# ID: svediakorp-gov533
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 117,980
# sentences: 4,258
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 11 September.
301
N:o 5, i anledn. af gjordt accordsanbud lill liqvid af ett utaf
numera aflidne Grosshandlaren P. Jolnson Hegardt hos bancodisconten
upptaget lån; och
N:o 6, i anledn. af sterbhusdelägarnes efter aflidne Frälseinspectoren
Pehr Törnqvist ansökning, att åtskilliga å daler kopparmynt
utgifna sedlar måtte få i banken inlösas.
Föredrogs och bifölls LagUtsk:s d. 4 dennes f. m. på bordet
lagda mern. N:o 4, om arfvoden för ökad cancellipersonal.
Föredrogos Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 4 dennes f. m. på
bordet lagda utlåt:n.
N:o 3, i anledn. af väckta motioner ang:de indelta räntors
förvandling till penningar; och
N:o 4, i anledn. af väckt motion om rättighet för en del räntegifvare
på Gottland att med spanmål få lösa räntepersedlarne.
De i dessa utlåtm omnämnda motioner, hvilka, enligt hvad
nu upplystes, af de öfriga RiksStm ansetts böra upptagas af SlatsUtsk.
, ansågos äfven af R. o. Ad. endast tillhöra SlatsUtsk:s behandling.
Vid föredragning af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsks d. 4 dennes
f. m. på bordet lagda betänk. N:o 5, i anledn. af väckt motion
om upphörande af bruket att utkasta kröningspenningar, blef della
betänk, af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo Ilr Rosenstjernas d. 4 dennes f. m. på bordet
lagda motion, ang:de R. o. Adis representation genom valde
ledamöter.
Hr Hjärne, Harald, bade inlemnat följande anförande:
Jag anhåller att med några ord få beledsaga denna motion
till Ridd.Utsk., dit den förmodligen blir remitterad.
Det lärer väl icke kunna bestridas, att hvarje adelig ätts sjelfskrifne
rättighet att genom sin hufvud- eller ättemän representeras
vid riksdagarne, är ett privilegium. Denna egenskap bos nämnde
rättighet har ock alltid, ända hittills, af alla 4 RiksStm varit erkänd.
Hr Rosenstjernas motion afser att i betydlig mån inskränka
detta privilegium, i så måtto, att hvarje ätts sjelfskrifvenhet
skulle upphöra och Adeln hädanefter representeras af ett
inskränkt antal valde ledamöter. Jag förnekar icke Ståndets rättighet
att, genom sin majoritet, besluta en dylik förändring i sitt
representationssätt; men jag protesterar mot hvarje försök att tillvägabringa
denna förändring ur den synpunkt, att den är en enskild
ståndsfråga, som ej erfordrar annan behandling än den 41
§ Ridd.Ordn. föreskrifver. 114 § Reg.F. föreskrifver, att T'förändringar
och jemkning ar'" uti R. St:s ”privilegier, förmåner, rättigheter
och friheter”, äro beroende af '"samtliga RiksStms öfverenskommelse
och Konungens bifall.” Jag fäster Utsk:s synnerliga
uppmärksamhet på den formella behandlingen af denna fråga och
302
Den 11 September!
förmodar, att, i händelse Utsk. tillstyrker den föreslagna förändringen
i utöfvandet af ifrågavar. R, o. Ad:s privilegium, det ej
urakllätcr att fästa Ståndets uppmärksamhet på nödvändigheten
att begära de öfriga RiksStms utlåt., på sätt 114 § Reg.F. föreskrifver,
innan R. o. Ad:s beslut om någon förändring i representationssättet
öfverlemnas till K. M;s sanction.
För min del a/styrker jag på det högsta den föreslagna förändringen;
emedan den, efter min öfvertygelse, skulle lägga hela
R. o. Ada representationsrätt i händerne på dess conservativa
och bureaucraliska majoritet. Delta synes äfven vara afsigten
med motionen, — en afsigt, hvars genomdrifvande, efter alla anledmr,
länge begrundats af den nuvar. majoritetens ledare, som
funnit sig i alla reformfrågor besvärade af det kraftiga ehuru otillräckliga
motståndet från den liberala minoritetens sida. Tiden
för den au föreslagna reformen är dessutom illa vald. En dylik
partiel reform torde vara högst olämplig, då det ej synes vara
tvifvel underkastadt, att en mera genomgripande allmän representationsreform
snart är att förvänta.
Jag anhåller, att dessa anmärkmr få åtfölja remissen af Hr
Rosenstjernas motion.
Ilr Rildt, Knut: Som jag begärde denna motion på bordet,
då densamma första gången föredrogs, så anhåller jag att vid
dess remitterande få yttra några ord. Jag tror, att motionen otvifvelaktig!
måste remitteras till Ridd.Utsk., men att, då den äfven
åsyftar en förändring uti Ståndets privilegier enligt 114 § Reg.F.,
så bör den äfven remitteras till Const.Utsk.; derom jag anhåller
att propos. måtte blifva framställd.
Frih. Cederström, Jaeob: Att frågan naturligtvis blir remitterad
till Ridd.Utsk. lärer icke kunna betvillas. Om sedan när
Utsk. inkommer med sitt betänk., någon ledamot deraf hemtar
anledn. att till Const.Utsk. ingifva förslag till ändring i grundlagen,
så kan naturligtvis den frågan icke blifva föremål för öfverläggning
hvarken nu eller då. Jag vill fästa den siste värde talarens
uppmärksamhet derpå, att ett RiksSt. icke har rättighet att till
Const.Utsk. remittera några väckta frågor, med undantag af K.
propos:r, således icke motioner, väckta af enskilde riksdagsmän,
utan de skola af motionären sjelf bos Const.Utsk. anmälas.
Frih. Cederström, Anders: Förevar, motion afser två
särskilda ämnen. Det ena åsyftar en annan representation för
R. o. Ad., och det andra en ny beskattning på R. o. Ad. Med afseende
på det första ämnet, tror jag visserligen, lika med Hr
Bildt, att motionen bör bebandlas af Const.Utsk., men med afseende
åter på det sednare ämnet, så kan jag icke anse att motionen
tillhör något annat Utsk. än StatsUtsk., som har med sådana frågor
att göra.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: 41 § Ridd.Ordn. afgör
motionens öde. Det heter der: ”Väekes fråga in pleno om
ändring uti denna Ridd.Ordn., bör en sådan alltid remitteras till
Del» 11 September.
303
Ridd.Utsk.” Jag supponerar, att Hr Gr. o. Landtm, proponerar
remiss till detta Utsk.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Jag hr förekommen af
Hr Bråkenhjelm; men då Frih. Cederström, Anders, påstått, att
motionen bör remitteras till StalsUtsk., emedan den afser en beskattning
för R. o. Ad., så anhåller jag att få den anmärkn. med
till Ridd.Utsk., dit jag förmodar att motionen ensamt blir remitterad,
att jag skulle tro det vara bättre, att det alldeles icke blefve
några arfvoden för de ledamöter, som komme att väljas. Då hittills
flere hundrade personer alltid varit tillstädes uti Ståndet vid
riksdagarne, så förmodar jag att det alltid inom Ståndet skall
komma att finnas 100 personer så patriotiskt sinnade, att de vilja
blifva Ståndets representanter, utan att derför erhålla någon aflöning,
och sålunda bidraga lill landets och Ståndets bästa. Om
Ridd.Utsk. vill upptaga min anmärkn., så skall det så mycket,mindre
kunna ifrågakomma, att remittera frågan till StatsUtsk., dit
den efter min tanka i ingen händelse hörer.
Hr Tham, Carl Wilh. A u g.: I öfverensstämmelse, i afseende
på det formella, med det första utlåt, som afgafs, skulle
jag tro, att motionen, i den form hvari den nu är författad, är
sådan, att den icke kan af R. o. Ad. och K. M. ensamme afgöras,
utan måste underkastas de öfriga Ståndens beslut. Det är
visserligen sant, att vår Ridd.Ordn. af R. o. Ad. kan ändras med
K. M:s stadfästelse; men jag skulle tro, att denna rättighet icke
sträcker sig till något, som kan komma under rubrik af privilegium,
och jag tror, att hvarje ätts rättighet att vara representerad
är en privilegiifråga. Om man genomgår våra äldre privilegier
ända från 1500-talet, så måste man medgifva, att det icke
uttryckligen nämnes såsom en af R. o. Ad:s rättigheter att vara
representerad efter slägter, utan denna rättighet grundar sig blott
på häfd, så vida som den bibehållit sig århundraden igenom och
aldrig varit omtvistad. Privilegierne af 1617 äro de första, i
hvilka jag kunnat finna spår till denna slägternas rättighet, såsom
grund för Adelns representation, nemi. i deras 4 §. Sedan det i
de föreg:de §§ blifvit bestämdt, att Riksens Råd skola utses af
Svensk Adel, så heter det derefter i 4 §: ”Näst efter dessa fem
Riksråds-embeten vilja vi förordna Riksens Råd och Kammarråd,
hvilka alle skola af adlig stämma och svensk slägt afkomne vara.”
Der sammanbindas adlig stämma och svensk slägt med hvarandra,
och detta uttryck förekommer gång efter annan i våra äldre handlingar.
1626 års Ridd.Ordn. innehåller bestämmelser, både att slägterne
skola representeras och huru de skola representeras. Man
kan dock svårligen deraf, att äfven det förra härmed inkommit i
en Ridd.Ordn., draga den slutsatsen, att äfven detta blifvit en ordningsfråga
och upphört att vara en grundlagsfråga. Den nämnda
Ridd.Ordn. stödjer sig nemi. synbarligen på 1617 års Riksd.Ordn.,
som var erkänd att vara en grundlag, och hvaruti det bestämdes
att slägterna skulle representeras, och den förra (Ridd.Ordn. af
1626), hvari det tillika blef uttaladt, huru de skulle representeras,
304
Den 11 September.
nemi. att blott en af hvarje slägt och att ätten ägde att utse sin
hufvudman, är häruti, som i mycket annat, en ytterligare tillämpning
af den sednare (1617 ars Riksd.Ordn.). Redan denna innehöll
också det, att blott en af hvarje slägt skulle infinna sig vid
riksdagarne, men 1(12(1 års Ridd.Ordn. bestämde tydligare, huru
denna representation skulle verkställas. Går man vidare till midten
af århundradet, så finnér man under åren 1660 —1664
en fråga uppslå om den Skånska Adelns rättighet att infinna
sig på Svenska riksdagar. Dervid sattes icke i fråga att icke
hvarje ätt hade rättighet att infinna sig genom representant på
Riddarhuset, utan det enda, som underkastades discussion, var den
Skånska Adelns rättighet att intaga sitt säte till en del uti den
andra classen, nemi. de af denna Adel, hvilkas förfäder varit Riksråder.
Man ser således, att det äfven här antogs såsom en afgjord
privilegiifråga, att slägterne skola representeras, och det enda, sorn
ansågs osäkert, var rangen emellan de särskilda slägterne. Se vi
på förhållandet emellan 1626 års och följande Ridd.Ordmr, så inskränkte
sig de förändringar, som i och med dessa blifvit gjorde,
hufvudsakligen till classerne. Man vet, att classindelningen inom
Riddarhuset sanclionerades af 1626 års Ridd.Ordn., upphäfdes vid
frihetstidens början, återställdes af Gustaf III, och åter upphäfdes
1809; men aldrig har i någon Ridd.Ordn. skett någon inskränkning
i de särskilda slägternas rättighet att representeras. Denna
fråga har således alltid varit ansedd såsom ett privilegium, hvilket
var öfver all ordningsstadga. 1723 års privilegier för R. o.
Ad. innehålla, lika litet som de föreg:de, något direct bevis för
det påstående, alt släglernas representationsrätt är ett privilegium,
men den innehåller eli nytt indirect bevis, som också förekommer
i våra sednare Ridd.Ordmr. Der stadgas nemi., att den
adelsman, som bosätter sig i främmande land, skulle förlora sitt
säte och stämma på Riddarhuset. Delta visar skenbarligen sammanhanget
mellan privilegierna i allmänhet å ena, och representationsrätten
på Riddarhuset å andra sidan, och att den sednare
betraktades såsom en del af de förra. Genom allt detta tror jag
mig hafva bevisat, att slägternas representationsrätt är en privilegiifråga.
Såsom sådan kan den icke upphäfvas endast genom
en förändring i Ridd.Ordn., beroende af Adelns beslut och Konungens
sanction, utan dertill fordras, i stöd af Reg.F:s 114 §, II. Sl:s
gemensamma beslut.
Man kan betrakta saken från en annan sida, ifrån en allmän
Statsrättslig synpunkt. Man kan sätta i fråga, huruvida det ur
denna synpunkt är rimligt, att ett Stånd företager en så genomgripande
förändring, som här är föreslagen, utan de andra Ståndens
hörande. Det kan visserligen icke vara utan vigt för de öfrige
Stånden, huru R. o. Ad. representeras. Det kan icke vara
utan vigt för dem, om R. o. Ad. representerar såsom nu, nästan
alla möjliga näringsgrenar, alla möjliga intressen, ehuru visserligen
icke i riktigt förhållande; det representerar dem emedlertid alla;
men om R. o. Ad. kommer att välja sina representanter, så kan
det
Den 11 September.
305
det blifva fråga, huruvida alla intressen blifva representerade.
Denna förändring kan äfven ur en annan synpunkt, anses vara af
vigt för de öfriga Stånden, så till vida sorn genom valen antingen
en ensidigt aristocratisk riktning kan gifvas åt Riddarhuset, eller
också en ensidigt democratisk. Intetdera kan vara utan vigt för
Medstånden. Vidare kunde genom val antalet af representanterna
på Riddarhuset bestämmas att vara denna gången 100 ledamöter,
en annan gång 10 ledamöter, en annan gång blott en enda.
Kan detta vara likgiltigt för de öfrige Stånden? Måste de
icke häröfver höras? Vidare förekommer på många ställen i Reg.F.,
nemi. öfverallt der det talas om ordförandeskap i Ulsk., alt den
skall vara ordf. i Utsk., som dertill enligt Ridd.Ordn. är berättigad.
Det kan väl icke eller vara likgiltigt för de öfrige Stånden,
hvilka af R. o. Ad. i Utsk. blifva ordf. Redan blott ge-,
nom denna punkt kan saken, ehuru visserligen i mindre grad än
i andra förut nämda afseenden, vara vigtig för de öfriga Stånden.
Man skulle kunna anföra många andra skäl, hvarföre ur allmän
statsrättslig synpunkt saken icke kan betraktas såsom en blott
Riddarhusordningsfråga. — Jag tror mig således hafva bevisat, alt
både genom sitt sammanhang med R. o. Ad:s privilegier, och
enligt allmänna statsrättens synpunkt, motionen rörer en allmän
riksdagsfråga, en fråga hvaröfver det tillhör alla RiksStm att besluta,
och icke R. o. Ad. ensamt.
En annan fråga kan blifva, huruvida denna motion, äfven
om den anses vara en privilegiifråga, skall först gå till Ridd.Utsk.
och af Ridd.Utsk. öfverlemnas lill Const.Utsk., eller mäste directc
lill det sednare ingifvas. Denna fråga tilltror jag mig icke att
afgöra. Visserligen kan det synas af den sista § i Reg.F., som
sådane frågor, hvilka röra RiksSt-.ns privilegier blott kunde ingifvas
till Const.Utsk.; men den motsatta åsigten kan, hvad Adeln
angår, hemta stöd af Ridd.Ordms sista §. Alt fälla ett afgörande
mellan de båda åsigterna, torde vara svårt, och öfverlemnar
jag det helt och hållet till Ilr Gr. o. Landtnäs eget omdöme. Jag
skulle emellertid anse, alt Ridd.Utsk., om detsamma först får frågan
till sig remitterad, bör ingå i undersökning och afgifva betänk.
, huruvida frågan är privilegiifråga eller icke, oell fullständigt
deducera den ena eller andra åsigten, att man derigenom
kan få en ledning vid frågans afgörande. Om således frågan skall
gå lill Ridd.Utsk., så anser jag dess första göromål böra blifva alt
se på frågans form eller laglighet, och jag hemställer, om ej alla
discussioner om saken må uppskjutas, intilldess denna preliminärfråga
blir afgjord, emedan innan dess allt hvad här skulle talas
om sjelfva saken, vore af ganska ringa nytta.
Frih. Cederström, Jacob: Den siste värde talaren har
återkallat i R. o. Ad:s minne åtskilligt hvad fordom varit stadgadt
för R. o. Ad., dels genom K. bref och dels genom privilegier.
Ilan har rätteligen upplyst, att uti de gällande privilegierna, som
äro försäkrade genom 114 § Reg.F., finnes icke ett ord om sät
2
II. 39
30G
Den 11 September.
tet för K. o. Ad:s representation, men väl det negativa stadgande,
att utrikes vistande, som svurit främmande herrskap trohet,
icke äger rätt lill säte och stämma på Riddarhuset. Den värde
talaren synes derefter hafva förbisett, att 1809 års Ständer, som
ordnade det statsskick, hvarunder vi lefva, hafva bestämdt uttryckt
sig vara af den öfvertygelse, som ock samtlige RikStm godkänt
och K. M. fastställt, nemi. att R. o. Ad. representeras enligt
Ridd.Ordn. Det är således denna Ridd.Ordn., som bestämmer sättet
för vår representation, utan alla hänvisningar lill föregående
Ridd.Ordna-, handlingar och beslut i frågan. Denna fråga
kan således icke behandlas af något annat Utsk. än Ridd.Utsk. De
öfriga Stånden kunna omöjligt fä något intresse i att veta, hvilken
sorn skall sitta främst pä Riddarhuset, men detta tillkommer
Ridd.Ordn. att bestämma, och derpå beror det också hvilken som
kommer att föra ordet i R. St:s Utsk. Allt sådant faller af sig
sjelf. Jag ingår alldeles icke i frågan om lill- eller afstvrkande
af motionen, ulan begär endast, för den formella behandlingen
deraf, alt motionen måtte utan vidare öfverläggning remitteras
lill Ridd.Utsk.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Utan att med en värd
talare ingå uti detaljerna af för flera århundraden sedan stiftade
och längesedan lill gilllighet försvunna urkunder, vill jag blott, i
enlighet med hvad Frih. Cederström äfven antydt, i vårt minne
återkalla, att vi nu lefva under 1809 års besvurna grundlag och
icke under någon annan. Dess stadgande är klart och kan icke
förtydas i afseende på behandlingen af den förevar, frågan. Jag
ber blott att få upplysa, huruledes en lika beskaffad fråga, som
af Presidenten Frih. Ehrenheim väcktes d. 5 Maj år 1818,
ang:de förändring af alla 4 Ståndens representationssätt, blef behandlad.
Denna fråga gick först, såsom äfven rör:de de öfriga
Stånden, lill Const.Utsk., men behandlades sedan, med afseende
på den föreslagna förändringen af R. o. Ad:s representation, af
Ridd.Utsk., som deröfver afgaf sitt utlåt, till Ståndet. Uti detta
utlåt, afslyrkle Ridd.Utsk. för dåvar. tid den föreslagna förändringen,
hvilken var precist densamma, som motionären här åsyftat,
med högst fä förändringar. Utsk. ansåg ”att en sådan sammansättning
af R. o. Ad. genom val, så mycket hellre vid ett
annat tillfälle kunde komma i fråga, då de öfriga RiksStm bifallit
förändringar i sina organisationer, som R. o. Ad., i hvad
dess sammansättning rörer, ej lika med de öfriga RiksStm behöfver
afvakta 2:ne riksdagar, innan det fattade beslutet blir till sin
kraft och verkan gällande, utan kan, jemlikt 12 § i Riksd.Ordn.,
jemförd med 52 § Ridd.Ordn., till Konungens sanction vid hvarje
riksdag frambära sine, i detta hänseende fattade beslut, för att,
efter vunnen nåd sanction, vid den derpå följande riksdagen genast
blifva gällande.” Redan år 1818, blott 8 eller 9 år efter
grundlagens stiftande, är således denna R. o. Ad:s rättighet klart
och oförtydligt uttalad af dåvar. Ridd.Utsk. Icke det minsta hinder
synes derföre böra uppstå mot motionens remitterande, enligt
Den 11 September.
307
hvad vår nu gällande grundlag föreskrifver, lill Ridd.Utsk , hvilket
jag tager mig friheten tillstyrka.
Frih. Raab, Adam Christian: Första frågan, hvad denna
motion beträffar, har nu blifvit den, huruvida R. o. Ad. kan
eller bör remittera motionen till Ridd.Utsk. I della afseende bekänner
jag mig till samma åsigt, som den siste värde talaren nyss
yttrat; ty jag kan icke annat finna, vid jemförelse af 12 § Riksd.-  Ordn. med 41 § Ridd.Ordn., än att Ståndet äger rättighet att behandla
frågan genom Ridd.Utsk. Till det exempel, som den siste
värde talaren anfört ifrån år 1818, tillåter jag mig lägga ett
ifrån år 1834, då Hr Bråkenhjelm här väckte en motion af dylik
art, hvilken då remitterades till Ridd.Utsk. Jag tillåter mig
således öfvergå till sjelfva frågan. Den delar sig, i min tanka, i
två hnfvudpunkter, nemi. om det vore ändamålsenligt för R. o.
Ad. att organisera sig genom val, samt sättet huru detta skulle
verkställas. Uti den första frågan kan jag icke, lika med Ilr Hjärne,
anse att tidpukten nu vöre olämplig för en sådan förändring.
Hr Hjärne har nemi. sagt, att då vi nu hafva att förvänta en förändring
af representationssättet för alla 4 Stånden, så vore det
olämpligt att befatta sig med en enstaka förändring af R. o. Ad:s
representationssätt. Jag skulle tro, att om det ändamål kunde vinnas,
som dermed åsyftas, nemi. alt R. o. Ad:s upplyslaste medlemmar
komma att representera Ståndet, så kunde man vänta af
dem en större förmåga att begrunda ett så vigtigt ämne, som en
representationsförändring, och att de säkrare antoge en sådan, om
den vore till landets nytta, än man kumle påräkna det af fifiO ä
800 ledamöter, som eljest kunna komma hit. Jag drager häraf
den slutsatsen, alt om denna förändring blefve god, sä skulle dea
äfven vid detta tillfälle vara lämplig.
I afseende deremot på sättet för en sådan förändring, så
skiljer jag mig nästan i alla delar ifrån det förslag, som Hr Rosenstjerna
har uppställt. Hr Rosenstjerna har i första rummet
föreslagit, att inom en viss lid, vid början af hvarje riksdag, hvarje
introducerad greflig, friherrlig eller adlig ätt skulle äga rättighet
att insända valsedlar, antingen en för hvarje ätt, eller en särskildt
för hvarje ättens medlem; hvarjemte Ilr Rosenstjerna föreslagit,
att endast en röst skulle tilläggas hvarje ätt. Del är visserligen
sant, att på Riddarhuset har hvarje ätt blott en röst; men
vi böra taga i betraktande skillnaden emellan det förhållande, sorn
då skulle inträda, och det sorn hittills ägt rum. Nu saknar, de
facto, ingen medlem af detta Hus tillfälle att få representationsrätt
vid riksdagen. Deremot skulle, genom det nya representationssättet,
slägter, sorn bestå af en mängd medlemmar, hvar för sig
betydelsefulla genom egenskaper och förmögenhet (vi hafva slägter,
som besitta 600 ä 700 hemman), icke erhålla flera representanter
än andra slägter, som bestå af en eller par medlemmar,
ofta i knappa omständigheter, och följaktligen skulle hvar och en
af dessa sednare komma alt utöfva samma inflytande inom Ståndet,
som en större och betydelsefullare slägt. Della anser jag för
308
Den 11 September.
min del vara oriitl. För det andra liar Hr Rosenstjerna föreslagit,
att hvarje ätt inora sig skall utse en eleetor. Vi hafva mänga
ätter, som äro bosatta ifrån den yttersta norra, ända till den
södra delen af landet, och hvilkas medlemmar icke känna hvarandra.
Jag ser ingen möjlighet, huru de skulle kunna förena sig,
hval ken genom correspondence eller sammanträffande, om ett omhud
eller eleetor. Lika svårt vore det alt påräkna, att hvar och
en af dessa electorer skulle insända sina valsedlar. R. o. Ad. äger
rättighet nu, alt genom valsedlar välja ombud vid markegångssättningar,
men erfarenheten i min landsort har visat, att R. o.
Adis ledamöter aldrig begagna en sådan rättighet, och jag betviflar,
att R. o. Ad. äfven i delta fall skulle iakttaga densamma.
Ilr Rosenstjerna har vidare föreslagit, att en afgift skulle uttaxeras
af hvarje ledamot, i förhållande till förmögenhet, för bestridande
af dessa riksdagsmäns arfvode. Detta vore så mycket
olämpligare, som just de förmögnaste slägterna fingo den minsta
representationsrätten. Jag skulle då snarare vara sinnad att biträda
den meningen, alt R. o. Adis ledamöter skulle vara utan
allt arfvode, än att en sådan orättvisa skulle begås, att de af R.
o. Adis ledamöter, som ägde den minsta representationsrätten skulle
betala mest. Jag anhåller, att dessa anmärknir mätte få åtfölja
motionen, i händelse den remitteras lill Ridd.Ulsk.
Hr Thami Jag har begärt ordet, för att besvara några anmärknir,
som en talare gjort i afseende derpå, huruvida frågan
skall vara en privilegiifräga eller icke. Ilan har åberopat mitt
eget yttrande, alt icke i våra gamla privilegier tinnes något bestämdt
om slägternas representationsrätt. Jag har sagt, att ehuru
detta icke linnes, har det varit genom häfd stadgadt. Jag
skulle icke behöfva mera än att göra Flrrme uppmärksamma på
alia de vapensköldar, som här silla, för att bevisa, att hvarje slägt
har stadgad representationsrätt. Dessutom har jag just i dag genomgått
åtskilliga adelsbref, hvaruti åberopas de adlades rättighet till
alla adeliga privilegier, hvarvid åberopas Ståndets privilegier och icke
Ridd.Ordn. Redan detta visar ju, all Ridd.Ordn. icke sättes i bredd
med de adeliga privilegierna. Alt den icke har grundlags makt
är ju dessutom crkändt af alla, och således kan den icke eller
ställas i bredd med grundlagen, och privilegierna äro, enligt 114
§ Reg.F., af grundlags natur. De privilegier, som ligga till grund
för alla våra Ridd.Ordna-, kunna väl ej anses vara afskaffade genom
vår närvar. Ridd.Ordn.; och jag skulle tro, att ingen Ridd.-  Ordn. kan fråntaga hvarje enskild slägt dess rättighet lill säte och
slämma på Riddarhuset, och att denna rättighet icke kan på annat
sätt afskaffas än såsom privilegier i allmänhet, i enlighet med
81 § Reg.F. Att denna åsigt äfven gjort sig gällande vid 1809
års riksdag, derpå kan jag anföra bevis. Sedan II. o. Ad. vid
denna riksdag gjort de concessioner till de öfriga Stånden, som
dä gjordes, inkom RiddiUtsk., på begäran, med en uppgift på de
privilegier, som Adeln ännu hade qvar. Första punkten deraf innehåller
: ”R. o. Ad. är Svea rikes första Stånd, och äger vid
Den 11 September.
309
riksdagarne säle och stämma för hvarje ätt, efter hvad Ridd.Orda.
derom stadgar.” Att denna mening icke blott var Ridd.Utsk:s utan
äfven Const.Utsk:s vid samma lid, derpå kan jag framdraga ännu
ett bevis. Const.Utsk:s d. 10 Juni 1S10 daterade svar på en remiss,
huruvida en fråga om förändring af R. o. Ad:s representationsrätt
skulle kunna af R. o. Ad. beslutas eller icke, innehåller
bland annat följande ord: ”Utsk. får blott tillägga, att, enär Riksd.-  Ordn. icke innehåller någon uttrycklig föreskrift om det sätt, på
hvilket R. o. Ad. representerar, inga andra förändringar derutinnan,
än de af sjelfva luifvudgrunderna, synas fordra RiksStms enhälliga
beslut etc.” Således har Const.Utsk. erkänt, att sådana
ändringar af Ståndets representationssätt, som röra luifvudgrunderna
för detsamma ej kunna ske utan de öfriga Ståndens hörande, på det
sätt, som Reg.F. föreskrifver. Detta liar 1810 års Const.Utsk. erkänt^
således det som var det första efter vår närvar, statsförfattnings
inträdande.
Jag tror mig således lia visat, att våra gamla privilegier, och
deribland särskildt slägternas representationsrätt såsom privilegium,
icke kunna anses vara upphäfna genom nuvar. Ridd.Ordn., sä vidt
icke detta uttryckligen är åberopadt i sjelfva Ridd.Ordn.; alt ett
sådant upphäfvande ej ens på denna väg, nemi. genom en Ridd.-  Ordn., kan ske; och att man kan åberopa den tidens egna vittnesbörd,
under hvilken denna Ridd.Ordn. tillkom, för alt ådagalägga,
att denna åsigt då var gällande.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Här bar blifvit ytlradt, att frågan
om R. o. Ad:s organisation genom val vore en privilegiifråga,
och jag tror, alt Hr Tham tillräckligen utförligt ådagalagt detta,
men till hans historiska bevisning ber jag att få lägga några
ord, hvarigenom jag tror mig kunna visa, att äfven vår närvar,
grundlag så betraktar frågan. Det stadgas nemi. i 12 § Riksd.-  Ordn., att Ridd.Ordn. bör likasom öfriga Ståndsordningar vara i öfverensstämmelse
med grundlagen författad. Således betraktas Ridd.-  Ordn. såsom en Ståndsordning. Men alla de öfriga Ståndsordningarne
anses af vår grundlag endast såsom ordningar, för hvad som
ensamt angår Stånden. Hvad som kan anses angå mera än ett
Stånd ensamt, stadgas i Riksd.Ordn., deruti till och med förekomma
stadganden om processioners gång m. m. Ang:de de öfriga
Stånden är äfven stadgadt, huru de skola väljas. Hvarföre något
sådant stadgande icke förekommer om sättet, huru R. o. Ad. skall
representeras, har just sin grund deruti, att man anser detta vara
en privilegiifråga, och stadgandet, att R. o. Ad. infinner sig
till riksdag och representeras enligt Ridd.Ordn., angår den form,
hvarefter de pä Riddarhuset sammanträda. Det är öfverlemnadt
åt Ståndet sjelft att bestämma, huru de skola votera, antingen uti
classer, eller som nu sker, per capita, men det är icke öfverlemnadt
åt Ståndet att bestämma sjelfva grunderna för dess representationssätt;
ty i den händelsen hade denna väsendtliga fråga,
i liket med alla andra, varit upptagen i grundlagen. Detta är
hvad jag velat tillägga till Hr Thams yttrande.
310
De.» 11 Sop t ernber.
Frill. Palmstjerna, Carl Otto: Af åtskilliga yttranden,
som här blifvit fällde, synes anledn. vara att förmoda, det något
missförstånd äger rum om frågans beskaffenhet, hvarföre jag tager
mig friheten alt i detta afseende yttra några ord. Motionen
afser egentligen, att R. o. Ad., i enlighet med den vid 1840 års
riksdag yttrade gemensamma tanka, måtte genom valda ledamöter
hädanefter representeras. Detta innefattar en bestämd ändring i
Ridd.Ordn., och måste således, enligt 41 § Ridd.Ordn., remitteras
till Ridd.Utsk. Härom äger icke eller något missförstånd rum,
men motionen innehåller derjemte, enligt min tanke, en jemkning
uti R. o. Ad:s privilegier, hvaremot den icke innehåller något
förslag till ändring i grundlagen. Som den icke innehåller något
förslag till ändring i grundlagen, kan den icke komma att remitteras
till Const.Utsk., hvarken på det ena eller andra sättet,
hvaremot Ridd.Utsk. torde lika med mig komma att finna, att den
innehåller någon jemkning i R. o. Ad:s privilegier, och således,
enligt 114 § Reg.F., beror på samtlige RiksStms och Konungens
bifall. Ridd.Ordn. innehåller åtskilligt, som, enligt min tanka, är
en tillämpning af R. o. Ad:s af ålder ägande privilegier ang:de
dess representationsrätt. 1 § säger: ”På Riddarhuset äge hvarje
introducerad ätt, efter den vid 1809 års riksdag stadgade nummerföljd,
säte och slämma, på sätt denna Ridd.Ordn. föreskrifver.”
Delta innebär ett upprepande af R. o. Ad:s förnämsta privilegier.
Någon jemkning deruti skall naturligtvis komma att äga rum, i
fall denna motion blifvcr bifallen, och således är, enligt 114 §
Reg.F., tydligt, alt sjelfva slutet beror på samtliga Ståndens öfverensstämmelse
och Konungens bifall. Men frågan, huruvida
ärendet kan komma under de andra Ståndens pröfning, bör af
R. o. Ad. afgöras, först sedan Ridd.Utsk. inkommit med sitt utlåt.
i anledn. af motionen. Skulle R. o. Ad. då besluta någon
så beskaffad ändring i representationssättet, som motionen åsyftar,
då först bör nemi. målet öfverlemnas till de öfriga Ståndens behandling.
Emedlertid då motionären ingått i åtskilliga detaljer i
afseende på verkställigheten af det förslag, han i sin motion framställt,
men Ridd.Utsk. måhända skall finna betänkligt alt i ett eller
annat afseende bifalla dessa detaljer, så får jag fästa uppmärksamhefen
derpå, att hvad motionen i hufvudsaken åsyftar, är, att
R. o. Ad. måtte, i enlighet med dess vid 1840 års riksdag yttrade
gemensamma tanka, hädanefter komma att genom valda
ledamöter representeras, och att Ridd.Utsk. således bör pröfva motionen
i hufvudsaken, men bestämma detaljerna såsom Ulsk. sjelf
finner lämpligast och på ett sätt, som kan vinna R. o. Ad:s bifall.
Hr Bildt: Jag har tagit mig den friheten att åter begära
ordet, för att afstå från den begäran jag gjort om remiss af motionen
till Const.Utsk., då jag blifvit upplyst, att en sådan icke
kan äga rum. Deremot förenar jag mig med de talare, som begärt,
alt den skall blifva behandlad enligt 114 § Reg.F., på det
sätt Hr Gr. o. Landtm, sjelf pröfvar lämpligt.
Frih. von Döbeln, Napoleon: I fråga om remissen af
Den 11 September.
311
motionen förenar jag mig fullkomligt med de talare, som tro, alt
don bör ske till Ridd.Utsk. Hvad sjelfva saken beträffar, så anser
jag, att aldrig någon representation har blifvit på ett mera
glänsande sätt utgjord, än det hvarpå R. o. Ad. nu representeras.
De utnämnas nemi. af Konungen, och ingen kan bättre än han,
hvilken är rikets högsta auetoritet, hvilken har tillgång till de
bästa råd, och hvilken är rättvisans högste handhafvare, afgöra,
huruvida en person kan vara värdig att intaga en plats bland lagstiftarne
i samhället eller icke. Då således Konungen en gång
funnit en person värdig, anser jag att icke genom något slags beslut
sådant kan häfvas. Hvad det beträffar, att val skulle ske inom
hvarje familj, så att de yngre skulle hafva rättighet att sätta
sig emot den äldres val, så skulle det blott väcka split och oenighet.
Den äldste är af naturen den sjelfskrifne, och bland bröder
har vanligen den äldste de mesta kunskaper. Men det som
hufvudsakligen, efter min tanke, talar emot detta förslag, är, att
R. o. Ad. är fördelad i 3 afdelningar, (ehuru hvar och en inom
detta Hus äger samma rösträttighet) nemi. grefvar, friherrar
och adelsmän. Då fråga blir om val, anser jag att val bör ske
inom hvarje elass, emedan först och främst hvarje dass har olika
titlar, och dessa titlar utgöra ungefär detsamma, som titlarne inom
en officerscorps. Den första af dessa classer, som utgöres af
grefvarne är vidare jemförelsevis minst. Dernäst kommer den
andra classen, som äfven är mindre än den 3:dje, som således
skulle få en öfvervägande majoritet. Om nu valen skulle ske samfäldt,
så skulle det ju häuda, att ganska få grefvar blefvo valda,
och på samma sätt ganska få friherrar. Detta vore ju inconseqvent
och skulle afse, alt den classen, som kallas grefvar hade decimerat.
Detta finner jag vara ett ganska talande skäl. Ehvad
man än må tala om ingrepp i Adelns existens både inom och utom
Huset, så tror jag likväl, att ingen Adel är bättre organiserad
än den Svenska för närvar. Mine Hrr! J påminnen eder, att
ända till Gustaf I:s tid utgjordes Adeln endast af sådana, som fått
sitt adelskap genom gammal häfd, d. v. s. genom makt och gjorda
tjenster emot Staten, äfvensom jag tror, att en del blifvit nämnda
af Konungen. Så förhöll det sig ända till Erik XIV:s lid,
hvilken Konung i många saker ägde en ljus blick. Han ansåg, att
Adeln i Sverige borde organiseras på samma sätt, som i andra
länder, och sä uppkommo de två classerna grefvar och friherrar.
De första grefvarne voro, som Ilrnne veta, Brahe och Sture, och
de första friherrarne, Leyonhufvud med några flera. Derigenom
fick Adeln en hållning. Sedermera nämnde följande Konungar
åtskilliga grefvar och friherrar, så att Adeln blef sammansatt
af dels sådane, som tillhörde den af gammal häfd, och dels
sådane, som nämndes af Konungen. Sedan kom Gustaf II Adolphs
Ridd.Ordn. Det beslut, som då togs ang:de Adelns representationssätt,
är så lika med det nuvar., som man kan begära på så
olika tider. 200 år ligga nemi. emellan. Jag tror ock, att Adeln
för närvar, omöjligen kan på annat sätt sammansättas an den
nu är sammansatt, utan att man uppväcker split och osämja.
312
Den 11 September.
Mänga hördes ropa på propos.
Frih. Cederström, Jacob: Jag får bedja R. o. Ad. om
ursäkt, att jag ytterligare förlänger denna discussion, för att bemöta
Gr. Lagerbjelkes yttrande, att han från 12 § Riksd.Ordn.
hemtade skäl att anse Ridd.Ordn. i likhet med de öfriga Ståndsordningarne,
och att R. o. Adis sjelfva representationssätt borde
hänföras till dess privilegier. Det torde likväl blifva något svårt
att ur privilegierna draga några stadganden om sättet för R. o.
Ad:s representerande, annat än det negativa, att ingen som en
längre tid vistats å utrikes ort och svurit främmande herrskap trohet,
får vara representant. Jag vill ytterligare erinra R. o. Ad.,
att den constitutiva 1809 års riksdag beslöt samma stadgande, sorn
nu 12 § Riksd.Ordn. innehåller. Skillnaden deri för R. o. Ad.
och de öfriga Stånden, hvilkas ordningar jemväl skola vara i öfverensstämmelse
med grundlagen författade, är den, att deras representationsform
särskildt är i grundlagen upptagen, men i afseende
på R. o. Ad. hänvisas till Ridd.Ordn. Det torde icke vara
för någons minne främmande, att R. o. Ad. ägde under början
af vårt närvar, statsskick ett dubbelt antal emot de öfriga Stånden
hvar för sig inom Utsk:n. Detta fortfor till år 1815. Ridd.-  Ordn. blef likväl under åren 1810, 1812 och 1815 ändrad’. Hvarvid
likväl icke kunde göras någon sådan ändring, att 12 § Riksd.-  Ordn. blef rubbad i och för Ståndets representation, men väl i
afseende på antalet ledamöter i Utsk:n, och på samma gäng infördes
votering per capita inom den. Men redan vid slutet af
1809 års constitutiva riksdag infördes i Ridd.Ordn. omröstningssättet
per capita inom R. o. Ad., som förut voterat uti classer,
och delta skedde genom ändring uti Ridd.Ordn., utan medverkan
af de öfriga Stånden. Denna förändring var likväl direct ingripande
i formen för Ståndets beslutande rätt; ty genom den gamla
organisationen ägde minoriteten fullkomlig och laglig rätt att
öfverrösta majoriteten i dessa classer. Om man behagar considerera
detta och att man den tiden förstod grundlagen och afsigterna
med dessa stadganden rikligare än nu, då man söker specu
lera
sig in i deras tankar, som skrefvo lagen, bör man finna, att
R. o. Ad. äger att med Konungens samtycke om sin Ridd.Ordn.
efter behag förordna, och sålunda ock genom den ordna sin representation.
Det villkor, att den skall vara i öfverensstämmelse
med grundlagen, brytes icke, om endast antalet icke blifver sä
inskränkt, att t. ex. icke finnes tillräckligt antal ledamöter för
Utsk:n till det antal som grundlagen bestämt.
Hr Lagerheim: Då frågan i början syntes mig vara endast
om remiss af motionen till Ridd.Utsk., eller de betänklighe
ter,
som deremot af vissa talare ansågos förekomma, yttrade jag
mig icke om sjelfva saken, och jag hade icke eller nu ämnat göra
det, om icke åtskilliga punkter i sjelfva den af Hr Rosenstjerna
väckta motionen här blifvit af en högaktad ledamot framdragna
och ansedda alt föranleda till grundlagsändringar. I följd deraf
-
Den 11 September.
313
af utbeder jag mig att i största korthet få nämna några ord. Visserligen
hade det varit ganska väl, om denna frågas behandling
hade kunnat uppskjutas lill dess man fått se, huruvida någon
verklig utsigt vore förhanden till en i sin helhet förbätlråd nationalrepresentation
; men då det ligger i sakens natur, att utvecklingen
af denna stora fråga omöjligen förr än vid slutet af riksdagen,
om ens då, kan förekomma, och således R. o. Ad. derigenom
skulle vara alldeles förhindrad att vidtaga de förbättringar
inom sin egen organisation, som kunde anses af behofvet och
Ståndets egen värdighet påkallade; så anser jag för min del ganska
tjenligt, att denna fråga må komma under verklig och grundlig
behandling i tid, och R. o. Ad. blifva satt i tillfälle, att derom
fatta sitt beslut. I motsats lill denne värde talare, Frih.
Palmstjerna, nödgas jag anse de af motionären föreslagna ändringar,
i afseende på sjelfva valrättens utöfvande inom ätterna på
aunat sätt, kunna leda lill det dermed åsyftade ändamålet. Motionären
har uttryckligen åt hvarje ätt bibehållit dess representationsrätt,
derigenom att hvarje ätt får välja en elector, och att,
om endast en person finnes inom alten, denne är sjelfskrifven
elector, och deruti ligger den i privilegierna stadgade äldre representationsrätten
förvarad. Äfven uti l(52ö års af Guslaf Adolph
utfärdade Ridd.Ordn. var stadgadt val inom ätterne. Genom motionen
åsyftas således ett återgående till den då godkända grundsatsen.
Något hinder i afseende å ättevalet förefinnes således efter
min tanka alldeles icke för R. o. Ad., att låta Ridd.Utsk. ensamt
behandla frågan, hvilken under denna synpunkt på intet vis
kan anses röra de öfriga Stånden. Men det är naturligt, att om,
under Ridd.Utsk:s behandling af denna fråga, någon ytterligare
utsträckning till förändring af Riddarhusets organisation skulle
göras, hvilken kunde anses röra de egentliga privilegierna, så bör
ämnet, enligt 114 § Reg.F., gemensamt med de öfriga Stånden
behandlas. Delta har jag ansett mig icke böra lemna oanmärkt,
i anledn. af hvad här blifvit yttradt.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Ifall Hr Gr. o. Landtm,
icke anser några hinder möta för frågans remitterande till Ridd.-  Utsk. i dess nuvar. skick, så kan det visserligen icke falla mig in
alt söka göra ett vanmäktigt försök lill frågans bringande till ett
annat resultat. Jag vill för närvar, alldeles icke ingå i pröfning
om nyttan eller nödvändigheten af den föreslagna förändringen,
men deremot tager jag mig friheten att på det yttersta protestera
emot frågans behandling såsom ett enskildt R. o. Ad:s mål. Jag
anser frågan vara af den mest ingripande grundlagsförändringsnatur
och innefatta en bestämd förändring i sammansättnigen af
våra riksdagar. Här har blifvit åberopad den § i Riksd.Ordn.,
som stadgar, att R. o. Ad. representeras på sätt Ridd.Ordn. före
skrifver.
Om man af detta stadgande vill draga den bestämda
slutsats, alt det skulle vara R. o Ad. mera än någon af de öfriga
Stånden medgifvet att efter eget behag och godtfinnande con
2
H. 40
314
Den II September.
slitaera sig, sä ber jag om ursäkt, att jag mäste vara af en ali»
deles motsatt lanke. Med, sora jag tror, minnet ännu någorlunda
redigt från 1809 och dess tilldragelser, lager j»S mig friheten att
lill den värde talaren, som varit af en fullkomligt olika mening
med mig, hemställa, om här linnes något minne ifrån 1809, som
kan ådagalägga, att de öfriga Stånden, oaktadt tidernas dävar. menlöshet,
hade det stora förtroende till Adeln, att de handlöst ät
densamma öfverlemnade att constituera sig efter behag, dä representationsrätten
för de öfriga Stånden var sä uttryckligen utstakad.
Jag tror deremot, att man alldeles ieke kan härleda det åberopade
grundlagsstadgandet frän någon annan anledn. än den, att det
hade varit olämpligt att besvära grundlagen ännu ytterligare med
liera ordningsstadgar, till hvilka jag anser höra, huru II. o. Ad. i
anseende till sina närvar, förhållanden hör vara representerad. Jag
hemtar dessutom från stadgandena i Riksd.Ordu. icke någon annan
slutsats, än att R. o. Ad. representeras på sätt som Ridd.Ordn.
dä bestämde, och anser det alldeles icke vara detta Stånd medgifvet
alL på annat sätt, än de andra, reconstrnera sig efter behag.
Vid lagars tolkning måste man taga sin tillflykt lill deras
sammanhang med andra likartade bestämmelser, och då det fordras
tvenne riksdagars sammanstämmande beslut, för att tillvägabringa
någon ändring i de öfriga Ståndens organisation, så vore
det ett högst besynnerligt förhållande om delta stadgande ej skulle
gälla för R. o. Ad., eller om det, kan anses annorlunda, än som
ett förbiseende hos lagstiftaren att omöjligen kunna förutsätta, alt
fråga om ett sådant undantagsstadgande skulle kunna väckas. Hr
Tham och Gr. Lagerbjelke hafva efter mitt omdöme så utförligt
yttrat sig i saken, att jag lill lidens vinnande blott utbeder mig
ali få instämma med dom. När frågan återkommer skall jag
söka att närmare utveckla mina äsigter i sjelfva saken. En värd
talare har, om jag fattade rätt, yttrat, att, när frågan återkommer
från Ridd.Utsk., skulle liden vara inne att meddela den med de
öfriga Stånden, för alt på sådant sätt fä den afgjord. Jag har
icke kunnat göra mig klart, huru dermed skall tillgå. Jag ser
icke huru denna grundlagsfråga kan komma lill de andra Stånden
pä annat sätt än genom väckande af en särskild motion inom
Consl.Ulsk. Jag protesterar emot hela förslaget, som, enligt min
tanke, är grundlagsvidrigt pä del sätt man nu söker tillvägabringa
det. Hvad den i förslaget förekommande beskattningen uppå R.
o. Ad. angår, tager jag mig friheten fästa Ridd.Utsk:s uppmärksamhet
på, huru cn likartad fråga genom Konungens beslut blifvit
afgjord, nemi. att i beskattningsväg R. o. Ad. icke ägde någon
rätt att besluta för sina medlemmar annorlunda än efter
hvars och ens åtagande och goda vilja, hvilket var händelsen med
det öfverklagade beslutet om capitationsafgiflen.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då fråga för närvar, icke
. är om sakens afgörande, utan blott om hennes förberedande behandling,
skall jag inskränka mitt yttrande till frågan om remiss,
hvilken bär varit omtvistad. Dervid förekommer först, huruvida
Den 11 S e p t e m b e r.
315
det är elt grundlagsärende, som behandlas, eller icke. Vore det
elt gmndlagsärende, sä hade motionen icke kunnat väckas inom
Siandet; då kunde hon icke eller remitteras till Ridd.Utsk., utan
skulle omedelbart väckas inom Const.Utsk. — Saken är icke ny.
Hon behandlades redan vid 1818 års riksdag, och om Ståndet
tillåter mig att uppläsa några ord af dåvar. Consl.Utskis betänk.,
ang:de denna sak, så finner raan tydligt, huruledes Const.Utsk.
ansåg sig egentligen icke kunna taga befattning med denna fråga.
Const.Ulsk:s betänk, är af d. 12 Maj 1818; deruti säges följande:
”Efter att sålunda hafva i korthet yttiat sig öfver förslagen till
rättelse och förbättring af nationalrepresentationen i de ofrälse Stånden”,
(Det var således de ofrälse Ståndens representation, som
egentligen var föremål för Utsk:s behandling, och skälet dertill
var, att de ofrälse Ståndens representation är till en del beskrifven
i Riksd.Ordn., hvaremot om Ii. o. Ad:s representation icke finnes
något annat yttrande än del i 12 §, hvilket bär så ofta blifvit
äberopadt, nemi. en hänvisning till Ridd.Ordn. Utsk. fortsätter:)
”skulle utan tvifvel Utsk. lemna en pligt ouppfylld, om det ej
tillika framställde sina åsigter ronde Frälseståndets representalionsform”.
Utsk. gjorde ett bestämdt förslag ronde de ofrälse Ståndens
representationsrätt, och borde så göra enligt Riksd.Ordn.; men
angalo Adelns representation yttrade det blott sina åsigter. Hvarföre?
Jo, emedan vår representation är beskrifven i Ridd.Ordn.,
som icke utgör föremål för Consl.Ulskis behandling.
”Med bevarande af 11. o. Ad:s ursprungliga, från börden liemtade
rättighet alt deltaga i nationalrepresentationen, blefve det,
efter Utsk:s förmodan, ej utan inflytelse till riksdagsärendenas
skyndsammare behandling, om denna rättighet utöfvades genom
val, af hvarje ätt inom Ståndet, lill ett mindre antal representanter
än ätter, och således liera ätter komme att representeras af
cn fullmäktig.”
”Före riksdagen borde, i sådant afseende, behörigt val anställas;
och ehuru derigenom representanternas antal förminskades,
skulle likväl ingen förlora den honom, enligt Ridd.Ordn. tillerkända
rättighet alt kunna blifva representant, ulan blott tillfället att vid
hvarje riksdag personligen representera. Denna visserligen stora förändring
af Ridd.Ordn. torde, för utarbetandet af reglemenlariska
delar, kräfva längre lid och noga eftertanka. Endast grundernas
framläggande ingick härvid i Utsk:s plan.”
”Utsk. underkastar det hela af sitt förslag R. St:s benägna
och upplysta ompröfvande, för den i grundlagen föreskrifua slutliga
behandling; hvarjemte Utsk. får bifoga sä väl en dess ledamots,
i sammanhang med delta ämne, ingifna anförande, som ock ett
utdr. af prot., innehållande åtskilliga ledamöters reservationer.”
Denne ledamot var Frih. Ehrenheim, hvars yttrande var fo
gadt
vid betänk. När detta ärende d. 27 Maj 1818 förekom i
Ståndet, yttrade Frih. Ehrenheim följande: ”Const.Utsk. har endast
superlicielt vidrört den delen af frågan, som angår R. o. Adis
316
Den 11 September.
representationsrätt, i förmodan, att R. o. Ad. ville i detta afseende
infordra Ridd.Utsk» yttrande.”
Denne ledamot af Const.Utsk., sjelfva upphofsmannen till
förslaget, omtalade, att det var sakens behandling inom Ridd.Utsk.,
som Const.Utsk. äsyftade. Under öfverläggningen derom yttrade
dåvar. Frih. Anckarsvärd, Carl Henrik, följande: ”Jag vet ej, om
jag misstager mig deruti, att jag anser Hr Påhlmans förslag, som
endast går ut på, att, innan R. o. Ad., i hvad dess representationssätt
vidkommer, fattar ett definitivt beslut, Ridd.Utsk. måtte
höras, gerna kunna bifallas, enär detsamma ingalunda synes mig
upprifva R. o. Ad:s nyss tagna beslut. Jag kan ej annat än förena
mig med honom, då jag tror det vara svårt för Const.Utsk.,
att i det som rörer detaljerna af R. o. Ad:s representationssätt
afgifva något fullständigt förslag, och jag ser således ej något hinder,
att betänk, i denna del öfverlemnas till Ridd.Utsk:s handläggning,
men för öfrigt lill Const.Utsk. återremitteras.”
Med orden för öfrigt åsyftade, så vidt jag förstår, naturligtvis
Frih. Anckarsvärd den delen af Const.Utsk» betänk., som
angick de tre ofrälse Ståndens representation. I afseende på ämnets
uppgifna egenskap att vara en grundlagsfråga, anhåller jag
alt få förena mig med Frih. Palmstjerna. Lika med honom, anser
jag saken beträffa en privilegiifråga, och således val höra behandlas
af Ridd.Utsk., men ingalunda kunna afgöras eller föranleda
tili någon ändring, med mindre de öfriga Stånden och Konungen
dertill samtycka. Att sätta i fråga någon remiss lill StatsUtsk.
, såsom här skett, anser jag så mycket mera olämpligt, som
det skulle innebära en slags önskan eller anspråk hos R. o. Ad.,
att deras fullmäktige, i fall de valdes, skulle allena bland Stånden
af Statens gemensamma medel betalas, hvilket väl icke kan
vara någons mening.
Jag hemställer derföre, att R. o. Ad. måtte bevilja remiss
lill Ridd.Utsk. Det blifver sedan, när saken från Utsk. återkommer,
tids nog alt lala om riktigheten eller oriktigheten af sjelfva
förslaget.
Hr Lagerheim: Jag har endast begärt ordet, för att anmärka,
att Gr. Auckarsvärds sista yttrande måhända berodde på
ett misstag om hvad af mig blifvit sagdt. Jag hade nemi. visst
icke yttrat, att liden för frågans hänskjutande till de öfriga Stånden
vore inne, när betänk, från Ridd.Utsk. deröfver inkomme,
utan tvertom ansett, att frågan i sitt nuvar. skick kunde af Ridd.-  Utsk. och R. o Ad. ensamt behandlas; men att, i händelse, under
Ridd.Utsk» handläggning deraf, någon större utsträckning skulle
föreslås, som kunde föranleda att frågan borde anses ingripande
uti privilegierne, hvilket nu, efter min förmening, ingalunda
är förhållandet, densamma då, enligt 114 § Reg.F. borde behandlas
äfven af de öfriga Stånden.
Gr. Anckarsvärd: En värd ledamot har emot mig åberopat
något yttrande från 1818 års riksdag, troligen i afsigt att
derigenom vilja tillägga mig någon inconscqvens nu emot dä. Jag
Den il September.
317
ber om ursäkt, att jag icke kan medgifva detta, ehuru tidens längd
och förändrade förhållanden ganska lätt skulle kunna icke allenast
ursäkta utan fullt berättiga mig att nu tänka annorlunda om frågans
behandling än jag tänkte då. Men här synes det mig, mine
Hrr, som om frågan hade varit, att R. o. Ad. skulle kunna på
egen hand afgöra förevar, ämne, och detta har jag motsatt mig
nu, och det vili synas, som jag icke eller då medgifvit det, enär
jag alltid förutsatt, att saken nödvändigt skulle komma till Const.-  Utsk., för att af Medstånden behandlas. Det var detta jag påstod
då, det är detta jag påstår nu, och min protest innefattar intet
annat, än att frågan ensamt skulle afgöras af R. o. Ad., hvilket
här bestämdt blifvit yrkadt, under påstående, att R. o. Ad., såväl
genom prejudicater som genom beskrifven lag, äger rätt att efter
eget godtfinnande ändra Ridd.Ordn.
Den siste värde talaren har yttrat, att jag riktat någon anmärkn.
emot honom. Detta är ett misstag, och åtminstone har
jag icke åsyftat något sådant.
Hr Tham: Jag har åter begärt ordet, blott för att upplysa
om en sak, hvarom jag sjelf blifvit upplyst genom Hr von Hartmansdorffs
anförande, nemi. alt jag begått ett misstag, då jag citerade
Const.Utsk:s betänk, af år 1810, i st. f. 1818. Det gör
föröfrigt föga till saken, då detta betänk, i alla fall ger stöd åt
den mening jag yttrat. Föröfrigt har min mening från början
icke varit annan än den, att visa, det denna fråga är en privilegiifråga
och således icke kan af R. o. Ad. samt Konungen ensamme
afgöras; deremot har jag icke vågat tilltro mig att afgöra,
huruvida saken kan till Ridd.Utsk. remitteras, eller måste gå directe
till Const.Utsk., utan jag har blott yttrat, att om den till
Ridd.Utsk. remitteras, så bör Utsk. söka att inhemta noggranna
upplysningar om frågans formella natur. Att sådana upplysningar
väl behöfvas, torde under discussionen hafva blifvit ådagalagdt,
genom de olika exempel, som blifvit åberopade frän olika tider,
för dylika frågors behandling.
Sedan härefter öfverläggningen af R. o. Ad. ansetts slutad,
yttrade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., alt om genom Hr Rosenstjer
nas
motion åsyftades någon ändring i grundlagarne, den icke vore
i grundlagsenlig form väckt, men att då ett bifall till denna motion
icke förutsatte, att någon § i grundlagarne behöfde undergå
förändring, II. Ex. icke ansett sig kunna vägra att låta motionen
förekomma i den ordning den blifvit väckt, nemi. i öfverensstämmelse
med 41 § Ridd.Ordn., innehållande att sådana frågor, som
den förevar., hvilken ostridigt åsyftade förändring i Ridd.Ordn.,
må in pleno väckas samt alltid böra remitteras lill Ridd.Utsk.,
som ägde att med sitt betänk, deröfver lill R. o. Ad. inkomma.
En sådan remiss borde således äga rum, och derest motionen, såsom
(lera ledamöter påstått, innefattade förslag till ändring af
11. o. Adis privilegier, hvaraf åter skulle följa att den borde i något
af RiksStm gemensamt bildaclt Utsk. behandlas, insåge H. Ex.
icke annan utväg att i allo efterkomma lagens föreskrift, än att
318
Den 11 September.
motionen först remitterades till Ridd.Utsk., samt att då detta Utsk.
inkommc med sitt betänk., II. o. Ad. beslutade om oell till hvilket
lt. St:s Utsk. motionen borde ytterligare remitteras. I anledn.
häraf finge H. Ex. hemställa, örn II. o. Ad. behagade besluta, alt
Hr Rosenstjernas förevar, motion nu må remitteras till Ridd.Utsk.
Ropades ja.
Hr Dalman, Fredr. Wilh.: Som jag icke var närvar, då
tidigare på förmiddagen K. M:s nåd. propos. angtde eftergift för
Cancellirädet Valerius och Presidenten af Billbergh, för i det Finerska
tullbalancemålet deni ådömd ersättning, blef till vederb.
Utsk. remitterad, så anhåller jag att nu få afgifva de anmärkmr, i
anledn. hvaraf jag begärde den K. propos. pä bordet.
Hr Dalman uppläste derefter följande:
Då jag begärde på bordet K. M:s nåd. propos. med hemställan
till R. St., alt den ersättningsskyldighet, som uti del Finerska
tullbalancemålet blifvit ådömd f. d. Presidenten i Kammarrätten
och Departements-chefen i GeneralTullstyrelsen af Billbergh
samt Cancellirädet och f. d. Departements-chefcn i samma styrelse
Valerius, måtte dem efterskänkas, så var orsaken icke den, alt
jag önskade bereda något slags obenägenhet hos II. StatsUtsk., att
för Hrr af Billbergh och Valerius hos R. St. tillstyrka den nåd,
hvartill möjligen bevekande omständigheter kunna förekomma;
men jag fann mig icke böra med stillatigande erkänna riktigheten
af den till stöd för Regeringens propos. anförda premiss, att
nemi. Hrr af Billbergh och Valerius skulle till den ifrågavar. balancen
i moraliskt hänseende anses oskyldiga, eller åtminstone mindre
skyldiga, än andra i saken invecklade lägre tjenstemän.
GeneralTulldirecteuren och de andra cheferna skola nemi.,
enligt instruclionen af d. 15 Juli 1S25 § 2 i första rummet vara
K. M. ansvarige för uppbördens ordentliga leverering. Nu visa
emedlertid handlingarne, att inför GeneralTullstyrelsens ögon dröjsmålen
i uppbördslevereringarne så enormt fingo tilltaga, att de slego:
Dessa dröjsmål måste likväl vara mera märkbara för de högre
än de lägre "tjenstemännen i verket, enär de förras pligt egenlligen
var, att noga vaka öfver leverering ar ne, och den underlåtna
uppmärksamheten härå ligger således i främsta rummet moralitet'
de högre till last.
Icke eller kan jag erkänna, att de högre embetsmännen må
kunna anses snart sagdt befriade från egen ”vaksamhet” eller ursäktas,
emedan de ”förlitat sig” på de lägre tjenstemännen. De
förra äro af Staten utmärkta och rikt aflönade; de synas böra således
af moralisk och hederspligt finna sig destomera manade åtminstone
lill vaksamhet, än de lägre, som för svett och möda ofia
blott njuta dagligt bröd.
är 1832 till . .
,5 1833 55 .
ian
,>,VOU- <*1. o.
. 24,294: 38. 1.
. 77,645: 45. 6.
. 99,276: 32. 10.
5,966: 41. 3.
Den 11, September.
3i a
Efter dessa allmänna reflexioner, finnér jag mig af rättskänsla
uppkallad yttra den tanka, det jag skulle anse en orättvisa blifva
af R. St. begången, om de af nåd efterskänkte Statens fordringsanspråk
hos Hrr af Billbergh och Valerius, ulan att tillika efterskänka
samma anspråk hos de lägre tjenstemännen, hvilka äro
lika, om ej mer oförmögne att betala, än de som njutit, eller enligt
Regeringens propos. nu skulle komma alt njuta befrielse i
delta mål.
I främsta rummet är sådant händelsen med Controlleuren
Middendorff, som, enligt livad handlingarne utvisa, och vid jemnförelse
af 1825 års instruclion, l:o aldrig ägt någon egentlig
controll ä Finer, eller i verkligheten varit eller ansett sig vara
Finers conlrollant; 2:o icke underlåtit det ringaste, hvarigenom
balancen kunnat för thommas; 3:o blifvit af sjelfva actor förklarad
fri för al! misstanka om medvetande af balancens tillvaro,
samt 4:o slutligen genom sin anmärkn. mot den stora oordning,
att FineV fått förvalta både uppbörds- och utgiftscassan (hvarigenom
han med betydliga förskolter till den sednare kunde sä lång
tid belacka bristerna i den förra) torde hafva gifvit anledn. till
balancens upptäckt och derigenom förekommit en betydlig ytterligare
förlust. Det är fast obegripligt, att alla dessa omständigheter,
hvilka tyckas vara af den för Middendorff mest mildrande
beskaffenhet, kunnat undfalla föredragande Statsrådets uppmärksamhet,
sä att han, utan afseende derå, funnit sig böra för Middendorff
afstyrka en eftergift, hvaraf i sanning han synes vara af
alla de tilltalade mest förtjent.
Jag anhåller, att detta anförande må få åtfölja remissen till
fl. StatsUlsk., som redan lärer från annat Stånd emottagit remiss
af väckt motion, om den af mig nu för Controlleuren Middendorff
förordade befrielse.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Vid remissen af den K.
propos. ronde eftergift af Hr Presidenten af Billbergh och förre
Departements-chefen Hr Cancellirådet Valerius ådömdt ersältningsäliggande
i och för del bekanta tullbalancemålet, erfor jag en nära
nog oemotståndlig böjelse att, efter öflig plägsed, bifoga remissen
några förordande tankar, men återhölls af besinningen, huruvida
det kunde vara lämpligt, alt ett obetydligt individ ville begära
uppmärksamhet ä eli förordande, som redan af K. M. uti dess
nåd. propos. blifvit uttryckt. Jag var vid tillfället icke ense med
mig sjelf, om ett yttrande från mig under sådane förhållanden
kunde komma alt mera skada än gagna föremålen för den K.
propos., och jag innehöll derföre allt yttrande vid remissens afgång;
men då en annan värd ledamot af detta Stånd förordat
nådeutsträckningen till personer, invecklade i samma tullbalancemål,
men icke upptagne uti den K. propos., har jag trott mig
böra öfverstiga ali återhållsamhetens gräns, för att, ehuru obehöfligt
det säkerligen bör vara, vördsamt få begära Statslltsk:s godhetsfulla
uppmärksamhet äfven å några ord i ämnet ifrån en
varm vän af hushållning med de allmänna medlen, och af sträng
320
Den 11 September.
tillämpning af rättvisan för försummelser i denna del. Att uraktlåtenheter
vid controllerne i afseende å tullbalancemålet ägt
rum, är otvifvelaktigt, och genom domslutet i målet fullkomligen
ådagalagdt. Att de båda här ifrågavar. gråhårsmännen blifvit tillräckligt
straffade genom sjelfva domen, är lika säkert, då det moraliska
lidandet, som öfvergått och troligen till grafven följer desse
män, säkerligen är större än sjelfva den ådömda straffbestämmelsen,
ora den också skulle uti hela sin stränghet bringas till fullbordan.
Det Höglofl. StatsUtsk. äger tvifvelsutan ännu inom sig män,
hvilka lika som jag känna särdeles Hr Presidenten af Billberghs
onekligen stora förtjenster, ifrån en nu mera sedan långt tillbaka
försvunnen tid. Jag minnes likväl mycket lifligt den tid, då Hr
Presidenten af Billbergh var anställd på platser, der dess redbara
nit, dess oegennytta och fäderneslandsälskande tänkesätt otvifvelaktigt
för Staten sparat millioner. Jag vet ganska väl, alt han
derföre äfven åtnjutit utmärkta bevis af K. nåd, och af R. Sl:s
frikostighet. Forna förtjenster böra i min tanka derföre icke genom
olyckan kunna föras uti glömskan. Beklagansvärd är den
högre embetsman, som emot underhafvaudes oredlighet måste värna
sig genom ett oupphörligt misstroende. Billbergh äger ingen
ting utom sin pension. Beröfvas han halfva beloppet, sä kan han
visserligen sådant oaktadt lifnära sig; men det blifver dess talrika
familj, som drabbas af strängheten, om icke, som jag hoppas, ett
billigt afseende göres å förordandet uti den K. propos., som lika
omfattar de båda Hrr af Billbergh och Vallerius.
Jag skulle anse mig lycklig, om jag genom dessa svaga uttryck
af min öfvertygelse kunde verka till utöfning af en benådningsrätt,
som vid delta tillfälle, i min tanka, vore af nationens
representanter värdigt använd, då de gemensamt med sin Konung
begagnade det vackra prerogativet att vid ömmande omständigheter
kunna låta nåd gå för rätt. — Jag anhåller, att dessa mina
yttranden måtte till StatsUtsk. få åtfölja remissen af K. M:s nåd.
propos. i ämnet.
R. o. Ad. biföll, uppå derefter framställd propos., att Hr
Dalmans och Gr. Anckarsvärds nu afgifne yttranden skulle fä åtfölja
remissen af den K. propos., hvarpå de hade afseende.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Ilr Bogeman,
Carl, såsom ledamot af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., begärt och erhållit
3:ne veckors ledighet, räknad från d. 12 i denna månad,
hvarföre H. Ex. anmodade Hrr Electorer att vid deras nästa sammanträde
välja en suppleant under denna ledighet.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s d. 7 dennes på bordet lagda
utlåt, och mern.
N:o 12, ang:de bestämmandet af en prescriptionstid för fordringsanspråk
i anledn. af Götha canals och Malmö f. d. discontcrs
utredning; och
N:o
Den 11 September. 321
N:o 13, ang:de godtgörande! af kostnaderne för Riksståndens
klubbar.
Vid föredragning af StatsUlsk:s d. 7 dennes på bordet lagda
mern. N:o 15, med ålerlemnande af Hr Klingstedts, Gust. Fredr.,
motion om insättning i R. St.s bank af det silfver enskilde personer
anse sig kunna umbära, tilt bildande af fond för en ny sedelstock
af räntebärande obligationer samt om indragning af privatbankerne,
när deras octroj går till ända, upplystes, att de öfriga
RiksStm ansett denna motion böra behandlas endast af BancoUlsk.
, dit den förut äfven blifvit remitterad, och instämde jemväl
R. o. Ad. i denna mening.
Lades på bordet.
SlatsUtsk:s mern. N:o 19, ang:de återlemnande af Pehr Jönssons
från Christianstads län motion om rättighet för de härader,
motionären representerar, ali disponera den derifrån utgående curliusafgiften,
emot skyldighet att underhålla eget lazarett;
StatsUtskis mern. N:o 20, om återlemnande af Matts Pehrson®
från Stockholms län motion om nedsättning i personliga
skyddsafgiften;
Bevilln.Utsk:s mern. N:o 6, ang:de återlemnande afRiksdagsfullmäktigen
David Anderssons från Hallands län motion om vilkoren
för införsel till Norrige af spanmäl och andra Svenska landlmannaproducter
;
Bevi!ln.Utsk:s mern. N:o 7, ang:de återlemnande af Hans Pehrssons
frän Gefleborgs län motion om ändring i K. kungörelsen d.
18 Febr. 1843, rör:de nedsättning af den till högre belopp än
1 SkS’ för 100:de bestämda hammarskatt af stång- och ämnesjernstill
verkningen.
Upplästes och lades till handlingarne ankomna prot.utdr. från
PresteSt. af d. 31 sistl. Aug. samt d. 4 och 7 dennes, från BorgareSt.
af d. 4 och 7 dennes, samt frän BondeSt. af d. 24, 25,
28 och 31 sistl. Aug. samt d. 4 i denne månad.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. \ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
41
322
Den 14 Sep te nv-b e r.
Lördagen den 14 September 1844.
Plenum kl. 10 f. tn.
Öppnades ITrr Eleclorers lista till val af en suppleant i Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk., att, under den ledamoten i nämnde Utsk.,
N:o 1038 Hr Bogeman, Carl, beviljade 3:ne veckors ledighet ifrån
d. 12 dennes i Utsk. inträda; och befans dertill hafva blifvit
utsedd:
N-.o 1413. Hr Råfelt, Anton.
Justerades 14 prot.utdr. för d. 11 dennes.
Justerades pleniprol:n för d. 4 dennes f. och e. m.
Upplästes till justering och godkändes Exp.Utsk-.s förslag till
R. St:s und. skrifvelse lili K. M., ang:de verkställd omröstning öfver
Högsta Domstolens ledamöter.
Upplästes ett från Hederv. BondeSt. ankommet prot.utdr. af d.
7 dennes, innehållande, att vid ytterligare föredragning af StatsUtsk:s
utlåt. N:o 11, i anledn. af erhållen återremiss å Utskis
mern. N:o 2, hvaruti anmälan blifvit gjord om 3:ne landshöfdingars
inväljande till ledamöter i Utsk., BondeSt. funnit för godt
att, med förkastande af detta utlåt., bifalla den af Hr Norin emot
detsamma afgifna reservation, samt att i följd deraf II. R. o. Ad.
skulle vänligen anmodas att, i nämnde landshöfdingars ställe, utse
andra Utsk:s-ledamöter.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då R. o. Ad. redan
fattat sitt beslut i detta ämne, torde R. o. Ad. finna, att det
nu upplästa prot.utdr. icke erfordrade annan åtgärd, än att läggas
till handlingarne.
Ropades ja.
Föredrogos StatsUtsk:s d. 11 dennes på bordet lagda mern.:
N:o 19, ang-.de återlemnande af Pehr Jönssons från Christianstads
län motion om rättighet för de härader, motionären representerar,
att disponera den derifrån utgående curhusafgiften,
emot skyldighet att underhålla eget lazarett; och
N:o 20, om återlemnande af Matts Pehrsons från Stockholms
län motion om nedsättning i personliga skyddsafgiften.
R. o. Ad. fann de i dessa mern. omnämnde motioner böra
behandlas af Bevilln.Utsk.
Föredrogs Bevilln.Utsk:s d. 11 dennes på bordet lagda mern.
N:o 6, ang-.de återlemnande af Riksdagsfullmäktigen David An
-
Den 14 September.
323
derssons från Hallands län motion om villkoren för införsel till
Norrige af spanmål och andra Svenska landtmannaproducter.
Den ifrågavar. motionen ansågs tillhöra Allm. Besv.- o. Ekon.-  Ulsk:s behandling.
Vidare föredrogs Bevilln.Utsk:s d. II dennes på bordet lagda
mern. N:o 7, ang:de återlemnande af Hans Pehrsons från Gefleborgs
län motion om ändring uti K. kungör, d. 18 Febr. 1843,
ronde nedsättning af den till högre belopp än ett Sk& för 100:de
bestämda hammarskatt af stång-och ämnesjernslillverkningen; och
ansåg R. o. Ad. ifrågavar. motion tillhöra SlatsUtsk:s upptagande.
Lades på bordet följande från Utsk-.n inkomna mern. och
betänk:n, nemi. från
Constitutions-Utskottet:
N:o 4, med uppgift å hvilande förslag till grundlagsändringar;
N:o 5, med hvilande grundlagsändringsförslag i fråga om
Konungens tvenne röster i Högsta Domstolen;
N:o 6, med hvilande förslag om ändrad nummerering af vissa
§§ i Reg.F.;
N:o 7, med hvilande grundlagsändringsförslag, åsyftande upphäfvandet
för Högsta Domstolens ledamöter af skillnaden emellan
frälse och ofrälse; samt
N:o 8, angtde till innevarande riksdag villkorligt hänskjutna
grundlagsändringsförslag, som nu förfallit;
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottet:
N:o 6, ang:de väckt motion om tillsättande af civila fängelsedirecteurer
och upphörande af commendanlernes å rikets fästningar
befattningar med fängelsernes inre förhållanden;
N:o 7, i anledn. af väckt motion om förbud för anläggande
af hållstugor vid kyrkorna; samt
N:o 8, i anledn. af väckt motion om upphörandet af förhöjd
tjenstearsberäkning vid ansökning till presterlig befordran.
Upplästes ankomna prot.utdr. från BorgareSt. af d. 11 och
från BondeSt. af d. 7 dennes.
Lades till handlingarne.
Då nu II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att några flere
ärenden icke funnos att föredraga, men anmodade IL o. Ad.
att likväl qvarstanna, emedan det blifvit anmäldt, att Hr Statsrådet
Munthe snart skulle ankomma, för att aflemna K. propos:r,
anmälde sig och yttrade
Hr von Stockenström, Carl Reinhold Polhem: Då
jag af en angelägen resa är hindrad alt vara närvar vid justeringen
af det prot., som hölls hos R. o. Ad. vid öfverläggningen d.
5 dennes, anhåller jag vördsamt att till dagens prof, fä anteckna
m
Den 14 September.
min reservation mot det beslut, som af R. o. Ad. då fattades,
rör;de ett vid sistl. riksdag föreslaget tillägg till 28 § Reg.F., att
titlar utan medföljande embete eller tjenst eller med högre värdighet
än den embete oell tjenst medför, icke må förlänas. Det
vore väl om samtiden kunde lära sig att, efter förfädrens sed, icke
fråga efter personens namn eller börd eller efter det glitterverk,
som i våra dagar förmenas utgöra dess värde, utan fastmera spörja
efter den utmärkelse allena, hvilken lian sjelf kunnat förvärfva genom
sin redbarhet i karakteren, genom duglighet, dygd och fosterländska
tänkesätt. Det har hittills varit Sveriges olycka och
det blir dess olycka till slut, att fåfängan, böjelsen att lefva öfver
sitt ständ och öfver sina tillgångar, att vilja synas något mera,
än man verkligen är, att begäret efter lux och öfverflöd, att detta
allt, säger jag, uttränger och besegrar egenskaper och ädla sträfvanden,
hvilka för ett fattigt folk borde äga alla företräden. Ett
steg hade det varit, ett steg, om än aldrig sä obetydligt, på den
Lana, som leder lill ett annat mål, till sparsamhet och erkännande
af den redbara förtjenslen, hvarhelst den finnes, om, genom
ett lagbud, det bruk blifvit hämmadt, som, i min tanka åtminstone,
aldrig kan blifva annat än elt missbruk; och man borde
hafva varit öfvertygad, att den Regering, som i sin första helsning
till R. St. yttrat, alt den vill söka alt utveckla de ädla egenskaper
och dygder, som af ålder utmärkt nordens folk, icke kan
hafva för afsigt alt fortfarande smickra en fåfänga, som ingalunda
är egendomlig hos della folk, för hvilket hjeltemodet och dygden
varit allt; att denna Regering, säger jag, icke eller skulle ansett
det förnärmande för silt höga prerogativ, om en inskränkning
härutinnan blifvit gjord, äfvensom man borde hafva varit förvissad
derom, att den icke skulle med silt veto velat hindra ett sådant
förslag, som det ifrågavar. Det hade varit högsinnadt af Sveriges
R. o. Ad. att, genom elt bifall lill detta förslag, hafva ådagalagt,
att den ära, som den Svenska Riddersmannen värderar, icke utgöres
af det tomma prälets bländande skimmer, utan af den enda,
sanna, obestridda hedern af elt medborgerligt anseende och elt
aktadt namn. .lag anhåller vördsamt, att i R. o. Ad-.s prot. få
inlagen denna min reservation.
Ur von Hartmansdorff, Äng.: Jag skulle önska, att någon
af Ridd.Utsk:s Hrr ledamöter måtte upplysa, huruvida Hr von
Stockenström var antecknad bland R. o. Ad-.s ledamöter den dag,
då ifrågavar. beslut fatlades. Om det möjligen skulle upplysas,
att han då icke ens var i staden, än mindre på Riddarhuset, så
skulle jag anse det vara behörigt för honom att nu reservera
sig deremot.
Hr Statsrådet m. m. Munthe ankom nu och öfverlemnade
till R. o. Ad., å K. M:s höga vägnar, 6 nåd. propos:r och en
nåd. skrifvelse till R. St.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag kan icke annat än instämma
i den anhållan, som af llr von Hartmansdorff blifvit gjord, att
någon af Ridd.Utsk:s härvar. ledamöter läcktes upplysa, huruvida
Den 14 September.
325
Hr von Stockenström var ledamot af H. Ståndet, då den discussion
förevar, mot hvilken han sig nu reserverat. Jag skulle i likhet
med Hr von Hartmansdorff anse högst olämpligt, att personer,
som icke hafva kännedom om discussionen och de skäl, som föranledt
beslutet, skulle efteråt komma och reservera sig mot detta
samma beslut, hvaruti de icke hafva någon del och således hvarken
något moraliskt eller juridiskt ansvar; likasom jag i allmänhet
anser, att en ledamot, som sålunda icke tillhörde Ståndet då beslutet
fattades, skulle blott efteråt komma att förlänga discussionen
medelst onödigt upptagande af R. o. Ad-.s lid samt onödigt fyllande
af dess prot.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Till den kraft och verkan
lag förmår, får jag erinra, att då, änskönt Hr von Stockenströms
namn icke linnes bland dem, som voro närvar, den dag då ämnet
discuterades, detsamma likväl, om han fortfarande vid riksdagen
qvarblifver, kommer att stå under riksdagsbeslutet, alldenstund
R. o. Ad:s Landtmarskalk icke ensam å R. o. Ad:s vägnar
der sätter sitt; hvarföre jag också förmodar, att Hr von Stockenström
ej saknar rätt reservera sig emot det af R. o. Ad. fattade
beslutet.
Gr. Frölich, David: Lika med den siste värde talaren
anser jag Hr von Stockenströms rätt, enligt 50 § Riksd.Ordn., obestridlig,
att yttra sig om lagligheten af allt som inom Ståndet sig
tilldrager. Det kan visserligen vara intressant för en och annan,
att få en utredning af det förhållande, som llr von Hartmansdorff
antydt, men det torde icke förhindra Hr von Stockenström att, äfven
om han varit frånvar. under beslutet, sedermera förskaffa sig
underrättelser, hvarom beslutet handlade samt deremot allägga
sin protest.
Frih. Ridderstolpe: Då jag sista gången hade ordet, undföll
mig den sednare delen af Gr. Horns yttrande, deruti han ansåg
såsom en tidsutdrägt Hr von Stockenströms anmälan af sin
reservation. Jag vill göra det H. Ståndet uppmärksamt derpå,
att denna olycka för tillfället blef en lycka, emedan R. o. Ad.
för ögonblicket ej hade något att ventilera.
Med tillkännagifvande, att Hr von Stockenström först i dag
uttagit pollett, samt erinran, att det under discussionen åberopade
stadgandet i 50 § Riksd.Ordn. var så lydande: ”Hvarje Ståndsledamot
åge rätt att i plenum, stående och från sin plats, till prot.
fritt tala och utlåta sig i alla frågor, som under öfverläggande
komma och om lagligheten af allt, som inom Ståndet sig tilldrager”,
yttrade II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, det lian förmodade, alt
R. o. Ad. icke funne något hinder för att Hr von Slockenslröms
anförande må i dagens prot. intagas.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Sedan nu den upplysning
blifvit meddelad, hvilken jag förmodade vara att förvänta, vill jag
blott tillägga, att jag icke har något emot upptagande i prot. af
326
Den 14 September.
Hr von Stockenströms reservation. Men jag vill dock anmärka,
att lika väl som man kan reservera sig mot ett beslut, som R. o.
Ad. fattat innan man sjelf blifvit en i Ståndets öfverläggningar
deltagande ledamot, lika väl kan man reservera sig mot de beslut
Ståndet fattat för 100 år sedan, t. ex. vid riksdagen 1741
eller huru långt tillbaka som helst.
Frih. Ridderstolpe: Med anledn. af hvad nyss blifvit yttradt,
får jag göra den siste värde talaren uppmärksam derpå, att,
så vidt jag tror, kommer ej den nuvar. Landtmarskalken att för
det närvar, sätta sitt namn under mer än ett riksdagsbeslut.
Frih. Cederström, Thure Fredr., uppläste följande:
I enlighet med mitt d. 7 uti denna månad, hos II. R. o. Ad.
afgifna muntliga yttrande, får jag härhos skriftligen väcka fråga
om upphäfvande af K. br. d. 25 Sept. 1777, ang:de skyldighet
för domare att, då någon inför domstol angifves hafva fällt förklenliga
tillmålen och hårda omdömen om Konungen och regeringssättet,
till Justitie-revision inberätta målet, för att inhemta
K. M:s nåd. föreskrift, huruvida saken borde nedläggas, eller med
ransakningen fortfaras.
Ehuruväl det icke kan förnekas, att de motiver, som grundlagt
denna författning, äro ädla och högsinnade, uppväga dock desamma
icke den omständigheten, att författningen är emot en sann
rättsprincip stridande, ett förhållande, som svårligen torde kunna
jäfvas, då man betraktar, dels att Konungens tillkännagifvande om
ransakningens fortsättande måste anses såsom ett af Konungen på
förhand uttaladt omdöme, att den anklagade, i Konungens tanke,
vore till det angifna brottet saker, hvilket sålunda af Konungen
utsagde yttrande oftast kan menligt inverka på domstolens och
juryns oväld, samt dels att, derest den tilltalade frikännes från
ansvar, måste frikännelsedomen compromeltera det Majestät, som
anbefallt åtalet.
I grund häraf och då några menliga följder för allmän eller
enskild rätt icke komma att uppstå genom upphäfvande af ofvanberörde
författning, emedan man utan fara för misstag bör kunna
såsom säkert antaga, att den person, åt hvilken Just.Cancellersembetet
är eller blifver anförtrodt, må äga nog urskilning, för
att icke förordna det åtal för Majestätsbrott i otid och onödigtvis
må äga rum, torde bifall till den väckta motionen desto förr
kunna påräknas, som författningens otydlighet gifvit anledn. till
den mest olika tillämpning inom domarecorpsen, enär en stor del
domare anse, att ofvanåberopade K. br. endast afser lasteligt tal
om Konungen, men andre deremot hvarje förklenligt tillmäle om
Konungen, vare sig i skrift eller tal; till stöd för hvilken uppgift
endast torde vara nog att i minnet återkalla 1838 års händelser
i afseende på det beryktade tryckfrihetsåtalet mot Assessoren J. M.
Crusenstolpe, samt det i anledn. deraf utaf Just.ombudsmm mot
en division af Svea Hofrätt inför Högsta Domstolen väckta åtal.
Men då dessa händelser äro nogsamt bekanta, har jag, af grann
-
Den 18 September,
327
lagenhet alt ej sära någon, ansett mig endast böra här omnämna
desamma, utan allt vidare detaljerande. Örn remiss till LagUtsk.
af denna min motion, jemte det af mig förut i ämnet afgifna
muntliga yttrande, får jag vördsamligen anhålla.
Remitterades till Lagutskottet.
Upplästes och remitterades till StatsUtsk. K. M:s nedannämnda
nyss ankomna nåd. proposir:
1:o ang:de förhöjning af årliga anslagen af allmänna medel
till folkundervisningens befrämjande; gifven Stockholms Slott d.
10 dennes;
2:o ang:de Hofstats-pensioneringen efter Högstsalig H.M. Konung
Carl XIV Johan; gifven Stockholms Slott d. 9 dennes;
3:o ang:de pension för f. d. Statsrådet Grubbe; gifven Stockholms
Slott d. 2 dennes;
4:o ang:de pension för f. d. Just.Statsministern m. m. Törnebladhs
efterlemnade enka; gifven Stockholms Slott d. 2 dennes;
och
5:o ang:de pension å allmänna indragningsstaten för aflidne
Statsrådet Gr. Hårds enka; gifven Stockholms Slott d. 2 dennes.
Likaledes upplästes och remitterades till Bevilln.Utsk. K. M:s
denna dag ankomna nåd. skrifvelse, i fråga om ytterligare controllföreskrifter
för betryggande af stämplade pappersafgiftens behöriga
erläggande; gifven Stockholms Slott d. 30 sisth Aug.
Efter uppläsning af K. M:s jemväl denne dag ankomna nåd.
propos. af d. 5 dennes, ang:de borgenärs rätt att, efter anstäldt utmätningsförsök,
använda bysättning, blef denna nåd. propos. till
LagUtsk. remitterad,
H. R. o. Ad. åtskildes kl. £ till 12 f. m.
In fidem protooolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 18 September 1844.
Plenum kl. 10 f. m.
Upplästes till justering Exp.Utskis förslag N:o 4 till R. St:s
underd. skrifvelse till K. M. om förändradt sätt för kröningspenningars
utdelande.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller, att detta
328
Den 18 September.
förslag till urul. skrifvelse må få hvila på bordet, emedan några
deri förekommande ord icke synas vara riktiga.
Justerades 8 prot.utdr. för d. 14 dennes.
Upplästes till justering och godkändes pleniprotm för d. 5
och 7 dennes.
Föredrogs Const.Utsk:s d. 14 dennes på bordet lagda mern.
N:o 4, med uppgift ä hvilaude förslag till grundlagsändringar.
Begärdes ytterligare på bordet af Hr von Hartmansdorff, Äng.,
och Frih. Palmstjerna Nils Fredr.
Då härefter till föredragning förekommo Const.Utskis jemväl
d. 14 dennes på bordet lagda mern. N:ris 5, 6, 7 och 8, ang:de,
sedan sista riksdag hvilande förslag till grundlagsändringar, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om icke äfven dessa 4 mern.,
hvilka hade gemenskap med Const.Utsk:s nyss ånyo bordlagda
mern. N:o 4, borde nu andra gången bordläggas.
Ropades ja.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 14 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 6, ang:de väckt motion om tillsättande af
civila fängelsedirecteurer och upphörande af commendanternes å
rikets fästningar befattning med fängelsernes inre förhållanden.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall å
detta betänk.
Ropades ja, hvarjemte
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr., anmälde sig och yttrade:
Om det berodde af R. St. allena, att vidtaga någon verksam
åtgärd till vinnande af det mål, som Gr. Löwenhjelms motion åsyftar,
så skulle jag för min del tillstyrka, att det nu föredragna utlåt, toges
i närmare öfvervägande på de skäl, som af motionären framställdes,
för att åt civila personer måtte uppdragas vården om de fångar,
som i våra fästningar förvaras, och hvilka skäl syntes mig
vara af den vigt, att de icke bort så lätt förkastas och lemnäs ur
sigte; men då den åtgärd, som lättast kunde leda till ändamålets
uppnående, icke kan utgå från R. St. utan från Konungen, är
det utur denna synpunkt, som jag, ehuru icke biträdande Ulsk:s
motiver, för min del vill medgifva, alt Utsk:s utlåt, må bifallas.
H. Ex. Hr Gr. o. Land t m. förklarade derefter, att den sednast
af II. Ex. gjorda propos. blifvit af R. o. Ad. med ja besvarad.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 14 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 7, i anledn. af väckt motion om
förbud för anläggande af hållstugor vid kyrkorna.
Vi
-
Den 18 September.
329
Vidare föredrogs Allm. Besv.- o. EkonUtsk:s d. 14 dennes på
Bordet lagda betänk. N;o 8, i anledn. af väckt motion om upphörandet
af all förhöjd tjenstårsberäkning vid ansökning till presterlig
befordran.
På begäran af Hr von Hartmansdorff, Äng., blefden vid detta
betänk, fogade reservation af Comministern Hedin uppläst, hvarefter
Hr von Hartmansdorff yttrade: Uti länder, hvarest skolverket
åtnjuter lika mycket om ej högre anseende än i Sverige, finnes icke
ett sådant sätt att belöna skollärare som härstädes begagnas, nemi.
att belöna dem på bekostnad af kyrkans tjenstemän. Om man
der ville sätta i fråga, att de som arbeta vid skolverket, borde
lia sin egentliga befordran inom kyrkan, så skulle sådant anses
såsom något oerhördt. Ville man dertill lägga, att de, som icke
arbeta i kyrkans tjenst, borde hafva icke blott lika befordringsrätt
med dem, som äro hennes egentliga tjenare, utan derutöfver
hälften så stor befordringsrätt; så skulle man anse sådant orimligt
och ingalunda vilja dertill lemna sitt samtycke. Likväl är
förhållandet sådant hos oss. Befordringslagarne för kyrkans tjenare
uttrycka i sin andemening, att en sådan, han må arbeta om
än aldrig så träget, han må utmärka sig aldrig så mycket, så skall
han dock, vid fråga om befordran, stå tillbaka för dem, som icke
arbetat i kyrkans tjenst. Han må vara aldrig så skicklig i den
presterliga förrättningen, han må predika aldrig så väl, sköta sockenstämman
fullständigt ; så hjelper det ändock till intet, utan han
måste stå tillbaka för den, som är ovan både vid predikningar
och andra presterliga förrättningar, sä att han behandlar barnet
förvändt då det skall döpas, eller icke förstår att föra en sockenstämma,
eller sköta andra communala bestyr. Man har också insett
det olämpliga häruti, och Sländerne hafva flere gånger gjort
framställningar om förändring i skollärares högre befordringsrätt
inom kyrkan. Afven med afseende härpå hafva Ständerne lemnat
42,000 r:dr till förbättrad aflöning åt skollärare i allmänhet;
och Konungen har, i sammanhang dermed, borttagit hälften
af deras förhöjda tjensteårsberäkning, sä att numera endast den
andra hälften deraf återstår. Man kan således säga, att Ständerne
hafva med denna summa friköpt församlingarnes presterskap
från den halfva oförrätten. Nu återstår att pröfva, huruvida icke
det vore skäl att friköpa presterskapet äfven från den andra hälften.
Skäl dertill finnas, efter mitt begrepp. Jag tror det vara
skadligt både för kyrkan och läroverken, att lemna de sednares
tjenstemän en sådan fördel, som de hittills ägt; ty hvad blir följden?
Otvifvelaktigt den som reservanten anmärkt, att mången annan
än den som äger fallenhet att vara skollärare, ingår i läroverkens
tjenst, för att på denna väg till pastorat klifva förbi dem,
som arbetat i församlingarne. Följden måste naturligtvis blifva
den, att skollärare, som icke hafva kallelse för sitt yrke, sköta det
sämre än det skulle hafva blifvit skött, om blott de personer egnade
sig deråt, som hade fallenhet derföre. Kyrkan åter måste
naturligtvis äfven lida deraf, att till pastoratcrnes vård komma per
2
H. 42
330
Den 18 September.
söner, som aldrig hafva gjort någon egentelig tjenst inom en församling,
förrän i det ögonblick de blifva, att jag så må säga, chefer
för ett pastorat. Vore nu skollärarne bättre atlönta, så hade
de ej att klaga öfver sin lott. De finge lön för sin möda, på samma
sätt som hvarje annan tjensteman, och befordrades inom sin
tjenstebana. Pä ålderdomen finge de pension i penningar, i st.
att nu pensioneras med pastorat, som de ej kunna eller orka sjelfve
sköta. Dertill måste de följaktligen begagna adjunct, hvarigenom
kyrkans tjenst ofta faller i unga och oerfarna personers händer
samt på det hela förryckes. Min mening med dessa anmärkmr
är ingalunda att försämra skollärarnes villkor; tvertom
önskar jag, att de mätte blifva väl aflönta; men jag önskar derjemte,
att en hvar måtte få tillgodonjuta befordringsrätt för den
tjenst han gör, samt att kyrkans mätte varda i möjligaste måtto
väl besörjd. Jag föreslår derföre, att R. St. måtte till Konungen
ingå med den önskan, att äfven den återstående hälften af skollärares
nu ägande företräden må borttagas, samt att Konungen
täcktes uppgifva, hvilken summa Han ansåge erforderlig, för att
dermed kunna godtgöra skole- och gyrnnasiilärarne för mistningen
af den hittills åtnjutna fördelen. Sländerne linge då vid en kommande
riksdag tillfälle att besluta, huruvida någon sådan löneförhöjning
kunde meddelas. Om deremot Ständerne blott förklara,
lika med Ekon.Utsk., att saken är riklig, men att tiden ännu icke
är inne, att göra hvad rätt är; så frågas, när varder denna tid
kommande? Jag anhåller om återremiss af detta betänk., samt att
della mitt yttrande måtte få densamma åtfölja.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Då denna fråga förleden riksdag
förevar, yttrade jag, att man borde gå varligt tillväga, emedan
denna förändring skulle inverka betydligt på de tjenstemän, som här
nämnas, nemi. på skollärarne. Jag var af den åsigt, att, i fall en
förändring borde göras, vore första villkoret att lemna ett anslag,
som vore tillräckligt att försäkra skolverket om dess fördel och bestånd,
men icke att först göra en förändring, som betoge detsamma
en förmån, hvaraf det nu är i besittning. Visserligen synas
de skäl, som af den siste värde talaren blifvit anförde, verka till
den ifrågavar. förändringen, men erfarenheten tyckes dock icke
visa, att behofvet derutaf är så stort, som man ifrån de allmänna
åsigternas synpunkt föreställer sig; ty mångenstädes i riket finner
man skollärare, sorn fått församlingar om hand och sjelfva
utöfva pastoralvården, göra det till församlingarnes båtnad och
folkets belåtenhet, äfvensom att församlingar, som sjelfve äga
rätt att välja sig själasörjare, företrädesvis dertill utse skollärare.
Detta tyckes utvisa, att skollärarens inträde i kyrkans tjenst icke
är så äfventyrligt, som man ur allmänna synpunkter skulle föreställa
sig. Då det nu är knappt 2 år sedan Konungen vidtog en
förändring i detta hänseende, hemställer jag, om det är rätt att,
innan man har tillräckliga fonder för skolverkets bestånd, göra
denna förändring, och om det kan vara skäl att så tidigt som nu
gä in till K. M. med en dylik anhållan, innan man ännu kun
-
Den 18 September.
331
nät se verkningarne af det beslut, som redan är faltadt; ty om
det blott i två år varit verkstäldt, så lärer man icke kunna säga
sig hafva den erfarenhet, sorn framdeles kan vinnas. Således
har man tvenne skäl att alldeles icke vidröra ämnet under denna
riksdag: det första, att förändringen icke på långt när är så stor,
som den synes vara, det andra att man icke har fonder, då man
likväl hör börja med att äga fonder, hvartill ytterligare kan läggas,
att, då författningen endast för 2:ne år sedan utkommit, man
deruti icke nu bör begära förändring. Vill man åter hafva en sådan
rörlighet i författningen, så tror jag att man i många hänseenden
får skäl att icke tala för bifall till detta betänk.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Till de skäl, som af
den siste talaren blifvit anförde, torde det tillåtas mig att lägga
ytterligare, att dä en jemförelse blifvit anställd mellan förhållandena
i främmande länder och vårt land, borde man också hafva
gått litet djupare med saken, och ifrån alla sidor framhållit denna
jemförelse. Det är nemi. gifvet, att i de länder, der en förhöjd
tjensteårsberäkning icke äger rum, har också kyrkostyrelsen
mindre befattning med skolverket, än hos oss. Jag tager mig
deraf anledu. att för mig göra den slutsats, alt så länge kyrkans
styrelse hos oss förbehållit sig rättigheten att styra skolan, måste
äfven kyrkan vidkännas den olägenhet, hvaraf hon lider genom
den högre tjensteårsberäkningen. Vill åter kyrkan blifva helt
och hållet härifrån befriad, skulle jag för min del tillåta mig det
förbehållet, att kyrkan afsäger sig den uteslutande rätten alt styra
skolan.
Hr Lagergren, A nders: Ekon.Utsk:s betänk, synes mig åtminstone
temligen klokt affalladt och alldeles icke tåla att sä förkastas,
som Hr von Hartmansdorff det velat. Jag vill visserligen
icke från egen erfarenhet hemta någon anleda, att motsätta mig
hans tanka om en skolkaris oskicklighet i presterliga värf, jag vill
vädja till andra, som denna befattning ulöfvat och se till inom
riket i allmänhet, huruvida de icke äro i stånd att döpa ett
barn, eller fullgöra andra ganska vanliga presterliga förrättningar.
Jag tror icke, att man i allmänhet skall få höra klagomål öfver
de församlingars vårdande, hvilka handhafvas af forna skollärare.
Visserligen är det sant, att mången vid en ganska högt framskriden
ålder, vanligen från universiteten kommen person, saknar som
prest den vana och kraft, som vid de större församlingarncs vårdande
behöfves, men sällan eller aldrig inträffar det, att de som
komma från något lägre undervisningsverk och der icke varit mer
än 10 å 12 år, skulle till den grad vara oskicklige, som här blifvit
framstäldt. Jag tror, att PresteSt:s beskaffenhet både vid
riksdagarne och inom församlingarne utvisar raka motsatsen. Derföre
vare det ingalunda sagdt, som skulle jag helt och hållet ogilla
den princip, hvarifrån Hr von Hartmansdorff utgått, tvertom, det
kunde visserligen vara önskligt om ett sådant skiljande från skolan
och kyrkan kunde äga rum; men för att detta måtte kunna
ske på ett sätt, att hvarken lärdomen i allmänhet eller skolan
332 Den 18 September.
/
mätte förfalla, så anser jag det vara af högsta nödvändighet påkalladt,
att skollärarnes löner icke förbättras med en sådan summa som
Ilr von Hartmansdorff angaf vara af Ständerne till skolverket anslagen,
eller 42,000 r:dr, utan att dertill må anslås en vida högre.
Vill man att det slags befordringssätt, som nu inom skolan och
kyrkan är rådande, skall kunna till bådas fördel afskaffas, så mäste
skollärarnes löner bringas i samma catliegori som vi tinna dem
i grannlandet, eller i Norrige, för att icke gä längre, och då tror
jag, alt en ganska dryg summa af Staten erfordras. När denna,
vare sig på ett eller annat sätt, af Ständerne blifvit beviljad, så
att icke allenast skollärarnes löner blifvit förhöjda, utan äfven tillräcklige
pensionsfonder blifvit anvisade, då tror jag att först en
allvarlig fråga kan uppkomma om delta befordringssystems afskaffande,
men nu anser jag det vara för tidigt och skulle lända icke
allenast till förfång för lärdomen i allmänhet, utan i synnerhet
till stort mehn för våra skolor.
Hr von Hartmansdorff: Man har sagt, att. man borde
gå varligt tillväga, först skaffa penningar och sedan nedsätta befordringsrätten
för skollärarne. Jag finner delta sätt att gå tillväga,
nemi. att först anskaffa penningar och sedan ifrågasätta befordringsrältens
nedsättning, icke vara så alldeles riktig. Sä skedde
det förra gängen; Ständerne började med att lemna penningar,
linder förutsättning att den dubbla tjensteårsberäkningcn mätte fä
nedsättas eller borttagas. Det dröjde ganska länge efter anslagets
beviljande innan tjensteårsberäkningen nedsattes. Anslaget erhölls
redan år 1830, och först 12 är sednare eller 1842 bortlogshälften
af befordringsrätten. Böra väl då Ständerne äfven nu gifva
pcnningarne först, och sedermera vänta på befordringsrättens nedsättning?
I sådant fall torde andra 12 är ytterligare förflyta
innan denna rätt upphörer. Det vigtiga, efter mitt förmenande,
är, att befordringsrätten och pcnningarne sättas i förening med
hvarandra, så all det ena sker samtidigt med det andra. Detta
är hvad jag för min del önskat, och sådan var min förra framställning.
Här är sedan sagdt, att det gifves exempel pä kyrkoherdar,
som, ehuru utgångna frän skolan, vetat att väl vårda sina
församlingar. Detta erkänner också jag, men undantag blir icke
regel. Under den tid jag hade en närmare befattning med kyrkans
och läroverkens angelägenheter, hade jag alltför svåra exempel
huru det går med dem som erhålla pasiorat, utan alt förut
hafva varit i kyrkans tjenst. Jag skulle i detta hänseende kunna
anföra märkvärdiga exempel derpå; men jag vill det icke, pä det
man ej må kunna uträkna hvilka personer jag menade, utan blott
säga, alt i den församling, åt hvilken jag hade den största förbindelse
att skaffa en god kyrkoherde, der misslyckades jag i mitt bemödande,
just derföre att jag tillstyrkte utnämnandet af en skollärare,
som hade allmänt loford. Man säger, alt vill kyrkan
vara befriad från oförrätten af skolans intrång, så skall hon
icke befatta sig med skolan. Jag har icke föreslagit någon skilsmessa
mellan kyrkan och skolan, derföre att jag föreslagit hort
-
Den 18 September.
333
tagande af den ökade befordringsrätten. Det är nog om skollärarne
få åtnjuta lika befordringsrätt inom kyrkan, som hennes egna
tjenare. Denna har jag icke eller velat borttaga, utan det är den
befordringsrätt, som de åtnjuta framför kyrkans tjenare, hvilken
jag anser böra afskaffas. Man säger, att lärdomen skulle komma
att lida, i händelse befordringsrätten till pastorat borttoges från
skollärarne. Jag frågar om så sker i länder, som kunna mäta
sig med oss i lärdom och der skollärare icke hafva sådan befordringsrätt,
som hos oss. Om 11. St. skulle vilja begära hvad jag
föreslagit, eller att Konungen måtte för Ständerne uppgifva den
summa, han ansåge erforderlig, för att tillräckligt förbättra skollärarnes
villkor i det ögonblick man borttoge deras förhöjda tjensteårsberäkning,
så vore deruti intet förhastande att befara, ty erfarenheten
hvarom man ordat, har redan ådagalagt huru mycket
kyrkan lidit genom det nuvar. befordringssättet. Om man också
icke borttager befordringsrätten förr, än man fått penningar till
godtgörelse, så har ingen skada blifvit någon tillfogad.
Hr Tham, Carl Wilh. Au g.: Ehuru lill det mesta förekommen
i hvad jag ämnat yttra af Hrr Lagerhjelm och Bråkenhjelm,
anhåller jag dock att få anföra några nya skäl, hvarföre
jag tror, att man icke bör gå brådskande, ulan med all försigtighet
till väga, i fråga om åtgärders vidtagande till skollärarnes
skiljande ifrån sin högre tjensteårsberäkning vid presterlig befordran.
Om man först ser på deras lönevillkor, så hafva visserligen
skollärarnes löner i sednare åren blifvit något ökade; men
man måste emedlertid medgifva, att, i förhållande till den trägna
tjenstgöringen, dessa löner icke äro betydliga, om man betänker,
att mången får i flera års tid tjena nästan |:delar af året med
daglig sysselsättning, emot 200 å 300 r.dr b:co. Man jemföre
härmed förhållandet i andra länder, t. ex. i Norrige, der icke nå
gon
anställes utan alt få, om icke ordinarie lön, dock ett mot
denna temligen nära svarande extra anslag. Der har en adjunct,
hvilken motsvarar våra colleger, 200 å 300 species, sva
rande
ungefär emot 1000 r:dr rgs. De högre lönerne uppgå till
900 species och t. o. m. deröfver. Der finnes visserligen icke eller
för skollärarne den högre befordringsrätten inom kyrkan, och
den behöfver icke eller finnas med en sådan hög aflöning; men
så länge våra skollärare hafva en så ringa aflöning, tror jag, att
man icke kan utan orättvisa betaga dem den utsigt de kunna hafva
till förenämnde befordran. Att denna utsigt möjligen kan vara
skadlig för kyrkan, medgifves, och jag tror, att det vore det
lyckligaste både för skolan och kyrkan, om man kunde skilja dem
åt; men emedlertid tror jag, att kyrkan vinner lika mycket som
bon förlorar på denna förening. Det är nemi. erkändt, att oftast
blott de, som känna sina själsförmögenheter vuxna de högre examina,
aflägga dem, och derefter inträda i skolans tjenst, samt efter
flera års tjenstgöring der, ej sällan i kyrkans; då deremot de
mindre begåfvade, merendels blott aflägga den erkändt obetydliga
prestexamen och dermed directe ingå i kyrkans tjenst. Skulle
334
Den i8 September.
man nu förminska de förstnämndes rätt till befordran inom kyr*
ken, så tror jag att förlusten skulle bli ganska stor, genom de många
stora talenter som kyrkan skulle komma att sakna. Man skall
äfven ihågkomma, att för afläggande af de högre examina fordras
en längre tids uppehälle vid universiteten, således betydligare kostnader,
som fordra att i framtiden ersättas. En annan omständighet
är, att skolan i sjelfva verket nästan icke har någon representant
vid våra riksdagar; ofta finnes knappt någon inom PresteSt., som i
och för sitt kall förer dess talan; och äfven derföre måste man
förfara varligt med densamma, man måste höra hennes egen talan;
och hör man den, så skall man finna, att de fleste af skollärarne
icke gerna vilja afstå den högre befordringsrätten, åtminstone
icke förr än de bekommit löneförhöjning. Man talar om
tjenstgöringen, att man i afseende derå funnit, att skollärare icke
så väl sköta de presterliga befattningarne som de, hvilka genast
ingått i kyrkans tjenst. Jag har åtminstone hört motsatsen, äfven
af prester, som hlott på den sednare vägen tjenstgjort, att
nemi. skolkarlar, som kommit till presterliga befattningar, skött
dem fullt såväl som de, hvilka i flere års tid varit i kyrkans
tjenst. Jag skulle således tro försigtigheten fordra, att man iakttoge
resultaterne af den K. förordn. af år 1842 och afvaktade
hvad verkan den redan nedsatta befordringsrätten kan medföra,
innan man vidtoge ytterligare åtgärder. Finner man sig dock
dertill befogad, vill man tillstyrka ytterligare åtgärder, så bör man
söka förskaffa skollärarne betydlig förökning i deras aflöning; eljest
tror jag att resultatet blir, att skolan förlorar mycket, men
kyrkan kanske vinner mindre än förlorar. Skulle man kunna,
utan att någon dervid förlorade, skilja kyrkan från skolan, vore
det visserligen det bästa.
Hr Lagerhjelm: Det har blifvit anmärkt, att man försökt
det sättet, att först anslå penningar och sedermera verkställa förändringen,
men enligt hvad jag kan minnas, då anslaget gjordes,
vid 1828 och 1829 årens riksdag, af 42,000 r:dr b:co, så fästades
dervid i detta afseende intet villkor, utan anslogoS 60,000 r:dr
för skolverket och universiteten gemensamt, hvilken summa sedermera
så fördelades, alt 42,000 r:dr tillföllo skolverket. Men om
äfven ett sådant villkor dervid hade blifvit fästadt, så tror jag likväl,
att principen då ännu icke var så allmänt erkänd, att den
ansågs böra bringas till verkställighet. Jag anhåller vidare att få
fästa uppmärksamheten på det förhållandet, att om äfven erfarenheten
en eller annan gång visat, att personer, som utgått från
skolverket, såsom kyrkoherdar betraktade, icke varit jemförlige med
dem, som i kyrkans tjenst fått samma befattning, så har den
likväl å andra sidan ganska ofta visat, att skolverkets tjenstemän,
då de hafva erhållit dylika platser, hafva varit desamma fullt vuxne.
Detta är ju också ganska klart, då man besinnar, att de ej
komma till dem utan att besitta en högre grad af lärdom, hvilken
jag ej tror vara så alldeles likgilltig för sjelfva ulöfvandet af
pasloralvården, såsom den der varande en borgen, att själasörja
-
Den 18 September.
335
ren, genom sin kännedom af de döda språken, kan vara en sjelfständig
tolk af bibeln. Jag tror således, att om kyrkan uti ett
eller annat fall förlorar, så gifvas äfven helt säkert sådane fall,
då hon icke förlorar, utan tvertom vinner på den befordringsrätt,
som nu är den gällande. Långt ifrån att försvara densamma,
skulle jag fastmera önska, att man kunde gå in på den princip,
som bär blifvit uttalad, nemi. att skilja kyrkan från skolan; men
jag måste hälla mig fast vid den grundsatsen, att man måtte så ställa
till, alt man ej kommer derhän, att kyrkans intressen blifva bättre
bevakade, men att skolan deremot skulle förlora den kraft, hvilken
den nu har att berömma sig af.
Hr von Hartmansdorff: Jag får först yttra den önskan,
att Ridd.Secret. måtte framtaga R. St:s und. skrifvelse vid riksdagen
1829, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om anslag för undervisningsverken
i riket, på det att jag må kunna uppläsa ordalagen
deri. Emedlertid torde det tillåtas mig att besvara några
påståenden, hvilka af mina motståndare blifvit gjorda. Dessförinnan
måste jag dock erinra, huru nödigt det vid hvarje strid mellan
olika meningar är, att man håller sig inom det, som motståndaren
sagt. Denna regel har här icke blifvit iakttagen, då man
emot mig beständigt talat om läroverkens söndrande från kyrkan.
Sådant har desto mindre varit mitt förslag, som de ej kunna anses
åtskilda, sä länge skollärare åtnjuta lika befordringsrätt inom
kyrkan, som hennes flesta egna tjenare, eller enkel tjensteårsberäkning.
Men jag har föreslagit, att man skulle betaga skollärare
den förhöjda tjensteberäkningen; således böra mina motståndare
inskränka sig dertill och icke beträda ett område, der jag ej befinner
mig. Det säges, att man bör afvakta hvad K. M. vill göra
i afseende på skolornes organisation, innan man yttrar sig om
den förhöjda tjensteberäkningens borttagande. Jag ser icke, att
man behöfver afvakta något annat än penningarne, ty får man
dem, så är allt hulpet. Får man dem icke, så kan ingenting i
alla fall Uträttas. Jag förnyar således min tillstyrkan, att man
vänder sig till Konungen, för att få veta, hvilka medel som dertill
skulle behöfvas; hvarefter det beror på R. St., huruvida de
vilja med penningar lösa kyrkan från sitt lidande eller låta det
fortfara.
Man säger, att de stora talenterna icke skulle komma kyrkan
till godo, i fall man borttoge den dubbla tjensteberäkningen
för skolans lärare, alldenstund det är till skolan, som talenterna
först begifva sig, för att sedan öfvergå till kyrkan. Men det är
just olyckan, att man icke genom lika befordringsrätt låter kyrkan
genast få de stora talenterna. Hade de den, sä finge man
väl se, om de icke straxt och företrädesvis vände sig till kyrkan,
hvarest belöningen just vore att vänta. Här säges ock, att elementarläroverken
för det närvar, icke hafva några representanter,
som kunna iakttaga deras intressen på riksdagarne. Förhållandet
är kanske tvertom, att kyrkan har mindre representanter än skolan,
alldenstund de fleste riksdagsmännen inora PresteSt. måhän
-
33G
Den 18 September.
da åro sådana, sorn genom dubbel tjenstårsberåkning kommit till
deras pastorat och embeten, biskoparne icke undantagna, hvilka
vanligen börja med att vara lectorer, derefter blifva domprostar
och slutligen biskopar. Derföre ser man ock, att kyrkans intresse
i denna fråga representeras af en comminister, då medlemmarne
af det högre presterskapet dels äro nöjde med den ställning,
hvaruti de befinna sig, dels torde anse för otacksamt att sparka
undan en stege, på hvilken de sjelfve uppstigit till de förmånligare
lägenheter, de innehafva. Jag fortfar att yrka, det R. o. Ad.
måtte återremittera betänk.
Hr Lagergren: Jag kan icke frångå att fasthålla den sats,
jag nyligen yttrat. Hr von Hartmansdorff har visserligen rätt i
sin sista anmärkn., deruti han säger, att de fleste af PresteSt:s
ledamöter, biskoparne inberäknade, äro sådane, som gjort sin första
bana uti läroverken. Men detta skall, som jag tror, snarare
lända till bevis emot hans sats, än för densamma; ty otvifvelaktig!
känna dessa män inom sig, att om befordringssättet varit sådant
som det Hr von Hartmansdorff föreslår, så hade de icke tvekat
i valet att ingå i kyrkan emot i skolan, och om skolan derpå
hade vunnit, det lemnar jag derhän. Det torde hafva händt,
att de män i stället kommit i skolan, hvilka nu så mycket talat
deremot, och det torde vara ovisst, om skolan verkeligen derpå
hade vunnit. Jag tror för min del, att om man, utan all vidare
eller åtminstone med obetydlig löneförbättring, borttager det halfva
året som är i fråga, så skulle följden blifva, alt personer med
de bästa hufvuden genast gingo in i kyrkan, hvarigenom denna
visserligen vunne, men hvarigenom äfven, enligt min öfvertygelse,
och såsom jag nyss yttrade, den allmänna bildningen ganska
mycket förlorade, emedan skolan skulle förlora sina skickligaste
män och i följd deraf den bildning, som skolan är ämnad att gifva
statens medborgare, i samma mån skulle förr eller sednare aftaga.
Delta förhållande skulle visserligen icke så snart uppenbara
sig, men jag är säker på, att om 20 år skulle man märka den
förderfliga följden af detta sätt att gå tillväga.
Hr Tham: Man skulle kunna vända den anmärkn., som Hr
von Hartmansdorff gjort mot ett af mina skäl, mot hans egna; då
han nemi. sagt, att skolan har ett ganska betydligt antal representanter
vid riksdagarne, just derför att en stor del af medlemmarne
af PresteSt. äro sådane, som sjelfve utgått från skolans
tjenst. Jag vill fråga, om detta vittnar emot den nytta, som
kyrkan har af skolan. Månne just det förhållandet, att kyrkans
egna representanter till stor del utgöras af sådane, som utgått
från skolan, manne det, säger jag, vittnar mot den fördel, som
kyrkan äger af sin gemenskap med skolan? Jag anser likväl denna
sak ej vara af så särdeles stor vigt; af större vigt anser jag
den frågan vara, hvarföre skollärarne hafva presterlig befordringsrätt.
Om man gör sig reda derföre, så torde det ej vara svårt
att finna skälet, hvarföre de hafva högre befordringsrätt än de
öfrige
Den 18 September.
337
öfrige presternc. Manne det icke är della, att deras tjenst till ungdomens
undervisning anses vara fullt ut lika andelig och lika nära röra
både kyrkan och staten, som den egentliga prestens befattning, ligga
lika nära mensklighetens högsta intressen; men att skollärarnes befattning
anses vara vida mera mödosam än presternas. Hvad åter
beträffar kyrkans afskiljande från skolan, så skall jag bedja att få
närmare förklara hvad jag dermed menat. Jag skulle nemi. anse
såsom det lyckligaste, om de båda verken så alldeles skildes åt,
att icke skollärarne hade sin befordringsrätt inom kyrkan, och
icke på något sätt räknade preslerliga tjenstår, utan funne sin
utkomst på sin egen tjensteväg. Dock vill jag härvid göra ett undantag
för folkundervisningen, hvilken jag anser icke kunna vara i
bättre händer än i presternas. Skulle åter alla skolbefattningar
behålla befordringsrätt inom kyrkan, men blo t i lika grad med
presterne; sä lemnar jag derhän om detta för kyrkan skulle vara
nyttigare eiler skadligare, än det förhållande, som nu äger rum;
men för skolan skulle det utan tvifvel vara nyttigare, emedan hon
en längre lid finge behålla de talenter, som vid henne vore fästade;
och alt det i sig sjelf vore rättvisare, har ingen bestridt. Det
kan likväl enligt min förmening icke ske utan en förhöjd aflöning
för skolans lärare, och innan man har fullt tillräckliga medel till
en sådan förhöjning, tror jag att man bör vänta någon tid, innan
man äter afkortar en del af skollärarnes Ijenstårsberäkning
och således går resultatet af den K. förordn. i förväg.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att nu få uppläsa
ett stycke ur R. St:s tind. skrifvelse af d. 11 Nov. 1829 i delta
ämne, så lydande: ”Då E. K. M. likväl ansett denna summa uppgå
lill ett större belopp än Statens tillgångar vid denna riksdag medgifva,
har E. K. M. inskränkt Sig att hos R. St. för det närvar,
föreslå beviljandet af ett årligt anslag af de i första rummet äskade
42,000 r:dr, för att användas till den af behofvet så högt och
sä länge påkallade löneförhöjning för lärare vid elementarläroverken,
hvarigenom densamma, till dessa sistnämndes hufvudsakliga
båtnad, genast kunde verkställas; och har E. K. M. så mycket
mera tillförsett sig R. St:s beredvillighet att detta anslag af
42,000 r:dr årligen, eller 7,000 tunnor spanmål å G r:dr l:n
beräknade, bevilja, som detsamma blefve oberoende af de ifrågasatta
förändringarne i läromethoder och i elementarläroverkens
organisation, helst lärarepersonalen i alla läll korinne alt blifva
nära densamma som förut, och E. fi. M. derigenom skulle komma
i tillfälle att bereda upphörandet af den både för undervisningsverket
och presterskapet i allmänhet så menliga beräkningen
af dubbla tjenstår.” Jag vill blott för tredje gången
upprepa, att jag icke åsyftar kyrkans och skolans åtskiljande, utan
blott att bringa befordringsrätten inom båda till en billig jemnlikhet.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåg
de emot förevar, betänk, gjorda anmärkn:r föranleda lill detsammas
återremitterande, samt förklarade, sedan denna propos. blifvit
med ja och nej besvarad, att ja dervid varit öfvervägande.
2 H. 43
338
Den 18 September.
Lades på bordet:
BancoUlsk:s mern. No 7, om anskaffande af militärposter till
bevakning vid låne-contoren i Malmö och Götheborg;
BancoUlsk:s utlåtande N:o 8, i anledn. af Frih. Alströmer.?,
Jonas, motion, att å det i banken för Östads barnhusinrättning insatte
capitalbelopp måtte beräknas ränta, enligt den myntfot, uti
hvilken detsamma i banken deponerades;
LagUtsk:s betänk. N-.o 2, i anledn. af väckt motion, ang:de
bestämmande af ansvar för s. k. husdjurs misshandling;
LagUtsk:s betänk. N:o 5, i anledn. af väckt motion, ang:de
skärpning i ansvaret för förskingring af i qvarstad satt gods;
LagUtskis betänk. N:o 6, i anledn. af K. M:s nåd. propos.,
angide tillägg i 3 Cap. 5 § Handelsbm samt förklaring öfver 32
§ i R. o. Ad:s privilegier d. 16 Oct 1723, i afseende pä der
stadgade afgifter vid utflyttning lill utrikes ort;
LagUtsk:s utlåt. N:o 7, i anledn. af väckta motioner angalo
befordringsförfattningarne för prester.
Likaledes lades på bordet trenne från Ridd.Utsk. inkomne
mern., så lydande:
Vördsamt Memorial.
Genom utdr. af H. R. o. Ad:s prot. för den 17 sisth Aug.
har H. Ståndet behagat till Ridd.Utsk. remittera en af Frih. Toll,
Gustaf, väckt motion om upphäfvande af 2 mom. 13 §. i Ridd.-  Uireclts instruction, hvarigenom stadgas, att Ridd.Secret.tjeusien
aldrig får med något embete i Statens tjenst förenas; och har
Utsk. jemväl fått emottaga de, i anledn. af Frih. Tolls förslag,
utaf Gr. Cronhjelm, Polycarpus, Frih. Boye, Fredr., Hr Hjärne,
Harald, samt Hr von Hartmansdorff, Aug., vid remisstillfället hos
R. o. Ad. afgifna yttranden.
Sedan Utsk. derefter i ämnet inhemtat Ridd. Directionens
utlåt., hvilket Utsk. har äran härjemte bifoga, har Utsk. i noggrant
öfvervägande tagit det väckta förslaget jemte hvad som, dels
för dels emot detsamma, är vordet anfördt; och då Utsk. anser
det vara högst angeläget, att Ridd.Secret. icke med denna syssla
förenar något så beskaffadt Statens embete eller sådan annan publik
befattning, som må kunna hindra honom från att i tillbörlig
tid och ordning fullgöra sina åligganden i R. o. Ad:s tjenst, har
Utsk. icke funnit sig böra tillstyrka alt, på sätt motionären föreslagit,
det ifråga var. 2 mom. 13 § måtte helt och hållet utur
inslructionen utgå; men som, å andra sidan, ett ovillkorligt förbud
för Ridd.Secret. att med denna sin tjenst förena något Statens
embete, vid lill Ridd.Secret.sysslan uppkommande ledigheter,
från competens dertill utesluter alla embels- och tjenstemän, hvilka
icke för erhållande af nämnde syssla vilja lemna sin verksamhet
och befordringsrätt i det allmännas tjent, samt härigenom det
Den 18 September. 339
t
menliga förhållande inträffar, att den fördel, som i allmänhet måste
anses, vid återbesättandet af lediga tjeuster, innefattas i möjligheten
af val mellan flera competente sökande, till väsendtlig del
kan gå förlorad, då deremot blotta tillfället lill ett sådant val, för
vinnande af det afsedda ändamålet att till tjensten få den skickligaste,
efter ali anleda, skulle erbjuda en mera betryggande och
ändamålsenlig utväg än den, som tillförene ägt rum, att, i strid
med befintligt, ovillkorligt förbud, medgifva ett personel! undantag;
alltså, och emedan i öfrigt det, efter Utsk:s tanka, icke må anses
vara för Riddarhusets tjenst menligt, utan fastmer gagneligt, om
Ridd.Secret. mellan riksdagarne, då göromålen vid Riddarhuset
icke äro af den omfattande beskaffenhet, att dc må anses fullt
upptaga hans lid, utöfvar en offentlig befattning, för så vidt nemi.
denna icke i någon mån hindrar honom att uppfylla alla de skyldigheter,
honom såsom Ridd.Secret, åligger; har Utsk. trott sig
öga anledn. vördsamt tillstyrka, att det för hvarje tillfälle Ridd.-  Secret. tillsattes må bero af II. R. o. Ad:s pröfning, huruvida han
får bibehålla förut inneliafvaiide embete i Statens tjenst, samt derefter
Ridd.Direct:s tillstånd och Ståndets bifall erfordras, för att
han, såsom Ridd.Secret., må sådant embete emottaga; hvarvid,
ur den synpunkt, att icke blott ett Statens embete, utan äfven
andra publika befattningar kunna vara af den beskaffenhet, att de
möjligen alltför mycket upptaga en Ridd.Sccret:s tid och hindra
honom alt i främsta rummet egna sig ät II. o. Ad:s tjenst, Utsk.,
— enär frågan härom desto hellre torde nu böra komma under
pröfning, som den af yttre bestämmelser förut obegränsade rättigheten
för Ridd.Secret. att i denna riktning utsträcka sin verksamhet,
lärer med allt skäl påkalla någon inskränkning när förbudet
i afseende på innehafvande af Statens tjenst föreslås att icke
vidare blifva ovillkorligt, — tillika ansett sig böra i sammanhang
härmed föreslå det tillägg eller den inskräkning uti 13 § 2 mom.
uti Dircctionens instruetion, ali Ridd.Secret., utan anmälan hos Ridd.-  Direct. och dess samt R. o. Ad:s dertill lemnade bifall, icke må
kunna jemte Ridd.Secret.sysslan utöfva någon annan publik befattning.
•*
Uppå dessa grunder stödjer Utsk. nedanstående förslag tili
förändrad redaction af 2 mom. 13 § Ridd.Direct:s instruetion.
”Ridd.Secret.sysslan må icke med något embete i Statens
”tjenst, eller annan publik befattning förenas, med mindre R. o.
”Ad. dertill gifver tillstånd. Förordnas af Directionen mellan riksdagar
till Ridd.Secret. den, som dylikt embete eller befattning innehafver,
må han ej kunna, lill följd af nyssberörde stadgande,
”åläggas att samma embete eller befattning frånträda, förr än
”frågan derom blifvit af R. o. Ad. vid näst derpåföljde riksdag
”afgjord. Den Ridd.Secret., som, efter erhållet tillstånd, med
”Secret.sysslan förenar visst embete eller befattning af ofvanberörde
”art, äger ej att, emellan riksdagar, annat dylikt embete eller befattning
emottaga, utan hemställan till Ridd.Direct., som dertill kan
”lemna tillstånd, hvilket dock bör, vid närmast derefter infallande
”riksdag, R. o. Ad:s pröfning underställas. Enahanda stadgande
340
Doo 18 September,
”gälle, derest någon Ridd.Secret., som med nämnde syssla icke
”förenar embete i Statens tjenst eller publik befallning, vill emelian
riksdagar i sådan tjenst eller befattning ingå.”
Hvilket dock till II. R. o. Ad:s egen ompröfuing vördsamt öfverlemnas.
Stockholm d. 12 Sept. 1844.
Pä Riddarhus-Utskottets vägnar:
C. II. D’Albedyhl.
IV. F. Dalman.
Utdrag af protocollet, hållet bos Högloft. RiddarhusDirectionen
i Stockholm den 6 September 1844.
S. D. Föredrogs H. Uidd.Ulsk:s remiss af d. 28 sisth Aug. uppå
den af Frih. Toll, Gustaf, bos H. R. o. Ad. väckta, lill Ridd.Utsk.
remitterade motion om upphäfvande af 2 mom. 13 § i Ridd.-  Direct:s instruetion, hvarigenom är stadgadt, att
lan ej får med något embete i Statens tjenst förenas; öfver hvilken
motion Ridd.Utsk. begärt Ridd.DirecUs utlåt.
Direclionen tog kännedom så väl af motionen som af den
remissen följaktiga debatt bos H. R. o. Ad., äfvensom Direclionen
utur i Ridd.Archivet befintlige handlingar inhemtade: att då, efter
Ridd.Secret. Schönfelts år 1784 inträffade död, flera sökande
till Ridd.Secret.sysslan sig anmält, hvilka tillika beklädde andra
beställningar, Ridd.Direct. vid tjenstens återbesättande d. 6 Nov.
nämnde år fattade det beslut, att Ridd.Secret.tjenstcn, såsom den
der ”dels medförde en oupphörlig sysselsättning att vaka öfver
verkställandet af Riddarhusets angelägenheter, dels ock vid infallande
riksdagar fordrade en från alla öfriga göromål afskild embetsman,
ej åt någon annan borde förtros, än åt den, hvilken, antingen
förut ledig eller nöjd att afstå en innehafvande syssla,
kunde lill Riddarhusets tjenst sig helt och hållet uppoffra”, hvarefter
Directioncn till Ridd.Secret. utnämnde K. Secret. Carl Bungenerona:
alt någon förändring i detta villkor icke stadgades, då Kammarherren
Axel Gabriel Silfverstolpe år 1795 befordrades till Bungencronas
efterträdare: att då Ridd.Direct., efter Kammarherren Silfverstolpes
år 1810 timade död, till Ridd.Secret. utvalde d. v. Prot.secret.
O. J. Lagerheim, Direclionen, jemte det valet öfverlemnades till
R. o. Ad:s pröfning, tillika hemställde, att Ståndet måtte besluta,
det Ridd.Secret.sysslan icke finge med någon publik tjenst förenas
— en hemställan, hvartill Ridd.Utsk. vid 1817—1818 årens riksdag
tillstyrkte bifall, men som då af R. o. Ad.afslogs; samt slut
ligen att stadgandet om förbud för Ridd.Secret. att innehafva annat
publikt embete, redan vid påföljde 1823 års riksdag, uppå derom
väckt motion, upplifvades och vid 1828—1829 årens riksdag
ytterligare bekräftades; och har fråga om förändring häraf sedermera
icke förr än nu uppstått.
Undertecknad yttrade i sin egenskap af föredragande, alt då
det stadgande, om hvars upphäfvande fråga nu blifvit väckt, under
den tid det varit beståndande, icke medfört något slags olägenhet
för Riddarhusets tjenst, utan fast hellre både Ridd.Direct.
och H. R. o. Ad. baft alla anledmr till belåtenhet och lilllfrcds
-
Den 18 September.
341
slällelse bflde med den sednast afgångne och förut varande Ridd.-  Secret., hvilka med denna sin tjenst icke förenat något Statens
embete, samt i öfrigt den allmänna grundsats vore af R. St. vid
flera tillfällen uttalad, och äfven af K. M., i dess vid denna riksdag
afgifna propos. om statsverkets tillstånd och behof, till riktigheten
erkänd, att nemi., så vidt möjligt vore, flera tjensler eller
embeten icke borde hos en person förenas, undertecknad, för sin
del, ansåg eli undantag frän denna grundsats, hvad beträffade en
sä i flera hänseenden maktpåliggande befattning som Ridd.SecreUs,
icke böra af R. o. Ad. stadgas, för så vidt Ståndets enskilda cassa
medgåfve att, pä sätt förhållandet för närvar, visar sig, aflöna
Ilidd.Secret. på det sätt, att fullt skickliga personer kunde för
tjenstcn erhållas, af hvilka skäl undertecknad afstyrkte, att Ridd.-  Direct. mätte Frih. Tulls motion understödja.
Ridd.Direct:s flesta Hrr ledamöter: Hr Ofverstelieutenanten Tornerhjelm,
Hr Assessoren Cederstråle, Hr Cancellirådet Ulfsparre, Hr
Kammarherren Frih. Boye samt Hr Cabinettskammarherren Frill.
Koskull instämde i den af föredraganden yttrade åsigt; och som i
öfrigt det, sedan längre tid tillbaka och innan ännu det ifrågavar.
förbudet infördes i Itidd.Direchs instrnction, ansetts tillbörligt, att
R. o. Ad:s Secreterare icke borde i fullgörandet af sina tjensleäligganden
kunna förhindras af något Statens embete, hvarföre ock
R. o. Ad:s särskilda tillåtelse i detta hänseende vid 1817—1818
års riksdag befans nödigt för den dä utnämnde Ridd.Secret. Lagerheim,
samt den af en och annan yttrade farhågan, att Ridd.Sedet.
skulle under liden mellan riksdagarne, så vida han icke derjemte
innehade ett Statens embete, sakna tillräcklig sysselsättning
och tillfälle alt underhålla och förkofra sin skicklighet, icke i någon
måtto kunde anses vara af erfarenheten bekräftad, utan tverlom
inträffa kunde, att detta embete antingen genom dermed förenade
särdeles trägna göromål eller i följd af dessas beskaffenhet, snarare
förhindra honom från den åsyftade fördelen, hvarförutan Ridd.-  Secret., då tiden sådant medgifver, äger tillfälle till en både angenäm
och särdeles för hans tjenstgöring ganska passande och äfven
gagnande verksamhet mellan riksdagarne genom studium och
ordnande af de historiska skatter, hvilka i Ridd.archivet förvaras;
så och då den tjensteman, som för närvar., såsom Directionen äger
anledn. förmoda till R. o. Ad:s fullkomliga nöje, förrättar Ridd.-  Secret.sysslan, vid sin ansökning till tjensten icke fästat något villkor
om ändring i nu gällande stadgande; funno Directionens bemälde
Hrr ledamöter för sin del någon förändring deraf icke vara
af behofvet påkallad, och ansågo sig fördenskull böra afstyrka
bifall till den af Hr Frih. Toll väckta ofvanberörde motion.
Hr Kammarherren Frih. Boye åberopade derjemte sitt till R.
o. Ad-.s prot. d. 17 sisth Aug. e. m. afgifna, remissen bifogade
yttrande.
Hr Banco-commissarien Brakel var af skiljaktig mening och
anförde:
Erkännande värdet af det jag nu hört yttras för ifrågavar.
stadgandes bibehållande, finner jag inig dock deraf icke så fullt
342
Den 18 September.
öfvertygad, att jag kan frångå min, vid ett föregrde tillfälle, ehuru
icke till prot., hyste önskan, att det måtte försvinna. Jag vill
försöka att, så godt jag kan, endast betrakta förevar, öfverläggningsämne
ur allmän synpunkt, utan åberopande af exempel, vare
sig från det förflutna eller närvar., och då förmår jag icke tänka
mig en person, som kan komma i fråga till Ilidd.Sccret.sysslans
erhållande, utan denna mognad i omdöme, som inser hvad hans
egen frid tillhörer och just derigenom väl minnes den gamla regeln
att ”ho som häfver en tjenst han akte derpå.” Månne
icke den närvar, tiden i allmänhet reglementerar alldeles för mycket,
och derigenom för de verkställande understundom tillskapas
svårigheter, utan motsvarande gagn? Att sådane för Ridd.Secret.-  sysslans värdiga tillsättande efter stadgandets uppkomst hittills icke
inträffat, tror jag ej höra till frågan i sin egentlighet efter mitt
sätt att se. Det torde kunna antagas såsom utrönt, att Ridd.-  Secret.tjensten sysselsätter emellan riksdagarna icke fullt sin man.
Hvartill tjenar det att reglementera för innehafvarens användande
af den tid han från tjenstens bestridande har öfrig? Om det sker
på en för denna icke hinderlig tjenst med lön på stat, eller, hvilket
icke lärer kunna honom förvägras, på befattningar eller uppdrag
med arfvoden eller honorarier på stat, så synes det mig i
det närmaste komma på ett ut. Fruktar man för honom inflytelser
från annan innehafvande tjenst, livi fruktar man då icke
samma inflytelser från det möjliga begäret att förvärfva eller bibehålla
nyssnämnde befattning eller uppdrag? Månne icke det
oberoende man hos honom söker står säkrast att finna i hans personlighet?
Jag tror det för min del och tillstyrker alltså, att, om
stadgandet nödvändigt skall bibehållas, deruti åtminstone måtte få
inflyta en modification, som lemnar något rum för pröfning.
Och skulle utdrag af prot. härom till Ii. Ridd.Utsk. expedieras.
Ut supra.
Ex protocollo,
IV. F. Dalman.
Hörsamt Memorial.
Uti bifogade mern. af d. 20 sisth Juli, hvilket jemlikt 16 §
i den för Ridd.Direct. utfärdade instruction, bör genom Ridd Utsk.
till II. o. Ad. insändas, har Directionen anmält, att sedan Ridd.-  Secret. m. m. Fredrik Otto Silfverstolpe, af den anledn., att han
d. 18 sisth Maj blifvit af K. M. i nåder kallad till ledamot af
Dess Statsråd, under d. 21 i samma månad begärt och erhållit
afsked ifrån Ridd.Secret.sysslan, och Ridd.Direct., till följd af 13 §
i dess instruction, låtit i Statstidningen kungöra ledigheten; så
hade före ansökningstidens slut d. 20 sisth Juli endast en sökande
till llidd.Secret.-sysslan sig anmält, nemi. adjungerade ledamoten
i K. M:s och Rikets KammarcolL, Notarien derstädes Philosophie
Magistern Johan Albert Munck, och hade Directionen, enär
II. R. o. Ad. nu vore till riksdag församladt, och således i tillfälle,
att omedelbart förordna om Ridd.Secret.-syssIans återbesättande,
ansett någon annan åtgärd icke tillkomma Directionen, än att,
med öfverlemnande af Notarien Muncks ansökningshandlingar, hos
Oen 18 September.
343
H. R. o. Ad. ofvannämnde förhållande anmäla, hvarvid Direetionen,
med afseende dels å Notarien Mnncks tjenstgöring såsom protocollsförande
hos R. o. Ad. under de tvenne föreg:de riksdagarne,
dels å hans, under den tid från d. 10 sisth Juni, han efter Directionens
förordnande llidd.Secret.tjensten förrättat, uti sina tjensteåligganden
i sin egenskap af Secreterare hos Direetionen, ådagalagde
nit och skicklighet, för sin del tillstyrkt, alt Notarien Munck må
varda af R. o. Ad. till Ilidd.Secret. förordnad.
Då det åligger Ridd.Utsk. att, vid insändandet af Ridd.DirecUs
mern., låta detsamma af Utsk:s utlåt, åtföljas, har Utsk. skolat
yttra, att Utsk. äfven för sin del biträder Ridd.Direet:s tillstyrkande,
att Notarien Johan Albert Munck må af II. R. o. Ad. till
Ridd-Secret. constitueras, under förutsättning, att i händelse Utsk:s
denne dag under N:o 4 afgifne mern., ang:de förändring i 2 mom.
13 § i Ridd.DirecUs instruction, skulle af 11. o. Ad. bifallas, H.
Ståndet dock icke anser detta föranleda uppskof med tillsättningen
af den redan förut såsom ledig kungjorda Ridd.Secret.tjensten, hvartill
en competent sökande sig anmält; hvilket dock till H. 11. o.
Ad:s närmare ompröfning vördsamt hemställes.
En ledamots särskilda mening medföljer. Stockholm d. 12
Sept. 1844,
På Riddarhus-Utskottets vägnar:
C. II. D’Albedyhl.
IF. F. Dalman.
Afskrift.
Enär, under ansökningstiden till den nu ledigvar. Ridd.Secret.-  sysslan, för dem, som till densamma möjligen kunnat anmäla sig
såsom sökande, stadgandet uti 2 mom. 13 § af Ridd.DirecUs instruction,
efter dess nu varande lydelse, utstakat de villkor, hvarunder
befattningen finge innehafvas; men den uti Utsk:s mern.
N:o 4 föreslagna redaction af nämnde morn., om den af R. o. Ad.
före återbesättandet af secreteraretjensten godkännes, i icke
ringa mån förändrar samma villkor, anser jag för min del, att pä
utgången af Utsk:s hemställan uti ofvanåbcropade mern. beror den
åtgärd, som, i ena eller andra fallet, bör af Utsk. tillstyrkas; till
följd hvaraf jag, innan R. o. Ad:s beslut öfver samma utlät, blifvit
fattadt, anser mig förhindrad att öfver frågan om tillsättning
af Ridd.Secret.sysslan för närvarande mig yttra.
G. Lagerstråle.
Vidimeras.
IV. F. Dalman.
Ilörsamste Memorial.
Sedan Ridd.Secret., Majoren och Ridd. af K. Svärdsorden
Fredr. .Otto Silfverstolpe, af den anledn., att han d. 18 sisth Maj
blifvit af K. M. i nåder kallad till ledamot af Dess Statsråd, under
d. 21 i samma månad begärt och erhållit afsked frän Ridd.-  Secret.sysslan, och Ridd.Direct., till följd af 13 § i den för Directioncn
utfärdade instruction, låtit i Statstidningen kungöra, att
sökande till den lediga tjensten ägde inom 56 dagar derefter sina
34 i
Den 13 September.
till Directionen ställdo ansökningar med bifogade, vcderb. styrkta
betyg till Directionen ingifva; så har, före ansökningstidens slut,
endast en sökande till Ridd.Secret.sysslan sig anmält, nemi. adjungerade
ledamoten i K. M:s och Rikets Kammarcoll., Notarien
derstädes, Philosophiae Magistern Johan Albert Wilhelm Munck,
som tillika ingifvit vederb. styrkt tjensteförleckning, hvaraf, bland
annat inhcmtas, att Notarien Munck under de 2:ne föreg:de riksdagarne
såsom Notarie tjenstgjort vid II. R. o. Ad:s prot.; och
har Directionen, enär II. 11. o. Ad. nu är till riksdag församladt
och således är i tillfälle alt omedelbart förordna om Ridd.Secret.-  sysslans återbesättande, ansett någon annan åtgärd icke tillkomma
Directionen, än att, med öfverlemnande af Notarien Muncks ansökningshandlingar,
hos II. II. o. Ad. ofvannämnde förhållande
vördsamt anmäla, hvarvid Directionen anser sig böra yttra, alt
Notarien Munck, mot hvars competens såsom sökande till Ridd.-  Secret.sysslan icke finnes något alt erinra, under den tid från d.
10 sisth Juni, han, efter Direclionens förordnande, Ridd.Secret.-  tjensten förrättat, med nit och skicklighet samt till Direclionens
fullkomliga nöje sina tjcnsteäligganden i egenskap af Secreterare
hos Directionen fullgjort; hvarföre Directionen, för sin del, vördsamt
tillstyrker, att Notarien Munck må af II. R. o. Ad. varda
lill Ridd.Secret. förordnad. Stockholm d. 26 Juli 1844.
U. Koskull. Fredr. Boye. J. K. Cederstråle.
J. A. Tornerhjelm. G. Brakel.
IV. F. Dalman.
Till Högloflige Riddarhus-Directionen.
Ilos Höglofl. Directionen får jag härmed ödmjukast anmäla
mig såsom sökande till den nu ledige RiddarhusSccrcteraretjcnsten,
under vördsam anhållan att vid densammas återbesättande
komma i åtanka och med åberopande af hosfogade tjensteförleckning.
Stockholm den 17 Juli 1844.
Johan Albert /Vilhelm Munck.
Tjensteförteckning.
Undertecknad, sou af Öfverstelieutenanten och Ridd. af K.
Svärdsorden C. J. Munck och född i Finland d. 4 Juni 1803, biet
1820, d. 12 Maj, Student vid Abo academi.
1S23, d. 27 Juni, promoverad Philosophiae Doctor et arlium li
beralium
Magister.
1825, d. 22 Juni, efter aflagd Hofrätts-examen, Auscultant i Abo
Hofrätt.
1827, d. 18 Sept., efter undergången Kameral-examen, antagen till
e. o.Kammarskrifvare i Kejserl. Senatens för
Finland Ekonomie-departement och tjenstgörande
i Kammar- och Räkenskaps-expeditionen
lill d. 14 Maj 1830, då jag erhöll Hans
Kejserl. Maj:ts tillstånd att öfverflytta till
Sverige.
1830, d. 5 Aug., i nåder upptagen till Svensk undersåte.
1830
Den 18 September.
345
1830 d. 29 Sept., antagen till e. o. Cancellist i K. Cancellistyrelsens
expedition.
,, d. 22 Oet., antagen till e. o. Cancellist i K. KammarColl.
1832, d. 23 Nov., Copist i K. KammarColl.
1835, d. 27 Nov. Cancellist i samma Coll.
1836, d. 11 Mars, Notarie dersammastädes.
1841, d. 9 Juli, förordnad att förrätta Advocatfiscalstjensten i
K. KammarColl., hvilken tjenst jag alltsedermera,
till följd af K. M:s särskilda nåd.
förordnanden, bestridt till 1843 års slut, då
jag emotlog förordnande att förestå ett Kammarråds-embete
i nämnde Collegium.
1844, d. 2 Febr., förordnad af K. M. att under 4 månader såsom
adjungerad ledamot ett departement i
K. KammarColl. förvalta.
1844, d. 8 Juni, ytterligare förordnad af K. M. att under ett
års tid förestå ett departement i oftanämnde
Collegium.
I H. R. o. Ad:s cancelli har jag under de 2:ne sednaste riksdagarne
tjenstgjort såsom Notarie, hvarjemte jag år 1841, vid dåvar.
Ridd.Secret:s insjuknande, af R. o. Ad. förordnades att förrätta
hans tjenst; äfvensom jag d. 5 sisth Juni af H. Ridd.Direct. blifvit
förordnad att den ledigblifne Ridd.Secret.sysslan bestrida intilldess
densamma varder i behörig ordning återbesatt. Stockholm
d. 17 Juli 1844.
Albert Munck.
Enligheten med oss föreviste handlingar, intyga
J. A. Brandel. P. A. Norberg.
Kammarråd. Kammarråd.
Hörsamt Memorial.
Uti mern. af sisth gårdag har Ridd.Direct. gjort anmälan öm
den sorgliga tilldragelsen, alt Directionens Ordf. H. Ex. Riksmarskalken,
Ridd. och Commendeuren af K. M:s Orden m. m. Hr Gr.
Magnus Brahe d. 16 dennes med döden afgått; och har Ulsk.,
som med djupt deltagande erfarit denna smärtsamma förlust, bort
i följd af föreskriften i 16 § Directionens instruction, ofvannämnde
mern. till H. R. o. Ad. insända, hvarvid, i afseende på val af ny
Ordf. i Directionen efter framlidne H. Ex. Hr Gr. Brahe, Utsk.
vördsamt hemställer, om icke med sådant val må anstå, intilldess,
efter föregången granskning af Ridd.Direct:s riksdagsberättelse och
det utlåt. Utsk. deröfver snart kommer att afgifva, H. R. o. Ad.,
jemlikt 37 § Ridd.Ordn. anställer val till både Ordf. och ledamöter
i Directionen; hvilket dock till H. R. o. Ad:s egen ornpröfning
vördsamt öfverlemnas. Stockholm d. 18 Sept. 1844-  På Riddarhus-Utskottets vägnar:
C. H. D’Albedyhl.
IF. F. Dalman.
Hörsamste Memorial.
Sedan Ridd.Direct. uti sin till II. R. o. Ad. afgifne riksdags2
H. 44
346
l)cn 21 September f. m.
berättelse anmält, att Directionens Ordf. En af Rikets Herrar
Öfverstemarskalken m. ra. Hr Gr. Jacob Pontusson De la Gardie
d. 26 April 1842 allidit, samt att derefter dess af H. Ståndet utsedde
suppleant, En af Rikets Herrar, Riksmarskalken, Ridd. och
Commendeuren af K. M. Orden m. m. Ilr Gr. Magnus Brahe inträdt
såsom Ordf. i Directionen; så har Direclionen nu alt anmäla
den sorgliga händelse, att äfven H. Ex. Hr Gr. Brahe, under sisth
gårdag, med döden afgått. Stockholm d. 17 Sept. 1844.
U. Koskull. Fredr. Boye. Georg Ulfsparre.
J. K. Cederstråle. J. A. Tornerhielm. G. Brakel.
L. S.
IV. F. Dalman.
Upplästes ankomna prot.utdr. från Preste- och BondeSt:n af
d. 11 och från BorgareSt. af d, 14 dennes.
Lades till handlingarnc.
Uppå tillkännagifvande af 11. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att en
af R. o. Ad:s Electorer Hr Rosenstjerna, Nils, som erhållit ledighet
och ådragit sig en sjukdom, som hindrade honom att så snart
lian ämnat till riksdagen återkomma, hade begärt tillstånd att,
med bibehållande af sin riksdagsmannarätt, få afsäga sig Electorsbefattningen,
blef samtycke dertill af 11. o. Ad. lemnadt; hvarefter
II. Ex. anmodade Ilrr Bänkman att i deras nästa sammanträde
återbesätta det sålunda ledigblifna rummet bland Electorerne.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. J till 12 f. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 21 September 1844.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2:ne prot.utdr. för d. 18 dennes.
Justerades pleniprot:n för d. 11 och 14 dennes.
Öppnades Hrr Bänkmäns lista till val af en Elector efter N:o
172 Hr Rosenstjerna, Nils; och befans, vid valförrättningens slut,
dertill hafva blifvit utsedd
N:o 1222. Hr Linroth, Carl Johan Gustaf.
Hr Rosenblad, Bernhard, anförde skriftligen:
Döden har undanryckt R. o. Ad. dess främste ledamot, främst
Den 21 September f. m.
347
genom högre förtjenster än endast bördens och matrikelnumrets;
Grefve Magnus Magnusson Brahe har till de ärofulla blad, hans
förfäders förtjenster gifvit Sveriges häfder, fogat nya, upptagande
icke mindre hedrande. Af den trohet för Konung och fädernesland,
som så många af hans ätt beseglat med deras blod, har han
lemnat nya prof i nya former, icke mindre stora eller rörande.
Han har för Europas folk visat, att ännu i Sverige fortlefver den
känsla, som gifvet-styrka att dö för sin Konung; han har åt qvarlefvande
medborgare lemnat ett efterdöme, visande, att ädlare mål
finnes för mannens verksamhet än sjelfviskhetens, och för de många,
som lika med honom djupt känt hvad Sverige, hvad brödrarikena
äro skyldige Carl XIV Johan, hvad de i honom förlorat,
har han visat, huru den sanna vördnaden för den store
Konungens minne rättast uttrycker sig i frisinnade mäns bröst,
nemi. genom alt på Hans Son och Hans ätt öfverflytta samma
trohet och sjelfuppoffrande tillgifvenhet, de egnat stamfadren, och
att, djupt kännande huru nära beståndet af brödrafolkens frihet,
ära och sjelfständighet äro förenade med konungahusets, för
Konung Oscar hafva lif och välfärd osparade, såsom de haft deni
för Konung Carl Johan.
Öfvertygad, att alla medlemmar af detta Stånd delar samma
önskan, får jag anhålla, att Hr Gr. o. Landtm, behagade lill R.
o. Ad, framställa den propos., att Ståndet, såsom ett prof på dess
aktning för och saknad af den ädle aflidne, måtte till grafven beledsaga
framlidne H. Ex. Grefve Brahes stoft.
Uppå härom framställd propos. biföll R. o. Ad. Hr Rosenblads
förslag, hvarefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att
framlidne H. Ex. Hr Gr. Brahes begrafning blifvit utsatt lill nästa
Onsdag f. m. samt att timman dertill, som ännu icke var
känd, skulle blifva för R. o. Ad. anmäld i nästa plenum, derest
något sådant komme att före Onsdagen inträffa, eller i annat fall
genom anslag på R. o. Ad:s klubb.
Föredrogs Exp.Utsk:s d 18 dennes på bordet lagda förslag N:o
4, till R. St:s und. skrifvelse till K. M., om förändradt sätt för
kröningspenuingars utdelande.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Detta förslag till und.
skrifvelse upplästes i förra plenum för R. o. Ad. Jag begärde
det då på bordet, emedan jag hade ämnat föreslå någon jemkning
i uttrycken; men som jag sedan funnit, att dessa äro alldeles
öfverensstämmande med de beslut, som R. o. Ad. samt de
öfriga Stånden fattat, och med sjelfva ordalydelsen i Utsk:s betänk.,
så kan jag ingen erinran göra, utan låter det bero vid hvad föreslaget
är.
Ifrågavar. förslag blef derefter af R. o. Ad. godkändt.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s d. 14 och 18 dennes på bordet
348
Den 21 September f. m.
lagda mern. N:o 4, med uppgift å hvilande förslag till grundlagsändringar.
Sedan H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, att detta
mern. komme att föredragas på det sätt, att de deri upptagne
punkterne, såsom innefattande särskilda förslag, blifva särskildt
föremål för öfverläggning och afgörande, företogs
l:sta punkten. I{. M. nild. propos., ang:de upphäfvande af
hvad nu stadgadt ar om lagförklaringars utfärdande af Högsta
Domstolen.
Regeringsformen.
§ 19-  (Utgår.)
§ 21.
(Sednare perioden utgår.)
§ 88.
Med förklaring öfver Civil- och Criminal- samt Kyrkolag förhälles
som med sådan lags stiftande.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan icke inse nyttan
af den förändring i grundlagen, som detta förslag afser. Följden deraf
skulle blifva, att emellan riksdagarne kunde icke förklaringar
öfver något lagstadgande äga rum, utan de skulle endast af Konungen
och 11. St., i samma ordning som ny lag stiftas, kunna gifvas.
Om såsom understundom händer, en förändring i allmänna
lagen vid en riksdag sker, och denna förändring sedermera skall
tillämpas af de särskilda domstolarne, och om dessa domstolar
fatta olika begrepp om den nya lagen och tillämpa den på olika
sätt, så kommer den nya lagen alt medföra olika följder i den
ena delen af riket, emot de följder som den medförde i den andra.
Efter det nya föreslagna stadgandet skulle icke Högsta Domstolen
då kunna gifva en förklaring af den gällande lagen, som
öfverensstämde med rättvisan och medförde likhet öfver hela riket,
utan det skulle fortfarande under liera år kunna inträffa, att ett mål
bedömdes i söder på ett sätt och i norr på ett annat; och icke nog
att delta förhållande kunde fortfara till nästa riksdag, det skulle
äfven kunna hända, att när frågan förekom hos R. St., meningarne
voro delade och 2 Stånd stannade emot 2, och då förfölle frågan vid
den riksdagen. Sålunda skulle olikhet i lagskipningen kunna äga
rum icke allenast intill nästa riksdag, utan ännu längre, under
liera fortgående riksdagar. Detta vore en följd af grundlagsförändringen,
som jag för min del icke kan anse vara att eftersträfva,
utan tvertnm böra förekommas. Uti grundlagens nuvar. stadgande
förekommes ett sådant förhållande, då det tillägger Högsta
Domstolen rättighet och pligt att i sådana förekommande fall, som
nu äro omnämnda, förklara huru lagen bör förstås, till rättelse för
hela riket, och således till en likhet inför lagen, hvilken, om den
nya förändringen skulle antagas, icke vore med någon säkerhet
alt påräkna. Jag afstyrker antagande af förslaget.
Hr von Troil, Emil: Den siste värde talaren har icke
Den 21 September f. m.
349
kunnat inse något skäl för antagandet af detta förslag. Jag för
min del måste erkänna, att jag icke finner något skäl för detsammas
förkastande. Han har befarat, alt händelser skulle kunna inträffa,
då lag saknades, då domare saknade grunder, hvarefter de
skulle fälla sitt utslag. Det kan visserligen hända i Sverige, likasom
i alla andra länder, att lagen kan befinnas icke vara fullt tydlig
i förekommande fall. Det tillhör då den domare, som skall
tillämpa samma lag, att, genom jemförelse af likartade bestämmelser,
söka deraf draga slutsatser om lagens rätta förstånd. Visserligen
kunna i särskilda delar af riket olika domar i likartade
saker blifva fällda, men man bör erinra sig, att man går från de
lägre instanserna till de högre och att man slutligen stannar vid
en enda domstol, hvilken bör bringa enhet i lagskipningen när
målen komma dit. Den rättighet, som Högsta Domstolen nu äger
att meddela lagförklaringar, är någonting, som jag tror icke har
sin motsvarighet i något annat land och som är alltför besynnerligt.
87 § Reg.F. säger, att ej må någon ny lag stiftas eller gammal
afskaffas utan Konungens och Ständernas sammanstämmande
beslut. Denna § har sedan blifvit gjord till en osanning genom
88 §, som talar om lagförklaringar. En lagförklaring, som ofta
är lika vigtig som en verklig lag, tillkommer i Högsta Domstolen
genom votering. Det kan då hända, att 7 ledamöter äro närvar,
och alt Konungen jemte tvenne af dessa ledamöter stå på ena sidan,
De hafva då tillsammans 4 röster; å andra sidan är det 5,
som således utgöra pluraliteten. På detta sätt tillkommer då en
lag, vid hvars stiftande Konungamakten icke äger något veto. Vid
en kommande riksdag kunna Ständerna en sådan lag upphäfva,
men Konungen äger icke denna rättighet. Skulle nu Ständernas
uppmärksamhet icke fästas på denna lagförklaring, så kan, genom
förbiseende på deras sida i denna väg, en ganska orimlig lag tillkomma
med en rösts pluralitet af ett ganska ringa antal domare.
Jag skulle tro, att om man fäster uppmärksamheten på denna omständighet,
så skall man finna, att det är ett högst besynnerligt
sätt att stifta lag. Några synnerliga vådor deremot kan jag alldeles
icke finna kunna uppkomma deraf, att med en lagförklarings
afgifvande skulle dröjas intill nästa riksdag. På sätt jag redan
nämnt, få domstolarne hjelpa sig fram under tiden genom analogier,
och olägenheten deraf är jemförelsevis ganska ringa, emot den
som kan uppkomma genom oriktiga lagförklaringar af Högsta Domstolen.
Jag röstar för bifall till förslaget.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Hr von Troil har så fullständigt
utredt detta ämne, att jag icke vill besvära R. o. Ad. med
att upprepa de skäl han anfört, utan ber endast att få förena mig
med honom, öfvertygad derom, att detta förslag är håde nödigt
och nyttigt, hvilket jemväl erfarenheten bekräftat i många hänseenden,
och jag vill i detta afseende blott fästa Frih. Palmstjernas
uppmärksamhet på den förklaring öfver bysättningslagen, sorn
sedan sista riksdag blifvit utfärdad och hvilken var nog uppenbart
stridande både emot K. M:s propos. och Ständernas i detta ämne
fattade och af K. M, sanctionerade beslut.
350
Den 21 September f. m.
Frih. Cederström, Jacob: Man söker nästan vid hvarje
tillfälle, då man kommer till frågan om förändringar i vår grundlag,
att vilja hafva motsvarighet i andra länders och derutinnan
söka anledn. till att upphäfva vår. Man hör likväl dervid fästa
en närmare uppmärksamhet på våra äldre förhållanden och på
dem sorn afsågos när grundlagen stiftades. Man säger, att här
har Konungen förlorat sitt veto vid stiftande af civil lag, som likväl
enligt 87 § Reg.F. bör stiftas af Konung och Ständer gemensamt
och af dem allena. Man måste betrakta det förhållande, att
Svenska representationen icke stiftar civil lag annorlunda än som
sagdt är i 87 §, och att representationen efter grundlagen samlas
livart 5 år. Likväl uppkomma frågor om rättelse af otydligheter
i lagen, inom samma tid, som kunna vara af svår beskaffenhet.
Vid det argument man anfört, att en majoritet i Högsta Domstolen
kan, i strid med Konungens och Ständernas vilja, bestämma
en lagförklaring, har man förbisett skillnaden emellan Konungen
såsom ledamot i Högsta Domstolen med 2 röster och Konungen
såsom riket allena styrande. Man vill icke afse denna dubbla natur
i Konungens befattning; man vill icke begripa lagstiftarens
mening dermed, som likväl är af en ganska ingripande egenskap
i samhällsskicket. Vid sådant förhållande anhåller jag att fä
fästa uppmärksamheten på nyttan af det stadgande, som i grundlagen
för närvar, finnes. Konung och Ständer hafva vid kommande
riksdag tillfälle att förklara, huruvida Högsta Domstolens
lagförklaring skall som lag antagas eller blifva förkastad; och skulle
den händelse inträffa, att Högsta Domstolens ledamöter af en eller
annan händelse skulle hafva bestämt en lagförklaring, som skulle
vara i strid med lagens anda och möjligen skadlig, så följer deraf,
att Ständerna begagna sin rättighet att utesluta sådana ledamöter
från Domstolen, hvilkas förstånd icke varit tillräckligt att
bedömma en lags rätta mening. Man har ofta klandrat denna
institution, som är egen för Sverige, emedan man icke vill förstå
dess mening. Jag för min del afstyrker förslaget såsom orätt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Här är sagdt, att erfarenheten
visat angelägenheten eller nödvändigheten af en förändrings
införande i grundlagen med afseende på lagförklaringar.
Jag kan för närvar, icke påminna mig, att många sådana lagförklaringar
från Högsta Domstolen emanerat. Egentligen erinrar
jag mig blott den sista rör:de bysätlniugslagen, hvilken Hr Dalman
ansåg utgöra ett talande bevis för nödvändigheten af en ändring
i närvar, stadgande ang:de tillkomsten af lagförklaringar.
Jag kan icke finna att deruti ligger något skäl för upphäfvande af
sjelfva stadgandet, men väl kan deruti ligga ett skäl för Ständerna
att upphäfva denna lagförklaring. Att en lagförklaring gafs af
Högsta Domstolen anser jag hafva varit ganska angeläget, enär det
verkligen inträffade, att i det ena länet dömdes till bysättning på
den grund, att det nyss gifna stadgandet icke var så lydande, som
Högsta Domstolen sedermera ansåg det, då i andra län återigen
icke dömdes lill bysättning för likartade frågor. I de län der by
-
Den 21 September fi nt.
351
sättning ålades, kunde det hända, att utslaget blef af hofrätten
upphäfdt om det öfverklagades. Således tillämpades denna af
Konung och Ständer vid föreg:de riksdag beslutade lagförändring
i särskilda län olika, icke allenast i afseende på personers egendom,
utan i afseende på deras personliga frihet. Ett sådant tillstånd
borde väl icke fortfara. Någon allmänt gällande regel skulle
väl föreskrifvas, så att hvarje medborgare skedde lika rätt och att
det icke berodde på hans bostad, huruvida han kunde blifva ålagd
en härdare påföljd eller en lindrigare. Ett sådant tillstånd hade
likväl, om det nu förevar, förslaget varit antaget, kunnat fortfara
allt intill denna tid, och måhända ännu längre om 2 Stånd stannat
emot 2 i afseende på frågan om förklaringen af denna lag.
Jag hemställer, huruvida man bör bereda möjligheten för fortfarandet
af sådana olikheter i lagskipningen inom ett och samma
samhälle.
Det är sagdt, att domstolarne få hjelpa sig fram så godt de
kunna, genom analogier och genom öfvervägande af det nya lagstadgandets
sammanhang med det gamla. Det är godt och väl
att domstolarne hjelpa sig fram derigenom, men de rättsökande
hjelpa sig illa fram på det sättet och dem sker icke lika rätt p;i
ena stället, som på det andra, hvarpå likväl hvar och en äger
billigt anspråk. Det är äfven sagdt, att den som icke åtnöjdes
med en lägre domstols utslag, kunde gå till högre instanser, der
han kunde påräkna enhet i lagskipningen. Måhända har man
likväl exempel derpå, att denna enhet icke alltid finnes. Det händer,
att en dags skillnad i tid, då målet föredrages, gör skillnad
i utslaget, allt efter sammansättningen af domstolens ledamöter;
så att äfven der skulle icke alltid enhet kunna påräknas, när icke
något bestämdt lagstadgande funnes, som vore oförtydbart. Dessutom
skulle jag tro, att man borde kunna påräkna enhet i lagskipningen,
såväl uti den lägsta instansen som i den högsta, i så
enkla fall som de uti hvilka lagförklaringar böra ifrågakomma.
Det har äfven blifvit sagdt, att det nu gällande lagstadgandet icke
liar sin motsvarighet i något annat land. Jag ber om ursäkt att
jag vågar bestrida delta och tror mig känna, att det finnes ett
annat land af långt större vidd än Sverige, och der lagskipningen
kommit på en högre ståndpunkt än dess nuvar. uti Sverige, som
har ett dylikt lagstadgande, hvilket ock tillämpas med den största
noggranhet och ständig uppmärksamhet på de olika sätt, hvarpå
underdomstolarne tillämpa lagen.
Här bar ytterligare blifvit sagdt, att genom det nuvar. sättet
att utgifva lagförklaringar, skulle orimliga lagar kunna stiftas och
blifva föreskrifna till rättesnöre för domstolarne. Detta är en förutsättning,
som jag icke kan dela. Skulle sådant likväl inträffa,
så kan detta likväl icke sträcka sig längre än till nästa riksdag,
ty det kan icke undfalla Just.ombudsm:s och representationens
uppmärksamhet om en orimlig lag blifvit stiftad emellan riksdagarne.
Då blir den upphäfd och har ingen påföljd. Deremot om
den nu föreslagna förändringen antages, så skulle det kunna hända,
att en orimlig lagskipning af våra lägre domstolar kunde kom
-
352
Den 21 September f. m.
ma att äga rum, utan att rättelse kunde vinnas, och den rättsökande
skulle nödgas gä till högre instanser för att få rätt, och
jag anser icke det vara rätta sättet att gå till väga, om man bereder
parterna anledn:r att, oftare än hittills varit fallet, behöfva
öfverklaga underrätternas domar. Jag anser således, att det nya
förslaget skulle medföra ganska många olägenheter. Det gamla
stadgandet i grundlagen kan möjligen också hafva sina olägenheter,
det vill jag icke bestrida; men jag anser att de hvarken äro så
stora eller vådliga. I alla fall, om olägenheterna vore ungefär lika
å ömse sidor, så är det bättre att bibehålla det gamla, som är
bepröfvadt, då man icke ser att det nya är hvarken förmånligare
eller rättvisare.
Detta anförande hade blifvit afbrutet genom ankomsten af
Hr Statsrådet m. m. Frih. Gustaf Abraham Peyron, som å K. M:s
höga vägnar till R. o. Ad. öfverlemnade en nåd. propos. och
2:ne nåd. skrifvelser till R. St.
Frih. Nordenfalk, Johan: Det sått, hvarpå grundlagsförändringar
anmälas hos R. St. vid den riksdag då de afgöras, då
nemi. denna anmälan innefattar blott en kort förteckning, eller,
att jag så må säga, ett registratur på de sedan föreg:de riksdag
hvilande besluten, utan någon motivering, gör det till en nödvändighet
att återkalla de skäl, som föranledt besluten, och det är i
sådant afseende jag skall utbe mig tillstånd att få uppläsa den del
af K. M:s nåd. propos. i ämnet, som innehåller motiveringen för
det beslut, som är i fråga:
”Vöre det i sig sjelf rikligt alt genom Högsta Domstolen låta
lagförklaringar utfärdas, så skulle stadgandena härom ändock
påkalla väsendtlig förändring, i öfverensstämmelse med hvad K. M.
vid 1823 och 1829 årens riksdagar föreslagit, emedan det sammanhang,
som alltid bör äga rum emellan grundlagens särskilda
stadganden, ovillkorligen fordrar, det Konungamakten må äga samma
prerogativ emot Högsta Domstolen, som i afseende å R. St.,
så att Konungens sanctionsrätt i frågor om lagförklaringar blefve
på alla förekommande fall tillämplig och Högsta Domstolen aldrig
ägde utöfva en vidsträcktare myndighet, än som enligt grundlagen
R. St. tillkommer. — Men K. M. kan, efter fortsatt öfvervägande
i ämnet, icke gilla saken mera än sättet. Domaren är lagens tolk
i de rättstvister, som läggas under hans pröfning; men att öfver
lagen meddela sådan förklaring, som skall gälla för alla de fall,
der tillämpning af den förklarade lagen kommer i fråga, tillhörer
lagstiftaren allena. Man har i allmänhet antagit såsom en vigtig
grundsats, att lagstiftarens och domarens functioner ej böra sammanblandas.
Anledn. till Reg.F:s afvikelse från denna grundsats
i ofvanberörde måtto synes endast kunna vara den, att, då lagstiftande
makten, hvad allmän civil-, criminal- och kyrkolag angår,
tillhör Konungen och R. St. gemensamt, och denna del af
lagstiftningen således måste under den långa mellantiden af 5 år
emellan riksdagarne förblifva hvilande, man föreställt sig såsom
niöj
-
Den 21 September f. m.
353
möjligen af beliofvet påkalladt, att åt Högsta Domstolen lemna omförmälde
uppdrag. Men erfarenheten har icke vitsordat detta behof.
Under de 5 år t. ex., sorn förflutit sedan nasti, riksdag, har
Högsta Domstolen icke utfärdat någon enda allmän lagförklaring;
och derest R. St. antaga den af K, M. na föreslagna grundlagsförändring,
att lagtima riksdag skall infalla hvart tredje år, lärer
nämnde behof ännu mindre kunna i framtiden uppstå.”
Här är sagdt i den K. propos., att beliofvet af lagförklaringar
sällan uppstått. Sedan sista riksdag har blott en lagförklaring
blifvit meddelad. Följden deraf har blifvit den, att K. M. nu sett
sig nödsakad att föreslå upphäfvande af denna lagförklaring. Det
kan genom det stadgande som nu finnes, hända och har händt,
att Konungen, som deltagit såsom den ena statsmakten vid stiftandet
af en lag, har sett sin röst undertryckt, derigenom att en
tredje auctoritet, nemi. Högsta Domstolen, kommer emellan med en
förklaring. Konungen har icke menat så utan så, och Konungen
kan således genom Högsta Domstolen blifva öfverröstad i förklaringen
af sin egen lag. Man har vid föregtde tillfällen under
denna riksdag, talat om Konungamaktens nedsättning och man
fäster med mycket skäl all uppmärksamhet dervid, men jag hemställer,
huruvida det icke leder till Konungamaktens nedsättning,
att Konungen skall kunna inblandas äfven i domareåligganden och
der blifva öfverröstad. Sådant kan icke stå tillsammans med någon
sund lagstiftning och icke eller med den conslitution, som vi
hafva. Jag kan icke annat än på dessa skäl och jemväl på dem,
som af andra talare blifvit anförda, på det högsta understödja bifall
till Const.Utsk:s förslag.
Hr Dal man: Jag har blifvit förekommen af den siste värde
talaren. Jag hade nemi. ämnat att lika med honom begära
uppläsning af den K. propos. i ämnet vid förra riksdag. Jag ber
blott att få fästa uppmärksamheten dervid, att i grundlagen den
allmänna grundsats är uttryckt, att med förklaring öfver civil
och criminel samt kyrkolag förhålles som med sådan lags stiftande.
Det stadgande, sorn härom sedermera tillkommit, har blifvit
föranlcdt deraf, att en längre tid då förflöt emellan riksdagarne,
hvarigenom möjligen beliofvet af sådana förklaringar oftare kunde
förekomma. Nu har likväl dels erfarenheten ådagalagt, att behofvet
af dessa förklaringar icke varit särdeles stort, och dels hvilar
till antagande vid denna riksdag ett förslag till grundlagsförändring,
i följd hvaraf riksdagarne skola återkomma hvart tredje år. Således
är det att supponera, att ännu färre tillfällen skola inträffa,
då lagarne behöfva förklaras af någon annan än dem, som stiftat
desamma. Deremot skulle följden af att bibehålla det nu gällande
grundlagsstadgandet kunna blifva, att vi ägde en lag emellan
riksdagarne och en annan lag under desamma; ja, Ständernas lagstiftningsomsorger
skulle möjligen kunna komma att inskränka sig
dertill, att begära upphäfvande af Högsta Domstolens lagförklaringar
och i sitt ursprungliga skick återställa de af Konung och Ständer
stiftade lagar, hvarefter likväl Högsta Domstolen vore af grund2
II. 45
354
Den 21 September f. m.
lagen oförhindrad att ånyo förklara äfven den nya lagen, i strid
med Konungs och Ständers åsigter. Frih. Palmstjerna har utbred t
sig särdeles mycket om de olägenheter, sorn skulle hafva uppkommit
genom en uteblifven förklaring ang-.de bysättningslagen. Olägenheterna
skulle likväl i delta fall icke bestått i någonting annat
än den olägenhet, som tyvärr är oskiljaktig från all lagskipning,
nemi. att den ene domaren tillämpar lagen på ett sätt och
den andra på ett annat, att den ene af Konungens Bef:h:de med
mera insigt och kraft tillämpar bysättningslagen än den andra. 1
öfrigt föreställer jag mig, att om några af dessa mål på vanlig
väg inkommit till Högsta Domstolen, och Högsta Domstolen gifvit
sitt utslag derefter, i enlighet med den utfärdade lagförklaringen,
så torde detta haft samma verkan, i följd af det afseende underdomstolarne
fästat uppå de gifna prejudicaten. Visserligen hade
äfven dessa, efter min tanka, varit stridande mot lagens rätta mening,
men det hade dock icke framkallat det abnorma förhållande,
som nu visat sig, att nemi. K. M. föreslår R. St. alt vid denna
riksdag upphäfva en i K. M:s eget höga namn, för icke fullt
två år sedan, af Högsta Domstolen utfärdad lagförklaring. Jag tillstyrker
bifall till Coust.Utsk:s förslag.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Ehuru det torde vara öfverflödigt,
efter hvad här blifvit anfördt, synnerligen af Frih. Nordenfalk,
alt mycket orda i denna sak, kan jag likväl icke underlåta
att för min del förklara, att jag anser Högsta Domstolens rätt att
göra lagförklaringar, och dermed förenad rätt att provisoriskt stifta
lag, såsom både onödig och skadlig. Den är onödig, derföre
att någon enskilds ratt icke kan blifva förnärmad om rättigheten
lill en sådan lagförklaring försvunne; ty hvar och en, som tror
sig vara orätt behandlad af någon lägre domstol, har sin rätt öppen
att fä saken pröfvad af Högsta Domstolen, och lagen således
i hvarje särskidlt fall förklarad. Jag anser denna rätt skadlig, derföre
att, såsom det har blifvit tydligen visadt, man derigenom kan
kringgå Konungens rätt att i lagstiftningsfrågor utöfva ett bestämdt
veto. Jag vill icke upprepa den utveckling deraf, som här blifvit
framställd, utan vill blott vid Frih. Cederströms anmärkn., att
dermed vore ingen fara, emedan Konungen och Ständerna komma
att bedomina dessa lagförklaringar, erinra att detta är oriktigt.
Icke Konungen, utan Ständerna allena äga att göra anmärkmr
deröfver. Om de underlåta detta, så blir förklaringen
gällande lag, oansedt Konungen dertill icke lemnat sitt bifall. Jag
röstar således till bifall för förslaget.
Frih. Cederström, Thure Fredr.: Då jag till alla delar
instämmer med de Hrr, som yttrat sig för bifall till nu förevar,
grundlagsförändring, vill jag icke uppträda med någon vidlyftig
framställning härutinnan. Tjenligheten och nyttan af den föreslagna
grundlagsförändringen, äro vordne fullkomligen ådagalagda
genom Hr von Troils och Frih. Nordenfalks sakrika anföranden;
men jag anhåller att få fästa det II. Ståndets uppmärksamhet på
ett yttrande af Konung Carl XIV Johan, då frågan om bysättningslagen
förekom i Statsrådet. Sedan nemi. Statsrådets ledamö
-
Den 21 September f. m.
355
ler hade anmält, alt frågan redan vore afgjord genom Högsta Domstolens
pluralitet, och att Konungens röster vore ulan all betydenhet,
så hemställde Statsrådets ledamöter, att Konungen, på det
han icke måtte nödgas med sitt namns underskrift förse ett beslut,
som han icke gillade, behagade tillstädja att beslutet finge
expedieras under K. M:s secret. Detta biföll Konungen, och behagade
i nåder tillägga: ”Enligt 21 § Reg.F. har Konungen 2:ne
röster i Högsta Domstolen. Jemlikt 19 § tillhör Högsta Domstolen
att gifva lagförklaringar, och Konungen| har icke i dessa frågor
rätt till veto. Således är Högsta Domstolen i detta hänseende
iklädd en myndighet, utöfver den som grundlagen tillerkänner
K. St. K. M. liar fästat II. St:s uppmärksamhet på nödvändigheten
att ändra dessa stadganden, genom nåd. propos:r vid riksdagarne
åren 1823, 1829 och 1840. De 2:ne förra propostna
hafva icke blifvit antagna. Den sednaste hvilar till afgörande vid
nästa riksdag. Nationen befinner sig således ännu fortfarande i
samma ställning som hittills, lill följd af ordslällningen i denna §,
som tillägger Högsta Domstolen en uteslutande rätt att meddela
lagförklaring, en rättighet, som R. St. icke äga utan Konungens
sanction. Emedlertid och oaktadt de fel och misstag, som kunna
ägt rum vid grundlagens redigerande, vill K. M., nu såsom alltid,
gifva exempel af aktning för denna lags helgd.”
Jag tillstyrker antagande af Const.Utsk:s ifrägavar. betänk.
Frih. Cederström , Jacob: Vid de tillfällen, då R. o. Ad.
och öfriga RiksSt. öfverlagt i samma ämne, har utgången blifvit
afslag å det gjorda förslaget. Men detta kan vara likgiltigt. Frågan
är nu ånyo före, och man skall således tillse, hvad som är
samhällsnyttigt eller icke. För min del har jag redan yttrat hvad
jag anser vara nyttigt, det vill säga, att vidblifva hvad som är. Jagvill
yttra några ord till stöd för denna min mening i anledn. af
hvad som här blifvit deremot sagdt. Man har nemi. påstått, att
Högsta Domstolen skulle nu äga rätt att säga hvad Konungen menat
eller icke menat i en lagbestämmelse. Det är likväl icke Konungens
mening, som är i fråga då en lagförklaring skall gifvas,
utan frågan är huru den lagen skall af domaren tillämpas. Denna
fråga har naturligtvis aldrig utgjort föremål för Konungens beslut,
då han gifvit sitt samtycke, antingen den blifvit af Ständerna
föreslagen och af honom fastställd, eller på grund af en K.
propos. af Ständerna antagen. Frågan är helt enkelt den, huru
bör från den ena riksdagen till den andra förhållas; ty vid påföljande
riksdag blifver Ständernas röst inhemtad i frågan. Det medgifves
gerna, att i 87 § Reg.F., der ordningen för lagfrågor eljest
är fastställd, finnes icke omnämnt, huru tillgå skall då Högsta Domstolen
i förväg gjort en lagförklaring, ty derom är särskildt stadgadt.
Konungen har i detta fall icke mer än 2 röster vid en
förklarings afgifvande, som gäller intill dess Ständerna vid nästa
riksdag pröfvat densamma, eller genom stillatigande densamma gillat.
Man måste emedlertid erkänna, att lagförklaringar, som fordom
blifvit af Högsta Domstolen afgifna, i många fall varit nödi
-
356
Den 21 September f. m.
ga och nyttiga, och de böra val då icke undanrödjas, derföre att
det icke står tillsammans med Konungens allena-styrelse af riket
att endast hafva 2 rösler i förklaringen af lagens rätta mening.
Vi måste absolut skilja dessa båda begrepp, ty Konungen i Högsta
Domstolen är icke regerande Konung utan dömmande Konung.
Det är den dömmande Konungen, som bar blott 2 rösler, ty man
antager, att de 12, som sitta bredvid honom, skola hafva samma
intresse som han att stadga det rätta, emedan grundlagen stadgar
för dem ansvarighet. Om de skulle tillstyrka en tolkning af lagen,
som vore skadlig för medborgare, föijer ock deraf, att medborgarne
veta att göra sig af med sådana domare. Delta förslag
har flera gånger förut blifvit af II. St. afslaget, och jag hoppas
att det äfven sker denna gång.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag beklagar, att jag vid
detta tillfälle icke kan instämma i den mening, som blifvit yttrad
af Frihme Palmstjerna och Gederström. Jag anser den motsatta
meningen vara riktig och anhåller att få utveckla skälen dertill,
äfven om jag skulle komma att upprepa något af hvad i detta ämne
redan är sagdt; men jag måste för fullständighetens skuld upplaga
ämnet såsom jag förstår det. Första frågan är den : kan man icke
vänta på en lagförklaring från en riksdag till en annan? Jag skulle tro
det vara görligt, emedan alla, eller åtminstone de flesta talare, som
hittills yttrat sig, medgifvit, att de lagförklaringar, som kommit
i fråga, varit ganska fä. Vi hafva ock andra lagar, ännu vigtigare
än de, som kunna af Högsta Domstolen förklaras, nemi. grundlagarne.
Dessa få ingen förklaring mellan riksdagarne undergå,
deras förändring är svårare än den allmänna lagens; dock måste
de gälla frän den ena riksdagen till den andra, ehuru kinkig
deras tillämpning än må vara, och ehuru äfventyrlig den
för Konungens rådgifvare varit och är. Const.Ulsk:s ledamöter
kunna, såsom erfarenheten visat, vara af icke mindre olika tankar
om rätta förståndet af grundlagen, än domstolarne om den
allmänna lagen. Den andra frågan är: kan olika tillämpning af
den allmänna lagen undvikas, derigenom att Högsta Domstolen
gifvet' förklaringar? Ingalunda. Högsta Domstolen bevisar det bäst
sjelf; ty af samvetsgrannhet hos dess medlemmar inträffar ofta,
att de hafva olika meningar om lagens rätta förstånd, hvadan saken
får en olika utgång, alltefter de ledamöter, som för tillfället
äro tillstädes. När sä sker inom Högsta Domstolen, är klart, att
det ännu lättare kau hända inom skilda underrätter, der ledamöterne
icke hafva tillfälle att utbyta åsigter och jemka sig efter
livad rimligast synas må. Aro de förklaringar, som Högsta Domstolen
gjort, lyckliga? Man har i dag påstått, att en af de sista
lagförklaringarne varit motsatsen. Hvad har man då dermed vunnit?
Vore icke bättre, att en sådan förklaring blifvit underlåten
och att man rättat sig efter Högsta Domstolens beslut eller de s.
k, prejudicaten? En redan gjord förklaring kan ej utan besvär eller
någon olägenhet upphäfvas. Ber man nu till frågans formella
behandling, så är det förundransvärd!, att Högsta Domstolens beslut
allena skall hafva större kraft än Ständernas sammanstäm
-
Den 21 September f. m.
357
mande beslut, större kraft än Konungens och 2:ne RiksSt:s beslut
tillsammans, ty de äro icke ens tillräoklige för en lagförklaring.
Men det är icke ens Domstolen in pleno, eller de 12 ledamöternas
röster, som dertill erfordras. Enligt 22 § Reg.F. få icke flera
än 8 vara på en gång tjenstgörande. Af dessa 8 behöfva icke
mera än G vara af en mening, för att öfverrösta de 2 återstående
och Konungen, den högsta statsmaktens utöfvare, med sina 2
röster. När nu dertill kommer, såsom jag förut nämnt, att Domstolens
åsigter inom sig äro stridiga, att samma lagrum förklaras
helt annorlunda af den ene och andre, så kan det hända, att om
ett mål t. ex. förekommer den sista Juli, (man vet att det är vid
mänadernes början, sorn Högsta Domstolens ledamöter ombytas) så
blifver det helt olika afgjordt, än om det förekommer den 1 Aug,
Det beror följakteligen pä en slump huru förklaringen utfaller.
Jag tillstyrker derföre, att K. M:s nåd. propos. och Const.Utskis
derpå grundade förslag måtte bifallas.
Frih. Nordenfalk: Frih. Cederström, Jacob, har, till bemötande
af hvad jag sist yttrade, i fråga om grunderna för lagstiftningen
äfven i denna del, sagt, alt man borde noga skilja emellan
den regerande Konungen och den dömmande. Det är just derom
tvisten är, och felet är just, efter min tanke, att man i grundlagen
gjort denna skillnad, och jag skulle anse det önskvärdt, att
man icke hade en regerande Konung, hvilken har en function
såsom Konung, der han icke blir regerande, utan öfverröstas af
andra. Föröfrigt synes det mig, att man i denna fråga behöfde
vädja helt enkelt blott till det sunda förnuftet, till en klar slutsats.
Om t. ex. en enskild afgifver en befallning, som beliunes
mörk och behöfver förklaras. Hvem skall förklara, hvad som är
menadt; är det den, som afgifvit det mörka yttrandet, eller är det
någon annan? Mig synes, att det är endast den, som fattat beslutet,
hvilken kan göra förklaringen. Det är Konungen och Ständerna,
som gemensamt stifta lag, och det bör således blott vara
de, som förklara den.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Lika med Hr von
Hartmansdorff, då han beklagade sig, att vid detta tillfälle vara af
olika tanka med Frih:ne Palmstjerna och Cederström, kunde äfven
jag skäligen börja med att nu beklaga mig, att nödgas vara
af olika tanka med honom och isynnerhet med den ledamot, som
sist yttrade sig. Jag har under de många riksdagar jag bevistat,
alltid varit af den tanke, att detta stadgande, som är eget för
Sverige, äfven är behöfligt. Det är i allmänhet mindre förmånligt
för en nation att bestå af några få millioner menniskor, men några
förmåner härflyta dock derifrån, och bland andra den att kunna
hafva en enda Högsta Domstol. En sådan förmån bör man så
mycket som möjligt begagna och icke bortkasta. Från urminnes
tid hafva Sveriges Konungar äfven varit Sveriges domare. Sverige
har haft envåldskonungar, men derföre icke envåldsdomare.
Svenska folket har alltid vetat skilja emellan Konungens befattning
som domare och Konungens befattning såsom landets högsta
358
Den 21 September f. m.
styresman. Vi må icke eller tro, att folket i en framtid skulle
mera förvillas om detta begrepp; och då våra forntida Konungar
icke i sin höghet förnärmades, eller R. St. i sin lagstiftande makt,
derigenom att en Högste Domstol, der den funnits, kunnat utgifva
lagförklaringar, så lärer det icke eller nu, med afseende af rang,
något skäl finnas att antaga detta förslag. Det är endast nyttan
för samhället man här behöfver fästa sig vid. Det är sagdt, att
lagförklaringar sällan förekomma. Det är ganska väl att lagarne
skrifvas så, att de sällan behöfva förklaras. Jag tror dock, att i
civil lagstiftning förekommit sådana fall, der, så framt man icke
med största varsamhet gått till väga, det verkligen varit behof af
lagförklaringar. När en lagförklaring är gifven emellan riksdagarne,
så är ju dessutom tillfälle för såväl Konungen som Ständerna
och deras Just.ombudsm. att dervid göra anmärkmr och förklaringen
omgöra, ifall den icke varit riktig och nyttig. Det kan således
icke, på sätt en talare yttrat, undgå uppmärksamheten, om
förklaringen har medfört skada. Då detta stadgande sedan 1809 varit
gällande, utan att lända till någon skada, men i Hera fall lill
nytta, kan jag för min del icke samtycka att gifva min röst till
detsammas borttagande. Detta har jag en gång förr yttrat oell
anser mig förbunden att dervid blifva. Jag tillstyrker afslag å
Const.Utsk:s förslag.
Hr von Troil: Den värde talare, som här omförmält, huru
lagförklaringar gifvas i ett annat land, der lagskipningeu skall
vara mycket utbildad, har, som jag förmodar, bortblandat lagförklaringar
med prejudicater. Att prejudicater gälla i alla land, der
juridik studeras, är ganska sant, äfvensom att den Högste Domstolen
i detta afseende måste verka mest, ty om det visar sig att
de lägre domstolarnes utslag alltid blifva casserade, om de icke
äro i öfverenstämmelse med de grunder, som den Högste Domstolen
följer, sä är det klart, att underdomstolarne skola mera eller
mindre rätta sig derefter. Men dessa prejudicater äro gifna r
högsta instansen, när målet på ordentlig väg kommit dit, hvaremot
förhållandet med lagförklaringarue här är, att de utgifvas pä
inkommen förfrågan af underdomstolarne. När en underdomare finner
lagen mörk, går han in till Högsta Domstolen och begär förklaring.
Högsta Domstolen tolkar då lagen och låter sedan den
lägre domstolen verkställa förklaringen eller redigera den i form
af utslag. Målet går sedan igenom alla instanserna och återkommer
till Högsta Domstolen, som sålunda uti samma sak dömmer i
både första och sista instansen. Man har sagt, att saken icke vore
vådlig, att den kunde rättas vid nästa riksdag; men jag ber
att få fästa uppmärksamheten derpå, att om saken företages vid
följande riksdag och man föreslår upphäfvande af en lagförklaring,
som Högsta Domstolen utgifvit, så fordras för verkställighet deraf
3 Stånds sammanstämmande beslut. Stanna 2 Stånd emot 2, så
blifver förklaringen qvarstående. Den fråga, hvarom R. o. Ad.
nu har att rösta, är således den: skall ny lag kunna stiftas endast
genom Konungens och 3 RiksSt:s sammanstämmande beslut,
Den 21 September f. m.
359
eller skall ny lag kunna stiftas af 5 Just.råd, tillsammans med 2
Ständ vid påföljande riksdag, i rak strid med Konungens och 2
RiksShs sammanstämmande beslut? Det är frågan i hela dess enkelhet
; jag finnér den ingalunda tvetydig; jag tror, att det är af
vigt och nytta att för lags stiftande finnes ett absolut veto hos
Konungen. Något bevis för nödvändigheten att hålla detsamma
i helgd behöfves icke. Det vore i sanning märkvärdigt, om det
skulle behöfvas inför denna församling. Det vore sannerligen märkvärdigt,
om ett lagförslag af denna art, som tvenne gånger blifvit
föreslaget af Konungen och nu understödjes af Regeringen, skulle af
R. o. Ad. förkastas.
Hr Printzenskjöld, Carl: Den öfvertygelse jag äggr, och
som hos mig af erfarenheten blifvit befästad, att man bör vid lagars
upphäfvande och stiftande med den aldra yttersta varsamhet
gå tillväga, har hos mig stadgat den meningen, att ifrågavar. lag,
sådan den är, jemväl bör blifva beståndande. Man har visserligen
anfört åtskilliga hypotheser, måhända äfven ett exempel derpå,
att denna lag skulle i sin utöfning vara skadlig. Hvad de
förra beträffar, så hafva de beklagligen föranledt till många lagförändringar,
hvilka ännu beklagligen visat sig i tillämpningen
vara sämre, än de lagar man upphäft. Det sednare, nemi. exemplet,
hörer till undantagen, och jag anser icke att undantagen böra
gälla såsom skäl, vid fråga om bedömmande af en lags mer
eller mindre nytta. Man har icke eller kunnat framvisa något
enda exempel utom detta på den mindre nyttiga följd, som den
rätt grundlagarne tillagt Högsta Domstolen att utfärda lagförklagar
har medfört. Men man kan tvertom anföra en mängd andra
exempel, der lagförklaringar varit af Högsta Domstolen gifne, och
blifvit af en allmänt välgörande verkan för landet. Såsom skäl
lill bifall för förslaget har här blifvit anfördt, att grundlagarne icke
kunna ändras annorlunda, än vid hvarje riksdag, efter derom vid
föregående riksdag väckt förslag, och deraf bar man dragit den
slutföljden, att någon förklaring öfver civil- criminal- och kyrkolag
ej eller behöfde emellan riksdagarne äga rum. Jag möter
denna anmärkn. med den erinran, att grundlagarne hafva med
sig det egna förhållandet, att de skola efter ordalydelsen tolkas,
denna må leda till hvilket resultat som helst. Så förhåller sig
icke med de öfrige lagarne, emedan lagstiftaren sjelf har, åtminstone
i domarereglorne, tydligen uttalat sin mening, att marn skall
tolka lagen efter dess rätta förstånd, emedan bokstafven dödar och
anden gör lefvande. Det är således denna tolkning af de allmänna
lagarne, som understundom sker oriktigt, och det är den
mörka meningen af dem, som understundom påkallar ett förtydligande,
på det att dessa lagar skola kunna efter en enda grund
i hela riket tillämpas. När förhållandet är sådant, då är det icke
af ringa vigt, att ett stadgande i grundlagen qvarstår, som gör det
möjligt att fullgöra hvad denna nödvändighet oafvisligen bjuder.
Likaledes har man frågat, huruvida de lagförklaringar, som Högsta
Domstolen hittills meddelat, varit nyttiga. Med undantag af
3C0
Deil 21 September f> m.
en enda vet jag sannerligen icke, att de varit onyttiga, och för öfrigt,
om man vill begagna denna fråga, såsom ett skäl att bifalla
förslaget, så skulle jag i min ordning kunna fråga, om de lagar,
hvilka blifvit af R. St. och äfven af den andra statsmakten antagna,
alltid varit nyttiga. Beklagligtvis har erfarenheten visat
motsatsen. Det är icke mer än tio år sedan hos R. St. väcktes,
till Konungen frambars och af K. M. gillades ett lagförslag rör:de
försäljning af lösegendom. Jag frågar, om denna lag har varit
nyttig. Likaledes blef vid sista riksdagen af R. St. till K. M. framburet
ett förslag, om inskränkning i bysättningslagarne, hvarigenom
man trodde, att mera styrka och ordning uti creditväsendet
skulle beredas. Delta förslag blef också af K. M. bifallet. Tre
eller Tyra år äro nu knappt förflutna, och motioner hafva blifvit
yäckta om upphäfvande af denna lag, hvilken i sina följder visat
sig vara i högsta måtto skadlig. Således kan man icke ifrån sjelfva
lagarncs mer eller mindre nyttiga följder sluta sig till det bästa
sättet för deras förändrande eller upphäfvande. Man måste
bedömma saken sådan den är, och det är en sanning, som icke
låter sig bestrida, att lagarne förlora i helgd och i vördnad ju
mera de förändras. Lydnad för lagarne är likväl nödvändig, om
dessa skola medföra något gagn. Då bör ock detta ändamål sökas,
derigenom att man sä sparsamt som möjligt förändrar dem.
Jag medgifver riktigheten af Frih. Nordenfalks anmärkn. derom,
att det är en inconseqvens, alt K. M., då han skall meddela sina
röster vid lagförklaringar, äger mindre makt, än då han gemensamt
med R. St. stiftar lag; men jag kan deraf ingalunda draga
någon slutföljd om nödvändigheten af detta stadgandes upphäfvande.
Det enda jag skulle vilja medgifva i detta fall är, att stadgandet
i grundlagsenlig ordning förändras sålunda, att K. M. vid
fråga om lagförklaringar erhåller samma makt och myndighet,
som han äger i fråga om de lagar, som R. St. till honom frambära.
Denna lagförändring kan visserligen ganska lätt i grundlagsenlig
ordning tillvägabringas, och då tror jag, att den väsendtligaste
olägenheten af det nuvar. förhållandet blefve undanröjd.
Man har då äfven sjelfva lagen qvar, och det är dess bibehållande,
som jag anser vara af yttersta vigt. Man har tillika sagt, att
Högsta Domstolen tolkar lagen i första instansen, derigenom att
denna domstol, på en underdomares förfrågan, meddelar sitt yttrande,
huru lagen rätteligen bör förstås. Men jag får i anledn.
deraf erinra, att denna lagtolkning afser ej, huru det skall dömmas
i något visst fall, utan det är endast lagparagrafens mörka
ordalydelse, som framkallar förklaringen. Det ligger i sakens natur,
att den högsta dömmande myndighet i samhället skall en sådan
förklaring meddela, och detta bör således icke blifva något
skäl för den föreslagna grundlagsförändringen, hvilken jag för min
del vördsamt afstyrker.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Redan det att ställa K.
M. i en möjligen så underlägsen ställning; som den att kunna
öf
-
Den 21 September f. m.
301
öfverröstas, hvilket berodde på, hvilka Just.råd för tillfället slumpvis
hade semester, synes mig vara olämpligt. Han, såsom enligt
grundlagen, och enligt den hos Svenska folket från urminnes tider
gällande hufvudgrundsats, varande den högsta domaren i riket,
skulle derigenom på ett föga tjenligt sätt likväl kunna få vidkännas
sin underlägsenhet i Högsta Domstolen. Sedermera då en så beskaffad
lagförklaring komme till stånd, vore ingenting möjligare,
än att R. St. ansågo förklaringen gifven på ett sätt, som icke
öfverensstämde med deras åsigt. Den blefve ogillad, och Konungen
hade då utfärdat en lag, som af 11. St. vid påföljde riksdag
casserades. Detta synes föga önskvärdt i en monarkisk styrelse.
Ändteligen skulle det äfven kunna hända, att K. M. sjelf vore af
olika tanke med Högsta Domstolen, och således vid nästa riksdag
framställde propos. om upphäfvande af den af Honom sjelf till allmän
efterlefnad utfärdade lagförklaringen. Detta är ett gyckelverk,
som synes mig föga lämpa sig med vår i öfrigt monarkiska styrelseform.
Af dessa skäl får jag för min del yrka bifall till förslaget.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag misskänner visserligen
icke de vigtiga skäl, som tala för afskaffande af den lag, om
hvilken vi nu öfverlägga. Jag misskänner dem så mycket mindre,
som anledningen till den K. propos. nyss blifvit på ett
så upplysande sätt af Frih. Nordenfalk förklarad. Jag tycker mig
likväl för min del finna, att det sätt, för afhjelpande af anmärkte
olägenheter, som i nu framställda förslag innefattas, icke är det
rätta; ty omisskänneligt är behofvet af någon auctoritet, som
emellan riksdagarne må kunna tolka lagen, der tolkning behöfves.
Jag tror, att, mer eller mindre, en sådan auctoritet finnes och
alltid har funnits i de flesta länder, om icke i alla. Erfarenheten
skulle komma att utvisa, det frånvaron deraf hos oss skulle
medföra ganska menliga följder, synnerligen i afseende å vissa
lagstadganden. Någon auctoritet måste finnas, hos hvilken underdomstolen
kan inhemta visshet om lagens rätta tolkning. Denna
tolkning kan vara af 2 slag, den doctrinella och den authentiska.
Den authentiska tolkningen i egentlig mening, kan ej gifvas af
någon annan än lagstiftaren, och således icke emellan riksdagarna
ernås; men icke ens den doctrinella skulle kunna emellan riksdagarne
vinnas, om det gällande stadgandet borltoges. Hvar finnes
i Sverige en auctoritet, som har rätt att meddela en till efterättelse
ländande doctrinell lagförklaring? Ingenstädes. Jag skulle
således förmoda, att om den nåd. propos., som föranledt närvar,
öfverläggning, toges i närmare öfvervägande, en ny K. propos.,
måhända ännu vid denna riksdag skulle kunna komma R. St. tillhanda,
samt då mötas af allmänt bifall och vid nästa riksdag högst
troligen blifva antagen, blott att derigenom någon auctoritet vunnes,
som mellan riksdagarne ägde att utfärda provisoriska lagförklaringar,
emedan erfarenheten visat, att en sådan i vissa fall
nödvändigt behöfves.
2 H. 46
Den 21 September f. m.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Under den öfverläggning,
som ang:de detta ämne förevarit, har jag tyckt mig finna,
att man gått något bredvid sjelfva saken i åtskilliga yttranden.
För att bevisa det olämpliga i den rättighet (ill lagförklaringar,
som Högsta Domstolen för närvar, utöfvar, har man ansett denna
rätt nästan obegränsadt afse all lag. Man har anfört exempel,
som skulle bevisa, att Högsta Domstolen kunde, oberoende af hvad
hittills varit stadgadt, stifta nästan hvad slags lag, som ibland
dess ledamöter kunde göra sig gäldande. Den rätt, som Högsta
Domstolen har sig uppdragen, är likväl icke någon annan, än den
att förklara gällande lag, alldeles icke att stifta ny lag. Att säga
hvad som skall vara lag i sådane fall, der stridighet förefinnes,
är något helt annat, än att skapa lag. Emot en sådan makt, delden
skulle utöfvas, äro starka conlroller lagda, och jag skulle icke
tro, att 11. St:s Just.ombudsm. skulle kunna förbise, om Högsta
Domstolens ledamöter, i denna del, sträckte sin rätt utöfver
skrankorna.
Den talare, som yttrat, att, derest Högsta Domstolens ledamöter
ville begagna denna rätt, de skulle kunna, emot Konungens
och tvä stånds vilja, stifta lag, har i min tanka missförstått grundlagens
ifrågavar. stadgande. Skulle nu, om detta grundlagsförslag
antoges, den makt, som blifvit ansedd tillkomma dessa Just.råder
och tvä Stånd icke finnas, huru skulle i sådant falt tillgå? Man
säger, att lagtolkningar skulle kunna grundas genom Högsta Domstolens
prejudicater. Högsta domstolens prejudicater grundas naturligtvis
af den pluralitet, som inom Domstolen kan göra sig gällande.
Fästes 1111 afseende på dessa prejudicater, så erhålles deraf den lagtolkning,
som af Högsta Domstolens pluralitet är ansedd för att vara den
rätta. Finner nu antingen någon motionär, eller också K. M. denna lagtolkning
icke vara lämplig, så väckes vid en riksdag fråga om förändring
deruti. Då denna fråga förekommer till R. St:s öfverläggning,
och i afseende på det förslag, som lill följe deraf framlägges,
RiksStm stanna två mot två; uti hvad skick befinnes då frågan?
I samma skick som förut. Då är icke någon lag gifven, utan saken
går troligen sin gång efter samma prejudicat, som förut varit
gällande. Jag skulle således icke tro, att det nuvar. stadgandet
är af så särdeles farlig beskaffenhet. Den andra frågan är, huruvida
stadgandet kan vara nyttigt. Man har, för att ådagalägga, alt
stadgandet icke skulle vara nyttigt, åberopat den lagförklaring,
som af Högsta Domstolen sedan sista riksdagen blifvit meddelad
öfver K. förordn. rör-.de bysältning. Man må hafva hvad
åsigt man vill om denna förklarings nytta; men att enhet i iag
skipningen
i allmänhet är af nytta för ett land, tror jag icke att
någon skall kunna bestrida. Då sådane förhållanden inträffat, att
i samma hofrätt tvä divisioner dömde till bysättning, och två divisioner
deremot icke, så var det blott hos K. M., som man kunde
hoppas att enhet skulle vinnas. Det omröstningsprot., som i
denna fråga blifvit hos K. M. fördt, ådagalägger, att icke eller
der enhet i åsigter fans. Man har åberopat, alt grundlagen icke
skulle kunna förklaras af Högsta Domstolen. Grundlagen före
-
Den 21 September f. m.
363
kommer icke att dagligen af domstol tillämpas tili enskilda rättsförhållanden.
Det är af en helt annan vigt för den enskilde, alt
fä vela hvad rätt är, att icke sväfva i ovisshet derom under en
tid af fem år. De kostnader, som äro förenade med att vandra
alla instanserna genom, för att få detta utredt, äro af så stor vigt,
att jag lior äfven det böra tagas i betraktande. Då man härtill
lägger den tid, som åtgår, innan en fråga hinner vandra alla instanserna
igenom, så framt icke frågan genom någon särskild tillfällighet
skulle fä en skyndsammare behandling, så skulle man
nästan kunna föreställa sig, att någon lagförklaring genom prejudicater
från Högsta Domstolen svårligen skulle vinnas, eller kanske
åtminstone icke förr än den följande riksdagen vore för banden.
Att det under hela denna tid skulle dömmas olika i särskilda
landsändar af Sveriges rike, är väl en omständighet, som äfven
förtjenar att tagas i betraktande.
Man tiar sagt, att denna rättighet till lagförklaringars meddelande,
som blifvit Högsta Domstolen gifven, skulle vara förnärmande
för det kungliga majestätet, enär den lagförklaring, som
frän Högsta domstolen utgår såsom K. M:s nåd. lagförklaring,
kan vara stridande emot Konungens enskilda tanke, i händelse han
blifvit öfverröstad. Här är icke fråga om den enskilda tanka, som
K. M. kan hysa. Del är den åsigt, som hyllas af Högsta Domstolens
pluralitet, som skall blifva gällande, och deruti tror jag,
icke ligger något för K. M. förnärmande. Dessutom tror jag äfven,
att tidpunkten för denna förändrings tillvägabringande, om
den skulle ske, icke nu vore väl vald. Vi hafva ett helt nytt
lagförslag alt förvänta. K. M. har redan för H. St. tillkännagifvit
sin höga vilja, att ännu under denna riksdag dermed lill R.
St. inkomma. Man må tro, att detta förslag är så fullkomligt
som möjligt, man må'dertill hafva det aldra största förtroende, så
är det likväl omöjligt, att hvad som är ett menskligt verk, kan
undgå att vara med brister behäftadt, och således måste man äfven
antaga, att icke eller della lagförslag kan undgå alt i någon
mån vara felaktigt. Om man nu går till den tid, då vår nu
gällande lag publicerades och de närmast derefter följande åren,
så finnér man en mängd lagförklaringar vara genom K. br. utfärdade,
lill undanrödjande af de olika lagtillämpningar, de missförstånd,
etc., som under liden hade sig insmugit. Flere af dessa
lagförklaringar finnas ännu qvarstående och utgöra vigtiga bidrag
lill betryggande af Svenska folkets fri- och rättigheter. Att just
nu, under denna tidpunkt borttaga ifrågavar. grundlagsstadgande,
skulle jag anse vara i flere afseenden betänkligt. Jag vågar fästa
uppmärksamhet synnerligen pä sistnämnde förhållande. Då det
nya lagförslaget till sina grunder troligen kommer att i någon
mån likna det förslag, som är genom trycket bekantgjordt, och
hvilket är så väsendtligen oskiljaktigt ifrån vår nu gällande lag,
så skulle det troligen fordras någon längre tids erfarenhet innan
de särskilde domstolarne träffade den nya lagens rätta tillämpning;
men om detta dä kunde påskyndas genom lagförklaringar, sä vore
det säkert för det allmänna en stor vinst.
364
Den 21 September f. m.
Af alla dessa skäl, nödgas jag afstyrka bifall till den föreslagna
grundlagsförändringen.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag kan svårligen förlika
mig med den meningen, att lagar skola förklaras på annat
sätt, än de stiftas. Här har under discussionen af åtskillige talare
fullständigt blifvit upplyst, att Högsta Domstolens åliggande och
rättighet att gifva lagförklaringar hvarken är nödvändig eller nyttig.
På den andra sidan har likväl motsatsen varit påstådd, och
en talare har framställt den meningen, att det måhända torde
vara fördelaktigt för frågans slutliga behandling, om genom ett
afslag på della förslag, K. M. kunde komma i tillfälle att ännu
ytterligare lill R, St. afgifva en propos. i ämnet. Om jag icke
alltför mycket missminner mig, så är det likväl 1111 tredje gången,
som K. M. till R. St. framställt propos. i detta ämne. Således
vill det synas mig, att K. M. och Dess Råd väl betänkt sakens
nödvändighet och nytta och det vill synas mig mycket besynner
ligt,
att då K. M., som säkerligen i denna fråga har den största
erfarenhet, framställt så ofta reitererade propos:r till R. St. om uppliäfvande
af en så beskaffad rättighet, R. St. skulle kunna finna några
verkliga anledmr att lägga sig emot upphäfvandet af en så beskaffad
lag. Jag anser det vara helt och hållet principlöst, att då K. M:s och
11. St:s sammanstämmande beslut fordras för lags stiftande, ett så beskaffadt
beslut skulle kunna upphäfvas blott genom en lagförklaring
af Högsta Domstolen. Om förhållandet, hvilket jag ogerna
föreställer mig, kan vara sådant som man här uppgifvit, att den
tolkning, Högsta Domstolen meddelar öfver en lag, är helt och
hållet beroende af hvilka ledamöter, som för tillfället äro närvar.,
och att dess förklaringar öfver ett lagbud kunna utfalla olika
inom den ena eller den andra divisionen af denna domstol;
så synes mig detta utgöra ett ytterligare skäl att betaga Högsta
Domstolen denna rättighet till lagförklaringar; då man har kunnat
framställa, att domstolens yttranden kunna vara till den grad
ofullständiga, att det beror på hvilken divisions handläggning en
sä beskaffad fråga kan komma att underkastas. Jag tror, alt det
i allmänhet kan leda till menliga följder för rättvisans skipande,
om lag fortfarande kommer alt förklaras på det sätt, som här varit
ötligt. Det skulle verkligen kunna inträffa, att en lagförklaring
vid en kommande riksdag förbises, att personer, som ingå
transaetioner till följd af den afgifna lagförklaringen, blifva lidande,
om denna lagförklaring sedermera helt och hållet förkastas
på grund af beslut, som af de båda statsmakterna fattas.
Här har blifvit sagdt, att det nu vore en olämplig tid att
borttaga denna rättighet för Högsta Domstolen, då man har att
förvänta ett nytt lagförslag. Det borde måhända icke vara mig
tillständigt att i detta afseende opponera mig emot en man med
erkänd lagkunskap; men jag kan icke göra mig begripligt, hvarföre
lagbudet mera skulle behöfva qvarstå i afseende på det förväntade
nya lagförslaget än eljest, och att Regeringen icke ansett
detta behötligt synes troligt, för att icke säga säkert, enär Rege
-
Den 21 September f. m.
365
ringen, då den afgaf propos. om ifrågavar. grundlagsstadgandes
upphäfvande, visserligen äfven förutsåg det slutliga inträffandet af
den tidpunkt, då det nya lagförslaget skulle komma under R. St:s
pröfning och af de båda statsmakterna antagas.
Jag finnér intet af de skäl, som blifvit uppgifne för bibehållande
af det gamla stadgandet, vara så gällande, att min öfvertygelse
derigenom kunnat rubbas, och jag röstar således för förslagets
antagande.
H. Ex. IIr Frih. Gyllenhaal, Lars Herman: Discussionen
i denna fråga bar redan vuxit till en längd, som jag vid dess
början icke möjligen kunnat föreställa mig. Sedan II. o. Ad. baft
tillfälle att höra sig föreläsas K. M;s nåd. propos. af d. 6 Juli
1840, och sedan R. o. Ad. haft tillfälle att höra de grundliga yttranden,
som Frih. Nordenfalk och Gr. Anckarsvärd ni. fl. här
afgifvit, till försvar för den K. proposm, så kan jag för min del
icke hysa den ringaste fruktan i afseende på antagandet af det
förslag, som nu hvilar. Jag anhåller blott fä förklara, att jag röstar
för dess bifallande och tillstyrker, att samma förslag måtte
blifva af II. o. Ad. antaget.
Hvad specielt angår den anmärkn., som Gr. Mörner gjort i
afseende på denna tidpunkts olämplighet för förslagets antagande,
så har äfven denna anmärkn. blifvit af Gr. Anckarsvärd besvarad.
Jag vill blott i sammanhang dermed fästa Grefvens uppmärksamhet
på den omständigheten, att K. M. vid riksdagens början har
för R. St. förklarat, att K. M. icke ämnat dröja länge att ånyo
samla R. St., och som jag hoppas att dessförinnan den nya criminallagen
är antagen, så blir det då tillfälle att få i behörig ordning
utfärdade alla de lagförklaringar, som beliofvet möjligen kan
kräfva.
Hr Dalman: Jag begärde ordet i anledn. af Gr. Mörners
yttrande, att del icke vore detsamma alt stifta ny lag och att säga
hvad som skall vara lag. Jag medgifver visserligen, att om frågan
blott är att afgöra en enskild tvist, så är det icke detsamma,
att säga hvad som i den och den casus är lag och att stifta en
lag. Men om Högsta Domstolen, jemte sin rättighet att i hvarje
enskild tvist afgöra, huru lagen, deruppå tillämpad, bör förslås,
tillika äger den rätt alt genom en lagförklaring säga hvad som
skall vara lag, och icke blott i ett för banden varande fall utan
för alla andra dylika bändelser, så mäste detta vara detsamma
som att stifta ny lag, särdeles om en sådan lagförklaring befinnes
vara stridande emot en af Konung och Ständer förut stiftad
lag. Deraf uppkommer då ostridigt det förhållande, att Högsta
Domstolen mellan riksdagarne är mäktigare än både Konung och
Ständer tillsammans, och till äfventyrs genom en sådan förklaringsrätt
skulle kunna tillvägabringa en lag, som möjligen kunde komma
att äfven för framtiden gälla, då det nemi. fordras 3 Stånds
beslut för att få en sådan förklaring vid riksdag upphäfven och
ogillad, hvarföre Högsta Domstolen, i förening med 2 Stånd, kan
3CC
Den 21 September f. m.
tillintetgöra hvad Konung och 3 Stånd vid en föreg:de riksdag beslutat.
Man har sagt, att borttagandet af detta grundlagsstadgande
skulle föranleda inconseqvenser och olikheter i lagskipningen. Om
detta vore förhållandet, så fruktar jag, att en sådan olägenhet icke
kan undanrödjas genom en lagförklaring af Högsta Domstolen. Ty
då man ser, att Högsta Domstolens egna ledamöter i nästan hvart
enda mål hysa skiljaktiga åsigter i fråga om lagarnes rätta förstånd,
såväl de criminellas som de civilas, så kan man tryggt antaga,
att äfven lagförklaringarne komma att tydas på olika sätt.
Och skulle hvarje lag, som i underdomstolarne eller i Högsta Domstolen
anses otydlig och på olika sätt af olika domare tillämpas,
föranleda till utfärdande af en lagförklaring, sä linge Högsta Domstolen
föga göra annat, än att författa lagförklaringar, och delta
skulle dels onödigtvis upptaga en tid, som väl behöfdes för all
skipa lagen, dels kunde det blifva ganska farligt att lemna en sådan
makt åt en institution i landet, som är snart sagdt oåtkomlig
af både domaremakten och den politiska.
För öfrigt har det förundrat mig, att både Gr. Mörner och
andra talare fästat sä liten vigt vid det förhållande, att en lagförklaring,
den K. M. ogillat och hvars ogillande Högsldensamme
kan finna sig föranlåten att vid blifvande riksdag hos R. St.
yrka, likväl skall lagligen kunna i Konungens höga namn utgå
oell måste af Honom anbefallas till allmän efterrättelse. Man har
här ofta och med rätta häntydt på olämpligheten af frihetstidens
namnstämpelregering, men jag hemställer, mine Hrr, om någonsin
då under Konungens namn ulgingo författningar af den ingripande
vigt, som nu enligt Sveriges grundlag skulle kunna under
Konungens stämpel utfärdas, i händelse en pluralitet af 5 ä
6 ledamöter i Högsta Domstolen får bibehålla den suveräna makten
att mellan riksdagar förändra våra lagar.
Hr von Troil: En värd talare, Gr. Mörner, har tillvitat
mig det misstag att hafva talat om ny lags stiftande, då fråga endast
vore om lagförklaring. Jag tror, att denna förebråelse är
föranledd deraf, att den värde talaren mera gifvit akt på ordens
klang än på deras rätta betydelse, hvarom naturligtvis frågan måste
vara. Om han blott ihågkommer den förklaring, som här
flere gånger blifvit nämnd, och till följd hvaraf personer, som
saknade all tillgång att betala deras skulder, men dock icke ville
underkasta sig concurslillstånd, icke skulle kunna bysättas, och
betänker följderna deraf, så torde han linna, att denna lagförklaring
i sjelfva verket var en mycket vigtigare lag, än mången som
blifvit vidlyftigt behandlad af Konung och Ständer. Således tror
jag icke, alt jag i den frågan har begått något misstag. Deremot
lärer den värde talaren hafva begått ett misstag af särdeles märkvärdig
art, då han sagt, att om förklaringen sedermera blifver föremål
för sammanträdande Ständers öfverläggning och 2 Stånd
då stanna emot 2, så kommer saken sedan i samma förhållande
som den var före lagförklaringens afgifvande (om jag icke hörde
alldeles orätt). Detta är något, som är rakt stridande emot den
Den 21 September f. m.
367
så ofta omtalade ordalydelsen af grundlagen. Om man blott läser
88 § i Reg.F. så skall man finna, att den säger, att lagförklaringar
kunna genom Högsta Domstolen utfärdas. De blifva då gällande,
huru länge? Jo, lill dess de af R. St. ogillas; man torde
veta att dertill fordras 3 Stånds sammanstämmande beslut. Om
således 2 Stånd stanna emot 2 i fråga om ogillande af en sådan
lagförklaring, så blir den bestående, och följaktligen har man då
en lag, som är stiftad af 5 Just.råder och 2 Stånd, då deremot
Konungen tillsammans med 2 Stånd icke kan stifta en lag. Vill
Konungen stifta en lag, så fordras det att 3:ne RiksSt. med honom
instämma; men om Högsta Domstolen gifver en lagförklaring,
som i sjelfva verket är en lag, och hvaruti endast 2:ne Stånd med
domstolen instämma, så Olifver den lagen bestående. Detta är ett
förhållande, som jag icke kan gilla, utan röstar derföre för bifall
till Const.Utskrs mern.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum bomme
att fortsättas kl. 6 e. m.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har föga alt tillägga till
hvad jag redan har yttrat. Då det likväl här har blifvit yttradt,
att Högsta Domstolen kan i frågor, som röra enskilde, genom sina
domslut åstadkomma detsamma som lagförklaringar, så nödgas jag
åter uppträda, för att påminna, att det i Sverige finnes en författning,
som förbjuder domare att såsom grund för dom taga K. M:s domar
i enskilda mål, och detta allt naturligtvis derföre, att det icke
är omöjligt att i Högsta Domstolen olika tillämpning af lag kan
inträffa på olika divisioner och grunda olika beslut. En lagförklaring
bör således icke vinnas på annat sätt, än derigenom att
den af Högsta Domstolen utfärdas i form af lagförklaring, och
dessa lagförklaringar kunna endast på delta sätt blifva gällande
för lagarnes allmänliga tillämpning i landet. Utfärdar Högsta Domstolen
lagförklaringar, innefattande nya lagar, så är det Just.ombudsm:s
sak att anmäla förhållandet för R. St., till den påföljd
som följa bör. Han är pligtig att inför Riksrätten åtala hvarje
sådan förklaring af lagen, som i sjelfva verket innefattar en ny
lag, ifall en sådan skulle af Högsta Domstolen utfärdas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag vill icke trötta R.
o. Ad. med anförande af några ytterligare skäl i detta ämne. Jag
vill blott yttra mili synnerliga tillfredsställelse deröfver, att höra
Gr. Anckarsvärd och Hr von Troil yttra sin öfvertygelse, att R.
o. Ad.s afslag af ifrågavar. K. propos. skulle förefalla dem förundransvärd!
eller oväntadt, (jag minnes icke bestämdt ordalagen)
sedan K. M. vid tre föreg:de riksdagar framställt propos. i detta
ämne och densamma nu understödes af K. M:s Regering. Detta
är för mig något ganska nytt att höra; men ehuru jag således
finner, att dessa mina motståndare göra mycket afseende derpå,
att Const.Utsk:s tillstyrkande grundar sig på en K. propos., får
jag förklara, att på min öfvertygelse verkar detta icke på något
sätt, och jag medgifver ingens rätt att förmoda, att min öfvertygelse
rättar sig efter sådana utifrån kommande skäl.
368
Den 21 September f. m.
Gr. Mörner: Det är endast i anledn. deraf, att Hr von
Troil missförstått mitt yttrande, som jag har begärt ordet. Hr
von Troil har trott min mening vara, att om RiksStm, i fråga
om en af Högsta Domstolen utfärdad lagförklaring, stannade 2
emot 2, så skulle saken förblifva i samma skick, som den varit
innan lagförklaringen meddelades. Det var likväl icke derom jag
talade. Jag förutsatte den händelsen, att det nu under öfverläggning
varande grundlagsförslaget blefve antaget, och att sedermera
uti ett tvistigt fall Högsta Domstolen, genom en fortsatt lagtillämpning
i särskilda mål, gjorde ett begrepp om lagens mening
ibland domare gällande; förutsatte att det på detta sätt lyckades
Högsta Domstolen att, genom domslut i särskilda fall, (hvilket hädanefter
skulle blifva det enda sätt, hvarpå lagförklaringen af Högsta
Domstolen kunde tillvägabringas) göra allmänt gällande den
åsigt, som dess ledamöter hyste om lagens tolkning i det tvistiga
fallet. Om det nu inträffade, att den lagtillämpning, som på detta
sätt blifvit stadgad, icke gillades af R. St. eller af K. M., och att
K. M. i anledn. deraf gjorde propos. till R. St. om ändring eller
förklaring af det ifråga var. lagbudet, eller om enskild motionär
väckte en sådan fråga, hvarigenom en annan laglillämpning skulle
komma att äga rum, än den som Högsta Domstolen ansåg vara
den rätta; så vore två händelser möjliga, nemi. att R. St. antingen
godkände eller afslogo förslaget derom. Nu förutsatte jag, att
2 Stånd i en sådan fråga stannade emot 2. Då blir det icke någon
ny lag utaf, utan då förfaller frågan. Högsta Domstolens ledamöter
fortsätta dä troligen att tillämpa lagen på samma sätt som
förut, och äfven andra domstolar fortfara att tillämpa lagen efter
en åsigt, hvars ogillande likväl blifvit ifrågasatt antingen genom
en K. propos. eller genom enskild motionärs förslag. Någon förändring
åstadkommes således icke uti deras sätt att tillämpa lagen,
utan resultatet blir detsamma, som det var innan fråga om förändringen
väcktes.
Hr Printzenskjöld: Jag anhåller om benägen ursäkt för
det jag ännu vågar taga R. o. Ad:s lid i anspråk. Saken är af
den vigt, att den väl tål att discuteras, och jag anser mig pligtig
att upptaga några af de anmärkn:r, som här blifvit framställda.
Här har blifvit sagdt, att det vore ett gyckel med de monarkiska
institutionerna, om en sådan förändring gjordes, att K. M. skulle
äga rätt att allena, efter Högsta Domstolens hörande, emellan riksdagarne
utfärda lagförklaringar, dem R. St. sedan skulle kunna
ogilla. Jag ber i anledn. deraf få erinra, att härigenom annat
förhållande icke uppkommer, än att den andra statsmakten tillintetgör
verkan af ett så beskaffadt K. beslut, likaväl som den äger
en sådan makt i fråga om de K. propos:r ronde lagförklaringar,
som till R. St. inkomma.
Man har vidare här yttrat, att K. M. 3:ne gånger tillförene
skulle hafva lill R. St. framställt samma propos., som föranledt
Const.Utsk:s förslag. Jag tror denna uppgift icke vara med verklig
-
Don 21 September f. m.
369
ligheten öfverensstämmande. Jag har varit ledamot af della Stånd
sedan 1823 års riksdag, men jag kan icke påminna mig, att någonsin
fråga om upphörande af grundlagens stadgande i denna del
varit väckt. Väl minnes jag, att vid 1828 och 1S29 årens riksdag
fråga förevar om upphörande af K. M:s 2:ne röster i Högsta
Domstolen, men icke om den som nu är under öfverläggning.
En värd talare har yttrat, att Högsta Domstolen icke skulle
få göra annat än meddela lagförklaringar, i händelse stadgandet
skulle i grundlagen komma att qvarstå. Om den värde talaren
dermed afser, att Högsta Domstolen meddelar lagförklaringar genom
de domar, som dagligen utfärdas, sä är jag med honom ense,
enär en domstol väl aldrig kan meddela en dom, utan att den innebär
tolkning af ett lagbud efter domstolens åsigt; men uti den
fråga, som här afhandlas, har erfarenheten visat, alt Högsta Domstolen
varit ganska sparsam med sina förklaringar, och att den
sannerligen icke har dagligen dermed sig sysselsatt.
Hvad samma talare anfört derom, alt de som velat bibehålla
det gamla stadgandet sådant det är, icke hafva fästat uppmärksamhet
dervid, alt Högsta Domstolen nu under Konungens namnstämpel
utfärdar sina förklaringar, så får jag fästa hans uppmärksamhet
derpå, alt sådant lätt kan ändras, om genom en i grundlagsenlig
ordning tillvägabragt förändring det blir Konungens rättighet,
men icke Högsta Domstolens, att lagförklaringar utfärda,
och ett förhållande, som under 34 år ägt rum, synes mig kunna
till nästa riksdag fortfara såvida nuvar. Const.Utsk., om lagen blir
oförändrad! bibehållen, skulle finna för godt att till R. St inkomma
med ett lagförslag, som åsyftar att häfva denna inconseqvens,
hvilken då ganska lätt kan undaurödjas.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, propos. till antagande af ifrågavar. förslag;
och blef denna propos. med ja och nej besvarad, hvarjemte
Frih. Cederström, Jaeob, begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
volenspropos :
Den som antager det i 1 punkten af Const.Utsk:s mern. N:o
4 anmälda, sedan sista riksdag hvilande grundlagsändringsförslag,
ang:de upphäfvande af hvad nu stadgadt är om lagförklaringars
utfärdande af Högsta Domstolen, voterar
jar
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, blifver berörde förslag af R. o. Ad. förkastadt.
Efter voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 134.
Nej — 47.
Upplästes och remitterades till StatsUtsk. K. M:s nedannämn2
H. 47
-370 Den 21 September e. m.
da, denna dag ankomna nåd. propos. och skrifvclser till 11. St. af
d. IG dennes:
]:o Nåd. propos. om ett ytterligare anslag af 4000 r:dr årligen
till understöd för rust- och rotehållare i Jemtland;
2:0 Nåd. skrifvelse, ang:de förslag lill ny inqvarteringsordning
för Stockholms stad samt andra i sammanhang dermed förekomna
frågor; samt
3:o Nåd. skrifvelse, ang:de inqvarteringen i de Skånska släderne
samt i Götheborg.
II. Ii. o. Ad. åtskildes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
Lördagen den 21 September 1844.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.utdr. för denna dag f. m.
Fortsattes pröfningen af de uti Const.Ulsk:s d. 14 och IS
dennes på bordet lagda mern. N:o 4 uppgifna, sedan sisla riksdag
hvilande förslag till grundlagsändringar.
2:dra punkten. It. M:s nåd. propos., rör:de Konungens rätt
att, efter riksdags slut, antaga eller ogilla lagförslag, dem
R. St. under riksdagen öfvcrlemnat.
It e g e r in gsforme n.
§ 87.
R. St. äga — — — afhöra Dess skäl att det vägra. Kan
Konungen icke förr, än R. St. åtskiljas, fatta och meddela Sitt
beslut, vare Han oförhindrad att före nästföljande riksdags
öppnande förslaget ordagrant bifalla och allmän kungörelse
derom utfärda. Sker det ej, anses förslaget hafva förfallit,
och Konungen underrätte då R. St. vid deras nästa sammankomst
om de skäl, sorn hindrat förslagets antagande. Finner
Konungen godt någon — stadgadt varit.
Förslaget i denna punkt blef af R. o. Ad. antaget.
3:dje punkten. Förslag, ang:de det antal ledamöter, som
i Statsrådet mäste öfvervara föredragande och afgörande af
olika slags mål.
Regering sfor men.
} 8‘
Ej må Konungen fatta något beslut i mål, hvaröfver Stats
-
Den 21 September e. m.
37 i
rådet höras bur, derest icke minst tre af Statsråden, utom vederbörande
Föredragande, iillstädes äro.
Minst sex af Statsrådets ledamöter böra, utom Föredragande,
öfvervara alla mål af synnerlig vigt och omfattning, hvilka
i Statsrådet förekomma.
Sådane äro: Frågor om It. St:s framställningar och önskningar
; frågor och förslag om stiftande, ändring eller upphäfva
nde af sadan lag, som S~j § omtalar; om nya allmänna författningars
vidtagande; om upphäfvande eller förändring af de förut
gällande; om nya allmänna inrättningar uti särskilda Styrelsens
grenar, med flere af dylik beskaffenhet.
Statsråd, som, enligt 3g, 4°> 4' e^er 42 §§ < Styrelsen
förer, må ej fatta något beslut, der icke minst sex af Statsrådets
ledamöter, utom vederbörande Föredragande, när äro.
Vill Konungen, på sätt 81 § stadgar, besluta om förslag
till stiftande, ändring eller upphäfvande af grundlag, eller vill
Kan börja krig eller sluta fred, lyfta någon af de i 63 §
omförmälda summor, eller företaga sådan resa, som 3g §
säger, mä det beslut ej fattas, utan alle tio ledamöterne af
Statsrådet, der de icke laga förfall äga, när äro och sig yttra
; börande, i ingen händelse, sådant beslut fattas, der icke
minst sex Statsråd, utom vederbörande Föredragande, tillstädes
äro.
Sä vidt sist omförmälda mål kunna förekomma i Statsråd,
som med Konungslig makt styr, vare för besluts fattande lag,
som sist sagd är.
Öfver alla mål, hvilka i Statsrådet förekomma, böra föredragningslistor
förut vara Statsrådets tillstädesvarande ledamöter
meddelade.
§ 13.
Vill Konungen börja krig eller sluta fred, framställe för Statsrådet
de skäl och omständigheter, som härvid till öfvervägande
förekomma, samt äske deröfver af Statsrådets ledamöter deras
yttranden, hvilka de skola, hvar för sig, med den ansvarighet,
107 § bestämmer, till prot. afgifva. Konungen äge derefter makt
alt fatta och utföra det beslut, som Han för riket nyttigast linner.
§ 39.
Vill Konungen — — — — — meddele Han Statsrådet
denna Sin föresats — — — — —
§ 42.
Skulle den olycka lima — — — — Regeringen tillträdt.
§ 43.
Går Konungen i fält — — — — föreskrifver. Föredragningen
inför Konungen af de mål, som Ilan då sjelf afgör,
och som äro af den beskaffenhet, att Statsrådet öfver dem höras
bör, fördele Konungen så, sorn Honom godt synes, emellan
de fyra Statsråd, hvilka enligt 8 § minst skola närvara; kunnande
intet sådant mål, utan i sammanhang med den tillförordnande
Styrelsens deröfver afgifna yttrande, föredragas. I
fall, hvarom denna § stadgar, mä de ledamöter af Statsrådet,
372
Den 21 September e. m.
hvilka inför Konungen, och de, hvilka i den tillfördnade Styrelsen
sig öfver vigtigare mål yttrat, sammanräknas till fyllande
af det antal, hvars närvaro i Statsrådet 6‘ § för sådant
måls afgörande förcskrifver.
§ <53.
Dessutom böra, för oförutsedda händelser — — — — —
och angelägna ändamål, tinner den vara oundvikligen nödig, den
andra, att, vid infallande krig, af Konungen lyftas, sedan Han
II. St. sammankallat. — — — — utbetalas, än riksdagskallelsen
blifvit i hufvudstadens kyrkor vederbörligen kungjord.
§ 81.
Denna Reg.F. — — — — sitt bifall dertill gifva. Konungen
meddele II. St. å Rikssalen Sitt samtycke, eller ock de orsaker,
för hvilka Han icke samtycker till deras åstundan.
Vill Konungen hos R. St. föreslå någon ändring i grundlagarne,
öfverlemne lian Sin propos., jemte Statsrådets tankar deröfver,
lill R. St. — — — — — sammanstämmande beslut.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Det är egentligen 2:ne förändringar
i denna punkt, dem jag ber att fä underställa R. o. Ad:s
pröfning. Den första angår stadgandet: ”Statsrådets samtlige ledamöter,
der de icke laga förfall äga, skola öfvervara alla mål af
synnerlig vigt” etc., hvaruti man föreslagit den förändring, alt
”minst sex af Statsrådets ledamöter” böra öfvervara sådana mål.
Förslaget innehåller också, alt en inskränkning af Stalsrådsledamöternes
antal skulle fä äga rum för vissa fall. Hvad menas med
synnerlig vigt? Månne ej viglen afen sak beror ofta nog af hvarje
särskild individs olika uppfattning deraf? Efter mitt förmenande
böra Statsrådets alla ledamöter vara närvar, vid sådana frågors afgörande,
såvidt icke laga förfall derifrån hindrar och del nuvar.
stadgandet följaktligen bibehållas. Skulle delta åter medföra svårigheter,
synes mig som hade man skäl att vänta det framställningen
i detta hänseende kommit ifrån ett annat håll, nemi. frän
Konungen. Den andra förändringen i § innehåller ett närmare
bestämmande af orden ”synnerlig vigt”, hvarmed skall förstås frågor
om R. St:s framställningar och önskningar. Man måste säga,
att dessa önskningar och framställningar visserligen icke alla äro
af synnerlig vigt, hvilket bäst synes om man i riksdagsbesluten
genomläser förteckningen å de mål, som i önskningsväg underställas
K. M. — För min del får jag säga, att inga förändringar
i denna § påkallas, hvarföre jag afstyrker förslagets antagande.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till antagande
af ifrägavar. förslag.
Ropades ja och nej.
I anledn. deraf blef propos. lill förslagets förkastande framställd,
och sedan denna propos. blifvit besvarad med starka ja, blandade
med nej, förklarade 11. Ex. Hr Gr. o. Landtm, alt ja dervid
varit öfvervägande.
Den 21 September e. m.
373
4-.ile punkten. Förslag an g: de ansvarighet för Statsrädsledamöter,
sorn Riksstyrelsen föra.
Regeringsformen.
§ 39.
Vill Konungen — — — — befatte Sig ej med rikets styrelse
eller med den Konungsliga maktens utöfning, så länge Han
—■ — — — Konungens frånvaro, Styrelsen i Hans namn, med
all den makt, som denna Reg.F. Konungen tillägger, och under
de särskilda ledamöternas ansvarighet för rådslag och contrasignation,
på sätt 38, 106 och io~j §§ stadga; dock må Statsrådet
icke Adligt stånd, eller Friherrlig eller Greflig värdighet
eller Riddarordnar tilldela; äfvensom alla lediga sysslor endast
tills vidare kunna förvaltas af dem, som Statsrådet dertill förordnar.
§ 40.
Blifver Konungen så sjuk, att lian icke regeringsärendena vårdar,
före Statsrådet styrelsen, på det sätt, som i föregående §
bestämmes.
§ 41.
Konungen vare myndig vid fyllda aderton år. Dör Konungen
innan Thronföljaren denna ålder uppnått, föres styrelsen af
Statsrådet, pä sätt 3g § stadgar, intilldess R. St. sammankommit.
, och den förmyndarestyrelse, R. St. förordna, Regeringen
tilllrädt.
§ 42.
Skulle den olycka tima, att hela Konungahuset, inom hvilket
arfsrätten till riket räknas, på manliga sidan utginge, dä före
äfven Statsrådet Styrelsen, på sätt 3g § säger, intilldess R. St.
sammankommit och ett nytt Konungahus utkorat samt den valde
Konungen — — — —
§ 43.
lia perioden.
Går Konungen i fält, — — — — särskildt nämner, att föra
Styrelsen i de mål, Konungen föreskrifver; hvarvid Statsrådets
ledamöter vare underkastade det ansvar, som 38, 106 och io~j
§§ stadga.
§ 91.
I den händelse, att Konungen — — — — hvilken de nyttigast
linna.
Hr F alira:us, Olof Immanuel: Uti den nu upplästa punkten
förekommer under 39 § ett ord, som, om förslaget godkändes,
skulle, efter hvad jag befarar, medföra oöfvervinnerliga svårigheter
i verkställigheten och dessutom synes utan bestämd afsigt
hafva influtit; det är ordet ”contrasignation.” Denna 39 § i Reg.-  F. afser de fall, då Statsrådets ledamöter, under Konungens frånvaro
ur riket, utöfva Styrelsen i dess helhet, med Konungslig makt
och myndighet. Det är klart, att under tillvaron af en sådan Regering
Statsrådets samtlige ledamöter skola i Konungens ställe underskrifva
de beslut, som i Konungens namn utfärdas. Då meningen
icke lärer kunna vara, att en Statsrådsledamot skall ansva
-
374
Den 21 September e. m.
ra för en contrasignation, som verkställes af någon, som icke är
Statsrådsledamot, så måste af ordställningen den slutsats böra dragas,
att, jemte underskriften såsom beslutande, han på samma gång
i föredragande egenskap skall contrasignera beslutet. Jag inser
icke någon rimlig eller antaglig form för en sådan handling och
känner icke eller någon förebild dertill från andra styrelseorganisationer.
Att ordet kommit alt inflyta utan bestämd afsigt, tror
jag mig böra antaga, derföre att hos R. St. gjort sig gällande en
åsigt, deremot alldeles stridande, i en fråga af likartad beskaffenhet.
Det är bekant, att R. St. vid sista riksdag beslöto en förändring
i 43 § Reg.F., ang:de huru med riksstyrelsen förfaras skall
då Konungen går i fält, eller reser till aflägsnare inrikes orter.
Vid granskning af riksdagsprot. för 1834 och 1835 årens riksdag
inhemtas, att Const.Utsk., vid afgifvande af förslaget lill ifrågavar.
grundlagsändring, jemväl tillstyrkt ett tillägg till den åberopade
§, för bestämmande deraf, alt ledamot af Regeringen skulle
under tiden frånträda sin befattning som föredragande. Detta
tillägg blef af alla 4 RiksStm godkändt och antaget, ehuru detsamma,
genom missförstånd eller någon annan orsak, som det vore
utan ändamål att här utreda, icke kom att i riksdagsbeslutet inflyta.
Det torde emedlertid vara gifvet, att R. St., vid samma
riksdag som de fattat ett sådant beslut, icke med afsigt velat i
statsförfattningen inlägga en häremot så stridande mening, som ordet
contrasignation i 39 § skulle förutsätta. Dä förslaget afser, att
mera uttryckligt i grundlagen bestämma Statsrådets ansvarighet
för vissa fall, sä skulle måhända grannlagenheten hafva förbjudit
mig att söka motverka antagandet deraf, så vidt derigenom någon
vinst i sak uppstode; men bestämmelser om Statsrådets ansvarighet
för ifrågavar. fall saknas icke. De igenfinnas i ansvarighetslagen
för Statsrådets ledamöter. Const.Utsk. har uti dess i ämnet
afgifne memorial äfven antydt detta, med förklarande, alt vinsten
egentligen vore formel, eller att i grundlagen bestämdt återfinna
en hänvisning till ansvarsbestämmelserne. Men dä denna formella
vinst icke kan uppväga de olägenheter, som förslagets antagande
skulle föranleda, anser jag mig böra rösta emot antagandet deraf.
llr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: I den föreslagna redactionen
lill 39 §, äfvensom lill 91 § af grundlagen, har Const.-  Ulsk. beträffande den förra eller 39 § underlåtit alt citera den
91 §, och i denna sednare uteslutit citation af den 39 §. Denna
§ bestämmer, som kändt är, att Konungen under utrikes resor
upphörer att regera. Den 91 § åter bestämmer, att då Konungen,
på sätt som i 39 § säges, utrikes reser och uteblifver öfver
12 månader, så sammanträda Ständerna, som kunna möjligen t.
o. m. välja en ny Konung. När nu citationen uti 91 § af den
39 § fullkomnas, så följer deraf helt enkelt, att då Konungen uteblifver
från riket öfver 12 månader, af hvad orsak som helst, således
äfven i den händelse som 43 § omtalar, nemi. att Konungen
går i fält på utrikes botten, så skola också Ständerna äfven
dä sammanträda och möjligen kunna utse ny Konung. Jag er
-
Den 21 September e. m.
375
känner, att jag icke förstår anledn. till en så obetydlig och i sig
sjelf likgilllig förändring, som uteslutning af en citat af en § utur
den andra, och jag vill ingalunda säga, att någon sådan mening,
som jag nu framställt, ligger derunder, men följden deraf hlifver
ovillkorligen den, såvida man med utrikes resa, nödvändigt äfven
kan förstå att resa till armeen. Jag afstyrker således förslaget.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Då säkerligen många förändringar
äro att förvänta såsom föranledda af den utaf Konungen
nedsatta comité'' lill de unionella förhållandenas närmare utveckling
i framtiden emellan Sverige och brödrariket, hemställer
jag, att de ifrågavar. §§ nu så länge måtte oförändrade bibehållas,
samt att följaktligen förslagen till desammas förändrande mätte
förfalla.
Förslaget i 4 punkten blef af R. o. Ad. förkastadt.
5:te punkten. Förslag till stadgande i afseende pä Styrelsen
under Konungens vistelse i Norrige.
Regering sformen.
§ 39.
Vill Konungen utom Sverige och Norrige resa, meddele —
— — — sä länge han utom sina riken vistas, utan före Statsrådet
— — — —
§ 43.
Går Konungen i fält, eller till aflägsnare inrikes orter eller
>till Konungariket Norrige reser, förordne —- — — —
Förslaget i denna punkt blef af R. o. Ad. antaget.
6:te punkten. Förslag om ett tillägg i Reg.F:s 4-1 §< f"r
beredande af öfverensstämmelse emellan denna samt 35 och
99 §§■
Regeringsformen.
§ 47.
Rikets Hofrätten — — och laga stadgar dömma ; Ri
kets
Collegier, eller, i dessas ställe, inrättade verk, landtregeringen
— — — — behandlas.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Om den ifrågavar. förändringen
antoges, så komme 47 § alt lyda sålunda: ”Rikets Hofrätten
och alla andra domstolar skola efter lag och laga stadgar
dömma; Rikets Collegier, eller, i dessas ställe inrättade verk, landtregeringen
tillika med alla andra verk, samt” etc. Enhvar lärer
finna, att det är ett onödigt öfverflöd af ”verk,” som i denna §
blifvit infördt. Det gör icke § tydligare, men framställer en redaction,
hvarvid man näppeligen kan underlåta alt draga på munnen.
Jag hemställer att förslaget måtte förkastas.
Det ifrågavar. förslaget blef af R. o. Ad. förkastadt.
7:de punkten. Förslag, ang:de riksdags återkomst hvart
tredje år.
376
Den 21 September e. m.
Regeringsformen.
§ 41).
R. St. Skola, i kraft af denna grundlag, hvart tredje år sammankomma.
Uti hvarje riksdagsbeslut — — — — kalla.
Riksdagsordningen.
§ 2.
R. St. skola, i kraft af rikets antagna Reg.F., hvart tredje
år sammankomma. Uti hvarje riksdagsbeslut — — — — kalla.
Hr von Hartmansdorff: Så länge vårt nuvar. representationssätt
äger bestånd, anser jag icke nyttigt, att riksdagarna nödvändigt
skola påkomma tätare än hittills. Sådant hindrar icke
Konungen att oftare sammankalla Ständerna, om han finnér det
behötligt. Men det är tvånget, nödvändigheten för Ständerne att
oftare än hvart 5 år sammanträda, som jag bestrider. Så snart
en riksdag öppnas, så följer det af sakens natur, alt Styrelsens
gång och vården af samhällets angelägenheter i alla statsförvaltningens
grenar mer eller mindre förlamas. Som jag haft den nåden
att vara Konungens rådgifvare under en riksdag, sä vet jag
af egen erfarenhet, alt Konungens rådgifvare under riksdagärne sällan
eller aldrig fä tid alt genomgå vidlyftigare mål. De måste
inskränka sig till de löpande förrättningarnes skötande, emedan
deras tid, delad mellan de omsorger sorn riksdagen medförer, och
Statsrådsembetets egentliga åligganden, icke medgifver att behandla
ärendena med den kraft eller den uthållighet som eljest. På
samma sätt förhåller det sig med underordnade embetsverk; oftast
äro cheferne, flere af råden i rikets collegier och hofrätten
medlemmar af Riddarhuset. Någon gång äro rådén secreterare i
Utsk:n, och underordnade tjenstemän anställde vid Stånds- eller
Ulsk:s-cancellierne. Collegiers och andra verks embetsman blifva
dessutom icke sällan sysselsatta med upplysningars meddelande, än
ål Regeringen än ät Utsk:n och än åt riksdagsmän, som derom anhålla,
eller begära tillgång att lösa handlingar. Icke eller der hinner
man under tiden göra mer än hvad de löpande förrättningarne
bestämdt kräfva; det öfriga blifver uppskjutet eller ogjordt.
Månne förhållandet i landsorten är bättre? Nej; landshöfdiugarne,
biskoparne och regementscheferne äro frånvarande; flere lagmän
och häradshöfdingar likaså. Hvad blifver följden? Naturligtvis den,
som chefers frånvaro alltid mäste medföra — långsamhet och tvekan,
eller med ett ord vanmakt i ärendenas handläggning. Hvad
jiäringarne särskildt beträffar, är förhållandet ungefär detsamma.
Åtskilliga af våra inhemska tillverkningars bestånd och förkofran
bero af tulltaxan. Om dessa näringsidkare veta, att de åtminstone
hafva 5 år på sig, hvarunder de kunna bedrifva sina näringar
efter de grunder, sorn den gällande tulltaxan lagt, så kan ändå
något uträttas. Aro de deremot i ovisshet, huru länge den varar,
och skall den icke kunna påräknas såsom bestående längre
än 3 år, så mäste naturligtvis deras verksamhet blifva svagare, i
samma mån som deras hopp derom att näringarne skola löna sig
är
Den 21 September e. m.
377
är ringare, och verksamheten således förlamas eller förminskas.
För dem, som betala riksdagsmännens arfvode, blir det dyrt att
hvart 3 år nödgas förnya dessa utgifter. Det faller sig redan ganska
tungt, särdeles för kyrkoherdarue, att erlägga denna utgift, dä
riksdagarne blott inträffa hvart 5 år; än tyngre blefve det om de
påkomme hvart 3=dje. Hvad riksdagarne kosta de ledamöter af
R. o. Ad., hvilka icke äro bosatte i hufvudstaden, det veten J bäst
sjelfve, mine Hrr. Skulle dessa utgifter nödvändigt förnyas hvart
3 år; så blefve kostnaden naturligtvis större än han för närvar.
är; och månne väl med all denna kostnad, med all denna
förlust af tid och arbete, någonting sä väsendtligt vinnes? Månne
motionerna och arbetena blifva inskränktare? Jag betviflar det.
Vi se, alt man för hvarje riksdag under den sednare tiden åsyftar
alt, sä till sågandes, skapa ett nytt Sverige; allting skall omgöras.
Afven vid denna riksdag, dä vi pä förhand vetat, att stora
anledningar förefunnos, det riksdagen skulle afslutas lill Jul,
eller sednast lill Januari månads utgång, har motionernes antal
icke varit mindre än eljest vid de ordinarie riksmötena. De sägas
uppgå till 600 eller 800. Inträffar nu samma förhållande då
riksdagarne infalla hvart 3:dje, sä blir följden antingen den, att
man mäste åtskiljas innan ärendena äro tillräckligt beredda och
fulländade, eller ock att riksdagarne komma alt räcka lika länge,
som när de inträffade blott hvart 5 år. Antager man, alt riksdag
infaller hvart 3 år och fortfar 1| år, hvilket vanligen plägar
vara händelsen, då han icke i förtid upplöses, så har man endast
lt år att hvila ut, efter att hafva vistats 1^ år vid riksdagen.
Jag fruktar, att detta blir nog mycket arbete och kostnad för nog
ringa påföljd. Man har tillförene hos oss under tvedrägtstiderna
sett, att 3-äriga riksdagar alldeles icke medförde det gagn, sorn
deraf påräknades. Jag tror tvertom. Under tider då mycken söndring
i sinnena äger rum, plägar denna icke förminskas deraf,
att man är olla och länge tillsammans. Vära häfder visa motsatsen.
Deremot föreställer jag mig, alt ju längre lid man har
för att lugna sig, ju bättre är det, med desto mindre förut fattade
meningar träder man äter tillsammans. Jag afstyrker antagande
af detta förslag, så länge icke ett nytt, mera förenkladt representationssätt
blifvit infördt.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Jag är för min del af alldeles
motsatt mening med den siste värde talaren och skall något
granska hans argumentation, för att söka ådagalägga, att densamma,
efter min förmening, är oriktig. Hans första skäl var, att
under riksdagarne förlamas Styrelsen, och att embetsmännen såväl
här som i landsorten derunder äro ifrån embelsverken frånvar.,
hvilket åter hade en menlig inverkan på ärendenas gång och behandling.
Jag får dervid anmärka, alt detta förhållande, så vidt
det förefinnes, egentligen är en följd af de långa intervallerna
mellan riksdagarne, och att olägenheterne deraf skulle förminskas
eller försvinna om riksdagarne tutare ålerkomme; ty det lärer va
2
H. 48
378
Den 21 September e. m.
ra obestridligt, alt ju oftare man får tillfälle att öfverlägga om
ärendena, desto lättare skola också meningarne derom kunna förenas.
Striderna måste, efter mitt begrepp, bestämdt blifva mindre
häftiga och långvariga, till följd af den större continuite', sorn
vid målens behandling komme att äga rum, i st. f. att, såsom nu
sker, i anseende till de långa mellanskofven, alla frågor äro vid
hvarje riksdag åter likasom alltid nya, och derföre med en förfärlig
tidsutdrägt beständigt ånyo pröfvas och debatteras ända in
i sina minsta detaljer. Samma skäl skulle jag också vilja anföra
mot den andra anmärkn., eller alt förändringen skulle medföra en
oftare och större rubbning i våra näringsförhållanden. Det är
visserligen en stor olycka, om grunderne för näringarnes bestånd
äro vacklande, ty stadga måste ovillkorligen finnas för deras trefnad;
men just för att undvika detta, förordar jag förslaget, och
tror, pä grunder som jag nyss nämnt, alt ett oftare sammankommande
af representationen är det enda verksamma medlet att slippa
de convulsiva kastningar, som nu periodiskt skaka våra näringar,
genom den otålighet och lust att ändra, sorn framkallas af
riksdagsmännens tro, att man måste begagna tillfället, dä ett nytt
så sällan erbjuder sig. Man har äfven sagt, alt kostnaderne, nog
dryga förut, skulle genom de mera tält inträffande riksdagarne
blifva än drygare; men detta hvilar tydligen pä den förutsättningen,
att riksdagarne hädanefter skulle komma att räcka lika länge
som hittills. Detta bör likväl först bevisas, och jag tror det ingalunda.
Tvertom synes mig i högsta grad troligt och nästan
gifvet, att motionernas antal betydligen skulle förminskas. Jag får
således förklara, att efter mitt förmenande är enda utvägen till
våra riksdagars önskliga förkortande den, att de oftare återkomma.
Som ett slutligt skäl, hvarföre man icke vill medgifva riksdagarnes
oftare återkommande, förebäres, att någon representationsförändring
ännu icke för sig gått, och att sä länge ingen sådan blifvit
verkställd, skulle förändringen vara onyttig. Men jag hemställer,
om icke det är troligt, alt en öusklig representationsförändring
lättare skulle kunna tillvägabringas, i händelse tillfälle lemna
des
att deröfver deliberera oftare, än om det skedde mindre ofta.
Således, om man vill den stora förbättringen, nemi. en förändring
i representationssättet, så måste man också vilja medlen, och ett
sådant är såsom väsendtligt, representationens tätare sammanträden.
Dessa äro de hufvudsakliga skälen, hvarföre jag voterar för
förslaget.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr., anförde skriftligen:
För antagande af detta förslag bar jag hört skäl anföras, hvilka,
likasom vid förra riksdagen, äfven nu torde mäktigt inverka
pä mångens tanka, och af hvilka måhända äfven jag hade blifvit
bestämd till bifall, derest icke jag bade underkastat dem ett
nogare skärskådande. Sedan jag något närmare öfvervägt frågan,
har jag likväl kommit till helt andra slutsatser.
Sä vidt jag fattat dessa skäl, äro de hufvudsakligen följande:
l:o. Kiksdagarnes förkortande.
Den 21 September e. m.
379
Om detta ändamål hade velat kraftigt åtsträfvas, så att det
kunnat med sannolikhet ernås, hade dertill erfordrats en omarbetning,
till ganska betydlig del, af Riksdagsordningen. Med lika
sammansättning och arbetsordning, kan jag icke förutse någon afkortning
af riksdagen blott derföre, att han följer tätare på den
föregående. Skulle än hvarje särskild riksdag något fortare aflöpa,
hvilket är tvifvelaktigt, så går denna tidsvinst åter förlorad genom
mellantidernas förkortande. Norriges exempel talar ock ingalunda
för beräkningens riktighet i detta afseende.
2:o Lättare och hastigare vunnen kännedom af ärendena och
vana vid deras behandling, som i sammanhang härmed jemväl
skulle underlättas af tätare personlig beröring emellan representanterne.
Sä vidt man alltid kunde påräkna ett betydligen öfvervägande
antal af återvalde representanter, kunde visserligen delta ändamål
i någon mån befordras; men redan den omständighet, att
alltid mänga nyvalda tillkomma, och alt äfven inom vårt Ständ
personalen vid hvarje riksdag betydligen omvexlar, — redan denna
omständighet skall i ansenlig män minska den påräknade och
önskansvärda verkningen af förslaget. Den ringa förmän, som,
med bibehållna former i öfrigt, genom denna ändring kunde vinnas,
uppväges mer än fullständigt af motskälen.
Förslaget nemi. synes icke behörigen afvägdt i nödigt sammanhang
med andra grundlagsförändringar, som, för att med bibehållen
jemvigt i statsförfattningen, vinna det åsyftade ändamålet,
skulle hafva varit erforderliga. Dertill fordras, enligt min tanka,
att riksdagsmän väljas för längre lid, t. ex., såsom i England,
för 7 år, eller för ännu flere; att de sammanträda, icke hvart
tredje år, utan årligen; men, i sammanhang härmed, att äfven
riksdagen, församlad eller icke, må kunna af Konungen upplösas,
då nya val äga rum.
För att åstadkomma ett nytt, verkeligen förbättradt förhållande,
hinner således förslaget icke ens pä halfva vägen. Deremot,
med qvarstående förhållanden i det öfriga, går det för långt
och torde, om det antoges, endast medföra ökade kostnader, välla
mera ostadighet i penningeväsendet och beskattningen, samt genom
tätare riksdagsbestyr mera hindra än befordra Regeringens bemödande
att ändamålsenligt förvalta landet. Utan förtroende, nemi.
ömsesidigt, kan ändock denna ändamålsenliga förvaltning genom
blotta former i evighet icke tillvägabringas. När Konungen linner
omständigheterna fordra urtima riksdag, är det H. M. obetaget
att, på sätt nu skett, en sådan sammankalla; ja, att göra det
äfven hvart tredje år, eller ännu oftare. Men till Konungens skjön
bör öfverlemnas alt bedomina, när och huruvida tätare riksmöten
betarfvas och att bespara landet denna tunga, när, enligt förevarande
omständigheter, de icke behöfvas.
Ett nytt och vigtigt skäl att, såsom afsigten dessutom redan
blifvit tillkiinnagifven, snart ånyo sammankalla Ständerna till urtima
riksdag, skulle tvifvelsutan uppstå, om, vid den nuvar., ettså
beskaffadt förslag lill förändrad representation förklarades blifva till
380
Den 21 September e in.
nästa riksmöte hvilande, att det till sann båtnad för fäderneslandet
kunde af Stånden då antagas och af Konungen gillas.
Men icke behöfves, lill skyndsammare vinnande af della syfte, det
nu ifrågasatta lagstadgandet? Blifver ett förslag hvilande, sorn
med det mognade politiska förstånd är uppgjord t, att Konungen
anser Sig kunna detsamma godkänna och antaga; jag frågar: hvad
hinder skulle dä möta för sammankallande af ny urtima riksdag,
äfven inom vida kortare lid, än den för lagtima riksdags återkomst
nu föreslagna?
Långt derifrån att ur dagens förhållanden och längtan efter
en förbättrad representation något tillfälligt skäl kunde bernias
till antagande af förslaget, nödgas jag tillstå, alt jag skulle finna
liden ganska illa vald, just derföre att ännu långt vigtigare förändringar
allvarligen ifrågasättas, med hvilka denna bör ställas i
behörigen afpassad öfverensstämmelse. Enär nu jag anser förändringen,
för närvarande, vara hvarken högst nödig, ej eller
nyttig, fastmer otjenlig och snarare skadlig, är jag för min del
redan af 81 §. Reg.F. förhindrad ali rösta för bifall; hemställande
för öfrigt till dem, som påminna sig vår historia, att rådfråga
vår egen erfarenhet, och alf, innan voteringssedel» väljes, väl
öfverväga, huruvida i en förfluten, men i häfderna icke förgäten
tid, de tätare liksdagarne varit helsosamma.
Frih. Cederström, Jacob: Jag begärde ordet i anledn.
af hvad Hr Gripenstedt yttrat. Den värde ledamoten har argumenterat
på den förutsättning, att genom tätare riksdagar skulle
öfverläggningar i ämnen, hållna under en föreg:de riksdag, icke
återkomma under en påföljande, riksdagsmännen i allmänhet vinna
större vana vid ärendenas behandling, och riksdagarnes längd, som
följd af allt detta, förkortas. Jag tviflar mycket pä, att han i den
vägen sett rätt, jag tviflar lill och med, alt han noga betänkt hvad
erfarenheten, efter det nya statsskicks införande, hvarunder vi lefva,
vid handen gifver. Han borde icke hafva glömt, den värde ledamoten,
att 1809 års riksdag, vid hvilken alla vära grundlagar författades
nya, afslutades på ett är, att utaf de riksdagar, som sedermera pågått,
(jag förbigår den af 1810, ensamt i och för val af Thronföljare,
och 1812, för politiska förhållanden) 1815 och 1818 voro tre års
riksdagar, som ökades i längd för hvarje gäng, i stället för att bli
kortare, oaktadt de så tält följde pä hvarandra. Det faller af sig sjelf,
med aldrig så liten eftertanka, att riksdagarnes uttänjande härleder
sig deraf, att talförmågan blifvit öfvad, och att alla vilja yttra
sig öfver likt och olikt; men vi böra ihågkomma, att det står
icke lill i Sverige, som i andra länder, der representationen beliöfver
sammankomma årligen, för alt bestämma statsregleringen,
den vi bestämma ifrån riksdag till riksdag. Vi böra betänka, att
Sverige behöfver spara de medel, som fordras för representationen
vid riksdagarne, för att dem använda i och för statsbestyren samt
försvarsverkets ordnande för möjligen uppkommande krig, men
alldeles icke för att riksdagsmännen må beredas ett tillfälle att
öfva sig i tal vid riksdagarne och möjligen äfven i personligheter
Den 21 September e. m.
381
mot uppsatte embetsman. Vi hafva i Sverige behof af lugn, —
af en lugn Styrelse, som icke ställer sig i strid med den andra
statsmakten i fråga om lagförändringar, sorn kunna verkställas vid
riksdagar, som inträffa äfven livart 5 år, och hvilka ingalunda
blefve kortare, om de återkommo hvart 3:dje. Om man beräknar,
att ingen riksdag kan göras blott på 4 månaders lid med
mindre kostnad för landet än omkring 400,000 r:dr b:co, dels af
allmänna medel, dels i directa bidrag af menigheterne lill riksdagsmanna-arfvoden,
så torde man böra erkänna, att dessa 400,000
r:dr kunde vida bättre användas.
Hr Manner skants, Carl Axel: De särskilda skäl, som
af de talare blifvit anförde, som yrkat afslag å della förslag, synas
innebära, efter min uppfattning åtminstone, alt man alls icke
borde hafva några riksdagar; och det vore derföre rätt så godt
att säga rent ut nu genast, vi vilja icke hafva några riksdagar,
vi vilja icke hafva någon representation; detta vore åtminstone
conseqvent, allt annat är att icke öppet säga hvad man menar.
Jag för min del tror deremot, alt bästa sättet alt åstadkomma
harmoni mellan Styrelsen och representationen vore just att låta
riksdagarne oftare återkomma, emedan då icke skulle inträffa, att
en representation sammanträdde, som vore okunnig om en mängd
de allmännas verkliga behofver och af sådan anledn. motsatte sig
och misstrodde äfven nyttiga förslag, till hvilka, om den genom
en längre kännedom om ärendena, sjelf förstod att bedöma hvad
som behöfdes eller icke behöfdes, den visserligen icke skulle förneka
sitt bifall. Detta är äfven ett skäl bland de många, hvarföre
jag röstar för förslaget.
Hr Hjerta, Lars: Ett skäl har mot förslagets antagande
blifvit användt, som visserligen förtjenar att tagas i betraktande,
nemi. sparsamheten, och det är i sanning en glädje att höra detsamma
uttalas ifrån den sida, hvarifrån det i afton försports. Jag
tager mig i anledn. deraf friheten yttra den önskan, att detta samma
skäl äfven måtte bos Husets ledamöter på samma sida komma
i benägen åtanka när det gäller ali votera anslagen, d. v. s.
när SlalsUlsk:s betänk. ang:de slatsregleringen kommer att discuteras
och afgöras. Men jag får bekänna, att äfven för mig har
detta skäl, sådant som det framställdes af den värde ledamoten
bär midtöfver, förekommit som något, hvilket gjorde, ali jag i
början ville draga i betänkande att rösta för förslaget. Erfarenheten
har nemi. visat oss, alt riksdagar hittills icke kunnat atlöpa utan
ökade utgifter för Svenska folket; detta folk har naturligen måst
komma att göra sig den frågan, huruvida det är ett oundvikligt
ondt, som måste medfölja hvarje riksdag, att folkets beskattning
i en eller annan form dervid ständigt skall ökas, och en sådan
fråga kan åter lätt leda till likgiltighet hos folket för sin representativa
inrättning, hvilket jag för min del anser vara ett stort
ondt. Likväl skulle jag tro, vid närmare besinnande af saken,
att man ej behöfver antaga såsom en absolut nödvändighet, att
riksdagar alltid, hädanefter som hittills, skulle leda till ökade ut
-
382
Den 21 September e. m.
gifter, utan att de hädanefter må kunna någon gång äfven ledalill
besparingar. En annan värd ledamot, som yttrade sig näst
före Frih. Cederström, har äfven åberopat såsom skäl mot tätare
inträffande riksdagar, att de skulle leda till tunga för folket, i
följd af riksdagsarfvodcna, men jag erinrar mig i anledn. deraf
hafva hört berättas, att Hederv. Bonde-St., sorn representerar allmogen,
i dag bifallit Const.Utsbs ifrågavar. förslag; och jag hemställer
derföre till den värde ledamoten, huruvida icke nämndeRiksSt.
i sådant afseende må vara lika sä god domare i den saken,
som den värde ledamot, hvilken yttrat nyssnämnda ord, och
hvilken sjelf tillbragt en stor del af sina sednare lefnadsår utom
riket. Hvad åter beträffar det andra skälet, sorn samme ledamot
anfört mot förslaget, nemi. att tätare riksdagar skulle leda lill
ett stort osammanhang mellan besluten, synnerligast i financerne,
sä drager jag af premissen ett motsatt resultat. Jag tror nemi.,
alt den kastning mellan olika ytterligheter, som ofta visat sig vid
de särskilda riksdagarne, till stor del härleder sig derifrån, att
mången af dem, som nu anlända till en riksdag, särdeles hvad
Riddarhuspersonalen beträffar, är en ny representant, som icke så
noga hunnit att följa med marschen af ärendena under en föreg:de
riksdag, dä cn längre lid deremellan förflutit; hvaremot,
om ett mellanskof af blott 2 år för riksdagars inträffande ägde
rum, en större conlinuitet uti ideerna, efter ali vanlig och sannolik
slutföljd, skulle uppslå, och detta tycker jag vara ett skäl, sorn
just för de historiske icke bör vara ovälkommet. Det tyckes helt
naturligt, alt hvar och en måste vara, sä att säga, mera intresserad
af alt se samma riktning och samma idegång fortsättas vid
en påföljande riksdag, som vid en föreg:de, dä ett stort antal af
samme ledamöter hade tillfälle alt följa med ärendena. Jag kan
således omöjligen tro annat, än att, om någonting skall leda till
minskande af osammanhanget i våra riksdagsförhandlingar, så vore
det just, att icke så långt mellanrum förefölle mellan rådplägningarne.
För öfrigt har man äfven anfört historiska skäl, för att komma
till den mening, att det borde vara så läng tid som möjligt
mellan riksdagssammankomsterne. Jag påminner mig i anledn.
deraf ett yttrande för några år tillbaka af en högt aktad ledamot
af delta Slånd, en man af djupa historiska insigter, Prosten Gr.
von Schwerin, som i en något nära likartad fråga citerade några
jemförelser mellan de regenter i Sverige, t. ex. Carl XI, som
ofta sammankallade Ständerne, och dem, som under andra tidsskiften
sällan eller aldrig päbjödo riksdagar, och dervid frågade,
hvilka af dessa särskilda tidsskiften varit för landet nyttigast i ekonomiskt
hänseende. Jag tror, att aucloriteten af en sådan man,
som var så bevandrad som han i Sveriges historia, och hvars
fosterländska tänkesätt icke kunna dragas i tvifvelsmål, må vara
lämplig att vid detta tillfälle anföra. Jag anser på denna grund,
att det vore en ganska både nödig och nyttig åtgärd, att Ständerne
finge sammankomma hvart 3 år, men jag kan icke sluta
med uttryckande af denna tanka, ulau att tillika yttra den önskan,
Den 21 September e. m.
383
att Konungens rådgifvare, om någon af dem nu är härstädes närvar.
, äfven måtte yttra sina tankar, helst jag erinrar mig, att numera
Statsrådet Frih. Nordenfalk under sisth riksdag icke allenast
godkände det ifrågavar. förslaget, utan äfven uttryckligen lillkännagaf
den lankan, att, efter hans förmenande, horde riksdagar
helst hållas hvarlannat år. Jag tror, att detta är ett ämne af så
mycken vigt, att Konungens rådgifvare hafva all anledn. alt deröfver
utlåta sig.
Frih. Cederström: I anledn. af mitt yttrande om sparsamhet,
har den siste värde talaren hänvisat till den tidpunkt, då
SlatsUtsk-.s betänk. ang:de statsregleringen kommer under öfverläggning
och beslut deröfver skall fattas, för att då fä utrönt, huruvida
det verkligen är sparsamhet, sorn ligger till grund för de beslut, som
här vidtagas. Det kan icke hos mig, och icke hos någon god
medborgare uppstå fråga om sparsamhet, då det gäller att anslå
nödigt erforderlige medel till utgifter, som äro af sann båtnad
för fäderneslandet, ty dä måste hvarje god medborgare, med hvad
uppoffring som helst, fylla behofven; men vi hafva talat om onödiga
utgifter, om onyttiga riksdagskostnader, om medel, som uppätas
i arfvoden af representationen. Det är dessa medel, som på
ett nyttigare sätt kunna användas tilli statsbehofvens fyllande, och
detta blir ett helt annat slag af hushållning. Den värde ledamoten
har jemväl anfört som skäl för bifall till den nu föredragna
punkten, att BondeSt. icke anser dessa utgifter vara tryckande,
att detta Stånd antagit förslaget. Jag tror, att under det att vi
här öfverlägga om frågan, ett annat Stånds beslut icke derpå bör
hafva någon inverkan. BondeSt:s beslut respecterar jag för hvad
det kan gälla, men det inverkar ingalunda på min öfvertygelse
i sak. Samme ledamot har trott, att continuitet skulle kunna
vinnas genom tätare riksdagar. Jag skulle eljest tro, att om man
genom publicitetens bemedlare kan vinna ombyte af riksdagsmän
vid hvarje riksdag, så uppnäs ingen continuitet i åsigter, ulan man
får antigen nya för hvarje gång eller endast några vissa bibehållna
deribland, och detta är en slags continuitet, som ingalunda är
för landet gagnelig; tvertom skulle jag anse den vara högst skadlig,
om icke vådlig. Sökte man en continuitet i idéer hos riksdagsmännen
här i landet, då skulle man hafva bort ifrån Const.-  Ctsk. få emottaga ett förslag i den anda, som Frih. Palmstjerna
framställt, eller riksdagsmäns väljande för flera riksdagar, och då
vore continuiteten vunnen, men det vore då icke eller så lätt att
åsidosätta behofvet af anslag och rubricera som misshushållning,
hvad som är ren hushållning, ty hvad som uppoffras för samhällets
behof, mätte vara en väl beräknad utgift. Den värde ledamoten
har jemväl citerat en framliden aktad riksdagsmans yttrande
om Carl XI och de tätare riksmöten, som under honom inträffade.
Jag vill deremot icke jemföra de bördor, som Carl XI:s
regering lade på Svenska folket, och dem, som samma folk burit
sedan 1S09. Den värde ledamoten skulle kanske blygas vid jemförelsen
för anspeglingen af Ständernes slöseri med medborgares
38 i
Den 21 September e. ni.
medel till fyllande af statsbeliofven. Om räkenskapen funnes qvar
endast på den kostnad, hvartill slottsbyggnaden här i Stockholm
uppgick under Carl XI, så skulle man finna, att den med flera
millioner öfversteg hvad Svenska folket sammanskjutit till alla
statsbeliofven sedan 1809. Kanske vederbörande då skulle komma
till någon besinning i afseende pä statsregleringen, i stället att
söka förblinda öfverlygelsen och ropa på stora utgifter.
Frih. Palmstjerna: Uti allt väsendtligt är jag förekommen
af den siste talaren, som, efter min åsigt, pä ett tillfredsställande
sätt besvarat Ur Hjertås skäl och invändningar. Med hvad derutöfver
kunde till besvarande upptagas, dermed vill jag icke uppehålla
II. o. Atl., emedan det mera beträffar blott mig personligen.
En anmärkn. må dock tillåtas mig, den nemi., att dä Hr
Hjerta till skärskådande upptagit mill yttrande, det icke bade bort
förbises, huruledes äfven jag erkänt olägenheterne af det långa
mellanskofvet emellan riksdagarne. Jag har insett och känt dessa
olägenheter, lika väl som förra riksdagens Coust.Ulsk. Likasom
vid flere af dess förslag till grundlagsförändringar, Ulsk. gått ut
frän en riktig känsla af någon brist i det nu gällande, sä ock
här; men likaså har ty värr saknats äfven här den rälta insigten
i sättet att bristen afhjelpa. Jag har i milt yttrande sjelf
sagt, huruledes, efter mitt förmenande, riksdagarne borde ställas,
för att bäst motsvara fordringarne; att nemi. riksdagmän, valda
för längre tid, borde ärligen sammanträda, hvaremot lill bibehållande
af den nödiga jemviglen statsmakterna emellan, Regeringen
skulle äga rätt att riksdagen upplösa. Jag ber, alt äfven denna
del af mitt yttrande ej må råka i förgätenhet.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Det är icke svårt att iuse meningen
med delta förslag; man har, genom oftare inträffande riksmöten
och dervid förekommande opinionsstrider velat befordra utredning
af de frågor, som för samhället äro vigtigast, och för att
utröna det allmänna tänkesättet vid bedömmande af de offentliga
ärendenas behandling. Man har också anfört såsom skäl, alt riksdagarne
förkortas, då liderymden mellan deras inträffande förminskades.
Jag har väntat under de mänga riksdagar, som jag öfvervarit,
att få se dessa frågor pä ett tillfredsställande sätt löste,
eller åtminstone ett närmande dertill, men förgäfves. Mig synes
som samma tvisteämnen ännu förefunnes, och ålerkomme periodiskt.
1809 års Const.Utsk., då det gjorde första förslaget till grundlag,
stödde dess bestånd hufvudsakligen på utbildande af ett allmänt
tänkesätt genom publiciteten. Lika sä föreställer jag mig äfven,
att det är derigenom man skulle vinna hvad man önskar, och säkerligen
är det icke medelst de strider, som vid riksdagarne äga
rum om allmänna frågor. De mäste grundeligen behandlas, och
resultaten deraf öfvergå till det allmänna tänkesättet. En sådan
publicitet, i förening med tid att studera den der har man det
rälta sättet att fä fram hvad man vill. Visserligen medgifver jag,
att om dessa långa mellantider af 5 år skulle förkortas, visserliga
hade
Den 21 September e. m.
3sr»
hade man skäl att deraf vänta någon fördel; men då man pä ena
sidan öfverväger alla de olägenheter, som dermed åtfölja, all den
tid, allt det arbete som förspilles, ej blott för den offentlige mannen,
utan äfven för den enskilde, samt å den andra, eller i afseende
på det allmänna tänkesättet, uppskattar hvad det synes
hafva vunnit, så förefaller det mig som en obetydlighet mot de
derpå nedlagda allmänna krafter. Man tyckes vara i samma belägenhet
nu som för 20 år sedan. Det allmänna tänkesättets verkliga
utbildning förutsätter, att män af grundliga studier vilja egna
sig åt nationens politiska uppfostran; och det är en grundlig publicitet,
icke den lägre dagbladslitleraturen, som skall reda det
orediga, för att befordra en klar åsigt af samhällets sanna behof vid
utförandet af de åt djupet riktade reformer, som i Sverige äro i fråga.
Från verklig erfarenhet och grundlig kännedom måste hjelpen
komma. Jag har äfven den öfvertygelse, alt en representationsförändring
är af högsta vigt; att den medgifver en enklare behandlig
af ärendena och att tätare riksdagar då bli kortare; att
den följaktligen bör ske. Att den kan ske, det hoppas jag; men
jag tror icke, att, då man har anledn. att vänta en sådan, man
bör gå den i förväg med ett beslut, af hvilket beslut, i fall man
antager det, man blott skall vinna obetydligt i effecten, emot de
högst betydliga kostnader, som deraf blifva en följd.
Under alla dessa riksdagar, som jag haft tillfälle att öfvervara,
har jag hört allmänna tonen i orterna af dem som icke varit riksdagsmän,
men väl fått sin del uttaxerad af skatterna, och deraf
inhemtat, att man är missnöjd med dessa riksdagar. Jag kan icke
inse, alt genom en förminskning i tidslängderna, eller intervallerna
mellan riksdagarna, man derigenom skulle få fram den frukt sorn
man söker, tvertom, man får endast det man icke söker, utgifterna.
Man säger, att ju oftare man träffas, desto lättare har man
att förlikas. Ja väl! om man utgår ifrån samma åsigter; men gör
man icke det, huru blir det dä möjligt? Man säger, att stadga i
författningsväsendet skall vinnas, genom det att Ständerne äro oftare
tillsammans. Kan detta vara allvar? Låt oss taga ett exempel:
hvarje riksdag en ny bränvinsförordning! är det stadga? Den
som kastar sig in på denna industrigren måste göra nya apparater
vid hvarje riksdags slut, om han skall följa med sin tid. Kallas
detta stadga? Jag kan icke inse, alt den stora förändring, som
man synes önska, skall kunna till vägabringas genom kortare intervaller
mellan riksdagarne. Ej eller befordras eller fortskyndas deraf
en representationsförändring. För att uppnå det mål man eftersträfva!',
måste man förutsätta en sammanjemkning af dé olika
äsigterne och rättigheterna; denna måste först ske, och det
beror på en fast vilja hos dem som skola göra dessa medgifvanden,
och alldeles icke på längre eller kortare intervaller mellan
riksdagarne. Harmonien mellan styrelse och folk skulle väckas
om det behöfdes, det är sant; men jag finner icke densamma vara
störd, tvertom, jag finner den vara god. Som inga skäl blifvit
anförda, som öfverv.äga dem som emot förslaget blifvit framställda,
afstyrker jag detsammas antagande.
2 H. 49
386
Den 21 September e. m.
Hr von Hartmansdorff: Hr Lagerhjelm har nyss nämnt
hvad jag förra gången glömde alt anföra, nemi. den förlust, som
hvarje enskild man lider, hvilken för riksdagarnes skull måsle vara
från sitt hem och sin rörelse. Denna förlust, sammanräknad
öfver hela landet, är icke obetydlig och bör läggas till den som
jag förut omförmält på statsförvaltningens sida. Man har sagt
och trott, att ju oftare Sländerne skulle sammankomma, ju fortare
skulle det gå med deras öfverläggningar. 1 det fallet hänvisar jag
till våra riksdagar, pä den tid, dä de skulle hållas hvart 3 är.
Aldrig hafva vi haft dem så långa, så våldsamma, så olyckliga
som den tiden. Se vi till brödrafolket, der de ordinarie sammanträdena
ske hvart 3 är, der representanternes antal icke stiger
till mer än 100, der enkammarsystemet väl icke är infördt, men
der likväl begge kamrarnes öfverläggningar sammanfalla till en
gemensam, der med eli ord representationen är i möjligaste måtto
enkel, — hurndant är då förhållandet derstädes? Jag gjorde under
förliden riksdag d. 20 Juni 1840 f. m. en uträkning i det
hänseendet, hvilken jag anhåller få uppläsa: ”Under vår sednast
genomlupna riksdagsbana af 30 år, dä jag undantager våra organisationsmölen
1810, och derefter räknar t. o. m. 1840, samt innevar.
riksdag till slutet af Sept., så belöpa sig på dessa 30 år
7 riksdagar samt 5 års och 10 månaders riksdag. Detta är precist
lika lång tid, som Norrmännen hafva haft storting under 25 år.”
Således hafva Norrmännen, med deras enkla representation, med
deras treåriga sammankomster, likväl på 25 år användt lika mycket
tid på storting, som vi användt på riksdagar under 30 år.
Detta bevisar, att man får mer och icke mindre genom de tätare
sammankomsterne. Likväl har, såsom jag vill minnas, ett af stortingen
blifvit upplöst, innan ärendena voro tilländabragta, hvilket
ej hos oss inträffat. Man har å andra sidan sagt, alt ju oftare
man kommer tillsammans, ju blidare varder man, om raan än vore
af olika mening. Mig synes motsatsen vara troligare, ty det är
svårt att tvista med den, som icke är tillstädes; men med dem,
som man både hör och ser, råkar man lätt i tvist. Man har
likaledes sagt, att näringarne icke skulle vara utsatta för någon
större osäkerhet genom de tätare riksdagarne. Men månne icke
näringsidkaren är säkrare på en författnings bestånd, när han vet
att riksdag icke kan återkomma förrän om 5 år, med mindre
Konungen sådant särskildt befaller, än när han vet, att riksdag
skall inträffa hvart 3 år, antingen Konungen vill eller icke. Man
har påstått, att representationsförändringen lättare skulle åstadkommas
om riksdagarne infölle tätare. Hr Lagerhjelm har redan
anmärkt hvad som fordras att komma till öfverensstämmelse i afseende
derpå, nemi. jemkningar och medgifvanden å ömse sidor.
Månne för att komma derhän, det icke behöfves att man glömmer
något, att det blifver något afbrott i tvisterna om förslagen till
ny representation? Man har gått så vida, att man sagt: när så
mycket ondi härrörer af de tätare riksdagarne, vore det då icke
bättre att fullt ut säga sin mening, att man icke vill hafva några
riksdagar alls. Till den värde ledamoten, som sålunda yttrat sig,
Den 21 September e. m.
hemställer jag, om det icke förhåller sig med riksdagar som med
middagar, att om de blifva allt för långa och täta, så äro de
osunda. Inträffa de deremot i rällan tid och icke äro för långa,
så äro de nyttiga. Ingalunda kunna de afskaffas. Man har önskat,
alt de som tala om sparsamhet, dä fråga är om riksdagar, ville
iakttaga samma dygd, då fråga blir om statsanslag. För min del
ville jag, sä vidt det på mig beror, alltid sätta mig emot onödiga
utgifter; men att motsätta sig de nödiga och nyttiga, det vore
motsatsen af sparsamhet, det vore alt äta sig sjelf, och det är
en sjukdom. Man har yttrat, alt beskattningen ökats för hvarje
riksdag sedan 1809. Jag hoppas att minnet för de fleste räcker
till och alt de således icke eller glömt, hvad StatsUtsk:s ledamöter,
som böra hafva vitsord, kunna upplysa, nemi. att skätterne
i Sverige då nedsaltes med ett belopp af 7 lill 800,000 r:dr
ärligen. Man har äfven åberopat ett yttrande af aflidne Prosten
Gr. von Schwerin, huruledes riksdagarne under Konung Carl XI
voro täta och att landet då var utmärkt väl styrdi. Manne icke
detta lyckliga förhållande härrörde deraf, att Konung Carl XI,
glorwyrdigst i åminnelse, styrde sjelf och icke tillät Ständerne sig
dermed befatta? En talare liar äter velat framkalla Konungens rådgifvare,
för att i denna fråga gifva deras mening tillkänna. Derföre
att de äro Konungens rådgifvare, hafva de icke åtagit sig pligten
att äfven vara våra. Gm de likväl vilja vara det, sä gälla
deras röster hvad de kunna. Skulle de åter icke vilja meddela
sina meningar i förekommande frågor, så lärer väl II. o. Ad:s
ledamöter, nu sorn tillförene, fä hjelpa sig sjelfve.
Hr von Troil, Emil: Den fördel som åsyftas med det nu
föredragna förslaget, kan icke vara någon annan än utvecklingen
af det conslitutionella slatslifvet, hvars grundidé är samverkan
emellan regeringen och folkets representanter. Alt denna ide
skall komma närmare sitt mål ju oftare representationen sammanträder,
är en sak, som genast faller i ögonen; hvarföre ock i de
flesta conslitutionella stater folkets representanter ärligen sammankomma.
Det har likväl ännu icke inom vårt land blifvit yrkadt,
att gå så långt; man har blott önskat, alt den tid af 5 år, som
hittills varit bestämd såsom intervall mellan riksdagarne, skulle
Inskränkas till 3 år, således 3 gånger den tid, som man på andra
ställen anser vara den rätta, och man tyckes således hafva
bort vänta, att hvar och en, som är vän af det representativa
statsskicket, skulle medverka till förändringen, äfven om den skulle
medföra någon större kostnad i och för riksdagarne, än som hittills
ägt rum. Annu vigtigare lärer det vara, alt representationen
tätare än hvad hittills ägt rum kan komma i tillfälle att
samverka med Styrelsen, då, såsom fallet är hos oss, reformer af
nästan alla möjliga slag äro af behofvet påkallade och en längre
lid hafva varit uppskjutna. Man säger, att sådant påskyndas icke
af tätare riksdagar, ty vi befinna oss nu på samma punkt, som
vi voro för 30 år sedan. Sådant saknar beklagligtvis icke sin
riktighet, när man kastar ögat tillbaka på de sednare decennierna
388
Den 21 September e. m.
men anledn. dertill är ingen annan än den, att folkets framsteg
på reformernas bana äro små, till dess att Regeringen sjelf sätter
sig i spetsen och leder samt ordnar företagen; då först är det, som
man kan emotse betydligare praktiska resultater. Då, för att vinna
det äskade ändamålet, det likväl fordras representationens samverkan,
skulle jag tro, att jag handlade orätt mot mitt fädernesland,
om jag genom min röst icke understödde förslaget. Man har ganska
litet fästat sig vid det stora ändamål, som reformen afser;
man har deremot egentligen talat om de olägenheter, som af densamma
skulle uppkomma, och hvilka skulle vara dels allmänna dels
enskilda. De allmänna skulle vara större statsutgifter i och för
riksdagarne. Måhända blefve följden sådan, men jag tror likväl
ej till synnerlig betydlig grad. Jag hyser den öfvertygelsen, att
riksdagarne i den mån de blifva tätare, äfven blifva kortare. Jag
tror, att motionsraseriet skulle förminskas; jag tror nemi., att det
har sitt upphof just uti den omständigheten, alt tiden för motioners
väckande infaller så sällan, hvarföre man tycker, att man
skall begagna sin rätt och motionera allt hvad motioneras kan, ty
i annat fall kan man ej göra det på 5 år. Skulle man åter få
denna rätt hvarje är, så skulle man deraf ej så mycket begagna
sig, ty man skulle tänka som så, att hvad man icke gjort i år,
kan göras nästa är. Afven tror jag, att tätare riksdagar skulle
medföra mera stabilitet i våra ekonomiska och (mandelia författningar.
Om vi kunde hafva riksdagar hvarje är, skulle man visserligen
icke företaga sig att hvarje gång göra om tulltaxan, göra
om bränvinsförfattningarne; man skulle göra få förändringar, man
skulle uppskjuta till andra år, och dessa andra år skulle understundom
blifva 50, 60, kanske 100 år derefter. Nu är visserligen
icke fråga om att riksdag skall hållas hvarje år, utan blott hvart
3 år, men i samma män som riksdagarne blifva lälare, i samma
mån är jag öfvertygad, alt vederb. motionärer skulle gifva sig
något mera tålamod med väckande af sådana förslag, hvilka de
icke finna oundgängligen af behofvet påkallande. Man har vidare
talat om de olägenheter, som företedde sig för embetsman då riksdag
inträffade, emedan de genom riksdagsmannakallets utöfning
voro hindrade i sina embetsbefattningar. Jag för min del skulle
tro, att, med undantag af de valda representanterna, hvilka icke
kunna afsäga sig sina uppdrag utan mäste resa til! Stockholm,
hvarje embetsman, som har elt embete, som påkallar vigtigare åtgärder,
icke låter derutinnan störa sig af ett riksdagsmannakall,
som är frivilligt. De embetsman inom delta Ständ, som innehafva
vigtigare embeten i landsorten, föreställer jag mig icke lemna
desamma när deras närvaro är nödvändig; det är likväl en
sak som jag icke kan bedömma. Jag erkänner dock, att det alltid
hos mig väckt förundran, när jag sett embetsman med så vigtiga
befattningar som landshöfdingarne, lemna desamma, för att
under hela år och derutöfver bevista riksdagarne, och detta sannolikt
till stort mehn för länen, utan mähanda motsvarande fromma
för riksdagarne. Man har vidare talat om de olägenheter,
som skulle föranledas af tätare riksdagar, och man har dervid
Den 21 September e. m.
3S9
liemtat förespeglingar från frihetstiden. Det förundrar mig, att
man kan här framkomma med sådana förespeglingar, då det likväl
borde vara hvar och en och i synnerhet den värde ledamot,
som gjorde jemförelsen, väl bekant, att den tidens olyckliga förhållanden
härrörde af helt andra orsaker, hvilka jag icke vill upprepa,
så mycket mindre, som det måhända icke skulle behaga
R. o. Ad. att höra dessa anledmr framställde. Att alltid sålunda
lala om politiska vådor, såsom man en afton här gjorde, då fråga
var om Statsrådsledamölernas ansvarighet, dervid man ordade om
afhuggna hufvuden ehuru ingen fara var på färde, det är ett sätt
att argumentera, som icke är passande och som förefaller mig särdeles
besynnerligt, då man talar inför en samling af till mannaåldern
komne män, och af hvilka en stor del hörer till det yrke,
som gör till pligt, att icke låta förskräcka sig. Sådana spökhistorier
tyckas vara mera passande för barnkammaren än för R.
o. Ad. Man har vidare talat om de stora ekonomiska olägen
heter,
som skulle uppkomma för individerne genom de täta riksdagarne;
man har talat om huru dyrt det skulle blifva för henderne,
för kyrkoherdarne, äfven för borgaren, alt skicka sina ombud
till riksdagen. Della utvisar onekligen bos R. o. Ad. en
vacker broderlig omtanka för dess Medstånds ekonomiska bästa;
men då dessa likväl öro fullmyndiga, så hemställer jag om ej deras
tankar i saken kunna anses mera förtjenta att tagas i betraktande
än R. o. Ad:s. Dä nu alla dessa 3:ne Stånd hafva antagit
den ifrågavar. §, så tror jag att man får låta dem deruti för deras
egen ekonomi hafva handlat så orätt eller så rätt, som de må
hafva det gjort, men att R. o. Ad. visserligen icke behöfver göra
sig till ombud för principaler, som hafva sina egna ombud, hvilka
i deras namn hafva beslutat. Återstår således de ekonomiska olägenheterna
för medlemmarne af detla Stånd. Visserligen må det
vara dyrt att ofta komma till riksdagen och der hålla sig sjelf;
men deremot är ä andra sidan ingen af R. o. Ad:s ledamöter nödsakad
alt resa hit om han det icke vill. Jag får då hemställa,
huru det skulle se ut för de andra Stånden, om R. o. Ad. afsloge
den föreslagna förändringen, derföre att det för R. o. Ad:s ledamöter
vore olägligt och dyrt att så ofta komma och utöfva en
rättighet, som R. o. Ad. likväl anser sig vilja bibehålla. Jag skulle
i sanning tro, att det skulle hafva ett högst besynnerligt utseende.
Frill. Cederström, Jacob, har, såsom det tyckes, afstyrkt förslaget,
emedan han ansåg att riksdagarne urartat till ett slags lalöfningar,
som icke medförde någon nytta. Jag vill ingalunda bestrida Friherren
att vara behörig domare i den saken, då han alltsedan
1809 talat i nästan hvartenda plenum; jag anser honom tvertom
fullt behörig att fälla detta omdöme, såvida nemi. det rörer honom
sjelf. Alla de anmärkmr, som för öfrigt blifvit mot förslaget
framställde, hafva, icke annat än jag kan påminna mig, redan varit
upptagne och vederlagde, och då de fördelar, som förslaget
medförer äro stora och omisskänliga, så röstar jag för detsamma.
Hr Lagerheim: Utan att underkänna vigten af de flere
390
Den 21 September e. m.
svårigheter, sora af åtskilliga talare blifvit framställde mot ett kortare
mellanrum emellan riksdagarne, och hvilka svårigheter uti
materielt afseende synas vara af särdeles betydenhet, såväl hvad
kostnaden för landet, som äfven hvad den stagnation beträffar,
hvilken onekligen i lieie förvaltningens grenar under ofta och länge
fortgående riksdagar måste uppkomma; nödgas jag dock, då frågan
från en annan sida äfven kan betraktas, yttra en motsatt
tanka. Jag har nemi. sett denna förändring från en moralisk synpunkt;
det höga syfte, som vi hafva alt eftersträfva, är samdrägt
emellan Styrelsen och nationens ombud samt bland nationens ombud
sinsemellan, på det att icke ett olyckligt split må förhindra
alla goda åtgärder och förlama våra förehafvande!!. Det är ur
denna synpunkt belraktadt, som jag trott, att ett oftare representationens
sammankommande skulle genom närmare bekantskap,
genom afnölning af alla kantigheter, om jag så må yttra
mig, vara för fäderneslandet af stor nytta. Annu en annan moralisk
synpunkt framställer sig i denna fråga. Vi kunna nemi.
icke förneka, det må vara förvillelse eller sanning, att i denna
punkt är opinionen inom landet nästan enhällig; man önskar ett
oftare sammankommande af 11. St.; skälet må nu vara, för att oftare
komma i beröring med Styrelsen, eller för att oftare fä sina
besvär afhulpna, eller det må sluligen vara intriger, jag vill lemna
det derhän, men man önskar det likväl. Då dessutom i denna
fråga en K. propos. vid föreg:de riksdag blifvit afbiten, och man således
känner, att Konungen från sin högre ståndpunkt äfven skulle
anse en sådan förkortning af tiderymden emellan riksdagarne
önskelig, så tror jag mig derutinnan förefinna skäl, att R. o. Ad.
går de öfriga Ståndens önskan lill mötes, medelst antagande af den
föreslagna förändringen.
Hvad i öfrigt angår en föregtde talares anspeglingar på den
föga fromma för riksdagarne, som härvar. embetsman från landsorten
skulle åstadkomma, så tillhör ett sådant spoltskt språk visserligen
icke barnkammaren, ulan snarare en annan kammare, men
ingalunda Sveriges första RiksSl:s representationsförsamling.
Frih. Nordenfalk, Johan: Jag har begärt ordet i anledn.
deraf, att man under discussionen citerat ett yttrande af mig frän
förlidne riksdag, ett yttrande, som skulle jag gå ännu längre än
hvad som nu är föreslaget, medelst hysande af den åsigten, att
riksdag borde hållas till och med hvart annat år. Jag utgick i
denria mening från den åsigten, som jag ännu har, att ett oftare
sammanträffande emellan Styrelsen och representationen icke kan
annat än vara nyttigt, särdeles i ett land, der onekligt mycket är
att förbättra; men det är att anmärka, att då jag sålunda yttrade
mig, var det med den bestämda restriction, att riksdagarne icke
skulle få i något fall räcka utöfver 6 månader. Att föreslå riksdag
hvartannat år med obegränsad tid för deras fortfarande, kan
icke falla mig in. Hvad den frågan angår, som nu är till afgörande
föredragen, så får jag säga, att jag verkligen dervid fäster
mindre vigt, af det skäl, att del är temligen påtagligt, att vi på
Den 21 September e. m.
391
ett eller annat sätt hafva att förvänta frågan om ett förändradt
representationssätt, i sammanhang hvarmed står frågan om tiden
för riksdagars inträffande, och om således denna fråga nu skulle
afgöras, så skulle den likväl återkomma inom kort tiderymd. Att
vi, i hvilket fall som helst, icke torde få vänta 5 år till nästa riksdag,
torde man efter alla menskliga beräkningar kunna förutse.
Med afseende derpå, att Konungen i sin nåd. propos. vid sista
riksdagen äfven yttrat den åsigt, att riksdag borde hållas hvart
3 år, ehuru delta visserligen var under vissa förbehåll i afseende
på urtima riksdagar, sä ämnar jag för min del rösta för
förslagets antagande.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Då öfverläggningen om
det fallna representationsförslaget förevar, torde Hrr.ne påminna
sig, att äfven bland alla andra meningar, som yttrades mot förslaget,
var den, att icke riksdags återkomst var föreslagen till hvarje
är. Jag skulle tro, att Europeisk erfarenhet i detta hänseende
borde gälla för något; ja äfven Norrsk erfarenhet, ehuru en annan
värd ledamot yttrat, att den borde gälla för ingenting, tror
jag likväl i detta hänseende vara af mycken vigt. Jag vill icke
derföre säga, att om förslaget, äfven med en förändring af representationen,
skulle kunna vara i fråga att antagas, att jag skulle,
utan alt blifva öfverlygad om fördelarne deraf, vilja rösta för riksdag
hvarje år; jag tror att i detta hänseende man borde och nödgas
inskränka sig i afseende pä kostnaderna, som, för ett land sådant
som vårt, icke böra lemnäs å sido, men jag tror äfven, att
en mellanväg torde kunna finnas, och att emellan 5 och 1 år träffades
den rättaste vid bestämmande af de hvart 3 år återkommande
riksdagarne. Man har yttrat, att regeringsmakten, att
ärendenas gång förlamades så betydligt genom riksdagarnes tätare
återkomst. Jag kan omöjligen begripa huru förhållandet kan vara
sådant. Här har äfven yttrats, att i anseende lill mänga höga
funclionärers och embetsmäns, lill och med häradshöfdingars vistande
vid riksdagarne, skulle allmänna ärendena komma under
en stagnation, som vore i högsta måtto ofördelaktig för sakernas
gång; men om förhållandet vore sådant, så vet jag ej hvarföre ej
de höga functionärerne och häradshöfdingarne icke förblifva på sina
platser och sköta sina sysslor, ty otvifvelaktigt är, att i ett väl
ordnadt samhälle får icke statsmachinen afstanna under hvilket
villkor som helst. Här har varit yttradt, att svårighet skulle uppstå
för Styrelsen att hinna utarbeta alla de förslag, att promulgera
samt gifva följd åt alla de beslut, som vid riksdagarne träffades,
med mindre än tiderymden mellan riksdagarnes återkomst vore
längre. Detta bar jag äfven svårt att begripa, ty med den organiserade
embetsmannahierarki, som är förhanden, kan jag icke
finna att någon svårighet kan uppstå, att behörigen bereda, utarbeta
och utfärda de beslut, som vid riksdagarne blifvit träffade.
Jag föreställer mig ganska väl, att det vore vida beqvämare för
styrelsepersonalen att under loppet af 5 år få hvila på sina lagrar,
och jag minnes mycket väl huru man i detta hänseende ut
-
392
Den 21 September e. m.
sträckte tiden öfver grundlagens bokstadiga föreskrift, då man här
tillvägabringade det beslutet, att riksdag skulle återkomma 5 år
sedan riksdag var slutad, hvilket beslut man dock sedermera fann
för godt att gå ifrån och förändra. Här har af en värd talare
blifvit anfördt, att de Hesta riksdagar, sedan det nya statsskicket
blifvit infördt, varit urtima; jag hemställer då till llrnne, om icke
just deruti ligger ett af de största skälen för riksdags sammankallande
hvart 3 år. Det mäste icke kunna motsägas, att då
Konungen funnit sig föranlåten att sammankalla R. St., sä har
ett behof varit för handen, och jag tager mig dä friheten underställa
Hrrmes besinning och pröfning, om det icke dä är vida lämpligare
att på en i lag stadgad väg afhjelpa detta behof och förebygga
nödvändigheten för Konungen att tili särskilda fall sammankalla
en urtima riksdag, hvarigenom möjligen äfven allmänheten
skulle uppskrämmas. Här är anfördt såsom ett skäl för
riksdagarnes uttänjande till 5-åriga, att näringslifvet fordrade denna
säkerhet, och man har dervid särskildt anfört de täta förändringarne
i bränvinsbränningsförordningarne. Jag lager mig friheten
hemställa till Hrr:ne, bland hvilka ganska många näringsidkare
finnas och säkerligen ändå flere statsmän, om en 5-årig säkerhet
verkligen kan anses utgöra någon säkerhet för hvilken näring
som helst? Jag tror, och min erfarenhet har åtminstone fört
mig till en sådan slutsats, att om riksdagarne tätare sammankallas, så
blifva förändringarne mindre; man besinnar sig innan man inom
3 år gör en ingripande förändring i sä beskaffade författningar.
Man är mindre nogräknad på 5 års tid, och läge det någon verklig
säkerhet uti denna liderymd, då vore det ett stort skäl att
sälla ut riksdagarne till hvart 10 eller 15 år, och kanske slutligen
komma derhän, att det vore förmånligast att icke hafva några
riksdagar alls. Jag är sjelf i denna cathegori af näringsidkare,
att jag tror mig med säkerhet kunna bedomina, att 5-ärig säkerhet
är lika liten som 3-ärig, så att deruti anser jag ej ligga
någon grund för förslagets förkastande. Samma skäl gäller i den
financiella lagstiftningen, och jag tror i allmänhet, att de der kastningarne
i lagbud, i näringsförfattningar och financiella lagstiftningen
skulle blifva mindre, om riksdagar oftare inträffade. Allt
hvad som här blifvit anfördt mot riksdagarnes tätare sammanträden,
har icke bevisat någonting annat, än det oformliga i sammansättningen
af vår representation, hvilken oformlighet säkerligen
icke afhjelpes genom 5-äriga riksdagar. Jag fäster äfven i
detta hänseende ganska mycken vigt dervid, att Konungen har i
ämnet afgifvit en nåd. propos., och det måtte icke kunna motsägas,
alt dä den ena statsmakten, nemi. den verkställande, funnit
att ett sådant behof vore för handen, så mäste det vara grundadt
på skäl och pä stora anledmr att fä förhållandet förändradt. Jag
är äfven af den tankan, att ju tätare R. St. sammankomma, ju
mera man kommer att nöta sina ide'er mot andras, ju mera
mäste nödvändigheten inses af en annan representationens sammansättning,
än den under hvilken vi befinna oss, och således
detta
Den 21 September e. m.
393
detta tätare sammanträffande komma att utgöra den enda utvägen
till en representationsförändrings ernående, hvars nödvändighet vid
snart sagdt hvarje discussiou af någon genomgripande art lätteligen
inses. Att nu vilja uppskjuta med en sådan förbättring, derigenom
att man frånskjuter sig de medel, hvilka enligt min förmening
i så väsendtlig mån kunna bidraga till det önskvärda resultatets
ernående, det anser jag åtminstone för min del vara orätt
handladt. Man har påstått, ali det icke är genom så beskaffade
lagbud, som något godt uträttas, utan genom studier. Hvad detta
yttrande beträffar, mine Hrr, så tror åtminstone jag, som bevistat
så mänga riksdagar, och som uppnått en temligen hög ålder, att
vi samt och synnerligen äro för gamla skolgossar, för att genom
några speciella och särskilda studier inöfva oss, för att åstadkomma
de förbättringar, som äro nödiga för vårt land. Jag tror, atf;
det är gnidningen med våra ideer, att det är tidens samverkan
med menniskorna, som ensamt kan åstadkomma detta. Jag tror,
att medlen till vinnande af en öfverensstämmelse i styrelsesystemet
under en constitutionel författning, den må vara mer eller mindre
god, och till ernående af ett nödvändigt samband emellan styrelsen
och folkets representanter, ligga uti bådaderas tätare sammanträden.
Jag vill på intet sätt ingå i någon försäkran, att
riksdagarne på minsta vis under vårt nuvar. representationsskick
komma att förkortas; men jag tror likväl, att genom ett tätare
sammankommande skulle i någon mån det önskvärda resultatet
vinnas, alt man kommer till öfvertygelsen om olämpligheten af
den massa af motioner, som här väckas. Enligt hvad som blifvit
uppgifvet, skulle det icke vara fallet, att ett mindre antal motioner
vid denna riksdag blifvit väckta; men utan att vilja jäfva eller
bestrida denna uppgift, tror jag mig likväl hafva hört, att antalet
deraf skulle vara betydligt mindre vid denna riksdag, än vid någon
föreg:de, och om så är, tillskrifva' jag detta det förhållandet,
att man har stor anledn. att snart åter förvänta en riksdag, hvilket
äfven Konungen uti sitt tal gifvit tillkänna.
Här har så mycket blifvit taladt om och åberopad t förhållandena
under de s. k. tvedrägtsliderna; en annan talare har upptagit
detta inkast, och jag behöfver således blott upprepa hans yttrande
samt förena mig deruti, alt jemförelsen ingalunda är adeqvat.
Att jemföra så olika tidsförhållanden med våra kan nemi.
aldrig leda lill någon slutsats, emedan dessa tider blott gälla såsom
bevis för deras tid, att förhållandena då voro mycket olyckliga,
men aldrig kunna bevisa någonting för det nuvar., som icke står
med dem i samma förhållande. Man har yttrat, att riksdagskostnaderna
voro en stor och talande anledn. för att afslå förslaget.
Det vill synas mig, i likhet med hvad en annan talare yttrat, att
R. o. Ad. i detta hänseende sträcker sin omsorg väl långt, då de
öfriga Stånden afgöra frågan på ett annat sätt, eller bifalla förslaget.
Det är visserligen sant, att jag ej med visshet känner huru
förhållandet är, men jag saknar icke anledn. att så har skett, eller
åtminstone nu är under görning. Jag tror lika med en annan
2 H. 50
93
Den 21 September e. m.
talare, alt det vore föga gagneligt för sjelfskrifvenheten alt laga i
betraktande de kostnader, sorn skulle komma alt uppslå för oss
sjelfva, då det på oss beror att utgifva dess kostnader, och dessutom
hvad antalet beträffar, sä tror jag, att delsamma helt säkert
bär i hufvudstaden aldrig skulle komma att fattas, då kostnaderna
för den derstädes bosatta personalen blott obetydligt, genom inträffande
riksdag, komme alt ökas. Man har åberopat publiciteten
såsom ett tillräckligt medel alt fylla luckan emellan riksdagarne.
Att publiciteten är ett stort och verksamt medel, medgifver äfven
jag, men jag tror , att det alldeles icke är något ändamålsenligt
medel alt i det fallet åberopa; ty jag tror icke att det är nyttigt,
att publiciteten lemnäs på egen hand under den långa tiderymden
mellan riksdagarne. Jag tror snarare, alt det är nödigt alt publiciteten
oftare liar att göra med representationens sammanträden, oell
sålunda blifver salt i nödvändigheten alt litet mera rätla sig efter
de rådande meningarne inom sjelfva folkrepresentationen; jag anser
pä denna grund, att icke eller det skälet kan vara af någon vigt.
Här har af en värd talare, hvilken understundom tror sig vara alltför
lycklig i liknelser, blifvit framställd den mening, att riksdagar vore
att likna vid måltider, som understundom kunde vara osunda. Det
är otvifvelaktigt alt måltider med elak mat och lill öfverflöd njutna,
kan gifva indigestion, äfvensom det icke är mindre sant, alt
vissa meningar och lal kunna åstadkomma samma slags obehagliga
känslor, om icke för magen, åtminstone för andra delar af menniskans
sammansättning, men alt vära sammanträden haft den
cannibaliska natur, att vi hafva varit i tillfälle att äta oss sjelfva,
det har jag under loppet af 30 år icke erfarit, emedan jag dä
blott skulle kommit att nu utgöra en munsbit.
Jag röstar för förslagets antagande.
Hr Rosenblad, Bernhard: En värd ledamot har, såsom
skäl för förslagets antagande, fästat uppmärksamheten pä vigten af
det conslilutionella statslifvets utbildning, och ansett att man borde
finna medverkan dertill hos hvarje vän af det representativa statsskicket.
Jag erkänner riktigheten af denna sats, äfvensom jag inslämmer
i den åsigt, att det är representationens täta sammanträden,
som utbildat detta lif i de stater, der det företrädesvis finnes.
Så t. cx. icke hade i England, utan parlamentets årliga sammanträden,
den rika erfarenhet de djupa slatsmannainsigler stått att
finna, som der i sä rikt mått äro spridda inom alla nuancer af
de parlamentariska opinionerne; ehuru jag erkänner, alt den utmärkta,
i andra länder mindre vanliga classiska bildning, som så
ofta der finnes hos unga parlamentsledamöter vid deras inträde,
utgör en grundval, som underlättar uppförandet af den rika byggnad
af insiglcr och förmåga, den så ofta återkommande legislativa
verksamheten sedermera fullbordar. Huruvida delta kan vinnas
genom sä aflägsna representationens sammanträden, som de hvart
3 år, och huruvida vinsten blefve betydlig om de bestämdes
till hvart 3 år i st. f. hvart 5, det vill jag lemna derhän.
Men för alt vinna äfven detta mindre mål, är det nödvändigt att
Den 21 September e. m.
395
undanrödja de stora olägenheter, sora dessa tätare sammanträden
hos oss med vära former skulle medföra, och hvars undvikande i
de länder, som skörda frukterne af de tätare sammanträden, just
gjort dem der möjliga. Bland dessa olägenheter fäster jag mindre
vigt vid kosluaderne, ty vinnes det stora mälet alt utbilda slatsmannainsigter
och lagstiftningsförmågan i vårt land, så kan detta
måls ernående knappast nog dyrt betalas; men der finna;
andra omständigheter, mina Hrr, hvilka mäste afhjelpas, innan något
sådant blifver möjligt. Deribland intager vår arbetsordning
ett vigtigt rum. Jag fäster nfg härvid mindre vid vår fördelning
på 4 kamrar, ehuru den onekligen verkar tidsutdrägt, men vi hafva
i forna tider, med för öfrigt annat arbetssätt, haft korta riksdagar.
Men vår nära oinskränkta rätt alt fordra hvarje motion, äfven en
sådan hvars öde att förkastas med lätthet kan förutses, behandlad
hela den långa vägen af vår riksdagsordning, vår rätt att i
hvad ämne som helst lala huru ofta man behagar, en rätt som
skapat vanan och nära behofvet för hvar och en att hafva sista
ordet, samt särdeles vårt ulskottsväscnde med dess afdelningar och
återremisser, är någonting, hvars motsvarighet knappast i något
land torde finnas. I England t. ex., der kan man genast vid dess
födsel qväfva hvarje motion, som ej är nog vigtig att frana understöd,
och om möjligheten af vårt behandlingssätt kan man der
knappt göra sig begrepp. Och så länge dessa våra arbetsformer qvarstå,
lära våra riksdagar, antingen de utsättas lill hvart 3 eller hvart
5 år, icke kunna betydligt i hänseende till deraslängd förminskas, eller
sålunda komma i jemförelse med hvad de varit under de anförde
liderne af Carl XI:s regering. Jag skulle likväl önskat, att man
hade valt ett annat exempel, ty under Carl XI:s regering ägde, såsom
bekant är, Ständerna ingen delaktighet i beslutanderätten,
utan endast rätt alt gifva råd, och benämdes äfven, icke Rikets
utan K. M:s Ständer. Jag skulle snarare önskat, att man valt ett
annat exempel, såsom från Gustaf II Adolphs tid, då Sveriges
Ständer ofta årligen voro tillsammans och i bekymmersamma tider
deltogo med Konungen eller hans ombud i lillvägabringaude
af de åtgärder, som gåfvo räddning icke endast åt fäderneslandet
utan åt hela mensklighetens dyrbaraste intressen. Men då funnos
inga Utskott i detta ords nuvar. betydelse, inga återremisser. En
annan olägenhet af största vigt, som vid våra riksdagar inträffar
ehvad de återkomma hvart 3 eller 5 ar, är den, alt hela
rikets näringslagstiftning då sättes i en fullkomlig osäkerhet. Detta
är icke eller förhållandet i England eller de länder, der man hårde
årliga sammankomsterna, hvilka jag anser af så stor nytta, Och
der det fordras båda de representativa kamrarnes och Konungens
bifall, för att förändra bestående tull-lagstiftning o. d. m. Här
äter skall enligt grundlagens föreskrift vid hvarje riksdag, den må
sammanträda hvarje år, beslut fattas i tull-lagstiftningen (att icke
tala om det i så många hänseenden olyckliga ämnet bränvinslagsliflningen,
eller om stämpelpappers- och poslbestämmelserne)
hvarenda tullafgift underkastas nya beslut, der högst betydliga och
på de vigtigaste närings- och handelsförhållanden inverkande förän
-
396
Den 21 September e. m.
dringar kunna tillkomma genom ett enda RiksSt:s beslut, linderstedt
af 2:ne rösters, ja_ till och med af blott en enda rösts pluralitet i
förstärkt Utsk. Afven detta utgör en väsendtlig skillnad, emot
hvad i andra länder finnes stadgadt. Vidare är en annan omständighet
att anmärka, den nemi. att i de länder, som hafva årliga
sammanträden, voteras statsutgifterna i större summor, motsvarande
ungefär våra hufvudtillar; man går icke in i de minsta
detaljer, man är ej der underkastad den tysta voteringen i
förstärkt Utsk., der så lätt passionerne kunna göra sig gällande,
och man känner icke de villkor för beviljande af de oundgängligaste
specialanslag, genom hvilka executiva maktens rätt att bestämma
sättet för sin egen verksamhet de facto tillinletgöres, och
den möjligen t. ex. kunde blifva tvungen alt ena gången draga in
halfva diplomatiska corpsen, en annan gång alt emot eget omdöme
sätta någon annan nödig del af statsförvaltningen på indragningsstat;
sådant allt existerar der icke. Ehuru lyckligtvis den
närvar, tiden icke är alldeles att jemföra med de s. k. frihetstiderne
från 1720 till 1772, loide dock en sådan jemförelse icke
vara fullt så oriktig som flera värde talare påstått, ty sympatierna
(för alt begagna detta uttryck frän sistl. riksdag) äga äfven nu
allt för mycken makt att göra sig gällande och närma oss sålunda
det passionernes godtycke, som utgjorde en så utmärkande del af
det förulnämda tidehvarfvels olyckligare sidor. Vid betraktande
af alla dessa omständigheter skulle jag önskat, att Const.lJtsk. icke
hade stannat på halfva vägen, utan att det hade föreslagit årliga
riksdagar, men på samma gång gjort denna förändring möjlig, genom
undanrödjande af de olägenheter i vårt riksdagsmachineri, jag
omnämnt. Sådant förslaget nu är, är jag tvehågsen huru jag skall
votera. Jag instämmer med Frih. Nordenfalk deruti, att jag under
nuvar. förhållanden anser likgiltigt, om det ifrågavar. förslaget
antages eller ej, då Konungen äfven nu kan, om han så
nyttigt pröfvar, utsätta riksdags återkomst till hvart 3 år. Men
då Ilan deremot, genom antagande af förslaget, icke skulle äga
samma rätt alt skydda rikets näringar och andra dyrbara intressen
mot de af mig omnämnda olägenheter, tror jag det vara bäst
att votera nej till förslaget.
Ur von Hartmansdorff: Till stöd för bifall å ifrågavar.
förslag har man åberopat, att detsamma skulle grunda sig på en
K. propos., som förliden riksdag blef R. St. meddelad. Förhållandet
är likväl icke sådant. Den K. propos., som förliden riksdag
af Konungen meddelades, innehöll visserligen, att riksdag skulle
återkomma hvart 3 år, men den innehöll derjemte, att vid urtima
riksdagar skulle R. St. öfverlägga och besluta blott om sådane
ärenden, som Konungen framställde elier som deraf blefve en omedelbar
följd eller ock ronde Ståndens enskilda angelägenheter. Ett
sådant förslag hade mera som talade för sig, ty då kunde vid de
urtima riksdagarne icke allting ånyo sättas i fråga, eller återkomma.
De öfrige §§ voro redigerade i öfverensstämmelse dermed,
så att vissa Ständerna åliggande förrättningar skulle blott inträffa
Den 21 September e. m.
397
vid de lagtima riksdagarne och icke vid de öfriga. Men huru behandlade
Utsk. denna fråga? Månne i det Utsk., der Gr. Anckar
svärd
var ordf., något förslag uppgafs till riksdagsmödornas förkortande
eller underlättande? Ingalunda. Den liden ansågs det
merendels vara skäl att icke antaga ett förslag, när det kom från
K. M. Utsk. yttrade sig på följande sätt: ”på grund af hvad som
sålunda blifvit anfördt, anser sig Utsk. böra afstyrka bifall till K.
M:s ifrågåvar. nåd. propos.” Detta afstyrkande blef godkändt af
de 3 öfriga RiksSl:n; R. o. Ad. deremot förklarade, att Konungens
propos. skulle gä till grundlagsenlig behandling; men som,
enligt 81 § Rog.F., 3 Stånds afslag äro tillräckliga, så kom aldrig
denna propos. att hvila pä R. St:s bord. Ilon kan således
icke tagas under öfvervägande vid denna riksdag. Const.Utsk.
framkom då i stället med ett annat förslag, detsamma som är
förhanden, nemi. att riksdag skulle hvart 3 år återkomma, och
att de urtima riksdagarne då skulle vara lika obegränsade för alla
möjliga motioner och förrättningar som de lagtima. Det är sagdt,
att 3 Stånd redan antagit förslaget; huru vet den värde ledamoten
sådant? Jag har hört något motsatt från ett annat Stånd; men
så länge man icke har officiel kunskap, vill jag ingenting påstå.
Det är i alla fall skäl för R. o. Ad. att besluta efter sakens beskaffenhet
och icke efter berättelse om andras handlingssätt. En
talare har sagt, att splitet emellan Stånden skulle afhjelpas genom
täta riksdagar. Då ville jag föreslå, att riksdagarne måtte oupphörligt
fortfara, ty om det ledde till enighet, sä blefve följden att
de snart måste upphöra af sig sjelfva, när alla blefve öfverens
och man följakleligen icke hade någonting att tvista om.
Frih. Cederström: Jag har begärt ordet, för att bemöta ett
yttrande af Gr. Anckarsvärd, deruti han åberopat 1812, 1815 och
1818 årens riksdagar, såsom bevis på behofvet af riksdags sammankallande
hvart 3 år. Den värde ledamoten, som sedermera yttrat,
att han bevistat många riksdagar och nu redan vore till åren kommen,
hade icke bort glömma de anledmr, hvilka vållade ofvannämnda
riksdagars sammankallande och som ännu lefva i friskt minne.
Sålunda är det bekant, att 1812 års riksdag föranleddes af Europas
dåvar. politiska förhållanden; att riksdagen år 1815 erfordrades
efter slutadt krig, efter fredens afslutande och föreningen med
Norrige, dervid Riksacten absolut skulle uppgöras, samt slutligen,
att 1818 års riksdag sammankallades i följd af de privata disconlernas
obestånd. Det är kändt, att dessa händelser inträffade emellan
1815 och 1818 årens riksdagar, samt alt R. St. då sammankallades
sislnämde år, för att rådslå om sättet att afhjelpa det onda.
Samme värde talare har sagt, att om riksdagar oftare sammankommo,
så skulle motioner i beskattningsväg och rör:de ekonomiska
författningar blifva färre. Månne erfarenheten under
dessa 3 urtima riksdagar visat detta förhållande? Den värde ledamotens
minne måste jäfva hvad han yttrat om följden af dessa,
med 3-årig mellantid, inträffade riksmöten. Så länge vid våra riksdagar
enskilda opinioner, beroende af hvars och ens individuella
39S
Den 21 September e. m.
åsigter om behöfligheten af förändringar, kunna göra sig gällande
i lagstiftningen, så länge skola ovillkorligen en mängd mer och
mindre väl betänkta förslag uppkomma i den ekonomiska lagstiftningen
och beskattningen. Man får dervid draga sig lill minnes
hvad i afseende på beskattningen och tullförfattningarne sig tilldragit
och hvilket varit af beskaffenhet, att Konungen nödgats afslå
största delen. Man har sedermera klagat deröfver, alt Konungen
icke antagit Standernes beslut, samt alt Statsråden icke sådant
tillstyrkt, men man har icke analyserat huru frågorna varit beskaffade
och huru lagförslagen varit uppställde. Man har glömt,
att hvarje sådan ingripande ekonomisk fråga fordrar en icke så
kort beredelsetid, som den värde ledamoten yttrat, innan den af
Konungen kan afgöras, emedan en sådan fråga måste till något
visst embetsverk remitteras, derifrån, först efter upplysningars erhållande
frän landshöfdingarne, och ofta jemväl från menigheter,
betänkande kan afgifvas, hvarefter först frågan kan K. M. till slutligt
afgörande föreläggas; i följd hvaraf lätt torde inses, att behandlingen
af dylika frågor möjligen fordrar en tid, som upptager
mellanrummet emellan tvenne 3 års lagtima riksdagar.
Gr. II amilton, Henning Ludv. Hugo: Den diseussiau,
som blifvit, förd, har till större delen inskränkt sig dertill, att man ä ena
sidan uppgifvit ett förhållande, som af den andra sidan blifvit beslridt,
utan att det i sjelfva verket varit möjligt eller blifvit erkändt, att
den ena kunnat dermed öfvertyga den andre. Sålunda har ä ena
sidan blifvit sagdt, att de tätare återkommande riksdagarne skulle
leda till ökad tunga för landet, under det alt man å andra sidan
detsamma motsagt, ulan alt någondera delen kunnat bevisa sitt
påstående. Så förhåller sig med de Hesta skälen, och detta må
äfven gälla såsom en ursäkt, om de anledningar torde anses vara
af samma beskaffenhet, som föranleda mig att rösta för bifall lill
förslaget. Mina skäl äro nemi., att förg:de förhållanden tyckas
antyda ett behof af oftare återkommande riksdagar, alldenstund vi
af !) sådane haft 5 urtima. Det är visserligen sant, såsom den
siste värde talaren yttrat, att de framkallades af särskilda förhållanden,
men mig förefaller det likväl sannolikt, att i en Stat förhållanden
i allmänhet mäste uppstå, som göra det till ett behof
för Regeringen att oftare än hvart 5 år höra yttranden och tankar
af folkets representanter. Att sä äfven måste vara förhållandet,
synes mig temligen tydligt af den vid sisth riksdag afgifna
K. propos. Man har anmärkt, alt den K. propos. äfven innefattade
ett förslag ang:de olika förhållanden vid de urtima riksdagarne;
men detta bevisar enligt min förmening ingalunda, att det
endast var under ett sådant förhållande, som K. M. då ansåg riksdags
återkommande hvart 3 år verkligen af behofvet påkalladt;
tvertom torde den omständighet, att urtima riksdagar i alla fall
ansågos behöfliga, bevisa, att äfven med hvart 3 år återkommande
riksdagar tankarnes utvexling emellan regering och folk icke var
tillräcklig. Mitt väsendtligaste skäl ligger likväl deri, alt vi nu
hafva under händer en fråga, pä hvars afgörande jag anser vara
Den 21 September e. m.
399
af ett stort inflytande att riksdagar måtte oftare återkomma, nemi.
frågan om representationens förändring. Skälet hvarföre jag just för
representationsfrågans skull önskar riksdagar ju tätare desto bättre,
är det, att jag i strid med en föreg:de talare tror, att det icke är emellan
riksdagarne, som tankarne i denna fråga bäst utbilda sig, utan att
det just är under desamma. Jag hemställer, huruvida under de år,
som förflutit sedan sista riksdag, någon sammanjemkning blifvit
gjord, eller om icke, under de få månader, som denna riksdag
fortgått, tankarna närmat sig hvarandra mera än under de föreg:de
åren. Åtminstone har jag tyckt mig förmärka något sådant, och
hoppas jag, att den sammanjemkning i åsigter, som hittills försports,
under de återstående månaderna måtte komma att fortsättas.
Det är visserligen sant, att Konungen har i sin makt alt
sammankalla R. St. till urtima riksdagar om han så behagar; men
om R. St. genom ett afslag till Const.Ulsk:s nuvar. betänk, yttra
sin önskan, att icke oftare sammanträda, så bör det åtminstone
blifva ett skäl, som kommer att tagas i öfvervägande, då
Ilan besluter deras sammankallande före den lagtima tiden, och
kanske torde detta skäl blifva tillräckligt kraftigt, att afhålla Honom
derifrån, såvida Han ej finnér alt rikets väl det nödvändigt
fordrar. Då man har anledn. att tro, alt Regeringen ä sin sida
verkligen känner behofvet af alt oftare se folkets representanter
omkring Sig, så skulle jag tro det vara att förneka tillvaron af
den harmoni emellan statsmakterne, som äfven en talare vitsordat,
om man icke genom bifall till förslaget går Regeringens önskningar
i detta hänseende till mötes.
Många ledamöter ropade på propos.
Hr Gripenstedt: Frih. Cederström har en gång sagt sig vara
uppkallad af mitt förra yttrande, och dervid gjort mig den äran,
att directe ställa sitt tal såsom replik till mig. Han har deruti
inblandat den frasen, att riksdagar icke voro gjorda, för att ”öfva
sig i personligheter emot höga embetsmän.” Jag ber då den värde
ledamoten först citera när jag tillåtit mig dylika personligheter,
innan han tillvitar mig en så obehörig beskyllning. Men jag
har deremot hört honom sjelf, nu i afton, göra anspeglingar pä
personer och deras yrken, samt dervid tillåtit sig så opassande uttryck,
som att man borde ”blygas” öfver sina meningar m. m.
Vid sådant förhållande torde jag äga full rätt att tillbakavisa den
värde ledamotens obehöriga anfall, och bedja honom något mera
länka på sig sjelf, innan han härnäst till viter andra ett sådant
handlingssätt. Detta för den värde Friherren. — Här har vidare
i sjelfva saken blifvit sagdt åtskilligt, som jag hade ämnat
upptaga, men tiden är långt liden, och jag vill derföre inskränka
mig endast till den förklaring, att det synes mig högst besynnerligt
huru man kan andraga såsom ett argument emot Utsk:s
förslag, att det ej föreslår riksdagars sammankomst hvarje år; och
detta af samma Hrr, som jag vid nästan alla andra tillfällen hört
så ifrigt yrka, att man aldrig bör gå brådskande tillväga, utan att
allt bör ske successive och varligt. Vill man då komma derhän
400
Den 21 September e. m.
att riksdagar skola inträffa hvarje år, så synes mig oförklarligt, att
man nu ej röstar för ett förslag, som just på ett sätt som man
älskar närmar sig målet. Man har äfven sagt, att ett sådant oftare
sammanträde af representationen icke skulle bidraga till sammanjemkning
af ideer och tankar; ty, säger man, man tvistar ej
så lätt med dem man icke ser. Men här måtte väl ej endast vara
fråga om ordtvister, utan fastmera om stridigheter i opinionerna,
och jag skulle då tro, att man misstager sig betydligt, om man
anser sig kunna försona dessa, derigenom att personerne åtskiljas.
Snarare torde en sammanjerakning äga rum, derigenom att man
kommer lill tåls med hvarandra, och sålunda får tillfälle att utveckla
sina egna och inhemta andras ideer. Gr. Hamilton har
nyss anmärkt, att det med skiljaktigheten emellan detta förslag
och den vid sistl. riksdag meddelade K. propos. icke alldeles förhåller
sig så, som Hr von Hartmansdorff trott och jag vill blott
tillägga, att då Hr von Hartmansdorff påstått, att i den K. propos.
låg en säkerhet för den stora kastning, som han af förslaget
befarar i näringslagstiftningen m. m., så ligger deruti ett misstag;
ty ehuru den K. propos. visserligen innehöll den omständigheten,
alt vid urtima riksdagar blott skulle delibereras öfver sådane ämnen,
som Konungen föreslog, så stod der likväl äfven uttryckligt,
att lagtima riksdagar hvart 3 år det oaktadt skulle återkomma
och för dem voro inga inskränkningar gjorde. Den K. propos.
innebär således i detta afseende icke flera garantier än det närvar.
förslaget och tyckes sålunda, lika så väl som detta, uttrycka
behofvet af ett oftare sammanträdande emellan regering och folk.
Gr. Anckarsvärd, som anmält sig, blef härefter uppropad,
men afstod från sin begäran att erhålla ordet.
Hr Hjerta: Då en talare med mycket större skicklighet
än jag, nyligen afståtl ordet, borde jag måhända göra detsamma,
men några få ögonblick af R. o. Ad:s lid torde icke böra
ses på, då fråga är att framställa något, som man anser utgöra
verkliga skäl i saken. Jag är dessutom skyldig att upplaga och
besvara ett yttrande af Frih. Palmstjerna medelst den försäkran,
alt jag icke förbisett hvad som utgjorde skälet, hvarför han röstat
emot förslaget om riksdags återkomst hvart 3 år. Ilan ansåg
nemi., att denna åtgärd stod alltför isolerad från andra förändringar,
hvilka han ansåg behölliga; men till svar derpå vill jag uttrycka
min mening, att jag icke kan se den ringaste nödvändighet
i sammanhanget emellan den åtgärd, som här är föreslagen,
och hvad han velat hafva, nemi. att riksdagsmän skulle väljas för
flere riksdagar; ty antingen riksdagarne inträffa hvart 5 eller hvart
3 är, sä kommer inflytandet i detta fall att blifva ungefärligen
detsamma. Det må sedermera blifva en särskild fråga, huruvida
vid årliga riksdagar det kunde vara nyttigt att represenlantcrne
valdes för flere riksdagar. Man har talat om suppositionen, huruvida
riksdagarne kunde med kortare mellanrum blifva mindre
långvariga än de nuvar. Jag tror icke, att det är möjligt att bestäm
-
Den 21 September e. m.
401
slämma detta med någon visshet, men i sådana saker måste det
likväl vara tillåtet att gå tillväga efter probabilitetscalculer; och
om man genomgår de särskilda bestämda föremålen för riksdagarnes
verksamhet, så är det klart, att prohabiliteten blifver, att riksdagarne
då skulle blifva kortare. Tiden för genomläsningen af
Statsrådets [not. i Const.Utsk. kan icke blifva så lång, emedaii prot:n
icke komma att omfatta sä lång tid af Styrelsens utöfning. Motionerne
i grundlagsfrågor skulle äfven efter all sannolikhet blifva
färre, då riksdagarne blifva kortare. Uti StatsUtsk. måste granskningen
af förvaltningen och delar af revisorernas berättelse äfven
komma att upptaga en kortare lid, äfvensom det ej är sannolikt,
att så många K. proposrr skulle framkomma ronde anslag, dä desamma
kunna fördelas på liera riksdagar. Således tror jag, att
riksdagarnes återkommande livart 3 år skulle komma att ganska
betydligt inverka på StatsUtsk:s göromål, som är det Utsk., hvilket
måhända har den arbetsammaste sysselsättningen. Hvad Bevilln.-  Utsk. beträffar, så är förhållandet ungefär detsamma, ty i bevillningens
grunder kunna icke så stora och täta förändringar äga
rum, och hvad den mycket citerade bränvinsförfattningen beträffar,
så bör man väl kunna hoppas, att då, i anseende till den kortare
mellantiden emellan riksdagarne, de mindre fel, som blifvit föranledda
af hvad Ständerne vid den sist församlade riksdagen beslutat,
förr kunna rättas, så hunne ej misstagen att, om jag så får
säga, sträcka sig så långt ut i samma riktning, och opinionerna
komme icke att öfvergå till den ytterlighet å en motsatt sida, som
nu varit fallet. Uti BancoUtsk. måste äfven ungefärligen samma
förhållande inträffa, då man vill veta, att ett misstag i finaneielia
åtgärder kan under loppet af 5 år hafva en ganska ruinerande
verkan, men då Ständerna förr komme åter tillsammans och blefve
i tillfälle att förr rätta detsamma, så borde detta icke eller kunna
leda till vidtagande af sådana extreraer å andra sidan eller sådana
starka conflieter emellan de särskilda opinioner, hvilka äro kända
under benämning af lånesystemet och strypsystemet, som nu så
ofta äga rum, och hvarpå man ser nästan ständiga exempel uti
debatterna inom hvarje Stånd. Jag ber äfven få fästa Hrrmes
uppmärksamhet derpå, att det finnes en utväg att förekomma den
alltför stora farhågan för riksdagarnas längd, dä i dessa hvilande
grundlagsförslag förekommer, dels att R. St. skola äga rättighet
att afgöra Utsk:s betänk, första gången med förändringar, utan att
dem återremittera, och dels att riksdag ovillkorligen skall afslutas
inom 6 månader, såvida ej Konungen och alla 4 RiksStm öfverenskomma
om dess fortsättande. Man har talat om den osäker
het i näringslifvet, som skulle åstadkommas genom tätare riksdagar,
och man har dervid förmodligen förnämligast åsyftat tulllagstiftningen;
men i detta hänseende äger samma förhållande
rum, som jag nyss citerade i afseende pä fmance-lagstiftningen,
nemi. att ett misstag i tull-lagstiftningen kan inom loppet af 5
år hafva ganska stora och vådliga följder för näringarne. Om då
ett sådant misstag yppar sig, så är det väl bättre, att R. St. inom
2 H. 51
402
Ben 21 September e. m.
kortare tid komma tillsamman och kunna rälta det, än att dermed
skulle draga allt för länge ut. Hvad beträffar den frågan, att tätare
sammankomster skulle hafva den stora verkan, att för hvarje
gång vända upp och ned på hela tullsystemet, så tror jag icke
att sådant är att befara, utan snarare tvertom; ty det är klart,
att om i något ämne, i något fack, man skulle kunna supponera
en verklig nytta af en öfverläggande församlings sammankomster,
så är det i statsekonomiskt afseende. Om det finnes något tillfälle,
der grundsatserna behöfva att sammanjemka sig genom öfverläggning,
så mäste det vara der, hvarest theorierna nödvändigt
måste sammanhållas med de upplysningar, som det praktiska lifvet
har nära vid handen att erbjuda, och detta inträffar i än mera
påtaglig och förnimbar måtto i frågan om tullafgifter än med
andra ärenden, som icke framställa så omedelbart qvantitativa och
arithmetiska förhållanden. I detta afseende tror jag således, att
farhågan för näringslifvets säkerhet är alldeles ogrundad, och att
deremot den osäkerhet, som uppstår genom en alltför långvarig
verkan af en möjligen felaktig tullbestämmelse eller annan lagstiftning
i beskaUningsväg, är vida vådligare för näringslifvet.
Talar man åter om de öfriga näringarne, eller om det som rörer
enskilda medborgares rättighet att utöfva näringar, så veta vi, alt
det ej heror af R. St. utan af Konungen allena att deröfver förfoga,
och således kan man äfven i detta hänseende vara obekymrad
för vådan af allt för tätt återkommande riksdagar. En annan
värd talare har redan före mig besvarat den invändning, som
en ledamot gjort, ang:de den skillnad som ägde rum i afseende på
Konungens propos. vid förliden riksdag, samt den hvilken förekommer
emellan urtima och lagtima riksdagar. En talare har äfven
redan besvarat en värd ledamots liknelse i afseende på riksdagar
och middagar. Jag för min del anser icke att hela liknelsen
är adeqvat eller lycklig. Jag medgifver dock, att den i ett
afseende kan vara tillämplig, nemi. i det fallet, att vid denna riksdag
nästan alla ämnen blifvit så mycket omtuggade af den ledamot,
sorn framställt liknelsen, att han derigenom tyckts vilja bereda
en ersättning, för det hail vill bestrida tillvaron af tätare
riksdagar. Den samme ledamoten har äfven talat derom, alt om
tätare riksdagar skulle leda till större enighet, så borde man beständigt
hafva riksdag; ty om alla voro ense, så hade man ingenting
att öfverlägga om. Detta är ett argumentationssätt, som
uti logiken kallas att argumentera ex absurdo, och jag hemställer
för öfrigt till hvar och en, huru mycket ett sådant argument kan
väga och hafva att betyda, eller om det finnes någon som tror,
alt man icke skulle hafva något alt öfverlägga om, derföre att
alla voro ense om en sak, nemi. att söka uppnå det gemensamma
ändamålet, det allmänna bästa.
Frih. Cederström: Jag har begärt ordet, endast för att
med några fä ord besvara Hr Gripenstedts yttrande. Det har
nemi. förundrat mig, att en riksdagsman med det verkligen goda
hufvud, som jag tillerkänner Or Gripenstedt, har kunnat så orätt
Den 23 September.
403
uppfatta mitt yttrande. Jag liar icke gjort några anspeglingar
hvarken på person eller sak, titan har jag yttrat mig directe sä
örn person, som sak.
Öfverläggningen förklarades nu vara slutad, hvarefter H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till antagande af förslaget,
ang-.de riksdags återkomst hvart 3 år.
Ropades starka ja och nej, hvarjemte votering begärdes.
I följd deraf upplästes till justering följande förslag till volerispropos.
:
Den som antager det i 7 punkten af Const.Utsk:s mern. N:o
4 anmälda, sedan sista riksdag hvilande grundlagsändringsförslag,
ang:de riksdags återkomst livart 3 år, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, blifver berörde förslag af R. o. Ad. förkastadt.
Denna vo tens propos. godkändes, hvarefter voteringen företogs,
och vid dess slut rösterne befunnos hafva utfallit, sorn följer:
Ja — 10G.
Nej — 70.
Lades på bordet Bevilln.Utsk:s mern. N:o 8, i anledn. af
RiksShs beslut, ang:de åleilemnande af Hr G. W. Gillbergs hos
Vällofl. BorgareSt. väckta motion om restitution af äganderätts
bevillning för Upsala stads löningsjord.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. \ till 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Måndagen den 23 September 1844.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleniprot. för d. 18 dennes.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att K. M. i nåder
befallt, att en inträdesbiljett till Storkyrkan bör för kröningsceremonien
ställas till hvarje riksdagsmans disposition, för att för dess
fru eller något annat fruntimmer användas, med undantag dock
för dem, som genom mannens embete eller syssla, eller ock i
egenskap af Hoffrunlimmer eller presenterade damer redan förut
äga inträde derstädes; äfvensom att Riksmarskalksembetet i anledn.
404
Den 23 September.
deraf begärt, att ju förr dess hellre få emottaga en reqvisition å
det antal biljetter, sorn för R. o. Ad., enligt förenämnde beräkning,
erfordras. H. Ex. finge derföre nu anmoda dem af R. o.
Ad:s ledamöter, som önskade erhålla sådane biljetter, att dertill
anteckna sig bos Ridd.fiscalen sednast i morgon afton, emedan
H. Ex. om Onsdagen borde aflemna förrberörde reqvisition.
I anledn. af R. o. Ad:s d. 21 dennes fattade beslut, att till
grafven åtfölja framlidne II. Ex. Hr Gr. Brahes stoft, anmodade
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, det H. Ståndet, att samlas å Riddarhussalen
nästa Onsdag kl. [ öfver 1 e. m.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag får reservera
mig emot det beslut, som R. o. Ad. fattade i sista sammankomsten,
nemi. vid 7 punkten af Const.ötsk:s förslag lill grundlagsförändringar,
hvarigenom R. o. Ad. biföll, att tiden emellan riksdagarne
skall förkortas ifrån 5 till 3 år. För min del röstade
jag deremot, derföre att jag ansåg mindre väl betänkt att nedrifva
det bålverk, som 1809 års constituerande Ständer bade satt emot
möjligheten för efterkommande att återfalla i de maktmissbruk,
som under ett halft sekel bragt öfver riket så mänga olyckor och
sä mycken vanära.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag förenar mig med
Hr von Hohenhausen och anhåller, att min reservation äfven må
blifva till prot. antecknad.
Fortsattes pröfningen af de uti Const.Utsk:s d. 14 och IS
dennes på bordet lagda mern. N:o 4 uppgifna, sedan sista riksdag
hvilande förslag till grundlagsändringar.
8:de punkten. Förslag om pröfningen af skälen för It.
St:s sammankallande till annan ort, än hufvudstaden.
Riksdagarne skola hållas i rikets hufvudstad, utom i de fall,
då så väl Konungen som It. St:s fullmäktige i Banken och
Riksg:scont. finna det för fiendens framträngande, eller pest, eller
andra lika vigtiga hinder omöjligt eller för R. St:s frihet och
säkerhet vådligt.
Konungen utsätte då, i samråd med nyssnämnde fullmäktige,
en annan riksdagsort, dit R. St. kallas.
Riksdagarne skola hällas i rikets hufvudstad, utom i de fall,
då så väl Konungen som It. St:s fullmäktige i Banken och
Riks:scont. finna det för fiendens framträngande, eller pest, eller
andra lika vigtiga hinder omöjligt, eller för R. St:s frihet och säkerhet
vådligt. Konungen utsätte då, i samråd med nyssnämnde
fullmäktige, en annan riksdagsort, dit R. St. kallas.
Regeringsformen.
50.
Den 23 September.
405
Frih. Nordenfalk, Johan: Den nu föreslagna förändringen
i 50 § Reg.F. och 3 § Riksd.Ordn. innebär en syftning, så
stridande emot det begrepp, jag städse gjort mig om en väl ordnad
Konungamakt uti ett constitutionelt samhälle, att jag icke ett
ögonblick tvekar att emotsätta mig detta förslag. Enligt den hitintills
gällande lagbestämmelsen, har K. M. haft beslutande rätt,
när fråga kunnat uppstå om förflyttning af riksdag till annan ort
än Stockholm, när några så vigtiga skäl förekommit, som de hvilka
blifvit uppräknade i det förevar, lagrummet. Enligt den nya redactionen
åter skulle Konungens mening undertryckas, om den
icke delades af fullmäktige i Banken och Riksg:scont. Icke nog
dermed, utan, så vidt jag förstår det svärfatlliga förslaget, så skulle
en enda röst bland dessa fullmäktige vara nog för att uttala veto
emot en af Konungen tilläfventyrs ämnad förflyttning af riksdagen
till annan ort än hufvudstaden. Jag torde icke mer än behöfva
antyda detta förhållande, för att motivera mitt afslag och, såsom
jag hoppas, äfven R. o. Ad:s afslag i afseende på det förevar,
förslaget.
Förslaget i denna punkt blef af R. o. Ad. förkastadt.
9:de punkten. Förslag med afseende ä återremisser af Utskott
sut lät anden.
Regeringsformen.
§ 56.
1 Momentet.
Allmänna frågor — — — — och deröfver sig yttra, på
sätt i Riksd.Ordn. föreskrifves.
Riksdags ord ningen.
§ 49.
J:o) Hvar och en — — — — — ovägerligen fattas.
2:o) Då saken från — — — — — acter och handlingar.
3:o) Vid prof ningen i Ståndens plena, af Utsk:s afgifna
förslag, skall detsamma först framställas till antagande eller
förkastande, utan förändring. Göres dervid anrnärkn. till förändring,
och finner Ståndet ärendet tillfyllest utredt, må Ståndet,
sedan bestämdt förslug till sådan ändring blifvit uppgjordt,
om dess antagande eller förkastande, antingen genast
eller, derest någon ledamot det åskar, i annat plenum besluta.
Ar anrnärkn. af den beskaffenhet, att den anses fordra närmare
utredning, erhålle Utsk. af samma anrnärkn. del, för att
förslaget derefter ytterligare granska och jemka. ISär ett sålunda
boredt förslag till Stånden återkommer, varde det behandladt
pä samma sätt, som här ofvan om Utsk:s första förslag
stadgas, dock att ytterligare återremiss ej må äga rum.
4:o) Återförvisar något RiksSt. — — — — ej uppehållas.
Frih. von Döbeln, Napoleon: Jag tillstyrker helt och
hållet antagandet af denna förändring, emedan den nya redaclionen
är fullständigare än den förra. Här finnes visst pä sätt och vis
en contradiclion. Ilar står nemi., alt om ett Utsk:s betänk, åter
-
406
Den 23 September.
remitteras, så skall Utsk. ovillkorligen deröfver yttra sig och ytterligare
granska och jemka förslaget; men sedermera står det i
4 morn., att i händelse 3 Stånd förena sig om en fråga, så behöfver
icke Utsk. yttra sig, utan genast derom underrätta det 4 Ståndet.
Detta är en contradiction, i st. f. att redactionen kunde helt
klart lyda sålunda: ”Ar anmäkn. af den beskaffenhet, att den föranleder
remiss, så erhåller Utsk. af samma anmärkn. del, för att
med förslaget förfara enligt 1 mom. Återkommer förslaget ånyo
till 11. St. varder det behandladt på samma sätt, som här ofvan
om Utsk:s första förslag stadgas, dock att någon ytterligare återremiss
icke må äga rum.” 4 mom. deremot bör, för att vara fullkomligt
conseqvent med det föreg:de, lyda sålunda: ”4:o Aterförviser
något KiksSt. ett redan beredt mål till vederb. Utsk:s ytterligare
utlåt., åligge Utsk. att detsamma ånyo granska och jemka
samt derefter med utlåt, till RiksSt:n inkomma, eller så framt 3
Stånd uti målet redan fattat sammanstämmande beslut, det återstående
Ståndet derom underrätta; kunnande” etc. etc. Sä borde
detta mom. lyda; men denna lilla contradiction kan i alla fall
rättas i praktiken och är icke af mycken vigt, hvarföre jag helt
och hållet tillstyrker antagande af denna förändring.
Frih. Cederström, Jacob: Man borde föreställa sig, att
hvarje ändring i grundlagarne, i den ordning som för ärendenas
behandling och afgörande är stadgadt, skulle vara ledande till hastigare
beslut och mera öfverensstämmelse än nuvar. förhållande
innefattar. Sådant blir likväl icke följden om det nu hvilande
förslaget antoges, nemi. att om anmärkn:r göras emot ett inkommet
Utsk:s betänk., som förhindra antagandet, och Ståndet finner
ärendet- dervid tillfyllest utredt, Ståndet må, när bestämdt förslag
lill förändring blifvit uppgjordt, om dess antagande eller förkastande
antingen genast eller, derest någon ledamot det äskar, i annat
plenum besluta. Det lärer väl falla af sig sjelf, mine Hrr,
att om vid Ulsk:s betänk, alla 4 Stånden hvar för sig göra
särskilda anmärkn:r, hvilka Stånden pröfvat vara sådana, att förslaget
med dessa ändringar kunde genast antagas; så följde deraf,
att Stånden genast med dessa förändringar antoge betänk, sådant
det blef af de anmärkande ledamöterna föreslaget och vi kunde
således få 4 olika beslut. Om deremot, såsom nu är stadgadt,
förslaget, på grund af anmärkmr, då man vill hafva sjelfva saken,
men icke gillar detaljerna, ulan gör anmärkmr rör:de de detaljer
som böra rättas, återremitteras till Utsk. för att omarbetas, så hafva
de öfrige Stånden tillfälle att vidtaga samma rättelser, när Utsk:s
nya betänk, inkommer. Nu deremot slutar troligen i hvarje fall
behandlingen genom förstärkta Utsk. och RiksStms beslutande rätt
förflyttas på förstärkta Utsk-.n. Jag anser förslaget vara ganska
öfverflödigt och skadligt.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Vid första genomläsningen
af det ifrågavar. förslaget uppstod äfven hos mig några
betänkligheter af samma syftning, som dem Frih. Cederström nyss
framställt; men då man tager förslaget i närmare skärskådande,
Den 23 September.
407
sa skulle jag tro, att all betänklighet i detta afseende försvinner.
Den stridighet i beslut, som här af Frih. Cederström blifvit anmärkt,
kan nu lika väl förekomma då betänkandet efter återremiss
till Utsk. återkommer. Då förekommer åter jemkningsbetänkandet.
Nu vinnes otvifvelaktig! i många fall den lid, som
genom en återremiss går förlorad. Utsk:n få verkligen, genom de
beslut, som i många fall kunna genast inom Stånden fattas, fördelen
af att med visshet känna hvad man i dessa frågor önskar,
och då ett sådant beslut äfven genast kommer till de andra Ståndens
kännedom, så vinnes betydligt af den tid, som nu går förlorad,
derigenom att betänk, skall först discuteras, så återremitteras
och derpå sammanjemkas och voter:spropos:r uppsättas. För
min del vågar jag tillstyrka antagandet af ifrågavar. förslag.
Hr von Troil, Emil: I likhet med den siste värde talaren
och i motsats emot den som uppträdde näst före honom, vågar
jag på det högsta tillstyrka R. o. Ad. att antaga det ifrågavar.
förslaget. Jag anser det för min del vara den vigtigaste partiella
grundlagsförändring, öfver hvars antagande R. o. Ad. vid denna
riksdag haft eller hafva att besluta. I min tanke är det icke
mindre fråga om än åtminstone 3 månaders längre eller kortare
riksdag. Bibehålles det nuvar. stadgandet om återremisser, så är
det såsom jag tror omöjligt att någon riksdag ordentligen kan
slutas inom ett halft år. Antages deremot förändringen, så blifver
detta ingalunda omöjligt. Hvar och en som bevistat några riksdagar
har sig nogsamt bekant, huru ofta återremisser blifvit beslutade,
blott för alt göra någon mindre ändring i Utskrns förslag.
När större betänk:n förekommit, såsom t. ex. det om reglering af
liksstatens hufvudtitlar, så hafva discussionerna ofta varit ganska
vidlyftiga. Discussionen om en enda titel har understundom räckt
i flera dagar. Den har behöft åtminstone lika många veckor för
att utskrifvas och att sedermera genomläsas af Utsk. i och för
uppställande af ett nytt betänk., som åter skulle tryckas och ingå
till R. St. Då detta sedan återkom, var målet i ungefärligen
samma skick som förra gången. Meningen med återremisserna
har visserligen varit god, då den åsyftat, att i det längsta söka
åstadkomma ett förslag sådant att det af samtlige RiksSt:n kunde
oförändradt antagas; men erfarenheten har tillräckligt ådagalagt,
att medlet icke varit svarande emot det ändamål som sökes, alldramest
vid de sednare riksdagarne, då opinionerna inom de särskilda
RiksSttn varit mera utbildade och mera bestående. Hade
man då ägt tillfälle att antaga betänk, med förändringar, då detsamma
första gången förevar, så hade i min tanke sammanjemkningen
ingalunda blifvit svårare, än sedan beslutet först efter flere
månader, genom remisser, återremisser och efter betydlig omgång
genom skrifveri, tryckning och tal både inom Stånd och
Utsk., blifvit fattadt. Jag vill icke vara vidlyftigare; jag hoppas,
alt få ledamöter inom Ståndet vilja bestrida ett så nyttigt
förslag och tillstyrker detsammas antagande.
Hr Lefre'n, Johan Pehr: Jag har begärt ordet, för att
40S
Den 23 September.
säga ungefärligen detsamma som de två sista ledamöterna redan
yttrat, och vill således icke upphålla R. o. Ad. med att omsäga
samma sak. Jag förenar mig med dem i allo och tillstyrker antagandet
af den föreslagna förändringen. Jag hoppas, att om denna
grundlagsförändring väl och förståndigt användes, så skall den
leda till riksdagarnes förkortande i betydlig mån.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Äfven jag har ämnat att
förorda det förevar, förslaget. Jag skulle tro, att man genom ett
abstract philosopherande svårligen kommer till någon öfvertygelse
om det är skadligt eller nyttigt. Om man deremot vill se på de
facta, som erfarenheten erbjuder, så visar det sig, att af de betänk.,
som blifvit återremitterade, är det ganska få som undergått några
väsendtliga förändringar, utan de fleste äro vid återkomsten just i
samma skick som förut, och detta måtte vara det säkraste beviset
på, att hela denna omgång är öfverflödig, och att det således vore
en stor fördel att derifrån befrias genom antagande af detta förslag,
för hvilket jag röstar.
Den i 9 punkten föreslagna grundlagsändring blef af R. o.
Ad. antagen.
10:de punkten. Förslag rör:de ändringssökande uti de arliga
mar lie gatt g stux or ne.
Regering sfor men.
§ 75.
De årliga markegångstaxorna — — — — — tjena till efterlefnad,
sä vida ej ändring deruti sökes och vinnes, i den ordning
R. St. föreskrifva.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Den förändring, som i denna §
har blifvit föreslagen, strider emot den anda, som är rådande i
hela Reg.F. och vår grundlag, nemi. att den lagstiftande makten
icke må blanda sig i den verkställandes beslut och åtgärder. Då
det enligt detta stadgande skulle tillkomma R. St. att föreskrifva i
hvilken ordning dessa mål skulle behandlas, så berodde det verkligen
på en bevillmsstadga, som förändras från en riksdag till den
andra, huru denna rättighet skulle anses. För min del afstyrker
jag förslaget.
H. Ex. Hr Frih. Gyllenhaal, Lars Herman: Jemte det jag
förenar mig med den siste värde talaren och afstyrker förslaget,
anhåller jag vördsamt att få meddela en upplysning, som kanske
undfallit de fleste af R. o. Ad:s ledamöter, nemi. att vid sista
riksdagen förklarade R. o. Ad. såsom sin gemensamma tanke, att
detta förslag var onyttigt. Jag förmodar, att R. o. Ad. äfven i
dag hyser samma tanke och således afslår denna förändring.
Hr von Troil: Lika med Hr Lagerhjelm anser jag visserligen,
att den lagstiftande makten ingalunda bör ingripa i de
åtgärder, som tillhöra den verkställande, men måhända har den
värde talaren icke så noga kommit att eftersinna, hvilken åtgärd
här
Den 23 September.
409
här är i fråga. Här är icke fråga om något annat än Svenska
folkets beskattning. Den förändring, som här föreslås, afser intet
annat, än att bringa denna g i öfverensstämmelse med den § af
Reg.F., som säger, att Svenska folkets rätt att sig beskatta utöfvas
af Svenska folket allena vid allmän riksdag, och det torde väl icke
kunna nekas, att det är en besynnerlighet, alt då R. St. beslutat
en beskattning, och denna beskattning blifvit i viss mån närmare
bestämd af deputerade, som utses af de 4 RiksSt:n, så skall hvad
sålunda i en beskattningsfråga blifvit vidgjordt, kunna af Regeringens
embetsman förändras. Jag anser visserligen icke denna förändring
vara af någon synnerlig vigt, men jag har likväl inom
orterna hört missnöje yttras öfver det förhållande, som nu äger
rum, och för min del kan jag icke se, att någon inblandning i
den lagstiftande makten af den verkställandes functioner skulle
uppkomma genom antagande af den föredragne grundlags-§, sa
att jag för min del måste rösta till bifall för densamma.
Hr Lagerhjelm: Visserligen är det en sanning, att beskattningsrätten
tillhör R. St. allena. Detta är tydligen uttryckt
i Reg.F.; men härom är alldeles icke fråga, utan frågan är
blott om formen eller sättet, hvarpå den ändring, som sökes i
markegångstaxorna, skulle verkställas. Efter det nya förslaget
skulle denna ändring sökas i den ordning R. St. föreskrifva.
Efter denna sats, tagen i sin allmänhet, kan man icke på
förhand vara förvissad derom, att denna ordning skall förenas
med den ordning, som i allmänhet gäller i sådana mål. Om
nu uti bevilln.förordn. inflyter ett stadgande, hvilket innefattar en
rättegångsordning, så synes mig klart, att den rätt, som enligt
Reg.F. tillkommer R. St. att sjelfve sig beskatta, har blifvit förflyttad
på ett annat område, nemi. det processuella området och
alldeles ifrån det lagstiftande området, och det är egentligen detta,
hvarom jag talat.
Hr Printzenskjöld, Carl: Jemte det jag förenar mig
med hvad Hr Lagerhjelm nyligen yttrat, anser jag mig böra fästa
Hr von Troils uppmärksamhet derpå, att, jemte det att R. St.
vid allmän riksdag ensamme utöfva beskattningsrätten, och deremot
uppdragit åt taxerings- och pröfningscomite'er att tillämpa
de grunder, som R. St. i afseende på beskattningen fastställt, så
hafva R. St. likväl icke funnit lämpligt, att åt någon öfvermyndighet
af dem sjelfve uppdraga taxerings- och pröfningsåtgärderna, samt
afgörandet af taxerings- och debiteringsfrågor, hvilka båda hemta
sin grund ifrån bevillmsstadgan; utan de hafva nödgats öfverlåta
åt den i Staten fastställda domaremakten att i högre instans och
slutligen uti sista instans sig utlåta, nemi. åt Kammarrätten i första
instans och sedan åt Konungen i dess Statsråd. När nu R. St.
hafva funnit det nödvändigt att fastställa en sådan rättegångsordning
uti beskattningsfrågor, så hemställer jag, om rimligen någon
annan ordning skulle kunna fastställas, än den nu gällande,
för markegångsfrågors behandling, och om det kan vara nödigt att
2 II. “ 52
-iiO
Den 23 September.
göra den förändring, som ifrågavar. förslag innehåller. Jag tror
motsatsen och afstyrker derföre bifall till förslaget.
Hr Lefre'n: Hufvudsakligen på de grunder, som Hr Lagerhjelm
och den siste värde talaren framfört, afstyrker äfven jag
denna grundlagsförändring. Jag gör det äfven af det skäl, att der
blott är bestämdt i allmänna termer, att ändrings sökande skall
ske uti den ordning R. St. föreskrifva. Detta är en lagstiftningsmetliod,
som är något för : mycket summarisk. Det skulle kunna
hända, att R. St. skulle vilja bestämma, att t. ex. Riksg:scont.
borde uppträda såsom högsta instansen att afgöra sådana mål, och
detta vore det första steget eller kanske rättare sagdt det andra,
hvarigenom R. St. började att utöfva regeringsmakten, hvartill
vår grundlag icke ger den ringaste anledn., men hvartill tendensen
tyvärr allt för mycket visat sig och torde komma att visa
sig ännu mera. Jag afstyrker delta förslag såsom öfverflödigt.
Frih. Cederström, Jacob: Man har åberopat Reg.F:s 57
§ såsom grund för riktighelen af det stadgande, som den nu föreslagna
grundlagsförändringen afser; men, mine Hrr, Svenska folkets
urgamla rätt att sig sjelf beskatta har aldrig afsett de genom
skattläggning ålagda skatter af folket och jorden. Det är icke R.
St., som ålägga dem; det är kronofogden och häradsskrifvaren, biträdde
af en landtmätare och nämndemän. Dessa män beskatta
icke Svenska folket, men de skattlägga Svenska medborgare direct
för den jord, som de äga. Nå väl! huru vill man då af sjelfva §,
som angår Svenska folkets rätt att sig beskatta, härleda rättigheten
för R. St. att bestämma det pris, hvarefter den tillkomna
räntan utgå skall. Hvad äro nu markegångstaxorna annat än bestämmelser
af priset på de räntor, som genom skattläggning tillkommit,
i öfverensstämmelse med de gångbara. Af dessa räntor
är större delen indelt på embets- och tjenstemän, endast en mindre
är Kronan förbehållen. Begge parterna, så väl embets- och
tjenstemännen, som Kronan, hafva naturligtvis laglig rätt att få
pröfvadt om missbruk skulle äga rum, hvarigenom prisen på effecterna
nedsattes under det gångbara; ty eljest kunde det hända,
att sådana embetsmäns löner blefve förvandlade till nära nog intet
och att Statens räntor blefve otillräckliga för de dermed afsedda
behof. Hvart vill det således taga vägen, att man, i afseende
på sådana frågor, skall afvakta beslut af R. St., huru besvärsmålen
skola afgöras. Hafva vi icke författningar, som tydligen
bestämma huru det skall gå lill? Finnes det icke klarligen
uti alla dessa författningar bestämdt, alt prisen i markegångstaxorna
skola vara de gängse? När man nu har detta stadgande
och finnér, att comiterade på ett eller unnat ställe uti markegångstaxan
satt ned de gängse prisen och på andra ställen deremot
satt upp dem; så mäste det ovillkorligen finnas auctoriteter, som
bringa dessa pris i öfverensstämmelse med de allmänt gängse,
och således i allt fall pröfning ovillkorligen ske. Jag afstyrker
bifall till detta förslag.
Ilr Lagerheim, Lars Magnus: Jag hade i sanning före
-
Den 23 September.
411
ställt mig, att icke någon röst i vårt monarkiska Sverige skulle
lioja sig för antagandet af ett förslag, hvarigenom förvaltningsåtgärderiia
i så vigtiga frågor, som tvisteämnens afgörande, skulle
öfverllyttas på 11. Stis gebiet. Jag hade icke trott, att, med undantag
af sista riksdagens Const.Utsk., som synes hafva varit fattadt
af en hvirfvel af begär till inkräktning på Konungamakten, synbart
genomgående alla de grundlagsförändringar, som blifvit derifrån
föreslagne, likasom det nya representationsförslaget, någon
mera i denna sak skulle rösta för bifall. Då jag likväl finner, att
jag häruti missräknat mig, får jag, för min del, på det högsta deremot
anmäla min protest, anseende detta förslag kunna leda till vådliga
följder för en framtid, måhända omöjliga att undvika om ett sådant
stadgande intogs i vår grundlag. Vi hafva alla den vissheten,
då vära rättsanspråk pröfvas af Konungen, att de med rättvisa
och billighet blifva behandlade; huruvida vi skulle äga samma
säkerhet om afgörandet berodde på R. St., får jag, ehuru sjelf
medlem af denna Corporation, öfverlemna till R. o. Adis eget bedömmande.
Jag afstyrker förslaget.
Hr von Troil: Då meningarne inom Ståndet i denna fråga
tyckas vara ganska öfvervägande åt det ena hållet, så skall jag
visserligen icke onödigtvis upptaga tiden. Jag skall blott tillåta
mig att svara den siste talaren, som gifvit denna fråga cu omfattning,
utsträckande sig till och med till hela representationsförändringen,
och som i öfrigt omtalat mycket, som han icke trott,
att jag för min del icke hade trott, att det fans någon riksdagsman
inom detta Hus, äfven om han aldrig innehaft någon tjenstemannabefattning,
hvilken icke kunde skilja en tvistefråga ifrån en
beskattningsfråga. Hvar och en, som med uppmärksamhet läser
75 § Reg.F. sådan som den nu lyder, måste väl finna, att här
blott är fråga om ett förtydligande, om en redactionsförändring,
och att meningen med ordet ”behörig”, som förefinnes i §, enligt
den gamla lydelsen, i sjelfva verket betyder det samma som den
nya redactionen uttrycker. Jag har redan sagt, att jag icke anser
denna förändring vigtig, emedan jag icke känner, att R. St.
hafva någon annan utväg för att bestämma dessa måls afgörande,
än den som redan är vidtagen, nemi. att låta dem gå till de högre
embetsverken. Denna utväg är visserligen icke fullt god, men
måhända finnes icke någon bättre, ehuru jag nog skulle kunna
framdraga åtskilliga tänkvärda prof af Kammarcoll. förfarande vid
markegångstaxornas granskning, om ej en värd talare då hade den
bekanta 90 §, för att tysta mig.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag kan icke för min del helt och
hållet dela den farhåga, som har blifvit yttrad af åtskillige värde
talare, då jag nemi. tror, att derest R. St. skulle närmare bestämma
huru tillgå skall med pröfning af markegångstaxorne, detta
icke skulle vara något ingrepp i regeringsmakten. Om det, såsom
en värd talare har yttrat, verkligen är förhållandet, att sjelfva
markegångssättningen icke är annat än en reglementarisk åtgärd,
på förhand bestämd, nemi. ieke annat än en tillämpning af
412
Den 23 Sep lem be
de gångbara prisen, utan afseende på de särskilda förhållanden
dervid, så är visserligen en sådan åtgärd onödig. Men då R. St.
och Konungen gemensamt funnit det nödigt för medborgarens
fri- och rättigheters bevarande, att markegångssättningen skall göras
af de 4 Ståndens deputerade, sä skulle jag icke anse det otillbörligt,
att en öfverpröfniugsrält äfven tillsattes, deruti R. St:s
ombud äfven kunde deltaga. Det förslag, som Const.Utsk. här
framställt, måste likväl äfven jag på det högsta afstyrka, emedan
det är så otydligt och så litet sägande, att derigenom måhända
verkligen skulle kunna uppkomma ett så vådligt prejudicat, som
det, hvilket af åtskillige talare blifvit förespegladt. Pä denna grund
afstyrker jag bifall till ifrågavar. förslag.
Förslaget i 10 punkten blef af R. o. Ad. förkastadt.
11: te punkten. Förslag om ändring af Tryckfrihetsförordningens
benämning.
Regering sformen.
§ 85.
Såsom grundlagar skola anses: denna Regeringsform, samt
den Riksdagsordning, den Successionsordning, och den Tryckfrihetslag,
hvilka — — — — komma att fastställa.
Tryckfriketsförordningen.
Titeln:
K. M:s och R. St:s fastställde Tryckfrihetslag: dat. Örebro
d. 16 Juli 1812.
Början af den Kongl. Sanctionen.
Yl CARL med Guds Aade — — förändra den hittills
gällande Tryckfrihetslagen af d. 9 Mars 1810 — — •—
— — velat denna af R. St. samtyckte Tryckfrihetslag härmed
antaga — — härefter följer:
Slutet af den Kongl Sanctionen.
Detta allt, som föreskrifvet står — — — — •—- böra denna
Tryckfrihetslag erkänna — — — — och på det Tolfte.
CARL.
(l. s.)
Gr. Mörner: Den uti förevar, förslag af Const.Utsk. föreslagne
förändringen kan visserligen synas vara af en mera oskyldig
beskaffenhet. Det åsyftar en förbättring af Tryckfrihetsförordningens
titulatur, och så till vida kan derom intet vara att säga;
men då man talar om att upphäfva en förordning, så skulle jag
tro att det rätta kanske vore att nämna denna förordning vid
samma namn, som den i lifstiden har haft. Här står nu i början
af denna förordning. ”Vi Carl med Guds nåde etc. etc. gore
veterligt: att sedan Riksens nu församlade Ständer enhälligt beslutil
att, i vissa afseenden, förändra den hittills gällande Tryckfrihetslagen
af d. 9 Mars 1810 etc.” Så länge 1810 års Tryckfrihets
-
Den 23 September.
413
lag fans och verkade helte den ”Tryckfrihetsförordning”. Dä den
upphäfves, skulle jag tycka, att den också kunde få afsomna under
samma benämning, hvarunder den har lefvat. Jag afstyrker
detta förslag, hvilket icke torde anses vara bland de nödiga och
nyttiga.
Detta förslag till ändring af Tryckfrihetsförordningens benämning
blef af R. o. Ad., förkastadt.
12:te punkten. Förslag angtde rätt att i vissa fall förstärka
LagUtsk.
Regering sformen.
§ 87.
R. St. äga gemensamt — — — — — — förut stadgadt
varit.
Filja samtlige RiksSt:n ät LagUtsk. uppdraga att, med
deras rätt, öfver Konungens propos. i sadan fråga besluta, antingen
om alla de ämnen, hvilka propos. omfattar, eller blott
om vissa deribland, dä skall Utsk. genom val i vanlig ordning,
ökas till ett antal af fä ledamöter, /2 af hvarje Stånd. Detta
förstärkta LagUtsk. åligge då att i frågor, hvilka blott
i vissa delar blifvit till Utsk:s afgörande öfverlemnade, till
R. St. i stadgad ordning afgifva utlåt:n om de ämnen, deruti
något RiksSt. förbehållit R. St. beslutande rätt, och, sedan
R. St. deras beslut deröfver fattat, de delar af frågan, i hvilka
R. St:s beslutande rätt blifvit Utsk. uppdragen, afgöra,
samt å R. St:s vägnar yttrande öfver det hela till Konungen
afgifva. Om de frågor, hvilka i sin helhet blifvit till Ulsk:s
afgörande öfverlemnade, äge Utsk. att, utan någon hemställan
till R. St., besluta och å Ii. St:s vägnar sig yttra.
Sådant Utsk. äge ock att, om det nödigt finner, för upplysningars
inhemtande tillkalla andra lagkunniga män, samt,
då Konungen och samtliga RiksSt:n så besluta, efter R. St:s åtskiljande,
sitt arbete fortsätta, dock i intet fall längre, än till
den dag, då ny riksdag öppnas. Då sådan fortsättning af
Utsk.-s arbeten beslutes, bör hvarje RiksSt. utse 6 suppleanter,
att, i fall Utsk:s ledamöter under tiden afgå, dem, i den ordning
de erhållna rösternas antal utvisar, efterträda. För den
tid, Utsk. efter riksdagens slut, sitt arbete fortsätter, njute
dess ledamöter af statsmedlen det arfvode, som R. St. bestämma.
Riksdagsordningen.
§ 33.
l:o. LagUtsk. — — krigsstaten.
2:o. LagUtsk. — — inkomma.
3:o. Förena sig samtlige RiksSt:n att åt LagUtsk. uppdraga
att, med R. St:s rätt, öfver någon genom Konungens
propos. väckt lagfråga besluta, förfares sä, som Reg.F:s
8j § stadgar.
414
Den 23 September.
Hr Rääf, Leonard Fredr., anförde skriftligen:
Det ifrågavar. förslaget innefattar nära onpplösliga tvisteämnen
för Utsk:s tillkomst och verksamhetskrets; faror för samhället
af en ovanlig och utomordentlig makt; vådor från de lagförslag,
hvilkas antagande genom detta Utsk. åsyftas, och har redan vid
förra riksdagen mött en stark motsägelse.
Första tvisteämnet blifver: skall, eller skall icke det förstärkta
Utsk. nedsättas? Och det är pä rättigheten för hvarje Stånd
lill ett veto, man bygger sitt försvar mot vådan för den stora
makten. Men om meningen är, att Utsk:s tillsättande ständigt
skall afslås, hvad gagnar då att vid hvarje riksdag framkasta ett
ändamålslöst öfverläggningsämne? Ar afsigten åter att Utsk. verkligen
skall komma till stånd, då måste ju rätten att neka blifva
obegagnad, men Utskrs maktfullkomlighet godkänd.
Sedan denna första fråga hunnit blifva jakad, förekommer
den vida mera invecklade: hvilka delar af en lagproposition skola
öfverlåtas eller af Stånden behandlas? Hade förslaget i detta fall
bestämdt någon regel, förfölle åtminstone en af mina många betänkligheter;
men nu skall, i brist af en sådan ledning, ovillkorligen
inträffa, att det ena Ståndet upplåter åt Utsk. den del af lagförslaget,
som af ett annat Stånd förbehålles till omedelbar pröfning,
och så uti flerfaldiga korsningar, utan att förslaget uppgifver något
sätt att lösa dylika stridigheter. Vidare förekommer, att antalet
af Utsk:s ledamöter är alltför stort. Vi veta hvad lugn,
hvad ostörd begrundning det erfordras, för att uppsätta det obetydligaste
reglemente och foga orden deruti så, att de bilda ett
rent och värdigt språk, en kort, men dock klar och omfattande
mening, ett otvisteligt sammanhang med föregående och efterföljande.
Vi veta af alla riksdagars erfarenhet, att om ett så talrikt
Utsk. skulle behandla redactionen, blifver den oformlig; eller
att, om ordställningen öfverlåles åt secreteraren ensam, tillfaller
detta ansvarsfulla arbete en person, som af Ständerne dertill icke
är utsedd, och som, enligt hvad vi dagligen röna, kan deruti på
det mest beklagansvärda sätt misslyckas. Samma anmärkn. gäller
om lagens sammanhang. Att ett sådant kan vinnas är en omöjlighet,
om den conseqvens förslaget förut möjligen innehåller, skall
sönderryckas af detta stora antal granskares skiftande meningar.
Våra vida kortare och mindre vigtiga vanliga riksdagslagars beskaffenhet
vittnar derom. Skulle åter Utsk:s åsigter icke blifva olika;
hvad bevisade väl en så ovanlig och onaturlig samklang? Icke annat
än att Ståndens majoritet kunnat för tillfället utestänga den andra af
de åsigter, hvaraf i alla tider finnas minst tvenne, till föga vinst
för granskning och sanning.
Kunde icke också i framtid hända, hvad nyligen skett, att
Utsk:s åsigter stridde mot verkliga flertalets hos Stånden? Kunde
ej äfven inträffa, att 2 tankar ställde sig uti Utsk.mot hvarandra
med så lika styrka, att aflagda sedeln komme, med ett slags lottdragning,
att utöfva R. St:s rätt? Skulle detta Utsk. sittande i
hufvudstaden, denna officin för tillskapade opinioner, kunna hålla
sig af dem obesmittadt ?
Den 23 September.
415
För en så osäker vinst, med så många möjligheter af misslyckad
utgång, vill man införa uti vår Reg.F. en hittills okänd
statsmyndighet, med fara att genom prejudicatets alltid verkande
makt, se Ständerna småningom beröfvade deras tillbörligaste
och äldsta rätt.
Vöre detta Utsk. föreslaget att äga rum endast för några få
och bestämda år, och endast för granskning af de nu väntade nya
lagarna, då skulle vådan vara mindre äfvensom mina farhågor.
Fästa vi derefter en skälig uppmärksamhet på de lagar, för
hvilkas antagande denna utomordentliga anstalt skulle bildas, kunna
vi ej undgå, enligt redan kungjorda profstycken, att finna, det
civillagen, långt ifrån att, såsom i Sverige förut öfligt varit, egenteligen
grundas på förra lagar och bruk, med injemkning af hvad
ny tid nytt erfordrat, eller uteslutning af hvad afskaffas bort, i
stället blifvit, till mången vigtig grund, byggd på någon af dessa
hugskott, kallade theorier, sorn hos rättslärde städse omskifta, under
det att landets af natur och folklynne utvecklade förhållanden
blifvit förbisedda.
Icke eller kunna vi underlåta att vid denna frågas afgörande
äfven besinna i hvad skick vår criminallag sig nu befinner och
synes komma; hurusom under ett tidehvarf, då en olycksalig mildhet
i behandlingen af de stora frågorna om uppfostran, befälhafvares,
husbönders och mästares rätt, om lösdrifveri, backstugusittning,
hemmansklyfning, m. m. gjort sig i alla grenar gällande,
till upplösning af vördnadens och tuktans alla band, de nya brottmålslagarne
synas påskynda detta omätliga onda, genom borttagandet
af det enda erfarenheten visat vara verkeligen afskräckande,
nemi. kropps- och skamstraffen, för att, i motsats med all
sund lagstiftningsregel, som bjuder att straffen skola komma till
få, men förskräckelsen till många, nu verka tvertom.
Ty dessa för menigheten i verkställigheten dolda correctionella-
och fängelsestraff, under hvilka de skyldiga blifva på ett sätt
behandlade, som hos mången väcker önskan att dem förtjena, de
betraktas af våra tjufvar och andra brottslingar med den största likgilllighet,
så mycket mera, som utsigterna att derifrån blifva lösgifna
alltid äro förhoppningsfulla.
Med denna blick på en criminallag, hvars redan befintliga
förstlingar sätta befälhafvaren och policemyndigheterna i daglig fara
att sjelfva straffas, underställer jag det II. Ståndet, om det är
synnerligt skäl att bifalla ifrågavar. Utsk., i hvars ställe lämpeligare
utvägar, om tid dertill nu vore inne, skulle kunna föreslås,
till ungefärlig likhet med hvad vid vår nu gällande lags antagande
skedde.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer helt och hållet
med den förre talaren, Hr Rääf, och anser mig dervid endast
böra tillägga, att för den händelse R. St:s olika Stånd icke öfverlåta
till förstärkt LagUtsk. alla detaljerna af det nya lagförslaget,
utan förbehålla sig någon del deraf, så är det helt naturligt, att
detta LagUtsk. omöjligen skulle kunna, på sätt redaclionen dock
416
Den 23 September.
innehåller, fortsätta sina arbeten emellan riksdagarne, utan då R.
St. förbehållit sig att sjelfve pröfva någon del af förslaget, så måste
naturligtvis Utsk. upphöra med sitt arbete då R. St. åtskiljas.
Frih. Nordenfalk: I fullkomlig motsats till den talaren,
som först yttrat sig med vanlig stilistisk skicklighet, nödgas jag
hysa en annan mening. Jag anser den utväg, som nu är af Const.-  Utsk. föreslagen, vara i allmänhet ändamålsenlig, när representationen
är fördelad på 4 kamrar, och jag anser den nära nog nödvändig
med hänseende till de särskilda förhållandena för det närvar.
och för den snart stundande framtiden. Det är nemi. lätt
att inse, att om en fullständig lagstiftning, criminel eller civil,
med sina balkar, capitel och paragrafer, skall föredragas på 4 särskilda
kamrar och der afgöras, så äfventyrar man en fullkomlig
rubbning af det system, som genomgår hela denna lagstiftning.
Hvarje § i en sådan lag innebär, att jag så må säga, en länk uti
systemet. Om nu hvar och en af de 4 beslutande kamrarne borttager
hvar sin § och sätter en annan i stället, så kan en hvar,
äfven den som icke är i någon lagstiftning erfaren, lätt inse huru
en sådan lag skulle komma att se ut.
De båda talare, som förut yttrat sig, hafva anmärkt, att man
öfverlenmat en alltför stor makt åt ett Utsk. För det första får
jag anmärka, att såsom ett correctiv deremot är uti förslaget intaget,
att alla 4 Stånden skola vara ense om att åt detta Utsk.
göra en sådan delegation. Jag medger, att denna delegation är
ganska vigtig och betydelsefull, och den bör icke utan den största
varsamhet och urskiljning användas; men något missbruk deraf
torde ej eller vara att befara, då denna delegation beror på alla
4 Ståndens sammanstämmande beslut.
Man har sagt, att det är en hos oss osedd makt, som sålunda
skulle öfverlemnas åt ett förstärkt LagUtsk. Den är ingalun
da
osedd. Vi hafva nemi. en fullkomlig motsvarighet dertill i förstärkta
StatsUtsk. Det kan hända, att Svenska folkets urgamla
rätt att sig sjelf beskatta blir till någon del öfverlemnad åt ett
förstärkt StatsUtsk. Den makt, som skulle lemnäs åt det förstärkta
LagUtsk., är visserligen ganska vigtig, men icke farligare än
den som redan är öfverlemnad åt det förstärkta StatsUtsk.
Man har vidare sagt, att det kunde komma att bero på en
enda voteringssedel, huruvida en ny lagstiftning blefve antagen
eller icke. Jag frågar tillbaka: hvilka af de frågor, som här afgöras,
kunna icke komma att slutligen bero på en voteringssedel?
Detta är en gemensam sak för alla vära lagstiftningsfrågor.
Jag yttrade, att denna utväg är nära nog nödvändig, med afseende
på de särskilda förhållanden, som för närvar, förete sig.
Det är lätt att inse, att jag dermed afser de blifvande lagförslagen,
både criminallagen och civillagen, af hvilka den förra är, om
icke några särskilda hinder förekomma, att förvänta redan under
innevar. riksdag, den sednare längre fram. Jag för min del hemställer,
utan att vilja, såsom en annan värd talare, ingå i någon
sär
-
Den 23 September.
417
särskildt pröfning af dessa lagars mer eller mindre företräde framför
de närvar., hvilket ämne jag icke anser tillhöra denna öfverläggning,
om det icke är gifvet, att dessa förslag skola, antingen
de äro bättre eller sämre, pröfvas. Det är denna pröfning, som
jag tror icke kunna ändamålsenligt tillvägabringas på 4 särskilda
kamrar. Kunde man hoppas, att dessa lagförslag antogos i massa,
i fall de ansågos vara ändamålsenliga, då vore visserligen denna
utväg lämpligare än den nu föreslagna. Sä länge likväl ingen
kan försäkra derom, så tror jag, alt den nu ifrågasatte utvägen
är bättre, än all ställa sig i valet att rösta emellan ett totalt
afslag eller ett totalt bifall, emedan en sådan röst icke kan
komma alt innehålla det sanna uttrycket af någon enskildt öfvertygelse,
enär det är temligen gifvet, att ingen kan finna med sin
öfvertygelse förenligt, att antingen helt och hållet bifalla eller afslå
dessa förslag. På detta skäl röstar jag för förslaget.
Frih. Cederström, Jacob: Med den siste värde talaren instämmer
jag helt och håltet deruti, alt om det nya lagförslaget, då det
cn gång af K. M. öfverlemnas lill R. St., skulle paragrafvis upptagas
lill pröfning, detsamma skulle komma att sönderslitas, och det system
som deri finnes, blifva alldeles sönderryckt och förfeladt.
Jag har derföre icke kunnat föreställa mig, att Svenska folkets representanter
skulle välja en sådan utväg, enär de lära nogsamt
finna, att en sådan ordning för beslutet i detta fall icke kan leda
till det åsyftade ändamålet. Jag får likväl hemställa lill den
värde talaren sjelf, om icke han finnér, att samma följd skulle
komma att uppstå, om detta lagförslag skulle af elt förstärkt Ulsk.
komma att behandlas. Hvad som skulle paragrafvis här sönderryckas
inom de 4 Stånden, det skulle äfven komma att inom ett
förstärkt Ulsk. sönderrvckas, emedan det icke är tänkbart, ali genom
förnyade comiteer (och delta blefve dock en ny comité) man
skulle få annat än majoriteter inom dem bestämda, som voterade
bort den ena eller andra paragrafen, hvarigenom systemet blefve
sönderryckt. Jag frågar, mine Hrr, är det icke naturligt, att de
som genomgått dessa lagförslag och funnit, att de äro grundade
på ett bättre och ändamålseuligare system än våra gamla lagar,
skola vilja antaga dem i sin helhet, väl vetande, ali grundlagen
lemnar rätt för Svenska folket ali sedermera deruti göra de ändringar,
som man anser nödiga. Om meningarne tilläfventyrs
kunna vara delade rörule åtskilliga §§, som man icke gillar, som
man anser mindre öfverensstämmande med det system, som ligger
lill grund för sjelfva förslaget, skall man derföre absolut vilja allas med
att vid sjelfva antagandet af förslaget fä dessa rättelser gjorda, eller
kan man icke tåla sig till dess att, efter antagandet, anmärkmr
kunna göras och hänskjutas till pröfning af LagUtsk. i vanlig ordning,
för att sedermera af R. St. afgöras?
Jag skulle tro, allom K. M., dä han öfverlemnade detta lagförslag
till R. St:s pröfning, ifall K. M. i allo gillar förslaget, tillstyrker
att antaga detsamma sådant det är; sä kunde R. St. gan
2
H. 53
418
Den 23 September.
ska väl och med fullkomligen godt samvete dertill lemna sitt bifall,
och om Konungen, väl gillande grunderne, (nen icke alla detaljerna,
dock hegärde 11. Sirs bifall dertill i det skick det är,
med löfte att derefter genast lemna R. St. del af de ändringar i
detaljerna, Han ansåg nödige, och med uppmaning till R. St. att,
i laglig ordning så fort som möjligt, behandla de frågor om rättelser,
som RiksStrns ledamöter kunde anse böra rättas; så finge
man sedermera uti det nya lagförslaget, vid en blifvande riksdag,
eller jemväl under denna riksdag, i fall den kommer att pågå efter
sedan det lagförslaget är antaget, begära de förändringar deruti,
som man ansåge nödiga och nyttiga, utan att rubba de stadgandcn
ronde motionstid, som i della speciella fall, genom Konungs
och Ständers sammanstämmande meningar, kunna etableras. Jag
tror, att, såsom Frih. Nordenfalk jemväl sjelf förklarat, detta sätt alt
antaga det nya lagförslaget, om det kunde äga rum, vore vida
bättre. Det måste man också erkänna, mine Hrr, att om det nya
lagförslaget öfverlemnades till granskning af ett förstärkt LagUtsk.,
så skulle detta LagUlsk. omöjligen kunna anse sig i tillfälle
att antaga förslaget i sin helhet, utan tverlom, just till följd
af sin utnämning, tro sig förbundet att genomgå della förslag, paragraf
för paragraf, och således sönderslita detsamma. Jag förnyar
min begäran om propos. lill afslag på delta memorial.
Hr Lefre'n: Det förslag hvarom vi nu öfverlägga, är af stor
vigt. Del förundrar mig ingalunda, att betänksamhet yttras från
den sida, som icke är benägen att bifalla förslaget; mende faror,
som i allmänhet synas ligga i antagandet af denna form, äro betydligt
förmildrade och måhända undanröjde genom 2:ne omständigheter,
som förslaget innefattar. För det första är det inskränkt
lill K. proposir; således till en propos., som man har anledn. att
förmoda skall omfatta lagföislaget i sin helhet och vara väl utarbetad,
hvilket icke alltid är fallet, då enskilde motioner framläggas.
För det andra har hvarje särskildt Stånd sitt veto i denna
fråga, så att det beror på benägne eller icke att låta frågan behandlas
efter denna form, eller efter den vanliga, som är föreskri fven
för lagförslags behandling i allmänhet. Jag föreställer mig,
att om inom något eller några af RiksSlcn betänkligheter uppstå
att öfverlemna förslaget i sin helhet till behandling af det förstärkta
LagUtsk., så hafva dessa Stånd den utvägen att afskilja ur förslaget
vissa delar, som de önska skola blifva behandlade pä vanligt
sätt, under det att de öfverlemna de andra till behandling af det
förstärkta Utsk. Förslaget ger tydlig anledn. härtill, ty det heter:
”Vilja samtlige RiksSt:n åt LagUtsk. uppdraga alt, med deras
rätt, öfver Konungens propos. i sådan fråga besluta, antingen
om alla de ämnen, hvilka propos. omfattar, eller blott om vissa
deribland, dä skall Utsk.” etc. Således synas mig alla vådor vara
undanröjde, men de fördelar derigenom vinnas, att sedan RiksSl:n
på ett eller annat sätt blifvit ense om t. ex. hufvudgrundsatserne
för de lagar, som äro i fråga, man kan öfverlåta ät Utsk.
att redigera detaljerna på ett sådant sätt, att det hela framställer
Den 23 September,
419
sig såsom en nödvändig och klar lag, och således icke osammanhängande
genom de redaetioner, som man öfverenskommer i Ståndens
öfvcrläggningar och möjligen genom voteringar i förstärkt
LagUtsk. Pä denna grund tillstyrker jag antagande af ifrågavar.
förslag.
Frih. Hamilton, Hugo: Sedan den siste värde talaren yttrat
sig, kunde det väl pä det hela vara öfverflödigt för mig att
tillägga några ord, ty jag är hufvudsakligen förekommen af honom
i hvad som rörer de förespeglade vådorna. Jag lier blott att
få tillägga, att ett correctiv finnes emot dessa vådor, nemi. att
detta Utsk:s verksamhet ovillkorligen skall upphöra till den dag
dä ny riksdag öppnas. Skulle således K. M. finna skäl att afklippa
Ulsk:s verksamhet, om det missbrukade sin makt, så äger K.
M. dertill full myndighet och en lätt utväg genom sammankallande
af riksdag. Nyttan af della förslag mäste vara lätt att inse för
hvar och en som anser, att vår lag, sä förträfflig den var för den
tid då den skrefs, nu, efter 110 års förlopp, behöfver en förändrad
redaclion, öfverensstämmande med de nya äsigter, som linder
denna tid gjort sig gällande i lagstiftningsväg. Att en sådan
omarbetning icke later sig göra lika lätt på 4 särskilda rum, med
4 särskilda voteringar oell der beslutet beror i sista rummet pä
4 voleringslappar, som den kunde ske på eli enda rum, det tyckes
väl vara klart för livar och en, fastän en värd talare har påstått
motsalsen. Att deremot, såsom han trott vara det rätta, antaga
det nya lagförslaget i sin helhet, hvilket han ansåg att 11.
St. gerna kunde göra, sedan K. M. framställt förslaget såsom nyttigt,
det nekar ingen lämpligheten af; men jag hemställer lill den
värde talaren, huruvida han, pä grund af den erfarenhet han inliemtat
under sin länga riksdagsmannabana, verkligen tror att sådant
är verkställ bart. På denna af mig nu anförda grund anhåller
äfven jag att fä tillstyrka bifall till förslaget.
Hr Lagerhjelm: Jag kan icke, lika med den första värde
talaren, ingå i något bedömmande för närvar, deraf, huruvida
det nu ifrågakomna förslaget till ny criminal- och civillag är af
beskaffenhet att kunna antagas. Delta hörer, på sätt som en värd
talare sedan anmärkt, icke till närvar, öfverläggning. Jag ber
derföre att få öfverflytta frågan pä den grund, som här af en värd
talare är lagd och som är den naturliga. Han tillstyrkte förslaget
af två skäl. Det första skälet var, att förslaget är ändamålsenligt.
Det är naturligt, att om det vore af denna beskaffenhet
och om det tillika, såsom det andra skälet hette, vore nödvändigt,
då hade man icke vidare att befatta sig med någon närmare pröfning
deraf. Frågan huruvida delta förslag är ändamålsenligt har
likväl en dubbel betydelse. Det kan nemi. vara ganska sant, att
det leder till det dermed afsedda ändamål; men månne det äfven
är ändamålsenligt att införas uti en grundlag? Detta är en annan
fråga. Det andra skälet deremot vore möjligen gilltigt, i fall man
vore viss på, att förslagets antagande vore nära nog nödvändigt,
och således beror denna frågas afgörande först på, huruvida för
-
420
Pen 23 September.
slaget Sr nära nog nödvändigt eller icke. Deruti ingär äfven frågan,
om det gifves något annat sålt att komma till lätta med öfverläggningarne
är föreslaget. Jag medgifver, lika med hvad en värd talare redan
anmärkt, alt ett så vidlyftigt måls pröfning på 4 rum, af de
4 Stånden, pä det sätt som vanliga riksdagsmal afgöras, vore ornöjlig
att komma till rätta med; men jag kommer härvid tillbaka
på en tanka, som, när delta förslag utgick ifrån Const.Utsk.,
var med detsamma förenad, nemi. tili en reservation. Denna
reservation var undertecknad äf Gr. Spens och med honom
hade förenat sig Frih. Tersmeden och Biskop Holmström.
Uti denna reservation, som jag tager mig friheten ali hänvisa till,
hade man helt enkelt betraktat delta förslag endast ur den formella
synpunkten. Der säger reservanten, alt ett sådant förslag
öppnar en ny hana, hvilken bana, en gång öppnad för dessa lagfrågor,
snart nog och med samma skäl torde kunna öppnas äfven
för alla andra frågor af eli allmännare intresse, och detta kunde
leda till svårigheter, som vore alt förlikna med dem, som man
genom förslaget vill undanrödja. Om sä skulle ske, säger reservanten,
sä kunde man komma derhän, alt småfrågor af mindre
betydlighet behandlades med den aldra största omsorg af alla 4
HiksSlm, under det alt deremot de vigtigaste frågorna öfverlemnades
lill err delegation af II. St., nemi. ett förstärkt Utsk.
Man har ansett detta förstärkta LagUtsk. hafva sin motsvarighet
uti det förstärkta SlatsUlsk. Emellan dem är likväl den
enorma skillnaden, att de nuvar. förstärkta Utsk. med riksdagens
slut upphöra att vara lill; hvaremot det nu föreslagna förstärkta
LagUtsk. först då skulle få sin fulla betydelse, enär det, dä B. St.
äro åtskilda, skulle kunna med deras makt gä till väga. Denna
delegation af 11. St:s beslutande rätt ät ett Utsk., som utöfvar
densamma äfven emellan riksdagarna, synes mig vara en innovation
i vår grundlag, hvilken jag anser alldeles icke kunna stå tillsammans
med dess nuvar. anda.
Jag kommer nu till det andra skälet, nemi. att detta förslags
antagande vore nära nog nödvändigt. Något annat sätt att
pröfva ilo ifrågavar. lagfrågorna mäste väl finnas. Den reservation,
lill hvilken jag tagit mig friheten ali hänvisa 11. o. Ad., innehåller
äfven eli förslag i delta hänseende, som likväl biet underkäudt.
Detta förslag skulle i min tanka kunna läggas lill grund
för en ny §, som särskildt dertill egnades och för detta ändamål
infördes. Dä denna § hade särskildt tillkommit i och för en speciel
fråga, och dess tillvaro vore afslulad sedan den frågan vore
genomgången, så skulle en sådan § alldeles icke komma alt stå uti
motsägelse emot den anda, som linnes i grundlagarne, och det
sammanhang, som man der vill upptäcka. Den blir endast en undantagslag
och såsom sådan kommer den att försvinna, när den
icke vidare behöfves. Efter ett decennium kanhända är denna §
redan åter borta ur grundlagarna; man ser icke tecken efter den,
och den behöfves icke mera. Del är naturligt, att en sådan undantagslag
icke skulle genom sin form medföra ett så menligt in
-
Den 23 Sep tein lier.
421
flytande pä grundlagens anda, som detta förslag i anseende till sin
formella beskaffenhet måste hafva. Af de exempel, som visat sig
vid föreg:de riksdagar, torde det vara allmänt bekant, att de s. k.
förstärkta Utsk:n hafva inom sig ett eget slags väsende, som uttrycker
sig och verkar så, att man der ser frågor kunna genomdrifvas,
hvilka af 3 RiksSt. blifvit afslagna. Huru uppfyller denna
form sitt ändamål eller dess i grundlagen föreskrifna sätt att verka?
Ar det icke en alldeles felaktig form? Det står uti grundlagen,
ali lagfrågor skola afgöras af Konungen, tillsammans med 3 Stånds
sammanstämmande beslut. Huru går det med detta stadgande,
när en sådan delegation får en så stor makt, att dess verksamhet
kommer att leda till ett resultat, som strider emot 3 Stånds sammanstämmande
beslut? Huru kan man då efterlefva 87 § Reg.F., och
likväl är det just i samma 87 §, som delta tillägg bar införts.
Man säger, att förändringen icke är stor. Det må vara; men
jag anser, att den fara man kastar sig uti, då man tillintetgör conseqvensen
i våra grundlagar, är större än många andra. På dessa
af mig anförda skäl afstyrker jag förslaget.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Utan alla anspråk på någon
djupare lagkunskap, emedan lagarnes allvarligare studium visserligen
aldrig utgjort föremål för min sysselsättning; tager jag
mig likväl friheten att i afseende på det formella i denna fråga
yttra några ord. Sjelfva förslaget afser en möjlighet att undanrödja
den brist på enhet i vår lag, hvilken synes vara för handen
och som uppkommit under den långa tidrymden sedan vår
nu gällande lag stiftades, genom den massa af lagförklaringar, som
blifvit utfärdade och som ökat sig lill den grad, att för närvar, de
rättsökande ingalunda kunna finna sig belåtna dermed. Att få
detta afhjelpt genom det nya lagförslagets antagande, är hvad som
af de flesta säkerligen önskas, ehuru det äfven möjligen på naturliga
skäl af andra motarbetas; likasom alla så beskaffade genomgripande
reformer hafva sina medhållare och sina motståndare.
Vi veta allt för väl af historien, huru det tillgick när 1734 års
lag antogs, nemi. alt alla 4 Stånden sammanträdde pä Riddarhuset
och den dävar. lagcomiteen i deras närvaro discuterade förslaget,
och att delta börjades vid 1731 års riksdag, men icke bann
alt slutas förr än vid 1734 års riksdag. Jag hemställer lill Hrr:ne
samtlige, om icke vi, våra personligheter och hela Ståndet, hafva
undergått en högst betydlig förändring sedan dess, och om en så
beskaffad discussion nu inför hela denna massa af menniskor, uppgående
lill kanske 700 ä 800 personer, skulle kunna vara det
rätta och ändamålsenliga. För min del tror jag det icke, och
anser således en så beskaffad delegation, som den föreslagna, alldeles
nödvändig och oundgänglig för att komma till ett önskadt
resultat i detta hänseende. Här har blifvit ytlradt, att det icke
hade varit af behof att införa ett så beskaffadt förslag i grundlagen,
utan att R. St. hade kunnat besluta ett sådant Ulsk:s nedsättande
blott för detta särskilda fall. Detta kan jag icke förstå
och icke begripa, ty jag tror det icke vara möjligt för R. St. att
422
Den 23 September.
delegera sin makt åt ett sådant Utsk., med mindre 5n att en så
beskaffad delegationsrätt stadgas i grundlagsenlig ordning. Det
lärer tvifvelsutan icke kunna motsägas, att det nära nog gränsar
till det omöjliga, alt inom loppet af en riksdag afgöra en så beskaffad
genomgripande fråga som denna, om den skall genomgå
granskning af bela vår personal.
Här har blifvit sagdt af en person, att lian icke kunde förmoda,
att 48 personer skulle kunna blifva så eniga, alt icke förslaget
skulle sönderryckas. Jag ber att få fästa uppmärksamheten
på, att, då ett sådant förhållande kan ifrågasättas för en delegation
af 48 personer, så måste det väl så mycket mera komma i fråga
för de 4 Stånden tillsammantagna. Förutsättningen af enighet
skulle der gränsa nära nog till en omöjlighet, och sjelfva det anförda
skälet kan icke anses annorlunda än nära nog såsom cn
sophism, grundad derpå att man icke vill förslaget. Jag återupprepar,
att det är naturligt att meningarna skola vara delade, och
derföre kunna vi icke komma till ett resultat annorlunda än genom
en votering.-
Jag måste erkänna, alt det för min känsla har varit i högsta
måtto uppskakande, att inom della Hus, under 19 seklet, höra anspeglingar
på vådor af del nya lagförslagets mildare grunder. Jag
hade icke föreställt mig, att ett så beskaffadt skönhetssinne för
stegel och hjul, som vi, vid en föreg:de riksdag af en annan värd
talare, här erforo vid fråga om den straffbestämmelse, som då ändrades,
äfven nu skulle söka att göra sig gällande, icke föreställt
mig, alt afhuggna hufvuden och blödande ryggar skulle inom detta
Hus sättas i fråga såsom bildande medel för samhället. Jag hade
icke väntat mig, alt så beskaffade utvägar skulle nu för liden anses
behöfliga, för alt bibehålla jemvigten emellan husbönders och
tjenares inbördes förhållanden. Jag har icke kunnat undgå att
upptaga till besvarande dessa yttranden, på det att den stora allmänheten,
inför hvilken vi yttra oss här måtte se, att det inom
delta Hus funnits åtminstone en röst, som fästat sig vid dessa uttryck
och yttranden, uti hvilka jag för min del icke har kunnat
upptäcka någon annan mening, än farhågan för de mildare lagarnes
möjliga antagande och för en bättre lagstiftnings införande
inom landet.
Jag har här hört en ministerens ledamot yttra sig för förslaget.
Detta förslag kan icke komma att sättas i verkställighet
med mindre än att en K. propos. ankommer ang:de något lagförslag,
att denna K. propos. föredrages för de 4 RiksShn, och
att dessa 4 RiksSt. samtliga besluta alt öfverlåta propos. lill Utsk:s
bearbetning. Väl vet jag, alt jag ifrån en värd talare har att
vänta det motsvar, att man aldrig inom delta rum bör åberopa
hvad som förefaller inom de 3 öfriga Stånden, men vågar
icke dess mindre nämna, att jag har mig bekant, att alla 3 de
öfriga Stånden bifallit delta förslag. Jag finnér mig således af
alla möjliga skäl och anledmr föranlåten att tillstyrka bifall lill
förslaget.
Den 23 September.
423
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Ehuru åtskilliga andra ledamöter
redan yttrat i min tanke tillräckliga skäl för nyttan och
nödvändigheten af det nu ifrågavar. tillägget lill 87 § Reg.F., så
anser jag likväl den omständigheten, att jag var den, som vid sista
riksdagen hos Const.Utsk. motionerade frågan, föranleda mig
att yttra några ord i anledn. af Hr Lagerhjeims anförande. Hr
Lagerhjelm har emot förslaget åberopat en af mig särdeles värderad
och af hela Ståndet högt aktad alliden ledamot, Gr. Carl
Spens. Gr. Spens har likväl till grund för sitt afstyrkande hufvudsakligen
lagt den omständigheten, att Grefven vid sista riksdagen
inom Const.Utsk. motionerade ett förslag om Konungs och Stunders
rätt, att för fullständig beredning af vigtigare och mer genomgripande
reformförslag, prorogera riksdagen, men låta de Utsk.,
till hvilkas behandling frågan hörde, fortsätta sina arbeten äfven
under prorogationstiden, hvarefter och sedan Utsk. fulländat sin
granskning och voro färdiga med sina ullåtm, Sländerne borde
ånyo sammankallas för att öfver ämnet öfverlägga och besluta.
Gr. Spens åsyftade härmed alt få ett särskildt slags riksdagar, der
endast vissa lagförslag skulle framläggas lill R. Sl:s afgörande och
att på detta sätt få de vigtigare reformerne slutligen pröfvade af
representationen. Detta Hr Gr. Spens förslag blef likväl af Const.-  Utsk. underkändt, oell det var hufvudsakligen af sådan anledn.,
och i hopp om att vid en blifvande riksdag vinna bifall för sitt
eget nyssnämnde förslag, som Hr Gr. afstyrkte den nu föreslagna
melhoden att på en ginare väg komma lill samma mål. De öfriga
skälen, som af Gr. Spens anfördes, torde vara af mindre vigt.
Grefven har nemi. sagt, att antagandet af det nu ifrågaställda
tillägget skulle öppna banan för delegation åt R. St:s Utsk. af R.
St:s afgörande makt i alla de vigtigare frågorne, dä Ständerne
deremot skulle förbehålla sig att sjelfve besluta endast i de mindre
betydliga. Delta är dock efter mitt förmenande, alldeles icke
någon följd af det nu gjorda förslaget, hvilket endast och allenast
alser Konungens propos-.r i lagfrågor. Det är nemi. stor skillnad
emellan sådane vidlyftiga lagförslag, hvari redactionen ingår
såsom en väsendtlighet, och de i öfrigt vigtiga statsekonomiska
eller administrativa frågor, der dels uppställningen af beslutet är
ganska lätt, dels kan vara af lemligen underordnad vigt. Hvad
äter ett förslag till allmän civil-, criminal- och kyrkolag angår, så
veta vi alle, att dess värde till en hufvudsaklig del bestämmes deraf,
huru det är redigeradt, då deraf beror huruvida det skall kunna
af den andra statsmakten antagas och sedermera af domaren riktigt
tillämpas. Också hafva vi haft manga exempel på, att ganska
vigtiga lagförslag, sedan de genomgått remisser, återremisser, samjnanjemkningar,
voteringar inom förstärkta Utsk. m. m. och slutligen
blifvit utaf R. St. afgjorde, likväl icke kunnat af Konungen
sanclioneras, endast af det skäl, att redactionen^befunnits felaktig,
så att den ena § icke qvadrerat med den andra o. s. v. För min
del föreställer jag mig, att fråga här icke skulle vara att till det
förstärkta LagUtsk. öfverlemna afgörande af de egentligen vigtigare
principfrågor ne, utan att R. St, skulle förbehålla sig att, i van
-
Den 23 September.
lig ordning, deröfver sjelfve besluta och genom detta beslut lemna
det förstärkta LagUtsk. en bestämd ledning för sitt arbete.
Deremot anser jag det fast omöjligt, att, med den sammansättning,
som R. St. för närvar, äga, de skulle kunna med tillbörlig
uppmärksamhet besluta om sjelfva redactionerne och, då lagförslaget
skulle discuteras inom 4 Stånd, kunna tillse att den ena
§ i ett cap. icke motsäger en § eller en ordställning uti ett annat
cap. o. s. v. En noggrann uppmärksamhet i detta afseende är
likväl alldeles oundgänglig, så vida lagförslaget i sin helhet skall
blifva antagligt. Således tror jag icke här vara fråga om att delegera
någon vidsträcktare makt ät ett sådant Utsk., utan frågan
är endast att ä R. Sl:s sida erkänna, att desse 4 Ständ icke hafva
den speciella författare- och redactionsförmåga, den skarpsinnighet,
och, jag får säga, den talent, som ovillkorligen erfordras, för att
skrifva en lag eller till och med sammanjemka de särskilda besluten
i dess detaljer. Denna modesti är väl icke alltför öfverdrifven.
Vi veta alla, att till och med inom representationer, der
det finnes åtminstone lika myeken, ja måhända större förmåga i
de fleste fall än inom den Svenske, t. ex. inom Engelska öfverhuset,
det inträffar uti hvarje lagstiftningsfråga, att Huset delegerar
sin myndighet att slutligen redogöra förslagen, åt några få Husets
ledamöter, d. v. s. att Huset förvandlar sig till en comité' med
ringare antal ledamöter än sjelfva kammaren, för att med den
sednares rätt besluta. Ur denna synpunkt och då jag icke finner,
att R. St. i något fall afsäga sig den makt och myndighet, som
de sjelfve äga och böra äga, att afgöra ctl framlagdt lagförslags
hufvudgrunder, så kan jag deslomindre undgå att ä detta grundlagstillägg
tillstyrka bifall, som deruti innefattas det starka correctiv
mot allt möjligt missbruk, att om nugot Stånd skulle i någon
enda fråga finna betänklighet, huruvida det skulle vara vådligt att
öfverlemna frågan lill det förstärkta Utsk., detta Stånds majoritet
har rättighet att dertill säga nej och att förbehålla sig, att, innan
R. St. åtskiljas, sådan fråga må genom tre Stånds beslut afgöras,
hvarefter endast de öfrige mera likgilllige punkterne blifva till
förstärkta Utsk. öfverlemnade. För min del anser jag, alt om R.
o. Ad., på hvars beslut detta förslags öde nu beror, skulle afslä
detsamma, R. o. Ad. då i och med detsamma afkunnat det nya
criminal-lagförslagets dödsdom, åtminstone vid innevar. riksdag.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Hr Dalman har underrättat
det H. Ståndet derom, att det är hans motion, som nu är
under öfverläggning. Dä ett godt träd icke kan bära annat än god
frukt, sä borde denna underrättelse vara tillräcklig för förslagets
antagande; om deremot icke förekomme betänklighet, af den vigt,
som jag skall söka att ådagalägga. Dä likväl Gr. Spens’ reservation
varit föremål för utläggningar både för och emot, och då
denna ledamots yttrande kan anses mera opartiskt än någon annans,
som möjligen ledes af detta ögonblicks inflytande, så anhål
ler jag att först få uppläsa denna reservation:
”Vid
Den 23 September.
425
”Vid detta måls afgörande har jag varit frånvar., oell kan
icke godkänna förslaget. Jag erkänner visserligen ganska många
och stora brister i våra riksdagsformer och vår nuvar. representationsform;
men har alltid trott mig böra undertrycka den känsla
af förtviflan i detta afseende, som ensam synes mig kunna ligga
till grund för ett beslut, sådant som detta. Alt de stora reformer,
vårt samhälle fordrar, icke kunna på vanliga riksdagar medhinnas,
har jag ganska väl insett, och just derföre trott, att det
borde finnas en laglig form, under hvilken Konung och Ständer,
medan vidlyftiga reformbetänkm efter återremiss utarbetas, kunde
prorogera en riksdag till utsatt nytt sammanträde för visst ändamål.
Afven härtill fordras en ändring af grundlag, men en vida
mindre, än den Utsk. nu föreslår. På sådant sätt har jag emedlertid
trott, att detta nya lagverk skulle kunna behandlas; — ett
vanligt LagUtsk., med eller ulan förstärkning, som Riksd.Ordn.
§ 36 omtalar, borde utarbeta första betänk, och RiksStm först på
en mängd sådana sammankomster utom prot., som representationsfrågan
blifvit afhandlad, och sedan i sina särskilda kamrar, behandla
målet. Redan härtill fordras så lång tid, att troligen, innan
den förlupit, vore alla de andra riksdagsmålen afgjorda; men
sannolikt skulle ej längre period dertill erfordras. En sådan återremiss
skulle då förmodligen åtföljas af så många anmärkmr, att
den sednare Utsk:sbehandlingen fordrade ett helt år, kanske mera;
om man nemi. hade lyckats få Utsk:s-ledamöter, som insågo sin
skyldighet att verkligen pröfva anmärkn-.rne, och icke doctrinärer,
hvilka, till melin för saken, envisades med allt eller intet. Under
denna Utskisbehandling borde, efter min tanka, den egentliga
riksdagen vara hemförlofvad. Den som sedan åter sammanträdde,
skulle jag önska sysselsatt med delta enda ärende; dess arbete
skulle ändå visserligen vara af ganska betänklig storlek. En sådan
prorogalions möjlighet har jag ansett nyttig för många flere reformfrågor,
än nya lagverkets; och döljer ej min fruktan, attbehofvet
deraf kommer till någon del att fortfara, äfven om enklare representationssätt
antages. Men att just i vigtigaste målen delegera sjelfva
beslutanderätten till ett Utsk., anser jag vara ett det skadligaste
möjliga prejudicat, huru stor anledn. än dertill tyckes vara; man
kan derigenom ännu en gång öppna den bana, på hvilken Sveriges
riksdagar kunna, i afseende på alla störremål, utbytas mot herredagar.
Afven detta utbyte skedde fordom, emedan de talrika
riksmötena ansågos för dyra och besvärliga.”
I denna reservation, instämde Frih. Tersmeden och Biskop
Holmström.
När denna fråga skulle läggas pä bordet yttrade Gr. Spens
på detta rum följande, hvilket i min tanka är det väsendtligaste
af hans yttranden i detta ämne:
”Blir denna bana en gång beträdd genom lagverket, är det
möjligt, att vi vid en annan riksdag kunna gå i samma spår äfven
för grundskattsverket, för indelningsverket, för de andra frågorna,
som jag nämnde; och jag öfverlemnar till eder, mine Hrr, att bc2
H. 54
42Ö
Den 23 September.
dumma : hvad dom förtjena Sveriges Stander af historien, örn det
kommer derhän, att alla småfrågor behandlas med stor uppmärksamhet,
sorgfällighet och långsamhet, då deremot de stora frågorna
öfverlemnas ut några få personer alt med Ständernas fulla rätt
afgöras, och desse Ständer anse sig hafva gjort nog, då de utvalt
dessa personer?”
Man säger, att det skall gå alltför svårt och långsamt att någonsin
komma till nödiga lagförbätlringar,'om dessa skota beslutas
på 4 särskilda rum. Det är möjligt, jag medgifver det gerna,
men manne icke det. sätt som Const.Ulsk. föreslagit skulle kunna
föranleda att lagförändringar ginge så fort, att de derföre icke utgjorde
förbättringar. Om, på sätt Hr Dalman nyss nämnt, grundsatserna
vore af R. St. afgjorda och blotta ordalydelsens omständliga
utförande öfverlemnades åt ett sådant Ctsk., så vore detta måhända
en riktig och användbar åtgärd. Men alt öfverlemna grundsatserna
att af ett Ulsk. bestämmas, det vore att afsätta sig sjelf;
det vore en abdiealion, lika olämplig för den ena, som för den
andra statsmakten. R. St. skulle hetas vara lagstiftare, men de
vore egentligen icke annat än elcctorer af de lagstiftare, som i
st. f. dem afgjorde målen emellan riksdagarne. Desse blefvo åter
motsatsen af hvad de borde vara, eller de egentliga afgöringstiderna.
Gr. Spens har redan ar.tydt, att om man beträdde denna
bana i lagstiftningen, så kunde man lällligen komma att beträda
henne äfven i beskattningen. I och med detsamma hade R. St.
afhändt sig sina begge förnämsta tillhörigheter. Om nu R. St.
äfven ville åt sådana ombud öfverlemna granskningen af Statsrådsprot.
, med den myndighet, som Const.Ulsk. i sådana frågor
tillkommer; så hade R. St. skapat sig några Utsk., som tillsammans
bestridde hvad SecrelaUtsk. allena fordom förrättade. Dessa
Utsk. vore så mycket sämre än det gamla, som de icke upphörde
med riksdagarne, utan t vert om skulle fortfara emellan dem.
Det vore alt göra R. St:s verksamhet, för att icke säga regering,
fortfarande och beständig. R. St. skulle då komma att, pä samma
sätt nu som tillförene under tvedrägtsliderna, hafva sina deputationer,
hvilka mellan riksdagarne stridde med Konungen om
styrelsen, likasom R. St. sjelfve gjorde så länge de voro samlade.
Om man, såsom Gr. Spens antyder, fattar ifrågavar. beslut af förtviflan
om möjligheten att kunna åstadkomma ett tillfredsställande
representationssätt; så skulle det möjligen kunna hända, att hela
frågan om representationens förändring stannade dervid, alt R. St.
från sina skuldror kadade hela bördan af representationen på ett
sådant Utsk. Hvad hade riket dermed vunnit? Ilade vi ej aflägsnat
oss från det mål, vi borde hoppas kunna ernå?
Men låtnm oss antaga, att delta förslag gillades; hvad skulle
blifva följden? Man svarar ingen farlig åtminstone, ty hvarje Stånd
äger sitt veto och kan begagna detsamma, ä fall det ansåge olämpligt,
alt åt Utsk. öfverlemna en så stor lagstiftningsmakt. Men se
vi ej, mine Hrr, hvarje gång ett veto kommer i fråga att begagnas,
huruledes man klagar öfver djerfheten hos ett Stånd att vilja
Den 23 September.
motsätta sig hvad do tre öfriga önska; huruledes man hotar det
genslräfviga, huru man använder idla möjliga medel alt förmå
del frångå sin mening? Ar det nyttigt för freden inom representationen,
inom samhället, att dessa veto-frågor, om jag så må
kalla dem, ökas? Man borde snarare önska att de minskades, för
att icke åstadkomma flera brytningar, än de hittills gjort* Om
man nu tillika betänker, huru ofta makligheten äfvenledes är böjd
alt skjuta ifrån sig det besvärliga och att man får äfven denna
makt lill biträde alt genomdrifva förslag sådana som dessa; huru
ofta torde då icke denna utväg komma att vidtagas? Om hon redan
vore vidtagen, och det skulle möjligen hända, alt alla Stånden
vore ense i sina tänkesätt, och att de likaledes valde ett Ulsk,
som delade dem, så linge man en sammansättning, hvaruti opposition
saknades och der ingen motsägelse ägde rum. Kunde sådant
vara nyttigt? Derigenom vore man ock oviss om den varsamhet,
som alltid är önsklig i lagstiftningsfrågor. Antager man åter
den händelsen, som llr Rääf förutsatt, nemi. alt 2 Ständ äro af
olika meningar med 2 andra; hvad blir då följden? Jo den, alt
pä lottdragning beror hvilkendera meningen som skall råda, eller ock
att alla de krafter som kunna användas, blifva riktade på en eller
Iva personer, för att förmå honom eller dem att gå öfver och
derigenom fä fram det förslag man önskar. För närvar, är det i
lag stadgadt, att om 2 Ständ stanna emot två, så förfaller frågan,
på den goda grund, att man icke anser något öfvervägande tänkesätt
vara för förändringen och att man dessförinnan bör i lagstiftningsfrågor
förblifva vid det gamla. Här deremot skulle afgörande!,
såsom jag nyss nämnde, bero på en lottsedel, eller pä en
eller annan person. Ett helt Stånd eller flere Ständ kan man
icke sä lätt leda, eller öfvertala. Ibland dem äro meningarne delade
vida mera än tili ett Utsk.
Man har anmärkt, att ifrägavar. Utsk. ägde sin motsvarighet
uti det förstärkta StatsUtsk. Ur Lagerhjelm har redan till en del
vederlagt denna mening. En annan skiljaktighet förefinnes äfven
oell är af den största väsendtlighet. Hon består deruti, alt det
förstärkta StatsUtsk. endast röstar emellan olika meningar, yttrade
af 2:ne Stånd, men det yttrar sig icke öfver en eller annan ledamots,
framställer icke eller sina egna meningar, utan det skall
välja emellan 2 Stånds mening å den ena sidan och lika många
Stånds å den andra, eller i bevillningsfrägor mellan 3 Stånd ä den
ena och 1 Stånd å den andra sidan. Handlingen är således blött
en jemkning mellan andras meningar, icke ett afgörande efter
eget behag. Man säger, alt de delar af ett förslag, hvilka man
ej vill uppdraga åt det lagstiftande Utsk., kunna frånskiljas, och
att man således äfven deruti har en säkerhet. Ar det småsaker,
som skola afsöndras, så är det likgilltigt; är det åter fråga om
grundsatser, så qvarstå alla de äfventyr, jag redan omtalat. Man
säger, att då detta Ulsk:s verksamhet upphör vid början af en ny
riksdag, så kan Konungen göra slut på dess makt genom riksdags
sammankallande. Delta är ett dyrt och icke eller nödvändigt
botemedel, emedan Konungen naturligtvis icke förlorar sitt
428
Den 23 September.
veto, derföre att R. St. afsäga sig deras lagstiftanderätt, ty meningen
kan väl icke vara annan än alt Konungen får behålla sin
andel i lagstiftningen, fastän Ständerna efterskänkt deras. Man
har här talat om skönhetssinne för stegel och hjul. Det är dock
förgäfves att med ett infall vilja affärda frågan, huruvida det nya
straffsystemet förtjenar företräde framför det gamla, eller i hvad
mån det motsatta förhållandet kan äga rum. Frågan ligger mycket
djupare, än förra Const.Utsk. och dess Ordf. måhända inbillat
sig. Det är ock oafgjordt hvilket straff som är hårdare, antingen
det som träffar kroppen och huden eller det som träffar själen.
De nya straffen gå ut på en själstortyr lill den grad förskräcklig,
att vansinne ofta är en följd deraf. Den Allsmäktige må afgöra,
hvilken som är grymmare, den som begagnar de förra eller de
sednare straffen. Valet är icke att leka med; man mäste deremot
beklaga den menskliga kortsyntheten. Man säger, att R. St. i deras
nuvar. sammansättning hafva ingen förmåga att behandla frågor
af denna vigt och af detta vidsträckta sammanhang. Jag frågar
hvarifrån förmågorna skulle komma i det förstärkta Ulsk., om
de icke förut funnes inom RiksShn, ur hvilka Ulsk. skall bildas?
Om nu förmågorna finnas inom RiksSt:n, så måtte de väl kunna
yttra sig lika val der som i Ulsk., och finnas de icke i Stånden,
sä komma de icke eller in i Utsk.
Jag afstyrker bifall till detta förslag såsom högst äfventyrligt.
Frih. Cederström, Thure Fredr.: Afven jag får lill alla
delar instämma med de talare, som yrkat bifall till ConstUtsk:s nu
förevar, betänk. I rak motsats med den siste värde talaren, kan
jag icke finna, att någon våda ligger deruti, att man antager förslaget.
Han har nemi. yttrat, att förslagets antagande skulle vara
ett afdankande af Ständernas rättighet att lagstifta. Om man genomläser
förevar, betänk., så finnér man, att, såsom en värd talare
redan anmärkt, Ständerna äga full rättighet att bestämma
liufvudgrunderna för alla de ärenden, som skola öfverlemnas åt
detta Ulsk., och Ständerna kunna således icke sägas derigenom
hafva abdicerat från deras lagstiftande rätt. Jag anser det omöjligt,
att en riksförsamling, bestående af 4 kamrar, som öfverlägga
pä olika rum, på annat sätt skulle kunna komma till något slut
i en så vigtig fråga, som den om ett nytt lagförslags antagande,
och då förslaget icke innehåller någonting menligt för Ständernas
makt, så fruktar jag, att alla de skäl, som blifvit anförda deremot,
måste betraktas ur den synpunkten, att man icke vill hafva ett
nytt lagverk antaget.
Jag anser visserligen att här icke kan komma i fråga att afgöra
hvilka grunder som äro bättre, antingen grunderna för det
nya lagförslaget eller för den gamla lagen; men då en värd talare,
jag tror att det var den som först yttrade sig, har förklarat,
att den nya civillagen vore byggd på ett hugskott, och att den
ginge ut på att upprifva allt beståndande i samhället samt att införa
lösa theorier, så får jag fästa uppmärksamheten derpå, att
det nya förslaget ingalunda är af sådan syftning. Det innehåller
Den 23 September.
429
nemi. den princip, som borde galla i all lagstiftning, att alla skola
vara lika inför lagen, samt att barn af samma föräldrar, utan afseende
på kön, skola erhålla lika rätt, att samma grunder för arf
skola gälla för alla stånd, och icke att, såsom nu är förhållandet,
slumpen, om man i staden eller på landet besitter egendom, må
bestämma arfsförhållandena. Samme talare har äfven yttrat, såsom
skäl för förkastande af den nya criminallagen, att det icke
vore nyttigt att afskaffa spö- och skamstraffen. Jag deremot anser,
att borttagandet af dessa straff, hvilka visat sig alldeles motverka
sitt ändamål, nemi. att afskräcka från brott och att förbättra,
utgör just det nya förslagets förträfflighet i princip. Hr
von Hartmansdorff har yttrat, att Allmakten må bedömma hvilket
straff är svårare, antingen kroppstortyr eller själstortyr, samt att
de slraffmethoder, som ligga till grund för det nya lagförslaget,
ofta medföra vansinne. Det är mig visserligen icke obekant, att
i de länder, der det nya straffsystemet gjort sig gällande, ett sådant
förhållande någon gång ägt rum; men om man vill genomgå
vår egen brottmålshistoria, så skall man troligen finna många
exempel derpå, att spöstraffet och upphissandet på skampålen äfvenväl
medfört vansinne. Hr Lagerhjelm har förklarat, att det
skulle strida emot 87 § Reg.F. att antaga nu förevar, förslag,
emedan Ständerna då ingalunda utöfvade sin lagstiftande makt, om
de öfverlemnade den åt ett Utsk. Det kan likväl lika litet strida
emot 87 § om detta förslag bifalles, som det strider deremot, hvad
Ständerna i en annan § af grundlagen medgifvit, att öfverlemna
åt förstärkta StatsUtsk. afgörandet af vissa anslagsfrågor. Hr von
Hartmansdorff har förmenat, att om man antoge förslaget, så skulle
man äfven sedan söka införa dylika förslag, t. ex. för grundlagsärendens
behandling o. s. v. Deraf att Ständerna nu, för att bereda
en möjlighet att antaga ett nytt criminal- och civil-lagförslag
vidtaga det enda medel, som, i min tanke, dertill förefinnes, nemi.
den att bifalla Const.Utsk:s förslag, följer likväl ingalunda, alt
Ständerna skola i alla frågor använda samma utväg. Visserligen
kan man icke neka, att Gr. Spens framställt en och annan betänklighet
emot detta förslag, men äfven dessa betänkligheter torde
icke, efter hvad här blifvit visadt, innefatta fullkomligt gilltiga
skäl till förslagets förkastande, och ehuru jag, lika med flera talare,
som här yttrat sig, hyser den fullkomligaste aktning för denne
aflidne värde ledamot, tror jag dock, att det kunde hända honom,
som månge andra, att någon gäng misstaga sig. Af sådan
anledn. och då jag tror alt förslaget, om det antoges, leder lill
ett godt ändamål, nemi. beredande af lagförslagets antagande, röstar
jag bifall å betänk.
Åtskilliga hördes ropa på propos.
Hr Akerman, Fredr.: Jag nekar icke, att äfven jag delar
de farhågor, som af en del talare blifvit yttrade emot den åtgärden,
att till ett Utsk. delegera Ständernas makt, ty vi hafva varnande
exempel af Utsk:s maktutöfning; men jag tror, att utomordentliga
förhållanden påkalla utomordentliga tillgöranden, och
430
Den 23 September.
ett sådant fall anser jag nu vara inne* Att de icke olla skola
återkomma, anser jag oss äga säkerhet deruti, alt den lag, sorn
nu gäller, är stiftad för 110 år sedan och alt det lagförslag, för
hvars pröfvande nu är föreslaget att förstärka LagUtsk., fordrat
arbete och öfverläggningar af de ntmärktaste jurister landet äger
under en tiderymd af 34 år. Vill man komma till en pröfning
af ett sådant lagförslag, på ett sätt som kan tillfredsställa rättmätiga
fordringar, så tror jag, att man icke kan vinna detta mål på
något annat än det i förevar, betänk, föreslagna sättet. Om det
nya lagförslaget skall på vanligt sätt af Sländerne behandlas, sä
skall troligtvis väl en ändring af vår i många afseenden förträffliga
gamla lag kunna åstadkommas, men vi skola kanske ock
komma på samma gång till ett resultat, som de rättslärdeej skulle
kunna godkänna och domare ej tillämpa. Jag nekar icke, alt en
stor svårighet i detta afseende qvarstår vid en öfverläggning inom
48 ledamöter, hvilket antal är föreslaget för det förstärkta LagUtsk.
, men det är åtminstone bättre än med 480. Jag för min
del får således tillstyrka bifall lill ifrågavar. Const.Utsk:s förslag,
och tror mig i visst fall kunna trösta dem, som nu äro rädda
derför, dermed, att af delta förslags antagande icke ovillkorligen
följer, att LagUtsk. skall komma till en sådan pröfning, utan do
sorn önska ingå inom Stånden i pröfning af lagförslaget, äro dertill
fullkomligen berättigade, äfven om de skulle vilja, som jag
bär bort yttras, genom s. k. acclamation antaga detsamma. Jag
skall ej längre uppehålla II. o, Ad:s tid, då jag redan hört ropas
på propos.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: Då jag vågar anföra
några ord i denna vigtiga fråga, nödgas jag från början frånsäga
mig ali skyldighet alt yttra mig öfver det lagförslag, för
hvars antagande sannolikt detta förslag först blifvit framstäldt, och
jag tror mig med så mycket mera skäl kunna göra detta, som
jag anser denna fråga alldeles icke höra hit. För mig är det nog,
att jag anser en förändring och ett omarbetande af vära lagar nödvändiga,
och, utan egen lagkunskap, grundar jag detta dels pä deras
ålder, hvilken gör sannolikt, att de icke numera kunna vara
till alla delar passande, dels och på den omständighet, att deras
omarbetande under omkring 30 års tid sysselsatt särskilda, af Regeringen,
i enlighet med Ständernas önskan, tillsatta comiteer.
Frågan är således att tillse, på hvad sätt en sådan önskad
förändring i våra lagar skall kunna tillvägabringas. Jag för min
del anser de närvar, formerna nära nog göra det omöjligt. Dertill
föranledes jag af tvenne omständigheter. Den ena är, att ett
lagförslag nu skall behandlas i alla 4 Stånden, inom hvilka man
åtminstone i 2 icke kan påräkna lagfarne personer. Det är visserligen
sant, att ett antal ledamöter af dem äfven skulle ingå i
det förstärkta LagUtsk., men man kunde åtminstone hoppas, att de
der kommo i beröring med personer, hvilka gjort lagskipningen
till sitt yrke, och att således deras omdöme der kunde utbildas
på ett sått, som inom RiksStm är omöjligt. Den andra omslän
-
"Den 23 September.
431
digheten, hvarföre jag tror att en ny lag icke kan medfördel inom
Ståndet lillvägabringas, 8r den långsamhet, hvarmed ärendena
måste komma att behandlas. Vi se, att behandlingen af en
enda § i grundlagen, äfven der den icke är af särdeles vigt, kan
upptaga åtskilliga timmar. Skulle hvarje § i lagen på samma sätt
behandlas, sä fruktar jag, att derigenom skulle åstadkommas en
alltför stor tidsutdrägt, och att den kostnad af riksdagar, som man
så mycket fraktade förra gången detta betänk, var under pröfning,
alltför mycket skulle låta känna sig. Genom skiljaktigheterna i
de särskilda Ståndens beslut, är väl också temligen gifvet, att icke
något sammanhängande förslag kan åstadkommas.
Det återstår nu att pröfva ändamålsenligheten af det sätt,
som är föreslaget, i st. f. det vi redan äga; ty ändamålsenligheten
af förslaget kan icke blifva annat än relativ, oeh är det nya
mycket bättre än hvad vi nu hafva, så torde sådant vara nog skäl
att antaga detsamma. Man har fästat sig vid, att ledamöternes
antal i det förstärkta Utsk. är för stort; men, såsom härå förut
är svaradt, diet är åtminstone mindre än deras antal, som under
nuvar. former skulle behandla frågan. Det är dessutom sannolikt,
alt Ståndena till ett sådant Utsk. skulle invälja de ledamöter, som
genom föregsde deltagande i LagUtsk:s arbeten icke äro fullkomligt
främmande för det förstärkta Utsk:s åtgärder. Emedlertid finner
visserligen äfven jag, att man icke utan betänksamhet kan ingå
på, att i vår grundlag införa en för oss främmande form; och
det skulle till och med vara tillräckligt för mig att afstyrka bifall
dertill, om jag ansåg det kunna verka såsom ett prejudieat. Detta
befarar jag likväl icke. Det ändamål, för hvilket man nu önskar
det förstärkta Utsk. är af en sådan art, att jag tror att man
svårligen skall finna något dylikt. Vore prejudicater alltid att befara,
så vet jag icke hvarföre våra förstärkta Utsk. icke redan skulle
gifvit anledn. till flera prejudicater af samma slag. Vi hafva
likväl icke sett, att de blifvit missbrukade, och det är naturligt,
att hvilken form man än antager, så beror dess större eller mindre
användbarhet på omdömet hos de personer, som komma att
handhafva dem. Om man trodde, att Ständerna genom införande
af denna form skulle förledas att tillämpa den vid andra tillfällen,
då den icke vöre lämplig, så borde man förkasta förslaget ;
men jag tror, alt man hos Ständerna bör förutsätta det omdöme,
alt sådant icke sker, och vi hafva dessutom ett betryggande deremot
i den omständighet, att den är ett grundlagsstadgande, som
icke utan Konungens sanction blir lag, I sjelfva det föreslagna
stadgandet synes dessutom åtskilliga försigtighetsmått vara vidtagna,
för att motverka dess möjliga vådor. Man har redan fästat
uppmärksamheten derpå, att ett sådant LagUtsk. endast skulle komma
att behandla K. propos:r; att det aldrig skulle komma att
sammanträda, såvida icke hvarje Stånd för sig hade sådant
särskildt beslutit; att äfven om samtliga Stånden sådant beslutit,
det likväl berodde på hvarje Stånd att bestämma de frågor,
som kunde komma under ett sådant Utsk:s pröfning. Det
finnes ännu en omständighet, som betryggar oss för några vådor
m
Den 23 September.
af förslaget, och som gör jemförelscn med det förstärkta StatsUtsk.
ännu mera haltande, än den hittills blifvit framhållen; det är
nemi., att förstärkta StatsUtsk:s beslut blifva lag så snart de äro
fattade, då deremot förstärkta LagUtsk:s beslut icke kunde blifva
lag, såvida de strida emot de propos:r Konungen framställt, eller
mot Hans åsigter. Man har fästat sig vid att Utsk. skulle kunna blifva
permanent. Deremot finnas likväl 2:ne correctiver. Det ena, att
Utsk. upphör så snart riksdag sammanträder, och det andra, att
Utsk:s verksamhet utöfver riksdagen fortfar endast i det fall, att
Konungen och samtlige RiksStm så besluta. Det är följaktligen
sannolikt, att om Utsk. blefve så illa sammansatt, som en talare
bär befarat, så skulle Konungen icke gifva sitt bifall till Utsk:s
fortsatta verksamhet.
Åtskilliga andra anmärkmr hafva visserligen blifvit framställda,
såsom t. ex. svårigheten för Utsk. att redigera lag-§§:ne med
flera. De flesta gälla likväl i ännu större mått för det sätt, hvarpå
frågorna nu skola afgöras; och vi böra dessutom ihågkomma,
att här är skillnad emellan detta och de fall, då Ständerna sjelfva
skrifva författningar, som genast och sådana de äro måste till
allmän efterrättelse gälla, såsom t. ex. bevillmsförordn. o. s. v.
Ehuru dessa förordningar icke äro af så stor vigt, som den allmänna
lagen, så blifva de likväl såsom Ständernas beslut gällande,
sådane de komma sönderplockade från ett förstärkt Utsk.
Då jag sålunda på dessa skäl anser det omöjligt att åstadkomma
en önskad förbättring i vårt lagväsende, utan en förändrad
form, och jag icke anser den här föreslagna formen innebära
alla de vådor, som man deraf befarat, så har jag blott att sluta
med den förklaring, alt jag röstar för förslagets antagande.
Ropen på propos. förnyades.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Då uti ett föreg:de
plenum fråga var, huruvida Högsta Domstolen borde äga rätt att
utfärda lagförklaringar emellan riksdagarne, yttrade Frih. Gyllenhaal,
att sedan Frih. Nordenfalk och Gr. Anckarsvärd yttrat sig,
torde icke utgången af R. o. Ad:s beslut vara tvifvelaktig. Detsamma
har nu skett, och derjemte har Hr Dalman gifvit sin åsigt
tillkänna. Jag förmodar således, att utgången icke eller nu lärer
blifva tvifvelaktig, och jag anser derföre, att hvad jag ämnar anföra,
kommer att blifva en på förhand afgifven reservation emot
beslutet; men jag har ansett denna fråga alltför vigtig, att icke
äfven jag skulle önska att hafva nedlagt min tanke i prot., synnerligen
med afseende på de följder, som frågan kan äga i framtiden.
Jag tviflar ingalunda på, att under vår nuvar. Regering
lagförslag kunna komma att framställas, som förtjena att blifva
antagna; men då man stiftar grundlag, icke blott för ögonblicket
utan jemväl för en aflägsen framtid, så bör man också göra afseende
på, huru denna grundlags tillämpning kan komma att i framtiden
utfalla. Jag anser då detta förslag i högsta måtto vådligt.
I st. f. att Ständerna nu äga sig förbehållet, att utöfva den lagstiftande
maktep gemensamt med Konungen, så skulle genom detta
-
Den 23 September.
433
ta förslags antagande, denna R. St:s lagstiftande makt kunna utöfvas
af 48 personer. Då erfordrades till lags antagande, endast
att 25 personer voro om beslutet ense, och således skulle genom
detta stadgande Svenska folkets lagstiftande makt kunna blifva öfverlemnad
åt 25 personer. Jag föreställer mig, att en Regering
skulle i en framtid vilja stifta en lag, som åsyftade att inskränka
Svenska folkets frihet. Propos. derom behöfde derföre icke vara
framställd i någon vådlig skepnad, utan dess afsigt kunde vara
ganska väl fördold. Om då Ständerna öfverlemnade åt ett Utsk.
att i deras namn besluta, så kunde detta Utsk. alstra en lag,
sora, sedermera sanctionerad af Konungen, blefve helt och hållet
i motsats med hvad föregide lagar stadgade, och på detta sätt
vådlig för Svenska folkets frihet. Jag vill såsom exempel endast
anföra den omständighet, att Statsrådets ansvarighetslag äfven utgör
en lagfråga. Föreställom oss att i en framtid (alltid förutsatt
i en framtid) man skulle vilja förändra den ansvarighet eller
de straffbestämmelser, som i denna lag äro för närvar, utsatta.
Skulle det då icke vara möjligt att, vid en sådan lags öfverlemnande
till det förstärkta Utsk., kunna finna 25 personer, som, genom
lagens förändring i denna syftning, helt och hållet borltoge
denna ansvarighet. Jag vill icke vidlyftigare utveckla mina åsigter,
men jag tror, att man bör betänka sig väl, innan man i
grundlagen inför ett sådant stadgande. Jag medgifver visserligen,
att svårigheter kunna uppstå, för att under våra nuvar. former
antaga ett vidlyftigt lagförslag, men man måste söka ali minska
dessa olägenheter, utan att derföre rubba den grund, på hvilken
Svenska folkets lagstiftande makt för närvar, hvilar. Hvad menniskor
gjort kunna menniskor eftergöra. Svenska folkets representanter
kunde antaga 1734 års lag; hvarföre skulle icke vi kunna
göra detsamma, utan att behöfva öfverlemna Ständernas makt åt
dessa 48 ledamöter? Om man, i st. f. att föreslå detta stadgande,
hade tillåtit de 4 RiksSt:n att sammanträda på ett rum, såsom
det tillgick 1734, dä öfverläggningarne voro gemensamma och
endast besluten fattades Ståndsvis, när något Ständ det fordrade,
så anser jag, att det ingalunda varit omöjligt att, äfven med vår
nuvar. fyrkamriga sammansättning, antaga hvilket lagförslag som helst.
Jag afstyrker således delta förslag såsom högst vådligt, isynnerhet
för framtiden, och jag begagnar mig af samma framställningssätt,
som Frih. Gyllenhaal använde i afseende på ett af de
nu afgjorda grundlagsförslagen, då jag upplyser, att R. o. Ad. vid
föreg:de riksdag ansåg delta förslag olämpligt Jag hoppas att R„
o. Ad. äfven nu måtte finna detsamma.
Många yttrade härtill deras bifall.
Hr Hjerta, Lars: Gr. Hamilton, Henning, har genom sina
riktiga och sakrika anmärkn:r till hufvudsaklig del förekommit
mig. Lika med honom önskade jag jemväl återföra discussionen
från de afsteg den tagit från ämnet, ända in på en tvist ang:de
det nya lagförslagets innehåll. Denna tvist har med den förevar.
2 II. 55
434
Den 23 September.
saken intet att skaffa; men jag tror deremot, alt hvar och en som
är öfvertygad om vårt nuvar. lagverks ofullkomlighet, måste, blott
af detta skäl, finna sig naturligen böjd att bifalla det medel, som
lagligen kan stå till buds, att komma till en slutlig förbättring,
såvida icke detta medel eljest har med sig några vådliga följder.
Det är förmodligen iqsigten af denna omständighet, som föranledt
åtskilliga talare på andra sidan, alt uppställa för detta Stånd sådana
varnande påföljder af mer och mindre dyster art som vi
bär hört. Jag skall utbe mig alt med några ord få möta ett
par af dessa talare, nemi. Hrr Lagerhjelm och von Hartmansdorff,
samt sednast Gr. Gyldenstolpe.
Hr von Hartmansdorff bar ådagalagt en verkligt stor talent i
taktiskt afseende, att söka stegra den bos R. o. Ad. lätt förklarliga
varsamhet emot förhastande till en verklig förskräckelse; men
jag tror likväl, alt de skuggbilder, som den värde talaren framställt,
skola försvinna, då raan belyser dem med verkliga skäl.
Ilan bar nemi. sagt, att om det föreslagna stadgandet blefve infördt,
så skulle prejudicalet lätt kunna leda derhän, att Ständerna
följde samma väg äfven i afseende på beskattningsfrågor och andra
af samma vigt. Men han har dervid glömt, eller åtminstone
icke omtalat, att icke allenast 4 Stånds beslut fordras, för alt
införa ett dylikt stadgande i andra riktningar, utan äfven, att om
Ständerna skulle på det sättet med en föga trolig sjelfförsakelse
afdanka, såsom han uttryckte sig, sin egen makt, hvilket är så
mycket mindre att vänta, i samma mån det representativa samhällsskicket
utvecklas, så skulle likväl återstå Konungens veto, hvilket
han troligen i sådant fall icke skulle underlåta att begagna.
Afser man denna omständighet så finner man, att den farhåga,
som Hr von Hartmansdorff sökt upptända, i sjefva verket är
utan grund.
Gr. Gyldenstolpe bar sökt att uppställa samma farhåga specielt
i afseende på lagfrågor; men jag tager mig friheten fästa
denne värde ledamots uppmärksamhet derpå, att dä ifrågavar. förslag
icke afser andra lagfrågor, än de som grunda sig på K.
propos:r, och Ständerna äga rätt att särskildt för hvarje fall pröfva
om de vilja åt Utsk. öfverlåta en sådan rättighet, så finnes
icke den ringaste anledn. till den tankan, att RiksSt:n genom ett
bifall till förslaget afsäga sig någonting; det är endast en möjlig
het,
de bereda sig sjelfve, att underlätta framgången af en vigtig
samhällsförbättring.
Hr Lagerhjelm har anfört den omständighet, att det är ett
särskildt förhållande med de förstärkta Utsk:n, att deras majoritet
ofta kan blifva helt annorlunda än Ståndens; men man mäste likväl
anmärka, att Utsk. som väljes, måste vara en delegatation af
hvarje Stånds majoritet sådan den för tillfället finnes, äfven om
den sedermera skulle under riksdagens lopp förändras inom ett så
rörligt Stånd som R. o. Ad.
Frih. Cederström har trott, att den föreslagna utvägen lätt
skulle kunna undvikas, emedan han ansett bäst, att R. St., inom
de särskilda Stånden, i klump antaga det nya lagförslaget. Detta
Den 23 September.
435 i
vore visserligen en ganska god utväg, men har blott den olägenheten,
att icke låta sig göra, sä länge hvarje ledamot har sin yttranderätt,
och kan draga under öfverläggning hvilken del af förslaget
som helst, samt deröfver begära votering.
Sä mycket har för öfrigt i sjelfva saken blifvit sagdt, att
jag afstär från att deruti vidare inlåta mig.
Hr Lagerhjelm: Jag uther mig vördsamt R. o. Ad:s tillåtelse
alt få upptaga lill besvarande ett eller annat inkast, som
blifvit gjordt emot min framställning.
Det första af dessa inkast hvilar på ett missförstånd. En
värd talare har nemligen anfört, att jag skulle finna en motsägelse
derutinnan, att Ständerne efter detta förslag skulle delegera ett
Utsk. Jag kan så mycket mindre hysa en sådan öfvertygelse, som
R. St. vid flera de föreg:de riksdagar, i hvilka jag deltagit, hafva
gjort detta. Detta fäster jag mig således icke sä mycket vid, i
händelse detta förslag skulle antagas och blifva gällande grundlag.
Abuormiteten ligger deruti, att 87 § Reg.F. stadgar i sitt slut,
huru förfaras skall, då Konungens propos:r ronde lagförändringar
eller nya lagar skola behandlas af R. St. Det stadgas nemi. der,
att dä der förekomma sådana frågor, fordras 3 Stånds samtycke
för att utgöra R. St:s beslut. När nu i st. f. dessa Ståndens egna
beslut en delegation äger rum och således ett förstärkt Utsk.
får denna Ständernas makt, sä följer också derutaf, att om det
förstärkta Utsk. kan operera så, alt det kommer till något resultat,
som behöfver 3 Stånds beslut, sä måste det finnas en fullkomlig
abnormitet i denna §, när man dertill lägger det närvar,
förslaget. Till denna abnormitet har det visat sig vid flera riksdagar
att de förstärkta Utsk:n kunna komma. Del är denna abnormitet,
som jag ber alt få underkasta R. o. Ad:s noggranna begrundande,
innan något beslut fattas. Jag upprepar detta skäl nu,
äfven derföre att det icke finnes upptaget i den reservation, som
jag nyss haft äran åberopa.
Några talare efter mig hafva ansett omöjligt att på något
annat sätt åstadkomma en förändring, och den siste talaren förklarade
rent af, att hvar och en, som är öfverlygad om vårt lagverks
ofullkomlighet mäste nödvändigt gå in på detta förslag, och
den som det icke gör är således en person, som alldeles icke vill
någon reform i denna fråga. Jag måste helt och hållet motsätta
mig denna tolkning. Jag tror icke, att någon har rätt att inlägga
motiver i mina yttranden. Jag förklarade, från början af
denna discussion, att jag icke ingår i någon slags granskning af
sjelfva saken; det är blott vid formen jag håller mig. Huru kan
man dä tillåta sig den insinuationen, att jag skulle vara emot all
reform, derfåre att jag anser det vara min pligt att framhålla de
betänkligheter jag hyser inför det Stånd, hvaraf jag har den äran
att vara ledamot. Hvem äger rätt att här framkasta en insinulion
emot mina äsigler eller det sätt, hvarpå jag uppfattat frågan,
då hon nu utgör föremål för R. o. Ad-.s beslut.
Men det gifves ännu en annan omständighet, som måste, om
436
Den 23 S e p t e ni Ij e r.
jag icke alltför orätt ser saken, vara ännu mera betänklig än de
jag redan anfört. Om det i detta Utsk. skulle hända, sedan riksdagen
är afbläst och efelia Utsk. är lössläppt till sitt eget machineri,
alt ordf. vägrar propos., så blefve ju Utsk. försatt i overksamhet.
Vi veta nu ganska väl, huru sådana frågor skola upptagas;
men om delta förslag antoges, sa tinner man emellan riksdagarne
intet sätt, hvarpå en sådan svårighet skulle kunna aflijelpas.
Man säger, att det är omöjligt, såvida man ej antager
detta förslag, att få fram de förändringar, som man önskar. Gr.
Spens, hvars namn här blifvit åberopadt, har likväl genom sitt
förslag redan visat, alt det icke är omöjligt. Jag har sjelf, då
jag första gången yttrade mig, tagit mig friheten att föreslå, det
en särskild § i grundlagen skulle införas. En sådan inovation
anser jag icke olämplig. Den kan ganska väl förlikas med våra
andra förhållanden. En sådan § skulle börjas ungefär sålunda:
för att lätta Ständernas beslut i den bestämda frågan om lagverkets
förbättring i riket, så hafva Ständerna beslutat så och så.
Derigenom finge denna § ingen utsträckning och kunde icke blifva
något prejudicat. En värd talare har förklarat, att i händelse
saken skulle kunna verka som prejudicat, vore han beredd att
afstyrka den; jag är öfvertygad, att den kommer att göra det.
På dessa skäl vågar jag vidblifva min tanke och högeligen
tillstyrka Ståndet all icke antaga della vådliga förslag lill en innovation,
som är oerhörd i vår grundlag.
Ganska många röster hördes åter begära propos.
II. Ex. Hr Frih. Gyllenhaal: Jag anhåller om tillstånd
alt några få ögonblick få tagall. o. Ad:s uppmärksamhet i anspråk.
Jag är först skyldig ett svar ät den siste värde talaren, Gr. Gyldenstolpe,
som citerat ett yttrande af mig i föreg:de plenum. Prot.
för den dagen är ännu icke justerad!, åtminstone har jag icke
sett mitt yttrande uppsatt, men jag vädjar till dem af R. o. Ad;s
ledamöter, som då voro närvar., och försäkrar, att milt yttrande
icke föll sig så, som det af den värde talaren blifvit cileradt. Jag
påminner mig bestämdt, att jag började detta yttrande så: ”Sedan
11. o. Ad. haft tillfälle att höra sig föreläsas den K. propos. af den
<5 Juli, sedan 11. o. Ad. haft tillfälle höra de utförliga och öfvertygande
yttranden, som Frih. Nordenfalk, Gr. Anckarsvärd och
flere värde talare här hafva anfört” etc. — Sä föllo mina ord,
och jag hemställer, om detta icke är helt annorlunda, än den citation,
som Gr. Gyldenstolpe gjort.
I afseende på den fråga, som nu utgör föremål för R. o. Ad:s öfverläggning,
får jag förklara, alt om jag kunde i detta förslag upptäcka
alla de vådor och de stora betänkligheter, som flere värde, af mig högt
aktade talare förespeglat, så skulle jag i sanning icke ett ögonblick dröja
att med min röst söka motverka antagandet af detta förslag; men
då jag tvertom är öfvertygad om motsatsen, då jag är öfvertygad
om nyttan och behofvet af den förändring, som förslaget åsyftar, så
kan jag icke annat än tillstyrka dess antagande. Ilär är icke tillständigt
att yttra något om det större eller mindre värdet af det
Den 23 September.
437
nya lagförslag, som förr eller sednare skall komma under R. Sl:s
öfverläggning, men jag ber alt få återföra i R. o. Ad:s minne,
huruledes hela riket önskar en ny och förbättrad criminal-lag, huruledes
Konungen jemväl uttryckt sin önskan i detta fall, och sin
önskan att under innevar. riksdag kunna öfverlemna ett förslag
till R. St., hvartill jag lägger den upplysning, att, om icke oförutsedda
binder mellankomma, detta förslag måhända blir inom loppet
af October månad för R. St. framstäldt. Jag hemställer då
lill R. o. Ad., huruvida det är möjligt att under loppet af innevar.
riksdag, hvilken Konungen också bestämdt förklarat sig vilja
sluta inom möjligen kortaste tid, hinna pröfva delta förslag i
hvarje särskild § på 4 särskilda kamrar. Detta påstår jag ligger
utom möjlighetens gräns, men en möjlighet dertill finnes, om det
nu förevar, förslaget af R. o. Ad. antages.
I afseende på Hr Lagerhjelms yttrande, att han trott sig finna
en abnormitet emellan detta stadgande och 87 § Reg.F., ber
jag att fä nämna, att jag icke kan finna detta. Det ankommer
på Ståndet alt lill grundlag antaga detta stadgande, hvilket sättes
i slutet af den nämnda §, såvida det af Konungen godkännes, och
§ har derigenom icke fått något tillägg, som icke dermed ganska
väl kan stå tillsammans.
Man har anmärkt, att en ordf. i Ulsk. skulle kunna vägra
propos. Såvidt jag känner, så vägrar icke ordf. i ett Utsk. propos.
Vill han icke göra den, så lemnar han klubban åt någon
annan, och går sin väg.
Slutligen ber jag att få erinra, att det här föreslagna Ulsk.
har en särskild förmån, som Ständerna icke äga, nemi. att kunna
kalla till sitt biträde lagkunnige personer och af dem erhålla upplysningar.
Jag vill icke vara vidlyftigare, utan anhåller blott att
fä förklara, det jag med min röst biträder förslaget.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Det finnes, enligt
min tanke, i sjelfva formen för det arbete, hvilket man vill ålägga
det s. k. förstärkta LagUtsk. emellan riksdagarne, någonting
som gör att jag omöjligen kan bifalla det ifrågavar. förslaget. Vid
utöfningen af Ständernas lagstiftande rätt, äro de af grundlagen
bundna lill vissa former, genom hvilka Konungens makt och folkets
frihet båda äro betryggade från intrång af Ständerna. Grundlagens
rätt bevakas vid riksdagarne af edsvurne talmän på Konungens
vägnar. Hvem skall bevaka grundlagen vid öfverläggningarne bland
dessa 48 ledamöter i förstärkta LagUtsk.? Hvem försäkrar oss, att den
lag vi få af dem emottaga är enligt grundlagen stiftad, och hvem
sliter alla de tvister, som om grundlagens tillämpning emellan
dem kunna uppkomma? Ingen edsvuren talman eller något Const.-  Utsk. finnes, som kan afgöra dessa tvister. Med ett ord, lagstiftande
makten är der alldeles obunden af alla de former, af hvilka
vi finna oss begränsade. Jag anser förslaget endast på denna
grund omöjligen kunna antages.
Gr. Anckarsvärd: Sedan Frih. Gyllenhaal yttrat sig, skulle
jag förgäfves bjuda lill att öka skälen för förslagets antagande,
43S
Deli 23 September.
men jag utber mig att få besvara den siste värde talarens yttrande,
att Ståndet omöjligen kan antaga detta förslag, med den lilla
erinran att omöjligheten lärer då komma att förefinnas blott inom
detta Stånd, då de öfriga redan bifallit förslaget.
Frih. Cederström, Anders: Jag vill icke till besvarande
upptaga de anmärkmr, som blifvit gjorda, för att ådagalägga de
missbruk, som kunna blifva en följd af detta förslags antagande,
emedan jag tror, att det finnes ingenting i verlden, som icke kan
missbrukas. Jag tror, att man snarare bör se till om någon verklig
nytta af det rätta bruket kan uppstå. Hvad delta förslag angår,
tror jag, att det så mycket nödvändigare bör antagas, som
jag icke hört någon enda ledamot, hvilken icke medgifvit, att en ny
lag är af behofvet påkallad. För närvar, veta vi icke något annat
medel att få en sådan antagen, än det föreslagna, ty man har erkänt,
att örn den nya lagen skulle komma att på 4 kamrar behandlas,
så skulle den icke på många år kunna blifva antagen.
Om man vill ändamålet måste man således vilja medlet. En ledamot
har yttrat, att systemet skulle förryckas, om det nya lagförslaget
skulle af det föreslagne Utsk. paragrafvis delibcreras, men
hvar och en lärer finna, alt om någon förryckning korhmer i fråga,
mäste den blifva mindre inom Utsk. än inom de 4 Stånden,
der hvarje § kan få 4 olika redactioner. En värd talare har yttrat,
att grundlagsförslaget hvarken är ändamålsenligt eller nödvändigt
att antaga, utan sagt, att det kunde linnas andra utvägar
att få den nya lagen antagen, men han har icke uppgifvit
dem. Samme värde talare har äfven varit tvehågsen huru det
skulle gå, om ordf. i det blifvande Utsk. vägrar propos. Dermed
tror jag icke vara någon fara, helst en dylik vägran af propos.
är grundlagsvidrig, enär ordf. i Otsk. ej har annan rätt, än hvarje
annan ledamot derstädes, och det blir således Utsk:s majoritet,
som derom äger att besluta. En annan värd talare har mycket
berömt aflidne Gr. Spens’ opartiskhet Jag instämmer fullkomligt
deruti, och önskar blott att man lika mycket vid andra tillfällen
ville fästa afseende på hans åsigter.
Hr Printzenskjöld: Af alla de vidlyfiiga anföranden, som
här blifvit afgifna för bifall till det ifrågavar. grundlagsförslaget,
har jag icke kunnat inhemta att mera än ett enda skäl af verklig
vigt blifvit framstäldt, det nemi. att en granskning af det nya
lagförslaget förestod, som blefve alltför vidlyftig att af 11. St. företagas.
Jag medgifver riktigheten af detta skäl, men invänder emot
antagandet af detta förslag det motskäl, att i händelse man härmed
endast afsett det nya lagförslagets antagande, kunde man
hafva inskränkt sig att stifta en lex in casu och icke, så som
nu är händelsen, i grundlagen införa ett stadgande, som skall stå
der för alla kommande lider. Det är denna våda, som den sida,
till hvilken jag bekänner mig, har framställt och, som det synes
mig, med ganska grundliga skäl ådagalagt. Lika med dem anser
jag förslaget högst vådligt och tror det vara bättre för Svenska
folket, alt ett annat förslag från Const.Utsk. framkommer för
Don 23 September.
439
att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, och derigenom
vidare uppskjuta lagverkets pröfning, än jag vill biträda
ett förslag, hvars följder för framtiden kunna blifva oberäkneliga.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller att endast med
några få ord få förlänga denna discussion, nemi. i afseende på möjligheten
af alt det nya lagförslaget skulle kunna antagas i sin helhet
af R. St. på deras 4 rum. R. o. Ad. lärer icke förgätit, att
1809 års grundlag blef antagen i sin helhet på 4 rum. Ehuru
i alla 4 Stånden vid 1809 års riksdag gjordes anmärkmr vid särskilda
§§, så var likväl majoriteten nog sansad för att begripa,
att det icke gick an alt upptaga särskilda §§, utan att de måste
i ett system antagas, och jemkningarne öfverlemnas åt framtiden.
En majoritet i ett enda plenum vid samma riksdag vållade alt
icke Riksd.Ordn. blef på samma sätt antagen, och följden deraf
blef att Riksd.Ordn. icke blef med samma conseqvens beslutad.
Samma ändamål bör af våra nuvar. 4 Stånd kunna vinnas, och
jag har den fullkomliga tillit till Svenska folkets representanters
förstånd, att när Konungens propos. kommer, det icke öfverlemnas
åt några mer eller mindre spetsfundiga anmärkare att förhindra
förslagets antagande i sin helhet. Detta är ock skälet för
mitt afstyrkande af förslaget.
Gr. Frölich, David: Alla scrupler emot antagande af ett
lagförslag äro aktningsvärda, när de komma från en uppriktig öfvertygelse,
och sådana hafva de varit i detta fall här. Men för
scrupler kan icke verlden afstanna, och icke eller lagförslaget uppehållas
i evärdeliga tider. Det har blifvit här lill öfverflöd bevisadt,
att icke någon annan utväg finnes för alt genomdrifva
detta förslag, som i 30 år utgjort en af folkets stora önskningar.
Ilar man icke märkt likväl, att dessa scrupler hos somliga just
tilltagit nästan i samma mån, som andra hafva bevisat, att man
borde öfvergifva scruplerne? Ja man kan icke undgå att hafva
märkt, att då man till och med icke hade nog med de scrupler,
som nu lefvande personer kunnat uppväcka, sä har man uppletat
hvad de afdöda hafva talat, och man har velat gifva åt de afdödcs
scrupler en stor vigt, derföre att dessa personer voro, som
man sade, opartiska. Den bär nämnda personen var allmänt känd
för alt vara opartisk, men han har icke blifvit mera opartisk för
det alt han är död; här finnas tvertom många, som nu yttrat sig
och hvilka också en gång måste underkasta sig förgängelsen, men
man torde likväl få svårt att sedan finna deras yttranden opartiska.
Således, mine Hrr, bör åtminstone icke opartiskheten hos
en afliden ligga såsom en scrupel att hindra hvad nutiden af oss
fordrar.
Jag sammanfattar för öfrigt skälen, hvarföre jag röstar för
förslaget, helt kort deruti, alt jag tror, alt den stora delen af
Svenska folket skulle, om sådant lämpligen kunde ske under våra
former, vara högligen belåten, om Ständerna alldeles ville inställa
sin pröfningsrätt af ett lagförslag, hvilket undergått en så mångfaldig
granskning under tvenne olika Regeringar, som det förslag,
440
Den 23 September.
hvarpå vi nu vänta. Men sådant går naturligtvis icke an, och
frågan måste således blifva att vidtaga den åtgärd, genom hvilken
Ständerna med minsta bråk och bekymmer, huru de skola utöfva
sin lagstiftningsrätt, kunna låta denna sak enligt folkets önskan
passera osönderplockad. Då man nu icke kan skrifva om det nu
ifrågavar. förslaget, och få det sådant man vill, så lärer knappast
någon annan utväg återstå, än alt antaga det sådant det är, och
ur denna synpunkt gälla de här uttänkta scruplerna mindre. Jag
voterar ja för förslaget.
Ganska många ledamöter ropade ånyo på propos.
Hr Dalman: Jag har endast begärt ordet, för att få lemna
en upplysning åt Hr Bråkenhjelm. Han har frågat, hvilken som
skulle vaka deröfver, att grundlagens helgd blefve iakttagen af det
förstärkta Utsk., då det icke hade någon edsvuren talman. Jag
anhåller i anledn. häraf få fästa uppmärksamheten dervid, alt det
väl icke är fråga om att Utsk. skall ensamt besluta öfver de ifrågavar.
lagförslagen, utan lära väl Konungen och hans Regering fä
behålla sin makt att pröfva Utsk:s beslut, lika så väl som R. St:s,
och att Regeringen således, vid hvarje tillfälle, både är berättigad
och förpligtad att hindra Utsk. från att till lag förvandla sådana
beslut, som möjligen skulle befinnas strida emot grundlagen. Jag
tror, att denna controll bör vara åtminstone lika verksam, som
den, hvilken Hr Bråkenhjelm sökt hos en edsvuren talman. För
öfrigt får jag i anledn. af Gr. Gyldenstolpes yttrande fästa uppmärksamheten
derpå, att här icke är fråga om, att Ständerna skola
i allmänhet delegera sin myndighet till något Utsk., utan här
är fråga om att Ständerna skola i afseende å någon viss Konungens
propos. afgöra, huruvida den antingen i sin helhet eller blott
i vissa delar må af ett förstärkt Utsk. pröfvas. Det är således
icke ett åliggande af Ständerne att ovillkorligen till ett R. St:s
Utsk. hänvisa den K. propos.; tvertom skulle det erfordras alla 4
Ståndens enstämmiga beslut, att då de icke på annat sätt kunna
slutligen sammanjemka sina meningar och de särskilda detaljerna
af ett vidlyftigt lagförslag, denna jemknings- och redactionsåtgärd
måtte varda till ett förstärkt LagUtsk. med Ständernas rätt öfverlemnad;
och jag hemställer, mine Hrr, huruvida ett sådant beslut,
då dertill erfordras en lika stor majoritet inom alla Stånden, som
till en grundlagsförändring eller en privilegiifråga, må kunna rimligen
hota med några vådor eller ingifva farhågor, att R. St.
skulle lättsinnigt bortskänka sin lagstiftningsmakt i de vigtigare
frågorna; utan blifver Hrr von Hartmansdorff, Rääf, och de med
dem liktänkande, fullkomligen oförhindrade att, när det nya criminal-lagförslaget
förekommer, yrka att t. ex. den i deras tanka
så vigtiga frågan om företrädet för brottslingar att slita spö, framför
att åläggas cn själspina, hvilken medför ånger och förbättring,
må af R. St. sjelfva afgöras och icke till det förstärkta Utsk. öfverlemnas.
Frih. Cederström, Jacob, har återkallat i R. o. Ad:s minne
den
Den 23 September.
441
dea minnesvärda 1809 års riksdag. Friherren har erinrat om den
sjelfuppoffring och den patriotism, som då utan tvifvel utmärkte
delta Stånd, likasom de öfriga. Jag tillägger, att våra prot:r förvara
vackra drag deraf äfven för Frih. Cederströms räkning;
men må Friherren undersöka och derefter förklara, huruvida icke
både på R. St. och på honom sjelf kan tillämpas det gamla
ordspråket: ”liderna förändras och vi med dem.”
Hr Printzenskjöld: Hr Dalman har till försvar för förslaget
yttrat sådana grundsatser, som jag anser min pligt såsom
representant ålägga mig att vederlägga. Han har nemi. framställt,
alt det icke skulle vara någon våda uti att antaga förslaget, i anseende
dertill att det berodde på R. St. att besluta om ett sådant
Utsk. skulle finnas eller ej. Han har förmenat, att samma säkerhet
skulle vara vid tillsättandet af detta Utsk., som vid grundlagsförändringars
genonulrifvande, hvilka naturligtvis fordra 4 Stånds
sammanstämmande beslut. Jag får i anledn. deraf erinra, att det
icke är fråga om de garantier, sorn skola bildas för öfverlemnande
af sakerne till det föreslagna Utsk.; det är endast fråga om icke
möjligen detta Utsk. kan tillsättas vid en blifvande riksdag,
äfven sedan det nya lagförslaget varit under granskning. Det
är denna våda jag anser vara stor, vid det ifrägavar. förslagets
antagande. Man bör besinna, att man stiftar denna lag för sekler,
men icke för enskilda fall. Hade man velat inskränka stadgandet
endast till afseende på det nya lagförslaget, så tror jag icke
alt det hade mott så mycket motstånd inom delta Hus, som nu
inträffat.
Sedan härefter öfverläggningen af R. o. Ad. ansetts fulländad,
hemställde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade
antaga ifrågavar. förslag, ang:de rätt att i vissa fäll förstärka
LagUlsk.
Ropades starka ja och nej; hvarefter Hr Bråkenhjelm begärde
votering.
Gr. Frölich: Jag har väl funnit det en gång förut hafva
inträffat vid denna riksdag, att man begärt votering, innan
Hr Gr. o. Landtm, förklarat, huru han uppfattat svaret på
den framställda propos.; men jag anser det vara en tidsödande
innovation. Det vore väl icke för mycket, att först höra
Hr Gr. o. Landtnäs uppfattning; det upptager endast några ögonblick.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan votering blifvit
begärd, den icke kunde förvägras, och det således vore ända
målslöst
att uppgifva, huru II. Ex. uppfattat svaret på den sednast
framställde propos., såvida icke Hr Bråkenhjelm ville afstå
från sin begäran om votering.
Hr Bråkenhjelm: Har Hr Gr. o. Landtm, uppfattat svaret
så, att R. o. Ad. skulle hafva bifallit förslaget, så begär jag votering,
i annat fall icke.
2 II. 56
442
Den 25 September.
H. Ex. Hr Gr. o. Landt m. hemställde i anledn. deraf, att
R. o. Ad. måtte tillåta företagandet af den begärda voteringen,
och lät derefter uppläsa följande förslag till voter.propos.:
Den som anlager det i 12 punkten af Consl.Uiskis mern.
N:o 4 anmälda, sedan sista riksdag hvilaude förslag, angrde rätt att
i vissa fall förstärka LagUisk., voterar
ja i
den det ei vill, voterar
nej;
Vinner nej, blifver förenämnde förslag af R. o. Ad. förkastadf.
Denna voter.propos. godkändes, och vid voteringens slut befunnos
rösterne hafva utfallil, som följer:
Ja — 90.
Nej — 127.
Hr Stråle, Wilhelm: Emot det nu fattade beslutet får jag
anhålla att till prot. få nedlägga min reservation. Jag mäste djupt
beklaga, alt R. o. Ad. genom detta afslag har förkastat den enda
utväg, som erbjudit sig, att åt landet förvärfva de välgörande
verkningarne af ett nytt lagverk.
Hr af Sillen, Wilhelm Gideon och Hr Freidenfelt,
Carl Johan Casimir instämde i den af Hr Stråle afgifua reservation;
hvarjemte Frih. Stjernstedt, Lars, samt Hr af
Sillen, Gustaf Otto Probus, till anteckning i prot. anmälde
deras reservationer emot det nu fattade beslutet.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. § till 11 på aftonen.
In fidem prolocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 25 September 1844.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleniprot. för d. 21 dennes F. m.
Ilr Lefre'n, Joh. Pehr: Jag för vördsamt anhålla, att R,
o. Ad. täcktes tillåta, att jag afsäger mig min plats i Ridd.Utsk.,
med tillåtelse att icke destomindre fortfarande vara ledamot af
Ståndet. Mina göromål i tjensteväg hafva förökats, och jag är
ledsen alt så ofta nödgas manquera Utsk. i alla fall.
Till denna anhållan lemnade, uppå derom framställd propos.,
R. o. Ad. sitt bifall; hvarefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmo
-
B'c n 25 S e p t e m e iv
443
dadé Hrr Electorer alt i deras nästa sammanträde utse en ledamot
i Ridd.Utsk., lili återbesättande af ledigheten efter Hr Lefren.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf derefter, att Gr.
Lewenhaupt, Gustaf, anhållit, att, med bibehållande af sin riksdagsmannarätt,
få afsäga sig befattningen att vara Elector. R. o.
Ad. leranade jemväl härtill sitt bifall; i följd hvaraf H. Ex. anmodade
Hrr Bänkman, att i deras nästa sammanträde välja en
Elector i Gr. Lcwenhaupts ställe.
Fortsattes pröfningen af de i Const.Utsk:s d. 14 och 18 dennes
på bordet lagda mein. Nio 4 anmälda, sedan sista riksdag
hvilande förslag till grundlagsändringar.
Hr von Troil, Emil: Af de grundlagsändringsförslag, hvilka
i afton komma att inför R. o. Ad. föredragas, lärer ett och
annat af de öfriga Ständen vara afslaget. Jag tror alt det i någon
män kunde lända till discussionens förkortande öfver dessa
punkter, om llr Gr. o. Landtm, ville tillåta Hr Ridd.Secret. att
för hvarje särskild punkt för Ståndet tillkännagifva om underrättelse
ankommit, att densamma af något eller flere af de öfriga
Stånden blifvit afsfagen.
13:de punkten. Förslag om rättighet för Const.Utsk. att
hos fl. St. anmäla skal till nedläggande af utål enligt lleg.F:s
106 §.
Regeringsformen.
§ 106.
Finner Utsk. af dessa prot., att någon Statsrådets
beslut vägra, då skall Coust.Utsk. ställa en sådan embetsman under
tilltal af Just.ombudsm. inför Riksrätt, sli framt ej Utsk. finner
sig böra förut särskildt underställa It. St. de skäl, på
hvilka det anser åtal icke böra göras; i hvilket fall R. St.
äga att antingen underkänna Ut slas skäl, eller göra sudan
anmälan, so/n i nästföljande § omtalas, eller förklara, att ingen
anmärka, äger rum. Riksrätt, hvarom denna § stadgar,
vare sammansatt pä sätt, sorn i 101 § sägcs, dock så, alt i
stället för Statsråd — — — — der säle taga, oell gånge
för öfrigt, som i 101 och 102 §§ sägcs. Sådan Riksrätt dömme
efter allmän lag och den ansvarighet s-tag, hvilken för delta
ändamål utaf Konungen och R. St. faställd är.
Undertecknad t. f. Ridd.Secret. hade äran tillkännagifva, att
det nu föredragna förslaget, enligt ankommet prot.utdr., blifvit
af Hilgv. PresleSt. förkastadt.
Förslaget i 13 punkten blef derefter jemväl af R, o. Ad.
förkastadt.
14:de punkten. Förslag, ang/de tiden för riksdags fortfarande.
Den S5 September.
II eg erin g s fo r m c n.
§ 109.
Ej md riksdag utan Honungens och It. Sl:s sammanstämmande
beslut kunna upplösas, förr än sex mannder tilländagutt
från den dag, dä Konungen låtit 0111 statsverkets tillstånd
och beltof II. St. eller deras StatsUtsk. underrätta. Efter nämnde
tids förlopp skola It. St. ät skit jas, sä vida icke Konungen
och samtlige RiksSt. minst fjorton dagar förut hafva öjverenskommit
om riksdagens förlängning pä bestämd lid. Der så
oförmodadt hända skulle, att, när riksdagen skall upplösas, II.
St. icke^hade staten reglerat — — — — — utfärda.
Riksdagsordningen.
§ 80.
Ang:de tiden för R. St:s sammanvaro och villkoren för
deras ätskiljande, äfvensom huru förhällas bör, om riksdagsmäl
då ännu äro oafgjorde, stadgas i Rcg.F:s 10g §.
Undertecknad t. f. Ridd.Secret. upplyste, all flögv. PresteSl.
förkastadt äfven det i 14 punkten anmälda förslag.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller vördsammast,
att R. 0. Ad. måtte likaledes förkasta detta förslag, såsom
inskränkande Konungamakten i tvenne hänseenden, nemi. l:o emedan
det hindrar Konungen alt kunna, utan alla Ståndens sammanstämmande
beslut, upplösa en riksdag förr än 6 månader tilländagått,
och 2:o inskränker det Konungamakten derutinnan, alt Konungen
icke kan låta en riksdag fortfara längre, utan att Sländerne
deri sammanstämma. Det heter nemi.: ”Efter nämnde tids förlopp
skola R. St. åtskiljas, så vida icke Konungen och samtlige
RiksStm minst 14 dagar förut hafva öfverenskommit om riksdagens
förlängning på bestämd tid.” Ett Stånd skulle sålunda genom
sin vägran kunna hindra riksdag att fortfara, och med detsamma
bryta sönder de ärenden, som redan vore till afgörande
förberedde. Jag förnyar således min anhållan, alt förslaget måtte
förkastas.
Hr Printzenskjöld, Carl: Till de skäl, som Hr von Hartmansdorff
anfört, vill jag lägga ett annat. Det är tänkbart, att,
om förslaget antoges, och Konungen således icke skulle äga rätt
att upplösa riksdag förr än efter 6 månader, Sländerne skulle under
denna tid kunna reglera riksslatcn. Om nu en lid inträffade, då
man ville sätta i verkställighet det hot, sorn under förra riksdagen
förspordes, att nemi. göra all regering omöjlig, genom att
icke på eli ändamålsenligt sätt reglera staten, så skulle Konungen
icke kunna sådant förhindra medelst riksdagens så tidiga upplösning,
att den gamla stalén kunde blifva gällande. Sådana försök
att utvidga Ständernes makt och inskränka Konungens höra på
allt sätt förekommas, och jag afstyrker förslaget, såsom icke allenast
onödigt, utan jemväl vådligt för Konungamaktens anseende,
kraft och styrka.
Förevarande förslag ang:de tiden för riksdags fortfarande hlef
af R. 0. Ad. förkastadt.
Den 25 September.
U5
15:de punkten. Förslag, ang:de valbarhet till riksdagsman
i BondeSt.
Riksdagsordningen.
§ 15.
Förra momentet.
Allmogen i hvart härad välje inom sig, efter hemmantalet,
till riksdagsman af BondeSt., en, inom häradet boende och besuten,
hemmansägare, hvilken icke tillförene hört lill annat RiksSt.,
eller någon ordinarie beställning i rikets tjenst, eller fullmakt
dera innehaft. Hvad om hemmansägare nu är sagdt, gäller
ock om slidan kronohemmans-åbo, som med stadgad abo-rålt
hemmanet innehafver. Vilja — — sig förena.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, alt något prot.-  utdr. om BondeSt:s i afseende pä förevar, förslag fattade beslut
icke ankommit, men alt förslaget blifvit antaget af säväl Prestesom
BorgareSt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag har trott mig förmärka
ett tryckfel i den redaclion, som Const.Utsk. meddelat
Ständerne ang:de det i 15 punkten anmälda förslag. När man
jemför delta förslag med Consl.Ulsk:s vid sisla riksdag afgifna,
torde det verkligen sä befinnas, ehuruväl på det hela meningen
derigenom icke förändras. Det är visserligen ganska obetydligt,
men det kan ej undfalla, då man med uppmärksamhet följer ordalydelsen.
För öfrigt är förslaget tydligt, och jag röstar för detsammas
antagande.
Förslaget i 15 punkten blef af R. o. Ad. antaget.
16:de punkten. Förslag om tillägg i 2 mom. af Riksd.-  Ord/r.s 17 §.
a) om val af ny riksdagsman i dens ställe, som blifvit
Talman.
R i k s da g sor dn inge n.
§ 17-
2:o Vid alla riksdagsmannaval — — — — emellan. Dör
den valde, eller bevisar han laga förfall, eller blifver han till
Talman utsedd, anställes nytt val — — — — —
Frih. Palmstjerna: Man skulle möjligen kunna stanna i
villrådighet, huruvida tillägget i 2 mom. af 17 § Reg.F. är ett
förslag eller tvenne. Men dä man jemför della med Consl.Ulskts
vid sista riksdag afgifna utlåt., så torde man finna, att 16 punkten
verkligen innehåller 2:ne förslag, nemi. ett under litt. a, och
ett annat under litt. b, hvarföre beslutet lill en början torde inskränkas
till litt. a.
H. Ex. Hr Gr. 0. Landtm, tillkännagaf, att förslaget under
litt. a i 16 punkten blifvit anlaget af Preste- och BorgareStm.
Uppå derefter framställd propos. fattade B. 0. Ad. enahanda
beslut.
410 Den 25 SepteinTjer
it)
om vederb. RiksSt:s utgärd för nytt vals anställande.
lii k sd a gsordningen.
§ 17.
2:0 Vid alla — — — — nytt val. RiksSiund, till hvars
ledamot den riksdagsman vald blifvit, unmode om nytt vats
anställande dem, som vederbör. Riksdagsman, som vald blifvit,
må ej, utan lagliga hinder, kunna sig derifrån undandraga, och
njiile — — — — academifonden.
II. Ex. Hr Gr. o. Land Int. lillkännagaf, att äfven detta
förslag blifvit af Preste- oell BorgareSttn anlaget.
Hr von Troil: Då denna § egentligen angår de Stånd, som
äro valde, så vill PS visserligen icke tillstyrka R. o. Ad. att för
kasta
förslaget, men jag kan likväl icke afhålla mig ifrån alt till
prot. yttra, att jag anser den nya redaclionen sämre än den gamla.
Det heler nemi. för närvar.: ”Dör den valde elier bevisar han laga
förfall, anslälles nytt val.” Jag tror det oftast inträffa, ali den
valde visar laga förfall, om han har bevis derpå, omedelbarligen,
eller ofördröjligen efter valet; enligt den föreslagna redaclionen
skulle det nya valet icke kunna för sig gå, förrän en anmälan
derom utgått från ett RiksSt., d. v. s. först sedan riksdagen blifvit
constituerad eller lagit sin början. Hafva emedlertid de öfrige
Stånden bifallit den nya redaclionen, vill jag visserligen icke påyrka,
att R. o. Ad. skall sätta sig deremot.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yltrade, alt om han ej misstagit
sig, rörde Hr von Troils anmärka, egentligen det under
litt. a i förevar. 10 punkt upptagna förslag.
Hr von Troil: Uti 2 mörn. IT § läsas orden: ”Dör den
valde, eller bevisar han laga förfall, anslälles nytt val;” och
det föreslagna tillägget dertill lyder sålunda: ”RiksSt., lil! hvars
ledamot den riksdagsman vald blifvit, anmode om nytt vals anställande
dem, som vederbör.” Följaklligen skulle det nya valet
icke kunna verkställas förr, än riksdag lagit sin början, och RiksSl.
om valets anställande anmodat den som vederbör.
Frih. Cederström, Jacob: I 17 § 2 mom. befinnes som
Hr Gr. och Landtm, rätteligen anmärkt, i anledn. af hvad Rivon
Troil yttrat, orden: ”Dör den valde etc., anslälles nytt val”;
deremot under litt. b i 2 mom.: ”Riksdagsman, som vald blifvit,
må ej utan lagliga hinder kunna sig derifrån undandraga”, och
der kommer det nya redactionsförslaget, vid hvilket Hr von Troil
fästat sig, att ”RiksSt., till hvars ledamot den riksdagsman vald
blifvit, anmode om nytt vals anställande dem, som vederbör.” Uli
Hr von Troils anmärkn. mot redaclionen instämmer jag. Denna
redaction är felaktig, synnerligen derföre alt den sätter elt RiksSt.
i omedelbar beröring med valförrällarne i provinserne, hvilket är
utom all ordning, emedan domarne ä landet, som förrätta riksdagsmauuavalen
kunna icke komma i correspoudauce med Riks
-
Den 25 September.
ii7
-St:n, nian sådana frågor måste gå genom Konungens Bef:h:de,
helst om domaren är frälseman, dä förordnandet för annan domare
hos hofrätt begäres. Det är derföre detta morn. eller rättare
denna period icke är tjenlig, men den tillhör icke 1 mom. litt. a,
hvilket redan af R. o. Ad. är bifallet, utan mom. litt. b.
Ilr von Troil: Det är verkligen högst besynnerligt, alt det
skall vara alldeles omöjligt för mig att öfvertyga vissa ledamöter,
alt jag alldeles icke talat om förslaget litt. a, utan om det som
ar framstäldt under litt, b, hvilket ännu är oafgjord!. Jag har
uppläst de ord, som närmast föregå tillägget, uppläst orden sådana
de lyda i sjelfva grundlagen, på det att alla skulle förstå hvarom
frågan var, ehuru de icke slä tryckta i det mern. vi nu hafva
för händer. Det mätte vara till följd af denna uppläsning, som
misstaget om min mening uppkommit. Jag har ingalunda talat
om moni. litt. a, så mycket mindre som jag ingenting har att
deremot anmärka, och detsamma dessutom redan är uf R. o. Ad.
ibifallet.
fl. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till antagande
af del i l(i punkten under lill. b. anmälda förslug.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Någon orsak att antaga
ett grundlagsändringsförslag, under det alt vår 1111 besvurna grundlag,
som ett oeftergiflig! villkor föreskrifva-, att en sådan ändring
skall vara högst nödig oell nyttig, finner jag ingalunda. För min
del kan jag icke inse hvarken nyttan eller nödvändigheten deraf,
dä den tvertom kunde åstadkomma olägenheter och olämpligheter,
dymedelst all ett RiksSt, möjligen kunde sättas i direct beröring
med auetoriteter, hvilket förhållande ingalunda bör äga rum. Dessutom
visar sig en besynnerlighet i den nya redaclionen, derutinnan
nemi. alt nytt val kunde behöfvas, innan Ståndet organiserats.
Pä dessa och de i öfrigt anförde skäl hoppas jag, att R. o.
Ad. afslår förslaget till ändring af grundlagen, så väl derföre att
det innebär motsatsen af högst nödigt och nyttigt, som oek derföre
att det medförer väsendtliga betänkligheter och olägenheter.
II. Ex. Hr Gr. 0. Landtm, tillkännagaf, det han trott sig
hnna, all R. o. Ad. med öfvervägande nej besvarat den propos.
II. Ex. framställt innan Hr Lagerheim yttrade sig.
J7:de punkten. Föreslagen ändring af formulär till fullmakt
för DondeSt:s riksdagsmän.
Riksdagsordningen.
§ 22.
Fullmakterna böra, för att vara gällande, lyda sålunda:
— — — — — (för BondeSt., boende och besuten å hemmanet
N. N. uti N. N. härad af N. N. län) — — — — utelemna.
Förslaget i 17 punkten blef af R. 0. Ad. antaget.
lS:de punkten. Förslag ang:de val af Ordförande inom
R. St:s Utskott m. m.
448
Den 25 September.
Riksdagsordningen.
§ 39.
R. St:s Uls/c., revisorer och nämnder samt Utsk:s-afdeln:r
välje inom sig ordförande, äfvenså fullmäktige i Banken och
Riksg:s-cont., hvilka dock skola efter hvarje års förlopp nytt
val företaga. Främste närvar, ledamoten af R. o. std. före
ordet, innan val skett, samt ifall ordföranden för något tillfälle
icke är tillstädes. Skulle ordförande utöfver en vecka
vara förhindrad att ordförandeskapet bestrida, ankomme det
på ledamöterne, revisorerne eller fullmäktige att nytt val anställa.
Ordförande i Ut sk. före äfven ordet, när Utsk. förstärkes.
Hr von Hartmansdorff: Då detta förslag till ändring i
grundlagen vid förra riksdagen underställdes detta Stånds pröfning,
ogillades detsamma, på sätt som då kunde ske, nemi. alt det förklarades
vara onödigt. Hvad jag i denna fråga då yttrade, anhåller
jag att nu få uppläsa, så lydande: ”Då jag sitter så långt nere
Liand R. o. Ad. att den hedern alt blifva ordför. någorstädes i
R. St:s Utsk. eller afdelmr icke gerna kan falla pä min lott; sä
torde det få anses såsom oegennyttigt, om jag talar för den gamla
ordningens bibehållande, åtminstone så länge vår nuvar. representation
är gällande. Blir hon förändrad, så är det klart, att ett
annat sätt för Utsk:s-ordför:s tillsättning äfven bör bestämmas.
Emedlertid synas' mig åtskilliga betänkligheter emot ifrågavar.
förändring förekomma. Om nu ett val till Utsk:s-ordför. skulle
vid början af en riksdag göras, är det väl troligt, att de öfrige
Stånden, Bönder, Borgare och Prester skulle känna ledamöterna
af R. o. Ad., eller tvertom, att vära medlemmar skulle känna de
öfriga Stånden tillräckligt, för att med någon säkerhet utvälja de
skickligaste? Jag betvillar att en sådan personlig kännedom finnes,
och befarar följaktligen att valet giuge på måfå. Deremot synes
mig mycket troligare, atl om valet göres, hädanefter som hittills,
bland R. o. Ad:s egna medlemmar, som mera och bättre känna
hvarandra, så bör det äfven kunna ske med mera tillförlitlighet.
Skulle åter sådana val vid riksdagens början göras inom
samtliga RiksSt:n, så skulle, af skäl som jag redan omnämnt,
stora misstag lätteligen kunna inträffa. Huru skulle de sedan rättas?
Det blefve väl nödvändigt att antaga en sådan föreskrift, som
t. ex. gäller för presidenten i Norriges storting, att nytt val förrättas
hvar 8 dag. Om nu valen skulle så ofta förnyas, hvad
blefve följden? Troligen att mänga, om ej alla medlemmar, skulle
hafva anspråk på att också någon vecka hafva den lyckan att vara
ordför., och att befattningen sålanda blefve ett föremål för ärelystnaden,
samt att valen folie icke pä de skickligaste att vara
ordför., utan måhända på de skickligaste att intriguera bland de
öfriga. Jag tror följaktligen, att förändringen mindre ledde till
målet, men vore till sårnad för mångens egenkärlek, hvaraf ärendena
sedermera finge vidkännas sin dryga del. Beträffande fullmäktige
i Banken och Riksg:s-cont., har man föreslagit, att de
skulle
Den 25 September.
449
skulle välja om ordf. för hvarje år. Hvad som inom Utsk:n kunde
hända hvar vecka, kunde möjligen inträffa hvarje är inom dessa
II. St:s verk. Det torde redan af den erfarenhet man har t.
ex. i afseende på rectorat vid universitet och gymnasier, hvilka
ombytas dels årligen, dels halfårsvis, vara bestyrkt, att detta sätt
att få chefer, särdeles om man går i ordning sinsemellan, föranleder
det sämsta chefskap, som kan äga rum. Den ena tiden är
det en som sköter ärendena på sitt sätt, den andra gången är det
en annan som gör det annorledes, så att de underlydande ej rätt
veta huru de skola skicka sig; ty hvad som är rätt i dag, pä
nyårsafton, är orätt i morgon pä nyårsdagen, o. s. v.” Jag röstar
för ändringens afslående.
II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus, anförde skriftligen:
Den ifrågavar. grundlagsförändringen åsyftar en ny concession
af II. o. Ad:s urgamla rättigheter. Men, mine Hrr, huru länge
skola dessa fordringar på ständigt förnyade concessioner fortfara?
Det finnes likväl en punkt man icke kan öfverskrida, utan att tillintetgöra
Adeln såsom samhällselement, och detta element tillhör
Den ärftliga monarkien, om icke dess ärftlighet äfven skall gifva
vika för wr/principen, och förvandla det monarkiska Sverige
till en Nordamerikansk republik, eller lill hvad värre är, ett Pohlen.
Ärftlighet sprincipen är dessutom närmare förenad med ägande
rätts-principen, än man tror. Om sonen till en Helmfeldt icke
får ärfva de genom fadrens förtjenster på stridsfältet eller i rådkammaren
förvärfvade fri- och rättigheter, hvarföre skall sonen till en
procentare ärfva de genom fadrens bedrägeri förvärfvade rikedomar ?
Första villkoret för samhällsordningens upprätthållande är upprätthållandet
af lagligen förvärfvade ägodelar, de må bestå af penningar,
egendom, eller fri- och rättigheter.
Om det i det enskilda lifvet skulle finnas en association af 4
personer, alla privilegierade, hvilket är förhållandet med våra Ständ,
och tvenne af dessa 4 ständigt skulle yrka på concession hos de tvenne
öfrige, utan att någonsin vilja göra några sjelfve, skulle man icke
med skäl kalla det för oförsynt. Detta uttryck vill jag visserligen
icke nyttja mot Medstånden, men man mäste akta sig, att icke
en efterverld, befriad från dagens passioner, skulle sätta denna
stämpel på deras ständigt vexande inkräktningshegär. Om något
Stånd åtnjuter fördelaktiga privilegier, så är det det Vällofl. BorgareSt.
Utgörande ej mer än en tredjedel af Städernas folkmängd,
af hvilka de monopolisera representationsrätten, betalande högst
ringa till statsverkets underhåll, och stående på en icke särdeles
hög grad af bildning, industri, eller handel, åtnjuter detta Stånd
likväl icke mindre än en fjerdedel af representationen. Vid tvenne
riksdagar hafva irenne BiksSt. beslutat skråförfattningarnes upphörande.
Nå väl, har BorgarcSt. ingått på denna billiga concession?
Alldeles icke; det har åberopat sina privilegier och saken
står här ännu vid samma punkt, som för 20 år sedan. Må det
Vällofl. Ståndet först visa sin fosterlandskänsla, derigenom att det
2 H. 57
450
Den 25 September.
följer R. o. Ad:s vackra efterdöme vid 1809 års riksdag, då det
afsade sig rättigheten att ensamt besitta säterier, och vid 1841
års riksdag, då det offrat sjelfskrifvenhetsprincipen, för att gå sina
Medstånd till mötes, innan det yrkar nya concessioner af detta Stånds
urgamla fri- och rättigheter. Näst efter BorgareSt. torde BondeSt.
vara det mest privilegierade i Sverige, emedan det allena i
Europa har andel i representationen, och detta icke mindre än en
fjerdedel. Likväl yrkar detta Stånd, hvilkens nuvar. utvidgade representativa
rättigheter icke äro äldre, än att jag vid 1S09 års riksdag varit
lycklig nog att dertill med min röst bidraga, alltjemnt nya concessioner
af R. o. Ad:s urgamla fri- och rättigheter ; ty, mine Hrr, Odalmannen
var den tidens Adelsman. Han allena hade rättighet att
hära vapen, lian allena stiftade lagar vid allhärjartingen och den
namnkunniga Thorngny var en aristocrat af sämsta slaget, men
icke en democrat. Hvarföre visar icke det Hederv. BondeSt.
sitt nyligen tillskapade begär på representationsförändring, derigenom
att det upptager i sitt sköte de hemmansägare, som tillhöra
Ståndspersonsclassen, och för närvar, icke äro representerade. Låt
dem först lemna detta bevis på fosterlandskänsla, innan de uppmana
Adeln att göra nya concessioner.
Mine Hrr, här räder en nog allmän villa öfver tidens anda
och upplysningens ståndpunkt i Europa; den är alldeles icke sådan
man föreställer sig, hvarken hos de högre samhällsclasserne,
eller hos medelclasserne i de länder, der sådane finnas, hvilket
icke är öfverallt i Europa, till någon betydligare del åtminstone.
En dyrköpt erfarenhet under loppet af 50 år har skingrat den
prestige, som en rent democratisk statsform väckte i början af
Franska revolutionen; man har funnit, att den, långt ifrån alt
leda lill frihet, har, genom anarkiens skärseld, ledt till ej annat
än despotism. Villan säger jag är skingrad, och Europas lösen
är nu en constitutionel monarki. Bien, mine Hrr, den constitutionela
monarkien består af tvenne elementer, det aristocratiska
conservativa och det democratiska progressiva, men icke
ettdera allena.
Henna monarkis rätta form, om jag skulle nyttja en bild, är
pyramiden: kronan högst, utvidgar den sig småningom ända ner
till sin solida bas — folket. Denna form är den varaktigaste så
väl i byggnadskonsten, som i samhällsbyggnadskonsten. Jag vet,
att denna bild icke gillas af dem, som vilja nivellera allt; men
låt dem försöka alt uppsätta en löfbrona på en majstång, och
sälta denna stång på en tabula rasa; så fä de se, om icke förstå
vindkast omkullkastar stången med kronan.
Frih. Raab, Adam Christian: Det är visserligen mycket
vågadt att uppträda, för att yrka bifall till förslaget, efter det tvenne
så frejdade talare yttrat sig i motsatt anda; men jag kan likväl
icke annat än, med vidblifvande af den åsigt, som jag under
förra riksdagen framställde, nu tillstyrka antagande af det ifrågavar.
förslaget. Jag vill visserligen erkänna, att detsamma icke tillhör
antalet af dem, som kunna kallas högst nödiga; det har nemi.
Den 25 September.
451
visat sig, att riksdagar hafva kunnat äga rum, att Utsk:n kunnat arbeta
och ärendena hafva sin gäng, utan att någon ändring i afseende
på tillsättande af ordförandeplatserne inom Utsk:n hittills
skott; men jag vågar påstå, att ifrågavar. grundlagsförändring är
åtminstone både ”nyttig och möjlig”. Jag anser den vara nyttig
för det allmänna, ty, ehuru det är en sanning, den jag icke vill
bestrida, att inom detta talrika Stånd finnas mägfaldiga, sannolikt
äfven det största antalet passande personer för ordförandeplatserne
inom Utsk:n, kan likväl icke bestridas, att äfven inom de andra
Stånden finnas personer, som icke stå efter i förmåga dertill. Nyttigt
skulle väl derföre vara för ärendenas behandling, för det allmänna,
om valfrihet lemnades att uppsöka de största förmågorna,
utan afseende på Stånd, hvarigenom man säkrast skulle erhålla
de lämpligaste, de bäste, de som besitta den största sakkännedomen
och följaktligen vara skickligast att leda öfverläggningarne,
att hvad man kallar föra ordet. Erfarenheten under föreg:de
riksdagar har visat, hvad äfven varit fallet under loppet af denna,
att ordförandeskapet, dels inom Utskrn dels inom dessas afdelningar,
måst icke sällan ombytas, t. o. m. under fortgående utarbetning
af ett ärende. Jag blef sjelf under 1S34 års riksdag tillsatt
den tredje ordförande pä en afdelning under utarbetande af ett och
samina mål. Jag skulle icke förmoda, att om val bestämde den
som blef ordförande, vare sig ledamot af Adeln eller af annat
Ständ, han skulle då, så ofta som nu, kunna afsäga sig platsen,
ty förtroendet skulle fästa honom vid densamma, och de täta ombytena
skulle upphöra.
Jag anser vidare förslaget vara nyttigt för R. o. Ad. Jag
medgifver visserligen riktigheten af den siste värde talarens yttrande,
att detsammas antagande iunebure en concession å Adelns
sida; men denna uppoffring eller concession förefaller mig dock
mera skenbar än verklig — skenbar, derföre att den grundar sig på
sjelfskrifvenheten, som icke gillas af folket, icke ens af R. o. Ad:s
egne ledamöter, hvilket visade sig, då Ståndet sisth riksdag afsade
sig den sjelfskrifna rätten. Jag tror, som jag förut haft äran yttra,
att R. o. Ad. äger många utmärkta förmågor, hvilka företrädesvis
kom me i fråga till dessa platser, jag tror, säger jag, att de
fleste ordförandeplatserne blefvo tillsatte med R. o. Ad:s ledamöter,
äfven sedan ordf. genom val utsåges, och då skulle Ståndet
på detta sätt vinna långt mera i verkligt anseende, än genom den
nuvar. rättigheten, som endast gifver ett skenbart företräde.
Den siste talaren har uppgifvit ett skäl, som jag ej nekar
vara ganska betydelsefullt, och som äfven var nära att göra mig
vacklande, nemi. att allt för stora anspråk i allmänhet göras pä
concessioner af Adeln. Ilan har jemväl sagt, att om R. o. Ad.
skulle på sin sida göra anspråk på concessioner af de andra Stånden,
och dervid åberopat Borgare- och BondeStms privilegier, torde
eftergiften å deras sida blifva ganska ringa eller ingen. Men
vid öfvervägande af detta inkast, har det ej kunnat rubba min
öfvertygelse; jag kan nemi. ej finna, att man bör ingå i något
köpslageri eller pruta sig lill resultatet i dylika frågor. Om jag
452
Dun 25 September.'
t. ex. har en vederdeloman, som hos mig äger en verklig fordran,
men som gör större anspråk på mig, än hvartill han äger laglig
rättighet, ja, om dessa anspråk, för att nyttja den värde talarens
uttryck, äro oförsynta, så är jag likväl derföre icke berättigad att
vägra hvad som är riilt. Vägrar jag utgifva hvad som jag erkänner
vara hans rättmätiga fordran hos mig, får jag lika orätt i
processen, som motståndaren. Om R. o. Ad. derföre skulle anse
det vara rätt att göra den concession, som nu är i fråga, sedan
förslaget numera är bifallet af de öfriga Stånden; så må R. o.
Ad. icke låta afhålla sig derifrån, af den orsak, att andra stora
anspråk framställas, utan medgifva det rätta för det rättas skull;
och rättvist anser jag det vara, alt bifalla detta förslag, äfven på
den grund, att dä de 4 Stånden hafva hvardera lika stor andel i
representationen, höra de ock hvar för sig hafva lika stor rättighet
vid tillsättningen af ordf.platscrna i Utsk., som af dessa 4
RiksSfis medlemmar till lika antal Utgöras.
Man har talat om ordf.platsernas tillsättning såsom en gammal
rättighet för aristocratien. Jag medgifver, alt denna rättighet
kan betraktas som aristocratisk, men vi må erinra oss betydelsen
af aristocrali, nemi. de ypperste och bästa i landet. Om
man nu genom val skulle lyckas framkalla de yppersta och häste
till ordf. i Utsk:n, så hade man ju icke gjort annat, än återfört
saken till sin urhistoriska grund.
På dessa skäl tillstyrker jag antagande af ifrågavar. förslag.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Afven jag, sorn anser
alt adelsprincipen inom monarkiska Stater eger sitt egentliga försvar
genom den nytta, som det allmänna deraf drager, nödgas
också uppträda, för att påyrka bifall till Const.Utsk:s ifrågavar. förslag.
Jag skulle nemi. tro, att det utgör en på sann statskonst
hvilande grundsats, att, till fördel för det allmänna, söka göra förf
jenstcn gällande inom hvilket Stånd den än må finnas, och hoppas,
att de fleste medlemmarne af detta Hus skulle finna det vida
mera tillfredsställande att täfla om en förtroendeplats till följd af
förtjenst, än att vindicera den till följd af bördsrätt. Jag ber dessutom
att få fästa uppmärksamheten på den väsendtliga skillnad,
som företer sig emellan de egenskaper, hvilka hufvudsakligen afses
hos en skicklig Utsk:sledamot, och dem som förutsättas hos
en skicklig ordf. Den förre behöfver vida mindre förmågan att
snabbt och noggrant uppfatta discussionerne, att indela ämnena, och
att fortskynda arbetet, än att med sakkännedom och grundlighet
arbeta sig in i de förekommande ämnenas alla detaljer, för att
kunna upplysa sina medarbetare; hvaremot Utsk:sordf., om han
skall vara skicklig, visserligen icke i så hög grad behöfver de nyssnämnda
egenskaperna, som företrädesvis ej mera förmågan att med
snabbhet uppfatta discussionerne, att väl indela ämnena, att föreslå
passsande proposrr, för att komma till det mål man önskar
uppnå, samt att fortskynda arbetet. Dessa 2:ne olika öfvervägande
hufvudsakliga egenskaper äro af den natur, att det torde blifva
svårt alt säga, hvilkeldera är mest förtjcnstfullt, antingen att va
-
Dea 25 September.
453
ra en skicklig Utsk:sledamot eller en skicklig Ulsk:sordf.; men sä mycket
synes åtminstone säkert, att med den nuvar. inrättningen mäste
betydliga svårigheter möta för clectorerne vid hvarje Utsk:ssättning,
äfvensom det synes tydligt, att det allmänna nu ofia måste gå miste om
mycken Utsk:sskicklighet, lios en eller annan af de äldre ätternas individer,
då han ej anses passande till ordf.plats. Man har som
skäl mot förslaget anfört Svårigheten för Utsk:sledamöterna af alla
Stånd att känna hvarandra. Det är visserligen sant, att en sådan
svårighet existerar; men jag frågar å andra sidan, om det är
mindre svårt för 11. o. Ad:s ledamöter, att vid en riksdags början
känna hvarandra. Förmodligen kommer valet alt bestämmas till
följd af den kännedom, man i det allmänna redan äger om personernes
duglighet; och hvad som i sådant fall kan vara kändt af
Adelns medlemmar, torde också kunna anses vara bekant för de
öfriga Stånden. Man bar sagt, alt genom antagande af förslaget
skulle det kunna handa, att i fall man ombytte ordf:r, hvilket
kunde inträffa ej mindre i Utsk. än bland fullmäktige i Banken
och Riksg-.scont., hvar och en möjligen kunde sköta ärendena på
sitt sätt, och att de underlydande icke visste till slut huru de
skulle procedera. Jag bekänner, att jag icke kunnat i grundlagen
finna, alt Utsk:sordf:n eller ordf:r inom våra Banco- och Riksgäldsstyrelser
m. fl. äga den vidsträckta makt, att det beror af
dem att sköta ärendena på sitt sätt. Jag förmodar, alt de måste
skötas enligt gällande föreskrifter, och att hvilken af fullmäktige
i Banken eller Riksg.cont., som finner alt ärendena icke skötas
pä ett ändamålsenligt sätt, äfven har sin talan öppen och kan
yrka ärendenas skötande på det sätt, som med allmän nytta och
grundlag är öfverensstämmande. En talare har yttrat, att man
dagligen fordrat concessioner; men den värde talaren har sjelf
medgifvit, att han varit ibland deras antal, som under en förfluten
lid yrkat och bifallit sädane. Delta torde tjena lill bevis derpå,
att icke alla yrkade concessioner böra afslås; ty sådana som
påyrkas för det allmänna bästa, böra väl icke röna ett sådant öde.
Man yttrade för någon tid sedan, efter det att R. o. Ad. hade
afslagit Const.Utsk:s förslag ronde titlars afskaffande, att R. o. Ad.
dömde i sin egen sak. Denna förebråelse var orättvis; ty aliade
som yttrade sig emot förslaget, yrkade att Konungen mätte äga
rättigheten qvar att förläna titlar, emedan denna rättighet utgjorde
ett kungligt prerogativ, hvarom dock flere yttrade den önskan, alt
detsamma måtte med sparsamhet begagnas. Här är deremot endast
fråga om ett R. o. Ad:s enskilda prerogativ; och utgången
af denna discussion kommer förmodligen att visa, huru 11. o. Ad.
dömmer, när Ståndet dömmer i egen sak. För öfrigt torde jag
fä fästa uppmärksamheten derpå, alt om blott ett enda af de öfriga
3 Stånden hade afslagit det nu ifrågavar. förslaget, så hade
R. o. Ad. kunnat smickra sig dermed, alt meningarne om nyttan
och nödvändigheten af detsamma utom detta lius voro delade; men
då förhållandet icke är sådant, då tvertom de 3 öfriga Stånden
godkänt betänk., hemställer jag lill R. o. Ad. att bedomina, huru
pass smickrande det kan vara, att bibehålla ett prerogativ, som
man sjelf ensam förfäktat.
454
Dan 25 September.
Hr von Troil: Jag har med synnerlig tillfredsställelse afhört
de tvenne siste talarne, af hvilka den ene är Friherre och den
andre Grefve, följaktligen tillhörande den del af 11. o. Ad:s ledamöter,
som det nu föredragna förslaget närmast rörer. Jag skulle
måhända icke ansett mig böra tillägga något till hvad dessa
Ilrr redan anfört, om de icke lemnat hufvudsakligen obesvaradt
ett föreg, yttrande af Hr Gr. Björnstjerna, som jag tror icke bör sakna
ett bemötande. Grefven har yrkat afslag och som skäl anfört, att
de öfrige Stånden ständigt af Adeln fordra concessiouer, under
det desamma icke vilja sjelfva göra några sådane. Grefven har
dervid talat om skråinrätlningarne; dervid är likväl förhållandet,
att Ständerne ur 1809 öfverenskommo om vissa concessioner, hvartill
de alla i sin mån bidrogo, samt att skråinrättningarnes bibehållande
eller upphörande nu mera, såsom utgörande en del af
den ekonomiska lagstiftningen, beror af Regeringens afgörande
och icke erfordrar någon särskild concession af BorgarSt., ehuru
det visserligen kan__vara för detsamma obetaget att derom yttra
sin und. önskan. Är det deremot frågan om politiska concessioner,
om concessioner i afseende på representationssättet, derom
Grefven sagt, att de öfrige Stånden ständigt fordra sådane af R.
o. Ad., men sjelfve icke vilja göra några dylika, så är likväl förhållandet,
att alla de öfrige Stånden hafva sedan 1809 gjort concessioner
i och för representationssättet genom förut orepresenterades
intagande i sina Stånd, hvilket naturligtvis minskat de öfrige
inom Stånden förut representerades inflytande, hvaremot R. o.
Ad. är ensamt det Stånd, som icke haft tillfälle att göra någon sådan
concession. Den fråga, som nu är föredragen för R. o. Ad. är, så vidt
jag kail erinra mig, den första som blifvit framställd, och genom bifall
till hvilken R. o. Ad. i afseende pä representationssättet kpmme i tillfälle
att göra en concession åt den allmänna billigheten, som kunde leda
till omedelbar verkställighet. Om de öfrige Ståndens concessioner
torde jag få erinra den värde ledamoten, som bortglömt dem, att BorgarSt.
hos sig inrymt brukspatronerne, PresteSt., universiteten jemte
vetenskaps-academien och BondeSt., som 1809 endast utgjordes
af krono- och skatte-hemmansägare, sedermera ibland sig inrymt
frälsehemmansägare, hvartill kommer att sistnämnde Ständ just
vid denna riksdag äfven velat upptaga säteriägare, hvilket så mycket
mindre bort undfalla någons minne, som R. o. Ad. för sin
del just denna afton samma förslag godkänt. Hvad antagandet
af det nu förevar, förslaget angår, så har derom de tvenne näst
föregule talare redan lemnat tillräcklig utredning; men jag skulle
för min del tro, att det dessutom vore skäl att bifalla förslaget,
för att visa, icke allenast, att Adeln med välvilja vill gå de öfrige
Stånden till mötes, utan äfven är färdigt att göra concessioner
till representationssättets partiella fullkomnande, då sådant kan af
Ståndet bero. För öfrigt har Gr. Björnstjerna omförmält, hurudan
opinionen i allmänhet inom Europa skall vara i afseende på
de aristocratiskt conservaliva och democratiskt progressiva principerne.
Då detta nu icke hörer till saken, så vill jag icke ingå
i vederläggning deraf, utan önskar endast alt för min del få i
Den 25 September.
455
prot. antecknadt, det jag tror, att livad den ädle Grefven här på
sin egen auetoritet uppgifvit såsom Europas allmänna opinion, egenlligen
bör kallas opinionen inom vissa högre coterier.
Hr Lagerheim: Utan att tvista med föreg:de talare om de
mer eller mindre vigtiga concessioner, som af ett eller annat Stånd
blifvit gjorde, och utan alt för min del vilja erkänna riktigheten
af hvad en värd talare yttrat, att R. o. Ad. här dömmer i sin
egen sak, då det tvertom icke är Ståndets enskilda sak, åtminstone
är min känsla icke sådan, utan fäderneslandets, hvaröfver vi i
alla frågor dömma, oafsedt hvad våra egna fördelar möjligen kunde
taga i anspråk, vill jag i korthet uti hufvudfrågan öppet uttala
min mening. Det af Const.Utsk. nu gjorda förslag sammanhänger
med frågan om en förändrad representation, eller med andra
förändringar, som böra föregå detsamma. Konungen nämner nu
talmän hos Adeln samt i Borgare- och BondeSt:n; i PresteSt. är
talmannen sjelfskrifven. Detta visar, att det icke är valprincipen,
som är erkänd hos de förnämste ordförandena inom våra samhällsinstitutioner.
Efter min öfvertygelse skulle förslaget, om det antogs,
möjligen kunna föranleda både intriguer och missnöjen, icke
ensamt hos R. o. Ad. utan äfven hos de andra Stånden. Numera
är det häfdvunnet, att en ledamot af R. o. Ad. förer ordet inom
Utskrn; rubbas detta, så blir det vida mera möjligt att sårade fåfängor
och missbelåtenheter uppstå. För öfrigt ogillar jag visserligen
icke sjelfva saken och det förnuftsenliga deruti att ordförander
väljas, men i närvar, ögonblick anser jag det icke passande att
antaga förslaget.
I sammanhang härmed och föranledd af ifrågavar. förslag,
tager jag mig friheten anmäla den motion, att Ridd.Ordms 22 §
måtte få följande förändrade lydelse: ”1 Utsk. föres ordet af den
R. o. Ad:s ledamot, som dertill af Electorerne, utan afseende å
ätternes nummer utsedd blifvit.” Ändamålet dermed är att befria
Electorerne från de många svårigheter, som de hittills fått
erfara, dä en mängd enskilda cousiderationer måst tagas i betraktande,
och mångfaldiga olägenheter vid Ulsk:svalen genom bundna
händer uppstå. Jag anhåller vördsamt om remiss af denna
min motion till Ridd.Utsk., under det jag afstyrker det förevar,
förslaget.
Ilr Rääf, Leonard Fredr., anförde skriftligen:
Om en ändring i det bestående skall äga anspråk på bifall,
måste den vara af behof, gifva hopp om något bättre, och framför
allt vara rättvis. Att ifrågavar. förslag icke uppfyller dessa
fordringar, skall jag söka ådagalägga.
Behof vore först då inträdt, om styrkas kunde, att ordf.platserna
i Utskrn blifvit i allmänhet illa besatta, och om rättmätig
klagan vore förd öfver ärendenas mindre goda ledning och brist
i Utsk:sordningens handhafvande. Ett sådant klander har icke
uppstått från något enda af våra Utsk., än mindre från flertalet,
hvilket dock vid hvarje dylik frågas bedömmande måste komma i
456
Den 25 September.
betraktande; aldra minst blifvit bevisadt. När så är, när man
besinnar hvilka utmärkta personligheter, som pryda ordf.platserna,
vederlägges också den invändning man görer, rör:de nnvar. svårigheter
för Ståndets Electorer, att sammanpara högsta nummern
med högsta skickligheten; en svårighet, hvilken de likväl städse veta
att sä lyckligt öfvervinna. För öfrigt finnes ju aldrig hos någon
sak så stor fullkomlighet, alt den ej äger smärre olägenheter,
som dock försvinna, om man besinnar de vida större, som, äfven
i närvar fall, skulle genom förändringen uppstå. Till ett Utsk.
sammankomma personer från skilda landsändar och af de mest olikartade
umgängcsförhållandcn. Kännedomen af ömsesidiga egenskaper
är endast tillfällig och hinner ej att på eget bepröfvande
sig grunda, förrän ledamöterna någon tid gemensamt arbetat. Omdöme
för ordf.val skulle således uppkomma antingen af ett hugskott,
eller af lidningsskrifvares oförlikneligt grundliga och opartiska
förord. Deremot välja Ridderskapets Electorer blott inom eget
Stånd, sorn för dem måste vara närmare kändt. Dessa Electorer
välja i fridsamhet, utan annat afseende än på tidell varfvets stora
frågor. Vid Utsk:s val lill ordf. skulle derjemte tillkomma Ståndsafsecndcrna
och andra företrädesstrider. Om uppträden och reservationer
emellan Electorernc vet man intet. Om dylika beklagliga
tilldragelser inom Utskm, vid tillsättandet af deras secreterare
och betjening, vet man mycket. Inga val, hvarvid olika classcrs
och olika intressens täflan kunna göra sig gällande, hafva någonsin
varit eller skola blifva för samhället gagneliga. Ett exempel
år redan anfördt; de flera befintliga äro ännu mera afskräckande.
Några skäl lill försvar för den sökta ändringen kunna andragas.
Ett nemi.: att Ståndet dömmer i sin egen sak. Den är
det ej; dock vore än så, månne väl, när alla söka afkläda Ståndet
dess rätt, sjelfförsvar, i detta liksom i andra fall, icke är tillåtet
och nödvändigt?
Ett annat: att Stånden hafva inom Utskm förlorat sin särskilda
rösträtt och äga nu mera en gemensam. Visserligen! men
icke har derföre hvarje Stånd upphört att derstädes njuta sin veder!).
afsöndring och sin ordningsnummer.
Ett tredje: alt vid taxeringsfrågor äger detta Stånd icke
sjelfskrifven ordf.rätt. Jag skall ej granska huruvida detta undantag
är tillbörligt, i fall vid dylik förrättning ledamot af första
Ståndet vore närvar.; men då uteblifvande, eller en obefinllighct
uti något district kan inträffa, äger ock ingen slutledning rum för
riksdag, då Ståndet såsom sådant är församladt.
Ett fjerde skäl: att klagan någon gång förspörjes öfver ombyte
af ordf. Men skall man ej inse, det afundens och egenkärlekens
anspråk, lössläppta på denna vidsträckta bana, skulle snart
drifva dessa val till förnyelse på månad, för vecka, slutligen dag,
såsom det anstår en fulländad democrati. Skulle väl också, efter
första segcrnjutningen, dessa passioner befinna sig mera lugnade
under den valde ordf., hvilken de alltid skela anse sig öfverlägs
n
a,
Den 25 September.
457
na, än tinder den häfdvnnna och sjelfskrifne, med hvilken ingen
tällan ägt runi?
Sedan på delta sätt utredt blifvit, att behof ej finnes, och att
ett bättre ej skulle uppkomma, återstår att undersöka rättsgrunden.
15. o. Ad. innehafver första rummet bland 15. St., ej genom Konungars
nåd, ej af andra Stånds medgifvande; att ett sådant i
sednare lider tillkommit, hade kunnat vara öfverflödigt. Ridderskapet
är lika gammalt som Staten. Det är i och med samhället
uppkommet, och är, jemie Presterskapet, dess tvillingsbroder i
ålder och rätt. Allt hvad åt Adeln af Regenler och Medständer
skänkt varit, har redan blifvit återlemnadt, med dryga räntor.
Men bortgifvas kun ej hvad oförytterlig! är, hvad som utgör en
af Ståndets grundvalar, och hvars ifrågasättande är detsamma,
som att vilja neka familjens äldste hans företrädesrätt derinom,
och att fosterbarnen skulle tillrycka sig densamma från sin välgörare
och fostrare; ty klart är, att om detta Stånd ej förbi ifver
i allo det. första, fråga uppstår hvad plats det då skulle intaga.
Ingen lil ifver svaret, emedan afsigten är tydlig, att nedbryta denna
samhällets pelare, denna mur, bakom hvilken än Konung, än
Medslånd så ofta hafva njutit skydd.
O
Åtskilliga bravorop hördes efter delta anförande.
11. Ex. Gr. Björnstjerna: En värd talare har yttrat, att
jag mätte hafva glömt de concessioner, som de öfrige 3:ne Stånden
gjort under loppet af de sistförflulba 10 eller 20 åren. Jag får
i anledn. deraf äran förklara, att jag tagit allt för nära del i representationens
förhållanden, för att kunna glömma en sådan sak;
men att jag, långt ifrån att anse dessa eftergifvanden vara concessioner,
tror dem för de resp. Stånden hafva utgjort verkliga
acqvisitioner. Den värde ledamoten i sin politiska tendance, mätte
väl ej kunna annat än anse som en acqvisition för BorgareSt., de
brukspatroner, som inom detsamma blifvit inrymde, likaledes som
sådan de professorer, som fält säte och stämma ibland PresteSt.,
äfvensom för BondeSt. de hemmansägare, som i detsamma blifvit
upptagne. Hvad Adeln beträffar, har aldrig fråga blifvit väckt
om intagande af andra representanter inom detta Hus, än Ståndets
egna, och huru skulle väl den värde ledamoten sjelf dermed
vilja föröka ett Stånd, som förut utgör 600 ä 700 ledamöter.
Den värde ledamoten har behagat yttra, att mitt omdöme rör:de
förhållandet med de democratiska principernas förfall i Europa
grundade sig endast på tonen inom vissa förnäma coterier. Jag
skulle kunna svara honom, att hans opinion derom icke grundar
sig på annat än på opinionen inom caffehusen i Paris; men jag
är för höflig för att yttra sådant. Jag vågar tro, alt min kännedom
om tänkesätten i Europa sträcker sig något utöfver den trånga
kretsen af coterier; men jag skall lemna bevis derpå. Man
ser i England, hvarest tory-principen efter reformbillen gick utföre
till den grad, att det icke fans mer än några och 40 personer,
som i Underhuset uttryckte densamma, att den numera sti2
H. " 58
Den 25 September.
git lill en enorm majoritet, som ökar sig för hvarje dag. Detta
mätte bevisa, att de aristocratisk conservativa, men icke de democratisk
progressiva principer, betydligt vuxit i England, sä inom
städer som inom grefskap. Om vi öfvergå ifrån England lill
Frankrike, så mäste den värde ledamoten, som sjelf varit der så
nyligen, veta, alt den närvar, ministeren jemte den stora majoritet,
som understödjer densamma i kamrarne, icke är democratiskt
sinnad, utan ganska conservativ, och nödgas erkänna, att aristocraliska
principer äfven der tilltagit. Öfvergå vi till Spanien,
så finna vi, att enväldet derstädes är fullkomligen herrskande; utledsen
vid en anarki, som den rena democratien medfört, är ministeren
för närvar, enväldig. Uti Portugal är samma förhållande;
Costa Cabral, en af Portugals ultra liberala, nu premierminister,
är full despot för närvar. Så snart en tidning derstädes vågaryttra
något, som stöter vederb., oell domaren icke fäller redacteuren,
sä blir lian afsatt, oaktadt alla protester. Och af hvem
är han väl understödd? Jo, af ett Spanskt sändebud (Bravo),
som förut varit redacteur af en ultra-liberal tidning i Madrid.
Dessa herrar äro de största despoter som nu finnas. Se vi till
förhållandet i Italien, så hafva visserligen försök blifvit gjorda af
några galningar, sorn försökt att revolutionera landet, men utan
den minsta framgång. Dessa förhållanden äro fada och icke sägen
inom ett förnämt coterie.
Afven härtill yttrades bifall af många ledamöter.
Gr. af Ugglas, Carl Ludv. Fredr.: Frih. Raab och Gr.
Cronhjelm hafva förordat detta förslag, på grund af den förmodan,
att derigenom skulle skickligare ordfir inom Utsk:n erhållas.
Vöre jag öfvertygad, att delta skulle inträffa, så skulle visserligen
jag rösta för detta förslag; men då jag tvertom fruktar, att detsamma
i stället skall gifva anledn. och ämne till partistrider, som
redan ifrån riksdagens början visat sig, då kanske mången gång
man icke kommer att uppsöka den skickligaste, utan snarare den
som för partiet kan vara af största vigt för dess enskilda afsigters
befrämjande, då jag fruktar, att begäret efter ordf:de-platsen inom
ett Utsk. kan förleda till uppoffring af öfvertygelse om sakförhållanden,
måste jag rösta mot förslaget, under önskan, att i den
stund R. o. Ad. skall visa, att det icke skyr något offer på fäderneslandets
altare, det äfven må hafva något att offra ät det
allmänna bästa, som ej förut blifvit för partiåsigter eftergifvet.
Hr von Troil: Hr Gr. Björnstjerna har ansett, att de brukspatroner
och universitetslärare m. 11., som erhållit representationsrätt
och fördelats på de särskilda Stånden, hafva varit acqvisitioner
för samma Stånd. Derom vill jag icke disputera med Grefven
hvad personligheterna angår, emedan här är fråga om det inflytande,
som hvarje Corporation utöfvar och huruvida den ökar eller
minskar sitt inflytande. Då lärer ej kunna bestridas, att BorgareSt.
t. ex. innan det i sig upptog brukspatronerna, utöfvade £
af inflytandet i representationen; att det sedan tillsammans med
Den 25 September.
459
dessa brukspatroner utöfvat J; men alt, om åter brukspatronerne
fränräknas, utgör det gamla BorgareSt:s röst i representationen
mindre än i, hvilket är en följd af brukspatronernes upptagande.
Nu hemställer jag, man må räkna efter hvilken arithmelik som
helst, om det inflytande, som förut utgjort J och sedermera befinnes
vara mindre än kan sägas hafva gjort en acqvisition. Jag
påstår, alt det gjort en concession, på grund af hvad som visar
sig för mitt sunda förnuft, och jag föreställer mig, att en hvar
som tänker pä saken icke lärer kunna dumma annorlunda. I öfrigt
har Grefven velat fortsätta den discussion, mot hvilken jag
blott anmält min reservation i mitt förra yttrande, ang:de omdömet
om stridiga åsigter i andra länder. Grefven har som bevis
åberopat, att torys hafva öfverhanden i England. En hvar, som
aldrig så flygtigt följt med detta lands historia, lärer icke vara
okunnig derom, att partierna, som derstädes täfla med hvarandra,
äro ungefär som vågorna på hafvet, som än höja och än sänka
sig, att för närvar, torys visserligen hafva öfverhanden, men alt
detta förhållande icke länge ägt rum, och att framtiden skall visa
huru länge denna öfvermakt räcker. I öfrigt beklagar jag i sanning
den aristocraliska principens förespråkare, om de icke äga
bättre skäl att för densamma använda, än att säga, att det är denna
princip, som nu är segrande i Spanien och Italien.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Jag börjar med att
egenleligen fästa mig vid ett påstående af Hr von Troil, all BorgareSt.
icke nu skulle hafva samma fjerdedel i representationen, sorn
det hade innan det lemnade inträde ät brukspatronerne. Jag deremot
skulle nästan vilja påstå, att BorgareSt., sedan den första
riksdagen som brukspatronerne der uppträdde, nemi. 1834, icke
blott varit i fullt åtnjutande af denna dess fjerdedel, utan till och
med tagit åt sig mycket mera. I afseende åter på det förslag,
som är under öfverläggning, har jag trott mig finna af Gr. Björnstjernas
yttrande, att Grefven ansett detta förslag hafva tillkommit
på grund af någon fordran af de öfrige Stånden. Detta är
likväl icke förhållandet, ty jag har vid genomläsningen af prot.
funnit, alt förslaget blifvit väckt inom Utsk. af Gr. Anckarsvärd
7 <J o
och utom detsamma genom en motion af Hr Rosenqvist af Akershult.
Hvarföre vid betänk, vidtogs den åtgärden, att icke nämna
dessa personer såsom motionärer till förslaget, vet jag icke;
det har likväl förut varit vanligt, åtminstone när det varit en ledamot
utom Const.Utsk. som väckt förslaget, att han i det betänk.,
genom hvilket hans förslag blifvit godkändt, fått ett välförtjent
rum. Detta endast upplysningsvis i afseende på frågan. Jag invänder
egentligen emot detta förslag, att det inom sig sjelf halen
punkt, som står i strid med den princip, sorn hufvudsakligen
i detsamma finnes antydd. Jag kan sålunda ej gilla det, ty mig
tyckes, att i synnerhet då fråga är om en förändring, sä bör densamma
icke antagas, då man finner att den kan motverka just det
ändamål man åsyftar. Utsk. har nemi. utgått från den åsigt, att
denna förändring borde ske, på det att den skickligaste alltid måt
-
460
Den 25 September.
te blifvit vald lill ordf. Jag medgifver visserligen alt detta är
ratt, sä ntyckel mera, som jag blifvit ordf., ej på grund af skicklighet,
utan genom electorernes val; men nu innehåller Förslaget,
i afseende på valet till fullmäktige i Banken och Biksg.cont., ”hvilka
dock skola efter hvarje urs förlopp nytt val företaga.” Der
slår ingalunda omlaladt, att man kan välja om samme personer;
således skulle en strid kunna uppstå, huruvida med orden ”nytt
var icke verkligen menas, att äfven ny person skall blifva vald;
ty eljest är det blott en bekräftelse af ett föregtde val. Det skulle
sålunda möjligen äfven kunna hända, att den skickligaste icke
linge fortfara, utan skulle då, just på grund af denna förändring,
herrar fullmäktige vara tvungnc att välja en annan, som ingalunda
vore den skickligaste.
Gr. Cronhjelm: I e'n fråga af så föga vigt i det stora statslifvet,
som den nu förevar., torde icke öfverläggningen böra utgöra
bidrag till tvister ronde aristocraliska och democraliska förhållanden
inom vår verldsdel. Jag har derföre endast uppträdt, för
att bestrida några andra skäl, som blifvit anförde för afslag å betänk.
Man har nemi. sagt, att bifall till detta förslag skulle rubba
Ståndets grundvalar. Ståndets grundvalar äro, efter min förmening,
den nytta som Ståndet redan gjort samhället, och den
nytta det hädanefter kommer att tillskynda detsamma. En sådan
nytta kan jag likväl ej finna bestå deruti, alt man äflas att bibehålla
ett företräde eller en utmärkelse, såvida densamma ej lemnäs
till följd af förtroende. Ståndets medlemmar äro säkerligen
ofta mellan riksdagarne i tillfälle att såsom ledamöter deltaga uti
diverse bestyr, såsom comiteer etc., och finna sig dä troligen icke
särade af ali öfvervara deras sammanträden under personers ordförandeskap,
som, om än af ofrälse ständ, äro skickligare än de sjelfva.
Man har äfven sagt, att förslaget borde afsläs, derföre att
detta Stånd borde vara det första i allo; men just derföre bordel
äfven, enligt min åsigt, vara det första, alt erkänna utrymme ät
förtjensten hvarhelst den kan finnas; och jag kan för min del icke
fatta, hurusom ett sådant partisinne skulle kunna göra sig gällande,
att om någon af Ståndets ledamöter vore den skickligaste uti
det i fråga var. fallet, han då icke skulle dertill blifva vald, lika så
väl som någon af de andra.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Ehuru ämnet redan tyckes
vara väl ulredt, utbeder jag mig dock att fä yttra några ord, i
afsigt att något närmare skärskåda de skäl, som blifvit anförda
mot förslaget. Så vidt jag har kunnat sammanfatta dessa skäl,
torde de kunna resumeras till följande: att Utskm vore mindre competenta
att bedömma sina ledamöters lämplighet till ordf:deplatsen
än R. o. Ad:s electorer; att om ordf. valdes, så skulle detta leda
till valens förnyande åtskilliga gånger, och slutligen kanske dagligen
; alt förändringen vore partiel och isolerad och derföre olämplig;
att något behof af förändringar icke förefinnes; och slutligen
att densamma innebure en concession å R. o. Ad:s sida, som vore
hvarken skälig eller rättvis.
Den 25 September.
461
Jag utbeder mig att få granska dessa momenter särskildt.
Det första, eller att Ulsk:n icke skulle vara nog bekanta med sina
ledamöter, har, som mig synes, sä tillfyllest och så segrande blifvit
vederlagdt af Gr. Cronhjelm, att jag ej vet huru man derom
vidare kan hysa mer än en tanka; ty solklart måste det vara, att
de personer, som kunna komma i fråga till Utsk:s-ordf. icke äro
alldeles okända nykomlingar, utan sådane personer som redan förut
genom vana och erfarenhet förvärfva! sig skicklighet, och derigenom
äfven anseende i det allmänna. Hvad åter beträffar den förespeglade
vådan och olägenheteu af valens beständiga förnyelse,
så ani äller jag att man täckes hålla sig till hvad som är föreslaget,
oell icke till sina egna fantasier. Förslaget talar blott om
e.tt val och allt hvad som ordas om andra supponerade förhållanden
hör således alldeles icke till saken, utan är, såsom argument
betraktadl, blott och hart ett sofisteri, hvarmed man säkerligen
icke vinner någons öfvertygelse, och hvars hela värde torde inskränka
sig till att fä en pretext mera för sitt afslag. Man har
klandrat förslaget emedan det vore partielt, isoleradt, och derföre
yrkat dess förkastande; men jag frågar eder, mine Hrr, huru man
väl skall bete sig för att göra alla till viljes. Om någon större,
mera genomgripande förändring föreslås, hvad händer då? Jo, då
ropas öfverljudt, om omstörtningsförsök, om det gamlas upprifvande
från grunden, om brist på sans och mätta o. s. v. och förslaget
duger ej, emedan man måste gå varligt till väga. Nä väl!
nu förekommer ett annat förslag, der dessa principer blifvit följda;
man har skonat det kära gamla till sina grunder och föreslår
blott en partiel förändring; detta borde väl då vara en förtjenst.
Nej! nu är förhållandet omvändt, och förslagets egenskap att endast
delvis söka närma sig ett bättre blir klandradt och blir ett
skäl till dess förkastande. Ar väl detta förfarande billigt? Ar det
väl conseqvens i dessa arguraenter? Jag hemställer detta till eder
sjelfva, mina Hrr. Man har talat om obilliga concessioner. Jag
påstår deremot, att rättvisa här ligger till grund för förslaget, derföre
att principen i vår Ståndsförfaltning är den, att Stånden skola
vara jemlika i rättigheter, och denna jemlikhet kan väl ej anses
äga rum, om det ena Ståndet besitter ett prerogativ framför de
andra? Man har sagt, att en dylik förändring ej behöfves, och
för alt bevisa detta, har man talat om de utmärkta personligheter,
som för närvar, fylla ordföraudeplatserna i Utskm. En annan talare
har derjemte talat om upphofvet af denna motion och gjort
en föga passande sammanställning af personligheter. Jag lemnar
derhän 0111 det skett för att discreditera förslaget eller personer
eller båda delarna, men jag hemställer i allmänhet, om det är
tillbörligt att så gå till väga, om det kan kallas fair play, att på
detta sätt liksom draga en ring omkring sig, hvarinom grannlagenhetskänslan
förbjuder motståndaren att gä. Vore det deremot
lillständigt att citera personligheternas egenskaper såsom stöd för
sina meningar, sä skulle jag måhända pä denna väg äfven komma
lika långt, som de Hrr, hvilka begagnat sig af ett sådant stridssätt.
— I korthet hafva nu alla de anmärkmr blifvit upptagne,
462
Den 25 September.
sorn utgöra sjelfva qvinlessencen af motsidans argunienter, och jag
öfverlemna!1 åt en hvar att bedomina huru pass bevisningskraft
de äga.
De positiva skälen för förslagets antagande äro redan så fullkomligt
utredde, att jag har föga att tillägga. Likväl skulle jag
vilja fästa R. o. Adis synnerliga uppmärksamhet derpå, alt den
föreslagna åtgärden otvifvelaktigt skulle höja Ståndets anseende,
både genom den förtröstan på sin egen duglighet, som en sådan
fri täflan om ordförandeplatserna skulle tillkännagifva, och ännu
mera genom det factiska erkännandet af öfverlägsen skicklighet
bland R. o. Adis ledamöter, hvarje gång en sådan kallades till
ordf. hvilket efter min öfvertygelse oftast skulle blifva händelsen.
Jag anser derföre, att förslaget är rättvist till sin grund, nyttigt
lill sina följder, och alt det för närvar, vore särdeles klokt och
värdigt om R. o. Ad. dertill lemnade sitt bifall.
Ilr Lefre'n, Johan Pehri Jag anhåller vördsamt om ursäkt,
att en så nybakad adelsman som jag vågar begära ordet
röride ett privilegium, som är lika gammalt som Riddarhuset.
Här är sagdt, att denna fråga är för obetydlig, för att föranleda
en tvist om aristocratiska och democraliska förhållanden i Europa
under närvar, tid. Nåväl, denna fråga är då för liten; men vi
känna, alt i närvar, tid i värt fädernesland finnas bemödanden af
vida större natur. Det är oss kändt, med hvilken välvilja R. o.
Ad. såsom RiksSt. blifvit behandladt såväl af pressen som af de
öfrige RiksSt. R. o. Ad. har med lugn, med ett R. o. Ad. ganska
värdigt och tillständigt lugn, betraktat dessa utfall. De säga
likväl dessa utfall, att R. o. Ad., ehuru grundlagen tillägger detta
Stånd ^ i representationen, skulle besitta denna sin rättighet på
grund af usurpation och att det vore med våld, som R. o. Ad.
borde drifvas derifrån. Så talar ögonblicket pösande och gäsande,
utan att betänka, att lagen derigenom vanvördas. Att nu vilja
genom denna concession, som talarne sjelfva sagt vara liten, likasom
muta sig till en välvilja, dertill tror jag icke vara rätta liden;
det skulle se ut, som man ville tigga om sina rättigheter.
Jag afstyrker förslaget.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axeli Jag börjar med
att aflägsna allt hvad som rörer den Europeiska politiken och förhållanden
i andra länder, icke derföre att desamma ej kunna vara
värdiga R. o. Ad. och hvarje statsmans beaktande, utan derföre
att de i denna stund skulle föra oss alltför långt från vårt ämne,
dä vi likväl inom vårt eget sköte hafva tillräckliga ämnen att
vårda, utan att behöfva bekymra oss om det öfriga Europa. Jag
erkänner allt det sköna i de theorier, som af flere värde talare
här blifvit uttryckte; deribland förnämligast en som är så ädel
och så skön, att den snart sagdt skulle förleda hvar och en att
deruti instämma. Det är nemi. en skön theori att antaga, att då
ett Utsk. får rättighet att välja sin ordf., det då alltid skulle välja
den skickligaste och bästa, utan afseende på ståndsskilnad. Men,
mine Hrr, låtom oss lemna theorierna derhän, och se pä prakti
-
Ben 25 September.
463
ken'; vi; hafva den ej långt borta, vi hafva den under ögonen vid
denna riksdag. Månne det verkligen är dessa sköna theorier, som
ledt representationens 4 Stånd? Kunna dessa theorier uppställas
såsom verkliga facta? Utgöra de icke facta, så är detta ett bevis
derpå, att de ej äro att lita på. Jag instämmer med Gr. Ugglas
uti hvad han yttrat samt tviflar derpå, att dessa theorier någonsin
i praktiken finna sin tillämpning. Jag vill icke upprepa den
osäkerhet, som skulle uppstå genom de täta valen af ordf. och
huru de skulle störa arbetenas gång; men, mine Hrr, jag kan icke
underlåta att betrakta denna fråga ur en annan och måhända vigtigare
synpunkt. Vi befinna oss nemi. i en tid, då efter det förkastade
reformförslaget en täflan har uppstått inom alla Stånden
att, jemte erkännande af bristerna uti vår nuvar. representation,
söka afskaffa densamma. Det är lätt att förutse, att dylika försök
icke kunna aflöpa utan betydliga concessioner, hvarförutan
den s. k. förmedlingen emellan de olika åsigterna icke torde vara
att förvänta; men just derföre anser jag det vara en vådlig anticipation
alt nu framkasta ett project, som i sin princip redan ingriper
i de möjligen blifvande förändringarne. Jag anser det ej
rädligt att nu antaga denna princip. Det är likväl möjligt, att äfven
jag skall med min röst biträda densamma, när tiden kommer
att afväga de förändrade förhållanden, som Stånden samfäldt kunna
anse vara vigtiga; men att nu på förhand bita på kroken,
dertill har jag icke någon lust; ty halfva concessionen skulle då
vara gjord att gå in på hela kedjan af de principer, hvaraf detta
blott utgjorde första länken.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth: En värd ledamot, Hr
Lefren, har yttrat, att då R. o. Ad. såsom Stånd enligt hans förmodan
blifvit så illa behandladt ej mindre af pressen än af de öfrige
RiksStm, så skulle ett bifall till förslaget i detta ögonblick
vara att anse såsom ett försök att vilja muta eller tigga sig till
deras välvilja; andre talare hafva afstyrkt detsamma af fruktanför
de intriguer och de vådort som de förmena genom dess antagande
vara att befara. Men då jag är öfvertygad derom, att de öfrige
Stånden, vid bifallandet af detta förslag, endast dermed afsett fäderneslandets
sanna intresse, hvilket bör gälla lika för alla, och
då dessutom, hvad sjelfva saken beträffar, man kan vara fullt förvissad
derom, att Utskm, om fria händer dem lemnäs i afseende
pä tillsättande af deras ordf., af omtanka både för sitt eget anseende
och för fäderneslandets väl, icke skola underlåta att välja
dem som äro mest tjenliga att leda öfverläggningarna; så tror jag
att R. o. Ad., såsom de öfriga Stånden redan gjort, äfven borde
bifalla förslaget; och jag hemställer till Hr Lefren, om man icke
vid hvarje förekommande fråga, i st. f. att låta leda sig af biafsigter
och considerationer, bör följa den gamla riddersmannagrundsatsen:
fais ce que dois, advienne que pourra.
Hr Rosenqvist, Anton: Sedan jag kommit i tillfälle att
höra och öfverväga de grunder, på hvilka Hr von Hartmansdorff,
Gr. Björnstjerna och Hr Rääf m. fl. afstyrkt förslaget, får jag af
464
Den 25 September.
särskildt anlcdn. vördsamt tillkännagifva, alt jag uti i frivar»
sak delar deras åsigter.
Ilr Printzenskjöld, Carl: Afven jag delar de ledamöters
tänkesätt, hvilka afstyrkt förslaget. Jag vill ej uppehålla R. o. Ad.
med att anföra några ytterligare skäl, än de som redan blifvit i
R. o. Ad:s prot. nedlagde, utan vill jag blott, såsom bevis huru
pluraliteter kunna inom Utsk-.n bildas, hvilket således äfven vid
ordf:s tillsättande kan blifva händelsen, upplysa, att inom det Utsk.,
der jag har äran vara ledamot, 13 ledamöter af 48 tillsatt åtskilliga
tjenstemän inom Utsk.; öfverlemnandes jag til) den värde
ordf:n af detta Utsk., som talat för bifall till förslaget, att afgöra
huruvida förtjensten vid dessa val gjort sig gällande.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag hade verkligen icke
ämnat yttra mig i denna fråga, då jag såg till hvilken grad R. o.
Ad:s majoritet var stämd emot densamma; men sedan en värd ledamot
haft den godheten att framkalla mitt namn till R. o. Ad:s
uppmärksamhet, möjligen af en känsla af behof alt äfven vid samma
tillfälle få framställa och ådagalägga sitt begrepp om sympathier,
så har jag trott mig föranlåten att äfven redogöra för de
åsigter, hvilka föranledt mig att väcka denna fråga. Jag har
nemi. under en längre riksdagsmannabana alltid funnit de svårigheter,
som mött R. o. Ad:s electorer vid Utskrns sammansättning,
just i följd af den considerationen, att Utsk:s ordf. måst i första
rummet väljas, och hurusom, sedan behörigt afseende varit gjordt
vid electorernas begrepp om den största skickligheten för ordförandeskapet,
många andra skickligheter måst åsidosättas, i afseende
på deras högre nummer inom Riddarhuset framför den till Utsk:s
ordf. utkorade. Jag måste derföre erkänna, alt jag aldrig kunnat
för mig redogöra, hvaruti fördelarne för R. o. Ad. bestått, genom
denna dess ledamöter lemnade rättighet att bestämdt i Ulskrn vara
ordf., då jag åtminstone, af den lilla erfarenhet jag sjelf kunnat
samla, funnit en vida större tunga af ett så beskaffad! företräde
än någon dermed förenad fördel. Jag har trott och är öfvertygad
om, att inom de Utsk., der någon större skicklighet till
ordförandeskapet hos någon bland R. o. Ad:s ledamöter skulle förefinnas,
denne dertill otvifvelaktig! skulle blifva vald och kanske
få mera besvär att befria sig från ett så beskaffadt uppdrag, än
han haft för att erhålla detsamma. På denna grund, och då jag
anser att ett bibehållande af denna rättighet icke kan finna sitt
försvar i någonting annat än fåfängan, som af mig aldrig blifvit
hyllad, har jag trott, att det snarare skulle vara för R. o. Ad.
fördelaktigt att denna rättighet frånträda än densamma fortfarande
besitta. Då jag kom något sent upp i Huset, och således icke
varit i tillfälle att afhöra de afhandlingar, som jag af sednare svar
erfarit hafva varit förhanden om denna frågas mer eller mindre
sammanhang med den stora Europeiska politiken, så torde det
ursäktas mig, om jag icke kan göra mig något begrepp om ett
dylikt sammanhang, äfvensom jag på grund häraf nödgas erkänna,
Ben 25 September.
na, att jag cj ät' i tillfälle att begrunda och till besvarande upptaga
de talande skäl, som pä denna väg möjligen blifvit mot förslaget
anförde. Jag anser ingalunda såsom någon nödvändig hyllning
åt de andra Stånden, att 11. o. Ad. skulle frånträda en sä
beskaffad rättighet, men jag bär föreställt mig, att II. o. Ad. gjorde
sig dermed sjelfva den största tjensten; ty oftast, mine Hrr,
är ordförandeskapet förenadt med en ansvarighet, som alldeles icke
inom Ulsk. motväges af några en ordf:s rättigheter. En Ulsk:sordf.
är, efter milt begrepp, blott en nppfatlningsmachin, och lian
har sannerligen tillräckligt att göra, om han skall uppfatta alla de
understundom alltför mycket divergerande meningarne, för att
slutligen kunna gruppera dem till det möjliga resultatet att deröfver
framställa en propos.; sjelf är han, snart sagdt, helt och hållet
paralysciad. Jag anser för min del, att 11. o. Ad. genom
ordförandeskapet i Utsk:n nära nog derstädes äga en röst mindre
än de öfriga Stånden, ty en ordf. som fördjupar sig i discussioneu,
förfelar i min tanka hela sin bestämmelse och kan sannerligen
ej deruti deltaga och inverka på besluten, såsom hvarje annan
ledamot af ett Utsk. kan det göra. Det är på dessa grunder,
raine Hrr, som jag trott mig böra framställa motionen; naturligtvis
besluta flrr:ne efter deras sätt att se saken och det säkerligen
raognare omdöme öfver förhållanden, som kommer att dictera beslutet.
Att jag röstar för förslaget är ganska gifvet.
Gr. Cronhjelm: Jag ber om ursäkt för den händelse, att
jag skulle afvika något från ämnet; men man har sagt mig, att
en fråga blifvit till mig under discussionen ställd, och om denna
fråga går utom ämnet, sä torde svaret äfven fä komma att göra
det. En värd ledamot lärer hafva lillsport eller åtminstone menat
mig med sin fråga, huruvida jag ej hade kännedom derom,
att inora det Utsk., der vi båda åro ledamöter, betjeningen till
större delen blifvit tillsatt genom 13 ledamöters förenade bemödanden.
Jag torde fä erinra den värde ledamoten, att secret. i
samma Utsk. äfvensom de 4 hittills tjenstgörande cancellisterna
blefvo tillsatte på tillstyrkande af Utsk:s ordf. gemensamt med en
för sådant ändamål anmodad aldeln. af Utsk.
Hr von Hartmansdorff: De ledamöter af Huset, som förfäkta
Utsk:s förslag, hafva utgått från den vackra lankan, att om
valen vore fria, sä skulle den skickligaste blifva vald och riket
deraf hafva den största nytta. Hr Printzenskjöld har nyss omnämnt,
huru det går med de skickligastes utnämning, lill tjenstemän
i Ulsk:n då valet är fritt. Kanske torde från andra Utsk.
exempel kunna anföras, huruledes det endast är genom loltdrag
ning, som man kan få en skicklig secreterare. Fordom, när Utskni
öfverlemnade åt sina ordf. att välja secret., tror jag att man var
bättre belåten. Vilja vi tänka tillbaka på våra forna riksdags- eller
tvedrägtstider, då Stånden valde sina talmän, så frågas, om
det dä var den utmärktaste skickligheten eller om det var hörandet
till något visst parti, som förde till Landtnns- och Talmansslolar2
II. 59
460
Den 25 September.
ne? Huru 5r det med de valde ordfirne pä andra ställen i de högre
och högsta befattningarna, t. ex. i presidentskapen, der hvarest
regenten heter så? Jo, han väljes af det mäktigaste partiet bland
alla dem, hvilka långa tider förut bearbeta allmänna tänkesättet,
för att bringa valet till önskad utgång. När någon slutligen blifvit
vald till president, så måste han, för att blifva återvald, eller
bibehålla sig sjelf, buga sig än för det ena, och än för det andra
partiet, hvilkeldera som kan vara det mäktigaste. Jag är ingen
älskare af val, utan_ värderar vida mera att såsom sjelfskrifven
äga min rösträtt. Ar jag sjelfskrifven, så äger ingen något anspråk
att jag skall tala i bans mening, mitt ord är fritt. Ar
jag åter vald, så fordra de väljande, mer eller mindre, att jag skall
tala och yttra mig i deras tanka. Friheten från detta beroende
eller åtminstone från anspråken derpå, är för en representant eller
åtminstone för min känsla så angenäm, och för riksdagsmäns oafhängighet
så nyttig, att ju mera man kan undvika val ju bättre
är det. Det torde nu tillåtas mig att tala om den andra frågan,
eller huruvida det framlagda förslaget är nyttigt för R. o. Ad.
särskildt. Sådant vill jag öfverhufvud åsidosätta; emedan förslaget,
efter min tanka, är onyttigt för riket och derföre bör bestridas.
En talare, motionären sjelf, har nyss sagt, att ordförandet i
Utsk:n ingalunda vore ett gagn för Adeln, emedan det för Ståndet
ofta medförde förlusten af en röst. I sådant fall skulle jag
tro, det böra höra till samme ledamots ädelmod, att rösta mot
förslaget, på det att Adeln fortfarande måtte vara det försakande
Ståndet. En talare har erinrat R. o. Ad., huruledes det vid förliden
riksdag afsade sig sin sjelfskrifvenhet till riksdagsmannakall,
och att i öfverensstämmelse dermed borde Ståndet nu äfven afsäga
sig sin sjelfskrifvenhet till ordförandeskapet. Jag får i minnet
återkalla skillnaden i dessa förhållanden. Då lt. o. Ad. afsade
sig sin sjelfskrifvenhet till riksdagsmannakall i allmänhet, så
skedde det derföre, att antalet af Ståndets många ledamöter måste
nedsättas så att det, då man skulle sammanträda på 2:ne kamrar,
ej skulle blifva talrikare än något annat Stånd. Men R. o. Ad.
afsade sig likväl ej sin ärftliga rätt, att såsom adelsmän vara sjelfskrifne
valmän inom sitt Stånd. Om nu val till ordf. skulle ske
inom Utsk:n, och partier der gjorde sig gällande; hvad blefve följden?
Jo, utan tvifvel den, att ordf. inom ett Utsk. alltid skulle
tillhöra det partiet, som der vore rådande. Nu kan deremot hända,
att ordf. inom ett Utsk. hörer till minoriteten inom Utsk.
Hvilken skada uppkommer deraf? Må icke minoriteten på något
sätt göra sig gällande bredvid majoriteten. Det vore efter min
tanka sann liberalism; motsatsen deremot en falsk. Man säger,
att de öfrige Stånden böra känna en hvar af oss, och vi tvertom
känna de öfrige Ståndens medlemmar. Ehuru jag varit riksdagsman
alltsedan 1823, tillstår jag dock, alt när jag vid denna riksdag
inträdde i Utsk., så voro en mängd af dess ledamöter mig
alldeles obekante. Sådant lärer väl äfven inträffa å ömse sidor.
Ar någon bekant för de öfrige Stånden, så är det troligen genom
tidningarne. Har han då det missödet att icke vara af dem om
-
Den 25 September.
467
tyckt, så blifver han bekant på ett sådant sätt, att troligen varder
han aldrig vald till någon förtroendebefattning inom Utsk.
Man säger vidare, att Adeln här skulle yttra sig i egen sak ; men.
jag frågar eder, mine Hrr, hvad samtlige lagstiftare göra, när de
stifta lag för Svenska folket? Yttra sig de i egen sak eller i någon
annans? Hvad göra Ständerna, dä de beskatta sig sjelfva?
Yttra de sig i egen sak eller i Danmarks, eller någon annans?
Man åberopar åter, att 3 Stånd redan bifallit det förslag som är
i fråga, och man vill på denna grund nödga II. o. Ad. att icke
fritt besluta. Hvad är rättigheten att äga veto, om hon ej kan
begagnas utan att oupphörligt påminnas derom, att man bör efterskänka
henne? Man talar om frihet, men man vill ej medgifva
hennes begagnande när det utfaller mot ens mening. Det må synat
frikostigt af Hrr grefvar och baroner, att vilja personligen efterskänka
den rättighet lill ordförandeskap, hvilken de på grund
af börd innehafva; men frikostigheten går ej på deras utan på
det helas bekostnad, emedan hon skulle tillintetgöra den stadga i
våra förhandlingar, som är af värde och ej bör bortkastas; personerna
äro alldeles likgilltiga. En talare omnämnde den jemlikhet,
som äger rum Stånden emellan, och att hon fordrar, att jemväl
ordförandeplatserna måtte i enlighet dermed kunna omskifta
eller fördelas. Jemlikhet i rätt att inom Utsk:n rösta har livar
och en, men jemlikhet i anspråk att föra ordet kan icke en hvar
äga. Sannolikt är, att inom R. o. Ad., hvars ledamöter till större
delen äro tjenstemän, såsom landshöfdingar, chefer eller ledamöter
i hvarjehanda verk, skall skickligheten att föra ordet mera
vara till finnandes än hos ledamöter af de andra Stånden, der
mången kanske aldrig fört ordet eller tillförene deltagit i någon
allmän öfverläggning. Det är väl såledas skickligheten och ej någon
tom jemlikhetsgrund som skulle tagas i betraktande. Man
har här åberopat Spanien och Portugal, för att visa den aristocratiska
grundsatsens oriktighet och hans skadliga verkningar.
Skulle vi gå till sådana exempel, så frågar jag, huru det lyckats
med den demoeratiska valgrundsatsen i södra Americas stater, på
Hayti och andra ställen.
Gr. Anckarsvärd: Det är visst och sant, att här kommer
man ibland i erfarenhet af saker, som man aldrig någonsin skulle
kunnat ana; man har nemi. här gjort en jemförelse emellan ett presidentval
i Förenta Staterna och ett val till ordf. i ett af våra
Utsk. Jag bekännner uppriktigt, att om ordförandeskapet i våra
Utsk. hade varit eller kunnat framställas så vigtigt, som en värd
talare det sökt, så skulle det visst icke fallit mig in att vilja försöka
att rubba en så, för allt politiskt bestånd inom vårt land,
beskaffad grundval. Den värde talaren är ofta lycklig genom
sina sarcasmer och qvickheter, hvilka dock understundom hafva
det med sig, att man vid en annan analysering än den, som det
första grinet möjligen kan åstadkomma, linner dem af en helt motsatt
natur. Sådan får jag åtminstone förklara, alt den uppmaning
förefallit mig, hvaruti Ilr von Hartmansdorff yrkat, alt jag, på det
i 08
D c ji 25 September.
att R. o. Ad. mill te få göra en uppoffring, skulle votera mot min
egen motion. Här har blifvit vttradl. alt man lunde förekomma
val så mycket som möjligt, emedan del vore del aldra förderliigasle,
det aldra mest samhällsvidriga och omknllstörtande man
kunde tänka sig; men jag tager mig friheten hemställa, om en
IJ(sk:s ordf. kan till vägabringas på annat sätt än genom val? Här
är således frågan om valet bättre göres af de 25 Electorer, som
nu förrätta detsamma, än del kan göras af eli Utsk. inom dess
egen personal, sorn jag förmodar vara nära nog lika bekant med
silje!terne, som någonsin Hrr Electorer. hvilka understundom komma
så långväga ifrån, att deras bekantskap med de tjeniigaste sujetterna
i den vägen torde vara lika problematisk som någonsin
inom Utsk:n. Jag skulle till den värde ledamoten vilja framställa
den frågan, huruvida hans egen åberopade långvariga riksdagsmanna-erfarenhet
gifver honom vid banden — väl förståendes med
undantag för denna riksdag — att vid riksdagarne det alltid varit
fallet, att Utskrn varit så innerligt belåtna, jag vill icke säga
på opinionens sida, utan i afseende på förmågorna, med deras af
il. o. Ad. uikorade ordförande? Jag tror beklagligtvis, att. förhållandet
ej varit sådant, och det är just för alt från 11. o. Ad.
afvända obehaget af så beskaffade anmärknrr mot dess val, som jag
bar föreställt mig, alt; det vore bättre och vida fördelaktigare, om
Utskm sjelfva finge hafva det besväret, och om de, till följd af
egna val, finge dragas med de ordf. de hade utkorat. Alt denna
lilla sak, mine Hrr, skulle vara af den vigt, att hela Sverige,
såsom här blifvit yIIrädt, skulle vara i någon slags våda, det har
jag aldrig kunnat föreställa mig. Jag för min del tror, att ett
lils k., med en sä beskaffad valrätt, icke lättare derutinnan misstager
sig än R. o. Ad., och om sålunda en person, som vore utrustad
med alla för ordförandeskapet erforderliga egenskaper, dertill biefve
af Utsk. vald, så är jag öfverlygad derom, alt detta skulle
snarare lända, icke allenast riksdagsäreudena, utan äfven hela Sverige
till större båtnad, än om en person dertill blefve af det H.
Ståndet utsedd, som vore mer eller mindre i saknad af dessa,
icke allom gifne egenskaper, som äro befintlige för att med lugn
och till öfrige ledamöterues tillfredsställelse kunna fullgöra sitt
ordförandekall. Det är pä denna grund, som jag önskade, alt
förslaget mätte bifallas, fullkomligen tröstande mig om ett motsatt
förhållande kommer alt ägn rum. Min öfvertygelse är, att det
vore rätt om detsamma bifölles, och del är derföre, som jag rö
star
för dess antagande.
Många ropade på propos.
Ilr Gripenstedt: Man tyckes likasom hafva kändt med sig
sjelf, att de först framställda skälen varit otillräcklige, och man
bar derföre uppsökt andra. Listan har också blifvit lemligen
läng, men jag utber mig några ögonblick, för att äfven fä kasta
ett granskande ögonkast pä desse nya argumenter, som efter min
förmening bevisa lika litet som de förra. Man har tagit såsom
någonting alldeles afgjordt, att om valen till ordf. verkställdes
Den 25 September.
409
inom Utskm, sä skulle dervid orättvisa och partisinne ovillkorligen
utgöra de rådande bevekelsegruuderna. Detta är en förutsättning,
sorn fordrar bevis, innan den gäller för något; men om
.i«s ock undantagsvis skulle medgifva möjligheten häraf, så frågar
jag i min tur, om icke samma möjlighet existerar nu, då valen
verkställas inom Riddarhuset? Månne det vore alldeles omöjligt
att citera exempel på ett sådant inflytande vid valen härstädes, af
sä väl ordföranderna, som större delen af ledamöterna inom Utskm ?
I afseende på nyttan eller onyttan af valprincipen i allmänhet,
har Hr von Hartmansdorff här utbred t sig vidlyftigt, eller rättare,
gjort sin politiska trosbekännelse. Den må i detta afseende
gälla hvad den kan, men dylika doctrinella utredningar af
generella satser höra icke hit; jag kan således förbigå den af
aktning för R. o Ad:s otålighet. Man har sagt, att om Utskm
sjelfva tillsatte ordf., så skulle det leda lill förtryckande af minoriteten.
Men huru kan delta påstås? Jag inser ej hvarföre minoriteten
genom elt sådant förhållande skulle blifva förtryckt, och
hvarföre icke densamma skulle vara lika oförhindrad att söka göra
sin mening gällande, och frambära sina skäl, fastän Utsk:s
ordf. tillhörde majoriteten. Man har äfven sökt visa, alt det icke
vore uti sin egen sak, som R. o. Ad. hesluler, ty, säger man, då
skulle R. St. med samma skål anses besluta i egen sak, när fråga
är t. ex. om beskattningen etc. Detta låter visserligen säga
sig, men efter min förmening också blott såsom en lalfigur, ett
sätt alt bortblanda saken, enär man annars i omvändt förhållande
lika väl skulle kunna påstå, att man talar i egen sak, sä snart
del rörer menskligheten i allmänhet, och så långt torde väl icke
begreppet af dessa ord, enligt vanligt språkbruk, kunna utsträckas.
Slutligen har man sagt, att jemnlikhetsprincipen i detta fall
icke skulle kunna etableras utan skada för det allmänna, i anseende
till den olika tillgäng på förmågor, som förefinnas inom de
resp. Stånden. Delta vore alldeles riktigt, om principen tillämpades
pä det sätt, att ordf. ovillkorligen skulle turvis tillsättas af
hvarje Ständ, ty visserligen torde vissa Stånd i allmänhet äga
lämpligare subjecter dertill än andra ; men sådant har ju icke eller
blifvit yrkadt, utan blott rättigheten att fä uppsöka skickligheten
hvar den finnes, oberoende af Adels-matrikelns nummerordning.
Att de högre embetsmännen, till följd af vana och erfarenhet,
såsom här har blifvit vtlradt, företrädesvis skulle vara
lämpliga till ordf:r, medgifver jag gerna; men just derföre att dessa
lika ofta sitta i den nedra, som i öfra delen af Riddarhuset,
sä torde den föreslagna åtgärden vara nödig för att tillbörligt kunna
göra deras lalenter fruktbärande för det allmännas väl.
Hr von Troil: Jag har blott begärt ordet, för alt hembära
Hr von Hartmansdorff min tacksamhet för tvenne ganska goda
skäl, som han framställt för förslagets antagande, och hvaraf det
ena före honom kommit ali alldeles undfalla Huset. Ilan har sagt,
att fordom öfverlemnade litslen ät sina ordf. att utse betjeningen,
och ali detta vore bättre. Jag tror, att han deruti har rätt, ty en
-
470
Den 25 September.
ligt min öfvertygelse kunna cancellierne med dess betjening vida
bättre utses af en ordf., som har sitt Utsk:s förtroende, än af hela
Utsk., medelst votering med slutna sedlar. Men hvarföre har detta
forna bättre förfarande upphört? Jo, förmodligen derföre, att Utsk:ns
samtlige ledamöter icke ansett sig i allmänhet kunna öfverlemna
ett så vigtigt förtroende åt en person, som blott genom slumpen
af en högre eller lägre nummer inom detta Hus till ordförandeplatsen
blifvit utsedd. Kommer deremot denna person att utses
genom val af Utsk., så kan man hoppas, att detta forna förhållande
åter skall inträda, nemi., att den ordf., som då verkligen representerade
Utsk. eller dess majoritet, skulle af Utsk. erhålla uppdrag
att, om icke utnämna, åtminstone föreslå alla personer inom
cancelliet, hvilka sedermera mangrant af Utsk. antoges. Vidare har
Hr von Hartmansdorff framställt en, såsom jag tror, ganska lyckad
bevisning derutaf, att jemnlikhet i skicklighet att föra ordet icke
finnes. Det är just derföre att denna jemnlikhet ej linnes, som den
skickligaste genom val bör utletas. Vore alla lika skickliga, så
kunde man lika gerna öfverlemna ordförandet åt den, som sitter
längst till höger som åt någon annan.
Öfverläggningen ansågs nu af R. o. Ad. vara fulländad, hvarefter
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, framställde propos. till antagande
af ifrågavar. grundlagsändriugsförslag.
Ropades starka nej, blandade med ganska många ja; hvarjemte
votering begärdes.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till voterispropos.
:
Den som antager det i 18 punkten af Const.Utsk:s mern. N:o
4 anmälda, sedan sista riksdag hvilande grundlagsändringsförslag,
ang:de val af ordf. inom R. St:s Utsk. m. m., voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, blifver berörde förslag af R. o. Ad. förkastadt.
Efter voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 80.
Nej — 194.
Emot R. o. Ad:s sålunda fattade beslut reserverade sig Hr
Vult von Steyern, Johan Julius, och Hr Paykull, Carl
Samuel.
Lades på bordet LagUtsk:s belänkm:
N:o 8, i anledn. af väckt motion om förändring i 12 cap.
1 § Giflermålsb-.n, och 15 cap. 24 § kyrkolagen; samt
N:o 9, i anledn. af väckt motion, ang:de tillägg lill 15 § i
den för R. St:s Just.ombudsm. utfärdade irjstruetion.
Den 25 September.
471
Äfvenledes lades på bordet tvenne från Ridd.Ulsk. inkomna
mern.. N:o 6 och 7, så lydande:
Hörsamt memorial.
Till Ridd.Utsk. har H. R. o. Ad. behagat remittera en af
Ilr Frih. Cederström, Anders, d. 17 sisth Äng. väckt motion, alt
den lön af 450 r:dr b:co årligen, som Ilidd.kamereraren af
Ridd.cassan uppbär, måtte varda förhöjd till 900 r:dr sam
ma
mynt.
Utsk. har i ämnet begärt och erhållit Directionens utlåt.,
samt af en detsamma följaktig promemoria, bland annat inhemtat,
alt Ridd.secret:s och kamererarens löner af Ridd.cassan, hvilka
enligt 1788 års stat utgjorde för den förre 450, och för den
sednare 300 r:dr silfver sp., år 1812 ökades lill 600 r:dr b:co
för secret. och 450 r:dr samma mynt för kamereraren, hvarförutan
sistnämnde tjensteman under riksdagarne af Ridd.cassan åtnjöt
dagtraclamente, hvilket dock, i anseende till Ridd.cassans
svaga tillstånd, af R. o. Ad. år 1829 indrogs, men att då vid
1834 års riksdag Ridd.secret:s lön ökades till 1200 r:dr b:co,
Ridd.kamereraren icke erhöll någon förhöjning: att vidare Ridd.-  cassans tillgångar, som år 1812 utgjorde endast 56,055 r:dr 6 sk.
2 rst., vid 1843 års slut stego till 93,31S r:dr 37 sk. 1 rst.,
hvaraf omkring 19,000 ndr tillkommit under den nuvar. Ridd.-  kamererarens tjenstetid: att Ridd.kamereraren, utan i instructionen
lemnad rättighet till biträde af någon annan Riddarhusets tjensteman,
är skyldig att ensam förrätta, ej mindre den egentliga
bokslutskamereraretjensten, utan äfven håde contorsskrifvare-, bokhållare-
och revisorsbefattningarne, samt slutligen, att Ridd.kamereraren,
utom sin lön å Riddarhusets stat, 450 r:dr b:co, samt
hushyre-ersättning, 66 r:dr 32 sk. samma mynt, uppbär af Wadstena
adliga jungfrustift 200 r:dr b:co årligen, samt i öfrigt årliga
arfvoden af de särskilda testamentsfonderna till ett belopp af
586 r:dr 25 sk. 8 r:st., eller tillsammans 1302 r:dr 8 sk. 4 rst.
b:co om året; och har Ridd.Direct. dels ansett så väl Ridd.kamererarens
lön oell hushyre-ersättning å Riddarhusets stat, som de
arfvoden han af Wadstena adliga jungfrustiftscassan och adliga
cadettskolefonden åtnjuter med tillsammans 266 r:dr 32 sk. böra
hänföras under benämningen lön, hvilken sålunda rätteligen borde
beräknas till 783 r:dr 16 sk. b:co årligen, dels ock yttrat: att
då Ridd.kamererarens sammanlagda inkomster uppgingo till ett
belopp, som motsvarade kamererarelönen i rikets collegier, Direct.
väl icke funne för godt att för honom tillstyrka någon löneförhöjning,
men emedan Ridd.kamereraren icke ägde någon underordnad
tjensteman sig till biträde, och skrifvaregöromålen vid
Ridd.contoret på de sednare åren betydligt tilltagit, så att deras
behöriga fullgörande måste anses förenadt med särskild utgift för
kamereraren, fann Direct., att en billig ersättning för dessa utgifter
borde kamereraren beredas, hvarföre, och med afseende i
öfrigt å Ridd.cassans betydligt förbättrade tillstånd, Direct. tillstyrkte,
att ett belopp af 133 r;dr 16 sk. måtte under rubriken
472
Den 25 September.
skrifvarebiträde för Ridd.kamereraren uppföras att utgå af Ridd.-  cassan.
Vid öfvervägande af hvad sålunda i denna fråga är vordet
upplyst och ytträdt, finnér Ulsk., lika med Direct., att då Ridd.-  kamererarens betydligt ökade göromål icke torde, enär han saknar
biträde af någon underordnad tjensteman, kunna, utan särskild
utgift för räkenskapernas renskrifvande, behörigen och lill föreskrifven
tid fullgöras, Ridd.kamereraren skäligen synes vara berättigad
lill någon billig ersättning för sina enskilda kostnader i
och för tjenstens bestridande; och emedan Ridd.cassans årligen
förkofrade inkomster dertill lemna tillgäng, tvekar Utsk. icke att
en sådan ersättning tillstyrka; men som, i fråga om den rubrik,
hvarunder denna ersätlningssumma må böra uppföras, det företer
sig att, för den händelse Ridd.kamereraren, eller 20 å 30 års
tjenstetid, skulle från sysslan begära afsked, hans pension, enligt
14 § Ridd.Direct.-s inslruction, beräknas endast til! en tredjedel eller
hälften af den lön han uppburit å Riddarhusets stat, hvartill
lltsk. anser icke kunna hänföras den lön, eller de arfvoden,
kamereraren åtnjuter å Wadstena adliga jungfrustiflscassan samt
adlige cadeltskolefonden, enär å nämnde fonder, såsom ad pius
usus anslagne, några pensioner för Riddarhusets afskedade tjenstemän
icke torde böra anvisas, hvarföre under nuvar. förhållanden
Ridd.kamererarens pension skulle kunna högst uppgå till
225 r:dr ärligen; alltså, och då utgiften för cassan, så länge kamereraren
qvarblifver i tjenst är enahanda, ehvad den förhöjning
i inkomst, som för honom beviljas, får namn af skrifvarebiträde
eller lön, men det tillök ta beloppets uppförande på Riddarhusets
stat tillika betryggar kamereraren rätt lill en mot billighet mera
öfverensstämmande högre pension vid afskedstagande!, har
med afseende härå, ansett ersättningen för det renskrifningsbiträde,
Ridd.kamereraren för contorsgöromålens bestridande får enskildt
bekosta, böra under hans lön beräknas och föreslår fördenskull,
alt, med bestämmande af nämnde ersättning till ett skäligen jemnkadt
belopp af 150 r:dr b:co årligen, Ridd.kamererarens på Riddarhusets
slat ägande lön må frän och med 1845 förhöjas frän 450
r:dr till 600 r:dr b:co ärligen.
Hvilket dock till II. R. o. Ad;s egen orapröfning vördsamt
öfverlemnas, Stockholm d. 16 Sept. 1844.
Pä Riddarhus-Utskottets vägnar:
S. A. Sandels.
W. F. Dalamn.
Hörsamt Memorial.
Sedan Ridd.Utsk. inhemtat Ridd.Direct:s utlåt, öfver ett af
ITr Gr. Sandels1, Samuel August, d. 17 sist!. Äng. hos R. o. Ad.
framstäldt och lill Utsk:s yttrande hänvisadt förslag, ang:de upprättande
af en förteckning å de personer, hvilka, enligt genealogiernas
föranledande, utöfva hufvudmannarätt för de ä Riddarhuset
introducerade ätter; får Utsk. i anleda, häraf yttra, att Utsk.,
Den 20 September f. nr.
473
lika med motionären, linner upprättandet näst före hvarje riksdags
början af ett så beskaffadt register, som det motionären föreslagit,
vara ändamålsenligt och för framtiden ledande till betydlig
lättnad och tidsbesparing vid de i 10 och 11 §§ i Ridd.Ordn.
föreskrifna anteckningar, äfvensom upplysande i afseende å de hinder,
hvilka tilläfventyrs mola för representationen af någon ätt;
och har Utsk. derföre, i enlighet med hvad Ridd.Direct. jemväl
tillstyrkt, ansett sig böra föreslå införande af följande tillägg lill
10 § i Ridd.Direchs instruetion:
”Dessutom skall en särskild, på de i Riddarhusarcliivet befintliga
genealogier grundad, af Direct. undertecknad förteckning varda
uppropslistan bilagd, hvari, jemte hvarje lefvande ätts nummer
och namn, jemväl upptagas, så vidt genealogien sådant vid
handen gifver, dopnamn och titel å den medlem af ätten, som
hufvudmannarätt utöfvar, eller ock de hinder, som förekomma för
ättens representerande å Riddarhuset.”
Och som det åligger Ridd.fiscalen, att de ifrågavar. anteckningarne
särskildt controllera, torde ock berörde förteckning lämpligen
böra af Ridd.fiscalen, biträdd af andra Ridd.canccllisten,
upprättas och före hvarje riksdags början inför Direct. justeras.
Hvilket dock lill H. R. o. Ad:s egen ompröfning öfverlemnas.
Stockholm d. 10 Sept. 1844.
På Riddarhus-Utskottels vägnar:
S. A. Sandels.
W. F. Dalman.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. J till 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Thorsdagen ilen 20 September 1844.
Plenum kl. 10 f. m.
Hr Freidenfelt, Fredr. Dan., hade inlemnat följande:
Då jag möjligen icke är närvar, vid justeringen af R. o. Ad:s
prot. för gårdagens plenum, dervid det H. Ståndet genom votering
förkastade förslaget till ändring af 39 § RiksdOrdn., anhåller
jag att till prot. få anmäla min vördsamma reservation mot
beslutet, med tillkännagifvande, att jag med min röst understödt
antagandet af den nya redactionen till förenämnde §. Som jag
anser, att man aldrig bör yttra sig i ett ämne, om man icke tror
sig, antingen derigenom kunna bättre utreda detsamma, cller
ock så framställa sin öfvertygelse, att den af andra antages, och
2 II. GO
474
Den 26 September f. m.
jag iele tilltrott mig någotdera, liar jag afhållit mig från att
yttra mig i ett, eljest enligt min öfvertygelse ganska enkelt ämne.
Reservationen tjenar måhända lill ännu mindre. Jag kan dock
ej afhålla mig från att tillkännage min förundran deröfver, att,
sedan man hört Hrr von Troils och Gripenstedts enkla och korta
yttranden i ämnet, resultatet af öfverläggningen blef afslag. Jag
tager mig friheten här tillägga min enskilda öfvertygelse, att i hvarje
församling, sorn tillkommit genom val, lärer väl det naturligaste
vara, alt ordf. af församlingen vtiljes, helst om man önskar att
ledamöterne skola få förtroende lill sin ordf. och ordf. lill dem,
och slutligen om ordf. någonsin skall kunna vara eller blifva belåten
med sin plats.
Fortsattes pröfningen af de uti Const.Utsk:s d. 14 och 18 dennes
på bordet lagda mern. N:o 4 anmälda, sedan sista riksdag
hvilande förslag till grundlagsändringar.
I9:de punkten. Tvenne förslag, ruride tryckning af RiksStins
protocoll och handlingar.
A) angide ändring af 1 perioden 5g § Riksd.Ordn. samt
2 § Tryckfrförorda.
Riksdagsordningen.
§ 59-
na momentet.
l:o Alla hos RiksShn — — ekonomi beträffar.
Der 'öfverlaggningarne hällas offentligen, 'åge dock Ständ makt
att om dess prot. annorlunda förordna. Prot. sorn icke sä
fullständigt, som ofvan sagdt är, tryckas, skola tvefaldt utskrifvas
att aflemnas till förvar, det ena i Riksarchivet, det
andra i Banken. Hvarje enskild stände fritt att hos den, som
prot. vurdar, utbekomma samt utan hinder eller författareansvar
trycka större eller mindre delar af samma prot.
Try ckfr ihet sförord ning en.
§ 2:_
4:0 I grund af hvad — — — — alla slags handlingar i
hvad ämne som helst.
Vid föreg:de tillåtelse skola följande undantag ovägerligen
iakttagas:
Att prot., hållna hos Konungen i ministeriella ärenden och
commandomål, eller Statsrådets prot. och handlingar, eller Hemliga
Utsk:s — — — — icke uppenbara.
lindert, t. f. Ridd.Sccret. tillkännagaf, att förslaget i 19 punkten
litt. A blifvit afslaget af Preste- och BorgareShn.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Förslaget är sålunda redan
afslaget, och jag tillstyrker vördsamt R. o. Ad., att äfven för
sin del göra likaledes; ty så länge den s. k. publiciteten förblifver
Den 26 September f. m.
475
lika ensidig i sina framställningar, som lion hittills varit, finnes
för hvarje riksdagsman, som icke af lidningsskrifvarnc gynnas, ingen
annan säkerhet om en sanningsenlig framställning af hvad
lian sagt, än protocollslrycbningen. Den kostnad, som derigenom
drabbar Slaten, får således skrifvas på deras räkning, som äro
så partiska.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: I 2 § 4 mom. Trvckfr.förordn.
står, att handlingar skola utlemnas emot lösen. Denna föreskrift
är här utesluten. Här slår: ”Hvarje enskild stånde fritt alt hos
den, som prot:r vårdar, utbekomma” etc. Det är således öfverlemnadl
åt de auetoriteter, sora vårda prot., alt välja emellan att
utlåna dessa handlingar, eller att göra sig till renskrifvare åt de
tryckningslystne, och jag hemställer om detta kan vara lämpligt.
Ifrågavar. under litt A i 19 punkten intagna förslag blef af
R. o. Ad. förkastad!.
B) angide ändring af 2 och 3 perioderne i 5 g § Riksd.Ordn.
Riksdagsordningen.
§ 59.
2:a momentet.
2:0 Handlingar, hvilka till samtlige RiksShn inlemnas, eller
frän deni ulga, skola icke i prot. intagas, ulan endast med nummer
eller kort rubrik antydas. Jf dessa handlingar böra, såsom
bihang lill samtlige RiksSt-.ns prot. Konungens propus., Utskottens
betänkanden samt de prot.utdr., som innehålla RiksStms
deröfver fattade beslut, äfvensom R.St:s skrifvelser lill Konungen,
och riksdagsbeslutet särskildt frän trycket, under Exp.-  Utskis eller sedan riksdag slutad är, Tryckfr.-comitcens uppsigt,
ut gifvas, dock alt hvad förut är pä allmän bekostnad
tryckt och till Riks Stin utdeladt, icke må i hillänget ånyo
tryckas.
Delta förslag blef af R. o. Ad. antaget.
20:de punkten. Förslag angide Statsrevisions förrättande
ärligen.
Riksdagsordningen.
§ 68.
Derjemte skola — — förändringar besluta. Desse
revisorer, som skola vara sex af hvarje RiksSt., böra emellan riksdagarne
årligen sammanträda den 15 September, hvarje revision
omfatta ett års afslutade räkenskaper och icke någon öfverskrida
lvu månaders tid. Med revisorernes röslberäkning
förhålles, enligt de uti G6 § utstakade grunder.
Underl, t. f. Ridd.Secret. tillkännagaf, att det nu föredragne
förslaget blifvit af PresteSt. förkastadt.
Ilr Rääf, Leonard Fredr., anförde skriftligen:
Då jag uppträder alt lala i frågan om statsrevisioner, begagnar
jag tillfället, alt nedlägga min vördnadsfull tacksamhet för den
ynnest H. R. o. Ad. genom kallelse till deltagande i denna för
-
476
Den 26 September f. m.
rättning under 1841 mig bevisat; och det är min derunder vunna
erfarenhet jag nu anser mig pligtig meddela. En del af densamma
är förvarad i de reservationer mot flertalets beslut, dem jag och
nägra ledamöter sä väl af delta som II. PresteSt. funnit oss nödsakade
afgifva, bilagda vid revisionsprot., men icke vid sjelfva berättelsen
fogade, för alt ej öka dess oformliga och ständigt växande
längd. Jag har likväl dragit försorg, att nämnde åsigter
blifvit aflryckla i ^latstidn. för Juli samt Oct. och Nov. månader
1842 och då de 2:ne första deribland innehålla en någorlunda
fullständig historia öfver denna statsinrättnings första ändamål, utvidgning
och tillgrepp, utbeder jag mig tillstånd att defu få uppläsa.
(Se Sfatstidn. N:o 165 och 252 för 1842).
Äfven för dem af II. R. o. Ad:s ledamöter, som icke behagat
göra sig mödan att genomläsa berättelserna, lära dessa på obestridda
tilldragelser grundade reservationer göra tillfyllest att upplysa
revisionernas framsteg uti bemödanderna alt utsträcka omfånget
för deras verksamhet, och alt inkräkta än på sina principalers
än på Konungens höga rätt. Ett förträffligt medel att så få
fortskrida, vore i sanning den nu föreslagna rättigheten, alt hvarje
år sammanträda, med ökad tid till 60 dagar i st. f. nuvar. 45
vid reviderandet af hvarje räkenskapsår. Enär den hittills anslagna
revisionsliden varit tillräcklig alt granska, icke blott hvad
granskas bort, nemi. rikshufvudboken, utan äfven räkenskaperna
för större delen af de verk och inrättningar, som af statsmedlen
njuta mera eller mindre understöd, följer alt den begärda tillökningen
af tid skulle användas till framletande af ännu flera räkenskaper
af sistnämnde beskaffenhet, ännu mera intränga i enskilda
stiftelsers och personers fridlysta område. Enär också rådrum
hittills funnits för Hrr revisorers pluralitet att kringtåga staden
och dess omgifningar, i ändamål ali besöka eller granska förvaltande
verk, caserner och inrättningar, och de äfven medhunnit
att räkna klädesstufvar i kronans utredningsförråd, synes tidsanslaget
lill hvad Hrr revisorer egentligen hafva att göra icke vara
för knappt beräknadt. Under discussionerna härom log jag mig
friheten framställa, alt om denna granskning af räkenskapen, dessa
besök så fortginge, utöfver hvad första afsigt och bruk revisorer
ålagdt, conseqvensen skulle fordra, att hvarje cassa, som äger något
sken af statsanslag, borde utan undantag revideras, och hvarje
sådant verk eller inrättning besökas. 1843 års revisorer hafva
icke jäfvat denna förhoppning. Genom deras resa till Eskilstuna
är nu för de kommande, om blott vi gifva dem tillräcklig lid,
väg öppnad för intressanta färder lill flottstationer, hamnar, håkar,
canaler, vägbrytningar, planteringar, mossutdikningar, fästningsarbete^
alla andra allmänna byggnader, hela undervisfiingsverket från
universiteterne ned till landtbruksskole)-, till hvarje kyrka, som erhållit
vinsäd, hvarje skattehemman som fått räntans orubblighet
fastställd mot villkor af bättre häfd och bruk.
Om II. R. o. Ad. önskar dessa besök och granskningar, och
så vidtberesta revisorer, då kan bifall lemnäs åt Utsk:s förslag af
förlängd tid, och om det finnes nyttigt att embetsverken hvarje
Den 26 September f. m.
477
år plågas och uppehållas med afgifvande berättelser och alltmera
dryga förklaringar öfver obetydliga anmärkmr, äfvensom att statsverket
belastas med nya utgifter, då kan revisionen blifva årlig.
För min elei vågar jag ödmjukeligen afstyrka.
Förslaget i 20 punkten blcf derefter af R. o. Ad. förkastadt.
21:sta punkten. Förslag ruride anmärkmr, i anledn. af
slatsverfcets räkenskaper för en tid, hvars Statsruds-protocoll
blifvit af Const.Utsk. granskade.
Riks dags ordningen.
§ 76.
Allt hvad R. St. — — — — tillåten. Dock tnä en af
Const.Utsk. verkställd granskning af Statsrådets prut. för en
viss förf uten tidrymd icke hindra upptagandet af de anmärkmr,
som vid statsverkets för samma tidrymd, men sednare, af slutade
räkenskaper varda gjorda af det StatsUtsk., till hvilket
dessa räkenskaper vid påföljande riksdag öfverlemnas. äfvenledes
bör oaktadt — — — — tillkommer.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Vid genomläsning af Slatsrådsprot:n
i Const.Utsk. finner man, alt de dispositioner af statsmedel,
som kunna göras, äro af två slag. Det ena slaget deraf är så bestämdt,
alt man genast kan finna huruvida en litel är öfverskriden
eller icke. De flesta
äro deremot af den beskaffenhet, alt man icke kan bestämma sitt
omdöme uti förenämnde afseende, förr än statsrevisionen har blifvit
verkställd. Det visar sig således, att det gifves dispositioner,
hvilka äro af den natur, att de kunna genast granskas, och alt
man kan bestämma huruvida de äro grundlagsenliga eller icke.
Skulle det förslag antagas, som nu är under öfverläggning, och
som innehåller: ”Dock må en af Const.Utsk. verkställd granskning
af Statsrådsprot. för en viss förfluten tidrymd icke hindra” etc.;
då skulle således alla sådana dispositioner, hvilkas beskaffenhet vid
läsningen af Statsrådets prot. kan genast bestämmas, komma att
undergå tvenne granskningar, nemi. först af den riksdagens Const.-  Utsk., och sedermera af den följande riksdagens Const.Utsk., sedan
det StatsUtsk., som har afslutat rikshufvudboken gjort sina anmärkmr,
Det är denna omständighet, att en och samma sak kan
komma under öfverläggning uti en riksdags Const.Utsk., och äfvenledes
uti en annan riksdags Const.Utsk., sorn jag anser principvidrigt;
hvarföre jag för min del vördsamt afstyrker antagandet
af detta förslag.
Ifrågavar. förslag till ändring af 76 § Riksd.Ordn. blcf af
R. o. Ad. förkastadt.
H. Ex. IIr Gr. o. Landtm, yttrade, att nu Const.Utsk:s
mern. N:o 5, med hvilande grundlagsändringsförslag i fråga om
Konungens tvenne röster i Högsta Domstolen, vore å föredragningslistan
det första i ordningen; men att af R. Sl:s beslut i fråga om
K. M;s nåd. propos., ang:de upphäfvandc af hvad stadgadt är om
478
Dan 20 September f. m.
lagförklaringars utfärdande af Högsta Domstolen, berodde hvilketdera
af de i samma mern. förekommande alternativa förslag borde
komma under 11. o. Ad:s pröfning. Frän PresteSt. bade visserligen
ankommit ett prot.utdr., som visade att förenämnde nåd.
propos., hvilken såväl 11. o. Ad., som Borgare- och BondeStm antagit,
blifvit af det II. Ståndet afslagen, och deraf skulle följa, att
det i Const.Utsk:s mern. N:o 5 upptagna första alternativ förfölle,
och således det sednare alternativet borde föredragas till afgörande
; men sedermera hade BorgareSt., enligt lill R. o. Ad. ankommet
prot.utdr., inbjudit PresteSt. alt förena sig uti det af de 3me
öfriga RiksStm beslutade bifall lill K. M:s omförmälda nåd. propos.;
och vid sådant förhållande finge 11. Ex. hemställa, om R. o. Ad.
behagade bifalla, att med föredragningen af Const.Ulsk:s mern. N:o
5 må anstå tills det visar sig hvad beslut PresteSt. i auledn. af
den gjorda inbjudningen kommer att fatta.
Ropades ja.
II. Ex. IIr Gr. o. Land tm. hemställde derefter, om icke, i
sammanhang med Const.Utsk:s mern. N:o 5, äfven finge hvila
samma Ulsk:s meni. N:o 6, med hvilande förslag om ändrad nnmmercring
af vissa §§ i Reg.F., helst detsamma, likasom förenämnde
mern., vore beroende af det beslut, PresteSt. i anleda, afnyssbcrörde
inbjudning komme att fatta.
Bifölls.
Föredrogs ånyo Const.Ulsk:s d. 14 och 18 dennes på bordet
lagda mern. N:o 7, med hvilande grundlagsändringsförslag, åsyftande
upphäfvandet för Högsta Domstolens ledamöter af skillnaden
mellan frälse och ofrälse.
Härvid upplästes först det under litt. a upptagna alternativ,
hvilket sedan sisla riksdagen varit hvilande till afgörande vid den
innevar., endast för den händelse att R. St. skulle antaga och K.
M. i nåder gilla det från förstnämnde riksdag hvilande förslaget,
om rättighet för Const.Ulsk. att hos R. St. anmäla skäl till nedläggande
af åtal enligt Reg.F:s 106 §.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då R. o. Ad. äfvensom
PresteSt. förkastat förslaget, om rättighet för Const.Ulsk.
alt hos R. St. anmäla skäl lill nedläggande af åtal enligt 106 §
Reg.F., torde 11. o. Ad. finna, alt det nu upplästa alternativet litt.
a hade förfallit.
Ropades ja.
Derefter upplästes alternativet litt. b, hvilket sedan sista riksdag
hvilat till afgörande, för den händelse att 11. St. icke skulle
antaga eller K. M. komme att ogilla ofvanberörde förslag, om rättighet
för Const.Ulsk. att hos R. St. anmäla skäl till nedläggande
af åtal enligt lleg.Fis 106 §.
Den 2C September f. m.
479
Re gerin g sformen.
§ 17.
Konungens domsrätt skall uppdragas tolf af Honom utnämnde
lagkunnige män, hvilka fullgjort Högsta Domstol.
§ 22.
Uti Högsta Domstolen Ej må flera än åtta le
damöter
på en gång- tjenstgörande vara.
§ 10(1.
Finner Utsk. — — — — hvaruti, i st. f. Statsråd, fyra
de äldste Just.råd i dessa fall komma att säte taga — — — —
fastställd varder.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag torde först få i Ståndets
minne återkalla, hurudant förhållandet tillförene varit med de
adelige ledamöterne i Högsta Domstolen. Såsom bekant är, stadgade
1720 års Reg.F., att Rådet skulle vara fördeladt uti 2 afdelningar
eller divisioner. Den ena af dessa afdelningar hade justitie
och utrikes ärendena, och den andra hade krigs och inrikes
ärendena. Den tiden voro Rådets samtlige ledamöter af frälse
män. När Gustaf lil införde 1772 års Reg.F., så bibehölls
den vanliga formen för justitieärendenas afgörande; och när han
1789 upphäfde Rådet, så fann han likväl för godt, att i st. f. Justitie-divisionen
inrätta en Högsta Domstol, till hvilken han kallade
både frälse och ofrälse ledamöter. När 1809 års statshvälfning
inträdde, så stadgades i Reg.F., att hälften af ledamöterne
skulle vara frälse och hälften ofrälse. Den gången ansågs detta
stadgande i grundlagen, efter hvad ledamöter, som då deltogo i
lagstiftningen, upplyste under förl. riksdag när detta mål här förevar,
åsyfta att åt ofrälse personer förbehålla en viss andel uti
Konungens Högsta Domstol. När målet här förehades vid sista
riksdagen, uppträdde äfven en ledamot ibland Ståndet och ansåg
saken nu böra ur samma synpunkt betraktas. För närvar, frågas,
huruvida den föreslagna ändringen är högst nödig och nyttig. Är
hon nödig i afseende på sakförhållanden? Jag skulle tro tvertom.
Då fråga i vårt land uppkommer om R. o. Ad:s bestånd och om
dess inflytande på representationens angelägenheter, så hör man
vanligen klagas deröfver, att R. o. Ad. icke har en viss bestämd
besutenhet, med ett ord, att fideicomisser saknas, och att de som
finnas oftast upplösas, derigenom att de få skuldsättas. Tillåtelse
dertill kan likväl icke medgifvas, utan Högsta Domstolens medgifvande.
Skulle nu denna vara så sammansatt, att ingen frälseman
komme att öfvervara sådana mål, eller ock att ett underlägset antal
af vårt Stånd vore närvar, vid deras föredragning; så synes
det vara temligen troligt, att denna grund för R. o. Adis bibehållande
vid jordens besittning skulle komma att nog mycket undergräfvas.
Vill man sålunda sjelf bidraga dertill, så bör man
bifalla detta förslag, i annat fall icke. En annan fråga är: förekomma
några tillfälliga omständigheter, som påkalla den ifrågavar.
förändringen? Befinnas de frälsemän, som utgöra medlemmar af
Konungens Högsta Domstol, till kunskaper, skicklighet eller rätt
-
480
Den 26 September f. m.
sinnighet, underlägsne de ofrälse ledamöterne af samma domstol?
Jag har icke hört någon sådan klagan föras. Man har någon
gång, särdeles nu sednast, beklagat sig öfver förlägenhet om tjenliga
personer att utnämna, när man måste inskränka sig blott inom
ett Stånd. Men dervid torde böra tagas i betraktande, att det
har varit bland frälsemän allena, som alla ledigheterna sednast
inträffat, så att icke mindre än fem de yngsta Just.råden äro adelige.
Hade samma händelse varit för handen på ofrälse sidan,
så hade troligen samma förlägenhet jemväl inträffat. Jag tror icke
eller, att förlägenheten nu varit tryckande efter som jag ser
platserna vara, såsom jag tror, väl fyllda. Annu en annan fråga
är den: föranleda tidens allmänna förhållanden, att II. o. Ad. gör
detta medgifvande? Jag har redan till någon del förut yttrat mig
härom ; men jag tillägger i öfverensstämmelse med hvad Hr Lefren
i går förklarade, att under det man pockar på eftergift, under
det man hotar oss, om vi icke foga oss efter andras önskningar,
synes liden icke vara inne att något efterskänka. Det är när
fordringar framställas med lugn och hof, som man derpå bör göra
afseende; men icke bör man låta truga sig till eftergifter.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Vid denna frågas behandling,
måste jag först göra mig sjelf den frågan: för hvars räkning,
till hvilkas behof är Högsta Domstolen inrättad ? Ar det för
Svenska folkets i allmänhet, eller är det för ett kastförhållande
enskildt, såsom en talare nyss tyckes hafva åsyftat, och hvilken
som i detta hänseende är den rälta åsigten, lärer icke fordra någon
vidlyftig utläggning, då det icke ens kan vara tvifvelaktigt.
Jag täger mig friheten fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på, huruvida
icke det nu under öfverläggning varande förslaget lemnar en
nödig och nyttig utsträckning åt Konungamakten, för valet till
dessa maktpåliggande embeten. Jag tager mig friheten framställa
till hvars och ens bepröfvande inom detta Hus, huruvida lagfarenheten
för närvar, utgör ett hufvudstudium inom Adelns ledamöter.
För min del tror jag, om jag icke allt för mycket misstager
mig deruti, att Svenska domarecorpsen hufvudsakligast och
till största delen består af ofrälse män, och att det således skulle
för K. M. medföra ett vidsträcktare fält för valet af ledamöter till
Högsta Domstolen, om han endast med afseende på skicklighet och
landets behof af en erfaren domarecorps kunde göra dessa val,
utan alt vara inskränkt, att hålla sig inom en viss samhällsclass,
som otvifvelaktigt lemnar en ganska inskränkt krets i detta afseende,
då halfva antalet af personalen uti nämnde domstol skulle
inskränkas inom II. o. Ad. Vi äro långt ifrån de tider, mine
Hrr, då lagen påböd, att de högsta embeten icke skulle tillkomma
någon vanbörding (såsom det hette), och följaktligen torde man
böra draga i betänk, att ens nämna och ännu mera att åberopa,
om också blott till andemeningen, detta förhatliga, och en försvunnen
tid, mera än den närvar., tillhörande uttryck.
Här har blifvit af en värd talare, uti oförställda ord uttaladf,
att
Den 26 September f, m.
481
att Högsta Domstolens behof af frälsemän skulle i första rummet
afse nödvändigheten alt trygga 11. o. Ad. vid besittningen af deras
gfundegendom, emot de frågor om upplösning af fideicommisse^
s^im stundom förekomma. Jag kan icke ur ett så beskatfadt
yttrande draga någon annan slutsats, än att det afser en partisk
Högsta Domstol, hvarifrån jag ber Gud bevara Svenska folket, så
väl i det ena som andra fallet. Om för öfrigt möjligheten af
denna förmodan skulle medgifvas uti det ena fallet, så måste såsom
ett coroiarium följa, alt den också bör medgifvas för det andra
fallet, under sådana förhållanden, då R. o. Ad:s intressen i
domstolsväg kunna komma i collision med det allmännas intresse.
Jag kan således icke begripa nödvändigheten af ett så beskaffad!
förhållande som det nuvar., ulan tror tvertom, alt den föreslagna
förändringen icke allenast är nyttig, utan högst nödvändig, ty
den är ett biträde lill den valfrihet i denna del, som jag föreställer
mig, att lagstiftande makten ovillkorligen bör lemna Konungen.
Med anledn. häraf, kan jag icke eller anse detta såsom någon
eftergift af privilegier, och om än så vore, så inser jag icke
någon nytta eller fördel uti innehafvandet af något för det allmänna
skadligt privilegium.
Man har här talat om, alt någon eftergift icke vore lämplig
linder en tidpunkt, då man hotar. Det har nästan blifvit en stående
artikel ifrån en viss sida inom detta Hus, att tala om hot,
och man har svårt att förstå hvarthän det syftar, ty jag har åtminstone
inom Huset, under våra öfverläggningar, icke kunnat varseblifva
något sådant, och jag tror icke, att sä litet förstånd förefinnes
hos någon inom Huset, att man skulle vilja försöka en så
vanmäktig utväg, som att använda hotelser lill genomdrifvande
af sina meningar och åsigter. Jag anser likväl detta eviga upprepande
om hot ifrån den andra sidan, vara i högsta måtto otillbörligt;
och lika otillbörligt, som ett sådant hot, om det verkligen
här existerat, hvilket jag alldeles icke märkt. Man har här galt
så långt, att det ifrån några talare, som ofta hafva ordet, har
blifvit ansedt såsom ett bot, dä man vägar taga sig friheten alt
ens nämna, att 3 Stånd afgjort en fråga, hvarom R. o. Ad. discuterat,
och att ett hot ligger deruti, alt någon ledamot fäster afseende på hvad
en så afgjord pluralitet inom folkrepresenlationen, som tre Stånd,
funnit nyttigt och godt vara. Att man tager detta för hot och
vill göra det till motiv för sitt handlingssätt, anser jag vara högst
olämpligt. Jag gör ingen hemlighet deraf, mine Hrr, att ännu
ingen sådan händelse har förefallit, hvarvid jag skulle dragit i
betänk., att finna mig mycket hindrad, då tre Stånd beslutat, att
här å bane bringa ett motstånd till dessa tre Stånds mening. Jag
nekar icke derföre, att möjligheten kan inträffa, och dä lofvar jag
att vara lika så mån om bevarandet af det allmännas fördelar, som
någon annan; men att förskottsvis och i förväg vilja antaga dessa
anledmr att ställa delta Hus emot de öfriga Stånden, tror jag
icke för min del vara det rätta. Mine Hrr! jag tror icke att detta
är nyttigt för vår existence såsom Stånd, ty jag befarar, att
2 H. 61
482
Den 26 September f. m.
R. o. Ad. ar långt ifrån alt äga något öfverskott af välvilja alt
inom den allmänna opinionen påräkna; och denna allmänna opinion
är dock någonting, den är en makt, ty folkets röst är Guds
röst, mine Hrr. Detta är ett ordspråk, som vi länge hafva hört,
och ifrån hvilket vi icke ostraffade få aflägsna oss. På alla dessa
grunder tillstyrker jag bifall till betänk.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Redan vid sista riksdagen
stridde jag med så mycken förmåga, som i min ringa makt
stod, emot det i fråga var. förslaget. Det lyckades icke. Förslaget antogs
afR. o. Ad. såsom hvilanda till grundlagsenlig behandling vid
denna riksdag. Jag hoppas dock nu, att R. o. Ad. skall noga betänka
sig, innan detta förslag antages. Jag inser icke nu mera än fordom något
skäl att afsäga oss den fördel, att alltid (i ledamöter af vårt Stånd
skola hafva säte i Högsta Domstolen. Dä det år 1809 stadgades,
att Högsta Domstolen skulle bestå af hälften frälse och hälften ofrälse
ledamöter, sä skedde det just derföre, att det ansågs vara
en fördel för de ofrälse, ty man fruktade att det eljest skulle blifva
endast frälse ledamöter uti denna domstol. Deremot tror jag,
att stadgandet nu bör bibehållas, till fördel för R. o. Ad., ty nu,
eller åtminstone i en framtid, kan man möjligen få skäl att frukta,
att del i Högsta Domstolen icke blefve någon ledamot, som är
adelsman, om betänk, antoges. Jag inser icke hvarföre R. o. Ad.
skulle afstå denna fördel, ty om det vore en fördel för de ofrälse,
sä skulle det på intet villkor komma i fråga att upphäfva stadgandet;
detta är otvifvelaktig!.. Den siste värde talaren har frågat,
om Domslolarne äro till för folkets skull eller för R. o. Ad:s.
Ätt de äro lill för folkets är otvifvelaktig!, men jag skulle likväl
tro, att adliga ledamöter af Högsta Domstolen kunna bevara folkets
räll och dämma i enlighet med lag, lika väl som ofrälse ledamöter.
Samme värde talare har på det högsta ogillat de yttranden
om hot, sorn här blifvit fällda. Det är väl sant, att hotet icke
■ägt rum inom detta Hus; men att det dock verkligen har ägt
rum, och hvarifrån det kommit, det vet hvar och en. För min
del kan jag aldrig gä in på alt rösta efter hot. Annu ett skäl
måste jag anföra, hvarföre man så mycket mera kan bibehålla det
gamla uti Högsta Domstolens organisation, nerol, att om det saknas
passande personer af R. o. Ad., så står det i Konungens makt
att adla dem han vill välja, och sedan insätta dem uti domstolen.
Något hinder finnes således icke i nu gällande stadgande för
K. M. att till Just.råd utnämna hvem han anser tjenligast. Jag
afstyrker på det högsta bifall till förslaget.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Om det äfven vore en fördel för
R. o. Ad. att bibehålla ett stadgande i grundlagen, som nu finnes,
ang:de Högsta Domstolens sammansättning, så skulle jag för min
del derpå icke göra något afseende. Väl inser jag den historiska
gängen af liela delta stadgandes tillkomst, men jag måste bekänna,
att detsamma i min tanka saknar all rättsgrund. Jag ser
icke eller, att de skäl som här blifvit anförda emot förslagets antagande,
förtjena att sättas upp emot det högsta af allt, som är
Den 2(5 September f. m.
483
rätten, ty ilon måste vi alla respectera, och jag vet ingen säkrare
grund för Statens bestånd och för alla de förhållandens bestånd,
hvilka äro ytterst ömtåliga uti en Stat än rättens bibehållande.
Deruppå aktar jag således framför allt, och det är på denna grund,
som jag för min del förenar mig med dem, hvilka talat för bifall
till betänk. Jag inser icke, att del vore rätt att bibehålla det
nu existerande förhållandet, äfven om derigenom ett särskildt intresse
bevakades i Högsta Domstolen, hvilket jag för min del icke
tror, och hvilket jag skulle anse för ett stort fel uti denna
domstols organisation. Jag har icke föreställt mig, alt något hot,
om det föreföll, skulle kunna inverka på 11. o. Adis beslut; tvertoiii
skulle det. coucentrera delta Stånds kraft. Jag har icke märkt
något hot, och gör således derpå intet afseende; och dä jag egentligen
icke finner några skäl här vara anförda, som kunna jemföras
med det af billighet och rätt, så får jag på det högsta tillstyrka
11. o. Ad. alt antaga den föreslagna förändringen.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag kan icke afhälla
mig ifrån alt börja med en lyckönskan till Ståndet, alt vi ömkligen,
om jag icke misstager mig, och med undantag af de få uppskjutna
punkterna, hunnit till det sisla af de snartsagdt oräkneliga
förslag till grundlagsändringar, sorn af förra riksdagens Const..-  Utsk. blifvit ät våra öfverläggningar förbehållne. Del sista är likväl
icke det minst vigliga, och jag anhåller, alt äfven ä min sida,
utan anspråk att inverka på andras omdöme, likväl inför 11.
o. Ad. fä uttala mitt. Jag tror nemi., att della förslag icke bör
antagas, och skall anföra mina skäl, ehuru de lill en del redan
blifvit IVamlagde af de talare, som före mig uppträdt.
Det skäl, som anföres flir detta förslag lill borttagande af elt
stadgande, som från början tillkommit till ofrälse Ståndets fördel,
lärer hufvudsakligen vara den nödvändighet, hvari Regeringen skall
stundom hafva varit försatt, att inom en för trångt begränsad
krets inskränka silt val, vid återbesättande af lediga platser i Högsta
Domstolen. För alt med full sakkännedom kunna bestämma
min åsigt af denna fråga, skulle jag behöfva att upplysas, om denna
svårighet mött endast vid tillsättningen af frälse ledamöter?
Jag skulle annars tro, att förra Const.Utsk. tilläfventyrs misstagit
sig om rätta orsakerne till bristen pä candidater till dessa embeten.
Jag tror att de sanna skälen torde böra sökas: l:o i missförhållandet
emellan lönevillkoren och lefnadsbehofven, beräknade
med afseende pä embetets värdighet, ansvar och besvärlighet; 2:o
i den, genom originalitet utmärkta inrättning, som i 103 § Reg.-  F. omförmäles; 3:o i den allmänna och gränslösa beundran, som
af bergade personer hyses för en viss annan oförbätterlig grund
lag;
en beundran, ät hvars njutning, på andras bekostnad, man
hellre i stillhet öfverlemnar sig, än att man sjelf uppträder på
de slippriga embetsbanor, hvarest grundlagens verkningar mera
omedelbarligen rönas och förspörjas..
Man hörer äfven anföras, att vid tjensters tillsättande det
är orimligt att något afseende, i hvilket full som helst, fästes ä:
484
Den 26 September f. m.
födseln; och jag liar höft yrkas, i sammanhang härmed, alt förändringen
borde ske, emedan den öfverensstämmer med rätt.
Mina Hrr! Skulle vi här företaga oss att besvara den frågan: hvad
ar rätt ? så befarar jag att det skulle föra oss alldeles för långt
från ämnet. En talare, som jag högt värderar, har ur denna
synpunkt försvarat ifrägavar. förslag. Till den värde talaren sjelf,
säkert icke den minst bildade inom Ståndet — långt derifrån —
hemställer jag, om han skulle åtaga sig att, utgående från en philosophisk
ståndpunkt, här deducera hvad som ärrätt? åtlyda under
lagen — för oss är lagen rätt. Dock gillar äfven jag, i allmänhet,
nyssnämnde af våra grundlagar stadgade förnuftsenliga grundsats;
jag tror likväl, att om de låtit qvarstå delta enda undantag, så
har det icke skett utan orsaker. Dessa orsaker vill jag likväl nu
lemna å sido; äfvensom jag ej vill undersöka, huruvida en, ur embetsmannaclasscn
lill sä stor del härstammande adel verkligen
må anses för en, i något så rätt väsendtligt afseende, afskild class;
eller lägga synnerlig vigt pä den anmärkn., att de 6 frälse ledamöterne
i Högsta Domstolen skulle kunna samteligen vara födde
ofrälse. Jag vågar deremot påstå, att så länge domareplatser
till tiodubbelt antal finnas, från hvilka Adeln, ehuru i manga fall
lydande under deras domvärjo, är genom födseln utesluten, kunna
billi g hets skäl emot dess rätt till ö rum i Högsta Domstolen
omöjeligen med fog göras gällande. Jag behöfver icke erinra, att
dessa platser äro ulla borgmästare-embeten i riket.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Här har redan förut
blifvit yltradt, att dä det ifrägavar. stadgandet i grundlagen
antogs, så var det icke till förmån för R. o. Ad., utan till förmån
för ofrälse ståndspersoner. Della var en concession åt kastintresset,
såsom en talare sedermera uttryckte sig, hvilken R. o.
Ad. då gjorde; men deraf att R. o. Ad. då gjorde denna concessiou
ät kastintresset, följer alldeles icke, att R. o. Ad. skall sedermera
söka åt sig bibehålla någon kastfördel i strid emot det
allmänna. Om nu tiderna hafva så förändrat sig, alt det icke vidare
är för den samhällsclass, till hvars fördel stadgandet i grundlagarne
infördes, nödvändigt att hafva skillnaden emellan frälse
och ofrälse ståndspersoner bibehållen; så skulle jag icke tro, att
det vore med R. o. Ad:s värdighet öfverensstämmande, att vilja
omvända förhållandet och få stadgandet såsom eli försvarsmedel ät
sig bibehållet. Derest icke förtjensten kan åt R. o. Ad. bibehålla
platsen, må andra intaga den, som äro deraf mera förtjenta. Om
genom detta stadgande och den förvaltning, som under den förflutna
tiden här i Sverige varit rådande, allmän bildning och skicklighet
vid tjenslers tillsättande i allmänhet gjort sig gällande; till
följd hvaraf numera ett tillräckligt antal skicklige män i alla samhällselasser
finnas; så är detta ett bevis, som, kanske mer än något
annat, vittnar om den förgångna Styrelsens förtjenster om fäderneslandet.
Alt den sanna förtjensten må vid valet fä göra sig
gällande, derför tror jag icke att R. o. Ad. vill lägga hinder i vägen.
Det förslag, som här nu är framstäldt, är rättvist. Det är
Den 2G September f. m.
485
rättvist för det allmänna, emedan det allmänna måste hafva anspråk
särdeles på domareplatser, att de varda med de skickligaste
personer besatta. Det är rättvist för de sökande, emedan dessa
icke böra, vid ansökan till tjenster, hafva någon annan grund att
åberopa än skicklighet och förtjenst. Att personer med skicklighet
och förtjenst skola åsidosättas, för det att de äro af frälse eller
ofrälse börd, dä ledigheter, vare sig efter frälse eller ofrälse
ledamöter, i Högsta Domstolen uppstår, anser jag orättvist. Rättvisan
ligger deruti, att för Svenske män rättigheten att, utan afseende
pä hörd, söka och erhålla platser och dertill komma i åtanka
i män af sin skicklighet, är allmän. Det har visserligen
blifvit af en värd talare erinradt, alt ett undantag ifrån detta stadgande
finnes, ett undanlag lill skada för R. o. Ad., nemi. det att
BorgareSt. uti sina privilegier har fått sig försäkradt, att icke fä
sig påtrugad någon adelsman. Delta stadgande innefattar visserligen
en orättvisa på andra sidan, men man bör icke tro, att ett
sådant stadgande skall länge qvarstå under en Regering, som har
tagit till sitt valspråk sanning och rätt, och som, om vi fä tro
hvad vi dagligen höra, åtnjuter särdeles stora sympalhier uti de
tre öfriga Stånden. Ett förslag utgånget från denna Regering lill
ändring af stadgandena i detta afseende, skulle säkerligen af de andra
Stånden med välvilja emottagas, och då är den öfverklagade
olägenheten häfven. Här är visserligen icke för närvar, någon af
Konungens rådgifvare tillstädes, som kan, på sätt som skett i flere
andra fall, tillkännagifva för R. o. Ad., huruvida i delta fall
anledn. är att förmoda, det någon snar rättelse ifrån Regeringens
sida vore att förvänta; men dä förslaget ingår till K. M:s höga
stadfästelse, komma säkerligen dessa ledamöter alt icke underlåta
att fästa Konungens höga uppmärksamhet på det förhållande, sorn
i detta afseende påkallar rättelse. Jag skulle tro, alt R. o. Ad.
kan med trygghet öfverlemna denna omsorg åt Regeringen. För
min del finnér jag således icke något skäl att afstyrka bifall, utan
anhåller att R. o. Ad. måtte lemna samtycke till ifrågavar. grundlagsförslag.
Hr Printzenskjöld, Carl: I motsats emot den siste värde
talaren, får jag för min del afstyrka förslaget. Jag förutser
visserligen, att jag i detta fall får med dem, som tänka lika med
mig, dela samma öde, att nemi. anses vara allt för kär i kaslintressct,
för alt vilja medgifva några concessioner; men jag får
vördsamt påminna derom, alt förliden gårdag en med denna i det
närmaste likartad fråga här var under öfverläggning. Utgången
af denna fråga visade, att majoriteten då ansåg de skäl gilltiga,
som anfördes för R. o. Adis bibehållande vid de prerogaliver, som
uti grundlagen blifvit Ståndet tillagda. Jag förmodar, att denna
samma majoritet, om den nu finnes tillstädes, skall uti förevar,
fråga också hafva lika tänkesätt. Man vill, såsom raan förliden
gårdag äfven yttrade, pocka på upphäfvaude af än det ena och än
det andra af våra få ännu återstående prerogativer, för alt slutligen
komma derhän, att desto lättare kunna upphäfva R. o. Ad:s
Den 26 September f. m.
existence såsom RiksSt. Medgifvas alla dessa eftergifter, så kommer
man också slutligen, utan sin egen vilja, till ett sådant mål,
och hvad följd det skulle medföra för fäderneslandet, det torde
framtiden säkrast komma att visa. Man har här likaledes i afseende
på det omtalta hotet sagt, att man icke inom detta Husfunnit
något tecken till att sådant vore å färde. Jag vill icke
yttra mig härom. Måhända har exemplet äfven inom detta Ständ
icke varit aflägse; men att hotet finnes till i verkligheten, derom
kan öfvertygelsen icke länge blifva oviss, då man ser de tidningar,
som påstå sig föra folkets talan, öppet förklara, att R. o. Ad:s
rättigheter hafva med väld blifvit inkräktade, och att de derföre
också med väld kunna återtagas. Den popularitet, som man eftersträfvar,
värderar jag ringa. Tidernas erfarenhet vittnar derom,
alt den som blifvit upphöjd i dag af det allmänna ropet, har
den följande dagen af detsamma blifvit förkrossad. Om man här
kunde tillämpa, att ”folkets röst är Guds röst”, så skulle jag visserligen
medgifva, att man hurde göra en concession åt dess önskan
; men felet är det, att denna folkets röst, som man åberopar,
är ingen annan än de tidningars, hvilka egenmäktigt upphäft
sig till målsmän för folket, och jag blir åtminstone icke ibland
dem, som akta pä deras fordringar. Gör man det och hegar man
den förvillelsen, att tro, det de opinioner, som af dessa sjelfskapade
organer för den allmänna rösten kringspridas i landet, innefatta
uttrycken af det högsta rätta i samhället och att man bör
handla derefter, sä fruktar jag att med detta högsta rätta icke torde
blifva särdeles välbcstäldt. Föröfrigt har en värd talare ganska
rikligt anmärkt, att det torde vara svårt nog att definiera hvad
som är högsta rätt. Med tillämpning deraf på närvar, fall, tror
jag det rätta bestå deri, alt man låter de lagar gälla som finnas,,
så länge man icke har bestämd visshet och af erfarenheten blifvit
öfverlygad derom, att de äro onyttiga och skadliga.. Nu har ingendera
delen här blifvit ådagalagd. Således vet jag ej hvarföre
R. o. Ad. skulle vilja eftergifva cn rättighet, sorn blifvit Ståndet
genom grundlagen försäkrad, och så mycket mindre hör detta ske
så länge det förhållande existerar, att inom ett helt Stånd det
privilegium uteslutande gäller, att R. o. Ad. icke får bekläda några
domaresysslor inom detta Stånds domsomräde. Jag afstyrker
således bifall till förslaget.
O
Gr. Spens, Jacob Melcher: Åtskilliga förgrde talare hafva
vida fullständigare, än jag skulle kunna göra det, utvecklat
denna fråga ur rättsgrunder. Det återstår blott således för mig,
att förena mig med dem, som af sådan anleda, tillstyrkt bifall
lill förslaget. En enda anmärkn. skulle jag blott vilja tillägga.
Den rörer icke den af de föregale talarne alldeles uttömda delen
af ämnet, utan angår verkligen det s. k. kastintresset, ehuru litet
jag älskar eller rättare ehuru mycket jag afskyr detsamma. Det
är nemi. alldeles nödvändigt, på det att det s. k. frälset och ofrälset
må blifva, såsom man plägar säga, lika lottade i detta afseende,
och kunna sägas hafva lika rättigheter, alt genom en förän
-
Den 26 September f. m.
487
'öring i grundlagarne den inskränkning, som nu gäller icke blott
för K. M., utan äfven för R. o. Ad:s fördelar, om dessa kunna
anses bero på att Adelsmän sitta i Högsta Domstolen, blir undanröjd,
genom antagande af detta förslag, eller också genom en annan
förändring i grundlagarne, hvilken vid denna riksdag då borde
föreslås, och först vid den nästa kunde antagas, K. M. lemnäs
öppet att om, vid ledighet efter ett ofrälse Just.råd, den person
flan dertill skulle finna vara skickligast, vore af frälse Stånd, K.
M. då må äga rättighet att befria denna person från adelskapet;
likasom Ilan äger rätt att, när han i motsatt fall linner en sådan
person af ofrälse Ständ, adla densamma.
Frih. von Döbeln, Napoleon: Jag tillstyrker, att R. o. Ad.
måtte antaga denna ifrägavar. förändring, helt enkelt af den orsaken,
att K. M. vid Statsrådsledamöters utväljande redan har
fritt val emellan frälse och ofrälse; och då detta fall är alldeles
analogt dermed, så får jag på sådan grund vördsamt tillstyrka,
att R. o. Ad. täcktes antaga förslaget.
Ilr von Troil, Emil: Man har ganska riktigt anmärkt, alt
det stadgande, hvars uppphörande nu är i fråga, tillkommit såsom
ett skydd för de ofälse Stånden. Dessa samma Stånd hafva nu
för sin del beslutat stadgandets upphörande. R. o. Ad. behöfver
således vid sitt besluts fattande icke vidare på dem fästa något
afseende, då de sjelfve förklarat, att det forna skyddet numera
icke är för dem behöflig!. Det återstår således att betrakta frågan
i afseende på fäderneslandet i sin helhet och i afseende på
R. o. Ad. I det förra afseendet bekänner jag, att jag för min del
anser såsom ett af de vackraste bud i vår grundlag, det stadgande
som befinnes i Reg.F:s 28 §, att Konungen vid befordringar
icke behöfver fästa afseende på något annat än sökändernas förtjenster,
men icke på deras börd. Ett partielt undanlag derifrån
har likväl hittills ägt rum i fråga om Just.råders tillsättande. Det
är borttagandet häraf, som är föreslaget. Man har här omtalat
svårigheten att vid dessa platsers tillsättande stundom finna passande
candidater, och detta kan visserligen hafva ägt rum af tillfälliga
orsaker. Det må äfven vara möjligt, alt det kan vara
lika svårt att erhålla cn passande ofrälse som en frälse; men det
står likväl klart fast, att ju mera man afdelar candidaterna i särskilda
calhegorier för särskilda afdelningar, desto svårare skall
det blifva att för särskilda fall finna tjenliga personer. Det kan
ju hända, att då ett frälse Just.råd skall nämnas, finnes god tillgång
på ofrälse candidater, men ej på frälse, och tvertom. Något
skäl alt bibehålla det ifrågavar. sladgandet, finner jag icke eller
i folkets allmänna intresse. Jag tror att, med samma förtroende
som man till Konungamaklen öfverlemnar att utnämna till
alla andra högre embeten, kan man äfven här till densamma öfverlemna
att vid de högsta domareplatserna välja, eftersom Den
rättvisast och nyttigast pröfvar, inom den ena eller den andra
folkclassen. Man har visserligen sagt, att folkets fördel sknlle
kunna lika väl skyddas af frälse ledamöter som af ofrälse, och
4S8
D*n 20 September f. m.
visserligen tror jag att frälse Just.råder låta sig rättvisan vara lika
angelägen, sorn de ofrälse; men jag tror också, att samma pligt
blifvit lika väl utöfvad af de ofrälse.
Hvad åter beträffar It. o. Ad. särskildt, så tror jag, att om
man betraktar frågan närmare, så skall man finna, att, om det
äfven kan anses vara en fördel att vissa platser i Högsta Domstolen
besättas med frälsemän, denna fördel, genom den föreslagna
förändringen skulle snarare ökas än minskas. Hvad har man för
anledn. att tro, att Högsta Domstolen skulle komma att bestå af
endast ofrälse ledamöter. Detta är, jag vågar säga del, en ovärdig
insinuation, som blifvit framkastad emot den högsta makten. Om
man likväl vill antaga, att denna högsta makt skulle hafva större
sympathier för den ena samhällsclassen än för den andra, så finner
jag för närvar, ingenting som hindrar Regeringen att besätta
hela Högsta Domstolen med ofrälse personer, allenast den adlar
sex af dem. Deremot går det ej an för Regeringen att besätta
hela Högsta Domstolen med Adelsmän, emedan den icke kan
fråntaga sex af desse det adelskap, som de redan hafva.
Vidare förekommer ett besynnerligt förhållande i afseende på
de adcliga ätter, som efter 1809 blifvit adlade, och af hvilka
blott en i sänder är Adelsman. Om nu en jurist, tillhörande en
sådan ätt, medan bufvudmannen ännu lefver, befordras till Just.-  råd, så ingår han på ofrälse sidan i Högsta Domstolen. Dör sedan
bufvudmannen, så blir Just.rådet, om han är närmaste ättemän,
Adelsman. Om då icke någon ledighet finnes bland frälse
ledamöterne i Högsta Domstolen, huru skall man då bete sig? Icke
kan han vidare sitta der såsom ofrälse ledamot, och icke eller såsom
frälse. Han måste således antingen afsäga sig adelsskapet,
eller afgå från Högsta Domstolen. Denna omständighet tror jag
icke bör lemnäs utan allt afseende. Man har sagt, att det vore
nyttigt för delta Stånd, att vissa Adelsmän sitta i Högsta Domstolen
för afdömmande af frågor ronde fideicommisser. Att börja
med torde jag få erinra, att fideicommisserne icke uteslutande
tillhöra Adeln; det finnes äfven fideicommisser inom ofrälse slägter.
Alt nu vilja framkasta, vare sig mot frälse eller ofrälse ledamöter,
den insinuationen, att de vid sådana frågors afgörande
skulle dömma i sitt Stånds intresse, i st. f. att dömma efter hvad
de ansågo vara rätt, skulle i alla fall innebära en misstanke om
icke mindre än mened, örn brott emot deras domare-ed, hvilken
är till den grad ovärdig, att jag hade önskat, att någon sådan
icke blifvit framkastad.
Vidare har man sagt, att det vore svårt att afgöra hvad som
är rätt i allmänhet. Det är visserligen sant; men R. o. Ad:s
öfverläggningar äro redan tillräckligt vidlyftiga, och ville man här
framställa, såsom jag tyckte det yrkades, en hel philosophisk afhandling
om hvad som i allmänhet är rätt, och densamma sedermera
skulle discuteras, så skulle denna discussion måhända icke blifva
slut på år och dag. Således torde vi kunna inskränka oss till
hvad som i förevar, fall ur rätt och nyttigt, och det är detta
som
Den 2G September f. m.
489
som jag sökt göra. I öfrigt framställdes den nog summariska satsen
: ”Vi lyda under lagen, för oss är lagen rätt”. Detta är visserligen
en sats som är ganska vacker, och som äger sin tillämpning,
då man handlar såsom medborgare eller såsom embetsman.
Deremot är denna sats alldeles icke tillämplig, då man handlatsåsom
lagstiftare. Vill man då säga: ”för oss är lagen rätt”, så
innefattar detta en sådan grad af conservatism, att jag ingalunda
tror, att den värde talaren sjelf vid närmare eftersinnande skulle
vilja vidhålla den satsen. Lagstiftarens pligt lärer väl icke vara alt
utan pröfning bibehålla lagen sådan den är, utan alt efterse om
den är god, och i sådant fall bibehålla den, men i motsatt fall,
sä myckel det af honom beror, söka att förbättra densamma.
Vidare har man ånyo framkommit med skäl, som fått en
viss stereolypisk natur, nemi. att man skulle hafva pockat och hotat.
Jag bekänner för min del, att jag icke kunnat förmärka
hvarken något pock eller någon höielse från det ena eller andra
hållet. Skulle framdeles något sådant verkligen förekomma, så
förmodar jag, att detta Stånds ledamöter, sin bestämmelse likmätigt,
såsom de under föreg:de tider stundom haft tillfälle all visa,
icke lära underlåta att hafva hvad man kallar hjertat på rätta
stället. Att deremot då ingen fara är för handen sjelf skapa
spöken, för att mot dem få visa sin manhaftighet, det erinrar
nog mycket om den der tappre och snillrike riddaren, som gjorde
anlopp mot väderqvarnen. Man har visserligen uppgifvit, att i
någon tidning ett slags hot skall hafva varit framkastadt; men
jag hemställer, huruvida det är R. o. Ad. värdigt alt derå fästa
afseende, äfvensom hvart det skulle leda om Ståndet ville såsom
grundsats antaga, att så snart en tidning hotar, för att framtvinga
ett beslut, så skall Ståndet besluta tvert emot. Det skulle då
icke behöfvas mer, än att framställa en motsatt hotelse, för att
få Ståndet alt gå in på hvad man önskade. Jag skulle tro, att
detta är sådana småsaker, hvaremot Ståndet bäst iakttager sin
värdighet med att lemna dem helt och hållet utan allt afseende.
Hr Rosenblad, Bernhard: Gr. Mörner har så väl framställt
de skäl, som tala för bifall till i fråga var. förslag, att jag har
ganska litet alt tillägga. Jag anser mig likväl böra fästa uppmärksamheten
pä hvad Hr Lagerhjelm redan anfört, nemi. att
det stadgande, som nu är i fråga att uppbäfvas, härleder sig ifrån
ganska beklagansvärda orsaker, nemi. ifrån en tid, dä olyckliga
förhållanden hade inom vårt land splittrat passionerna uti s. k.
frälse och ofrälse sympathier. Jag tror, att ju förr vi kunna öfverlemna
detta åt förgängelsen dess bättre göra vi. Svenska folket
är för närvar, pä intet sätt deladt uti frälse och ofrälse medborgare;
R. o. Ad. utgör väl ett RiksSt., men enligt 1 § Riksd.-  Ordn. är det Svenska folket, som 11. o. Ad. representerar, och
icke endast frälseclassen. Jag tror, att den som opartiskt betraktar
R. o. Adis beslut och handlingssätt vid alla riksdagar och
specielt vid detta riksmöte, skall finna, att R. o. Ad. vid sina bc
2
II. 02
400
De o 20 September f. m.
sluts fattande mera afser Svenska folket i allmänhet, än Ståndet
enskildt. Vidare tror jag, alt det aldrig någonsin hos K. o. Ad.
kan komma i fråga, att nian, vid stiftande af lagar och aldra
helst af grundlagar, skulle taga sin egen fördel i betraktande;
men om man kunde förutsätta detta, sä skulle det snarare blifva
ett skäl för antagande af ifrågavar. förslag. R. o. Ad:s styrka
under alla tider, det som, äfven under den tiden då bördsfördomarna
voro som starkast, gaf Svenska Adeln ett så utmärkt företräde,
är just att den rekryterats med alla utmärktare förijenster,
som inom samhället uppstått. Man bör förutsätta, att de personer,
som kunna erhålla det utmärkta förtroendet af Konungen att
kallas till rikets högsta domare, till hans Just.råd, skola äga de
förijenster, att de enligt 37 § Reg.F. äro förtjenta att upphöjas
i adligt Stånd. R. o. Ad. bör dä så mycket mera kunna påräkna,
att se sig stärkta och hedrade genom tillträde af nya värdiga
kraftfulla medlemmar. Jag förenar mig med dem, som yrka bifall
till betänk.
Frih. Rehbinder: Det var egentligen med afseende å Hr
Gr. Mörners yttrande, sorn jag begärde ordet. lian har nemi.
sagt, att billighet och rättvisa, så väl emot folket som emot embetsmännen,
skulle fordra, alt della förslag antoges. Hvad beträffar
billigheten emot de sednare, så vågar jag bestrida att Gr. Mörner
har rätt häruti. Det är redan förut ganska riktigt anfördt,
alt alla borgmäslare-embetena äro stängda för adelsmän; monicke
nog dermed, äfven magistratssecret.tjensten, rådmans- och kämnerspreses-
tjensterna m. fl. äro stängda för 11. o. Ad. Om rättvisa
och billighet ägde rum, sä borde förra riksdagens Const.Utsk. hafva
föreslagit, icke blott att dessa G frälseplatser i Högsta Domstolen
skulle upphöra, utan äfven att BorgarcSt. icke vidare skulle
hafva den rättighet, att endast ofrälse personer skola komma i
fråga lill ofvannämnde tjensler. Om man i sammanhang med
ifrågavar. stadgande äfven föreslagit nämnde förändring, så hade
rättvisa och billighet fullt ägt rum. När ett sådant förslag inkommer,
må vi då antaga det, såvida de ofrälse Stånden äfven
gä in derpå; men förr anser jag icke att vi böra göra det.
Sedan Gr. Mörner yttrat sig, har Ilr von Troil haft ordet
och behagat tala om insinuationer, som ovillkorligen skulle komma
mig till last. Han har nemi. sagt det vara en ovärdig insinuation,
att förutsätta möjligheten af att ingen adelsman skulle komma
in i Högsta Domstolen. Jag skulle önska, att Hr von Troil
en annan gång bättre vägde sina ord, och anser det icke behörigt
af honom att yttra något sådant om en ledamot i detta Stånd.
Hr von Troil har begått en lika stor ovärdighet, som jag, ifall
det var någon sådan å min sida, ty han har sagt, att Konungen
kunde adla alla som vunnit inträde i Högsta Domstolen. Jag tycker
att detta är precist detsamma som jag yttrat. Således skulle
jag tro, att Hr von Troil vederlagt sig sjelf, då jag förmodar, att
det icke varit hans mening att yttra något ovärdigt.
Hr von T roil, Samuel, Gustaf: De flera medlemmar
B c n 2G September f. nr.
401
af 11. o. Ad., som talat för bifall till ifrågavar. förslag, hafva, enligt
min tanka, så tydligt uttryckt alla fördelarne af förslagets antagande,
att jag skulle anse det. vara orätt att upptaga R. o. Ad:s
tid med några ytterligare deduclioner i ämnet. Jag anhåller således
endast att fä förklara, att jag instämmer med dem, och jag
tror, att det är nyttigt, att det star Konungen öppet att kunna
utse deni han finner skickligast af domarecorpsen att bekläda ledigblifna
platser i Högsta Domstolen, utan att behöfva göra afseende
på huruvida dessa personer tillhöra frälse- eller ofrälseclassen,
och att det dessutom, hvad B. o. Ad. beträffar, måste vara en
klok åtgärd att antaga förslaget, då det naturligtvis skulle kunna
tydas såsom en partisk dom i egen sak, om de förkastade detsamma.
Jag begärde egentligen ordet i anledn. af en värd talares
yttrande, att R. o. Ad. genom sitt beslut i gårdagens plenum ådagalagt,
att R. o. Ad. ville bevara sina prerogativer, och att den
värde talaren hoppades, alt i fall denna majoritet äfven i dag vore
tillstädes, b.orde den söka göra samma åsigt gällande. Jag skulle
tro, då R. o. Ad:s åtgöranden vid denna riksdag skola komma att
i en snar framtid bedömmas, att de skola fä det beröm de förtjena,
men vi måste då akta oss alt gå ifrån den åsigt, att man
bör handla rätt, utan att bry sig om hvad som derom säges;
och detta göra vi icke, om vi vid ett tillfälle som detta dömde
så partiskt i egen sak och sökte afvända ett förslag, som är slödt
på så billiga och rättvisa grunder. Jag röstar för förslaget.
Frih. Cederström, Anders: Jag instämmer med dc föreg:de
talare, hvilka yrkat bifall till ifrågavar. förslag. Man har åberopat
Adelns prerogativer, men man har ej jemfört dessa prerogativer
med Svenska folkets rättigheter. Skulle dessa komma i collision
med hvarandra, så tror jag, att Adelns rättigheter böra vika
för det hela. Lagarnes helgd är grunden för ali belåtenhet
och allt välstånd ; men för att ernå detta mål, måste man, näst
införande af nyttiga lagar, afse domarecorpsens oväld och skicklighet.
Jag skulle derföre tro, att om man icke kan bevisa, alt hos
Adeln förefinnes en större skicklighet i do mar c vä rf, än hos de öfriga
class*erna, sä bör man icke eller med skäl kunna påstå, att
Adeln företrädesvis skulle innehafva de förnämsta doraare-embetena
i riket. Dessutom hafva flera talare ådagalagt, att Adeln sjelf
skulle lida, om Högsta Domstolens sammansättning till följd af nu
gällande grundlagsbud kommer att blifva sådan, att de ofrälse ledamöterne
skulle få mera anseende än de adeliga, och hela landet
komma att förlora, derigenom alt måhända de skickligaste och
ändamålsenligaste personer, till följd af det nu gällande stadgandet,
ofta måste förbigås. Af dessa skäl tror jag, alt såväl Adeln som
alla andra medborgare skulle vinna pä att detta stadgande blefve
upphäfdt. Hr von Hartmansdorff har hemställt, huruvida de frälse
ledamöterna i Högsta Domstolen vore oskickligare än de ofrälse.
Detta torde vara nog svårt att afgöra, och jag för min del tror,
att de äro skickliga alla; men deraf följer visserligen icke, att icke
i en framtid stora svårigheter kunna uppslå att fä skickliga per
-
492
Den 26 Sep t emi) er f. m.
söner, elen ena gången Iliand de frälse och den andra gången bland
de ofrälse, och rättvisan bjuder att söka förtjensten der den finnes.
En annan värd talare, Frih. Rehbinder, har fruktat, attoni
delta stadgande skulle antagas, i en framtid ingen adelsman skulle
blifva ledamot af Högsta Domstolen. Om något sådant vore att
befara, det jag ingalunda tror, så skulle det just aldramest tala
för ett sådant stadgande, som det föreslagna; ty i sådant fall funnes
ingen ledamot af Adeln, som vore skicklig alt bekläda ett
sådant embete, och då vore det hardt för Konungen alt ändock
nödgas bland frälse personer utdela så höga förtroenden.
Frih. Palmstjerna: Jag måste anhålla om Ståndets undseende,
att åter jag för några ögonblick begärt ordet, egentligen
för alt besvara eli yttrande af Hr von Troil, Emil, hvilket i sanning
är förtjent af ett svar, på det att mina ord icke måtte alldeles
missförstås. Dä jag sagt, att för oss är lagen rätt, så har
jag menat, alt för alla medborgerliga förhållanden, äfven för lagstiftningsfrågor,
är rälta utgångspunkten den gällande positiva rätten,
d. v. s. lagen. Att ett högre mål måste föresväfva lagstiftaren,
är mig icke obekant, men att fullt redovisa för sig sjelf detta
mål, i hela dess vidd, det är ett svårt problem, och jag befarar,
att minsta antalet försökt att lösa det för sig sjelfva på ett tillfredsställande
sätt. Dessutom, för att lyckas uppnå delta mål,
behöfver man noga akta sig för misstag om den väg, som leder
dit. Tager man en annan utgångspunkt än den lag som består,
upphör man att erkänna den för räll, till dess den ändras och
upphäfves, då är man inne på den falska väg, som förer till undergång.
Äler än tillräckligt bekräftas denna sanning af erfarenheten.
Ju mindre dessutom man pä philosophisk väg och genom
grundliga undersökningar gjort sig reda för det yttersta målet,
dit menniskoslägte! skall sträfva, ju mindre man derföre gjort
sig reda, desto vigtigare, desto svårare, deslo förskräckligare skola
dessa villfarelser blifva. Sådan har egentligen min mening varit
med de ord, som jag i korthet yttrade, utan alt kunna fullständigare
utveckla mina åsigter, hvarken dä eller nu, emedan jag
icke anser denna bänk vara rälta platsen, äfven om jag hade den
egenkärleken alt tro mig förmå alt åstadkomma en sådan utveckling.
Den skulle omfatta ej mindre än hela statsläran och hela
statskonsten. Dertill är jag icke competent och stället icke
rätt valdt.
Föröfrigt har här blifvit åtskilligt anfördt, hvarpå svar kanske
icke borde alldeles uteblifva, dock vill jag derom falla mig
ganska kort. Man har t. ex. mycket talat om hotelserna, och om
de anföranden, i hvilka dessa hotelser blifvit åberopade frän den
sida, till hvilken äfven jag hörer. Jag har jemväl händelsevis
varseblifvit, att, i eli annat, till allmänheten utgånget meddelande,
jag har emoltagit den förebråelsen, alt icke hafva bevisat att sådana
hotelser hafva ägl rum. Jag tror att en gammal, Svensk
domare-regel kan hit lämpas: alt känd sak är så god, som vittnad;
eller hade lin .ne af mig fordrat, all jag skulle uppstiga pä
Den 26 September f. m.
493
(lenna bänk med en packa flygande blad i min ficka, och roa
Ståndet med alt uppläsa alla de ställen, som kunnat bevisa mitt
påstående? Utan att i öfrigt strängt vidblifva den grundsats, alt
man icke bör medgifva en vigtig förändring derföre att den tillfälligtvis
i något obscurt provinsblad blifvit förordad med hotelser,
anhåller jag blott, att, då en sak är notorisk, jag må blifva frikallad
frän att bevisa den.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel: Den fråga, som
nu afhandlas, återförd till sitt rätta syfte, kan icke vara någon
annan, än den att lemna Konungen tillfälle alt besätta den högsta
juridiska instansen med de enligt Hans öfvertygelse största capaciteter.
Capaciteterna, mine Hrr, kunna i tjensteväg icke mätas
efter Stånd. Redan på denna grund saknar jag allt skäl att
inskränka Konungens rätt att besätta Högsta Domstolen med frälse
eller ofrälse ledamöter, så vida de kunna motsvara förtroendet.
Jag kommer således att rösta för förslaget. Här har visserligen
blifvit omförmäldt, alt det vore en orättvisa i att Adeln utestängdes
från en mängd eommunala sysslor, dem de kunde lika väl
förvalta som de ofrälse stånden. Jag erkänner anmärkn. och skall
om fråga derom väckes, äfven understödja borttagandet af denna
orättvisa; men det kan icke hindra, att jag till närvar, fråga, sådan
den nu befinnes, röstar bifall.
Gr Mörner: Utan alt inlåta mig i någon undersökning om
hvad verkan hot eller icke hot bör hafva på våra öfVerläggningar,
vill jag endast inskränka mig lill att, i anledn. af Frih.
Rehbinders yttrande, anmärka, att lian har rätt deruti, att det
icke endast är borgmästare- utan äfven åtskilliga andra tjenster,
som uteslutande förbehållas ät personer af ofrälse börd, men att
han misstagit sig deruti, att anse denna fråga hafva tillhört förra
Coust.Utsk. att behandla. För att bringa den saken lill jemvigt
behöfves ingen grundlagsförändring; det är en privilegiifråga, som
kan behandlas och afgöras vid samma riksdag, som den väckes.
Jag tror således icke, alt den omständigheten, att någon sådan
fråga för närvar, icke är väckt, bör komma i betraktande vid ifrågavar.
ämnes afgörande. Man har sagt, att den majoritet ioom
detta Stånd, som förliden gårdag afgjorde frågan om ordförandeskapet
i Utsk:n, borde, för att vara conseqvent, äfven afslå detta
förslag. En sådan conseqvens kan jag för min del alldeles icke
godkänna. Hvarföre jag voterade emot denna förändring, jag tillstår
det, var att jag föredrog det stadgande som finnes, framför
obestämdhet och osäkerhet. Hade ett grundlagsbud funnits, som
hade åt något annat RiksSt:s ledamöter uppdragit ordförandeskapet
i Utsk:n, skulle jag, af samma skäl som i går bestämde mig, äfven
hafva röstat emot förändringen af ett sådant .stadgande. Den visshet,
som man under flera riksdagar förut vunnit, skulle jag anse
vara mycket alt föredraga framför den ovisshet, som en förändring
skulle hafva medfört. Det var alldeles icke derföre, att efter
nuvar. grundlagsbud ordförandeskapet i Ulsk:n är R. o. Ad. förbehållet,
som jag voterade emot förslaget, utan derföre att grund
-
494
Den 26 September f. nr.
lagen nu bestämmer ordningen för dessa ordförandeskaper så, att
de icke kunna blifva ett ämne för partistrider vid riksdagens början.
Således ligger icke för mig uti denna omständighet någon
anlcdn. alt afslå livad som nu är i fråga, och under åberopande
af de flera skäl, som af andra talare blifvit yttrade, anhåller jag,
att R. o. Ad. icke måtte denna gång afgöra denna fråga så, alt
det kunde anses vara endast enskild fördel, som kommit i betraktande.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Jag är af deras åsigt,
som önska bifall till förslaget. Det är ingalunda för att tala i saken,
som jag begärt ordet, men jag hav ansett, alt hvar och en
bör få hvad honom med rätta tillkommer. Jag instämmer fullkomligen
med Hr von Troil deruti, att en förutsättning deraf, att
tillsättningen af frälse eller ofrälse ledamöter inom Högsta Domstolen
skulle kunna gifva anledn. till någon misstanka om väld
vid deras besluts fattande, är högst olämplig. Jag ingår äfven på
Hr von Troils uttryck, att det förutsätter nära nog ett påstående
om mened emot dessa lagens högsta väktare. Men såsom jag har
sagt, hvar och en bör få hvad honom med rätta tillkommer. Jag
anhåller att få uppläsa några ord af Const.Utsbs betänk, vid förliden
riksdag i denna fråga, der det står: ”Utsk. har trott sig icke böra
längre uppskjuta att underställa R. St:s pröfning den frågan, huruvida
i grundlagen ännu längre må bibehållas stadganden, hvilka säkerligen
icke kunna anses innebära någon säkerhet om rättvisans oväldiga
skipande i högsta instansen.” Coust.Utsk. vid förliden riksdag
har sålunda gjort sig skyldigt till en misstanka, som man
skulle kunna påslå innebära beskyllning om mened, och således
anser jag, att Utsk. icke bort framlägga en sådan grund för sitt
betänk. Det är nära nog den enda grund Utsk. har haft, jemte
den att befordringar böra ske med afseende å skicklighet och förtjenst,
men icke ä börd. Denna grundsats erkänner jag, den andra
icke. Hr von Troil har talat om anlopp emot väderqvarnar,
men jag anhåller, att R. o. Ad. icke måtte anse den framställning
jag gjort emot förra riksdagens Consl.Utsk. såsom ett anlopp
emot en väderqvarn.
Hr von Troil, Emil: Jag ber om ursäkt, att jag ånyo begärt
ordet, men jag har dertill blifvit föranledd af det sätt, hvarpå
Frih. Rehbinder återgifvit mina ord, nemi. icke sådana som
jag yttrade dem. Jag har först sagt, att jag ansåg det vara en
opassande och onödig farhåga, som innefattades i den förmodan,
att Regeringen skulle nämna endast ofrälse Just.råd, och jag vidblifver
fullkomligt hvad jag derom sagt; men jag yttrade sedan,
att om man likväl vill hysa en sådan misstanka, sä tinner man,
att Regeringen lika väl nu kan nämna alla Just.rådén bland ofrälse,
om hon blott adlar sex af dem, men att Regeringen deremot
icke kan nämna alla 12 Just.råderna frälse, emedan det icke står
i Regeringens förmåga att från sex af dem borttaga adelskapet.
Frih. Rehbinder har sålunda icke riktigt fattat hvad jag sagt, och
jag vill derföre icke fästa mig vid de personliga utfall han tillåtit
sig, emedan de förmodligen hafva samma grund.
D^n 26 September f. m.
495
lii- von Hartmansdorff: De talare, som yttrat sig mot
ruin tanka, hafva begagnat ett främmande ord på ett sätt, som icke
öfverensstämmer med dess rätta mening, hvarigenom någon förvillelse
torde hafva blifvit föranledd. När vi tala om fördelningar
i Stånd uti Sverige, så tala vi icke om någon kastfördelning. En
kast i de länder, der hon fordom fans och der hon ännu finnes,
är så beskaffad, att det är omöjligt att öfvergå frän den ena till
den andra, från krigare- till preslkasten, eller tvertom. Man födes
inom kasten och förblifver der till sin död. I Sverige kan
deremot en hvar genom kunskaper och förtjenster blifva prest eller
upphöjd i adeligt Stånd. De öfriga Stånden äro således icke
derifrån uteslutne.
En talare har sagt, att mitt yttrande, det halfva antalet
af Högsta Domstolens ledamöter borde utgöras af frälse män
för att bevaka Adelns rätt, innebure en direct tillvitelse för mened,
eller bristande samvetsgrannhet hos ofrälse domare. Om detta
vore sant, sd borde den värde ledamoten, som så yttrat sig, väl
hafva utsträckt samma anmärkn. till de öfriga domstolarne, hvarest
andra Stånd, icke blott hafva jemngod rätt alt deltaga med
11. o. Ad. i domsluten, utan en vida större. I häradsrätterna sitta,
som bekant är, 12 bönder; der får icke sitta hälften adelsmän.
I lagmansrätt är förhållandet likadant. Detta i afseende
på BondeSt. Hvad BorgareSt. beträffar, så veta vi att dess medlemmar
äro domare i kämners- och rådhusrätterna, under det att,
på sålt andra talare redan anmärkt, det är Adeln förbjudet att
sitta i sådana rätter. Hvad PresteSt. angår, så afkunnas åtskilliga
utslag i consistorium, utan att det är tillätet för andra, _ än dem
som hafva presterlig befordringsrätt, att deruti deltaga. Ar således
Adelns bestämda andel i en domstol en så stor förbrytelse,
så mätte det vara lika illa och värre, att de öfriga Stånden hafva
dylika och större rättigheter i andra domstolar. Då borde väl
den värde talaren också hafva, om icke börjat med dem, emedan
ali reform bör utgå först från och med en sjelf, åtminstone slutat
med att föreslå samma frihet i de öfriga domstolarnes sammansättning,
som han vill införa i Högsta Domstolen. En talare har
här yttrat sig om skillnaden emellan frälse och ofrälse, såsom skulle
han med ofrälse mena folket och således utesluta Adeln från
att tillhöra Svenska folket. För att alt ådagalägga rättvisan af
en sådan häntydning, vill jag blott anföra ett exempel. När Gustaf
Horn blef fången vid Nördlingen, så ansåg fienden hans fängslande
vara lika mycket värdt, som om Svenskarne förlorat 10,000
man. Skulle nu denne ene Svenske adelsman, hvilken ansågs så mycket
mera värd än andre landsmän, icke hafva hort räknas till
Svenska folket? Lika obillig vore en sådan afräkning ännu i dag
mot de män bland oss, som äga stora förtjenster.
Man säger, att den allmänna rösten är Guds röst, och att 3
Stånds beslut är ett uttryck deraf. Om så är, förundrar det mig
icke, att Gr. Anckarsvärd böjer sig för denna röst. Jag undrar
endast, hvarföre han icke ansåg såsom hädelse, då han sjelf, ehuru
3 Stånd hade' afslagit representationsförslaget vid föreg:de riks
-
496
Deli 20 September f. m.
dag, likväl djerfdes att deremot, emot Guds röst, sätta sin egen
mening. Jag vill icke uppehålla R. o. Ad. med upptagande af
smärre anmärkn., utan önskar att vi snart måtte komma lill den
votering, som förmodligen förestår.
Detta anförande hade blifvit afbrutet genom ankomsten af
2:ne K. M:s Öfverstekammarjunkare, Capitainelieutenanten i survivance
vid Lifdrabantcorpsen, Öfversten i arme'en, II. af K. Svärdsorden,
K. Ryska S:t Annaeordens 2:dra Class och K. Preussiska
Johanniterorden, Storkors af K. Bajerska S:t Michselsorden samt
C. af K. Brasilianska ordens Södra Korset och af Iv. Danska Dannebrogsorden,
Hr Gr. Ludv. Ernst von Stedingk, och Öfversten i
armeen, f. d. Adjutanten hos llögsts. Konung Carl XIV Johan,
R. af K. Svärdsorden, K. Ryska S:t Annmordens 2:dra Class och
K. Grekiska Frälsarens orden med guldkrona, samt C. af K. Spanska
orden Isabella Catholica, Hr Gr. Erik Aug. Lewenhaupt, hvilka,
med tillkännagifvande, att K. M. i nåder behagat utsätta kröningen
lill Lördagen d. 28 dennes, ä K. M:s höga vägnar inbjödo
R. o. Ad., att nämnde dag kl. ^ till 10 f. m. infinna sig å
K. Slottet i de forna rådsrummen, för att derifrån vara K. M.
följaktige till Storkyrkan och derstädes öfvervara D.D. M.M. Konungens
och Drottningens Kröningsacl.
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, anmodade, å R. o. Adis vägnar,
Hrr Öfverstekammarjunkare att till K. M. framföra Ståndets
und. vördnad jemte försäkran, att R. o. Ad. skulle efterkomma
K. M:s nåd. befallning.
Hrr Öfverstekammarjunkare blcfvo derefter på vanligt sätt utbeledsagade.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: På det skäl jag under
gårdagens plenum hade äran framföra, nemi. att R. o. Ad.
bör anse sig vara till för samhällets skull och icke för sin egen,
kan jag icke annat än tillstyrka bifall till ifrågavar. förslag. Rättvisa
emot alla medborgare är samhällets högsta angelägenhet, och
11. o. Ad., såsom rikets första Stånd, bör också anse såsom sitt
skönaste prerogativ, att i första rummet vårda och befrämja densamma.
För öfrigt hafva vi, så väl i går som i dag, så ofta hört
talas om concessioner, att det icke torde vara ur vägen att göra
sig reda för hvad som med detta uttryck egentligen bör förstås.
Jag tror icke, att detsamma kan lämpas på andra gåfvor, än sådana,
dem man med lika mycken rättvisa kan bortgifva och behålla.
Sådant är dock icke förhållandet för det närvar.; och till
dem af R. o. Adis ledamöter, som icke skulle vilja bifalla ifrågavar.
förslag såsom en concession, hemställer jag derföre, huruvida
de icke skulle vilja göra det såsom en enkel gärd åt rättvisan.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Valet emellan den nu gällande
lagen och ifrågavar. förslag tror jag böra helt enkelt inskränkas
till ett svar på tvenne frågor. Den första är: blir rättvisan
säkrare skipad om Högsta Domstolen eller ett annat collegium består
-
Den 26 September f. m.
497
står af 6 frälse eller 6 ofrälse ledamöter? Den andra frågan är;
hareman genom en sådan ståndsskillnad en säkrare garanti att de
skickligaste kallas ? Att besvara den första frågan med ja, tror jag
vara en skymf mot nuvar. domare. Fordom då ståndsskillnaden
var skarpare, ansåg man nödvändigt att hvar och en class dömdes
af sina likar. Då voro äfven hofrätterne besatte af ett visst
antal adelsmän. Lagstiftningen har sedermera, då, ståndsskillnaden
mera jemnats, insett ett sådant stadgandes obillighet och derföre
afskaffat det i hofrätterne. Hvad beträffar stadsdomstolarne, är förhållandet
annat. Borgerskapets uteslutande rätt att besätta stadsdomstolar
kommer derifrån, alt borgerskapet sjelft ursprungligen
aflönat och valt sina domare, och derigenom hafva de fått privilegium
att icke påtrugas några adelsmän, några som de icke med fritt val
vilja hafva. Denna deras ännu qvarstående rätt att välja, har med
ifrågavar. sak alldeles icke någonting att skaffa. Den sednare frågan
var, om man bar i detta stadgande någon garanti, att skicklighet
i främsta rummet kommer att afses till Just.råds-platserna.
I detta afseende har man uppgifvit, att ifrågavar. lag är alldeles
icke något prerogativ för Adeln, utan tvertom en concession åt de
öfriga Stånden, och jag tror, att det vore en nästan nog långt drifven
blygsamhet, att nu anse för ett prerogativ, hvad som då var
en concession, och Adelns skicklighet så långt sjunken, att den nu
skulle behöfva frukta att till Konungen öfverlemna valet att endast
taga den skickligaste.
Frih. Gederström, Jacob; Jag bar icke öfvervarit början
af denna discussion och har således icke kunnat följa dess utveckling,
samt vill derföre inskränka mig till en erinran om hvad som
vid 1809 års riksdag låg till grund för det stadgande, som man
nu åsyftar att borttaga. Det var nemi. icke Ii. o. Ad., som då
ansåg det vara på något sätt nödigt eller nyttigt att hafva detta
stadgande i grundlagen, utan det var de ofrälse Stånden, Borgerskap
och Allmoge, som ansåg rict vara högst vigligt, att icke Högsta
Domstolen skulle komma att utgöras af 12 frälse män, och
på deras bestämda protest blef lagen föreslagen sådan den är.
Jag var bland dem som beslriddc detta medgifvande åt de ofrälse
Stånden, och jag är nu af alldeles samma tanka. Konungen
äger i Sverige rättighet att utnämna till embeten frälse och ofrälse
män, der de kunna bäst uppfylla sin plats, och Konungen må
icke vara förbjudet att i ädcligt Stånd upphöja samtlige Högsta
Domstolens ledamöter, om han så godt finnér. Detta är lian
dock genom det stadgande, hvarom nu är fråga. Det är en ren
inskränkning i Konungens prerogativ, att i adeligt Stånd upphöja
män med utmärkta egenskaper, och sådana böra ledamöterna i
Högsta Domstolen vara. Jag kan icke neka, alt det gläder mig,
att äfven de ofrälse Stånden nu litet närmare begripa sin fördel,
lika med landets, i att afstå från sin rätt att hafva 6 ofrälse ledamöter
i Högsta Domstolen. Jag röstar till bifall för förslaget.
Gr. Anckarsvärd: Sedan den siste värde talaren yttrat sig,
2 II. 63
Den 26 September f. m.
torde (let af Huset finnas alldeles öfverflödigt alt vidare dertill något
dägga; men oaktadt jag verkligen tror mig vara bland dem,
som icke godvilligt upptaga 11. o. Ad:s tid med onödiga yttranden,
så mäste jag likväl, dä jag å en annan sida vid alla tillfällen
märker en slags taktik i motsatt riktning vara införd, iakttaga
samma operationssätt, som mina motståndare. Som det synes,
att man ä andra sidan vill behålla sista ordet vid de flesta tillfällen,
så måste man å denna sidan vidtaga samma utväg, och den
sorn då börjar med att flera gånger afgifva yttranden, sedan lian
snart sagtit uttömt sina argumenter, får ansvara för att andra göra
på samma sätt; och jag skall äfven i min män hädanefter bjuda
till att följa det hedervärda efterdöme!. Det är mycket artigt
att öfverallt kunna finna informatorer eller föreläsare, men det är
likväl angeläget, alt de behaga till föredragningsätnnen välja, hvad
som kan höra till saken och icke onödigtvis med sitt krvnskapsmätt
upptaga tiden. I afseende pä hvad här blifvit sagdt emot begagantnSet
af ordet kast, får jag taga mig fril relen anmärka, alt om
motbevisningen är hemtad från China, Persien, Indien eller hvarifrån
som helst, så är den likväl icke användbar vid detta tillfälle,
ty med kast och stund, måste här förslås precist detsamma,
!oéh då någon mindre fraction af folket framför andra tillgodonjuter
företrädesrättigheter, så är och förbi ifver benämningen af kast
för en sådan fraction riktig, hvarföre jag också kommer att, oaktadt
tillrättavisningen, ömsevis bruka orden kast och stund, utan
att jag anser mig derföre vara okunnigare än den värde talaren,
som gjort anmärka, dervid.
Här har äfven blifvit anmärkt någonting, som man anser
vigligt, nemi. en antydan frän denna sidan, att rättvisan icke skulle
blifva lika väl skipad inom Högsta Domstolen, derföre att densamma
vore fördelad mellan frälse och ofrälse ledamöter. Jag ber
den värde talare, som sednast anförde delta inkast, hänföra till
sig sjelf, att en sådan antydan ens blifvit möjlig, ty mig skulle
det visserligen aldrig hafva fallit in att misstänka Högsta Domstolens
frälse ledamöter för något kast intresse, eller ståndsin tresse,
om det later behagligare; men den värde talaren har sjelf talat
om nödvändigheten alt behålla de frälse ledamöterna, just för att
ensidigt försvara Adelns fideicommisset, för att lägga sig emot deras
upplösning vid de fall.då sådant kunde pröfvas nödigt eller
öfverensstämmande med lag och rätt. Således är det till källan
man får återföra det oriktiga uttrycket, men alldeles icke komma
med några förebråelser emot dem som upptagit uttrycket för att
-sätta sig deremot.
Här bar för öfrigt blifvit framsläldt ett virrvarr om förhållandet
med häradsrätter och kämnersrätter och deras olika sammansättning,
hvilket jag sannerligen icke begripit och således icke
kan upptaga. Samme värde talare har äfven, jag vet icke i- hvilken
afsigt, om ej för att visa sin rustkammare vara full med anekdoter,
anfört den tid då en enda adelsman ansågs vara värd
10,000 man. Jag hemställer till Ståndet, om icke detta exempel
snarare varit den skarpaste apostrofering emot vår lid, emot våra
Den* 26 September f. m.
499
modesta individer, då här säkerligen icke finnes någon inom Ståndet,
sorn lärer vilja i värde mäta sig med 10,000 man, ulan lärer
det värdet inskränka sig lill den värde talaren sjelf. Fur min
del protesterar jag likväl äfven i detta hänseende emot värderingsmetlmden.
Man har äfven sagt, alt folkets röst icke vore Guds röst. Vill
man gå alltför strängt lill väga, sä är jag visserligen icke obenägen
att medgifva, att undantag i enstaka fall kunna äga rum;
men den värde talaren har äfven vändt sig lill mig med en enskild
apostrofering, hvilken jag tror att han hofde hafva innehållit,
nemi. att jag mera än någon annan af 11. o. Adis ledamöter
skulle finna mig höjlig för 3 Stånds beslut. Jag kan finna mig
föranlåten alt fästa afseende på 3 Stånds beslut, såsom i högsta målto
tänkvärda och förljenta af alt tagas i betraktande af mig i, egenskap
af Svenska folkets representant, och när jag finner alt 3, Stånds
beslut dessutom öfverensstämma med min egen åsigt, sä åberopar
jag deni och skall göra det så ofta tillfälle lil ifver. Men hvad
den der böjningen beträffar, så för jag gifva den värde talaren
tillkänna, alt jag kan brytas, men jag tillhör alldeles icke deni
sorn böjas, aldraminsl mer än den värde talaren sjelf. Härmed
får jag sluta under önskan, ali jag icke måtte flera gånger blifva
uppkallad, och jag ber gerna 11. o. Ali. om ursäkt för det jag
deuna gång med öfverflödigt munpluddcr upptagit liden. Jag röstar
för förslagets antagande.
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, alt plenum ko ninie
alt fortsättas kl. <5 pä e. m.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Till en början får jag inlägga
min protest emot det uttryckssätt, som flen siste värde talaren,
hvars mening jag För öfrigt delar i denna fråga, begagnat
emot en motståndare, hvars aktningsvärda öfvertygelse i de flesta
frågor jag eljest gör mig en heder af alt biträda. Må vi således
här hålla oss till sak och icke tala om informatorer eller om
någonting annat, som ej hörer dit. Ur tvenne olika synpunkter
nödgas jag vara af olika mening med dem som velat afslä förslaget.
Den ena synpunkten är den, att vi så mycket som möjligt
böra söka alt komma från de gränsskillnader, de ständs-split-väckande
benämningar, som från gamla tiden ännu ((varstä. De hafva: för
närvar, lill den grad urartat, alt man inom detta Riddarhus hört
talas om en slags allmän opinion, som ville utestänga gräddan af
Svenska folket, Sveriges Adel, frän att ens anses tillhöra delta folk.
Under sådana förhållanden synes mig vara mycket skäl att bortlägga
alla sådana benämningar, som den af frälse och ofrälse,
hvilka minst i en grundlag borde finna sympathier. Det Ar dessutom
redan af en talare ytlradt, att tillkomsten af detta stadgande
hade sin grund i ett anspråk af de ofrälse Stånden;- Adeln ansåg
det för sin del icke behöfligt ISOR, oell jag älskar att hysa,
den glada tillförsigt, att bildningen och upplysningen,hos detta Stånd:
sedan dess icke så fallit, att förhållandet blifvit omvändt, så alt
nemi. Adeln nu skulle behöfva yrka, hvad de ofrälse Stånden dä
500
Den 26 September f. m.
ansågo sin fördel vara. Den andra synpunkten, ur hvilken jag
anser detta förslag böra antagas, är den stridighet som nu äger
rum emellan ifiågavar. stadgande och 28 § Reg.F., som uttryckligen
bjuder, att Konungen bör fästa vid alla befordringar afseende
endast på förtjenst och skicklighet, men icke på börd. Ilan
kan icke detta, när han har händerna bundna af ett grundlagssladgande,
som nödvändigt tvingar honom att tillsätta en frälse
eller ofrälse, allt efter som ledighet inträffat på ena eller andra
sidan.
Sedan härefter öfverläggningen, uppå derom framställd propos.
, ansetts slutad, framställde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, propos.
lill antagande af det i ConstUtsk:s mern. N:o 7 under litt. b
anmälda grundlagsändringsförslag.
Ropades starka ja, blandade med många nej, hvarefter II. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han trott sig finna, att R. o.
Ad. med öfvervägande ja besvarat den nu gjorda propos,
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag lill voler.
propos. :
Den som antager det i Const.Ulskts mern. N:o 7 under litt.
b anmälda, sedan sista riksdag hvilande grundlagsändringsförslag
om upphäfvande för Högsta Domstolens ledamöter af skillnaden
mellan frälse och ofrälse, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, blifver berörde förslag af R. o. Ad. förkastadt.
Efter voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
jer:
Ja — 142.
INej — 44.
Lades på bordet Allm. Besv. o. Ekon.Utk:s betänkm
N:o 9, i anledn. af väckt motion om befrielse för sockenhandtverkare
från skyldigheten att anmäla antagandet hos Konungens
Befdudc, samt att utlösa s. k. försvarsbref
N:o 10, i anledn. af väckt motion, angrde förändring uti hittills
gällande föreskrifter, i afseende å återbesättande af ledamotsplatser
i rikets collegier.
k H. R. o. Ad. utskildes kl. £ till 2 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 26 September e. m.
501
Tliorsdagcn tlcn 2G September 1844.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades tvenne prot.utdr. för denna dag f. m.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, det lian genom
K. M:s Ofverstekammarlierre erhållit underrättelse derom, att K.
M. läckts i nåder bjuda 50 ledamöter af R. o. Ad., alt kröningsdagen
spisa middag hos H. M. Konungen vid taffeln uti Stuchsalen,
tvenne trappor tipp; i anledn. hvaraf H. Ex. anmodade dem
af Ståndets ledamöter, som ämnade begagna denna nåd. bjudning,
alt dertill anteckna sig hos Ridd.fiscalen.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s d. 14 och 18 dennes på bordet
lagda mern. N:o 8, ang:de till innevar. riksdag villkorligt hänskjuta
grundlagsändriugsförslag, som nu förfallit.
II. o. Ad. beslöt, uppå derom af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
framställd propos., att detta mern. skulle läggas lill handlingarne.
Föredrogs RancoUtskis d. 18 dennes på bordet lagda mern.
JN:o 7, om anskaffande af militärposter till bevakning vid lånecontoren
i Malmö och Götheborg.
Den vid detta mern. fogade reservation upplästes, på begäran
af
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, som derefter yttrade:
På de uti reservationen anförde grunder, och då dessa poster
skulle årligen medföra en kostnad af 2000 r:dr, afstyrker jag antagandet
af detta BancoUtsk:s mern. och föreslår, att II. o. Ad.
ville detsamma afslå.
Hr Bildt, Knnt: Såsom ledamot af BancoUtsk. får jag äran
upplysa, att Utsk:s tillstyrkande uti ifrågavar. betänk, härrörer deraf,
att Direct. öfver läne-contoret i Malmö hos fullmäktige anmält
behofvet af militärbevakning för nämnde contor, hvilken åtgärd
Bancofullmäktige äfven tillstyrkt.
det vara särdeles vådligt att vägra denna låne-contorets i Malmö
gjorda anhållan, med hänsigt dertill att ett fängelse finnes i nyssnämnde
stad, hvarifrån rymningsförsök ofta göras. Med Götheborgs
låne-contor åter är förhållandet det, att då man i Malmö redan vid
1834 års riksdag hade anmält behofvet af en militärpost, men
detta ej då blef beviljadt, i anseende till de derigenom uppkommande
kostnader, så hade man ej velat framställa en dylik begäran
i anseende till de förmodade kostnaderna. Hvad Hr Nordenanckar
reservation beträffar, så har han väl sagt, att genom militärposters
anskaffande för låne-conloren i Malmö och Götheborg
skulle en kostnad af 2000 r;dr uppkomma; men jag ber alt fä
502
Dea 26 September e. m.
erinra derom, alt nn ingalunda 5r fråga om, till huru slör utgift
en dylik åtgärds vidtagande skulle föranleda, ulan är det endast
bchofvet af densamma, som nu hör lagas i betraktande. Skulle
nu nödvändigheten häraf inses, samt 15. II. Sl. sålunda bifalla bclänk.
, så hl ifver den derigenom uppkommande kostnaden en särskild
fråga, som komme alt under pröfning lagas. Pä grund af
hvad jag haft äran anföra, anhåller jag om bifall lill Utsk:s nu
föredragna betänkande, hvilket redan är bifallet af Bonde- och
PresleSun.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, framställde propus, till bifall
å förevar, betänk.
Ropades ja och nej.
Hr von Hartmansdorff, Auge. Jag skulle visserligen hafva
önskat, att detta betänk, hade varit af en annan lydelse än
det år; men dä tvenne Stånd redan bifallit detsamma, och dä
för öfrigt wigot i delta afseende är bättre än intet, sä hemställer
jag, att R. o. Ad. mätte detsamma bifalla.
Hr Silfverbrandh, Gust. Adolph: Jag för min del bif,
iller förslaget.
Frih. Palmstjerna: Jag vill visst icke motsätta mig alt
anmälan lill K. M. sker, enär den underslödcs af ålskilligaR. o. Ad:s
ledamöter, för hvilkas mening jag hyser all möjlig aktning, men
jag finner det likväl vara mindre väl betänkt, att till K. M. ingå
med anmälan om nödige poster, utan alt derjemte nödiga
medel ansins till bestridande af kostnaderne för samme poster.
Jag vill dock ej fortsätta mitt yrkande om afslag å betänk., i
händelse R. o. Ad. skulle linna att anleda, dertill saknas.
Sedan härefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., i anledn. af Hr
Bildis uppgift, att detta betänk, blifvit af Preste- och BondeSl:n
bifallet, tillkännagifvit, att. något prot.uldr. i ämnet ännu icke
lill R. o. Ad. ankommit från PresteSt., men att från Borgareoch
BondeSt-.n ankomne prot.uldr. visat, att af desse Stånd, det
ena afslagit, och det andra bifallit Ulsk:s betänk., anmälde och
yttrade sig
Hr von Hartmansdorff: Jag är visserligen af samma mening
som Frih. Palmstjerna, att felet i detta betänk, ligger deruti,
att man icke förklarat sig vilja betala de kostnader, som de
behölliga posternas anskaffande skulle förorsaka. Men om II. o.
Ad. nu afsloge betänk., och det förut vore afslaget af ett Ständ,
men det af tvenne andra bifölles, så stannade 2 Stånd mot 2, och
dä komme ingen framställning i ämnet att hos Konungen göras.
Skulle åter R. o. Ad. bifalla betänk., och 2 Stånd förut detsamma
bifallit, sä kunde den lind. framställningen ske så snart,
att K. M. kunde inom kort i nåder förklara, att ifrägavar. poster
ej kunde beviljas, med mindre låne-contoren vidkändes den dermed
förenade kostnaden: 15. St. vore då i tillfälle att före deras åt
skiljande
förklara sig villige till densammas bestridande, och sa
-
Den 26 September e. m.
503
kon sålunda få sin fullbordan. Under nuvar. omständigheter,
dä vi sett, hurusom cn kassakista med flere offentliga handlingar
blifvit bortstulen ur ett allmänt verk och vid en af de
mest besökta gatorna i lmfvudstaden torde behofvet af militärposlers
anskaffande vid låne-contoven i landsorten, icke böra bet
villas.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Anledn. dertill,
att detta betänk, icke omtalar de särskilda kostnader, som för de
nödige soldatposternes anskaffande kunna erfordras, är dels den,
att ett anslag i denna fråga bör från StatsUtsk. utgå, och icke
skäligen kan behandlas utan i gemenskap med nämnde Ulsk., dels
ock den, att en stor dol af lodamöterne inom BancoUtsk., till
hvilkas antal jag äfven hörde, ansågo, att en bevakning skulle
kunna beredas genom vaktmästare, sorn under den mörka tiden
af dygnet logerade i huset, samt att en dylik bevakning skulle
till mindre kostnader föranleda än om densamma kom ine att af
soldatposter bestridas; men då dervid elen observationen gjordes,
att garnisonen» såväl i Malmö som i Götheborg för närvar, äro
så starka, att dessa poster troligen kunde af dem bestridas, utan
någon förökad kostnad, så föranleddes deraf ej mindre jag än de
öfrige af BancoUtsk:s ledamöter, som yttrat sig emot betänk., att
ntan att dervid foga våra reservationer låta detsamma afgå lill
RiksSbn.
Hr Bildt: Ehuru det just icke kan vara rätt alt ingå i pröfning,
huruvida man utan särskild kostnad skulle kunna få mililärbevakning
eller icke i landsorterna, får jag upplysa, att i Götheborg
Öfvercommendantsembetet i sednare tider blifvit indraget,
och således en honneurspost finnes tillgänglig, hvaraf jag
skulle draga den slutsatsen, att bevakningen vid låne-contoret
skulle af den i Götheborg föriagde garnisonen, utan vidare kostnad,
kunna bestridas. Huru vigtig en dylik bevakning är, har Hr
von Hartmansdorff, genom exempels anförande af en kassakistas
bortstjälande ur ett allmänt verk och i eli af de mest besökta
qvarteren i lmfvudstaden, nogsamt ådagalagt.
Vid revision, som detta år hållits vid läne-conloren i Götheborg
och Malmö, har befunnits, att
i Götheborg i Malmö
Contanta behållningen var omkring. . 41,000 19,000
Reverser
4,000,000 1,500,000
Blanketter till assignationer och obligationer
omkring
'700,000 400,000
hvaraf behofvet af den begärda bevakningen ej lärer kunna motsägas.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd förnyad
propos., blef BancoUlsk:s mern. N:o 7 af R o. Ad. bifallet.
Föredrogs BancoUtsk:s d. IS dennes på bordet lagda utlåt.
N:o 9, i anledn. af Frih. Alslrömers, Jonas, motion, att å det i
504
Don 20 September e. m.
banken, för Östads barnhusinrättning, insatte capitalbelopp mätte
beräknas ränta enligt den myntsort, uti hvilken detsamma t banken
deponerades.
Ilr Bildt, Knut: Ehuru jag befinner mig bland reservanterne
mot detta beslut, skall jag likväl icke besvära det H. Ståndet
med reservationernas uppläsande. Det är mig bekant, att
detta mål redan blifvit bifallet af de öfrige Stånden, och jag får
derföre yrka bifall till betänk.
Hr Sandelhjelm, Paul: Ehuru BancoUtsk. icke kunnat
bestrida billigheten af motionärens framställning, har Utsk. likväl,
på grund af dc för banken i allmänhet och i synnerhet på sednare
tider gjorde bestämmelser, samt med särskild hänsigt till mynlbestämningslagen
af d. 1 Mars 1830, icke ansett sig kunna lill
styrka bifall till motionen. Jag anser för min del, att orsaken,
hvarför icke de af framlidne Commercerådet Sahlgren deponerade
100,000 daler sp. blifvit riktigt omskrifne lill spceier.dr, härleder
sig derifrån, att enligt 1776 års myntbestämning evalvation
skulle ske af alla i banken stående capitaler. Rätteligen hade då
dessa 100,000 daler s:mt bort efter 3 daler på r:drn omskrifvas
lill 33,333| r:dr i st. f. endast till 16,666| r:dr. Jag medgifver
visserligen, att, sedan saken genom detta misstag en gång kommit
derhän, kan enligt 1S30 års myntbestämning ej någon förändring
af delta sednare belopp ske; men då frågan uppstått och
billigheten deraf är gifven, samt rättvisa bör följa på billighetsgrunder,
så hemställer jag, om icke återreraiss till BancoUtsk. kunde
ske, med förklarande att Utsk. måtte utreda, när desse 100,000
daler sp. blifvit till 16,666 jj- r:dr omskrifne, och om det då skulle
befinnas, alt 1776 års myntförändring blifvit oriktigt tillämpad,
så lärer Utsk. finna sig befogadt, att med förändradt yttrande inkomma.
Det är visserligen sant, att detta kunde vara en presumtion
för framtiden, men jag har hört, att de capitaler, på
hvilka sålunda skulle kunna göras anspråk till högre ränteberäkning,
äro ganska få, och då lärer det så mycket mera vara skäl
att icke förneka en barmhertighetsinrättning denna dess billiga
fordran. Jag anhåller vidare att få åberopa de reservationer, som
mot detta Utsk:s betänk, nu blifvit afgifne, äfvensom de, hvilka
vid sisth riksdag gjordes af Biskop Tegnér, m. 11.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag anhåller alt
få veta, huruvida prot.utdr. äro från de öfrige Stånden ankomne.
Undert. t. f. Ridd.Secret. tillkännagaf, att från Vällofi. BorgareSt.
samt Hederv. BondeSt. ankommit prot.utdr., utvisande, alt
dessa Stånd bifallit BancoUtsk:s förevar, utlåt.
Hr von Hohenhausen: Såsom ledamot af BancoUtsk. har
jag deltagit i majoritetens beslut, att bifalla detta betänk., på
grund deraf, att jag, såsom deltagande i styrelsen öfver R. St:s
bank, icke ansett mig berättigad att för speciella fall föreslå några
ändringar i de lagar och stadganden, som med afseende på
en
-
Den ?G September e. m.
505
enskilda förhållanden äro befintlige och blifvit allmänneligt tillämpade.
Vid sisth riksdag väcktes äfven denna motion, i förening
med (lera andra af samma beskaffenhet, som med den hade
lika grundade anspråk; 1111 åter har blott denna inkommit. Jag
får erinra derom, att vid alla våra realisationer hafva orättvisor
skei t, ty dc hafva innefattat en ari bankrutter. Så hafva vi den
t. ex. af 1800; de personer, som dä af patriotiskt nit lill hanken
inlemnade silfver, erhöllo derföre en slags särskilda sedlar, under
namn af silfversedlar, hvilka alllid skulle göra deni berättigade
att utfå det insalta sillre!, eller ett deremot svarande värde, betia
löfte har sedermera aldrig blifvit uppfyldt. Alla realisationer
hafva skeft lill statsverkets fromma; (let har varit statsverket,
som af dem profilerat. Hade motionen inkommit till StatsUlsk.,
och jag hade varit ledamot deraf, sä skulle jag dragit storligen i
betänk., huruvida icke en död mans legat lill en fattig inrättning
härutinnan borde göra eli undantag; men dä nu banken är ett
verk, som mäste styras efter det reglemente, som 11. St. sjelfve
fastställt, så har jag icke ansett mig berättigad alt, med brytande
deraf, till godlgörelse af densamma, lill ersättning af hanken, upptaga
orättvisor, som vid 1777 års realisation blifvit begångna.
Således, ehuru motbjudande det för mig i Ulsk. varit, och nu
äfven är, alt försvara gamla beslutade orättvisor, så, enär dessa
varit generella, måsle jag likväl för del speciella läll yrka bifall
till det ifrägavar. betänk.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Afven jag hade
tänkt, alt fästa II. o. Ad:s uppmärksamhet på de förhållanden, som,
efter min förmening, bort verka lill ålerremiss af betänk.; men
då detsamma redan blifvit bifallet af 2:nc Ständ och en återre
miss
sålunda vöre utan ändamål, vill jag ej upptaga 11. o. Ad:s
lid, utan inskränker mig blod, i afseende pä hvad Hr von Hohenhausen
yttrat, dertill, att motionären endast antydt rättsgrunden
för sin framställning och ingalunda fordrat tillämpningen deraf,
utan blott begärt såsom en gäfva af bancovinsten den ersättning,
som lili motionen finnes omnämnd, hvadan han äfven ansett att
BancoUtsk. skulle vara förhindradt all ät densamma lemna sitt
tillstyrkande.
Propos. om B. o. Ad. ansåg de af Hr Sandelhjelm gjorda
anmärkmr föranleda till ålerremiss biel' derefter af fl. Ex. Hr Gr.
o. Landtm, framställd, men med nej besvarad; och uppå sedermera
gjord hemställan, om 15. o. Ad. behagade bifalla BancoUlsk:s utlåt.,
svarades med starka ja jemte åtskilliga nej, hvarefter H. Ex. förklarade,
del han uppfattat 15. o. Ad:s svar såsom bifall till det
föredragna utlät.
Föredrogos och biföllos LagUtsk:s den 18 dennes på bordet
lagda belänkm:
N:o 2, i anledn. af väckt motion, angalo bestämmande af
ansvar för s. k. husdjurs misshandling, och
2 II. <51
500
Den .26 September e. m.
N:o 5, i anletln. af väckt motion, ang:dc skärpning i ansvaret
för förskingring af i qvarstad satt gods. .
Föredrogs LagTItskrs d. 18 dennes på bordet lagda betänk.
N:o (i, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de tillägg i 3 cap.
5 § Handelsbo, samt förklaring öfver 32 § i R. o. Ad:s privilegier
d. Iti Oet. 1723, i afseende på der stadgade afgifter vid utflyttning
till utrikes ort.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag instämmer i det förslag,
som LagUlsk. gjort, i afseende pä meningen, men jag kan
ej godkänna det uttryck, som Ulsk. dertill begagnat. Der står
nemi. på följande sätt: ”Vill man saga upp burskap; gore det inför
borgmästare och råd, sex månader förr, än Iian sin borgerliga
näring afträder, eller från orten flyttar; och vise, att lian sin borgarepligt
fullgjort bäfver, som sagdt är. Flyttar lian utrikes; gifve
ut sjette penningen af all sin egendom, Konungen och staden
tilt Iveskiftes, der ej annorlunda emellan begge riken slutet «r.”
Af dessa tillagde ord, skulle man förmoda, att 2:ne riken förut
varit nämnde, men intet rike är nämndt. Der finnes blott ordet
utrikes, hvilket är detsamma som alla riken utom Sverige. Att
då sedermera tala om 2:iie riken, innebär ingen riklig eller bestämd
mening. Man kan väl gissa sig till hvad som menas, men
meningen är ej uttryckt såsom vederbör. Också har en ledamot
af BondeSt., Zweigbergk, anmärkt alt andra ordalag borde begagnas.
Han har nemi. sagt, att det borde stå: ”Dock äger K. M.
att, vid Iraclaler med främmande makter, delta stadgande upphäfva,
dä dessa makter medgifva lika villkor för sine till Sverige
inflyttande undersåler.” Jag vill icke säga, att hans förslag är det
bästa, ty möjligen kan ett bättre uppgöras, men sådan meningen
nn är affattad, anser jag densamma vara oanlaglig.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Det förslag, som nu
blifvit af Hr von Hartmansdorff klandradt, är icke LagUtsk:s, utan
tillhöra orden K. M:s propos. Förslaget har förut undergått
granskning i Högsta Domstolen och derstädes blifvit godkändt.
Ordalagen äro desamma, som på de uti den K. propos. citerade
ställen varit begagnade, och utan tvetydighet i 110 är slått i 15
cap. om dana-arf. Att deremot det af riksdagsmannen Zweigbergk
gjorda förslaget skulle af Hr von Hartmansdorff vinna understöd,
var för mig så mycket mera oförvänladt, som delta förslag,
när man rätt läser detsamma, innefattar ett stadgande, som
går derpå ut, att i civillagen föreskrifva, huru Konungen skall
sluta förbund med utrikes makter. Delta var äfven orsaken, hvarföre
icke Ulsk. kunde gå in derpå, att uti det ifrågavar. lagrummet
inrymma riksdagsmannen Zweigbergks ord. — Dä af det nu
begagnade uttrycket någon tvetydighet icke synes böra uppstå och
då dessutom Utsk. ansett mindre nödvändigt att, då en lagterm
redan fått en häfdvunnen betydelse, sysselsätta sig med utfunderandet
af nya ord och besvära K. M. med contrapropos.; så har
Dan 2G September c. m.
507
pturatiletcn inom detsamma ansett bäst vara alt propos. oförändrad
lil! godkännande föreslå.
Hr von Hartmansdorff: Om Hrr jurister finna språket
godt nog och äfvenledes förstå det, så må del vara; men vår gamla
lag vill jag taga i försvar för den beskyllning, som mot densamma
blifvit gjord. Gr. Mörner åberopade, om jag icke misstager
mig, 15 cap. 2 § Älfdalen; men den lyder sålunda: "Hor utländsk
arfvinge å den ort, der Svensk man arf njuter; då njute
ock lian samma läll i Sverige” (som lärer vara eli rike): ”vill
lian det arf utur riket föra; gifve då sjette penningen deraf (ill
Konungen, eller den lian sin räll förlänt bäfver, der ej annorlunda
mellan begge riken slutet är.” Sålunda är del först taladt
om utländsk ort och sedan om Sverige, samt derefter mellan 2:nc
riken. Detta är rikligt och begripligt; men det andra deremot
tror jag icke vara rent språk, icke ens mening.
LagUtsIcs betänk. N:o 0 blef, uppå derefter framställd propos.,
af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs LagUtsk:s d. 18 dennes på bordet lagda utlåt. Nro
7, i anledn. af väckta motioner, ang:de befordringsrätt för prester.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att, enligt från
Hor gare- och BondeShn ankomna prot.utdr., dessa Stånd ansett
ifrågavar. motioner tillhöra Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s behandling,
och uppå derom framställd propos. förklarade R. o. Ad. sig
instämma i denna mening.
Föredrogs och bifölls Ridd.Utsk:s d. 18 dennes på bordet lagda
mera., i anledn. af Ridd.Direct-.s gjorda anmälan om Ordlås i
Direct. H. Ex. Hr Gr. Magnus Brahes limade död.
Föredrogs Ridd.Utskts d. 18 dennes på bordet lagda mern.
N:o 4, ang:de förändring af 13 § 2 inon. i Ridd.Direchs instruetion.
Ridd.Direcl:s i ämnet afgifnc utlåt, upplästes, på begäran af
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik, som derefter yttrade:
Vid remissen af Frih. Tulls motion, sorn yrkade afskaffande
af det stadgande uti instruclionen för Ridd.Direct., att Ridd.secrct.
icke skulle med tjensten vid Riddarhuset få förena någon annan
tjenst på rikets stat, gjorde jag åtskilliga anmärkmr, för alt söka
bibehålla delta nyss citerade stadgande. Af det nu upplästa betänk.
finner jag, att Utsk. på dessa anmärkmr i sä målto- fästat
afseende, som Utsk. såsom grundsats bibehållit det förra stadgandet,
men derjemte vid tillämpningen deraf föreslagit den modificationen,
att det må af R. o. Ad. bero, att vid hvarje särskildt
tillfälle af ledighet besluta, huruvida den ifrågavar. candidaten
måtte få derjemte besitta någon tjenst å rikets stat, eller icke.
Emot denna modification har jag i hufvndsaken ingenting att in
-
508
Den 26 September c. ni.
vända, särdeles sota den utgått från grannlugenbeten att lemna
K. o. Ad. händerne obundna i ofvanberördc fall. Men tillika med
de skäl, som af mig anfördes emot motionen, framställdes äfven,
alt, då, såsom jag tror, antingen sisll. riksdags eller 1834 års
Riddarhus beslöt, att Ridd.secret. skulle såsom vederlag derföre att
lian icke tilläts bekläda annan publik tjenst erhålla en lönelillökning
af (500 r:dr, denna summa af 000 ndr, för den händelse att
Ulsk. skulle tillstyrka och 11. o. Ad. bifalla alt Ridd.secret. med
sin tjenst vid Riddarhuset äfven skulle fä förena annan tjenst pä
rikets slät, då äfven borde indragas; och det är å delta mitt yrkande,
sorn jag, af det nu upplästa memorialet, linner, att Ulsk.
ej fästat ringaste afseende. Mig tyckes likväl, att Ulsk., på samina
gäng som det föreslagit, alt R. o. Ad. mätte för hvarje särskildt
fall besluta, huruvida Ridd.secret. må samtidigt med tjenslen
vid Riddarhuset äfven få bekläda någon tjenst pä rikets stat,
hade bort tillstyrka, alt, för den händelse en sådan förening af
tjenster blcfve af R. o. Ad. bifallen, den summa af 600 r:dr, hvilken,
såsom nyss sagdt är, Ridd.secret. såsom vederlag tillkommit,
äfven borde i och med detsamma indragas. Men dä något sådant
icke finnes i Ulsk:s betänk, antyd!, så anhåller jag, alt detsamma
mätte till Ulsk. återremitteras.
Uppå derefter af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd propos.
blef Ridd.Utskts meni. IN:o 4 ålerremiltcradt.
Föredrogs Ridd.Ulsk:s d. 18 dennes på bordet lagda mern.
N:o 5, angalo tillsättande af Ridd.secreterareljensten.
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, hemställde, om icke, sedan
11. o. Ad. återremitterat Ridd.Ulsk-.s nyss förehafde mern. N:o 4,
det nu föredragna mein. borde hvila lill återremissen blifvit af
Ridd.Utsk. besvarad.
Ropades ja.
Föredrogs Bevilln.Utsk:s d. 21 dennes c. m. på bordet lagda
mern. N:o 8, i auledu. af RiksSl-.ns beslut, angalo ålcrlemnande
af Ilr G. W. Lillbergs hos Vältoll. BorgareSt. väckta motion om
restitution af äganderätts bevillning för Upsala stads löningsjord.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att, enligt ankommet
prot.utdr., BorgareSt., med frånträdande af sill förut fattade
beslut, förenat sig uti den af R. o. Ad. samt BoudeSt. vidtagna
remiss af motionen lill SlatsUtsk., lill hvars upptagande
ifrägavar. motion således genom 3 Stånds beslut blifvit hänvisad;
och hemställde II. Ex. om icke vid sådant förhållande Bevilln.
Utsk:s nu föredragna mern. finge läggas till handlingarne.
Ropades ja.
Föredrogs Hr Lagerheims, Lars Magnus, i gårdagens plenum
väckta och derefter skriftligen till bordet allemnade motion om
förändring af 22 § Ridd.Ordn., ang:de ordförandeskap i Utsk.
Remitterades till Ridd.Utsk.
Den 26 September e. m.
509
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Den motion, som R. o.
Ad. nu haft godheten alt till Ridd.Utsk. remittera, är ganska kort
och byggd på samma grundsats, som 1809 års lagstiftare synas hafva
antagit såsom gifven, nemi. att både fullmäktige i Hanken och
Riksg:s-cont., revisorer och åtskilliga nämnder, hvilka från R. St.
tillsättas, alla äro att betrakta såsom delegationer, eller ett slags
Ulsk. från Ständerna, hvadan äfven 1S09 års lagstiftare i 22 §
Ridd.Ordn. endast stadgar dessa ord: ”1 Utsk. föres ordet af den
11. o. Ad:s ledamot, som bland de närvar, har främsta sätet pä
Riddarhuset”, utan alt med minsta ord omnämna, alt håde fullmäktige
i Banken och Riksg:s-cont., revisorer samt alla nämnder
äro i samma calhegori. Också har det alltsedan 1809 ansetts gifvet,
att så vore förhållandet, och förliden riksdags Const.Utsk. har
äfven uti sitt förslag, sorn varit hvilande och som nu vid denna
riksdag blifvit förkastadt, utgått från samma åsigt, då det särskildt
upptagit dessa revisorer, nämnder och fullmäktige såsom de der,
pä hvilka det ansåg att 22 § Ridd.Ordn. vore och borde blifva
tillämplig. Icke destomindre och då möjligen nu, under en mera
granskande och mindre menlös tidpunkt än år 1809, man
kunde invända, alt dessa delegationer af Ständerna icke äro egentliga
Utsk., så har jag, för den händelsen att någon betänklighet
derigenom skulle uppstå, alternativt uppsatt ett nytt förslag till
motionen, innebärande samma sak och i samma syfte, blott med
särskilda specificalioner af dessa olika delegationer, jemte ett närmare
bestämmande, huru tillgå skall när ordf:n tillfälligtvis hatlaga
förfall. Detta alternativ lyder som följer:
”Riddarhusordningen.
§ 22.
I Utsk., bland fullmäktige i Banken och Riksg:s-cont., revisorer
och nämnder, föres ordet af den R. o. Ad:s ledamot, sorn
dertill af de valherältigade, utan afseende å ätternes nummer, särskildt
utsedd blifvit. I Utsk:s-afdeln:r, äfvensom då ordf. tillfälligtvis
har förfall, föres ordet af den, som på Riddarhuset innehafver
främsta nummern.”
Jag anhåller, att detta alternativa förslag äfven måtte remitteras
till Ridd.Utsk:s handläggning.
Hr von Troil, Emil: Jag hemställer till motionären, om
icke till hans förslag äfven borde höra ett stadgande, att den som
blifver ordf. i ett Utsk. före äfven ordet då samma Utsk. förstärkes.
Jag tror, att det skulle bidraga till en bättre och ordentligare
föredragning uti de förstärkta Utsk:n, der nemi. målen då
skulle komma att framställas af en person, som förut hade handlagt
dem och dermed vore bekant.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Afven jag skulle tro,
att något ytterligare förtydligande af motionärens förslag borde
äga rum. Jag har tyckt mig (inna, att motionärens förslag innefattade,
att uti Utsk:s-afdeln:r skulle den äldsta af R. o. Ad:s ledamöter
föra ordet; men jag hemställer, om det kan vara menin
-
510
Dun 20 September e. m.
gen, alt för den händelse att Utsk:s-ordf. icke skulle vara den
äldste inom den afdelning, pä hvilken han arbetar, han då icke
skulle föra ordet inom afdelningen, hvarigenom den anomali skulle
uppstå, att han den ena stunden förde ordet i Utsk., men den andra
icke i afdelningen.
Ilr Lagerheim: Hvad först angår den af Hr von Troil,
Emil, gjorda framställning om ett ytterligare tillägg till min motion,
så har jag så mycket mindre deremot, som jag till en början
i förslaget hade omnämnt ordf. i förstärkt Utsk., men vid
närmare eftersinnande trodde mig finna, att det borde falla af sig
sjelf, att uti ett dylikt Utsk. icke någon annan än den verkliga
ordf. skulle föra ordet. Likväl har jag ingenting deremot att detta
tillägg göres, utan tvertom. Hvad åter angår den sednare anmärkn.
nemi. af Gr. Cronhjelm, så finnes ett skäl, hvarföre det skulle möta
många svårigheter alt äfven för Utsk:s-afdelningarnes ordf. stadga
särskilda val, det nemi. att de dels äro för många, dels kunna
blifva flere än man beräknat, emedan ingenting förhindrar ett
Utsk. att, dä målen dertill föranleda, sätta sig på Hera derefter
lämpade afdelningar. Det är således i min tanka Ijenligare att i
Utsk:safdelningarne den rättighet bibehålies, som nu är gällande,
nemi. alt den äldste ledamoten af R. o. Ad. der förer ordet; men
åter der Utsk:s-ordf. sjelf har en afdelning, så faller af sig sjelf,
att han äfven der förer ordet; detta är åtminstone min mening.
Gr. Cronhjelm: Jag förmodar, att motionären, lika så väl
som jag, önskar alt den föreslagna lagparagrafen skall blifva fullkomligt
tydlig, och det är med hänsigt dertill, som jag tager mig
friheten fästa hans uppmärksamhet derå, att för den händelsen,
att de ordalag skulle väljas, sorn motionären föreslagit, nemi. att
”inora Utsk:safdelningarne före den äldsta ledamoten af R. o. Ad.
ordet”, så faller sig ganska tydligt, alt det aldrig kan komma i
fråga, att en person, som icke är äldst inom afdelningen, vore
han än vald till ordf., kan föra ordet derstädes, såvida icke motionären
skulle finna lämpligt, att till sitt förslag, lägga det stadgandet,
att i den afdelning der Utsk:s-ordf. arbetar, före han ordet.
Hr Lagerheim: Ingenting hindrar, att allt hvad som kan
verka till motionens förtydligande, i densamma inflyter; således är
jag ganska böjd att vid förslagets remitterande till Ridd.Utsk. äfven
låta det af Gr. Cronhjelm föreslagna alternativet detsamma dit
åtfölja, på det att Utsk. måtte blifva i tillfälle att närmare öfverväga
alla de omständigheter, som med motionen kunna äga sammanhang,
samt derefter om så skulle anses nödigt till R. o. Ad.
inkomma med ett fullständigen utredt och alla tvehågsenhetcr
förebyggande förslag i detta vigliga ämne.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Genom den motion,
som nu blifvit väckt, förekommer det mig såsom den värde mo
tionären
ångrade sig öfver det beslut, som i sista plenum fattades
ang:dc frågan att Utsk:n skulle sjelfva få välja sina ordf. Motionären
har nemi. föreslagit, att Utskms ordf. skola väljas af elec
-
Den 26 Sep t emli er e. in.
511
tererne, och då delta utgör en förbättring uti hvad som nu äger
rum, så, ehuru jag visserligen hade önskat, att R. o. Ad. hade
tillvägabringa! en ännu fullkomligare härutinnan, medelst bifall till
det förkastade grundlagsändringsförslaget, kan jag ej annat än med
min röst biträda hans förslag. Det bör för hvar och en vara
klart, att det är vida lättare att få en lämplig ordf. då man, obe
roende
af Riddarhusets numror, får välja bland Riddarhusets hela
personal, och jag föreställer mig derföre, att R. o. Ad. nu, mera
än vid föregrde riksdag, då detta förslag väcktes men ej gick igenom,
skall inse nödvändigheten af att vidtaga ett sådant steg, om
icke för annat, åtminstone för att förekomma hvad som R. o. Ad.
tyckes mycket frukta, nemi. att Utskrn sjelfva skulle välja sina
ordf. Jag röstar bifall till förslaget.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Vid 1834 års riksdag väckte jag
enahanda motion med den ifrågavar.; den afstyrktes af Ridd.Utsk.
men bifölls af R. o. Ad., fast den aldrig vann Konungens sanction.
Under förra riksdagen väcktes å nyo samma motion, ehuru
icke af mig; den tillstyrktes deremot af Ridd.Utsk., men afslogs i
stället af R. o. Ad. Den nu föredragna motionen tillstyrker jag
äfven, emedan, om den bifölles, det blir lättare för eleclorerne
att välja Utsk:s-ledamöter och bättre för R. o. Ad., som kan få
de skickligaste af sina medlemmar till Utsk:s-ordf. då man ej behöfver
tänka på den valdes nummer på Riddarhuset. Man anser
att denna motion bör utsträckas så, att den äfven mätte omfatta
andra befattningar, än dem som endast finnas lill under riksdagarne,
såsom fullmäktige i Ranken och Riksg.cont. Derom vill
jag nu ej yttra mig, men hvad angår Utsk:s-afdelningarne, så lärer
det vara omöjligt att i Ridd.ordn. stadga något annat, än att
den som till ordf. i Utsk. vald är, också är ordf. på den afdelning,
der han sitter; men att ingå i reglementariska stadganden
för öfrigt, anser jag vara olämpligt, ty det skulle förutsätta, att
man borde bestämma hvilka, och huru många afdelningar sorn
skulle komma i fråga, hvilket icke är görligt.
Frih. Raab, Adam Christian: Sedan motionen blifvit beledsagad
med så många tillstyrkande yttranden, torde det icke vara
ur vägen alt äfven framställa ett afstyrkande. Jag tillhörde
deras antal, som motsatte sig det förslag, som i samma syftning
vid sisth riksdag väcktes, och af Ridd.Utsk. då förordades, men
blef, som jag tror, på goda skäl af R. o. Ad. förkastadt. Jag anser,
alt det skulle vara inconseqvent, om R. o. Ad. skulle, genom
antagande af det nu åter gjorda förslaget, erkänna behofven af
att välja ordf., sedan 11. o. Ad. för icke längre tillbaka, än förliden
gårdag, afslagit Const.Utsk:s välgrundade förslag i detta afseende,
med hvilket afslag meningen måtte hafva varit att ådagalägga,
att ordförandeplatserne lämpligast tillsättas, såsom nu sker,
på grund af börden. Under discussionen förliden gårdag försvarades
sjelfskrifvenlieten; nu vill man, med frånträdande af denna
princip, åter erkänna behofvet af valprincipens antagande. Förslaget
i och för sig sjelf innebär ett bevis på omöjligheten att
512
Den 20 September e. m.
tillämpa detsamma conseqvent, då man vill, som Gr. Chronhielm
anmärkt, välja ordf. i Ulsk., men låta hero på bördsslumpcn, hvilka
som skola bli ordf. på Utsk:s-afdelningarne. Jag kan icke annat
än afstyrka förslaget.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: En, med ifrågavar. lill innehållet
öfverensstämmande motion har jag verkligen haft för
afsigt alt väcka, allt ifrån riksdagens början; men jag har ansett
mig böra invänta afgörandet af den fråga, som i förevar, hänseende
nyligen blifvit afgjord, och kan ej annat än på det högsta
tillstyrka motionen. Erfarenheten torde vid många riksdagar hafva
visat, huru svårt det är för electorerna alt välja ledamöter
till Utsk., kanske mest af den anledn., att de måste hålla sig vid
nummerordningen. Man kan väl ej tänka sig något mera orimligt,
än att eleclorerne skola nödgas förbigå måhända 2000 nummer
till Utsk:s-ledamötcr och välja dem efter detta nummertal,
derföre att t. ex. ledamoten med nummer 2001, eller så bortåt,
är mest passande ali vara ordf. Icke mindre orimligt är det att
kanske hundratals af de högre numrornc, som väl kunde vara
tjenlige att i Utsk. insättas som ledamöter, men antingen icke äro
passande, eller sjelfve icke finna sig tjenlige att vara ordf., skola
uteslutas ifrån att vara ledamöter af Utsk. Jag tillstyrker, som
sagdt är, bifall till motionen.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Då fråga nu endast
är om remiss till Ridd.Utsk., så afhåller jag mig alldeles
från att yttra något hvarken till af- eller tillstyrkande i afseende
på den föredragna motionen, helst jag tror, att vi eljest komma
blott för långt på förhand, utan att derjemte vinna något resultat.
är utlät, inkommer från Utsk., då först är rätta tiden inne alt
discutera öfver saken. Min önskan är således af särskilda skäl
den, att motionen måtte fä afgå till Utsk. sådan den är, och att
yi tills vidare må spara all discussion deröfver.
Hr von Troil: Mot hvad den siste talaren behagade yttra,
har jag så mycket mindre något att invända, sorn, enligt hvad
jag kunnat uppfatta, han endast begärde ordet, för att för R. o.
Ad. anmäla, att han i sak för närvar, ingenting ville yttra; men
beträffande den af Frih. Raab åberopade conseqvensen, tager jag
mig friheten föra R. o. Ad. till minnes, alt R. o. Ad., på grund
af Hr Lagerhjelms motion, vid 1834 års riksdag fattat ett i det
närmaste öfverensstämmande beslut, med hvad nu är föreslaget.
Vid sisth riksdag väktes åter en dylik motion, som tillstyrktes af
Ridd.Utsk., men afslogs af 11. o. Ad., dels, som jag tyckte mig
förmärka, af en viss grannlagenhetskänsla, att icke genast vid en
påföljande riksdag framlägga ett förslag, som vid den föreg:de
blifvit förkastadt, dels deraf, alt man yrkade, det förändringen
vore alltför litet omfattande, att det vore bättre att Utsk:n sjelfve
lingö välja sina ordf. Det var åtminstone den åsigt, som gjorde,
att jag icke vid förra riksdagen, då detta förslag förevar till
öf
-
Den 20 September e. m.
513
öfverläggning, derom begärde votering; men då nu genom en
betydande pluralitet inom Ståndet sig visat, alt det mera omfattande
förslaget icke har utsigt att vinna framgång, så skulle jag
tro att icke någon conseqvens bör hindra R. o Ad. att söka åtminstone
närma sig målet på den väg, som Hr Lagerheim föreslagit.
Jag tillstyrker, att ordf:rne i Banken och Riksg.cont. likaledes
måtte af Ständerne särskildt utses. Beträffande ordförandeskapen
pä afdelningar Jaf Utsk., så tror jag, att icke någon synnerlig
svårighet framställer sig att låta dem utöfvas af de ledamöter,
som hafva högsta numret pä Riddarhuset, i de afdelningar
der ordfm icke sjelf arbetar, och delta sä mycket mindre, som de
TJtsk:s-!edamöter af hög nummer, hvilka möjligen skulle Önna sig
mera besvärade att vara ordf. på dessa afdelningar, vare sig af
bristande vana vid förekommande göromål, eller af andra skäl,
lätteligen kunna hålla sig antingen på den afdelning, der Ulsk:sordf.
sjelf arbetar, eller på någon afdelning, der en ledamot med
högre nummer tinnes.
Hr Lefre'11, Johan Pehr: Utan att ingå i något omdöme
om förslaget är godt eller icke, får jag blott fästa Clsk-.s uppmärksamhet
på nödvändigheten att stadga något ronde hvem som
skall föra ordet när flera Utsk. sammanträda till gemensam öfverläggning.
Uppå härefter af II. Ex. Hr Gr. 0. Landtm, framställd propos.
, biföll R. 0. Ad., att det nu af Hr Lagerheim framställda alternativa
förslag, jemte hvad i anledn. deraf blifvit anfördt, Ange
åtfölja Hr Lagerheims nyss till Ridd.Utsk. remitterade motion.
Föredrogs LagUtskrs i gårdagens plenum på bordet lagda betänkande
N:o 8, i anledn. af väckt motion om förändring i 12
cap. 1 § Giftermålsbm och 15 cap. 24 § kyrkolagen.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Från Utsk:s ifrågavar.
betänk, är jag för min del skiljaktig i hvad den sednare frågan
om ansvar beträffar. Det torde vara klart för något hvar, att ett
ansvar, som i intet fall kan stanna vid mindre påföljd än tjenstens
förlust, alldeles icke är afmätt efter den förseelse, hvarpå
det skall följa. En sådan åsigt tycktes äfven delas af de fleste
inom Utsk., men man ville icke göra någon rubbning i detta stadgande,
då man emotsåg en ny strafflag. Påbudet synes emedlertid
vara så isoleradt, att en ändring deruti alldeles icke synes
kunna störa harmonien mellan de särskilda straffbestämmelserna i
nu gällande lag; och då en ny strafflag, om äfven en sådan skulle
komma att antagas, likväl omöjligen genast kati komma till
verkställighet, utan att någon tid dertill erfordras, men det uppenbart
är en orättvisa, hvarje dag detta stadgande längre qvarstår,
skulle jag hemställa, om ej R. 0. Ad. skulle behaga till Utsk.
återremittera förevar, betänk.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: I händelse återremiss
2 H. 65
514
Den 26 SeptemLer e. m.
beviljas, sä får jag göra en, visserligen ringa anmärkn,, men hvilken
jag dock anser nödig, den nemi., all sorn det är af Ständerne
beslutadl, att då Ulsktn göra några tillstyrkanden, så skola också
dessa tillstyrkanden tryckas, alt jag så må säga, inom linien;
så önskade jag, att sådant mätte för framtiden iakttagas, på det
att livad Utsk. föreslår, genast måse falla i ögonen. Sådant är
likväl i detta betänk, underlätet. Om underlåtenheten i delta fall
beror af Laglitsk. eller Exp.Utsk. vet jag icke, men väl vore, om
man iakttoge hvad i nämnde hänseende är nödigt för målens hastigare
öfverskådande.
LagUtsk:s betänk. N:o 8, blef af R. o Ad. återremilleradt.
Vid föredragning af LagUtsk:s i gårdagens plenum på bordet
lagda betänk. N:o 9, i anledn. af väckt motion, ang:de tillägg till
15 § i den för R. St. Just.ombudsm. utfärdade instruclion, blef
detta betänk, ånyo lagdt på bordet, på begäran af Frih. Tersmeden,
Wilh. Fredr., och Hr Mannerskants, Carl Axel.
Föredrogs Ridd.Utskis i gårdagens plenum på bordet lagda
mern. TV:o 6, ang-.de väckt motion om förhöjning af Ridd.kamererarens
lön.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag bar icke haft tillfälle
att taga närmare kännedom af det föredragna betänk., men
af ett flygtigt afhörande af detsamma, har jag tyckt mig märka,
att fråga vore att öka Ridd.kamererarens lön med 150 r:dr och
förhöja pensionsbeloppet med samma summa. Men jag har ej
hört, att någre klagomål blifvit framställda om lönens ringhet, ej
eller någon anmälan i detta hänseende. Kamereraretjensten vid
Riddarhuset är af beskaffenhet att kunna förenas med snart sagdt
hvilken annan tjenst som helst, alldenstund kamereraren kan fullgöra
göromålen på de tider som finnas för honom lämpligast, och
linner jag derföre under sådane förhållanden det icke vara skäl
att den begärda förhöjningen bifalla. Vi borde höra ihågkomma, att
Riddarhusets fonder äro anslagne till nyttiga ändamål, till understöd
och pensioner åt fattige personer, och då kan jag icke, för min
del åtminstone, finna det vara skäligt att minska just dessa fonder,
genom att tilldela en löneförhöjning, om hvilken jag får lof
alt säga, att jag ingalunda anser densamma vara af behofvet påkallad.
Jag afstyrker bifall till förslaget.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag är visserligen icke i
tillfälle att bedomina, huruvida Ridd.kamereraren verkligen är i behof
af en löneförhöjning eller icke, och vill derföre icke eller motsätta
mig den föreslagna skrifvarehjelpen; men mig förefaller det
betänkligt, att när tider stunda, då vi kunna hoppas erhålla en
representationsförändring, hvarigenom Ridd.kamererarens befattning
mätte blifva mindre besvärlig än hittills, fastställa en permanent
lönetillökning för nämnde tjenst. Jag skulle således för min del
önska, att om Ridd.Utsk. anser en tillökning i Ridd.kamererarens
Den 26 September e. m.
515
villkor af nöden, den begärda skrifvarehjelpen må beviljas endast
ad interim, eller som eli tillskott i löneförmåner endast tills vi- "
dare. Det är denna anmärkn. jag skulle vilja bifoga betänk., om
detsamma, som jag önskar, varder återremitteradt. Hvad det föreslagna
pensionsbeloppet beträffar, så har jag dervid ingenting att
anmärka; det synes mig ej högt tilltaget, hvarken med afseende
på lönebeloppet eller tiden, som Ridd.kamereraren skall hafva tjenat,
för att deraf komma i åtnjutande.
Hr von Troil, Emil: Afven jag anser icke den föreslagna
löneförhöjningen vara af behofvet påkallad, ehuru ej på samma
skäl som af Frih. Raab blifvit anförda; ty jag tror ingalunda, att
en representationsförändring, den jag visserligen lika ifrigt väntar
och önskar som Friherren, kommer att medföra någon hufvudsaklig
förändring i Riddarhusets ekonomi. Riddarhusets fonder oell
cassör komma i alla fall alt tillhöra R. o. Ad., och jag ser icke
hvilken förändring i kamererarens göromål af en representationsförändring
skulle kunna uppkomma, åtminstone icke någon af synnerlig
vigt. Men anledn. hvarför jag tror den nuvar. lönen vara
tillräcklig, är den, att R. o. Ad. hittills, för nuvar. löneförmåner,
till kamererare erhållit ganska utmärkta personer, hvilka ifrån denna
kamereraretjenst afgått till de högsta embetsplatser i samhället,
och likväl har, om jag icke misstager mig, samma kamereraretjenst
ansetts vara så förmånlig, att jag tror, det en utaf de siste
innehafvarne af densamma bibehöll den äfven någon lid sedan han
blifvit föredragande inför K. M. Deremot kan jag icke neka billigheten
af att kamererarens pensionsrätt något förhöjes. Den har
hittills varit så låg, derföre alt den endast beräknas till J, eller
hälften af den ordinarie lönen, hvaremot en betydlig del af kamererarens
inkomster utgått som arfvode af de genom testamenten,
under Direct:s förvaltning ställde fonder. Om betänk,
kommer alt återremitteras, som jag önskar, tillstyrker jag alt Ridd.-  Utsk. måtte föreslå någon lämplig förhöjning i kamererarens pensionsrätt,
så att, i st. f. g eller hälften af den ordinarie lönen,
han mätte, efter den bestämda tjenstetiden, försäkras alt i pension
erhålla minst hälften af sin lön.
Hr Hjerta, Lars: Jag anhåller att till alla delar få förena
mig med Hr von Troil, och det så mycket hellre, som jag tror,
att om Ridd.kamereraren funnit sig i behof af en lönelillökning,
så hade han sannolikt sjelf begärt den, och den lämpligaste utvägen
för ett sådant ändamål hade varit att derom hos Ridd.Direct.
göra anmälan. Att en sådan tillökning i inkomster, om den icke
begäres af honom sjelf, men föreslås af en annan och sedan bifal
les, alltid skall vara välkommen, det förstås af sig sjelf; men
jag vet ej om det är skäl att ingå derpå, då man ej vet att någon
anledn. dertill är gifven af den tjensteman, som är i fråga.
Deremot anser jag, lika med Hr von Troil, att om betänk, återremitteras,
Ridd.Utsk. må anmodas uppgifva ett förslag lill någon:
förhöjning af Ridd.kamererarens pension.
515
Den 20 September e. m.
Hr Rosenblad, Bernhard: I afseende på sjelfva behofvet
af en förhöjning i Uidd.kamererarens inkomster, vill jag icke
yttra mig, då jag ej så noga kanner sakförhållandet, ehuru jag
skulle tro att det vore skill bifalla den ifrågaställa tillökningen,
då den auctorilet, som bäst kan bedömma saken, dertill lemnat förord;
men hvad som förmått mig alt nu begära ordet, är ett ogillande
å min sida af det skäl, som blifvit framstäldt för afstyrkande
af all tillökning, nemi. att Ridd.kamereraren icke sjelf framstått
med begäran derom, och att delta vore ett bevis på obehöllighelen
af förhöjningen i hans löneförmåner. Detta, mine Hrr, är en
grundsats, som jag ingalunda för min del kan gilla. Om en tjensteman
är nog blygsam och modest, att sjelf icke vilja framträda
med några anspråk, utan deremot de, hvilkas skyldighet det är
att se honom till godo, som bäst inse behofveu och veta hvad
billighet och rättvisa kräfva, derom göra framställning, så bör väl
icke en sådan person sättas tillbaka för den, som bar tilltagsenhet
rtog att våga framställa sina såväl verkliga sorn icke verkliga behof.
Jag har haft tillfälle alt linna i det verk, uti hvars öfverstyrelse
R. o. Ad:s förtroende inrymt mig en plats, huruledes tjenstemän,
med de bästa inkomster, inför llancoUtsk. framställt behofvet
af ökade löneförmåner, under det åter de tjenstemän, som
hafva de mest tryckande, de mest släpande befattningarne, jag menar
bancobokhällarne, i detta läll förlitat sig pä rättvisan och
billigheten hos de personer, som bland andra skyldigheter hafva
åliggandet att tillse underhafvandes rätt och bästa. Att nu- säga,
att en löneförhöjning icke är behöflig, derföre alt den persjö, för
hvilken den skulle komma i fråga, icke derom sjelf gjort framställning,
linner jag ingalunda riktigt och kan delta aldrig för mig
blifva ett skäl lill afslag.
Frih. Raab: ifr von Troil har anmärkt vid mitt yttrande,
att om också en representationsförändring förr eller sednare bomme
alt inträffa, skulle sådant icke minska Ridd.kamererarens göromål;
likväl har Hr von Troil icke tagit i betraktande dott omständigheten,
att nämnde tjensteman är skyldig att tjenstgöra vid
riksdagarne här i Ståndet, utan att dervid njuta särskildt arfvode,
hvartill han sannolikt icke skulle kunna tillförbindas om ett nytt
representationssätt inträder. Del är denna omständighet sorn icke
bör förbises, och med anledn. af hvilken jag tog mig friheten
hemställa, att om någon skrifvarehjelp skall beviljas, det mätte
bli endast tills vidare.
Frih. Tersmeden: 1 anledn. af Frih. Raabs sednare yttrande,
får jag fästa uppmärksamheten derpå, att Ridd.kamereraren
hvarken bar mer eller mindre att göra, vare sig alt det är
riksdag eller icke; hans göromål äro alldeles skilda ifrån riksdagsförhandlingarna.
Honom åligger värden om Riddarhusets fonder,
deras bevakande och pensioners utdelning, hvadan han således icke
eller har det minsta all skaffa med riksdagsgörontålen. Jag tror
också, att om representationen än blifvcr hvilken som helst, R. o.
Ad. må deri inlaga hvilket rum som helst, sä komma dock den
-
Den 26 September e. m.
517
lie tjenstemans göromål att hädanefter blifva desamma som hittills,
så länge Riddarhusets fonder finnas till. Jag har egentligen
motsatt mig förslaget, derföre att jag icke funnit behofvet af löneförhöjning
vara nu större än förr, helst vi sett personer under
en längre följd af år hafva bestridt samma befattning, utan att
någon löntillökning salts i fråga, och jag får lof alt tillägga, att
sådant icke eller är behöfligt, sä länge man kan få dugliga personer,
som sköta densamma för den lön, som dertill finnes anslagen,
d. v. s. fä tjensten bestridd för lika köp, och man dervid
aldrig funnit någon fara, tvertom städse funnit platsen väl skött.
Under afstäende af mitt förra yrkaride på alslag, begär jag nu återremiss
af mein.
Gr. Sandels, Samuel Aug.: Då Ridd.Utsk. fick den nu
ifrågavar, motion sig tillställd, begärde Ulsk. Ridd.Directrs utlåt, deröfver.
Direct. ansåg visserligen icke någon löntillökning vara af
behofvet påkallad, men upplyste, hvad Ulsk. äfven sedermera haft
tillfälle att erfara, alt i anseende till den mängd af räkenskaper,
som del åligger kamereraren att upprätta, så är hans bestyr ganska
betydligt; alt han tillförene till sitt myckna skrifveri kunnat
påräkna biträde af den till Ridd.cancelliet hörande tjenstemannapersonalen,
men deraf varit i mistning under de sednare åren,
hvarjemte det arfvode, som Ridd.kamereraren förut under riksdagarne
åtnjöt, blifvit indraget. Denne tjenstemans förmåner och
inkomster hafva således blifvit minskade. Utsk. ansåg sig derföre,
pä samma sätt som Direct., kunna tillstyrka någon sorts förhöjning
i hans inkomster, fastän Utsk. deråt gifvit en annan benämning,
derföre att instructionen för Riddarhusets tjenstemän bestämdt
föreskrifver det pensionsbelopp, hvaraf de äga att komma i åtnjutande,
nemi. | eller högst hälften af lönen. Då nu Ridd.kamererarelönen
pä stat icke är större än 450 r:dr, så skulle honom,
efter en trägen tjenstgöring af 20 ä 30 år, icke större pension än
225 r:dr kunna tilläggas. Det är af denna anledn. som Utsk.
trodde sig kunna föreslå förhöjningen under rubriken lön, på det
alt pensionen skulle kunna blifva större; beroende naturligtvis på
R. o. Ad. att, med förkastande af Ulsk:s, antaga Direcl-.s förslag
om beviljande af 133 r:dr 16 sk. som skrifvarhjelp.
Frih. Tersmeden yttrade, att man icke borde utbetala stora
löner af Ridd.cassan, såsom anslagen till pensioner ät fattiga personer.
Jag får i anledn. deraf upplysa, alt af berörde cassa några
pensioner icke utbetalas; alt af densamma endast utgå lmnorarierne
lill Direct:s ledamöter, lönerne till Riddarhusets tjenstemän
och pensionerne till afgångne tjenstemän, eller deras efterlemnade
enkor, men inga andra pensioner.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Som jag hade äran vara ledamot
af Ridd.Utsk. då delta förslag beslutades, sä får jag nämna, det
jag, efter tagen kännedom af de göromåls mängd och beskaffenhet,
som Ridd.kamereraren åligger, tyckt den af Ridd.Direct. uppgifna
summa, 133 r:dr 16 sk., vara nog knappt tilltagen. Jag
skulle trott mig med godt samvete kunna tillstyrka betydligt mer
518
Den 26 September e. m.
än hvad Utsk:s pluralitet föreslagit, eller 150 r:dr. Denna befattning
medförer för sin innehafvare skyldigheten ätt uppgöra en
mängd räkenskaper, till följd af det stora antal af fonder som
finnas och de mänga donationer som till Riddarhuset blifvit gjorda,
hvilka räkenskapers upprättande är långt besvärligare än redovisningen
för ett enda större anslag, hvartill kommer bevakning
af Riddarhusets fordringar och de manga bestyr, som åtfölja flere
cassör med hvar sin särskilda redogörelse. Han har dessutom sig
älagdt, att anskaffa en nppbördsborgen, som är vida större än som
i allmänhet fordras i de publika embetsverken, nemi. af icke mindre
än 10,000 r:dr b:co. Jag tror, alt den nu föreslagna lönetillökningen
är ganska lämplig och ganska billig; men efter anmärkn-.
r äro mot förslaget gjorda, pä den grund ibland andra, att
något förmånligare förslag för pensioneringen kunde uppgöras, så
har jag ingenting emot att återremiss äger rum; men för min
del tror jag icke, att R. o. Ad. har skäl att nedpruta hvad som
blifvit föreslaget.
Hr von Troil: Jag anhåller, att R. o. Ad. måtte återremittera
betänk., och alt Ridd.Utsk. vid remissens återställande, ville
tillstyrka en pensionsrält för Ridd.kamereraren, svarande ungefärligen
emot | af de sammanräknade inkomster, som han för närvar.
uppbär af Ridd.cassan samt de särskilda under Ridd.Direcl:s
förvaltning ställda fonder.
Ridd.Ulsk:s mern. N:o 6 blef af R. o. Ad. återremitteradt.
Föredrogs och bifölls Ridd.Utsk:s i gårdagens plenum på bordet
lagda mern. N:o 7, i anledn. af väckt motion om upprättande
af ett register å hufvudman för introducerade ätter.
Hr Hjerta, Lars: Jag ber om ursäkt, då jag nu anhåller
att få tillägga ett enda ord till mitt förra yttrande, i afseende på
återremissen af betänk. rör:de Ridd.kamererarens löneförmåner.
Jag vill nemi. till Ridd.Utsk. hemställa, huruvida icke Utsk. skulle
behaga inhemta Ridd.kamererarens yttrande, om det alternativa
förslag Hr von Troil framställt, i motsats till hvad Ridd.Utsk.
föreslagit; ty jag tror att det skulle lända R. o. Ad. till god ledning
vid frågans framtida afgörande. I öfrigt torde jag fä nämna,
det jag anser frågan något litet förändrad, efter den upplysning
Gr. Sandels meddelat, alt det arfvode som Ridd.kamereraren
hittills under riksdagarne uppburit, numera blifvit indraget.
R. o. Ad. biföll, att delta yttrande finge åtfölja den nyss beslutade
återremissen i ämnet.
Upplästes 2;ne prot.utdr., det ena från BorgareSt. af d. 26
och det andra från BondeSt. af d. 25 dennes, innehållande inbjudning
till R. o. Ad. att, med frånträdande af dess förut fattade beslut,
lika med de öfriga Irenne RiksStm antaga det i 12 punkten
Den 28 September.
519
af Const.Utsk:s mern. N:o 4, bland hvilande grundlagsändringsförslag,
anmälda förslaget, ang:de rätt att i vissa fall förstärka LagUtsk.
Begärdes på bordet af Hr von Hartmansdorff, Aug.
Upplästes och lades till handlingarne ankomna prot.utdr. från
PresteSt. af d. 4, 14, 18, 21 och 23, från BorgareSt. af d. 18,
21 och 23, samt frän BondeSt. af d. 14, 18 och 21 i denna
månad.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. § till 9 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 28 September 1844.
Plenum kl. 9 f. m.
Lades på bordet nedannämnda från Utsk:n inkomna utlåtm,
mern. och betänkm, nemi. från
Stats-U tskottet:
N-.o 21, i anledn. af 1841 och 1843 årens revisionsberättelser,
angtde Riksg.cont. och f. d. Filialdisconternes utredning;
N:o 22, ang:de föreslagen afskrifning af ett i Riksg.contts anteckningsböcker
rör:de testamentsbevillningen balanceradt mål;
N:o 23, i anledn. af R. St:s åren 1841 och 1843 församlade
revisorers berättelser, ang:de granskningen af de under K. Commercecoll.
ställda fonder och medel;
N:o 24, angtde föreslagen nedsättning i räntan för ull-discontcreditivet
samt begagnandet af en del utaf samma creditiv för manufacturfondens
förstärkning; och
N:o 25, ang:de pension för aflidne Casseuren vid Riksg.cont.
J. Zengerleins enka och oförsörjda barn;
Ba!nco-Utskottet:
N:o 9, i anledn. af väckt fråga om inställande af silfverutvexlingen
från banken;
N:o 10, i anledn. af gjorda anmärkn-.r vid utlåt. N:o 4;
N:o 11, i anledn. af f. d. Fänriken Carl Forslunds ansökning
om eftergift å straffränta å discontlån;
N:o 12, i ahledn. af Kamereraren vid lånecontoret i Götheborg
E. S. Winbergs ansökning om eftergift af öfverränta å discontlån;
N:o 13, ang:de afskrifning af 3:ne från lånecontoret i Malmö
utgifne discontlån;
N:o 14, i anledn. af Uppbördsskrifvarén L. Heidenbergs an
-
520
Den 30 September.
sökning om ersättning för åtskilliga bancosedlar, som genom eldsvåda
skola gått förlorade.
Sedan härefter R. o. Ad., uppå derom framställd propos., beslutat
att efter kröningshögtidligheternas slut åtskiljas å K. Slottet,
samt de 2me härolder, som borde gå framför R. o. Ad., infunnit
sig, och underrättelse ankommit, att K. M., i anseende till
inlräffadt regnväder, låtit inställa den tillernade processionen från
slottet lill kyrkan, och att således R. o. Ad., utan att först uppgå
till slottet, borde begifva sig till kyrkan, afgick H. Ex. Hr Gr.
o. Landtm, jemte 11. o. Ad. kl. nära ^ lill 10 till Storkyrkan, hvarest
R. o. Ad. bevistade D.D. M.M. Konungens oell Drottningens
kröning, samt deltog i Konungens hyllning.
Efter ceremoniens slut, åtföljde R. o. Ad. i procession K.
M. till K. slottet, der R. o. Ad. åtskildes klockan 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Måndagen den 30 September 1844.
Plenum kl. $ till 1 e. m.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att lill II. Ex.
blifvit öfversände 60 st. amphitheatersbiljetter lill galaspectaclet i
afton, för att bland det II. Ståndet utdelas, samt biljetter till 2:ne
loger på 2:dra raden, för att komma Ståndets fruar tillhanda;
men att antalet af de ledamöter, som anmält sin önskan att erhålla
dylika biljetter, var betydligt större än biljetternas antal.
II. Ex. ansåg derföre lämpligaste sättet för biljetternes utdelning
vara, att lottning derom blefve verkställd, efter hos Ridd.fiscalen
skedd anteckning af alla de ledamöter, som ville deri deltaga,
hvadan sådan lottning komme kl. 3 att äga rum i Ridd.salen.
För att inför D.D. M.M. Konungen och Drottningen nedlägga
und. lyckönskningar i anledn. af D.D. M.M:s höga kröning, afgick,
då kl. var nära ^ till 1 och de härolder, som borde gå
framför R. o. Ad., hade ankommit, II. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
jemte II. o. Ad. till K. slottet, der R. o. Ad., sedan dess lyckönskningar
blifvit i nåder emottagne, åtskildes kl. 1 e. m., enligt
derom före aftågaudet från Riddarhuset fattadt beslut.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
-—
