# ID: svediakorp-gov534
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 158,466
# sentences: 5,604
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
nos
HÖGLOFLIGE
®®m ämm,
VID
Urtima Hilurtageii i Jftoritbolm
Åbs 88-11.
Vvetlje Iläflei.
S T 0 C K n 0 L M.
Hö Ii BERGSRÅ BoKTRfCKERtEt)
1845.
Onsdagen den 2 October 1844.
v
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 11 prot.utdr. för d. 26 sistl. Sept. e. m.
Öppnades Hrr Electorers lisla till val af en ledamot af Ridd.-  tJlsk. efter N:o 2275 Hr Lefren, Johan Pehr; och befans dertill
hafva blifvit utsedd
N:o 572. Hr Rennerfält, Fullm. Hr Adlersparre, Georg.
Med anmälan, att Bänkmännen inom 9 bänkm:s-afd. N:o 9
Hr Ulfsparre, Sigge, och N:o 13 Hr Nätt och Dag, Fullm. Hr
Durietz, Fredr. Gustaf, afsagt sig bänkrmsbefattningen, tilllkännagaf
II. Ex. Hr. Gr. o. Landtm, att efter dem och N:o 369 Frih. Lagerstråle,
Fullm. Hr Lagerstråle, Carl Erik, som varit Bänkman
för 8 bänkm:s-afd., men blifvit vald till Elector, nya Bänkmän
för nämnde afdelningar skulle komma att utses i nästa plenum.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf jemväl, att Frih.
Barnekow, Adolph Christian, begärt att, med bibehållande af sin
riksdagsmannarätt, blifva entledigad från befattningen att vara
Elector, och sedan R. o. Ad. dertill lemnat sitt bifall, anmodade
H. Ex. Hrr Bänkman, att i deras nästa sammanträde utse en Elector
i Frih. Barnekows ställe.
Äfvenledes tillkännagaf H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att till
hvartdera af de till i dag och i morgon utsatte galaspectacler
från K. M:s Öfverceremonimästare ankommit 60 biljetter för R. o.
Ad:s ledamöter och 16 biljetter för deras fruar; samt att utdelningen
af dessa biljetter, sä snart plenum blefve afslutadt, komme
att ske på samma sätt, som förra gången iakttogs.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabi-.: Med den rätt 56 §
Reg.F. tillägger riksdagsman, att äfven efter motionstidens slut
väcka motioner, i anledn. af under riksdagens lopp inträffade händelser,
tager jag mig friheten framställa följande motion.
Gr. Gyldenstolpe uppläste derefter följande:
Det betydelsefulla förbund, som, ur en åldrig sagotid framgånget,
förenar Svea Konung med Svea folk är, genom H. M.
Konung Oscar lss och Dess Höga Gemåls kröning, i religionens
namn vordet besegladt, och R. St., vittnen af denna högtidliga
4
Den 2 Octo b er.
handling, hafva på Svenska folkets vägnar med liflig ed detsamma
bekräftat, till ett värn för lagbunden frihet och tili ett skydd för
utvecklingen af fosterlandets sällhet, trefnad och ära under kommande
åldrar. I trogna hjerten bevaradt och der närdt af glada
förhoppningar om lysande ninor pä Svenska häfdernas ännu outvecklade
blad, dem Sveriges folk älskar ali fästa vid en älskad
ädel Konungs höga egenskaper och dygder, skall minnet af denna
fröjdrika tilldragelse länge lorllefva lins samtiden; men dä den- ,
samma är värd att jemväl i en aflägsen framtid ihågkommas, och j
dä det äfven förut varit öflig t ali pä sådant sätt förvara minnet
af händelser, som för samhället äro af dyrbar vigt, får jag vördsamt
hemställa, alt en skådepenning af vanlig storlek med passande <
inskrift och sinnebild må, genom Bancoslyrelsens försorg och på
R. Sirs hanks bekostnad, blifva preglad lill åminnelse af D.iJ.
M.M. Konungens och Drottningens kröning d. 28 Sept. innevar. är.
Efter uppläsningen häraf, anhöll Gr. Gyldenstolpe, att denna
motion mätte remitteras till BancoUlsk. samt communiceras de öfriga
RiksSt-.n, hvartill, uppå derom af 11. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
framställd propos., R. o. Ad. lemnade sitt bifall.
Föredrogs ånyo LaglJtskis d. 25 och 2(i sist). Sept. på bordet
lagda betänk. N:o 9, i anledn. af väckt motion, angrde tillägg
till 15 § i den för R. St:s Just.ombudsman utfärdade instruclion.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Vid detta betänk, hr fogad
en af Hr Eklund gjord reservation, i hvilken Frih. Stjernstedt
Hrr Cederstråle, Gunther, Wallman och Lagergren sig förenat.
Jag anhåller ali fä yttra mig, sedan jag uppläst henne, lydande
sålunda :
”Lika med motionären, anser jag det vara ett bland Just.-  ombudsm:s vigtigare åligganden, alt, så vidt hans af andra embelsgöromäl
upptagna lid sådant medgifver, med sin uppmärksamhet
i främsta rummet följa lagskipningen inom Högsta Domstolen,
för att såmedelst, derest, i anledn. af något lagstadgande, olika
åsigter om detsammas rätta förstånd äga rum, komma i tillfälle
att derom göra framställning lill R. St., på det alt ändring eller
förklaring af ett, sålunda otydligt befunnet lagbud må kunna beredas;
men jag kan deremot icke förena mig i det af Utsk:s pluralitet
fattade beslut om ett tillägg i 15 § af den för Just.ombudsm.
utfärdade instruclion, emedan jag tror, alt de i 8 och 15 §§ af
berörde instruclion meddelade föreskrifter innefatta sådana allmänna
bestämmelser för Just.ombudsnns verksamhet, att något ytterligare
stadgande icke behöfves. En instruclion bör innehålla i
allmänna ordalag affattade bestämmelser, rör:de den verksamhet,
man vill hafva åstadkommen, men om man alltför mycket fördjupar
sig i föreskrifter om sättet för utöfvandet af denna verksamhet,
så händer lätt, att man försvårar ernåendet af det mål, dit
man syftar, ty ett annat mycket enklare sätt kan tilläfventyrs utfinnas,
för att komma till det önskade målet. Det bör således, efter
min öfvertygelse, öfverlemnas åt Just.ombudsm. att, till följd
Den 2 October.
5
af de för honora ut i instructionen meddelade allmänna föreskrifter,
välja det sätt, lian finnér lämpligast, för att främja en önsklig
enhet i lagskipningen, ulan alt lagstiftaren gar för långt i reglementariska
stadganden härutinnan.”
Den förändring LagUtsk. föreslagit består deruti, att det velat
ålägga Jnst.omhudsm. att särskildt fästa sig vid olika
lätnpningar inom Högsta Domstolen: men om § förblifver oförändrad,
sådan hon är, sä kan det väl icke betviflas, att Just.omhudsm.
skulle fästa uppmärksamhet pä den förnämsta af alla domstolar i
riket. Hvartill skulle det då tjena alt vidtaga detta stadgande?
Om LagUtsk. denna gång finnér sådant nödigt för Högsta Domstolen,
sä kunde det en annan gäng tinna samma föreskrift nödig
för hofrällerna, en tredje gäng för lagmansrätterne o. s. v., intill
dess man hunnit uppräkna alla särskilda domstolar. Ett sådant
uppräknande blefve dels för vidlyftigt och torde ändock varda
ofullständigt. Jag hemställer, att R. o. Ad. mätte afslå delta LagUtsk:s
förslag. '
LagUtsk:s betänk. N:o 9 hlef af R. o. Ad. afslaget.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 2(i sisth Sept.
f. m. på bordel lagda betänk. N:o 9, i anledn. af väckt motion
om befrielse för sockenhandtverkare från skyldigheten att anmäla
antagandet hos Konungens Befdude, samt att utlösa s. k. försvarsbref.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Jag tror, alt den conlroll,
som för närvar, finnes ä sockenhandtverkare och gerningsmän icke
är olämplig. Derigenom alt Konungens Befdude, sedan lian hört
häradsrätten, meddelar sladfäslelseresolution, har han en uppgift
pä hvilka sockenhandtverkare sorn finnas oell kail pröfva, huruvida
socknen beliöfver Hera. Om detta betänk, bifalles, sä fruktar jag
verkligen, alt oordningar komma alt äga rum vid dessa gerningsmäns
utnämnande, i afseende pä controllen af deras bevillning,
och alt socknarne af dem få föga fördel, ty de kunna lätt öfvergå
från gerningsmän till försvarslöse. Kostnaden för stadfästelsen är
dessutom sä obetydlig, ali om gerningsmannen icke har så mycken
vinst af sitt handtverk, att han kan lösa Konungens Befdudes
resolution, så är det bäst alt han låter vara alt blifva handtverkare.
På dessa skäl tillstyrker jag afslag å betänk.
Frih. Cederström, Jacob: Stadgandet derom, att Konungens
Befdude böra i hvarje fall utgifva tillståndsbref för sockenocli
häradshandtverkare, är naturligtvis ulgifvet i den afsigt, att
icke socknarne skola belastas med personer af vanfrejd eller mindre
pålitlig frejd såsom handtverkare. Del är klart, att något
hinder af Konungens Befdude hvarken kan eller får sättas emot
socknarnes rättighet att försvara och antaga gerningsmän, allenast
de hafva god frejd och icke äro vådliga för det samhälle derinom
de skola fä sitt laga försvar. Af sådan anledn. likväl, och då vi
hafva i behåll 1833 års författning om försvarslöse personer, anser
jag det vara ganska opassande, alt nu förändra det stadgande,
som ronde gerningsmän finnes gällande.
c
Den 2 Oc tober.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Det motiv, sora Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk. har äberopat för sitt förslag, nemi. att författningen
högst sällan efterlefves, anser jag icke vara alldeles öfverensstämmande
med verkliga förhållandet, emedan det är stadgadt,
att gerningsmän måste hafva gerningsbref af Konungens
Bef:h:de för att få utöfva sitt handtverk. För öfrigt anser jag,
lika med Frih. Cederström, det vara nödvändigt att detta villkor
står qvar, emedan det bör finnas någon eontroll på de personers
frejd, som till handtverkare i socknen antagas. Dermed skulle måhända
icke alltid tillgå så noga, om socknarne sjelfva finge antaga /
sina gerningsmän. Dessutom kan Konungens Befdnde nu lättare
controllera att de betala sina utskylder till Kronan. Af dessa skäl
finner jag mig böra yrka afslag å betänk.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Jag kan icke instämma i de
åsigter, som den siste talaren yttrat, ty jag tror, att det antagande
af sockenhandtverkare, som sker af Konungens Befdnde, alltid
grundar sig på de upplysningar, som Konungens Befdnde erhåller
från sockenstämmoprot. och de anmälanden, som derom ske. Jag
anser det således vara en alldeles onödig omgång, att man skall
behöfva gå till Konungens
som aldrig nekas. Jag tillstyrker således bifall å betänk.
Hr von Hartmansdorff, Aug., förenade sig med Gr. Mörner
och Frih. Cederström.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. först till bifall
å Utsk:s betänk., hvartill svarades ja och nej, och sedan lill
afslag derå, hvilken sednare propos., sedan den blifvit besvarad
med starka ja, blandade med nej, af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
förklarades vara bifallen.
Härefter begärde Hr Tornerhjelm, Rudolph, votering, hvarifrån
han dock, innan förslag till voter:s-propos. hann blifva utskrifvet,
förklarade sig vilja afstå; i anledn. hvaraf H. Ex. Hr Gr.
o. Landtm, yttrade, att som dess sednaste propos. blifvit med öfvervägande
ja besvarad och votering derom ej yrkades, Utsk:s
betänk, var af R. o. Ad. afslaget.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 2(1
sisth Sept. f. m. på bordet lagda betänk. N:o 10, i anledn. af
väckt motion, ang:de förändring uti hittills gällande föreskrifter i
afseende å återbesättande af ledamotsplatser i rikets collegier.
Föredrogos ånyo de från Vällofl. BorgareSt. och Ilcderv.
BondeSt. ankomna, d. 26 sisth Sept. e. m. på bordet lagda prot.-  utdr., hvarigenom dessa Stånd inbjudit R. o. Ad. att, med frånträdande
af dess förut fattade beslut, antaga det i 12 punkten af
Const.Utsk:s mern. N:o 4, bland hvilande förslag till grundlagsförändringar,
anmälda förslaget ang:de rätt att i vissa fall förstärka
LagUtsk.
Den 2 Octo b er.
7
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag ämnar icke ingå i
pröfning af hufvudsaken, utan blott yttra några ord i afseende på
sakens närvar, skick. R. o. Ad. har för 2 plenidagar sedan i
hufvudfrågan yttrat sig genom votering, och således torde all discussion
derom vara minst sagdt öfverflödig; ty sedan R. o. Ad.
afslagit den af Const.Utsk. vid förra riksdagen föreslagna och lill
beslut vid denna riksdag på bordet lagda frågan om förändring i
grundlagen i detta afseende, så har denna fråga, efter min tanka,
lill följd af den 56 § och den 81 § i Reg.F., jemförda med hvarannan,
förfallit, och kan sedermera icke vid samma riksdag upptagas
på annat sätt, än alt samma fråga antingen af Const.Utsk.
äter framställes eller, genom någon ledamot, derstädes genom motion
ånyo väckes. Grundlagens anda och mening är, att grundlagsförändringar
icke kunna behandlas på det salt, att de vid samma
riksdag, som de af något Stånd blifvit afslagna, der kunna lill
öfverläggning ånyo företagas. Det är blott vid första riksdagen,
då en sådan fråga af Const.Utsk. framställes, som någon sammanjemkning
af Ståndens olika meningar kan äga rum, och då kunna
inbjudningar vara på sitt ställe. De kunna då leda till öfverensstämmelse
i beslut och till medgifvande!! från det ena eller andra
RiksSt. i afseende på dess förut tillkännagifna gemensamma tanka.
Men sedan frågan i behörig ordning h vilat från en riksdag till en
annan, och af något Stånd blifvit afslagen, är den död. Således
kan, enligt min tanka, i afseende pä Borgare- och BondeSlms nu
föredragna inbjudningar, icke något annat beslut lättas, än det att
R. o. Ad. icke kan antaga inbjudningarne och finnér ingen annan
åtgärd med desamma vara att vidtaga, än alt lägga dem lill handlingarne.
Jag hemställer vördsamt, att R. o. Ad. måtte fatta ett
sådant beslut, och att Hr Gr. o. Landtm, derå behagade framställa
propos.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer så mycket hellre
i slutet af Frih. Palmstjernas yttrande, som fråga skulle lika
väl kunna uppstå derom, att ett Stånd inginge lill de andra med
en inbjudning att frångå sitt d. 6 Juni J809 fattade beslut, om
antagande af den Reg.F., hvarefter vi ännu lefva. Del är nemi.
samma förhållande med grundlagen i sin helhet och med en §
derutaf; ingen ändring deruti får göras till föremål för discussion
inom RiksSt:n, förrän den är af Const.Utsk. i vederbörlig ordning
behandlad.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. fann
sig icke kunna antaga Borgare- och BondeStms nu föredragna inbjudningar,
på den grund att R. o. Ad. ansåg stridande emot grundlagens
anda och mening, att ett R. St:s beslut skulle kunna vid
samma riksdag det blifvit fattadt, återkallas oeh tillintetgöras.
Ropades ja; hvarefter beslöts, att de prot.utdr., hvarigenom
ifrågavar. inbjudningar skett, skulle läggas lill handlingarne.
8
Den 2 Octobei'.
Hr Stråle, Nils Wilh., anförde skriftligen:
ijfi § Kiksd.Ordn. tillåter, alt jemväl efter motionstidens sint
nya frågor må väckas, dä de af under riksdagen inträffade händelser
omedelbarligen föranledas. Ett sådant förhållande synes mig
äga rum med den framställning jag nu anhåller att få göra Iros
H. R. o. Ad. I följd af H. R. o. Ad:s beslut, har det sedan sistförflutne
riksdag hvilanda grundlagsförslag, om rättighet för RiksSl:n
att till eli särskildt LagUtsk. öfverlemna att med R. St:s rätt
besluta öfver ett af Konungen framslälldt lagförslag, förfallit. Förr
än sedan delta inträffat, har det ej kunnat vara lämpligt att framkomma
med ett annat förslag, åsyftande att, utan grundlagsförändring,
vinna samma ändamål, som man genom det förenämnde
föreslagne gruudlagsstadgandet trodde sig kunna uppnå.
Afsigten med nämnde stadgande var, så vidt jag förstår, den,
att ett vidlyftigt lagförslag icke skulle i detalj, § efter §, komma
under öfverläggningar och beslut, först uti LagUtsk. och sedermera
tili RiksSt:ns [ilena, emedan dertill skulle erfordras längre lid än
som möjligen under en riksdag kunde dertill användas. Ett särskildt
Utsk. skulle derföre jemväl efter riksdagens slut kunna sysselsätta
sig med lagförslagets granskning och afgörande. Huruvida
resultatet häraf hade blifvit för sakens framgång sä gynnande som
man hoppats, torde det ej vara nödigt alt nu undersöka; men
klart tyckes det. vara, alt något annat behandlingssätt, än det sorn
i vanliga täll iaktlages, bör äga rum med de flere lagar, hvilka
nu äro under omarbetning, sä framt ej flere är skola ätgä, innan
R. St. deröfver hinna fatta sine beslut. Allmän civillag, rättegångsordning,
brottmålslag med dertill hörande rättegångsordning,
sjölag, kyrkolag — till alla dessa vidlyftiga och angelägna lagar
äro förslag dels uppgjorde dels under arbete och komma förr eller
sednare under R. St:s pröfning. För att söka i möjligaste
måtto bereda öfverenslämmelse desse lagar emellan, torde det vara
angeläget att de någorlunda samtidigt må stiftas. Skulle nu en
speciel granskning deraf uti LagUtsk. och plena företagas, sä finner
man lätt omöjligheten alt sådant under en riksdag skulle
kunna medhinnas, och man torde ej med någon sannolikhet kunna
förutse när ärendet blefve slutligen afgjordt. Mig synes, att
dessa olägenheter skulle kunna i det närmaste undvikas, derigenom
att R. St. pä förhand öfverenskommo att icke ingå i pröfning
utaf andre delar af ett olaf Konungen framsläldt lagförslag,
än dem, hvaremot anmärkmr uti RiksSt:s plena göras. Dä hvar
och en riksdagsman erhåller ett tryckt exemplar af lagförslaget,
bar han, ehvad han är ledamot utaf LagUtsk. eller icke, full frihet
att granska detsamma, sä väl i hufvudsaklige delar, som uti
detaljerne. Man bör således förmoda, att en noggrann granskning
icke uteblifver, och hvarje riksdagsman har sin rätt oförkränkt
att göra anmärkn:r, för aflemnande hvaraf dock på förhand torde
böra bestämmas en viss tid. Härigenom undvikes den tidsödande
speciella granskningen i Utsk. och plena, samt derigenom föranledde
öfverläggningar, hvilka ofta nog icke komme att leda till
nä
-
Den 2 October.
9
någon väsendtlig förändring. Det är visserligen sant, att det icke
skalle kunna förhindras, att, vid ärendets slutliga handläggning inom
Stånden, någon ledamot framstode med en anmärkn., sorn ej
förut varit gjord, och påyrkade sin grundlagsenliga rätt att få densamma
pröfvad; men man bör hoppas, att sådant icke inträffar,
och om det mot förmodan sker, torde Ståndet utan svårighet och
omgång kunna fatta sitt beslut. Dä LagUtsk. varit hördt i ämnet
och hvarje dess ledamot haft tillfälle att framställa sina anmärkn:r,
bör man väl kunna förutsätta, att Utsk. tillstyrkt antagandet utaf
alla de lagstadganden, hvari Utsk. ej föreslagit ändringar eller tillägg,
sä att Utsk:s hörande ej vidare erfordras.
Det förslag jag vördsamt vågar framställa är följande:
l:o K. St. anhålla hos Konungen i tind., att de allmänna
lagförslag af större omfattning, sorn Konungen vid en kommande
riksdag kan vara sinnad att till 11. St. framställa, mätte så tidigt
vara i tryck färdige, att desamma kunna till hvar och en riksdagsman,
vid inträdespolleltens erhållande utdelas.
2:o Konungens till R. St. vid riksdagen jemte lagförslaget aflåtne
nåd. propos. remitteras i grundlagsenlig ordning till LagUtsk.,
med den föreskrift, som dä af R. St. beslutas, att någon vidsträcktare
granskning af förslaget icke erfordras, än som föranledes af
gjorde aniuärkn:r, eller lagcomiieens här nedan omnämnde utlåtm;
hvarje Utsk:s-ledamol obelagel, att anmärkmr i sitt Stånds plenum
framställa.
3:o R. St. utsätta motionstidens slut såsom den tid, inom
hvilken alla anmärkmr emot lagförslaget böra vara till RiksSlms
plena inlemnade, hvarefter desamma till LagUtsk. remitteras.
4:o Dä Utsk. finnér gjorde anmäkmr, innefattande ändring i
lagförslaget, vara af den beskaffenhet att de böra antagas, lemnar
Utsk. del deraf lill lagcomiieen, hvilken äger att deröfver afgifva
yttrande samt dervid tillika uppgifva de med de ifrägavar. förändringarne
sammanhang ägande stadganden i lagen, hvilka, om
aumärkmrne godkännas, jemväl böra undergå ändring. Utsk. affattar
derefter sitt betänk, och lemnar R. St. del af lagcomile'ens
utlåt.
5:o Skulle andra ändringar, än dem som således varit af
LagUtsk. tillstyrkte, blifva af R. St. beslutade, bör jemväl LagUtsk.
deraf lemna lageomiteen del, för att yttra sig, huruvida andra
rättelser eller tillägg böra af de fattade besluten blifva en följd,
hvarefter LagUtsk. med sitt betänk, till R. St. inkommer.
6:0 Sedan ärendet sålunda är till fullo beredt, framställes
lagförslaget i sin helhet till antagande af RiksStm.
Pä sådant sätt synes mig det blifva möjligt, att under en
tidrymd af några månader en lag skulle kunna af R. St. granskas
och antagas. Det är för mig ingalunda möjligt att i någon målto
bedomina, huruvida brottmålslagen, som K. M. önskar att på denna
riksdag till R. St. öfverlemna, kan under densamma hinna att
till slutligt antagande beredas. Om sådant skall kunna ske, fordras
dock, efter mitt omdöme, ovillkorligt', att ärendet behandlas
3 11. o
10
Den 2 O c t o b e r.
på sätt här ofvan blifvit antydt, och att R. St. öfverenskomma,
att bestämma någon viss lämplig tid, inom hvilken anmärkmr
emot lagförslaget få hos RiksShn göras. Denna motion torde få
till LagUlsk. remitteras.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Efter hvad jag kunnat
fatta under uppläsningen af Hr Stråles motion, sä säges i början
deraf, att det förslag han meddelar R. St. afser behandlingssättet
af K. propos:r uti lagfrågor vid en kommande riksdag, dä deremot
i slutet yttras, att han icke inser, huru R. St. vid denna
riksdag skola kunna till slutligt afgörande företaga den väntade
criminallagen, såvida icke R. St. för densammas behandling föreskrifva
det behandlingssätt, som Hr Stråle föreslagit. Jag hemställer
således till den värde ledamoten, om icke deruti ligger någon
motsägelse, och för att fä tillfälle att taga närmare kännedom
om motionens innehåll, anhåller jag att densamma mätte få hvila
på bordet till nästa plenum.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Bogeman,
Joli. Ludvig, anmält sig vara af snart inträffande tjensteåligganden
hindrad att fortfarande utöfva den honom uppdragna befattning alt
vara ledamot i BancoUtsk., samt fördenskull anhöll att derifrån
blifva entledigad, med bibehållande af sin riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter H. Ex. Hr Gr.
o. Landtm, anmodade Hrr Electorer, att i deras nästa sammanträde
efter Hr Bogeman välja en ny ledamot i BancoUtsk.
Vid förnyad föredragning, biföll R. o. Ad. SlatsUtsk:s nedannämnde
d. 28 sisth Sept. på bordet lagda utlälm:
N:o 21, i anledn. af 1841 och 1843 årens revisionsberättelser,
ang:de Riksg:s-cont. och f. d. Filialdisconternes utredning;
N:o 22, ang:de föreslagen afskrifning af ett i Riksg:s-cont:s
anteckningsböcker rör:de testamentsbevillningen balanceradt mål;
N:o 23, i anledn. af R. St:s åren 1841 och 1843 församlade
Revisorers berättelser, ang:de granskningen af de under K. Cornm.-  coll. ställda fonder och medel;
N:o 24, ang:de föreslagen nedsättning i räntan för Ulldiscontcreditivet
samt begagnandet af en del utaf samma crediliv för Manufacturdiscontfondens
förstärkning; samt
N:o 25, angtde pension för aflidne Casseuren vid Riksg:s-cont.
J. Zengerleins enka och oförsörjda barn.
Ånyo föredrogs och bifölls BancoUtsk-.s d. 28 sisth Sept. på
bordet lagda .mern. N:o 9, i anledn. af väckt fråga om inställande
af silfverutvexlingen frän Banken.
Vid förnyad föredragning lades lill handlingarne BancoUtsk:s
d. 28 sisth Sept. på bordet lagda mern. :o 10, i anledn. af gjorda
anmärkmr vid utlåt. N:o 4.
Den 2 October.
11
Föredrogos ånyo och biföllos BancoUlsk:s nedannämnda d. 2S
sisth Sept. på bordet lagda utlåten, betänk, och naem.:
N:o 11, i anledn. af f. d. Fänriken Carl Forslunds ansökning
om eftergift af straffränta å discontlån ;
N:o 12, i anledn. af Kamereraren vid Lånecontoret i Götheborg:
E. S. Winbergs ansökning om eftergift af öfverränta å discontina
;
N:o 13, ang:de afskrifning af 3:ne från Lånecontoret i Malmö
utgifne discontlån; samt
N:o 14, i anledn. af Uppbördsskrifvaren L. Heidenbergs ansökning
om ersättning för åtskilliga bancosedlar, som genom eldsvåda
skola gått förlorade.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Lagerhjelm,
Pehr, och Hr von Hartmansdorff, Aug., såsom ledamöter af Const.-  Utsk., hegart och erhållit ledighet, den förre under 14 dagar från
nästa Fredag och den sednare under högst 3:ne veckor från nästa
Måndag; och ldefvo fördenskull Hrr Electorer af H. Ex. anmodade
alt i deras nästa sammanträde utse suppleanter för desse ledamöter
under ledighelstiden.
Vidare gaf H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkänna, att som,
utom de förut omnämnde ledigheter bland bänkmännen, en sådan
äfven uppkommit inom 15 Bänkm:s-afd. efter Hr Linroth, Carl
Joli. Gust., söm blifvit utsedd till Elector, komme val af en bänkman
för nämnde afdelning äfven alt i nästa plenum förrättas.
Lades på bordet följande från Utsk:n inkomna utlåt-.n, mern.
och bcläukm, nemi. frän
S lats- U t sk otte t:
N:o 26, i anledn. af Hr C. R. af Robsahms motion om utgifvandet
af statsobligationer å tillsammans tio millioner r:dr;
N:o 27, med anmälan om anledn. till anmärkn. enrot föredragande
Statsrådet och Chefen för Civildepartementet;
N:o 28, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om anvisande af
medel lill arfvoden åt tre nya ledamöter i Lagberedningen;
N:o 29, i anledn. af K. M:s nåd. propos. ang:de befrielse
för Lofta, Gamleby och Törnesfalla församlingar i Linköpings stift
från utgörande af sockengångsspanmål eller s. k. skolmästareskäppa
till rector och collega schola; i Westervik;
N:o 30, i anledn. af Gr. Wrangels, Tönnes Hellm., motion
om ersättning åt vederbörande hemmansägare i Lofta, Gamleby och
Törnesfalla församlingar i Linköpings stift, för hvad de förmenats
hafva oriktigt utgifvit i socknegangsspanmål;
N:o 31, i anledn. af Frih. C. Hermelins motion om anslag
lill en förbättrad sjukvård vid K. Krigsacademien m. m.;
N:o 32, i anledn. af ånyo väckt fråga om K. f. d. Cancellistyrelsens
handcassas öfverlemnande till Riksg.-cont.;
12
Den 2 October.
Allm. Besv.- o. Ekon.-U Iskotte t:
N:o 11, i anledn. af väckt motion om indragning af Landshöfdinge-embetena,
m. m.;
N:o 12, i anledn. af väckt fråga om förändring i föreskrifterne
om indelade soldaters tillträdande af torp med afseende å
deras ålder;
N:o 13, lill BorgareSt., i anledn. af återremiss utaf betänk.
N:o 5;
N:o 14, i anledn. af väckt motion om stadsprivilegier för
Höganäs;
N:o 15, i anledn. af väckt motion om ändringar uti K. förordningen
d. 16 Jan. 1844, rör:de gesällvandringen;
N:o 16, i anledn. af väckt fråga om köpingsprivilegier för
Grebbestads fiskeläge;
N:o 17, i anledn. af väckt motion om upphörande af Kammarrättens
anmärkningsrätt vid taxerings- och pröfningscomiteers
åtgärder att befria utfattiga från bevillning;
N:o 18, i anledn. af väckt motion om befrielse för rotehållare
från skyldigheten att för regils-oflicerare förevisa rekryter
innan de antagas, samt om vidtagande af åtgärder emot befälets
olagliga inblandning vid uppgörande af contract emellan rotehållare
och knektar;
N:o 19, i anledn. af väckt motion om en köpings anläggande
vid Wrigstads gästgifvaregård inom Westra härad af Jönkö
pings
län;
N:o 20, i anledn. af väckt motion om bemyndigande för
Ofverståthållare-embelet för police-ärenden i Slockholm att ifrån
hamnar och torg afvisa sysslolösa och för allmänna säkerheten farliga
personer;
N:o 21, i anledn. af väckt motion om K. stadfästelse å hypotheksföreningar;
N:o
22, i anledn. af väckt motion om ändring af 61 och 63
§§ uti instructionen för jägeribetjeningen af d. 16 Mars 1838;
N:o 23, i anledn. af väckt motion om förenkling af de mi
litära
och civila uniformerna ;
N:o 24, i anledn. af väckt motion om sammanslående af 3:ne
länsmanstjensler inom Östra härad af Jönköpings län lill 2:ne sådana;
N:o 25, i anledn. af väckt fråga om inköp till kyrkorna i
riket af en ny upplaga af psalmboken med choralmelodierna och
messan;
N:o 26, i anledn. af väckt fråga om den K. Theaterns utarrendering
till enskilde personer.
Upplästes och lades till handlingarne ankomne prot.utdr. från
PresteSt. af d. 21 och 25 sisth Sept. samt från BondcSt. af förstnämnde
dag.
Hr Westfelt, Nils: Frånvar. i det plenum då föredragningen
af Const.Utsk:s betänk. N:o 4 förevar, och deruti förekom
Den 5 October.
13
förslag om förstärkning af LagUtsk., för att med R. St:s rätt i
lagfrågor afgöra, ber jag att emot det beslut, som härom af R. o.
Ad. fattades få nedlägga min reservation. Jag begagnar äfven
samma tillfälle att reservera mig emot Ståndets beslut i afseende
på Riksd.Ordms 39 §, som handlar om val till Utsk:sordf.
Ilr Adlersparre, Georg: Jag anhåller alt, i anseende lill
åtskilliga förhinder, få afsäga mig den befattning i Ridd.Utsk., till
hvilken jag af R. o. Ad:s Electorer blifvit utsedd.
I anledn. häraf anmodade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm. Hrr
Electorer alt i deras nästa sammanträde äfven utse en ny ledamot
af Ridd.Utsk.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
Albart Munck.
Lördagen den 5 Oclohcr 1844.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 8 prot.utdr. för d. 2 dennes.
Upplästes till justering och godkändes Exp.Utskrs under N:o
5 afgifne förslag till R. St:s und. skrifvelse lill K. M., ang:de bestämmandet
af en prescriptionstid för fordringsanspråk i anledn.
af Götha Canalbolags, och Malmö f. d. Disconters utredning.
Öppnades Hrr Electorers listor, till val af en ledamot i Banco-
och en ledamot i Ridd.-Utsk.; och befunnos dertill hafva blifvit
utsedde i
Banco-Utskottet:
Efter N:o 213 Frih. Armfelt, Fullm. Hr Bogeman, Joli. Ludv.;
N:o S6 Gr. Hamilton, Jacob Essen;
Riddar hus-Utskottet:
Efter N:o 572, Hr Rännerfelt, Fullm. Hr Adlersparre, Georg;
N:o 1,306 Hr Söderhjelm, Gustaf August.
Äfvenledes öppnades Hrr Electorers lista till val af tvenne
suppleanter i Const.Ulsk., dels för N:o 792, Hr Lagerhjelm, Pehr,
under den honom beviljade 14 dagars ledighet, från d. 4 dennes,
hvartill blifvit utsedd:
N:o 357, Frih. Nordenskjöld, Carl Reinhold;
14
Den 5 October.
och dels för N:o 1,861, Hr von Hartmansdorff, Äng., under den
honom medgifna frenne veckors ledighet, fran den 7 dennes räknad,
hvartill befans hafva blifvit utsedds
N:o 1,364, Hr Ljungfelt, Fullm. Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf.
Gr. Hamilton, Henning L'udv. Hugo: Som jag i anseende
till tjensteäligganden nödgas att vid slutet af nästa vecka
för en längre tid afresa från hufvudstaden, anhåller jag vördsamligen
hos R. o. Ad. att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt,
få afsäga mig min plats i StatsUtsk.
Hr Bogeman, Carl Adolph, hade låtit inlemna följande:
Af oförutsedde, enskilde angelägenheter hindrad att, inom
den mig meddelade permissionstidens tilländalöpande, kunna mig
å riksdagsorten infinna, nödgas jag härmed vördsammast anhålla,
att få afsäga mig ledamotsbefattningen i R. St:s Allm. Besv.- och
Ekon.Utsk., och att emedlertid varda vid min riksdagsmannarätt
bibehållen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att äfven Hr Stuart,
Fredr. Christoffer, hade anmält, det han af tjensteäligganden
vöre hindrad att fortfara med sin befattning såsom ledamot af
Bevilln.Utsk., samt anhållit alt likväl .blifva bibehållen vid sin
riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. biföll, att Gr. Hamilton, Hr Bogeman oell Hr Stuart,
oaktadt dessa afsägelser, fingo bibehålla deras riksdagsmannarätt;
hvarefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Eleclorer
att i deras nästa sammanträde återbesätta de sålunda uppkomna
ledigheter bland ledamölerne i Stats-, Bevilln.-, samt Allm.
Besv.- o. Ekon.Ulskm. •
Företogs val af Bänkman inom nedannämnde bänkm:s-afdeln:r
nemi. inom
8:de Bänkm:s-af d., efter N:o 369, Frih. Lagerstråle, Fullm.
Hr Lagerstråle, Cati Erik;
g:de Bänkm:s-afd., efter N:o 9, Hr Ulfsparre, Sigge; och
N:o 13, Hr Natt och Dag, Fullm. Hr Durietz, Fredr. Gustaf;
i5:de Bänkm:s-afd., efter N:o 1,222, Hr Lindroth, Carl
Johan Gustaf;
och befunnos, vid valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde,
inom
8:de Bdnkm:s-afd., N:o 387, Frih. von VVeigel, Christian
Ehrenfried;
g-.de Bänkm:s-afd., N:o 7, Hr Sparre af Rosswik, Fullm.
Frih. Bennet, Carl Stephan, och
N:o 86 Hr Stuart, Fredr. Christoffer;
i5:de Bänkm:s-afd., N:o 1,055, Hr Bråkenhjelm, Pehr
Reinhold.
Just. pleni-prol:n för d. 21 e. m. 23 och 25 i sisth
månad.
Den 5 Octo b er.
j 5
Gr. Lagerbjelke, Gastaf, anförde skriftligen:
Dä det sedan förra riksdagen hvilande förslag, att vid vissa
fall förstärka LagUtsk. samt åt detsamma uppdraga R. St:s beslutande
rätt, till afgörande förevar, delade äfven jag den öfvertygelsen,
som ansåg förslaget böra förkastas. Jag gjorde detta af
Hera skäl, hvilkas upprepande nu vore så mycket öfverflödigare,
som desamma blifvit af sä många talentfulla talare, under sjelfva
debatten, bättre än jag skulle kunna, anförde. Bland dessa skäl
var äfven, att det med förslaget afsedde ändamål fullständigare
kunde vinnas, om, på sätt Hr Gr. Spens uti sin reservation i
ämnet vid förra riksdagen föreslagit, det funnes en laglig form,
under hvilken Konung och Ständer, medan vidlyftiga betänkui
utarbetas, kunde prorogera en riksdag, till utsatt nytt sammanträde
för visst ändamål. Härtill, invänder man, fordras grundlagsändring,
och en sådan, nu föreslagen, kan icke förr än vid
nästa riksdag, till lag antagas. Detta medgifves, men ehuru våra
former hindra oss att redan vid innevar. riksdag blifva i åtnjutande
af förslagets alla fördelar, tror jag likväl de hufvudsakligaste
af dem, äfven med nu gällande grundlag, kunna komma oss till
godo, om R. St. nemi. besluta, att LagUtsk., antingen förstärkt
eller icke, efter riksdagens slut, såsom comité', fortsätter sina arbeten,
för att vid nästa riksdags början aflemna fullständigt beredt
memorial uti det eller de till dess handläggning i sådant afseende
öfverlemnade ärenden. Den hufvudsakliga skillnaden emellan
detta och det af Hr Gr. Spens framställde förslag biifver, att det
LagUtsk., som emellan riksdagarne arbetat, skall vid nästa riksdag
utbytas emot ett nytt, hvilket, innan saken kan af R. St. lill
afgörande företagas, måste med memorial inkomma. Detta är visserligen
en olägenhet, men ärendet är likväl dä af en R. St:s delegation
fullständigt, redan på förhand genomgånget och granskadt;
troligt är äfven, alt, synnerligast om det emellan riksdagarne arbetande
Ulsk. förstärkes, men det nya LagUtsk. biifver af vanligt
antal ledamöter, många, eller de flesta af dem komma att bestå
af personer, återvalde från förra Utsk.; och man bör sålunda kunna
hoppas, att någon vidlyftig handläggning inom Utsk. icke då
skall behöfva komma i fråga. På grund häraf, och enär K. M.
i nåder yttrat Sig äga förhoppning att, redan under innevar. riksmöte,
kunna till R. Sl:s afgörande öfverlemna det nya criminalförslaget,
vågar jag, med stöd af 56 § Riksd.Ordn., i anledn. af R.
o. Ad:s beslut ang:de ofvanomförmälde, sedan förra riksdagen hvilande
grundlagsändringsförslag, att i vissa fall förstärka LagUtsk.,
vördsaml. föreslå: alt R. St. måtte besluta, att, i händelse K. M.
till R. St. under innevar. riksmöte öfverlemnar nåd. propos. till antagande
af det nya criminallagförslaget, i och för granskningen af
berörde förslag, till ett antal af nio ledamöter från hvarje Stånd
förstärka LagUtsk., hvilket äger att i sådant afseende jemväl efter
riksdagens slut såsom comité' fortsätta sina arbeten, samt bör
i denna händelse med fullständigt beredt memorial i ämnet, vid
början af nästkommande riksmöte, till Rikets då församlade Stän
-
16
Den 5 Octo b er.
der inkomma; samt att R. St. genom und. skrifvelse underrätta K.
M. om detta deras beslut.
Begärdes på bordet.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Det är alltid obehagligt
att behöfva upptaga R. o. Ad:s tid med en fråga, som endast
rörer en och annan ledamot personligen, men jag anser mig, i
afseende på det nu justerade prot., nödsakad att anhålla om R. o.
Ad:s öfverseende för några ögonblick. Jag anhåller nemi., alt det
yttrande, som Frih. Gyllenhaal, Lars Herman, afgaf i plenum d. 23
Sept. e. m. mätte varda för Ii. o. Ad. uppläst, äfvensom mitt
yttrande i samma plenum, hvilket föranledde detta hans yttrande,
samt hans yttrande i plenum d. 21 Sept. f. m., till hvilket jag i
min framställning refererade mig. Efter uppläsningen af dessa
yttranden anhåller jag åter fä ordet.
I anledn. häraf blefvo nu de af Gr. Gyldenstolpe omnämnde
yttranden uppläste.
Gr. Gyldenstolpe yttrade derefter:
R. o. Ad. har häraf funnit, att Frih. Gyllenhaal påstått, det
jag oriktigt citerat hans yttryck i plenum d. 21 Sept. f. m. Efter
hvad af den nu skedda uppläsningen kunnat inhemtas, voro
Frih. Gyllenhaal ord väl icke ordagrant desamma, som jag citerade,
men i afseende pä sjelfva meningen voro de fullkomligt öfverensstämmande.
Jag öfverlemna!- åt R. o. Ad. att afgöra, huruvida
jag kan anses derigenom hafva vanställt Frih. Gyllenhaal
yttrande.
Föredrogs Hr Stråles, Nils Wilhel m, d. 2 dennes på bordet
lagda motion, ang:de behandlingen af de allmänna lagförslag af
större omfattning, som K. M. vid en kommande riksdag kan vara
sinnad att till R. St. framställa.
Frih. Cederström, Jacob: Med motionären instämmer
jag deruti, att Ståndet må besluta en underdånig skrifvelse till K.
M., på sätt Hr Stråle i första punkten af motionen föreslagit, med
begäran om tryckning af sådana allmänna lagförslag, som af Konungen
vid kommande riksdagar kunna öfverlemnas till Ständerna,
att nemi. exemplar deraf måtte till Ståndens ledamöter utdelas vid
polletternas uttagande, äfvensom jag önskar att Ständerna vid denna
skrifvelse mätte göra det tillägg, utöfver hvad motionären framställt,
att de anvisa nödiga medel å Riksg.cont. för tryckningskostnaden.
Men i afseende på punkterna 2, 3, 4 och 5 i samma
motion, nödgas jag vara af olika tanke med motionären, och
får anmärka vid 2:a punkten, rör:de inskränkning i motionstiden
för ändringar uti ett sådant lagförslag, som blifvit till R. St. öfverlemnadt,
att i händelse detta lagförslag öfverlemnas frän Konungen
till Ständerna på samma gång som Konungens propos. om
stats
-
Dea 5 Oetober.
17
statsverkets tillstånd och behof, så är klart, att några motioner i
anledn. deraf icke fä väckas längre än till motionstidens slut, och
något särskildt beslut derom behöfves således icke. Kommer deremot
en sådan propus, om lagförändringar efteråt, så inträder det
förhållande, som finnes stadgadt i 56 § Riksd.Ordn. i afseende på
frågors och motioners väckande i anledn. af under riksdagen limade
händelser eller uppkomne förhållanden. Dä är det visserligen
möjligt för R. St. att inom sig öfverenskomma om en viss
tid, inom hvilken de förslag till ändringar, sorn af ledamöter i
Stånden kunna väckas, böra vara afgifne, för att komma under
LagUtsk:s pröfning. Dervid mäste jag likväl erinra derom, att
det ovillkorligen fordras enhällighet hos RiksSt:n för ett sädant
beslut; eljest kan icke någon riksdagsman betagas begagnandet af
sin rätt enligt 56 § Riksd.Ordn.
Vid 4 punkten har lagcomiteen så lill sägandes blifvit in
corporerad
med LagUtsk., för alt i hvarje fråga ronde lagförslag
med yttrande lill Utsk. inkomma och jemväl dä uppgifva de särskilda
ändringar i andra §§ som deraf kunna blifva en följd. Jag
skulle för min del förmoda, alt 42 § Riksd.Ordn. härvid bör tjena
LagUtsk. till efterrättelse. Finner Ulsk. sig behöfva underrättelser
af lagcomiteen för de särskilda §§, som möjligen kunna
vara i sammanhang med dem, som blifvit till ändring föreslagna,
så äger det jemlikt denna § rättighet att anmäla sig och få K.
M:s befallning till vederb. att lemna de upplysningar sorn erfor
dras;
men någon annan direct communication med lagcomiteen
mäste jag bestrida, äfvensom alt Ständernas beslut skulle komma
alt ytterligare remi!teras till lagcomite'en, på det att de skulle i
anledn. deraf inlåta sig. Med de former, som för lagars förändring
i 87 § Reg.F. äro föreskrifne, mäste sålunda också 5 punktens
i motionen tillämpning jemnkas, äfvensom till öfverensstämmelse
med 42 § Riksd.Ordn.
Jag är föröfrigt mycket belåten med att framställning blifvit
gjord rör:de tryckning af alla sådana förslag och lagcomiteens
ledamöters särskilda utlät:n pä allmän bekostnad, samt att de mätte
lemnäs till samtlige riksdagsmän vid pollettens emottagande,
pä det att en allmän kunskap mätte spridas om lagförslagens beskaffenhet
och de särskilda meningar, som vid detaljerna deraf äro
afgifne af de olika personer och de olika comiteer, som tid efter
annan haft befattning med detta arbete.
Jag tillstyrker bifall lill remissen och anhåller, att mina anmärkrnr
mätte fä motionen till Utsk. åtfölja.
Hr Stråle, Nils Wilhelm: I anledn. af de anmärkmr som
nu blifvit gjorda, torde jag få fästa uppmärksamheten derpå, att
dä jag nämnt motionstidens slut, såsom den lid inom hvilken anmärkmr
skulle kunna framställas emot ett lagförslag, sä har jag
icke afsett, att dessa anmärkmr skulle kunna lemnäs såsom motioner,
eller att de skulle anses, om de koinmo sedermera, vara
sådana motioner, som enligt 56 § Riksd.Ordn. kunna framställas,
3 H. 3
18
Den 5 0 ctob er.
men jag liar trott det vara nödvändigt, att en lid bestämdes för
dessa anmärkn:r, på det man anätte hafva en viss period, inom
hvilken anmärkmrne borde göras, — en viss tidpunkt, då man
kunde börja granskningen af allt som blifvit anmärkt. Jag har
vid det förslag jag gjort, att lagcomiteen borde höras, icke förbisett
den väg 42 § Riksd.Ordn. föreskrifver för LagUtsk. alt inhemta
auctoritelers yttranden; men jag trodde att detta icke behöfde
uttryckligen föreskrifvas, då stadgande finnes i grundlagen.
Då jag föreslagit, att man skulle kunna undvika att ingå i en
speciel granskning af hvarje § i lagförslaget, sä har jag trott, att
det blefve nödvändigt att tillse, huruvida de ändringar man ville
föreslå, icke erfordrade att äfven andra ändringar inflöto i lagen,
än de som innefattades i de gjorda anmärkmrne; ty eljest skulle
det kunna hända, ali man antoge förändringar i en § och andra
blefvo oförändrade, och dä komme i strid med den gjorda förändringen.
Det vore derföre väl om en sådan granskning kunde
ske af personer, som kände förslaget i sin helhet, och som kunde
tillse, att conseqvens blefve iakttagen. Mitt förslag innehåller endast
det, att, i st. f. att i LagUtsk. uppläsa § för § och der muntligen
discutera och göra anmärkmr, så skulle Ståndens ledamöter,
och i främsta rummet LagUlsk:s ledamöter, enskildt läsa igenom
lagförslaget och skriftligen författa sina anmärkmr, hvilka öfverlemnades
till LagUtsk. Derigenom hade jag icke trott, att grundlagen
på något sätt vore för nära trädd; ty hvarje ledamot i Utsk.
hade ju sin fulla rättighet och skyldighet att göra anmärkn-.r emot
hvarenda § i lagförslaget, om han dertill ansåge sig äga anledn.
; men att mycken tid skulle besparas, tror jag är tydligt för
hvar och en som känner, huru del tillgår då man skall muntligen
granska och discutera, och alt då mången kommer att göra anmärkmr,
som uteblifvit om anmärkmrne skolat skriftligen författas.
— Jag anhåller om remiss å mitt förslag samt att det måtte
med de öfriga RiksStm communiceras.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Vill man för behandlingen
af frågan om ny lags stiftande gifva andra föreskrifter än
grundlagen bestämmer, så torde i formelt hänseende uppkomma
oöfvervinnerliga svårigheter. Vill man äter försöka att, med grundlagens
iakttagande, likväl införa förberedelser, hvarigenom en ny
lags pröfning skulle kunna lättas; så har jag intet deremot. Jag
anhåller blott att vid Hr Stråles förslag få göra några anmärkmr,
som Utsk. jemväl torde taga i öfvervägande. Hr Stråle säger i
2 punkten af sitt förslag: ”Konungens till R. St. vid riksdagen
jemte lagförslaget aflåtue nåd. propos. remitteras i grundlagsenlig
ordning till LagUtsk., med den föreskrift, som då af R. St. beslutas,
att någon vidsträcktare granskning af förslaget icke erfordras,
än den som föranledes af gjorda anmärkmr eller lagcomiteens här
nedan omnämnde utlåtm; hvarje Utsk:sledamot obetaget, att anmärkmr
i sitt Stånds plenum framställa.” Meningen härmed måtte
vara, att betaga Utsk:sledamöter rättighet att inom Utsk. göra
andra anmärkmr än dem som de redan gjort, hvar i sitt Stånds
Den 5 October.
plenum. Kan sådant vara riktigt och syftesenligt? Det kan vara
godt för att hindra öfverläggningarne blifva för vidlyftiga, men
visserligen icke tjenligt alt göra deni i möjligaste måtto grundliga.
Man bör väl förutsätta, att inom LagUtsk. skola linnas ledamöter,
begåfvade med den största skicklighet för denna granskning.
Öfverläggningarne mellan dem, sedan anmärkmrne från Stånden
inkommit, och de erinringar som just genom dessa öfverläggningar
föranledas, borde väl, enligt min tanke, blifva det bästa af
hela granskningen, samt det säkraste sältet att å alla sidor upptäcka
och rätta misstag. Likväl finge enligt motionen sådant icke
äga rum. Jag kan icke gilla eif dylikt behandlingssätt. Men andra
frågor, än örn sjelfva lagstiftningen, och måhända lika vigtiga,
emedan de röra verkställigheten, böra tagas i öfvervägande,
när man vill införa ett nytt bestraffningssätt. Yri veta, att för
närvar, saknas i vårt land fängelser, rättade efter det åsyftade afsöndringssättet.
Om R. St. i närvar, ögonblick antoge lagförslaget,
hvad blefve följden? Jo, att den beslutade bestraffningen icke
kunde verkställas. De nya fängelser som byggas, äro ämnade att
utgöra förvaringsrum åt ransakningsfångar, men icke bestraffningsorter
för redan dömde förbrytare. Bestraffningsfängelser, efter afsöndringssättet,
tror jag icke finnas någonstädes, om icke i Malmö
och Stockholm. De nya förvaringsfängelserna, om de äro, såsom
jag förmodar, beräknade på fängarnes afsöndring, kunna icke när
den nya lagen införes, uttömmas, för att gifva rum åt bestraffningsfångar;
ty då skulle man hafva andra fängelser för ransakningsfångars
emottagande, och hvar finnas de? Följden blir att
det nya bestraffningssättet icke kan på länge verkställas för brist
på fängelser. Ar det då lämpligt att antaga en lag, och sedan
den är antagen, förklara; alt som den icke kan verkställas, så förblifver
hon kraftlös, intill dess Ständerna anslagit medel till fängelser
och man baft tid att sädane uppbygga. Manne icke rätta
sättet vore, att R. St, först afgjorde, huruvida grundsatsen för det
nya bestraffningssättet skall antagas, och om det skedde, att Ständerna
då ansloge de medel som erfordrades, samt att först när
fängelser funnes, Ständerna i det hela beslutade öfver det utförliga
förslag, som framlades?
Hr Cederschjöld, Rob. Theophron: Jag skall för min
del anse för en pligt, att understödja hvarje förslag som kan sätta
R. St. i möjlighet att pröfva det nya lagförslaget; men endast
i det fall, att det förslag som framställes, kan verkställas utan förnärmande
äf grundlagens stadgande. Detta anser jag icke vara
förhållandet med det förslag som Ilr Stråle väckt; jag tror nemi.,
att 56 och 87 §§ i Reg.F. lägga hinder i vägen för förslagets antagande.
56 §:s 1 mom. lyder sålunda: ”Allmänna frågor, som
uti R. St:s plena väckas, må ej lill ett omedelbart afgörande der
upptagas, utan skola öfverlemnas till behörigt Utsk., som äge att
dessa utreda och deröfver sig yttra.” Då grundlagen i hvarje fall
skall tolkas och tillämpas efter dess ordalydelse, så kan väl icke
af det nu uppläste stadgandet annan slutsats dragas, än alt Utsk,
20
Den 5 Octo b er.
skall yttra sig öfver förslagen i deras helhet och icke blott öfver
vissa delar deraf. Detta slyrkes än ytterligare af 87 §, der det
heter i afseende pä K. propos:r: ”Finnér Konungen godt någon
lagfråga för R. St. framställa, aske Han Statsrådets och Högsta
Domstolens yttranden deröfver samt meddele R. St. sin propos.
tillika med berörde yttranden. R. St. infordre LagUtsk:s utlät,
häröfver, beslule sedan och öfverlemne Konungen deras svar uppå
Rikssalen, om de bifallit Konungens propus., och skriftligen genom
Talmännen, om de densamma afslagit.” Hr Stråle deremot
har föreslagit, att LagUtsk. endast skall yttra sig öfver de delar
af K. propos., hvaremot anmärkmr inom RiksSt:n förekommit
För min del tror jag R. St. icke äga rättighet att meddela en
sådan föreskrift till något Utsk. Derföre skulle jag önska, alt det
gjorda förslaget mätte undergå en sådan rättelse, att det kan antagas
utan förnärmandejaf grundlagen.
Den siste värde talaren, Hr von Hartmansdorff, har i sitt yttrande
äfven andragit något, som jag visserligen icke tror slår i
direct samband med motionärens förslag. Han har fästat uppmärksamheten
derpå, alt det icke vore lämpligt att antaga en ny strafflag
innan man hade några straff-fängelser. För min del är j.-.g
af en alldeles motsatt åsigt. Jag anser det nemi. icke vara lämpligt
att uppbygga fängelser, innan man vet hurudana de lagar
blifva, som skola tillämpas, utan jag tror det vara den rätta ordningen,
att man först antager strafflagen, och sedan tillser att de
nya fängelserne blifva byggde på sådant sätt, att de i lagen bestämda
straffen må kunna verkställas. Jag anser följaktligen det
af Hr von Hartmansdorff åberopade factum alldeles icke utgöra
något hinder för lagförslagets antagande. Man bör nemi. icke
stadga, att den antagne strafflagen skall genast sättas i verkställighet,
ty det innefattar ju en omöjlighet när man icke har några
fängelser. Vid den nya criminallagens antagande bör man tillika
föreskrifva, att den ej kommer att tillämpas förr än sädane
fängelser blifvit uppförde att straffen kunna verkställas. För närvar.
finnes icke hvarken i Stockholm eller Malmö eller någonstädes
i riket för detta ännamål passande fängelser. Jag anhåller,
alt dessa mina anmärkmr måtte få åtfölja motionen till Utsk.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh, hade inlemnat följande:
Då K. M. gifvit R. St. tillkänna, att K. M. vid innevar.
riksdag ämnar föreslå antagandet af ny brottmålslag, torde, vid
bestämmande af den form, i hvilken R. St. böra granska och antaga
Konungens nåd. propos:r om vidsträcktare lagförslag, för det
närvar, afseende endast böra göras å möjligheten att vid denna
riksdag, inom en begränsad tidrymd, tillvägabringa pröfningen
af den förväntade nya brottmålslagen och dess antagande i sin
helhet. En så beskaffad pröfning och antagande måste, hvad denna
lag särskildt beträffar, röna så mycket mindre motstånd, sorn
de nya fängelserna svårligen inom nästa år alla kunna vara färdiga
; så att, då K. M. äfvenledes behagat gifva R. St. Dess nådiga
afsigt tillkänna, att innan kort sammankalla R. St. till en
Den 5 October.
n
ny urtima riksdag, kunna R. St. vara förvissade att vid nästa riksdag,
förr än den nya lagen blifvit tillämpad, få i und. föreslå de
partiella förändringar, hvartill en lugnare pröfning- och allmännare
spridd kunskap kunna föranleda; och följden af brottmålslagens
antagande vid denna riksdag vore hufvudsakligen, alt fängelsebyggnaderna
kunde, med säkerhet och enhet i system, öfverallt företagas
och fullbordas. Af sådan anledn. har jag föreställt mig,
att, då R. o. Ad. får emottaga K. M:s nåd. propos. om brottmålslagen,
skall R. o. Ad. anmoda LagUtsk. att öfver denna nåd.
propos. så uppställa dess betänk., alt R. St., med ledning deraf,
kunna i dess helhet antaga eller förkasta lagförslaget. Detta lagförslag
har till sina hufvudgrunder under många år varit inom fäderneslandet
allmänneligen kändt, och till dess väsendtligaste detaljer
offentliggjordt genom lagberedningens af trycket utgifna förslag.
Den ledamot, som deröfver vill votera, som vill lägga sin
voteringssedel för eller emot fäderneslandets räddning från de tilltagande
brotten, måste väl antagas redan nu känna principerna
för den nya lagstiftningen; och med antagandet af det nya lagförslaget,
oförändradt och i dess helhet, kan väl ej annat förstås,
än antagandet af dessa principer; enär det vid kommande riksdagar
står R. St. öppet att i grundlagsenlig väg föreslå de förändringar,
som pröfvas nödvändiga, äfven förr än lagen träder i
verksamhet.
LagUtsk. inser, att om dessa åsigter vinna bifall, innebära de
ett behörigen motiveradt och verkställbar! sätt, att inom kortaste
möjliga lid framkalla Ständernas beslut i delta vigtiga ämne. Att
för hvarje pretenderad beläsenhet och erfarenhet i straff- och
brottmålslag öppna fältet till vidlyftiga discussioner med lagberedningen,
torde deremot ej leda till det önskade målet; helst det ännu
ej är bekant, huruvida lagberedningens förslag blifver oförändradt
förelagdt R. St.
Hr Stråles ifrågavar. motion blef, jemte de i anledn. deraf nu
afgifne yttranden, remitterad till LagUtsk., hvarjemte R. o. Ad.
biföll, alt densamma finge de öfriga RiksSt:n communiceras.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 2 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 26, i anledn. af Hr C. R. af Robsahms motion om
utgifvande af statsobligationer å tillsammans tio millioner r:dr.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 2 dennes på bordet lagda mern. N:o
27, med anmälan om anledn. till anmärkn. emot föredragande
Statsrådet och Chefen för Civildepartementet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att denna anledn.
till anmärkn. komme, jemlikt 29 § Riksd.Ordn., att till Const.-  Ulsk. remitteras.
Företogos till pröfning och biföllos StatsUtsk:s nedannämnda,
d. 2 dennes på bordet lagda utlåt:n:
22
Den 5 October.
N:o 28, i anledn. af K. M:s nåd, propos. om anvisande af
medel till arfvoden åt tre nya ledamöter i Lagberedningen;
N:o 29, i anledn. af K. M:s nåd. propos. ang:de befrielse för
Lofta, Gamleby oell Törnesfalla församlingar i Linköpings stift från
utgörande af sockengångsspanmål eller s. k. skolmästareskäppa till
rector och collega scholm i Westervik;
N:o 30, i anledn. af Gr. Wrangels, T. II., motion om ersättning
åt vederb. hemmansägare i Lofta, Gamleby och Törnesfalla
församlingar i Linköpings stift för hvad de förmenats hafva oriktigt
utgifvit i sockengångsspanmål; samt
N:o 31, i anledn. af Frih. C. Hermelins motion om anslag
till en förbättrad sjukvård vid K. Krigsacademien m. m.
Föredrogs StatsUtsk-.s d. 2 dennes på bordet lagda utlåt. N:o
32, om K. f. d. Cancellistyrelsens handcassas öfverlemnande till
Riksg.cont.
På begäran af Frih. Palmstjerna, Carl Otto, blefvo
de vid detta utlåt, fogade reservationer uppläste.
Frih. Palmstjerna anförde derefter:
Denna cassa, hvartill IL St. äfven vid föreg:de riksdagar haft
en särdeles begärlighet, belöper sig endast till 9,000 r:dr. Sedan
R. St. vid 1830 års riksdag till K. M. framställt ungefärligen samma
begäran som nu, fann K. M. icke skäl att dertill lemna Sitt
bifall. Vid 1840 års riksdag förnyades samma begäran. K. M.
lemnade derpå samma svar, motiveradt egentligen derpå, att cassan
tillkommit till största delen genom enskilde donationer. Nu har
K. M. vid denna riksdag i sin nåd. propos. förutsatt, att cassans
öfverlemnande till Riksg:s-cont. icke vidare skulle komma i fråga,
och i öfverensstämmelse dermed föreslagit, att en emot räntebeloppet
å detta capital, efter 5 proc. beräknadt, svarande summa,
som af sednaste Ständer blifvit uppförd, nu skulle afföras och
ifrån titeln uteslutas. Häraf inses lätt, att om R. St. ånyo ingå
till K. M. med en dylik anhållan som vid sista riksdagen, så måste
afslag derpå från K. M. vara att förvänta. Jag anser, att i
synnerhet för en sådan småsak som delta är, och hvarutinnan derjemte
R. St. icke tyckas hafva rättvisan på sin sida, det ingalunda
är skäl att strida emot den andra statsmakten. På dessa grunder
och dem som i reservationerna äro anförda, anhåller jag hos
Hr Gr. o. Landtm, om propos. på afslag å nu föredragna betänk.
StatsUtsk:s utlåt. N:o 32 blef af R. o. Ad. afslaget.
Anmäldes och emottogs en af K. M:s Kammarherrar, Frih.
Carl Stephan Bennet, hvilken på II. M. Konungens nåd. befallning
samt å Dess höga vägnar inbjöd R. o. Ad:s samtliga ledamöter
till den féte, som af DD. MM. komme att gifvas å Rikssalen
nästkommande Måndag, samt derefter, i afseende på klädseln
m. fl. ordningsstadganden vid denna féte, allemnade en underrät
-
Den 5 Octo b er.
23
telse, hvars innehåll af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, blef R. o. Ad.
meddeladt.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis nedannämnda,
d. 2 dennes på hordet lagda betänkm:
N:o 11, i anledn. af väckt motion om indragning af Landsliöfdinge-embeteua,
m. m.; och
Nio 12, i anledn. af väckt fråga om förändring i föreskrifterne
om indelade soldaters tillträdande af torp, med afseende å
deras ålder.
Föredrogs och lades till handlingarne Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utskis d. 2 dennes pä bordet lagda mern. N:o 13 till BorgarSt., i
anledn. af återremiss utaf betänk. N:o 5-
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis d. 2 dennes
på bordet lagda betänk. Nio 14, i anledn. af väckt motion om
stadsprivilegier för Höganäs.
Då nu till pröfning företogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis d. 2
dennes på bordet lagda betänk. Nio 15, i anledn. af väckt motion
om ändringar uti K., förordn. d. 16 Jan. 1844, röride gesällvandringen,
tillkännagaf H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., alt, enligt denna
dag till utdelning ankommen uppgift, åtskilliga tryckfel hade ägt
rum i det häfte, som innehöll detta betänk, samt Allm. Besv.- o.
Ekon.Utskis öfriga på föredragningslistan för denna dag uppförde,
ännu icke till pröfning företagna betänkin, hvilka tryckfel väl icke
voro af beskaffenhet att inverka på saken, men hvarom H. Ex.
dock ansåg sig före samma betänkis pröfning böra göra anmälan.
Sedan H. Ex. i följd häraf behagat uppläsa de i bihanget till
R. Stis prot. vid denna riksdag tryckta rättelser af berörde tryckfel,
blef Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis betänk. Nio 15 af R. o. Ad.
bifallet.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis d. 2 dennes
på bordet lagda betänkin:
Nio 16, i anledn. af väckt fråga om köpings privilegier för
Grebbestöds fiskeläge, och
Nio 17, i anledn. af väckt motion om upphörande af Kammarrättens
anmärkningsrätt vid taxerings- och pröfningscomiteers
åtgärder att befria utfattiga från bevillning.
Vid föredragning af Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis d. 2 dennes
på bordet lagda betänk. Nio 18, i anledn. af väckt motion om
befrielse för rotehållare från skyldigheten att för regits-officerare
förevisa rekryter, innan de antagas, samt om vidtagande af åtgärder
emot befälets dagliga inblandning vid uppgörande af contract
emellan rotehållare och knektar, blef detta betänk, ånyo lagdt
24
Den 5 October.
på bordet, på begäran af Hr Råfelt, Anton, och Hr af Sillen,
Wilh. Gideon.
Föredrogs Allra. Besv.- o. Ekon.Utsk:s betänk. N:o 19, i
anledn. af väckt motion om en köpings anläggande vid Wrigstads
gästgifvaregård inom Westra härad af Jönköpings län.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anser, för min del,
otjenligt att R. St. gä till K. M. med en så ringa framställning
som den, att Han ville låta undersöka lämpligheten af en köpings
anläggande vid Wrigstad, och sedermera, pä grund af de vunna
upplysningarne, efter omständigheterna nädigst förfoga. Om innevänarne
pä en ort önska en köpings anläggande, så hafva ju de
likasom andra undersåter vägen öppen till K. M. Konungen lärer
icke underlåta, om en sådan ansökning inkommer, att höra
vederbörande, eller rättare sagdt, vederb. Departementschef lärer
icke underlåta sådant, och dä behöfves ingen ansökan derom ifrån
R. St. En sådan önskan skulle likasom innebära ett tvifvel derom,
att vederb. embetsman gjorde deras skyldighet och en förutsättning,
att K. M. icke ville lyssna till sina undersåtares billiga
önskningar, utan R. St:s förord. Ingendera delen har man anledn.
att förmoda. Jag tager mig således friheten föreslå, att R. o. Ad.
ville afslå detta betänk.
Frih. Hamilton, Hugo: Att påstå att hvarje ansökan hos
K. M. i ett eller annat fall skulle innefatta ett tvifvel derom, att
vederb. i det fallet skulle fullgöra sin skyldighet, är i min tanka
detsamma som att vilja afskära alla ansökningar hos K. M.; ty
jag vet sannerligen icke huru en sådan ansökan då skulle ställas,
för att icke kunna gifvas denna tydning. Om Statens embetsmän
skola vara sä fredade, att man icke en gäng får göra ansökningar
hos K. M. uti ämnen, som kunna blifva föremål för deras åtgärder,
så går embetsmyndigheten något för långt. Detta är blott i
ödmjukhet ett svar på den sista framställningen. — Hvad sjelfva
frågan beträffar, så har Utsk., såsom af betänk, synes, icke haft
något annat skäl för sitt tillstyrkande, än att de förnyade framställningar,
som i detta ämne blifvit gjorda, synts Utsk. gifva vid
handen, att ibland ortens innevånare en på goda skäl grundad
önskan i detta afseende möjligen torde finnas; hvadan Utsk. ansett
sig icke böra afstyrka motionen, utan i allmänna ordalag tillstyrka,
att en und. anhållan om undersökning häraf mätte hos K. M.
göras, på det att ett efter omständigheterna lämpadt slut på dessa
framställningar måtte vinnas.
Hr Bergenstråle, Claes Gabr.: Då jag hör att fråga är
om Wrigstad, så anser jag det vara min skyldighet att nämna
några ord i anledn. af hvad Frih. Hamilton yttrat. Frågan lärer
vara af Utsk. tillstyrkt, alt hänskjutas till vederb:s undersökning.
Den kommer då äfven till Landshöfdinge-erabetet och jag får då
tillfälle att yttra mig. På förhand får jag likväl upplysa, att jag
tror
Den 5 0 c t o b e r.
25
tror det icke pä manga år ännu kunna komma i fråga att inrätta
en köping uti Wrigstad. Alla de byggnader som finnas vid
W rigstad tillhöra tvenne gästgifvare, oell det lärer väl icke vara
någon anledn. att inrätta en köping på ett ställe, der man saknar
både husrum och trafik och allting.
R. o. Ad. afslog Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:sbetänk. N:o 19.
Föredrogos och hi föllos Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s nedannämnda,
d. 2 dennes pä hordet lagda belänkm:
N:o 20, i anledn. af väckt motion om bemyndigande för Öfverståthällare-embelet
för policeärenden i Stockholm att ifrån hamnar
och torg afvisa sysslolösa och för allmänna säkerheten farliga
personer;
N:o 21, i anledn. af väckt motion om K. st; d islclse å hypolheksföreningar
;
N:o 22, i anledn. af väckt motion om ändring af fil och
(33 §§ uti inslruclionen för jägeribeljeningen af d. 10 Mars 1838;
N:o 23, i anledn. af vackt motion om förenkling af de militära
och civila uniformerna; samt
N:o 24, i anledn. af väckt motion om sammanslående af3:ne
länsmansljenster inom Ostra härad af Jönköpings län till 2::ie
sådana.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.-s d. 2 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 25, i anledn. af väckt fråga om inköp till
kyrkorne i riket af en ny upplaga af psalmboken med choralmelodierna
och messan.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan icke för mindel
instämma tili Ekon.Utsk:s förslag i detta afseende. För det första
är denna upplaga af psalmboken och kyrkomelodierna ännu icke
färdig. Således känner åtminstone icke jag hurudan den blir, om
den blir riktig och ändamålsenlig och om den blir dyr eller icke
o. s. v. Resultatet skulle möjligen kunna ådagalägga, alt denna
upplaga af psalmboken med kyrkomelodierna alldeles icke blir
lämplig. Dernäst finner jag för min del, att det är ett eget sätt
att skaffa prenumeranter ät en andor, alt R. St. ingå till K. M.
med anmälan om en boks anskaffande, och afl enskilda församlingar
skulle åläggas ali inköpa just denna bok och ingen annan för
det åsyftade ändamålet. Dessutom torde det vara för R. St. mindre
lämpligt alt till K. M. ingå med dylika tind. skrifvelser, som
den hvilken här är tillstyrkt. Jag afstyrker således hela förslaget,
och anhåller vördsamt om Hr Gr. o. Landtnäs propos. på afslag
till betänk.
Frih. Hamilton, Hugo: Den ifrågavar. motionen är väckt
inom PresteSt. och har der alldeles enhälligt blifvit tillstyrkt, på
den grund, att samme författare förut utgifvit ett s. k. psalmodicon,
hvilket befunnits vara särdeles nyttigt. Han har, på grund
3 H. 4
26
Den 5 Octo lier.
af R. St:s förslag genom K. M:s resolulion, erhållit löfte em understöd
i oell för Digifvande af ifrägavar. arbete; men delta understöd
bar lian aldrig erhållit. Emedlertid bar bans psalmodicon
vid undervisningen i socknarne ocb vid församlingarnes i Hofvande
att sjunga cboralerne visat sig mycket ändamålsenligt. Då
fråga sedermera förekom i Ulsk. rör:de denna nya bok, som lian
ämnar utgifva, så var del icke endast PresleStms ulan äfven allmogens
samtlige ledamöter som yttrade sig mycket varmt för saken,
på den grund ali i landels särskilda trakter man allmänt funnit
gagn af bans förra arbeten, hvarföre man vore öfvertygad att
äfven della skulle blifva lill största nytta för allmogen. Dä det
derjemte å andra sidan upplystes af PresleShs ledamöter, att boken
ej kunde blifva dyr, emedan det blifver en psalmbok med noter
intryckta i texten, ocb således af samma storlek ocb ungefärligen
samma dyrhet söm den ganda ehoralpsalmboken, så ansåg
Utsk. ingen betänklighet vara förbanden afl tillstyrka motionen.
Delta rörule sjelfva frågan, eller huruvida det är en nyttig sak.
Om åter den bok sorn är i -fråga blir fullt ändamålsenlig, kan naturligtvis
icke bedömmas, hvarken bär eller af Ulsk., emedan upplagan
icke är färdigtryckt. Skälet hvarföre den icke är färdig, är
det, alt den förtjente ulgifvaren saknar förlag. Det är just för
att bereda honom förlag, sorn PresteSl. liar unaniml tillstyrkt, oell
sedermera inom (Ilsk. det Stånd, sorn hufvudsakligasi skulle komma
att använda arbetet, bar förordat denna motion. När så mycket
talar för saken, sä liar Ulskis pluralitet icke ansett sig böra
afstyrka en utgift, sorn blir föga kännbar, ocb som i alla fall kommer
att utgå af kyrkocassorne. Alt delta är eli ovanligt sätt alt
subscribera, del erkännes; men del torde icke eller vara vanligt,
alt eli verk utaf eli Ulsk. enhälligt lillslyrkes ali pä delta sätt
inköpas. I motsats till hvad den siste värde talaren yrkat, lager
jag mig friheten alt tillstyrka bifall lill detta betänk.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabi'.: Om verkligen detta arbete
är sä föi't jonst full t som den siste värde talaren anlydt, efter
detsamma bar blifvit underslödt af Preste- oell liondeSt-.n, så lärer
följden blifva, alt om arbetet utkommer, det visserligen får en
nödig afsättning. Om det verkligen är förtjent af uppmuntran för
dess Digifvande, så tror jag alt K. M. bar medel ali för sådant
ändamål använda, hvarigenom lian således kan ersätta den kostnad,
som eljest skulle drabba ulgifvaren, om lian på eget förlag
nödgades utgifva sitt arbete. Denna sednare utväg att göra ulgifvaren
skadeslös anser jag ganska lämplig, men tror det deremot
icke vara lämpligt, alt Ekon.Utsk. föreslår utgifter, sorn komma
att drabba communerna. Ar arbetet förtjent af uppmuntran
af 11. St., så böra R. St. anslå medel för dess ingifvande; men så
länge denna fråga är oafgjord, så böra väl icke eller R. St. tillstyrka
ntgifvandet af ett arbete, hvartill de sjelfva icke vilja lemna
något bidrag. Jag instämmer i Frih. Palmsljcrnas begäran
om afslag å detta betänk., såsom innefattande i min tanke en
oriktighet.
Den 5 0 c t o b e r.
27
Ur von Rosen, Georg Ludvig: Jag viii icke ingå i någon
pröfning om denna psalmboks större eller mindre nytta och
anser mig icke böra betvifla dess värde, dä Ekon.Utsk. bar gifvit
silt vitsord derom. Jag skulle också önska, alt kyrkorna, i fall arbetet
ulkommcr, kunde få ett exemplar hvardera deraf; men jag
tror, att U t sk. bar baft orätt i form, dä det tillstyrkt R. St. att
ingå lill K. M. med en und. anhållan alt K. M. skulle befalla
kyrkorna alt köpa en sådan bok. Jag tror icke, tilt hvarken 11.
St. eller K. M. hafva någon rättighet ali besluta om kyrkans medel.
Jag tror del tillhör socknarne sjelfva ali besluta om sina.
utgifter.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Hufvudsakligen förekommen af
Ilr von Rosen, ber jag endast alt lä tillägga, att om man på förband
ålägger kyrkorue att inköpa hvar silt exemplar af Hr Dillners
arbete när det utkommit, utan att något maximipris derå är
bestämdt, sä ali Ilr llofpredikanicn Dillner kan laxera sin bok sä
högt lian vill, så öfverlemna!- man i sjelfva verket ät nämnde
Hofpredikant att beskatta Svenska folket, eftersom hvarje församling
blir tvungen att inköpa boken lill del pris, som lii- Dillner
derå sätter.
Frih. Hamilton: Hvad det beträffar, alt Ekon.Utsk. skulle
hafva brustit i form, dä det tillstyrkt K. St. ali ingå till K. M.
med en und. anhållan, alt en utgift måtte åläggas communerna,
hvilket innebär ett slags beskattning, sä tror jag att praxis talar
för denna form; ty det är visserligen icke första gången som Utsk.
bar gått in lill K. St. med tillstyrkan, att. K. St. mätte hos K. M.
i und. anhålla, att den ena eller andra communala afgiflen mätte
anordnas. Della är fallet uti folkundcrvisningsfrågan oell många
andra dylika. Hvad särskildt del beträffar, att K. M. icke med
11. Sl:s samtycke skulle hafva rättighet alt bifalla dylika utgifter,
så talar äfven der föregnle praxis för saken. En så långt sträckt
commnnalfiiliet tror jag åtminstone icke hittills bar ägt rum, alt
K. M. och II. St. icke skulle kunna anbefalla communerne, likasom
enskilde personer, (leii ena eller andra utlagan.
All priset skulle kunna blifva orimligt, derföre att det icke
är förut bestämdt, det tror jag icke eller. Till en början vore
det ali tilltro en utmärkt oell bra man eli. verkligen dåligt uppförande,
. och för det andra finnes correclivel i K. M:s hand, dä det
-blott är fråga om en underdånig hemställan till K. M. i ämnet.
Finner K. M. att saken är skadlig i följd af orimligt uppdrifna
anspråk, så lärer K. M. icke bifalla R. St:s begäran, då den genom
sednare inträffade omständigheter har blifvit olämplig.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag är för min del öfvertygad,
att äfven detta arbete af den förtjenstfulle författaren
skall blifva godt, likasom några föreg:de arbeten af honom i samma
riktning. Det gör mig således ondt, att jag icke kan med
Frill. Hamilton och Ekon.Utsk. instämma i det förslag som de
framställt. Jag måste deremot bestrida det pä grunder, som jag
skall taga mig friheten anföra. Om R. St. skulle vända sig till
28
Den 5 0 c t o b e r.
K. M. med anhållan, ali Han läcktes anbefalla någon att göra något,
så bör naturligtvis K. M. hafva rättighet att gifva den be
fallning
R. St. begära. Ager nu Konungen rätt att förfoga om
kyrkornes cassör? I händelse fråga vore om bestämmandet af en
ny choralbok för församlingarne i riket, och K. M. förklarade, att
i st. f. den hittills antagna choralboken med noter skulle införas
en annan med siffror, som Hr Dillner har ulgifvit, så vore K. M.
såsom Chef förSvenska kyrkan berättigad att sådant befalla. Deraf
följde ock församlingarnes skyldighet alt efterkomma befallningen
och köpa boken. Men sä länge K. M. icke gifver en sådan förklaring,
utan låter den hittills begagnade choralboken vara gällande;
så tror jag icke att församlingarne kunna åläggas inköpa andra
arbeten sorn kunna vara nyttiga men icke äro nödiga. Kyr
kornas
medel äro samlade genom frivillige bidrag, collecter, afgifter
vid barndop, begrafningar o. s. v. Huru kan K. M., huru
kunna R. St. tillåta sig att deröfver förfoga, när kyrkornas eller
gudstjenslens behof det icke fordra? Om det likväl skedde, sä inser
jag ej annat, än ali hvarje församling kunde svara: cassan är
kyrkans egendom, som ej till främmande ändamål må användas.
Vilja R. St. understödja detta arbete, hvartill äfven jag gerna
ville gifva min röst, så böra de åtminstone laga medlen dertill
ur deras egen pung. R. St. böra begagna den rätt de äga alt
beskatta Sveriges innebyggare i allmänhet, men de böra ej beskatta
vissa corporalioner utom den ordning grundlagarne för beskattning
föreskrifva. Jag instämmer således med de ledamöter
som tillstyrkt, attil. o. Ad. mätte afslå detta betänk., mindre med
afseende på summan eller kostnaden, ty den kan icke blifva betydlig,
men i afseende på grundsatsen. Tillåta R. St. sig att på
detta sätt använda menigheters medel, sä frågas, hvarföre de icke
kunna göra lika så äfven i betydligare fall och med enskildas medel.
Hvar är dä gränsen?
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer med dem som
tillstyrkt afslag på betänk.; jag gör det af 2:ne skäl. Bokens förtjenst
skulle jag vilja tro på, emedan jag personligen känner utgifvarcn
och således gerna skulle vilja tillstyrka bokens inköp pä
Statens bekostnad, sålunda, att hans mamiscript inlöstes; men alt
föreslå ett beslut, hvarigenom honom skulle tilläggas den rättighet
att ovillkorligen fä till hvarje kyrka försälja ett exemplar af sin
bok, det kan jag icke emot innehållet af 00 § Reg.F. medgifva,
såsom innefattande ett monopol, och anser det icke vara lämpligt
att R. St. ingå till K. M. med en begäran, att K. M. ville fatta
ett beslut, hvarigenom Hr Dillner skulle fä ett monopolium att
sälja denna bok till kyrkorna; delta är icke passande eller i något
afseende nyttigt. I sjelfva saken tycker jag, att när Hr Dillner
får sin bok färdig, så kan han icke sakna afgång derpå, i
händelse icke någon med större skicklighet och kunskaper i detta
ämne med mera framgång företager ett dylikt arbete.
Hr Rosenblad, Bernhard: Jag instämmer, med några få
afvikelser, i de premisser, som Hr von Hartmansdorff framställt,
Den 5 October.
29
men kommer dock icke till alldeles samma resultat. Jag instämmer
med honom deruti all K. M., i egenskap af Svenska kyrkans
Chef, kan befalla hvad sorn vid kyrkorna i Sverige skall linnas.
Alt således, likasom det af K. M. tillförene blifvit hvarje församling
ålagdt, alt inköpa Carl XII-.s Bibel, så kan K. M. äfven nu
befalla denna boks inköpande; men jag tror att denna rättighet
bör ytterst varsamt begagnas, och således R. St. med största sparsamhet
göra sådana framställningar. På de af Hr von Hartmansdorff
anförda skäl, anser jag således ifrågavar. anhållan icke vara
lämplig; men om verkligen, såsom Hr von Harlmansdoff äfven
tycktes antyda, detta arbete är förtjenstfullt, så tror jag det lämpligaste
vara, att Utsk. föreslår R. St., alt K. M. dels mätte täckas
af de medel, som äro dertill afsedda, anvisa något understöd ät
IIr Dillner för tryckningskostnadens bestridande, och dels genom
Consistorierna anbefalla kyrkorna att skaffa sig delta nyttiga arbete
när det utkommit. På denna grund kan jag ej instämma med
dem som yrkat afslag, och derigenom velat afskära hela frågan,
nian får för min del underställa R. o. Ad., om det icke vore
lämpligast att återremittera detta betänk., för alt få det ändradt
i enlighet med den framställning jag nu haft äran göra.
Gr. Lagerbjelke: Det var i anledn. af Frih. Hamiltons anförande,
som jag begärde ordet. Min mening har aldrig varit att
kasta någon skugga på Hr Dillner. Jag hyser ingen misstanka,
att han skulle på något sätt missbruka sin rätt att få sin bok
köpt, utan jag har endast ansett det olämpligt och formvidrigt alt
åt en enskild person öfverlemna en sådan rättighet.
Frih. Hamilton: Jag är förekommen af Hr Rosenblad och
får förena mig med honom i begäran om återremiss af detta betänk.
, med åläggande för Ekon.Utsk. att sammanträda med StatsUtsk.
till öfverläggning i denna fråga.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Frih. Hamilton
i förslaget alt betänk, må återremitteras, såvida derigenom kan
vinnas, på sätt Frih. Hamilton synes åsyfta, ett sammanträde med
StatsUtsk., hvaraf bidrag af statsmedel kan blifva en följd.
Hr Lefre'n, Johan Pehr, förklarade, det han äfven instämde
med Frih. Hamilton.
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s betänk. N:o 25 blef, uppå härefter
framställd propos., af R. o. Ad. återremitteradt, med förklarande,
att detta mål borde jemväl af StatsUtsk. behandlas.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 2 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 26, i anledn. af väckt fråga om
den K. Theaterns utarrendering till enskilde personer.
"Lades på bordet BancoUtsk:s nedannåmnde, denna dag inkomnc
betänk., utlåt, och mern.:
N-.o 15, med förslag lill ett förändradt myntsystem;
30
Den 5 O c t ö b e r.
N:o 16, i anledn. af väckt fräga dels om upphörande med
innevar. riksdag af all tillverkning oell utgifning från Banken af
sedlar å 16, 12 och 8 sk., och dels alt Bankens berörde sedlar
fortfarande matie förfärdigas och utgifvas; samt
N:o 18, med hemställan om ett förtydligande och tillägg i
110 § af bancoreglcm.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Del mern. under
N:o 18, som nu är inkommet ifrån BancoUlsk., innefattar förslag
lill ändring uti en § i reglementet, som innehåller de nu gällande
föreskrifterna om Bankens metalliska cassa. BancoUlsk. har
tagit i öfvervägande den gynnsamma conjunctur, som nu en lid
förefunnits alt förstärka Bankens metalliska cassa. Det är för
att icke låta den gå förlorad, som BancoUtsk. nu har inkommit
med detta mern., med förslag till en förändring uti nyssnämnde §.
Det är af sådan anleda., som jag till R. o. Ad. hemställer, att
detta mern. måtte få sättas främst på föredragningslistan för nästa
plenum. Det är angeläget att den gynnsamma tidpunkten
icke går förlorad, hvarigenom man sedan skulle komma att fä
sämre villkor vid silfverköpet.
Hr Rosenblad, Bernhard: Jemte det jag instämmer uti
den anhållan, Hr von Hohenhausen framställt, får jag likaledes hos
Hr Gr. o. Landtm, anhålla, att Hr Landtm, täcktes, så fort sig
göra låter, sammankalla plenum till företagande af denna fråga.
Tiden för verkställande af de åtgärder Utsk. föreslagit, att på en
gång öka silfverfonden oell minska penningebristen, är så kort,
emedan den heror af öppet vatten, att hvarje dag, som R. St. dermed
dröja är en verklig förlust för Banken.
R. o. Ad. biföll, uppå derom af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
framställd propos., alt, på sätt Hr von Hohenhausen föreslagit,
BancoUtsk:s mern. N:o 18 skulle uppföras först ä föredragningslistan
till nästa plenum; hvarefter H. Ex. tillkännagaf, att den af
Hr Rosenblad nu gjorda framställning skulle blifva föremål för öfverläggning
i Talmansconfereneen, som i dag på eftermiddagen kotnme
att äga rum.
Lades på bordet nedannämnda, denne dag inkomna betänkm, från
Lag-Utskottet:
N:o 10, i anledn. af väckta motioner, ang:de dels förändrad
lydelse af 19 cap. Arfdabm, dels ock förklaring öfver 4 § i samma
capitel;
N:o 11, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om vissa förändrade
föreskrifter i afseende på lagfart och nyttjanderätts inteckning;
och
N:o 12, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de intecknande
af ej mindre lifslidsslädja och undantagsaflal, än äfven all annan
afhandling om nyttjanderätt till fast egendom å landet;
Den 5 October.
31
Allm. Besvärs- och Ekonomi -U t sk o 11 et:
N:o 27, i anleda, af väckt motion om nödvändigheten att
tillintetgöra det intrång, som genom correctionisters och fästningsfångars
sysselsättning med borgerliga näringar förorsakas städernes
handtverkare;
N:o 28, i anledn. af väckt motion om sättet för lumpsam1
ingen;
N:o 29, i anledn. af väckt motion, att fullmakter å namn,
heder och värdighet, utan verklig tjenstbefattning, icke måtte
meddelas;
N:o 30, i anledn. af väckt motion, att förslags upprättande
och vals anställande till regala pastorat måtte upphöra;
N:o 31, i anledn. af väckt motion om ändring af 16 § i
1836 års militieboställs-ordning; samt
N:o 32, i anledn. af väckt motion om förändring af föreskrificrne,
rör-.de militiehoställens utarrendering.
Äfvenledes lades på bordet följande från Ridd.Utsk. inkomna
Hörsa mste Memorial.
Sedan från 11. R. o. Ad. blifvit lill Ridd.Utsk. återremilteradt
Ulsk» mern. af d. 22 nasti. Aug., angrde utväljande, i vissa fall,
af suppleanter till R. Slas Ulsk., har delta ärende hos Utsk. till
pröfning ånyo förevarit; dervid de hos R. o. Ad. under discussioncn
i ämnet yttrade anmärkmr, — så vidt desamma icke redan,
såsom förut framställde, äro i förra mern. lill vederläggning upptagne,
eller, vid följdriktig tillämpning af de åsigler, som grundat
Utslcs deruti gjorde tillstyrkande af sig sjelf förfalla, — föranledt
Ulsk. att, fastän vidblifvande i hufvudsaken sitt förra gången framställda
förslag, dock i vissa delar deraf, på sätt här nedanföre sig
visar, tillstyrka någon jemkning och smärre förändringar i uppställningen.
Dä Utsk. således, med vördsam hänvisning lill innehållet af
ofvan åberopade mern., anser utan ändamål att, till bemötande af
åtskilliga anmärkmr, bär åter upprepa de uti mern. upptagne grunder,
har emedlertid, i afseende på en af de framställde aumärkmrne,
nemi. den om oskäligen ökade göromål för Landtm., i händelse
förslaget komme att antagas, Utsk. trott sig kunna uttala den åsigt,
att på de uppoffringar af egen beqvämlighet för allmänt väl, som
hvarje Landtm, i och för utöfningen af denna befattning sig underkastar,
R. o. Ad. med tillförsigt jemväl torde kunna grunda
den förhoppning att, oansedt för nu ifrågakomne åtgärder, någon
del af Landtnäs tid tages i anspråk, framställningen i ämnet likväl
ej skall mötas med obenägenhet, enär den tid som erfordras
synes blifva särdeles ringa, i jemförelse med den som af Landtnäs
öfrige, vida mera betungande göromål upptages.
Utsk., som, derest fråga nu vöre om tillägg eller förändring
uti Ridd.Ordn., för sin del skulle anse ett förslag i detta hänseende
böra vara af mera omfattande art, än det förevar., hvilket synes
kunna, utan rubbning af gällande föreskrifter i Ridd.Ordn.
32
Den 5 Octo ber.
bringas till verkställighet, får på grund af redan anförde skäl föreslå,
att R. o. Ad. må fatta följande beslut:
”Efter anmodan af Landm. in plcno, väljes af R. o.
Ad:s Eleclorer, suppleanter till R. St:s nedannåmnde Utsk.,
nemi. till hvardera al Const,-, Stats-. Bevilln.-, Banco- samt
Besv.- o. Ekon.Utsk.-n 2:ne oell till Lag- samt Exp.Ulsk:n
en för hvardera Utsk.”
”Den R. o. Ad:s ledamot af något bland förrberörde
Utsk., som af förfall hindras att sammankomst derstädes
bevista, anmäle det, så tidigt ske kan, hos Ulsk:s ordf.,
äfvensom hos Landtm., hvarefter lill vederb. suppleant,
från Ridd.cancelliet genast utfärdas kallelse, ådagaläggande
alt han, enligt behörigt val och i anledn. af yppadt förfall
för viss Ulsk:s-ledamot, äger att uti sådan egenskap
för tillfället i Utsk. inträda.”
”Af suppleanterna till de Utsk., för hvilka mer än en
sådan utses, inträde först den, som vid valet erhållit de
Hesta röster. Mellan dem som fått lika antal röster skiljes
genom lottning.”
”Vill suppleant sig denna befattning afsäga, gore sådant
in pleno, i hvilket fall, äfvensom när suppleant erhållit
ledighet, som ända till tre veckor kan af Landtm,
beviljas, Electorerna efter behörig anmodan, skrida lill val
af annan suppleant.”
”Inträffar för suppleant tillfälligt förfall, anmäle sådant
hos Landtm., pä det att, i händelse af behof, kallelse
må kunna till annan behörig suppleant, der sådan finnes,
varda utfärdad.”
Hvilket dock allt till H. R. o. Ad:s egen pröfning
vördsamt öfverlemnas.
Trenne af Utsk:s ledamöter Rrr Stråle, Sköldebrand och af
Wirsen åberopa sin vid Utsk:s förra betänk, bifogade reservation.
Stockholm d. 1 Oct. 1844.
På Riddarhus-Utskoltets vägnar:
A. /!. Sandels.
W. F. Dalman.
Hörsamste Memorial.
Sedan, till följd af föreskriften uti 1G § af den för II. Ridd.-  Direct. d. 2 Febr. 1835 utfärdade inslruction, Direcl. till Ridd.-  Utsk. aflcmnat sin till II. R. o. Ad. ställde berättelse öfver hvad
som vid Riddarhus- och Stiftsärendenas styrelse och förvaltning,
sedan sista riksdag, sig i allmänhet tilldragit; så och efter det
Utsk. icke allenast till pröfning förehaft de särskilda ämnen och
hemslällanden, som i ofvannämnde berättelse förekomma, utan ock
fulländat granskningen så väl af Ridd.Direct:s prot. ifrån 1840
års början till och med 1843 års slut, som ock af 1839, 1840,
1841, 1842, 1843 årens afslutade hufvudböcker öfver Ridd.cassan,
Wadstena adliga Jungfrustifts-cassan och adliga Cadelt-skolc
fon
-
D c n 5 O c t o b e r.
33
fonden, jemte alla öfriga under Direct:s styrelse ställde cassör, donationer
och legater, får Ulsk. nu, till följd af 36 § Ridd.Orda.,
med öfverlemnande af Direehs omförmälde berättelse, sitt utlåt, i
anleda, deraf till II. R. o. Ad. vördsamt afgifva, dervid Utsk. ansett
sig böra, i afseende ä uppställningen följa den ordning, sorn
1 Direehs lieris Heise blifvit iakttagen, samt beträffande de uppgifter,
sorn icke synts lill någon åtgärd föranleda endast i korthet
sammanföra hvad berättelsen derom innehåller.
§ I
Af
berättelsens 1 § inhemtas, bland annat, i afseende å de
under Ridd.Direct:s förvaltning ställda cassors och testamentsfonders
närvar, tillstånd: att Ridd.cassans tillgångar och fordringar,
hvilka vid 1838 års slut utgjorde 160,721 ndr 38 sk. 2 r:st.
b-.co, uppginge vid 1843 års slut till 169,769 r:dr 47 sk. 6 r:st.,
samt således under dessa fem år ökats nied 9,048 r:dr 9 sk. 4 r:st.
b:co: alt adliga Cadetlskole-fonden under samma tid blifvit ökad
med 1,869 r:dr 19 sk. 3 r:st. samt vid sisth årsslut utgjorde
ett belopp af 71,657 r:dr 8 sk. 10 r:st: alt Wennersljernska
fonden är bokförd till 11,078 r:dr 46 sk. 5 r:st. b:eo: att
öfriga under Ridd.Direehs förvaltning före sista riksdagen ställde
11 särskilda testamentsfonder, pä sätt i berättelsen närmare speciticeras,
vid 1843 års bokslut uppgingo till ett sammanräknadt
belopp af 171,770 ndr 35 sk. 9 r:st b:co: att oaktadt räntanför
en del af dessa capilaler sedan sisla riksdag, särdeles i de fall dä
de blifvit inbetalte oell ånyo ultänte, måst nedsättas från 6 till
5 proc., ingen fond likväl lill capitalet förminskats, utan snarare
vunnit någon förkofran, för tillvägabringande af hvilket resultat
oell för att ieke äfventyra något afbrott i fullgörandet af pensioneringsskyldigheten,
i händelse de ännu återstående 6 proc.lånen
äfven skulle nedsättas till 5 proc., Direct. vid några fä tillfällen
begagnat den utväg att, vid inträffande ledigbeter, dröja med återbesättande
af pensionerna: alt Wadstena adliga Jungfrustiftscassan
med de fonder, hvilka tillsammans med denna cassa bokföras,
pä de sednaste 5 åren vunnit en tillvext af 3,135 ndr 30 sk.
11 r:st. samt vid 1843 års slut utgjorde den betydliga summan af
171,777 r:dr 3 sk. 1 r:st., samt slutligen att grefliga Schefferska
stiftningens fond under nämnde tid förkofra! sig frän 25,549 r:dr
2 sk. 3 r:st. till 25,961 ndr 42 sk. 9 r:st. allt b:co.
Utsk., som till granskning förehaft räkenskaperne öfver alla
omförmälda, före sista riksdag tillkomne cassör och fonder, bar,
sedan några få dervid anmärkta smärre och oväsendtliga sifferfel
blifvit af Ridd.kamereraren rättade samt några anmärkmr i öfrigt
af mindre betydenhet äro vordne nöjaktigt förklarade, ansett sig
äga fullt skäl vitsorda den berömliga noggrannhet och ordning,
hvarmed nämnda räkenskaper blifvit förda; äfvensom Utsk., vid
anställd inventering af länehandlingarne, funnit dessa i fullständigt
skick, samt beträffande medlens förvaltning, efter tagen kännedom
om hvad dervid förekommit, fått grundad anledn. till det
förklarande, att densamma öfverensstämt med de i Ridd.Direehs
3 H. 5
34
Den 5 October.
instruction samt särskildt gällande reglementen och donations-samt
teslamentsförordnanden meddelte föreskrifter.
I sammanhang härmed har Utsk. emedlertid ansett sig böra,
i afseende å bokföringen af YVennerstjernska fonden, anmäla
ett förhållande, hvilket väl, såsom ursprungligen hänförande sig
lill ett år, hvars räkenskaper Utsk:s granskning icke omfattar, nu
ej kan blifva föremål för anmärkn., i vidsträcktare mån, än som
erfordras för åvägabringande af en lätt verkställd rättelse. Detta
förhållande består deruti, att, ehuru det af Bancocommisarien Wennerstjerna
testamenterade capital, enligt anteckning i räkenskaperne,
ursprungligen utgjort 12,077 r:dr 42 sk. 11 r:st., samma capital
likväl icke finnes i 1843 års räkenskap utfördt till högre belopp än
11,078 r:dr 46 sk. 5 r:st.; varande den upplysning meddelad, att
denna minskning i capitalet härleder sig ifrån den omständighet,
att, då vid 1836 års slut ett outlånt belopp af 1,000 ndr b:co
å denna fond funnits i Banken innestående, detsamma blifvit i
1837 års räkenskap öfverfördt å adliga Cadettskole-fonden, af den
anledn., ali hela den, efter vissa bestämda afdrag, vid hvarje års
slut varande behållning ä Wennerstjernska fonden förmeuts, enligt
testators förordnande, böra läggas till adliga Cadettskole-fonden
uch för enahanda ändamål, som inkomsterna deraf, användas; dock
som, med närmare lemnad uppmärksamhet åt ordalydelsen i Bancocommissarien
Wennerstjernas donationsbref, deri förekommer,
att, sedan vissa af testator bestämda slägtpensioner och utgifter afgått,
”revenuen af capitalet,” såsom orden lyda, ”skulle läggas till
och öka underhålls- och undervisningstiligåugarne af fattige af R.
o. Ad:s söner;” men tillika stadgas, alt capitalet borde blifva "ständigt
orubbadisä och ehuru nämnde slägtpensioner numera upphört,
med undantag af en enda å 150 r:dr b:co årligen, och derigenom
i sjelfva verket ett årligt ränteöfverskott tillfaller adeliga
Cadettskole-fonden, har Utsk. likväl ansett capitalet böra oförryckt
qvarstå under benämningen Wennerstjernska testamentsfonden,
hvarföre Utsk. hemställer:
alt de till adliga Cadettskole-fondens capitalconto från
Wennerstjernska fonden år 1837 öfverförda 1,000 ndr
b:co må från 1845 års början till sistnämnde fonds capitalconto
återflyttas.
Vidare har Direct. i denna § anmält, att den genom framlidne
Krigsrådet Frih. Anton von Liewens testamente stiftade pensionsfond,
— i afseende hvarå af II. II. o. Ad. vid sista riksdag beslöts,
att de i 4 punkten af testamentet omförmälde 10 pensioner
icke borde bortgifvas förr, än capitalet, som utgjorde 26,000 ndr,
genom besparda räntor uppgått lill 31,200 ndr, — väl under tiden
ökat sig lill 29,053 ndr 43 sk. 9 nst, men att, enär det bestämda
minkni-capitalbeloppet således hitintills icke erhållits, pensionsutdelningen
ej eller ännu tagit sin början.
Utsk. har väl icke funnit anledn. tillstyrka någon förändring
i det beslut, ang:de förökning af von Liewenska fondens capital,
sorn R. o. Ad. vid sista riksdag fattat; men, enär Frih. von Liewens
testamente i 4 punkten bestämmer, att tvenne pensioner all
-
Ben 5 0 c t o b e r.
35
tid skola vara förbehållna tvenne fattiga och ärbara Fröknar von
Liewen, samt denna testators föreskrift lill förmån för sådane behöfvande,
hvilkas understöd synas företrädesvis hafva varit igenom
stiftelsen afsedd, enligt Utsk:s åsigt, icke bör lemnäs utan verkställighet
längre än oundgängligen är nödigt, har Utsk. ansett sig
böra föreslå:
att tillsättningen af dessa tvenne slägtpensioner må med
1845 års början vidtaga, ulan afseende derå, att fonden
icke uppnått det stadgade minimibeloppet, hvilket i allt
fall snart nog lärer kunna erhållas, derigenom att fondens
ränteinkomster i öfrigt besparas och läggas till capitalet.
Uti påföljande mora. af samma § gifver Direct. vid handen,
att sedan II. Ex. Hr Ofverstekaramarjunkaren m. m. Frih. Germund
Ludvig Cederhjelm i lifstiden, genom lagligen fastställda
testamentariska dispositioner, förordnat, %t efter Hans Excellens’
död, från de H. Ex. tillhöriga Säby och Westerby godsen i Östergöthland,
en ränta årligen skulle utgå af tillsammans 150 t:r
spanmål, hvilka Consistorium i Linköpings stift ägde uppbära
och redovisa, samt hvaraf 21 årliga pensioner af högst 10 och
minst 4 t:r äro bestämde att likaledes genom bemälde Consistorium
utdelas tili fattiga adliga enkor och ogifta fruntimmer i nämnde
stift; så hade efter H. Ex. Frih. Cederhjelms d. 8 Febr.
1841 inträffade död, hans ofvanberörde testamentariska förordnande
trädt i verkställighet, i afseende hvarå Direct. dock icke fått
sig annan befattning uppdragen, än att, efter förslag, som Consistorium
äger afgifva, utnämna pensionärerna samt besluta, huruvida
de sedermera möjligen förverkat rättigheten att vid pensionen
bibehållas, äfvensom att låta granska den ärligen af Consistorium
uppgjorda räkenskapen öfver stiftelsens förvaltning.
Jemte anmälan, att första utnämningen till pensionerna å
nämnde fond skett den 2 Febr. 1843, samt att första årets förvaltning
är vorden af Ridd kamereraren granskad, har Utsk. för
sin del,
icke funnit denna Direct:s anmälan till någon åtgärd å
R. o. A.d:s sida föranleda.
Slutligen har Direct. i denna § omförmält innehållet af det
testamente d. 27 Maj 1829, hvarigenom Öfversten och Ridd. Ambrosius
Magnus Berghman af sin efterlemnade egendom, bestående
af l:o frälsesäteriet Mälby samt frälsehemmanen Norra och Södra
Sjöle m. 11. i Bro socken och Näs härad af Wermlands län,
hvilka fastigheter äro dels på 50 dels på 100 år utarrenderade,
emot ett årligt arrende af tillsammans 171 t:r spanmål, 2:o frälseränta»
af hemmanet Lund i Gladhammars socken Tjust härad
af Kalmar län, samt 3:o numera realiserad lösegendom, utgörande,
tillsammans med sterbhusets fordringar, 7,018 r:dr 47 sk. 1 r:st.,
gjort disposition till stipendier och pensioner, samt åt Ridd.-  Direct. anförtrodt att vaka öfver den fasta egendomens ordentliga
skötsel och vidmakthållande samt afkastningen så väl deraf som af
de contanta medlen, enligt gifna föreskrifter, använda; men då dessa
Öfverste Berghmans dispositioner blifvit af en hans närmaste arfvin
-
36
en 5 Octo 1>er.
ge, Capitaine!) vid K. M:s flotta («■ C. von Schantz genom anställd
rättegång inför K. Svea Hofrätt klandrade, och tvisten derom än
nu
icke är afgjord, har pensions- elier stipendiiutdeluingen ännu
ej kunnat ske i vidsträcktare män, än att Dtirect. tillåtit 3 af testator
sjelf utnämnde pensionärer att emot borgen sine pensioner
lyfta; och livad för öfrigt angår förvaltningen utaf arrendeafgif
terna
och frälseräntan samt de contanta medel som influtit, har
Direct., i saknad af någon särskild föreskrift af K. o. Ad., trott
sig kunna hemta närmaste ledning af de grunder, som B. o. Ad.
vid sista riksdag bestämt för utlåning af det utaf frami. Krigsrådet
Frih. von Liewen donerade capital, och hafva, i följd deraf,
de å Berghmanska fonden influtne medel, i brist på tillfälle lill
deras placering mot inteckningssäkerhet, jemväl blifvit utlånade
mot namn och borgen, hvarvid iakttagits, likasom i fråga om utlåning
af Liewenska medlen, alt Directis samtlige ledamöter bort.
vara om beslutet ense, hvaremot Direct. ansett den i 3 § 4 mom.
låncreglementet stadgade personliga ansvarighet hos de i beslutet
deltagande Direcleurerne för lånets återbetalande ej äga rum.
Dä 18 cap. 3 § Älfdalen stadgar, att den, som testamente
fått häfver, äger, oaktadt testamentet klandras, behålla det honom
gifvet är, så framt han borgen för sig ställer, har Utsk. funnit
Direct. rätteligen hafva medgifvit de testamentstagare, som af Ofverste
Berghman erhållit vissa pensioner sig anslagna, att emot
borgen desamma lyfta, hvarföre Utsk. föreslår :
att denna Directis åtgärd må godkännas.
Men emedan innan Ofverste Berghmans testamente är laga
kraftvunnet, Direct. icke kan anses innehafva det testamenterade
godset med ovillkorlig skyldighet att göra inkomsterna deraf, eller
de contanta medlen fruktbärande, hvaremot Direct. är förpligtad
att, i händelse den anställda klandertalan skulle föranleda testamentets
upphäfvande, hålla vederbör, arfvinge Ofverste Berghmans
hela, af Direct. emoltagna qvarlåtenskap i lösören, och genom
arrenden m. m. influtne medel oafkortadt till handa, ty finner
Utsk. alt, till undvikande af all förlust genom medlens utlåning,
stadgas hör,
att de Berghmanska testamentsmedlen hädanefter, oSh intill
dess testamenlstvisten är genom laga kraftvunnen dom
slutligen afgjord, icke må utlånas, utan mot fullgod inteckningssäkerhet
eller mot namn och borgen med de i atla—
ningsbeslutet deltagande Directeurers personliga ansvarighet
för återbetalningen, eller ock emot hypothek af de i
3 § 4 mom. länereglem., med det dervid vid sista riksdag
beslutade tillägg, omförmälde räntebärande papper.
I sammanhang härmed har, jemte anmälan att numera Capitaincn
vid K. M:s flotta E. M. Hallström och Doctor C. Westring
varit af Öfverste Berghman förordnade lill utredningsmän i ()fverstens
bo, för hvilken befattning testamentet till dem hvardera
anslår en summa af 100 r:dr b:co, Direct. till R. o. Adis bedöramande
öfverlemnat en af Capitaine Hallström gjord framställning
att, i anseende till den vidsträcktare befattning han haft vid Bergh
-
Den 5 Octo b er.
37
manska boets utredning, erhålla en förhöjning i sitt arfvode af
133 r:dr 16 sk. b:co, å hvilken begäran Direct. icke ansett sig
kunna fästa afseende, innan testamentstvisten blifvit afgjord.
Och då den befattning med utredning af Ofverste Berghmans
bo Capitaine Hallström haft sig anförtrodd, i afseende dels å indi
ifning af sterbhusets fordringar, dels i och för Capitaine von
Schantz klandertalan m. m., erfordrat en tid af omkring 3 år
och således ostridigt varit vidsträcktare och besvärligare än testator
kunnat beräkna, bar Utsk., i öfverensstämmelse med hvad Direct.
härutinnan tillstyrkt, ansett sig böra hemställa:
att den äskade arfvodesförhöjningen af 133 r:dr 16 sk.
b:co må Capitaine Hallström tilldelas, derest den mot Ofverste
Berghmans testamenten anställda klandertalan varder
af domstol slutligen ogillad.
§ 2’
Direct. afgifver i denna § en kort redovisning för den s. k.
Riddarhusreparationsfondens tillstånd och behof. Inkomsterna af
deu Riddarhuscapitationsafgift, hvilken bildar denna fond, hade under
år 1S39 —1842 utgjort tillsammans 9,653 r:dr 4 sk. b:co.
Vid 1843 års slut ägde fonden en behållning af 10,000 r:dr, emot
ränta ullånta, och 1,857 r:dr 6 sk. 4 r:st. i Banken insatte
medel; men då från denna behållning afdragas de belopp, som äro
afsedde alt nästa år användas för sådana reparationer, hvilka vid
en af sakkunniga personer i Augusti månad 1S43 å Riddarhuset
hållen allmän besigtning befunnits högst nödiga och för hvilka
kostnaden uppgår till nära 8000 r:dr h:co, sä och enär de innevar.
är verkställde reparationerne kunna beräknas hafva medtagit
hela så väl ränteinkomsten, som den inflytande capitationsafgiften
för 1843, återstår af reparationsfonden endast omkring 3,800 r:dr,
hvartill kan läggas den afgift, som, enligt R. o. Ad:s beslut vid
sisla riksdag, för år 1844 utgår, och hvilken kan upptagas till
omkring 2,200 r:dr b:co. Denna sammanlagda behållning af 6000
r:dr motsvarar således ej ens utgiften för i en framtid nödig omläggning
af Riddarhusets tak, hvilken kostnad vid föreg:de riksdag
beräknades till 9,000 r:dr b:co: ännu mindre kan dermed tillika
bestridas de öfriga utgifter för Riddarhusets underhåll, som
troligen blifva nödiga till afhjelpande af årligen uppkommande större
och mindre brist fälligheler.
Vid sådant förhållande och då R. o. Ad:s vid sista riksdag
fattade beslut, att capitationsafgiften fortfarande skulle utgå till
och med det år, den derpå följande riksdagen komme att slutas,
ej allenast afsåg att åt Riddarhuscassan bereda en sådan capitalförstärkning,
att denna cassa skulle för framtiden kunna bestrida
alla utgifter för Riddarhusets underhåll, utan jemväl syntes förutsätta,
att då nästa lagtima riksmöte icke borde inträffa förr än år
1845 och således sannolikt icke komme att slutas förr än år 1S46,
capitationsafgiften borde intill sistnämnde års slut fortfara, har Direct.
på dessa m. fl. anförda skäl hemställt, att capitationsafgiften
må fortfarande utgå äfven för åren 1845 och 1846.
Jemte det Utsk. får anmäla, att Utsk., vid granskning af re
-
38
Den 5 October.
parationsfondens förvaltning och räkenskaper för arén 1839 —1941
icke funnit något att anmärka, har Utsk. skolat yttra, att Utsk.,
lika med Direct., inser angelägenheten deraf, att en fond för Riddarhusets
underhåll varder samlad till det belopp, att Riddarliuscassan
ej må, vid större reparationer, allt för kännbart anlitas;
och som i öfrigt förlängning af tiden för den ifrågavar. afgiftens
fortfarande intill dess fonden uppnått en mot behof och ändamål
svarande förstärkning, i Utsk:s tanka är en vida riktigare och med
mindre obehag förknippad åtgärd, än om afgiften, en gång afskaffad,
skulle efter någon tid åter införas; alltså har Utsk. för sin
del ansett sig böra vördsamt tillstyrka:
att Riddarhuscapitations-afgiften må, intill slutet af det år,
dä nästa riksdag upphör, fortfarande utgöras med 1 r:dr
b:co af hvarje mantalsskrifven adlig mansperson, som betalar
bevillning för lön eller förmögenhet; i hvilket afseende
R. o. Ad. lärer hos K. M. i und. anhålla, att R. o.
Ad:s blifvande beslut derom varder allmänneligen kun
gjordt,
äfvensom att med uppbörden och redovisningen af
dessa medel må förhållas på sätt, som hittills stadgadt
varit.
§ 3.
Uti denna § har Direct. anmält, att ehuru Riddarhusets genealogiska
tabeller genom upplysningar, erhållne under och efter
sista riksdag, vunnit en ökad fullständighet, likväl åtskilliga stamtaftor
finnas i så måtto incompletta, att de icke utvisa afla till'
ätten hörande personers ättledning, och har Direct. i anledn. deraf
anhållit, att R. o. Ad:s vid riksdagen närvar, ledamöter måtte
i Ridd.cancelliet taga kännedom om beskaffenheten af sina ätters
stamtaflor, samt derefter i möjligaste mån desamma complettera
Utsk.
har desto hellre bort instämma i denna af Direct. framställda
önskan, som Utsk. till fyllest inhemtat, att ett stort antal
stamtaflor, särdeles öfver de äldre ätterna, befinna sig i ofullständigt
skick; och föreslår Utsk. derföre, att det R. o. Ad:s
beslut, hvarigenom Ståndets medlemmar uppmanas, att
sine genealogier complettera, må, för att blifva destomer
kändt af Ståndets vid riksdagen närvar, medlemmar, i
Riddarhus-salen anslås.
§ 4.
Här uppräknas de sedan 1840 års början tillkomne eller utslocknade
ätter. De förra äro 7 Friherrliga och 6 Adliga, hvaremot
de sednare utgöras af 3 Grefliga, 7 Friherrliga samt 22 Adliga,
eller tillsammans 13 introducerade och 32 utslocknade ätter;
derförutan äro, med ledning af R. o. Ad:s beslut vid 1834
och 1835 års riksdag, utur uppropslistan afförde 2:ne Friherrliga
och 11 Adliga ätter, å hvilkas stamtaflor ingen mansperson funnits
antecknad såsom föddunder de sistförflutna 100 åren.
Antalet af nu lefvande introducerade ätter är 75 Grefvar,
194 Friherrar samt 824 Ridders- och Adelsmän, tillsammans 1093.
§ 5.
Uti denna § gifvet Direct. vid handen, att R. o. Ad:s vid si
-
Pen 5 October.
39
sta riksdag utsedde Hrr Fullmäktige i Banken samtlige bibehållit sine
platser, men alt alla R. o. Ad:s då valde Fullmäktige i Riksg.-  cont. derifrån afgått, i följd hvaraf de utsedde suppleanterne i deras
ställe inträdt, hvarjemte uppgift meddelas å de särskilda val,
som inom Direct. skett, dels till fyllande af de bland R. o. Ad:s
vid 1841 och 1843 årens revisioner öfver Stats- Banco- och Riksgäldsverken
inträffade ledigheter, dels till Revisorer å R. o. Ad:s
vägnar vid de årliga revisionerna öfver Bancodiscontverket, åren
1842—1844, samt dels till Revisorer och suppleanter vid lånecontoren
i Götheborg och Malmö för åren 1840 —1844.
§ 6.
Direct. har här anmält, att Direct:s vid sista riksdag af H.
R. o. Ad. utsedde ordf., En af Rikets Herrar m. m. Hr Gr. Jacob
Pontusson De la Gardie, d. 26 Apr. 1842 med döden afgått;
och att efter honom såsom ordf. inträdt En af Rikets Herrar,
Riksmarskalken m. m. Hr Gr. Magnus Brahe, om hvars nyligen
inträffade dödliga frånfälle Utsk. haft den sorgliga pligten att uti
mern. af den 18 sisth Sept. hos R. o. Ad. göra anmälan.
§ 7.
Bland Riddarhusets tjenstemannapersonal har sedan sista riksdag
den förändring inträffat, dels alt andra Ridd.cancellisten, Kammarjunkaren
Frih. G. C. Cederström d. 15 Oct. 1841 på begäran
erhållit afsked från nämnde cancellistbefaltning, samt att vice
Häradshöfdingen, Juris Utriusque Candidaten Curt Abraham Carl
Bruncrona under d. 23 påföljde Dec. blifvit efter Frih. Cederström
till andre Ridd.cancellist utnämnd, dels att Ridd.secreteraren,
Majoren och Ridd. F. 0. Silfverstolpe, som af K. M. blifvit
kallad till ledamot af Dess Statsråd, i följd deraf anhållit om afsked
från Ridd.secreteraretjensten, hvilket Direct. under d. 21 sisth
Maj beviljat; hvarefter Direct., på grund af 13 § i dess instruction,
låtit ledigheten af Ridd.secreteraresysslan i Statstidningen
kungöra, och har Direct., sedan så väl Ridd.cancellisten W. F.
Dalman sorn Ridd.fiscalen, Kammarherren Abr. Reenstjerna undanbedt
sig det dem af Direct. erbjudna förtroende att Ridd.secreteraretjensten
under ledigheten förrätta, under den 5 derpå följande
Juni förordnat Adjungerade ledamoten i K. M:s och Rikets Kammarcolh,
Notarien Johan Albert Wilhelm Munck, att berörde
tjenst bestrida, intilldess densamma varder i behörig ordning återbesatt;
hvarefter och då nyssbemälde Notarie Munck, såsom ensam
sökande, till tjensten sig anmält; Direct i mern. af d. 26
sisth Juli hans ansökningshandlingar till R. o. Ad. insändt, dervid
Direct. för sin del tillstyrkt, att Notarien Munck måtte varda
till Ridd.secreterare förordnad.
Utsk. får i sistnämnde hänseende åberopa sitt under d. 16
sisth Sept., ang:de återbesättande af Ridd.secreteraresysslan, till
H. R. o. Ad. ingifne utlåt.
§ 8.
Direct. har i denna §, jemte anmälan att utdelning af pensioner
och gratificationer, så väl inom Wadstena adeliga Jungfrustift,
som i öfrige under Direct:s förvaltning stående fonder, blif
-
40
Den 5 October.
vit i stadgad ordning verkställd, dels särskildt underrättat derom,
att, i följd af framlidne Ridd.secreteraren A. G. Silfverstolpes efterlemnade
Enka Anna Ghristina Alms den 1 Jan. 1844 inträffade
död, en pension å 300 r:dr b:co blifvit till Ridd.cassan indragen,
dels redogjort för pensioneringen inom Wadstena adeliga
Jungfrustift, deri för närvar, finnes inskrifna 638 Stiftsjungfrur, af
hvilka 222 åtnjuta pension.
§ 9.
Denna § utvisar, huruledes de af adeliga Cadettskole-fonden
samt Bergenstjernska fonden anslagne acaderaiska stipendier, fricadetlplatser
vid K. Krigsacademien å Carlberg samt näringsslipendier
blifvit af Direct. sedaii sista riksdag tillsatta och hvilka
adeliga ynglingar desamma innehaft och innehafva
§ 10.
Uti denna § bar Direct. anmält följande omständigheter med
afseende ä lånerörelsen weml.:
a) Att Direct., för att icke äfventyra att de emot inteckning
i fast egendom utlänte capitaler skulle inbetalas, nödgats vid skedde
uppsägningar, nedsätta räntan derå till 5 proc., äfvensom att några
nya lån mot säkerhet af fast pant icke kunnat uppgöras mot 6
proc. ränta.
b) Att, hvad beträffade lånen mot namn och borgen, samtlige
låntagare uppfyllt sina förbindelser, med undantag endast af
en, Brukspatron J. Norström, som afträdt sin egendom till borgenärer,
och i hvars ännu icke afslulade eoncurs, Riddarhusets fordran
blifvit bevakad.
Dä det ännu icke är utred t, huruvida någon brist uppkommer
i Brukspatronen Norströms concurs, anser
Utsk. för det närvar, något utlåt, icke erfordras i afseende
å den ansvarighet för en möjlig förlust, som, lill följd
af lånereglementets 3 § 4 mom. må kunna drabba de Directeurer,
hvilka deltagit i beslutet om berörde lån, hvars
omsättning blifvit sisla gången beviljad d. 2 Maj 1842.
c) Att i följd af den vid sista riksdag medgifna rättighet
att begagna upplåning i armeens accords-amorlerings-fonds eller
andra lika säkra räntebärande obligationer, Direct., efter det räntan
å förstnämnde obligationer blifvit nedsatt, upphandlat Trollhätte
canalbolags på 6 månader ställda och med 5 proc. ränta löpande
obligationer, pä hvilket sätt vid riksdagens början 32,000
r:dr af Riddarhusets medel voro disponerade. Och emedan Trollhätte
canalbolags obligationer allmänt anses icke blott fullt säkra,
utan ock särdeles lätta att afyttra, tillstyrker Utsk.:
att Direct:s ifrägavar. åtgärd må varda af R. o. Ad.
godkänd.
d) Att, i afseende å R. o. Ad:s vid sista riksdag fattade beslut
angrde placerande emot inteckning i fast egendom af de
Frih. von Liewens fond tillhörande, mot namn och borgen utlånta
medel, tillfälle till en slik öfverflyttning ännu icke, vid berättelsens
afgifvande, förekommit, men att anledn. i följd af ingifne
läne
-
Den 5 October.
41
iåneansökningar, nu vöre att möjligen kunna mot inteckningssäkeriiet
göra en del al' nämnde medel fruktbärande; samt att, beträffande
de å Ofverste Berghmans fond influtna medel, 7,C>00
r.dr b:co, deraf blifvit, utan Direchs personliga ansvarighet, emot
namn oell borgen utbulta.
Utsk. får i afseende å detta ämne åberopa hvad Ulsk.
bär ofvan i 1 punkten yttrat, ang:de grunderna för utlåningen
af de ännu tvist underkastade Berglimanska testamentsmedlen.
e) Att svårigheter visat sig alt, emot pant af inteeknad fastighet,
göra de under Ridd.Directis förvaltning ställda fonder
fruktbare, hvartill orsaken, i Directrs tanka, mäste sökas bland
annat deruti, att enligt lånereglementet, egendom på landet får
beliinas endast till §- af taxeringsvärdet, om den är säterie, rå
och rör eller insockne frälse, och till halfva värdet, om den är
af annan natur; men då, efter hvad Direct., vid förekomne lånefrågor,
utaf företedde, i sednare lider upprättade köpeafhandlingar
och arfskiften erfarit, taxeringsvärdena, åtminstone inom en del af
Riket, äro så laga, alt verkliga värdet ofta flerdubbelt öfverstiger
densamma, sä bar Direct., för befordrande af utlåning emot intecknad
pant, trott sig kunna, ulan äfventyr för fondernas säkerhet,
föreslå en utsträckning af föreskrifterna i oraförmälde hänseende,
så alt lån emot inteckning hädanefter kunde få beviljas
äfven till högre belopp än efter nu gällande proportion, antingen
enligt Direcl-.s pröfning i hvarje särskildt fall, eller ock enligt någon
annan bestämd allmän grund.
Utsk. har, i öfverensstämmelse med hvad Direct. tillstyrkt,
ansett sig böra hemställa:
att Direct. må erhålla tillåtelse att i särskilda fall, då
Direct. är i tillfälle att med tillförlitlig säkerhet bedomina
de till inteckning erbjudna fastigheters verkliga värde,
bevilja lån till belopp äfven något, öfverskridande den i
lånereglementets 2 § stadgade proportionen emellan lånet
och taxeringsvärdet; hvarvid Utsk. dock anser alltid böra
iakttagas, dels att skälen till förhöjningen af iånesumman
i prot. fullständigt upptagas, dels att Direct:s alla närvar,
ledamöter äro om beslutet ense;
och dä Utsk. hyser den tillförsigt, alt Direct. i alla förekommande
fall, med behörig försigtighet och det noggrannaste afseende å fondernas
säkerhet, begagnar den Direct. lemnade undantagsrätt, har
Ulsk. icke ansett nödigt att bestämma några vidare inskränkningar,
vare sig i afseende å lånesummans storlek eller dess förhållande
till taxeringsvärdet.
§ n.
Uti denna § har Direct. anmält, dels att återstående brandförsäkringsafgiften
för Riddarhuset blifvit med 1,190 r:dr 9 sk.
8 rst. inbetald, dels att af capitalionsfonden till reparationer efter
sista riksdag utgått ett belopp af 6,841 r.dr b:co.
Med tillkännagifvande, att ifrågavar. reparationer omfattat
3 H. 6
42
Den 5 October.
dels taken å Riddarhusets både hnfvudbyggning och flyglar, dels
skranket omkring oell soubassementet till Högsts. Konung Gustaf
I:s af R. o. Ad. uppresta staty, dels ny stenläggning å Riddarliusgården,
dels slutligen, under innevar. år, en fullständig reparation
af Riddarhusets förstugor, Ridd.DirecUs förmak och sessionsrum,
up‘plyftandet af kopparstatyerna å Riddarhusets tak m. m. d.
har Utsk., som, med ledning af hvad Diret:s prot. utvisa, funnit
nämnde reparationer högst nödiga, och jemväl inhemtat att de
blifvit i stadgad ordning både företagna och verkställda, således
icke tvekat att tillstyrka
det berörde af Direct. vidtagna åtgärder må af R. o. Ad.
godkännas.
§ 12.
Direct. omförmäler här den, lill firande af Ilögsts. H. M.
Konung Carl XIV Johans Jubileum d. 6 Febr. 1843 af Direct.
föranstaltade illumination, dervid kostnaderne blifvit med 185 r:dr
16 sk. beslridde,
hvilken Directrs åtgärd Utsk., för sin del, icke kan annat
än gilla, med hemställan, att R. o. Ad. jemväl behagade
uti detta godkännande instämma.
§ 13.
Enligt denna § hafva 4 stycken kistor, hvilka länge funnits
å Riddarhuset i ett tillslutet skåp iusatta, blifvit sedan sista riksdag
upptäckta oell inventerade samt befunnits innehålla åtskilliga
SecrelaUtsk:s samt de af R. St., under den s. k. frihetstiden, nedsatte
commissioners handlingar, domar och protocoll, hvilka, såsom
lill icke ringa del varande af historiskt värde, blifvit ordnade
och inbundne. Utsk. har, i anledn. häraf, fästat uppmärksamhet
derå, att åtskilliga andra äldre riksdagshandlingar uti Ridd.archivet
linnas, i mer eller mindre oordnadt skick, förvarade endast i
eonvolut; och då utan tvifvel deras förskingring derigenom äfventyras,
har Utsk. trott sig äga anledn. hemställa,
alt de i Ridd.archivet förvarade äldre riksdagshandlingar,
hvilka ännu kunna befinnas oinbundne, må, sedan de blifvit
af Ridd.secret. i behörig tidsföljd ordnade, varda på
Ridd.cassans bekostnad inbundne och i catalogen öfver
Riddarhusets handlingar, under behöriga rubriker, införda.
Efter sålunda meddeladt utlåt, öfver Ridd.DirecUs riksdagsberättelse,
har Utsk. ansett sig uppfylla en angenäm pligt, då
Utsk. tillstyrker:
att R. o. Ad. måtte förklara Ridd.Direct. sin tillfredsställelse
och sitt välbehag öfver det sätt, hvarpå Riddarhusoch
Stifls-ärendena blifvit sedan sista riksdag af Direct.
förvaltade.
Hvilket dock allt vördsamt öfverlemnas till R. o. Ad:s egen
ompröfning. Slockholm d. 1 Oct. 1844.
På Riddarhus-Utskollets vägnar:
S. A. Sundets.
W. F. Dalman.
Den 5 0 c t o b e r.
43
Hr Hjerta, Lars: Tillfälligtvis fränvar. för en stund, under
det att R. o. Ad., hastigare än jag förmodade, hunnit att afgöra,
bland andra, Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s betänk. N:o 15, i
anledn. af väckt fråga om förändring uti K. förordn. d. 16 Jan.
1844 rör:de gesällvandringarne, anhåller jag att emot R. o. Ad:s
bifall (ill samma betänk, fä anmäla min reservation, af den anledn.
alt, om jag kommit tillbaka innan helänk. var afgjordt, jag
hade ämnat begära äterremiss deraf. Orsaken hvarföre jag hade
ämnat begära denna äterremiss, anhåller jag äfven att vid detta
tillfälle med ett par ord få nämna. En Riksdagsman uti BorgareSt.
, Hr Gustafsson, har väckt motion om förändringar i denna K.
förordn., och de ändringar han föreslagit synas mig så i högsta
grad billiga, men de skäl, hvarpå ,Utsk. grundat sin tillstyrkan,
deremot så ytterst svaga, alt jag tror, att om man kommit alt
fästa en närmare uppmärksamhet derpå, så skulle man härom hafva
blifvit öfvertygad. Bland bestämmelserna uti denna förordn.
står nemi., alt ”hvar, som af en vandrande gesäll finnér sig besvärad
eller förnärmad, äger alt anteckna förhållandet i gesällens pass.”
Motionären Hr Gustafsson har ansett denna rättighet för hvar och
en att fullkluttra en vandrande gesälls pass sä obillig, att han begär
en förändring deruti, sä mycket mera som han trott att orden
”besvärad och förnärmad” kunde lemna rum för alltför många
tydningar lill den värnlöse vandrarens förfång. Han föreslår
derföre, alt 10 §, der delta stadgande förekommer, måtte erhålla
följande lydelse: ”Gesällen må icke genom tiggande eller pockande
söka förskaffa sig mat eller herberge. Sker detta, vare gesällen
förfallen att såsom passlös behandlas. Hvar, som af gesällen linner
sig besvärad, äger alt, i ojäfvige vittnens närvaro, noga anteckna
förhållandet i gesällens pass, hvilket denne är skyldig att,
i sådant ändamål, pä anfordran genast förete, vid vite af 3 r:dr
16 sk. b:co.” I afseende på denna punkt har Utsk. svarat: ”Hvad
10 § beträffar, förmodar Utsk., alt de der förekommande orden
”afvika frän utsatta vägen” icke innebära ett större tvång för den
resande gesällen, än blott att han, i händelse af förändrad destinationsort,
ovillkorligen hos närmaste landshöfdinge-embete, eller annan
vederb. auetoritet, måste göra anmälan derom etc. Hvad slutligen
vidkommer den i 10 § af motionären föreslagna förändringen,
”att 2:ne tillstädesvar., ojäfvige personers vittnesmål skola erfordras,
för att å gesällens pass få anteckna, att man af honom
funnit sig besvärad eller förnärmad”, så finner Utsk. en sådan förändring
endast skola leda till upphäfvande af sjelfva lagen, ty ganska
sällan har man i sitt hemvist tillgång på 2:ne ojäfvige personer
; på grund hvaraf Utsk. anser sig icke kunna tillstyrka någon
förändring af 10 §.” Det är visserligen sant, alt motionen
uti denna punkt verkligen gick ut på alt upphäfva sjelfva lagen;
men jag hemställer, huruvida motionären deruti föreslagit något
annat, än hvad som enligt allmän lag mäste iakttagas emot hvar
och en annan Svensk medborgare. Det finnes ingen menniska,
som inom lag och laga stadgar har rätt att emot någon, hvem
det vara må, icke ens emot sjelfva brottslingen, utan ojäfviga vitt
-
44
Den 5 October.
nen göra en sådan anklagelse, sora kail vara för lians borgerliga
namn och rykte förderflig. Genom denna författning liar man
likväl i sjelfva verket undantagsvis infört en dylik rättighet emot
gesäller och pä det sättet gjort denna enda dass af Svenska medborgare,
ifrån hvilken likväl Rikets borgerskap sedan skall utgå, så
att säga fogelfri. Jag vill visserligen icke förneka den ganska
stora anledn. man har att öfverklaga gesällvandringarne. Jag vet
att de höra till de största olägenheter som landtmannen och äfven
en del af preslerskapet hafva att vidkännas, genom den inqvartering
och föda, som de ofta få lemna för intet. Jag kan
således icke annat än l ill en viss grad gilla, eller åtminstone finna
förklarligt, det, om jag så får säga, skrik, som uppkommit emot
gesällvandringar; men jag tror, att man vid sista riksdagen kom
in på en vidunderlig väg vid pröfningen af detta mål, hvilken
ledde till den und. skrifvelse, som haft den förevar, författningen
till påföljd, nemi. derutinnan att man icke urskilt det förderflig»
och oloflig» som ligger i tiggandet ifrån det lofliga i denna sak.
Om gesällen faller besvärlig med tiggande, må han dä vara underkastad
den påföljd, författningarna stadga till ansvar derför;
men om han håller sig inom gränsen för det loflig», så måste
honom nödvändigt tillmätas samma rättigheter, som hvar och en
af Konungens öfriga undersåter. Jag li or det vara isynnerhet inom
1’resteSt., som, i känslan af det stora obehag gesällvandringarne
medföra och i känslan af den verkliga rätt man ägde lill
försvar emot ett sådant intrång, man gick för långt, då man undantog
en dass af Svenska medborgare ifrån en rättighet som
sjelfva brottslingen äger att tillgodonjuta, att ej utsättas för obevista
angifvetser, och derigenom satte hela denna dass i det förhållande,
att en gesäll, visserligen icke på verkstäderna, men sä
snart han befinner sig på resa, kan af hvar och en betraktas snart
sagdt såsom en missgerningsman. Jag tror att åtminstone i denna-
punkt Hr Gustafssons motion innefattar den största billighet
och den mest klara rättvisa, som man någonsin kunnat framställa.
Då detta mål är ett ekonomiskt ärende, sä hoppas jag att, äfven
om de 3 öfriga Ståndens beslut icke skulle föranleda en und.
skrifvelse, K. M. måtte afhjelpa denna brist i vår ekonomiska
lagstiftning.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Schmitterlöw,
Carl Johan, anmält det han ej längre kan fortfara med
den honom uppdragne befattning att vara ledamot i Allm. Besv.-  o. Ekon.Ulsk., och derföre anhållit att blifva derifrån entledigad,
men att få bibehålla sin riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. biföll denna anhållan; hvarefter II. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Electorer att i deras nästa sammanträde
äfven utse en ledamot i förenämnde Utskott i Hr Scbmitterlöws
ställe.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 1 e. m.
In fidem protocofli,
Albert Munck.
Den 7 October.
45
Måndagen den 7 October 1844.
Plenum kl. 1 e. m.
Justerades 8 prot.utdr. för d. 5 dennes.
Upplästes följande af Hr Söderhjelm, Gustaf August,
inlemnade mern.:
Af den anledn. att H. R. o. Ad:s Hrr Electorer behagat utse
mig till ledamot i Ridd.Utsk., får jag vördsammast tillkännagifva,
att jag icke är i tillfälle att en sådan befattning emottaga.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf härefter, att Frih.
Nordenskjöld, Carl Reinhold, som, enligt i sista plenum öppnad
vallista, blifvit utsedd till suppleant i Const.Utsk. under den ledighet,
som blifvit beviljad Hr Lagerhjelm, Pehr, anmält sig vara
hindrad alt längre än till denna veckas slut utöfva denna befallning;
hvadan 11. Ex. nu anmodade Hrr Electorer, att i deras
nästa sammanträde utse en ledamot i Ridd.Utsk. efter Hr Söderhjelm,
och en suppleant i Const.Utsk. efter Frih. Nordenskjöld.
Föredrogs BaneoUtsk:s d. 5 dennes på bordet lagda mern.
N:o 18, med hemställan om ett förtydligande och tillägg i 110 §
af baneoreglemeutet.
Gr. Horn, Claes Fredr., hade inlemnat följande:
Jag tillstyrker så mycket hellre den af Utsk. föreslagne ändring
af 110 § i bancoreglem., som densamma innebär, icke allenast
ett väsendtligt tillägg i bestämmandet af Bankens metalliska
cassa, men äfven ett förtydligande af 112 § ang:de sättet för
inköp af silfver. Ett sådant hade redan kunnat afslutas, så som
Utsk. det omnämner, om Bancofullmäktige tilltrott sig att efterkomma
Utsk:s uppdrag att, i afvaktan pä R. St:s beslut i frågan,
nedlägga det inköpte silfret i Hamburg. Som jag hade önskat det
Fullmäktige velat så tyda föreskriften i deras ansvarighetslag, jemförd
med 70 § Riksd.Ordn. och 5 § uti instruclion för nuvar.
BaneoUtsk., alt de deraf ansett sig oförhindrade att afsluta det
erbjudna silfverköpet, och jag sålunda afser fördelen af conjunclurens
begagnande vid en lag vexelcurs, anhåller jag vördsamt, att,
i händelse R. o. Ad. godkänner Utsk:s förslag, beslutet derom
måtte genast, med inbjudning communiceras Medslånden, samt
delgifvas BaneoUtsk.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer deruti, att BancoUtsk.
bör bemyndigas att upphandla silfver, vare sig i England
eller Hamburg eller hvar helst det må erbjudas till 128 sk. per
r:dr sp., men kan derföre icke bifalla Utsk:s betänk. Det förefaller
nemi. mig besynnerligt, att en förändring föreslås i 110 §
af bancoreglem., under det Ständerne finnes samlade och kunna
46
Den 7 Octo b er.
helt enkelt lemna tillstånd till silfverupphandlingen, om ock den
kostade mera än 128 sk. per r:dr, samt då besluta de reglementariska
stadganden, som sedermera kunna blifva en följd af sådant
silfverköp. Jag förstår icke hvad det vill säga, att inskränka
en sådan upphandling till 500,000 r:dr, icke eller att inskränka
den endast till Hamburg eller London; ty orten måste vara likgilllig,
blott Svenska Banken kan äga visshet och säkerhet om, att
den deposition, som är gjord för hennes räkning, också är i säkerhet,
hvilket den först blir när silfret är i Bankens egna eller
annan säker Banks hvalf. Vår Bauk må ingalunda vara utsatt för
möjligheten af sin cassas förskingring; men må Banken eljest hafva
sin cassa i Hamburgs, Londons, eller uti hvilken annan enligt
den allmänna öfvertygelsen som säker känd banks förvar, så alt
ingen fråga om förskingring ens kan uppslå, men alldeles icke
må Bankens metalliska cassa vara nedsatt hos köpmän, här eller
annorstädes. Jag tillstyrker alltså att, med återremitterande af
betänk., R. o. Ad. ville för sin del besluta, att Bancofullm. af
BancoUtsk. förständigas alt afsluta köp om silfver till obegränsadt
belopp, hvarhelst del låter sig göra efter 128 sk. per r:dr sp., och
besörja dess deponerande som ofvan nämndt är eller hemförande.
Beträffande hvad som enligt förenämnde 110 § utgör Bankens
metalliska cassa och att det silfver eller guld som icke ligger i
Bankens hvalf, men möjligen finnes för dess räkning annorstädes
deponeradt, ej får i den metalliska cassan inberäknas; så följer af
sig sjelf alt, då Ständerne, hvilka äro för Bankens bestånd ansvarige,
finnas tillstädes, icke ringaste tvifvel derom kan uppstå att
ju hvad Ständerne besluta om silfverupphandling och denna varas
hemförande eller deponerande i utländsk säker Bank är lagenligt.
Den tidsutdrägt som uppstår innan varan silfver kommer
hit och de säkerhetsmått som mäste vidtagas för delta ändamål,
hindra alldeles icke köps afslutande om samma vara, lika litet
som förhållandet af 2 till 5 mellan silfver och sedlar hindrar en
sådan upphandling; ty i samma stund som behållningen af silfver
blir större, i samma stund försvinner den mindre fördelaktiga proportionen
och ökas så hastigt att snart alla farhågor upphöra.
Jag tillstyrker således återremiss af betänk, på det att R. o. Ad.
malte besluta öfver bancoreglem. i elt sammanhang och då pröfva
hvarje detalj särskildt. Hvad angår detta särskilda fall af anbud
på silfver i Hamburg efter 128 sk. curs och möjligen äfven
i London, ehuru det icke är bestämdt uppgifvit, torde R. o. Ad.
besluta, att BancoUtsk. må förständiga Bancofullm. att ett sådant
köp afsluta samt inbjuda Medstånden att sig derom förena.
Hr von Troil, Emil: Jag är visserligen i det hänseendet
ense med Frih. Cederström, att jag skulle önskat att delta betänk,
varit något annorlunda uppstäldt, men deremot torde jag få erinra
den värde ledamoten, att R. o. Ad. icke efter nu gällande
grundlag bar rättighet alt med förändringar antaga detta betänk,
icke eller att fatta något annat beslut, än det som blir en följd
af hvad Utsk. förberedt. Det lärer alltså icke återstå något an
-
Den 7 October.
47
nät, lin att antingen antaga, återremittera eller afslå detsamma.
Sistnämnda alternativ har jag icke hört yrkas, och hvad angår
äterremiss, så skulle hela ändamålet med betänk:s afgifvande förfelas,
ty man finnér lätteligen, att det afser ett skyndsamt begagnande
af en för handen varande conjunctur. Beträffande depositionen
af silfret, som Frih. ansåg böra ske i Hamburgs Bank,
sä möter dervid den betänkliga svårigheten, alt ingen som ej njuter
borgarerätt i Hamburg äger att i denna stads Bank något deponera,
hvadan, och dä Sveriges R. St. icke lära kunna förvärfva
en sådan borgarrätt, någon deposition för deras räkning ej eller
der kan ske och Frih:s förslag i denna del således bör förfalla
såsom icke möjligt att kunna i verket sättas. Jag föreställer mig
dessutom icke annat än att Ständerne hafva full rättighet att, då
de reglementariska stadganderna för Banken skola behandlas, modifiera
det fattande beslutet, sådant som det till nästa riksdag
skall lända till efterrättelse. Alltsammans inskränker sig till en
åtgärd för ögonblicket och ur denna synpunkt tillstyrker jag bifall
till det föredragna memorialet.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Uti hvad jagämnade
framställa som svar på Frih. Cederströms yttrande, är jag
till det väsendtligaste förekommen af Hr von Troil. Man hade
visserligen kunnat göra ett förslag till tillägg i den 110 § uti
förevar, hänseende; men då BancoUtsk. icke afsett någon annan
åtgärd än den som är i fråga, ansåg Utsk. sig kunna på samma
gäng insända sjelfva §, hvarigenom förhållandet blef tydligt; dervid
förbehållet likväl, att i det reglementariska stadgandet, som
framdeles kommer att underställas Ständernas pröfning, kunna
göra de ändringar som pröfvas nödiga.
Frih. Cederström: Hr von Troil har ansett denna fråga
vara af den allmänna beskaffenhet, att Ständerne icke skulle kunna
besluta öfver silfveruppköp, med mindre än att frågan först
skulle gä till Utsk. och sedermera enligt grundlagen behandlas.
Jag ber då att få uppläsa den 72 § Reg.F., så lydande: ”R. St:s
Bank förblifver hädanefter, som den hittills varit, under R.
Sl:s egen garantie och värd, så att den ostörd må förvaltas af de
Fullm., hvarje Stånd dertill förordnar, efter de ordningar, stadgar
och reglementen, hvilka redan gjorda äro eller vidare af R. St.
göras kunna; ägande R. St. allena rätt att genom Banken utgifva
sedlar, som för mynt i Riket må erkännas.” Banken, såsom Ständernas
enskilda verk, kan naturligen behandlas af Ständerna som
deras enskilda verk. Det är således icke någon allmän fråga, som
här afhandlas, utan en som rörer Ständerna enskildt. BancoUtsk.
har uppgifvit, att Bancostyrelsen har fått anbud att upphandla
silfver efter 128 sk. curs, men att detsamma icke finnes i Stockholm
utan i Hamburg, och att man vill deponera det på sistnämnde
ställe för Svenska Bankens räkning. Det är i Bancoreglem.
Fullm. ålagdt att köpa silfver då proportion faller till eller
under 2 till 5 emellan Bankens silfver och sedlar. Nu är således
ensamt fråga om, huruvida Banken får lemna silfret qvar i
48
Den 7 Octo b er.
Hamburg; frågan är alltså: anse Ständerne nödigt för Riket och
Banken att detta silfver upphandlas? Derom lärer icke vara tvenne
meningar. För att antaga ett anbud på silfverköp efter 128
sk. per r:dr sp., dertill behöfves icke ett Ulsk:s utlåt, för att af
Sländerne bestämmas; det är den vexlingsgrund som af Konung
och Ständer är fastställd. Men får silfret tills vidare qvarblifva i
inköpsorten? är den andra frågan, och dertill svarar jag ja, om
det deponeras i säker Bank.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han, innan discussionen
fortsattes, ansåg sig i anledn. af Frill. Cederströms förslag,
som åsyftade ett beslut derom, att BancoUtsk. må bemyndiga
Bancofullm. alt uppköpa silfver efter 12S sk. curs till obegränsadt
belopp, böra fästa uppmärksamheten derpå, att allmänna frågor
icke fä af RiksStm afgöras innan vederb. Utsk. deröfver sig
yttrat; att med allmänna frågor förstodos sådana, som knnde eller
borde komma under samtliga RiksSl:ns öfverläggning och pröfning,
och att dertill således hörde äfven den nu förevar., samt att i
sådana frågor Utskms förslag, då de första gången förekomma, ej
kunna med förändringar antagas. Till följd häraf och dä Frih.
Cederström icke önskade bifall till Utsk:s mern., samt således hans
förslag ej kunde betraktas annorlunda än såsom innefattande antingen
en ny fråga eller ock en förändring af Utsk:s tillstyrkande,
syntes det H. Ex. ostridigt, att samma förslag nu icke kunde blifva
föremål för R. o. Ad:s pröfning.
Hr Gripenstedt, Joh. Aug.: Det synes mig vara obestridligt,
alt nuvar. förhållanden fordra någon åtgärd att, ju förr
desto heldre, förstärka Bankens silfverfond, och att sålunda hvarje
anordning som leder derhän, bör, ur denna synpunkt tagen, betraktas
som nyttig; men i afseende på det nu förevar, förslaget,
måste jag bekänna att hos mig åtskilliga betänkligheter uppstå,
som jag anser vara af vigt och det vore mig kärt om visas kunde,
att de icke äga den grund som jag befarar. Här är föreslaget,
att det silfver som inköpes för Bankens räkning skall, deponeradt
i Hamburg, eller varande under vägen derifrån hit, beräknas
som Bankens metalliska valuta. När vi veta, att sedelemissionen
i sitt förhållande till denna valuta får vara som 5 till 2,
så är det också klart, att genom ett sådant tillägg i silfver, hvarom
nu är fråga, skall Bankens rättighet att utsläppa sedlar förökas.
Det synes mig äfven vara klart, att om det finnes silfver
för Bankens räkning deponeradt i Hamburg, och jag här kan vexla
mig till silfver al pari för sedlar, d. v. s. efter 128 sk. curs,
så, när cursen aldrig så litet stiger öfver 128 sk., blir det större
fördel att i Banken få silfver efter 128 sk. än att köpa vexlar.
För Banken skall det naturligtvis också vara fördelaktigare alt
gifva ut invisningar på Hamburg, än att släppa ut det silfver som
finnes här och sedan med dryga transportkostnader åter draga in
sitt depositum från Hamburg, hvaraf allt följer, att sä snart som
cursen stiger öfver 128 sk., hvilket lätt af en eller annan orsak
kan
Den 7 0 c I o b e r.
49
kan bända, så skulle genast depositionen i Hamburg så till sågandes
stå på språng. Om nu åter Bancostyrelseu, då denna valuta inberäkuas
i den metalliska cassan, bade gjort en sedelemission i
förhållande till silfver, som 5 till 2, och utsläppt t. ex. 5 millioner
r:dr, mot en deponerad summa silfver af 2 millioner: så är
det sant att 2 millioner sedlar ingingo mot silfret som ulvexlades;
men 3 millioner voro dock derutöfver utsläppte. Vid sådant
förhållande skulle Bancostyrelsens åliggande vara, att försöka alt
åter indraga dessa sedlar, och derigenom skulle ständig rubbning
i sedelstocken uppslå, härledd af depositionens i Hamburg rörliga
beskaffenhet, hvilket åter vore en följd af cursens fluctuation.
Skulle man deremot icke göra en sådan indragning, utan låta lånefonden
oförminskad fortgå, skulle proportionen af 5 till 2 icke
komma att vidare existera, utan blifva de facto npphäfd. Det
må väl vara sant, alt denna norm för sedelstocken icke är den
rätta, men jag tror likväl, alt borttagandet afen sådan reslriction,
den enda som finnes på sedelrörelsens förhållande till den metalliska
valutan, vore särdeles vådligt, åtminstone så länge som Bancostyrelsen
är anförtrodd åt personer, som visserligen kunna äga
alla andra berömvärda egenskaper, men derföre icke måste vara
särdeles lämpliga att diiigera en bank. Så länge således sedelmassans
storlek slår i sammanhang med den metalliska valutan, och den
metalliska valuta som linnes i Hamburg alltid skulle vara mycket
lättare utvexlad än den som finnes i Bankens hvalf, så tror jag
att det vore vådligt att som Bankens metalliska valuta betrakta
och beräkna sådana depositioner. Jag underkänner visserligen
icke vinsten för Banken att slippa draga hit dessa qvantiteter silfver,
med en uppoffring af ända lill 5 å (i sk. per r:dr sp., men
innan det blifvit bestämdt, huru de utländska depositionerna skola
administreras och begagnas, och innan de reglementariska stadgandeu
härom inkommit och hunnit pröfvas, anser jag del vara för
tidigt att bifalla ett sådant isoleradt förslag som detta, och kan
icke annat än häraf finna skäl alt yrka ålerremiss af förevar,
mern., på det man må erfara huru dessa bestämmelser må komma
att se ut i ett sammanhang. Afser detta mern. blott rättighet
för Bancofullm. att i Hamburg uppköpa silfver efter 128 sk.
curs, så inser jag ej af hvad skäl framställning derom behöft göras,
ty 112 § bancoreglem. gifvet- dem denna rättighet. Der står
visserligen icke något taladt om depositioner, men bestämdt tillåter
det Bancofullm. att å utrikes ort uppköpa silfver till 128 sk. per
silf. sp., så att dess pris här på stället blott ökes med transportkostnaden,
och jag ser således intet hinder för dem att, R. St. oåtsporda,
kunna antaga anbud af silfverleveranser till nämnde pris.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Genom Hr Gr. o. Landtm:s
yttrande är jag förekommen i hvad jag ämnade anföra till svar
å Frih. Cederströms påstående, att denna fråga icke vore af allmän
natur. Hvad de af Hr Gripenstedt framställda betänkligheter
angår, så skulle jag visserligen gilla en större del af dem, så
3 II. 7
60
Den 7 O c toli er.
framt icke den nu föreslagna ålgården vore helt och hållet temporär
och derföre kan i min tanka af representationen bifallas;
beroende det af Ständerne, att när BaneoUlsk. inkommit med förslag
till bancoreglem., iakttaga aila de försigtighetsmått och gifva
de föreskrifter, sora kunna finnas nödiga, pä det ingen skada och
inga missbruk må uppstå lill följd af den rättighet, som Bancofullraäklige,
efter min öfvertygelse, böra äga, att kunna i sin cassa
inberäkna det silfver som för Bankens räkning är deponeradt
pä de större handelsplatserue, såsom Hamburg och London. Hr
Gripenstedt torde dessutom i betydlig män kunna modifiera sina
farhågor, vid besinnandet deraf, att det belopp, som nu är i fråga,
är bestämdt till 500,000 r:dr silf. sp. såsom maximum. Om
Banken äger della belopp deponeradt i Hamburg eller London, så
kan deraf icke någon särdeles stor sedelemission uppstå, emedan
proportionen mellan 2 och 5 redan är förlorad, och skulle måhända
icke kunna återvinnas genom nämnde summa. Således torde
farhågan böra försvinna, att någon större sedelemission för ögonblicket
skulle kunna äga rum. Dä det i öfrigt, som sagdt är, beror af
11. St. sjelfve, att inom några få veckors förlopp besluta de försigtighetsmått
och de inskränkningar, som kunna pröfvas nödige i
afseende å den af BancoUtsk. föreslågna rättigheten för Bancofullmäklrge,
och dä dertill kommer, att maximum är faststäldt lill
en så i inga summa som 500,000 r:dr silf. sp., finner jag skäl vara
för handen alt påyrka bifall till detta betänk.
Hr von Troil: Jag begärde ordet i anledn. af Frih. Cederslröms
yttrande, men i afseende derå, är jag så fullständigt förekommen
af Hr Gr. o. Landtm., ali jag icke har något att tilllägga.
I stället skall jag utbe mig alt få besvara de invändningar,
som Hr Gripenstedt framställt. Den värde ledamoten har föreställt
sig, att om Banken ägde en tillgång pä redbar valuta i
Hamburg och sålde invisningar pä denna valuta, d. v. s. vexlar,
dä sådane efterfrågades, så skulle derigenom ett hastigare uttagande
af Bankens silfver befordras, emedan man då finge detta silfver
redan i Hamburg, der man kunde använda det ulan att behöfva
vidkännas någon transportkostnad. Afståndet mellan Stockholm
och Hamburg skulle sä till sägandes vara borttaget. Jag
föreställer mig deremot, att om Hamburg låg så nära Stockholm,
som Waxholm, så skulle det ingalunda vara ofördelaktigt för Banken,
ulan tverlom hennes åtgärder derigenom betydligen underlättas.
Detta är likväl en sak som fordrar en noggrannare bevisning,
och som jag så mycket hellre utelemnar som det icke hörer
lill förevar, ämne. Men om Hr Gripenstedt behagar genomläsa
detta mern., så skall lian finna, alt deruti ingalunda föreslås,
del Bancostyrelsen må bemyndigas att sälja en enda vexel, hvarken
lill 128 sk. curs, eller till någon annan; detta är en fråga,
som sannolikt kommer under loppet af riksdagen att discuteras och
afgöras, och jag skall då icke underlåta försöket att lemna några
bidrag till ämnets utredande, men för närvar, är derom ingen
fråga. Nu är endast förslag väckt, att Bancostyrelsen skulle äga
Den 7 Ociober.
51
rätt att uppköpa silfver oell, medan della silfver ännu funnes qvar
i Hamburg eller någon annan utländsk ort, eller ock vore pä vägen
hit till Stockholm, kunna inberäkna det i Bankens metalliska
cassa. Men, säger man, hvartill tjenar elt sådant stadgande ? Bancostyrelsen
äger ju redan rättighet att uppköpa silfver till 128
sk.? Detta är sant, men deremot har Bancostyrelsen icke rättighet
att, medelst någon af henne beroende åtgärd, öka sedelstocken,
när förhållandet mellan silfver och sedlar sjunkit under den bestämda
proportionen af 2 till 5. Om man köper eli depositionsbevis
på $ million t. ex. eller pä hvilken summa som helst, och
betalar detsamma contant, så linner man alt derigenom uppkommer
en tillökning i Bankens sedelstock; en sådan tillökning deruti
är icke medgifven, med mindre silfverfonden i samma mån
ökas. Enligt nu gällande stadgande skall silfverfonden icke anses
ökad förrän silfrel kommit bil. Af denna anledn. har BancoUlsk.
föreslagit den förändring i samma stadgande, att ökningen
af silfvercassan skall anses hafva vidtagit sä snart Banken förvärfvat
sig ägande rätt till ett belopp silfver, deponeradt på utländsk
ort. Deruti ligger efter min uppfattning liela behofvet af den föreslagna
åtgärden, och då en hvar lätt linner alt ändamålet skulle
förfelas genom en ålerremiss, såsom medförande tidsutdrägt och
i öfrigt varande öfverflödig, dä här blott är fråga om elt medgifvande
för ögonblicket, så anhåller jag, alt B. o. Ad. icke måtte
fästa afseende på elt slikt yrkande, utan bifalla förslaget.
Hr Akerman, Fredr.: Jag finnér af den pågående discussionen,
att den farhåga som jag under öfverläggningen om ämnet
inom BancoUtsk. tillkännagaf, besannat sig, att nemi. en framställning,
som antydde på en större, alt jag sä må kalla den, linanceplan,
möjligen skulle gifva anledn. till farhågor. Jag tillstyrkte
för min del, till undvikande deraf, alt BancoUtsk, ulan
att med hemställan derom ingå till Sländerne, skulle tillåta sig
den tydning af bancoreglem., som erfordrades, för att icke försumma
det tillfälle som erbjöd sig att kunna anskaffa en nödig
förstärkning i den metalliska cassan. Då jag sålunda tillstyrkt att
i någon mån gå Sländerne förbi i denna fråga, bör jag måhända
äfven explicera anledn. till ett sådant tillstyrkande. Den benägenhet
lill skrupler och misstroende samt deraf följande reglementerande
och detaljerande, som utmärker oss i så många fall,
har fått sin bekräftelse i bancoreglem. Man har deruti velat förena
tvenne, efter mina åsigter, alldeles oförenliga ting; man har
å ena sidan velat upprätthålla realisationen, och på den andra
underhålla allmänhetens trefnad. Det är, efter min tanka, för
hvarje bank tvenne alldeles omöjliga saker att kunna på en gång
utföra; men för att kunna verkställa denna dubbla afsigt, harman
reglementerat ända till oändlighet, så att hvar mening har sina
§§, sina stadganden, hvilka ofta, då de sammanställas, komma i
strid med hvarandra. Jag tror derföre, att om en styrelse är förbunden
att efterlefva ett reglemente, sådant som Bankens, sa måste
hon understundom våga tolka §§, der de råka stå i strid med
Den 7 0 c I o b e r.
hvarandra, oell en sådan tolkning liar jag ansett så mycket mera
tillåten i (lenna fråga, som jag tror, att man kan säga sig rå om
saker, utan att man just precist siller på dem, man kan äga silfver
utan alt det jost ligger i Bankens hvalf, utan att man liar
det i handen, ty äger nian silfret här, eller i Hamburg, så kan
man vara lika belåten. Jag fruktar, alt om man skall fortfara
att på detta sätt reglementera i oändlighet, sä kommer man derhän,
alt nian får en mängd af reglementen och böcker under det
alt det egentliga reglementet, eller den redbara valutan springer
sin väg. Jag anhåller således att R. o. Ad. icke mätte hysa någon
tvekan all bifalla förslaget. Jag är öfvertygad, alt den sty
relse,
som kommer att tillämpa det beslut, hvars fattande nu är
i fråga, icke skall missbruka förtroendet. Fruktar man sådant
vid hvarje tillfälle, dä fråga är alt bifalla något, sä uppnår man
aldrig det mål man önskar. Jag tillstyrker bifall lill BancoUlsk:s
mern.
Ilr Rosenblad, Bernhard: Jag skall icke upptaga tiden
med att tillägga något till hvad Hr von Troil redan upplyst i af
seende
på detomisstag Hr Gripenstedt begått. Jag skall endast
lill hvad Hr Akerman yttrat, lägga några ord. Orsaken hvarföre
detta isolerade, för tillfället lämpliga, och nu särdeles nyttiga förslag
af BancoUisk. blifvit framstäldl, lärer troligtvis vara den, att
BancoUtsk., som ansåg sig äga rättighet att lemna en föreskrift,
lika lydande med den nu under öfverläggning varande, verkligen
lemnat en sådan, men att h os Bancostyrelsen uppstått skrupler,
huruvida BancoUtsk. dertill ägde rätt eller icke, till följd hvaraf
majoriteten hos ■ Bancostyrelsen stannade i den mening, att en sådan
rättighet icke fans. Denna skrupel är anledn. till detta förslag,
genom bifall hvartill alla skrupler i delta hänseende för framtiden
skulle undanrödjas. Detta förslag afser i öfrigt möjligheten
att kunna uppköpa silfver och hafva det liggandes i Hamburg för
vår räkning, d. v. s. att kunna uppköpa vexlar, samt dernäst, huruvida
Svenska Banken, i likhet med den Norrska, skall fä äga
varaktiga behållningar på främmande vexelplatser, pä hvilka de
kunna draga i händelse af behof, och hvilka de framgent må kunna
förstärka. Detta är en fråga af den största vigt, och då det
svårligen lärer kunna bestridas, att det är nyttigt, i ett ögonblick
då rörelsen känner den största svårighet, att utväg beredes till
exportens lättande, hvarigenom åter utländsk valuta inströmmar
i landet för våra varuartiklar, och dä vi se af tidningarne till
hvad grad varupriserne inom landet fallit, kan jag ej annat än
tillstyrka bifall till förslaget, under förklarande, alt en äterremiss
derå vore detsamma som afslag, i thy, att innan svaret hunnit
till Ständerne återkomma, den nuvar. lyckliga conjuncluren för
silfverköp kunde vara förbi.
Gr. Horn: Sedan jag begärde ordet, hafva de 3:ne talare
som sednast yttrat sig, hufvudsakligen anfört allt hvad jag velat
säga. Jag vill derföre endast tillägga, det jag funnit Hr Gripenstedt,
i fall jag icke allt för mycket hört orätt, hafva begått ett
Den 7 October.
53
misstag, då lian (rott, att i händelse Bancofnllm. genom invisningar
på en metallisk behållning i Hamburg minska sin silfvervaluta,
så skulle derigenom proportionen mellan silfver och sedlar
rubbas. Det är, efter min öfvertygelse, just motsatsen som inträffar,
emedan om Banken ökar sin metalliska valuta, den må ligga
hvar som helst, genom silfverköp contant efter 128 sk. curs,
så förbättras i stället proportionen. När man åter gifver anvisning
på denna valuta, förekommes derigenom den export af silfver
frän Bankens hvalf, som eljest skulle äga rum, och sålunda måste alltid
den omtalade proportionen vinna på denna operation. En annan
fråga som Hr Gripenstedt äfven vidrörde, som jag tyckte,
vardén, att Bancofnllm. efter 112 § i bancoreglem. vore oförhindrade
att ingå den ifrågavar. transaclionen. Sä är dock icke
förhållandet; det lärer nemi. icke vara köparen, hvilken det vid
alla tillfällen tillkommer att föreskrifva köpevillkoren, det torde
tvertom vara säljaren, som i sådant fall har det mesta alt säga,
och om denne påslår sig icke vilja aflemna sitt silfver i Stockholm
utan i Hamburg, så lärer det icke låta sig göra att tvinga
honom lill något annat. Jag yrkar bifall till Utsk:s mern. emedan
en äterremiss vöre, som Hr Rosenblad visat, detsamma som ett
afslag.
Hr Hjerta, L ars: För mig vill del visserligen synas sannolikt,
som om R. o. Ad., genom antagande af förevar, betänk.,
på visst sätt kan anses taga på hand pä eli kommande beslut, det
nemi. som afscr att gifva Bancoslyrelsen rättighet ali äfven sälja
vexlar; men jag anser likväl, alt man af denna omständighet
icke bör låta förhindra sig att bifalla förslaget. De Hrr i synnerhet,
som så gerna sätta frågan om import och export i ett
ovillkorligt samband med Bankens förmåga alt honorera sina förbindelser
och upprätthålla realisationen, synas gerna böra bifalla
förslaget. Det är nemi. gifvet, att om cuisen faller mycket, så
skall delta gynna importören, ty han får dä sina varor för ett lägre
pris, och hvar och en som har fordringar på utlänsk ort
skall i följd deraf blifva frestad att förvandla desamma i varulager
och dem hit införa, innan cursen hinner genom exportens inverkan
falla till en så lag punkt, att införsel af silfver kan löna
sig. Det synes då besynnerligt om man ej begagnar det tillfälle
som erbjuder sig att förekomma en sådan öfverdrift i importen,
genom att för Banken disponera silfver på en utländsk plats; och
då dessutom Bancoslyrelsen redan genom det för Banken gällande
reglemente har rättighet att med tillägg af transport kostnaden
köpa silfver, hvilket ej kan hafva något annat ändamål, än honorerandet
af Bankens förbindelser när så påfordras, så synes det
vara något vidunderligt att nu neka Bancostvrelsen att köpa silfver
för ett bättre pris, eller för ett sådant, lill hvilket icke behöfves
läggas någon transportkostnad. Dessa slutföljder synas mig
vara så arithmetiskt bevisande, att jag tror, det betänk, pä denna
grund ensamt bör bifallas. Då dessutom icke skäligen kan sättas
i fråga, att ju icke Hrr Bancofullm. kunna skaffa sig tillgång till
54
Den 7 October.
säkra upplysningar i afseende på de handelshus’s solidiie', hos hvilka
det uppköpta silfret är deponeradt, så synes några äfventyr i
det fallet ej eller höra komma i fråga.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: I afseende på den siste
talarens yttrande, vill jag blott tillägga, att det naturligtvis icke
kan vara någon skada för Riket, om cursen folie sä, att deifsom
hade fordringar på utrikes ort, funne mera sin räkning vid deras
indragning i silfver än i russin, vin eller hvad det vara må.
Hvad hufvudsaken beträffar, sä anser jag BancoUtsk:s framställning
vara god till sin syftning, men jag erkänner med Hr Gripenstedt
och andre talare, att stadgandet är ofullständigt. Men
delta har BancoUtsk. sjelf erkänt, derigenom att det slutar sitt
betänk, med den förklaring, att i fall R. St. skulle bifalla dess
gjorda framställning, så ville Utsk. framkomma med förslag till
sådana reglementariska föreskrifter, som deraf skulle blifva en följd.
Dessa skola utan tvifvel innefatta sättet, huru Fullmäktige begagna
denna silfvertillgång. Här är enligt min tanka endast en betänklighet,
nemi. den, ali ifrågavar. handelshus i Hamburg eller
London möjligen cederade. Man säger visserligen, att Bancostyrelsen
skall vända sig lill säkra hus; det lärer Bancoslyrelsen titan
tvifvel icke underlåta, så långt hon förstår alt bedomina denna
säkerhet. Men hvad visshet har man derom ? Vi höra påminna
oss det stora Engelska handelshuset Goldschmidts cession
för icke längesedan, dä, om mitt minne icke felar, Engelska styrelsen
sjelf gjorde förluster Om sä var förhållandet inom samma
land, huru skulle icke händelsen nu kunna blifva för Bancostyrelsen,
hvilken måste bedömma förhållanden pä andra sidan
hafvet? Jag hoppas och förmodar visserligen, alt om R. St. äro
ense derom, alt Banken må löpa detta äfventyr, de dä icke skola
fördömma Fullm. för de misstag, som desse kunna hegä; men
jag mäste förklara, att detta är ett förtroende, hvars utförande alltid
måste blifva med äfventyr förenadt och för Bancofullm. af en
särdeles grannlaga beskaffenhet.
Hr Rosenblad: I afseende på den risk som kan komma i
fråga, så erkänner jag visserligen, att risk alltid finnes, äfvensom
jag med Hr von Hartmansdorff instämmer deruti, att utöfvandet
af det åt Bancofullm. lemnade förtroendet alltid måste för desse
blifva obehagligt, emedan ladlet skulle falla på dem, i händelse förlusten
gjordes; men jag får tillika lof att bekänna, att för det
närvar, denna möjlighet står för min tanka så aflägsen, att jag
tror det vådan och obehaget för Bancoslyrelsen, i händelse förslaget
bifalles, skall blifva ganska ringa. Det är sant, alt för 19
år tillbaka, under en af de svåraste handelskriser, som då hade
uppkommit, ett mycket stort hus i London gick öfverända, och
att Engelska Regeringen vid detta tillfälle förlorade mycket; men
för det närvar, äro förhållandena icke sådane, handelsspeculationer
hafva icke på flera år ägt rum af den art, som de, hvilka föregingo
1825 års kris; det är icke sannolikt att sådane kriser
mera uppstå, eller att någon ting dylikt kan framkallas. Dådess
-
Den 7 October.
55
utom de summor, som nu kunna komma i fråga att deponeras,
äro så högst obetydliga i förhållande till de stora fortuner sorn finnas
hos flere allmänt crediterade hus i Hamburg, hvilkas namn
icke är tillständigt att nämna, och då jag för min del icke hyser
den aldra minsta betänklighet att riskera det klander som kan
falla på min lott under de få månader, som kunna förlöpa innan
det stora reglem. till R. St. inkommer, så finner jag, med hänsigt
lill ofvannämnde risk, icke något skäl som hindrar antagandet
af förslaget.
Hr Cederschjöld, Rob. Theophron: För min del anser
jag högst betänkligt att antaga förslaget. Mitt skäl dertill är
detsamma som det, hvilket Hr von Hartmansdorff redan anfört,
och jag skulle derför icke hafva begärt ordet, såvida icke den siste
talaren framkallat det. RancoUlsk. har här föreslagit, att få
inköpa bevis derom, att silfver blifvit deponeradt hos säkra oell
kända handelshus, och jag tror att ganska stora vådor deraf kunna
uppstå. Jag kan nemi. för min del icke inse, huru det skall
blifva möjligt för Hrr Fullm. i Banken alt med visshet känna
och bedömma, huruvida eli handelshus i Hamburg eller London
är säkert. Vi hafva sett tillräckliga bevis derpå, alt ett handelshus,
som den ena dagen ansågs så säkert, alt man snart sagdt täflade
eller slogs om att deruti få insätta sina penningar, inom 8
dagar gått öfverända. Vi behöfva icke gå till Hamburg, för att
söka exempel derpå; vi hafva dem här i vår egen hufvudstad.
Jag tror dessutom, att den siste talaren, Hr Rosenblad, begått ett
misstag, då han föreställt sig, att han i egenskap af Bancofullmäktig
endast skulle blottställa sig för klander, i händelse han
köpt bevis derpå att silfver blifvit deponeradt hos ett handelshus,
som han ansett för säkert, men som likväl sedermera gjort concurs.
Jag tror nemi., att Hrr Bancofullm. skulle lagligen kunna
dömmas till ersättning, om en sådan händelse inträffade; ty
om R. St. hafva gifvit Hrr Bancofullm. i uppdrag att köpa bevis
derom, all silfver blifvit hos kända och säkra handelshus deponeradt,
så har sådant skett med fullkomligt förtroende dertill,
att Hrr Fullm. skola förskaffa sig kännedom, huruvida de ifrågavar.
husen äro fullkomligt säkra eller icke; och om då Hrr Fullm.
med förbiseende deraf afsluta dylikt aftal med handelshus, hvilka
sedermera gjorde cession, och man i följd deraf förlorade de deponerade
penningarne, så skulle jag tro att Hrr Fullm. icke kunna
undgå att lagligen ställas till ansvar,samt ådömmas ersättning;
åtminstone skulle jag aldrig, om jag hade förtroendet att vara
Fullmäktig i Banken, våga mig in uti dylika transactioner. Jag
tror derföre, att ett stort fel ligger i det ifrågavar. förslaget och
att om, pä sätt en värd talare upplyst, det icke går an för andra
än handlande i Hamburg, att insätta silfver i Banken derstädes,
så skulle jag tro, att Utsk. borde föreslå, att det handelshus, med
hvilket transactionen afslutas, borde åläggas att förete bevis derpå,
alt ett motsvarande depositum blifvit i ofvannämnde Bank
gjordt för Svenska Bankens räkning. Möler något hinder äfven
56
Den 7 0 c t o b e r.
derföre, så anser jag förslaget vara af beskaffenhet att icke böra
antagas.
Hr von Hohenhausen: De betänkligheter, som den siste
värde talaren anfört i afseende på det juridiska ansvar, som skulle
följa, i fall Fullm. i Banken vore nog olycklige att vända sig
till ett hus, som icke vore solid, äga visserligen enligt nu gällande
reglem. sin fulla riktighet, men de reglementariska stadganden
som ytterligare kunna komma, torde dock, med bibehållande af
fullkomlig trygghet derför, att icke Bankens medel skola äfventyras,
äfven i den vägen kunna ställa någon säkerhet. Jag föreställer
mig, att Hrr Fullm. icke lära kunna tillåta att silfver för
Bankens räkning deponeras i andra handelshus, än sådane som de
känna sjelfva äga betydliga summor insatte, antingen i Hamburger
Banken eller i andra banker. Alt frun dessa hus få bevis derom,
att i dervarande bank deposition skett för Svenska Bankens räkning,
beror af de omständigheter som i Hamburgs Bank äro gällande
och föreskrifne. Kunna dylika bevis erhållas, så är det
naturligt, att dessa skulle i första rummet begagnas, för att pä
samma gång trygga såväl Banken som Bankens Fullm. När den
Norrska Banken kunnat i flere år begagna denna utväg med stor
fördel, så ser jag icke eller hvarföre den Svenska Banken skulle
derifrån uteslutas. Då dessutom den föreslagna summan af BancoUtsk.
blifvit limiterad på det att risken icke mätte blifva öfverdrifven,
så kan jag på dessa skäl icke annat än tillstyrka bifall till BancoUtsk:s
förslag, sådant det nu är, hafvande redan förut anfört orsaken
hvarför det blef så författadt.
Hr Bosenblad: Vdl man äga en bank, vill man föra bankrörelse,
så måste man föra den på ett bank-enligt och förnuftigt
sätt. Det finnes då äfven ett ord som kallas förtroende. Det kan
visserligen vara förhållanden, der man icke med fullkomlig juridisk
eller mathematisk visshet kan säga, att säkerhet bestämdt
finnes; men om denna säkerhet är så sannolik, att det öfverskrider
alla sannolikhetens gränsor, att någon osäkerhet kan finnas;
om Bancostyrelsen har sig bekant, att handelshus finnas i Hamburg,
som för några månader sedan erbjudit densamma, att hvilken
dag som styrelsen behagar, hålla till dess disposition li million
r:dr b:co, eller många gånger den summa som nu skulle komma
i fråga; om man känner, att samma hus af andra regeringar
hafva emottagit documenter att försäljas till 20 å 30 gånger det
högsta belopp, som här står; och om man slutligen äfven känner
att under nuvar. förhållanden icke sådane sammanstämmande omständigheter
finnas, som de hvilka ägde rum 1825, och hvaraf
Goldschmidtska husets fall föranleddes: så tror jag att med den
möjliga visshet, som man i sådane ärenden kan ernå, man skulle
kunna förtro ett depositum af kanske 100,000 r:dr åt ett dylikt
handelshus.
Frih. Hamilton, Hugo: En värd ledamot, med hvilken
jag
Den 7 October.
57
jag icke vagar mäta mig i juridisk kunskap, har yttrat, att juridiskt
ansvar och ersättningsskyldighet skulle kunna åläggas Fullm.
i Banken, om en förlust för Slaten uppkom i följd af ett dylikt
depositum, hvartill dem 1111 skulle medgifvas rättighet. Jag känner
visserligen icke fullt, om denna ansvarighet skulle kunna dem
ådömmas; men jag skulle vilja betvifla det, ty örn en fullm. fått
i uppdrag (hvarom just nu är fråga) att för sina committenters
räkning deponera medel hos ett handelshus på främmande ort,
med förbehåll blott, att detta hus skall vara säkert; så tror jag
ej att bemälde commiltenter kunna ålägga sina fullm. alt se
längre än hvad menskliga ögon räcka, eller att forska längre än
hvad mensklig forskning verkligen kan medgifva. Om sålunda då
en förlust uppkommit, det kan visas, att de fullm. tillvägagått med
all möjlig försigtighet; att de valt hus, hvilka ägde livad raan
kallar verldscredit och att denna credit ej var lill det ringaste
rubbad vid det tillfälle, då depositionen skedde; så tror jag ej
alt ansvar för en sedan inträffad förlust kan dem åläggas; men
hvad jag är mycket säker om, är, att de som skola utkräfva detta
ansvar, nemi. R. St., icke kunna handla nog lågt för att utkräfva
detsamma af sina Fullm. Hvad sjelfva frågan beträffar, så är det
gifvet, att betänkligheter dervid uppstå. Detta måste vara en
följd redan deraf, att en sådan extraordinär åtgärd ansetts nödvändig.
Ty hade Ulsk. haft lid på sig att utveckla alla reglementariska
stadgandcn, som höra hit, och det icke af ögonblickets
kraf nu ansett sig föranlåtet, alt så bär måhända i hast gå
in och begära Ständernas tillåtelse att verkställa en åtgärd, som
är af behofvet påkallad, så hade ett sådant uraktlåtande varit
oförlåtligt; men då jag anser betänkligheten lika stor att afslå
förslaget och derigenom beröfva Fullm. de enda medel de för
närvar, hafva alt fylla dagens mycket stora och tryckande behof,
så anhåller åtminstone jag alt fä rösta för det ifrägavar. betänk.
Hr von Hartmansdorff: Den siste talaren har yttrat, att
juridiskt ansvar för Bancofullm. icke vore att befara. Jag ville
önska, att händelsen blefve sådan, om B. Sl:s Bank skulle komma
alt förlora något på de ifrägavar. handelshusen. Men ser man
lill erfarenheten, så finner man, att misskundsamheten och liberaliteten
vanligen äfven taga slut, när penningarna äro borta.
Åtminstone har jag sett en Konungens Rådgifvare i brödrariket
dragen inför Riksrätt, derföre alt han, som var Chef för Norrska
Finance-dep., hade haft vexelaffärer med ett utrikes handelshus,
som cederade.
Hr Mannerskantz, Carl Axel.: Jag anser icke allenast,
såsom Hr von Hartmansdorff, detta betänk, vara öfverflödigt, utan
äfven onödigt; ty jag tror, att enligt nu gällande baneoreglem.,
Bancostyrelsen är fullt berättigad att vidtaga en sådan operation,
som den att köpa in depositionsbevis på silfver uti Hamburg. Det
står nemi. icke blott i 112 § af reglera, för R. St:s Bank, ulan
äfven i en hel mängd andra §§, alt Bancofullm., dels dä de så
; . 3 h. 8
5S
Den 7 Octo ber.
tjenlig! finna, äro berättigade, och dels understundom äro ovillkorligen
förpliglade att förstärka Bankens metalliska cassa, medelst
inköp från främmande länder af guld och silfver. Nu slår det
visserligen i 120 § af samma reglera., alt då den metalliska rassali
sjunkit under -J af sedelstocken, så får denna sistnämnda i
intet fall, genom någon af Bancostyrelsen beroende åtgärd, ökas ;
men detta bud malte aldrig någonsin kunna fattas på det sältet,
som skulle Fullm. icke vara berättigade att då inköpa silfver,
utan har detta afseende på helt andra åtgärder, som äro beroende
af Bancofullims bepröfvande, och hvilka icke såsom silfverköpen
under vissa förhållanden äro bestämdt anbefallda. När man således
vill tolka reglera, fält, sä kommer något hinder för silfver—
köp ej nu i fråga; men deremot är det en ganska farlig åtgärd,
som nu föreslås, innan man ännu bar organiserat Bancostyrelsen
på ett tillfredsställande sätt. Del står nemi. uti det förslag, som
här blifvit ingifvet från BancoUtsk., att depositionen får äga rum
endast hos ”kända och säkra handelshus”; men jag hemställer,
huruvida det är möjligt för en Bancostyrelse, sammansatt på det
sätt som vår, af ledamöter af de särskilda Stånden, hvilka måhända
och troligen alldeles icke hafva baft något att göra med handelsaffärer,
alt bedomina om de eller de handelshusen äro säkra
eller icke. Jag tror, att ett sådant förslag som del förevar, icke
bort inkomma annorlunda än i sammanhang med regleringen af
hela denna sak i sin allmännelighet. Då skulle jag sannolikt, hafva
bifallit detsamma; men nu mäste jag, på i korthet angifna
grunder, yrka afslag ä betänk, eller ock äterremiss af detsamma.
Hr Cederschjöld: En värd talare har trott, att dä ett
ombud fullgjort allt hvad det efter sin öfvertygelse kunnat göra,
för att vinna den största möjliga säkerhet, så skulle detsamma
icke kunna åläggas juridiskt ansvar. Att sä likväl icke är förhållandet,
derpå hafva vi nyligen sett exempel. Ett handelshus
härstädes hade nemi. af ett annat hus i landsorten fått sig en
vexelförsäljning uppdragen, hvilken samma hus afslutade om Fredagen
med ett handelshus, som då ansågs fullkomligt säkert, men
som icke destomindre gjorde concurs om Måndagen. Oaktadt det
huset som erhållit commissionen hade handlat efter bästa öfvertygelse,
biet det likväl dömdt, att ersätta det förlorade beloppet,
,som var ganska betydligt. 1 motsats till Hr Frih. Hamilton, som
ansett det vara lågt handladt, om Fullm. ålades ansvar, tror jag
att en dylik handling vore fullkomligt laglig. Ty om Hrr Fullm.
icke hafva bättre sett sig om, än att de hafva ingått i transactioner
med handelshus, som i sjelfva verket ej varit säkre, utan
blott haft namnet deraf, så tror jag vara både rätt och billigt att
de stanna i ersättningsskyldighet för hvad sålunda genom deras
förvållande gått förloradt. Det är med hänseende dertill, som jag
tror det vara ganska vådligt att lemna bifall till ett sådant stadgande,
som det nu föreslagna, och får jag derföre tillstyrka, att
betänk, måtte till Ulsk. återremitteras, för att undergå den förändring,
som kan vara af behofvet påkallad.
Den 7 0 c t o b e r.
59
Hr Rosenblad: Jag erkänner visserligen, att jag delar Hr
Mannerskan(z's åsigt af bancoreglera., men denna delas ej af alla,
och såsom bevis derpå, alt olika meningar finnas om 120 § i
reglera, för R. St:s Bauk, får jag anföra, att enligt hvad ryktet
säger, lärer Bancoslyreisen blifvit ställd under aclion, derför alt
den ansett sig äga rättighet alt utgifva sedlar för att köpa silfver,
som sedermera skulle levereras i Stockholm. Ehuru BancoUtsk.,
med den rätt som det trott sig äga, gifvit Fullm. befallning att.
verkställa den nu föreslagna åtgärden, så hafva dessa likväl genom
majoritetens beslut icke förmenat sig äga dertill rättighet, utan
ansett alt en sådan kunde dem blott genom ett. R. Sl:s beslut
meddelas. Beträffande det juridiska ansvar, som skulle komma
att drabba Fullm., så, emedan jag sjelf besitter ett dylikt förtroende,
anser jag mig ej böra ingå i någon undersökning derommen
jag får dock förklara, att jag ej tror den ringaste risk vara med
den ofvannämnda åtgärden förenad och att jag ej det aldra minsta
låter uppskrämma mig af de händelser, som Hr Cederschjöld
citerat, ty, enligt mitt begrepp, kan icke någon jemförelse uppstå
emellan de luis som han i sitt yttrande afselt och dem som med
sin Europeiska credit här skulle komma i fråga. Men i egenskap
af representant för Svenska folket anser jag mig icke kunna åsidosätta
min pligt att göra hvad jag kan, om än det vore en aldrig
så ringa åtgärd, för att i della ögonblick i någon ringa män
kunna lindra den förlägenhet, hvaraf den Svenska rörelsen lider i
alla landsorter och hvaraf äfven den Svenska skeppningen får vidkän
nas följderna. L)ä äfven för den strängaste bancokarl ej ens
den aflägsnaste risk (innes, alt eli handelshus, som i hela verlden
skattas för att äga några och 20 millioner r:dr, skulle inom några
fä månader göra concurs, så anhåller jag ytterligare om bifall
lill betänk.; en älerremiss skulle vara detsamma som ett
afslag.
Hr von Hohenhausen: Jag vill blott nämna, alt då Bancofullm.
bokstafligen ej äga att uti Bankens metalliska cassa intaga
annat än ”silfver-eller guldposter, dem K. Myntverket af Banken
eller andra för Bankens räkning, enligt lill Banken ingångne,
af Myntverket ulgifne qviltencer och bevis emottagit och under
sin värd äger”, sä är det verkligen eli behof, alt en auetorisation
dom nu lemnäs.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag för min ringa del röstar
bifall till betänk, och detta af det skäl, att jag tror det vara
det mest passande sältet för Ständerna alt mildra följderna af
mångväldet. Jag vill hafva den äran att explicera mig. Om det
vore en enskild, som skulle fatta detta beslut, skulle han visserligen
icke afsäga sig den vinst, som dermed afses. Visserligen hör ämnet
under probabilitelens område, men då kloka män ansett, alt vinst
dermed skulle vara förenad, så tycker jag att man bör lemna
Bancoslyreisen de friare händer, som kunna ensamt utverka förmånen.
Man har sagt, att detta beslut skulle möjligen kunna inverka
på ett ajpnat, men jag tror, att man bör behandla hvarje
60
Den 7 October.
sak särskildt oell således delar jag icke den fruktan. Tillåtelsen
nu gäller endast för ögonblicket och kan omöjligen gälla för någon
framtid, hvarom betänk, tydligen i dess slutmening upplyser.
Hr Hjerta: Orsaken hvarför jag ännu en gång begärt ordet
är den, att jag fruktår att den af Hr Cederschjöld framställda
anmärkn. lätt kan föranleda till en votering, hvilken jag tror
kunna undvikas, i händelse samma anmärkn. redan på förband
från sjelfva frågan afskiljes. Hvad man än må tänka i fråga om
Bancostyrelsens åliggande alt ersätta uppkomna förluster eller icke,
så måste det åtminstone erkännas, alt om Hrr Bancofullm. sjelfve
anse sig kunna våga på, alt göra en sådan transaction, så behöfver
frågan örn den möjliga påföljden för dem icke influera på
det beslut som nu fattas. I afseende på Hr Mannerskantz^ invändning,
att Fullm., Sländerne oåtsporde, kunnat vidtaga ifrågavar.
åtgärd, så tager jag mig friheten svara, alt om Ständerna nu alsia
betänk., så lärer Bancostyrelsen, äfven om den förut skulle
trott sig berättigad dertill, likväl efteroett dylikt afslag, finna sig
förhindrad alt densamma verkställa. Åtskilligt kunde visserligen
ännu vara att besvara, men dä i sjelfva frågan opinionerne redan
lära vara ense, skulle det tjena till ingenting att dermed upptaga
liden.
Hr von Hartmansdorff: I anledn. af den vändning öfverläggningen
tagit, får jag förklara, att mina betänkligheter vid
antagandet af BancoUtsk:s förslag, i det skick det sig nu befinner,
icke härröra deraf, att jag anser 11. o. Ad. eller något annat Stånd
böra hafva undseende med de äfventyr, för hvilka deras Bancofullm.
skulle genom förslagets antagande blottställas; men väl
bör Ståndet akta Banken för det äfventyr han skulle komma att
löpa, om Fullm., ehuru anklagade och dömde till ersättning, icke
hade något att betala med.
Hr Hjerta: Jag mäste ännu en gång begära ordet, för alt
i anledn. af den siste talarens yttrande, fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att Bancostyrelsen i alla händelser löper ett äfventyr,
äfven vid utöfningen af den rättighet, som reglera, nu tillägger
densamma. Reglera, berättigar nemi. Bancostyrelsen att uppköpa
silfver af kända handelshus i Stockholm samt lemna desamma
föreskrifter. Om alla möjligheter nu läggas tillsammans, så
finnes det ingenting som icke kan göra, att dessa hus under tiden
spela bankrut, och att Banken således derpå förlorar. Vill
man sålunda ej lemna något förtroende åt Bancostyrelsen, så tillstår
jag, att jag icke begriper huru det skall gå till vid uppköp
af silfver; ty nödvändigt måste någon person derom ombetros.
Antingen nu en embetsman utskickas till Hamburg för att köpa
detta silfver; eller om ett handelshus här i Stockholm derom ombetros,
så måste risk i bådadera fallen löpas, och bör denna icke
blifva större på det förstnämnde stället än på det sednare.
Hr von Troil: Så länge R. St. äro Bankens förvaltare och
ägare, skulle jag vördsamligen vilja tillstyrka, att de behandlade den
-
Den 7 Oc toler.
61
na Bank hufvudsakligen såsom financierer. Jag gör mycket afseende
på och värderar ganska högt juridiken, men att blott ur den stränga
och stela juridiska synpunkten vilja reglementera för en Bank,
det tror jag vara detsamma som att upplösa densamma. Om man
vid en banks förvaltning vill utesluta allt personligt förtroende, så kommer
en sådan hank föga att tjena, och den kommer då aldrig att
afsluta affärer i någon betydlig scala. Man torde linna, att vår bankrörelse
är till en betydligt öfvervägande del ställd på namn-utlåning,
och att hela denna utlåning på namn icke är annat än ett
pröfvande af personlig vederhäftighet, hvilken pröfning är öfverlemnad,
dels åt Fullm. i Banken, dels åt underlydande tjenstemän.
Här är visserligen nu i fråga, alt Fullm. skulle pröfva ett annat
slags förtroende, som skulle gä i större scala, och hvarvid således
misslagen skulle blifva mera kännbara för Banken; men å andra
sidan är det också större fördelar som dermed vinnas, och jag
tager mig friheten upprepa, alt hvar och en bankrörelse måste
vara utsatt för vådor, hvilkas utestängande skulle föranleda afstannandet
af all rörelse. Jag tror således, alt Hr Gripenstedls invändning
icke bör hafva någon inverkan pä K. o. Ad:s beslut.
Hvad åter beträffar den invändning, som af Hr Mannerskantz blifvit
gjord emot det föredragna betänk,, så kan jag icke neka, att
en stor svårighet förefinnes i Bancostyrelsens sammansättning
(hvilket äfven var anledn. att år 1834 all vexelhandel blef Bancofullm.
betagen); men pian bör då komma ihåg, alt denna svårighet
icke kan afhjelpas förr än vid nästa riksdag, således först
en lång tid efter den begärde återremissens besvarande och efter
upphörandet af den conjunctur, som Banken nu borde begagna,
och jag tror således, att 11. o. Ad. för denna gång må kunna
med förtroende till nuvar. Bancofullm. åt dem öfverlemna verkställandet
af den tillfälliga åtgärd, som här är i fråga, och hvilken
jag, likasom flera föreg:de talare, anser vara af landets behof för
ögonblicket högeligen påkallad.
Sedan härefter öfverläggningen förklarats vara slutad, blef,
uppå af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd propos., BancoUtsk:s
mein. N:o 18 af 11. o. Ad. bifallet, samt prot.uldr. derom genast
uppläst till justering och godkändt.
II. II. o. Ad. åtskildes kl. 3 e. m.
In (idem protocolli,
Albert Munck.
02
Den 9 Octo ber.
Onsdagen den 9 October 1844.
Plenum kl. 10 f. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exp.-  Ulsk. inkomna förslag lill R. Sl:s lind. skrifvelser lil K. M., neni!.:
N:o G, i fråga om afgifterne vid utflyttning lill utrikes
ort; och
N:o 7, ang:de anskaffandet af militärposter till bevakning af
Lånecontoren i Malmö och Götheborg.
Till justering uppläsles vidare Exp.Ulsk:s följande förslag lill
R. Sl:s und. skrifvelser till K. M., nemi.:
N:o 8, rör:de af K. M. i nador föreslagen och af R. St. antagen
förändring af 87 § Reg.F.; och
N:o 9, angide godkända förslag lil! ändringar i Rikets
grundlagar.
ffr von Hartmansdorff, Au g.: Som jag vet att Coust.-  Utsk. kommer in med ett mern., innehållande uppgift på de grundlagsförändringar,
som af R. St. bifallits, och dä Exp.Utsk. genom sina
förslag till und. skrifvelser galt Const.Utsk. i förväg, anhåller jag
att båda dessa förslag mätte tills vidare få hvila på bordet.
Frih. Cederström, Jacob, förenade sig med Hr von
Hartmansdorff.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag får i anledn. af hvad Rivon
Hartmansdorff yttrat, upplysa, att Exp.Ulsk:s förslag är uppstäldt
efter Const.Utskis omnämnda meni., hvilket kommit Exp.-  Utsk. tillhanda förr än det hunnit af Const.Utsk. på vanligt sätt
afgifvas. Orsaken hvarföre Exp.Utsk. nu inkommit med dessa förslag
till und. skrifvelser, var en tillsägelse från Talmans-conferencen,
att dermed önskades skyndsamhet. Att nu återremittera dem för
att invänta Const.Utsk:s mern. och sedermera remittera det lill
Exp.Utsk. skulle endast föranleda en onödig utdrägt af riksdagens
längd, ty uppställningen blir i alla fall densamma. På grund
deraf anhåller jag, att Exp.Utsk:s nu föredragna förslag lill und.
skrifvelser måtte godkännas.
Hr von Troil, Emil: Jag tror lika med den siste talaren,
att i afseende på sjelfva författandet af de und. skrifvelserna all
möjlig rättfärdighet blifvit uppfylld. Jag går än längre, ty jag
skulle tro, att elen rätta formen vore iakttagen, äfven om Exp.Utsk.
uppsatt detta betänk, utan att från Const.Utsk. hafva erhållit någon
annan vägledning, än det betänk, om hvilande grundlagsförslag,
som det afgifvit till RiksShn. Jag tror icke att Hr von
Hartmansdorff kan anvisa något ställe i grundlagen, som ger
anledn. till alt und. skrifvelser ang-.de grundlagsförändringar skola
annorlunda uppsättas och behandlas än andra und. skrifvelser.
Den il 0 c t o I> e r.
03
DA ett betänk, gått från LagUtsk. eller hvilket annat Utsk. sorn
helst, och det blifvit af Ståndena behandladt, afgå prot.ntdr. från
dessa Stånd till Exp.Utsk., och då Utsk. finner att 3 Ständ sammanstämt
om eli beslut, så uppsätter det på grund deraf den und.
skrifvelsen. Då dek är fråga om grundlagsförändringar, ser jag
icke alt det beliöfves någon annan åtgärd. Hela skillnaden är
blott, att Exp.Utsk. der tillser, huruvida det är 4 Stånds sammanstämmande
beslut, dä det vid andra frågor endast behöfves tre.
Jag skulle för min del önska, att Hr von Hartmansdorff ville afstå
från den begärda bordläggningen, då det i mänga afseenden
vore mycket väl om målet skulle kunna så skyndsamt som möjligt
expedieras.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då begäran blifvit
gjord om bordläggning af Exp.Utsk:s under N:ris 8 och 9 afgifne
förslag lill und. skrifvelse!', K. o. Ad. torde finna, att bifall dertill
ej borde vägras.
Hopades ja.
Öppnades Hrr Bänkmäns lista lill val af 2:ne Eiectorcr efter
IN:o 230 Frih. Barnekow, Adolph Christian, och N:o 2237
Hr Falin, Fullm. Gr. Lewenhaupt, Gustaf; och befunnos dertill
hafva blifvit utsedde:
N:o 20. Fiih. Bonde, Carl Jedvard, och
„ 213. „ Armfelt, Fullm. Hr Bogeman, Johan Ludvig.
Äfvenledes öppnades Hrr Eleclorers listor till val af en ledamot
i SlatsUlsk., en ledamot i Bevilln.Utsk., 2:ne ledamöter i
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., samt en ledamot i Ridd.Utsk.; och
befunnos dertill hafva blifvit utsedde i
S tats-Utsk o l let:
efter N:o 814 Hr Gyllenhaal, Fullm. Gr. Hamilton, Henning Ludvig
Hugo;
N-.o 1G20. Hr Lagerborg, Samuel Wilhelm;
Beviilnings-Utskottet:
efter N:o 86 Hr Stuart, Fredrik Christoffer;
N:o 1226. Hr Gripenstedt Johan August;
Allm. Besvärs- och Ekonomi-U t sko t te t:
efter N:o 103S Hr Bogeman, Carl, och N:o 1768 Hr Schmitterlöw,
Carl Johan;
N:o 2283. Hr Akrell, Carl, och
„ 2309- Hr af Dalström, Gustaf Jacob;
Rid dar hus-Utskottet:
efter N:o 1306 Hr Söderhjelm, Gustaf August;
N:o 59. Frih. Rålamb, Claes Sigfridsson.
Öppnades jemväl Hrr Electorers lista till val af en suppleant
i Const.Utsk., för N:o 792 Hr Lagerhjelm, Pehr, under den ho
-
u
Den 9 ' 0 c t o b is r.
norn medgifna 14 dagars ledighet, räknad från d. 4 dennes, och sedan
N:o 357 Frih. Nordenskjöld, Carl Reinhold, härtill utsedd, detta
förtroende sig afsagt; och befans dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 2093. A. Hr af Wetterstedt, Niclas.
Anmäldes och emoltogs Ilr Statsrådet m. ni. Fredrik Otto
Silfverstolpe, som å K. M:s höga vägnar aflemnade en Dess nåd.
propos. och en Dess nåd. skrifvelse lill R. St.
II. Ex. Ilr Gr. o. Land t m. yttrade, att då den 3:dje månaden
af riksdagen tilländalöper d. 25 dennes oell de hufvudsakligaste
riksdagsärendena ännu icke till RiksStms pröfning inkommit,
hade H. Ex. och de öfriga Ståndens Talmän ansett angeläget
att hos K. M. ett sådant förhållande blefve anmäldt och begäran
gjordes om riksdagens förlängande den 4:de månaden, samt fördenskull
öfverenskomma att i dag hos RiksSlrn föredraga denna
angelägenhet. II. Ex. finge följaktligen nu hemställa, om R. o. Ad.
för sin del behagade besluta, alt R. St. till K. M. ingå med
lind. anhållan om riksdagens förlängning d. 4:de månaden.
Ropades ja.
Efter lillkännagifvande af H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm., alt
sedan R. o. Ad. i plenum d. 26 sisth Sept. f. m. beslutat, att
med slutlig föredragning af Const.Utsk:s meni. N:ris 5 och 6 skulle
anstå, intilldess underrättelse erhållits om det beslut, sorn af Högv.
PresteSt. komme att fattas, i anledn. af Vällofl. BorgareSbs inbjudning
till PresteSt. att förena sig uti det af de öfriga RiksStm
beslutade bifall lill K. M:s nåd. propos. om upphäfvande af hvad
nu stadgadt är om lagförklaringars utfärdande af Högsta Domstolen,
prot.utdr., som visade att PresteSt. icke antagit berörde inbjudning
numera till R. o. Ad. inkommit, och således allt hinder
för pröfningen af förenämnde mern. blifvit undanröjdt, föredrogs
nu Const.Utsk:s mern. N:o 5, med hvilande grundlagsändringsförslag
i fråga om Konungens 2:ne röster i Högsta Domstolen.
l:o Alternativet litt. a, enligt hvilket ‘den i Reg.F:s 21 §
förekommande mening: ”Konungen äger tvenne röster i de mål,
hvilkas föredragning och afgörande Han för godt finnér alt i Högsta
Domstolen öfvervara”, skulle utgå.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, då detta alternativ
hvilat till afgörande vid denna riksdag endast för den händelse,
att R. St. skulle bifalla K. M:s nåd. propos., angtde upphäfvande
af hvad nu stadgadt är om lagförklaringars utfärdande
af Högsta Domstolen, men, enligt ankommet prot.utdr., Högv.
PresteSt. afslagit berörde nåd. propos., R. o. Ad. torde finna att
ifrågavar. alternativ litt. a hade förfallit.
Ropades ja.
2:o
Den 9 Octo b er.
€5
2:o Alternativet Litt. b, hvarenligt 21 § Reg.F. skulle erhålla
följande förändrade lydelse: ”Konungen må, der lian så för
godt finnér, i Högsta Domstolen öfvervara frågor om förklaringar
öfver lagen, och äger dervid tvenne röster; skolande när Konungen
icke i Högsta Domstolens öfverläggningar om sådane frågor deltagit,
desamma hos Konungen i Statsrådet anmälas samt Hans
röster deruti inhemtas och beräknas.”
Hr von Hartmansdorff, Ali g.: Jag anhåller alt Ridd.-  secret. måtte upplysa, huruledes detta alternativ blifvit afgjordt i
de öfriga Stånden.
Undert. t. f. Ridd.Secret. hade äran tillkännagifva, att,
enligt ankomne prot.utdr., ifrågavar. alternativ Litt. b. blifvit af
Högv. PresteSt. förkastadt, men af Vallöf!. BorgareSt. gilladt, derest
något af RiksSt-.n ej skulle bifalla K. M:s nåd. propos., angående
npphäfvande af hvad nu stadgadt är om lagförklaringars utfärdande
af Högsta Domstolen, hvaremot samma alternativ af Hederv.
BondeSt. ansetts hafva förfallit genom Ståndets förut lemnade
bifall lill förenämnde K. propos.
Ilr von Hartmansdorff: När förslaget sålunda redan är
förfallet, så är det likgiltigt, huru R. o. Ad. beslutar, men ali bifalla
ett redan förkastadt förslag, vore utan ändamål. Jag tror
således det vore bäst alt detsamma äfven här förkastades.
Det under Litt a anmälde alternativa förslag blef, uppå härefter
framställd propos., af R. o. Ad. anlaget.
Vid föredragning af de uti Coust.Ulskts, sedan d. 26 sisth
Sept. f. m. hvilande mern. N:o 6, anmälda, ifrån sista riksdag
hvilande förslag, om ändrad numerering af vissa §§ i Reg.F.,
fann R. o. Ad., uppå derom af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos., att sedan de K. M:s nåd. propos:r, hvilkas antagande
varit villkoret för ifrågavar. förändrade numerering, numera
blifvit afslagna, de nu föredragna förslagen hafva förfallit.
Upplästes och remitterades till StatsUtsk. K. M:s nyss ankomne
nåd. propos. af d. 23 sisth Sept., rör. anslag till inköp
af boställe åt en Capellpredikant i Undenäs församling inom Skaraborgs
Län.
Upplästes K. M:s denna dag ankomna nåd. skrifvelse af d.
10 sisth Sept. i anledn. af väckt fråga om bildande af ett Nationalmuseum.
Frih. Boije, Fredr.: Då jag vid ett så hastigt uppläsande
icke kunnat fatta den K. propos. så väl, som jag hade önskat,
och då jag på det aldra lifligaste intresserar mig för sjelfva den
ifrågavar. saken, som är af en oberäknelig vinst för skön konst,
och till och med handtverk samt slöjder, så vågar jag vördsamt
3 II. 9
Den 9 October.
anhålla, alt den K. propos. malle fä hvila på bordet till nästa
plenum.
Fiili. Ridderstolpe, Fredr: I anseende dertill, att jag, då
nu den K. propos. kommer alt hvila på bordet, kan vara frånvar.
lili emlietsrgsor, då densamma föredrages, anhåller jag att nn få
beledsaga den med några ord.
Frih. Ridderstolpe uppläste derefter följande:
Sveriges R. o. Ad. går att till behörigt Utsk. remittera ett
mål, som skall utvisa, huruvida Svenskarne ännu hysa för de
fria konsterna och vetenskaperna lika följdrika sinnelag, sorn de
hvilka lifvade delta Stånd under dess mest lysande tidehvarf.
Frågan örn anslag till uppförandet af ett museum har ej blifvit
uttröttad af föregående riksdagars alslag. Dess röst — ehuru
hittills en ropandes i öknen — later ännu vid detta riksmöte
höra sig, och delta ej utan skäl; min aning om dessas natur
är denna:
Villkoret för all skön konst är sanning; hvad velenskaperne
söka är det rätta. Sköna konsterne och velenskaperne höra ju
således lill lidehvarfvets anda? När en nation, efter alt hafva länge
friat till redbarhetens och allvarets dag, ändteligen af den
uppgående solen fått ja; när, ifrån samhällets högsta administrations-punkt,
sparsamhetens ande flägtar, — — bör nationen
tacka, medelst frikostighet för befordrandet af det nyttiga, utan
alt förgäta det ädla. Menniskan lefver ej af bröd allena; äfven
själen fordrar näring. Det är genom begreppet om det höga
och det sköna, som der näres, och som der skiljer menniskan
från djuret. J håfven underlättat de physiska behofven, mine
Hrr Ståndsbröder! låten ej de psychiska blifva artlösa!
Frih. Bennet, Carl Stephan: Jag förenar mig i den begäran
Frih. Boye gjort, alt den upplästa nåd. propos. mätte få hvila
pä bordet.
II. Ex. IIr Gr. o. Landtm, förklarade, all K. M:s nu föredragna
nåd. skrifvelse, till följd af den derom gjorda begäran,
kornme att hvila på bordet till nästa plenum.
Justerades tvenne prot.utdr., innehållande R. o. Ad:s denna
dag, i fråga om Const.Utsk:s mern. N:o 5 och 6 fattade beslut.
Ifr Cederschjöld, Rob. Theophron: Jag anhåller att få
lill prot. nedlägga min reservation emot det beslut, hvarigenom
R. o. Ad. ansett sig böra fråntaga Konungen dess tvenne röster
i Högsta Domstolen. Jag anser nemi. en sådan förändring hvarken
nyttig eller nödig, utan tvertom ganska betänklig.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 2 och 5 dennes
på bordet lagda betänk. N:o ]8, i anledn. af väckt motion,
om befrielse för rotehållare från skyldigheten att för reg.officerare
förevisa rekryter, innan de antagas, samt om vidtagande af
Den 9 0 c t o b e r.
07
åtgärder emot befälets olagliga inblandning vid uppgörande af
contract emellan rotehållare oeh knektar.
Hr von Schantz, Carl Jacob: Det är egentligen emot
sednare afdelningen af Utsk:s betänk., som jag funnit mig befogad
att göra anmärkn. Jag har föreställt mig, att hvad som
contraheras emellan tvenne personer, som äro så qvalificerade alt
de kunna ingå aftal, mäste utan tredje mans inblandning äga en
fullt och laglig bindande kraft, och att ett aftal emellan rot- och
rusthållare samt rekryt vore en fri afhandling, lika kraftägande
som den, som afslutas emellan jordägare och brukare. Sä har jag
föreställt mig dessa förhållanden, och tror, alt de förtjent uppmärksamhet
af Utsk. Det är lätt alt inse det menliga i motsatta
förhållanden. Utsk. anser, att om någon sker orätt, han äger väg
öppen alt klaga; men det måste, efter mitt förmenande, vara ett
felaktigt statsskick, när institulionerne äro så uppställda, att det
endast är genom besvär öfver förnärmanden, som rättvisa kan
vinnas. Sista riksdagens förhandlingar visa, att Ständerne hos K.
M. i und. anmält behof af rättelse i detta fall, ehuru det icke
medfört någon påföljd, enär K. Krigs-colt. betygat, att inga klagomål
öfver missbruk i denna del ingått, hvarken vid generalmönstringar
eller eljest. Likväl förefinnes inom ett reg:te ett fall,
som för närvar, hvilar i K. Krigs-coll. lill afgörande, der contractet
med rekryten blifvit ogilladt af vederb. myndighet, hvarföre
ock besvär deröfver äro anförde. Pä dessa af mig anförda
skäl, anhåller jag att beUtnk. måtte varda återremitteradt.
Hr af Dahlström, Gust. Jacob: Ehuru jag icke vill förspilla
många ord på hvad sorn nyss blifvit anfördt, emedan det
egentligen icke angår den sak, som nu är föremål för Ståndets
öfverläggning, och således icke är maktpåliggande, anser jag mig
likväl böra yttra, såsom min enskilda öfvertygelse, att det åligger
capitainsbefälet, icke allenast såsom ett tjensteäliggande, utan såsom
en allmän pligt, att göra sig underrättadt om de aftal, som
emellan rekryter och rotehållare uppgöras. I Ijenstgöringsreglem.
är det dem anbcfaldt, och dessutom är det i K., circ. d. 30 Dec.
1819 bestämdt ålagdt befälet, att noga efterse, det i eontraclerne
emellan soldaten och rotehällaren icke något får inflyta, som rörer
beklädnaden. Jag skulle icke tro, att befälet vid något reg:te
på annat sätt, än som öfverensstämmer med gifna föreskrifter,
blandat sig i sådane aftal emellan rotehållare och soldater, och
skulle någon obehörighet äga rum, önskar jag innerligen, att den
som deröfver har att beklaga sig, vänder sig till vederb. auctoritet,
och icke till R. St., der man från den ena riksdagen till den andra
får höra beskyllningar om öfverskridande af knekte-contracter
med mera. Men man ser det aldrig bevisadt genom något
exempel. Må hvar och en enskild utkräfva sin rätt, men hela
vårt indelningsverk må icke beskyllas för sådana brott emot gifna
föreskrifter.
Jag röstar för bifall till Utsk:s betänk.
Hr von Schantz: Vare det långt ifrån mig, att den anma
-
68
Ben 9 0 c t o b e r.
Ian jag gjort, skulle innefatta det minsta klander emot befälet
inom armeen. Jag har sjelf Ijenat för länge inom armeen, för
att jag skulle kunna tillåta mig något sådant. Jag klandrar en
åtgärd, som icke har afseende på någonting annat, än rättsgrunderna
emellan rotehållaren och soldaten. Jag har icke beskyllt
befälet; det tinnes andra än befälet, som äfven här hafva verkat,
nemi. de myndigheter, som ansett detta contract olagligt. Om
det är mig tillåtet att ingå i närmare specialiteter om grunden för
dessa besvär, så var det den, att ett contract casserades, derföre
att man enligt indelningsverket af soldalen begärde arbetsskyldigliet,
ehuru i conträdet var upplaget, att sä väl befälets befallningar
som enskilda omständigheter t. ex. sjukdom m. m. skulle
berättiga honom alt icke inställa sig, och ehuru soldalen bibehölls
vid alla förmåner, som kunde tillerkännas honom, samt dessutom ,
sallcs i tillfälle att när han arbetar, förtjena 28 sk. om dagen.
Jag frågar, om någon som gör sig en tanka om hvad belåtenhet
och obelåtenhet vill säga, kan tveka till hvilkendera cathegorien
sådant hörer. Hvad tjena contracter till, om de icke fä gälla, och
obilligt måtte icke ett contract kunna anses, som sätter en person
i tillfälle att efter nu varande pris förtjena 3 å 4 kpr säd i
dagspenning. Icke destomindre har man ogillat ett sådant.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Den siste värde talaren
jemförde, i sitt förra yttrande, förhållandet emellan en enskild
mans contract med sina tjenare och rotehällarens contract med
soldalen, samt kom på det sättet lill de slutsatser, som R. o Ad.
hört. Men jemförelsen är oriktig. Den enskilde tjenaren har icke
med någon annan att göra, än med den blifvande husbonden, dä
deremot-Kronans karl, som man uttrycker sig, är det allmännas
tjenare, och det allmänna bör derföre naturligtvis genom befälet
bevaka hans rätt. Jag anser derföre författningen vara riklig till
sin grund, och finnér icke något skäl till dess upphäfvande. Den
värde talaren har icke eller, så vidt jag hört, uppgifvit något
exempel på, alt densamma af vederb. misslydes eller missbrukas,
och det är till och med icke hans rätt att anföra sådane emot 90
§ Reg.F., som förbjuder, att enskilde personers företag få komma
under It. Sl:s öfverläggningar. Har någon att klaga öfver befälet,
så är vägen dertill öppen på det sätt som förfaltningarne föreskrifva,
ocb då kommer rätt att ske honom. 1 alla händelser är
det icke hos Sländerne genom nya författningar, som rättelse
i sådant fall skall sökas; ty om nya författningar stiftas för hvarje
riksdag, men de aldrig efterlefvas, sä är ingenting vunnet, utan
man skall först försöka att få gällande författningar efterlefda.
Detta är hvad Utsk. jemväl yrkat, och jag föreslår således, att
11. o. Ad. bifaller detta betänk.
Frih. Ridderstolpe Fredr.: Instämmande i andan af den
siste talarens yttrande, får jag dock äran tillägga några ord, i anseende
dertill, alt möjligen den utkastade handsken gäller Westmanland.
Vid de regrten, som i detta län äro förlagda, existerar
icke någon domsrätt hos chefs-cancellierne, hvarken öfver rekry
-
Den 9 Octo b er.
69
terne, eller öfver anledmr att förkasta eller antaga contracter.
Rolehållaren anmäler sig hos compagnichefen och uppvisar karlen
endast för att undvika en längre resa lill läneresidenset. Detta
är en förmän för rotchållaren i nu gällande författningar, hvilken
vidmakthålles inom Westmanland. Men om rotehållaren önskar
göra soldaten till dräng, och utsätter vitén utöfver lag, då kan
hvarken Landshöfding eller befäl dertill lemna bifall, utan de låta
målet gå till laglig behandling. I fall jag gissat rätt, så får
jag anmäla, att det här påpekade målet är under en sådan laglig
behandling. Jag anhåller om bifall å Utsk:s förslag.
Gr. Sparre, Erik: Då jag, såsom ledamot i Allm. Besv.-o.
Ekon.Utsk., deltagit i detta betänk., anser jag det vara ruin pligt
att redogöra för de motiver, som Utsk. dervid följt. Hvad således
först angår frågan, huruvida aftalet emellan rotebonden och soldaten
borde, såsom hvarje contract emellan enskilde, gälla utan
inblandning af tredje man; så har Utsk. ansett, att vid ifrågavar.
aftal äfven Statens rätt måste bevakas, och att således reg:tsbefälet
dervid borde äga sin röst. Hvad här blifvit yttradt, ang:de
olägenheterne af den omväg, att endast genom anförda besvär
kunna få sådana aftal gällande, torde gälla för alla de fall, då något
fel af vederb. auetoritet begås, eller författningar misstydas, i
hvilka fall man måste begagna den omväg, att genom besvär vinna
rättelse. På dessa skäl, och då derjemte vid sista riksdag en
skrifvelse i detta ämne från Ständerne afgått till K. M., ansåg
Utsk. för sin del alldeles öfverflödigt alt nu förnya en sådan.
Uppå härefter framställd propos., blef Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:s betänk. N:o 18 af B. o. Ad. bifallet.
Föredrogs oell remitterades till LagUtsk. Gr. Lagerbjelkes,
Gustaf, d. 5 dennes på bordet lagda motion om förstärkning af
LagUtsk., för granskning af det nya criminal-lagförslaget, i händelse
nådig propos. lill detsammas antagande af K. M. till R. St.
vid innevar. riksdag öfverlemnas.
På begäran af Hr von Hartmansdorff, Aug., och Gr.
Gyldenstolpe, Anton, lades, vid förnyad föredragning, ånyo
på bordet BancoUtsk:s d. 5 dennes pä hordet lagda betänk. N:o
15, med förslag till ett förändradt myntsystem, och utlåt. N:o 16,
i anledn. af väckt fråga, dels om upphörande med innevar. riksdag
af all tillverkning och utgifning från Banken af sedlar å 16,
12 och 8 sk., och dels att Bankens berörde sedlar fortfarande
måtte förfärdigas och utgifvas.
Vid förnyad föredragning af LagUlsk:s d. 5 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 10, i anledn. af väckta motioner, ang:de dels
förändrad lydelse af 19 cap. Ärfda-b:n, dels ock förklaring öfver
4 § i samma capitel, blef detta betänk, af R. o. Ad. bifallet.
70
Den 9 Octo b er.
Föredrogs Lagl!lsk:s d. 5 dennes på bordet lagda betänk.
N:o 11, i anledn. af K. M:s nåd. propos., om vissa förändrade
föreskrifter i afseende på lagfart och nyttjauderälts inteckning.
Frih. Cederström, Anders: Ehuru jag visserligen icke
har något emot Utsk:s förslag, eller emot den af K. M. afgifna
nåd. propos., så är det dock ett fel i sjelfva redaclionen af 1 §,
hvilket jag vill anmärka. Der står nemi.: ”Ofverlåler någon äganderätt
till fast egendom, den han förut till annan öfverlätit;
galle den öfverlåtelse derå, med företeende af laga åtkomsthandlingar,
lagfart först sökes.” Jag tror, att antingen ordställningen
deruti är oriktig, eller åtminstone commateringen. Antingen
skulle det stå eomina straxt efter ordet ”öfverlåtelse” eller också
borde ordet ”derå” utbytas mot ordet ”hvarå”, dä meningen
hlefve tydligare. I öfrigt vill jag anmärka en oegentlighet i uttrycket
uti 2 §, der det står: ”Upplåter någon åt tvenne nyttjanderätt
till fast egendom ä landet, njute den, som inteckning först
söker, sin rätt till godo.” Orden ”sin rätt till godo” äro här i
så måtto olämpliga, som ingen rättighet uppstår förr, än inteckning
sökes. Derföre skulle jag vilja föreslå, alt man i stället begagnade
ordet företrädesrätt, så att meningen hlefve: ”njuteden,
som inteckning först söker, företrädesrätt”.
För att kunna fä dessa redactions-förändringar verkställda,
skulle jag anhålla om återremiss af betänk.
II. Ex. Hr Frih. Gyllenhaal, Lars Herman: Jag anhåller,
att blott med ett par ord få besvara de anmärkmr, som
Frih. Cederström gjort, icke emot sjelfva förslaget, ulan emot redactionen.
Om jag rätt fattade Friherrens yttrande, var första
anmärkn. riktad emot andra raden i 1 §, der det står: ”gälle
den öfverlåtelse derå, med företeende af laga åtkomsthandlingar,
lagfart först sökes.” Jag skulle tro det vara uppenbart, att ordet
”derå” svarar alldeles emot hvad Frih. Cederström vill utmärka
med ordet ”hvarå”, nemi., att detsamma syftar på det nästförestående
ordet ”öfverlåtelse”. Jag finner icke den ordställning, Frih.
Cederström föreslagit, vara mera riktig; men om R. o. Ad. så
anser den, skall jag ingalunda motsätta mig återremiss. Visserligen
borde ett conima stå emellan ordet ”öfverlåtelse” och ”derå”;
men jag kan likväl icke finna, att meningen genom dess utelemnande
blifvit fördunklad.
I afseende på 2 §, tror jag icke eller att den redactions-förändring
Frih. Cederström föreslagit är lämplig. §:n innehåller:
”Upplåter någon ät tvenne nyttjanderätt till fast egendom å landet,
njute den, som inteckning först söker, sin rätt till godo.”
Uttrycket ”företrädesrätt” kan här icke begagnas. Det är den
redan förvärfvade nyttjande-rÄltea, som den första inteckningssökanden
skall njuta till godo; och det var för att icke inom 2
rader behöfva upprepa ordet ”nyttjanderätt”, som man i stället
har begagnat uttrycket ”sin rätt”. Jag hemställer, om icke R.
o. Ad. finner jemväl denna mening ganska tydlig och alt någon
återremiss således icke erfordras.
Den 9 Octo b er.
71
Frill. Cederström: Det är just emot ordet ”derå” med
den nuvar. commateringen, som jag gjort anmärkning. Efter den
nuvar. ordslällningen skulle man lätt kunna tro, att ordet ”derå”
liar afseende på ordet ”ägande rätt” och icke på ordet ”öfverlåtelse.
” Om conima sättes framför ”derå”, eller om detta ord förändras
lill ”hvarå”, så blir meningen klarare, och en lag-§ bör
vara så tydlig som möjligt.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall
å LagUtsIcs förevar, betänk.
Ropades ja och nej.
Frih. Raab, Adam Christian: Med betänk, i liand, kan
jag icke neka, att bristen af detta comma, som blifvit anmärkt af
Frih. Cederström är så stor, att meningen derigenom kunde blifva
otydlig, och då vi beklagligen icko äga rättighet alt bär göra
denna ändring, så kan jag icke annat än yrka äterremiss, för att
få den verkställd, så obetydlig den än må vara.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag anhåller att få instämma
med Friherrarne Cederström och Raab. Jag tror, att det
vore allt skäl att göra den redactionsjemkning, som här blifvit
yrkad, och då detta ärende icke är af beskaffenhet att påkalla någon
särdeles skyndsamhet, anhåller jag att R. o. Ad. måtte återremittera
betänkandet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
de vid LagUtsk:s betänk, gjorde anmärkn:r föranleda till detsammas
återremitterande.
Ropades starka ja, blandade med nej; hvarefter H. Ex. Hr
Gr. o. Landtm, förklarade sig hafva uppfattat detta svar såsom
bifall till den föreslagna återremissen.
Företogs till pröfning LagUtsk:s d. 5 dennes på bordet lagda
betänk. N:o 12, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de intecknande
af ej mindre lifstidsstädja och undantagsaftal, än äfven all
annan afhandling om nyttjanderätt till fast egendom å landet.
Den vid detta betänk, fogade reservation af Gr. Mörner upplästes,
på begäran af
Hr von Hartmansdorff, Au g.: som derefter yttrade:
Det är bekant, att i vissa landsskaper mängden af fördelstagare
är ganska stor, och att oupphörliga tvister om gränserna för
dessa fördelstagares rättigheter hos vederb. förekomma. Jag anser
således den ifrågavar. K. propos. vara högst nyttig och nödig,
men jag tror, att de anmärkmr som Gr. Mörner i detta fall gjort,
äro grundade, och jag önskar således, dels att ett tillägg måtte
göras, såsom han har föreslagit, dels ock, då han säger att
han befarar, ”att det nu föreslagna nya stadgandet om inteckning
af undantagscontract skall i många fall komma att förorsaka
enskilda lidanden och förluster, särdeles för sådane ål
-
72
Den 9 October.
derstigne, vid rättegångs-angelägenheter ovane samt till förstånd
och minne förslöade fördelstagare, hvilka icke äga någon som bevakar
deras rätt och tillser, att icke tiden till intecknings sökande
och densammas förnyande försummas”, så hade jag trott, att
Ulsk., i st. f. att, såsom Gr. Mörner säger, låta dessa blifva lidande
för de fördelar lagen i öfrigt kan medföra, hade bort tillse att
förslagets fördelar blifvit vunna, utan att någon derpå blifvit lidande.
Jag kan icke här improvisera ett förslag, som i detta fall
kunde vara lämpligt, men jag anser det vara en pligt för Utsk.
att inkomma dermed. Jag har alltför ofta under den tid jag utöfvat
Landshöfdinge-embetet hört klagan af fördelstagare öfver att
jordägarne göra dem orätt, derföre att afhandlingarne oftast ske
på god tro, och att dessa fördelstagare, sedan de lemnat sin egendom
ifrån sig och icke iakttagit vederb. formaliteter, befinna sig
blottställda för den döda jordägarens sons eller mågs godtycke.
Jag tror det vara en samvetssak för lagstiftaren att icke vidtaga
sådana stadganden, hvarigenom den som icke har kunskap eller
förmåga att försvara sin rätt, varder lidande. Det är också derföre
jag hoppas att R. o. Ad. återremitterar detta betänk., och
icke antager ett stadgande, hvilket Utsk:s egen ordför. har förutsatt
komma att medföra så menliga följder.
H. Ex. Hr Frih. Gyllenhaal, Lars Herman: Äfven i afseende
på detta betänk, skall jag icke motsätta mig återremiss,
om R. o. Ad. finner sådan vara af nöden. Det är blott i afseende
på den siste värde talarens yttrande, som jag begärt ordet. De
olägenheter, som denne talare, likasom Hr Gr. Mörner i sin reservation,
omnämnt, skola, enligt min öfvertygelse, ingalunda uppkomma
genom det lagstadgande, sorn är af K. M. föreslaget. Jag
betraktar innehafvare af undantagscontracter uti samma cathegori,
som inteckningshafvare. Det beror på honom sjelf alt genom inteckningsrätt
för sitt contract söka full säkerhet, och jag inser
icke något skäl, hvarföre innehafvare af undantag skola, mera än
alla andra fordringsägare, vara befriade från skyldigheten alt sjelfva
besörja om den erforderliga inteckningsåtgärden. Min öfvertygelse
om nyttan och lämpligheten af detta stadgande bygger jag
icke endast på erfarenhet inom den ort, der jag tillbragt en stor
del af min lefnad, och der jag äger en landtegendom, nemi. i
Skaraborgs län, hvarest i sednare tider många så beskaffade contracter
blifvit upprättade; jag bygger den ännu mera på den erfarenhet,
som jag vunnit under de 8 år jag hade Konungens förtroende
att vara Lagman uti Westernorrlands lagsaga, der undantagscontracter
i ännu större myckenhet äga rum, kanhända
mera än i de flesta andra orter inom Riket. Och då jag icke
kan instämma i den reservation Gr. Mörner inom Utsk. afgifvit,
rör:de befrielse för innehafvare af undantag, att sjelfva besörja
contracternes intecknande, tillstyrker jag vördsammast att R. o.
Ad. måtte bifalla betänk.
Frih. Cederström, Anders: Den enda olägenhet, som genom
-
Den 9 0 c t o b e r.
73
nom detta stadgande skulle uppkomma för fördelstagare, vore den,
att de, genom försummande alt inteckna sina contract i häradsrätten,
skulle komma att förlora deras förmånsrätt, men det är en
sak, som omöjligen kan hjelpas, såvida man vill att sjelfva författningen
skall äga rum. Hvad som kan göras, är det som i
den K. propos. jemväl är föreslaget, dä der står: ”Föröfrigt, och
på det mindre kunnige personer ej må sakna underrättelse oell
erinran om ifrägavar. lagbud, vill K. M. i den blifvande författningen,
eller samtidigt dermed, föreskrifva, att densamma bör, en
eller liera gånger under det år, då författningen utfärdas, och frenne
gånger under det påföljande året, kungöras i kyrkorna, samt
derjemte, under nämnde lid, uppläsas vid början af hvarje ordinarie
häradsting.” Jag vet icke hvilket reglementarisk! stadgande
Hr von Hartmansdorff vill att Utsk. skulle göra till fördel
för dessa personer i vidsträcktare mån än detta, och jag kan således
icke inse, hvad en ålerremiss i det fallet skulle hjelpa. Beträffande
åter den sednare delen af Gr. Mörners reservation, så
har jag ingenting emot att en ålerremiss i det afseendet beviljas.
R. o. Ad. biföll LagUtsk:s betänk. N:o 12.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s d. 5 dennes
på bordel lagda betänk. N:o 27, i anledn. af väckt motion om
nödvändigheten att tillintetgöra det intrång, som genom correctionisters
och fästningsfångars sysselsättning med borgerliga näringar
förorsakas städernes handtverkare.
Företogs lill pröfning Allm. Besv.- o. Ekon.Utskrs d, 5 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 28, i anledn. af väckt motion
om sättet för lumpsamlingen.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Ehuruväl jag anser den
nu gällande författningen om lumpsamling fullständig, så vill jag
likväl icke ingå i några ånmärkn:r, som kunde föranleda afslag ä
delta Ekon.Utsk:s betänk., emedan detsamma i allmänhet kan vara
ganska riktigt; men i sjelfva Utsk:s tillstyrkande, hvilket tillstyrkande
bör ordagrant införas i den nnd. skrifvelsen i ämnet
lill Konungen, hafva några uttryck influtit, hvilka jag anser mindre
lämpliga, och för hvilkas ändrande jag anhåller om ålerremiss
å betänk. Det stadgas nemi.: ”alt inga andra personer må till
lumpsamling användas, än sådane, hvilka åro bos pappersbruksägaren
mantals- och skattskrifne, samt derstädes äga sin bostad;
att dertill företrädesvis böra användas personer, hvilka lill annat
arbete äro mindre tjenlige, såsom afskedade krigsmän m. fl.” Jag
vet icke hvarföre afskedade krigsmän, som ofta icke äro äldre än
40, 50 år eller något derutöfver äro mindre tjenlige lill arbete än
andre menniskor vid samma ålder. En bevisning i detta fall torde
vara svår för Ekon.Utsk. att åstadkomma, och då saken egentligen
icke eller kan sägas vara någonting som erfarenheten gifver
vid handen, så anser jag olämpligt att R. St. i skrifvelse till
3 II. 10
Den 9 Oc l oij er.
Konungen införa något sådant. Jag anser alt uttrycket borde
lyda: ”alt dertill företrädesvis böra användas personer, hvilka till
annat arbete äro mindre tjenlige”, men att exemplet om afskedade
krigsmän mätte uteslutas. Dä denna ringa ändring icke utan
å teremiss kan verkställas, anhåller jag om propos. å äterremiss af
Utsk:s betänk.
Gr. Sparre, Erik: I anledn. af den anmärkn., söm blifvit
framställd emot ett uttryck i Utsk:s betänk., anser jag mig böra
fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet dervid, att Utsk:s tillstyrkande är
i öfverensstämmelse med R. St:s vid förra riksdagen i ämnet aflåtna
skrifvelse; och jag kan icke finna, alt det anmärkta uttrycket
innefattar någonting annat, än att de afskedade krigsmän,
hvilka äro till annat arbete mindre tjeuliga, böra äga företrädesrätt
att fä försörja sig genom lumpsamling. En äterremiss för en
sådan obetydlighet i uppställningen, vill jag således förmoda icke
behöfves.
Fiih. Palmstjerna: Jag anser icke något ord för obetydligt,
som af R. St. yttras till Konungen, ulan tror att alla sådana
ord böra vara väl betänkta och afpassade, såvida Ständerna vilja
göra anspråk pä att deras skrifvelse!' till liela innehållet skola blifva
af Konungen afsedda. Jag anser noggrannhet i detta fall vara
sä mycket mera nödvändig, som R. St. på sednare tider börjat
fästa mera uppmärksamhet vid påföljden af deras lill Konungen
aflåtna skrifvelse!'. Att R. St. vid förra riksdagen begagnat samma
uttryck som Ekon.Etsk. uti förevar, betänk., är icke någon
auctqritct som bör tjena lill efterföljd. En äterremiss upptager
ganska obetydlig tid, och angelägnare än detta ärendes hastiga afgörande,
är att det kommer till Konungen i lämpligt skick. Dessutom
kan man i värt lagbundna samhälle icke commendera eller
förordna om vissa medborgare-classers användande till ett eller
annat arbete, och hvarken Konung eller Ständer kunna föreskrifva
om afskedade krigsmäns användande på della sätt. Då ett sådant
användande icke kan äga rum genom någon författning, är det så
mycket mera öfverflödigt eller olämpligt att i fö fattningen införa
det. Saken är af ringa vigt i sin tillämpning, men det är icke
utan vigt, att Ständerna i sina skrifvelse!' begagna uttryck, som
äro lämpliga och öfverensstämmande med verkliga förhållandet.
Jag yrkar äterremiss af betänk.
Frih. Cederström, Jacob: Med Frih. Palmstjerna instämmer
jag belt och hållet deruti, att en hänvisning lill afskedade
krigsmän, såsom mindre arbetsföra personer, är alldeles öfverflödig.
Om man stannar vid, att dertill ”böra användas personer-, hvilka
lill annat arbete äro mindre tjenlige”, så är det allt livad som behöfves.
Den sista strophen i samma betänk., der Utsk. tillstyrker,
att ”Konungen matte i nåder anbefalla en noggrann efterlefnad
af nu gällande stadgande om Konungens Bel':h:des åliggande
att uppmana pappersbruksägarne att i hvarje socken, der de
vilja samla lump, hälla en bofast man såsom ombud, genom hvilkens
försorg lumpen uppköpes och till bruken afsändes, så alt dy
-
De u 9 Oc t ober.
75
medelst behofvet af kringstrykande lumpsamlare undanrödjes”,
skulle jag (ro vara, minst sagdt, en öfverflödig åtgärd. Konungens
Befditde skola tillse att författningar efterlefvas, utan påminnelse;
försummar han sin skyldighet, så finnas embetsman som derföre
skola honom tilltala. Jag får i afseende på första punkten begära
återremiss, för den ändring som Frih. Palmstjerna föreslagit,
och i afseende på den sisla tillstyrker jag, alt den helt och
hållet mätte utgå.
Gr- Lagerbjelke, Gustaf: Jag instämmer med Frih. Palmstjerna
i den anmärkt)., alt redactionen är otydlig. Det ser nemi.
ut som om Utsk. ansett afskedade krigsmän företrädesvis vara orkeslösa.
Detta kan dock icke vara Ulsk:s mening. Deremot kan
jag icke instämma i den anmärkt)., ali del är ett fel alt soldater
äro här nämnda; jag förmodar nemi. att del är Utsk:s mening,
att soldaten häruti skulle hafva ett privilegium att härvid företrädesvis
komma i fråga. Ett sådant privilegium har soldaten i
mänga andra fall, såsom vid tillsättande af kyrkvaktaretjenster
m. 11. Jag ogillar icke att man på detta sätt söker skaffa ålderstigne
krigare försörjning, men sorn redactionen är otydlig, instämmer
jag i begäran om återremiss af betänk.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag instämmer visserligen
med Frih. Palmstjerna i den mening, alt man bör undvika oriktiga
talesätt i skrivelser frän 11. St. till K. M., men jag har icke
funnit Utsk:s ord om afskedade krigsmän oriktigt använda. Jaganser
det nemi. vara en skyldighet för samhället att draga försorg
om afskedade krigsmän, hvilka hafva så små pensioner att
de deraf sällan kunna lefva, och i allmänhet torde det vara fallet,
att afskedade krigsmän äro mindre arbetsföra. Jag anser icke
ordställningen otydlig, ty här äro blott afskedade krigsmän anförda
såsom exempel pä de personer, som företrädesvis böra begagnas
till ett sådant arbete. Jag tillstyrker således bifall ä betänk.
Gr. Sparre: Afven jag instämmer fullkomligt deruti, alt
hvarje R. St:s skrifvelse lill Konungen bör vara tydlig, men jag
är af Frih. Raab förekommen i den framställning, att ifrågavar.
stadgande alldeles icke är otydligt; ty der slår först uttryckt, att
sådana personer, som äro mindre tjenlig.-) till arbete, böra användas
till lumpsamling, och bland sådana mindre arbetsföra personer,
företrädesvis afskedade krigsmän; och inom Utsk. var den
mening gällande, att delta stadgande för dein innefattade ett privilegium.
Hr Lefre'n, Johan Pehr: Jag ber att få göra 2:ne anmärkrnr
vid detta betänk., l:o att mig synes besynnerligt, alt R.
St. blanda sig uti att hos Konungen föreslå, hvilka slags personer
skall anförtros det höga värfvet att vara lumpsamlare i riket. Mig
synes det vara pappersbruksägares rätt att i sin tjenst till lumpsamlande
antaga personer, som äro välfrejdade, så att de kunna
få pass för att utöfva sitt kall, men alt Konungen skulle utse den
ena eller andra classen af fattiga lill denna sysselsättning, finner
7G
Den 9 October.
jag olämpligt. Statens skyldighet är att ställa så lill, att policeförfaltningar
finnas och efterlcfvas, men icke att gå längre in i
den enskilda individens förhållanden. Den andra anmärkningen
jag ville göra är emot det förslaget, att en lumpsamlareålderman,
eller hvad han skulle kallas, borde finnas i hvarje härad eller
socken. Detta förslag är till en början opraktiskt. Huru kan
man tro, att pappersbruksägare skulle kunna hålla sig en stationär
commissionär i hvarje socken i Riket, eller åtminstone i den mängd
socknar, der deras lumpsamlare nu ambulatoriskt infinna sig. Vidare
finner jag att det bör vara pappersbruksägaren tillåtet att
inätta sin näring så, att lian med densamma kan äga bestånd.
Komma hans lumpsamlare i strid med policemakten för bristande
pass eller andra förbrytelser, så lärer nog policemakten taga vara
på dem. Men att stadga sådana ekonomiska bestämmelser, som
bär skett, anser jag olämpligt, hvarföre jag yrkar afslag å hela
betänk.
Hr Hjerta, Lars: Jag är till största delen förekommen af
den siste värde talaren i afseende på det mindre lämpliga deraf,
alt Ständerna skulle hos Konungen begära, att Han ville föreskrifva,
hvilka personer som skulle användas till lumpsamling; men jag
ber att få tillägga en annan omständighet, nemi. den, att jag icke
tror det ändamålsenligt, att i en författning gifva föreskrifter, som
man icke kan absolut sätta i verket. Det tjenar till föga, att
Konungen i en författning uttrycker fromma önskningar. Pappersbruksägaren
rättar sig i alla fall efter sitt eget intresse, då
han väljer de personer, som skola uppköpa hans rudimaterier. Nu
är förhållandet inom denna handtering, såsom bekant är, sådant,
att rudimaterierna för papperstillverkningen hafva i första hand
ett ytterst ringa pris, så alt uppsamlandet deraf icke skulle löna
sig, om icke den största möjliga frihet deruti medgåfves, naturligtvis
under förbehåll af god ordnings vidmakthållande. Men
lumpsamlare hafva dessutom under sina händer stundom icke obetydliga
penningebelopp, som lemnäs dem i förskott af fabrikanterne,
och detta utgör jemväl ett hinder för pappersbruksägaren
att företädesvis fästa sig vid personer, som äro till annat arbete
mindre tjenliga. Ty om denna orenlighet uppkommer af någon
moralisk orsak, så torde en sådan person äfven vara otjenlig lill
lumpsamlare, emedan man då icke kan anförtro honom förskott,
som äro nödiga för lumpens uppköpande. Ar åter oljenligheten
af pbysisk beskaffenhet, såsom t. ex. lamhet o. s. v. så är det
sannolikt, att sådane personer under sitt kringstrykande lättare än
andra skola falla lill besvär genom tiggeri, i anseende till det
medlidande, åsynen af dem måste väcka. Således tror jag, att
hela strophen om dem hvilka äro till annat arbete mindre tjenliga,
kan utan skada utgå. Dessutom vill jag fästa uppmärksamheten
på den föreslagna lydelsen af 7 mom. Der säges: ”om
lumpsamlare, som med pass är försedd, besvärar allmänheten med
tiggande eller idkar annan handel eller rörelse än den, hvarå
passet lyder, eller eljest öfverträder ordning och sedlighet, skall han
Den 9 October.
77
anses hafva förverkat rättigheten att vidare begagna sig af passet.”
Denna föreskrift anser jag icke behöfva intagas i denna författning,
emedan den åsätta påföljden följer af sig sjelf, så vida nemi.
som den endast rörer begagnandet af del pass han för tillfället innehar.
De allmänna förfaltningarne om tiggeri och vagabondage
stadga nemi., att den som dertill gjort sig skyldig, har försutit
sin rättighet till en del af den medborgerliga frihet, som lagen
eljest tillerkänner hvarje undersåte. Men det skulle kunna hända,
att denna föreskrift i sin tillämpning af en och annan Konungens
Bef:h:de tolkades så, att en lumpsamlare genom dylik förseelse
äfven för framliden skulle vara oberättigad att få något vidare
pass, och detta vore en alltför prohibitiv, jag vill nästan säga
olaglig åtgärd, äfvensom den vore skadlig. Ty det är klart, att
om man för en tillfällig förseelse skulle beröfva en sådan person
för all framtid rättigheten till en näring af hvilken han har sitt
uppehälle, så skulle han i stället falla fattiginrättningarne till last.
Jag tror, att dessa anmärkmr hafva nog vigt, för att vid en
återremiss föranleda en modillcation af Utsk:s tillstyrkande.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Vid betraktande af detta
betänk., linner man, att Utsk. deruti bland annat har tillstyrkt
R. St. alt ingå till K. M. med en und. anhållan, ”att K. M. måtte
i nåder anbefalla noggrann efterlefnad af nu gällande stadgande
om Konungens Befdndes åliggande att uppmana pappersbruksägarne”
etc. Den der omgången tycker jag vara en oriktig väg.
Det är visserligen sant, alt mången gång kan det vara af behofvet påkalladt,
att Konungens Bef:h:de uppmanar en och annan till det
ena eller andra, men de ifrågavar. uppmaningarne äro för litet
positiva för att kunna verka någonting. En pappersbruksägare
gör väl ändock hvad han vill, så vidt som författningarne tillåta
det. Dessa uppmaningar tjena således till ingenting, hvarföre denna
Utsk:s hemställan, om den bifölls, endast skulle åstadkomma onödigt
besvär för K. M. och Konungens Bef:h:de. Jag önskar författningarne
positiva och icke villkorliga, ty då förfela de sitt ändamål.
Deremot är jag förvissad, att om det kunde tillvägabringas,
att i vissa socknar, om icke uti alla (ty det ginge för långt),
papperslumpen samlades till vissa upplagsställen, så skulle derigenom
den allmänna ordningen ganska mycket befrämjas. En värd
talare har sagt, att sådant icke vore praktiskt verkställbar!. Detta
påslående bestrider jag på grund af min egen erfarenhet. Vid ett af
de största pappersbruk i Sverige, nemi. Klippans pappersbruk i
Christianstads län, har man ansett denna åtgärd vara nödvändig.
Pappersbruksidkaren derstädes insåg svårigheten att hålla ordning
på sina lumpsamlare, af hvilka landsbygden besvärades. Han gick
den allmänna önskan till mötes och verkställer redan det mesta
af sin lumpsamling genom dylika upplag inom socknarna, till
hvilka lumporna kunna inlemnas och försäljas, och hvarifrån han
: sedan liemtar dem i större partier. Detta medel har visat sig
ganska verksamt för ordnings befrämjande i detta afseende, så att
det vore önskligt, alt andra ville vidtaga samma utväg; men jag
78
Den 9 October.
betviflar att någon uppmaning från Konungens Ref:h:de kan dertill
bidraga, så länge bruksägaren icke finner sitt intresse deruti
och är berättigad att besörja sin lumpsamling på hvad sätt han
behagar. Vid förra riksdagen, då jag hade äran att vara ledamot
af Ekon.Utsk., väcktes en motion i samma syftning, hvilken
då afslogs, men denna motion gick derpå ut, att det genom en
författning borde föreskrifvas, att lumpsamlare icke fick förpassas
utom det län, inom hvilket bruket ligger. Om denna författning blifvit
utgifven, så hade följden blifvit, att pappersbruksägare hade blifvit
nödsakade att gå den syftning tillmötes, som Utsk. nu genom ifrägavar.
uppmaning åsyftat. På grund af hvad föregtde talare yttrat
och hvad jag nu haft äran anföra, får jag begära ålerremiss
af betänk., dels i afseende pä den första punkten, dels äfven i afseende
på den sista, hvilken jag anser vara olämplig, emedan den
icke tjenar till någonting.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Afven jag är bland dem, som
önska ålerremiss af betänk., med anledn. af den anmärkn., som Frih.
Palmstjerna gjort; men jag kan alldeles icke dela de Hrns åsigt,
som önska att betänk, måtte återremitteras med afskärande af dess
bästa del, som är den sista. Pappersbruksägare kunna begagna
samma utväg för att få sina lumpor samlade, som för dylika ändamål
användas af andra näringsidkare, t. ex. färgare, hvilka låta
uppläsa i kyrkorna, att de som vilja hafva vadmal eller kläde
färgadt, lemna in det t. ex. till klockaren eller kyrkvaktaren, och
genom samma person kunna återfå varan färgad. Derigenom skulle
en stor vinst uppkomma för allmogen, som anser lumpsamlare
ungefär såsom gräshopporna, jag menar dem i Egypten. Lumpsamlarne
åstadkomma mycket stora oordningar. De föra icke allenast
de lumpor, som de uppköpa, utan de hafva ganska ofta medfört
till och med arsenik till afsalu och spridt det kring landet. De
fara fram med odygder, som man icke alltid kan bevisa, och den
som bor afsides kan icke alltid säga nej, då något begäres af en
armstark, som kan taga, om han icke får. Jag anhåller om återremiss
af betänk.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Då en nära enahanda framställning
som den nu ifrågavar. af Rikets sist församlade Ständer
hos K. M. blifvit gjord, så anser jag grannlagenheten fordra,
att jag lemnar upplysning om resultatet deraf. Vederb. embetsverks
utlåt, infordrades, sedan de förnämsta pappersbruksägare blifvit
hörda. Då upplystes, hvad angår 1 punkten, eller den som
afser att inga andra personer må till lumpsamling användas, än sådane,
hvilka äro hos pappersbruksägare mantals- och skattskrifne,
att för de betydligaste pappersbruken erfordras och upphandlas årligen
omkring 60,000 LU lump; att till lumpsamlingen för hvardera
af de större verken ej mindre än 100 personer sysselsättas;
att vid pappersbruken icke finnas boställen för flere personer än dem,
som erfordras för sjelfva papperstillverkningen, och att uppbyggande
af bostäder vid bruken för ett så stort antal lumpsamlare
vore nära nog en omöjlighet.
Den 9 0 c t o b e r.
79
I afseende på den andra delen af förslaget, nemi. att till
lumpsamling företrädesvis måtte användas personer, hvilka till annat
arbete åro mindre tjenlige, såsom afskedade krigsmän m. fl.;
så har det blifvit ådagalagdt, hvad nu jemväl är åberopadt af flere
talare, att flerfaldiga olägenheter deraf skulle uppkomma för
pappersbruksägare, och derföre ansågs något afseende icke eller
derå böra göras.
För öfrigt och hvad angick frågan om controll derå, att de
pass, hvarmed lumpsamlare förses, icke må kunna begagnas af eller
tjena till skydd för andre personer, så har det upplysts, alt, enligt
K. kungör, af d. 2 Febr. 1824, som är den egentliga cardinalförfattningen
i detta ämne, passet bör vara släldt på en enda person,
hvilken föreskrift, noggrant handhafd, bort för det åsyftade
ändamålet vara tillfyllestgörande. I följd af allt detta ansågs den
gjorde fr; inställningen icke böra föranleda någon vidsträcktare åtgärd,
än alt Konungens Befdnde blefvo genom ett circulär af d.
4 Apr. 1842 erinrade om tillsyn derå, att behörig noggrannhet
vid handhafvande af författningarne i ämnet mätte af vederbör,
iakttagas. Jag har icke försport, att, sedan den tid dä detta K.
circ. ulfädades, några missbruk varit öfverklagade. Möjligen
hafva sådane likväl ägt rum och jag vill derför icke motsätta
mig, att en ny framställning göres i ämnet, hvaraf ytterligare undersökning
om förhållandena kan blifva föranledd. Jag har således
icke något att erinra emot återremiss af betänk.; men jag anhåller
för sådant fall, att Utsk. måtte fästa uppmärksamhet vid
de moliver som det af mig åberopade K. circ. innehåller.
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s betänk. N;o 28 blef, uppå härefter
gjord propos., af R. o. Ad. återremilteradt.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 5 dennes
på bordet lagda beiänk. N;o 29, i anledn. af väckt motion, att
fullmakter å namn, heder och värdighet, utan verklig tjenstbefattning,
icke mätte meddelas.
Frih. Cederström, Thure Fredr.: Som jag erfarit, att
R. o. Ad. återremitterat LagUlsk:s betänk. N:o 11; men jag icke
var närvar, vid föredragning af detta ärende, sä anhåller jag
vördsamligen, att mig mätte tillåtas alt framställa några anmärkmr
deremot, och att dessa anmärkn:r få åtfölja återremissen. Jag får
först dervid förklara, att ehuru jag, såsom jag förmodar att mina
förut afgifna yttranden vitsorda, lifligt önskar att ett nytt lagverk måtte
blifva antaget, jag likväl för min del anser, att man för närvar., då
ett nytt lagverk är till antagande att förvänta, icke bör föreslå partiella
lagförändringar i vår nnvar. civillag, med mindre, än att dessa
lagförändringar äro af högsta behof påkallade.
Hyad nu 1 § vidkommer, så är deri föreslaget, att, med upphäfvande
af stadgandet i 4 cap. 4 § Jordabm, att om säljare upplåter
sin egendom åt tvenne personer, det köp skall gälla, som
först blifvit afslutadt, § i stället borde innehålla, att det köp skall
80
Den 9 Ootober.
gälla, hvarå lagfart först sökes. För mia del skulle jag tro, att
eu handlings gilllighet icke bör bero derpå, huruvida denna handling
blifvit offentliggjord, utan att handlingens gilltighet mäste vara
beroende deraf, att den är uppgjord enligt lagliga former, af
fullmyndiga personer; att således dessa personer äga en laglig rättighet
att afsluta aftal, och att den sak, hvarom afhandlas, befinner
sig inom paciscenternas spher, d. v. s. utgör ett föremål,
hvarom de ägde rätt att afhandla. Då nuvar. lagstadgande bestämmer,
att den som sålt fast gods till tvenne, skall böta sjettedelen
af köpeskillingen och derjemte upprätta all deraf uppkommande
skada, samt mig vetterligen icke någon olägenhet följt af
detta lagbud, så yrkar jag för min del, att LagUtsk. uti det förnyade
betänk., som Utsk. kommer att afgifva, måtte afstyrka bifall
till den föreslagna lagförändringen.
Emot den 2 § får jag erinra, att, med upphäfvande af hvad 3
mom. af K. förorda, d. 18 Juli 1818 innehåller, ang:de inteckning af
arrendecontract uti fast egendom, det blifvit föreslaget, altdetcontract
skall gälla, som först lill inteckning förevisas. Men härvid
förekommer, att förändringen blifvit föreslagen uti 1818 års författning,
utan alt man derjemte föreslagit upphäfvande af 16 §
16 cap. Jordab-.n, hvilken lyder: ”Städjer någor hemman å landet,
eller leger hus och gård i staden, till tvenne; behålle den
som först stadde eller legde, och ägaren bote sjettedelen af första
årets afrad eller lego, och skaffe den andra sä god lägenhet igen,
eller gälde honom skadan.” Om nu detta betänk, skulle bifallas,
sä blefve följden, alt man i samma ämne hade två rakt emot hvarandra
stridandande författningar, hvilka båda voro gällande. Den ena
föreskref, att det arrendecontract skulle gälla, som först till inteckning
företeddes, och den andra stadgade, att det contractet borde gälla,
hvilket först blifvit afslutadt. Jag vet verkligen icke huru en domare
vid tillämpningen af två så rakt emot hvarandra stridande
författningar, skulle förhålla sig. Följden måste blifva, att dorastolarne
nödgades gå in lill K. M. med begäran om lagförklaring
i ämnet.
I 3 § föreslår Utsk., alt om ägare har sålt sin egendom,
men köparen icke har erhållit uppbud derå, så skulle säljarens
borgenär äga rätt att få sin fordran i egendomen intecknad, om
han sig derom anmäler, och den nye ägaren får, för hvad han
förlorar, hälla sig till fångesmannen. Detta stadgande är i min
tanka ganska vådligt. Det skulle leda dertill, att man aldrig vågade
afsluta några köp och derpå gifva handpenning, emedan man
derigenom skulle riskera att, om uppbud icke genast erhölleså köpet,
förre ägaren kunde åt sina gäldenärer gifva rätt till inteckning
uti egendomen, hvarigenom köparen skulle förlora sin egendom,
ulan annan rättighet än att hålla sig lill den bedrägliga säljaren.
Bedrägerier skulle således icke sällan inträffa, ty i många fall kan
man icke genast söka uppbud, äfven om man får åtkomslhandlingarne.
Detta är t. ex. förhållandet i Stockholm; der man måste
söka designatiou innan uppbud erhålles.
Vidare
Den 9 Oclober.
81
Vidare förekommer i 5 § det stadgande, att om någon söker
lagfart, i grund af företedd handling, som lians fång visar,
men han ej genast kan styrka förre ägarens åtkomst, lagfarten må
beviljas och den företedda handlingen i lagfartsprot. införas; med
föreskrift för köparen att inom tre månader inkomma med säljarens
ålkomslhandlingar. Härvid förekommer, alt det icke uti författningen,
hvarken uti premisserna eller på något annat ställe,
omnämnes upphäfvande af K. förklar, d. 14 Maj 1805, hvilken
ålägger domare, vid ansvar, alt när lagfart sökes, i prot. anteckna
de handlingar, som styrka säljarens åtkomst. Det nu föreslagna
lagbudel i 5 § af Utsk-.s förslag står således i uppenbar strid med
1805 års förklar., hvilken Utsk. icke föreslagit till upphäfvande,
och hvars gällande kraft, om jag icke missminner mig, blifvit genom
ett K., circ. af år 1837 ytterligare upplifvad. Jag anhåller,
alt dessa anmärkmr måtte få åtfölja remissen, och att LagUtsk.
vid ärendets handläggning mätte taga dem i öfvervägande.
R. o. Ad. biföll, alt detta anförande finge åtfölja den nyss
beslutade återremissen af LagUlsk:s betänk. N:o 11.
Företogs lill pröfning Allm. Besv.- o. Ekon.Utsfos d. 5 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 30, i anledn. af väckt motion,
att förslags upprättande och vals anställande till regala pastorat
måtte upphöra.
Frih. Raab, Adam Christian: För min del tror jag, att
Ekon.Utsk. något knapphändigt har affärdat motionen. Jag tror
nemi., att motionären haft mycket skäl för sitt förslag, att undanrödja
den hittills brukliga praxis att förslag upprättas och val anställas
till pastor i de församlingar der pastor tillsättes af K. M.
Jag vill visserligen icke inskränka K. M:s rättighet att framgent
tillsätta pastorer i dessa församlingar, men jag skulle anse att sättet
för tillsättandet bör ändras. Vid närvar, förhållande gäckas
församlingen ofta i sina förhoppningar ali få den prestman de önska
och som de till äfventyrs hafva enhälligt valt. Den prestman
som af Consistorium blifvit satt på förslaget och till följd af
ett mer eller mindre allmänt val gjort sig förhoppningar om pastoratets
erhållande, kan icke. annat än känna en viss förtrytelse
öfver att se dessa förhoppningar gå i tjvaf. Jag tror icke eller
att Regeringen vinner något på att både församlingar och prestman
pä delta sätt gå miste om fullbordan af de förhoppningar de
gjort sig. Jag kan citera exempel på prestman som jag känner,
hvilka varit tvenne gånger satta på förslag till regala pastorat,
och vid båda dessa tillfällen fått församlingens enhälliga kallelse;
men som icke varit så meriterade att K. M. ansett sig böra lemna
pastoratet åt dem. Jag skulle tro, att det ändamål som motionären
åsyftat, kunde vinnas på det sätt, att vid regala pastoratet-
ledigheten annoncerades, att det då vore öppet för hvar och
en att inkomma med sina ansökningar, och att K. M. tillät Consistorium
alt uppsätta ett förslag på tre personer, hvilka lingö
3 H. 11
D e n 9 0 c t o b e f.
hålla profpredikan, samt att val inom dem anställdes. Jan anhåller,
att desse mina anmärkmr mätte föranleda till betänkts återremitterande.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag anser för närvar,
alldeles öfverflödigt att här rådpläga om den förändring, som synes
utgöra det egentliga föremålet för denna motion. Utsk. har
nemi. upplyst, att, utan ändring i Reg.F:s ordalydelse, kunna i
afseende å motionens föremål 11. St. icke för deras del fatta ett
sådant beslut, som motionären föreslagit. Jag förstår till och med
icke rätt, huruledes propus, blifvit beviljad för denna motion och
anser således alldeles oundvikligt, att R. o. Ad. genast afslär densamma.
En äterremiss skulle omöjligt kunna leda till någon påföljd.
En förändring i dessa författningar kan endast åstadkommas på den.
väg, som grundlagen föreskrifver, och icke genom någon motion lill
Ekon.Utsk. Frågan mäste väckas i Const.Ulsk.; på annat sätt ser jag
icke att någon förändring kan ske. Att nu ingå i egentliga hufvudfrågan
anser jag fullkomligt öfverflödigt, emedan formen sätter
ett oöfvervinneligt hinder emot motionens antagande.
Hr Gripenstedt, Joli. A u g.: Både af det skäl, som den
siste värde talaren framställt och äfven ur nyttans synpunkt, tror
jag alt lJtsk:s förslag bör bifallas. Meningen med profpredikninocli
församlingens rättighet alt genom röstning yttra sig öfver de
sökande, är pätagligen den, att K. M. deraf måtte få en ledning
för sitt val, och jag kan icke finna annat, än att deruti ligger en
fördel å ömse sidor, hvilken bör fä fortfara. Finner K. M. dä,
vid pröfning af de sökandes förljenster, att någon annan vore mera
förtjent än den som församlingen föreslagit, så utnämner lian
visserligen utom förslaget, men att rättigheten till prof och förslag
derföre vore skadligt eller onödigt, kan jag för min del icke
inse.
Utsk:s betänk, blcf af R. o. Ad. bifallet.
Vid föredragning af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 5 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 31, i anledn. af väckt motion om
ändring af 18 § i 1838 års militieboslällsordniug, blef detta betänk.
af R. o. Ad. bifallet.
Företogs till pröfning Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 5 dennes
pä bordet lagda meni. N:o 32, i anledn. af väckt motion
örn förändring af Töreskriflerne, ronde militieboslällens utarrendering.
Gr. Mörner, Cari: Ifråga var. motion torde icke böra lemnäs
utan all uppmärksamhet ä 11. o. Ad:s sida. Det är visserligen
för militären i allmänhet och för krigsmakten af mycken vigt
att arrendevillkoren vid auetionerna uppgå till det högsta möjliga
belopp, emedan derigenom en betydlig lönelillökning kan åstad
-
Den 9 0 c t o b e r.
83
kommas; men man torde också å andra sidan böra tillse, att
dessa anclioner icke ske pä ett sätt, alt arrendehemmanen slutligen
förstöras och boställena falla i lägervall. Exempel derpå äro
visserligen icke fä. Jag medgifver visserligen, alt det kan vara
svårt att stadga en föreskrift, om hurti detta missförhållande skall
kunna afhjelpas. Del förslag motionären uppgifvit, nemi. alt bestämma
ett maximum för arrendesumman, torde kanske icke vara
lämpligt. Del är icke svält att bestämma ett minimum för arrendesumman,
men dä boslällsdirectionerna i allmänhet icke kunna
känna boställenas beskaffenhet, sä blir det alltid vådligt och
betänkligt att bestämma ett maximum, .lag hemställer derföre,
om det icke vore lämpligt, att boställena npplätos åt den person,
som kunde gifva bästa säkerhet, för arrendets utgörande. Det har
ofta inträffat, alt personer bjudit mycket höga arrenden, men inom
fem är hafva boställena varit fullkomligt vanhäfdade. Jag bar
blott velat nämna detta, för den händelse att R. o. Ad. skulle
finna lämpligt att ingå till K. M. med en und. anhållan, att boslällsdireelionerna
(ingo rättighet att i främsta rummet antaga
de arrendeanbud ä militieboställen, för hvilkas fullgörande bästa
säkerheten erbjudes. Om R. o. Ad. skulle finna lämpligt att bifalla
ett sådant förslag, sä anhåller jag om återremiss.
Hr Gripenstedt, Joli. Äng.: De motiver, som litsk.
framställt, äro efter min förmening väl grundade, och jag tror
derföre att betänk, bör bifallas. Jag vill endast tillägga, att i
min tanke vådan för boställenas försämring icke är så stor, under
nuvar. förhållanden, sorn man tyckes befara. I afseende på
skogsvården, husens underhåll m. m. finnas bestämda föreskrifter,.
sorn tillförbinda arrendatorn att icke försämra eller vårdslösa bostället,
och hvad sjelfva jordens häfd vidkommer, så ligger garantien
för dess tillbörliga vidmakthållande uti arrehdelerminernas
längd, hvilken är ganska betydlig, nemi. 30 år. Deraf följer, alt
det mäste vara arrendatorns egel intresse alt icke vanvårda jorden,
och af alla garantier är detta den säkraste. Om deremot
ombytena skedde ofta, sä vore det visserligen sant, att stora olägenheter
skulle uppslå, och då skulle måhända den föreslagna åtgärden
vara behöflig, men under närvar, omständigheter tror jag
alt man gerna kan bifalla Utskis betänk.
Frill. Ridderstolpe, Fredr.: Jag önskar bifall till Utskts
betänk, och kan alldeles icke instämma i Gr. Mörners åsigt, alt
endast säkerheten bör vara det som berättigar till erhållande af
arrende, när.det är fråga om Kronans jord. Jag anser, att bibehållandet
af Kronans jord i fruktbart skick är hufvudsaken, och
att det följaktligen är på skickligheten att sköta jorden som det
bör bero, om den skall anförtros ät den ena eller den andra.
Skulle åter såsom den nämnde talaren har föreslagit, endast säkerheten
afgöra, hvem som skall få arrendet, då skulle naturligtvis
arrendet af Kronans jord företrädesvis öfverlåtas ät förmögenheten
och skickligheten betogs möjlighet alt komma i tillfälle
att uppväga förmögenheten. Jag tror, att om detta skulle blifva
u
Den 5 Oclober.
fallet, så skulle för mycken öfvervigt lemnäs åt rikedomen, och
jag tänker, med Piron, ang:de rikedomen:
Ami! si tu n’as rien — n’attends rien de personne;
Les riches sont, ici bas, Ies gueux auxquets on donne.
Gr. Sparre, Erik: Utsk. har visserligen icke förbisett de
olägenheter, som uppgifvas vara en följd af boställenas utarrenderande;
men Utsk. ansäg, att, så länge för deras upplåtande auction
var föreskrifven, vore det omöjligt alt bestämma ett maximum,
likasom det vore omöjligt att åt boställsdirectionerna uppdraga
att emellan flera högstbjudande välja den, som kunde prestera
bästa säkerheten; ty, såsom Utsk. äfven i betänk, uttryckt,
ligger det i sjelfva begreppet af en sådan auction som den ifrå—
gavar., ovillkorligen den betydelsen, att den högstbjudande, då
han för arrendesnmmans utgörande ställer säkerhet, bör framför
andra vara berättigad att erhålla arrendet. Om således någon
förändring skulle anses behöflig, trodde Utsk. den enda utvägen
vara den, att auclionerna skulle helt och hållet upphöra, då det
borde uppdragas blott och bart åt boställsdirectionerna att på eget
bevåg verkställa utarrenderingen. Detta ansäg Utsk. sig likväl
icke kunna tillstyrka. Dessutom trodde Utsi;., alt det för närvar.
finnes garantier emot vanhäfd af boställen, nemi. den föreskrifna
borgen och de besiglningar, som lid efter annan böra verkställas.
Utsk. ansåg dessa correctiver, om de rätt användas, vara
tillräckliga för att motväga de förespeglade olägenheterne.
Frih. Cederström, Jacob: De föreskrifter, som R. St.
efter grundlagen äro berättigade alt ensamme gifva för utarrendering
af Kronans behållna jord, hafva med skäl blifvit tillämpade
äfven vid utarrendering af militieboställen. Erfarenheten har
nemi. redan före 1799 visat, att det sätt alt upplåta kronolägenheter
som före den tiden var gällande, icke medfört annan påföljd,
än att nedsätta arrendebeloppen för Kronans egendomar till
nära nog intet. Det var till följd deraf man vidtog det stadgandet,
att dessa lägenheter skulle utarrenderas på öppen auction, och
när sedermera, enl. 77 § Reg.F., R. St. blefvo ensamme lagstiftare
i detta fall, antogo R. St. på K. M:s propos., såsom grund
för deras förvaltning i framtiden, att arrendena derå skulle utbjudas
pä öppen auction ät den mestbjudande, emot vederhäftig
borgen, hvilket således är den modification, som i 1810 års lag
antogs och efter hvilken tillämpning nu sker. Härigenom lemnäs
således icke ensamt åt capitalerna tillfälle att göra sig fruktbärande,
genom deras användande vid egendomsskötsel, utan jemväl åt
den större skickligheten i jordbruk, som Frih. Ridderstolpe omnämnt,
att förvärfva sig utkomst. Detta gifver äfven ett medel i
handen för den sorn skall utarrendera bostället, att genom den
kännedom han genom andra kan äga om subjecternas skicklighet
att sköta jorden, skaffa Kronan den bästa garanti för arrendecontractets
fullgörande. När derjemte skall ställas borgen, som godkännes
af boställsdirectionerna, åt hvilka denna omsorg är öfver
-
Den 9 0 e t o b e r.
85
lemnad, så år det naturligt att någon annan eller större säkerhet
icke kan erhållas.
Jag tillstyrker bifall till betänk.
Frih. Cederström, Anders: Afven jag anhåller om bifall
till betänk, och hemställer till Gr. Mörner sjelf, huru det
skulle gå, om hans förslag anloges. Manne icke då, den som lemnar
minsta anbudet oftast skulle komma att erhålla arrendet? Det
är ju gifvet, alt den som hade största säkerheten i sådant fall alltid
skulle komma att bjuda minst, emedan han alltid vore säker
att framför andra erhålla arrendet.
Hr af Dalström, Gustaf Jacob: Jag uppträder nu för
att med några ord tillstyrka bifall till Ulsk:s betänk. Mina skäl
dertill äro, att motionären, såsom mig synes, troligen icke väl betänkt
sitt ämne, då han afgaf denna motion; men att deremot
Ulsk. ganska väl betänkt detsamma. De boställen inom indelta
armeen, som äro anslagna till befälets aflöning, hafva ett visst
uppskattningsvärde genom 1833 års lönereglering för K. armeen.
Dessa boställen skola utarrenderas, och dervid gäller nämnde uppskattningsvärde
såsom minimum för arrendebeloppet. Alt nu bestämma
ett maximum, kan i min tanke icke låta sig göra, emedan
det skulle vara stridande emot redan gällande författningar,
enligt hvilka arrendet skall genom auction till den mestbjudande
upplåtas, hvilket stadgande följaktligen då försl måste upphäfvas.
Hvad äter beträffar, att det kan hända en eller annan arrendator,
som genom för högt anbud vid auctionen åtagit sig ett allt för
drygt arrende, att lian icke går ut dermed; så inträffar dervid
ingenting annat än hvad som kan inträffa med hvar och en, som
köper en egendom, om han icke gör säkra beräkningar. Den
vinst som uppkommer för indelta armeen genom militieboställe—
nas utarrenderande, är bestämd genom löneregleringen och kan således
icke åsidosättas, utan rubbning af nuvar. förhållanden. Utsk.
har ganska väl betänkt delta, då det afslyrkt motionen, och jag
anhåller derföre om propos. å bifall till betänk.
Gr. Mörner: Jag anmälde mig egentligen för att besvara
Frih. Cederströms, Anders, hemställan till mig, huru jag skulle
anse frågan, huruvida boställsdirectionerne skulle vara förbundne
att antaga den minstbjudande till arrendator, så framt han ägde
bästa säkerheten. Min afsigt med det förslag jag gjort, var endast
det, att då boställsdircctionerna sjelfva ofta äro i förlägenhet vid
de högt uppdrifna arrendena, det borde bero på dessa, hvilka naturligtvis
hafva regdernas intresse närmast om hjertat, att antaga
det anbud, som de finna lämpligast och som i första rummet erbjöde
den största säkerheten. Man har visserligen sagt, alt den
som bjuder mest, möjligen skulle hafva den största säkerheten.
Detta är icke i allmänhet förhållandet, utan vanligen är det tvertom
de, som hafva minsta säkerheten, hvilka gå längst på auctionerna.
Det var ej mindre indelningshafvarens än boställets fördel
jag afsåg. Jag har för öfrigt ingenting att invända, och då jag
86
Den 9 0 c t o b c r.
liu hfir, alt R. n. Afl. i allmänhet önskar förslaget bifallet; sä vill
jag visst icke sälta mig deremot.
Hr von Rosen, Georg, Ludv.: Jag tillstyrker bifall lill
U(sk:s betänk., för sä vidt som Etsk. bar besvarat motionärens
framställning. Motionären har haft orätt att säga, alt vid dylika
arrendeauctioner icke finnes något maximum bestämdt. Boställets
taxeringsvärde i afseende pä det lönebelopp, som deraf bör utgå,
är det maximum, hvaröfver arrendet icke bör bestämmas. Städjan
kan efter behag ökas, men arrendet får icke höjas utöfver
det belopp, som vid löneregleringen har blifvit bestämdt alt af
bostället utgå, och således är icke beloppet af arrendesummorna bär
obestämdt, utan det är slädjan, sora vid auctionerna bestämmer
åt hvem besittningsrätten kommer att upplåtas. Visserligen kunde
man önska en förändring i afseende på arrendetidens längd; ty
jag är fullt öfvertvgad derom, alt ju längre arrendatorns besittningsrätt
är, desto mera säkerhet är det för boställets vård och
skötsel. Dä likväl motionären icke har gjort någon särskild motion
derom, och det är svårt alt förändra nu var. lönereglering lill
sina grunder, sä vill jag icke yrka någon förändring i detta af
seende.
Motionärens förslag anser jag för min del skadligt, och
tillstyrker derföre R. o. Ad. att bifalla betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det kan icke nekas, att det
nuvar. sältet att utarrendera mililieslatens boställen kan medföra
betydliga olägenheter, derigenom alt arrendena ofta uppdrifva» betydligt
öfver sjelfva boställets afkastning; att arrendatorn derigenom
ofia ruinerar sig sjelf och förorsakar betydliga förluster för
sina borgesman; att arrendet, som från början varit bestämdt för
någon läng tid, vanligen 30 år, ganska ofta förkortas, derigenom
alt arrendatorn råkar i obestånd och icke kan anskaffa någon annan
som öfvertager arrendet eller någon ny borgen, samt ali bostället,
till följd deraf, blir utsuget och mycket försämradl. Hvad
angår det som är sagdt, alt författningar förhindra arrendatorer
att förstöra boställets skog, så visar erfarenheten, att della icke är
så tillförlitligt. Visserligen finnas författningar, som förbjuda arrendatorer
att förstöra boställenas skogar och att derigenom bereda
sig en inkomst, som föröfrigt omöjligt kan erhållas af sjelfva
jorden; men några författningar, som kunna förhindra att icke arrendatorn
emot gifna föreskrifter dock tillgriper boställets skog,
finnes, mig veterligen, icke. Det skulle vara tillsynen, som förhindrade
arrendatorn derifrån; men dä vi vela, huru vidsträckta
dislricter de personer äga, som borde hafva tillsyn öfver boställsskogarne,
och huru omöjligt det är för dem att i delta fall handhafva
författningarne så, som man skulle önska (en omöjlighet
förorsakad både af afståndet och af en mängd andra tjenstäligganden),
så finner man, alt boslällsskogarne genom för högt uppdrifna
arrenden ganska ofta kunna blifva förstörda. Efter ett sä högt
uppdrifvet arrende, återfaller vanligen det nästa arrendet lill ett
ganska lågt belopp. Dessa olägenheter äro af erfarenheten så ådagalagde,
att de icke kunna bestridas; men svårigheten är att
Den 9 October.
87
kunna afhjelpa dem, då boställsdirectionerna för reg:ternas räkning
och Konungens Bef:h:de för statsverkets räkning skola verkställa
ularrenderingen af ifrågavar. boställen. Dessa auctoriteter
kunna icke äga den localkännedom, som är nödig, för att med
tillförlitlighet bedomina i hvad män de af dem på auction uppbjudna
boställens afkastning kan uppbringas utöfver hvad den förut
varit. Denna localkännedom torde man anse att dessa auctoriteter
kunde förskaffa sig, om de icke ägde den; men erfarenheten
har visat, mig åtminstone, att någon tillförlitlig kännedom af dessa
förhållanden icke står att vinna till den grad, som skulle vara
behöflig för att kunna utsätta ett maximum för det arrende, sorn
vid något dylikt boställe borde antagas. Om man endast afsåg
boställenas goda häfd och skötsel, sä skulle det visserligen vara
möjligt att utsätta ett maximum; men dä man tillika vill afse
den högsta möjliga afkastningeri, så är det icke lämpligt eller
möjligt att bestämma något maximum, som kunde vara tillfredsställande.
Utskottet har äfven funnit saken så, och jag vill icke
bestrida Utsk:s yttrande i detta afseende. Jag hade likväl önskat,
att Utsk. hade velat försöka att uppgöra något förslag, till förekommande
af att personer, som icke äga tillräcklig förmögenhet
för att under tidens längd kunna utgöra det åtagna arrendet, ingå
i speeulationer på dylika arrenden och bjuda belopp, som öfverstiga
det verkliga värdet af boställenas afkastning. Man hatså
många exempel häruppå, att något correctiv deremot visserligen
borde vidtagas. Icke nog med att arrendatorn efter en läng
tid älerlemnar bostället med en vanhäfdad jord; äfvenledes husen
kunna vara förstörda och bostället skadadt för en längre tidsföljd.
Det nuvar. sättet alt utarrendera boställen har, såsom här redan
blifvit anfördt, antagits för att åt skickligheten och åt dem sorn
icke äga sä stor förmögenhet, men desto mera erfarenhet i landt
hushällningen,
gifva rådrum att använda sin verksamhet och förvärfva
något för sin framtida bergning. Det är likväl icke nog
dermed att skickligheten på detta sätt kommer i tillfälle att öfvertaga
arrendet, man måste äfven se pä säkerheten hos den som
arrenderar ett boställe. Det är dens sak, som äger skicklighet,
att begagna sig deraf, och det tillhör äfven Staten, att, för stats
ekonomiskt
ändamål, tillse att skickligheten får rådrum att blifva
använd; men den som utarrenderar bostället, måste se pä säkerheten
framför allt. Den hufvudsakligaste punkten i en författning, som angår
utarrendering af boställen, är således i min tanke, att man afser
alt nödig säkerhet för arrendet kommer att ställas. Efter nu gällande
föreskrifter i afseende på säkerhet vid arrenden, är det tillräckligt,
att den af arrendatorn lemnade säkerhet innefattar borgen för hvad
helst för en arrendesumma, som han vid en auction kan bjuda för
bostället. En följd deraf är, att borgesmännen icke kunna veta
huru högt summan går, som arrendatorn, för hvilken de skola gä
i borgen, skall årligen erlägga. Ofta vet denna det icke sjelf när
auctionen begynner; men när han hör en annan göra något anbud,
så tror han sig alltid kunna bjuda något mera, och på detta
sätt stegras arrendet till ett högre belopp, än som borde komma
Dea 9 Octoljer.
i fråga. Jag anser således, att nödige correctiver i det afseendet
böra vidtagas, och det, som i min tanke vore verksammast, vore
det, att borgesmännen borde på Förhand bestämma en maximi»
summa för arrendebeloppet, hvaröfver de icke ville ikläda sig borgen
derför. Detta skulle förebygga arrendets alltför höga stegring.
Om den blifvande arrendatorn icke företer denna borgen
förr än auctionen är verkställd och klubbslag har befästat hans
anbud, så tror jag att maximibeloppet, som i denna borgen blifvit
bestämdt, icke bör föranleda till arrendesummans uppdrifvande för
arrendatorn. Ulsk. har likväl icke uppgjort något sådant förslag,
och min afsigt har icke varit att yrka återremiss, utan mitt yttrande
har endast blifvit föranledd af den discussion, som ägt rum
i della ämne.
Hvad Hr von Rosen anfört, i afseende på städjan, är ganska
riktigt pä de ställen der städja äger rum; men i allmänhet äger
den icke rum vid utarrendering af militieboställen, ehuru författningarne
gifva anledn. dertill. Vi hafva icke här i värt land någon
sådan dass af arrendatorer, som finnes i mänga andra länder,
hvilka äga capitaler och hellre lemna städja, än de skaffa borgen.
Alla våra förhållanden äro här ställde pä credit och icke på capital.
En orsak härtill, nemi. lill bristen på arrendatorer med capital, är
måhända det lyckliga förhållandet i värt land, alt den som äger ett
litet capital kan använda det till att inköpa egen fastighet, hvilket i
andra länder icke så lätt låter sig göra. Fördelar och olägenheter
uppväga ofta hvarandra. Understundom ser man blott olägenheterna
utan alt betänka fördelarne; understundom ser man deremot
blott fördelarna och förbiser olägenheterna. Detta kan äfven
tillämpas i afseende på boställens utarrenderande.
Jag tillstyrker icke återremiss, emedan jag anser, att K. M.
kan vid pröfvandet af de befintliga förhållandena, utom R. St:s
medverkan, ändra författningen i den män K. M. finnér det nödigt.
Gr. Hamilton, Jacob Essen: I anledn. af det ämne
som utgör föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, ber jag få äran
upplysa, alt, om jag icke missminner mig, det var år 1834, som
en Engelsman företog en resa i Irland på bekostnad af ett Engelskt
sällskap, för att efterforska orsakerna till fattigdomen i Irland,
och uppgaf då han återkom, att en bland de väsendtligaste
orsakerna till fattigdomen derstädes var, att man i sednare tider
företagit sig att på auction utarrendera farmers och smärre lägenheter,
emedan sedan detta sätt för utarrenderingen hade blifvit
antaget, arrendesuramorna uppgingo till tre gånger högre belopp
än tillförene, hvarigenom den ifrågavar. samhällsclassen, i st. f. att
fordomdags vara förmögen och väl bergad, numera var alldeles utfattig.
Sammaledes var förhållandet med dem som arrenderade
kojor och mindre lägenheter. Då vi i vårt land hafva en bedröflig
erfarenhet, att mänga boställsarrendatorer, just till följd af
detta sätt för arrendenas upplåtande och de derigenom orimligt
uppdrifne arrendebeloppen, måst frångå sina arrenden, till skada
Den 9 0 c t o b e r.
89
för sig sjelfva, äfvensom för de vänner och slägtingar, hvilka för
dem borgat, samt till mehn för sjelfva bostället, enär det är tydligt,
att detsamma mäste lida af dessa täta ombyten; så tager jag
mig friheten föreslå, all om, när ett boställe skall utarrenderas,
den summa som af flere bjudes, uppgår lill det belopp som boställsdirectionerna,
vanligtvis till heder för deras omdöme, anse
vara det riktigaste, lottning må äga rum emellan dem som gjort
dessa anbud, och att det således icke må blifva den mestbjudande
förbehållet att öfvertaga arrendet. Med anledn. häraf anhåller jag
om återremiss af ifrågavar. betänk.
Ilr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Beträffande hvad
den siste värde talaren har anfört i afseende pä arrendenas skadlighet
i Irland, sä är det allmänt kändt, hvilka olyckor desamma
hafva derstädes utbredt. Detta kommer sig dock hufvudsakligen
deraf, att de gamla arrendena, som stodo på längre lid, nu hafva
blifvit satte på kortare lid, att methoden derstädes är alt vissa
entreprenörer i stora klumpar tillarrendera sig jord och sedan utarrendera
dem i smärre jordlotter, som kunna vara af de der 10-  r:drs värde, som här varit fråga om. Det kunde visst äfven här
inträffa, såsom erfarenheten också visat, att utarrenderingar åstadkomma
olägenheter genom högt uppdrifna arrenden och arrendatorernas
oförmåga att dem utgöra; men svårigheten kommer alltid
att ligga deruti, att bestämma huru boställsdirectionerna skola
förfara. Börjar man en gång komma in på den vägen, att antaga
den som har den bästa säkerheten, så kommer man slutligen till
åborättskap, med rättighet att qvarsitta vid hemmanet, och hvaraf
sedermera kunna uppkomma frågor om en större eller mindre
besittningsrätt, som vi i sednare tider sett exempel af. Det
är således verkligen icke utan sina vådor, alt gifva sig in på denna
bana. Hvad som nu för första gången i detta afseende blifvit
föreslaget, skulle således kunna i en framtid föranleda vådor, hvartill
delta förslag från början ingalunda synes gifva anledn. Det
finnes ett annat sätt, så väl att trygga sjelfva directionerne för
arrendets utbekommande, som alt gifva en större säkerhet för att
arrendena under en längre tid skulle bibehållas af samma personer;
nemi. att det nuvar. stadgandet alt borgen skall ställas på
5 år visserligen bibehålies; men likväl med skyldighet för borgesmännen
att, derest, inom året förut ny borgen icke blifvit anskaffad
de förra borgesmännen stanna i ansvar för arrendet. De personer,
som gå i borgen, komma då att se sig noga före, till hvad
belopp summan stiger, för hvilken de borga. Sådana föreskrifter
skulle trygga en fortfarande brukning af jorden under samma
hand, och derigenom tryggades äfven alt arrendena icke blefvo
för högt uppdrifna. Hela vådan kunde då blifva, att icke arrendebeloppet
blef så betydligt som hittills, hvarigenom cassornas inkomster
minskades, men trygghet och säkerhet tror jag derigenom
skulle vinnas.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag medgifver visserligen,
3 H. 12
50
Den 0 O c t o b e r.
att de olägenheter sora här blifvit oranämde vid boställens utarrenderande
verkligen äga runi; roen jag skulle tro, att alla de
förslag, sora här blifvit framställda, äro af beskaffenhet att framkalla
andra ieke mindre olägenheter. Hvad först beträffar motionärens
förslag, att man skulle utsätta en maxiraisumma, hvaröfver
arrendena ej borde bestämmas, sä har ingen talare instämt
med honom i den åsigten alt sådant borde ske. Ett stadgande af
detta innehåll skulle i första rummet inskränka boställsdirectionernas
fördelar att erhålla det största möjliga arrendebelopp. En
annan talare har äfven yrkat, alt ett sådant maximum borde bestämmas,
och alt alla de speculanter som ville bjuda ett sä högt
arrende och som derjemte voro behörigen docurnentcrade, skulle
äga att sins emellan lotta. Jag betviflar att detta vore det rätta
sättet; ty jag skulle tro, att vid denna lottning det kunde ganska
lätt inträffa, alt den som hade de minsta moraliska garantierna
för sig alt uppfylla sina förbindelser, blefve den sannskyldiga arrendatorn,
och att deraf vida större vådor skulle kunna uppkomma,
än de som nu äga rum. Man har äfven föreslagit, att boslällsdirectionerna
skulle äga rättighet att pröfva anbuden. Directionerna
kunna likväl icke pröfva speculanternas säkerhet för en
längre framtid, utan blott för den tid då anbudet göres. Arrendetiden
är utsträckt till 30 år. Inom denna tid kunna såväl arrendatorn
som borgesmännen vara borta. Någon säkerhet kan
således icke derigenom vinnas för arrendevillkorens uppfyllande.
En annan värd talares förslag har gått derpå ut, att i borgensförbindelsen
skulle vara utsatt en maximisumma, öfver hvilken
borgesmännen icke ville gå. Detta skulle för de fleste speculanler
vara oangenämt, att det sålunda genom borgensförbindelsen
blefve kändt, att de hade ämnat gifva så och så mycket mera uti
arrende än det belopp, för hvilket de verkligen stannade. Det
sista förslaget af Hr von Hohenhausen, nemi. alt borgensförbindelsen
skulle innehålla det villkoret, att borgesmännens ansvar
borde fortfara äfven efter de 5 årens förlopp, i händelse arrendatorn
icke kunde anskaffa nya borgesman, kan jag ej eller godkänna,
emedan jag anser de bestämda 5 åren vara en tillräckligt lång
tid för en borgensförbindelse, hvilken endast grundas på personligt
förtroende till arrendatorns förmåga alt uppfylla sina förbindelser,
och jag tror att den icke bör längre utsträckas. Jag ber
alt få tillägga, alt min öfvertygelse är, att det onda, hvaröfver
man nu med rätta klagar, har, såsom man säger, nått. sin culminationspunkt.
Erfarenheten har nu visat, att mången kommit
pä obestånd genom höga arrenden. Denna erfarenhet skall naturligtvis
återföra speculanterna till sans, och jag skulle förmoda,
att hädanefter arrendena icke eller blifva så högt uppdrifna som
de hittills varit. Erfarenheten har visat, alt, åtminstone vid de
sista arrende-auctionerna uti Calmare län, der jag har varit ombud
ä reg-.tels vägnar, arrendena icke gått till så högt belopp som förr.
Jag tror således, att saken skall hjelpa sig sjelf.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har begärt ordet endast i
Den t) 0 c t o b c r.
01
afseende på ett yttrande, som naturligtvis skulle involvera cn återremiss,
om derpå gjordes afseende, nemi. Gr. Hamiltons yttrande,
deruti lian begärt att lottning skulle äga rum när anbuden voro
lika. Jag anhåller att lottning icke må komma i fråga. Der
fråga är om förtroende till personer och om säkerhet, der får icke
spellyckan afgöra hvem som skall blifva arrendator eller icke.
Jag förnyar ruin anhållan om bifall till betänk.
Hr von Hohenhausen: Jag vill blott lemna en närmare
förklaring af mitt sista yttrande i afseende på denna fråga, efter
detsamma blifvit missförstådt. Den af mig föreslagna förlängda
borgen har jag .åcke ifrågasatt skola åläggas, derest arrendatorn
fullgjort sina förbindelser. Bland dessa arrendatorns förbindelser
är äfven den, att efter de första 5 åren ställa ny borgen. Om
det nu i contraclet finnes bestämdt, alt arrendatorn inom det 4
eller 5 årets slut skall ny borgen ställa, så beror det ju på borgesmänneu
att tillse, ät hvilken person de lemna sin borgen, och
alt de icke lemna den åt en slarf, blott derföre alt de se honom
hafva cn liten förmögenhet, som möjligen kan räcka för en lid,
eller derföre alt de vilja blifva af med honom ifrån den ort der
han är, hvilket ofta nog inträffar. De se sig då före innan de
lemna sin borgen åt en sådan person, och detta stadgande skulle
följaktligen åstadkomma en försigtighet hos borgesmännen, hvilken
är af behofvet högeligen påkallad, om deras påskrifter skola gifva
någon säkerhet åt boslällsdirectiouerna för arrendatorns fullgörande
af åtagna förbindelser.
Frih. Ridderstolpe: I de få ord jag anfört, har jag önskat
bifall lill Otsk:s betänk., men skulle effecten af denna discussion
blifva en återremiss, så får jag äran förklara, att jag, i anseende
(ill den afsigt, som ligger till grund för llr von Hohenhausens
yttrande, skulle önska, att, då målet blir återremitterad!, den olägenheten
i någon mån mätte kunna i en framtid undvikas, att
genom det stadgande, som nu förefinnes, alt caution blott bör lemnäs
för 5 år, Kronans jord icke, under dessa 5 åren, må kunna
blifva belt och hållet borlfuskad. Herrarne veta alla ganska noga,
alt man under 5 är kan lill den grad förstöra jord, alt den
icke på 10 år kan återbringas i det goda skick, hvaruti den förut
varit. Skulle den föreskrift som nu gäller blifva ändrad sålunda,
att caution bör lemnäs för de första 10 åren, sä undviker man
också derigenom att efter 5 års förlopp ny caution skall behöfva
lemnäs. Jag tror, att man bör söka alt fä kronojord sä väl skölt
sorn möjligt, och att denna afsigt skulle vinnas derigenom, att första
cautioncn blir för 10 år.
Gr. Sparre: Jag bar anmält mig, för att yttra några ord
ang-.de lämpligheten af de utaf åtskilliga talare föreslagna åtgärder,
till förekommande af vanhäfd å boställen. I allmänhet synes den
meningen hafva gjort sig gällande, alt vanhäfd måste blifva en nödvändig
följd af arrendebeloppens stegring genom auctioncr. Jag hemställer,
om icke vanhäfd vore tänkbar äfven om en mindre auclions
-
92
Den 9 0 e l o b e r.
summa betingades. Man har velat föreskrifva borgen, icke blott
såsom nn för 5 år, ulan afven önskat att borgestiden skulle utsträckas,
ifall icke ny borgen anskaffades. På detta salt tror jag visserligen
altman skulle vinna detändamålet, alt auclionssumman icke
ktinde gå högt, eller att åtminstone borgen icke kunde presteras för
en högre arrendesumma, enär förmodligen ingen eller högst få skulle
åtaga sig en sådan ansvarighet under 30 års tid för el t arrendebelopp.
Att företaga lottning emellan de högstbjudande, tror jag äfven
skulle möta mänga och stora betänkligheter. Att öfverlemna åt
boställsdireclionerna att bedomina de sökandes säkerhet och skicklighet,
vore visserligen det lämpligaste; men dä måste också den
utvägen alt genom auetioner bortarrendera dessa boställen belt
och hållet afskaffas. Det torde för öfrigt visserligen vara möjligt
att bedömma en persons vederhäftighet vid det tillfälle då han
gör sitt anbud; men att bedömma bans skicklighet samt hans
vederhäftighet att efter 30 års lid ansvara för boställets vanhäfd,
Iror jag icke står i någon boslällsdireclions makt, och förmodligen
är det på denna grund som borgesliden är bestämd till 5 är. Jag
förmodar, alt 11. o. Ad. på dessa skäl icke anser lämpligt ali återremittera
betänk.
Hr af Dalström: Tvenne meningar hafva egentligen sökt
att bär göra sig gällande uti discussionen om förevar, sak, nemi.
omlankan om arrendatorernes bästa och omtankan om boställenas
vård. Om någondera skyddas genom de förslag, som blifvit uppgifna,
lemnar jag derhän, förenande mig med hvad Frih. Haab
yttrat. Hvad boställenas vård beträffar, så anser jag mig böra
upplysa, alt compagniebefälen, inom hvilkas område boställena
äro belägna, äro skyldige att tillkännagifva, örn boslällena komma
i vanhäfd, på det att regrts-chefen må kunna anställa ekonomisk
besigtning derå, och till följd deraf vidtaga de åtgärder som fordras,
pä del att Kronans rätt mätte blifva bevarad. Jag finner icke
att något förslag bär förekommit, som, om det antoges, kunde
hindra för högt uppdrifna arrenden, och tror icke alt man genom
författningar kan undanrödja olägenheterna deraf. Utsk. har ganska
väl behandlat ärendet och noga öfverlänkt detsamma, då det
tillstyrkt R. St. alt afstå hela motionen. Jag anhåller således för
min del om bifall till detta betänk.
Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s betänk. N:o 32 blef, uppå härefter
af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, gjord propos., af R. o. Ad.
bifallet.
Då nu föredrogos Ridd.Utsk:s d. 5 dennes på bordet lagda
mera. N:o 9, med svar på återremissen, i frågan om val af suppleanter
lill R. St:s Utsk., samt N:o 10, med utlät, öfver Ridd.-  Direcl:s riksdagsberättelse, blcfvo dessa naem., på begäran af II r
Bildt, Knul och Hr Coyet, Julius Carl Aug., ånyo lagda
[iä bordet.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Lager
-
Den K 0 c t o 1) e r.
93
heim, Lars Magnus, anmält det han, i anseende lill tjensteåligganden,
ej kunde längre uppehålla sig vid riksdagen och derföre nödgades
afsäga sig den honom uppdragna befallning att vara Bänkman
inom 24 bänknv.s-afd.
Lades pä bordet nedannämnda från Utslcn inkomna ullåtin
och betänkm, nemi. från
Stats-Utskotlet:
N:o 33, angalo beräkningen af statsverkets inkomster;
N:o 33, lill. A, i anledn. af K. M:s nåd. prop. ang:de den
S. k. ollongäldens upphörande;
N:o 33, litt. B, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om upphörande
af den s. k. husmansskalten i Bohus län;
N:o 33, litt. C, i anledn. af väckte motioner om upphörande
af eller nedsättning uti den för lackjernstillverkningen utgående
tiondeafgift;
N:o 33, litt. D, i anledn. af väckt molion om ändring tili
K. kungör, af d. 18 Febr. 1843, angule nedsättning af den till
högre belopp än ett skeppund för hundrade bestämde hammarskatt
af stäng- och ämnes-jernstillverkningen i lliket;
N:o 33, litt. E, i fråga om upphörande af de bland statsverkets
ordinarie inkomster upptagne gerningsören;
N:o 34, ang:dc regleringen af utgifterne under riksstatens
lista hufvudlitel;
„ N:o 35, ang:de regleringen af utgifterne tinder riksstatens
2:dra hnfvndtitel; och
N:o 36, ang:de regleringen af utgifterne under riksstatens
3:dje hufvudtitel ;
Lag- samt Allm. Bes v.- o. Ekon.-U tskottel:
N:o 1, i anledn. af väckt motion om förbud för beväringsskyldig
alt genom lega befria sig från krigstjenst;
N:o 2, i anledn. af väckt molion, att böter, förvandlade till
fängelse vid vatten och bröd, mätte i vissa fall få aftjenas i häradsfängelserna;
N:o
3, i anledn. af väckt molion, att ålderstigne skeppare, ej
allenast måtte, i de städer, der särskild afdeln. af rådhusrätten
handlägger sjörätts- och tullmai, blifva ledamöter i denna afdeln.,
utan ock anses äga företrädesrätt till fyrmästare-, lotsåldermans- och
lotslieutenantsljensler; samt
N:o 4, i anledn, af väckt motion, angalo förtydligande af
författningarne om suöplogning.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munch.
94
Den 12 Octo b er f. m.
Lördagen den 12 October 1844.
Plenum kl. 10 f. m.
Juslerades 8 prot.uldr. för d. 9 dennes.
Justerades pleniprot:n för d. 26 sistl. Sept. f. och e. m., d.
28 och 60 i samma månad sami d. 2 dennes.
Frih. Cederström, Anders, anförde skriftligen:
Såsom frånvar. när Ridd.Utsk:s betänk., i anledn. af min motion
om löneförhöjning för Ridd kamereraren föredrogs, anhåller jag
ödmjukast, att, sedan de med anledn. deraf föranledde yttranden
nu blifvit justerade, och jag varit i tillfälle att genomläsa de gjorda
anmärkmrne, med några ord fä besvara desamma, såvida de ej
af andra talare redan blifvit besvarade.
En värd talare, Hr Hjerta, har ansett såsom skäl lill vägrande
af löneförhöjning för kamereraren den omständigheten, ali nämnde
kamererare ej personligen inkommit med någon ansökan i ämnet,
då han deraf velat draga den slutsatsen att ingen löneförhöjning
vore af behofvet påka liad. Hvar 'och en vet, att, dä fråga
vid riksdagsförhandlingar förekommer om beredande af någon förmån
för enskilde personer, sällan eller aldrig den person, som
är i behof af, eller önskar någon förmån, sjelf träder upp och
motionerar i egen sak , ulan all detta merendels alltid vcrkställes
af andra; och så har äfven nu varit fallet, enär det ingalunda
kunnat falla mig in alt väcka motion om löneförhöjning åt kamereraren,
med mindre jag bestämdt visste, både att han önskade del
denna fråga skulle väckas, och att han rättvisligen borde kunna
påräkna 11. Ståndets bifall å min framställning i ämnet. En annan
värd ledamot, Hr von Troil, Emil, har afstyrkt bifall till den
äskade löneförhöjningen, på den grund att före nuvar. kamercraren
liera utmärkta personer beklädt nämnde befattning, och att
densamma då ansetts så fördelaktig, att en af dessa, oaktadt han
erhållit ett bland de högre embeten i Slaten, likväl någon lid efter
det han blef föredragande inför K. M. bibehållit Ridd.kamererareljensten.
Att utmärkte personer förr innehaft denna befattning,
äfvensom att de med den summa varit belåtna, bestrides
visserligen ej af mig; men deraf följer ingalunda, som Hr von
Troil yrkat, att den nuvar. kamereraren har skäl till samma belåtenhet,
enär förhållandena då och nu äro särdeles olika. Förr
voro nemi. Ridd.kamererarens inkomster betydligt högre och göromålen
betydligt mindre. Anda lill 1828 års riksdag hade kamereraren,
i likhet med öfrige vid Riddarhuset anställde tjenstemän,
under riksdagarne uppburit ett särskildt arfvode, hvilket likväl
till följd af Ridd.Direchs d. 25 Maj 1826 fattade beslut, och
R. o. Ad:s d. 30 Juni 1829 godkännande deraf, blef honom frånkändt,
på den grund att Ridd.cassans dåvar. klena tillgångar ej
Den 12 October f. m.
95
medgåfvo fortfarande utbetalande af nämnde arfvode. Härtill kommer
att kamererarens göromål årligen blifvit ökade, dels genom
tillkomne donationer och testamenten, dels genom det mindre
skrifvarebiträde, kamereraren nu emot förr har att påräkna. Af
hvad jag nu haft äran anföra, tror jag Hr von Troils inkast tillräckligen
vara vederlagdt, men vill likväl tillägga, att den höga
tjensteman, på hvilken Hr von Troil alluderade och som på samma
gång var föredragande inför Konungen och Ridd.kamerare,
ingalunda på samma tid skötte hegge tjensterna, utan att det var
nuvar. kamereraren, som med Ridd.Direct:s bifall under denna tid
skötte kamereraretjensten; att under sådanc förhållanden det kunde
vara fördelaktigt att bibehålla lönen för den tjenst en annan
skötte, torde hvar och en medgifva, men deraf följer ingalunda,
alt tjensten i och för sig sjelf måste vara så särdeles lucraliv.
Vid i834 års riksdag förhöjdes Ridd.secret.lönen med 100 proc.,
så att densamma från 600 blef 1200 r:dr, men kamereraren erhöll
ingen tillökning, ehuru hans göromål betydligen ökats, hvilket
deremot ingalunda var fallet med secret.befattningen. Den proportion
som förr var emellan dessa begge löner, blef genom denna löneförhöjning
för secret. lill den grad rubbad, att då densamma förr
gjorde 33£ proc., hvarmed secret:s lön från äldre tider öfverskjöt
kamererarens, sä utgör den nu 166| proc. Det var återställandet
af den fordna proportionen mellan ridd.secrehs och kamererarens ordinarie
löner som jag med min motion afsett, och jag anser att
Ridd.Utsk. baft så mycket större skäl att biträda min åsigt, som
den orsak, hvarföre arfvodet för kamereraren 1829 indrogs, uppgafs
vara Ridd.cassans mindre goda tillstånd, ett förhållande som
likväl nu väsendtligen förändrats, enär Ridd.cassans tillgångar blifvit
betydligen förbättrade sedan den tiden. Bara på den korta
liden sedan nuvar. kamererarens utnämnande eller sedan år 1833,
har Ridd.casans blifvit tillökad med öfver 18,000 r:dr b:co. Då
man vid 1834 års riksdag ansåg Ridd.secret. rättvisligen böra erhålla
100 proc. i lönetillökning, samt hvar och en som känner
något till göromålen inom Riddarhuset vet att kamereraren emellan
riksdagarna har ojemförligt mycket mer att göra än secret.,
hvilken sednare för sina göromål under riksdagarne har ett betydligt
riksdagsarfvode, så torde ej vara för mycket att kamereraren
vid 1844 års riksdag erhåller en proportionaliter lika tillökning
i ordinarie lön, helst han ändå kommer att i proportion mot
hvad förr var förhållandet blifva lidande. Jag fortfar sålunda att
yrka, det Ridd.Utsk. benäget vill föreslå en löneförhöjning för kamereraren
med 100 proc., eller från 450 lill 900 r:dr b:co, och
anhåller ödmjukast att Utsk. ville, med afseende å den promemoria
kamereraren i ämnet afgifvit i det betänk., som med anledn.
af återremissen från Utsk. är att förvänta, fullständigt relatera de
af honom i densamma uppgifne förhållanden, på det att H. R. o.
Ad. då må blifva i tillfälle att med full sakkännedom fatta dess
beslut.
Hr von Troil, Emil: Jag mäste bekänna, att jag ingalun
-
91)
Den 12 Octo ber f. m.
da kan gilla, att en ledamot som är fränvar. dä cl t ämne förcdrages,
långt derefter uppträder för alt bestrida hvad som under
discussionen öfver samma ämne blifvit yttradt. Skulle nu åter
upptagas till besvarande hvad sålunda anförts, finnér man att discussionerne
öfver ett och samma ämne skulle kunna i oändlighet
fortsättas. Jag vill derföre inskränka mig till det svar, att jag
icke godkänner alla de af Frih. Cederström nu anförda fada och
alt jag tror, det många af dem äro oriktiga. Om Frih. sjelf, oller
någon af Ridd.Utsk:s ledamöter behagar samtala med mig derom,
sä skall jag uppgifva dem.
II. o. Ad. biföll, uppå fl. Ex. Hr Gr. o. Landim:s propos, att
Frih. Cederströms anförande, jemte Hr vonTroils i anleda, deraf
nu afgifne yttrande, finge remitteras lill Ridd.Ulsk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr von Post,
Stafs, anmält det han, i anseende till elt inom hans hus och slägt
timadt dödsfall, nödsakades aflägsna sig från hufvudstaden och derföre
anhållit att, med bibehållande af sin riksdagsmannarätt, få
afsäga sig sina befattningar såsom ledamot af Ridd.Utsk. och
Bänkman för 12:te bänkm:s-afd.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Hr Gripenstedt, Joli. Äng.: Med stöd af Riksd.Ordm får
jag vördsamt anmäla, att jag icke kan emottaga den plats i Bcvilln.-  Utsk., hvartill jag i förra plenum af Hrr Electorer blifvit utsedd.
lf. Ex. Hr Gr. o. Landtm, gaf jemväl tillkännna, att Hr
Linroth, Carl Joli. Gustaf, anmält sig vara nödsakad att från riksdagen
afresa samt anhållit att, med bibehållande af sin riksdagsmannarätt,
få afsäga sig den honom uppdragna Electorsbefattuiug.
Bifölls.
I anledn. häraf och sedan II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, äfven
tillkännagifva, att Gr. Hamilton, Jacob Essen, såsom ledamot af
BancoUtsk., Hr von Ehrenheim, Christian Wilh., såsom ledamot
af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., och Hr Printzenskjöld, Carl, såsom
ledamot af Bevilln.Utsk. begärt och erhållit ledighet, den förstnämnde
för 2:ne veckor från d. 21 dennes och de sednare för
3:ne veckor ifrån denna dag, anmodade H. Ex. Hrr Bänkman, alt
i deras nästa sammanträde utse en Elector efter Hr Linroth, samt
Hrr Electorer, att i nästa sammanträde välja nya Utsk:s-ledamöter
efter Hrr:ne Gripenstedt och von Post, samt suppleanter för Gr.
Hamilton och Hrrme Ehrenheim och Printzenskjöld.
Föredrogs till justering Exp.Utsk-.s d. 9 dennes på bordet lagda,
under N:o 8 afgifna förslag till R. St:s und. skrifvelse till K.
M., rör:de af K. M. i nåder föreslagen och af R. St. antagen förändring
af 87 § Reg.F.
I sammanhang härmed föredrogs ett från Const.Utsk. inkommet
-
Den 12 October f. ra.
97
niet mern. N:o 9, med uppgift å de af samtlige RiksSt:n god
kände
grnndlagsändringsförsiag, hvilket mern., i öfverensstämmelse
med II. Ex. Ilr Gr. o. Landlm:s propos., af Ii. o. Ad. ansågs böra
förekomma vid justeringen af så väl Exp.Utsk:s nu förevar,
förslag, som dess nu jemväl på bordet hvilande, under N:o 9
afgifne förslag till II. St:s und. skrifvelse till K. M., ang:de godkända
förslag till ändringar i Rikets grundlagar.
Hr von Ilar t mans dorff, Au g.: I detta förslag till und.
skrifvelse har Exp.Utsk., på sätt som det brukas, infört hela den
§, hvaruti ändring blifvit gjord. Utsk. har således afskrifvit äfven
den gamla texten. I den gamla texten är en felskrifniqg,
hvilken måste rättas, på det att Ständerne icke må genom detta
misstag förändra ordalagen i den del af §, som icke varit Slän
dernes
pröfning underställd. Det står nemi.: ”frågor härom må
i Ståndens plena väckas och skola, sedan LagUtsk. deröfver, efter
den ordning sorn 5ö § i allmänhet stadgar, blifvit bordt, af R.
St. afgöras. Öfverenskomma 11. St. om någon ny lag, eller om
gammal lags npphäfvande eller förändring, aflemna de” etc.
men torde böra vara aflemne. Denna anmärkn. anser jag icke
vara af beskaffenhet att ålterremiss af förslaget behöfves, utan att
skriffelet genast kan rättas.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd propos.
, blef Exp.Utsk:s förslag till und. skrifvelse N:o S af R. o Ad.
godkändt, med rättelse af det skriffel, som nu af Hr von Hartmansdorff
blifvit anmäldt.
Till justering föredrogs härefter Exp.Utsbs d. 9 dennes på
bordet lagda, under N:o 9 afgifna förslag till und. skrifvelse, ang:de
godkända förslag till ändringar i Rikets grundlagar.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Det förhåller sig med
detta förslag till und. skrifvelse pä samma sätt som med det förra,
nemi. att den gamla texten är felaktigt afskrifven. Men dertill
kommer ännu ett fel, nemi. att vissa förslag äro felaktigt afskrifna,
och att på ett ställe ett ord är öfverhoppadt i texten. Jag
anhåller att särskildt få nämna felen vid hvarje § för sig. Gamla
texten af 17 § lieg.F. lyder sålunda: ”Konungens domsrätt
skall uppdragas tolf af honom utnämnde lagkunnige män, sex
frälse och sex ofrälse, hvil/ta” etc. I det afgifna förslaget står
hviide. Uti 39 § Reg.F. skulle ordalagen enl. Const.Utsk:s förslag
och Ständernes beslut, vara följande: ”Besluter Konungen sådan resa
sina riken.” Exp.Utsk. har skrifvit sine. Riksd.-
Ordn:s 15 § lyder i den gamla texten: ”till förrättande af valen
för alla häraderna inom en domsaga” etc. Exp.Utsk. har skrifvit
häraderne. 17 § 2 mom. af samma grundlag lyder i den gamla
texten: ”riksdagsman, som vald blifvit, må ej, utan lagliga hinder,
kunna sig undandraga, och njute han af dem, som äro berättigade
att välja, anständigt och tillräckligt underhåll och rese3
H. 13
98
Den 12 October f. m.
kostnad, hvilka för Preste- oell BorgareS(:s riksdagsfullmäktige före
valet bestämmes.” Ordet, ”hvilka” är öfvcrhoppadt af Exp.Utsk.,
och det blir ingen mening om detta ord borttages. 22 § Riksd.-  Ordn. lyder i gamla texten: ”fullmakterna böra för att vara gällande,
lyda sålunda: ”Till den lagtima (urtima) riksdag som i”
etc. Exp.Utsk. har skrifvil ”uti.” Förslaget lill Riksd.Ordn. 59 §
sådant det blifvit II. St. undersläldt oell af dem godkändt lyder
sä: ”Af dessa handlingar böra etc. under Exped.Utskottets” etc. 1
Exp.Ulsk:s förslag står i stället Utskottet. Uti 1 § 5 mom.
Trycklr.förordn. har Exp.Utsk. skrifvil uligger det, i st. f. dligge
det. 9 mom. af samma § lyder sålunda: ”Utgifvare af dagblad
och periodiska skrifter häfver ej ..... då han” etc. Exp.-  Utsk. har skrifvil ”hafva icke,” hvilket ej blir mening, dä man sedan
säger : ”då han i dem insända anonyma skrifter utgifver.”
Ordet insända har dessutom blifvit ändiadt till insände. Uti 5
§ (i mom. har
ma mom. står finnes. Jag hemställer att dessa felaktigheter måtte
rättas utan äterremiss, emedan de intet annat äro än felskrifningar,
helst mina anmärkmr icke innebära förändringar i förut
fattade beslut, utan tverlom rättelser till öfverensstämmelse dermed.
Hr von Troil, Emil: Den sista af Hr von Hartmansdorffs
anmärkmr äger visserligen sä lill vida sin riktighet, alt det star i den
uppgift sorn kommit frän Const.Utsk.: ”Der första och andra underrätt
finnes;” mea detta mätte vara tryckfel, emedan det ej är
Svenska. Första och andra underrätt äro tillsammans två, och
verbet bör derföre slå i pluralis.
Hr von Hartmansdorff: Om ordet ”finnes” icke är Svenska,
sä ligger felet hos Const.Utsk. af 1840 och 1841, som begagnat
detsamma. Jag tror att Hr Troil var ledamot af nämnde
Utsk.
Hr von Troil: Del lärer icke vara så afgjordt, att felet
ligger hos förra riksdagens Const.Utsk., eller hos den person som
Hr von Hartmansdorff åsyftat. Möjlige i har felet uppkommit vid
utskrifningen hos nnvar. Const.Utsk.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller alt Hr
cret. måtte få uppläsa Consl.Ulsk:s betänk, för förliden riksdag,
rör:de grundlagsförändringarne, hvilket betänk, jag med nuvar.
Const.Utsk:s ordf. collationerat och der det står ”Annei.”
Sedan till följe häraf undert. t. f. Ridd.secret. ur Const.Ulsk:s
vid sisla riksdag i mein. N:o 77 afgifne förslag till ifrågavar. ändring
af 5 § 6 mom. Tryckfr.ferordn. uppläst följande mening:
”i Stockholm sker detta upptagande vid första allmänna underrätt;
i öfriga städer, der första och andra underrätt finnes, vid den sistnämnda;”
blef Exp.Utsk-.s förevar, förslag till und. skrifvelse N:o
9, uppå derom gjord propos., åf R. o. Ad. godkändt, med rättelse
af de skriffel, hvilka Hr von Hartmansdorff anmärkt.
Frih. Cederström, Jacob: Till prot. får jag reservera
Den 12 0 c l o 1) e r f. m.
9'J
mig mot framställningen, att bär i plenum directe ändra skriffel
i de förslag lill skrifvelse!’, som af Exp.Utsk. framställas i fråga
om ändringar i grundlagen. Jag anser, att dä fel i ett sådant
förslag förefinnes, Utsk. sjelf ovillkorligen bör få detsamma rätta,
be Ist möjligen flere fel än de som bär anmärkas kunna förelinnas,
oell dem Ulsk. lätteligen skulle upptäcka, om dess uppmärksamhet
fäslades på de fel, som inom Ståndet blifvit upptäckta.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd propus.
, biföll R. o. Ad., att Const.Ulskrs, i sammanhang med Exp.-  Ulsk:s nu godkände förslag N:ris 8 och 9, förebafde mern. N:o.
9, med uppgift ä de af samtliga RiksSlm godkända grundlagsändringsförslag,
linge läggas till handlingarne.
Föredrogs ånyo K. M:s d. 9 dennes på bordet lagda nåd.
skrifvelse till K. St., i anledn. af vackt fråga om bildande af ett
Nationalmuseum.
Frih. Bennet, Carl Stephan anförde skriftligen:
Sedan jag fått tillfälle att laga närmare kännedom af det
utlåt, från Ofverinleudentsembetet, hvilket i den K. skrifvelsen
blifvit omnämndt, finner jag en ökad anledn. alt på det Ulligaste
tillstyrka ernåendet af det stora, ädla och vackra, samt af beliofvet
högt påkallade företag, som i den K. skrifvelsen åsyhats, medelst
uppbyggandet af ett Svenskt Nationalmuseum. Det synes
mig vara en billig fordran, som nutiden kräfver af Svenska nationen,
att sedan den uppnått den grad af bildning, som för det
närvar råder bland denna nations alla samhällsclasser, bon äfven
måtte vara betänkt uppå, alt omhägna och vårda alla de rika
samlingar af forntidsminnen och dyrbara skatter af sköna konstens
alster, som fäderneslandet äger. Stöde vi än isolerade och ensamme
i verlden, och ej belmfde hemta efterdöme!) frän främmande
länder, borde dock vår egen trefnad och det erkända behofvet
af själens lyftning vara nog att förmå oss 1111, under fredens skygd
och lugn, ordna och med smak framställa de föremål vi äga, och
från hvilka själen hemtar sin högsta njutning. Men långt ifrån
att vara belt och hållet öfverlemnade åt oss sjelfva, nännas vi,
genom lättade transportmedel, nästan dagligen den öfriga civiliserade
verlden, och antalet af främligar som besöka Sverige och
synnerligen Stockholm, ökas beständigt. Få städer i verlden hafva
ett sä bendigt läge som Slockholm; men i denna Sveriges hufvudstad
forskar främlingen förgäfves efter den punkt, der nationen
valt stället att bevara sina dyrbaraste skatter af forntidsminnen och
sina vackraste samlingar af konstens mästerstycken, odlingen vill ät
honom gerna besvara frågan, hvar de finnas gömda, för att undvika
blygas mera och visa hvar de äro undanvräkta, emedan nationen
aldrig förr tänkt på, eller orkat med och anstränga sig
derhän att utse och begagna en local, värdig ett folk, från hvilket
månget ljus gäll ut i verlden, och till hvars hem mången idog
samlat skatter, värde ett ädlare öde än vanvårdens förstörelse.
100
D en 12 O c lolier f. m.
Jag vill önska och hoppas, att Rikets nn församlade Ständer, sorn
mottagit sin Konungs i nåder framlagda förslag till local för Nationalmuseum,
med lika värme omfatta saken, som 1841 års Ständer,
hvilka haft omtankan att önska denna framställning. Måtte
vi derföre, en och hvar arbeta på att åstadkomma ett storverk,
värdigt vår nation, vår frihet, vår fosterlandskänsla, och värdigt
att välsignas af efterkommande, som derigenom under sin tid kunna,
inom Sveriges gränsor, finna de källor, efter hvilka vi törstat,
men som varit oss svåra att finna eller blifvit oss för alltid förborgade.
Jag anhåller vördsamt, alt detta yttrande malte åtfölja den
K. skrifvelsen till Utsk.
Frih. Boye, Fredrik: Enär jag i förra plenum begärde
den nu föredragna K. skrifvelsen pä bordet, skedde del af nit och
liflig känsla för saken. Jag hade då ännu icke haft tillfälle alt
laga kännedom af Ofverintendentsembetets yttrande i ämnet; men
sedan jag numera läst detsamma och funnit det detaljeradt och
väl uppsatt, samt nyttan och nödvändigheten af ett nationalmuseum
klart framställd, kan jag cj annat än deruti instämma, under
önskan, att vi en gång målto fä våra dyrbara samlingar af
skön konst och stora minnen på ett ställe förvarade. Jag tillstyrker
pä det varmaste bifall till den nåd. skrifvelsen, under förhoppning,
att Utsk. ville anse frågan om ett nationalmuseum såsom
en nationalangelägenhet.
Frih. Sprengtporten, Jacob Willi.: I egenskap af motionär
vid 1834 års riksdag i det ämne, hvarom Konungen uti
nu föredragna nåd. skrifvelse behagat väcka fråga, och hvilken
skrifvelse jag icke kan betrakta annorlunda än som en K. propos.
, äfvensom i min förra egenskap af ledamot af sisth riksdags
StatsUtsk., inom hvilket, efter hvad jag vill erinra mig, blott en
enda lanke rådde i afseende på nödvändigheten och lämpligheten
att i denna vigtiga angelägenhet göra en framställning lill Konungen,
hvilken föranledt den nåd. skrifvelse, som för R. o. Ad.
nu är föredragen, har jag haft tillfälle alt förut i delta ämne
yttra min mening. Jag tror icke eller, att en framställning sådan
som denna, hvilken omfattar ett ämne, som i så hög grad
bör anslå nationalkänslan, beliöfver att vidlyftigt förordas, utan inskränker
jag mig till den önskan, alt det sätt hvarpå denna riksdags
StatsUtsk. kommer att behandla frågan, äfvensom Ständernas
blifvande beslut, tydligen mätte ådagalägga, att den verkligen,
alt jag så må uttrycka mig, högsinta tanke, som legat till
grund för förra Ständers skrifvelse i detta ämne, icke varit blott
ett irrsken, ämnadt alt blända och förvilla, utan en gryning till
de ljusare dagar, som randats för vetenskap och konst. För min enskilda
del anser jag mig som representant icke berättigad att, i följd af
någon illa beräknad sparsamhetsanda, undanhålla hvarken samtid
eller efterverld det bildnings- och eulturmedel, som ligger förvaradt
uti ett nationalmuseum, i ett depositarium af hvad konst och
vetenskap i materiell hänseende äger dyrbarast, utan tillstyrker
Den 12 0 cl o ber f. m.
101
jag på det lifligasle antagande af det förslag, hvarom den K. skrifvelsen
handlar.
Ur Gripenstedt, Joli. Äng.: Det kan enligt min tanka icke
nekas, att man någon gång i lagstiftningen och i allmänna ärendenas
behandling synbart märker en viss tendens, att åt de rike
och mäktige företrädesvis bereda fördefar af samhällsinrältningarne,
med ringa afseende på, ja, till och med ibland på bekostnad
af samhällets mindre lyckligt lottade medlemmar. IJct är också
en sanning, alt i statsförvaltningen, sä vida den skall leda till allmän
lycka och belåtenhet, samma princip måste tillämpas, som
allena kan bereda den enskildes välgång, nemi. sparsamhet; men
det oaktadt skulle jag anse mig alltför trångsint hafva uppfattat
rättigheten att hafva ett ord med i rådslagen om allmänna angelägenheter,
i fall jag ej insåg, att sparsamhelen, ehuru riktig i
sin grund, likväl någon gång måste vika för högre ändamål, för
principer, som ingripa i det helas bestånd och lycka, och helst
vid delta tillfälle, som afser alius nöje, nytta och förädling. Och
dit syftar väl också egentligen all samhällsverksamhet; till och med
den materiella, måste hafva delta till sitt yttersta mål, så framt
man icke vill betrakta Slaten så ensidigt, all den mera skulle likna
en ofantlig myrstack, än en förädlingsanstalt för menniskor.
Vetenskaperna hafva lyftat oss ifrån okunnighet och vidskepelse;
de sköna konsterna hafva förmildrat sederna från råhet till ädlare
njutningar, och åskådandet af märkvärdiga samt ärofulla forntidsminnen
skola alltid verka välgörande på fosterlandskänslan och
stärka de band, som förena individerna sinsemellan. Dessa mäktiga,
fast immateriella medel till befrämjande af allmän eultur
och bildning, böra derföre bägnas och uppmuntras, om också dertill
fordras någon materiel uppoffring.
Afven betrakladt ur synpunkten af nylla för dagen, torde det
ifrågavar. företaget, åtminstone partielt medföra fördelar. Det
kan ej nekas, att det bereder arbetsförtjenst åt mången fattig, och
derigenom uppmuntrar till gagnelig sysselsättning; men dess egentliga
vinst har likväl afseende på framtiden och på våra efterkommande.
Och om vi eftersinne allt hvad vi äro skyldige våra förfäder,
alt hela vår civilisation bör betraktas såsom ett depositum,
som vi af dem emottagit, och som det är en helig pligt för oss
alt icke förminskadt, men förökadl öfverlemna åt kommande slägten,
så ligger deruti en kraftig uppmaning, att äfven vi måtte
göra något för dessa efterkommande. Alla de anstalter som finnas,
de prydnader som vi fägna oss åt, hvem bar väl gjort dem?
Jo, våra förfäder. Alla de kostsamma inrättningar, hvaraf vi draga
nyttan eller nöjet, ja, de skatter, de samlingar af skön konst
som vi för närvar, äga — allt hafva de öfverlemnat åt oss, och
är det väl då för mycket, att vi åt detta rika alf af konstskatter
bereda ett hus, der de kunna på ett passande sätt, och till allmänt
gagn förvaras? Del gäller nationaläran, det gäller bildningen
i sin helhet, det gäller våra efterkommandes rätt, och häremot
skulle jag tro och önska, att en relativt ringa penning icke borde
väga allt för tungt i vågskålen.
102
Den 12 Octo ber f. ra.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Under det jag förklarar
min högaktning och tacksamhet för den siste talarens yttrande,
måste jag likväl reservera mig mot sjelfva ingressen dertill, såsom
antydande, att konstens resultater icke skulle vara afsedda för
en annan samhällsclass än den rika och mindre lyckligt lottade.
Det är nemi. ett gifvet factum, och menskligheten stöder sina vigtigaste
intressen på den princip, att dessa resultater verka välgörande
frän Statens öfversta ända till dess lägsta trappsteg. Del
är i en sådan anda som förevar, fråga bör som en nationalangelägenhet
behandlas, och det är i en sådan anda jag hoppas att
Ul.sk.
slag till mötes.
Hr Gripenstedt: Jag måste freda mig för den misstankan,
som skulle jag tro, att icke en sådan inrättning äfven verkade välgörande
på samhällets lägre classer och vöre nyttig för dem. Något
dylikt har jag visserligen icke yttrat, och ännu mindre menat, utan
blott i allmänhet sagt, att i vissa afseende!) kunde märkas en tendens
all lagstifta till förmån för de rike och lycklige inom samhället;
och att jag ingalunda dermed hänsyftat pä detta fall, torde
bäst bevisas af min egen conclusiou till motsatsen; men alt
förhållandet deremot verkeligen äger rum i vissa andra afseende)),
tror jag mig också kunna tillbörligen ådagalägga.
Hr Bråkenhjelm: Jag ber att få göra det tillägget, att ju
större gagn de s. k. lägre folkclasserne hafva af konstens och vetenskapens
framsteg, desto mindre är det att vänta, att de, lika
lätt som vetenskapsmannen, skola inse della gagn, att de skulle i
den fråga, som nu är å bane, vilja göra några uppoffringar och
ansträngningar för framtiden. Det är således efter min tanka en
oförsigtighet och en kanske icke så väl beräknad anmärkn., alt
inrättningar sådane som den ifrågavar. blott hafva afseende på de
rikare och mera lyckligt lottade samhällsclassernes nöje och njutningar,
under del de ovillkorligen ligga till grund för hela nationens
och kanske mest för de arbetande classernas förädling.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag hade icke ämnat yttra mig
i denna fråga, på förhand, öfvertygad, att hvarje ord som kan i
en tillstyrkande mening yttras i hänseende till det föremål, som
utgör grunden för stundens öfverläggning, är förut tänkt och bättre
kändt inom hvarje bröst i denna församling, än någon talare
skulle kunna uttrycka; men sedan frågan kommit under discussion,
och i synnerhet sedan en meningsstrid uppstått mellan de
tvenne siste talarne om rätta förståndet med och nyttan af den
ifrågaställa inrättningen, så bar jag trott mig böra yttra några
få ord, icke riktade till detta Stånd (och det är måhända djerft
sagdt, att de äro riktade till något af de andra) i afseende derå,
att en dylik konstsamling, en dylik byggnad för bevarande af
konstskatter af någon ledamot i Utsk. måhända komme att anses
blott sorn ett medel lill nöje för bufvudstaden, som en anstalt för
den finare bildningen, och således ytterligare endast som en ny
Den 12 October f. m.
103
lux-inrältning. Sådane anmarsnif hafva säkerligen flere förnummit,
jag liar åtminstone hört dem framställas. Jag ber då att få
fästa uppmärksamheten på, hvad afven till någon del redan blifvit
ytlradt, alt sådane anstalter äfven hafva sina vigtiga sidor för nalionalvälmågan,
för industriens utveckling, såvida man ej med
Industri blott menar tillverkningen af de för dagens första behof
oundgängliga saker och arbeten, utan det som afser lifvets finare
förnödenheter, eller i allmänhet den skönare sidan af lifvet. De
äro nyttige för arbetaren, för fabrikanten, ty dessa äga derigenom
en lätt tillgång till mönster af skön konst. Sådant verkar ovillkorligt,
och ganska snart till bildnings spridande, äfven till dessa
s. k. lägre eller arbetande classer. Dertill hafva dessa inrättningar
bidragit i de länder, som anses vara de mest förfinade i Europa,
nemi. i Frankrike, synnerligast i dess hufvudstad, likaså i
Sachsen och de mera cultiverade Italienska stalerne. Det torde
ej kunna bestridas af dem, som följt med utvecklingen af dessa
länders bildning, att den gått i bredd med den sköna konstens
framsteg och ställning derstädes, och hemtat sin näring just af de
sanflingar utaf konstens produeter, som der finnas på ett värdigt
sätt uppställde, tillgänglige för hvarje samhällsmedlem. Afven
inom värt land måste det sprida en känsla och öfvertygelse, alt
det finnes något högre, än dagens materiella behof, om det för
en livar som kommer till hufvudsladen, lill och med för den,
som tjenar för dagligt bröd, stöde fritt, alt på nationens bekostnad
kunna se på ett ställe församladt allt hvad nationen äger dyrbarast
i skatter, såväl af vetenskap och konst, som nationella minnen.
De intryck han der inhemtade, skulle inverka som ett
gynsamt medel, då han hemtägar till sin låga koja, att der utbreda
samma känslor på sina barn. Det är pä dessa grunder och
ur denna högre synpunkt, jag på det fiffigaste skulle önska, att
såväl II. StatsUtsk., som samtlige RiksStm behagade betrakta denna
fråga, såsom vigtig för bela samhället, sannerligen icke blott
för de mera förmögue classerne, eller för hufvudsladen. Jag uther
mig vördsamt, att dessa anmärkmr må åtfölja K. M:s nåd. skrifvelse
till StatsUtsk.
Hr Bråkenhjelm: De invändningar, som efter min tanka
äro af farlig art, böra och fullständigt vederläggas, hvarföre jag
utber mig R. o. Ad:s tillstånd att i nästa plenum utveckla en sådan
vederläggning, och alt mina anmärkmr varda lill StatsUtsk.
remitterade.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Till de få ord jag yttrade när
denna propos. bordlädes, må det vara mig tillåtet att lägga ännu
ett, sedan jag efter den tiden tillfälligtvis och genom samtal med
riksdagsmän utaf andra Stånd förnummit, att den K. propos. möjligen
skulle kunna af någre med ljumhet emottagas, och inom andra
rum samma acclamalion icke göra sig gällande, som vi inom
detta Hus lyckligtvis funnit. Jag ber dä alt få äran anföra, alldenstund
exempel verka mest, som en erinran till de mindre nitiske
för denna fråga, att vi redan äga ett museum, uteslutande
104
Den 12 October f. m.
i historisk syftning, ehuru i en ganska liten scala, jag menar
Gripsholm, men hvilket dock medfört sin stora nytta för nationen,
blott derföre, att der finnes en local, der man kunnat samla allt
hvad historien hade af minnen, i synnerhet hvad som målarekonsten
har efterlemnat i hilder af utmärkte Svenska män. Mangen
enskild, som haft något minne af historiskt värde, har skyndat,
att dit lemna hvad han kunnat äga, oell derigenom räddat många
Svenska minnen, hvilka förr i verlden på många ställen tjenade
som skyltar till klädstånd, nedsatta vid rännstenarne, i st. f. att
de hade bort vara uppsatta i ett National-pantheon. Jag supponerar
att delta exempel skulle verka, och att det inom kort skulle
visa sig, att om man blott hade ett enda ställe, dit man kunde
sända saker af värde, så skulle ganska säkert genom betydliga
skänker ett sådant museum blifva riktadt. För öfrigt anhåller
jag att få bemöta några anmärkn., som jag samtalsvis hört redan
på förhand göras. Man säger, alt kostnadsförslaget är för högt;
synnerligast här i Sverige, tillägger man, befinnes det, att man
lägger linder jorden hälften, kanske | af kostnadssumman, d. v.
s., man väljer en local, sådan, att grunden kostar sä mycket, att
hvad som hlifver öfver af anslagssumman icke räcker till för sjelfva
byggnaden. Jag förmodar, att Utsk. nog härå fäster sin uppmärksamhet,
och att, om anslaget beviljas, dervid fästes villkoret,
att största delen deraf må komma att synas ofvan jord. Jag vill
påminna eder, mine Hrr, alt Ständerne hafva i möjligaste måtto
sökt att skaffa åt kriget sina förrådshus; må freden äfven hafva
ett! Ett museum är en fredens arsenal, må vi icke sakna en sådan!
Jag anhåller, att dessa få anmärkmr må åtfölja till Utsk.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs ånyo BancoUtskis d. 5 och 9 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 15, med förslag till ett förändradt myntsystem.
Härvid upplästes, på begäran af Gr. Posse, Erik Arvidsson,
den af Hr Gripenstedt, och på begäran af Frih. Stjernstedt,
Jacob Theodor, den af Hr Bogeman vid Utskis betänk,
fogade reservation.
Denna uppläsning hade blifvit afbruten genom ankomsten af
Hr Statsrådet m. m. Sven Abrah. Munthe, som å K. M:s hösta
r-v o
vägnar aflemnade 3 Dess nådiga propir och tvenne Dess nåd.
skrifvelser till R. St.
Hr Bildt, Knut: Som ledamot af BancoUtsk. har jag instämt
i Hr Gripenstedts reservation. Jag har således icke mycket
att säga, utan får hufvudsakligen inskränka mig till begäran om
återremiss af detta betänk. I afseende å myntenheten tror jag,
då den skall bestämmas, att man bör följa Frih. Wredes förslag,
såsom i tillämpningen det enklaste. Antager man 24 sk. som
enhet, den må kallas krona eller något annat, och underafdelningarne
derefter bestämmas till 75, 50 och 25 styfver, så kunde
våra
Den 12 October f. m.
10S
vara nu gällande småsedels-valeurer begagnas. Särskildt tror jag,
i afseende på benämningen af den nya myntenlieten, att ordet
krona borde användas framför riksdaler, då vi redan hafva Irenne
särskilda sorter deraf, och med den föreslagna kronan, svarande
mot 24 sk., kunde förenas den i vissa landsorter ännu brukliga
dalers-räkn ingen.
Frill, von Döbeln, Napoleon: Utsk:s betänk, ronde myntbestämningen
är otvifvelaktigt correcl, men dervid förekomma, att
under de 10 år, som realisationen fortfarit, flere 100,000 ndr
blifvit i allmänna rörelsen utspridda. Detta silfvermynt är r:dr
sp. och fraclioner deraf; då nu Utsk. föreslår, att den nya myntenheten
skall bli lika med 1 ndr rgs, under namn af ndr, så
lära väl de stora pjecerna, som finnas, skola heta 4 r:dr. Hvilken
oreda skall det ej åstadkomma hos personer, som icke äro
bevandrade i räkenskaper, då de förnimma, alt det finnes olika
slags mynt af lika benämningar, af hvilka det ena kallas 1 r:dr,
det andra 4 ndr. På samma sätt förhåller det sig med dessa enheters
fraclioner. För att förekomma denna olägenhet, bör den
af Utsk. föreslagna myntenheten få ett annat namn. I valet
mellan namnen mark eller krona, föredrager jag det förra, som
låter sig renare uttalas än det sednare, synnerligast då den talande
skorrar. Det största nya silfvermyntet bör således preglas
med såväl namnet 1 r:dr, som 4 marki det dernäst i ordning
följande med såväl \ r:dr, som a mark; härigenom införes både
Utsk:s nya myntsystem, och den gamla aktade benämningen ndr
bibehålles äfven, och all oreda upphör. Beträffande räknesätt
och bokföring, som skall bli en följd af Utsk:s förslag af enhetens
delning i liela och halfva cents, så blir detta bokföringssättaf mindre
vigt, för de bråk af tal, som dervid uppkomma. Det enklaste torde
vara, att enheten bestämmes till 24 sk., som delas i delar,
och derigenom komma vi till styfver, och få två columner i räkenskapen,
den ena för mark, och den andra för cents, och så
förekommes bråk, och räkenskaperna blifva rediga. Benämningen
af cent är oriktig; skall ett utländsk ord nödvändigt begagnas, så
må det kallas centime, eller kanske rättast på Svenska ”hundring”,
eller något annat. Efter den tabell Utsk. gjort öfver de föreslagne
kopparmynlsorterne, jemförde med de nuvar., tyckes Utsk.
antaga, att lika mycket koppar skall hädanefter som förut gå på
1 r:dr; härigenom kommer centen att äga lika värde med 1||
styfver, eller, som Utsk. säger, i det närmaste 2 styfver. Längre
ned säger likväl Utsk: ”Pä det att dessa kopparmynt ej må blifva
alltför stora, och följaktligen i allmänna rörelsen olämpliga,
etc.” hvilket tyckes antyda, alt Utsk. ej föreslår alldeles samma
vigt uti koppar på riksdalern, som nu är fallet, utan förmodligen
mindre. Skulle så vara, och Banken, såsom Utsk. nämner, skulle
komma alt efter vigt (hvarmed jag förstår ordet al pari, ty
Ulsk:s nya föreslagna kopparmynt äro hvarken till valeur eller
namn lika med det nuvar.) invexla det gamla emot nytt, så skul3
H. 14
106
Den 12 Octo Ler f. m.
le ilen vexlande göra en gifven vinst, ty dä lian inlemnade i en
cassa 48 sk. ngs tili kopparmynt, skulle lian, emedan vigten af
det nya myntet på riksdalern vore mindre, naturligtvis erhålla
öfver 100 cents i stället: han stoppade då de cents, som öfvcrskjölo
antalet 100, uti fickan, oell lemnade de återstående 100
erhållna cents in uti en annan cassa, der silfver erhölls, och bekom
naturligtvis derföre en ny silfverriksdaler (Ulsk:s föreslagna
enhet), och hade således genom vexel erhållit en riksdaler, och
ändå några cents öfver, emot sina 48 kopparsl:. Menar ater
Utsi:, med utvexling al pari, att centen utvexlas emot 2 styfver
rgs, d. v. s. 2 cents mot 1 sk. r:gs, så skulle 96 cents utvexlas
mot 48 sk. rgs, och således skulle, efter det föreslagna myntsystemet,
t. ex. en nuvar. r:dr rgs vid vexling vara = nya myntenheten
= 100 cents = 48 nuvar. sk. ngs = 96 cents, hvilket
vore absurdt.
Enligt min tanka bör således, vid Bankens invcxling af det
nuvar. kopparmyntet emot det föreslagna nya, centen utvexlas
emot precist 1|| styfver rgs, och rättast vore alt Utsk. antoge
precist samma vigt af koppar på r:drn, som nu är fallet, hvarigenom
centens värde alldeles motsvarade lff styfver rgs; men jag
anser alt Utsk. hör vidblifva sin på goda grunder föreslagna kopparutmyntning,
d. v. s., att skeppundet koppar stapelstadsvigt utmyntas,
på sätt Utsk. föreslagit, lill 1725 r:dr rgs uti centstycken
(med den skillnad, att ej | centstycken skulle slås). Om härigenom
också ej vigtcn af koppar på riksdalern blir lika med den
nuvar. (hvilket jag ej är i tillfälle att kunna granska, emedan jag
ej känner, hvad en nuvar. r:dr ngs lili koppar väger), utan kanske
understigande densamma, så erhåller Banken vid invexling af
nuvar. kopparmyntet emot det nya, a raison af 1 cent emot 1||
styfver, såsom jag nyss sagt, en kopparvinst, som sä myckel mer
bör förunnas den, som den enskildes (som vanligen äger ganska
litet kopparmynt) förlust dervid vore högst obetydlig.
Att mitt anförande måtte få åtfölja den möjligen blifvande
återremissen, får jag äran anhålla om.
Hr B osen blad, Bernhard: Då Hrr Lefrehs oell von Troils
motioner i förevar, ämne remitterades, tillät jag mig fästa uppmärksamhet
å behofvet alt bortbyta benämningen ”riksdaler” mot
någon annan, som icke gaf tillfälle till den förvexling i begrepp,
hvilket det högst olika värde, ordet riksdaler inom en mansålder
uttryckt, så ofta föranledt. Men H. Utsk. har icke för godt funnit,
att gifva någon uppmärksamhet åt detta af mig anförda skäl.
Alt detsamma ännu qvarstår i sin hela vigt, det visar ett document,
jag i detta ögonblick har i handens och troligen med mig
de flesta ledamöter af Ståndet, nemi. StalsUtsk:s utlåt. rör:de reglering
af riksslalens första hufvudtitel. I en vid detta utlåtande
fogad reservation, yrkar Johan Johansson från Orebro län, att
H. M. Konungens hofhållningssumma måtte nedsättas till 320,000
r:dr, eller hvad den utgjorde före den år 1823 beviljade förhöjning,
och H. M. Enkedrotlningens underhållssumma lill 60,000 r:dr,
Don 12 O c I o b e r f. ni.
107
eller lika med hvad som varit K. Carl Xllhs Enkedrottning anslaget.
Men den hedervärda Riksdagsmannen har härvid förbisett,
att då 1809 en hofhållningssumma af 320,000 r:dr för Konungen
bestämdes, beräknades den efler silfvervärde, och motsvarade
sålunda 853,333| r:dr i nuvar. bancovärde, eller mer än dubbla
summan af hvad för nu regerande Konungen blifvit föreslaget,
och att den för Högsts. Enkedrottning Hedvig Elisabeth Charlotta,
genom Heyraths-contractel af 1776, såsom Enkedrottning bestämda
underhållssumma af 60,000 r:dr sp. likaledes motsvarar 160,000
r:dr b:co, eller dubbelt mot hvad för nuvar. Enkedrottningen är
föreslaget. Då en sådan förvexling kunnat hända en medlem af
representationen, och möjligen kunde inverka pä beslut, så torde
tillräckligt behof vara ådagalagdt, att vid valet af en ny mynenhet
icke bibehålla en benämning, sorn ytterligare skulle föranleda
dylika misstag.
Felet att hafva bibehållit den vilseledande benämningen riksdaler,
har Utsk. ytterligare ökat, genom alt icke tillägga något
ord, (ernant, riksgäld eller dylikt) som antydde, alt den nya
bancosedelriksdalern var en hel annan, än den som förut funnes.
Oberäknadt den villervalla i formell hänseende, som härigenom
skulle uppkomma, och som troligen icke afhjelpes endast genom
en förändring af myntbcstämningslagen, skulle otvifvelaktigt ett
beqvämt tillfälle yppa sig att kunna i penningetransactioner narra
deu i sådane saker okunnige, dä den nya bancoscdelsriksdalern
kommc att betyda en r:dr r:gs, i st. f. att man sedan 40 är vant
sig alt anse den lika med 1r:dr itjsm. Vid förra remissen
framställde jag exempel, huru i likartade fall i förra tider, enkor
och dylika personer blifvit narrade, och förekommes detta ingalunda
genom kungörelser, dessas uppläsande på predikstolen och
dylika åtgärder, hvaraf de personer, som här äro i fråga, vanligen
icke laga någon kännedom.
Ehuru jag egentligen icke fäster någon vigt vid hvilken
myntenhet man väljer, gifver jag företrädet åt Frih. Wredes,
i Hr Gripensledls reservation antagna förslag, alt dertill välja 16
sk. b-.co, eller 24 sk. r:gs, derför att 100-delen af denna myntenhet,
eller med antagande af decimalsystemet, den lägsta blifvande
myntafdelningen k o namie alt ungefär motsvara den lägsta
som nu preglas eller sk. b:co, vanligen kallad en styfver (riksgäld),
hvilken sista benämning den också gerna kan bibehålla,
och alt derigenom med största lätthet de gamla och nya myntbenämningarne
kunde förvandlas lill hvarandra. Beträffande namnet
på den nya myntenheten, så, om någon betänklighet skulle
möta antagande af namnet krona, föreslår jag ett annat, carolin,
återkallande kära minnen, och som ej kan föranleda förvexling
med något nu brukligt. En daler caroliner, utgörande 4 caroliner,
motsvarade i fint silfver 25 sk. sp., d. v. s. 1 carolin 6|
sk. sp. eller 25 sk. rgs, eller nära den af mig föreslagna myntenhet,
och namnet torde icke möta någon betänklighet, då troligen
denna tidens Svenskar icke lära liunna sig förnärmade att
sos
Don 12 Octo b er f. m.
jemn föras med K. Carl XI:s och XH:s Caroliner, såsom våra förfäder
den liden kallades.
I afseende på förbindelser med de främmande länder, med
hvilka vi hafva de hufvndsakligasle penningelransaelioner, föreslår
jag benämningen specie för hvad som nu kallas en r:dr silfver specie.
H. Utsk. har icke eller fästat någon uppmärksamhet å hvad
jag föreslagit röride myntfotens förändring. Men utom de vigtiga
skäl, som jag vid remissen anförde, ronde lättheten att förfalska
det tolflödiga myntet, förekommer, att, genom antagande af denna
myntfot, vi sjclfve med kostnad nedsätta vårt eget mynts värde
på de främmande orter, der det vanligen oftast kan ifrågakomma
att användas, såsom t. ex. Hamburg. I Hamburgska Banken
emoltages intet silfver under 14-lödigt. Derföre när det nya
Svenska silfret i Hamburg försäljes, afräknas ej endast förmodadt
remedium, utan äfven skedarelön, o. s. v. I sjelfva det land,
Preussen, hvarifrån vi synas hafva hemlat vår tolflödiga balt, har
man funnit dess olägenheter, oell den nya Zollthalern, som Tyska
Tullföreningen antagit, utmyntas efter ganska fin halt. .lag föreslår
således, att, med bibehållande af oförändradt innehåll i fint,
den nya specien måtte ntmyntas efter en myntfot af silfver
och j'ff koppar, samt sålunda innehålla ort fint och -J ort tillsats,
eller brutto J| ort, (d. v. s. blifva 14,4 lödigt, utan afdrag
för möjligt remedium).
I öfverensstämmelse med livad jag nu föreslagit, skulle blifvande
myntenhet kallas en carolin, motsvarande $ r:dr sp. silfver
samt J r:dr b:co oell \ r:dr rgs, fordell i 100 styfver. Silfvermynlningen
torde kunna inskränkas till stycken af
1 Specie = 8 Caroliner.
i Carolin.
| Carolin.
Jag får anhålla om ålcrremiss af betänk., och att mina anmärkn:r
och förslag mätte dervid åtfölja.
Ilr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag vill blott fasta mig
vid några förmodade misstag i Utskis betänk., och börjar i sådant
afseende med frågan om remedium. Då man icke kan slå mynt
så fullkomligt noga i vigt, att ju det kan antingen något litet
öfver- eller understiga det rätta, sä liar man tillätet remedium
just för denna skillnads skull; men detta remedium måste nödvändigt
beräknas per stycke, ty per ti, Lti, eiler Skti får ingen förlust
uppkomma, utan den som tager ut från Banken ett sådant parti,
bör få sin fulla rätt. Kronobagarne tror jag också få åtnjuta remedium
på deras bullar; men de lära räkna på samma sätt som
myntet, nemi. att vid hela leveransen få lemna så mycket mindre
som det remedium, hvilket är medgifvet på livar särskild bulle.
Jag vet att tillförne i Banken funnits calculer, och tror att de finnas
ännu, som visa, huru mycket 500 r:dr sp. skola kunna få
väga under deras bestämda vigt, nemi. med afdrag af remedium,
och Banco-casseurerne anses pligtige att emottaga dessa undervigtiga
leveranser. För 25-cenlstycket är remedium utsatt lill
Den 12 Octobcr f. m.
109
eller vöa! om man sålunda requirerade 100 U i denna myntsort,
utgörande 20,000 25-cenlslyeken, så skulle man kunna erhålla
ett helt K'-9 undervigt i -remedium, eller 200 25-centstycken,
och således förlora icke mindre än 50 af de nya riksdalerne,
utan rätt att kunna beklaga sig. Jag får alltså fästa II. o.
Ad:s uppmärksamhet härpå, i hopp att återremiss må beviljas,
och Ulsk. sålunda komma att laga denna sak i öfvervägande, så
alt remedium ej må beräknas per f£ utan per stycke.
Ytterligare förekommer i afseende pä kopparn!myntningen
något som synes mig mindre rikligt, nemi. 1 Sk$ koppar stapelstadsvigt
utmyntas lill 000 r:dr i 10-centstycken, och slutligen 1
SkTt till 300 r:dr i 1-cenl- och ^-centstycken. Om det icke finnes
någon lag, som stadgar straff för fullvigtig eftergöring af myntet,
så skulle just en ganska lönande industrigren kunna uppkomma,
derigenom att man uppsmälte 1-cent- och -centstycken och
myntade om dem till 10-centstycken, då en vinst af 300 r:dr på
Sk®1 uppstode. Utsk. tyckes sjelf haft någon aning om att så
kunde bända, då det säges: ”Med å andra sidan fästad uppmärksamhet
derå, att utmynlningen icke sker till ett så högt belopp,
att, i följd deraf, det kan befaras att eftergöring kan ifrågakomma”,
etc. Utsk. har således trott, att för det att Banken slår ett
mindre antal af stora kopparpjecer, skall eftergöring icke vara
att befara, ett skäl hvars gillligliet jag icke kan inse.
1 händelse af återremiss, anhåller jag att dessa mina an
märkrnr
må lill Utsk. åtfölja.
Ilr Stuart, Carl Guslaf: Den verksammare del, som jag
under föreg:de riksdagar tagit i öfverläggningarne ronde det ämne,
som nu utgör föremål för R. o. Ad:s pröfning, torde berättiga
mig att äfven vid delta tillfälle yttra några ord. Beliofvet af
en genom lag bestämd mynt- och räkne-enhet för landet, har låtit
alltför länge känna sig, för alt olika åsigter derom numera
skulle kunna förefinnas. Deremot äro tankarne delade i tvenne
punkter, nemi. huruvida den nuvar. tiden är lämplig för den bestämda
myntenhetens införande, och huruvida decimalsystemet bör
på samma gäng antagas. I afseende på den förra frågan, åbero
par
jag för min del sista riksdags BancoUtsk:s rör:de detta ämne
afgifna utlåt. Hvad den sednare frågan åter beträffar, får jag
förklara, att, ehuru jag under de föreg:de riksdagarne hyst betänkligheter
att påyrka införande af en sä stor reform, som den jag
ansåg ligga i 10-faldsprincipens antagande i sammanhang med en
ny mynt-enhet, jag likväl numera öfvergått lill den tankan, alt
delta tillfälle bör begagnas, för att få ett system infördt, hvars
obestridliga redighet i alla liqvider, erfarenheten inom andra länder
så uppenbarligen ådagalagt.-, Då jag sålunda öppet tillkännagifver,
det jag hyser en sådan åsigt, och dä ingen enda af BondeSt:s
ledamöter inom BancoUtsk. reserverat sig mot Utsk:s förslag,
alt decimalsystemet måtte varda antaget, hvilket otvifvelaktig! bevisar,
att en aktningsvärd fraction af representanterne för den mindre
bildade delen af Svenska folket icke hyser betänkligheter vid
Ilo
Den 12 October f. m.
samma systems införande, anser jag jemväl den del af R. St, som
företrädesvis bör representera bildningen och statsmannaskiekliglieten,
böra understödja och söka befrämja detta systems antagande.
Men då jag således i afseende på decimalsystemet delar BancoUtsk:s
åsigter, är jag deremot i hänsigt lill grundsatsens tillämpning
af en olika mening. Sisth riksdags BancoUtsk. yttrade,
att, derest decimalsystemet skulle antagas, ansåg Utsk. sig företrädesvis
böra fästa sig vid det förslag, sorn Frih. Wrede då uppgaf,
såsom lämpligast och utmärkt för conseqvens och reda. Dä jag
fortfarande hyser samma åsigt, och då jag, om decimalsystemet
kommer att införas, ovillkorligen önskar all bemälte Frih:s förslag
måtte sättas i verkställighet, så får jag yrka, att Utsk:s förslag
måtte i öfverensstämmelse härmed omarbetas. Den af Utsk. nu
föreslagna nya myntbenämning kan jag ej godkänna. Efter min
öfvertygelse kommer ordet cent icke att vinna någon framgång inom
de lägre classerne af nationen, och jag förutser att detta ord åtminstone
icke under ^ sekel kommer att begagnas af den egentliga
allmogen. Deremot har det namn å myntenheten, som Frih.
Wrede föreslagit och Hr Gripenstedt i sin reservation upptagit,
nemi. krona, den förljensten att både vara kort och lättfattligt.
Jag får derföre föreslå, att nyssnämnde ledamots i dess reservation
framställda förslag, att krona må bli myntenhet, och att den
fördelas i 100-delar, hvarje del svarande mot 1 styfver, måtte antagas;
men hvad beträffar verkställigheten af ett slikt beslut,
om det fallas, bör dervid synnerlig varsamhet iakttagas. Det torde
nemi. vara högst äfventyrligt, att fastställa en allt för kort liderymd
för tillvägabringande af denna i hela penningerörelseu
djupt ingripande verkställighetsåtgärd. Jag skulle derföre önska,
att författningen derom icke toge sin början förrän 1847, pä det
alt en kort och lättfattlig afhandling ronde det nya myntsystemet
och dess förhållande till det gamla måtte innan dess komma till
allmänhetens kunskap, hvilket lämpligast kunde ske genom samma
afhandlings införande i de små almanachorue, som komma att utgifvas
för år 1846. Vidare torde det vara nödigt, att vid ulmyntningen
af det nya silfvermyntet, åtminstone till början, derå jemväl
uppgifva dess värde i r:dr sp. Det är bekant, att dä den nuvar.
silfver-riksdalern på 1770-talet infördes, dennas värde i det äldre
myntslaget äfvenledes utsattes på densamma och dess underafdelningar.
Och om än silfver- eller specie-riksdalern skulle i framtiden
afskaffas, hvilket jag dock icke anser böra blifva en ovillkorlig
följd af det nya myntsystemets antagande, utan torde de
olägenheter som af speciemyntets fullkomliga indragning -möjligen
kunna blifva att befara, förtjena ett noggrant begrundande; men
om, säger jag, så skulle inträffa, häller jag dock före, att värdet i
specie bör i allt fall å det nya myntet utsättas. Hvad detsarnrnas
skrot och korn beträffar, äfvensom utmyntningsgrunderna i
allmänhet, så föreställer jag mig, att nuvar. tidepunkt vore mindre
lämplig för att derutinnan åvägabringa någon förändring i
hvad som sednast blifvit fastsläldt, äfvensom med alla förändringar
i myntfoten torde böra uppskjutas tills vidare, emedan sådana
Don 13 Oclöher f. m.
lil
linder nuvar. förhållanden möjligen lill en böljan kunna komma
all menligt inverka å Bankens credit ulom Biket. För atl kunna
tillämpa decimalsystemet och få något samband mellan ulmyntningen
af silfver och koppar, tror jag att hvarje SkSf koppar borde
för de högsta myntsorterne utmyntas till 1,000 kronor eller
500 r:dr, samt de lägre sorlerne i proportion derefter. Med afseende
på hvad som till förekommande af de olika myntens sammanblandning
föreslagits, samt deanmärkmr i öfrigt som blifvit gjorda,
hade jag visserligen ett och annat att anföra; men då jag tager
för gifvet att detta betänk, blir till BancoUtsk. återremitterad!,
och all Utsk., vid förnyad handläggning af ämnet, fäster behörig
uppmärksamhet på hallen af dessa anmärkmr, vill jag ej upplaga
tiden med besvarande af hvad Hrr Cederschjöld och Rosenblad nu
anfört, utan inskränker mig till anhållan om Hr Gr. och Landtnäs
propos. lill ålerremiss.
Hr Stuart, Fredr. Christoffer, anförde skriftligen:
Instämmande i BancoUlsk:s förslag, alt Svenska myntets räken-enhet
i handel och vandel samt vid bokföring må fastställas
till J r:dr silfver, efter 1835 års myntordning, samt benämnas
”riksdaler”, ulan tillsats af ernant eller riksgäld, kan jag dock
icke biträda Utsk:s hemställan i afseende på denna myntenhets
fördelning, och de i öfverensstämmelse dermed föreslagna myntsorter.
Utom den svårighet, som icke blott i början af dccimalsyslemets
införande, ulan troligtvis i hela sekler, skulle komma alt
äga rum vid alla liqvidcr bland allmogen och de lägre samhällsclasscrne,
hos hvilka de gamla bcräkningssättcn af daler, öre, mark,
skillingar, styfver etc. otc., om icke i all framtid, åtminstone i
en ganska lång följd af år skola bibehållas, skulle genom centsbcräkningens
införande de största olägenheter uppslå för landsstatsIjenslemännen
och i synnerhet för kronobeljeningen vid skattläggningar,
ränteberäkningar och förvandlingar, kronouppbördens debiterande
och indrifvande, m. m. Enligt de äldre och ännu gällande
methoderne för hemmans skattläggning, äro alla af Svenska jorden
utgående räntor beräknade efter daler och öre; hvarförutan alla
underafdelningar af hemman och mantal samt all annan fördelning
af jorden, med derå åsatte räntor, hvilka i jordeböcker och
Kronans räkenskaper förekomma, äro, med sällsynta undantag,
utförde, icke efter tiotal, utan med de s. k. jemna bråklalen af
2, 4, etc., hvilka, lika med dalers- och öresberäkningen, icke qvadrera
med de nu föreslagne underafdelningarne efter dccimalsyslcmet,
ulan med det i norden uråldriga efter 12- eller storhundradctalet.
Om ock, hvad Kronans intrader beträffar, intet vore för
henne genom förändringen att särdeles riskera, enär hvad hon vid
ett tillfälle genom skillingars och runstyckens reducerande lill
cents kunde förlora, godlgjordes henne vid ett annat; så blefve
likväl förhållandet icke sådant för den enskilde. Ehuru visserligen
obetydlig den förlust, som härvid kunde komma alt drabba
denne sednare, blefve, skulle den dock, för den mindre upplyste
med desto större missnöje vidkännas, som han icke vöre i lill
-
i 12
Den 12 October f. m.
fälle att conlrollera beräkningen, oell derföre tvifvelsutan komme
att hysa misstroende för dess riktighet, samt mången gång tro
sig hafva skett för när, der anledn. dertill icke förefunnes. Häradsskrifvarnes
och kronofogdarnes m. fl. ytterligt tunga besvär
under första åren efter det nya systemets införande vore visserligen
öfvergående, men så blefve icke förhållandet med räntegifvarens
bekymmer, helst de lili debetsedlarne icke kunde få den stora
mängden af räntepersedlarne upptagen, och följaktligen blifva
urståndsatte att granska förvandlingen; och de derförutan, vid anställande
af jemförelse af debetsedlarne och förteckningarne på
deras räntepersedlar med markegångstäxorne, så mycket mindre
kunde vinna någon upplysning, som, ehuruväl i desse sednare prisen
å persedlarne blefvo i riksdaler och cents upptagne, försäljningsprisen
och varuvärden man och man emellan otvifvelaktigt
komme att fortgå i riksdaler och skillingar.
De exempel man vill hemta från Frankrike och Finland äro
utan ali vigt. I det förra landet fans, före decimalsystemets införande
vid myntberäkningen, grunden derföre redan lagd, derigenom
att dervarande myntenheten, franc, först var fördelad i
20 sons, hvardera motsvarande 5 cent i mer, och reduceringen från
sous till decimaler af franc eller centimer således ganska lätt.
Oaktadt det nya myntsystemet derstädes varit redan länge satt i
verket, är dock ännu och förblifver troligen i (lera mansåldrar
det gamla räkensättet af sous i all torghandel, öfvensom vid all
penningeräkning, der bokföring ej ifrågakommer, det enda gängse.
Och utan helgd åt preglen, benämnes allmänneligen ^-francstyeket
10 sous, J-francstycket 5 sous, och 5-centimerstycket 1 sous.
I Finland äter hade man redan en 30-årig vana vid Ryska
myntet, hvilket slutligen i följd af ett maktspråk alldeles utträngde
det Svenska, vid för allmogen ganska betydliga förluster.
Då jag på ofvananförde skäl, och under åberopande af hvad
emot decimalsystemets antagande blifvit i de vid Utsk:s betänk,
bifogade reservationer yttradt, vördsamt afstyrker bifall till denna
del af Utsk:s förslag, får jag deremot tillstyrka, alt, med bibehållande
af den nuvar. riksdalern silfver specie efter 1830 års myntfot,
och antagande af den allmänna räkne-enhet i handel och vandel
samt vid bokföring Utskottet föreslagit, utmyntningen i silfver
och koppar måtte ske i enlighet med R. St:s beslut vid sisth
riksdag, dock så, alt icke större piecer än å 2 r:dr må utmyntas,
enär de större å 4 r:dr motsvaras af den å 1 r:dr sp., hvars bibehållande
jag anser vara af så mycket större vigt, som, utom
dess historiska värde, hvilket jag för min del icke skattar ringa,
den jemnt motsvarar riksdalern Hamburger b:co, Spanska piastern,
samt Norrska och Danska specie-dalern, och följaktligen är för
Bankens silfvertransactioner såväl som för enskildes penningeafhandlingar
å utländsk ort af nytta och nödvändighet.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Som det synes
mig sannolikt, alt BancoUtsk:s nu föredragna betänk, kommer att
åter
-
Den 12 Octo b er f. m.
113
återremitteras, så skall jag bär icke ingå i några särskilda anmärkn:r
mot detsamma i den del som min reservation innehåller;
men jag anser mig pligtig att, i afseende på en anmärkn., som
blifvit gjord mot detta betänk., försvara Utsk:s förfarande, nemi.
deremot, att BancoUtsk. vid sitt omnämnande af remedium skulle
hafva förbisett vigten per stycke, och bar Hr Cederschjöld visat,
huruledes man skulle komma alt göra stora förluster, oni Utsk:s
förslag i detta hänseende antoges. Jag fick bär om dagen, ehuru
det var myckel hastigt, en påminnelse härom, och ämnade just
lemna alla nödiga upplysningar i ämnet, men har sedan icke haft
tillfälle att se Hr Cederschjöld. Saken är den, alt lagen för myntfoten
bestämmer tvenne slags remedia, i halten och i vigten. Det
som här är i fråga, rörer halten. Sednaste förordningen ronde
myntfoten är daterad den 9 Maj 1835, och tillåter ett remedium
af ^0*0 o;del på ett U v.v. eller 997 lägst och 1003 högst. Det
andra kommer på vigten, nemi. för r:dr sp. y8Vör i SP- Toli o»
på l sp. TB7flo och T‘B sp. 1 . Det är således en förblandning
af halt och vigt, som föranledt anmärkn. Den andra anmärkn. af
11 r Cederschjöld angick undervigt i kopparmyntet. Utsk:s förslag
ronde kopparutmyntningen grundade sig naturligen derpå, att göra
myntet så litet obeqvämt som möjligt för den allmänna rörelsen;
redan det nu befintliga tvåskillingsstycket innehåller af sådan
anledn. jemförelsevis mindre koppar än de små myntstyckena.
De ena har man velat göra för stora, de andra för små. Hr Cedersehjölds
förslag skulle på sin höjd kunna röra de föreslagna
10-centstyckena; men Utsk:s pluralitet, säger jag, ansåg alt i den
omsorg, med hvilken mynten numera utpreglas och svårigheten
att dem eftergöra, läge en tillräcklig motvigt för eftergöring. Man
har sagt, alt fastän decimalsystemet i Frankrike finnes infördt,
räknas dock icke centimer, ulan snus. Man begagnar deremot
begge delarne. I Ryssland, der decimalsystemet är uråldrigt, användes
synnerligen 5-copeksstycket; de andra sorterna äro små
mynt derunder. lil ifver detta system anlaget hos oss, och synnerligen
om man tager 24 sk. till enhet och derpå räknar 100
styfver, är det troligt ali 5-slyfverstycket blir det högsta, som
snart tager benämning af skilling, och hvaraf 40 skulle belöpa sig
pä riksdalern i st. f. 48.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Innan man ingår i pröfning
af hufvudsaken, huruvida ett nytt myntsystem bör införas,
till utbyte af det gamla som vi åge, anser jag att man bör noga
undersöka del nya myntsystemets beskaffenhet i alla dess delar,
och tillse, att det är fullständigt och väl ordnadi, samt tillfredsställande
i och för sig sjelft, förrän man anställer en jemförelse
deremellan och det redan befintliga. Dä jag icke anser Utsk:s
förslag vara så fullständigt och tillfredsställande som jag önskar,
dä fråga är om antagande af ett nytt myntsystem, vill jag inskränka
mitt yttrande till de anmärkmr, som Ctskts förslag i dess
detaljer och dess uppställning föranleder, och icke inlåta mig i un
3
II. 15
lil
Den 12 October f. ra.
dersökning, huruvida systemet, väl ordnadt, bör införas lill utbyte
mot det gamla, och huruvida det vid sin tillämpning må kunna
nied fördel införas i alla de beräkningar, som vi af gammalt äga.
Således förbigår jag helt och hållet Utsk:s yttrande om egenskapen
af ett ordnadt och bestämdt myntsystem, om decimalsystemcts
företräde framför det hos oss nu rådande , som är grundadt
pä 12-talet, och öfvergår till punkten om myntenhetens bestämmande
till en riksdaler. Jag anser att detta förslag är godt, emedan
det öfverensslämmer med de vanor och begrepp, hvarvid allmänheten
fästat sig, och att det är bättre än det af en reservant
framställda samt af några talare understödda, nemi. det att stanna
vid en enhet, som är hälften så stor, eller 24 sk. De fördelar,
som af den lägre enheten anses blifva en följd, skulle hufvudsakligen,
om jag rätt uppfattat meningen, bestå ibland annat uti förväntade
låga priser, eller bättre åtminstone än dä enheten vore
hög. Della är en sats, påstår man, som erfarenheten gifver vid
handen. Jag medgifver, att jag i detta fäll saknar erfarenhet, och
vill derföre hvarken bejaka eller förneka riktigheten af denna sats.
Man citerar exempel för och emot, ehuru de fleste för satsen;
emot densamma kan jag likväl anföra Tyskland, der myntenheten
icke är liten, men deremot de goda prisen ganska allmänna;
lika allmänna och låga, som i de länder, der en lägre myntenhet
finnes. Man har för den lägre enhetens begagnande i reservationen
anfört, att den utgör jemnt af en mark fint silfver. Om
så för holle sig, sä vore det visserligen ett skäl att antaga denna
enhet; men efter de upplysningar jag inhemtat, är detta icke alldeles
förhållandet, utan ett sådant myntstycke af silfver, motsvarande
vår nuvar. 24 sk. r:gs, och hvilket skulle kallas krona, innehåller
endast af en mark fint silfver, och uppgår endast
till | af del värde, som i reservationen uppgifves. Vidare har
man sagt, såsom ett ytterligare skäl för samma lägre enhet, att
man genom den undginge den underafdelning af centen, som Utsk.
ansett nödig. Jag anser att detta skäl icke kan äga någon vigt,
derföre att såväl Utsk:s lägsta räknedel, cent, som den af reservanten
ansedda lägsta räknedelen af styfver, är för hög såsom den
lägsta antagna räknedelen. Den är visserligen den lägsta af alla
myntstycken som borde slås; men som sista räknedelen anser jag
den dock vara för hög. Vi hafva i våra invecklade räkenskaper, i våra
skatter och kronoräkenskaper i allmänhet, så många exempel på nödvändigheten
af runstycken, till och med af bråk af runstycken, att underafdelningar
af centen ovillkorligen mäste finnas, såvida det nya
myntsystemet skall kunna tillämpas utan vidare bråkräkning. Vidare
har såsom skäl för den lägre myntenhetens antagande af reservanten
blifvit anfördt, att då skulle man kunna hafva silfvermynt af 75 cent
och 50 cent, motsvarande de nuvar. 18 sk. och 12 sk., samt kopparskiljemynt,
som skulle motsvara 6 sk. Jag tror likväl, att dessa
mynt skulle komma att stå hvarandra allt för nära, för att icke
misstag lätt deraf skulle kunna äga rum. Man skulle blifva nödsakad
att afskaffa dem, såsom man gjort med de fordna silfvermynieu,
som i värde motsvarade 16 sk. r:gs. Reservanten har
Den 12 October f. m.
115
äfven anfört, att om denna lägre myntenhet antoges, så skulle
det gamla uttrycket 3 daler lätteligen öfvergå på den nya kronan;
men jag får härvid invända, alt det gamla räknevärdet 6
daler öfvergär lika lätt på den krona, som motsvarar 1 r:dr r:gs;
således ligger icke deruti något hinder för denna sednare enhets antagande.
Jag anser derföre, att Uisk:s förslag i afseende på räkneenhetens
bestämmande är riktigt; ty denna hör alltid vara afpassad
efter vanorna och bruken hos den nation, för hvars hela
myntberäkning den skulle ligga till grund.
Utsk. har föreslagit, att den nya mynt- och räkne-enheten må
få benämningen af 1 r:dr. Jag skulle likväl önskat, att något
annat ord dertill hade blifvit valdt. Det föreslår vidare, att den
riksdaler i silfver, som för närvar, är den egentliga myntenbeten,
måtte försvinna, och att vissa myntstycken mätte utmyntas till samma
storlek, som den nuvar. riksdalern specie, men under benämning
af 4 riksdaler. Denna utväg skulle naturligtvis hvar och en
tyda såsom en myntförsämring, ehuru derom icke nu är fråga.
Då den riksdaler, som nu är en, framdeles skulle motsvara 4, sä
skulle det nemi. falla hvar och en i sinnet, att myntet i vårt land
undergått en försämring. Den gamla specie-riksdalern, som vi
äga och länge haft, är ungefärligen lika med 1 r:dr Hamburger
b:co, samt med den Danska och Norrska specie-riksdalern. Det
nämndes nyss, att den äfven var i värde lika med en piaster; jag
kan dock icke medgifva detta, men den är likväl lika med speciedalern
i norden Jag anser icke något skäl vara att borttaga densamma,
heldst en dylik åtgärd skulle kunna föranleda lill begreppet om
en myntförsämring, som för närvar, icke afses, men som man likväl
i allmänna Sifvet talat om, såsom måhända blifvande nödvändig,
enär man föreställt sig, att realisationen ej med mindre skulle
kunna upprätthållas. Jag tror, alt hvarje skugga af en sådan
föreställning bör undvikas, äfven om man skulle kunna anse den
vara ganska aflägsen. Jag tror, att ett annat namn, betecknande
den nya myntenheten skulle vara ganska lätt funnet; och att en
bestämmelse i detta afseende är af nöden torde inses, dä man tager
i betraktande den förbistring i begreppen, som äger rum, när
man nämner en riksdaler. Denna förbistring uppkom, dä vid
1834 års riksdag R. St. begärde, att myntenheten skulle blifva
bestämd till 1 r:dr b-.co, men detta doek ej antogs. Ilade dä
detta förslag om myntenhetens bestämmande till 1 r:dr b:co blifvit
godkändt, så hade äfven hela den förbistring jag nämnt försvunnit;
nu finnes den deremot, och bör på något sätt afhjel-pas
och rättas. Enligt min tanka skulle, enär den nya myntenheten
blefve måttstocken för krono-räkenskaperna, benämningen krondaler
vara ett passande namn för densamma. I alla fall anser
jag mycken vigt ligga derpå, att specie-riksdalern blifver bibehållen
under sitt gamla namn.
Dernäst kommer Utsk. till det förslag, att den nya räkneenheten
bör delas i 100-delar, hvar och en i värde lika med 2
styfver r:gs, hvilket jag för min del äfven anser riktigt. Ulsk.
föreslår att denna lOO-dcl måtte benämnas cent, hvilket jag äter
J IG
Den 12 October f. m.
anser vara oriktigt, af det skäl, alt raan, enligt min tanka, ej bör
införa främmande benämningar när man dertill kan välja Svenska.
Detta nya mynt eller centen skulle i värde ungefär motsvara
en 2-styfversslant. Om man derföre bibehölle benämningen slant,
sä vore della ett vanligt uttryck och man visste hvad som dermed
menades. Utsk. ansel-, att denna 100-del af 1 r:dr, som i
värde ungefär skulle motsvara 6 r:st., borde vara den lägsta räknedelen;
men jag anser att denna räknedel är alldeles för hög, i
anseende lill de räkenskaper, som hos oss föras. Jag anser således,
att denna 100-del, cent eller slant, bör delas ytterligare i 10
delar. Utsk. har velat dela den i 2:ne delar, men Utsk. har derigenom
frångått decimalsystemet, och ändock fått den lägsta räknedelen
i allo högre än den efter våra behof bör vara. Hvar och en,
som något sysselsatt sig med decimalräkning, finnér lätt, att om
100-delen vidare delas i 10 delar, uppkommer derigenom ensior
lättnad, då man på det sältet kan undvika all bråkräkning och
komma till så låg räknedel, att allt, hvarpå bör göras afseende,
kan i räkenskaperna införas utan bråkräkning. Vid Utsk:s förslag
i öfrigt om silfvermyntsorlerne, har jag icke något annat att
erinra, än att specie-riksdalern bör få bibehålla sitt namn.
Om jag vid kopparskiljemyntens classification, eller organisationen
af kopparmyntsyslemet i öfrigt, icke har något alt anmärka,
så har jag likväl några erinringar att göra i afseende på utmyntningsbestämmelserne.
Utsk. säger, alt ett SkS koppar stapelstadsvigt
bör utmyntas till <»00 r:dr i 10-centstycken, lill 450 r:dr i
5-eentstycken, till 375 r:dr i 2-centstycken och till 300 r:dr i
1-centstycken o. s. v. Jag tror, att derigenom uppkommer för
hvarje myntstycke en vigt, som icke med siffror kan bestämmas,
utan genom särdeles vidlyftiga uträkningar. Jag tror, att man
bör utgå frän en motsatt grund, och nemi. antaga en viss vigt för
hvarje stycke som skall utmyntas, och derigenom räkna sig till bestämmelsen
af de myntstycken, som böra på hvarje Sk® koppar
utmyntas, pä det att det för vigten af hvarje myntstycke mätte
vara en noggrann och vig bestämmelse, som lätt med siffror kan
uttryckas. Hvad för öfrigt invexlingen af kopparmyntet angår,
så vill jag dervid ej göra några anmärkn:r nu, emedan man först
måste hafva myntsystemet fullständigt, och tillfredsställande uppstäldt,
innan man ingär i frågor, huru och på hvad sätt detsamma
skall tillämpas, och hvilka frågor slutligen böra afgöra, om det
bör antagas eller icke. Hvad den sednare frågan angår, huruvida
myntsystemet vid sin tillämpning kan möta svårigheter eller ej,
så anser jag att Utsk. bör taga densamma i noga öfvervägande,
och om inom Utsk. ej finnas personer, som härutinnan äga full
sakkänn edom, så torde Utsk. böra, för upplysningars meddelande,
tillkalla någon person som användt sitt lif vid begagnande af siffrorjuti
invecklade räkenskaper.
Hr Westerstrand, Pehr: I afseende på hvad Hr Cederschjöld
janmar kt ang:de remedium å det slagna myntet, får jag
erinra, att hvad BancoUtsk:s betänk, i denna del innehåller, ej in
-
Den 12 October f. m.
117
nefatlar något nytt förslag, utan endast är ett upprepande af
stadgandet härom i 1835 års K. förordn. om myntfoten, hvilket
också texten i hetänk. antyder. Hr von Hohenhausen har visserligen
riktigt uppgifvit, att det vid myntning begagnas tvenne remedia,
ett å halten och ett å vigten; men det är ett misstag, att det
af Utsk. ifrågasatte remedium har afseende på halten. Detta måste
naturligtvis vara lika för mynt af alla valeurer. Men å vigten
varierar remedium ifrån mindre för de större valeurerna till
större å de mindre valeurerne, såsom af Utsk:s betänk, ses. Att
slå mynt och göra alla pjecer noga riktiga, utan att få begagna
remedium för öfver- eller underhalt och vigt, är en omöjlighet.
Haltremedium skall naturligtvis räknas på ett helt myntparti. Att
räkna vigtremedium för hvarje pjece, såsom Hr Cederschjöld yrkat,
blifver dels öfvermåttan operöst, dels i afseende på de mindre pjecerne
omöjligt, i anseende lill det omärkbara i bråkvigten. Således
måste äfven vigtremedium tagas å helt parti. Jag delar ej
deras farhågor, som tro, att myntenhetens benämning af riksdaler
skall förorsaka förvillelse i afseende på tvenne andra förut befintliga
riksdalrar. Begreppet om en riksdaler, att den utgör 48 sk.
r:gs eller 32 sk. b:co, är så allmänt, att man, för att beteckna
annan sort riksdaler säger nästan alltid en banko eller en specie.
Någon tids vana skall onekligen stadga säkerhet härutinnan, utan
att förvillelse behöfver befaras. Att i myntsystemet införes decimalberäkning,
anser jag högst nyttigt. Detta skall medföra många
fördelar, af hvilka jag nu vill nämna endast en. Vexeltransactionerne
hos oss gå till det mesta i Hamburger b:co. Dervid
beräknas 128 sk. Svenskt b:co eller 4 r:dr r:gs såsom pari. Man
behöfver dervid blott dividera cursdifferensen i cents med 4, för
att se huru många fjerdedels proc. cursen stigit eller fallit.
Jag anser det förevar, betänk, välgrundadt, och hemställer
om bifall derå.
Hr Rosenblad: I anledn. af hvad Hr Stuart, Christoffer,
anfört, anhåller jag få fästa uppmärksamhet derå, att den af Frih.
Wrede föreslagna, en half r:dr r:gs motsvarande myntenhet skulle
förträftligen öfverensstämma med vårt jordebokssystem, då den
komme att blifva alldeles lika med gamla silfvermyntsdalern efter
dess nuvar. reduction till 16 sk. b:co. Att förvandla de nu i jordeböckerne
upptagna r:dr, sk. och r:st. till caroliner och styfver
(1 carolin = § r:dr och 16 sk., samt en styfver med nära 2
r:st.) blefve föga besvärligare, än reductionen 1777 af daler å 32
ören, a 24 penningar till riksdaler å 48 sk, a 12 r:st., men deremot
vann man den stora lättheten, att efter decimalsystemets införande,
svårligen de missräkningar kunde mer i jordehöckerne
insmyga sig, som hittills tid efter annan ägt rum, på ett sätt alt
knappast nu mera rättelse är möjlig, och då Frih. Wredes system
äger den stora förtjenst, att den lägsta nu gångbara myntafdelning
deri finnes upptagen, komme hvarken räntegifvare eller räntetagare
att genom denna förvandling af räkenskapernc lida någon
förlust.
118
Den 12 October f. m.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: BancoUtsk:s förevar, betänk.
afliandlar tvenne olika ämnen: nemi. l:o, huruvida den nu
gällande myntenheten skall förändras, och 2:0, huruvida decimalsystemet
skall införas. Hvad myntenheten beträffar, så instämmer
jag med dem, hvilka anse den böra blifva en riksdaler r:gs,
emedan denna räkning är den nu mest brukliga. Genom denna
s. k. förändring afviker man icke från det verkliga, utan blott
från det lagstadgade förhållandet. Om nyttan af den andra förändringen
eller af decimalräkningens införande, har jag tvekat och
någon gång trott, att detta system kunde vara att föredraga, men
likväl icke böra införas, förr än åtskilliga andra ändringar föregått,
på det att man ej skulle få för många på en gång, och derigenom
förbrylla allmänheten. Men efter sakens närmare begrundande
och efter öfverläggning- med kunnige män, anser jag detta
system icke böra antagas. Dess fördelar hafva här af åtskilliga
ledamöter blifvit uppgifue; förnämligast har man hållit sig lill dess
gagn vid addition. Jag medgifver detta, men befarar att hvad
som vunnes i addition, förlorades i division, ty 10 kan endast delas
med 5 eller 2, dä deremot det nu gällande 12-tals-systemet
kan delas både med 2, 3, 4 och 6. Hafva häradsskrifvare begått
misstag i addition före begagnandet af decimalsystemet, så
är fruktansvärdt, att de komma att göra desto flere fel i division
efter dess införande. Det är likväl icke så mycket med afseende på de
stora räkenmästarne, hvilka skulle vinna eller förlora på decimalsystemet,
ty de hjelpa sig alltid någorledes ur förlägenheten, ritan
det är med afseende pä de små räkenmästarne, och på
folket i allmänhet, som jag hyser mina betänkligheter. Det är
förnämligast ur en nationel synpunkt, som jag anser förslaget icke
böra antagas. Hvart och ett folk har icke blott ett grundljud
eller en grundton, som det uttrycker i sitt språk, och hvilken
det aldrig kan uppoffra, utan på sin egen sjelfständighets bekostnad;
hvarje folk har ock sitt grundtal, hvarefter icke blott
dess mynträkning, utan äfven dess lagstiftning, dess beskattning, dess
mått, mål och vigt rätta sig, och hvilket man ej kan ändra, utan att
på alla håll stöta emot både plägsed, stadga och nationalitet. Ett
sådant tal är hos oss 12-talet; det går tillbaka så långt som häfderna,
ja så att säga längre, ty det går ända till raythen, der 0-  den är omgifven af 12 andra gudar. I lagskipningen se vi Konungen
omgifven af 12 ledamöter i Högsta Domstolen. I hofrätterne
voro ursprungligen 12 ledamöter utom presidenten. I
lagmans- och häradsrätterne sitta från urminnes tid 12 domare jemte
ordföranden o. s. v. Gå vi till beskattningen, så finnes likaledes 12-  talet med sina f, § och flera underafdelningar 6, 4, 3, 2 hafva ingått
och ingå i undervisningen och utskvldsberäkningen. När Magnus Ladulås
år 1282 lät göra den bekanta skattläggningen, så följde man
visserligen olika grunder i Svea och Götha Riken; men begge stödde
sig på samma tal. För Svea Rike antogs markland, öresland
och penningeland; beräkningar som bibehållit sig intill våra dagar.
För Götha Rike antogs sjettungs- åttungs- och tolftungsland.
I beräkningen af tid hafva vi, såsom bekant är äfven talet 12.
Den 12 October f. m.
113
Så många äro månaderna om året, timmarne om dagen, timmarne
om natten; minuterna i hvarje timma äro 5 gånger 12 o. s.
v. Det ursprungliga måttet, foten, har 12 tum, de äldsta varorna,
limmer och bräder, räknas efter tolfter. Riksdalern har 4
gånger 12 eller 48 sk., och hvarje skilling sina 12 r:st. m. m.,
som jag, för att ej trötta eder med uppräknandet af kända förhållanden,
ej vill anföra. Tolftalet räder ej blott bland oss, det
synes vara gemensamt för alla Germauiska stamförvandter. I
Norrige är speciedalern indelad i 120 sk., hvilka jemnt svara mot
det af våra förfäder så kallade storhundrade!, eller 10 gånger
12. I Tyskland, t. ex. i Preussen, var thalern förut indelad i
24 groschen och hvarje groschen i 12 penningar. Man har förändradt
groschen till 30, men de 12 pfennige stå ännu qvar pä
hvarje groschen. I Sachsen har man velat rätta sig efter Preussen
och delat thalern i 30 neu groschen, men det går der efter vanligheten
med sådane förändringar, som strida mot folkets vanor
och plägsed. De lägre folkclasserna räkna ännu på det gamla viset,
och kalla ett 5-groschens-stycke för 4 groschen, likasom vår
allmoge i omvändt förhållande kallar en 8 sk. för 12 sk. I Frankrike
räknas man och man imellan sous, ehuru centimer skrifvas
och bokföras. Vanans makt är således äfven der starkare än lagens,
ehuru revolutionen eljest jemuade allt. I Österrike och Rhenländerna
gå 60 kreuzer eller 5 ggr 12 på en gulden. I England förekommer
tolftalet i de pence, som gå på hvarje shilling, och så
framträder det hvart man vänder sig bland våra stamförvandter.
Dm vi nu gå ifrån det, hvilka svårigheter skulle ej i afseende på
skattläggningen uppstå? Hr Stuart den äldre, Kammarrådet, har
redan antydt dem, och hänvisat på de svårigheter, som skulle uppkomma
för uppbördsförvaltuingen, att efter andra grundtal uppgöra
räntepersedlarnes förvandling, och indrifva skatterna, utan missförstånd
och missnöje å de betalandes sida. Vill man göra förändringen,
så bör man vara betänkt på medels anslående till dermed
förknippade kosnader, på det att häradsskrifvarne, som redan
äro öfverdrifvet betungade, icke skola blifva urståndsatte att
fullgöra hvad som erfordras, d. v. s. att ej lemna förändringen
derhän, i brist pä medel till hennes verkställighet. Om nödiga
medel ansloges och förändringen ginge i fullbordan, huru skulle
de skattdragande i allmänhet, och allmogen i synnerhet, som äro
vana vid det gamla beräkningssätt, förstå alla gjorda förvandlingar?
Troligen begrepe de dem icke. Det vanliga, då den skattdragande
ej förstår riktigheten af den debetsedel han får, är, att
han misstänker det man gjort honom orätt. Hvem skall han då
tillfråga? Kronofogden och häradsskrifvaren äro just de, hvilka han
skulle misstro. Vänder han sig dä lill presten, månne denne kan
gifva honom besked? Det torde för mången vara svårt 1111, då både
beska!tningsgrunderna och penningeräkningen gå efter 12-talet.
Långt värre blefve det sedan den sednare ginge efter 10-talet,
och dubbla förvandlingar måste göras, nemi. först efter den
gamla penningeräkningen i 12-tal, och sedan efter dennas jemförelse
med den nya 10-räkningen. I alla fall måste antingen Kro
-
120
Den 12 Oetober f. m.
nan eller den skattskyldige få sätta till skillnaden mellan 76 och
100, eller de Tf5, hvarmed 12- och 10-räkningen skulle, efter
det nya förslaget, söndra sig. Huru många svårigheter skulle ej
stundeligen uppstå i minuthandeln med mat- och dryckesvaror,
frukt och mjölk m. m., särdeles på torgen, der säljare och köpare,
män och qvinnor skulle vara i ovisshet, ej blott om varornas
rätta pris, utan än mera om rätta betalningen derför, hvilken,
om än räkningen gjordes i nytt mynt, dock måste ofta verkställas
i det gamla, så länge det ej hunnit indragas. Följden skulle
blifva icke blott bedrägerier, utan ännu oftare missräkning, samt
missnöje på dens sida som förlorade. Att missnöjet vid sådana
tillfällen ej stannar endast vid klagan, det bar man sett i andra
länder, äfven då missnöjets skäl varit ett misstag. I Hessen, deiman,
i likhet med hvad Preussen gjort, införde den nya beräkningen
af 30 groschen på thalen), i st. f. de der förut brukliga
32 groschen, skedde i anledn. deraf ett upplopp. Folket trodde
nemi., att när det icke fans mer än 30 groschen på thalern,
så hade man borttagit 2:ne, och derigenom minskat thalerns värde.
Förhållandet var likväl omvändt, ty thalern var lika stor,
och när han dä delades i 30 groschen i st. f. 32, så var hvarje
af de 30 nya groschen bättre än hvartdera af de gamla 32. När
vi se sådana händelser i andra länder, hvarföre skole vi onödigtvis
utsätta oss för dylika, under en tid, då vårt penningeväsende
är nog trassligt ändock? Vi bafve nu dels sedlar, dels silfver och
koppar i rörelsen. Sedlarne äro både i riksgäld och banco, de
sednare försedda med dubbla påskrifter, för begge slagen; valeurerne
äro många, särskilda för riksgälds och särskilda för banco med olika
färger. Vi hafva dessutom 5 eller 6 olika slags privatbanksedlar, dessa
också med dubbla beräkningen af riksgälds och banco samt af
olika valeurer både sig emellan och med bancosedlarne, samt af
olika färgor. Kopparmynt finnes både i banco och riksgäld, sig
emellan olika. Skulle vi nu innan allt detta förut vore undanröjdt
eller ordnadt få nya sedlar och kopparmynt, så blefve
mångfalden och oredan så mycket större. När nu dertill kom
mer,
alt allmogen i somliga landskap räkna daler silfvermynt, i
andra äler daler kopparmynt, samt på somliga ställen mark, styfver
och ören, månne ej (lera än den stora mängden skulle af allt
detta trassel blifva förbryllad? Jag kan ej linna, att 10-räkningen
har sä mänga fördelar, att den på något sätt kan uppväga de
olägenheter, som af hennes införande skulle härröra, och hvilka
jag ej på långt när har fullständigt uppgifvit, för att icke trötta
Ståndet. Jag är således af den mening, att man icke bör gä
längre, än alt antaga riksdalern riksgäld till enhet, men låta honom
fortfarande fördelas i 48 sk. och hvarje sk. i 12 r:st. Om
något annat namn skall begagnas än det hittills brukliga, så tor
de
krona, såsom varande allom bekant, måhända böra helst antagas.
Det utländska uttrycket cent, som Utsk. har velat begagna,
är mig såsom sådant vidrigt; men mätte åsyfta, att en gäng för
alla gifva Svenska folket tillkänna, att räknesättet i tiofalder är
infördt från utländningen. Benämningen är dessutom sä mycket
min
-
Den 12 Octo ber f. ra.
121
mindre lämplig, som, dä det blefve fråga om flera dylika penningar,
man efter språkbruket väl skulle säga center eller centner,
hvarigenom den lilla penningen lätteligen kunde förvexla» med
den stora viglen af samma namn. Vilja II. St. underkasta sig
och Rikets innebyggare tioräkningens olägenheter, så skulle jag
tillstyrka, alt de åtminstone begagnade Svenska namn, efter man
bar eli språk, så rikt som värt.
Hr Lefren, Johan Pehr: Det är mig ganska okärt att
nödgas uppträda mot den siste talaren, med hvilken jag i så många,
ja i de flesta fall delar lika åsigler. Ilan har här för R. o.
Ad. framställt, ända från hedenhös, allt det mörka, som kan sägas
om decimalsystemet, och delta till försvar för tolfsystemet;
men jag tror, alt den värde talaren, genom att aflägsna sig sä
långt i den förflutna tiden, alldeles förbisett den närvar. Ilan
stannar sjelf, hvarje gång han företager någon läkning, vid tio—
falderne, och erkänner således, alt tiun är grundtalet i nuvar.
räknesystem, som ock af alla utan undantag dagligen begagnas.
Det finnes intet folk i östern, som icke begagnat tiosvstemet i
sin räkning, allt sedan Judarne, som begagnade 12-talet, flyttade
lill Babylon. I Rumpa grundar sig all räkning på 1 O-systemet.
Vare delta nog om mythen och culluren i denna fråga. — Jag vill
nu öfvergå till det bestämdt praktiska i frågan. Om man antager,
att allmänheten i folkskolorne kunna väl lära sig quatuor-species
i hela tal, (och jag hemställer till Hrrne, huruvida icke förhoppningarne
äro alltför stora, om vi förvänta oss, att allmänheten
skall komma stort längre) samt aflägga alla föråldrade, orediga, och
hvarandra motsägande indelningsgrunder, såsom 12, 24, 32, m.
fl., och antaga den naturliga tiodelningen, så kunna alla slags uträkningar,
äfven af ytor och rymdinnehåll, helt enkelt verkställas
af hvilken som helst, som kan ofvannämnde quatuor-species. Här
ligger cullurfrågan i det ärende, som är före, och alldeles icke
uti mytherne. Jag för min del vägar yttra stor glädje deröfver,
alt Utsk. tillstyrkt decimalsystemets införande vid myntets indelning.
Jag har särskildt arbetat derför under hela den lid, jag
haft den äran alt vara riksdagsman, och (inner med tillfredsställelse,
att tiden nu är mogen, för att kunna vidtaga detta stora
steg på eulturens bana. Jag har bär bort åtskilligt om remedium,
svårigheter o. s. v.; men som detta redan af andre talare
blifvit vederlagdt, vill jag blott, hvad skallläggningen vidkommer,
hänvisa till ett exempel. Mine egne landsmän, Flhuarne, fingo nemi.
genast efter sedan de bade fallit under Ryssärnes välde, hos sig infördt
decimalsystemet, så väl i penningeräkning, sorn vid förvandligen
af deras skatter, och menige man förstod delta straxt, samt uttryckte
sig som följer: "det var ändock bra, att vi fått något
godt frän det hållet". - Nu vill jag öfvergå till några di reda anmärkmr
vid betänk., då jag förutser, att en återremiss kommer
att äga rnm. Mine anmärkmr röra egentligen kopparmyntet.
Utsk. föreslår, att på t Skfå stapelstadsvigt koppar, utgörande
320 U, skall utmyntas
3 II. lfi
122
Den 12 Octo b er f. m.
10-centslycken ä 600 r:dr per Sk??.
5-centstycken å 450 „ — —
2-centstycken å 375 ,, — —
1-centslycken (,
^-cenlstyckeni ° ”
Enligt denna grund komma myntstyckena att väga som följer:
10-centstycket: -45 U = 0,053333 etc. U.
5-centstycket: ?? = 0,035555 etc. ??.
2-centstycket: T|ti — 0,0170666 otc. ti.
1-centstycket: ti = 0,010666 etc. ti.
2-centstycket: ® = 0,005333 etc. ti
Att
det icke är lämpligt, alt vidtaga en utmyntningsgrund,
som gifver ett så litet tillfredsställande resultat vid tillämpningen,
som det nu anförda, lärer få tagas för bestämdt säkert. Jag lager
mig derföre friheten föreslå följande utmyntningsgrund, som
icke är särdeles afvikande från Utsk:s, men äger det företräde,
att vara mycket enklare och för praktiken passande:
Af 1 Sk?? stapelstadsvigt koppar, som utgör 320 ti, utmyntas af
10-centstycken 640 r:dr per Sk??.
5-centstycken 533 £ ,, — —
2-centstycken 1
1-centstyckenj320 ,, — —
^-centstyckenj
Enligt denna utmyntningsgrund, komma myntstyckena att
väga som följer:
10-centstycket jemnt TJ5 ti = 0,05 ti.
5-centstycket ,, ti = 0,03 ti.
2-centstycket „ T$T ti = 0,02 ti.
1-centstycket „ ?? = 0,01 ti.
I-centstycket „ 2öö # = 0,005 ti.
Dessa myntstycken skilja sig väl från hvarandra, och innehålla
tillräckligt koppar, för att skydda för efterpregling; men ej
så mycket, att de blifva oviga att begagna. Skulle Utsk. vid afgifvandet
af förnyadt betänk, finna skäl att, i st. f.' £ r:dr sp.
(1 r:dr r:gs), föreslå till blifvande myntenhet | r:dr sp. Q r:dr
r:gs), så får jag föreslå följande:
l:o) Att silfvermynten blifva följande:
stycken å 8 kronor = 4 r:dr r:gs.
„ 4 d:o =2 d:o
,, 2 d:o =1 d:o
„ 1 d:o = £ d:o = 100 styfver.
„ £ d:o = J d:o
Anmärkning: Silfvermynt på 75 styfver (| krona) kunna
icke, såsom reservanterne synas önska, utmyntas, emedan ett silfvermynt
af detta innehåll icke väl skiljer sig från kronan och
hal/kronan.
2:o) Att kopparmyntet blifver följande:
Stycken ä 10 styfver krona) ä 800 kronor på 1 Sk& stapelstadsvigt
å 320 ??.
Den 12 Octo b er f. m.
123
Stycken ä 5 styfver krona) ä S00 kronor pä 1 Skf? d:o.
Stycken ä 2 styfver krona) h 640 kronor pä 1 Skfö d:o.
Stycken a 1 styfver (T £ö krona) å 640 kronor pä 1 Sk& d:o.
Enligt denna ulmyntningsgrund komme myntstyckena att er
hälla
följande vigt:
10-slyfverstycket T«ö- f? = 0,04 få.
5-styfverstycket T^0 få — 0,02 få.
2-styfverstycket Tås få — 0,01 få.
1-styfverstycket få — 0,005 få.
Att H. Utsk. ville inhemta myntmästarens yttrande öfver mina
här gjorda förslag, derom tager jag mig friheten anhälla, och
vägar hoppas, att Utsk. icke skall finna dem sakna grund.
Slutligen tager jag mig friheten föreslå, att hvilkendera myntenheten
ock må antagas, antingen 1 rulr r:gs eller £ r:dr samma
mynt, densamma må erhålla namnet krona, ty det är ganska vigtigt,
om reda framdeles vill vinnas, att namnet riksdaler alldeles
afskaffas; skälen ligga för öppen dag. Men det väsendlliga i dessa
frågor har Utsk. redan föreslagit, nemi. /o-delningens införande,
och för detta steg framåt skall man hålla Utsk. räkning, om
ock i öfrige, härmed gemenskap ägande frågor ieke allt vinnes,
som vore önskligt. För att undvika all förblandning af olika skeppund,
synes rättast vara att bestämma 100 marker till ulrayntningsgrund.
I sådant fall komme att på 100 få koppar utmyn
tas
(enligt den af mig uppgifne grund):
10-centstycken 200 r:dr på 100 få.
5 d:o 166|r:drpå 100 få.
1 ? d:o 100 r:dr på 100 få, samt
i)
i fall r:dr r:gs tages till myntenhet (krona).
10 styfverstycken) „
5 il:o d:o |250 kron°1' O25 r:dr r:Ss)'
1 dio d:o |200 kronor (100 r:dr r:gs)i
på 100 marker koppar.
Frih. Wrede, Fabian Jacob: Lika med den siste värde talaren,
kan jag icke annat än uttrycka en sann tillfredsställelse deröfver,
att Bancolltsk:s pluralitet varit af den åsigt, att decimalsystemets
införande i myntberäkningen är af behofvet påkalladt och
utgör ett verkligt framskridande. Jag kan äfven ej annat än yttra
min tillfredställelse deröfver, att en så stor del af Utsk:s ledamöter,
ehuru ej dess pluralitet, upptagit det förslag, som jag
vid sistförflutna riksdag framställt, nemi. alt tilt myntenhet antaga
värdet af £ r:dr r:gs och fördela densamma i 100 delar, hvilka
skulle i värde så nära motsvara våra styfrar i riksgälds, att
de kunde ulan olägenhet dermed förvexlas. Detta förslag har nu
ånyo blifvit framstäldt af Ilr Gripenstedt i dess reservation, och der
så fullständigt utveckladt, att det vore öfverflödigt att utförligt motivera
detsamma. Jag lager mig derföre blott friheten att nu i
124
Den 12 October f. m.
form af anmärkmr, dels mot Utsk:s betänk, dels emot de yttranden,
som af åtskilliga ledamöter bär blifvit afgifna, i vissa delar
yttra några ord.
Hvad försl sjelfva frågan angår, hvilkendera af de föreslagna
myntenheterne, nemi. 1 r:dr r:gs eller r:dr, skulle medföra de största
fördelarne, sä anser jag mig böra nämna de bufvudsakliga grunder,
hvilka hafva ledi mig lill den åsigten, alt ,} r:dr skulle vara
den fördelaktigaste. I de liesta läll instämmer jag uti hvad Hr
Gripenstedt i sin reservation anfört, och vill således ej med återupprepande
deraf upptaga ii. o. Ad:s tid, och är det blott i ett
afseende, som jag anser mig böra tillägga några ord. Det bar
af Frih. Palmstjerna blifvit anmärkt, att ett af de skäl, som af
Hr G? i pellstedt blifvit aufördt för antagandet af denna mvntenhet
af 24 sk., nemi. som skulle samma myntenhet hafva något inflytande
på prisen, ieke vore riktigt, och jag delar derutinnan
Frih. Palmsljeruas öfvertygelse, alt myntenhetens storlek är utan
något medelbart inflytande på prisen. Vi veta af erfarenheten,
ali ingen förblandning af begrepp, äfven hos de lägsta folkclasserna
i de södra delarne af Sverige, uppkommer derigenom att varuvärdena
vexelvis uppskattas uti myntenheter, som stå i sä olika
förhållande till hvarandra som sex till ett, nemi. riksdaler och
daler, och det linnes ej heller någon rationel grund, hvarför
myntenbetens storlek skulle hafva ett sådant inflytande. Helt annat
blifver förhållandet med den minsta , i handel och vandel
förekommande myntunderafdelningen. Denna har eli väsendtligt
inflytande pä varuprisen, åtminstone på vissa classer af dem,
ty det är naturligt, att på denna underafdelnings storlek beror
till hvad grad minut- och partiprisen kunna följa i jemnbredd
med hvarandra. Jag anser det icke vara möjligt alt a priori bestämma,
huru stor en sådan lägsta myntafdelning bör vara, utan
tror det endast vara erfarenheten, som dervid bör tagas till grund.
Vårt nuvar. myntsystem upptager icke några andra afdelningar
än skillinge och runstycken. Att det förstnämnde af dessa värden
är för högt och det sistnämnde för lågt, för att utgöra den lägsta
underafdelningen, bevisas tydligen deraf, att de arbetande dussenia
sjelfva infört en underafdelning, som ligger emellan dessa
båda storheter, nemi. styfvern. Då nu händelsen gör, att denna
underafdelning, som folket sjelf tyckes hafva bestämt såsom den
för dess behof bäst afpassade, på en obetydlighet när, är lika med
hundradelen af en så bekant storhet som en half riksdaler, sä tyckes
det mig vara obestridligt, att denna sistnämnda storhet mäste
anses såsom den naturligaste grundenheten för decimalsystemet,
så mycket mer som det, på sätt Hr Gripenstedt i sin reservation
vidare utvecklat, endast genom dess antagande blir möjligt att bestämdt
återgifva alla de särskildta myntvärden, som folket vant
sig alt begagna.
Man bar mycket talat om svårigheterne att införa det nya
systemet i den mindre handeln; för min del anser jag, att dessa
svårigheter icke allenast äro obetydliga, utan rent af inga. Om
några sådana svårigheter verkligen vore för handen, så skulle de
Don 12 Octo b er f. ra.
125
väl bestå deruti, att den handlande ej lätt kunde uppskatta verkliga
värdet af del nya myntet, efter den måttstock lian är van vid;
men denna farhåga måste ju alldeles försvinna, då man betänker,
att man endast salt i den allmänna rörelsen sådane myntstycken,
som jemnt svara mot alla de smärre sedelvaleurer, vid hvilka de arbetande
classerna redan äro vane. Om nu dessa kallas tjugofyra
skillingar eller krona, tolf skillingar eller 50 styfver, sex skillingar
eller 25 styfver o. s. v., så gör det föga eller intet till saken.
Jag inser ganska väl, att om det föreslagna nya systemet nu
anloges, så skola likväl, i långliga tider härefter, de gamla benämningarue
fortfarande begagnas i den mindre handeln, såsom händelsen
är t. ex. i Skåne, der det gamla räknesättet i daler och
styfver för länge sedan blifvit atlyst, men icke desto mindre fortfar
att vara allmänt gällande. Men en sådan förvexling af namn,
dä den icke leder till förvexling af begrepp, anser jag vara af föga
eller ingen betydenhet. I afseende pä hvad Hr von Hartmansdorff
yttrat om svårigheten ali hos oss införa decimalsystemet, så
har delta redan af llr Lefre'n blifvit så fullkomligt vederlagdt, att
jag dervid ej vill fästa någon vigt. Man bar åberopat Frankrikes
exempel såsom bevis för de svårigheter, som i allmänhet skulle
medfölja decimalsystemets införande. Men en granskning af
detta bevis leder läll lill den slutsats, alt de åberopade svärigheterne
alldeles icke härledt sig från decimalsystemet, utan från helt
andra omständigheter. Dä det nya systemet för mått, mål, vigt
och mynt under revolutionstiden infördes i Frankrike, gjordes
icke det ringaste afseende på de gamla förhållandena. Till enhet.
för längdemåttet antogs lio-milliondclen af jordqvadranten, under
benämning af meter; till enhet för rymdemåttet, cuben på
en tiondedels meter, under benämning af litre. Vigten af en
tusendedels litre vatten blef enhet för vigten, under benämning
af grumme, och 5 sådane grammer myntsilfver blef enhet för myntet,
under benämning af franc. Häraf uppkom visserligen ett, i
och för sig sjelf belraktadt, ganska enkelt och raliouelt system;
men en följd deraf blef, att ingen enda af de nya enheterne stod
i ett commensurabelt förhållande till de gamla. Den som efter
det nya systemets införande blef tillfrågad, huru stor någon af de
nya enheterna var i förhållande till den motsvarande äldre, nödgades
besvara denna fråga genom uppräknandet af en mängd decimaler;
men huru mänga decimaler han än dervid begagnade,
mäste han dock slutligen erkänna, att hans uppgift endast vore
approximativ. Denna omständighet allena är det som i 40 år uppehållit
det nya systemets antagande i Frankrike, men ingalunda
de nya enheternes indelning efter decimalsystemets grunder. Helt
annorlunda är deremot förhållandet i Sverige, der omständigheterna
så underlätta införandet af ett väl ordnadt decimalsystem,
att ingen enhet behöfver antagas, som ej antingen är alldeles densamma
som den gamla, eller står lill denna i det enkla förhållandet
af 1 till 2.
I afseende på detaljerna af förslaget, torde jag äfven få nämna
några ord. Vid sista riksdagen föreslog jag, att utmynta ett
126
Den 12 Octo b er f. ra.
myntstycke, svarande mot 18 sk. r:gs, eller 75 styfver, hvilket afven
nu af IIr Gripenstedt blifvit föreslaget. Vid närmare eftersinnande
tror jag likväl, att detta skulle kunna medföra olägenheter,
och anser det äfven öfverflödigt, under förutsättning, att utmyntning
af fjerdedels kronor, svarande mot 6 sk. eller 25 styfver,
kommer att äga rum. Huruvida detta sistnämnde mynt bör
blifva af silfver eller koppar, lemnar jag derhän. Jag skulle dock
tro, att det kan och bör göras af silfver, särdeles af 8-lödig halt.
I afseende på utmyntningsgrunden för kopparn, delar jag Hr Lefrens
åsigter, så vidt de röra nödvändigheten att kunna uttrycka
vigten af hvarje mynt. Men jag gör dervid det tillägg, att man
1 den lag, som bestämmer utmyntningsgrunden för kopparn, bör
undvika att, såsom nu i Utsk:s förslag skett, omnämna någon af de
särk i Ida vigtsorler, som, enligt hvad jag har anledn. hoppas, snart
skola bannlysas från vårt vigtsystem, och inskränka sig till att
nämna skålpundet victualievigt, som är gemensamt för det gamla
och nya systemet. I afseende på svårigheten att hos oss införa
decimalsystemet, torde det tillåtas mig, att i korthet lemna ett bevis
derpå, att icke Svenska allmogen har svårt att förstå detsamma.
Vi veta nemi. alt i Dalarne har, sedan långliga tider, hemmansklyfningcn
galt vida längre än i någon annan af Sveriges
provinser. Den mängd af delningar, som i anledn. deraf i nyssnämnde
provins uppkommit, har gjort det till en nödvändighet
för allmogen att sjelf förrätta desamma. Detta annars ganska vidlyftiga
arbete verkställes derstädes med lätthet och skyndsamhet
af sä kallade refkarlar, endast derigenom att de på ett rationelt
och ändamålsenligt sätt infört decimalsystemet i så väl ytmåttet
som längdemåltet. De hafva nemi. ökat tunnlandet från 14,000
lill 14,400 qvadratalnar, för att bringa det till jemn qvadrat.
Fjerdedelen häraf hafva de antagit lill enhet för sitt ytmått, under
benämning af kistland. Ristlandet delas i 10 snesland, och
sneslandet i 10 handland. Handlandet blir således en qvadrat med
2 famnars sida. Mätningen på fältet verkställes med en mätstång
af 2 famnars längd (d. v. s. bandlandets sida) hvilken under benämning
af stång antages till enhet för längdmåttet, och fördelas
i 10 underafdelningar eller s. k. kajlar. På detta sätt haiman
lyckats förenkla uträkningen, så att alla förekommande caU
culer, hvilka efter vanliga sättet att gå till väga äro ganska vidlyftiga,
nu af refkarlen förrättas med ett stycke krita på förskinnet.
Då nu Svenska bonden sjelf gjort en sådan reform, endast
för att i ett visst fall begagna decimalsystemets fördelar, så har man
svårt att påstå, det han ej skulle förstå detta system, äfven för
andra fall, der lian får emottaga det på ett ändamålsenligt sätt lillämpadt.
På grund af desse mina framställningar, får jag yrka återremiss
af Ulskis nu fördragna betänk.
Hr von Troil, Emil: Man har med rätta anmärkt, att här
är fråga om tvenne hufvudsaker, nemi. om myntenheten och
decimalsystemet. Beträffande myntenheten har Utsk. föreslagit
densamma, som jag tillstyrkt, nemi. en riksdaler r:gs; jag måste
således dermed vara nöjd. Vidare har Utsk. tillstyrkt
Den 12 October f. m.
127
samma benämning pä denna enhet som jag, nemi. ordet riksdaler
utan tillägg. Man kanhända tycker, ali jag dermed borde vara
lill fullo nöjd; men så är likväl icke förhållandet. Utsk. bar icke
velat medgifva den likaså nödvändiga oell nyttiga, som ä andra
sidan alldeles oskadliga sak, att ett värde, svarande emot 4 r:dr r:gs,
skulle få benämnas en species. Genom borttagandet af denna del
af min motion, linner jag den numera så förryckt, alt jag densamma
ej vill erkänna, utan skall jag, i händelse förslaget nu
återremitteras, men i samma skick återkommer, se mig nödgad
att votera mot detsamma, eller derå yrka förändring. Efter Ulsk:s
förslag skulle en r:dr i silfver motsvara en r:dr i papper. Nu
hafva vi redan 1 riksdaler silfverspecie, efter hvilken värdet af
allt vårt nuvar. pappersmynt är bestämdt. Här skulle såledas af
en r:dr i silfver göras 4 med samma benämning, och man skulle
dä få 2:ne sedlar på en r:dr, hvaraf den ena skulle inlösas med
i r:dr och den andra med en hel r:dr i silfver, men begge vara
lika mycket värda. Man skulle då mycket noggrant granska sedeln,
efter hvilken myntfot silfvermyntet är utlofvadt, för att kunna
finna om det vore fråga om ett enkelt eller fyradubbelt värde.
Jag får derföre yrka, att Utsk. måtte bifalla den ganska enkla
saken, att en r.dr silf. sp. måtte benämnas en species. Blott detta
medgifves, blott bancosedlarne såsom hittills får bestämmas efter
denna species, så blifver förändringen till den grad enkel, alt icke
någon oreda kan uppkomma, och att alla de invändningar, som blifvit
gjorda, kunna lemnäs utan afseende. Men om man vill borttaga
den benämning af species, för hvad som hittills kallats 1
r:dr silf. sp., eller som efter Utsk:s förslag skulle heta 4 r:dr, så
blifver alltsammans lill den grad oredigt, att det är en försämring
och ingalunda någon förbättring i nuvar. myntsystem.
Vidare måste jag i hufvudsaken erkänna, att jag icke anser,
att den förändrade redactionen af sjelfva författningen, mot hvad
jag föreslagit, är någon förbättring. Det må vara möjligt, att det
härutinnan kan vara kärleken till hvad man sjelf har gjort, som
förvillar mig, men jag har likväl trott mig derom böra göra en
framställning, då det synes mig som saken vore sådan. Jag har
trott, att man först borde bestämma orden. Här är det frågan
om 2:ne ord, nemi, om en riksdaler och om en species. Jag har
trott, att författningen borde börja med att bestämma dessa, emedan
det är hufvudsaken, att allmänheten må veta hvad de betyda,
för att kunna begripa resten; först sedan tror jag, att man
bort öfvergå till beräkningssättet. Utsk. har deremot börjat med
att gifva sitt förslag den storartade benämningen af ”förslag till
nytt myntsystem.” Jag tror likväl icke, att här är fråga om ett
nytt myntsystem, ulan blott att reda det gamla. Vidare heter det:
”denne gemensamma mynt- och räkneenhet, svarande emot 12 sk.
silfver, och i räknevärde enahanda med en r:dr r:gs eller 32 sk.
b:co, benämnes riksdaler.” Det är således först i slutet af 2 punkten
man får veta, hvad som likväl mest intresserar, nemi. att den
gamla r:drn r:gs, som nu igenfinnes under benämningen ”riksdaler,
” utgör den blifvande myntenheten. Beträffande decimalsyste
-
128
Den 12 October f. m.
met, så har hav blifvit så mycket, och till en del så väl laladt,
alt jag, som redan förut haft tillfälle att i della ämne gifva mina
tankar tillkänna, nu, då tiden tillika är så långt framliden, dermed
vill innehålla. I afseende på Hr Cederschjölds anmärkn.
rör:de remedium, lier jag blott att fä tillägga, det jag deruti lil!
alla delar med honom instämmer; jag tror, att delta fel insmugit
sig genom förbiseende uti 1830 års Ständers förslag om myntfoten,
då remedium blef bestämdt per fl, i st. f. per slycke. I)ä
denna fråga nu blifvit väckt, så yrkar jag, att rättelse derutinnan
måtte af BancoUlsk. föreslås.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Lika med den siste värde talaren,
vill jag icke eller anse, alt frågan nu är, att införa eli nytt
myntsystem, utan åsyftar blott ett bättre ordnande af det nu gällande.
Jag kan likväl icke med honom dela den åsigten, att den myntenhet,
som bör bestämmas, skall vara den af en r:dr r:gs, emedan
jag tror, oaktadt hvad den värde talaren yttrat, att mycken
förvexling alltid skulle äga rum, om man bibehölle benämningen
af riksdaler, alldenstund vi länge hafva haft Irenne olika värden
under samma benämning. Jag öfvergår således helt och hållet
lill den af Frih. Wrede först väckta, och sedermera af Hr Gripenstedt,
uti dess reservation, antagna grunden för myntenheten,
nemi. r:dr r:gs eller 24 sk. r:gs. Skälet för detta antagande af
24 sk. r:gs till mynlenhet, är sä fullständigt och så väl utredt af
motionären sjelf, att jag alldeles förbigår något vidare ordande
derom. Svårigheterna, som man ansett vidlåda införandet af decimalsystemet,
äro således kanske hvad som egentligen bör observeras
i denna fråga. Jag har fästat en särdeles vigt vid mynt
enhetens
bestämmande, med afseende på detta decimalsystems slutliga
införande, och jag kan icke annat än helt och hållet förena
mig med den åsigt, att en r:dr r:gs skulle såsom enhet vara föga
passande, emedan man genom dess antagande skulle komma tili
ett resultat, som i visst hänseende upphäfde decimalräkningen.
Ilär har af en värd talare blifvit yttradt, alt om man antoge benämningen
af slant, skulle derigenom icke någon förvexling uppkomma;
men jag får dervid invända, att med ordet slant vet man
ej rätt om dermed förstås en eller två styfver; samma oegenllighet
vidlåder således denna benämning som den af en r:dr. Man
säger, att den största olägenheten som vidlåder decimalssystemets
införande, är den för våra camerala räkenskaper, i afseende på
skattläggningen; men jag tror, att egentligen ingenting annat dervid
är att anmärka, än det besvär som i första hand skulle förorsakas
häradsskrifvarne, och sedermera dessas controlleurcr nemi.
kronofogdarne och landscontoren. Underafdelningarne, då man
stannar vid benämningen styfver, kunna ganska väl uträknas genom
decimalsystcmet. Detta visar sig redan tillräckligt i de uträkningar
som göras i landtränteriet, hvilka allmogen redan börjar
förslå. Jag anser ej, att styfvern kan betraktas såsom ett för
stort värde af den minsta underafdelningen, emedan den redan är
min
-
Dea 12 Octobcr f. m.
mindre 8n det ursprungliga myntet 1 r:st. b:co och numera det
minsta mynt, som finnes i handel och vandel. Jag finner således
icke härutinnan, med afseende på vår skattläggning, någon svårighet,
utan tillstyrker för miu del decimalsystemets införande, och
förenar mig dessutom med deni som yrka återremiss af betänk.,
på det att Utsk. måtte komma i tillfälle att rätta hvad som blifvit
anmärkt ronde det felaktiga af remedium.
Ilr Akrell, Garl: Till försvar för decimalsystemet och lill
bevis på dess fördelar, är redan allt det sagdt, som torde kunna
behöfvas sägas, äfvensom lill bevis på dess onytta, mera blifvit
yltradt än som hade bort yttras. Jag tror således, att dermed
icke någon ytterligare tid behöfver upptagas; men då jag förmodar,
alt återremiss af betänk, kommer att äga rum, vill jag blott
tillkännagifva, att jag instämmer i det system, som af Frill. Wrede
blifvit föreslaget. Bevisen på dess fördelar hafva redan fullständigt
blifvit utredda, såväl af motionären sjelf som af andra talare.
En af dessa fördelar och i sanning ej den minsta, är den, att den
af Frih. Wrede föreslagna myntenheten öfverensstämmcr med vårt
gamla räknesätt, hvarefter våra skatter äro bestämda. Ofvcrgängen
lill ett nytt system blifver således derigenom ganska lätt.
Dessutom förekommer den omständigheten, att om denna enhet
delas uti 100-delar, så uppkommer ett kändt mynt, som är styfvern,
och man slipper då det mindre lämpliga namnet cent. Derigenom
att ett dylikt mynt redan finnes pregladt, försvinner äfven
de olägenheter, som Hr von Hartmansdorff befarat i afseende
på den mindre handeln, ty hvar och en vet ju hvad en styfver
är. Jag instämmer sålunda i den åsigten, alt myntenheten bör
bestämmas lill 24 sk. r:gs, och anhåller för öfrigt om återremiss
af betänk.
BancoUtsk:s betänk, blef, uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, framställd propos., af R. o. Ad. ålerremitteradt.
Lades på bordet nedannämnda från Utskm inkomna betanien,
utlåtrn och mern., nemi. från
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 33, i anledn. af väckt motion om nedsättning af räntan
vid utlåning af spanmål från socken- och fattigmagasin;
N:o 34, i anledn. af väckt motion om upphörandet af interimsbesigtningar
å prestebol;
N:o 35, i anledn. af väckt motion om upphäfvande af föreskrifterne
ronde inländske skådespelares och konstidkares skyldighet
att erlägga afgifter lill K. Theaterns och Hofcapellels pensionscassor;
N:o
36, i anledn. af väckt fråga om förändring af patentlagen
af d. 13 Dec. 1834;
N:o 37, i anledn. af väckt motion, ronde mäklareslut i afseende
på den s. k. leveranshandeln;
3 H. 17
130
Den 12 Octo ber f. ra.
Stats -Utskottet:
N:o 37, ang:de regleringen af ulgifterne å riksstatens 4:de
linfvudtitel;
Banco -Utskottet:
N:o 17, med anmälan, alt hela beloppet af den sedan 1S40
års början upplupna bancovinst erfordras för Bankens consoliderande.
Äfvenledes lades på bordet 2:ne från Ridd.Utsk. inkomna, så
lydande mern.:
Hörsamt Memorial.
Till Ridd.Utsk. har H. R. o. Ad. behagat återremittera
Utsk-.s mern. N:o 4, ang:de en af Utsk. uti 13 § 2 morn. i Ridd.-  Direchs inslrnction tillstyrkt förändring, i afseende ä rättighet
för Ridd.secret. att, derest R. o. Ad. sådant medgifver, med denna
syssla förena embete i Statens tjenst m. m.; och har vid della
Ulsk:s förslag Hr Gr. Cronhjelm, Polycarpus, anmärkt, det Utsk.
underlåtit yttra sig öfver Hr Grefvens, vid remiss af Hr Frih.
Tolls i ämnet först gjorda motion, framställda erinran derom, alt,
i händelse R. o. Ad. bifaller att annan Statens tjenst (inge jemte
Ridd.secrel.sysslan beklädas, Ridd.secret.lönen då mätte nedsättas
med G00 r:dr b:co årligen, eller med det belopp, hvarmed samma
lön vid 1834 års riksdag förhöjdes, hufvudsakligen med hänsigt
dertill, alt Ridd.secret. dä betogs rättigheten att tillika innehafva
annat publikt embete.
Utsk. har i anledn. häraf skolat vördsamt anföra: att då Utsk.
såsom grundsats uppställt, alt Ridd.secret. icke tillika finge innehafva
annan publik befattning, Utsk. icke eller ansåg någon förändring
i Ridd.secretis lönevillkor böra föreslås för de tillfälliga
undantag frän denna regel, hvilken, i anseende till särskildt förekommande
omständigheter, kunde någon gång mcdgifvas. Utsk.
har i öfrigt alltid förutsatt, alt Ridd.secret. i främsta rummet borde
egna sig åt R. o. Ad:s tjenst, och att således fråga icke bör
uppslå om tillåtelse för honom att med sin syssla vid Riddarhuset
förena ett Statens embete af någon vidsträektare omfattning, hvilket
oek torde för framliden möta ännu större svårigheter än hittills,
derest K. M. lemnar sin nåd. sanction å R. S(:s vid denna
riksdag fattade beslut om riksdags återkomst hvart tredje år, i
hvilket fall Ridd.secret:s tjenstebefattning i och för riksdagarne
lil ifver betydligt trägnare än dä riksdag icke inträffar oftare än
hvart öde är; och då den penningelön af 1200 r:dr årligen, som
Ridd.secret. åtnjuter, icke öfverstiger hvad hans vederlikar i Statens
tjenst erhålla, och i sjelfva verket icke, med beräkning af
förut varande myntvärde, utgör mer än de 450 r:dr i silfver,
hvilka Ridd.secret. redan efter 1778 års stat uppbar, finner Utsk.
deslomindre anledn. att tillstyrka någon nedsättning i nämnde lönebelopp,
som, oaktadt den förhöjda lönen nu i 10 är frän Ridd.-  cassan utgått, denna cassa likväl under samma tid vunnit en förkofran
af omkring 17,000 r:dr, och således från bristande tillgång
något skäl för nedsättningen icke kan hemtas.
Den II* Ocleber f. m.
135
På grund häraf förnyar Utsk. sin i inom. N:o 4, uli delta
ämne gjorda framställning.
Hvilket dock lill II. R. o. Adis eget ompröfva udo öfverlemna».
Slockholm d. 11 Oel. 1844.
På Riddal hus-Ulskotlets vägnar:
S. A. Sundels.
IV. F. Dalman.
Hörsamt Memorial.
Ridd.Utsk. har, genom remiss från H. R. o. Ad., fält till sig
hänvisad en inom H. Ståndet af Hr Rosenstjerna, Nils, vackt molien
om den ändring i nu gällande Ridd.Ordn., att R. o. Ad. hädanefter
malle representeras genom el t visst antal ledamöter, districtvis
valde af eleclorer frän alla å Riddarhuset introducerade
lefvande äller: i anledn. af hvilken motion särskilda yttranden
blifvit afgifna af Hr Hjärne, Harald, Frih. Cederström, Jaeob,
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold, Frih. Cederström, Anders, Frih.
Rhebinder, Fredr. Willi., Hr Tham, Carl Wilhelm August, 11 r
Lagerheim, Lars Magnus, Frih. Raab, Adam Christian, Gr. Lagerbjelke,
Guslaf, Frih. Palms!jerna, Carl Ollo, Hr Bildt, Knut,
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr., och Hr von Hartmansdorff, Äng.
Efter tagen kännedom af den i delta ämne förda discussion,
har Utsk. funnit den fråga först höra besvaras, huruvida den af
motionären åsyftade ändring i Ridd.Ordn. må kunna, på sätt 41
§ i nämnde stadga föreskrifter, till vägabringas ensamt genom R.
o. Ad:s beslut och Konungens derå mcddella nåd. stadfästelse.
Utsk. har dervid icke kunnat undgå inse, alt, ehuru ordningen
för R. o. Ad:s representation icke finnes i adeliga privilegierna
upplagen, det likväl från längst förflutna tider varit en II. o.
Ad. förunnad samt hvarje lefvande adlig ätt tillagd fri- och rättighet
att sig vid riksdagarne infinna; hvarföre ock, vid i öfrigt
anställd jemförelse, så väl af de sedan äldre tider allt intill den
närvar, utfärdade Ridd.- o. Riksd.Ordmr, som ock af en d. 1(»
Oct. 1809 utaf d. v. Ridd.Utsk., pä R. o. Ad:s anmodan, afgifven
och af Ståndet utan anmärkt!, lemnad sammanfattning af Ståndets
privilegier, Utsk. kommit till enahanda slutföljd, som de fleste af
Ståndets ledamöter, hvilka vid remissen af den ifrågavar. motionen,
i ämnet sig yttrat, nemi. att rättigheten för hvarje å Riddarhuset
introducerad ätt att vid riksdagarne äga sille och stämma är
en så beskaffad ”förmån” samt R. o. Ad. tillhörande ”fri- och
rättighet,” alt frågan om förändring deri måste behandlas i den
ordning 114 § Reg.F. stadgar.
Vid sådant förhållande, och enär under öfverläggningen inom
R. o. Ad. öfver Hr Rosenstjerna» motion blifvit utredt, att frågan
om dess formella behandling utgjorde det hufvudföremål, hvarom
först afgöras borde, har, vid betraktande af de nyligen inom
RiksSl:n yttrade åsigter och fattade beslut öfver del sedan sista
riksdag liv ilande representationsförslaget, Utsk. trott sig kunna
förutse, det samtliga RiksSt:s bifall för närvar, icke är att förvänta
lill någon ombildning af R. o. Ad:s representationssätt, särskildt,
132
Den 12 October e. m.
och att således den tid, som af R. o. Ad. på öfverläggningen
derom skulle användas, htefve onödigtvis förspilld, hvarföre Ulsk.
vördsamt tillstyrker,
att Hr Rosenstjernas motion icke må till någon åtgärd
föranleda.
Hvilket dock till H. R. o. Ad.-s egen ompröfning vördsamt
öfverlemnas. Slockholm d. 11 Oct. 1844-
På Riddarlius-Utskottets vägnar:
S. A. Sandels,
W. F. Dalman.
Ii. R. o. Ad. åtskildes kl. l till 3 e. m.
In fidem protecolli,
Albert Munck.
Lördagen den 12 October 1844.
Plenum kl.
Justerades 4 prot.utdr. för denna dag f. m.
Upplästes och remitterades till StatsUtsk.:
l:o K. M:s denna dag f. m. ankomna nåd. propos. af d. 1
dennes, ang:de Colonien St. Barthelemys återställande under Sveriges
allmänna drätsel och förvaltning;
2:o K. M:s denna dag f. m. ankomna nåd. skrifvelse af d. 1
dennes, ang:de afskaffande af slafveriet på St. Barthelemy; och
3:o K. M:s denna dag f. m. ankomna nåd. propos. af d. 17
sisth Sept., ang:de åtskilliga i Götheborgs och Bohus läns skärgård
belägna holmars upplåtande till fritt och allmänt begagnande.
Upplästes och remitterades till Stats- och Bevillu.Utskm K.
M:s denna dag f. m. ankomna nåd. propos. af d. 10 dennes,
ang:de en förändrad reglering i afseende på stapelslädernes tolag.
Äfvenledes upplästes K. M:s denna dag f. m. ankomna nåd.
skrifvelse af d. 24 sisth Sept., ronde tillökad ordinarie båtsmansrotering
inom en del län.
IT. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt då denna nåd.
skrifvelse icke innefattade något förslag, utan endast ett tillkännagifvande,
att K. M. af anförda skäl ännu icke är i tillfälle att
till R. St:s fastställelse öfverlemna samtliga längderne öfver den
tillökade båtsmansroteringen i Riket, II. Ex. ansåg sig böra hemställa,
om icke R. o. Ad. behagade bifalla, att K. M:s förevar, nåd.
skrifvelse (inge läggas till handlingarne.
Ropades ja.
Don 12 Octo ter e. m.
133
Föredrogs ånyo BancoUtsli:s d. 5 och 9 dennes pä hordet
lagda betänk. N:o IG, i anlcdn. af väckt fråga, dels om upphörande
nied innevar. riksdag af all tillverkning och utgifning från
Banken af sedlar å IG, 12 och 8 sk., och dels att Bankens berörde
sedlar fortfarande måtte förfärdigas och utgifvas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då jag icke är af samma
tanke som Utsk. i denna fråga, så kan jag, äfven om ingen annan
af K. o. Ad. yttrar sin mening, likväl icke dölja min, nemi.
att det vore för Riket nyttigare, om Bankens sedlar å mindre valeurer
indroges och om alla sådana mynt, sorn i deras ställe erfordrades,
utgåfves i silfver eller koppar. Jag kan nemi. icke föreställa
mig möjligheten, att silfver kan i längden qvarblifva inom
landet, så vida det icke utgifves i rörelsen. Erfarenheten har ock
gifvit vid handen, att så snart sedlar finnas på mindre valeurer,
så förjagas silfret småningom ur allmänna rörelsen, och sedlarne
intaga helt och hållet dess ställe; och sedan silfret en gång gått
bort, kommer det icke ulan uppoffringar tillbaka. Men då denna
fråga icke tyckes vinna understöd af några andra ledamöter inom
Huset, så torde det vara utan ändamål, alt jag vidare utvecklar
dessa förhållanden, hvarföre jag anser detta yttrande endast såsom
en reservation.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: BancoUtsk. har
vid afgifvande af det nu föredragna mern. tagit i betraktande, att
Bankens silfverbom! nu icke medgifver den kännbara afsaknaden
af utgifvandet af ett värdebelopp till 2 millioner b:co-mynt; och
föröfrigt, att som Bankens silfverfond i allmänhet genom inköp
bildas, så, om man beräknar hvad 2 millioner b:co gifva i årlig
ränta, och å andra sidan småsedlarnes kostnad af 30,000 r:dr b:co,
finner man att det är en ren besparing att hafva dessa småsedlar.
Jag påminner mig mycket väl, att i min ungdom, då allmogen var
van att hafva haft silfverpenningar i rörelsen, så emoltogo och gömde
de med den största begärlighet små silfvermynt, som den tiden
kallades 8-styfverstycken. Nu åter är förhållandet genom en
långvarig vana sådant, att åtminstone i de orter, som jag genomrest,
har jag icke funnit någon begärlighet efter silfret, utan
i tvertom. Så stor makt har vanan öfver menniskorna, och säkert
är jemväl, att den lilla silfverpenningen tappas lättare än en sedel.
Dertill kommer, att om man skulle underhålla ett silfvermynt
öfverallt i Riket löpande, så har det sig mycket svårt att
utgifva det från ett enda mynthus. I andra länder, der den allmänna
rörelsen drifves med silfvermynt, finnas, om rikena uppgå
till någon storlek, flera särskilda mynthus i olika orter, hvarifrån
mynten spridas. Hvad sora egentligen bestämmer penningens värde,
är icke så mycket sjelfva värdet af det ämne man har i handen,
som icke mera den säkerhet man har att derför kunna utfå
den vara, som den föreställer. Vid fluetuering af curs, när det
lönar sig, såsom nu under några år varit förhållandet, att begagna
silfvermynt såsom exportvara, är det tillgängligt i hvar mans
hand. Skeppare, matroser och commissioniycr drifva då dermed
134
Den 12 Octo ber e. m.
en liten luxhandel. Jag vill påminna Hrr:ne derom, att 1817 eller
ISIS, jag minnes icke bestämdt hvilketdera, bade curscn stigit
betydligt, så att vårt koppar-skiljemynt befans i värde något
högre än cursen var. Det dröjde icke länge, förr än kopparen blef
alldeles uttömd ur riket, och äfven här i Stockholm mäste invånare,
för att lätta rörelsen, åt sina kunder gifva s. k. valutor.
När det kunde hända här i Stockholm, huru skulle det då vara
i landsorten. Då silfvermyntet finnes i rörelsen, ligger det till
hands för hvem som helst att utföra det i brist på annan exportvara,
och en större brist på mynt måste dä uppkomma än som
är möjligt så länge småsedlarne existera.
Af dessa förenade skäl, och så länge det icke visar sig att
handelsställningen blir till vår faveur, måste jag, likasom vid 1839
och 1840 årens riksdagar, afstyrka småsedlarnes indragning.
Hr von T ro il, Em il: 1 motsats mot den siste värde talaren,
har jag vid 1834 och 1840 årens riksdag sökt medverka
lill skilling-sedlarnes afskaffaude. Jag har med afseende på frågan
i sin helhet icke förändrat öfvertygelse. Man skulle således tro,
alt jag skulle yrka förändring af BancoUtsk:s nu förevar, betänk.
Så är likväl icke fallet, ty jag hyser den öfvertygelse, att dä man
beslutar här i ändligheten, måste man hafva afseende pä tvenne
omständigheter, som kallas lid och rum. Tiden synes nu vara
temligcn olämplig för att afskaffa småsedlarne. Om jag åsidosätter
conseqvensen för min egen del, men betraktar den för R. St.,
så skulle det i sanning hafva ett högst besynnerligt utseende, att
della förslag, som vid föregnle riksdagar blifvit afslaget, då intet
hinder deremot förefunnits, skulle antagas just nu, då ganska stora
svårigheter deremot förekomma. Det är nemi. obestridligt, att
småsedlarnes afskaffaude skulle medföra en minskning i Bankens
silfverfond af vid pass 2 millioner b:co; och det skulle icke allenast
medföra en motsvarande minskning af b-.co-sedlar, utan ytterligare
en minskning af 3 millioner sedlar, som äro grundade
på denna silfverfond; så vida nemi. det skulle lyckas Bancostyrelsen
att anskaffa hela detta belopp af silfver. Men då man vet,
att det för närvar, finnes ett deficit i Bankens metalliska cassa,
och att det hittills ej lyckats fylla detta deficit, så tror jag att
man åtminstone först bör låta den saken för sig gå. När detta
inträffat och åtminstone 2 millioner b:co i silfver finnas i Bankens
metalliska cassa, som jag hoppas åter mätte vara fallet vid
nästa riksdag, då skall jag med min röst bidraga (ill småsedlarnes
afskaffaude, men såsom saken i detta ögonblick står, tillstyrker jag
bifall å Utsk:s betänk.
frih, Cederström, Jacob: Frågan om småsedlars afskaffande
för att i stället utgifva koppar- och silfvermyut har icke
medfört någon öfvertygelse hos allmänheten om nyttan och behöfiighelen
deraf. Den är också enligt min tanka hvarken nyttig
eller behöflig, så länge småsedlarne likasom de andra b:co-sedlarue
äro goda, så att man kan vexla dem i Banken emot silfver; och
allmänheten har fördel af att slippa småmynt, som rinner genom
Den ii Ocfober e. m.
135
(ingrarne i snö och smuts, hvilket icke händer med småsedlar.
Jag tillstyrker BancoUtsk:s betänk.
I afseende på det af Hr von Hohenhausen omtalta förhållandet
med exporten af kopparmyntet, är jag skyldig likväl att nämna,
att denna export ägde runi, derföre att det gamla ^-skillingsstveket
då gällde mera än hvad garkopparen kunde säljas för på
börsen. Derföre blef den lurendrejad ut, ty den var förbjuden
till utförsel.
Frih. Palmstjerna: Om Banken vore en anstalt, hvarigenom
man åsyftade alt för statsverket eller för allmänna behof insuga
så mycken vinst som möjligt, så skulle jag helt och hållet
instämma i BancoUtskis nu afgifna betänk. BancoUtsk. ser nemi.
endast på den på papperet uppförda contanla vinst, som Banken
bar af sin utlåning, och beräknar derefter nyttan af småsedlars
ingifvande, jemförd med nyttan af mindre silfvermynt. Jag kan
icke instämma i detta beräkningssätt. Jag anser Banken vara till,
för att uppehålla myntvärdet inom Riket. Dess egentliga ändamål
är alt vara en Vexelbank och icke en Lånebank; ty denna
sednare är en särskild anstalt, som, enligt min tanka, alldeles icke
får genom sina operationer verka menligt på Vexelbanken och låta
den gå under. Jag ser således saken från en annan synpunkt
än BancoUtsk.; men då i alla fall för närvar., på sätt Hr von
Troil äfven anfort,, tidpunkten icke är inne att utgifva silfvermynt
i st. f. småsedlar, enär Bankens silfvercassa icke står på den fot
att det utan afsaknad skulle kunna ske, så torde det vara öfverflödigt
att uppehålla R. o. Ad. med några vidare påståenden i
lietta ämne, och jag har också icke yttrat mig annat än reservationsvis
emot de skäl BancoUtsk. anfört för sitt afsfyrkande denna
gång. För min del önskar jag hvarken bifall eller ålerremiss,
utan helst afslag å BancoUtsk:s betänk.
Hr von Troil: Det äger, efter min tanke, sin' fullkomliga
riktighet, hvad Frih. Palmstjerna anfört, att nemi. indragningen
af småsedlar icke borde verka lill någon minskning af Bankens
lånerörelse, såvida metalliska cassan vore tillräckligt stor, ty Bankens
lånerörelse berodde i sådant fall hufvudsakligen på den sedelmassa,
som Banken behöfde hafva i omlopp. Det är derföre
alldeles icke på de af BancoUtsk. anförda moliver, som jag grundat
min tillstyrkan, utan det är på det närvar, förhållandet med
Bankens metalliska cassa.
H. Ex. Hr Gr. o. Landlm:s härefter till bifall å BancoUtskis
betänk. N:o 16 framställda propos. blef af 11. o. Ad. med
ja besvarad.
Föredrogs ånyo Ridd.Utsk:s d. 5 och 9 dennes på bordet
lagda mern. N:o 9, med svar på återremissen i frågan om val af
suppleanter till R. St:s Utsk.
Hr Aminoff, Joli. Fredr, anförde skriftligen:
Ridd.Utsk. har, genom sitt förra betänk. ang:de tillsättande
136
Den 12 October e. m.
af suppleanter uti Utsk:n, redan besvarat och vederlagt alla de
då gjorda anmärknir mot förslaget, och nu, genom sitt sednare
betänk., då de afgifne anmärkirne i det närmaste äro desamma
som åtföljde den beviljade ålerremissen, icke trott sig vidare behöfva
ingå i någon vederläggning, endast åberopa sitt förut afgifne
yttrande och föröfrigt bålla sig vid ämnet; anseende Utsk., alt
förslaget kan antagas, utan att derföre rubba de nu gällande föreskrifter
uti Ridd.Ordn. Nyttan och behofvet af ali hafva ledamöternes
antal inom Utsk:n fulltalige, så mycket möjligt är, kan
af erfarenheten numera icke bestridas, och derom bör ej mer än
ea tanke finnas. Man behöfver blott jemföra ärendenas gång i
Hiskin, med de inträffade resultaten, för alt om sanningen häraf
öfvertygas, emedan, som bevis må anföras, alt ej sällan inträffat,
det utgången af ett beslut inom Utsk. ofta berott på en enda rösts
afgifvande. Visserligen kan en röst afgöra beslutet inom Utsk.
äfven då när Utsk. är fulltaligt, men då är formen iakttagen, och
längre kunna lagstiftarne ej gå. För att erhålla denna fulltalighet
inom Utskin, vid de tillfällen Ridd.Ordn. förbisett densamma,
upptager förslaget tillsättande af suppleanter, hvilka genast inträda
uti Utskin såsom arbetande ledamöter, efter anmälan hos Landtm,
af ordinarie ledamot i Utsk. om det inträffade hindret, eller om
den äskade ledigheten från deltagande uti Utskisgöromålen, då behofvet
sådant påkallar, hvaremot och under nu gällande former
Utsk. kan vara i saknad af suppleant till och med 8 dagar. Om
t. ex. hindret anmäles eller den äskade ledigheten begäres hos
Landtm, om Thorsdagen, hvarefter Landtm, om Lördagen in pleno
anmodar Electorerne verkställa val af suppleant, hvilket val först
om Onsdagen derpå kungöres för Ståndet, och således den valde
suppleanten ej förr än dagen derpå kan ingå uti Utsk.; så kunde en
ledamot af II. o. Ad. saknas uti Utsk. under det de vigtigaste ärenden
afgjordes; och om R. o. Ad. härpå vinna eller förlora, torde icke behöfva
bevisas. Genom den föreslagna åtgärden, alt tillsätta suppleanter
uti Utskin, erhälles äfven den fördel, att suppleant redan på förhand
kan göra sig bekant med de ärenden, som tillhöra det Utsk.,
till hvilket han blifvit kallad, såsom extra ordinarie ledamot, och
der han, med få mellantider, är att anses såsom ständig tjenstgörande,
således i tillfälle följa ärendenas och deras behandling in- j
om Utskin; hvaremot och då suppleant, enligt nu gällande föreskrifter,
väljes, sker det endast för ett gifvet tillfälle, och således
obestämdt, huruvida han vid ny ledighet blifver vald eller ej,
synnerligen i samma Utsk. som han lemnat, hvarföre suppleanten
icke lärer anse nödigt taga kännedom af de i Utskin förekommande
ärenden, hvilka således för honom blifva främmande, då
han på nytt i ett eller annat Utsk. möjligen blifver vald. Och
hvad det hela härpå förlorar, är temligen tydligt och klart.
Allt talar således, enligt min öfvertygelse, om behofvet af att äga
ständige suppleanter uti Utskin. Man har, såsom skäl mot förslagets
antagande, hufvudsakligen anfört, att detsamma är stridande
mot grundlagarne och mot Ridd.Ordn., och man glömmer i och
med
Den 12 October e. m.
137
med detsamma, alt Hr Gr. o. Landtm, förklarat motsatsen. Man
liar vidare fästat sig vid det ökade besvär, som genom förslagets
antagande skulle tillskyndas Landtm. Jag erkänner sanningen af
denna anmärkn., men tror, att sedan Landtm, insett nyttan och
behofvet att äga ständige suppleanter uti Utsk-.n, skall Landtm, med
nöje åtaga sig detta ökade besvär, samt lägga detsamma till de
många åligganden han förut innehar såsom R. o. Ad:s ordförande.
Dä Ridd.Utsk., ehuru med modificationer, som ej rubba det hela,
tillstyrkt antagande af mitt förslag, och då de särskilda föreskrifter
Utsk. ansett behöfliga att i sammanhang med förslaget böra
göra sig gällande, ej eller äro stridande mot detsamma; sä får jag
vördsamt föreslå bifall till Utsk:s betänk.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Med stöd af de åsigter
jag framställde, då denna fråga här första gängen förevar, kan
jag nu icke bifalla Utsk:s betänk., med mindre än att dervid fästes
det villkor, att detta stadgande införes i Ridd.Ordn., emedan
jag anser, att då 79 § Riksd.Ordn. föreskrifver, att i afseende pä
ledighets erhållande frän Utsk., R. o. Ad. skall ställa sig Ridd.Ordn.
lill efterrättelse, och att Ridd.Ordn. bör vara uppställd i öfverensstämmelse
med grundlagen, så måste den också innehålla föreskrifter
om suppleanter i Ulsk:n, såvida sådana skola finnas. Om
stadgandet icke införes, så kan jag icke se, alt det kan lända till
någon framtida efterrättelse, och detta förmodar jag likväl vara
meningen, efter Ridd.Utsk. icke har sagt, att denna åtgärd endast
skulle vidtagas för denna riksdag.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Den siste värde talaren
har yttrat, att som 79 § Ridksd.Ordn. säger, att R. o. Ad. skall ställa
sig i dess sednare del Ridd.Ordn. lill efterrättelse, så borde
stadgandet om suppleanter vara infördt i Ridd.Ordn., derest sådana
skola få finnas. Slutsatsen af denna slutledning borde väl vara,
att om, till följd af Riksd.Ordn., bestämda föreskrifter borde
finnas i Ridd.Ordn. för R. o. Ad. för att kunna begagna sig af
suppleanter, så borde väl ock ang:de desamma, bestämda föreskrifter
finnas någonstädes i Riksd.Ordn. för de öfriga Stånden. Likväl
hafva de ansett sig ohehindrade att begagna suppleanter i
Utsk., och den värde Grefven, som sist yttrade sig, vet bäst, såsom
ordf. i ett Utsk., att så tillgår, och han har sjelf godkänt
sådana suppleanters inträde. Jag kan för min del icke finna, att
hvad som är de öfriga Stånden tillätet, skulle vara R. o. Ad.
förmenadt. Remälde Hr Grefve har också yrkat, att om R. o.
Ad. ville antaga ett sådant stadgande, som Ridd.Utsk. föreslagit,
så borde det införas i Ridd.Ordn. Följden af ett dylikt beslut
skulle blifva, att det borde underställas Konungens bepröfvande,
och inga suppleanter komme då att vid denna riksdag hegagnas.
Jag tillstyrker således bifall till Ridd.Utsk:s betänk.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth: Det förundrar mig
ganska mycket, att då Utsk. ansett de anmärkmr, som förra gången
gjordes emot betänk, i detta ämne, då det hos R. o. Ad.
3 H. 18
138
Den 12 October e. m.
föredrogs, icke föranleda till någon förändring af den åsigt Utsk.
då hade uttalat, så föreslår Utsk. likväl i detta betänk, en högst
betydlig afvikelse från sitt förra beslut, nemi. i st. f. att förra
gången föreslogs, att, i hvardera af Const.- Stats- Banco- Ekon.
- och Bevilln.Utskm, en tredjedel af antalet ordinarie ledamöter
skulle antagas såsom suppleanter, så har Utsk. nu ansett endast
2 suppleanter för hvardera af dessa Utsk. böra inväljas. Utsk.
har deruti, enligt min tanka, velat på ett fint sätt förmå R. o.
Ad. att bifalla detta förslag, då det kunde anses för en obetydlig
sak, om det fans ett par personer öfverlopps, som tillkallades vid
behof; men de skäl, som blifvit förut anförda emot Utsk:s betänk.
, qvarstå i alla fall ovederlagda. Det ena skälet är det, som
Gr. Gyldenstolpe anförde, att suppleanter äro i sjelfva verket olagliga
personer, så länge de icke af Ridd Ordn. omtalas, ty de
andra Ståndens beslut, som af Hr von Hartmansdorff åberopades
kunna icke lända oss till efterrättelse. Den andra och efter min
tanke vigtigaste omständigheten är den, att såsom grund för förslaget
blifvit åberopadt, att hvarje Stånd bör hafva lika inflytande
pä Utsk:s beslut. Så är det visserligen från början afsedt,
men sedan Utsk:n en gång blifvit bildade, är det icke mera fråga
om Stånden, eller någon inverkan af ståndsandan, utan Utsk:s
ledamöter besluta om fäderneslandets angelägenheter efter bästa
insigt, de må höra till hvad Stånd som helst. Dessutom om R.
o. Adis Utsk:sledamöter känna sin pligt, så infinna de sig lika ofta
i Utsk:n, som de öfriga Ståndens ledamöter, och då blir val
af suppleanter öfverflödigt. Jag tillstyrker således afslag å betänk.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Det Utsk., i hvilket jag
har den äran alt vara ledamot, har redan i sitt första betänk.,
som jag tror temligen fullständigt, för R. o. Ad. framlagt de skäl,
på hvilka Ulsk:s öfvertygelse i denna fråga sig grundar. Att lika
så fullständigt vid utlåt, öfver återremissen upprepa dessa skäl,
Släde enligt min tanka varit öfverflödigt. Utsk. har likväl redan
i ingressen till sitt sednare betänk, anmärkt, att någon jemkning
och förändring skett i uppställningen af förslaget. Detta visar, att
Utsk. fästat allt det afseende, som med dess öfvertygelse kunde
förenas, vid de anmärkmr, som under discussionen i Ståndet vid
tillfälle af återremissen ägde rum. Här har nyss af cn värd talare
blifvit anmärkt, att då 79 § Riksd.Ordn. hänvisar till Ridd.-  Ordn., såsom innehållande de för R. o. Ad. gällande föreskrifter,
i afseende ä tillsättande af Utsk:sledamöter vid förefallande
ledigheter, och då Ridd.Ordn. borde vara med Riksd.Ordn. öfverensstämmande,
vore deraf en följd, att detta förslag, sådant som
det af Hr Aminoff blifvit framstäldt och af Ridd.Utsk. utarbetadt,
borde förkastas, eller åtminstone med verkställigheten fördröjas till
en påföljande riksdag. Jag gillar icke denna åsigt, och tror, att
dä Hr Gr. o. Landtm, framställt propos. på sjelfva motionen, torde
frågan kunna anses vara redan afgjord. Den är dessutom, efter
min tanka, redan temligen utförligt afhandlad i Utsk:s första betänk.
och jag kan icke frångå den öfvertygelse, att åtgärden å R.
o. Adis sida är fullkomligt laglig. Det har vidare blifvit anmärkt,
Den 12 October e. nr.
att detta beslut, vid närvar, riksdag vidtaget, för att kunna vid
den nästa och för framtiden blifva gällande, nödvändigt skulle behöfva
att i Ridd.Ordn. införas. Häruti instämmer jag; men jag
tror, att det nu församlade Ståndet, lika så väl som ett följande,
är berättigadt att besluta huru i denna fråga förhållas skall. Frih.
Cederström har, om jag rätt fattat, gjort den anmärkn., att Utsk.
i sitt sednare betänk, har föreslagit ett mindre antal suppleanter,
än i det första betänk. Detta är sant, och visar, att Utsk. i allt,
som låtit förena sid med dess öfvertygelse, sökt alt gä Ståndets
önskan till mötes. En värd talare hade nemi. önskat en sådan
minskning, och då Utsk. genom efterfrågan erfor, att bland Electorerne
någon farhåga verkligen uppstått, huruvida ett tillräckligt
autal lämpliga suppleanter skulle kunna finnas, så ansåg Utsk. sig
göra rättare att inskränka antalet lill det, som kunde lättast och
pä ändamålsenligaste sätt åstadkommas. Utsk. tror sig hafva ögonskeuligen
bevisat, att åtgärden är laglig, alt Ståndet har icke
allenast rätt att densamma vidtaga, utan äfven skyldighet, icke
blott emot sig sjelft, utan äfven emot fäderneslandet, emedan Ståndet
har sig uppdraget J af lagstiftande och beskattningsmakten,
för så vidt de af Ständerna utöfvas. Skulle Ståndet icke dela
denna åsigt, utan anse sig böra vidtaga ett annat beslut, så skall
den olägenhet fortfara, af hvilken vi redan sett exempel, att nemi.
Ståndet förblifver ofulltaligt i vissa Utsk., och dymedelst, enligt
min tanka, åsidosätter sin pligt. Andre ledamöter torde derom
hafva en annan åsigt; utgången må dä ankomma pä de liesta rösterna.
Frih. Cederström, Jacob: Uti denna fråga förekomma
egentligen till upptagande de af tvenne ledamöter framställda hinder
frän 79 § Riksd.Ordn., för att kunna bifalla mern., utan att
införa stadgandet derom i Ridd.Ordn. Jag anhåller derföre, att
fä fästa Hrrrnes uppmärksamhet derå, att 79 § Riksd.Ordn. bestämmer,
huru Utsk:sledamöter skola anmäla sig för tjenstledighets
vinnande, huru vid en sådan ledighets beviljande ny ledamot
skall väljas, och att slutligen R. o. Ad. ställe sig, i dessa sednare
fall, Ridd.Ordn. till efterrättelse, naturligtvis i afseende på tid
och sätt för valen; ty något annat än tiden för ledighet och sättet
för valet är icke i fråga. Nu är här icke det ringaste ord
nämnt i denna § om suppleanter, hvarken för R. o. Ad. eller för
de öfriga Stånden. Hvad hindrar då R. o. Ad. att, lika med
de öfriga Stånden, välja suppleanter till Utskm? Grundlagen hindrar
det icke, Ridd.Ordn. icke eller. Frågan är således: hvad
blir följden, när ledamöter i Utsk. begära tjenstledighet? Det förändrar
icke förhållandet, ty i och med detsamma Landtm, tillkännagifver
för Ståndet, att han beviljat ledighet för Utsk:sle
damöter,
anmodar han Electorerna att träda tillsammans, för att
välja ny ledamot på sätt 69 § Riksd.Ordn. innehåller. Suppleanterna
stå qvar i alla fall på sidan om de ordinarie ledamöterna
och göra ingen rubbning i Utsk:s arbetsordning, ingen rubbning
i de bestämmelser, sorn 79 § Riksd.Ordn. innehåller; ty jag vill
förmoda, att Landtm, icke underlåter att ställa sig 79 § lill efterrättelse,
och att han följaktligen för hvarje gång, som han tillkän
-
140
Den 12 October e. m.
nagifver för Ståndet, att han beviljat någon Ulsk:sledamot tjenstledighet
för tre veckor, eller längre tid om så behöfves, jemte orsaken
dertill, med bibehållande af riksdagsmannarätten, äfven anmodar
Electorerna att välja en annan ledamot i Utsk. i den permitterades
ställe. De valda suppleanterna äro i alla fall qvar såsom
suppleanter, sä framt icke någon af dem väljes till ledamot
i Utsk., för hvilken händelse en ny suppleant väljes, om nemi.
Ståndet beslutar att alltid hafva två suppleanter. Jag tillstyrker
bifall lill Utsk:s betänk.
Gr. Spens, Jacob Melcher: I afseende på sjelfva frågan,
så instämmer jag med dem, som tillstyrkt bifall till sjelfva saken.
Som jag likväl icke är af den lankan, att ändamålet i något fall
kan helga medlen, så kan jag icke instämma deruti, att man nu
skall söka, på hvad sätt som helst, ju förr dess hellre, tillvägabringa
denna sak. Jag kan nemi. icke finna annat, än att ett
sådant beslut, som nu är i fråga att fattas, verkligen innefattar en
ändring uti den Ridd.Ordn., som blifvit af K. M. fastställd, och
hvilken endast med K. M:s bifall åter kan ändras. 23 § innefattar
bland annat det stadgande — sedan förut är föreskrifvet, huru
med anmälan af ledighet skall förfaras — att då ledighet beviljats,
bör val för sig gå till ny Utsk:sledamot under ledighetsliden.
Blir nu, genom ett sådant på förhand anstäldt val, den person
utsedd, som i händelse af ledighet skall inträda, så skulle ett sådant
förfarande stå i strid emot nyssnämnde stadgande i Ridd.-  Ordn., enligt hvilket valet bör för sig gä först sedan ledigheten
inträffat; och det är denna förändring uti sättet att välja suppleanter,
som jag tror att Ståndet icke kan vidtaga utan en föreg-.de hemställan
till K. M. Detta öfverensstämmer hufvudsakligen med den
väl utarbetade reservation, som var bifogad Utsk:s första betänk.,
och med hvilken jag mig till alla delar förenar.
Gr. Wrangel: Jag får fästa Ståndets synnerliga uppmärksamhet
på ett uttryck af Frih. Palmstjerna, nemi. att ett stadgande
om suppleanter i Utsk:n för R. o. Ad. bör inflyta i Ridd.-  Ordn. Deruti är jag alldeles ense med Frih. Palmstjerna, så framt
suppleanter verkligen behöfvas. Sedermera har den värde ledamoten
icke desto mindre yttrat, att han anser suppleanter vid
denna riksdag kunna väljas utan någon K. sanctiou eller någon
förändring i Ridd.Ordms stadgande. Detsamma skulle ju dä kunna
inträffa äfven vid nästa och vid följande riksdagar, att Ståndet
dä valde suppleanter, såsom Frih. Cederström ganska riktigt anmärkt,
på sidan om de ordinarie Utsk:sledamölerna, hvilka i dessas
ställe utöfvade deras kall, ulan stöd hvarken af Riksd.Ordn.
eller af Ridd.Ordn. och utan alt man ansåg sig dertill behöfva
K. M:s sanction. Det är ett ganska vigt sätt att komma ifrån
Ridd.Ordms föreskrift, som alldeles icke talar om andra suppleanter
än dem, som skola väljas för ledamöter, som fått ledighet
under tre veckor eller längre tid, att vid hvarje riksdag väcka
fråga om och fä valda sädana suppleanter, som man nu föreslagit,
hvilka skulle inträda och verka på Utslcns beslut, utan att Riksd.-  Ordn, dertill berättigade dem.
Den 12 October e. m.
141
På de skäl jag förut anfort, får jag äfven nu tillstyrka afslag
å det ifrägavar. förslaget.
Frih. Palmstjerna: Jag får lill en början ursäkta, att jag
missade mig, dä jag åberopade ett yttrande af Frih. Cederström;
ty jag hade bort säga af Gr. Wrangel. Densamme har nu fästat
Husets uppmärksamhet på ett yttrande af mig, nemi. att jag skulle
ansett stadgandet om suppleanter böra införas i Ridd.Ordn. Denna
uppfattning af mitt yttrande är förmodligen en följd af det
ofullkomliga sätt, hvarpå jag uttryckt min mening. Ingalunda har
min mening varit, eller kunnat vara, att delta stadgande skulle införas
i Ridd.Ordn. Tverlom har jag trott, att detsamma alldeles
oberoende af Ridd.Ordn. kunde antagas, och om Gr. Wrangel tagit
kännedom af Utsk:s första betänk, i detta ämne, sä skulle
Grefven hafva funnit, att en stor pluralitet inom Utsk. instämt uti
min der yttrade äsfejt. Vid denna åsigt förblifver jag, anseende
detta stadgande, sådant detsamma af Hr Aminoff blifvit föreslaget,
och med någon modification af Utsk. blifvit understäldt R. o. Ad:s
pröfning, kunna af Ståndet antagas, utan att någon förändring i
Ridd.Ordn., eller något tillägg till densamma, behöfver göras, och
alt detta beslut kan vara fullt gällande vid denna riksdag, ulan
att det derföre behöfver blifva bindande för Ståndet vid nästa
riksdag. Dä i öfrigt två Ständ redan vidtagit samma åtgärd, så
är det mig omöjligt att för mitt begrepp redovisa de skäl, på
hvilka R. o. Ad. icke skulle kunna göra detsamma. Jag anser
nemi. dessa Ständ hafva beslutat, att hafva suppleanter i beredskap
till inträde i Utsk:n vid de tillfällen, då någon af deras ledamöter
i Utsk. af laga förfall hindrades att sig infinna. En sådan,
af Riksd.Ordn. såväl som Ridd.Ordn. fullkomligt oberoende,
åtgärd har Utsk. trott kunna äfven af R. o. Ad. när som helst
vidtagas. Frågan är nemi. den: antingen mäste de Stånd, hvilka
redan fattat ett sådant beslut, derifrån afstå, eller ock är R. o.
Ad:s rättighet att vidtaga ett. dylikt beslut omisskännelig och klar.
Tertium non datur. Jag mäste således för min del rösta för antagande
af betänk. Man har dessutom (att jag icke må glömma
denna invändning), om jag icke misstager mig, förblandat de suppleanter,
som i följd af Ridd.Ordn. af Electorerna väljas, när ledighet
blifvit beviljad ordinarie ledamöter i Utsk., med dessa suppleanter,
hvilka endast för tillfället inträda, när någon ledamot i
Utsk. har laga förfall, men alldeles icke begärt eller erhållit
tjenstledighet. Denna skillnad är väsendtlig, och på den grundar
sig till stor del den af Utsk. uttalade öfvertygelsen.
Gr. Gyldenstolpe: Andamålet med den ifrågavar. åtgärden
är verkligen, pä sätt Frih. Cederström yttrat, att gä på sidan om
både grundlagen och Ridd.Ordn., och i det fallet torde Frihm tillåta,
att jag icke gerna vill gå en sådan väg. Första gången
frågan förevar, var min åsigt den, att dylika suppleanters tillsättande
verkligen vore stridande emot grundlagen. Denna åsigt
vann icke något särdeles bifall här; men då jag icke lyckats att
fä denna åsigt igenom, så skall jag åtminstone söka att få fram
sä mycket af min åsigt, att icke ett beslut lättas, som i min tan
-
142
Den 12 October e. m.
ka skulle strida emot Ridd.Ordn. Hvad de andra Ständens suppleanter
beträffar, så liar jag icke kännedom om några andra sådana
suppleanter än BondeSt:s. Nu är förhållandet med BondeSt.
, att det icke har någon Ridd.Ordn., som stadfästes af K. M.;
utan enligt Riksd.Ordn. hafva de rätt att välja sina Ulsk:s-ledamöter
på sätt Ståndet vid hvarje riksdag tjenligast finner. Således
har BondeSt. en ofantligt vidsträckt frihet, i afseende på sättet
att utse sina Utsk:s-ledamöter, hvilken icke är R. o. Ad. och
de öfriga Stånden medgifven. Jag skulle tro, att då BondeStåndet
har dylika suppleanter, så kan Stäudet hafva en grund derföre
uti Ridd.Ordn., hvilken R. o. Ad. icke lärer deraf kunna hemta
för sig. Dessutom existera verkligen icke sådana suppleanter, sorn
nu är i fråga, eller hafva åtminstone icke existerat inom det Ulsk.,
der jag varit ledamot. Visserligen valdes redan vid början af
riksdagen suppleanter för detta Ulsk , men ingen af dem har inträdt,
utan att förete ett prot.utdr. ifrån Sländet, deruti det står
utsatt, att han inträder för att vara ledamot under den ledighet,
som blifvit beviljad den afgående ledamoten. Således äro dessa
suppleanter verkligen af samma natur och beskaffenhet, som de
suppleanter, hvilka R. o. Ad:s electorer utvälja, då ledighet beviljas
för bestämd tid, och ingalunda några sådana suppleanter, som
nu är fråga om att införa. Jag utber mig derjemte att få fästa
uppmärksamhet på hvad Ridd.Ordn. innehåller, i afseende på electorernes
skyldighet att välja suppleanter. För min del skulle jag
tro, att eleclorerne icke hafva något annat än Ridd.Ordn. att ställa
sig till efterrättelse, och att electorerna följaktligen skulle kunna
säga, att de icke godkänna ett R. o. Ad:s beslut om suppleanters
tillsättande, i händelse det står i strid med Ridd.Ordn. Uti Ridd.-  Ordms 19 § stadgas, att electorerna först skola tillsätta de ordinarie
ledamöterna i Utsk:n, men sedermera välja suppleanter för
hvarje gäng ledighet beviljas någon ordinarie ledamot; och således
tror jag icke, att electorerna verkligen skulle behöfva godkänna
eller ställa sig till efterrättelse det beslut, som nu är i fråga att
fattas, såsom stående i strid emot Ridd.Ordn. Der står nemi. att
”Electorerne åligge att, inom den tid Riksd.Ordms 28 § föreskrifver,
välja ledamöter lill samtlige der omnämnde Utsk., samt till
Exp.- och Ridd.Utskm. Innan val skett, må ingen Elector afsäga
sig denna befattning. Derefter må det vara tillåtet under enahanda
villkor, som för Ulsk:s-ledamot stadgade äro. Electorerne
åligge äfven att tillsätta ledamöter af R. o. Ad. i alla de Utsk.,
hvilka R. St., med anledn. af 36 § i Riksd.Ordn., finna vara af
nöden, samt att, vid inträffande ledigheter, välja andra ledamöter
i de afgångnes ställe.” Således åligger det icke Electorerna att
välja sådana suppleanter, som äro gällande för en hel riksdag,
utan endast suppleanter, sorn inträda då en ledamot erhåller ledighet.
Detta är ett ytterligare skäl, hvarföre jag anser ett stadgande
sådant som detta, om det af R. o. Ad. bifalles, böra i
Ridd.Ordn. intagas.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Långt ifrån att såsom vissa värde
ledamöter anse det stridande emot grundlagen alt, såsom Ridd.-
Den 12 Octo.ber e. m.
143
Utsk. föreslagit, välja suppleanter för de fall då ledamöter inom
Disk. äro frånvar., anser jag det fast mera vara i full öfverensstämmelse
med grundlagen, att R. St:s Utsk. äro fullsatte med
det bestämda antalet ledamöter. De åberopade lagrummen hafva
i min tanka endast afseende pä sådana ledigheter, som inträffa, då
ledamöter med permission aflägsna sig ifrån riksdagen. I sådant
fall är det af grundlagen bestämdt, huru suppleanter skola väljas
och inträda i Utskm. Här är dock icke fråga om dessa fall, utan
blott om de händelser, dä någon ledamot har laga förfall för dagen
och sådant anmäler. Det är för sådan händelse, som motionären
afsett nödvändigheten af att välja dessa suppleanter, och
jag finnér lika med honom och en annan värd talare, att det kan
anses vara R. o. Ad:s pligt att tillse att dessa rum alltid i Utsk.
äro fyllda. Det är måhända öfverflödigt att nu anföra eller utveckla
skälen, hvarföre jag anser det vid denna riksdag vara mera
nödvändigt än tillförene. Dessutom tager jag mig friheten alt
i R. o. Ad:s minne återkalla, huruledes R. o. Ad. alllid ansett
det nödvändigt att för de förstärkta Utskms sammanträden hafva
suppleanter valda, och icke allenast valda utan närvar, inuti Utsk.,
för alt, i händelse en ledamot blott aflägsnar sig utom dörren,
genast i hans ställe inträda. Lagligheten af ett sådant val har
likväl aldrig blifvit ifrågasatt. Jag kan således icke annat än helt
och hållet tillstyrka hvad Ridd.Utsk. har föreslagit.
Frih. Cederström: Gr. Gyldenstolpe synes hafva velat missförstå
mig, då han uppfattat mitt yttrande, rör:de beslutet om val
af suppleanter för Utsk., såsom vore det ett på sidan om grundlagen
fattadt beslut, som skulle kunna involvera någon ändring
deruti. Om han afhört mitt yttrande uppmärksamt, sä hade han
funnit, att jag sade, alt jag var fullt öfvertygad om, alt Landtm,
icke lärer åsidosätta noggrant iakttagande af 79 § Riksd.Ordn.,
så alt, hvarje gång han beviljar ledighet åt någon Utsk:s-ledamot,
han också anmodar Electorerna, icke att välja en suppleant, utan
att välja en annan ledamot på sätt uti 19 § Ridd.Ordn. stadgadt
finnes. Nu frågar jag den värde Grefven, om icke han vill finna,
att dessa suppleanter, som icke finnas nämnda i 79 § Riksd.Ordn.
eller 19 § Ridd.Ordn., men som af de andra Ständen äro valda
för Utsk., af R. o. Ad. kunna väljas till Utsk., utan att träda
hvarken den ena eller andra lagen för nära, då hvad 79 § förutsätter
noggrant iakttages hvarje gäng sorn ledighet åt någon Utsk:sledamot
beviljas. De ifrägavar. suppleanternas göromål är, att,
då sådan ledighet, som Gr. Horn nyss nämnt, af en tillfällighet
för dagen inträffar, kunna fylla det lediga rummet inom Utsk., på
det att R. o. Ad:s representanter inom Utsk. icke mätte vara färre
än de öfriga Ståndens, eller tilläfventyrs helt och hållet fränvar.
Jag förnyar min begäran om propos. på bifall till Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Wrangel har sagt hufvudsaken
vara, att Utsk:s-ledamöter vore fulltaliga vid riksdagens början,
eller då Utskm sättas, samt att det sedan finge komma derpå
an, huruvida det ena eller andra Ståndets ledamöter vore fullia
-
144
Den 12 October e. m.
lige, blott Utsk. kunde arbeta. Detta är ungefär detsamma som
att säga, att, när något arbete skall företagas af flere personer, så
är det hufvudsaken att man börjar med fullt antal, men då det
egentliga arbetet skall verkställas, är det likgilltigt huru många
som äro borta. Här har blifvit anmärkt, att ordet ledighet i 19
§ Ridd.Ordn. skulle hänvisa endast derpå, att för någon bestämd
tid ledighet ät någon Utsk:s-ledamot beviljades. Detta kan jag
deremot icke tro. Ledighet lärer väl icke betyda något annat, än
att en ledamots plats i Utsk. är ledig, d. v. s. att en Utsk:s-ledamot
af ett eller annat skäl derifrån uteblifver. Om detta sker pä
grund af Landtm:s och Ståndets tillstånd, eller på grund af laga
förfall, kommer på ett ut; det är ledighet i alla fall. Några andra
anmärkmr vill jag icke upptaga, utan förenar mig i anhållan
om propos. på bifall till betänk.
Hr Aminoff: Jag har ieke hört någon förneka nyttan och
nödvändigheten af den föreslagna motionen. Hvar och en har
erkänt behofvet deraf, att R. o. Ad:s ledamöter inom Utsk. böra
likasom de öfriga Ständens vara fulltaliga. R. o. Ad. bör der
bevara sin fjerdedel i besluten och anse detta lika heligt som sina
öfriga pligler. Jag har hört yttras, att förslaget borde införas i
Ridd.Ordn. Jag förmodar, att dessa talare erkänna nyttan af det
föreslagna morn., efter de önska dess införande derstädes; men då
Ridd.Ordn. uttryckligen bestämmer, att ett förslag, som skall komma
in uti Ridd.Ordn., ovillkorligen bör af K. M stadfästas, och
icke blir gällande förr än frän den kommande riksdagen, så torde
dessa Hrr (inna, att hela ändamålet då för det närvar, tillfället
skulle förfelas. Det är intet hinder för R. o. Ad., om de
nu antaga detta förslag, alt vid riksdagens slut eller derförinnan
ingå lill K. M. och begära införande af detta mom. i 23 § Ridd.-  Ordn. — Jag fortgår att yrka bifall till Ulsk:s förslag.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Gr. Gyldenstolpe: Jag önskar för all del i verlden, att
R. o. Ad. icke måtte vidtaga ett beslut, som skulle föra till en
så stor oformlighet, som det af den siste värde talaren nu föreslagna.
Kan R. o. Ad. tillämpa delta stadgande, utan att införa
det i Ridd.Ordn., sä behöfves ju icke K. M:s stadfästelse. Besynnerligt
vore, om R. o. Ad. först tillämpade detsamma vid en
riksdag, men sedan ansåge sig behöfva Konungens sanction å beslutet
för att kunna tillämpa det vid de följande. Någon sådan
oformlighet lärer väl icke kunna komma i fråga.
Hr Aminoff: Jag beklagar, att äfven jag likasom föregale
talare icke blifvit rätt förstådd af Gr. Gyldenstolpe. Jag har icke
ansett, att stadgandet bör införas i Ridd.Ordn. för det närvar., ty
sådant kan icke ske utan Konungens sanction; men jag har yttrat,
att om R. o. Ad. antager förslaget, och finner detsamma
under tillämpningen nyttigt, så är intet hinder i vägen att vid
riksdagens slut begära K. M:s stadfästelse å förslaget samt dess införande
uti Ridd.Ordn.
Sedan
Den 12 October e. m.
145
Sedan härefter öfverläggningen, uppå derom gjord propos., af
R. o. Ad. ansetts fulländad, yttrade Ii. Ex. Hr Gr. o. Landtm.,
att Gr. Gyldenstolpe, med hvilken andra ledamöter sig förenat,
förklarat sig icke kunna bifalla Utsk:s förslag, med annat villkor, än
att ifrågavar. stadgande blefve infördt i Ridd.Ordn.; men alt ett
sådant yrkande, efter H. Ex;s omdöme, icke kunde vid detta tillfälle
förekomma lill R. o. Ad:s pröfning, utan måste anses såsom
en ny fråga, enär Ulsk;s förslag, äfvensom den motion, hvilken
dertill gifvit anledn., afsåg ett stadgande, som skulle blifva gällande
för denna riksdag, och Gr. Gyldenslolpes yrkande deremot
åsyftade ett stadgande, som borde lända till efterrättelse vid kommande
riksdagar, och således innefattade en utsträckning af frågan,
som, på grund af endast denna öfverläggning, icke kunde beredas,
utan måste åstadkommas genom särskild motion ; i följd
hvaraf H. Ex. ej kunde annat än inskränka sig till att framställa
propos. på Ulsk:s mern.
Gr. Gyldenstolpe: Jag anhåller då att få veta, om det
står i Ridd.Utsk:s förslag, att det endast är gällande för denna
riksdag.
Gr. Wrangel: H. Ex. Hr Gr. o. Landtnäs sista framställning
ger mig en förnyad anledn. alt fästa uppmärksamheten på
detta förslags besynnerlighet. Detta är ett sätt att för hvarje
riksdag stifta ny lag för Riddarhuset. Ridd.Ordn. är en lag för
Riddarhuset vid alla riksdagar; men man tycker sig nu kunna
göra en ny lag för en riksdag, utan att den förrän efteråt af K.
M. fastställdes för alla. Hvad hindrar då att vid en annan riksdag
åter stifta en ny lag och göra den gällande utan Kongl, sanction?
Men en lag som vid hvarje riksdag omgöres, och hvarå
K. M:s stadfästelse ej afbidas skulle icke anses vara af något värde.
Jag får derföre förnya min anhållan om afslag å betänk, på de
skäl, som af Gr. Gyldenstolpe blifvit anförda, nemi. att betänk,
innehåller en föreskrift, som är stridande emot Ridd.Ordn.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade i anledn. häraf, att
R. o. Ad. förklarat öfverläggningen vara fulländad.
Frih. Palmstjerna: Hr Gr. o. Landtnäs sista förklarande
har förekommit hvad jag ämnade yttra. Jag hade blott velat
vördsamt påminna Ståndet, att öfverläggningen är slutad, och att
den af Gr. Wrangel ånyo blifvit upptagen.
Propos. till bifall å Utsk:s mern. blef nu af II. Ex. Hr Gr.
o. Landtm, framställd, och besvarades med starka ja, blandade med
nej; hvarpå H. Ex. förklarade, det han trott sig linna att ja öfverröslat
nej.
Gr. Wrangel begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
votens-propos.:
3 H. 19
146
Den 17 Octo ber 1. m.
Den som bifaller Ridd.Utsk:s meni. N:o 9, med svar på återremissen
i frågan om val af suppleanter lill R. St:s Utsk., voterar
ja;
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, blifver förenämnde mern. af R. o. Ad. afslaget.
Sedan härefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, bortgått och öfverlemnat
klubban åt främste närvar, ledamoten, H. Ex. Hr Gr.
Löwenhjelm, Carl Axel, blef voteringen verkställd, och vid dess
slut befunnos rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 72.
Nej — 35.
I anledn. häraf behagade II. Ex. Hr Gr. o. Ordf. anmoda
Hrr Electorer, att i deras nästa sammanträde utse de suppleanter
i R. Sl:s Ulsk., som lill följd af R. o. Ad:s nu fattade beslut borde
väljas.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 9 på aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Tiiorsclagcn den 17 October 1844.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.utdr. för d. 9 dennes.
Upplästes till justering och godkändes pleniprot:n för d. 5
och 7 dennes.
Frih. Cederström, Jacob: Med anledn. af Hr Landtm:s,
i det sednast uppläste prot. intagne yttrande, ronde sättet att behandla
frågor i och för rättigheten att gifva BancoUtsk. föreskrifter
ronde Bancoful!m:s förständiganden i frågor om Bancoverkets
förvaltning, får jag till prot.. för denna dag anmäla min vördsamma
reservation. 32 § Riksd.Ordn. lyder sålunda: ”BancoUtsk.,
som utgöres af 3G ledamöter, skall öfverse Bankens styrelse och
tillstånd, samt gifva föreskrifter om dess förvaltning, enligt den.
särskilda instruetion, som af R. St. vid hvarje riksdag kommer
för Utsk. att utfärdas; börande detta Utsk. med sin berättelse om
de afgående Bancofullm:s förvaltning så tidigt under riksdagen
inkomma, att R. St. må äga rådrum till nytt vals anställande,
jemlikt nedanstående 66 §.” Häraf är klart, att R. St. äga rätt,
att vid hvarje riksdag besluta om instruetioner för BancoUtsk.,
Den 17 October f nr.
147
oell således jemväl deri om B;incofiillm:s förständigande ronde åtgärder
i verkets förvaltning. Det är alltså klart, att sådant kan
ske innan ännu något Utsk. är organiserad!, emedan sådane frågor
kunna förekomma, som R. St. önska skola redan i Utslcs första
sammanträde afhandlas. Det är af vigt, att skilja frågor rör:de
behandling af Bancoärenden och sådane, hvilka eljest ock tillhöra
alla fyra Ståndens beslutande lätt; detta är så mycket angelägnare,
som det finnes ett annat R. St:s verk, nemi. Riksg.cont., som äfven
står under R. Sl:s förvaltning, och hvarom 66 § Reg.F. innehåller,
att frågor ronde detsamma skola först i SlalsUtsk. förekomma.
Föredrogs Exp.Utsk-.s mern. N:o 6, angide ett tillägg lill skrifvelseförslaget
N:o 1).
Frill. Cederström, Jacob: Den rättelse, som nu af Exp.-  Utsk. blifvit föreslagen, är i alla afseendeu nödvändig, och jag instämmer
deruti; meli dä nu redan en löpare lill de andra Stånden
circulerat, innehållande rättelser uti samma Exp.Utskts förslag
till und. skrifvelse, hvilka rättelser vid justeringen i Ståndets plenum
af Hr von Hartmansdorff gjordes, så enär denna löpare skall
förvaras såsom slutlig handling och verification på den expedition,
som skall till K. M. afgå; sä hemställer jag, huruvida det ej är
nödigt alt densamma blifver rättad, på sätt som Coust.Utskrs nu
afgifua mern. innehåller, på det att samtlige RiksStm må komma
i tillfälle alt i denna rättelse instämma. Jag reserverade mig
för framtiden mot det sätt, hvarpå R. o. Ad. företog ofvannämnde
ändringar i Exp.Utskts förslag til! und. skrifvelse, emedan jag dä
anförde, att oaktadt den noggrannhet, hvarmed Hr von Hartmansdorff
gått tillväga, del likväl vore möjligt, att oriktigheter deruti
kunde förefinnas, som han förbisett. Nu har detta visat sig vara
förhållandet, då hela 2 perioden af 56 § blifvit förbigången, och
jag har svårt att göra för mig klart, huru denna rättelse skall i
löparen kunna tillvägabringas, utan att omskrifva och rälta densamma,
pä säll Const.Utsk. nu föreslagit, i hvilket fall den andra
löparen kunde helt och hållet annihileras.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Jag anhåller, att Frih.
Cederström ville vara god rätta sitt uttryck, då han 2;ne gånger
tulat om Const.Utsk.; ty troligen har detta Utsk. i förevar, fall ej
begått något misstag.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Jag tror, att hvad Hr
Frih. Cederström yttrat angalo löparens completlering, är rikligt,
emedan den kommer alt blifva ett hufvuddocument för de personer,
som skola besörja tryckningen af grundlagen, efter riksdagens
slut; men jag tror dock ej, att löparen derföre behöfver omskrifvas;
ty om R. o. Ad. befaller sin secret. att, efter beslutets fattande,
ytterligare på löparen sätta den påskrift, att sednare delen
af 56 § äfven skall anses upptagen i den skrifvelse, som ingår till
K. M., och om sedermera samma påskrift lemnäs af de öfriga
Ståndens secret., så är saken på ett ganska enkelt sätt fullgjord.
US
Den 17 Oclober f. m.
Frih. Cederström: Jag har blifvit missförstådd af Gr. Gyldenstolpe,
såsom skulle jag hafva tillvilat Const.Utsk. någon oriktighet.
Det är icke Const.Utsk:s utan Exp.-Utsk:s und. skrifvelse,
som nu är i fråga. Om det later sig göra, utan att få ett allt
för besynnerligt utseende, alt, såsom Hr Silfverstolpe föreslagit,
sätta en påskrift på löparen och låta den sedan circulera liff de
öfriga Stånden, så har jag ingenting deremot, alldenstund den då
blefve fullständig, ehuru formen för densamma ej vore alldeles sä
riktig; men om utrymme dertill å papperet saknas, och man således
skulle vara nödsakad att vidhäfta ett annat papper, så, med
afseende derå att löparen är att betrakta såsom ett hufvaddocument,
skulle jag önska att densamme omskrifves.
Hr Silfverstolpe: I anledn. af Frih. Cederströms nu afgifna
yttrande, anser jag mig höra förklara, att min mening ingalunda
varit, att sednare mom. af 56 § skutte i löparen inskrifvas
medelst den påskrift, som secret. skulle lemna, ty då detta
mom. är alldeles oförändradi såsom del finnes i den tryckta grundlagen,
så behöfves ingen afskrift af bemälde §, utan vore det tillräckligt
om påskriften innehölle R. o. Ad:s beslut, att uti Exp.-  Utsk:s ifrågavar. und. skrifvelse, som till K. M. afgår, äfven sednare
mom. af 56 § ordagrant skulle införas, såsom det står i nu
gällande grundlag.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, yttrade, att om R. o. Ad. bifölle
Exp.Utsk:s nu föredragna mern., borde, enligt H. Ex:s förmenande,
sednare delen af 56 § blifva införd i den redan justerade
loparen, hvartill utrymme funnes in margine. Sedan detta blifvit
verksläldt, ämnade 11. Ex. för R. o. Ad. till justering föredraga
den del af skrifvelseförslaget, som innefattade 56 §, och då denna justering
skett, kommc Ridd.secret. att derom göra anteckning på
löparen, hvilken i sådant skick skulle afgå till de öfriga Stånden;
förmodande H. Ex., alt dä en sådan ordning blefve iakttagen, det
icke kunde befaras, all någon felaktighet i skrifvelseförslaget skulle
inflyta.
Uppå härefter framställd propos., blef Exp.Ulsk:s mern. N:o 6
af R. o. Ad. bifallet.
Öppnades Hrr Electorers listor till val af en ledamot i Bevilln.
- och en ledamot i Ridd.Utsk.; och befunnos dertill hafva
blifvit utsedde i
Bevillnings-Utskotlel:
efter N:o 1226, Hr Gripenstedt, Johan August,
N:o 2301). Hr af Dalström, Guslaf Jacob,
Riddarhus-Utskottet:
efter N:o 687, Hr von Post, Stafs,
N:o 1442. Hr Ekfelt, Fullm. Gr. von Rosen, Reinbold.
Öppnades jemväl Hrr Electorers listor till val af suppleanter,
Den 17 October f. m. 149
ali uli nedannämnda Utsk. inträda under permitterade ledamöters
frånvaro; och befunnos dertill hafva blifvit ulsedde i
Bevillnings-Utskottet:
under den Utskottets ledamot N:o 478, Hr Printzenkjöld, Carl, beviljade
3:ne veckors ledighet, från den 12 dennes;
N:o 833. Hr Werdenhoff, Fullm. Hr Sandels, Lars August;
Banco-Uts kottet:
under den ledamoten af nämnde Utsk. iN:o 86 Gr. Hamilton, Jacob
Essen, beviljade 2:ne veckors ledighet, från den 21 dennes;
N:o 120- Gr. Liljencrantz, Gustaf Fredrik;
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottet:
under den ledamoten af nämnde Utsk., N:o 1749.B. Hr von Ehrenheim,
Christian Wilhelm, medgifna 3:ne veckors ledighet från
d. 12 dennes.
N:o 1413. Hr Råfelt, Anton.
Likaledes öppnades Hrr Electorers lista till val af de utaf
II. o. Ad. under d. 12 dennes beslutade suppleanter till R. St:s
Utsk.; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde i
Co n slit u tions-Uts kottet:
N:o 2013-B. Hr Rosenblad, Bernhard, med 20 röster;
N:o 2151. Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik, med; 10 röster;
(efter lottning med N:o 2255. Hr af Pontin, Magnus Martin);
Stats-Uts kottet:
N:o 173. Hr Lode, Torsten Wilhelm, med 20 röster;
„ 2051. „ Furuhjelm, Fullm. Hr Björnstjerna, Johan
Magnus, med 20 röster;
(efter lottning om ordningen dem emellan);
Bevill nings-U.tskot tet:
N:o 778. Hr Leyonanckar, Fredrik Wilhelm Erik Carl,
med 20 röster;
„ 844. „ Tigerklou, Fullm. Hr Roos, Jonas Emanuel,
med 17 röster;
Banco-Utskottet:
N:o 872. Hr Rudebeck, Edvard Ulrik, med 15 röster;
,, 2082.A. „ Mannerskantz, Carl Axel, med 9 röster;
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 2227. Hr dorchimont, Wilhelm Albrecht, med 20
röster;
,, 830. „ von Vicken, Fullm. Hr Sandels, Claes Sa
muel,
med 20 röster;
(efter lottning om ordningen dem emellan);
Lag-Utskottet:
N:o 1721. Hr Ingelotz, Carl Gustaf Wilhelm, med 19 röster;
150
Den 17 October f. m.
E x peel i ti ons-U Iskottet:
N:o 1313. Hr Ehrenpreus, Fullra. Hr Odencrantz, Tlior
Hartvig, med 18 röster.
Hr af Dalström, Gustaf Jacob: Sedan R. o. Ad. behagat
hedra mig med ett rum i Bevilln.Utsk., nödgas jag afsäga
mig del som jag innehar uti Ekon.Utsk., emedan min tid ej tillåter
mig att, som vederbör, vara i båda Utsk:n tillstädes.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller att få göra en
anmärkn. vid den benämning, som Electorerne behagat gifva åt
ledamöter i Uisk:n, hvilka äro invalde i st. f. sådane som erhållit
ledighet. De hafva nemi. kallat dem suppleanter, hvilket de
alldeles icke äro, ty hvarken grundlagen ej eller Ridd.Ordn. innehåller
något sådant. De kallas der ny ledamot. Ridd.Ordms
23 § innehåller att: ”ledighet ända lill 3me veckor må Landtm,
kunna bevilja högst en tredjedel i sänder af R. o. Ad:s ledamöter
i samma Utsk., i den ordning de sig derom anmäla. Dä ledighet
beviljats, sker val lill ny Utsk:sledamot under ledighetstiden.
” Det är så mycket angelägnare, att Electorerna antaga skillnad
i benämningen, som 11. o. Ad. beslutat att nu kunna välja
suppleanter, hvilka äro för belt annat ändamål än de ledamöter,,
som väljas i permitterades ställe.
Hr Råfel t, Anton: Sedan Hrr Electorer behagat utse mig
till suppleant i Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk., så får jag vördsamll-,
gen anmäla, att jag är hindrad att denna befattning emottaga.
Sedan härefter R. o. Ad., uppå derom af H. Ex. Ifr Gr. o.
Landtm, framställd propos., bifallit att Hr af Dahlström linge afsäga
sig sin befattning såsom ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.,
anmodade 11. Ex. Hrr Electorer, att i deras nästa sammanträde
utse en ledamot i nämnde Utsk. efter Hr af Dahlström, samt en
ledamot att i samma Utsk. i st. f. Hr Råfelt inträda under den
ledighet, som blifvit beviljad Hr von Ehrenheim.
Hr Westfelt, Nils: Olämpligheten att tillsätta suppleanter
har redan visat sig i den afsägelse, som af Hr Råfelt blifvit gjord.
Ridd.Ordn. säger, att de som sine platser i Utsk. sig afsäga, skola
vara sin riksdagsmannarättighet förlustige, så vida detta icke
sker med Ståndets samtycke. Jag ber derföre att få reservera
mig mot det beslut, som R. o. Ad. fattat ang:de tillsättande af
suppleanter, och jag ser icke någon påföljd af de afsägelser, sora
af Hr Råfelt m. tl. blifvit gjorde, kunna komma i fråga.
I anledn. häraf, fästade II. Ex. Hr Gr. o. Landtm. R. o.
Ad:s uppmärksamhet derpå, alt det var hvarje ledamots rättighet
att, då han blifvit vald till Utsk:sledamot eller suppleant, i samma
plenum vallistan öppnades, eller i det nästföljande, afsäga sig
en sådan befattning, utan att Ståndets bifall dertill erfordrades,
samt att det endast var vid sedermera skeende afsägelser, som
Ståndet ägde pröfva, huruvida de linge ske med riksdagsmannarättens
bibehållande.
Den 17 October f. m.
151
!Ir Råfelt: Jag vill blott fästa Hr Westfelts uppmärksamhet
derpå, att jag icke var utsedd lill en sådan suppleant, som han
trott, utan i st. f. en ledamot, som är borta på permission.
Upplästes lill justering 2:ne från Exp.lJtsk. inkomna förslag
till R. St:s lind. skrifvelse!' lill K. M., nemi.:
N:o 10, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om upphörande af
Dess tvenne röster i Flögsla Domstolen; samt
N.-o 11, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om upphäfvande
af hvad nu stadgadt är rör:de lagförklaringars utfärdande af Högsta
Domstolen.
Dessa förslag till und. skrifvelser lades på bordet, på begäran
af Hr von Hartmansdorff, Aug. och Hr von Rosen,
Georg Ludvig.
Upplästes lill justering och godkändes Exp.Utsk:s nedannämnda
förslag till R. St:s und. skrifvelser till K. M.:
N:o 12, ronde riksdagens förlängande en månad; samt
N:o 13, ang:de upphörandet af skyldigheten för sockenhandtverkare
att förse sig med s. k. försvarsbref.
Upplästes ett af Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh, inlemnadt
så lydande anförande:
I anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse ang:de uppbyggandet af
ett nationalmuseum, anhåller jag få anföra:
Mensklighetens dyrbaraste förhoppningar hvila på vetenskapens,
på religionens, och på den sköna konstens befintlighet hos
samhällets alla classer, i allt renare och fullkomligare former.
Vetenskapen sprider sitt ljus, derigenom att bon i allmänt
fatlliga uttryck öfverlemnar frukten af sina forskningar åt det praktiska
lifvet, bringar ordning, säkerhet, och förkofran i dess verksamhet,
och öppnar för detsamma naturens outtömliga källor lill
rikedom och oskyldig njutning; gör tanken fri, begreppet klart
och omdömet säkert.
Huru religionen sprider sina välgörande verkningar från lärosalen
till kyrkan, behöfver lyckligtvis ej för någon Svensk man
beskrifvas.
Deremot meddelar sig den sköna konstens förädlande inflytande
åt mängdens sinnen på hemlighetsfulla, ofta för mennisko•>
förståndet outransakliga vägar; men att denna inflytelse äger rum,
varseblifva vi pä lyftningen i seder och tänkesätt, på renheten i
njutningen af sammanlefnadens trefnad och oskyldiga nöjen, på
den innerliga fröjden vid åsynen af den sanna smakens prydnader,
som så ofta uppenbara konstsinnets närvaro äfven inom bondestugan;
och hvarhelst denna uppenbarelse anträffas, kan man
vara förvissad, att religionen är lika skyddad mot otro, som emot
öfvertro, och att den råa, vilda egennyttan förvandlat sig till
152
Den 17 October f. m.
glädje öfver lifvets sanna och varaktiga nöjen och till aktning och
ömhet för likars val.
Emedlertid är det likväl endast i sängen, som skönhetssinne!
hittills hos den större allmänheten förmått skapa sig ett bestämdt
uttryck; och i en tidpunkt, då denna större allmänhet allt
mera lifvas till ett närmare deltagande i det offentliga lifvets bestyr,
fordras ovillkorligen motsvarande väckelser till känslans förädling
och sinnets lyftning; — ty ”ingen skapelse är så ömtålig
för råhetens kalla hand, som en fri samhällsinrältning.'" Man
kan i lag skrifva, att hvarje fri medborgare skall hafva sin röst i
landets lagstiftning; men antingen blifver detta lagbud tomma ord,
som någon despot tolkar, eller ock måste religionen, vetenskapen
och konsten förut hafva genomträngt alla samhällsclasser, och höjt
dem till en civilisation, förutan hvilken förståndets sysselsättning
med staten, såsom ett öfversinligt begrepp, ej ens är tänkbar. Nu,
om någonsin, nödgar oss den inre politiska ställningen, att i ljuset
framdraga allt hvad nationen äger af classisk skönhet och stil.
Otvifvelaktig! träffe vi här en af våra väsendtligaste brister: nog
vet den rike att förskaffa sig det dyrbara bildningsmedlet, och
hvad han saknar i Stockholm, det finnér han för sig ordnadt uti
alla civiliserade länders hufvudstäder; men hvar träffar den fattige,
hvar träffar jordbrukaren denna högtidliga väckelse i själen,
som är oskiljaktig från åskådningen af ett sant konststycke? Man
invänder: ”jordbrukaren besöker ej, och kan ej med verklig nytta
besöka museum i Stockholm.” Jag svarar: jordbrukaren besöker
ej universitetet; men hans söner ditresa, och återvända (ill
hemorten med vetenskapens ljus. På samma sätt som den stora
allmänheten, likasom i andra hand, emottager religionens och vetenskapens
ljus, vore nu frågan att låta samma allmänhet, till en
början åtminstone i andra hand, få nyttan af den sköna konstens
förädlande njutningar. Det vore redan mycket, oberäkneligt vunnet,
om landtmannen, industri-idkaren, hos sin vän, sin religionslärare,
hos Statens embetsman träffade den höghet och renhet i
själen, som är frukten af ett förtroligare umgänge med konstens
classiska skönheter. Må vi ej misstaga oss; förslaget gäller ej den
rikes fördel, det gäller nationens massa och kärna. Det är här
den rike, som betalar, den fattige, som njuter. Sjelfva konstalstren
äro mångdubbelt dyrare, än den ifrågavar. byggnaden, och
frågan är nu ej om annat, än att hvar och en gifver sin skärf
till denna sednare.
Litet eller intet är härutinnan hos oss ännu uträttadt. Vetenskapen
och religionen äga sina organer inom samhället ordnade
; för samtiden återstår att rättfärdiga sina anspråk, genom sådana
inrättningar, som på öppen och banad väg komma alt leda
den sköna konstens förädlande njutningar in i nationens hjerta.
Den stora betydelsen af detta från thronen utgångna förslag
måste af hvarje frihetens vän erkännas, och bemötas med den frikostighet,
som det ädla, för ett fritt folk nödvändiga, och således
för oss alla lika vigtiga ändamålet påkallar.
Re
-
Den 17 October f. m.
153
Remitterades till SlatsUlsk., såsom ägande sammanhang med
K. M:s till nämnde Utsk. remitterade nåd. propos. ang:de bildande
af ett nationalmuseum.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilh.: Såsom frånvar. vid
det tillfälle, då K. M:s nåd. propos. rör:de regleringen af förhållandena
med vår coloni S:t Barthelemy till SlatsUlsk. remitterades,
utbeder jag mig, att intill dess denna, som det synes mig,
verkligen vigtiga fråga blifvit inom nyssnämnda Utsk. behörigen utredd,
få yttra några få ord. Jag får då förklara, alt jag tillstyrker
det första alternativet i K. M:s nåd. propos., eller att denna
coloni måtte fortfarande förblifva en Svensk tillhörighet och dess
förvaltning förflyttas under Statens allmänna drätselverk. Det är
visserligen sant, att colonien under nuvar. handelsconjuncturer icke
lofvar alt lemna moderlandet någon vinst, som kan till siffran
beräknas; men tider hafva likväl förefunnits, då den åt Sverige
lemnat ett betydligt öfverskott, och det är icke så alldeles omöjligt,
alt i en framtid likartade förhållanden kunna uppstå. Man
kan t. ex. föreställa sig en brytning emellan sjömakterne, då Barthelemy
kan blifva af vigt för vår egen handel; och, i följd af
sin neutralitet, en samlingsplats för alla nationers fartyg. I vår
lid utveckla sig händelserna med ganska stor skyndsamhet; ty
mäktiga krafter användas öfverallt, för att befordra stora tankar
till verkställighet. Om planen går till fullbordan, att genom en
canal skära af Americas continent, så är det otvifvelakligt, att verldshandeln
i dessa delar får en helt annan riktning. Våra exportartiklar
uppsökas icke numera i våra hamnar; vi måste stundom
vara betänkta på ganska kostsamma utvägar, för att vinna afsättning
för vårt jern och andra producter. Med afseende härå synes
det mig besynnerligt, om en coloni, som, efter hvad jag har
anlcdn. alt tro, äger en hamn, som genom uppmuddring och anläggning
af quaier och beqväma upplagsmagasiner, skulle kunna förvandlas
till en af de bättre i Vestindien, hvarest säkra skydd mot
stormarne i allmänhet saknas, icke skulle lemna tillfälle till handelsspeculationer,
derigenom att den användes till nederlag för laster,
som sedermera, i för handeln lämpade qvantiteler, kunde afsätlas
till den stora continent och den mängd öar, som omgifva
densamma. Det har visserligen icke af mig blifvit förbisedt,
att reservanten sjelf icke synes påräkna stora fördelar för moderlandet
af coloniens bibehållande; men för min del tillåter jag
mig antaga såsom grund för det omdöme, K. M. i denna del behagat
framställa, att Iv. M. mera afsett den likgiltighet, som It.
St. hittills visat för coloniens intressen och mindre möjligheten af
de förhållanden, som i framtiden kunna uppkomma, i händelse en
gynnsammare ställning för colonien hos R. St. gjorde sig gällande,
så alt något kunde företagas för att upphjelpa den ur sitt förfall.
För en stat, mine Hrr, som har hamnar, kuster, sjöfolk och
handel, och som naturen sjelf tyckes hafva ämnat att utbilda till
3 H. 20
154
Deri 17 Octo lier f. m.
sjömakt, äger (let en egen betydelse att vara coloniulslat. Denna
egenskap allena kan, vid Iraclalers afslulande med andra Stater,
i reciprocitelsväg medföra fördelar och beviljande af förmåner,
som icke skulle tillerkännas en makt, som icke ägde colonier.
Jag vet, att inom vårt land den lanken är nog allmän, alt
Sverige hvarken bör äga eller förvärfva colonier. Mig har det
aldrig rätt lyckats ali falla skälet, hvarför vår Skandinaviska nord,
som för 800 år sedan sl i flade colonier, hvilka sedan uppväxt lill
mäktiga riken, skulle nu finna sig påkallad alt sä alldeles isolera
sig frän den allmänna lendeus, som är rådande hos de (lesle Europeiska
nationer, alt nemi. lill främmande verldsdelar sprida deras
språk och cullin', och alt der knyta politiska och commerciella förbindelser.
Eller är det ingen ting som antyder pä, all vår halfö
i vissa delar börjat blifva för träng för dess innevånare? Huru
vill man förklara ulvandringarne frän Norrige, och vära egna lösdrifvares
vandringar fram och tillhaka inom vårt land, i förening
med fångvärdsanslagcns förfärande tillväxt? Om ön S:l Harthelemy
skulle afyllras, så är det icke blott förlusten af denria coloni, samt
de fördelar, hvilka möjligen genom densamma skulle kunna tillskyndas
Sverige, som deraf klefve en följd, ulan man afsade sig äfven derigenom
eli lillfälle för oss, alt på andra trakter, genom ett möjligt
utbyte kunna förvärfva något annat förmånligare territorium,
.lag yrkar således, alt frågan mätte af SlalsUlsk. med ull möjlig
noggrannhet betraktas, och skärskådas från alla sidor, så att man
ej, af fruktan för en liten årlig förlust, måtlc allt för myckel förkäsla
sig att nu falla eli beslut i denna fråga, hvilket man möjligtvis
i en framtid af mer än ett skäl kunde komma att ängra.
Colonicns bibehållande föranleder emedlertid för det närvar, en
utgift för värt statsverk. K. M:s nåd. propos. upplyser nemi., att
pä ön S:l Barthelemy finnas några hundra slafvar, som skulle friköpas,
och vill jag i detta afseende blott nu anföra, all jag skulle
tvifvelsutan mycket misslaga mig i mitt omdöme, om jag föreställde
mig, att samma Ständer, som vid 1840 års riksdag icke
tvekat att afsäga statsverket en årlig inkomst af omkring 60,000
r:dr genom nummerlotteriets afskaffande, emedan denna inkomstkälla
ansågs omoralisk, nu deremot skulle draga i betänk, att göra
en uppoffring, för ali skänka några olyckliga likar fri helen Och
menskliga rättigheter, och derigenom förvärfva oss Svenskar en
förtjent tacksamhet och aktning af såväl folken som regeringarne,
både inom vår continent och pä andra sidan verldshafvet.
Jag tillstyrker slafvarnes emancipation på ön S:t Barthelemy,
på det sätt som bäst och med minsta uppoffring för statsverket
leder lill ändamålet.
Hr af Grubbens, Nils Willi.: Såsom replik på hvad Hr
Frih. Sprengtporten sist yttrat ang. ön S:t Barthelemy, får jag
äran nämna, att denna ö, som är en half mil bred och 2:ne mil
lång, och som består till större delen af backar och berg, endast
med några få små plantager här och der, icke kan på något sätt
gagna Sverige, isynnerhet nu, sedan genom höga tulltaxor &c. &c.,
Dun 17 0ctobur f. ra.
155
ali elen handel, som oförr der existerade, dragit sig derifrån till de
närliggande öarne. Ar 1815, dä jag var der, funnos 7000 innevånare
i>å ön; nu finnas deremot knappast 3000. Nuvarande Commendanlen
är mera en methodist än en guverneur; med eli ord,
allting är derstädes så förändradt, allom Sverige skulle bibehålla
coloniep, skulle det sätta lill hvarje år. Hvad åler det angår, alt
sända dit brottslingar, hvilket jag lyckt vara ifrågasatt, så låter
detta icke göra sig, ty då skulle en sjöröfvarslat derstädes bilda sig,
som snart af England och Frankrike skulle utrotas. Jag tror, att
Frih. Gyllengranat och Frih. Stackelberg, som varit pä ön, kunna
intyga alt så är förhällandet, och all någon revenu af densamma
icke torde vara alt förvänta, utan snarare förluster. Jag anhåller,
alt della mitt yttrande måtte fä åtfölja Frih. Sprengtporten anförande
i ämnet lill StaslUtsk.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag anhåller att få instämma
i del af Frih. Sprengtporten nyss afgilua yttrande, och i de förutseende
åsigter han deruti låtit emanera. Hvad llr af Grubbens
anförande i ämnet vidkommer, sä mätte jag ej rätt hafva uppfattat
Frih. Sprengtporteus yttrande, dä jag deruti saknar all allusion
pä S:t Barthelemy såsom dcporlalionsort.
Frih. Sprengtporten: Jag får i anledning af Hr af Grubbens
anmärkning tillkännagifva, att det aldrig varit min afsigt alt
af ön S:t. Barhelemy skulle göras en deportationsorl. I milt anförande
förekommer intet, som syftar derhän; och för öfrigt hvad
coloniens ofruklbarhel angär, får jag äran nämna, att efter hvad
den värde talaren har sig bekant, det finnas colonier, hvilka icke
äro fruktbarare än denna, men som likväl äro ganska vigliga, t. ex.
Gibraltar, som har några 1000 famnars längd och dito bredd,
men icke desto mindre är af betydlig vigt.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Min afsigt är icke att
ingå i några af de frågor, sorn af föreg, talare blifvit vidrörda,
utan endast att vördsamligen hemställa lill lii' Gr. o. Landtm, samt
II. R. o. Ad., huruvida del är förenligt med 00 § RegF., att, på
sätt llr af Grubbens nyss gjort, i Ståndets plenum omnämna en
Konungens tjensteman? Skulle delta anses stridande mot ofvannämilde
grundlags-§, så anhåller jag, att Hr Gr. o. Landtm, ville
i följd deraf vidtaga de åtgärder, hvartill lagen föranleder.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jemte det jag instämmer i
delaf Frih. Palmstjerna nyss afgifna yttrande, lager jag mig friheten
fästa II. SlatsUtsk:s uppmärksamhet derpå, att efter föreningen emellan
Sverige och Norrige, så lärer det, efter min tanka, erfordras
båda rikenas sammanstämmande beslut, dä fråga är att afträda, om
också blott en quadratfot af någondera af dem.
R. o. Ad. biföll, att Frih. Sprengtporteus anförande, tillika
med hvad i anledn. deraf blifvit yl.tradt, linge remitteras till StatsUlsk.
, såsom ägande sammanhang med K. M:s till berörde lltsk.
remitterade nåd. propos:r om reglering af förhållandena med
S:t Barthelemy.
156
Den 17 Octobér f. m.
Ånyo föredrogs Ridd.Utsk:s den 5 och 1) dennes på hordet
lagda mein. N:o 19, med utlåt, öfver Ridd.Direct:s riksdagsberättelse.
H. Ex. Gr. o. Landtm, hemställde, att då detta mern. innehöll
flera särskilda punkter, oeh ämnet icke var af allmän beskaffenhet,
Utsk:s utlåt, måtte få punktvis föredragas och afgöras;
hvilket bifölls.
DA härefter uppläsningen af Utsk:s mern. började, anmälde
och yttrade sig
Gr. G yldenstolpe, An t. Gabr.: Jag får vördsamt hemställa
till R. o. Ad., huruvida det ej kunde vara tillräckligt, att endast
uppläsa de Ridd.Ulsk:s hemställande!!, som kunna erfordra R. o.
Ad:s beslut, och alt således hela den öfriga reciten måtte uteslutas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då detta Ridd.Utsk:s afgifna
utlåt, icke är tryckt, och således icke blifvit till hvar och
en utdeladt, så torde det lätteligen hända, alt åtskillige af R. o.
Ad:s ledamöter icke haft tillfälle att taga kännedom af de skäl,
som föranledt Utslcs tillstyrkanden; på grund häraf anser jag en
uppläsning af moliverna vara angelägen, och får derom vördsamligen
anhålla.
Sedan till följd häraf Utsk:s meni. blifvit uppläst, till och med
den i 1 § förekommande första punkt, som innefattade Ulsk:s hemställan
om bokföringen af Wennerstjernska fonden, blef denna hemställan
af R. o. Ad. bifallen.
1 § 2 punkten: ang. von Livenska testament s-fonden.
Hvad Utsk. i denna punkt föreslagit blef af R. o. Ad. bifallet.
1 § 3 punkten: äng. de af 11. Ex. Hr Frih. Cederhjelm i
lifstiden upprättade testamenlariska dispositioner.
R. o. Ad. lät vid Utsk:s härom afgifna utlåt. bero.
1 § 4, 5 och 6 punkterne: ang. Öfverste Berghmans testament
ariska dispositioner.
Hvad Utsk. i dessa punkter, dels i fråga om testamentstagare
medgifven rättighet alt emot borgen lyfta dem anslagne pensioner,
dels ang. utlåningen af Berghmauska testamentsmedlen, och dels
ronde äskad arfvodes förhöjning för Capitaine Hallström, föreslagit
och tillstyrkt, blef af 11. o. Ad. bifallet.
2 och 3 §§.
Utsk:s i dessa §§ gjorda tillstyrkande och förslag blefvo af
11. o. Ad. bifallne.
4, 5, 6, 7, 8 och 9 §§.
Dessa §§ ansågos ej erfordra någon åtgärd.
10, 11 och 12 §§.
Utsk:s i dessa §§ afgifne tillstyrkanden och yttrade åsigter blefvo
af R. o. Ad. bifallne.
13 S.
Den 17 Octoberf. m.
157
Frih. Cederström, Jacob: Jag fäster mig vid de ord, som
förekomma i denna g, nemi. ”riksdagshandlingar.” Då jemväl andra
handlingar, som icke äro af beskaffenhet, att precist vara riksdagshandlingar,
förefinnas i hvalfvén, och som icke desto mindre
torde böra ordnas och förvaras, så anser jag ordet ”riksdags” böra utgå,
och sålunda uttrycket endast blifva handlingar.
I öfverensstämmelse med Frih. Cederströms förslag, blefUtsk:s
i denna punkt gjorda hemställan, med uteslutande af ordet ”riksdags”,
af R. o. Ad. bifallet.
Slutmeningen.
R. o Ad. fann för godt, att, såsom Utsk. tillstyrkt, förklara
Ridd. Direct. sin tillfredsställelse och sitt välbehag öfver det sätt,
hvarpå Riddarhus och Slifts-ärendena sedan sista riksdag blifvit
af Direct. förvaltade.
Sedan härefter II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, att
den löpare, som innefattade förslag till R. St:s tind. skrifvelse, med
anmälan om vid innevarande riksdag antagna grundlagsförändringar,
blifvit af Ordföranden i Exp.Ulsk. inlemnad, med deri, jemlikt
R. o Ad:s nyss, i anledn. af Exp.U(sk:s mern. IV:o 6 fattade
beslut, infördt tillägg af sednare mom. i 56 § Reg.F., lilef nu den
del af berörde förslag, som innehöll nämnde §, till justering uppläst
och af R. o. Ad. godkänd.
Föredrogs StatsUlsbs den 9 dennes på bordet lagda utlåt.
N:r 33, ang:de beräkningen af statsverkets inkomster.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Med afseende på den förändring,
som R. St. beslutat i hänseende till måls behandling med
afseende på återremisser, och under afvaktan af K. M:s samtycke
till denna förändring, får jag vördsamt hemställa, alt de betänkm,
som nu ligga på 1$. o. Ad:s bord, och som angå statsregleringen,
nemi. StatsUtsk:s nu föredragna betänk. N:o 33, ang.
beräkningen af statsverkets inkomster, jemte bilagorne A, R, C,
D, och E samt StalsUtsk:s betänk. N:o 34, ang. regleringen af l:sta
hufvudtitcln, N:o 35, ang. regleringen af den 2:dra hufvudtiteln,
N:o 36, ang. regleringen af den 3:dje, samt N:o 37, ang. regleringen
af den 4:de hufvudtiteln, måtte få hvila tills vidare, under afvaktan
på den ifrågavar. nåd. sanctionen.
Hr Råfelt, Anton, förenade sig med Hr von Hartmansdorff.
II. Ex. II r Gr. o. Landtm, hemställde, om IL o. Ad. behagade
bifalla, att de från StatsUtsk. inkomna utlåtrn ang. Statsregleringen,
nu (ingo ånyo läggas på bordet, för alt hvila intilldess
K. M-.s nåd. svar erhållits, rör:de den af Hr von Hartmansdorff
omnämnde grundlagsförändring.
Ropades ja.
Föredrogs Lag- samt Allm. Resv.- o. Ekon.Utskms den 9 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 1, i anledn. af väckt motion om
förbud för beväringsskyldig, att genom lega befria sig från krigstjenst.
158
Den 17 October f. m.
Ilr af Dalström, Gustaf Jacob: Jag anser mig pligtig,
att vid detta tillfälle hembära min innerligaste högaktning och
tacksamhet ät den värda motionären, sorni delta tidehvarf, då tankarne
synas sä betydligt afledas från allt, som har gemenskap med
Sveriges försvarsanstalter, likväl kommit fram med en åsigt, som
år djupt ingripande deruti. I motsats deremot, kan jag icke hylla
den åsigt, som föranledl de förenade Utskms gemensamma beslut,
då de efter min förmening ganska lösligt halkat öfver det hufvudsakligaste
i detta ämne. De förenade Ulsk:n hafva nemi. egentligen
fästat afseende derpå, att den, som är legd i stället för en
annan person, skulle, såsom ägande mera lust och vilja alt åtaga
sig det dyrbara varfvet att försvara fäderneslandet, An en annan,
som blott fullgjorde detsamma emedan lian dertill vore nödsakad,
i vida större mån gagna detsamma; men efter den erfarenhet
jag under många år förvärfvat om beväringsmanskapets vapenöfningar,
har jag kommit till den öfvertygelsen, att den lust och
den håg, som de legde beväringskarlarne äga, består endast deruti,
att taga legningspenningarne, men ingalunda att öfva sig lill
fäderneslandets försvar, ty dertill linnes hos dem ringa eller ingen
lust och vilja. Jag tager mig friheten vid detta tillfälle fästa Ståndets
uppmärhsamhet i delta vigtiga ämne derpå, alt icke ett väl
utfördt beväringssystem låter tänka sig, såvida man icke borttager
legningen. Då fråga är om ett nationalförsvar, mäste alla känna
sig lika skyldiga att deruti deltaga, och den som kan köpa sig
fri derifrån, uppfyller ej sin (iligt, ty det finnes intet skäl, som
kan berättiga en Statens medborgare att köpa sig fri från sina
medborgerliga pligter. Jag anser det ligga en stor orättvisa deruti,
att den fattige får åtaga sig en pligt, som den rike med en
ringa summa kan afbörda sig, och då dessutom, såsom jag nyss
hade äran nämna, borttagandet af legningen är för ett väl ordnadt
beväringsmanskap alldeles oundgängligt, så anser jag de äsigter,
som ledt motionären vid väckandet af denna fråga, vara grundade
på rättvisa; måtte de äfven en gång blifva en sanning! Man
talar så mycket om vår frihet och vår sjelfständighet; jag medgifver
visserligen, att densamma äfven bör på allt sätt vidmakthållas
i ett constitutionelt samhälle; men, mine Hrr, jag ber alt
fä erinra, att denna frihet, denna sjelfständighet ytterst hvilar derpå,
alt våra försvarsanstalter äro så vårdade, alt de kunna betrygga
denna frihet. Sä är likväl icke hos oss förhållandet, ty första
villkoret för försvaret ligger uti beväringsmanskapets organisation,
och såsom delta nu är organiseradt, såsom del nu utför sina vapenöfuingar,
är syftemålet icke uppfyldt. Måhända vinna dessa
ord icke mycken samklang, nu på detta rum, emedan motionen
icke blifvit väckt i den form och med den utförlighet, som vederbort;
men jag önskar och ärjinnerligen öfvertygad, att när en gång
frågan väckes om borttagandet af legning för beväringsskyldige,
ali Rikets första Stånd då äfven skall vara det första alt inse riddersmannapligten
och vara färdigt alt utöfva densamma. Måhända,
säger jag, det vid detta tillfälle ej kan komma i fråga att
återremittera Ulskis förslag, deruti motionen blifvit afstyrkt, men
Den 17 0 c t o b u r 1'. m.
159
jag har åtminstone önskat, alt vid detta tillfälle instämma med motionären
i de af honom uttalade åsigler, äfvensom att på delta
rum, med antydande af sakens stora vigt, öfverlemna densamma
till 11. o. Ad:s varma och lidiga behjertande.
Frih. Cederström, Jacob: Det är nu en lång period förfluten,
sedan den lid, då R. St. ätogo sig beväringsskyldigheten,
men likväl finnes det felaktigheter i formen ännu qvar. Man belänke
organisationen af Sveriges försvarskrafler, och man skall finna
viglen af att kunna begagna ett försvarsmedel af 80,000 man,
som beväringsmanskapet i alla classer utgör. Vill man bereda
sig möjligheten härtill, mäste man inora sjelfva beväringsmanskapet
finna personer, som äro bruk hare till befäl, hvarförutan det icke
kan användas till fäderneslandets försvar, och derföre afskaffa rättigheten
för dessa beväringsskyldige alt lega i sitt ställe annan
person, ty med bibehållande af denna rättighet skall man aldrig
der finna dugliga subjecter till befäl. De sorn hafva någon förmögenhet,
lega sä myckel hellre, som det sällskap de genom den
tillåtna logan skulle komma uti, ingalunda skulle behaga dem.
Vi se af häfden, att under de perioder, som folkslag erkänt deltagandet
i striden för samhällets bestånd vara medborgares första
oell heligaste skyldighet, såsom t. ex. under Romerska republikens
vackraste lider, har aldrig funnits någon lega; der fans icke ens
betalning under fälttågen, utan krigarne försörjde sig sjelfva; det
var den rika classens medborgare som stridde. Först med Marius
inträdde sold lill legohärer, och dermed försjönk medborgerligheten.
Det är visserligen icke möjligt för oss, i den tid vi nu
lefva, alt. inskränka beväi ings-skyldigheten ensamt inom de classer
af medborgare, som äga en så stor förmögenhet att de kunna bekosta
sig sjelfva under ett fälttåg; men det är likväl möjligt alt
tillställa sä, alt hvarje Svensk medborgare får i skolorne lära sig
alt, bruka vapen, och derigenom blifva användbar för krigets yrken.
Det är möjligt att så inrätta våra högre läroverk, gymnasierna
och universiteten, att en person som vid academien blifver magister,
äfven må kunna vara skicklig till sitt fäderneslands försvar,
såsom officer, i hvilket fall del skulle inträffa, att Sverige blefve
i tillfälle uppsätta en arme, som kunde mäta sig med hvilken
annan makts armeer sora helst.
Jag begär återremiss af betänk, och anhåller derjemte, att
Utskm, med frångående af sitt nu fattade beslut, mätte tillstyrka, alt
all lega vid beväringsskyldighelens utgörande må för framtiden upphöra,
och att Utskm dernäst, om de dertill finna sig i tillfälle,
mätte tillstyrka åtgärder för ungdomens undervisning i krigets yrken.
Ur von Troil, Samuel Guslaf: Då jag utgör en bland
medlemraarue af det sammansatta Ulsk., som baft sig uppdraget
att handlägga detta ämne, sä torde, dä ingen reservation af mig
blifvit afgifven mot det fattade beslutet, många hysa den tanken,
alt jag biträdt detsamma. Jag anhåller derföre få förklara, alt
då frågan inom det sammansatta Utsk:s afdelning företogs, var jag,
med Hr Gr. o. Landtnäs samt R. o. Ad:s tillstånd, från hufvudsta
-
160
Den 17 October. f. m.
ilen fränvar. Detta oaktadt erkänner jag likväl, att jag för min
del visserligen instämmer i sjelfva slutmeningen af det betänk.,
som Utsk. afgifvit, syftande derhän, att för ögonblicket en skrifvelse
lill K. M. i detta afseende skulle vara öfverflödig. Jag gör
det, derföre att K. M. har i sitt vid riksdagens öppnande till R.
H. St. afgifna nåd. tal förklarat, att K. M. är sinnad att inom kort
göra sig betänkt på förändringar inom armeens organisation, och
jag tror, att Sverige skall med tillförsigt kunna till K. M:s och den
comites afgörande, som får sig detta ärende uppdraget, öfverlemna
ett ämne, som så djupt ingriper i hela armeens organisation.
Jag delar med flere andre värde talare den öfvertygelsen, att det
är en bland de vackraste ideer inom bevärings-systemet, att hvarje
medborgare skall bidraga lika till ett älskadt fosterlands försvar,
äfvensom det icke torde kunna bestridas, att värnpligtens egentliga
moraliska styrka ligger deruti, att icke den rike må genom
penningar kunna friköpa sig frän en skyldighet, som den fattige
ofta med sitt lif mäste betala, samt att slutligen ännu ett ytterligare
skäl talar för motionärens förslag, nemi. att tillgång på befäl
inom en pä conscription grundad arme’ lättast vinnes derigenom,
att de mera bildade ynglingarne ingå bland de beväringsskyldiges
antal. Men jag torde likväl fä fästa uppmärksamheten derpå, att
under loppet af de sednare decennierna, denna vigtiga fråga har
utgjort föremål för förhandlingar, icke blott inom den Fransyska
deputerade kammaren, utan äfven inom de flesta Tyska staternes
national-församlingar, samt att den derjemte blifvit genom ganska
upplysande ströskrifter från alla sidor betraktad, men att, detta
oaktadt, man inom alla de länder, der hären är grundad på
conscriptions-systemet (med undantag af Preussen) stannat vid det
stadgandet, att man borde tillåta legning. Det har nemi. visat
sig, att der legning icke var tillåten, utan der hvar och en måste
inträda i arme'en, der blefvo de öfrige näringarne deraf alltför
mycket lidande. Det har visat sig, att i Preussen, der systemet
är så conseqvent som möjligt infördt, hafva de personer af
de bättre lottade classerna, som ingått uti armeen, just genom sin
lyckligare ställning i samhället vetat att indirecte undandraga sig
alla de besvärligaste åligganden af deras tjensteutöfuing, såsom vakter
och öfriga commenderingar, derigenom att de förmått fattigare
kamrater att, för penningar eller på andra villkor, verkställa dem.
Den Preussiska conscriptionslagen daterar sig från år 1814, dåden
uppgjordes kort efter det Europeiska stora befrielsekriget. Hvar
och en vet, att vid den tiden enthusiasmen var så allmän inom
Preussen, att man icke skydde någon uppoffring, för att komma till
det stora målet af fäderneslandets försvar i farans stund, och detta
var just orsaken, hvarför samtlige medlemmarne af Preussiska
monarkien sä villigt underkastade sig den i många hänseenden tryckande
conscriptions-pligten. Jag tror mig likväl veta, att på sednare
åren ett temligen allmänt missnöje der försports, just derföre
att de mera bildade äro tvungne att öfvergifva, både universiteten,
vid den tiden, dä de bäst behöfde fortsätta sina studier, samt
äfven
Den 17 October f. m.
101
fifvcn andra yrken, åt hvilka de cgnat sig, för alt ingå i armeen.
Man liar äfven selt, att de bättre lottade hafva en mängd utvägar
att kringgå den gifna föreskriften att tjenstgöra vid armeen ottar.
Den Preussiska conscriptions-lagen föreskrifver, att hvar och cn
medborgare skall från 20 lill 25 år utgöra en medlem af den conscriberade
arme'en, samt derefter från 25 till 32 år tillhöra landtvärnet.
För att nu kunna underlätta möjligheten för do mera
bildade att inträda i armeen, utan alt deruti behöfva qvarstanna
lika länge som öfriga samhällsclasser, har man tillåtit dem, att
för 20:dc året friköpa sig från all öfrig mililärtjenst medelst ett
års tjenstgöring, under hvilken lid de likväl äro skyldige att sjelfve
bekosta sina munderingar och sjclfve underhålla sig. Erfarenheten
har dock visat, att de som äro förmögnare än de andra dervid
hafva tillfälle alt öfverflytta på desse mindre väl lottade kamrater
en stor del af den tjenstgöring, som annars bort tillkomma
dem sjelfva, och att sålunda denna militärtjenstgöriug, med undantag
af vapenöfningarne, är mera Activ än verklig. Dessutom
är det ganska naturligt, att principen aldrig kan consequent genomföras,
då de personer, som dels icke uppnått den erforderliga
längden, eller som äro behäftade med kroppsliga lyten, nödvändigt
måste frikallas frän conscriptionsskyldigheten. Detta är allt svårigheter,
som man inom alla de öfrige Tyska staterna insett, och
scm gjort, att man der tillåtit legning. Men man har dervid utgått
från cn ganska riktig grund, i det man så tillställt, att icke
den värnpliglige sjelf får utse den person, han önskar sätta i sitt
ställe, samt med honom upprätta contractct, utan är detta uppdraget
åt vissa comiteer. Man har insett nödvändigheten att
fixera cn minimisumma, under hvilken logan icke får verkställas,
och denna minimisumma har man ytterligare insatt i sparbankernc,
eller på allmänna säkra förvaringsställcn, på det den legde ej
må äga tillgång till det besparade capilalct förr an efter slutad
tjenstetid. Det är efter mitt förmenande från denna åsigt, som
man äfven hos oss hör utgå. Det kan visserligen icke bestridas,
alt den moraliska sidan af conscriptionssystemet fordrar, att alla
skola lika uppoffra sig för fäderneslandet; men då denna uppoffring
ofta medför sä många svårigheter vid tillämpningen, så skulle
jag tro, all lega äfven framdeles bör inom Sverige tillåtas, men
alt legningssummau hör fasställas, såsom jag nyss tog mig friheten
nämna, temligen rundt, och att bestämmandet deraf ej må uppdra-,
gas åt den personen sjelf, som vill sälta kail i sitt ställe, utan att
dertill särskilda comiteer böra utses. På grund af allt detta, tager
jag mig friheten anhålla, att betänk, måtte åtterremitteras, och
hoppas jag, att då detsamma till Ståndet återkommer, det mätte
vara något mera fullständigt utredt, än som nu är förhållandet.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Utsk. har sökt försvara det
gamla systemet, dermed att det skulle vara mindre gagneligt för
espriten inom armeen, om man tvingade de beväringsskyldige att
i densamma ingå, än om alla vore frivilliga. Man har deremot
3 II. 21
162
Don 17 Oclober f. m.
anmärkt, all det voro skadligt, att don förmögnare finge köpa sig
fri från samma skyldighet; men jag tror, att ingendera har träffat
linfvudsaken. Denna rörer, enligt min förmening, den mindre
bemedlade näringsidkaren, ty för honom hiöl t är en sa beskaffad
rättighet väsendtlig. Den rike uppoffrar sin beqvämlighet,
den mindre förmögne åter sin framtida existens; ty dä hans hela
‘framtid beror af arbete, och han är nödgad uppoffra en ganska
lång lid på den honom åliggande beväringsskyldigheten, så kan
lätt hända, att hela hans framlida bana blifver stängd, örn han ej
kan friköpa sig från denna pligt. Jag tror, att det hnfvudsakli■gast
är detta förhållande, som bör tagas i betraktande, och ehuru
jag i öfrigt instämmer med Hr von Troil, angalo behofvet af controll
vid legningar, så skulle jag likväl anse för en stor olycka, om
legosumman tages till allt för stor för näringsidkaren, för hvilken
det kan vara af vida större vigt, än för den förmögne, att blifva
utestängd från möjligheten ali kunna köpa sig fri. Då dessutom
K. M. löfval, att vid en kommande riksdag komma in med en
fullständig plan för vårt försvarsverk, så tror jag tiden nu icke
vara inne att hvarken böra eller kunna utveckla de förhållanden,
som kunna komma i fråga, hvarföre jag tillstyrker bifall lill
€lsk:s betänk.
Frih. Cederström: Hvad som af de 2:ne siste talarne
blifvit anfördt, har redan från början af öfverläggningen i denna
fråga blifvit framhållet, men då lika litet grundadt som nu.
Jag skall söka bevisa det. Man har invändt, att som K. M. har
för afsigt att framkomma med förslag till armeens reorganisation,
så borde lill dess frågan om legning för beväringsskyldige uppskjutas.
Jag frågar, om man vid närmare betraktande ej skall finna,
alt genom denna frågas afgörande nu, en stor lättnad skulle
beredas K. M. vid ofvannämnde reorganisations verkställande? Må
detta vara tillräckligt i afseende på det hinder, som förmenas ligga i
den K. propos., som framdeles är att förvänta. Man har talat om
Preussens exempel och den enlhusiasm, som der gjorde, att denna
fråga med så mycken beredvillighet omfattades; jag önskar, att
försynen måtte bevara Sverige från en dylik erfarenhet, som den
hvilken uppväckte denna enlhusiasm i Preussen. Det var de olyckor
som drabbade Preussen, olyckan att se landet inom några få
veckor inkräktadt, att se en armé af flere luidralusen man tillintetgjord,
det var dessa olyckor, mine Hrr, som vållade den enthusiasm,
hvarom Hr von Troil talat, och hvarifrån jag beder
Gud bevara Sverige. Det är i öfrigt Sveriges eget exempel, som
jag hellre framdrager, än Preussens. Sverige har nemi. haft perioder,
dä dessa härar bestått af conscribcrade utan tillåten lega,
och då det likväl vetat att visa sina fiender, huru litet det tvång
betyder, som förmenas ligga uti pligten att försvara sitt fädernesland.
Man har här framkastat såsom skäl emot legningens upphörande,
att detta egentligen vore svårt för den fattigare delen if
folket och för näringsclasserne; men jag frågar då: hvar finnes
väl den, som någon liten grand tänkt sig in i hvad som till ett
Den 17 0 c l o I) e r f. nt.
103
krig fordras, som ej äfven inser, alt näringsidkarne just der kunna
linna utöfning af sitt handtverk? Man har yttrat, att derigenom
att legning icke vore tilläten, skulle ungdomen nödgas afbryta sina
studier, för alt ingå i armeen. Men månne icke dess undervisning
äfven i della afseende är vida nödvändigare för den allmänna
bildningen, än om en examen tages några månader förr
vid en academi? Jag är af den mening, att om en yngling några
månader sysselsattes inom armeen, i st. f. att tillbringa deni
vid academien, så vinner han derpå i afseende på sina kunskapers
omfattning. Jag kan ej neka, alt jag funnit mig förundrad öfver
idla de småskol, som här blifvit framdragna för bibehållandet af
en så skadlig inrättning som denna, samt förnyar nain anhållan
om återremiss af betänk.
Frih. Raab, Adam Christian: Ehuru den siste värde
talaren funnit sig förundrad öfver de små skäl, på hvilka Etsk.
kommit till det resultatet, att anse sig böra afstå motionen, kan
jag likväl icke neka, alt dessa små skäl, tillika med hvad jag föröfrigt
tänker anföra i ämnet, föranleda mig alt yrka bifall till
betänk. Jag värderar visserligen det ädla syftemål, sorn motionären
afsett medelst väckandet af denna motion; jag vill icke heller
bestrida, att saken till sin idde är ganska vacker och god,
men jag kan icke derföre underlåta att betrakta densamma ur
synpunkten af dess praktiska verkställighet. Slån har i detta afseende
uppgifvit, att de karlar, som låta lega sig, merendels äro
de sämsta, och jag medgifver att så förhåller sig i allmänhet;
men man har dervid ej betänkt, all just de personer sorn lega för
sig äro de, som hafva den minsta benägenheten för krigsyrket,
och säkerligen skulle blifva mindre tjenliga såsom soldater. Vidare
har man anfört, att det är en orättvisa emot den mindre
bemedlade, att den förmögnare äger rättighet att genom lega friköpa
sig från beväringsskyldighelen, men jag för min del mäste
bekänna, att jag ej kan gida detta skäl. Det förhåller sig nemi.
så, att af de bättre classcrna egnar sig vanligtvis en del åt det
militära yrket, och för dessa kommer det naturligtvis ej i fråga
att gä igenom beväringspligten; en annan del åter egnar sig ät
den civila embetsmannabana!!, hvilken åter vid academien fullgör,
denna sin pligt, utan alt någonsin lega för sig. Således se vi, att’
de fleste som begagna sig af denna utväg, för alt undandraga sig
ofvannämnde pligt, just bestå af allmogen och näringsidkarne, och
jag är öfvertygad derom, att om allmogens söner förbjödos att fä
lega i deras ställe, sä skulle tvånget att personligen utgöra beväringspligten
komma alt betraktas såsom ett ganska tryckande onus.
Ur denna synpunkt anser jag ganska betänkligt, alt borttaga den
rättighet, som de i detta afseende nu äga. Den siste värde talaren
har anfört såsom skäl för sitt yrkande, alt all lega vid beväringspligtens
utgörande måtte upphöra, hurusom Sverige pä en
tid, dä nämnde leguingsrätt icke fans, gjort stora eröfringar;
men jag får dervid erinra, att sedan denna lid, indelningsverket
blifvit hos oss inrätladt, och att detta till sin princip egentligen
IGi
Den 17 Oc t oljer f. m.
icke är något annat, än hvad samme värde talare nu så bittert
klandrar, nemi. rättigheten att sälla karl i sitt ställe. Alt åter
tillfället alt taga lega är för den mindre bemedlade en fördel, deraf
har jag varit i tillfälle alt komma i erfarenhet. På mina ägor
bor nemi. en person, som köpt sig eget hus och samlat sig en
liten förmögenhet, blott och bart genom den ersättning han fått,
för det att han 2:ne gånger tagit lega. För öfrigt får jag äran
anföra, alt antalet af de legda synes mig snarare minskas, än ökas;
åtminstone bär della varit fallet vid del regemente, der jag tjenar,
alt nemi. Oländningarne, som i början, dä de ålades ali exercera
på Smålandssidan, till stor del legde för sig, dermed för hvarje
år mer och mer upphört, sä att legokarlarncs antal i sednare
åren varit obetydligt. Om nu legningsrällighelen äler klefve alldeles
förbjuden, tror jag alt bcväringspligtcn, som nu ulan missnöje
utgöres, skulle dädanefter betraktas af allmänheten såsom ett
tryckande onus. Uti Hr von Troils förslag, att åt comiteer uppdraga
conlraclcrs afslutande för della ändamål, kan jag icke instämma,
emedan del skulle blifva ett förmynderskap, som allmänheten
icke utan högsta ovilja skulle förmås alt underkasta sig.
Jag tror derföre, att rättast är att bifalla Ulskis betänk.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: När en tlieoretisk sals lider
afbräck i praktiken, mäste den vara en paradox. Man har här
sagt, att armeen och dess esprit skulle vinna, derigenom att al!
lega vid beväringsskyldighetens utgörande, upphörde; men praktiken
säger helt annat. Jag åberopar lill vittnen uti hvad jag ämnar
anföra, såväl Hrr landshöfdingars som Hrr regements-chefers
erfarenhet. Huru många af dem som önska lega vore nemi. icke
onyttiga för armeen, ja till och med ett åtlöje för densamma?
Merendels bestå desse af sådane, som i föräldrahusel blifvit så uppfostrade,
att man på dem kan lämpa det kraftiga bondullrycket
”mors grisar.” Hvad skulle väl armeen med sådane att göra?
Dels bestå de äfven af sådane, som väl kunna hafva physisk styrka,
men som i anseende dertill, alt de blifvit så förnämt uppfostrade,
skulle anse sig för goda att, i likhet med den öfriga beväringsungdomen,
fullgöra denna deras skyldighet. Såsom exempel
i detta sednare fall torde kunna nämnas våra rusthållarcs söner i
bondeclasscn. Man skulle hafva ett dubbelt besvär inom armeen,
om man af dem skulle skapa rättskaffens soldater. Hvarföre vill
man äfven nu begagna ett tillfälle, att fråntaga den behöfvande
en arbetsförtjenst? Hvarföre arbeta emot Rousseau’s sunda princip,
”att så vidt möjligt är, söka jemna ödets orättvisor”? Hvarföre
slutligen betaga en oduglig rik tillfället alt betala åt en duglig
fattig, och derigenom köpa sig fri från ett värf, hvartill han
verkligen icke duger, samt i stället i ammen insätta en dugtig och
bra soldal? Kommen ihåg, mine Hrr, alt de der penningarne, de
köpa honom icke alldeles fri, ty fiendens kula återinsätter i ledet
den der rike herrn, som en gäng slapp undan. Ilan måste dit,
om hans företrädare fuller; således är del blott till en viss grad,
som han köper sig fri från ett värf, som borde utgöra hans ära.
Den 17 October f. m.
165
Här liar varit föreslagen en viss capitalsumma; jag ber Hrnne länka
efter, huru mycken ledsamhet alla sådane bestämda föreskrifter
hafva gjort här i landet, och att man i följd deraf måtte öfverlemna
åt contrahenterne sjelfve denna summas bestämmande, lika
väl som uppgörandet af villkoren alt såsom indelt soldat inträda i
krigstjenst. Uti ett land, som skryter af att vara fritt, der
vill man binda händerna på oss i alla afseenden! Man har talat
om enthusiasmen år 1806, efter slaget vid Jena. Jag ingår alldeles
icke i den conclusion, som denna citation medförde; men
då en annan talare har klandrat, att man anförde densamma såsom
ett bevekande skäl, så får jag förklara, att jag ingalunda delar
detta klander, ty vi måste öfver hela verlden samla erfarenhet,
för alt veta huru vi skola förhålla oss; vi höra komma ihåg
Schillers bekanta ord: ”Die Wellgeschichte ist das Weltgerichl”.
”Verldshistorien är verldehs dom”, mine Hrr! och derföre har den
talare, som anfört exemplet af enthusiasmen efter slaget vid Jena,
i min tanka, haft fullkomligt fog dertill. En annan talare har
anfört, alt mångfald i förmögenhet är ganska användbar i fält;
jag måste då återgå lill mitt första yttrande, att nemi. de som
härutinnan blifvit af lyckan gynnade, vanligen äro bortskämde
harn, som jag ej vet hvad de skulle duga lill; ty om de kunde
laga en soppa, så kunde de åtminstone blifva kockar, men de äro
tyvärr endast vande vid att itta densamma. Afven har här blifvit
sagdt, ”att en skäligen liten ledsamhet uppkomme genom en
fördröjd examen.” Jag ingår helt och hållet derpå, lika som jag
instämmer uti sjelfva andan af detta uttryck, att nemi. Sveriges
väl skulle i betydlig mån befordras, om litet mera militäriskt element
ingingc i nalionaluppfostran. Jag går kanske för långt i
min sats, då jag skulle önska, att då och då exercera slängbataillon
med en del af den civila embetsmanna-corpsen. Sist har
här blifvit yttradt, ”alt ibland de approberade fans en stor del
dugliga.” Men, mine Hrr, huru kan det blott vara en stor del,
dä det måste vara alla? Jag förstår i sanning ej den landshöfding,
som approberar en legd karl, som icke är duglig; jag förstår ej
den regemenls-chef, som icke gör landshöfdingen uppmärksam på
ett sådant förhållande. Jag vill nu icke vidare upptaga R. o. Ad:s
lid, utan jag slutar med att rösta bifall lill Ulsk:s betänk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas kl. 6 e. m.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Af (lere talares
yttranden, som här blifvit afgifne ronde den Svenska beväringen,
skulle man vara nära färdig att tro, alt den här hade samma
grund, som i de länder, med hvilka jemförelsen blifvit anställd.
Huruvida legning der tillätes eller icke, grundar sig på helt andra
förhållanden, än som här i Sverige äga rum. Uti dessa länder,
nemi. Frankrike och större delen af Tyskland, består hela
krigshären af conscriherade; men denna conscription uttages på
del sätt, alt då endast en mindre del deraf behöfves, så anslälles
lottning mellan de conscriherade, för alt uttaga denna mindre del.
1C6
Den 17 Octo!)er f. ra.
Dem på hvilka loiten fallit har legning tillåtits, dock med sådans
föreskrifter, som dem Hr von Troil till en del anfört. Men hurudan
är denna conscriplionspligt ? I en del stater skall den utvalde
vara ständig soldat i 10, i andra 8, och åter i andra i 6
år; således ryckes den conscriberade frän sin vanliga sysselsättning
och införes på en helt och hållet militärisk bana. 1 Preussen
fortfar beväringspligten i 3 år, som dock kan förminskas till ett,
genom alt den beväringsskyldige sjelf bekostar sin mundering och
sitt underhåll. Det anfördes visserligen, att det vore den förmögna
tillåtet alt få andra att hjelpa sig i vissa tjenslåligganden, men
med absolut undantag likväl af sjelfva vapenöfningarne. Dessa öfningar
äro icke inskränkta allenast till några fä dagar pä en sommar,
utan de fortgå liela året igenom. Här hos oss är till vapenöfning
bestämd en högst kort lid af 14 dagar, och påkommer för
den beväringsskyldige en enda gång under hela lifstiden, så framt ej
krig inträffar. Ligger någon rimlighet i påståendet, att våra conscriberade
genom denna enda gången, som de ryckas från sina
studier, eller från sina handtverk, dertill blifva oskicklige? Denna
korta öfningstid gagnar endast dertill, att den conscriberade icke
må vara alldeles oöfvad i vapnens begagnande, när fäderneslandet
i nödens stund behöfver förökadl antal försvarare. Månne cj näringsidkarnes
hela existens mera hotas, i fall henden öfversvämma!’
landet, dä få äro skicklige alt möta och afvärja faran, än om
landets barn öfvat sig i vapen, hvarigenom deras existens kan betryggas?
Jag saknar icke eller, hvarken som landshöfding eller
regemenls-chef, erfarenhet om beväringsskyldigheten. I den provins,
der jag är landshöfding, är denna skyldighet allmän, ulan
undantag för någon; börjande vid 16 året, fortfar den ända till
det 50, ulan att någon friköpning äger rum. Det är der en he
lig
pligt, som åligger alla. Jag begär återremiss.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Jag förenar mig med motionären
och delar hans åsigter, så mycket hellre, sorn jag är öf
verlygad
om, att legningsrätten inom beväringen icke står i öf
verensstämmelse
med conscriptionssystemels rena och sköna ide;
men å andra sidan måste jag likväl instämma i Utsk:s slutsats, på
den grund, alt när beväringen till sin första upprinnelse organiserades,
legningsrätten medgafs som en eftergift för det allmänna
tänkesättet. Jag tror äfven, att tiden ännu icke är inne att göra
någon förändring häruti, ehuru jag tillika är öfvertygad, att icke
endast för vårt försvar, utan äfven för den nationella bildningen,
nationalbeväring till sin helhet genomförd skulle blifva ett förträffligt
medel, och att legning dermed är oförenlig, men att rättigheten
dertill, såsom sammanvext med beväringsskyldigheten, tills
vidare må qvarstå. Men skulle fråga om en med tiden inträffande
bättre organisation af nationalbeväringen uppstå, då kan jag ej
förena mig med de premisser, på hvilka de förenade Utsk-.n grunda
slutsatsen, då Utsk:n ibland annat säga ”alt det föreslagna upphäfvandet
af den beväringsskyldige nu medgifna rätt att ställa annan
man i sitt ställe, snarare skulle motverka än leda till det
Den 17 Octo ber f. ra.
1C7
åsyftade ändamålet.” Hvad härmed egentligen menas, förstår jag
icke, om ej uttrycket har afseende på nödvändigheten af legningsrätlens
qvarstående; men derjemte säga Utsk:n: ”att Staten skulle,
vid inlräffadt behof af nalionalbeväringens användande, hafva mindre
gagn af den krigare, sorn mot sin vilja varit ovillkorligen
tvungen att ingå på en hana, för hvilken han saknade all håg,
än af den, som frivilligt för en annan, om ock mot ersättning,
åtagit sig denna skyldighet.” Hvarifrån Utskm hemta denna erfarenhet
känner jag icke, men efter min ringa kännedom af historien,
både den gamla och nyare, har jag sett motsatsen. Krigshistorien
lemnar tillräckliga exempel derpå. Jag skall icke ingå
i några detaljer, ulan hänvisar en hvar lill historien. Jag tror
således, att, vid frågans bedömmande, vi icke få fästa oss vid enskilda
subjecler, de må kallas morsgrisar eller farsgrisar; men i
allmänhet har jag den erfarenhet, håde som officer och landshöfding,
att det är det sämsta folket, som låter lega för sig, och detta
är oftast opinionen hos dem, som sjelfve fullgöra sin beväringspligt,
att de icke vilja stå i ledet med legokarlarne, utan att desse
mäste exerceras särskildt. Utskm hänvisa äfven till fördelen för
den fattige alt kunna taga lega, och derigenom äga någon förtjenst.
Jag skulle tro, att national be vä r i ngs-ide'en icke stöder sig på en
falligvårdsanstalt, och att, om det är tillåtet att skämta, man kunde
hit lämpa ordspråket: Guds fred! — Yxeskaft.
Jag skulle önskat, att Utskm, utan allt ordande, helt enkelt
sagt, att tiden nu icke vore inne till förändring i della hänseende.
Jag yrkar icke återremiss, utan begär endast att mitt yttrande
må få rum i prot., som en reservation mot de grunder, Utskm
framställt.
Frih. von Kraemer, Rob. Fredr.: Ehuru jag ogillar Ulskms
moliver, måste jag likväl gilla den slutsats, till hvilken de kommit.
I den provins, inom hvilken jag i förevar, hänseende samlat
erfarenhet om förhållandet, äger legning sällan rum, och då det
inträffat att någon velat lega för sig, har det alltid varit ibland
den jordbrukande classen. Beträffande studerande ungdomen, kan
jag upplysa, att under en tid af 14 år, ingen enda student legt
för sig, utan är det tvertom en ambitionssak hos denna ungdom
att fullgöra den fosterländska beväringspligten, fastän ibland den
säkerligen finnes många förmögna och äfven s. k. morsgrisar. Väl
har jag sett en och annan, sora, då han icke trott sig målfyllig,
kommit fram med förhöjda klackar, för att ej kunna casseras, men
aldrig har någon under ofvannämnde tid begagnat sig af legningsrälten.
Hr von Troil: Jag ämnar icke ingå i något försvar för
Ulskms betänk.; jag bar redan förklarat, att jag icke biträdt detsamma,
men jag anhåller att endast få upptaga några af de anmärkmr,
som blifvit gjorda mot mitt förra yttrande. En värd
ledamot har önskat, att vi aldrig må få erfara samma anledn. till
enthusiasm som Preussen. Jag delar denna önskan, men jag kan,
det oaktadt, icke frångå, att det just var den enthusiasm, hvilken
108
Den 17 Ootober f. m.
väcktes genom befrielsekriget, som gjorde conscriptionssystemets
införande, möjligt, och hvilket system sedan icke kunnat tillämpas
inom några andra af de Tyska staterna, då man under fredens
lugn sökt genomdrifva författningen derom. Man har sagt, alt
de som lega för sig, äro de sämsta och till krigstjenst mest oduglige.
Jag instämmer deruti och tror, att just för det att de äro de
sämste, det äfven är af behofvet påkalladt, att en sådan person,
sorn önskar befrias ifrån skyldigheten att sjelf inträda inom armeens
leder, icke må berättigas att sjelf uppgöra legocontractct,
utan att sådant måtte öfverlemnas åt comileer. Jag tror, att just
sådane comileer vore bäst i tillfälle att bland ålskillige sökande,
som anmälde sig till erhållande af platser inom hären, utvälja de
skickligaste och bäste, som förut tjent inom armeen. Jag tror äfven,
att det vore högst angeläget att en minimisumma bestämdes,
hvarunder legning icke vore tillåten, och att en del af denna
summa borde på ett säkert sätt förräntas, till förmån för den legdes
framtida existens, att utbekomma sedan han lemnat krigsyrket.
Man har anfört, att det förhållande hvaruti Sverige står, icke kan
jemföras med de Tyska staternas. Jag erkänner det rätta deruti,
men ber blott att få tiilägga, att om man skulle till Konungen
ingå med en i hela vårt försvarsverk så ingripande reform, som
legorättens upphörande, så borde man icke blott hålla sig vid de
förhållanden som äro, utan äfven vid de som komma kunde. Jag
hoppas för min del, att den tid icke måtte vara långt aflägsen, dä
conscriptionssystemet äfven hos oss må blifva en sanning, och då
beväringsynglingarne må komma att sammandragas något längre
tid än 14 dagar, samt verkligt sammansmälta med arme'en, eller
med andra ord complellera densamma, i st. f. att såsom nu bilda
särskilda afdelningar lill landels försvar. På denna grund tror
jag, att då man har att hoppas för framtiden ett bättre ordnadt
försvarssystem, vore det kanske mindre väl betänkt af Ständernc
att nu ingå till Konungen med anhållan i dessa hänseenden. Jag
tror, att då dylika frågor skola afgöras, böra de först pröfvas och
betraktas af personer, som med sakkännedom kunna bedomina
dem. En sådan pröfning kan man icke begära, hvarken af Ständernes
Utsk. eller af Ständerne i massa. Af denna anledn. har
jag icke gillat betänk., och förenar mig derföre med dem som begärt
återremiss deraf, under önskan likväl, att när det återkommer,
det må sluta med samma hemställan som detta betänk.,
nemi. att elen väckta motionen icke mätte för närvar, till någon
R. Sl:s åtgärd föranleda.
Hr Akrell, Carl: Sedan jag begärde ordet har jag hufvudsakligen
blifvit förekommen i hvad jag ämnade yttra af Hr von
Rosen, och vill blott tillägga, att jag äfven är ibland dem, som
hylla systemet af ett allmänt nationalförsvar, och som anser, att
i principen af ett sådant försvar icke ingår rättigheten att fu lega
för sig. Jag önskar och hoppas, att den dag må inträffa, dd en
sådan för sjelfva principen af nationalförsvar förderflig lega må
upp
-
Den 17 October f. m.
109
upphöra; men jag tror också, att, i detta ögonblick och med den
organisation, som var nuvar. conscription har, denna legning är i
mänga afscendcn menlig, ty den bildade ynglingen bör äga tillfälle,
vid ett inträffadt nationalförsvar, till utsigter att, i män af
sina kunskaper, få ett befäl, svarande emot den insigt och den
förmåga han under liden hinner utbilda. Della är ett oundgängligt
villkor, så framt systemet skall uppfylla sitt ändamål. Jag
tror, att en elile-class, eller hvad annat namn man må gifva deråt,
bör ingå i en consequent formation af systemet, innan man kan
vänta, att ynglingar skola der inträda; men då man har anledn.
förmoda, att för Ständerne blir framlagd en fullständig plan för
landets försvar, och helt visst förbättringar i afseende ä conscriptionssvstemet
der komma att ingå, så förmodar jag att tiden då
först skall inträda alt taga delta ämne i närmare öfvervägande,
och då hoppas jag, att de hinder, som nu förefinnas, icke skola
komma att äga rum. Lika med de Ilrr, som ogillat Utsk:s motiver,
tror jag, ali för närvar, det vore bäst att godkänna betänk,
med så liten discussion som möjligt, ty det är ju ej värdi att göra
väsende af en sak, som man kan förutse att den ej går igenom
för det närvar.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug., instämde med Hr Akrell.
Hr af Dalst rom: Jag anhåller örn ursäkt, att jag för andra
gången uppträder, då discussionen redan så länge sysselsatt R.
o. Ad.; men mina ord skola blifva få. Man har sagt, att legning
allt mer och mer upphört. Det kail väl vara, att erfarenheten
är sådan inom vissa reg:ten, men min erfarenhet är, Gud
nåde oss, så visst! icke sådan; ty vid det reg:te, som jag har äran
att commendera, utgöres i år, ibland 900 man beväring, 200 af
legdt manskap. Detta legda folk är det sämsta för vapenöfning;
det har den sämsta hågen, inställer sig dertill endast för den lilla
penningesumman, och glädjes för hvar dag af mötet som förflyter.
Dessa legokarlar visa till den grad ohåg för vapenöfningarne,
att jag vanligen låtit dem exercera i en särskild dass; och
emedan de dels hafva starkare armar än beväringsmanskapet i
allmänhet, och dels emedan de fleste redan fullgjort sin beväringspligt,
måste de det oaktadt, i anseende till den ringa båg de visa,
vanligen exerceras en half timma längre än den öfriga truppen.
Beträffande det yttrande, som en värd talare fällt, att då
legd beväringskarl stupar i krig, så får den som legt, sjelf inträda
i den legdes ställe, beklagar jag i sanning, att den värde talaren,
som så ofta setat vid mönsterbordet, icke har bättre reda
på beväringsstadgan af 1812, enligt hvilken den som legt, är helt
och hållet fritagen ifrån beväringsskyldigheten en gång för alla,
må i öfrigt den i hans ställe legde stupa eller icke. Att beväringen
åtnjuter bättre vård och underhåll nu, än under 1S08 års
fälttåg, kan måhända numera ingen bättre än jag intyga, men
likväl saknas ännu tillräckliga medel, för att på det sätt utstyra
beväringen alt vi kunna säga att välviljan för beväringen är full3
II. 22
170
Den 17 Octo ber f. m.
komlig, tv annö saknas vid de flesta reg:ten munderingar för beväringens
hela numerär, så att densammas exercerande mäste
ske i tvenne omgångar. Jag skulle tro, alt dä legningsprincipen
■upphör, och det icke längre är möjligt all sälla 10 r:drs-sedeln i
st. f. karlen i ledet, så blir man äfven mera beredvillig måhända
att anslå medel till heväringens underhåll och beklädnad m. m.
Af sådant skäl anser jag äfven, att legningsrätten bör upphöra.
Ytterligare har man talat om alt uppfostran står på den punkt,
att lega bör vara tilläten. Jag beklagar högeligen, att man har
sådane begrepp om uppfostran i vårt fädernesland; jag skulle ej
tro, att uppfostran kan vara lill den grad dålig, att icke hvar och
en som vill och kan fullgöra pligten att värna fäderneslandet, ej
skulle kunna kasta geväret pä axeln och öfva sig i dess begagnande.
Beviset derpå har en värd talare anfört, då han sagt,
alt ingen af den studerande ungdomen leger för sig. Man har
citerat främmande länders exempel, dermed beväringssystemet legning
är införd och deraf trott sådana åtgärder äfven vara behöflige
för värt fädernesland. Jag tror icke, att det är nyttigt att
alltid inympa främmande länders föreskrift hos oss. Vi måste
lätta oss efter våra egna särskilda förhållanden, och de äro olika
med Frankrikes och Preussens. Dä man således citerat andra
länders exempel, vill jag gå längre tillbaka och citera ett lund,
hvarest ingen legning tilläts: det var Sparta; men jag erinrar mig
dock derjemte, att seklets Svenskar icke äro Spartaner.
I händelse af återremiss af betänk., som dock icke af mig
begäres, anhåller jag att dessa ord må åtfölja.
Frih. II amilton, Hugo: Jag tog mig friheten att begära
ordet, egentligen för att lemna den upplysning, till svar på yrkandet,
att en militärbildning eller undervisning i vapenöfningar skulle
ingå i den allmänna uppfostran, att ett sådant förslag verkliligen
blifvit väckt, att en motion inkommit till Ekon.Utsk. att i
folkskolor och andra läro-anstalter undervisning i vapnens bruk
och dertill hörande gymnastik mätte meddelas. Utsk. har dock
icke funnit sig kunna tillstyrka denna visserligen ganska välmenta
motion, pä den grund, att ännu saknas medel till fyllande af nödigt
antal lärare i de egentligen för skolorne afsedda ändamål; ännu
saknas medel för att hvarje socken må kulina hafva sin behörige
skollärare. Så länge medel icke kunna lemnäs lill den första
nödvändiga undervisningens meddelande, har Utsk. icke eller
kunnat tillstyrka en sak, som fordrar så stora anslag som aflöning
till skicklige lärare såväl i gymnastik som vapenöfningar, förutan
de materiella villkoren för undervisningens meddelande, nemi. anstalterne
för gymnastiken samt vapnen. Hvad sjelfva hufvudsaken
angår, torde det måhända anses djerft, att jag, som till stöd för
mitt anförande icke kan åberopa den vidsträcktare erfarenhet, som
ledt de fleste talare pä denna f. m., dock vågar yttra några ord i
ett ämne, som måste intressera hvar och en. Särskildt har jag
känt mig dertill uppmanad, dä en ledamot trott att det vore nyttigt,
att äfven den dass medborgare, hvilken jag tillhörer, d. v. s.
Den 17 October f. n».
171
flen civila embetsmannacorpsen, borde öfva sig att exercera slångbataillon.
Men detta hörer dock mindre till saken. 1 hufvudfrågan
tror jag dock, erkännande allt det ädla och vackra, som
blifvit yltradt af nästan alla talare för legningens upphörande, att
sådant in praxi möler svårigheter, och det är väl föreställningen
härom som ledt de förenade Utslcn vid afgifvandet af förevar,
betänk., hvilket, jag erkänner del, både kunde och borde vara
bättre motiveradt lin det är. Svårigheten ligger väl deruti, alt ju
mera folkmängden tilltager och ju större conscriptionsclasserna
blifva, ju mindre har man tillgång till öfning. I det län jag tillhört,
såsom derinom boende, räckte icke beklädnaderne till ät beväriugsynglingarne
för att kunna exerceras på en gång, utan det
skedde i 3:ne omgångar- Det torde vara absolut nödvändigt, åtminstone
vid tillfällen af landets försvar, att, dä den vanan småningom
fått insteg, att man något ser genom fingren med legningen,
— det har erfarenheten visat, om det är ratt vill jag icke
bestrida, och detta har icke ens åsidosatts i Preussen, der conscriptionssystemet
icke blott är utveckladt, utan utgör grundvalen
för landets försvar — intressera Svenska folket så lifligt för delta
system, att en allmän, likasom förkastelsedom skulle uttalas öfver
den som icke ingär i de öfningar, som göra honom duglig ait
fullgöra den pligt honom åligger, att i farans stund försvara sitt
fädernesland. Men svårigheten att åstadkomma detta ligger efter,
mitt förmenande deruti, att Svenska folket icke är öfvertygadt om
alt det är fullt allvar med denna sak. Jag ber om ursäkt alt
jag upprepar hvad jag hört under flera riksdagar; man bildas e|
till krigare på 14 dagar, och det är sagdt många gånger, att det
snarare är en lek än allvar. Om derföre systemet utvecklas i sin
helhet, om det blir, som en värd talare yttrade, en sanning, om
nationalförsvaret hufvudsakligen ställes derpå — och emedan folket
icke har råd att på två .sätt bekosta sitt försvar, blir det väl slutligen
nödvändigt — om, säger jag, i hufvudsaklig måtto nationalförsvaret
ställes på conscription, om representationen blir öfvertygad,
att nationen icke vägrar att gifva de nödiga medlen för alt
denna conscription skall vara så länge tillsammans om året, som
erfordras för alt gifva densamma, om icke cn fullständig, åtminstone
en nödtorftig militärisk bildning, och om dermed förenat
det högst vigtiga tillägg, som i Preussen blifvit gjordt lill delta
system, alt det utgör sä lill sägandes slutstenen af folkundervisningen,
så tror jag, att nationen skall lifligt omfatta saken, ochatt
all legning af klemighet skall upphöra. Då emedlertid Konungen
gifvit den försäkring, alt delta ämne kommer att utgöra ett
af de vigtigaste och största föremålen för Konungens omtanka, sä
tror jag att i sak intet annat är att tillgöra, än hvad Utslcn
tillstyrkt.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Äfven jag delar den tanke,,
att intet undantag bör äga rum, och att hvarje medborgare är
skyldig att biträda lill sitt fäderneslands försvar. Jag gillar icke
moliverne till Utskrns betänk.: att Staten skulle vara föga betje
-
172
Den 17 October f. m.
nåd med personer som soldater, livilka nu söka att lega för sig.
En talare liar nyligen yttrat, att den legning, som sker, inträffar
minst bland de förmögne, bättre classerne, men mest ibland bönder,
som äga någon förmögenhet, såsom t. ex. ibland rusthållaresöner.
Jag instämmer deruti; jag bar under 10 år baft äran
förrätta beväringsmönslringar, och bar tinder denna tid funnit ganska
få, som legt för sig utan giltiga orsaker; mången gäng bar
jag deremot sett, att de småväxte, som framlrädt lill mönsterbordet,
sökt göra sig längre än de verkligen varit för att synas målfyllige
och ej blifva casserade, sällan eller kanske aldrig bar jag sett
sådane bedrägerier, för att komma ifrån och undgå beväringspligten.
Man bar sagt, att om en allmän beväringsskyldighet inträdde,
på det sätt att ingen legning fick äga rum, så skulle mången
gång inträffa, att befälet togs från beväringsclassen. Jag vägar
dervid yttra, att jag föga tror, att de personer, som nu lega för
sig, skulle, äfven om rättigheten dertill försvunne, blifva lill befäl
lämplige. Man bar talat om att icke approbera oduglige beväringskarlar,
som voro legde. Om hvilken slags oduglighet är väl
fråga; om den moraliska eller physiska? Öfver den förra blir pä
förband ingen approbation möjlig, och är karlen frisk och innebar
den bestämda längden, så blir lian antagen. Jag medgifver,
att det legda manskapet visserligen icke är det bästa, såsom vanligen
bestående af afskedade soldater, hvilka, om de än icke begått
brott, dock varit oljenlige att qvarstå vid reg:terne. Jag skulle
visserligen önska, att legning mätte försvinna, derigenom att
alla blefvo skyldige att sjelfve fullgöra beväriugspliglen, men jag
tror, alt det ännu är för bittida att väcka fråga derom, och instämmer
således med dem, som för närvar, önska bifall till betänk.
, ehuru jag icke gillar motiverna.
II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Ehuru jag visserligen
erkänner, att legningssystemet icke hörer till en sann nationalbeväring,
tror jag likväl, att vi för närvar, göra bäst att låta
bero vid saken der hon är. Beväringspligten har verkligen
vunnit popularitet i det allmänna tänkesättet, och jag fruktar, att
den förändring deruti, som skulle upphäfva legorätten, möjligen
skulle förändra den allmänna hågen för beväringssystemet. Jag
tror, i synnerhet att K. o. Ad. bör akta sig att laga initiativet i
denna fråga. Adeln har så många tillfällen att undgå det svära
af beväringspligten, derigenom att dess söner, antingen genom att
passera Carlberg elier att vid academierna taga embetsexamina,
inträda i embetsverken och sålunda undvika densamma. Pligten
i detta hänseende drabbar i synnerhet BondeSt., och tror jag, att
detta Stånd i allmänhet är mycket böjdt för legning, hvartill jag
hemtar anledn. från det beslut, som detsamma fattade redan vid
1812 års riksdag, då beväringspligten infördes, vid hvilket tillfälle
BondeSt. icke allenast unanimt voterade för lego-rättigheten,
men gjorde ett villkor deraf för lagens antagande. Föröfrigt böra
vi ihågkomma, mine Hrr, alt Sveriges försvarsverk icke uteslutande
hvilar på beväringssystemet; del hvilar på den indelta ar
-
Den 17 October f. m.
173
meen, hvilken, i händelse af krig, förstärkes af en, två, tre eller
flere classer af beväringen. Den indelta armeen består af frivilligt
/egt folk. Vi bafva dessutom ett annat slags trupper, de
värfvade, bland hvilka Konungens egna gardesregden, jemte det
vigtigaste vapnet, artilleriet, som utgöres äfven af frivilligt värfvadt
manskap. Hvarföre skulle då ej legning få äga rum ibland
beväringen, som i alla fall skall tjena i fält i de af legt manskap
sammansatte, indelte reg:ten. I allmänhet kan jag ej dela den
åsigt, att Sverige någonsin kan begagna en mycket stor arme'
beväringsmanskap. Efter den lilla erfarenhet jag samlat som chef
för Generalstaben under fälttågen 1813 och 1814 och äfven såsom
Generalstabsofficer under det sista Finska kriget, är jag fullt
öfvertygad, att det vore för Sverige omöjligt alt å samma gränsort
samla, föda och röra en armd, större än några och 20,000
man. En större styrka skulle ej tjena lill annat, än att komma
pä sjukhusen, och der af elände förgås, som förhållandet var med
landtvärnet år 1808. En arme' af några och 20,000 man, väl
försedd med sina behof, väl öfvad, och ägande ett tillräckligt antal
befäl, (hvilket allt en större skulle sakna) vore äfven, efter
min öfvertygelse, fullkomligt tillräcklig att afslå hvilket anfall som
helst på våra kuster, der henden omöjligen kan landsätta en större
styrka på en gång; enär dertill erfordras maritima tillgångar,
som England icke ens är mäktig utaf. En arme', sammansatt af
endast beväring, kan aldrig göra ett verkligt motstånd; den är
för ung dertill. I Preussen, der beväringssyslemet är bäst genomfördt,
anses den i activ tjenstgöring varande trupp, beslående af
allt dess manskap mellan 20 och 23 års ålder, såsom endast en
recryts/iola till den verkliga arméen, som utgöras af lantvärnet,
bestående af manbart folk mellan 30 ä 40 års ålder. Desse äro
de ende som bålla ut ett krigs fatiguer; ynglingar mellan 20 och
23 års ålder håller icke ut dermed. Om Preussen får ett krig,
kommer en hvar att se, huru det går med denna arme, och att
försvaret kommer att hvila på landtvärnet allena. Men för alt
komma derhän, der den Preussiska hären är med sitt landtvärn,
hvilka uppoffringar fordras det icke! Efter de calculer jag anställt,
skulle en sådan armé hos oss, med endast ^ af den öfning som
derpå användes i Preussen, kosta 4 millioner r:dr mera om äret än
vårt nuvar. försvarsverk till lands, så väl värfvad beväring som
indelt trupp, dessas boställen jemte allt annat inberäknadt. Vår
indelta armé är det palladium, på hvilket Sveriges sjelfständighet
beror; förstärkt med 2 u 3 classer beväring, uppfyller den alla försvarets
behof. Jag anser derföre, att beväringens nuvar. organisation
är ganska passande, och att den icke i något afseende bör
ändras. Jag tillstyrker bifall till Utsk:ns betänk.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Det H. Ståndet torde
ursäkta, att jag yttrar några ord i detta hänseende, ehuru jag icke
tillhörer krigareyrket; men i en nationalangelägenhet af den vigt
sorn denna, anser jag mig, då frågan blifvit bragt å bane, böra
uttala min mening. Den instämmer hufvudsakligen med Hr von
174
Den 17 Oc t o-ber f. m.
Ilolienhausens. Jag ogillar de förenade Utsk:ns betänk, bade till
dess skäl och dess slut, och det, dels på grund af den erfarenhet
jag samlat, att kunna tala om mitt fädernesland, dels på grund
af hvad jag sett, hört och läst om andra länder. Under den lid,
som jag utöfvade Landshöfd.-embetet i Calmar län, erfor jag, att
de, som låto lega för sig, ingalunda äro de sämsta till krigstjenst;
tverlom mycket dugliga ynglingar. Den största och vackraste som
jag såg i hela länet, lät lega för sig. De som legdes voro i allmänhet
dåligt folk, sådane, som förut varit anställde vid reg:tcrnc
och derifrån för en eller annan olat blifvit afskedade, och nu
med knappa frejdebetyg sökte slingra sig fram att blifva antagne.
I Frankrike är äfven legning tillåten, och man har der den motbjudande
åsynen af skyltar, som visa en grenadier i all sin prakt,
och betydelsen af denna skylt midt ibland andra skyltar, är, att
der får man köpa folk till conscription. Jag har nyligen läst en
afhandling just om den Franska armeen, deri generaler och andre
personer anföras såsom klandrande det förderf, som Franska
armeen lider af dessa legda personer, såsom de svåraste att behandla,
de sämsta emot fienderna och de som gåfvo de sämsta
exemplen. Man säger, att vår indelta soldat är legd. Det är
sant, men lian har gjort krigarens yrke till sitt lefnadsyrke, och
troligen finnas få medborgare i Sverige, som uppföra sig så väl
som den indelta soldaten, derföre förmodligen, alt han står under
uppsigt af ett befäl, som intresserar sig för honom. Hvad äro äler
de, som låta lega sig, att anse, annorlunda än som lösdrifvare? De
passa på tillfället att få någon vinst för ögonblicket genom legningen.
Jag kan ej påminna mig annat, än att jag, vid mönstringar
på tvenne särskilda ställen inom Calmar län, såg en och samma
person, hvilken, då det icke lyckades att bli antagen lill legokarl
på det ena stället, skyndade lill det andra för att vinna sin
önskan.
Man säger, att R. o. Ad. icke borde fatta något beslut i denna
fråga, för att ej förekomma Konungen i det förslag, som Han
utan tvifvel kommer att i detta hänseende afgifva. Jag skulle icke
tro, att R. o. Ad. eller Ständerne göra conscriptions-systemet
vidsträcktare och strängare än hittills, eller skola lägga något band
på de företag, som Konungen kan komma att göra; men jag befarar,
att om R. o. Ad., när denna fråga är väckt, skulle förklara
sig för legosysfemet, så skulle motsatsen kunna inträffa till hvad
Gr. Björnstjerna nyss nämnt. Jag befarar, att de öfrige Stånden,
åtminstone bestämdt BondeSt., deruti skall se en benägenhet hos
Adeln, att genom penningar befria sina söner från det som åligger
Bonden eller den fattige, som icke kan betala. Just derföre
önskar jag, att R. o. Ad. måtte ogilla eller återremittera betänk.
Frih. Ridderstolpe: Efter gifven och rätt uppfattad anleda.
nödgas jag aflemna en definition på stångbataillon. Stångbataillon
är en öfning, hvarigenom öfverbefälet undervisar det öfriga
befälet i manoeuvcrn. Jag tillhör ju sjelf civilståndet, sorn
jag nyss sade skulle kunna draga nytta af en sådan öfning. Med
Den 17 October f. m.
175
detta uttryck, eller rattare, med denna liknelse, har jag visst icke
velat förnärma ett stånd, af hvilket jag sjelf är en medlem. Hufvudsaken
i allt är att förstå manoeuvern, och hufvudsnmman af
mitt yttrande är, att jag lefver och dör i den öfvertygelsen, att
den hund, som drifves till skogen, icke tager många harar, ochalt
det således är en vinst att slippa dem, som, i brist af nationalkänsla,
lega för en så helig pligt, som den att försvara fäderneslandet.
Van att respectera andras åsigter, vill jag icke motsätta
mig yrkandet af äterremiss, öfvertygad örn, att allt hvad vi
här yttra endast är som skott i luften; ty endast under villkor
af legningsrält antog BondeSt. beväringsskyldigheten. Denna rättighet
var ett conditio sine qua non. Herrarne få väl se, huruvida
det derifrån afstår framdeles.
Frih. Peyron, Gustaf Abrah.: Jag skall icke länge upptaga
II. o. A:ds tid; jag har endast begärt ordet, för att tillkännagifva,
att äfven jag delar motionärens tanka. Jag tror, att rättigheten
för beväringsskyldig att lega för sig bör försvinna, och
anser således, att beväringsstadgan i detta afseende bör ändras; men
jag tror icke att rätta tiden dertill ännu är inne; utan att bättre
är att afvakta såväl de beväringsskyldiges som gamla stammens
reorganisation. Emedlertid och då jag fullkomligen instämmer
med de värde ledamöter, sorn yttrat sig emot ifrågavar. legningsrätt,
får jag vördsamt anhålla om äterremiss af betänk.
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms förevar, betänk. N:o
1 blef af R. o. Ad. återremitteradt.
Föredrogos och biföllos Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utskms nedannämnda, d. 9 dennes på bordet lagda betänkm:
N:o 2, i anleda, af väckt motion, alt böter, förvandlade till
fängelse vid valten och bröd, måtte i vissa fall få aftjenas i häradsfängelserna;
samt
JN:o 3, i anledn. af väckt motion, att ålderstigna skeppare,
ej allenast måtte i de städer, der särskildt afdelning af rådstufvurätten
handlägger sjörätts- och tullmål, blifva ledamöter i denna
afdelning, utan ock anses äga företrädesrätt till fyrmästare-, lotsåldermans-
och lolslieutenauts-tjenster.
Fredrogos Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d. 9 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 4, i anledn. af väckt motion,
aug:de förtydligande af författningarne om snöplogning.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Fullkomligt delande motionärens
åsigt, att ett förtydligande behöfves i afseende på föreskrifterne
om plogning och snöskottning, och att desamma af olika domare
blifvit pä olika sätt tolkade, instämmer jag visserligen med
de förenade Utskm, alt ett förtydligande i hvad stadgadt finnes
verkligen är af behofvet påkalladt; men då Utskm endast föreslagit
en förhöjning i böterna för uraktlåtenhet i fråga om snöplogningsskyldigheten,
ifrån 3 r;dr 16 sk. till 6 r:dr 32 sk., så tror jag
17G
Den 17 October f. m.
ej att det sökta ändamålet vinnes, ty om t. ex. 30 a 40 plogskyldige
fnnnos, så skulle de hafva lika lätt alt sammanskjuta
plikten af 6 r:dr 32 sk., som mindre ploglag 3 r:dr 16 sk., i
händelse man ansåg bättre och beqvämare att plikta, i st. f. att
verkställa plogningen. Jag anhåller om återremiss, och att de åsätta
böterna sammanlagdt må göra hvad de försumlige hvar för sig
skolat erlägga.
Frih. Cederström, Jacob: Med den siste talaren instämmer
jag i begäran om återremiss, men ej i fråga om bötesbeslämmelserne.
Enligt 1815 års författning, är det ploglagsföreståndarne,
som skola tillse att vägarne alltid skola hållas i farbar t
skick, och snöfallet är budkaflen, och det behöfves inga särskilda
bud. Det faller af sig sjelf, att föreståndaren för ploglaget skall
se till att skottningen verkställes. Den som uteblifver, bör böta,
och åligger det fogden att lega för den tredskande, som får betala
kostnaden. Jag skulle derföre anse, att om något förtydligande
af 1815 års K. br. behöfves, det må inskränkas dertill, att
någon budning till skottning eller plogning icke må erfordras,
ty ploglagen skola sjelfmant inställa sig vid urväder eller starkt
snöfall, och att den försumlige må åläggas att betala den, som i
hans ställe blifvit legd att skottningen fullgöra.
Gr. Posse: Så snart frågan vänder sig derom, att det icke
blir ploglagsföreståndaren, som skall plikta, om vägarne vid inträffade
snöfall icke äro i vederbörligt skick, så ingår jag äfven
derpå, ty då utgår i alla fall det bötesbelopp, som för försummelsen
är stadgadt; men då böterna skola tagas af ploglagsföreståndaren,
och i följd af den princip som af Utskrns betänk, kan in
liemtas, sä skulle jag tro, att böterna böra utgå efter antalet af
de försumlige.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: I anledn. af de anmärkmr,
som blifvit gjorda vid detta betänk., tager jag mig friheten upplysa,
att då frågan på afdelningen föredrogs, bestämde afdeln. ett
vite af 13 r:dr 16 sk. b:co för den plogfogde, som uraktlåtit att
vid inträffande snöfall sammankalla ploglaget, men förslaget derom
rönte ett så allmänt motstånd inom den del af Utsk:s ledamöter,
som egentligen besörja plogfogdebefatlningarne, nemi. ibland BondeSt:s
ledamöter, att detta vite nedsattes till 6 r:dr 32 sk. Utgående
derifrån, alt, om plogning eftersattes af ploglaget, det då
åligger vederb. kronobetjente att för lega densamma verkställa,
hvilken legokostnad komme att genom länsmannen uttagas hos de
försumlige, ansågs ett vite derutöfver af 6 r:dr 32 sk. vara tillräckligt.
Pä denna grund får jag anhålla om propos. lill bifall
å betänk.
Gr. Sparre, Erik: Sedan jag begärde ordet, har Hr von
Troil relaterat förloppet af discussionen öfver detta ämne inom
Utsk:n, hvilka ansågo, dels alt de föreslagna böterna för plogfogdens
försummelse voro nog höga, dels alt arbetets verkställande
för
Den 17 Octo ber f. m.
177
för lega på den försumliges bekostnad vore eli mera verksamt,
alldeles tillräckligt correctiv, för att motverka försummelse. Att
bildning måste ske till dem, som det åligger alt bålla vägen i
godt skick, synnerligast till de längst derifrån boende, torde finnas
belt naturligt. De kunna icke veta lill hvad grad ett uppkommet
snöfall eller snöyra gjort vägen ofarbar, och skulle de väghållningsskyldige
utan all bildning, vid hvarje snöfall inställa sig
till snöskodning, skulle detta onus blifva alldeles odrägligt. Jag föreställer
mig alltså, alt R. o. Ad. skulle kunna godkänna Ulsk:s
betänk.
Frih. Cederström: Det förefaller mig rent af besynnerligt,
alt i Sverige, der snöfall ofia nog åro af beskaffenhet att göra
det omöjligt för föreståndaren af ett ploglag att verkställa upphudning
hos detta ploglag, emedan lian sjelf stundom då skulle
tvingas skotta sig fram från den ene till den andra, för uppbud,
ning till snöskottning-, dä hvar och en förnuftig varelse sjelf kan
se, att vägarne af snöfallet bli igenfallne, och alt vägen behöfver
banas medelst plogning. Böter af 6 r.dr 32 sk. eller 3 r:dr 16
sk. fylla icke ändamålet, men väl legning, som af ploglaget får
ersättas. Jag förnyar min begäran om äterremiss.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Om jag förstått Frih. Cederström
rätt, så är all anledn. för banden, att uppbud till plogning
bör ske, ty det kan bända att den ena tycker all plogning
bör ske, andre att dermed kan uppskjutas till en annan dag. Någon
måste finnas, som bestämmer detta. Jag inser ingen svårighet
för en sådan bildning, och erfarenheten har visat, att vitelia
varit olämpliga. 6 r:dr 32 sk. för ett stort ploglag utgör icke
mer, än 3 r:dr 16 sk. för ett mindre. Om man antog 13 r:dr
16 sk. vite, och stadgade, alt plogmästaren, då han försummade
att buda, deraf måste erlägga hälften, för hvar och en af ploglaget,
som ej erhållit luid, så tror jag att ändamålet vunnes.
Gr. Posse: Jag tror, alt frågan vändt sig om något annat,
än hvad den synes vara för mina ögon. 171)0 års författning torde
vara den, som bestämmer om ploglagsföreståndarnes skyldighet,
samt den af 1815 om de plogskyldiges åliggande, alt sig lill
plogning infinna, och att det är fråga om förtydligande af denna
sednare. Jag har trott, att ett vite af 6 r:dr 32 sk. icke är
för ett stort ploglag mer än 3 r:dr 16 sk. för ett litet. Jag yrkar
äterremiss, emedan jag anser böterna vara för ringa för ändamålets
viunande.
Gr. Sparre: Jag upprepar hvad jag redan baft äran yttra,
att correctivct mot försummelse ligger icke blott i de böter, som
ådömmas den försumlige, ulan äfven deruti, att snöplogningsarbetel
på hans bekostnad skall verkställas mot lega. Alt ålägga allt
för stora böter, vore att göra det tryckande af vägliållningsskyldighelen
lill ett ännu svårare onus. Man bar sagt, alt ofta nog
plogfogden icke kan komma fram för snöyra till dem, som lian
3 li. 23
178
lie n 17 Oc t olie r f. m.
skall buda. Om lian icke kan komma fram, så är svårigheten
densamma för den väghållningsskyldige, att komma fram lill vägen,
och det vore då obilligt alt fordra, det hvar och en af desse
skulle, vid hvarje inträffadt snöfall, sjelf begifva sig till stället,
för att tillse, om skottning erfordrades.
Sedan härefter discussionen förklarats vara fulländad, framställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, propos. till ålcrremiss af l!lsk:s
betänk.
Ropades ja och nej.
Propos. till bifall å detta betänk, blef derefter af II. Ex. Ur
Gr. o. Landtm, framställd, och af II. o. Ad. besvarad med starka
ja, blandade med mänga nej, hvarpå II. Ex. förklarade, att ja dervid
varit öfvervägande.
Gr. Posse: Jag begär icke votering, men anhåller, att lill
prot. fä reservera mig mot beslutet.
Lades på bordet nedannämnda från Utsk:n inkomna ullåt-.n
och betänkm, nemi. frän
Stats-Utskottet:
N:o 38, ang:de reglering af utgiftcrne linder riksstatens 5:tc
hufvud ti tel;
N:o 40, ang:de regleringen af utgifterne under riksstatens Tale
hufvudtitel;
Lag-Utskottet:
N:o 13, i anledn. af väckt motion om rättighet för fordringsägare
alt hos Konungens Bef:h:de erhålla s. k. promotorial i lag
sökningsmäl;
N:o
14, i anledn. af dels K. M:s nåd. propos. ang:de förändrad
lydelse af 1 § i 23 cap. Ärfda-b:n och tillägg till T § i 20
cap. af samma balk, dels ock väckt motion om inrättande af förmyndarekamrar;
N:o
15, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de ändring af
8, 9 och 10 §§ i IT cap. Handelsbm, samt förklaring af 2 § i
samma capitel;
N:o 16, i anledn. af väckt motion, ang:de ändring i straffbestämmelsen
för prest, som viger den, hvilken ej uppnått den
ålder, som fordras för äktenskaps ingående;
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 39, i anledn. af väckt motion om upphörande af stadgandet
ronde cavallcriliästars förseende med sqvadronsmärken;
iN:o 39, i anledn. af väckta frågor om upphörande af indelade
cavalleriets fotmöten, samt om förändring i föreskrifterne
rör:de remonteringen vid dragonregementena m. m.;
N:o 40, i anledn. af vackt motion, att Mynt- och Conlrollvcrken
måtte ställas under K. Bcrgscollegii öfverinseende;
N:0 41, i anledn. af väckt fråga om ändrad beskaffenhet
Den 17 Octo ber e. m.
179
af såväl gästgifverierna, som dervarande åkdon för resandes förskaffande
;
N:o 42, i anledn. af vackt fråga om förändring uti lönevillkoren
för corrector vid Orebro skola ;
N:o 43, i anledn. af vackt motion om rättighet för fabrikanter
alt, genom utbjudande i husen, afyttra deras tillverkningar;
INT:o 44, i anledn. af ingifven motion om förbättring af lotsstatens
lönevillkor;
N:o 45, i anledn. af väckta motioner, dels om nedsättning i,
dels ock om upphörande af den afgift, som, under namn af '7brooch
quai-afgifl”, uppbäres för till Stockholm sjöledes inkommande
målbara väta varor; samt
N:o 46, i anledn. af väckt motion om undersökning ronde
Tcclmologiska institutets förvaltning m. m.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ till 3 e. m.
In fidem protöcolli,
Albert Munck.
Thorsdagen den 17 Öctober 1844.
Plenum kl. 6 e. m.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s nedannämnde,
den 12 dennes f. m. på bordel lagda betänkm:
N:o 33, i anledn. af väckt motion om nedsättning af räntan
vid utlåning af spanmål från socken- eller fattigmagasin;
N:o 34, i anledn. af väckt motion om upphörandet af interimsbesigtningar
å prestebol;
N:o 35, i anledn. af väckt motion om upphäfvande af föreskrifterne,
ronde inländska skådespelares och konstidkares skyldighet
att erlägga afgifter till E. Theaterns och Hofcapellets pensionscassor;
N:o
36, i anledn. af väckt fråga om förändring af patentlagen
af d. 13 Ilee. 1834; samt
N:o 37, i anledn. af väckt motion, ronde mäklareslut i afseende
på den s. k. leveranshandeln.
Vid förnyad föredragning bifölls BancoUtsk:s d. 12 dennes
f. m. på bordet lagda mern. N:o 17, med anmälan, att hela beloppet
af den sedan 1840 års början upplupna Bancovinst erfordras
för Bankens consoliderande.
Företogs till pröfning Ridd.Lisk:s d. 12 dennes f. m. på bor
-
ISO
Den 17 October e. m.
del lagda mern. N:o 11, med svar på älerremissen af Ridd.Elsk:s
belänk. angtde ändring af 13 §2 moni. i Ridd.Direct:s instruclion.
Gr. C ron Ii jelin, Polycarpus Erik: Af del nu upplästa
belänk. finnér jag, ali Kidd.Utsk. icke fästat något afseende vid
mitt yrkande, att Ridd.secret» lön mätte fä förblifva vid hvad
den var är 1834, för de fall, dä lian erliäller lillsländ alt, jemle
sin tjenst vid Riddarhuset, innehafva annan publik befattning.
Sedan R. o. Ad. för lieie riksdagar sedan beslutit, att Ridd.secret.
icke skulle fä hafva annan befattning, fattade R. o. Ad. det beslut,
att lian i vederlag derför skulle erhälla en löneförhöjning af (»00
r:dr b:co. Etsk. liar nu föreslagit, att säsom grundsats skall antagas,
alt Ridd.secret. icke skall fä innehafva annan tjenst, än den
han bekläder vid Riddarhuset, men dervid fästat det villkor, alt
det mätte vara R. o. Ad. obetaget, alt för särskilda tillfällen tilläta
honom att innehafva annan befattning. Dä tyckes mig deraf
följa, att Ridd.Etsk. bade bort tillstyrka, helst Et.sk:s uppmärksamhet
derpä blifvit fästad, att Ridd.secret., dä det tillätes honom
alt innehafva en annan tjenst, jemte sin befattning vid Riddarhuset,
borde afstä den lönetillökning, som gafs honom endast derföre,
att han icke fick hafva någon annan tjenst än Ridd.secret.-
befattningen. Ridd.Utsk. har nu säsom skäl derför, att Utsk. icke
velat ingå pä milt yrkande, anfört, att Etsk. säsom grundsats
föreslagit, att Ridd.secret. icke skulle fä innehafva annan tjenst,
men säsom undantag hemställt, att han skulle fä innehafva en sädan,
och dä tycker Etsk. att det icke vore lämpligt alt föreslå
någon löneförändring för delta undantag. Jag tycker å min sida,
att lika väl, som man kunde föreslå ett undantag i afseende pä
tjensten, lika lätt kunde man äfven hafva föreslagit ett undantag
i afseende pä lönen, pä sätt jag yrkat. Det enda verkliga skäl,
sorn jag egentligen igenfinner uti Gtsk:s betänk, är det, att Etsk.
förmenar, alt om äfven 11. o. Ad. skulle tillåta Ridd.secret. att
innehafva någon annan tjenst jemte den vid Riddarhuset, sä skulle
han åtminstone af sina göromål pä Riddarhuset vara förhindrad
alt bekläda någon annan vidsträcktare befattning. Jag tror, att
hvilket embete sorn helst, äfven med hvad man kallar mindre än
medelmåttig lön, tillsammans med den lön Ridd.secret. vid Riddarhuset
innehar, skulle gifva honom en inkomst, fullt motsvarande
den, som hans likar inom andra verk innehafva. Alt
Ridd.secret. icke kan bestrida, jemte Ridd.secrel.tjonsten, någon
sådan publik tjenst utom Riddarhuset, som kail vara förenad
med flera tusende r:drs lön, inser jag fullkomligt väl, men jag
inser ej hvarföre man skall anse Ridd.secret. säsom en person,
hvilken behöfver hafva så betydliga löner. Om Ridd.-  secret. nemi., hvilket jag tror ganska lätt lälcr sig göra,
skulle med sin tjenst vid Riddarhuset förena en annan tjenst,
hvars lönebelopp uppsteg lill 500 ä (»00 r:dr b:co (och en sådan
tjenst anses visserligen icke här i Stockholm hvarken särdeles trägen
eller vigtig); så skulle Ridd.secret» löneinkomster i alla fall,
med häda lönerna sammanlagda, ganska säkert uppgå till emellan
2 och 3,000 r:dr b:eo. Jag torde fä erinra 11. o. Ad., att,
De ii 17 October e. m.
181
om äfven ilen ifrågavar. lönelillökningen icke bifölles, Ridd.sccret:s
lön likväl på Riddarhusets stat utgöres af först en contant lön af
(»00 r:dr, sedermera af ved oell ljuspenningar, och vidare en hostad,
hvars värde icke kan anses ringa, dä det är bekant, att hyrorna
här i hufvudstaden äro ganska högt uppdrifna. Det är visserligen
sant, all Riddal husets institutioner föreskrifva, att han
icke får uthyra denna hostad, utan skall begagna den sjelf; men
man måste betänka, att om han skulle hyra sig bostad och hade
familj, sä finge han säkerligen i hyra betala liera hundrade r:dr.
Härtill kommer ytterligare riksdagsarfvoden och introduetionsafgifter,
så alt jag tror mig icke räkna för lågt, om jag påstår, att
de nu uppräknade löneförmånerna för Ridd.secret. kunna upptagas
lill emellan 1,200 och 1,500 r.dr b;co, äfven om icke den ifråga
var. löneförhöjningen beviljas. Denna lön synes mig alldeles
icke obetydlig, då dermed förenas en annan lön, om än aldrig
sä ringa, antingen i Statens tjenst eller af annan publik beskaffenhet.
Ridd.Utsk. har äfven anfört såsom skäl för denna i min tanka
oformliga löneförhöjning, att Ridd.cassans öfverskott är så betydligt,
alt denna lön utan svårighet deraf kan utgå. Jag skulle
gilla detta skäl, om ingen annan utväg funnes för användande af
Ridd.cassans inkomster, än att anslå den lill onödiga löneförhöjningar
åt tjenstemännen. Dessutom anhåller jag att få fästa uppmärksamheten
derå, huruvida det kan vara så särdeles väl betänkt,
eller med en rationel hushållning förenligt, att anslå stora löner
åt en tjenst, just då man kan taga för temligen gifvet, att inom
en icke allt för lång tidrymd en sådan förändring inom nationalrepresentationen
inträffar, hvarigenom det torde vara ganska osäkert,
huruvida denna tjenst kommer att blifva behöflig. Det torde
icke kunna nekas, alt såväl bland den större allmänheten utom
representationen, som inom representationen, meningarne äro i
detta fall temligen vidsträckt uttalade; och då vi på detta rum
hört Konungens rådgifvare yttra, att frågan om en förändrad nationalrepresentation
icke numera kan falla, så torde det icke vara
tvifvelaktigt, att inom ett decennium en sådan förändring blifvit
tillvägabragt. Skulle då dervid hända, hvilket man väl kan förutse,
att den nya representationen icke kommer alt utgöras af fyra
Stånd, med tillhörande cancelliet'; så torde man kunna taga för
gifvet att Ridd.secret:s vigtigaste befattning upphör. Hans befattning
skulle från den stunden endast komma att blifva en vanlig
secret.befattning hos Ridd.Direct., och för en befattning af så ringa
vigt skulle jag icke tro, att så stor lön kunde erfordras.
Pä de skäl jag nu haft äran anföra, får jag vördsamt föreslå:
för det första, alt alla Ridd.secret:s löneförmåner, så välden
contanta lönen, som ljus- och vedpenningar, bostad, m. m. mätte
anses såsom varande af samma natur som ett arfvode; för det andra,
att detta arfvode uppbäres af den tjensteman, som R. o. Ad.
lill Ridd.aecret. förordnar, och uppbäres af honom intill slutet af
den riksdag, under hvilken en förändrad nationalrepresentation
blifvit af R. St. antagen ; och för det tredje, att R. o. Ad. re
-
182
Den 17 October e. m.
serverar sig rättighet alt, vid samma riksdag, med fästadt afseende
ä viglen af den dä blifvande Ridd.secret:s befattning, först besluta
örn de inkomster, som böra honom tillkomma, och sedermera
huruvida tjensten må blifva af permanent beskaffenhet
eller icke.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Det Utsk., af hvilket
jag har äran alt vara medlem, har, då detsamma i R. o. Ad:s
uppdrag sysselsatt sig med denna fråga, icke kunnat ingå i så vidlyftiga
och vidt utseende betraktelser, som de, hvilka Gr. Cronhjelm
i sitt sednaste anförande åberopat. Utsk. har i synnerhet
trott sig böra taga i betraktande, huru stort lönebelopp Ridd.-  secret. i fordna tider ägt, samt huru mycket ungefärligen för en
bildad mans lefnad i Stockholm uti den tjenstebefattning, som
Ridd.secret. utöfvar, kunde vara erforderligt. Utsk. har då funnit,
att, redan för 60 å 70 år tillhaka, lönebeloppet, beräknadt efter
dåvar. myntvärde, uppgått till lika belopp, som nu är föreslaget,
och å den andra sidan trott, att det är en af de sämsta möjliga
beräkningar att hafva illa lönade tjenstemän. Denna grundsats
gäller så väl för Staten, som för enskilda personer och corporationer.
Om R. o. Ad. åslundar alt lill Ridd.secret. alltid finna
en man med dertill nödiga egenskaper, sä synes mig nödvändigt
att så bestämma inkomsterna för denna tjenst, att platsen blir fölen
sådan man begärlig. Detta är väl egentligen det hufvudsakligaste
skälet, som legat till grund för Utsk:s betänk., om det också
icke blifvit med uttryckliga ord deruti utlaladt. Jag tror i
sanning också, att det skulle af R. o. Ad. bero, alt, vid tjenstens
verkliga tillsättande, så fastställa villkoren, att, om den händelse
inträffade, som Gr. Cronhjelm nyligen omtalat och ansett såsom
snart förestående, nemi. en genomgripande förändring i nationalrepresentationen,
utgiften dä skulle kunna nedsättas till ett emot
då inträffande omständigheter afpassadt och svarande belopp. För
min del tillstyrker jag antagande af detta betänk., som Utsk. visserligen
icke utan mogen öfverläggning tillåtit sig att inför R. o.
Ad. framlägga.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag är till en del förekommen
af Erih. Palmstjerna. Första frågan är naturligtvis den:
bör R. o. Ad. löna sin Ridd.secret. väl? Jag förmodar att Ståndet
besvarar denna fråga med ja, såvida Ståndet vill blifva väl
betjent, vill blifva betjent af en skicklig man. Den andra frågan
blir den: är Ridd.secret.tjensten för närvar, öfverdrifvet eller tillräckligt
lönad? Man torde kunna komma till ett säkert svar pä
denna fråga lättare, än genom de beräkningar, som Gr. Cronhjelm
gjort, i fall man tillser, huru förhållandet var när denna
tjenst sist blef ledig. Då anmälde sig blott en enda sökande. När
deremot en postmästaretjenst eller någon dylik beställning blir ledig,
så räknar man 15 till 20 sökande. Detta torde bevisa, att
Ridd.secret.tjensten är så svår att rättligen utföra, att få personer
kunna anmäla sig dertill. Det torde också icke kunna bestridas,
att de personer, sorn hafva skicklighet nog att emottaga
Den 17 October e. m.
183
en sådan beställning, hafva lika goda eller vida bättre utsigtcr i
Statens tjenst, och att derföre Ridd.secret.sysslan varder mindre
eftersökt, än många andra. För att göra denna syssla mera eftersökt,
för att få de skickligaste och talrikaste sökande att välja
ibland, var det som jag för min del tillstyrkte, att 11. o. Ad. mätte
borttaga förbudet för Ridd.secret.ljenstens innehafvare att tillika
bekläda annan beställning uti Statens tjenst. Denna mening bestrides
af åtskilliga ledamöter, och jag har under tiden, medan
detta mål hvilat oafgjordt, alltmera förnummit, att en sådan utsträckning
icke af R. o. Adis ledamöter i allmänhet gillas. Utsk.
har föreslagit en medelväg, hvilken jag för min del under nuvar.
omständigheter funnit tillfredsställande, nemi. att regeln är, alt
Ridd.secret. icke må innehafva annan tjenst, allmän eller af menighetsbestyr
eller annat dylikt, utan särskildt tillstånd. Om ett
sådant beslut af R. o. Ad. fattas, så blir följaktligen regeln, att
Ridd.secret. skall åtnöja sig med den lön, som han för närvar,
innehafver, och blott undantagsvis få innehafva en annan beställning,
som medför någon inkomst. Under sådana förhållanden
lärer R. o. Ad. nogsamt finna, att det icke är skäl att pruta pä
denna lön och dervid försöka att göra afdrag, utan att vi åtminstone
må låta henne vara vid det belopp, hvartill hon nu uppgår.
Om man ville göra sådana afdrag, som Gr. Cronhjelm föreslagit,
eller dervid fästa sådana villkor, som han vill föreskrifva,
nemi. att i händelse Ridd.secret.tjensten skulle blifva mindre trägen
eller möjligen umbärlig vid en blifvande representationsförändring,
inkomsterna då skulle upphöra, emedan de under tiden
blott varit att betrakta såsom ett arfvode; hvad vore väl följden
deraf? Utan tvifvel den, att hvarje man, med skicklighet att bestrida
cn tjenst bos Staten, hellre sökte sig en sådan, för att på
sin ålderdom vara tryggad vid nödiga inkomster, än han emottog
en beställning hos R. o. Ad., hvilken han äfveutyrade att förlora,
Bär representationsförändringen inträffar. Om R. o. Ad. ville hafva
en skicklig person att, med åsidosättande af befordran i Statens
tjenst, sköta detta tillfälliga uppdrag, så mäste R. o. Ad.,
om förenämnde beslut fattas, utan tvifvel göra arfvodet så högt
under tiden, att utgiften dä blefve så mycket större, och att Riddarhuset
derpå ingenting vunne, utan snarare förlorade. Jag tillstyrker
derföre vördsamt, att R. o. Ad. ville bifalla Ridd.Utskis
betänk.
Gr. Cronhjelm: Under åberopande deraf, att Utsk. föreslagit
såsom allmän grundsats, att Ridd.secret. icke skulle få innehafva
någon annan tjenst, än den han bestrider vid Riddarhuset, har
den siste värde talaren hemställt, om det vore skäl att pruta på
lönen, som för närvar., enligt R. o. Adis beslut, utgör 1200 ridr
bico. Jag anser icke eller något skäl vara för handen att pruta
på denna lön, i fall nämnde grundsats sättes i verket; men om
ifrån denna grundsats göres ett sådant undantag, att Ridd.secret.
får tillåtelse att i Statens tjenst uppbära några särskilda löneinkomster,
så torde del icke böra anses underligt, att jag också yr
-
184
Den 17 October e. m.
kar ett undantag i afseende på lönebeloppet, helst då det är R.
o. Ad. bekant, att då ofvannämnde grundsats gjorde sig gällande,
sä fick Ridd.secret. den sista lönetillökningen såsom elt vederlag
derföre att denna grundsats antogs. När man nu tillstyrker R.
o. Ad. att i vissa fall vika ifrån den grundsats, som gifvil anleda,
till löneförhöjningen, så bör väl också medgifvas, att på samma gång,
som undantag göres ifrån grundsatsen, så bör äfven löneförhöjningen
uteblifva. Jag tror och vet äfven ganska säkert, att Ståndet,
äfven under den liden, då det icke tilläts Ridd.secret. att innehafva
annat embete på stat, bar varit ganska väl betjent; men
dä man föreslår elt sådant undantag ifrån den gällande grundsatsen,
hvarigenom R. o. Ad:s secreterare sattes i tillfälle att med
sina inkomster vid Riddarhuset förena andra ganska betydliga vid
annan befattning, så mäste man väl anse det lämpligt, att den
löneförhöjning, som just tillkom till följd af grundsatsens orubbade
bibehållande, bör komma att förfalla.
Man har talat om postmästare, och frågat hvarföre så många
söka postmästaretjenster, tlå deremot så fä söka ltidd.secret.-  tjensten. Dermed är icke samma förhållande, emedan postmästarctjensterne
vanligen lemnäs åt redan åldrade män, såsom en slags
pensionsplatser, hvilka hos de sökande icke förutsätta någon särdeles
embetsmannaskicklighet; hvaremot endast yngre män, som
äga en sådan, kunna med fog söka Ilidd.secret.tjensten.
Beträffande mitt yrkande, att Ridd.secret. nu endast genom
conslitutorial skulle tillsättas, så har en af Ridd.Ulsk:s ledamöter,
som vtlrat sig näst före den siste värde talaren, äfven anfört sig
icke kunna inse något hinder derför, och jag skulle tro, att en
ovillkorlig följd deraf, att man antog Ridd.secret. på constitutorial,
skulle också blifva, att man gick in pä det s. k. undantaget,
d. v. s. att man erkände, att Ridd.secret., just derföre alt han
icke var på ordinarie stat anställd, finge med sin tjenst vid Riddarhuset
förena annan publik befattning. Följden skulle då alldeles
icke, såsom den siste värde talaren förmenar, blifva, att han
vore utestängd ifrån befordringsbanan; ty han skulle då qvarstå i
publik tjenst, och deremot sköta Ridd.secret.tjensten, såsom en temporär
befattning. Jag vidbiifver mitt förra yrkande, och anhåller
ali propos. derå mätte göras.
Hr von Hartmansdorff: Det förslag, som Gr. Cronhjelm
nu ånyo upprepat och försvarat, innebär i sig sjelf icke något annat,
än att genom villkoren vid undantaget tillintetgöra sjelfva undantaget.
Om meningen är sådan, så är det bättre alt säga den
rent ut, än alt, genom de villkor, som man fäster vid sitt samtycke,
ändock bringa saken till samma slut. Jag har för min del
ifrån början yrkat, att frihet mätte lemnäs Ridd.secret. i detta
fall; men dä Utsk. gatt en medelväg, så har jag förklarat mig
dermed nöjd. Jag kan likväl icke gä sä långt, som Gr. Cronhjelm
yrkat, utan anhåller vördsamt om propos. till bifall å Utsk:s
förslag.
Den 17 October e. m.
185
Gr. Cronhjelm: Det torde tillåtas mig upprepa de villkor,
under hvilka jag anser att tjenslen bör genom constitutorial tillsättas,
nemi. att alla med tjenslen förenade inkomster tills vidare
anses såsom ett arfvode, hvilket uppbäres af Ridd.secret. intill slutet
af den riksdag, under hvilken någon representationsförändring
inträffar, och alt R. o. Ad. förbehåller sig rättighet att då bestämma,
huruvida R. o. Ad. skall på stat aflöna Ridd.secret. eller
icke.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats vara slulaij, hemställde
11. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla
Ridd.Utsk;s betänk., ang;de förändring af 13 § 2 mom. i Ridd.-  Direcl:s instruction.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med nej,
hvarefter H. Ex. förklarade densamma vara af R. o. Ad. bifallen.
Då nu till afgörande förekom ett mål, hvaruti underl, t. f.
Ridd.secret. var jäfvig alt föra protocollet, blef deröfver särskildt
protocoll fördt af en utaf R. o. Ad:s Notarier, Kammarjunkaren
Rosing hvarefter undertecknad åter öfve!tog protocollsföringen.
Vid förnyad föredragning af Ridd.Ulskis d. 12 dennes f. m.
på bordet lagda mern. N:o 12, i anledn. af Hr Nils Rosenstjernas
motion om R. o. Ad:s representation genom valda ledamöter, blef
detta mern. ånyo lagdt pä bordet, på begäran af Frih. Palmstjerna,
Carl Otto, och Frih. Gyllenstjerna, Nils Christoffer.
Gr. Sandels, Samuel Äng.: Då jag i förmiddagens plenum
hörde, att såsom suppleant i Ekon.Ulsk. har blifvit invald
Öfverstelieutenanlen Sandels, tager jag mig friheten alt upplysa,
alt han är bortrest till Wermland och torde icke pä en längre
tid återkomma.
1 anledn. häraf hemställde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, att
i st. f. Hr Sandels, Claes Samuel, en annan suppleant i Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk. mätte fä väljas; hvilket bifölls.
Frih. Cederström, Jacob: Mig är sagdt, sedan jag uppkom
frän Riksg.cont. pä Riddarhuset, alt R. o. Ad. bifallit BancoUtsk:s
betänk, ronde baneovinslens behållande i Banken. Jag
ber att emot detta beslut i prol. la nedlägga min reservation.
Trenue af R. o. Adis ledamöter hafva inom Etsk. reserverat sig
emot detta betänk., och det hade varit sä mycket att säga emot
försöket att komma in med särkilda delar af bancoregleringen,
att jag förmodar att om det blifvit aldrig så litet ulreddt för
R. o. Ad., så hade betänk, blifvit förkastadt.
Frih. Cederström, Anders: Afven jag anhåller ödmjukast
att få förena mig i denna reservation.
3 H. 24
186
Den 17 October e. m.
Hr Westfelt, Nils: Äfven jag ber att få instämma lili
den af Frih. Cederström nu afgifna reservation.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Hindrad afen särskild session
i Strömsholms canalbolag, kom jag icke upp förr än så seni,
att det betänk., hvaremot nu reservationer blifvit afgifna, var afgjordt.
Jag får derföre nu uti dem förena mig.
Upplästes följande af Hr Rudebeck, Edvard Ulrik, inlemnade
mern.:
Det plats, som suppleant i R. St:s BancoUtsk., hvartill jag
af R. o. Ad:s Hrr Electorer, blifvit kallad, nödgas jag härmedelst
afsäga mig; dertill föranledd af trägna tjenstegöromål.
Efter uppläsningen häraf, anmodadeH. Ex. Hr Gr. o. L an d t m.
Hrr Electorer, att i deras nästa sammanträde utse nya suppleanter
i Banco- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Ulskm efter Hrrme Rudebeck
och Sandels.
Upplästes och lades till handlingarne ankomne prot.uldr. ifrån
PresteSt. af d. 2, 5, 7, 9, 12, 14 och 17, från BorgareSt. af d.
2, 5, 7, !), 12 och 14 i denna månad samt frän BondeSt. af d.
25 och 26 sisth Sept. samt d. 2, 5, 9, 12 och 17 dennes.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 9 om aftonen.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
Särskildt Protocoll,
Thorsilagen ilen 17 October 1844, e. in.
Då nu skulle till pröfning företagas Ridd.Ulsk:s d. 18 och
26 sisth Sept. pä bordet lagda mera., ang:de tillsättning af Ridd.-  secret.tjensten, och t. f. Ridd.secret., Notarien Munck, såsom sökande
till samma tjenst var jäfvig att, vid öfverläggningen om
ilott ämne, proh föra, samt derföre aflrädt, öfverlogs, pä H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm:s befallning, prolocollsföringen af undertecknad
Riddarhus-notarie, hvarefter, och sedan Utsk:s förberörde mern.
blifvit uppläst,
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik, anmälde sig och
yttrade:
För min del skulle jag trott, att närmaste följden af det förslag,
som Ridd.Utsk. afgifvit, och som nyss vunnit R. o. Ad.-s bi--  fall, nemi. att det under vissa fall skulle vara Ridd.secret. tillåtet
att innehafva annan tjenst på Rikets stat, skulle blifva, att ny an
-
Ben 17 Oclöher e. m.
sökningslid utsalles. Det förefaller mig besynnerligt, att man
icke velat inse della förhållande. Det är naturligt, att när tjenslen
försl blef ledig, oell ansökningstiden ulsaltes, sä gjorde sig,
hvar och en, som ville söka denna befattning, noga underrättad
0111 villkoren, som voro dermed förenade. Ett villkor var dä bland
andra, att Ridd.secret. icke fick innehafva annan tjenst pä stat,
jemte sin befallning vid Riddarhuset. Det låter ganska väl länka
sig, att mangen, sorn skulle velat söka denna tjenst, blifvit afhållen
derifrån, genom nyssnämnde omständighet, och gerna hade
ingifvil sin ansökan, i fall lian velat, att det skulle komma alt
bero af R. o. Ad. alt för hvarje särskildt fall afvika ifrån den antagna
grundsatsen. Jag föreställer mig, alt Utsk. icke hade föreslagit
en sådan rättighet för R. o. Ad., om Utsk. tagit för gifvet,,
alt R. o. Ad. aldrig skulle begagna sig deraf, och i närvar, ögonblick
är jag öfverlygad derom, alt flere skulle söka denna tjenst,
om den anslogs, emedan de alltid kunde hafva det hoppet, all,
tili följd af doras erkända skicklighet, R. o. Ad. skulle för detta
tillfälle anse sig befogade alt frångå grundsatsen och låta undantaget
gälla. Dessutom anser jag del icke vara öfverensstämmande
mod den billighet, som man är skyldig alla medhorgareclasser,
och äfven embetsmännen, atl, först dä ansökningstiden beramas,
gifva tillkänna ett uteslu'ande villkor, under det villkoret taga
emot ansökningar, men deremot icke emottaga ansökningar af personer,
som skulle vilja hafva tjensten, så framt delta villkor icke
funnes, och sedan ansökningarne väl äro inkomne, förändra villkoren
och föreslå en person till antagande, utan att bestämma ny
ansökningstid. På dessa grunder anhåller jag, att ingen åtgärd
för närvar, malte vidiagas i afseende pä Ridd.Utsk:s 1111 inkomna
mern., utan att, pä sält formen bjuder och som alltid är vanligt
vid frågor 0111 tjensters tillsättning, sedan villkoren för tjensten
blifvit förändrade, ny ansökningstid må utsättas. I sammanhang
härmed får jag förklara, alt jag icke kan afstå ifrån mitt förra
yrkande, att tjensten mätte genom constitutorial tillsättas, och att,
för särlan händelse, R. o. Ad. skulle tillåta den person, som ulväljes,
att tillika bekläda annan tjenst. Jag kan icke se, hvarföre
en sådan person deraf skulle finna sig vara i ekonomiskt afseende
förnärmad, da han fick uppbära inkomslerne af donna nya tjenst,
utan alt förlora sin tur på den förra tjenstemannabanan. Dådet
dessutom blifver kunnigt, icke allenast att ett undanlag ifrån den
antagna grundsatsen för närvar, göres, utan äfven alt tjensten endast
genom constitutorial tillsattes, så vet hvar och en hvad han
söker, och är således underkastad de villkor, som vid tjensten
äro bestämde.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: För min del instämmer
jag i den förra delen af Gr. Cronhjelms yttrande, nemi. atl consequensen
fordrar, att, sedan förändrade villkor för Ridd.secret.-  tjenstens emottagande äro bestämda, ny ansökningstid måtte utsättas:
men deremot kan jag icke biträda den sednare delen a
lians yttrande. Sådant som R. 0. Ad:s beslut nyss blifvit fattadt
innebär det ingalunda, att tjenstens löneförmoner skola åtnjuta
18S
Den 17 Octo b er e. m.
såsom arfvode. Sådant bör ock, efter min tanka, beslutet blifva
gällande för de nya sökande, som möjligen komma alt anmäla
sig. Framställningen lill R. o. Ad. bör således i min tanka blifva
den, att, på grand af de villkor för Ridd.seeret.tjenstens emot
tagande
(jcb bestridande, hvilka R. o. Ad. vid denna riksdag stadgat,
ny ansökningstid kommer att utsättas
Uppå begäran af Frih. Palmstjerna, Nils Fredr., blef
slutmeningen af Utsk:s mern. å nyo uppläst, hvarefter Frill. Palmstjerna
anförde:
Af ordalydelsen uti det nu till en del för andra gången upplästa
betänk., täcktes Gr. Cronhjelm så väl som Ståndet öfvertyga
sig derom, att Utsk. icke tillåtit sig afgöra denna fråga. Icke
eller bar Utsk. förbisett möjligheten derutaf, att R. o. Ad. skulle
kunna besluta om en ny ansökningstids utsättande. Utsk. har
icke ansett sig tillständigt, ali i förväg likasom afgöra denna fråga,
eller för R. o. Ad. framställa ett bestämdt förslag dertill, titan
har velat öfverlemna sådant ät R. o Ad:s skön och egen pröfning.
Detta torde nogsamt inses af Utsk-.s nu upplästa betänk.,
och här äro äfven Hera medlemmar af Utsk. närvar., hvilka kunna
intyga, huruledes Utsk. fästat afseende å R. o. Ad:s rättighet
att derom sjelfve besluta, och att Utsk:s undseende, att icke vilja
likasom gä R. o. Ad. i förväg, bar motiverat den ordställning,
som bclänk. innehåller.
Gr. Cronhjelm: Af den sist upplästa punkten, synes visserligen,
att Utsk. tänkt på saken. Utsk. yttrar, alt det förutsätter
att R. o. Ad. icke anser lämpligt att utsätta ny ansökningstid,
och under en sådan förutsättning, hemställer Utsk., att den
ifrågavar. personen mätte antagas. Jag deremot bade trott, att
Utsk. just hade bort förutsätta motsatsen, d. v. s. förutsätta, att
det icke gick an för Ståndet, att icke utsätta ny ansödningstid,
emedan detta är så öfverensstämmande med vanliga former, alt
jag icke kan tro, att R. o. Ad. vill afvika derifrån. Ett underlåtande
deraf skulle innefatta en sådan orättvisa emot hvar och en
person, som vore competent att söka och som ville söka platsen,
sedan ett undanlag af R. o. Ad. blifvit beslntadt. att jag icke
skulle tro det vara möjligt, att icke R. o. Ad. skulle utsätta ny
ansökningstid.
Af den siste värde talaren har blifvit anfördt, att sedan R.
o. Ad. beslutat, att tjensten skall vara förenad med en viss lön,
det skulle vara stridande emot ett sådant beslut, att tillsätta tjensten
blott temporärt. I fall det vore stridande emot ett sådant
beslut, så skulle det också vara stridande emot rättvisans grunder,
att tillsätta någon Statens tjenst blott på förordnande; men jag har
ännu aldrig hört detta påstås; och sådant ser man dessutom alla
dagar, då K. M. förordnar den eller den att bekläda en tjenst,
med det och det arfvodet. Någon ting annat innefattar icke mitt
förslag, och jag kan derföre icke finna, att det skulle på något
sätt strida emot R. o. Ad:s beslut. R. o. Ad. har beslutat, att
Ridd.secret. skall hafva 1200 r.drs lön. Jag yrkade, att han blott
Den 17 Octo b er e. m.
189
skulle fa 600 r:dr, dä han bekläder annan tjenst på Rikets stat.
Detta yrkande blef icke af R. o. Ad. bifallet. Jag ville icke begära
votering, för att icke derigenom upptaga en dyrbar lid. Vi
antogo således, att Ridd.secret., antingen lian har någon annan
tjenst eller icke, i alla fal! skulle hafva 1200 r:dr i lön; men
detta hindrar alldeles icke ali besätta tjensten genom förordnande;
lika litet som någon ting hindrar att besätta en tjenst på liikets
stat genom förordnande, emot åtnjutande af den lön, som dermed
är förenad. Jag har nu icke begärt annat, än att denna
tjenst mätte tillsättas genom förordnande; och all förordnandet
må räcka lill slutet af den riksdag, under hvilken en representationsförändring
beslutas, samt alt det dä mätte stä i R. o. Ad:s
skön att bestämma, med afseende på den blifvande Ridd.secret.-  tjenstens vigt, huru stora hans inkomster ifrån den tiden skola blifva.
Hr von Hartmansdorff: Jag nödgas bestrida begge de
satser, Gr. Cronhjelm framställt. II. o. Ad. vet, att grundlagen
gör skillnad emellan tjeuster, som äro förlroende-embeten och sådana,
hvilkas innehafvare icke kunna utan laga ransakning och
dom entledigas. Om nu Regeringen ägde att endast pä förordnande
tillsätta alla sysslor af det sednare slaget, sä vore i och
med detsamma den skillnad, grundlagen gör emellan förtroendesysslor
och andra beställningar, upphäfven. Lika oriktigt vore det,
om Adeln endast pä förordnande tillsatte en tjenst af sistnämnde beskaffenhet.
För det andra påstod Hr Grefven, att det redan fattade
beslutet icke hindrade R. o. Ad. att blott tillförordna Ridd.-  secrel. med åtnjutande af lönen såsom arfvode, intilldess den nya
representationsförändringen inträffar. Detta är en förnyelse af
Grefvens förra försök att göra lönen till arfvode. Samma sak
blott främstäld under en annan form, och åsyftar således ett upprifvande
af det beslut, som R. o. Ad. redan fattat. Jag kan icke
tro annat, än att R. o. Ad:s mening var, dä Ständet besvarade
proposm med ja, att Ridd.secrel:s lön skulle komma att utgöras af
hela lönebeloppet på stat, men icke såsom arfvode. Jag mäste således
förnya min förra anhållan, att framställningen om ny ansökningstid
måtte göras, endast, med hänseende till lön på stat,
med de inkomster, som R. o. Ad. redan bestämt.
Gr. Cronhjelm: Om jag rätt uppfattat första delen af den
siste värde talarens yttrande, så innefattade det, att Regeringen
väl kunde genom förordnande tills vidare tillsätta förtroendetjenstcr,
men inga andra. Utan att nu vilja specielt ingå i några
exempel, tror jag icke det skall blifva svårt att finna, att tjensler,
med och utan Kongl, fullmakt, flere gånger blifvit tillsatte genom
constitutorialer tills vidare, och med åtnjutande af lönen så länge
de bestriddes. Jag måste likväl bestrida jemförelsen emellan denna
secreteraretjenst och Rikets förtroende-embeten.. Jag vet icke
hvarifrån talaren lånat denna jemförelse, som alldeles icke synes mig
vara på något vis riktig: ty emellan Ridd.secret.tjensten och förtroende-embetena
lärer icke finnas någon likhet. Denna jemnförelse
har således ingen helydelse. I öfrigt har den siste värde talaren för
-
100
Deii 17 October e. m.
ilie a a t, att det skulle innebära ett uppgifvande af R. o. Adis beslut, att
nu tillsätta tjensten endast genom constitutorial, intill dess sådana omständigheter
hade inträffat, att man deraf kunde sluta till huru stor lön
som borde tillfalla Ridd.secreteraren, samt huruvida man icke onödigtvis
belastade Riddarhuset med en slags pensionsstat. För att pröfva
denna uppgift, fordras först att göra sig reda för hvad R. o. Ad.
nyss beslutat. 11. o. Ad. har beslutat, alt Ridd.secretis lön skall ut
göra
1200 ridr bie», antingen Ridd.seeret. får hafva annan tjenst
jemte Ridd.secret.tjenslen eller icke. Jag åsyftar icke nu något
upprifvande af detta beslut, ulan begär blott, alt tjensten skall temporärt
tillsättas, med denna lön 1200 r:dr b:co.
Frih. Cederström, Anders: För min del instämmer jag
till alla delar med Gr. Cronhjelm. Jag kan visserligen säga, att
jag önskar, att Hr Munck mätte blifva antagen till Ridd.seeret.;
men jag kan icke anse det rikligt, alt R. o. Ad. nu för beständigt
antager Ridd.seeret., då det möjligen i en framtid skulle
kunna inträffa, att denna tjenstebefattning icke blir af den vigt
och det värde, som den nu kan äga. Jag tror det derföre vara
riktigast, att nu blott tillsätta tjensten för den lid, hvarunder den
med visshet kommer att vara behöflig, och anhåller derföre all få
instämma med Gr. Cronhjelm.
Frih. Raab, Adam Christian, förenade sig med Gr.
Cronhjelm.
Hr von Hartmansdorff: Om R. o. Ad. förklarar, enligt
Gr. Cronhjelms och andra värde ledamöters yrkanden, att den bestämda
lönen endast skall såsom arfvode tills vidare tillfalla innehafvaren
af Ridd.secret.tjenslen, sä kan det möjligen hända, att
hvarken Hr Munck eller någon annan vill söka tjensten, ty det
är klart, att den som på sådana villkor inträdde i tjenstens utöfning
och genom henne vore förhindrad, att göra sin väg i Statens
tjenst, skulle efter förloppet af de år, som förflöto innan representationsförändringen
inträffar, befinna sig utan all tjenst.
Hellre än att äfventyra eli sådant missöde, söker man icke en
så osäker befattning Jag tror således, att för R. o. Ad:s eget
bästa är det nödvändigt, att man afstär ifrån sä härda villkor,
som dem Gr. Cronhjelm och andra ledamöter här hafva föreslagit.
Frih. Boye, Fredr.: Jag kan icke neka, att det beslut,
som R. o. Ad. nyss fattat, icke är i öfverensstämmelse med min
åsigt; men då detta nu mera redan är gjordt, sä är bär således
endast frågan om, mine Hrr, att 11. o. Ad. måtte fä en skicklig,
utmärkt man till sin secreterare. När nu detta ändamål är vunnet,
jag vägar säga är vunnet, emedan jag enskildt vet, att Hr
Gr. o. Landtm, yttrat sin tillfredsställelse med den nuvar. Ridd.-  secret., och dessutom de fleste ledamöterne inom detta Riddarhus,
icke annat än jag förnummit, äfven funnit sig ganska väl belåtna
med den tillsatta Ridd.seeret., i anseende till den ordning och
den skicklighet, hvarmed han fört prot., och dä nu denne person
sökt tjensten under det förut bestämda villkoret, att icke lä der
-
Den 17 Oclober e. m.
191 1
med förena annan tjenst på Rikets stat, så ser jag icke om grannlagenlieten
skulle kunna tillåta, att man nu går alldeles förbi Utsk:s
tillstyrkande, att antaga denne man, och uppskjuter allt till en
annan framtid, ett uppskof, hvilket han icke kunde förutse, då
han sökte tjensten på sådana villkor. Jag medgifver visserligen,
att sedan R. o. Ad. beslutat förändrade villkor för tjensten, så skulle
conseqvensen fordra, att ny ansökningstid utsattes; men ä en annan
sida synes mig grannlagenhet, eller bättre sagdt, vårt eget
vä! fordra, att vi antaga denna man, som visat sig vara utmärkt
skicklig till den ifrågavar. tjensten. Hvad vill Hrrrne mera hafva
än en secieterare, som uppfyller både Landtmts och våra egna
önskningar. Jag får således tillstyrka R. o. Ad. att lill sin
secreterare antaga Philosophiae Doctorn, arthina liberalism Magister,
Notarien Hr Albert Munck
Gr. Cronhjelm: Under erkännande af det rätta deruti, att
ny ansökningstid ntsättes, har likväl den siste värde talaren kommit
till den slutsatsen, att sä icke borde ske, utan att den föreslagne
personen borde till Ridd secret, utses. En annan värd talare
har anfört, ali det väl vore det rätta, att utsätta ny ansökningstid,
men alt Ståndets hästa fordrade att antaga den ifrägavar.
personen. Om Ståndets väl i vigtigare fall skulle kunna komma
i collision med rättvisan, skulle jag likväl icke underlåta att
tillstyrka rättvisan, och låta Ståndets väl blifva det andra i ordningen:
men detta fall tror jag dock icke vara af den vigt, alt
Ståndets väl deraf beror, och således kan jag ännu mindre frångå
rättvisans fordran i detta afseende. Jag kan icke inse, att
R. o. Ad. skulle komma att sakna en skicklig person, derföre
att platsen endast tillsattes genom förordnande. Sådant är visst
an förd t af en annan talare; men jag torde få fästa uppmärksamheten
derpå, att vid alla riksdagar och i alla Ut sk. är det öfverfull!
af personer, som söka secret.befatlningarne derstädes, ehuru
dessa befattningar äro ganska trägna. Om följden deraf skulle vara,
att de försummade sine befordringsanspråk i Statens tjenst,
derigenom att de under riksdagen hafva sådane befattningar, sä
skulle jag icke tro, att ett så stort antal af sökande skulle anmäla
sig. Dä det således icke är förhållandet, att tjenstgöringen under
riksdagarne kan hindra Ridd.secret:s fortgång på Statens tjenstemannabana,
så är det väl ännu mindre tjenstgöringen emellan
riksdagarne, dä det torde vara bekant, att Ridd.secret.tjensten icke
är särdeles betungande, och alldeles icke hindrar innehafvare!! att
bestrida, icke allenast en utan äfven flere tjenster, hvilket erfarenheten
tillräckligt visat.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag är hufvudsakligen förekommen
af den siste värde talaren. Jag anhåller om ordet, för att få bemöta
ett inkast, som gjordes här af en talare, hvilken hyste den
farhågan, att R. o. Ad. skulle få svårt att få en skicklig secreterare,
om det bestämdes att lönen skulle utgå såsom arfvode,
hvilket ingen skulle underkasta sig, emedan man genom ett sådant
förordnande skulle blifva stängd ifrån befordran i Statens tjenst.
192
Den 17 October e. m.
Denna farnåga tyckes mig vara hell. och hållet upphäfven genom
det beslut, som nyss är 1'attadt, att Ridd.secret. icke skulle vara
stängd ifrån att innehafva annan tjenst på Rikets stat. Då jag således
icke kan hysa någon farhåga för, alt icke skickliga sökande
skola infinna sig, dä lönen kommer att till det af R. o. Ad. nu
beslutade belopp utgå, under tjenstetiden, men måhända nedsättas
om sjelfva tjensten skulle upphöra eller anses mindre behöflig,
sä inslämmer jag mod Gr. Cronhjelm, emedan jag anser honom
hafva alldeles rätt i sina påståenden.
Hr von Hartmansdorff: Skälet, hvarföre man finnér så
många sökande till befatlningarne vid (Ilsk. och Sländscancellier
under riksdagarne, är ulan tvifvel dubbelt. Dels beli öfver ingen
derföre gå ifrån sin tjenst, om han har någon pä Rikets stal, och
dels betalas dessa extra befattningar ganska väl. Ingendera delen
är således jemförlig med de förhållanden, som inträffa med Ridd.
secrei.tjensten, der regeln är, att man icke får dermed förena annan
beställning.
I hänseende till framliden för en Ridd.secret., som blott åtnjuter
arfvode, yttrade Hr Frih. Hamilton, ungefärligen sä, att Ridd.
secret. åtminstone till någon del skulle komma att förlora hvad
han nu innehar. Sä vidt jag har hört Gr. Cronhjelms framställning,
sä har det icke varit fråga om, att någon del af lönen skulle
för en llidd.sccrei. qvarblifva såsom pension. Det är just denna
mörka utsigt för framtiden, som i min tanka kommer att afhälla
skickliga sökande ifrån en sådan tjenst, som den ifrågavar.
Gr. Cronhjelm: Jag har visserligen icke kunnat yttra mig
med sådant förutseende, alt jag pä förband skulle kunna eller ens
vilja försöka bestämma, huruvida en genom constitutorial tillsatt
tjensteman skulle kunna såsom särskildt vedermäle af Ståndets bevågenhet
vid den tidpunkt, dä constilutorialet upphört, erhålla någon
pension. Den frågan synes mig icke höra hit. Den siste värde
talaren har anfört, att icke jemförelse kunde göras emellan secreterare
i Utsk:n och Ridd.secret. emedan han icke är så väl betalt
som de. Jag förstår icke denna invändning, ty såsom jag
tror, har Ridd.secret. om icke mera åtminstone icke mindre riksdagsaifvode
än någon af de personer, hvilka blifvit såsom exempel
nämnda. Det är naturligt, att om man tillsätter tjensten genom
constitutorial, sä får man icke göra gällande den grundsats,
hvarifrån Utsk. i alla fall synes icke ogerna vilja göra undantag,
den nemi. att innehafvaren icke skulle fä bestrida annan tjenst pä
Rikets stat. R. o. Ad. har icke beslutat någon ting annat, än att
då Ridd.secret.tjensten tillsättes, såsom varande tjenst, hvilken innehafvaren
bar rätt att bibehålla till dess att han sjelf afgår derifrån,
genom egen ansökning eller genom dödsfall, ett visst lönebelopp
skulle vara med denna tjenst förenadt. Jag tillstyrker icke
R. o. Ad., att frångå detta beslut; det må gerna qvarstå intilldess
den tidpunkten inträffar, da R. o. Ad. verkligen tillsätter sin secreterare,
utan jag begär endast, att R, o. Ad. skall constituera
en
Den 17 Octo b er e. m.
193
en secrct., och dervid foga det villkor, som innefattas i sjelfva begreppet
af ett coustilulorial, nemi. att tiden för tjenstens innehafvande
är obestämd och beroende af förut bestämde omständigheter.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Det skäl, som
ligger till grund derför, att Gr. Cronhjelm tillstyrkt, att den nu
bestämda lönen för Ridd.secret. skall ulga såsom arfvode intill slutet
af den riksdag, då en representationsförändring blifver antagen,
måste väl vara del, och icke något annat, att det är osäkert,
huruvida Ridd.secret. sedermera kommer att bestrida den vigtigaste
af dess nu var. tjenstegöromål, nemi. tjenstgöringen under riksdagarne.
Med denna sistnämnde tjenstgöring, är en betydlig inkomst
förenad, en inkomst, sorn Ridd.secret. skulle förlora, i det
fall, som Gr. Cronhjelm förutsatte, och för hvilket fall det 1111 skulle
vara behötligt, alt lönen endast såsom arfvode borde utgå. För
R. 0. Ad. kommer likväl fortfarande att blifva af mycken vigt
att bibehålla en skicklig man vid sill Riddarhus, hvilken vårdar
dess archiv och alla dess historiska handlingar, och förrättar secret.
tjensten vid Directionens tillsyn öfver förvaltningen af R. o.
Ad:s betydliga cassör. Antager man nu, att en betydlig del af
Ridd.secret:s inkomster gå förlorade vid en inträffande representationsförändring,
derigenom att hans riksdagsarfvoden upphöra, så
lärer icke något skäl förefinnas att äfven minska den lön, som R.
o. Ad. nu bestämt för sin secreterare, nemi. för dess tjenst i allo
vid Riddarhuset, utom under riksdagarne, för hvilken tjenstförrättning
han, i likhet med öfriga RiksSt:ns secreterare, af Staten aflönas.
Af delta skäl kan jag icke annat än tillstyrka, att tjenstcn
blifver tillsatt på stat, med den lön, som R. 0. Ad. redan har beslutit.
Gr. Cronhjelm: Den siste värde talaren har ganska rik
tigt
anfört det skäl, som hos mig gjort sig gällande för mitt yrkande,
nemi. att om Riddarhusets representation upphörde, Ridd.-  secret.tjenslen icke borde upphöra att finnas, men att hans lön,
för sådan händelse, af mig ansågs vida större, än den behöfde vara.
Jag förbiser naturligtvis icke, alt riksdagsarfvodet kommer att
upphöra, ty detta är en oundviklig följd; men i alla fall äro ju
löneinkomsterne så betydliga, att de vida mera än motsvara arbetet
emellan riksdagarne, helst, om detta Stånd upphör alt representera
och hafva sin Ståndsseeret., alla de skäl försvinna, som
hiltils legat till grund för yrkandet, att Ridd.secret. icke skulle
fä hafva någon annan tjenst på Rikets stat. Det är lätt fattligt,
hvarföre många, och deribland äfven jag, under ännu fortfarande
förhållanden önska, att Ridd.secret. icke måtte innehafva någon
annan tjenst; men i det fallet, alt Ridd.secret. endast skulle blifva
secreterare hos en direction, skulle jag tycka, att han ganska
väl är i tillfälle att, lika som andra secreterare hos directioner
i hufvudstaden, derjemte bestrida en annan tjenst af publik beskaffenhet,
och i sådant fall anser jag att lönen vore öfverdrifven, då
den utgjordes af 1200 r:dr b:co i contant löne-inkomst, en god
våning, och dessutom introductionsafgifter samt ljus och vedpen3
H. 25
Den 17 Octo b er e. ra.
ningar, kanske i förening med inkomsterna af ännu en annan tjenst.
Dä tycker jag, att lönen skulle kunna nedsättas, och att de som
disponera öfver It. o. Ad:s cassör, icke kunna taga på sitt ansvar,
alt anslå en så stor lön ät Ridd.secret. sedan hans göromål skulle
blifva så betydligt mindre än nu. Det är nemi. kändt, att Ridd.
secret. nu efter hvarje riksdags slut har befattning med uppsättande
af protocoll, som icke medhinnas under riksdagen, protocollstrvckning
o. s. v. samt förberedande åtgärder till en förestående
riksdag. Alla dessa göromål skulle i händelse af en representationsförändring
försvinna, och Ridd.secret:s befattning blefve då endast
att vara secret. bos Directionen. I sådan händelse anser jag
den för honom nu bestämda lönen vara alltför stor, och det är pä
sådan grund, som jag, utan att bestrida, att han må antagas med
denna lön och uppbära den så länge han tjenar, likväl skulle önska,
att han endast tillsattes genom constitutorial, intilldess sig visade,
huruvida det blir skäl att nedsätta lönebeloppet eller icke.
Frih. Gederström, Jacob: Jag har uppkommit, sedan denna
discnssion var börjad, och känner således icke hvarifrån den
utgått, men jag har afhört huru af Gr. Cronhjelm fråga blifvit
väckt om, att Ridd.secretms lön måtte komma att i stället utgå
såsom arfvode. Denna fråga anser jag vara alldeles ny och främmande,
och skulle den komma alt göra sig gällande, så mäste jag
yrka, att Ridd.Utsk. deröfver blifver hördt, innan Ii. o. Ad. derom
besluter. Likväl vill jag fästa Gr. Cronhjelms uppmärksamhet derpå,
att om R. o. Ad. skall få en redbar, pålitlig och fullt skicklig
man till secreterare, och detta mätte väl vara afsigten, så är
det angeläget att fästa honom helt och hållet vid Ståndet. Det
kan en sådan person aldrig blifva, om man blott antager honom
genom constitutorial och icke för beständigt. Huru kan man föreställa
sig, att någon duglig man skulle vilja mottaga Ridd.secreteraretjensten
på eli constitutorial, som skulle komma att upphöra
i samma stund en ny representation blefve antagen. Han måste
då icke ensamt gå ifrån den tjenst han dä innehade, utan han
skulle också lemna ur sigle den Statens tjenst han kunde få. Ty
det låter sig icke göra att återgå i Statens tjenst, sedan man för
en längre tid lemnat den. Man kan endast pä några månader
fä permission, och ärendena lida äfven derpå. Jag skulle derföre
tillstyrka, att R. o. Ad. söker införlifva sin Ridd.secret. med Ståndets
intresse och skiljer honom från alla främmande inflytelser i
Statens tjenst. Historien har visat huru vigtigt detta är. Likväl
om Gr. Cronhjelm önskar att propos. skall göras på hans framställning,
nödgas jag begära, att hufvudfrågan får hvila och Gr.
Cronhjelms motion remitteras till Ridd.Utsk. Jag kan icke neka,
att jag tvifiar på möjligheten, att den nu fungerande Ridd.secret.
skall åtaga sig att bestrida tjensten pä sådana villkor, som Gr.
Cronhjelm föreslagit.
Hr von Troil, Emil: Jag får börja med att vördsamt anmäla
min reservation emot det beslut, som R. o. Ad. lärer fattat,
innan jag hunnit i detta plenum uppkomma, nemi. att Ridd.secret
-
Den 17 October e. m.
195
lönen skulle förblifva 1200 r:dr b:co, och det likväl vara Ridd.
seeret. tillåtet att på samma gäng annan tjenst innehafva. Jag
anser nemi., att om det villkor uppliäfves, hvarföre lönen blifvit
ökad, sä bör den åter nedsättas, till hvad den var innan detta vilkor
trädde i verksamhet. Derjemte får jag i allo förena mig med
hvad Gr. Cronhjelm yttrat uti ifrägavar. sak. Jag tror, alt R. o.
Ad. under närvar, förhållanden skulle handla mindre betänksamt,
om de antogo en Ridd.secret. med bela den förhöjda lönen och
med rättighet att behålla den för hela lifstiden, ehvad dess tjenstebefattning
för framtiden blefve behöflig eller icke. Gr. Cronhjelm
har icke föreslagit någon ting annat, än att Ridd.secret.
skulle conslilueras med de bestämda löneförmånerna till slutet af
den riksdag, då en ny representationsform autages. Af två saker
mäste nödvändigt en inträffa. Antingen kommer en sådan förändrad
representationsform icke att under den först blifvande Ridd.-  secretts tjenstetid inträffa. I sådant läll är ju alldeles ingen skada
skedd med det förbehåll Gr. Cronhjelm föreslagit. I andra
händelsen kommer en sådan representationsförändring att inträffa.
Jag skulle tro, att det R. o. Ad., som dä kommer alt sammanträda
för alt ordna Ståndets enskilda angelägenheter, skulle vara
oss föga förbundna, om vi belasta Riddarhusets utgiftsconto med
en betydande pension, som lillfölle en måhända ganska ung tjensteman
för hela hans återstående lifstid. R. o. Ad. har i allmänhet
gjort ett ganska vackert bruk af sina fonder. De hafva stiftat
stipendier både för vetenskapliga ändamål och för näringarne; de
hafva understöd! behöfvande o. s. v. Dessa behof komma sannolikt
äfven framdeles att finnas, och jag för min del skulle anse
det orätt, om man genom en mindre omtänksam hushållning hade
minskat de tillgångar, som för sådana ändamål kunde uppstå. Om
deremot R. o Ad. skulle anse frågan, såsom Frih. Cederström yrkat,
behöfva underställas Ridd.Utsk., så har jag för min del ingenting
deremot. Jag vill dä blott fästa uppmärksamheten på det
skäl, som blifvit framlagdt, att R. o. Ad. ej skulle kunna hoppas,
att på blott constitutorial fä en fullt skicklig person till Ridd.
secret. Vid närmare betraktande torde delta skäl komma att
förfalla. Man vet, att secreterare under riksdagarne finnas, icke
blott bos 11. o. Ad. ulan jemväl bos de andra Stånden. De utöfva
denna befattning, utan att lemna den ordinarie tjenst, de i
något af Statens embetsverk innehafva. Detta är deras rättighet
enligt grundlagen. Samma rättighet tillkommer äfven Ridd.secret.,
sä mycket mera, som han är adelsman, då han lätteligen kan
skaffa sig fullmakt för någon nummer på Riddarhuset oeh sålunda
begagna sig af sin riksdagsmannarätt. Hvad äter beträffar Ridd.-  secret. tjensten emellan riksdagarne, så är den, sedan tryckningen
af protm är fulländad, hvilket man hoppas hädanefter bör kunna
ske kort efter riksdagens slut, af den obetydliga beskaffenhet, alt
den ganska väl kan hinna skötas af en Statens embetsman på lediga
stunder. Intet skäl finnes således nu att yrka tjenstens tillsättande
med fullmakt. De härutinnan framställda betänkligheterna
förfalla så mycket mera, som de stå i strid med det beslut R,
196
Den 17 Octo ber e. m.
o. Ad. fattat, attén i Statens tjenst varande embetsman skall kunna
antagas till Ridd. secret., ulan alt frånträda sin förut innchafvande
tjenst.
Gr. Cronhjelm: Till hvad jag redan anfört, har jag föga att
tillägga. Jag vill blott fästa en talares uppmärksamhet derpå, att
jag aldrig yrkal, att den person, som till Ridd.secret.tjensten constilueras,
skulle lemna sin tjenst i Staten. Jag har förut yrkal,
att den person, som skulle utnämnas till Ridd.secret. på stat, borde
ieke fä innehafva någon annan tjenst; men delta yrkande har
R. o. Ad. underkänt genom elt redan fattadt beslut. Föröfrigt
anser jag denna fråga vara sä lätt utredd, ali jag icke kan göra
mig klart, hvarföre någon ålerremiss skulle behöfvas. Jag anhåller
endast, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes göra propos. på Ridd.-  Utsk:s betänk. Om denna propus, med nej besvaras, sä återstå naturligtvis
tvenne alternaliver. Det ena, om Ii. o. Ad. vill på stat
besätta tjensten, att berama ny ansökningstid. Det andra alt besluta
alt eonstiluera en Ridd.secret. tillsvidare. Räda delarneäro
så enkla, alt jag icke skulle tro, alt någon ledamot behöfver elt
Ridd.Ulsk.-s betänk, att lägga lill grund för sitt tillstyrkande i
denna fråga.
Hr von Hartmansdorff: I händelse Hr Gr. o. Landtm,
icke anser R. o. Ad:s redan fattade beslut vara af den beskaffenhet,
att Ridd.secret.tjensten skall tillsättas ordinarie och ej pä
constitutorial, så anhåller jag, lika med Frih. Cederström, alt Imfvudsaken
mätte fä hvila, och att Gr. Cronhjelm» motion måtto
blifva till Ridd.Ulsk. remitterad. Om R. o. Ad. genast beslöt
den åtgärd, som Gr. Cronhjelm yrkat, sä kunde det lätteligen hända,
att Ståndet blefve utan en skicklig secreterare.
Sedan R. o. Ad., uppå derom af II. Ex. Hr Gro. Landtm, framställd
fråga, förklarat öfverläggningen fulländad, tillkännagaf II. Ex.
alt, som Ridd.Ulsk. föreslagit tillsättning af Ridd.secret.sysslan,
endast under förutsättning, att R. o. Ad. icke skulle anse den beslutade
förändringen i 2 mom. 13 § af Ridd.Direct:s inslruetiou
föranleda till uppskof med samma tjensts tillsättande, ansåg II. E.,
sin pligt fordra, innan propos. framställdes i sjelfva saken, att inhemta
R. o. Ad:s vilja i denna del af ämnet, hvarföre II. Ex. hemställde,
om R. o. Ad., i öfverensstämmelse med Ridd.Direcus framställning,
funne för godt besluta, alt Ridd.secret.tjensten nu genast
skulle, utan ny ansökuingstids bestämmande, tillsättas.
Ropades starka nej, blandade med många ja, hvarefter, och
sedan H. Ex. förklarat, det han tyckt sig finna att nej varit det
öfvervägande svaret, II. Ex. yttrade, det Gr. Cronhjelm föreslagit,
att Ridd.secret.tjensten icke skulle på ordinarie stat tillsättas, innan
ny ansökningstid dertill blifvit bestämd, utan Ridd.secret. endast
constitueras, med lönens åtnjutande tills vidare som arfvode.
Gr. Cronhjelm: Jag vill blott tillägga till Hr Gr. o. Landtm:s
framställning af mitt förslag, ali det naturligtvis skulle bestämmas,
att Ridd.secret. tills vidare eonstiluerades, och under tiden linge
innehafva annan statens tjenst.
Den 17 Oc t obe r e. m.
1U7
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Emot det afGr. Cronhjelm
föreslagna tillägg, får jag anmäla min protest, i Iliv att det
strider emot 11. o. Ad:s redan fattade beslut. R. o. Ad. har nemi.
beslulit, alt endast undantagsvis, efter särskild pröfning af Ståndet,
medgifva Ridd.tiecrel. ali innehafva annan Statens tjenst, hvaremot
Gr. Cronhjelm föreslagit, att nu redan i allmänhet kungöra, att
han skall fä behålla hvilken befattning som helst, och jag kan
icke medgifva att fattade beslut upprifvas.
Frih. Palmstjerna Carl Otto: Det tillägg Gr. Cronhjelm
gjort lill sitt förslag, har jag åtminstone icke hört under discussionen
vara framsläldt. Det är således ett nytt förslag, deröfver discussionen
icke kan anses slutad, hvarföre jag hoppas, ali om Hr Gr.
o. Landtm, finner för godt att upplaga detta tillägg, discussion
deröfver mätte fä öppnas.
Gr. Cronh jelm: Då jag sist hade ordet, begick jag ett misstag
i sä måtto, att jag sade, att tjenslen skulle ”tills vidare” besättas,
men jag menade naturligtvis, hvad jag under discussionen
Hera gånger sagt, att tjenslen skulle innehafvas på couslitulorial
lill slutet af den riksdag, under hvilken ett nytt representationssätt
beslutes. Jag kan för min del icke finna, att milt yrkande
pä ringaste sätt strider emot det beslut Ståndet redan har fattat,
nemi. all såsom grundsats antages, att Ridd.secrel.ljenslen icke
skulle få förenas med Statens tjenst, men att R. o. Ad. undantagsvis
skulle lemna honom tillstånd dertill. Jag bestrider alldeles
icke tillämpningen deraf, när tjenslen skall på stat tillsättas; men
det hindrar icke, all en person nu kan lills vidare constilueras.
I öfrigt tror jag, att man redigast kommer lill slut i detta ämne,
om man begagnar sig af de tvä alternativer, jag för en stund sedan
framställde. Det ena var, huruvida R. o. Ad. nu vill tillsätta
tjenslen; det andra huruvida R. o. Ad. derå endast vill utfärda
conslitutorial. Och detta innebär alldeles icke någon förändring
i mitt förslag, som jag flera gånger under discussionen
framställt.
Frih. Cederström, Jacob: Jag måste bekänna, alt det förundrar
mig, att man kan tro sig genom andra termer kunna förändra
sakförhållanden. Om man i st. f. alt utnämna en person
lill Ridd. secret., constituerar honom dertill kan vara likgillligt.
Tror Gr. Cronhjelm, alt Staten kan i någon händelse vara belåten
med, alt han försummar dess tjenst och ändå njuter sin lön lill
godo? Jag för min del, såsom chef fördel verk, der den nu tjenstförrättande
Ridd.secret. är anställd, får förklara, alt jag icke anser
lämpligt, att han får behålla sin tjenst i Kammarcoll., och
vara hindrad från dess utöfvande, det må vara genom förordnande
eller fullmakt, inlifl slutet af den riksdag, då en representationsförändring
inträffat. Pä permission har han fått tillstånd att
förrätta Ridd.secret.tjensten lill dess R. o. Ad. lillsätter densamma,
och det kan visserligen något draga ut på tiden, men, mine Hrr,
en gång måste del dock laga slut, ty tjensten kan icke skötas genom
vicarie ständigt.
198
Den 17 Octo ber. e. m.
Gr. Cronhjelm: Jag är rätt ledsen, att jag sä ofta nödgas
uppträda med svaromål, men jag kan icke undgå att bemöta den
sista talarens yttrande, deruti han hemställde lill mig, om jag trodde,
att det embetsverk, i hvilket den constituerade Ilidd.secret. vore
anställd, skulle tillåta honom att bibehålla sin tjenst. Jag tror
det; först på grund af erfarenhet; vi hafva nemi. sett en Revisionssecrcl.
pä samma gång vara Ridd.secret. under 15 å 16 års
lid. Då det gick an för en person, som beklädde ett sä vigligt
embete i Statens tjenst, att tillika vara Ridd.secret. så skulle jag
tro, alt det icke vore omöjligt att med sistnämnde tjenst förena
någon annan. Delta behöfver man i alla fall icke taga i betraktande,
ty svårligen skulle en Ridd.secret., sedan han fått Ståndets
congtitutorial, kunna förnekas tjenstledighet under riksdagen, och
skedde det, så vore det en enkel sak att skaffa sig fullmakt för
någon ätt pä Riddarhuset.
Hr von Troil: Det beslut, som R. o. Ad. denna dag redan
fattat, ang. Ridd.secrecs rätt alt innehafva annan tjenst, lärer väl
icke kunna hafva tillämpning påen constitnerad Ridd.secret.; men
ali något hinder icke förefinnes för en constituerad Ridd.secret.
att innehafva en annan tjenst inom Statens verk, har erfarenheten
ådagalagt under hela loppet af innevar. riksdag. Jag tror också,
i likhet med Gr Cronhjelm, alt det faller af sig sjelf, att den
person, som kommer att till Ridd.secret. för längre eller kortare
lid sonslitueras, skall blifva oförhindrad att innehafva annan Statens
tjenst. Hvad det af Gr. Cronhjelm gjorda tillägget angår, sä
skulle det kunna synas öfverflödigt, såvida man icke vill sätta i
fråga, att någon person skulle kunna sig lill sökande anmäla, som
hade en (jent, hvilken R. o. Ad. vid särskild pröfning funne vara
för Ridd.secret.tjensten hinderlig. Men äfven detta skulle ej
hafva någon synnerlig skada med sig, ty R. o. Ad. vore alltid oförhindrad,
att icke antaga en sådan sökande. Jag tror således icke
något hinder uti det redan fattade heslutet finnes, för antagande
af den framställning, Gr. Cronhjelm nu sednast gjort, och jag får
deruti förena mig.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: 1 allmänhet har man
funit, alt det icke är fördelaktigt att tillsätta tjenster på constitutorial,
så att tjenstemännen godtyckligt derifrån kunna skil jas, utan
erfarenheten har ådagalagt, att tjenster skötas bäst, då deras innehafvare
äro sjelfständiga och oberoende. Det är visst icke att
förmoda, att R. o. Ad. skulle af någon nyck besluta alt skilja
Ridd.secret. från sin plats, sä länge han uppfyller sina tjensteäligganden;
men jag ser likväl icke något skäl att frångå den allmänna
regeln, att nemi. vigtiga tjenster höra tillsättas med tjenstemän
pä stat, som icke kunna derifrån skiljas, utan att hafva
felat i tjensten på ett sätt, som gör dem ovärdiga att densamma
bestrida. Ridd.secret. hör icke bero af en pluralitet inom Ståndet,
som af någon tillfällighet kunde finna sig uppmanad, att framför
honom föredraga någon annan. Han bör icke eller vara uti menligt
beroende af sine förhållanden till någon annan auctorilet än
De 11 17 Oetober e. m.
199
R. o. Ad. Detta oberoende saknar han betydligt om han blott anlages
på coustitutorial; ty då det fäster honom för den tid han detsamma
innehar vid R. o. Ad:s tjenst, hindrar det honom under
samma lid att söka bereda sin framtid på ett fördelaktigare sätt %
i Statens tjenst, enär han der svårligen kan tjenslgöra och vinna
befordran under samma tid, som han innehar Ridd.secret.tjensten.
Ilan försummar således den lid, som vore för honom behöflig för
alt ernå något högre Statens embete. Under sådana omständigheter
kan man icke förmoda, att den skickligaste skulle söka denna
befattning hos R. o. Ad., och det lärer väl icke vara R. o. Ad:s
afsigt att afskräcka skickligheten och minska antalet af sökande
till Ridd.secret.tjensten. Dessutom förefaller mig skälet, hvarföre
Ridd. Secret.tjensten endast på conslitutorial skulle tillsättas, mycket
sökt. Det förutsätter nemi. en representationsförändring, hvarom
vi ännu veta ingenting. Här har under denna riksdag hvilat
på hordet ett förslag till ny representationsordning, som blifvit förkastadl.
Huruvida under denna riksdag något annat förslag kan
antagas att hvila till nästa riksdag, kan man icke veta. Det vore
visserligen önskligt, men det är likväl ganska osäkert. Skulle
äfven den händelsen inträffa, att vi finge ett annat representationssätt,
sä mäste man likväl alltid förutsätta, alt Ridd.secret. kommer
att fortfarande utöfva vissa delar af sin nuvar. tjenstebefattning,
hvilka i allt fall för R. o. Ad. blifva af mycken vigt, såväl
i afseende på de genealogiska tabellernas vidmakthållande, sorn
i afseende på alla de äldre och nyare, på Riddarhuset hefiutliga
handlingars bevarande, äfvensom för utdelandet af pensioner och
stipendier, förvaltningen af Riddarhusets cassör o. s. v. hvilka befattningar
hvar för sig väl äro af mindre vigt, men sammanlagda
äro ganska betydliga. Visserligen skulle hans lönevillkor i sådant
fall kunna något inskränkas, men om man vill påräkna en skicklig
och fullt pålitlig person, bör man icke derpå fästa särdeles afseende;
aldraminst ett afseende, sorn skulle vara menligt för tjenstens
tillsättande nu, då den är af mycket större vigt, än den sedermera
skulle komma att blifva. Jag afstyrker således helt och
hållet förslaget att tillsätta Ridd.secret.tjensten på conslitutorial,
och får äfvenledes anmärka, att jag icke kan undgå att inse, alt
det vore att något kringgå det beslut, som R. o. Ad. redan fattat, i afseende
på Ridd.secret.tjenstens framtida tillsättande; enär i detta
beslut ingenting finnes nämndt om tjenstens tillsättande på conslitulorial
i annan händelse, än då en Ridd.secret. afgått och Ridd.Direct.
antagit en annan på conslitutorial, hvilket gäller intill dess
R. o. Ad. hunnit derom fatta sitt beslut.
Gr. Cronhjelm: Den siste värde talaren har såsom skäl
emot mitt yrkande anfört, att han fruktade, det R. o. Ad. möjligen
skulle komma i saknad af skickliga sökande till tjensten, itali
mitt förslag antoges, enär den värde talaren trodde, alt den person,
som pä sådant sätt tillsattes, icke skulle kunna påräkna någon
befordran i Rikets tjenst, under den tid han vore constiluerad.
Jag kan icke inse hvarföre denna svårighet skulle vara bunden vid
ordet constitulorial; och att det icke funnits någon sådan svårig
-
200
Den 17 Octo b er e. m.
het för en ordinarie Ridd.secret. hafva vi sett, flå en Ridd.sceret.
blifvit befordrad till Just.råd och en annan till Statsråd. Om sådant
kan ske, dä man innehafver fjellsten på stat, så skulle jag
tro, att det likaväl kan skedå man innehar den på constitutorial.
Samma värde talare har i likhet med ett par andra yttrat, alt
Ridd.secret. borde vara oberoende af all annan befallning. Jag beklagar,
att jag icke fick smickra mig med dessa herrars instämmande,
då jag för någon tid sedan dref just den satsen; men sedan
denna grundsats genom Ridd.Utsk:s nu gillade betänk, blef säkringgängen,
alt jag icke kunde vänta att den vid tillämpningen skulle
blifva respecterad, har jag ansett alt fördelarne af det förut gällande
stadgandet icke mera kunde ernås. Fördelen deremot för Riddarhuscassan
att i en blifvande framtid icke vara belastad meden
pension ät en tjensteman, som kanske endast en kort tid beklädt
sin befattning, är gifven: och det är dessutom ingenting nytt att
tillsätta tjenster genom constitutorial. Man ser det från Styrelsemaktens
sida ganska ofta, nemi. just vid sådana tillfällen, dä fråga
är om en reglering af något embetsverk, hvarigenom några tjenster
komma att blifva indragna. Då det nu är troligt, att Ridd.-  secret. för framliden icke kommer att fungera såsom Slåndssccreterare,
anser jag det både rätt och klokt, att icke nu tillsätta honom
på stat. Jag har dessutom alldeles icke föreslagit något afvikande
från R. o. Adis beslut, ehuru den siste värde talaren ansett
mitt förslag vara ett sätt att något kringgå detsamma. R. o.
Ad. har nemi. endast beslutit, att dä tjensten tillsättes, skola dermed
vara förenade 1200 r:dr b:co i lön, samt förbehållit sig att
äfven få tillstädja sökanden alt behålla annan tjenst. Här är nu
ieke fråga derom, ulan om att constituera en tjenstförrättande Ridd.-  secret. till slutet af den riksdag, dä en representationsreform kunde
sättas i verket. Den siste talaren har jemväl yttrat, att R. o.
Ad. ej borde äga makt alt lill följd af en dagens opinion afskeda
en Ridd.secret. Jag instämmer deruti, men torde få fästa uppmärksamheten
deruppå, alt mitt förslag skulle göra ett sådant tillgörande
alldeles omöjligt, att när som helst afsätta en Ridd.secret.,
emedan derigenom bestämdes, att han skulle permanent innehafva
tjensten till en viss tidpunkt, nemi. slutet af den riksdag, då en
ny representationsform antogs, och alt det sedan vore R. o. Ad.
obetaget att rörande tjenstens ordinarie besättande vidare besluta.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: De vidlyftiga utläggningarne
ang. fördelarne eller olägenheterna af Ridd.secret.tjenstens tillsättande
medelst constitutorial eller på ordinarie stat, synas mig ännu
vara alldeles förtidiga och således onödiga; ty det lärer väl icke
kunna nekas, att detta är en ny fråga, hvilken, då flera ledamöter
begärt, att den måtte remitteras till Ridd.Utsk. också torde
nödvändigt böra först der handläggas, innan beslut derom kan
fattas. I den andra frågan åter är discussionen redan slutad, och
jag skulle derföre högeligen önska, att Hr Gr. o. Landtm, malte
komma i tillfälle alt fortsätta sin resumé', dä R. o. Ad. otvifvelaktig!
ganska lätt skulle komma till eli beslut.
Frih.
Den 17 Octo ber e. m.
201
Frih. Cederström, Jacob: Den vigt man bär synes sätta på
ordet conslitutorial, i st. f. fullmakt, har jag svårt att rätt förstå.
Det är klart, alt om man jemför en Ridd.secret.befattning med
en Statens tjenst och ställer honom inom cathcgorien af dem,
som icke hafva förtroende-embeten och således icke kunna utan
dom och ransakning från embelet skiljas, så blifver också följden,
alt R. o. Ad. mäste behålla sin Ridd.secret. äfven sedan det såsom
Stånd upphört, i händelse af en representationsförändring.
Men jag känner ej den författning, som ger anledn. till en sådan
jemförelse. Tverlom höra de tjenster, som R. o. Ad. eller enskilda
i allmänhet tillsätta och aflöna, naturligen under samma
cathegori som förtroende-embeten hos Konungen. Om R. o. Ad.
förlorar förtroendet för en af Ståndet tillsatt secreterare, genom
förordnande, fullmakt, conslitutorial eller hvad man behagar kalla
det, så är Ståndet icke af någon lag bunden att honom behålla.
Men om man genom förutsättning af constitulorial till en bestämd
tid bestämmer, att Ijensten dä skall upphöra, så följer också deraf,
att sökande, som skola anmäla sig till tjensten, mäste vara betänkta
på, att in termino hafva annan sysselsättning och så mycket
sorn möjligt undandraga sig allt bestyr med R. o. Ad:s angelägenheter,
för alt hafva en återgång öppen. Delta torde blifva
följden af Gr. Cronhjelms förslag. Det är föröfrigt likgiltigt hvilken
term man begagnar ; men om en persom såsom Ridd.secret.
med skicklighet och redbarhet fullgjort sitt kall, så måste jag säga,
alt det vore mer än besynnerligt, om Ståndet sedan den bestämda
liden tilländalupit skulle säga: svampen är utkramad, vi behöfva
honom icke mera, derföre kasia vi honom bort.
Hr Hjerta, Lars: Mig synes, alt Ståndet har betydligen
återkommit till öfverläggning om sjelfva hufvudsaken, ehuru Ståndet,
på Hr Gr. o. Landtnäs propos., svarat, att det ansåg discussionen
fulländad. Frågan skulle nu egentligen vara om framställning
af propos. på det tillägg, som Gr. Cronhjelm ansett böra göras
vid sjelfva kungörelsen om ansökningstiden. Jag tror, att man
kommit att ledas in på den närvar, tvisten, hufvudsakligen derföre,
att man ansett någon våda. följa med ordet conslitutorial;
men jag ber att få fästa uppmärksamheten derpå, att detta ord
ganska väl kan undvikas, om man i slället blott bestämmer, att
tjensten tillsättes intill den tidpunkt, som Gr. Cronhjelm föreslagit.
Det skall dä sedermera visa sig, huruvida någon skicklig sökande
äfven under detta villkor kan komma att anmäla sig. För
mig synes det klart, alt e'n sådan person alltid kan hafva förhoppning,
om han väl beslridt sysslan, att framdeles komma i
åtanke, äfven om en representationsförändring inträffar, och hans
tjenst inskränkes till den egentliga befattningen vid Ridd.Direct.
Ståndet har sig blott öppet lemnadt, att då vidtaga sitt beslut. —
Medan jag har ordet skall jag jemväl taga mig friheten besvara
något, som Frih. Cederström yttrat, i afseende derpå, att han icke
skulle tillåta en embetsman i det verk, hvars chef Friherren är,
3 H. 26
202
Den 17 Octo b er e m.
att tillika innehafva Ridd.secret.tjensten. Sedan R. o. Ad. redan
beslutit, att en sådan tillåtelse må äga rum, så lärer det blifva en
särskild fråga, huruvida Friherren kan förbjuda det. Hittills har
det alltid varit vidtaget, att Staten icke lagt hinder i vägen för
sina embetsman att innehafva andra Ijenster utom stat, så vida
de icke genom dessa Ijenster förhindras i utöfningen af sin innehafvande
befattning i Statens tjenst. Jag vet således icke, huru
Hr Friherren i detta fall skulle kunna sätta något sådant i fråga.
Detta nämner jag endast sä lill vida, som Frih. Cederslröms yttrande
kunde hafva något inflytande pä det beslut, som R. o. Ad.
går att fatta.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag får såvida förena
mig med Hr Gripenstedt, att jag vördsamt anhåller, att Hr Gr. o.
Landtm, täcktes gifva discussionen den vändning, som Hr Gr. o.
Landtm, börjat att gifva densamma, pä det alt den måtte leda
till något resultat och upphöra att utsväfva på området af en redan
slutad discussion.
H. Ex. Hr Gr. o. Land tm. yttrade, att då discussionen fortgått
en längre stund, äfven sedan R. o. Ad. beslöt, att densamma
skulle upphöra, ansåge H. Ex. sig skyldig tillkännagifva orsaken,
hvarföre han icke sökt lägga hinder deremot, hvilken vore, att Gr.
Cronhjelms förslag icke agde direct sammanhang med Ridd.Utsk:s
betänk.; och att H. Ex:s förfrågan lill Ståndet, huruvida öfverläggningen
ansågs fulländad, således endast haft afseeude på discussionen
om Ridd.Utsk:s mern., hvarföre H. Ex. nu finge framställa frågan,
huruvida R. o. Ad. ansåg öfverläggningen slutad ang:de Gr.
Cronhjelms förslag?
Ropades ja.
Hvarefter II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, som
ifrågasatt blifvit, det nämnde förslag skulle vara stridande mot
R. o. A,d:s fattade beslut, ronde förändrad redaction af 2 mom.
13 § i Ridd.Direcbs instruetion, H. Ex., enär denna §, sädanden
blifvit antagen, endast afsåg Ridd.secret., som på ordinarie stat
tillsättes, men Gr. Cronhjelms förslag hade afseende på Ridd.-  secret., som med constitulorial förordnas, just i denna olikhet icke
fann något hinder för upptagande af Gr. Cronhjelms förslag; men
att, dä detsamma vore af alldeles ny beskaffenhet, aldrig varit af
Ulsk. behandladt, samt flere värde ledamöter föreslagit, att remiss
af detsamma till Ridd.Utsk. måtte äga rum, ansåge H. Ex. sig
derom böra framställa propos.
H. Ex. afbröt här sin framställning, i anledn. af Frih. Palmstjcrnas,
Carl Otto, begäran om ordet, hvarefter
Frih. Palmstjerna yttrade:
Jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, behagade skilja frågan i
särskilda propos.r, sä att R. o. Ad:s svar kunde få omfatta en fråga
i sänder. Efter som jag fattat ämnet, så har Ridd.Utsk. föreslagit,
alt den nu tjenstförrättande Ridd.secret. skulle af R. o. Ad.
Den 17 Oclober e. ra.
203
(ill tjensten utnämnas, oell under öfverläggningen derom har uppstått
en annan mening, nemi. alt R. o. Ad. skulle utsätta ny ansökningstid,
och intill dess den förlupit, uppskjuta sitt beslut i afseende
på tjenstens tillsättande. Jag anhåller, alt på detta förslag
mätte blifva en särskild propus., och om R. o. Ad. icke antager
det, så kommer dernäst Gr. Cronhjelms förslag. Om Hr Gr. o.
Landtm, behagar dela frågorna på detta sätt, så skulle jag tro,
alt R. o. Adis beslut lättare kunde fattas, än om ett enda svar
skall afgöra alltsammans.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade Frih. Palmstjerna,
det H. Ex. redan framställt propos., om R. o. Ad., på sätt Ridd.-  Utsk. föreslagit, behagade besluta, att nu, utan ny ansökningstids
bestämmande, företaga frågan om tillsättande af Ridd.seeret.sysslan,
men att, då denna propos. blifvit med nej besvarad, det sålunda
vore afgjordt, att ny ansökningstid skulle utsättas, innan tjensten
på ordinarie stal tillsattes.
Hr Gripenstedt: I motsats med den siste värde talaren får
jag förklara, alt min mening fullkomligen öfverensstämmer med
den framställning, sorn Hr Gr. o. Landtm, gjort. Det är klart,
ali Gr. Cronhjelms förslag måste först vara afgjordt innan ny ansökningstid
kan ivsättas, och det var ju icke någonting annat,
som Hr Gr. o. Landtm, var på vägen alt framställa.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Efter Hr Gr. o. Landtnäs
nyss gjorda framställning, är jag helt och hållet tillfredsställd.
Jag hade icke alldeles sä uppfattat saken, och flera hade måhända
med mig misstagit sig. Nu är ovissheten skingrad, och jag
har icke något det ringaste att erinra.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. bi Lille, att Gr. Cronhjelms förslag till Ridd.Utsk. remitterades,
samt alt, med beslut om utsättande af ny ansökningstid till Ridd.-  secret.tjensten skulle anslå till dess R. o. Ad., i auledn. af Gr.
Cronhjelms förberörde förslag, lättat sitt beslut.
Ropades ja.
T. f. Ridd.secrehn inkallades och återtog protocollsföringen.
In fidem,
Knut Bosin.
204
Den lif O c t ober.
Lördagen den 19 October 18Vi.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 10 prot.utdr. för d. 17 dennes f. och e. ni.
Upplästes Gr. Cronhjetms, Polycarpus Erik, följande d. 17
dennes e. m. väckte och till Ridd.Ulsk. remitterade motion, sorn
un blifvit skriftligen inlemnad:
Genom beslut af denna dag, har H. R. o. Ad. stadgat, att
Ridd.secretrs conlanta lön hädanefter skall fortfarande med 1,200
r:dr b:co utgå. Men dä man, lill följd såväl af den allmänna öfvertygelsen
om behofvet af en förändrad nationalrepresentation,
som af Konungens rådgifvares inom detta rum afgifne yttrande,
att frågan om en dylik numera ej kan falla, nödvändigt måste
vänta, att en sådan förändring inom en icke alltför lång tidrymd
måste inträffa; och då jag anser den för Ridd.secret. nu fastställde
lön vara alltför stor, i förhållande till omfattningen af hans
tjenst, i händelse denna ej skulle komma att inom nationalrepresentationen
anlitas, utan endast i och för Ridd.Direch.s räkning
tagas i anspråk, samt för att betrygga Ridd.cassan för framtiden
för en utgift, som med större nytta skulle kunna i välgörenhelsväg
användas, får jag härmed föreslå, att ingen Ridd.secret. pä
ordinarie stat för närvar, antages, ulan att Ijensten endast tillsattes
genom coustitutorial; att den person, som constitueras, tillförsäkras
att åtnjuta alla med Ijensten nu förenade contante och
andre fördelar intill slutet af den riksdag, då en förändring af
nationalrepresentationen tilläfventyrs kan komma alt af Konungen
och R. St. beslutas, samt att R. o. Ad. förbehåller sig, att då,
med fästadt afseende ä tjenstens blifvande vigt och beskaffenhet,
rörde löneförmånerne närmare besluta och ordinarie Ridd.secret.
antaga; ägande likväl den fierson, som nu kan till tjenstens bestridande
blifva förordnad, naturligtvis full rätt att, under den
tid förordnandet varar, jemte detta sitt förordnande, innehafva annan
publik tjenst i eller utom Rikets stat.
Frih. Raab, Adam Christian: Jemte det jag tillstyrker
bifall till Gr. Cronhjelms motion, vågar jag, med anledn. af den
utaf flere talare, sisth Thorsdag under debatten om Ridd.Utsk:s
mern. ronde Ridd.secret.sysslans tillstättande, yttrade åsigt, alt ny
ansökningstid dertill borde utsättas, sedan R. o. Ad. genom ett
föreg:de beslut ändrat villkoren för samma tjensts besättande, vördsamt
fästa Ridd.Utsk:s uppmärksamhet derpå, att om Gr. Cronhjelms
motion bifalles, så måste en sådan åtgärd som den, att
fastställa ny ansökningstid, belinnas alldeles öfverflödig, emedan i
sådant fall det icke mera är fråga om att tillsätta en ordinarie
Ridd.secret., utan endast att förordna denne tjensteman tills vidare.
För mig förefaller nemi. frågan helt enkelt vara den, att
då R. o. Ad. genom clt föregale beslut bestämt, att Ridd.secret.-
Den 1!) 0 c t o b e r.
205
tjenste!) skulle få förenas med tjenst på Rikets stat, och att Ridd.-  secrehs lön skulle utgöra 1,200 r:dr b:co, hade R. o. Ad. likväl
icke beslutit något om tillsättningen af berörde befattning. Det
ligger sålunda i R. o. Ad:s skön att dermed låta anstå en eller
flere riksdagar. Jag kan således icke annat finna, än att R. o.
Ad. är oförhindrad att, i st. f. att tillsätta en Ridd.secret. på
ordinarie stat, blott antaga denne tjensteman på förordnande, såsom
Gr. Cronhjelm föreslagit, och hvilket jag tillstyrker, under
tillkännagifvande af den åsigt, att i sådant fall någon ansökningstid
icke behöfver utsättas.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Jag anser äfven, att
någon ansökningstid så mycket mindre bör utsättas, i händelse
tjensten endast tillsattes genom förordnande, som det väl är vanligt
att berama en viss ansökningstid, då fråga är att tillsätta en
tjenst på stat, men deremot en dylik åtgärd icke är vanlig, då
det endast gäller ett tillförordnande.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Utan att för det närvar, yttra
mig öfver ifrågavar. ämne, hvars behandling först beror af Ridd.-  Utsk. och dernäst af R. o. Ad., anser jag nödvändigt, i händelse
Utsk. tillstyrker och R. o. Ad. sedermera skulle bifalla Gr. Cronhjelms
motion, att stadgandet icke bör gälla endast Ridd.secret.
utan äfven för Riddarhusets alla öfrige tjenstemän, i händelse så
inträffade, att, under liden mellan riksdagarne, någon af desse tjenstemän
komme att skilja sig ifrån sin vid Riddarhuset innehafvaude
tjenst, antingen genom befordran inom annat verk, eller
de:igenom att han med döden afginge.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Hvad tvenne andra
vigtiga tjenster beträffar hos R. o. Ad., nemi. kamererareoch
fiscals-tjensterne, så äro de båda, lika mycket framgent som
nu, i och för cassornas vård högst behöll ige, och jag ser icke något
skäl, som kunde föranleda till att dessa tjenster endast skulle
på förordnande tillsättas. För min del tror jag icke eller något
skäl vara för handen, att Ridd.secret.sysslan ensamt tillsättes på
förordnande; derom yttrade jag mig i förra plenum, och vill således
icke upprepa detsamma nu, men i anledn. af Hr Aminoffs
yrkande, får jag säga, att förutnämnde sysslor lika litet kunna
umbäras som cancellistbiträdet och jag anser, att dessa tjenster
icke eller böra på förordnande tillsättas.
Hr Aminoff: Jag kan icke finna någon skillnad i ansvaret
hos en ordinarie tjensteman och en tillförordnad. Enligt mitt
begrepp är detta ansvar enahanda. Kamereraren måste ställa samma
säkerhet, för hvad honom anförtros, och hans anvarighet är
densamma, vare sig att han har tjensten pä stat eller på förordnande.
Jag har framställt detta tillägg i motionen endast för
conseqvensens skull, i händelse R. o. Ad. skulle linna, att Ridd.-  secret. icke bör pä stat tillsättas.
Hr Gripenstedt, Joh. Ali g.: Så vidt jag kan påminna
mig, ingick i det beslut, som R. o. Ad. fattade ang:de remissen
206
Den 19 October.
till Ridd.Ulsk. af Gr. Cronhjelms motion, äfven den bestämmelsen,
att frågan om ny ansökningstid skulle anstå intill dess motionen
vore afgjord. Det synes mig således både af detta beslut,
och af sakens natur vara klart, att man ej bör vidröra denna
fråga innan man får se utgången af motionen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
till Ridd.Ulsk. remittera hvad nu i anledn. af Gr. Cronhjelms
till berörde Utsk. remitterade motion blifvit yttradt.
Ropades ja.
Justerades pteniprot. för d. 9 dennes.
H. Ex. Hr Frih. Gyllenhaal, Lars Herman: Ehuru jag
var närvar, i R. o. Ad:s plenum d. 9 dennes, då Frih. Cederström,
Thure, yttrade sig i anledn. af LagUtsk:s betänk. N:o ] 1,
hvilket en stund förut blifvit till Utsk. ålerremilteradt, var det
mig icke möjligt att så tydligt afhöra bans anförande, alt jag genast
kunde bemöta det med svar. Jag har sedan haft tillfälle att
taga kännedom deraf i Ridd.cancelliet; yttrandet är numera intaget
i prot., och jag anhåller, alt i anledn. deraf fä tillägga
ett par ord.
Frih. Gyllenhaal uppläste derefter följande:
Det liar blifvit anmärkt såsom en brist i den K. propos.,
att, ehuru densamma i 2 § innefattar, att om någon upplåter åt
2:ne nyttjanderätten till fast egendom å landet, den, som inteckning
först söker, skall njuta sin rätt till godo, har likväl uti propos.
icke influtit något förklarande, att härigenom ändrades lii §
uti 16 cap. Jordabm, som lyder sålunda: :’Städjer någor hemman
å landet, eller leger hus och gård i staden, till tvenne; behålle
den, som först stadde eller legde; och ägaren höte etc."
Dä jag för min del icke kan biträda denna anmärkn., anhåller
jag vördsammast, att få kortligen utveckla min åsigt rör:de
detta ämne. 16 § uti 16 cap. .lördalen, fastän icke omnämnd
i K. förordn. d. 13 Juuii 1800, ang:de städsel och lego af jord
på landet, måste dock anses vara genom samma K. förordn. inskränkt
i sä måtto, att inteckning för legoaftal har bestånd emot
äldre städja, som icke blifvit intecknad. Då nemi. det intecknade
yngre legoaflalet gäller framför köp, som sedermera sker, och
detta köp åter gäller framför det aldre ointecknade legoaflalet;
så följer deraf uppenbart, att det intecknade legoaflalet ändå sä
mycket mera mäste anses gällande framför det ointecknade, om
än detta sednare är af äldre datum. Orsaken hvarföre nyssberörde
lagrum (16 cap. 16 §J.b.) icke omnämndes uti 1800 års förordn.,
torde kunna uppsökas i den omständigheten, att inteckning för
legoaftal alldeles icke är afsedd i 16 cap. 16 § Jordabm, eller varit
medgifven före utfärdandet af samma förordning. Det skulle
således varit mindre riktigt, och måhända med skäl framkallat
anmärkn., om den K. propos. förmält sig införa en förändring,
Den 19 0 c t ober.
207
!éller, rättare sagdt, en inskränkning i 16 cap. 1(5 § Jordabm, hvilken
inskränkning för mera än 40 år tillbaka redan skett; och
della var orsaken, hvarföre härom i propos. sades ingenting. Det
bör för öfrigt utan tvifvel erkännas, att det nu föreslagna stadgandet
i 2 § af den K. propos. är alldeles tydligt och bestämdt, så alt
ingen rimligtvis kan tveka derom, att detsamma skall, om det antages,
gälla i frågan om intecknade upplåtelser, utan hinder af 16
cap. 16 § Jordabm, som hädanefter, likasom hitintills, endast angår
ointecknade, och i afseende på dessa qvarstår utan förändring.
Skulle, emot all förmodan, 11. LagUtsk. af den skedda återremissen
hemta anledn., att i den nädigst proponerade författningen
föreslå något tillägg i afseende på 16 cap. 16 § Jordabm, så är
jag förvissad, att sådant sker med all den varsamhet, som af ofvannämnde
förhållande påkallas.
Öfriga mot den K. propos. gjorda anmärkmr synas mig icke
föranleda till annat bemötande, än medelst den allmänna reflexionen,
alt ett land, der man uppsåtligen försummade att betrygga
ägande- och hypotheksrätt lill fast egendom, derföre att folkets
ärlighet gjort bedrägerier temligen sällsynta, skulle få svåra anledmr
lill anklagelse emot sina lagstiftare, och med visshet, om än till
någon tid obemärkt, gå i mistning af mycken trefnad och lycka,
sorn, genom säkerhet i nämnde vigtiga förhållanden, kan uppnås.
Efter uppläsningen häraf, tilläde Frih. Gyllenhaal muntligen:
En af de anmärkmr, som väsendtligen föranledde till återremiss
var en brist, som förefans i LagUtsk:s betänk. Det saknades
nemi. i 1 § ett skiljetecken, ett conima, emellan orden öfverlåtelse
och derå. Till de ledamöter, som på denna grund yrkade
äterremiss, ber jag att få lemna den upplysning, att såväl i
det skrifna exemplaret af Konungens nåd. propos., som i de tryckta
exemplar deraf, hvilka blifvit bland RiksSt:ns ledamöter utdelade,
står verkligen detta conima mellan orden öfverlåtelse och derå.
Felet ligger alltså hos den som läst correcturet till LagUtskrs betänk.
Jag anhåller, att hvad jag nu haft äran yttra måtte fä åtfölja den
redan beslutade remissen till LagUtsk.
II. o. Ad. biföll, att hvad II. Ex. Hr Frih. Gyllenhaal nu
anfört, finge remitteras till LagUtsk.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af en ledamot i Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk. efter N:o2309. Hr af Dalström, Gustaf Jacob;
och befalis dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1413. Hr Hifelt, Anton.
Öppnades Hrr Electorers lista lill val af en ledamot, alt under
den Hr von Ehrenheim, Christian Wilhelm, medgifna 3me
veckors ledighet från d. 12 dennes, i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
inträda, sedan N:o 1413 Hr Räfelt, Anton, härtill vald, detta förtroende
sig afsagt; och befans dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 2227. Hr dorchimont, Willielm Albrecht.
208
Den 11) Octo b er.
Öppnades jemväl Hrr Electorers lista till val af en suppleant
i Banco- och en suppleant i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.; och befunuos
dertill hafva blifvit utsedde i
Banco-Utskottet:
efter N:o 872. Hr Budebeck, Edvard Ulrik,
N:o 1918.A. Hr von Strussenfelt, Fullm. Hr Rudebeck, Salomon
, med 16 röster;
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
efter N:o 830. Hr von Vicken, Fullm. Hr Sandels, Claes Samuel,
N:o 130. Hr Munck af Fulkila, Claes Johan, med 16 röster.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Munck af
Rosenschöld, Thomas, anmält, att sedan han blifvit förordnad alt
vara adjungerad ledamot i Svea Hofrätt, hans lid icke medgaf
honom alt fortfara med sin befattning såsom ledamot af Exp.Ulsk.,
hvarifrån han fördenskull anhöll att, med bibehållande al sin riksdagsmannarätt,
blifva entledigad.
R. o. Ad. biföll denna anhållan; hvarefter Ilrr Electorer af
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodades, att i deras nästa sammanträde
utse en ledamot i Exp.Ulsk. i st. f. Hr Munck af Rosenschöld.
Hr Brummer, Carl Magnus: Frånvar. då K. M:s nåd.
propos. om colonien St. Barthelemys återställande under Sveriges
drätsel och förvaltning upptogs till remiss, har jag genom relaterandet
i Statstidningen om den dervid förfallne discussion erhållit
första underrättelsen om att 2:ne olika meningar uppstått:
den ena, att colonien icke borde frän Svenska Kronan afsöndras,
den andra, att den borde försäljas till någon främmande makt. I
valet emellan dessa motsatte äsigter sluter jag mig till den af
Frih. Sprengtporten uttalade och af Frih. Ridderstolpe, Fredr.,
understödda, ”att colonien borde bibehållas”. Man bör ej för
hastigt misströsta om, att ju ännu, under en bättre förvaltning
något kunde blifva af denna försmådda coloni, Jag mins att för
mänga år sedan colonien hade en Justitiarie dävar. Prot.secret.
Bergins, sorn några år efter sin återkomst hit föreslog, att på
Barthelemy göra försök med att plantera madera-vinstockar. Nog
tror jag att sådana der kunnat vexa; men huruvida producten
blifvit maderavin betvitlas. Samme nitiske embetsman inlemnade
und. ansökning om att blifva hugnad med en expectans-lön, emedan
den lön han, såsom qvarstående vid Colonialdepartemenlet, i
sin tur varit berättigad till, under hans frånvaro i colonien blifvit
tilldelad någon annan. Uti den und. ansökningen förekommer
en ganska sirlig strof, som jag vill kunna berömma mig af
att hafva räddat undan tidens glömska. Hr f. d. Justitiarien, Prot.-  secret. Bergius hade vid afresan från St. Barthelemy gjort en liten
sjöresa utmed en liten sträcka af Americanska fasta landet,
och återvändande till Europa vistades han en liten tid i Florens.
Dessa
Den 19 Octobcr.
209
Dessa luslresor gåfvo honom anledn. alt till stöd för sin ansökning
andraga: ”det han hoppades genom den kännedom han inhemtat
om det ena landels mäktiga ungdomstrefnad och det andras uråldriga
förfining hafva samlat en verldskännedom, med hvilken
han skulle kunna stå fäderneslandet till tjenst.” Ansökningen remitterades
till statsberedningen. Hon utlåt sig, att, då för den
sökta expectans-lönen ingen tillgång funnes, hon dock trodde sig
böra tillstyrka, att Bergius, såsom en skicklig embetsman, vid sig
yppande ledighet af något för honom lämpligt embete, torde böra
komma i nådig åtanka. Bergii vältalighet hade sålunda sin effect.
Man ser häraf, att embetsmannaskicklighet kan förvärfvas i colonien.
Slutligen tror jag mig böra fästa StatsUtsk:s uppmärksamhet
derpå, att, såsom af ett 1812 års Statsölsk:s utlåt, är att inhemta,
Svenska Kronan visserligen en tid bortåt endast haft förluster
att vidkännas i och för coloniens förvaltning, men att co
lonial-intraderne
nyss börjat något repa sig, då det 1812 kom i
fråga att afsöndra colonialstyrelsen från Sveriges drätsel och administration.
Delta såsom mycket annat colonien ronde är ganska
lärorikt, och bör som sådant ej försmås.
Jag anhåller, alt detta mitt anförande må få åtfölja remissen
lill Stats-Utsk.
H. Ex. II r Gr. o. Landtm, lillkännagaf, det han ej kunnat
riktigt höra hvad Hr Brummer nu anfört, och hemställde derföre,
att med beslut om remiss af detta anförande måtte få anslå,
tills prot. för denna dag blcfve justeradt; hvilket bifölls.
Föredrogs Exp.Utsk:s under N:o 10 afgifna, d. 17 dennes f.
m. på bordet lagda förslag till R. St-.s tind. skrifvelse, i anledn. af
K. M:s nåd. propos. om upphörande af dess tvenne röster i Högsta
Domstolen.
Hr von Hartmansdorff, Aug: 81 § Reg.F. säger: ”Antaga
icke RiksStm samfäldt Konungens propos., vare den afslagcn, och
atlemne R. St. sitt afslag med skälen dertill skriftligen till Konungen
genom deras talmän”. I öfverensstämmelse med denna föreskrift
i grundlagen har Exp.Utsk. uppsatt förslag till underd. skrifvelse
till K. M., ang:de afslag å Dess nåd. propos. om upphörande
af Konungens tvenne röster i Högsta Domstolen, och har såsom
skäl uppgifvit, i alla Ståndens namn, de skäl, som blifvit anförde
för afslaget i det eller de Stånd, hvarest afslaget ägt rum.
Mig synes lämpligt vara, att man under sådana förhållanden i
inledningen till den underd. skrifvelsen uppgifver, att ett eller tvä
Stånd afslagit den K. propos. samt att de skäl, som ligga till grund
för afslaget, äro följande. Det kunde eljest hända, att när blott
ett Stånd afslagit, men de trenne öfrige bifallit en K. propos. om
ändring i grundlagen, så innefattade det ena Ståndets afslag skäl,
som blott gällde för detsamma, men som vore rakt stridande mot
de trenne öfrige Ståndens meningar. Sådant kan icke vara en
riktig form. Jag hemställer derföre vördsamt, att rättelse härut3
H. 27
210
Den 19 O c to b er.
innan malte göras. Det påstås, att man tillförene gjort än det ena,
och än det andra, dock vanligtvis talat i alla Ståndens namn. Jag
har icke haft tillfälle att efterse, huru dermed förhållit sig i den
ena eller andra händelsen, men i alla fall synes mig rättelse böra
äga runi. Nu är ordalydelsen följande: ”Genom afläten nåd.
propos. till Rikets vid sisth riksdag församlade Ständer, har K.
.01. föreslagit upphäfvande af hvad i Reg.F. 21 § stadgadt är, det
Konungen äger tvenne röster i de mål, hvilkas föredragning och
afgörande Ilan för godt finner att i Högsta Domstolen öfvervara”.
Derefter säges: ”R. St., som iden ordning, Reg.F. 81 § 2 mom.
föreskrifver, beredt och vid innevar. riksmöte till afgörande föreliaft
frågan om den af K. M. föreslagna grundlagsändring, fä nu
deras beslut härutinnan, jemte de skäl, som legat till grund derför,
hos E. K. M. i underd. anmäla.” Slutligen uppräknas en mängd
skäl, anförda efter de Ständ sorn afstyrkt. Jag hemställer, att förändringen
måtte bli följande: R. St., som i den ordning Reg.F. 81
§ 2 mom. föreskrifver, beredt och vid innevar. riksmöte lill afgörande
förehaft frågan om den af K. M. föreslagna grundlagsändring,
få nu, enär N. N. Ständ icke bifallit berörde nåd. propos.,
och den ifrågavar. grundlagsändringen således är vorden afslagen,
sådant i und. anmäla, jemte de skäl, som legat till grund för bemälde
Stånds beslut.” Om R. o. Ad. skulle finna denna anmärkn.
grundad, så anhåller jag, att förevar, förslag till und. skrifvelse
måtte återremitteras.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Vid afgörande af grundlagsförändringar
handlar hvarje afslående Stånd med R. St:s rätt, och
det lärer icke kunna nekas, hvad Utsk. äfven ansett, att de skäl
sorn legat till grund för de afslående Ståndens beslut, äfven varit
det, som orsakat, att ett förslag till ändring af grundlagen blifvit af R.
St. ogilladt. På denna grund är det, som Exp.Ulsk., med stöd af
81 § Reg.F., uppfört de i Preste- och BondeStm anförde skäl som
de, hvilka afslaget vållat. Detta är äfven en coutume, som vid föregående
riksdagar blifvit följd. Om vid något tillfälle annorledes
tillgått, känner jag icke, åtminstone har jag ej funnit spär dertill
i föreg, riksdags prot. En stor svårighet skulle äfven uppslå, om
Hr von Harlmansdorffs förslag bifölls, dä flera än ett Stånd afslagit
ett förslag; det kunde nemi. hända, alt de skäl som hos det
ena Ståndet verkat afslag, kunnat anföras som stöd för motsatsen
hos eli annat, och då skulle det komma att heta uti ingressen,
att Konungens propos. blifvit hos R. o. Ad. afslagen på de och
de skälen, hos PresteSt. åter på andra, o. s. v. Det blefve sålunda
ett fullständigt protocoll, och jag hemställer om sådant vore en
lämplig form för und. skrifvelse!.
Frih. Nordenfalck, Johan: Det lärer visserligen vara förhållandet,
att vid föreg:de riksdagar i likartade fall, svaren på K.
M:ts nåd. propos:r i grundlagsfrågor blifvit så affattade, som Gr.
Lagerbjelke nu upplyst. Man har trott, att så borde tillgå, för att
uppfylla föreskriften i 81 § Reg.F., som säger, att skälet för afslaget
å en K. propos. skall meddelas. Men alt anföra skälen och
Den 19 Oc to ber.
211
gifva Konungen underrättelse om hvad i enlighet med verkliga förhållandet
föregått, låter sig göra, på sätt som Hr von Hartmansdorff
föreslagit, och derföre instämmer jag deruti. Det är i förevar,
fall så mycket nödvändigare att vidtaga detta sätt att expediera
svaret, som de i Exp.Utsk:s förslag till und. skrifvelse anförde moliver
innefatta verkliga och ganska väsendtliga principfrågor, dem
Ständerne icke gemensamt hafva gillat, ty då ett Stånd har afslagit,
är det visserligen tillräckligt, för att verka lill resultatet eller afslaget,
men deraf följer icke, alt de anförde skälen skola framställas
i alla Ståndens namn, ty det kunde bli ett prejudicat, som en
annan gång möjligen lade hinder i vägen för Konungen att föreslå
något, som stod i sammanhang med en sålunda uttalad grundsats.
Det har dessutom det felet, alt en sådan expedition innebär
en osanning, ty del är icke Ständerne, som på de anförde skälen
vägrat, utan del är endast ett Ständ. Jag instämmer således i Hr
von Ilartmansdorffs yrkande på återremiss, för att få skrifvelsen uppsatt
på sätt som blifvit föreslaget.
Frih. Gederström, Jacob: Afven jag instämmer i Ilr von
Ilartmansdorffs begäran om återremiss af Exp.Ulslcs förevar, förslag
till und. skrifvelse. Det är klart, att när ett Ständ afslagit
en Konungens propos. lill ändring af grundlagen, men de öfrige tre
Stånden densamma bifallit, då kan icke det skäl, som hos della
ena Stånd verkat till ufslag å den nåd. propos., gälla för de irenne
Stånden, som icke afslagit, ehuru delta ena Stånds beslut är
tillräckligt för proposms förkastande, emedan SI § Reg.F. fordrar,
alt alla fyra Stånden skola vara ense, för att det väckta förslaget
skall kunna blifva grundlag- Exp.Utsk:s förslag till den und. svarsskrifvelsen
bör visa, hvilka Ständ, som bifallit, och hvilka eller hvilket
som afslagit den nåd. propos. med anförande endast af de afslåendes
skäl, emedan de utgöra grund'för beslutet; om de öfrige Standen
säges endast, att det eller de bifallit.
Gr. Lagerbjelke: Jag ber att få lemna den upplysning,
alt det icke är ett, utan tvenne Stånd, nemi. Preste- och BondeSt:n,
som afslagit Konungens propos. ronde upphörandet af Konungens
tvenne röster i Högsta Domstolen.
Exp.Ulsk:s förevar, förslag till und. skrifvelse blef, uppå härefter
framställd propos., af R. o. Ad. äterremitteradt.
Föredrogs Exp.Utsk:s under N:o 11 afgifna, d. 17 dennes f.
m. på bordet lagda förslag till R. Slas und. skrifvelse, i anleda,
af K. M:s nåd. propos. om upphäfvande af hvad nu stadgadt är
ronde lagförklaringars utfärdande af Högsta Domstolen.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Med förslaget lill denna
und. skrifvelse är alldeles samma förhållande, som med det, hvaröfver
R. o. Ad. nyss beslutit. Jag hemställer således, att detta
förslag jemväl måtte, på samma grund återremitteras, för att blifva
rättadt, i samma riktning som det föreg:dc.
R. o. Ad. beslöt, att äfven det nu föredragna förslaget tili
lind. skrifvelse skulle återremitteras.
212
Den 19 Octoher.
Föredrogs ånyo Ridd.Utsk:s d. 12 och 17 dennes på bordet
lagda mern. N:o 12, i auledn. al Hr Nils Rosenstjernas motion
om R. o. Ad:s representation gonom valda ledamöter.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Ridd.Ulsk. har fotat
detta sitt betänk., som mig synes, på ganska löslig grund. Antagande,
att, derest motionen vunne framgång bos R. o. Ad., densamma
sedermera skulle underställas de öfrige Stånden, samt i
supposition, att desse Stånd i slik händelse skulle förkasta motionen,
har Utsk. äfven helt enkelt densamma afstyrkt. I likhet med
hvad Ridd.Ulsk. antagit, tror äfven jag, alt om frågan är af privilegii-natur,
den ock bör de öfrige Stånden underställas, men ingalunda
kan jag gilla Utsk:s gissning, att de öfrige Stånden skulle
afslå motionen, om R. o. Ad. förut densamma godkänt, tvertom
skulle jag finna mig berättigad lill den förmodan, att om detta
Stånd ansåge sig uppkalladt till en reorganisation inom sig,
del ieke eller är troligt, alt åtminstone alla ofrälse Stånden skulle
lägga sig emot en sådan åtgärd. Utsk. borde, enligt min öfvertygelse,
hafva antingen antagit motionen, ändrad eller oförändrad,
eller ock, som nu skett, förkastat den, men då gifvit skäl
för sin förkastelsedom, d. v. s. Utsk. hade hort ingå i vederläggning
af den grundsats, som motionen innefattar. Då jag för min
del ansett denna moLion ganska förtjenstfull, såväl till sin princip
sorn utförande, nödgas jag, till följd af hvad jag haft äran andraga,
yrka återremiss af betänk.
Frih. Cederström, Jacob: Med den siste talaren instämmer
jag i begäran af återremiss, meu i hvad lian för öfrigt yttrat,
är jag med honom af skiljaktig mening. Utsk. har tillåtit
sig att ingå i en tolkning af grundlagarnes tillämpning, som enligt
83 § Reg.F. alldeles icke får ifrågakomma, och hvarom 81
§ säger huru dermed tillgå kan. Nu innehåller 12 § Riksd.Ordn.
tydeligen dessa oell inga flera ord: ”R. o. Ad. infinner sig till
riksdag och representeras enligt Ilidd.Ordn., hvilken, likasom öfriga
Ståndsordningar, hör vara i öfverensstämmelse med grundlagarne
författad.” Utsk. har hemlat anledn., från yttranden under
discussionen bär på Riddarhuset och af en sammanfattning af Ridd.-  Utsk:s yttranden vid 1809 års riksdag, till den förmodan, att R.
o. Ad:s representation ovillkorligen skall vara bestämd för framtiden
efter ätter, ehuru Ridd.Ordn., hvilken visserligen skall vara
författad i öfverensstämmelse med grundlagarne, och sorn stadgar
huru II. o. Ad. representerar, kan vid hvarje riksdag omgöras af
Adeln, med Konungens dertill leinnade bifall. Det är alltså icke
rimligt, tvertom alldeles grundlagsstridig! att försöka ställa formen
för 11. o. Ad:s representationssätt tinder de öfrige Ståndens pröfning,
ty det. är Adelns ensak att deruti föreslå de ändringar, som
omständigheterna oell dol allmännas fordringar kunna medföra,
eller påkalla som nödvändiga. Af sådan anledn. yrkar jag, alt
della mern. mätte återremitteras, emedan Ständerne möjligen icke
hafva alt motse förslag lill representationsförändring för alla fyra
Stånden, dä således för R. o. Ad. enskildt, frågan borde upptagas;
Den 19 0 c t ob er.
213
men Utsk. må uppskjuta allt utlåt, öfver Hr Rosenstjernas motion,
intill dess sig visat, huruvida Const.Utsk. vid denna riksdag med
ett förslag lill ändring i representationssättet inkommit. Skulle
icke, hvilket jag förmodar, sådant inträffa vid denna riksdag, då
yrkar jag, att Utsk. mätte, i händelse det finnér en förändring i
R. o. Adis organisation nödig och för Ståndet behöflig, i sådant
ändamål inkomma med ett utlåt, i ämnet, för att R. o. Adis pröfning
underställas. Jag begär att Utsk. måtte framför allt finna,
ali det icke går an, att frän främmande handlingar, vare sig af
inom andra Stånd eller Adeln sjelf eller Utsk. förda prot., framställa
någon tolkning af grundlagen. Privilegierne kunna ändras,
rättas och jemkas, men det kan ej ske utan af alla fyra RiksSlni.
Det är således ett missförstånd om författningens tillämpning, som
ligger lill grund för den slutsats, alt ändring af Adelns representationssätt
efter ätter vore en fråga, underkastad 114 § Reg.F.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr, anförde skriftligen:
Dä Hr Rosenstjernas motion tvifvelsutan varit en af de vigtigare
bland dem, som under innevar. riksdag blifvit väckta, torde
det möjligen af flere bland Ståndets medlemmar hafva förväntats,
att se den föranleda ett mera utförligt betänk. Såsom ledamot
af det Utsk., till hvilken motionen varit remitterad, har äfven
jag biträdt dess, i hufvudsaken alldeles enhälliga tanka; och då
denna tanka kunnat i få ord uttryckas, har äfven jag trott, att onödig
utförlighet bade varit eli fel oell icke en förtjenst. Jag erkänner
likväl, att i det ögonblik, då jag för min del beslöt, att, vikande
för oöfvervinneligt hinder, afstyrka detta och hvarje annat förslag
till en förändrad organisation af R. o. Ad. såsom RiksSt., dä
såg jag försvinna en af mina bästa förhoppningar.
Länge, redan i många år har jag väntat, men väntat förgäfves,
att ett förslag lill Riddarhusets ombildning, uppgjordt af
en skickligare hand än min, understödt af ett mera verkande förord
än milt, skulle framläggas samt tillvinna sig R. o. Ad:s uppmärksamhet
och bifall. Känslan af nödvändighetens kraf uppmanade
mig sluteligen, att sjelf sysselsätta mina tankar med detta
ämne, och att jemväl göra en början med samlande af de statistiska
materialier, hvarförutan ett ändamålsenligt förslag icke kunde
påtänkas. Ett sådant, efter min åsigt, bade äfven bort förenas
med förslag lill vissa grundlagsförändringar, hvarmedelst, i afvaktan
af ifrågasatte, mera allmänna lagstiftningsåtgärder, åt en
dass af nu orepresenterade medborgare kunnat beredas en hittills
saknad talan vid riksdagarne. Annu nemi. står det allmännare
resultatet i vida fältet. Emedlertid skulle R. o. Ad. hafva gjort
den början, som, när man vill reformera, alltid borde vara den
rätta — att först reformera sig sjelf, och derjemte, för sin del,
ådagalägga ett billigt afseende på skäliga anspråk. Först genom
den öfverläggning, som föreföll i Ståndet vid remissen af Hr Rosensljcrnas
motion, — då först, jag bekänner det, blef jag upplyst
om det förhållande, att en så beskaffad förändring af Ridd.-  Ordn. ej anses kunna lagligen tillvägabringas, på annat sätt än det
214
Den 19 October.
sorn stadgas i 114 § Rcg.F., samt att den således erfordrar, icke
blott R. o. Ad:s beslut och Konungens nåd. stadfästelse, utan ock
samtycke af samtelige RiksStm. Med härom ernådd visshet försvinner
all utsigt alt se ett förslag bifallet, hvarmed skolat åsyftas,
ej mindre att, intilldess en allmännare förändring i nationalrepresentationen
hunnit mogna och antagas, och så snart det grundlagsenlig!
kunnat ske, bland oss inrymma en plats åt någon del
af de classer, som nu öro från RiksStm uteslutna, än ock att i sammanhang
dermed, och genom ett, redan vid denna riksdag vidtaget
beslut, så ordna 11. o. Ad:s egna representationssätt, som nuvar.
förhållanden synas kräfva. De beslut, som af Irenne Medständ
blifvit fattade, i frågan om det sedan sednaste riksdag hvilande
representationsförslaget, lemna intet hopp, att hos dem de åsigter
för närvar, skulle vinna insteg, från hvilka ett förslag af förstnämnda
beskaffenhet mäste utgå. Hvartill skulle det då tjena, att söka
utarbeta ett sådant? Jo, att inom vårt eget Stånd föranleda svära
och ändlösa discussioner, utan annat resultat än framträdande
af splittrade meningar; helst det redan visat sig, att äfven inom
Ståndet de finnas, som anse dess rättigheter, således äfven deremot
svarande pligter, böra försvinna; ja, som användt all sin
skarpsinnighet för att bevisa, det Ståndet icke ens äger rätt eller
pligt att i Utskm vara fulltaligt. Under sådane omständigheter
har i Utsk. äfven jag måst i allo afstyrka Hr Rosenstjernas motion,
ej mindre än hvarje annat, till en ombildning af R. o. Ad.
syftande förslag, som med auledn. af den förra skulle kunnat af
Utsk. framställas.
Ej förutan en verklig och djup smärta, har jag derstädes afgifvit
detta votum. De, hvilkas synkrets vidgar sig utöfver dagens
förmenanden; de som betänkt villkoren för ett lugnt, oafbrutet
och rakt framskridande till mensklighetens högre mål; som
erkänna, alt, åtminstone hos Europas talrikare folk och ännu för
en oberäknad tid, formen af ärftelig monarki är ett af dessa vill*
kor, måhända det vigtigaste; de, som besinnat äfven villkoren af
detta villkor — för dem behöfver jag icke att lyda denna känsla.
Af andra åter skulle förklaringen blifva oförstådd eller misstydd
; jag afhållen mig såledesjäfven frän blotta försöket — må än denna
återhållsamhet föranleda hvad omdöme som helst. Skulle icke
destomiudre den alldeles oförhåppade händelse inträffa, att det nu
föredragna betänk, efter en sä artad discussion återremitterades,
att deraf kunde dragas den slutsats, det en förbättrad organisation,
särskildt för detta RiksSt., är af dess flesta medlemmar önskad,
nödvändigheten insedd, samt meningarne om sättet, icke i allt för
hög grad splittrade; skulle, med ett ord, återremissen uttrycka
eller synas innebära uppdrag, att utarbeta ett förslag till genomgripande
förbättring; i denna händelse, säger jag, anser jag Ulsk:s
skyldighet blifva den, att efterkomma Ståndets vilja; min skyldighet
följaktligen, så länge jag har den äran att vara ledamot af
Utsk., att efter mina ringa krafter i detta arbete deltaga.
Frih. Rehbinder: Det är endast med anledn. af ett yrkan
-
Den 19 October.
215
de af Frih. Cederström, som jag begärt ordet. Frih:n har nemi.
sagt, alt sedan Ridd.Ulsk:s nu föredragna betänk, blifvit till Utsk.
äterremitteradt, så bör Utsk. icke yttra sig deröfver, förr än man
fått se om Const.Utsk. inkommer med något förslag i afseende på
representationens ombildning. Jag kan icke dela denna åstgt, ty
Const.Utsk. kan visserligen inkomma med ett sådant förslag, men
delta kan först blifva afslaget vid denna riksdag, och sålunda ej
komma att hvila till en påföljande, och dessutom om det nu kommer
att hvila, så kan det blifva afslaget vid nästa riksdag. Således,
om äfven ett sådant förslag framdeles är att förvänta, så bör
11. o. Ad. ej deraf anse sig förhindrade, att nu vidtaga de åtgärder,
som kunna leda till en förbättrad representation inom Riddarhuset.
Det är med anledn. häraf, som jag för min del får
yrka, alt H. Ståndet ville till Ridd.Utsk. återremittera förevar, betänk.
samt att Ståndet, i likhet med hvad Frih. Palmstjerna yttrat,
ville åt Utsk. gifva uppdrag att, på grund af den motion
som nu är i fråga, utarbeta något verkligen lämpligt förslag.
Frih. von Döbeln, Napoleon: Jag tillstyrker antagandet
af Ridd.Utsk:s förslag, ehuru jag, på en helt annan väg än
Utsk., kommit till detta resultat. Jag har redan, då remissen af
denna motion till Utsk. afgick, uppgifvit orsaken, hvarföre jag anser,
att val ej böra ske. Denna orsak är, jag tager mig friheten
upprepa det ännu en gång, att då R. o. Ad. består af trenne särskilda
grader, så anser jag under sådant förhållande, att val äro
orimliga. Då K. M. redan genom titeln af grefvar utmärkt dem
som i första rummet gjort sig förtjenta af att sitta på detta rum,
äfvensom dernäst friherrar och slutligen adelsmän, sä skulle man
för att vara conseqvent, genom förslaget af en mera inskränkt
representation, komma till den slutsatsen, att representationen borde
till största delen bestå af grefvar, dernäst af ett något mindre
antal friherrar och slutligen af en ganska ringa del adelsmän,
hvilket åter i min tanka skulle innefatta en orättvisa, alldenstund
det skulle upphäfva det nuvar. representationssättet, som är grundadt
på den största rättvisa. Då således R. o. Ad:s nuvar representationssätt
innebär den största rättvisa, så är det orimligt, att
framkasta en annan cathegori, som visserligen, jag medgifver det,
■kunde vara förmånligare, så framt ej den invändning emot densamma
kunde göras, som jag haft äran antyda. Hvad man i synnerhet
skulle hafva att anmärka emot Riddarhusets nuvar. organisation
är, att då det i Sverige finnes omkring 2000 lefvande familjer,
så skulle det kunna hända, att ett alltför stort antal riksdagsmän
infunne sig vid riksmötet, för att på Riddarhuset taga
säte och stämma; men detta innebär ingen orimlighet, ty hvar och
en som känner räknesättet med logarithmer, vet äfven att ofta
antages från 7 till 20 decimaler, och att ju flere decimalerne äro,
ju exactare blifver talet; således är ju deraf äfven klart, att ju
flere ledamöterne äro af R. o. Ad. ju mera raffineradt måste det
från dem emanerande beslutet blifva. För resten då erfarenheten
visat, att på sin höjd 4 ä 500 representanter infunnit sig vid
216
Den 1!) October.
riksdagarne, så förfaller, enligt min tanka, farhågan alt se riksdagarne
alltför talrikt besökte. Slutligen får jag anmärka, att man
ganska mycket hållit sig dervid, att det finnes ledamöter af Adeln,
som dels icke hafva någon förmögenhet och dels icke något
anseende, och hvilka derföre böra från all representationsrätt uteslutas.
Särskildt har man dervid anfört sådane som innehafva lägre
militära poster, såsom underofficerare t. ex.; men jag får dervid
först och främst anmärka, att i en rådplägandc församling
hör aldrig såsom skäl för en ledamots uteslutande kunna andragas,
att denne innehar en lägre grad i Statens tjenst, ty i en sådan
församling bör aldrig förekomma någon slags förolämpning
mot en person, som, han må innehafva hvad plats som helst i
samhället, hellre försörjer sig på en laglig och god väg, än gifver
sig in i omstämdigheter, som måhända kunna föranleda till
mått och steg, hvilka icke allenast innebära en moralisk depravation,
utan som äfven kunna föra till ganska obehagliga, lagliga
resultater. Dessutom, mine Hrr, af huru föga betydenhet är icke
en sådan person, som innehar en lägre post! Man talar icke med
honom, och så föraktansvärd kan väl ingen mensklig varelse vara,
att man ej skulle kunna sitta bredvid honom, att man ej med
sin klädnad skulle kunna vidröra honom, utan alt han smittar ifrån
sig. Här är ju icke frågan om att ingå broderskap med honom,
således kan jag ej anse denna invändning emot det nuvar. representationssättet
vara af någon betydenhet. Då, såsom jag nyss
hade äran nämna, och genom biträde af logarilhmerna bevisa, att
det emanerande beslutet blifver i samma mån mera raffineradt
som antalet af representanter är större, så får jag i sammanhang
härmed fästa H. Ståndets uppmärksamhet derpå, att i händelse detta
antal förminskades, sä skulle man gå miste om den massa af
qvickhet och förstånd, som nu så ofta framlyser. Då jag nu på
de af mig antydda vägar kommit till samma resultat, som Ridd.-  Utsk., så tillstyrker jag helt och hållet antagandet af dess nu föredragna
betänk.
Frih. Cederström: Det är med ett verkligen stort intresse,
som jag afhört Frih. Palmstjernas lika sakrika som varmt medborgerliga
yttrande. Jag skiljer mig likväl från honom i en fråga,
deruti lian önskat sig vara af samma tanka som jag, men
trott sig icke kunna blifva det, emedan han stödt sina åsigler,
dels på de uti Utsk:s betänk, uppgifne grunder, dels ock på den
mening, som han ansett ligga i 114 § Reg.F. till hinder för en
annan uppfattning och behandling af ärendet än som han antydt.
Detta har gifvit mig anledn. att begära ordet, för att dels underställa
mina åsigter Frih. Palmstjernas bepröfvande, dels ock för
att för min egen tillfredsställelses skull till prot. få afgifva mina
tankar ang:de 114 § Reg.F. samt de deruti förekommande privilegier,
förmåner samt fri- och rättigheter.
Sådana privilegier finnas för PresteSt. samt för R. o. Ad. i
särskildt upprättade författningar; men dessa privilegier måste
jern
-
Den 19 0 cto b er.
217
jemföras med de ändringar, som blifvit gjorde genom R. St:s beslut
d. 2 Maj 1810, faslsläldt af K. M. i April samma är, rör:de concessionerne
i RiksStins privilegier. För BondeSt. finnas de i Riksd.-  Ordn. och 1789 års skatteköpsförordn., jemförd medofvannämnde concessioner,
men för BorgareSt. såsom Stånd, icke annorlunda än hvad
Riksd.Ordn. derom förskrifver. Stadsprivilegier äro nemi. icke
ståndsprivilegier, och man må förgäfves söka att hänföra dem dit.
Man måste erkänna, att de icke äro annat än sådane författnin
gar,
som tid efter annan blifvit af framfarne Konungar beviljade
städer hvar för sig, utan inflytande på BorgareSt. i Riket, hvilka
ock aldrig fått den egenskap, sorn bestämmer naturen af slåndsprivilegier.
Om denna uppfattning icke lärer kunna jäfvas, och
om de stadganden, som röra R. o. Achs särskilda representation,
icke bland dess privilegier finnas upptagne, utan endast i 12 §
af Riksd.Ordn., så mäste man öfverenskomma derom, att R. o.
Ad. skall representeras efter Ridd.Ordn., sådan den nu är fastställd,
den må vara skrifven 1809, 1810, 1818 eller nu. Då nu
äfven denna Ridd.Ordn. blifvit ändrad riksdag efter riksdag, och
således bevisligen blifvit erkänd och känd såsom en författning,
den der lämpas kan efter R. o. Adis behof och nytta, så mäste
man ej hysa någon farhåga alt bryta emot de uti 114 § Reg.F.
bestämda föreskrifter
och rättigheter; ty då en grundlags-§, som säger huru R. o. Ad.
skall efter ätter representeras, ej finnes, och icke eller privilegierna,
så måste man hålla sig till hvad som finnes, hvilket åter är
Ridd.Ordn. Denna Ridd.Ordn. är väl underkastad 12 § Riksd.-  Ordn., men kan dock vid hvarje riksdag ändras, medelst R. o. Adis
beslut samt K. M:s nåd. sanclion. Jag tror mig nu hafva klarligen
ådagalagt den enkla formen för behandlingen af denna fråga.
Jag vet väl och har vid flere riksdagar haft erfarenhet deraf, alt
BorgareSt. försökt att hänföra stadsprivilegierna lill ståndsprivilegierna,
men detta är så mycket orimligare, som dessa privilegier
äro olika för olika släder, hvaraf följer, att de äfven skulle blifva
olika för olika personer inom samma Stånd, alldenstund den ene
kunde vara borgare i en stapelstad, den andre uti en uppstad eller
köping. Sådant är ej möjligt för den lugna lagstiftaren att
hvarken tro eller kunna tillämpa såsom Ståndsprivilegium, utan
är klart, att städernes privilegier icke äro BorgareSt-.s privilegier,
men väl med inflytande på de borgare, som i städerne äro boende.
Hvad Frih. Rehbinders anmärkn. mot det uppskof, som af mig
blifvit yrkadt, angår, så kan det visserligen vara likgilltigt om
Utsk. när som helst inkommer med förslag till förändring af R.
o. Adis representationssätt, men jag tror det ej vara alldeles likgilltigt,
i händelse Const.Utsk. komme in med ett förslag lill en
allmän nationalrepresrentationens ombildning, i hvilket fall jag
skulle anse det vara alldeles otillbörligt, att vid denna riksdag besluta
öfver en enskild representationförändring. Helt och hållet
måste jag bestrida Frih. Rehbinders yttrande, att Const.Utskis förslag,
om ett sådant afgåfves, skulle vid denna riksdag kunna af3
II. 28
218
Den 19 October.
slås, ty detta vore i fullkomlig strid med 81 § Reg.F. Ett sådant
förslag kan möjligen undergå modificationer, men dessa modificationcr
måste likväl ovillkorligen i en eller annan form blifva
qvarstående till en följande riksdag; förslaget kan jemkas, men
tinget skall finnas, oell något afslag kan vid denna riksdag icke
äga rum.
Ilr Prytz, Lars Adolph: Det är icke emotUtsk:sbetänk.,
som jag nu tänker yttra mig, ty emot detsamma har jag ingenting
att anmärka; men jag tyckte mig i Frih. Palmstjcrnas nyss
gjorda anförande förmärka ett yttrande, som jag icke anser mig
kunna lemna obesvaradt. Jag tror mig nemi. hafva hört Frih.
säga: ”att de finnas bär, sorn icke vilja medgifva Ståndets rätt
eller pligt, att i Utsk:n vara fulltaligt.” Om jag hört rätt, så
måste detta hänsyfta på dem, som talade emot den väckta motionen
om suppleanters utväljande i Ulsk:n, och jag vill med
anledn. deraf hafva den äran förklara, alt ehuru jag var en bland
dem, som talade emot samma motion, har det likväl aldrig fallit
mig in, alt bestrida Ståndets rättighet alt vara fulltaligt i Utskm.
Hvad åter dess pligt beträffar, sävar det endast sättet alt complettera
Utskm, som jag bestridde, ty pligten ansåg jag fara gifven;
roen jag erinrade äfven då, alt det är hvars och ens moraliska
•pligt, då han mottager ett dylikt förtroende, som det att vara
Utsk:s-ledaraot, hvilken bör vara den rälta driffjädern, all hålla
Utskm completla.
Frih. Palmstjerna: Jag tror, att den anmärkn,, som Hr
Prytz framställt, snarare rörer ett missförstånd af uttryck, än en
egentlig tvist om det som föregått, och tror jag derföre, att R. o.
Ad:s tid skulle på ett mindre lämpligt sätt upptagas, om jag här
skulle ingå i den förklaring, som jag hellre förbehåller mig att
vänligen få lemna Hr Prytz särskildt. Hvad det utlåt, beträffar,
sorn här blifvit fäldt af en af Ståndets utmärktare medlemmar,
för hvilken jag hyser den största högaktning, och hvars kännedom
i grundlagarne af ingen lärer bestridas, så beklagar jag icke deslomindre,
att jag ej kan instämma i den af honom uttryckta
åsigt i afseende på tolkningen af 114 § Reg.F. Om denna § endast
talade derom, att icke något Stånds privilegier finge jemkas
eller uppliäfvas, utan alla fyra Ståndens sammanstämmande beslut,
då skulle jag otvifvelaktig! biträda Frih-.s mening, af det skäl, att
hvarken i 1723 eller 1719 års privilegier, hvilka jag i detta afseende
eftersett, någonting finnes bestämdt uttryckt om det sätt,
hvarpå R. o. Ad. skall sig vid riksdagarne infinna; men då nu,
i denna ofvannämnda 114 § står, icke allenast privilegier, utan
äfven förmåner, fri- och rättigheter, och då jag för min del ej
kan anse hvarje ätts befogenhet att sig vid riksdagen infinna och
sin riksdagsmannarätt der utöfva, annorlunda än som en förmån,
frihet och rättighet, så kan jag ej annat än gilla de skäl, som
ligga till grund för Ridd.Utskis nu föredragna betänk.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Till en början vill jag
bjuda till att utreda R. o. Ad:s rätt att ensamt med K. M:s nåd.
Don 19 October.
219
sanclion förändra sitt representationssätt. Oin jag minnes rätt, så
var det redan vid 1823 eller 182S års riksdag, som det här pä
Riddarhuset föreföll, att när Ridd.Utsk. hade inkommit med förslag
lill ny Ridd.Ordn. samt samma förslag, efter skedd återremiss,
skulle till afgörande företagas, så väcktes af en ledamot det förslag
såsom contrapropos., att R. o. Ad. skulle förändra sill representationssätt
och genom val utse sina ledamöter. Detta väckte
mycken sensation pä den tiden, och som jag befarade, att motionen
möjligen skulle gå igenom, yrkade jag, att Hr Landtm, skulle
vägra propos. på förslaget, emedan det icke förut hade blifvit understäldt
Ridd.Ulsk:s pröfning, utan fastmera så der par bricolc
tillkommit. Så skedde äfven, och förslaget förföll. Men då jag
nu hade insett, huru lätt det kunde gå för R. o. Ad. att förändra
sitt representationssätt, så väckte jag i Const.Ulsk., hvaraf jag
då var ledamot, det förslag, att R. o. Ad:s representationssätt
skulle i grundlagen intagas, på det alt detsamma ej skulle kunna
ändras annorlunda än i den ordning grundlagen medgifver. Detta
rönte åter motstånd i Utsk., och om jag icke missminner mig,
var det just de ofrälse Stånden, som tyckte det vara synd att
betaga R. o. Ad. rättigheten, all när som helst kunna besluta en
förändring i sitt representationssätt. Min motion blef således afslagen,
men den blef det, derföre att Consl.Utsk. ansåg det vara
obehöfligt att i grundlagen intaga ett så beskaffad! stadgande, dä
Ridd.Ordn. i alla fall ej kunde ändras ulan R. o. Ad:s bifall och
K. M:s nåd. sanclion, i följd hvaraf Utsk. äfven ansåg det böra
bero på R. o. Ad:s eget beslut samt K. M-.s nåd. sanclion att ändra
R. o. Ad:s representationssätt? Jag för min del kan således
icke se annat, än att 12 § Riksd.Ordn. lemnar åt R. o. Ad. full
rätt, att till timonen frambära förslag lill ändring af sitt representationssätt,
och alt, om detsamma dä vinner nådigt bifall, det
sedermera må blifva gällande, utan att en enda bokstaf af grundlagen
kan deremot lägga något hinder. Hvad åter sjelfva saken
beträffar, sä har jag alltid trott, att den sämsta af alla förändringar
i R. o. Ad:s representationssätt vore den, alt dess representation
skulle ske genom val. När man nemi. vet, huru val i allmänhet
rätta sig efter ögonblickets opinionsvind, så skulle det
vara vådligt att öfverlemna R. o. Ad:s representationsrätt ät en
dylik tillfällighet. Jag tror derföre, alt R. o. Ad. icke bör försaka
sin sjelfskrifvenhet till representationen, men jag anser deremot
nyttigt, att Riddarhuset mätte undergå någon annan reform,
och denna vill jag motivera genom anförande af de skäl, som jag
hört, isynnerhet i de andra Stånden, mest anföras emot Riddarhusets
sammansättning. De säga nemi., att inom detsamma kunna
många hafva representationsrätt, som äro i de aldra torftigaste förmögenhetsomsländigheter,
hvilket vi tyvärr under de föreg:de riksdagarna
äfven hafva sett. Ehuru jag tror och äfven har sökt öfvertyga
andra derom, att förmögenhetsomsländigheter alldeles icke
äro några säkra villkor för oberoendet, och att den mindre bemedlade
kan vara fullt ut lika, ja stundom äfven mera oberoende
i sina tänkesätt och sin karakter än den alldra rikaste, så med
-
Den 19 October.
gifver jag likväl, al! det skulle vara nyttigt, om allmänheten linge
någon slags garanti för sin tro på K. o. Adis oberoende. Jag får
med anledn. häraf vördsamt föreslå, alt representationsrätten på
Riddarhuset måtte blifva inskränkt på det sätt, att ingen adelsman
derstädes linge säte och stämma, som icke af förmögenhet
eller inkomst skattade til Staten någonting visst, t. ex. 15 r:dr
b:co. Jag vill ej föreslå en högre census, för att icke utesluta
sä många, och emedan jag tror, att densamma kunde vara tillräcklig
för sitt ändamål. Som jag sagt, är det likväl icke min erfarenhet,
jag repeterar det ännu en gång, hvarken min öfvertygelse
eller min erfarenhet, som förestafva denna census, ty jag har sett
personer, som, oaktadt de varit i de knappaste omständigheter,
likväl derföre ej varit mindre oberoende. På grund af hvad jag
nu haft äran anföra, anhåller jag, att betänk, malte återremitteras,
samt att dessa mina anmärkmr mätte få åtfölja detsamma.
Gr. Sandels, Samuel Au g.: Jag är förekommen af Frih.
Palmstjerna och skall blott bedja att få instämma i hans yttrande,
såsom uttryckande Utsk:s åsigt i ämnet. Utsk. har nemi. icke
kunnat förbise, att uti 114 § Reg.F., icke allenast står taladt om
privilegier, utan äfven om förmåner, fri- och rättigheter, och
torde orsaken, hvarföre ej R. o. Adis representationsrätt, eller rättigheten
för hvarje ätt att på Riddarhuset taga säte och slämma,
särskildt deruti blifvit omnämnd, vara att söka derutinnan, att
denna rättighet är häfd, och sålunda mycket äldre än några privilegier.
Vid betraktande deraf, fruktade Utsk., att ett förslag
om R. o. Adis representationssätt, om än aldrig så väl uppgjordt,
likväl icke skulle kunna vinna bifall; men Utsk. trodde och önskade,
att få höra flere ledamöters åsigter i ämnet, och om återremiss
komme ifråga, med förklarande, att Utsk. måtte utarbeta
eli förslag, så vore Utsk. så skyldigt som villigt att ställa sig denna
Ståndets vilja til! efterrättelse. Då jag likväl tviflar om framgången
deraf, skulle jag för min del vilja instämma uti hvadden
siste värde talaren yttrat, nemi. att någon census måtte blifva föreskrifven
och tillagd de andra bestämmelser, som förut finnas, och
med åsidosättande hvaraf, ingen äger rättighet att på Riddarhuset
intaga säte och stämma.
II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus! Den lifliga önskan
jag alltid hyst och för hvilken jag brutit så mången lans, den
nemi. att se Sverige hugnadt med en annan representation, gör
att jag icke kan tillstyrka en partiel reform i delta afseende,
hvilken skulle kunna tjena mången till skäl, alt icke bifalla en
vidsträcktare, de andra Stånden äfven omfattande förändring. Så
länge fyrdelningen fortfar, tror jag, att talrikheten af R. o. Ad.
väger i den politiska vågskålen och icke bör öfvergifvas för en
mindre talrikhet. Jag tror, att den majoritet af nära 400 röster,
som förkastade ett representationsförslag, som 1841 års Const.-  Ulsk. lemnat efter sig, att denna majoritet, säger jag, baft mera
inflytande pä den allmänna opinionen, än om den bestått af nå
-
Den 19 Oetober.
221
gra och 60 röster uti ett hus af 100 personer, ehuru proportionen
varit densamma. Mångsidigheten af de kunskaper, som råda
inom delta Hus, och som naturligtvis måste lill en större grad
vara lill finnandes ibland 5 å 600 ledamöter än ibland 100, denna
mångsidighet, som visserligen har grundat det större inflytande,
som II. o. Ad. haft på riksdagsangelägenheterna, än hvad grundlagen
åt samma Stånd medgifver, äfvensom den större mångfald
af intressen, som blifver en följd af ett talrikare Hus, utgöra för
mig ytterligare skäl, hvarför jag tror, alt icke denna partiella
förändring bör äga rum. För öfrigt är jag visserligen långt ifrån
att icke inse de bristfälligheter, som kunna äga rum vid sammansättningen
af detta Hus; men jag tror likväl, att R. o. Ad.
kan säga om sig sjelf, som den store philosophen Baco sade om
sig: ”när jag ransakar mig sjelf, blyges jag, men när jag jemför
mig, blifver jag stoll”.
Sedan härefter öfverläggningen ansetts fulländad, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. ansåg de emot Utsk:s
betänk, gjorde anmärkmr föranleda till älerremiss.
Ropades ja och nej.
Propos. å bifall till Utsk:s betänk, blef derefter framställd och
besvarad med starka ja, blandade med många nej, hvarpå II. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att härvid ja öfverröstat nej.
Frih. Cederström begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
voter:s-propos.:
Den som bifaller Ridd.Utsk:s betänk, i anledn. af Hr Nils
Rosenstjernas motion om R. o. Ad:s representation genom valda
ledamöter, voterar
ja;
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, blifver berörde betänk, af R. o. Ad. återremitteradt.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 69.
Nej — 29.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Instämmande i Ridd.-  Utsk:s afstyrkande af Hr Rosenstjernas motion, anhåller jag likväl
att i prot. få nedlägga min protest emot de motiver Utsk. anfört,
eller att 1 14 § Reg.F. skulle lägga hinder i vägen för R. o. Ad.
att inom sig besluta en förändring i sin representation; grundande
denna min protest på de skäl, som af Frih. Cederström blifvit under
discussionen anförde.
O
Hr Akerman, Fredr.: För min del anser jag mig böra
instämma i Frih. Tersmedens reservation, emedan jag icke eller
uti 114 § inser något hinder för 11. o. Ad. att uti ifrågavar. fall
besluta.
Den 19 October.
Gr. Spens, Jacob Melcher: Jag anhåller afven att få instämma
i samma reservation, så mycket mera, som motsatsen till
hvad nu beslutats, öfverensslämmer med en grundsats, som förut
vid föreg:de riksdagar blifvit antagen och satt i verket, bland andra
af Const.Utsk. vid 1818 års riksdag.
Upplästes följande af Ilr Mannerskantz, Carl Axel, inlemnade
anförande:
Det uppdrag att vara extra suppleant i H. BancoUtsk., som
åtskilige bland lt. o. Ad:s Hrr Eleclorer behagat anförtro mig,
nödgas jag afsäga mig. Denna min afsägelse grundas derpå, ali
jag för det företa ej lyckats alt öfvertyga mig om den fulla lagligheten
af sådana suppleanters tillsättande, innan något stadgande
derom i llidd.Ordn. blifvit intaget; och mitt andra hufvudskäl är
det, att jag vill undvika den falska ställning, att stundom kallas
att besluta, utan att förut hafva fått öfverlägga; och att då afhålla
mig från att rösta, det vore alt bedraga R. o. Ad:s majoritet
på en röst, som den påräknar; det är då bättre att på förhand
tillkännagifva, att jag ej dermed kan tjena.
Upplästes jemväl ett af Hr Rosenblad, Bernh., inlemnadt
sålydande anförande:
Ledamot af Unionscomiteen, som, för att afsluta sina vigtiga
hvarf, nu håller session 4 gånger i veckan, hvarje gång vanligen
6 timmar, nödgas jag afsäga mig det mig lemnade uppdrag att
vara extra suppleant i Const.Utsk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade i anledn. häraf Hrr
Eleclorer alt i deras nästa sammanträde utse suppleanter i Bancooch
Const.Utsk:n efter Hrrme Mannerskantz och Rosenblad.
Föredrogs StalsUlsk:s d. 17 dennes f. m. på bordet lagda
utlåt. N:o 88, ang:de regleringen af utgifterne under riksslatens
5:te hufvudlitel.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Som detta betänk. N:o
88 äfvensom det hvilket pä föredragningslistan upptages under
N:o 40, innefattande det förra förslag till reglering af utgifterne
under riksslatens 5:te, och det sednare af utgifterne under 7:de hufvudliteln,
äro af samma beskaffenhet som de öfriga ang:de stalsregleringen,
och då Ståndet beslutat låta dem hvila på bordet i afvaklan
pä Konungens nåd. sanction till det föreslagna stadgandet
ang:de återremisser; så hemställer jag om icke äfven dessa tvenne
betänkai borde blifva hvilande.
Frih. Cederström, Jacob, förenade sig med Ilr von Hartmansdorff.
I anledn. häraf hemställde II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm.,om
11. o. Ad. behagade besluta, att StatsUlsk:s utlål:n N:ris38och40
nu ånyo skulle läggas på bordet, för att lill pröfning företagas efter
det K. M. meddelat R. St. Sitt beslut i fråga om det af R.
Den 23 October f. m.
223
St. antagna grundlagsändringsförslag, med afseende på återremisser
aT Utsk:s utlåt-.n.
Ropades ja. '
Till åtlydnad af K. M:s nåd. kallelse till plenum plenorum
kl. 2 denne dag, afgick, sedan de härolder, som borde gå före
R. o. Ad., sig inställt, H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, jemte R. o. Ad.
kl. | lill 2 till Rikssalen, der H. Ex. Hr Just.Statsministern, å
K. M:s höga vägnar, uppläste K. M:s nåd. tal, innehållande bifall
till ett af R. St. lill K. M:s stadfästelse öfverlemnadt grundlagsändringsförslag.
Enligt före afgången från Riddarhuset fattadt beslut, åtskildes
H. R. o. Ad. vid utgången från Rikssalen kl. \ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 23 October 1844.
Plenum kl. 10 f. m.
Öppnades Hrr Electorers lista till val af en ledamot i Exp.-  Utsk. efter N:o 2i60. Hr Munck af Rosenschöld, Thomas; och
befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1313. Hr Ehrenpreus, Fullm. Hr Odencrantz, Thor Hartvig.
Äfvenledes öppnades Hrr Electorers lista lill val af en suppleant
i Const.- och en suppleant i BancoUtsk., och befunnos dertill
hafva blifvit ulscdde i
Constitutions-Utskottet:
efter N:o 2013. B. Hr Rosenblad, Bernhard,
N:o 2093-A. Hr af Wetterstedt, Niclas, med 15 röster;
Banco-U tskottet:
efter N:o 2082-A. Ilr Mannerskantz,oCarl Axel,
N-.o 135. Hr Hammarskjöld, Åke, med 11 röster.
Anmäldes,att Hr af Dalström, Gustaf Jacob, hade inlemnat
ett sålydande mern.:
Som jag i tjensteärenden måste från hufvudstaden från och
med morgondagen afresa, får jag härmedelst afsäga mig min plats
såsom ledamot i Beviiln.Utsk.; och anhåller vördsamt, att det oaktadt
få bibehålla min riksdagsmannarätt under loppet af riksdagen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter H. Ex. Hr
Gr. o. Landtm., med tillkännagifvande, att Hr Nordenanckar, Fredr.
224
Den 23 October f. m.
Wilh., såsom ledamot af BancoUtsk., begärt och erhållit 14 dagars
ledighet, räknad från denna dag, anmodade Hrr Electorer
att i deras sammanträde utse en ledamot i Bevilln.Utsk. efter Hr
af Dalström, en ledamot i BancoUtsk., under den Hr Nordenanckar
beviljade ledighet, samt en suppleant i Exp.Utsk., hvarest,
derigenom att Hr Odencrantz, Thor Hartvig, enligt nyss öppnad
vallista, blifvit utsedd till ledamot i delta Utsk., en suppleantsbefattning
blifvit ledig.
Justerades 4 prot.utdr. för d. 19 dennes.
Hr Tersmeden, Nils: Frånvar. vid voteringen den sista
plenidagen, får jag nu utbedja mig att med några ord nedlägga
min reservation emot det beslut, som 11. o. Ad. derigenom har
fattat. Jag hade väntat, att 11. o. Ad:s skickligare talare skulle
hafva behjertat denna sak; men förmodligen hafva de varit af den
mening, som gjort sig gällande. Ovanan alt uppträda offentligen
och känslan af oförmåga alt kunna verka någonting i denna sak,
afhöllo mig då ifrån att yttra mig, ehuru det visserligen då hade
varit rätta stället; men då jag här nedlägger min reservation, så
anhåller jag att i korthet få redogöra för mina motiver. Jag kan
icke annat än beklaga, alt R. o. Ad. med så stor likgiltighet
omfattat en sak, som så nära rörer dess väl, och jag beklagar,
att Ridd.Utsk., genom sitt betänk, eller genom motiverna derför,
har afskurit för R. o. Ad., nästan all möjlighet att vidtaga en
reform, som tyckes vara så högt påkallad. Jag tror, att i denna
tidpunkt det hade varit R. o. Ad:s både rättighet och skyldighet alt
mera behjerta denna sak. Jag vill först fästa mig vid rättigheten.
Grundlagen medgifver bestämdt R. o. Ad. sin rätt alt enligt
Ridd.Ordn. representera sig. Detta bestrider ingen. De öfriga
Stånden hafva i samma stund, som de underskrefvo denna grundlag,
medgifvit denna rättighet. Man säger nu, att våra egna privilegier
skulle hindra oss att begagna denna rättighet, att sjelfva
bestämma vår representation. Jag känner icke våra privilegier,
af hvilka det icke måtte vara mycket qvar; men det är åtminstone
här upplyst, att desamma icke hindra oss alt förändra vår
representation. Det sätt, hvarpå de öfriga Stånden skola representeras,
är bestämdt i grundlagen. Deras representationssätt har
ofta blifvit förändrad. Förändringar äro gjorda i BorgareSt:s
representation. Jag har icke hört åberopas, att BorgareSl:s privilegier
derigenom blifvit rubbade. Inom PresteSt. se vi nästan
vid hvarje riksdag, att nära nog inom hvarje stift förändringar
göras i grunderna för valens verkställande. Jag har icke hört
påstås, att detta gjort rubbning i PresteSt:s privilegier. Jag talar
icke om andra privilegier än dem, som röra Stånden, icke dem,
som endast tillhöra Ståndens enskilda medlemmar. Privilegier
mäste innefatta rättigheter. Det privilegium, som skulle ligga lill
hinder för oss, att inom oss förändra vår representation, skulle
således utgöra en förmån för Ståndet. Detta privilegium är likväl
-
Den 23 October f. m.
225
väl biolt cn förman för Ståndets ättemän, men det är icke en förmån
för R. o. Ad. Jag skulle tvertom tro, alt detsamma liar visat
sig vara en stor olägenhet för detta Stånd. Om det skulle vara
en förman, så skulle den bestå deruti, att Ståndet representeras
af så och så många personer. Ville man drifva den satsen långt,
så skulle man kunna komma lill den conclusionen, att Sveriges
framfarna Konungar hade öfverträdt Sveriges grundlag, då de ökat
våra ättemäns antal. Jag tror äfven, att det hade varit en skyldighet
å vår sida, alt mera behjerta denna sak, då sedan långliga
lider klagan försports öfver vår representation. Denna klagan gälde
dock, sedan flera tiotal af år, förnämligast R. o. Ad:s sammansättning,
och man anmärkte såsom ett fel det öfverdrifvet stora
antalet af Ståndets Ledamöter, relativt till de andra Stånden.
Man klagade äfven öfver den omständigheten, att Ståndets ledamöter,
genom sin enskilda ställning i samhället, icke lemnade någon
garanti för riksdagsmannakallets ändamålsenliga uppfyllande.
Det var först vid sista riksdagen nära nog, som de nya ideerna
togo en hastig utveckling. Denna utveckling var, ty värr, alltför
omogen. Också blef resultatet deraf temligen omoget; det biet
nemligen det representationsförslag, som vi här hafva förkastat.
Jag tror äfven, alt det hade varit vår skyldighet, att just under
sådant förhållande visa, alt vi sjelfve önska en reform inom oss, af
det skäl, att en verklig representationsförändring är ganska aflägsen.
Ilär har blifvit yttradt, att en reform inom Ståndet skulle
varit onyttig, på den grund, att den hindrat en allmännare representationsförändring.
Detta tror jag icke, utan tror tvertom, att
våra öfverläggningar den 2S Augusti tillräckligen visade, att vi alla
ville en total förändring, och jag tror äfven, att de andra Stånden
hafva tillräckligt ådagalagt sina tänkesätt i detta afseende. Jag är
visserligen öfvertygad, att en sådan representationsförändring kommer
alt inträffa; men denna framtid tror jag ännu är långt borta,
och icke inom flere riksdagar möjlig att åstadkomma. Jag ber att
få betrakta denna sak Dåde frän folkets och Regeringens sida. Om
jag betraktar folkets representation, så stå vi för närvar, med ett
BondeSt. å ena sidan, som skarpt drager upp gränsorna på den
sidan, utan att vilja medgifva några betydliga rättigheter åt de
classer inom samhället, som kanske 8ro salle för att bevaka Statens
lugn och bestånd; å andra sidan står den conservaliva sidan
benägen att medgifva åt den democraliska sidan rättigheter vida
utöfver hvad som finnes i något annat land, utan att för sig sjelf
begära så stora rättigheter, som i andra länder äro ät densamma
medgifna. Härmed är man dock ej tillfredsställd. Följden af
allt detta blir, att allt lutar ål ena sidan, och så länge delta är
förhållandet, bör icke 11. o. Ad. å sin sida gä in på någon förändring.
Om jag betraktar Regeringen, så är jag fullkomligen öfvertygad,
att Regeringen icke med likgiltighet åser representationsfrågan.
En af. Regeringens organer har bär yttrat, att frågan om
en förändrad nationalrepresentation icke mera kan falla, och ingens
mening är heller, att denna fråga skall falla; men jag tycker mig
3 II. 29
226
D e n 23 0 c t o b e r. f. m.
se, att Regeringen, att jag så ina säga, kastar en ogenomtränglig
slöja öfver sina tankar i denna fråga. Den har åtminstone, hvad
det sista representationsförslaget beträffar, följt detsamma med en
varsamset, hvars värde, åtminstone jag, i min kortsynthet, icke
kan uppskatta. Denna varsamhet gör, att jag icke hyser några höga
förhoppningar i detta afseende, ali samma Regering skall intaga
den ställning som fordras, för att laga initiativet i denna fråga.
Under sådana förhållanden ser jag icke, att en representationsförändring
snart skulle kunna blifva tillvägabragt. Det hade då varit
högst önskligt, att R. o. Ad. visat sig villige alt göra någonting
under tiden för sin del. R. o. Ad. har nemligen afslagit
det stora reformförslaget. För min del skulle jag tro, att skälet
dertill är djupt grundat i tankan på Konungamaktens försvar och
samhällets upprätthållande. Samma nyttiga omtanka för fäderneslandets
väl tycker jag vid detta tillfälle hade bort bjuda R. o. Ad.,
att sjelfve länka på en reform inom sig, och jag kan icke annat
än beklaga, att icke R. o. Ad. har velat begagna detta tillfälle
att behjerta en fråga, som så nära rörer Sveriges väl, på samma
gång som den hade betydligt bidragit alt upprätthålla R. o. Ad:s
medborgerliga anseende.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Min afsigt kan icke vara
nu, att sysselsätta Ståndet med besvarande af en reservation,
som rörer ett af Ståndet redan afgjordt ärende. Jag vill blott
vänligen erinra den siste värde talaren, att det önskansvärda, ty
värr, icke alltid är möjligt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, alt i Talmansconference,
som i går ägt rum, fråga förevarit om utsättande af dag
till val af R. St:s Just.ombudsman och hans suppleant, samt Talmannen
öfverenskomma alt föreslå RiksSt:n alt dertill utsätta Måndagen
den 2S dennes; i följd hvaraf H. Ex. nu hemställde, om
R. o. Ad. behagade bifalla, att nämnde dag val må förrättas, till
utseende af de Electorer, hvilka, enligt 63 § Riksd.Ordn. samma
dag de blifva utsedde böra välja Just.ombudsmannen och hans
suppleant.
Ropades ja.
Med erinran, att det viii förcg:de riksdagar varit vanligt att, utom
de 12 Electorer, som enligt grundlagen höra utses, välja 4 suppleanter,
hemställde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, derefter, om R. o.
Ad. bifölle, att vallistorne må upprättas med 1(5 namn, helst i
alphabelisk ordning, hvarigenom mycken tid vid valförrättningen
vunnes; hvilket bifölls.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, gaf härefter tillkänna, att i gårdagens
Talmansconference uppstått fråga, huruvida alla R. St:s
pröfning underställde ärenden borde behandlas efter den af K. M.
sanctionerade nya lydelse af 49 § Riksd.Ordn. och således kunna, i
händelse frågan ansåges tillfyllest utredd, med förändring, utan
ålerremiss afgöras, elfer om de uti 69 § Reg.F. omförmälde frå—
Den 23 October f. m.
227
gor, ang-.de l:o statens reglerande, eller med andra ord, Statens
inkomster och utgifter, 2:o Revillningens derefter lämpade belopp,
3:o hvad lill Risksg.conl:s utgifter och inkomster hörer, och 4:o
grunderne för Riksg.conl:s styrelse och förvaltning, skulle anses
härifrån göra undantag, och således icke kunna under 49 § Riksd.-  Ordn., sådan den nu lyder, hänföras.
Dervid hade, efter vidlyftig öfverläggning, samtlige Talmännen
och Couferencens närvarande ledamöter förenat sig i följande
åsigter:
1:0 att (59 § Reg.F. icke kan anses vara genom den nya lydelsen
af 49 § Riksd.Ordn. upphäfven, och att de uti förstnämnde
§ omförmälde, ofvan uppräknade riksdagsärenden således höra efter
samma §:s lydelse, oberoende af den skedda förändringen i 49
§ Riksd.Ordn., behandlas;
2:o Alt i följd häraf StatsUtsk:s belänkm ang:de sådana frågor,
hvilka omförmälas i (19 § Reg.F. icke kunna förändras då
de första gången förekommn till afgörande, ulan måste återgå till
Utsk. om förändring påyrkas, samt att följaktligen afslag å sådant
betänk, första gången icke eller får äga rum; samt
3:0 alt StalsUtsk:s på bordet hvilande och framdeles inkommande
belänkm ang:de utgiftslitlarne, hvilka anses kunna punktvis
föredragas, böra efter denna uppfattning af ofvanberörde grundlags-§§
behandlas.
Frih. Cederström, Jacob: Om R. o. Ad. förenar sig uli
den åsigt, hvilken Hr Gr. o. Landtm, framställt, såsom den, hvilken
i Talmansconclaven gjort sig gällande, såsom ett beslut, hvilket
kommer alt iakttagas för ordningen af statsregleringsfågornas
behandling vid denna riksdag, så har jag naturligtvis intet deremot
alt invända, helst det är uti den nya 49 § Riksd.Ordn. tydligen
bestämdt, att R. St. kunna återförvisa mål lill Utskm, för att
af dem bättre utredas. Skulle deremot detta anses såsom en förklaring
öfver tillämpningen af 49 § Riksd. ordn. och 69 § RegF., så
nödgas jag mig deremot helt och hållet reservera. 69 § i Reg.F.
är helt och hållet isolerad ifrån behandlingen af de mål, som första
gången föredragas efter den nya 49 § Riksd.Ordn., emedan jemkningar
enligt 69 § icke inträda förr än R. St. sina beslut i föregående
statsregleringsfrågorna redan fattat, och denna jemkning
kan lika så väl ske efter heslin, fattade vid första föredragningen,
som efter beslut, fattade vid den andra föredragningen, emedan
de förändringar, som då kunna göras af alla Stånden, alltid blifva
lill enahanda slutföljd ledande, men för bättre ordning och sammanhang,
och för att undvika en massa af voteringar, så tillstyrker
jag, alt R. o. Ad. måtte besluta, att denna riksdag behandla
statsregleringen på det sätt, att inga afslag må äga rum vid första
föredragningen och inga förändringar i StatsUtsk:s tillstyrkanden
göras annorlunda än genom anmärkmr, hvilka framställas till
Utsk., och derefter, sedan Utsk:s ullåtm komma till R. St:s pröfning,
besluta.
I anledning af delta anförande yttrade II. Ex. Hr. Gr. o.
andtm., att hans mening icke var att föreslå R. o. Ad. att i den
228
Den 23 October f. m.
nu ötaförmälde frågan falla elt beslut, utan ali det endast var de
äsigter, hvaruti 11. Ex. och de öfrige Talmannen sig förenat, sorn
II. Ex. velat framställa lill det afseende R. o. Ad. kunde anse
dem förtjena.
Gr. Frölich, David: Jag är af Hr Gr. o. Landtm, förekommen
i hvad jag hade ämnat svara pä Frih. Cederströms villande.
Del lärer lika litet kunna komma i fråga, att här göra
någon grundlagsförändring, på sätt som Frih. Cederström ansåg
möjligt, som att fatta något beslut, hvilket i sig sjelft skulle innebära
en sådan; utan sä som jag lior mig hafva fattat den af Hr Gr.
o. Landtm, nyss afgäfna förklaring, så innebär den en af Talmansconclaven
lillkännagifven åsigt, huru ledamöterne deruti trott alt
grundlagarne skola tillämpas i detta fall; således blott conclavens
enskilda mening, den de ansell sig böra till möjlig ledning afgifva,
efter som tvifvel blifvit framkaslade om lagarnes rätta mening,
sedan förändring i vissa §§ nu ägt rum. I denna åsigt inslå miner
äfven jag för min del, och förmodar, att icke något formligt beslut
kommer i fråga.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag är äfvenledes af den
mening, alt någon förklaring af grundlagarne naturligtvis icke kan
t i II vägabringas pä annat sätt, än grundlagarne föreskrifva; men dä
bär blott blifvit Ståndet meddelad en åsigt rör:de grundlagens rälta
mening, hvilken gjort sig gällande bland de ledamöter af Talmanscouferencen,
som deltagit i öfverläggningen derom, så kan detta
tillkännagifvande icke annat än med tacksamhet emottagas, såsom
ledande till upplysning i ämnet. Det innebär likväl icke hvad
jag tror vara hufvudsaken, och jag vill derföre för min del uttala
livad jag anser vara slutsalsen af de upplästa punkterna, nemligen
den, alt Ståndet må kunna, når betänkandet punktvis föredrages,
bifalla hvad StatsUtsk. föreslagit i den ena eller andra
punkten, oberoende deraf att Ståndet återremitterar andra punkter
af samma betänk., hvilket just utgör den nya förändringens
fördel, och denna är visserligen ganska stor.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 9 och 17 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 33, ang:de beräkningen af statsverkets inkomster.
Delta utlät, företogs punktvis till afgörande.
]:o Ordinarie räntan.
Ilr. Gripenstedt, Joli. Aug.: Jag har i allmänhet en an
märkn.
att göra emot de flesta bär beräknade inkomsttitlar, och då
detta kr den första, på hvilken anmärkn. kan lämpas, så anser jag mig
bär böra göra framställning derom. Anmärkn. beslår deruti, att summorna,
efter milt förmenande, äro för lågt upptagna. Beviset derpå
bemtar jag af de föregule fem årens inkomter. Om jag jemför de af
StatsUtsk. upptagne summorna med ett medium af de nämnde årens
inkomster, så finnér jag, att delta medium öfverskjuter den summa,
som StatsUtsk. uppagit till beräkning af statsverkets inkomster.
Delta är hvad som i alla tider ägt rum, och som i alla ti
-
Den 23 0 c t o 1j e r f. m.
229
der medfört den följden, alt årligen större eller mindre, merendels
ganska betydliga öfverskott hafva samlats i Stalscont., som
sedermera måst öfverlämnäs ät Riksg:scont. Häraf har den bestämda
olägenheten uppstått, att dessa medel blifvit dragna ur den
allmänna rörelsen, och onödigtvis blifvit uppburna af de skaltskyldige.
Jag anser detta förhållande vara ganska olämpligt, och
önskar, att man en gång måtte komma till ett mera sant resultat,
d. v. s. att de beräknade inkomsterna måtte närmare motsvara de
verkliga. Det medelbclopp, hvartill ifrågavar. inkomster under åren
1838—1842 uppgått, utgör 582,540 r:dr, men beräkningen upptager
här endast 575,000 r:dr. Skillnaden är visserligen icke särdeles
betydlig, men den är dock någon, och vill man antaga den
af mig yrkade principen, så bör den äfven här tillämpas. Såsom
skäl för den gjorda nedsättuingen, har StatsUtsk. anfört, att beloppet
är beroende af markegängsprisen. Delta är sant; men då
de föreg;de 5 årens inkomster likaledes varit beroende af fnarkegångspriseu,
och likväl visat ett sådant högre belopp, så skulle
jag också anse det vara skäligt, att man upptog denna summa till
det högre belopp, hvilket den efter markegåugen utgjort. Jag
skulle för min del anse lämpligt, alt den upptogs lill 580,000 rdr.
Hr Westerstrand, Pehr: I anledning af hvad den siste
välde talaren har anfört, får jag äran yttra, att man med största
varsamhet måste gå till väga vid beräkning af statsverkets inkomster,
så vidt de bero på markegängsprisen. Efter förloppet af
de är, för hvilka medelberäkningarna här äro tagna, hafva prisen
redan fallit, och de fulla ännu ytterligare. Således torde
knappast den summa, som af StatsUtsk. blifvit beräknad, komma
att ingå.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då uti ifrågavar. för
Kronan behällne ordinarie ränta, äfven ingår spanmål, och det redan
visat sig, all markegången för närvar, blir låg, och då densamma
i år troligen kommer att blifva lägre än den varit under
de sistförllutna 20 åren, så anser jag för min del, alt den af SlafsUlsk.
föreslagna summan icke kan på något sätt höjas. Med säkerhet
kan man förutse, att för år 1845 kommer summan att understiga
575,000 r:dr i verklig behållning; men då det är att förmoda,
att det ena året skall hjelpa det andra, så skulle jag tro,
att StatsUtsk:s förslag kan af Ståndet antagas. Något skäl till anslagets
höjande inser jag deremot icke, hvarföre jag tillstyrker antagande
af Utsk:s förslag i detta betänk.
Hr Bråkenhjelm , Pehr Re inb: Till de skäl, som blifvit förut
förda, anser jag mig böra lägga det, att om under sådana conjuncturer,
som nu tyckas inträffa allt mer och mer för hvarje år, det
skulle hända, att räntegifvare uppsade lill leverans in natura
Kronans s. k. behållna spanmål, så skulle deraf följa en brist uti
StalsconUs contanta inkomster, åtminstone för någon tid. Det är
visserligen sant, att denna brist kan genom realisation af den uppsagda
spanmålen slutligen ersättas, men då utgifterna äro af den
beskaffenhet, alt de äro beräknade att contant utgå pä gifna tider.
230
Den 23 0ctober f. m.
så måste naturligtvis också inkomsterna vara lika beskaffade. Det
är således, i min tanka, så länge statsinkomsterna bestå af naturaprestationer,
alldeles omöjligt att i mer eller mindre mån undvika
de s. k. öfverskotten. Dessa öfverskotter hafva hittills, såsom
bekant är, ingått ifrån Statscont. till Riksg.cont., och af det sist
uppkomna öfverskottet, som utgjorde 600,000 a 700,000 r:dr, finnes
för närvar, icke en enda skilling qvarliggande, utan dessa summos
äro i allmänna rörelsen genom utlåningar. Det är således
icke på något sätt någon förlust för rörelsen, att öfverskotter finnas.
Jag medgifver, att det kan innebära en oegentlighet att uppbära
mera än hvad man påtagligen bchöfver, men som detta mera
beror af conjuncturerna, och utgifterna deremot icke få vara conjuncturerna
underkastade, så anser jag StatsUtsk:s betänk, vara
riktigt, och tillstyrker bifall dertill.
Hr Gripenstedt: De skäl, som blifvit anförda emot min
åsigt om förhöjning af SlatsUtsk:s beräkningar, kan jag för min
del icke anse gilltiga. Det första skäl, som en värd talare anförde,
var det, alt riksmarkegången för detta år troligen kommer
att blifva ovanligt låg. Utan att här ingå i någon slags sannolikhets-calcul
öfver riktigheten af denna förmodan, så måste jag
likväl bestrida, att man derpå skulle grunda en beräkning, som
skall gälla för flere år. Om markegången är låg i år, så kan den
blifva högre för ett annat år, och om således för ett år uppkommer
en brist, så kan den under de följande åren fyllas. Det rätta
är, såsom jag skulle tro, att man ser efter huru beräkningen
i medeltal slagit ut under de föreg:de åren, och då visar det sig,
att medeltalet för ifrägavar. fall öfversliger den summa, som jag
har föreslagit. Det andra skälet, som anfördes emot min mening,
var en slags fatalistisk åsigt, att nödvändigt alltid öfverskotter
måste uppkomma, samt att derigenom ingen skada skedde, emedan
dessa medel i alla fall voro ute i lånerörelsen. Till en början
får jag förklara mig icke kunna inse hvarföre denna nödvändighet
skall existera, om man upptager inkomsterna till deras verkliga
belopp; och hvad beträffar påståendet, att ingen olägenhet
uppkomer genom en lägre beräkning,’ enär öfverskotten i alla fall
komma rörelsen till godo genom lån, så lärer väl detta påstående, för
alt vara riktigt, äfven förutsätta alt lånen utfalla lill samma skattskyldiga,
hvilka onödigtvis blifvit för högt debiterade. Men så är naturligtvis
icke förhållandet, utan hela operationen är, egentligen
att tala, blott ett tvångslån från de skattskyldige till dem, som
fått låna öfverskottsmedlen. Jag deremot tror det vara rikligast,
att hvar och en får behålla och använda sitt, och alt skatter icke
onödigtvis upptagas till högre belopp, än som behöfves.
Frih. Palmstjerna: Med Hr Gripenstedt instämmer jag deruti,
att Statens inkomster böra beräknas så högt, som man förmodar
att de kunna uppgå till; likväl med förbehåll, att Statens
utgifter äfvenledes beräknas till det belopp, hvartill raan förmodar
dem kunna uppgå. Utgående ifrån denna grundsats, anser jag likväl,
att StatsUtsk:s förslag i afseende på den nu förevar, frågan är rik
-
Den 23 October f. m.
231
tigt. StatsUtsk. föreslär, att inkomsterne under denna titel skola
beräknas till 575,000 r:dr. Af tabellen finner man, att år 1842
bar denna titel inbringat 589,568 r:dr; men om man ser på markegången
för år 1842, så var riksmarkegången för detta år 8 r:dr
17 sk. Om man nu jemför detta belopp med markegångspriset på
spanmålen för i år, som troligen kommer att nedgå till fem r:dr och
några skillingar, så finner man, att delta måste åstadkomma en
ganska betydlig minskning uti inkomsterna på denna titel emot
beloppet för år 1842. Året 1841 inbringade 585,992 r:dr. Då
var markegångspriset 8 r:dr 22 sk. för spanmål; äfvenledes betydligt
högre än hvad i år är att förvänta. Ar 1840 inbringade
den ordinarie räntan 568,693 r:dr, med ett markångspris af 7
r:dr 5 sk. för spanmålen, äfvenledes bögre än man kan förutse
att det i år blifver. Den skillnad i markegångspriset för år 1840
och för nästkommande år, som kan uppkomma genom beräkning
af markegångsprisen för andra persedlar än spanmål, kan man
visserligen icke förutse; men att spanmålsprisen skola blifva betydligt
lägre, och således nedsätta inkomsten under denna rubrik,
det är ögonskenligt. Visserligen är det att förmoda, att ett annat
års beräkning kan blifva högre, och således något fylla den
brist, som genom det första årets låga markegång kan uppstå; men
då vi sett, alt de föreg:de årens höga markegångar af 7 å 8 r.dr
för spanmålen, och derutöfver, icke medfört större öfverskott utöfver
575,000 r:dr än hvad som på tabellen visar sig, så kan
man med säkerhet förutse, att denna inkomstberäkning, som icke
är gjord för mer än 3 år, icke kan vara för låg, när första året,
d. v. s. -y af tiden kommer att medföra en betydlig nedsättning
under den summa, hvartill denna titel för närvar, af StatsUtsk.
är beräknad.
Frih. von K r se mer, Rob. Fredr.: Jag måste uppriktigt
medgifva, att jag hade väntat en anmärkn. i motsatt riktning
emot den, som nu blifvit gjord, eller att StatsUtsk. beräknat inkomsterna
för högt, i st. f. att man här påstått, att de blifvit för
lågt beräknade. Inom StatsUtsk. har uppstått många betänkligheter,
huruvida icke de bestämda 6 r:drne, såsom medelpris på
spanmålen, skulle vara en allt för hög beräkning; men då de föreg:de
åren visat, att genom den jemkning, som äger rum uti de
särskilda årens markegångar, de uti medeltal hafva uppgått till
detta belopp, så har man likväl stannat vid den summa, som K.
M. i sin propos. föreslagit. Frih. Palmstjerna har för öfrigt så
fullständigt utvecklat min åsigt, att jag blott förenar mig med
honom, och nu hos Hr Gr. o. Landtm, anhåller om bifall lill första
punkten, som innehåller ett tillstyrkande, att inkomsten af ordinarie
räntan måtte upptagas till 575,000 r.dr, hvilket jag anser
vara det högsta belopp, hvartill den med någon sannolikhet kan
beräknas.
Frih. Cederström, Jacob: De beräkningar öfver inkomsterna,
som äga rum på grund af prisen å natura prestationer, som hemman
och lägenheter i Riket gifva, få aldrig vara annat än aproxima
-
232
Den 23 October f m.
tiva och kanna icke annat vara. Jemväl om vi hade förmågan
att spå oss till blifvande pris, och således fanne dem i vårt eget
medvetande, så skulle del vara oförståndigt, att utsätta dessa pris
så höga, som då skulle blifva, emedan afkortningar nödvändigt
måste inträffa, hvarigenom då skulle uppstå brist vid statsbehofvens
fyllande. Det är ett factum, att intet år har fnnnits, då
icke afkortningar gått till betydligt belopp, och dessa måste naturligtvis
vara betäckta, genom att beräkningarne icke blifvit för höst
tagna, utan så lågt, att de verkliga prisen ovillkorligen något öfverstiga
de beräknade. De pris, StatsUtsk. vid denna riksdag
framställt, äro sannerligen så höga, att, derest icke, för möjligheten
deraf att prisen blifva mindre vid markegångssättningarne
och brist uppstår, Riksg.cont., af under händer hafvande medel
och i utlåningsväg fruktbare gjorde capitaler, vore i tillfälle alt
fylla bristen, så skulle det kunna hända, att Statscont. icke klefve
i tillfälle att bestrida de nödiga utgifterna. Nu äro R. St.
likväl i den lyckliga belägenheten, att kunna på Riksg.cont. anvisa
hvad som möjligen kan brista, och det finnes således intet skäl,
att här yrka ändring, hvarken till upp- eller nedsättning i prisen.
Jag anhåller derföre om propos. till bifall på första punkten
i betänk.
Ilr Westerstrand, Pehr: Jag är till en del förekommen
af den siste värde talaren. Jag får blott tillägga, att leverering
in natura af spanmål har redan varit så betydlig, att om den
fortsattes i samma proportion, så skulle statsverket slutligen komma
i mycken förlägenhet för sin cassa. Det är ännu ganska mycken
spanmål oförsåld, och som icke kan employeras för år 1843.
För innevar. år är det mycket sannolikt, att de flesta räntegifvare
uppsäga sin spanmål till leverering in natura. Denna blir
mycket sämre och mycket svårare att afsätta än det förra årets.
Dessutom torde jag få erinra, hvad man tyckes icke så väl vilja
förstå, nemi. att Riksg.cont. har en mycket betydligare summa
att årligen leverera till statsverket, än det öfverskott, som derifrån
för ett år erhålles. Vore det bestämdt, att Riksg.cont:s statsbristsumma,
eller fyllnad i statens behof, som skall levereras till
Statscont., borde levereras på bestämda tider, så att t. ex. ett visst
belopp i hvarje månad utbetaltes, då kunde man hafva rätt deruti,
att det vore en förlust för Riksg.cont. om några öfverskolter
genom en alltför låg inkomstberäkning skulle uppkomma. Då det
likväl hittills aldrig inträffat, att Statcont. har reqvirerat ifrån
Riksg.cont. en enda skilling, under det dess cassa har varit tillräcklig
för utgifterna, och då det t. o. m. har händt, att Riksg.cont. ännu
vid årets slut icke utbetalt en skilling af statsbristsumman,
så torde det väl, efter vanliga beräkningar, lätteligen finnas, att
Riksg.cont. verkligen har haft fördelarnc af öfverskotten, ehuru
liqvid deröfver icke har blifvit definitivt uppgjord.
Hr Gripenstedt: Jag önskade blott med ett par ord få besvara
den siste värde talarens yttrande, och påminna honom derom,
Den 23 October f. m.
233
om, alt jag icke har sagt, att det var för Riksg.cont:s bästa, som
jag yrkat förhöjning af ifrågavar. summa,? utan tvertom till de
skattskyldigas fördel, på det alt de icke måtte tryckas af pålagor
utöfver behofvet.
Ur Westerstrand: Jag får erinra, att genom en uppdrifven
inkomstberäkning lindras alldeles icke de skattskyldiga, och
således är alldeles icke i detta afseende någon uppdrifven statsinkomstberäkning
af nöden.
Ilr Gripenstedt: Med statsbristssnmma menas skillnaden
emellan statens behof och dess beräknade inkomster, hvilken summa
sedan skall fyllas genom den ordinarie beviliningen. Om nu
inkomsterna upptagas till sitt verkliga belopp, d. v. s. högre, så
måste väl också stalsbristsumman, som genom ordinarie bevillning
skall utgöras, derigenom komma att förminskas, till fördel
för de skaltskyldige; hvilket skulle bevisas.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde särskilde
proposir å de under denna punkt förekommande 3:ne frågor,
biföll R. o. Ad., att, på sätt Utsk. föreslagit, den andel af
ordinarie räntan, hvilken, såsom indelt, utgår directe lill vissa
personer, stater och inrättningar, må beräknas till 1,762,000 r:dr,
samt den öfriga delen af ifrågavar. ränta, som är Kronan behållen
och inflyter i penningar efter markegång, beräknas till 575,000
r:dr, men beslöts, att med pröfningen af den 3:dje frågan, ang:dc
upphörande af såväl den s. k, ollongälden, som den i Röhus län
utgående husmansskatten, hvarom Utsk. afgifvit särskilda utlåt:n
N:o 33 Litt:s A och R, skulle anstå tills dessa utlåt-.n kommit
under pröfning.
2:0 jtfrads-s-panmalen:
StalsUtsk:s hemställan i denna punkt blef af R. o. Ad. bifallen.
3:0 Kronotionde-spanrnalen:
Hr Gripenstedt, Joli. Ali g.: Jag gjorde ingen anmärkn.
vid förcg:de punkt, derföre att jag tror mig tydligen se, att R. o.
Ad. icke gillar den princip, som jag tog mig friheten att vid den
första punkten framställa; men vid denna punkt, så vidt det angår
den statsverket behållna andelen af krouotionden, kan jagicke
underlåta att åtminstone göra ett försök att få den förhöjd
till närmare öfverensstämmelse med hvad den verkligen har utgjort.
StatsUtsk. säger sjelf, att den tiondespanmål, som tillkommer
Kronan, har år 1841 utgjort 20,640 t:r. Den var vid föreg-.
de riksdag beräknad endast till 19,000 t:r. Deraf synes, alt
inkomsten under denna titel har varit i jemnt stigande. Jag kan
således icke förslå, hvarföre Utsk. ej upptagit den beräknade summan
till så högt belopp, som den verkligen nu utgör, då det är
troligt, att samma orsaker skola frambringa samma resultater, och
således äfven, att denna tillgång, långt ifrån att minskas, tvertom
ytterligare skall ökas. Jag tillstyrker derföre, att denna spanmål
mätte beräknas till åtminstone 20,600 t:r.
3 H. 30
234
Den 23 Octobcr f. m.
Frih. von Kramer: Jag får fästa den siste värde talarens
uppmärksamhet derpå, att uti dessa 20,640 t:r äfven ingår något
blandsäd och hafre. Dessa sädesslag kunna naturligtvis icke beräknas
till 6 r:dr per t:a, och då man gör afseende på den nödiga
nedsättningen i priset för denna del af ifrågavar. post, så tror
jag, att SlatsUtsk. haft allt skäl att icke uppföra den statsverket
behållna kronotionden till högre belopp, än 20,000 t:r, hvilket
äfven öfverensstämmer med K. M:s nåd. propos. i ämnet. Jag
får således yrka bifall till Utsk:s förslag.
Hr Gripenstedt: Den omständighet, som den siste värde
talaren nämnt, har visserligen icke undfallit mig, men jag håller
mig blott till de facta, som ligga för ögonen, nemi. att under de
•sitsa 5 åren inkomsten af denna titel i medeltal öfverskjutit det
belopp, hvartill densamma nu är beräknad, med icke mindre än
15,000 r:dr b:co, hvarföre jag ansett, att denna beräkning alltförväl
tålde den förhöjning, som jag tagit mig friheten yrka.
Frih. Palmstjerna: Hr Gripenstedts första yrkande var, alt
spanmålsqvantiteten skulle uppsättas till 20,600 t:r, och Frih. von
Kramer har dertill svarat, att som denna post äfven innehåller
blandsäd och bafra, så måste antalet af t:r minskas, när alltsammans
skall upptagas lill ett medelpris, som är beräknadt efter
hälften råg och hälften korn. Då StatsUtsk. gjort denna beräkning,
så har spanmålsqvantiteten blifvit reducerad till 20,000 t:r,
men uppförd till det pris, sorn StatsUtsk. ansett lämpligt, nemi.
6 r:dr t:n. Inom Utsk. var det mycken fråga om, huruvida della
pris kunde antagas, när man tydligen kan förutse, att för det år,
som löper, priset icke kan på långt när uppgå till 6 ndr. Utsk.
hade likväl förhoppning på framtiden, och stannade derföre vid
detta pris.
Uti sitt sednare anförande har Hr Gripenstedt ansett, att detta
pris borde höjas, enär föreg:de år hafva lemnat större behållning.
Förhållandet är likväl, att år 1842 var behållningen
141,277 ndr, således 21,000 och ett par hundra ndr utöfver
hvad Utsk. föreslagit. Då var markegångspriset på spanmål 8 ndr
17 sk. för t:n. Skulle man nu äfven kunna antaga, att markegångcn
blefve 6 ndr t:n för detta år, så är detta det högsta belopp,
hvartill den kan stiga, och mera än jag förmodar att den
kommer att utgöra. Det öfverskott, som år 1842 uppkom, har
således härrört ifrån en betydligt högre markegång än den, som
nu är att förvänta. De för åren 1841, 1840 och 1839 uppkomna
öfverskott hafva äfven härledt sig af de årens högre rnarkegångspris,
hvilka icke kunna förmodas återkomma under de
nästföljande åren. Med säkerhet kan man åtminstone beräkna,
att det första årets markegång blir lägre än hvad Utsk. föreslagit,
och således är det t. o. m. något äfventyrligt att upptaga priset
så högt, som Utsk. gjort; men då detta pris under en längre lid
af år varit det lägsta, hvartill markegången blifvit beräknad, sä
torde det icke böra undergå någon förändring. Jag tillstyrker således
bifall till Utsk:s förslag.
Den 23 Oktober f. m.
233
Frill. Cederström: Hr Gripenstedt liar visserligen rätt deruti,
alt den tiondespanmål, som är Kronan behållen, ärligen ökas;
men denna tillökning är icke så betydlig, att den verkar lill någon
rubbning af den föreslagna beräkningen. Uti det pris, som
StatsUtsk. fastställt för spanmålen i denna statsreglering, nemi. 6
r:dr, kommer otvifvelaktigt innevar. år att uppstå brist, som icke
fylles af de några tunnor, om dessa också skulle uppgå till hundrade,
hvarigenom denna titel intill nästa riksdag kan ökas, genom
den tionde, som af nyhemman efter tiondesättning kan komma
att utgöras. Jag finnér således intet skäl, att på den gjorda anmärkn.
fästa något afseende, utan tillstyrker bifall till Utsk:s förslag,
likväl med den restriclion, här såsom vid förra punkten, att
11. St. vid statsregleringens slut anvisa på Riksg.cont. till utbetalning
den brist, som kan uppkomma, derigenom att prisen i
statsregleringen blifvit beräknade högre än de i verkligheten komma
att blifva, och hvilken brist icke annorlunda kan fyllas.
Hr Gripenstedt; Det är mig fullkomligen likgiltigt, huru
calculen uppställes, blott man kommer till det resultat, som jag
önskar, så att summan blir den rätta. Jag har för öfrigt icke
precist påstått, att man borde höja det upptagna medelpriset af
G r:dr, såsom en värd talare här uppgifvit, ulan blott att sjelfva
slutsumman för beräkningen af inkomsterna under denna titel
mätte höjas. Den anmärkn., som här ständigt återkommer såsom
ett argument mot all förhöjning, nemi. att markegången
troligen blifver låg i är, bevisar i saken föga eller intet, såsom
jag förut haft den äran att nämna, enär beräkningen icke göres
för detta året allena, ulan för liera.
Det andra skälet, som anföres emot mitt yrkande om förhöj
ning,
var det, att bland spanmålen äfven ingår något blandsäd och
och bafra. I det afseendet får jag bedja de värde ledamöter af
StatsUtsk. sorn äro närvar, och förfäkta betänk, att upplysa hvad
ordet ”något” här betyder. Detta kan vara högst obetydligt, kanske
icke mera än de 40 t:r, som äfven jag icke velat intaga i
beräkningen. Svårligen lärer det utgöra sä mycket, som fordrade
en förminskning af 640 t:r, och att denna ränlctitel hädanefter
icke kan inbringa mindre, men väl mera än hittills, det har äfven
en annan värd talare, som eljest bestrider min mening, måst
medgifva.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Jag delar den åsigt, som
flere värde talare lia uttryckt, så väl i afseende på den nu föredragna
punkten, som i afseende på de föreg:de, nemi. att inkomsltillarne
böra beräknas, så alt icke alltför stora öfverskott uppkomma.
Jag tror det likväl å andra sidan vara lika angeläget,
alt icke beräkningarne ske så, att brister uppkomma i anslagen.
Den nu ifrågavar. beräkningen är tagen så nära det i sednaste
rikshufvudboksslut uppgifna förhållande, alt skillnaden icke utgör
mera än omkring 3 proc. På runstycket kunna så beskaffade beräkningar
icke göras, och jag tror det icke vara lämpligt att ställa
dem på ojemna summor. Sedan Konungens propos. till R. St.
236
Don 23 October f. m.
afläts, hafva, såsom vi alla känna, prisen på spanmål mer och
mer sjunkit. Jag anser detta vara ännu ett ytterligare skäl, att
nu icke tillstyrka någon ändring uti det af StatsUisk. beräknade
belopp.
Jlr Westerstrand: Jag får äran upplysa, att de öfverskott,
som kunna uppkomma på beräkningen af statsverkets inkomster,
icke endast äro ämnade att levereras helt och hållet till
Riksg.cont., utan äfven äro afsedde att fylla de brister, som uppkomma
i förslagsanslagen bland utgifterna. Om vid statsregleringen
det vore möjligt att så noga beräkna dessa utgiftsanslag, att
de kunna supponeras icke utfalla med några brister, så vore det
kanske skäl, att pä det nogaste öka inkomst beräkningen. Man
beböfver blott se Slatsötsk;s betänk, om reglering af andra bufvudtiteln.
Der är upplyst, att fängvårdskostnadcrne år 1843 hafva
uppgått lill 705,442 r:dr. Del oaktadt bar StatsUisk. icke beräknat
denna kostnad till högre belopp, än 450,000. Hvar skall
man taga skillnaden? Det är icke troligt, att dessa utgifter sä hastigt
komma alt betydligt minskas, ehuru det kanske i framliden
inträffar.
Ilr Gripenstedt: Det skäl, sorn den siste värde talaren
åberopat för sin åsigt om nödvändigheten af en låg inkomstberäkning,
nemi. all förslagsanslagen skola komma att öfverstiga det
belopp, hvartill de blifvit beräknade, och således böja ulgiftsberäkningen,
förfaller belt och hållet, om man äfven höjer dessa anslag
lill deras verkliga belopp, hvilket jag för min del icke skall
underlåta att yrka när dessa förekomma. Då först blir beräkningen
riktig, och att jag så må säga, fullt ärlig, så alt både inkomster
och utgifter visa sig lill sitt sanna och verkliga belopp.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag hyllar äfven den
grundsats, som Hr Gripenstedt uttalat, att man bör beräkna inkomsterna
lill det belopp, som de med sannolikhet kunna antagas
utgöra; men lika med föreg:de talare, hade jag snarare väntat
motsatta anmärkmr, än de som bär blifvit gjorda, nemi., att
StatsUtsk. beräknat inkomsterna alltför högt. Min tanka är också,
att StatsUtsk. så gjort, men min erfarenhet vid flere föregule
riksdagar är den, att de farhågor, som då blifvit yttrade för alltför
höga beräkningar, hafva visat sig ogrundade, derigenom att
öfverskott uppkommit. Böra vi äfven i närvar, ögonblick förmoda,
att delta blir förhållandet, och följaktligen höja inkomstberäkningen
utöfver hvad StatsUisk. gjort den? Min tanka är öfverensstämmande
med de ledamöters, som befara, att den sänkning i
spanmålspris, som redan äger rum, icke kommer att så hastigt
förändras. I sådant fall är inkomstberäkningen så hög, som den
möjligen tål att vara. Hvad är nu följden, om denna inkomstberäkning
sättes för hög? Jo den, att brist uppkommer, och att
Riksg.cont. måste ersätta denna brist. Hvar skall Riksg.cont. taga
dessa medel? — Låna dem. Böra väl R. St. uppgöra sin statsreglering
på det sätt, att Statsverkets årliga utgifter skola komma
att bestridas med lån? Jag tror icke detta vara lämpligt, och till
-
Den 23 October f. m.
237
styrker derföre, att R. o. Ad. måtte gå sådana steg, som kunna
anses vara säkra, och derföre bålla sig vid StatsUtsk:s förslag.
Ilr Westerstrand: Jag skulle alldeles icke hafva något
emot, att förslagsanslagen ökades till det ungefärliga belopp, som
utgifterne kunde utgöra; men jag får anmärka, att derigenom
skulle motverkas just det ändamål, som Hr Gripenstedt bar åsyftat,
nemi. att bevillningssumman icke måtte utöfver behofvet ökas.
Genom en sådan högre beräkning af förslagsanslagen, blir äfven
summan af statsregleringen mycket högre, och derigenom måste
äfven, oaktadt allt uppdrifvande af inkomstberäkningen, statsbristsummaii
ökas, och verka till ökning i bevillningen. Kan man
undvika della, och hoppas man att kunna fylla med blifvande öfverskoller,
hvad som brister i de utgifter, som med statsanslagen
skola bestridas, så tror jag, att det är ganska nödigt, att hålla sig
vid den gamla praxis, som dervid alltid har varit iakttagen.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde
propos:r, biföll R. o. Ad. hvad Utsk. i denna punkt föreslagit.
4:o Kronotionde-lösen efter bestämda priser, 5:o arrendemedel
uf kungsgårdar och andra kronolägenheter, och 6:o silfver
tionde, mxjntarelön och slagskatt.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
7:o Hoppar-räntan.
Hr Gripenstedt: Jag yrkar, alt beräkningen af inkomsterna
under denna titel måtte höjas till likhet med hvad den K.
propos. i detta afseende innehåller.
Hr af Harmens, Henrik Otto: Om priset under de förflutna
åren verkligen hade varit sådant, som det blifvit beräknadt
i den K. propos., så hade StatsUtsk. haft skäl att tillstyrka samma
summa; men då det af ledamöter inom Utsk. har blifvit upplyst,
att kopparen, under det sista året och äfven under det nu
löpande året, icke kunnat säljas till 130 r:dr; så har man trott
rättast vara, att nedsätta priset till 120 r-.dr; af hvilken anledn.
jag anhåller om bifall till Utsk:s förslag.
Utsk:s tillstyrkande i 7 punkten blef af R. o. Ad. bifallet.
8:o Tionde- och hammarska 11 s-jern.
R. o. Ad. beslöt, uppå derom af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
gjord hemställan, att med pröfningen af hvad Utsk. i denna punkt
ronde beräkningen af tiondelackjerns-afgiften yttrat, såsom ägande
sammanhang med Utsk:s utlåt. N:o 33 litt. C, skulle anstå tills
nämnde utlåt, blifvit af R. o. Ad. pröfvadt, samt att likaledes
pröfningen af den i förevar, punkt gjorde beräkning af hammarskatlsinkomsten
skulle uppskjutas tills R. o. Ad. pröfvat StatsUtsk:s
dermed sammanhang ägande utlåt. N:o 33 litt. D.
9:o Alunlionden, 10:o svafvelbrukstionden och ll:o mantalspenningar
ne.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
23S
Den 23 October f. m.
12:0 Gerning sören af handtverkare.
R. o. Ad. beslöt, uppå derom af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
gjord propos., att med afgörandet af denna punkt, som hade
sammanhang med StatsUlsk:s utlåt. N:o 33 litt. E, skulle uppskjutas
tills R. o. Ad. i afseende på berörde utlåt, fattat sitt beslut.
13:o Bötesmedel.
Denna punkt blef af R. o. Ad. bifallen.
14:o Cavalleri-reg:tenas hästvacance-spanmal.
Frih. Palmstjerna: Uti den nu upplästa redactionen, är
ett fel af SlatsUtsk. begånget. Det har nemi. intagit ordet ”förlängda”
i afseende på contracterna emellan Kronan och rusthållare
vid Östgötha Lifgrenadier-reg:te, i afseende på deras afsittning under
ytterligare 30 års lid. K. M. har förklarat, att contraetet
må prolongeras, men ännu hafva rusthållarce icke deröfver blifvit
hörda; således torde contracterne ännu icke kunna anses vara
förlängde, ehuruväl det är att förmoda, att de blifva det. Della
förändrar icke sjelfva sakförhållandet, men jag har trott mig böra
anmärka det såsom ett redactionsfel.
14 punkten blef af R. o. Ad. bifallen.
15:o Ständiga rotevacance-afgifter, 16:o tillfälliga rotevacance-
och mötesafgifter, 17:o rotefrihetsafgift af oroterad,
vien ordinarie rotering underkastad jord, l8:o båtsmansvacanceafgiften,
19:o krut- och saltpelerförsäljningsmedel, 20:o controllstämpelmedel,
21:o bak- och lotsmedlen, 22:o ersättningar,
23:0 observutionsmedel, 24:0 extra medel och uppbörder, samt
25:0 intressemedel.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
Härvid ankom Hr Statsrådet Jonas W*rn, som å K. M:s hö
ga
vägnar aflemnade Dess nåd. svar uppå R. Sl:s und. skrifvelse
ang:de riksdagens förlängande; hvarefter med föredragningen af
StalsUtsk:s utlåt. N:o 33 fortsattes.
Extra ordinarie inkomster.
Frih. Palmstjerna: Då beräkningen af de extra ordinarie
inkomsterna bero på de beslut, som R. St., till följd af Bevilln.-  Utsk:s förslag i delta afseende, komma att fatta; sä torde någon
öfverläggning ang:de dessa frågor nu vara för tidig, och icke kunna
medföra något resultat; hvarföre jag hemställer, att Hr Gr. n.
Landtm, behagade göra den propos. till R. o. Ad., att alla dessa
frågor, som i afseende på de extra ordinäre inkomsterna nu äro
framställde, tills vidare få hvila och Utsk:s utlåt, i detta afseende
för närvar, läggas till handlingarne. Det enda, som möjligen
skulle kunna blifva föremål för något beslut i detta afseende, är
SlatsUtsk:s tillstyrkande rör:de postmedlen. Utsk. anser, att Statsverkets
nettobehällning af dessa medel bör beräknas till 125,000
r:dr; men detta är under förutsättning alt någon förändring i afseende
på grunderna för postverkets inkomster icke för närvar.
Den 23 October f. m.
239
kommer ält äga rum. Då Bevilln.Utsk. likväl måste inkomma
med föi-slag till bestämmande af grunderna för postverkets inkomster,
så kan något beslut uti denna fråga icke på förhand fattas;
hvarföre äfven denna fråga torde böra inbegripas under samma
förhållande som de öfriga, och således lills vidare hvila.
Med anledn. af denna framställning, hemställde II. Ex. Hr
Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. ansåge, alt den del af Statslllsk:s
förevar, utlåt., som angick extra ordinarie inkomsterne samt restantierne,
hvilka sednare voro beroende af hvad på bevillningsmedlen
kunde blifva utestående, icke för närvar, fordrade åtgärd,
utan att med pröfuingen deraf må anstå intill dess det förslag,
som Bevilln.Utsk. tillkomme att derom afgifva, lill R. St. inkommit.
Ropades ja.
Föredrogs och lades till handlingarne K. M:s d. 19 dennes
på Rikssalen upplästa nådiga tal, innehållande bifall till det af
R. St. vid denna riksdag antagna förslag till förändring af 56 §
Reg.F. och 49 § Riksd.Ordn.
Äfvenledes föredrogs och lades till handlingarne K. M:s denne
dag ankomna nåd. svar uppå R. St:s tind. Skrifvelse om riksdagens
förlängande.
Anmäldes till föredragning StatsUtsk:s d. 9 och 17 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 33 litt. A, i anledn. af K. M:s nåd.
propos. ang-.de den s. k. ollongäldens upphörande.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Innan detta ämne föredrages,
anhåller jag vördsamt fä nedlägga min reservation generelt
mot de beslut, hvarigenom R. o. Ad. nu bestämt Statens ordinarie
inkomster, hvilka jag tror hafva blifvit allt för lågt upptagne,
alldenstund de med mera än en half million understiga det
belopp, som hittills verkligen influtit, och således komma att lända
lill en onödig tunga för de skattdragande igenom en ökad
bevillning.
Sedan härefter den i StatsUtsk:s utlåt. N:o 33 litt. A gjorde
hemställan blifvit uppläst, blef samma utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo och biföllos StatsUlsk:s d. 9 och 17 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 33 litt. B, i anledn. af K. M:s nåd.
propos. om upphörande af den s. k. husmansskatten i Bohus län.
Sedan sålunda StatsUtsk:s utlåtrn N:o 33 litt. A och B blifvit
bifallne, hemställde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad.
behagade låta bero vid hvad StatsUtsk. i 1 punkten af dess nyss
förehafda utlåt. N:o 33, yttrat om den s. k. ollongälden samt
husmansskatten i Bohus län.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo StatsUlsk:s d. 9 och 17 dennes på bordet
240
Den 23 Octo ber f. m.
lagda utlåt. N:o 33 litt. C, i anlcdn. af väckta motioner om upphörande
af eller nedsättning uti den för tackjernslillverkningen
utgående tiondeafgift.
Frih. Cederström, Jacob: Det har icke utan skäl väckt
min förundran, att StatsUtsk. till bifall understödt de uti förevar,
ämne väckta motioner om nedsättning af tackjernstionden, af skäl
att för tackjernslillverkningen för närvar, är en missgynsam conjunctur.
Denna missgynsamma conjunctor för lackjernstillverkningen
är i min tanka långt mindre missgynsam än den för jordbruket
för närvar, är i afseende på spanmålsproduclionen. Samma
Utsk. har likväl icke tilltrott sig att komma in med ett förslag
att nedsätta spanmålstionden lill hälften af hvad den utgöra
skall, utan jorden får fortfarande utgöra sin tionde; men deremot
tillstyrker Utsk. att tackjernstionden skall till hälften nedsättas.
Dessa olikheter i princip åro af en särdeles märkvärdig art och i
sin följd betänkliga; men dä nu fråga är om en ordinarie räntas
rubbning i sina förhållanden, så anhåller jag att fä lemna några
upplysningar, som det hade tillhört StatsUtsk. att ifrån vederb.
infordra, för att derigenom få grunden till ett afstyrkande ådagalagd.
Jag vill derföre uppgöra historien qm jernhaudteringens
afgifter här i Sverige.
I Bergsordningarne pag. 21 finnes Sten Stures och Rådets
beslut 1485, att tionde bör gifvas af malmberg å skaltegrund (se
riksdagsbeslutet i Strängnäs samma år).
Uti Carl IX:s privilegier för Wermland af d. 23 Jan. 1581
(Bergsordn. pag. 34), försäkrades, att de som uppfunno malmberg,
skulle dem fritt bruka, utan hinder och förfång, allenast de gåfvo
Konungen tiondedelen af malmen.
K. br. d. 18 Fehr. 1608 lyder sålunda:
”Vi Carl den Nionde etc. tillbjude eder Dannemän alle som
uti Nora, Lindes och Skinskatte bergslag boendes äre, Wår gunst
och nåde och allt godt med Gud Allsmäktig lillförende. Och kunne
eder Dannemän alle samtligen icke förhålla, alt efter här till
dags häfver varit stor oordning ibland eder, med edra utlagor, både
det J årligen plågen utgöra, så väl såsom hvad beviljadt blifver,
J skolén göra Oss och Kronan till hjelp i så måtto, alt den
fattige häfver ofta måst gjort ut så mycket som den rike, så är
ock hytte- och hammarskatt olika pålagde, så att der kan ofta
finnas, att de som godt hytte- och hemmansställe som kan vara
allehanda god lägenhet till, med vatten skog och malm, de kunna
vara ringare skattlagde, och tvertom igen, der som är litet
vattufail och liten skog och lång malmvåg, de kunna vara högt
lagde uti hytteskatt, det som oss synes orällvisligt är. Derföre så
hafva vi betänkt hos Oss, att det mätte vara rättvisligen, att hvar
och en utgjorde sin ärlige skatt eller hvad hjelper som kunne
blifva beviljade, efter sora han hade ägor och bruket till. Och
derföre håfve Wi afärdigat denne Oss älskefige, ädle och välbördig
Wår Troman och Kammarråd, Ilans Akesson lill Biurum,
samt
Den 23 0 c t o b c r f. m.
sami Wår Befallningsman vid Nora och Lindesberg Tideman
Persson och Johan Ottesson, att de skola låta eder Wår mening
derom förstå, att hvar J vele der lill bevilja och gifva ut edre
utlagor, eftersom hvar och en kan hafva bruket till, då vele vi
cflcr denna dag alldeles hafva eder förskont, som är först och
främst, all hytte- och hammarskatt skole J alldeles vara frie
före, item den hjelp J härtill dags häfver utgjort till månadspenningar.
Sedan edert arliga skattcjern sholen J ock vara frie
pire. Desslikes för de kol J pliige utgöra för jernet. Deremot
igen så begäre vi, att J vele gifva oss hvart tionde pund i gjuteverk
och smidt jern och hvad sorn Gud täckes gifva eder af
berget, eftersom de vid Kopparberget gore, och sedan vara för
allt frie, hvad namn det helst hafva kan, som J härtill utgjort
bafve, så går det som oss tyckes rättvisligen till, och den gifve
då mer, som mera bruk häfver, och den mindre sorn mindre bruk
bäfver, och der J då få något, så få vi med, få J ock litet, så få vi
med litet. I vele fördenskull låta oss eder mening härom med
våra utskickade uttryckeligen låta förnimma, och befalle eder Gud
samteligen och synnerligen. Af Orebro den 18 Februari år 1008.
Carolus.”
Ifrån denna skrifvelse började inträda förhållanden af ytterligare
contracter, såsom jag nu sedermera kommer alt nämna.
Uti Bergsordn. pag 154 finnes af 1049 den 6 Juli Drottn.
Christinas Ordn., hvarefter bergsmän och andra skola sig regulera.
I 14 § förbehåller sig Kronan en fjerdedel a en tredjedel i hvarje
grufva, att bruka eller förpakta; och § 35 pag. 105, att ”alle
frälsemän skola vara förpligtade att gifva Kronan af sina bruk tiondejern
af den malm, som i Kronans grufvor tages, hvart 10:de
skeppund, och af den malm, som tages i deras egne grufvor hvart
30:de skeppund, för hvilket ingen må vara fri; tages malmen utur
bägge Kronones och frälsemannnagrufvor och blandas i en masugn
och smältning tillhopa, dä gifve de till Kronan hvart 20
skeppund.” Uti § 30 ålägges sammalunda presterskapet för sina
tillverkningar. 1020 d. 31 Dec. upprättades contract emellan
Kronan samt Nora och Lindes bergsmän (försök på 3:ne år) om
malmtiondens erläggande, med Nora 08 läster Osmunds årligen.
Linde 34 d.o d:o d:o.
Af Bergsordn. pag. 335 synes, alt 1084 stadgades, det liondejernet
borde erläggas höst och vår; och af K. br. lill Bergscoll. d. 11
Febr. 1696 (Bergsordn. pag. 489) finner man, att malmtionden nu var
förvandlad till tackjern, hvilket synes deraf, att tackjernet ej från
hylla fick afföras förr än liondejernet var aflaget. Blåsningens
början och slut skulle i kyrkan kungöras. Se vidare jcrnbergsordn.
1649 och K. förordn. d. 27 Aug. 1723-
1686 ingick Öster och Wester Bergslagerne contract alt utgöra
tiondejern, visst per dygn, med villkor, som ses af förordn.
d. 27 Aug. 1723.
I Bergsordn. pag. 008 är infördt under 1721 d. 13 Apr.
ett dylikt contract med Nora, Lindes, Grythytte, Philipsstads,
3 II. 31
242
Den 23 October f. m.
Carlsskoga, Leke oell Lerbäcks bergslager med 3:nc fri eller kalldygn,
sedan bälgen slappes till gång.
Uppbördslängden för år 1607 innehåller bland annat:
Elfvert Halfvardssons räkning för Nedre Bergslagen ni. fl. i
Westmanland år 1(507. N:o 13.
Arliga Buntan.
Andre Upbörder.
Håfve Bergsmennerne som bruto uthi Wijka och Jönewijcks
ierngrufve ulbgiordt i tijende
Jernmalm 142 i Lass.
Dito Bukning för år 1(509. N:o 5:
Andre Upbörder
Tijende Järnedt 1609 rentade efther Presternes förseglade
längdh
Tackjern  293 Sk# 9 L#.
Stångjern .... 2 ,, 12 ,,
1608 års räkenskaper finnas icke i Kammarcoll. Desamma
innehålla föreskrifter i detta afseende, men sjelfva rescriplet har,
såsom jag nämnde, icke kunnat igenfinnas.
Gustaf Adolphs rescript af d. 31 Dec. 1620 lyder sålunda:
”Wi Gustaf Adolph etc. gore veterligit, att väre undersåtare
ifrån Nora och Lindes bergslager hafva genom sina utskickade
haft sitt bud hit till oss och underdånligen begärt, att de för tiondejernet,
som de härtill hafva utgjort, mätte blifva förskonte,
och derföre gifva af hvart bergslag en viss summa, hvilken deras
begäran vi nådigst ansett hafva och gunsleligen eflerlåtit, att de
årligen en viss summa gifva måge, nemi. af Nora bergsslag sextioåtta
läster ossmundsjern och af Lindes bergslag tretiotvä läster,
dock skall hvart år för sig göras en ny stadga med dem om samma
summa, så att eftersom hvart bergslag årligen blifver förbättrat
både med hyllor och hemman, derefter skall och summan på
Af Stockholm d. 31 Decembris 1(520.
Gustavus Adolphus.”
”Utdrag af meddeldt utlåtande i fråga om bergsmannaförmånernes
upphörande för hemmanen i den s. k. Bondefjerdi
ngen inom Lindes socken och bergslag.
Ehuru högstberörde 1620 års conlract icke utmärker som
skulle den öfverenskommelse detsamma omfattar blifva gällande
för framtiden, har likväl den bergsmanhemmanen, hytlorne och hamrarne
från äldre tider åsatte och dittills i jordeboken uppförde,
fastän af ofvan anförd orsak sedan år 1608 ej utgjorde ärliga eller
jordeboksränta, blifvit från jordeboken utesluten och berörde
hemman deruti upptagne endast till namnet samt de mantal, hvartill
samme hemman blifvit ansedde vid en i Januari månad år
1625 hållen ransakning, såsom följd hvaraf någon annan ränta
af grundskatlsnatur, efter den tidens åsigt, ej existerade i förevarande
(Nora och Lindes) bergslager, eller i räkenskaperne beräk
-
Den 23 0 c t o ]> e r.
243
nades än den som utgjordes af l:o de s. k. Kyrkobordsmännen
— — 2:o Ny och stadgelicmman — — — — — —
Den förhöjning i stadga eller tiondejernet, som i ofvannämnde
coutract för K. M. och Kronan förbehölls och påräknades, synes
först hafva erhållits med år i63i, och det af den anledn., att
2:ne Itäkenskrifvare hade blifvit af Riks- och Kammar-råd förordnade,
att emot arrendatorerné hafva uppsigt å tiondejernet (såväl
jernskalten som Kronans öfriga intrader i de båda bergslagerne
hafva varit upplålne på arrende alltifrån år 1620 till och med år
i 6(53), varandes berörde tillökning efter är 1631 i räkenskapen
uppförd under titel: Föröfrat tiondejern.
Vidkommande för öfrigt, så väl sistnämnde jern, som det i
1620 års contract bestämde skattejern, 102 läster eller 1224 fat,
sä hafva båda slagen varit till och med år 1648 ansedde för och
i räkenskapen uppförde och beräknade som ossmundsjern om 20
L$ på fatet eller Skg1, men i 1649 års räkenskap är skattejernet
förvandladt till tackjern pä det sätt, att för hvarje fat utförts 1J
Skf?; på grund hvaraf för samma skattejern uppkommit, ett belopp
af 1530 Skfi tackjern, hvilket, utan föreg:de förvandling,
blifvit beräknadt a 26 hit på Skfé, hvaremot ang:de det föröfrade
jernet, detsamma upptagits sorn tackjern, och utvisa räkenskapen,
att ej mindre det tackjern, som svarar emot förenämnde
skattejern, än det s. k. föröfrade jernet, deruti allt sedermera uppfördt
under gemensam benämning af behållet eller ordinarie och
föröfrat liondetackjern, samt vordet af bergsfogdarne redovisadt
till de belopp, hvartill detsamma i förhållande till blåsningen
uppgått.
Sedan, på sätt anfördt finnes, ordinarie eller jordeboksräntan
å de egenteliga bergsmanshemmanen, under sagde benämning försvunnit;
— — — — — — — — — — —
så har, under loppet af år 1663, fråga uppstått, om icke de under
nyssberörde räntebenämningar: landttogsgärd, brukshjelp och
drungelön belöpande persedlar, kunde anslås i tackjern och således
bli en ordinarie ränta, för hvilken ränteförvandling den
grund skulle följas, alt för hvarje 3 dalers ränta skulle utgöras 1
Skf? tackjern.
Obs. Det af hemmanen nu utg:de persedle-tackjern motsvarar
alltså endast de 3:ne räntebenämningarne i mantalsräntan;
och gamla jordeboksräntan är inbegripen i
tionde-tackjernet.”
En uppgift på de belopp i penningar, hvartill jordeboks och
hemmantalsräntorne å ett helt hemman (om 8 öresland, der öretalets
beräkning finnes), i nedannämnde bergslager samt dertill
angränsande orter uppgå, förvandlade efter 1843 års markegångstaxor,
torde blifva upplysande, för att jemföra de onera, som åligga
bergsmanshemman, med de onera, som åligga hemman i landslagen.
Denna uppgift lyder sålunda:
Den 23 0 c t o b e r.
”Uppgift på de belopp i penningar, hvartill jordeboks och hemmantalsräntorne
å ett helt hemman (om 8 öresland, fler öretalsberäkning
finnes), i nedannämnde Bergslager samt dertill angränsande
orter uppgå, förvandlade efter 1843 års
markegängstaxor.
Bergslag.
Skinnskatteberg . . .
Norbergs
anm. Alla hemman
B:co R:dr
dessa båda
bergslager äro belagde med ordinarie
voterin
o*
Nora, Lindes med derinom belägne Bondefjerding,
Ramshytte samt delar af
Grythytte och Nya Kopparbergs . .
bergslag
99
99
99
20: 9.
30: 30.
31:
80:
66: 35.
93: 35.
82: 3.
79: 35.
62: —
59: 17.
53: 35.
82: 24.
59: 43.
28: 9.
6.
6.
99
99
19:
20.
10.
19
99
57:
8.
—
99
99
6:
5.
10.
99
99
10:
44.
6.
99
99
30:
3.
6.
99
99
3:
—
--
Lekebergslagen: i
Qvistbro Socken
Kihls socken
Carlskoga bergslag och en del af Grythytte
Philipstads, en hytta
I följande bergslager äro hemmanen
åsatte enahanda jordeboksräutor med dem
i landslagen, men njuta lindring i mantalsräntan,
nemi.:
Philipstads med . . r:dr 13: 40. —
Lerbäcks med Dalby
hyttelag .... „ 33: 19. 10.
Tabergs
13: — —
anm.: Hemmanen i denna
äro ordinarie roterade.
Landslag.
Näsgårds fögderi och Grangärde socken
Salbergs dito och Möklinta socken . .
Kongsörs och Skedvi socknar ....
Fellingsbro härad och socken ....
d:o i Ervalla socken ....
d-.o i Näsby socken. . . . ,
Wisnums härad och socken ....
Grums härad och socken
Omkostnaden för soldatroteringen 'dr
uppskattad per rote:
i Dalarne till .........
i Westmanland
i Nerike
i Wermland
För att visa i hvad proportion den s. k. tackjernstionden
hyttorna utgöras, bifogas en i K. Bergscoll. uppgjord tabell
ver tackjernstillverkningen enligt hvilken hyttor och masugnar
taxerade för hvarje blåsningsdygn, som följer:
6.
16.
9.
G.
2.
5.
11.
8.
11.
11.
7.
af
öf
äro
-
Den 23 Octo ber f. m. 245
”Enligt i Kongl. Bergs-Collegium uppgjord tabell öfver tackjernstillvcrkningen,
enligt hvilken hyttor och masugnar äro taxerade
för hvarje bläsningsdygn, som följer:
Bergs-Fögderi.
Hyttor och Masugnar.
hU å 20
pä Skff.
10:deni proc.
af tillverknin-  gen åren 1S38
— 1842.
Westerbottens
lins endast Robertsforss
12
2,81
Uplands och Ros-
Rennebol .
13
I
lags.
Harnäs
19*
> 3,55
de öfrige 12
hvardera
2G
(
Gelleborgs och
'Frenne å .
5
W. Norrland.
5 st. ä
G
I
1 st. å
7
1
1 st. h .
11
(
1 st. a
17
> 2,17
2 st. å
19*
k
1 st. å
14*
1
Osterbergslags
alla de öfriga
ii . •
13
J
2 st. ä
11
i
(i Dalarne)
2 st. ä
12
j
1 st. a
15
I
3 st. å
16
[ |
1 st. ä
17
) 2’85 I
L st. ä
18
j i:
1 st. il
14
\ |
2 st. ä
19
i
alla de öfriga
å .
13
1 1
Westcrbergslags
4 st. a
13
\
(i Dalarne)
3 st. å
14
J
10 st. ii .
15
1
3 st. å
18
(
1 st. ä
10
j 2,94
G st. ii
19*
1
1 st. å
20
l
1 st. ä
22
]
alla de öfrige
å . .
16
1
Norbergs och
2 st. a
14
I
1 Skinskattebergs
2 st. a .
15
J 3,54
G st. ii
18
1 st. a
19*
k
alla de öfriga
å . •
IG
Nora
1 st. a .
11
j
2 st. a
14
1
1 st. a
16*
l 3,90
4 st. a
17
[
2 st. å .
16
1
3 st. a
18*
I
246
Den 23 October f. m
Lekebergs oell
1
st.
ä .....
9
\
Carlskoga.
1
st.
h
15
J
2
st.
a
lf>
1
2
st.
a
164
2
st.
a
17
} 3,94
2
st.
a
m
2
st.
a
18
2
st.
a
184
|
1
st.
a
19
1
Lerbäcks.
4
st.
a
74
J
2
st.
a
124
1
1
st.
a . . , . .
4A
) 1,32
1
st.
a
ii!
(
1
st.
å
13
1
Linde och Ram-
3
st.
a
13
1
. bergs.
4
st.
a
14
f
1
st.
a
134
f 3,18
1
st.
a .....
174
1
1
st.
a
20
Nya Kopparbergs.
1
st.
a
124
1 O 1
1
3
st.
a
13]
1
st.
a
12
f
1
st.
a
14
1
st.
a
14 j.
) 3,76
2
st.
a
15
i
3
st.
a
10
1
1
st.
a
17
1
1
st.
a
19j
1
5
st.
a
18
1
Wermlands och
2
st.
a .....
15
Dals.
1
st.
a .....
13
N.D. fins ej någon
3
st.
å
16
hytta pä Dal.
4
st.
a
16*
1
st.
å
m
4
st.
a
17
> 3,39
4
st.
a
17'
.
5
st.
a
18
4
st.
a
18 >.
3
st.
å . . . » .
19
1
st.
a
20
Södermanlands.
1
st.
a
6
1
2
2
st.
st.
a
å
8
9
f 2,63
1
st.
å
13
1
Östergöthlands.
Borkhults i Skärkindsh:d.
11
1 3,18
Finspongs
13
S
Den 23 October f. m.
247
Calmare.
1 st. å
8
i
1 st. å
7
i
1 st. ä
91
1
1 st. å
10
/ 3,13
2 st. å
12
j
2 st. ä .....
13
1 st. å
151
I
Tabergs bergs-
3 st. å
51
)
fögderi.
2 st. å
7
1 st. å
Vo
3,39
1
7 st. å
10
Kronobergs.
2 st. å
4
•>'ZÖ
)
2 st. ä
6
/
1 st. å
7
/ 3’71
1 st. å
10 2®o
2 st. a
12
]
Häraf inhemlar R. o. Ad., att på intet ställe skatten nppgår
till 4 proc. af den årliga tillverkningen, på somliga ställen något
öfver en proc. samt på de fleste ställen till två a tre procent; dä
likväl ifrån början denna näring har i allan lid betalt fidi tionde
af blåsningen, och det på det sätt, att innan någon bit tackjern
fick försäljas, så skalle tionden beräknas och aftagas. Då R. o.
Ad. nu icke lärer vilja bestämdt afslå ifrågavar. betänk. Litt. C.,
och StatsUlsk. dessutom, efter tagen kännedom af hvad jag nu
uppgifvit och de ytterligare upplysningar, som Utsk. kan finna
sig i behof af att ifrån Kammar- och Bergscollegierne infordra,
kommer i tillfälle alt närmare utreda frågan, så anhåller jag, att
hvad i sjelfva inkomstbetänk. N:o 8 är anfördt, mätte Lill Utsk.
återremitteras.
Jag slutar med detsamma hvarmed jag börjat, att, om man
skulle nedsätta tionden för tackjernslillverkningen till hälften, så
måste man, så framt icke en bestämd orättvisa emot jordbrukare
skall äga rum, ovillkorligen äfven nedsätta spanmålstionden till hälften.
Sådana åtgärder tror jag hvarken äro nyttiga eller ens rättvisa
emot dem, som sedermera skola fylla bristen genom allmän
bevillning, och det derföre alt dessa afgifter utgöras, såväl af jordbrukaren
som af hytteägaren, in natura, der de finna sin fördel
deruti, d. v. s. så vida de icke kunna sälja spanmålen till det af
dem beräknade pris eller tackjernet till det pris, sorn i den af
Kammar- och Bergscollegierne samt Statscont. årligen fastställda
taxan finnes bestämdt.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag anmälde mig när den
sals yrkades, att conjuncturens tryckning ojemförligt mindre drabbade
tackjernstillverkningen än produetionen af säd, d. v. s. jordbruket.
Båda lida otvifvelaktig! af nuvar. conjunctur; men imin
tanka lider icke tackjernstillverkn. minst. För alt grunda jemförelsen
emellan dessa tryckningar, mine Hrr, anhåller jag, att Harne
måtte erinra sig, att utförseln af spanmål ingalunda är förbjuden;
24S
Den 23 Octo ber. f. m.
men Hrnne veta sjelfva, huru det står till med utförsel af tackjern.
Till den grad är Vester-Bergslagen i bryderi med sitt tackjern,
att tind. ansökningar derifrån ingått till K. M., med anhållan
om tillåtelse, att inrätta nya vågar inom provinsen, för alt der kunna
deponera tackjern, i hopp om att få det belånadt. I det und.
utlåt., som ifrån mig deröfver blifvit infordradt, bar jag und. tillstyrkt,
alt vid Strömsholms våg en sådan deposition af tackjern må
kunna få äga rum; men har icke tilltrott mig alt tillstyrka en ny
vågs inrättande vid Smedjebacken. Hrnne se deraf till hvad grad
denna rörelse är tryckt. Det är icke dä alt förmoda att någon
hläser mer i dygnet än han eljest skulle göra. Bergsmansståndet
håller redan på i flere år att gå under, och minskas allt mer och
mer. Om R. St. göra något för alt låta dem få hemta andan, sä
tror jag, att detta är en åtgärd, som är i högsta grad fosterländsk.
Jag föreslår bifall å Utsk:s betänk., i synnerhet, som den lid, under
hvilken man föreslagit, att bergsmännen skola lindras, är så
ganska kort, särdeles nu, såvida riksdag återkommer hvart tredje år.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum kl. 6 e. m.
komme alt fortsättas.
O or
Frih. Åkerhjelm, J o li a n C a r 1: I motsats emot hvad en
värd talare här midt emot nyss har yrkat, ber jag att få anföra följande,
såsom mig synes väl grundade skäl för SlatsUtsk:s utlåt. En värd
talare har visserligen anfört en skattehistorik för tackjernstillverkningen,
och jag finner den samma vara ganska intressant, men
inser likväl icke att derigenom blifvit anförda några verkliga skäl,
sorn borde föranleda till ändring uti Utsk:s på goda grunder stödda
förslag lill tackjernstiondens nedsättning. Den värde talaren
har anfört, att det skall vara en stor skillnad emellan beskattningen
inom bergslag och landslag. Detta är visserligen också ganska
riktigt förhållandet, men jag hemställer, huruvida det icke är Statsekonomiskt
klokt och riktigt, att om dessa bergslager äro mindre
beskattade än landslagen, och det likväl visar sig, att tackjernstillverkningen
der skulle hotas med undergång, om icke Staten beviljade
skatte-nedsättning, man bör bevilja en sådan lindring. Jag
anhåller således om bifall lill StatsUtslcs betänk.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr: R. o. Ad. står visserligen
hos Frih. Cederström i förbindelse för de historiska upplysningar
han behagat meddela om den ifrågavar. skatten, men jag
tager mig friheten fästa uppmärksamheten på, att det hör egentligen
icke hit, huru skatten uppkommit. Frågan är, om det är
skäl att för närvar, lindra denna skatt, om de näringsidkare, som
skatten träffar, icke äro i den ställning, alt de behöfva en sådan
lindring. Tackjernstillverkningen står för närvar, på den punkt,
att ganska många hytteägare icke kunna tillverka ett enda Sk:pd
tackjern utan förlust. Jag vill visserligen hoppas, att denna stora
olägenhet är öfvergående, och ur denna synpunkt har äfven Stats
Utsk. betraktat denna fråga, enär de tillstyrkt en tämporär nedsättning.
Utsk. har icke tillstyrkt, att skatten skall för all framtid
-
Den 23 Octobcr f, m.
249
lid förminskas till hälften, utan endast alt, i anseende till denna
närings nuvar. förlägenhet, skatten mätte till hälften nedsättas intill
nästa riksdag. Frih. Cederström har uppställt en jemförelse
emellan jordbruket och tackjernslillverkningen. Afven jag erkänner,
att jordbruksnäringen för det närvar, är tryckt, likasom de
flesta andra näringar i värt land, i anseende till åtskilliga missgynnande
omständigheter. Men likväl tror jag icke, att detta är
förhållandet med någon näring i så hög grad, som med lackjernslillverkningen.
Jordbrukaren har åtminstone någon vinst af sitt
yrke, men så är på många ställen icke händelsen med tackjernstillverkaren.
Hans ställning har ock inom StatsUlsk. blifvit allmänt
behjertad, och det finnes icke en enda reservation emot dess
tillstyrkande. Jag hemställer ock, att K. o. Ad. måtte bifalla betänk.
Frih. von Kraemer, Rob. Fredr.: Jag har inom SlalsUtslc.
fullkomligen opartiskt kunnat bedömma denna angelägenhet,
emedan jag hvarken äger bruk eller hytta; men de skäl, som der
blifvit framlagda, hafva tillräckligen på mig inverkat. Frih. Cederström
har här meddelat oss en historik om bergsbruket, och tillika
förebrått Ulsk., att det icke tagit kännedom af alla dessa handlingar
i afseende på skattens uppkomst, Jag får dertill svara, alt
Utsk. alldeles icke varit okunnigt om dessa handlingar, och blott
den rubriken ordinarie ränta hade varit alldeles tillräcklig för att
lemna upplysning om på hvad sått skatten tillkommit. Något bestämdt
anspråk på nedsättning kan också icke göras från tackjernstillverkarnes
sida, utan det är blott billighetsgrunder, som här komma
i fråga. Då tackjern icke lämpligen kan exporteras, har Utsk.
ansett det vara af behofvet påkalladt att lätta exporten af stångjern,
och det kan icke ske på annat sätt, än att jerntillvcrkningen
i landet blifver mindre dyr, och dertill skulle det naturligtvis verka
om de onera lindras, som nu ligga på tackjernslillverkningen.
En. sådan mängd af skäl hafva dessutom för denna sak af de särskilda
motionärerne blifvit anförda, att ingen af Utsk:s ledamöter
motsatte sig en sådan lindring, som blott år temporär; hvaremot
der funnos många som yrkade, att denna lindring skulle blifva pä
längre eller obestämd tid; men detta ansåg Ulsk:s majoritet icke
böra äga rum, utan alt delta borde bestämmas efter conjunctursförhållanden.
Jag får med anledn. häraf tillstyrka, att den lindring
Utsk. föreslagit måtte af R. o. Ad. blifva bifallen.
Frih. Cederström: Ilär har af en ledamot blifvit yttradt,
att det skulle vara nyttigt i slalsekonomiskt hänseende, att lemna
en uppmuntran för en kortare tid åt tackjernstillverkningen. I
statsekonomiskt hänseende kan det icke vara af någon nytta alt
nedsätta ett skattebidrag, som redan är nedsatt lill det yttersta
möjliga. Hvad som statsekonomen i stället fordrar, är att bereda
den vara afsättning, som saknar en sådan. Om afsättning icke fås
till herrar stångjernstillverkare inom landet, så kan den säkerligen
fås hos stångjernstillverkare utomlands, Der är vägen för att befordra
välstånd och rikedom hos hytteägarne i Sverige, men icke
3 H. 32
250
Den 23 O c lo ber f. m.
är det genom en lumpen nedsättning af några skp:d jern, som
väl komma att stå i Statens räkenskaper, men för näringen blifva
af föga eller intet gagn; då deremot en förändrad reglering i afseende
på tulltaxans bestämmelser kan blifva af en helt annan
oell mera genomgripande fördel för jernhandtéringen i allmänhet,
så väl inom Sverige som inom hvilket annat land som helst.
Hvarföre skall Sverige nu förbjuda tackjernsutförsel, dä man när
som helst får införa tackjern i Sverige? Hvarföre skulle icke lika
väl alla andra länder hindra tackjernsulförseln, om detta vore statsekonomiskt
rätt? Det finnes icke någon slags tanka, ulan blott en
gammal vana som ligger till grund derföre, alt stångjernsbrukspatronerne
skulle hafva uteslutande rättighet att ensamme och lill
nedsatt pris få begagna allt tackjern, som inom Sverige tillverkas.
Detta vare nog ronde den statsekonomiska åsigten af ämnet, men
den politiska är af en större och vida vigligare natur. Börjar
man med att för det en näring tillfälligtvis råkar i förlägenhet genom
minskade pris, uppkomna genom bristande rörelsecapilal
för ögoblicket, så slutar man med alt upphäfva allt hvad ordinarie
räntor heter, och att ställa Statens inkomster på den precaira
punkten af bevillning för hvarje fall, och dä vet man icke rätt väl,
huru det kan komma att bära sig med Sveriges styrelse och möj
lighelen af Sveriges sjelfbestånd. Jag begär ålerremiss af betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Ehuruväl taekjernstionden
hörer till de ordinarie inkomsterna, kan jag icke anse den vara
en grundränta, utan det är en bevillning, lagd på en viss fabrikation.
Delta ådagalägges äfven af de handlingar, sorn Frih. Cederström
här uppläst, och sorn varit ganska upplysande om tackjernstiondens
uppkomst. Den har nemi från början varit en del
af den malm, som bröts i grufvorna. Om icke grufvan bröts, så
gais icke eller någon tionde deraf ät Kronan. Detta ar skillnaden
emellan denna ränta och de egentliga grundräntorna, hvilka utgå af
ett hemman, antingen på hemmanet sås och skäres eller icke. Då
det sedermera befans omöjligt att controllera huru mycket tackjern,
som i hvarje masugn tillverkades, sä undergick denna tionde
den förändring, att den utgick för hvarje dygn masugnen eller
hyttan var i gång. Då hyttan icke var i gång, gafs icke eller
någon skatt, och således var det en skatt på fabrikationen eller
näringen, men icke på egendomen der hyltan stod. Denna skatt
utgjordes af den malm, som hröts ur egna grufvor, med i allmänhet
-jfj och icke, såsom Frih. Cederstöm uppgifvit, med j‘ö. Denna
skatt utgjorde således något öfver 3 proc. Nu är af de handlingar,
som här blifvit upplästa, ådagalagdt, att endel hyttor gifva
lill och med närmare 4 proc. af sin tillverkning, andra gifva
2, och de flesta något deröfver. En lista på dessa förhållanden,
sorn Frih. Cederström här företett, har äfven i SlatsUtsk. varit begagnad
under öfver läggningen om delta ämne. Den minskning i
procent, som visar sig sedan skatten blifvit bestämd efter dygn
för hvarje hytta, har uppkommit derigenom, att melhoderne för
jernets tillverkning på ägarnes bekostnad blifvit förbättrade, och
fabrikationen sålunda blifvit drifven till en stor höjd, samt kun
-
Den 23 Octo ber f. m.
251
nät ske med bättre hushållning än förut. Detta är en lycklig
följd deraf, att skatten blifvit bestämd efter dygn och icke efter
tillverkningens belopp. Emedlertid har, detta oaktadt, kostnaderne
för jerntillverkningen icke för närvar, kunnat bringas i öfverensstämmelse
med försäljningspriset, utan det är ädagalagdt, ali i
allmänhet betäcker icke del försålda tackjernet kostnaden för kol
och arbete vid dess tillverkande, ännu mindre de öfriga kostnader,
som dervid förefalla. Under sådana förhållanden har Stats-Utsk.
ansett någon nedsättning i afgiften för tillfället böra äga rum, t
likhet med hvad R. St. förut beslutit i afseende på alun-lillverkningen
i allmänhet och i afseende på tillverkningen uti Fahlu grufva.
Vid sednaste riksdag skedde också nedsättning i skatterna för
jordbruket särskildt, uppgående lill 240,000 ä 250,000 r:dr b:co
årligen. Dä hördes icke någon klagan öfver att skatterna lindrades
på något ojemnt sätt. Jag tror icke eller att någon klagan nu
skulle förspörjas, i fall R. St. biföllo, hvad StatsUtsk. uti ifrågavar.
ärende föreslagit.
Hvad Frih. Cederström i öfrigt anfört i afseende på statsekomiska
grundsatser, kan lill en stor del visserligen vara riktigt,
men nu är icke fråga om huruvida tackjernsexport bör äga rum
eller ej, utan huruvida lackjernslillverkning bör mera eller mindre
beskattas, under det att tackjernsexport icke får äga rum till
något sä stort belopp, att det i ringaste män kan inverka förmånligt
[iå tackjernspriset.
På dessa skäl tillstyrker jag bifall å Ulsk:s förslag, hvilket icke
afser det förhållande, att tackjernsexport kan blifva medgifven, utan
blott det närvar, förhållandet. Skulle, såsom jag för min del i
viss» afseenden vore färdig alt tillstyrka, tackjernsexport blifva medgifven,
så följer deraf, att R. St. mäste taga tackjärnstillverkningens
beskaffenhet i närmare öfvervägande och helt och hållet förändra
bestämmelserna derom. Detta visar likväl ytterligare, att
tackjernstioude icke är att anse som en grundränta, utan som en
beskattning på en näring, hvilken beskattning får rätlas efter näringens
tillstånd.
Ilr af Harmens, Henrik Otto: En ledamot har här uttryckt
sin förundran deröfver, att StatsUtsk. kunnat framkomma meri
förslag till en skatts nedsättande, utan att känna de grunder, efter
hvilka denna skatt utgått och blifvit beräknad. Deruti ligger
ett fullständigt misstag å hans sida, och en återremiss endast för
att lemna Utsk. tillfälle alt laga kännedom af de upplästa handlingarne
är verkligen öfverflödig. Det finnes inom Utsk. hytteägare,
som ganska väl kände förhållandet med denna beskattning,
och som derom underrättade de ledamöter, som icke kände det.
Hade man icke inom Utsk. känt de uppoffringar, som Stalén uti
äldre tider gjort för tackjernsblåsningen, så är det mer än troligt,
alt Utsk. hade föreslagit en större skattenedsällning, än som
nu skett. Utsk. trodde, att den första åtgärd Staten borde vidtaga
för all skaffa afsättning på denna vara, vore den att icke trycka tillverkningen
af densamma med oerhörda skatter. Den skatt, som
utgår af tackjernsblåsningen år den drygaste och lyngsta som ut
-
252
Den 23 Octo ber f, m.
gär af någon näring i vårt land, ja ganska få näringar gifvas i
något land, som betala så härda skatter. Frih. Cederström har
redan velat visa den stora skillnaden, som är emellan afgiften inom
bergslag och landslag, och alt Staten skulle äga grundade anspråk
alt uttaga de af bergslagen betingade skatter. Sä vidt jag fattade
de handlingar, som upplästes från Carl lX:s lid, och såsom jag förstod
det språk, som deruti begagnades, så stadgades deruti, att
hytteägare inom vissa bergslager skulle betala, såsom orden lyda,
”efter som de kunna hafva ägor och bruket lill”; det måste väl
betyda: efter som de hafva råd lill. Jag för min del tror icke
att Sveriges hytteägare för närvar, hafva råd att betala till Staten
1 | proc. af brnttotillverkningen, och den jemförelse, som Frih.
Cederström gjort emellan beskattningen på tackjernstillverkningen
och de räntor, som utgå af jordbruket, är således olämplig i della
läll. Den enda nytta, som en återremiss skulle kunna medföra,
vöre måhända i det fall, alt inom StatsUlk. fnnnes någon
majoritet, som gillade Frih. Cederströms åsigt i ämnet, men dertill
har jag åtminstone icke funnit någon anledn., och jag för min
del anser, att R. o. Ad. bör på de anförda skälen bifalla StåtsUtslås
betänk.
Ur Lagerhjelm, Pehr: Jag skulle icke upptaga R. o. Ad:s
lid, om del blott vore för att anföra ytterligare skäl, utöfver dem
som af StalsUtsk. och af flera ledamöter här blifvit anförda, för
att tillstyrka bifall å detta förslag. Men under loppet af discussionen
har af en värd talare blifvit framkastad en sats, som, om
den vore sann, skulle verka derhän, alt alla de andra skälen icke
försloge att komma lill delresultat man önskade. Jag menar den
satsen, att man bör hjelpa tackjernsblåsningen genom alt sätta
den i ständ alt söka afsättning utomlands. Det vore en möjlighet,
att tackjernstillverkningen deraf blefve hjelpt, men i och med detsamma
droge man med sig en verklighet, och det vore det Svenska
slångjcrnssmidets ruin. Jag anser det nu vara rätta tillfället
att utveckla de skäl, hvarpå jag stödjer en så sträng sats, som
den att vårt stångjernssmide skulle alldeles gä under, om man tilläte
fri utförsel af tackjern under en period, då stängjernslillverkningen
icke allenast har ali strida med en penningekris, utan äfven
med andra länders förbättrade jern. Jag vill nu blott åberopa
denna sals, och är färdig att när sora helst utveckla skälen
derför, men jag ber att iå tillägga några ord i afseende på de tabeller,
som har blifvit åberopade angtde sjelfva proportionen emellan
skatten af tackjernsblåsningen inom olika bergslager. Jag nekar
icke riktigheten af dessa siffror, men jag vågar hemställa till
den värde talaren, som uppgifvit dem, om de ej äro beroende af
olikheten inom de orter, som producera det mesta tackjern. Om
jag jemför Norbergs bergslag med Tabergs bergslag, sä linner man
en betydlig skillnad inom dessa två orter. Pä förra stället är
skatten omkring (i Sk® på dygnet, och på det sednare ända till 22,
ja kanske 24 Sk® på dygnet. Hvilken af dessa orter har det största
dygn-talet i sin blåsning? Måhända har Norbergs bergslag 20
eller 30 g:r sä många dygn som Tabergs; jag vet ej sä noga, men
Den 23 October f. m.
253
den är dock utan all jemförelse större. Det allmänna förhällandet
är, att skallen är på hyltan per dygn 14, 16, 18 ända till 24 Sk#,
måhända äfven något högre på de orter, som producera någonting
betydligt. Om man nu antager skatten till | Sk# pr dygn och productionen
till 22 Sk#, så blir skatten T/s eller 3 proc. af tillverkningen.
! allmänhet tror jag man kan antaga skatten vara 3
proc., och det är ganska drygt.
Jag ber slutligen att få fästa uppmärksamheten derpå, att
denna skatt ingalunda är en grundränta, ty om tackjern icke tillverkas,
så betalas ingen tionde. Helt annorlunda förhåller det sig
med grundräntan, den går ut om jorden skötes eller icke. I närvar.
tid kan man säga, ehuru med erkännande att förhållandet
är olika inom olika orter, att tackjernstillverkningen i allmänhet
går med förlust, och detta ger tillkänna, alt denna näring icke
kan jemföras med jordbruket, som icke är någon fabrikation, såsom
tackjernsblåsningen. Jag tror det derföre vara en sann statsekonomisk
åtgärd, då conjuncturen är så svår alt en fabrikation
icke ger vinst, att man dä undsätter den, ålminstone medelst nedsättning
lill halfva bördan, såsom föreslaget är. Man borde nästan
taga bort den helt och hållet, så länge conjuncturen till den
grad trycker näringen, att den icke gifver någon vinst, ty naturligt
vis är det en fördel för hela riket, att denna näring bibehåller sig,
men huru skall den det kunna göra, om man lägger skatt på den
under en så svår conjunctur att den icke bär sig. Jag tillstyrker
bifall å Utsk:s förslag.
Frih. Ridderstolpe: Den talare, som, då han första gången
yttrade sig, i afsigt att motverka den af StatsUtsk. föreslagna lindringen
i tackjernsskatten, till sin hjelp åkallade jordbruksintressets
nuvar. tillstånd, har, då han nu sednare gången yttrat sig,
gått ännu längre, och gjort en jemförelse emellan stångjernssmidet
och lackjernssmidet, för att till det yttersta förfölja detta sednare.
Jag nödgas således äfven här följa med och erinra honom,
alt när två åro olyckliga böra de hvar för sig eftertänka, huruvida
den ena eller andra har varit orsaken lill sin olycka. Om
någon är oskyldig lill sin, så är det tackjernsblåsaren. Möjligen
skulle man emot den andras olyckliga conjunctur kunna framkasta,
alt den lill större delen sjelf vållat densamma, derigenom att
varan icke så väl tillverkas nu som tillförene. Deremot kan man
aldrig säga om tackjernsblåsaren, att han i afsigt att åstadkomma
en större production gjort sämre tackjern. Ilan har dertill controllerna
för nära på sig. Här bar blifvit sagdt, att man icke bör
lindra cn rörelse, derföre att man kan komma att gå för långt.
Man kan gå för långt i allting, men jag har aldrig hört, att någon
varit rädd för åderlåtning af fruktan att mista all sin blod. Det
ges en gräns för allt, och den gränsen måtte väl icke vara öfverskriden,
om man för en kort tiderymd, såsom Utsk. föreslår, medgifver
en nedsättning till hälften af en tryckande skatt. En annan
talare har sagt, att när hyttan går, så är det bevis på att det
lönar sig med bläsningen. Detta kan man likväl alldeles icke antaga.
Fabrikanten kan läsa in sina instrumenter, men han kan
25 i
Den 23 0 c t o b e r f. m.
icke derföre sätta lås för sina arbetares mun; de måste hafva sin
föda, oell deraf manas han, ofta äfven utan förtjenst, att fortsätta sin
fabrikation. När jag önskar bifall å detta StatsUtsk:s betänk., anser
jag mig handla i conseqveus med hvad jag gjorde vid föreg,
riksdag, då jag vördsamt föreslog afskaffande af den utgående tullen
pä stångjern. Jag: är icke af dem som tro, att man bör lägga
sten på börda. Andra länder finnas, der man, i stället för att
lägga den der stenen på bördan, belönar den som drifver en rörelse,
så alt han kan jemväl hemta belöning frän andra länder.
Vi lägga contributioner på en fabrikation, för hvilken Engelsmännen
bevilja en drawback. Jag fortsätter min önskan om bifall
å betänk.
Frih. Cederström: Jag är skyldig att upptaga några yttranden
af Frih. Palmstjerna, hvilka, enligt min åsigt, icke voro riktiga.
Frih. sade, att grufvorna lemnadc i malm hvart 30 och icke
hvart 10 Sk?6. Förhållandet var, att Adelns egna grufvor lemnade
hvart 30 Sk$, men skattegrufvorna hvart 10, och om Adeln tog malm
ur kronans grufvor, lemnade de också hvart tionde. Togo de malm,
blandad af Kronans och egna grufvor, lemnade de hvart 20 SkS.
Frih. har jemväl jemfört frågan om tackjernslionde med skatten
af spanmäl. Jag ber att få fästa uppmärksamheten derpå, att dä
hyttan icke blåses, så gifves ingen tionde. En qvarn deremot, som
äfven är en fabrikation till förädling af spanmäl, måste, om den
är skattlagd, betala sin ränta, antingen den slår eller går. Det
har blifvit anmärkt af Hr Lagerhjelm, alt icke tackjernstionden.börer
lill skattlagda räntor, således icke till grundräntorna. Att den
icke hörer till dc skattlagda räntorna är riktigt, men alt den hörer
lill de ordinarie ränlorne lärer icke Hr Lagerhjelm kunna bestrida.
Enligt Ulsk:s förslag skulle nu denna tionde, som utgör
3 proc. och en fraction af den verkliga produetionen, räknadt efter
dygn, nedsättas lill hälften, och likväl om en grufveägare,
sorn icke är hytteägare, säljer sin malm på grufvebacken, så är
förhållandet nu, att han får minst 10 proc. och stundom ända lill
25 i tackjern för 100 Skit malm. Derpå kan bevis erhållas från
Bergscoll., om så skulle erfordras. Andra fabrikationer betala 5
proc. lill Staten, är det då en så våldsam beskattning, att hytleägaren
betalar tre?
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Ehuru jag inser
billigheten af att minska tionde-afgiften å tackjern, och skall tillstyrka
denna minskning, i fall den kommer att föreslås i sin riktiga
form, så synes mig likväl, att Ulsk. gått något knapphändigt
tillväga, då det låtit denna vigtiga fråga komma in i hillänget till
ett annat betänk. Jag har så mycket mera anledn. att tinna detta,
som Utsk. följt en annan väg i afseende på en inom BondeSt.
gjord motion om hemmantalsräntans nedsättning, af cn af BondeSt:s
ledamöter vid namn Måns Månsson. Utsk. har särskildt behandlat
denna fråga och ämnar komma in med särskildt yttrande
derom, samt under liden utfört summan i hufvudtiteln efter sitt
förra vanliga belopp. En summa af 40,000 ridrs minskning i sta
-
Don 23 October f. ta.
255
tens inkomster, synes mig förtjena en noggrannare behandling, ån
alt sa der i förbigående framkomma. Jag återupprepar, att min
mening icke är alt afstyrka sjelfva saken, nian blott att få den i
en lagligare form. Jag yrkar derföre återremiss, på det att Utsk.
må komma in med utlåt, i ämnet, som kan i vanlig ordning discuteras.
Emedlertid, för att icke uppehålla httfvudlitelns afgörande,
så kunde ju den af Konungen föreslagna summan af 80,000
r:dr ad interim fastställas, eller ock denna punkt uppskjutas till
dess alla andra frågor, som röra bevillningen, förekommit till afgörande.
Det är verkligen ett farligt prejudicat att framkasta en
beskattningsfråga i ett sådant bihang. Ehuru jag i allmänhet visserligen
anser, att all direct beskattning bör så mycket som möjligt
år ersättas äf indirect, isynnerhet hvad grundräntan angår, så
tror jag likväl, att delta bör ske i ett sammanhang. En sådan
motion är väckt i PresteSt. af Prosten Almqvist, som synes mig
vara fullkomligt rättvis. En sådan behandling böra dylika frågor
undergå, och icke såsom nn skett sättas i ett bihang.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att i hufvudsaken
fä förena mig med Hr Gr. Björnstjerna. Jag anser StatsUtsk.
icke hafva behandlat denna vigtiga fråga med elen noggrannhet
och den utredning, som vederbort. Här har blifvit yttradl af
en ledamot, att ingen nedsättning borde äga rum, med afseende på
tidens ofördelaktighet för tackjernstillverkriingen, men att man borde i
stället tillåta utförsel af tackjern. Jag är ingalunda af denna mening,
utan helt och hållet af Hr Lagerhjelms tanka. Jag tror, att
i afseende på närvar, omständigheter någon nedsättning borde beviljas;
men då uppslår den frågan: skall denna nedsättning blifva
lika för alla tackjernslillverkare, på sätt SlatsUtsk. föreslagit? Det
tror jag icke; deruti tror jag det felet ligga, som StatsUtsk. enligt
min tanka har begått. Frih. Hedeström har upplyst, huruledes
tionden är inom landet ganska olika, dels inom och dels utom
bergslag. Denna olikhet är alt jemföra med olikheten i beskattningen
af ett säteri och ett skattehemman i landslagen. Äganderättens
helgd betor derpå, alt man icke rubbar sådana förhållanden.
Vill man göra nedsättning, så må man icke göra den på
det sätt StatsUtsk. föreslagit, nemi. att nedsätlningen blir lika för
alla, utan afseende derpå, att den ena betalar högre oeh den andra
lägre. Frih. Palmstjerna och andre med honom hafva sagt, att
tionde af tackjern är bevillning, eller att dermed jemföra. Jag
medgifver att så förhåller sig med det tackjern, som tillverkas inom
landslag, derföre att hvarje hemman har der sin grundränta,
som utgår oberoende af tackjernstillverkningen. Men jag bestrider
riktigheten af denna sats så vidt den angår bergslagen inom Sverige,
ty inom bergslag hafva hemmanen lindring i grundräntorna,
såsom allmänt bekant är. De äro befriade från rotering och mera
sådant. Nu säger man: oaktadt allt detta, så bevises likväl att
lackjernstiondeu, år bevillning, deraf att om ingen blåsning verkställes
vid en hytta inom bergslag, så betalas ingen tionde. Men
jag svarar, alt det väl kan gå an på ett år alt undandraga sig
grundräntan, det går dock icke alf i längden; ty den bergslag,
256
Don 23 October t. m.
som upphör att bläsa, upphör att vara bergslag och får betala sin
grundränta.
Om R. o. Ad. ville bifalla StatsUtsk:s betänk, sådant som det
nu är, hvad blefve följden? Jo, att man borttager grundräntan för
de hyttor eller den tackjernstillverkning, som äger rum inom bergslag,
under det att man låter grundräntan stå qvar för dem, som
tillverka tackjern utom bergslag. Det är alldeles samma billighet,
som om Ståndet ville förklara, att skatte-nedsättning skulle äga
rum till större belopp för säteri än för skattehemman. I en sådan
billighet vill jag icke deltaga, och det är derföre jag nu höjt
min röst, om det också skulle vara förgäfves, för att bestrida ett
så knapphändigt betänk., som Gr. Björnstjerna fästat uppmärksamheten
på att detta är. Jag röstar för återremiss, på det att SlalsUtsk.
måtte gifva åt saken den utredning, som han förljenar. Att
på detta sätt behandla stora frågor är icke lämpligt.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: I K. M:s nåd. propos. om
statsverkets tillstånd och behof är någon nedsättning af tiondeafgiften
för tackjernstillverkningen icke ifrågasatt. Jag anser mig
likväl icke af denna omständighet ensamt föranledd att motsätta
mig en sådan lindring, som StatsUtsk. föreslagit, under förutsättning
att tillgång till statsbehofvens fyllande på annat sätt är för
handen. En föreg, talare har emedlertid yrkat, att ifrågavar. utskyld,
såsom af ordinarie skattenatur, icke bör rubbas, och sådant
af det politiska skäl, att man på samma gång med de ordinarie
skatterna rubbar ulvägarne för Statens upprätthållande. Jag skulle
anse mig af min pligt uppmanad att biträda denna mening, såvida jag
nemi. kunde inse, att ifrågavar. förslag åsyftade eller ledde till en
sådan rubbning. Men jag kan icke sä betrakta det. Det är icke
nu tillfället alt ingå i en undersökning, huruvida det icke ursprungligen
varit olämpligt alt bestämma en fix beskattning å en näring,
sorn, lika med hvarje annat fabriksyrke, är underkastad conjunctursförhållanden
i hög grad. Jag vill endast fästa mig vid den
omständighet, att Utsk:s förslag icke går ut på annat än en inskränkning
för viss tid, eller en lindring till dess nästkommande
statsreglering vidtager, och detta med uttryckligt afseende på
näringens nuvar., men som man hoppas öfvergående, nedtryckta
belägenhet. Genom förhållanden, som under de sednaste månaderna
blifvit närmare utredda, har jag kommit till den öfvertygelse,
som äfven af StatsUtsk:s förevar, betänk, bekräftas, att denna
näring verkligen har behof af en så beskaffad lättnad, som här är
föreslagen. Det har blifvit af två talare förut ganska riktigt anmärkt,
att bergslagerne, i jemförelse med jordegendomar utom bergslag,
äro gynnade med vissa immuniteter. Jag skulle derföre också
ganska mycket tveka att undstödja förevar, förslag, om det vore fråga
om att helt och hållet borttaga liondeafgiften, utan att på samma
gång försätta bergsmanshemman i samma förhållande, med afseende
pä allmänna onera, som hemman utom bergslag. Men den
nu föreslagna afgiften, ehuru till hälften nedsatt, skulle likväl i
medeltal proportionsvis öfverstiga med ungefär | den afgift, som
un
-
Dea 23 Oclober f. m.
257
under namn af hammarskatt för närvar, hvilar på stångjernstillverkningen.
Jag är visserligen också af den mening, att det nu
föredragna betänk, kunde hafva varit mera upplysande i afseende
på beskaffenheten af de olika tiondeafgifterna inom de olika bergslagerna.
Det kunde äfven, såsom en talare yttrat, blifva fråga om,
huruvida icke beräkningen af denna afgift borde jernnäs till likhet
för alla, likasom det har skett med hammarskatten. Likväl
kunde deremot vara att erinra, att dä denna nedsättning endast är
föreslagen temporärt, så skulle det hafva stor svårighet att sedermera
återgå till den gamla beräkningen, då den skulle i samma
män olika höjas, som den komme att olika nedsättas. Jag får således
tillkännagifva, att jag på nu anförda skäl finner mig icke
böra bestrida den nedsättning StalsUtsk. föreslagit, under upprepad
förutsättning, att medel icke komma att saknas för statsbehofvens
fyllande på annat sätt, men jag vill icke eller motsätta mig
den af den siste värde talaren föreslagna ålerremiss, för alt erhålla
närmare upplysningar om huru denna afgift utgår, så vidt
II. o. Ad. skulle finna sådant beliöfligt.
Frih. Hamilton, Hugo: Då sä många upplysande yttranden
här hafva blifvit afgifua, torde det anses öfverflödigt att jag
begärt ordet; men det är egentligen för att få besvara ett yttrande,
under den sednare delen af discussionen, emot StatsUlsk:s betänk.
och en derpå stödd begäran om ålerremiss, som jag anhåller
att få nämna några ord: det yttrande nemi., att det hade
bort åligga StalsUtsk., vid den nedsättning i skatten, som SlatsUtsk.
ansåg vara nödig för den närings bestånd, om hvilken här
är fråga, att först utreda den skillnad, som äger rum vid liondejernets
beräkning för de olika hyttorna, föreslå en jemkning dem
emellan och sedan den nedsättning, som vore nödig och som vore
pä rättvisare grunder byggd, än en sådan som Utsk. nu föreslagit.
Men jag ber derjemte att få hemställa, huruvida jag icke
har rätt uti den åsigten, att olikhet i beräkning af tackjernstionde
har uppkommit på den grund, att vid skattläggningen af nyare
eller äldre hyttor, man har ansett den ena af naturen äga större
förmåner än den andra, och efter denna grund skalllagt dem.
Dessa förmåner qvarstå ännu, och en nedsättning lill hälften af
skatten skulle således blifva lika lindrande för alla, enär det är
beräknadt, att skatten skulle träffa lika, när den lades olika. Man
har trott, att naturförmåner, afstånd eller andra omständigheter
inneburit gilltiga skäl till en högre skattläggning, och om detta
anses rättvist, så bör väl lindringen också rälta sig derefter; och
den föreslagna jemkningen torde således icke böra komma i fråga.
Skulle en sådan komma i fråga, så instämmer jag i deras åsigt,
som tro, att den borde ske i fall en nedsättning för alltid af
skatten blifvit föreslagen, men då det nu är en temporär åtgärd,
af behofvet påkallad, så har väl Utsk. med temligt skäl trott, att,
då ingen rubbning i de beslående förhållandena för en längre tid
afsågs, någon sådan grundlig och till botten gående undersökning
3 II. 33
258
Den 23 October f. m.
icke vore behöflig, och att man ändock skulle kunna bereda lindring
åt en näring, som visserligen i hög grad behöfver densamma.
Huruvida denna skatt i sig sjelf är bevillning eller grundskatt,
är också en undersökning, som för närvar, torde vara alltför
vidsträckt att nu grundligt företaga. Men så mycket synes
åtminstone vara klart, att det vöre obilligt om en grundskatt skulle
utgå af 6n näring, som är lika med alla andra falvi ikationer, ehuru
jag ganska väl vet, att så väl denna skatt som sjelfva hammarskatten
har varit räknad bland de ordinarie skatterna. Hvad
slutligen beträffar, att formen skulle vara så illa iakttagen, att endast
derföre återremiss skulle behöfvas, äfven om man ville tillstyrka
sjelfva saken, skulle jag icke tro, att detta är af den vigt,
att man derföre behöfver uppskjuta saken. Ty hvad i formen
kan anses bristande är endast, att delta betänk, kanske riktigare
bort afgifvas under särskild nummer i st. f. under littera. Men
denna form har alltid förut blifvit iakltagen vid inkomstbetänk.,
med hänvisning i hufvudbetänk. pä allegaterne, hvilken hänvisning
alltid har åstadkommit samma verkan, som i dag, att hufvudfrågan
uppskjutits till dess allegatet blifvit afgjordt.
På dessa skäl anhåller jag, att få förena mig med de herrar,
som yrkat bifall å betänk.
Frih. Kraemer, som begärt ordet, förklarade sig vara föreJtommen
af Frih. Hamilton, och derföre afstå frän vidare yttrande.
Hr Rosenblad, Bernhard: Jag kan ej dela den mening,
som gör en skillnad emellan de olika delarne af tiondetackjernet,
och anser det som utgår af landslagen vara af bevillnings natur
och det som utgår af bergslagen vara af grundskatts natur. Sjelfva
deras upptagande bland de ordinarie inkomsterna, utan någon
åtskillnad, visar tillräckligt alt båda delarne åro af grundskatts
natur. Det är visserligen en ganska stor olikhet emellan dem,
som utgöra denna grundskatt, deruti att bergslagen har förmåner
sig meddelade, som icke landslagen har, hvaribland den hufvudsaldigasle
är frihet från sjelfva hemmans kronoräntorne och från
roteringsskyldighet o. s. v., men afgiften upphör icke derföre att
vara af grundskatts natur. 1 händelse fråga hade varit att göra
en förändrad reglering af denna afgift, så bade det varit en gifven
sak, att Utsk. hade bort taga i betraktande de förmåner, som
den ena tillverkaren har, men icke den andra; men då nu föremålet
är att endast gifva cn ögonblicklig lättnad, dä verkar dessa
förmåner mindre och snarare i motsatt förhållande. Det är nemi.
nu bergslagerne, som lida mest, och icke tackjernstillverkarne inom
landslagen, der bruken ligga. I st. f. att del förr ansågs för
en skada, att hafva bruk, der man icke hade eget tackjern, anses
det nu för en förmän. De Svenska tackjernsprisen slå i detta
ögonblick lägst af alla. Det vida sämre Engelska tackjernet, äfven
i Wales står högre än det bästa Svenska. Förhållandet mellan
tackjerns- och stångjernsprisen är oändligt mycket ofördelaktigare
för tackjernet i Sverige, än det är i andra länder, som lika
med oss lida af den nuvar. conjuncturen. Det som förorsakar
Den 23 October f. m.
259
detta missförhållande är, alt lackjernet icke får föras utom bergslagerne.
Jag yrkar visserligen icke en utvidgning i delta fall, emedan
andra stora skäl, som öfverväga dessa conjuncturs-bevekelsegrundcr,
lala deremot, men emedlertid är förhållandet, att det är
just bergslagerne, som lida mest. När man vill gifva en lindring
för ögonblicket, skall man icke ställa så till, att de som mest behöfva
lindring icke få den, ulan deremot andra, som icke behöfva
den. De flesta tackjernstillverkare i landslag äro tillika stångjernslillverkare,
och de hafva sin ersättning för det lägre priset,
deruti att de sjelfva äro consuraenler af sin tillverkning. 1 den
gjorda anmärkn. tinner jag således icke något skäl att tillstyrka
en återremiss. Då det å andra sidan icke kan bestridas, att en
lindring behöfves; då fråga icke är vackt att tillstyrka tackjerns
utförsel, hvilket kunde hafva sina många betänkligheter; och då
man derjemte i betänk, gjort vederbörligt afseende på Konungens
rätt, att en ordinarie inkomst icke kan utan hans bifall nedsättas,
enär betänk, innehåller, att Ständerna för deras del medgifva
denna lindring, så ser jag ingen anledn. att borttaga tiden genom
återremiss, utan tillstyrker bifall lill ötsk:s betänk.
Hr Westerstrand, Pehr: Jemte det jag fullkomligen instämmer
i hvad Frih. Hamilton och Hr Rosenblad anfört, får jag
i afseende på den jemförelse, som är gjord emellan jordbruket oell
tackjernstillverkningen, och det yrkande, att man icke borde bereda
gagn åt den ena utan att äfven göra det åt den andra, äran
upplysa, att tackjernstillverkningen är 1809 äfven var i en svår
förlägenhet, att då beviljades åt taekjernstillverkarne betydliga län,
hvilka likväl sedermera till statsverket blifvit till fullo återbetalta;
och sedermera har icke något understöd för tackjernstillverkningen
blifvit ifrågasatt. Deremot har jordbruket sedan 1809 blifvit
gynnadt med undsättningar under missväxtår, uppgående till
millioner. För jordbruket äro dessutom nedsättningar beviljade,
dels genom upphäfvande af sallpetergärden, som utgjorde ^ Lil
saltpeter för helt hemman, dels i mötespassevolance-afgiften och
dels i lagmans- och hemmantalsränlorne. Deraf synes, att det
icke vore någon orättvisa, att för denna gång, då tackjernstillverkningen
är i så stor förlägenhet, gynna den med en lindring,
som dessutom icke kan anses särdeles betydlig, dä den icke är
föreslagen att räcka längre än till nästa riksdag, och då, sorn äfven
har blifvit anfördt, StatsUlsk. har anvisat andra medel, som
skulle ersätta hvad i statsverkets ordinarie inkomster genom denna
lindring kunde minskas.
Hr von Hartmansdorff: Frågan huruvida någon lindring
må beviljas, har jag icke bestridt. Hvad jag åsyftat med mina
anmärkmr var, alt denna nedsättning måtte göras på ett billigt
sätt. Min granne här tyckes hafva trott, att jag verkligen velat
påstå, att tackjernstionden vore bevillning. Det var ingalunda
min mening, och jag hoppas att ingen annan fattat den så, men
i anledn. af en annan ledamots påstående, yttrade jag, att den var
med bevillning jemförlig i ett hänseende, nemi. såvida som den
SCO
Den 23 October f. m.
utgår af landslag. Nu säger man, det är blott för en tid som
lindring år i fråga, derföre må man utan afseende på hvad den
stränga rättvisan kräfver, skänka efter; vore det fråga om en beständig
nedsättning, då skulle man se sig före och icke göra annat
än hvad rätt vore. Jag frågar, om det sorn är rätt för alltid,
icke äfven är rätt för några år, och månne icke följden blir,
om R. St. nu, utan afseende på de olika grunderna för beskattningen,
göra lika eftergift för alla, både landslag och bergslag,
att man aldrig i framtiden får rättelse deruti. Vi hafva sett vid
denna riksdag huruledes rusthållare, som vid förra riksdagen fingo
större fördelar, än de vid jemförelse med rotehållare haft, huruledes,
säger jag, dessa vid denna riksdag, på grund af hvad de
lingö för mycket vid förra riksdagen, yrka att man nu skall gifva
dem än mera. Utan tvifvel blir följden densamma med tackjernstillverkarne
inom bergslag, om man nu ger dem denna fördel.
Anser man det vara rätt att efterskänka hälften inom landslag,
dä borde icke efterskänkas mera än en fjerdedel inom bergslag.
Anser man det åter billigt, att efterskänka ^ inom bergslag, så
borde man efterskänka | inom landslag o. s. v. Samma grund
bör alltid iakttagas. Här har blifvit yltradt af åtskilliga ledamöter,
att hvarjehanda ersättningar och betydliga bidrag blifvit gifna
ät landtbruket. Jag anser, att dessa undsättningar i penningar,
eller huru de utgått, varit mycket riktigare än den ifrågavar.
skattenedsättningen. Ty då man gaf denna undsättning, så gaf
man den för att lindra. Man gaf åt än den ena än den andra,
men man visste huru myckel man gaf. Här vill man nu göra
det lika, som i grunden är olika, och man vet icke då huru mycket
hvar och en får. Man har äfven sagt, att eftersom SlatsUtsk.
visat benägenhet att erkänna Konungens rätt alt i delta fall gifva
sin sanction, så borde R. o. Ad. meddela denna eftergift. Jag
anser nödvändigt, att StatsUtsk. alltid iakttager hvad grundlagen
bjuder, och för denna noggranhet är ingenting att tacka, än mindre
något att skänka för. — Jag fortfar att vördsamt anhålla om
äterremiss.
Hr von Troil, Emil: Det må visserligen äga sin riktighet,
att förlägenhet nu linnés bland ganska många af våra näringar.
Denna har, i första band, sin upprinnelse från ett inländskt förhållande,
som är penningestockens förminskning. Dess inverkan
sträcker sig äfven till jernhandteringen, men denna har ett ännu
vida större betryck, som härflyter från ett utländskt förhållande,
som vållat minskad afsättning. På det hela taget, är jernhandteringen
i närvar, stund utan tvifvel den minst fördelaktiga. Men
denna jernhandtering sönderfaller i två delar, stångjerns- och
tackjernslillverkningen. Den skadliga känningen af conjuncturen
är ingalunda mellan dessa lika fördelad; tvertom bar nedtryckningen
i tackjernsprisen till betydlig del ersatt stångjernstillverkningens
förluster, så att flera af dem för närvar, hafva lika stor behållning
af sin tillverkning, som under den tid då exporten var
vida fördelaktigare. Det lärer således icke kunna komma i någon
Den 23 October f. m.
201
jemförelse, att icke tackjernstillverkarne äro de mest beklagansvärda
i närvar, stund. Del lärer ieke eller kunna anses stridande
emot en sund statshushållning, att lemna undsättning, vare sig till
en näring eller ett district, som tillfälligtvis kommit under ett
större lidande genom missvext, fiendens härjning, eller hvad orsak
som helst. Ett dermed fullkomligen jemförligt förhållande äger
för närvar, rum med tackjernstillverkningen. Jag tror derföre,
att den förtjenar i hög grad af Ständerna behjertas. Men, säger
man, de skatta redan så litet. Frih. Cederström har uppgifvit,
att fabriker i allmänhet skatta 5 proc. då deremot Hr Lagerhjelm
beräknat taekjernstionden lill något öfver 3 proc. Det är visserligen
sant, att 3 är en mindre siffra än 5, men härvid förekommer
den ganska väsendlliga anmärkn., att den ena utgår af netto
behållningen, den andra af bruttotillverkningen. Vill man beräkna
tackjernsbeskatlningen efter nettobehållningen, så torde den pä
åtskilliga ställen utgöra ända till 100 proc. Något annat skäl för
lindring torde i sanning icke behöfvas. Hvad åter angår Hr von
Hartmansdorffs hemställan, att en olikhet skulle göras emellan
masugnar inom och utom bergslag, så synes den visserligen vid
första påseendet hafva billigheten för sig. Men man bör å andra
sidan ihågkomma, att den lindring i vissa utskvlder, som för bergslag
äger rum, är förenad med motsvarande skyldigheter och olägenheter,
hvaribland jag blott vill nämna den inskränkning, som
inom bergslag äger rum för rättigheten att utsmida lackjernet.
Jag har hört ganska många aktningsvärda personer, som hafva
egendom inom bergslag, försäkra, att de skulle vara fullt belåtna
med att erlägga full skatt lika med landslag, om äfven å andra
sidan borttogs inskränkningen för bergslag i rättigheten att utsmida
stångjern.
Man har vidare här invändt, att, ehuru man gillar slutsatsen,
betänk, borde återremitteras, blott derföre att det vore ofullständigt;
men jag vågar tro, att de skäl som redan äro anförda för
ett tillfälligt nedsättande af tackjernsskatten äro sä tillräckliga, att
någon vidare utredning derutinnan icke behöfves, och hela saken
inskränker sig således till att StatsUtsk. utgifvit ett littereradt i
st. f. ett numereradt utlåtande. Jag hemställer, om det kan vara
skäl att för en sådan småsak borttaga den dyrbara tiden med en
ålerremiss.
Utsk. tillstyrker icke något borttagande af grundskatten, utan
blott en nedsättning deraf för samma tid, som denna statsreglering
blir gällande. Här är således någonting, som är fullkomligt
motsvarande ett visst anslag för tackjernstillverkningens underlättande
under samma tid, som våra andra anslag äga rum. Saken
kommer vid nästa riksdag i alldeles samma skick som nu. Ständerna
hafva då sin beslutande rätt öppen, att förlänga eller upphäfva
lindringen, och som densamma nu icke kommer att träda i
verkställighet, utan i sammanhang med hela statsregleringen, så
följer också deraf, alt någon brist för statsbehofven icke deraf uppkommer.
Saken är således i sig sjelf såsom beskattningsfråga
likgiltig för Regeringen, ehuru jag visserligen icke bestrider, att
202
Den 23 October f. ra.
den må underställas Konungens nåd. sanction, hvilket äfven torde
behöfvas, derföre att dessa medel skola till Statscont. ingå och der
redovisas. — Med anledn. af hvad jag nu anfört, tillstyrker jag
högeligen bifall å betänk, och bestrider återremiss.
Hr Lagerhjelm: Jag har blifvit hufvudsakligen förekommen
af den siste värde talaren. Det är blott i en enda punkt,
som jag ber att få anföra några ord emot den talare, som förklarat,
att äfven om man gjorde rätt i att bevilja en eftergift, så
vore likväl sjelfva det föreslagna sättet så ofullkomligt, att del innebure
inom sig en skadlig orättvisa, hvarföre nian icke borde
begagna det. Samme talare har anmärkt, att om t. ex. skatten
till hälften skulle nedsättas för landslagen, så borde den blott till
$ nedsättas för bergslagen, emedan bergslagen åtnjuter roteringsfrihet
m. m. Men förhållandet är i sjelfva verket, att tiondeskatten
är alldeles oberoende af hyttans belägenhet inom eller
utom bergslag; denna skatts olikhet beror endast på malmens
godhet och huru rik den är. Den enda skillnaden ligger deruti,
att inom bergslag äro några friheter beviljade; men dessa verka
så obetydligt pä tackjernslillverkningskostnaden, alt de icke kunna
jemföras med liondeafgiften. Vidare har man äfven anmärkt, att
mau borde fördela denna eftergift, så att den i mån af behof
komme tackjernstillverkarne till godo. Denna fördelning, beroende
af local- med flere förhållanden, är omöjlig att med någon
rättvisa åstadkomma, och att försöka det vore att leda saken in i en
vidlyftighet, hvarigenom man aldrig skulle komma till något resultat.
Sedan nu öfverläggningen ansetts vara fulländad, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om IL o. Ad. behagade bifalla StatsUtsk:s
förevar, utlåt., och blef denna propos. besvarad med starka
ja, blande med nej; hvarefter H. Ex. förklarade, det han trott sig
finna, att ja öfverröslat nej.
Frih. Cederström begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den som bifaller StatsUlsk:s utlåt. N:o 33 litt. C, i anledn.
af väckte motioner om upphörande af eller nedsättning uti den
för tackjernstillverkningeu utgående tiondeafgift, voterar
ja;
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, blifver berörde utlåt, af R. o. Ad. återremitteradt.
Vid slutet af voteringen, hvarunder II. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
bortgick och lemnade klubban lill främste närvar, ledamoten, Gr.
Cronhjelm, Polycarpus Erik, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 61.
Nej — 16.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. | till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Dan 23 October e. m.
263
Onsdagen den 23 October 1844.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleniprot. för d. 12 dennes e. m.
Företogs till afgörande den i dag på förmiddagen, i afvaktan
på pröfningen af SlatsUtsk:s numera af R. o. Ad. genom votering
bifallna utlåt. N:o 33 litt. C, uppskjutna, uti 8 punkten af samma
Utsk-.s utlåt. N:o 33 gjorda beräkning af tiondetackjernsafgiften;
oell bifölls, att denna afgift, på sätt StatsUtsk. föreslagit,
skulle beräknas lill 40,000 r:dr.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUlsk:s d. 9 och 17 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 33 litt. D, i anledu. af väckt motion om
ändring uti K. kungör, af d. 18 Febr. 1843, ang:de nedsättning
af den till högre belopp än ett skeppund för hundrade bestämda
hammarskatt af stång- och ämnes-jerntillverkningen i Riket.
Härefter biföll R. o. Ad. jemväl, uppå derom af II. Ex. Hr
Gr. o. Landtm, framställd propos., att, pä sätt StatsUtsk. i dess
på förmiddagen förehafda utlåt. N:o 33 hemställt, inkomsten af
hammarskaltsjernet skulle beräknas till 78,000 r:dr.
Föredrogs ånyo SlatsUtsk:s d. 9 och 17 dennes på bordet
lagda utlät. N:o 33 litt. E, i fråga om upphörande af de bland
statsverkets ordinarie inkomster upptagne gerningsören.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Mig är sagdi, att Vällofl.
BorgareSt. skall hafva ansett denna fråga röra dess eller Städernas
privilegier nog nära, och att Ståndet fördenskull sett sig föranlåtet
ogilla betänk. Om prot.utdr. från det Vällofl. Ståndet ankommit,
anhåller jag att det mätte blifva uppläst.
Till följd häraf upplästes följande:
Utdrag af protocollet, hållet hos Vällofl. BorgareStåndet
vid urtima riksdagen i Stockholm den 17
October 1844.
S. D. Föredrogs ånyo och bifölls StalsUtsk:s utlåt. N:o 33, ang:de
beräkningen af statsverkets inkomster, jemte bilagorna under litt.
A, B, C, D och E första morn., hvaremot utlåt. N:o 33 litt. E,
sednare morn., åsyftande en föreslagen underdånig hemställan i
afseende pä gerningsören till Städerna, ogillades. Ut supra.
in fidem
E. G. Runeberg.
Hr von Hartmansdorff: Jag hör således, att BorgareSt.
afslagit betänk. Det ser således ut, som hade Ståndet äfven ogillat
den förra delen af detta förslag, nemi. der Utsk. förklarat sig
för närvar, icke kunna till de af Hr Doctor Björkman, i hänseende
264
Den 23 Octob&r e. ra.
till omförmälde inkomst-titel, yrkade förändringar tillstyrka R.
St:s bifall.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, behagade i anledn. häraf erinra,
att, enligt det nyss upplästa prot.uldr., BorgareSt. bifallit det
första och ogillat endast andra mom. af SlatsUtsk:s förevar, utlät.
Hr von Hartmansdorff: R. o. Ad. torde efter den ordning,
sorn hittills iakttagits, icke vilja styckevis behandla delta
betänk., då det första gängen föredrages. Jag hemställer derföre,
om icke R. o. Ad. skulle behaga återremittera detsamma, på det
att man mätte inhemta hvad som egentligen föranledt BorgareSt:s
beslut. Jag har för min del icke någon egentlig erinran att
göra emot StatsUlsk:s förslag, men jag önskade, att R. o. Ad.
måtte i en fråga, der ett annat Stånd möjligen ansett sina rättigheter
hafva blifvit trädda för nära, undvika att godkänna betänk.
, förr än man haft tillfälle inhemta hvad som föranledt BorgareShs
vägran att detsamma bifalla.
Fl. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då förevar, utlåt,
innefattade 2:ne punkter, och numera hinder icke mötte för ullät:ns
behandling punktvis, finge H. Ex. först hemställa, om R. o. Ad.
behagade bifalla den del af utlät. N:o 33 litt. E, hvarigenom Utsk.
afstyrkt bifall till Doctor Björkmans motion.
Ropades ja.
Frih. von krscmer, Rob. Fredr.: Då emot SlalsUtsk:s
nn föredragna betänk., ingen anmärkn. blifvit gjord, sä hemställer
jag, om detsamma ej borde bifallas. Att besluta återremiss af
detsamma, endast derföre att ett annat Stånd deremot gjort anmärkn.
, anser jag icke för R. o. Ad. vara något skäl.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Då det nu föredragna
betänk, blifvit af Vällofl. BorgareSt. återremitteradt, emedan
Ståndet ansett det röra dess privilegier, sä anser jag grannlagenheten
fordra, att R. o. Ad. äfven detsamma återremitterar,
särdeles då man icke är förbunden att i första hand derom afgöra,
utan har tillfälle alt genom en återremiss erhålla närmare
upplysningar i delta afseende.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Efter som jag uppfattat
uppläsningen af BorgareSt:s beslut, så har Ståndet blott afslagit
sednare delen af betänk.; således, om nu detsamma återremitteras,
utan att dervid foga någon egentlig anmärkn., så torde
derigenom någon upplysning af SlatsUtsk. icke kunna vinnas, och
jag kan icke linna, att man derigenom skulle gå BorgareSt:s önskan
till mötes, alldenstund man ej vet, hvaruti denna består, utan
man endast känner, att Ständet ogillat betänk. Då sednare delen
deraf endast rörer en anhållan hos K. M., att K. M. täcktes utreda
det ifrågavar. förhållandet och med en nådig propos. i ämnet till
R. St. vid nästa riksdag inkomma, och då jag tror, att en utredning
derutinnan är nödvändig, får jag vördsamt tillstyrka bifall till StatsUlsk:s
ifrågavar. betänk.
Uppå
Den 23 October c. m.
205
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos., biföll R. o. Ad. jemväl sednare delen af StalsUtskrs utlåt.
N:o 33 litt. E.
Sedan detta beslut blifvit fattadt, hemställde H. Ex. Hr Gr.
o. Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla, att såsom StatsUtsk.
i 12 punkten af dess denne dag f. m. föredragna utlåt. N:o 33
föreslagit, gerningsören af handtverkare må vid statsregleringen
beräknas till 1,700 r:dr.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUlsk:s d. 9 och 17 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 34, ang:de regleringen af utgifterne
under riksstalens r.sta hufvudtitel.
Ånyo föredrogs StatsUtsk;s d. 9 och 17 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 35, ang:de regleringen af utgifterne under riksstatens
2:dra hufvudtitel.
Hetta utlåt, företogs punktvis till pröfning.
Irsta punkten: ang.-de väckt motion om löneförhöjningen
för ledamöterne af Högsta Domstolen.
Denna punkt blef af R. o. Ad. bifallen.
2:dra punkten: ang-.dc en af K. M. äskad ny assessors lön
i Ii. Svea Hofrätt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Emot delta Utsk:s beslut
har jag reserverat mig, emedan jag anser det stridande emot den
öfverallt erkända och i våra grundlagar nedlagda grundsats, att domaren
hör vara försatt uti en så oberoende och sjelfständig ställning,
att han i afseende på bibehållandet af sin tjenst och sine
löneförmåner icke beror af någon godtycklighet. Jag tillstyrker
således åtcrremiss af betänk., med förklarande, att R. o. Ad. anser
beloppet böra såsom lön på stat anslås.
Frih. Nordenfalk, Johan: Lika med Frih. Palmstjerna
anser jag det vara mindre lämpligt, att den äfrågavar. tjenstemannens
lön såsom arfvode uppföres, emedan det naturligtvis, vid ledighets
inträffande, skulle möta svårighet, att få densamma med
en skicklig person återbesatt, enär denne icke erhöll fullmakt på
lön, som vore permanent, utan finge åtnöja sig med ett arfvode,
som vid hvarje riksdag kunde indragas. På andra sidan erkänner
jag gilltigbeten af de skäl, som StatsUtsk. anfört, nemi. att om
en framtida förändrad organisation af domstolarne i Riket kommer
lill stånd, så skulle de gifna fullmakterna hindra innehafvarncs
af dessa fullmakter förflyttning till annan domstol, och således
betunga statsverket med onödiga löneutgifter. Men huru än organisationen
af domstolarne kommer att ske, sä är gifvet, att ett
mindre antal af domare i hofrätterna aldrig kan komma att förefinnas;
ty det visar sig alltjemt, alt antalet af rättegångsmål'sti3
H. 34
2fi6
Den 23 0 c to b e r c. ra.
ger med hvarje år, hvilket ännu mera skulle blifva händelsen, Ditt
lagmansrätlcrna indrogos, såsom det blifvit föreslaget. Således skall
alllid det nuvar. och förmodligen ett ännu mera ökadt antal af
domare i öfverdomslolarne komma att hehöfvas. Jag tror likväl att
både nödvändigheten af ett ökadt antal af med fullmakter tillsatta
hofrättsledamöter samt det afseende StatsUtsk. velat fäsia vid en
blifvande organisation af Rikets domstolar skulle kunna vinnas derigenom,
all uti follmaklerna för de blifvande hofrällsledamöterna
den bestämmelse insattes, att de finge åtnöja sig med all blifva
transporterade lill andra hofrätter, i händelse de nu existerande
komma att fördelas på andra orter. Ett sådant stadgande finnes
redan i afseende på häradshöfdingarnes fullmakter, enär, såsom II.
Ex. täcktes påminna sig, under den tid II. Ex. var Just. Statsminister,
det beslutet af K. M. fattades, att några fullmakter för
häradshöfdingar icke skulle få utfärdas, med mindre det förbehåll
gjordes, att innehafvarne deraf skulle åtnöja sig med hvad den nya
regleringen kunde komma ätt i della afseende föreskrifva. Samma
stadgande kunde nu äfven vidtagas i afseende på de nya hofrättsledamöterne,
som nu äro föreslagne. Jag tillstyrker således, i
likhet med Frih. Palmstjerna, återremiss af betänk, till StatsUtsk.,
som torde fästa afseende på hvad jag nu haft äran framställa.
R. o. Ad. ansåg de mot denna punkt gjorda anmärkningar
föranleda till återremiss.
3:dje punkten: ang:de af K. M. äskade tvä nija hofrättsräds-
och två nya assessorslöner i K. Götha Hofrätt.
Frih. Nordenfalk: Då denna punkt är af likartad beskaffenhet
med den föreg:de, sä får jag, under åberopande af de anmärkrnr
jag dervid hade äran framställa, fortsätta mitt yrkande
om återremiss äfven af den nu föredragna punkten.
H. Ex. Hr Frih. Gylén baal, Lars lierman: I sammanband
med de anmärkmr, sorn af Frih. Nordenfalk plifvit gjorde
i afseende på dessa punkter, anhåller jag att få lemna ett transund
af de fullmakter, som alltsedan 1840 blifvit af K. M. utfärdade
för de häradshöfd ingar, hvilka sedan berörde tid blifvit till
samma befattning utnämnde. Dessa fullmakter innehålla:
”— — —; hvarvid han äger åtnjuta den lön och öfrige förmåner,
samma tjenst enligt slat och författningar nu tillkomma,
intilldess, i anledn. af väckt fråga om förändrad lönereglering för
domare, och ny fördelning af domsagorna, löneförmånerna framdeles
kunna blifva annorlunda bestämde, då de komma ali i enlighet
dermed utgå. Det &c.”
Jag utber mig att vid den begärde återremissen få vidfoga
ett sålydande förslag till fullmakt för 5 nya ledamöter i Svea och
Götha Hofrätter: (1 i Svea och 4 i Götha.)
"— — — intilldess, i anledning af väckt fråga om förändrad
organisation af Rikets Hofrätter, löneförmånerna och tjenstgöringsskyldighelen
för hofrätternas ledamöter kunna blifva annor
-
Den 23 October e. m.
207
Ilinda bestämda, da N. N. kommer att ställa sig till efterlefnad
dé särskilda föreskrifter, som i detta afseende varda meddelade.”
Om fullmakterne erhålla en sådan lydelse, så tror jag, att all
anledn. till farhåga för de nya ledamöternes utnämnande med
ordinarie löner skulle vara fullkomligt undanröjd. Jag anhåller,
att livad jag sålunda anfört malte få åtfölja remissen till
SlatsUtsk.
Hr von Troil, Emil: Jag önskar, att utom- löneförmånerne
och tjensteåligganden, äfven i fullmakterna måtto utsättas, att
vid organisationen, af Rikets- öfverrätler, hofrättsledamöterna kunna
komma, alt placeras till tjenstgöring på annan station.
II. Ex. Frih. Gyllenhaal: Jag har visserligen ingenting att
anmärka emot hvad Hr von Troil föreslagit, men jag hemställer
till II. Ståndets ompröfning, huruvida det är nödvändigt, alt i fullmaktcrne
inflyter, att hofrättsledamöterna skulle vara skyldige att
tjen&tgöra på annan ort. Jag tror delta vara innefaftadt under den
1 mitt förslag omnämnde tjenstgöringsskyldigheten; men om tillägget
anses nyttigt, vill jag ingalunda sätta mig deremot.
Frih. Palmstjerna: Jag anhåller, alt den återremiss till
SlatsUtsk., som jag förutser skall komma alt äga rum, målje innehålla,
alt R. o. Ad:s mening är. att ifrågavar. anslag i 2 och
3 punkterne höra uppföras såsom löner på stat.
I anledn. af denna begäran, yttrade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm.,
alt det icke undfallit honom, att Frih. Palmstjerna i ett föreg:de
yttrande i afseende på 2 punkten af förevar, utlåt, äfven framställt
en dylik begäran, men att, då Frih. Nordenfalk uppgifvit ett annat
förslag till ifrågavar. anslags uppförande på stat, och således
2 meningar i ämnet blifvit uttalade, H. Ex. trott det vara svårt
att bestämma, hvilkendera utgjorde R. o. Ad:s tanke, och derföre
föreslagit återremiss i vanlig form; men att likväl icke hinder
mötte för att nu framställa propos. på Frih. Palmstjernas begäran.
Frih. Palmstjerna: Måhända har jag icke rätt uppfattat
Frih. Nordenfalks yttrande, då jag trott mig deruti finna Fritns
mening vara, att de ifrågavar. anslagen skulle uppföras såsom löner
pä stat. Frih. föreslog nemi., att uti fullmakterne för de
hofrätlsledamöter, som hädanefter till samma tjenster befordras,
skulle ett villkor inflyta, som vore likartadt med det, hvilket allt
sedan 1840 blifvit uti fullmakterne för häradshöfdingar pä landet
iakttaget. Då således Frih. Nordenfalks yttrande icke afvek från
det jag förut hade liaft, men väl derjemte omtalade en utväg,
hvarigenom de af StatsUtsk. hysta farhågor skulle förekommas,
så skulle jag tro, att hvad som under discussionen förefallit, icke
kunde förhindra R. o. Ad. att förklara sin gemensamma tanka vara,
att anslagen i 2 oeh 3 punkterna uppföras såsom löner pä stat.
Frih. Nordenfalk: Då jag började mitt anförande med att
instämma uti Frih. Palmstjernas yrkande, att anslagen måtte ä
stat uppföras och såsom ett nytt motiv dertill sedermera anförde
268
Den 23 Oclober e. m.
den utväg, som jag föreslog, nemi. att i fullmakterna insätta ett
villkor, hvarigenom just den betänklighet enligt min förmening nndanrödjes,
som StalsUtsk. visat sig hysa; så följer häraf, att min
mening vid begäran om återremissen icke kunde vara någon an
nan
än den, att få lönerne uppförda på stat.
Hr von Troil: Grundlagen säger, att StatsUtsk. skall erhålla
del af de skäl, som föranlåtit Ståndet att icke bifalla Utsk:s förslag.
1 händelse R. o. Ad. enhälligt skulle godkänna Frih. Palmsljernas
förslag, så igenfinnas sannolikt skälen dertill i hvad Frihrne
Nordenfalk och Gyllenhaal samt måhända äfven uti hvad jag i
ämnet anfört. Jag skulle derföre tro, att dessa yttranden icke
böra undanhållas Ulsk.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag tror icke, att den
förändring, sorn 49 § Riksd.Ordn. undergått, föranleder dertill,
att frågor, som blifvit behandlade i StatsUtsk., skola vid återremissen
behandlas lika med frågor, som blifvit behandlade i Const.-  Utsk., nemi. så, att Ståndet deröfver skall förklara sin gemensamma
tanka. Skulle fråga derom uppstå, så inträffade utan tvifvel,
såsom i fråga om grundlagsändringar, att hvar och en ansåge sin
mening böra blifva Ståndets gemensamma tanka. Derigenom skölde
långa tvister uppkomma och liden förspillas. Jag hemställer
derföre vördsamt, att vid återremissen af denna punkt mätte förhållas
på samma sätt, som vid vanliga återremisser, nemi. att om
Ståndet beviljar återremiss, så gå alla anmärkme till StatsUtsk.,
hvilket derigenom kommer i tillfälle att vidtaga de ändringar och
jemkn ingar, som lämpliga anses.
Frih. Palmstjerna: På sätt Hr von Hartmansdorff anfört,
skulle det visserligen kunna hända, att flere ledamöter af R. o.
Ad., sorn under discussionen haft olika meningar, äfven skulle
göra anspråk på, att få sine meningar af Ståndet antagne såsom
skäl för en återremiss; men då vid detta tillfälle några olika meningar
icke uppstått, skall jag ej vidare yrka hvad jag från början
ansett vara del rätta, nemi. att någon viss mening skulle meddelas
StatsUtsk. annorlunda än genom de yttranden, som angifva
orsakerna, hvarföre cn punkt blifvit lill Ulsk. återremitterad. I
öfrigt anser jag 69 § Reg.F. visst icke hafva undergått någon
förändring genom den sednaste grundlagsförändringen, som af R.
St. blifvit antagen samt af K. M. gillad, emedan just denna 69 §
förutsätter, att den återremiss, som från ett RiksSt. sker å ett
SlatsUtsk:s betänk., skall innehålla Ståndets mening och skälen
hvarför detsamma blifvit återremilteradt. Vid en annan punkt,
som torde vara af mera vigt och hvarom meningarne äfven torde
vara mera delade, skall jag måhända återkomma på denna fråga,
och då ej så lätt afstå derifrån, som vid detta tillfälle, då tillämpningen
af ofvanciterade § är likgilltig och blott på ett enda sätt
kan ske.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. an
-
Den 23 October e. m.
269
sage dc vid denna ponkt gjorda anmärka:!' föranleda lill densarnmas
återremitterande.
Ropades ja.
4:de punkten:
vid Ii. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i denna punkt tillstyrkt.
5:te punkten:
för utskillige tjenstemän i K. Svea Hofrätt samt Hofrätten öfver
Skäne och Blekinge.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Utsk. har i alla delar
afstyrkt bifall till denna af Frih. Cederström, Rudolph, väckta
motion, hufvudsakligen på grund deraf, att Svea Hofrätts framställning
i samma ärende ej hos K. M. vunnit nådigt afseende.
Om jag nu vore försedd med Hofrättens utlåt, i ämnet, skulle
deraf kunnat utredas beloppet af de sportler, hvilka nian i betänk,
ansett göra en löneförbättring öfverflödig. Om äfven icke kan nekas,
att en del af dessa tjenstemän åtnjuta sportler, sä finnes der
åtminstone 2:ne cancellister, som icke åtnjuta några sådane, men
hvilkas tjenster äro af den trägna beskaffenhet, att jag skulle önska,
att Utsk. ville taga deras belägenhet i närmare behjertande.
Dessa 2:ne tjenstemän äro de båda criminalcancellisterne, hvilka
för det närvar, icke åtnjuta i lön så mycket, som R. St. anslagit
åt deras vaktmästare vid filialcontoren i Götheborg, men hvilka
likväl hafva att skrifva flere tusen ark om äret, sorn måste med
största skyndsamhet fullgöras, enär de utslag, hvilkas expedierande
det tillkommer dem att besörja lill största delen röra häktade
personer. Att låta dessa 2:ne tjenstemän qvarstå med den ringa
aflöningen af knappa 400 r:dr och ljuspenningar, är nästan hardt,
då cancellisterne i andra embetsverk, som åtnjuta mycken ledighet
och som kunna med dessa sina tjenster äfven förena andra
befattningar, hafva en aflöning, som uppgår till dubbla summan
af hvad de ifrågavar. personerne åtnjuta. Jag skulle derföre, utan
att i öfrigt yttra mig om förslaget, emedan jag nu saknar tillräckligt
materialier alt fullständigt utreda förhållandet, likväl önska,
att med afseende på desse 2:ne vanlottade tjenstemän, förslaget
mätte blifva till StatsUlsk. äterremitteradt.
Frih. Palmstjerna: Då frågan om en löneförbättring för
Hofrättens ledamöter och betjening redan varit föremål för K. M:s
nåd. pröfning, men icke der vunnit det afseende, att K. M., som
äskat ett anslag af 1,500 r:dr årligen såsom lön för en assessor,
äfven ansett någon lönetillökning för tjenstemanuapersonalen i öfrigt
vara af behofvet påkallad, så har StalsUtsk., som icke tilltrott
sig alt bättre än K. M. kunna pröfva behofvet af ifrågavar.
lönetillökningar, i följd deraf äfven ansett för sin skyldighet, att
icke till R. St. framkomma med något förslag i denna syftning.
På grund häraf får jag vördsamt yrka, det R. o. Ad. ville bifalla
StatsUtsk:s förslag uti denna punkt.
5 punkten blef af R. q. Ad. bifallen.
270
Den 23 October e. m.
6:te punkten: ang:de äteruppförande pä stat af genom irring
indragen indelt ränta ä Albrunna lagmansboställe;
7:de punkten: ang:de indragning af den ännu pä stat qvarstående
hälft af lagmanslönenpä Gottland; 8:de punkten: ang:de
Advocat.fi
uppförande pä allmänna indragningsstaten; 9:de punkten: an g: de
vackt motion om löneanslag för Häradshöfdingen uti Sundah/s,
IS or dahls och IHahlbo häraders domsaga; 10:de punkten: ang:de
vackt motion om skjuts och tructamente af allmänna medel för
nämndemän, som anlitas vid åtskilliga förrättningar, för hvilka
ersättning hittills icke utgått; ll:le punkten: ang:de bestämmande
af ersättningsanslagen till hofrätterne för förlorade
tingsgästningspenningar; 12:te punkten: ang:de bestämmande
af ersättningsanslaget för nämndemäns i Stora Kopparbergs
län förlorade inkomster genom extra grufvehjelpcns upphörande;
13:de punkten:
parationer ä länsfångelserne anvisade anslags öfverfyttande
till 2:dra hufvudtitelns anslag för fångars värd och underhåll;
samt Hule punkten: ang:de öfverflytt ning från 5:te till Q.-dra
hufvudtiteln af löneanslaget för en fångpredikant och arfvodet
för en fångvaktmästare i Carlskrona.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
I5:de punkten: ang:de förslagsanslaget till fångars värdi
och underhall.
Den emot Utsk:s beslut i denna punkt afgifna, vid förevar,
utlåt, fogade reservation af Frill. Palmstjerna upplästes, på begäran
af
Hr von Hartmansdorff, som derefter yttrade:
Lika med Frih. Palmstjerna anser jag den af Statslltsk. föreslagna
summan af 450,000 r:dr vara alltför ringa. Jag befarar
lill och med, att den han uppgifvit, nemi. 600,000 r:dr, äfven är
för liten; ty om man tager medeltalet af utgifterna i detta afseende
under de 3:ne sista åren 1841, 1842 och 1843, sä uppgår
det till 631,000 r:dr. Mig är sagdt, att fångvårdskostnaderna under
innevar. år redan uppgå till, om ej öfverstiga 700,000 r:dr.
Allt hvad man sätter summan lägre än den borde vara, så bedrager
man sig följaktligen sjelf med fåfänga förhoppningar och
utsätter ett förslagsanslag, som ej förslår. Då följden häraf måste
blifva en brist, som af Riksg.cont. skall godtgöras, så tillstyrker
jag, att denna punkt af StatsUtskis betänk, måtte till Utsk.
återremitteras, på det att en tillräckligare summa måtte föreslås.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer i frågan om
återremiss af denna punkt, äfvensom i slutet af Frih. Palmstjernas
reservation. Det faller af sig sjelf, att då öfverskott finnas pä
statsverkets inkomster, så kan Statscontoret korsa sig sjelf vid liqviden
med Riksg.cont.; men om dessa öfverskott skulle uteblifva,
och Riksg.cont. icke vore i tillfälle att fylla statsbristsumman, så
ser jag icke huru det skulle gå till, att Statscont. qvittar och kor
-
Den 23 October e. ra.
271
sar sig med öfverskotten hos Riksg.cont. Då måste när statsbristsumman
blifvit af Statscont. använd, en bestämd brist uppkomma
af allt hvad som till fångars vård blifvit utöfver den fastställda
summan af Statscont. bekostadt. Detta besynnerliga förhållande
är, såsom jag nyss nämnde, icke af betydenhet så länge inkomsterne
gifva tillräckliga öfverskott, men det blifver vådligt, om dessa
inkomster komma att understiga hvad som är påräknadt. Jag
förenar mig således med de Hrr, hvilka yrkat återremiss af denna
punkt å Stalslltsk-.s betänk., med begäran, att der måtte uppföras,
om icke fulla beloppet af sista årets utgifter för detta ändamål,
åtminstone icke under den summa, som af Frih. Palmstjerna
blifvit uppgifven.
Hr Gripenstedt, Joh. Aug.: I likhet med den siste talaren,
tror äfven jag, att denna anslagssumma är mindre, än som
kommer att för det ifrågavar. ändamålet åtgå; men då jag äfven
tror, såsom jag på f. m. hade äran nämna, att statsinkomsterna
åro för lågt beräknade, och att i följd deraf öfverskott komma alt
uppstå, som tillräckligt skola motsvara denna brist, så är det för
mig verkligen en ganska tvifvelaktig fråga, om detta förslagsanslag
bör höjas eller icke. Då det emedlertid i detta, såsom i alla
andra fall, torde vara bäst och rättast, alt utan afseende på
föreg:de beslut alltid söka komma sanningen så nära som möjligt,
så skulle jag för min del äfven önska, alt summan höjdes till ett
belopp, som närmare öfverensslämmer med det verkliga behofvef.
Likväl kan jag icke med Hr von Hartmansdorff dela den åsigt,
som skulle den af Frih. Palmstjerna uppgifna summan af 600,000
r:dr dertill vara för liten. Hr von Hartmansdorff har nemi., såsom
utgångspunkt för sin beräkning, tagit ett medium af de 3 sista
årens omkostnader; men då man vet, att de 2 sista åren just
hafva medfört ett högre belopp, till följd af särskilda omständigheter,
så anser jag det vara vida riktigare alt såsom beräkningsgrund
antaga ett medium af de 5 sista årens omkostnader, hvilka
StatsUtsk. uppgifvit, och då kommer beloppet alt väl något understiga,
men icke öfverstiga den summa af 600,000 r:dr, som
af Frih. Palmstjerna blifvit föreslagen, hvilken jag sålunda tror
vara den högsta, hvartill anslaget bör beräknas.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: K. M. säger i Sin nåd.
propos. i denna fråga, att, ”ehuru utgifterne för fångars vård och
underhåll, m. m. under de sednare åren i betydlig mån öfverstigit
det af R. St. vid sistförtlutna riksdag bestämda förslagsanslag;
dock med afseende derå, att sådant till en del härrört af tillfälliga
omständigheter, såsom första uppsättningen af de nya arbetscompagnierna,
casernbyggnader, m. m. och då, vid detta förhållande,
hvilken summa än blefve i riksstalen uppförd, densamma ej
kunde blifva tillförlitlig, i nåder funnit, att detta anslag kunde i
den blifvande statsregleringen uppföras till oförändradt belopp, eller
lill 345,380 r:dr.” Nu har StatsUtsk., å ena sidan tagande i
betraktande, alt en minskning i utgifterna för fångars vård och
underhåll hädanefter skulle inträffa, icke ansett lämpligt att upp
-
272
Den 23 October e. m.
taga samma kostnader till det belopp, som de under de förra åren
utgjort; men å andra sidan äfven förmenande, att den af K. M.
äskade summan ej skulle för förrberörde ändamål vara tillräcklig,
densamma ökat, med icke mindre än 100,000 r:dr, och har detta
varit skälet, hvarföre Utsk. stannat vid den summan af 450,000
r:dr, hvilken jag tror vara en lämplig medelväg emellan det hittills
varande förslagsanslaget och det belopp, hvartill kostnaderna
för samma ändamål under de föreg:de åren uppgått. Då, såsom
jag haft äran anföra, en besparing torde vara att förvänta, tror
jag det icke vara lämpligt, att sätta upp förslagsanslaget utöfver
det belopp, hvartill omkostnaderna komma att uppgå. Skulle utgifterna
belöpa sig något utöfver delta anslag af 450,000 r:dr, gör
det väl mindre, enär Riksg.cont. ändock får fylla bristen. Vi
hafva ju sett, att, oaktadt förslagsanslaget för dessa sednare åren,
sedan sista riksdagen, varit så betydligt under hvad som för detta
ändamål åtgått, sä har likväl ingen fara deraf uppstått. Jag tillstyrker
sålunda bifall till StatsUtsk:s förslag.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Jag har i StatsUtsk. förenat
mig med Frih. Palmstjerna uti den af honom afgifna reservation,
och får nu endast såsom ett bihang tillägga, att mig är sagdt, af
en person, som känner dessa förhållanden, att fångvärdskostnaderna
till slutet af Augusti eller September månad uppgått till 700,000
r:dr b:co. Det kan visserligen vara möjligt, att utgifterna i och
för arbetscompagnierna etc. blifva mindre för framtiden, men då
vi hafva att förvänta en förökad kostnad genom de nya skjutsförfattningarne,
så har denna tillökning, ehuru visserligen obetydlig,
likväl för mig utgjort ett ytterligare skäl, att påyrka ett högre
belopp i beräkningen för ifrågavar. omkostnader. Då dessutom
skillnaden emellan den summa, som StatsUtsk. föreslagit och den
summa man antager åtgå är så stor, så anser jag icke eller något
skäl till missräkning förefinnas. Det är godt och väl att man
har Riksg.cont:s medel att tillgå för hvad som kan brista; men
Riksg.cont. har äfven utgifter och får reservera sig de summor,
som kunna användas på annat håll. Af detta skäl förenar jag
mig med Frih. Palmstjerna, och tror icke att den summa, som af
StatsUtsk. blifvit anslagen, är tillräcklig, hvarföre jag yrkar återremiss
af denna punkt i betänk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. å bifall till
den nu föredragna punkten.
Ropades ja och nej.
Uppå derefter gjord hemställan, om R. o. Ad. ansåge de vid
denna punkt gjorde anmärkmr föranleda till densammas återremitterande,
ropades starka ja blandade med nej; hvarefter H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade denna propos. vara med öfvervägande
ja besvarad.
Slutligen företogs till pröfning och bifölls hvad Utsk. i afseende
på öfriga till denna hufvudtitel hörande anslag, deruti förändring
icke blifvit ifrågaslälld, funnit sig böra föreslå.
Före
-
Den 23 October e. m.
273
Föredrogs ånyo och bifölls SlatsU(sk:s d. 9 och 17 dennes
på hordet lagda utlåt. N:o 36, ang:de regleringen af utgifterne
under riksstatens 3:dje hufvudtitel.
O
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 12 och 17 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 37, ang:de regleringen af utgifterne under riksstatens
4:de hufvudtitel.
Detta utlåt, företogs punktvis till afgörande.
l:o. Landt för.ivar s-depar temeritet i allmänhet.
Litl:s a) Departementschefen, b)Departementets Cancelti-expedition,
c) Departementets Commando-e.vpedition, d) Krigscollegiuni,
e) Generalitets-staten, f) Ingenieur-corpsen, g) Topographiska
corpsen, h) Artilleristaben, i) Ofvercommendantseapeditionen
i Stockholm, k) Commendantsstaten, 1) Krigsacademien,
och m) Allmänna Garnisons sjukhusen.
StatsUtsk:s utlåt, i första punkten under dessa Litt:s blef af
R. o. Ad. bifallet.
Litt. n) invalid husfondens hemman sränt or.
Frih. Cederström, Jacob: Då ifrågavar. punkt sammanhänger
med ett sednare betänk., så anhåller jag, att II. Ståndet
mätte uppskjuta afgörandet af densamma, intill dess detta betänk,
blifver föremål för Ståndets öfverläggning. Skulle deremot R. o.
Ad., utan afseende på hvad som i det sednare betänk, kan komma
att yttras, nu vilja afgöra om öfverflyttning från denna titel
på indragningsstat af Invalidfondens medel, så nödgas jag deremot
göra den anmärkn., att jag anser ett sådant förhållande oriktigt.
Uti Invalidfonden ingår nemi. en mängd gåfvor, dels K.
M;s enskilda bidrag, dels af enskilda personer, och slutligen af
Ständerne anslagne medel, m. m., hvilkas öfverflyttning på indragningsstat
jag anser på intet vis riklig. Dessa medel, väl förvaltade
och förökade, kunna möjligen för framliden blifva tillräcklige
att efter ett krig bereda nödigt underhåll åt de invalider, som
genom blessurer blifvit invalider, hvilket under ett sådant alltid
måste uppkomme, då deremot, om öfverflyttningen skulle ske, visserligen
en ögonblicklig nedsättning i allmänna bevillningen nu
uppkomme, men Staten i en framtid, vid ett möjligen efteråt inträffande
krig, skulle se sig urslåndsalt att genom annat än en
ny bevillning fylla denna lucka, i hvilket fall jag befarar, att bidragen
blefvo mycket knappa. Jag begär således, om R. o. Ad.
icke vill uppskjuta öfverläggningen om denna punkt intilldess det
med densamma sammanhang ägande betänk, hinner från StatsUtsk.
inkomma och till pröfning inför R. o. Ad. föredragas, att H.
Ståndet dä måtte detsamma till SlatsUtsk. återremittera.
Häruti instämde Frih. Ridderstolpe, Fredr.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det torde måhända vara
lämpligt, att R. o. Ad:s beslut fördröjes intill dess det af Stats
3
H. 35
274
Den 23 October e. m.
Utsk. afgifvande betänk, till förslag i afseende på användandet af
de till Invalidinrältningen anslagne medel kommer att för 11. o.
Ad. föredragas. Detta Stalslllsk:s förslag är egentligen af innehåll,
att Utsk. tillstyrker, att Invalidinrältningen på Ulriksdal måtte
upplösas, och att de tillgångar, hvaraf samma inrättning varit
i åtnjutande, matte af K. 11. till de för inrättningen ursprungligen
afsedda ändamål disponeras, på sätt K. M., vid pröfning af saken
linner för godt och för R. St. framställer; anseende Utsk.
för öfrigt ofvannämnde inrättnings fonder böra orubbade bibehållas.
Jag anför detta blott upplysningsvis, på det alt R. o. Ad.
icke på förhand måtte fatta ett beslut, som, då alla omständigheterna
komma att skärskådas, skulle kunna komma att anses såsom
förhastadt. Hvad de särskilda bidragen angår, som skulle varit
denna fond tillskjutna, sä har jag icke mig bekant, att några sädane
derstädes linnas; men väl, att vid första stiftandet deraf
dåvar. Kronprinsen för detta ändamål donerat ett capital. Såväl
med afseende härå, som med afseende å det vigtiga och angelägna
ändamål, hvilket från början varit med fonden afsedt, har StatsUlsk.
i sitt förslag icke ansett, att fonden skulle till Riksg.cont.
ingå eller i något afseende af R. St. disponeras. Att emedlertid
detta anslag qvarstår på 4:de hufvudtiteln är enligt min tanka
icke så rätt, enär det härstädes icke utmärker något visst anslag,
utan är föränderligt samt undergår tillökning allt efter som indeiningshafvarne
vid f. d. Adelsfanereg:tet afgått, boställen blifvit
ledige, samt räntor disponible; hvilket allt kunnat till fonden anslås,
samt gjort, alt hela inkomsten af densamma icke åtgått till
inrättningens behof, utan alt ett icke så obetydligt capital deraf
blifvit upplagdt. Detta är orsaken, hvarför jag icke tror, alt detta
anslags qvarstående på 4:de hufvudtiteln är så alldeles öfverensstämmande
med grundsatserna för statsregleriDgen i allmänhet,
men likväl torde lämpligast vara om R. o. Ad. funne för godt
att uppskjuta beslutet, till dess det StatsUtsk:s förslag inkommer,
som med denna punkt står i beröring.
Frih. Peyron, Gustaf Abrah.: Jag instämmer fullkomligen
uti hvad den siste talaren yttrat, samt lägger mig icke emot
hvad StatsUtsk. föreslagit i afseende på öfverflyllningen af de ifrågavar.
13,056 r:dr 16 sk. från den 4:de hufvudtiteln lill den 9:de.
Inrättningen är visserligen ganska vacker, mine Hrr, men den
svarar icke emot ändamålet. Väl kan den icke genast upplösas,
emedan det är snart sagdt omöjligt alt skicka dem som der finnas
tillbaka lill deras hemorter, der de knappast skulle blifva cmottagna;
men den kommer att upplösas, derom är icke något tvifvel,
ty framdeles kommer icke någon mer att der intagas. Jag
anser således icke något hinder möta anslagets öfverflyttande från
4:de till den 9:de hufvudtiteln.
Frih. Cederström: Det är något helt naturligt, att under
en fortfarande fred en Invalidinrätlning för sårade militärer skall
upphöra, men någonting helt annat är det, att vilja bibehålla för
Landtförsvarsdepdet de medel, som tillkomma arme'en, för att be
-
Den 23 Oc löher e. m.
275
reda fonder för framliden. Efter Frih. Palmsljernas yttrande, finner
jag mig böra frångå livad jag först yrkat, nemi. ett uppskof
med åter rein issen af denna punkt, emedan följden skulle blifva,
att när StalsUlsk:s sednare betänk, inkommer, så klefve det återremitteradt.
Om R. o. Ad. skulle instämma deruti, att dessa medel
böra på det ändamålsenligaste sätt förvaltas, för att de capitaler,
som inflyla från f. d. Adelsfaneregdet, må kunna bilda en
fond för framtiden, så skulle jag tro, att denna punkt i Ulsk:s
betänk, bör nu till Ulsk. återremitteras, för att lagas i betraktande
när Utsk. afgifver sitt betänk.
Frih. Ridderstolpe: I min tanka är Invalidinrättningen
det enda fideicomiss, som den utslitne krigaren bar att påräkna;
om 1111 K. M. finner, att denna Invalidinrättning bör upplösas, sä
kommer det förmodligen deraf, att densamma icke varit så i sina
detaljer nyttig, sorn den bort vara. I alla fall anser jag, att denna
fond bör förblifva en arméens tillhörighet. Man har såsom
skäl emot denna min önskan anfört, att tillgångarne icke hvarje
år varit behöflige, utan alt en del deraf blifvit upplagd till capital;
delta skulle kanske vara det enda som kunde kullslå min
sats, att detta capital vore ett fideicomiss, ty med dessa sednare
går det vanligen tvert om här i landet. Jag kan icke instämma
uti deras önskan, som begära återrenaiss på detta förslag. Jag
tror det vore mycket bättre om vi helt och hållet afsloge detsamma,
emedan jag icke kan inse R. St:s rätt alt frånkänna armeen
något, som den redan fått. Om den icke af desse sine tillgångar
varit i fullt behof, så kan det vara nyttigt alt nämnde
fonder tillvexa, på det att en utsigt må lemnäs ål kommande tiders
krigare, alt icke på ålderdomen behöfva anlita tiggarslafven.
Jag anhåller om afslag å förevar, punkt i Ulsk:s betänk.
Hr von Troil, Emil: Det vill synas mig, som om större
delen af disctissionen hvilade på ett misstag. StalsUlsk. liar, så
vidt jag kunnat finna, icke yttrat något annat angalo användandet
af Invalidfondens medel, än alt Utsk. vill derom inkomma
med ett särskildt betänk., på grund hvaraf Ståndet skulle blifva i
tillfälle att, så vidt af detsamma beror, i denna del besluta; det
är således blott en underrättelse på förhand gifven. Vidare har
Utsk. tillstyrkt, alt summan måtte från den 4:de hufvudtiteln tilt
den 9:de öfverflyllas, hvilken sednare icke allenast upptager allmänna
indragningsstaten utan äfven de öfrige pensionssiaterne;
detta är således endast en förändring i bokföringssättet, hvartill
jag för min del tillstyrker bifall. Då de öfrige delarne af statsbestyren
hafva sina särskilda hufvudtitlar, och dessa hufvudtitlar icke
äro belastade med pensionsstaterne för samma statsbestyrs tjenstemän,
så finner jag icke något skäl, hvarföre ett olika förhållande skulle äga
rum med denna 4:de hufvudtiteln, hvarigenom äfven den totala anslagssumman
för försvarsverket synes större, än den i sjelfva verket är,
Medlen blefve visserligen icke eller genom en sådan åtgärd, såsom
en värd talare yttrat, fränryckte från det med dem afsedde ändamålet.
Hvad här för öfrigt blifvit yttradt om Invalidinrättningens
27 G
Den 23 Oclober e. m.
mer eller mindre lämplighet, samt om huru den bör ersättas etc.,
derom innehåller jag nu med allt yttrande, emedan dertill blifver
lid, när StatsUtsIcs betänk, i ämnet inkommer. Nu är blott,
som jag hade äran nämna, fråga om att bestämma, på hvilken
hufvudlitel anslaget skall upptagas. På det skäl jag anfört, instämmer
jag med Statslltsk. och tror icke, att den ringaste våda
förefinnes att bifalla denna punkt af betänk.
Hr af Harmens, Henrik Otto: Den siste talaren har fullkomligen
utredt rälta förståndet af StatsUtsk:s framställning, och
för min del anser jag både återremiss och afslag vara olämpligt.
Om R. o. Ad. tillåter alt beslutet om denna punkt uppskjutes intill dess
det omnämnda betänk, binner att inkomma till Ständerne, så är
jag öfvertygad om att de flestes meningar skola tillfredsställas.
Betänk, innehåller, att dessa räntor skola öfverlemnas till K. M:s
disposition, och att Högstdensamme dessutom äger rättighet att för
samma ändamål disponera ett capital af 80,000 r:dr b.co. Någon
inskränkning i Konungens dispositionsrätt är således icke gjord.
StalsUlsk. bar föreslagit en åtgärd, hvarigenom K. M. skulle komma
i tillfälle alt pensionera eli nära nog dubbelt antal invalider,
än som nu. underhålles vid Ulriksdal. Jag tillstyrker således, att
denna del af betänk, bifalles, ty derigenom hindras alldeles icke
pröfningen af den fråga, som längre fram kommer alt föredragas.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Jag är, i hvad jag ämnade
yttra, förekommen af Ilr von Troil. De skäl han anfört,
styrka mig i den tanka, att det vore olämpligt både att afslå och
återremittera betänk. Vi hafva att afvakta ett betänk, från
StatsUtsk., som rörer upplösningen af Invalidinrättningen, och att
Ulsk., beträffande förvaltningen af dess fonder, hade för afsigt att
tillstyrka Ständerne att ingå till Konungen med särskild begäran
derom. På hvilken hufvudlitel penningarne tagas, synes mig i
det hela likgilltigt, men nog synes det öfverensstämmande med
inrättningens idé, att de utgå af den 9:de, som innefattar pensionsoch
indragningsslaterne. Jag tillstyrker pä denna grund bifall till
förevar, punkt.
Frih. Ridderstolpe: Emot uppskof kan jag icke hafva
något att erinra, men i del skick, hvaruti frågan sig befann, då
jag sista gången yttrade mig, må ingen neka, att ju öfverflyttningen
från en hufvudlitel till en annan är ett språng, och det gifves
språng som kunna kallas snedsprång; man vet ej förut, hvart
dessa kunna till slut bära. Arméens tillhörigheter anser jag bö»
ra heligt bevaras, och derföre är jag ense om att med decisionen
om denna punkt må uppskjutas, intill dess det förslag, som är att
förvänta, hunnit inkomma och blifvit pröfvadt.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Under det jag var
Generaladjutant för arméen, stiftades Invalidinrättningen å Ulriks^
dal på Ständernes derom gjorda hemställan, med begäran, att
Konungen dertill skulle upplåta ett af sina slolt. Konungen var
då så nådig att dertill upplåta ett af de vackraste. Jag har län
-
Den 23 Oelobel- e. m.
277
ge funnit, att ett missförstånd varit rådande om denna inrättning.
Man har resonnerat på det sättet, att för den summa som en
invalid kostar i underhåll, kunde 3 å 4 man lefva i sina hemorter.
Men ändamålet med denna inrättningen afser icke endast
den afskedade, utan äfven den tjenande soldaten. Huru förhåller
det sig väl med den afskedade soldaten, som endast har den lilla
pensionen af t. ex. 24 r:dr b:co årligen? Han utfår den qvartaliter
med 6 r:dr, hvilken summa möjligen räcker till för hans lifsuppehälle
i 6 veckor, den öfriga tiden intill nästa qvartal befinnes
han tiggande. För den tjenande soldaten är det något rysbart
att se en afskedad kamrat i ett slikt tillstånd på åldrens dagar.
Kommer denne deremot in pä Invalidhuset, så är han åtminstone
väl klädd och född, och den tjenande soldaten ser i den
förre en tröst och förhoppning att på ålderdomen hli skyddad mot
nöd och elände. Detta gäller isynnerhet för soldater i ständig
garnison, som bör få äga hoppet om en tillflyktsort på gamla dagar,
der han vet sig blifva väl behandlad, och ej nödgas behöfva
länka, att efter afskedslagandet, höljd i trasor, betia framför
hvar mans dörr. Jag såg härom dagen, mine Hrr, en underofficer
från ett af Westgötha reg:terna, prydd med tapperhetsmedaillen
och S:t Georgs-korset, hvilken kommit hit för att begära tillökning
i sin pension, men fält afslag — han stod på gatan i trasor,
och det var likväl en underofficer med tapperhetsmedaille och
S:t Georgs-korset! Den som sjelf är militär, känner det härda i
ett sådant öde. Om Invalidinrättningen har besparingar på sina
fonder, sä kommer det sig deraf, att man ej lemnat tillträde till
denna inrättning åt så mänga som sådant önskat. Sådana inrättningar
som denna finnas i alla länder och äro egentligen beräknade
för den effeet de åstadkomma på den tjenande soldaten och
icke pä den afskedade. På denna grund tillstyrker jag, att Invalidinrättningen
må fortfara.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Det förhåller sig visserligen
sä, som Hr von Troil redan anmärkt, att frågan om Invalidinrättningens
bibehållande eller upphörande blir föremål för ett
särskildt betänk., öfver hvilket K. o. Ad. får tillfälle att framdeles
yttra sig. Men för ögonblicket är öfverläggningens föremål att
pröfva, huruvida de medel som äro denna inrättning anslagiie,
antingen hon kommer att beslå i sitt nuvar. eller i annat skick,
skulle rättast uppföras under Landtförsvars- Sjöförsvars- eller 9:de
hufvudtiteln. Efter min tanka är det oriktigt att vilja från någon
titel afsöndra en del af dess utgift. En sådan del är, såsom jag
tror, pensioner för de officerare eller soldater, eller hvilke de må
vara, som höra under denna titel eller gren af statsförvaltningen.
Det är fördenskull jag för min del anser riktigt, att StatsUtsk:s
betänk, i denna punkt återremitteras. När titlarnes förändring
och utgifternes fördelning deni emellan gjordes under sisth riksdag,
så utgick man från den grundsatsen, att hvarje Departementschef
skulle hafva sin titel för sig allena, och derigenom hfffyq
tillfälle alt bättre förvalta den, och vederbörande lättare att con*
278
Den 23 Octo ber e. m.
trollera hans förvaltning, än när lian hade att skaffa med 3 eller
4 särskilda hufvudtitlar, som händelsen var på den tiden jag hade
nåden vara en af Konungens rådgifvare. Man var likväl icke
fullt conseqvent vid titlarnes uppgörande, utan man afsöndrade
pensionsstaterna till en särskild titel och lösryckte hvad som borde
höra tillsammans. Detta bör icke ytterligare utvidgas, utan
snarare inskränkas eller upphöra. Jag tillstyrker således äterremiss
af denna punkt, på det att anslaget må förblifva vid sin
rätta titel.
Hr von Troil: Jag vill, så mycket som möjligt, undvika
att yttra mig om saker, som icke tillhöra föredragningsämnet;
och då jag anser, att hvad Gr. Björnstjerna anfört, tillhör den
discussion som framdeles kommer att uppstå om StatsUtsk:s utlofvade
betänk., så dröjer jag till dess med de anmärkmr, som jag
emot Grefvens förrberörde yttrande kan hafva att afgifva.
Hr Westerstrand, Pehr: 9:de hufvudtiteln innefattar
pensions- och indragningsslaterne, och höra således under hvilket
departements föredragning som helst. Hvarje departement har
sin del deri, och dä det finnes redan en del som tillhörer armeen,
stående under ihde hufvudtiteln, nemi. Wadstena krigsmanshus-beneficiehemmans-räntor,
hvilka äfven tillhöra Chefens för
Landtförsvars-depart:s föredragning, ser jag intet hinder att, för
ett systematiskt iakttagande, äfven dit öfverflyltas det ifrågavar.
anslaget.
Frih. Palmstjerna: Hr von Hartmansdorff har ganska riktigt
anfört, att hvarje Depart:s-chef bör hafva sin hufvudtitel att
förvalta, men den slutsats han deraf dragit, att pensionsstaten borde
fördelas på de särskilda hufvudtitlarne, den kan jag, för min
del åtminstone, icke gilla. Sedan en tjensteman afgält från sin
innehafda tjenst och blifvit öfverflyttad på indragningsstat, så ser
jag icke att Depart:s-chefen har något att göra med förvaltningen
af det anslag, som tillkommer den pensionerade tjenstemannen.
Jag skulle tro, att allt, som är under 9:de hufvudtiteln anslaget,
tillhörande pensions- och indragningsslaterne, med undantag af militär-pensioneringen,
hör förvaltas af en Deparl:s-chef, nemi. den
för finance-ärenden. Detta vore, efter min tanke, en riktig grundsats.
Emedlertid, och om man än skulle antaga Hr von Hartmansdorffs
förslag, så uppkomme derigenom likväl icke det förhållande,
att hela det ifrågavar. anslaget skulle qvarstå pä 4:de
hufvudtiteln; någon del deraf skulle troligen öfverflyttas på den
5:te, enär en eller annan invalid torde höra till flottans personal.
Huru och på hvad sätt en sådan fördelning skulle äga rum, har
jag svårt att fatta, likasom det skulle bli ganska inveckladt och
till öfverflödig vidlyftighet ledande, om 9:de hufvudtiteln, eller
pensions- och indragningsslaterne, skulle fördelas på hvardera af
de öfrige hufvudtitlarne och der under särskilda rubriker uppföras.
Jag ser icke eller hvilket ändamål som dermed skulle vinnas, ty
det visade sig icke, hvad hvarje hufvudtitel kostade Staten pä
ett sätt som kunde tjena till någon efterrättelse, enär pensions
-
Den 23 Oclöher e. m.
279
och indragningsstalerne bero af särskilda omständigheter, som äro
förändring underkastade och alldeles icke hafva något fortfarande
likadant förhållande till de för statsförvaltningen utgående anslag
och kostnader, som åtfölja hufvudtitlarne i öfrigt. En sådan fördelning
af pensions- och indragningsstaterne på de nuvar. hufvudtitlarne
skulle, som sagdt är, icke utvisa något riktigt, till efterrättelse
tjenande förhållande mellan dessa titlars summor, utan
böra alltså dessa pensions- och indragningsstater skiljas ifrån de
öfrige litlarne och få sin särskilda titel, som nu skett, då de blifvit
uppförde på den 9:de. Af dessa skäl tror jag, alt ifrågavar.
anslag rättast och lämpligast bör öfverflyttas på denna 9:de hufvudlitel,
hvad öde än sjelfva Invalidinrättningen må komma att
undergå, och hvilken disposition man i öfrigt bestämmer för medlen,
som densamma tillhöra. Emedlertid och då särskilda meningar
blifvit yttrade, hvarutaf StatsUtsk., i händelse af återremiss,
skulle hafva svårt att draga någon slutsats, tager jag mig friheten
fästa H. Ex. Hr Gr. o. Landtm-.s samt R. o. Ad:s uppmärksamhet
pä lämpligheten deraf, att denna fråga må få hvila intill dess
StatsUtsk:s betänk, i hufvudsaken inkommer till R. o. Ad. Sedan
Ståndet deröfver fattat sitt beslut, torde äfven beslutet om denna
punkt falla af sig sjelf, ulan någon vidare discussion och utan
återremiss.
Frih. Cederström: Det är i anledn. af Frih. Palmstjernas
sista yttrande, som jag begärt ordet. Jag ber att man ville skilja
frågan om allmänna indragningsstaten, som är beroende af ett direct
anslag, utan att äga andra fonder än samma anslag, och hvilket
ökas eller minskas i samma mån som pensionernes antal afeller
tilltager, och de pensionsfonder, som dermed alldeles icke
böra förblandas, hvilka hafva särskilda inkomster, beslående af
anslag, som Ständerne gifvit. Vöre nu fråga om att afgöra 9:de
liufvudtiteln, så skulle jag önska, att de pensiousanstaller, som
hafva särskilda fonder och anslag, åtminstone de som äro beslutade
vid riksdagarne, måtte flyttas ifrån allmänna indragningsstaten,
och denna stat sålunda komma att slå isolerad som titel för
sig. Jag vill visserligen icke bestrida det yrkade uppskofvel och
den följd deraf, hvarom Frih. Palmstjerna trott sig kunna försäkra,
nemi. att beslutet dä skulle komma att falla af sig sjelf, huru man
härmed skulle förfara, men vi hinna troligen till den 9:de hufvudtiteln
innan vi fått emottaga detta utlofvade betänk, från StatsUtsk.
, och då befunno vi oss i samma dilemma som nu.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: I afseende å Frih.
Palmstjernas yttrande, att 9:de liufvudtiteln borde stå under förvaltning
af Chefen för Financedep:tet, kan jag ej annat än hemställa,
huruvida det för honom vore rätt lämpligt, i händelse han
skulle komma att öfvertaga financeportfeuillen, att hafva att skaffa
med t. ex. Wadstena krigsmanshus-medel. Då departementalstvrelsen
under förra riksdagen infördes, låg derföre till grund,
alt allt hvad som tillhörde hvarje särskildt departement, det borde
ock derunder förblifva. På delta skäl kan jag icke eller annat än
280
Den 23 October e. m.
anse, att den nu föreslagna öfverflyttning till 9:de hufvndliteln af
medel som tillhöra den 4:de är olämplig. Särskildt får jag nämna,
i afseende på Invalidinrättningen, att den varit stiftad för
armeen, och att flottan hittills icke varit af densamma delaktig.
På dessa förenade skäl, och då jag lika med Frih. Cederström
förmodar, att vi hinna till den 9:de hufvudtiteln och att den blir
oss föredragen innan det utlofvade betänk, från StatsUtsk. hinner
inkomma, tror jag, att det vore lämpligt att lill Ulsk. återremittera
denna punkt, helst 69 § icke innehåller samma föreskrift i
afseende på frågor om statens reglerande, som i frågor om Const.-  Utsk:s förslag, att Ståndet skall förklara en bestämdt uttryckt mening
utgöra dess gemensamma tanka; en sådan utsträckning af
föreskriften i 69 § skulle endast genom en tydning kunna gifvas
åt de ord som den innehåller, nemi.: ”böra de skäl anföras, på
hvilka sådana betänkligheter sig stödja”. Nu äro flere skäl anförde,
som kan hindra bifall; det beror huru StatsUtsk. bedömmer
desamma för det ena eller andra alternativet. Jag förenar mig
med dem som yrka återremiss.
Frih. Palmstjerna: Då frågan är ganska indifferent, skall
jag ej uppehålla R. o. Ad. med mera än framställningen af en
enda anmärkn. Jag hemställer nemi., huru förhållas skulle med
anslagen till Civilstatens Pensionsinrättning, hvilka användas till
pensionerande af personer tillhörande såväl 2:dra, som öde, 7:de
och 8:de hufvudtitlarne.
Hr von Troil: Uti en omständighet förenar jag mig med
Frih. Cederström, nemi. deruti, att Invalidhusfonden och Wadstena
krigsmanshuscassa böra upptagas på samma hufvudtilel, ty svårligen
torde man linna tvenne mera likartade fonder. Jag skulle
derföre hemställa, om icke lämpligast vore, att R. o. Ad. uppskjöte
med fattandet af sitt beslut i denna fråga, lill dess StatsUtsk:s
betänk. ang:de 9:de hufvudtiteln föredrages, att R. o. Ad.
då ville besluta, alt båda dessa fonder skulle upptagas på samma
hufvudtitel, och att sedermera taga i betraktande på hvilkendera
det borde ske. Pä detta sätt komme att i sin helhet behandlas
hvad som i sig sjelf rätteligen hör ihop, ty det är något orimligt,
att Invalidfonden blifvit satt på en hufvudtitel och Wadstena
krigsmanshuscassa på en annan.
Ilr von Hartmansdorff: Frih Palmstjerna Ilar framställt
den frågan, till hvilken litel Civilstatens Pensionscassa borde höra.
Jag befarar, att just den omständigheten, att delägarne i berörde
cassör höra till flere titlar, föranledt den, i min tanka oriktiga
afsöndringen af pensionsstaterna, vid förra riksdagen. Efter min
tanka borde Civilstatens Pensionscassa höra under Finaucedepart.
derföre att Kammarcollegii, Kammarrättens, Stalscont:s m. fl. collegiers
tjenstemän höra derunder. När nu cassan är gemensam
för civile embets- och tjenstemän, samt pensionsrätten för ett hofrättsråd
bör bli ungefär lika, som för ett collegii-råd; så är det
val lämpligt, att äfven denna del af statsförvaltningen besörjes af
Dea 23 October e. m.
281
Finaneedepart. Men ett sådant sammansatt Förhållande finnes icke
hvad armeen eller flottan angår. Deras pensionsstater höra således
desto hellre skiljas derifrån. Hvad Gr. Björnstjerna nyss omtalat,
synes just gifva skäl lill en sådan behandling af invalidfonden.
Om den omtalade olycklige underofficeraren framstått inför
Konungen eller hvilken som helst, månne han ej tänkt, att ett
det Svenska samhället så ovärdigt förhållande med en förtjent underofficerare
borde genom vederbörandes försorg rättas? Men (ill
hvem skulle lian vända sig för att få rättelse? Månne till Chefen
för Finance- eller för Landtförsvarsdepart., under hvilken officeraren
fjenl? Utan tvifvel är det den sednare, som bör behjerta en dylik
krigsmans lidande, så att lian, som med tapperhet försvarat fäderneslandet,
ej må förgås af armod.
Ofverläggningen ansågs nu vara fulländad, hvarefter H. Ex.
Hr Gr. o. Land tm. yttrade, det han, innan propos. i hufvudsaken
framställdes, fann sig böra inhemta 11. o. Ad:s mening i afseende
på Frih. Palmstjeruas begäran, att ämnets afgörande måtte
tills vidare uppskjutas. H. Ex. finge derföre nu hemställa, om
R. o. Ad. behagade bifalla, att med pröfniugen af litt. n. i första
punkten af StatsUlsk:s utlåt. N:o 37 må uppskjutas, intilldess det
särskilda utlåt, om Invalidinrättningen vid Ulriksdal, som under
denna littera omförmäles, från StatsUtsk. till R. St. inkommit och
blifvit af R. o. Ad. pröfvadt.
Ropades ja och nej.
llr von Hartmansdorff: Om uppskof skall äga rum, så
synes mig lämpligt vara, pä sätt Hr von Troil föreslagit, alt det
beviljas till dess 9:de hufvndtiteln rör:de pensionsslaterna förekommer,
på det alt 11. o. Ad. dä må kunna pröfva saken i ett sammanhang.
Frih. Palmstjerna: Om den 9:de hufvndtiteln förekommer
till 11. o. Ad:s pröfning, men det särskilda utlåt., som StatsUtsk.
kommer att afgifva ronde invalidfonden, ännu då icke hunnit
att föredragas, hemställer jag om ej R. o. Ad. skulle befinna
sig i samma belägenhet som nu, nemi. att icke veta hvad StatsUtsk.
rör:de nämnde fond föreslagit i det betänk, som det ämnar
afgifva; och om ej, vid sådant förhållande bäst vore att uppskofvet
medgafs ända till dess att betänk, om sjelfva saken förekommer
till pröfning.
Då H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, härefter förnyade sin nyss
gjorda propos., blef densamma af 11. o. Ad. bifallen.
2:o Indelta arméen.
Litt. a) Cavalleri- och Infanteri regementena.
Mom. N:o 1, ang:de uppförande på ordinarie stal af 606
r:dr 47 s^- $ r:st. till fyllande af brister vid löneregleringen
för Dal-reg:tet samt Jemtlands jältjiigare-reg. te, oeh mom.
N:o 2, angule öfverflyttning från 6:te till 4:de hufvudtiteln
af 2,168 r.dr 41 •>'*. 2 rist., utgörande till usta och q: dr a
3 II. 36
282
Den 23 Oclober e. m.
Lif grenadier-reg .ter lie samt Skarabargs re g: le ut gående ersättningar
för jordförluster genom canal-anläggningar.
Dessa mom. blefvo af R. o. Ad. bifallne.
Moni. N:o 3, förra delen, ang:de anslag till arfvoden ut
20 Reservlok are inom Fältläkare-corpsen.
Frih. Cederström: Hvad de bär föreslagna 20 st. reservläbarelönerne
beträffar, som med sin rälta benämning icke annat
är, än tillökning i pensioner för afgåugne reg:ts-läkare, sä har
jag egentligen ingenting deremot att erinra, så framt vid dessa
pensioners tilldelande det villkor fästes, att dessa läkare skola vara
stationerade inom det reg:tes stand, till hvilket de böra, likasom
provincial-läkaren inom en viss provins, på det alt allmänheten
måtte hafva någon nytta af dem. Jag anhåller således om
återremiss af denna punkt, för att deri må inryckas den mening,
det Ständerne, jemte beviljande af del äskade anslaget, anhålla, det
täcktes K. M., vid tilldelande af sådane pensioner, förständiga vederbör.
om det dislrict, inom hvilket de skola vara boende.
Frih. Ridderstolpe: Jag biträder visserligen den önskan,
som den siste talaren yttrat, men jag vill erinra derom, alt regtsläkare
icke äro att påräkna till hjelp för sjukvården inom länen
utan endast bataljons-läkare. Det är endast dessa sednare som
landshöfdingarne äga alt disponera, reg:ts-läkarne deremot emancipera
sig ifrån della bekymmer.
Hr Ekströmer, Carl Johan: Meningen roed »frågavar.
arfvoden är ingalunda ali bereda högre pensioner för afgängna
reg:ts-!äkare, utan att som i Konungens propos. och StalsUlslcs
betänk, blifvit uttryckt, bereda armeen en behöflig tillgång pä
skickliga läkare vid inträffande krig. Att äfven allmänna helsovärden
under fredstid skulle draga nytta af dessa läkare har Ulsk.
visserligen icke förbisett, och det finnes tydligen i betänk, uttryckt
med orden: ”att de föreslagna reservläkarne må kunna under
fredstid äfven blifva för den allmänna sjukvården inom särskilda
landsorter all påräkna;” men alt deras biträde i denna del
skulle utslräbkas derhän, all dem anvisades bestämda districter och
stationer, och ali derigenom vilja fylla behofvet af läkare för den
civila sjukvårdens bestridande, åtminstone i väsendtlig mån, vore
icke lämpligt. Antalet af desse läkare är högst obestämdt. Väl
äro 20 st. reservläkare-arfvoden i den K. propos. äskade, men det
beror pä läkarne sjelfve att vid 50 års ålder afgå från innehafvande
ordinarie tjenster inom armeen eller icke. Fästas vid åtnjutandet
af ifrågavar. arfvoden sådane villkor, alt läkarne hellre
qvarstå i tjenst, så förfelas det af K. M. afsedda vigtiga ändamålet,
sorn är att, genom afgången af reg:ternes äldre läkare, i den
män de uppnå pensionsålder, alltid kunna påräkna en fullt tjenstbar
läkarecorps för den activa armeen, under det att de s. k. reservläkarne
derjemte fortfarande voro disponible för sådane befattningar,
der deras verksamhet och erfarenhet bäst behöfdes, såsom
vid sjukhusen, till fältläkarebefattningar m. m.
Den 23 0 el ober e. m.
283
Då livad Fril). Cederström föreslagit, enligt nain öfvertygelse*
skulle föranleda dertill, att sannolikt ganska få blefvo villige att
bortbyta sin innebafvande, under fredstid ej särdeles besvärliga
regits-läkaretjenst, mot en reservläkarebefattning, oell då det i den
K. proposm afsedda ändamålet således skulle genom samma förslags
antagande motverkas, tillstyrker jag bifall till Utskis förslag.
Frih. Cederström: Jag begärde ordet för bemötande af
Frih. Ridderstolpes yttrande, alt det icke är reg:ts-iäkare utan
bataljons-läkare, som landshöfdingarne äga alt disponera. Det har
alldeles icke varit satt i fråga, att bereda Hrr Landshöfdingar tillfälle
till disposition öfver reg-.ts-läkarne, utan frågan är, huruvida
dessa reg:ls-läkare, dä de afgå ur tjenst med 400 r:drs pension,
skola fä en tillökning deruti af 300 r:dr och kunna vara för sig
sjelfve practiserande, hvarvid jag föreslagit, all, vid besvarande af
den återreniiss j»g yrkat, Disk. skulle tillstyrka, det Sländerne
skulle hos Konungen begära, det dessa läkare skulle kunna få användas
i landsorten då behofvet påkallade ett ökadt läkarebiträde,
och att de ifrågavar. läkarue skulle, som villkor för åtnjutande af
den föreslagna löneförmånen, tillförbindas att vistas inom det
regites district eller stånd, som en hvar under tjensteliden tillhört,
på det ali landsorten mätte vid uppkommande behof äga tillgång
på ett ökadt läkarebiträde; och skulle desse läkare naturligtvis
vara ensamt practiserande, icke stå till flir Landshöfdingars disposition,
ulan vara till allmänhetens tjenst. Detta var meningen
med mitt förslag, och skulle, som man sagt, ändamålet med dessa
reservläkare förfelas genom det- villkor vid anslagets beviljande, som
jag föreslagit, eller alt hvarje reservläkare skulle bo inom den
landsort, der han förut varit som reg:ts-läkaie anställd, så mäste
jag (inna det högst besynnerligt, om, då fråga är alt bereda en läkarecorps
bibehållande af full lön vid afskedstagande^ en förmån
som andra tjenstemän i Sverige ingalunda förunnas, det dä för
någon skulle finnas svårt att underkasta sig villkoret att bo inom
ett district, der brist på läkare kan förefinnas. Det är ganska
sant, att 300 r:dr för en practiserande läkare är en obetydlighet,
det nekar ingen, men flyttar denne lill en stad, så förtjenar han
der mycket mer än denna pension utgör, och dä bör han väl
också göra något för pensionen, d. v. s. hafva någon förbindelse
för densamma. Jag skulle tro, att hvarje läkare, som kommer i
åtnjutande af den här föreslagna förmånen, att vid upplmnna 50
år få sin fulla lön i pension, bör kunna finna sig uti det villkor,
som jag föreslagit.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Vid bestämmandet
af villkor för tjenstemän, såväl då de i tjenst ingå, som då de
derifrån afgå, skulle jag tro, att likhet i rättigheter vore en grundsats,
nyttig att följa. Jag skulle tro, att detta förslag innefattar
en afvikelse ifrån denna grundsats. Här är fråga om att bereda
afgående reg:ls-läkare den fördel, att vid 50 års ålder komma i
åtnjutande af fulla lönevillkor, nemi. af 400 r:dr som pension och
300 r:dr under benämning af reservläkare. Det finnes ingen tjen
-
2 84
Den 53 Octo ber e. m.
stemannacorps inom Sveriges Rike, som för närvar, åtnjuter en
sådan fördel; de fleste andre tjenstemän få, då de afgå med pension,
åtnöja sig med ^ af hvad de i löneinkomster tillgodonjutit
under tjenstetiden, få anse sig belåtne att kunna disponera sin lid
efter behag. Det finnes deremot ingen hvars lid armera inbringande
än läkarens, han har lättare än någon annan alt draga
parti deraf, och torde således mindre än någon annan vara i behof
att företrädesvis gynnas. Huruvida detta förslag skulle bereda
någon större fördel för armeen, är ett ämne som bör af mera
sakkunnige pröfvas och bedömmas, men svårligen skulle jag tro,
att en skicklig läkare vid 50 års ålder kunde påräknas till biträde
om krig inträffade. Han afstode då säkert hellre detta reservarfvode,
det hade ändå under fredstiden varit en liten tillökning
i inkomsterne. Jag skulle tro, att ibland anslag, nödiga till lönetiltökningar,
som böra komma i fråga, detta torde kunna sättas
långt tillbaka på räkningen, och hemställer huruvida ej StatsUtsk.
vid förnyadt öfvervägande af detta ämne, ville för dessa arfvodcn
föreslå samma öde, som för de ifrågasatta resestipendierna.
Hr von Troil, Emil: Alt armeen får ett med 20 personer
ökadt antal läkare, är en sak, som jag visserligen icke kan
finna annat än nödig och nyttig. Det är svårt att bestämma den
rätta siffran af del behöfliga antalet läkare för en arme'e i fredstid,
ty huru man utsätter den, blir den för stor under fredstid
och otillräcklig under krig. Men hvad jag icke kan gilla, är, att
man bär sökt befrämja armeens helsovård under krig på bekostnad
af dess sårade och ålderstigne veteraner. Här är nemi. i
fråga, att tillsätta 20 nya läkare, som skola till f aflönas af Staten
och för resten af Armcens Pensionscassa. Fallet har hittills
varit, alt reg:ls-läkare (jent ända till dess de uppnått en ganska
liög ålder; de hafva varit de, som minst betungat denna cassa.
Detta förslag, satt i verkställighet, kommer att medföra ett alldeles
motsatt förhållande. Hvarje reg:ts-läkare skall då, vid uppnådda
50 år, söka öfverflytlning lill reservläkare-staten; han upphör
alt betala afgifter till pensionscassan, uttager i stället derifrån
årligen 400 r:dr och får de öfrige 300 ndrne, som utgöra fyllnaden
i lönebeloppet, af Staten. Jag kan ingalunda finna ett sådant
sätt alt tillskapa nya läkare vara billigt mot armeen, mot
dess ålderstigne veteraner. Jag yrkar, alt, om dessa 20 läkare skola
tillsättas, de måtte komma på ordinarie stat, få ordinarie lön
och på lönen betala afgifter till Armdens Pensionscassa, likasom
alla öfrige arme ens tjenstemän. Skulle tillgångarne nu icke medgifva
att bevilja löner åt 20 nya reservläkare, så kan man ju
tillsätta 20 nya bataljonsläkare med 300 r:dr lön hvardera. Man
får på detta sätt samma personal och undgår den oformlighet, som
jag sökt utvisa.
Frih. Ridderstolpe: Frih. Cederström måtte väl icke neka,
att den läkare, som nekar att låta använda sig för befrämjande
af den allmänna helsovården, den är icke för allmänna helsovärden
nyttig. Dqt är historien med reg:ts-läkare, hvilka, när
Den 23 Ootober e. m.
283
en allmän farsot yppar sig, eller dä eljest tillfälle är för banden
alt kunna vara nyltige för den ort, der de bo, och fä remiss af
landshöfdingarne, neka att remissen uppfylla, retirerande bakom
öfverslelieutenants-broderiet på kragen och hällande sig för förnäma
ali vara nyltige. Om nu utlåt, i denna punkt skulle återremitteras,
hvarom jag, anhåller, så skulle jag önska , att det villkoret
fastades vid förevar, anslags beviljande, att den läkare, som
afgår ur tjenst som reg:ts-läkare och flyttas in på den här extra
staten, skall dervid utfästa sig alt vara allmänna helsovården lill
nytta, som verba formalia i denna punkt lyda. [
Hr Ekströmer: Man har talat om den stora förmån, sorn
tillskyndades läkare, att vid uppnådda 50 år kunna afgå med åtnjutande
af full lön. Jag ber att få fästa uppmärksamheten derpå,
att här icke är fråga endast om beredande af förmåner för
läkarne. Ifrågavar. arfvoden finge icke af dem uppbäras, utan
motsvarande förbindelser, enär de derigenom voro förpligtade att
vid inträffande krig inträda i tjenstgöring; ett åliggande, hvilket
de förmodligen lika litet, som militärer i allmänhet, skulle kunna
eludera. Jag bör dessutom tillägga, att med ifrågavar. förslag
åsyftas icke blott en tillökning i läkarepersonalcn, utan en ändamålsenlig
organisation af hela Fältläkarecorpsen. Det är af vigt,
att reg:terna i fält äga fullt tjenslbare läkare. Deras verksamhet
fordrar icke mindre kroppskrafter och ansträngningar än sjelfve
krigarens; — och om man önskar att truppen icke skall sakna
läkarebiträde då det bäst behöfves, måste man göra det möjligt
för de äldre att i lid afgå, på det alt yngre och kraftfulla kunna
träda i deras ställe. Ej mindre vigligt är det å en annan sida,
att, för inseendet öfver sjukhusen, och till de särskilda högre befatlningarue
inom Fältläkarecorpsen, kunna påräkna erfarne och
skicklige män ; och de ifrågavar. reservläkarne voro utan tvifvel i
delta hänseende en högst önskvärd ressource, som nu i beliofvets
stund saknas. Det af särskilde comiterade uppgjorda förslag lill
ordnande af armeens sjukvård, är efter fullständig och väl uttänkt
plan sammanfatladt. Anställandet af reservläkare i ofvanuppgifna
ändamål ingår såsom hufvudsaklig del deri, och kan derifrån icke
utgå, såvida man har för afsigt att bereda arméen fördelarne al
en ändamålsenlig läkarevård i fält. 180S års minnen kunna och
böra varna för njugghet i detta afseende. Jag förnyar min anhållan
om bifall till SlatsUtsk:s förslag.
Hr von Rosen: Disk. har sökt alt bereda armeen ett större
antal läkare, än som nu finnes, med minsta betungande för
statsverket. Det är bestämdt gifvet, att det antal läkare, som uu
linnes, är pä sina ställen olilläckligt under fred, och så mycket
mera under krig. När man derjemte påminner sig, att en rörlig
arme' fordrar yngre läkare med kroppskrafter, för att under faliguer
af hvarjehande slag kunna bestrida åliggande tjenstgöring, så
synes det mig vara ganska sakenligt, att, för så godt pris som nu
är i fråga, förskaffa sig detta antal af 20 yngre läkare. Detta kan
dock ej ske på annat sätt, än alt de ordinarie regementsläkarne
28G
Den 23 October e. m.
vid tilltagande alder beredes en inkomst, motsvarande deras fulla
lön, med tjenslgöringsskyldighet [jå de ställen, der de äro passande
i afseende på ålder. Jag kan ej fatta någon annan method
dertill, än den som nu blifvit föreslagen. Det är sagdt, att det
vore oformligt, att tjenstemän med lön tillika skulle hafva pensioner
af Armeens Pensionscassa. Det må vara; men om i saken derigenom
en bättre form för tjenslgöringen inom läkarc-corpsen'kan
vinnas, sä synes denna form icke vara skadlig. Den är nyttig för
statscassan och kan, åtminstone icke i någon betydlig mån, drabba
Armeens Pensionscassa. Vi böra påminna oss, att läkare, likaväl
som alla andra, skola hafva inbetalt afgiften till cassan i 30
är; man kan visserligen taga afsked efter 25 års tjenstgöring, men
står då 5 år på expectauce innan pensiousrätt vinnes. Det är väl icke
troligt, att en läkare, som vid Academien behöfver undergå en längre
curs, kan få tjenst pä stat vid tidiga är; lian måste åtminstone
håfve uppnått 25 års ålder, ty lian kan ej dessförinnan få någon
ordinarie tjenst på stat, och således måste lian sannolikt vara
55 år gammal innan lian blir berättigad till pension. Om lian dä
erhåller pensionsrätt, men derjemte kan fä ett arfvode, under villkor
att göra tjenst inom armeen, der lian kan göra nytta, så tyckes
saken hafva vunnit ett steg framåt, för det ändamål, man åsyftat,
eller att de yngre läkaine derigenom skulle få tillfälle att vara
vid den rörliga armeen, och de äldre vid de sjukhus, som äro
fixerade på ett visst ställe. Jag tillstyrker bifall till denna puukt.
Frih. Peyron: Jagar på sätt och vis förekommen af den siste
värde talaren, och ber sålunda blott att med några få ord fä
genmäla, hvad som i saken blifvit ytlradt. Den K. propos. fotar
sig på vissa comiterades und. betänk., åsyftande alldeles icke att
tillskynda 50-äriga regementsläkare en lika pension med deras under
tjenstetiden innehafvande löneförmåner, utan fastmera, att derigenom
tillskynda regementerne unga, verksamma och skicklige läkare.
En annan värd talare här midtemot har yttrat, att Utsk.
borde tillkännagifva, att de med den ifrågavar. pensionen afgående
läkarne borde åläggas att qvarblifva i orten, der de hafva tjenstgjort.
Jag få dervid äran upplysa, att i Utsk:s betänk. Finnes ingenting,
som förhindrar att sä sker, ty der står tydligt, att de
skola tjenstgöra der, hvarest behofvet påkallar ett ökadt läkarebiträde,
och om ett sådant behof ä den orten företer sig, så lära vederb.
icke underlåta att anbefalla honom att der qvarblifva. Jag
tillstyrker bifall till betänk.
Gr. Mörner: Att regementerne blifva försedde med skickliga
och äfven så vidt ske kan med unga läkare, skulle jag tro vara
ganska ändamålsenligt; men att ett regemente får bibehålla en
skicklig läkare, så vidt han kan göra sin tjenst, det tror jag äfven
vara en ganska god sak, som dock enligt min tanka ingalunda
befordras, derigenom att desse läkare skulle afgå vid 50 års
ålder för att då blifva reservläkare. Skulle någon nemi. duga såsom
reservläkare i krigstid, så måste han äfven duga att vara regementsläkare
i fredstid; är hata åter otjenstbar alt vara regements
-
Den 23 October e. m.
287
läkare i fredstid, så får man sannerligen ingen nytta af honom i
krigstid. Hela vinsten blefve sålunda endast, att köpa bort de ifrågavar.
läkarne från deras platser, för att få ledigheler åt andra,
och resultatet blefve, att desse läkare afstodo de 300 r:dr och
stannade qvar vid deras befattning såsom regementsläkare. De
skulle säkerligen ej låta commendera sig att åtfölja en tågande
trupp, utan de lemnade dä dessa arfvoden, men uppburo dem säkert
oafkortade bela den lid, under hvilken freden varade. Ändamålet
att få unga tjenstbara läkare såväl för freds- som för
krigstider tror jag sålunda icke vinnes genom detta förslag, utan
blefve följden blott alt läkarne, för hvilka tiden kan, i afseende
på inkomsterna, nyttigare användas än för hvarje annan tjensteman,
skulle framför dessa belönas med en pension, uppgående
till fulla beloppet af den lön de innehaft. Hvad åter angår det
villkoret, alt de skulle till förbindas, att efter afskedstagande! tillhandagå
med läkarebiträde på den ort de finnas, så tror jag, att
det för dem skulle blifva svårare om de icke fingo med dylikt biträde
tillhandagå, enär detta utgör för dem en riklig ulkomstkälla.
Jag afslyrker återremiss af denna punkt i StalsUtsk:s betänk, med
rnvhällan att R. o. Ad. ville afstå förslaget.
Sedan nu öfverläggningen förklarats vara slutad, hemställde
II. Ex. Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla StatsUtsk:s
tillstyrkande, i fråga om anslag till arfvoden åt 20 reservläkare.
Ropades ja och nej.
Propos. om R. o. Ad. ansåge de mot ifrågavar. tillstyrkande
gjorde anmärkntr föranleda till återremiss blef derefter framställd
och jemväl med ja och nej besvarad, hvarpå H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
tillkännagaf det han trott sig finna, att R. o. Ad. med öfvervägande
ja besvarat denna propos.
Hr Ekströmer begärde votering,
Upplästes till justering och godkändes följande voterings popos.:
Den som bifaller StatsUtsk:s i dess utlåt, N:r 37 gjorde tillstyrkande,
att R. St. måtte såsom arfvoden till 20 reservläkare, å
300 r:dr hvardera, å stat uppföra 6000 r:dr, med und. anhållan
hos K. M. att reservläkare, så vidt ske kan, i fredstid blifva använde
vid allmänna helsovården i de landsorter, der behofvet påkallar
ett ökadt läkarebiträde, voterar
ja;
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. de mot berörde tillstyrkande gjorde anmärkmr
föranleda återremiss.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva_ utfallit, som
följer:
Ja —33.
Nej-52.
H. Ex. II r Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. Raab, Adam
288
Den 24 0 e t o b e r.
Christian, såsom ledamot af Bevilln.Utsk. begärt och erhållit 14
dagars ledighet från denne dag, samt anmodade fördenskull Hrr
Electorer att i deras nästa sammanträde utse en ledamot i nämnde
Utsk. under den Frih. Raab lemnade ledighet.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Tliorstlagcn den 24 October 1844.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 5 prot.utdr. för gårdagen f. och e. m.
Upplästes till justering och godkändes Exp.Utsk:s nedannämn
de
förslag till 1\. Sl:s und. skrifvelser till K. M.
N:o 14, i anledn. af R. St:s Revisorers berättelse, ang:de
1841 och 1843 årens granskning af de under Comm.collegium
ställda fonder;
N:o 15, ang:de föreslagen? nedsättning i räntan för Ulldi
scontcreditivet
samt begagnande af en del utaf samma crediliv för
Manufäcturdiseontfondens förstärkning;
N:o 16, ang:de arfvoden åt 3 nya ledamöter i Lagberedningen ;
N:o 17, ang:de befrielse för Lofta m. fl. socknar i Linköpings
stift från utgörande af socknegångsspanmål till skollärare
i Westervik;
N:o 18, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang-.de inteckning
af lifstidsstädja och undantagsaftal, m. m.; samt
N:o 19, ang:de tillhandahållandet af gesiillböcker.
Föredrogs Exp.Utskis mern. N:o 7, med öfverlemnande af skrifvelseförslaget
N:o 20, ang:de förhöjd dagspenning för till handtlangning
vid militie-boställsbyggnad commenderadt manskap.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Med anledn. af den nu
upplästa skrifvelsen ifrån Exp.Utsk., får jag såsom ordf. på den
afdelning, der misstaget blifvit begånget, till alla delar instämma
uti Exp.Utsk:s förslag, och derjemte förklara, att detta misstag har
tillkommit vid renskrifningen, samt att der äfven hade bort slå
”Compagnie-offlcersboställen”; hvarföre jag vördsamt tillstyrker bifall
till Exp.Utsk:s förslag.
Frih. Cederström, Jacob: Jag vill visserligen tro, att det
är fullkomligt rätt både hvad Exp.Utsk. föreslagit och hvad en leda
-
Den 24 0 c t o b e r.
28!)
damot i Ekon.Utsk. nu har yttrat; men jag hemställer, om den
rättelse man nu vill göra är öfverensstämmande med det beslut,
som R. St. fattat; i annat fall bör naturligtvis det Utsk., som afgifvit
betänk, i delta mål, sjelf förklara huru det rätteligen bör
vara, så att vi icke nu göra ett tillägg till det beslut, sorn blifvit
fattadt af R. St., hvilket icke får äga rum i expeditionsväg.
Hr von Troil: Den fordna författningen, som stadgade det
låga priset af endast (5 sk. b:co om dagen för indelta soldatens
dagsverken, då han var commenderad på handtlangning vid åtskilliga
militär-boställen, fastställde detta pris för deras tjenstskyldighet
för biträde vid nybyggnad af karaktershus, icke blott vid
chefs- och regements-officers-boställen, utan äfven vid compagnicliefsboställeu.
Allt detta finues uti ingressen lil! Ulsk:sbelänk.
anfördt, och det är endast vid utskrifning af beslutet, som ifrågavar.
fel influtit. Jag tror således, att derest Hr Gr. o. Landtm,
skulle finna lämpligt och Ståndet lemna sitt bifall att rättelsen genast
finge göras, en onödig omgång och tidspillan kunde undvikas.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Ett sådant beslut, som nu
blifvit föreslaget att Ståndet skulle fatta, anser jag för min del
oformligt. R. St. hafva endast beslutit, att ökad dagspenning skall
lemnäs vid om- och nybyggnad af regements-chefs oell compagniofficers-boställen;
och att nu göra ett tillägg till detta beslut, utan
på grund af ett nytt betänk, af det Utsk., som handlagt målet,
skulle i min tanka vara högst oformligt, och jag kan ingalunda
inse, att förevar. Exp.Utsk:s skrifvelse kan innefatta annat än hvad
R. St. beslutit. Då Exp.Utsk. icke kan göra några tillägg lill R.
Sl:s beslut, så lärer det nu icke finnas någon annan utväg att få
en ändring härutinnan, än att Ekon.Utsk. anmäler att ett misstag
förelupit och begär dess rättande. Pä det att Ekon.Utsk. mätte fä
tillfälle att vidtaga en sådan åtgärd, anhåller jag att Exp.Utsk:s
förslag måtte få hvila på bordet.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, instämde i denna Gr.
Gyldenstolpes begäran om bordläggning.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. Klingsporre
Mauritz, såsom ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., begärt och
erhållit 3:ne veckors ledighet, räknad från slutet af denna vecka,
samt anmodade fördenskull Hrr Electorer, att i deras nästa sammanträde
utse en annan ledamot i nämnde Utsk. under berörde
ledighetslid.
Fortsattes pröfningen af Slatslltsk:s d. 12 och 17 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 37, aug:de regleringen af ulgifterne under
riksstatens 4:de hufvudtitel.
2:o Indelta Arme'en.
Litt. A) Cavalleri- och Infanteri-regementena.
3 H. 37
290
Ben 24 Octo ber.
Moni. N:o 3 sednare delen, äng >le ansia» lill resestipendium
för Bataljonsläkare och Garnisons-sjukhusets läkare.
Frih. Cederström, Jacob: Jag kan för min del icke instämma
i Utsk:s afstyrkande af de ifrägavar. resestipendierna för
bataljonsläkare. Om det icke är för fältläkare, som dessa stipendier
skulle utgå, så är det dock (ill syftning för läkarcbildning
dertill, och med fästad! afseende på den militära sjukvården, sorn
de skulle komma dem till godo. Det är den militära sjuk värden,
som bildar fältläkaren, och lian kan icke bildas annorlunda, än att
han genom resestipendier kommer i tillfälle att besöka andra länder,
der krig föres, och han beredes tillfälle bevista samt taga kännedom
om den läkarevård, som i activ!, krig fordras. Jag är särskildt
underrättad, att jemväl denna punkt skall vara af BorgareSt.
återremitterad, emedan nämnde Stånd vill hafva anslaget bifallet.
Jag anhåller, att om något prot.utdr. ifrån BorgareSt.
ankommit ronde detta mål, detsamma mätte uppläsas, och att jag
sedermera måtte återfå ordet.
Underd. t. f. Ridd.secret. hade äran tillkännagifva, att underrättelse
om något af BorgareSt. rör:de förevar, ämne fattadt beslut
ännu icke ankommit.
Frih. Cederström: Jag har fått den underrättelse om BorgareStts
beslut, som jag nyss hade äran meddela, af nämnde Stånds
Talman, och anhåller, att fä fästa B. o. Ad:s uppmärksamhet först
Och främst på obetydligheten af det begärda anslaget, nemi. 1333
r;dr 10 sk., och dernäst pä nödvändigheten deraf. Jag anhåller
således, att denna punkt af SlalsUlsk:s betänk, måtte blifva
återremitterad.
B. o. Ad. ansåg de mot Utsk-.s rör:de ifrågavarande anslag
till resestipendium afgifne yttrande gjorde anmärkningar föranleda
älerremiss.
Mom. N:o 4, ang:de öfoer skot tet af de indelning sräntor,
sorn förut ingått ensamt till rust hållar ne vid Bohusläns regementes
södra bataljon; Mom. N:o 5, ang:de väckte motioner
örn statsverkets öfver ta gande af åtskilliga rustnings- och roterin
g skostnader, och mom. N:o 6, angrde väckt motion, att Staten
matte öfvertaga remonteringen af hästar samt uppsättning
och underhåll af karl- och häst-munderingen vid K. Lifregementets
hussar-corps.
Dessa momenter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
Litt. b.) Militie-bostäUscassans reservhemmansräntor, och
litt. c) Exercis-sqvadronernas underhåll.
Utsk:s under dessa Litt:s afgifne yttranden blefvo af R. o. Ad.
bifallne.
Litt. d) Instructions-compagniers underhåll.
Frih. Peyron, Gust. Abrah., anförde skriftligen:
Jag förenar mig uti hvad Utsk:s ordf. i sin reservation ytt
-
Den 24 Octo lier,
rat och delar den allmänt uttalade öfvertygelsen, att den. indelta
soldaten icke är så instruerad, icke äger den individuella skicklighet,
som af honom påkallas, helst då han bör betraktas som stam,
mönster och ledare för en massa beväringsskyldige. Det tjensthara
skick, hvaruti det indelta cavalleriet, jemförelsevis med indelta
infanteriet, sig befinner, bevisar säkrast nödvändigheten af att, pä
sätt den nåd. propos. föreslår, förse det sednare med instructionscompagnier.
Dessa äro afsedde att hållas hvart annat år, och af
de uppgjorda calculerne synes, att dessa öfningar medföra en kostnad
för hvarje gång af 68,908 r:dr. eller fördelad på tvenne är
i rund summa 35,000 r;dr, hvilken utgiftspost säkerligen i större
förhållande motsvaras af den nytta, som dermed skulle åstadkommas
— en åsigt, som redan vid en föreg, riksdag gjort sig gällande
inom dåvar. StatsUlsk., hvilket, inseende och erkännande vigten
af de skäl, som för förslaget lago lill grund, äfvensom riktigheten
af den sats, alt, då en arme' är behöflig och finnes, utvägar
jemväl böra beredas för densammas vidmakthållande i tjenstbart
skick, tillstyrkt ett ärligt anslag af 30,000 r:dr.
Att låta indelta infanteriet fortfarande vara i saknad af utvägar
att kunna fullkomligt bilda dess rekryter — hufvudvillkoret
för all tjenstbarhet •— är i närvarande lid. så mycket vådligare,
som öfriga Europeiska nationer, begagnande den erfarenhet, sednast
förda krig så rikligt lemnat, omtänksamt bibringa sina armeer
all. den bildning för kriget, som under fred kan åstadkommas —
en nyttig beredelse till den blifvande striden. Dessutom är indelta
infanteriet egentligen att betrakta såsom stam för beväringsmanskapet,
och mäste således äga en någorlunda fulländad bildning,
för att utan fara och med hopp om framgång kunna med
sig införlifva, undervisa och leda de unga beväringsskyldige, hvilka
städse måste anses såsom blott halfbildade, om också deras vapenöfningar,
som oundvikligen nödvändigt är, betydligen’skulle utvidgas,
såsom jag yttrat till Statsrådsprolocollet, bifogadt den nådiga
propos.
I alla tider har den välgrundade anmärkn. blifvit gjord, att
indelta infanteriet, oaktadt dess i grunden förträffliga beståndsdelar,
och hvad nit och skicklighet än må användas, icke kan undgå
att vidkännas högst menliga följder af det ofullkomliga sätt,
pä hvilket regementenas rekrytundervisning är ställd. Det på en
gång minst kostsamma och lämpligaste medel att afhjelpa detta
grundhinder för indelta infanteriets klingande till verklig tjenstbarhet,
är att, såsom den K. propos. föreslagit, vid hvarje regemente
och corps inrätta ett instructionscompagni med hufvudändamål,
att derstädes fullständigt bilda rekryterna så, att de efter
denna öfningstids slut äro färdiga att ingå i corapagniernas leder,
och vid hvilka instruclionscompagnier undervisningen så ordnas,
alt, utom militärisk hållning, nödig färdighet i vapnets handterande
och målskjutning vinnes, manskapet erhåller öfning i allt hvad
som för soldaten är nödigt alljkänna, såväl i träffning, under bevakningstjänst,
som i afseende å skötseln och vården af sin egen
person och de honom tiiidelade persedlar, hvarjemte rekryten der
292
Den 24 0 c t o b e r.
bör undervisas i skrifva och räkna, samt ät deni, som visa särdeles
fallenhet, beredas tillfälle att genomgå någon eller några af
de lärocurser, som för corporalsskolorne äro bestämde. En gammal
erfarenhet visar ovedersägligen, att Svensken äger en särdeles
fallenhet och böjelse för vapenöfningar, och att han med en
alldeles ovanlig hastighet tillryggalägger de första stadierna af soldatbildningen,
hvilken gynnsamma omständighet väl också är orsaken
lill dén skadliga sparsamhet på öfningstid, som, ty värr, alltid
var indelta truppens lott. Men erfarenheten visar lika oemotsägligen,
att icke obetydliga ansträngningar och öfningstillfällen
erfordras, för att gifva soldalen den nästa graden af bildning, den
nemi., hvarigenom han kan bringas till förmågan att vederbörligen
sköta sin person, sina vapen och sin utredning, samt att rätt
skicka sig under de särskilda förhållanden, som i krig förekomma,
synnerligen under förpost- och den spridda tjenstgöringen,
hvarvid den individuella skickligheten hos soldaten mest tages i
anspråk. Detta allmänna förhållande inom indelta arméen, som
vid början af alla krig visat sitt menliga inflytande, påkallar nu,
efter en nära 30-årig fred, så mycken större uppmärksamhet och
så mycket allvarligare bemödande alt afhjelpa. Och då man å
ena sidan tager i betraktande den betydliga mängd särskilda
undervisningsämnen, regderne åligger att genomgå, inöfva och
derefter tillämpa; å den andra öfverväger, först den redan ofvanföre
anmälda, ytterst menliga omständigheten, att rekrytundervisningen
icke är vederbörligen ordnad, hvarigenom den djupt ingripande
olägenheten uppkommer, att regderna vid hvarje mötes _
början nödgas, snart sagdt, företaga ett slags recrytexercis med nära
nog hela regdet; vidare att regementsmötestiden sedan många
år tillbaka vanligen icke lemnat flera än 10 å 12 exercisdagar i
behåll, sedan in- och utrycknings- samt helgedagar blifvit afdrag—
ne; samt dertill ytterligare koiumcr, att någon gång äfven detta
knappa möte, af brist på medels tillgång, alldeles uteblifvit; och
slutligen att tillfälle i allmänhet saknats för inöfvandet vid större
läger af de särskilda vapnens gemensamma användande: sä förete
sig,, synes mig, sannerligen alltför mänga och gilltiga skäl för
denna vördsamma framställning, ang:de indelta arméens öfningar
och möten.
Jag får således vördsammast tillstyrka bifall till det äskade
och af bchofvet högt påkallade anslaget, och anhåller vördsaml.,
det H. Ståndet läcktes såsom dess gemensamma tanka förklara
nödvändigheten af anslaget, och i detta afseende återremittera denna
punkt af betänk, till StatsUtsk:s behjertande.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Frih. Peyron har här
redan ådagalagt vigten af det ifrågavar. anslaget i militäriskt afseende.
Jag har visserligen ingenting att dertill lägga; ty detta
är af honom fullkomligen utredt. Jag vill endast taga mig friheten
fästa uppmärksamheten pä ett annat förhållande, i afseende
hvarå detta anslag äfven är af vigt. Detta är i afseende på
den verkan, som dessa instruclionscompagnier, rätt ordnade, kun
-
Den 24 Oc t o b er.
293
na hafva på folkbildningen i allmänhet. Hvar och en känner i
hvad förhållande den indelta soldaten slår till allmogen i vårt
land. Man kan deraf bedömma hvad nylla af denna vexelverkan
dem emellan, som kan uppkomma, om den indelte soldaten får
tillfälle att inhemta en högre bildning, än som i allmänhet tillkommer
hans plats. Jag för min del föreställer mig åtminstone,
att detta skulle hafva en ganska nyttig verkan på folket i allmänhet,
och alt en sådan indelt soldat vid äldre är skulle kunna
blifva den lämpligaste lärare uti våra folkskolor. Afven ur denna
synpunkt tror jag alt denna fråga bör betraktas, och icke blott
ur den militäriska. Den militäriska synpunkten kan, i min tanke,
uppfattas af en hvar inom vår representation, och jag tror
att della äfven bör blifva förhållandet med den andra synpuklen.
Afven på detta skäl får jag instämma i Frih. Peyrons yrkande af
ålerremiss på betänk, med det förklarande, alt del är R. o. Ad:s
beslut, att detta anslag skall lill det belopp, som K. M. föreslagit,
beviljas.
Hr af Dalström, Gustaf Jacob: Lika med den föreg:de
talaren anser jag, att Frih. Peyron så väl och tillräckligt utvecklat
detta angelägna ärende, att jag hoppas R. o. Ad. lemnar bifall
till anslaget för instrnctionscompagnierna. Då likväl denna
angelägenhet alltid legat mig särdeles om hjertat, och jag med
ledsnad finner att densamma hvarje år stålt tillbaka, hvarigenom
också en riklig soldatbiidning vid Svenska armeen uleblifvit, så
måste jag anhålla alt några ögonblick fä taga R. o. Ad:s uppmärksamhet
i anspråk. Mina ord skola blifva ganska få.
Då K. M. under föregide och äfven under innevar. riksdag
uti afgifven nåd. propos. äskat anslag till instructionscompagnier,
sä ligger redan deruti ett tillräckligt bevis för detta anslags behöflighet
och instructionscompagniernas nödvändighet. Jag har
vid föregide tillfällen, då jag haft äran här höja min röst i denna
angelägenhet, yrkat, att detta är ett sätt att för godt köp få
indelta arméen bildad. Det är icke tänkbart att, på de 17 dygnen
af exercis, med det ringa anslag, som nu derför är att tillgå,
åstadkomma den bildning hos indelta soldaten, att densamma uppfyller
sitt ändamål och svarar emot det öfriga Europas soldalbildning.
De lider äro förbi, då de råa massorna afgjorde segren.
En helt ny bildning har nu börjat göra sig gällande i detta afseende,
och uti länder, der inga stora massor kunna användas,
så att den ena massan kan aflösa den andra, och icke eller tillräckliga
medel dertill gifvas, är det högst nödvändigt, att den
arme' som finnes, är utbildad på det för ändamålet lämpligaste
sätt. Jag sätter icke i fråga att någon inom detta Hus lärer
tvifla på nödvändigheten alt gifva Svenska soldaten en tillräcklig
bildning, ty derpå beror fäderneslandets försvar; men de 17 dygnens
exercis och det ringa anslaget, som icke tillåter att deröfver
utsträcka vapenöfningarne, äro alltför otillräckliga medel för ändamålets
ernående. Om man på sätt K. M. föreslagit börjar med
att inrätta instructionscompagnier, och R. St. således dertill anvi
-
294
Den 24 0 c t o t> e r.
sa anslag, så är delta ett sätt alt småningom fä armeen bildad.
Att fä Sveriges indelta arme tillräckligt bildad kan, af brist pä
medel, icke gå på en gång, utan endast småningom, oell om R.
St. nu bevilja anslag för instructionscompagnier, så är åtminstone
en god början gjord att efter hand vinna detta stora ändamål. SlatsUtsk.
har ibland andra skäl anfört, att de 15,000 ndr, som blifvit
beviljade till exercissqvadroner,' nu åter komma indelta infanteriet
lill godo, och att dessa medel, jemte de besparingar sora
kunna uppkomma, borde kunna fylla behofvet. Afven om så vore,
att några besparingar ägde rum, hvarpå jag likväl högeligen
tviflar, sä blifva dessa tillgångar, tagna af mötesanslaget, i alla läll
otillräcklige medel att dermed gifva åt de indelle regitcrne en totalbildning,
som svarar emot den bildning, som det militära ståndet
i det öfriga Europa nu äger. Frih. Palmstjerna har dessutom
i sin reservation tillräckligt utvecklat skälen för beviljande af
detta anslag. Jag anser mig derföre icke böra upptaga tiden med
några ytterligare tillägg, ulan förenar mig i denna reservation,
som säkerligen är för R. o. Ad. öfvertygande, och förnyar således
min anhållan om återremiss af denna punkt, hvarvid jag äfven
anhåller, att It. o. Ad. mätte förklara för sin gemensamma
tanke, att R. o. Ad. antager K. M:s propos. i detta afseende.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: De föreg:de talarne
hafva så fullständigt utredt ifrägavar. ämne, att för mig ganska litet
återstår att tillägga; men då ämnet, i min tanke, är af en sä
omätlig vigt för arméen, torde det tillåtas mig att äfven fä yttra
några ord lill proh, under anhållan, att desamma måtte fä
lill Ulsk. åtfölja den, som jag hoppas, blifvande återremissen af
denna punkt.
Till en början anhåller jag få fästa uppmärksamheten på den,
enligt milt förmenande, egna iuconseqvens, som ägt rum uti det
sätt, på hvilket StatsUtsk. vid reglering af utgifterne under 4:de
och 5:te hufvndtitlarne, har gått till väga. StatsUtsk. har nemi.,
vid fråga om bestämmande af exercisansiag såväl för flottan som
för landtarméen, ifrån fullkomligt likartade premisser kommit till
alldeles motsatta resultater. Uti betänk. N:o 38 rör:de 5:te hufvudtiteln
yttrar nemi. Ulsk., att ”då det, äfven oberoende af de förändringar,
som uti sjöförsvarets nuvar. organisation kunna finnas vara
af behofvet påkallade, är af högsta vigt, att den flotta landet nu
äger, må, genom befäls och manskaps erforderliga öfning, bibehållas
i tjenstbart skick;” och StatsUtsk. har pä dessa väl grundade
skäl föreslagit exercisanslaget för flottan att förökas ifrån
45,000 till 90,000 r:dr b:co. I afseende på 4:dé hufvudtiteln deremot
säger StatsUtsk., eller StatsUlslcs majoritet — ty jag erkänner,
att de fleste ledamöter af detta Hus inom StatsUtsk. hafva
genom fullständige reservationer ådagalagt, att de i detta vigtiga
ämne hyst en helt och hållet motsatt åsigt — i afseende på 4:de
hufvudtiteln, säger jag, har Utsk:s majoritet förklarat, att ”i den
händelse K. M, skulle finna inslruclionscompagniers bildande böra
äga rum, oberoende af de förändringar uti armeens organisation,
i)en 2i October.
295
hvilka K. M. pröfvat erforderliga, tillgång torde kunna beredas,
såväl af titelns besparingar i allmänhet, som ock särskildt i följd
af det af Utsk. tillstyrkta förhöjda anslag för exercissqvadronerna.
” Det lärer väl näppeligen kunna bestridas, att båda dessa frågor
äro af enahanda nalur. Båda röra de anslag för truppers
exercis, det ena för flottan och det andra för landtarméen, och
dä jag lyckönskar den förra, som lyckats göra sina anspråk gällande
inom Utsk., sä beklagar jag deremot, att SlatsUlsk. icke funnit
billigt att göra afseende pä den i Konungens propos. äskade
anslagssumman af 37,500 r:dr för instructionscompagnier vid nidelia
infanteriet. Visserligen hafva i betänk, åtskilliga reservationer
influtit, som visa, att äfven inom Utsk. ämnet blifvit betraktad!
ur en ganska riktig åsigt, ehuruväl den icke lyckats göra sig
gällande: men då jag både af dessa reservationer och af ett nyligen
afgifvet yttrande finner, alt man i allmänhet tror sig kunna
antaga det indelta infanteriets exercistid till omkring 17 dagar,
sä har jag sökt skaffa mig noggranna upplysningar i detta ämne
och har deröfver upprättat en tabell, som utvisar antalet af de
dagar det indelta infanteriet haft mölen under loppet af åren
1841, 1842, 1843 och 1844, d. v. s. under liden sedan sista
riksdagen. Resultatet häraf utfaller vida mindre fördelaktigt än
man i allmänhet föreställer sig. Jag vill visserligen icke vid detta
tillfälle upptaga Ståndets tid med alt fullständigt uppläsa
denna tabell, hvilken torde få åtfölja den blifvande äterremissen
lill SlatsUlsk., men jag anhåller att fä förklara, att sedan jag för
hvarje år särskildt utsatt de mötesdagar, som blifvit hvarje reg:te
förunnade, har jag i en särskild column utsatt dagarne för alla
åren och slutligen uti en column medium af hvad dessa mötesdagar
utgöra för hvarje reg:te. Hvad befälsmötena beträffar, så har
någon uppgift derom naturligtvis icke kunnat inflyta, dä det egentliga
manskapet vid dessa möten icke får någon öfning. Af denna
tabell visar det sig t. ex. att Norra Skånska infanteri-reg:tet
liar pä dessa åren haft i medeltal fif dygns möte om året; att
Södra Skånska infanteri-reg:tet haft tillsammans 24, eller i medeltal
för året fi dygns mölen; Första Lifgrenadier-reg:tet har pä
de 4 åren haft tillsammans 44 eller i medeltal för året 11 dygns
möten; Andra Lifgrenadier-reg:let i medeltal 9 dygn och Smålands
grenadier-bataljon 11| dygn möten o. s. v. Då man sammanlägger
den column, sorn utvisar medeltalet af de exercisdagar,
som kunnat beslås hvarje reg-.te under ifrågavar. 4 år, så uppkommer
ett medium för hvarje soldat af indelta infanteriet af 9fj
dagar. Delta är allt hvad de indelta infanteriet fått sig bestått
för regements- och compagni-möten samt öfningsläger.
Dä raan pä samma sätt genomgår en annan del af tabellen,
som utvisar antalet af de dagar, som reg:terna erhållit för utbildande
af sina rekryter, så visar sig, att i medeltal det ena reg:tet
haft 19j dagar, ett annat 1 SJ, andra 15J, ]5|, 17| dagar, o.
s. v. och medeltalet för hela infanteriet är 18}§ dagar. Om man
nu dertill iakttager, att häruti äfven äro beräknade in- och utryckningsdagarne,
då något hvar torde veta, att ingen eller föga
2'JO
Den 24 Octo b er.
exercis kan komma i fråga, så blir således resultatet, att då dessa
afdragas, hafva i medeltal på dessa sednare 4 år, regementsmöten
och öfningsläger samt compagnimöten för hela indelta arme'en
utgjort högst S dagar. Då medeltalet för rekryternas öfningstid
för hela det indelta infanteriet icke utgör mer än 18j§ dagar,
och om jag ifrån detta medeltal för in- och utrycknings- samt
helgdagar endast afdrager 1|| dag, så återstå 17 dygn för infauteriregdernas
rekrytexercis. Jag hemställer, huruvida det kan vara
möjligt, att på så kort tid ens bibehålla den öfning man lyckats
under bättre förhållanden bibringa soldalen. Annu mindre
torde man billigtvis kunna vänta, att han på sådant sätt skulle
kunna erhålla den utbildning och skicklighet i sitt yrke, som man
har rätt att vänta af krigaren, om han skall uppfylla ändamålet
af sin tillvaro. Att StatsUtsk. just kommit att hos R. St. afstyrka
ifrågavar. anslag, förundrar mig så mycket mera, som StalsUtsk.
af K. M:s nåd. propos. kunnat finna, att K. M„ med förbigående
af andra högst vigtiga ärenden, företrädesvis öfverlemnat
denna fråga till R. St:s behjertande. StatsUtsk. har såsom skäl
för sitt afstyrkande föreburit, dels att då StatsUtsk. nu tillstyrkt
ett förhöjdt anslag af 15,500 r:dr för cavalleriets exercissqvadroner,
så ansåg StatsUtsk. att exercisauslaget för infanteriet skulle
med ett motsvarande belopp blifva ökadt. Jag erkänner fullkomligen
riktigheten af detta StatsUtsk:s påstående; mea om man
betraktar huru obetydlig denna summa af 15,500 r:dr är, i jemförelse
med det anslag af 181,000 r:dr, som hittills vark bestått
för armeens öfning, och hvilket anslag, efter hvad jag nyss haft
äran ådagalägga, ej medgifvit mer än mellan S och 9 dygn, bloch
utryckningsdagar inberäknade, lill regements- och compagnimöten
samt öfningsläger, så torde hvar och en finna, alt detta
tillskott gör föga till saken. Fördeladt på hvarje soldat, gör det
icke fullt 32 sk. för hvarje man.
Hvad åter beträffar det andra af Utsk. anförda skäl, eller
möjligheten alt på redan varande anslag göra besparingar, sä hemställer
jag vördsamt, hvar dessa besparingar möjligen skulle kunna
göras. Icke kan det komma i fråga att reducera några regementen
inom armeen. Sådant skulle aldraminst vara lämpligt,
då vi hafva att förvänta en ny organisation, som i sin helhet kommer
att omfatta detta vigtiga ämne; men dessutom torde jag få
fästa StatsUtskis uppmärksamhet på den omständigheten, att ehuru
visserligen icke arnmens numerär på de sednare åren blifvit
ökad; så har likväl under loppet af 50 till 00 år ett ganska betydande
antal af våra cavallerireg:ten blifvit förändradt till infanteri;
att derigenom en icke obetydlig summa ingått till statsverket
under namn af häst-vacance-spanmål, hvilken ingalunda kommit
ammen till godo. Således torde genom reduetion af arme'en
inga besparingar kunna tillvägabringas. Icke lärer man eller
kunna vinna några besparingar genom minskning af arméens
befäl, ty huru än en ny organisation kan komma att inrättas,
så torde det likväl vara att förmoda med temligen mycken
san
-
Den 24 0 c t o b c r.
297
nolikhet, att beväringen torde hädanefter komma att mera införlifvas
med arme'en än hittills, och alt under -sådana förhållanden
försöket att minska arméens befäl skulle, minst sagdt, vara oförsigtigt.
Skulle åter frågan vara att söka minska befälets löner, så
torde jag få äran erinra, alt 1833 års K. bref bestämmer nettobehållningen
för en andre major vid infanteriet till S88 r:dr, fölen
tredje major till 700 r:dr, för compagni-chef till 620 r:dr,
och för andre capitainer till 392 r:dr, utan beräkning utaf andra
afdrag af lönen än accordsräntan. Jag vill icke yttra mig
om subalternernas löner, ulan i detta afseende inskränka mig till
hvad jag redan anfört. Jag tror, att då dessa siffror blifvit framlagde,
så skall ingen finnas, som kan önska någon minskning deruti.
Pä den vägen forde således icke eller några besparingar kunna
lillvägabringas. Återstår således alt undersöka, huruvida någon
minskning kunde äga rum uti anslaget lill Krigscollcgii departementer;
men då något hvar, som velat taga nogare reda på
förhållandet, torde hafva sig bekant, att Krigscollcgii anslag varit
nästan otillräckligt, efter den minskning som sednaste R. St. gjort
i anslaget för Collegii cassör, då de nedsattes ifrån, jag tror,
095,000 r:dr till sill närvar, belopp, så lärer visserligen icke eller
på detta sätt någon besparing kunna tillvägabringas.
Då jag i det föregtde haft äran att visa både den nuvar.
cxercislidens otillräcklighet och omöjligheten att tillvägabringa några
besparingar i de anslag, som redan blifvit gifna, så tager jag
för afgjort, att, när detta betänk, återkommer ifrån Utsk., detsamma
sedermera måtte i förändradt skick underställas R. St.
Lika med Frih. Tersmeden är jag för min del äfven öfvertygad,
att instructions-compagnier skulle icke blott fördelaktigt inverka
på arméen, utan äfven på hela massan af nationen. Något
hvar vet med hvilken tillit, med hvilket hopp landets ungdom ser
upp till den unga soldaten, och jag hemställer, hvad olika verkan
det skulle hafva, att få se en sådan, icke blott i militäriskt hänseende
väl utbildad, men också med den allmänna underbyggnad,
med den hyfsning i sitt väsende, som naturligtvis skulle blifva en
följd af instruclions-compagniers inrättande. Man har talat om
nödvändigheten af anslag för folkundervisningen, och jag hoppas
att äfven under den synpunkten StatsUtsk. mätte laga denna fråga
i öfvervägande. Jag hemställer dessutom lill något hvar af
eder, mine Hrr, som antingen sjelfve ledt eller varit närvar, vid
någon af arméens corporalskolor, om icke pluraliteten af de unga
karlar, som genomgått dessa -skolor, hafva på 3 månaders tid, under
hvilken tid undervisningen meddelats, vunnit mer i allmän
humanistisk elementarbildning än kanske under lika många år uti
de vanliga folkskolorna. Detta måste väl äfven vara ett skäl, som
talar för bifall lill ifrågavar. anslag. Hvad arméens befäl beträffar,
så knotar det icke öfver sin knappa lönetillgång, men det klagar,
och klagar med rälta, om genom bristande anslag den sättes rustand
att uppfylla ändamålet med sin tillvaro, nemi. att utbilda
det manskap, som är detsamma anförtrodt, till en sådan fullkom3
11. 38
298
Den 24 0 c t o b e r.
lighet, att det kan uppfylla sin bestämmelse att skydda fäderneslandet
mot främmande ingrepp.
Jag anhåller, att dessa anmärkn:r måtte få åtfölja den blifvande
återremissen lill Utsk.
Gr. Horn, Claes, Fredr.: Då äfven jag ogillar delresultat,
till hvilket StatsUtsk. kommit, nemi. att afstyrka anslag till
exercis-compagnier för indelta armeen, så trodde jag likväl icke
alt vid detta tillfälle jag skulle fä skäl att uppträda lill försvar för
de af StatsUtsk. anförde moliver, då en värd talare sökt ådagalägga
en inconseqvens i StatsUtsk:s resonnement, den jag icke kan
upptäcka. Jag anser nemi. icke samma förhållande äga rum med
anslaget för 4:de och det för den 5:te hufvudlileln. Då Utsk. ansett
det, vid en blifvande förändrad organisation af både landt- och
sjöförsvaret, blifva en möjlighet att vid landtförsvarets organisation
vinna besparingar, hvarigenom en högre utbildning af denna
arme' skulle kunna åstadkommas, så har deremot, i min tanke,
StatsUtsk. icke kunnat finna ett sådant skäl användbart för flottans
förbättrade skick. Det finnes visserligen en möjlighet att vid en
förändrad organisation af landtförsvaret göra indragningar i manskapets
numerär, som måhända för landt-armeen är större än beliofvet
någonsin kan påkalla. Ett helt annat förhållande är det
med sjöförsvaret, vid hvars reorganisation hvarken af materiel eller
personal någon reduction kan ifrågakomma, ulan alt alldeles
förinta detsamma. Då jag talat om alt reducera personalen, sä
har jag menat, att utbildningen af delta landlförsvar egentligen
borde åsyfta beväringens frambringande till en sådan grad af färdighet,
att den möjligen kan motsvara sin bestämmelse, och i sådant
fall finner jag icke, att för Svenska armeen, mer än för andra
arme'er, en egen stående stam af den talrikhet, som nu äger
rum, kan vara af nöden. Det tillkommer mig likväl icke att i
detta fall yttra en tanke, stridande emot den, som möjligen kan
afses vid den blifvande organisationen af arme'en. Jag förutsätter
att, ehvad denna reorganisation kommer att medföra en reduction
eller icke af den stående armeens numerär, så åsyftar i alla fall
den R. propos. med exercis-compagnier att vinna en sådan färdighet
för denna stam, liten eller stor, att den kan motsvara sitt
ändamål; och om indelta armeen skulle bibehållas vid sin nuvar.
numerär, så anser jag det vara en oeftergiflig nödvändighet att
utbilda denna armee till en färdighet, som i någon mån kan rättfärdiga
dess bibehållande, en arme den jag anser vara fotad på
en af de dyraste militära institutioner, som någonsin ett land kan
framvisa. Det blir således i min tanke en stor misshushållning,
om icke man vill uppoffra hvad som ytterligare kan erfordras,
för att bringa denna ai mee till den verkliga färdighet, hvarigenom
jag också tror, att i stor mån den besparing af krafter
kan vinnas, som man bör åsyfta, derest man icke vill uppoffra en
skara af oöfvad beväring, som skall slutas till en annan, icke stort
mera öfvad stam; ty jag anser verkligen i denna stund indelta
arme'en snarare utgöra en massa af rekryter än af soldater. Jag
Den 2 i 0 c t o b e r.
299
kan således icke annat än instämma med dem, som yrkat återremiss,
med det yrkande, att SlatsUlsk. bör, vid närmare betraktande
af ämnet, tillstyrka de medel, som för detta ändamål blifvit
begärde.
Frih. Cederström: Såsom representant för Svenska folket,
anser jag mig icke berättigad att förråda dess intressen, och således
icke eller då fråga är om bildande af försvar för fäderneslandet.
Jag är öfvertygad, att det icke finnes någon Svensk, som
icke begriper, att om han vill fortfara att vara Svensk, så måste
han vara betänkt på ett ordnadt försvar för sitt fosterland. .Jag
tvitlar icke eller pä, att en livar ibland Svenska folkets representanter
liar vunnit den erfarenheten, att man måste någonting förstå
för att uti en sak kunna någonting uträtta, att således äfven
soldalen måste förstå att sköta sitt vapen och kunna använda det
i strid, såväl enskildt som i samlad trupp. Allt sådant låter sig
icke så lätt verkställa; dertill fordras undervisning och öfning.
Jag vill icke lika med de öfrige ledamöter, som här yttrat sig i
frågan, ingå uti detaljer, som icke nu höra till ämnet. Frågan
är endast den enkla, att K. M. har ansett nödigt att bilda
exercis-compagnier för infanteriet. Otsk. har erkänt nödvändigheten
deraf för cavalleriet; men i afseende på infanteriet hänvisat
lill möjliga besparingar. Dervid har Utsk. förbisett nationens
oeftergifliga och ovillkorliga fordringar att åtminstone hafva i
brnkbart skick den obetydliga reguliera arme' som finnes. Jag
bestrider således all följd af StalsUtskis ifrågavar. afslyrkande och
begär ålerremiss af betänk., samt betviflar icke, att de öfrige Stånden,
när de betänka hemmavarandes fordran af alt äga verkligt
dugliga försvarare i indelta armeen, deruti skola förena sig, i händelse
de icke redan hafva bifallit anslaget.
O „
Atskillige ledamöter hördes ropa pa propos.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag lofvar att vara ännu kortare
än de Hrr, som i denna fråga hittills yttrat sig; men då jag
linner, att, lill förmån för det föremål, som legat lill grund för
K. åhs nåd. propos., jag möjligen kan framleta några bevekande
skäl, som af de Hrr, hvilka förut yttrat sig, icke blifvit antydde;
sä anser jag det mindre för min rättighet än min pligt att framställa
dem. Då jag säger bevekande skäl, så är det sådana skäl,
som jag förmodar kunna beveka och äfven böra beveka andra
Stånd än detta, i händelse målet, såsom jag förmodar, kommer
att återgå till Utsk. och således ännu en gång blifva föremål för
de andra Ståndens pröfning. Yi behöfva nu de exercis-compagnier,
som blifvit föreslagna, vida mer än arme'en någonsin tillförene
har behöft dem, åtminstone under den tid som ödet har
tillåtit mig alt framlefva. Då jag icke kan skryta med academiska
kunskapsbetyg, så måste jag ifrån erfarenheten taga min ledning,
dä jag skall anföra skäl mot eller med. När jag inkom i
tjenst vid arme'en, var det efter 9 års fred, i följd af tractaten i
Werelä. Då fans i armeen och i regderne instruclions-com
-
300
Don 2i O c t o b e r.
pagnier de facto; ty soldaterne voro då så gamle, att man då
verkligen kunde tala om gamla stammen, ett ord som numera
tillhör historien. Jag åkallar deras vittnesbörd, som hafva lika
många år som jag, och de skola kunna intyga, att vid den tiden,
är 1799, hade vi soldater som voro 60 år, och jag skulle kunna
laga fram dem ur rullorne, som voro 70 år. Dessa meddelade
sin erfarenhet åt de unge, och derigenom vanns en tukt, en vana,
cn disciplin, en skicklighet, som K. M. nu önskar åt armeen;
men som den icke kan få genom qvarvarande soldater, utan måste
vinna genom exercis-compagnier. Derföre måste betänk., vill
jag hoppas, åtminstone af detta Stånd återremitteras, för att återkomma
i annan skepnad. När man höjer debet, så hör man
också uppgöra credit. När man önskar att Staten genom statsanslag
skall bestå dessa exercis-compagnier, så kan det väl icke
vara onödigt att tillse, huruvida icke Staten deraf skulle hafva
verklig vinst. Jag har nyss talat om de gamle soldater, som funnos
qvar i armeen, när jag trädde i tjenst. Hrrme veta sjelfve,
att nuförtiden cn soldat vid indelta armeen sällan tjenar 20 år,
får således sällan af roten åtnjuta de fördelar, hvartill 20 års
tjenstgöring skulle berättiga honom. När nu fäderneslandet vinner
dubbel förmån, derigenom att det för det första återfår soldaten
vid en ålder, dä han ännu kan vara nyttig för åkerbruket
och slöjderne i allmänhet, och för det andra slipper alt återfå en
af ålder och mödor pröfvad medborgare, som endast begär och
har rättighet till pension; när Staten på det hållet vinner, hvarföre
bör icke Staten på ett annat håll erkänsamt bevilja det anslag,
som K. M. begärt till exercis-compagnier? — Jag anhåller
om återremiss af betänk.
Ropen på propos. förnyades.
Ilr Rosenblad, Bernh.: Inför eli Stånd med dettas insigter
och varma känsla för fosterlandets försvar, är det öfverflödigt
att tillägga något i sak; men under öfverläggningen hafva uttryck
yttrats, innebärande ett ogillande af och kastande en skugga
pä en institution, som, foster af vära stora Konungars omtanka,
under tvenne århundraden varit Sveriges värn och Sveriges ära —
den indelta armeen. Härå torde ett svar icke vara olämpligt, och
detta lättast linnas i återgifvande af det omdöme om densamma,
en af våra störste flender, och som mest ägt tillfälle erfara denna
armees värde, yttrat. Dä Czar Petter började reorganisationen af
sitt land och sina härar, yttrade han lill de utländske generaler,
som härvid biträdde honom, ”åtminstone måtte jag väl få mina
soldater så goda som de Svenska bönderne.” När efter 22 års
krig han slutade striderne med oss, beklagligen under sednare tiden
såsom segervinnare, fans der ingen af hans allierades garnisonerande
härar, åt hvilken han egnade den aktning, som åt de
Svenska s. k. bönderne, och han försökte att i sitt land, så vidt
dess så ytterst olika förhållanden kunde tillåta, inympa vårt indelningsverk,
genom anläggande af militärcolonier, sedermera i Ryssland
tid efter annan och i olika former förnyade. Såsom Svensk äger
