriften,
alt på de 3:ne månaderne Januari, Februari och Mars, som
äro bestämda för bokslutet, hvartill hörer att afsluta, renskrifva
och foliera 18 af de 19 särskilda räkenskaperna, skall kunna efterkommas.
Om en olika erfarenhet tillförene visat sig, bör sådant
tillskrifvas, alt hopp om framtida befordran sä väl inom
Ridd.cancelliet sorn contoret bidrogo hufvudsakligen att förskaffa
kamereraren åtskilligt biträde af de vid Riddarhuset anställde extra
ordinarie tjenstemän. Så t. ex. arbetade nuvar. kamereraren
före sitt antagande lill ordinarie tjensteman under G års tid nästan
dagligen med de vid Ridd.contoret förefallande göromål, hvarvid
lian likväl understundom biträddes af flera andra extra ordinarie
tjenstemän, sora derigenom försökte förvärfva sig anspråk
på blifvande cancellistbeslällningar vid inträffande riksdagar.
Ett sådant biträde har de sednare åren blifvit allt svårare
och svårare att kunna påräkna, och lärer hädanefter icke mera
kunna ens ifrågasättas, sedan erfarenheten visat, att en person,
som
Den 26 October.
393
som redan före nuvar. kamererares antagande varit tillförordnad
Ridd.kamererare samt sedermera haft mångfaldiga sädane förordnanden
på längre och kortare lid, icke ens blifvit hugnad med
en e. o. canceilistbefattning under innevar. riksdag. Möjligheten
att framdeles kunna beräkna ett sådant biträde inom contoret, som
förr erbjöd sig, har således, med utsigten att genom tjenstgöring
förvärfva anspråk på framtida befordran, gatt alldeles förlorad.
Också äger kamereraren för närvar, icke vid Riddarhuset att påräkna
så mycket biträde sorn erfordras för att collationer en anordningslista,
en uträkning eller dylikt. Att undvarandet helt
och hållet af biträde vid åtskilliga af ofvannämnde kamereraren
åliggande flerahanda göromål icke låter tänka sig, är lätt att inse.
Kamereraren måste således pä egen bekostnad och genom egen
omtanka bereda sig erforderligt biträde.
Af allt detta torde således kunna inhemtas, att utöfvandet af
Ridd.kamereraretjensten svårligen i nuvar. omständigheter låter
förena sig med någon annan tjenstebefattning, samt alt hans löneförmåner
ingalunda äro så rikligen tilltagna att de tåla betydliga
afdrag, för beredandet af de biträden, som, till tjenstens ordentliga
skötande, oundgängligen erfordras. Ridd.kamereraren, som bekläder
den enda kameral tjenst, som inom Riddarhuset finnes, äger
således intet hopp om ytterligare befordran och kan, enligt nu
gällande stadganden, endast påräkna att, efter 20 å 30 ja 50 års
oafbruten tjenstgöring, möjligtvis erhålla en pension, dock ej till
högre belopp än 225 r:dr.
Derjemte blef nu bordlagdt ett från Ridd.Ulsk. inkommet
förslag till R. o. Ad:s underd. skrifvelse till K. M., ang:de fortfarandet
af en årlig capitationsafgift utaf hvarje adelig mansperson,
som betalar bevillning af lön eller förmögenhet; hvilket förslag
var af följande lydelse:
Stormäkligste Allernådigste Konung!
Då den s. k. Riddarhus-reparationsfondens behållning ännu
icke uppgår (ill det belopp, att den kan motsvara behofvet vid
förutsedda och förestående betydligare utgifter lill vidmakthållande
af Riddarhusets byggnader, samt R. o. Ad. i öfrigt insett angelägenheten
deraf, att en fond för Riddarhusets framlida underhäll
varder samlad lill sådant belopp, alt Ridd.cassan ej må vid större
reparationer allt för kännbart anlitas, har R. o. Ad., under d. 17
i denna månad beslutat, alt den capitationsafgift, hvilken Ståndet
vid sista riksdag sig åtagit, må, intill] slutet af det år, då nästa
riksdag upphör, fortfarande utgöras med 1 r:dr b:co årligen af
hvarje mantalsskrifven adlig mansperson, som betalar bevillning,
af lön eller förmögenhet; och får R. o. Ad. derföre hos E. K. M.
i underd. anhålla, det R. o. Adis sålunda fattade beslut må varda,
genom E. K. M:s nåd. påbud allmänneligen kungjordt; äfvensom
att med uppbörden och redovisningen af ifrågavar. capitationsaf
3
H. 50
m
Den 28 October.
gift må förhållas på sätt uti de i delta ämne af E. K. ' förut
utfärdade nåd. kungörelser stadgadt varit.
It. o. Ad. framhärdar elc.
Stockholm d. 25 Oct. 1844.
På Riddarhuslltskottets vägnar.
C. H. D'Albedyhl.
W. F. Dalman.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. | till 3 e. m.
In fidem protocoHi,
Albert Munck.
Måndagen den 28 October 1844.
Plenum kl. 10 f- m.
Justerades prot.utdr., nemi. ett för d. 24 och 25, ett för d.
25 samt 5 för d. 20 dennes.
Med tillkännagifvande, att Frih. Åkerhjelm, Johan Carl,
såsom ledamot af Eevilln.Utsk. begärt och erhållit 3:ne veckors ledighet,
räknad från och med d. 31 dennes, anmodade H. Ex. Hr
Gr. o. Landtm. Hrr Eleclorer, att i deras nästa sammanträde utse
en ledamot i nämnde Utsk., under den Frih. Åkerhjelm beviljade
ledighet, samt jemväl en suppleant i samma Utsk. efter Hr
Leyonancker, Fredr. Wilhelm Erik Carl, som derstädes varit suppleant,
men blifvit vald till ordinarie ledamot.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, gaf jemväl tillkänna, att Frih.
Rehbinder, Fredr. Wilhelm, anmält sig i anseende till tjenstegöromål
vara nödsakad att afresa frän riksdagen för längre lid,
och FYih. Adelsvärd, Johan Carl, jemväl anmält det han nödgades
lemna riksdagsorten, samt att de derföre anhöllo att, med riksdagsmannarättens
bibehållande, blifva endlledigade från sina befattningar
såsom Eleclorer.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hrr Bänkmän
af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodades, att i deras nästa sammanträde
välja Electorer efter Frih.rne Rehbinder och Adelsvärd.
Företog R. o. Ad. val af de 12 Electorer, jemte 4 Suppleanter,
hvilka, enligt 97 och 98 §§ Reg.F. samt 63 § Riksd.Ordn.,
skola äga att, jemte Electorer af de öfriga Stånden, välja R. St:s
Just.ombudsman samt den man som skall honom efterträda, i fall
han innan nästa riksdag skulle afgå; och befunnos, vid valförrättningens
slut, följande Hrr hafva blifvit utsedde lill
Den 30 October f. nr.
395
EI e c t o r e r:
N:0
35.
Gr.
Gyldenstolpe, Adolf Fredrik Nils, . .
71
röster.
99
139.
99
Wirsen, Axel,
71
99
99
3.
Frih.
Gyllenstjerna, Nils Christoffer, . .
72
99
5?
145.
99
Stjernstedt, Jacob Theodor, . . .
72
99
99
211.
99
Cederström, Jaeol),
72
99
99
1S9.
Hr
Rääf, Leonhard Fredrik, ....
71
99
9.9
494.
99
Croneborg, Fullm. Hr Tersmeden, Nils,
71
99
99
734.
99
Taube, Fullm. Gr. Piper, Carl Fredrik,
71
99>
99
15G0.C. „
Celsing, Lars Gustaf
72
99
9)
1979.
99
Brakel, Guslaf Anton,
72
99.
99
2292.
99
af Edholm, Erik,
71
99
99
2310.
99
Ammilon, Anders Johan, ....
72
99
Suppleanter:
N:o2275.
Hr
Lefren, Johan Pehr
71
röster.
efter lottning med dem som erhållit lika antal röster.
99.
1423.
Hr
Ridderborg, Fredrik Georgy . . .
68
99
99
114.
Frih.
Hummerhjelm, Fullm. Frih. Åkerhjelm,
Johan Carl,
67
99
99
1905.
Hr
von Rosen, Georg Ludvig, ....
64
99
II. R. o. Ad. ålskildes kl._4 t*R 1 e- nl
In
(idem protocolli,
Albert Munch...
Onsdagen den 30 October 1844.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades pleniprot. för d. 19 dennes.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att Hr Brummers,
Carl Magnus, i det nu justerade prot. intagne anförande, ang:de
Colonien St. Barthelemy, nu måtte, såsom ägande sammanhang
med K. M:s till StatsUlsk. remitterade nåd. propos. om denna
colonies återställande under Sveriges allmänna drätsel och förvaltning,
få till nämnde Utsk. remitteras; hvilket bifölls.
Upplästes det rör:de valet af R. St:s Just.ombudsman hos R.
St:s Electorer d. 2S dennes hållna prot., så lydande:
Ar 1844 d. 28 Oct. sammanträdde R. H. St:s valde Elee
torer,
för ali utse R. Sirs Just.ombudsman; och befunnos, sedan
valsedlarne blifvit öppnade samt en sedel casserad, rösterne hafva
utfallit som följer:
396
Den 30 October f. m.
Hr Hofrättsrådet och Ridd. Carl Ludvig Landin . . 38 röster.
Hr Lagmannen och Ridd. Fabian Edelstam ... 8 „
Hr Hofrättsrådet Carl Henrik Pfeifer 1 „
I följd hvaraf Hr Hofrättsrådet och Ridd. Carl Ludvig Landin
blifvit utsedd att vara R. St:s Just.ombudsman. Ut supra.
A. F. N. Gyldenstolpe. H. O. Holmström.
A. M. Brinck. S. Heurlin.
Äfvenledes upplästes följande vid samma tillfälle förde prot.
rör:deo valet af R. St:s Just.ombudsmans Suppleant:
Ar 1844 d. 28 Oct. sammanträdde R. H. Si:s valde Electorer,
för att utse den man, som skall efterträda R. St:s Just.ombudsman,
i fall han innan nästkommande riksdag skulle med döden
afgå; och befunnos, efter valsedlarnes öppnande, sedan en
sedel blifvit casserad rösterne hafva utfallit, som följer:
Hr Lagmannen och Ridd. Edvard Gabriel Runeberg . 26 röster.
Hr Borgmästaren Gustaf Ferdinand Ekholm ... 19 „
Hr Hofrättsrådet Carl Henrik Pfeifer 1 „
Hr Hofrättsrådet Johan Axel Örbom 1 ,,
Varande alltså till R. St:s Just.ombudsmans efterträdare utsedd
Hr Lagmannen och Ridd. Edvard Gabriel Runeberg. Ut supra.
A. F. N. Gyldenstolpe. H. O. Holmström.
A. M. Brinck. S. Heurlin.
Uppå i anledn. häraf gjord hemställan af H. Ex. Hr Gr.
o. Landtm., beslöt R. o. Ad. anmoda Exp.Utsk. att uppsätta och
lill RiksSlm inkomma med förslag till de förordnanden, hvilka för
de sålunda utsedde personerne borde utfärdas samt till den underd.
skrifvelse, som rör:de berörde val borde till E. M. afgå.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af en ledamot i Bevilln.-  Ulsk., under den ledamoten af detta Utsk., N:o 114- Frih. Hummerhjelm,
Fullm. Frih. Åkerhjelm, Carl, medgifna 3:ne veckors
ledighet, från och med den 31 dennes räknad; och befans dertill
hafva blifvit utsedd:
N:o 2221. Hr af Wirsen, Carl Thure.
Öppnades jemväl Hrr Electorers lista (ill val af en Suppleant
i Bevilln.Utsk., efter N:o 778. Hr Leijonancker, Fredrik Wilhelm
Erik Carl; och befans dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1967. Hr Rosencrantz, Fullm. Gr. Posse, Erik.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att H. Ex. Hr
Gr. De Geer, Carl, som enligt läkares föreskrift, till vårdande af
sin helsa, nödsakades hålla sig stilla på sina rum, anhöll att på
sådan grund, med bibehållande af riksdagsmannarätten, blifva endtledigad
från sin befattning såsom Elector.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter II. Ex. Hr
Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Bänkman, alt utse en Elector
till ledighetens återbesättande.
På derefter af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, gjord anmälan,
Den 30 October f. m.
397
att Hr Virgin, Christian Adolph, tillkännagifvit, det han nödgades
från riksdagen afresa för längre lid, och derföre anhöll, att, med
riksdagsmannarättens bibehållande, få afgå från sin plats såsom ledamot
i StatsUtsk., blef jemväl denna anhållan bifallen, hvarpå
II. Ex. anmodade Hrr Electorer att vid deras nästa sammanträde
välja en ledamot i StatsUtsk., i st. f. Hr Virgin.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., som nu jemväl meddelade, att
H. Ex. Hr Gr. De Geer af nyss uppgifven anledn. afsagt sig att
vara ledamot i Talmanseonferencerne, gaf härefter tillkänna, det
lian, med begagnande af den honom vid riksdagens början lemnade
rätt, finge anmoda Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik,
att vara närvar, vid de hädanefter blifvande Talmans-öfverläggningarne.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 17 dennes
f. m. på bordet lagda betänk. N:o 43, i anledn. af väckt
motion om rättighet för fabrikanter att, genom utbjudande i husen,
afyttra deras tillverkningar.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 17 dennes f. m. på
bordet lagda betänk. N:o 44, i anledn. af ingifven motion om förbättring
af lotsstatens lönevillkor.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det synes, som detta
Ekon.Utslcs betänk, skulle afse en ökad statsutgift efter nästa riksdag.
Utsk. föreslår nemi., att K. M. ville i nåder låta undersöka
i hvilken mån lotsarnes lönevillkor, der så behöfves, må kunna
blifva förbättrade, samt att resultatet af detta vigliga ämnes utredande
mätte inför Rikets näst sammanträdande Ständer framläggas.
Jag anser, att Ekon.Utsk. vid detta tillfälle icke bar tagit
följderna i så noga beräkning, som det måhända hade varit önskligt;
eller åtminstone att Utsk. först hade bort utreda tillgångarne
för lotsarnes löner och derefter tagit saken i närmare betraktande.
Jag för min del skulle tro, att någon inblandning uti lotsarnes
nuvar. lönevillkor och det behof af förbättring, som dessa möjligen
kunna hafva, icke är för R. St. nödig. Ii. St. hafva ej haft att
befatta sig medbestämmandet af lotsarnes lönevillkor, och lotsmedlen
hafva, som K. M:s nåd. propos. vid denna riksdag ådagalägger,
icke så obetydliga tillgångar, att icke dermed en reglering af lotsstatens
lönevillkor skulle kunna äga rum, såvida nemi. någon tillökning
i nyssnämnde löner finnes af behofvet påkallad. På dessa
skäl anhåller jag om återremiss af betänk.; icke som skulle jag
genom densamma anse, att en undersökning af förhållandet icke
vore af behofvet ganska mycket påkallad, men emedan jag önskar,
alt Utsk. måtte ändra sitt tillstyrkande och hemställa, att K. M.
täcktes taga saken i nåd. öfvervägande sedan undersökning är gjord.
Hr Virgin, Christian Adolph: Utan att söka inverka
på II. Ståndets deslut, vill jag blott underrätta derom, alt en comité',
i hvilken jag erhållit Konungens nåd. befallning att vara le
-
398
Den 30 October f. m.
damot, redan är af K. M. förordnad till undersökning af loisstatens
lönevillkor, och hvilken bör till K. M. inkomma med und. förslag
till de förändringar, som kunna anses vara af behofvet påkallade.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: En värd talare, den som
först yttrade sig i denna fråga, har önskat återremiss, icke derföre
att samma värde talare ansåg öfverflödigt, att en undersökning
skedde, utan derföre att Ekon.Etsk. i sednare delen af sitt betänk,
tillstyrkt: ”att resultatet af detta vigtiga ämnes utredande mätte
inför Rikets näst sammanträdande Ständer framläggas.” Behofvet
af en förbättrad lönereglering för lolsarne är fullständigt ådagalagt,
och äfven i den öfriga delen af Utsk:s belänk. antaget, då det der
blifvit uppgifvet, att 87 lotsar finnas, af hvilka ingen ägt 70 r:dr
b:CO årlig inkomst och mången icke ens 10 r:dr för år. Lika
med Frih. Palmstjerna anser jag visserligen, att då båk- och lotsmedlen
egentligen äro afsedde att förbättra lolsarnes lönevillkor,
så torde någon ytterligare framställning af R. St. i afseende pä
ett särskildt statsanslag för samma ändamål icke vara behöflig; men
jag hemställer, då, enligt sednast antagna grundlagsförändring, det
är R. o. Ad. medgifvet, att äfven med förändring antaga ett betänk.
utan att detsamma återremittera, huruvida det icke vöre
lämpligast, alt nu genast antaga förslaget med den af Frih. Palmstjerna
ifrågasatta förändringen ?
Frih. Hamilton, Hugo: Jag är hufvudsakligen förekommen
af den siste talaren. Jag erkänner, på sätt den förste värde
talaren yttrat, att om Etsk. hade trott sig böra eller kunna tillstyrka
omedelbart ett anslag, till förökande af lolsarnes lönevillkor,
så hade det i första rummet varit Etsk:s skyldighet att begära ett
sammanträde med StatsEtsk., och sedan likaledes de sammansatta
Etslcns skyldighet, att utreda behofvet af denua löneförhöjning
och tillse tillgångarne, innan de afgifvit sitt utlåt.; men då till en
början detta behof af Etsk. ansågs vara tillräckligen styrkt af de
nu anförde skälen, och Utsk. dessutom ansåg alt genom ett sammanträde
med StatsEtsk. undersökningen i ämnet kunnat komma
att draga väl långt ut, har Etsk. ansett det vara rättare, alt tillstyrka
R. St. att hänskjuta frågan till K. M., med und. anhållan,
att K. M. täcktes taga densamma i nåd. öfvervägande. Etsk. skiljer
sig sålunda från Frih. Palmstjerna endast derutinnan, alt Etsk.
tillstyrkt R. St. böra till K. M. ingå med en und. anhållan, det
K. M. täcktes låta undersöka ”i hvilken man lolsarnes lönevillkor,
der sä behöfves, må kunna blifva förbättrade, samt att resultatet
af detta vigtiga ämnes utredande måtte inför Rikets
näst sammanträdande Ständer framläggas.” Etsk. trodde nemi.,
att dä det icke uttryckt någon bestämd anhållan, utan blott i
full sä skulle behöfvas, det vara nödigt, alt Ständerne redan
vid denna riksdag uttryckt en sådan tanka, hvarigenom e erkände
att ett behof förefans. Skulle likväl R. o. Ad. icke vilja antaga
Etsk:s betänk, sådant del nu är, så förenar jag mig med den
sista värde ledamöten deruti, alt jag icke ser någonting som hindrar
R. o. Ad. att antaga den redaction, som Frih. Palmstjerna
Den 30 October f. m.
399
yrkat utan att begära någon återremiss, som blott skulle leda till
tidsutdrägt.
Frih. Cederström, Jacob: Utsk. bar enligt af motionären
bifogad tabell uppgifvit, att lotsar finnas, som äga i årliga inkomster
från 70 ralr lill 10 r:dr. Denna uppgift må vara sann i afseende
på de districler, som af motionären blifvit särskildt uppgifne,
men delta bevisar dock ingenting; ty lotsarne hafva andra fördelar
än de, hvilka genom lotsning dem tillkomma och hvaraf Utsk.
kunnat komma i kännedom, om det härutinnan vändt sig till K..
Kammarcoll. Således lärer någon löneförhöjning icke böra komma
i fråga, utan mäste lotsverket bekosta sig sjelf medelst åtnjutande
af de förmåner som lotsarne i allmänhet kunna påräkna i
trakten der de bo. Jag linner denna sak så mycket mindre behöflig
nu, sedan en värd ledamot här förklarat sig vara medlem
af en comité, som har till föremål att undersöka lotsstatens lönevillkor,
samt sålunda genom delta tillkännagifvande låtit förstå, att
just hvad Utsk. genom R. Sfs und. tillstyrkan åsyfiat, redan har
trädl i verket. Jag tillstyrker på dessa skäl, all R. o. Ad. måste
afslå betänk.
Frih. Palmstjerna: Jag kan icke med Frih. Cederström instämma
i yrkande på afslag af ifrågavar. betänk., enär jag erkänner,
att en del lotsars villkor äro särdeles knappa. De lotsar
nemi. hvilka ej äga hemman, utan äro inqvarlerade inhyses hos
hemmansägare, hafva så små tillgångar, att deras bergning är ganska
äfventyrlig. Jag instämmer derföre med Utsk. deruti, att en
undersökning måtte äga rum, hvilken jag genom Hr Virgins tillkännagifvande
hört äfven redan lärer af K. M. vara anbefalld.
Mitt förslag är endast, att R. o. Ad. måtte fatta det beslut, att
K. M., efter skedd undersökning om förhållandet med lotsstatens
lönevillkor, täcktes taga detta ämne i nådigt bepröfvande.
Sedan härefter propos. lill bifall å förevar, betänk, blifvit framställd,
men med nej besvarad, hemställde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
om R. o. Ad., i öfverensstämmelse med Frih. Palmstjernas förslag,
behagade bifalla det R. St. skulle hos K. M i und. anhålla, att K.
M. täcktes, efter skedd undersökning om förhållandet med lotsslalens
lönevillkor, taga frågan om behofvet af förbättring i loisarnas
löneförmåner under nåd. öfvervägande.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter H. Ex. Hr
Gr. o. Landtm, förklarade ja hafva öfverrösta! nej.
Föredrogs allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 17 dennes f. m.på bordet
lagda betänk. N:o 45, i anledn. af väckte motioner, dels om
nedsättning i, dels ock om upphörande af den afgift, som, under
namn af ”bro- och quai-afgifl”, uppbäres för till Stockholm sjöledes
inkommande målbara våta varor.
Gr. Levenhaupt, Mauritz Axel: Uti det nu upplästa
allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s betänk. N:o 45 har, med anledn. af
inom Vällofl. Borgare- och Hederv. BondeStm väckta motioner,
400
Den 30 October f. m.
Utsk. ansett sig böra föreslå R. St. att till hälften nedsätta den
nu gällande afgift, som å målbara våta varor till stadscassan ingår
lill ett belopp af 4\ dels r:st. p:r kanna, eller sammanräknadt för
ett fat af 60 kannors rymd till 24 sk. b:co.
Då de motiver, som ligga till grund för denna afgifts påbjudande,
fullständigt finnas upptagne i K. M:s första nåd. skrifvelse
i ämnet och ytterligare upptagas i den af d. 25 Febr. 1843; anser
jag mig ej böra upptaga R. o. Ad:s tid med deras återupprepande,
öfvertygad att hvar och en af Ståndets ledamöter redan på
förhand derutaf tagit kännedom. Jag anhåller blott att till dessa
få lägga någre speciellare upplysningar, måhända ej öfverflödiga
vid det slutliga bedömmandet af denna afgifts billighet eller ej.
Jag bör dä först nämna, att af alla de varor, som på stadens
quaier af fartygen urlastas, inga finnas, som dels genom varans
specifika tyngd, dels genom de kärl, hvaruti de förvaras och slutligen
genom sitt utlastningssätt, nemi. genom rullning, mera anlita
quaiernes bestånd, än sagde våtvaror och af denna orsak föranleda
lill quaiernas ofta påkommande nybyggnad och reparationer.
Jag erkänner för öfrigt oförtäckt, att jag af all beskattning
anser den billigast, som drabbar consumtionen och i ännu högre
grad när den drabbar en vara sådan som bränvinet, hvilket här
legat till grund för de inom de tvenne ofvannämnde RiksStm väckte,
af Utsk. åberopade motioner, en vara nemi. som beklagligtvis
är grundorsaken till de flesta brott, som inom hufvudsladen föröfvas
och till den ökade osedlighet och derutaf följande pauperism,
hvaröfver man med så mycket skäl klagar. Police- och broltmålsdomstolarnes
protocoller innehålla häruppå ojäfaktiga bevis, af
hvilka jag blott vill anföra 2:ne, såsom liggande närmast den närvar.
tiden: det ena nemi. mordet, som sisth vinter å Kammarjunkaren
Lagerstråle föröfvades, och hvars gerningsmän nyss innan brottets
föröfvande stärkte sig med denna olycksaliga vara, som i en butelj
medfördes, hvarefter denne, sedan den blifvit tömd, af mördarne
begagnades som mordvapen; det andra exemplet, mine Hrr, är
ej äldre än sedan i går afton, då emellan kl. 8 och 9 tvenne rån å allmän
gata föröfvades, under begagnande af knif och för hvilket brott
det ena offrets vederfående ännu är mer än problematiskt. Jag
är fullt öfvertygad, att när, som jag hoppas, dessa brott snart upptäckas,
det skall visa sig, att fylleri och liderlighet vållat dem begge.
Kanske Stockholm genom dessa eller ännu högre afgifter å
bränvinet frikallas från öfvermåttet i import af denna vara, hvarutaf
den nu årligen, synnerligast från Skånska och Rlekingska trakterne,
liemsökes. Sannerligen skulle icke då dess drätselverk gerna
gå i mistning om den inkomst, som genom densamma det nu
beredes, dess öfriga commuuala intrader skulle då säkerligen vara
tillräcklige till all annan varutrafiks befordrande och fromma,
då genom fattigdomens och brottets förminskande äfven hehofven
för fängelsebyggnaders anläggande och underhåll, fångutspisningskostnad,
police- fång- och nattbevakuingf'm. m.|i denna händelse
skulle synnerligen sjunka. Fångvården ensam utgår nu för hvarje
år till ett belopp af 15 å 20,000 rdr; man dömme till resten.
Jag
Den 30 October f. m.
401
Jag anhåller äfven få bevisa, att brän vinsproducenten och
importören för öfrigt saknar allt skäl beklaga sig öfver denna
afgift. Om t. ex. Stockholms auctoriteter, hvartill de äga
foll laglig rättighet, skulle förmena importören rätt att som nu
sker å stadens allmänna platser vid hamnarne få kostnadsfritt upplägga
sina bränvinsfastager, utan desse skulle genom åkare transporteras
i magasiner, samt derutur återföras på samma sätt, inskeppas
och, som sker med en del af varan, försändas till de norra
och andra Rikets provinser, månne ej detta skulle blott genom
transportkostnaden i och ur magasinet betydligen höja den afgift
af 24 sk. b:eo, som nu i quai-afgift för ett 00 kannors fat betalas,
oberäknadt den för magasinshyra, leckage m. m. Jag underställer
eder, mine Hrr, bedömmandet. Det har af en af motionärerna
blifvit sagdt, och uti Utsk:s betänk, blifvit åberopadt, att
då stadscassans inkomst af tolagen årligen uppgått til! 94,000
r:dr b:co, blott 30,000 samma mynt under samma tid blifvit använde
för nybyggnad och underhåll af broar och quaier. Härtill
torde få svaras, att Stockholm har en skuld uppgående till
närmare 700,000 r:dr, tillkommen till en betydelig del genom
quai- och broanläggningar, samt andra för varuttafikens beqvämare
gång nyttiga och nödvändiga ändamål, att Stockholm för närvar.
förehafver kostbara arbeten i samma syfte, hvarutaf må nämnas
utvidgande och planering af ängbåtshamnen vid Riddarholmen och
vägen dit, samt hamn- och quaianläggningar i Nybrohamnsviken, som
årligen medtagit och medtager några och 20,000 r:dr, att likartadt
arbete fortgår i Kungsholmsviken, alt midt emot Logården en af
nödvändigheten påkallad högst kostsam ombyggnad af quaien derstädes
är påbörjad och fortgår, att muddring i hamnarne, till betydlig
kostnad för sladscassan, årligen dislrictvis måste göras, och
alt sluteligen en fullkomlig nybyggnad af stadens slussverk innan
kort förestår, uppgående måhända till 6 n 700,000 r:dr. Jag väntar
mig här invändningen, att statsverket bidrager till denna sistnämnde
utgift; men under det staden med tacksamhet erkänner
att så är, torde lika fullt äfven å andra sidan böra erkännas, att
om det sammanräknade belopp af 200,000 r:dr, hvartill detta med
20,000 r:dr årligen i 10 år sluteligen uppgår, afdrages från den
ofvan uppgifne summan af 6 å 700,000 r:dr, så återstår ändock
ett rätt vackert belopp för staden alt anskaffa, isynnerhet i sitt
skuldsatta tillstånd och med minskade inkomster, sedan genom den
sist nedsatta ptg:de tullen på jerneffecter tolagsintraderne 1843
förminskats emot föregtde året med ej mindre än 53,252 r:dr
17 sk. b:co, hvarutaf stadscassans årliga förlust blir 28,401
r:dr 17 sk. och börs-, bro- och hamnbyggnadsfondens, 10,650
r:dr 25 sk. Den öfriga förlusten drabbar barnhuset och inqvart.-  commissionen. När således den redan befintelige skulden, de kostnader
som årligen fortgå och sluteligen dem som innan kort föreslå,
sammanräknas, och som lill sine ändamål nu blifvit uppgifne,
torde det få antagas faktiskt lievist, att de för befrämja udel af
handelstrafikens fromma utsedde medel ej blifvit lill fördemfräm3
H. 51
4!>2
Den 30 Octo lier f.m.
mande ändamål använde, och alt hnfvudstaden mer än väl hellöf
ver de intrader den lill bestämda titlar innehar, för att kunna
motsvara de förbindelser den bar till de trafikerande. Sluteligen
måtte det vara lika litet möjligt som nödvändigt, att ett nybyggnads-
och reparations-anslag skall för hvarje år på riksdalern
utgå, då det ena året naturligtvis kan erfordra mindre, det andra
mer, och det torde vara hvar omtänksam styrelses pligt, att dels
söka betala skuld när den är skuldsatt, dels att capitalisera för
kommande behof, när sådant är möjligt. Jag får äfven hemställa,
huruvida Stockholm ensamt drager vinst och fördel af de förbättringar
och arbeten, som den besluter, eller om ej den ojemförligt
största vinsten utfaller till hela landet, för hvilket hufvudstaden
ännu utgör den egentliga debaucheen för detsammas producter
och näringsflit.
Sluteligen får jag, ehuru det ej stride kan anses höra lill
det afhandlade ämnet, det dock med detsamma, enär detta rörer
Stockholms utgifter, och under anhållan alt det i considerationsväg
må få gälla för hvad det kan, äran nämna, att
Stockholm är den enda commun inom Sverige, som bidrager
med sina medel till kronouppbördsverkets aflöning, uppgående
lill ett medelbelopp efter 10 års beräkning af ej mindre än 13,329
r:dr 2 sk. 2 r:st. b:co årligen; alt efter accisens upphäfvan
de
år 1811, Stockholm icke dess mindre och utan någon motsvarande
inkomst fortfarande fått i 33 år och ännu årligen får
lill tullhusens uppförande och underhåll bidraga af stadens medel,
uppgående för-de förflutna åren till ett medelbelopp af 2,721: 9. 9.
årligen; och att sluteligen ur stadscassan till stadens läroverk årligen
utgår en summa stor 10,000 r:dr b:co.
På nu anförda skäl anhåller jag om afslag å betänk., samt
att ofta omförmälde afgift matte oafkortadl fortfarande utgå lill sitt
nuvar. belopp.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag erkänner villigt riktigheten af
de vackra moliver, som den siste värde ledamoten anfört för behofvet
alt inskränka fylleriet och dess skadliga följder; men då
jag inom Ulsk. deltagit i det beslut, som grundlagt delta betänk.,
anser jag det vara min skyldighet, alt först inför K. o. Ad. framlägga
de moliver, hvilka hafva ledt Utsk. vid afgifvande af det
utlåt., som nu utgör föremål för R. o. Ad:s discussion samt dernäst
till besvarande upptaga några af de skäl, som här blifvit mot
detsamma anförda.
Hvad först rätta motivet beträffar, så erkände Utsk. visserligen
billigheten och riktigheten deraf, att producenterna af de målbara
våla varor, som från landet hit lill hnfvudstaden intransporteras,
äfven borde bekosta underhållet af broar och quaier till det
belopp, som kunde anses motsvara den genom samma varors aflastning
uppkommande skada; men då Utsk. tillika insåg det obilliga
deruti, att producenterne skulle under namn af underhåll för
quaier och broar betala en afgift, som utgjorde nära dubbla beloppet
af hvad som dertill i sjelfva verket behöfdes, samt sålunda
Den 30 O c lober f. m.
403'
bidraga lill för dem alldeles främmande ändamål, så ansåg Utsk.
sig böra, i likhet med hvad föregtde Ständer gjort, begära upplysning,
om huruvida den inkomst, som genom nyssnämnde brooch
quaiafgift bereddes, icke allenast motsvarade utan äfven till
väsendtlig del öfverskredo det egentliga behofvet; och dä dervid
upplystes, att reparationer å broar och quaier i Stockholm under
de sednare åren icke uppgått lill det belopp, hvartill denna inkomst
under samma tid stigit, sä har Utsk. deraf (rott sig hemta grundad
anledn., icke alt afskaffa, men väl att nedsätta ifrågavar. afgift
till ett emot det verkliga behofvet svarande belopp. Den värde
talaren har sagt, att han gillar de afgifter, hvilka gå på consumtionen;
det gör äfven jag. Men dessa afgifter gå på productionen
och det är någonting helt annat. Jag skulle tro, att både
rättvisa och intresse för det goda fordra, att en hög afgift lägges
på consumlionen af den vara, som här är omtalad nemi. bräuvinet;
men denna afgift bör dä, enligt min tanke, drabba krögarne,
ty det är der som consumlionen äger rum, och icke pä broar
och quaier. Det mesta af denna vara kommer hit för alt genast
utskeppas, och consumeras således icke i hufvudsladen; hvad det
öfriga beträffar, sä får consumenten cj vidkännas någon förlust,
enär varupriset häller sig lika lågt här, som i landsorten, utan
drabbar denna endast producenten, hvilket icke var den värde talarens
mening. Att bränvinet bidrager mycket lill de brott, som
bär föröfva», det kan visserligen icke nekas; men tyvärr har delta
förhållande icke minskats genom berörde quaiafgift, utan tror
jag det härleder sig, dels från de låga bränvinsprisen, dels äfven
frän andra orsaker. Det brott, sorn omnämndes hafva skett i går,
liar äfven jag tyvärr hört omtalas, men jag mäste taga mig friheten
säga, att ett skäl till detta brott kan äfven anses ligga deruti,
att hufvudstadens gator just vid den tid, dä detsamma föröfvades,
saknade all upplysning af lyktor, och att det i följd deraf
var alldeles mörkt. Jag känner visserligen, att gatu-upplysninghär
icke lemnäs, då det anses vara månsken, men då månan gär
senare upp, torde det vara nödvändigt, att lyktorna något tidigare
tändas. Att Stockholm gerna skulle afsäga sig denna inkomst,
om för resten consumlionen af bränvin inom staden kunde
minskas, det betvifla!' jag, just af det skäl, sorn den värde talaren
sjelf anfört, nemi. att Slockholm utgjorde en entrepot för
bränvin och sorn egentligen är den enda ort, som egentligen, efter hvad
man på handelsspråket säger, i stort rörer sig i den varan. Hvad äter.
beträffar de stora och betydande arbeten som Slockholm gjort, dels
för stadens försköning, dels äfven för allmän nytta, sä vöre detorält
att icke med tacksamhet erkänna att förhällandet så är;
men icke kan man derföre begära, att en afgift, som är beviljad
af en annan orsak, skall uppgå lill dubbla beloppet af hvad som
kunde vara behöflig!, utan torde Stockholm i det fallet böra få
göra såsom andra städer, dä de vilja verkställa försköningar, d. v.
s. antingen sammanskjuta de nödiga medlen dertill, eller ock upplåna
desamma pä stadens credit, samt dem småningom amortera,
hvilket äfven här -torde vara det rättaste.
404
Den 30 October f. m.
På dessa skiil anhåller jag, alt detta betänk., som efter min
förmening är bygdt på rättvisa, måtte af R. o. Ad. bifallas.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Frih. Hamilton bar sagt, att
Utsk. väl funnit billigheten deraf, att de till Stockholms broar införda
varor skola hjelpa till alt underhålla dessa broar till så stor
del, som desamma genom varutransporten skadades, men att då
tillika vore upplyst, att på de sednare åren afgifterne för varorne
uppgått till långt mera, än hvad broarnes underhåll kostat,
så hade Utsk. deraf hemtat anleda, att nedsätta dessa afgifter, i
likhet med hvad som till broarnes underhåll erfordrades. Jag anhåller
likväl dervid att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå,
att utgiflerne för ofvannämnde broar och quaier äro af 2:ne
slag, nemi. de som utgå till underhållet af hvad som redan är
bygdt, och de som utgå för alt bygga ånyo. Det har genom Gr.
Lewenhaupt redan blifvit upplyst, att Stockholm står i skuld för
nära 700,000 r:dr, till stor del för uppbyggande af quaier och broar;
om dä alla de varor som å desamma uppläggas skulle undandraga
sig allt hvad som öfverskrider blotta underhållet, hvem skulle
vät dä betala sjelfva byggnadsomkostnaderna? Ar det icke billigt,
alt de varor, som draga nyttan af dessa quaier och broar,
äfven få betala omkostnaderne för deras uppbyggande? Med stöd
af hvad jag sålunda haft äran anföra, anhåller jag om afslag ä
det nu föredragna betänk., på det att den ifrågavar. afgiften mätte
få fortfara, åtminstone tilldess den för broars och quaiers uppbyggande
staden åsamkade skuld kan blifva amorterad.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Äfven jag anser,
att detta Ekon.Ulsk:s förslag icke bör bifallas, och detta af det
skäl, att vid en gjord undersökning af stadens tillgångar för bestridandet
af alla de åligganden, som den har att utgöra, sä befans
en stor brist äga rum. Jag får dessutom fästa uppmärksamheten
derpå, att lika litet vid stadsafgifter som vid statsafgifter
kan en särskild afgift eller skatteinkomst bestämmas för hvarje
behof, som af staten skall bekostas. Nu är den ifrågavar. afgiften
hufvudsakligen bestämd till quaiers och broars underhäll; men
om den äfven har befunnits räcka något derutöfver, så torde det
likväl icke vara något skäl lill densammas förminskande, enär
ändock i det hela taget bristen belinnes öfverstiga lillgängarne.
I alla andra länder är det vanligt, att då icke släderne kunna
genom directa skatter uppehålla allt hvad som der kan tarfva underhäll,
sä måste större delen af hvad som brister tagas af accismedlen.
På landet bekostas dylika utgifter af slaten; i städerne
äter måste städerne sjelfve dem betala, hvilket äfven gör, att de
som bo i städerne hafva på en gång både stadsafgifter och afgifter
till staten, så att de äro ganska betungade. Staden Paris
t. ex. har större inkomster än hela Sverige har i skatter; den
har nemi. några och 40 millioner francs, men hvilka likväl behöfvas
ganska väl. Nu är här fråga om att borttaga en afgift,
som i alla andra länder är lagd på de varor, som bäst kunna
tåla densamma; jag ser likväl icke dertill något skäl före
-
Den 30 October f. ra.
405
finnas i livad Frih. Hamilton anfört, nemi. att det vore hufvudsakligen
producenten, som finge vidkännas denna afgift; ty detta beror
af omständigheterna. En sådan afgift kan någon gång falla
på producenten, men oftast faller den på consumenten, eller delas den
på dem båda; allt efter tillgången på varan. Jag kan, på grund
af hvad jag nu haft äran anföra, ej annat än tillstyrka afslag å
Utsk:s betänk.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag hemställer till Utsk. sjelf,
huruvida icke, om äfven den princip är riktig hvarefter Utsk.
handlat, ett undantag bör göras för de varor, som hufvudsakligen
nu äro i fråga? Principen nemi. att så mycket som möjligt underlätta
rörelsen är riktig; men månne denna princip likväl icke
hufvudsakligen afser sådane varor, vid hvilkas försäljning Sverige
måste concurrera med andra nationer? Det är klart, att de varor,
som på verldsmarknaden måste lemnäs till bästa möjliga pris, ej
tåla några omkostnader inom landet, och att ju mera varan lider
deraf, ju mera kommer sjelfva landet att stå tillbaka på denna
verldsmarknad. Detsamma gäller inom landet ronde varor, dervid
man finner att förbrukningen icke allenast icke är skadlig, utan
tvertom nyttig. En förbrukning i allmänhet framkallar industri,
och då påslår jag, att, just för den vexelverkans skull, som äger
runi emellan producenten och consumenten och som är nyttig för
de flesta varor, lättade communicationer verka fördelaktigt. Men
vill man icke uppmuntra förbrukningen af en viss dass af varor,
som skada del allmänna, hvarför dä lindra omkostnaderne för dem?
Man anmärker, att om en lindring göres här, så drabbar det icke
consumenten utan köpmannen. Detta är visserligen sant, men jag
får dervid invända, att köpmannen hittar vägen till consumenten,
så att det ändock är han, som till slut får betala, ja! mera än
hvad köpmannen gifvit. Jag bestrider således helt och hållet tilllämpningen
af denna sats på sätt Utsk. tillstyrkt. Hela verkan kan
icke vara någon annan än den, att om en vara hitföres från Skåne
och här står i concurrens med en vara producerad på närmare
håll, så blifver det en fördel för producenten i denna sednare
del af landet, men deremot en förlust för producenten i
Skåne. Jag ser ej hvarföre man skulle göra en lindring, som
skulle medföra en skada och äfven en fara; ty hvem kan väl neka,
att delta behof för Stockholms stad ej är ett sant behof? Man
bör derjemte eftertänka, alt Stockholms stad bygger icke allenast
för sig sjelf, utan äfven för landet, och det mäste medgifvas, att
det icke vore nyttigt, om man komme derhän, att städerna belastades
till den grad, att de icke kunde underhålla de byggnader,
som äro nödvändiga för afsättningen och sjelfva rörelsen i allmänhet.
Jag anhåller, på grund af hvad jag nu haft äran anföra, att
R. o. Ad. ville afslå detta betänk.
Frih. Cederström, Anders: Utan att vilja inlåta mig i
någon discussion, huruvida den ifrågavar. afgiften är behöflig eller
nödvändig för Stockholms stad, önskar jag blott få veta, huruvida
densamma rättvisligen och grundlagsenlig!, på det sätt hittills
400
Den 30 O eloi) er f. m.
skeft, kan åläggas allmänheten. Jag vill visserligen nu icke tala
derom, huruledes denna afgift tillkommit i strid emot 73 § K eg. F.,
men såvida den hädanefter skall efter grundlagen tillämpas, mäste
väl medgifvas, alt den äfven bör till det med densamma afsedda
ändamål utgå. Nu har likväl blifvit upplyst, att denna afgift befunnits
öfverskrida det behof, för hvilket den egentligen tillkommit,
och att till följd deraf en stor del af densamma utgått lill
helt andra ändamål; jag kan således ej finna annat, än att ett
sådant förfarande står i strid med vara grundlagar, som säga, att
man ej har rätt att beskatta medborgare pä annat sätt än samma
grundlag föreskrifver. l)ä 1111 dessutom, såsom jag haft äran anföra,
det är upplyst, att hela den afgift, som nu erlägges lör de
mälbara, våla varor, sotn till hufvudstaden. frän landet införas,
för det med densamma afsedda ändamål icke behöfves, och en
nedprutning således utan olägenhet bör kunna ske, så anser jag
den nu af Ekou.Utsk. föreslagna afgiflen vara billig, och får derföre
för min del tillstyrka bifall till betänk.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Jag är till alla delar
förekommen af Hr von Hohenhausen och anhåller blott att få
förklara, att jag inom Ulsk. delade deras åsigt, sorn ansågo, alt
den af Utsk. föreslagna nedsättning af ifrågavar. afgift icke borde
beviljas; men att jag tillika, dä jag icke pä afdelningen deltagit i
dess närmare bestämmande, icke låtit såsom reservant mig anteckna.
Jag tror, alt de skäl, som af Hr Gr. Lewenhaupt och Hr von
Hohenhausen blifvit anförde, tillräckligt tala för afslag ä ifräga—
var. betänk., äfvensom jag är öfvertygad derom, alt om äfven anslaget
till underhållet af Stockholms broar och quaier icke alla år
åtgått till detta ändamål, utan möjligen blifvit lill något annat användt,
sä skall man vid betraktande af de, både till sitt eget förskönande
och till högst nyttiga ändamål ganska betydliga utgifter,
som Stockholm under de sednare åren fått vidkännas, likväl
finna, att ofvannämnda afgift icke varit illa använd. Man torde
blott behöfva kasta ett öga på Stockholms quaier, för alt se, hvilka
förbättringar de pä sednare tiden undergått. Jag vill för öfrigt
ej upprepa de skäl, som redan blifvit i ämnet anförde, utan
anhåller jag blott om Hr Gr. 0. Landtm:s propos. pä afslag af
betänk.
Frih. Hamilton: Jag vill icke ingå i något svaromål på de
allmänna theoretiska grundsatser, som här blifvit framställde och
hvilkas riktighet i och för sig sjelfva jag är en af de första att
erkänna; men jag skulle likväl tro, att man i delta, likasom i
många andra fall, mäste hälla sig vid saken, och dä lära theorierne
väl icke sä alldeles slå in med verkliga förhållandet. Den
satsen har här blifvit framställd, ali Stockholm förskönas årligen,
uppför byggnader och behöfver sålunda naturligen dertill betydliga
medel, samt att man i följd deraf ej borde förminska dess inkomster;
men jag ber dervid få erinra, alt frågan nu icke är härom,
utan gäller den endast en afgift för ett bestämdt ändamål,
hvarvid vi sålunda måste hålla oss. Här är vidare sagdt, att den
Den 30 October f. m.
407
skuld af nära 700,000 r:dr, som Stockholm för närvar, äger, skulle
hafva ledt sitt ursprung frän dess qnaiers ombyggnad. Derpå
svarar jag, att de quaier, hvilka begagnas till upplag för målbara,
våla varor hafva ej på sednare tider blifvit ombyggde, utan på sin
höjd med några bräder reparerade, de granna och lysande åter äro
till upplag af sådana varor förbjudna. livad åter det beträffar,
att en brist förefinnes, så tviflar jag ingalunda derpå; men hvarföre
då ej begära ett anslag öppet och ärligt? Man finnér här i
denna sak, såsom i många andra, att det icke är nyttigt att gifva
granna tillar, som svära emot verkliga förhållandet; ty hade man
öppet gifvit tillkänna, att Stockholms stad, som är skuldsatt, behöfde
detta anslag af landet och detsamma beviljats, då hade man
icke nu haft något ali deremot invända; men då nu detsamma är
begärdt för ett visst ändamål, men tillika med dubbla beloppet
utgår mot hvad det verkliga behofvet kräfver, så torde det ej
vara för mycket begärdt, om man önskar betala hvad som verkligen
lill det åsyftade ändamålet åtgår, men icke derutöfver. Här
är sagdt, att köpmannen hittar vägen til! consumenten; så mycket
bättre då för Stockholms köpmän, om de på denna kunna erhålla
en billig vinst. Producenten deremot torde böra slippa denna
afgift, som erlägges af honom, utan att han genom ett förhöjdt
pris erhåller någon ersättning derföre; ty alt han det icke gör,
det visar erfarenheten tillräckligt, då den vara, hvarom nu är fråga,
många gånger varit i lägre pris här, än på andra ställen, hvilket
dock, jag erkänner det, kan vara en följd af den starka hopningen
af varan här. Således har producenten icke något godt
af denna afgift sådan den nu är, men honom skulle åtminstone
någon fördel tillskyndas, om en del deraf pålades Stockholms stads
consumenter, i hvilket fall den äfven drabbade den det borde.
Frih. Cederström, Jacob: I afseende på den fråga, som
här blifvit framkastad, huruvida den ifrågavar. afgiften vore grundlagsenlig
eller icke, får jag äran upplysa, att en dylik fråga icke
nu kan utgöra föremål för R. o. Ad:s eller något annat Stånds
öfverläggning. Vägen för sådane frågor är nemi. i grundlagen
bestämd; jag vill således ej vidare deröfver yttra mig. Det är
klart, att i Sverige har, i alla tider, utan afseende pä grundlagen
och dess bestämmelser, afgifter blifvit allmänheten ålagde för broar,
vägar och byggnader, hvilka af communen och icke af statsverket
blifvit upprättade. Om nu man skulle komma derhän, att, såsom
Frih. Hamilton yttrat, ett anslag behöfdes för Stockholms stad, till
fullbordandet af dess quaier och broar eller andra byggnader, och
man vidare derifrån skulle leda sig lill den slntföljden, att man
vid behof af byggnader skulle kunna yrka på anslag af Staten, så
skulle man lätteligen här i Sverige, såsom i andra länder, komma
i erfarenhet af hvilka summor som åtgå till vägars och broars
underhåll, och skulle dessa summor med flere millioner öfverstiga
den bevillning, som Svenska folket sig åtagit till stalsbristssumm.
ans fyllande. En särskild embelsmanna-personal skulle i följd
häraf aflönas, en ny förvaltning i delta afseende införas i ett land,
40S
Den 30 October f. m.
hvars organisation i detta såsom i många andra afseenden har erfarenheten
för sig att vara vida bättre än de der nyorganiserade
inrättningarne, som kostsammare upprätta allt hvad vi håfve för
bättre pris. Jag kan ej annat än anse, att så länge Stockholm
befinner sig i den belägenheten, att icke fullt en åttondedel af de
quaier äro fullbordade, som der måste byggas, så är icke tiden
ännu inne att indraga eller förminska de medel, som dertill kunna
behöfvas, hvarföre jag äfven icke finner lämpligt att bifalla
Utsk:s betänk., utan tillstyrker afslag derå.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Staden Stockholm är,
såsom bekant, en stad byggd ömsom på öar eller utskjutande uddar
af fasta landet. Följden deraf måste vara, att behofvet af
quaier är större än i de flesta andra städer. Till detta stora behof
måste naturligtvis äfven betydliga medel anskaffas; men hvar
skola de tagas? Jag vill till bevis för detta behof ännu lägga ett
skäl; man vet nemi. att genom de förändringar, som för åtskilliga
år sedan gjordes med det s. k. magistratens fiske under Norrbro,
så kom Mälarens yta, vid borttagandet af det till nämnde
fiske hörande pålverk, att något sänkas. Följderna deraf hafva
varit, på sätt detta Riddarhus och andra stora vid stränderna på
pålverk uppförda byggnader bevittna, att pålverket skadats och
husen tagit skada. På samma sätt har det äfven gått med quaierna,
så att de behöft ombyggas. Dessa omständigheter hafva således
bidragit att öka kostnaderne utöfver det belopp, hvartill stadens
läge i allmänhet föranleder. Kunna medel till quaibyggnader
tagas af staden allena? Detta är visadt vara omöjligt, emedan
staden redan blifvit för dylika utgifter ganska betydligt skuldsatt.
Kunna då medlen med något hopp om framgång begäras af Staten?
Jag anser detta nästan lika ogörligt. Hvar och en känner den
missundsamhet, som i landsorterne äger rum emot hufvudstaden,
hvilken man der i allmänhet anser vara gynnad på det öfriga
landels bekostnad. Då fråga är om några fördelar för Slockholm,
så plägar följaktligen större svårigheter möta, än om frågan rörde
andra orter. Någon annan utväg synes mig således icke återstå
än den, att lägga afgiften på de trafikerande och på sådane varor,
som de nu ifrågaställde. Man säger, att denna afgift är för
stor, jemförelsevis med hvad som af staden påkostas för de quaier,
hvarest målbara, våta varor uppläggas. Jag frågar huru det skulle
tillgå, att minutera ut denna afgift så, att man skulle förklara,
det vissa platser endast finge begagnas för målbara, våta varor
och vissa åter för andra? Detta är ju alldeles omöjligt. Vid stora
skeppsbron, der de flesta fartygen lägga till, måste uppläggas, icke
blott dessa målbara, våta varor eller egentl. bränvin, utan äfven
åtskilliga andra. Hvar och en som går deröfver kan likväl se,
att bron begagnas nästan så att säga lill bränvins-magasin, ty
bränvinsfaten ligga vanligtvis ute allt ifrån deras ankomst från de
södra orterna till deras inskeppning på något fartyg, som kan föra
dem in åt Mälaren, Hjelmaren eller de norra orterna. Vederb.
be
-
Den 30 October f. m.
409
bespara sig således magasinsomkostnaderne, hvilka väl äfven borde
tagas något i beräkning. Mig har det verkligen förundrat, huruledes
man kan vilja, på andra trafikerandes bekostnad, göra ett
så stort undantag för bränvinets'skull; ty kärlen, hvari det förvaras,
göra det nästan omöjligt att komma fram på vissa delar af
Skeppsbron. Jag tror, att någon förändring i den gällande afgiften
icke lämpligen kan göras nu, då quaien framför det K. Slottet
är sönder och då för öfrigt, hvart man vänder sig, brist på quaier
faller i ögat. I en hufvudstad, dit främlingar mest komma och
der uppmärksamheten företrädesvis riktas på den ordning, som
der råder, måste man äfven göra flere uppoffringar för att kunna
likna annat folk, än man behöfver göra i småstäder, på hvilka
mindre räknas. Jag tillstyrker vördsamt, att R. o. Ad. måtte afstå
betänk.
Gr. Lewenhaupt: Jagskall icke förlänga discussionen, utan
anhåller blott att till besvarande få upptaga några af Frih. Hamilton
mot mitt anförande gjorda anmärkmr. Ingen erkänner
snarare än jag behofvet af en förbättrad gatu-upplysning
inom hnfvudstaden (det är äfven en sak, åt hvilken jag egnat
en särdeles uppmärksamhet under den tid jag genom K. M:s
nåd beklädt Öfverståthållare-platsen); men jag ber dock att få.
fästa Frih. Hamiltons uppmärksamhet derpå, att det icke är staden,
sorn bekostar densamma, utan åligger detta husägarne, äfvensom
jag torde böra tillägga, att Stockholm verkligen är af
communala afgifter så högt beskattad, alt en dylik förbättring
mera torde ligga inom önskningarnes område. Jag hoppas att
den tid skall komma, då delta bestyr, i likhet med gatuläggningen
och renhållningen, skall blifva ett generelt åliggande, tillhörande
en särskild direction och icke mera de serskilda husägarne.
Inträffar delta, så blifver säkerligen den af Frih. Hamilton
gjorda anmärkn. äfven obehöflig. Slutligen har Frilen sagt,
att de dyrbara granit-quaierne icke få till upplag af sädane, som
de nu ifrågavar. varorna begagnas; detta är visserligen sant, men
man måste väl åtminstone icke kunna neka, att slussarne äfven
ingå såsom en ingredierande part för de trafikerande. Desse
måste naturligtvis äfven ombyggas, och då Stockholm har en betydlig
skuld, hvar skola då de medel tagas, som erfordras, för att
åstadkomma denna nybyggnad? Jag anhåller att få upprepa min
begäran om afslag å Utsk:s betänk, jemte det jag tillstyrker, att
den ifrågavar. afgiften måtte blifva bibehållen till det belopp, som
den för närvar, utgör.
Frih. von Döbeln, Napoleon: Gr. Lewenhaupt har på
så grundliga skäl bevisat, att Ekon.Utsk:s ifrågavar. betänk, bör
afslås, att jag ej har något synnerligt att dervid tillägga. Jag anhåller
dock att få fästa uppmärksamheten derpå, att det för städer
i allmänhet är ganska farligt att nedsätta sådane afgifter, som
röra dess ekonomiska hushållning, men att en dylik åtgärd måste
blifva af yttersta våda, då den rörer en sådan stad som Stock3
H. 52
410
Den 30 October f. m»
holm. Dessutom då här finnas hamnar inom hufvudstaden, hvilka
bevisa sanningen deraf, alt man bör vara betänkt på att hafva
tillgångar till de utgifter, som kunna erfordras för deras iståndsältande,
så anser jag högst olämpligt att just vid en sådan tidpunkt
nedsätta de afgifler, som för samma ändamål äro afsedde.
Vi hafva t. ex. Nybrohamnen, Nya Kungsholmsbron äfvensom den
Gamla, af hvilka den första oell sista åtminstone fordra ombyggnad.
Hvad Ladugårdslandsbron beträffar, så skulle der kunna blifva
en af de skönaste hamnar och promenader om Byggnadscollegitim
ville dermed sysselsätta sig.
Många ledamöter ropade på propos.
Hr Westfelt, Nils: Här är visserligen föga värdi att yttra
sig för det ifrågavar. betänk., när man hör den allmänna opinion,
som är emot detsamma. Frih. Hamilton har äfven så grundligt
utredt frågan, att jag har föga att tillägga. Men då här af en
värd talare, Hr von Hartmansdorff, blifvit yttradt, alt cpiaicr finnas,
hvilka äro i yttersta behof af reparation, så kan jag ej annat än
beklaga, att de afgift er, hvarom nu är fråga, icke blifvit till dylika
företag besparade, utan i det stället utgått lill helt andra ändamål.
Här finnas flere quaier, såsom vid Kungsholmsbron och
Röda Bodarne t. ex. hvilka äro i det mest beklagansvärda skick,
men till hvilkas istänrlsättande jag är fullt öfvertygad, att desse summor
skulle varit tillräeklige, om de nu för detta ändamål varit i
behåll. Hvad den ifrågavar. afgiften beträffar, så är den af en
för producenterne ganska tryckande beskaffenhet. De som bo nära
Stockholm måste nemi. ovillkorligen föra sina varor dit; de
kunnaa likväl icke föra dem sjövägen utan att afgiften blifver dubbelt
så dyr, som om de transporterades landvägen, enär transportkostnaden
från quaien till köpmannen, sammanlagdt med den afgift,
som för sjelfva varan mäste erläggas, uppgår till 115 ä 120
proc. af varans hela värde.
Ofverläggningen ansågs härmed afslulad, hvarpå H. Ex. Hr
Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla Ulsk:s
betänk.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Propos. å afslag på detta betänk, blef derefter framställd och
besvarad med starka ja, blandade med några nej, i anledn. hvaraf
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, förklarade, att betänk, blifvit af R.
o. Ad. afslaget.
Hr Berg von Linde, Johan Albrecht, hade inlemnat
följande:
Sedan H. R. o. Ad. i sisth Lördagsplenum till LagUtsk. återremitterat
dess betänk. N:o 14, i anledn. af K. M:s nåd. propos.
ang:de förändrad lydelse af 1 § i 23 cap. Ärfdabm, anhåller jag,
att med anledn. af samma betänk, få framställa några anmärkmr,
hvilka torde få åtfölja återremissen till Utsk.
Den 30 O c t oljer f. m.
411
Lika med de till grund för den K. propos. och Utsk:s betänk.
uttryckta åsigter, anser äfven jag sådane svårigheter och
betänkligheter möta förslaget att åt communalstyrelser, under benämning
förmyndarekamrar, uppdraga direct befattning med förvaltningen
af omyndiges gods, alt denna ide', huru god den än i
sig sjelf må vara, likväl för närvar, torde böra öfvergifvas; deremot
hyser jag den öfvertygelsen, att dessa betänkligheter skulle
hufvudsakligen undanrödjas, och det blifva både nyttigt och verkställbart,
om man ville inskränka sig dertill, att åt en dylik myndighet
öfverlåta controllen ä den förvaltande förmyndaren, i vissa
fall något vidsträcktare, i andra åter mera inskränkt, än Utsk. i
sitt betänk, föreslagit, samt att denna myndighet blefve allmän
och permanent ; således icke endast för särskilda fall tillförordnad.
En slik befattning synes mig, utan att ingripa, hvarken i det
egentliga förvaltningsbeslyret, eller i domarens pröfningsrätt deraf,
kunna bestå i skyldighet att:
l:o Tillse det icke någon omyndig ma sakna lagligen tillförordnad
förmyndare, samt i händelse så inträffar, derom hos domstolen
göra anmälan och uppgifva förslag å tjenlig och vederhäftig
person att till förmyndare förordna.
2:o Afgifva yttrande, som af domstolen kan infordras, ang:de
lill förmyndare föreslagne, eller dertill enligt lag berättigade personers
skicklighet och vederhäftighet alt ett slikt sysslande bestrida.
3:o Då behofvet så påkallar, föranstalta om laglig säkerhets
vinnande och bibehållande i förmyndares fasta egendom för
myndlings arfvemedel.
4:o Med sin uppmärksamhet följa förmyndares förvaltning af
myndlings gods, äfvensom hans hushällssäll i allmänhet, för att i
händelse skäliga anledmr skulle förekomma om vanvård af myudlingen
och hvad honom tillhörer, eller ock om sådan försämring
af förmyndarens egen ekonomiska ställning, alt osäkerhet för myndlingens
gods kan vara att befara, då hos domstolen göra anmälan
derom och om behofvet af annan förmyndares tillförordnande.
Desse åligganden skulle,, efter mitt förmenande, lämpligen
kunna uppdragas åt de nyligen inrättade och valde sockennämnder,
hvilka utgöras af 10 å 12 personer från särskilde trakter af
socken, och för dem blifva temligen lätt utförbare, om än, emot
hvad förmodas kan, nämnden inom någon socken skulle komma
att bestå endast af i skrif- och räkenkonsten mindre erfarne personer
af allmogen. Ett sådant communalbeslyr skulle ock utgöra
ett värdigt föremål för dessa sockennämnders verksamhet, hvilken
genom författningen ang:de deras bildande icke blifvit så tagen i
anspråk, alt ju de, utan allt för stor uppoffring af tid och möda,
kunna egna sig deråt; och med nit, omtanka och urskiljning full—
gjordt, skulle det utan tvifvel verksamt bidraga, att pä ett enkelt
och naturligt sätt trygga de omyndige frän förluster, vida säkrare
och bättre än alla tysta förmånsrätter, hvilka utan särdeles svårighet
kunna eluderas, och mången gång till omyndiges kännbara lidande
och förlust blifvit eluderade.
412
Den 30 O doter f. ra.
För att sätta sockennämnd i tillfälle att fullgöra ofvanuppgifne
åligganden torde erfordras, dels alt till densamma allemnas
ett exemplar af de bouppteckningar och arfskiften, som efter aflidna
personer upprättas, liksom af de förmyndare-förordnanden,
hvilka ntfärdas, och hvaruti, så vidt ske kan, beloppet af myndlingens
arfscapital bör utsättas, dels ock att nämnden skulle äga
livart tredje år emottaga, och i fall behofvet så påkallade, dessemellan
från förmyndare infordra sådan redo och ^räkning för förmynderskapet,
som honom enligt 23 cap. 1 § Arfdabm åligger
afgifva, på det sockennämnden må kunna tillse alt den omyndige
rätt sker.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle,
att detta anförande, såsom ägande sammanhang med LagUtsk:s
återremitterade betänk. N:o 14, finge till nämnde Utsk. remitteras;
hvilket bifölls.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s d. 17 dennes f. m. på
bordet lagda betänk. N:o 46, i anledn. af väckt motion om undersökning,
ronde Technologiska Institutets förvaltning m. m.
Frih. Cederström, Jacob: Jag kan ej neka till att det
förundrar mig alt finna, att detta betänk, slutar med, ”att tillstyrka
R. St. alt hos K. M. i underd. begära nedsättande af en comité'
af sakkunnige män, lill utrönande af tillståndet inom den
Technologiska undervisningsanstalten, samt, ifall skäl till anmärkmr
förefinnas, till utredande huruvida orsaken dertill ligger i Institutets
stadgar, eller i desammas försummade efterlefnad”. Har icke
Sverige fiscalsembeten, som kunna tillse^ huru inrättningar och
embetsverk fullgöra sina skyldigheter? Aga ej R. St. sjelfve en
Ombudsman, som åligger att i hvarje fall anställa åtal, i fall anledn.
dertill förefinnes? Behöfva väl särskilda comiteer dertill förordnas?
Hvart leder väl en sådan ordning, och huru kunna väl
R. St. rimligtvis, på en enskild motionärs framkastade opinion öfver
inrättningar och embetsmyndigheter, begära comitéers tillsättande
för att desamma undersöka? Jag måste i sanning säga, att
formen är besynnerlig. Kan väl någon menniska förneka nyttan
af Technologiska Institutet såsom undervisningsanstalt, så har han
aldrig sett denna inrättning på närmare'håll; han må då endast
gå dit och se på dess samlingar och arbeten samt öfvervara en
examen,_och han skall komma på helt andra tankar. Hvartill då
detta? Ar det enskildt emot chefen, man syftar, så må man tala
rent språk och säga, att man är missnöjd med honom; men att
komma in till K. M. och tillstyrka en comite's nedsättande, för
att utröna huruvida felaktigheter, som supponeras, men hvilka man
dock ej bestämdt känner, kunna härröra från sjelfva reglementet
eller från bristande efterlefnad deraf, det finner jag vara alldeles
otillbörligt, hvarföre jag äfven tillstyrker afslag å det nu föredragna
betänk.
Frih. Hamilton, Hugo: En värd ledamot har förundrat sig
Den 30 October f. m.
413
deröfver, alt Ulsk. kunnat begära en comilés nedsättande, till undersökning
af huru det står tili i ett af våra läroverk, och frågar
derjemte, om Utsk. icke vet, att här finnas fiscaler, hvilkas pligt
det är alt bevaka sådant. Jag får uppriktigt erkänna min okunnighet
i detta hänseende och får bedja den värde ledamoten om
upplysning, huruvida här verkligen finnas fiscaler, sorn hafva sig
ålagdt att bevaka undervisningsverken. Dernäst frågar samma
värde ledamot, hvarföre Utsk. icke talat rent språk och anklagat
föreståndaren för det Technologiska Institutet; jag skulle
likväl trott, att detta är en sak, som är förbjuden i en viss,
mycket känd § af grundlagen, och jag är dessutom mycket säker
derom, att om Utsk. tillåtit sig något sådant, så hade det af
samme värde ledamot fått vederbörligt svar. Då dessutom de af
motionären gjorde anmärkmr blifvit understödde af de fleste ledamöterne
inom det Ständ, som är att anse såsom det egentligen industriella,
så trodde Utsk. sig icke äga rättighet att en sådan klagan
undertrycka. Att Utsk. haft orätt, då det ansåg sig böra densamma
framställa i så allmänna och emot personen litet sårande
ordalag som möjligt, det kan väl så tyckas af den värde ledamoten,
men jag får åtminstone hafva äran förklara, alt jag ej förmått
inse det.
Hr Printzenskjöld, Carl: Lika med Frih. Cederström
måste jag yttra min stora förvåning öfver detta betänk. Den motion,
som gifvit anledn. dertill, innefattar en bestämd anklagelse
mot en af K. M. med R. St:s bifall inrättad undervisningsanstalt.
Om denna anklagelse hade blifvit ingifven till vederbörlig embetsmyndighet,
så hade den bort och måst föranleda dertill, att lemna
tillfälle för vederbör, föreståndare för denna anstalt att blifva
hörd; men detta har nu icke ägt rum. Utsk. har nemi. i stället
tillåtit sig att på en obevist anklagelse tillstyrka R. St., att hos
K. M. begära en undersökning af förhållandet, hvilket sätt att gå
tillväga jag i hög grad anser för oformligt. Dessutom tror jag
äfven, att sjelfva detta tillstyrkande innefattar en förnärmelse mot
Konungamakten; ty om Utsk. hade aldrig så litet besinnat frågans
beskaffenhet, så hade det bort finna, att det icke skolat vid denna
fråga lägga annan hand, än att förklara det motionären, i händelse
han med undervisningsanstalten vore obelåten, hade att i
behörig ordning vända sig till K. M., men att det ingalunda kunde
vara R. St. tillständigt, att på en, såsom jag nyss hade äran
nämna, obevist anklagelse, till K. M. ingå med anhållan om en
dylik undersökning. Jag tillstyrker således afslag å betänk.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Uti instructionen för Just.ombudsm.
förekommer följande ordalag i 1 §: ”R. St:s ombudsman skall hafva
en allmän tillsyn öfver — — — instruction och efterlefnad
af tjenstemän samt om de  sina embetsplig
ter
behörigen fullgöra.” Det synes således som hvad Utsk. uti dess
mern. N:o 46 velat vinna, på annat sätt hade kunnat erhållas.
Utsk. har nemi. tillstyrkt ”R. St., att hos K. M. i und. begära
414
Den 30 October f. m.
nedsättande af en comité' af sakkunnige män, lill utrönande af
tillståndet inom den Teclinologiska undervisningsanstalten, samt,
ifall skäl till anmärkmr förefinnas, lill utredande, huruvida orsaken
dertill ligger i Institutets stadgar, eller i desammas försummade
efterlefnad.” Mig vill det synas, som om den hvilken kan
förete efterlåtenhet i utöfningen af tjensleåligganden, äger att för
detta ändamål vända sig lill Just.ombudsm. och att genom denna
åtgärd saken får sin riktiga form. Om Utsk. deremot hade inskränkt
sig dertill, att endast vilja från en lechnisk synpunkt un
dersöka,
huruvida detta verk vore så sammansatt eller dess instruction
så beskaffad, att inrättningen motsvarade det dermed
åsyftade ändamålet; då hade visserligen, emedan man för en sådan
händelse icke hade kunnat vända sig till Just.ombudsm., skäl
varit, att med en dylik framställning till K. M. inkomma, som
då kunnat öfverlemna denna frågas afgörande åt Dess Wetenskapsacademi,
eller kunniga andra personer. Men då nu Ulsk:s mern.
tyckes innefatta icke blott el t sådant scientifikt syftemål, utan äfven
tyckes åsyfta en undersökning, huruvida den för inrättningen
gällande instruclionen vederbörligen tillämpas; så har Utsk.
derigenom, enligt min förmening, sammanblandat 2:ne omständigheter,
af hvilka den ena kunnat vinnas genom en derom hos
Just.ombudsm. gjord anmälan och den andra åter genom und.
anhållan om en undersökning; och jag mäste alltså afstyrka bi
fall
till betänk, i dess nuvar. form.
Ilr F åhl-a: us, Olof Immanuel: Då äfven jag finner mig
föranledd att med några ord uppträda i detta ämne, får jag börja
med det förklarande, att jag för min del icke har något att
erinra deremot, om 11. o. Ad. finner anledn. lill en sådan framställning
hos K. M., som den Ulsk. nu ifrågasatt. Jag tror det
vara en af de vackraste sidor af publiciteten i ett constilutionelt
land, alt icke undandölja för den allmänna granskningen något af
den offentliga förvaltningen. Om deruti finnes något felaktigt, må
det då öppet vidgås och rättas; i motsatt fall är en sådan öppenhet
det bästa medlet att aflägsna hvarje misstanka, hvarje missförstånd.
De anmärkmr och tillvitelser, som af medlemmar inom representationen
blifvit gjorda emot Teclinologiska Institutet och dess styrelse,
äro emedlertid af den svåra art, alt jag skulle anse det vara högst
beklagansvärdt, om jag ej trodde mig äga grundade skäl lill den
förmodan, att tili dessa anmärkmr och tillvitelser ligger någon öfverdrift.
Jag har visserligen hört klagomål anföras deröfver, att
en tjensteman vid inrättningen gjort sig skyldig lill dels egenmäktigt
förfarande, dels ock försumlighet; men, såsom af en föreg:de
talare redan blifvit rätteligen anmärkt, kan frågan om en enskild
tjenstemans förhållande icke grundlagsenlig! bli föremål för någon
granskning på detta rum. Det har likaledes kommit till min
kunskap, att inrättningens modellsamlingar och bokförråd icke
skulle finnas i god ordning. Jag har redan gjort mig derom underrättad,
innan jag hade kännedom om Utsk:s betänk., och funnit,
alt klandret i denna del visserligen icke saknar grund, ehuru
Den 30 October f. m.
415
lill Institutets ursäkt skulle kunna åberopas bristande utrymme
inom dess local. Hvad angår den vigtigaste delen af inrättningen
eller undervisningen, bär jag deremot icke hört några anmärkn-.r
framställas. Denna läroanstalt har alltsedan dess stiftelse baft den
lyckan att äga utmärkta lärare, och efter flere sakkunniges vitsord
hafva derifrån ganska skickliga lärjungar utgått. Jag skulle
anse det vara att fela i grannlagenhet mot detta Hus, om jag funne
nödigt att ingå i bevisning om det välgörande inflytande, som
en sådan läroanstalt mäste äga på de inhemska näringarne; men
jag anser mig emedlertid, just i den vigt jag fäster vid denna
läroanstalt, äga ett ytterligare skäl att fästa uppmärksamheten på
nödvändigheten att med allvar gå till väga i afseende på granskningen
af inrättningens förhållande, och då jag upprepar hvad
jag nyss hade äran nämna, att jag icke har något att invända om
en und. anhållan hos Konungen om verkställighet af ifrågavar.
undersökning beslutes, får jag vördsamt tillägga, att, i anledn. af
hvad nu förekommit, en sådan undersökning, äfven utan anmälan
frän H. St:s sida, visserligen icke skall uteblifva.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Sedan R. o. Ad.
numera blifvit derom upplyst, att en undersökning i hvad fall
som helst kommer att äga rum, så är det visserligen, som det
mig synes, mera likgiltigt om R. o. Ad., genom understödjande af
Utsk:s förslag, skulle en sådan begära. Om jag sätter mig i den
persons ställe, som är chef för ifrågavar. inrättning, och män, med
utsättande af sina namn som synes af betänk., påslodo att derifrån
utgångna gesäller icke voro af den skicklighet alt de kunde användas,
så skulle jag vara den, som i främsta rummet påyrkade
alt en sådan undersökning måtte ske. Jag kan ej jemföra en läroanstalt
och de felaktigheter, som dervid kunna förefinnas, med
sådana förhållanden, som vid domstolar afgöras, såsom öfverträdelser
af bestämda lagar, underkastade åklagaremakten. Mot våra
aCademier hafva på olika tider inom Stånden förekommit anmälanden,
alt de icke ansetts tillfyllest motsvara det ändamål som
med dem afsetts. Man har begärt undersökning såväl i afseende
på examina som sjelfva inrältningarne och derifrån utgående alutnner.
Om nu ordet ”försummade” varit borta, så bade saken varit
mycket bättre af Utsk. gjord. Emedlertid begäres en sådan undersökning,
skäl dertill äro anförde, personer finnas som måste vara
måne om denna läroanstalts framgång, och derföre kan jag ej
med min röst bidraga att afslå detta betänk.
Gr. Horn, Claes, Fredr.: Jag nekar icke, att jag med
mycket bekymmer erfarit de anklagelser, som blifvit riktade mot
Technologiska Institutet och hvilka varit föremål för Ekon.Utsk:s
pröfning. Jag hade således äfven med min röst velat biträda den
underd. anhållan, som detta Utsk. tillstyrkt, att genom nedsättande
af en comité fä förhållandena undersökta och utredda, derest jag
trott att Regeringen icke deråt egnat den uppmärksamhet som
vederborde; men då en Konungens rådgifvare härstädes, på eif,
efter mitt förmenande, fullkomligen parlamentariskt sätt gifvit R.
416
Den 30 October f. m.
o. Ad. en förklaring i detta hänseende, skulle jag anse att det
vore en förnärmelse mot regeringsmakten, om R. o. Ad. godkände
Ekon.Utsk:s tillstyrkande. — Jag anhåller, att betänk, måtte afslås.
Frih. Cederström: Det är icke i frågan om behofvet af möjlig
utvidgning utaf det Teclin, lnst., som jag bestred denna comites tillsättande,
ty hade Utsk., i anledn. af det klander som mot detta institut
yppats och som gifvit anledn. till detta betänk., helt enkelt
begärt att en comité' af sakkunnige män måtte nedsättas, för att
utröna i hvad mån den Technologiska undervisningsanstalten skulle
kunna vinna en utveckling, sora fullständigare än nu motsvarar
sitt ändamål, så hade jag med nöje instämt i en sådan begäran
; men då betänk, tillkommit synbarligen på uppgift om missförhållanden
inom inrättningen, som till på köpet äro obevista,
och till hvilkas rättande, om de befinnas sanna, man har andra
utvägar att vidtaga, så är det för den form Utsk. häråt gifvit,
som jag anser otillbörligt att inkomma med ett sådant förslag.
Detsamma är dessutom öfverflödigt, då en af Konungens rådgifvare
underrättat oss, att thy förutan undersökning om Teclin. Instrs
nuvar. förhållanden kommer att ske. Jag begär afslag å betänk.
Hr Printzenskjöld: Uti den delen af Hr Fåhrtei yt
trande,
hvaruti han tillkhnnagifver sig icke hafva något att erinra
mot framgång af Utsk:s betänk, och att således en hemställan
hos Konungen må göras om undersöknings anställande i anledn.
af de väckta klagomålen, ligger visserligen en vacker tanke,
dymedelst att Hr Statsrådet anser, att alla sådane verk i alla möjliga
frågor böra vara underkastade publiciteten. Jag delar visserligen
denna åsigt med honom i afseende på orsaken till medgifvande!,
men jag kan ingalunda ingå på den satsen, att Ständerne
äro behörige att till Konungen frambära så beskaffade anhållanden
som den ifrågavar. Denna framställning innebär i sig en förnärmelse
af Konungamakten, emedan den ådagalägger, att Ständerne
icke anse nyssnämnde makt hafva fullgjort sin skyldighet att vaka
deröfver, att de inrättningar, som finnas och till hvilka Ständerne
anslagit medel, uppfylla de med dem afsedda ändamål. Jag
för min del anser icke alt någon annan väg till anklagelsers framställande
mot Konungens rådgifvare, i fall de underlåta deras pligt
i afseende på tillsynen öfver en allmän inrättnings fortgång, äger
rum, än den grundlagen föreskrifver, nemi. medelst anmälan hos
Const.Utsk. Jag tror följaktligen, att man icke bör genom slika
anmälanden och framställningar, som den föreslagna skrifvelsen
åsyftar, ådagalägga det man saknar det förtroende lill Konungamakten,
hvilket bör fortfara intill dess att man får gilltiga bevis i
händerna, att detta förtroende icke bör existera.
Detta anförande hade blifvit afbrutet genom ankomsten af Hr
Statsrådet Sven Abraham Munthe, som å K. M:s höga vägnar aflemnade
en Dess nåd. skrifvelse till R. St.
Sedan härefter öfverläggningen ronde Allm. Besv.- o. Ekon.-
Utsk:s
Den 30 October f. m.
417
Utsk:s betänk. N:o 46 förklarats vara slutad, framställde H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, propos. först till bifall och sedermera till afslag
å samma betänk., efter hvilka propos:rs besvarande II. Ex.,
med lillkännagifvande det lian ej kunnat uppfatta, huruvida ja eller
nej dervid varit öfvervägande, förnyade dessa propos:r och på
grund af de derå afgifne svaren förklarade, det lian trott sig finna,
att R. o. Ad. afslagit Ulsk:s betänk.
Hr Hjerta, Lars, begärde votering.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att plenum kl. 6
på e. m. komme att fortsättas.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
voter.propos.:
Den som bifaller Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s betänk. N:o
46- i anledn. af väckt motion om undersökning rör:de Technologiska
Institutets förvaltning m. m. voterar
j»;
Den det vill, voterar
nej;
Vinner nej, blifver förenämnde betänk, af R. o. Ad. afslaget.
Efter voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 35.
Nej — 61.
Hr Hjerta: Jag anhåller att få reservera mig emot det beslut,
som R. o. Ad. genom votering nu fattat och dervid afgifva
förklaring hvarföre jag besvärat med begäran om votering. Det
synes mig nemi. att, sedan en Konungens rådgifvare här förklarat,
att den undersökning, som Utsk. satt i fråga, i alla fall kommer
alt anställas, så kunde det visserligen vara likgilltigt huru
man sedan handlade i det afseendet, men jag mäste Säga, att mig
förefaller det åtminstone så, att när betänk, afslås, så kan åt denna
utgång af saken gifvas den tydning, att Stäriderne ogillade det
af Konungens rådgifvare lillkännagifna beslutet. Detta var anledn.
hvarföre jag begärde votering. Jag utber mig dessutom att få
nämna ett ord i anledn. af ett par ledamöters yttranden, att det
skulle ligga något förnärmande mot Konungamakten i en begäran
från Ständerne om en sådan undersökning som den ifrågasatta i
afseende på tillståndet vid ett förvaltande verk? Denna framställning
synes mig nog fnycket besynnerlig. En af de värde talarne
har nemi. påstått, att eontrollen i detta afseende skulle ligga hos
Const.Utsk.; men jag är åtminstone icke i stånd alt upptäcka pä
hvad sätt nämnde Utsk. skall kunna utöfva en sådan inspection
öfver ett verk af den egenskap som Tectinologiska lnst.; icke eller kan
Just.ombudsm., sora jag hört en annan ledamot sätta i fråga, en
sådan utöfva, enär inga anmärkmr blifvit gjorda öfver begångna
olagligheter, utan derföre, att möjligen sådana fel ligga i undervisningsmcthoderna,
eller i sjelfva inrättningens organisation, att
det dermed åsyftade ändamål och afsedda nytta icke som veder3
H. 53
/lis
Den SO October f m.
bör kan uppnås. Skulle nn detla beslut och de premisser som
här kommit i fråga etableras såsom prejudieat för framliden; sä
skulle i afseende ä hvilka verk som helst dem man funne behäftade
med större eller mindre felaktigheter Ständerne icke hafva
någon utväg alt yttra sina tankar till regeringsmakten. Jag tror
likväl icke alt grundlagen sä afstängt Ständernes rätt alt frambära
sina önskningar, som de värde talarne förmodat. Jag anser, alt
någon betänklighet sä mycket mindre bort äga rum, som det är
af resuméen af Utsk:s betänk, bekant, att chefen för Technol. Instit.
ingalunda sjelf varit emot en undersökning, utan tvertora yttrat
den önskan, att delta läroverk mä ställas på en annan fot.
Jag skulle visserligen, om det icke allt för länge drog ut pä tiden,
yttra något om min särskilda mening i afseende å något som vore
att tillgöra i och för en annan organisation; jag vill derifrån
nu afstå, för att, som sagdt är, icke upplaga tiden.
Upplästes och remitterades lill BancoUtsk. K. M:s denna dag
ankomna nåd. skrifvelse, ang:de åtgärder för ordnande af Rikets
penningeväsende.
Föredrogs Exp.UtsIcs d. 24 dennes på bordet lagda mern.
N:o 7 med öfverlemnande af skrifvelseförslaget fST:o 20.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag arhåller att Hr Ridd.-  secret. måtte upplysa, huruvida från Ekou.Ulsk. det betänk, inkommit,
som skulle innehålla rättelse i det förra betänk., om hvilket
den ifrågavar. skrifvelsen handlar, samt att jag sedan må få ordet.
Undert. t. f. Ridd.sccret. tillkännagaf, alt Allm. Bcsv.- o.
Ekon.Utsk. denna dag uti mom. N:o 60 inkommit med det af
II r von Hartmansdorff efterfrågade betänk.
Hr von Hartmansdorff: I sådant fall hemställer jag, om
det icke vore skäl besluta, att det ifrågavar. förslaget till tind.
skrifvelse måtte ytterligare bordläggas och på föredragningslistan
uppföras efter det betänk, från Ekon.Utsk., i hvilket rättelse föreslås.
Häruti instämde Gr Lagerbjelke, Gustaf.
R. o. Ad. deslöt, uppå härom af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
framställd propos., att Exp.Utsk:s mern. N:o 7 skulle; ytterligare
bordläggas och ä föredragningslistan uppföras näst efter Allm. Besv.-  o. Ekon.Utsk:s nu anmälda mern. N:o 60.
Föredrogs och bifölls LagUlsk:s d. 24 dennes på bordet lagda
betänk. N:o 17, i auledu. af väckt motion om förändring i 8
cap. 7 § Ärfdabm.
Då nu föredrogs LagUtsk:s d. 24 dennes på bordet lagda betänk.
N:o 18, i anledn. af väckt motion om ändringar i ansvarighetslagen
för Statsrådets ledamöter, blef detsamma ånyo bordlagdt,
på begäran af Gr. Gyldenstolpe, Anton Ga b r., Frih.
Tersmeden, Wilh. Fredr. m. fl.
Den 3$ 0)c t o b e r f. m.
419
Föredrogs StatsUtsk:s d. 26 dennes på bordet lagda utlåt.
N:o 39, ang:de regleringen af utgifterne under riksstalens 6:le
hufvudlitel.
Detta utlåt, företogs punktvis till afgörande.
]:o Ii. Corn missionen öfver Tabellverket.
Ur von Hartmansdorff, Aug.: SlalsUlsk. har tillstyrkt
hvad Konungen äskat i delta hänseende, utom det att Utsk. afstyrKer
200 r:dr lill hyrcsersätlning. Disk. säger: ”alt det inskränkta
utrymme, som erfordras för Tabellcommissionens archiv, bör kunna
beredas i något Kronans lius, hvarest handlingarne äfven mera äro
i säkerhet, än om de förblifva i enskild vård”. Om rum för ett
archiv skall lemnäs i Kronans hus, sä bör, efter mitt förmenande,
rum äfven beredas åt de tjenstgörande, hvarest de må kunna förrätta
sina göromål. Alt åtskilja de arbetande och handlingarne är
olämpligt, enär för conlrollens skull del som oftast mäste vara
nödvändigt, alt de föreg:de årens handlingar jemföras med det
årets, hvilket kan vara i fråga, synnerligast vid upprättandet af de
s. k. 5-års-tabell'erne, då 5 års uppgifter skola sins emellan jemföras.
Jag hemställer således vördsamt, att R. o. Ad. måtte återremittera
denna punkt, på det att de 200 rtdrne måtte beviljas.
När man vet huru mycket arbete som på tabellverket nedlägges
och med huru stort nit det behandlas af den embetsman, som fått
sig detsamma uppdraget, så bör man icke pruta på små summor,
hvilka troligen icke kunna syflescnligare användas.
H. Ex. Hr Gr. Lövenhjelm, Carl Axel: I egenskap af ordförande
i Tabellcommissionen, är det min pligt att förorda denna
inrättning; och sedan Utsk. nu föreslagit beviljande af allt annat,
som blifvit hegardt, med undantag af dessa 200 r:dr, så får jag
vördsamt anhålla om återremiss af denna punkt, på det att Utsk.
må bli satt i tillfälle alt i afseende derå ändra sitt tillstyrkande.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Jag instämmer fullkomligen
med den förste värde talaren i det omdöme han yttrat, ang:de
nödvändigheten för tjenstemännen alt hafva ständigt tillträde till
de rum, der archivet finnes, emedan det visserligen vore omöjligt
att med erforderlig flit och ordning handlägga deras vigtiga arbeten,
om icke handlingarne städse vore tillgänglige. Hvad åter
frågan om återremiss beträffar, så yrkar jag för mindel ej derpå;
summan, hvars anslående afstyrkts, är så ringa, att det utan
tvifvel skall bli tillfälle att, såsom hittills, på annan väg skaffa tillgång
dertill.
Frih. Cederström, Jacob: Lika med Hr von Hartmansdorff
tillstyrker jag den rättelse i Utsk:s betänk., att de 200 r:drne
måtte anslås, och det så myckel hellre, som derest runi för Tabellcommissonen
bli anvisade i något af Kronans hus, så följer
ock deraf, alt ved och ljus skall anslås, och då blir det ingen besparing
att hafva vägrat den nu ifrågaställda summan, tverlom,
en vida drygare utgift. Derjemte skulle ett sådant arrangement
medföra ganska många besvärligheter för den redan älderstegne
420
Den 30 October f. m.
tjensteman, som är den enda arbetande ledamoten vid verket, att
från sin bostad förflytta sig lill främmande rum; måhända skulle
lian för den orsaken icke längre kunna fortfara med arbetet.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Utsk. har så mycket mindre
dragit i betänk, att afstyrka delta anslag, som K. M:s nåd.
propos. om statsverkets tillstånd och behof äskar dessa 200 r:dr
blott derföre att anslaget å G:te bufvudtiteln till skrifmaterialier och
expenser skulle befrias från detta belopp. Följaktligen visar det
sig, alt 6:te bufvudtiteln på sistnämnde anslag lemnat tillgång för
denna hyresersältning hittills; och sorn detta är ett förslagsanslag,
sä torde ingen svårighet förefinnas att ju samina titel äfven hädanefter
dertill förslår, så vida ej lämpligt skulle synas alt rum för
Tabellcomniissionen lemnades i ett af Kronans Inis.
Hr von Hartmansdorff: Enär tillgång blir till medel för
denna utgift, så bar jag intet annat skäl att vidare påyrka ätcrremiss,
än det, att jag anser rättare vara att begagna den öppna utvägen
att anslå medel till ett erkändt behof, än att genom ett förslagsanslag
skyla den utgiften vid statsregleringen: men då penningar
fäs, skall jag icke besvära med begäran om återremiss.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla första punkten af StatsUtskrs förevar, utlät.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter II. Ex. förklarade,
det lian funnit denna propos. vara med öfvervägande
ja besvarad.
2:0 K. General-landtmäteri-contoret.
Afven denna punkt blef af R. o. Ad. bifallen.
3:o Landtstaten.
Denna punkt bifölls med undantag af mom. litt. f, ronde
åtskillige löneförbättring åsyftande motioner, hvarom uppstod följande
discussion:
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Som allmän regel måste
man visserligen godkänna Ulsk:s grundsats, alt icke föreslå
Ständerne sådana anslag, hvilka icke ingått i Konungens nåd. propos.
, ang-.de statsverkets tillstånd och behof; dock torde medgifvas,
att denna regel, likasom alla andra reglor, för någon gång
tillåta undantag, och tillfälle för ett sådant anser jag nu vara för
handen. Det är nemi. otänkbart, att, inom ett land af någon
vidd, icke ett och annat localt behof kan undgå äfven den mest
uppmärksamma Regering, och att detta behof ej eller undfallit
Regeringens uppmärksamhet, derom vittnar den påtänkta regleringen
af landtstatens aflöning i allmänhet. Likväl antyda de motioner,
som af Utsk. omförmälas, att åtskillige behof finnas, som
äro af mera trängande beskaffenhet, än att med afhjelpande deraf
kunde anstå i afvaktan af den allmänna regleringen; hvilken kan
komma alt länge dröja. Hvaraf skola dessa vanlottade tjenstemän
lefva under liden? Antigen måste de lida brist, eller också nöd
-
Den 30 October f. m.
421
gas tillgripa sådana utvägar, som äro med tjenstepligt och samvete
oförenliga. Man må ej förundra sig, om, under sådant förhållande,
en och annan, säkert endast för nödens skull, ej kunnat
motstå frestelsen; snarare länder det lill förundran och vederbör,
till mycken heder, att icke flere klagomål försports. Man bör ej
sätta menniskor i starkare frestelser, än menniskor med vanlig
moralisk kraft kunna uthärda.
Om det har sin riktighet — och intill dess misstag ådagalägges,
synes en Riksdagsman äga vitsord — att kronofogden och häradsskrifvaren
i Ljunits och Herrestads fögderi af Malmöhus län, såsom
Hr Hallenborg i sin motion säger, äro nästan lönlösa, sedan
de betalt skrifvarebiträde m. m.; om det är riktigt, att i ett af
fögderierne inom Skaraborgs län, ett land af ansenlig vidd, med
en folkmängd af 50,000 innevånare, hvarest kronofogden är ansvarig
för en uppbörd för Kronans räkning af 120,000 r:dr årligen,
utom hvad han kan hafva om händer för enskildes, behållningen
af denna embetsmans lön endast uppgår till det besynnerliga
udda beloppet af 47 r:dr 2 sk. 11 r:st.: så frågar jag, huru
de skola kunna lefva af denna inkomst? Antingen mäste de
hafva enskild förmögenhet, eller påräkna biförtjenster, eller ock
rent af svälta, såvida de äro för samvetsgranne fly till orättmäliga
utvägar. Jag anser således att dessa motioner förtjena ett helt
annat afseende än derpå blifvit fästad!, synnerligen dä jag besinnar,
att af desamma, ellofva till antalet, icke mindre än utta blifvit
väckta af ledamöter inom det hederv. BondeSt., hvarest annars,
af lätt insedda skäl, en särdeles benägenhet för ökade anslag icke
plägar finnas, eller bör kunna finnas. Denna omständighet mätte bevisa,
att allmogen, som står i den närmaste beröringen med kronofogden
och länsmannen, klart insett behofvet af förbättring i
dessa tjenslemäns aflöning. Jag skulle således tro, att en återremiss
af denna punkt bör af R. o. Ad. beviljas, och alt Utsk. kunde
föreslå ungefäti. följande: att en, mot motionärernes förslag någorlunda
lämpad summa ställes till K. M:s nåd. disposition, för
att, der verkligt och trängande behof pröfvas vara för handen,
antingen till någon del eller lill fullo, ifrån nästa års början bevilja
de föreslagne eller andra löneförbättringar, som befunnits högst
nödvändiga; att dessa utgå som arfvoden intilldess en allmän och
definliv lönereglering hunnit verkställas, samt utan prayudicium eller
berättigande i afseende å den sednare.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Ehuru jag med den erfarenhet
jag äger, nogsamt känner behofvet af förbättrade lönevillkor
för landtstatens lägre betjening, kan jag likväl ej annat än
gilla hvad Utsk. föreslagit med hänseende till de framställningar,
som af enskilde motionärer blifvit gjorde; ty med all aktning för
hvarje motionärs afsigt, tror jag likväl icke det vara rätt alt partiell
höja vissa löner, under det man afvaktar en allmän lönereglering.
Jag kan likvisst icke bestrida Frih. Palmstjernas begäran
om återremiss, på de grunder han framställt, men Utsk. kunde ej
framträda med ett sådant förslag som hans. Jag har således in
-
422
Den 30 October f. ni.
geni ing emot återremiss af denna punkt, hvarigenom Ulsk. blir i
tillfälle alt yttra sig öfver det nu väckta förslaget.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Jag uppträder kanske litet
partisk, då Frih. Palmstjerna redan förut yttrat sig. Att jag å
min sida skulle önskat ett annat tillstyrkande ifrån StatsUlsk., än
det vi hört oss föreläsas, är temligen naturligt, emedan 3 af de
personer, som skulle komma i fråga till åtnjutande af löneförbättring,
tillhöra det län, hvars vård blifvit mig i nåder anförtrodd;
men då jag är öfvertygad, att Konungen redan beslutat en reglering
af laudtstatens lönevillkor oell jag således icke vågar hoppas
att kunna erhålla något tillskott för desse tjenstemän, anser jag
mig icke eller böra påyrka återremiss af denna punkt, enär troligen
ej kan vinnas hvad man åsyftar. Att landtstatens tjenstemän
äro pä många ställen illa lönta, del är en allt för känd sak för
att behöfva bevisas, men all genom partiel förändring få hjelp för
några, tror jag knappast vara möjligt att vänta just då, när man
vågar hoppas alt emotse en förändring i det hela, ehuru vissas
ställning är beklagansvärd, i synnerhet i Skåne, der få af kronobetjeningen
äga boställen.
Hr von Hart mansdorff: Jag är väsendtligen af den mening
som Frih. Palmstjerna uttalat. Att behof af förbättrade löner,
äfvensom af en allmän lönereglering för landlstaterna förefinnes, är
allmänt kändt. Jag tror ock, att svårligen torde någon brist på
lönereglering så trycka allmogen som just denna. Sådan ärjsaken sedd
från den ena sidan. Betraktar man henne från den andra; så vållas
balancer och tillgrepp af otillräckliga löner. Icke blott den enskilde,
hvar i sin ort, utan ock Kronans cassör förlora således
derpå, att landtstatens tjenstemän icke äro behörigen aflönade.
När man nu dertill ihågkommer, att den allmänna ordningen i
Sveriges Rike väsentligen hvilar på dessa tjenstemän, de der utgöra
police-myndighelerna på landet; så bör något hvar inse huru
vigligt det är, att en allmän lönereglering snart företages. Jag
medgifver visserligen skäl vara för handen, att ej delvis göra denna
reglering; men burn länge vi kunna fä vänta på en för hela Riket
sammanhängande lönereglering, kan vara ovisst. Säkert är
emedlertid, att än i det ena än i det andra länet förekomma sådana
ojemnheler, att de icke kunna lemnäs derhän i flere år, ja,
icke ens i ett år. Jag har hört omtalas exempel, att vissa landtstatstjenster
komma att sakna sökande, om icke löneförbättring
anslås. Dä vore det väl godt om Ständerne, till förekommande af
dylika olägenheter, ville vidtaga den åtgärd, som Frih. Palmstjerna
föreslagit, nemi. att någon summa lemnades åt Konungen att
t. v. använda der behofvet oundgängligen fordrade hjelp, utan att
den allmänna och ständiga löneregleringen derigenom förekommes
eller rubbades. Jag instämmer således i Frih:s önskan, alt R. o.
Ad. måtte återremittera betänk., på det att Statslltsk. mätte taga
saken i närmare öfvervägande. Då en mängd motioner i detta
afseende äro väckta af Riksdagsmän ifrån Rikets särskilda delar
och mest af BondeSt., som eljest plägar akta sig för alt påyrka
Den 30 October f. m.
423
anslag, sä måtte det bevisa, att förbättrade lönevillkor i detta hänseende
äro nödvändigare än många andra.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: I afseende å
behnfvet af ökade löneanslag för vissa af landtstalens tjenstemän,
instämmer jag så mycket hellre, som jag redan vid 1S34 års riksdag
väckte särskild motion derom för krouofogdarne pä Gottland,
och varit nödsakad att i häkte inmana en sådan tjensteman, fader
till 9 oförsörjda harn, för bristande leverering af krononpphörden.
Huruvida sådana olyckshändelser för framtiden kunna inträffa, kan
jag naturligtvis icke veta, men nog är del af högsta vigt att löne
reglering och förbättringar komma i fiåga. Partiella fall kunna
uppgifvas der behofvet är störst, än för den ena och än för den
andra, och detta har äfven skett; men vid den riksdagen då jag
väckte fråga härom, blef jag afvisad dermed, alt en allmän lönereglering
skulle komma alt äga rum, och att intilldess inga sådane
frågor kunde upptagas. Nu har ytterligare vid denna riksdag
blifvit tillkännagifvet, att Konungen täcktes taga detta ärende i öfvervägande
och ernar framställa förslag derom. Derpå tryggar jag
mig fullkomligen, ehuru jag måste beklaga det olyckliga förhållande,
som för närvar, med dessa tjenstemän äger rum.
Frih. Cederström: Jag instämmer till alla delar med Frih.
Palmstjerna i afseende på frågan om återremiss och om den förändring
i StatsUtsk:s betänk., att Utsk. mätte till beviljande föreslå
de belopp som ungefärligen kunna erfordras, för att som arfvodeu
gifvas, der Konungen pröfvar sådane behöflige; men jag skiljer
mig något ifrån Frih. deruti, att jag icke anser det vara klart, att
SlatsUlsk. icke bör upptaga enskilda motioner om anslag, emedan
grundlagen medgifver rättighet ät representanten att derom väcka
fråga, då StatsUtsk. åligger alt pröfva nyttan och behöfligheten deraf.
I afseende på ämnet, så är det klart, att en direct sammanhängande
plan för bringande af landtstalens tjenstemäns löner lill
likhet öfverallt inom samma grad, vore det oriktigaste mankan länka
sig, emedan dessa tjenstemän icke stå i enahanda förhållanden
i afseende å tjensleutöfningen och derföre icke eller hafva behof
af lika löner. Delta måtte rättas efter de olika förhållandena,
hvari de befinnas och undersökningarne derom komma nog alt
draga ut på liden, så alt hjelp nu bör, intilldess en definitiv lönereglering
blifvit bestämd, meddelas de mest behöfvande. Att allmogen,
eller rättare motionärer af BondeSt. varit de fleste som
framställt behofvet af lönetillökning, följer af sig sjelf, ty när de
veta och måste veta, alt dessa personer icke hafva tillräckliga löner
på stat, så är det med dem som med landsfiscaler i de norra
orterna, sorn ej hafva några löner, alt de mäste födas af allmogen.
Den bristande tillgången på löneanslag, hvarigenom man har svårt
att erhålla rättskaffens och redbara personer inom landtstaten, låter
känna sig, dä henderne nödgas föra och skjutsa dessa tjenstemän
för intet, och derföre är det ock helt naturligt, att man söker
på ett rättsenligl sätt komma ifrån ett dylikt besvär.
424
Den 30 October f. m.
O
Hr Akerman, Fredr.: Alla talare som yttrat sig, hafva instämt
deruti, att landtstatens lägre tjenstemän icke äro aflönta på
ett sätt, som öfverensstämmer med Statens fördel. Om man i allmänhet
fordrar arbete som är godt, så måste betalningen rältas
derefter, och då denna fordran måtte vara desto större i frågan
om sådane tjenstemän, som hafva Statens intrader örn händer, så
bör man ock aflöna dem så, alt de icke ens sätlas i frestelse att
för sin utkomst se med begärliga blickar på de medel de uppbära.
Jag anser mig således icke i denna del böra tillägga något vidare;
men då jag finner en skiljaktighet i åsiglerna äga rum emellen
de talare som yttrat sig, bestående deruti, alt någre ansett
del vara tjenligt att afvakta liden; då en af Konungen lofvad organisation
af alla landlstais-ljenstemäns löner kan komma i fråga,
och andra åter, att denna lid icke bör afvaklas, utan i stället föreslagit,
alt ett anslag borde lill Konungen öfverlemnas, för att vid
särskilda pressania tillfällen, dä lönetillökningar kunna komma i fråga,
vara att tillgå; sä får jag förklara, alt jag sä mycket hellre
instämmer i det sednare alternativet, som jag funnit mig befogad
att hos Konungen i rind. anhålla om förbättring i lönevillkoren
för kronofogdar och häradsskrifvare inom det mig nådigst anförtrodda
län. Der åtnjuter en kronofogde 7(i(i r:dr 35 sk. 6 r:st.
och häradsakrifvaren 369 r:dr 11 sk. 4 r:st. Beräknar man
nu, att desse tjenstemän mäste aflöna skrifvarebiträden, de många
resor de årligen, utan all ersättning måste göra inom fögderiet
för uppbärande af kronouppbörden och för taxeringens förrättande,
hvarföre kostnaderna icke kunna blifva obetydliga, då
t. ex. ett fögderi inom Wesler-Norrlands län innehåller icke mindre
än 157 quadrat-mil, så tordeman finna, att icke särdeles mycket
blifver öfver för alt lefva utaf. Min åsigt är derföre, att sådana
partiella behofs afhjelpande icke utan våda för det allmänna kunna,
och således icke eller böra uppskjutas lill dess en allmän reglering
af ifrågavar. tjenstemäns löner kan äga rum. Skall jag bedomina
tiden då denna reglering kan inträffa efter de svårigheter,
som jag anser dermed vara förknippade, och som visserligen icke
minskats genom det landtstatstjenstemännens sammanträde, som
under sistl. sommar ägde rum, och hvarvid både billiga och obilliga
pretentioner framställdes; så fruktar jag att regleringen väl
kan komma alt något anstå. Jag yrkar återremiss och instämmer
för öfrigt i Frih. Palmstjernas förslag.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Om jag ägde något skäl til den
öfvertygelse, att ett^tillskott, lemnadt af Ständerne till Konungens
disposit., skulle i någon män försvåra eller fördröja den allmänna
reglering, som Konungen läcktes utlofva för landtstatens tjenstemän
i allmänhet, så skulle jag visserligen icke vilja bidraga till
ett sådant resultat; men då olyckligtvis förhållandet inom landtstaten
icke är sådant, alt inom densamma tillräckliga medel finnas för
det åsyftade ändamålet, eller regleringen, utan tillskottet alltid kommer
alt behöfvas och det i högst betydlig mån; så ser jag ej något
ondt deruti, om Ständerne skulle på förhand till Konungens
dis
-
Den 30 Oetober f. m.
125
disposition ställa en summa, ungefärligen motsvarande beliofvet.
Då vi dessutom af de ingifna motionerne, äfvensom af vår egen
erfarenhet känna att partiella behof i förevar, hänseende äro för
handen, kan jag icke annat än i allo dela den åsigt, som af Frih.
Palmstjerna blifvit uttalad, yrkande på anförde skäl återremiss af
denna punkt.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Endast med två ord
vill jag påminna Frih. Cederström, att just mitt yttrande bevisar,
det jag icke förbisett Ständernas rättighet att äfven bevilja andra
anslag än de som af Konungen blifvit äskade. Men i allmänhet
tror jag, all det sällan är ändamålsenligt att bifalla några andra,
och framställde derföre mitt förslag som ett undantag frän regeln.
Gr. Posse: Jag fruktar att hafva blifvit missförstådd, ty
efter hvad jag af en talares yttrande kunnat fatta, förekommer
det mig som skulle man trott, det jag afstyrkt såväl återremiss,
som öfverlemnande af ett anslag till Konungens disposition. Men
detta har visserligen icke varit min mening: jag bar tvertom sagt,
att jag önskade både återremiss och det ifrågasatta anslagets beviljande
; men då jag tillika yttrade, det jag ej vågade hoppas att
sådant skulle lyckas, yrkade jag ej derpå. Sedau jag nu hört flere
talare instämma i samma önskan som jag hyser, så hoppas jag
att betänk, må blifva återremilteradt, med den framställning derjemte
till Utsk., att det måtte föreslå, att till Konungens disposition
må ställas en summa att användas till löneförbättringar, der
beliofvet sådant synnerligast påkallar. Det är ingenstädes sådana
förbättringar till högre grad behöfvas än just i det län, der jag
har äran att vara landshöfding.
Hr F åhraius: Jag har redan vid ett föreg:de tillfälle uttalat
den åsigt, att löneregleringen för landlstatens tjenstemän är
ett af de angelägnaste föremål för Regeringens och Ständernes
uppmärksamhet. Jag har likväl trott mig böra, i anledn. af hvad
under denna discussion förekommit, fästa uppmärksamheten derpå,
att Konungen redan förut vid 2:ne riksdagar under den sednast förflutna
perioden, nemi. vid 1S34 och 1835 samt 1840 och 1S41
årens riksdagar, aflåtit nåd. proposir, åtföljde af fullständige förslag
till en sådan lönereglering. Vid det förra tillfället förklarade
Ständerne sig vara nödsakade att uppskjuta med regleringen, i
brist på tillräcklige medel, och vid det sednare slutade Ständerne
med det förklarande, att de ej kunde vidtaga någon åtgärd i anledn.
af den K. propos. Man har under denna öfverläggning
yttrat, att Regeringen någon gång, äfven med den största uppmärksamhet,
kunde undgå att inse de verkliga behofven. Jag förmodar,
att inom representationen den säkraste och tillförlitligaste
utvägen bör sökas att få kännedom om de allmänna behofven;
men då Ständerne lemnat så beskaffade svar på K. M:s propos:r
i ämnet, som jag nyss hade äran anföra, så tyckes det sorn redan
deruti förefunnes en ursäkt, om Konungen icke vid detta tillfälle,
54
420
Den 30 O c toli er f. m.
äfven om för öfrigt omständigheterne dertill gifvit anledn., ånyo
framträdde med ett förslag i samma ämne. Emedlertid är jag
naturligtvis långt ifrån att vilja motsätta mig ett sådant förslag
som nu blifvit framsläldt och af de fleste talarne tillstyrkt, eller
ali som provisorisk åtgärd vidtaga den utvägen alt ställa till Konungens
disposition en viss summa, lill fyllande af de angelägnaste beliofven.
I det hänseendet anser jag mig böra upplysa, att för
uppbringande af kronofogdars och häradsskrifvares lönevillkor, de
förres till minst 800 och de sednares lill 500 ndr för hvardera,
erfordrades omkring 22,000 ndr; och då, i händelse af en sådan
löneförbättring, billigheten fordrade en tillökning för landträntmästare
till ett minimum af 1,100 r:dr, erfordrades ytterligare 4,500
ndr, eller en summa omkring 26,500 ndr b:co. Jag upprepar
hvad jag förut haft äran anföra, att det skulle vara mig ganska
kärt, om, i afvaktan af definitiv reglering, ett så beskaffadt provisoriskt
regleringssätt kunde komma att äga rum; och jag vill endast
i det fallet förnya det förbehåll, som jag vid det tillfället, då
Hr Montgommerys motion remitterades, gjorde, att sådant icke
måtte försvära den reglering, som K. M. i sin nåd. stalspropos.
antydt, i afseende på indelta löners ingående till statsverket, såsom
villkor för den definitiva landtstatslöneregleringen.
Q
Hr Akerman: För min del betygar jag min fägnad deröfver,
att den siste värde talaren för sin del instämt i den af mig
och flere andre talare yttrade åsigt, att Konungen, genom ett anslags
beviljande må sällas i tillfälle alt afhjelpa behofvet af löneförbättring
för landfstalstjenstemän, der sådant icke utan våda
kan uppskjutas; men då af den framställning som i sammanhang
dermed följde, om den summa som vore erforderlig för att bringa
kronofogdarnes lön till 800 r:dr och häradsskrifvarnés till 500
r:dr, torde kunna dragas den slutsats, alt dessa belopp skulle utgöra
lämpliga löner för ifrågavar. tjenstemän, så anhåller jag att
få bifoga den anmärkn. till StatsUtsk. att dessa löner äro alldeles
otillräcklige. Häradsskrifvaren skulle t. ex. få 500 r:drs lön. Han
kan under vanliga förhållanden icke påräkna mer än 200 å 300
ndr i s. k. sportler, hvadan hans hela löneinkomst skulle uppgå
till 800 ndr. Om man nu härifrån afdrager kostnaden för en,
stundom för 2:ne skrifvare, hvilkas biträden han behöfver för att
kunna sköta sin trägna och ansvarsfulla tjenst, och vidare omkostnaderne
för de vidlyftiga resor, som han i och för tjensten
mäste göra; så hemställer jag till en hvar huruvida återstoden kan
vara tillräcklig för alt försäkra honom om den ekonomiska ställning,
att han kan anses vara en oberoende controllant öfver Kronans
intraders riktiga ingående.
Hr von Hohenhausen: Mig synes, att frågan om det lönebelopp
som bör tillkomma kronofogdar och häradsskrifvare, motsvarande
deras lefnadskostnad och de utgifter som de i och för
sina befattningar få vidkännas, icke bör uppskjutas till dess den
allmänna löneregleringen kommer i fråga. Kunde nu vid denna
riksdag ett anslag beviljas, hvarigenom kronofogdarne erhöllo 800
Den 30 October f. m.
427
r:dr, häradsskrifvarne 500 r:dr och landlräntmästarne 1,100 r:dr
i lön, så vore ju redan ett stort steg taget lill afbjelpande af det
tryckande lidande, hvarunder de nu sucka. När man, som jag,
haft det stora och smärtsamma obehaget att nödgas häkta lädren
till en talrik familj, utan ali utsigt till utkomst, när sådane olyckor
än vidare kunna förekomma, så mäste roan med allt skäl och
den största glädje understödja ett förslag, hvarigenom en provisorisk
åtgärd kan bli vidtagen att afhjelpa detta stora onda. Jag
tillstyrker återremiss och instämmer i de skäl, sorn blifvit anförde
för beviljande af ett anslag alt ställas till Konungens disposition,
till afbjelpande af den tryckande nöden bos ifrågavar. embetsman.
O
Ilr Fåhreeus: I anledn. af Hr Åkermans sednare yttrande,
ber jag att få förklara, del jag roed upptagande af vissa summor
för de särskilda tjenstegraderne ingalunda baft för afsigt alt föreslå,
att de för framtiden dertill skulle bestämmas. Jag upptog dem
endast exempelvis, för att ådagalägga proportionsvis hvartill den
erforderliga summan skulle komma att uppgå. För öfrigt ber jag
att få tillägga, att då jag icke har något att erinra mot återremiss,
sådant grundar sig på den förutsättning, att statsverkets tillgångar
medgifva ett sådant anslag, hvarom fråga blifvit väckt.
If. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge
de emot mom. litt. f. i 3 pnnklen af Statsölsk:s utlät, gjorde
anmärkmr föranleda återremiss.
Ropades ja.
Lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomna utlåtm,
betänk, och mern., nemi. frän
S tats-U tskottet:
N:o 41, ang:de regleringen af utgifterne under riksstatens 8:de
liufvudtitel;
N:o 42, ang:de regleringen af riksstatens 9:de bufvudlitel;
Lag-Utskottet:
N:o 19, i anledn. af väckt fråga om dels den uppenbara
kyrkopliktens afskaffande, dels ock ändring i straffet för sLöld, lörsta
och andra resan;
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o (JO, ang:de rättelse af Ulsk:s betänk. N:o 31, i anledn.
af väckt motion om ändring af lö § uti 1S36 års militiebostälisordning.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
428
Den 30 Octobcr e. m.
Onsdagen elen 30 October 1844.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 8 prot.utdr. för denna dag f. m.
Öppnades Hrr Bänkmäns val-lista till återbesättande af uppkomne
ledigheter bland Hrr Electorer efter:
N:o 131. Gr. De Geer lill Löfsta, Carl,
„ 77. Frih. Rehbinder, Fredrik Wilhelm,
„ 119. Hr Duse, Fullm. Frih. Adelsvärd, Johan Carl, samt
„ 1222. „ Linroth, Carl Johan Gustaf;
och befunnos dertill hafva blifvit utsedda:
N:o 323. Frih. Rosenblad, Carl,
„ 2120.B. Hr Nauckhoff, Carl Johan,
„ 2292. „ af Edholm, Erik, samt
„ 2299- ,, von Beskow, Bernhard.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr von Hartmansdorff,
Aug., i anseende till göromål inom Unionscomiteen,
begärt och erhållit ledighet från sin befattning såsom ledamot i
Const.Utsk. under en tid af högst 14 dagar, räknade från och med
nästkommande Måndag; och anmodade II. Ex. fördenskull Hrr
Electorer att i deras nästa sammanträde, lill tjenstgöring under
denna ledighetstid, utse en ledamot i nämnde Utsk.
Fortsattes pröfningen af Statslltsk:s d. 26 dennes på bordet
lagda utlät. N:o 39, ang:de regleringen af utgifterne under riksstatens
6:te liufvudtitel.
4:o Gästgifvares friheter och 5:o anslaget till laga skiften
i Skåne, Skaraborgs län samt pä Öland.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
6:o Anslaget till vägar och communicationer.
Frih. Cederström, Jacob: Bland de motioner, som i
denna punkt blifvit af SlatsUlsk. afvisade, för att gå under det
anslag af 8,000 r:dr, som förut blifvit, tillstyrkt alt af K. M. användas
för dylika undersökningar, är den af Rutberg väckta frågan
om undersökning af väganläggning från Schangeli, Gelli vari
och Ruotivari till Tysfjord i Norrige, enligt hvad här står i betänk.
Från Schangeli måste det likväl bli fråga om att anlägga
en väg till Ofodenfjord, ifrån Luleå stora vatten för Ruotivari,
Gellivari m. fl. malmfält till Tysfjorden, och från Nasafjället, som
icke ens är nämndt, till Saltenfjord, allt i Norrige. Då de vid
Schangeli ifrågavar. kopparmalmerna och de andra malmfälten äro
bland de rikhaltigaste i Europa, så vore dessa väganläggningar,
om de äro verkställbara, af nästan oberäkneligt gagn för Sverige
Den 30 October e. m.
429
och Norrige. Jag skulle derföre önska, att StatsUtsk. ville föreslå
en summa i tillökning öfver de 8,000 r:dr, som äro ganska
otillräckliga för de ifrågavar. undersökningarne, att gemensamt
användas med af Norrige lemnadt anslag, af Norrska och Svenska
ingeniörer; att Utsk. derföre måtte öka anslaget med åtminstone
2 ä 3,000 r:dr. Till denna undersökning måste såväl å Sveriges
som Norriges sida kunnige ingeniör-officerare användas, för att
uppgöra förslagen med dertill erforderliga afvägningar och nivellerings-cliartor;
de äro icke så lätt verkställda, så att man med
några hundrade r:dr, som möjligen kunde besparas af dessa 8,000
r:dr, skulle kunna åstadkomma ett sådant arbete, så mycket
mindre, som af dessa medel hushyra m. m. för styrelsen i Stockholm
måste afdragas. Det är en känd sak i Bergscoll., der stuffer
finnas ifrån de ifrågavar. malmfälten, att den vid Schangeli
befintliga malm ger ända lill 35 proc. koppar och derutöfver,
Ruolivaris, Gellivaris och Nasafjällets m. fl. malmfält dels jern
dels ock andra mineralier, till rikhaltigheten kände; och då detta
allt är något så ovanligt med så väl kopparmalmen som de öfriga,
och malmfälten äro så stora, att om icke oöfvervinnerliga naturhinder
göra det omöjligt att anlägga en 4 mils väg lill Ofodenfjord,
en af mellan 5 och 6 mil från Luleå stora vatten till Tysfjorden,
samt af ö mil från Nasafjället till Saltenfjord — hvilket man
icke bör förmoda, då de Norrska väg-officianternas kunskaper och
skicklighet i väganläggningar är genom af trycket utgifna handlingar
tillräckligen vitsordade —så skulle Sverige, genom ett sådant
företag, i den delen af Riket bereda tillfälle till bosättningar och
underhåll för en massa af menniskor och kunna få gagn af de
personer, som nu äro på correctionshusen och ligga i arbetscompagnierna
här omkring hufvudstaden och åstadkomma osäkerhet
rundt omkring. Dessa menniskor skulle vid ifrågavar. grufvor
kunna begagnas, utan att någonsin vara vådliga för någon, och
bereda samhället en oberäknelig fördel för framtiden.
Jag anhåller om återremiss af denna punkt i betänk, och att
StatsUtsk. måtte ifrån Styrelsen öfver väg- och vattenbyggnader
infordra de upplysningar Utsk. kan behöfva, för bestämmande af
summan som kan erfordras, och derefter rätta anslagets belopp.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: StatsUtsk. har icke trott
sig böra från Styrelsen för väg- och vattenbyggnader begära några
upplysningar i afseende på ifrågavar. af Frih. Cederström
nämnde förslag till vägs anläggande, enär StatsUtsk. varit öfvertygadt
att ingen person af Styrelsen för väg- och vattenbyggnader
har någon kännedom af localiteten. Icke eller finnes någon kännedom
om det stället, hvarifrån motionären sagt, att vägen borde
gå. Localen är, förmodar jag, i allmänhet lemligen okänd, såväl
för Styrelsen öfver väg-och vattenbyggnader, som för sjelfva motionären.
Saken är mycket lockande framställd uti motionen, genom
allmänna häntydningar på förhållandet med de rika guldeller
egentliga koppargrufvor, som skulle i värde motsvara de rikaste
guldgrufvor, om uppgifterna voro sanningsenliga. Utsk. har‘
430
Den 30 Oclobcr e. m:
icke känt, att i norra hemispheren finnas koppargrnfvor, som gifva
öfver i%\. Skulle sådana existera i Ruotivari och Schangeli eller
i trakten deromkring, så har StatsUtsk. föreställt sig, att K. M.
icke skall låta sådant undfalla sin uppmärksamhet och att Han, i
den händelsen, och om grufvorna befunnos vara af den vigt, som
nu är framstäldt, skulle begagna de medel som finnas till Regeringens
disposition, för att sätta i verket, hvad som behöfdes för
alt åstadkomma en ändamålsenlig bearbetning af dessa rika grufvor,
samt att K. M., i händelse befintliga medel icke voro tillräckliga
för ändamålet, skulle derom afgifva en nåd. propos. Ulsk.
har äfven förmodat, att om grufvorne verkligen voro af så mycket
värde som man här påstått, så skulle motionären på ett tillförlitligt
sätt hafva styrkt sina uppgifter om nyttan af ifrågavar.
väganläggning. Ingenting af allt detta har inträffat. Saken är
helt och hållet problematisk. Den är för ett poetiskt sinne mycket
lockande och förledande till högst intressanta föreställningar;
men StatsUtsk:s sinne är mycket prosaiskt, och af detta skäl har
StatsUtsk. icke eller kunnat anse sig på en enkel omotiverad begäran
af motionären böra tillstyrka ifrågavar. undersökning. Dä föröfrigt
styrelser verkligen finnas för hvarje gren af administrationen,
så kan i min tanka icke något ärende af den vigt, som detta
skulle hafva, undfalla Styrelsen. Och om frågan verkligen vore
af så stor vigt, så skulle säkerligen lämpliga mått och steg jemväl
af enskilde bolag utan Statens mellankomst komma att vidtagas,
för begagnande af det fördelaktiga naturförhållandet, som skall
existera vid nordpolen. — Jag tillstyrker bifall till StatsUtsk:s
betänk.
Frih. Cederström: Om det endast vore en lös uppgift
rör:de Schangeli kopparmalm-fälts beskaffenhet, skulle jag icke eller
tillstyrka att en väg skall derifrån anläggas; men det är långt
derifrån. Vid Schangeli finnes redan ett bearbetande bolag bildadt.
En i Norrbottens län bosatt man, som är känd bland R.
St., Fale Burman, är bolagsman derstädes. Transportanläggningarna
äro så svåra och fordra ovillkorligen förberedande undersökningar,
nivelleringar och upprättade kostnadsförslag, för att, oaktadt
malmens rikhallighet, bereda framgång åt malmernes bearbetning,
ty eljest äler transporten upp förljensten och det blir ingen
behållning deraf. Det finnes ännu ytterligare ett skäl, hvarföre
ifrågavar. åtgärd bör beslutas af R. St., nemi. det, att undersökningen
måste ske gemensamt af Sverige och Norrige; ty
det är öfver Norriges mark, som vägarne skulle gå. Dessa anläggningar
i norra delen af landet skulle säkerligen i framtiden
mycket befordra enighet och välstånd i dessa trakter. Jag anser
frågan vara af stor vigt, och StatsUtsk. kan icke längre ifrån än i
Bergscoll. erhålla underrättelse om brytningen i Schangeli; ty det
är icke för Bergscoll. okändt, hvad i detta berg finnes. Delta är
ingen hemlighet för ifrågavar. Coliegium, ty det är dess skyldighet
att känna det. Jag kan således icke instämma med Frih.
Palmstjerna deruti, att det finnes någon poesi uti Rutbergs mo
-
Den 30 October e. m.
431
tion, utan den är en helt prosaisk framställning af en för fäderneslandet
allmänt nyttig sak, sorn äfven skulle blifva af vigt för
Norrige. Och som Norriges storting nästa år sammanträder, så är
K. M. i tillfälle, i händelse R. St. nu anvisa några tusen r:dr
för att på Svenska sidan kunna användas för gemensam undersökning
och förslags uppgörande till väganläggningarne, att göra
propos. till Norriges storting om ett anslag af några tusen r:dr af
Norrige för de ingeniör-officerare, som i undersökningen deltaga
och gemensamt upprätta kostnadsförslagen till väganläggningarne,
hvilka från Schangeli, icke till Tys-, utan lill Ofodenfjord, från
Luleå stora valten lill Tysfjord, och från Nasafjellet till Saltenfjord,
måste ledas. — Jag förnyar min begäran om återremiss.
Efter härefter framställde propostr först till bifall i denna
punkt och sedan till densammas återremitterande, blef, jemte förklarande
att vid den sednare proposts besvarande nej öfverröstat
ja, förnyad propos. (ill bifall af II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, framställd
samt af R. o. Ad. besvarad med starka ja, blandade med
många nej, hvarpå II. Ex. tillkännagaf sig hafva uppfattat detta
svar såsom bifall till ifrågavar. punkt.
Frih. Cederström begärde votering.
Upplästes lill justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den som bifaller det i StatsUtsk:s utlåt. N:o 39 i afseende
på 6:te punkten, ang:de anslaget till vägar och communicationer,
afgifna yttrande, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. de emot StatsUtsk:s berörde yttrande
gjorde anmärkmr föranleda återremiss.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 25.
Nej - 27.
7:0 Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.
Litt. a) ang:de fortfarande utgående af det vid sista riksdag
beviljade anslag af 10,000 r:dr för Landtbruks-instilutet
å Degeberg.
Utsk:s under denna litt. eiorde tillstyrkande blef af R. 0. Ad.
bifallet.
Litt. b) angide anslag för åtskilliga lägre landtbruksskolor.
Hr Westfelt, Nils: Vid det afUlsk. här förordade anslag
till landtbruks-insliluter bör jag icke hafva mycket att påminna.
Jag är för mycket älskare af jordbrukets framskridande, för att
kunna sätta mig emot något anslag, som till jordbrukets nytta af
R. St. kan göras. Jag ber likväl att få fästa Hrnnes uppmärk
-
432
Den 30 October e. m.
sambet derpå, att, såsom jag tror, våra närvar, landtbruks-instituler
icke motsvara det ändamål, som med dem åsyftas. Här är
ett landtbruks-institut i Östergöthland. Jag tror icke, att detta
landtbruks-institut har blifvit inrättadt på ett dertill passande ställe.
Det lärer väl icke kunna bestridas, att ett landtbruks-institut, inrättadt
på en sandbacke, svårligen kan uppfylla sitt ändamål. Jag
tror således det hade varit lämpligt, att Utsk. fästat en synnerlig
uppmärksamhet vid dessa anslag och stadgat det villkor, att innan
dessa blifva beviljade, noggrann undersökning bör verkställas af
Konungens Bef:h:de, huruvida jorden vid den till institut bestämda
lägenhet är passande. Jag är af den öfvertygelse, att, såsom äfven
Frih. Palmstjerna i sin reservation ganska riktigt anmärkt, våra
landtbruks-instituter ännu icke hafva visat den nyttan, att några
ökade anslag böra för desamma beviljas. Har är föreslaget att
inrätta fem stycken nya landtbruks-instituter. Det är visst sant,
att den ena provinsen bör få samma förmåner, som den andra;
men innan det är constateradt, att de nuvar. instituterna uppfylla
sitt ändamål, skulle jag tro, att man icke bör bilda några nya.
Om dessa fortfara och visa sig nyttiga, så kan det vara rätt att
öka deras antal. Jag tror, att Staten på denna väg gjort ganska
mycket. Degeberg har 10,000.. r:dr. De andra instituten hafva,
såsom jag tror, 5,000 ndr. Afven vid sista riksdagen blef, om
jag icke minnes orätt, ett anslag bestämdt till inrättande af ett
s. k. central-institut vid Ultuna. Detta är likväl ännu icke i
verksamhet och kan icke vara det, enär arrendetiden ännu icke är
utlupen; men jag tror, att det arrendebelopp, som nu utgår får
af Hushålls-sällskapet i Upsala uppbäras, till bildande af en fond
för nämnde institut. Denna fond kommer att blifva ganska betydlig,
och jag tror således att vi håfve gjort ganska mycket för
våra landtbruks-instituter, samt att det vore nyttigt att stanna
dervid. Af dessa skäl och på det att Utsk. må komma i tillfälle
att vid dessas anslag föreslå det uttryckliga villkor, att innan anslaget
för något institut beviljas, noggrann undersökning om jordmånens
tjenlighet blifver verkställd, så anhåller jag, att betänk,
måtte återremitteras.
Frih. Palmstjerna: Det har blifvit omnämndt, alt jag reserverat
mig emot Utsk:s tillstyrkande af nya anslag för flere
landtbruks-instituter än de nuvar. Det är verkligen så. Jag har
nemi. ansett, alt de nuvar. landtbruksskolorne borde erhålla större
anslag, på det att de måtte kunna uppfylla sitt ändamål, i stället
att inrätta flere landtbruks-instituter med endast 1,000 r:drs
årligt anslag hvardera, emedan jag anser, att ingen landtbruksskola
med så litet anslag kan uppfylla det dermed åsyftade ändamålet,
såvida icke provinsen tillskjuter mera eller ytterligare åtminstone
lika mycket till utöfver hvad redan är tillskjutet. Detta torde
hvar och en, som tagit kännedom om landtbruks-instituterne, lätteligen
medgifva mig. Då emedlertid Utsk. varit af en annan
tanka, och experimentet icke är så särdeles dyrt, och det derjemte
Pä
Den 30 October e. m.
433
pä elt eller annat ställe möjligen skulle lyckas att för mindre
kostnad inrätta sådane landtbruksskolor, så vill jag icke motsätta
mig anslaget eller yrka någon återremiss. Här har äfven blifvit
anmärkt, att Landlbruks-institutet vid Sjögestad i Östergöthland
vore beläget på en sandkulle. Jag är öfvertygad, att om den siste
värde talaren tagit närmare kännedom om localen, då bade
han icke bedömt förhållandet såsom han nu gjort. Det är sant,
att bostäderna stå pä en sandkulle och alt äfven sandjord finnes
på ägorne, emedan en sandås' der stryker fram ; men della hindrar
icke att jorden norr och söder om denna sandås är af en helt
annan beskaffenhet, och jag är öfvertygad om, att stället är ganska
lämpligt till en rältareskola, emedan jordmånen der består
dels af sand, dels af klappermylla, af lermylla och flera jordarter,
således af ätskillige med hvarandra omvexlande slag. Man bar
alltså tillfälle att der visa huru eli jordbruk bör ordnas, såväl pä
den ena som på den andra jordmånen. Dessutom finnas der odlingslägenbeter
af ängsmark, af skog och af betesmark. Derjemte
finnes också något skog samt kalkbrott, brännskifferbrott och tegelbruk.
Stället är således i min tanke ganska lämpligt för en
landtbruksskola, oaktadt byggnaden står på en sandbacke. Eftersom
detta nämndes med något klander, så har jag ansett mig
skyldig upplysa om verkliga förhållandet; öfvertygad, att om Hr
Westfelt tagit någon kännedom af localen ett stycke från landsvägen,
så skulle han visserligen med mig instämma deruti, att
stället icke är så olämpligt; men alt anslaget af 1,000 r:dr är
alltför litet för alt dermed kunna uträtta någonting, derom är jag
äfven öfvertygad, lika med Hr Westfelt. Emedlertid måste man,
med de anslag sorn äro gjorde, söka att åstadkomma hvad man
förmår, ehuru de visserligen äro otillräckliga.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Jag är lemligen öfvertygad
om obehötligheten att söka bevisa den nytta, som rättareskolorne
både hafva gjort och kunna göra, ty uti en tidpunkt, då man söker
uti allting skaffa framgång för kunskaper och upplysning i
hvarjehanda yrken, bör man äfven i landtbruket söka göra detsamma,
och att detta icke kan ske på annat sätt, än derigenom
att de mindre jordbrukarne äga tillfälle alt sätta sina söner och
tjenare pä elt ställe, der de kunna få undervisning uti hvad som
tillhör ett mindre landtbruk och således hvad man vanligen förstår
med rätlareskolor. Jag får äfven säga, att jag skulle önskat
att Utsk. tillagt elt större anslag till de redan varande skolorne;
men dä Utsk. icke behagat göra det, utan i stället ansett nyttigt
att inrätta fem nya rätlareskolor, så får jag för min del förklara,
att jag äfven instämmer i denna åsigt. Jag önskar således endast
och allenast, att det beslut som Utsk. tagit, hvarigenom de redan
varande landtbrnksskolorne blifvit bibehållne vid deras anslag, må
blifva stadfästadt, och det är på denna grund jag yrkar.bifall till
betänk. Hvad åter beträffar att landtbruks-instituterne böra anläggas
på lämpliga ställen, så ber jag ali få fästa uppmärksam
3
H. 55
434
Den 30 October e. nu
heten på, att det ställe, som har den bästa jorden, icke alltid är
det lämpligaste för anläggning af ett sådant institut. Ty då en
rättareskola är ämnad att mottaga elever från alla orter, så bör
man äfven vänta sig, att de kunna komma från orter dcrj jordmånen
är sämre. Således tror jag äfven det medför nytta att kunna
undervisa i behandlingen af en sämre jord. Om ett jordbruks-institut
inrättas på ett ställe, der jordmånen är af sämre beskaffenhet, men
efter några års förlopp den blifvit bättre, så måste detta bevisa,
att institutet varit skött med nit och drift, och då eleverne sett
en sådan framgång på en sämre jordmån, så mäste de äfven under
tiden haft tillfälle alt lära sig behandlingen af en jord, som
är af naturen mera rikhaltig. Della är åtminstone det ändamål,
som vi hafva sökt vid det institut, med hvilket jag har att göra.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Afven jag önskar bifall till
Utsk:s betänk., ehuru jag visserligen hade trott det vara sakenligare
alt öka anslaget för de landtbruksskolor som redan finnas,
än att öka deras antal och göra små anslag till hvar och en. Det
institut som finnes i Skåne har stora bekymmer, genom den financiella
ställning hvaruti det är, (ill följd af det ringa anslaget; men
då Utsk. icke har velat höja detsamma, så vill jag icke lägga mig
emot, att 4 nya instituter må uppkomma och försöka hvad de kunna
uträtta. Måhända kunna enskilde tillskott fylla de brister, som
kunna uppstå uti statsanslagen. Alt återremittera målet af det
skäl som en värd talare här tillstyrkt, nemi. på det att det villkor
måtte komma alt fästas vid dessa anslag, att noggrann undersökning
förut måtte verkställas om jordmånens lämplighet, tycker
jag är öfverflödigt. Hvar och en söker väl att skaffa sig det t jeni igaste
ställe som finnes, och längre kan man väl icke komma. Dessutom
torde det väl blifva svårt alt definiera rätta begreppet af
den jordmån, som för ändamålet anses passande. När det blott är
fråga om rättareskolor, så tror jag, att jordmånens beskaffenhet
kan vara likgilltig. I Skåne finnes ett institut, hvars jordmån visserligen
icke svarar emot den som är allmän i denna provins;
men detta institut har icke dessmindre åstadkommit ganska nyttiga
resultater. De elever, som derifrån utgått, sköta sig ganska
lira. Jag tror det således vara likgilltigt hurudan jordmån, som
vid ett sådant institut finnes, och att hufvudsaken är, att läraren
och föreståndaren kunna sköta det rätt. Jag röstar för bifall till
betänk.
Frih. Cederström, Anders: För min del har jag visserligen
ingenting emot Utsk:s förslag i hvad det afser bidrag till de
större instituterne, såsom Degeberg m. fl.; men de 5,000 r:dr,
som sedermera hafva blifvit anslagne för att bilda mindre landtbruksskolor,
anser jag för min del icke väl använde. Jag kan
icke begripa hvad man skall uträtta vid dessa mindre landtbruksskolor,
som åro försedda med så små anslag, och fruktar att följden
blir, att den bildning, som rättarelärlingarne på sådane ställen
kunna komma att inhemta, snarare skall blifva för dem missledande,
och att de, som vilja anlita dessa inrättningar för att få skick
-
Den 30 Oclober e. m.
•435
lige och duglige personer, komma alt blifva mindre tillfredsställda.
För min del tror jag derföre det hade varit bättre, att någon
fråga alldeles icke blifvit väckt om dessa lägre landtbruksskolors
bildande. Hvar och en som känner huru det tillgår vid sådana
inrättningar vet, att det är ganska svårt att, äfven vid de större
institnterne, gifva tillräcklig undervisning åt både de egentliga
landtbruks-eleverne och åt rätlarelärlingarne. Huru skall man då
kunna tillvägabringa detta vid en skola, som får ett så obetydligt
anslag och der lärarepersonalen, till följd deraf, måste blifva alldeles
otillräcklig för att bibringa de nödigaste kunskaper i den
praktiska erfarenheten, till hvars ernående fordras en mängd olika
redskap, brukningssätt, rön m. m. Jag afslyrker således det föreslagna
anslaget, 5,000 r:dr, till bildande af 5 nya rättareskolor;
men skulle visserligen icke hafva motsatt mig detta anslag, om
det blifvit föreslaget till förhöjning i de anslag, som redan äro för
de större instituterne beviljade.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr, r Som jag uppkommit
under loppet af denna discussion, tager jag mig friheten fråga,
huruvida båda de af Utsk. framställde förslagen nu äro på en
gång under öfverläggning.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att frågan ronde
anslaget för Landtbruks-institutet å Degeberg redan var af Ii. o.
Ad. särskildt afgjord, samt att de under litt. b) förekommande
3me särskilda moment väl nu voro i ett sammanhang föredragne,
men att sedan anmärkmr emot ett af dessa mom. blifvit gjorde,
följden deraf syntes böra blifva, att särskild propos. för hvartdera
mom. komme att framställas.
Frih. Tersmeden: Som jag icke har hört några anmärkmr
mot den första af de här föredragne punkterne, eller den hvaruti
Utsk. tillstyrkt, att det vid sista riksdag beviljade anslag af 5,000
r:dr åt rättareskolor mätte få fortfara, så har jag ingenting att
yttra derom. Hvad deremot beträffar den andra punkten, som
innehåller ett tillstyrkande, att ytterligare 5,000 r:dr måtte beviljas
till rättareskolor, hvaraf 1,000 r:dr till en sådan skola på
Gottland, så har här blifvit af den siste värde talaren yttradt, att
han ansåg ett anslag af 1,000 r:dr för en rättareskola vara alldeles
för litet, för att något nyttigt dermed skulle kunna tillvägabringas.
Dessa anslag af 1,000 r:dr för rättareskolor äro likväl
naturligtvis endast att anse såsom ett understöd för deras tillvägabringande.
Det är gifvet, att ett så ringa anslag icke kan
räcka till, utan att de orter, för hvilka detta anslag beviljas, måste,
så vidt de skola kunna begagna sig deraf, sjelfve göra tillskott
för dessa skolors bildande. Sådant har förhållandet varit
med de 5 rättareskolor, hvilka för närvar, äro i gång, och jag
förmodar, alt i de andra länen, hvilka kunna komma att anmäla
sig till erhållande af dylika anslag, samma förhållande skall inträffa.
Om länen icke sjelfve göra sådane tillskott, så kunna de
naturligtvis icke begagna sig af det föreslagna anslaget. Sakea
436
Den 30 October e m.
är föröfrigt af sä mycken vigt för landtbruket i allmänhet, att jag
skulle tro det ingalunda vara skäl att emotsätta sig detta anslag,
på den grund som Frih. Cederström uppgifvit. Dessutom måste
den siste värde talaren icke hafva rikligt reda på huru redan existerande
rältareskolor äro uppställde. Att dömma efter hans yttrande,
så har han föreställt sig, att ett större anslag är för dem
beviljadt, än det sorn nu lillstyrkes för de nya rättareskolorne.
Detta är likväl icke förhållandet. De 5 gamla rättareskolorne
hafva hvardera ett anslag af 1,000 r:dr årligen, och nu föreslår
StatsUtsk., att ytterligare 1,000 r:dr för hvardera af 5 stycken
nya rättareskolar måtte beviljas, hvaraf en för Gottland. Således
egentligen 4 rättareskolor för Sverige utom Gottland. Jag skulle
för min del tro, att hvad Staten här uppoffrar, är så obetydligt
emot hvad som derigenom möjligen kan vinnas, ja, som ovillkorligen
skall vinnas, att jag icke tror det vara skäl att afslä ett så
beskaffadt anslag, som det ifrågavar. Såsom villkor för dessa rätlareskolors
bildande är stadgadt, att en egendom af minst 20,000
r:drs värde skall för ändamålet upplåtas. Således är icke risken
särdeles stor, ty ingen lärer, för att åtkomma dessa fattiga 1,000
r:dr, vilja erbjuda sig att upplåta sin egendom till en sådan inrättning,
så framt han icke gör det af intresse för saken och för
att gagna den ort, inom hvilken rättareskolan skall inrättas. —
Jag tillstyrker bifall lill Ulsk:s förslag.
Frih. Cederström, Anders: Jag har icke talat om någon
rältareskola i den mening, sorn Frih. Tersmeden sagt. Jag
har yttrat, att det anslag som är beviljadt för större inrättningar,
såsom Degeberg m. fl., visserligen kan vara fullt ändamålsenligt,
men att de understöd af 1,000 r:dr, som äro tilldelade rättareskolor,
äro ulan allt ändamål. Jag vill likväl för min del icke
vara så effvis, alt jag helt och hållet motsätter mig dessa anslag;
men tror, att sådana försök icke hafva den stora effect, som man
föreställer sig. Skulle man sedan finna att man misstagit sig, så
är det icke lika lätt att blifva af med dessa understöd, som det
varit att bevilja dem. Har man (rädt in den ena foten, så trä
der
man lätt in äfven den andra.
Hr Westfelt: Frih. Palmstjerna har yttrat, att om jag ha
de
gjort mig litet bättre underrättad om Sjögestad, så hade jag
troligen varit af samma tanke som han. Jag får dertill svara, att
jag något så när gjort mig reda för Sjögestad och jordens beskaffenhet
der. Jag har deraf funnit, lika med många landthushållare
i Östergöthland, äfvensom ledamöter inom landtbruks-institutets
direction, alt stället icke är passande för ett landtbruks-institut.
Således kan jag icke frångå hvad jag i den vägen redan yttrat.
Jag tror, att hushållssällskapet redan har insett det misstag, som
begicks, då det inköpte denna egendom, och att mången ibland dem
finner att det varit klokast att låta bli det. Det är derföre jag
önskat, att innan anslag för landtbruks-institut hädanefter beviljas,
noggrann undersökning måtte anställas, om jorden på det ifrågasatte
stället är för ändamålet passande. Jag tror, att det är de
Den 30 Octo b er e. m.
437
1,000 r:dr, sorn lockat både detta institut och andra att formera
sina rättareskolor; men att de sjelfve insett sitt misstag, derpå
hafva vi haft prof, då såväl Sjögestad som andra inslituter inkommit
till R. St. med begäran om högre anslag, emedan de icke
kunna bära sig med de anslag som de fått. Detta tyckes bevisa,
att 1,000 r:dr är ett alltför otillräckligt anslag för ifrågavar. ändamål.
Jag vill icke bestrida, att de 5 rättareskolor, som redan
blifvit inrättade, böra finnas; men anser det vida bättre att gifva
dessa 5 litet mera och låta dem visa hvad de kunna uträtta. Jag
tror icke, att de kunna visa några stora framsteg med de ringa
anslag, som de nu hafva. Vi hafva ett institut i Nyköpings län
och hafva sett af tidningarne samt hört af Södermanlänningar, att
institutet derstädes icke lärer vara på så briljant fot som man
föreställt sig. Jag har icke sjelf varit der, men dagarne efter den
sista profplöjningen träffade jag personer, som kommo derifrån, och
de förklarade, att någonting så ömkligt som jordbruket derstädes
bade de icke kunnat göra sig begrepp om; att de hade kommit
dit för att få se något dugligt, men de instämde deruti, att om
de sjelfva vid sina egendomar haft sin jord och sitt träde så skötte,
sä skulle de hafva skämt ögonen ur sig. Dessa äro deras egna
ord. Det är visserligen sant, att man icke kan begära att på
några få år betydligare förbättringar skulle kunna åstadkommas på
ett sådant ställe, och det var äfven det svaret, som jag gaf dessa
personer, fästande deras uppmärksamhet derpå, att landtbruksinstitutet
vore för nytt, att man skulle kunna fordra något utmärkt
deraf; men jag tror likväl att det kunde vara bättre än det är.
Så äfven med de andra inst-ituterne. Detta anser jag likväl härröra
deraf, att anslagen äro allt för små, att något ändamål dermed
skulle kunna vinnas. Jag önskar derföre, att få U(sk:s betänk.
återremitteradt, och ingår hellre derpå, att ifrågavar. 5,000
r:dr må beviljas lill de 5 inslituter, som redan finnas.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Det lärer väl vara
utom allt tvifvel, att ett landtbruksinstitut, likasom hvarje annan
allmän inrättning, kan skötas väl, eller mindre väl och uppnå
större eller mindre fullkomlighet; men jag hemställer till dem
som äro kunnige i jordbruket, huru de hittills hafva erhållit skicklige
rättare, om icke desse rättare hafva blifvit bildade ifrån tjenstedrängar
på egendomar, der de haft skicklige husbönder, eller
der egendomen varit skött af en skicklig inspector, hvilken har
ledt dem uti arbetet, såväl i sjelfva jordens skötande, som i dertill
hörande slöjder. Att kunna slöjda, att kunna smida livad som
för jordbruksredskap behöfves, är af ett stort behof, ty det finnes
icke alltid snickare och smeder att tillgå. När nu dessa
jordbruks-instiluter icke afse bildandet af elever i landtbruket med
den större theoretiska kunskap, som för dem t. ex. vid Degebergs
institut äro bestämda, utan endast afser att bilda skicklige rättare,
så föreställer jag mig, att hvad som har kunnat lyckas och som
ännu ständigt lyckas för skicklige husbönder ibland jordbrukare,
bör väl också vid ett mindre jordbruks-institut kunna utföras.
•438
Den 30 October e. m.
Det ankommer ja således endast på valet af den person, sorn
skall handhafva inrättningen, jemte derpå huru hushållssällskaperne
utöfva controllerne deröfver. På dessa för handen varande skäl
kan jag icke annat än önska bifall till betänk., och mäste så mycket
hellre göra det för Gottland, som detta län i anseende till
sitt afskilda läge har svårighet att komma i åtnjutande af fördelarna
utaf andra instituter, och om det på den orten, der ingen
rätt stor egendom finnes, skickliga landtbrukare icke skulle saknas,
så vill dock icke någon af dem genera sig med uppammande af
rättarelärlingar mera, än han behöfver för att sköta sitt eget jordbruk.
Om man nu pä Gottland erhåller anslag till lön åt en lärare,
så kan accord uppgöras om inrättandet af ett institut, medelst
arrende af en egendom, och saken sålunda blifva gagnelig för hela
orten. Det är dessa skäl som föranleder mig att begära R. o.
Adis bifall till den förmån för Gottland, som StatsUtsk. nu har
föreslagit, och detta med så mycket mera skäl, som inom Gottland
finnes det äldsta hushållssällskap i Sverige, stiftadt d. 24 Jan.
1791, hvilket gaf anledn. till inrättande af det Finska hushållssällskapet,
kort efter 1800 års riksdag, och sedan till de öfriges
uppkomst. Jag yrkar bifall lill StatsUtskis betänk.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Jag har begärt ordet endast
för att bemöta hvad som blifvit af den förste och näst den
siste talaren anmärkt i afseende på 2:ne landtbruksskolor. Det har
blifvit yttradt bland annat, att rättareskolan i Östergöthland har
ett otjenligt läge och att jordmånen endast består af sand. Om
så vore, sä skulle man vara befogad att deraf sluta till mycken
likgiltighet hos vederbör, vid anslåendet af understöd för en sådan
inrättning. Såsom bekant är, hafva R. St., då de vid sista
riksdag anslogo 5,000 r:dr för rältareskolor i särskilda län, dervid
fästat det förbehåll, att icke allenast en jordegendom af minst
20,000 ridrs värde skulle vara till associationens disposition, utan
äfven att det måtte stadgas noggranna controllör i afseende på
dessa instituters förvaltning. Deraf var naturligtvis en följd, att,
innan något anslag beviljades, hafva besigtningar å sådana egendomar
ägt rum och syne-inslrumenten ingått till granskning. Hvad
Sjögestad rättareskola angår, så har jordmånen befunnits vara af
sådan beskaffenhet, som Frih. Palmstjerna redan upplyst, hvadan
det visserligen icke varit skäl att derföre afslå det begärda understödet.
Dessutom har såväl vid den skolan, som vid de öfrige af
samma slag, enligt de fastställda reglementen, årlig redovisning
öfver hvad vid rättareskolan tillgjorts, ingifvits till Regeringen,
och deraf har man haft allt skäl till den förmodan, att, om icke
allt blifvit gjordt, som kunnat göras, åtminstone en stor nytta med
dessa anslag blifvit åstadkommen.
Hvad angår Institutet på Wäderbrunn, (jag förmodar det vara
detta, som de sednare anmärkmrne gällt) så har det åberopats,
att något tidningsblad offentliggjort ganska eftertänkliga anmärkmr
emot förvaltningen deraf, och att äfven personer, som kommit från
stället, yttrat mycken obelåtenhet dermed. I detta hänseende vill
Den 30 October e. m.
439
jag påminna mig, att man äfven har i tidningarne sett en annan
målning, som visar ett alldeles motsatt förhållande. Måhända hafva
båda gått till någon ytterlighet, och man torde komma sanningen
närmast om man går midt emellan dem. Det har dessutom
blifvit medgifvet, att man på så kort tid icke egentligen kunnat
göra anspråk på större framsteg hos dessa inrättningar; och hvad
jag nu anfört torde således finnas tillräckligt för ett nöjaktigt besvarande
af de ifrågavar. anmärknnne.
Hvad åter angår den frågan, hvilketdera skulle medföra större
nytta, att anslå 1,000 r:dr i tillökning för hvardera af de redan
inrättade rättareskolorne, eller alt anslå detta belopp till lika många
nya skolor, så torde ett säkert bedöm mande deraf ännu fordra
någon tids erfarenhet. Jag vill blott upplysa, att någon allmän
önskan från de redan befintlige rättareskolornes directioner om
tillökning i deras anslag icke låtit sig afhöra. Visserligen hafva
ett par af dem gjort anmälanden derom; men då icke alla begärt
någon förhöjning, så har det varit svårt att antaga, att sådant
varit af något oundgängligt behof påkalladt. Om II. St. skulle
medgifva ytterligare anslag för 5 nya rättareskolor, så synes det
mig som ett godt ändamål dermed vore vunnet, och för min del
har jag således deremot icke något att anmärka.
Ilr Westfelt: Jag ber att få göra en anmärkn. mot hvad
den siste värde talaren behagat yttra, nemi. att jag klandrat förvaltningen
vid institutet i Södermanland. Så hafva icke mina ord
fallit, utan jag har klandrat jordbrukets skötsel derstädes, och det
är en stor skillnad emellan jordbrukets skötsel och egendomens
förvaltning. Hvad beträffar Hr von Hohcnhausens yttrande, nemi.
alt han icke fäster sig så mycket vid jordens beskaffenhet, som icke
mera vid hvad rältarelärlingarne få lära, så är jag af alldeles motsatt
tanke mot honom. Jag tror, alt det är af högsta nödvändighet
att hvarje rättarelärling får lära sig huru särskilda jordmåner böra
pä olika sätt skötas. Sand, lera, lättmylla o. s. v. behöfva olika
skötsel efter sin beskaffenhet. Han har jemfört dessa rättareelever
med de hos enskilde jordbrukare bildade rättare; men härvid
äger den skillnaden rum, att man har ingenting att pretendera
af den som blifvit bildad i enskild husbondes tjenst, hvaremot
man fordrar af ett institut, att en elev, som utgått derifrån, skall
känna alla jordmåner, skall känna huru han bör på olika sätt
sköta hvarje särskild jordmån, kunna göra sin åkerbruksredskap,
m. m. som en rättare bör förstå. •— Den värde talaren har äfven
yttrat sig om Gottland, hvilket jag alldeles förbigått, emedan
jag icke visste att det var föredragningsämne; men om så är, så
medgifver jag gerna, alt ett undantag må ske för Gottland, som
icke har sä lätt att begagna sig af de öfrige inslituterna. Hvad
åter beträffar de fyra öfriga rättareskolorne, så tror jag det vara
nyttigast, att de 4,000 r:dr blifva använde till en förhöjning af
de redan varandes anslag. Jag förklarar likväl, att jag icke ämnar
begära någon votering, utan ligger jag under i ålerremissen,
så må åtminstone hvad jag här yttrat vara förvaradt i prot.,
440
Den 30 October e. m.
och framtiden skall, såsom jag tror, visa, att jag kommer att
få rätt.
Sedan öfverläggningen nu förklarats vara fulländad, yttrade
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att det visserligen varit hans afsigt
att, på sätt nyss blifvit lillkännagifvet, framställa särskilda propos:r
på de under förevarande litt. förekommande 3:ne särskilda frågor,
men att då Hr Westfelt, i sedermera afgifvet yttrande, yrkat, att
anslag för nya lägre landlbruksskolor ej må lemnäs, utan i stället
anslagen för de redan inrättade förhöjas, samt således hans yrkande
rör:de alla de 3 förenämnde frågorue, det syntes lämpligast
att propos. gjordes å litt. b) i dess helhet.
Frih. Tersmeden: Som jag för min del anser, att Stats
Utslcs
betänk, bör bifallas, så att icke någon tillökning för de nu
existerande landtbruksskolorne bifalles, utan att anslag lemnäs till
5 nya landlbruksskolor, så anhåller jag om särskild propos. på
hvardera punkten.
Uppå i anledn. häraf framställde särskilde propos:r, blefvo SlatsUtsk:s
yttranden i alla de under förevar, litt. b) upptagna frågor
af R. o. Ad. bifallne, hvarvid endast i frågorne om de afstyrkte
förhöjde anslagen för befintliga och de tillstyrkte anslagen för nya
landlbruksskolor, några nej hördes, hvilka af H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, förklarades vara öfverröstade.
Hr Westfelt: Sedan jag yttrat mig i frågan, borde jag visserligen
icke reservera mig mot R. o. Ad-.s beslut; men gör det likväl
af det skäl, att jag har glömt något, som jag velat erinra och
som jag ber att fä tillägga i min reservation. Jag får nemi. lägga
pä Hrr Landshöfdingars minne att tillse, alt man vid landtbruks-insliluterne
mätte fä se modeller på alla de åkerbruksredskap,
som i landet finnas, och att icke plogen må vara del egent
liga
åkerbruksredskapet, som uteslutande der förevisas, utan att
der mätte lemnäs undervisning i huru särskilda landtbruksredskaper
begagnas för olika jordmåner.
8:o Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landt mannanäringar.
Litt. a) ang:de anslag för Svenska Trädgårdsföreningen.
Den i afseende härpå af Doctor Gumelius afgifna, vid SlatsUtsk:s
utlåt, fogade reservation upplästes på begäran af
Ilr von Hartmansdorff, Au g., som derefter yttrade:
Till bevis derpå att Doctor Gummlii mening delades af mänga
ledamöter inom Utsk. torde jag fä åberopa, att i hans reservation
instämde Frih. von Rimmer, Hrr Virgin, Lagerborg, von
Rosen, Möllerhjelm oell af Harmens, Prosten Rerlin, Hr Gustafsson
och Riksdagsfullm. Sven Hörlin, således medlemmar af aila
Stånd. Trädgårdsodlingen är icke en likgilltig näringsgren. Hvar
och en vet det; och när man den sednare tiden sett, huruledes genom
ångbåtsfarten från Lybeck hitföres en mängd sparris och andra
-
Den 30 Oclöher e. m.
441
dra trädgårdsalster, hvilka kunna drifvas i vårt eget land, så borde
man väl önska att dylika växter också här måtte frambringas.
När man i Hamburg ser de ofantliga trädgårdar, som der finnas,
egentligen beräknade på afsättning åt norden, så finner man äfvenledes
deraf, att handeln med sådana alster på Sverige icke måtte
vara obetydlig. Den bildning, som trädgårdsskötseln för hennes
odlare medför och den försköning hon sprider, äfven omkring de
fattiges boningar, äro icke eller likgilltiga, emedan de förädla sinnet
och förtaga råheten. När nu en förening af enskilde personer
finnes, hvilken redan gjort så mycket för trädgårdsskötseln,
så synes det icke vara ur vägen, att R. St. med den ringa summa,
som här blifvit satt i fråga, underlättar föreningens bemödanden,
hvilka redan sträckt sina verkningar till alla delar af
Riket. — Jag anhåller således vördsamt, att R. o. Ad. måtte återremittera
denna punkt af betänk.
Hr Möllerhjelm, Axel: Jag är förekommen af Hr von
Hartmansdorff i min lillämnade begäran om uppläsning af de vid
betänk, fogade reservationer. När denna fråga förevar inom Ulsk.
gjorde sig den mening gällande, att det icke vore lämpligt att
understödja en inrättning af denna beskaffenhet, belägen inom
liufvudstaden, och att det vore lämpligare att trädgårdsdrängar
bildades på en landtegendom. För min del känner jag åtminstone
icke någon lägenhet inom Sverige, der trädgårdsmästare
kunna blifva bildade. Enskilde personer taga svårligen emot sä
beskaffade elever, och deras trädgårdsmästare äro sysselsatte med
deras egna trädgårdar. Det anslag som är begärt för ifrågavar.
ändamål är så obetydligt och afser ett, i min tanke, så nyttigt
bidrag till uppmuntran af ett productivt yrke, att jag för min del
blef helt förvånad, då vid anställd votering inom StatsUtsk. den
mening förlorade som jag hyste. På dessa skäl anhåller jag, att
betänk, måtte få återremitteras.
Hr Fåhraeus: På de skäl sorn äro anförde uti den upplästa
reservationen af Dr Gumaelius och på den som föreg:de talare här
tillagt, anhåller äfven jag om återremiss, och tillförsel- mig, att
StatsUtsk., vid förnyadt öfvervägande af frågan, skall finna tillräckliga
skäl att tillstyrka beviljandet af det ringa bidrag, som för ett
så vackert ändamål blifvit begärdt.
Frih. Cederström, Jacob: Långt för detta har det varit
erkändt, att ett ordnadt jordbruk för Sverige icke är länkbart
och ingenstädes finnes, annorlunda än i bredd med en ordnad
trädgårdsskötsel. Vår Yetenskaps-academies handlingar vittna derom
för dem, som känna dessa handlingar för den första liden af
Academiens tillvaro. Det är klart, att en ordnad trädgårdsskötsel
gifver för innehafvare!! af ett jordbruk tillfälle till trefnad, utbreder
ett gladare utseende rundt omkring honom och skänker
honom en betydlig vinst. Det är någonting verkligen karakteristiskt
i Utsk:s afslag på detta af K. M. begärda anslag. Skulle
3 H. 56
Den 30 October e. m.
deruti kunna misstänkas en afvoghet mot Trädgårdsföreningen,
som här har tagit initiativet till utspridande af kunskaper i denna
näring inom Riket, så mäste jag säga, att jag beklagar Utsk:s
majoritet för det minne detta utlåt, kommer att lemna öfver dess
omdömesförmåga och det mehn som deraf kan blifva en följd.
Jag begär återremiss af betänk, och hoppas, att vid närmare eftertanke
Utsk. icke kan annat än tillstyrka hvad det nu afslagit.
Frih. Palmstjerna: Jag kan icke dela Frih. Cederströms
hopp i afseende på äterremisscns resultater, enär jag varit närvar,
vid de öfverläggningar inom Utsk., som i afseende på denna fråga
ägt rum. Det har icke Varit afvoghet mot Trädgårdsföreningen,
som dicterat Utsk:s tillstyrkande i detta afseende, utan det har
varit den meningen, att oaktadt Utsk. väl insett nyttan och gagneligheten
och den stora vigten deraf, alt trädgårdsskötseln inom
Sverige utvecklade sig till något bättre än hvad den nu är, och
att odlingen af fruktträd spridde sig kring alla landsorter och der
vunne mera afseende än för närvar., Utsk. likväl ansett, att rätta
stället för statsanstalter uti ifrågavar. afseende icke vore Stockholm,
vid 59° latitud; att sådane anstalter, om de med statsanslag
skulle bekostas, snarare borde vara belägne i sydligare trakter
af Riket, eller att åtminstone, om något sådant anslag beviljades
för en inrättning i Stockholm, saken fordrade, att ytterligare
och betydligare anslag skedde för dylika anstalter på sådane orter,
der de kunde göra mera nytta, der vextodlingen kunde drifvas
med större fördel än i Stockholmstrakten, d. v. s. på Gottland, i
Skäne, i Götheborg, eller andra sydligare orter af Riket. Dessutom
har under öfverläggningen i Utsk. det icke kunnat förnekas,
att ett anslag för trädgårdsodlingen, är eli anslag för de rikares
beqvämlighet och nytta. Under närvar, ställning har Utsk. ansett,
att ett dylikt anslag icke kunde tillstyrkas. Jag har ansett mig
skyldig att här upplysa om de motiver, som grundat Utsk:s afstyrkande,
enär andra motiver, hvilka, åtminstone i min tanke,
icke förefunuits, här blifvit påpekade.
Hr Akrell, Carl: Den starka minoriteten inom StatsUtsk.
har visserligen uppfattat vigten af den nya industrigren, som
Svenska Trädgårdsföreningen inom fäderneslandet sökt framkalla;
men deremot har majoriteten, med öfvervigt af endast en röst,
frångått minoritetens åsigt och synes uti Svenska Trädgårdsföreningens
bemödanden se endast det vackra, icke det nyttiga. Svenska
Trädgårdsföreningens bemödanden böra bedömmas efter det
ändamål, som den föresatt sig, och den varsamhet hvarmed den
söker uppnå detta ändamål. Föreningen har för ändamål att bilda
en föreningspunkt emellan vetenskapsmannen, växtkännaren,
landtmannen och växtodlaren, som behöfver inhemta underrättelser
och upplysningar om horliculturens tillstånd i andra länder,
der den länge varit utbildad, ehuru den hos oss är temligen okänd.
Föreningen har sökt att uppfylla detta ändamål genom att sätta
sig i beröring med flere utländske trädgårdsföreningar, och har på
detta sätt införskaffat, dels underrättelser och upplysningar, dels
Den 30 O c t o b e r e m.
443
växter af mångfaldiga slag samt sökt att sprida dessa, icke allenast
till sina talrika ledamöter, utan äfven dessutom till många delar
af landet, såsom man af föreningens årsberättelser kan finna.
Huruvida föreningen har uppfyllt sitt ändamål oell hvad gagn dermed
blifvit uträttadt, huru den mäste bedömmas efter den lilla scala, i
hvilken föreningen, i anseende till de inskränkta tillgångar den
har att disponera, sökt verka, det kan hvar och en äfvenledes af
dessa årsberättelser inhemta. Om sällskapet hugnas med det visserligen
måttliga anslag, som nu blifvit af K. M. begärd t, så kommer
sällskapet i tillfälle alt vidsträcktare och fullständigare utbreda
sin verksamhet och i synnerhet att efter silt förslå och vigligaste
ändamål bilda lärlingar i trädgårdsskötseln, hvilka visserligen
hos oss äro af ett stort behof. Man har sett huru i sin början
små inrättningar genom flitiga bemödanden vuxit till stora inrätt
ningar
och till samfund, som hedra och gagna landet. I det afseendet
behöfva vi endast erinra oss Svenska Vetenskaps-academien,
som från början var en enskild stiftelse, utan alla anspråk
på fullkomlighet, och hvad den sedan har blifvit. En af dess
stiftare, den namnkunnige Linne', började sina föreläsningar på
detta rum i trädgårdsskötselns alla delar , och lian hugnades derföre
af R. St. med en lön af lOOducater samt benämndes, i följd
af denna befattning, Botanicus Publicus för Stockholms stad. Detta
är nu 100 år sedan, och jag tycker det vore af vigt, att nu
100 år derefter hedra den store mannens minne, med att åtmin
stone
bifalla det lilla anslag, som nu är hegardt för samma ändamål,
ehuru på annat sätt och i större scala ulfördt. Jag anhåller
om återremiss af betänk, och att milt yttrande måtte få medfölja.
Hr von Rosen: Det är i anledn. af Frih. Palmstjernas
yttrande, som jag ber att få tillägga några ord. Det är visserligen
sant, att. den opinion hos några af Utsk:s ledamöter velat göra
sig gällande, att Stockholm icke vore den lämpligaste platsen
för att bilda elever åt hela Riket i trädgårdsskötseln. Men då
Trädgårdsföreningen äfven afser andra ändamål, hvilket sjelfva dess
namn ger tillkänna, nemi. att den är en förening, som arbetar
till ett och samma mål, så tror jag att hufvudstaden i delta fall
är det enda lämpliga ställe i vårt land. Den riktning, som inrättningen
från början tagit, fordrar beröring med utländske, i
detta yrke kunnige män, som nitälska för saken, och en sådan
beröring med det öfriga Europa är icke gerna möjlig,
utan på en ort, der personer finnas, som kunna communicera sig
med utmärkta instituter och vetenskapsmän utomlands. I en provins
finner man sällan, om någonsin, någon som har dessa bekantskaper.
Här deremot idkas trädgårdsskötseln af vetenskapsmän,
som äfven i andra ämnen hafva communicalion med utländske
lärde, och som hafva lätthet alt inskaffa nya växter m. m. Af
detta skäl önskade jag, att R. St. mätte bevilja det lilla obetydliga
anslag, som K. M-.s nåd. propos. äskar. I Skåne har försökts
att bilda en trädgårdsförening, om hvilken en ledamot här inom
Riddarhuset, om han vill, kan lemna den bästa underrättelsen,
444
Den 30 Oclöher e. m.
emedan han deltog deri och, som jag tror, var dess stiftare. Den
gick till en viss tid, men slocknade, måhända just i brist på tillfälle
att sätta sig i comnninication med utländska trädgårdsmästare.
Det är visserligen sant, att klimatet i de sydligare provinserna
kunde vara lämpligare för vissa växter; men om de med
konst kunna fås att trifvas och fortgå här, så gä de så mycket
lättare söder ut, och genom Trädgårdsföreningens skrifter sprides
kunskapen om huru de skola odlas. Jag yrkar återremiss af
betänk.
Frih. Tersmeden: Jag kan icke annat än vitsorda, att
Frih. Palmstjerna har rätteligen anfört de motiver, som ligga till
grund för Utsk:s afstyrkande; men jag för min del kan icke gilla
dessa motiver. Deribland upptogs äfven det, att Stockholm icke
skulle vara rälta platsen för cn trädgårdsförening och för bildande
af en elevskola. Jag skulle tvertom tro, att man för en sådan
anstalt bör söka upp medelpunkten af vårt läge och våra klimatiska
förhållanden, och anser, att det vore alldeles icke lämpligt
att inrätta en trädgårdsförening för hela Sverige, med understöd
af Staten, i Skåne. Skåne har nemi. så olika förhållanden med
det öfriga Sverige, att det som läte verkställa sig der i trädgårdsodling,
skulle icke gå an på andra ställen. Det medlersta
Sverige mäste vara rätta stället, och Stockholm är således genom
sitt läge just det bkst passande.
Ingen må undra på att ledamöter af BondeSt. t. ex. sätta
sig emot ett sådant anslag som detta, emedan de icke kunno inse
nyttan af trädgårdsskötselns utveckling; men det hindrar icke,
att den som inser det, bör söka få ett sådant anslag beviljadt. Det
är nemi. icke allenast för uppdragande af praktväxter, blommor
och träd, som en sådan anstalt är inrättad; den är äfven af mycken
vigt för jordbruket i allmänhet. Ty uti en väl inrättad elevskola
anser jag, att lärlingarne äfven skola få lära sig för jordbruket
rent af behölliga kunskaper, t. ex. odlingen af rotfrukter,
hvilken hittills varit alltför litet afsedd i vår landthushållning.
Jag kån således icke annat än i allo tillstyrka, att II. o. Ad. återremitterar
Utsk:s betänk, i denna punkt, efter jag förmodar, att
II. o. Ad. i denna fråga icke vill gå någon annan väg än som
hittills skett, och hvilken jag anser vara den rätta, d. v. s., jag
föreslår, att R. o. Ad. beviljar det af K. M. äskade anslag för
Trädgårdsföreningen och skickar underrättelse derom uti återremiss
till StatsUtsk. Derigenom vinner man hvad som egentligen
kan vinnas genom den nya grundlagsförändringen i afseende
på återremisser.
H. Ex. IIr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge
de emot Utsk:s under litt. a) i 8 punkten afgifue yttrande
gjorde anmärkmr föranleda till återremiss, med förklarande, att
R. o. Ad. ansåg det af K. M. till understöd för Svenska Trädgårdsföreningens
elev-skola och till spridande af fruktträd och andra
nyttiga växter äskade anslag af 1,333 r:dr 16 sk. böra beviljas.
Ropades ja.
Den 30 October e. m.
445
Litt. b) angsde väckt fråga om särskildt anslag till aflöning
åt en resande agronom.
Hvad Disk. under denna litt. tillstyrkt, blef af R. o. Ad.
bifallet.
9:o Hästafvelns förbättrande.
Denna punkt behagade R. o. Ad. bifalla.
10:o Under visning s-anstalter för slöjder ne.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr. Då R. o. Ad. uti förmiddagens
plenum afslagit Ekon.Utsk:s hemställan om en undersökning.
ang:de Technologiska Institutets beskaffenhet, med afseende
på hvilken undersökning StatsCtsk. uti nu förevar, punkt uppfört
anslaget endast till nästa riksdag, så anhåller jag att denna punkt
måtte återremitteras. Nyttan af ett Technologiskt Institut lärer
väl dessutom icke kunna bestridas, äfven om en undersökning
skulle visa, att dess nuvar. inrättning äger sina brister. Att institutet
ägt bestånd och åtnjutit anslag under så många år, tyckes
jemväl bevisa dess behöflighet, och då bör väl icke dess anslag
uppföras på annat sätt, än lika med andra anslag för nyttiga och
nödvändiga ändamål. Jag yrkar således återremiss af denna punkt.
Hr Fåhraeus: Jag har icke rätt kunnat uppfatta betydelsen
af StatsUtslcs hemställan i denna punkt. Om Utsk. inskränkt sin
hemställan dertill, att ifrågavar. 14,200 r:dr mätte uppföras endast
till nästkommande riksdag, så skulle jag funnit sådant i sin
ordning och icke hafva haft deremot någon erinran. Den återstående
delen af Utsk:s hemställan synes mig deremot något mörk.
Jag anser mig i detta hänseende böra återkalla i R. o. Ad:s minne,
huru detta anslag tillkommit. Ursprungligen har K. M. till
upprätthållande af Technologiska Institutet anvisat en summa af
14.000 r:dr på Manufactur-discontens vinstmedel. Detta anslag
fortfor ända till sista riksdag, då R. St. hos K. M. i underd. anmälde,
att R. St. ansåge med en god ordning bättre öfverensstämmande,
att en motsvarande summa skulle af statsmedlen anvisas,
hvaremot berörde vinstmedel borde till Riksg.cont. ingå. Genom
nåd. br. d. 9 Nov. 1S4I behagade K. M., med hänsigt lill innehållet
af R. Sits underd. skrifvelse i detta ämne, nådigst förklara,
att det belopp af 14,000 r:dr, som dittills årligen af Manufacturdiscontens
vinstmedel anordnats åt Technologiska Institutet, skulle,
hädanefter och så länge en motsvarande summa af statsanslag till
Institutet beviljades, till Riksg.cont. i behörig ordning öfverlemnas.
R. St-.s Revisorer hafva derefter hos Ständerna anmält K.M:s nåd.
beslut i delta afseende, och SlatsUtsk. har i sitt betänk. N:o 23
tillstyrkt, att R. St., ”under villkor af ofvannämnda belopps (nemi.
14.000 r:dr) fortsatta aflemnande till Riksg.cont. vid hvarje års
slut, måtte bifalla den af Revisorerne föreslagna jemkning uti det,
ang:de ifrågavar. vinstmedel, vid sednaste riksdag fattade beslut.”
11. o. Ad. och, som jag tror, äfven de öfriga Stånden hafva bifallit
denna StatsUtsk-.s hemställan. Deraf synes mig klart, alt
om det anslag af statsmedlen, som för närvar, utgår till Techno
-
446
Den 30 October e. m.
logiska Institutet, skulle komma att indragas, så skulle det från
Manufactur-discontens vinstmedel, som förut varit afsedt för samma
inrättning, för upprätthållandet deraf, fortfarande komma att
utgå; och vid sådant förhållande inser jag icke, hvad verkan ett
dylikt beslut, som nu är i fråga, skulle hafva. Jag har endast
velat fästa uppmärksamheten härpå, för att få förhållandet i prot.
antecknadt, och öfverlemnar föröfrigt till 11. o. Ad., huruvida det
må finnas ledande till något ändamål alt återremittera Ulsk:s förslag
i denna del.
Frih. Tersmeden: Här har af en föreg:de talare blifvit yrkadt
återremiss, på den grund, att II. o. Ad. i förmiddags afslog
Ekon.Utsk:s hemställan om nedsättande af en comité', för alt utreda
förhållandet med Technologiska Institutet. Det är visserligen
sant, att det nu förevar, betänk, har ett sammanhang med Ekon.-  Utsk:s nyssnämnde betänk.; men då en af Konungens rådgifvare
yttrat, att en sådan undersökning i alla fall kommer att äga rum,
och dä här inom representationen, jag lemnar derhän med hvad
skäl, af många blifvit yttradt ett bestämdt missnöje med det sätt,
hvarpå Technologiska Institutet för närvar, skötes, så hemställer
jag, huruvida icke ett bifall till della förslag skulle innefatta en
lämplig påminnelse för Technologiska Institutet att ställa så till,
att livad här är förutsatt, icke må inträffa. Det är upplyst af en
föreg:de talare, alt detta anslag blifvit uppfördt på stat vid sisla
riksdagen, och dit öfverfördt från Manufactur-discontens fond; men
jag tror likväl icke, att denna fond kan anses såsom helt oell
hållet enskild, ty den har ett creditiv på Banken och är, såsom
jag tror, till en del uppkommen af statsmedel. Jag tror således,
att Ständerna äga rätt att göra denna förändring, och skulle de
icke äga det, så återfår Technologiska Institutet sitt förra anslag
af Manufactur-disconten, i händelse II. St., efter undersökningens
verkställande, icke finna inrättningen motsvara sitt ändamål och
förtjena statsbidrag. Jag kan således för min del icke finna någon
våda uti att bifalla StatsUtsk:s förslag.
Frih. Cederström, Jacob: Jag är af Hr Fåhraeus förekommen
i afseende pä frågans formella del och tror, att SlatsUtsk:s
förslag i delta fall icke innefattar annat än en opinionsyttring
af Utsk. till instämmande med Ekon.Utsk. i dess tankar
rör:de Technologiska Institutet. Denna opinionsyttring hör icke
till frågan, utan är alldeles på sidan om densamma. Jag skulle
icke förmoda, att Ståndet nu vill ändra den ordning, som blifvit
införd, nemi. att Technologiska Institutet från statsverket får sitt
anslag, och att ett deremot svarande belopp af Manufactur-discontens
vinstmedel ingår till Riksg.cont. En sådan handling vore i
min tanka ganska obetänkt, och jag förenar mig således med dem
som yrka återremiss, med förklarande att SlatsUlsk. har att uppföra
de 14,200 r:dr Konungen begärt, med de villkor, som redan
åro bestämda och som vid denna riksdag redan äro beslutade
att framgent fortfara.
Hr Rosenblad, Bernhard: I händelse hela delta stats
-
Den 30 Octobef e. m.
447
anslag skulle upphöra, så inträffade i sjelfva verket ingen annan
förändring, än att de 200 r.dr, sem förut af gammalt varit anslagne
i och för ett likartadt ändamål och som blifvit förenadt
med Teehnologiska Institutet, skulle försvinna; ty naturligtvis
skulle de 14,000 r:dr, som nu ingå till Riksg.cont. ifrån Manufactur-disconten,
då i stället tillfalla Teehnologiska Institutet. Såsom
man erinrar sig, togo nemi. förra riksdagens Ständer åter
med venstra handen hvad de gåfvo med den högra. I afseende
på det oskyldiga uti att bifalla StalsUtsk:s förslag, så hemställer
jag, utan att på något sätt inom Ståndet vilja upptaga frågan om
lämpligheten af en undersöknings anställande, till hvad conseqvens
det skulle leda, om R. o. Ad., som denna dag har afslagit frågan
om en undersökning, skulle några timmar sednare bevilja ett anslag
just med afseende på denna undersökning. Det vore ju att
uttrycka ett ogillande af det beslut Ståndet sjelf fattat. På dessa
skäl skulle jag tro, att det är lämpligast att återremittera betänk,
i denna punkt.
Uppå härefter framställd propos. förklarade R. o. Ad. sig
anse de i afseende på denna punkt gjorde anmärkn:r föranleda
återremiss.
liro Undervisnings-anstalter för handel och sjöfart.
Hr Rosenblad: Om man någongång ser huru det varma
nitet för besparingar verkar hos vissa ledamöter både inom Stån
den
och Ulskm till afstvrkande af vigtiga anslag för allmänna behof,
hvilka anslags oundgänglighet kanske icke alltid kan visa sig
för deras tankar, så är det likväl tillfredsställande att se samma
ledamöter, dä det är fråga om anslag, sorn röra deras egna communer
och der de således kunna sjelfva bedömma behofvet, huru
de dä träda fram och varmt strida för dessa anslag. Det lem
nar
hopp om, att de äfven skola understödja de större och vigti
gare
frågorna, när de hafva hunnit inse skälen som tala derför.
Fyra riksdagsmän från fyra särskilda städer hafva väckt fråga,
dels om inrättande af en navigationsskola i Carlskrona, dels om
förhöjning af anslagen för navigationsskolorna i Carlshamn, Wisby
och Hernösand. Utsk. yttrar: ”på de skäl, som ofvan i frågor
om anslag för landtbruksskolor anförts, och då communerne sjelfve
i allmänhet äro pligtige bekosta underhållet af sådana anstalter,
deraf de hufvudsakligast draga fördel, finnér Utsk. sig icke
kunna tillstyrka bifall å berörde motioner.” Det sista skälet är
likväl oriktigt; det är nemi. icke endast de städer, der dessa skolor
äro inrättade, som draga fördel deraf. De stora kuststräckorna
deromkring och närliggande städer hafva äfven sin fördel dervid.
I afseende på frågan om en navigationsskola i Carlskrona,
instämmer jag med Utsk., att den är öfverflödig, dels emedan man
der har på annat sätt ypperliga tillfällen att inhemta navigationen,
och dels derföre att skolorna i Calmar och Carlshamn äro ganska
Bära. Men så är icke förhållandet med de tre öfriga ställena,
der dessutom redan skolor äro upprättade, utöfver dem som förut
448
Den 30 October e. m.
af Konungen blifvit föreslagna och af R. St. försedda med stora
anslag. Hvarföre icke äfven dessa på samma gång föreslogos, var
sannolikt af den orsak, att man ville framkomma med så litet som
möjligt, för att så mycket lättare få bifall. Men då dessa skolor
redan blifvit inrättade, så är det olämpligt att låta dem sakna de
anslag, som äro nödvändiga för deras verksamhet, och hvad Wisby
och Hernösand beträffar, så är deras läge sådant, att det är af
högsta vigt, att de må kunna sättas i stånd, för alt kunna uppfylla
sitt ändamål. Sveriges sjöfart, tillförene hämmad i sin utveckling,
har väl i sednare tider gjort framsteg, men likväl icke
så stora, som man kunde hafva önskat, och conjuncturen har under
de aldrasista tiderna varit ogynsam. För Sveriges frakthandel
är det af största vigt, att genom bildningen hos Svenska sjömän
förtroendet för Svenska fartyg återviunes, äfvensom att undanrödja
det behof som nu förefinnes inom våra egna hamnar, isynnerhet
de Norrländska, att begagna Åländska skeppare för transporten
emellan Stockholm och de norra länen. Då ändamålet, som kan
vinnas är sä stort, och de summor, som dertill erfordras, äro så
små, tillstyrker jag återremiss af denna punkt, på det att Utsk.
må kunna taga saken under förnyad pröfning och då för dessa inrättningar
bevilja hvad som är föreslaget.
o
Hr Akerman, Fredr.: Den siste värde talaren har på ett
åtminstone för mig fullkomligt tillfredsställande sätt ådagalagt, att
fördelarue af så beskaffade inrättningar som navigationsskolorna,
icke ensamt komma de ställen till godo, der de äro inrättade,
utan Riket i allmänhet. Jag får derföre, dä jag nu fått ordet,
uteslutande fästa mig vid det förhållande, som jag närmast känner,
eller vid Hernösands navigationsskola. Jag skulle dervid tro,
att om StatsUtsk. velat tillämpa den princip, att några ökade anslag
för navigationsskolorna icke skulle komma i fråga, borde Utsk.
likväl hafva föreslagit en jemkning i anslagen dem emellan. Jag
tager mig i detta afseende friheten att fästa uppmärksamheten pä
ett förhållande, som jag tror jemväl är i motionen om detta ämne
anmärkt, och som jag ber alt få upprepa ur den femårs-berättelse,
som jag nyss till Konungen i und. afgifvit och der uppgifterna
äro stödda på offentliga handlingar. Det heter nemi.
deruti:
”Till bildande af skicklige sjöfarande är sedan sistlidne års
höst, medelst användande af dels för ändamålet anvisade statsmedel,
dels bidrag, lemnade af Hernösands handelscorps, en navigationsskola
härstädes inrättad. Elevernas antal, som under första
cursen utgjorde 18, uppgår uti den vid detta års höst började
till 25. Jemför man detta betydliga antal elever med deras, sorn
enligt officiella uppgifter begagnat undervisning under sednast slutade
curs uti Malmö och Calmar navigationsskolor, uppgående för
Malmö till 15 och Calmar till 11, ett förhållande som bort kunna
förutses, då detta läns begge städer räkna en handelsflotta af
tillsammans 5,264 läster och de norr om Hernösand belägna städer,
Den 30 October e. m.
4«
der, som måste anses tillhöra denna navigationsskolas dislrict,
hafva fartyg till ett lästetal af 3,896, eller tillsammans för liela
districtet 9,160 läster, under det att Malmö handelsflotta endast
uppgår till 1,933 och de betydligaste omkringliggande städerne Ystads,
Landskronas och Helsingborgs fartyg tillsammans endast till 902
läster, samt Calmar med omkringliggande köpingar äga fartyg om
tillhopa 3,913 läster, och den till nämnde skolas dislrict hörande
staden Westervik 2,2S4 läster, så kan man svårligen förklara anledn.
dertill, att, vid fördelningen af anslagen lill navigationsskolorna
i Riket, de i Malmö och Calmar hvardera årligen åtnjuta
1,500 r:dr b:co, under det att Hernösands skola endast har ett
understöd af 500 r:dr b:co årligen”, eller endast en tredjedel.
Härtill kommer, att fartygen från de norra orterna för det mesta
segla på Atlantiska hafvet, då deremot de Skånska hufvudsakligen
sysselsätta sig med alt föra bränvin och spanmål till hufvudstaden,
hvartill någon större kunskap hos skepparen icke fordras. Följden
har blifvit, att nära hälften af Hernösands fartyg föras af Tyska
och Danska skeppare, som mäste dilkatlas, i brist af kunniga
personer inom landet. Borgerskapet i Hernösand har gjort betydliga
tillskott för att åstadkomma någon tillökning i undervisningen
vid skolan, men den är emedlertid högst otillräcklig, och
medel saknas till och med till anskaffande af de böcker och iustrumenter,
som fordras för att kunna gifva en ändamålsenlig undervisning.
På dessa skäl tillstyrker jag återremiss af betänk, i denna
punkt och anhåller, att Statslltsk. må fästa uppmärksamhet på
hvad jag nu anfört, då otvifvelaktigt, hoppas jag, rättvisa skall
ske i afseende på Hernösands navigationsskola och de anslag, som
den oundgängligen behöfver, blifva densamma tilldelade.
Hr von Hohenhausen: Förhållandet med Wisby navigationsskola
är det, att det första året efter dess stiftelse kunde den
icke sättas i gång, derföre att den icke hade fått något anslag
till instrumenter och inventarier. Genom sökt och erhållet nådigt
tillstånd att få begagna det första årets anslag dertill, afhjelptes
till en del denna brist. Resten ficks genom skänker af euskilde
och af Sjömannasällskapet på Gottland, hvilket, innan denna skola
inrättades, lemnade samma understöd åt dem som skulle egna sig
åt sjön och visade fallenhet derför. Sedan navigationsskolan blifvit
inrättad, underhåller Sjömannasällskapet på Gottland en förberedande
skola, hvilken af behofvet påkallas, så länge folkskolorna
på landet icke hunnit till någon fullkomning och icke finnas mera
än på några ställen organiserade. En stor del af hvad navigationsskolan
nu äger, har den genom privata gåfvor, dels af Handelssocietetea
i Wisby och dels af Sjömannasällskapet derstädes
erhållit, men mycket fordras ännu. Läraren i skolan, som är en
utmärkt skicklig man, åtnjuter i lön 350 r:dr; men då han hela
vintern är upptagen ända till Maj månad, då examen hålles, så ser
han sig tvungen, om icke tillökning kan fås, att åter begifva sig
till sjöss, för att få bättre villkor. Han har likväl förklarat sig
3 H. 57
450 en 30 Octeber e. m.
*
nöjd med det ringa illskottet af 200 r:dr, ehuru hans nuvar. lön
icke är mera än tredjedel af hvad läraren i Stockholms navigationsskola
åtnjuter, och oaktadt undervisningen i Wisby måste uti
vissa grenar sträcka sig längre än i Stockholm. För detta tillskott
vill han jemväl förbinda sig att icke taga någon afgift af de
sjömän, hvilka skola läsa till den högsta classen af sjöcapitaine.
De nu ifrågavar. 3:ne navigationsskolorna benämnas väl lägre,
men reglementet förpligta!' läraren att äfven äga de kunskaper,
som fordras för att undervisa den högsta classen, dock skall han
derföre erhålla särskild betalning. Af hvilken vigt för hela öns
befolkning denna navigationsskola är, kan inses, om man besinnar
huru stor del deraf sora egnar sig åt sjön. Rådman Lindström
har i sin motion äfven utvecklat detta. Utom det att Wisby
handelsflotta är näst Calmars den största, och således den femte
eller sjette i ordningen inom Riket, så äro en ganska betydlig del
af Gottländska sjömän emplojerade i nästa alla Rikets hamnar,
och här i Stockholm lärer sällan något fartyg utgå, utan alt åtminstone
tvenne sjömän äro från Gottland. De hemkomma sedan
om höstarne, för att tillbringa vintern bland sina anhöriga. De
som icke redan hafva förvärfvat sig kunskaper, vistas då i staden
och läsa der. Deras bildning blir således en förmån för hela
Riket. Jag kan således icke annat än pä det högsta tillstyrka,
att StalsUlsk. med afseende på Gottlands läge, efter jag skall ensamt
fästa mig dervid, måtte bevilja de 200 r:dr, som äro begärda,
emedan med den lilla summan för öns sjömän verkligen ganska
stora fördelar skulle vinnas. Om R. o. Ad., som jag hoppas, bifaller
återremiss, skall jag bifoga officiella underrättelser från Commerce-coll.
, som utvisa, att antalet af elever vid Wisby navigationsskola
har, sedan den stiftades, varit nära lika stort som i Stockholm
och Götheborg och betydligt större än både i Carlshamn
och Hernösand,
Frih. Tersmeden: Det må visserligen, såsom en föreg:de
talare Hr Rosenblad nämnt, vara ganska aktningsvärdt, att motionärer
uppträdt från flera orter för förhöjande af anslagen till navigationsskolorna.
Men jag hemställer, huruvida man icke skulle
kunna antaga någon partiskhet hos dessa ledamöter. Flera andra
talare hafva här yrkat förhöjning i nämnde anslag. Jag vill för
min del visserligen icke bestrida, att dessa skolor behöfva högre
anslag, för att kunna uppfylla sitt ändamål, isynnerhet sedan de
fått ett ökadt antal elever. Men StatsUtsk. har ansett, att som
detta anslag icke är äldre än sedan sista riksdag, man icke borde
nu, till följd af några enskilda motioner, tillstyrka några ytterligare
tillökningar. De personer, som i frågan yttrat sig, äro höfdingar
i de län, som skulle fä åtnjuta dessa anslag, och det är naturligt,
att de skola intressera sig för att allting går framåt i deras län.
Detta deras bemödande förtjenar all aktning, men å andra sidan
skulle jag icke tro, att StatsUtsk. endast på grund af deras yttranden
kan eller bör tillstyrka någon förhöjning i nämnde anslag.
Dessa anslag äro nemi. aldrig beräknade att fylla hela behofvet
Den 30 Oclober e. m.
451
för en sådan skola; de äro endast beräknade på att uppmuntra de
personer, som äro intresserade af att deltaga uti oell bilda sådana
anstalter. Detta har äfven lyckats, och således anser jag, att
det anslag, som sista riksdagens Ständer beviljat, varit ändamålsenligt,
ty sådana skolor hafva uppkommit. Större anspråk anser
jag att man icke kan hafva på Statens mellankomst i detta fall.
De städer eller orter, som hafva nyttan deraf, mäste sedan betala
hvad som fattas. Jag anhåller på dessa skäl om bifall till Ulsk:s
betänk.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har begärt ordet, för att
förena mig med dem, som yrka återremiss af denna punkt i
SlatsUtskis betänk. Det är egentligen derföre, alt jag icke kan
gilla det motiv, som StatsUtsk. anfört för sitt afslyrkande, och
hvars beskaffenhet redan blifvit releverad af Hr Rosenblad. Vid
den, som jag hoppas, skeende återremissen, ber jag att få fästa
uppmärksamheten derpå, att bland näringsgrenar är sjöfarten icke
af sådan natur, som får anses tillhöra communerna sjelfva. Den
person, som anförtros ledningen af ett fartyg, mäste äga de egenskaper,
att han kan föra anförtrodt gods dit det blifvit destineradl
och skydda de om bord varande personer från vådor, som
kunde uppkomma genom hans oskicklighet. Hans undervisning
kan således icke få bero af enskilda communer, så mycket mindre
som, enligt gällande författning, den som skall vara skeppare ovillkorligen
skall undergå examen. Detta stadgande, som nu icke kan
fullkomligen tillämpas, emedan tillräckligt antal icke finnes, borde
dock i framtiden kunna blifva fullt gällande, såframt icke R. St.
genom en otidig sparsamhet vilja hindra fortgåendet af anstalterna
för sådana mäns bildande, som gagna det allmänna och som, i
händelse af krig, kunna blifva användbara för flottan och då bättre
kunna fylla sin plats än de förhyrda skeppare, som i fordna krig
måst föra Kronans fartyg.
Hr von Hohenhausen: 1 anledn. af hvad här blifvit yttradt,
att anslagen för dessa skolor redan uppfyllt sitt ändamål, får jag
återföra i R. o. Ad:s minne huru dessa skolor uppkommit. Det
var nemi. icke en allmän åstundan i de olika sjöstäderna, som
lillvägabragte dem och föranledde det om dem år 1826 eller 1S27
utfärdade K. br. Jag fick underrättelse derom under en utrikes
resa, dervid man tillika omtalade den motvilja och de svårigheter
i tillämpningen, hvarmed den nya författningen möttes, i afseende
på den controll, som den föreskref i afseende på examina. Denna
motvilja kunde endast småningom höfvas. Jag svarade pä
detta bref, att den erfarenhet, jag vunnit i Livorno, Antwerpen
och Marseille, just bevisade beholvet af en sträng examen, emedan
anmärkmr af dem som kände Sveriges handel gjordes emot
en stor del af de skeppare, som förde de Svenska fartygen. Sedermera
utkom författningen skärptare; Sjömannasällskap^ inrättades
för dess befrämjande, och man bemödade sig att äfven förbättra
våra fartygs construction. Icke eller det möttes af en allmän
välvilja. De ritningar, som genom Commcrce-collegii försorg
Den 30 October e. m.
sändes lill landshöfdinge-embetena, lågo länge obegagnade. Man
drog på axlarna och sade: de gamla fartygen gå väl, och vi känna
dem. Småningom började man likväl inse den verkliga nyttan
af goda och snabbseglande farlvg; våra fartyg förbättrades,
och kunna nu täfla med andra nationers, hvilket de icke förut kunde.
Denna fråga om anslag till navigationsskolorna är således icke
helt och hållet ett anslag till communerna; det är ett anslag till
hela den folkmängd, som bor i trakten, som bor på hela ön, nätjag
talar om Gottland. Med 200 r:dr kan man för dem lätta
den tyngd, att antingen nödgas uppehålla sig på andra ställen, eller
ock i Wisby sjelfva få bekosta sin undervisning i högsta classen.
Detta synes vara en ringa uppoffring, i synnerhet dä skolan
förut endast åtnjuter 500 r:dr, och då lönen för läraren i Calmar
är högre, ehuru den visst icke är för hög. Hvad särskildt skolan
på Gottland beträffar, så kan jag vitsorda, att den är strängt controllerad,
såväl af Sjömannasällskapet, hvars ledamöter jemnt bevaka
den, som af den sjöoflieerare, som är närvar, vid examina,
och jag har baft det glädjande vitsord, att de elever, som kommit
hit derifrån, hafva fått beröm för grundliga förberedande
kunskaper. Jag röstar för återremiss af ifrågavar. punkt.
O . ■
Hr Akerman: Den tillfredsställelse, som jag nyss var på
väg att känna, i anledn. af en af mig värderad talares aktningsbetygelse,
var af en kort varaktighet, då jag fann, att den egent
ligen
egnades åt en lofordad partiskhet för den ort, hvars styrelse
är mig anförtrodd. Dä möjligen detta uttryck kan hafva något
inflytande på Ståndet och på StalsUtsk., ifall frågan blir återremitterad,
så anhåller jag att få förklara, alt de uppgifter jag lemnat
om navigationsskolan i Hernösand, jemförd med navigationsskolan
i Malmö, kunna offieielt styrkas. I anledn. af hans yttrande, att
det vore för tidigt alt bedömma värdet af inrättningar, som varit
af så kor-t varaktighet, som de ifrågavar. skolorna, och att omtala
elevernas antal der, ber jag att få erinra, att jag förnämligast
fästade mig vid de stora handelsflottor de ifrågavar. städerna ägde,
jemförelsevis med de Skånska, och att det egentligen var på förhållandet
med fartygens antal, som jag grundadade mitt yrkande,
och delta förändras icke sä hastigt som möjligen elevernas antal.
Om StalsUtsk., oaktadt de upplysningar jag haft äran lemna, icke
skulle, genom tillstyrkande af nytt förhöjd t anslag, ställa Hernösands
skola i paritet med hvad pluraliteten af navigationsskolorna
i andra städer innehar, så anhåller jag, att åtminstone en rättvis
och billig jemkning vid redan tillstyrkte anslagssumma för samtlige
skolorna måtte ske, och att på detta sätt den skola, för hvilken
jag, icke såsom advocat, utan af allmänt intresse talat, måtte
få åtnjuta det understöd, som den så väl behöfver.
Hr Rosenblad: Jag anhåller att ytterligare få fästa uppmärksamheten
derpå, att det icke är så alldeles för communens
egen förmån, som navigationsskolorna på det ena eller andra stället
kunna anses inrättade. Det är nemi. alldeles samma förhål
-
Den 30 October e. m.
453
lande som med lärdoms- och näringsskolor, hvilka alltid på det
ömmaste legat Staten om hjertat. StatsUtsk. har sjelf visat sig
dela den tanke, att sådana uppfostringsanstalter äro till förmån icke
endast för communen, då StatsUtsk. för den rikaste communen
i Sverige, Stockholm, tillstyrkt, utom de många anslag som förut
finnas der för skolor, 50,000 r:dr till byggande af ett skolhus
härstädes. Navigationen och sjöfarten äro af så stor vigt för
Sverige, att man borde försöka att göra allt hvad som i det fallet
kan göras, för att återställa hvad som i det fallet blifvit försummad!,
och för att komma till samma glädjande resultater, som
vi se i värt brödraland, der hvarenda liten hamn emellan Christiania
och Stavanger har växt upp till en liten plats, derifrån
ulgå seglande fartyg, som utföra en stor del af Sveriges och många
andra länders producter till tredje och fjerde land. Då jag är
ledamot af ett verk, som har med handeln att göra och som äfven
till en del haft tillsyn öfver dessa skolor, anhåller jag att få
anföra, att till och med skolorna i Stockholm ooh Götheborg i
början, af bristande anslag, icke kunde erhålla goda lärare, hvarföre
ock examina vid dessa skolor voro derefter, och det är icke
lång tid förfluten, sedan examensbetyget för en capitaine af första
classen ansågs af noll och intet värde. Det utgör verkligen ett af
de vackra dragen hos 1840 års Ständer, alt genom sina anslag
hafva gifvit, hvad Tysken kallar, en Schwung ät dessa inrättningar.
Men skulle vi nu låta dem gä tillbaka igen till det förhållande,
att vissa af dessa skolor icke skulle kunna motsvara sitt
syftemål, så vore det, enligt min tanka, sämre än om några af
dessa skolor helt och hållet indrogos samt deras anslag öfverflyltades
på andra. Jag förenar mig med dem som yrka återremiss,
under förklaran, att jag anser den ifrågasatta förhöjningen
för Wisby och Carlshamn vara alltför liten, för att bringa dessa
skolor till hvad de borde vara, och tror, att de borde hafva lika
anslag med hvad som är begärdt för Hernösand; men om man
anser, att Statens tillgångar icke kunna medgifva denna tillökning,
så tror jag det vore bäst att indraga skolan i Carlshamn, der den
kanske lättast kunde umbäras, ehuru obehagligt det är för mig
att göra ett sådant yrkande, då jag i grannskapet af denna stad
bar tillbragt den gladaste delen af min lefnad, nemi. min barndom.
Frih. Tersmeden: Sedan jag hört så många talare yttra
sig för älerremiss och icke någon understödja mig, för bifall till
StatsUtskrs betänk., så vill jag visserligen icke envist motsätta mig
älerremiss; men jag tager mig friheten fästa uppmärksamheten
deruppå, alt i händelse StatsUtsk. föreslår högre anslag, så bör
StatsUtsk. classificera dessa skolor och föreslå ökadt anslag för
dem, der ett verkligt behof visat sig, och der uti orten finnes
ett större antal fartyg. Hernösand bör t. ex. försl komma i fråga,
i anseende lill den stora handelsflotta, som dels finnes der och
dels uli de norr om Hernösand belägna städerna. Deremot skulle
jag tro, att de södra orterna, som hufvudsakligen endast föra brån
-
454
Den 30 October e. m.
vin och spanmäl till hufvudstaden, icke behöfva några större anslag
för sina navigationsskolor.
Hr von Hohenhausen: Jag skall blott med ett par ord
upptaga tiden. Om Gotlländska skolan räknas till de södra,
och i afseende på klimatet är det kanske den sydligaste, så får
jag nämna, att antalet af elever der har hela tiden varit större
än i Hernösand; att handelsflottan är närmast den i Calmar den
största; att Sjömannasällskapet i Wisby har till Commerce-coll.,
som är dess förman, ingått med begäran om ökadt anslag, men
att Commerce-coll. icke fann sig kunna till riksdagen göra någon
framställning derom, utan återlemnade memorialet. Detta har
jag blott velat nämna, på det att icke Wisby navigationsskola
skulle blifva förbigången, så framt man vill se på verkliga skäl.
De emot StatsUtsk:s yttrande i denna punkt gjorde anmärkmr
ansågos af R. o. Ad. föranleda ålerremiss.
12:o Fiskerinäringens understöd, 13:o jordförluster genom
canal-anläggningar, 14:o ang-.de det vid sistl. riksdag anvisade
anslag till inrättande af skeppsbyggeri-institut och 15:o
ang:de öfriga till 6.te hufvudtiteln hörande anslag, deruti
förändring ej ifrugakommit.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
16:o ang-.de dels de under 6:te hufvudtiteln i K. M-s nåd.
propos. föreslagna dels uti åtskilliga hit hänförlige motioner
äskade anslag för en gång eller för viss bestämd tid*
R. o. Ad. fann Utsk:s i denna punkt gjorde anmälan icke
erfordra någon Ståndets åtgärd.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 26 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 47, i anledn. af väckt motion
om indragning af den för högre skogs- och jägeri-betjeningen
fastställde aflöningsstat.
Föredrogos och lades, såsom icke erfordrande vidare åtgärd, till
handlingarne Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s nedannämnda d. 26 dennes
på bordet lagda mern.:
N:o 48, i anledn. af återremiss utaf Utsk:s betänk. N:o 32:;
N:o 49, i anledn. af återremiss utaf betänk. N:o 26; samt
N:o 50, i anledn. af återremiss utaf Utsk:s betänk. N:o 15,
ang-.de ändringar uti K. förordn. den 16 Jan. 1844, rör:de ge
sällvandringen.
Slutligen föredrogos och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s
nedannämnda d. 26 dennes på bordet lagda betänkm:
N:o 51, i anledn. af väckt motion om upphörande af vågoch
mätare-afgifter för varor, hvilka sjöledes till hufvudstaden införas,
men der endast köpare och säljare emellan afyttras, utan
anlitande af stadens vågar eller mätare-personal; samt
Den 30 October e. m. 455
N:o 52, i anledn. af väckt motion om ifrån utrikes ort inkommande
äkta bokgulds controllbehandling.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
