# ID: svediakorp-gov532
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 161,473
# sentences: 5,223
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
II O G L O F L I G E
d
Urtima i ^tochljalm
År IS44.
A inträ åfä fl et.
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet,
1844.
Onsdagen den 28 Augusti 1844»
Plenum kl. ^ till 9 f. m.
Föredrogs ånyo Const.Utskis d. 17 och 20 dennes på bordet lagda
mern. N:o 2, med uppgift å hvilande grundlagsförslag, i afseende
på nationalrepresentationens ombildning.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att med detta mern. hade
inkommit förslag till förändring af Reg.F., SuccessionsOrdn. och
Tryckfr.Förordn. samt jemväl förslag till Vallag; men att, enligt
81 §. af 1841 års riksdagsbeslut, dessa förslag tillsammans utgjorde
ett helt, som genom ett enda beslut borde afgöras, och följaktligen
nu såsom ett oskiljaktigt helt blifvit för R. o. Ad. föredragne.
Frih. Nordenfalk, Johan, anförde skriftligen:
Den fråga, som nu utgör föremål för R. o. Adis afgörande,
är af så hög vigt för fäderneslandet, att nationen bar de rättmätigaste
anspråk på dess samvetsgranna behandling af en och hvar,
som äger rätt att i öfverläggningarne deltaga. Minst kunna de
Ståndets medlemmar, som tillika äro Konungens rådgifvare, hafva
underlåtit att, med hänseende till denna deras dubbla egenskap,
allvarligt betänka deras ställning och deras pligt. Efter gemensamt
öfvervägande hafva vi kommit till den öfvertygelse, att vi
icke böra deltaga i discussionen och, såsom följd deraf, icke eller
i en votering, i fall den ifrågakommer. — Af egen känsla dertill
uppfordrad och efter uppdrag dertill berättigad, har jag bort
lemna detta tillkännagifvande, emedan vi alla, öppet och oförbehållsamt,
erkänna billigheten af Ståndets anspråk att fä veta, huru
vi i dag ämna handla, likasom skälen för vårt handlingssätt.
Det är en känd sak, att Konungen icke velat gifva någon
offentlighet åt sina åsigter i denna fråga förr, än om densamma
blefve Honom på grundlagsenlig väg underställd, och det har varit
med full öfvertygelse om riktigheten häraf, som Konungens
samtlige rådgifvare deruti instämt. Den vigtiga samhällsfrågan,
uppkommen och förberedd före Konungens anträde till Regeringen,
borde på öfvertygelsens och discussionens väg utkämpas. I
första rummet tillhör det ock nationen sjelf att, genom dess ombud,
yttra sig om det sätt, hvarpå den vill representeras, och om
de constitutiva former, hvarunder den vill samråda om sina angelägenheter,
fatta sina beslut, eller uttala sina önskningar. Uti
en sådan fråga måste det för en Regering, som har till sitt högsta
och heligaste syfte, att uppfatta folkets önskningar och behof,
•t Den 28 Augusti.
*>
vara af den största vigt, att få inhemta representationens röst,
afgifven utan ali yttre inverkan och att, för sådant ändamål, samvetsgrant
undanhålla äfven den inflytelse, som en älskad Konungs
ord, lagdt i vågskålen, icke kan undgå att i mer eller mindre mån
utöfva; och det vore att frånträda den conseqventa riktningen till
detta mål, om Hans rådgifvare, hvilka i ett sådant ämne icke
kunde tänkas handla utan Hans vetskap och samtycke, skulle under
dagens öfverläggning sluta sig till den ena eller andra meningen.
Men om man af denna för tillfället neutrala ställning, rättfärdigad,
som jag tror, af de nu uppgifne skälen, skulle draga den
slutföljd, att Regeringen är likgilllig för nationalrepresentationens
förändring och förbättring, så vore en sådan uppfattning oriktig
och slutsatsen orättvis. Den Honung, som i en högtidlig stund
gifvit folkets ombud det löftet, att ”befordra upplysningens framsteg
och befrämja utvecklingen af de ädla och redbara egenska”per,
hvilka utmärka nordens folk”, kan icke annat än vara varm
för hvarje förbättring i samhällsskicket; och de män, som innehafva
det ansvarsfulla förtroendet att vara Hans rådgifvare, kunna
icke förbise, att, sä länge de äro det, böra de ock, i sant eonstitutionel
uppfattning af deras kall, i hvad på dem ankommer,
med nit och värma understödja Hans afsigter och beslut i samliällsvigtiga
ämnen. Med deras innerliga öfvertygelse instämmer
det dessutom, att hvilken utgång dagens fråga än må erhålla, representationssättets
förbättring utgör ett ämne af den fosterländska
vigt, att frågan derom numera icke kan falla.
Frih. Hamilton, Hugo: Det är icke utan en sorglig känsla
jag i dag uppträder, för att framställa skälen för det votum,
jag af pligt och öfvertygelse anser mig uppmanad att afgifva i
den vigtiga fråga, som nu utgör föremålet för R. o. Ad:s öfverläggning.
Dä jag nemi. i minnet återkallar den anda, som för 4
år sedan, dä denna stora samhällsfråga första gängen på allvar
behandlades, rådde inom detta Hus, såväl som inom de öfriga Stånden,
och de förhoppningar, som derpå med skäl kunde byggas
för ernående af det af alla åsyftade målet, så mäste jag erkänna, att
det synes mig, som om vi då voro betydligt närmare delta mål,
än vi nu äro det. Dä herrskade hos de flesta en liflig önskan
att gå hvarandra till mötes på den väg, som genom jemkningar
och inbördes medgifvanden snarast mäste leda till detta mål, och
den öfvertygelse var allmän inom de s. k. privilegierade Stånden,
att man borde och mäste nedlägga sina ärfda företrädesrättigheter
på fosterlandets altare, dä hoppet förefans, att derigenom snart
och på fredlig väg en länge önskad och af behofvet högeligen
påkallad förbättring i vårt representationssätt skulle kunna åstadkommas.
Jag använder med flit ordet förbättring, ty detta var det
mål, hvartill man då sträfvade; man åsyftade ej då en hel omskapuing
af samhällsskicket, hvilken måste medföra en omhvälfning,
en total omstörtning af det bestående, under sekler bepröfvade,
Den 28 Augusti.
5
för att i dess ställe införa ett annat, hvars duglighet ej ännu är
vitsordad, ej ens kan vara det, emedan något motsvarande ej i
något land ännu varit försökt. Både jag och de flesta med mig
hoppades, att en mening, som sålunda hystes och omfattades af
en öfvervägande majoritet inom representationen, äfven skulle göra
sig gällande i det förslag, som då var under utarbetning, och
derigenom leda till ett snart slut på en meningsstrid, som aldrig
på längd kan vara för det allmänna nyttig.
Förhållandet blef dock annorlunda, mine Hrr! Genom en egenhet
i vår grundlag blef det, säkerligen i alla andra constitutionella
länder oerhörda förhållande möjligt, att den tanka, hvilken
såsom gemensam uttalades af tre fjerdedelar af representationen,
icke blef den segrande, utan att en annan åsigt, den der hyllades
endast af majoriteten inom den ena fjerdedelen deraf, lades
till grund för det förslag, som, genom en annan egenhet, slutligen
blef hvilande på RiksStrns bord. Härigenom hafva de då förenade
åsigterne åter blifvit splittrade, förhoppningarne om ett snart
och önskvärdt slut på den stora frågan hafva betydligt försvagats,
och är det derföre jag började med att säga, att det var med
en sorglig känsla jag i dag uppträdde på détta rum.
Detta förhållande får dock ej inverka på mitt omdöme i frågan.
Det nu föredragna förslaget är nu en gång hvilande; ganska
många hafva dervid fästat sina förhoppningar, och jag anser
det derföre vara min pligt, att lika samvetsgrant redogöra för
de motiver, på hvilka jag i dag stöder mitt votum, som om
detta förslag varit bygdt på den af mig förra gängen hyllade
grundsats.
Mycket vore dervid visserligen att säga, men tiden är dertill
för kort, utan anhåller jag nu blott om R. o. Ad:s tillstånd att
få utveckla mina åsigter om några af hufvudpunkterne i det hvilande
förslaget, hvarvid jag hoppas på R. o. Ad:s godhetsfulla
öfverseende med hvad som brister uti både uppfattning och framställning
i en fråga, så vigtig och så hög som denna.
Hvad dervid först mäste komma i betraktande, är sjelfva grunden
för det hvilande förslaget, nemi. valrätten. Vid hvarje vallag
synes det böra vara lagstiftarens syftemål, att, genom den
grund, som antages för valrätten, samhället må vara försäkradt,
att uti dess representanters rådslag bildningen, den oberoende förmögenheten,
och sakkännedomen må vinna inträde. Vid tillämpningen
på det hvilande förslaget af denna grundsats, finnér jag för
min del, att valrätten derstädes är utsträckt till en grad, som ännu
icke funnits lämplig eller rådlig i något kändt samhälle.
Den är till en början utsträckt till ägare af ett jordvärde af
1000 r:dr b:co. Redan detta är i flere fall stridande emot hvad
jag anser vara det rätta. Enligt säkra beräkningar komma dessa
jordägares röster ovillkorligen att vid valen utöfva ett nästan uteslutande
inflytande; men huruvida ägarne af ett så litet jordvärde,
i anseende till sin ställning uti samhället, äro i tillfälle att
tillegna sig den bildningsgrad, som är nödig för att rätt kunna
utöfva denna vigtiga rättighet; huruvida det arbete, hvarmed de
6
Den 28 Augusti.
måste sträfva, för att förtjena dagligt bröd, lemnar dem nog tid
att inhemta en noggrann och säker kännedom om de offentliga
mäns karakter, lynne och förmåga, hvilka de skola invälja i representationen
— detta lemnar jag till deras bedömmande, som känna
förhållandet i alla länder, men synnerligast uti vårt fädernesland.
Att denna valrätt ytterligare är utsträckt till ägare utaf
ett taxeradt jordvärde af 10 r:dr b:co, är en sak, hvarvid jag
mindre fäster mig i och för vådan deraf, än derföre att jag är
öfvertygad, att denna så utsträckta valrätt sällan, om någonsin,
kommer att utöfvas, och att detta innebär i sig sjelf nära nog en
löjlighet, åtminstone i deras ögon, som befattat sig allvarligare
med dylika ämnen. Jag tror, att det knappast i hela Svea land
finnes en jordlapp (om han eljest är bebyggd, och tak öfver hufvudet
måste väl dock en valman hafva) så liten, att den kan gå
ned till detta låga värde. Hvarföre då låta detta stadgande inflyta
uti en lag, som måste vara afsedd att tillämpas på bestående
förhållanden?
Dernäst har det synts mig anmärkningsvärd!, att den högre
förmögenhetens valrätt är, till en början inom hvarje district, för
hvarje enskild individ, nedsatt lill 6 röster, hvilket antal jag anser
vara allt för litet. Ehuru någon inskränkning af den högre
förmögenhetens rösträtt icke äger rum i andra länder, och måhända
icke eller är rättvis, när man, som här är föreslaget, utsträcker
den lägre förmögenhetens rösträtt till dess högsta potens;
så vill jag dock medgifva, att billigheten kan fordra en sådan inskränkning,
emedan det äfven i vårt land möjligen skulle kunna
inträffa i några, likväl högst få valdistricter, att en högre förmögenhet
skulle kunna alldeles förqväfva de mindre rösternas inflytanden.
Att utsträcka denna inskränkning så långt, att en ägare
af ett större antal, t. ex. 50 hemman, skulle röstas ikull af 7
ägare af ett åttondedels hemman, hvilka i de flesta landsorter
uppgå till 1000 ndrs taxeringsvärde, detta kan väl ändock ingen,
med fästadt afseende på tillämpningen, anse för rätt.
Om det nu likväl medgifves, att en dylik inskränkning af
den högre förmögenhetens valrätt kan hafva någon billighet för
sig inom hvarje särskildt valdistrict; så blifver den deremot fullkomligt
obillig och, jag vågar säga det, orimlig, då den utsträckes
så långt, som delta förslag i ett sednare moment stadgar, att
den nemi., som äger valrätt inom särskilda valdistricter, icke får
utöfva denna rätt inom flere districter än det, inom hvilket lian
har sin bostad, och der endast till det belopp af 6 röster, som
förut är stadgadt. En gifven följd häraf, hvilken äfven på papper
blifvit bevisad, är den, att inom en mängd districter det förhållande
måste inträffa, alt icke blott den högre förmögenheten,
utan äfven den medelmåttiga blir alldeles utestängd från sin valrätt,
som sålunda alldeles lemnäs i händerne pä de lägste classerne.
Huruvida detta är rådligt må en hvar göra sig sjelf reda
för; men att det är obilligt, det synes mig vara gifvet. Att detta
stadgande äfven saknar all grund i princip, det vågar jag påstå;
ty det inflytande, som den högre förmögenhetens röstmängd
Den 58 Augusti.
7
skulle hafva, kan ej inverka på mera än det district, inom hvilket
den utöfvas, och der den är inskränkt. All öfvervigt af den
högre förmögenhetens valrätt är derigenom förekommen, så vidt
skäligt är, och är en inskränkning derutöfver fullkomligt olämplig,
då valrätten inom ett annat district utöfvas i och för en helt
annan, af den förra fullkomligt oberoende valförrättning.
Slutligen anser jag, hvad vallagen beträffar, att åldern för både
valrätt och valbarhet är för lågt tilltagen. Ehuru democratiska
man måhända vill göra oss, så måste oväl ålderns aristocrati
hafva något inflytande i vårt samhälle. Aldersbestämmelsen är
här lägre, än den som i Norrige och andra constitutionella länder
blifvit ansedd såsom den lägsta för deltagande i förrättningar,
som inverka på samhällets vigtigaste angelägenheter.
I fråga om valbarheten åter är blott det stadgandet i korthet
inryckt, att den som har valrätt äfven är valbar. Så långt
är valbarheten icke sträckt i de flesta andra länder, som hafva
constitutionella författningar. Man har öfverallt ansett sig kunna
utsträcka valrättigheten längre än valbarheten, emedan att den
förra kräfver en mindre hög grad af bildning och insigter, än den
sednare, och således kan utöfvas af ett större antal medborgare. Jag
tror derföre, att klokheten bjuder, synnerligen om den allmänna
valprincipen skulle en gång blifva gällande såsom grund för vårt
representationssätt, att stadga gifna categorier, efter hvilka valbarheten
inskränkes inom den, åtminstone relativt högre förmögenheten.
Endast derigenom kunde en garanti erhållas, att hufvudvillkoren
för nyttigt deltagande i representationen, nemi. bildning
och ekonomiskt oberoende, städse skulle läggas till grund för valen.
Att såväl valbarheten som valrätten förut varit lika långt
utsträckte inom vårt land, är visserligen ett inkast, som kan göras
emot hvad jag nu haft äran anföra; men detta har kunnat
ske, utan några menliga följder, utan någon våda, i skydd af en
princip, som uti sig sjelf innebär ett conservativt element, nemi.
principen af corporationsval. Tages denna bort, så måste det conservativa
elementet, som likväl en hvar måste erkänna såsom nödigt
och nyttigt, sökas på annan väg, och den enda säkra är höjning
af villkoren för valbarhet.
För att nu öfvergå till de föreslagne förändringar i vår Reg.F.,
som äro införde i förslaget, så är den vigtigaste punkten den,
som rörer bildandet af, hvad i förslaget kallas den andra kammaren,
eller hvad man i andra länder under namn af senat, öfverhus
eller pairs-kammare infört, för att dermed erhålla ett conservativt
element, en återhållande kraft inom riksförsamlingen,
nödig för att förekomma fattandet af öfverilade beslut. Förslaget
innehåller här, att denna andra kammare skulle bestå af så tillsägandes
ett utskott af den förste kammaren. Så långt bör jag
egentligen hafva intet att anmärka emot principen; ty jag har
vid föreg, riksdagar föreslagit samma bildningssätt af en öfre eller,
som det här kallas, andre kammare. Jag beder likväl blott
att dervid få invända, att jag dä byggde detta förslag på kända
grunder för den första kammarens organisation, eller på stånds
-
Den 28 Augusti.
val. Nu deremot tror jag icke att denna princip kan vara väl
tillämplig.
Hvad som dock utgör en ännu större olikhet emellan detta
förslag och det af mig dä framlagde, är att den garanti för frågornas
behandling med sans, mognad, eftertanka och sakkännedom
af ledamöterne i denna andre kammare, oell hvilken delta förslag
säkerligen velat söka och sökt i en högre ålder och uti en större
eontinuitet för ledamöternes i denna kammare verksamhet, är, i
min tanke, icke blott upphäfvcn, utan kringgången på ett sätt,
som jag ur ingen synpunkt kan gilla. Det är nemi. föreslaget,
att uti nästan hvarje fråga, der de äldres, de erfarnares kammare
skulle kunna anse det vara vådligt att antaga de förslag, som
framställdes af den första kammaren, deras oberoende skulle undertryckas
genom ett sammanträde med den första kammaren.
Denna s. k. riksförsamling skulle då bestå af 175 ledamöter af
den första kammaren och blott 75 af den andra, hvaraf en gifven
följd blefve, att de förra dicterade lagen, och att det conservativa
elementets återhållande kraft vore fullkomligt förlamadt.
Hvarföre icke då så gerna öppet proclamera enkammarsystemet?
Detta vore åtminstone ärligt spel.
Ett politiskt misstag anser jag äfven vara begånget i den
del af förslaget, som innehåller, att de som en gång varit invalde
i den öfre kammaren, icke skulle kunna, då de derifrån utgå, åter
inväljas i densamma vid nästföljande riksdag. Att detta misstag
kunnat begås, får jag öppet tillstå förundrar mig högeligen; tyden
erfarenheten, som historien gifver oss, bevisar allt det oriktiga och
det farliga i ett sådant stadgande. Den constituerande kammaren
i Frankrike, lifvad af den vackra känslan att uppoffra allt för fäderneslandet,
en känsla, i hvilken den, i parentlies sagdt, gick
för långt, förmenade, liksom 1840 års Const.Utsk., att ett allt för
stort medel till inflytande skulle lemnäs åt de afgående ledamöterne,
om de, med det anseende de hade förvärfvat, genom sitt längre
deltagande i de allmänna ärendenas behandling, skulle kunna
återväljas; de beslöto derföre sjelfva, alt de icke skulle kunna återinträda.
Följden blef att 500 å 603 personer, de mest erfarne i
landet, icke voro att tillgå vid de nya valen. National-conventet
tillskapades derigenom, och ur detta uppväxte skräckregeringen.
Jag anser, att den lexa historien lemnat ej borde varit förbisedd,
och att detta stadgande ej bör få inflyta i vår grundlag.
En annan särdeles vigtig princip är, med några få ord, inryckt
i 73 §, der det står: ”Val ske med slutna sedlar; alla andra
omröstningar genom öppen votering.” Detta stadgande, som
aldrig varit discuteradt inom Stånden vid sistl. riksdag, ehuru
för öfrigt de fleste punkter då vidrördes, har influtit helt obemärkt
genom Const.Utsk:s egen åtgärd. Vid första påseende
kan det väl synas riktigt, men det har likväl befunnits särdeles
vådligt i sin tillämpning i de länder, der det blifvit antaget som
gällande lag. Uti England äger detta röstsätt rum. Englands
radikaler och fria Whigs hafva dock i flera år sökt att få bort
detta
Den 28 Augusti.
A
delta omröslningssätt, hvilket leranar ett medel i händerna på
makten och på förmögenheten der i landet att inverka på omlöstningarne,
på ett sätt, som der visat sig skadligt och utöfvat
en menlig inverkan på valens oberoende. Jag tror icke, alt
Sverige står på en högre punkt i detta fall än England, hvarföre
jag anser, att det stadgande i ämnet, som hittills funnits i vår
grundlag, bör bibehållas. Den slutna voteringen bör således, enligt
min tanka, bibehållas i det nya lagförslag, som, jag hoppas det,
kommer att snart för R. St. framläggas, om detta faller.
Dernäst har i förslaget hela det gamla utskottsväsendet blifvit
bibehållet. Efter min tanka är det just detta system af bestämda
och permanenta Utsk., med thy åtföljande remisser och
älerremisser, som mest kräfver en reform, hvarförutan all annan
ej afhjelper hvad som så mycket öfverklagats, vårt hittills invecklade
och tidsödande arbetssätt. Att detta lätt kan afhjelpas, så
snart fyrdelningen upphör, tillåter tiden ej att nu utveckla, och
är dessutom bekant för en och hvar, som har kännedom om
huru härmed tillgår i Englands parlament; men i ulla fall är det
första steget dertill, att allt som rörer dessa frågor öfverflyttas ur
grundlagen till arbetsordningen, dit det hörer, på det att ej hvarje
förändring deruti måtte erfordra den långa omgång, som är nödig
då saken har helgd af grundlag. Då ett nytt förslag blir utarbeladt,
så önskar jag derföre, att alla stadganden, som röra Ulskms
bildning och sältet för kamrarnes verksamhet, icke må stå qvar i
grundlagen, utan öfverflyttas till ordningsstadgau.
Den tid af tre är för riksdagarnes inträffande, som här är
föreslagen, anser jag icke vara den rätta. Hvad jag härom yttrat
en gång förut, vidhåller jag äfven nu. Det representativa lifvet
kan, efter min öfvertygelse, icke fullt utveckla sig utan riksmöten
hvarje år. Detta är en sats erkänd och godkänd i alla andra
länder utom Sverige och Norrige. Dc skäl, som deremot kunna
anföras, nemi. att så täta riksdagar blifva allt för kostsamma,
och att det är för oss, i ett glest befolkadt land, obeqvämt att så
ofta resa upp till hufvudstaden, dessa skäl måste falla, just derföre
alt detta är det enda sättet att komma lill kortare riksmöten.
Nationens ombud vänja sig vid att icke ånyo upptaga samma frågor
hvarje gång de sammanträda, hvilket nu åter är en följd deraf,
att efter långa mellanstånd ständigt nya representanter uppkomma,
de der också tro sig böra utmärka sig genom att i motioner
och tal vidröra de vigtigare frågorne, om de också flera
gånger redan varit behandlade. Genom dessa tätare riksdagar
blifva sakkännedom och vana vid allmänna frågors behandling mera
allmänt spridda, och man kommer fortare och bättre till målet.
I andra rummet vinnes härigenom den fördelen, att det stridstillstånd
emellan Regering och folk, som nu vid början af hvarje
riksdag ansetts vara dagens lösen, skulle kunna upphöra. Strid
är aldrig nyttig i ett samhälle, mine Hrr! Det är frid och samdrägt,
som äro nyttiga och nödvändiga, om det allmännas fördel
skall vinnas. Representanterne lära nemi. bättre känna den Rell
2. 2
10
Den 28 Augusti.
gerings afsigter, hvars åtgärder de oftare hafva tillfälle att se på
närmare håll, de fatta förtroende till hvarandra, och handla med
inbördes samverkan till det allmänna bästa. Detta tror jag icke
kan vinnas utan årliga riksdagar. Skulle åter en Styrelse verkligen
handla emot nationens sannskyldiga bästa, sä ligger slutligen
den enda säkra controllen deremot uti en hvarje ar voterad budget,
då det star i representationens makt att, snart och på ett allvarligt
och kraftigt sätt, genom dess afsläende, till någon del gifva
Styrelsen sin tanka tillkänna. Härmed är det dock icke meningen,
ej eller nyttigt, att val böra ske till hvarje riksdag. Valen
kunna ske hvart tredje eller femte år, blott representanterne sammanträda
årligen.
Jag anser det äfven vara nödvändigt att låta inflyta någon
paragraf, som ersätter den borttagne 114 §:n i Reg.F.; ty endast
på den vägen kan man hoppas att kunna genomdrifva ett nytt,
på den samfällda valprincipen städt förslag hos de nuvar. Stånden.
Dermed önskar jag likväl icke något annat, än att nuvar. Ständers
privilegier må ställas under samma skydd som grundlagsfrågor,
det vill säga, att två riksdagars sammanstämmande beslut må
blifva nödige, för att uti dessa privilegier kunna åstadkomma någon
förändring.
Att nu orda något om otydligheten af en mängd paragrafer
förslaget och svårigheten att förstå detsamma, äfven för dem,
som äro något vana att tänka i och behandla vårt språk, skulle
leda till allt för stor vidlyftighet. Jag ber blott att få sammanfatta
mitt yttrande deruti, att till ett förslag, som, i min tanke,
icke lemnar nödiga garantier för bildningens, förmögenhetens
och sakkännedomens inflytande vid de blifvande rådslagen, kan
jag icke lenina mitt ja.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf, anförde skriftligen:
Jag vill icke med ett enda ord vidröra det nya representationsförslagets
innehåll och beskaffenhet. Det har redan blifvit
så fullständigt discutcradt och betraktadt från alla sidor i tidningar
och flygskrifter, att ingen bör här kunna deröfver yttra någonting,
sorn icke redan blifvit, kanhända bättre, sagdt förut. Dessutom
bör hvar och en här redan hafva så stadgat sin öfvertygelse,
att ingen kan smickra sig med hopp att nu omvända någon.
Jag skulle derföre önska, att hvar och en som nu vill yttra
sig, måtte inskränka sig dertill, att blott i största korthet motivera
sitt eget votum. Sådan är åtminstone enda afsiglen med
mitt följande yttrande.
1809 års Const.Utsk. sade sig hafva ”velat öppna en möjlig"liet
att förbättra Reg.F., nar ett mer än tillfälligt, all”mant
tänkesätt derom hunnit stadgas;” och derföre blef
i sjelfva grundlagen bestämdt, att ingen ändring deruti kunde
åstadkommas, som icke vid den riksdag, då fråga derom väcktes,
blifvit af R. St. godkänd, och vid den nästföljande af alla 4 Stånden
antagen. Men den under öfverläggning nuvar. frågan, om
hela var grundlags fullkomliga förändring, blef vid sisi. riksdag
Den 28 Augusti.
11
så mycket mindre hyllad af ett ”allmänt tänkesätt,” som den
af 3 Stånd alldeles förkastades; och äfven i förstärkta Const.-  Utsk., genom hvars bifall den slutligen fick hvila till afgörande
vid denna riksdag, var det allmänna tänkesättet, nemi. majoritetens,
i så måtto endast ”tillfälligt,” som det naturligtvis hade
bort utfalla alldeles motsatt, derest förstärkningen dä hade, såsom
Reg.F:s 56 § tyckes antyda, blifvit vald särskildt till afgörande
af det målet.
Och då förslagets ifrigaste förfäktare ännu medgifva, alt det
är behäftadt med många fel och brister, hvilka de ofördröjligen
ville hafva i laglig ordning afhjelpte; men det oaktadt önska förslaget,
sådant det är, nu antaget, emedan de frukta, att det eljest
icke skulle på kanhända flera tiotal af är kunna genomdrifvas:
så synas de ju sjelfve, just genom denna fruktan, tydligen
medgifva, att tänkesättet derom, äfven om det i denna stund
vore nära nog ”allmänt,” skulle likväl endast vara det för tillfället,
och ingalunda kunna sägas vara stadgadt, icke ens folden
närmaste framtiden, eller pä långt när sådant, som grundlagen
sjelf fordrat för hvarje dess minsta förändring.
Jag, som i 30 år sökt såsom riksdagsman förnämligast verka
för bevarandet af våra grundlagars helgd, kan derföre icke
medgifva, att de nu må tillintetgöras, under andra villkor, än de sjelfve
bestämt, nemi.: ”när ett mer än tillfälligt, allmänt tänkesätt
derom hunnit stadgas ”
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Den vigtiga fråga, hvaröfver
R. o. Ad. nu går att besluta, har så länge utgjort föremål
både för tänkarens forskningar och för mängdens vägledning,
genom upplysande ströskrifter, att det troligen ej gifves någon bland
medlemmarne af detta Hus, som ej redan bestämt sig för det votum
han kommer att afgifva. Att derföre genom en vidlyftig sakdiscussion
söka inverka på öfvertygelsen, är i min tanke lika så
ändamålslöst, som det vore orätt att dermed upplaga R. o. Ad:s
lid. Deremot anser jag det för en oeftergiflig pligt af hvar och en,
som, i huru ringa mån som helst, vill uppträda såsom offentlig
man, att, i ett så vigtigt ämne som det närvar., öppet tillkännagifva
den åsigt han tillhörer; och det är med anledn. deraf jag
anhåller få förklara, det jag kommer att rösta emot förslaget, derföre
att jag anser det vara olagligt till sin uppkomst, oredigt till
sin uppställning, orättvist till sina grunder och olycksbringande
till sina följder.
Det är olagligt till sin uppkomst; ty 1840 års Const.Utsk.
har liänskjutit den vigtiga frågan om valsättet till afgörande genom
votering inom förstärkt Utsk., utan att iakttaga den i 56 §.
Reg.F. gifna föreskrift, att först i möjligaste måtto sammanjemka
RiksStms tankar till ett helt, och, om oförenliga skiljaktigheter
finnas, dem derjemte till Ståndens behandlande anmäla. Ej förr
än RiksSt-.ns beslut öfver en dylik anmälan inkommit, hade Ulsk.
ägt rätt att framställa voterings-propos. Samma Const.Utsk. har
afven, med frångående af sitt förut yrkade förslag, ronde grunden
12
Den 28 Augusti.
för valrätten, godtyckligt nedsatt densannna ifrån 250 till 10 r:dr
b:co uppskattadt taxeringsvärde, och dymedelst framlagt en af intet
RiksSt. påkallad beräkningsgrund, ty trenne RiksSt. hade bestämt
sig för stånds- eller classval, och det fjerde hade endast föreskrifvit,
att valrätten skulle utsträckas till all äganderätt af hemmantal,
af hvad natur den än vore.
Pä sådant sätt lyckades det Const.Utsk. att, i fullkomlig strid
med trenne RiksShs beslut, påtvinga nationen en till denna riksdag
hvilande, på samfällda val grundad representationsform.
Förslaget är oredigt till sin uppställning, genom den brist
på tydlighet och bestämdhet, som man på flera ställen upptäcker,
och hvilket förhållande, om det äfven kan anses såsom följden af
24 särskilda personers collectiva redactionsarbete, likväl alltid blifvit
ett väsendtligt fel hos en grundlag.
Besynnerligt förefaller det äfven, att Const.Utsk,, som i sitt tili
Ständerne först afgifne betänkande synbarligen sträfvat att lägga
i dagen sin lärdom och sin kännedom af lill och med de obetydligaste
staters samhällsförfattningar, det oaktadt ej kunnat göra
för sig klart, att en grundlag, till undvikande af misstydning, måste
vara så kort och concis som möjligt, och att man genom för
mycken utförlighet oftast faller in i det) otydliga. Men äfven i
detta hänseende har Utsk. följt sin egen bana. Det har mera älskat
att gä på bredden än pä djupet. Eljest hade det törhända
funnit, att då Fransyska chartan inrymmes på 5 större octavsidor,
hade möjligen det Svenska grundlagsförslaget ej behöft upptaga
43, eller, om vallagen inberäknas, 55 sidor i qvart.
Det är orättvist till sina grunder, dä det, efter fastställande
af 1000 r:drs fastighetsvärde såsom enhet för röstberäkningen, medgifver
ål den, som äger endast TJ ö:del af delta belopp, rättigheten
att afgifva , J 0aleis röst, men deremot frånkänner ägaren af 100 gånger
samma summa de honom, med fullkomligt lika skäl, tillkommande
100 röster, eller med andra ord tvingar honom, som just genom
sin ställning i samhället är högt intresserad för ordningens
upprätthållande, att af sina 100 röster nedlägga 94 — och till
förmån för hvilka, mina Hrr? Jo, för backstugusittare och 10-  riksdalers-män, det vill säga för dem, som hafva ingenting att förlora,
men allt att vinna på ordningens omstörtande.
Det utesluter ifrån allt deltagande i representationen de högste
embetsmännen, ej blott inom Konungens Statsråd, men äfven
inom de förvaltande verken, domarecorpsen, landtregefingen, armeen,
flottan och diplomatiska corpsen, — embetsman, hvilkas erfarenhet
likväl ofta torde vara af behofvet högt påkallad; men lemnar
deremot makten i händerne på innehafvarne af de smärre
jordlolterne, pä dem som mest sakna förmågan att rätt utöfva det
vigtiga lagsliflare-kallet, men som deremot mer än andra äro beroende
af intriger och främmande inflytelse. Det lemnar inga garantier
för inträde inom representationen, hvarken af någon högre
bildning eller af den sjelfständighet och det oberoende, som är en
följd af den större förmögenheten.
Förslaget saknar slutligen det för en stats lugna bestånd så
Den 28 Augusti.
13
nödvändiga conservativa elementet. Väl har man för syns skull
inrättat en öfre, eller som den ganska betydelsefullt kallas andre
kammare, men man har derjemte visligen ställt så till, att densamma
har ingenting att betyda. Den väljes nemi. af den första,
rent democratiska kammaren, och icke på lifstid, utan endast för
3:ne riksdagar. Antalet af dess ledamöter är inskränkt till 75,
då deremot första kammaren består af 175 medlemmar. Den äger
att tillsätta en enda ledamot i det ojemförligt vigtigaste af alla
Utskrn, Gransknings-utsk. Vid val till Konung, thronföljare, förmyndare-styrelse,
banco- och riksgälds-fullmägtige, opinionsnämnd,
tryckfrihetscomite' m. m. har den ingenting att betyda, såvida dess
medlemmar våga vara någonting annat, än ett echo af första kammaren;
ty valet sker gemensamt med denna, och ledamöternes antal
förhåller sig som 3 till 7. På lika sätt öfverröstas den i alla
beskattnings- och bevillningsfrågor, samt vid beredningen af hvilande
grundlagsförslag. Med ett ord den rent democratiska syftningen
framskymtar öfver allt.
Sådant är i korthet det grundlagsförslag, hvaröfver vi nu gå
att besluta. Djupt och innerligt beklagar jag, att detsamma i sin
nuvar. form någonsin tillkommit. Om det äfven, enligt all sannolikhet,
blifver förkastadt, skola dock dess följder, likt dyningarna
efter stormen, länge oroa, länge förvilla sinnena. Det är
1840 års Const.Utsk. vi derföre hafva att tacka. En afundsvärd
lott var detta Utsk. förbehållen: förbättrandet af Sveriges uråldriga,
men bristfälliga samhällsförfattning. Men huru uppfyllde man
detta uppdrag? i stället att förbättra, ville man omstörta, och på
nya utopiska grunder äteruppföra den gamla byggnaden. Och ej
nog härmed, detta Utsk., sjelf grundlagens högste väktare, aktade
ej för rof att öfverträda grundlagens föreskrifter, under medvetande,
att det ej gafs någon äiictoritet inom samhället, som derföre
kunde ställa detsamma till ansvar. Det glömde dock, att det fans
en makt, hvars välde var större än till och med Const.Utsk.: den
allmänna opinionen; ej den, som, missbrukande detta namn, gör
sin rund kring land och rike under tidningsformat, men de ädles,
de sansades, de rätt-tänkandes inom nationen, och inför denna
opinions-domstol har 1840 års Const.Utsk. blifvit ohjelpligen sakfäldt,
derföre att det antingen icke mäktat inse allt det förderf,
det, i händelse af förslagets antagande, skulle hafva bragt öfver
fäderneslandet, eller derföre att det saknat mod och förmåga att
motsätta sig massans obilligt stegrade maktanspråk.
Aldrig har, sedan inträdandet af Sveriges constilutionella samhällsskick,
en vigligare fråga förevarit till afgörande. Fäderneslandets
väl eller ve beror på dess utgång. Med spänd uppmärksamhet
betraktar samtiden vårt förehafvande. Efterverldens förbannelse
eller välsignelse beror af vårt beslut. Frågan gäller ingenting
mindre, än om det gamla Sveriges uråldriga statsförfattning,
med sina minnen, sin ära, sina förhoppningar, och, jag medgifver
det, sina brister, skall gå under för ett nytt samhällsskick,
fostradt af faktionsandan, "framkalladt af sveket, och förordadt
genom alla de medel, partisinnet aldrig tvekar att använda för be
-
14
Den 28 Augusti.
fordrandet af sina afsigter. Men nej! Jag irrar mig ej om utgången,
ty det är Sveriges R. o. Ad., som deröfver skall beslu
ta,
detta Ridderskap, som, huru mycket man än må försöka att
skända detsamma, likväl aldrig dragit i betänkande att på fäderneslandets
altare offra egna fördelar, då fäderneslandets sanna väl
derigenom kunnat beredas; men som äfven mer än en gång ve
tat
att med ädel fasthet motsätta sig partiyrans alla omstörtningsförsök,
och till hvilket också nu ordningens och sanningens vänner
förtröstansfullt uppblicka.
Många ledamöter yttrade härtill deras bifall.
Ilr Hallenborg, Carl Joban, uppläste följande:
Under förklarande, att jag med min röst ämnar bifalla det
förslag till nationalrepresentationens ombildning, som nu är under -  stäldt R. o. Ad:s pröfning, anhåller jag att fä förutskicka några
ord, innan jag i urnan nedlägger min voteringssedel. Intet menskligt
verk kan uppnå fullkomligheten, och följaktligen kan man
äfven uppleta brislfälligheter i detta; men de sakna all betydenhet,
vid jemförelsen med de grundsatser af sanning och rättvisa,
hvarpå detta förslag är bygdt. Den allmänna valrätten är deri
erkänd, och denna har redan slagit djupa rötter i folkets sinne;
det längtar att se den inträda i stället för denna ståndsrepresentation,
som aldrig ägt några verkliga sympathier bos nationen.
Ett afslag i dag kan väl fördröja, men icke förhindra det rättas
slutliga seger; ty den allvarliga och sansade folkviljan, uppburen
af tidens ström, banar sig väg genom hvarje fördämning, då den
tager lugn och ordning lill följeslagare. Molståndarne må derföre
icke föreställa sig, att de framgångar de i dag möjligen tillkämpa
sig, skola nedstämma folkets hopp att snart få tillgodonjuta
de fördelar, oftanämnde förslag åsyftar, och kunna de vara förvissade,
att hvarje försök till representationsförändring, hvaruti börden,
kyrkan eller bureaucratien ingå såsom liufvudelementer, skall ohjelpligen
misslyckas.
Hr Westerstrand, Pehr: Mången lärer ej finnas, som
med öfvertygelse kan neka, att vårt nuvar. representationssystem
är mycket bristfälligt. Elementer i Staten finnas, som, vid öfverläggningarne
om dess angelägenheter, dels äro alldeles icke representerade,
dels äro det, proportionsvis, antingen förmycket eller
för litet; och dessa öfverläggningars gång är långsam och invecklad.
En reform häruti är af behofvet påkallad. Men vårt
gamla Sverige har i sekler bestått med denna bristfälliga representation,
och nöden är icke så för dörren, att vi halsöfverhufvud
böra antaga en annan, som är ännu bristfälligare. Deraf att min
rock är urmodig och sliten, följer ej, att jag bör pådraga den första
narrdrägt, en skräddare bjuder mig.
Det till bildande af en ny representation författade grundlagsförslag,
om hvars antagande eller förkastande nu skall beslutas,
är, så i form som sak, det odugligaste i den vägen, hvarom
jag kunnat göra mig begrepp. Jag behöfver blott läsa de första
raderna af den nya vallagen, för att stöta på en otydlighet, som
Den 28 Augusti.
15
kunde ge anledn. till följdrika tvister. Der läses, att ”valrätt tillkommer
Svensk man, som å landet äger, med stad
gad
kronoäborätt, eller för embete eller tjenst, innehafver, jord,
”bergsbruk eller annan lägenhet.” Skall ej mången häraf draga
den slutsats, att, bland de å landet besulne, endast kronoåboer och
boställshafvare skulle äga rösträttighet?
Jag finnér i detta vallagsförlag ett äflande att undvika främmande,
i vårt språk naturaliserade ord. Så har man utbytt det
expressiva, i förra grundlagar begagnade ordet ”elector” emot ”valman”,
då likväl rätteligen med valmän endast förstås de röstberättigade
i allmänhet, som åt de af dem utsedde electorer kunna
uppdraga att, å deras vägnar, förrätta det slutliga valet. Så är
det allmänt kända och begagnade ordet ”pastorat” utbytt emot det
föråldrade ordet ”gäll”, som af många ej förstås. Man känner deremot
allmänt på landet, att ”gälla” betyder en viss operation på
djur, och mången kan tro, då han hörer talas om ”gällstämma”,
att de olyckliga djurens sammanförande är pålyst. Ordet ”kammare”,
som lika med ”elector” och ”pastorat” är lånadt från främmande
språk, har man likväl ej försmått att begagna. För att
vara riktigt conseqvent, hade man, i stället för ”första och andra
kammaren”, bort sätta ”första och andra stugan”, eller, kanske
hellre, ”pörtet.”
Genom det anförda och mycket annat, har den som författat
vallagsförslaget bevisat, att han, oaktadt all den i Const.Utsk:s betänk.
inlagda lärdom, är en praktiskt oskicklig lagredacteur.
Den, i öfverensstämmelse med vallagen, författade nya Reg.F.
har visserligen den fördelen, att den till ett sammanfört de förra,
särskilda grundlagarne: Reg.F. och Riksd.Ordn.; men den har ock
sina brister. Der föreskrifves i 72 §, att ”inga förslag, med undantag
af dem som röra ordningsmål, få antagas förr, än de af
”Utsk. blifvit beredda.” I 107 § säges, att frågor kunna i kammare
väckas ”om stiftande, förändring, förklaring eller upphäfvan”de
af lagar och författningar, som rikets allmänna hushållning
”eller grunderna för allmän inrättning röra”; men i 65 §, der de
Utsk., som till ärendenas beredning skola tillsättas, äro uppräknade,
finnes ej nämndt något Utsk., lill hvilket de i 107 §. omtalte
frågor, vanligen de flesta som vid riksdag blifva väckte, skola
remitteras. Delta påminner mig om ett gammalt förhållande
hos oss, att nemi. strutsfjädrar voro anbefallde att brukas till vissa
uniformer, men tillika förbjudne till införsel. Man var då skyldig
att i tjensten bära på sig lurendrejadt gods. — Jag har talat
om lurendrejadt gods, och det vore önskligt, att man sä ej behöfde
benämna den vara, som nu passerar.
Slutligen, i sak, får jag mot det nya vallagsförslaget göra
den anmärkn., att fördelningen emellan landet och städerna af
riksdagsmännens antal är grundad på folkmängden. Här, såsom i
många andra fall, synes huru falskt det är att bygga reela beräkningar
på statistiska siffror. För en representation behöfvas icke
starka armar, utan upplysta och förståndiga hufvuden, och en enda
klok stadsbo kan härvid betyda mer än hundra råa backstugu
-
16
Den 28 Augusti.
sittare på landet. Hvad betyda tusentals politiska kannstöpare mot
en enda Geyer — hela mängden af fuskande naturforskare mot en
enda Berzelius? — Detta vallagsförslag skall, om det antages,
ofelbart leda derhän, att makten förlägges i den råa massans händer.
För några folkgunstjägare, som ifrat för dess antagande,
kunde det ej skada att få försöka, hvad det vill säga att stå under
ett sådant ok: för de sanna fosterlandsvännerne skulle det ej
bli omöjligt alt utfinna medel till dess afskuddande. Men saken
är för allvarsam att försökas, och Sverige torde ej tåla vid att
leka Spanien eller Grekland, äfven med ”en liten tids anarki.” —
Jag tror derföre, att hvarje upplyst och sansad, för sitt fosterlands
väl redligt nitälskande riksdagsman skall, till propos. på det nu
förevar, grundlagsförslagets antagande, svara: Nej!
Hr Sandelhjelm, Paul, uppläste ett så lydande anförande:
Fast besluten att vid detta tillfälle lägga mitt nej i vågskålen,
uther jag mig få särskildt anmäla motiverne för detta beslut.
Om personlighetsprincipen, såsom antydd grund för rösträtt,
är ej mycket att säga; ty denna princip har icke blifvit genomförd,
eller ens tillämpad annorlunda, än att en person måste vara
Svensk man, i riket bosatt, för att kunna välja och väljas. Qvalificalionerne
åter, hemtade från personens ålder, religion och samhällsställning,
och de allenast, bestämma både valrätt och valbarhet,
samt utgöra i sjelfva verket, jemte allmänna val, hufvudgrunderne
för förslaget. Väsendtligaste frågan är då, huruvida desse
qvalificationer, åsyftande tillika att bereda åt samhället nödvändiga
garantier, blifvit conseqvent utvecklade samt klokt och rättvist
använde. För min del nödgas jag härtill svara, att hvarken det
ena eller andra har i föreslagne vallagen skett på något tillfredsställande
sätt; och dessutom hafva vissa andra bestämmelser, äfvensom
i allmänhet reglementariska föreskrifterne deri, blifvit så
uppfattade, alt de göra lagen oantaglig och overkställbar; hvilket
jag tror mig kunna bevisa genom följande anmärk:r.
Vid §. 1. Valrätt tillerkännes här Svensk man, som fyllt
21 år. — Beväringsskyldigheten upphör först vid 25. Dessförinnan
kan ej någon ingå i rikets ordinarie tjenst på civil väg; ej eller
må någon blifva prest, förr än vid sistnämnde mognare ålder,
hvilken äfven synes vara erforderlig för utöfning af valrätt, sä
vidt man vill, att den väljande skall handla efter eget omdöme.
lata mom. Vid fyllda 21 år skulle valrätt få utöfvas af den
som ”å landet äger, med stadgad kronoåborätt, eller för embete
”eller tjenst, innehafver, jord, bergsbruk eller annan lägenhet.” —
Äganderätt har nu endast den, som ärft, eller genom köp, byte
och gåfva förvärft sådan fastighet, som lagligen kan ärfvas, köpas,
tillbytas eller bortgifvas. Hvad hemman och jord eller jordlott
och annan lägenhet på landet angår, skulle följaktligen valrätt för
ägande eller besittning allenast tillkomma frälse och skattehemmansägare,
kronohemmansåboer och boställsinnehafvare, samt ägare
af sådåne jordlotter och andra lägenheter, som blifvit från
hem
Den 2S Augusti.
17
lieminan lagligen afsöndrade, men deremot icke hvarken frälse
landtbonde!-, eller åboer på academi-, gymnasii- och kyrkohemman
m. fl. dylika, som vanligen sitta å hemmanen med lifstidsstädjorätt,
eller förpantningsinnehafvare och undantags- eller fördelsinneliafvare,
eller andre personer, som, tinder särskilda benämningar,
bebo och bruka lagligen ej afsöndrade delar af hemmansomräden,
deribland backstugusittare. Likväl, dä frälselandtbönder
stundom hafva lifstidsbesittning, nära i likhet med academi-,
gymnasii- och kyrkohemmans-åboer, må det anses vara obilligt,
att dessa alla ej få rösta, jemförelsevis med kronohemmansäboer,
isynnerhet de sistnämnde, hvilkas principaler icke tillåtas
utöfva någon rösträtt. Om denna dass af jordbrukare möjligen
kan få rösta efter 2:dra morn., är åtminstone tvetydigt.
2:dra mom. Valrätt tillägges vidare den som ”legt jord elller
bergsbruk af minst 1000 r:dr b:co uppskattadt värde å lun""detP
Tillämpningen häraf för arrendator och hälftenbrukare,
som legt jorden eller bergsbruket af rätter ägare, kan anses gifven;
men tvetydigt är om valrätt äfven tillkommer s. k. subarrendator
och huru långt nedåt sådan valrätt må sträckas. Hvarföre
skola, dessutom, ej andra arrendatorer, än de som legt jord
eller bergsbruk, få rösta efter likstämmige grunder, t. ex. arrendatorer
af mjölqvarnar, sågverk, laxfisken, glasbruk, pappersbruk,
med flere?
Beträffande åter den som besitter jord eller lägenhet å stads
eller köpings område; så, oberäknadt några städers och köpingars
sjelfägande jord, i anseende till hvilken lagliga innehafvaren har full
äganderätt, uppstår i öfrigt frågan: huru skall städers och köpingars
donationsjord betraktas i nuvar. innehafvarens hand? Donationsjorden
är kronojord, anslagen af framfarne Regenter för communernes
gemensamma tarf; och ehuru på många ställen, genom
förtydning af 1810 års riksdagsbeslut, fastebref blifvit å delar af
donationsjorden utfärdade, nb. utan Kronans begifvande, är och
förblifver städers och köpingars donationsjord, i allmänhet, evärdeligen
af krono natur. Bör nu den enskilde innehafvaren åtnjuta
valrätt, och på hvad sätt? Han är icke ägare och ej eller kronoåbo,
utan innehar i sjelfva verket sin jordlott under förpaktning
af staden, om än med ständig besittningsrätt; och fastän
det, då, enligt 2 § 4 morn., stad ej må rösta för gemensam egendom,
vore billigt att han (innehafvaren) erhölle rösträtt i likhet
med kronohemmansåbo, inser jag ej huru _detta kan ske, när
grundlag skall efter ordalydelsen tydas. Au mera: under det
2 mom. af 1 § tillförsäkrar valrätt åt den, som för lifstid eller
minst för 5 år legt jord af 1000 r:drs värde och derutöfver å
landet, förbigås der med stillatigande vederliken i stad och köping;
hvadan stadgandet om rösträtt för jord eller jordlägenhet å
stads och köpings område är nästan helt och hållet illusoriskt.
Endast magistratsperson, eller annan tjensteman, som har sig del
af donationsjorden på lön anslagen, kan möjligtvis få derför utöfva
rösträtt.
2 ii. a
18
Den .28 Augusti.
3:dje mom. Den alltför höga valcensus, nemi. uppskattad
behållen ärlig inkomst af minst 200 r:dr, hvilken här blifvit föreskrifven,
skulle beröfva ganska mänga handtverkare i rikets mindre
städer, och nästan allmänt håde handlande och handtverkare
i de minsta städerne, den rösträttighet de såsom borgare af ålder
ägt vid riksdagsmannaval, ehuru den för en blifvande representationsförändring
förutsatte grundsatsen var, att ingens förut
ägande valrätt skulle förloras, — en grundsats, som ock blifvit
samvetsgrant, ja, ända till ytterlighet iakttagen för bönder och
mindre jordbrukare på landet.
4:de mom. De orsaker, som föranlåtit vederbörande att, i
strid med den uti 1 §:s ingress uttalade principen om valrätt för
Svensk man, som bekänner sig till Christna läran, söka utestänga
från sådan medborgerlig rättighet innehafvare af s. k. förtroendeembcten,
torde ej behöfva särskildt angifvas, såsom af hvar och
en förut kände, eller lätt gissade; vid upplyst och fördomsfri pröfning
af förslaget lära de, i alla fall, ej kunna godkännas. Dessutom,
hvartill tjenar väl stadgandet härom, när slike embetsman
skulle äga utöfva rösträtt för jord, bergsbruk eller annan lägenhet
på landet, och för hus, tomt eller jord i stad eller köping, äfvensom
för idkande af annat lofligt yrke. Detta stadgande är således
endast en onyttig stötesten, löst hvilande på en i Europas
constitulionella monarkier mycket omtvistad, men ingenstädes antagen
politisk doctrin.
5:te mom. Någon afsigt att från riksförsamligen aflägsna
män med insigt och erfarenhet i fäderneslandets stora angelägenheter,
framlyser här i orden: ”af den i 4 mom. nämnde egenskap”,
hvilka ord uppenbart häntyda på förre innehafvare af förtroende-embeten.
En från embetet frivilligt afgången, eller eljest
förafskedad sådan embetsman kan och bör dock anses vara lika
oberoende af Regeringens inflytande, som hvarje annan medborgare;
ty frän lagligen förvärfvad pensionsrätt, eller rätt att bibehålla
hela lönen eller viss del deraf, kan förut varande förtroende
embetsman lika litet godtyckligt skiljas, som hvarje annan afskedad
embets- eller tjensteman. Härtill erfordras ovillkorligen
ransakning och dom.
§ 2. Esta mom. Om icke förpantnings-innehafvare, undantagshjon
och backstugusittare, med flere dylika på landet, voro,
genom 1 § 1 mom:s inskränkande ordalydelse, förhindrade att
utöfva valrätt, hvilket dock kan bero af skdjaktig tolkning i olika
orter, skulle jag anse stadgandet ang:de röstberäkning för under
100 och ända ned till 10 r:drs egendomsvärde ganska vådligt.
Det är i hvarje fall oförsigtigt och står i uppenbar strid med andra,
valrätten begränsande föreskrifter, samt torde så småningom,
om ej genast, lägga öfvervigten vid valen i den obesutne och ringare
menighetens händer, både i städerne och på landet. Emedlertid
är rösträtten för ägare eller innehafvare af stora och större
jord- och bruksegendomar alldeles icke i förslaget afvägd med
rättvisa och nödig varsamhet; utan är tvertom tariffen för röstberäkning
å landet, till förfång för dem och äfventyr för Staten,
Den 28 Augusti.
1»
så uppställd, att hemmansbrukande allmogen och dess närmaste
vederlikar kunna nästan öfverallt tillsätta riksdagsmännen. I Elfsborgs
län åtminstone är allmogens öfvervigt vid valen fullkomligt
afgörande; och icke en enda af de 11 eller 12 riksdagsmän, som
komma att representera länets landsbygd, skulle möjligen kunna
der utses emot allmogens vilja. Detta ytterliga missförhållande
låter offentligen bevisa sig, och antyder öppet nödvändigheten deraf,
att de i förslaget vanlottade öfrige samhällsclasserne erhålla
betydligen ökadt inflytande på valen.
2:dra och 3:dje mom. Med iakttagande af samma grundsats,
behöfva dessa morna att jemkas i lika ändamål, om och när
fråga skulle blifva om någon antaglig och möjligen tillämplig vallag.
4:de mom. innebär, i en kort mellanmening, följande anmärkningsvärda
stadgande: ”grunderna för den uppskattning, som
”i mom. 1, 2 och 3 omtalas, bestämmas af riksförsamlingen al”lenaSåledes
ett farligt försök att upphäfva Konungamaktens
veto vid lagstiftningen i en vigtig grundlagsfråga. Det är nemi.
klart, att dä förra riksdagens Const.Ulsk. saknat nödige underrättelser
och uppgifter, för att uti sjelfva vallagsförslaget intaga, utveckla
och bestämma grunderne för den uppskattning, hvarefter
valcensus skolat beräknas, hvilket väl eljest bort ske, hade Konungens
ovillkorliga rättighet att deltaga i framdeles skeende bestämmelser
derom dock icke bort förbises. Hvarje sådan bestämmelse
utgör ovedersägligen ett tillägg till eller en förklaring öfver
vallagen, och kan fördenskull icke vinna grundlaglig kraft utan
Konungens medverkan och bifall.
Början af detta mom. tillerkänner vaktmästaren, hofrätlsrådet
och presidenten i hofrätt, eller skarprättaren, häradshöfdingen
och lagmannen, eller stadsvaktmästaren och borgmästaren, eller
lägsta underofficeraren, capitainen och första majoren, eller klockaren,
kyrkoherden och biskopen lika valrätt, med en röst hvardera.
Att detta är både obilligt och i juridisk mening orättvist,
samt dessutom i politisk synpunkt för samhället skadligt, torde
ligga för öppen dag. De embets- och tjenstemän, som måste betala
af innehafvande löningsinkomster den högre och högsta bevillningsprocenten,
borde väl åtminstone hafva erhållit rösträtt i
förhållande derefter, synnerligen som afsigten, fastän ej rent uttalad,
tyckes vara, att valcensus skall i allt annat rättas efter bevillningen.
Särdeles tvetydigt är dessutom 4 mom. med hänsigt
till kronobetjent. Tagen i dess vidsträcktaste mening, kan benämningen
af kronobetjent lämpas på de flesta tjenstemän, som
sortera under verkställande makten; men i den inskränktare bemärkelse
ordet, efter vanligt språkbruk, lärer hafva influtit i vallagen,
kan det förmodas angå kronobeljeningen på landet, eller
kronofogde, häradsskrifvare och kronolänsman, dock egentligen
den sistnämnde. Emellertid blefve nu äfven häradsskrifvaren, som
fått det vigtiga uppdraget att författa vallängderne, jemte kronofogden,
sjelf utesluten från rösträtt, sannolikt endast i följd af misstroende,
att kronolänsmannen skulle inom sitt district kunna inverka
på de ringare valberältigades beslut, hvilket likväl ej är att
20
Den 28 Augusti.
befara mera af honora, än landsfiscaler, stadsfiscaler och annan
polisbetjening.
Vallagsförslaget, som i allmänhet antager valcensus böra grundas
på uppskattadt egendomsvärde och uppskattad behållen inkomst,
bestämmer ingenstädes uttryckligen, huru med uppskattningen skall
tillgå. Endast gissningsvis kan man komma till den slutsats, att
den för bevillningstaxeringen verkställde, eller verkställande uppskattning
må provisoriskt följas, intilldess andra uppskattningsgrunder
skulle blifva bestämda af riksförsamligen, på sätt 2 § 4 mom.
ger vid handen. Men bevillningstaxeringen, beroende af olika åsigter
och särskilda förfoganden vid hvarje riksdag, allt efter som
allmänna bevillningssumman behöfver ökas eller kan förminskas,
är just af sådan orsak, oberäknadt liera andra, den mest osäkra
och vacklande grund för bestämmandet af politiska rättigheter,
som någonsin kunnat uppletas; och dessutom skulle, tvertemot
lieg.F., dessa medborgarens dyrbara rättigheter komma att vid
riksdagarne, till en början åtminstone, jemkas och fördelas genom
Bevilln.Utsk:s mellankomst, då det ej blefve särdeles svårt att
ordna om uppskattningen för valcensus så, att valmännens antal
kunde efter behag ökas i en dass och minskas i en annan, allt
på sidan om vallagen.
§ 6. Valbarhetsåldern bör, i stället för fyllda 25, blifva
fyllda 30 år; emedan om än theoretiska kunskaper och förståndsmognad
kunna förutsättas såsom befintliga hos den person emellan
25 och 30 års ålder, pä hvilken valet skulle falla, man deremot
ej kan antaga, att han må vid den åldern hafva samlat nog
erfarenhet, eller ådagalagt synnerlig praktisk förmåga, att vara
fäderneslandets lagstiftare och värdare af dess vigtigaste angelägenheter.
Dessutom erinras att, äfven i detta hänseende, gynnar
förslaget företrädesvis bonden och den mindre jordbrukaren; ty
bland cle öfrige classerne finnas egentligen inga personer, som
kunna blifva valmän vid 21 och riksdagsmän vid 25 års ålder,
om ej någon gång såsom undantag från regeln.
§ 8. Vid slutet häraf säges: ”Skulle pröfningscomiteen försvinna
, äge riksförsamlingen bestämma, hvilken länsvis bildad
”myndighet må de åt nämnde comité', i denna lag, uppdragne
”pligter öfvertaga.” — Genom ett- sådant stadgande skulle ju riksförsamlingen
tillegnas rättighet att, utan formenliga omvägar samt
utan Konungens sanction och controll, organisera öfverallt särskilde
valcollegier, hvilket förekommer mig såsom grundlagsvidrigt
och förnärmande Konungens prerogativ; kunnande denna anmärkn.
äfven göras med afseende på pröfningscomiteerne, emedan desse,
om de än komma att bibehålla samma namn, dock mäste förutsättas
erhålla förändrad organisation, dervid Konungens medverkan
och bifall nödvändigt erfordrades, så framt de skulle grundlagligen
kunna hafva något bestyr med vallagens tillämpning.
§ 10. Med de föreskrifter om allmänna bevillningens påföring
och taxeringsarbetets afslutande, som hittills gällt och ännu
gälla, är ej förenligt, så vida taxeringsuppskattningen bör vara
grund för rösträtt, att riksdagsmannavalen kunna ske i sednare
Den 28 Augusti.
21
hälften af Augusti månad det år, då lagtima riksdag hållas skall.
Prnfningscomite kan vanligen icke sammanträda förr än emellan
början och medlet af Augusti, och blifver således ej i tillfälle att
dessförinnan bestämma (se 21 §) huru många valmän hvarje gäll
på landet äger att utse m. m. som af comitofen skulle bero; och
förordnandena i dessa delar hinna visserligen icke att expedieras
till vederb. kyrkoherdar, jemte röstlängderne, förr än omkring
8 å 10 dagar derefter. Innan detta allt skett och valmansvalen
hunnit för sig gå, kan vederb. häradshöfding ej utsätta dag för riksdagsmannaval
; och som, ang:de sistberörde valförrättning, kungörelse
skall utfärdas minst en månad förut, är det tydligen alldeles
omöjligt, att val till riksdagsman kan hållas under sednare
hälften af Augusti månad.
§§ 11—19. stadga, att röstlängder för städer och köpingar,
så väl som för landsbygden, böra i April månad det år, då lagtima
riksdag inträffar, uppgöras af de tjenstemän, som mantalsskrifning
förrätta, således af häradsskrifvarne. Men oberäknadt
alla de hinder och svårigheter, som, i anseende till vallagens
otydlighet eller tvetydighet, måste göra det för en och hvar nära
omöjligt att upprätta sådana röstlängder på ett någorlunda tillfredsställande
sätt, eller så att de blifva brukbara för ändamålet,
öfverstiger det materiella af arbetet häradsskrifvarens förmåga relativt
till den derför bestämda korta tiden, isynnerhet som han under
loppet af April månad ovillkorligen skall egna sin omsorg åt
kronouppbörds-redovisningen, som aflägges inför Konungens Bef:h:de
den 1 Maj, då han ock måste vara tillstädes för att rätta hvad
vid samma redovisning varder af landseont. anmärkt. Elfsborgs
län t. ex., med 225,000 invånare, har 5 städer, 3 med köpingar
jemförlige samhällen och 57 pastorater, inneslutande 224 socknar,
förutan några gäll, i andra län tillhörige, socken-andelar; och valmännens
antal uti detta län skulle förmodligen komma att uppgå
till minst 25,000, så att per medium 4,000 till 4,200 borde
uppföras å de röstlängder, hvardera af länets (i häradsskrifvare
hade att upprätta, hvilket ömtåliga och dryga arbete de påtagligen
ej kunde på en månad medhinna, om än deras hela tid skulle
få dertill användas.
Hr Lefre'n, Johan Pehr, anförde skriftligen:
Vi förehafva till afgörande den vigtigaste af samhällsfrågor:
nationalrepresentationens ombildning.
Redan vid den tidpunkt, då Sveriges nuvar. statsskick grundades,
hyste många den öfvertygelse, att representationen var i
behof af förändring. Denna öfvertygelse har, under de fem och
trettio år som sedan förflutit, vunnit i vidd och styrka, samt med
hvarje nytt riksmöte allt flere anhängare inom RiksStm.
R. o. Ad. har, långt ifrån att med likgilltighet betrakta denna
fäderneslandets stora angelägenhet, icke allenast gått alla billiga
önskningar härutinnan till mötes, utan äfven, såsom sig bort,
lemnat Medständer föresyn af benägenhet att uppoffra vigtiga
ståndsfördelar då fäderneslandets rätt förstådda väl sådant pä
-
22
Den 28 Augusti.
kallat. Att samma oegennyttiga, sant fosterländska anda äfven
under innevar. riksdag är herrskande inom detta Hus, derom är
jag lika säker, som att R. o. Ad. fortfarande skall, just i följd
af samma fosterländska anda, uppfylla sin främsta pligt, den,
att med värdig beslutsamhet begagna den makt grundlagen erbjuder,
att afvärja alla sådana förändringar, som leda till fäderneslandets
ofärd och förtryck.
Förändringar i ett lands grundförfattning böra äga rum, dä
de påkallas af en upplyst, allmänneligare och mogen öfvertygelse
om förändringens nödvändighet, men helig pligt är för hvarje
medborgare, som kallas att i besluten härom deltaga, att med lugn
besinning pröfva beskaffenheten, vidden och följderne af de förändringar,
som föreslås.
Tvenne väsendtliga felaktigheter i vår, nnvar. representation
kunna antagas vara allmänneligen erkände: 1 :o att representationen
är fördelad på 4 i st. f. 2 kamrar; 2:o att den upplysta, förmögna
och i alla hänseenden aktningsvärda ofrälse ståudspersonsclassen,
som under samhällsförhållandenas utveckling uppvuxit, samt foitgående
tilltagit i styrka och rättvist anseende, ännu är i saknad
af representationsrätt, ehuru allt berättigar densamma att intaga
ett sjelfständigt rum såsom RiksSt., i full jemlikhet med de 4
gamla RiksStm; samt 3:o att R. o. Ad:s representation icke, såsom
de öfrige RiksStms, är sammansatt genom val, utan ännu
bibehåller sin forna, numera mindre lämpliga form.
Inseende och erkännande behofvet af förändring i dessa hänseenden,
har R. o. Ad. under sistförflutne riksmöte, genom formligt
beslut, för sin del antagit dessa hufvudgrunder för representationens
ombildning. Att R. o. Ad. skall fortfarande vidblifva
dessa, af förstånd och erfarenhet godkände grundsatser, derom
tror jag mig vara lika säker, som att R. o. Ad. nu och framgent
skall, till uppfyllande af sin pligt mot fäderneslandet, ståndaktigt
motstå alla försök att tillintetgöra hufvudgrunden för landets nuvar.
representation, Stunds-elementerne, hvilka, ägande sin rot i folkets
äldsta författning, med dess stigande bildning uppvuxit och
utbildat sig till ett säkert värn för frihet och rätt, och hvilken
det höfves ett förståndigt folk att omsorgsfullt vårda och fullkomna,
ej att obetänksamt utbyta mot främmande, erkändt förderfliga
läror.
Men man säger oss, att en nationalrepresentation, sammansatt
genom val, ståndsvis, är förkastlig, såsom varande ett uttryck
af föråldrade feodala ide'er, samt stridande emot närvar, tids
statsläror. — Det är ett tiden utmärkande, bedröfligt tecken, att
okunnigt missförstå, oärligt misstyda, eller sjelfklokt förakta de
lärdomar, framfarna tider lemuat i alf. Man glömmer, eller döljer
visligt för dem, som skola förvillas och i blindhet ledas, att
Stunden, långt ifrån att hafva varit ett redskap till förtryck,
tvertom, det ena tidigare det andra sednare, uppstått till väldig
strid emot förtrycket, att Stånden äro den Europeiska frihetens
vagga, samt utgöra dess säkraste värn mot återfall under despotismen,
i hvilken skepnad den än må uppträda. Lyckligt det folk,
Den 28 Augusti.
23
iler dessa frilietens grundbeståndsdelar icke, till våldets fromma
och frihetens afsaknad, under striderne utrotat hvarandra, utan
qvarstå i fredligt förbund, erkännande hvarandras ådagalagde förtjenster
under tider som varit, allas lika nödvändighet till frihetens
värn under tider som stunda! Fäderneslandet befinner sig i
denna, af många Europas folk med skäl afundade belägenhet, men
beklagligen är denna vår lyckligare ställning misskänd af de män,
som vid sednaste riksdag genomdrefvo det förslag, som nu utgör
föremålet för vår öfverläggning och blifvande beslut.
Detta förslag är riktadt mot Svenska samhällets grundvalar. —
Denna dag bestämmer fäderneslandets framtid. — Vi hafva dess
öde i våra händer. — Oss tillhör att handla efter öfvertygelse
och samvete, utan falhet för dagens flygtiga beröm, utan fruktan
för dess lika flygtiga tadel.
Innerligen öfvertygad derom, att förslaget är, så väl till grunder
som utförande, för fäderneslandet i högsta grad skadligt, röstar
jag för af sia g; under förklarande, alt landets ära blifvit
djupt kränkt genom försöken att med hotelser förmå Svenske
män lill dess antagande.
Efter detta anförande hördes starka bifallsrop af Husets medlemmar:
Hr
Lagerhjelm, Pehr, uppläste följande:
Vi hafva i dag ett vigtigt ämne för våra öfverläggningar.
Det rörer oss på det innerligaste, emedan det utöfvar ett mäktigt
inflytande på fäderneslandet framtid. Om det beslut vi fatte, innebure
de största uppoffringar, skulle likväl ingen uppmaning göras
oss behof, kunde det blott bana vägen för Sveriges framtida
storhet, kraft och ära. Det skall derföre blifva mig lätt att vid
pröfningen af detta förslag behandla de förhållanden, hvilka man
vanligen kallar våra intressen, våra rättigheter, våra privilegier.
Ty hvar finnas de utom detta ram ? Och här, hvarest vi i kraft
af rikets grundlagar såsom ett bland RiksSlm representera Svenska
folket, här känna vi ej något annat intresse än detta samma
folks, hvars ärorika namn i verldens häfder Gud bevare!
Om jag än vid behandlingen af detta ämne kommer alt framställa
en öfvertygelse, stridande mot mängas, hvilkas både hufvud
och hjerta jag på det högsta värderar; skall jag likväl aldrig tillåta
mig att hos dem se annan driffjäder, än samma oskrymtade
nit för det sanna i principen, för det moget öfverlagda i sättet
och det lämpliga i tiden, samma syftemål, som jag önskade att
kunna tillegna mig, nemi. att ät Sverige bereda en kraftig utveckling
till en sjelfständig och ärorik framtid bland Europas
folk; liksom jag gör mig förvissad derom, att man skall tillägga
mig samma aktning för personlighetens rätt, samma hyllning åt
humanitetens rastlöst växande, sannfärdiga anspråk och kraft.
Utur dessa synpunkter är det, som jag vördsamt utber mig att
få utveckla mina åsigter ronde det sedan sista riksdag hvilande förslag
angående nationalrepresentationens ombildning.
Denna fråga har legat på bordet sedan Sveriges nya stats
-
24
De a 28 Augusti.
skick inträdde, således under tredjedelen af ett århundrade; och
den var vid denna periods början ingenting mindre än ny för
folken i allmänhet. Uppkomsten af det tredje Ståndet inom
de Europeiska Staterne har, i förening med reformationen, gifvit
samhiillsformerne en utveckling och en riktning, hvaraf den närvar.
tiden till en god del hemtar sitt skick och framför allt sitt ungdomliga
lynne; den inre växtkraft, som oemotståndeligen klafver
vidgade former för ett mångfaldigare, rikare samhälislif. Genom
detta stånds deltagande i allmänna angelägenheter framträder privat-rätten
i helt annan rustning än förr. Personligheten har
blifvit en makt. Om fordom, vid det Christliga statsskickets ursprungliga
sättning, krigare och prester voro de egentliga framträdande
parterne och ”personligheten” till följd deraf hölls tillbaka
såsom ett accessorium; sä har den nu tagit steget fullt ut
såsom ett principale, och hotar derutöfver att ställa Staten under
individen. Industrien, lifvad af den ökade afsättning, som upptäckten
af nya länder och en vidsträcktare handel emellan de
gamla alstrar, och understödd af vetenskaperna, har öppnat källor
till en ny rikedom, som kan erhållas utan arf, utan länders sköfling,
utan alt taga fromheten i anspråk och ulan förtryck. Vetenskaperna
hafva ej eller slumrat, och tredje ståndet har tagit
dessa mäktiga häftyg i sina händer, och penningen hotar att sträcka
sitt välde till alla menskliga förhållanden. Den absoluta Styrelsen
känner tillvaron af dessa nykomna makter; huru mycket
mera högljudda skola de ej uppträda i den constilutionella monarkien
eller i den federativa statsformen? Att både personligheten
och förmögenheten äga anspråk, som mäste taga ut sin rätt,
om än Statens former skulle lemna dem åt sig sjelfva, visa oss
liäfderna; men det är först i sednare tider, som frågan, huruvida
dessa makter skola herrska öfver eller subordinera under Staten,
bar fått en praktisk betydelse. Det är dock endast personlighetens
rätt, som för den fråga, hvilken 1111 sysselsätter oss, är af
vigt; ty uti detta förslag synes förmögenhetens anspråk vara nog
litet afsedde. Men nu beror det först och främst på en närmare
bestämmelse af hvad man menar med denna personlighet, huruvida
den uttömmer hela innehållet af det begrepp, man gör sig om
Stat. Ger man deråt en blott juridisk betydelse, så framkallas
lätt den satsen: att ”hvarje till myndiga ur kommen, oför vit elig
medborgare mäste äga valrätt”, och allmänna valen bli
deraf en följd. Hyser man derjemte det förtroende till den allmänna
bildningen, att endast den upplyste, erfarne och oegennyttige
mannen vid dessa allmänna val kommer i fråga till riksdagsman;
sä inser man lätt, huru det förslag till nationalrepresentationens
ombildning kunde uppkomma, öfver hvars antagande
eller förkastande vi nu skole rösta.
1809 års Const.Utsk. sökte att upprätta en Reg.F., efter
hvilken Statens constilutiva makter skulle så jemnt motväga hvarandra,
att ingendera af dem kunde göra intrång på den andras
område. Vore detta ändamål vunnet, vore en absolut jemnvigt
dem
Den 28 Augusti.
ilem emellan möjlig oell orubbelig, så skulle äfven tiel sålt, hvarpå
folket lagligen uppträder såsom makt, vara för statsförfattningens
bestånd likgiltigt, emedan stabiliteten vöre gifven utaf de
verkande krafternas jemnvigt, och vid nationalrepresentationens
bildande hade man då blott att afse humanitetens omedelbara intressen.
Afven under denna förutsättning borde man likväl icke
förbise humanitetens oafviseliga fordran, att Statens moraliska
utveckling i kraft af sig sjelf blefve representerad, och man kunde
icke öfverlemna åt slumpen, huruvida religionen, vetenskaperna
eller i allmänhet samhällets högre intressen skulle fä någon
röst i den lagstiftande och regeringsgranskande församlingen. Men
huru litet man kan räkna på denna jemnvigt i statsfördraget, och
huru svekfull den hvila hos Statens constituerande makter är, som
deraf skulle blifva en följd, det visar oss Staternas öden i allmänhet,
, och vära egna dagars historia ger redan tillräckliga anledningar
till att betvifla beståndet af hvilken statsförfattning som
helst, så vidt detta bestånd betingas blott och bart af grundfördragets
egen, formella beskaffenhet. Må man häraf icke draga
den slutsats, som ville jag förringa värdet af all beräkning vid
upprättandet af en grundlag; visst icke! — tvertom; det juridiska
begreppet af rätt, af säkerhet, af ansvar, m. m. måste tillfredsställas,
och derjemte all den jemnvigt emellan de constituerande
parternes rättigheter sökas, hvilken kan linnas, ej blott i yttre
rätts-stadganden, utan äfven i de inre förhållanden, hvilka enligt
erfarenhetens vittnesbörd mäktigast inverka på folkens öden. Men
jag tror icke, att en sådan beräkning blifvit åsidosatt vid upprättandet
af alla dessa statsförfattningar, hvilkas förvandling, ja, omslörtning,
lemnat så rika bidrag lill stalsförfallningarnes historia;
och likväl, hvilken vexling af former! Lät vara att en stor del
af dessa opåräknade hvälfningar mäste tillskrifvas just densamma rörelsen
framåt, som är en följd af den fria humanitetens egen utveckling;
vi hemta dock den lärdom utur historien, alt täta omhvälfningar
i Staternas skick ej äro önskvärda, ja ali de kunna vara
fruktansvärda, i synnerhet hos smärre Stater, hvilkas belägenhet ger
dem mäktiga grannar.
En absolut jemnvigt emellan de makter, som ytterst constituera
samhället, d. v. s. emellan Regeringen och folket, är alltså
icke i allmänhet att påräkna; och hvem skulle förundra sig deröfver,
då Staten sjelf är sammansatt af fria medlemmar på ett
organiskt sätt, så att delarnes förhållande sinsemellan och till det
hela, ej allenast innebär eli juridiskt, ulan äfven — ja först och
främst — ett moraliskt moment? Men är nu Staten ett organiskt
väsende, hvars alla delar stå i vexelverkan lill hvarandra och lill
det hela; då blir ej allenast hvarje dels formella beskaffenhet af
vigt, utan det hela måste genomträngas af den ide', som ger ät
Staten sitt väseudteliga lynne, sin egentliga, inre hållning; och
man lärer väl allmänt vara ense derom, att nationens möjligast
fria utveckling till ett kraftigare och renare lif måste ingå i denna
ide' och utgöra, jemte Statens fortfarande bestånd och sjelfständighet,
denna idés egentliga innehåll. Ej blott det närva2
H. 4
20
Den 28 Augusti.
rande, titan äfven det förflutna (nationens ära och anseende,
äfvensom dess materiella förmögenhet) oell det tillkommande (dess
uppfostran, liksom vetandets, handelns och industriens utveckling),
allt måste ingå i den betraktelse, som hemtas från den ethiska
uppfattningen af Statens ide. Om nu Regeringsmakten u ena sidan
inom sitt sköte verkeligen här eli ansvar för det förflutnas
bevarande, det närvarandes styrande, det tillkommandes utbildande,
borde ej å den andra folkmakten organiseras efter samma
regel? Det förflutnas rätt ger sig tillkänna i principers helgd, i
egendoms skydd. Man ser lätt, att det närvarandes fördel naturligen
uppreser sig emot det bestående; en riktning så mycket
mera väntad, som industriens utveckling ej allenast förutsätter
stadga i författningsväsendet, utan derjemte frihet. Det visar sig
äfven lätt, att efterkommandes behof, eller att det afseende, som
måste göras på deras väl, kommer i collision med det närvarande
(i grufvors, skogars, fiskenas och djurfångstens vård, skolor,
m. m.). Redan utur dessa collisioners sjelfnödvändighet uppstår
fordran af ett conservalivt element i nationalrepresentationen. Jag
har förut funnit samma elements nödvändighet för att bibehålla
jemn vigten emellan statsmakterna. Delta element framkallas
följaktligen frän tvenne särskilda betraktelser, nemi. från en
moralisk och en politisk. Detta conservativa element skall nemi.
ej blott tendera att bibehålla den jemnvigt emellan statsmakterna,
som stalsfördraget åsyftar, och derigenom conservera grundlagens
helgd, utan derjemte hålla fram samhällets högre ändamål för
den makt, som ej vill deråt egna sin tillbörliga gärd.
I öfverensstämmelse med dessa tänkesätt, vill jag nu företaga
granskningen af det hvilande förslaget.
Bebofvet af ändring uti Svenska nationalrepresentationen är
omisskänneligt, och, ehuru länge omtaladt, bar det dock aldrig
varit med sådan kraft oell med det allvar behandladt som nu.
Jag härleder icke detta behof från ett tillkonslladt rop, ej frän
dagens lättsinniga opinioner; men Sveriges nationalrepresentation
skall vinna pä att tillegna sig den stora dass af bildade medborgare,
hvilka för det närvar, icke äro representerade. Det ådagalägges
derjemte af riksdagsärendenas behandling som klöfver en
stor förenkling; och äfven af flera skäl är en ombildning önskvärd.
Hvad den nuvar. ständsinrättningen angår, är jag icke obekant
med både inhemska och utländska författare, hvilka dels
hylla den, dels anse sig kunna deducera dess rättsenlighet; men
af dessa författares framställda åsigter och med tillämpligheten
deraf pä närvarande tidsförhållanden har jag icke blifvit tillfredsställd.
Andre rätlslärare hafva ansett sig kunna ådagalägga Adelns
nödvändighet såsom Stånd, eller särskild del af hvarje nationalrepresentation
inom den constilutionella monarkien. Om tider gifvits,
då denna sals kunnat framhållas utur en politisk synpunkt;
inser jag dock icke, huru man under nuvar. förhållanden kan tillämpa
dem pä Sverige. Till följd af dessa åsigter, är det icke denna
del af det hvilande grundlagsförslagets theoreliska sida, som framkalla!
betänkligheter af mig. Men då sista riksdagens Const.Ulsk.
Den 28 Augusti.
erkände bohofvet af ett conservativt element; har det förefallit mig
oväntadi, ali Ulsk alldeles öfvergaf att söka de garantier, som torde
förefinnas bland delta rikes egna sammansättningar, för bevakandet
inom nationalförsamligen af samhällets högre intressen, och,
i stället att utvälja det deruti användbara, och förbättra detsamma,
valt en alldeles ny bana, helt och hållet främmande för Svenska
folkets egendomliga författning, och för dess egna sätt att bilda
sig för öfverläggningar och beslut. Detta förslag deremot utgår
från personlighets-principen, under några qvalificalioner, hvil
ka egentligen icke för största mängden af valberälligade innebära
annan garanti för personens bildning eller hans oberoende ställning
i samhället, än att han äger fast egendom af 10 r:drs värde.
Frän valdistricler af sådan beskaffenhet härflyter den s. k.
första kammaren, söm åter ger tillkomst ät den andra. Jag finner
icke häruti någon säkerhet, att pluralitelen af riksdagsmän erhållit
en uppfostran, som sätter personen i ständ att hafva ett
eget, på sakkännedom grundad! omdöme i fäderneslandets allmänna
ärenden, äfvensom i deras behandling; ej eller upptäcker jag
någon, hvarken inlellectuel eller materiel borgen för en sådan sjelfständighet
hos personen, att han, vid afgifvaudet af sin röst, kan
anses otillgängelig för missledning eller för främmande inflytelser.
Utaf denna qvalificatinn kan man icke vara förvissad derom, att
den väljande eller valda skall hafva något begrepp om det högre
mål för hela samhällets inrättning, som egenteligen karakteriserar
dess ide; ej ens något intresse vid upprätthållandet af den allmänna
ordningen. Men om förslaget icke varit lyckligt uttänkt
i afseende pä fastställandet af ifråga var. census, så kan jag icke eller berömma
borttagandet af den, som nu finnes för BondeSt. Enligt Riksd.-  Ordms 15 § väljer allmogen efter hemmantalet lill riksdagsman
af BondeSt. en besuten hemmansägare. Lagstiftaren har således
bär velat tillegna sig den sjelfständighet i karakteren, det medvetande
af ordningens nödvändighet, den förmåga att deltaga i
samhälligheters bestyr, den vana att vara man för sig, som af ålder
tillhört och ännu tillhör den Svenske bonden. Genom den
nu föreslagne vallagen skulle deremot backstugusittaren, endast
han förvärfva! besittning af en jordlapp om 10 r:drs värde, inträda
i utöfning af samma politiska rättigheter, som bonden. Huru
blir man derigenom försäkrad, att samhällets olika intressen få
uttala sig och vinna afseende, då de väljande sjelfva derom i allmänhet
icke torde komma att äga annan kännedom, än den som
meddelas dem utaf andra; och huru kan man hoppas på denna
väg fä se samhällets högre intressen bevarade? Likväl är det från
dessa val, som första kammaren hcmlar sina ledamöter.
Const.Utsk. vid sisth riksdag nekar icke behofvet af ett tillräckligt
starkt, conservativt element, utan har velat bilda en andre
kammare, som ”väsendtligen tryggar continuiteten i representationens
åsigler och förekommer de hastiga opinionskastningar
från ena riksdagen lill den andra, hvilka Svenska riksdagar
nes historia i alltför stort mått företer.” Med delta slag af conlinuitct,
som egentligare kunde kallas envishet, parti eller hals
-
28
Den 28 Augusti.
starrighet att genomdrifva en vilja, hvars enlighet med Statens
fortlefvande intresse icke garanteras, är jag icke tillfredsställd.
Utsk. liar äfven åsyftat en karaktersskillnad emellan båda hamrarne.
Men stadgandet, att andru kammaren består af riksdagsmän,
”dem färsta kammaren utsett,” motsvarar icke de fordringar jag
här förut gjort mig af det conservativa elementet uti nationalrepresentationen;
det uppfyller ej den enklaste formen af denna fordran,
nemi. att ej de elasser i samhället, som äga intet och kunna
intet förlora, skola äga i sin makt att bestämma bevillningens
fördelning, skattebördors jemkning, upphörandet af vissa räntor,
hvälfvandet på bevillningen af andra o. s. v.; ett anspråk, för
hvars uppfyllande garantier kunde väntas just af den personlighetsprincip,
som ligger till grund för hela förslaget. En stor iuconseqvens
ligger häruti; ty det kan omöjligen vara meningen, alt
personlighetens rätt kunde förnärmas hos en dass (de rike), för
att i rågadt mått respecteras hos en annan (som hvarken velat
arbeta eller velat spara). — Om den andra kammaren rätt skall
uppfylla sin bestämmelse, mäste den vara oberoende af den första;
ett mål som icke vinnes, om den ej härflyter från ett olika ursprung.
Den karakteristiska olikhet, som tydligen ger sig tillkänna i vära
Riksstånd, synes erbjuda möjligheter af detta slag. Men det hvilandc
grundlagsförslaget, alldeles i strid mot afsigten att för andra
kammaren söka ett olika ursprung med den första, stadgar
tvertom, att den skall genom val bildas af just denna första kammare.
Derigenom förlorar i sjelfva verket denj andra kammaren
sin sjclfständiga karakter, i det den blifvit endast ett återljud af
den första; och det medlande, modererande, försonande, conservativa
element, man velat deruti nedlägga, försvinner. Det förmenta
tvåkammar-syslcmet upplöser sig följaktligen uti ett enkammar-system.
Men om uti sättet att bilda den andra kammaren,
tvåkammar-systemet endast existerar tilt namnet, visar sig uti andra
kammarens inflytande i riksförsamlingen ännu tydligare dess
obetydlighet; ty i de vigligaste målen skola kamrarne, derest de
råkat i olika beslut, sammanträda ”för att am frågan samfäldt
öfverlägga och besluta.” Då nu den första kammaren innehåller
175 personer och den andra endast 75, lärer väl icke blifva
tvifvelaktigt, hvem som förestafva!' riksförsamlingens beslut.
Utaf denna strid emellan mina tänkesätt och de stadganden,
som detta hvilande grundlagsförslag innebär, följer, att jag utan
alt upptaga tiden med någon egentlig detalj-granskning af detsamma,
kan fatta mitt beslut. En enda anmärkn. vill jag dock icke
förbigå, nemi. den stora abnormitet, hvartill val-lagen föranleder
i afseende på del antal röster, som på landet skulle tillkomma
ägare af större och af små fastigheter. Men som detta ämne
blifvit särskildt behandladt i tryck, vill jag blott exempelvis derutur
låna ett exempel. Inom Örebro län skulle ett taxeringsvärde
af 7,671,000 r:dr endast gifva 596 röster åt ägarne af större
egendomar, under det att del vida mindre taxeringsvärdet af
6,340,000 komme att tillerkänna mer än 6 gånger så många röster,
nemi. 3,707, åt ägarne af små fastigheter. Samma abnor
-
Den 28 Augusti.
29
milet förekommer äfven inom andra län och sannolikt öfver hela
riket; ett förhållande, som i min tanke förljenade att motivera
ett afslag.
Till följd af hvad jag nu haft äran anföra, afstyrker jag på
del högsta antagandet af nu hvilande förslag till nationalrepresentationens
ombildning.
Hr Prytz, Lars Adolph: Som R. o. Ad. synes hafva antagit,
att i en fråga, hvaröfver, enligt 56 § Reg.F., endast med
nej eller ja skall beslutas, det icke hör vägras någon att motivera
sitt afgifvande votum, må det äfven vara mig tillåtet alt i
korthet yttra några skäl för min röst.
Dä R. o. Ad:s majoritet, till hvilken jag räknade mig i det
fall, jag här vill omnämna, vid förra riksdagen afsade sig den
sjelfskrifna eller ärfda representationsrätten, var det ett offer på
fäderneslandets altare, för att vinna ett stort ändamål, att bereda
fosterlandets väl, genom möjliggörandet af en representationsförändring,
hvarpå då, likasom nu, den allmänna rösten ropade högt.
Men denna afsägelse eller eftergift af den sista, alltid dyrbara återstoden
af R. o. Ad:s privilegier, gafs ej handlöst eller ovillkorligt.
Man förbehöll sig pröfningsrätten af det förslag till en
förändrad representation, som skulle lyckliggöra fäderneslandet.
Denna pröfning är nu gjord, och för mitt förstånd och min öfvertygelse
har utslaget deraf blifvit, att uti det nya grundlagsförslaget
(egenleligen i vallagen samt i den öfre kammarens bildning),
ligger ett frö — icke hemligt, utan uppenbart — lill äfventyr
för den constitutionella monarkien, för fäderneslandets lugn och
för den lagbundna friheten, hvilka alla tre stå till hvarandra uti
en nära och innerlig förening. Således, den som älskar att Konungamakten
må vara stark, att fäderneslandet må vara fredadt
från inre split och intriger och från yttre eller främmande inblandning
i dess angelägenheter, samt att den sansade och lagbundna
friheten må äga bestånd, den, tror jag, kan ej annat än
rösta emot det hvilande förslaget. Af pligt och öfvertygelse känner
jag åtminstone mig, både såsom undersåte, medborgare och
medlem af detta Stånd, uppmanad att öppet uttala det nej, som
min slutna voteringssedel kommer alt innefatta.
Men jag förklarar derjemte, alt jag, erkännande stora brister
i vår nuvar. representation, är beredd till hvarje ändamålsenlig
uppoffring för en bättre, då och om ett förslag dertill framlägges,
sådant att det uti sig bär garantiernc för det nyas positiva företräden
framför det gamla, som man har.
Frih. Klingsporr, Mauritz, anförde skriftligen:
Representationsfrågan har antagit en vigt och betydelse, att
den, äfven på bekostnad af mången annan, nationen dyrbar angelägenhet,
odeladt tillegnat sig allmänna uppmärksamheten; den
utsträcker sin inflytelse icke allenast på sjelfva frågan, utan äfven
på ställning mellan Stånd och Stånd, Folk och Styrelse; på dess beliandlig
beror till stor del afgörandet af de flesta andra vigtiga
frågor, som vid riksdagen förekomma; den invevkar på närvar.
30
Den 28 Augusti
äfven sorn på kommande förhållanden. Under så betydelsefulla
omständigheter, är representanten liksom framkallad att öppet uttala
sin åsigt, äfven utan att kunna smickra sig nied, att hafva
något nytt att tillägga, eller att kunna bidraga lill frågans slutliga
lösande. Utan svårighet hade den på ett tillfredsställande
sätt kunnat uppgöras såvida sisth riksdags Const.Utsk. funnit
för godt att framlägga ett vid lugnare pröfning antagligt
förslag. Förhållandet är beklagligtvis icke sådant; många
förtjenslfulla skrifter hafva redan inför allmänheten afslöjal
det hvilande förslagets mänga och stora brister; discussionen
inom Stånden komma ytterligare att lemna bidrag till fullständigandct
af dess karakteristik; dess fel ligga så för öppen dager,alt
dess försvarare nästan upphört att med förnuftsskäl draga i härnad
derföre, fastmera erkänna de många deribland. Då härtill
kommer, att det hvilande förslagets slutliga öde nied temlig visshet
kan emotses, kunde det vara öfverflödigt alf förspilla många
ord i detta afseende; men om sjelfva förslaget för det närvar, är
alt anse som ett dödfödt foster, är det icke sä med de grundsatser,
som framalstrat detsamma; de äro gengångare, som återkomma
vid hvarje nytt förslag, och således böra de icke lemnäs utan
närmare skärskådning och uppmärksamhet.
Då förslaget bär stämpeln af tidehvarfvets dcmocraliska riktning,
torde det icke vara ur vägen att söka antyda, huruvida democratiens
växande anspråk numera äro byggde på rättvisa och
nödvändighet, i hvad män de redan äro tillfredsställde, eller ytterligare
kunna tillfredsställas, utan våda för samhällets dyrbarare
intressen. 1 det feodala Europeiska samhället suckade de arbetande
classerne länge under ett stort, ett oerhördt moraliskt och rnatcrielt
förtryck. Deras bedröfliga belägenhet är dock mera anad
än tillförlitligt känd; ty historien lemnar föga upplysning i della
afseende. Nästan uteslutande författad i de maktägandes anda och
intressen, fästade den länge ingen uppmärksamhet vid de elassers
ställning, dem man knappt tillerkände ett menniskovärde. Enligt
den tidens begrepp föreställde man sig, att förhållandet icke kunde
vara annorlunda, än att de flera voro till för de färres intressen,
nöjen och beqvämlighet; de arbetande classerne föddes, lefde
och dogo i elände, ulan att engång åtnjuta den trösten, all man
kände och ömmade för deras belägenhet. Länge ställde utom lagen,
blef deras belägenhet icke synnerligen förbättrad dä de kommo
under lagen; ty lagstiftningen uppgjordes uteslutande i de färres
intressen: det brutala öfvervälde! och godtycket minskades något;
men det materiella eländet ökades snarare än det minskades.
Att de arbetande classerne, under sådana förhållanden, hyste
hat lill sina förtryckare och sökte förbättra sin ställning, må ingen
förtänka dem. Deras bemödanden voro dock länge ulan framgång;
medelclassens emancipation, understödd af furstarnes politik
och maktbegär, ägde rum i sekler, innan det lyckades de arbetande
classerne att i någon hufvudsaklig män förbättra sin ställning. Fransyska
revolutionen utgjorde synncrligast vändpunkten för deras bclägenhet,
och detta förhållande försonar många af dess ohygglig
-
Den 28 Augusti
31
heter; det var i strömmar af hlod, menniskovärdet tillkämpade
sig sin rätt. Fransyska revolutionen inverkade icke blott på de
materiella förhållandena, den inverkade ännu mäktigare på begreppen,
hvilka fortfarande återverkade på de förra. Resultaterna häraf
uppenbarade sig icke allenast i Frankrike, utan i hela den civiliserade
verlden, hvilken i större eller mindre grad måste följa
den stråt, Fransyska revolutionen i detta afseende utstakat; den
beträdes, nolens volens, af de enväldigt styrde, liksom af de constitulionelt
styrda samhällena, det är en trollring, ur hvilken ingen
Styrelse, trots alla besvärjelser, kan förflytta sig. Den sak
democratien förfäktade, var länge rättvisans och mensklighetens,
segren blef äfven deras, och der striden ännu fortfar, är utgången
icke mera tvifvelaktig. I många Europeiska samhällen har
democratien fulländat sitt värf, och är det endast att befara, att
den, genom sin öfverdrift, tillintetgör det goda den redan åstadkommit.
Lagen, uppgjord i allas intressen, tillämpas lika på alla;
Statens embeten och samhällets förmåner i allmänhet tillgängliga
för den fattige som för den rike; de sociella ojemnheter, som ännu
i detta afseende förefinnas, ligga i samhällstillståndets natur,
och kunna svårligen afhjelpas, så framt icke de communisliska satserne
med agrarisk lag skulle införas; något af de lägre classernes
förtryck af de högre är blott undantagsvis tänkbart, det understödes
icke mera, hvarken af lagar, seder eller bruk; den nöd,
som ännu drabbar de arbetande classerne, är oberoende af den politiska
lagstiftningen, den är en följd af tidens industriella riktning.
Hvad som tilldragit sig i det feodala Europa, saknar visserligen
sin fulla motsvarighet i Sverige; men det Europeiska samhället
är all likna vid en familj, der ingen ting kan hända den ena
medlemmen, som den andra icke har mer eller mindre känning
af. Så hafva äfven vi erfarit dyningarne af striden; begreppen
hafva dock mera än sakerna förmått bana sig väg hit. Då landet
aldrig var eröfradt, voro feodalismens olägenheter och följder
till en stor del okände; striden mellan aristocratien och democralien
saknade således samma orsaker och samma ändamål, och var
i följd deraf mindre häftig. Från urminnes lider ägde Svenska
bonden den jord han brukade, hans deltagande i den politiska lagstiftningen
var alltid medgifven, och äfven den korta period af
Sveriges medeltid, då bonden icke personligen utöfvade denna rätt,
underkändes den aldrig. Dessa omständigheter mildrade de lägre
classernas förtryck, hvilka äfven här, fast i vida mindre grad, hade
känning af tidens råhet och aristocratiska begrepp. Dessa missbruk
blefvo dock snart afhjelpte, och den humanitet, hvarmed de
arbetande classerne för det närvar, behandlas, lemnar i delta afseende
föga öfrigt att önska. Jordegendomen öfvergår allt mera
och mera i BondeSt:s händer, jemlikhet inför lag komma de arbetande
classerne i så fullt mått tili godo, att rättvisans vigtskål
lill och med anses luta lill de sednares förmån. Detta förhållande
öfverklagas åtminstone af ståndspersonerne; i rättvisans och
domarnes intressen bör man förmoda, all dessa anmärkmr sakna
grund.
32
Den 28 Augusti.
Då democratiens billiga anspråk i Sverige aldrig varit underkända,
och någon synnerlig fejd i detta afseende hvarken behöft
öppnas eller slutas, då intet aristocratiskt öfvervåld bort framkalla
en democratisk öfverdrift, dä democratien i tidens förhållanden,
seder och begrepp .äger fullt tillfredsställande garantier, att
de icke förlora de förmåner, de redan äga; må man med skäl
förundra sig, att vi till öfverläggningsämne fått ett representationsförslag,
der mera democratiskt element, utan motvägande conservativt
correctiv blifvit inrymdt, än som förefinnes i något större
samhälles kända statsförfattning. Ingen bestrider nu mera, alt
all politisk lagstiftning bör utgå på flertalets intressen; detta åstadkommes
endast såvida flertalet inverkar derpå. I hvarje väl ordnad
t samhälle bör democratien således äga sina organer; men deraf
följer ingalunda, att hvarje medlem af samhället, huru han än
må vara qvalificerad, skall personligen deltaga i den politiska lagstiftningen.
Gränsen måste bestämmas af samhällets intressen,
hvilka åter utgör summan af personligheternes; bevaras de förra,
bevaras äfven de sednare, uppoffras de förra, uppoffras äfven de
sednare; och detta förhållande inträffar oundvikligen om de stora
sociella frågorna skola bedömmas af massan, hoc est af okunnigheten,
men icke af upplysningen.
Personlighetsprincipens erkännande i det hvilande förslaget är
ingen, af dess författare införd, okänd nyhet; många, nästan de
flesta Europeiska samhällena hafva måst lemna sin gärd dertill.
Efter delta nakna erkännande, hastade de dock att, i möjligaste
målto, vid tillämpningen tillintetgöra grundsatsen. Der valrättigheten
för mycket utsträekes, inskränkes valbarheten, så att representationsrätten,
som de jure tillerkänts massan, de facto tillfallit
de upplystare classerne. Ju mera valrättigheten blifvit utsträckt,
desto säkrare har detta ändamål vunnits genom den demoraliserande
eorruption, som införts i samhället. Ett ytterligare correctiv
har man åstadkommit, medelst den öfre kammarens uteslutande
conservaliva sammansättning. Det hvilande förslaget saknar
alla dessa garantier: det har till det yttersta utsträckt valrättigheten,
utan alt inskränka valbarheten; den andra kammaren,
skenbarligen tillsatt endast för paraden, saknar allt återhållande
element och skulle endast blifva ett echo af den första. Allt beror
således uteslutande pä första kammarens sammansättning. Man
har icke här, mera än annorstädes, oinskränkt vågat tillämpa personlighels-grundsatsen;
den är således begränsad af en census,
som dock endast af den mindre förmögenheten, democratiens representanter,
ovillkorligen tillgodonjutes; de af censusföreskriften
medgifne rättigheterne inskränkas ju mera förmögenheten stiger,
och dess innehafvare lemna samhället garantier för sjelfständighet
och upplysning i åsigler samt oberoende i ekonomiskt hänseende.
Obenägenheten mot all högre upplysning uppenbarar sig i alla
förslagets föreskrifter. Så befinnas de, genom sin samhällsställning
och bildningsgrad, till reprcsentantkallet minst competenta
menighetern es fuuclionärer gynnade deraf, då nästan alla Statens
högre
Den 28 Augusti.
33
högre embetsman, hvilkas närvaro inom representationen vore af
en vida större betydelse och vigt, se sig derifrån uteslutne. Det
tillhör en af vår tids anomalier, att, under det anspråken på kunskaper,
äfven hos den obetydligaste af Statens embetsman, äro i
ständigt tilltagande, och examensvurmen börjar urarta till verklig
monomani, så skall det obildade sunda förståndet och de 25 åren
anses tillfyllestgörande vid bedömmande af frågor, der ovedersägligeu
de största kunskaperna, den mesta erfarenhet och skarpsinnighet
äro af nöden. De som önska saken, borde åtminstone befordra medlet;
nu är förhållandet, att DondeSt. på allt sätt söker motverka
folkskolors införande. Sisth riksdags BondeSt. utvecklade visserligen
mycket nit för deras befordrande; men i denna, liksom i
mänga andra frågor, tyckas de representerande medlemmarna icke
alltid vara organer af den verkliga bond-opinionen.
Enligt de statistiska tabeller, som först efter förslagets uppgörande,
under riksdagens lopp, blifvit allmänheten bekanta, skulle
BondeSl:s öfvervigt vid valen mot de upplystare classerna minst
blifva som 4 till I. Frågan är således endast, huru de skulle
komma att begagna den dem tillerkända öfvervägande politiska
myndigheten. Förslagets anhängare hafva visserligen i detta afseende
sökt lugna den conservativa åsiglen, genom åtskilliga förhoppningsfulla
förespeglingar, hvilka gå ut pä att bevisa, att democratien,
som med så många ansträngningar sökt tillskansa sig
den politiska myndigheten, vore färdig att derifrån afstå, i samma
ögonblick den fått den i sina händer. Sä skulle den mest
aristocraliskl sinnade adelsman, blott han föröfrigt vore i åtnjutande
af menigheternes förtroende, otvifvelaktig! komma i fråga
vid valen. De upplystare classerna tyckas dock icke vara benägne
att i detta afseende nappa på kroken, och hafva sina goda skäl
dertill. Misstroendet till herrarne är en grundton, som genomgår
hela vår historia; fastän något mildrad af tilltagande gemensamma
communala bestyr, utgör den ännu hufvuddraget i BondeShs
karakter. Att bonden med sitt förtroende företrädesvis faller på
bonden, är således temligen påtagligt; men betänklighelerne upphöra
icke med antagandet, alt valen i någon större mån tillföllo
personer utom Ståndet. De som med BondeSt. slodo i närmaste
beröring, kommo då först i åtanka, bondadvocater, inspectorer,
med ett ord det man på landet benämner halfherrar, personer,
som, med mera sjelfförtroende, i intellectuelt afseende föga höja
sig från bonden, men vanligen i moraliskt hänseende stå vida lägre.
Betänkligheterna fortfara äfven med antagande af de gynnsammaste
omständigheter, nemi. att de upplystare classerna i någon
större proportion skulle komma i åtnjutande af det politiska
förtroendet. 1 allmänhet väljer bonden väl inom sin dass; så
blef icke förhållandet utom densamma. Då bonden lefver inom en
inskränktare krets, kan han blott känna och bedöma de personer,
som der omgifva honom. Dä han icke kände personligheterna,
blefve det publicisternas värf alt härvid komma honom till hjelp.
Då de nästan enhälligt hyllat ultra democraliens åsigter, skall de2
H. 5
34
Den 28 Augusti.
ras mäktiga inflytande inverka bade ensidigt och menligt. De
bekanta proscriptionslistorne kort före riksdagen äro ingalunda
lugnande i detta hänseende. Liksom tidningarne redan tagit
patent pä satserna, kommo de troligen att gör detsamma med
candidaterna till valen. Den democraliska servilismen blefve den
förnämsta recommendationen, den anspråkslösa förtjensten och
sjelfständiga åsigten skulle blott undantagsvis komma i åtanka. I
den democraliska åsigtens intressen, har democratiens anhängare
antagit som ett axiom, att massan vanligen göra goda val; men
detta förhållande jäfvas pä det mest uppenbara sätt af historien.
Att framdraga de mänga bevisen, häfderna i detta afseende framlägga,
leder lill för mycken vidlyftighet, nian att ändock öfvertyga
dem, som icke önska att blifva öfvertygade. Utan äfventyr
att begå misstag kan man dock våga påstå, att massan, ulan synnerligt
afseende pä verklig förtjenst, företrädesvis väljer den som
smickrar densamma, och alt historien knappt vet alt framdraga
exempel på, alt massans förtroende fallit pä personer, som vägat
säga dem sanningen. Utan ali behöfva framdraga bevisen från
en förfluten tid, torde det vara nog alt framdraga dem från den
närvar. Afven med erkännande af allt det goda, den democratiska
andan åstadkommit i Förenta Staterna, i anseende lill massans
intellecluela äfvensom matericla belägenhet, instämma dock
resebeskrifvare af de olikaste politiska opinioner deruti, att massan
smickras på det osmakligaste sätt; att en fullkomlig despotism
i detta afseende är herrskande, fastän den ulöfvas i democratiens
intressen; att minoriteten knappt vågar gifva sina äsigter tillkänna,
om dessa innehålla några för massan obehagliga sanningar,
samt att massans smickrare uteslutande ihågkommas vid representantvalen.
Representanlkammaren anses äfven i allmänhet vara
lemligen illa sammansatt, sä i intellectuelt som i moraliskt hänseende;
roen correctivet ligger i senatens goda elementer; denna
åter tillsattes icke directe af folket.
En oupphörligt växande budget öfverklagas i alla länder, och
äfven här. Det bureaucratiska intresset att ständigt öka så väl
tjenster som löner, spelar visserligen härvid en slör röle; men de
ökade utgifterna hafva äfven andra orsaker, såsom en oupphörligt
tilltagande folkmängd, de af civilisationens framsteg föranledda
mera invecklade samhällsförhållandena, befordrandet af samhällets
intellectuclla och industriella utvecklig. Ar elt. lands försvarsverk
icke ordnadt, äger det ingen trygghet för sin sjelfständighet, och i
följd deraf ingen säkerhet för de hufvudsakligast af fredliga förhållanden
befordrade intellectuella och industriella framstegen. BondeSt:s
aktningsvärda sparsamhetsanda har, i anseende till en onyttig
slalslu\'s inskränkande, haft etl välgörande inflytande; men
hänförde af det enskilda lifvets vanor, gä de dock ofta häri längre,
än samhällets intressen det medgifva. I sin landthushållning undviker
bonden, så vidt möjligt är, all contant utgift, äfven om han
skenbarligen derigenom skulle öka sina inkomster; ogerna uppoffrar
han något för framtiden. Detta det enskilda lifvets hushållssystem,
tillämpad! på Staten, hotar att i industriell afseende
Den 28 Augusti.
35
göra vårt land stationärt, då det Europeiska samhället i detta fall
framgår med jättesteg.
Då bonden har få eller nästan inga contanla utgifter för sin
enskilda räkning, förmår han aldrig lätta embelsmännens stora
lefnadsbehofver, och hyser således alltid en viss benägenhet att
inskränka deras inkomster utöfver höfvan. BondeSt. handlar i
detta afseende på god tro och af aktningsvärda moliver; icke så
de upplystare classernes medlemmar, som oinskränkt följa samma
bana. Af politisk taktik och för att bevara sin individuella popularitet,
vanvårda de samhällets intressen. Denna för långt drifna
sparsamhetsanda har redan menligt inverkat på många Statens
dyrbarare intressen. Dock utgör nu BondeSt. endast en fjerdedel
af representationen; ännu menligare följder vore således att befara,
om i delta afseende alldeles ingen motvigt ä de upplysta
classernas sida förmådde göra sig gällande. Embetsmännen kunde
möjligen blifva satte på svältkur, och statsmachinens kuggar,
i brist af underhåll, helt och hållet afstanna. Skulle nu, efter det
hvilande förslagets antagande, BondeSt. vid någon riksdag afträda
sin myndighet åt de upplystare classerna, och dessa i anseende
lill Statens utgifter visade mera frikostighet; ldef detta förhållande
alltid en orsak till deras uteslutande vid eli derpå följande
riksmöte.
Afven med erkännande af det hvilande förslagets brister, antager
man, alt det bör bifallas, derföre att bristerna snart kunna
afhjelpa», att det alltid är bättre un det vi hafva, samt slutligen
derföre att det understödes af den obestridligt större majoriteten
inom nationen. Ingen kan förneka, alt det för det närvar, bland
vissa classer finnes en stor anhängighet för förslaget, och att denna
urartar lill en verklig fanatism hos dem, som minst äro i
stånd att bedöma frågans stora sociala betydelse. Någon varaklighetsborgen
äger man dock icke i detta hänseende, ty ingen
ting bevisar, att förslaget under mellantiden af riksdagarne omfattades
med ett fortfarande intresse. Anna fä månader före riksdagen
besvarade den tidning, som är liberalismens mäktigaste organ,
en uppmaning frän en af B. o. Ad:s närvar, ledamöter, att
söka bearbeta opinionerne i förslagets intresse, med det ungefärliga
yttrande: ”att så mycket redan blifvit ordadt i frågan, att
”en verklig apathi i delta afseende herrskade hos allmänheten.”
Uppmaningen följdes dock sedermera, och tidningarna lyckades
äter upptända den sedan sista riksdagen slocknade gnistan. Svenska
nationen har i detta afseende besannat Gr. Ehrensvärds bekanta
yttrande: ”att det är en trög nation, uppfylld af hetsigheler.
” Huruvida förslaget verkligen understödes af det större nummertalets
opinioner, är svårt att afgöra; det är dock lemligen antagligt,
att det i allmänhet hyllas af BondeSt. Då det ensidigt är
uppgjordt i delta Stånds intresse, förtjena de i detta afseende visade
sympathierne icke alt uppbäras som prof af någon särdeles
patriotism. Petitionerna betyda föga till siffran, då underskrifterna
icke torde öfverstiga några tusende; ännu betydelselösare äro
de, då man fäster sig vid petitionärernes samhällsförhållanden och
36
Den 28 Augusti.
bildningsgrad. Hvad den stora massan, som hvarken yttrat sig
eller pelilionerat, tanker i Irågaii, kan man således endast förutsättningsvis
antaga. Med temlig visshet kan man dock väga påstå,
att de upplysta classernas stora majoritet förkastar förslaget;
och i frågor sådana som denna är del icke massan, som är compelent
domare.
Obestridligt är dock, alt den stora massan af nationen, de
upplysta classerna inberäknade, önska representationsreform, och
att denna opinion de sednare åren framgått med jättesteg och fått
en vigt och betydelse, som allmänt mäste erkännas. Det hvilande
förslagets fiender inse således, äfven sä väl som dess vänner,
nödvändigheten att söka åstadkomma ett nytt representalionförslag,
i händelse det hvilande faller. Men om enighet räder med
afseende på saken, är det icke så med afseende pä sättet. Oberäknad!
smärre nuanceringar, är det hufvudsakligen tvä åsigter,
som göra sig gällande. A ena sidan vill man grunda reformen
på Ständsval, ä den andra på allmänna val. Båda åsigterna hyllas
nästan uteslutande efter inllytelsen af personernas olika samhällsförhållanden.
Ståndsvalens förfäktare anföra, med mycket skäl, att man företrädesvis
bör uppföra samhällsförbätlringarne på grundvalarna af
det befintliga, alt ståndsrepresentationen småningom utbildats frän
uråldriga samhällsförhållanden, och alt denna grund således icke
helt och hållet bör rubbas. De fördomar, som gjort sig gällande
mot ståndsrepresentationer, äro till det mesta grundade på falska
förutsättningar af fullkomligheter i de represenlationsformationer,
vi ännu icke försökt. Ståndsintressen anses uteslutande göra sig
gällande i ståndsrepresentationer; men sedan Stånden, med undantag
af BorgareSt., efterskänkt sina privilegier, äro dessa sä
öfverklagade ståndsintressen i sjelfva verket inga andra än dem,
som i hvarje samhälle böra taga ut sin rätt. Äfven de s. k.
rationellare samhällsformerne förhindra icke, att de individuella intressena
förmå göra sig gällande pä det allmännas bekostnad.
Jernlillverknings-monopoierne i Frankrike, spanmålslagarne i England,
slafveriet i Förenta Staterna intyga detta förhållande.
Personlighetsprincipens antagande som grund för individernes
politiska rättigheter, innebär vådor af vida betänkligare art, än
ständsvalens antagande dertill. Grundsatsen, betraktad i sin nakenhet
och oinskränkt tillämpad, är sjelfva oförnuftets, lika fiendtlig
mot Staten som mot individen, och således samhällsskadlig på
samma gång sorn den är samhällsvidrig. Då den tillerkänner den
okunnigaste af samhällets medlemmar samma rättigheter och likartad
samhällsbetydelse, som den insigtsfull, och de upplysta classerna
alltid utgöra minoriteten; skulle bestämmandet af samhällets
intressen och riktning öfverlemnas i okunnighetens händer, all
högre intellectuel utveckling hämmas, samhällets upplösning och
despotismens införande påskyndas.
Sjelfva grundsatsens oförnuft och orimlighet beröfvar den
lyckligtvis många af dess vådor; den är således hittills, liksom
mycket annat i samhället, en fiction, den man antager utan att
Den 28 Augusti.
tillämpa densamma; ty vid fördelandet af de politiska rättigheterna,
erkännas alltid nödvändigheten att qvalificera personligheterne,
hvilket åter i sjelfva verket tillskapar classval. Denna afvikelse från
grundsatsen erkännes dock aldrig af dem som utestängas; grundsatsen
nedlägger således ett frö till oupphörligt split och politiskt
missnöje. Då den medgifver rätten, men icke rättigheterna, söka
de som utestängas alltid göra dessa sednare gällande; alla de
skrank, man i detta afseende söker uppföra, skola således förr eller
sednare nedrifvas. Ingen må således förundra sig om man tvekar
att erkänna grundsatsen, der man hil tills undvikit densamma,
och att man söker uppbygga representationsreformen på en mera
bekant och mindre slipprig grundval. Frågan är, huru man skall
kunna förena de olika åsigterna, huruvida en sammanjemkning är
möjlig, äfven med förutsättning af ömsesidig god vilja och beredvillighet
å Ståndens sida, eller om lill ändamålets vinnande någondera
sidan helt och hållet måste uppoffra sin åsigt.
Ståndsvalen, som nästan uteslutande hyllas af Adeln och PresteSt.
, hafva, åtminstone som opinionerna för det närvar, uppenbara
sig, föga utsigter ali tillvinna sig några sympalhier inom
de båda andra Stånden; ty vid deras bedömmande liar slåndsfördomarne
inträdt i sakförhållandenas ställe. Det finnes dock åtskilliga
speciella förhållanden, som i Sverige företrädesvis borde
reconmiendera dem. De arbetande classerne hafva från urminnes
tider ägt politiska rättigheter, som varit längre utsträckta än något
constitutionelt samhälle ännu vågat medgifva. Att återtaga
hvad som en gång är medgifvet, vore icke rädligt; det innebär
icke eller någon våda, så länge de arbetande classernes politiska
verkningskrets inskränkes till en fjerdepart af representationen.
Att med antagande af allmänna val, förena denna de arbetande
classernes utsträckta valrätt, möter nästan oöfvervinnerliga svårigheter,
särdeles med de kända anlipathierna mot allt aristocratiskt
element. Ståndsrepresentationens ide' förkastas ingalunda af andra
länders statsmän. Man känner den stora Fransyska velenskapsmannen
och lill sina politiska tänkesätt radicala Aragos yttrande:
”J håfven i edert fädernesland upplöst ett stort problem;
akten er väl alt förändra en sådan representation. Del är all erkänna
en alltför materiel åsigt af Staten, att vilja mäta menniskovärdet
med penningen, med en census.” Det finnes dessutom
intressen i samhället, hvilka, om ock mindre handgripliga, äro
lika dyrbara: det är samhällets ide'ela intressen, dels religieusa
och moraliska. Dessa förmå göra sig gällande, när ståndsvalen
bibehållas, men torde förlora den betydelse de förtjena, om allmänna
val antagas, och siffran skall bestämma omfånget af menniskans
samhällsrälligheter och politiska verkningskrets. Det vöre
visserligen ännu åtskilligt att tillägga i ståndsvalens intresse, men
det vore att ännu ytterligare idissla det, som af andra redan är
bättre sagt.
Skulle fördomarnc mot ståndsval icke kunna öfvervinnas, bör
Adeln icke alltför envist vidhålla sin åsigt; ty äfven om man icke
förmår åstadkomma det båsta möjliga, bör man söka tillvägabrin
-
38
1) e n 2 8 Augusti.
ga ett bättre än det som är, hvilket otvifvelaktig!, utan motvigt,
päskyndar samhällets deraocratiserande, då democratiens äsigier
uteslutande hyllas af tvenne Stånd och af minoriteten inom de
tvenne andra.
Att ståndsval länge svarat emot sitt ändamål, är visserligen
intet skäl för dess evinnerliga bibehållande. En statsförfattning
kan under ett visst tidsskifte vara den ändamålsenligaste, och under
ett annat icke mera öfverensstämma med tidsförhållandena.
Alt vilja behålla det som är, blott derföre att det har varit, är
en ultrahistorisk åsigt, som skulle göra samhället stationärt och
hindra allt socialt framåtgående, så i intellectuelt sorn i materielt
hänseende. Samhället är rörligt till sin natur; så måste äfven
institutionerna vara. De böra lemna sin gärd ät de progressiva
idecrne, äfven som åt de conservaliva, och således icke i det förflutnas
intresse förbise det närvarande. Det ligger i menniskans
natur en benägenhet att mera fästa sig vid namnet än vid saken.
Personlighetsgrundsalsen har således förorskat större farhågor, än
den förljenar; grundsatsen visar sig i sin tillämpning helt annorlunda
än i sin abstracla form. Frågan blifver dä i sjelfva verket,
alt kunna åstadkomma classval, i stället för ståndsval. Sedan
de conservaliva äsigterna, mot sin öfvertygelse, som eftergift ät
de progressiva ideerne, medgifvit de allmänna valens antagande,
äga de bestämda skyldigheter att försäkra sig om några garantier
emot democratiens öfvervigt och växande anspråk, och det med
sä myckel mera skäl, som de begäras i samhällets, i gemensamhetens
intressen — democratiens äfvensom aristocratiens. Den
uppoffring Adeln gör af sin sjelfskrifvenhet, bör komma samhället,
icke anarkien till godo.
Democratiens ståndpunkt är utan tvifvel för det närvar, den
starkaste, och det är den starke, icke den svage, som kan vara
frikostig. Arislocralien äger sitt enda stöd i det förflutna; democralien
i det närvarande och tiel kommande. Hvad de conservativa
åsigtcrne eftergifva utöfver samhällets intressen, ålerlages aldi
ig. Democralien kan deremot, när den behagar, återtaga det
den linner sig hafva för mycket efterskänkt. Det Europeiska samhällets
hela sednare historia utvisar den democraliska öfverviglens
oafbrutna tilltagande. Det ligger något särdeles i det conslilthionella
samhällsskickets natur, som skall påskynda samhällets deroocratiserande;
ty democralien rekryterar äfven utom sina leder.
Oppositionen mot Styrelsen påräknar aldrig något större anhang
bland de högre classernc. Medlemmarue af dessa classer, sorn bekänna
oppositionens äsigier, mäste således hufvudsakligast söka sitt
stöd nerifrån; detta understöd vinnes dock endast genom uppoffring
af egen öfvertygelse och genom hyllande och antagande af massans
opinioner.
Det gamla aristocratiskl legilimistiska partiet i Frankrike har
sett sig tvunget att hylla radicalismens åsigter, för alt kunna intaga
en politisk ställning. Engelska Adeln innehar visserligen ännu
en stark position; den rubbas dock dagligen äfven i delta aristocratismens
verkliga hemland. Torys bekänna numera Whig-par
-
Den 28 Augusti.
39
liets forna grundsatser, detta har uter till en del måst intaga
de radicalas forna läger.
I de flesta Europeiska samhällen, der allmänna valprincipen
varit erkänd, har man insett nödvändigheten att hämma democratiens
öfverväldigande. Der bålverken icke redan varit i de
gamla instilulionerne, har man sökt åstadkomma dem af de elernenter,
som förefunnits. Sverige är det enda monarkiska samhälle,
der man tänkt sig allmänna valens införande utan correctivet
af en verklig öfre kammare. Det är hufvudsakligast fördomarne
mot Adeln, som i detta afseende skapar svårigheterne.
Man föreställer sig, att det endast är ett försök af Adeln att under
en ny form behålla den samhällsbetydelse, de under den
närvar, äro på väg att förlora. Adelns sociala ställning föranleder
visserligen här som annorstädes vissa företräden och förmåner;
detta förekommes dock ingalunda med Adelns utträngande
eller upphäfvande; ty rikedomen liksom födseln gifver innehafvaren
jemte arfvingen anspråk äfven som förmåga att utan egna
förtjenster göra dem gällande. Lemnar Adeln rummet, skall dess
impopulära plats alltid intagas af hvarje dass, som genom sin
sociala ställning höjer sig frän massan och väcker dess afundsjuka.
Den maktägande medelclassen i Frankrike är hvarken populärare
eller mera vän af massans välde, än de forna marquiserne,
och Ludvig Philips plebejiska ministrar äro ingalunda omhuldade
af allmänhetens sympathier. Huru omöjligt det är att
lill den grad democratisera samhället, alt icke gradationer finnas
och en rangstrid kan uppkomma, bevisas af en för få år sedan
skedd tilldragelse i en af de små Schweitzer-Cantonerne, der statsförfattningen
är radicalt democralisk. En tvist uppkom mellan
de olika menings-fractionerne, som utbröt till öppen fejd. Det aristocratiska
partiet utgjordes af koherdarne, det democratiska af
getherdarne. — Att framdraga den ytterliga democratiens alla samhällsvådor,
skulle leda till för mycken vidlyftighet; erfarenheten
visar också, att ingen statsförfattning är mera vansklig till sin
varaktighet; ty democratien förstår väl att tillskansa sig väldet,
men aldrig all behålla detsamma. All oinskränkt myndighet är
benägen alt missbruka sin makt. Historien visar i detta afseende
en samhällenas oupphörliga kretsgång; huru aristocratien framkallar
democratien, denna åter anarkien och despotismen. Säkerhet
lill lif och egendom är samhällsindividens gemensamma intresse,
hvilken politisk fraction han än må tillhöra. Att den ytterliga
democratien alltid hotar att blifva laglöshetens välde, intygas af
samtida exempel, af de bekanta lynchlagarne i Förenta Staterne
samt af de nyligen skedde massakrerne i Philadelphia, der auctorileterne
icke kunde eller icke vågade försvara allmänna ordningen.
Nationerne omskapa icke sin samhällsförfattning hvarje
decennium, den är en produet, som bör uppgöras för sekler och
således vara utan inflytelse af dagens små passioner. Afseende
hör fästas på alla i Staten befintliga betydligare intressen. Man
kan icke billigt vis begära, att de forna maktägande classerne sko
-
40
Den S8 Augusti.
la godvilligt afstå sin plats, för alt under nya föreslagne förhållanden
förlora all samhällsbetydelse.
Det vore mindre väl betänkt att, genast vid första anläggningen
af en ny samhällsordning, göra de upplyste classerne till uppenbara
fiender deremot. Ar meningen att åstadkomma något på
fredligt sätt, på öfvertygelsens väg, måste allas rätt respccteras,
minoritetens äfven som majoritetens, alla samhällsintressen böra
i möjligaste målto tillfredsställas och få den dem passande verkningskrets.
Alla meningsfraclioner borde således inse nödvändigheten
deraf, att samhällets conservaliva liksom dess progressiva
åsigter hafva sina organer. Democratiens eget intresse påkallar
garantier mot folkväldets öfverdrift. All politisk lagstiftning bör
uppgöras med afseende på befintliga förhållanden. Alt uppföra
en öfre kammare på bördsprincipens och sjelfskrifvenlielens grundval,
strider nu mera mot lidehvarfvets anda och begrepp; den
öfre kammaren bör således äfven formeras genom val af folket,
dock på sätt, alt den större förmögenheten och högre intelligensen
der får ut sin fulla rätt. Det är synnerligast frånvaron af
allt conservalivt element, som gör det hvilande förslaget så samhällsvådligt
och som framkallar mitt nej dertill.
Detta anförande, hvartill många yttrade bifall, bade blifvit
afbrutet genom ankomsten af en Deputation från Iledcrv. BondeSt.
, hvilken anfördes af Ståndets Talman vid sednaste riksdagen
Anders Eriksson från Orebro Län, som, jemte det han aflemnade
ett prot.utdr. om BondeSt:s denna dag beslutade bifall till de nu
under R. o. Ad:s öfverläggning varande representationsförändringsförslag,
skriftligen anförde:
BondeSt. anhåller alt, genom oss sina Deputerade, få helsa
II. R. o. Ad. och tillkännagifva, att BondeSt., vid föredragningen
af Const.Ulsk:s mern., innefattande de hvilande grundlagsförslagen
till nationalrepresentationens ombildning, med stor pluralitet bifallit
detsamma.
Öfvertygadt, att det syftemål, som legat till grund för detta
beslut, med afseende på ämnets synnerliga vigt, icke är någon
Svensk man likgiltigt, kan BondeSt. icke underlåta att uttrycka
den önskan, alt ett älskadl fosterland mätte, genom ett bifall till
förslaget, jemväl i de öfrige RiksStm, vinna en samhällsförbättring,
hvaraf behofvet, i långliga tider insedt, af den nuvar. grundlagens
stiftare högtidligen erkändt, af erfarenheten under de sedermera
förflutna riksdagar bekräftadt, och med hvarje dag mera oafvisligt
framträdande, slutligen blifvit det mest maktpåliggande föremålet
för nationens omsorger.
Utan att tillmäta sig det anspråket att kunna intränga uti
statslärans djup, har BondeSt. trott sig kunna inse och med tillförsigt
följa den enkla sanningen, att om statsinrättningar, sorn
hafva för ändamål att värna ett folks frihet, i följd af sin bristfälliga
sammansättning, betraktas med likgiltighet eller misstroende
af folket, emedan de icke motsvara den stigande utvecklingens
for
-
Den 28 Augusti,
il
fordringar, så kan deras förbättrande icke länge uppskjutas, utan
lidande för det allmänna.
BondeSt. är icke okunnigt om de vådor man från flera håll
förutspått, än såsom följd deraf, alt Ståndet eftergaf den rätt, den
Svenska allmogens representation hittills haft att intaga ett särskildt
rum vid riksdagarne, än under farhågan, att den öfvervigt,
som den mindre jordbrukaren skulle erhålla vid utseendet af valmännen
till den nya riksförsamlingen, skulle sätta hela samhällets
bestånd på spel. Under en liflig öfvertygelse om nödvändigheten
att göra ett slut på de svårigheter, som vaiit oskiljakliga frän det
nuvar. representationssättet, har BondeSt. likväl icke dragit i betänkande
att, om dess tillvaro såsom Stånd kunnat anses innebära
en fördel, med glädje offra densamma åt fosterlandet, under hopp
att ifrån sina Medslånd möta samma beredvillighet. Den sednare
farhågan vederlägges af Sveriges historia, som visat, att vördnad
för lagarne och tillgifvenhet för Konungen städse utgjort ett
grunddrag hos allmogen, och att det Stånd, hvars yrke är närmare
fästadt vid den Svenska jorden, icke eller någonsin varit det,
som undandragit sig sin andel i allmänna bördor, eller förorsakat
omhvälfningar i det bestående.
BondeSt. är förvissadt, alt dessa tänkesätt icke skola finnas
stridande mot den högre upplysningen, utan vitsordas och delas
af tänkande och ädla medborgare ibland alla classer; alt deruti
ligger ett uttryck af hela Svenska folkets hopp, som, uti
sina ombuds endrägt och beredandet af jemlikhet inför lagen,
utan någons förfördelande, väntar åt efterkommande släglen en
framtid af rätt oell sanning, och att ögonblicket nu, om någonsin,
är gynnande, dä förändringen kan verkställas i frid och lugn,
med bifall af en Konung, som nyss uppstigit på throuen, omgifven
af folkets kärlek.
Under upprepande af den förhoppning, att H. R. o. Ad. i
denna vigtiga stund, så betydelsefull för samtid och efterverld, lif—
vas af samma grundsatser, hvilka BondeSt. här uttalat, hoppas
BondeSt. att i fl. R. o. Ad:s välvilja och förtroende städse få vara
inneslutet.
fl. Ex. Ur Gr. o. Landtm, svarade, att Hederv. BondeShs genom
Deputationen meddelta beslut oförtöfvadt skulle blifva för R.
o. Ad. föredraget, samt anmodade på R. o. Ad:s vägnar Deputationen,
att till sitt Stånd framföra den underrättelse, att det ämne,
som communicationen afsåg, nu utgjorde föremål för R. o. Adis
öfverläggning, äfvensom den försäkran, att det beslut, R. o. Ad.
komme att fatta, skulle bära vittne om den varma känsla för fäderneslandet,
som lifvade och alltid komme att lifva Sveriges R. o. Ad.
Hvarefter Deputationen på vanligt sätt utbeledsagades.
Gr. von Hermansson , Carl Johan: Jag har trott det vara
en pligt äfven för mig att tillkännagifva min opinion i ämnet. Jag
har trott detta så mycket hellre, som 10 år redan äro förflutna
sedan jag offentligen tillkännagaf min öfvertygelse om behofvet af
2 II. 6
42
Den 28 Augusti.
en representationsförändring. Jag anhåller nu att få till prot. anföra,
att just derföre, mine Ilrr, att jag älskar den lagbundua friheten,
ämnar jag votera nej till det närvar, förslaget.
Hr Ramsay, Bror Jacob, anförde skriftligen:
I denna fråga, den för fäderneslandet vigtigaste, sedan vi inträdde
i detta statsskick, anser jag en hvar bör oförstäldt yttra
sin tanka, och oaktadt jag, efter all anledn., stannar här i en ringa
minoritetet, anser jag mig ändock böra göra det. — Jag kom
till riksdagen med den öfvertygelse, att lägga mitt ja till förmån
för det hvilande representationsförslaget. Af allt det myckna jag
här hört lalas och sett skrifvit i denna sak, har min öfvertygelse
ej det ringaste blifvit rubbad; den har tvertom fått mer och
mer styrka, ju närmare jag betraktat och steg för steg följt gån
gen
af denna riksdag.
Mine Hrr! jag vädjar till eder. Tron J, att med en sådan
sammansättning af Svenska folkets representation, som den närvar.,
något verkligt godt kan uträttas för fäderneslandet? Jag måste bekänna,
alt för mig visar sig mörka utsigter af split, söndringar
och ståndshat. Tvedrägten har vid denna riksdag framstått i öppen
och förfärande skepnad. Huru eller när skola de sl ridande
intressena försonas, om vi lemna obegagnad den utväg dertill, som
nu erbjuder sig? Den som något lärl känna fäderneslandets sanna
belägenhet, mäste längesedan hafva insett, att, till biläggande af
den strid, som uppkommit mellan de särskilda ständsclasserne och
som för närvar, hotar att dela Svenska folket i motsatta partier,
ingen annan möjlighet finnes, än i antagandet af en representation,
grundad på allmän valrätt och följaktligen upphäfvande alla
de artificiella och fictiva skillnader, ur hvilka den för allmänt
väl så vådliga söndringen utgått.
Jag vill ej tala om allt det undransvärda, jag erfarit under
denna riksdag: den yttersta ofördragsamhet hos ett rådande parti
mot andras meningar; val till Utsk:s-ledamöter företaget till
det mesta i samma ofördragsamhetsanda; besluten inom Utsk-.n
beroende af slumpen i den afiagda sedeln; Regeringens s. k. förtroende-embetsmän
uppträdande i öppen fejd mot den Regering,
de skulle tjena; ett förslag, som har allmänna rösten hus folket
för sig, hotadt att falla för ensidighetens motstånd — detta allt,
sammanlagdt med de stora olyckor, som från urminnes tider varit
följden af den förhatliga ståndssplitlring inom värt fattiga land,
skall fullkomna förkastelsedomen öfver den närvar, representationen
och öfver de bemödanden, som inom vissa kretsar ännu göras
lill denna bedröfliga ståndsförfattnings upprätt hällande.
I dag heter det nu, eller kanske aldrig. Frågan är om Svenska
folket hädanefter skall vara ett folk, eller flere folk; om det
skall arbeta, helt eller splittradt, på framgången af hvad som fordras
för dess bestånd och för dess förkofran; om det en gång,
när nöden kallar delta folk till strids, skall kämpa i slutna leder
af fosterlandets enige söner, eller i sönderfallna, misshälliga hopar
af stånd, utan fosterland. Jag har sagt, hvarföre jag ger min
Den 28 Augusti.
43
röst ät förslaget. Min öfvertygelse och min pligt såsom Svensk
man hafva fordrat det.
O
Åtskilliga röster gäfvo i anledn. häraf bifall tillkänna.
Gr. von Platen, Baltzar: Det torde kanske förefalla en
och annan som om en förmodan, att många sannolikt skola yttra
sig i den fråga, sorn nu är underkastad R. o. Ad:s pröfning
och beslut, borde föreskrifva tystnad för dem som icke kunna hoppas
att, genom uttryckandet af sin mening, leda den hos manga
andra; men det egna i det för grundlagsfrågor föreskrifna behandlingssätt,
der, vid beslutets fattande Ständerne äro bundne vid de
enkla uttrycken af ja eller nej, rör:de frågan i sin helhet, och dä
man sålunda af grundlagen är utestängd från den, snarare lill målet
ledande utvägen att antaga hvad man gillar, och förkasta hvad
man finner oriktigt, gör det just, enligt min öfvertygelse, till en
pligt för hvar och en, att sjelf på förhand bestämma betydelsen
af det nej, jag icke anser mig kunna undgå att uttrycka, ehuru
jag önskar tillämpningen i betydlig mån af en stor del af de vigligaste,
i nu hvilande förslag uttryckte satser, och då jag icke,
för min del, kan förlika mig med den tankan, alt genom mitt
bifall bidraga lill antagandet af ett förslag, om hvars brister jag
i samma stund är öfverlygad, och till hvars förändring jag, samtidigt
med antagandet, redan fattat mit beslut att samverka. Jag
anser denna pligt så mycket mera ovillkorlig, som för den som
vill söka att föra nationens, ehuru ännu icke i en och samma
kosa, dock gemensamma sträfvande framåt till ett af alla efterlängtadt
slut, ej mindre än för hvar och en enskildt, sorn
uppriktigt önskar att bygga sitt framtida och afgörande beslut på
den rättvisa grunden af allmän önskan, allmän belåtenhet, det är
af största vigt att känna betydelsen af de nej eller ja, som vid
detta tillfälle afgifvas, så mycket mera, som det afslag eller bifall,
hvarje Stånd såsom Corporation uttrycker, är sammanfattadt af en
mängd nej eller ja af de i åsigter, rörande allt annat än ogillande
af nu föredragne förslag, mest skiljaktiga meningar, hvilket förhållande
åter lemnar tillfälle åt hvar och en att, vare sig med
mera eller mindre god afsigt, och hvarpå bevis redan ej saknas,
i den syftning han önskar, uttyda delta uttryck. Det är ock till
följd häraf, som, i olikhet med hvad förhållandet hör och måste
vara i alla frågor af olikartad beskaffenhet, jag anser af yttersta
vigt och till ändamålet ledande, om, innan den stora frågan en
gäng kommer till slutligt afgörande, nationen begagnade ett sådant
tillfälle som det närvar., för att, på grundlagsenlig väg, om
jag så må säga, pä förhand uttrycka sitt beslut, hvarthän den önskar
komma.
För att i min mån verka enligt dessa åsigter, och då det
af flere skäl icke vore lämpligt att för närvar, annat än i allmänna
ordalag yttra sig, förklarar jag härmed, att jag icke anser mig
kunna votera fur nu hvilande grundlagsförslag, emedan det i fråga
om Svenska representationens ombildande på 2 kamrar, genom.
il
Den 28 Au gutt i.
allmänna Val, icke antager dessa val sä inrättade, att förmögenhet
och bildning vinna det afseende, jag anser dem kräfva, samt att
desse kamrar icke, redan genom det sätt, på hvilket de blifvit danade,
äro i fullkomligt oberoende af hvarandra.
Jag har ansett en sådan formation vara den rätta, emedan
den är den enda, som, i min öfvertygelse, på ett lämpligt sätt undanrödjer
olägenheterna af stådsrepresentationen, under det att den
lemnar ett rätt afpassadt tillfälle att göra sig gällande åt de intellectuella
och materiella interessen, af hvilka tvenne Statens allmänna
intresse i sin helhet består. Jag har icke velat inlåta mig
uti vidlyftiga deduetioner, af många skäl, men hufvudsakligen af
det, att jag städse funnit missledande och skadligt för det goda
målets vinnande, att begagna en mängd, till sina namn bekanta
uttryck, men om begreppet af hvilka olika personer hafva de mest
olika åsigter, och då aklningeij för R. o. Ad. förbjuder mig taga
i anspråk den tid, som vore nödig för att förklara, huru jag uppfattat
desamma, och hvilken säkerligen bättre användes af så många
Riddarhusets mera frejdade ledamöter.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Sedan så många talare,
både af med mig lika och olika politiska tänkesätt, uttalat deras
förkastelsedom öfver det nu föredragna, hvilande representationsförslaget;
så skall det till äfventyrs synas mer än öfverflödigt att
i ämnet yttra några tankar, dä utgången är så afgjord, att den
icke kan betviflas. Då likväl andra framlagt motiverne för deras
blifvande röst, så har äfven jag, af kanske ändå flere skäl, ansett
mig föranlåten att förfara på samma sätt.
En värd talare, för hvars insigter och personlighet jag hyser
den största aktning, har här, till försvar för ståndsrepresenta
tionen
inom vår riksförsamling, yttrat, alt den inom vårt land upprätthållit
friheten och varit ett stöd för nationens utveckling till
styrka, anseende och trefnad. Jag har från Sveriges häfder trott mig
komma till helt andra slutsatser, och anser mig böra såsom en nödvändig
förutsättning för mina blifvande yttranden anföra, det jag kommit
till den slutsatsen, alt vår ståndsförfatlning, med sina fyra sländskamrar,
i väsendtlig mån, sedan tidernas tider, bidragit lill den underordnade
ställning inom det Europeiska statsförbundet, hvartill Sverige
under tidernas längd blifvit nedtryckt. Jag tror mig, från historien
om skatternas uppkomst och fortgång inom värt land, hafva kommit
lill den slutsats, att det är vära ståndsförhållanden, sorn skat
tejorden
har alt tillskrifva det förtryck, hvarunder dess innehafvare
sedan sekler suckat och måhända äfven den låga ståndpunkt
i industriell hänseende, hvarutöfver Sverige ännu aldrig mäktat
höja sig. När man, såsom jag, ifrån vår riksdagshisloria trott
sig finna, huru illa och med huru litet sammanhang landets angelägenheter
genom våra fyra Stånd blifvit vårdade, huru under
dem friheten understundom blifvit bortbytt emot enväldet, för att
åter ur fäderneslandets ruiner uppstiga lill en sjelfsvåldig utöfning
af (nångväldet, under de nesligaste företeelser af låg egennytta, af
maktmissbruk, af oförstånd, af medgörlighet äfven för utländskt
Den 28 Augusti.
45
gilld, till ett resultat för landet af utan behof förde krig, till uttömmande
af våra skatter och till fördunklande af eljest understundom
lysande blad i vår krigshistoria; huru det kunnat gå så
långt, alt blott 40 år före den tidpunkt, hvarifrån jag räknar min
födelse, Rysslands historia kan intyga, att ett betydligt antal trupper
blifvit inkallade att öfvervintra i vårt land, i hjertat af riket,
(ill bedrifvande af spelet med Ståndens partistrider; huru ståndskifvet
och splittringen de fyra hamrarne emellan, af Konungamakten
blifvit begagnadt till enväldets införande, för att likmätigt sin
natur, då det faller i oklokhetens händer, föra fäderneslandet till
sitt förderf, eller, som det en läng lid i våra statsorationer hetat,
”till branten af sitt fall”: när man, såsom jag, under några och,
30 år deltagit uti dessa Ståndens för fäderneslandet föga båtande
strider, och dervid erfarit den allmänna missbelåtenheten med
riksdagarnes längd, med resultatens osammanhang, med riksdagskostnadernas
höjd och de orepresenterades allt sedan 1809 fortsatte
klagan öfver bristande andel i statsangelägenheternas bedömmande
och afgörande, och det till den grad, att då armeens måhända
just jemnt halfva befäl reser till riksdagen såsom representanter
af Riddarhuset, så blir den andra hälften deraf såsom ofrälse
hemma i landet, utan delaktighet i representationen, och utan alt
derföre är gifvet, om icke den största förmågan, det största snillet
och de största kunskaperne möjligen kunde förefinnas hos den andra
delen, som är utan all slags representationsrätt — man må
icke finna underligt, mine Hrr, om jag, som ifrån det första inträdet
på den parlamentariska banan, hos oss erfarit alla olägenheterne
och hela tyngden af vårt olämpliga riksdagsmachineri, om
jag ifrar för en förändring, som utgjort det förnämsta målet för
hela mitt politiska lif. 1S09 års Const.Utsk. erkände redan alla
olägenheterne och svårigheterne af vår invecklade representation,
och förordade på det högtidligaste representationsförändring. Ståndsförhållanden
och ett sedan 30 år ihärdigt motstånd emot alla förändringar
ifrån regeringsmaktens sida, hafva förhindrat verkets allvarliga
angripande, intilldess 1840 års riksdag, genom opinionsmaktens
oemotståndliga kraft, omsider lade på Ständernas bord
det förevar, förslaget till nationalrepresentationens ombildning. Jag
anser såsom en quasi-pligt att, på grund af den plats jag inom Const.-  Utsk. innehade, så godt jag förmår, söka att möta de inkast, som
emot förslagets antaglighet blifvit gjorda, för att såmedelst åtminstone
svagt kunna redovisa de åsigter, som grundlagt majoritetens
beslut inom Utsk.
Här har blifvit yttradt, att valrättens utsträckning till 1000
r:drs egendomsvärde helt och hållet utesluter bildningens anspråk
och den högre förmögenhetens rätt att äfven för sin röst finna
någon vigt. Då på den ena sidan, och måhända vid första påseende
med något skäl, klandras, att valrätten nedgår ända till
10 r:drs egendomsvärde, och på den andra, att ett egendomsvärde
af 1000 r:dr, såsom villkor för en röst, skulle utesluta bildningens
och den större förmögenhetens anspråk, så blir det ganska svårt
att, åtminstone inom allmänna valprincipen, kunna annorlunda till
-
46
Den 28 Augusti.
fredsslälla fordringarne, än medelst deras hänvisande lill ulvägarne
att förvärfva allmänt förtroende. Jag kan icke och vill fölingen
del neka den stora brist i förslaget, att den högre förmögenheten,
och i och med detsamma den presnpponerade högre
bildningen, blifvit uteslutne ifrån en viss gifven andel och säkerhet
att komma under omröstning, eller alt få bestämma sina representanter
inom riksförsamlingen. Det hade varit önskligt, mine
Hrr, och jag vågar säga, att jag för min del gjort hvad jag
förmått att komma lill ett annat resultat i detta hänseende; men
så gerna jag hade sett att sådant skett, så öfvertygad är jag, att
det vid detta tillfälle hade inverkat ingenting. Naturen förändrar
icke sina lagar. Om förslaget varit mycket bättre, varit alldeles
fritt från de lyten, man så frikostigt tillägger det, så är det i
min tro likväl högst tvifvelaktigt, om ståndsförhållandenas nuvar.
skick hade kunnat så hastigt brytas, att de, i anseende till frågan
stridige Stånden lemnat sitt bifall lill ett så beskaffadt förslag.
Så nedslående det i sjelfva verket kan vara, att hafva varit
medarbetare utaf ett förslag, som lill den grad misslyckats inom
detta Stånd, får jag likväl bekänna, att en stor tröst förefinnes
uti möjligheten alt, just genom detta förslag, capitulationsvillkoren
kunna blifva mera för den allmänna meningen tillfredsställande,
än om förslaget lemnat mindre anledmr till klander eller
missbelåtenhet för den adeliga och episcopala sidan. Man klandrar
förslaget för den låga census af 10 r:drs egendomsvärde,
hvilken blifvit bestämd såsom villkor för valrätten; men man torde
påminna sig, huru den tillkommit, nemi. derigenom att den
första census af 250 r:drs egendomsvärde, som blef, på grund af
BondeShs valrätt, af Const.Utsk. föreslagen, motsades af BondeSt.,
som förmenade sig derigenom förlora en betydlig del af förut innehafvande
valrätt. Denna högre valcensus anfördes då såsom ett
skäl emot förslagets antaglighet. I och för BondeSt:s bibehållande
af sin förmenta rättighet, förordade man, att en lägre census
skulle antagas, och man kom då tillden fraction af 10 r-.dr, som
nu så mycket klandras. Hvad dessa 10 r:dr beträffar, utbeder
jag mig att få förklara, att de betyda ingenting; ty sådane som
blott äga en taxerad jordegendom af 10 ndrs värde finnas i sjelfva
verket icke. Om man då äfven genom denna fraction kommer
upp till 30 ä 40 r:drs egendomsvärde, så är antalet af ägare utaf
sä små lägenheter så obetydligt, och deras tillvaro högst problematisk,
dä laga fasta pä en sådan jordafsöndring näppeligen lärer
kunna medgifvas; hvadan de komma att verka alldeles intet, tili
det verkliga förhållandet. Jag tror således ingalunda, att detta
stadgande af de allmänna valen kan med skäl anföras såsom ett
bevis på förslagets oantaglighet. Jag har uti här utkomna skrifter
sett uppgifvet, att den lägsta valcensus i England förenFreeholder
skulle vara 10 £ St.; men jag tror, att den för honom uppgår
endast till 2 £ St., som efter kurs ungefärligen motsvarar 40 r:dr
rgs, hvilket, jemfördt med förhållandet här och med betraktande
af lefnadsbehofvens större dyrhet i England, kan anses i det närmaste
motsvara 10 r:dr hos oss. Det uppgifne förhållandet i Eng
-
Den 28 Augusti.
47
land härleder sig troligen derifrån, att då parlamenlsförändringen
år 1830 der ägde rum, blef valcensus för de s. k. Copy-holders,
som då erhöllo valrätt, bestämd till 10 £, under bibehållande för
Free-holders af deras gamla valcensus.
Det bar bär blifvit klandradt, alt den som har valrätt, äfven
är valbar. Delta stadgande synes visserligen kunna vara underkastadt
olika meningar, då man för valbarheten vill hafva en högre
qvaliflcalion, än för rättigheten att få deltaga i val; men Utsk.
utgick från den åsigten, att just denna ringa qvalitication vore
behöflig för inträde af kunskaper, af insigter, af snillet, hvilkas
innehafvare inom vårt land äro föga begåfvade med rikedom, och
således ofta skulle blifvit uteslutne från möjligheten att blifva valde,
genom bestämmande af en sådan census, som närmat sig förhållandet
i England, der census för att blifva vald till parlamentsledamot
utgör (100 £ St., eller omkring 7000 r:dr sv. l):co årlig
inkomst. Denna var Ulsk:s åsigt i detta hänsende; och jag föreställer
mig, att inkasten emot den med lätthet molas af motiverna.
Man förebrår förslaget äfven, att den andra kammaren är
ett Utsk. af den första. Om man så vill så är det väl möjligt,
ali man äfven häruti har rätt, enär första kammaren väljer den
andra; men ett Utsk. är den sednare visserligen icke positivt af
den förste kammaren; ty denne har att välja äfven utom sig, och
förslaget skiljer sig i detta hänseende ifrån den Norrska vallagen,
enligt hvilken Odelstinget inom sig väljer ledamöterna af Laglinget.
Den öppna voteringen har äfven blifvit klandrad, och äfven
jag klandrar den i högsta måtto; men jag anser den icke såsom
något skäl till förkastande af förslaget; ty jag föreställer mig, att
en riksförsamling, sammanträdande efter de nya formerna, visserligen
icke länge skulle draga i betänkande att förändra detta stadgande
och göra voteringen sluten. Såsom en värd talare här yttrat,
är det en ganska känd sak, att i de öfriga conslitulionella
länderna en häftig strid ägt rum om den öppna och slutna voteringen,
och för min del kan jag icke neka, alt jag önskat, att
den slutna voteringen segrat inom Utsk.
Man har äfven anmärkt såsom ett fel uti den föreslagna grundlagen,
att 114 § Reg.F. blifvit borttagen. Häruti kan jag för min
del icke instämma. Jag inser ej, huru privilegier skulle kunna
komma in i ett grundlagsförslag, som borttager privilegier, och
förslaget har, i min tanka, åtminstone den stora förtjensten alt
hafva velat borttaga dem, emedan de icke gagnat i något hänseende,
hvarken såsom bidrag till fäderneslandets förkofran, eller till
enighet vid beslutens behandling inom riksdagarna. Det är temligen
påkostande, mine Ilrr, att inom detta Stånd få emottaga
förebråelser emot personligheterna inom 1840 års Const.Utsk., till
den grad, sorn här ägt rum. Jag skulle visserligen icke vilja upptaga
det aldra ringaste af dessa yttranden, om de blott rörde min
person och de medlemmar af Ståndet, som här äro i tillfälle att
besvara dem, om de vilja, eller att med tystnadens vältalighet uttrycka
sina tankar om dem; men då det är en allmänt känd sak,
att Utsk-.s ledamöter äro 24, och att 18 af dem sakna plats inom
48
Den 28 Augusti.
detta ruin, sä utgör det ett åliggande för deras kamrater att åtminstone
ådagalägga, att man visat sig känslig emot ofoget af sådana
yttranden, som att de förfarit på ett olagligt och svekfullt
sätt, med mera sådant, hvilket jag, utom det opassande i uttrycken,
anser ologiskt och orätt, emedan jag icke inser, huru Utsk.
skulle kunnat förfara olagligt eller svekfullt, då Utsk. blott ägt alt
framlägga sina förslag för de respective Stånden, utan hvilkas åtgärder
deras förfarande lärer kommit att betyda ingenting. Dessutom,
mine Hrr, torde anklagelser af denna art vara de mest
obefogade i verlden, då de icke kunna ske inför domstol, der den
anklagade parten äger rätt alt försvara sig, och der han, genom
det blifvande domslutet, kunde vinna den upprättelse, hvartill ofoget
berättigar honom. Det är likväl ett factum att härvid förefinnes
en domstol, nemi. det allmänna vettets, och inför denna
domstol är jag ganska lugn både för egen och för de kamraters
räkning, hvilka jemte mig hade det ansvarsfulla åliggandet, att
under 18 månader träget träla för det nu så mycket klandrade
förslagets utarbetande.
Här har blifvit sagdt, att förslaget mera gick på bredden än på
djupet. Det är en möjlighet att så förhåller sig. Sidornas antal
uti förslaget har äfven blifvit antydt att vara allt för stort. Det
tillhör det erkända snillet, den öfverlägsna talenten att på sådant
sätt kunna med peremtorisk säkerhet bedömma andras arbeten.
Jag vågar, såsom utan alla anspråk å stilistisk auctorilet, icke försvara
förslaget mot de anmärkmr för bristande stil, klarhet, tankeföljd
och korthet, som i klanderväg så skoningslöst blifvit uttalade.
Jag tror icke, att någon af Ulsk:s ledamöter, och aldra minst
hade jag den dristiga förmätenheten, trott sig hvarken äga den
academiska förmågan eller den stora, litterära bildningen, som
skulle fordras, för att kunna i några ord åstadkomma ett sådant
förslag sorn detta; och den värda ledamot, som i delta hänseende
haft så mycket alt klandra, skulle måhända komma i erfarenhet
af större svårigheter, än han möjligen anar, om han blefve satt
uti nödvändighet att biträda vid redigerande af lagförslag, sådane
sorn detta, och möjligen skulle han snart komma att finna problemets
lösning utgöra ett bland de svårare, skriftställeriet har att
framställa.
Man har anfört mot förslaget, alt de högre embetsmännen
blifvit uteslutne från både valrätt och valbarhet. Det är sant,
att de hafva blifvit det i oell för deras embeten, men visst icke
för deras egendom, så att genom lagligt innehafvande af en jordlott
af 10 r:drs värde, erhålla de fullkomligt lika rätt med alla
andra i detta hänseende. Jag måste beklaga, att jag i denna
punkt nödgas fästa mig vid yttranden, hvilka under denna öfverläggning
blifvit fällde af en man, för hvilken jag länge hyst aktning,
och jag ville till och med säga vänskap. Då man klandrande
och med bitterhet talar om den högsta bildningens uteslutande
från valrätt, så hade jag hoppats att, åtminstone inom detta
Stånd, en af de högst uppsatte embetsman i Staten skulle hafva
lem
-
Den 28 Augusti.
40
lemnat andra prof på ståndpunkten af sin bildningsgrad, än han i
detta afseende gjort. Här har blifvit sagdt, att förslaget vore en
narrtröja, som icke beliöfde emottagas af den första skräddare,
som bjuder den. Jag vill icke nedlåta mig att ingå i tvist om
uttrycket; men om jag vågade tillåta mig att vara siare, så skulle
jag likväl tilltro mig att förespå, det mångå af de brokiga lapparne
i denna tröja med tiden kunna komma att pådragas af
sjelfva Presidenten. Det har blifvit yltradt med sä mycket klander
: att man med så mycken skygghet undvikit begagnandet af
främmande ord: att man infört det i min tanka vackra ordet valman
i st. f. elector: att man begagnat sig af ordet gäll i st. f.
pastorat, hvilket i talarens tanka vore ett högst olämpligt utbyte.
Jag lemnar åt mera sakkunniga att bedömma anmärkmrnes riktighet;
men mig vill det förekomma, som sjelfva slutsatsen af anmärkarens
påstående verkligen synes framkalla ett tvifvel, huruvida
icke den värde talaren sjelf, i afseende å sina högre förmögenheter,
varit underkastad en så beskaffad gällstämma, som den
han för Huset så fasansvärdt beskrifvit. Samme värde talare har
äfven yttrat (jag vill till och med antaga satsens riktighet), alt
hvad betyda hundralusen backstugusittare emot en Geijer t
Detta yttrande synes, såsom mycket annat, vara tillkommet nog
mycket par bricole, och föga adequat uti bevisningsväg; ty det är
en allmänt känd sak, att Prof. Geijer är den mest ifrige förfäktare
af personlighetsprincipen, och alt Prof. Geijer varit ledamot
af det Utsk., sorn nu så mycket klandras för personlighetsprincipens
inläggande i förslaget. Att personlighetsprincipen inom Sverige
hvilar på historisk grund, lärer icke med framgång kunna nekas.
Prof. Geijer måtte väl icke eller kunna förebrås att vara ohistorisk.
Det malte väl ej kunna tillvitas honom, alt icke han på någorlunda
goda grunder framlagt sina åsigter i detta hänseende, och
vid dem fastades också inom Utsk. vederbörligt afseende. Här
har äfven från samme höge embetsman blifvit yttradt (jag kommer
ej ordagrant ihåg ordställningen och ber om ursäkt, om jag
således i anseende till syftningen misstager mig), att förslagets
förfäktare vore populariletsjägare. Popularitetsjägeri synes mig
hafva blifvit ett nära nog stående uttryck, såsom förebråelse emot
dem, hvars åsigter eller handlingssätt råka finna sympathier inom
det allmänna eller hos folket. Hvad mig beträffar, så anser jag
tillmålet verkligen icke så farligt som det låter; då jag gerna
skulle vilja taga mig friheten fråga, om den ädlare menniskan,
eller om någon, personligheten tagen i sin allmännelighet, kan
med handen på hjertat frikalla sig ifrån begäret att snarare vinna
sina medborgares bifall, än deras klander? Och hvad annat är
det väl man fördömmer, när man idkeligen upprepar popularitetsjagt
såsom en last hos dem, som handla, som tänka och tro i
öfverensstämmelse med folket; eller i motsats till dem, sorn föreställa
sig vara folket så mycket öfverlägsna, alt de akta det
för intet.
Med en särdeles tillfredsställelse har jag afhört ett anförande
2 H. 7
50
Den 28 Augusti.
af en ledamot i Const.Ulsk., som åtminstone lemnar mig, som
ifrigt önskar reformen, någon anledn. till förhoppning, att, oaktadt
det nn ifrågavar. förslaget kommer att falla, detta Ulsk. möjligen
kan komma att lemna ett förslag, och ingen kan litligare än jag
deråt önska en större framgång, än det fallna rönt, särdeles inom
detta Hus. Hvad beträffar 1840 års Const.Ulsk., så tröstar jag
mig åtminstone öfver den motgången, att se förslaget falla, på
den grund, att jag är innerligen öfvertygad, att ingen med någon
verldskännedom har kunnat eller bort sträcka sina förhoppningar
längre, än att detta förslag skulle göra sin tjenst i sakens första
stadium. Det har åtminstone ä bane bragt några stora grundsatser,
som aldrig komma att utdö, förr än de utkämpats till ett
nöjaktigt resultat. Dessa grundsatser hafva tiden till sin bundsförvandt,
och den är mäktigare än allt. Det ligger i mensklig»
naturens otålighet att föreställa sig, att hvad som icke under en
menniskovarelses lefnads- eller åtminstone verksamhetstid t ill vägabringas,
aldrig skall komma att inträffa. Man anser denna tid
som en oändlighet, och detta ligger i vår natur, inom hvilken
oron utgör drifkraflen för alla vära handlingar. Då cn menniskas
lifstid likväl blott utgör en secund i tiden, så hyser jag icke den
minsta tvifvel i afseende å förslagets framtid; ty jag är säker, att
ur dess aska skall uppstiga något, jag hoppas ännu fullkomligare
och bättre. 1840 års Const.Ulsk. har redan ägt den tillfredsställelsen
att se förslaget hyllad t af åtminstone tvä RiksSt., utaf
hvilka det ena är sä till sågandes ett privilegieradt RiksSt.; ty
jag kan icke annat än kalla för privilegier den rättighet våra
städers obetydliga population äger, att lemna en fjerdedel lill representationen.
Alt hela den stora massan af BondeSt. godkändt
förslaget, deruti finner jag ingenting underligt, dä förslaget helt
och hållet är till BondeSlts fördel, och lemnar det en, måhända
alltför stor öfvervigt. Jag vill för ingen del neka, att förslaget
är så släldt, att möjlighet finnes för BondeSt. att tillsätta ett vida
större antal representanter, än som vore nyttigt både för dem
och för det allmänna; men jag befarar ingalunda något vådligt
resultat af ett sådant förhållande. Jag förtänker likväl ingen annan
alt klandra det.
Jag har bjudit lill, jag medgifver det, allt för svagt, att förklara
grunderna för de öfverklagade punkterna i Utsk:s betänk,
och häruti vore oändligt mycket mera att tillägga och yttra; men
då det utan tvifvel blott vore att förnöta tiden ulan allt ändamål,
och då man dessutom kan förutse utgången af denna strid; så kan det
väl icke begäras, alt man skulle söka försvara förslaget med den
ifver, som man, i händelse man hade hoppet alt vinna ett annat
resultat, tvifvelsutan bort försöka. Jag röstar för förslaget, på den
grund, att, sedan en hoppgifvande Regering omsider inträdt, från
hvilken jag väntar mig ett allvarligt deltagande uti samhällsställningens
förbättring, inga betänkligheter böra uppstå, att, om detta
förslag äfven med sina brister skulle antagas, Regeringsmaktens
och folkombudens gemensamma bemödanden snart skola afhjelpa
brislerne. Jag lyckönskar nuvar. Const.Ulsk. att, på spill
-
De ii 28 Augusti.
51
roma af det nu troligen fallande förslaget, kunna uppresa ett nytt,
som, då det utgår ifrån adelsmajoritetens förbund med PresteSt.
äfven kan tillvinna sig de öfriga tvenne Ståndens bifall. Det torde
likväl vara nödigt att man ställer så, att resultatet kan blifva
sådant. Det motsatta förhållandet vore för fäderneslandet i högsta
motto olyckligt.
Jag vill icke förlänga discussionen med omsägande af hvad
som redan blifvit yltradt; jag får blott tillägga, att jag röstar för
förslaget, derföre att min öfvertygelse är, att det, under de nu föreslagna
formerne, skulle blifva lättare att utarbeta förslaget till
frigörelse ifrån dess, med och ulan skäl, anförde brister, än del
torde blifva, att ifrån våra nu var. slåndsförhållanden kunna komma
öfverens om något, som tillfredsställer de båda privilegierade
Ståndens inbillade eller för handen varande intressen.
Jag röstar för förslaget.
Efter detta yttrande ropade många bravo.
Frih. Cederström, Jacob: Vid sednaste riksdagen uttalade
man sina åsigter om i fråga var. förslag, och då var det egentligen
rätta tiden att uttala dem. Nu tillhör oss endast att rösta
om förslaget; men jag anhåller att i anledn. af den diseussion,
som bär ägt rum, fä yttra några ord. Det har varit med särdeles
tillfredsställelse, som jag afhört förra Const.Utsk:s ordf. Gr.
Anckarsvärd sjelf erkänna förslagets brister och så att säga oanlaglighet,
ehuru han röstar för förslagets antagande, för att ur
spillrorna deraf fä ett nytt bättre, eller för att ur dess aska likt
Fenix få en ny fogel. Jag lemnar derhän alla dessa bilder. I af
seende
pä frågan bar jag några allvarliga ord att anföra. Man
bar lagt ståndsfördelningen till last dels våra skattebördor, dels
införandet af envälde. Dessa yttranden ådagalägga okunnighet i
vår historia; ty det var ett belt annat förhållande, alldeles icke
ståndsfördelningen i vår representation, som grundläde de ordinarie
räntorna, hemraantalsräntorna och alla våra skattebördor. Ofverlåtelsen
af enväldet ät Konungamakten bar icke det ringaste
samband med vår ståndsfördelning. Man har försökt att försvara
förslaget, derigenom att detsamma gifver BondeSt. en större majoritet;
men man förblandar der BondeSt. med alla som icke tillböra
Adeln, Preste- eller BorgareStm, och kommer således derigenom
till hvarje Svensk, som icke tillhör någondera af dessa
tre classer. Följden deraf blir, att då ingå alla drängar och
backstugusittare, eller med ett ord alla manbara personer i riket,
som icke tillhöra dessa Stånd, och derigenom får man det talrika
BondeSt. Delta är just del glupskt felaktiga af förslaget.
Man har slutligen förklarat, att Adelns och Presternas förbund
vid denna riksdag skulle vara orsaken lill förslagets förkastande.
Jag är deremot öfvertygad om, att det är förståndets makt»
som gör att förslaget faller.
Man har vidare yttrat, att det iir en skyldighet för hvar och
en alt sträfva efter popularitet. För min del anser jag, att den
popularitet, som eftersträfvas, är föraktlig. Popularitet skall vin
-
52
Den 28 Augusti.
nas genom ädla handlingar, ädla tänkesätt, sjelfuppoffring och tillintetgörande
af individen, dä är den berömlig; hvaremot den popularitet,
som vinnes genom slräfvandet att taga fördelar ifrån
den ena och kasta dem till den andra, endast förtjena!- förakt.
Jag röstar emot förslaget.
Frih. Raah, Adam Christian, anförde, dels muntligen,
dels skriftligen:
Det torde tillåtas äfven mig att lägga några ord till de många,
som redan äro och vidare torde blifva sagda i denna fråga, den
vigtigaste, som varit föremål för Ständernas beslut sedan riksdagarnc
1680 och 1682.
Du gällde frågan alt lägga envåhlsmakten i en vis och kraftfull
Konungs händer. Svea folk lick, redan i närmaste efterträdares
tid, bittert ångra och begråta sin eftergifvenhet. Märk att
det var äfven dä de ofrälse Stånden jemte en fraclion af Adeln,
som genoradrefvo beslutet.
Nu gäller frågan att lägga den ena statsmakten, representationen,
till största delen i händer på den minst bildade delen af
nationen — lill största delen säger jag, och det blefve tvifvelsutan
fallet, då bildningen, förmögenheten och de större samhällsintressena
skulle fä den minsta delen af valrätten. Gingc detta
förslag igenom, så befarar jag all anledn. lill ånger ej länge
skulle uteblifva.
Det är sagdt af en föreg, talare, att förslaget är frukten af
18 månaders trägna mödor och arbeten. — Det må vara! men
förslaget ansågs af mängden redan vid dess födelse såsom ett förloradt
foster af partistriderna. Sådana strider kunna ej alstra
lyckliga resullater; emedan partierna förslösa, under den ömsesidiga
kampen oin öfverväldet, dyrbara krafter, som borde förenas
för det enda gemensamma sköna målet, fäderneslandets bästa.
Många voro visst icke de sympathier, som det hvilande förslaget,
ännu för ett år sedan, räknade i landsorterna. Bland de
bildade, bland de sansade af alla medborgareelasser, bland dem,
som verkligen gjort sig möda att taga kännedom om förslaget,
äro sympathierne ej eller många i detta nu.
Men det gifves en mängd personer, hvilka ej så noga gjort,
eller kunnat göra sig reda för förslagets innehåll, ej betänkt dess
möjliga följder, hvilka, med en för långt uppdrifven ovilja mot
den närvar, representationen, brinna af otålighet efter en förändrad,
och blindt tro, att hvarje förändring utgör en förbättring.
Desse hafva på sednaste tider ropat, och ropat högt på förslagets
antagande; men hvarföre? Jo, derföre att från båda sidor uppträdt
folkledare, som, under förfäktandet af sina motsatta åsigter,
bcklageligen framkastat beskyllningen om tillvaron af låga och
egennytliga bevekelsegrunder hos motståndarne, och derigenom retat
sinnena och alstrat misstroende och ovilja; som smickrat det
lägre folkets fåfänga och eggat dem till begär efter väldet; sorn
öfvervunnit mångens betänkligheter emot förslaget med föreställningen,
att de deri blottade felen och inconseqvenserna, dera do
De ii 28 Augusti.
53
ej mäktat bestrida, lätt nog kunna i framtiden afhjelpa*, oell att
de emedlertid kunna trygga sig vid det kongl, veto, såsom en tillfyllestgörande
motvigt, i händelse valen skulle utfalla så, att allt
för mycken rörelse och omstörtningsbegär skulle vilja göra sig
gällande i representationen. Och hvarföre har man gjort sig en
sådan oaflåtlig möda att leda och missleda opinionen? Månne ej
driffjädern, om den hos mången fält sökas i en ädel, men öfverspänd
frihetsifver, stått att finna hos mången i begäret efter äran
af den der ephemeriska populariteten, som nyligen omtaltes, och
i begäret efter en makt och ett inflytande, som endast kunna beredas
genom och utöfvas pä den minst bildade delen af nationen?
Jag har i det redan sagda antydt hvad jag härmed får offentligen
förklara, alt jag anser mig, efter mogen öfverläggning
och på grund af innerlig öfvertygelse, pligtig att förkasta det nu
hvilande förslaget, ingalunda derföre all jag älskar status qtto, eller
ämnar försvara sjelfskrifvenheten, eller önskar uppskof, eller
hoppas på reaction uti åsigterna; men derföre att jag anser det
hvilande förslaget, icke blott högst orättvist och obilligt emot
alla medborgare, som äga större samhällsintressen att bevaka, utan
äfven och synnerligen derför alt det fruktansvärd! skulle, genom
sin krassa democratiska tendens, framkalla vådor, lika stora, lika
betydelsefulla för alla medborgare, som äga något alt förlora.
Samme föreg-.de talare, som jag nyss åberopade, har visserligen
erkändt denna allt för öfvervägande democratiska tendens,
men lillkännagifvit, att den var i förslaget nedlagd, icke derföre
att den ansågs nyttig eller god, utan för att medgifva en prutmån.
Jag anser hvarken rätt eller nyttigt, att i dylika vigtiga
frågor uppgöra sådana förslag, som fordra afprutningar, och befarar,
att dessa öfverdrifna anspråk, långt ifrån att befrämja frågans
lösning, skola motverka dem.
Att fullständigare här motivera den åsigt jag lillkännagifvit,
vore endast alt upprepa större eller mindre del af hvad som redan
är kändt, yttradt och anmärkt i en mängd skrifter, och äfven
i dag under discussionen redan är sagdt och vidare torde
utvecklas.
Men då jag härmed uttalat min mening om det nu hvilande
förslaget, är det mig angeläget få förklara, att jag med hela
Svenska folket delar den allvarligaste önskan, att det närvar, representationssättet
mätte snart lemna rum för ett mera rationelt
och nationelt. Ja, det är en sanning, mine Hrr, som ingen lärer
bestrida, att våra hemmavarande landsmän af alla villkor, af
alla stånd, verkligen fordrar denna förändring; det är en sanning,
att denna förändring är vorden så mycket mer af behofvet påkallad,
som, under längtan efter en ny, folkel förlorat förtroendet
för den gamla, och jag skulle misstaga mig alltför mycket, om
det, äfven inom detta rum, skulle finnas någon enda medlem,
som icke verkligen vill förändring.
Frågan blir således, efter min förmening, hädanefter ej om,
utan på hvad sätt representationen skall ombildas; frågan korn
-
54
Den 28 Augusti.
iner egentligen att gälla, 0111 den skall ombildas med bibehållande
af stånd, eller antagande af allmänna val.
Må det tillåtas mig att, uti detta för Svenska folkets framtid
så högvigtiga afseende, äfven få i några ord yttra mina äsigter;
de må gälla hvad de kunna, .lag vet att de delas af många, och
jag känner, att de åtminstone hafva den förtjensten, att komma
frän ett varmt fosterländskt bjerta.
Jag vill ej tala om öfverläggning ståndsvis; den försvaras ej
af någon. Jag tror ej eller alt R. 0. Ad. bör för sin del eftersträfva
att utgöra ett särskildt Stånd i representationen. Dess
närvarande sammansättning är onekeligen föråldrad, och det kan
ej förnekas, att Adeln, ehuru räknande inom sig män af de utmärktaste
egenskaper, likväl såsom Stånd icke alltid utan fog fått
uppbära en del af det klander, hvarmed det nu sä oförsynt och
till stor del sä oförskyllt öfverhopas. Men låt Adeln sammansmälta
i representationsrätten, så sant som den redan gjort det i
andra lefnadsförhällanden, med det öfriga folket ; och skriket skall
tystna, om också echot, framburet af afundsambeten, ännu någon
lid skulle hinna våra öron.
De skarpa råskillnader, som fordom funnos i begreppet och i
verkligheten uppdragna mellan olika Stånd, finnas ej mera. Sä
snart man träder utom dörren af riksdagsdebatternas salar, har
liden och tidsandan temligen bortsopat hörds- och kastfördomarne.
Vid armeen göres ju, såsom våra milor utvisa, ingen
skillnad vid befordringar emellan grefvens eller bondens son; ej
eller vid befordringarne till de civila tjensterne. I valet af vära
umgängesvänner och umgängeskretsen gäller ej frågan, om den
eller den är adelsman, prest, borgare, eller hvad yrke han bedrifver;
frågan gäller, hurudan mannen är, hvad bildningsgrad lian
innehar, huru han bergar sig, och hvad han duger till.
Den enas, som den andras intressen äro ungefär lika, utan
afseende på börd eller stånd, då deras bildning och lefnadsvanor,
deras förmögenhet, deras affärer eller inkomster äro jemförlige.
Stort bemödande har visserligen i sednare åren blifvit nedlagdt
af en och annan tidning, synnerligen i landsorterne, alt reta det
lägre folket emot dem, som på grund af förmögenhet och bildning
stått högre i opinionen; särdeles hafva alla möjliga oqvädinsord
blifvit utösta mot adeln. Men det har icke lyckats och torde
ej eller någonsin lyckas, att störa friden, lugnet, förtroendet
och välviljan personer emellan. Det är endast summariskt mot
kasten, mot Ståndet Adel, som de mäktat reta opinionen, och derutinnan
hafva de lyckats, derföre att sjelfskrifvenheten, ofta missbrukad,
verkligen är förkastlig. Afsägom oss den, och afsägom
oss ock ali utgöra ett särskildt Stånd! Vi skola, så vidt jag kan
begripa, ingenting förlora derpå.
Statens tjenster och äreställen stå oss lika öppna, och säkerligen
skola ganska många bland medlemmarne inom detta Hus,
såsom folkets valda ombud, med långt större tillfredsställelse, men
en sannare känsla af egen belydelsefullhet, komma att deltaga i
de allmänna ärendena.
Den 28 Augusti.
55
Kan adeln klaga att ej vara hågkommet i de communala
förtroende-bestyren? Visst icke. Göras vid sådana val afseende
pä om den, som väljes, är af adelsköld, eller ej, eller af hvad
stånd han är? Visst icke; så visar sig förhållandet i direclioner
och bolag af alla slag Hvarföre skulle förhållandet blifva annorlunda
vid valet till landels representanter, så vida nemi. ej, såsom
i det nu hvilande förslaget, en stor och öfvervägande majoritet
inrymmes åt den mindre bildade befolkningen, hvilken, just
till följd af sin oförmåga att sjelf bilda sin opinion, låter leda sig
af den som bäst förstår alt smickra dess lägaste passioner, egennyttan
och afunden.
Men, ehuru jag ingalunda skulle anse för samhället vådligt
att directe öfvergå till allmänna val, om vid rösträttighetens bestämmande
tillbörligt afseende göres å den större bildningen och
större förmögenheten, så att, i ett tvåkammarsystem, conservatismen
kunde påräknas få tillbörlig öfvervigt i den ena kammaren,
mot democratiens möjliga öfvervigt i den andra, fäster jag
största hopp om framgång vid ett förslag, som tilläfventyrs innebure
en förmedling emellan de tvenne olika principerne, eller
hvari den allmänna valrätten inskränkes inom vissa categorier
eller classer af bildning, förmögenhet, eller andra samhällsintressen.
Jag framställer inga skarpa fordringar i afseende på sättet,
just derföre att jag på allvar vill saken, och nogsamt inser, alt
icke min eller någons individuella vilja bör göra anspråk på att
i allo blifva gällande. Jag fordrar blott att orepresenterade medborgare
vinna representationsrätt, att öfverläggningar inom Stånd
upphöra, och att valrätten afväges rättvist emellan de större och
mindre samhällsintressena.
Det nu hvilande representationsförslaget kommer, såsom jag
hoppas, att snart undergå förkastelsedomen. Det återstår dä för
1844 års Const.Utsk. att uppställa ett nytt. Uppmärksamheten är
spänd och fordringarne äro allvarliga på de män, som af folkets
ombud emoltagit ett så vigtigt förtroende. Min innerliga, men
varma bön till dem är den, att de, efter att hafva pröfvat hvarandras
stridskrafter, nu måtte, såsom gamla kämpar, räcka hvarandra
handen lill gemensamma eniga bemödanden för sitt stora
fosterländska mål. Måtte de, med bortvisande från ömse sidor af
hvarje öfverdrifvet anspråk, broderligen understödja hvarandra,
till befrämjande af den stora tvistefrågans lyckliga lösning! Mätte
de, genom en sådan sanningens seger öfver partiintressen och småsinne,
göra sina namn dyrbara för samtid och framlid, så sant
som de stå sina härvarande och hemmavarande landsmän till svars
för sitt ”anförtrodda fögderi”!
Gr. Frölich David; Den åsigt har af åtskilliga talare redan
här blifvit uttalad, att, som nu icke vore fråga om något annat
resultat af discussionen, än en votering med ja och nej, så vore
det icke behöfligt att uttrycka mera än sina egna subjectiva motiver
för det votum, man slutligen kommer att afgifva. Denna
sats kan visserligen vara ganska riktig, om det vore för sista
56
Den 28 Augusti.
gången, sora fråga om representationssättets förändring här skulle
väckas. Sådant kan icke blifva händelsen; tv antingen detta förslag
hifnlles eller afsläs, kommer dock frågan derom genast åter.
I denna Stat, såsom allestädes, framstå oupphörligen nya förhållanden,
som framkalla den, och derföre torde det vara vigtigt, innan
man afgifver sina egna speciella motiver och röstar ja eller nej,
att de grundsatser, som vid ett så afgörande tillfälle yttras och
mest framstå, någorlunda blifva skärskådade och uppskattas till
sitt egentliga värde. Om icke en representant med uppmärksamhet
följde det nya skick, frågan får hvarje gäng den ånyo behandlas,
sä skulle han anses medgifva, att det icke vore värdt
att förfäkta en riklig grundsats till det yttersta, eller strida emot
en oriktig, utan att man endast, som man säger, hade att kasta
yxan i sjön och gä landvågen hem.
Jag ber derföre om ursäkt, att jag tillåter mig upptaga Ståndets
tid med att säga några ord om de vigtigaste af de grundsatser,
som här uttalats, såsom grund för afslag ä förslaget. Börjande
med att förklara, huru uppriktigt jag värderar det sätt,
hvarpå en ledamot, som blott till hälften är förslagets motståndare,
yttrat sig i ordningen näst efter den förste, hemställer jag,
om icke vid sådana öfverläggningar som denna, det allid är bäst
att utan alla omsvep praktiskt och directe uppgifva de fel och
brister i förslaget, för hvilkas skull man anser sig icke kunna votera
ja. Eli sådant sätt att argumentera är lika begripligt för
hvar och en, som det leder till den goda påföljd, att man vet,
om hvilka frågor det kan vara värdt att med de ledamöter som
yttrat sig vidare discutera. Af sådan natur har Frih. Hugo Hamiltons
yttrande varit. Men efter denna förklaring må det dock
tillåtas mig anmärka, att han ofta åberopat s. k. grundsatser, för
upprättande af en vallag, hvilka dock ingalunda förtjena detta
namn, äfvensom de såsom satser, under vissa mindre vigtiga synpunkter,
kunna anses gilltiga. I fråga om att uppfatta grundsatser,
beror det naturligtvis på en hvar att uppfatta sin ståndpunkt,
och huruvida man vill fälla omdömen på grund af partiella eller
mera allmänna förhållanden. Men lika naturligt inträffar, att om
synkretsen blifvit vald längre ned än den bort, sä förlorar den
åsigt af ftbemälet man tagit ganska mycket af sitt värde såsom
grundsats. Jag vill visserligen icke bestrida Frihrns förmåga alt
uppfatta grundsatser ur omfattande synpunkter, men jag tror, att
han vid detta tillfälle företrädesvis uppfattat detta förslag endast
ur en arithmetisk synpunkt. Dä han sade sig vilja afväga företrädet
af personlighetsprincipen mot egendomsprincipen, var dock,
jag medgifver det, sådant ett undantag; men denna afvägning syntes
mig långt ifrån icke noggrann eller fullkomlig. Den var det
ämne, som talaren hastigast förbigick. Hvad egendomsprincipen
beträffar, så må man hjertligen beklaga, att den någon gäng kom
att få inrymme i det hvilande förslaget. Jag beklagar äfven mycket,
att något sådant som personlighetsprincipen der blifvit hyllad
såsom grundsats. Den första är alltför abstract, kan lätt missför
-
Den 28 Augusti.
57
förstås och har, sorn man vet, förledt en tänkande man att derpå
vilja grunda qvinnans rätt till activt deltagande i landels politiska
bestyr. Den sednare åter, eller egendomsprincipen, är i botten
grundfalsk. Förmögenhet kan, såsom en redan stor och inflytelserik
social förmån, icke, utan stor orättvisa mot de icke förmögne,
tillerkännas en särskild politisk makt. Egenskapen af
sjelfständig medborgare, hvilken mindre beror af rikedom än man
i allmänhet synes tro, torde vara en tillräcklig qvalification för
håde väljande och valda: .och då olyckligtvis det hvilaude förslaget
tagit till uppgift, att söka emot naturen af saken tillvägabringa
en förmedling emellan de förstnämnda priuciperne, till mer eller
mindre inskränkning i den enda naturliga och enkla, nemi.
medborgerlighetens; så har förslaget just derigenom blifvit blottsläldt
för sädane anmärkn-.r, som t. ex. dem ronde den graderade
egendoms-scalan, der man, med arithmetikens tillhjelp endast,
och utan djupare uppfattning af ämnet, kunnat deducera befintligheten
af anomalier och inconseqvenser i öfverflöd. Allmänna
valrättsprincipen, ytterst stödjande sig på den lätt fattliga grunden
af allmän medborgsrätt, har således blifvit liksom äler nerdragen
och satt i äfventyr, genom conflicten med de tvenne, här
i skef ställning anbragte, och sins emellan stridige principerne af
personlighet och förmögenhet, och det lönar derföre väl mödan
besinna, efter det öde, som det eljest förtjenstfulla förslaget nu
går till mötes, huru man hädanefter må handskas med principer,
för hvilkas halt man ej gjort sig tillfyllest reda.
För att återkomma till talarens skäl och satser för öfrigt,
syntes han slutligen finna mest klandervärdt i det hvilaude förslaget,
att den första kammaren skulle vid alla vigligare tillfällen
kunna öfverrösta den andra, och han påstod, att den andra kammaren
icke fått en nog sjelfständig organisation, dä den icke kunde
afslå allt hvad den första kammaren tillstyrkte. Jag ber alt i
anledn. häraf få erinra, efter jemväl andre talare åberopat analogien
med andra länder, att man ingenstädes sett, att den öfre
kammaren ovillkorligen någonsin kunnat motväga den nedra kammarens
riktning. Derföre just, att detta icke låter sig praktiskt
verkställa, är det nödigt, att en konungamakt finnes, som kan träda
emellan med kraft. Att den öfre kammaren alltid skulle
till vidare kraft och verkan än ett periodiskt uppskof innebär, och
alltså ovillkorligen förmå kullslå hvad den nedra kammaren upprättar,
deruti ligger en stor förvillelse; ty ingen pairskammare kan
i längden, såsom en permanent conservativ kraft, skydda monarkien,
om dess rot i det democratiska elementet icke är så stark,
att den vågar sjelf träda fram, och alltså kan skydda sig sjelf.
Jag öfvergår till hvad en annan talare sagt. Han har trott
sig kunna fälla det omdöme om det bifall, som blifvit afgifvet för
det hvilande förslaget, att det vore ett tillfälligt bifall. Tillfälligt
var det visserligen, det må medgifvas, för det ögonblick då det, genom
majoriteten vid förra riksdagen i förstärkta Coust.Ulsk., blef sådant
som det nu är; men hvad vigt förtjenar väl en sådan anmärkn.,
2 H. 8
58
Den 28 Augusti.
i fall förslaget sedermera blifvit af allmänheten omfatladt med bifall?
Kan då den värde talaren påstå, alt detta bifall äfven nu
bör anses såsom tillfälligt, så fordras dertill i sanning en förmåga
att ransaka folkets hjertan, som jag tviflar på att han äger,
då jag icke kan föreställa mig att någon äger den. För mig synes
förhållandet alldeles motsatt, eller sä, som om bilället icke
vore så tillfälligt, som man velat förklara detsamma.
Med förbigående af den ordning, i hvilken ätskillige talare
yttrat sig, fäster jag mig dernäst vid ett förklarande, att Slåndsinrättningen
äger sin rot i folkets äldsta statsförfattning. Denna
sats har jag väl många gånger hört upprepas, ja, jag skulle våga
säga, att hos ett visst parti har den öfvergätt till ett stereotypt
argument; men icke destomindre vågar jag offentligen bestrida
dess sanning. Jag vågar tvertom förklara, att ståndsinrättningen
har uppkommit genom ett afsteg från det ursprungliga; vid ett
af de afsteg, som inträffa dä fäderneslandet är underkastadt stora
olyckor, utbildade sig ståndsinrättningen ur den primitiva odalmannaclassen.
Sä har jag läst historien, och jag tror, att en och
livar nu vid denna tidpunkt bör så kunna uppfatta denna historia
och icke nu mera låta förleda sig af de mänga declamationerne
om Sveriges äldsta statsförfattning, om hvilken forskningen icke
synes vilja gå längre tillbaka, än till den tid, då slåndsväsendet
uppkom, eller än sednare, dä det upphunnit sitt högsta zenith
af makt. En annan värd talare har, om jag vågar så säga,
framställt en så vidlyftig doctrin i statsläran, att det icke gerna
varit möjligt att följa den. Doctriner i allmänhet, i synnerhet då
de äro rika pä ord, hafva det lilla felet, alt vara utsatta för många
tvetydigheter. Att upptaga desamma, sådana de visat sig för
mig, skulle icke leda till ändamålet, utan endast trötta Huset.
Men jag torde i detta fall få åberopa talarens många egna motsägelser,
hans bemödande att, som man säger, tala både för och
emot, för att visa, att han torde behöfva närmare granska sina
satser, innan han sjelf lärer kunna komma till en verkligen fast
grund för sin egen öfvertygelse. Denna kritik, ehuru den synes
personligen riktad mot en viss talare, är dock tillämplig på flere,
ja, dess ursägt ligger i den omständighet, att i allmänhet en hvar,
som befinner sig i samma predicament till sina egna bevekelsegrunder,
verkligen på goda skäl kan anse det vara bäst att tillsvidare
säga nej. Ingen, som sätter ett högre värde pä att sjelf
kunna följa med tidens utveckling af nya ideer, och dervid
få sina egna, föråldrade, att qvadrera, må förtänkas, derföre
att han, intilldess han kommit till full klarhet med sig sjelf,
säger nej lill det föreslagna; men dä han formligen vill återleda
de, lill klarare öfvertygelse framskridna af sina samtida, så får
han ursägta, att man förebrår honom ett sådant bemödande.
En värd ledamot har i en kort och varm framställning endast
synts vilja erinra R. o. Ad. om vådan af att nu göra en eftergift
af alia Adelns privilegier. Men, mina Hrr, hvad betyder
väl denna varma uppmaning från en ädel man? Den måtte väl
åtminstone betyda, att mången på detta rum, under oförstäldt er
-
Den 28 Augusti.
59
kännande, att det är blott ett privilegium, på grund hvaraf Riddarhuset
existerar, vill skrida till doms i denna riksvigtiga fråga?
Huru står detta erkännande tillsamman med så många andra bevekelsegrnnder,
hvilka påstås vara hemtade ur begreppet om Statens
eller Rikets väl eller undergång, om den lagbundna frihetens
bibehållande m. m. ? Synnerligen synes detta medgifvande stå i
strid med det anförande jag nyss nämnde, om den rot, som skulle
finnas i Svenska folkets statsförfattning. Nej, mina Hrr, det
är genom ett privilegium, som detta prerogativ finnes, och en hvar
vet på hvad sätt detta Riddarhus har uppstått, nemi. genom successivt.
meddelade privilegier. Hvilket prof af sann fosterlandskärlek
kan man väl nu aflägga, genom ihärdigt förfäktande af ett
privilegium, vore det än det sista?
För ett ögonblick måste jag nu återgå till en förut omnämnd
talares ordrika doclrin. Var det icke någonting verkligen ominöst
deruti, att i det ögonblick, då han, lill utveckling af sin doctrin,
ansåg sig böra äfven illustrera den med Franska revolutionens
rysligheter, inträffade ett afbrott genom ankomsten af en deputation
från det Hederv. BondeSt.? Skulle man icke kunna anse
detta till tidepunkten väl afpassade afbrott såsom en protest mot
den förespegling af talaren, att möjligen Svenska folket skulle kunna
ställas i analogi med det Fransyska vid 1792 års revolution?
Det är denna vid discussioner på detta rum ofta upprepade sats,
som jag icke kan lemna opåtald, äfven om jag icke kan lyckas för
alltid utestänga densamma. Analogien emellan det Svenska folket
och det Franska är i grunden falsk, derföre alt när Franska
revolutionen utbröt, när tiers etat uppreste sin stämma mot
den högre adeln och presterne i Frankrike, som ensamme hade hjelpt
monarken att styra Staten, så utgjordes icke denna tiers e'tat af
ett element, uti något jemförlig! med de folkclasser, som nu här
fordra att i allmänna ärendena få deltaga. Man skulle kunna säga,
att tiers e'tat stod vida öfver dessa folkclasser i Sverige uti visst
afseende, ty den inneslöt hvad Frankrike ägde mest utmärkt och
framstående inom rikedomens och industriens gebiet; men det
fattades denna tiers e'tat, med alla sina talenter och all dess fosterlandskärlek,
ett stöd bakom sig, nedifrån räknadt, och hvilket
deremot här i landet utgör alla reformvänners egentliga styr
ka
och garanti för möjligheten att lyckas utan våldsamheter. Hela
den stora massan i Frankrike kunde icke begripa de vackra
grundsatser la Constituante uttalade. Derföre föll den oonstituerande
församlingen och måste lemna rum för Conventet. Något
sådant, mine Hrr, är här icke möjligt, ty här har icke framstått
någon dass af bildade philosopher bland dem, som velat omskapa
landet efter en ny doctrin, utan här har småningom frihetens
gamla frö börjat uppskjuta ur en folkmassa, som nu fordrar
politiska rättigheter.
Man har för öfrigt mycket talat om garantier mot den lägre
folkmassan, mot s. k. backstugusittare, s. k. tio-riksdalers-män (ett
uttryck, som jag öfverlemnar ät Svenska Academien att inregistrera):
man har, säger jag, frågat luiru man skulle kunna finna
fiO
Den 28 Augusti.
några garantier mot sådane personers inträngande i representationen,
och man liar sagt, att förslaget icke ger några sådana garantier.
Ponera alt så vore, mina Hrr! — Jag vill icke neka att sådana
garantier icke finnas, men jag hemställer, om det låter sig
göra, att genom grundlagar etablera garantier medborgare emellan.
Garantier söker den ena Staten emot den andra, i det han
förbinder sig och coaliserar sig med främmande, och man söker
genom fredsslut makter emellan att bereda garantier; men garantier
medborgare emellan tror jag är och blir ett blott ordkram,
ty den enda som linnes, är att gifva alla rätt, och låta
rättsförhållanden leda (ill en allmän anda, endast möjlig der dessa
uppstått. Jag talar nu icke om civila lagar; deruti skola naturligtvis
garantier sökas och finnas för den individuella conflicten
statsborgare emellan; men i en grundlag, der man endast
får se massor eller partier med lika rättigheter emot hvarandra,
der trotsar jag våra moderna statsmän att åstadkomma några garantier,
de må vara utvecklade ur den mest instuderade och raffinerade
academiska doctrin.
Samma värde talare yttrade vidare den märkvärdiga sats, att
democratien förstår att tillskansa sig makt, men ätergifver den aldrig.
Jag ber nu blott alt fä citera denna sats, samt förbehåller
mig att om en slund fä äter upptaga densamma; men öfvergår
nu lill granskning af hvad den talare här bakom mig sagt, som
kraftigast förklarat, att han voterar för förslaget och tillika utvecklat
de motiver, hvarföre han gör så. Jag kan icke neka, alt
Hr Ramsays yttrande äfven på mig gjort ett ganska djupt intryck,
men icke egentligen eller blott derföre, att han anslagit den känsla
af bekymmer öfver tvedrägt och split, som, ty värr, redan
funnit mer än ett tillfälle lill varm utgjutelse, utan derföre att
jag i hans yttrande tror mig finna ett sant uttryck af allmänhetens
nog härda omdöme, sådant som det utom detta hus för närvar.
är gällande rör:de en, i jemförelse med tvedrägten i landet,
mindre vigtig omständighet, nemi. tvedrägten inom detta Hus, sådan
den må kunna anses uppenbarad af Bänkmans- och Electorsvalen.
Jag anmärker icke denna skillnad, mine Hrr, derföre att
icke äfven jag anser nämnde fenomener till en viss grad ledsamma
nog, just för det segrande partiets egna inflytande i framtiden,
ulan derföre att jag icke kan anse nyssnämnde företeelser under
denna riksdag egentligen utmärka tvedrägtens ökning, helst de förekommit
mig såsom icke det ringaste bevisande något annat än
helt naturliga följder af förut inträffade förhållanden. Jag kan
nemi. icke alls klandra, att de, som hemligt eller öppet bekänna
sig till conservativa läror, slöto sig kring den första de anträffade,
som hade nog hård panna, för att i detta ögonblick vilja stå
fram som partiets standarförare. Endast den omständigheten, att
han öppet fattat standaret och gått fram, har efter min tanke
varit tillräckligt, för alt gifva honom efterföljare. Det är naturligt,
att en hvar, som fattat en viss öfvertygelse, vill i första ögonblicket,
då en skarp strid förestår, veta huru många han har med
sig, och ho kan klandra, att man dä sällar sig tillsammans och
Den 28 Augusti.
61
nyttjar alla lagliga medel, som finnas inom den bestående ordningen,
för att vinna sitt preliminära mill, nemi. öfvertygelsen om
ägande af majoritet. Långt således ifrån att anse detta som ett
bevis på tvedrägt, anser jag det såsom något, hvarpå man bort
vara beredd, och derföre snarare med lugn besinning bort söka
förekomma, än nu efteråt klandra. Om detta partis nu synbara
seger har någonting klandervärdt i sig, så skulle jag nästan tro,
att det andra partiet förtjenar mera klander, sorn icke ens försökt
att förebygga, eller åtminstone minska den styrka, conservatismen
nu fått. Hade de liberala gått litet mera ändamålsenligt
till väga, då de borde väl föreställa sig en strid om denna stora
fråga; så hade ju äfven de kunnat i tid sälla sig tillsammans,
nu då man icke mer torde blifva ansedd för illasinnad, derföre
att man vill samrådas offentligen med sina motståndare om offentliga
ärenden. Jag respecterar emedlertid äfven det liberala partiets
motiver till sin overksamhet, och nämner detta icke eller
såsom någonting annorlunda än blott relativt klandervärd^ Ja,
jag antyder det blott, för att visa, att denna företeelse icke ovillkorligen
ådagalägger, att tvedrägten så ohjelpligen intagit ledamöterne,
som Hr Ramsay trott, eller, som opinionen derom utom
detta Hus må uppfattat den. Tvertom, jag vill ej ännu proclamera
såsom afgjordt, hvarken inom detta Slånd eller inom de andra,
att icke någon fred vore möjlig. Trodde jag sådant, skulle
min stämma icke här vidare höras.
En man, som sjelf deltagit i utarbetande af detta förslag, har
yttrat sig på ett sätt, som jag icke torde behöfva skänka mitt
loford. Men då jag anser nödvändigt, att man i frågor sådane
som denna yttrar sig opartiskt om vänners misstag, så väl som
om motståndares, kan jag icke undgå att relevera, det jag tror
honom hafva begått ett misstag, då äfven han klandrade den öppna
voteringen, som det hvilande förslaget antagit. Att en annan ledamot,
Frih. Hamilton, då han talade emot förslaget, hyste denna
åsigt, undrar jag icke på, men att Gr. Anckarsvärd klandrade
öppna voteringar, kan jag icke lemna oanmärkt. Jag är likväl
ganska säker, att han kanske mera än de flesta är genomträngd
af den grundsats, att i det ögonblick en ny författning skulle inträda,
och då det hvilande förslaget kunde efier thronombytet gagna,
för att börja en ny politisk period i detta land, så borde väl
icke finnas en clausul inom detta förslag, som visade ett öppet
misstroende till de representanter, som skulle först uppträda, för
att införa densamma eller bringa dess moraliska krafter i verksamhet.
Men ett sådant misstroende ligger ju deruti, att man
ogillar att den nya representationen finge öppet votera. Det må vara,
att jag hemfaller under den categori, hvarmed en annan talare betecknat
sina motståndare, nemi. att de äro ”ädla, men öfver spända ifrare,
” men jag får förklara, att jag hyser vida fördelaktigare tänkesätt
om de representanter, som skulle uppträda, i fall detta förslag Liefve
bifallet, än att jag skulle inse någon våda uppstå, derigenom
att de i alla saker, och med undantag af personliga val, begagnade
den öppna voteringen.
02
Den 28 Augusti.
Nu mine Hrr, då J redan låtit förmärka eder otålighet att
komma till slut med discussionen — — — — — — — —
I anledn. häraf ropades ja af ganska många ledamöter, hvarefter
Gr. Frölich vidare yttrade:
Mine Hrr! detta slags hyllning var mig icke oväntad — ty
såsom en hyllning anser jag edert afbrott; men jag fortfar och
skall nu förklara hufvudgrunderna, hvarföre jag röstar för förslaget.
Den första grunden är den, att jag, utan att vilja mera än
blott vidröra det något burleska för att icke säga obscena, sorn
blifvit yttradt under discussionen, blott deraf vill låna ett uttryck,
dä jag säger, att jag verkligen är angelägen att snart få afkasta
den slitna rocken, innan elen faller i trasor, ty den närvar, representationen
är nu nära sin förgängelse.
Det andra skälet, mine Hrr, kommer troligen att förefalla
eder, i synnerhet efter den uppmuntran jag nyss fick, alt vara ganska
paradoxt, ja äfven ganska radikalt, det är nemi. att jag, i rak
motsats mot Frih. Klingspors yttrande: ”det democratien alltid
förstår att tillskansa sig makt, men aldrig att återgifva den”,
tvertom hyllar detta förslag, derför att det är omfattadt af de
stora, men så till sägandes lägre folkclasserna. Mine Hrr! om J
behagade afhöra förklaringen, tordén J finna, att denna åsigt icke
är sä paradox, som den förefaller eder. Den hvilar nemi. på den
observationen, att allestädes i naturen, äfvensom i statsfrågor, existera
reactioner, och att reaclioner äro oundvikliga äfven emot de
bästa institutioner, de fullkomligaste idealer. En annan talare
har redan förklarat, att den oro, som går genom tiden, är nyttig,
ty eljest skulle den stå stilla. Detta uttryck ville jag förändra pä
det sätt, att jag säger, att det ligger i sakernas natur, att menniskorna
icke kunna blifva absolut belåtna med någonting, som i
afseende på statsförfattningen vidtages. Om nu detta grundlagsförslag,
hvarom vi snart skola votera, vore ett ideal i fullkomlighet,
så kunde det vara temligen likgiltigt, hvem som hade dertill
mest bidragit, och hvem som egentligen mest hyllat detsamma;
men dä jag redan förklarat, att äfven jag insett bristerna deri, och
då jag kan åberopa protme derom, att jag var en af dem under
föreg:de riksdag, som vid afgifvande af de gemensamma tankarne
sökte erhålla lof alt amendera förslaget, som tillfället till amendement
nekades af det parti, som helt simpelt ansåg sig kunna
afslå hvad Const.Utsk. framställt utan amendement; då jag således
icke förfäktar egna tankar, utan nu uppstår, för att förena
mig med andras tankar, skiljaktiga med mina: så må det tillåtas
mig att säga, att just derföre, att jag icke anser förslaget vara
idealiskt, är jag angelägen om att lägga den moraliska ansvarigheten
på de lägre folkclasserna, hvilka adopterat detsamma såsom
utgånget och fostradt egentligen af dem. Detta moraliska ansvar
pä de lägre folkclasserna skulle otvifvelaktigt föranleda dertill, att
grundade anmärka- emot förslaget, sedan det blifvit satt i verket,
skulle med beredvillighet mötas och emottagas af dem, som sålunda,
i följd af sina Medständers eftergifvenhet och af högre po
-
Den 2S Augusti.
63
litiska skäl än egna intressen, vunnit segren. Alldeles i motsats
med Frih. Klingspor, går jag att förklara såsom min öfvertygelse,
att den politiska dygd under namn af medgörlighet, som nu för
tiden allt mer och mer borde hyllas och ibland dygder inregistreras,
denna dygd äges af BondeSt. i vida högre grad än af
detta Stånd. Gifve Gud, att man icke fastmer hade skäl att påslå,
det egoismen är starkare än medgörligheten! Ty om detta
Stånd tillskansat sig makt är ingen fråga, men att det nu synes
icke vilja återgifva den till Svenska folket, derföre beklagar jag nu
både Sverige och folket. Nu, mine Hrr, tror jag att J kunnen
förstå mitt andra skäl. Jag skyndar således att sluta, med den
förklaring såsom mitt tredje hufvudskål, hvarföre jag voterar ja,
att med alla de vackra grundsatser, med alla de statsrättsliga häntydningar
till de i andra länder redan bortlagda doctriner, som
vi nu ånyo i dag fått reproducerade, så tviflar jag likväl högeligen
att J förmån vid denna riksdag uppgöra något bättre, nemi. så
beskaffadt bättre, att J kunnen få de andra Ståndens bifall dertill.
Det är således endast frän ett båll, som jag skulle kunna
vänta att detta långvariga tvistande om representationsförändring
toge slut, så framt jag icke dels hoppades på de andra Ståndens
Större medgörlighet, än Riddarhusets, dels ock hoppas att äfven
ledamöterne inom detta Hus — ja inom conservatismens aldra
högsta regioner — skola finnas mera benägna till medgörlighet,
sedan de nu för tillfället först vunnit sin seger. Denna seger
blifver likväl, märkom det noga, blott och bart negativ, och
uti en sådan seger vill jag icke för min del deltaga. Derföre
kommer jag att votera ja.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilh.: Det må vara en
hvar förbehållet alt motivera sitt votum i denna fråga på det sätt,
sorn han anser lämpligt. Jag har likväl uppfattat den åsigt, med
afseende å ämnets vigt och dess egenskap att fortgå genom tiderna,
att icke inskränka mig blott till ett omdöme öfver det nu
livilande grundlagsförslaget, utan att äfven antyda riktningen af
min egen fattade mening.
Då ett folk, mine Hrr, inlåter sig i det oändligen svåra företaget
alt på öfverläggningeus grund ombilda sin egen samhällsordning,
är det föga sannolikt att det lyckas i sitt förehafvande,
såvida icke detsamma låter sig genomträngas af ett heligt allvar
och en ädel föresats, för hvilka alla små betänkligheter träda tillbaka.
Men en sådan föresats finnes icke och kan icke uppkomma,
såvida den stora samhällsfrågan behandlas på ett sätt, som
gör den till ett tvisteämne emellan politiska meningsbrytningar,
hvilka under denna form täfla om öfverväldet.
Frih. Sprengtporten anförande blef här afbrutet genom ankomsten
af en Deputation frän Vällofl. BorgareSt., anförd af Ståndets
vice Talman Riksdagsfullmäktigen för Stockholms stad And.
Magn. Brink, som, jemlikt nu aflemnadt prot.-utdr., meddelade,
att BorgareSt. bifallit de i Const.Utsk:s mern. N:o 2 upptagna,
04
Den 28 Augusti.
sedan sista riksdag livilande grundlagsförslag, ronde nationalrepresentationens
ombildning.
H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, svarade, att det ämne, hvarpå
den af Vällofl. BorgareSt. beslutade communication hade afseende,
nu var under öfverläggning hos K. o. Ad., samt att denna öfverläggning
vittnade om den noggranhet, hvarmed II. o. Ad. behandlade
detta ämne, och BorgareSt. således kunde göra sig förvissadt,
att det beslut, som blefve fattadt, komme att vara ett sant uttryck
af R. o. Ad:s majoritets öfvertygelse om hvad för fäderneslandet
vore det bästa.
Deputationen blef derefter i vanlig ordning utbeledsagad.
Frill. Sprengtporten: Jag återtager mitt ämne, der jag
blef afbruten:
Lika litet tror jag, att något godt och knappast något varaktigt
skulle kunna uppstå ur en lagstiftning, som hade för sin
uppkomst att tacka slumpen eller öfvermakten. Ur denna synpunkt
bär jag alltid betraktat representationsfrågan och, oansedt
jag icke är obekant med de hårda och obilliga omdömen, som
hvila öfver förmedlande meningar, och hvilket jag betraktar som
ett af tidens mest bedröfliga tecken, förklarar jag ganska öppet,
att mina åsigter i denna fråga äro förmedlande. Hvad jag i denna
sak anfört, har varit' mera för att utreda ämnet för mig sjelf
och andra, än för att för mina meningar framställa något anspråk
på ofelbarhet. Likvisst finnes det grundsatser i afseende på representationssättet,
som äfven jag anser oeftergilliga, men dessa
röra mera dess inre väsende, än den form, hvarunder detsamma
må uppenbara sig, mera frågans, om jag får så uttrycka mig,
andliga natur än dess kroppsliga gestalt. Dessa grundsatser äro
helt enkla, de äro inga andra än de, som förnuftet erkänner och
alla tiders erfarenhet bestyrker, då jag nemi. uppställer den fordran,
alt inom vår samhällsbyggnad konungamakt och folkfrihet,
bildning och förmögenhet, rörelseprincip och återhållande kraft
böra mot hvarandra vara behörigen afvägda och bibehållas vid ett
icke blott villkorligt utan äfven ovillkorligt inflytande, som de re
dan
utöfva och alltid mäste komma alt utöfva inom hela vårt samliällslif.
Deremot är jag icke uteslutande fästad vid bibehållandet
af ståndselementerna inom vårt representationssätt. Denna åsigt
är hos mig underordnad hvad jag må betrakta såsom möjligt
och verkställbar^ Afven jag torde vid något tillfälle hafva framställt
den tanken, att det kunde vara välbetänkt låta representationsförändringen
utveckla sig ur det bestående och från egen
grund; men ä andra sidan bör det icke förnekas, att hvad som i
politiskt afseende är välbetänkt, låter sig aldrig med full visshet
bestämmas, förr än genom följderna. Om ett folk på goda skäl
allt mer och mer låter sig fattas af den öfvertygelsen, att emellan
dess förhoppningar och deras mål dess samhällsformer i många
delar uppresa sig som hinder, då är det ursägtligt, om det
erinrar sig, att allt det stora, och ädla det kunnat hafva uträttat
i
Den 28 Augusti.
6!>
i tiderna, ej sällan varit förknippadt med försakelser och äfventyr.
Represenlalionssältets historiska härledning är en förtjenst;
men örn en nation, på fredlig väg med sin Konungs samtycke,
ombildar sina samhällsformer, endast genom sin viljas kraft, sitt
fosterlandssinne och sin lugna besinningsförmåga, sä är detta i och
, för sig sjelf en handling af den höga historiska betydelse, allden
väl sammankedjar den tid som förflutit med den, sorn skall komma;
och kan man vara förvissad, att det folk, som fullkomnat ett
så stort och ädelt verk, skall med all sin kärlek omfatta och stödja
detsamma; väl förståendes, att det var ät ett verk af den allmänna
öfvertygelse!!, att alla händer arbetat på byggnadens uppförande,
och att det icke blifvit tillvägabragl genom något parlamentariskt
partis tillfälliga öfvervigt.
Jag hyser således för min del ingen obenägenhet mot införandet
af allmän valrätt inom vårt representationssätt. Jag har
förut yttrat delta, och en hvar som behagat med någon uppmärksamhet
följa den framställning, som jag i ämnet gjort till förra
Ständers Const.Ulsk. och hvilken i tryck varit meddelad allmänheten,
skall nogsamt inse det. Vi äga inom värt samhälle häfdvunna
institutioner, hvarå ett sådant representationssätt lämpligen
skulle kunna stödjas; men jag fordrar såsom ett villkor, att den
byggnad, som kan komma att uppföras, må blifva tillräckligt rymlig,
för att gynna utvecklingen af alla ädla, uppåt sträfvande samhällskrafter
, och nog fast i sin sammansättning, genom den motvigt,
som deruti finnes nedlagd, för att motstå tidernas inflytande.
Genom det förslag, som nu livilar på 11. o. Adis bord, anser
jag icke att representationsfrågan, hvarken nu eller framdeles, löses.
Ty ehuruväl äfven jag deri erkänner en och annan sats
såsom utgången från ett praktiskt sinne, t. ex. den om den graderade
valrätten, visur sig likväl delta förslag i sin helhet för
mitt omdöme såsom grundadt på en tro, för att icke säga cn öfvertro
på en samhällsdygd och mensklig fullkomlighet, som vi visserligen
må eftersträfva, men som beklagligen mera ligga inom
föreställningen än inom verkligheten. Jag röstar således emot
förslaget; men jag erkänner, att jag skulle med en stor ledsnad afgifva
detta votum, om jag trodde, att representationsfrågan vore
förflyttad utom gränsen af vära öfverläggningar, derest detta förslag
icke antoges. Men sä bör del icke blifva. Sveriges Ständer
skola lyfta sig lill höjden af sil t uppdrag. Vi skola, mine Hrr,
närma oss vära medrepresentanters äsigter, i det hopp, alt de äfven
må skänka våra det afseende, de torde förtjena, och jemna
skiljaktigheterna, sä att det må blifva möjligt för vår Styrelse
att, i denna fråga, som visserligen för oss Svenskar har största
vigten, men som äfven är af en verldshistorisk betydelse, kunna
uppträda såsom ledare eller skiljedomare; och på detta sätt skola
vi, genom fördragsamheten i vära meningar, öppenheten i värt
handlingssätt och oegennyttan af vära uppoffringar, i sjelfva värt
afslag förvärfva oss vära landsmäns aktning, tacksamhet och förtroende.
Jag röstar emot förslaget.
Mänga tillkänuasåfvo bifall till detta yttrande.
2 II. " ' 9
6(i
Den 28 Augusti,
Hr Lagerheim, Lars Magnus, uppläste följande:
Redan vid sista riksdagen yttrade jag öppet min varma nitälskan
för en sådan ändring af vår statsförfattning, hvarigenom
en af behofvet högt påkallad förenkling och förbättring kunde ernås.
Vigten deraf är måhända ingenstädes kraftigare oell mera
slående vitsordad, än just inom detta Riddarhus, der endast högsta
urvalet af rättskaffenhet, hildning och fosterlandskänsla borde
äga rättighet alt för rikets bästa höja en, af det allmänna förtroendet
och af den tillgifna högaktningen aldrig jäfvad röst.
Jag skall ej eller upphöra att ifra för den nu orepresenterade,
aktningsvärda och talrika medborgareclassens moraliska rättighet
till deltagande i lagstiftningen, och önskar af hjertat en representationsförändring
pä sådane grunder, alt alla samhällsklassers
ombud sammanföras till tvenne kamrar, pä det att bonde, borgare,
religions- och vetenskapsman och Sveriges ridderskap, under
den för atla kära benämningen af Svenske medborgare, mätte, uti
endrägt under samma tak, kunna utbyta sina bästa tankar till
landets väl, och det olyckliga sländssplitet, som under århundraden
jäst uti Sveriges jord såsom en surdeg, derigenom bortnötas,
och sjelfva della ord, om möjligt, utrotas ur vår ordbok; ali all
personlig och adelig ält-sjelfskrifvenhel, såsom numera ett skal
utan kärna, må försvinna; att valen ske classvis, och så vidt
möjligt helst directa, för att lemna en borgen att endast de bästa
i lundena utses lill nationens ombud; att de nuvar. RiksScn
såsom classer erhålla hvardera sin billiga, och för förslagets sluteliga
antagande i alla fall oafvisliga andel i lagstiftningen; alt
den öfre kammaren hildas sä, alt den ej blott lill namnet, utan
till sina verkliga beståndsdelar, lemnar tillräcklig trygghet för alla
vigtiga samhällsfrågors behandling med oöfverilad sans och med
återhållande kraft mot partiernes sirocco-vindar; och alt framför
allt vår mer än 1000-äriga monarkiska slyrelsegrund, likt C<i/lila//i
irrefragabile saxum, och såsom ett palladium för rikets
sjelfbestånd, snarare genom nya och fastare hörnstenar må bevaras,
än genom falska löuugropar uudergräfvas.
Men aldrig skall min röst bidraga till en sådan omstörtning
af lagstiftande makten, ali öfvervigten kunde tillfalla oupplysta
massor med endast 10 r:drs fastighetsvärde, och stridsfältet derigenom
öppnas för valintriger, saint inbördes jäsning och nedsjunkning
af sedligt värde förberedas; aldrig skall den lemnäs ät ett
grundlagsförslag, der man just med förkärlek synes vilja utesluta
all högre bildning och embetsmannaerfarenhet, för att sä mycket
friare kunna öfverlemna ledningen af allmänna ärenden ät lid—
■tingsskrifvare och folktribuner; ät ett förslag, under hvars vida
och konstigt virkade mantel en undangömd röd mössa synbarligen
framsticker.
Uppriktigt beklagande dröjsmålet med den efterlängtade förbättringen
i värt statsskick, yrkar jag förkastande af det sedan
sista riksdag hvilande förslaget till nationalrepresentationens ombildning.
Bifallsrop från åtskilliga ledamöter följde på detta anförande.
Den 28 Augusti.
07
Hr von Hartmansdorff, Aug., anförde skriftligen:
Afven jag uppträder emot det hvilande rejnVsentaIionsförslaget.
Jag gör det, icke för alt vederlägga en eller annan af föreg:de
talare, eller derföre alt jag anser milt tal beliöfligt för detta
förslags ogillande af eder, mine Hrr. Det skulle vara illa bevändt
med nrskillningen hos delta H. Stånd, om tal nu behöfdes. Men
Ståndet har mäktiga förtalare, som till hvarje ort, för afl icke
säga lill hvarje hus, sprida osanning och vrängvisa. De skulle,
om förslaget ogillades, ulan att man gäfve skäl derföre, otvifvelaktig!
säga, alt man tegat af brist på sådana, och att Ståndet förkastat
förslaget, ej för fäderneslandets bestånd, utan för sitt eget.
Mitt tal skall icke afvärja dessa beskyllningar; jag vet det ganska
väl; men min tystnad skulle uttydas ännu värre. Jag yttrar
mig dock icke för dem, som finna beqvämligast alt låta våra belackare
länka för sig, och som, genom mångårig vana att missledas,
endast anse smädaren vara sannfärdig, och följaktligen icke
vilja höra någon annan. Men jag vill tala af aktning för de
medborgare, som både hafva nog urskilning för att laga skäl,
och nog rättsinnighet för att utsäga ett oväldigt omdöme. Att
många sädane linnas, oaktadt alla bemödanden att nedtysta dem,
del bevisa de många väl sagda ord i den storn frågan, hvilka
det hvilande förslaget framkallat i tryck. Sädane män skola ej
eller hädanefter saknas i Sverige. För dem och det stora antal,
som nu, ehuru tigande, dock tänker lika med dem, vill jag öfver
denna fråga rösta, ej blott med sluten sedel, ulan äfven med oförtäckta
ord. Då jag följaktligen anser mig böra uppgifva grunderna
för mitt afslag, sker del likväl ulan anspråk att säga något.
nytt, än mindre alt upprepa ens det hufvudsakligaste af förslagets
ändlösa brister. Jag vill blott säga huru jag i allmänhet
betraktar frågan.
Då representationen skall ombildas, så är föremålet ej att
betaga de representerade sina innehafvande urgamla rättigheter,
ännu mindre att inskränka Konungens makt. Frågan är blott alt
förskaffa representation ät de medborgare, sorn sakna benne, och
att syftesenligt inrätta hela hennes sammansättning Men det
förslag till hennes ombildning, som är fram lagd t, bör vara ogillad!,
innan vi företage oss alt uppgöra något nyare. Jag skall således
bemöda mig att undvika de afvägar, hvarpå vi skulle komma, om
några andra förslag nu jemväl loges i betraktande.
Under allt klander af vår gamla representation, är del blott
tvenne brister, som man väsendtligen kunnat lägga henne lill
last, nemi:
l-.o att ofrälse ståndspersoner sakna representationsrätt, och
2:o att arbetsordningen särskildt, i Stånden är alltför splittrad
och samfäldt i Utsk:n, alltför trög.
Begge dessa brister erkändes vid förra riksdagen, äfven af
de trenne Stånd, som ogillade Ulsk:s förslag, och gemensamt ville
afhjelpa dem, om de än dertill valde olika sätt. Rättelse hade
således bort och kunnat vinnas, utan att nedrifva den gamla författningens
grundvalar.
68
Den 28 Augusti.
Hennes förtjenster synas mig hufvudsakligen vara följande:
l:o. Att ingen duss af medborgare, sorn bör äga representation,
är orepresenterad, icke ens de nyssnämnde ofrälse
ståndspersonerne. Aro de i allmän tjenst, så vårdas deras angelägenheter
af Adeln och PresleSt., hvilka för det mesta bestå af
embets- och tjenstemän, samt jemväl af BorgareSt., der sådane
äfven finnas. Aro de ofrälse ståndspersonerna blott faslighelsägare,
så iakttages deras bästa åtminstone af de tvenne Stånd,
hvarest sådana förnämligast finnas. Felet hos vår gamla författning
är således icke, att ofrälse ståndspersoners angelägenheter
äfventyra att vanvårdas, ulan det, att skickligheten och den goda
viljan hos dessa medborgare icke komma representationen omedelbart
till godo. Detta fel är dock icke ringa, ty jag vet, att vi
bafve ofrälse ståndspersoners kunskaper och fosterlandskärlek alt
tacka för några af de hästa utredningar, som i tryck blifvit gjorda
öfver den föreslagna representationens förkastlighet. Och likväl
är det denna, som skulle gifva dem representationsrätt, under
det alt den gamla utestänger dem derifrån. Ett sådant förhållande,
när fäderneslandet hotas, visar huru väl de förtjena ett
närmare inflytande på dess öden, och ålägger oss, att, sedan det
hvilande förslaget är förkastad!, söka inrymma dem i lagstiftningen,
likasom de redan deltaga i beskattningens tillämpning.
2:o. /lif intet Stand han utestängas, eller af de öfriga
förtryckas. Hvarje Stånd har i representationen åtminstone sin
fjerdedel, och ingen kan beröfva det hvarken denne, eller sin
särskilda författning, emedan det, emot hennes upphäfvande, eller
privilegiernas rubbning, kan begagna sitt veto. Dessutom (inner
fastighetsägaren medbroder, ej blott hos Adelil, utan hos alla de
öfriga Stånden; varuförädlaren och den handlande finna sådane
åtminstone i 2 Stånd. Själsodlaren finner sina medbroder icke
blott hos Prester och Adel; äfven vetenskapsidkare hafva suttit i
BorgareSt., och Bonden har hos oss en bildning, som han vanligen
saknar i andra länder. Stalsförvaltare af alla grenar och grader
finna sina medbroder i trenne Stånd. Enär alla således äro representerade,
när ingen kan förnärmas, men en hvar, hos flera
eller färre af de öfrige, kan påräkna bistånd för gemensamma intressen;
så gifver vår gamla författning åt representationen ett
lugn, både vid val och öfverläggningar, hvilket i andra representativa
samhällen är ovanligt, och hvilket våra kortsynta förbättrare
anse för likgiltighet. Hvem har icke af bortresande riksdagsmän
fått det svaret: ”Sakerna gå nog ändock, mig förutan”.
Hvad är grundtanken deri, om ej den: fäderneslandet tager ingen
skada i allmänhet, och mig enskildt sker ingen orätt, fastän jag
är frånvar. Månne denna trygghet, om än ofta menlig, dock
icke, äfven i sin öfverdrift, är vida lyckligare, än den spänning,
som nu gör, att nästan ingen utehlifver hvarken från Utsk. eller
Stånd. Skulle, under det andra representativa samhällen förgäfves
anstränga sig att förvärfva vårt vanliga lugn, vi sjelfve lättsinnigt
bortkasta medlen dertill?
8:0. Att vår gamlu representation hvilan på historisk
Den 28 Augusti.
G9
grund. Hon är ett verk af Svenska folkets öden, sammanvuxen
med dem, och med oss, mera än vi vete eller föreställe oss. Det
är ej blott hos den ärftliga Adeln, som minnen och företräden
fortlefva från hedenåldern. Denna tid återspeglar sig ännu, äfven
i de andra Stånden, och längst tillbaka i BondeSl. Hvarföre
sitter ej, närmast Talemannen, riksdagsmannen från det härad,
inom hvilket Gamla Upsala är beläget, utan den, som representerar
Håbo härad? Utan tvifvel derföre, att det var inom dess
område, som Oden, vid sin hitkomst, i Fornsigluna bosatte sig
och uppbyggde Åsarnes första tempel, innan en af hans efterträdare
uppförde ett annat vid Gamla Upsala? Häradets riksdagsman
och alla andra vederbörande känna, ali första rummet tillkommer
honom, genom gammal häfd. Men alt denna grundar sig på en
stor historisk tilldragelse, för 2090 år tillbaka, det torde hvarken
han eller de hafva betänkt. Hvilken gällande föreskrift är så
gammal i Sverige? — Om således häfden är det ruttna i samhället,
eller om hon är det, sorn lefver längre och kraftfullare
än beskrifven lag, det borde betänkas af dem, som förmena sig
vara härolder för dagens vishet. Det är med våra förhållanden
till vår gamla författning, som med dem till en tystlåten moder.
Vi känna lika litet hennes förtjensler om oss, alldraminst under
vår barndom, som vi vete eller vanligen erkänne hvad vi äre våra
medfödda egenskaper skyldige. Så är det äfven med vår gamla
författnings brister. Vi hafva ej riktig reda derpå. Oftast
märke vi dem äfvenså föga, som våra medfödda fel, och om dessa
yppas, äro de ojemnförligt lättare att fördraga, än de lyten,
som tillfogas oss, sedan vi hunnit till mogna är, och genom andras
förvållande. Icke en gång den ofärdige tillåter, alt man med
honom företager operationer, som möjligen kosta hans lif. Han
lefver hellre frisk, sådan han är, än han låter sina lefvande lemmar
skäras efter någon lära om fullkomlighet, vore det än efter
den Belvederske Apollos bild. Den, som djerfves vilja i ett samhälle
införa en författning, hvilken ej utgår från bibehållandet af
de medborgareclasser eller Stånd, hvilka der redan lefva och äro
med rättigheter begåfvade, den måste anse sig sjelf för en Gud;
ty endast för Allmakten är det möjligt att åt en sådan författning
gifva lif och bestånd.
Hvad skole vi då säga om det förslag, som hvilar på Ståndens
bord? Hafva dess skapare deri inblåst en lefvande anda, som
kan upprätthålla det, oaktadt dess brister? Dessa, hvilka åtskilliga
författare och talare i så många hänseenden och så ovedersägligt
ådagalagt, äro dock visserligen ännu flera. Bland de bekanta vill
jag blott fästa mig vid följande:
l:o Jtt det största inflytandet är lemnadt ät de minsta
fastighetsägarne, åt dem, som stå fattighjon och lösdrifvare
närmast i förmögenhet och upplysning, som hvarje ögonblick äfventyra
att, genom en missväxt, eller förlusten af några kreatur,
öfvergå till classen af de förra, och som derföre befinna sig i en
ständig frestelse att från denna olycka värja sig sjelfva, på det
allmännas, d. v. s. på bättre lottade medborgares, bekostnad. Hvar
-
70
l)e n 2 8 Augusti
ifrån moralisk styrka att motstå en sådan frestelse skulle ingifvas
dem, är icke visadt. Man måste inom ett samhälle med sådan
inrättning desto mer befara en öfvervägande dragningskraft alt,
efter hand, göra alla jemnlika i andeligt och lekamligt armod,
som den nya författningen utgår frän en så fullkomlig jemnlikhet,
alt brottslingar icke synas vara undantagne från beräkningen af
den folkmängd, som skall representeras. De orter, hvarest correctionsinrättningar
äro förlagda, lära alltså, för deras skull, få
flere representanter, än som skolat falla på deras lott, om de varit
befriade frän denna samfunds-ohyra.
2:o Att ingen viss andel i representationen är någon samhällsclass
förbehållen. Det kan således hända att ingen adelsman,
ingen prest, ingen ofrälse ståndsperson blefve riksdagsman.
Men det är, å andra sidan, lika möjligt, ali alla riksdagsmän blefve
bara ståndspersoner, eller bara borgare eller bönder. Månne
något yrke för sig, eller fäderneslandet i det hela, vore tjent med
en sådan ensidighet, att några alldeles uteslötes, eller, med en sådan
öfvervigt, att deras bästa kunde åsidosättas och de sjelfve
förtryckas? I författningen ligger likväl möjligheten för hvarje
samhällsclass, att vid hvarje riksdag kunna förlora eller vinna allt.
I stället för den stilla säkerhet hos en hvar om sin bestämda del,
hvilken den nnvar. författningen medförer, så skulle dä, för hvarje
riksförsamling, spela rens oro och feberlika sinnesstämning öfverspänna
lemmarne i Sveriges statskropp. Håfve vi, vid förliden
riksdag, betagit de ringare folkclasserne deras lilla lotteri, för all
1111 i stället göra riksförsamlingen till spelare i stort?
Sto Att man ej väljer efter Stånd, utan ejler egendom,
ej omedelbart inom sin ort, utan genom valmän och öfver hela
riket. Egenskapen att tillhöra eli. Stånd är, om den rätt bestämmes,
så väsendtlig för den sjelfständiga duglighetens framhafvande,
att! ägandet af en viss förmögenhet ej kan jern förås dermed
Bestämmandet af en valcensus har, antingen han sättes hög eller
låg, den olägenheten, att det blott är ägandet af en stöfvelknekt
eller af ett runstycke, mindre än en annan, som utestänger från
utöfningen af den dyrbaraste bland alla medborgerliga rättigheter.
Delta runstycke är derföre eli ständigt ämne för prutning och
en uppdragen gräns kan aldrig bibehållas, förr än man sjunkit sä
lågt att intet mera finnes att pruta pä. Det är derföre som statsmän i
andra länder prisat oss lycklige, att hafva ståndsinrättningen till
grund för våra val. Likväl är det denna, som fördömmes, som
man vill truga oss lill alt förkasta. Det vore så mycket oförsigtigare,
som valen endast då kunna göras med kännedom af personer
och följaktligen med nit och egen urskillning, när de ske
omedelbart inom det yrke och den ort, dit väljaren sjelf hörer.
Blott derigenom kan en vald representation äga den rot i folkets
sinne, och den fullständiga kännedom af behof och möjligheter,
hvilka hon så väl behöfver.
Då man väljer inom sitt Stånd och sin ort, ske valen mera
lugnt, emedan de, som ej hafva med dem att göra, svårligen kunna
förskaffa sig inflytande derpå, och, i alla fall, icke komma längre,
Ben 28 Augusti.
71
än att en af samma Stånd, i samma ort, väljes i stället för en
annan. Men dä valen ej äro inskränkta lill något Stånd eller någon
ort, så kan en hvar försöka att låta välja sig sjelf eller någon
af sina vänner, för hvilken ort' som helst. Hvilka röslvärfningar
och hvilka valstrider skulle ej uppkomma? Huru skulle de
ringaste fastighetsägarne, som hade de flesta rösterna, kunna känna
alla dem, som erbjöde sig till deras representanter? Huru emotstå
de frestelser, eller undgå de bedrägerier, för hvilka de blottställdes?
Troligen gåfve mången sin röst ål dem, som lånade honom
penningar eller födoämnen, eller lemuade anstånd med auctionsskulders
eller annan gälds betalning, eller berusade eller rent
af mutade honom. Om tlere likväl hade styrka nog att emotstå
allt sådant; sä gåfve de enfaldige troligen företrädet åt dem, som
bestucke dem med fagra ord, eller genom smicker droge dem vid
näsan. Hvilket inflytande skulle icke dä de stora tidningarne utöfva,
och huru skulle de begagna det? Man har redan, under annalkandet
af innevar. riksmöte, sett huru de utfärdat recommendationsbref
för vissa riksdagsmän och förkastelsedomar öfver andra,
oaktadt ståndsinrättningen fans qvar. Huru skulle icke, sedan
denna vore undanröjd, dagbladens välde stiga, och huru skulle
icke en hvar, hvilkens inträde i representationen liduingsskrifvarne
befarade, blifva förskottsvis genomhäcklad och beljugen ?
Hellre än att blottställa sig för ett sådant missöde, skulle de stilla
i landena, eller just de, som man företrädesvis borde önska sig
till riksdagsmän, söka undvika att blifva det. Dagblads-contoren hlefve
utan tvifvel de commissions-contor, pä hvilka hugade speculanter
skulle, med hopp om största framgång, kunna, genom förseglade eller
öppna anbud, beställa sig medborgerligt förtroende. Fruktansvärd!
är, att det företrädesvis tilldelades tidningarnes blinda verktyg eller
dem, sorn genom stora ord förvärfvat sig patrioters namn, eller
ät lycksökande pioject-makare, m. fl. hos hvilka hvarjehanda moralisk
röta torde öfverskylas af djerfheten i deras språk, eller förförelsen
af deras löften, alt i Sverige vid hvarje riksmöte införa
guld- eller åtminstone silfvcr-åldern. Dessa och deras vederlikar,
förnämligast i hufvudsladen, kunde måhända taga Sveriges nationalrepresentation
pä entrepenad, och den hurde icke löna sig illa, med
den maktfullkomlighet, som det hvilande förslaget tillägger riksförsamlingen.
Att hon, sä sammansatt, saknade den kännedom af
orter och folk, hvilken, i vårt vidsträckta, olika och glest bebodda
land, är nödigare än pä mänga andra ställen, vore utan tvifvel
den minsta af hennes brister. Det enda en redlig medborgare,
under sä förtviflad belägenhet, kunde hoppas, vore att anarkien
blott skulle vara en liten tid; men alltid återstod dock faran,
att omstörtandet af sakernas nya ordning kunde medföra frihetens
förlust, antingen påstötningen komme frän det ena eller
andra hållet.
4:o Att ingen återkallande kraft finnes i den föreslagna
nija representationen. Då den öfre kammaren endast är
ett utskott af den nedre, och väljes af den, sä är det klart, att
de som der råda, tillsätta personalen i sin anda. Öfre kamma
-
72
l)en 28 Augusti.
ren blefve följaktligen ett echo af den nedre, endast nied den
skillnaden frän vanligt echo, att det ifrågavar. vore synligt. An värre
är, att de häda kanirarne skulle äga i åtskilliga mål sammanträda och
gemensamt rösta öfver frågor, hvarom de stannat i olika beslut. Ar
den föreslagna representationen i det hela sä dålig, som jag föreställer
mig; sä kan det vara likgilltigt om den öfre kammarens sammansättning
är sämre än det öfriga. Men för dem, som till någon del gilla
förslaget, bör denna brist vara i ögonen fallande, särdeles dä man jemförer
den med segheten af vära gamla Sländsinrättningar, hvilken
hittills, oaktadt de svåraste skiften, upprätthållit Sveriges fria författning,
och, måhända ännu i dag, frälsar oss från öfverilningens fara.
5:o Att det hvilunde förslaget försvagar Konungamakten:
a) Emedan riksförsamlingen allena skulle bestämma grunderna
för den uppskattning af egendomsvärdet, enligt hvilken rösträtt
till riksdagsmannaval beräknas. Bestämmandet af valcensus
blefve alltså väsendtligen oberoende af Konungen.
b) Emedan rättigheten att utse Talmän blefve honom betagen; och
c) Emedan nya val till urtima riksdag icke skola, såsom för
närvar, anställas. Hvad som i andra representativa samhällen kallas
vädjandet till folkets röst, när Konungen anser representationen
icke uttrycka den, och derföre upplöser benne, det skulle
i det nya Sverige blifva Konungen betaget; emedan han, efter upplösningen
af en lagtima riksförsamling, (inge vid en urtima samma
riksdagsmän tillbaka, om än deras förra förfarande aldrig så
mycket ogillades af deras hufvudman. Den urtima riksförsamlingen
linge lika oinskränkt motionsrätt, som den lagtima, och Konungen
skulle lika litet kunna upplösa den förra, som den sednare,
förr än (5 månader förflutit.
Men jag vill ej uppehålla eder längre, mine Hrr, med hvad
bedröfligt ar, Låtom oss öfvergå frän ord lill handling. En författare
har nyligen sagt, att Adeln kummer id'44 rädda Sverige
frän upplösning. Nu är ögonblicket inne att göra dessa
ord till en sanning. Dertill hörer likväl, att vi ej låta förekomma
oss af det Stånd, som ännu, oss förutan, ej fattat sitt beslut.
Rikets grundlagar hafva ställt oss främst bland Svenska medborgare,
utan tvifvel derföre, att vära förfäder gatt främst när fäderneslandet
varit i fara. Lätom oss nu göra likaså och vara de förste
att förkasta det hvilande förslaget.
Starka bifallsrop äfvensom rop på propos. hördes efter detta
anförande.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Dä redan så många talare,
och flere med förtjent bifall, yttrat sig i det ämne, som till öfverläggning
föreligger, skulle det väl tyckas vara förmätet af mig, som
snart sagdt för första gängen yttrar mig inom detta Hus, att äfven
uppträda på bänken. Om ändock det sker, är det visst icke
i förmodan att förmå inverka pä någon annans mening; en hvar har
tvifvelsutan stadgat sin; men emedan den fråga, som nu sysselsätter
oss, är af en oberäknelig vigt, anser äfven jag mig böra i
sammanträngd korthet öppet uppgifva de väsendtligaste hufvudskål,
Den 28 Augusti.
73
skäl, på hvilka min öfvertygelse hvilar. Att fullständigt utveckla
ulla skälen, skulle erfordra mer än en utarbetad afhandling.
Härefter uppläste Frih. Palmstjerna följande:
Jag skall rösta nej, icke derföre att jag förnekar behofvet af
starka jemkningar och rättelser, i Ständernes arbetssätt ej blott,
ulan ock i deras sammansättning — tvertom. Men aldrig skall jag
rösta för ändring ulan verklig förbättring; aldrig för ett förslag
i detta ämne, som icke företer pregeln af kraftig statsmannahand;
som icke bibehåller grundvalen af Sveriges urgamla statsförfattning;
som icke är uppgjordt med en omtanka, varskodd af
erfarenheten.
Det nu föreliggande förslag innebär icke en förbättring, fastmer
en omstörtning. I rak motsats mot all theori, ännu mer
mot alla erfarenheter, om än sä näraliggande, om än så varnande,
åsyftar det att bortkasta det i århundraden vordna, i st. f.
all derutur utveckla ett bättre. Sådant försök, under likartade
förhållanden, har ännu ej skett någorstädes eller någonsin.
Jag ogillar således förslaget, derföre att, i st. f. att rättvist
upptaga bland Ständer de samhällets medlemmar, hvilkas anspråk
kunna vara välgrundade, det alldeles upphäfver dessa Ständer, i
verkligheten ej mindre än till namnet. Jag afslår förslaget, derföre
alt, antaget, skulle det oundvikligen och innan kort undergräfva
Konungamakten, folkets rätta värn, nedsätta den till en
betydelselös skuggbild och de facto lemna rikets öde i händerna
ät de tilltagsnare bland demagoger, som, derest de ej förefunnes,
skulle framkallas af en slik vallag, och deri finna rätta elementet
för sin verksamhet.
I den ed, jag för icke längesedan svurit, den jag äfven, på
min Konungs nåd. befallning, dä affordrat 300 Svenske män, har
jag förbundit mig: ”alt med lif och blod försvara det Konungsliga
väldet samt R. St:s fri- och rättigheter.” Jag kan med denna
ed icke förena antagandet af en lag, som, för den erfarnare
påtagligt, leder till upplösning af det Konungsliga väldet, och
som med ens tillintetgör ända till namnet af de Ständer, hvilkas
lagliga rätt jag svurit att med lif och blod försvara.
Jag förkastar förslaget, derföre att, om det antoges, skulle det
göra Sverige till ett spott för det häpnande Europa, och slutliga
följden, så framt icke underverk emellanträdde, efter en tidrymd
af inre och yttre vanmakt, blifva milt fäderneslands undergång.
Frih. Palmstjerna tilläde derefter muntligen:
Men, mine Hrr, vore än detta förslag så felfritt som det är
felaktigt; vore det än englars verk och, ifrån första bokstafven intill
den sista, ett mönster af fullkomlighet: denna gång, om än
med sorg, — skulle det ändock af mig förkastas. Till vedergällning
för 1S09 års frivilliga uppoffringar, har man smädat oss; —
det må förlåtas, gerna, af allt hjerta och uppriktigt! Men — icke
nog: man har äfven tillåtit sig att hota! Annu, likväl, står Gu2
H. - 10
74
Den 28 Augusti.
slaf Wasas, elen Svenske riddersniannens, bild Jer, på platsen
nära detta Hus; ännu prydas dessa murar af Lennart Torstensons,
af Axel Oxenstjernas, af De la Gardies, af Johan Baners, af Wrangels
oell Stenbocks sköldar, af sä många andra, med ära förvärfvade;
ännu finnas bär män, som, utan ali känna pulsen klappa
med ökad hastighet, skådat döden under hvarje skepnad rätt i
ansigtet; ännu en talrik och ädel ungdom, sorn med begärlig längtan
skulle gä hvarje fara till mötes, när äran och fosterbygden
kallade; ännu så mången man, hvars yrke icke är vapnens, men
som aldrig skulle förmås alt af feghet vika en härsbredd frän
sanningen och rättrådigheten. Ja, af sädane män består ännu
det stora flertalet af detta Stånd; men förgäfves skolén J bland
dem söka någon, som icke vet, som icke känner, att fäderneslandet
är allt och att ärfd förtjenst är ingen, derest den icke uppbäres
af egna värdet. Och vi skulle vanhedra oss af usel rädsla
för oförnuftets hotelser?!? — J håfven missräknat eder: jag läser
missräkningen på hvarje anlete rundt omkring mig: så djupt har
Svea Ridderskap och Adel icke nedsjunkit!
Man andre detta språk, sorn utan åtal eller beifrande fått
sprida gift öfver alla landsändar. Mä lag stiftas, må lag bättras,
enligt lag» uf förnuftet. Dertill skolom vi linnas redubogne, en
hvar efter bästa velt och samvete.
Ganska mänga ledamöter hördes härtill yttra bifall.
Gr. Löwenhjelm, Carl Gustaf: Afven jag instämmer i
den sist talande värde ledamotens åsigler. Äfven jag är varm för
hvarje verklig förbättring. Jag begagnar här min riksdagsmannarätt,
då äfven jag anger moliverna lill det votum, jag kommer
att här nedlägga.
Flera talare hafva grundligt och med sakkännedom uppdagat
det hvilande representationsförslagets manga brister. Det vore således
alldeles öfverflödigt alt upplaga 11. o. Ad:s lid med upprepande
deraf; men i alla dessa yttranden igenkänner jag ändå icke
det rätta ordet, som betecknar grunden för min vägran alt antaga
delta förslag. Den är väl antydd, men icke utsagd. Syftemålet
med liela detta förslag är nemi. icke något annat än republik.
Sverige har i flera sekler lyckligt och ärorikt stridt under en lagbunden
konungamakt. Sådan som vi af vära förfäder ärft den,
sådan skola vi ock öfverlåta den ät våra efterkommande. Äfven
jag och vi alla, mine Hrr, åro, såsom den siste värde talaren yttrade,
bundne, enligt min öfvertygelse, af vår ed. Vare della
nog sagdi; man behöfver icke erinra R. o. Ad. om hvad en riddersmans
ed betyder. Uti dessa båda skäl ligger grunden för
mitt förkastande af förslaget.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Då någon uppträder som
talare, bör det naturligtvis i främsta rummet ske af den önskan
och i den förhoppning, att kunna inverka pä sina åhörares öfvertygelse
och på beslutet, i den riktning, som han anser rättast och
nyttigast. Men ett sådant motiv gifves knappt i dag, ty säkerligen
finnes här icke en enda ibland oss alla, som tvekar om utgän
-
Den 28 A ugusti.
75
gen af denna fråga. Äfven jag får derföre vädja till samma skäl,
som af flera föregående talare blifvit åberopadt för deras uppträdande,
nemi. en önskan alt, i ett sä betydelsefullt och historiskt
ögonblick som detta, öppet få gifva sin opinion tillkänna, samt
framställa de moliver, som ligga till grund för densamma. Och
helst må denna önskan ursägtas mig, hvars antecedentia icke äro
fullt främmande för frågan och dess behandling, och hvars votum
derföre kanske anses mera tvifvelaktigt, än mången annans.
Jag ingär dä i sjelfva ämnet, men blott så mycket som är
nödigt för granskningen af förevar, förslag, och icke, såsom åtskilliga
andra talare, med en utsträckning, som omfattar nya och
allmänna grunder för representationens ombildning, hvartill utan
tvifvel (jag hoppas det åtminstone) framdeles under denna riksdag
eli lämpligare tillfälle förestår.
Såsom inledning torde man dä böra börja med att klart för
sig sjelf bestämma, hvad sorn, oundgängligen fordras af en nationalrepresentation,
som skulle kunna anses uppfylla sitt ändamål.
Den första fordran synes mig då vara, att representationen medgifver
och försäkrar alla de större intressen eller verkande krafter,
som lefva i Staten, så väl dem som uppstå genom gemensamhet
i yrken, som dem, hvars föreningsband bero af locala förhållanden,
att göra sig hörda och få framställa sina behof och
sina anspråk. Dernäst mäste representationen äga förmåga att
med kunskap och rättvisa pröfva dessa anspråk, så väl med hänsigt
lill hvarandra, som med afseende på det helas högre fordringar
och ändamål. Och sist mäste representationen ovillkorligen
kunna bringa sin egen tanka till ett bestämdt beslut, som rätt
uttrycker dess collectiva öfvertygelse.
Lätom oss nu se till, huru den föreslagna representationen
skulle komma alt uppfylla dessa fordringar. Det första villkoret,
eller att hvarje allmänt och lefvande intresse i statsorganismen
skall kunna göra sig hördt, kan enligt min tanka icke anses vara
tillbörligen garanteradt; ty om den samhällsclass, hvilken enligt
förslaget obestridligen skulle få juridisk rätt att nästan enväldigt
tillsätta representationen, ville begagna denna rätt, så kunde det
inträffa att nationalförsamlingen blef till den grad ensidigt sammansatt,
att mången vigtig, men lidande beståndsdel af samhället
derstädes icke ens skulle finna en röst, som framförde dess klagan.
Jag säger icke bestämdt att så skulle hända, men omöjligt är det
icke, och detta är nog för att bevisa lagens felaktighet. Hvad
åter det andra hufvudvillkoret vidkommer, eller säkerhet för representationens
förmåga att oväldigt och insigtsfull! bedömma de
enskilda intressenas conflicter med hvarandra och med Statens, så
fruktar jag, att detta är nästan ännu mindre betrvggadt. Skälet
ligger i samma ensidighet, som jag nyss anmärkt, och är för
mycket uppenbart, för att vidare behöfva utvecklas. Den 3rdje
egenskapen, som jag omnämnt såsom villkor för representationssättets
duglighet, var, alt den skulle kunna lätt bringa sina beslut
till verklig öfverensstämmelse med sina tankar, och härvid måste
jag göra den anmärka., att äfven, detta är efter min förmening
76
Den 28 Augusti.
försvåradt och förfeladt genom en olämplig beredning af ärendena
och genom den föreslagna öppna voteringen. Förslaget tyckes
mig således illa uppfylla de aldra nödvändigaste fordringar af en
väl inrättad representation.
Men det äterstär nu att bedomina, huruvida felet ligger i
sjelfva grundprincipen för den föreslagna representationen, eller i
en felaktig tillämpning af denna princip, .lag är nu inne på frågan
om de 2:ne stora, skilda äsigter, som inom detta Hus, så väl
som annorstädes, hvar för sig äga sina ifriga anhängare och förfäktare,
nemi. principerna för ståndsval och allmänna val. Ståndsprincipen
hvilar ytterst derpå, att de som idka ett gemensamt
yrke, eller äro förbundna genom samma lefnadsförhållanden, böra
classvis välja sina ombud. Och denna åsigt om styrkan och vigten
af en förbindelse, grundad på likhet i menniskornas yrken
och sysselsättningar, bar bär både nu och vid föreg:de tillfällen,
samt stundom med mästerskap i framställningen, blifvit målad.
Jag skulle önska att lika lilligt kunna framställa, som jag varmt
känner den djupa betydelsen af den grundprincip, hvarpå de allmänna
valen hvila. Hvilken är då denna princip? Jo, den är,
att ett inre band förenar dem, som bebo samma trakt och äga
en gemensam hembygd. Och jag skulle tro, all delta föreningsband,
oberoende af stånd och villkor, ingalunda eftergifver det
andra i styrka och innerlighet. Uller finnes det någon ibland
eder, mine Hrr, som är likgiltig för den plats, der hans vagga
stod, eller der hans bästa ålder i verksamhet förtlutil, och der
han önskar att få sin graf bäddad? Finnes det någon, som ej
blir varmare om hjertat, vid alla de minnen, som tlyga honom
till mötes, när han hör den dialect, som lalas i de trakter, der
han blifvit uppfostrad, eller när han någon gång i främmande
länder får höra ett ljud, som påminner om hans hembygd? Det
är åtminstone min öfvertygelse, att denna känsla är ojemförligt
starkare, än den som gemensamheten i yrket uppväcker, och jag
påslår således, att, i valet emellan de förut nämnda tvenne principerna,
är det de allmänna valens, som äga den starkaste roten
i tingens och menniskors inre, oföränderliga natur. Dessutom
utesluter denna valgrund alldeles icke föreningsbandet af gemensamma
yrken, ty tvertom händer det väl oftast, att just samma
yrke hufvudsakligen bedrifves af dem, som hafva samma boningsort.
Men ehuru jag nu bjudit lill att med abslracla skäl styrka,
hvarföre jag företrädesvis hyllar den allmänna valprincipen, sä
medgifver jag likväl, att, huru man ock må deducera, så blir det
nästan en omöjlighet alt, på den rena speeulatiouens väg, komma
till någon absolut bevisning om hvad som häruti är rättast.
Man måste derföre öfvergå till ett noggrant betraktande af
de fada, som historien framställer, och enligt hvad jag deraf förmått
uppfatta, så visar det sig såsom ett af vår tids verldshistoliska
tecken, att alla de små, skarpt begränsade kretsar, hvaraf
samhällena fordom utgjort ett aggregat, alltjemt sträfva att småningom
försmälta i hvarandra och sammanflyta till ett stort organiskt
helt. Dessa bildningar uppväxte ur det kaos, den anarki,
Den 28 Augusti.
77
sorn fans under medeltiden, såsom en nödvändighet af den allmänna
rättslösheten, och de hafva gjort sin nytta. De hafva värnat
den gryende friheten, de hafva uppehållit upplysningens döende
låga, de hafva skyddat och förädlat arbetet; men det är med institutioner,
som med individer och slägten — de lefva sin tid,
och dö, när de enligt en högre plan hafva uppfyllt sin bestämmelse.
Och deruti ligger ingenting sorgligt; det är samma öde,
som väntar oss sjelfva, som väntar allt hvad af menniskohand
blifvit bildadt, och som icke bör innebära någonting förskräckande
för den, som vet med sig, alt han icke lefvat förgäfves. —
Framför allt tror jag, att man i vårt land tydligen bör kunna
skönja denna riktning i tidens stora sträfvanden.
Man har sagt, att det är Sveriges Stånd, som stridt för vår
frihet, verkat för värt väl, och, ”ännu lefvande i fredligt förbund”
(såsom orden föllo) lofva trygghet och lycka för del kommande.
Jag bestrider allt detta på det bestämdaste. Jag påstår, alt när
man så framställer det förflutna, så förvänder man dess vittnesbörd,
och när man så talar om framtiden, så missleder man oss
genom vanställandet af det närvarande. Jag påstår, all just ståndsförhällandena
äro hos oss roten till den oro, som går genom tiden,
så väl i dag, som under sekler af vårt lands historia. Just
Stånden hafva vållat brytningen och öppnat svalget, som bolande
vidgar sig med hvarje dag, och som, efter min tanka, icke kan
fyllas, med mindre än alt de sjelfva, liksom en Curtius i forna
dagar, kasta sig deruti, och dermed återbringa lill försoning med
sig sjelf det samhälle, som de genom sitt split hafva söndrat.
För att nu öfvergå lill ett totalomdöme om sjelfva förslaget,
så anser jag det, enligt hvad jag förut sökt visa, utgå från en
riktig grundprincip, men i tillämpningen vara behäftadt med så
väsendtliga fel, att jag icke derlill med godt samvete kan gifva
min röst. Förslagets hufvudsakliga felaktighet, som ensam är
nog att bestämma mitt votum, består deruti, att del är ensidigt,
och åt en enda samhällsclass öfverläter en makt, som icke är
motvägd af någon annan. Och så är menniskonaturen beskaffad,
att hvarhelst ett öfvermått af makt finnes nedlagd, som således
alltjemt står på gränsen af missbruk, så skall alltid, förr eller
sednare, af ett eller annat skäl, på ett eller annat sätt, denna
gräns blifva öfverträdd och maktfullkomligheten öfvergå till maktmissbruk.
Alla länders och alla tiders historia ligger öppen, för
att bevisa sanningen häraf. Men jag hatar godtycke, förtryck och
våld, och jag hatar allt detta lika innerligt, huru som helst det
än må framträda, vare sig som nycker hos en despot, nesligt beroende
af gunstlingar och favoriter, eller som samvetslösa befallningar
hos ett tiomannaråd, som smygande mördar i löndom, eller
som decreter från ett convent, som öppet och fräckt skickar
hvarje misshaglig stämma alt tystas under guillotinen. Af hvad
slag och hvad grad maktmissbruket ock må vara, så är det i alla
fall lika farligt, lika odrägligt, och lika oförenligt med så väl
samhällets som individernas välfärd och bestämmelse. Ett frö
78
Den 28 Augusti.
till möjlighet af sådant missbruk ligger i förslaget, och detta är
motivet, hvarföre jag voterar mot detsamma.
Det återstår för mig nu den pinsamma nödvändigheten att
icke med tystnad förbigå det sätt, hvarpå man här går lill väga
vid bcdömmandet af detta förslag. Förslaget må hafva hvad fel
som helst; det har rätt att fordra anständighet i granskningen.
Men man liar här nedlåtit sig till uttryck, så låga och så smutsiga,
att redan en någorlunda kännedom om hvad man är skyldig
ett bildadt umgänges fordringar, och ännu mer lagstiflarekallets
värdighet, derifrån hurde hafva förskonat 11. o. Ad. och dess
åhörare, och som endast kunna besvaras med medömkan oell
tystnad. Andra talare hafva väl undvikit uttryck af denna art,
men deremot, förledda af den ifver, hvarmed passionen yttrar sin
mening, fällt ord, af så smädlig, förnärmande och orättvis natur
mot dem, sorn tillvägabragt förslaget, att man lika litet bort förvänta
ali få höra sådant på detta runi.
Och slutligen skulle jag vilja lägga en varning djupt på hjertat
af hvar och en, som menar väl med sitt Iand, och den är,
ali . . . sä tvista om det lilla, som åtskiljer, att man ej glömmer
det stora sorn förenar.
Härtill yttrades bifall af åtskilliga ledamöter.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig Fredr.: Då jag nn uppträder,
för ali förena mig med de Hrr, som yrka afslag ä fö
revar.
Const.Utskis betänk., anhåller jag alt få förklara, att jag
härvid hvarken ledes af förkärlek för vår ntivar. ståndsrepresentation,
och icke eller af afvoghet emot ett väl afvägdt democratiskt
elements större inrymmande i nationalrepresentationen.
Upplysningens och förmögenhetens ständigt vidgade kretsar inrymma
i hvarje Stånd nya skaror af medborgare, hos hvilka den utvecklade
sjelfsländighetskänslan klöfver politiska rättigheters garanti.
Delta kraf är rättvist; rättvist och heligt är hvarje menniskaus
anspråk på frihet, frihet lill utveckling, frihet till förädling; och
det är Statens oeftergitliga pligt att icke allenast icke genom sin
lagstiftning molveika, utan äfven befrämja denna utveckling. Likväl
måste detta obegränsade anspråk på frihet inom det materiella
lifvet inskränkas, för att kunna med andras rätt och frihet sammanslå.
Detta är grundvillkoret, är ett conditio sine qua non
för hvarje samhälles möjlighet och bestånd; och är det, om ej
underkännandet af, dock det högst lösliga iaktgifvandet pä denna
princip, som jag mest klandrar i förevar, betänk.
Förslagets grundval är allmänna val. Jag underkänner icke
fulleligen denna princip. 1 Staters barndom, då olikhet i intressen
ännu icke hunnit blifva utbildad, samt i de smärre Stater,
der enahanda likstämmighet kan äga rum, anser jag den tvertom
lill viss grad naturenlig; äfven der måste dock kanhända raodificationer
äga rum. Allmänna valens grundprincip är jemlikhet,
denna vanmäktiga dröm, vanmäktig, emedan då skapelsens Herre
hos menniskorna nedlagt olika gäfvor och olika krafter, olika verkningar
äfven i evighet skola visa sig.
Den 28 A u^usti.
79
Men jag Icmnar dessa allmänna betraktelser, för att öfvergå
lill de allmänna valens lämplighet i vårt land. I delta land, med
sina mångfaldigt splittrade intressen, sina mångfaldigt olikartade
förhållanden, anser jag dessa val skadliga, innebärande orättvisa
och förtryck. Man har lill stöd för deni framställt personlighetsprincipen.
I samhällslära, i statsbildning ogillar jag denna absoluta
princip. Slaten med sitt höga mål, menniskans utveckling,
kan och får ej ledas af massans passioner och dagens fördomar;
hon bör oell mäste till sitt stöd inkalla det lugna förstånd, som,
Iryggande allas rätt, bevakande äfven minoritetens intressen, befrämjar
hvarje samhällsfraclions ostörda utveckling. Vidare har raan för
de allmänna valen åberopat den medborgerlighet, som, enligt försvararnes
åsigt, derutur skulle uppstå, och som, lösslitande sig frän
alla personliga intressen, skulle i en enda fosterländsk anda sammangjuta
hela nationen. Drömmen är vacker, men i mina ögon
endast en dröm. Lemnande åsido rimligheten af, att massan af
en nation skulle inse den djupa sanning, att intet intresse i landet
kan skadas, ulan alt dess lidande återverkar på det hela, vill
jag nu endast betrakta möjligheten af att hilda en så högt upplyst,
sä djupt fosterländsk församling. Man erinre sig här, att,
såsom Professor Thomander i sin reservation emot förevar, hetänk.
anmärkt, ingen är medborgare i allmänhet. Genom uppfostran,
vanor och samhällsställning har hvar och en från barndomen insupit
egna äsigter och fördomar, hvilka mannaåldern vanligen mer
och mer utvecklar och stärker. Hvar framstår den man, sorn
mäklar, lösslitande sig från alla sina förflutna dagars förkärlek och
äsigter, i sitt snille uppfatta hvarje samhällsintresses ställning och
behof och fördomsfritt pröfva och jemka deras behofver och önskningar?
Och dock har han dä först fullständigt löst det uppdrag,
allmänna valen honom pålagt; ty sakföraren mäste äga sakkännedom
och domaren oväld. Jag tror icke på möjligheten af ett
sådant menskligt snille, en sådan mensklig dygd. Och då en enda
sådan man svårligen kan framstå; huru vill man dä begära en
hel församling af sådana? Huru begära alt massan af en nation,
oupplyst och passionfull, som massor alltid varit och säkerligen
alltid skola förblifva, huru begära, säger jag, att denna massa,
djupt kännande, djupt vördande andras rätt, skulle förmå att nedtysta
sine passioner och uppoffra något af egna intressen?
En annan fara för Staten framkalla äfven dessa allmänna val; det
är corruptionens, såväl i politiskt som moraliskt hänseende förnedrande
gift. Den ärelystne folkledaren, upptändande massans passioner,
förespeglande henne de fördelar, han ät henne vill bereda, skall
lätt förstå att till sig draga dess sympathier, vinna dess förtroende,
och jag fruktar den dag, då sädane män, med enskilda afsigter
dolda bakom deras falska nät, skulle framträda och styra vära
kammare.
A en annan sida skulle de minoriteter, som genom den indirecta
principen ännu mer förstoras, och hvilka i vallagen beröfvas
rättighet alt sjelf genom egna ombud bevaka sina rättigheter
och föra dess talan, söka att genom all möjlig inverkan på majo
-
so
Den 28 Augusti.
ritetens beslut förskaffa sig det skydd, som lagen dom förnekat;
man må för sådana försök stadga aldrig så stränga straff. L)ä intressena
äro spända, skola de vela att kringgå lagarne och undvika
straffen; och är då den vallag väl beräknad, som snart sagdt
tvingar till lagbrott?
Dä jag sålunda framställt de bufvudsakliga betänkligheter, jag
hyser emot allmänna valens princip, anser jag mig böra tillägga,
att, enligt min tanka, representationen kan upprättas pä en rällsenligare
och rättvisare grund. Denna finnér jag i classval.' När
summan af de enskildas välstånd otvifvelaktig! utgör Statens; när
ingen del af statskroppen kan lida, utan att delta lidande återverkar
(iå det hela; så är det Statens egen fördel, att ät hvarje särskildt
intresse lemna röst, erbjuda skydd. Genom classval och,
jag tror det, endast genom dessa, kunna de minoriteter, som vid
allmänna valen, af för dem främmande elementer skulle förqväfvas,
förenande sig med andra i interresse och åsigter med dem likartade,
kunna aktningsbjudande framstå, och ät sig förvärfva detta
skydd. Uppförd pä denna grund, skall representationen aldrig sakna
den upplysning och den sakkännedom, som för samhällets jemna
och lugna utveckling äro nödvändiga; hvarje verkligt intresse
skulle der kunna framställa sina önskningar och åsigter. Och är
representationen väl afvägd, så skall intet enda intresse med egoistisk
despotism kunna beherrska de öfriga. Man har mot denna
princip framställt svårigheten att rättvist afväga de olika classerna.
Jag medgifver denna svårighet; men för det ali full rättvisa
svårligen kan åstadkommas, skall all rättvisa derföre förkastas?
Minoriteter skola alltid finnas, och delta onda vidlåder hvarje representationsform,
men det framstår dock vida mindre vid classvalen
än vid de allmänna. I en representation, byggd på de förra,
skulle dock alla de hufvudsakligaste af värt lands intressen,
såsom jordbruk, bergsbruk, religion, bildning, handel och näringar
etc. äga sina ombud, då deremot uti det förevar, förslaget ett
enda intresse beherrska!' de öfriga; ty de 30 röster, som äro städerna
medgifna, betyda intet, emot det andras öfvervägande majoritet.
Jag skall icke längre trötta R. o. Ad:s uppmärksamhet. Jag
skall icke ingå i pröfning af den valprincip, Const.Utsk uppgjort,
utan afseende på flera af dess ledamöters önskningar, och med underkännande
af de utaf Gr. Spens föreslagna utvägar, till erhållande
af direcla val. Jag skall icke eller ingå i granskning af
den andra kammare, Utsk. föreslagit, hvilken svårligen torde uthärda
någon allvarsam pröfning. Jag vill icke eller orda om den
förmögeuhetscensus, förslaget innehåller. Mycket är derom sagdt, och
dess orättvisa är, efter milt omdöme, fulleligen bevisad. Ett enda vill
jag dock tillägga, nemi., att förslaget tyckes hafva förbisett, icke allenast
de förmögues rätt, utan äfven de många, som medelbarligen eller
omedelbarligen af dem hafva sitt uppehälle, tyckes hafva förbisett, att,
derest en ensidig lagstiftning undergräfver dessas bestånd, hela landsträckor,
åtminstone hela bergslager, låta gå sin undergång till mötes.
Annu en sak måste jag vidröra. R. o. Ad. har vid föreg:de
riksdag förklarat, att dess sjelfskrifvenhet ej skulle lägga hinder i
vägen
Den 28 Augusti.
8t
vägen för en efter nutidens anda lämpad representationreform.
K. o. Ad. har deruti handlat ädelt och fosterländskt, men R. o. Ad.
skall dock alltid ihågkomma, att det dyrbaraste arf förfädrens förtjenster
och fäderneslandets tacksamhet leinnat oss, är rättigheten att värna
vårt fosterland ; och förr än vi åt en trygg framtid kunna öfverlemna
detsamma, förr skall icke eller Ii. o. Ad. afsäga sin höga rätt.
Hr Ehrenhoff, Gust. Herman, anförde skriftligen:
Den mängd af konstgrepp, som framtvingat det till afgörande
nu föredragne förslag till representationens ombildning, samt
den revolutionära andan deri, göra till en pligt för hvarje representant,
som önskar att se sitt fädernesland oberoende och lugnt,
att högt yttra sitt ogillande öfver de män, som uti nationens sköte
nedlagt ett sådant frö till splittring och partiyra, och innan
jag afgifver min röst till förkastelse, sä anhåller jag att i korthet
fä redogöra för mina tankar i ämnet.
Enhet och kraft åro hufvuddragen uti hvarje duglig Styrelse,
och för att vinna denna enhet i Styrelsen hafva vi en Konung,
och för att gifva kraft deråt, hafva vi fått lagar, som göra Konungen
oberoende af dagens mänghöfdade ambitioner. Det är således
dessa lagar och denna Konungamakt vi mäste upprätthålla
och, vid ett anfall som detta, försvara. Denna dyrbara pligt åligger
i främsta rummet R. o. Ad. Åsidosätta vi den, så hafva vi
frångått vår bestämmelse och sjelfve uttalat vår dom.
Enhet och styrka måste vi gifva Styrelsen; men huru blefve
detta möjligt, om representationen vore sammansatt genom allmänna
val? Skulle icke hvarje uthungrad eller ärelysten partigängare,
hvar och en i sin vrå af landet, genom smicker eller
corruption, söka inträde i riksförsamlingen, för att sedan tillfredsställa
deras eget begär efter makt eller vinning; ty alla tiders erfarenhet
och vår egen historia besanna, att under mängdens styrelse
bar utländskt guld bland folkets hjeltar hvarken saknats
eller blifvit försmådt.
Allmänna bildningen och det sunda förnuftet hos folket, säger
man äro en säker borgen för dess oberoende vid val af representanter.
Behöfver jag väl återföra eder, mine Hrr, till förflutna
årets tilldragelser, då man med begärlighet omfatlade Guds
utskickade på ,jorden i en pigas person, eller sjelfva Frälsaren i en
usel dräng. Är detta sundt förnuft? Är denna bildning sådan,
att den qvalificerar massan af nationen till politiska bestyr? Efter
min tanka är det oförenligt med ett rent fosterländskt sinne att,
med dylika händelser för ögonen, vilja påtvinga fäderneslandet sådana
institutioner, med hvilka intet land varit lyckligt, och genom
hvilka hvarje bedragare i samhället får en större lättnad alt tillnarra
sig ett inflytande, som skall göra ali Styrelse omöjlig.
Visserligen har jag hört sägas, alt pä allmänna val böra alla
folkförsamlingar vara byggda, om de skola äga folkets förtroende
och sympathier. Om denna förutsättning är välgrundad, så äro
folkets sympathier föga afundsvärda; ty en profbit pä oberoendet
2 II. 11
82
Den 28 Augusti.
lios en sammansättning genom val hafva vi oss nära, och är det
väl mänga år förflutna, sedan man såg uppviglare från gatan intränga
i en sådan församling och leda heslnten? Och många elinor
blefvo upplästa af tjenstemännen, emedan stylén var obekant
för sjelfva talaren. Hafva dessa skandaler upphört? Jag frågar
deni, som haft nog oblyghet att förklara dessa män såsom de
ende sjelfsländige representanter af Svenska folkel? Jag frågar dem
af della Stånd, sorn i sina tidningsblad utfarit i skymfliga tillmålen
mot Riddarhuset, om det icke är sant, att alla lider och alla
Samhällen hafva haft deras vanbörding, som för penningar eller
folkgunst sålt de sinas ära, och om icke till vår lids convenlionsmynt
äfven hörer prenumerationssedlar? ....
Härvid afbröts anförandet af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, med
hemställan till Hr Ehrenhoff, om han icke gick utom ämnet; hvarefter
Hr Ehrenhoff fortfor att uppläsa följande:
Att en constitutionel Konungamakt icke kan bestå i bredd
med en representation, som icke äger ett återhållande element,
ser man snart sagdt i hvarje sida af historien, — och hvar finnes
ett sådant element i det nya förslaget? — Det behöfs ej, säger
mången, ty har Regenten fullt förtroende för folket och kastar sig
i dess armar, så skall allt gå bra. En vacker tanke i sanning,
men föga tillämplig i våra dagar; ty så länge en lidningsskrifvare
af obepröfvad redlighet har folkets öra, är denna lyckliga tid
icke inne. Eller vill man kanske, att Konungen, i bredd med
tidshjellarne, skall, genom smicker ät dagens opinioner, söka en
ephemerisk hyllning? Nej, mine Hrr, sådane smygvägar äro värdige
endast dagens krypskyttar; ty rätt och sanning är kungsvägen
till Svenska folkets kärlek.
Hade jag icke i sjelfva saken fattat en öfvertygelse, så hade
jag måhända, lika med många andra, låtit hänföra mig af den
målning öfver de gyldene dagar, som med den nya representationen
skulle uppblomstra öfver Sverige; men i bakgrunden ligga
smädelscn och lögnen, och hvad ärligt menande med mitt fäderneslands
väl kan jag väl vänta af dessa foster af Aftonbladslitteraluren?
Har icke, med få undantag, i hvarje rad, som talats eller
skrifvits till beröm för detta förslag, varit inflätad en smädelse
eller osanning mot en af hela Europa aktad Monark? Och likväl
har Sverige stora förbindelser lill denne Konung. Ett sådant
uppförande hos dem, sorn säga sig föra folkets talan, mäste draga
i tvifvel renheten i afsigterna; och detta tvifvel blifver visshet,
då man besinnar, alt R. o. Ad., ett af Konungamaktens starkaste
stöd, varit offer för samma taktik. Häraf synes det klart,
alt man vill bortnöta den vördnad Svea folk alltid hyst för dess
Konung, för att vänja det vid att styras en Konung förutan; ty,
J män af det liberala yrket! J viljen på pöbelns axlar triumfera
öfver det fallna Konungadömet
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, afbröt talaren ånyo, med förklarande,
att H. Ex. ansåg sig böra ännu en gång hemställa, om icke
Den 28 Augusti.
83
det nu anförda utgjorde en recension af lidningarne, som icke
tillhörde öfverläggningen om det förevar, representationsförändringsförslaget.
Många röster hördes häruti instämma, hvarefter Hr Ehrenhoff
åter uppropades och fortsatte sitt anförande, med uppläsning
af följande:
Det är en bedröflig sanning, att nationerna aldrig i det förflutna
taga en ledning för det kommande, och kunde de, som
yra i den häftiga nyhetsfebern, väl tåla vid att brännas af ”en
liten lids anarki”, endast den ”botade sig sjelf’; men, mine Hrr,
Sveriges politiska läge är sådant, att vi kunna hemta varning utur
ett annat lands historia — och hvem botade anarkien i deltaland?
Att Sverige, lika med andra länder, har behof af förbättringar
i alla grenar och äfven i dess representation, kan icke bestridas;
men alt denna sednare är så ohjelpligt usel, alt hon måste
belt och hållet omskapas, är ännu obevisl; ty uti smädelse
och skrik ligga inga bevis, äfven om man derigenom lyckats bilda
en så kallad opinion. Sådane opinionsyttringar, utan andra
skäl för sig än blotta viljan, bör lagstiftaren icke lyssna till, äfven
om de äro aldrig så långt utsträckta; ty svaghet hos makten
är ett säkert steg till upplösning, och svaghet vore det, ja! en
oförlåtlig svaghet, att dagtinga med en opinerande hop, öfver hvars
omdöme några revolutionära tidningar tagit ledningen.
Svenska folket, öfverlemnadt åt sig sjelf, är måhända det Tedligaste
och mest sansade, men lika med andra nationer delar det
begäret att lyssna till uppviglares ord, och ju kraftigare desse slå
handen på hjertat, för att bedyra deras egen ärlighet, och ju fräc
kare
de angripa andras heder, desto säkrare äro de alt vinna
förtroende. Denna enfald är vårt slägtes arf från skapelsen, och
vidhänger hvar och en i den män han står tillbaka i bildning.
En klok lagstiftare bör alltså se till, att, vid medgifvande af rätt
till politiska värf, gränsen för ett moraliskt oberoende så litet sorn
möjligt måtte öfverskridas. Inom denna gräns har man icke aktat
nödigt att ställa den nya representationen, eller rättare, det
öfverensslämde ej med de liberala speculationerna att fä en sjelfständig
folkförsamling; ty då vore demagogernas tid ute. Men
deremot, om detta förslag blefve antaget, sä skulle, som jag förut
nämnt, intriger och corruption, äfven inom Sverige, stiga till sin
höjd, och för att uträtta något, så måste llegentcn begagna samma
låga utvägar, samt berodde det då pä den, som bäst förstode
att lura sitt folk, att. styra landet.
Vådan för Sveriges politiska sjelfständighet, af att för vidt
utsträcka inflytandet hos folkledarne, har jag redan antydt, och
är en sådan fara allt för nära, för alt jag icke skulle göra en påminnelse
om den välkända politik, som tillegnar sig sådane ledare,
för att, genom deras uppviglingar till oordning, öppna vägen för
utländsk ärelystnad.
Särskildt vänder jag mig till de Hrr och män, som, i öfvertygclscn
om det nya förslagets förträfflighet, gifvit styrka ät vår
Den 2 8 Augusti.
tids politiska vikingar; jag beder dem noga besinna, att fältet, en
gång vnnnet, blir redlighetens graf, ty mensklighelens historia bevittnar,
att öfvermaklen oftast legat bos den illasinnande, emedan
hans verksamhet är större, och hans val af medel begränsas ej
af en tillbakabällande rättskänsla.
Mine Hrr! Sveriges Adel representerar Sveriges minnen, och
med dess store Konungars bedrifter äro edia namn införlifvade.
Det stöd, J städse varit för Carlar oell Gustafve!-, viljen J väl ej
undandraga Oscars Thron? — Min pligt känner jag, och så länge
min stämma ljuder på detta rum, sä strider jag för Konungamaktens
helgd, blifver jag än ”den siste”.
Ett eller annat bravorop hördes efter detta anförande;
Gr. Horn, Claes Fredr.: En ledamot af detta Stånd, som
för mer än 20 år tillbaka yttrat sin önskan om förbättring af
Sveriges representationssätt, må det förlåtas, om han vid detta tillfälle
ber att fä upptaga II. o. Ad:s tid, för att gifva tillkänna sina
motiver för det beslut, han i denna vigliga fråga och vid delta
tillfälle kommer att fatta.
Gr. Horn uppläste derefter följande:
Del redan engång af R. o. Ad. jemte tvenne andra RiksSt.
förkastade förslag till Svenska nationalrepresentationens ombildning
har visserligen icke vunnit i antaglighet genom den bearbetning
af opinionen derför, som ägt rum. Snarare skulle jag tro, att
den stormlöpning mot Statens grundvalar, som fortgår omkring oss
med ohejdad fart, har, om möjligt, ännu mera rotfast a t R. o.
Ad:s känsla af dess bestämmelse, alt vara det gamla Svenska Konungadömels
samt den medborgerliga frihetens stöd och försvar.
Emedlertid är det en bedröflig sanning, att en önskad och
nyttig förändring uti vår oformliga representation blifvit ansenligen
fördröjd af dem, som förklarat sig vara reformens egentliga
bedrifvare, dä de obetänksamt infört densamma pä revolutionens
gebict.
Våra grundlagar medgifva ett nndanrödjande af dess brister;
men ingalunda har lagstiftarens mening varit, att hela statsförfattningen
skulle kunna omhvälfvas. Ett sådant legaliserande af
en fortgående revolution förnekar begreppet om parlamentarisk
lagstiftning; och vår Reg.F., egen äfven i medgifvande af grundlagarnes
förändring, antyder likväl, att densamma endast angår lagbestämmelser,
högst nödiga, nyttiga och verkställbara förbättringar,
eller förklaring. Man må nu härtill med allt skäl räkna frågor,
om sättet för nationalrepresentationens utöfning, så är detta något
helt annat, än tillintetgörelsen af någondera statsmakten. R.
St. hafva lika liten rättighet att upphäfva sin egen myndighet,
som Konungens, och likväl är det till detta mål man syftar, då
den, från det ärftliga statselementet skilde monarken lemnäs ensam
med ett vanmäktigt veto mot hela tryckningen af den crassa
democratiens öfvervälde, hvilket blifvit både Konungen och riksförsamlingen
beredt uti den föreslagne vallagens 1 och 2 §§•
Det måste vara öfverflödigt att inom denna upplysta försam
-
Den 28 Augusti.
85
ling företaga en analys af förslaget; dess brister äro tillräckligt
och flerfaldigt ådagalagde, ja, äfven medgifne af de samfällde eller
allmänna valens anhängare. Likväl har man med förundran
förnummit, att flere röster skola lemnäs för antagandet, endast
derföre att förslagets fall med visshet förutses; dervid man önskar
att minoriteten mätte uttrycka ett gillande af den allmänna valprincipen.
Vore jag äfven en anhängare till densamma, jag skulle
dock icke tillåta mig detta spel med opinion, som måste inom
landet underhålla förvillelsen hos folket och kunna tydas såsom
ett undfallande för en mäktig ligas inverkan, samt utom landet
äfventyra Svenska Adelns anseende, såsom affällig från sin bestämmelse
och till oförlåtlig grad okunnig om håde stats- och
folkrätt. Månne R. o. Ad. skall underkastas detta misskännande
omdöme, genom dagens betydelsefulla förhandling? Jag tror det
ej. Hvad Sverges Adel tillförene gjort för Statens upprätthållande,
skall icke gå förloradt för samtid och eftertid. Detta Stånd
skall ej tillåta, att den constilutionella friheten dukar under för
en ultra liberal factions öfverdåd, och för ett sådant må man väl
rättvist benämna det radikala sträfvande till djupet af en allrådande
deraocrati. Beklagligtvis räknar denna liga alltför många
sjelfförvillelsens offer, som medvetslöst slutit sig till demagogerna,
kanske ännu känslolösa för det ok, som de draga, eller ock saknande
mod alt afskudda detsamma. Men det är R. o. Ad. värdigt
ali med öfverseende ädelmod möta dessa motståndare tillden
lagbundna friheten och rycka dem jemte nationen undan det välde,
som hotande höjer sin jernspira öfver Svea land. Jag menar
folksuveräniteten, det grymmaste af allt tyranni, ifrån den lid, då
Aristides förvistes i landsflygt, derföre alt han på grund af sin
höga dygd kallades den rättrådige, intill våra dagar, som sett democralien
dränkt i dess egna blodströmmar; och likväl är det till
della djup af elände, som det nu omtvistade förslaget kan föra
Svenska folket, då democralien, ifrån att vara Statens lifsprincip,
i sin öfvermakt förvandlas till en all statsorganism förstörande
kraft, och anarkien slutligen påkallar enväldets skyddsvärn. Sjelfva
partiets sakförare bäfva tillbaka för denna tanke; men de hafva
en expedient till hands, den nemi. att förkasta detta förslag, sedan
det först blifvit antaget. Så skulle, genom en förhöjd census,
både val- och representationsrätten tagas från den största delen
af BondeSt., för att möjligen blifva af med äfventyrarna ur alla
classer; men som det icke är sagdt att detta lyckas med uppoffringen
af BondeSt., så torde försöket blifva lika fruktlöst som vådligt.
Med sådane förespeglingar djerfves man likväl trotsa den
upplysta minoriteten, under det man gäckas med bedragne frihetsvänner
och alltjemnt värfvar anhängare bland den förvillade
hopen. De sky icke äfven, de välvillige folkledarna, försöket alt,
i den vanliga cirkelgången mellan anarki och despotism, efter allmän
förstörelse, slutligen återkomma till en lagbunden frihet. Med
denna föreställning kunna väl några republikaner tillfredsställas;
men säkerligen äro dessa de mest bedragne. Också vore det endast
spelet af en politisk fribytarerole, alt påyrka republiken,
86
Den 28 Augusti.
hvilket en af partiels organer, här inom detta rum, af aktning för
R. o. Ad:s urskilning, benämnt en galenskap, ehuru han, af undseende
för sitt parti, skyndade att göra denna bekännelse villkorlig.
Hvad som mera allmänt torde hafva bidragit att skaffa anhängare
till förslaget om R. St:s förgörande, är den önskan, att
derigenom komma till en närmare förening med Norrige. Härtill
sträfva synbarligen de patrioter, som tro på ändamålsenligheten
af ett Konungadömes republikaniserande, i likhet med Norriges
institutioner; en förvillelse beklagansvärd och betänklig, emedan
den utgår från aktningsbjudande motiver. Denna opinionsfraction
erkänner monarkien af grundsats eller af böjelse, men
gör sig icke redo för, om Norrska republikens Chef, omstrålad af
Konungsliga emblemer, utöfvar någon verklig Konungamakt, i
saknad af dess attributer, det absoluta veto, med rättighet att appellera
lill folket medelst nya Stortingsval.
Norriges statsförfattning, den mest democratiska som finnes,
utgör visst icke något Konungadöme, derunder folket kan åtnjuta
ett säkert skydd mot en på hasarden ankommande Stortingsmajoritet,
hvilken genom valsättet lemnar inga garantier för competancen
af dess enväldiga lagstiftningsrätt. Det var en möjlighet
alt under de omständigheter, som frigjorde Norrige, i denna nyskapade
Stat, utan elementer för en constitutionel monarki, införa
en statsform, byggd på Franska revolutionens grundsatser; men
att i ett land, der monarkiskt fria institutioner, vanor och bruk
af ålder funnits i full verksamhet, på en gång underkänna detas
tillvarelse, torde kunna anses som ett helgerån, hvilket icke ostraffadt
aflöper. Ett närmare unionelt förhållande till Norrige kan
således icke på denna väg ernås, utan att Sverige ställer sig utom
Europeisk statsrätt och med detsamma äfventyrar Skandinaviens
sjelfständighet; hvilken våda Norriges statsmän säkerligen inse, då
från deras sida icke utgår någon önskan om Sveriges förgripande
på dess egen nationalitet.
Till bevekelsegrunderna för det hvilande förslagets antagande,
räknas en allmän opinion om den närvarande ståndsrepresentationens
oduglighet. Dess olyckliga inverkningar på samhället kan
icke eller nekas, hvarföre dess förändrade skick högeligen och rättvist
påyrkas. Det är likväl ett villkor för denna, som för all statsreform,
hvilken i sig sjelf kan anses för ett nödvändigt ondt — ty
uti lossandet af samhällsbanden ligger aldrig något godt —altman
dervid gör sig väl reda för hvad som icke kan förbättras, utan
måste förkastas. Låtom oss derföre tillse hvad som egentligen
lägges den Svenska riksdagen till last. Det måtte vara dess olämpligt
tunga och fruktlösa arbete på 4 särskilda rum; dess uteslutande
af betydande medborgareclasser och i vissa fall svårigheten,
genom valsättet, alt finna dugliga riksdagsmän. Dessa brister äro
större än de äro svåra att afhjelpa, allenast man allvarligen vill
medlen. Det ensidiga ståndsarbetet, men icke den mångsidiga
sammansättningen af Ständer kan rättvisligen klandras. Mångsidigheten
hos en nationalrepresentation är dess förnämsta dygd,
och den vinnes säkrast genom classfördclningen, hvilken, bättre ku
Den 28 Augusti:
87
alla andra restrictioner uti folkets lagstiftning i massa, ger garantier
för de olika samhällsintressenas representerande, dä genom classval
det icke kan blifva en möjlighet att från representation utestänga
bildningen och de högre statsmannakunskaperne; likasom att alla
yrken och öfrige samhällsförhållanden aldrig komma att sakna representanter,
för så vida med Stånden införlifvas allt hvad derutom
finnes qvalificeradt att deltaga i valen, hvilken rättighet endast
i följd af classfördelningen ulan våda kan utsträckas till det
längsta. Vi hafva derföre intet behof af ståndsfördelningens förkastande
såsom en bestående grund förvår samhällsbyggnad; men
riksdagens utseende och arbetssätt, sjelfva riksdagsformation, tarfvar
en oundviklig förändring. Denna öfvertygelse uttryckte R. o. Ad.
under sista riksdag, genom det vackra föredöme att erbjuda offret
af dess sjelfskrifna riksdagsmannarätt, såsom den för närvar,
utöfvas, på det hindret för en nyttig reform måtte undanrödjas;
men ingalunda kunde Svenska Adeln medgifva, att dess historiskt
och politiskt vigliga, samt för den conslitulionella monarkiens ärftlighctsprincip
oumbärliga element skulle från nationalrepresentation
utgå. Man må säga hvad man vill om denna Adelns concession,
så innebar den endast en villkorlig eftergift för den nya
tidens fordringar att mäta sin styrka med den gamla. Det var
nödigt att vela om reformen kunde betjena sig af offret, och det
skall lända R. o. Ad:s förutseende till heder, att den vågade lemna
sin existens på spel i radikalismens händer, för att återvinna
densamma åt fäderneslandet med stadgadt anseende. Det var nödigt
att medgifva experimentet, på det man en gång måtte klart
inse den radikala reformens ringa halt, och alt ögonskenligen förvissa
sig om democratiens sträfvande till ett helt annat mål, än
den conslitulionella monarkiens befästande.
Jag röstar mot förslaget.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph, uppläste
ett så lydande anförande:
Det torde icke tillhöra oss nu att punkt från punkt genomgå
nu föredragna förslag. De, hvilka intressera sig för fosterlandets
väl, lära både haft tid och vilja nog att redan undersöka
detta förslags halt och deröfver fatta sin öfvertygelse, en öfvertygelse,
som aldrig kan vara Ögonblickets barn. Nu är frågan icke
om theorier, utan om handling och beslut, och det är med afseende
på detta beslut, som jag har begärt ordet.
Mina Hrr! Utgjordes denna Höglofl. församling blott af samma
ledamöter, af hvilka den bestod vid sista riksdag, skulle jag
endast såsom Benjamin Constant uti Franska deputerade kammaren
velat yttra: ”La parole, la parole a perdu son pouvoir dans
ce chambre lä”, och inom mig dölja min sorg öfver fäderneslandets
olycka. Ty en del vänner till den öfvertygelse, till hvilken
jag är slolt öfver att kunna bekänna mig, hafva utan fläck pä sitt
offentliga lif slutat det; de hafva blifvit följda lill sitt hvilorum
under sina medborgares tårar öfver deras förtidiga graf. Men
lyckliga de: de sago icke sin öfvertygelse om fosterlandskärlek och
#8
Dea 28 Augusti.
fosterlandets väl förtrampad; de lingö, såsom Frankrikes Kejsare
gjorde, visa, att de kunde dö, men gåfvo sig aldrig; de sluppo att
känna smärta öfver sina vänners svaghet, att ej nyttja hårdare
uttryck. Sofve de i ro; de hafva blifvit jordfästade af alla redliga
medborgares välsignelser. En del vänner till denna öfvertygelse
hafva jordfästat densamma.
Men jag ser här en mångdubblad församling af andra ledamöter,
till större delen unga män, hvilka jag är öfvertygad, såsom
all ungdom, hafva hjerta i bröstet för fäderneslandets väl
och icke äro slafvar under egna intressen. Det är till dem jag
vågar ställa mina ord, fullt förvissad, att de med all värma omfattat
fäderneslandets sak och inse denna dagens heliga vigt, den
betydelsefullaste uti vår historia.
Kastom en blick genom denna historia, och J skolén finna :
1809 var den tidpunkt, sorn, rätt begagnad, hade kunnat återgifva
oss Svenskar allt hvad 1709 förlorades. Men för en lumpen
äregirighet och för en factions egennyttiga sjelfviskhet gafs
fäderneslandets väl lill spillo. Vi hade kunnat gatt ett sekel framåt;
vi kasfades två århundraden tillbaka.
I dag 1844 lemnäs oss ånyo ett tillfälle, som, rätt begagnadt,
skall sätta oss i stånd att till någon del ersätta hvad 1S09 försummades,
till att återvinna, om icke allt, som förlorades 1709,
åtminstone allt, som förlorades för ungefär ett sekel sedan, eller
vår politiska sjelfständighet. Nu är ånyo lidpunkten inne att gå
ett sekel framåt; försummas den, skola vi ånyo gå tillbaka; skola
vi till och med förlora vår inre sjelfständighet och återkastas
till samma förhållanden, som de, hvilka ägde rum från ungefär
ett sekel sedan, ända till 1772.
Mina Hrr! Gifven akt på ställningen. Antages ej det nu till
pröfning företagna representationsförslaget, blir representationen af
partisinnet snart försatt uti overksamhet; långt har det redan
hunnit.
Jag vill förbigå de menliga inverkningar, i afseende på vårt yttre
statsförhållande, som detta förslags förkastande skall för oss medföra.
Jag vill blott nämna. Då våra representanter vid sista riksdag
framlade det nu till afgörande företagna förslag, uppträdde de inför
folken med en betydelsefull proclamalion, att nemi. Svenska folket
tog uti sitt skydd och ville begagna sig af folkens, af vår lids tyranner
så mycket våldförda, men heliga rätt att sjelfva besluta
om, och efter tidens kraf ändra sina samhällsinrättningar. Iakttaga
vi nu icke den värdighet, hvilken anstår ett folk, som från det
förflutna har så mycken storhet att bevara, som det Svenska, och
lättsinnigt och fegt återtaga denna proclamalion; så skola vi i folkens
ögon sjelfva lika så mycket hafva tillintetgjort oss, i afseende
på våra inre förhållanden, som en af vära styrande förd ofosterländsk
politik förintat, oss i afseende pä vära yttre. Jag anser
derföre, med anledn. af hvad jag nu i korthet yttrat och vid förra
riksdagen framlade, antagandet af det nu förelagda representationsförslaget
vara fäderneslandets endaste räddning, och mina medbo
r
-
Ben 28 Å u gust i.
89
borgares högsta önskan, och bereda liela nordens sällhet, och ovillkot
ligt föreskrifvet, om vi vilja bibehålla värt forna anseende ibland
folken; jag röstar derför och önskar att enhvar af eder och våra
Medständer ville låta fosterlandets väl och fosterlandskärleken gälla
framför allt annat.
Jag tror mig böra vara öfvertygad, att pluraliteten af Svenska
11. o. Ad. kan af förnuftet och den egna hederskänslan öfverlygas
om sin skyldighet att lyssna till fäderneslandets röst och
vilja dess väl; det behöfver icke såsom Frankrikes aristocrati
tvingas till denna öfvertygelse genom våldet. Svenskens nationalkarakter
är en storhet af sjelfuppoffring, fosterlandskärlek och ädelhet;
hvarföre skulle den saknas hos Sveriges 11. o. Ad.? Mine
tirri haadlen fosterländskt och storsinnadt uti dag, och det skall
blifva den ärofullaste dag uti edert Stånds historia, om också
den sista.
Så har jag uppfattat vår pligt, så har jag uppfattat meningen
med de företräden, som åt våra förfäder lemnats, på så sätt
liar jag trott oss rättast och ärofullast följa deras exempel. Besinnen
eder, mina Hrr! Fäderneslandets väl hvi/ar väl icke uti
edra händer, men dess olycka öfver edro hufvuden. Handlom
fosterländskt! Fäderneslandet skall väl icke belöna, men häfden
dömma oss.
Min öfvertygelse om vigten af antagandet af detta nu föredragna
förslag för fäderneslandets väl, och män kärlek till mitt
fädernesland, gör att jag icke utan djupaste smärta vågar tänka på
utgången af våra öfverläggningar, då jag, seende för mig mina
mäktiga motståndare, mäste befara, alt de glada förhoppningar om
fäderneslandets räddning undan det tre sekler gamla slåndsförtrycket,
vi och hela nationen vid sisla riksdag gjorde oss, då detta
förslag blef hvilande, att dessa förhoppningar, säger jag, komma
att försvinna för den sorgliga öfvertygelse!!, alt en del af detta
Stånd och af våra Medständer ej kan finna sig uti, att föredraga
fäderneslandets väl framför egna intressen. Men jag måste lindra
min smärta med öfverlygelsen, att jag har gjort min pligt, a;t
jag ej mera kunnat uträtta, då mina medborgare ej lemnat mig
större förtroende, och såsom hvarje annan, besegrad uti strid för
en rättvis och fosterländsk sak, söka min tröst deruti, att det goda
dock en gång skall segra och att mina motståndare, som i dag
äro mäktigare och större än jag, emedan de segra, kanske äro
mindre, dä vi skola mötas inför häfdernas allhärjarting. Fäder
nesiandets vänner fä nu, såsom uti Konung Gustafs tid, taga till
valspråk, ”Gud och Sveriges allmoge”, tvenne beskyddare, som ännu
icke någon af Sveriges fiender kunnat besegra.
Jag har yttrat min öfvertygelse; med den är jag glad att
alltid kunna lefva, och för den skulle jag vara glad att kunna dö.
Skulle den af en del af Ridderskapet ock icke delas, sä får jag
åtminstone för min del begära propos. lill bifall pä det nu föredragna
förslaget lill representationens ombildning, och om denna
propos. skulle af Hr Landtm, uppfattas vara med nej besva2
11. 12
Den 28 A u g u s ti.
råd, begär jag votering och att contrapropos. matte blifva, ”villner
nej, beslutar 11. o. Ad., att förslaget, med stöd af 81 § Reg.F.,
skall hvila till nästa riksdag, och inbjuder Medständerna att instämma
i samma beslut.”
Jag bar slutat; jag vill blott ett ögonblick fästa uppmärksamhet
på ett pär tirader ur Hr von Ilarlmansdorffs tal, hvilket
iner bevisar för nyttan och nödvändigheten af det nu föredragna
förslagets antagande, än allt hvad som derföre yttrats; — för alt
ej utdraga tiden med att genomgå det hela, långt såsom en half
evighet, för att visa, alt det är öfver allt dessa tirader likt. lif
von Hartmansdorff har sagt: ”att nuvar. ståndsinrältuing och representation
bör bibehållas, derföre alt den är utgången ur våra
öden, sammanvuxen med vår historia, ja, med RiksSt:n
sjelfva, vier än att de sjelf va veta det'"1 Detta sednare förhållandet
mätte åtminstone äga rum med den värde talaren sjelf; annars
är del oförklarligt, luiru lian skall kunna vidhänga denna ståndsinrältning
och denna representation och yttra, att det är derföre
att den är och varit, och att den grundar sig pä häfd; och yttra
delta, mina Hrr, pä samma gäng, som lian så högtidligt omtalar
de gamla hedniska templen. Kan han icke genom minnet af dessa
föras på den tankan, alt om vära förfäder, lika envist som han,
vidhängt sina gamla läror, så skulle vi, i stället för att vara en
Christen riksförsamling, varit en hednisk folkmängd, som endast
kunde öfverlygas med svärden. Nä väll vädjen till dem! Men jag
ber Hr von Hartmansdorff och R. o. Ad. besinna, att menskliglietens
lif är eli evigt framskridande, som ingen jcrnvilja kan återhålla;
det går framåt lika hejdlöst som liden. Jag ber honom
besinna hvad lian sagt; sjelfva hans tal kan fråga honom, huru
länge han vill vara vår lids politiska Kettil Ochristen.
Hr von Hartmansdorff slutade med: ”att 1844 års R. o. Ad.
skall rädda Sverige, och att nu är ögonblicket inne.” Jag skulle
önska den ville göra det, och det sker genom antagandet af nu
förelagda representationsförslag.
Ilr Munek af Rosenschöld började härefter uppläsa ett förslag,
sorn, under del un tilltagande sorlet, hvilket under en stor
del af uppläsningen utaf hans ofvan intagne anför.de ägt rum, ej
kumle tydligen börås, men tycktes innehålla en, med åberopad
anledn. af nu pågående discussion, framställd ny motion; i följd
hvaraf II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., efter att hafva med klubban
äskat tystnad samt afbrutit Hr Munck af Rosenschöfds framställning,
erinrade honom, att nu vore fråga om det till afgörande
föredragna förslaget lill representationens ombildning och icke något
tillfälle lemnadt att väcka nya motioner, samt att, derest det
beslut, som nu korame att fattas, gåfve anledn. till någon ny motions
väckande, en sådan motion (inge framställas efter, men icke
under donna öfverläggning.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag tror att grundlagen är
klar deruti, att inga nya ämnen må efter motionstidens slut blifva
föremål för de särskilda Ståndens öfverläggningar, med mindre
Den 28 Augusti.
(Te kunna anses härleda sig ifrån, tinder riksdagens lopp inträffade
händelser, eller redan upptagna ärenden. Jag tror derföre, att da
denna öfverläggning är en under riksdagen inträffad händelse, jag
äger rätt att väcka en fråga, sorn dermed har sammanhang, och
öfverlemna!' jag till Hr Landtm, att bedomina, om jag häruti misstager
mig eller icke.
H, Ex. Hr Gr. o. Landtm, frågade om Hr Munck af Rosenschöld
hade något mer att i saken i afseende pä representationsförslaget:
tillägga.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag har visserligen ieke något
mer att anföra om ifrågavar. grundlags-förändringsförslag,
men anser mig hafva varit berättigad att väcka den motion, jag
börjat uppläsa.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Det förundrar mig visserligen
icke, alt R. o. Ad. med en viss dålighet afbida»* slutet af
denna långsamma och vidlyftiga disenssion, deri Ståndet fått höra
för sig återupprepas sä mänga af de talesätt och satser, som na
under flere månaders lid dagligen och stundligen afhandlåts, så väl
i tidningar och tidskrifter, som i nästan hvarje enskildt samqväm.
Jag skall derföre icke länge laga R. o. Ad-.s tålamod i anspråk;
men jag anser min pligt fordra att lemna en kort redogörelse för
de skäl, hvilka bestämma mig alt rösta för det hvilande representationsförslagets
antagande.
Man har här talat så mycket om de olägenheter, hvilka antagandet
af berörde förslag skulle medföra, att det väl må tillåtas
mig att, ä andra sidan, fästa uppmärksamheten uppå de fördelar,
som man deraf bör hafva att vänta. Den första stora fördelen,
sorn vunnes, vore den, alt ett snut coustitutionelt statsskick
derigenom blefve möjligt; ty, på det sätt representationen nu är
sammansatt, anser jag verkligen detta vara omöjligt. Hela vår
sednare historia visar neni!., antingen att representationen varit
en lekboll i Styrelsens hand och med blindt royalistiskt. devouement
för benne offrat sin sjelfständighet och landets intressen, eller
ock har ett misstroende, en strid och splittring inträdt, hvilka
medfört föga mindre skadliga verkningar. I intetdera fället
har det constilutionella styrelsesättets princip kunnat förverkligas;
och äfven vid denna riksdag, då eljest mycket är förändradt, i afseende
på Styrelsens förhållande till representationen, innehar IL
M:s Regering, i följd af ståndsspHtet, en position, som för Irenne
lemnar föga, om någon, förhoppning att tillfredsställa någotdéra
partierna, d. v. s. att, under medverkan och med stöd af nnvar.
representation, kunna genomföra någon vigtigare reform, eller att
i Styrelsen uträtta något positivt gagnande.
Den andra förmånen af den föreslagna representationsreformen
blefve den, alt landet, genom allmänna eller gemensamma val,
i st. f. ståndsval, erhölle en representation, som uttryckte nationens
allmänna och gemensamma vilja, och sammanträdde, för
att göra denna vilja gällande, i st. f. att de särskilde Stånden nu
oftast haft till ögnamärke att skydda och förkofra sina enskilda
92
Den 28 Augusti.
för det allmänna oftast förderfliga stånds-, skrå- och privilegiiintressen.
Genom slåndsskillnadernes försvinnande och gemensamhet
i politiska rättigheter skulle äfven otvifvelaktig! de gemensamma
medborgareclasserna närmare lära känna oell akta hvarandra;
de skulle ömsesidigt hilda hvarandra' och intressera sig för
hvarandras lycka, samt en enighet, en common spiril derigenom
uppstå, hvilken för närvar., snart sagdt, helt oell hållet saknas.
Den tredje fördelen af reformens antagande är visserligen af
mindre politisk och moralisk vigt; men förtjenar likväl, efter mitt
förmenande, vida mer afseende, än många af de anmärknrr, sora
här blifvit mot förslaget framställda. Denna fördel är en förenkling
i betydlig män af vårt nuvar. tunga och invecklade riksdagsmachineri.
När man rätt besinnar värdet af dessa fördelar, synnerlfgast
de tvenne förstnämnde, tror jag, att de betänkligheter, som skulle
kunna emot förslaget uppkastas — och dem äfven jag till en del
medgifver vara grundade — äro relativt af sä ringa vigt, att vi
icke derföre böra helt och hållet förkasta den ifrågavar. reformen.
Åtminstone har jag icke mäktat finna de så mycket omtalta bristfälligheterna
af svårare art, än att jag föreställer mig, att, om
detta förslag nu af den ena statsmakten antogs, desamma, genom
ett från den andra statsmakten ännu vid denna rikskag utgånget
contraförslag, skulle kunna till ömsesidig belåtenhet afhjelpas. Intet
menskligt verk är fullkomligt; och då i vårt land del för stiftande
af lag erfordras begge statsmakternas pröfning och bifall,
sä kan jag ej dela deras skrupler, hvilka anse sig skyldige afstå
hvarje lagförslag, deri de finna någon enda brist. Nog af, om det
antagna nya förslaget i det bela, till hufvndgrunder och öfriga
bestämmelser, är bättre, äu det såsom renlaf odugligt befintliga ;
vinsten är ju alltid då gifven, helst när Konungen, såsom den
andra statsmakten, alltid har sig pröfningsrälten förbehållen, och
rimligtvis icke lärer sanctionera ett förslag, som H. M. skulle befinna
vådligt för både tand och folk, ja, efter hvad man påstår, för sjelfva
Konungamakten. Jag fäster visserligen icke någon uteslutande
vigt dervid, alt ett förbättradt representationssätt varder just vid
innevar. riksdag antaget; men deremot anser jag desto mer maktpåliggande,
(hvaruti jag tror att hela Svenska folket instämmer),
att det på de, i min tanka, enda sanna principer byggda förslag
till en förbättring i representationssättet, som, i följd af en snart
sagdt förvånande sakernas utveckling, en gång blifvit på representationens
bord hvilande och för sig erhållit den nästan enhälliga
meningen inom de tvenne RiksStm, hvilka den stora majoriteten af
nationen valt till sina ombud, icke mätte helt och hållet dö bort
och försvinna; och jag finner dertill icke något annat medel, än
att R. St. för sin del nu antaga detsamma. Konungen har i dag,
genom sin Regering, här öppet tillkännagifvit, det H. M. anser
den väckta frågan om en representationsförändring nu mera icke
kunna falla, och då vi, i följd af denna öppna förklaring, äro
förvissade, att H. M:s Regering, lika lifligt som reformens vänner
inom nationen, önskar en genomgripande representationsförändring,
Den 28 Augusti.
<J3
sä föreställer jag mig, att det skäligen icke kunde förvåna, än mindre
oroa någon vän af reformen, om, efter den lifliga meningsstrid,
som föregått i afseende ä det lin hvilande förslaget, Konungen,
vid en noggrann pröfning af förslaget, och derest H. M. deruti
funne sådana brister, som hindrade dess antagande, inför R.
St. framlade och utvecklade dessa bristfälligheter och, i följd deraf,
vägrade sitt omedelbara bifall till det vigliga grundlagsförslaget
i alla dess detaljer; varande H. M:s Regering sedermera i tillfälle
att ännu vid innevar. riksdag föreslå en contrapropos., deri de befintliga
bristerne voro undanröjda, och hvilken kunde grundlagsenlig!
hvila till antagande vid en snart inträffande urtima riksdag,
för beslutet hvarom endast tvä RiksSt:s bifall erfordras. Min
öfvertygelse är, att representationen endast på sådant sätt kan bespara
Regeringen det stora obehaget, att i denna ömtåliga fråga
taga initiativet. Ständerne hade dä från sin sida uttalat de grundan
t ser för en representationsreform, hvarvid de fästade den hufvudsakliga
viglen, och Regeringen hade således en legal basis, hvarpå
hon kunde bygga sitt contraförslag. Hur mycket lättare vore
det icke dä att komma öfverens om tillämpningen och detaljerna ?
Om deremot det nu disculerade förslaget vid demina riksdag
varder förkastadl, så återstår ju ingen ling annat, än antingen
att Regeringen sjelf skall förelägga Ständerne ett nytt förslag,
eller också alt afvakta utgången af det lotterispel, som afgör votcringarne
inom Coust.Ulsk.
Den förra utvägen anser åtminstone jag betänklig för en ny Styrelse
; ty antingen ser hon sig tvungen att träda mellan partierna; hon
skall dä icke tillfredsställa nägoldera, ulan väcka misstroende å ömse
håll; eller ock tager hon parti på en sida, och då har hon sjelf
börjat att mot sig organisera en parfi-opposilion. För hvilket
fall som helst har det alltid betydliga svårigheter för Regeringen
att uti ett ämne af den omfattning, som del ifrågavar., framlägga
ett af henne, utan stöd af ett utaf Ständerna förut framlagdt, utarbetadt
grundlagsförslag; helst Konungens propostr om grundlagsändringar
icke med en bokstaf få af R. St. ändras, utan skola antingen
ofurändradt hvila lill nästa riksdag, eller ock genast afslås.
Pä dessa skäl, och då jag icke förutser någon sannolikhet
att vid denna riksdag få ett förslag från Const.Utsk. framlagdt,
som blefve bygdt på bättre, eller ens så goda grunder, som det
förevar., anser jag mig skyldig att rösta för antagande af det nu
hvilande.
Hr von Troil, Emil: Man har med rätta sagt, att det nu
föredragna förslaget hvilar på en democratisk grundidé', och democratien
har af de fleste utaf det 11. Husets ledamöter, som uppträdt,
fått emottaga så skarpa hugg och anfall, att jag finner mig
uppkallad att uppstiga, för att några ögonblick, från democraliens
ståndpunkt, betrakta aristocratien. Jag kan här icke undgå att
erinra mig några ord, som jag för nära 16 år sedan hörde yttras
inom detta Hus af Hr Lefre'n (jag tror det var första gången
jag här inträdde): att Sveriges statsförfattning bör vara monar
-
9i
Dan 28 Augusti'.
kiskt-demokratisk, för att vara stark. Dessa ord gjorde på mig
ett djupt intryck, oell jag liar sedan ofta begrundat dem saint
mer och mer öfvertyga! mig om deras riktighet. — Hvilket värde
monarkien liar för Europas folkslag beliöfver icke bevisas. De,
som försökt densammas afskaffande, hafva inom kort funnit behofvet
att återvända dertill. Om democratiens förhållande till monarkien
kan man snart öfvertyga sig genom blotta betraktelsen, hvem
det är i samhället, som i synnerhet beliöfver lagarnes skydd, för
att ostörd fortsätta sitt arbete, om icke just den mindre egendomsägaren,
den mindre jordinneliafvaren, den som lefver af små capitaler
och sitt eget arbete. Äganderätten till det lilla lian liar,
är för honom lika dyrbar, som den större egendomen är för sin
innehafvare; lian har på samhällets strider allt att förlora, intet
att vinna. Inom arislocratien äger deremot ett olika förhållande
rum. Visserligen uppstå äfven vådor för denna, genom politisk»
skakningar, men lion har äfven utsigt att derpå vinna något; det
har man sett af alla de försök, som vågats, att strida med tlironen
om makten.
Tidehvarfvens häfder besanna äfven, hvad jag nu haft
äran yttra. Man behöfver blott kasta en blick på Europas
ställning under medeltiden. Hvilken var det som brottades med
thronellia och delade dessas spillror? Hvilken annan än aristocratien.
Till hvilken måste Konungamakten vända sig, för att
vinna en motvigt emot denna arislocrati, för att hilda ett värn
mot densamma? Jo, till demoeratien. Med hvilkens bistånd var
det väl, som Konungamakten åter uppsteg till kraft och oberoende?
Jo, medelst demoeratien. Och var väl förhållandet annorlunda
inom Sverige — huru tillgick det väl alltifrån Sverkersk» och
Erikska samt Folkungaätterne — var det icke ständigt aristocratien,
som slets med Konungarne om makten, som störtade och
mördade dera? Var det icke samma arislocrati, som inkallade
främmande Konungar, för att, under deras bortovaro ifrån riket,
ostördt och ensamt fä herrska i landet? Med hvilkens hjelp var
det deremot, som fosterländske män återställde Sveriges oberoende?
Detta återställande, mine Hrr, börjades under Sturarne, som
kallade de lägre medborgareclasserne till riksdagarne, och det fulländades
af den store Konung, som hade till valspråk: "Gud och
Sveriges allmoge.” Aristocratien undertrycktes visserligen af denne
Konung, men utrotades icke; den fortsatte sina stämplingar,
och hans söner och sonson blefvo dess offer. Hvem var det väl,
som vållade den unge Sigismunds afsändande lill Folén, för att
uppfostras i en främmande lära, och de många skakningar, som i
anledn. deraf för fäderneslandet uppkommo? Jo, aristocratien; men
hvem var det, som, jemte den yngste af den store Gustafs söner,
återbragte Sverige till makt och anseende? Jo, det var democratien.
Sedermera börjar, jag medgifver det, ett lysande tidehvarf
för den Svenska aristocratien, dä den visar sig i en sådan dager,
alt den aldrig förr eller sednare varit sådan i detta land och kanske
icke i något annat; men dervid förekommer, att den då stod
under ledning utaf en af dessa utomordentliga män, hvars like
Den 28 Augusti.
95
man understundom måste söka genom flere sekler. Lika upphöjd
genom karakterens ädelhet, som genom utomordentliga själsförmögenheter,
förmådde Axel Oxenstjerna att till fäderneslandets ära
och nytta rikta aristocraliens verksamhet, och tillbakahålla dess
tilltag att förtrycka det lägre folket; men den store mannen hann
icke dö, förrän han såg aristocratien åter bemäktiga sig en svag
Regent, som, snart invecklad i brydsamma förhållanden, ansåg sig
böra lemna Krona och rike, och dö i landsflykt, linder Carl X
ser man aristocraliens begär efter främmande rof och krigisk ära
bringa honom och riket i ädamålslösa krig, hvilka visserligen slutades
fördelaktigt, men delta endast genom en af dessa ovanliga
naturhändelser, som ingen mensklig vishet kan förutse. Jag har
nyss talat om aristocraliens mest lysande tidehvarf — efter Carl
X:des död inträffade motsatsen, — den djupaste moraliska förnedring.
Till bevis derpå vill jag ej nämna något annat, än den utväg,
som vidtogs för att få fortsälta utöfningen af väldet, äfven
sedan Konungen kommit till myndiga år. flon visste nog, denna
aristocrati, att den verkliga makten stannar hos dem, som äro öfverlägsna
i kunskaper och förstånd, och vidtog derföre, för att
behålla denna makt, utvägen att uppfostra den unga Konungen
i en sådan okunnighet, att han vid äldre år klagade öfver, att
lian, dä han tillträdde Regeringen, knappast kunde läsa och skrifva.
Ovanliga naturgåfvor kunna dock någon gång vid mognare
år ersätta barndomens vanvård, och så inträffade äfven nu. Democralicn
kallades än en gång lill hjelp, riket återvann makt och
anseende, och aristocratien mäste i tysthet smida sina ränker.
Så gjorde hon ock, medan Carl XII kämpade för Sveriges ära.
Man känner detta yttrande i Rådet, när Gr. Stenbock skulle
skickas till Tyskland med en krigshär, att ”det vore bättre alt
ingen enda man komme fram, än att det skulle ske under en anförare,
så Konungsk.” Carl XII föll — aristocratien hade makten,
och huru begagnade hon sig deraf? Ilon bröt en efter omständigheterna
fördelaktig fred, som redan var afslutad, för att, sedan
våra kuster blifvit härjade, ingå en långt sämre; hon lät på
andra sidan våra härar fly för underlägsna fiender och sålde vära
ultramarinska besittningar; hon förstod att under det nu började
tidehvarfvet, genom ränker och tillställningar, behålla makten —
vi veta huru det tillgick! Genom tryckfrihetens undertryckande,
hvarigenom de valde representanterne kommo till riksdagarne obekante
med ärendena, genom söndringar och framför allt genom
SecretaUtsk. var den, orätt s. k. frihetstiden ingen annan än aristocraliens
egen regerings. Jag liar omtalat, huru det började detta
tidehvarf; man vet huru det fortsattes och slutades. Väl vetande,
att hon icke kunde bestå utan stöd, att hon icke kunde söka
detsamma hos Konungamakten, som icke fans, vände sig aristocratien
till utländska makter och blygdes icke, att åt dem sälja
rikets välfärd och oberoende. An en gång uppträdde en Konung,
för att, stödd på democratien, återställa Konungamaktens
anseende och störta aristocratien; han vidtog dertill samma, mindre
lyckliga utväg som Gärl XI, att antaga enväldet, i stället för
96
Den 28 Augusti.
den föreg:de aristocratiska styrelseformen. Det påslås dock, alt
Konung Guslaf III, under sina sista regeringsår, skulle hafva varit
betänkt på införandet af en democratiskt-representaliv statsförfattning
— men Konungens verksamhet afbröts — Jag stannar
här — jag vill icke längre fortsätta den Svenska aristocraliens
historia.
Jag tror, att democralien både hos oss och i alla andra länder
ganska väl kan uthärda jemförelse!! med den förra eller aristocratien.
Demoeratien, jag nekar ej dertill, har visserligen haft
sina ganska beklagansvärda och afskvvärda förbrytelser; men det
har varit, då folket, länge förtryckt och förslafvadt, brutit
sina bojor och utkräft hämnd för sitt lidande; det bar varit
dä, som den verkliga deinocraliska anarkien uppstått. Man har
förespeglat exemplet af en stat, fordom gränsande lill vår mäktigaste
granne, som, till följd af den der rådande anarki, omsider
upphörde att finnas. Jag beklagar, att exemplet icke är bättre
valdt: denna stat föll, just för att der ej fans något democratiskt
element. Det var den adeliga anarkien, som bragte detta land i
en sådan förvirring, att det slutligen blef ett offer för sina grannar.
Man har vidare klandrat förslaget, derföre alt det utgår ifrån
grundsatsen af allmänna val, i stället för slåndsval eller classval.
Man har sagt, att de särskilda intressena borde vara representerade,
det ena icke undertryckas af det andra, utan alla finna sina
säkra vårdare inom representationen. Jag ber att fä fästa uppmärksamheten
derpå, att det finnes ett allmänt, hela fäderneslandet
och alla dess medlemmar omfattande intresse, hvilket i sig innebär
alla de mindre. Dessa särskilda intressen äro för det stora
hela lika vigliga, lika oumbärliga, som t. ex. hvarje lem i en organisk
kropp är det för hela kroppen. De mindre delarnes intressen
kunna således med fullkomlig trygghet öfverlemna sig ät
det, som samfäldt utgör det helas; och organisationen efter den
grundsats, att endast det stora allmänna intresset bör representeras,
kan icke förfela att uppställa en skyddande makt för alla de särskilda
intressena, såvida de för Statens välstånd äro nödvändige. De äro
det alla till större eller mindre del, om icke för något annat, än
derföre att de fått uppså i landet, och deras undertryckande sedermera
skulle strida mot det högsta samhällsintresset, rättvisan.
Man befarar, att ett särskildt intresse, om det icke har ett särskildt
bestämdt förhållande inom representationen, skulle blifva undertryckt.
Man har i främsta rummet framställt religionen, och
med skäl , som det första intresset; men detta är också det allmännaste,
lika allmänt som samhället sjelf: eller äro väl Allmaktens
nåd och odödlighetens hopp mindre dyrbara för hvilken ringa
person som helst, än för presten? Ilär kan således icke vara
fråga om religionens, utan måhända om prestens intresse. Det
har händt under tidernas lopp, att dessa tvenne saker varit skiljaktiga,
och 0111 så är, lärer det uppkommit deraf, att presterne,
i mer eller mindre män, afvikit frän sin sanna bestämmelse. Jag
skulle tro, att vid sådant förhållande det lage en förtjenst i repre
senta
-
Den 28 Augusti.
97
sentationssället, om detsamma återförde dem dertill. Lika allmänt
som religionens, lika allmänt är vetenskapernas intresse, uppfostran
oell nästan alla immateriella intressen. De materiella åter
hafva visserligen sina särskilda målsmän, som tillhöra den ena eller
andra näringen. Så kan man icke neka, att ju slångjernssmidet
är det intresse, som närmast rörer detsammas idkare. Desse
hafva likväl icke haft andel i representationen från längre tid tillbaka
än några år sedan, men jag vågar ändå framställa den frågan
lill hvar och en, aldrig sä litet bekant med våra häfder, om
icke delta intresse varit omvårdadt? Har det icke omhuldats med
lagar, der välmeningen gått så långt, att den måhända understundom
mera skadat än gagnat? Sammalunda torde man finna förhållandet
med andra materiella intressen. Det som afser Staten
i sin helhet, måste äfven fästa sin uppmärksamhet på dem som
för densamma äro vigtiga, och i den mån de äro det i större grad,
i samma mån äro de allmänna, och lemnäs dem uppmuntran och
understöd; hägn lemnäs ät alla, då de icke äro skadlige. Man hatsagt,
att ståndsvalen voro bättre, derföre att Stånden utgjort den
politiska frihetens vagga. Denna premiss år ganska sann; Stånden
voro visserligen den politiska frihetens vagga så till vida, att dessa
Stånd funnos, när den politiska friheten i nyare tider uppstod.
Jag vill erkänna riktigheten af uttrycket, men vi veta dock, att
ehuru nyttig vaggan än må vara, hon icke är gjord för alla lefnadsåldrar.
Man har vidare mot förslaget anmärkt, att det lemnade olika
inflytande vid valen åt särskilda districter, som understundom
icke stodo i jemnt förhållande till den antagna grunden af folkmängden;
men jag torde redan hafva besvarat denna anmärkn.
då jag omtalat det stora allmänna intressets förhållande till alla
de ringare. Man har vidare talat om den låga census, som förslaget
omfattar, och deruti egentligen funnit de democratiska vådorna,
med tillägg att denna census vore vida lägre än i något
annat laud. Likväl hvad rösten i sin helhet angår, är den icke
lägre här än i England, icke eller lägre än i Norrige, tvertom
högre. (Måhända något lägre än i England, om man bestämdt
efter kurs gör jemförelse!!, men denna census blir högre här, om
man jeraför lefnadskostnaden härstädes med den i England.)
Man har vidare klandrat förslaget, emedan det medger ett
mindre inflytande på valen, äfven åt dem, som icke erhålla hel
löst. För min del skulle jag tro, att denna omständighet snarare
borde blifva ett föremål för godkännande än klander, dä den
borttager den skarpa gränslinie!! mellan representerade och orepresenterade,
som i några af Europas representativa Stater vålla
ett vådligt missnöje hos det lägre folket. Man har i dag åter
framtagit den der stöfvelknekten, hvilken skulle utmärka den gränslinea,
som är skarpt uppdragen mellan dem, som hafva valrätt
och dem som icke äga någon sådan; men genom antagande af en
succesivt nedgående valrätt ända till r^:dels röst, blir denna
gränslinea alldeles omärklig. Den idoge arbetaren, som börjar att
2 H. “ 13
Den 28 Augusti.
samla förmögenhet och sedan småningom blir en rik och mäktig
man, märker knappt när han öfverstiger gränsen mellan orepresenterad
och representerad. I sjelfva verkligheten blir denna valrättens
utsträckning af ganska ringa betydelse. De som endast
hafva j (') öniels röster att aflemna, lära merendels icke infinna sig
vid valen, åtminstone ganska fåtaligt; då man ser i länder, der
census är vida högre, att de valberältigade ganska ofta uteblifva.
De som här gingo att begagna denna rättighet, gjorde det sannolikt
blott af nyfikenhet för någon gång, oell flertalet af dem som
beljenade sig deraf, kom säkerligen att utgöra en underlägsen minoritet
mot de hela röslerna. Påståendet alt resultatet skulle blifva
att valmännen till en betydlig del komme att illgöras af backstugusittare,
saknar således efter mitt förmenande all praktisk grund.
Man anmärker vidare, att förslaget icke stadgar några högre
villkor för valbarheten, än dem som blifvit uppställde för valrätten.
För min del skulle jag tro, alt de väljandes förtroende utgör
det säkraste beviset pä den valde personens duglighet för det
värf, som honom blifvit anförlrodt, och jag skulle tro, alt detta i
allmänhet bevisade vida mer än ägande af en något större förmögenhet,
som icke i alla fall kunde bestämmas allt för hög, om
icke tillgängen alt erhålla personer, passande lill riksdagsmän,
skulle blifva alltför inskränkt. Jag tror visserligen icke, att någon
synnerlig skada skulle inträffa, derigenom att man uppställde
en viss census för valbarheten; men sådant är onödigt, och jag
kan ingalunda föreställa mig, ali de väljande skola gä ned lill de
lägre classerne, för alt välja obemärkta personer ibland eller under
sig sjelfve, helst jag cj förnummit att vänskap för likar i allmänhet
är så stor, alt man upphöjer dem öfver sig. Man må
visserligen sälla sitt egel obetydliga jag i främsta rummet — kunde
de välja pä sig sjelfva, sä skulle de måhända göra det — men då
fråga skulle uppstå ali välja en af bröderne i dessa lägre samhällsclasser,
sä tror jag ali afunden der skall hafva mera spel, än
brödrakärleken, och alt man hellre förenar sig om att taga en
nimärktare personlighet ibland de högre classerne, som kan göra
districtet heder och landet nytta.
Man har äfven anmärkt, att bildningen och rikedomen erhållit
sä litet inflytande. Afven denna anmärkning innehåller
något, sorn jag icke belärar. Bildning och rikedom utgöra de
tvenne stora krafterna, den slöra andliga och den stora materiella
kraften, och jag fruktar aldrig, alt de skola underlåta att göra
sig gällande. Man behöfver, efter milt förmenande, endast lemna
dem vägen fri. Jag menar icke härmed, alt rikedomen skall
göra det på skamliga eller olagliga vägar; den lemnar sin ägare
tillräckligt mänga ärliga medel alt vinna anseende oall förtroende,
för att icke den rike, dä fråga är om val, alltid skall äga vida
mera utsigter alt fä röster, än den som, med honom i öfrigt
jemngod, besitter en mindre förmögenhet. Hade man likväl velat
genom positiva lagbud befrämja dessa båda intressen, skulle jag
icke haft något deremot, men jag befarar dock, att ett stadgande
derom skulle framkallat än ytterligare anmärkmr.
Den 28 Augusti.
90
Mun har vidare anmärkt, att förslaget icke utgått ifrån det
bestående, att det vore alldeles nytt, att det glömde den vigtiga
sanningen, att Statens organism bör utvecklas, men icke sönderbrytas.
Denna anmärkt), förtjenar, efter min tanka, mer afseende,
än någon af de föregående; och då jag, som några månader af
sisth riksdag äfven var ledamot af Coust.Utsk., vill redogöra för
anledn., hvarföre den emot min mening blifvit alldeles utelemnad,
så måste jag i minnet återkalla, huru det sisth riksdag tillgick
vid representationsfrågans behandling. Ett förslag var uppgjordt
af Const.Utsk.; detta inkom till Sländerne, hvilka icke ingingo
i särskild pröfning af detta förslags §§, utan uppställde vissa
allmänna hufvudpunkter, hvilka till Const.Utsk. återskickades,
med föreläggande alt deraf utarbeta ett sammanjemkningsförslag.
Ulskis skyldighet hade varit alt efterkomma denna åstundan, jag
tillstår det; ty hvarje sann vän till förbättringar i våra representativa
former måste i första rummet använda sina krafter för en
sådan sammanjemkning. För min ringa del har jag äfven försökt
något sådant, vid det tillfället, då de fyra RiksStin voro samlade
i denna sal under förre Landtnäs ordförandeskap, för att öfverlägga
om representationsfrågan. Jag framställde då ett jemkningsförslag,
stödjande sig i viss mån på alla de större opinioner, som
jag funnit hade gjort sig gällande inom representationens särskilda
delar. Detta förslag vann icke något afseende, åtminstone icke
på denna sidan; endast BondeSt. upptog detsamma vid voteringen
icontrapropos:n. Const.Utsk. åter, som inom sig ägde stridiga elementer,
måhända lika stridiga som de, hvilka uppenbarat sig inom
dc särskilda Stånden, visade sig mindre benäget att sammanjemka
de tvenne hufvudsakliga stridspunkterna, nemi. allmänna val och
slåndsval. Jag yrkade likväl, att sådant borde försökas; men då
jag efter en kortare frånvaro återkom till hufvudstaden, fann jag
med förundran, icke allenast att Utsk. uppställt helt nakna voteringspropos:r,
för att i förstärkt Const.Utsk. afgöra de tvenne grundprinciperne
för valförrättningarne, utan med ännu större förun
dran, att dessa voter:spropos:r voro af RiksShn gillade. Hvad kunde
väl egentligen vara anledn. härtill? Jo, utan tvifvel den, att
hvar och en hoppades alt vid voteringen kunna undertrycka den
andras mening.
Trenne Stånd hade på ena sidan gillat principen af slåndsval,
och trodde derföre, att densamma skulle göra sig gällande inom det
förstärkta Const.Utsk. Detta Utsk., som representerar R. St. och afgör
i deras stad och ställe, med samma rätt som Sländerne lala oell
afgöra i Svenska folkets, d. v. s. med stöd af grundlagens tydliga
ord, detta förstärkta Utsk. gillade likväl en annan mening och
bestämde, att grundsatsen skulle vara allmänna val. Spelet var
således tappadt. Nu sedan man först gäll in derpå, har jag i dag
hört, 5 är derefter, att förslaget vore olagligt, att saken gått en
olaglig väg, emedan det vore emot Irenne Stånds beslut, sorn det
förstärkta Const.Utsk. afgjort frågan. Detta Utsk. skulle likväl votera,
när Stånden godkänt voter:spropos. och det var Stånden, som
genom detta godkännande ingingo på ett äfventyrligt spel om
soo
Den 28 Åugust i.
cn för samhället vigtig grundsats. Sedan derefter det pä ali'
männa val byggda förslaget i Const.Ulsk. blifvit i viss man jemkadt
och utarbetadt, återkom det till Stånden. Har man sedan
sökt, då man bär genomgick de särskilda §§:ne af detta förslag,
att rälta dess detaljer, i öfverensstämmelse med den grundsats,
som voteringen fastställde? Nej, ingalunda; man förkastade det i
sin helhet, hvilket äter var grundlagsvidrigt; ty dä man hade en
grundsats för förslaget lagligen fastställd, då följde, att ett pä den
grundsatsen uppgjordt förslag skulle blifva till nästa riksdag livilande.
Jag mäste således uttala min öfvertygelse, att om någon
olaglighet vid behandlingen af frågan under förra riksdagen ägt
rum; sä var det till mindre del genom Const.Utsk., men till en
stor del genom Ständerna och till alls ingen del genom förstärkta
Const.Utsk. Hade man pä annat sätt velat behandla frågan, så
hade man visserligen kunnat undvika de många detaljer, öfver
hvilka man sä mycket talar, och felen återfalla på de klandrande
sjelfve.
I öfrigt, och om man vill förkasta ett förslag, derföre att
det i en eller annan detalj kan befinnas oriktigt, så kommer man,
så länge verlden står, aldrig öfverens. Ilär mäste ifrån alla sidor
medgifvanden ske af de individuella åsigterna, hvarförutan striden
skall i evighet fortsättas utan resultat. Dä jag nu kommit att
tala om föreg:de riksdags Const.Utsk., vill jag icke upptaga de något
hårda ord, sorn här understundom blifvit fällda af någre Husets
medlemmar, som med mig äro af olika mening. Här har
visserligen blifvit laladt om oärlighet, sjelfklokhet och ett och annat
dylikt; men sådana förflugna yttranden fällas ofta något hårdare,
än de varit ämnade, de sakna vanligtvis all verkan, och
hafva de någon, är den oftast lillbakaverkande. Sådan hoppas jag
likväl, att händelsen ej må blifva med den talare, som högtidligen
afkunnat sin förbannelse.
Jag erinrar mig nu (jag ber om förlåtelse, att jag går något
tillbaka) att jag under diseussionen hört åberopas, som försvar
för ständsvalen, en utländsk auctoritet, en berömd Fransysk
vetenskapsman, Arago. Man har sagt, att han förklarat, att vår
nuvar. representation vore den förträffligaste. Jag medgifver, att
jag äfven läst något dylikt i en tidning; men artikeln var insänd
och anonym, utan alla criterier för uppgiftens tillförlitlighet. Jag
vill dock antaga, att yttrandet verkligen blifvit fäldt, men ber
att få anmärka, att ehuru mannen njuter ett rättvist anseende
såsom en varm och redlig patriot, och eluira stor auctoritet han
visserligen är i fråga om himlakropparnes gång, eller gasernes
spänstighet, kan jag dock ej finna, att den som för några månader
sedan, i både tryck och tal, på fullt allvar yrkade användandet
af flera millioner, för att förstora de kring Frankrikes hufvudstad
uppförde fästningsverk, som kostat ganska många millioner,
med skäl bör åberopas såsom auctoritet i fråga om praktiskt
politiskt förstånd. Måhända förhåller det sig något så när lika
med de fleste utländske auctoriteter, som blifvit åberopade. Utlänningen
känner i allmänhet föga våra förhållanden. Missnöjd
Den 28 Augusti.
101
med sina egna, omfattar han med söderländsk liflighet hvarje
tillfälle att nedsätta sin egen ställning i jemförelse med utländningens.
Man har i sista rummet talat om den öfre kammaren och
funnit ändamålet med densamma helt och hållet förfeladt; man
har sagt, att den vore af en beskaffenhet, som icke hade något utländskt
mönster, och deruti har man rätt. De utländske öfre kammare,
sorn förefinnas, äro antingen sådane, som äro grundade på egna
förhållanden, sådana som endast seklerne kunde dem hafva frambragt.
Så är förhållandet i England, som har sin feodala aristoerati
qvarstående sedan medeltiden. Huruvida detta är en lycka
för landet, lemnar jag derhän. Inrättningen af ett sådant öfverhus,
som Englands, har pä andra ställen visat sig vara omöjlig,
och likväl hafva i desse länder förhållandena varit mera lika Englands
än Sveriges. Att åter hemta mönster af dessa pärskammare,
som finnas i åtskilliga sydliga länder, hvilkas ledamöter af
Regeringarne nämnas på lifstid eller kortare tider, det vore alt
framkalla en skugginrättning, som kan paradera vid högtidliga
tillfällen, men som saknar all betydelse; visserligen icke som en
comité', för beredande af detaljerade förslag i administrationsfrågor
samt criminal- och civillagar, emedan de inom sig omsluta
många stora förmågor, mänga utmärkta män, men som politiska
stöd, som värn för Konungamakten, påstår jag, att dessa, ifrån
densamma directe utgående pairskammare äro af ingen nytta. Hvarföre
behöfver Konungamakten en sådan högre kammare? Jo, för
alt icke behöfva, i första rummet, brottas med dagens understundom
uppbrusande och vilseförda opinioner. Det är då som en
högre kammare inlägger sitt veto och utgör ett nyttigt bröstvärn
för Konungamakten, som sålunda icke sjelf behöfver framstå.
Sammansätter man deremot kammaren så, att den endast synes
utgöra en organ af Regeringen, så vinnes icke nyssnämnde mål.
Om i Frankrike t. ex. Konungens Regering säger nej, eller om
pairskammaren gör det, så är det alldeles likgiltigt; skillnaden
är och anses för ingen, således blott en onödig omgång. Man
har sagt, att den öfre kammaren bör med den nedre hafva ett
olika ursprung. Måhända har man dervid fästat sig vid den
gamla, numera något föråldrade läran om krafternas jemvigt i
Staten. En absolut jemnvigt vållar stillestånd, och det är i statslifvet
som i allt annat lif — döden.
En grundsats måste vara den verkande, men det måste visserligen
finnas institutioner, som hindra densammas obetänkta
framrusande; det måste linnas en hejdande myndighet, och detta
är hvad Const.Utsk. sökt att åstadkomma i sitt förslag. Om detta
skett ofullkomligt, så ligger hufvudsakligen grunden dertill i den
omständigheten, att Utsk. antagit, att fortfarandet af ledamotskapet
i den öfre kammaren icke bör utsträckas längre än till 3
riksdagar. För min del skulle jag önska det på lifstid, eller för
5 riksdagar. Hvad skall då den öfre kammaren uträtta? Den skall
i vissa fall lemna Konungamakten ett nödigt stöd, genom att använda
sitt veto. Och hvilken är i öfrigt dess bestämmelse? Jo,
102
Den 28 Augusti.
att hejda den egentliga nationalförsamlingen och bringa dess beslut
i öfverensstämmelse med landets sanna fördel. Man har sagt,
att sådant här icke kan äga runi, emedan håda kamrarne äro ett
och detsamma, utgångna ifrån samma grund, den ena ett utskott
af den andra. Man liar här likväl glömt den lilla omständigheten,
att ledamöterne i den öfre kammaren icke äro valde af den
nedre, tillsammans med hvilken de fungera, utan af dennas föregångare,
och jag frågar en hvar, om i representativa Stater 2:ne
kammare med samma namn alltid haft samma betydelse på den
ena tiden som den andra, på det ena året som det andra. Om
man genomgår Englands historia under de sista Stuartarne och
Frankrikes under restaurationen; voro väl då desse kamrar, som
kröpo för Konungamakten, som tjenade den med ett nit, hvaraf
den någongång sjelf förskräcktes, voro de alldeles desamme med
deni, som sedan förklarade Konungarne Kronan förlustige? Har
väl förhållandet varit annorlunda hos oss? Minnes man väl dessa
Hattar och Mössor, som omvexlade med hvarandra, af hvilka det
ena partiet började krig, det andra slog hufvudena af dem, som
ställt lill det: det ena ville befrämja industrien genom ymniga
lånetillgångar, det andra ville strypning; det ena ville förbund i
öster, det andra i vester? Om då det motsatta elementet (jag ber
örn ursäkt alt jag använde ordet element) funnits representeradt;
om en mösskammare stätt bredvid och kunnat säga nej tillden
hattkammares framställningar och tvertom, visserligen hade då besluten,
som kommit till verkställighet, blifvit färre, men jag tror,
alt i sådant fall fäderneslandet ej så ofta fått sitta emellan och
att många våldsamma skakningar uteblifvit. Den lärer således
icke vara belt och hållet ett Utsk. af den lägre kammaren, denna
nu föreslagna öfre kammare. Må man kalla den ett Utsk. af
föreg:de kammare — allt för gerna. Men jag hemställer då, t. ex.
lill Hr von Hartmansdorff, som fällde detta uttryck, om man nu
skulle ställa vid detta Höglofl. Hus, ett Utsk. ifrån förra riksdagen,
t. ex. Consl.Utsk., skulle det dä vara två uttryck af samma kammare?
Likaså, om man ställde vid hvarandra nuvar. och föreg:de
riksdags Consl.Utsk., skulle de då vara tvennel ikartade saker, derhos
den ena något veto mot den andras beslut icke skulle komma
i fråga.
Jag tror, att den öfre kammarens hufvudsakliga ändamål är
att förlika de stridiga äsigterna, som efter hvarandra hos folkets
majoritet göra sig gällande och hyser den fullkomliga öfvertygelse,
att dea folkvilja, som ägt rum under längre tid, som haft
rådrum alt moget öfverväga sitt föremål, som hunnit sansa sig,
icke kan vara oriktig, icke kan stå i strid med fäderneslandets
och monarkiens sanna fördel, samt att den bör blifva gällande.
Sådan är afsiglen med hvad Const.Utsk. föreslagit. Enligt detsamma
skulle hvarje folkvilja, som längre tid fortfarit, blifva rådande
i båda kamrarne, men dagens hugskott skulle möta motstånd.
Dessa utländska pairskammare, som man tror innehafva
en beständigt mothållande kraft emot den lägre, hafva den dessutom
icke i så hög grad, som man här tyckes föreställa sig. Det
Sen 28 Augusti.
103
har inträffat, att Regeringen funnit en mening vara rådande och
äfven hafva gjort sig gällande i den lägre kammaren, af den inneboende
sanning och styrka, alt den måst komma till verkställighet.
Möter då motstånd i öfre kammaren, är del Regeringen,
som genomdrifver saken, och huru gör hon det? Jo, genom begagnande
af sin oinskränkta rätt att nämna nya ledamöter i denna
kammare. Att detta Regeringens prerogativ, att till obegränsadt
antal nämna pairer, är af den största vigt, det erkännes icke
allenast af dem, som vetenskapligt behandlat dessa länders statsförfattningar,
utan det har blifvit insedt af sjelfva det Engelska
underhuset. Det var ungefär för 100 år sedan, som Regeringen
utnämnde 12 nye pairer, för att genomdrifva ett förslag. Förslag
väcktes derefter i pairskammaren om inskränkning i Konungens
rätt dertill. Ministeren, förmodligen vid detta tillfälle mera aristocratisk
än monarkisk, understödde detta sednare förslag; det skickades
till underhuset, men utkastades. De visste der, att democratien
skall slutligen finna sitt stöd hos Regeringen, då den har
rätt och sanning på sin sida, och att derföre Regeringen borde
hafva i sin makt att i ett sådant vigtigt ögonblick bringa arislocratien
till eftergift. Denna utväg, att nämna ett större antal
pairer, har visserligen ganska sällan blifvit begagnad, men icke så
sällan hotelsen att sä skulle ske, om icke de höga herrarne ville
gifva med sig.
Dessutom (jag återkommer till Const.Ulsk:s förslag) hemställer
jag, om de grunder, efter hvilka båda kamrarne äro formerade,
äro just sä lika, om man än icke åser tiderna. Efter min tanka
bör man förutsätta, att i allmänhet de bästa väljas, att följaktligen
ett visst antal af de valde, i politiskt afseende, i kunskaper och
karakter, stå öfver ett lika antal af de väljande, tagne utan urval.
Om således den som väljes directe af folket, är bättre än desom
välja till riksförsamlingen, och desse valde sammanträdde och förrättade
nytt val, så skulle man tro, att dessa skulle välja ännu
bättre, och valet stiga en grad högre. Det är på detta sätt som
öfre kammarens ledamöter skulle utses. De skulle komma efter
denna åsigt att stå högre i politiskt omdöme. Valsättet för den
öfre kammaren har ej, som man sagt, likhet med det Norrska.
Norrska Lagtinget är att anse som ett Utsk. utaf Stortinget
och utgör en derifrån på samma tid afskild del. Deremot har
den hos oss föreslagna öfre kammaren mycken likhet med den
Americanska senaten, som fått ett ganska fördelaktigt vitsord af
en för aristocratien ganska varm ledamot. Den Americanska senaten
väljes af representanter, som äro valde, d. v. s. väljes af de
särskilde staternes representationer, som sjelfva äro valde af folket.
Enda skillnaden är att här skulle sammanträda en enda valförsamling,
då deremot i America valförsamlingarne äro lika många
som staterne. Man vet, att denna olikhet i ursprung föranledt
förkastande af biller af stor vigt, som genomgått representanternes
hus och varit understödde af ganska stor popularite'
för dagen.
Hvad de mindre bristerne beträffar, såsom voteringssättet,
104
Den 38 Augusti.
Utsk-.s sammansättningar och många andra dylika, vid hvilka man
fästat sig, skulle jag tro, att de flesta af de anmärkmr, som blifvit
gjorde, skulle kunna utredas. Jag vill likväl icke trötta Ståndet
för mycket, emedan, om förslaget skulle bli antaget, hvilket
jag likväl vet att det icke blir, så kunde dessa detaljer efteråt
lätt nog afhjelpas. De tillhöra icke hvad man i andra länder
räknar till grundlagar, utan hvad som tillhörer de särskilda reglementena,
vanligtvis särskilda för hvardera huset, och i denna
omständighet igenfinnes den besynnerlighet, sorn en värd ledamot
trott sig finna vid genomräknandet af bladen i den Fransyska
chartan. Om han ej blott räknat, utan äfven genomläst dem,
skulle han hafva funnit, att denna charta saknar en mängd föreskrifter,
som hos oss tillhöra grundlagen; men dessa föreskrifter
äro i Frankrike derföre icke bortglömde, de finnas på ett annat
ställe. Om jag förutsätter att förslaget antogs, sä tviflar jag icke,
alt livad som räknas till reglemenlariska stadganden skulle sedermera,
lika lätt som förut, kunna rättas, och tror det så mycket
hellre, som jag sett, alt många sådana frågor under våra nuvar.
tunga former blifvit sedan iS09 förändrade.
Innan jag slutar ....
Härvid uppkom buller, som antydde otålighet, och sedan H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm, med klubban äskat tystnad fortsatte talaren:
Jag ber om nrsägt, men Hrr:ne hafva afhört så många, som
yttrat sig emot förslaget, att man äfven torde böra hafva tålamod
med mig, som talar för detsamma, och tror jag mig icke
hafva öfverskridit granlagenhelcns gränsor, genom den frihet jag
tagit mig att äfven framställa min mening.
Jag sammanfattar i korthet hvad jag haft äran yttra. Jag
finner bär framlagdt ett förslag, som visserligen icke är fullkomligt,
utan innehåller mänga stadganden, som äfven efter min öfvertygelse
böra ändras, och flere andra som utan skada kunna
ändras, för alt tillfredsställa de särskilda meningarne och hvilket
endast kan genom jemkningar dem emellan åstadkommas; men
jag anser likväl förslaget till sina liufvudgrunder godt, och i sin
helhet vida bättre än det nuvar., som är odugligt. Här återstår
numera intet annat, än att med den tysta voteringssedeln afgöra
mellan det ena eller det andra i sin helhet. Jag vet ganska väl,
att den afgörande majoriteten inom detta Hus var långt före dagens
plenum fast besluten att förkasta förslaget; men då jag för
min del gillar de motsatta åsiglerna, följer jag min öfvertygelse
och röstar för detsammas antagande. Det blir i dag förkastadt,
detta förslag är undanröjdt, men striden mellan de olika meningarne
är derföre icke slutad. Jag skulle icke tro mig hafva förgäfves
upptagit II. o. Ad:s tid, om jag blott i den aldraringaste mån
kunnat bidraga att befrämja en allmän benägenhet att sluta denna
strid, att göra ett verkligt fredsfördrag, med fullt erkännande af
andras rätt att äfven göra sina meningar gällande, utan att vilja
utesluta hvarken den enas eller den andras.
Efter
Den ?S Augusti.
Efter delta anförande, hvarunder H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
iiade aflägsnat sig och lemnat klubban åt il. o. Ad;s äldste närvar.
ledamot, Gr. Lewenhaupt, Mauritz Axel, men efter en kort
slunds frånvaro återkommit, hördes bifallsrop från många ledamöter.
Frih. von Döbeln, Napoleon: Ibland de fel, sorn anmärkts
emot det ifrågavar. förslaget, hafva flera talare fästat sig
vid, att den låga valcensus tillstadde elt för stort antal väljande.
Denna tanka kan jag ej dela; ett förfogande af allmän beskaffenhet
bör njutas till godo af alla. Jag delar deruti Prof. Geijers
mening, som föreg:de riksdag yttrade, att lian ansåge alla böra
håfve rättighet alt välja. Det enda man håde att göra vore kanske
att söka något correetiv emot de obildades och obemedlades
alltför stora inflytande på valen; hvarföre raan kunde t. ex. i st. f.
att låta hvar och en välja särskildt, låta dem välja collectivt.
Deremot torde hufvudsakliga felet hos detta förslag vara sättet
att formera andra kammaren. Const.Utsk. hade bort vara
betänkt på en sådan, som, på samma gång den gifvit mera fulländning
åt rådslagen, tillika kunnat vara en förmur för Styrelsen;
ty så som 1111 Emopeiska statcrne äro formerade, med många millioner,
styrde af några få, hafva dessa alltid att frukta anarkiens
och passionernes förvillelser. Denna kammare bade bort utgöras
af embetsman och eljest personer med stadgadt anseende och erfarenhet.
Const.Utsk. har deremot låtit första kammaren välja
den andra, hvilken således blifvit snarare en emanation af den
första, än någon egen del af statsmakten. Dessutom vill jag påminna
mig, att förslaget innehåller, alt en del af andra kammaren
efter viss lid skall afgå och denna då åter completteras af den
första. Härigenom ägde första kammaren genom sina anhängare
ett ständigt inflytande på den andra.
Ifall ifrågavar. förslag ej går igenom, förmodar jag, af allt
som blifvit yttradt föreg:de riksdag och äfven nu, ali ståndsval
blifva den representationsförändring, som blir föreslagen och troligen
antages. Härvid får jag anmärka något, som jag hört af
ingen bland dem som yttrat sig deröfver, nemi., att II. 0. Ad. ej
alldeles utgör ett Stånd sådant som de öfriga. Hvar och en kan
blifva prest, hvar och en kan blifva borgare, äfvenså bonde, —
det beror på ens fallenheter; men 11. o. Ad. utgör eliten af de
öfriga Stånden, de som genom sin förtjenst gjort sig värdiga att.
af Konungen nises till deltagande uti rikets lagstiftning och angelägenheter.
Ett val bland dem som Konung en gäng ansett
fört jenia, vore olämpligt; det vore, för att så säga, förtjenst på förtjenst
och ginge Konungens prerogativ för nära. Dessutom förekommer
med R. 0. Ad., att dess ledamöter, ehuru ägande samma
rätt, utgöras af 3:ne afdelningar eller classer, nemi. grefvar, friherrar,
adelsmän. Häraf förhåller sig grefvarnes antal till friherrarnes
ungefär som 1 till 2, och förhållandet af friherrarnes
lill adelsmännens ungefär som 1 lill 5. Således utgör den sednare
2 II. 14
106
De it 28 A ug us t i.
classen det stora flertalet; hvaraf kunde hända, att proportionsvis
fä grefvar och friherrar blefvo invalde, och i allmänhet utgjorde
någon af de båda första classerne tillhopa med den tredje en öfvervägande
majoritet, emot den öfriga. Alt förekomma della vore
således nödigt, att val skedde inom hvarje dass; härigenom vore
nu den broderlighet, som förenat hela R. o. Ad., till en del
upplöst.
Ehuru jag ej anser ifrågavar. represenlalionsförändrings-förslag
i så många afseenden bristfälligt, som mänga det ansett, och
ehuru jag af sist anförde orsaker ej anser Ståndet stort vinna på
om det förkastas, orsakar dock den hufvudsakliga felaktighet, jag
anmärkt hos detsamma, att mitt votum blir nej.
Hr Hjerta, Lars: Jag borde kanske anhålla om R. o. Adis
ursägt, för att äfven jag upptager dess tid uti detta ämne, enär
föga tvifvel torde vara om utgången härstädes af den strid, som
nu är börjad; men jag har ansett mig håde berättigad och förpligtad
att göra några betraktelser öfver det sätt, pä hvilket debatten
här i dag blifvit förd. Uå ledamöterna af detta Hus sannolikt
livar och en hltkommit med den öfvertygelsen, att majoriteten
på förhand var fullkomligen bestämd, dä vid flere tillfällen
en viss otålighet gifvit sig tillkänna alt medelst propos. fä saken
snart afslutad, ja, dä en ledamot lill och med särskildt framställt
den begäran, att R. o. Ad. dermed malte skynda sig, för att
komma före det II. PresteSt.; sä har jag icke kunnat underlåta
alt för mig sjelf uppkasta den frågan: hvad kan väl vara orsaken,
att, allt detta oaktadt, så många ledamöter, hvilka talat mot förslaget
och som fulleligen pä förhand varit vissa om sin seger, likväl
funnit nödigt ali inlägga i motiveringen af sina anföranden en
så alldeles ovanlig värma? Hvad kan väl vara orsaken, att åtskilliga
ledamöter, om hvilka man redan förut nogsamt och till öfverflöd
har sig bekant, att de icke älska democratien eller tidningarna,
likväl funnit så särdeles angeläget ali i dag ånyo afgifva
en särskild förklaring derom, i de kraftigaste uttryck ? Jag anser
vidare nödigt att taga något i betraktande de termer, som motständarne
lill förslaget nyttjat, såväl om sjelfva detta förslag, som
om dess försvarare. Några föreg-.de talare hafva ansett grannlagenheten
fordra alt förbigå dessa termer, men jag måste bedja om
ursägt, alt jag icke helt och hållet kan följa deras exempel; ty
det är, hurudan än utgången af hufvndsakeu må blifva, icke likgillligt,
i och för det moraliska intrycket af hela denna debatt, att
hvarje ledamot och hvarje åhörare, som utgår från detta Hus,
må derifrån kunna medtaga en rättvis och opartisk, på verkliga
skäl grundad öfvertygelse, om hvilkendera sidans ledamöter begagnat
sig af den mest logiska bevisningen och varit mest tolerante
mot sina motståndare och hvilkendera det är, som brustit
häri, medan den velat ät sig sjelf förbehålla patriotismen såsom
ett monopolium. Jag tager mig derföre friheten upprepa några
af dessa uttryck. Dä det nemi. uti de afgifna anförandena förekommit,
att man ä ena sidan velat lägga förslaget och dess an
-
Ben 28 Augusti.
1 ur
-
hängare lill last: okunnighet, oärlig het, svek, falskhet, låga bevekelsegrunder,
angripande af Statens grundvalar, den constia
tutioneha frihetens störtande af ullraliberalismen, anarki m. m.,
och dä nian vidare sagt, alt opinionen mot detsamma tillhör de
ädle, de sansade, de tänkande; dä alla dessa förfärliga beskyllningar
af talare härstädes blifvit slungade emot dem, som tro med
sin öfvertygelse förenligt att försvara ett förslag, hvilket dock nu
livilar på bordet såsom R. Sits från sisth riksdag: då frågar jag,
mine Hrr, om några dermed jemförliga tillvitelser eller uttryck
mot R.fo. Ad:s majoritet, eller dem man i dag anser blifva de
segrande, blifvit utkastade frän den andra sidan. Jag tager mig
dä friheten hemställa, om icke egentligen vår lids ridderlighet till
en stor del består i humanitet och tolerance: jag tar mig friheten
fråga, om icke de, som. hafva den visserligen inom detta Ständ
föga afundsvärda lotten att försvara förslaget och sig sjelfva mot
sådana beskyllningar, som de nyssnämnda, i någon män torde förtjena
R. o. Ad:s undseende, om de utbedja sig att få göra en sådan
jemförelse, som den jag tillåtit mig framställa. Jag vill ännu
tillägga, alt någre af II. Ståndets ledamöter hafva här sökt uppvärma
majoritetens känsla medelst antydningar på hotelser, sorn
skulle skett utom detta Hus.
Härvid afbröts talaren genom ett ganska starkt buller, hvilket
af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, med klubbslag nedtystades;
hvarefter Hr Hjerta fortfor:
R. o. Ad. läcktes tillåta mig att säga, det jag tror mig af
det sätt, på hvilket man gifvit en vink om dessa hotelser, icke
oberättigad att anse mig vara en af dem, på hvilken i sådant hänseende
möjligen en eller annan talare har syftat, och jag anser
mig på denna grund äfven äga rätt att yttra mig i anledn. deraf.
Jag bör derföre, med den öppenhet, som är hvarje offentlig mans
första pligt, säga, mine Hrr, alt jag icke tror det kunna förnekas,
att hotelser verkligen förekommit i afseende på denna fråga;
men om sådana blifvit framkastade, sä hafva de, så vidt mig är
bekant, endast varit af den allmänna beskaffenhet, som den menskliga
erfarenheten i alla tidehvarf och historien nästan på hvarje
dess sida lemnar till varning för hvarje alltför envist och ihärdigt
motstånd mot den framskridande politiska utvecklingen. Jag tror
således äfven, att så länge man icke närmare kan specificera,
hvaruti dessa hotelser bestått, eller alt de angått den närvar, öfverläggningens
frihet, så hade ej varit skäl alt framdraga så stora
och dånande argumenter, för att yinna ett resultat, hvarom
man i alla fall redan på förhand var säker.
Jag skall nu ganska kort genomgå några punkter, som, af
föreg:de talare framställde mot förslaget, eller rättare sagdt mot
dess grunder, ännu icke blifvit upptagna; ty hvad detaljerna beträffar,
så skulle äfven jag visserligen ej hafva något emot att enligt
mina åsigter förändra några af dessa, om det lät sig göra att,
efter en sådan förändring, genast få det hela antaget. Jag skulla
sålunda t. ex. vilja invända, alt valdislriclerna äro för inskränkte;
Den 28 A u g u s l i.
ty om de voro störte, skulle det blifva mindre tillfälle för de
smärre och mera loeala intressena alt göra sig gällande. Detta
och några andra detaljfel skulle jag vilja hafva rättade, men jag
gillar förslaget i det hela och till dess hufvudgninder, samt ber
derföre att till besvarande fä upptaga några af de anmärka., som
mot detsamma blifvit gjorda.
Man bar, särdeles i afseende på valcensus, uppehållit sig
mycket vid de 10 r:dr, som gifva rösträttighet. Det har likväl
redan förut blifvit nämndt, att detta bestämmande af 10 r;dr valen
concession, som gjordes af Ulsk. i dess sednare betänk., egentligen
på den grund, att man mot det första betänk, anmärkte,
att en del af nuvar. röstägande i BondeSt. skulle blifvit uteslutne
genom Utsk:s första förslag. Dä nu dessutom en enda hemmansandel,
som är värd 1000 r:dr, i omröstningen uppväger 100 af
dessa ägare till 10r:dr, som innehafva minsta rösti ältigheten, och
man å andra sidan besinnar, att det knappt finnes någon socken
i Sverige, der del gifves 100 backstugusittare; så är klart, att en
enda innehafvare af ett sådant hemman, som det nyssnämnda är,
mer än tillräckligt uppväger alla sådana små jordägare i samma
socken; och denna enda omständighet malte vara nog emot alla
farhågor i afseende på den punkten.
Man bar ock öfverhufvud mycket klandrat, alt Ulsk. gått
för långt i personlighetsprincipen. Del torde dock besinnas, att
personlighetsprincipen är ett begrepp, som genomgår allt samhälle
och all lag; ty hvartill äro val lagar egentligen till, om ej för
att värna personliga rättigheter? Mun torde således böra medgifva,
att personlighetsprincipen i sjelfva verket icke innefattar annat,
än begreppet om rättvisa och sanna grundsatsers utveckling
lill allas skydd inom samhället, och ali den mäste vinna ett ökadt
värde och en högre betydelse i samma män, som den allmänna
upplysningen tilltager. Man bar kanske med något sköl kunnat
säga, alt denna princip icke är tillämplig ända lill den låga valcensus,
som här blifvit uppgifven, emedan den stora massan af
mindre jordägare icke kunde känna representautcandidaternes insigter
i statsvigliga föremål; men jag ber att fä fästa uppmärksamheten
derpå, att man härvid, ehuru kanske utan afsigt, ej går
rätt ärligt tillväga, då man aldrig vill medgifva den andra sidan,
hvad den egentligen har att uppställa deremot, nemi., alt det icke
är fråga om, att dessa lägre jordägare skola direct utse representanter,
utan endast valmän, och att det tillkommer dessa sednare
att välja representationens medlemmar. Detta är ett correctiv,
sorn visat sig verksamt på andra ställen, och gör det äfven
här i Sverige under nuvar. förhållanden; ty oaktadt valen
varit nedsänkta lill den aldra lägsta census såsom t. ex. i BondeSt.
, sä är det väl temligen allmänt vitsordad t, att detta Stånd
merendels och isynnerhet under de sednare riksdagarna, sedan det
fått begrepp om vigten af valen, äfven valt de bäste och klokaste
inom hvarje district. Man hyser farhåga för, att valen skulle
utfalla annorlunda under en ny representation, då äfven andra än
15endeSt:s egna ledamöter kunde komma i fråga, och att intriger
Den 28 Augusti.
109
och corrupiion då skulle få ett större spelrum, men bildningen
likväl ändå kunna blifva utestängd. Det finnes i detta fall naturligtvis
intet annat vitsord att vädja lill, än erfarenbetens, men
det talar äfven tillräckligt. Jag tager mig friheten att hänvisa
lill alla de folks historia, som haft några representativa författningar;
jag hänvisar lill de gamla Grekiska republikerna och frågar,
om icke, med alla de brister man kan förebrå dem, och som
härflöto från andra orsaker, dä både den lagstiftande och styrande
makten låg i folkets händer, man likväl mäste göra dessa folk den
rättvisan, att de hade en beundransvärd takt att framdraga utmärkte
män och sälta dem i spetsen för sina angelägenheter; jag
hänvisar till Roms historia under republiken, hvaraf vi inhemta,
att äfven efter den tiden, sedan plebejerne fått tillstånd att ibland
sig utse vissa personer till beklädande af högre statsembete!!, sä
begagnade de sig sällan af denna rättighet; jag hänvisar till de
så myckel klandrade Förenta Slaterne, der den democratiska principen
är mera conseqvent genomförd än i något annat samhälle,
emedan hvarje medborgare, som hunnit fullmyndiga år, der voterar
direct till representanter, utan afseende på förmögenheten,
meri der man likväl icke kari göra folket den förebråelsen, att någon
af dess utmärklare män bl i f ver undanskjuten ifrån deltagandet
i lagstiftningen. Jag vill blott uppehålla mig ännu eli ögonblick
vid de argumenter, man sökt framställa, för ali visa, alt
Ulsk. gifvit för litel åt den högre förmögenheten uti de 6 röster,
som blifvit föreslagna såsom maximum. Jag måste dä säga, att
jag tror, det Utsk. lill en del förskylla! dessa anmärkmr, genom
det misstag det begått att alls föreslå en graderad röstberäkning.
Mänga af H. R. o. Ad:s ledamöter skola måhända rysa för delta
påstående, men det är likväl eli factum, att Utsk. gjorde detta
förslag just såsom en concession åt den eonservativa meningsfraclionen,
och genom detta afsteg från principen bar det nu utsatt
sig för det stränga klander, man riktat äfven emot denna punkt.
Jag säger, alt det var ett afsteg, just lill förmån för den högre
förmögenheten, och jag ber blott att i detta afseende få erinra,
ali det mig veterligen icke finnes något annat representativt samhälle,
hvarest man tilltrott sig alt göra en sådan gradation, att
gifva den förmögnare ända till (i gånger större rösträttighet, än
den mindre bemedlade jordägaren. Orsaken till detta förhållande
är helt enkelt den, alt om man tänker sig sjelfva begreppet af
hvad en representation egentligen innebär, så är det väl icke jorden,
som skall representeras, icke fällen, åkrarna, ängarna, skogen
eller åbyggnaderna, utan det är folket, menniskorna. Derföre
bafve vi också ännu aldrig någonstädes sett ifrågasatt att representera
ett land med rösträttighet efter sockenstämmoprinciper.
Det kan väl vara en möjlighet, att denna theori kan låta sig verkställas;
jag vill ej tillmäta mig att afgöra en sådan sak.; jag säger
blott, hvad som är ett factum, alt den ännu ingenstädes är
försökt, och alt den, efter hvad jag tror, knappast kommer alt försökas,
af det enkla skälet, alt de angelägenheter, som förekomma i
110
Deli 23 Augusti.
en riksförsamling, äro af helt annat slag, och derföre mäste afgöras
efter helt andra grunder, än de sorn tillhöra sockenstämman.
Man har vidare sagt, alt det icke finnes någon öfre kammare,
sorn lemnar sä litet värn för den conservatrva principen,
som den, hvilken Coust.Utsk. i sitt betänk, föreslagit. Hr von
Troil har redan i detta fall hänvisat till en jemförelse med Norrige,
der öfre kammaren är mycket mindre conservaliv än här.
Jag kan icke underlåta att upprepa denna hänvisning, men ber
tillika, mine Hrr, att få fästa uppmärksamheten pä, huru man
på andra sidan behandlar hvarje sådan hänvisning. För 30 är
sedan, då Norrige först var förenadt med Sverige och någon tillät
sig att citera den Norska statsförfattningen med loford för de
enkla och sunda grunder, hvarpå den hvilade, hörde man de conservative
ständigt säga, alt denna författning var alltför mycket
uppgjord efter en tom theori, och att det omöjligen kunde bära
sig med en sådan, utan snart skulle gå omkull, o. s. v. Sedan
dess har Norrige haft 30 års erfarenhet af en lugn utveckling ,-  dess lagstiftande makt, fastän i mångas ögon så vådligt democratisk,
" har icke under denna tid varit i någon vådlig contlict med
Konungamakten, och icke eller utvisar någonting att den förtrampat
folkets rättigheter. Huru beter man sig da nu å den conservativa
sidan, sedan erfarenheten tagit bort det uppskrämmande
argumentet? Jo, man väljer blott en annan väg, för att komma
till samma resultat. Det är sant, säger man, alt Norriges statsförfattning
visat lyckliga följder särskildt för deltaland; men Norrige
är också något helt annat än Sverige. Uti Norrige finnas
icke sådana inrättningar, icke sådane conservaliva elementor, som
i Sverige. Hvilken är väl då, jag frågar det, den ofantliga rikedom,
som finnes hos det s. k. conservaliva elementet härstädes
och som behöfver bevaras? Ar den öfverhufvud hopad på färre
bänder än i Norrige, som likväl nöjer sig med den författning
det har, och som ej skulle vilja utbyta den mot någon annan?
Eller sakna Norrmännen, mer än vi, sin andel i lidehvarfvéts allmänna
bildning, eller har icke tvertom deras bildning högst betydligt
utvecklat sig just under deras nuvar. democratiska för
fattning?
Man
har äfven såsom försvar för det bestående, eller mot
del förslag, som nu är i fråga, sökt uppvärma känslan genom alt
skaka på sköldarne i della Hus, och delta är visserligen ganska
ridderligt; men man bar i sammanhang dermed talat om, huru
delta Stånd alltid värnat friheten och det allmännas fördel. Jag
vill icke vidare genomgå historien om hvad som passerat inom
detta Fins i förflutna tider, eller försöka uppgöra aristocratiens
räkning, sedan en värd talare före mig gjort det så utförligt och
talentfullt och visat, alt likväl måhända icke allt varit så helt i
detta afseende, som man vill låta förslå på den motsatta sidan.
Jag utbeder mig blott af den värde ledamot, som här nyttjat det
af mig nämnde argument, att få fästa hans uppmärksamhet derpå,
att majoriteten inom detta Hus, äfven under sednare tider, icke
alltid varit ett värn för friheten, och enskilde ledamöters be
-
Den 28 Augusti.
lil
mödanden emot majoriteten kunna väl i delta fall icke skrifvas
Ståndet i sin helhet, eller sjelfva inrättningen, sådan den är,
till godo. För att framdraga några enstaka exempel, påminner
jag mig nemi., hurusom, då en värd talare här midt emot,
hvilken 1111 hör till de starkast conservativa, för 3 riksdagar tillhaka,
väckte en motion ang:dc kungsskjutsen, deruti han gjorde
en målning af det sätt, pä hvilket det tillgick vid dylika skjutser,
en målning, som visserligen var försedd med starka skuggor, dock
ingalunda pä långt när så starka, som vissa af de uttryck, som i
dag blifvit sagde lill prot. i detta Hus, hurusom, säger jag, en
förfärlig storm uppväcktes emot honom och en mängd af ledamöter
skyndade fram till landtm-.sbordet, för att medelst sina
namnteckningar uttrycka sin ovilja mot det sätt, på hvilket den
ädle Grefven yttrat sig. Det är nu många år sedan detta passerat,
och det lugn, hvarmed man haft tillfälle att betrakta denna
händelse lemnar äfven anledn. alt bedomina, huruvida icke äfven
inom det conservativa elementet hänförelsen stundom kan vara
just så stark och af den art, sorn de värde talarne sjelfva befarat
hos massorna. Jag beder att fä erinra om ännu ett annat exempel,
nemi., att dä en gammal ledamot af della Hus, som i dag
här yttrat sig i denna fråga, en gång gjorde en målning af den
Svenska skattebondens belägenhet, hvilken väl var mörk, men ingalunda
saknar motsvarigheter i verkligheten, så upprördes de
devouerade sinnena till den grad deraf, att i nästpåföljande plenum
en annan ledamot uppsteg och yrkade, att han mätte återtaga
motionen, samt understöddes dervid, af en sådan mängd inom Huset,
som under höga rop besvuro den förstnämnde att taga till
baka
yttrandet, att det blott var hans fasthet, understödd af en
nu afliden ledamots kraftfulla ord, som gjorde att yttranderätten
vid detta tillfälle icke kom att lida af majoritetens besinningslöshet.
Jag citerar dessa omständigheter, blott derföre att de synas
mig i någon män kunna tjena till att moderera den hänförelse i
känslan, som det visserligen vackra och lalentfulla yttrandet om
delta Stånds ridderlighet och värn för grundsatser oell frihet, möjligen
kan vara egnadt att framkalla.
Sedan jag nu i korthet genomgått några anmärkmr, beder
jag blott att fä tillägga något 0111 det hufvudsaklig» skäl, hvarföre
jag anser, att hvarje fosterlandsvän bör understödja grundsatserna i
det nu hvilande förslaget. Detta skäl är, mine Hrr, att hela den
politiska och religiösa historien visar oss, att ingen doctrin, som
varit stödd på sant logiska grunder, någonsin gått under, innan
den blifvit satt i verkställighet. Sådana doctriner hafva väl kunnat
tidtals nedtryckas af traditionerna och de historiska anspråken
i samhället, men de hafva dä äter uppkommit med fördubblad
styrka och gjort det, ända lill dess de segrat. Det är sant, att
aristocratien och de maktägande classerna å sin sida alltid visat
samma obenägenhet till eftergift för de reformer, som doctririerna
grundlagt, så att de ofta endast kunnat bana sin väg fram
genom blod och tårar, och det må vara, att det ligger i Försy
nens
verldsplan att så måste ske, på det att det nya ej skulle för
112
Den 28 Augusti.
fort komma fram; men det är i alla full ett factum, som icke
kan förnekas, att motståndet i längden varit fruktlöst. Vi må
genomgå alla särskilda systemet' i samhällsläran, alla religionsläror,
så skola vi finna, att livar och en af dem har banat sin väg
fram till dess de hunnit kämpa sig till sin yttersta slutföljd. Det
är, sade jag, kanske en andel i Försynens stora [ilan, att menskligheten
skall på detta sätt genomgå sin lärospån, emedan det
icke finnes något annat sätt att pröfva en frän förnuftsrälten utgående
theori, än alt fullfölja den till dess man nått de yttersta
slutföljderna, och alt, om det då befunnits all man gjort ett
misstag, börja ånyo från en annan utgångspunkt; men frukten
liar emedlertid varit, att man aldrig helt och hållet gått tillbaka.
Delta finne vi vara förhållandet med alla serierna af de philosophiska
skolor, som lagt grunden lill alla andra förändringar i det
praktiska lifvet, i samhällsformerna och lagstiftningen. Om man
observerar delta förhållande i politiskt, afseende, skall man finna,
huru alla tänkare, som stridt för fria författningar, först en läng
tid voro anhängare af det Engelska s. k. jemnvigtssyslemet mellan
den monarkiska, den aristocraliska och den democratiska principen,
samt huru man slutligen, sedan många och långliga strider
ägt rum för detta ändamål, för att införa detta system i särskilda
Stater, fann, att detsamma egentligen hvilade på en illusion, och
att i sjelfva verket öfvervigten alltid måste ligga hos någotdera
elementet, antingen det aristocratiska eller det democratiska, så alt
de Irenne principerna aldrig kunna existera tillsammans med någon
verklig jemnvigt, utan alt denna blott var en chimer. I följd
deraf bafva också de sednare theorierna för representativa former
allt mera närmat oss democratien. Hr von Troil har redan på
ett talentfullt sätt visat, att democratien icke varit farlig för Konungamakten,
tänkt i sin yngsta form, såsom å ena sidan utrustad
med en tillräcklig styrka i den utöfvande makten, men å
den andra genom en democralisk representation begränsad af och
hvilande på de styrdas bifall oell förtroende. Men det har äfven
stundom handt, att den, i samhällen, der man alls icke velat göra
åt densamma de eftergifter, som tidens och odlingens framsteg
påkallat, sjelf uttagit sin rätt, oaktadt det envisaste motstånd.
Det är möjligt, mine Hrr, att häruti kan anses ligga en hotelse;
men det är en hotelse, som genomgår, sorn visar sig i
hela den menskliga erfarenheten, och det är ingen hotelse för ögonblicket.
Detta har varit milt skäl, hvarför jag trott, att det
i det här ifrågavar. fallet vore bättre göra en eftergift nu, då
man kan visa verlden att det sker i fred oell endrägt, och jag
har hemtat ett ytterligare stöd för denna min tanka af den märkliga
förklaring, som en af Konungens rådgifvare i dag lemnat å
egne och sine collegers vägnar, att K. M:s rådgifvare icke skulle
votera öfver frågan, utan iakttaga neutralitet. Ett lystringsord
har nemi., enligt min tanka, blifvit R. o. .Ad. gifvet, då han tillika
förklarat, att man deraf ej borde draga den slutsatsen, som
skulle Regeringen med likgiltighet åse frågan om representations
for
-
Deli 28 Augusti.
113
formens förändring och förbättring. Jag tilläter mig tro, att det
ligger en stor betydelse i detta samfällda tillkännagifvande från en
Konungs rådgifvare, som vill befrämja upplysningen och verka för
sanning och rätt, ”att hvilken utgång förslaget än i dag erhåller,
så är dock representationsfrågan af den vigt, att den ej mer kan
falla.” Det är visserligen sant, alt detta yttrande icke innehåller
någon positiv opinionsyttring för tillfället; det kunde det ej eller vara,
då det började med att förklara Regeringen neutral för närvar.
Men om man ser detsamma i förhållande till sakens ställning
för dagen, sä tror jag, att hvar och en kan ganska lätt göra denna
förklaring inför sig sjelf. Jag tror, att om de aktningsvärde
män, som utgöra Konungens rådgifvare, nära nog med vissheten
redan på förhand, att förslaget af tvenne Stånd skulle bifallas, och
att det dessutom med värma omfattas af ganska många inom landet,
om säger jag desse rådgifvare, med förevetande deraf, hade
ansett hufvudgrunderna af detta förslag innebära blott en liten
del af de vådliga påföljder, som åtskilliga ledamöter här med så
mycken ifver förespeglat; så hade de felat mot sin pligt både mot
Konungen och fäderneslandet, att icke uppträda mot förslaget och
bestrida detsamma. Detta hafva de likväl icke gjort; och jag drager
deraf inför mig den slutsatsen, att, om de ock ej gilla förslaget
sådant det är, i alla dess delar, så anse de dock hufvudgrunderna
för detsamma antagliga, och att, under sådant förhållande,
de som yttrat sig för dessa hufvudgrunder, kunna hoppas, att deras
»ak, innan långt härefter, skall finna ett stort och mäktigt understöd,
som leder till framgång. Emedlertid hade jag trott, att
många strider skulle varit besparde, om R. o. Ad. och ett annat
Stånd genom sitt bifall hade gjort förslaget till lag, och jag är öfvertygad,
att de tvenne Stånd, som hafva gifvit initiativet till detta bifall,
då icke skulle hafva dragit i betänkande att medgifva de modificationer
i detaljerna, som skulle af en älskad Konung och dess
Regering ansetts erforderliga. Detta har varit skälet, hvarför
jag anser mig böra förklara, att jag tror detta förslag förtjena
understöd af det H. Ståndet.
Hr Westerstrand: Gr. Anckarsvärd har klagat öfver personliga
tillmälen, och dervid tydligen vändt sig till mig. Jag får
i anledn. deraf högtidligt förklara, att jag, med hvad jag yttrat,
icke åsyftat att såra Hr Grefven eller alludera på honom; och jag
tror, att det för Hr Grefvens egen tillfredsställelse vore önskligt,
att Hr Grefven, i afseende på mig, kunde göra en dylik förklaring.
Hr af Forssell, Carl, anförde skriftligen:
Det finnes i menniskornas enskilda lefnad, likasom i Staternas,
vissa högtidliga och vigtiga ögonblick, då beslut måste tagas,
hvilkas verkan först i framtiden blifva uppdagade. Ett sådant anser
jag det närvar, ögonblicket vara. Många af de män, som här
äro samlade i dag, för att rådslå om fäderneslandets öden, minnas
väl huru rikets ställning var år 1809. En lång tid är sedan dess
förfluten; fern och trettio år utgöra nära en menniskoålder, och
2 H. 15
lil
Den 28 Augusti.
likväl kunna vi glädja oss ät alt liafva handlat, verkat oell lefvat
uti en epok, som med ingen föreg:de i Sveriges historia kan jemföras
uti de stora framsteg sä väl i förståndsodling som i materiell
hänseende, som under loppet af de sista 30 åren blifvit gjorda.
Vid 1809 års riksdag, i rikets då varande betryckta ställning,
föregick R. o. Ad. nationen med ädla föredömen, med stora och
verkliga uppoffringar; och jag smickrar mig med det hoppet, att
är 1844 skall samma R. o. Ad. icke finna det offret på fäderneslandets
altare för tungt, nemi., att afsäga sig sjelf skr ifvenheten.
Jag medgifver gerna, alt det nya representationsförslaget, som
nu är föremål för antagande eller förkastande, har sina brister,
men jag tror, att dessa brister utan så stora brytningar och söndringar,
som nu synas vara färdige att göra sitt inträde, kunna
aflijelpas, och jag anser i alla fall upphörandet af slåndsfördelningen
vara af en så väsendtlig fördel, att jag blott för vinnandet
deraf gerna biträder det nya förslaget.
De hårda och ofördragsamma yttranden, jag i dag mot all
förmodan fått höra af åtskilliga talare riktas mot alla dem, som
hysa en annan öfvertygelse än de, i den vigtiga öfverläggning som
nu föregår, liar bedröfva! mig; men de hafva icke förmått rubha
den känslan, att jag handlar i enlighet med Svenska folkets önskan
och fäderneslandets nytta, när jag afstår min sjelfskrifvenhet.
Denna sjelfskrifvenhet till lagstiftare, denna hedrande utmärkelse
att vinna inträde på Svenska Riddarhuset, att här äga säte
och stämma, har jag förvärfvat genom mödor och arbete, och uppskattar
högt dess värde; men icke desto mindre föreställer jag mig,
att när förstånd och hjerta gemensamt kräfva frånträdande! af denna
utmärkelse, för att med min röst söka verka till det nya förslagets
antagande, så är del en pligt alt så handla.
Jag inser mer än väl, att jag i dag kommer att befinna mig
i en ringa minoritets leder; men likasom jag respecterar deras öfvertygelse,
som hysa en annan tanke, en annan åsigt i dagens vigtiga
fråga än jag, likaså hoppas jag, att R. o. Ad. har undseende
med min.
En del af Ståndets ledamöter yttrade härtill sitt bifall.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Det är längesedan jag anmälde
mig; tiden har sedan dess framskridit och alltmera stegrat
11. o. Ad:s otålighet; jag skall derföre bemöda mig att blifva kort
i hvad jag ämnar anföra, men måste dock utbedja mig att få redogöra
för de bevekelsegrunder, som skola bestämma, huru jag i
dag ämnar rösta. Här liar, i början af della plenum, med vanlig
klarhet i framställningen och redighet i tankegången, af en värd
talare blifvit utvecklade de hufvudorsaker, hvarföre han och hans
vänner, som jag anser utgöra den stora majoriteten inom detta
Hus, åstunda en representationsreform. De ändamål han genom
denna reform företrädesvis önskade vinna, voro nemi. frenne: först,
upphäfvande af den Ståndens fördelning på 4 kamrar, som förorsakar
så många oformligheter inom vår lagstiftande församling;
beil 28 Augusti.
115
sedan upphäfvande af den orättvisa, som begås mot en hel, talrik och
upplyst dass af medborgare, genom desammas uteslutande ur representationen;
samt slutligen upphörande af den sjelfskrifvenhet, som tillkommer
ledamöterne af R. o. Ad. Men utom dessa tvenne vigtiga
fördelar, för hvilkas ernående den större mängden af oss förenar
sig, söka, äfven å andra sidan, jag och de med mig lika länkande
alt vinna ännu tvenne andra stora hufvudändamål, och det
är om dessa, sorn striden i dag egentligen föres. Det ena af dessa
ändamål är, att ståndsvalen skulle utbytas mot allmänna val,
och det andra, att folkets, den stora massans, det democratiska
elementets inflytande skulle ökas. De grunder hafva redan af flere
talare blifvit framställde, som tala för samfällda val framför
ståndsval; jag delar dessa åsigter, men anser mig ej behöfva, eller
för lidens korthet böra vidare utveckla dem, ulan öfvergår till
det sista hufvudändamålet, hvarför jag anser en reform böra vidtagas.
Detta är, såsom nyss sades, alf det democratiska elementets
inflytande inom samhället borde utvidgas. Jag kommer likväl
nu blott att stryka fram på den väg, som leder lill folkvälde,
och vill ej gå så långt som åtskilliga talare, hvilka förordat denna
del af reformfrågan. Jag tror, alt genom det hvilande förslaget
gifvils åt det democratiska elementet ett allt för stort inflytande,
clt slags allena välde inom den Svenska samhällsförfattningen,
sä alt detsamma skulle komma all utöfva cn nästan despotisk
makt. Jag tror, att man kunnat och bort förhindra detta, och
att medlet hade varit att anbringa en öfre kammare såsom medlare
mellan Konungamakten och folkets makt. Man har sagt, alt
Konungadömet och folket vanligen i Sverige kommit väl öfverens;
men man har förgätit, att de då hade förbundit sig mot en gemensam
motståndare, en aristocrati, som ville tillvälla sig för stort inflytande,
som önsade herrska ensam, och alt det alltså för ögonblicket,
vid det tillfället, låg i deras intresse att förena sig. Hade äter
denna omständighet, alt något emellan dem fans, som hindrade
dem att emot hvarandra rikta deras anfall, ej förefunnils, så är
frågan, om de icke förr eller sednare kommit i allvarsam strid med
hvarandra. Jag tror så, och måste derföre anse det alltid behöfvas
en förmedlande makt mellan folket och Konungamakten, som
förhindrar de lifliga strider, som emellan dem eljest säkerligen annars
uppkomma, och detta angifvet- hvad en öfre kammares bestämmelse
bör vara och hvad jag med en sådans införande menar.
I åtskilliga Stater har den öfre kammaren blifvit sammansatt af
hvad som kallas det aristocraliska elementet. Tiden för detta element
tror jag emedlertid inom Sverige vara förbi; men der linnes
dock visserligen ett annat element, som i stället kan användas
och som består af alla de mera upplyste och förmögne i landet,
lika godt hvilket Ständ do än må tillböra, och som man kan kalla
medelclassens element. Och att detta element är fullt qvalificeradt
att åtaga sig denna medlande röle mellan folket och Konungamakten,
derom är jag fullt öfverlygad, och jag skulle derföre önska,
att vid en representationsförändring desamma måtte inrymmas inom
den öfre kammaren att der utöfva denna medlande kraft, som
f 16
Den 28 Augusti.
oundgängligen behöfves. Men då deremot, enligt mitt omdöme,
denna sednare helt och hållet fallas i det förslag, som i dag afhandlas,
så fruktar jag, alt, om detsamma skulle antagas, alltför
stora vådor skola uppstå, icke blott för Konungadömet, utan
äfven för en mängd de högre samhällsintressena, som, kanske oförtänkt
af folkmakten, likväl genom inneboende instinkt hos densamma
att aldrig kunna erhålla nog, skulle steg försteg allt längre
drifvas tillbaka inom gränsor, som slutligen blcfvo allt för trånga
för någon sjelfständig verksamhet, något helsosamt inflytande. Det
är denna hufvudgrund, som jag i korthet velat framställa, som
tvingar mig alt i dag rösta emot det förslag, hvars öde af R. o.
Ad. snart skall blifva afgjordt.
Ilr Ribbing, Bengt, anförde skriftligen:
Vid sisth riksdag erkändes och insågs af alla de nuvar. RiksS(:n
beliofvet af en reform i nationalrepresentationen, passande efter
den framskridande civilisationen och grunderna för allmän rätt.
Den sjelfskrifna representationsrällen förkastades såsom orättvis,
och Gonst.Utsk. utarbetade ett förslag, som har hvilat till denna
riksdag, och är oss nu föredraget till anlagande eller förkastande.
På denna punkt stå vi nu i detta ögonblick, med hela nationens
och alla civiliserade länders uppmärksamhet fästad på oss
och huru vi komma att motsvara lidens, mensklighctens och samhällets
högt uttalade fordringar. Af oss äro måhända en del villrådige,
andre bestämde för eller emot. Då jag är bland dem,
som ämna rösta ja till förslaget, är det af följande skäl: emedan
jag anser förslaget vara bättre än den närvar, ståndsrepresentationen
; emedan förslaget utgår från rikliga principer, och emedan
de brister, sorn linnas deri, mera röra detaljerna och kunna lätt
afhjelpas och det dessutom är troligt att, om och när ett annat
förslag kommer till stånd, detsamma blifver behäftadt med kanske
ännu större brister. Jag bifaller förslaget vidare, derföre att
jag önskar att reformen måtte gå fredligt och lugnt, och jag ej
tror att man slrafllöst åsidosätter den allmänna rättvisan.
1 afseende på principerna, sorn ligga lill grund för förslaget,
måste man medgifva de obestridliga sanningarne, att hvarje omyndig
person, eller hvar och en som äger rösträttighet, bör, så vidt
denna rättighet skall vara af något värde, äfven äga rätt att till
sitt ombud välja den, för hvilken han har största förtroendet, och
alt den sanna majoritetens röst innom ett civiliserat samhälle bör
vara den gällande och icke minoritetens. Men dessa grundsatser
förnekas af hvar och en, som förnekar principen af allmänna val.
Hvad som nu i tal och tryck af förslagets motståndare mest
befaras, och värst utmålas, såsom följd af dessa val, är ett s. k.
bondregemente, hvarmed man lärer förstå okunnighetens och våldets.
Jag vill icke i afseende härpå inlåta mig i allt för djupa
betraktelser, utan hänvisar endast till hvad historien och erfarenheten
vid många tillfällen gifva vid handen, i afseende på verkningarne
af de särskilda classernas okunnighet, bildning, fosterlandskärlek
eller våldsamma sätt alt gå tillväga, och jag tror, att den
Den 2 S Augusti.
117
mörka målningen deraf skall blifva betydligt ljusare. Jag åberopar
för öfrigt hvad Hr von Troil, Emil, härutinnan anfört.
Den allmänna och enskilda bildningen inom vårt land är,
tyvärr, ännu på den ståndpunkt, alt deri äfven behöfves en sådan
reform, alt deraf må komma att härflyta, i stället för högmod, inbilskhet
och maktbegär, ödmjukhet och kärlek till Gud och nästan.
Der en sådan bildning finnes, der gör hon sig ock gällande, och
tvingar både okunnigheten och öfvermodet lill lydnad och hörsamhet
för hvad som är rätt och sant. Den person, som af sådan
bildning är i besitning, han tillvinner sig snart det allmänna förtroendet,
utan afseende på om han är herre eller bonde; och jag
önskar, att icke allt för många af en annan slags bildning måtte
få plats inom representationen. Den som vill, ser verkningarne
så väl deraf, som af den sjelfskrifna representationsrätten, och att
tiden är inne till dess förafskedande.
Med allt delta vill jag likväl icke neka, att, om, som det synes,
detta förslag faller, och ett annat kommer i fråga, det vore
önskvärdt att garantier uppsöktes och användes, som, utan att förolämpa
den allmänna rättvisan, försäkrade oss om inrymmande af
den verkliga bildningen i representationen, och jag tror, att om
sådane garantier i detta förslag varit större, åtminstone på papperet,
skulle de fleste af Hrr-.ne icke tvekat att bifalla detsamma. Jag
förkastar alltså icke dessa pappersgaranlier, men jag anser dem
osäkra och tror, att befordrandet af den allmänna sanna bildningen
innebär den säkraste. Vi hafva visserligen härutinnan icke
ännu hunnit rätt långt, men det oemotståndliga framskridandet
i civilisationen lemnar dock dageliga exempel derpå, att de personer,
hvaraf det befarade bondregementet skulle utgöras, oftast,
vid tillfällen då communalangelägenheter afhandlas, söka och finna
det rälla, och att de gerna med sina val af ombud vända sig
till mera kunnige herremän, då de äro öfvertvgade om dessas
rättskänsla.
Om någon fruktan för den valrättighet, som tillerkändes Sveriges
Bondestånd, hos mig ägde rum, skulle den förr komma i
fråga med det representationssätt, vi nu hafva, än med det föreslagna.
Sinnesstämningen hos menniskor är helt olika, då de
äro rättvist behandlade och med förtroende omfattade, än då motsatsen
äger rum. Uppskrämda och lättrörda menniskor kunna emedlerlid
för sig och andra, som vi äfven i dag hafva hört, uppgöra
de fasansfullaste målningar af hvad anledn. som helst, besynnerligen
om några beräknande och maktlystna personer för sina
afsigtcrs befrämjande understödja deras farhågor och föreställningar.
Det verkar så mycket mer, om någonting är att försona, eller
man fruktar för någon vedergällningsrätt. Den varma rättskänslan
deremot önskar i alla händelser ingenting högre och lifligare,
än att den stund måtte inträffa, då hon kan få återgifva hvad som
icke längre med full rättvisa kan behållas, och tror, att en sådan
eftergift skall alstra vänskap och förtroende. Af denna tro är jag
och vill i laglig ordning, efter min förmåga, så begagna min sjelf
-
118
Dea 28 Augusti.
skrifna representationsrätt, att tillfälle snart må beredas, då jag
kan få öfverlemna henne till Svenska folkets fria disposition.
Att nu vidare ingå i undersökning eller försvar af förslagets
särskilda fel oell förtjenster, tjenar troligen till intet, och det är
för öfrigt redan gjordt af båda de motsatta opinionernas skickligaste
talare. Hvar och en lärer med mer eller mindre öfvertygelse
och sakkännedom i denna stund hafva fattat sitt beslut.
Jag anhåller likväl sluleligen hos de Hrr af Ståndet, som komma
att befinna sig inom majoriteten, att de betänka i hvilken ställning
de föra värt gemensamma fädernesland, om de icke med allvar
och menniskokärlek lyssna till folkets rättmätiga fordringar.
Jag önskar, att icke bureaucratien och dess kämpar allt mer
och mer måtte misskänna sin egen ställning, eller inbilla sig att
de, i stället att vara Statens tjenare, äro dess tuktomästare. Ehuru
betänkliga symptomer i detta afseende äro förhanden, är jag
dock lugn och önskar att alla fäderneslandets verkliga vänner
mätte vara och visa detsamma. Ingen makt på jorden skall förmå
återhålla ett folks anspråk på rättvisa, dä det icke sker på
den allmänna ordningens bekostnad, och Svenska folket skall med
stöd af rätt och sanning slutligen vinna hvad dessa ord hafva
att innebära.
Ilr Tersmeden, Carl Reinhold: Fullt förvissad, att hvarje
ledamot redan fattat sitt beslut i denna fråga, är del ingalunda
min mening att ingå i någon discussion öfver de anmärkmr,
som blifvit gjorda mot det hvilande förslaget. De hafva redan
blifvit upptagna och vederlagde af flere talare, bland deni äfven
af Hr von Troil, som sä fullständigt utvecklat saken och med
hvilken jag till alla delar förenar mig. Jag har likväl begärt
ordet, emedan jag anser för min pligt såsom representant, alt,
vid afgörandet af en så vigtig samhällsfråga, öppet uttala min tanka
och erkänna till hvilken lära jag bekänner mig. Hvad sjelfva
förslaget vidkommer, hade jag äfven åtskilliga anmärkmr att göra,
men vid jemförelse af förslagets fördelar och olägenheter, har jag
funnit, isynnerhet hvad sjelfva grundprinciperna beträffar, de förre
så vida öfvervägande, att jag ej tvekat att gifva företräde ät
detsamma framför det representationssätt vi nu hafva. Jag tror
mig således handla i fäderneslandets sanna intresse, då jag förklarar,
att jag voterar för det nu hvilande förslaget till nationalrepresentationens
ombildning.
Frih. Cederström, Anders: Då R. o. Ad:s tid redan
länge blifvit upptagen, skall jag söka vara så kort som möjligt.
Ehuru jag icke delar deras åsigter, som påstå, att det nya förslaget
är både odugligt och skadligt, så erkänner jag likväl, att jag
nödgas votera mot detsamma. Jag erkänner visserligen den stora
förtjensteu hos 1840 års Const.Utsk. och den möda det haft att,
oaktadt vårt representativa samhälles brister, hafva kunnat tillvägabringa
ett förslag, hvilket åtminstone till sina principer är riktigt;
men dä jag icke tinner, att principerna i sina detaljer blifvit conseqvent
utförde, och då jag tillika tror, alt, om förslaget sättes i
Den 28 Augusti.
119
verkställighet, stor skada deraf för landet skulle uppkomma, så
får jag förklara, att jag ej kan deltaga i deras åsigter, som rösta
för förslaget. Det har blifvit ytlradt af en värd ledamot inom
detta Stånd, att den nuvar. representationen har sin grund
uti Svenska folkets öden och historiska utveckling. Jag erkänner
visserligen att så är förhållandet, men man måste likväl följa
denna historiska utveckling från dess ursprung intill denna
tid, och se till, huruvida den i sjelfva verket, ur denna synpunkt
betraktad, har samma rätt att fortfarande representera, som den
värde ledamoten här förespeglat. Sveriges Adel, som har sitt ursprung
egentligen från de äldsta tider, och har uppkommit genom
en personel pligt, då livar och en åtog sig att rusta för sitt hemman,
var således till sitt ursprung personel, ej ärftlig, och dess
rättigheter berodde på deras egenskap af jordägare med skyldighet
att med häst och karl rusta för hemmanet. Sedermera har
Adeln i sin utveckling genomgått mångahanda öden och står slutligen
i närvarande ögonblick på den punkt, att dess representationsrätt
håde kan och bör upphäfvas. Jag åtminstone för min
del anser det visserligen ligga en billighet deruti, att när Adeln
upphört att besitta en stor del af den Svenska jorden samt bortskänkt
de rättigheter, hvilka egentligen constituerade den såsom
Adel, berättigad till representation; så bör Adeln, när dessa rättigheter
upphört, äfven upphöra alt äga den sjelfskrifna representationsrätten.
Det är' således icke derföre att jag vill bibehålla
ståndsfördelningen, som jag uppträder och förkastar förslaget, utan
derföre att jag anser detsamma vara felaktigt i sina detaljer.
Hr Westfelt, Nils: Jag ber om ursäkt, örn jag i några
få ord gifver min opinion tillkänna, innan jag går att lägga min
röst i urnan; jag skall således inskränka mig derhän, att jag ber
få förena mig med Hr von Troil, Emil, och således voterar för
förslaget.
Hr Vult von Steyern, Henrik Willi.: Jag skall ej
blifva mångordig och behöfver det icke eller, då Hr von Troil
så talentfullt uttryckt de åsigter, som jag lägger till grund för
min votering. Jag begagnar äfven detta tillfälle, alt för Hr von
Troil yttra min enskilda tacksamhet, fullt förvissad, att denna
tacksamhetsgärd skall en gång hembjudas honom af den menighet,
som ligger honom ömmast om hjertat — af hela Svenska
folket.
Frih. Kantzow, Joli. Albert, förklarade sig häruti instämma.
Hr Pereswetoff Morath, Fredr. Carl: Utgången af den
fråga, som nu är föremål för H. II. o. Ad:s öfverläggning, nemi.
det nya representationsförslaget, har alltifrån riksdagens början
kunnat förutses. Jag ämnar således icke länge taga R. o. Ad:s
uppmärksamhet i anspråk.
Visserligen har äfven jag funnit åtskilliga brister i förslaget,
men de äro, i min tanka, högst obetydlige jemförelsevis med den
120
Den 28 Augusti.
tidsförlust, som skullo blifva en följd af ett nytt förslags upprättande,
och kunna af en blifvande riksförsamling lättligen afhjelpas.
Jag anhåller derföre, att i dagens prot. måtte varda antecknadt,
att jag röstar ja för nya representationsförslaget. Derigenom försvinner
behofvet af en särskild reservation och, då jag önskar synas
lika ren inför nationen, sorn inför mig sjelf, äfven all anledning
till misstanka om saknad vilja eller förmåga å min sida att,
när fäderneslandets väl det kräfver, göra uppoffring af s. k. rättigheter,
hvilkas lagliga tillkomst är ingenting mindre än erkänd,
men de der aldrig befrämjat fäderneslandets välfärd, utan oftast
lågt hinder deremot.
Hr Löwenström, Joli. Jacob: Jag vill blott i korthet
förklara, alt jag, på de af Hr af Forsell anförde grunder, röstar
ja till förslaget.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Jag skall ej vara mångordig,
utan blott tillkännagifva, att jag fullkomligt instämmer i
hvad Hr Vult von Steyern och Hr Emil von Troil nyss yttrat.
Hr Ribbing, Arvid: Det sätt hvarpå man här behandlat
det hvilande grundlagsförslaget har föranledt mig att derom yttra
några ord.
Ett förslag, som hvilar på den grundsatsen, att alla menniskor
äro bröder och böra till sanningens kunskap komma, så väl
i allmänna som i de högsta angelägenheter, det må då vara mer
eller mindre lyckligt utfördt, hade förtjent en mildare behandling.
Det har haft sina bespottare. Då man förklarar dessa, alt man
igenkänner deras språk, så ligger deri ett tillräckligt svar på hvad
de yttrat. Det har haft sina klandrare. Detta klander har varit
hårdt. Man har uttalat eller man har gillat det klander, som vissa
flygskrifter innehållit öfver t. ex. valrättens utsträckning för vida,
dä fråga varit om DondeSt., men tvertom, då fråga varit om BorgareSt.
Hvad emedlertid valrätten för hemmansägare å landet
angår, de må dä kallas 10-r:drs-män, eller hvad helst annars,
så är det samma valrätt som alltid ägt rum; ty en hemmansägare,
huru liten lott han än ägt, har aldrig blifvit derifrån utestängd;
men de der 10 r-.drne, hvarmed man vill förskräcka,
de finnas icke i verkligheten såsom hemmansvärde, åtminstone bar
jag aldrig sett dem i någon taxeringslängd upptagne.
Man har, i fråga om valsättet, ansett för ett tillbakaskridande
i våra samhällsformer, att begagna indirecta eller medelbara
val, ehuru detta valsätt från ålder ägt rum bland massan af nationen,
eller vid de vanliga electorsvalen inom BondeSt.; men då
man emedlertid i det hvilande förslaget bibehållit de directa eller
omedelbara valen för BorgareSt., som förr begagnat detta valsätt,
har äfven detta blifvit klandradt, emedan sättet möjligen skulle
kunna föranleda oordning och tumult. Hade man varit rättvis,
borde väl ettdera gillats, men man blir icke rättvis, då man vill
vara hård.
Man
Den 28 Augusti.
121
Man har sagt, att ståndsinrättningen inom vårt fädernesland
från uråldriga tider ägt rum, att den varit nationel. Allhärjaroch
landskapstingen hafva varit äldre och den ännu fortvarande
sockenstämman är mest öfverensstämmande med våra vanor. Vid
berörde ting fördes allmogens talan af den sjelf, eller af dess lagmän,
och det var först i en sednare tid, således icke i den äldsta,
som, till följd af mindre oordningar och Konungamaktens försvagande,
herredagarne infördes och folkets förra ombud, lagmännen,
i och bredvid rådet, blefvo dess herrar; derefter de utväxter
på statskroppen, som kallas stånd, bildades. Dessa utväxter
hafva sedermera blifvit nog mäktiga att förhindra folkets allmänna
vilja. Förra riksdagar hafva gifvit och kanske äfven den
närvar, skall derpå gifva bevis. Jag tror också, att ståndsindelningen,
så gammal den än må vara, aldrig inom vårt land blir
rätt nationel, eller uppburen af allmänna tänkesättet. Dä jag nu
omnämt sockenstämman och vidare om densamma ämnar yttra
något, torde man icke böra förebrå mig, att jag sökt mina jemförelser
efter främmande mönster utom landet, hade jag än det
bästa tillfälle derför inom ett brödrarike, eller att jag från ett lif,
som icke finnes, velat skapa ett nytt, och dymedelst gjort mig förtjent
af den förebråelse Sismondi ställer til! lagstiftaren, då han
yttrar: att han väl kan släcka, men icke tända lifvet.
Om vid sockenstämman någon skulle föreslå, att de der möjligen
närvar, s. k. välborne skulle innesluta sig i ett rum för sig,
presten och klockaren för sig, de inom församlingen jordägande
borgarena för sig, och ändtligen bönderne, lika så afskilde, öfverlägga
och besluta om de allmänna ämnen som förekomma; jag
frågar, om den som slikt föresloge, skulle anses för rätt klok; jag
frågar, till och med, om det vore rätt christligt att på detta sätt
vilja undandraga hvarandra råd och upplysningar; till hvad fromma,
exempelvis för bönderne, presten skulle utestängas från deras
öfverläggningar om barnaundervisningen; och ändtligen, med hvad
rättvisa han, adelsmannen och borgaren, fastän blott några få
personer, kunde få, såsom utgörande 3:ne stånd, öfverrösta hela
den öfriga församlingen o. s. v. Och likväl är det dessa oförnuftiga
grundvalar man förordar. Huru förena det med allmänt
gagn ? huru med rättvisa ?
Det obeqväma, odrägliga i arbetsordningen vill jag förbigå.
Vid sockenstämman välja socknemännen oftast för de vigtigaste
angelägenheterne, såsom fattigvård, kyrkobyggnad m. m. inom sig
en öfre direction, som i sista hand inom socknen beslutar, under
det de sjelfva förbehålla sig beskattningsrätten för kostnadernes
bestridande. Man kan då icke neka, att det hvilande grundlagsförslaget
ligger mycket närmare den förnuftiga inrättningen af våra
sockenstämmor, än det oförnuftiga Svenska representationsväsendet.
Ändtligen anser man nödigt att, lill stöd för Konungathronen,
omgifva den med formerna af en ärftlig adel och till inställelse
vid riksdagen sjelfskrifne prestmän, — denna adel, som, egentligen
och att börja med, uppkom i och med skyldigheten att
2 H. IG
122
D e n 28 Augusti.
rusta till krig, och som nu mera i denna del kan anses företrädd
af hvarje ynglings inom fäderneslandet beväringsskyldighet, och
för öfrigt af en talrik embetsmannacorps, — och dessa prestman,
föreställande i det yttre den helgd, hvarmed thronen bör omgifvas,
men som bäst ersättes med inre allvar hos Regenten.
Om en Konung såsom enda rättesnöret för sina handlingar
antagit sanningen; om, till bevis på uppriktigheten af hans förklaring,
han fostrat sönerne i sitt hus, icke till rö, som vaggas
hit och dit af vinden, utan i oskuld, renlefnad och dygd till män
att bära Kronan, den glänsande, men som liar sina gömda taggar,
jag säger blott, om det gifves en sådan Konung: då skall det må
hända varda ådagalagdt hvar thronen kan hafva sitt fäste ofvan,
och sina stöd i djupet — af folkets hjeltan.
Icke härmed sagdt, att jag missaktar deras omsorger, som
hoppas allt eller mycket af formerne. —- Formerne hafva sin tid.
Den högsta, hvaruti någon sanning på jorden lefvat, fastades vid
en annan, båda lemnades åt förgängelsen; och ljuset flög öfver
verlden.
Man har talat om ståndsformerne såsom den Europeiska culturens
vagga; man har fägnat sig ät vårt BondeSt:s upplysning
framför andra länders. Vill man fasthålla de förra af fruktan
att den sednare skall gå förlorad?!
Jag har icke den egenkärleken att tro angifvandet af min
röst i den vigtiga frågan inverka på någons inom detta Hus;
dock måste jag till slut bekänna, att om vi icke finge hoppas pä
något annat än dessa former; då huru armt pä färg och lif och
ljus blefve hela menskolifvet.
Under detta yttrande hördes många rop på propos.
Frih. von Vegesach, Ernst Sune: Då jag tog ut min
pollett, var det i den afsigt, att på ett ridderligt sätt återlemna,
hvad mina förfäder på ett ridderligt sätt förvärfvat. Tillfälle torde
nu dertill vara för handen; jag får således tillkännagifva, att
jag röstar ja till förslaget.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Afven jag tillhör
deras antal, som uppriktigt önska att fäderneslandet mätte erhålla
en ändamålsenligare representation, än det för närvar, äger; men
att detta må vara en sådan, som, lemnande tillräckligt utrymme
och inflytande åt samhällets bildning, med full rättvisa åt redan
befintliga representalionselementer, förenar ett billigt afseende å
ännu orepresenterade medborgareclassers anspråk. Jag anser icke
det ifrågavar. förslaget motsvara dessa fordringar, och röstar derföre
mot detsamma; men skall alltid vara färdig att med min röst
understödja hvarje förslag, som är grundadt på de åsigter, jag nu
antydt.
Hr Gyllenkrook, Joli. Göran: Oaktadt några ledamöter
tillåtit sig att stämpla dem med mindre varm fosterlandskänsla,
som voterade för det nya förslaget; så får jag tillkännagifva, att
jag ämnar votera för det, och kan ej gifva någon domsrätt öfver
lien 28 A ugusti.
123
mina känslor eller tankar. Jag voterar för det nya förslaget, emedan
jag anser det bättre än det gamla.
Hr Ridderstad, Carl Fredr.: Den intolerance, hvarmed
man bemött alla dem, som talat för förslaget, förmår mig att endast
anhålla att få i prot. intaget, det äfven jag voterar för förslaget
och till alla delar instämmer i hvad Hr von Troil, Emil, anfört.
Hr Anckarsvärd, Au g.: Då de flesta af mina politiska
vänner uttalat här, huru de komma att afgifva sina röster, så anser
jag för min skyldighet att äfven gifva tillkänna, för att till
prot. antecknas, att jag, i stöd af, och under instämmande uti
hvad Hr von Troil, Emil, yttrat, ämnar votera ja för förslaget.
Hr af Uhr, Carl David: Jag hade föresatt mig att, under
innevar. riksdag, icke belasta R. o. Ad:s prot. med något yttrande,
dertill föranledd af flera skäl, och i synnerhet derföre att jag
hör illa, kan icke rätt uppfatta och följa discussionerne, och således
icke eller yttra mig i ämnen, hvaruti jag möjligen skulle kunna
meddela upplysningar; men den fråga, som nu definitivt skall
afgöras, är af den vigt och så djupt ingripande i fäderneslandets
kommande öden, att äfven jag ansett mig böra upplysa, hvilkendera
sidan jag tillhör af de här yttrade stridiga meningar, rör:de
nationalrepresentationens ombildning, och får derföre, efter mogen
öfverläggning af det hvilande förslagets fördelar och brister, öppet
förklara, att jag tillhör minoriteten vid den snart förestående
voteringen. Att flera punkter uti den föreslagna vallagen böra
ändras, medgifves gerna; men jag tror, att dessa förändringar
utan mycken svårighet kunna tillvägabringas, i läll förslaget antages,
och delar icke de farhågor, man här yttrat mot detsamma.
Jag anser det tvertom hvila på mera billiga och rättmätiga grunder,
än de sorn nu äro gällande, alt de stridiga intressen, som
nu råda inom Stånden, derigenom snart skola upphöra och förena
sig till en enda åsigt, nemi. fäderneslandets gemensamma väl, och
röstar af denna anledn. till bifall för förslaget.
Hr Nordenanckar, Fredr. Willi.: Med full känsla af
det vigtiga beslut, som R. o. Ad. går alt fatta, och af innerlig
öfvertygelse, får jag förklara, att jag tillsluter mig de fäderneslandets
män, som rösta mot förslaget.
M inga ropade på prnpos.
Frih. Stael von Holstein, Fabian Willi.: Flera talare
hafva redan tillkännagifvit sin beredvillighet alt offra sina enskilda
fördelar på fäderneslandets altare, då dess väl det klöfver. Jag
för min del tror äfven, att tiden nu är inne att skrida från ord
till handling; och då jag gillar hufvudgrunderna för det hvilande
förslaget, hvars antaglighet och gagnelighet jag tror vara fullt bevisade,
så inskränker jag mig till att förklara, det jag röstar för
förslaget, instämmande i öfrigt i hvad Hr Wult von Steijern yttrat.
Hr Freidenfelt, Carl Johan Casimir: För att icke
behöfva anmäla min reservation mot det beslut, som troligen är
124
Den 28 Augusti.
att emotse, får jag härmedelst äran tillkännagifva, att jag, på de
af Hr von Troil, Emil, anförda grunder, röstar för förslaget; utbedjande
mig tillika, att, såsom Hr von Steijern, få hembära honom
min tacksamhet, för det sätt, hvarpå han försvarat detta för -  slag emot dess motståndare.
Hr af Sillén, Wilh. Gideon: Jag anhåller att till dagens
prot. få antecknadt, det jag förenar mig med Hr von Steijern
och, på de af Hr von Troil, Emil, uppgifne grunder, röstar för förslaget.
Hr Heijkenskjöld, William: Instämmande till alla delar
i hvad Hr Emil von Troil anfört, får jag förklara att jag röstar
för förslaget.
Ropen pä propos. förnyades.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Tiden är redan långt
framskriden, och jag skulle ej hafva begärt ordet, om icke Hr
Emil von Troils af flera talare biträdda yttrande ovedersägligen
påkallat några ord. Det sätt, på hvilket Hr von Troil läst den
Svenska historien, är för mig så nytt och oväntadt, samt innefattar
uppgifter af så oriktig beskaffenhet, att jag icke trott att de
skulle kunna framställas på detta rum. Framställningen derom
att striderna emellan Sverkerska och Erikska slägterna skulle härrört
af aristocratiska anslag grundar sig förmodligen på historiska
data, som endast äro af Hr von Troil kända; och att Axel Oxenstjerna
innan han dog fick se aristocratien bortdrifva en Regent
ur riket, detta är för mig någonting alldeles nytt. Axel Oxenstjerna
dog under Carl X:s regering, och jag tror icke att han
blef från Sverige förjagad. Då flera historiska uppgifter af denna
art tillvunnit sig bifall af Husets ledamöter, har jag icke kunnat
undgå tillkännagifva, att jag ej är bland deras antal, som ansett
dem upplysande. Jag vill ej längre upptaga tiden, då R. o. Ad.
tyckes med otålighet afbida slutet af denna discussion.
Gr. Spens, Jacob Melcher: Jag vill endast, för den händelse
att votering kunde undvikas, derigenom att hvar och en nu
afgifver sin röst, öppet förklara, att jag röstar ja för förslaget.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, frågade, om R. o. Ad. nu ansåg
öfverläggningen fulländad.
Ropades ja.
Hr Granfelt, Adolph Fredr.: För att icke nödgas anmäla
min reservation vid frågans afgörande, har jag härmedelst
velat tillkännagifva, att jag, på grund af hvad Hr Emil von Troil
och Gr. Anckarsvärd redan anfört, röstar för förslaget.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han trott sig finna,
att den nyss gjorda hemställan om öfverläggningen borde anses
slutad, blifvit med ja besvarad, och hemställde derefter, om R. o.
Ad. behagade antaga nu förevar, sedan sista riksdag hvilande
grundlagsförslag i afseende på nationalrepresentationens ombildning.
Ropades ganska starka och ofta upprepade nej, blandade med
ja, hvarjemte votering begärdes.
Den 28 Augusti.
125
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att den första, som begärt
votering, varit Hr Munck af Rosenschöld, som dervid såsom
contrapropos. föreslagit, att R. o. Ad. skulle besluta, att förslaget
borde hvila lill afgörande vid nästa riksdag; men att, enär Reg.F.
tydligen innehölle att vid sådan votering, som den nu ifrågavar.,
endast med ja och nej kan beslutas, ett dylikt förslag till contrapropos.
ej kunde antagas.
R. o. Ad. hördes häruti instämma, hvarefter H. Ex. Hr Gr.
o. Landtm, till justering uppläste följande votens-propos.:
Den som antager de, jemte Const.Utsk:s mern. N:o 2, till R.
St. öfverlemnade, sedan sista riksdag hvilande grundlagsförslag, i
afseende på nationalrepresentationens ombildning, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, blifva berörde grundlagsförslag af R. o. Ad. förkastade.
Denna voter:s-propos. blef af R. o. Ad. godkänd, dervid Hr
Munck af Rosenschöld anmälde sig och yttrade:
Jag vill visserligen ej påstå, att den af mig begärda contrapropos.
skall såsom sådan antagas, då jag blott begärde densamma
innan ännu de öfriga Ståndens beslut var kändt. Sedan nu Medstånden
fattat sitt beslut, kan denna framställning ej äga rum;
men jag får hänvisa Hr Landtm, till 81 § Reg.F. för att visa, att,
om detta beslut ej varit bekant, det då ej hade varit olagligt att
antaga den af mig begärda contrapropos.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, gaf härefter, medan votenspropos.
ntskrefs, tillkänna, att han, i osäkerhet huruvida pröfningen af
förevar, fråga i dag kunde blifva slutad, låtit utfärda anslag till
plenum i morgon f. m., men att detta anslag nu komme att
borttagas.
Voteringen företogs och efter dess slut befunnos rösterne hafva
utfallit, som följer:
Ja — 82.
Nej — 450.
Emot det sålunda fattade beslutet anmäldes reservationer af
Hr Hallenborg, Carl Johan, Hr Ramsay, Bror Jacob,
Frih. Thott, Erik, Hr von Schantz, Carl Jacob och Frih.
Raab, Carl Gustaf.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde sedermera, om icke,
sedan R. o. Ad. nu fattat sitt beslut i afseende på detta representationsförslag,
de från Borgare- och BondeStm ankomne prot.-  utdr. i ämnet finge läggas till handlingarne.
Ropades ja.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. J till 9 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
126
Den 31 Augusti.
Lördagen den 31 Augusti 1844.
Plenum kl. 8 f. m,
Upplästes ett af Gr. Lewenhaupt, Patrik Adolph, inlemnadt
så lydande memorial:
Då jag, i anseende till tjenstegöromål, måste härifrån afresa
på en längre tid, nödgas jag afsäga mig de befattningar, hvarmed
jag blifvit hedrad, nemi. såsom ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk. och såsom Bänkman uti 20:de bänkm:s-afd., hvilket jag härmed
har äran tillkännagifva, tinder ödmjuk anhållan att få bibehålla
min riksdagsmannarätt under loppet af riksdagen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla denna Gr. Lewenhanpts anhållan.
Ropades ja.
Frih. Posse, Carl Gustaf, hade inlemnat följande, som
vipplästes:
Då jag, till följd af enskilda angelägenheter, nödgas för en
längre tid från hufvudstaden afresa, anhåller jag ödmjukast hos
II. R. o. Ad. att få afsäga mig det gifna förtroendet af ledamot
uti Ridd.Utsk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
tillåta Frih. Posse att, oaktadt denna afsägelse, bibehålla sin
riksdagsmannarätt.
Bifölls.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Berg von Linde,
ledamot af Ridd.Utsk., Hr Tersmeden, ledamot af Const.Utsk., samt
Frih. Rappe, ledamot af BancoUtsk., begärt och erhållit 3:ne veckors
ledighet, räknade, för de förstnämnde från d. 4 och för Frih.
Rappe från d. 8 i nästa månad; i följd hvaraf H. Ex. anmodade
Hrr Electorer att för dem välja suppleanter vid nästa sammanträde
och att derjemte utse en ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
efter Gr. Lewenhaupt, samt en ledamot i Ridd.Utsk. efter Frih. Posse.
Företogs val af de ledamöter, hvilka å R. o. Ad:s vägnar
borde deltaga i den nämnd, som, enligt 64 § Riksd.Ordn., äger
att dömma, huruvida Högsta Domstolens samtlige ledamöter gjort
sig förtjente att i deras vigtiga kall bibehållas; och befunnos följande
llrr genom de flesta rösterne hafva blifvit utsedde till
Ordinarie ledamöter:
N:o 69 Gr. Cronhjelm till Hakunge, Polycarpus Erik, 122 röst.
» 110 „ von Lantingshausen, Albrecht, . . . 132 „
Den 31 Augusti.
127
l\:o
211 Frih. Cederström, Jacob,
125 röst.
5?
395
99
Tamm, Pehr Adolph,
131
r»
99
119
Hr
Duse, Fullm. Frih. Adelsvärd, Johan Carl,
131
99
99
912
99
Apolloff, Fullm. Hr Hederstjerna, Carl Joli.,
131
99
99
1594
99
von Heijne, Georg,
134
99
99
1885
99
Arnell, Lars Fredrik,
130
99
99
1917
99
Berg von Linde, Johan Albrecht, . .
130
99
99
1947
99
Odencrantz, Gustaf,
132
99
99
2088
99
af Chapman, Fullm. Hr Reuterskjöld,
Casimir,
126
99
99
2299
99
von Beskow, Bernhard,
128
99
Suppleanter:
99
706
99
Rosenmiiller, Jan Michaelsson, .
121
99
99
313
99
Drakenberg, Fullm. Hr von Schantz,
Carl Jacob,
120
99
99
128
Gr.
Barnekow, Kjell,
120
99
99
879
Hr
Ehrencrona, Johan Gammal
119
99
efter lottning om ordningen emellan N:o 313 Hr Drakenberg.
Fullm. Hr v. Schantz C. J. och N:o 128, Gr. Barnekow, Kjell.
Upplästes till justering 4 prot.-utdr. för d. 27 dennes.
Då härvid förekom det prot.-utdr., som upptog R. o. Ad-.s
beslut i anledn. af StatsUtskis mern. N:o 9, med återlemnande af
3:ne från BondeSt. till nämnde Utsk. remitterade motioner, ang-.de
upphörande af, eller nedsättning i personliga skyddsafgiften, erinrade
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., alt B. o. Ad. lagt detta mern.
till handlingarne, men att det syntes nödigt, att R. o. Ad. äfven
förklarade, af hvilket Utskott dessa motioner borde behandlas, och
hemställde H. Ex. fördenskull, om icke R. o. Ad. ansåge dem
höra under Bevilln.Utsk. och detta i prot.-utdr. finge intagas;
hvilket bifölls och iakttogs, hvarefter de uppläste prot.-utdr. blefvo
godkända.
Justerades pleniprot. för den 24 dennes f. m.
Slutligen upplästes till justering och godkändes ett prot.-utdr.,
innehållande R. o. Ad-.s d. 28 dennes fattade beslut.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ till 1 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 4 September f, m.
Onsdagen den 4 September 1844.
Plenum kl. 9 f. m.
Ilr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolph: Liksom
man i lifvet för en skön aftonsol glömmer en hel dags bedröfliga
oväder, så hade jag velat, att detta Stånds historia skulle slutat
med en så skön och ärofull dag, som d. 28 Aug. skulle hafva
blifvit, ifall representationsförslaget blifvit antaget, på det att efterverldens
minne endast skulle hafva fästats vid denna dag, och
allt det mörka af detta Stånds historia skulle, såsom sig borde,
hvila uti glömskans bakgrund. Det har varit de Hrr förbehållet,
hvilka här utgöra pluraliteten, att bibehålla detta Stånd för en
ny historia, kanske för en ny historia sådan som den varit från
1718 till 1809, från 1809 till 1844, en historia af oro och svaghet.
Denna historia må blifva detta Stånds, den skall aldrig blifva
min, då jag härmed reserverar mig mot det beslut, som skall
grundlägga densamma, beslutet af d. 28 Aug.
Justerades pleniprot. för d. 24 sisth Aug. e. m.
Öppnades och upplästes följande protocoll.
Ar 1844 d. 31 Aug. sammanträdde den nämnd, som äger
att dömma, huruvida Högsta Domstolens samtlige ledamöter gjort
sig förtjente att i deras vigtiga kall bibehållas; då öfver följande
propos. röstades:
Den som anser omröstning böra, på det i 103 § Reg.F. och
64 § Riksd.Ordn. föreskrifna sätt, anställas till uteslutande af någon
bland Högsta Domstolens ledamöter, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, blifva Högsta Domstolens samtlige ledamöter bibehållne.
Och befunnos efter voteringens slut, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de öfriga voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 23.
Nej — 24-
I följd hvaraf nämnden ansåg Högsta Domstolens samtlige
ledamöter böra vid deras embeten bibehållas. Ut supra.
P. Cronhielm. Joli. Jac. Hedre'n.
A. M. Rrinck. Sven Jönsson.
Lades till handlingarne.
Öppnades Hrr Electorers listor lill val af en ledamot i Allm.
Resv.- o. Ekon.Utsk. efter N:o 1929. Hr von Björnmark, Fullm.
Gr. Lewenhaupt, Patrik Adolph, samt en ledamot i Ridd.Utsk. efter
-
Dan 4 September f. nu
129
lev N-.o 2168 Hr Gedda, Fullm. Frih. Posse, Carl Gustaf; och
befunnos hafva blifvit utsedde i
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 257 Frih. Klingspor, Mauritz;
Riddar hus-Utskoltet:
N:o 687 Hr von Post, Stafs.
Likaledes öppnades Hrr Electorers listor till val af suppleanter
för N:o 494 Hr Croneborg, Fullm. Hr Tersmeden, Nils, ledamot
i Const.Ulsk., N:o 287 Frih. Rappe, Axel Ludvig, ledamot i
BancoUtsk. samt N:o 1917 Hr Berg von Linde, Johan Albrecht,
ledamot i Ridd.Utsk., hvilka erhållit ledighet; och befunnos hafva
blifvit utsedde i
Constitntions-Uts kottet:
N:o 1979 Hr Brakel, Gustaf Anton;
Banco-Utskottet:
N:o 1226 Hr Gripenstedt, Johan August;
Riddar hus -Utskottet:
N:o 572 Hr Rennerfält, Fullm. Hr Adlersparre, Georg.
Hr Brakel, Gustaf Anton: Betygande min erkänsla för
den af Hrr Electorer mig bevisade heder, att ånyo invälja mig
till suppleerande ledamot i Const.Ulsk., tinner jag mig likväl, af
flera sammanstämmande skäl, nödsakad att detta förtroende vördsamt
afsäga mig.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att bland R. o. Ad:s
Utsk:s-ledamöter Hr Stjerngranat i Const.Ulsk. och Hr von Troil
i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. erhållit 14 dagars ledighet, den
förre ifrån d. 6 och den sednare ifrån d. 10 dennes samt derjemte
Frih. Tersmeden i StalsUtsk. erhållit ledighet på 3 veckor, räknade
frän d. 6 dennes; hvarföre 11. Ex. nu anmodade Hrr Electorer att
i deras nästa sammanträde utse suppleanter för desse ledamöter,
samt tillika välja en suppleant för Hr Tersmeden i Const.Utsk.,
sedan Hr Brakel, som dertill blifvit vald, nu afsagt sig denna
befallning.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, gaf jemväl tillkänna, att en af
Bänkmännen i 9:de bänkm:s-afd. Hr Pauli, Axel Georg, afsagt sig
denna befattning, samt att, till ersättande af de ledigheter bland
Bänkmännen, som uppkommit genom hans afgång och derigenom
att Gr. Lewenhaupt, Patrik Adolph, i sista plenum afsagt sig att
vara Bänkman i 20d;e bänkm-.s-afd., bänknusval komme att ske
nästkommande Lördag.
Upplästes ett af Hr Bergenstråle, Claes Gabriel, inlemnadt,
så lydande anförande:
Som jag vid föredragningen af representationsförslaget i R.
2 H. 17
130
Den 4 September f. tn.
o. Ad:s plenum d. 28 Aug., genom lillkännagifvandet af mina åsigter,
icke ville förlänga discussioncrnc derom, sä får jag nu äran
förklara, ali jag voterade nej, icke för alt derigenom bibehålla
11. o. Ad:s s. k. privilegier, emedan sädane i verkligheten icke finnas,
utan för att frälsa fäderneslandet ifrån de olyckor, som förslagets
antagande, efter min öfvertygelse, oundvikligen skulle hafva
medfört.
Häraf må dock icke dragas den slutsatsen, att jag vill motsätta
mig en verklig förbättring uti vår representation, tvertom är
jag öfvertygad om dess behöflighet, villig att med min röst en sådan
befrämja, nemi. på så sätt, all 11. o. Ad:s sjelfskrifvenhet uppliörer
; att de nu orepresenterade ståndspersonerne intagas såsom
ett särskildt Stånd; att valen ske stånds- eller classvis; att öfverläggningarne
ske på 2:ne kamrar, hvaraf den andra bör vara så
constituerad att den lemnar ett säkert stöd för Konungamaktens
kraft och verksamhet, samt att arbetsordningen förenklas.
Hr Liljecrona, Carl Willi., hade ingifvit följande:
Icke närvar, lill slut af R. o. Ad:s plenum d, 28 Aug., då
resultatet af voteringen öfver förslaget lill nationalrepresentationens
ombildning lillkännagafs, är jag nu först i tillfälle att till prot.
anmäla min reservation emot majoritetens beslut. Jag skulle anse
detta beslut olycksbringande för fäderneslandet, i fäll den stora
fråga, af hvars framgång Sveriges öde för kommande tider, i
min tanka, så hufvudsakligen heror, genom detsamma för någon
längre tid kunde qväfvas; men då man numera lyckligtvis kan
hoppas, att de grundsatser, uppå hvilka förslaget är bygdt, snart
skola äter gifva upphof åt ett måhända fullkomligare förslag, än
det af R. o. Ad. 1111 förkastade, hvilket visserligen, äfven i min
tanka, var behäftadt med en och annan brist, hvars afhjelpande
under ett förenkladt riksdagsmachineri jag dock ej trodde skulle
hafva mött särdeles stora svä igheler; så återstår för mig endast
att uttrycka den glada förhoppning, att frågan nästa gäng skall
röna en gynnsammare sinnesstämning hos R. 0. Ad., och blifva
ledd till det mål, hvarje fosterlandets vän sä lifligt måste önska.
Hr Löwenström, Johan Jacob, hade inlemnat följande:
Som jag ej under plenum d. 28 sisth Aug., då representationsfrågan
förevar, ville pröfva Ståndets ändå nog påräknade tålamod,
anhåller jag nu få till prot. upptaget min reservation mot
majoritetens den dagen i förbemälde ämne fattade beslut, på de
skäl, hvilka varit ämnade att anföras under discussionen,och hvarföre
jag röstade för förslaget lill ändring af representationen.
. Vid sistförflutna riksdag, dä det blef fråga om behofvet af
en representationsförändring, hvaruti jag till alla delar instämde,
förklarade jag till prot., att jag dertill icke kunde lemna min
röst, och voterade ej eller i detta ämne, och aldrig skulle göra
det, så framt ej representationen blef förändrad på så sätt, att den
med allmänna val formerades till en kammare. Sålunda skulle
det synas högst inconseqvent, att jag nu går att votera, och var
Den 4 September f. m.
131
det också icke min tanke, vid denna riksdags början, att göra det
i detta ämne; men så som Riddarhusets majoritet vid denna riksdag
besatt Utsk:n, samt öfriga beteenden, gör att jag nu mera finner
mig tvungen ingå på det projecterade förslaget och voterar ja för
detsamma.
Hr Hjärne, Harald: Vid det tillfälle, då det hvilande grundlagsförslaget
rörande nationalrepresentationens ombildning här förevar
till afgörande, hade jag ämnat deltaga i discussionen, men
sedan jag med någon förundran hört, att sådana yttranden ifrån
majoritetens sida som Hr Samuel Gustaf von Troils och Hr Ehrenhoffs
bemöttes med starka bifallsrop, och att flere talare af minoriteten
stördes i deras tal genom förnyade rop på propos., ansåg
jag, för min del, att discussionen ifrån minoritetens sida borde
upphöra. Af detta skäl afstod jag ifrån allt yttrande i frågan.
Begagnande det första möjliga tillfälle att deruti yttra mig,
hoppas jag på R. o. Arks undseende och tålamod, då jag går att
i R. o. Ad:s prot. nedlägga min reservation emot Ståndets beslut
i representationsfrågan.
Hr Hjärne uppläste derefter följande:
Den ofördragsamhet, hvarmed den meningsfraction jag tillhör,
i frågan om nationalrepresentationens ombildning, behandlades
af motsidans talare på detta rum, då det frän förra riksdagen
hvilande förslaget af R. o. Ad. förkastades, gjorde det för hvar
och en nästan till en pligt emot sig sjelf, att motivera sitt bifall
till det, med så mycken bitterhet klandrade förslaget. Åtminstone
önskar jag, för min del, att i prot. nedlägga andra skäl för
mitt handlingssätt, än dem, som flere bland majoritetens talare
gjort sig en onödig och oädel möda att här offentligen uttala för
liela minoritetens räkning. Knappast något enda moraliskt lyte
finnes att tillägga dem, som förespeglades såsom motiver för värt
afgifna eller afgifvande votum. Man har ej åtnöjt sig med att tilllägga
oss de passiva felen af passionfullhet, karakterssvaghet, tanklös
eftergifvenhet för uppviglares bemödanden, skrämsel för hotelser,
brist pä upplysning och bildning m. m.; man har gått längre
och päbördal oss verkliga moraliska laster, såsom svekfullhet,
oärlighet, smädlighet; man har talat om afsigten till våldförande
af andras rättigheter, omstörtningsbegär, bemantlade afsigter till
Konungamaktens upphäfvande och republikens införande etc. Dä
jag nu endast citerar, men ej besvarar dessa ofördragsamma yttranden,
tillåter jag mig likväl att yttra den tanken, att den tid kanhända
ej är alltför aflägsen, då democratiens ädlaste grundsatser
förmå göra sig gällande i vår statsförfattning, och att historieskrifvaren
dä, vid den opartiska granskningen af den närvar, tidens
tilldragelser, möjligen kan komma att känna sig böjd att bedömma
Riddarhusets conservativa majoritet i denna fråga nr samma
synpunkt, som denna majoritet nu bedömt .reformens vänner.
Skillnaden emellan dessa olika omdömen blefve då väsendtligen
den, att det ena hade varit rådande en dag, då det andra fortlcfde
genom kommande sekler.
132
l)en 4 September f. ro.
Mina Hrr! Het ligger i naturen af hvarje, äfven den ädlaste
idtf, som man vill göra gällande i ett samhälles lagar, att i bokstafven
inga positiva garantier kunna uppställas emot missbruket
i tillämpningen. Borde t. ex. ett fritt folk afsäga sig tryckfriheten,
derföre att den kan missbrukas? Vore det rätt och klokt att
förbjuda den förraögne medborgaren inträde bland nationens representanter,
derföre att man, äfven i denna samhällsclass icke
saknar bevis på egennyttiga beräkningar, okunnighet, råhet och
bristande fosterlandskänsla? Jag behöfver ej utveckla denna sats,
ty den fattas och förstås af hvar och en som tänker. Begreppet
om tillämpningens följder äro således fullkomligt individuella.
Mannens åsigter af lifvet och samhället få sin riktning redan i
den första ungdomen, genom den ståndpunkt, hvarifrån han utgår
i det praktiska lifvet, genom uppfostran och studier, genom graden
och arten af den bildning, som i sällskapslifvet omgifvit hans
barndom och ungdom, genom det lynne, den karakter, de intellectuella
anlag, som hvar och en fått af naturen, ja, till och med
genom arten af barndomens lekar och tidsfördrif. Tankarne om
tillämpningen af en ide' bero af alla dessa inflytelser. De kunna
vara hos olika personer himmelsvjdt åtskilda, och likväl å ömse
sidor grundade på öfvertygelse. Afven jag tror, att detta icke alltid
är fallet, men blotta möjligheten ålägger oss en fördragsamhet
med andras tänkesätt, som jag alltid bemödat mig alt iakttaga,
och som jag hoppas aldrig skall öfvergifva mig, i synnerhet på delta
rum. Jag går så långt, att jag förklarar mig högakta sjelfva fördomen,
dä den så djupt rotat sig, att den omedvetet öfvergått till
form af öfvertygelse. — Det uppseende majoritetens språk under den
vigtiga öfverläggningen vackt utom Riddarhuset, har föranledt mig att
förutskicka dessa allmänna åsigter, för att bevisa, huru nödvändigt det
är att som offentlig man iakttaga lugn och tolerance i sina yttranden.
Då jag i de flesta fal! är förekommen af de talare, som yttrade
sig för det hvilande förslagets antagande, skall jag ej nu omsäga
hvad andra sagt före mig. Jag uttrycker kortast mina skäl
för det votum jag afgifvit, då jag säger, att jag instämmer i det yttrande,
Ilr Emil von Troil under disctissionen afgaf. Det bittra
tadel, hans framställning af vissa perioder af Svenska aristocratiens
historia rönt från den andra sidan, uppmanar mig likväl att nu,
då jag instämmer i imfvudtendensen af denna framställning, förklara,
det jag uppfattade dess ändamål vara, att genom historiska
fada bevisa, huru mycket man kan bedraga sig, då man, hvilket
tinder discussionen blifvit yttrndt, anser det aristocratiska elementet
i Staten, som hittills utgjorts i Sverige af adeln., såsom ett naturligt.
och säkert ”stöd för thronellJag har läst denna del
af Svenska historien på samma sätt sorn Hr Emil von Troil; men
detta hindrar ingen annan att läsa den på ett annat sätt, utan att
derföre förlora min aktning. Jag anhåller nu att, såsom ett tilllägg,
få i korthet betrakta principen af s. k. allmänna val ur en
synpunkt, som ingen föregående talare vidrört.
Den 4 September f. m.
133
Det vigtigaste inkast, man gjort mot införande af allmänna
val och begagnat som skäl för bibehållande af stånds- eller classval,
är utan tvifvel det, att den historiska continuiteten derigenom
skulle helt och hållet brytas. I stället för att reformera och, efter
tidens anda, utbilda och förbättra representationen, skulle man
omstörta det bestående och bygga pä en för oss ny och opröfvad
grund.
Vi hafva redan många exempel på att man kan läsa historien
på flera olika sätt, och deraf draga alldeles motsatta slutsatser.
Jag vill här lemna ännu ett prof derpå. Författaren till den
af de couservativa så mycket berömda brochuren: ”Ett ord i den
stora frågan om en förändring af nationalrepresentationen i Sverige,
” yttrar sig-, såsom premiss (ill ståndsvalens bibehållande: ”På
odalmannafriheten hvilar den Svenska samhällsinrältningens grundval.
Af denna frihet var bondens rätt alt i offentliga angelägenheter
öfverlägga med Konungen, en naturlig föjd; de voro hans
angelägenheter såväl som Konungens. Bonden infann sig personligen
på tinget och förde sjelf eller genom lagman sin talan.”
Denne författare argumenterar sig härifrån lill stånds\n\; jag deremot
måste härifrån komma till den slutsats, att, om vi vill
bygga på den historiska grunden, vi nödvändigt måste bilda vår
representation i en fullt democratisk anda, d. v. s. genom samfällda
val. Man invänder häremot, all de 4 RiksSt:n småningom
uppkommit och utbildats, hvarigenom den gamla grundförfattningen
blifvit uppspädd med nya s. k. elementer. Men den democratiska
andan har dock alltid fortlefvat, ehuru nära förqväfd, ända
lill dess den friare statsförfattning, som tillkämpades 1809, åter
börjat bringa detta element i verksamhet, — en verksam
het, som i detta ögonblick hunnit till den liflighet, att den
urgamla democratiska anda, som i forna tider karakteriserade
Svenska folket, ånyo utbreder sig öfver nationen, och redan
har mäktiga krafter inom vår nuvar. representation, ehuru litet
de stela och själlösa formerna varit egnade att uppväcka och utbilda
dera. Nyssnämnde författare säger på ett annat ställe: ”Ali
lag, som skall verka välgörande för ett folk, måste vara uppsprungen
ur detta folks eget inre lif. Lagen är, så att säga, den gestalt,
i hvilken samhällets inre väsende förkroppsligar sig; den kärna
af rätt, som fördold ligger till grund för det skiftande spelet
af menskliga frihetens verksamhet, tager form och uttryck i lagen,
när den långsamt, men säkert bildar sig ur sedvänjans moderliga
sköte. Derföre bär äfven lagens anlete i drag och uttryck pregeln
af folkets karakter; mångfaldig såsom menniskogestaltens olika former,
hänvisar den likväl alltid, liksom denna, till beskaffenheten
af det inre lif, hvars klaraste uppenbarelse den är.” Man kan ej
annat än instämma i denna riktiga åsigt af ett lands lagar; och
jag utber mig att härifrån få leda uppmärksamheten på tendensen
af ”det inre lif,” som i närvar, ögonblick uppenbarar sig inom
Svenska nationen. Då man yrkar det beståendes rätt till förmån
för våra ståndsformer, så tror jag nemi. att man för mycket hål
-
134
Den 4 September f. m.
ler sig på ytan af saken; ty former äro döda och onyttiga utan
det nyss omtalade ”inre lifvet.” Om det sednare tar en ny riktning,
så menar jag den åberopade författaren sagt, att de förra
måste lämpas derefter; och jag delar denna öfvertygelse med honom.
Om vi nu, utan ensidighet, undersöka den nästan oroliga
anda, som mer och mer uppenbarar sig hos massan af nationen,
det återvaknade lifliga intresset för Statens angelägenheter, den rörlighet,
med hvilken politiska åsigter framstå och fortplanta sig, den
häftighet, med hvilken det politiska inflytandet å ena sidan vill
uteslutande bibehållas, och å den andra sträfvar att göra sig gällande;
så torde vi blifva ense om, att allt detta bevisar tillvaron
af ett ”bestående” förhållande i nationens ”inre lif,” hvarpå vi måste
göra afseende vid den stora reform, som är i fråga. Hvilket är
då detta bestående förhållande? Jo, en djupt inrotad, hos hvarje
medborgare inneboende känsla af sin rättighet att deltaga i afgörandet
af fäderneslandets angelägenheter. Denna känsla, urgammal
i Sverige, fick äter luft genom den friare andan i vår nya
statsförfattning, och har, ehuru långsamt, redan utbildat sig till
den grad, att någon återgång numera icke synes vara möjlig.
Klokheten och erfarenheten lärer oss, att, då en nation gripits i
massa af en tanke på saknaden af en hillig rättighet, så tillhör det
de lagstiftande makterne i samhället att lyssna till denna tanke,
och på laglig väg gifva efter för de anspråk, som rättvisan ej
kan förneka, såvida man ej vill äfventyra en strid, der segrens
alternativer äro, å ena sidan den vaknade nationalandans undertryckande,
och å den andra dess utbrytande i handling på ett
sätt, som kan rubba samhällets lugn och statsförfattningens bestånd.
Man har här så mycket åberopat den Franska revolutionen,
att jag tillåter mig i korthet återkalla i minnet de ringa
concessioner från aristocratiens och presterskapets sida (ty Konungamakten
hade ställt sig i beroende af dem), sora, i tid medgifna,
då hade kunnat lugna och tillfredsställa det oroliga folket, då det,
uppfattande i massa en stor ide', som långsamt utbildat sig i Franska nationens
”inre lif,” slutligen uppträdde i handling och begärde afseende
på de politiska rättigheter, som det saknade. Hvarthän det
envisa motståndet slutligen förde, veta vi. Då concessioner omsider
ville medgifvas, var det för sent. Folket tog sig rätt med våld,
och på ett sätt, hvarom de blodiga häfderna vittna. Jag har äberopat
detta exempel, för alt visa, huru en stor och ädel ide',
då den uppfattats af en hel nation, kan i tillämpningen råka på
villovägar och gå förbi det afsedda målet, om ej lagstiftningen
uppfattar dess anda och på fredlig väg införlifva!- den med den bestående
statsförfattningen.
Det vaknade medvetandet af politiska rättigheter jag omnämnt,
torde ej kunna bestridas; men jag fruktar, att alla de, för hvilka
denna nationalandans democratiska syftning är obeqväm, ännu
göra sig den förhoppning att kunna hejda eller alldeles förqväfva
den. Min öfvertygelse är, att detta är omöjligt. Annu må den
vara hos mängden dunkel och outbildad; men denna art af känslor
växei' med en otrolig hastighet, när den en gång förmått ar
-
Den 4 September f. m.
135
bela sig fram till del stadium, hvari den nu befinner sig inom
värt land. Den har samma egenskaper, som det frö, man om
hösten lägger i jorden, hvilket hastigt rotar sig, men hvars svaga
brodd bortvissnar i vinterkölden; våren kommer, roten lefver
och slär ut nya och talrika skott, och när sommarsolen uppvärmer
jorden, spirar med förvånande hastighet i höjden, och, om
ej plantan uppryckes med roten, bildas snart en frukt,"sorn är
nödvändig för vårt materiella lif. Så ock med frihetens stora
ide. Dess utveckling är nödvändig för en nations inre lif. Dess
frö har länge legat i den Svenska jorden. Vintren är öfverstånden,
och det går genom landet den glada aningen, att sommarsolen
just nu kastar sina första strålar öfver vårt fädernesland,
och uppvärmer den redan utgrenade, men låga plantan. Vi veta
hvad man menar med att upprycka med roten en stor ide', som
småningom utbildat sig i hjertat af en hel nation, och vi känna
äfven följderne af det alltid misslyckade försöket dertill. Lätom
oss derför värda plantan och låta den i lugn utbilda sig, för att
slutligen skänka oss de mogna och välgörande frukter, som äro
oss nödvändiga 1
De olika tänkande vilja gerna kalla detta språk, frasernas.
Mine Hrr! jag tror att det är sanningens. Den tlieori jag vidrört
är erfarenhetens och rättvisans. Jag anhåller alt nu i korthet
få tillämpa den på frågan om representationens sammansättning
genom s. k. allmänna val, — en tillämpning, som, i följd
af hvad jag yttrat, gör sig sjelf.
De egenskaper som, efter milt begrepp, böra utmärka en nationalrepresentation,
äro hufvudsakligen, att hvarje representant
kan sägas representera fäderneslandet, och ej blott en liten del
deraf; att sjelfva valsättet inger representanten detta högre och
ädlare begrepp om sin bestämmelse; att, i följd häraf, samhällets
alla intressen, vid afgörandet af detaljfrågor, kunna opartiskt afvägas
mot hvarandra; att representantens upphöjda ställning i
opinionen vidgar hans andliga synkrets och låter honom känna
behofvet af förmågan att kunna bedömma icke blott de små materiella
detal jfrågorne, utan äfven de stora ide'ella frågor, som tiden
och en oupphörligt stigande bildning hädanefter ständigt
framkalla pä den politiskadiscussionens fält; samt slutligen, att representationen
äger sitt stöd i en enda stor och allmän opinion,
och ej i de söndrade opinioner, som utgå från spridda stånds eller
classers olika småintressen. Misstar man sig väl, då man fruktar,
att i en riksförsamling, sammansatt genom val inom ständ,
eller skarpt betecknade classer, dessa classers enskilda intressen
skola vilja företrädesvis göra sig gällande, och att den högre lyftning
i tankarne och karakleren, hvartill man lifvas genom öfvertygelsen
att vara representant af det stora gemensamma intresse,
som jag vill kalla fäderneslandets, i en sådan, af dessa materiella
och, i förhållande till det hela, småaktiga intressen genomträngd
församling, sällan eller aldrig är att förvänta? Jag tror
det icke. Representantbildningen blir ensidig, och striderna mellan
de kifvande småintressenas särskilda representanter skola sä
-
13f>
Den 4 September f. m.
kerligen derom vittna, likasom besluten. Hvad som synes mig
vara otvifvelaktig! är, att stora politiska frågor ej kunna inom en
sadan församling behandlas med något hopp om det afseende derå
frän den andra statsmaktens sida, som man skulle hafva skäl att
förvänta, när nationens representanter uttrycka en gemensam tanke.
Huru man än bildar dessa stånd eller classer, skall man efter
min öfvertygelse alltid, liksom hittills, hafva skäl att säga,
det riksförsamlingen icke är ett verkligt uttryck af nationens tänkesätt.
Deremot måste samfällda val alltid gifva ett sådant utslag,
alt man nödvändigt måste antaga majoriteten inom riksförsamlingen
vara utgången från nationens majoritet. Då en sådan
majoritet uttalar en stor politisk åsigt, föreställer jag mig att den
andra statsmakten ej skall lemna den utan afseende. Nu heter
det: ”beslutet är tillkommet genom hasarden i ett förstärkt Utsk.”,
”majoriteten är endast konstlad” m. m., och det skall i alla tider,
sä länge hvarje classinlresse särskildt representeras, uttydas på
samma sätt, då man ej viii lyssna till en gemensamt uttalad åsigt.
Med ett ord: samfällda val gifva kraft och betydenhet åt riksförsamlingens
beslut; men framstår representationen endast såsom
uttryck af sins emellan oftast stridiga intressen, så splittras kraften
och förlorar sitt inflytande.
Då jag redan sagt, att jag instämmer i Hr v. Troils, Emil,
yttrande, kan jag nu utesluta mitt omdöme om det fallna förslagets detaljer.
Detta förslag är nu undanröjdt. Om det blifvit antaget, hade
nu endast återstått alt göra några lätt verkställda jemkningar.
Vi måste nu börja på nytt; och det skall snart visa sig, om de
afsigter till radikalism, omslörtning af det bestående, m. fl., som
man velat påbörda förslagets försvarare, verkligen funnits eller icke.
Den ståndpunkt, hvarpå frågan nu befinner sig, antyder, ännu
mera än förr, på nödvändigheten af en snar förändring i representationssättet.
Inser man å ömse sidor detta, så torde frågan
kunna lösas i lugn och samdrägt; ty man måste då finna nödvändigheten
af att genom concessioner gå hvarandra till mötes.
Jag tror, att man på den sidan jag slår är beredvillig dertill,
ehuru concessionerna likväl mäste hålla sig inom gränsen af samfällda
valprincipen, den jag åtminstone aldrig kan frånträda. Men
jag är fullt öfvertygad om, på grund af den motsatta sidans yttranden
under discussionen, alt äfven inom denna gräns många
eftergifter kunna göras, utan att motverka sjelfva grundprincipens
stora ändamål, som kunna tillfredsställa dem, hvilka i det förkastade
förslaget ej funno tillräckliga garantier för den högre förmögenhetens
och bildningens inflytande, och som skall lugna dem
i afseende på den fåtaligare kammarens sammansättning. För min
del hyllar jag inga s. k. radikala åsigter. Jag önskar en stark monarkisk
styrelseform, hvars säkraste stöd är en fri och ädel, sjelfständigt
uttryckt nationalanda; oell jag önskar alltid handla som representant
på grund af den öfvertygelse, att båda statsmakterne måste
vara starka inom sig, för att, med enighet och aktning för hvarandra,
Den i September f. m.
137
andra, föra samhället fram på den bana, som leder till lugn, sjelfständighet
och välstånd.
Jag slutar med att förklara, det jag uppfattat denna fråga
ur den synpunkt, att det hufvudsakligen gäller att göra rätt åt
de medborgare, som hittills ej njutit rättvisa, och att så ordna
vår nationalrepresentation, att den en gång med skäl kan sägas
tala sanning om nationens tänkesätt och önskningar.
Hr Cederschjöld, Rob. T heop h ron, anförde skriftligen:
För hvarje representant, som någon gång inom detta Hus
offentligen uppträdt, var det otvifvelaktig!' en pligt att öppet uttala
sin åsigt uti den för samhället vigtiga fråga, som uti sista plenum
utgjorde föremål för R. o. Ad:s öfverläggning och beslut. Men
dä jag hvarken tilltrodde mig att genom mitt yttrande kunna i
ringaste mån förändra någons öfvertygelse, och icke eller trodde
sådant vara erforderligt, för att erhålla den utgång af saken, som,
efter min öfvertygelse, rikets sanna väl kräfde, sä ansåg jag mig
af grannlagenhet emot R. o. Ad. förhindrad att då uppträda, och
såmedelst ytterligare fördröja ärendets slutliga afgörande.
Pligten alt uti denna samhällsvigtiga fråga öppet uttala en
åsigt, qvarstår dock ännu, och är för mig mera förbindande än
för många andre af R. o. Ad:s ledamöter, enär jag här icke förer
talan på grund af egen represenlanlsrält, utan såsom fullmäktig
för en annan ätt, hvars rättighet det otvifvelaktig! är, att
fä veta ej allenast huru dess ombud handlat uti denna maktpåliggande
fråga, utan äfven hvarföre det handlat sä, och ej annorlunda.
I anledn. häraf anhåller jag nu vördsamligen att få till
prot. förklara, det jag med min röst bidragit till förkastande af det
hvilande förslaget till nationalrepresentations ombildning. Så har jag
röstat, derföre att jag är en varm vän af friheten, d. v. s. af den frihet,
som är i lag begränsad. Då del nya representationssättets antagande,
efter min innerliga öfvertygelse, skulle hafva i grund tillintetgjort
den lagbundna friheten och i stället infört anarki; så var det
otvifvelaktigt min pligt, såsom en redlig representant, att förkasta
det nya förslaget, äfven om, hvad nu likväl ej var fallet, detsamma
hade grundat sig på en mer än tillfällig allmän öfvertygelse,
och det af grundlagens stiftare för en sådan förändrings införande
stadgade villkor således hade blifvit uppfyldt.
Ingen må dock af denna min förkastelsedom draga den slutsats,
som skulle jag vara emot hvarje förändring af det nu bestående
representationssättet. Tvertom — jag inser nemi. ganska
väl, att stora brister vidlåda detsamma, hvilka jag önskar snart
måtte blifva afhjelpte; men jag önskar tillika, att de må blifva
afhjelpte på sådant sätt, att icke makten lemnäs i sjelfsvåldets
händer, utan så, att den lagbundna, den sanna friheten derigenom,
om möjligt är, inom sina gränsor ytterligare stärkes och
befästes.
Ehuru det vid detta tillfälle icke kan vara i sin ordning att
uppräkna alla de brister, som förefinnas uti vårt nuvar. represen2
H. 18
138
Ben 4 September f. m.
tationssätt, och att framställa mina åsigter om bästa sättet att
dem afhjelpa, torde jag dock ej böra underlåta att nu uppgifva,
hvilkendera af de mest omtvistade prineiperne jag gillar, antingen
den af allmänna val, eller den af Ståndsval, äfvensom skälet
dertill.
Jag får derföre öppet förklara, att jag för närvar, är anhängare
af den sednare principen, eller af stånds val. I händelse
jag kunde erhålla visshet derom, alt representationen hädanefter
skulle komma att bestå endast af sådane lidie och aktningsvärde
medlemmar, som, utan afseende på enskilda intressen
eller biafsigter, uti alla förekommande frågor afsuga
endast det allmännas val, och derjemte agde tillräckliga insigter
för att kunna riktigt bedöma detsamma; så skulle jag genast
vara färdig att, med uppoffring af den historiska grunden
för ståndsvalen, votera för principen af allmänna val, hvilken
princip onekligen är ett nödvändigt villkor för uppnåendet af idealet
för en folkrepresentation. Men så länge en sådan garanti
för sammansättningen af representationens medlemmar icke kan lemnäs,
måste den allmänna valprincipens antagande otvifvelaktig!
i sig innebära de största vådor för Statens bestånd. Ty om representationen
någon gång, efter godkännandet af den allmänna
valprincipen, skulle komma atf lill större delen utgöras afsådane
medlemmar, som tillhörde endast en samhällsclass, sä skulle en
sådan representation hafva i sin makt att, i större eller mindre
män, eller och helt och hållet, förtrycka de öfrige samhällsclasserne;
och då det helas eller Statens bestånd utan tvifvel beror
på delarne, eller de särskilde samhällsclassernes bestånd, så skulle
hvarje förtryck eller orättvisa, som tillfogades någon af de särskilde
samhällsclasserne, äfven rubba Statens jemnvigt. Så länge
ståndsvalen hos oss bibehållas, är sådant icke att befara. Lika
litet BondeSt. kan förtrycka Borgare- eller PresteSun, lika litet
kan det förstnämnda blottställas för förtryck af de sednare. Hvarje
i sådant afseende tillämnadt försök skall nemi. redan i sin uppkomst
hämmas af det Stånd, emot hvilket detsamma varit rikladt.
Men om harmonien emellan dessa Irenne Stånd någon gång blifver
störd, så skall dock hvarje farligare påföljd häraf förekommas
af Adeln, som är sammansatt af de öfrige Ståndens elementer,
men sjelf ej har något eget ståndsintresse, utan endast det allmännas
väl att bevaka.
Sedan jag således tillkännagifvit, hvarföre jag för närvar,
lemnar företrädet åt ståndsvalen framför allmänna val, bör jag
nu tillika reservera mig emot hvarje beskyllning för inconseqvens,
i händelse jag framdeles skulle blifva anhängare af den motsatta
åsigten. Jag förklarar nemi. uttryckligen, det jag genast är beredd
att gilla den allmänna valprincipen, så snart man med verkligt
öfvertygande förnuftsskäl ådagalagt, att en representation, grundad
på denna princip, skall blifva mera gagnande för samhället,
än den, som bildas genom ståndsval. Om den förmenta riktigheten
af detta påstående har någon motsvarighet i verkligheten,
så kan man vara fullt förvissad, att sanningen deraf, förr eller
Den 4 September f. m.
139
sednare, pä öfvertygelsens viig, skall framgå till sitt mål. Men
endast pä denna väg kan och får den vinna segren, såvida några
för fäderneslandet lyckliga frukter deraf skola skördas.
Slutligen torde det tillåtas mig att tillägga några ord, särskildt
i afseende på 11. o. Ad., såsom Stånd betraktadt. Under den discussion,
som i representationsfrågan inom detta Hus ägde rum,
hörde jag flera af 11. o. Ad:s medlemmar, med en viss högtidlighet
utropa: ”att de ville på fäderneslandets altare offra sina
medfödda rättigheter.” Denna ordställning klingade onekligen
för tillfället rätt vackert; men vid närmare granskning deraf har
jag trott mig finna, att densamma innefattar endast en tom fras,
utan någon motsvarighet i verkligheten. Då af Adelns forna
rättigheter knappast någon annan numera finnes qvar, än den,
alt i vissa fall äga Hofrätt lill sin första domstol, men denna
rättighet, hvaraf fördelen stundom kan vara ganska problematisk,
icke lärer kunna ansetts förtjent af ett sä högtidligt offer,
så har man med de rättigheter, som sålunda på fäderneslandets
altare offrades troligtvis endast haft afseende pä den sjelfskrifna,
s. k. representationsrätten, eller rättigheten.
Om det icke kan bestridas, alt vid besittningen af en rättighet
i allmänhet mäste fästas begreppet om en dermed-förenad
fördel för den, af hvilken rättigheten äges, och man derjemte
besinnar, att den Adeln tillkomna sjelfskrifna, s. k. representations^
rätten, långt ifrån att tillskynda någon enskild fördel för de särskilde
mcdlemmarne af delta Stånd, tvertom är förenad både med
kostnader samt uppoffring af lid och möda, så skall man olvifvelakligt
finna, alt denna s. k. rättighet egentligen innefattar en,
R. o. Ad. åliggande pligt, och man skall tillika inse, att denna
pligt är helig, d. v. s. af sådan beskaffenhet, att man icke, hänförd
af ögonblicksingifvelse, äger att afsäga sig densammas uppfyllande.
Våra förfäder hafva genom sine förtjensler förvärfvat
adelsskapet och de rättigheter, som då voro dermed förenade,
men de hafva tillika heligt förpligtat sig och sine efterkommande
att, såsom en del af representationen, vaka för fäderneslandets
sanna väl. De rättigheter våra förfäder förvärfvat, hafva vi redan
efterskänkt, men den oss ålagda heliga pligten alt vaka för
fäderneslandets sanna val, äga vi ej rättighet att afsäga oss förr,
än vi erhålla en säker garanti, att denna pligt på annat sätt
blifvcr bättre uppfylld. En hvar af R. o. Ad:s medlemmar, som
linner denna pligt för lung att uppfylla, står det ju öppet ali när som
helst afsäga sig adelsskapet, och såmedelst befria sig från densamma.
Af hvad jag nu yttrat må man dock ej draga den slutsats,
sorn skulle jag gilla det inom Adeln gällande representationssättet.
Dess felaktiga och ändamålsvidriga beskaffenhet ligger i öppen dag;
men jag anser dock felet ej vara större, än alt det kan afhjelpas.
Föredrogs Gr. Frölichs, David, d. 25 sistl. Aug. på bordet
lagda motion, alt ett särskildt Utsk. måtte tillsättas, för alt afgifva
betänk, öfver landets financiella och ekonomiska ställning, eller
140
Den 4 September f. m.
ock en comité efter riksdagens slut må för samma ändamål tillförordnas;
hvarvid H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att
detta mål blifvit först å föredragningslistan uppfördt, derföre att
R. o. Ad. under d. 26 sisth Aug. beslutat, att detsamma borde
hvila till föredragning denna dag.
Gr. Frölich, David: Innan jag anhåller att få något vidare
utveckla motiverne i min motion, ber jag att få preliminärt
framställa en delning deraf, som torde öfverensstämma med de
anmärkmr emot dess dubbla egenskap, som blifvit gjorda. Man
har nemi. ansett, att uti densamma finnas tvenne motioner, den
ena om tillsättande af ett särskildt Ulsk., och den andra om anslag
till en comité', som efter riksdagens slut borde, när K. M. så
fann för godt, företaga financefrågorne. Ehuruväl jag nu ansett
mig böra sammanställa dessa ämnen uti en och samma motion,
emedan begge hade alldeles samma motiver, och ehuru den ena
blott kan anses vara en förberedande åtgärd för den andra, finnér
jag dock, alt det för discussionen på detta rum är lämpligare att
för närvar, endast laga under öfvervägande den första frågan, nemi.
om formerande af ett särskildt Utsk. Jag anhåller likväl att, då
det visar sig hvad utgången af den första frågan blir, få vid ett
annat tillfälle fullfölja den sednare, nemi. vid det tillfälle, då det
möjligen visat sig, om jag irrat mig derutinnan, att det särskilda
Utsk., om det blir formeradt, eller huruvida de nuvar. Utskrn, om
icke något särskildt Utsk. bildas, kunna fullgöra hvad nationen och
representationen af dem vänta. Jag anhåller att II. Ex. Hr Gr.
o. Landtm, täcktes inhemta Ståndets bifall, huruvida det tillåter
en så beskaffad procedur, och att derefter å nyo få ordet.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan Gr. Frölich förklarat,
det han nu icke fullföljde mer än första delen af sin motion,
syntes deraf blifva en följd, att endast denna del nu borde
komma under öfverläggning, och vore del Gr. Frölich naturligtvis
obetaget att, sedan beslut derom blifvit fattadt, framställa den
motion, som deraf grundlagsenlig! kunde föranledas.
Gr. Frölich: Jag vill icke besvära R. o. Ad. med uppläsning
af hela denna motion, ehuru jag är öfvertygad om, att ganska få
tagit kännedom af moliverna deruti. Jag beklagar mycket, att Hr
Riskop Agardhs anförande för 8 dagar sedan, hvilket jag trodde
skulle bli publiceradt, och hvilket jag åberopat, såsom en ingress
och motivering för min motion, hitintills icke visat sig tryckt i
någon af våra tidningar, ehuru jag dertill enskildt uppmanat, icke
en, utan flera gånger. Det är således för de fleste af Ståndets
ledamöter, som troligen icke kommit i tillfälle att läsa Riskop
Agardhs anförande, alldeles icke klart, att fäderneslandets financiella
ställning är sådan, att den påkallar några allvarlige åtgärder
af R. St. Möjligen tror derföre mången, äfven inom detta Hus,
alt det skulle göra tillfyllest, att låta BancoUtsk., Bevilln.Utsk. och
Ekon.-Ulsk. hvar för sig handlägga sådana frågor, som till sin
natur äro financiella, men sorn grundlagen ålägger alt remittera
till hvardera af dessa Utsk. Icke dess mindre är jag ännu öfver
-
Den 4 September f. m.
141
fygad, att det skulle kunna lyckas mig ådagalägga, att det just nu
är tidpunkten att en gång för alla sluta upp med den provisoriska
lagstiftningen uti tinancerna, som torde vara en af de största
orsakerne till dessas nuvar. dåliga beskaffenhet. Denna provisoriska
lagstiftning har likväl icke allenast en direct menlig följd,
utan tyvärr har den ännn en annan indirect, nemi. att den complett
förvirrat opinionerna och gjort det i allmänhet omöjligt för
någon att kunna bedömma, om något system följes, och hvilket.
Jag har derföre trott, att R. St. borde, genom tillsättande af ett
särskildt Utsk., visa, att de erkände den grundsatsen, att man fullständigt
borde omfatta alla ämnen, som dermed äga gemenskap,
innan man åtminstone vidtoge någon förändring eller reorganisation
af rikets penningeverk, och förr än man gått till grunden
med sådan undersökning. Detta anser jag således vara hufvudmotivet
för R. St. att bevilja motionen, äfven om deraf icke skulle
kunna vid denna riksdag uppstå den directa fördelen att få något
fullkomligt financeproject till R. St:s afgörande öfverlemnadt.
Jag har tvertom, genom den andra motionen, som för närvar, är
afskild ifrån discussionen, tillräckligen ådagalagt, att jag icke med
full visshet hoppades, att detta Utsk. skulle kunna fullgöra representationens
önskan, men icke dess mindre tror jag, att man borde
börja med att såmedelst uppställa principen.
Innan något inkast ännu blifvit gjordt emot min motion, anser
jag mig först höra ingå i en liten detalj örn det sätt, hvarpå
jag tror, att det nya Utsk. kunde ändamålsenligast förfara, och sedan
skall jag anhålla, att få göra några reflectioner i allmänhet
öfver de (inanciella förhållandena, sådana som jag har uppfattat
dem. Jag skulle tro, att Utsk., då det fått till sig remitterade
de särskilda motionerne, på långt när icke behöfde uteslutande
tillegna sig allesammans, utan blott sådana, hvilkas syftning
syntes, efter Utsk:s ompröfvande, kunna blifva till hinder
för en ordentlig financereglering i fall de vunne framgång. Så fort
nemi. Utsk. icke fann, attén motion hade sådan natur att kunna förhindra
en allmän financereglering, så skulle Utsk., såsom ett detaljämne,
återskicka motionen till det Utsk., till hvilken den först
blifvit remitterad. Detta särskilda Utsk. skulle således endast uppfatta,
huruvida en och annan motions tendens vore sådan, att den
borde besvaras af de Utsk., lill hvilkas handläggning de blifvit öfverlemnade.
Dessa Utskis utlåtm kunde sedan efter omständigheterne
begagnas såsom malerialier vid utarbetande af det särskilda
Utskis generella förslag. Genom denna förklaring tror jag mig
hafva undanröjt det inkast, att man genom Utskis tillvaro skulle
särdeles mycket förhindra de öfriga Utskms verksamhet.
Dernäst skall jag försöka att utreda, huru de nuvar. opinionerna
om våra financer äro beskaffade. Ehuru jag icke lyckats i
mitt bemödande att få öfverse alla de motioner, som varit inom
de särskilda Stånden afgifne uti finance-ärenden, så torde jag dock
kunna få indela dem uti 2 classer, af hvilka likväl den första har
2me ganska markerade underafdelningar. Till den första classen
af de financiella opinionerna i vårt land anser jag höra dem, som
äro framkallade af den allmänna skuldsättningen. Det finnes otvif
-
142
Den 4 September f. m.
velaktigt. en ganska stor mängd medborgare inom vårt samhälle,
som endast betrakta financc-reglering och reglering af bankfrågan
såsom vehikler för deras önskan alt få större rörelsecapitaler,
emedan de känna tryckningen af redan gjorda skulder. Detta
tror jag vara det första stora motivet, ehuru man får höra våra
financierer med denna opinon äfven yttra sig om fördelen, som
skulle uppkomma för landet af ett större rörelsecapital, hvilket
skulle sätta nya krafter i verksamhet, och således gifva förkofran
åt industrien, samt åstadkomma ett allmänt nationalvälslånd. För
dessa anses minskningen i rikets sedelstock såsom ett oomkullstötlig!
argument för nödvändigheten att, som man säger, släppa
ut mera penningar. Denna financiella opinion utmärker sig dock för
en särdeles obenägenhet alt betrakta hvart del skulle leda, icke
allenast för bankens silfverfond, utan äfven för den slutliga normen
af värden, nationens egendomsinneliafvare emellan, om en
större masSa af sedelmynt utsläpptes i rörelsen. De synas ännu icke
äga fullt klart begrepp om en af financevetenskapens mest obestridliga
satser, att, vid fri ut- och invexling af ett på metallisk valuta
grundadt sedelmynt, detsammas rätta belopp reglerar sig sjelft
efter rörelsens belopp, och alt ett rörelsecapital icke kan medelst
lifgifvande af nya qvantileter sedlar ökas, utan att förminska totalvärdet
af det hela; de tro, mer eller mindre bestämdt, att ett nytt
antal af sedlar skulle vara detsamma, som ett nytt qvantum af
capital. Derföre nyttja de vanligtvis ordet rörelsecapital, ehuru
detta ord betyder, icke endast den circulerande sedelmassan, utan
äfven alla de capitaler, hvarmed rörelsen bedrifves uti de särskilda
näringarne, således äfven mdimaterier, ämnade till produetion,
spanmål och hvarjehanda slags förlager, nödiga för näringarne.
De tro således, att om man ökar hvad jag skulle vilja med mera
bestämdhet i namnet kalla myntmassa, så skall äfven rörelsecapitalet
ökas. Denna opinion är väl icke svår alt hos sansadt
och förnuftigt folk vederlägga, om man kommer derhän att kunna
bringa dess förfäktare till diseussion och till att åhöra skäl,
men den är farlig, derföre att den har sitt tillhåll hos stora massor
bland folket, och att dessa massor finnas påtränga, så vid denna
som vid förra riksdagar, till den grad, att verkningen af denna
tryckning, i fall den icke kan afledas, ofta är oemotståndlig. Man
yrkar förökning af disconteringen och fasligbelåningen i R. St:s
bank, samt alla sådana utvägar, som för tillfället afhjelpa förlägenheten
, utan att derföre undersöka hvarifrån förlägenheten
kommer. Invänder man nu möjligen emot mig personligen,
att jag nu talar emot en så beskaffad sedelemission, då det
likväl är bekant, all jag icke obetydligt bidragit till den första af
sådana anstalter, jag menar privatbanker, af hvilka sedermera flere
uppstått, och som utspridt ett ganska betydligt qvantum af sedlar
inom landet; så svarar jag, att en sådan anmärkn. kan jag
möta med den observation, att då för tiden, när dessa privatbanker
af mig så ifrigt förfäktades, och jag sökte att få en lag för
desamma, då existerade en annan financiel calamitet af svår natur,
nemi. att II. St:s bank och hufvudstadens capitalintressen cen
-
Dea 4 September f. m.
143
traliserat all capitalrörelso, till skada för landsbyggden. Jag tror,
att nu alla de, som äga grundade anmärkn:r att göra emot privatbanksrörelsen
och emot deras existens, mäste erkänna, att utom
dem hade det varit omöjligt att bryta denna centralisation, och
alt dessa banker för sin tid voro ändamålsenliga, äfven om de i
mångas tycke gått för långt, i synnerhet på den vägen alt söka
en hög räntevinst, och derigenom till följd af reaclionens vanliga
princip, framkallat afvoghet och ovilja emot sig. Då jag sökt
besvara detta inkast, så vill jag icke nu vidare uppehålla mig vid
opinionen om privatbanksystemet särskildt; ty det måste medgifvas,
att detta blott är en detalj af financefrågorne i sin helhet, och
alt denna detalj således i min tanka kan uteslutas från discussionen.
Den andra fraclionen af denna opinion vill äfven hafva ett
större rörelsecapital, men går så mycket klokare tillväga, att den
anser det vara nödvändigt, att såsom bas för ett sådant rörelsecapital
antingen måste bildas nya fonder, medelst upplåning af silfver
utifrån, eller ock genom inrättande af ett s. k. fondsystem.
Åtskilliga brochurer hafva circulerat före riksdagen, och dagligen
spridas ännu sådana inom Stånden. Jag har en här i mina händer,
som säges hufvudsakligen vara en reproduction af hvad en
författare redan för flere år sedan i skrift framlagt, och titeln derpå
är ”Om fond- eller stocksystemets tillämpning i Sverige.”
Då jag för min del icke äger tillfälle, annorlunda än här till protocollet,
offentligen yttra mina tankar, så anhåller jag få nämna,
att jag icke finner, jag bekänner det med ledsnad, alt denne författare,
som i öfrigt sysselsätter sig så mycket med våra politiska
ärenden, har visat, att han äger någon fast opinion om financerne,
utan förordar än en opinion än en annan, och således bidrager
i sin mån att öka den stora confusionen inom landet rör:de
financerna. Jag nödgas derföre nu möjligen trötta R. o. Ad. med
några anmärkn:r, framkastade öfver så beskaffade brochurer. Här
är en märklig sats framlagd på den 6:te och Tide sidan, nemi.
den som förklarar, att ”hvad Staten ger ut, förblifver inom Staten,
emedan Statens medborgare vinna i form af afsättnings-, arbetsoch
förtjensttillgång hvad statsmedborgaren betalar i form af beskattning.
" Författaren har velat visa, att förhållandet är annat
med den enskilda hushållningen och den allmänna. Deruti har
han visserligen rätt, men när han framställer en så absolut sats,
som den, alt Staten skulle kunna gifva ut hvilket qvantum som
helst, utan att det skulle kunna förorsaka förluster, icke blott för
Staten såsom sådan, och uti en sammanfattning af folkets krafter
och förmögenhet, utan äfven för sjelfva individerne bland folket,
så tror jag alt han begått ett stort misstag, och detta väsendtliga
misstag består deruti, att han ingenstädes i denna brochur, som
för öfrigt vittnar om mycken bekantskap med det tekniska i fondverket,
och är med mycken logik författad, lemnat uppmärksamhet
deråt, att det finnes, utom arbetskrafter och capitaler till sysselsättning
för dessa arbetskrafter, äfven ett 3:dje hufvudsakligt
moment, för att åstadkomma välstånd, nemi. besparing. Om man
således, mine Hrr, efter denne författares åsigter, skulle hafva vid
-
144 Den 4 September f. m.
tagit operationer, hvarigenom man successive spridt 16 millioner
artificielt rörelsecapital i landet, så har man icke betänkt, om man
derigenom .äfven fastställt några säkra grunder och garantier derför,
att dessa 16 millioner blifvit använda på ett sätt, som verkligen
beredde vinster, hvars besparingar ökade förmögenheten, utan
hufvudsakliga afsigten synes vara, möjligen att bereda fördelar åt
några fnnctionärer, eller ock, frän den vackraste sidan betraktade,
att få inleda åtskilliga statsbestyr, till utseendet storartade, men
som, långt ifrån att garantera förmögenhetens tillväxt och stadga,
capitalernes säkra gång genom besparingar, tvertom befordra den,
ty värr, allt för stora benägenheten hos folket att vilja lefva stort
och icke tänka på, att rätta munnen efter matsäcken. Jag vet,
att förebilden för detta förslag finnes i den beryktade stora Engelsmannen
Pitt’s förslag, då han i förra seklet, under det stora
kriget med Frankrike, på detta sätt artificielt skaffade nya medel
åt Engelska folket, hvarmed detta folk utvecklade en större kraft
och sluteligen kom lill nuvar. resultater af supremati, icke allenast
uti sin financiella ställning, utan i merkantilt och politiskt afseende.
Jag hemställer likväl, mine Hrr, om någon analogi i afseende
på våra förhållanden kan dragas, så att tillräckliga skäl för oss
att efterapa detta system förefinnas. Engelska folket var väl i afseende
på sin industri stående på en mycket lägre punkt än den
är nu, men dess politiska krafter voro jemngoda, om icke redan
större än de fleste andra nationers. Fondsystemet gaf nationen
medel att, genom anticipation på framliden, i ett ögonblick höja
sig öfver alla andra, så att den kunde krossa den Spanska och
FTanska handeln och sjöfarten, under det den länkade hela det
öfriga Europas rörelser efter sina egna intressen. Men livar finnes
väl för oss något ändamål, som ens i ringaste mån kan sträfva
till likhet häruti med det Engelska? Hvilka colonier och ultramarinska
fästningar skulle väl Sverige bemäktiga sig, för att, med
hänvisande på dessa tecken till makt och inflytande, tysta den klagan
öfver oerhörda skatter, som den ofantliga statsskulden äfven i
England framkallar? Tillfället för England var måhända det enda,
som verldshistorien erbjuder. Alla de stater, som bjudit till att
på samma sätt grundlägga sin industri, hafva misslyckats, d. ä.
hafva väl erhållit statsskuld, men icke i samma proportion en stadgad
industri. Hela systemet är allt för artificielt för att tjena till
modell och efterföljd, och ett annat, vida säkrare och mera förenligt
med en sann folkfrihet, finnes. Det förra torde icke lyckas
för oss, om vi än hade 16 gånger 16 millioner att commendera
till utrustning af nya ångfartyg o. s. v. Jag tillstår, att jag icke
är i stånd att fatta, hvarest och huru dessa millioner skulle på ett
för Sverige nyttigt sätt användas; och man skulle kunna säga,
att det för oss är vida riktigare att upptäcka nya vinstgifvande
näringar, lill understöd för vår modernäring, åkerbruket, än att
anskaffa capitaler. Hvarje med konst och stor kostnad anskaffadt
capital, innan vi lärt oss att bättre taga vara på vinsten af vårt
arbete, skulle troligen, såsom hittills, blott föranleda ny högre
skuld
-
Den 4 September f. m.
145
skuldsättning hos enskilda. Det skulle fordras för mycken vidlyftighet
för att formligen bevisa, men jag vågar dock framställa
till sakkunnigas eftertanka den grundsatsen: att der man medfördel
tror sig böra införa systemet af Statens skuldsättning, der måste
de arbetande eller industriella classerna förut, antingen aldrig
hafva varit skuldsatta, eller ock måste de först frigöras från skuldsättningens
tvång; — men jag ser ingen tillstymmelse i brocliuren
till någon sådan preliminär åtgärd. Tvcrtom, man vill med
disconteringsränta, uppsugen ur folkets fickor, skapa capilaler, såsom
det synes, endast till vinst för deni, som teckna sig till aktieägare
af den nya, med monopolium försedda banken. Alt för
öfrigt bygga canaler, skepp och andra stora byggnader har visserligen
den påföljd, som författaren äfven har lagt hufvudsaklig vigt
på, nemi. att lemna arbetsförtjenst åt den arbetande classen; men
det måste väl vara skillnad på om man arbetar på något, som
kommer alt gifva revenu eller icke? Det är bristen på denna
iakttagelse, som tyvärr förorsakar, att så många både allmänna och
enskilda capitaler blifvit nedgräfue här i landet.
Sådan är i korthet den första afdelningen af financeoperationerna.
Nu kommer här en annan fraction af denna opinion,
hvilken, såsom en motsats lill den förra, kallas strypsystem. Dess
hufvudsakliga karakter är den, att den vill förhindra all möjlig
användning af credit, om sådant läte sig verkställa, samt
tror sig genom prohibitiva åtgärder, i synnerhet genom tullafgifternas
förhöjande, kunna förhindra silfrets utgående ur landet.
Denna fraction stödjer sig icke oväsendtligen på de argumenter,
som jag nyss såsom riktiga hade äran framställa. Det är ingen
tvifvel, alt de som hylla denna opinion, i väsendtlig mån icke
förtjena det stygga namnet ”strypare”, som man åt deni gifvit,
ty de äro ofta högst välbetänkt uppmärksamma på del vådliga att
satisfiera den allmänna åtrån efter penningar, emedan de rätteligen
inse, att delta rop, i fall det tillfredsställes, lätt växer och
tilliar i oändlighet och aldrig på denna väg kan mättas. Deremot
tror jag, att dessa Hrr misstaga sig, då de anse tullförhöjningar
såsom ett medel lill vinnande af den inskränkning i lefnadssättet
och uti importen af öfverflödsvaror, som de till upprätthållande af
sedelvaleuren och metalliska fonden åsyfta. Jag har redan vid ett
annat tillfälle yttrat, huru jag betraktar detta, nemi. såsom alldeles
fruktlöst; tilläggande nu, att hos dem som yrka dessa tullförhöjningar,
motivet möjligtvis är sådant, att det icke förutsätter
alt man dermed kan nå sin afsigt. Nej, egentligen åsyftar man
endast att upprätthålla det numera likväl i allmänna opinionen
sjunkande skyddssystemet för några af våra näringar. Härom aftonen,
då dessa saker här förhandlades, var det ganska kuriöst
att iakttaga, isynnerhet hos den man, som alltid och allestädes
verkat för skyddssystemet, huru han icke kunde underlåta att
komma fram dermed, när det egentligen blott var fråga om att
med tull-lagstiftningen salivera banken. Hr von Hartmansdorff
bade väl icke behöft, för ett så lofvärdt ändamål som bankens
2 II. 19
140
Den 4 September f. m.
skyddande, att påkalla en ny bevekelsegrund till förhöjda tullafgifter;
men lian kunde ändock icke underlåta att på samma gång
nämna, att äfven näringarna borde skyddas. Det är således alltid
två sammanflätade motiver, hvilka synas vara i den värde talarens
tro och öfvertygelse så combinerade, att de omöjligen kunna åtskiljas
frän hvarandra. Jag vill visst icke säga, att bemälde ledamot,
som mest framstår i denna mening, icke gjort sig reda för
skillnaden mellan dessa två moliver. Jag vet äfven, alt det linnes
personer, som blott för alt sauvera penningeväsendet, yrka tullafgifternes
förhöjande, och att de således icke äro inne på den
allmännare förvillelsen, att lägga två skilda motiver till grund för
hvad de föreslå. Men jag säger, att i allmänhet karakteriseras
opinionen af dessa kännetecken, nemi. genom restriction i handel
och genom tullagar, för att åstadkomma den s. k. säkerheten i
penningeväsendet, dels skydd för en och annan näring, som icke
behöfver något skydd och aldrig kan florera i ordets egentliga
mening förr än landet florerar; enär det är landets innevånare,
och troligen icke ulländningen, som skola vara afnämare till vära
fabriksalster.
Jag skall icke nu vidare förlänga discussionen. Jag har haft
tillfälle alt utveckla ifrågavar. tvenne opinioner. Jag tror, att det
finnes en 3:dje möjlig opinion, nemi. den till hvilken jag enskildt
bekänner mig. Det skulle vara förmätet af mig, alt nu för R.
o. Ad. vilja framlägga densamma; men jag tror, att de som hafva
hedrat mig med någon uppmärksamhet torde erkänna, att det
kan finnas en sådan tredje; alt man väl kan erkänna ereditsystemets
antaglighet lill en viss grad; att man lika väl som någon
annan respecterar penningevärdets fasthet och orubblighet,
hvilket möjligtvis på ett annat och bättre sätt än genom realisationen
blifvit erhållet, men dock tror, att alla financiella åtgärder
borde hafva för liufvudsakligt ändamål, alt hålla penningar i landsorterna
och alt vidmakthålla rörelsen på ett sådant sätt, att dess
resultat blefve bespard vinst för Svenska folket. Hvilka åtgärder,
som skola vidtagas för att vinna ett sådant resultat, detta är just
den uppgift, som jag tror all del af mig föreslagna Utsk. borde
få sig förelagdt att lösa. Och då det torde för hvar och en vara
uppenbart, att jag icke har den ringaste förhoppning, att jag skulle
kunna få inverka på detta Utsk:s förhandlingar, då nemi. 11. o. Ad:s
Eleclorer sannolikt icke i ett sådant Utsk. skulle vilja inlaga någon
med den politiska färg, hvartill jag bekänt mig, en opinion,
som i dag 8 dagar sedan inom detta Stånd fick en så egen hyllning;
sä torde hvar och en finna, alt det är helt och hållet för
sakens skull, och icke för ali få något sådant inflytande, som jag
gjort denna framställning. Jag är likväl af den fullkomliga öfvertygelse,
att om R. o. Ad. för sin del godkänner motionen och
bifaller formerandet af ett särskildt Utsk. samt, på sätt jag äfven
tagit mig friheten föreslå, communiccrar motionen med de öfriga
Stånden, sä skall, om ett sådant Utsk. kommer alt hildas, ehvad
resultatet deraf än må blifva, likväl med visshet den stora förde
-
Den 4 September f. m.
147
Ion vinnas, att II. St. vid denna riksdag erkänt som princip att hädanefter
behandla financerna icke annorlunda än i et t sammanhang.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han, för att icke vara
osäker huru ärendet borde behandlas, finge till Gr. Frölich framställa
den fråga, om afsigten var att återkalla sednare delen af
motionen, så att all fråga derom förfölle, helst bifall till motionärens
begäran i sådant fall vore beroende af Ståndets medgifvande.
Gr. Frölich: Jag tror, att det ordet ”återkalla” icke just
var det som af mig nyttjades. Då jag första gången yttrade mig,
anhöll jag, att R. o. Ad. ville medgifva, att jag framdeles fullföljde
den andre delen af motionen, och jag väntade verkligen, att
Hr Gr. o. Landtm, skulle inhemta Ståndets bifall till en sådan
tillåtelse för mig, i enlighet med hvad jag tror att grundlagen
tillåter.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt dess nyss gjorda fråga
just varit föranledd af uttrycken i Gr. Frölichs framställning,
samt alt derest Grefven nu ville återkalla, men framdeles fullfölja sednare
delen af motionen, det svårligen kunde ske annorlunda, än
på grund af 56 § Riksd.Ordn., som tillåter att efter motionstidens
slut väcka nya frågor, då de af redan fattade beslut, eller redan
upptagna ärenden, eller under riksdagen inträffande händelser,
omedelbarligen föranledas.
Gr. Frölich: Efter ett sådant yttrande af Hr Gr. o. Landtm,
bör jag vara villig att antaga samma åsigt, och ur då förvissad,
att det icke blir mig afskuret att framdeles ånyo väcka den sednare
delen af motionen, och afstår således nu helt och hållet derifrån.
Uppå derefter framställd propus, biföll R. o. Ad., att Gr.
Frölich finge återkalla sednare delen af sin ifrågavar. motion.
Frih. Cederström, Jacob: Sedan icke mer än första delen
af Gr. Frölichs motion nu är föremål för öfverläggning hos
R. o. Ad., och motionärens önskan, sammanfattad, icke lärer vara
någon annan, såsom jag tror, än att, genomett särskildt Ulsk.,
få ulredt, huru den fiuanciella lagstiftningen inom riket skall ordnas,
för att blifva i ett enda sammanhang behandlad, och att detta
icke skulle ske genom en provisorisk lagstiftning vid hvarje riksdag
; så ber jag få nämna, att, om också rätteligen så förhåller
sig, synes mig att denna motion likväl egentligen hade bort inskränkas
till anmärkn:!' vid de förslag till instruetioner för fullmäktige
i banken, sorn af BancoUtsk. komma alt afgifvas. Det är
bankens reglering och dess functioner, som bestämma linancernas
reglering inom landet. Det är genom della verks ordnande,
som penningeförhållandena enskilda personer emellan bestämmas,
det är deraf som myntets beskaffenhet och varaktigheten af de
capitaler, hvarmed enskilde kunna röra sig, jemväl fastställas. Jag
bestrider det af Gr. Frölich föreslagne särskilda Utsk., emedan
det skulle kunna komma att handla i strid emot hvad banken har
sig af grundlagen ålagdt att göra. Jag bestrider jemväl detta en
-
US
Den 4 September f. m.
skilda Ulsk. af det skäl, att detsamma, utan särskild kännedom
af banken, möjligen skulle komma att föreslå en detaljerad lagstiftning,
hvilken, om den antoges, klefve rent af förstörande för
della verk, och deraf skulle också blifva en följd, förstöring för
de af rikets innevånare, som äga något och åter en välgerning
för dem, som icke äga något, och en sådan lagstiftning anser jag
oskicklig och skadlig. Jag förmodar derföre, att Hr Gr. o. Landtm,
vill lemna 11. o. Ad. propos. om att till HancoUlsk. öfverlemna
de af Gr. Frölich framställda reflexioner, lill det bruk som BancoUtsk.
deraf kan göra, vid utarbetande af förslaget till instructioner
för Banco-Fullm. i de reglementariska föreskrifterne för lånerörelsen
och invexlingen af bancosedlarne emot silfvermynt. Derigenom
kommer delta Utsk. i tillfälle att tillse, huruvida der finnes
något af beskaffenhet att kunna användas eller icke. Någon särskild
lagstiftning i frågan har icke af motionären blifvit yrkad.
Han har endast framställt sin motion i generella termer, och pä
generella termer fotas ingen lagstiftning.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Det är med afseende
på den siste talarens framställning, att Gr. Frölichs motion
skulle blifva remitterad till BancoUtsk., för att der tagas i betraktande
vid behandling af de öfriga frågor, som lill detta Utsk.
blifva remitterade, jag anhåller alt få yttra några ord. Gr. Frölichs
motion innefattar ett tillstyrkande, att ett särskildt Utsk. må
bildas, och det är således denna fråga, som nu skall afgöras. Denna
fråga är icke så enkel, som Frih. Cederström har uppfattat den,
dä han ansett den ensamt åsyfta en undersökning af landels financiella
ställning i hela dess vidd. Delta innehålles visserligen i
motiverna dertill, och en sådan undersökning kan vara ganska nyttig;
men jag hemställer, huruvida en sådan undersökning med
det lugn, med den stora sakkännedom, som den erfordrar, låter
sig under nu var. riksdag verkställa. Hade det nu stannat dervid,
så hade det, som Gr. Frölich nyss anfört, visserligen kunnat lända
till upplysningar i saken; men en upplysning, som icke blifvit fullständig
, är en half upplysning och kan föranleda mera skada än
gagn, när man icke gått till grunden i hvarje sak. Nu innefattar
likväl Gr. Frölichs motion, pä sätt sjelfva slutet innehåller, i afseende
på tillsättande af ett särskildt Utsk., att till delta Utsk. skulle
remitteras de förslag, som angå rikets financer, banco- och creditlagarne
samt skatteväsendet, till den påföljd, att ett allmänt betänk.
öfver landets financiella och ekonomiska ställning af detta
Utsk. afgifves till RiksSlm, såsom en grund för deras genast vidtagande
directa åtgärder, eller för deras und. hemställan till K. M.
Alltså skulle åtgärderne möjligen genast vidtagas, på grund af den
undersökning, som skulle komma att verkställas. Att undersökningen
icke kan komma att blifva så grundlig, som ämnets vigt fordrar,
torde vara för hvar och en klart, enär vi icke kunna utdraga
riksdagen i all evighet, och de financiella förslag, hvilka redan ingått
till behandling af R. St:s nuvar. Utsk., väl måste bringas lill
slut. Jag kan således icke annat än tillstyrka ett afslag på mo
-
Den 4 September f. m.
lionen, emedan jag icke ser, att den kan komma att lända till något
gagn, utan tvertom till dröjsmål och villervalla uti de beslut,
som skola vidtagas. Att vilja göra en sådan undersökning, lill
hvilken fordras det största lugn, under en lid då intressena stå i
strid med hvarandra, då de olika intressena söka på detta IJtsk.
inverka, lärer väl vara en omöjlighet. Jag tillstyrker alltså afslag
på den gjorda framställningen om tillsättande af ett särskildt
Utsk.
Gr. Frölich: Hvad beträffar det yttrande, som en ledamot
försl afgaf, så finner jag, att han måste helt och hållet missförstå
den uttryckliga skillnad jag gjort emellan motionen och dess
motiver. Frih. Cederström uppfattade den muntliga framställning,
som jag gjorde såsom ett motiv för mitt förslag, nemi. att det
vore vigtigt, om R. St. en gång ville besluta att ej provisoriskt
lagstifta ang:de landets financer; detta ansåg han för min motion,
och derpå argumenterade han. Efter alt hafva anmärkt delta,
torde jag icke behöfva vidare besvara Frih. Cederströms yttrande.
I afseende åter på hvad Hr von Hohenhausen yttrat, ber
jag att få svara dertill, ganska säkert under iakttagande af det
lugn, hvars störande han synes fruktat äfven i financer. Jag
trodde mig hafva i motionen temligen tydligt tillkännagifvit, att
jag icke väntade mig något absolut fullkomligt resultat genom tillsättandet
af ett sådant Utsk., som jag har föreslagit. Tvertom
vittnar tillvaron af den andra motionen, att jag föreställt mig, att
sådant icke skulle blifva händelsen. Jag får nu anmärka, att jag
är ganska nöjd dermed, att jag icke skilde motionen i tvenne,
utan lät dem sammanflyta under en motivering; ty nu lärer det
vara omöjligt för någon, som icke vill missförstå mig, att icke
finna, alt jag ansåg detta Utsk. blott såsom en början till den allvarligare
undersökning, som skulle kunna företagas efter riksdagens
slut, och dervid jag hoppas, att lagstiftaren icke skall kunna
på något sätt störas. Jag tillägger för öfrigt, att jag icke eller
trodde, alt de orden, som Hr von Hohenhausen lagt så mycken
vigt på, nemi. ”vidtagande af directa åtgärder”, skulle hafva uppskrämt
honom eller någon annan. Jag ville nemi. dermed blott
hafva sagt, hvilket också lärer vara tydligt för hvar och en, som
hört min förra förklaring, att om det kunde beslutas några directa
åtgärder att vidtaga nu, hvilka i min öfvertygelse visserligen
skulle blifva ganska få, så skulle naturligtvis detta Utsk., för
att uti hvad det kunde motsvara ändamålet med sitt tillsättande,
hemställa dessa åtgärder till R. St., äfvensom samma Utsk. borde
lemna uppmärksamhet åt frågorna om skatteväsendet. Jag tror
mig i en annan motion än denna hafva visat nödvändigheten, för
behandlingen af sådane frågor, att våra statistiska documenter här
i landet bringas till någon fullständighet. Jag trodde mig derföre
äfven hafva ådagalagt, ali min mening icke kunde vara, att detta särskilda
Utsk. skulle komma in med något betänk., som nu åstadkom
rubbning i skalterne, men jag kan icke frångå den grundsatsen,
att hvarje financier, som verkligen har genomtänkt hela
150
Den 4 Sep t erni) er f. m.
saken, niåslc inse i hvad mån skatteväsendet oekså bur lagas i
consideration, så att man icke, under förmodan att de äro idealer,
vidtager financiella åtgärder, som kanske omöjligen kunna i och
för sig behandlas, utan med afseende på skatteväsendet, så framt
de skola blifva annat än provisoriske. Jag öfverlemnar nu till
Hr Gr. o. Landtm, att till R. o. Ad. hemställa, om de, på grund
af de motiver Hr von Hohenhausen framlagt, nemi. att oreda i
riksdagsförhandlingarne derigenom skulle åstadkommas, vilja afslå
motionen eller icke. Min opinion om Hr von Hohenhausens ädla
afsigt och den fullkomliga öfvertygelse, hvarpå han grundat sitt
afstyrkande af min motion, blir likväl i alla fall likadan; men jag
ber att Huset mätte besinna, att man möjligen utom detta Hus
kommer att tro, alt egentliga grunden, hvarföre man afslagit motionen,
helt simpelt är den, att majoriteten inom detta Stånd icke
vill lemna ifrån sig någon del af den makt, som den ifrån riksdagens
början synes hafva fått i sina händer; att den icke vill
tillåta några discussioner af en mera allmännelig natur, så i financerne
som i annat, med ett ord, att den är maktfullkomlig, och
således icke vill hafva några invändningar, som kunna störa denna
maktfullkomlighet. Detta är det, mine Hrr, som jag ansett
mig böra uttala, emedan jag torde få tillfälle en annan gång alt
visa, alt resultatet kan blifva, hvad ni ingalunda skulle önska. Den
enskilde mannen har dervid naturligtvis ingenting annat att göra,
än att framlägga sina skäl, och sedan lemna saken åt sitt öde.
II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel: Den af Gr.
Frölich framställda motionen åsyftar icke någonting annat, än hvad
som verkligen ligger inom Ståndets rättighet att bevilja eller afstå.
Vi hafva exempel af England, der man i alla större frågor
nedsätter speciella Utsk., för att såmedelst få vigliga ämnen utredda.
Må man dock icke låta förleda sig af Englands exempel,
att nu för närvar, göra detta; ty förhållandet emellan England
och Sverige är i så måtto olika, att uti England, isynnerhet i flnancerne,
råder en allmänt spridd financiel kunskap, som, tyvärr*
fullkomligen saknas i Sverige. Jag befarar således, att ett Utsk.
af våra Ständer föga skulle kunna uträtta uti de föremål, som Gr.
Frölich åsyftar. En annan talare har, i min tanka med mycket
skäl, yttrat, att det icke vore rälla tiden nu att företaga en undersökning,
i en stund, då, tyvärr, passionerne äro allt för mycket
uppretade af större politiska frågor. Att 1111 samla ett Utsk., som,
efter hvad jag hört af Gr. Frölichs sista yttrande, äfven skulle
omfatta t. o. m. beskattningsväsendet, och således möjligen kunna
åstadkomma förändringar, nära nog lika skakande, som skulle blifva
resultatet af hvarje större eller mindre förändring uti beskattningsrätten,
tror jag är föga tillrådligt i närvarande tider, och
under de förhållanden, hvari vi nu slå. Man har öfverklaga!
och anfört såsom ett hufvudskål för nödvändigheten af en sådan
åtgärd det strypsystem, som äger rum, och att penningar saknas
i landet, men man besinnar icke, att våra egna ordningar
dertill äro förnämsta skulden. När man t. ex. skrinlägger 5 års
Den 4 September f. m.
151
öfverskott i banken, att der ligga overksamma, så bör man icke
förundra sig, att dessa penningar icke äro i rörelsen, och det beliöfvcs
icke mera, med det inskränkta rörelsecapital, som här finnes,
för att sjelfvilligt åstadkomma ett strypsystem. Det tillhör
icke denna förhandling, att angifva medlen till afhjelpande af detta
onda, men jag tror icke, att det finnes någon upplyst medlem
af delta Stånd, sorn icke i detta afseende skänker mig sitt bifall.
På dessa grunder afstyrker jag den af Gr. Frölich framställda motionen
om ett särskildt Ulsk:s nedsättande.
Ilr von Hartmansdorff, Aug., Jag misskänner ingalunda
välmeningen med Gr. Frölichs motion och bestrider icke eller hennes
laglighet; ty Riksd.Ordn. visar, huruledes särskilda Utsk. kunna
af R. St. beslutas. Men frågan är nu naturligtvis den, huruvida
eli särskildt Utslcs nedsättande för det af Gr. Frölich afsedda ändamål
icke skulle blifva hinderligt för andra Dtsk. alt uträtta hvad de
höra, och dernäst huruvida ett särskildt Utsk., om det nedsätles,
skulle kunna uträtta hvad motionären önskar. Jag tror, alt
detta Utsk. blefve hinderligt för de öfriga, utan ali kunna i och
för sig sjelft något uträtta, samt anhåller att få uppgifva skälen
dertill. När man läser Gr. Frölichs motion, finnner man henne
åsyfta, alt det särskilda Utsk. skulle, i mer eller mindre mån, omfatta
frågor rör. banken, financerna, creditlagarne och skatteväsendet.
Det skulle således omfatta ämnen, som angå StatsUtsk.,
ty motionären lärer väl med ”skatteväsendet” icke blott mena bevillningen,
utan troligen också grundräntorna. Motionen angår
Banco- och jemväl Bevilln.Utsk., så framt motionären med ”skatteväsendet”
äfven afser bevillningen. Den angår LagUtsk., emedan
fråga är om creditlagarne; och då motionären slutligen talar
om landets ekonomiska ställning, så måste motionen äfven angå
Ekon.Utsk. Det föreslagna Utsk. blefve då ett GeneralUtsk., som
uppslukade de öfrigas verksamhet; och om det icke så gjorde,
hvad blefve då dess verksamhet? Den blefve troligen antingen att
säga förut något, som sedan skulle sägas efter af andra Utsk., eller
skulle de, hvilka hafva med samma saker att göra, råka i strid
med del särskilda Utsk., eller ock blefve detta endast ett echo af
de öfriga. Kan väl någon reda, någon framgång vinnas på sådant
sätt? Motionären har trott, att Utsk. bchöfdes för enheten i målets
behandling. Om så vore, så behöfdes ju för enheten af alla
riksdagsärender afgörande, att de samtelige förbereddes af ett enda
Utsk., på det att det enås beredning ej måtte strida mot ett
annats. Men sådant är icke förhållandet. Enheten måste vinnas
genom uppmärksamheten hos hvarje Ståndens medlem. • Såsom
det förhåller sig med behandlingssättet af ärendena i det hela, så
måste det äfven förhålla sig med de ärenden, som nu äro i fråga.
Kunde rikets fmanciella betryck, eller oreda, eller hvilket ord
man helst, vill begagna, hjelpas med ord, sä vore nedsättandet af
delta särskilda Utsk. ett högst förträffligt medel, och då hade
motionären i dag redan undangjort betydligt för rikets upphjelpande.
Annu mera skulle naturligtvis åstadkommas, när detta
152
Den 4 September f. m.
Utsk. och alla de öfriga råkade i strid med hvarandra, och Stånden
måhända med hvarandra. Man kan likväl icke med blotta
ord afhjelpa penningebetrycket. Skulle detta Utsk. kunna något
uträtta, så borde det, i min tanka, l:o hafva makt alt förmå
främmande länders innevånare att köpa och väl betala vårt jern;
samt 2:0 äfven förmå våra landsmän att ej lefva öfver sina tillgångar
d. v. s. att icke köpa mera utländska varor, vin, socker,
caffe, m. m., än vi förmå att, med Sveriges utförselsvaror, betala.
Kan det särskilda Utsk. icke åstadkomma detta, så blifver af dess
verksamhet ingenting annat, än hvad jag ifrån början sade, nemi.
vanmäktiga ord. Jag tillstyrker derföre, lika med Hr von Hohenhausen
och Frih. Cederström, att R. o. Ad. icke måtte antaga
förslaget om ett särskildt Utsk-.s nedsättning, och jag önskar, att
detta beslut måtte snart fattas, på det att vi på detta ärende icke
måtte förlora ännu mera tid.
Gr. Frölich: Då jag nu åter uppträder, så anhåller jag,
att R. o. Ad. icke måtte anse det för en envishet af mig att
förfäkta en mening, som här synes oundvikligen falla, efter icke
någon ännu instämt uti mitt förslag. Jag har begärt ordet, endast
för att få vederlägga sådana yttranden, som tydligen bevisa
ett groft missförstånd af motionens syftning. Jag finner nu, ehuru
jag verkeligen ifrån början icke gifvit akt derpå, att det hufvudsakligen
är ordet skatteväsende, som dels satt åtskillige ledamöter
i förskräckelse, dels andra i förhoppning att derpå kunna
bygga en argumentation, hvarigenom hela motionen kunde nedslås
till grunden. Min mening har alldeles icke varit, att detta
särskilda Utsk. skulle befatta sig med något förslag till en omreglering
af skatteväsendet. Hvad afseende jag önskat att financeUtsk.
skulle, om jag så får kalla det, taga på skatteväsendet, är
måhända för mig ganska svårt att göra klart, men jag torde åtminstone
med några undersökningar, hvarmed jag sysselsatt mig
sedan någon längre tid tillbaka, få bevisa, att min afsigt icke
varit sådan, som man har velat tyda den. Jag har uti motionen
omnämnt, att jag önskade det en allmännare uppmärksamhet
skulle fästas på det sätt. hvarpå capitalbildningen här i landet
sker. Jag har hört en person enskildt anmärka, att här nyttjas ett
ord, som man icke förut har hört nämnas, och som man ingenstädes
funnit uti vanliga statsekonomiska afhandlingar, i hvilka
man förmodar jag hemtat grunden för min åsigt. Om så är,
att capitalbildning är ett ord, som ej af eder blifvit förstådt, så
beder jag, i afsigt alt minska missförståndet, att få lemna den
upplysning, att jag med capitalbildning menar det liufvudsakliga
resultat af alla anstalter för produetionens befrämjande, som en
statsman och en hvar, som har befattning med financiella åtgärder
och organisationer, måste taga till synnerligt ögonmärke, och
om han så gör, så kan han icke förbise sätten att befordra besparingar,
emedan produetion thyförutan icke leder till capitalbildning
och till nationalförmögenhet. Om t. ex. skatteväsendet skulle vara
-
Den 4 September f. m.
153
ra ett väsendtligt hinder för att capitaler kunna i landel bildas,
sä mäste financieren i främsta rummet tänka på dess förändring.
Nu tror jag mig kunna ådagalägga, att skatteväsendet i deltaland
(och en ledamot på andra sidan har nyss visat, att jag icke varit
den enda, som trott detta, när han påmint om de millioner,
som ligga i banken) är till hinder för financeväsendets reglering
och för capitalers erhållande. Om det nemi. är så, att det finnes
vissa perioder, då inga capitaler i landet äro att tillgå för
näringarnes bedrifvande; om det befinnes vara förhållandet, att
vårt lands hufvudnäring, jordbruket, saknar ett af de nödige elementerne,
för att kunna frambringa välmåga, nemi. den sjelfständigheten,
det medlet att bibehålla en del af ett lifgifvande rörelsecapital
i sina händer, och om skatteväsendet är orsaken dertill;
så hemställer jag, om någon hjelp finnes för våra financer, utan
att göra afseende på skatteväsendet. Nu har jag likväl, med begagnande
af de statistiska documenter, som i vårt land äro att
tillgå, sökt alt uppställa deras resultater under en allmännare synpunkt,
nemi. den af nationel capitalbildning. Jag har de häröfver
utarbetade tableauerne, i mina händer; men jag ber att genast
få lugna Huset med den försäkran, att jag icke skall företaga någon
uppläsning af tableauerne eller ens nämna några siffror derutur
till prot., och dermed öka vidden af dess omfång; men jag
vill med deras förevisande ådagalägga, att till de grundsatser, jag
här kortligen sökt utveckla, har jag icke kommit genom theoretiserande,
eller instuderande af andras observationer endast, utan
genom att praktiskt lägga fäderneslandets verkliga ställning under
ögonen, så godt jag kunnat, med tillhjelp af de vidlyftiga, men
till en del ofullkomliga statistiska documenter, vi äga att tillgå.
Jag har sålunda för det första sökt göra mig redo för, hvilka landets
näringar äro, och för det andra, i hvad mån man kan beräkna
huru capitalerne gå emellan dessa näringar, huru vida en
och annan näring är så beskaffad, att den möjligen kan behålla
hos sig de capitaler den erfordrar, för att drifvas med fördel, och
följaktligen, om någon möjlighet för sådan näring finnes, eller ej,
att göra några framsteg till välstånd. För att komma till så beskaffade
resultater, har jag uppställt samtlige näringarne, så alt de
samfäldt kunna öfverskådas, med iakttagande af skillnaden emellan
primär production, secundär production och productionens blotta
vehikler. Alltså 1 :o åkerbruk, skogshushållning, fiske, bergverk,
med deras kända productvärden, sä vidt som man kan beräkna
dem (och hvilket skulle mera approximativt låta sig göra, om statistiken
vore i bättre skick, än den nu är). Dernäst 2:o den
dass af näringar, som sysselsätta sig med förädling af råproducterne,
såsom fabriker, husslöjd, manufacturer, handtverkerier; samt
3:o vehiklerne för utbyte af productionens särskilda alster, nemi.
in- och utrikes handel, sjöfart och penningeväsendet. Det är endast
efter en sådan förberedelse, jag för min egen öfvertygelse kunnat
hemta begrepp om verkliga tillståndet i landet, och det är
derigenom jag kommit till det slutresultat, att man förstör flere
2 H. 20
154
Den 4 September f. in.
capitaler i landet än man i allmänhet bildar några, emedan man
synes sakna riktiga begrepp om de absoluta villkoren för capitalbildningen.
Sammanställer man tableauen öfver capitalerne med
den af våra arbelsclasser, hvilka, i parenthes sagdt, äro sådane,
att knappt ^ af nationen kan anses vara direct productiv, då deremot
mera än | är blott consumerande, då blir resultatet ännu
mer frapperande och otillfredsställande. Dessa resultater tillsammans
hafva öfvertygat mig, att så framt icke dels lagstiftaren och
dels nationen sjelf blir öfvertygad om hvilka förberedande åtgärder
borde vidtagas och hvilka allmänna grundsatser borde följas, så
skulle det icke lyckas, mine Hrr, edia Utsk:s majoriteter etc. att
tillfredsställa folkets fordringar. Långt ifrån således att vilja störa
någons lugn med att tala om det förfärliga, som kan ligga i
en förändring af skatteväsendet, har jag blott velat förbereda en
sådan bana för dessa ärendens behandling, att man icke oupphörligen
skall hopa misstag på hvarandra.
Efter denna förklaring har jag en ökad anledn. att med resignation
vänta ett afslag; ty jag hoppas, att förslaget skall lyckas
bättre om detsamma af en annan person upptages, och då är
min önskan vunnen.
Frih. Cederström: Hvad den värde ledamoten, som sist
talade, har yttrat ronde vårt skatteväsende, så är det visserligen
sanning, att detta skatteväsende är högst inveckladt, ty det är en
följd af pålagde och afskaffade skatter utan något visst system; detta
är ett för hvar man kändt factum; men den värde talaren har
icke yttrat ett ord om ordningen och sättet för förändringen häraf.
Han har, såsom jag första gången yttrade, blott uppgifvit allmänna
fraser, som skulle ligga till grund för inrättandet af ett särskildt
Utsk. Det är icke en sådan rättighet, som grundlagen tillägger
representationen, för att utöfva sin anpart i lagstiftande
rätten. 89 § Reg.F. säger huru ekonomiska frågor skola behandlas;
den 87 § bestämmer, huru frågor om allmän lag
skola väckas och afgöras, och dessutom hafva vi ett särskildt lagstiftningsUtsk.
för rikets penningeverk. Gr. Frölich har ganska
rätt deruti, att skatteväsendet har inflytande på landets välstånd,
emedan icke alla, i proportion af inkomst, träffas lika af skattebördorne
så länge jorden är olika beskattad, så länge medborgare
finnas, som få betala mer än andra, oaktadt mindre inkomster.
Alla dessa facta, som Gr. Frölich anfört, äro ganska riktiga
; men kunna icke gifva anledn. lill åtgärder af något Utsk. Deremot
kunna visserligen de reflexioner, som motionären gjort, tjena
till ledning för BancoUtsk. och möjligen äfven leda till det
resultat, att Bevilln.Utsk. rättar sig derefter vid beviilningsgrundernas
fastställande. Den värde ledamoten har sjelf rättighet att
derom göra framställning, och detta kan ske i anmärkmsväg så
väl till Bevilln.- som BancoUtskin, när deras förslag ronde banken
och bevillningsgrunderna komma in. Jag säger ännu en
gäng hvad jag första gången yttrade, nemi. att det icke låter sig
göra att tillsätta Utsk,, som på grund af framställda grundsatser
Den 4 September f. m.
155
skola inkomma med förslag, uppgjorde i anledn. af undersökningar,
för hvilkas verkställande de icke hafva något medel, enär
embetsverken icke kunna åläggas att inkomma till R. St:s Utsk.
med upplysningar i allmänhet. R. St:s Utsk. kunna begära upplysningar
genom Just.Statsministern och med K. M:s bifall få
det ena eller andra embetsverket ålagdt att meddela dem för något
bestämdt fall; men om detta gifna fall skulle innebära att
på en gång få uppgift öfver Statens samtelige ordinarie räntor, deras
beskaffenhet och utgörande samt möjligheten af deras annihilerande,
utan att rubba enskild mans rätt, utan att rubba enskild
förmögenhet eller deras rätt, sorn nu innehafva privilegierad jord;
då, mine Hrr, blir frågan helt annan, då fordras det mera tid, kanske
ett till två är, för ett embetsverk att göra en sådan utredning.
Om den värde ledamoten hade uppgifvit det directa sältet för att
åstadkomma allt detta; så skulle jag säga att han uppgifvit grunder
till ett statshushållningssytem för Sverige; då kunde ett
Utsk. yttra sig, huruvida det kan tillstyrkas R. St. att hos K.
M. begära att låta embetsverken sysselsätta sig med frågan, och
då kan det komma till något resultat. I den form förslaget nu
äger, ser jag icke att det kan leda till annat, än att de reflexioner,
motionären deruti framställt, må tagas i öfvervägande till den
kraft och verkan de förtjena af de Utsk., som dermed få att göra.
Jag förnyar således mitt förra tillstyrkande, att R. o. Ad.
afslår förslaget att bilda ett särskildt Utsk.; men remitterar motionärens
yttrande till RancoUtsk.
Innan jag slutar vill jag likväl, i afseende på ett yttrande,
fäldt af Gr. Frölich, nemi. att R. o. Ad. ville afslå hans framställning,
emedan de icke ville se sin makt försvagad, förklara, att
här icke är fråga om maktbegär på den ena eller andra sidan,
så framt det icke finnes representanter, hvilka icke förstå den egenskap
de hafva såsom rikets representanter. Endast beskaffenheten
af den fråga, som är framställd till öfverläggning, kan ligga
till grund för det svar, som Ståndet lemnar.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Jag hade icke ämnat
deltaga i denna öfverläggning och tänker icke eller nu yttra mig
i afseende på sjelfva saken, på den grund, att jag öppet erkänner
mig tillhöra dem, som, enligt Gr. Lövenhjelms yttrande, icke besitta
den djupa insigt i financiella ämnen, som äfven i min tanka
fordras för behandlingen af ett så vigtigt ärende som detta. Jag
har således endast begärt ordet, för att, med anledn. af några yttranden,
alldeles icke hörande till saken, få yttra min opinion.
Här har blifvit framstäldt såsom ett hinder för verkställighet
af Gr. Frölichs motion, att sinnena vore i en så stark passion,
att intressena vore så delade, att det skulle vara af någon våda,
att det skulle medföra någon ytterligare tändning af de förhanden
varande passionerna, om man bragte ifrågavar. förslag å bane.
Då jag för min del ingalunda varseblifvit några så beskaffade
passioner; då jag icke sett någon annan spänning af intressena
vid detta tillfälle, än som inom hvarje deputerad församling måste
156
Den 4 September f. m.
finnas, då djupgående frågor komma under meningsstrider om olika
sätt att nå clt gemensamt åsyftadt mål; då jag tror att så beskaffade
farhågors yttrande särdeles i landsorten kunna gifva en
falsk anspelning på representationens förhållanden inom sig: så har
jag trott mig böra lägga en motsatt opinion i vågskålen, på det
att ett yttrande i motsatt mening äfven deruti måtte finnas. Hvad
beträffar Gr. Frölichs motion, så ämnar jag, på de skäl jag redan
haft äran nämna, hvarken motsäga eller biträda den.
Hr von Hohenhausen: Det är i anledning af den siste
värde talarens yttrande om den sinnesoro och sinnesstrid, som skulle
herrska inom landet, och som skulle motverka den motion, Gr.
Frölich här framställt, som jag anhåller att få yttra några ord.
Jag tror alt detta är ett fullkomligt missförstånd, åtminstone har
jag icke haft något sådant yttrande. Gr. Löwenhjelm tycktes helt
och hållet missförstå mitt yttrande, eller också har han uttryckt
sig orätt, då han bedömde det. Det är detta som gifvit Gr. Anckarsvärd
anledn. till sin nu gjorde framställning. Jag yttrade,
att, med afseende på de meningsstrider och tvister om reglering
af penningeverken och tullbevillningen, som under nuvar. riksdag
äga rum, det icke vore lämpligt att vidtaga någon undersökning
med påföljande directa åtgärder i financielt afseende, och afstyrkte
på sådan grund bildandet af det Utsk., Gr. Frölich föreslagit,
hvilket jag ansåg åsyfta det snara vidtagandet af sådana directa
åtgärder. Gr. Frölichs här i plenum yttrade mening med tillsättande
af ett sådant Utsk., verkar icke på det blifvande Utsk:s verksamhet.
Utsk. har hans motion, i händelse den bifalles, att rätta
sig efter, och ingalunda efter hvad Gr. Frölich anser och menar.
Innehållet af denna motion visar tydligen hvad deraf skulle blifva
följden, nemi. att, när olika och starka intressen finnas, som slå
i strid mot hvarandra, dessa intressen om de sättas tillsammans
i Utsk. icke hafva nog lugn (det var just detta ord jag begagnade)
för att på djupet undersöka ett helt lands financiella och ekonomiska
ställning. Gr. Frölich har begagnat ett ganska riktigt
ord, nemi. capitalbildning, ty det är just detta, som de bland annat
skulle undersöka, efterse huruvida, på sätt här sker, landets
välmakt derigenom befordras, på samma gång som de borde afse,
att det förslag, hvilket de framlade såsom resultatet af sina undersökningar
, kunde leda till genast vidtagande directa åtgärder.
Nu tror jag icke, att man kan förvänta det lugn, som behöfves
för en sådan undersökning. Om herrskande politiska meningsstrider,
som störande kunde inverka på den lugna undersökningen
af ifrågavar. vigliga sak, har åtminstone icke jag mig yttrat,
ty derom har ej varit fråga. Det syntes mig som Gr. Löwenhjelm
begick detta misstag, åtminstone har jag icke märkt
någon annan fälla något ord derom.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag misskänner ingagalunda
afsigten med Gr. Frölichs förslag, icke eller att skäliga
anledn. i kända förhållanden kunna förefinnas, alt framställa ett
dylikt. Emot nyttan af förslaget har jag för min del blott ett
Den 4 September f. m.
157
skäl, men detta skäl är för min öfvertygelse tillfyllestgörande. Jag
tror nemi. icke, att en undersökning, så vidt omfattande, så svår,
förutsättande en så hög grad af financiel insigt hos de personer,
åt hvilka den uppdrages, kan utgå från R. St. Icke så, som skulle
alla de ämnen, hvilka undersökningen borde omfatta, vara främmande
för R. St:s befattning; tvertom, de fleste skulle kunna utgöra
föremål för deras lagliga beslut; men derföre att denna insigt,
denna massa af statistiska materialier, med ett ord alla de villkor
för ett båtande resultat af en sådan undersökning, som borde
finnas innan comiteen nedsättes, för närvar, icke finnes inom RiksSt:n.
En undersökning af denna art anser jag endast kunna utgå
från Regeringen, och R. Sl:s medverkan dä först kunna komma
i fråga, när undersökningen genom Regeringens försorg blifvit
anställd, och en sådan comité af K. M. sjelf nedsatt.
Gr. Frölich: Jag ber endast att med några ord få förklara,
först och främst min tillfredsställelse derföre, att den siste värde
talaren riktigt förstått meningen af motionen, och för det andra
må jag säga, att det skäl, som han anfört såsom det enda
hufvudsakliga, hvarföre han icke tillstyrker den, visar, Gud nåsl
att en man, som icke ofta deltagit i våra öfverläggningar på detta
rum, som sjelf sagt, alt det nu är första gången, som han der^
uti deltager, likväl ifrån hvad som kunnat spridas till främmande
länder, der han vistats, kommit till det resultat, att han tror oss
sakna nödig insigt, för alt kunna begagna vår representationsrätt,
för att bidraga till ett så stort ändamål, som det af mig åsyftade.
Om han deruti beklagligen har allt för mycket rätt; så hemställer
jag, om det likväl icke vore nödvändigt, just på det att Regeringen
må inse nationens önskan, att ifrågavar. åtgärd vidtoges
så, att efter riksdagens slut denna önskan kunde vinna framgång.
Härtill hade kanske ej varit otjenligt, om R. St. genom eget arbete
visat sin benägenhet att göra hvad de kunnat och först efteråt,
der detta icke visade sig nog tillfredsställande, gjorde und.
framställning till Regeringen i detta fall. Det är sant, att detta
motiv egentligen ligger till grund för min till en annan tid uppskjutne
motion; men jag tror likväl detsammas anförande nu icke
hafva varit oväsendtligt. Jag tror, att Regeringen skulle med välvilja
hafva ansett, om R. St. hade velat börja med det stora företaget,
under det uttryckliga förklarande, att R. St. blott börjat
och icke tilltrodde sig om att kunna fullfölja saken, alldraminst
i det tillstånd, som våra statistiska uppgifter nu befinna sig uti.
Till denna afsigt skulle jag hafva önskat, att Frih. Palmstjerna hade
lemnat mer uppmärksamhet, i hvilket fall jag är öfvertygad
om, att han, i stället för att afstyrka, hade tillstyrkt min motion;
men som jag sagt, den må nu falla, den har likväl åtminstone
här utbildat den meningen, som jag tillstår att jag verkeligen lägger
mycken vigt på, nemi. att nationen icke må tro sig i sådana
saker kunna göra några underverk. Detta är likväl hvad man
väntar af RancoUtsk. vid denna riksdag, och jag fruktar, att man
derpå blir illa bedragen.
158
D e n 4 September f. m.
Hr von Hartmansdorff: Om Gr. Frölichs mening är,
att slutföljden af det särskilda Utsk:s nedsättande skulle blifva,
att Ständerna borde vända sig till Regeringen och bedja henne
hjelpa dem med den financiella lagstiftningen, emedan hon öfverstege
deras höfva; så hemställer jag, om icke riktigast vore, att motionären
vände sig till Const.Utsk. med förslag, att de paragrapher,
som angå R. St:s rätt att om banken förordna, måtte antingen
utslrykas ur Reg.F. eller ock så förändras, att det blefve K. M.,
som med den saken finge att skaffa. För öfrigt är, såsom jag
tror, det grundfel i motionen, ali hon åsyftar ingenting mindre
än att i en viss riktning omgöra hela samhällsskicket i Sverige.
Detta medhinnes icke på en riksdag, hvadan följden af sådana motioner
är att intet uträttas. Detta är ett ytterligare skäl för den
mening, jag förut framställt, nemi. att R. o. Ad. bör afslå
motionen.
Sedan härefter öfverläggningen, uppå derom framställd propos.
, af R. o. Ad. ansetts slutad, hemställde H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla Gr. Frölichs ifrågavar.
förslag om tillsättande af ett särskildt Ulsk.
Ropades starka nej, äfvensom några ja, hvarefter H. Ex. förklarade
denna propos. vara med nej besvarad.
Med erinran, att Frih. Cederström yrkat, motionens remitterande
till BancoUtsk., hemställde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, vidare,
om detta yrkande numera fortsattes, sedan motionen blifvit
af R. o. Ad. afslagen.
Frih. Cederström: Motionen är icke min, jag har således
intet med dess innehåll att skaffa. Det faller af sig sjelf, att om
R. o. Ad. icke vill remittera den hvarken till BancoUtsk. eller
något annat Utsk., sedan förslaget att bilda ett särskildt Utsk. blifvit
afslaget; så anser jag mig likväl böra deremot reservera mig
till prot.
Gr. Frölich: För min del yrkar jag icke remiss till BancoUtsk.
; men deremot anhåller jag, all enligt Riksd.Ordn. få, sedan
jag aflemnat behörigt antal exemplar deraf, min motion communicerad
med de öfrige resp. RiksStm.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då nu hvarken Gr.
Frölich eller Frih. Cederstöm yrkade remiss till BancoUtsk, frågan
derom syntes förfalla; hvaremot IL Ex. finge hemställa, om
R. o. Ad. behagade bifalla, att Gr. Frölichs motion communicerades
de öfriga RiksStm
Ropades starka ja jemte många nej.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer till R. o. Ad., om
icke det innebär en sjelfmotsägelse, att Ståndet först förklarar, att
något särskildt Utsk. ej bör nedsättas, men icke destomindre sedermera
meddelar de öfriga Stånden ett sådant förslag. Detta vore
detsamma som att säga, vi anse ett sådant Utsk:s nedsättande
Den 4 September f. m.
159
icke vara lämpligt, men öfverlemna likväl åt eder att göra det.
Bör man väl förutsätta, att någon annan skall göra hvad man
sjelf ogillar? Det må blifva motionärens sak att i detta fall göra
för sin motion hvad han för godt finnér, men att R. o. Ad. skulle
blifva transportör för en förkastad mening, måtte väl icke vara
lämpligt?
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Jag har begärt ordet, blott
för att fästa uppmärksamheten på den olämplighet, som skulle
uppkomma, om R. o. Ad., genom att lemna en sådan vigt åt en
motion, hvilken de sjelfve förkastat, skulle öfverlemna bedömmandet
deraf ät de öfriga Stånden. Motsägelsen är klar, och jag skulle
tro, att R. o. Ad. äfven skulle handla temligen inconseqvent i
afsseende på den nu enhälligt yttrade meningen. Jag afstyrker
således ett så beskaffadt communicerande med de öfriga Stånden.
Frih. Cederström: 52 § Riksd.Ordn. lyder sålunda: ”Utaf
alla memorial och anföranden, som äro af egenskap att böra till
något R. Sl:s Utsk. remitteras, skola till Ståndet ingifvas två exemplar,
hvaraf det ena stannar vid prot. och det andra till Utsk.
afgår. Begäres communicalion med de öfriga Stånden, aflemnas
dessutom tre exemplar, för att dem tillställas.” Sedan R. o. Ad.
nu afslagit tillsättandet af ett särskildt Utsk. och då med motionärens
begifvande någon remiss till Utsk. af denna fråga icke
kommer att äga rum, så kan emot 52 § Riksd.Ordn. icke eller
någon communication ske.
Gr. Frölich: Jag märker, nu såväl som förr, att det aldrig
saknas Hr von Hartmansdorff goda skäl, för att möta en motståndares
afsigter och förhindra desamma att göra sig gällande. Han har
här talat om att R. o. Ad. skulle göra sig till transportörer af min
motion till de öfriga Stånden, och härvid har han tydligen gjort
sig skyldig till en öfverdrift, som icke legat i min mening. Jag
vill visst icke belasta någon af Ståndets ledamöters skuldror dermed,
utan jag hade trott, alt det kunde vara tillräckligt, att Ståndet
endast gäfve sin tillåtelse, och sedan funnes det väl alltid någon
vaktmästare, som kunde åtaga sig att bära bort motionen.
Frih. Cederström har gifvit den af honom upplysta § en tydning,
som den alldeles icke äger, då han trodde, att det skulle vara
ett Stånd förmenadt att communicera Medstånden en motion,
då denna motion icke vore så beskaffad att den hlefve remitterad
till Utsk. I denna § står alldeles icke någon sådan grundsats nedlagd,
utan rättighet till communication har, på goda skäl, icke
blifvit bestridd, när man lemnar det dertill erforderliga antalet af
exemplar. Det skulle likväl hvarken förvåna eller smärta mig om
ett sådant nytt förklaringssätt nu vidtoges; ty det vore endast att
öka summan af de försök att stifta en lex in casu, enligt majoritetens
önskan, som jag så många gånger förut varit vittne till.
Jag öfverlemnar åt Hr von Hartmansdorff och Frih. Cederström
att, med biträde af denna majoritet, äfven nu i detta fall utmärka
sig.
leo
Den 4 September f. m
Frill. Palmstjerna, Carl Otto: Ehuruväl det har uppstått
tvifvel hos en ledamot af detta Stånd, som här i dag yttrat
sig, huruvida ett meddelande af Gr. Frölichs motion till de öfriga
RiksStm kan äga rum, sedan II. o. Ad. ansett den böra förfalla,
så skulle jag, sedan Hr Gr. o. Landtm, förklarat ett sådant
meddelande lagligt, derigenom att Hr Gr. o. Landtm, derå framställt
propos., för min del tro, att frågan är i detta afseende helt
och hållet inom detta Stånd för närvar, afgjord; och jag får således
tillstyrka, att motionen meddelas de öfriga Stånden; men att
derjemte ett prot.utdr. från R. o. Ad. medföljer, som tillkännagifver
för de öfriga Stånden R. o. Ad:s beslut i detta afseende.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag är icke af lika tanke med den
siste talaren. Då en motion göres inom ett RiksSt., och denna
motion omfattas med en särdeles liflighet, så plägar detta visa sig
på det sätt, att motionen communiceras med de andra Stånden.
Då åter en motion är väckt, som tvertom ogillas, så mätte man
väl icke finna skäl alt meddela den ät de öfriga Stånden, eller också
skulle man vilja förhålla sig på alldeles lika sätt, dä man gillar,
som då man ogillar en motion. Således synes det mig, att
det saknas hvarje skäl att communicera denna motion, just på
grund af det beslut R. o. Ad. nyss fattat. I afseeende på Riksd.
Ordn. finner jag intet hinder för en sådan propos., men jag finner
det vara inconseqvent handladt, att förhålla sig på lika sätt,
då man gillar som dä man ogillar en motion. I följd deraf afstyrker
jag communication.
Frih. Cederström, Anders: Jag kan icke tolka 52 §
Riksd.Ordn. på samma sätt, som en värd talare här gjort. Jag
tror att deraf följer, att det är en ovillkorlig rätt, för hvilken ledamot
som helst, hvilken önskar få sin motion communicerad, att
detta äger rum. Slutmeningen af denna § lyder: ”Begäres communication
med de öfriga Stånden, aflemnas dessutom tre exemplar,
för att dem tillställas.” Det finnes ej på något ställe föreskrifvet,
att man behöfver Ståndets bifall dertill.
Hr Lefre'n, Johan Pehr: Som 52 § Riksd.Ordn. tydligen
säger: ”Utaf alla memorial och anföranden, som äro af egenskap
att böra till något R. St:s Utsk. remitteras,” med hvilka ord denna
§ börjar; så får jag vördsamt anhålla om upplysning, till hvilket
Utsk. nu är i fråga att remittera detta memorial eller anförande,
hvad man vill kalla det. Jag tror, att §:n icke är tillämplig
på ifråga var. ämne, emedan der talas om remiss till Utsk., då
deremot här är fråga om ett redan afgjordt förslag, om ett nytt
Utsk:s tillsättande.
Gr. Anckarsvärd: Det är beklagligsvis icke första gången,
som inom detta Stånd, efter en några och 30-årig praxis, formfrågor
af denna natur framkastas, som leda till en betydlig tidsutdrägt.
Hvad sjelfva formfrågan vidkommer, ber jag att få förena
mig
Den 4 September f, ni.
161
mig med Frih. Palmstjerna, men i afseende på sättet att läsa våra
grundlags-§§, tager jag mig friheten göra den anmärkn., att det
vid all läsning är af stor vigt, att man åtminstone fullföljer läsningen
till punkt, hvilket icke var händelsen med en värd talares
sätt att framställa lydelsen af en §, Denna §, om jag icke
missminner mig, innehåller 2 perioder, mycket bestämdt åtskilda
af en punkt; deraf den första bestämmer, huru förfaras bör med
en communication lill Utsk., huru många exemplar höra afiemnas,
när en motion är af den natur att böra remitteras. Den andra
perioden af §, sorn efter mitt begrepp icke har det ringaste sammanhang
med den första, stadgar, att då en ledamot begär communication
af sin motion med de öfriga Stånden, så åligger det
honom att aflemna ännu ytterligare 3 exemplar, hvilket i min
tanke bevisar, att, ehvad motionen bifalles eller afslås, kan motionärens
rätt att få sin motion meddelad de öfriga Stånden honom
icke förvägras, så snart han uppfyller det i grundlagen föreskrifna
villkoret, nemi. att till prot. aflemna 3 exemplar.
Hr von Hartmansdorff: Den siste värde talaren har beklagat
sig deröfver, att en förcg;de icke läst till punkt. Om så
sker, hvilket jag skall söka göra, så torde R. o. Ad. linna, att Hr
Lefren får ännu mera rätt, än när man stannar vid de ord, sorn
af honom upplästes. Paragraphcn lyder så här: ’'Ulaf alla memorial
och anföranden, som äro af egenskap alt böra till något R.
St:s lltsk, remitteras, skola till Ståndet ingifvas två exemplar, hvaraf
det ena stannar vid prot., och det andra till Utsk. afgår. Begäres
communication med de öfriga Stånden, aöemnas dessutom
tre exemplar, för att dem tillställas.’'’ Frågan är således, huru förhållas
skall med cn motion, sorn afgår lill Ulsk. Nu är det bekant,
alt till Utsk. icke afgå andra motioner än de lefvande. De
förkastade eller aflidna, liken, skickas icke lill något Ulsk. De
böra då icke eller, efter min förmening, försändas till något annat
Stånd,
Den anmärkn., som Frih. Palmstjerna gjort, är visserligen så
till vida riktig, att dä Hr Gr. o. Landtm, framställt propos., huruvida
communication bör äga rum, densamma icke af Hr Gr. o. Landtm,
ansåges olaglig. Del vore icke eiler skäl, att i en fråga sådan som
denna, drifva den mening, Frih. Cederström yttrat, derhän, alt
proposms laglighet skulle bestridas, så att man nödgades vända
sig till Const.Utsk. med alla dithörande omvägar. Frågan är blott,
huruvida R. o. Ad. anser sig böra bifalla den propos., som Landtm,
anser sig kunna göra. Jag tror, alt Ståndet kan och bör afslå
propus., men jag bestrider ingalunda, att ju icke Landtm, må göra
den. Jag skulle önska, -att den snart gjordes, på det vi måtte
komma från detta ämne till något annat.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det lian, innan öfverlägga
ningen vidare fortgick, önskade tillkännagifva, att H. Ex. icke
fann 52 § Riksd.Ordn. utgöra något hinder för ett afslag å den
begärde communicalionen, hvilken Ståndet jemväl vore oförhindradt
2 H. 21
362
Den 4 September f. m.
alt bifalla. Denna formfråga vore för öfrigt icke ny, ty vid sista
riksdagen hade R. o. Ad. medgifvit communicalion af en motion,
hvarå remiss blifvit vägrad, och vid innevar. riksdag hade R. o. Ad.
vägrat communicalion af en motion, hvarå remiss blifvit beviljad.
Hr Lagerheim: Egentligen förekommen i den upplysning
jag ämnade lemna, af Hr von Hartmansdorff, vill jag, med anledn.
af det betänkliga förhållande, när någon vill förklara grundlagen
annorledes än mig synes att den efter bästa öfvertygelse bör enligt
tydliga ordalydelsen förklaras, blott nämna, att de två punkterna,
som blifvit af Gr. Anckarsvärd åtskilda, såsom icke ägande
sammanhang, äga ett så mycket närmare sammanhang, som det
uttryckligen står i den sednare punkten: ”Begäres communicalion
med de öfriga Stånden, aflemnas dessutom” etc. Hvad detta ordet
dessutom skulle göra der, om det icke angick de frågor, som
äro af egenskap att böra till Ulsk. remitteras, är alldeles ofattligt
för mig.
Frih. von Döbeln, Napoleon: Då frågan är om att remittera
en motion lill något af de vanliga Ulsk:n, är grundlags§:n
klar, men uti ifrågavar. fall skulle först det Utsk. väljas, till
hvilket motionen sedermera skulle remitteras. För sådana händelser
finnes i grundlagen ingenting föreskrifvet. Då således icke
någonting är föreskrifvet, antingen exemplar af motionen böra
meddelas de andra Stånden, eller icke, så anser jag samma consideration
dervid kunna följas, som vid beslutet om sjelfva Utsk:s
tillsättande, äfvensom jag tror, att cancelliet icke, i strid med Ståndets
tanka, kan verkställa en sådan communicalion. Jag förenar
mig alltså med Hr Lagerheim, som ganska riktigt uppfattat saken.
För öfrigt får jag nämna, att om de öfriga Stånden communicerades
denna motion, så skulle det kunna hända, efter det är
en ekonomisk fråga, att de öfriga Stånden beslöto att välja ett sådant
Utsk. Detta vore ju att förolämpa R. o. Ad., och jag är öfvertygad
att Gr. Frölich sjelf icke önskar, att någonting genom de
öfriga Stånden sker, som 11. o. Ad. på goda grunder afslagit.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth: Jag är egentligen förekommen
af Hr Gr. o. Landtm, uti den upplysning, sorn jag ämnade
meddela, att det handt, att en motion, som under förra
riksdagen af Gr. Anckarsvärd väcktes, men hvarå remiss icke bifölls,
blcf communicerad med de öfriga Stånden. Communicalion
lian i delta fall lika litet vägras, så mycket mindre, som 36 §
3 mom. Riksd.Ordn. innehåller, att de särskilda Utskm tillsättas
efter 3 Stånds beslut, och eli sådant Utsk. icke kan tillsättas utan
att motion derom blifvit väckt uti ett Stånd, och sedermera de öfriga
Stånden delgifven. Vägrades en sådan communicalion, sä skulle
det ju bero pä ett Stånd att hindra de tre öfriga att derom fatta
sitt beslut. 1 anledn. deraf anser jag, icke allenast att communicalionen
icke kan förvägras, utan anser äfven att det är af vigt
att den sker.
Hr Hjärne, Harald: Jag får börja med alt yttra, att jag
Ben 4 September f. m.
163
hvarken svarat ja eller nej på Hr Gr. o. Landtnäs propos. Det
är nu endast i afseende på formfrågan, jag ämnar yttra några ord.
Jag har begärt ordet i anledn. af Hr von Hartmansdorffs yttrande,
att Gr. Fröliehs motion vore ett lik. Jag får fästa hans uppmärksamhet
pä, att så är icke förhållandet. Den sista talaren liar redan
upplyst om 36 ,§ Riks.Ordms innehall, att i fråga om tillsättning
af särskilda Utsk. gälla 3 Stånds beslut. R. o. Ad. har
visserligen afslagit Gr. Fröliehs motion, men det hindrar icke
de 3 öfriga Stånden att möjligen besluta tillsättande af ett sådant
Utsk.
Då jag alltid i likartade frågor med denna har bestridt Ståndet
rättighet alt vägra remiss på motioner, anser jag mig äfven
vid delta tillfälle böra uttala den åsigt, att jag anser grundlagen
icke tillåta någon vägran, hvarken af remiss pä en motion, eller
dess communicerande med de öfriga Stånden. Jag får således, i
korthet sagdt, förena mig med Gr. Frölich oell Frih. Palmstjerna.
Gr. Anckarsvärd: Som det aldrig ingått i min uppfattning,
att såsom dödgräfvare behandla mina medrepresentanters
åsigler, så bar det icke nu eller fallit mig in, emedan min erfarenhet
har visat, att sådana lik ofta komma att visa sig såsom
nog besvärliga gengångare, och det lill den grad, ali de ofta kunna
återkomma med mera lif, än dem man såsom lefvande gynnat och
framdragit. Jag vill icke längre fortsätta en sä obehaglig och i min
tanke sä onyttig discussion, utan återupprepar hvad jag först yttrade,
att jag förenar mig med Frill. Palmstjerna och (inner icke något
skäligt hinder att, uppå Gr. Fröliehs begäran, låta dess motion
de öfriga Stånden meddelas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då det nu torde få anses
afgjordt, alt i Riksd.Ordn. icke ligger något hinder för bifallandet
af Gr. Fröliehs önskan att få sin motion meddelad de öfriga
Stånden; så återstår nu blott att se, huruvida R. o. Ad. bifaller
ett sådant meddelande eller icke. Då en ledamot begär något,
så synes det mig icke vara lämpligt att neka honom det, såvida
icke skäl lill nekandet förefinnas. Frågan blir således, huruvida
sådana skäl här finnas. Efter min tanka finnas de icke.
R.'o. Ad. bar fattat sitt beslut, att Gr. Fröliehs motion icke
bör bifallas och något särskildt Utsk. icke väljas, och discussionen
upplyser tillräckligt skälen derför; men hvarföre skulle R.
o. Ad. icke tillåta, alt en ide', en mening meddelas de öfriga
Stånden, sä att äfven de komma i tillfälle alt derom fatta sitt beslut?
Öfverläggningen inom delta Stånd må vara huru grundad
som helst, så måste det förutsättas, alt andra Stånd möjligen kunna
vara af en annan mening. Olägenheterna deraf äro icke så stora
som olägenheterna deraf, att man undertrycker meningar och förslag,
som framställas, när de icke innebära några vådor. Jag hemställer
derföre, att Gr. Fröliehs motion mätte tillåtas ali blifva
meddelad de öfriga Stånden, på sätt grundlagen medgifver, och
att R. o. Ad:s beslut i frågan får åtfölja motionen. Jag är öfvertygad,
att de öfriga Stånden i detta afseende komma att instäm
-
164
Den 4 September f. m.
ilia med R. o. Ad., emedan de skäl, som för R. o. Ad:s beslut
ligga till grund, äro så klara och tydliga, samt gällande äfven
för de öfriga Stånden, att någon tvekan derom icke torde lios
deni uppstå.
Många ropade på propos.
Frill. Cederström, Jacob; Jag skulle hafva varit af samma
tanke sorn Frih. Palmstjerna, om Gr. Frölich hade velat hafva
sin motion remitterad; men då han icke medgifvit, att densamma
skulle få gå till RancoUtsk. eller något annat Utsk., har
han i och med detsamma förklarat den icke vara af sådan beskaffenhet,
som jag ansett och ännu anser af 52 § Riksd.Ordn.
vara afsedd, för att kunna med de öfriga Stånden communiceras.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Till alla delar förekommen
af Frih. Palmstjerna, får jag inskränka mig till att med honom
förena mig.
Hr Ribbing, Bengt: För alt om möjligt söka förekomma
anledn. lill en votering, utbeder jag mig att få fästa uppmärksamheten
på innehållet af 57 §. Riksd.Ordn. Der står nemi.:
’De allmänna beslut, sorn ett Stånd fattar, äfvensom hvad ett särskildt
Ständ, i egenskap af RiksSt., beslutit och annais rätt röra
kan, meddelas de öfriga Stånden genom utdr. af prot. Vill ledamot,
som ej i Ståndets fattade beslut instämt, sin särskilda
tanka bos de öfriga Stånden anmäla, ståndc det honom fritt, genom
särskildt mern. eller diclamen till prot,, hvilket må Medstånden
tillställas, enär han de för communicalionen och prot. nödiga
exemplaren deraf till Secret. afl emu ar.” Naturligtvis är sjelfva
motionens innehåll motionärens särskilda tanka. Han kan således
yrka alt denna särskilda tanka meddelas de öfriga Stånden.
Jcmför man nu denna § med den förut citerade, så lärer vara öfverflödigt
att vidare förlänga discussionen, och jag hoppas derföre,
att ingen vidale sätter i fråga vägran af propos.
Gr. Frölich: Jag ber att fä förklara, att jag hade mig nogsamt
bekant innehållet af den §, den siste värde talaren uppläste,
men alt jag önskade fä höra, huru långt det s. k. lugnet inom
detta Hus kan gå, när del är fråga om att låta en ledamots tanka
tränga till andra Ständ, nemi. en ledamots, sorn icke är behaglig.
Jag hade visst kunnat vara belåten med den nåd, Frih. C. O.
Palmstjerna medgifvit, i afseende på min motions transporterande
till de andra Stånden, men dä det nu blifvit upplyst, alt grundlagen
medgifver mig delta såsom en rättighet, öfverlemnar jag åt
R. o. Ad. att antingen erkänna denna rättighet, eller genom nåd
för min motion, icke för mig, bifalla att den communiceras, alldeles
bekymmerlös om utgången.
Hr Lagerheim: Jag har blott begärt ordet, för att nämna,
alt grundlagens ord icke äro så tydliga, att man kan säga,
att den icke medgifver en sådan communication, som den begärda,
ty den är icke uttryckligen förbjuden, men sjelfva samman
-
Den 4 September f. m.
165
hangel af 56 § i Riksd.Ordn. antyder olämpligheten deraf, och
någon rättighet dertill finnes på intet ställe i vår grundlag omtalad.
Jag hemställer derföre, huruvida, då här förekommer en af
grundlags§:n tydligt följande olämplighet, sammanställd med den
conscqvens, som synes påkalla att R. o. Ad. icke gifvet' en sådan
vigt ät en afslagen motion, som att communicera den med de öfriga
Stånden, huruvida, säger jag, vid sådant förhållande Gr. Frölichs
begäran bör uppfyllas.
Ropen på propos. förnyades.
Hr von Hartmansdorff: På det att vi må komma ifrån
detta mål lill någon vigtigare sysselsättning, så vill jag, för min
del, icke bestrida meddelandet; men jag förbehåller mig blott att,
med den rätt jag enligt Riksd.Ordn. äger, få låta motionen beledsagas
af mitt särskilda yttrande, uttryckande den mening jag om
meddelandet hyser.
Öfverläggningen förklarades nu vara fulländad, hvarefter H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o. Ad. behagade
bifalla, att, sedan Gr. Frölich aflemnat ytterligare 3:ne exemplar
af sin ifrågavar. motion, densamma må de öfriga RiksSftn communiceras,
och att vid samma tillfälle, i öfverensstämmelse med
57 § Riksd.Ordn., Medstånden lemnäs del af det beslut, som R.
o. Ad. i anledn. af samma motion nyss fattat.
Ropades ja.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, alt plenum komme
alt fortsättas kl. ^ till 7 e. m.
Företogos till slutlig pröfning de, uti Const.Utsk:s d. 24 och
27 sisth Aug. på bordet lagda mern. N:o 3, uppgifna, sedan sista
riksdag hvilande förslag till grundlagsändringar.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. torde finna,
att ifrågavar. förslag borde punktvis, såsom de i Const.Utsk:s mern,
blifvit upptagna, förekomma till afgörande.
Ropades ja.
] :sta punkten. Förslag till ändring af Reg.F:s 4 §>
norn borttagandet af ordet ”allena”.
Re g er ing sf or men.
§ 4-
Förra perioden.
Konungen äger att styra Riket, pä det sätt, denna Regeringsform
föreskrifver; inhemte dock — — — — —
IL Ex. Hr Frih. Gyllenhaal, Lars Herman: Vid granskningen
af det sedan sista riksdagen hvilande förslaget till ändring
af förra perioden uti 4 § Reg.F., må del gerna medgifvas, alt,
ehvad ordet ”allena” uti denna § qvarstår eller derifrån borttages,
äger dock Konungen i allt fall att riket ”allena” styra på
166
Uen 4 September f. m.
det sätt, Reg.F., föreskrifver. Denna Konungens rätt är jemväl
uttalad i 9 §, sorn stadgar, att Konungen är förbehållet att ”allena”
besluta.
Ifrån denna synpunkt skulle frågan visserligen kunna anses
mindre väsendtlig; men då, enligt 81 § Reg.F., ändringar i
grundlagarne icke böra ifrågakomma, så framt de icke må anses
”högst nödiga eller nyttiga”, och icke någotdera fallet här inträffar;
så synes ock något verkligt behof af den föreslagna förändringen
icke vara för handen.
Att ordet ”allena” icke tillkommit utan anledning, och, sedan
det ditkommit, icke kan borttagas, utan att möjligen gifva
rum åt misstydningar, det har redan förut blifvit utsagdt genom
en af Const.Utsk:s egne ledamöters, Hr Professor Geijers, vid sista
riksdagen anmälda reservation emot Utsk:s då afgifna betänk.
Det torde möjligen intressera R. o. Ad. att i minnet återkalla
berörda reservation. Den lyder sålunda:
”Reg.F:s 4 § är tydligen författad med afseende på forna faror,
hvilkas återkomst man velat förebygga. Dessa faror hade
man fullständigare än någonsin hunnit erfara i ytterligheterna af
endera, envälde eller radsvälde eller ståndsvälde. Derföre stadgades,
att Konungen skulle allena styra riket, men, på sätt Reg.F.
föreskrifver, och efter inhemtande af ansvarige rådgifvares tankar.
Erfarenheten har visat, att detta stadgande varit underkastadt missförstånd.
Men ligger ej correclivet deremot i Reg.F:s både bokstaf
och anda, sådana dessa af representationens majoritet allt mer
uppfattas? Och kan man ändra uttrycket, utan att föranleda nya
missförstånd? Jag tviflar. Och detta tvifvel är för mig bevekelsegrund
nog, att i det vigliga ämnet reservera mig emot Utsk:s
beslut.”
Det var med afseende å dessa skäl, som H. R. o. Ad. vid 1840
års riksdag förklarade såsom dess gemensamma tanka, att all särskild
ändring af 4 § Reg.F. är ”obehöflig.”
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel: Jag afstår och
ber blott att få förena mig med den siste värde talaren.
Frih. Cederström, Thure Fredr.: Lika med den siste
värde talaren, finnér jag, att här visserligen blott är fråga om ett
ord, nemi. ordet allena, och att, om man borttager detta ord,
Konungens rätt alt styra riket enligt grundlagen, dock qvarstår,
men jag tror också, lika med honom, att i delta ord ligger en
djup betydelse. Jag tror nemi., att grundlagsstiftaren velat dermed
beteckna, att Sverige skall vara en monarki; att om man
borttoge ordet allena, det skulle möjligen kunna gifva anledn.
dertill, att personer kunde tro, att Konungen ej egentligen ägde
rätt att allena styra riket, utan att han vora bunden af sitt Råd.
Jag får derjemte fästa uppmärksambeten derpå, att om man
borttager ordet allena utur 4 § Reg.F., så skulle denna § komma
att sakna den öfverensstämmelse den nu äger med 57 §, emedan,
efter mitt förmenande, grundlagsstiftarne, med fästadt afseende
derpå, att Konungens och folkets rättigheter skola motsvara hvar
-
Den 4 September f. m.
167
andra, velat uti 4 § tydligen uttrycka, att Konungens prerogativ
vore, att allena styra riket, samt uti 57 §, att folkets rättigheter
vore att sig allena beskatta. Jag finnér vidare, i afseende på
vårt förhållande till utländska stater, alt om man nu, vid en ny
Konungs tillträde till Regeringen, skulle borttaga detta ord ur vår
Reg.F., kunde ett sådant förhållande, ehuru någon sådan afsigt
icke uti förevarande fall förefinnes, gifva anledn. till betänkliga
misstyduingar och utspridande af den mening utomlands, att Svenska
folkets ombud hade velat inskränka Konungamakten.
På sådan grund och i öfrigt på de skäl, som Professor Geijer
i dess vid betänk, fogade reservation anfört, yrkar jag afslag å
förevar, förslag till ändring af 4 § uti grundlagen.
Hr Westerstrand, Pehr, anförde skriftligen:
”Konungen äger att allena styra riket, på det sätt, denna Reg.F.
föreskrifver”, heter det i 4 § Reg.F. Det ordet ”allena”, som här
förekommer, innebär icke att Konungen får enväldigt styra riket,
utan att han, utan intrång af någon annan styrelsemakt, skall äga
att följa endast grundlagens föreskrifter. Jag medger, alt det
kunde vara indifferent, om detta ord i 4 § funnes eller icke, enär
del äter förekommer i 9 §, der det heter, att, sedan Konungens
rådgifvare yttrat och förklarat sina meningar till prot., Konungen
är förbehållet att allena besluta; ty besluta i styrelseärenden
måste väl innebära detsamma som att styra. Men då nu detta
ord redan i 4 § finnes, månne det är statsklokt att vilja borttaga
det? Const.Utsk. anförde i dess betänk, härom vid sednaste
riksdagen, att detta ord gifvit anledn. till missförstånd; men månne
ej dess borttagande skulle gifva anledn. till det farligaste af
alla missförstånd, att nemi. Konungens rådgifvare höra, i st. f.
att helt enkelt råda, kunna imponera på Konungens styrelse och
deltaga deruti, att de i st. f. rådgifvare skulle blifva medregenter?
Konungen kan ej vilja annat än landets bästa och folkets väl, ty
detta är den största fördel Han för Sig kan söka. Han är upphöjd
öfver alla enskilda afsigter, då man deremot aldrig kan vara
säker på, att Hans rådgifvare äro dem helt och hållet förutan.
Det sämsta af alla regeringssätt är det oligarkiska. Sverige var
minst lyckligt, då det styrdes af en rådkammare med kunglig
namnstämpel. En återkomst af detta förhållande bör sättas i litanian.
H. R. o. Ad. ogillade vid sednaste riksdagen det nu
förevar, grundlagsförändringsförslaget. Jag hoppas, att detta äfven
nu blifver händelsen. Hederv. BondeSt. gillade det; och
jag förstår ej, huru dess medlemmar derföre kunnat stå till
svars inför sina committenter, som alltid hatat herrarnes välde.
Svenskars urgamla lösen har varit: ”En Gud och en Kung.” Låtom
oss undvika allt, som kan hindra denna lösen ifrån att blifva
en sanning!
Frih. Sprengtporten, Jac. Wilh.: Lika med den siste
värde talaren har jag alltid trott mig finna, att Konungens rätt
att allena besluta i regeringsärenden måtte betyda alldeles detsamma
sorn Konungens rätt att allena styra. Jag har således aldrig
168
Den 4 September f. 111.
rikligt kunnat förstå tvisten om detta ord, och finnér det således
obehöfligt och omotiveradt att borttaga det ur 4 §, hvarföre jag
afstyrker den föreslagna förändringen.
Hr Cederschiöld, Pehr Gustaf: De föregide talarne
hafva tillräckligt bevisat angelägenheten utaf bibehållandet af ordet
allena. Jag utbeder mig att i formelt afseende få visa nödvändigheten
af dess bibehållande. Det står nemi. i den följande perioden
: ”inhemte dack, i de fall” etc. Detta dock häntyder pä
ordet allena, och så länge detta dock bibehålies, såsom föreslaget
är i den nya redactionen, så måste ordet allena qvarstå i den
förra perioden.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Jag har under 30 års
lid deltagit i striden om detta ords betydelse, och många af eder,
mine Hrr, torde påminna eder, huru man begagnat denna §, dä
man sällan velat läsa den lill slut, utan merendels stannat vid
de orden, att Konungen äger allena styra riket. Det torde väl
icke finnas någon bland eder, som vill påstå, att det Svenska regeringssättet
tilldelar Konungen en allena styrande makt. Då
man läser § till punkt, sä finner man tydligen, att, på sätt lteg.F.
bokstafligen föreskrifver, med ordet nilena ingalunda förstås någon
envåldsstyreise, öfverlåten åt Konungen. Jag har pä denna grund
alltid hyst och har ännu icke mäktat komma ifrån den öfvertygelse,
att de grundlagens ord, som icke beliöfvas, men som ge
anledn. till misstydningar, böra borttagas. Derföre har äfven jag
deltagit i förslaget, att detta ord skulle borttagas. Jag tror ingalunda,
att de §§, som här äro åberopade, bevisa, att något allena
styrande är ät Konungen öfverlåtet, och jag tror, att äfven det nyss
åberopade morn., som stadgar: ”Konungen dock förbehållet att allena
besluta”, icke bevisar mera; ty för att Konungens beslut skall vara
gällande, fordras ovillkorligen att det skall vara conlrasigneradt,
och contrasignanten äger vägra sin contrasignation. Detta allena
styrande vet jag för ingen del hvartill det tjenar, och såsom otjenlig!
anser jag del böra gä bort.
Hr Cederschiölds anmärkn. kan möjligen vara riktig, ty det
är en ofullständighet i förslaget, att det ordet dock icke äfven är
borttaget. Jag nekar icke, att en redactionsbrist är förhanden, om
detta ord verkligen står qvar.
Jag röstar för borttagande af ordet allena, såsom alldeles öfverflödigt.
Om vi vid lagars stadgande blott skulle afse de närvar,
förhållandena, så skulle jag visst anse det af alldeles ingen vigt,
om detta ord borltoges eller icke; men minnet af framfarna tider
gör, att jag nu såsom tillförene anser, att §:ns mening blir tydligare
om ordet bortfaller.
Hr Lefre'n, Johan Pehr: Det är just på grund af minnet
från framfarna tider, som jag bestrider denna grundlagsförändring.
Jag gör det, derföre att om detta ord skulle
utgå, så skulle 9 § i och med detsamma komma alt slå i strid
med den 4 §, helst man otvifvelaktig! icke skulle underlåta att
fram
Den 4 September f. m.
169
framdeles påslå, att dä man tagit bort ordet allena i den
4 §, följaktligen ordet allena i 9 § äfven borde förändras.
Derigenom uppstår en strid i ordställningen, och följaktligen äfven
i meningen emellan dessa 2:ne §§. Nu stå de i bestämd harmoni.
I 4 § står det, att Konungen äger riket allena styra, dock
på det sätt grundlagen föreskrifver, och efter att hafva iuhemtat
råd af sina rådgifvare; men i 9 § står, att lian skall allena besluta.
Detta är 2:ne särskilda functioner, ty Konungen har många
styrelseåtgärder, som icke gå genom rådgifvarne. Dessutom vill
jag nämna, att om icke denna harmoni får äga rum emellan dessa
2:ne §§, så kommer en disharmoni att äga rum emellan dem och
den nu gällande ansvarighetslagen för Konungens rådgifvare, hvilken
måste stå i öfverensstämmelse med grundlagen oell nu verkligen
så står; ty der säges, att Rådet skall endast Konungen råd
gifva, men icke jemte honom regera. Antager man nu icke, att
orden styra och regera äro af samma betydelse, så skulle man
framdeles mera än sannolikt säga, att ansvarighetslagen måste förändras,
för att sättas i harmoni med grundlagen, sedan man väl
lyckats att få bort ett ord i grundlagen, som klarligen uttrycker
Svenska folkets gamla vilja, att Konungen skall allena styra, och
rådgifvarne skola råd gifva, men icke ryckas med Konungen
om Kronan.
Ilr Lagerheim, Lars Magnus: På tre ställen i grundlagen
finnes detta ord allena, icke utan djup betydelse, nedlagdt.
I 4 § Reg.F., som vi nu här hafva för händer, i 9 §, som angår
Konungens rätt att allena besluta, och i 57 §, att Ständerna
allena äga att sig beskatta. Grundlagsstiftaren år 1809 ville å
ena sidan undvika Rådets styrelse med Konungens secret, upprätthålla
Majestätets helgd och icke af Konungen göra en President,
och å den andra sidan var det nödigt, alt i grundlagen nedlades
Ständernes rättighet att allena sig beskatta, för att förebygga
Kongl, påbud om krigsrustningar och skatter. Att nu borttaga
ett ord af denna djupa betydelse ur grundlagen, och göra
ordmeningen i §:n felaktig genom det påföljande ordet dock, som
der finnes, samt genom ett sådant borttagande göra en antydning,
som skulle vårt monarkiska regeringssätt undergått någon skiftning
eller förändring, genom den nu inrättade departementalstyrelsen,
anser jag vara högst olämpligt och nära nog vådligt för
framtiden. Jag afstyrker derföre på det högsta en sådan grundlagsförändring,
tilläggande, att den är, hvad 81 § Reg.F. säger,
onyttig och öfverflödig.
Hr af Dahlström, Gust. Jacob: Det är med anledn. af
Gr. Anckarsvärds yttrande, som jag tager mig friheten att anföra
några ord.
Bland de många skäl, jag ägde att rösta emot det hvilande
representationsförslaget, var hufvudsakligen ibland andra äfven det,
att detsamma sökte inskränka Konungamakten. Af samma skäl
röstar jag nu emot den föreslagna förändringen i 4 § Reg.F., der
2 H. 22
170
Den 4 Sep tarn ber f. m.
man söker att borttaga ordet allena. Skulle detta försök lyckas,
skulle R. S(. godkänna förra riksdagens Const.Utsk:s antydning af
maktbegär; så är icke den tiden långt borta, då man äfven söker
borttaga ordet allena ur 9 § Reg.F., och jag hemställer hvad följden
då blcfve. Det är i ett constitulionelt samhälle representantens
förnämsta pligt att verka för Konungamaktens helgd, att noga
tillse, alt den ena statsmakten icke träder för nära, mycket
mindre inträder på den andras område, och det är af denna anledn.
jag anser nödvändigt att motstå det nu gjorda försöket. Jag
önskar dessutom, alt mitt fädernesland styres af en enda Konung,
af en enda hand, som är öfver allt enskildt förhållande. Föröfrigt
tror jag, att sammansatta krafter sällan verka lill samma
mål. Jag afstyrker förändringen.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Här är fråga om att rycka
bort en slen ur vår constitutions byggnad; men, mine Hrr, jag anser
den vara en grundsten. Sveriges stora bragder och glanspunkterna
i dess historia hade svårligen kunnat inträffa, om icke Sveriges
framfarna Konungar ägt att allena styra riket. Man har citerat
Geijer; han säger, att Svenska folkets historia är dess Konungars.
Jag är af samma lanke och anser det nu ifrågavar. ordet
vara högst nödvändigt. Jag anser det af den anledn., som den
gamla Fransyska regeln uppgifver: ”On ne sort pas de son naturel
impunement.”
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag åberopar mitt yttrande i detta
ämne vid förra riksdagen och ber nu att endast i korthet fä påminna
om det resultat i frågan, hvartill vi då kommo. Ståndet
ogillade nemi. denna förändring, genom en votering, uti hvilken
104 ogillade och 17 röstade för dess antagande. Jag afstyrker
förslaget.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: För mig synes det, som ordet
allena i 4 § Reg.F. är alldeles en följd af 1 §, der det står,
alt Sveriges rike skull sfyras af en Honung, och icke af flera.
Skulle således 4 § förändras, så kunde man möjligen tyda den så,
som vore Sverige styrdt såväl af Konungen som af dess rådgifvare.
De R. St., som uppgjorde 1809 års grundlag, ville bibehålla begreppet
af en Konung, som är singularis, äfven i den 4 § och jemväl
i den 9 §. Jag medgifver, att ordet allena skulle kunna vara af
ingen betydelse, ty med ordet styra tiilkänuagifves ändå hvad
som menas, och om ordet allena aldrig kommit in från början,
skulle derpå säkerligen icke legat någon särdeles vigt. Men sedan
det en gång influtit i §:n, skulle det leda till många oriktiga slutsatser
om det bortloges, så inom Sverige, som synnerligen utom
detsamma. Jag röstar således för att ordet allena måtte fä qvarstå.
Gr. Anckarsvärd: I sjelfva saken har jag redan anfört snart
sagdt allt hvad jag skulle vilja anföra. Jag erkänner det oparlamentariska
af att här upptaga, livad andra talare tillåtit sig på afvägar
frän ämnet anföra. Men då man återkommer till en discussion,
som långt för detta är förbi, då man nu anför sina mo
-
Don 4 S o p t e m li e r f. m.
171
liver, hvarföre man afslagit det livilande representationsförslaget,
då man dervid icke återhållit sig frän alt tillägga förra riksdagens
Const.Ulsk. epiteler, hvilka det verkligen icke förtjena!, nemi. att
hafva begått orättvisor inför det Hus man tillhörer oell inför hela
allmänheten, dä man tillägger Const.Ulsk. maktbegär; hör jag
förklara, alt bland hela den majoritet, som inom detta Utsk. deltog
i besluten om dessa frågor, fans visserligen icke någon enda,
sorn utsträckte sitt åtgörande lill vinnande af någon makt; och
då den värde talaren med mycken emphasis yttrat, alt han blott
ville hafva en Konung, som allena styr, så anser jag vara en
pligt att säga, alt jag icke vill hafva någon Konung som annorlunda
styrer, än på sätt grundlagen bokstafligen föreskrifver.
Hr Ribbing, Arvid : För all möjligen kunna förkorta
denna discussion, som redan gått så långt, alt man nu icke vidare
talar om saken, ulan om hvad som förr blifvit sagdt om
Utsk. etc., lager jag mig friheten lemna den upplysning, alt PresteSt.
redan sagt nej till den ifrågavar. förändringen, och att således
hvad vi göra eller icke göra blifver utan påföljd..
Hr Hjerta, Lars: Jag skall icke länge uppehålla det beslut,
som 11. o. Ad. otvifvelaktig! kommer alt fatta, ännu mindre efter
den upplysning, som den siste värde talaren lemnat, men jag tror
icke att saken är så ovigtig, alt man bör draga i betänkande att
upptaga några ögonblick dermed. Jag vill derföre taga mig friheten
fästa uppmärksamhet på några af de skäl, som här blifvit
anförda för tillvägabringande af ett afslag. För min del anser
jag ett af dessa skäl möjligen förtjena afseende, nemi. det som talat
om det uppseende, som den föreslagna förändringen, om den
bifölles, skulle kunna väcka i andra länder. Föröfrigt hoppas jag,
alt den constitulionella andan här i landet skall hafva utvecklat
sig så mycket och fortfarande skall göra det än mera, att det i
sjelfva saken numera betyder föga, om ordet altena qvarstår eller
icke. Men jag kan dock icke underlåta, såsom jag nyss nämnde,
att fästa uppmärksamheten på den tankegång, som cn eller annan
talare framlagt såsom stöd för det resultat, hvartill han velat komma,
nemi. att först åberopa, det borttagandet af ordet allena visserligen
är indifferent, emedan ett nödigt preservativ mot de farhågor
man kan uppställa i alla fall finnes i 9 §; men slraxt derefter
säga, att borttagande af samma ord kunde gifva anledn. tillden
farligaste af alla misstydningar. Jag hemställer huru dessa
båda satser stå tillsammans. Hvad det beträffat, som af så väl
denna talare som af några påföljande blifvit anfördt om namnstämplar,
om försöken alt borttaga ordet allena äfven i 9 §;
sä anser jag detta alltsammans utgöra en poesi, som kan lata
ganska vackert, men som alldeles icke hörer lill det logiska
af saken, och som jag derföre för min del icke fullkomligen
kan fatta.
Hr Lagergren, Anders: Denna fråga delar sig, liksom
hvarje annan, i afseende på formen och i afseende på innehållet.
Här är grauneligcn visadt, att formen betydligen skulle lida, om
172
Den 4 September f. m.
ordet allena borltoges nr 4 §, då det i 9 § finnes utsatt,
och på båda ställen säkerligen bar samma syftemål. I afseende
på innehållet hafva flera talare'redan utvecklat, att der finnes en
djup betydelse i della ord. Denna djupa betydelse bör också pä
samma sätt inläggas i båda §§:ne, och otvifvelaktig! skulle denna
betydelse något rubbas, om ordet allena borltoges på ena stället
och qvarstode pä det andra. Då således i afseende på formen ingenting
af vigt blifvit invändt emot ordet allena, och då jemväl
en värd talare nyss här medgifvit, alt, i afseende pä betydelsen,
någon, om också icke någon stor farhåga kunde väckas, sä kan
jag för min del icke annat än på det lifligaste tillstyrka, att vi
fatta samma beslut, som det Högv. PresteSt. i ämnet redan fattat.
Hr af Dalström: Jag anhåller att blott med några få ord
besvara en värd talares anförande. Här har blifvit sagdt, att jag
tillagt förra Const.Ulsk. orättvisor i behandlingen af ärenden.
Ett sådant ord har likväl icke af mig blifvit fäldt. Att jag deremot
yttrat ordet maktbegär är sant, emedan jag lyckt mig finna
sådant ligga såsom en inneboende grund för den stora makt, som
i det förkastade representationsförslaget tillädes de lägre folkclasserna.
I afseende på hvad den värde (alaren anfört, alt jag med
en enda Konung menat envälde, anhåller jag nu att fä förklara,
alt jag med detta ord menat, att Styrelsen bör läggas i en enda,
kraftfull band, och att jag är öfvertygad, att om man sammansätter
flera krafter, det kan föranleda lill motsatt ändamål.
Frih. Cederström, Jacob: Med åberopande af hvad jag
redan för detta vid sednaste riksdag i frågan yl traf, begär jag
propos. lill afslag.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: För min del anser jag
nödigt, att man icke underlåter, att på alla ställen, der ordet allena
om Konungens styrelse förekommer i grundlagen, bibehålla och
upprepa det. Hvarföre? Jo, emedan desom gifva tonen för dagen,
eller som åtminstone söka att göra det, bemöda sig hvarje morgon
och afton att gnaga på Konungamakten, och att på allt sätt
undergräfva Konungens rätt att vara allena styrande. Att detta
icke är poesi torde bevisas af följande ord: ”Men det är likväl
icke derföre mindre sant, och mäste inses af alla förnuftiga, att
Statsrådets ledamöter i en viss mening måste vara medregenter,
sä till vida, som de skola vara i stånd att utöfva sin conslitutionella
pligt att gifva Konungen råd i alla regeringsärenden, och
det är dä äfven gifvet, att dessa råd måste komma före och icke
efter beslutet.” Ar det icke möjligt att vara rådgifvare, utan att
vara medregent? De prosaiska ord, som R. o. Ad. nu hört, finnas
för d. 22 sisth December i en tidning, kallad Aftonbladet, hvilken
alla dagar underrättar allmänheten hvad den om Konungen och
Konungens rådgifvare bör tänka.
Hr Lefre'n: Jag anhåller, att R. o. Ad. täcktes ursäkta, att
jag ännu en gäng begärt ordet. Jag skall icke vara lång. Jag
skulle icke ånyo begärt ordet, om icke en viss ledamot behagat
Den i September f., nu
173
finna inconseqvens i mitt förut använda bevisningssätt. Jag får
återkalla i den värde ledamotens minne, hvad som ägde runi, då
samma förslag var före vid sista riksdagen. Jag tog mig då friheten
att anmärka, att det vore ett system på ett visst håll i
vårt land, att städse söka innöta ett regeringssätt, sorn vore stridande
emot de grundlagar vi besvurit, och att genom detta innötande
slutligen komma allmänheten på den vådliga tanka, att den
styrdes emot grundlagen, då man tverlom borde styras i enlighet
dermed. Då var det som en viss ledamot inom detta Stånd behagade
svara mig med följande ord: ”Hvad det angår, att deras
motståndare hafva för afsigt att innöta ett annat regeringssätt, sä
får jag förklara, att jag är en bland dem, hvilka vilja innöta ett
sådant regeringssätt, som är föreskrifvet och sorn åsyftas uti motiverna
till 1809 års Reg.F., och för hvars innötande jag anser borttagandet
af ordet ”allena” uti 4 §, dä fråga derom en gång
blifvit af Const.Utsk. väckt, vara nyttigt.” Således vill man blott
hafva undan besvärliga ord i grundlagen, som ligga i vägen för
det dagliga innötandet af emot densamma stridande åsigter. Hr
Hjerta täcktes återfinna dessa ord i Ståndets prot. för d. 4 Aug.
1840; det år Hr Hjerta, Lars, som har talat dem.
Sedan härefter öfverläggningen, uppå derom framställd propus.,
ansetts fulländad, blef propos. till antagande af det i denna punkt
upptagne förslag af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd och af
R. o. Ad. med starka nej besvarad; i följd hvaraf H. Ex. förklarade,
att detsamma blifvit förkastadt.
2:dra punkten. Förslag till ändring af lteg.F:s 4 §> genom
borttagande af orden ”frälse” eller ”ofrälse”.
Regeringsformen.
§. 4.
Sednare Perioden.
— inhemte dock, i de fall, här nedanföre stadgas, underrättelse
och råd af ett Statsråd, hvartill Konungen kallar och utnämner
kunnige, erfarne, redlige och allmänt aktade infödde Svenske
män af den rena Evangeliska läran.
Frih. Cederström, Jacob: Vid denna förändring gäller
äfven den af H. Ex. Hr Just.Statsministern vid föreg, mål gjorda
anmärkn., att den är hvarken nödig, nyttig eller behöflig. Konungen
äger nemi. enligt §:s närvar, skick att taga hela sitt Statsråd
af frälse eller ofrälse män, hvilket som faller sig lägligast, blott
de äro Svenske män af den rena Evangeliska läran. Dä 81 §
Reg.F. icke medgifver andra rättelser än sådana, som äro nödvändiga,
anser jag denna såsom öfverflödig böra afslås.
Hr Lagerheim: I motsats mot den värde talare, sorn sist
yttrat sig, nödgas jag anse denna grundlagsförändring, lämplig
i sjelfva ordställningen; ty man undviker derigenom tvenne alldeles
öfverflödiga ord, nemi. ”frälse eller ofrälse”. Man får
blott Svenske män, och della synes mig innebära allt som behöfves.
Hvad angår det, att man anser denna förändring ouyt
-
174
Den 4 September f. m.
lig, är jag af den mening, att i en tidpunkt, då man med skäl
åsyftar att nedrifva de Chinesiska murar, som från långliga lider
varit uppresta emellan Stånden och föranledt gäsning och split;
så är en förändring sådan som den ifrågavar. ganska nyttig, och
jag tillstyrker af detta skäl bifall dertill.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ville godkänna
det ifrågavar. förslaget.
Ropades starka ja, blandade med nej.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag anser, att 81 §-  Reg.F., med mycket skäl åberopad af H. Ex. Frih. Gyllenhaal, dä
den af förra Const.Utsk. föreslagna ändringen af 4 §:s 1 mom.
förevar lill afgörande, är fullkomligen användbar äfven på närvar,
fall. Det är en skadlig vana, att utan nödvändighet och nytta
ständigt ändra grundlagen. Antingen har denna ändring ingen
betydelse och är alldeles onödig, eller också har den någon fördold
betydelse, som kanske undgått sjelfva Const.Utsk:s uppmärksamhet,
och bör då såsom skadlig afstyrkas. I alla händelser bör
den bli föremål för afslag, ty nyttig är den i ingen händelse.
Hvarföre skola vi vänja oss att ständigt, liksom för nöjes skull,
förändra redactionen af grundlagen? Jag tror, att sådana förändringar
hafva sedan 1809 kanske varit alltför många, och tror
icke, att de böra onödigtvis förökas.
Ilr von Troil, Emil: Beträffande den åberopade 81 §. Reg.-  F. förekommer det mig, att det icke talas om grundlagsfrågors
afgörande, utan om desammas beredande, der de citerade orden
förekomma. Det hade således varit vid föreg, riksdag, som man
skulle hafva anmärkt, att denna förändring hvarken vore nödig
eller nyttig. Då förändringen är fullständigt beredd och skall
afgöras med ja eller nej, skulle jag tro, att man bör gilla det
nya, om det är bättre, än det gamla, då ingen olägenhet dermed
är förenad. Jag medgifver visserligen, att någon betydande fördel
icke vinnes genom denna förändring, men dermed åstadkommes
icke någon den ringaste olägenhet. Hvad jag föreställer mig hafva
varit åsyftadt med den föreslagna förändringen, har varit att
ur grundlagen borttaga ett af de ställen, som påminna om att
Svenska folket varit deladt i frälse och ofrälse. Såsom §:n nu är
redigerad, har man likasom föreställt sig, att Konungen, vid borlgifvande
af de platser, hvarom § talar, skulle dervid fästa afseende,
och icke blott tänka på alt dertill nämna värdiga Svenska medborgare.
Dessutom tror jag, att, genom dessa ords borttagande,
kommer denna § i mera öfverensstämmelse med den 28, som säger
: ”Konungen fäste, vid alla befordringar, afseende endast å de
sökandes förtjenst och skicklighet, men icke på deras börd.” Den
nya redactionen är sålunda såväl den bättre som den kortare,
och jag röstar derföre för densamma.
Gr. Anckarsvärd: Herr Lagerheim har, efter min tanke,
så fullständigt uttryckt alla de motiver, som kunna anföras för
antagande af Consl.Utsk:s förslag, att jag i detta fall blott har all
Den 4 September f. m.
175
förena mig med honom och med Hr von Troil. Jag tror, att bifall
dertill, utan någon slags skada, kan lemnäs, vore det blott
såsom en slags hyllning åt de öfriga Stånden, genom borttagande
af en skillnad, som numera i verkligheten, åtminstone af mängden,
anses icke böra äga rum emellan frälse och ofrälse män;
emedan förtjenst och redlighet endast böra berättiga till hågkomst
vid besättande af Statens såväl högre som lägre embeten. Jag röstar
för förslaget.
Hr Hjerta: Sedan Hr Gr. o. Landtm, nu redan framställt
propos., och 11. o. Ad. besvarat densamma, anhåller jag vördsammast,
att Hr Gr. o. Landtm, täcktes yttra, huru Landtm, uppfattat
11. o. Ad:s svar. Derigenom kunde måhända denna efter-discussion
undvikas, och de ledamöter, som icke äro nöjda, få begära
votering.
I anledn. af denna begäran tillkännagaf H. Ex. Ilr Gr. o.
Landtm., det han trott sig finna, att den nyss gjorda propos. blifvit
med ja besvarad.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har begärt ordet, för att
bemöta Ilr von Troils påstående, att det var vid förra riksdagen,
men icke vid denna, som man bort yttra sig om nödvändigheten
och nyttan af den föreslagna förändringen. Det kommer från
det begrepp denne värde ledamot och några med honom göra sig
om rälta betydelsen af 56 § Reg.F. 2 mom. Denna § säger likväl
bestämdt, att hvad Const.Utsk. föreslår, skall hvila till afgörande
vid nästa riksdag. Det kan således vara likgilltigt om Utsk. kommer
fram med de mest förnuftsvidriga förslag; de hvila och måste enligt
grundlagen hvila.
Orsaken för det afstyrkande jag begärt, är icke, att någon ändring
i Konungens makt inträffar, om förändringen antoges; men
just derföre att den är onödig och onyttig, samt 81 § Reg.F. icke
tillägger Utsk. rättighet att föreslå andra ändringar, än de som
äro högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa, afstyrkcr
jag förslaget.
Hr Cederschjöld: Då man erinrar sig alla de frågor,
som vid föreg:de riksdagar af ledamöter i de ofrälse Stånden
blifvit väckta om förändring af ordet eller till och, så tycker
jag, att man borde begagna denna utväg, att för framtiden
förekomma återväckandet af dylika, genom borttagande af både
frälse och ofrälse. Jag tillstyrker derföre så mycket hellre, att
detta redaclionsförslag må antagas, som det då, så vidt jag minnes,
icke återstår mer än ett enda ställe i grundlagen, nemi. 17
§ Ileg.F., hvarest skilnaden emellan frälse och ofrälse förekommer.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag anser för min del både
onödigt och onyttigt att nu söka motivera för eller emot ett
beslut, som jag anser redan vara fattadt, och som Hr Gr. o. Landtm,
redan ansett vara med ja besvaradt.
Frih. Palmstjerna: Omöjligt, så länge ett lagligt me
-
m
Den 4 September f, m.
del finnes att det förhindra, kan jag medgifva Const.Utsk. den
rättighet alt, i uppenbar strid med 81 § Reg.F., småningom
och omärkligt insmyga än den ena och än den andra förändringen.
Endast af denna orsak, om icke några andra funnes,
är jag nödsakad att yrka votering.
I följd häraf blef voteringspropos. författad, men innan den
blef lill justering uppläst, anmälde sig och yttrade:
Frih. Palmstjerna: Då den fråga, om hvilken vi skola
votera, ändock i och för sig sjelf är högst likgilltig, i tily
att § icke undergår den ringaste verkliga förändring, och jag
tror mig under den föreg:de discussionen tillräckligen hafva ådagalagt
huru jag för min del ser detta åtgörande af Const.Utsk.
vid förra riksdagen, att utan nödvändighet och nytta lappa vår
grundlag; så har jag, af aktning för R. o. Ad., för att icke onödigtvis
upptaga dess tid, afstålt från min begäran om votering.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då Frih. Palmstjerna
afstått från sin begäran om votering, samt beslut om voteringspropos.
ännu icke blifvit fattadt, R. o. Ad. torde finna, att den
ifrågasatta voteringen förfölle, samt att R. o. Ad:s beslut om antagande
af det i 2 punkten af Const.Utsk:s mern. förekommande
gruudlagsförändrings-förslag komme att blifva gällande.
Ropades ja.
3:dje punkten. Förslag till stadgande om annan mans tillförordnande■,
att förvalta hindrad Departements-chefs embete.
Regeringsformen.
§ 6-
Af Statrådets — civil beställning.
Av Departements-chef af gilltigt och till Statsrådets prot.
fördt skål hindrad, må hans embete, enligt Honungens förordnande,
med den rätt och det ansvar, denna Reg.F. föreskrifvcr,
förvaltas af Statsråd utan Departement, Departementets
Expeditions-chef, eller, i fall äfven desse af gilltiga och till
Statsrådets prot. förda skäl åro hindrade, annan Svensk man
med de i f § omförmälda egenskaper.
Innan öfverläggningen om denna punkt började, anmäldes
ankomsten af H. Ex. Hr Just. Statsministern Frih. Lars Herman
Gyllenhaal, som å K. M:s höga vägnar aflemnade 3 Dess nåd.
propos:r och en Dess nåd. skrifvelse till R. St.
Sedan H. Ex. Hr Just. Statsministern blifvit på vanligt sätt
utbeledsagad, samt II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrat, alt förslaget
i 3:dje punkten af Const.Utsk:s förslag nu vore föremål för R.
o. Ad:s pröfning, yttrade sig
Hr von Hartmansdorff: Det är nogsamt bekant, att fåtaligheten
af det Svenska Statsrådet föranleder svårigheter, när sjukdomsförfall
inträffa, när Regering förordnas och så vidare. Statsrådets
leda
-
Den 4 September f. m.
177
ledamöter bör följaktligen bringas till det antal, som erfordras
för ärendenas behöriga vård. Det är således med skäl, som
Coust.Utsk. här föreslagit rättelse och förändring. Men jag anser delta
förslag vara mislyckadt, och tror mig derföre böra afstyrka bifall
derå. Mina skäl äro följande: Der står nemi.: ”Ar Departementschef
af gilltigt, och till Statsrådets prot. fördt skäl hindrad, må
bans embete, enligt Konungens förordnande, med den rätt och det
ansvar, denna Reg.F. föreskrifver, förvaltas af Statsråd utan Departement.
” Om det nu skulle sig tilldraga, att chefen för Landtförsvarsdepartementet
vore hindrad, så kunde Konungen icke, ehuru
gerna han än möjligen skulle vilja det, förordna chefen för
Sjöförsvarsdep-.tet, fastän denne möjligen vore tjenligare dertill än
någon annan. Det skulle vidare kunna hända, att bland Statsråden
utan departement icke funnes någon militär; skulle då Konungen
likväl förordna till chef för Landtförsvarsdep:tet en person,
som icke en gång vore berättigad att bära den gula kokarden, ej
officersporte-e'pe'e eller ens blotta tecknet af hvad som utmärker
en officerare vid landtförsvaret? Det mätte icke vara lämpligt.
Ytterligare står här, att näst efter Statsråd utan departement
skola departementets Expeditions-chefer förordnas. Följden deraf
skulle ju blifva för båda de militära departementen, att den civile
Expedilions-chefen, hvilken vore lika litet militär, som de båda
nyssnämnda Statsråden, komme att föra commandostafven. Ar sådant
lämpligt? Är det möjligt? Det kunde ju dessutom hända, att
en person, som vore ganska skicklig Expeditions-ehef, som väl
kunde hålla ordning på handlingarne, göra riktiga utdrag, derur
uppsätta väl författade expeditioner och vara ett lexicon för Departements-chefen,
derföre icke vore tjenlig att fylla hans plats,
och likväl skulle Konungen vara tvungen alt företrädesvis förordna
en sådan. Är slikt antagligt?
Här står dessutom föreskrifvet: ”i fall äfven desse af gilltiga
och till prot. förda skäl äro hindrade.” Om nu en person bland
Statsråden utan departement eller bland Expeditions-cheferna vore
aldrig så skicklig i den särskilda förvaltningsgrenen, hvartill lian
hörde, till exempel i drätsel-ärenden, men alldeles icke förstode
den ecclesiastika förvaltningsgrenen, för hvilken någon borde förordnas;
skulle man då anföra till prot., att som den mannen vore
oskicklig i den vägen; så kunde Konungen icke använda honom,
utan nödgas förbigå både Statsråden utan departement och
Expeditions-cheferna? Eller skulle andra skäl än de verkliga i
prot. införas?
Allt delta är efter mitt begrepp så olämpligt, att jag icke
kan annat än tillstyrka förslagets ogillande.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde härefter propos. till
antagande af förslaget i förevar. 3:dje punkt, hvilken propos. med
nej besvarades; i följd hvaraf H. Ex. förklarade, att detsamma
blifvit af R. o. Ad. förkastadt.
23
178
Den 4 September f. m.
Upplästes oell remitterades till LagUtsk. K. M:s nedannämnde,
denna dag ankomna nådiga propos:r.
l:o med förslag till förordning om jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof; gifven Stockholms Slott d. 22 Ang. 1844.
2:o angrde ändring af 4, 5 och 6 §§24 cap. Byggn.brn; gifven
Stockholms Slott d. 29 Äng. 1844.
Vidare upplästes R. M:s denna dag ankomna nåd. propos. af
d. 19 sisth Aug., i fråga om förre Departements-chefernes vid Genal-Tullslyrelsen,
Presidenten af Billberghs och Cancellirådet Valerii
befriande från ådömdt ersättningsansvar, i målet rör:de den
efter aflidne Uppbördsförvallaren Finer yppade balance.
Hr Printzenskjöld, Carl: Då jag haft det lika obehagliga,
som för mitt hjerta smärtsamma uppdrag, att utföra åtalet
i det mål, hvarå den nu föredragna K. propos. har afseende, så
torde jag vara bäst i tillfälle att känna förhållandet med de personer,
för hvilka eftergift af det dem ådömda ersättningsansvar
blifvit i nåder föreslagen. Vid den granskning af de vidlyftiga
handlingarne i detta mål, som jag verkställt, och som har bestämt
mina uti detsamma afgifna ansvarspåslåenden, har jag visserligen,
på sätt också sakens utgång visat, funnit, det ifrågavar. personer
beklagligtvis låtit flerfaldiga uraktlålenheter i deras tjensteäligganden
komma sig till last, men till min stora tillfredsställelse har
jag å andra sidan blifvit förvissad derom, att de, redbara till både
vandel och tänkesätt, icke af annan orsak brustit i deras pligt, än
måhända genom en nog långt utsträckt tillämpning af det gamla
ordspråket: att man bedömer andra efter sig sjelf, det vill säga,
att den känsla af redlighet och oegennytta, som städse utgjort grunddragen
i dessa personers karakter, föranledt dem att tro, det ingen
af deras underordnade skulle kunna tillåta sig ett handlingssätt,
som stöde i strid mot hederns och rättrådighetens fordringar,
och att i följd deraf å dessa underordnade å sido sätta den strängare
tillsyn, som de i kraft af sina embeten bort iakttaga. Emedlertid
och sedan de nu mera blifvit dömda till det ansvar, lagarne för
dylika felaktigheter utstaka, är den tidepunkt inne, då medlidandets
känslor kunna, utan att rättvisan derigenom förnärmas, göra sig
gällande. Derföre och då min embetspligt tillförene nödgat mig
att medverka till den dom, som öfvergätt dessa embetsmän, begagnar
jag med desto större glädje det tillfälle, som nu erbjudes
mig, att för dem uttrycka mina verkliga tänkesätt, då jag härmed
tillstyrker, att K. M:s nåd. propos. måtte hos Ständerna vinna
afseende. De summor, som till ersättning blifvit ifrågavar. personer
ådömda, äro för öfrigt så betydliga, att för deras gäldande
en icke ringa förmögenhet erfordrades. Att likväl ingen sådan
äges, hvarken af Presidenten af Billbergh eller af Cancellirådet
Valerius, är allmänt bekant. Om tilläfventyrs den förre skulle
i detta fall vara i någon mån bättre lottad än den sednare, så
förljenar dock det behjertande, att han har en talrik familj, som
Den 4 September f. m.
179
kräfver värd och underhäll. Lika ömmande omständigheter tala
således för båda; ålderstigne äro de begge och Vandra på grafvens
brädd. Grymt vore det derföre, efter min tanka, att nu bringa
dem till tiggarstafven; och jag önskar af denna anledning, att
man här låter nåd gä framför rätt.
Jag anhåller vördsamt, att detta mitt yttrande måtte få åtfölja
den K., propos. till vederb. Ulsk.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Under nära två års
lid har jag på nära hall varit vittne till det själslidande och lill
det i följd deraf äfven bräckliga helsotillstånd, Presidenten Billbergh
erfarit, icke allenast till följd af det missöde han undergått
såsom tjensteman, utan äfven i afseende på de bekymmer, han
måste hysa för de sinas bergning. Hr Presidenten bar, såsom det
torde vara alla bekant, under sin långa tjenstemannabana bestridt
ganska vigliga befattningar, och har äfven tillvunnit sig sin Konungs
förtroende och Ständernas välvilja vid någon af de föreg:de riksdagarne.
Bästa beviset på den oegennytta, hvarmed han förvaltat dessa embeten,
är, att han är i högst ringa omständigheter, och nu inskränkt
till den pension, som, enligt gällande författningar, honom tillkommer.
Det var denna pension, som till en början var med qvarstad
belagd, men hvilken qvarstad sedermera blifvit på Konungens befallning
upphäfd. Skulle nu icke R. St. finna skäl att å sin sida
biträda Konungens nåd. propos., så kommer denna pension att innehållas,
och Presidenten af Billbergh skulle då nästan icke äga
någon utväg till en talrik och aktningsvärd familjs försörjande;
hvarföre jag, äfven med betraktande af hvad Hr Printzenskjöld anfört,
att den ersättning, sorn för Statsverket skulle kunna erhållas,
vore högst ringa, i jemförelse med de summor, som äro ådömda,
tillstyrker, att StatsUtsk. mätte vid den nåd. propos. fästa allt möjligt
afseende.
Hr Rosenblad, Bernhard: Icke anseende lillständigt alt
vidröra de förhållanden, i afseende på den afdömda saken, hvilka
kunde tala för bifall å K. M:s nåd. propos., anser jag mig, då,
till en stor del, en ny generation lärer komma att afgöra frågan,
erinra om de stora förljenster, Presidenten af Billbergh förvärfvat
af fäderneslandet under sistförflutna krig, då vigtiga uppdrag
voro honom anförtrodda, utan annan ]controll än nitets och pligtens,
och då användandet af dessa egenskaper i deras högsta grad, förenade
med skicklighet, otvifvelaktig! besparade för statsverket många millioner.
Denna nåd. propos. begärdes på bordet af Hr Dalman,
Fredr. Wilh. och Hr Ribbing, Arvid.
Upplästes och begärdes på bordet K. M:s denna dag ankomna
nåd. skrifvelse af d. 19 sisth Äng., ang-.de de vid öfverlemnande!
af 1841 års bevilln.förordn, äskade uppgifter, till grund för
framdeles företagande granskning af minimi-tariffen å hemmansvärdena
m. m.
180
Den 4 September f. m.
Lades på bordet nedannämnda från Utsk:n inkomna mern.
och utlåt., nemi.:
från Stats-Utskottet:
N:o 11, i anledn. af erhållen återremiss å Utsk:s mern N:o 2,
innefattande anmälan, att 3:ne Landshöfdingar blifvit till ledamöter
i Utsk. invalde.
från Bevil 1 nings-Utskottet:
N:o 2, ang:de äterlemnande af Hr G. W. Gillhergs hos Vällofl.
BorgareSt. väckta motion om restitution af äganderätts bevillning
för Upsala stads löningsjord.
N:o 4, angrde äterlemnande af Hr von Hohausens, Mich. Silvius,
motion om inrättande af dubbel postgång emellan Gottland
och fasta landet.
N:o 5, ang:de äterlemnande af Hr Contraclsprosten Tbudéns
motion om portofrihet för contractsprostarnes och pastorernes skrifvelse!’
i embetsärenden.
från Banco-Utskottet:
N:o 3, med äterlemnande af Hr J. Bobergs motion, ang:de
skyldighet för privatbankerne att hälla invexlingscontor i Piteä stad.
N:o 4, öfver Kyrkoherden C. M. Lithners ansökning om eftergift
af öfverränta för åtskilliga discontlän.
N:o 5, i anledn. af gjordt accordsanbud, till liqvid af ett utaf
numera atlidne Grosshandlaren P. Joh:son Hegardt hos bancodiseonten
upptaget lån.
N:o 6, i anledn. af sterbhusdelägarnes efter aflidne frälseinspectoren
Pehr Törnqvist ansökning, att åtskilliga å daler kopparmynt
utgifna sedlar mätte fä i banken inlösas.
från Lag-Utskottet:
N:o 4, om arfvode för ökad cancellipersonal.
från Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 3, i anledn. af väckta motioner, ang:de indelta räntors
förvandling till penningar.
N:o 4, i anledn. af väckt motion om rättighet för en del
räntegifvare på Gottland att med penningar få lösa ränlepersedlarne.
N:o 5, i anledn. af väckt motion om upphörande af bruket
att utkasta kröningspenningar.
Slutligen upplästes följande af Hr Rosenstjerna, Nils,
inlemnade motion:
Sedan det från förra riksdagen hvilande förslag till vallag
blifvit förkastadt, så vägar jag, med den rätt 56 § Riksd.Ordn.
mig tillägger, vördsamt föreslå, att It. o. Ad., i enlighet med
dess vid nämnde riksmöte yttrade gemensamma tanke, genom
valda ledamöter hädanefter representeras. Vår äldsta Ridd.-  Ordn., nemi. den af Konung Gustaf II Adolph år 1626 utfärdade,
föreskref, att vid riksdagar skulle hvarje ”äU välja och constilue
-
Dea 4 September f. m.
181
ra en af de sina lill hufvud för familjen”, sorn inlog dess säle,
slämma och rätt. Detta stadgande tyckes gifva en säkrare borgen
för duglighet hos representanten, än den sedermera antagne förslfödslorätten;
och dä, som vid den tiden var fallet, ätternas antal
endast uppgick till emellan 100 och 200, samt riksdagarne voro
korta, sä var visserligen detta representationssätt lämpligt. Nu
deremot, dä ätterna äro mångdubbelt flera och riksdagarne långvariga,
många andra omständigheter att förtiga, är förhållandet
annorlunda, och synes påkalla, alt R. o. Ad. genom ett förminskadt
antal valda ledamöter, i likhet med de öfrige RiksStm, representeras.
Frågan uppstår härvid, huruledes ett sådant val inom
R. o. Ad. lämpligast kan tillgå. Att hvarje adelsman, som uppnått
25 år och i öfrigt är af 18 § Riksd.Ordn. samt 7 § Ridd.-  Ordn. till riksdagsmannakallet oförhindrad, skulle fä välja representanter
af sitt Ständ, anser jag i flere hänseenden olämpligt och
lill och med äfventyrlig!; ty l:o kan med all säkerhet antagas,
att i sådant fall blefve af de väljande minsta delen besuten eller
innehafvare af förmögenhet; 2:o uppträdde en mängd yngre, personer
såsom valmän, hvilkas ställning, såväl i ekonomiskt som andra
afseenden eller tjenstebefattningar, kunde göra dem till föremål
för parti-inflytelser; och 3:o vore det alt onödigtvis rubba
den jemnlikhet i rättigheter, som för närvar, finnes ätterna emellan.
I följd häraf anser jag lämpligast, alt riksdagsmän af R. o.
Ad. utses medelst dubbla val, sålunda alt,
l:o i enlighet med förut åberopade Konung Guslaf II Adolphs
Ridd.Ordn., hvarje ätt inom sig väljer en hufvudman eller elector, och
2:o att dessa electorer länsvis eller districtvis välja representanter.
Dessa valförrättningar torde böra tillgå på följande sätt: Inom
en viss utsättande lid före hvarje lagtima riksdags början insänder
hvarje greflig, friherrlig och adlig introducerad ätt lill
Ridd.Direct. valsedel, antingen gemensam, eller ock särskildt af
hvarje ättens medlem, som enligt Riksd.- och Ridd.Ordn. nu kan
vara behörig till riksdagsman. Skulle 2:ne eller flere inom samma
ätt erhålla lika röster, skilje Ridd.Direct. medelst lottning dem
emellan. Det faller af sig sjelft, att förde ätter, der caput, efter
nu gällande Ridd.Ordn., ensam innehar representationsrätt vare
han sjelfskrifven elector. Sedan samtliga electorerne blifvit utsedde,
upprätte Ridd.Direct. listor för hvarje län, äfvensom för
Stockholms stad öfver der bosatte electorer och tillställe dessa listor
vederb. Landshöfdingar och Öfverståthållare!!, tillika med föreskrift
huru mänga representanter, som inom länet eller districtet
och hulvudstaden skola utväljas, hvilket Ridd.Direct. genom anställd
jemförelse emellan antalet af electorer och det antal riksdagsmän
af R. o. Ad., som kommer att bestämmas, uträknar.
Exempelvis antages, alt om electorerne inom hela riket uppginge
till 1000, och Ridd.Ordn. komme att bestämma 100 representanter
af detta Stånd; då ägde det län, hvarest 10 electorer vore
bosatte, att utvälja 1 representant, det län, som hade 20 electorer,
2 representanter o. s. v. Om icke tillräckligt antal electorer
182
Den 4 September e. m.
för att kunna välja en riksdagsman finnes inom länet, så förenas
delta med ett angränsande till ett valdistrict. Härefter sammanträde
länsvis eller dislriclvis, på af Landshöfdingen utfärdad kallelse,
älternes electorer, till val af det för districtet bestämda antal riksdagsmän,
hvarvid de må äga rättighet att äfven utvälja sådana
adelsmän, som icke äro electorer, men för öfrigt till riksdagsmän
behörige. Nödvändigt är, efter min tanka, att icke val lill riksdagsman
må sträcka sig utom districtet, emedan det i motsatt fall
troligen skulle inträffa, att valen skedde efter förut uppgjorda listor,
hvarvid mången komme att rösta på personer, hvars tänkesätt
han endast ryktesvis, men ej genom egen kännedom inhemta!.
Dä R. o. Ad. representeras genom valda ledamöter, så blir
deraf en följd, att desse böra åtnjuta arfvode, hvilket skulle kunna
bestridas af Riddarhuscassan, som då finge uppbära en viss, efter
behofvet lämpad procent af hvarje skaltskrifven adelsmans bevillning
efter 2 artikeln.
Detta förslag till val inom R. o. Ad. anser jag lämpligt, antingen
representationen skulle sammanföras pä en eller tvä kamrar,
eller ock nuvar. fyrdelning får äga bestånd; ty i båda fallen
har man genom de dubbla valen den säkraste garanti, att R. o.
Ad. blifver representerad af sina utmärktasle ledamöter, och dymedelst
värdigheten bäst bevarad inom det Ständ, hvars lifsprincip
bör vara äran. Om remiss häraf lill Ridd.Ulsk. får jag anhålla.
Begärdes på bordet.
II. 11. o. Ad. åtskildes kl. § till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 4 September 1844.
Plenum kl. { lill 7 e. m.
Justerades ett prot.utdr. för denna dag f. m.
Fortsattes pröfningen af de, uti Const.Utsk:s d. 24 och 27
sisth Äng. på hordet lagda mern. N:o 3, uppgifna, sedan sista riksdag
hvilande förslag till grundlagsändringar.
4:de punkten. Förslag till ett närmare bestämmande af
Statsrådsledamäters rådgifvande skyldighet.
Regeringsformen.
§ 9-
Uti alla mål — — — — uppenbarligen stridande mot rikets
grundlag, eller allmän lag, eller rikets sannskyldiga nytta,
åligge det dä
Den 4 September e. m.
1S3
Frih. Cederström, Jacob: Utsk:s förslag till ändring af
denna § medför ett öppet fält för förtydning, sävöl af hvad Konungen
beslutat, som af hvad Statsrådet tillstyrkt. Det vore i sanning
svårt att uttyda hvad som egentligen vore rikets sannskyldiga
nytta, då meningarne derom troligen äro mycket delade, synnerligen
i ett land, som Sverige, med så manga stridiga intressen
inom den ekonomiska lagstiftningen. En sådan förändring, som den
Coust.Utsk. nu föreslagit, måste blifva af stor våda, ja, rent af
skadlig, hvarföre jag yrkar afslag å densamma.
Hr Printzenskjöld, Carl: Man har på f. m. såsom skäl
för afslag å åtskilliga af Const.Utsk. vid sista riksdagen föreslagne
förändringar i grundlagen anfört 81 § Reg.F., som innehåller:
”Detta Utsk., hvars pligt det vara skall att grundlagarne granska,
äger rätt att hos II. St. föreslå de ändringar deruti, som det anser
högst nödiga eller nytliga.” Jag tror, att om man jemför
detta stadgande med det förslag, som nu är föremål för Ståndets
pröfning, så skall man finna, att förändringen, långt ifrån att vara
”nödig och nyttig”, tvertom är icke blott onyttig, ulan till och
med af en i hög grad vådlig beskaffenhet, emedan den skulle öppna
ett vidsträckt fält för partianda och partihat. Man länke sig
ett Const.Utsk. intaget af hat och ovilja mot Konungens rådgifvare.
Detta Utsk. skulle då kunna uttyda regeringsåtgärder, hvilka blifvit
vidtagna i en syftning af nytta och gagn för fäderneslandet,
ehuru de sedermera till resultaterne ej motsvarat sina ändamål,
såsom de der icke varit förenliga med rikets sanskyldiga nytta.
Man skulle deraf hemta förevändning till anklagelse mot rådgifvarne
att icke hafva uppfyllt deras pligt; och om nu Just.Ombudsm-.n
dertill vore en sådan person, som icke droge i betänkande att göra
sig till ett blindt verktyg i ett dylikt Utsk:s händer; så skulle lian
i sin ordning kunna öfverhölja Konungens rådgifvare med tillmålen
och beskyllningar af den mest orättvisa natur, och sålunda
skada, ja måhända alldeles tillintetgöra det anseende, som de icke
allenast i verkligheten förtjent, utan äfven i och för sina vigtiga
och ansvarsfulla embeten bort åtnjuta. I lagstiftningsväg bör man
ej gifva rum för tilldragelser af denna art; och det är derföre,
som jag tillstyrker, alt ifrågaställde grundlagsförändring mätte
förkastas.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel: Det är alldeles
utan minne af de tider, då jag såsom Statsråd måste inför Riksrätt
framträda för beskyllningar, hvilka sedermera befunnos ogrundade;
det är, säger jag, med aflägsnande af detta förflutna ur mina tankar,
som jag nu går att fästa dem vid det tillkommande, vid det
förslag, som af Const.Utsk. blifvit gjordt. Jag afstyrker detta förslag
helt enkelt på den grund, att orden ”rikets sannskyldiga
nytta” äro ett mångtänkt begrepp, ingalunda förut kändt, som hvar
och en kan uppgöra efter eget godtfinnande. Således långt ifrån
att deruti finna den säkerhet i bedömandet, som erfordras för att
gå lagligt och rättvist tillväga mot embetsman, finnér jag deruti
ett medel till förtryck. Enär detta medel är möjligt, är det för
-
184
Ilen 4 September e. m.
kastligt, och såsom sådant får jag afstyrka R. o. Ad. från att antaga
detta förslag.
Hr von Troil, Emil: Den nu föredragna grundlagsförändringen
åsyftar visserligen icke att införa någon nyhet; ty hvar
och en lärer medgifva, att Konungens rådgifvares pligt alt iakttaga
rikets sannskyldiga nytta och att fästa Konungens uppmärksamhet
på om densamma skulle blifva åsidosatt vid någon föreslagen
regeringsåtgärd, icke kan ifrågasättas. Således innefattar
de föreslagne ordens tillägg blott ett förtydligande, ett påminnande
al något, sorn, i händelse den nya redactionen skulle antagas eller
förkastas, i alla fall ovägerligen bör äga rum. Det är endast en
erinran om en pligt, som linnes nu med den grundlag vi hafva
gällande, lika stor som om den nya redactionen skulle antagas.
Hvad äter de vådor angår, som en värd ledamot förespegla!, så
tror jag, att ett närmare genomseende af hvad grundlagen föreskrifver,
skall hell och hållet skingra alla sådana faror. Det är
ganska vanligt vid lagars uppställande, alt man i en § innefattar
en föreskrift, en slags instruction, och att i en sednare del af lagen
kommer hvad som skall vidgöras, i händelse denna instruction
öfverträdes. Här är icke fråga om någonting annat, än att
bringa båda dessa delar af vår Reg.F. i öfverensstämmelse med
hvarandra; det är fråga om att i den §, som kallas instruction,
påminna Konungens rådgifvare, att oaflåtligen i deras rådslag hafva
sin uppmärksamhet fästad på rikets sannskyldiga nytta. Afvika
de derifrån, så är redan den väg utstakad, som Const.Utsk. skall
följa. Något anmälande om Riksrätt kan för denna förseelse icke
äga rum. 100 § Reg.F. utstakar tydligen i hvilka fall en sådan
åtgärd bör vidtagas. En följande §, den 107, sådan den redan
finnes gällande, stadgar deremot, att ConstUtsk. skall föreslå R. St.,
att hos K. M. anhålla om entledigande af den bland Statsrådets
ledamöter, som i sina rådslag icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta.
Jag frågar dä, om det kan vara någon våda, någon skadlig nyhet,
att i sjelfva föreskriften insätta ett bud, för hvars öfverträdande
en så sträng ansvarspåföljd redan finnes stadgad? För att fä grundlagens
redaclion i öfverensstämmelse med sig sjelf, skulle jag för
min del tillstyrka 11. o. Ad. att antaga den föreslagna nya redaclionen
af §, hvarigenom i sjelfva saken någon den ringaste nyhet
visserligen icke komme i fråga.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag skall utbedja mig,
att få i Ståndets minne återkalla, hurusom förut endast den 106 §
var i denna § citerad, men att vid sista riksdagen den 107 § biet'
der äfven inflyttad, såsom efter hvilken ansvar möjligen kunde utkräfvas
å rådgifvarne. Sedan nu denna 107 § äfven blifvit citerad,
så ser jag icke någon möjlighet att undgå det tillägg, som
nu är föreslaget, nemi. ”rikets sannskyldiga nytta”, ty annars skulle
Const.Utsk. godtyckligt kunna välja emellan den 100 och den 107
§ vid det tillfället, då ett lagbrott blifvit af rådgifvarne tillstyrkt.
Meningen kan ej vara annan än den, att åtal efter 100 § kan
göras
Den 4 September c. m.
1S5
göras mot de rådgifvare, som tillstyrkt öfverträdelse!’ af grundlag
eller allmän lag, enligt denna §:s ordalydelse, men att det blott är
efter den 107 §, som anmälan kan göras om rådslag, som varit
stridande emot rikets sannskyldiga nytta. Det Olifver således ingen
förändring i ansvarigheten för rådgifvarne, så länge 106 och
107 §§ stå oförändrade qvar; men dä den 107 § blifvit citerad,
så tror jag den af Const.Utsk. föreslagna förändringen vara nödvändig,
för alt ställa 9 § i öfverensstämmelse med de tvenne andra,
och kan jag derföre ej annat än gifva mitt bifall till den
föreslagna redactionen.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Den nnvar. g lyder sålunda;
”Skulle någonsin den oförmodade händelse inträffa, att Konungens
beslut vore uppenbarligen stridande mot rikets grundlag
eller allmän lag, åligge det dä Statsrådets ledamöter att kraftiga
föreställningar deremot göra.” Hvad som är stridande mot grundlag
eller allmän lag, är lätt insedt af sjelfva bokstafven. I detta
stadgande ligger följakteligen ingen öfverdrift, ingen våda; men
när man dertill lägger hvad Utsk. föreslagit, nemi. orden
”rikets sannskyldiga nytta”, så uppkommer svårigheten att afgöra,
hvad det är, som hörer till rikets sannskyldiga nytta, eller
strider deremot. Om Statsrådet derom har en mening, eller flere
meningar, eftersom der finnas flere personer, men Const.Utsk. äter
har flera andra meningar, hvilkendera är då den rätta? Det torde
icke vara lätt att afgöra, aldra minst emellan de båda parterna,
anklagaren och den som skall anklagas. Det måste sålunda blifva
nog äfventyrligt att införa denna föreskrift, såvida ansvar derpå
skall följa. Hr Cederschjöld har anmärkt, att tillförene åberopades
här blott den 106 §, och detta var efter min förmening rätt.
Sedan företog man sig en åtgärd, som efter min förmening var
oriktig, nemi. att införa den 107 §, hvilken angår frågan om nit,
skicklighet och drift, m. m. Men oriktigheten att här åberopa
den 107 §, bör ej utgöra skäl att öka denna oriktighet med en
ytterligare, derigenom att orden ”rikets sannskyldiga nytta” tilläggas.
När nu både 106 och 107 §§ slä förut citerade, så måste man,
säger samme värde talare, äfven tillägga orden ”rikets sannskyldiga
nytta”, ty annars skulle man kunna i afseende på lagöfverträdelser
välja emellan den 106 och den 107 §. Kan man göra detta
val i afseende på lagöfverträdelser, så kan man äfven göra det
i fråga om rikets sannskyldiga nytta, emedan den beror på hvars
och ens olika omdöme, och i det fallet är verkligen den våda
inträffad, som man befarar. Jag anser mig jemväl böra afstyrka
R. o. Ad. från alt antaga denna förändring, emedan Konungens
rådgifvare hafva ett kall, som är vanskeligt nog ändock, utan att
man gör deras rådslag till föremål för den enas eller andras godtyckliga
uttydningar, då man ej har någon bokstaf att fästa sig vid.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Utan att betrakta ordalydelsen i
9 §, uteslutande från de synpunkter, som finnas i 106 och 107
fj§, så har denna ordalydelse i 9 § dock sin egen betydelse, hvil2
H. 24
180
Den 4 September e. m.
lien icke är att förkasta. Den innehåller nemi. de bestämmelser,
efter hvilka Statsrådets ledamöter äro skyldige alt, såsom orden
lyda, ”göra kraftiga föreställningar emot Konungens beslut”. Denna
§ innehåller tvenne categorier, vid hvilka kraftiga föreställningar
skola äga rum. Båda dessa categorier hafva olvjecliva, allmänt
bestämda grunder: den ena afser nemi. sådana beslut, hvilka
stå i uppenbar strid mot rikets grundlag, och den andra dem,
hvilka stå i uppenbar strid mot allmän lag. Nu skulle, efter detta
förslag, ännu en tredje categori tillsättas, utgörande det af Const.-  Utsk. föreslagna uttrycket ”rikets sannskyldiga nytta”. Utan att
granska eller kritisera detta Coust.Utsk:s förslag uti synpunkten af
100 eller 107 §§," och således i hvad Const.Utsk. äger att göra
i kraft af dessa begge §§, sä bör man betrakta ordalydelsen i lagen
efter dess inre sammanhang och den klarhet, som lagen fordrar,
betraktad för sig sjelf. Den 9 § innehåller, i och för sig
sjelf betraktad, tvenne objectiva categorier. Huruvida rikets sannskyldiga
nytta skulle befordras genom att tillsätta ännu denna
tredje, fullkomligt subjecliva categori, det beror på omständigheterna,
hvilka åter icke ligga i den rådgifvandes makt att på förhand
bestämma, utan i ödets skickelser, och från denna synpunkt kan
jag icke undgå att afstyrka antagandet af detta förslag, emedan
det inför i lagen ett godtycke, hvarifrån densamma är och bör
blifva fri.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Afven jag måste afstyrka
antagandet af Const.Utsk. förslag. Orden, som blifvit föreslagna
äro: ”rikets sannskyldiga nytta.” Dessa ord innefatta ett alltför
obestämdt begrepp, för att jag skulle kunna anse dem stå på sitt
rätta ställe här, der fråga är om en föreskrift för Statsrådets ledamöter,
hvarefter dessas ansvarighet skulle rättas. Hvad är rikets
sannskyldiga nytta? Det kan visserligen vid tillfället, då beslutet
fattas, synas som detsamma vore till rikets sannskyldiga nytta;
men 1, 2 å 3 år derefter, dä R. St. sammanträda, kan befinnas
att detta beslut, som fattades efter bästa öfvertygelse, likväl varit
emot rikets sannskyldiga nytta, och skulle således ansvarighet derför
kunna utkräfvas, hvilket vore ganska orättvist. Dessutom, mine
Hrr, se vi ofta, alt äfven för den tidpunkt, då ett beslut fattas,
är man af olika öfvertygelse vid bedömmandet af hvad som
är till rikets sannskyldiga nytta. Vi håfve nyligen sett, att 450
röster inom detta Riddarhus ansågo rikets sannskyldiga nytta ligga
i motsatsen af hvad 82 ledamöter här ansågo såsom dertill
ledande. Andre Stånd hafva, i motsats mot R. o. Ad., funnit det
ämne, som då var föremål för öfverläggning, leda till rikets sannskyldiga
nytta. Jag anser således dessa ord vara alltför obestämde,
alltför mycket underkastade tydning, alltefter som majoriteten
kan råda vid det ena tillfället eller vid det andra, för att böra i
grundlagen intagas. De stå visserligen förut i 107 §, men det är
ej något skäl att införa dem på ännu flera ställen.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Det är visserligen en obestridlig
sanning, att hvar och en lagbestämmelse bör vara så ob
-
Ben -i September c. m.
1S7
jectiv, alt någon misstydning deraf icke kan äga runi, och framför
allt är det nödigt när någon dom skall fällas enligt denna lag.
Men här mäste miirkas, att den föreslagna förändringen i 9 § gäller
ett lagbud, hvarefter icke någon dom afkunnas. Allt hvad denna
bestämmelse kommer att inverka på, är, huruvida Const.Utsk. hör
eller icke bör, enligt 107 §, anmäla någon af Konungens rådgifvare
till entledigande. Det är således icke annat än en opinionsnärnnd,
som fäller utslaget, och just derföre att denna bestämmelse
icke leder till någon laglig dom, finnes den endast upptagen i
107 §. Hr von Hartmansdorff har citerat denna § oriktigt eller
ofullständigt, då han sagt, att den endast handlar om bristande
nit, skicklighet och drift; ty denna § innehåller tvenne categorier:
den ena, att om Statsrådets ledamöter samfäldt, eller en eller flere
af dem, uti deras rådslag om allmänna mått och steg, icke
iakttagit rikets sannskyldiga nytta; och den andra, alt om någon
föredragande icke med oväld, nit, skicklighet och drift sitt förtroende-embete
ulöfvat: då händer i båda fallen att Const.Utsk. bör
anmäla den eller dem till entledigande. 9 § handlar om Statsrådens
skyldighet att reservera sig emot sådanc beslut, som kunna
hafva påföljd enligt ]0G eller 107 §§. Den påföljd, hvarom 107
§ talar, är, som nyss upplästes, antingen för bristande oväld, nit,
skicklighet och drift, eller för brist pä iakttagande af rikets sannskyldiga
nytta. Då således 107 § hänvisar till den 9 §, så böra
väl äfven dessa båda §§ stå i öfverensstämmelse med hvarandra,
och denna ena categori i den 107 § till entledigande bör också
i 9 § förefinnas. Dess obestämda natur är icke eller vådlig, ty
vådlig vore den endast i fall laga utslag derefter skulle fällas, i
thy alt man då alltid komme lill den frågan: hvad är rikets
sannskyldiga nytta eller icke? En opinionsnämnd deremot handlar,
enligt sin natur, efter subjectivt omdöme, (likaså,den opinionsnämnd,
som bedömmer Högsta Domstolens ledamöter) och om en
sådan obestämd fras äfven dervid finnes oriktig, så ligger felet i
107 §, och då vore rätta vägen för de värde ledamöterna, som
så lycka, att der borttaga densamma, men alldeles icke att hindra,
den öfverensstämmelse, som bör äga rum inom grundlagen. Jag
tror mig nu hafva tillräckligen motiverat mitt votum.
Frih. Cederström, Anders: Såväl Hr von Troil som Hr
Cederschjöld och den siste värde talaren hafva nogsamt visat, att
conseqvcnscn fordrar, att dessa oul böra stå i den 9 §. Dessutom
vill jag fästa uppmärksamheten deruppå, att det icke blott är orden
”rikets sannskyldiga nytta,” som här äro uttryckte, utan:
”hvad som uppenbarligen strider emot rikets sannskyldiga nytta.”
Således om man äfven tager i betraktande detta ord, så blifvcr
uttrycket ej så ofullständigt, som flere talare här påstått. Jag kan
ej finna den ringaste våda vara förenad med antagandet af detta
uttryck; icke eller kan jag med en värd ledamot deruti instämma,
alt Riksrätt eller Just.Ombudsm. skulle få med saken att göra, om
den föreslagne redaclionen antoges, emedan ingen domare här
kommer i fråga. Det enda, som skulle komma i fråga, vore, att
ISS
Den 4 September e. in.
Statsrådets ledamöter, såvida de gjort eller tillstyrkt något, som
ej ländt till rikets sannskyldiga nytta, skulle af 11. St. blifva anmälde
lill entledigande; men detta kunna de i alla fall, enligt 107
§, antingen det omtvistade uttrycket står i den 9 § eller icke. Jag
röstar bifall till dea nya redactionens antagande, enär den af
Const.Ulsk. synes bafva blifvit föreslagen för conseqvensens skull.
Hr Cederschjöld: Man bar tyckts befara, att rådgifvarnes
belägenhet skulle blifva ännu svårare, än den hittills varit, om
orden ''rikets sannskyldiga nytta” här infördes; men så länge 107
§ finnes oförändrad, så måste ansvaret blifva alldeles detsamma.
Jag vill blott erinra, att 106 och 107 §§ äro blotta speciella tillämpningar
af ett allmänt stadgande för ansvaret, och att detta
stadgande ej varit allmänt förr än det nn, genom delta tillägg,
skulle blifva det. Det är så mycket nödvändigare för den logiska
conseqvensens skull, att detta tillägg göres, som annars en
speciel lag skulle finnas, nemi. den 107 §, hvilken ej stöde under
den allmänna ansvarighetscategorien. Den 107 § kommer
nemi. såsom flygande ur luften, man vet ej hvarifrån det kommer,
att Ulsk. skulle derom göra anmälan, då det finner något rådslag
stridande mot rikets sannskyldiga nytta. Man har hyst så mycken
fruktan för omdömet om rikets sannskyldiga nytta, emedan
det varierade från den ena tiden till den andra; Konungens rådgifvare
fä finna sig deri, såsom en livar måste göra. Majoriteten
bar alltid rätt; majoriteten dömmer om rikets sannskyldiga nytta
och dess dom gäller för den stunden. Man har baft exempel på
att fordom i Sverige, och sednare äfven i andra constitutionella
länder, blod blifvit utgjutet i den tankan, att rikets sannskyldiga
nytta fordrade det, och att det ej dröjt längre än till nästa representationens
sammanträde, då man skulle önskat, att detta ej
skett. Det är ett öde, hvaruti Konungens rådgifvare måste finna
sig, och som ej kan hjelpas, då de måste bygga sitt hopp på majoriteten.
Jag slutar med alt återupprepa, det tillägget af dessa
ord är alldeles nödvändigt för conseqvensens skull och för alt få
sammanhang i grundlagen.
Frill. Palmstjerna, Carl Otto: De skäl, som Hr Cederschjöld
sednast anfört, såsom stöd för sin mening, att orden ”rikets
sannskyldiga nytta” borde i 9 § intagas, forde deremot tala mycket
för min mening, att de icke böra deri införas. Detta faller så i
ögonen, att någon vidare utveckling deraf är alldeles öfverflödig.
Här är mycket talat om conseqvenscn, som fordrade, att de ord,
hvilka 107 § upptager, äfven borde införas i den 9 §. Jag får dervid
erinra, att 107 § icke allenast talar om, att Statsrådets ledamöter
samfäldt i deras rådslag samt mått och steg skola iakttaga rikets
sannskyldiga nytta, utan äfven, att de med oväld, nit, skicklighet
och drift skola sitt förlroende-embete utöfva. Om nu conseqvensen,
som här blifvit åberopad, fordrar att 9 § upptager hvad den
107 § föreskrifver, så skulle i följd deraf äfven i den 9§ införas
orden ”oväld, nit, skicklighet och drift”; ty då först skulle den 9
§ blifva fullt motsvarande den 107 §, äfven i den ordställning,
Den 4 September e. m.
ISO
som man bär tyckes hafva åstundat. Då skulle den 9 § innehålla,
att Statsrådets ledamöter i deras rådslag böra ådagalägga oväld,
nit, skicklighet och drift, under den ansvarighet och påföljd, hvarom
106 och 107 §§ vidare stadga. Jag kan ej finna, att det som
står pä ett ställe i grundlagen, bör upprepas på ett annat; den
9 § är regeln och den 107 § är tillämpningen. Skulle regeln innehålla
samma ord, som föreskriften om tillämpningen, hvartill
tjenar denna då? Den kan så gerna vara borta.
Det råd, som Hr Gripenstedt gifvit molståndarne till förslaget,
att nemi. genom en motion söka komma derhän, att orden
”rikets sannskyldiga nytta” i den 107 § skulle utgå, är visserligen
ganska godt för dem, som vilja hafva bort dem derifrån; men
detta kan ej blifva ett skäl att införa dem i den 9 §. Åtminstone
kan jag ej finna det vara ett stöd för den mening, sora är
motsatt min. Emedlertid, fastän jag icke kan finna, att de ord,
man nu föreslagit såsom de der börande införas i den 9 §, der
skulle komma att stå på sitt rätta ställe, och der uttrycka hvad
de böra uttrycka, utan snarare der kunna gifva anledn. till misstydning
och orättvisa i tidens längd; så medgifver jag dock, atti
107 §, der slå de på sitt rätta ställe, och jag skulle för min del
icke önska, att de derifrån borltoges. Jag afstyrker likväl helt
och hållet deras intagande i den 9 §.
Hr L agerheim, Lars Magnus: Redan den subjeelivitet,
som ligger i bedömandet af hvad som kan vara till rikets sannskyldiga
nytta, hvilket ofta nog och måhända merendels kan bero
på en oförutsedd utgång, skulle göra det föga ändamålsenligt
alt intaga i 9 § sorn en pligt för Konungens rådgifvare, uttrycken
att göra kraftiga föreställningar vid sådana tillfällen; ty den
ena kan finna ländande lill rikets sannskyldiga nytta, hvad den
andra deremot skulle finna leda lill motsatsen. Rikets allmänna
lag och grundlag äro olijectiva begrepp, men ej ofta sådana subjectiva
förhållanden, hvilka hvar och en bedömmer efter en åtgärds
utgång och inflytande pä rikets sannskyldiga nytta. Vi hafva
sett under frihetstiden anklagelser gjorde för misslyckade planer
och åsigter, ehuru dessa måhända någon gång varit föranledda
af ädla motiver, men att här inflicka ord, så obestämda och
subjecliva, som dem Utsk. föreslagit, anser jag ej tjenligt. Hvad
Hr Cederschjölds citation af 107 § angår, som lemnat skäl att
för conscqvensens skull äfven i 9 § insätta orden ”rikets sannskyldiga
nytta”, så får jag äran anmärka, att i detta afseende är
förhållandet olika emellan 107 § och den 9 §. I den 9 § Demi.
afses tillfället, ögonblicket, då beslutet i Konungens rådkammare
fallas, således innan man ännu kunnat se dess verkningar ; i den
107 § åter afses endast Const.Utsk:s åtgärder måhända 5 är derefter.
Der står: ”alt Statsrådets ledamöter samfäldt eller en eller flere af
dem, uti deras rådslag om allmänna mått och steg, icke iakttagit
rikets sannskyldiga nytta”; der må det gerna stå, ty der är fråga
om ett samfäldt bedömande, ett system; med ett ord, der utgången
visat sig, der må ett ansvar vara tillämpligt. Men alt göra
lilo
Den i September e. 111.
det tillämpligt hvarje gång ett beslut skall fattas, innan verkningarne
ännu kommit; i dagen, vöre ganska otjenligt. Jag afstyrker
bifall dertill.
Frih. Cederström, Jacob: Jag är till största delen förekommen
af Frih. Palmstjerna uti hans sista yttrande mot Hr Cederschjöld,
i fråga om att ställa 107 § i öfverensstämmelse med
den 9 §. Den sista meningen af förstnämnde §, som angår egenskaperne
hos rådgifvarne, hade icke bort undfalla den värde ledamoten.
Om nu den omtalta conseqvenseti emellan den 9 § och
den 107 § skulle behöfva iakttagas, så borde naturligtvis jemväl
denna sednare period af 107 § öfverflyttas till den 9 §. Jag vill
äfven fästa uppmärksamheten derpå, mine Hrr, att Hr Cederschjöld
säger, det 107 § skulle stå utan sammanhang med grundlagen,
om ej i 9 § orden ”rikets sannskyldiga nytta” infördes. Const.Utskis
tillgörande i afseende pä 107 § har likväl härflutit från den, i
105 och 106 §§ Utsk. åliggande skyldigheten, att först äska Statsrådets
prot. och dem sedermera granska, samt att, då de finna att
rådgifvarne i sina rådslag icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta,
eller att den föredragande icke med oväld, nit, skicklighet och
drift sitt förtroende-embete ulöfvat, derom göra anmälan hos R.
St., på det, om R. St. finna rikets väl det kräfva, de då hos Konungen
skriftligen anmäla deras önskan, alt Han ville dem från deras
embete såsom rådgifvare skilja. Nu frågar jag, står denna §
utan sammanhang med grundlagen? Behöfver något derom i den
9 § inflyttas, och hvarföre? Skulle en dylik princip följas för hvart
och ett stadgande, som innefattas uti ett annat, så borde man
omskrifva bela grundlagen och göra den till en enda §, och då
fick man den säkerligen så, att ingen kunde förstå densamma.
Den frågan är enkel, att ansvarigheten för Statsrådets ledamöter
efter 107 § hvarken blefve större eller mindre om de ofvannämnde
orden inflyttades i den 9 §, men detta införande är skadligt
och onödigt och bör i båda afseenden afslås.
Hr Rosenblad, Bernhard: Just de skäl, som Hr Cederschjöld
anfört, då han sista gången yttrade sig, göra, att jag för min del
mäste afstyrka antagandet af ifrågavar. förändring. Hr Cederschjöld
återkallade i minnet de tilldragelser ur våra häfder, då
olika begrepp om hvad som uppenbarligen var rikets sannskyldiga
nytta föranledde, att man först dömde meuniskor af med deras
liufvuden, och sedermera återkallade domarne, ehuru man icke åter
påsatte de afhuggna hufvudena. Hr Cederschjöld tilläde, att Statsrådets
ledamöter likväl måste finna sig vid tillämpningen af dessa olika begrepp
om hvad som vore rikets sannskyldiga nytta. Delta måste dock
medgifvas vara en något hård fordran. Jag befarar visserligen
icke, att numera hädanefter några hufvuden komma att springa,
men i alla fall tror jag ej vara rättvist, alt Statsrådets ledamöter
måste finna sig vid de domar, som blifva afkunnade af ögonblickets
olika begrepp om hvad som är rikets sannskyldiga nytta;
ännu mindre tror jag detta vara öfverensstämmande med Sveriges
verkligen sannskyldiga nytta. Vår historia visar, från den Hr af Ce
-
Den 4 September e. m.
191
derschjöld omnämnde epok, huru lätt äfven de mest redliga män,
i ifvern och ögonblickets ingifvelse, kunna irra sig, och jag är
öfvertygad, att då 1765 års Ständer upphäfde 1756 års blodsdomar,
ingen hellre skulle önskat, att de kunnat äfven återgifva de
förlorade lifven, än de många verkligt ädla och fosterländska män,
som, i missledd ifver för hvad de du. trott vara fäderneslandets
sannskyldiga nytta, verksamt bidragit till 1756 års förföljelser.
Hr von Troil: Man har talat om mycket saker; discussionen
har höjt sig till det tragiska och högtidliga; man har talat
om afslagna liufvuden, om svårigheten att återställa dem, och om
nödvändigheten att finna sig i förlusten. Jag lemnar derhän värdet
af allt detta, men ber om ursäkt, att jag vågar påstå, att det
icke det ringaste hörer till saken. Man har vidare talat om svårigheten
för utöfvandet af kallet, som Konungens rådgifvare:
sådant kan icke nekas. En hvar inser lätt, att det är ett af d^t
svåraste af alla uppdrag. Man har visserligen med skäl anfört,
att ett säkert bedömmande af hvad rikets sannskyldiga nytta fordrar,
är vida svårare än omdömen öfver grundlagen och rikets
allmänna lag: sådant kan icke eller bestridas. Vore förhållandet
så, alt endast nyssnämnde tvenne lagar hehöfde afses, så vore enhvar,
som är behörig att sitta såsom domare, äfven värdig att vara
en af Konungens rådgifvare. Men detta kall fordrar vida högre
kunskaper, vida större insigter, vida större omdömesförmåga, just
för att kunna i hvarje särskildt fall afgöra hvad rikets sannskyldiga
nytta kräfver. Att opionerna om rådgifvarnes förfarande vid
fyllandet af deras grannlaga värf stundom kan komma pä afvägar,
är en sanning, som beklagligen icke kan bestridas och de äro visserligen
utsatte för den händelsen, att blifva orätt bedömde. I
sådant fall tror jag, lika med Hr Cederschjöld, att de måste finna
sig i sitt öde och hoppas rättvisa af framtiden ; men ehuru vådligt
rådgifvarekallet än må vara, kan jag likväl icke för min del
inse, att deruti sker den ringaste förändring genom antagande eller
förkastande af den nu föredragna lag-§.
9 § Reg.F., sådan den nu lyder, föreskrifver: ”Uti i alla mål,
som hos Konungen i Statsrådet förekomma, skall prot. föras. Statsrådets
tillstädesvarande ledamöter böra, under ansvarighet för rådslagen,
till den påföljd hvarom i 106 och 107 §§ vidare stadgas, ovillkorligen
lill prot. sina meningar yttra och förklara.” De kunna således
icke söka skydd bakom tystnaden; det är deras bestämda åliggande,
att de skola yttra sig om hvarje förekommande ämne. För
mera tydlighets skull slutar § med dessa ord: ”Den, som ej särskild
mening till prot. anfört, vare för beslutet ansvarig, såsom
hade han styrkt Konungen att det beslut fatta.” Nu komma härefter
106 och 107 §§■ Den förstnämnda säger, att om rådgifvarne
uppenbarligen handlat emot rikets grundlag eller allmän
lag, eller tillstyrkt någon öfverträdelse deraf, eller underlåtit att
göra föreställningar emot sådane öfverträdelser, eller dem vållat
och befrämjat etc. etc. då skall Const.Utsk. ställa en sådan under
tilltal af Just.Ombudsm. inför Riksrätt. Deruti är ingen ändring
192
Den 4 September e. m.
föreslagen; således blir det stadgandet sådant sora det är. 107 §
innehåller, att om rådgifvarne i sina rådslag icke iakttagit rikets
sannskyldiga nytta, så beror det af Const.Utsk. att föreslå Ständerne,
att hos Konungen anhålla om deras entledigande. Man påminne
sig, att de äro förpligtade alt afgifva sina rådslag, och det
åberopade lagstadgandet, det må vara riktigt eller oriktigt, det må
vara alltför mycket vådligt för rådgifvarne eller icke, så är det
emedlertid ett grundlagsbud, som finnes, och hvaruti någon ändring
för det närvar, icke är i fråga. Hvad som åter är i fråga, det är
blott att förtydliga den 9 §. Hvad innehåller då denna §? Jo,
den innehåller en föreskrift för rådgifvarne om hvad de vid sina
rådslag hafva att iakttaga. Så snart dessa ord ”rikets sannskyldiga
nytta” tillsättas, blir § fullständig. Något omnämnande af
ordet oväld behöfvcs icke, då orden ”allmän lag” redan finnas
nämnde, ty allmänna lagen föreskrifver oväld, som den första af
alla domarereglor.
Hvad åter angår de i 107 § förekommande orden ”nit, skicklighet
och drift”, så hafva de icke afseende på rådgifvarnes åtgärder
såsom rådgifvare, i det ögonblick de inför Konungen lemna
sina rådslag. Man vet att Hrr Statsråders befattning icke är slut
i samma stund, de utträda ur conseljrummet; de hafva äfven andra
åligganden, såsom att bereda målen, och tillse att Konungens
beslut blifva satta i verkställighet. Det är pä denna del af deras
embetsbefatlning, som de nämnde orden syfta. Den 9 § innefattar
föreskrift om Statsrådens åliggande, när de inför Konungen afgifva
sina rådslag, och ehuru någon förändring i sjelfva hufvudsaken
icke åstadkommes, så anser jag dock att stadgandet i denna
§ blir bättre, redigare, fullständigare, blir så att säga ärligare,
genom det att de ifrågavar. orden der insättas, ty är det väl
fullt ärligt, att i den föreskrift man lemnar en person, uteslutes en
skyldighet, för hvars åsidosättande en ganska betänklig ansvarspåföljd
finnes stadgad.
En värd ledamot Hr Lagerheim har framkommit med en förklaring
öfver orden ”rikets sannskyldiga nytta”, som är till den
grad ny och besynnerlig, att jag är öfvertygad, att den värde ledamoten
vid närmare öfvervägande förkastar densamma. Han sade
nemi., att rikets sannskyldiga nytta icke kunde inses förr än
efteråt, och derföre vid rådslaget icke kunde komma i fråga, att
Const.Utsk. som vore i tillfälle att bedomina hvarje sak efter sedan
den gått i verkställighet och haft sina verkningar, deröfver skulle
dömma. Jag tror icke, alt det kan vara hvarken grundlagens, eller
den värde ledamotens mening, alt någon menniska, vare sig Konungens
rådgifvare eller hvilken embetsman som helst, lägre eller
högre, skall bedömmas efter den mer eller mindre lyckliga följden
af de åtgärder han vidtagit. Såvida han gått till väga med iakttagande
af hvad omständigheterne, då han handlade, gåfvo anledn.
till, så har han fullgjort sin pligt, saken må sedan sluta lyckligt
eller icke. Eller vill man kanske antaga, att om en rådgifvare, t.
ex. tillstyrkt afskickandet af ett örlogsskepp till Medelhafvet, men
det
Den 4 September e. m.
193
detsamma under resan stöter på grund och förolyckas, hans rådslag
derföre varit stridande mot rikets sannskyldiga nytta, och att
han derföre bör föreslås till entledigande ifrån sin befattning?
Då, efter hvad jag kunnat finna, alla de invändningar, som
blifvit gjorda emot §, vid närmare påseende icke synas angå den
sak, som är i fråga, och då förändringen, ehuru mindre väsendtlig
den än må vara, likväl är en förbättring, tillstyrker jag R. o.
Ad. att bifalla den föreslagna nya redactionen.
Ilr Printzenskjöld: En värd ledamot har anmärkt, att i
nu förevar. § den 107 § Reg.F. blifvit vid sisth riksdag måhända
orätt införd, och delta förhållande påminner nogsamt om nödvändigheten
vid detta tillfälle af en sorgfällig tillämpning utaf stadgandet
i Reg.F:s 81 §, att i grundlagarna icke göra några förändringar,
med mindre desse äro af högsta behof påkallade och äfven
bestämdt nyttige. Sedan införandet skett, kan naturligtvis
denna oriktighet icke för det närvar, undanrödjas. Förändringen
är emedlertid icke af den natur, att den gör § otydlig, och medförer
alldeles icke den af Hr Cederschiöld uppgifne nödvändighet
att bifalla det nu föredragna grundlagsförslaget, såsom, efter hans
förmenande, det enda medlet, att få det system fullkomnadt, som
lagstiftaren, genom 107 §:s åberopande uti den 9 §, skulle haft
för afsigt att uppställa. Man behöfver icke mer än blott läsa den
mening, hvaruti orden skulle införas, och jemföra dem med ordalydelsen
af den tillika åberopade 106 §, för att genast finna, det
denna mening och denna § stå i ett direct och oskiljaktigt sammanhang
med hvarandra. Uti 9 § och den period deraf, som
är till förändring föreslagen, står nemi. uti tydliga ordalag uttryckt,
såsom ett positivt stadgande för Konungens rådgifvare, att göra
kraftiga föreställningar mot de beslut, Konungen tilläfventyrs skulle
vilja fatta, hvilka voro uppenbarligen stridande emot rikets grundlagar
eller allmänna lag. Sedermera är för uraktlåtenheten att
göra sådana föreställningar påföljden bestämd i den 106 §, der
det heter, att finner Utsk. att någon Statsrådets ledamot uppenbarligt
handlat emot rikets grundlag eller allmän lag — det
vill här säga, om han försummat göra föreställningar till Konungen
emot beslut, som äro grundlagsvidriga eller olagliga i öfrigt —
så skall en sådan rådgifvare ställas under tilltal inför Riksrätt.
Samma påföljd stadgas deremot icke i denna §, för den händelse,
att rådgifvarne uraktläte att göra föreställningar emot de Konungens
beslut, som anses strida ”mot rikets sannskyldiga nytta.”
Införas nu sistnämnda ord uti den 9 §, så är det ju klart, att
denna och den 106 § derigenom förlorade deras rätta och verkliga
sammanhang. Länge skulle det icke dröja förr än detta förhållande
komme att inses, och så blefve man genast färdig att,
till systemets vidare fullkomnande, i den 106 § jemväl införa orden
”rikets sannskyldiga nytta,” hvarigenom, på sätt jag redan i mitt
förra yttrande anmärkt, ett vidsträckt fält öppnades för partihatet
och partiandån att emot Konungens rådgifvare göra sig gällande.
2 II. 25
Den 4 September e. m.
Jag förnyar min anhållan om ogillande af den föreslagne grundlagsförändringen,
pä det alt man icke deraf i framtiden må finna anledning
att i 106 § söka tillvägabringa den ändring, jag i det föregående
omförmält, och hvilken sannolikt ej eller komme att
uteblifva.
Hr Lagergren, Anders: Onekligen skulle en inconseqvens
finnas i den 9 § mellan den 106 och 107, såvida icke de ifråga
var.
orden insättas; men jag får uppriktigt tillstå, att mig beha
gar
denna inconseqvens mera tills vidare, än om dessa ord skulle
införas. Jag skulle tro, att det vore bättre, som många talare
erinrat, att stadgandet i 107 § nttogs ur 9 §, ty då komme man
åtminstone icke alt hafva någon inconseqvens vidare. Jag instämmer
med Hr Printzenskjöld och tror, att af den nu befintliga inconseqvensen,
hvilken man vill hafva afhjelpt, derigenom att orden
”rikets sannskyldiga nytta” insättas i 9 §, ovillkorligen en annan
gång skall följa, att man äfven vill införa dessa ord i 106 § efter
orden allmän lag, och deraf tror jag icke att rikets sannskyldiga
nytta på längden kommer att vinnas. Just på denna grund
afstyrkcr jag Const.Utsk:s nu hvilande grundlagsförslag, ehuru jag
måste erkänna, att conseqvens då icke finnes; öfvertygad, att någon
ledamot af lliksSt:n, om den andra inconseqvensen stöter för
mycket, att 107 § också finnes i den 9:de, nog hos Const.Utsk.
gör anmälan att den § der får utstrykas.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Den ifrågavar. grundlagsförändringen
anser jag hvarken högst nyttig eller nödvändig. Jag anser
det tvertom i väsendtlig mån skadligt, om, på sätt Const.Utsk.
föreslagit, de omnämnde orden ”rikets sannskyldiga nytta” skulle
komma alt inflyta i den 9 §. Jag anser nemi., att Const.Utsk.
genom detta förslag ådaglagt, att detsamma delat det misstag, som
så rikligen vidlåder vår lagstiftning, om sättet för utkräfvandet
af den ministeriella ansvarigheten, ledande dertill att en reservations-rätt
skall nedläggas hos Konungens rådgifvare mot Konungens
beslut. Jag anser denna princip ytterst skadlig och högst
förderflig, icke för Konungens rådgifvare, utan för sjelfva Konungamakten,
för det constitutionella regeringssättet. Det kan hafva
sitt skäl, alt, under närvar, riksdags-form, en särskild § finnes i
grundlagen nedskrifven, som talar om en petitionsrätt, yrkad emot
Konungens rådgifvare; men detta är en sak för sig sjelf. 9 §
Reg.F. omtalar allmänneligen hvad Konungens rådgifvare hafva
att iakttaga i sina rådslag, nemi. i första perioden, att till prot.
yttra sina tankar, och sedermera: ”Skulle någonsin den oförmodade
händelse inträffa, alt Konungens beslut vore uppenbarligen stridande
mot rikets grundlag eller allmän lag, åligge det då Statsrådets
ledamöter att kraftiga föreställningar deremot göra;” och här
vill Const.Utsk. tillsätta orden ”rikets sannskyldiga nytta.” Detta
vill säga, att Statsrådets ledamöter skulle vara nödsakade att anmäla
sin protest till prot. emot ett af Konungen redan fattadt beslut,
icke allenast mot tydlig lag utan äfven mot conventionelt
begrepp om nytta, Mig vill det synas, att om en rättelse af ord
-
Den i September e. m.
195
ställningen i 9 § företages, den bör hafva för afsigt alt påyrka
Statsrådets protest före, och icke efter beslutet. Det kan likväl
hafva sin anledn., att 1809 års lagstiftare i 9 § sagt, att Statsrådet
skall vara ansvarigt om det icke lemnar en sådan protest till
proh, då Konungens beslut är stridande emot allmän lag eller
grundlag, derföre att genom ett sådant beslut kan uppenbart väld
åstadkommas, och lagen fordrar att något straff derpå måste följa,
och detta skall således bindas vid någon eller några af Konungens
rådgifvare. Helt annat är det, då man rådslår om rikets sannskyldiga
nytta; det är sådant, som skall betänkas före hvarje Konungens
beslut, det är något, som alltid tillkommer Statsrådets ledamöter
vid alla tillfällen, och finnes i grundlagen föreskrifvet, och
således icke eller bör här få ett särskildt rum. Jag sade nyss, att en
särskild § finnes, som omtalar möjligt uraktlåtande af en sådan
Statsrådets ovillkorliga skyldighet: jag anser en sådan petilionsrätt
icke vara constitutionelt riklig; men den finnes i våra grundlagar,
är derföre helig, som en lagbestämmelse, men jag bestrider
på det högsta, alt denna bestämmelse må inkomma i den 9 §.
Ilr Cederschjöld: Ilr Printzenskjöld tyckes hafva menat
mig, då han talat om en ledamot, som skulle hafva anfört, att
stadgandet i 107 § oriktigt inkommit i denna §. Min meningär
alldeles icke sådan; tvertom, jag vili hemställa till det H. Ståndet,
om vi icke just nu böra finna skäl att glädja oss öfver, att denna
citation kommit hit, för att gifva anledn. till den rättelse, som är
i fråga. En annan värd talare, Hr Rosenblad, har tillstyrkt arslag
ä den nya redactionen, af förskräckelse för de oredor, som skulle
blifva följden af ett så obestämdt begrepp, som landets sannskyldiga
nytta. Men det ligger i sakens natur, att förhållandet
skall bedömmas af Ständerne vid det tillfället, då fråga derom uppstår
; och de kunna icke dömma annorlunda än efter den öfvertygelse
de då hafva, oaktadt det kan vara ganska möjligt, att
det kan gå med dem, som det gick med Athenienserne, dä de
förjagade Aristides för hans dygders skull. Men jag vill blott
lugna den värde talaren och dem, som af honom kunnat taga fruktan
till sig, att saken hvarken blir bättre eller sämre i alla fall.
Dessa ord, om de stå eller icke slå i den 9 §, finnas ändock i
den 107 §, hvilken förmodligen har samma kraft och verkan, som
den förra; men det är nödvändigt för det logiska sammanhanget.
Uti 107 § stadgas äfventyr för Konungens rådgifvare, om de i
sina rådslag underlåta att iakttaga rikets sannskyldiga nytta, och
detsamma borde väl stå äfven i den 9:de, der rådgifvarnes åligganden
bestämmes; ehuru, som jag nyss sagt, deras ställning blir
likadan, efteråt som förut.
Frih. Hamilton, Hugo: Discussronen har redan varat länge,
och anhåller jag derföre, att blott i korthet få förena mig med
de ledamöter, som talat för antagande af det gifna förslaget i den
nu föredragna punkten. De skäl, som för bifall till detsamma blifvit
anförde, hafva till största delen utgått ifrån den grund, att
man borde bereda conseqvens mellan 2 lagstadganden. Delta skäl
196
Den 4 September e. m.
respecterar jag; conseqvens är af hög vigt, ehuru vi hört cn ledamot
föredraga inconseqvensen. Men jag tror, att äfven något
allvarsammare och djupare ligger till grund för detta förslags antagande,
hvilket ock af en ledamot blifvit framstäldt, nemi. det,
att man med dessa ords tillägg åsyftar ett klarare bestämmande
af den ansvarighet, som nationen ägde att utkräfva af Konungens
rådgifvare vid utöfningen af deras vigtiga kall. Jag tror för min del,
lika med lieie värde talare, att det icke är nog om Konungens rådgifvare
göra framställningar mot beslut, som hålla på att fattas,
och hvilka skulle bryta mot grundlagen. Delta har grundlagsstiftaren
med rätta kallat oförmodade händelser. Grundlagen är besvuren,
och jag älskar alt tro, att brott deremot svårligen kunna
komma i fråga. Afven om beslut fattas, stridande emot allmän
lag, så böra allvarsamma föreställningar göras; detta är också rätt
och nödvändigt; ty misstag kunna mot vår allmänna lags mångfaldiga
stadganden lättare inträffa, men dermed är också blott lagens
torra bokstaf uppfylld. Denna kan uppfyllas, och landet derföre
icke stiga ett steg framåt; den kan uppfyllas, och beslut ändå
fattas, stridande mot rikets sannskyldiga nytta. Landet är i sanning
icke väl belåtet, om ej, äfven emot sådane beslut, föreställningar,
och ganska allvarsamma föreställningar göras. Att härmed
afscs det, såväl af mig som andre ledamöter, som inconstitutionelt
varande reservalionsväsendet, det erkänner jag. Meningen
är, att föreställningar må göras; dessa kunna icke förekomma annorlunda
än före beslutet, under det att beslutet fattas, och då är det
väl också af behofvet påkalladt, att de göras, när beslutet sker
mot rikets sannskyldiga nytta. Jag, som älskar, att ansvarigheten
måtte bli cn verklighet, att den må träffa, icke ord och reservationer,
utan gerningar, alt dessa måtte bedömmas, jag voterar gerna
för det hvilande förslaget.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Den §, som nu utgör
föremål för R. o. Ad:s pröfning och öfverläggning, innefattar, i
min tanka, 2:ne väsendtligt åtskilda frågor, just i afseende på Statsrådens
förhållande i Konungens rådkammare. Den första perioden
stadgar: ”Statsrådets tillstädesvarande ledamöter böra, under
ansvarighet för rådslagen, till den påföljd, hvarom i 106 och 107
§§ vidare stadgas, ovillkorligen sina meningar till prot. yttra och
förklara.” Då äro således de meningar, som yttras, underkastade
en ansvarighet, som kan komma att utkräfvas, antingen efter 106
eller 107 §§, ulan afseende på hvad uppmärksamhet Konungen
fästat på de afgifna rådslagen, emedan de stå i prot. för rådgifvarues
räkning, oberoende helt och hållet af utgången å den fråga,
som utgör föremål för öfverläggningen. —”Konungen dock förbehållet
att allena besluta.” Konungen gör det afseende, han nådigst
linner för godt, på de afgifne rådslagen och fattar sitt beslut. —
Nu kommer sedermera i den följande perioden följande stadgande:
”Skulle någonsin den oförmodade händelse inträffa, att Konungens
beslut vore uppenbarligen stridande emot rikets grundlag
eller allmän lag, åligge det då Statsrådets ledamöter att kraflisra
föreställningar deremot göra.” Då inträder en annan skyldig
-
Den i September e. m.
107
het för Konungens rådgifvare, än som fans innan beslutet fattades.
Före beslutets fattande äga de endast att afgifva sina tankar öfver
det ämne, som är i fråga, de kunna icke förutse hvad beslut Konungen,
med anledn. deraf, kan fatta: men skulle då den oförmodade
händelse inträffa, att Konungen fattade ett beslut, som vore
stridande emot Reg.F. eller allmän lag; då inträder deras skyldighet
alt deremot göra kraftiga föreställningar. Nu har Const.Utsk. med
sitt förslag velat, att Statsråden skulle göra kraftiga föreställningar, äfven
då Konungens beslut voro uppenberligen stridande mot rikets
sannskyldiga nytta; men för det första blir det bra svårt för Konungens
rådgifvare att säga, hvad som uppenbarligen strider mot rikets sannskyldiga
nytta, och för det andra, är väl icke meningen, att för
hvarje gång de kunna vara af olika tanka emot Konungen, i afseende
på rikets sannskyldiga nytta, de då skola afgifva sådana kraftiga
protester, i ändamål att förmå Konungen alt afvika ifrån sitt
fattade beslut; ty det måtte vara meningen med de kraftiga föreställningar,
som omtalas. Jag skulle tro, alt om förslaget antoges,
så skulle det öppna vägen för s. k. medregenter inom rådkammaren.
För hvarje gäng, som en rådgifvare tyckte, att den åsigt,
som han framställde, icke vann gehör, skulle han kunna anse den
motsatta meningen vara stridande mot rikets sannskyldiga nytta,
och straxt vara färdig att göra de der kraftiga föreslällningarne,
hvilka grundlagen endast afser, då Konungens beslut kunde ”oförmodadt”
strida mot rikets grundlag eller allmänna lag.
Hr Lagerhjelm: En talare har anmärkt, att alla anmärkn:r,
som blifvit gjorda, äfven blifvit vederlagde : jag är icke
af samma tanke. Jag har tagit mig friheten göra den anmärkn.
, att om förslaget antoges, så komme att i 9 § införas
oklarhet och godtycke, i st. f. klarhet och bestämdhet. Detta har
man äfven medgifvit. — Men, säger man, conseqvensen mellan den 9
§ och den 107 § fordrar detta amendement till den förra. — Men
den 107 § åberopar icke den 9 §?— Då säger man åter: men eftersom
den 107 § innehåller ett stadgande, rör:de frågan om rikets
sannskyldiga nytta, så bör också finnas i den 9:de ett lagstadgande
härom. Jag frågar, om icke detta må förutsättas, likasom
att hvar och en mäste förutsättas vara hederlig karl, för
att förvalta Statens högsta embeten.
Hr Ribbing, Bengt: Utaf början af Gr. Gyldenstolpes yttrande,
trodde jag det skulle bli öfverflödigt för mig att uppstiga,
men emot slutet deraf har jag kommit till en motsatt tanka. 9
§ föreskrifver bestämdt, att kraftiga föreställningar skola göras, i
händelse Konungens beslut vore upppenbarligen stridande emot rikets
grundlag eller allmän lag; man har äfven annorstädes föreskrifvit,
alt kraftiga föreställningar skola göras emot beslut, stridande
emot rikets sannskyldiga nytta. Jag skulle tro, att, om man
vill hafva någon fullständighet i detta lagstadgande, bör ock det införas
i den 9 §, som det nu förevar, förslaget innehåller. Då
en Konungens rådgifvare gör kraftiga föreställningar mot beslut,
som strida mot rikets grundlagar eller allmän lag, så är han ock
198
Den 4 September e. m.
i och med detsamma fredad från tilltal inför Riksrätt; men här
kan han icke, i lagens nuvar. skick, på delta viset freda sig för
ett sådant åtal enligt 107 §. Jag anser det således vara af högsta
vigt för Konungens rådgifvare, att få denna förändrig in i denna
9 §; ty inflyttas de ifrågaställde orden, och § derefter åtlydes,
nemi. att kraftiga föreställningar göras äfven mot ett beslut, som
kan vara stridande emot rikets sannskyldiga nytta; sä kunna de
icke eller föreslås till entledigande enl. 107 §. Det är detta,
som felar i lagen, och jag skulle derföre tro det vara nödvändigt
att bifalla förslaget, så framt man önskar bestämdhet.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Man lägger så mycket
vigt på den föreslagna förändringen, under förklarande, att
den icke innebure någon förändring. Det skulle vara märkligt
nog, om så vore förhållandet; men jag tror likväl, att om man
rätt besinnar den 100 §, sä skall man finna, att det nu gjorde
förslaget, om det antoges, kommc att medföra högst betydliga
förändringar. Det komme att under domarens pröfning lägga
frågan, huruvida Konungens rådgifvare vid deras rådslag underlåtit
att göra fullkomligt kraftiga föreställningar vid sådana beslut,
som Const.Ulsk. vid granskningen af Statsrådsprot:n kunna anse
vara stridande mot rikets sannskyldiga nytta. 106 § innehåller
nemi.: ”Finnér Utsk. af dessa prot., att någon Statsrådets ledamot
etc. uppenbarligen handlat emot rikets grundlag eller allmän
lag”. — 9 §, om förslaget antoges, skulle komma att lyda: ”Skulle
någonsin den oförmodade händelse inträffa, att Konungens beslut
vore uppenbarligen stridande emot rikets grundlag eller allmän
lag, eller rikets sannskyldiga nytta (således ett nytt åliggande),
åligge det då Statsrådets ledamöter att kraftiga föreställningar
deremot göra”. Denna §, sådan den skulle komma att lyda, innefattar
ett bestämdt åliggande för Konungens Statsråd att göra
kraftiga föreställningar, i sådan händelse alt beslutet vore stridande
mot rikets sannskyldiga nytta. Underlåtandet af en sådan föreställning
vore således ett öfverträdande af rikets grundlag, alltså utgöra
föremål för Riksrätts behandling, och Riksrätten följaktligen
bli den domstol, som skulle pröfva en sådan fråga, och hade dervid
ingen annan ledning, än Const.Utsk:s gifna omdöme, utan att
derjemte kunna taga i betraktande, under hvilka förhållanden beslutet
blifvit fattadt.
Gr. Gyldenstolpe: En värd talare har trott, att om det
ifrågaställa tillägget gjordes i den 9 §, och Konungens rådgifvare
iakttoge det blifvande stadgandet, d. v. s. gjorde kraftiga föreställningar,
då ett Konungens beslut vore stridande emot rikets
sannskyldiga nytta; så skulle de derigenom undgå allt ansvar efter
107 §. Jag kan ingalunda ingå pä denna sats, ty Statsråden
måste väl i alla fall vara ansvarige för sina rådslag innan Konungens
beslut fattades. Det kan hända, att de gifva rådslag, som
strida emot rikets sannskyldiga nytta. Om de gifva ett sådant rådslag,
då äro de ansvarige efter 107 §, och det har intet sammanhang
med de der kraftiga föreslällningarne, hvilka endast
Den 4 September e. m.
199
komma i fråga sedan Konungen fattat sitt beslut. För alla de
rådslag, som Statsråden afgifva innan Konungen beslut fattat, blifva
de ansvarige antingen efter 106 eller 107 §§, utan afseende
på om tillägget af de omnämnda orden göres i den 9 § eller icke.
Här är endast fråga om, huruvida det skall blifva en skyldighet
för dem att göra föreställningar hvarje gång, som de tycka, att det
fattade beslutet är stridande mot rikets sannskyldiga nytta. Nu
kan det hända, att en rådgifvare finnes, som är så samvetsgrann,
att han anser en utgift af några få riksdaler vara stridande emot
rikets sannskyldiga nytta. Deruti kan hafva rätt så till vida, att
hvarje skilling, som bespares statsverket, är en vinst för detsamma;
och om detta tillägg göres, skulle lian, på grund af den blifvande
§, hvarje gång han ansåge utgiften icke vara sannskyldigt
nyttig för riket, d. v. s. nödig för dess sannskyldiga nytta, dere
mot
göra en sådan der kraftig föreställning. Med kraftiga föreställningar
måtte man väl afse de tillfällen, då kraft behöfves. Detta
har grundlagen äfven antagit, då deri stadgas, att endast vid de
tillfällen, när Konungens beslut, emot all förmodan, vore stridande
emot allmän lag eller grundlagen, kraftiga föreställningar böra
göras. Ar det åter fråga om att öppna en väg för kraftiga föreställningars
framställande äfven i de minsta småsaker, då anser
jag förslaget onödigt.
Ganska många ropade på propos.
Frih. Cederström, Thure Fredr: Det förevar, ämnet är
af föreg, talare så fullständigt debatteradt, att jag anser mig kunna
vara ganska kort, och ber blott att få förklara, alt då jag, likasom
Frih. Hamilton, är en vän deraf, att den constitutionella ansvarigheten
måtte blifva en verklighet och icke blott finnas på
papperet, så tillstyrker jag, att den nu föreslagna redactionen af
9 § måtte antagas. Jag kan icke med en viss värd talare finna,
att rådgifvarnes pligt att göra kraftiga föreställningar endast inträder,
då beslut fattas, som strida mot allmän lag eller grundlag;
ty, efter mitt förmenande, är det en rådgifvares ovillkorliga
pligt, att vid hvarje tillfälle, då fråga kan uppstå, att Konungen
skulle fatta ett beslut, som vore stridande mot rikets sannskyldiga
nytta, deremot göra kraftiga föreställningar, och att den rådgifvare,
som funnit, att ett Konungens beslut vore stridande emot
rikets sannskyldiga nytta, men underlåtit att deremot göra kraftiga
föreställningar, illa motsvarat fordringarne af det honom anförtrodda
vigtiga embetet. På denna grund, och då jag anser, att
den 9 §, som bestämmer de skyldigheter, hvilka åligga Statsrådets
ledamöter, bör sättas i öfverensstämmelse med 106 och 107 §§,
som handla om straffpåföljd för den Statsrådets ledamot, som underlåtit
att fullgöra något af de åligganden, som äro med detta
vigtiga embete förenade, bland hvilka åligganden uti 107 § jemväl
omförmäles skyldighet att i rådslagen iakttaga rikets sannskyldiga
nytta; får jag på det högsta förena mig med dem, som talat
för bifall till förstaget.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Icke för att ytterligare
200
Den 4 SeptcraLer e. m.
förlänga en discussion, som så länge sysselsatt R. o. Ad., utan
endast för alt förena mig med Gr. Gyldenstolpe, liar jag begärt
ordet. Derjemte får jag hemställa, om icke med de grundlagsstadganden,
som nu finnas, äfven utan att den nu föreslagna förändringen
tillkommer, antalet af anklagelser och anmärkmr mot
Konungens rådgifvare varit tillräckligt stort vid den sistförflutna
riksdagen. Jag tror icke, att en god och ändamålsenlig förvaltning
kan vinnas genom blotta stadganden på papperet. Boksta fven dödar
— andan gifver lif.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har ansett mig skyldig alt,
i anledn. af talarens näst före den siste yttrande, upplysa, att
de der kraftiga föreställningarne, som skulle, blifva en följd af 9
§:s ändring till så kallad öfverensstämmelse med 106 och 107 §§,
redan finnes i elen 38 §, deri rättigheten att vägra contrasignation
å bestut, som vore mot Reg.F. stridande, tillägges den föredragande,
och hvarigenom ett skadligt beslut sålunda lilifver utan påföljd.
Sedan härefter öfverläggningen af R. o. Ad. ansetts slutad,
framställde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, propos. till antaganele af
ifrågavar. förslag till grundlagsförändring.
Ropades ganska starka ja och nej, hvarjemte votering begärdes.
Upplästes till justering och godkändes föjande voteringspropos.:
Den som antager det i 4:de punkten af Const.Utsk. mern.
N:o 3 anmälda, sedan sista riksdag hvilande förslag till ändring
af 9 §. Reg.F., voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, blifver berörde grundlagsförslag af R. o. Ad. förkastadt.
Efter voteringens slut, befunnos röstcrne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 49.
Nej — 130.
5:fe punkten. Förslag till ändrad redaction i fråga om
Statsradsledamöters åliggande, alt till prot. sig yttra.
Regeringsformen.
§ 9-
Sista perioden:
— — — Den närvar, ledamot, som icke till prot. anfört särskild
afstyrkande mening, vare för beslutet ansvarig, såsom hade
han styrkt Konungen att det beslut fatta.
Hr von Hartmansdorff: Så som grundlagens stadgande
nu lyder, eller att ”den, som ej särskild mening till prot. anfört,
vare för beslutet ansvarig, såsom hade han styrkt Konungen att
det beslut fatta”, innebär det ingenting annat än en rättmätig
for
-
Deli 4 September e. m.
201
fordran, ali ingen Konungens rådgifvare må kunna genom sitt
stillatigande undandraga sig ansvar. Sådant förekommes, derigenom
att när han tiger, anses lian hafva styrkt Konungen lill det
beslut, Han fattat. Detta är också, efter min förmening, så tillräckligt,
att grundlagens bud ieke bör sträcka sig längre. Nu
bar man deremot föreslagit, att tillägga ordet ”ttfstyrkande".
Det skulle således nu komma att liela, att den, som icke anfört
särskild a/styrkande mening, vare för beslutet ansvarig, såsom
hade han styrkt Konungen att det beslut fatta. En livar, som
varit tillstädes vid vigtigare öfverläggningar, vet naturligtvis, att
derunder yppa sig icke blott tvenne meningar, så att t. ex. alla
rådgifvarne instämma i en och Konungen i den motsatta, utan det
händer, att flere meningar yttras, ja hvarje medlem af Statsrådet
kan hafva sin särskilda. Det är sålunda icke pä förhand gifvet,
hvilken mening Konungen möjligen antager, eller om lian ens
antager någon. Det kunde ju hända, att lian vidtoge ett beslut,
som ingen af rådgifvarne i sin helhet tillstyrkt. Skulle de då
vara skyldige att framställa deras meningar annorlunda än de
sjelfva vilja? Eller skulle hvar oell en vid slutet af sin mening
nödgas tillägga; detta är min mening oell jag afstyrker antagandet
af någon annan, än den jag i min vishet framställt? Om icke dessa
ord bestämdt uttalas, sä innefattas de ju ändock derunder? Det
är efter mitt förmenande alldeles olämpligt alt göra det föreslagna
tillägget. Sådan grundlagen nu är, synes hon mig tillräcklig,
och jag tillstyrker R. o. Ad. att ogilla förslaget, såsom icke blott
onödigt och onyttigt, utan äfven olämpligt.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer med den värde
ledamoten i afstyrkande af lagförslaget, sä mycket hellre, som
det endast skulle tjena till att öka vidlyftigheten af Statsrådets
prot., utan det ringaste gagn. De af RiksStms medlemmar, som
varit ledamöter af Const.Utsk., veta allt för väl huru vidlyftiga
dessa prot. äro genom mångfalden af de mål, som i Konungens
Conselj förekomma. Om nu hvarje Statsrådsledamot absolut skulle
säga sin mening vid hvarje inom Conselj förekommande ärende,
och Const.Utsk. nödgas genomläsa alla prot., så kan jag
tryggt påstå, att en vanlig riksdagslängd dertill icke skulle förslå.
Jag har sjelf flera gånger varit ledamot af Const.Utsk., och
vet ganska väl hvad det vill säga att genomläsa Statsrådets prot.,
sä korta de 1111 än äro, såsom oftast endast innefattande den föredragandes
mening, ty de som tegat, anses hafva instämt. Det
är rent af ett oförstånd, som ligger till grund för detta förslag,
och jag begär propos. till afslag derå.
Ifrågavar. förslag till ändring af sista perioden i 9 § Reg.-  F. blef af R. 0. Ad. förkastadt.
Upplästes ankomna prot.utdr. från de öfriga RiksSt-.n, nemi.
från PresteSt. af d. 24, 26, 28, 29 och 31, från BorgareSl. af
d. 24, 25, 26, 28, 29 och 31, samt från BondeSt. af d. 20, 22,
2 II. 26
202
Den 5 September.
24, 26 och 28 sisth Aug., hvarjemte föredrogs en från BorgarcSl.
Medstånden comraunicerad och till Bevilln.Utsk. remitterad motion
af Hr J. von Koch, ang:de förändring af 33, 34 och 35 §§ af
bevilln.-stadgan.
Lades till handlingarne.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. | till 10 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Tliorstlagcn den 5 September 1844.
Plenum kl. 6 e. m.
Hr von Hartmansdorff, Äng., hade inlemnat följande
reservation emot R. o. Ad:s beslut, om communicalion med öfriga
RiksStm af Gr. Frölichs, David, i gårdagens förmiddagsplenum föredragna
motion:
Jag tror ej, att Gr. Frölichs molion hörer lill de anföranden,
sorn, enligt 52 § Riksd.Ordn., böra de öfriga Stånden meddelas.
Sådana äro endast de motioner, som äro af egenskap att böra till
något 11. St:s Utsk. remitteras. Till dem kan Gr. Frölichs motion
icke räknas, sedan hon blifvit förkastad; ty blott för dem, som
ännu äro vid lif, kan remiss komma i fråga. Det synes alltså innebära
en motsägelse all till andra Stånds handläggning öfverlemna
en motion, med hvilken man sjelf vidtagit förkastelsens definitiva
åtgärd.
Sedan R. o. Ad. bifallit, att delta anförande linge, tillika med
Gr. Frölichs motion, öfverlemnas till Medstånden, blef prot.utdr.
om R. o. Ad:s i anledn. af berörde motion fattade beslut till justering
uppläst och godkändt.
Då nu pleniprot. för d. 25 sisth Aug. förekom till justering,
anmäle sig
Hr von Hartmansdorff, Aug., soia uppläste följande:
Jag får nu äran inlemna den uppgift på de registratur, det
vill säga copieböcker af utgångna K. bref och andra skrifvelse!',
som lill K. Riksarchivet äro oafiemnade, hvilken jag omnämnde i
min motion af d. 25 sisth Aug. ang:de dessa handlingars fullständigande.
Följande registraturer äro till K. Riksarchivet oafiemnade:
ifrån Justitie-revisionen från och med år 1832,
— Juslitie-cancellersembelet — — 1831,
Den 5 September. 203
ifrån Utrikesdepartementet från oell med år 1816,
— Landtförsvarsdepartementet — — 1790,
— Civildepartementet — — 1813,
— Financedepartementet — — 1786,
— Ecclesiastikdepartementet för åren 1809—1832,
samt dessutom från och med år 1836,
— f. d. K. Cancellistyrelsen — — 1827.
Vid ofvanstående uppgift må anmärkas, alt Utrikes Expeditionens
registratur 1810—1815 äro blott concept-registratur.
Stockholm och K. Riksarchivet d. 24 Aug. 1844.
N. W. F o r s s 1 u n d.
Förste ExpeditionsSecreterare och Actuarie.
Registratur felas alltså från
Justi!ie-revisionen för •.
Justitie-cancellersembetet ......
13 „
Utrikesdepartementet
28 „
Landtförsvarsdepartementet
64 „
Civildepartementet
32 ,.
Ecclesiastikdepartementet
F. d. K. Cancellistyrelsen
7 „
alltså oaflemnade registratur för 188 år,
samt 6 års registratur för f. d. Utrikes Expeditionen, aflemnade
endast i concept.
Om registraturet för flera af dessa år än (innes och är collationeradt,
samt inbundet, fastän oaflemnadt; så torde, om undersökning
anställes, dock så mycket finnas ogjordt, att den af mig
föreslagna summan visserligen behöfves.
Pleniprot. för d. 25, 26 och 27 nasti. Aug. blefvo derefter
uppläste lill justering och godkände.
Fortsattes pröfningen af de sedan sista riksdag hvilande och
af Const.Utsk., uti dess d. 24 och 27 sisth Aug. på bordet lagda
mern. N:o 3, uppgifna förslag lill grundlagsändringar.
Hr Hjärne, Harald: Jag anhåller vördsamligen, alt Hr Gr.
o. Landtm., innan discussionen börjar, måtte anmoda Ridd.Secret.
alt upplysa, huru de andra Stånden afgjort den fråga, som nu
skulle föredragas, i händelse prot.uldr. från dem lill Ridd.cancelliet
ankommit, samt att detsamma måtte iakttagas vid föredragning
af de öfriga frågorna, som innehållas uti delta Const.Utsk:s
betänk. Jag tror, alt detta möjligen kan förkorta discussionen uti
en eller annan fråga.
I anledn. af denna begäran lillkännagaf II. Ex. Hr Gr. o.
Landtm., att endast från BorgareSt. prot.uldr. i ämnet ankommit,
men att från PresteSt. erhållits en uppgift, huru derstädes hvarje
punkt i Const.Utsk:s mern. blifvit afgjord, och denna uppgift, enligt
hvad undertecknad t. f. Ridd.Secret. hade anmält, blifvit af
Secret. i PresteSt. collalionerad och riktig befunnen. H. Ex. var
derföre i tillfälle och ville vid hvarje punkt tillkännagifva, huru
204
Den 5 September.
Preste- oell BorgareSbn beslutat, men i afseende på BondeSt:s beslut
var ingen säker uppgift att tillgå.
6:te punkten. Förslag till stadgande emot titlars utdelande.
lie ger i n g sJo r m e n.
§ 28.
Konungen äger —• — — Evangeliska läran. Titlar ulan
medföljande embete elter tjenst, eller med högre värdighet än
den inneha/vande embete eller tjenst medför, må ej förlänas.
Hvarje Departementschef — — — under Departementet höra.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, alt denna punkt, enligt
de ankomne underrättelserue, blifvit bifallen af säväl 1’restesom
BorgareSt.
Frih. Behbinder, Fredr. Wilh.: Emot den nu föreslagna
grundlagsförändringen anhåller jag att få framställa några anniärkmr.
Titlar, utan åtföljande embete eller tjenst, kunna, enligt
min tanka, betraktas ur 2:ne synpunkter. Antingen mäste
man anse deni såsom en småsak, såsom rent af ett ingenting. Betraktar
man dem ur denna synpunkt, så skulle jag tro, att det hr
orätt att betaga Konungen den rättighet, Ilan för närvar, äger, att
förbinda sig personer af förtjenst genom att gifva dem ingenting.
Om man deremot betraktar titlar så sorn hade de verkligen något
värde, hvilket de liesta troligen ännu göra, emedan grundlagsförändringen
eljest troligen icke blifvit föreslagen, så bör den ifrågavar.
förändringen icke eller antagas, helst med afseende å det missförhållande
i rang tjensler emellan, som för närvar, enligt rangordningen
äger rum. Jag vill endast anföra såsom exempel landssekreterare-
och landskamercrarebefallningarne, hvilka för närvar,
blott hafva underlieutcnants rang. Dessa embeten äro lika vigliga
som t. ex. rådsembetena i collegierna. Nu är fallet, att en landskamererare
eller landssecreterare, som har skött sin tjenst oklanderligt,
ja till och med väl under 30 ä 40 år, likväl blott bar
underlieutcnants rang, under det hans son eller dotterson, som under
tiden kan hafva blifvit råd i ett collegium, har rang af öfverslelieutenant.
Då tyckes det väl icke vara obilligt, att denna Landskamererare
eller Landssecreterare, genom att få en råd- eller lagmanslitel,
erhåller samma rang, som hans son eller dotterson redan
förvärfva!. Jag röstar emot detta förslag, likväl synnerligast
derföre alt det åsyftar en inskränkning i Konungamakten. Det
är nemi. ett kungligt prerogativ att utdela titlar, och jag kan icke
gilla, att man söker på allt sätt att äta och gnaga pä Konungamakten
och derigenom inskränka den, hvilket tydligen är meningen
med flera af dessa förslag till grundlagsförändringar.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Den sak, som nu är i
fråga, nemi. titelsjukan, hvarunder Svenska folket så länge har laborerat,
finner jag svår att med allvarsamhet behandla; ty den
är i sig sjelf så löjlig, att man har svårt att ur minnet kunna
bortjaga fablerna om det flitiga, långörigä arbetsdjuret, som ville
Den 5 September.
205
gifva sig ett högre anseende genom påklädandet af ett lejons hud,
och om den simpla fågeln, jag tror en kråka, som ville yfvas med
lanta fjädrar af en påfågel. Jag vill likväl bjuda till alt hålla
mig vid en allvarsammare åsigt af saken. För det första finnes
det icke i grundlagen något medgifvande åt Konungamakten om
dylika karakterers utdelande; ty der slår blott, att ”Konungen äger
att i Statsrådet utnämna och befordra infödde Svenska män till
alla de embeten oell tjenstår inom riket”, etc. Der står intet ord
om fullmakter utan embeten. Det var för några riksdagar sedan
mycken tvist om, huruvida icke allt var tillåtet, sorn uti grundlagen
cj var bestämdt förbjudet; men efter mångfaldiga discussioner
derom, tycktes man komma öfverens derom, att ingenting var
tillåtet, sorn icke var bestämdt nttaladt, och ingenting förbjudet,
utom det som var bestämdt förbjudet, samt att, örn tvekan i något
fall uppstod, till följd af grundlagens ofullkomlighet, en sådan
lucka borde fyllas genom en på laglig väg tillkommen lagförklaring;
och det är just en sådan lucka, som sista riksdagens Const.-  Ulsk. här tyckes hafva bjudit lill alt fylla. För att sluta af de
fä titlar, sorn i denna Konungs tid hafva blifvit på det sättet bortgifna,
skulle man tro, alt det borde vara välkommet för K. M.,
för ali kunna afvisa dem som hungra och törsta efter dessa titlar.
För öfrigt hade jag länge trott, att saken skulle kunna hjelpas genom
den åtgärd, som för några är sedan vidtogs, nemi. att beskatta
denna fåfänga. Men jag har af erfarenheten lärt, att detta
icke hjelper. Dessa titelsjuke skatta sig luisfallige, snarare än de
inse sin narraktighet. Detta äger icke så mycket rum här i hufvudstaden,
hvarest man har någorlunda lärt sig att bedomina menniskorna
efter deras verkliga värde, men icke efter rocken ; men i
landsorten står det värre till; och det skulle icke vara utan intresse,
om Just.Statsminislern kunde uppgöra en calcul, huru många som
blifvit ruinerade genom sådana titlar. Men icke nog dermed, mången
har äfven blifvit bedragare, just derföre alt han trott sig böra
lefva efter den högre värdighet, som han på det sättet har åtkommit.
I landsorterna tror man ofta, alt i Slockholm allting
kan fäs för penningar, och jag vet bestämdt ett exempel af en länsman,
hvilken vände sig till en person här, som icke ägde något
inflytande, med begäran, att han, mot hederlig betalning, ville skaffa
honom litel af expeditionskronofogde. När nu en person vänder
sig lill en dylik commissionär, så nämner denne saken för vederb.,
men behåller penningarne sjelf. Följden blir, att den tanken utsprides,
att i Stockholm allting är falt för penningar. Många förut
aktningsvärda män hafva, dels genom utgifter till bedrägliga ombud,
för titlars erhållande, och dels genom den öfverflödigare lefnad,
hvartill de genom den inbillade upphöjelsen trott sig förbundne,
blifvit ruinerade och slutat med att bedraga sina creditorcr;
så att det gått med dem, som poeten yttrat i en gammal visa:
Hvad man ej är, man synas vill,
Och derför nödgas man bedraga.
Och det så mycket mer, som sjelfva titeln var ett slags bedrägeri,
enär man nemi, derigenom ville inbilla allmänheten, alt man vore
206
Den 5 September.
mer, fin man verkligen är. Om man nu upphörde att utdela sädana
titlar, sä skulle inom ]() är saken blifva reducerad lill sitt
verkliga förhällande, och dä stöde hvar och en pä den punkt, hvarpå
man borde stå, med ett sant förhållande sinsemellan. Det är
med titlar likasom ville en menniska skryta med högre förmögenhet,
derigenom att lian räknade i riksgälds dä andra räkna i banco.
Men här i Stockholm tror jag, att man t. ex. sätter mera värde
på en grosshandlande i banco, än ett commerceråd i riksgäld.
Jag kan derföre icke annat än glädja mig åt, att denna motion
blifvit väckt, och smickrar mig med det hopp, att R. o. Ad. skall
täckas antaga förslaget. Man kan visserligen göra en och annan
invändning deremot, t. ex. då K. M. skulle lill främmande Imf
afsända en diplomatisk person, måste denna hafva cn viss högre
värdighet, för att kunna en camarade umgås med andra hofs sändebud;
och jag vet allt för väl, att sjelfva Gustaf II Adolph bade
med al! sin makt svårt att upprätthålla Hugo Grolii diplomatiska
anseende vid conferenserna i Tyskla nd, och jag tror att Axel Oxenstjerna
bade samma svårighet för Adler Salvius. Men det finnas
andra titlar, som K. M. kunde disponera för samma ändamål, nemi.
hoftitlarne, såsom hofmarskalk, öfverstekammarjunkare, ända upp
till öfverhofstallmästare eller öfverhofjägmästare, hvilka kunde efter
omständigheterna gifvas såsom en tillräcklig värdighet, för ali kunna
sättas i jemnlikhet med utländska sändebud. Att vilja belöna
förtjensten med titlar, tyckes mig verkligen vara att degradera
förtjensten. Jag vet för längre lid sedan, före 1809, exempel på
en praktiserande läkare, som erhöll assessors titel, utan att hafva
någon publik beställning; men snart trodde han att professor skulle
vara för mer, och lick professors titel: i detsamma blef öfverfältläkare-embetet
stiftadt, och då erhöll han en sådan titel, och
sedan han sålunda genomgått dessa tre grader, blef han verklig
provincialläkare. Man skulle kunna anföra många exempel, icke
blott på olyckorna, utan äfven på löjligheterna af denna titelsjuka;
och jag anhåller derföre, att det förslag, som nu är under öfverläggning,
må blifva bifallet.
Frih. Cederström, Jacob: Om man med småsinne af
händelser vill söka argumentera i en allmän fråga, så stannar man
inom den lilla krets, som är småsinnets territorium. Således har
den siste värde talaren behagat för oss omtala åtskilligt om dåraktiga
personers håg att förvärfva titlar, och huru en medicus
stigit genom alla grader af läkarevärdighet, minus archiaters titeln,
för att sluta såsom provincialläkare. Allt det der kan vara ganska
intressant för subjeclcts biographi; men det hör icke till ämnet.
Uti det ämne, som nu är under öfverläggning, har en värd
talare skaffat oss upplysning om huru de andra Stånden beslutat;
men jag får fästa uppmärksamheten på, att det betyder intet, hvad
de öfriga Stånden beslutat, och att detta icke får verka på R. o.
Ad:s beslut, som bör grundas på ämnet och dess beskaffenhet,
men alldeles icke på de öfriga Ståndens beslut, helst vårt eget är
tillräckligt i denna fråga, för att upphäfva deras. Ilvad saken be
-
D e 11 5 September.
207
träffar, så är det ett kungligt prerogativ att gifva en person en
annan värdighet, än den sorn medföljer hans embete. Konungen,
såsom rikets högste styresman, måste vara bekant med de personligheter,
som han vill använda i hvilket fack som helst. Han finner
dä en yngling med ovanliga egenskaper, som han vill använda
i den högre administrationen; men har icke tillfälle att lemna
honom en tjenst, som passar för tillfället. Han måste dä tilldela
honom en titel med lur och befordringsrätt, för att. sedan, när
tillfället yppar sig, insätta honom i något embete. Det händer i
fält, vid armeen, att Konungen önskar fä en ung, duglig karl hastigt
befordrad framför äldre, utan att uppväcka missnöje genom
direct befordran förbi andra förtjenle, ehuru med mindre militäriskt
geni utrustade officerare. Han gifvet- då en titel i arme'en,
och svårigheten är häfd, då tillfälle yppas att gifva honom befäl
öfver en corps. Man måste se på ändamålet med stadgarne i
grundlagen, för att begripa dem. Den siste värde talaren har sagt,
att man har öfverenskommit om, att det som icke står i grundlagen,
icke vore tillåtet; men deruti kan jag ej instämma, ty hvad
som ej är förbjudet i grundlagen, dertill mäste Konungen äga rättighet,
och den som stiftade grundlagen visste rätt väl, att Konungen
ägde rättigheten att utdela titlar, utan åtföljande tjenst. Deremot
liar grundlagen bestämt föreskrifvit, att Statsråder icke skulle
fä tillika innehafva annat civilt embete, på det att de icke skulle
kunna hopa embeten under sig, och derigenom ifrån andra dugliga
embetsman taga beställningar, och administrationen besörjas
af tillförordnade, emedan derigenom brist pä dugliga functionärer
i framtiden skulle uppkomma. Det är icke af obetydlig vigt för
samhället, om man fråntager Konungen rättighet att bereda dugliga
ämnen för administrationen, och derigenom sätter Honom i nödvändighet
att åtnöjas med medelmåttan. Jag tillstyrker afslag på
ett odugligt förslag.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: En talare har med
åtlöjets gissel skarpt agat dessa titlar, utan åtföljande tjenster på
stat. Jag tror likväl, att rättigheten att utdela sådana har af ålder
utgjort ett kungligt prerogativ här i landet, och oaktadt den
värde talaren funnit detta prerogativ så särdeles löjligt, och titelsjukan
sä kinkig att behandla, kan jag likväl icke dela hans tanka.
Jag tror, att man i första rummet bör skilja mellan, å ena sidan
behofvet att inskränka opassande och otidiga titelanspruk, och ä
den andra skyldigheten att icke betaga K. M. tillfälle att, genom
ett sparsamt och med urskiljning begagnadt utdelande af titlar,
använda dem vid passande omständigheter till den sanna förtjenstens
belönande. Man påstår, att titlar uppväcka fåfängan, och
delta kan visserligen i någon mån vara grundadt; men jag tror
likväl, att denna bäst botas genom allvar i uppfostran och genom
föresyn af flärdfrihet hos de högre samhällsclasserna. Jag skulle
derföre tro, att det ifrågavar. påståendet om titlars obehöflighet
egentligen blott äger tillämplighet i republikanska stater af ringa
utsträckning, och hvarest medborgarekronan kan hafva högre vär
-
208
Den 5 September.
de än någon titel. Men såsom vi böra ihågkomma, utgör titlars
utdelande af ålder ett prerogativ, som jag tror det vore farligt alt
fråntaga högsta makten, och jag tror, att det högsta representationen
i sådant afseende kan göra, är att icke fördölja sin önskan,
att sådana titlar måtte sparsamt utdelas.
Frih. Rehbinder: Jag har endast begärt ordet, för att tili
ett hänseende söka slä Hr Cederschjöld med hans egna vapen. Han
har nemi. yttrat, att de företeelser i titel väg, som ägt rum efter
vår nuvar. Konungs anträde till Regeringen, lyckas visa, att K. M.
sjelf icke skulle vilja utdela titlar utan åtföljande embete på stat.
Tvertemot Hr Cederschjöld, som häraf velat finna stöd för siu
åsigt, att tillarne böra afskaffas, synes det mig, sora bade man
desto större skäl alt lemna Konungen den rättighet han för närvar,
äger, då man funnit, att han icke vill missbruka den. I öfrigt har
Hr Cederschjöld erinrat mig om en sak, som jag glömde att säga,
då jag förra gången hade ordet. Han har nemi. talat om hvad
det kostar alt fä titlar, och jag skulle tro, att detta är en beskattning
på fåfängan, som icke är skadlig, emedan den kommer landet
till godo. Ilr Cederschjöld har visserligen kallat det för en
löjlighet, att hafva titlar, men då bör han också kulla det för en
löjlighet att hafva en rangordning, ty tillar och rangordning stå
i nära sammanhang med hvarandra. Tager man bort det ena,
så måste man också taga bort det andra.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Afven jag delar den åsigt, att
man icke med löjets vapen bör behandla ifrågavar. ämne. Jag
har förut inom detta rum haft tillfälle att yttra mig i denna fråga,
och jag har kommit till den öfvertygelse!!, att det Kongl, prerogalivet
att utdela titlar borde bibehållas. Jag har fattat denna
öfvertygelse på den grund, att i Sverige Konungen äger så få
medel att belöna den verkliga förtjensten, och jag anser, alt dessa
medel icke böra beröfvas Honom, derföre att man vill släfja fåfängan.
Det är icke värdigt en lagstiftning att lagstifta endast
för dårar. Inom Sverige finnas sådana förhållanden i den militära
hierarkien, att Konungen, om han afstår från denna makt
att belöna förtjensten, derigenom mången gäng verkligen skulle
beröfva fäderneslandet en nyttig tjenst och sig sjelf förmågan att
den påkalla. Genom vårt indelningsverk äro så väl de civile som
militära personerne ofta bundne vid jorden. En driftig embetsman,
lönad med boställe och indelning, kan ofta blifva förledd att
nedlägga på sitt boställe större omkostnad, än han rimligen bort
göra, om han haft en billig omtanka om sin befordran. I sådant
fall skulle ofta nog, i min tanka, belöningen för hans förtjenster
vara för honom ett straff, om han, i st. f. att qvarstå på en lägre
plats inom sin grad, för alt få en högre plats förflyttades lill en
annan ort. För sådan händelse anser jag det vara af vigt, äfven
för K. M., att kunna upprätthålla en sådan persons anseende, belöna
hans förtjenster och bibehålla hans verksamhet för samhället,
genom att förläna honom en högre rang med bibehållande af hans
lägre
Ben 5 September.
209
lägre tjenst, enär lian icke kunde förflyttas till en högre tjenst,
utan att hans ekonomiska olycka derigenom bereddes. En värd
talare har omnämnt, huruledes K. M. i fält kan vara i behof att
belöna förtjensten, utan att äga medel att gifva en förtjent person
embete med åtföljande lön pä stat. Jag skulle äfven tro, att om
man antoge denna lag, så skulle det för åtskiliga vara en önskad
utväg att bereda ett kommande Const.Utsk. tillfälle att actionera
sådane Konungens rådgifvare, som måhända bade bidragit till att
utnämna personer, hvilka mäste utöfva ett embete, pä grund af den
sedvänja, som finnes i landel. Man skulle t. ex. kunna anklaga
Konungens rådgifvare, derföre att det finnes en riksmarskalk, eller
derföre att det finnes en Konungens öfverstekammarjunkare, som
enligt gammalt bruk inträffar hos RiksSttn, för att göra inbjudningar.
Man skulle kunna klandra utnämningar till hoftjenster, oaktadt
K. M. har sig enligt grundlagen förbehållet att om sitt hof
besörja. Det finnes med ett ord en mängd sådana omständigheter,
som på det högsta föranleda mig alt tillstyrka afslag å memorialet.
Hr Cederschjöld: Som jag varit olycklig nog att icke
kunna fatta sammanhanget af de siste värde talarnes yttranden, så
får jag till besvarande blott upptaga några punkter af Frih. Cederströms
anförande. Han har sagt, att hvad som icke är i grundlagen
förbjudet för Konungamakten, skulle vara densamma tillåtet
och medgifvet. Men med samma skäl skulle väl också den andra
statsmakten kunna yrka detsamma. Om jag icke allt för mycket
missminner mig, så kom likväl just ifrån Konungamakten för några
riksdagar sedan, uti en skrifvelse i något annat ämne den anmärkn.
, att intet vore hvarken tillåtet eller förbjudet, utom hvad
sorn vore bestämdt stadgadt, och att när någon brist uti stadgandena
förefans, så skulle densamma på laglig väg rättas. Det är
just en sådan rättelse, som här nu är frågan om att göra. Såsom
bevis på nödvändigheten för Konungen att bibehålla denna rättighet
att utdela titlar anförde samma värde talare, att Konungen
måste kunna, i stället för en oduglig chef, utnämna en annan
skickligare person. Detta är något helt annat; det vore ett tillförordnande
till ett verkligt embete, hvilket alldeles icke är Konungen
förmenadt, äfven om ifrågavar. förslag antoges. Jag kan
således icke af dessa skäl rubbas uti min öfvertygelse, men måhända
hafva ännu vigtigare skäl blifvit anförda, som för mig gått
förlorade.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag anser för
min del, att man, vid bedömmande af en sak, alltid måste noga
skilja mellan bruket och missbruket. Bruket kan vara nyttigt och
behöfligt, under det att missbruket är ganska skadligt. Jag tror,
att detta är uti ifrågavar. fall i hög grad tillämpligt på förhållandena
i Sverige, der så få utvägar finnas för Konungen att belöna
förtjensten. För att vi emedlertid icke måtte komma allt för långt
in i discussionen om nyttan eller skadligheten för Konungen att
2 H. 27
510
Den 5 Sep tern ber.
kunna belöna förtjensten, så vill jag fästa uppmärksamheten på
hvad sorn är vida vigtigare, nemi. alt Konungen må kunna använda
förtjensten. Så som denna § nu är redigerad, så betager den
Konungen förmågan dertill, sä framt icke någon person dör, uti
hvars embete den förtjente kan insättas. Må man nu med det
förslag, som Utsk. uti denna punkt framställt, jemföra slutet af
följande punkt, der sista perioden lyder: ”Uti öfriga militära embeten
vare det Konungen likväl obetaget, att nyttja utländske män
af sällsynt skicklighet, äfven om de icke förvärfva! Svensk medborgarerätt,
på sätt nyss säges.” Nu är detta stadgande, som förut
fans i grundlagen, äfven intaget här, ehuru man föreslagit, att
tillarne borde borttagas. Jag inser icke huru det skulle kunna
blifva möjligt för K. M., t. ex. under krig, då det sä väl behöfdes,
att använda en sådan person, som förut icke har någon grad
i Svenska armeen, så framt Konungen icke händelsevis har en
tjenst ledig att förordna honom till. Man måste väl hafva någon
Svensk, militärisk grad, för att kunna föra befäl öfver, och kunna
commendera Svenska trupper? Hade här nu uti den föreslagna
grundlags-§ stått tjenstgöring, i stället för tjenst, så hade det för
K. M. varit möjligt att kunna använda denne utmärkte person;
men som den är skrifven, kan Konungen icke göra det. Man har
härigenom satt oss uti absolut nödvändighet att afslå detta Const.-  Utsk:s mern., och jag vill derföre spara tiden, genom att afhålla
mig ifrån att ingå uti någon vidlyftigare deduetion af hvad jag
nyss anförde om nyttan af titlars sparsamma och rättvisa utdelande,
samt den verkliga skada, som missbruket deraf gör och
har gjort.
Frih. Cederström Anders: Uti ett land, der titlar blifvit
utdelade med sparsamhet och försigtighet, och der icke andra
än förtjenta personer erhållit sådana, torde ett sådant stadgande,
som det ifrågavar., vara mindre behöfligt, ehuru jag icke kan neka,
att det ligger inconseqveus uti meddelande af titel, utan medföljande
embete. Det vore t. ex. underligt att fä höra, huru en
person, som uti en lagfråga rädfrågar en annan, hvilken fått lagmans
titel, utan att äga någon kännedom af lagen, får till svar:
Jag har ingen kännedom i dessa frågor, jag 'dr icke någon
sudan lagman. Uti ett land som Sverige, der titelsjukan blifvit
en verklig farsot, der ända ifrån klockaren och lill de högsta beställningar,
hvar och en söker att få en högre titel; uti ett land,
der, åtminstone på landsbygden, så väl bland fruar som herrar
den största begärlighet efter titlar äger rum, der man t. ex. uti
en procession snart sagdt icke vet, huru man skall kunna tilldela
hvar och en den honom rätteligen tillkommande platsen, der det
kan hända att lieutenanten, som är kammarherre, skall taga plats
framför sin capitaine, som icke har denna titel: der slikt passerar,
tror jag, att ett sådant stadgande som detta kan vara behöfligt.
Man har ansett rätten att utdela titlar såsom ett kungligt prerogativ
och såsom en fördel för Konungen, derigenom alt del lemnar honom
tillfälle att kunna meddela belöningar. För min del deremot
Dep 5 September.
211
tror i;ig, att Konungen skulle vara mera belåten med att icke äga
en sådan rättighet, ty dä behöfde lian icke meddela titlar, som han
önskade kunna undvika att utdela. Man skulle icke då besväras
med ansökningar uti sådana frågor, icke blifva satt i det obehaget,
som han nu ofta kommer uti, derigenom att han nödgas afsiå
sådana ansökningar, och såsom följd deraf en ömsesidig
obelälenhet undvikas, som annars ofta måste komma att förefinnas.
Här har blifvit yttradt, att rangordningen är felaktig,
och alt derföre ti liarne borde bibehållas Afven jag beklagar, att
rangordningen måhända är felaktig, och beklagar, att landssecrelerare
och landskamererare icke hafva större rang än underlieutenants;
jag beklagar äfven, att häradshöfdingarnes rang icke är större,
men detta allt är endast fel uti rangordningen, som icke förändrar
sjelfva sakens natur.
Gr. Anckarsvärd, Garl Henrik: Den 1111 under öfverläggning
varande frågan är, i min tanka, af vida större vigt, än
man torde föreställa sig. För min del anser jag, att titelsjukan,
såsom en annan värd ledamot behagat kalla den, inom vårt land
gripit till den grad omkring sig, att den medför de mest obehagliga
och vådliga följder för hela samhället. Jag har hört mången
yrka vidtagandet af det systemet, att belägga utländska varor med
högre tull, för att kunna undertrycka öfvertlödet, för att minska
consumtionen, men ibland de orsaker till stegrade lefnadskostnader,
som mest bidragit att höja fåfängan i vårt land, är visserligen
denna titelsjuka.
Man har här sagt, att det vore illa beräknadt att betaga Konungen
tillfället att på detta sätt, utan någon särdeles kostnad
för Slaten, belöna förtjensten. Jag tager mig friheten, mine Hrr,
att vädja till edert eget omdöme i denna fråga, huruvida eder erfarenhet
gifvet' vid handen, alt det varit förtjensten, som vid de
flesta tillfällen varit ihågkommen; örn det icke varit favoritism,
om det icke varit förespråkare hos Konungen, som anhållit oeh
hedt, för att icke säga tiggt om dessa utmärkelser, utan att, åtminstone
i min öfvertygelse, eller zls af dessa s. k. nådebevisningar
hos H. M. varit grundade på en personlig kännedom och
öfvertygelse om personens förtjenst till en så beskaffad upphöjelse.
Jag tager mig friheten hemställa till Hrr-.ne, af hvilka de fleste
äro embetsman, örn det för embetshierarkien är fördelaktigt alt i
ett ögonblick kunna se någon af edra underordnade eller af dem,
som äro inom samma grad, genom en titel förflyttad till högre
rang än de flesta, som gått och släpat hela sin tid under titeln
för den tjenstebefattning, de innehaft. Jag har åtminstone, under
hela min lefnad och under den erfarenhet jag kunnat samla, aldrig
funnit några fördelar häraf.
En värd talare har yttrat, att Konungen skulle inom militären,
genom ett så beskaffad! stadgande emot titlars.utdelande, blifva
hindrad att kunna till ett högre befäl använda en ung, skickligare
person. Mig förekommer delta yttrande förhastadt af en
man, som säkerligen känner förhållandet i dessa delar. Lika så
212
Den 5 September.
väl som jag, vet han visserligen, att Konungen kan förordna inom
staben den person han behagar, att föra hvilket högre befäl
som helst. Vi hafva icke saknat exempel under våra sednare 30
års krigshistoria, att capitainer (välförtjent eller icke, det är här
likgiltigt) på grund af ett kungligt förordnande tagit befälet framför
öfverstar och brigadchefer, och deras lägre titel har dervid icke
utgjort något hinder. Denna sjukdom, mine Hrr, har i moraliskt
afseende betydligt försämrat värt samhälle, så att snart nog ingen
vill anse sig vara tillräckligt hedrad af den syssla han innehar,
utan en hvar tror sig böra sträfva efter en högre titel, för att
fä en högre rang. Detta medför en ökad lefnadskostnad, till följe
hvaraf löneförmånerne befinnas otillräckliga, och deraf uppstår
klagan öfver för njuggt underhåll af Staten. Här har blifvit åberopadt,
att landssecreterarc och landskamererare hafva så liten rang.
Jag minnes mycket väl den tid, mine Hrr, dä exemplen voro högst
få, när landskamereraren hette annat än landskamererare, när Iandssecreteraren
hette annat än landssecreterare, och när de icke voro
annat än landshöfdingens underordnade, just jemt i det gradförliällande,
som jag tror vara det rätta. Att precist höja dem till
tromans värdighet, för att göra dem till landshöfding» vederlikar,
vet jag icke om det medfört några fördelar för samhället. Hvad
jag dock vet, är, att den liden afhördes mera sällan sådana tilldragelser,
som nu under den förhöjda titeln ofta nog inträffat,
nemi. balancer och mera sådant. Detta är hvad jag vet af min
erfarenhet.
Här har blifvit yttradt af en person, att det vore orätt att
betaga Konungen möjligheten att förbinda sig personer. Jag skulle
innerligen beklaga den Konung och den Konungamakt, sorn behöfde
genom sådana medel förbinda sig personer. Jag tror, att
personerne tvertom behöfva förbinda sig Konungen genom ett troget,
ett samvetsgrant utöfvande af deras pligter och den tjenst,
som de i samhället innehafva; men ingalunda tror jag Konungens
prerogativer i detta hänseemde på något sätt vara i fara. Jag
tror tvertom, mine Hrr, att det nu föreslagna lagstadgandet vore
af den aldra största nytta och just i detta ögonblick skulle gifva
Konungen ett stöd för sina visade tankar och goda afsigter äfven
i detta hänseende. Det skulle gifva Konungen ett stöd emot de
vanliga försöken, som alltid blifvit gjorda och som utan tvifvel
alltid skola komma att göras af dem, som vilja förbinda sig personer,
genom så litet som att skaffa dem titlar på deras kamraters
och medarbetares bekostnad. Detta prerogativ, som man vill bevara
åt Konungen, anser jag för ett af Konungens olyckligaste
prerogativer. I Norrige finnes delta stadgande och har under den
tid, som den sista Norska statsförfattning varit gällande, ingalunea
visat några menliga följder, som kunde gifva oss anledn. att
undvika ett sådant förhållande.
Här har af en talare blifvit sagdt, att det vore alltför illa om
leke Konungen genom detta prerogativ skulle kunna äga utvägen,
alt ät en förtjent militär, hvilken såsom landthushållare, med skicklighet
sköter sitt boställe (jag beder Ilrnne gifva akt härpå) så
-
Den 5 September.
213
sorn belöning för denna skicklighet gifva en förhöjd karakterstitel,
derföre att hans boställe är sä godt, att han icke vill låta förflytta
sig till den verkliga tjenstgöringen, hvilken eljest borde utgöra
ett värdigt föremal för hans personliga skicklighet såsom tjensteman.
Jag förstår icke huru en värd talare äfven har kunnat komma
in pä det området, att genom det nya förslaget Konungens
rådgifvare möjligen skulle kunna blifva blottställda för Riksrätter,
derföre att här finnas hoftjenster. Jag har icke hört någon inom
detta Hus ifrågasätta, att icke K. M. inom sitt hof skulle, efter
antagandet af denna §, äga samma rättigheter och samma prerogativer,
som förut.
En annan talare har yttrat, att tillkännagifvaudet af hvad de
3 öfriga Stånden beslutat, betydde ett noll. Jag beklagar, mine Hrr,
att ett sådant yttrande kan vara fäldt, ty onekligen betyder ^delar
af representationen något mera än ett noll, och jag tror, att
detta Hus skulle ganska oförsigtigt och ganska illa begagna sin vetorätt
i denna fråga, om de icke snarare visade, att de öfriga 3
Ståndens beslut för dem betydde någonting; ty det lärer väl betyda,
att den opinion, som förslaget uttalar, är mera rotad inom
Svenska folket än man skulle kunna föreställa sig. Jag tror, mine
Hrr, att det vore illa beräknadt, om R. o. Ad. i detta ögonblick,
nära nog dömmande i sin egen sak, då tvifvelsutan inom
detta Hus de Hesta fall lära förekomma, der fördelarne af dessa
titlar komma i fråga, skulle förakta hvad de 3 öfriga Stånden
anse för nyttigt och behöfligt. Jag röstar för antagande af Const.-  Utsk:s förslag.
Ilr Ribbing, Arvid: En värd talare, Hr Cederschjöld, yttrade,
i anledn. af hvad som hade blifvit anfördt emot hans andragande,
alt han, i anseende lill hörseln, icke förmått uppfatta
allt hvad som blifvit svaradt pä hans anförande. Mycket har blifvit
besvaradt af den siste värde talaren, men något återstår, som
jag anser icke böra förbigås, emedan det innehåller sådana grundsatser,
som måhända icke just böra godkännas.
Det var en värd talare, jag tror Frih. Rehbinder, som yttrade,
alt han ansåg sig kunna slå Hr Cederschjöld med hans egna
vapen. Delta skedde på det säll, att Frih. Rehbinder ansåg, att,
emedan de tänkesätt, som nu rådde på Svenska thronell, icke göra
den föreslagna lagen behöflig, så borde den icke antagas. Jag
tror, att vi såsom domare böra veta, att af alla lagar, äro de,
som stiftas för tillfället, leges in casu, de minst passande, och jag
tror, att dä det är fråga om stiftande af grundlag, man icke
bör stifta den blott för den närmaste tiden, utan för sekler. Man
bör icke blott afse de närvar, förhållandena, utan äfven sträcka sig
något längre.
Vidare antogs, om jag rätt minnes, af samma värde talare,
alt det vore nödvändigt, att fåfängan beskattades, och att detta
kunde lända mera till fromma, än lill skada. Jag tror, att om
fåfängan kan utestängas, så är detta aldra bäst. En riksförsam
-
214
Den 5 September.
ling bör vara nog högsint, för att icke vilja ockra på lasten.
Spelsjukan har nog länge utgjort en inkomst för Slaten, men denna
inkomstkälla har nu blifvit hellich hållet förkastad, och lotterierna
äro försvunna. Jag tror, att titelsjukan på samma sätt
bör upphöra att beräknas såsom en inkomstkälla för samhället,
emedan sådana inkomster äro att förlikna vid de osunda vätskor,
hvaraf kroppen lider. Man har velat förebrå Hr Cederschjöld,
att han begagnat löjets vapen. För min del finner jag icke annat,
än att han framställt facta. Om dessa händelser äro till
sin egen natur löjliga, så kan man väl icke hjelpa, att de synas
så. Detta är deras eget fel, och icke dens, som framställt dem.
I afseende pä hvad som nämndes ang:de boställen, så har
detsamma redan af en annan värd talare blifvit tillräckligt besvaradt.
Slutligen har en talare, hvilken yttrat sig i samma anda som
Hr Cederschjöld, beklagat, att åtskilliga tjenstemän icke äga så
hög rang, som de förtjena, och ibland dem äfven nämnt häradsliöfdingar.
Jag tror, alt denna titel är större än den borde vara,
emedan häradshöfdinge-embetet alldeles icke innefattar något höfdingeskap.
Häradets domare vore en alldeles tillräcklig titel, och
jag skulle dermed vara fullkomligt belåten.
Hr Hjerta, Lars: Gr. Anckarsvärd har redan så fullständigt
upptagit och vida bättre, än sorn för mig hade varit möjligt, besvarat
åtskilliga anmärkmr, sora jag hade ämnat bemöta, alt jag nu
kan vara ganska kort. Jag vill förnämligast besvara ett inkast,
som man gjort emot Utsk:s förslag ur den synpunkten, att det
vore orätt att, genom upphäfvande af delta kungliga prerogativ,
betaga Konungen tillfälle att kunna förbinda sig och göra åtskilliga
förtjenta personer nöjda genom titlars utdelande. Jag tager
mig i anledn. deraf friheten erinra om hvad säkert hvar och en
känner, att det ganska ofta händer, när sådana titlar utdelas, alt
om en derigenom blir förnöjd, så blifva deremot många andra
missnöjda. Det händer nemi. någon gäng, all tlere söka en sådan
utnämning, men icke alla erhålla den. De som då icke få
den, kunna lika lätt blifva missnöjda, som den lycklige blifvit förnöjd.
Det verkar också ofta lika mycken afund emot den person,
hvilken fått titeln, som det väcker förnöjelse hos den, som blifvit
betitlad, och afunden är ju alltid ett ondl. Under sådana förhållanden
hemställer jag, huruvida det prerogativ, som man här velat
försvara, kan vara af något verkligt och stort värde. Jag ber
att få tillägga ännu en annan omständighet till della argument.
Jag skulle nemi. tro, att dä det är bekant, att 3 HiksSt. redan
bifallit Const.Utsk:s förslag, så skulle, i händelse Konungen önskade
bibehålla detta prerogativ, säkerligen någon af Konungens rådgifvare
här uppstått och talat derför. R. o. Ad. känner nemi.,
huru det allmänna tänkesättet uttalat sig i denna fråga, och det
skulle således blifva obehagligt för Konungen att här begagna sitt
veto, om alla 4 Stånden hade bifallit förslaget. Häraf drager jag
den slutsats, att, om Konungens önskan icke vore att släppa pre
-
Den 5 September.
215
rogativet, så skulle någon af hans rådgifvare här yttrat sina tankar
emot förslaget; men då nu ingen af dem här uppträdt, så
drager jag deraf den slutsatsen, att Konungen icke önskar att
behålla det.
En värd talare har framdragit ett argument, som Gr. Anckarsvärd
till en del redan besvarat, ang:de det ömmande för en landssecrelerare
eller landskamererare att släpa i alla sina dagar, utan
att kunna få en högre titel. Mine Hrr! om en sådan gammal
tjensteman redan i mänga år redligt tjenstgjort, så är det min
öfvertygelse, att han redan derigenom är så aktad i sin krets, att
man anser honom fullt ut lika god, antingen han har kammarråds
titel eller icke; och om man icke det gör, sä hemställer jag, om
icke ett sådant moraliskt tillstånd, till följe hvaraf man anser en
sådan förtjent man i behof af hvad man kallar kapprock, redan
utvisar en sjukdom i samhällskroppen, som behöfver botas genom
att borttaga sjelfva sjukdomens anledn. och tillfället att underhålla
den. Man har sagt, att det vore nödigt att skilja emellan
bruket och missbruket; men jag hemställer vördsamt, om icke bruket
redan till en viss grad är missbruk, der sjelfva saken innebär
en osanning.
En värd talare har sökt, genom en långväga deduction, komma
till det resultatet, att i händelse titlarne borttoges, så skulle
möjligen en anklagelse efter 107 § Reg.F. kunna riktas emot
Konungens rådgifvare, för det de tillstyrkt utnämningar til hofembeten.
Härtill kan man likväl i min tanka svara, att man för
det första icke har att befara något sådant, och för det andra,
att hofembetenas tillsättande icke hör till någon ibland Departements-chefernas
föredragning, utan till Konungens enskilda hushållning,
om hvilken grundlagen särskildt stadgar, att dermed
skall förfaras på sätt K. M. sjelf för godt finner.
Man har citerat det uti mern. näst härefter förekommande
mom. af 28 § i Reg.F., för att visa, huru svårt det skulle blifva
att tillämpa detsamma, i händelse den nu föredragna punkten i
förslaget antoges. Ifrägavar. moment lyder sålunda: ”Uti öfriga
militära embeten vare det Konungen likväl obetaget, att nyttja
utländske män af sällsynt skicklighet, äfven om de icke förvärfvat
Svensk medborgarerätt, på sätt nyss säges”. Jag hemställer, mine
Hrr, huruvida, isynnerhet i militära yrken, man ofta träffar
utländske män af sällsynt skicklighet, som icke redan något så
när äro beklädda med den grad, att K. M. på något sätt kan använda
dem till det militära embete, som han önskar, och om icke
mångfaldiga utvägar dertill finnas, utan att förut begåfva dem
med en titel ? Gr. Anckarsvärd har i detta afseende lemnat en
upplysning, som de flesta af R. o. Ad:s ledamöter i öfrigt bättre
än jag äro i tillfälle att controllera.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: En talare här midt emot
bar, till motiv för sin önskan att få den föreslagna förändringen
afslagen, framdragit förhållandet med landssecrelerarne. Hans
yttrande derom har blifvit i så måtto tillräckligt besvaradt af de
216
Den 5 September.
talare, som haft ordet före mig, att jag finner mig endast böra
tillägga, att, såvida mig är tillförlitligen bekant, flere landssecreterare
hafva undanbedt sig någon högre rang, än de nu hafva,
och deruti hafva de haft ganska rätt, emedan de hafva varit dugliga
embetsmän, och dugligheten behöfver ingen förgyllning.
En annan värd talare har förmenat, att ett sådant stadgande,
som det nu föreslagna, skulle bättre passa för en republikansk
Stat, än för en monarkisk. Underligt nog, att man icke vill taga
det lilla steget till republik, när man så nyss har velat taga
steget ut.
Man har sagt, att om titlar afskaffas, så bör äfven rangordningen
afskaffas. Dessa tvenne saker hafva med hvarandra ingen
gemenskap. Man kan vara utan en förhöjd titel, och ändå få lof
att stå efter, den, som skall stå framför en.
Här har äfven blifvit sagdt, alt man betager Konungen all
möjlighet att belöna förtjensten, om man bifaller den förändring,
som här blifvit föreslagen. Månne icke ifrån en Konung ett öppet
bref, med tillkännagifvande af hans välbehag, är större belöning
än någon titel, som en Konung skulle utdela? I min tanka
vore det en vida större belöning och har äfven i Sverige varit
det. Hvad hoftjensterria angå, så äro de här alldeles icke i fråga.
Inför Sveriges Rikes Höglofl. Adel måste man använda förnäma
liknelser. Före slaget vid pyramiderne sade Napoleon till
sina stridskamrater: ”Fyratio sekler betrakta eder i dag”. Tillåt
mig att säga: tre Stånd betrakta eder i dag.
Såsom jag förmodade och fruktade, all jag skulle råka i minoriteten
inom detta Stånd, hvilken fruktan jag hoppas dock måtte
få vara förgäfves, så har jag på papperet nedlagt grunderna
för min önskan, att se detta förslag af R. o. Ad. gilladt.
Frih. Ridderstolpe uppläste derefter följande:
Svenska nationalkarakteren undergräfves af tvenne uselheter.-  fylleriet och Jliirdcn. Nu är här endast den sednare inför rätta.
Om redbarhetens tid skall i Sverige återkomma, böra lagstiftarena
undanrödja allt som ger näring åt det barnsliga sinnet för
skenbarhetens ytlighet. Den som önskar att se rätt bör undvika
synvilla, och nationerna böra, likasom de enskilda, frukta för att
fläckas af löjlighetens stämpel. Hvad kan vara löjligare än titelraseriet.
När man i Sverige frågar efter kronolänsmannen, får man
till svar: der finnér ni Hr commissarien. Man söker Hr kronobefallningsmannen:
Hr assessorn sitter å kronofogde-contoret.
Häradsskrifvaren blir stött, om man ej gifvet' honom sin köpta
titel af hofkamererare, och landshöfdingen heter president, låter
kalla sig just.canceller, o. s. v.
Vi begabba kejsaren i China för att han tagit titel af solens
son och månans cusin, under det att vi ibland oss haft dem,
hvilka emot fienden ej ens anfört 50 man, och dock heta generaler.
Detta är ju nästan så löjligt, som att gifva åt en luren
dre
-
Den 5 S e p t e ni b e r.
217
drejare titeln af commercerud; och dock har detta ej varit utan
exempel.
Ibland all den skada litelsjnkan vallar, är ej den, sorn vårt
sköna språk lider, den obetydligaste. Apor af utländningens åsigtcr,
former, drägtcr och seder, betager oss litelsjnkan den förmånen
att också tillegna oss den i andra länder redan sekelgamla
lättheten i uttryck, samtalsvis, och delta, ehuru de derstädes använda
pronomina, Engelsmannens you, Tyskens sio, Fransosens
vous och Italienarens lei, ingalunda äro mera välljudande än det
svenska ni. Qvinnan, sorn ej endast har hjerta, men äfven öra
för det behagliga, begagnar ofta detta välljudande ord och tillåter
gerna att det mot benne användes; då deremot emellan männer
det anses såsom half skymf. Hvilken karl skulle här våga att
kalla sin like Herre? och dock är ”Herr Willielm” fullkomligen
så välklingande som ”Sir William”. Hvem minnes ej Sten
borgs svar: ”Jag är ej herre: jag är hofsecrcterare”.
Till all denna oegentlighet, inbilskhet och synvilla är titelraseriet
skuld. Hvarföre räcker icke Norrskhetsifveru till, i äfven
della fall, för att återskaffa oss det sinne för det redbara, som
dessa kloka bröder förstått att bevara i den lyckliga vrå af Europa,
de bebo. Då Sveriges Konung hyllar sanningen, tillhör det
Hans folk att sky lögnen. Och hvad är väl en tom titel annat
än en af fördomen privilegierad lögn? Må II. o. Ad., detta af
titlar och stjernor öfvcrlastade Stånd, gc föredömet af JVärd frihet,
och vi skola derigenom räcka en hjelpsam hand ät den vår
tids danare, som vi nu gå alt kröna, och som tycks sinnad att
återkalla allvarets tidehvarf.
Jag tillstyrker bifall till den föreslagna förändring, hvars liggetid
nu lilländalupit.
Starka bravorop hördes efter detta anförande.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Titelsjukans allmännelighet
och fåfängans löjlighet hafva blifvit så väl utredda, både på
den medicinska och den civila sidan, att i det fallet ingenting
lärer återstå att säga, sedan del blifvit ådagalagdt, att äfven andra
än läkare och civila embetsman äro med denna sjukdom svårligen
bekajade. Men jag ämnar icke längre roa eller uppehålla
eder med titlars missbruk, eller med missbrukets skadlighet; utan
jag anhåller alt få fästa eder uppmärksamhet på titlars rätta bruk
och nyttan deraf, ja, jag vågar på förhand säga, ehuru hardt det
torde låta, på nödvändigheten deraf i vårt land.
Den första fråga, som torde böra afgöras, innan man talar
om sjelfva saken, lärer vara den, huruvida K. M. i detta fall
äger någon rättighet. Om han icke ägde den, så förmodar jag,
att 1840 och 1841 årens Const.Utsk., hvilket icke brukade tillägga
Konungen mera makt, än han verkligen ägde, skulle hafva
ansett onödigt alt göra ifrågavar. förslag. Men alldenstund
förslaget verkligen gjordes, så lärer bemälde Ulsk. verkligen hafva
haft den öfvertygelsen, alt Konungen innehade en sådan rättighet.
2 H. 28
218
Den 5 September.
Denna Ulsk:s tanka bestyrkes lill yttermera visso deraf, att, ibland
de 72 anmärkmr och 31 anklagelser, sorn bemäkle Utsk. mot Konungens
rådgifvare gjorde, fans, så vidt jag kan erinra mig, ingen
mot titlars utdelande.
Jag erkänner naturligtvis, såsom en hvar lärer göra, att ingen
rätteligen borde erhålla annan titel, än den hans embete medför.
Men om man vill göra denna regel lill ofrånvikelig, så fordras
tillvaron af åtskilliga andra förhållanden, hvilka i vårt samhälle
icke äro för banden, och främst tillgång för Konungen att
för hvarje ny förtjenst skapa ny lön, när ledigt embete saknas.
Har Han det i Sverige? Ingalunda. Jag anhåller således att få
betrakta saken både ur den militära, den civila och den ecclesiastika
synpunkten, för all söka för eder, mine Hrr, ådagalägga
hurndant förhållandet är.
Hvad militären angår, yttrade jag vid sista riksdagen, då
denna fråga här förevar, följande, hvilket jag anser nu vara lika
tillämpligt. ”Första fråganär: hvad menas med embete eller tjenst?
Menar man dermed en lön, som är ledig eller icke? Om t. ex.
en officer utnämnes lill underlieulenant, utan alt någon undcrlieulenantsbefattning
är ledig vid del reg:le eller den corps, hvartill
han hörer; skulle sådant vara olagligt eller stridande emot
den ifrågavar. föreskriften? Skall det icke vara tillåtet att utnämna
en öfvertalig underlieulenant, utan får denna utnämning först
ske i det ögonblick en sådan beställning med lön varder ledig;
så blir följden, alf vid intet Reg:te komma flera officerare än löner
alt linnas. Då mäste antingen vissa reservlöner anslås, eller
ock skola officerare saknas, när någon af dem är sjuk eller af
annat laga förfall hindras att sin tjenst förrätta. När i delta land
löner icke äro anslagne för stabsofficerare, huru skulle sådane erhållas,
örn icke öfvcrtalige officerare funnes inom regrtena, för att
göra de frånvarandes tjenst? Huru skulle det blifva möjligt för
officerare att fä åtnjuta den högst gagneliga undervisningen vid
Marieberg? Och huru skulle det slutligen tillgå i krig? Någre
officerare mäste alltid lemnäs hemma, för att emottaga rekryter
och ombesörja förekommande militära angelägenheter. Om icke
öfverlaliga funnes, så skulle deras antal, hvilka ginge i fält, blifva
för ringa. Dessutom, om uti en träffning en lieutenant förer
sin afdelning så väl, att befälhafvaren finnér honom vara skicklig
alt föra ett compagni, och följaktligen böra för mandom och skicklighet
lill capitaine befordras, men något compagni icke råkar vava
ledigt, emedan ingen capitaine blifvit ilijelskjuten, skulle då K.
M. icke fä till capitaine utnämna den förtjente, derföre att den
olyckan icke träffat någon capitaine ? I de länder, der man äger
särskilda löner för staber, der Regeringen äger medel att gifva
löner, som motsvara värdigheten, kan stadgandet vara lämpligt;
men icke hos oss.” — Man han här åberopat förhållandet i brödrariket.
Jag vill ogerna ingå i några yttranden derom, för att icke
anställa jemförelse!', som möjligen icke toges väl. Men efter man
anfört detta exempel på den ena sidan, så måste ock på andra
Den 5 September.
219
sidan yttras, hvad sägas bör. I Norriges grundlag 23 § finnes
visserligen den föreskriften, alt ingen ma hafva annan rang och
titel än, den hvarje embete medförer. Men läsa vi lili calendcrn
t. ex. förteckningen pä riddare af svärdsorden, sä förekommer der
en Norrsk surnumerär capitaine, sorn dock är öfverste. Gä vi
vidare igenom calendcrn, så torde i Norrige finnas många generaler,
hvilka visserligen icke hafva deremot svarande löner, o.
s. v. Det ser således ut, som hade Norrska grundlagens föreskrift
icke kunnat vidmakthållas inom militären, ehuru kort lid, som
förflutit sedan samma grundlag stiftades, och änskönt under denna
lid intet krig ägt rum. Ville man försöka införandet af en sådan
föreskrift i vår grundlag, så är jag öfvertygad, alt det skulle
gä pä samma sätt. Det är dä bättre alt icke gifva grundlagsföreskrifler,
som icke kunna iakttagas.
Huru förhåller det sig uti civilen? Der förefalla inga blodiga
krig; det är således vida lättare, att der införa ett sådant stadgande,
som man nu föreslagit. Men om befordringar endast kunde
göras i de händelser, då löner vore lediga, så skulle förtjänsten
utan tvifvel komma alt lida, och oftare få slå tillbaka, än
om titlar sparsamt och med urskiljning utdelades. Hade Konungen
icke denna rättighet, så skulle han nödgas att vid befordringar,
mycket mera än som nu sker, hålla sig vid tjensleäldern,
och mindre vid förtjensten. Fråga någon chef för ett
verk eller en embetsmannacorps, hvad det vill säga att draga,
fram dugligheten. Alla de, som äro äldre än den befordrade,
uppresa sig deremot, och begagna alla medel, för alt nedsätta
och försvaga en sädan chef. Regeringen sjelf skulle komma i
samma svårighet, om hon icke ägde den förmedlande utvägen alt
på förhand utmärka den duglige genom en titel. Ulan denna
utväg, har man mycket svårare än eljest, att i ett collegium fä
en skicklig tjensteman till adjungerad ledamot. Om lian är en
ibland de yngre, så kommer genast den anmärkm: Huru kan den
tagas, och sältas vid collcgiibordet, när så mänga finnas, hvilka
äro äldre än han? Ilar han lyckligtvis titel af landskamererare,
eller något dylikt, sä går det lättare än eljest. Min öfvertygelse
är således den, att dugligheten kommer snarare än eljest att stå
tillbaka genom detta tvång.
Huru förhåller det sig på den ccclesiastika embelsmannabanan?
Ungefär pä samma vis. Mången duglig universitetslärare
har endast derigenom kunnat qvarhållas vid universitetet, att
Konungen gifvit honom professors titel. Jag vet ett stort exempel
derpå, som blifvit mig berätladt af personen sjelf. Ilan fick
medel till att blifva qvar vid universitetet, derföre alt Konungen
gaf honom professorstitel och en hans slägting följaktligen ansåg
det då löna mödan alt underhålla honom. Vill en velenskapscllcr
vitterhetsidkare resa utrikes och blott heter Hr Magister, en
litel, som i andra länder hvarken är bruklig eller känd; sä har
lian ej den tillgång lill lärde män och vetenskapliga inrättningar,
som när han kommer med titel af professor; ty det innebär en*
220
Den 5 September,
recommendalion, utfärdad af Konungen sjelf i det land, den resande
tillhörer,
Wan säger att titlar äro en dårskap. Det må vara; men
man mäste stifta lagar efter det skick, hvaruti verlden befinner sig,
och icke efter det skick, hvari man önskar att hon måtte befinna sig.
Sedan jag sålunda yttrat mig i hufvudsaken, återstå dock några
här gjorda anmärkmr, som jag anser mig böra upplaga. Mun
har omtalat huruledes fåfängan väsendtligen vidmakthålles genom
lilclväscudcl. Min lanke är den, alt fåfängan håller sig icke allenast
vid titlar, ulan omfattar hvarje sätt, hvarigenom hon kan tillfredsställas.
Har hon ieke tillarne alt fästa sig vid, så håller hon sig
til! yppighet eller något annat. Om fåfängan linner sin tillfredsställelse
i pragt och gästabud, förtäring af dyrbara viner, m. m.
sådant; manne det icke skadar landet lika mycket och ännu mer,
än om en eller annan erhåller en oskyldig litel. Efter man
nu talat äfven om realisationen; sä tror jag, att det pröfvar henne
mera, om man lefver yppigt och fördenskuld nödgas utföra
silfver, än om man fägnar sig åt en litel. Jag anser ganska viktigt,
all, såsom här yttrats, man icke säger osanning genom fullmakter
pä titlar; men om ingen annan får en (itel, än den, som
är honom värd, så innebär titeln intet annat än en förklaring, att
innehafvaren vore värdig den sysslan, men alt Regeringen, emedan
någon sådan icke vore ledig, gifvit honom titeln emedlertid,
litt sådant förhållande anser jag icke innebära någon osanning,
och del verkar icke menligt på samhället, såsom de osanningar,
hvilka förtyda grundlagen och förklara, alt Konungens rådgifvare
äro Hans medregeuler, ehuru grundlagen säger tvertom o. s. v.
Man har sagt, alt tre Ständ betrakta oss, och att vi derföre
böra instämma i samma beslut, som de fattat. Just derföre alt
tre Ständ betrakta oss, och att äfven andra länkande menniskor
här i landet tillse huru vi förhålla oss; så böre vi göra det på ett
sätt, som anslår sakkunnige män. Hvem vet och bör bättre vela
hvad som i detta fall är lämpligt, än just vi, som dagligen dragas
med de svårigheter, hvilka vidlåda Statens tjenst, och som således
väl känna hvad som göres behof? Må man säga, att vi domina
i vår egen sak. Vi skola dock komma ihåg, alt ofrälse embets-
och tjenstemän arn uti åtskilliga corpser vida talrikare än
vi, och att vi böra bevaka äfven deras förhållanden.
Man har sagt, att efter som Konungens rådgifvare icke yttrat
sig för förslaget, så mätte det vara Hans mening, att förslaget
skall bifallas. Jag beklagar, all man vid denna riksdag, oftare än
någonsin tillförene, får höra dens namn framdragas, hvilken aldrig
borde i en lagstiftande församling åberopas. Konungens rådgifvare
kunna vi åberopa, men ingen högre. Då Konungens rådgifvare
infinna sig här, så komma de likväl hit, icke såsom sådana,
utan i egenskap af adelsmän. Om Konungens rådgifvare såsom
sådane hade stämma här, eller i något annat Stånd, så skulle
äfven de rådgifvare, som äro af ofrälse Ständ äga samma tillträde,
men det hafva de icke. Fordom, när Konungens rådgifvare
yttrade sig på delta rum, bland hvilka jag åberopar II. Ex. Gr.
Den 5 September.
?21
Wellerstedt, sä började de ofta med en inledning af detta innehall:
”Den mening jag här yttrar, är den sora tillhör mig personligen,
och icke den jag yttrar såsom Konungens rådgifvare.” Det
är på ett annat rum, som Konungen genom Sina rådgifvare meddelar
representationen Sina tankar; det är på Rikssalen, men icke
på detta rum eller hos de andra Stånden.
Jag vill icke uppehålla eder, mine FIrr, med flere anmärkmr
emot hvad som blifvit här yttrat. Jag förmodar, att de flesta af
eder väl känna, att rikets väl fordrar afslag å denna punkt i
Consl.Ulsk:s mern.
Hr Gripenstedt, Joli. Äng.: Månne det icke år det riktigaste
sältet, när man vill argumentera för och emot en sak, alt
först och främst taga den sakens hegge sidor i öfvervägande; tänka
sig, å ena sidan, alla de fördelar, som dermed vunnes, och, å
den andra sidan, de olägenheter, som deraf kunde uppkomma.
Allt hvad som vore en fördel, blir då ett argument för, och allt
hvad som skulle medföra en olägenhet, blir ett argument emot
saken; hvaraf följer, att allt hvad som på delta sätt hvarken blir
fördel eller olägenhet, icke kan vara något argument, hvarken för
eller emot. A ena sidan har här nästan allmänt blifvit åberopadt
såsom ett argument mot förslaget, att ett kungligt prerogativ derigenom
horttoges; men i denna omständighet, blott och hart tagen,
ligger, såsom jag förut sökt visa, ingen argumentation, utan först
mäste undersökas, huruvida detta prerogativ är nyttigt eller skadligt
till sina följder. Deruti ligger frågan. Om detta kungliga prerogativ
är nyttigt för landet, så är det rätt och tillbörligt att det
finnes, och hvar och en bör i sin mån söka att försvara det; men
om det kan visas, alt detsamma motverkar det ändamål, för hvilket
alla prerogativer gifvits och finnas, nemi. det allmänna hästa,
så blir det icke något skydd för denna rättighet, att den utgör
ett kungligt prerogativ. Frågans lösning kommer således derpå an,
alt visa nyttan eller skadan af sjelfva saken, och icke alt med ett
stort ord söka afskära discussionen derom, och afleda uppmärksamheten
ifrån sjelfva ämnet.
De argumenter, som man här anfört, hafva, så vidt jag kunnat
uppfatta dem, reducerat sig till följande. Man har-sagt, att
befordringssystemet skulle vinna genom titlarnes bibehållande, att
genom deras borttagande skulle uppkomma den olägenheten, alt
man förlorade ett medel att belöna förtjensten, och att det förekom
vissa tillfällen, då man behöfde kunna genom en titel höja
personers anseende. Jag skall be att få upptaga dessa argumenter,
och all först få betrakta den nytta, som titlarne kunna medföra,
i afseende på befordringssystemet. Det är nyttigt, säger man, att
på det viset kunna befordra en förtjent person, på en genväg, och
man har gått så långt, att man sagt det vara omöjligt att, utan
en sådan rättighet till titlars utdelande, kunna tillbörligt bestrida
tjenstgöringens gång inom alla tre de väsendtliga delarne af administrationen.
Jag skall blott betrakta frågan i afseende på en
af dessa afdelningar, eller den militära, öfverlemnande ål andra,
Den 5 September.
att i afseende på de öfriga upptäcka och ådagalägga samma skefhet
uti argumentationen, som jag tror mig kunna bevisa hafva
ägt runi i afseende på militären. Man har t. ex. hemställt, huru
tjensten skulle förrättas, när en militärperson sjuknar. Jag svarar:
på samma sätt som den hittills blifvit förrättad, nemi. så, att när
sä erfordras, bltfver någon af närmaste lägre grad dertill commenderad,
utan att någon högre titel förlänas. Så går det till, och
icke så, att strax en ny utnämning sker till den grad, inom hvilken
sjukdomsfallet inträffat. Man har frågat, huru den nyttiga
inrättningen Marieberg skulle kunna begagnas, örn den föreslagna förändriugen
antogs. Pä samma sätt, som jag och mänga andra den
nu begagnat. Det är ett stort misstag om någon tror, att för detta
ändamål några tomma titulaturer behöfvas. Ett visst antal frän
hvarje reg:te får tillstånd att begagna läroverket; dessa blifva ditcommenderade,
och de öfriga vid stationerna bestrida tjensten derstädes.
Detta är hela proceduren, och hvad har delta att göra
med litel väsendet? Vidare har det blifvit sagdt, alt om i fält en
duglig person särdeles utmärker sig, så alt han t. ex. hurde vinna
befordran till capilainsgrad, så skulle detta, enligt det nya stadgandet,
ej kunna ske utan alt en annan blefve ihjelskjuten. Menas
härmed befordran till ett verkligt befäl, så förulsäller detta visserligen
äfven en vacance, och om ingen afgång sker på samma gång,
så får han vänta tills ledighet inträffar; men är dermed någon
skada skedd? Hans förtjenst må vara i minne, och belönas vid
första tillfälle. Föröfrigt får jag' fästa uppmärksamheten derpå,
att här aldrig varit fråga om att borttaga K. M:s rättighet att
nämna surnumerärer, hvilka gä in nti den activa tjenstgöringen.
Denna rättighets fortfarande har ingen bestridt, utan det är nu
endast fråga om titlars utdelande, dä de icke förenas med tillhörande
embete och tjenst. Detta vare sagdt om Ijensteus behöriga
gång inom den delen af administrationen, som jag känner, och
jag tror, att samma förhållande äfven inom de öfriga äger rum,
nemi. att inga olägenheter skulle uppstå.
Jag kommer nu till den punkten, hvilken afhandlar ifrågavar.
rättighet, såsom eli bclöningsmedel. Begreppet om belöning förutsätter
naturligtvis, att saken mäste eftersträfvas af den, till hvilken
den gifves, och att det allmänna tänkesättet dervid fäster begreppet
om en fördel, eller ett högre anseende. Måhända är förhållandet
så ännu med dessa tomma titlar; men jag påstår, alt
detta hvilar pä en falsk åsigt, både hos den belönade personen
sjelf och hos allmänna omdömet. Det är lagstiftarens pligt att sä
stifta sina lagar, att de, så vidt möjligt är, inverka förädlande pä
det allmänna omdömet och icke missleda detsamma, hvilket måste
blifva förhållandet, om lagen gör det till belöning, som icke
bör så anses. Derigenom gifves en falsk riktning åt det sträfvande
efter ära och utmärkelse, som är driffjädern till så många stora
handlingar, och som icke bör riktas på flärd och ytlighet, hvilket
ingalunda bidrager till enskildt och allmänt väl. Jag påstår deremot,
att de väsendtliga fördelarne af delta förslag äro i främsta
rummet hvad jag nyss sade, alt det skulle välgörande inverka pä
Den 5 September.
223
del allmänna omdömet om hvad som egentligen bör anses såsom
värdt att eftersträfva och såsom medförande anseende. Det är väl
också skäl, alt uti detta fall, såsom uti andra lefnadsförhållanden,
hvarje sak får motsvara sin benämning. Titelväsendet inverkar
för öfrigt högst menligt på de enskilda lefnadsförhållandena, och
det har blifvit citeradt af flera talare bär, att den inbillade högre
värdighet, som titlar medföra, ofta uppiiggar till ett deremot svarande
lefnadssätt, som öfverstiger den sålunda belönades förmåga,
och mången gång medför hans ekonomiska undergång.
Man har bär sagt, att om icke titlar utdelades och verkade
som afledare för fåfängan, så skulle densamma i stället kasta sig
på något annat, t. ex. på lux i mat och kläder. Detta är efter
min tro en stor förvillelse, och långt ifrån alt vara en afledare,
är detta flärdfulla titelväsen just en inledare till lux och öfverflöd;
och om man icke intill roten afhugger detta falska begär och detta
falska tvång, som man derigenom får alt lefva öfver sina tillgångar,
så skall det medföra samma menliga följder som hittills. Derjemte
finnes det en omständighet, som jag ännu icke hört uttalas
till sitt rätta namn, hvartill denna rättighet att utdela titlar
kan gifva anledn., nemi. alt om någon Regent vill begagna sig
deraf, så är det ett högst verksamt medel lill corruption. Sällan
söker man numera framdrifva sina afsigter genom direct bestickning,
utan i stället begagnas då den mera oskyldiga formen att
smickra fåfängan och tillfredsställa en eller annan befintlig svaghet,
och då kan detta medel blifva farligt i handen på den, som
tilläfventyrs skulle vilja begagna det. Vid lagstiftning är .det icke
nog att afse den närvar, tiden, ty en lag måste betraktas objectivt,
och allt subjectivt afseende på det bestående utelemnas. Derföre
torde det icke eller vara otillbörligt att, äfven under nuvar.
förhållande, yttra sig öfver det som under andra omständigheter
i tidernas längd kunde inträffa.
Då jag sålunda tror mig hafva visat, att de olägenheter, man
förespeglat skola blifva en följd af förslagets antagande, ingalunda
inträffa, men alt sådant deremot skulle medföra väsendtlig nytta,
så voterar jag naturligtvis för förslaget och hoppas, alt R. o. Ad.
deruti förenar sig med de öfriga Stånden, som i detta fall (man
må säga hvad som helst) äro mera opartiska domare, än vi, som
alltid måste anses mer eller mindre dömma i egen sak.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Skäl för och emot
hafva blifvit så många anförda och så väl utredda, att jag kan
inskränka mig till några ganska korta anmärkmr. Ingen kan mera
än jag biträda deras åsigt, som anse titelsjukan vara ett ondt.
Den är i sjelfva verket ett stort ondt, och om den kunde botas
genom det recept, som af förra riksdagens Const.Utsk. blifvit föreskrifvet,
och nu här förordadt, så skulle jag visserligen gerna antaga
förslaget. Min öfvertygelse är likväl, att detta recept icke
hjelper, utan alt sjukdomen endast kan botas genom diet, och
alt förordna denna diet beror endast af Regeringen. Denna discussion
har dessutom i 2 ä 3 timmar fortgått alldeles utom äm
-
Den 5 September.
nct, med förbiseende af den omständighet, åtminstone af de flesta
talare, att Konungens höga rätt att ordna sill hof efter sitt behag,
genom den här föreslagna grundlagsförändringen, står orubbad
qvar. Följaktligen skulle Konungen efter eget godtfinnande
kunna utnämna ungefär 3 millioner menniskor till kammarherrar,
statsfruar, hoffröknar o. s. v. Ingenting förbjuder detta. Och jag
frågar, hvad genom en sådan grundlagsförändring egentligen kan
vinnas och åstadkommas.
Att redactionen i så måtto är tvetydig och felaktig, som
den icke uppgifver, huruvida med orden embete eller tjenst skall
förstås lönade eller olönade embeten och tjenster, är redan nppdagadt.
Såvida icke dermed endast skall förstås lönadt embete
eller lönad tjenst, så tjenar ju bela stadgandet till ingenting; ty
det beror af Konungen all tillskapa så många tjenster, åtminstone
inom militären, som han behagar. Iugcnling hindrar Konungen,
att inom hvarje reg:te utnämna 12 majorer. Detta stadgande innebär
således endast en ny tvetydighet i grundlagen, en ny alldeles
obehöflig förändring. Ingen med någon förmåga att förbinda
ett grundlagsstadgandc med ett annat, med någon förmåga att
iakttaga huru det går till i andra länder, med någon förmåga att
uppskatta den närvar, tidpunkten i sitt förhållande till det förflutna
och det blifvande, skall tro att denna förändring är annat
än en anakronism och en oöfverlagd rubbning af grundlagen. För
att blifva verksam, måste den sättas i förbindelse med åtskilliga
andra bestämmelser, dels i grundlagen och dels i våra öfriga lagar
och författningar. Sådant är icke påtänkt, och äfven om det toges
i beräkning, är det tvifvelaktigt, om icke stadgandet skulle
komma något för bittida. Jag röstar deremot.
Frih. Cederström, Jacob: Jag nödgas bemöta några yttranden,
som blifvit riktade emot mig personligen, i afseende på mitt
förra anförande. Man har funnit det besynnerligt, att jag förklarat
de öfriga Ståndens beslut i grundlagsfrågor vara lika med noll.
Nåväl, mine Hrr, det är för mig förnndransvärdt, alt en f. d. Ordf.
i ett Coust.Utsk. icke vet huru grundlagsfrågor beslutas inom 11.
St., och att, utan alla 4 Ståndens gemensamma beslut, de 3 Ståndens
icke gälla. Hvad betyda de då, om det 4:de Ståndet säger
nej? Och alla 4 Ståndens ja gälla lika litet, ifall Konungen skulle
finna för godt att säga nej. Vare detta nog i afseende härå. Det
var förståndet jag sade, som borde ligga till grund för vårt beslut,
och icke Medståndens i förväg fattade beslut. Ofverläggningen
här mäste fotas på hvad som är behötligt eller icke.
Jag går nu från den värde Grefven till några andra yttranden,
som blifvit här framställda.
Här har blifvit yttradt af en värd talare midt emot, att som
Konungens Statsråd här icke yttrat sig, så borde man förutsätta,
att Regeringen önskade antagandet af förslaget. Man har icke
någon rättighet att i frågor af hvad namn som helst, och minst
ronde förändringar i grundlagen, göra förutsättningar om hvad Re
geriu
-
Den i Sep tern lier.
225
geringen önskar eller icke önskar. Frågan är ensamt den: är
förslaget nyttigt, nödigt och möjligt alt verkställa, ulan rubbning
af samhällsförhållanden, till skada för samhället? I denna ordning
må man öfverlägga, ulan afseende på, huruvida Hrr Statsråd yttra
sin egen opinion elier icke; och hvad de än yttra, så blir det åt
minstone
aldrig jag, som deraf sluter, att det är Regeringens tanka;
ty denna tanka är Konungens, och han har sig ännu icke
yttrat.
Har liar jemväl blifvit framstäldt, såsom ett argument lill fördel
för förslaget, att fylleri och flärd ligga till grund för behof
vct
af titlar och för titelsjukan. Jag vet icke hvad fylleri och
flärd dermed hafva alt skaffa; men jag skulle icke tro, alt den myndighet,
som har makt att utdela dessa titlar, tilldelar dem åt sådana,
som åro behäftade med dessa laster; ty i motsatt händelse
vore det ju en olycka för dem, som råka ut för den onåden att
fä en titel.
Men här har af en annan talare, Hr Gripenstedt, argumenterats
i en mera logisk uppställning, ehuru jag för min del får förklara,
att jag anser honom hafva förbisett de grunder, han sjelf velat
försvara. Hail har nemi. yttrat, alt, med antagandet af detta
förslag, Konungen är obetaget att nämna huru mänga surnumerärer
han behagar i armeen. Han mäste då också kunna utnämna
sådana i civila stater etc. Det är bekant, att presterliga embetsman
kallas för all fä ordination. 1 civil väg finnes det också
cn hel massa af surnumerärer, extra ordinarie tjenstemän, men de
utnämnas icke af Konungen, utan af embelsmyndigheterna, och funnos
icke dessa extraordinarie!’, sä måste embetsverken förses med
mänga flere med lön på stat varande Ijeusler, så framt ärendena
skulle medhinnas, ty dessa unga, arbetande tjenstemän bestrida
en stor del af det arbete, som måste ske om ärendena skola kunna
gä. Men hvar finnes i delta förslag någonting, som säger, att
lill surnumerära tjenstemän kan Konuungen fritt utnämna? Hvad
är en surnumerär tjenstemans utnämning annat än en titel? Det
mäste väl vara naturligt, alt en surnumerär tjensteman icke är
något annat än titulerad tills han får lön, och dermed kommer
pä stat. Dä frågar jag, hvart leder detta väl författade förslag af
det lika väl organiserade Const.Utsk. vid 1840 års riksdag, om
man vill fördomsfritt betrakta frågan, utan att taga sig anledn.
att blifva ond af de missbruk, som skett med titlars utdelande,
hvartill leder det, annat än dertill, att administrationen klefve haltande,
alt en stor del af dc personer, som hittills vändt sig ät
embelsmannabauan, för att gagna landet, nödvändigt skulle fä gä
derifrån och mäste sysselsätta sig med någonting annat, till dess
man klefve i behof att skaffa sig utvägar att, genom stora anslag
pä stal, lemna Konungen tillfälle alt gifva löner i och med detsamma
han gifver titlar. Detta är det verkliga förhållandet med
saken, ty det är alldeles detsamma alt taga bort surnumerärerna
för den civila, som för den militära och andra stater.
Hr von Troil, Emil: Den vigtigaste af de frågor, som här
2 H. 39
226
T) e n 5 S e p t e m b e r.
blifvit debatterade, är onekligen elen, om rätta ordaförslåndet af
den föreslagna §. Jag kan deruti icke finna någon tvetydighet;
ty der är icke på minsta sätt lahult om löner, ulan endast om
verkliga ijenster. Jag lier om tillåtelse att få uppläsa den föreslagna
förändringen: ”Titlar utan medföljande embete eller tjenst,
eller med högre värdighet, än den innehafvande embete eller tjenst
medför, må ej förlänas.” Således skulle, om detta tillägg i § autoges,
Regeringen visserligen vara betagen rättighet att utnämna
en person, som innehade en lägre tjenst, lill en högre värdighet,
än den som åtföljer hans verkliga embete; Regeringen skulle äfven
vara förhindrad att tillägga den, som ingen tjenst hade, en
embetsvärdighet, som icke för honom innebure några tjensteåligganden;
men deremot innehåller § alldeles icke något hinder för
Konungen all nämna personer till verkliga tjenster, lill befattningar,
som fordra tjensleutöfning, antingen med eller ulan lön. ,
lin värd talare har här nyss frågat, hvad en surnumerär vore
annat än en sådan, som hade en karaklersfullmakt. Om jag
hade hans vana att förundra sig öfver hvad hans motståndare
säga, sä skulle det högligen förundra mig, att denne värde talare,
som en längre tid tillhört armeen, icke erinrat sig, att
surnumerärernes befattning i den lägsta tjenslegraden medför
tjenstgöringsskyldighet, alt dessa surnummerärer äro numera af
Regeringen lill ett visst antal vid hvarje reg:te eller corps bestämda,
och alt de således kunna anses såsom innehafvare af verkliga
tjenster, ehuru några löneförmåner dermed icke äro förenade.
Sammalunda blefve äfven förhållandet med Konungens rättighet
att tillskapa nya Ijenster, för hvilka löneförmåner icke hunnit blifva
reglerade. Sådant inträffar hufvudsakligen vid utbrott af krig,
dä armeen skall öfvergå lill krigsfot, hvarvid ett större antal officerare
inom de högre graderna erfordras. Ingenting kan då förhindra
Konungen att t. ex. bestämma, huru stort antal bataljonschefer
han finner erforderligt att förklara, att de tills vidare få
åtnöja sig med lika stora löner, sorn förut utgjort deras eompagni
chefs löner, och sä vidare.
Ilvad angar tillarnes egenskap att utgöra en belöning, hvarvid
man har fästat sä mycken vigt, skulle jag tro, alt det är en
sak, som gerna kunde lemnäs ulan synnerligt afseende. Alt den
som utmärkt sig i fält, bör belönas, är en sak, som icke kan bestridas;
men att börja med, sä finnes del mänga andra sätt alt
belöna, än genom meddelande af högre värdighet. Det finnes hederstecken,
det finnes offentligt kungörande af hans bedrift, och
vill man, alt en befordran skall blifva belöningen, sä, om också
ingen för tillfället, för att nyttja Hr von Hartmansdorffs ord, lyckligen
blifvit ihjelskjuten, förmodar jag, att det icke lärer dröja länge,
förr äu någon ledighet inträffar, antingen genom fiendens vapen
eller sjukdomars härjande, ty jag känner icke något krig, der
icke afgången varit ganska stark, i synnerhet bland befälet.
Man har här yttrat, alt man borde fästa sig vid bruket och
icke missbruket, oell att det vore nyttigt, att Regeringen kunde
belöna törtjensten på ett sätt, sorn icke kostade fäderneslandet nå
-
Den 5 September.
227
got. Vid första påseendet kan delta uv en llieorelisk synpunkt
förefalla rikligt; men jag skulle likväl tro, att man går rättare lill
väga, om man icke helt och hållet fäster sig vid, huru saken efter
inbillningens skapelser borde vara, utan ser efter, hurudan den
varit hos oss och på andra ställen, der titlar bruka utdelas. Jag
tror, att det är så mycket angelägnare att här fästa sig vid verkliga
och icke vid inbillade förhållanden, sorn, efter min tanke, användandet
af rättigheten att utdela titlar, ulan alt missbruka densamma,
är till den grad svårt, alt jag verkligen misströstar, alt
någon, äfven den välvilligaste Regent, skall i längden kunna gå i
land dermed. Dessutom vet man, att grundlagar stiftas icke för
en Regent; de mäste stiftas för alla tider. Huru svårt det måste
vara för en Regent att ej gifva denna utmärkelse ät andra än
(lem, som förtjena det, finnér man lätt, då man vet, att styrande
personer hafva hjerta och välvilja såväl som andra, kanske mer
än andra i allmänhet. Det måste då vara en ganska obehaglig
nödvändighet, att oupphörligen behöfva motstå de obehöriga anspråk,
som göras och som tyckas vara så lätta att tillfredsställa.
Följden bl ifver oftast, att enträgenheten vinner sin önskan, och
elen tigande förljenslen får stå tillbaka. Jag tror, alt den förändring,
som i denna § åsyftas, är af en mycket stor både administrativ
och social vigt. I administrativt hänseende, derföre att
embetsmännen i alla land, och i synnerhet i värt, som är fattigt,
äro så knappt lönade, att de icke tjena blott för penningen, utan
äfven för anseendet. Den som blott vill vinna penningar, har i
allmänhet säkrare förhoppningar på andra vägar, men man nöjer
sig i Statens tjenst med en knapp utkomst, derföre att man njuter
ett högre anseende. Men om nu detta anseende utdelas till
personer, som hvarken deraf förut gjort sig förtjenta, eller sorn
sedermera, då de icke hafva några tjensteäligganden, icke äro i
tillfälle att visa sig deraf förtjenta; så är detta alldeles samma
förhållande, som dä man bland det verkligt goda myntet utsprider
ett dåligt pappersmynt; det neddrager det bättre till sitt ringa
värde. Och dessa nya sysslolösa bröder i värdigheten, som embetsmännen
fått, då de icke på annat sätt kunna visa sig värdiga det
nya stånd de hunnit, sä söka de göra det genom yppighet och
flärd. De verkliga tjenslemännen nödgas i någon män följa med,
och deras förut knappa tillgångar blifva derigenom ännu knappare.
Saken har således, utom många andra, äfven verkligen en financiel
sida, som icke är obetydlig. Sedermera kommer den verkliga
befordringen. En och annan har då förut fått dessa betydelselösa
förhöjningar pä karakleren, dessa nådebevis, som äro sä angenäma
att kunna utöfva, och som ingenting betyda, då ingen tjenstgöring
dermed är förenad; men sedermera kommer tillsättandet
af den verkliga tjensten, och då framstår man deremot och säger:
”men det är likväl hardt att gå förbi den, som sä länge haft en
högre värdighet; visst är han medelmåttig, men man måste val
taga honom. Man får icke åsidosätta allt afseende på rangen o.
s. v.;” och det torde icke sakna exempel, alt äfven denna åsigt
gjort sig gällande.
228
Den 5 September.
Man liar här med skäl anmärkt, att det finnes vissa embetsman,
som för närvar, icke hafva den plats i rangordningen, som
allmänna omdömet tilldelar dem; men jag tror, alt delta inkast
förut blifvit upptaget, och får blott tillägga, att ingenting är lättare
än att ändra rangordningen. Det är Konungens ensak, och
om Ständerna skulle antaga denna §, och Konungen deråt lemna bifall,
tager jag för afgjordt, att äfven cn sådan förändring kommer att följa.
Man har ytterligare sagt, att förändringen innebär en inskränkning
i Konungens prerogativ; sådant kan icke bestridas. Men just
derföre, alt denna lagförändring innebär en verklig inskränkning
i Konungens prerogativ; sä kan också ingen menniska förtänka
Regeringen, om den ej deråt skulle lemna sitt bifall, sedan
dc 4 RiksStm derom sammanstämt. Men i sadan händelse tror
jag likväl, alt Regeringen skulle i de 4 Ståndens uttalade önskan
hafva erhållit en ganska tydligt uttryckt opinionsyttring, om hvad
landet önskar i ett fall, der, att dumma efter förhanden varande
förhållanden, Regeringen redan tyckes de facto hafva uttalat en
dermed fullkomligt instämmande opinion; och om ett afslag från
Regeringen skulle följa, skulle den måhända vid samma tillfälle
lenina en försäkran om sin benägenhet att högst sparsamt oell
endast dä den anser rikets nytta sådant fordra, göra tillämpning
af detta prerogativ. Jag linner således ingen anledn. häri altrösta
ernet förslaget, och jag röstar för detsamma.
brill. Rehbinder: Jag anhåller att i största korthet få upptaga
några aumärkmr, sora blifvit gjorda af mina vedersakare i
denna fråga. En värd talare här midt emot har velat påslå, att
utdelandet af titlar vore orsaken lill den lux, sorn för närvar, räder
i landet. Jag tror, att detta påstående factiskt vederfägges af den
betydliga lux, suni finnes lius det högre borgerskapet i rikets alla större
städer. Hos dera linnas likväl ganska fä titlar. Afven vederlagges
detta påstående deraf, att allmogen i flera orter, t. ex. i
Östergöthland, mången gäng lefver öfverllödigare oell gifver vida
dyrare kalaser, än de betitlade possessionaten som äro deras grannar.
Samme talare har äfven yttrat, att i händelse landskamererare
och landssekreterare erhölle rådstitlar, sä skulle de komma
i lika rang med landshöfdingarne. Jag förmodar, att talaren måste
medgifva, ali ett råd i ett collegium icke liar samma rang
som en landshöfding; det är en ganska betydlig skillnad dem emellan,
i detta hänseende, llr Ribbing liar påstått oell klandrat, att
jag ville stifta lex in casu. Denna anmärkn. har jag icke pä något
sätt förtjena!. Det är Hr Cederschjöld, som ti äflas af anmärkn.
, ty lian ville hemta stöd för tillarnes upphörande, just
deraf, alt Konungen icke skall vara för alt utdela dylika. Jag
som anser, att Konungen alltid, hvem som än är Konung, bör
hafva rättighet att utdela titlar, jag ville endast vända denna håg
hos Hr Cederschjöld alt stifta lex in casu, till min och de med
mig liktänkandes fördel; ty otvifvelaktig! vore mera skäl alt icke
taga bort denna rättighet nu, då man kan taga för afgjordt, alt
Konungeu icke skall missbruka den. Frih. Cederström, Anders,
har begått ett misstag, som jag icke ämnat vederlägga, om icke
Den 5 September.
229
Sifvén en annan talare, Hr Ribbing, b ån ty dt derpå. Frih. Cederström
bar nemi. beklagat, att häradshöfdingar icke hade högre
rangan underlienlenanter. Förhållandet är likväl, alt häradshöfdingar
hafva capitains rang, och dermed kunna de vara belåtne. I
öfrigt förefaller det mig underligt, att Hr Ribbing, som (alat emot
Konungens prerogativ att få utdela titlar, likväl sjelf önskat att få
sig en annan titel, som Konungen dock icke gerna kan gifva honom,
nemi. den af häradsdomare. Om en sådan titel meddelades,
så skulle resultatet blifva, i stället för att häradsrätt nu består af
1 häradshöfding och 12 nämndemän, af hvilka sednare den äldste
kallas häradsdomare, att den skulle komma alt utgöras af 2 häradsdomare
och 11 nämndemän. Jag hemställer till Hr Ribbing,
om detta vore rätt lämpligt.
Hr Hjerta: Discussionen har redan så länge upptagit tiden,
alt jag kanske borde alldeles underlåta att yttra mig. Jag tror
likväl, alt man icke bör lemna obesvärad!, hvad som möjligen kan
leda lill ett misstag och likväl lätt vederlägges. En värd talare
har medgifvit saken i princip, men likväl ansett sig, för svårigheter
vid verkställningen, böra afstyrka densamma. De skäl han anfört
hafva, i hvad de rörde nödvändigheten af titlars utdelande inom
armeen, blifvit på ett segrande sätt vederlagda af Hrr Gripenstedt
och von Troil. Jag vill taga mig friheten göra en anmärkn.
vid samme talares anförande, i afseende på de civile och militära
embetsmännen. Han bar talat om svårigheten för en chef
att kunna adjungera dugliga personer i embetsverken, om de icke
hafva titlar. Jag vill derföre bedja honom ihågkomma mänga exempel
på adjunclioner inom de juridiska verken, inom hofrätlerna,
der det visserligen mätte ansetts af föga vigt, om den personen,
som kommit i åtanka, haft häradshöfdingetitel eller icke, men
mera om lian förrättat häradshöfdinge-embetet, eller fiscalsembetet
o. s. v. Samme värde talare har ansett nödvändigt, att t. ex.
kunna tilldela professorstitel åt en ung lärd, som reser utomlands,
pä det lian måtte kunna med mera fördel presenteras för utländske
vetenskapsmän. Det är likväl bekant, att utmärkte lärde i
andra länder, sjelfva föga begagna sig af titlar, utan låta sig kallas
endast Herr N. N., ehuru de kunna vara kände öfver hela
den civiliserade verlden. Deras namn är dä för dem en alldeles
tillräcklig titel; äro de åter icke så utmärkta, att de äga ett verldskunnigt
namn, men ändock inom en mindre krets äro kände såsom
skicklige vetenskapsidkare, så veta vi, att deras emottagande
beror vida mera derpå, att de hafva recommendationsbref från
någon utmärkt vetenskapsman hemma, än att de hafva en professorstitel,
som, jag vägar säga, inför ulländningen betyder mindre
än här hemma. Den värde talaren har äfven talat om intresset
och nödvändigheten för en chef inom ett collegium, att denna
rättighet att utdela titlar bibehålies. Jag tviflar alldeles icke, att
detta kan vara behagligt för presidenterna, emedan egentligen
de och några andra chefer hafva fördelarne deraf, då de genom
sina recommendationer kunna förbinda sig de personer,
230
Den 5 September.
sorn erhålla tillarne. Det är således om deras prerogativer, måhända
vida mera än om Konungens, som här egentligen är fråga.
En värd talare har sagt, att om titelsjukan kunde hotas genom
det recept, som man här velat föreskrifva, så skulle han gå
in derpå, men att detta måste ske, genom diet. Jag vill likväl
taga mig friheten fästa hans uppmärksamhet på, att den föreslagna
föreskriften just är ett recept på sjelfva dieten. Samme talare
har äfven sagt, ali denna lag, för att kunna åstadkomma det
nyttiga den afser, måste sättas i förbindelse med flera andra lagstadganden,
utan alt han dock citerat något enda sådant laghud.
På det sättet kan man kullslå hvilket förslag som helst, om man
säger, alt det icke duger isoleradt, ulan mäste sättas i förbindelse med
flera andra reformer, och man likväl icke sjelf anser sig behöfva
nämna dem; men denna utväg utgör dä i sjelfva verket endast
en undflykt. En annan värd talare har sagt, att det icke är pä
denna väg, man bör söka hot emot fåfängan, utan genom uppfostran.
Jag tager mig friheten fästa den värde talarens uppmärksamhet
derpå, att det är just i det allmänna lifvet, som uppfostran
i detta afseende tager sin början. Det är sedan man gatt nr
skolan, som denna uppfostran egentligen begynner: i skolan deremot
får man äfven nu lära, att fåfänga och yttre prål äro fördömliga,
samt att man ej skall se pä skalet, utan på kärnan. Derföre tror
jag det vore ett godt sätt och det enda rätta, för att i detta fall
förbättra vår uppfostran, om förslaget antoges.
Frih. Ridderstolpe: När jag anmälde mig, var det i afsigt
att vederlägga några af de talare, som voro af skiljaktig tanka
med mig. Parlielt har jag blifvit förekommen af några talare,
som här yttrat sig, men det återstår ännu en enda punkt, hvarpå
jag vill fästa eder uppmärksamhet. Ilär har blifvit frågadt, om
Konungen skulle vara betagen makten att sätta lill tjenstemän
utan lön. Här står tydligt i den föreslagna förändringen: ”Titlar
utan medföljande embete eller tjenst, eller med högre värdighet,
än den innehafvande embete eller tjenst medför, må ej förlänas”.
Der står ingenstädes taladt om embete eller tjenst pä stat. Jag
kan hafva orätt i min uppfattning af Svenska språket, men ber
att få upplysa min åsigt genom ett exempel. Om en landskamererare
sjuknar eller dör och en länsbokhållare blir förordnad i
hans ställe, anser jag, i fall förändringen antoges, att det likväl
vore Konungen obetaget att tillåta den mannen att kallas landskamererare,
efter han verkligen har gjort landskamereraretjenst.
Helt annat är det med dem, som aldrig gjort den tjenst, deraf
de blott fått den skenbara benämningen.
Många hördes ropa på propos.
Ilr Pr int zéns kjöld, Carl: En värd ledamot, Hr Gripenstedt,
har, under erkännande att den förändring, hvarom nu fråga
är, innefattade inskränkning i ett prerogativ för Konungen, understödt
förslaget, och, såsom ett af de förnämsta skälen derföre,
anfört den allmänna sats, att om ett Konungen tillhörigt prero
-
Den 5 Sep tem Ii er.
?JI
gativ skulle vid dess utöfning hafva befunnits skadligt, så borde
det bor Itagas. Vi vela, alt i grundlagen finnas, icke blott detta,
utan äfven manga andra prerogaliver, Konungen förbehållna. Genom
conseqvent tillämpning af denna sats, skulle också för hvarje
gång en partiopinion bildade sig derom, att något annat Konungen
tillhörigt prerogativ blifvit missbrukadt, man strast vara färdig
med förslag om dess borttagande, och man skulle sålunda
småningom bortplocka alla de ädla stenar, som finnas i Kronan,
sä att endast skalet komme att qvarstå. Garantierna mot missbruk
af de kungliga prerogativerna böra ligga, i främsta rummet
uti Konungens personlighet, och i det andra hos de rådgifvare, hvilka
äro pligtige att honom räda, och derföre äro ansvarige. Alen
att för missbrukens skull ändra grundlagen och inskränka Konungens
rättigheter är, efter min öfvertygelse, håde skadligt och oriktigt.
Samme talare har likaledes anfört, såsom skäl för prerogativets
borttagande, att detsamma vore i Konungens hand ett
verksamt medel till corruption. Jag hade sannerligen icke väntat
mig, det man skulle föreställa sig en Konung, som kunde eller
ville tillåta sig att begagna detta medel, för att dermed corrumpera.
Ar lian af sådana tänkesätt, så äger han nog, för vinnande
af sitt ändamål, kraftigare medel, än att utdela en titel.
En annan värd ledamot har, såsom skäl till bifall å förslaget,
anfört den stora svårighet Konungen skulle hafva vid valet
af de peroner, som han ville med titlar benåda. I händelse Konungen
vid sådana tillfällen skulle finna sig villrådig, sä tror jag
icke, att Stäuderne äro hvarken behöriga eller berättigade att stifta
lag derför. Det må Konungen ensam och allena göra för sig sjelf.
Finner han någon svårighet dervid, sä lärer lian nog akta sig att
utöfva rättigheten. — Likaledes är anmärkt, huruledes det skulle
kunna inträffa, att personer, som erhållit en titel, skulle, när ledighet
inträffade vid någon tjenst, hvarå titeln lydde, företrädesvis
vid dess återbesättande komma i fråga, på den grund, alt man
icke gerna kunde förbigå en sådan person, om han visade sig
enträgen, äfven om han icke ägde de för tjernsten nödiga egenskaper.
Icke kan delta skäl vara antagligt. Det är ju Konungens
rätt att utnämna tjenstemän, och att bedömma skickligheten
Ims dem, som dervid kunna ifrågakomma? Ständerna äga dermed
alls intet att skaffa, med mindre än att äfven denna rättighet bortloges
och bruket under frihetstiden återigen blir infördt, att låta
Stäuderne pröfva de af Konungen verkställde befordringar. Slutligen
har samme värde talare förklarat, alt om Ii. o. Ad. antog förslaget,
sä skulle alla fyra Ståndens beslut, i händelse det icke af
Konungen bifölies, likväl innefatta en opinionsyttring, som för
Högsldensamme skulle vara nyttig att känna. En opinionsyttring
af denna natur kan jag ej betrakta annorlunda, än såsom ett slags
memorandum, eller en åtvarning till Konungen att icke missbruka
det ifråga var. prerogalivet; och jag hemställer, om det väl är
lämpligt att till sin Konung framföra beslut, hvilka äro af dylik beskaffenhet.
Jag tror det icke. Emot honom skall man, om någonsin,
handla öppet, utan alla biafsigter. Jag är dessutom alltför stor
232
Dea 5 September.
hatare af s. k. opinionsyttringar, för att vilja gifva ett R. St:s
beslut detta namn.
Hr von Hartmansdorff: De af mine värde motståndare,
som förfäktat förslagets riktighet, hafva dock erkänt, att det icke
ginge an besluta något sådant, som Const.Utsk. hemställt, i händelse
dermed menades tjenst på stat eller med lön. Ett par af
dem hafva åtminstone hållit sig dervid, att Ulsk. menai, det tjenstgöring,
för hvilken fullmakt lemnades, ej vore under förbudet innefattad.
Lätom oss antaga att så är, och att, såsom en värd
talare sagt, det icke vore Konungen förmenadt att utnämna öfvertalige
i de lägsta tjenstegraderne under fred, eller i de andia
graderna för krig. Har nu Konungen rätt att i fred utnämna
öfvertalige i den lägsta graden, hvarföre har lian då icke lätt att
utnämna sådana i alla andra, förste lieutenants, capilains och majors,
liela vägen igenom? Hvad äro de betitlade, annat än öfvertalige
tjenstemän ulan lön i alla grader? Hvad nu beträffar öfvertalige
officerare för krigstillstånd, så kan Konungen icke veta när krig
inträffar, emedan det icke beror på honom allena, utan jemväl pä
hans grannar. Konungen bör således alltid vara beredd pä en
sådan händelse, och följaktligen alltid hafva öfvertaliga officerare
i alla grader, på det alt armeen må vara tjenstbar. Begge dessa
förhållanden bevisa ju, att sjelfva stadgandet upplöser sig till intet,
i händelse här icke menas ordinarie tjenst, och menar man en
sådan, är stadgandet overkställbar!. Man säger, att andra helöninsjar
finnas än befordringar, under krig, och att man kan gifva
ordnar samt offentliga loford. Ordnar pläga eljest fördömmas af
de personer, som nu tala för delta förslag; men hvarken ordnar
eller loftal verka väsendtligen på fienden, hvilket äler är händelsen
med befordringar i det ögonblick de förtjente få genom högre
befäl tillfälle alt skada fienden. Man har också sagt, huruledes
man beredde Regeringen tillfälle till afslag, derigenom att man
bifölle detta Const.Utsk:s förslag. Vanligen plägar man eljest yrka,
att Regeringen bör bifalla alla förslag, som komma frän R. St.
Det är således ett undantag från regeln, som man nu vill tillåta.
Jag finner icke huru sådant hänger ihop med den conseqvens,
som jag borde förmoda, att mina motståndare skulle iakttaga.
Hr Cederschjöld: Jag hade trott, att några talares yttrande,
om behofvet af surnumerärers antagande vid armeen, hade
blifvit tillräckligen vederlagdt af 2 å 3 talare, som yttrat sig derom.
Här står i lagförslaget: ”titlar utan medföljande tjenst etc.”
En surnumerär underlieutenant har, sä vidt jag vet, alltid tjenstgöring,
oaktadt han icke har lön. Extra ordinarie civila tjenstemän
kan jag icke eller finna förbjudna all tillsätta; ty man har
t. ex. extra ord. professorer dels med lön, och dels utan. Jag
sjelf har haft en sådan beställning i 5 års tid, med skyldighet
att hälla offentliga föreläsningar, och alt examinera, utan
den ringaste lön; och efter denna förändring skulle Konungen
icke eller vara förhindrad att för framtiden utnämna dylika.
Den
1) e n 5 S t p l e m b e r.
233
Den siste värde talaren yttrade förra gången lian hade ordet, att
1840 års Const.Utsk. har, just genom sin underlåtenhet att göra
anmärkmr emot Konungens rådgifvare, som tillstyrkt dylika fullmakters
utfärdande, medgifvit, att Konungen hade rättighet till
dylika utnämningar. Jag föreställer mig, att Const.Utsk. fann, att
då grundlagen ingenting bestämdt derom yttrade, så fordrade hofsamhelen
oell grannlagenheten att icke göra någon anmårkn. deremot,
utan föreslog i stället delta stadgande för framliden. Om
jag icke missminner mig, så var det i 1720 års Reg.F. stadgadt,
att Konungen hade rätt att gifva titlar på högre värdighet ät afskedade
militärer, i synnerhet om de blifvit förbigångna eller lidit,
såsom det då kallades, prejudiee. Men just det, ait denna
omständighet blifvit utesluten i 1809 års grundlag, som ingenting
derom nämner, bar gifvit mig anleda, alt tro, att lagstiftarens
mening varit, att sådant icke borde äga rum för framtiden. Rivon
Hartmansdorff yttrade också förra gången, att det vore så
nyttigt att man kunde utdela professorslitlar ål resande vetenskapsmän,
emedan de eljest icke skulle hafva nog anseende. Men
vi hafva här i Stockholm haft besök af verldskunnige vetenskapsmän,
isynnerhet Engelsmän och Amerikanare, som alls icke haft
någon titel, men man har ändå ganska mycket firat dem. Och
om man vill resa i Tyskland, tror jag knappt man kun undgå att
få sig en titel, äfven om man icke har någon förut. Jag vet åtminstone,
alt, då jag var i Berlin 1816, mäste jag beständigt undanbedja
mig professorstiteln. På den tiden brukades, att då någon
kallades till ledamot af vårt läkaresällskap plägade diplomet, i
brist dä för tiden på ordförande, nnderskt ifvås af 2.ne ledamöter.
Dä någon, som reste utrikes, skulle medhafva ett sådant diplom,
fick han alltid blifva den ene underskrifvaren. Och då jag till
Berlin medförde ett sådant diplom, log den nye ledamoten för afgjort,
att jag icke kunde hafva mindre än en rådsvärdighet, hvarföre
lian ock i Berlinska läkaresällskapet presenterade mig såsom:
”Rath der Medieinischen Gesellschaft zu Stockholm.” Jag tror
derföre icke, att man har något obehag att befara pä sin resa utrikes
af brist på titel. Att föröfrigt titelsjukan icke finnes blott
i de högre classerna, utan sträcker sig ända ned lill bottnen, ses
bäst deraf, afl nämndemännen vilja kallas häradsdomare, och jag
vet exempel på en lykttändare pä Carlberg, sorn uti en mycket,
pompös inlaga sökte att få en efter sitt vigtiga kall lämpad titel,
och uppgaf förslagsvis titeln entreprenör.
Dä emedlertid ledamöterne af detta II. Stånd anses lill största
antalet blifva hugnade med dessa titlar, sä hemställer jag, om
det icke nu vore ett tillfälle, att visa allvaret af den beredvillighet,
så mångå här yttrat, att frambära sina offer på fäderneslandets
altare.
Ropen på propos. förnyades.
Hr von Troil: Ämnet är verkligen numera så uttömdt, alt
jag ingalunda hade tänkt besvära R. o. Ad. med att ännu en
2 Ii. 30
ru
l)en 5 S e |i t e m b e r.
gäng afhöra mig. Jag anmälde mig derföre icke, elium jag hörde,
ali Hr Printzensköld orätt upptog flera af de argumenter jag anfört
och ställde mot dem sådana, som icke svarade deremot; men
dä han slutade med att anföra, att jag tillstyrkt R. o. Ad. att
besluta en varning emot Styrelsen, så har jag uppl rädt, för att
varna denne ledamot att icke tillåta sig all lägga sådana ord i
min mun. Jag har yttrat, att det vore nyttigt om R. St. antoge
detta förslag, för alt inför Regeringen uttrycka en opinion om instämmande
i den åsigt, sorn Regeringen redan tyckes hafva gjort
gällande, och detta mätte hvar och en begripa, att det är någonting
alldeles olika med en varning. Det är alldeles motsatsen.
l)ä jag föröfrigt nu fått ordet, vill jag tillägga några fä ord
■ angtde frågan om de militära surnumerärerna, sorn en värd ledamot,
ehuru han i afton mycket talat om de militära sakerna, tyckes
hafva mycket svårt att uppfatta. Han har nemi. ånyo yttrat,
alt om Konungen kan utnämna surnumerärer i den lägsta graden,
så kan han det likaväl i alla de andra. Saken har likväl sin ganska
väsendlliga skillnad. Den föreslagna §, som icke inskränker
Konungens rätt ali tillskapa embeten ulan löner, och alt dertill
utnämna de personer, han för godt finner, förbjuder deremot Regeringen
att utnämna personer till embelsvärdigheter utan åtföljande
tjenst, och äfvenledes att tillägga den, som har en lägre tjensleulöfniug,
benämningen af en högre. Sådant är t. ex. förhållandet
när en underlieulenant erhåller capilains värdighet. Man har
•si tt capitainen begå fel i tjernsten och sett lieutenanten stiga fram
för att förehålla Hr capitainen sitt förhållande och stundom straffa
honom. Man har sett att capitaine!- erhållit en högte värdighet,
sorn icke medfört ökadi befäl inom den corps de tillhörde, och
då bataljonschefsbefallningen utöfvats af den äldsta capitainen, har
han någougäng varit nödsakad att i stränga ordalag tilltala en
person, som han mäste gifva en benämning, som borde ingifva
den talande aktning och undergifvenhet. Detta är eli missförhållande,
så stridande emot all ordning och aldramest emot den militära
disciplinen, som hvar och en vet är nödvändig, alt man
utan vidare bevisning torde inse, att saken är alldeles orimlig.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Det förevar, ämnet är så uttömdt,
alt jag visserligen icke deruti kan framställa någon ny åsigt,
nien jag har dock ansett mig böra offentligen tillkännagifva, alt
jag bifaller förslaget. Jag vill påminna mig, alt vid sista riksdagen
de 3 öfriga Stånden i önskningsväg beslöto en und. skrifvelse
till K. M., derom, att Konungen mätte sparsamt utdela tiIlar. Vi
veta, att de 3 Stånden äfven vid denna riksdag funnit saken af
den vigt, att de bes! uti t en grundlagsförändring i della afseende.
Jag hemställer till R. o. Ad., hvars pluralitet, åtminstone efter
hvad allmänheten föreställer sig, tyckes hafva ett visst personligt
intresse, ali Konungens räll att utdela titlar bibehålles, jag hemställer
hvad intryck det skall göra pä opinionen, om Adeln nu
ensam envisas att motsätta sig en på delta sätt tvenne gånger upprepad
önskan af de 3 öfriga Stånden, hvilka, efter hvad vi veta,
1) e 11 5 S e |> 1 e ui b e r.
i denna fråga icke utgöra mera än § af R. St., hvarföre saken
utan biträde af R. o. Ad. helt och hållet förfaller.
Då jag nu har ordet kan jag icke eller underlåta att, i anledn.
af Hr von Harlmansdorffs yttrande om svårigheten alt i
einbetsverken till adjungerade ledamöter inkalla andra, än de tjenstemän,
hvilka innehafva titlar, erinra, att denna olägenhet just
härleder sig från Konungens rätt att utdela titlar, hvilket dels gjort
det behöfligt att anskaffa sig en titel, för att vinna befordran, dels
förorsakat, att den betitlade odugligheten ofta lager steget framför
den obetillade skickligheten. Men detta missbruk bör väl afskaffas,
i st. f. att bibehållas. Såsom ett exempel uppå det orimliga
befordriiigsföreträde en titel grundlagt, kan anföras, att, intill
de sednare åren, den som haft titel af Kongl, häradshöfdiuge,
har kunnat blifva adjungerad i hofrätten, äfven om han icke suttit
mera än 2 å 3 urtima ting, dä deremot en i domarevärf grånad
viee häradshöfdinge icke kunnat erhålla adjunction intill för 4
år sedan, under II. Ex. nuvar. Landtmarskalkens Ministere, Konungen
i detta afseende förändrade befordringslagen. Delta mätte tillräckligt
bevisa olägenheterna af titelväsendet
Man har sagt, alt administrationen skulle gå lamare, om Regeringen
förlorade den utväg, att genom titlar uppmuntra en förtjenst,
som hon ej har tillfälle belöna med penningar. Jag hemställer,
mina Hrr, om icke i Frankrike, England, Norrige, Norra
Amerika och jag tror i alla länder, utom i Ryssland, Tyskland
och Danmark, statens activa tjenst går lika väl som i Sverige, oaktadt
i nämnde länder icke utdelas några titlar. Att icke eller
här i landet ett uteslutande värde sättes pä titlar, och att det icke
ens för competenseu till ett högt embete, är nödigt att äga titlar,
deruppå hafva vi haft talande exempel vid bildandet af Konungens
Conselj, dit en person inkallades, som icke hade någon titel,
och en annan, som hade den i ganska underordnad grad.
Hr von Hartmansdorff har lågt särdeles mycken vigt på det
gagn, ja det behof, en resande vetenskapsman skulle hafva af en
titel. I anledn. häraf vill jag anmärka, att detta alldeles icke är
förhållandet. I utländska tidningar ser man sällan någon vetenskapsman
omtalas med någon titel, och äfven om de ulmärktaste
heter det icke annorlunda än t. ex. M:r Arago, M:r Thiers, M:r
Berzelius, etc. En utmärkt vetenskapsman sätter lill och med
utomlands icke gerna någon titel på sina visitkort, emedan han
förutsätter, att det är hans vetenskapliga namn, icke hans titel,
som ger honom anseende. Lika litet har man förmärkt, att en
utmärkt vetenskapsman, som utifrån kommer till Sverige, begagnat
någon titel; men deremot då så beskaffade utmärktheter som
Hr Boseo, Hr Quirin Muller m. tl. vilja gifva sig ett anseende, sä
titulera de sig för professorer.
Här har blifvit mycket taladt om den inskränkning i Konungens
prerogativ, detta förslags antagande skulle medföra. En annan
talare har likväl nämnt, alt Konungen redan genom sina handlingar
visat sig icke älska titelväsendet, och jag tror derföre, att man
icke skulle kunna göra Honom en större tjenst, än att bedja H M.
236
Den 5 September.
afsäga sig della prerogativ. Det blir nemi., så länge Konungen
äger rätt att utdela titlar, alllid en ganska stor svårighet, icke
blott för Konungen och Hans Regering utan för cheferna i alla
förvaltningsgrenar, alt alltid afböja och undvika de upprepade sollicilalionerne
om titlar, hvarmed de blifva besvärade. Jag tror
icke, alt Konungen har svårt att på annat sätt uppmuntra och utmärka
förtjensten, än genom tillar, hvilkas anseende säkert för
hvarje dag blifva allt mindre och mindre.
Gr. liom: Jag anser mig mot min vilja uppkallad att yttra
några ord, i auledn. deraf, alt en värd talare, van att uppträda
med anspråk pä alt blifva hörd och trodd, yttrat en sals, sorn
jag linner betänklig. Han har nemi. förutsatt, att, i händelse de
4 Stånden skulle godkänna del förevar, förslaget, borde man icke
undra derpå om Konungen afsloge delsamma, emedan det hade
för afsigt, en inskränkning i Konungens prerogaliver. Jag anser
denna sats högst betänklig i conslilutionclt afseende, emedan jag
tror, alt man ej bör annat än i högsta nödfall [»åkalla det kungliga
veto. R. o. Ada bestämmelse såsom Stånd är, efter min öfvertygelse,
den, att om möjligt söka undanböja den verkliga riksvådan
af alt framkalla Konungens veto. Det är på grund af
denna constitulionella princip, som jag åtminstone med min röst
skall bidraga dertill, att R. o. Ad. icke från träder den vigliga röle,
som de bestämdt äga i sin organisation, — den nemi. all såsom
ett conservativt element inom Staten söka, så mycket möjligt är,
att vara en motvigt emot det demoeraliska, på Konungamakten
ständigt påträngande elementet. Det är af högsta vigt vid detta
tillfälle, dä vi alla äro sysselsatta med lanken på en representationsförändring,
der den största svårigheten består i att finna eu
mellanlänk emellan representationen och Konungamakten, att R.
o. Ad. inför samtiden och efterverlden visar, att den insett sin
bestämmelse. Att här mola ett intrång på Konungamakten är
numera R. o. Ad:s ensak, ty R. o. Ad. har, efter min tanke,
helt och hållet ombytt den röle, som tillkommer dem alt utöfva
i ett ponsti lin innell samhälle, sedan 2 af vära Stånd åtminstone
öfvergått pä en bana, der fråga mäste uppstå om intrång på
Konungamakten. Jag tillstyrker på denna grund, just i följd af
den värde talarens yttrande, att man icke borde förundra sig
om Konungen icke bifaller Ständernas förslag, att R. o. Ad. vid
detta tillfälle söker afböja det principvidriga påkallandet af Konungens
veto.
Härefter hördes åter ganska starka rop på propos.
Hr Ribbing, Bengt: Man bar sökt på bästa sätt och till
det aldra yttersta förlöjliga denna titelsjuka, och man har deruti
icke gjort orätt, ty den är verkligen löjlig. Jag vill likväl icke
fortsätta della, utan jag ser saken allvarsamt. Jag ämnar votera
för förslaget, derföre att jag anser, att utdelande af titlar demoraliserar
nationen. Jag tror icke, alt högmod och fåfänga, som ändock
måste alstras af denna titelsjuka, äro nyttiga; jag anser dem
vara laster. Jag vill således göra mitt lill, för att borttaga dessa
Den 5 September.
237
laster. Jag tror, att ödmjukhet och anspråkslöshet äro nyttigare
för nationen, och jag tror, att de befordras, derigenom att icke
sådana onödiga titlar utdelas. Det vore bedröfligt om det stöde
så lill med nationalandan, om den icke skulle känna någon annan
belöning för uppfyllda pligter, än blott att tänka på fullmakter.
Jag tror, alt tillfredsställelsen öfver väl uppfyllda pligter är
en större belöning, än hvilken karaktersfullmakt som helst. Jag
önskar, alt R. o. Ad. måtte bifalla förslaget.
Gr. Anckarsvärd: Det är på det högsta emot min vilja,
sorn jag uppträder, för alt efter en så lång discussion upptaga
R. o. Ad:s tid för några ögonblick; men en ledamot af detta Stånd,
som är en gammal representant, har här nu framfört den satsen,
alt R. o. Ad:s bestämmelse skulle vara, att, blott för den möjligheten
att Konungen kunde komma att begagna sitt veto i en fråga,
hvilken som helst, hvartill jag likväl i denna fråga icke finner
någon anledn., votera i motsats med de öfriga. Jag anser det
för Ståndet vara i högsta måtto nödvändigt att åtminstone en motsatt
mening må här uttalas, på det att ieke de öfriga Stånden och
hela Svenska allmänheten måtte fatta ett i min tanke alldeles oriktigt
begrepp om R. o Ad:s bestämmelse. Jag känner icke i någon
målto, att R. o. Ad. lill följd af vår grundlag äger någon
annan bestämmelse i afseende på begagnandet af sitt veto, än hvart
och ett af de öfriga Stånden; och jag tror, att det är oförsigtigt
all vilja tillvälla R. o. Ad. en sådan rättighet, och ännu mera att
vilja uppmana R. o. Ad. till ett handlingssätt, som, enligt min
lanke, vore så i högsta måtto stridande håde emot dess närvar.,
och mot dess förfkilna eller historiska bestämmelse.
Hr Mann erska nts, Carl Axel: En talare, der borta på
Grefve-bänken, hänsköt nyss del beslut, som R. o. Ad. går alt
fatta, under efterverldens dora; äfven jag gör detta vad. Det hemslälles
i dag till R. o. Ad. den frågan, om R. o. Ad. vill för
alltid afsäga sig den slräfvan efter flärd och fåfänga, som olyckligtvis
en längre tid vidlådit icke blott R. o. Ad. utan alla folkclasser
af Svenska folket. Efterverlden skall bedömma huru R. o.
Ad. i dag betraktar denna fråga. Jag hoppas, att förslaget mätte
blifva bifallet, och får högtidligen tillkännagifva, alt så kommer
åtminstone min röst alt falla.
Öfverlåggningen ansågs af R. o. Ad. nu vara fulländad, hvarefter
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. lill antagande
af ifrägavar. förslag lill stadgande emot titlars utdelande.
Ropades ganska starka ja och nej, hvarjemte votering begärdes.
I följd deraf upplästes till justering och godkändes följande
voteringspropos.:
Den som antager det i 6:te punkten af Const.Utsk:s mern.
N:o 3, anmälda förslag lill ändring af 28 § Reg.F., voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, bllfver förenämnde grundlagsförslag afR. o. Ad. förkastade
5)38
Den 7 September.
Efter voteringens slut bcfunnos rösterne liafva utfallit, som följer:
Ja — 79.
Nej — 109.
Hr Hjärne, Harald: Det är med en ganska obehaglig
känsla, som jag nödgas uppsta, för att begära, att det mätte i
prof. blifva antecknadt, att jag icke med min röst bidragit till ett,
efter min tanka, sä litet ridderligt beslut, och jag beklagar förvillelsen
bos den majoritet, som fattat detta beslut, om den tror,
att det är pä detta sätt, som den utöfvar sin sä mycket omtalade
bestämmelse att stödja thronen och Konungamakten.
Hr von Hofsten, Bengt: Jag förenar mig till alla delar
uti Ur Hjärnes yttrande och lar anmäla min reservation.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. £ till 11 pä aftonen.
In fiJem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 7 September 1844.
Plenum kl. 9 f. m.
Upplästes till justering och godkändes Exp.-Ulsk:s förslag lill
R. Sl:s und. skrifvelse till K. M., ang:de riksdagskostnadernes bestridande
genom Riksg.-cont.
Öppnades Hrr Eleclorers listor till val af suppleanter för permitterade
Utsk:s-ledamöter, och befans att dertill blifvit utsedde i
C o n s t i t u t i o n s - U t s k o 11 e t:
dels efter N:o 184 Hr Silfversvärd, Fullm. Hr Stjerngranat, Georg
Gustaf Henrik, under den honom beviljade 14 dagars ledighet,
frän d. 6 Sept. räknad:
N:o 2093. A. Hr af Wetterstedt, Niclas;
och dels efter N-.o 494 Hr Croneborg, Fullm. Hr Tersmeden, Nils,
under den honom medgifna 3:ne veckors ledighet,‘"räknad frän d.
4 Sept., och sedan N:o 1979 Hr Brakel, Gustaf Anton, lill suppleant
invald, detta förtroende sig afsagt:
N:o 357. Frih. Nordensköld, Carl Reinhold;
Stats-U tskotteU
all under den ledamoten i nämnde Utsk. N:o 338 Frih. Tersmeden,
Wilhelm Fredr., beviljade 3:ne veckors ledighet, frän d. 6
Sept. räknad, i hans ställe i Utsk. inträda:
N:o 139. Gr. Wirsen, Axel;
Den 7 September.
23«J
Allni. Besvärs- oell Ekonomi-Utskottet:
alt, under den ledamoten i nämnda Utsk. N:o 161 Frih. von
Höpken, Fullm. Hr von Troil, Samuel Gustaf, beviljade 14 dagars
ledighet, räknad från d. 10 Sept., i hans ställe i Utsk. inträda:
N:o 2227. Hr dorchimont, Wilhelm Albrecht.
Företogs val af 2:ne Bänkman, nemi. inom 9:de bänknnsafd.
efter N:o 06 Hr Pauli, Axel Georg, och inom 20:de hänkm:safd.
efter N:o 192!) Hr von Björnmarck, Fullm. Gr. Lewenhaupt,
Patrik Adolph, och lilefvo dertill utsedde:
inom g:de bankm-.s-afd.: N:o 13. Hr Natt och Dag, Fullm.
Hr Durietz, Fredr. Guslaf; genom lottning med N:o 86. Hr Stuart,
Fredrik Christoffer, samt
inom uu:de bänkm.-s-ufd.: N:o 1947. Hr Odencrantz, Gustaf.
11. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Bänkmän att sammanträda,
för att utse en Elector efter N:o 329 Frih. Adlerbeth,
Jacob, som nyligen med döden afgält.
Föredrogos StatsUtsk:s mern. N:ris 14, 16, 17 och 18, hvaruti
anledmr till anmärkn:r blifvit anmälda:
l:o emot föredragande Statsrådet och Chefen för Financedepariementet;
2:o
emot densamme;
3:o emot f. d. föredraganden för Handels- och Financeärenden
samt föredragande Statsrådet och Chefen för Financedepartementet,
och
4:o emot föredragande Statsrådet och Chefen för Sjöförsvarsdepartementet.
11. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att dessa anledmr lill
anmärkn., jemlikt 29 § Biksd.Ottin., skulle till Const.Utsk. remitteras.
Hr Printzenskjöld, Carl: Discussionen förliden Fredags
e. m. ang:de det förslag lill ändring i grundlagen, sorn då var
föredraget, hade fort farit sä länge, och tiden var sä långt framliden
pä aftonen, dä Hr von Troil, Emil, uppträdde, för att bemöta
eli yttrande, sorn jag i samma fråga afgifvit, att jag, af aktning
för IL o. Ad. och af fruktan alf måhända en eller annan
limma uppehålla ärendets slutliga handläggning, ansåg mig icke
böra begära ordet, för att göra anmärkmr vid hvad Hr von Troil
behagade anföra. Dessa omständigheter åro nu icke för handen,
och jag begagnar derföre tillfället att anföra hvad jag för min
personlighets skull anser mig böra, i anledn. af Hr von Troils omförmälde
yttrande, hos H. o. Ad. andraga. Ståndet behagade erinra
sig, huruledes jag uti mitt anförande vågade draga några
conelnsioncr af det yttrande, som llr von Troil hade afgifvit, |
anledn. deraf uppträdde min motståndare på bänken och förklarade,
det hans ord voro af mig alldeles oriktigt uppfattade, samt
240
Den 7 September.
tillät sig ali, under hotande åtbörder och med en hotfull stämma,
förkunna, att han varnade den värde ledamoten (liksom jag tror
orden föllo) alt'framdeles tillåta sig sä beskaffade tydningar, som
i mitt yttrande förekommit. Utom det, att det tillhör hvarje person,
som sjelf vill göra anspråk pä aktning af andra, att äfven
visa dem sadan tillbaka, föreskrifver 50 § Riksd.Ordn. uttryckligen,
att hvar och en väl äger rätt att i pleno, stående och ifrån
sin plats till prot. fritt tala och utlåta sig i alla frågor, men tillägger
lika uttryckligen, att ingen må tillåta sig personligen förolämpande
uttryck. Huruvida jag i delta fall brutit mot Riksd.-  Ordms föreskrift, det öfverlemnar jag till eder, mine Hrr, att bedomina.
Jag öfverlemnar äfven till edert afgörande, huruvida det
står tillsammans med nyss åberopade lagstadgande, alt förfara såsom
Hr von Troil gjort i förevar, fall, och om väl de ord och
åthäfvor han emot mig begagnat ens kunna anses instämma med
samhällslefnadens mest hilliga fordringar. Den ledamot, som tillåtit
sig detta, har gjort en inkräktning pä R. o. Adis rättighet
som Ständ, att besluta, huruvida den ledamot, af hvilken man
förmenar sig vara förnärmad, förtjenar varning, och derjemte ett
ingrepp i Landtmis rätt att, efter Ståndets beslut, denna varning
meddela. För min del vill jag visserligen öfverse med hvad som
handt, emedan jag anser, att en förolämpning mot en person, den
må nu hafva varit förtjent eller icke, och egentligen kan en förolämpning
aldrig vara förtjent, alltid återfaller pä sitt upphof;
men för Ståndets egen skull och för att kunna bevara dess värdighet,
önskar jag, ali dylika händelser sorn den ifrågavar. måtte
för framtiden förekommas, och jag vänder mig derföre till Hr Gr.
o. Landtm, med vördsam anhållan, del Hr Gr. o. Landtm, måtte
begagna den myndighet, som är lagd i dess hand, för att, om
någon ledamot skulle förhetsa sig derhän, att han följde Hr von
Troils exempel, han af Hr Gr. o. Landtm, mätte få den tillrättavisning,
som ett sådant uppförande förtjenar.
Gr. Spens, Jacob Melcher: Frånvarande då resultatet af
voteringen i sista plenum tillkännagafs, var jag då icke i tillfälle
att anmäla mig som reservant emot detta beslut. Jag begagnar
nu tillfället dertill och tror mig tillika böra tillägga, att jag visserligen
skulle i nämnde beslut hafva deltagit, om jag pä något
sätt hade kunnat tro, att derigenom någon olämplig inskränkning
i Konungamakten förekommits. Varm anhängare till en stark
Konungamakt, hvarigenom ensamt sanning och rätt kan befrämjas,
kan jag icke eller vid detta tillfälle tillhakahälla min innerliga
önskan, enligt det gamla ordspråket: Gud bevare den för sina
vänner; för sina fiender skall den nog bevara sig sjelf.
Frih. Hermelin, Au g. Söderling: Afven jag anhåller
att få anmäla min reservation mot R. o. Ad:s beslut i förra plenum
rör:de 23 § Reg.F. Jag anser, att R. o. Ad. hade bort till
den föreslagna förändringen lemna bifall. Dä discussionen upptager
-
X) en 7 September.
241
ger alla de skäl, som lala derföre, anser jag öfverflödigt alt vidare
motivera denria min reservation.
Fortsattes pröfningen af de uli Const.Utsk:s d. 24 och 27 sisth
Aug. på bordet lagda mern. N:o 3 uppgifna, sedan sista riksdag
hvilande förslag till grundlagsändringar.
7:de punkten. Förslag, ang-.dc ut lii Tidnings naturalisation.
Regeringsformen.
§ 28. ^
Konungen äger — — — der sådane hittills ägt rum. Konungen
fäste — — — Departementet höra.
Utländsk man af Protestantiska bekännelsen, som varit inom
riket tio ur bosatt, samt mantals- och skattskrif ven, och
hvars förbindelse lill främmande makt, efter ajlagd tro och
huldhetsed åt Sveriges Honung, före de sednast c feni åren upphört,
njute enahanda rättigheter med infödd Svensk man, dock
utan att kunna till Honungens rådgifvare, eller till andra civile
eller ccclesiasliske embeten eller tjenster, än vetenskaplige, eller
till commemlant å fästning utnämnas. Uti öfriga militära
embeten vare det Honungen likväl obetaget att nyttja utländske
män af sällsynt skicklighet, äfven om de icke för värfva
t Svensk medborgarerält, på sätt nyss säges.
Denna punkt var, enligt ankomna underrättelser, bifallen af
Preste- och BorgarcShn.
Hr Westerstrand, Pehr: Att ett stadgande ang:de utländsk
mans naturaliserande såsom Svensk medborgare intages i
grundlagarne, der det förut saknats, anser jag ganska nyttigt; men
ett sådant stadgande har i 28 § Beg.F. fått en alldeles oriktig plats.
Denna § handlar om Konungens rätt att befordra till embeten och
tjenster. Huru kan då i samma § förekomma något om utländnings
naturalisation, hvarvid Konungen intet tillgör? Allt hvad
man åsyftat i afseende på ulländnings befordran till embete eller
tjenst, hade varit vunnit, om § fått denna lydelse: ”Konungen
äger alt i Statsrådet utnämna och befordra infödde Svenske män
— — — der sådana hittills ägt rum; vare likväl Konungen obctaget
att uti vetenskapliga och militära embeten nyttja utländske
män — — — commendanter i fästningarne.” Stadgandet om
naturalisationen hade kunnat blifva en särskild §, hvilken, för alt
ej störa numerordningen, lämpligen kunnat bli den 115:de; hvarigenom
det, sunn rörer utländning hade sist i grundlagen förekommit.
Denna § hade då kunnat erhålla följande lydelse: ”Utländsk
man af protestantisk bekännelse, som varit inom riket tio år bosatt,
samt mantals- och skattskrifves och hvars förbindelse lill
främmande makt, efter allagd tro- och huldhetsed åt Sveriges Konung,
före de sednasle fem åren upphört, njute enahanda rättigheter
med infödd Svensk man, dock utan att kunna till vissa embeten
och tjenster befordras, pä sätt i 28 § är stadgadt.”
2 II. 31
2}2
Den 7 September.
Jlin mening ur likväl ej att vilja föreslå något sådant. Jag liar
blott genom det anförda sökt visa, alt det nu förevar, grundlagsförslaget
är systemlöst författadt och ej bör antagas.
Hr von Hartmansdorff: Äng.: Jag anser det vara rätt,
alt Const.Ulsk. velat införa ett stadgande, som för närvar, saknas,
och genom hvilket tillfälle lemnades Konungen att naturalisera
främlingar. Men jag anser likväl det framlagda förslaget, sä
till redaction som innehåll, vara misslyckadt, och derföre icke böra
antagas. Det heter nemi : ”Utländsk man af protestantiska bekännelsen,
som varit 10 år bosatt inom riket samt mantals- och
skaltskrifven, och hvars förbindelse till främmande makt, efter aflagd
tro- och huldhetsed åt Sveriges Konung, före de sednaste 5
åren upphört etc.” Det är icke troligt eller ens tänkbart, att en
främling, t. ex. en professor, om man önskade att få en sådan från
Finland, Norrige eller Danmark, skulle kunna för 10 år öfvergifva
sitt embete derstädes, för att under tiden vistas här, eller 5
år upphöra alt vara det andra landets undersåte, under förhoppning
att slutligen få ett dylikt embete i Sverige. Om en främling
ville vänta så länge, kunde dock vi ej låta en tjenst så länge
slå obesatt. Och i alla fall, huru kunde främlingen hafva säker
utsigt att få den befordran han afbidade? Sjelfva stadgandet
är sådant, att afsigteu dermed måste förfelas. Ordalagen äro ock
af beskaffenhet, alt icke passa till införande i någon grundlag. Det
heter nemi.: ”Utländsk man af protestantiska bekännelsen.” Hvar
och en vet, att det icke finnes en allmän protestantisk bekännelse,
utan flere, sorn äro protestantiska, hvar för sig. Det hade sålunda
bort heta: Utländsk man af protestantisk bekännelse. Ytterligare
heter det, att en sådan man ”njute enahanda rättigheter
med infödd Svensk man.” Kan befordran kallas en rättighet?
Ingen kan pocka på befordran och säga: det är min rättighet
alt få den eller den tjernsten. Det är Konungens rätt att
tillsätta en ledig tjenst. Det uttryck, som hade varit lämpligt om
Konungen, har man i stället begagnat om tjenstemannen. Här
står vidare: ”lill andre civile eller ccclesiastike embeten eller tjenster,
än vetenskaplige.” Hvilka äro de vetenskapliga civile tjenstcrne?
Om Konungen skulle förordna, att t. ex. ingen finge blifva
domare i första instansen, ulan att vara juris candidat, ingen
i den andra, utan att vara juris licentiat, och ingen blifva ledamot
af Högsta Domstolen utan att vara juris doctor, så vore det
visserligen Konungens rättighet. Likasom han bestämmer examina
för de ringaste embetsman, likaså kan han göra det för de högste.
I sådant fall borde väl de civila embeten räknas till de vetenskapliga,
lill hvilkas erhållande den högsta vetenskapliga bildning
erfordrades. Om sä vore, sä kunde ju utländningar blifva
häradshöfdingar, hofrätts- och justitieråd, allt efter den lärdomsgrad
de innehade. Kan detta hafva varit Const.Utsk:s mening?
Visserligen icke. Om vi gå lill de ecclesiastika embetena, så, om
det vore förordnad!, att, för erhållande af lägsta olassens pastorat,
erfordrades att vara theologi® candidat, för andra classcns, licen
-
Den 7 September.
243
liat, oell för den tredje, doctor, så vore del de högsta lärdomsgraderna
i llicologien sorn Romme i fråga. Skulle då en person af protestantisk
bekännelse, fastän ieke af ilen Lutherska, kunna tillsättas
vid något af dessa pastorat. Sådan kan meningen icke eller
vara; men man skulle kunna tyda henne så, eljest hlefve en särskild
förklaring, att stadgandet afsägc deu Lulherskt-prolestanliska
bekännelsen, nödvändig. Dylika motsägelser i redaclionen finnas
lieie, men jag vill ej trötta R. o. Ad. med deras uppräknande,
öfvertygad att de uppgifna äro lillräcklige lill förslagets ogillande.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Ehuru till det väsendt1
igaste förekommen af Hr von Hartmansdorff, anhåller jag dock
att få uppläsa de anmärkn:r, jag, vid granskning af denna §, funnit
mig befogad att framställa.
Frih. Palmstjerna uppläste derefter följande:
Då denna grundlagsförändring icke är bland det stora antalet
af dem, hvarigenom åsyftats att omgifva Sveriges thron med
republikanska institutioner; dä den fastmer är i sin syftning
riktig och gerna kunnat något längre utsträckas, skulle jag med
synnerligt nöje hafva röstat för dess antagande, derest redaclionen
vore klar och sakcnlig. Olyckligtvis är denna redaction återigen
behäftad med lyten, som göra den oantaglig.
Hvad och hvilken är, in singulari, den protestantiska bekännelse»?
Hvilka äro civile eller ecclesistfske (sic.) vetenskaplige
embeten eller tjenster? Jag tillägger ännu en fråga; ty, när man
skrider till rubbning af en § i grundlagen, böra icke allenast nya
redactionsfel undvikas, utan äfven de gamla rättas — hvilken
skicklighet, således, är sällsynt ? Inom fä räder hafva vi här utsådde
tre särskilda frökorn lill det vederstyggeliga ogräs, som, dageligen
växande, uppfyller våra öfverläggningar, nemi. meningsslrid
om grundlagens tydning. Grundlagar, som böra efter ordalydelsen
tillämpas, måste ovillkorligen sä affatlas, att ingen tydning
behöfves. Hvar och en vet, att del gifves lieie protestantiska
bekännelser, och ej blott en. Deremot torde, af oss alla,
knappast någon tilltro sig att afgöra, huruvida alla de afvikande
sekter, som uppkommit inom de egentligen så kallade protestantiska
kyrkornas sköte, skäligen må anses inbegripna under ett uttryck
af så slö och sväfvande begränsning. Predicaterne ”vetenskaplige”
och ”sällsynt” äro likaledes till rätta bemärkelsen beroende
af subjectiv uppfattning.
Jag förmår ej att återhålla en ytterligare anmärkn. ehuru
den, ensam, icke skolat förhindra mig att rösta för en nyttig förändring
af ifråga var. §. Den slutas med följande ord: ”pä sätt
nyss säges?” Om annars jag befattade mig med tillverkning af
grundlagar, skulle jag anse mödan värdt, att innan jag framlade
texten för Ständerne, genom rådplägning med någon språkkunnog,
förvissa mig, att adverbium '"'nyss'1 här kan förenas med presens
”säges.” Skulle, måhända, denna sammanställning utgöra ett
språkfel, så bör den icke finnas i Reg.F. I våra yttranden, äfven
244
Ben 7 September.
de skriftliga, må ömsesidigt öfverseende göras oss behof — jag
tager detta öfverseende sjelf i fullaste anspråk — men Svenska
lagar måste skrifvas på Svenska.
På anförde skäl förhindras jag antaga förslaget, ehuru jag
önskar, att detsamma i förbätlradt skick, äfven med någon utsträckning,
mätte återkomma till pröfning vid nästa riksmöte.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Ibland andra anmärkmr om redactionsfel,
i synnerhet vid orden ”protestantiska bekännelsen” ber
jag att fä nämna ännu en, alt nemi. alla andra christna trosbekännare
blifvit nr förslaget uteslutne. Det är redan förut i § föreskrilvet,
att de icke kunna befordras til! civila embeten, icke eller
väljas till riksdagsmän; — likväl tillägger 19 § Riksd.Ordn.
deni valrätt. Jag anser det vara både inconseqvent och olämpligt,
att icke de, på samma sätt som protestantiske trosbekännare,
må kunna förvärfva Svensk medborgarerätt.
Förslaget i denna punkt blef af R. o. Ad. förkastadt.
Sale punkten. Förslag till det stadgande, att ledamot af
Statsrådet, eller af Högsta Domstolen ej må tillika annat embete
utöfva.
Regeringsformen.
§ 34.
Sednare Perioden.
— — — Statsminister eller Statsråd må icke tillika annat
embete utöfva, ej eller några inkomster deraf uppbära. Justitieråd
må ej tillika annat embete innehafva eller utöfva.
Preste- och BorgareStm hade bifallit förslaget i denna punkt.
Frih. Cederström, Jacob: Const.Utsk:s förevar, förslag
kan jag för min del icke godkänna. Jag har svårt att förena
detta med det i.28 § 1 morn., som i förra plenum afslogs, nemi.
att Konungen icke skulle äga rätt att utdela titlar. Genom antagande
af detta förslag följer klarligen, att en till Statsråd upphöjd,
en lägre tjenst förut innehafvande person icke utöfvar denna
sednare, men från statsrådserobelet entledigad, återgår han
till sin förra befattning. Det står icke, alt lian dervid förlorar
titeln af Statsråd, hvilket han dock, enl. 1756 års s. k. tjenstebetänkande,
gör. Vare detta en anmärka, på sidan om ämnet. Men
jag vill fästa Hrr:nes uppmärksamhet på det besynnerliga förhållande,
sorn skulle inträffa, om somliga Statsrådsplatser besattes
med personer ifrån embetsverken och armeen, och deras tjenster
derigenom komme att skötas genom tillförordnade embetsmål) hela
serien af tjenstegrader allt igenom, intill den lägsta, och Hrr Statsråder
sjelfve skulle icke vara att anse annorlunda, än som tillförordnade,
ehuru de voro genom fullmakter försäkrade, helst dä Konungen
till embete eller tjenst utnämnt någon, derom fullmakt utfärdas,
dä är personen dertill befordrad, och då bör ock hans förra
tjenst i och med detsamma upphöra. Det tillstånd, som i
grundlagen blifvit lemnadt militära Statsråd att tillika utöfva mi
-
Den 7 September.
245
lilärbefattning, är af en annan grund och har sammanhang med
arméens tjenstbarhet och möjligheten att kunna besörja generalbefäl
för armeen, ty det vore vådligt att utnämna en person lill
anförare för trupper, derest han icke visat sig dertill äga förmågan.
Jag kan icke finna annat, än att, då Ständerne hafva en i
grundlagen nedlagd rätt, att ifrån embetet skilja ett Just.råd, genom
opinionsnämndens röst, med pligten likväl alt tillerkänna desse
embetsman halfva lönen i pension, det rältsenligaste vore, alt
gifva Konungen ett statsanslag att användas till Statsråds-pensioner,
åt sådana Statsråder väl förståendes, som icke blifvit genom
laga dom från sina embeten skilde, likasom Just.råderne. Jag röstar
för afslag å ifrågavar. förslag, och om R. o. Ad. deruti instämmer,
kommer jag i anledn. deraf att väcka en motion om ställande
af ett förslagsanslag ä 0,000 r:dr lill Konungens disposition,
för att med half lön kunna pensionera Statsråder, som möjligen
kunde komma i fråga att lemna sina befattningar.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser delta förslag vara väl
grundadt, nyttigt, och i uttrycken sådant, att det kan antagas.
Förslaget åsyftar att göra det möjligt för den, som kallas lill Konungens
rådgifvare, att kunna emottaga detta höga förtroende, utan
att behöfva skilja sig ifrån det embete, han förut innehafver, men
med hvars utöfning han emedlertid skall lika litet befatta sig, som
han finge deraf åtnjuta några inkomster. Om sådant bifölles, sä
blefve förhållandet med dem som åtnjuta Konungens högsta förtroende,
alldeles lika som med den, hvilken åtnjuter Sländernes
högsta förtroende, nemi. Just.ombudsm. Denne tager icke afsked
frän sitt på stat innehafvande embete, utan det förvaltas under
tiden af en annan, emot åtnjutande af den anslagna lönen, hvaremot
Just.ombudsm. uppbär den lön, som Ständerne för honom i sistnämnde
egenskap beviljat. Om detta stadgande varder antaget;
så kan äfven en obemedlad embetsman, utan att äfventyra sin
bergning, emottaga ett Statsråds-embete, emedan han vet hvar han
återfinner verksamhet och utkomst, i händelse han misslyckas
såsom rådgifvare. Underkännes åter detta förslag, så blifver följden,
att ingen annan kan med någon trygghet emottaga ett Statsrådsembete,
än den, som har egen förmögenhet; och det är icke alltid,
som de stora egenskaperna och arbetsamheten åtfölja förmögenheten.
Ofta finnas de på den ena handen, när förmögenheten
är på en annan. Det är således troligt, att Konungens tjenst då
mister åtskilliga dugliga, och på allt sätt användbara män, hvilka
icke emottaga förtroendet, ty det är en möjlighet, alt man blir
afskedad ulan att erhålla pension. Vi hafva sett hvad som vid
förra riksdagen inträffade i det fallet, och hvad som cn gång skett
kan ock hända en annan gång.
Om man ä andra sidan betraktar saken från Styrelsens sida,
så är det klart, att om Konungen har en rådgifvare, den han icke
finner vara tjenlig för sin plats, så är det dock svårt att entlediga
honom, derest han med hustru och barn icke har någon
annan utväg för sin bergning än Statens tjenst, och om något an
-
246
Den 7 September.
nät passande embete, lill hvilket lian kan förflyttas, icke vore ledigt.
Det kunde ock hända, alt om en sadan rådgifvare förflyttades
från Konungens råd lill något annat embete,än det han förut innehaft
och väl skött, han misslyckades äfven i sin nyaste befattning. Om
förslaget anloges, hlefve Konungen friare i sitt handlingssätt; han
kunde, utan alt förderfva en obemedlad embetsman, när som helst
förflytta honom från Statsrådsembetet, och uppdraga det åt någon
annan, som troddes kunna bättre fylla sitt kall. Jag kan således
icke finna annat än fördelar å alla sidor, för rikets tjenst, för
Konungen och embelsmännen.
Några mindre anmärkmr äro framställda af Frih. Cederström,
hvilka jag anser mig böra besvara. Ilan säger nemi., att titeln
af Statsråd skulle förloras, då man återträdde till sitt förra embete.
Det betyder föga om man har titeln qvar, sedan embetct
är förloradt; men det behöfver icke ske. Vi hafva sett just.råd,
just.cancellerer, generaler, m. fl. blifva landshöfdingar och bibehålla
eller ömsom aflägga titlarne af sina förra embeten. Hvarken
de sjclfve eller länen hafva deraf haft någon olägenhet. Vi
hafva sett en just.ombudsman återgå till sitt häradshöfdinge-embete;
om han bibehöll namnet af just.ombudsm. eller icke, kan
jag ej påminna mig, men att domsagan deraf icke led den ringaste
skada, derom är jag ganska viss. Det är sagdt, att på detta
sätt skulle Statsrådets ledamöter endast bli tillförordnade. Jag
frågar: hvad annat äro alla innehafvare af förtroende-embeten
än förordnade? Månne icke de kunna när som helst entledigas
ifrån sina innehafvande befattningar? Skillnaden är endast den,
som uppkommer i afseende på deras begrafningshjelp, och andra
till löne- och pensionsfrågor hörande förhållanden. Frih. Cederström
har föreslagit beviljande af ett särskildt förslags-anslag, alt
af Konungen användas till pensionerande af Statsråd, som kunde
komma att entledigas. Men med penningen bäfver det sig icke
så lätt. Jag tror säkrare vore att vidtaga en åtgärd, som icke
kostar penningar, än att förkasta förslaget, och tillita penningepungen;
— dertill vill jag ej råda II. o. Ad.
Ilr Lefre'n, Joli. Pehr: Som jag icke vill ytterligare förlänga
disenssionen, ber jag endast att fä förena mig med den siste
talaren.
Hr von Troil, Emil: Den nu föredragna punkten hörer
till en af de få, deri jag vid förra riksdagen bade den glädjen att
kunna instämma med Hr von Hartmansdorff, och då han nu för
Ståndet tillkännagifvit, alt han vidblifvit sina åsigter i detta ämne,
sä tviflar jag icke, att Ståndet skall antaga förslaget. Jag ber
blott all ytterligare få anföra till hvad redan blifvit taladt, att
här är fråga om att antaga en förändring, som redan till en del
träd t i verkställighet och visat sig vara nödvändig. Förändringen
åsyftar att förekomma, det tillgången för Konungen på passande
personer, som både äro skickliga och i öfrigt oförhindrade
att kunna emottaga det höga förtroendet alt vara Dess rådgifvare,
skulle vara alltför inskränkt. Förhållandet under den sednare ti
-
Den 7 September.
247
den torde måhända någon gång hafva visat, att den icke varit
öfver behofvet utsträckt, icke engång inom de militära departementen,
der §, sådan den nu är, redan varit tillämpad. Måhända
torde man äfven hafva förmärkt inom något af de andra dcparlm,
att hvad lagförändringen åsyftar, redan något på sidan om
grundlagen måst sökas genom embetens längre ledighållande. Om
sådant varit nödvändigt, om det är nyttigt, skulle jag tro, att det
vore af ganska mycken vigt, alt man öppnade en grundlagsenlig
väg för återgången till samma tjenster. Frih. Cederström har
denna gång visat sig nitisk för titlars indragning: jag tror likväl
att han misstagit sig om hvad man i den vägen åsyftat.
Åtminstone har jag aldrig hört någon menniska finna något oriktigt
eller besynnerligt deruti, att en person, som verkligen utöfvat
ett embete, bibehållit titeln deraf, sedan han lemnat detsamma,
och annorlunda blir icke förhållandet, om ett Statsråd återgick
lill sitt förut innehafda lägre embete. Friherrens project alt
ersätta detta förslag, som han vill förkasta, genom ett anslag af
Sländerne, som Konungen skulle äga att använda till pensionerande
af entledigade rådgifvare, tror jag icke uppfyller sitt ändamål;
ty man måste påminna sig, att rådgifvarne understundom
befinna sig i den ställning, att de, mot Konungens önskan, anse
sig böra nedlägga sina embeten; och om åter ett Statsråd afgår
med Styrelsens fullkomliga välbehag, så är det föga troligt, att
han icke, om han så önskar, skulle erhålla det först lcdigblifvande
embete. Men denna punkt afser det förhållande, att en rådgifvare,
då han finner sig af pligten uppfordrad att blottställa sig
för ögonblickets missnöje, likväl må vara försäkrad att icke sjelf
med familj komma på bar backe.
Frih. Cederström, Jacob: I afseende på frågan om titlar,
hänvisar jag den siste talaren till 1756 års tjenstebetänkande,
och hvad sjelfva hufvudfrågan beträffar, så måste man erkänna,
att man här handlat så, alt en person kan fungera som Statsråd
ett år eller något längre, för att kunna återgå till förut innehaf
vande
befattning, ty derigenom att personen icke blifvit af Konungen
utnämnd till Statsrådsbefattningen, hvarigenom äfven är medgifvet
att han derifrån får afgå, kan han återgå till sin förra
plats, och detta allt till följd af brist på nödiga medel att kunna
pensionera den ledamot af Statsrådet, som Konungen skulle vilja
entlediga.
Den siste talaren har jemväl erinrat om det fall, då ett
Statsråd afgår mot Konungens vilja: Ja wöhl! sådant kan ske genom
vägrad contrasignation af ett Konungens beslut: Statsrådsledamoten
nedlägger dä sitt embete, men behåller tillka lönen intill
dess Sländerne beslutat öfver frågan; och befinnes det vid pröfningen
af målet, att denne ledamot sig rätteligen förhållit, så bibehåller
han lönen för alltid. Jag frågar, om, genom denna förändring
i grundlagen, samhället vinner mera på en provisorisk
förvaltning af embeten och tjenster, än derpå, att till Konungens
disposition ställes ett anslag, för att kunna pensionera afgångne
248
Den 7 September.
Statsrådsledamöter, och låta hela serien af embels- och tjenstemän
fä gå sin lagliga gång.
Hr von Troil: Jag har nu funnit, hvaruti den egentliga
skillnaden i begreppet rör:de denna fråga mellan mig och Frih.
Cederström ligger, nemi. i den olika uppfattningen af de pligter,
sorn tillhöra Konungens rådgifvare. Frilen anser, att de böra
pä sina platser qvarstå, under ett flitigt reserverande till prot.
intill dess de, genom föredragande af ett ärende, till beslutet
hvarå de anse sig kunna vägra contrasignation, finna sig nödsakade
att afgå, dä, som Frilen sagt, de kunna behålla lönen
som pension till nästa riksdag. Jag deremot har föreställt mig,
att den constitutionelle rådgifvarens pligt vore, att, icke genom
reservationer, icke ens genom vägrande af contrasignation blottställa
Konungens person; jag hade föreställt mig, att det vore
denne rådgifvares moraliska pligt, att som sina egna tillstyrkanden
antaga alla de Konungens beslut, som han anser sig kunna
expediera, och hvilkas expedierande icke förhindra honom att
qvarstå vid Konungens råd; men att, om hans åsigter om rikets
lagar, örn rikets sannskyldiga nytta voro i betydlig mån skiljaktige
från Regeringens, det dä vore hans pligt att nedlägga sitt embete,
utan att genom några i prot:n nedlagda förklaranden på
den högre personligheten hvälfva det moraliska ansvaret. Det är
i sådant fall, då han, måhända med regeringens missnöje afgår
ur Statsrådet, som jag tror, att man bör för honom hafva beredt
en tillflykt, i fall lian icke skulle äga en sådan enskild förmögenhet,
som gjorde honom i ekonomiskt hänseende oberoende, hvilket
dock sällan plägar vara fallet, åtminstone med dem, som ifrån
embetsmannabana!! bragt sig upp till Statsrådsplatserne.
Uppå härefter framställd propos. blef förslaget i 8:de punkten
af II. o. Ad. antaget.
•fide punkten: Förslag till förändrad redaction af förteckningen
öfver afsättlige embetsman.
Re g er in g sf or m en.
§ 35.
Statsrådets ledamöter — — — — General-adjutanter, Officerare
af General-staben, Commendanter i fästningarne, Chefer
och Secund-chefer för regementer oell corpser, ministrar
— — skäl äga.
Delta förslag hade blifvit bifallet af BorgarSt. men afslagct
af PresleSt.
Hr von Hartmansdorff: Jag tillstyrker, alt R. o. Ad. måtte
i detta mål följa PresteShs exempel, och får uppgifva de skäl,
som jag tror böra dertil föranleda. Ibland dem, som skola innehafva
förtroende-embeten, uppräknas äfven officerare af generalstaben.
Om mitt minne icke felar, så har Konungen förklarat,
att den s. k. Topographiska corpsen hörer till general-staben.
Om
Den 7 September.
249
Om så är, skulle följden af denna grundlagsförändring blifva, alt
lieutenanter, capilainer och majorer skulle likasom chefen kunna
blifva godtyckligt afsatte.
R. o. Ad. förkastade förslaget i den nu föredragna 9:de
punkten.
10:de punkten. Förslag till ändrad redaction, i fråga om
de fall, då föredragande Statsrudsledamot är skyldig att å
Konungens beslut vägra contrasignat ion.
Regeringsformen,
§. 38.
— — — — Skulle den föredragande finna något Konungens
beslut vara uppenbarligen stridande emot rikets grundlag eller
allmän lag, gore han derom i Statsrådet föreställning; yrkar —
— — bibehållen.
Preste- och BorgareShn hade bifallit detta förslag.
Frih. Cederström, Jacob: Sedan R. o. Ad. afsiagit förslaget
till ändring i 9 § Reg.F., lärer ock detta förslag komma
alt förfalla; ty då det i 9 § om allmän lag står: — — — ”vare
för beslutet ansvarig, såsom hade han styrkt Konungen att det
beslut fatta”; så följer deraf, att i annat fall vägran af contrasignation
bort följa; men det skulle strida mot grundlagen, hvad
förslaget ronde allmän lag i grundlagen finnes intaget, emedan
den derom annorlunda bestämmer. Det är således, sedan R. o.
Ad. afsiagit förändringen i 9 §, icke antagligt.
FIr Lefre'n: Jag vågar för min del hysa den öfvertygelse,
att skäl förete sig att bifalla denna förändring, emedan öfverensstämmelse
då vinnes mellan hvad som finnes stadgadt i 9 §
och denna.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få fästa R. o.
Ad:s uppmärksamhet derpå, att om förevar, förslag anlages, så kommer
den 38 § att bli alldeles öfverensstämmande med den 106,
hvilken lyder sålunda: ”Finnér Ulsk. af dessa prot. alt någon Statsrådets
ledamot, eller någon för tillfället förordnad föredragande,
eller den embetsman, som i commandomål Konungen råd gifvit,
uppenbarligen handlat emot rikets grundlag, eller allmän lag, etc."
Jag tror således, att den 38:de blir till ordalydelsen alldeles öfverensstämmande
med 106 §.
Hr Printzenskjöld, Carl: För min del kan jag icke dela
den åsigt, som Hr von Hartmansdorff yttrat, icke eller den,
som Hr Lefren uttalat. Jag anser denna lagförändring vara ganska
vådlig för Konungens rådgifvare. Man har genom densamma
velat i grundlagen lägga en lika positiv skyldighet för dem,
när de finna Konungen vilja handla mot allmän lag, som dem
åligger, när Konungen fattar beslut, som strida emot Reg.F., att
nemi. nedlägga sina embeten, för att deni icke återtaga, innan
2H. 32
250
Den 7 September.
Sländcrne pröfvat deras handlingssätt. Säkerheten för att en sudan
pröfning sora denna later i sistnämnde fall sig verkställa,
ligger deruti, att grundlagarne innehålla den bestämda, uttryckliga
föreskrift, det de i hvarje fall efter ordalydelsen skola tolkas. Således
tillåtes här ingen granskning af dessa lagars mening och
förstånd, utan man håller sig endast vid ordalagen. Vi veta deremot,
att sådant icke uteslutande är eller kan vara förhållandet,
då fråga hl i r om den allmänna lagen, enär det är omöjligt att
stifta en dylik af så fullständig beskaffenhet, att den alltid kan
efter dess ordalydelse, i hvarje fall, tillämpas. Man måste dervid
betrakta dess anda och mening, och följden af en sådan nödvändighet
har ofta varit den, alt llerc domare, sittande vid samma
bord, hafva skilt sig uti olika meningar öfver en och samma sak;
den ena har funnit cn åtgärd uppenbarligen stridande mot allmänna
lagens föreskrifter, under det den andre funnit raka motsatsen.
Alt nu införa ett stadgande i grundlagen, hvarigenom
man skulle förpligta Konungens rådgifvare att nedlägga sitt embete,
om han, efter siri åsigt, funne Konungens beslut stridande
mot allmän lag, det skulle leda derhän, alt. tvister om lagens rätta
mening och förstånd blefve föremål för pröfning af R. St.
Detta är dock ingalunda nyttigt för fäderneslandet, utom det att
Sländcrne derigenom skulle beredas tillfälle alt inlåta sig på ett
område, som, enl. 1)0 § Reg.F., är fridlyst från deras granskning;
och jag finner mig således föranlåten att vördsamt tillstyrka, det
förslaget mäste förkastas.
Frih. Cederström, Jacob: Jag måste uppträda för andra
gången i denna fråga, emedan Hr von Hartmansdorff, som grund
för sittyltrande om öfverensstämmelse!! mellan den 38 och den 10G
§, önskade bifall lill delta grundlagsförslag. Hr von Hartmansdorff
behagade icke läsa till punkt i den 10G §. Der slår visserligen:
”Finnér Utsk. af dessa prolocoll att någon Statsrådets ledamot, eller
någon för tillfället förordnad föredragande, eller den embetsman,
som i commandomål Konungen råd gifvit, uppenbarligen handlat
emot rikets grundlag”, som den värde ledamoten uppläste; men
der står ock: ”eller underlåtit alt, i de fall, som 38 § af denna
Reg.F. förutsätter, sin contrasignalion vägra” (detta läste den
värde ledamoten icke); ”då skall Consl.ötsk. ställa en sådan under
tilltal af Jusl.ombudsmannen inför Riksrätt”. Den värde ledamoten
torde finna, ali hvarje föreskrift utöfver hvad som här slår
blir en förändring helt oell hållet i strid härmed. Det är klart,
att om 38 § blir förändrad, på sätt som föreslås, så följer deraf,
att Const.Utsk. skulle kunna ställa Konungens rådgifvare under
tilltal inför Riksrätt, jemväl i frågan om allmäna lagen, derom
opinioner äro och alltid måste vara skiljaktiga, då denna lag i
Sveriges rike icke skall efter ordalydelsen tillämpas. Jag skulle
tro, att della faller af sig sjelf af ordalydelsen, om den värde ledamoten
sjelf behagar jemföra §§:ne.
Gr. Lagerbjelke: Frågan gäller icke allenast här införande
af ordet ”allmän lag”, utan äfven en utvidgning af rättigheten
Den 7 Se ptemher.
25 i
att kunna vägra eontrasignalio». Med rikets grundlag menas väl
icke endast Reg.F., utan äfven de andra grundlagarne, Tryckfrihetsförordn.
, Succesions- och Riksdagsordmnc. Ett öfvecträdandc
af rikets öfrige grundlagar kan vara fullt lika vådligt, som ett öfverträdande
af lleg.F. Delta förslag utgör ett fullsländigande af
det gamla hudet samt är, sorn jag tror, af stor vigt, och derföre
röstar jag för delsammas antagande.
Hr von Hartmansdorff: Jag befarar, alt jag misstagit mig,
och alt Frih. Cederström verkligen har rätt. I detta förslag är
nemi. sagdt: ”Skulle den föredragande finna något Konungens beslut
vara uppenbarligen stridande mot rikets grundlag eller allmän
lag, gore han derom i Statsrådet föreställning.” Jag höll
mig blott vid ordet ”Regeringsform” i del gamla stadgandet. Lika
med Gr. Lagerbjelke finner jag det vara skäl att icke hälla sig
blott lill Reg.F., emedan den ena grundlagen är lika helig som
den andra, och sålunda är den delen af Ulsk:s förslag, som säges
”stridande mot rikets grundlag”, riktig. Men hvad tillägget ”allmän
lag” beträffar, så är det en nyhet, hvarigenom man föreslår,
att conlrasignation bör vägras, om någon föredragande anser
Konungens beslut vara stridande mot allmänna lagens rälta förstånd.
I 106 §, som jag uppläst, finnas licie alternativer: der
står: ”Finnér Ulsk. af dessa prot. att någon Slatsrådslcdamot . . . .
uppenbarligen handlat mot rikets grundlag eller allmän lag, eller
tillstyrkt någon öfverträdelse deraf, eller underlåtit att göra föreställningar”
etc. Vidare förekommer ett annat alternativ, så lydande:
”eller häfver den föredragande underlåtit alt, i de fall som
38 § förutsätter, sin conlrasignation å eli Konungens beslut vägra”
etc. Om man antoge Const.Utsk:s förslag lil! 38 §, men
106 § förblefve oförändrad, så följde deraf, all 106 §:s ordalydelse
icke svarade rätt mot ordalydelsen i 38 §, emedan den 106 §
upptager tvenne särskilda fall, — öfverträdelse af allmän lag och
det särskilda fallet, vägran af conlrasignation för öfverträdelse af
Reg.F. Jag tror således, alt Frih. Cederström i den delen har
rätt; och ehuru gerna jag skulle vilja bifalla den första delen af
Const.Utsk:s förslag till ändring i 38 §; så mäste jag dock, enär
den sednare delen icke åi' liklig, afstå derifrån.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Man torde först böra noga
efterse, hvaruti den föreslagna förändringen skiljer sig från den
gamla redaclionen. Den första skiljaktigheten består deruti, att i
förslaget influtit ordet ”uppenbarligen”; således lyder den nya redaclionen
”uppenbarligen stridande” i st. f. att i den gamla endast
slår ”stridande.” Det är sålunda tydligt, att i del förevar, förslaget
inskränkes ansvarsskyldigheten för Konungens rådgifvare, i Ihy
alt det, efter denna ordalydelse af §, finnes mindre möjligheter att
för tvetydiga fall angripa dem. Delta är således ett skydd för
rådgifvarne. Nästa skiljaktighet visar sig deruti, att, i st. f. det
i den gamla rcdactioncn begagnade ordet ”Regeringsform”, den föreslagna,
nya upptager orden ”rikets grundlag eller allmän lag.”
Det är af alla medgifvet, alt det vore rättare, att ordet ”grund
-
252
Den 7 September.
lag”, eller ”öfrige grundlagar”, infördes i st. f. ”Regeringsform”,
men lämpligheten att insätta orden ”allmän lag” liar deremot
blifvit bestridd, egentligen på det skäl, som den siste talaren anförde,
att i 106 § står icke orden ”allmän lag”, utan blott en
hänvisning till den 38 §. Om jag nu närmare ser pä de tvenne
alternativer, som i 106 § förekomma, af hvilka det första lyder:
”Finnér Ulsk. af dessa proh, att någon Statsrådets ledamot eller
någon för tillfället förordnad föredragande, eller den embetsman,
som i eommandomål Konungen råd gifvit, uppenbarligen handlat
emot rikets grundlag eller allmän lag”; och det andra: ”eller häfver
den föredragande underlåtit att, i de fall som 38 § af denna
Reg.F. förutsätter, sin contrasignation å ett Konungens beslut
vägra”; — så frågar jag: ifall det är rätt att rådgifvaren enligt
106 § ställes under Riksrätt, för det han uppenbarligen handlat
mot rikets grundlag eller allman lag, är del då icke lika mycket
skäl, att han ålägges vägra contrasignation just för samma
sak, för hvars tillstyrkande § stadgar, alt han bör ställas under
Riksrätt? — Mig synes åtminstone riktigheten deraf så uppenbar,
att jag icke förstår, huru man vill förneka införandet af en öfverensstämmelse
i uttrycken.
Hr von Troil: Man har erinrat derom, att meningarne
ronde allmänna lagens ordaförstånd stundom bland de lagfarne
kunna vara så delade, att de vid beslutens fattande rösta alldeles
mot hvarandra. Man torde väl äfven medgifva, att samma förhållande
beklagligtvis äger rum i fråga om grundlagens tillämpning.
Såväl allmän lag som grundlag måste man söka att, i
möjligaste mån, göra tydlig och bestämd, men intet språk, som
ännu kommit i bruk, torde dock hafva medgifvit att bringa bestämdheten
derhän, att icke olika meningar understundom kunna
uppstå. Om en domare således icke kan straffas, derföre att han
i en mängd af fall stålt i olika mening med flertalet vid utöfningcn
af sin tjenst, så lärer man på andra sidan få medgifva, att
fall inträffa, när han så tydligen handlat i strid med lagens mening,
att han derföre kan straffas. Del är just derföre, att samma
regel äfven bör följas i afseende på grundlagsöfverträdelser af
Konungens rådgifvare, som man här tillstyrkt ordet ”uppenbarligen”,
hvilket jag skulle tro innefattar en ganska nyttig anvisning
för tillämpningen. Det ordet ”uppenbarligen” utgör, efter mitt
begrepp, jemte utbyte af ordet ”grundlag” i st. f. ”Regeringsform”
den enda verkliga sakförändringen; ty tillägget af orden ”allmän
lag” innefattar icke något annat, än hvad som redan finnes föreskrifvet,
åtminstone när derjemte tillsattes del föreslagna ordet
”uppenbarligen”; ty man måtte väl komma ihåg, att i Reg.F. finnes
en § med nummern 16, hvilken uppenbarligen förbjuder Konungen
att handla mot allmän lag. Skulle nu rådgifvarne tillstyrka
ett beslut, stridande mot denna 16 §, eller lemna sin coutrasignalion
till ett beslut, som vore uppenbarligen stridande mot densamma,
så är det mig omöjligt alt så förstå den 106 § af Reg.F.,
att icke samme rådgifvare för cn sådan öfverträdelse af den först
-
Den 7 September.
253
nämnde § skulle ställas till laga ansvar. Om Hr von Hartmansdorff
behagade deråt lemna sin uppmärksamhet, skulle jag tro, att de
betänkligheter, som sednast hos honom uppstått, möjligen skulle
förfalla.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Jag instämmer med
deni, som yrka bifall till den föreslagna förändringen, och kan
icke finna, att dervid uppstår någon våda eller motsägelse mellan
öfriga stadganden i grundlagen, tvertom uppkommer derigenom en
riktig conseqvens mellan dessa och den 106 §. Nu är endast frågan,
om contrasignation skall vägras, då ett Konungens beslut vore
stridande mot allmän lag. För närvar, finnes detta stadgadt
redan i fråga om beslut, som vore stridande mot Reg.F. och behofvet
af ifrågavar. utsträckning torde af ingen bestridas, såsom
lämplig lill hvarje grundlag, så att de komma att stå under samma
cathegori. Hvad beslut beträffar, som vore mot allmän lag
stridande, skulle jag tro, alt det ofta vore angelägnare förekomma
ett sådant, än om det mellanåt inträffade, att ett beslut vore i
mer eller mindre mån stridande mot Reg.F. Ett beslut mot allmän
lag inverkar både på personlig frihet, lif, ära och gods;
jag tror verkligen, alt det kan vara angelägnare för medborgaren,
än bibehållandet af en eller annan mindre vigtig grundlagsform,
och jag skulle tro, alt meningen med att hafva ansvarige rådgifvare,
hvilka skola söka leda Konungens beslut till hvad som är rätt
och sant, bör vara det, att förekomma att Konungen aldrig må
kunna fatta ett beslut, som är stridande mot hvad Sländerne sjelfva
hafva förklarat vara vår allmänna lag. Således anser jag det
vara ett nyttigt tillägg, att ordet ”allmän lag” införes i 38 §, och
alt det blir en skyldighet för den föredragande att vägra sin contrasignation,
när lian finner Konungens beslut stridande mot allmän
lag, för att derigenom förekomma att ett sådant beslut icke
må gå i verkställighet. Någon inconseqvens genom detta tillägg
i den 38 § uppstår ingalunda sedermera genom, jemförelsen med
den 106 §, emedan der endast nämnde 38 § åberopas med orden:
”eller häfver den föredragande underlåtit att, i de fall, som 38 §
af denna Reg.F. förutsätter, sin contrasignation på ett Konungens
beslut vägra.” För närvar, afser denna 38 § endast vägran af
contrasignation i händelse Konungens beslut vore stridande mot
grundlag, men genom tillägget skulle contrasignation äfvenledes
kunna vägras vid beslut, stridande mot allmän lag, och således
skulle inträffa, att när i den 106 § en hänvisning finnes till den
38 §, så kan icke någon stridighet genom tillägget uppstå emellan
förenämnde §§. Jag röstar följaktligen till bifall för förslaget.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller att få fästa uppmärksamheten
på anledn., hvarföre i den 38 § Reg.F. endast finnes
åberopadt ordet ”Regeringsform”, till fattande af beslut stridande
hvaremot det åligger vederb. att vägra contrasignation, och
icke tillika orden ”allmän lag”, nemi. att som, enl. 85 § samma
Reg.F., alla de öfriga grundlagarne skola vara i öfverenstämmelse
med denna Reg.F. författade, är det icke om dem, icke eller om
254
Dea 7 September.
ilen allmänna lagen, som lagstiftaren velat att man skall sätta i
fråga att vägra conlrasignation. En Konungens rådgifvare kan
icke, utan att bryta mot Reg.F., vägra con trasignation i andra fall
än 38 och 106 §§ Reg.F. föreskrifva. Det ena är nyttigt, det
andra vore skadligt. Tillägget af ordet ”uppenbarligen” är ett oling
i afseende på Reg.F., ty en lag, som efter ordalydelsen skall tolkas
och tillämpas, kan icke annat än antingen vara uppenbarligen
öfverträdd eller också alldeles icke öfverträdd genom det beslut,
som blifvit fattadt; och således är detta tillägg onyttigt och onödigt.
Deremot i afseende på allmän lag, der måste man medgifva,
att ”uppenbarligen” kan vara på sitt ställe, emedan ett beslut
kan vara uppenbarligen stridande mot lagens bokstaf, men öfverensstämmande
med dess anda, och det tillhör domaren att på sidan
om bokstafven tillämpa lagen. Att nu införa allmän lag,
hvarom olika meningar mellan Konungen och dess Statsråder kunna
förefinnas, huru den bör i ett visst eller i alla förekommande
fall tillämpas, vare sig i frågan om sådan lags tolkning, som underställes
Konungen i Statsrådet, eller inkommer till Konungen i
helt enkla besvärsmål parter emellan, derpå kan jag ej ingå, ty
jag tror det kan vara nog dermed, att Statsråden af grundlagen
äro förbundne att kraftiga föreställningar göra, men icke äga rättighet,
än mindre pligt att vägra contrasignalion i sådana fall,
utan att, sedan de lemnat sitt afstyrkande, må Konungen derefter
besluta. Jag förnyar min begäran om afslag, men anhåller
att få tillägga några ord i afseende på Gr. Gyldenstolpes yttrande,
att hvad Ständerne förklarat vara allmän lag, det skulle också
gälla. Jag anser saken icke förhålla sig så, jag glömmer icke,
att Konungen har veto i den civila lagstiftningen, och att utan
Konungens samtycke blir ingen lag stiftad i Sverige, samt alt
Ständernes förklaringar öfver lagens rätta förstånd gälla jemnt
detsamma som ingenting, utan att Konungen till desamma sitt
samtycke lemnat.
Gr. Horn, Glaes Fredr.: Afven jag måste lemna min röst
till antagande af förslaget, och jag gör det på den grund, att, efter
mitt förmenande, en större öfverensstämmelse åsladkommes
mellan 38 och 106 §§, om den ifråga var. förändringen uti den
förutnämnde § antages. Så länge besvärsmål föredragas och afgöras
omedelbarligen inför Konungen, så anser jag, lika med talare
före mig, det vara af mycken vigt, att inga rådslag fattas eller
tillstyrkas, som äro uppenbarligen stridande emot allmän lag, äfvensom
jag finner det ändamålsenligt, om så hända skulle, att en
rådgifvare vore nog pligtförgäten att tillstyrka Konungen till en
lagöfverträdelse, att denne rådgifvare då vore nödsakad att ifrån
sin plats afträda. Att efter kraftiga föreställningar d. v, s. efter
en afgifven reservation likväl qvarblifva vid sin befattning, anser
jag vara i högsta måtto olämpligt och inconstitutionelt, hvarförutan
jag icke finner någon våda dervid, att, som en värd ledamot
yttrat, öfvcrträdelser mot allmänna lagen sedan skulle dragas under
Ständernes pröfning. Detta inträffar nemi. aldrig, ty om en
Den 7 September. 255
sådan öfverträdelse angifves af Const.Utsk. (och endast af Const.-  Utsk. får det ske) så drages anklagelsen under domaremaktens
pröfning, men aldrig under Ständernes.
Jlr Printzenskjöld: Jag får förklara, det jag icke funnit
mig öfvertygad om riktigheten af det lagstadgande, som här blifvit
föreslaget. Man har anfört, att det vore lika mycket skäl fölen
rådgifvare att nedlägga sitt embete, om han funné beslutet
stridande mot allmän lag, som då det stridde mot grundlag. Jag
upprepar i anledn. deraf hvad jag förut tillkännagifvit, att begreppen
om allmänna lagens rätta mening och förstånd äro understundom
ganska olika, och att det således helt och hållet ankommer
på det subjectiva begrepp, som den ena eller andra rådgifvaren
fattar om allmänna lagens rätta förstånd, huruvida denne
kan anse en åtgärd, som Konungen beslutat, vara uppenbarligen
stridande mot lagen eller icke. Då således rådgifvaren äger rättighet
alt i en sådan pröfning ingå, är det oriktigt att vilja ålägga
honom en pligt, hvilken endast uppkommer af det begrepp han
fattar om lagen. Hvad deremot grundlagen beträffar, så äger ett
sådant förhållande icke rum; ty äfven om rådgifvaren, efter sin
öfvertygelse, anser sjelfva saken oriktig, så måste han dock följa
denna grundlag bokstafligeiii och är först pligtig att då nedlägga
sitt embete, när han finner densamma bokstafligen öfverträdd.
Någon öfverensstämmelse mellan den 38 och 10G § kan jag för
min del icke finna vara lill vägabragt, i händelse förslaget antoges.
Det står nemi. i 10G § såsom ett positivt stadgande för Const.-  Ulsk., att, om det finner att någon Statsrådets ledamot eller föredragande
uppenbarligen handlat mot rikets grundlag eller allmän
lag, så skall han ställas under Riksrätt, för att der få sin åtgärd
pröfvad; och vidare, att om denne ledamot af Statsrådet, i de fall,
som 38 § af Rcg.F. förutsätter, underlåtit att vägra sin contrasignation,
så skall han äfven ställas under Riksrätt; och då frågar
jag, om det är conseqvent att först föreskrifva, alt om han handlat
uppenbarligen mot allmän lag, så skall han derföre tilltalas,
och om han sedermera underlåtit att, för ett så beskaffadt beslut,
som Const.Utsk. funnit stridande mot allmän lag, nedlägga sitt
embete, så skall han ock derföre ställas under Riksrätt. Const.-  Utsk. och rådgifvaren kunna hafva olika begrepp om hvad som
är stridande emot allmän lag eller icke; då blir det nödvändigt
alt låta domaren pröfva den saken, men ingalunda tillåta, att densamma,
genom vägrad contrasignalion, skall komma under Ständernes
pröfning. Alt en sådan verkligen tillhör Ständerne i frågan
derom, huruvida rådgifvaren grundlagsenlig!, på sätt 38 § föreskrifver,
nedlagt sitt embete, låter sig icke bestridas. Ständerne
kunna också vara både behörige och i tillfälle att pröfva, huruvida
ett beslut är uppenbarligen stridande mot Reg.F.; men jag
frågar, om man icke inträder på domaremaktens gebiet, om Sländerne
skola sitta som domare och sig utlåta, huruvida en rådgifvare
handlat mot allmän lag eller icke? Delta må tillkomma
Riksrätten. Den är höjd öfver alla partiåsigter, hvilket icke all
-
256
Den 7 September..
tid torde vara fallet med Sländerne; och rådgifvarne skoladå finna
skydd mot hvarje försök till förföljelse. Man måste besinna
den ställning, hvaruti de befinna sig, och man skall för deni icke
utlägga några snaror; de kunna nog ändå falla, om partier uppväxa
inom landet, hvartill beklagligtvis anledmr ingalunda saknas.
För öfrigt kan jag icke annat än förena mig med Frih. Cederström
i den öfvertygelsen, att ordet ”uppenbarligen”, här infördt,
vore ett oling. Den ene finner en sak vara så eller så, den andre
finner raka motsatsen. Ar åtgärden stridande mot lag eller
ej, så blir den det, ehvad man utsätter ordet ”uppenbarligen” eller
icke.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Med anledn. af första delen
af Hr von Troils sista anförande, får jag äran erinra derom, att
allmän lag och grundlag icke hafva den parite', som han tyckes
finna. Allmänna lagen ger ganska ofta den tillåtesen, ”pröfve
domaren”; grundlagen deremot bör alltid efter ordalydelsen tillämpas.
Inför ett Statsråd äro, om jag så får uttrycka mig, allmän
lag och grundlag syskon, men grundlagen har majorat.
Gr. Gyldenstolpe: Jag uppträder egentligen för att gifva
en utveckling åt milt förra anförande, på det jag ej måtte missförstås,
som skulle jag anse att Ständerne ensamt stifta lag. Jag
har endast afselt sådan lag, som vore redan af Konung och Ständerna
gemensamt stiftad. En värd talare, Hr Printzenskjöld, har
omtalat, att det skulle vara svårt för Const.Utsk. att bedömma,
huruvida ett beslut vore uppenbarligen stridande mot allmän lag:
det kan visserligen vara svårt, men i alla fall blir det ett åliggande
för detta Utsk. att bedömma, huruvida en rådgifvande utgärd
har varit stridande mot allmän lag, och då bör väl också
Utsk. kunna bedömma, huruvida ett beslut varit uppenbarligen
stridande mot allmän lag. 106 § ålägger Const.Utsk. att ställa en
rådgifvare inför Riksrätt, om hans handlingssätt uppenbarligen varit
stridande mot allmän lag, och då måtte väl Utsk. äfven kunna
bedömma, huruvida en föredragande har vägrat sin contrasignation
å ett beslut, som uppenbarligen stridt deremot. Denna föreställning
lämpar sig lill den discussion, som här för några dagar sedan
förevar i afseende på 9 §. Det finnes nemi. 2;ne förhållanden:
det ena rörer de rådslag, som Konungens rådgifvare afgifva innan
Konungens beslut är fattadt; det andra inträder sedan Konungen
fattat sitt beslut. Om detta är stridande mot allmän lag, så kan
det vara det äfven om Konungens rådgifvare icke afgifvit något tillstyrkande
mot denna allmänna lag, men då inträder den föredragandes
skyldighet att vägra contrasignation och göra beslutet
overkställbar!.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Afven jag var
af den tanke, att detta förslag till ändring i grundlagen borde antagas;
men de anmärkmr deremot, sorn af Frih. Cederström m. fl.
blifvit anförde, hafva förmått mig att öfvergå på en annan tanke.
Jag
Den 7 September.
257
Jag föreställer mig, att, på samma sätt som i en domstol, kunna
inom Statsrådet olika meningar uppstå om allmänna lagens råtta
ordaförstånd. Det är just för en samvetsgrann Konungens rådgifvare,
som det är af farlighet att bedomina, när tillfället är inne,
att han bör vägra sin contrasignation. Om i Högsta Domstolen
tvenne rakt motsatta åsigter yppa sig om samma sak, så är
det väl gifvet, att begge partierna anse sig handla och dömma i
enlighet med den allmänna lagen, men beslutet utfärdas dock efter
de flesta rösterna. Skulle nu inom Konungens Statsråd sådana
olika meningar förekomma, men den Statsrådsledamot, som ansåge
beslutet stridande mot allmän lag, icke vara den föredragande,
så blef saken lika fullt expedierad; något hinder kunde deremot
icke uppstå. Vore det åter den föredragande, som ansåge beslutet
stridande mot allmän lag, men icke de öfrige ledamöterne,
så vägrade han sin contrasignation och marchen af ärendet afslannade
till dess en annan kunde finnas villig att contrasignera.
Jag anser, som jag redan yttrat, det vara skadligt för en samvetsgrann
Konungens rådgifvare, som icke vill advocera med sitt samvete,
att antaga detta stadgande. Några faror för det allmänna,
för den personliga säkerheten kunna visserligen icke uppstå genom
förslagets antagande, emedan sådana mål gå till Högsta Domstolen
och afgöras der, men jag måste på anförda skäl frångå den
öfvertygelse om delta förslags antaglighet, jag i början hyste, och
afstyrka- R. o. Ad. att dertill lemna sitt bifall.
Hr Printzenskjöld: Gr. Gyldenstolpe har, lill utveckling
af den tanke han yttrat, anfört, att när Const.Ulsk. kunde bedömma,
huruvida en rådgifvare uppenbarligen handlat emot allmän
lag, och på grund deraf remitterade anmärkn. härom till Just.ombudsm.
, för att vid Riksrätt utföra talan mot den felande, så vöre
det lika lätt för Utsk. att bedömma, huruvida en rådgifvare rätteligen
vägrat sin contrasignation, emedan Const.Utsk. äfven då måste
ingå i pröfning, huruvida, vid det tillfället då contrasignationen
vägrades, Konungens beslut vore uppenbarligen stridande mot
lag eller icke. Jag medgifva- visserligen alt Hr Gr. har rätt härutinnan,
men jag ber att få fästa hans uppmärksamhet derpå, att
resultatet af Const.Ulsbs pröfning blir olika. Finner nemi. Const.-  Ulsk. en rådgifvare hafva uppenbarligen handlat mot allmänna lagen,
så remitteras, efter grundlagens nuvar. lydelse, anmärkn. derom
lill utförande af Just.ombudsm. vid Riksrätt, och en domaremakt
kommer då att pröfva, huruvida Const.Ulsk:s omdöme i detta
fall är riktigt eller icke. Skulle åter i frågan om vägrad contrasignation
Const.Utsk. anse en rådgifvare, som nedlagt sitt embete,
hafva gjort det obefogadt, och att Konungens beslut icke
är uppenbarligen stridande mot allmän lag, så skulle saken icke gå
lill Riksrätten eller till Just.ombudsm., utan till Ständerne, och då
skulle Ständerna i deras ordning pröfva, huruvida Konungens beslut
varit eller icke varit uppenbarligen stridande mot allmän lag. Då komme,
som jag förut nämnt, frågor om allmänna lagens rätta mening och
förstånd under Ständernes pröfning, och det är just det, som lag
2
H. 33
258
Den 7 September.
stiftarnc velat förekomma, varnade af det förhållande, som under
frihetstiden existerade. Derföre heter det ock i 90 §, att inga
frågor må komma under Ständernas pröfning annorlunda än denna
grundlag bokstafligen föreskrifver. Reg.F. är jemväl, i följd af sin
särskilda beskaffenhet, den enda lag, hvars tillämpning och tolkning
bör hos R. St. fä äga rum. Utsträcker man denna lösningsrätt
äfven till andra lagar, så kommer man längre än man
nu beräknar. Jag afstyrker på det högsta förslagets antagande.
Hr von Hartmansdorff: Jag är väsendtligen förekommen
af Hr von Hohenhausen, men jag ber ati få tillägga några ord.
R. o. Ad. torde vid genomläsning af 106 § benäget finna, alt
derest ingen förändring göres i 38 §, så äro Konungens rådgifvare
ansvarige inför Riksrätt, både när de underlåtit göra föreställningar
mot allmänna lagens öfverträdelser, och när de underlåtit
vägra contrasignation ä beslut, hvarigenom grundlagen öfverträdes.
Således äro de i intetdera fallet befriade från laga äfventyr.
Skillnaden mellan hittills gällande och nu föreslagna sladganden
är blott den, att hittills kan contrasignation vägras blott
i ett fall, nemi. då beslutet är stridande mot Reg.F., eller, som
det rättare borde heta, mot grundlagen, men hädanefter borde
vägran af contrasignation utsträckas äfven till öfverträdelse af allmän
lag. Denna slags vägran är för vårt land alldeles egen.
Mig veterligen finnes den icke i något annat rikes statsförfattning,
och måste med all varsamhet begagnas. Också har man
sett, att det icke varit mer än vid ett enda tillfälle sedan 1809,
som man hört omtalas att sådant kommit i fråga. Detta torde
äfven bevisa, att en rådgifvare hellre lemnar sin plats, än begagnar
ett medel, som så svårt comprometterar Konungamakten.
Jag tror således, att man utan fara kan låta bero vid de stagan
den,
som nu finnas, men att betänkligt vore att längre utsträcka
vägran af contrasignation. Ständerne hafva visserligen icke någon
rättighet att directe pröfva, huruvida en Statsrådsledamot
bör ställas under Riksrätt, utan det är Const.Ulsk., som bör derom
besluta. Men då vi under förra riksdagen sett detta Utsk. ställa
Statsrådets medlemmar under Riksrätt i anseende till 31 särskilda
punkter, så hade väl Const.Utsk. trott rådgifvarne hafva I alla
dessa mål olagligen förfarit. Vore det nu stadgadt, alt allmän
lags öfverträdande skulle medföra contrasignations vägran, i huru
många fall skulle man då icke måhända hafva gjort Regeringen
maktlös och bragt ärendena att stanna; ty huru olika tydes icke
hvad lagligt är? Man får ju äfven i Högsta Domstolen olika
beslut i samma sak, allt efter som den ena divisonen dömmer eller
den andra, d. v. s. om den ena ledamoten är frånvarande eller
icke. Det tillsatta ordet ”uppenbarligen” innehåller visserligen
en välmening, men icke någon trygghet; ty hvar och en som
säger, det är öfverträdelse af lag, menar väl, att det uppenbarligen
är så? I annat fall skulle han väl förklara motsatsen, men
en dömmande bör i tvifvelakliga händelser hellre fria än fälla.
Hr Gripenstedt; Grundlagen förbjuder Konungens rådgif
-
Den 7 September.
259
vare bestämdt att tillråda något, stridande mot grundlag eller allmän
lag. Grundlagen anbefaller Konungens rådgifvare bestämdt
alt söka förhindra något sådant, genom att vägra underskrift. Detta
är samma pligt hos Konungens rådgifvare, endast betraktad
positivt eller negativt; dä frågas: bör någon skillnad i de uttryck,
som bestämma tillämpningen af denna pligt, äga rum 1 Det är endast
detta, som för närvar, öfverväges. Huruvida den rådgifvaudes
rätt att vägra contrasignation och derigenom paralysera Konungens
beslut, är nyttig, det hörer icke hit; befinnes denna rättighet
onyttig, så må man motionera dess upphörande, men så länge
den finnes, bör den ställas i öfverensstämmelse med det bud,
som anbefaller att icke tillråda något, som strider mot grundlag
eller allmän lag.
Då nu öfverläggningen af R. o. Ad. ansågs slutad, hemställde
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. behagade antaga
ifrågavar. förslag till ändring af 38 § Reg.F.
Ropades starka ja och nej, hvarjemte Frih. Cederström, Jacob,
. begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votenspropos.:
Den sorn antager det i 10 punkten af Const.Utsk:s mern. n:o
3 anmälda, sedan sista riksdag hvilande förslag till ändring af 38
§ Reg.F., voterar
ja;
den det ej vill voterar
nej;
Vinner nej, blifver berörde grundlagsförslag af R. o. Ad. förkastadt.
Efter voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit, som föijer
Ja — 62.
Nej — 65.
ll:te punkten. Förslag, åsyftande upphörandet af rättigheten
att meddela privilegier på skrifters utgifvande.
Tryckfrihet sfö rörd nin gen.
_ I * _
3:0. Inga privilegier — — — dock oförkränkt. På obestämd
lid, redan förunnad, galle sådan uteslutande rätt endast för
dens lifstid, som den erhållit. — — — förnya.
Såväl Preste- som BorgareSt. hade bifallit detta förslag.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Detta förslag vidlåder
en dylik ofullkomlighet, som den, hvilken blifvit klandrad vid
de fleste föreg:de. Det beter nemi.: ”På obestämd tid, redan förunnad,
gälle sådan uteslutande rätt endast för deus lifstid, som
den erhållit.” Om man nu öfverhoppar den mellanmening, som
genom de båda skiljetecknen är antydd, så heter det: ”pä obestämd
lid gälle sådan uteslutande rätt endast för dens lifstid, sorn
den erhållit,” hvilket innebär en omening. Det borde naturligtvis
hetat: en sådan på obestämd tid redan förunnad, uteslutande
260
Den 7 September.
rätt etc. Enär således § strider mot språket, oell jag vågar förbehålla
mig, att i Svensk grundlag talas Svenskt språk, så nödgas jag votera
mot antagande af den föreslagna nya redactionen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till antagande
af förevar, ill punkten af Const.Utsk:s mern. anmälda förslag.
Ropades nej, blandade med ja; hvarefter II. Ex. förklarade,
det han trott sig finna, att nej öfverrösta! ja, och således delta
förslag blifvit af R. o. Ad. förkastadt.
12:te punkten. Förslag om skyldighet alt hos vederbörande
anmäla, när boktryckeri ombyter ägare.
Tryckfrihet sförordningen.
_§ L_
5:o. Privilegier — — — en half mil.
Då ett boktryckeri — stadens rätt.
Den ett nytt boktryckeri inrättar — till åklagaren
förverkat. Lag samma vare, der boktryckeri ombyter ägare.
I hiida fallen åligge det Konungens Befallningshafvande, sedan
behörig anmälan hos honom blifvit gjord, att genast, eller med
först omgående post, derom underrätta Just.Statsministern.
Preste- och BorgareStm hade bifallit detta förslag.
Hr Bråkenhjelm: Afven den nu föreslagna förändringen
är felaktig. I en lag för tryckfriheten bör icke finnas tryckfel,
ty jag kan icke anse det annorlunda, då här står ordet omgående
i st. f. afgående. Jag vill det likväl till R. o. Ad:s prot.
anmäla.
Hr von Hartmansdorff: I likhet med Hr Bråkenhjelm
tror jag visserligen, att det hade varit bättre, om denna § blifvit
annorlunda redigerad, men den innehåller dock i sig ett stadgande,
som är behölligt, emedan det förut ej finnes, nemi.: ”lag samma
vare, der boktryckeri ombyter ägare.” Hvad åter angar ordet
”omgående,” så har Utsk. eller redacteurcn förmodligen ansett orden
”med först afgående post” skola i sig hafva inneburit ett oriktigt
stadgande. Om jag t. ex. antager, att boktryckeriet vore beläget
i Linköping, och att den första afgående posten före söder ut,
sä vöre det naturligtvis icke med denna utan med den till Stockholm
sednare afgående posten, som underrättelse skulle Just. Statsministern
meddelas. Jag tror således, att R. o. Ad. skulle kunna
antaga detta förslag.
Hr Rosenblad, Bernhard: Såvida man anser nödvändigt,
alt rikets grundlagar skola bokstafligen kunna tillämpas, så
tror jag, att denna förändring af ordet ”afgående” till ”omgående,”
som Const.Utsk. föreslagit, är misslyckad, enär den skulle göra denna
§ overkställbar efter bokstafven. Denna förändring var alldeles
onödig, ty med ”först afgående post,” som orden förut lydde,
kan icke menas annat än den post, som först afgår dit underrät
-
Den 7 September.
201
telsen borde komma, nemi. till Just. Slatministern, då deremot
”med först omgående post” kan på flera ställen blifva alldeles
overkställbar!. Vi hafva tvenne landshöfdingeresidenser, nemi.
Carlskrona och Calmar, från hvilka ställen några poster ej omgå,
ty omgående post är en sådan, som, kommande från annat ställe,
går genom den ort, derifrån underättelsen bör afgå. Således kan
det föreslagna lagbudet i afseende på dessa orter ej tillämpas.
Från alla ställen afgå deremot poster; detta utvisar, att en grundlagsförändring
aldrig bör föreslås, utan att den är oundgängligen
nödvändig. Då jag tror, att man kan hjelpa sig med det mindre
fullständiga stadgandet, som redan finnes, och det nu föreslagna
verkligen efter bokstafven skulle blifva overkställbart, så anhåller
jag om afslag å ifrågavar. förändring.
Hr von Hohenhausen: Det fall som Hr Rosenblad vidrört
i afseende på Carlskrona, skulle ännu mera gälla för Wisby, der
posterna stanna och gå tillbaka; men då här är fråga om ett beliöfligt
stadgande, som saknas, och ingen menniska genom förändringen
af ordet afgående till omgående lärer taga sig anledn.
till missförstånd, så kan jag ej annat än rösta för antagandet af
detta Const.Utsk:s förslag.
Frih. Cederström, Jacob: Tillägget af orden ”lag samma
vare, der boktryckeri ombyter ägare” har här blifvit åberopadt
såsom ett skäl att bifalla ifrågavar. af Const.Utsk. föreslagna
iförändring; men jag ber att få fästa uppmärksamheten derpå, att
om boktryckeri ombytt ägare, så lärer väl i alla fall, enligt 1 §
5 mom. Tryckfrih.förordn., samma förhållande komma att äga rum;
ty om man säljer hvad man förverkat, så lärer rättigheten i afseende
på privilegierna ej blifva större för köparen, än den säljaren
ägde. Det onödiga utbytandet af ordet ”afgående” emot ”omgående”
är redan anmärkt. Jag tillstyrker afslag å förändringen.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: I motsats mot den siste
talaren, måste jag tillstyrka antagande af förslaget, derför att jag
anser, att stadganderna ang:de skyldigheterna för dem, som anlägga
nya boktryckerier icke äro fullständiga, eller föreskrifva huru
förhållas bör, då ett boktryckeri öfvergår uti annan mans hand.
Om icke Frih. Cederström ansåge det stridande mot 90 § Reg.F.,
skulle jag vidröra en händelse, som inträffat, då tvist uppstod,
huruvida den som köpte boktryckeriet skulle vara skyldig att anmäla
detta på samma sätt, som om han hade anlagt ett nytt. Det
är en ofullständighet i detta Tryckfrihetslagens stadgande, hvilket
Const.Utsk. vid sista riksdagen ansett sig böra fylla genom ett mera
bestämdt, som ej skulle kunna föranleda till missförstånd; och
jag för min del tror icke, eller kan icke anse, att det förslag,
som Const.Utsk. i detta afseende gjort och R. St. vid sista riksdagen
antagit att såsom hvilande beslutas öfver vid denna, innebär
någon tvetydighet. Hvad sorn blifvit sagdt i afseende på ordet
”omgående,” kan man visserligen icke under vissa synpunkter
bestrida, men meningen deraf kan icke eller misstydas.
262 Den 7 September.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde härefter propos. till
antagande af det i 12 punkten af Const.Utsk:s mern. intagna
förslag.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter H. Ex. förklarade,
att propos. blifvit med öfvervägande ja besvarad.
13:de punkten. Förslag till förtydligande af stadgandet
rörande anonyma skrifters införande i tidningar eller periodiska
skrifter.
Tryckfrihetsförordningen.
§ 1.
9:o. Hvarje skrift — — ägarens ensak.
Lag samma  skrift utgifva.
Utgifvare af dagblad oell periodiska skrifter häfver ej brutit
emot författares ägande rätt, då han i dem insända anonyma
skrifter utgifver, så framt ej styrkas kan,att han med vetskap åtkommit
dem emot författarens vilja. Hvilken, som — — —•.
Detta förslag var af Preste- och BorgareStm antaget.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få uppläsa en anmärkn.
, som nr Lagerhjelm gjorde vid detta förslag, när det förlidne
riksdagen hos R. o. Ad. föredrogs. Han sade nemi.: ”Om
Const.Utsk. haft anledn. att något mera än hittills försäkra utgifvare
af dagblad emot möjligheten att orättvist anfallas, synes mig likväl
den bevisning, som, enligt Utsk:s förslag, skall åligga författare,
vara nog stark; ty enligt detta förslag skall icke en dagbladsutgifvare
kunna ställas till ansvar, så framt ej styrkas kan,
att han med vetskap åtkommit en uppsats emot författarens vilja.
Månne det ej vore nog, om orden lydde så här: så framt ej styrkas
kan, att han (dagbladsutgifvaren) åtkommit dem emot författarens
vilja? — Orden ”med vetskap” böra bortgå ur förslaget,
som mig tyckes.” Jag instämmer i denna mening af Hr Lagerhjelm,
och anser det för en författare nära ogörligt, åtminstone i
de flesta fall ganska svårt, att bevisa, det tidningsutgifvare!! med
vetskap åtkommit hvad han tryckt mot författarens mening.
Hellre än att i lagen inkasta en föreskrift, som är ogörlig att utföra,
bör man väl alldeles utesluta den i lagen. Jag tillstyrker derföre,
alt denna förändring måtte af R. o. Ad. förkastas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. beha
gade bifalla detta förslag till ändring af 9 mom. 1 § Tryckfrih.-  förordn.
Ropades starka nej, blandade med ja; hvarefter H. Ex. förklarade
propos. vara besvarad med nej, och att således detta förslag
blifvit förkastadt.
14:de punkten. Föreslaget tillägg, ang:de rätt att i dagblad
införa uppsatser, hemtäde utur ett annat.
Den 7 September. 203
Tryckfrihetsförordningen.
§ I
-
9-.o. Hvarje skrift — — — ägarens ensak.
Lag samma — — — skrift utgifva.
Utgifvare af — namnsedel lemnad är. Uppsatser,
hemtade ur dagblad, anses icke såsom eftertryckta, då de i
andra dagblad införas, såvida det tillika uppgifves, ifrån hvilket
dagblad uppsatsen är hemtad.
Detta förslag var bifallet af Preste- och BorgareStm och blef
arn jemväl af R. o. Ad. antaget.
15:de punkten. Förslag till ändring i stadgandet rör-.de
tryckning af deposita af skrifter och handlingar, atif örtrodda
åt publik vård.
Trye kfr ihet sförord ningen.
§ 2.
4:o. I grund af — — — — som helst.
Vid föregående — — — — iakttagas:
Att protocoll — — — — icke uppenbara.
Att ej några ministeriella handlingar — — ej eller
enskilda bref, såvida de ej till något rättegångsmål nödvändigt höra,
utan deras tillstånd, som samma bref angå eller tillhöra, ej
eller åt publik våld anförtrodda deposita af skrifter och handlingar,
utan deras tillstånd, sorn om depositionen förordnat, sä framt
ej sådane deposita äro äldre än femtio är, och några i afseende
på dem gifna föreskrifter ej emot offentliggörandet lägga
hinder, kunna utgifvas eller utbekommas. Den häremot
Detta förslag var antaget af BorgareSt., men afslaget af PrcsteSt.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer vördsamt, att R.
o. Ad. måtte afslå äfven detta förslag. Vi hafva den sednare liden
sett, att enskilde handlingar, bref och dylika papper hafva
blifvit kungjorda på ett sätt, som bör afskräcka en hvar att någonsin
efterlemna några handlingar. Skulle då påföljden blifva,
att en hvar, som ägde handlingar af intresse för efterverlden,
uppbrände dem, för att ej compromettera sina vänner, så ginge
de förlorade för historien. Jag tror, att man bör vara nogräknad
derom, att icke otidigt offentliggöra, hvad antingen rörer enskilda
personer eller hela familjers förhållanden. Den tid efter
hvars förlopp sådant skulle vara tillåtet, och som i förslaget upptages
till 50 år, synes mig nog kort, emedan de ifrågavar. personerne
och ännu snarare deras barn kunna vara i lifvet. Jag
tror således, att man gör bäst att ogilla förslaget.
Förslaget i förevar. 15 punkt blef derefter af R. o. Ad.
förkastadt.
264 Den 7 September.
1 (j:<le punkten. Förslag till ändrad redaction i afseende
pä yttranden om Konungen, Drottningen och Thronföljaren.
Tryckfrihet sfär or d n in g c n.
§ 3.
4:o. Allt slags smädeligt yttrande om den regerande Konungens
Höga Person — — — skriften confisceras.
Jemväl detta förslag hade blifvit antaget af BorgareSt., men
afslaget af PresteSt.
Hr von Hartmansdorff: Jag tillstyrker vördsamt, att R.
o. Ad. måtte ogilla detta förslag, och anhåller att få uppgifva skälen
för min mening, derigenom att jag uppläser de få ord jag yttrade
förlidne riksdagen, då förslaget framlades. ”Ifrågavar. förslag,
hvarigenom Const.Utsk. hemställt att, i stället för ordet lasteligt,
införa ordet smädeligt, åsyftar att lemna ett större utrymme för
klander af Konungens person eller gerningar än hvad våra lagar
hittills hafva medgifvit. För R. o. Ad. behöfver jag icke anföra några
skäl, hvarföre beviljandet af ett sådant större utrymme vore olämpligt
och oriktigt; men jag tillägger, alt det vore så mycket oriktigare,
som man vill anföra ett annat ord i Tryckfr.förordn. än brottmålslagen
innefattar. Uti 5 cap. 1 § Missg.bm, heter det: ”Hvar
som lasteliga talar eller skrifver något” etc. etc. Samma ord,
som finnas i Missg.bm, efter hvilken den brottsliga skall dömmas,
böra också finnas i Tryckfr.förordn. Jag tillstyrker följaktligen, att
R. o. Ad. måtte såsom sin gemensamma tanka förklara, att detta
förslag är olämpligt.”
R. o. Ad. förkastade detta förslag till redactionsförändring.
17:de punkten. Förslag om den s. k. indragning smaktens
upphäfvande.
Tryckfrihetsförordningen.
§ 4.
(8:o Detta moment utgår.)
8:o. Qvarstad eller — — — åtal göres.
Sko. Hvar, som beträdes — Utsökningsbalken.
10:o. I afseende på stadgade äro.
ll:o. Finner Just. Statsministern — — — af statsmedlen.
Såväl Preste- som BorgareSt. hade antagit detta förslag.
Hr Rosenblad: I den ordnings namn, som denna § haft
för afsigt att skydda, får jag nu föreslå indragningsmaktens afskaffande.
Då det nemi. är kändt, hurusom denna makt till sin verkställighet
blifvit alltför kraftlös, men deremot gifvit ett ypperligt
tillfälle till godtycklig behandling, så tror jag, att det skulle vara
en välgerning, om man borttoge denna skenbara makt, som varit
öfverlemnad åt godtycket, och i stället underkastade pressens möjliga
missbruk den allmänna opinionens pröfning.
H.
Den 7 September.
2G5
H. Ex. Hr Frih. Gyllenhaal, Lars Herman: I likhet
med den sista värde talaren får jag förklara, att jag tillstyrker
bifall å Const.Utsk:s nu hvilande förslag, till borttagande af 8 mom.
4 § Tryckfr.förordn. En lång tids erfarenhet har visat, att detta
stadgande icke uppfyller det ändamål, som man dermed åsyftat;
jag anser mig derföre ej behöfva vidare utveckla skälen, hvarföre
jag röstar för bifall till förslaget. Jag anser mig dock böra
tillkännagifva, att förslag i enahanda syftning, nemi. tiil borttagande
af 8 mom. 4 § Tryckfr.förordn., är utarbetadt och har af
mig blifvit anmäldt i Konungens rådkammare samt der af Konungen
i nåder gilladt; men att, då det tillika var kändt, att sådant
förslag hvilade sedan förra riksdagen, för att af R. St. afgöras
vid denna, så har K. M. funnit nödigt afbida utgången af denna
fråga inom RiksStm. innan nådig propos. derom till dem skulle afgå,
hvilken propos. naturligtvis, i händelse förslaget skulle af R. St.
bifallas, kommer att helt och hållet förfalla. Jag röstar för dess
antagande.
Frih. Cederström, Thure Fredr.: Då af alla föreg:de
talare, som här yttrat sig, icke någon talat mot förslaget, har
jag icke vidare att anföra, än att jag äfven dertill tillstyrker bifall,
under förmodan, att. R. o. Ad. icke skall vilja genom afsla"
å förevar, betänkande bidraga till bibehållande af en makt, som
tillkommit på ett olagligt sätt, samt visat sig vara skadlig i sin
tillämpning, och således har motverkat sitt ändamål. Jag röstar
för bifall till ifrågavar. förslag.
Hr Lefre'n: Jag röstar till bifall å ifrågav. betänkande, på
de grunder, som jag redan vid föreg:de riksdag anfört.
Frih. Cederström, Jacob: Det torde vara öfverflödigt alt
äfven jag til prot. anmäler, det jag röstar för bifall till della förslag,
men jag har en moralisk pligt att förklara, hvarföre jag sä
röstar. Vid 1812 års riksdag blef nemi. af mig anmärkt, alt
detta förslag ej kunde dä lagligen antagas, först emedan det ej
var lagligt att antaga ett förslag vid samma riksdag fråga derom
blifvit väckt, och sedermera äfven derföre, att det var stridande
mot 86 § i grundlagen. Då lagen detta oaktadt blef antagen,
är det således med glädje, som jag nu afgifver mitt votum för
dess borttagande.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Den mindre grundlagsenliga
tillkomsten af indragningsmakten, det högtidliga löftet om
dess återgifvande så snart de, då den beviljades, afsedda förhållanden
sådant medgåfve, äfvensom denna makts otillräcklighet för
ändamålet, om den ej med full kraft och ihärdighet, samt nära
nog förhatligt tillämpas, synes redan utgöra icke ovigtiga skäl för
dess borttagande. Dä härtill lägges den på sednare tider synbara
motviljan hos vederb. att begagna detta retsamma och måhända
redan förslöade vapen, äfven oaktadt högsta statsmakten,
corporationer och enskilde, till mehn för nödigt inflytande och
2 H. " 34
266
Den 7 September.
verksamhet, ofta till heder och medborgerligt anseende, genom de
grofsta smädelser och i lagen uttryckligen förbjudna lögnaktiga
förvridningar blifvit försåtligt anfallna, framstår deraf en ytterligare
anledn. för R. St. att icke vidare kämpa för dess bibehållande.
Visserligen skulle en förbättrad jury-inrättning och starkare
i tryckfr.lagen nedlagde motvigter till hämmande af pressens
sjelfsvåld dessförinnan varit önskvärde. Men af en högsint och
älskad Konung, som till valspråk tagit det med hvarje redlig nordbos
inre känsla samljudande ratt och sanning, torde man förhoppningsfullt
kunna motse ett, endast på denna väg, framgång
lofvande förslag lill sådana garantier, att den höga konungsliga
16 § Reg.F., som bjuder, att Konungen bör rätt och sanning
styrka och befordra, vrångvisa och orätt hindra och förbjuda, ingen
förderfva eller förderfva låta, till lif, ära, personlig frihet och
välfärd, att detta majestätliga grundlagsbud må blifva en sanning,
hvilken det eljest i detta afseende icke möjligen kan vara. Under
vädjande till Konungens rådgifvare alt, såsom en pligt, lika
mot Monarken, som mot hela den rättsinniga delen af Svenska
nationen, så fort omständigheterna kunna medgifva, utarbeta och
för K. M. framlägga ett lämpligt och ändamålsenligt förslag i detta
högvigliga ämne, för att sedermera till R. St:s rådplägningar
öfverlemnas, röstar jag med synnerlig tillfredsställelse för indragningsmaktens
upphörande.
FIr von Hartmansdorff: Jag hade ämnat föreslå R. o.
Ad. att ej afskaffa indragningsmakten, förr än ett bättre rättegångssätt
i tryckfrihetsmål och riktigare straffstadganden i samma
ordning blifvit införde. Men efter det förklarande, som Just.Ministern
Frih. Gyllenhaal nu afgifvit, lärer det vara förgäfves att göra
en sådan framställning. Jag önskar likväl, att den nämnde
ledamoten måtte använda sitt embetes inflytande, för att åt enskild
och allmän rätt gifva det värn, som Tryckfr.lagen i sitt nuvar.
skick icke lemnar. Erfarenheten 1838, 1841 och 1844 visar
nogsamt, ali dagbladen äro i stånd att, när de behaga, anställa
upplopp i liufvudstaden. Att de dagligen förnärma enskild rätt
och smäda hvem dem lyster, det vet nian ock. Om indragningsmakten
icke finnes, hvad är hans tillflykt? Enda utvägen är att
vända sig till en jury. Men huru är den beskaffad? Illa; men
äfven om hon vore väl sammansatt, så får man inga jurymän,
ty de frukta för upploppen, för sina fönsterrutors krossande och
sina personers ofredande. Här finnes exempel, att en jury varit,
jag tror 11 gånger sammankallad, utan att blifva fulltalig. Hvad
är dä att vänta af ett sådant skydd? Och om slutligen juryn någon
gäng förklarat en smädare vara skyldig, hvad händer dä?
Jo, den domstol som tillämpar straffet, varder skymfad. Finnes
då i detta land något skydd för dem, som genom tryckfrihetens
missbruk anfallas? Jag har velat utreda detta, för att på den
Friherres samvete, som nu tillstyrkt indragningsmaktens afskaffande,
lägga nödvändigheten att, i stället för denna, bereda nödiga
rättelser och förbättringar i Tryckfr.förordn.
Den 7 September.
SC7
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: I allmänhet är jag foga
benägen att med min röst medverka till ändringar i Tryckfr.förordn.
; jag skulle lill och med anse det som en förmätenhet. Bättre
är en fiende till godt, och denna lag är ju, såsom erfarenheten
utvisar, ett mönster af förträfflighet. I alla länder, hvarest
jag vistats, tillfälligtvis eller i följd af mitt kall, har jag funnit
den utgöra ett föremål för allmän beundran, en beundran, hardt
nära gränsande intill den högsta möjliga grad af förvåning. En
klenod, mine Hrr, som ådragit oss sådant loford, böra vi, synes
mig, akta oss att vidröra.
Dock likväl, ingen regel är utan undantag. Denna förändring
har mitt hela bifall; för borttagande af denna utväxt pä
den primitiva, oförbätterliga lagen, skall äfven jag rösta, icke blott
med sluten sedel_ ntan ock med oförtäckta ord.
Hvad? — Annu i vårt så långt framskridna tidehvarf, i midten
af 19:de århundradet, ett lagstadgande, så illslugt och fint
beräknadt, för att fjettra de fingrar, som med ädel otålighet sträcka
sig mot papperet? Ett draconiskt stadgande, som, väl och rätteliga
tolkadt, visat sig kunna sä förqväfva publiciteten? Som med
fasansväfd grymhet tvingat publicisten att, till äfvenlyrs med känbar
uppoffring, hafva i beredskap en annan ansvarig utgifvare;
ja! att med flere, till och med sex bokstäfver förlänga titeln på
det blad, som dagen efter indragningen kommit den trängtande
allmänheten tillhanda? — Nej! bort med det lagrum, som hos
oss gjort sådan styggelse till en möjlighet!
Frih. Boije, Fredr.: Om det i många afseenden har obehag
med sig att åldras, så kan man å andra sidan icke neka, att det
är högst tillfredsställande, när man på gamla dagar gör en sådan
erfarenhet, som den jag nu i denna stund har haft. Jag har sä
förvånat mig öfver hvad jag här hört, att jag frågat mig sjelf:
är jag väl på samma ställe, der jag var för 10 år sedan? Då nu
likväl factiska bevis derpå ligga för mina ögon och öron, kan jag
ej underlåta att tillkännagifva min tillfredsställelse öfver att se
ett så förändradt förhållande inom dessa väggar, och jag får instämma
med dem, som yttrat sig för förslaget.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, gjorde propos. till antagande af
förslaget om indragningsmaktens upphäfvande.
Ropades ganska starka ja, jemte ett eller annat nej; hvarefter
H. Ex. förklarade, att denna propos. blifvit med ja besvarad.
18.de
ende på rättegången i tryckfrihetsmål.
Tryckfrihetsförordningen.
§ 5-
l:o. Lagligheten — Domstol, der brott emot denna
lag åtalas, och der ransakningen fullbordas bör, genom förhör
med parterna, genom åklagarens slutpåstående, sorn bör bestämdt
268
Den 7 September.
upptaga det straff, han yrkar, samt genom den tilltalades slutliga
förklaring.
2:o. _
5:0. Efter inhemtad underrättelse om nämndens åtgärd skall
domstolen ofördröjligen för parterne afkunna utslag med tillägg,
antingen af den bestraffning, hvartill den brottslige sig skyldig
gjort, och sorn, i de fall, der det af åklagaren åberopade lagrum
medgifver straffets bestämmande inom utsatta gränsur,
icke må stadgas svårare, än åklagaren yrkat, eller af den upprättelse,
hvartill den oskyldigt anklagade kan berättigad anses.
Detta förslag hade blifvit godkändt af BorgareSt., men afslaget
af PresteSt.
Hr von Hartmansdorff: Jag tillstyrker vördsamt, att det
H. Ståndet mätte afsla detta förslag. Det innebär en sammanblandning
af hvad som åligger juryn och hvad som åligger domstol.
Juryn skall blott yttra sig om den anklagade är skyldig eller
oskyldig, utan afseende på beloppet af det straff, som kan
följa. Derföre är juryns utsago icke föremål för besvär eller högre
myndighets pröfning. Bestämmande af straffets belopp tillhörer
deremot domstolen och är underkastad högre pröfning, samt
följaktcligen äfven förändring.
Frih. Cederström, Thure Fredr.: Afven jag anser mig
skyldig att tillstyrka afslag å ifrågavar. förändring. Jag gör det
på den grund, att enligt densamma domstolen betages rättighet
att bestämma straffpåföljden svårare än åklagaren påstått. Detta
är ett lagstadgande, som är rakt stridande emot rättsprincip,
emedan pröfningen af det utaf åklagaren framställda ansvarspåstående
alltid måste tillhöra domstolen, så vida man ej vili förvandla
domstolen till en tom auctorite, utan all betydelse. Det
kan nemi. hända, att en okunnig eller mindre oväldig åklagare, och
sådana kunna äfven finnas, yrkade antingen ett alltför ringa eller
och icke något ansvar ä den tilltalade, och då skulle domstolen
i förra fallet vara tvungen att tillämpa ett straff, som, i domstolens
tanka, icke svarade emot den tilltalades förbrytelse, och i
det sednare fallet nödsakas förklara, alt, ehuru juryn förklarat den
tilltalade skyldig, likväl och som åklagaren icke emot den anklagade
framställt något ansvarspåstående, kunde han icke till något
ansvar i saken fällas. Sä vidt mig är bekant, finnes icke något
sådant stadgande i andra länders lagstiftningar, utan beror det
alltid pä domaren att bestämma straffet. Enligt Fransyska lagen
kan visserligen juryn antaga förmildrande omständigheter, (les
circonslances altenuantes) hvilka visserligen verka till straffets
förmildrande; men inom de olika graderna för straff är en stor
latitud lemnad åt domaren, och det beror på honom att bestämma
det svårare eller det mindre straffet. På sådan grund, och
då det föreslagna lagstadgandet skulle betaga domarmakten all rät
-
Den 7 September.
269
ligliet att pröfva och endast göra densamma beroende af åklagaren,
som vanligen ej kan förutsättas äga mera skicklighet än domstolen,
som beslår af flera ledamöter, så får jag äfven för min
del afstyrka förslaget.
Hr von Troil: Frih. Cederström har, såsom jag tror, ganska
riktigt för R. o. Ad. framställt den inkräktning, som genom
den nu föreslagna § skulle af åklagaremakten göras på domaremakten.
Jag tror, att denna § innehåller en ännu betänkligare
oriktighet, den nemi., att den helt och hållet tyckes afse att vilseföra
juryn från dess sanna bestämmelse. Om denna § blefve antagen,
sä skulle åklagaren bestämma det straff, han yrkade, högre eller
lägre, i den mån han trodde, att juryn kunde förmås att bevilja
en mer eller mindre sträng bestraffning å den anklagade. Jag
ber likväl att fä erinra derom, att juryns bestämmelse icke är
att befatta sig med några straffbestämmelser, utan blott att fullborda
ransakningen och gifva sitt utlåtande, huruvida ett factum
finnes eller icke. Någon känsla af hat eller medlidande får hos
juryn icke finnas. För att ej blifva vidlyftig i utredandet af en
jurys rätta betydelse, skall jag blott bedja att få uppläsa slutet af
den instruetion för jurymän, som den Fransyska lagen innehåller,
hvilken i det rum, dit de afgå efter slutad ransakning, för att
öfverlägga om sin förklaring, finnes med stora bokstäfver anslagen
pä det mest synliga ställe och som den ordförande, innan öfverläggningen
börjar, för dem uppläser. Den slutar sålunda: ”Af
hufvudsaklig vigt är, att ständigt ihågkomma, att juryns alla öfverläggningar
måste afse anklagelse-akten; det är allenast de facta,
hvilka den upptager och som dermed hafva sammanhang, som få
tagas i betraktande, och jurymännen fela mot sin första pligt, om,
med tankarne fästade på straffbestämmelserne, de göra afseende
pä de följder, som för den anklagade kunna härflyta af det utlåtande
de skola afgifva. Deras uppdrag är hvarken att åtala eller
att bestraffa förbrytelser; de äro endast kallade att afgöra, huruvida
den anklagade är gerningsman eller icke lill det brott, som
honom tillvitas.” Jag anser lagförslaget bryta mot flera sunda juridiska
grundsatser, och jag röstar för dess förkastande.
Förslaget i 18 punkten blef af R. o. Ad. förkastadt.
19:de punkten. Förslag till ändrad rcdaction i afseende
på stadsdomstolarnes benämning.
Tryckfrihetsförordningen.
i L
6:o. Förbrytelser emot denna lag upptagas vid allmän underrätt
i den stad, der boktryckeriet, ifrån hvilket den åklagade
skriften utkommit, anlagdt är, eller, på sätt 1 § innehåller, vid
anläggandet anmäldt blifvit. I Stockholm sker detta upptagande
vid första allmänna underrätt; i öfriga städer, der första
och andra underrätt finnes, vid den sistnämnda; acadcmicrnes
jurisdictionsrätt —- — —
Froste- och DorgareSt:n hade bifallit detta förslag.
270
Den 7 September.
Frih. Cederström, Jacob: Den föreslagna förändringen
innefattar aldrig ett grand i förändringsväg, ty, efter det nu gällande
stadgandet, skall i städerne, Stockholm undantaget, jemväl
der kämnersrätter finnas, förbrytelsen upptagas vid rådstufvurätterna.
Så är jemväl här föreslaget; det heter nemi.: ”1 Stockholm
sker detta upptagande vid första allmänna underrätt; i öfrige städer,
der första och andra underrätt finnes, vid den sistnämnda.”
Detta förslag är sålunda, lindrigast sagdt, öfverflödigt, och jag röstar
emot dess antagande.
Hr von Troil: Frih. Cederström har visserligen rätt i sin
premiss, att den föreslagna § icke innefattar ändring i sak, men
måhända torde dock finnas att conclusionen är oriktig, om man
tager i betraktande en mellankommande omständighet. Vi hafva
nemi. sedan lång tid tillbaka ett förslag till lagbok, som upptager
andra benämningar å domslolarne. Const.Utsk. har med den föreslagna
förändringen blott velat åstadkomma, att när det nya
lagförslaget komme til R. St-.s pröfning, desse då måtte af grundlagen
vara oförhindrade att, efter som de finna skäligt vara, detsamma
antaga eller förkasta. Skulle deremot i grundlagen qvarstå
benämningar på domstolar, som icke upptagas i det nya lagförslaget,
så skulle åtminstone tvekan vid detta tillfälle af den
nya lagens pröfvande uppkomma, huruvida den grundlagsenlig!
kunde bifallas eller icke; och då dessutom, såsom Frih. Cederström
ganska riktigt anmärkt, någon förändring i sak alldeles icke genom
den nya redactäonen kommer att inträffa, och icke eller någon
tvetydighet genom uttrycken uppkommer, så skulle jag för
min del tillstyrka R. o. Ad. att bifalla förslaget.
Frih. Cederström Thure Fredr.: Jag får lill alla delar
instämma med Hr von Troil, Emil, och anmärker blott alt, utom
det skäl han anfört för nödvändigheten att antaga ifrågavar. förslag,
har jag ännu ett annat skäl att tillägga, det nemi., att jag vid
denna riksdag har motionerat frågan om lagmans- och kämnersrätternas
borttagande. Af sådan anledning, och på det att något
hinder icke må möta bifallandet af omförmälda af mig gjorda
motion, så får jag yrka, att det nu förevar, betänkandet måtte
bifallas, allrahelst som någon ändring i nu gällande förhållanden
icke derigenom åsyftas.
Förslaget i 19 punkten blef derefter af R o. Ad. antaget.
20:de punkten. Föreslaget tillägg om villkor för åtal,
enligt Tryckfr förordms 3 § 4 morn.
Trye kf riket sförordning en.
§• 5-
6:o. Förbrytelser emot — — — stadgadt är.
Ej må åtal ske, enligt 3 § 4 morn., utan att Konungen
dertill lof gifvit.
BorgareSt. hade godkänt, men PresteSt. afslagit detta förslag.
Den 7 September.
271
Hr von Hartmansdorff: När detta förslag vid förra riksdagen
framlades hos R. o. Ad., så blef det icke godkändt. Jag
anhåller att få yttra detsamma nu, som jag då anförde, nemi.:
”Jag anhåller att få fästa Ståndets uppmärksamhet på Hr Prof.
Geijers, Utsk:s betänk, bifogade reservation, hvilken lyder som följer:
”Dä jag anser K. br. af d. 25 Sept. 1777 för ett af dessa
tillfälliga stadganden, som långt för detta bort upphöra att åberopas,
sedan bestämdare lagar för yttranderätten finnas, och då jag
i synnerhet hyser den öfvertygelse, att samma K. br. numera aldrig
bort kunna tillämpas på tryckfrihetsmål, får jag reservera
mig emot alla försök att införa denna oformlighet i vår tryckfrihetslag.
” Tillika får jag erinra, att Hr Riskop Holmström då jemväl
reserverat sig emot förslaget.
Hr von Troil: Afven jag tror, att denna § bör afslås. Jag
tror i allmänhet att det är orätt af Regeringen, att tillkännagifva
sin tanka i något criminelt rättegångsmål, förrän domen i sista
instansen blifvit afkunnad.
R. o. Ad. förkastade det i 20 punkten intagna förslag.
21:sta punkten. Förslag till närmare bestämmelse i afseende
på skrifter, som anmälas kunna föranleda missnöje hos
främmande makter.
Tryckfrihetsförordningen.
§ 5.
13:o Varder någon — äge Konungen att derom, efter
omständigheterne, förordna, samt, om Ilan så nödigt aktar,
låta genom Just.Statsministern föranstalta om skriftens seqvestrerande
och indragning både hos boktryckare och försäljare eller
andra utspridare, på sätt om qvarstad här ofvan stadgas. Så
vida Just.Statsministern ej öfverlemnar skriften till Just.Cancelleren,
för åtalande vid laga domstol, skall han genast ovägerligen
inhemta tryekfrihetscomiteens utlåtande. Finner comiteen,
som ej äger afse politiska förhållanden, att skriften, efter lagens
bokstaf, ej åtalas kan, eller har åtal skett, men skriften genom
laga kraftvunnen dom blifvit obrottslig förklarad, utan att ersättning
till den frikände parten i domen blifvit åklagaren
ålagd, ankomme det, sedan Statsrådet blifvit hördt, på Konungens
pröfning, huruvida af statsmedlen till boktryckare, förläggare
eller försäljare må anordnas ersättning för deras omkostnader
och förluster.
Preste- och BorgareStm hade bifallit detta förslag.
Hr Rosenblad: Denna punkt föreslår några förändringar i
livad som förut varit stadgadt, hvaribland först och främst den
ytterst vigtiga, att orden ”såväl hos boktryckare som försäljare”
blifvit förändrade till ”både hos boktryckare och försäljare.” Sedermera
skiljer sig ytterligare den nya redactionen från den gamla
deruti, att den stadgar: att då skriften blifvit åtalad, men ge
-
272
Den 7 September.
norn laga kraftvunnen dom obrottslig förklarad, sä kan dock indragning
af exemplaren ske och ersättning den lidande personen
tillkomma. Dessa vigtiga anmärkmr, hvarmed Const.Utsk. sysselsatt
sig, hafva dock ej för mig utgjort egentliga orsaken att afslå förslaget,
utan har jag trott mig finna anledn. dertill, uti den besynnerliga
sammansättning, som mot slutet af punkten äger rum. Det
heter, nemi.: ”an korn mc det, sedan Statsrådet blifvit bordt, på
Konungens pröfning huruvida.” I den gamla redaclionen står:
”då ankommer det på Konungens nåd. pröfning.” Denna förändring
skulle förutsätta, att det vore möjligt för Konungen, att i
regeringsärenden, der det rörde dispositionen af statsmedlen, kunna
besluta någonting ulan att höra Statsrådet, och en så besynnerlig
förutsättning kan jag ej annat än anse vida skadligare, än
den lucka, som finnes i gamla redactionen, och jag får derföre
tillstyrka afslag derå.
Hr von Troil: Man har talat om den heder vårt land åtnjöt
genom ägandet af sin Tryckfr.lag, och jag vill lemna den saken
derhän; åtminstone måtte icke den nu förevar. § göra oss
någon heder. Den är efter min förmening uti sin helhet, både
sådan den nu bcfinnes och sådan den blifvit föreslagen, ovärdig
ett folk, som vill kallas sjelfständigt och vida mera förödmjukande
än röfvartributen till Marocco. Jag vill således föreställa mig,
att det ej skall dröja länge innan en § blifver upphäfd, som vill
tillägga Regeringen i ett lagbundet samhälle rättigheter, dem den
annars saknar, blott ett främmande sändebud kommer och blandar
sig i saken. Då man emedlertid måste lills vidare hafva den qvar,
skulle jag tro, att det vore bättre om man kunde säga, att den
stått så här sedan 1809, man har glömt bort den och den har
aldrig blifvit tillämpad. Anlages den, så skulle man säga, att det
var så, som 1844 års Ständer betraktade Sveriges sjelfständighet.
Grundlagsförändringen är dessutom, på sätt Hr Rosenblad framställt,
af alldeles intet värde, och jag tillstyrker afslag å densamma.
Förslaget i 21 punkten blef derefter af R. o. Ad. förkasladt.
Frih. Cederström, Thure Fredr.: Sedan R. o. Ad. nu
afslagit det af Const.Utsk. vid förliden riksdag gjorda förslag till
tillägg uti 5 § 6 mom. Tryckfr.-förordn., att åtal enligt 3 § 4
mom. Tryckfr.-förordn. ej må äga rum, utan att K. M. dertill lof
gifvit; så får jag, med anledn. af 56 § Riksd.Ordn., vördsamt väcka
motion om upphäfvande af K. br. d. 25 Sept. 1777, ang:de
skyldighet för domare att, vid fråga om åtal för majestätsbrott, inberätta
målet till Konungen, för alt inhemta Dess föreskrift, huruvida
saken bör nedläggas, eller nied ransakningen fortfaras. Jag
framställer detta förslag sä myckel hellre, som jag gillar principen,
att man icke bör uti brottmål på förhand inhemta Konungens
tankar derom. Jag gör det vidare, emedan jag tror, att
1777 års bref gifvit anledn. lill ganska olika tillämpningar. Det
är nemi. bekant, att uti ett åtal i ett tryckfrihetsmål, som förevar
år
Den 7 September.
273
ar 1838, uppstod bland HofräUens ledamöter på den division der
ärendet handlades frågan, huruvida åtalet, på grund af 1777 års
bref, skulle hos K. M. anmälas eller icke. Efter omröstning emellan
HofräUens 8 ledamöter, de voro nemi. 8, som öfvervoro
detta mål, stannade Hofrättens pluralitet i det beslut, att anmälan
om åtalet icke skulle hos K. M. äga rum. När sedermera detta
mål blifvit afdömdt, fann likväl Just.ombudsm. Hofrättens förfarande,
att icke hafva underställt K. M:s pröfning frågan, huruvida åtal
mot författaren borde äga rum eller icke, af så lagstridig beskaffenhet,
att Just.ombudsm., på grund af sin embetspligt ställde Hoträttens
ledamöter under åtal inför Högsta Domstolen. Vid målets
afgörande i Högsta Domstolen voro Högsta Domstolens ledamöter
af ganska skiljaktiga meningar. Slutet blef visserligen, att Hofrätten
icke ansågs hafva lagstridigt förfarit, men detta beslut tillkom
blott genom pluralitet af en enda röst, och de reservationer,
som af Hrr Just.råden Themptander, Nyblatus och Backman afgåfvos,
vitsorda nogsamt, hvad hvar och en som är jurist eller med
lagskipningen bekant nogsamt känner, att en ganska stor tvetydighet
äger rum, huruvida ifrågavar. K. br. må äga tillämplighet i afseende
på åtal för majestätsbrott i anledn. af tryckt skrift. Jag
anhåller, att vidare få skriftligen utveckla denna min motion och
att, då jag detsamma gjort, motionen måtte till LagUtsk. remitteras.
Föredrogs ånyo Ridd.Ulsk:s d. 24 och 27 sisth Aug. på bordet
lagda mern., ang:de Hr Aminoffs, Joli. Fredr., motion om val
af suppleanter för R. o. Ad-.s Utsk:s-ledamöter.
Då uppläsningen af detta betänk, någon stund fortgått, anmälde
sig och yttrade:
Ur Hjärne, Harald: Jag tager mig friheten till H. Ståndet
hemställa, om det icke vore tillräckligt alt, med förbigående
af betänkandets premisser, endast Utsk:s tillstyrkande upplästes.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, frågade, om R. o. Ad. behagade
lemna sitt bifall till denna hemställan.
Ropades ja, men äfven några nej, hvarjemte Frih. Palmstjerna,
Nils Fredr., begärde ordet och yttrade:
Såvida meningen är, att detta betänk, skall föredragas, så får
jag åtminstone för min del, såsom varande ledamot af Ridd.Ulsk.,
anhålla, det betänk, måtte i sin helhet uppläsas; enär det synes
mig omöjligt att R. o. Ad. kan derom fatta sitt beslut, utan att
förut hafva tagit kännedom om dess innehåll.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, alt då någon ledamot
äskar uppläsning af de handlingar, som tillhöra ett till afgörande
förekommande mål, sådant icke kan förvägras, och lät derefter
uppläsa såväl Ridd.Utsk:s betänk, lill slut, som de dervid fogade
reservationer.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Då den af mig väckta motio2
H. 35
274
Den 7 September.
nen om tillsättande af suppleanter för vissa Utsk. ibland R. o. Ad:s
ledamöter af Ridd.Utsk. nästan i sin helhet, blifvit antagen, och
då de invändningar och anmärknir, som mot densamma gjordes,
blifvit på ett öfvertygande sätt och med klara bevis af Utsk. vederlagde,
samt dä slutligen de föreskrifter, som Utsk. ansett sig
höra göra i sammanhang med motionen, icke eller äro i strid med
densamma, så får jag vördsamt anhålla om bifall till Ulsk:s förslag.
Hr Hjärne: Vid remitterandet af den motion, som föranledde
detta betänk., afstyrkte jag densamma. Jag gjorde det derföre,
ali jag ansåg ett bifall till motionen helt och hållet skulle
förfela det ändamål man sökte. Andra ledamöter dels bestridde
remissen, dels yrkade afslag å motionen, derföre att de ansågo den
vara stridande icke blott mot Riksd.Ordn. utan äfven mot Ridd.-  Ordn. Sådan var äfven motionen i den form den först framkom;
men under discussionen gjordes ett amendement, föranledt af Hr
von Hartmansdorff, och som äfven biträddes af sjelfva motionären,
hvilket gjorde att motionen, i min tanka, icke kunde anses
såsom stridande mot Ridd.Ordin, eftersom icke något positivt skäl
förefans att så anse den. Jag vill nu icke yttra mig öfver sjelfva
saken, ty jag anser nu såsom förut möjligt, att om motionen
bifalles, sådan den af Utsk. blifvit föreslagen, så skall den leda
till det resultat jag förespådde, nemi. alt förhållandet af Utsk:slcdamöternes
inställelse i Utsk:n blifver detsamma, som det hittills
varit, och att sålunda luckor ändock alltid skall inom R. o. Ad:s
Utsk:s-ledamöter uppstå. Jag har fästat mig vid något, som jag
anser för vida väsendlligare, nemi. formen för Ulsk:s tillsättande.
Ridd.Utsk. har icke här föreslagit, på hvilket ställe i Ridd.Ordn.,
som dessa föreskrifter angtde suppleanters utväljande skulle införas.
Uet är likväl någonting sorn jag anser nödvändigt, då man
uppställer någonting i §-form. Jag föreställer mig nemi., att det
ej skulle vara möjligt, att R. o. Ad. skulle vilja antaga dessa stadganden,
utan alt införa dem i Ridd.Ordn., ty hvad sjelfva hufvudsaken
beträffar, att utse suppleanter, sä kan man visserligen
säga, att det är en sak, som icke förut är omtalad, hvarken i
grundlagen eller i Ridd.Ordn.; men jag linner, alt Ridd.Utsk. här
gått något längre, då det har Slagt dessa ämnen till Utsk:s-ledamöter
åtskilliga pligter, som varit för andra personer omtalade i
Riksd Ordn. 23 § Ridd.Ordn. säger, att då Utsk:s-ledamot vill
hafva permission ända till 3 veckor, skall han begära en sådan
permission vid vissa äfventyr. Dessa pligter äro nu utsträckte äfven
till andra ledamöter än Utsk:s ledamöter. Man kan ej säga,
alt dessa suppleanter öro Utsk:s ledamöter; ty de äro det icke
förr än ledighet inträffat; men likväl skulle permission af dem begäras,
innan de ännu hade kommit i fråga att inträda i något
Utsk. Delta är ett väsendtligt skäl, hvarföre jag anser, att stadgandet
bör inflyta pä något ställe i Ridd.Ordn.; men dä jag saknar
ett sådant förslag i betänk., så tror jag, att, i fall R. o. Ad:s
majoritet önskar att saken måtte vinna framgång, det vara af nöden,
att det betänk., som nu af Ridd.Utsk. är afgifvet, måste åter
-
1) e n 7 September.
275
remitteras. Jag liar förut sagt, att i sjelfva saken liar jag ingenting
emot, att man får sin vilja fram; jag önskade att man vunne
sin afsigt, att sålunda få tillsätta en hop extra Utsk-.s-ledamöter,
ty jag är fullt öfvertygad derom, att om så blefve förhållandet, så
skulle det tydligast visa sig, hvad jag en och annan gång pä förhand
sagt. Jag anhåller således om återremiss af betänk., i händelse
R. o. Ad. skulle fortfara med sitt yrkande, men i motsatt
fall önskar jag icke någon sådan.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth: Jag begärde visserligen
endast ordet, för all fä Hr Stråles reservation uppläst, hvilket jag
1 rodde icke skulle ske utan alt någon ledamot derom gjorde anhållan
, men då jag nu erhållit det, så önskar äfven jag vid betänk.
få göra några påminnelser. Det stöder sig nemi. lill sin
princip pä samma grund, som Hr von Hartmansdorff yttrat, då
frågan förra gången hos R. o. Ad. förevar till öfverläggning, att
nemi., då enligt Riksd.Ordn. hvarje Stånd bör hafva lika många
ledamöter i Utskm, så vore det vigtigt för R. o. Ad., på det att
dess inflytande pä Utsk. icke mätte vara mindre än något annat
RiksSt:s, att suppleanter utvaldes, hvilka kunde der inträda vid
inträffadt uleblifvande. Riksd.Ordn. innehåller visserligen det stadgande,
att hvarje Stånd skall välja ett lika antal ledamöter till
Utskm; men sedan desse ledamöter en gång äro valde, så är det
blott för prester, borgare och bönder, som Riksd.Ordn. innehåller
föreskrift, alt de frän Utsk:s öfverläggningar icke skola sig afhälla.
Riksd.Ordn. har förmodligen förutsett, att en sådan föreskrift för
R. o. Ad:s ledamöter icke vore nödig eller lämplig, emedan de
förmodas i alla fall känna sin pligt att i Utskis öfverläggningar,
så vidt möjligt är, deltaga, och att då R. o. Ad:s medlemmar icke
hafva något arfvode för deras närvaro vid riksdagen, det icke kunde
dem åläggas att vid hvarje sammanträde vara tillstädes. Den
princip, som yttrats, alt hvarje Ständ bör hafva ett lika inflytande
pä Utsk:s öfverläggningar, må visserligen vara riktig, men
dessa öfverläggningar afse likväl icke annat än fäderneslandets allmänna
nytta, utan afseende på Stånd, och då synes en föreskrift,
hvarigenom man skulle söka verka till det resultat, att hela antalet
af i grundlagen föreskrifne ledamöter af ett Stånd alltid skulle
vara närvar., hafva utgått från ett misstroende till fosterlandskärleken
hos de öfriga RiksSt:s medlemmar, ty man bör väl förutsätta,
att de allmänna angelägenheter, som i Utskm förekomma,
intressera i lika grad ledamöterna af hvarje Stånd, och att del ej
är ständsandan utan fäderneslandets väl, som utöfvar sitt inflytande
på Utskm. Med Hr Stråle delar jag den åsiglen, att ett alltför
inveckladt förhållande skulle uppkomma i följd af den föreslagna
föreskriften, hvarigenom 3:ne slags Utsk:s-ledamöter komme
att finnas, hvilket endast skulle förorsaka oreda och förvillelse,
äfvensom jag måste instämma deruti, alt de nu föreslagna suppleanternes
tillsättande måste menligt inverka på ärendenas gång,
derigenom att de inträdde vid discussionen af frågor, som förut
varit i Utsk. under öfverläggning innan de tillkommo, och då be
-
276
Den 7 September.
slut i vissa delar redan torde vara fattade, hvilka genom suppleanters
inträde i Utsk., möjligen kunde kullkastas. Att meningen
icke varit att suppleanter skulle finnas inom Utsk:n, synes både af
Riksd.Ordn. och Ridd.Ordn., och jag vet icke hvarföre R. o. Ad.
skulle, derföre att andre Stånd dertill ansett sig befogade, äfven
begå en sådan i lagen icke förutsedd oformlighet. Då dessutom
ett bifall lill detta stadgande vid denna riksdag icke bör kunna
ske utan ett tillägg till Riksd.Ordn., så anser jag någon verkställighet
deraf ej förrän Ridd.Ordn. med Konungens bifall blifvit förändrad
böra äga rum.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Jag yrkar ålerremiss
af förevar, betänk, till Ridd.Utsk., emedan jag tyckt mig finna,
att det beslut, som Utsk. tillstyrkt R. o. Ad. alt fatta, kan komma
att innebära den oformligheten, alt Utsk:s ledamot derigenom
skulle berättigas att taga sig större och längre ledighet, än Hr
Landtm, enligt Ridd.Ordn. kan Utsk:s ledamot bevilja. Det ordet
förf ali, som blifvit begagnadt i förslaget, borde åtminstone heta
laga förfall, såvida icke den af mig åberopade oformligheten
skall äga rum. Dessutom skulle jag önska, att Ridd.Ulsk. äfven
toge i betraktande möjligheten att verkställa beslutet; ty jag befarar
eljest, att Electorerna skulle komma i ett alltför stort bryderi,
om beslutet antoges sådant det nu af Ridd.Utsk. blifvit fattadt.
Det är nemi. gifvet, alt Electorerna skulle bland R. o. Ad:s ledamöter
uppsöka 15, som vore färdiga att på kallelse i Utsk.
inträda hvilken dag sorn helst. Detta är visserligen ej ett stort
antal, men erfarenheten har visat, att det ej häfver sig så lätt alt
eomplettera Utsk., följaktligen bör det vara ännu svårare att välja
15 suppleanter. Dessutom befarar jag, att den mesure, som nu
blifvit tillstyrkt, skulle hafva till påföljd, att Hr Landtm, behöfde
ett särskildt cancelli för detta ändamål; ty han skulle ju nästan
hvarje dag i veckan skicka den ena vaktmästaren hit och den andra
dit med tillsägelse till suppleanterne, alt pä den och den timman
besöka Utsk:s sammanträden. Dessa vaktmästare skulle naturligtvis
äfven derpå hafva skriftligt intyg af Hr Landtm, och jag
hemställer då, om ej Hr Landlm:s tid derigenom skulle komma
att lagas i anspråk för ändamål, som icke från början varit
afsedde.
Gr. Frölich, David: Jag finner väl, alt detta betänk, blifver
slutligen äterremilleradt när discussionen är slutad, och då
det dessutom skulle göra mig ondt alt mer än skäligt föröka prot.,
skall jag vara kort. Jag kan likväl icke undgå att förklara, att
jag nu, sedan den väckta frågan blifvit till Ridd.Utsk. återremitterad,
befarar, att den värde motionären och de som honom understödja,
finna sin stora missräkning i denna ålerremiss. Det
ligger, tyvärr, uti alla lagars natur, att de någon gång vid vissa
tillfällen finnas icke vara tillräckliga eller fullkomliga, och man
hjelper sig dä stundom fram med en extra lagstiftning. Sådant
lyckas ännu mera då det är en majoritet, som beslutar, och det
cj finnes andra majoriteter, som kunna jäfva ett sådant beslut; då
Ben 7 September»
277
gar saken fram och man får på detta sätt några små utskottsväxter
på alla lagar; sådant inträffar i alla länder, och man behöfver
ej bekymra sig deröfver. Hade R. o. Ad. belt simpelt
fattat sitt beslut enligt motionen och tillsatt suppleanter, så tror
jag, att detta bade kunnat ske inom H. Ståndet med ullemnande
af dessa suppleantstadganden, och utan alt de öfriga Stånden dervid
gjort några särdeles gravamina; men man ville gå till väga
med mycken ståtlighet och stifta tillägg till Ridd.Ordn., förmodande
sig kunna göra det, emedan det icke skulle finnas några stadganden
förut i sagde ordning, som kunde hindra det. Nu har
Ridd.Utsk. insändt ett ganska vidlyftigt opus med många §§; första
frågan blifver sålunda den: är det Ridd.Utsk:s och R. o. Ad:s
mening, att detta skall blifva en del af den gamla Ridd.Ordn.,
eller skall det blifva en liten codicill bredvid? Skall det blifva del
af den gamla Ridd.Ordn., så lärer 41 § Ridd.Ordn. stå litet för
mycket i vägen för alt förslaget skall kunna blifva gällande vid
denna riksdag, enär det först måste till K. M. öfverlemnas, i hvilket
fall jag förmodar, att utgången ej skall blifva tvifvelaktig.
Är det frågan att behandla detta Utsk:sbetänk. såsom codicill, såsom
ett mellanting emellan Ridd.Ordn. oell SlåndsOrdn. sådan den
finnes uppspikad der på pelaren, så få vi en 3:dje slags ordning,
och då har detta förslag det felet, att något för mycket hafva inblandat
sådana stadganden, som enligt sin natur höra till Ridd.-  Ordn. och lemnat föreskrifter, dem Hr Landtm, skulle utföra.
Man har då gått väl långt, för att kunna sägas stå alldeles fri att
stifta dem. Enär, såsom jag tror, ändamålet icke är af den beskaffenhet,
att det kan tjena till särdeles mycket, huruvida en ledamot
mer eller mindre röstar i ett Ulsk., som i alla fall icke
äger rätt alt någonting besluta; enär tillika flere personer hittills
hafva anmärkt, att fältet för denna lagstiftning icke är alldeles
öppet och rent, emedan lagstiftaren har tänkt på den saken förut,
huru suppleanter skola väljas i Utsk.; och enär slutligen motionärens
afsigt icke synes kunna vinnas vid denna riksdag, utan alt
få den der codicillen: så hemställer jag om man icke, så godt
först som sist, skulle låta saken förfalla; man har då emedlertid
sett den goda verkan af Utsk:s arbete, att Utsk. nemi. fått visa prof
pä sin förmåga att stifta lagar. Detta prof synes visa, att ehuru
kunniga och aktningsvärde män sig i detta Utsk. befinna, så är
det likväl någonting att stifta lagar, hvaruti troligen icke många
af dem försökt sina krafter. Man säger, alt Ridd.Utsk. har vig
tigare
saker att göra, att det nemi. är sysselsatt med stiftandet af
lagar för Riddarhusets grundlagsrättigheter vid kommande riksdagar,
något som skulle inverka, icke blott på grundlagen i allmänhet,
ulan äfven på hvar och en riddersmans och hela landets förändrade
förhållande. Om så är, så tror jag, alt det vore bäst att
befria Utsk. från någonting, som synes blifva så äfventyrligt, som
att bringa denna saken till ett slut, på det att Utsk. måtte genast
kunna företaga detta sitt stora opus. Då Utsk. nu försökt sina
krafter i lagstiftningsväg, torde elen erfarenheten deraf kunna dragas,
att det ej behöfves så många särskilda §§, men att det är af
27S
Den 7 September.
oundgänglig vigt att de hänga litet bättre tillsammans, än sorn
detta Utsk:s första prof utvisar. Jag kan således icke instämma i
förslaget alt återremittera betänk., utan tror det vara bäst att
belt simpelt afslå detsamma.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anser, för min del,
öfverflödigt att nu tvista om lagligheten af ifrågavar. förslag, enär
Hr Landtm., förra gängen detta ämne förevar, förklarade sig icke
finna något hinder i grundlagen för att göra propus, på förslaget.
Enär således åtskillige ledamöter, och motionären främst, utan
tvifvel skulle komma att yrka propos. på förslaget, och denna
skulle komma att göras; så lärer väl egentliga ändamålet nu vara
att undersöka, huruvida förslaget är godt och nyttigt, samt om
propos. hör besvaras med ja eller nej. Jag vill följaktligen inskränka
mig till denna undersökning. Jag har förra gängen yttrat
mig för behofvet af ifrågavar. stadganden och jag fortfar att
så göra. Man liar 1111 invändt, att det endast är för 3 RiksSl:s
Utsk:s-ledamöter, som det finnes ålagdt att sig i Utsk. infinna.
Det är klart, att när grundlagen fordrar 4 Stånd och lika manga
ledamöter af hvarje i hvarldera Utsk., så gäller äfvenledes för R.
o. Ad. denna föreskrift. Man har ock sagt, att i Utsk:n hör fäderneslandets
allmänna nytta iakttagas, utan afseende på hvilka
Ståndsledamöter, som der befunne sig. Om detta yttrande skulle
tagas lill efterrättelse i hela sin vidd, så behöfde ingen ordf. bry
sig om, huruvida ledamöter från något Stånd saknades, det vöre
till och med likgillligt om sådana funnes blott från ett RiksSt.,
men saknades frän de öfriga. Enhvar lärer finna ett sådant sätt
att tillvägagå, icke kunna vid närmare pröfning hålla stånd. Jag
tror således, oaktadt det klander som drabbat Utskis förslag, det
vara så väl sammansatt, att missförstånd om dess tillämpning icke
bör kunna äga rum. Den euda jemkning jag skulle vilja föreslå,
vore i afseende på det antal, som suppleanterna borde utgöra,
och hvilket, om jag ej misstager mig, är upptaget till § idel af
Utskis-ledamölernes liela antal. Mun anförer nemi. svårigheten
att få personer till suppleanter, och den förlägenhet, hvari Electorerne
följaktligen skulle befinna sig. Den borde ej vara att befara,
enär andra Ständ, som äro mindre talrika, kunna anskaffa
suppleanter. Likväl och som en särskild svårighet hos oss förekommer,
i anseende till valens görande med hänsigt till ordförandeskapen,
så får jag hemställa, om man ej kunde förklara, antingen
att det må bero på särskildt beslut för hvarje Utsk. huru
mänga suppleanter, som må anses nödiga, eller, om R. 0. Ad. skulle
finna lämpligare att på förhand utsätta ett visst antal, man då
bestämde för de talrikaste Utsk:n såsom Bevilln.- och Ekon.Ulskm
3 suppleanter, för Const.-, Stats- och BancoUlskm 2me, samt för
Lag- och Exp.Utskm 1 suppleant åt hvarldera. 1 sådant fall skulle,
efter min förmening, antalet icke vara alltför stort, och man hade
alltid någon eller några suppleanter att i Utsk:n påräkna. Hvarje
Utsk:s-ledamot vet nogsamt, att dagligen inträffa hinder än för den
ena än för den andra, och att således ledamölernes anta! ofta nog
Den 7 September.
279
är ofullständigt. Att afhjelpa denna brist, på sätt nn är föreslaget,
synes mig sålunda vara rådligt. Någon återremiss synes mig
icke vara behöflig, i fall R. o. Ad. blott skulle vilja göra någon
nedsättning i supplcanlernes antal, ty det kunde genast företagas,
såsom varande ett ärende, hvilket på II. Ståndet allena beror.
Befarar man åter, att redactionen icke skulle blifva god nog om
bon gjordes nu genast, sä kunde återremissen snart vara besvarad;
jag skall i det fallet rätta mig efter R. o. Ad:s önskan.
Hr Tham, Carl Wilh. Au g.: Då jag förra gången saken
var före yttrade mig derom, och då jag nu finnér, att genom den
gäng, som Utsk. gifvit ät densamma, i sjelfva verket ingen förändring
i det formella skett, sä skulle jag, om jag derom ville yttra
mig, blott kunna upprepa, hvad jag dä yttrade. Jag anser nemi.
hela förslaget i sin form icke vara rätt lagligt, i det att det innehåller,
om icke en ändring, åtminstone ett tillägg till Ridd.Ordn.,
hvilket icke kan tillvägabringas på annat sätt än denna Ridd.Ordms
sista § innehåller; hvaremot såväl motionären som Utsk. betraktat
förslaget såsom en ordningsfråga. Emedlertid lärer det genom
R. o. Ad:s beslut förra gängen redan vara afgjordt, att denna utväg
icke skulle såsom olaglig betraktas. Men en annan betänklighet
återstår, som redan en och annan ledamot här uttalat, och
hvilken dessutom blifvit antydd uti de reservationer, som kommit
från 3:ne af Ulsk:s ledamöter, nemi. att denna utväg blott är
temporär, emedan saken är betraktad såsom ett ordningsmål, så
att om förslaget antages, det blott gäller för den riksdagen, då det
blifvit anlaget. Ordningsmål bero naturligtvis mera än alla andra
af majoriteten för dagen, hvarigenom kan inträffa, att vid en
kommande riksdag man kan anse denna åtgärd onyttig, och i
följd deraf upphäfva densamma. Saken skulle således alltid vara
en kastboll för dagens nyck, och kanske ständigt gå fram och
tillbaka, utan något egentligt resultat. Ilade Utsk. deremot vidtagit
den utväg att föreslå saken på sätt Ridd.Ordn. föreskrifver,
att nemi. sedan den blifvit af R. o. Ad. beslutad, framläggas till
K. M:s sanction; så hade man fått ett stadgande, som hade gällt för
framtiden. Det hade väl varit att vänta, att de Hrr framför alla
andra, hvilka anse utvägen för så särdeles nyttig och nödig, skulle
hafva tillstyrkt elt dylikt förfarande, hvarigenom de icke blott fått
sin önskan uppfylld för tillfället, utan ock för framtiden. Jag för
min del skulle derföre tillstyrka, att betänk, återremitterades, för
att af Utsk. erhålla den form, under hvilken den kunde ej blott
till Ståndets beslut föredragas, utan ock sedermera Konungens
sanction underställas. Hvad sjelfva saken lieträffar, vill jag gerna,
efter den erfarenhet, som innevar. riksdag lärer gifva, anse den
nästan för ovillkorligen nödvändig, för att hafva Utsktn corn [»lelia;
och då hvad som härutinnan är förhållandet vid denna riksdag,
troligen äfven kommer att inträffa vid de följande, hvarföre då ej
vidtaga denna åtgärd så, att den för framtiden kommer alt bestå?
Pä denna grund ensamt tillstyrker jag, att betänk, mätte lill Utsk.
återremitteras.
280
Den 7 September.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Då detta förslag Sr i fullkomlig
öfverensstämmelse med Reg.F:s anda och mening, hvilken
tydligen föreskrifver, att äfven detta Stånd må äga samma andel i
lagstiftningen, som de öfrige, samma antal ledamöter i Utsk:n och
der få sina tänkesätt och meningar representerade, och då icke
något hinder synes kunna, till följd af 41 § Ridd.Ordn. här inträffa,
alldenstund denna § endast talar om ändringar och tillägg
i Ridd.Ordn., hvilket här icke är i fråga, då endast med detta
förslag åsyftas ett särskildt ordningsstadgande; så anser jag för
min del icke något hinder för R. o. Ad. möta att, utan vidlyftigare
discussion, antaga Ridd.Utsk:s förslag i afseende på suppleanters
utväljande, hvilket jag tillstyrker. Någon svårighet att finna
tillräckligt antal suppleanter kan jag ej föreställa mig skola in- i
träffa med den talrikhet, som inom Ståndet äger rum.
Hr Aminoff: Det har håde förra gången, då motionen här
föredrogs, äfven som nu, blifvit erkändt, att densamma är laglig,
emedan den, efter min åsigt, utgör ett ordningsstadgande, som står
helt och hållet ej blott på sidan om grundlagen, ulan äfven på
sidan om Ridd.Ordn Med stöd häraf tror jag, att R. o. Ad.
kan när som helst besluta i ämnet, utan att derigenom rubba
grundlagen eller Ridd.Ordn.; och jag ser alldeles icke, att motionen,
med den utveckling som den erhållit hos Ridd.Utsk., ändrat
något af dessa föreskrifter.
Man har såsom skäl för afslag till motionen hufvudsakligen
fäst sig dervid, att det skulle uppstå 3:ne slags Utsk:s-ledamöter.
Om så är, ser jag intet hinder deremot, då behofvet sådant fordrar,
blott ledamöterne äro vid tillsättningen alldeles oberoende af
uu gällande föreskrifter, som ock i förslaget tydligenär framstäldt.
Ridd.Ordn. bestämmer, huru Utsk:s-ledamot skall väljas, och huru
förhållas skall, då ledamot uti Utsk. erhållit permission för 3:ne .
veckor; men Ridd.Ordn. lemnar ingen föreskrift, dä ledigheten
understiger denna tid af 3:ne veckor, och detta är hvad förslaget
egentligen åsyftar, äfvensom att Utsk:n alltid böra vara fulltaliga, j
Man har yttrat, att Landtm, skulle få ett ökadt göromål ;
genom förslagets antagande. Jag tror tvertom, ty om val till suppleanter
göres på en gäng, så är det redan på förhand bestämdt,
hvilken eller hvilka af suppleanterne, som vid inträffad ledighet
genast inträda uti Utsk., utan att nytt val behöfver göras. Och
enda besväret blifver, att Ridd.secret. genom prot.utdr. underrättar
Utsk. om den inträffade ledigheten, och om suppleantens in- ,
gående uti Utsk. Så ungefär har förhållandet varit från 2:ne
RiksSt. att secret. genom prot.utdr. meddelat Utsk. den inträffade
förändringen, hvilken Utsk. ovillkorligen måste ställa sig till efterrättelse,
utan all invändning eller anmärkn. Också är händelsen
den, åtminstone i det Utsk., der jag har äran vara ledamot,
att Ulskotlspersonalen från de andra RiksSt:n alltid är fulltalig,
synnerligen från BondeSt.; och nyttan och fördelen häraf torde
jag icke behöfva förklara. ;
Man
Den 7 September.
281
Man har sagt, alt genom motionens antagande skulle Eleclorerne
få ett ökadt besvär. Det är sant, men besväret är blott för
cn gang, och ej som nu inträffar, att nästan hvarje vecka Eleclorerne
sammankallas, oftast för att välja blott en suppleant lill
något Utsk. Att anmäla motionen uti grundlagsenlig väg, har
aldrig varit min mening, tvertom har min afsigt varit, som jag
förut nämnt, att motionen skulle behandlas såsom ett ordnings
t
°
mål. Dock hindrar förslagets nu antagande ej, att R. o. Ad. framdeles
ingår till K. M. med und. begäran om nådig sanclion till
förändringen, och hvarigenom stadgandet, om det bifalles, kommer
att införas uti Ridd.Ordn.
Blan har framställt den önskan, att jag skulle återtaga motionen.
Till svar härå får jag meddela, alt innan jag författade
motionen, öfvertänkte jag ämnet noga, samt fann förslaget behöflig!,
äfvensom, att jag fullkomligen är öfvertygad derom, att få
ledamöter inom detta RiksSt. finnas, som icke erkänna nyttan och
.nödvändigheten af förändringen. Jag kan således icke återtaga
motionen. Skulle R. o. Ad. finna, att någon inskränkning i suppleanternes
antal är nödvändig, vill jag visserligen ej sätta mig
deremot; men tror, att uti ett RiksSt., der 628 ledamöter redan
E äro antecknade, bör det ej blifva svårt att fä suppleanter lill det
[ antal förslaget bestämmer, så mycket mindre, som jag ej hört omtalas
någon svårighet från de öfriga RiksSt:n, ehuru dessa äro till
, personalen mycket underlägsna R. o. Ad.
Föröfrigt hyser jag den öfvertygelse, att om förslaget antages,
blir det ett kraftigt medel att hindra Utsk:s-ledamot uteblifva
från sammankomst, emedan suppleanten derigenom komme alt
besväras.
i Man har slutligen yrkat återremiss af Utsk:s betänk. De
I skäl, som härtill blifvit anförde, kunna af mig ej gillas; ty betänk.
är val och tydligt sammansatt samt medförande särdeles
nytta, hvarföre jag fortgår att tillstyrka antagande af betänk, i
hela sin vidd.
Frih. Cederström, Anders: Jag vill icke nu yttra mig
öfver Riddh.Utsk:s förslag, enär jag deruti gifvit mina åsigter tillkänna
redan förra gången, då denna fråga förevar, och jag sedan
t dess ej ändrat min öfvertygelse i sjelfva saken. Den Babyloniska
förbistring, som råder i Utsk:n i följd af R. o. Ad:s sjelfskrifveuI
bet och dess ledamöters rättighet att från riksdagsorten afresa
' samt att ledamotskapet sig afsäga, skulle blott blifva ännu större,
| om det nu väckta förslaget ginge i verkställighet. Det är icke nog
! dermed, att en ledamot af R. o. Ad. inom eli Utsk. kan när han
så behagar afsäga sig sin plats, och att det arbete han börjat, måste
fullföljas af någon annan, utan dertill skulle nu äfven komma,
att, när cn ledamot har förfall, en annan som ej deltagit i dess
göromål, skulle inträda och kanske rubba den conseqvens, som
förut blifvit följd. Ännu en annan besynnerlighet tror jag skulle
förete sig, om R. o. Ad. nu skulle besluta dessa suppleanters
2 H. 36
I
28 2
Den 7 September.
tillsättande. Jag vet nemi. icke huru 11. o. Ad. kan, eller äger
rätt att älägga Eleclorerne att välja sådane suppleanter. Electorerne
äro enligt Ridd.Ordn. skyldige att tillsätta Utsk:s-ledamöter,
såväl ordinarie som dem hvilka böra utses vid ledighets inträffande,
men några suppleanter tror jag ej de äga rätt att tillsätta.
Jag tror icke eller, att R. o. Ad. äger rätt att anbefalla Electorerna
dertill, utan skulle suppleanter tillsättas, så borde sådant
ske af sjelfva Ståndet, och ehuru jag visserligen ej vill påstå, att
detta vore bestämdt olagligt, enär det icke finnes förbjudet, så tror
jag likväl, att det strider mot andan af grundlagen. Ett eget förhållande
skulle uppkomma om förslaget ginge igenom, nemi. att
det blefve 3:ne slags Utsk:s-ledamöter: 1 :o de ordinarie, 2:o sådane,
som under ordinarie ledamots permission blifvit tillsatte, och
3:o sådane, som vid inträffadt laga förfall i Utsk. inträdde.
Med anledn. deraf skulle lätt hända, att ledamot, som är af laga
förfall, hvartill äfven sjukdom hörer, hindrad att sitt ledamotskap
förvalta, kunde dertill vara hindrad flera månader, ja hela året,
och då skulle enligt förslaget en suppleant inträda, för att under
hela denna tid fungera i den ordinarie ledamotens stälie; om suppleanten
äfven får ett laga förfall, skulle åter en annan inträda
i dess ställe, och skulle det på så sätt kunna fortgå ad |
infinitum. Att detta ej varit meningen, hvarken då grundlagen ]
eller Ridd.Ordn. stiftades, torde väl medgifvas. När nu så många t
orimlighetcr och besynnerligheter skulle af ett sådant förfarande ,
kunna uppkomma, tror jag vara bäst om hela förslaget af sig sjelf
förfaller.
Hr Hjärne: Motionären har sagt, att det föreslagna stadgandet
står på sidan om grundlagen, och jag instämmer med honom
deruti; men jag har tillika funnit, att det icke går an att
i ett sådant, på sidan om grundlagen stående stadgande införa
saker, hvilka komma i strid med densamma, eller som deruti afse
förändringar. Om jag jemför de §§ i Riksd.Ordn., som afse
tillsättandet af Utsk:s-ledamöter, med den 23 § Ridd.Ordn.; så tycker
jag mig finna, att den sednare § endast har afseende pä de Utsk:sledamöter,
som omtalas i Riksd.Ordn. Om jag ej i hast missum- (
morat mig, så lärer det vara ungefär några och 50 ledamöter,
som enligt Riksd.Ordn. utses till Utsk:s-ledamöter. Det är således
några och 50 ledamöter, som måste af Landtm., enligt nu gällande
Ridd.Ordn., begära permission, när de vilja vara frånvar.
Genom det gjorda stadgande eller tillägg, som Ridd.Utsk. föreslå- ■
git, skulle detta antal komma att ökas med ännu 15 personer.
Hå detta sätt kan jag ej finna annat, än att detta stadgande, som (
nu skulle komma att stå pä sidan om grundlagen, och Ridd.Ordn. '
verkligen hafva inflytande på hvarandra uti Ridd.Ordn. Motionären
har väl sagt, att det icke varit hans mening, att detta stadgande
skulle inflyta i Ridd.Ordn., utan att han velat hafva det i
ordningsstadgan. Jag som tror, att det icke går an att endast inställa
det såsom en speciel undantagslag, jag har yrkat återremiss,
just derföre att jag tog för afgjordt, att motionären icke afsåg
några sådana tillägg till sin motion af Ridd.Utsk., som skulle göra
Ben 7 September.
283
det nödvändigt att införa dem i Ridd.Ordn. Jag har väl sagt,
att jag yrkat återremiss, men jag har ej sagt, att jag gjort det
på den grund, att jag ej lägger någon vigt derpå, huru saken kommer
att afgöras, utan emedan jag anser vara af vigt att, om den
antages, detta måtte ske på en lagenlig väg. Dä jag nu likväl
hört, att de talare, som yrkat bifall till förslaget, icke ens anse
det vara nödvändigt att så sker, så får jag förena mig med Gr.
Frölich och yrka afslag å betänk.
Hr Hjerta, Lars: Ehuru mycket detta ämne blifvit belyst,
så tror jag likväl, att man icke tillräckligt tagit i betraktande en
omständighet dervid, som dock förtjenar det, den nemi., att alla de,
som talat för saken, möjligen för att tillvägabringa ett nyttigt och
lofligt ändamål, ej sä noga gjort sig reda för, huruvida icke medlen
allt för mycket gå på sidan om lagen. Dervid förtjenar i
min tanka först och främst tagas i betraktande, att man vill hänföra
denna föreskrift till en ordningsstadga. Det har förut utgjort
en allmän tanka, att med ordningsstadga icke menas något annat,
än det som rörer ordningen inom R. o. Ad:s eget sessionsrum;
men dit kan väl icke frågan om suppleanters väljande- till Utsk.
hänföras, dä motionen endast angår ordningen för Utskrns sammanträden,
och innefattar ett tillägg i hvad grundlagen föreskrifver
om val af ledamöter i st. f. sådana som få förfall. Min tanka
är derföre den, att om man på en lagenlig väg vill tillvägabringa
ändamålet, så kunde måhända för det särskildt uppgifna
fallet icke någon ändring i grundlagen behöfvas, men motionen
borde deremot communiceras med de öfriga RiksSt:n, på det att
de samfäldt måtte fatta ett beslut i denna fråga, som hade till
följd en för dem alla gemensam method att utse suppleanter.
Man har sagt, att saken är öfverensstämmande med Reg.F:s anda
och mening, samt icke stridande mot 24 § Ridd.Ordn. Denna
§ föreskrifver likväl, att om en Utsk:s-ledamot är mer än i:ne
gänger frånvarande, så skall ordinarie suppleant i hans ställe utväljas
och sjelf skall han från Utsk. afgå. Om nu således en ledamot
är fränvar. mindre än 2:ne gånger, så kan jag omöjligen
finna det vara annat än förutsatt i grundlagen eller Ridd.Ordn.,
att Utsk. må kunna för en sä kort tid fullfölja sina ärendens behandling,
fastän denna ledamoten vore frånvar. Detta tror jag
vara den enda och rätta meningen. BondeSt. har varit det Stånd,
som först gifvit anledn. till den oegentlighet, man nu är på väg
att vidtaga, derigenom alt det Ståndet varit det första, som sökt
förekomma Utskrns ofullständighet, medelst utseende af suppleanter;
och förmodligen har BondeSt. trott sig härtill kunna hemta ett
lagligt skäl af det stadgande i grundlagen, som säger, att BondeSt.
äger rätt att utse sina Utsk., på sätt de tjenligast finna. Jag
tror emellertid för min del, att BondeSt. icke handlat fullt lagenligt
i detta fall. Då nu likväl detta BondeSt:s förfarande är
den påtagliga anledn. att PresteSt. dernäst i ordningen företagit
sig att välja suppleanter, så kan jag visserligen icke annat än finna,
att R. o. Ad., med afseende på ändamålet, kunde hafva full
-
Den 7 September.
komlig befogenhet att handla pä samma sätt, men framför allt
kan jag aldrig erkänna lagenligheten af en dylik åtgärds vidtagande
under formen af ett enskildt ordningsmål, och tror således,
att den rätta utvägen vöre, att alla RiksStm i detta afseende fattade
ett gemensamt beslut, att hänföra saken under en gemensam
ordningsstadga.
Hr Aminoff: Det förslag, som den siste värde talaren uppgifvit,
nemi. att motionen skulle communiceras med de öfrige
RiksStm, skulle säkerligen leda till det af mig äskade resultatet,
att få motionen antagen; emedan Preste- och BondeStm redan antagit
grunden för suppleanters tillsättande i Utsk:n, och således
icke kunnat annat än gilla motionen, hvilken säkerligen äfven
blefve godkänd af BorgarcSt., då det närmare öfvervägde nyttan
och nödvändigheten deraf, att Utsk:n alltid äro fnlltalige, äfven
af deras Stånd. Men då det ej är min mening, att åt motionen
gifva den form och tydning, såsom tillhörde densamma ett ämne,
hvarmed de öfrige RiksStm hade något att befatta, och då jag
tillika tror, att II. o. Ad., ej mer än de andra RiksStm, bör vara
hindradt, alt besluta öfver sina enskilda åtgärder, så kan jag icke
ingå på propos. att återtaga motionen. Men då sä många ledamöter
inom detta Stånd fortgå att yrka återremiss af Utsk:s
betänk., och då möjligen svårighet kan uppstå för Hrr electorer
att för det närvarande få passande ledamöter till det antal suppleanter
förslaget uppgifver; så vill jag ej vidare motsätta mig
äterrcmissen.
Frih. Boije, Fredr.: Jag tager mig friheten till R. o. Ad.
framställa den frågan: är det då så alldeles oundgängeligt af behofvet
påkalladt att nu utvälja suppleanter, sedan man i några
och 30 år förfarit på det vanliga sättet? Jag medgifver visserligen,
alt saken är nyttig, och jag är ingalunda mot dess genomdrifvande,
men jag ser å andra sidan ej hvarföre man skall brådska
till den grad, dä det dessutom är mycken fråga, huruvida icke
formen derigenom skulle förnärmas. Vi hafva nyss haft ett exempel,
mine Hrr, hurusom ett lagbud tillkommit så der knapphändigt,
hvad man kallar, och att det behöfts 30 år, innan man
kommit så långt, att man upphäft detsamma, såsom det der ej
hafvande uppfyllt det dermed åsyftade ändamålet. Vi äro nu åter
på väg att så der stante pede stadga någonting, då vi likväl
hafva ett sätt, på hvilket vi kunna i all maklighet erhålla det
åstundade stadgandet, och, utan att för dess skull afstanna riksdagen,
såsom det verkeligen nu synts mig, få det inflyttadt i Ridd.-  Ordn., der det bör hafva sin plats, och ej bland polisförfattningarne.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att af de ledamöter, som
talat i detta ämne, blifvit yrkadt, dels att mern. mätte återrem:s,
dels att det måtte bifallas i det skick det inkommit, och dels att
bifall dertill måtte lemnäs med den förändring, att suppleanternas
antal nedsättes till 3 i Bevilln.- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Ulsk:n, till 2 i Stats- och BancoUtsk:n, samt till en i Const.-
Den 11 September.
285
Lag- och Exp.Utsk:n; bland hvilka yrkanden, frågan om återremiss
var den, i afseende hvarpå H. Ex. ansåg sig först böra inhemta
It. o. Ad:s tanka.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill blott förklara, det jag
ej vidhåller mitt förslag, att nu genast besluta om nedsättning i
suppleanternas antal. Om Ståndet, såsom jag förmodar, beslutar
återremiss, sä göres förslag om en sådan nedsättning bättre i Utsk.
Uppå derefter af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd propos.,
blef Ridd.Utsk:s förevar, mern. af It. o. Ad. återremitteradt.
Lades på bordet följande från StatsUtsk. inkomna utlåt,
och mern.:
N:o 12, ang:de bestämmandet af en prescriptionstid för fordringsanspråk
i anledn. af Götha canalbolags och Malmö f. d. disconters
utredning.
N:o 13, ang:de godtgörandet af kostnaderne för RiksStåndens
klubbar.
N:o 15, med återlemnande af Hr Klingstedts, Gust. Fredr.,
motion om insättning i R. St:s bank af det silfver, enskilde personer
anse sig kunna umbära, till bildande af fond för en ny sedelstock,
samt om indragning af privatbankerne.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. nära 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsilagcn ilen 11 September 1844.
Plenum kl. 10 f. m.
Öppnades Hrr Bankmäns lista till val af en Eleclor efter
framlidne Frih. Adlerbeth, Jacob, och befans dertill hafva blifvit
utsedd:
N:o 369. Frih. Lagerstråle, Fullm. Hr Lagerstråle, Carl Erik.
Upplästes lill justering 4 prot.utdr., deraf ett för d. 4, 2:ne
för d. 7 och ett för den 4, 5 och 7 dennes.
I afseende på sistnämnde prot.utdr., innehållande, i fråga om
åtskilige icke antagna, sedan sista riksdag hvilande grundlagsförslag,
att de förkastades, hemställde Frih. Cederström, Jacob,
om icke ordet ”afslogs” i st. f. uttrycket ”förkastades” borde användas
; i anledn. hvaraf II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, fästade uppmärksamheten
derpå, att såväl i detta prot.utdr., som då grund
-
2S6
Den il September.
lagsförslagen varit föremål för R. o. Ad:s beslut ordet ”förkasta”
blifvit begagnadt, derföre att sådana förslag enligt grundlagens
ordalydelse böra från den ena riksdagen till den andra hvila till
slutligt antagande eller förkastande.
De uppläste prot.utdr. blefvo derefter af R. o. Ad. godkände.
Uppläsning till justering af pleniprot. för d. 28 sistl. Aug.
börjades och fortsattes till och med det deri intagna yttrande af
Hr von Troil, Emil, hvarefter
Hr Rääf, Leonard Fredr., begärde ordet och skriftligen
anförde:
När för fem och femtio år sedan den lagbundna frihetens
sanna värn, Sveriges Ridderskap, vägrade att för nationen bortskänka,
på obestämd tid, dess urgamla rätt att sig sjelf beskatta,
församlade den tidens pasqvillanter sina hörsamma beundrare, för
att med hån och skri framtvinga en mot lag och fog vidgad Konungamakt.
Hotelser uppstego hit mot folkets försvarare, från en
del af detta folk, hopträngdt kring den bild, R. o. Ad. upprest till
minne af en Konung, som ur dess sköte gått att rädda förfäderna
från vantrons och utländska mäns förtryck.
När på den dag, hvars öfverläggningar nu justeras, R. o. Ad.
med beslutsam kraft ånyo frälsade fosterlandet, då Ståndet åt sin
Konung bevarade Hans besvurna rättigheter, på hvilka anarkien
lömskt och länge gnagt, hopkallades åter en larmande hop af vår
tids folkförförare.
Mot dylika tillställningar har Sveriges Adel städse begagnat
tystnadens väl förstådda svar.
Men inom oss, och på en stund, då Historien, glädjestrålande,
tecknade ett nytt purprad t blad i våra häfder, hafva ädelborne
män uppstått, bortryckande från benne dess griffel och med den,
omvänd, och med irrbilder ur en feberdröm, framkallade till vittnen,
skrifvit sitt eget Stånds dödsdom, efter att hafva gjort aristocratien
ansvarig för alla de fel och brott, enskilde kunnat begå,
och för alla de olyckor, hvilka den oemotståndliga tiden hvälft
öfver fosterjorden.
Jag tyckte mig då se, huru en gemensam känsla af förvåning
och smärta genomflög denna vördnadsvärda församling; och till
mitt öra trängde mången röst, som sade: ”hvarföre inblanda sig
dä dessa män i ett samfund, som synes dem så skuldbefläckadt?
hvarföre deltaga då de i en företrädesrätt, som de uppgifva varit
så illa begagnad?”
Men dessa röster voro ej hjertats; de tillhörde första ögonblickets
öfverraskning. Det anburna ädelmodet sade: ”till aktning
för sig sjelfva och sitt Stånd, skall den segervanda sanningen återföra
dessa våra bröder!”
Hon skall också tala! men om hon någongång, liksom i dag,
framträder genom den minst berättigade att henne tolka, skall
både samtid och efterverld godtgöra hvad nu hos hennes svaga
ombud brister.
Den 11 September.
287
Vid gryningen af Sveriges historia finna vi, liksom i allt
gammalt samhälle, en Konungamakt, ett Presterskap, en Adel och
lifegna. Odalmännen, från hvilka Adel och ädel, i ord och sak,
härflyta, ägde ensamme all undersåtlig lagstiftningsrätt, bildningens
makt, vapnens bruk, och ehuru delade i flera classer, än efter erhållna
embeten och förläningar, än efter ättens olika höghet, voro
likväl de, såsom rådplägande stånd, enbare och ensamme.
Europa vet hvad denna Adel uträttat. Dess saga utgör vår
barndoms fröjd och en beundran för de mognare åren, i jemnbredd
med Roms eviga mönster.
Liksom i tapperhet och förakt för all annan fara än vanärans,
voro dessa odalmän sina samtida öfverlägsna i trohet, ömhet mot
qvinnan och mensklighet mot sina lifegna, uti hvilkas arbeten
husbonden, då liksom nu, deltog när andra värf honom ej kallade.
Redan i hedentid började Sveriges Adel att förvandla de lifegne
till brukare; men till äganderätt för dem gifves intet spår,
förr än efter Christendomens införande, då frigifningen fortgick
ända in på 1300-talet, med understöd af förre husbönder i gåfvor
eller testamenten, ofta af jord, hvarigenom möjlighet till ståndsrält
egentligen grundlädes.
Samtidigt med nuvar. BondeSt. uppkom Borgerskapet, båda i
början, såsom män för sig, svaga och fåtaliga; men Adeln har
med tillgifvenhet dem uppammat och begåfvat, upptagit dem i
samhället vid sin sida och till jemlikhet med sig; afklädt sig, steg
för steg, hvarje enskild ståndsrätt, qvarlemnande dock många och
betydande åt dem. Vid hvarje uppoffring har man lofvat tacksamhet
för det afstådda och helgd för det bibehållna. 1S09 är
ännu i friskt minne, och likväl vill man nu helt och hållet borttränga
detta ursprungliga stånd, de öfrigas kraftiga försvarare, äfven
mot ideologers bemödande att också dem upprifva.
Under medeltiden, så lyder en tillvitelse, skulle aristocratien
hafva utestängt de yngsta stånden från riksförsamlingen. Klarsynta
häfdeforskare hafva redan medgifvit, att dessa stånd ännu
icke kunde representera, emedan de först då börjat uppkomma,
vinna sammanhang och förmögenhet. En Stat kan vid sin lagstiftning
ej betjena sig af elementer, som ännu icke erhållit stadga
och inflytande.
Låtom oss vidare granska jordbesittningen. Vi veta att intill
Christendomens allmännare antagande ägde odalmannen all
Sveriges jord, med undantag af Kronans, kallad Upsala öde, och
templens obetydliga. Vid slutet af medeltiden ägde Kronan ännu
mera genom förbrutna gods och förening med inhemska Konungaätters
egendom. Det nya BondeSt. besatt något, minst genom
köp, mest såsom gäfvor. Den vida större återstoden var delad
mellan gamla och nya frälset samt de andelige; och till denna
sistnämnde besittning hade gammal och ny adel hufvudsakligast
bidragit, de 2 yngre stånden föga, Kronan nästan intet; dock indrogs
all klosterjord och större delen af kyrkornas till Staten;
ganska få gifvare återbekommo sina skänker.
Så förblef denna krono- och skaltejord, med tillfälliga minsk
-
2S8
Den 11 September.
ningar eller tillägg, under återstoden af 1500-talet och någon tid
inpå följande, hvarunder likväl BondeSt:s förvärf i gåfva och köp
ökades.
1600-talets krig, särdeles slutet af Drottning Christinas, medförde
nödvändigheten för Kronan dels att upplåna penningar mot
ränta i jordafkastning, ett lånesätt, som tillika var mellan enskilda
det vanligaste, dels att genom lika utväg liqvidera löner och
förskotter, dels att donera en myckenhet hemman, någongång af
gunst, oftare dock lill stora förtjenster.
En ny reduetion inföll, den siste af de många, hvarigenom
Adeln nödgades, på sätt vi känna, förlora icke blott hvad som i
Kronans dåvar. betryck kunnat vara skäligt, sjelfva räntan, utan
äfven besittningsrätten ofta nog på gamla frälset, under liqvider,
vid hvilkas granskning rättvisan häpnar.
Af dessa spolier indelades några till boställen. Land och
embeten vunno derpå; men den stora behållningen försåldes ånyo,
tid efter annan och inpå våra dagar, till alldeles oförtjenle och
oberättigade personer, mot ett lumpet värde.
Delta är äganderättshistorien för våra Stånd. Låtom oss tillse,
huru landets allmänna och enskilda välmåga under sådana skiften
sig förhållit.
Sveriges urgamla rikedom berodde ej blott på rofven under
hednatid, ty dylika lemna aldrig någon varaktig förmögenhet.
Landet var intill 1350 och digerdöden tredubbelt så folkrikt och
uppodladt som nu. Bevisen finnas dels i historiska källor, dels
på våra marker, nu ödeliggande, förr odlade till nämnde förhållande.
Under hela denna tid var Adeln ensam jordägare med
redan nämnde mindre betydliga undantag.
Under 1500-talet var Kronan, genom andeliga reduetionen,
kommen till en stor jordegendom, lemnad åt åboernes förvaltning.
En mängd hemman lago under denna lid och början af följande
århundrade öde, och landet förde vanmäktiga krig.
När längre fram på sistnämnde sekel jorden åter hufvudsakligen
flyttades under Adelns vård, upphörde ödesmålen, och krigen,
våra största och ärorikaste, fördes utan andra svårigheter, än
cn alltid vanlig penningebrist.
När sista reduetionen återbragt kronojorden i Statens ägo,
och åboerne tillköpte sig först äganderätten derå, sedermera och
i stigande fart äfven frälset och säterierna, har handelsvågen mer
och mer sjunkit, skatterna, ehuru städse lindrade, blifvit mera öfverklagade,
krigen outhärdeligare, försvarsverket förlamadt, realisationsförsöken
ovaraktigare.
Det förtjenar äfven granskas, huru hemmansbrukaren sig befunnit
under nämnda vexlingar. All den tid Krona, Adel och
Presterskap voro de största jordägarne, utbetalte åboen blott hvad
vi nu kalla grundräntor, med tillägg här och der af några tjenstbarheter.
Brukaren var då i samma ställning, som 1111 en jordägare
utan skuld. Det var först efter Carl XI:s reduetion seden
uppkom, att till den mestbjudande utarrendera, eller taga det högsta
möjliga, hvarmed de nya ägarne nu så flinkt tillvägagå.
Under
Den 11 September.
Under hedentid försörjde husbonden den lifegne af naturlig
eller positiv lag. Efter emancipationen vårdade Adeln icke dess
mindre den ålderstigne tjenaren och underhafvanden samt begåfvade
dem ofta med rika testamenten.
Mot öfverflöd, hemmansklyfning och tillskapandet af lösdrifvare
lade förra husbondeväldet välkända hinder. Hvad Sverige
äfven i detta fall vunnit, kan man i dess fängelser och correctionshus
beskåda.
Men denna rika Adel, säger man, ägde egna gårdsrätter och
missbrukade sin domaremakt. Låt vara att så någon gång skott,
ty hvarest, och i hvad inträffa ej missbruk? Men anmärkas måste,
att man ännu blifvit skyldig andra bevis på husbondegrymheter,
än afundens lösa sägner; hvaremot osanning är ej, att tjcnarens
oell brukarens tillgifvenhet, trohet och lydnad blifvit ur
samtiden nära biltoga.
Det tillvites medeltidens arislocrati att hafva varit orolig och
någon gång fejdat både inbördes och mot det allmänna. Jemförom
då andra länders, t. ex. Frankrikes och Tysklands förhållande, i
delta fall långt svårare och varaktigare än hos oss. Medgifvom,
alt ingen Corporation kan helt och hållet undandraga sig inflytelsen
af tidsandan, men att det är nog beröm, att tillegna sig det
minsta af dess fel och det mesta af dess dygder.
Ovilja att oss med de öfriga Stånden förena, är ock en öfverskrift
i den stora fabelbok, som mot Adeln blifvit i omlopp
salt. Tvertom visa vära urkunder, alt när genom rusttjensten
frälsefriheten och en ny adel uppkom, deltogo obehindrade och
efter behag många nyligen frigifna slägter i denna värdighet, då
deremot många gamla friborna ätter qvarblefvo skatlemän och i
det nya bondeståndet. Vid upprättandet af Riddarhuset antecknades
i dess matrikel knappast ^:dcl af då befintlige ädlingar; alla
de öfrige blefvo antingen ledamöter af BondeSt. eller stamfader
för våra slåndspersonsslägler. 1 hvilken tid hafva väl våra Konungar
uraktlåtit att med adelig sköld belöna utmärkta medborgare?
Ur hvilka classer och af hvilket slags förtjenst saknar Ståndet
nykomlingar?—än med hemlig förtrytelse hos det större antal
eftersträfvande, som, oaktadt sina försök, icke kunnat denna värdighet
erhålla; än under öppen klagan öfver Adelns stora belopp,
utan besinning hos någondera sidan, att ädlare vore om man
gladdes öfver talrikheten af förtjente Svenske män, och att deras
antal är så stort att alla icke här kunna inrymmas.
Från uråldern har vår Adel, sade jag, varit den lagbundna
frihetens säkraste försvar. Den har haft att kämpa mot Konungamakten,
då den någon gång syftat åt inkräktningar på rikets rätt,
äfven då hon, genom allt för stor frikostighet skadat sin Kronas
inkomster och säkerhet, tillskyndande Adeln mera skada än gagn;
eller då hon, hvad vanligare varit, sökt nedtrycka delta Stånd,
ibland ej utan skäl, men oftast af misstag om de classer, som utgöra
thronens naturligaste, varaktigaste och mest lättstyrd;» bundsförvandter.
2 II. 37
290
Den 11 September.
Läggom lill detta slags motstånd, för ett Ridderskap lika
motbjudande som af medborgerlig pligt någon gäng nödvändigt,
läggom det tvetydiga valet af stridande kronpretendenters bättre
rätt, alltid beseglad med blodet af de ädlaste bland de ädle; pligten
att understödja en utarmad skattkammare med bevilIningar
och lån, som genom reduetioner blifvit betalda; pligten, än att i
fiendens fängelsehvalf eller i deras ödemarker framsläpa ett plägadt
lif, än att vid lysande liof förslösa förmögenhet eller gamla
Svenska tarflighetens varnande knot.
Hvad har icke detta Stånd haft att uthärda från democraliens
afund, under det Adeln åt den allt offrat, äfven den dyrbaraste
af rättigheter, att ensamme i spetsen för våra käcka trupper
få för fäderneslandet blöda och dö!
Så från alla sidor misskänd, förorättad eller öfvergifven, hvad
funnes väl för Adeln lugnare och mera önskvärdt, än att till sina
tysta bostäder hembära dessa vapenbilder och på dem en gång
hvila, under medvetande, att de händer, som dem burit, mången
gång till främsta rummet i ärans, kunskapens och snillets tempel
flyttat skölden med de tre kronorna.
Men ännu och länge behöfver det gamla Sverige sin Adel;
allt må uthärdas, allt må glömmas, för det kära fäderneslandet!
Att vara och samtidigt icke vara, är ej möjligt; således ej eller
görligt att bestämma, hvad skick landet skulle ägt, om denna Adel
aldrig funnits eller blifvit utrotad. Vi kunna derföre icke med
inhemsk erfarenhet bestämma, hvad mått af föryngradt lif aristocratien
ingjutit, hvad godt af fordom den åt kommande slägter
öfverfört, hvad elakt nytt den förekommit eller länge fördröjt; ej
eller hvad grad af envälde och förtryck, som annars skulle frambrutit,
hvad anarki och villervalla, som, Adeln förutan, skulle ohejdade
framrusat öfver Konungamakten; men liksom, då en ädel
kroppslem vanvårdas eller skadas, hela organismen sjuknar och
förtvinar, så se vi ock nu, vid enahanda förhållande med Svenska
samhällets ädla del, huru äfven detta i sin helhet oroas och klagar.
I hvad belägenhet befinna sig väl de af samtida Stater, som
afskaffat sin aristocrati, eller utan hof minskat dess inflytande?
På andra sidan hafvet se vi folk, affälliga från sina föräldrar både
i lydnad och inrättningar. Friheten bor hos dem i ödemarken.
I samhällsförhållandena hafva våldet, skymfen och bedrägeriet
upprest sina presidentstolar. — På Europas halfö finna vi
Gothers afkomlingar, de tappre Maurers ännu tapprare besegrare,
nya verldars vågsamme upptäckare, förvandlade till röfvareflockar. —
Och Frankrike! Dess statsförfattning ägde fel; dess adel hade sina;
men bredvid dessa brister funnos likväl ädelmod, belefvenhet och
snille, egenskaper dem omstörtningen icke hos nya slägtet förhöjt.
Efter 50 års kamp söker man förgäfves, såsom enda räddningen,
att återinföra denna adel, på hvars slöserier med allmänna medel
man äfven skref statsskulden, som sedermera, när denna dass icke
fans och sedan continenten blifvit brandskattad, likväl uppstigit
till fyradubbel. Och detta Schweitz! under sina gamla förhållan
-
l)en 11 September.
1191
den fridens oell oskuldens land! der nu by strider mot by, och
demagogers ufrop tysta alpsången.
Annu en gäng är det nödvändigt att återgå lill de talrikt
uppställda beskyllningarne.
Jag skall ej undersöka, i anledn. af enskilde brott och fel,
som beklagligtvis allestädes kunna uppsökas, om det är lyckligare
att tillhöra en dass, hvars alla förseelser blifva uppmärksammade
och bokförda, eller andra förhållanden, der deras mängd skonsamt
och lätt öfverses och glömmas. Det är ej för hvarje enskilds
handlingssätt ett Stånd kan gå i ansvar, endast för sina gemensamma
eller sina högsta representanters steg.
En tillvitelse sedan Carl XI:s ungdom är ånyo upprepad, att
de höga ätter, som vårdade hans ungdom, skulle med uppsåt försummat
hans uppfostran. Behöfver väl någonsin den verkliga lärdomen
frukta kunskapens makt? Behöfde väl Sveriges Adel, den
lärdaste Corporation detta tidehvarf ägde, hysa farhåga för sin
kunskapsrike Konung Carl X, som, på democraternes förslag att
nedsätta detta Stånd, svarade: "J skullen mig blifva lika och ännu
mera farlige; men med eder är det ingen gloire att strida!”
Kan man icke rimligare antaga, att dessa orättvist tadlade förmyndare
icke mäktat att, i saknad af Fadrens och Konungens biträdande
myndighet, göra annat än föreställningar hos sin blifvande
Regent, föreställningar, som fallit fruktlösa i hans på praktiskt
lif benägna barndomssinne.
Sä skulle grannlagenheten bedömma utmärkte män, som landet
styrt under en af dess brydsammaste belägenheter, och sanningen
skulle tillägga: att så länge dessa ätter, med monarkien
burna, fostrades vid thronell för att henne stödja, ägde Styrelsen,
i mån af olika regeringssätt, åtminstone sitt oafbrutna anseende,
Rådet sin värdighet och författningarne grundlighet, reda och
verkställbarhet.
Icke härtlöto från aristocratien de långvariga uppror, som,
mera än yttre krigen, hindrade Gustaf I att til! högre förkofring
bringa sitt frälsade land; icke uppstodo ur denna källa de sednare,
icke sällsynta och ända till våra tider sträckta dylika beklagliga
uppträden; icke voro aristocrater tillställare af conspirationerna
mot Gustaf I och Drottning Christina; icke var Jöran Pehrson
en ädling!
Pä egen räkning får democratien, som, genom enväldets införande,
först verkade rubbningen i Sveriges gamla och lyckliga
regeringssätt, skrifva de täta och förstörande omkast, som sedermera,
till allas vår olycka och någon gång till allas vår blygd,
inträffat.
Mätte himlen beskydda Sveriges heder för offentliggörandet
af listorna pä mängväldets falhet nnder landets förra sjelfsvåldstid;
dock fruktar jag dem ej i afseende på detta Sländ, bland
hvilket många och de flesta förkastade dessa nesliga åtkomstmedel.
Men en gerning, en gruflig gerning, hvilken democratien ej
sällan i andra länder, med hån af laga form, begått, har här af
några enskilda skett såsom ett oerhördt och afskydt brott. Må
292
Den 11 S e [i t e in b e r.
denna enda händelse utplånas af all den trohet, tillgifna tjenare
egnat sina Konungar; af allt det arbete, det nit, den förmögenhet,
Ståndet ät sina Regenter offrat; af allt det blod, som ur hundrade
ädlingar flutit vid deras hotade Konungars Ritter!
Till Sverige kallades af ädlingar Carl Johan, sina bragders
son, hjelten, menniskovännen och snillet. Till lön för det yttre
anseende, det inre välstånd, han riket skänkt, för alla sina skatter,
dem han utskiftat, begärde han endast kärlek. Hvilka, som med
sin otacksamhet förbittrade de sista åren för detta älskande hjerta,
vill ej jag ät minnet lemna; men samtid vet, hvad efterverld ej
glömma skall, att på plågans bädd ligger ännu trohetens martyr,
Sveriges förste riddersman.
Sä äro 20 århundraden på detta korta ögonblick genorolupna.
Öfverallt kring vägen slodo segertecken, uppresta frän land och
haf, fordrande sina inskrifter. Visheten, ädelmodet, troheten och
försakelsen önskade upprepa sina länga namnförteckningar. Vetenskaperna,
de sköna konsterna och snillet framräckte oförvissneliga
lagrar att lemnäs åt beskyddare och utvalde. Den fromma
mildheten pekade på hundrade stiftelser till allmänt gagn och på
nödens barn i tacksamma åtbörder.
Allt mäste nu förbises; och för mig återstår icke mera rådrum,
än en bön hos eder, mine Elrr, om öfverseende både för
hvad gjort och för hvad uraktlåtet är, och en bön till fridens och
kärlekens upphof, alt, när årets nya sol, den vi ännu knappast fält
helsa, genombrutit molnen, hon må beskina ett land, der allt ondt
är glömdt, allt godt är hågkommet, och der brödratillgifvenheten
sammanlägger försonade händer.
flr von Troil, Emil: Jag kan naturligtvis icke förtänka
den värde talare, som sist uppträdde, att han, likasom jag, vill
göra sin åsigt gällande. Jag skulle likväl tro, alt det hade varit
mera enligt med vära former, om han gjort denna framställning
under den discussion, till hvilken hans anförande lärer skola räknas.
Jag tror, att han haft sä mycket mera skäl dertill, sorn jag
åtminstone icke fann någon synnerligen vigtig anleda, för att sluta
den dagens plenum. Dessa efterdiscussioner vid prot:s-justeringarne
äro en alltför besynnerlig egenhet för vår representations
förhandlingar. Om jag med samma rätt, som den värde talaren,
skulle upptaga hans anförande till besvarande, vid justering af
denna dagens prot., och han sedermera åter upptaga mitt svar,
sä skulle detta blifva en särskild undersökning, som möjligen kunde
fortgå under hela riksdagen, utan något resultat, dä nemi. den
sak, som föranledde discussionen, redan är afgjord.
Det är blott några yttranden af den värde ledamoten, hvilka
tycktes angå mig personligen, som jag i korthet skall upptaga.
Ilan har sagt, att jag velat afkunna mitt stånds dödsdom. Det
må vara den värde talaren obetaget att nyttja hvilka benämningar
han behagar, blott de blifva förklarade. Om den värde talaren
med att afkunna Ståndets dödsdom menar eli bemödande
alt i grundlagsenlig väg komma till andra representativa former,
Den 11 September.
?93
inom hvilka R. o. Ad. icke skulle handla såsom ett särskildt Stånd,
så har han visserligen rätt. Jag skulle likväl tro, att han åt ett
sådant bemödande kunnat gifva en både mildare och sannare benämning.
Vidare tager jag mig friheten erinra, alt jag talat om
den aristocratiska principens verkningar och alldeles icke om det
nuvar. Huset. Jag gjorde det så mycket mindre, som, då jag ansåg
det tillätligt ali vädja till historien, jag stannade vid en tidpunkt
ganska långt ifrån den närvar. Delta Hus tror jag för öfrigt
vara någonting vida skiljaktigt ifrån den rena aristocratien.
Jag tror, att detta lius lill en stor del omfattar nästan alla samhällsclasser,
åtminstone anser jag mig genom min ställning i samhället
vara i detta förhållande. Sedermera har den värde talaren
framställt yttranden, sorn han hört inom Ståndet, ehuru han likväl
icke tycktes antaga dem såsom sin enskilda tanka. Det förekommer
mig anmärkningsvärdt, att han under sådant förhållande
upprepat dessa yttranden, som skola vara fällda i den syftning,
att jag borde afsäga mig min rätt att vara ledamot af Ståndet.
Jag får säga, att jag aldrig hört ett naivare försök af majoriteten
att göra sig fri från minoriteten. Huru länge och huru ofta jag
anser min pligt att begagna de rättigheter, som grundlagen gifver
mig, deröfver lärer jag ensam vara domare. Jag får tacka dessa
värde ledamöter för deras liberalitet och deras välmening, men
beklagar, att jag icke för närvar, kan gå deras önskningar till
mötes.
Prot. för d. 28 Aug. blef härefter uppläst till slut, och
godkändt.
Hr Brummer, Carl Magnus, uppläste följande:
Varande en af de 82, som här d. 28 Aug. röstade för det
från sisth riksdag livilande representationsombildningsförslag, vore
jag böjd för att anse önskeligt, för ökandet af det ringa antalets
valeur, om hvar och en af desse röstande, på hvad sätt han må
akta för sig lämpligast, antingen härstädes eller ock i det öppnare
umgänget, ofördoldt framlade de öfvertygelsegrnnder, på hvilka
han framburit sitt ja, på det ingen af desse bifallare ens måtte
misstänkas för, än mindre det skäligen måtte kunna honom tillvitas,
att blindt hafva framräckt sitt offer åt ett afgudabeläte. —
Det är i ingen annan afsigt än denna, som jag för min del, då
ett lämpligt tillfälle dertill för mig hittills saknats, nu begagnar
detta, då R. o. Ad:s discussionsprotocoll blifvit justeradt, och anhåller
att emot R. o. Ad:s beslut om de uti Const.Utsk:s mein. N:o
2 uppgifne hvilande grundlagsförslag i afseende på nationalrepresentationens
ombildning fä afgifva min reservation.
Må man icke tilltro mig att härmed endast vilja väcka uppseende.
Varmare är min önskan. Hvad jag deremot ej kan i
förstone afvärja, må jag utan undseende ställa mig blott för. Man
skull vid mina första andraganden tro sig ej höra annat än ett
intill sjelfbeprisande nära nog gränsande storordighet; man skall,
då man och om man värdigals åhöra dessa andragande lill slut, finna
294
Den 11 September.
dem rätt enfaldige. Men jag skall begagna mig af just detta deras
enfaldighetsauseende såsom verification till min uppgift om
mina öfvertygelsegrunders ålder. — Jag får anhålla om benägen
ursäkt för denna ingress, den jag aktat icke vara för mig så alldeles
obehöflig.
Den stora summariska anmärkn. man anfört emot det hvilande
ombildningsförslaget, var, att detsamma gått alltför litet pä djupet,
men deremot vore alltför rundeligen tilltaget på bredden. Jag
är ej nog korttänkt eller dåraktig för att rata gåendet på djupet.
Jag är ej så varm, att jag hyser ringaste missaktning för de kalla
beräkningarna. De äro lika oumbärlige som mödosamme, och derföre,
allt efter förtjenst, tacksamhet och beundran, tacksamhet eller
beundran värde. Jag tillerkänner dem villigt i nämnde afseende,
såsom oundgänglige grundvalar, första rummet. — Men bredden, —
bredden, som ej får vara kallt och kargt tillmäten, — (behjertande!)
— må man också lemna den ett rum, det andra rummet.
Då ombildningsförslaget förledne riksdag lades till sin hvila,
sökte jag för oryggelighet af min öfvertygelse välja mig så enkla
grunder, att, all aktning för de oundgänglige, kalla beräkningsgrunderne,
desse ej skulle förmå rubba min oafvikliga åsigt af de
oförenlige stridselementerna. I valet emellan anhänglighet ä ena
sidan för inrotade, gamla, uråldriga, föråldrade, murkna brister,
ålderdomsbrister; å andra sidan för nya, ungdomliga, omogenhets-,
oerfarenhetsbrister, ungdomsbrister, fann jag mig böjd för att hellre
hålla till godo med desse sednare, lättare corrigible, om hvilkas
afhjelpande genom framtida mognad man kunde hysa förhoppning,
än misströstansfullt hängifva mig till spillo för de förra, hvilkas
i dagen redan länge sedan framstående remnor och i natten
dolda irrgångar borde anses som ett sorgligt förebud för förgängelse.
Grunderne för min anhänglighet behöfde jag ej långt
ifrån och ej ur djupet hemta; de lågo mig för öppen dag. Mig
syntes till öfvertygelsestöd ej mera fordras än sammanfattadt ett
enda beslutsamt mod, som jag för fullständigare åskådlighet föreställde
mig trefaldigt: 1:0. Mod att slutligen en gång bryta den
skrätliga isen, som väl annars ändå omsider, utan stormars åtgärd,
skall i vårens värma upptina; 2:o. Mod lill snara frivilliga hellre
än sena nödtvugna försakelser, som kunna lända till allmän båtnad,
af hvilken de försakande säkerligen skola varda delaktige till
rikelig ersättning för det försakade; 3:0. Mod och beslutsamhet
att låta alla considerationer, ulla mörkrädda farhågor och alla snöda
förhoppningar vika för sanning och rätt. Ett villkor, utom
hvilket ingen lugn islossning blir att snart förvänta.
Yttermera kom mig under eftersinnande, huruvida icke den
vid sisth riksdag nog beordade nationaläran skulle lida något mehn
deraf, att den ej i något annat lands grundlag hyllade ståndsrepresentationen
ännu hos oss ägde sina förfäktare. Sådane voro
mina åsigter vid sisth riksdags utgång.
Sedermera och nu har kommit under mitt betraktande, det
inflytande, som vårt beslut i representationsombildningsfrågan kunde
hafva på brödrafolkets högaktning och förtroende lill oss. Re
-
Den 11 September.
295
sultatet lärer numera ej kunna blifva till vär fördel. En dryg
del af det gamla misstroendet skall ännu qvarblifva, om det ej
skulle kunna lyckas vår Konung att först på denna sidan fjällen
till ett enda folk förena fyra folk, innan Flan kan egna sig åt bemödanden
att tillvägabringa en förtroligare, öppnare, verkligare
förening emellan de tvenne brödrafolken.
Emedlerlid lära vi dock hafva att förvänta den hugnaden att
få upplysas af Konungens yttrande i den stora tvistefrågan. — Det
återstår att önska, det R. o. Ad. då måtte lemna något mera gehör
åt den hörsamhet utkräfvande tidens maktstarka anda!
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då prot. för d. 28 sistl.
Aug. under många synpunkter har sin vissa märkvärdighet, så
har jag önskat att deraf ifrån Riddarhuscancelliet erhålla en afskrift.
Då likväl Tryckfr.förordn. föreskrifver, att icke RiksSt-.ns
prot. få utbekommas, utan vederh. Stånds samtycke; så anhåller jag
nu vördsamt hos R. o. Ad. om tillstånd att ifrån cancelliet få utlösa
en afskrift af nyssnämnde prot., och att deraf få låta trycka så
mycket, som jag kan anse för lämpligt; hvarjemte jag begagnar
tillfället att äfven hos R. o. Ad. anhålla, att få låta trycka det
anförande, som Hr Rääf i dag uppläst.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Jag hade föreställt mig,
att ett så beskaffadt tillstånd icke numera vore af nöden, sedan
publiciteten inom Ståndens öfverläggning nu är införd. Jag kan
visserligen för öfrigt icke hafva något att invända emot Frih.
Palmstjernas begäran; men då Frih. Palmstjerna anhåller att få
trycka ett prot. för dagen, så synes det mig böra vara ett oeftergiflig!
villkor, att hela prot. tryckes, och icke blott de delar, som
Frih. Palmstjerna för sin del anser nödiga att till trycket befordra.
Det är blott denna anmärkn., jag velat göra emot den gjorda
framställningen.
Frih. Palmstjerna: Då jag sett, att fragmenter af den
ifrågavar. dagens prot., d. v. s. lösryckta yttranden deraf blifvit
spridda i landet, så väl i tidningarne som eljest, så torde jag med
skäl kunna hoppas, att R. o. Ad. icke eller förvägrar mig att låta
trycka större eller mindre fragmenter af den dagens prot., då jag
nu dertill begär tillstånd, hvaremot de yttranden, som nu spridas
kring land och rike, utbekommits, jag vet icke på hvad sätt, men
icke har det varit med R. o. Ad:s tillstånd. För öfrigt har visst
icke min afsigt varit att, i händelse tryckning kommer att äga
rum, dervid tillvägagå på ett sådant sätt, att den ena sidans yttranden
skulle uteslutas, och blott den andra sidans i sammanhang
tryckas; men R. o. Ad. torde påminna sig, att uti den ifrågavar.
dagens prot. finnas yttranden, som det måhända icke skulle vara
så fullt lämpligt att trycka tillsammans med allt det öfriga. Det
var på denna grund, som jag anhöll, att få låta trycka hvad jag
fann lämpligt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Frih. Palmstjernas begäran, att få utlösa prot. för d.
296
Den il September.
28 sist!. Äng. jemte Ilr Rääfs nu afgifna anförande, samt till
trycket befordra så väl detta anförande, sorn de i berörde prof.
förekommande yttranden, hvilka han anser lämpligt att allmängöra.
Ropades ja.
Gr. Anckarsvärd: Jag utber mig alt få anföra min protest
emot beslutet, för den händelse att något mitt yttrande skulle
stympadt blifva' infördt; ty jag medgifver icke, alt någon annan ledamot
än jag sjelf äger rättighet att på det sättet trycka mitt yttrande.
Jag begär alldeles icke något rum för mitt yttrande vid
den tryckning, som Frih. Palmstjerna ämnar låta anställa; men
jag protesterar emot all rättighet för Friherren att stympa mina
yttranden och äfven andras, som icke lemnat bifall dertill.
Ilr von Hartmansdorff, Aug.: Jag förmodar, att Gr.
Anckarsvärd icke behöfver befara, det Frih. Palmstjerna utesluter
något af Gr. Anckarsvärds yttranden i sak, icke eller något af
deras yttranden, sorn med honom tänka lika i denna fråga; ty
enligt min mening kan ingenting vara nyttigare för pluralitetens
beslut, än att minoritetens skäl framstå i all deras torftighet.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarne BancoUtsk:s d.
26 och 27 sisth Aug. på bordet lagda mern. N:o 2, med öfverlemnande
af Bancofullmäktiges till Utsk. afgifna berättelse.
Föredrogs Beviln.Utsk-.s d. 27 sisth Aug. på bordet lagda
mern. N:o 3, ang:de återlemnande af Gr. Anckarsvärds, Carl Henrik,
motion, om befrielse i visst fall från båkafgiftens erläggande.
Gr. Anckarsvärd: Jag måste säkerligen begått ett misstag,
då jag uti min motion begärt remiss till Bevilln.Utsk. och,hvilket
misstag jag hoppas att R. o. Ad. har den godheten att rätta,
genom remiss till behörigt Utsk. för frågans handläggning. Att
ensamt remittera den till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. förekommer
mig likväl något besynnerligt, då båk- och fyringsmedlen utgöra
en statsinkomst, och således en begärd minskning af denna statsinkomst
naturligtvis bör bandläggas af StatsUtsk. Jag hemställer
således till Hr Gr. o. Landtm., om icke remiss äfven lill StatsUtsk.
må beviljas.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, upplyste, att R. o. Ad. bade remitterat
ifrågavar. motion till Bevilln. samt Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk:n, samt att, sedan nu Bevilln.Utsk. återlemnat motionen, såsom
icke hörande till dess befattning, hade densamma ansetts af
PresteSt. tillhöra endast Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s, och af BorgareSt,
tillhöra StatsUtsk:s behandling, samt hade BondeSt. lagt
Bevilln.Utsk-.s mern. till handlingarne; hvarefter H. Ex. hemställde
-
Den 11 September.
2*9?
de om R. o. Ad. ansåge ifrågavar. motion böra af Stats- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:n behandlas.
Ropades ja.
Föredrogs och bifölls Allra. Besv.- o. Ekon.Utskts d. 27 sisth
Äng. pä bordet lagda mera. N:o 2 om beräkning af notariearfvode
för de såsom notarier hos Ulsk. anställde cancellister.
Vid förnyad föredragning remitterades till StatsUtsk. K. M:s
d. 4 dennes f. m. på bordel lagda nåd. propos. till R. St., i fråga
om förre Deparlements-chefernes vid General-Tullstyrelsen, Presidenten
af Billbergh; och Gancellirådet Vralerii befriande från
ådöradt ersättningsansvar i målet ronde den efter aflidne Uppbördstullförvaltaren
Finer yppade balance.
Föredrogs ånyo och remitterades till Bevilln.Ulsk. K. M:s d.
4 dennes f. m. på bordet lagda nåd. skrifvelse till R. St., ang:de
de vid öfverlemnande! af 1841 års Bevilln.förordning äskade uppgifter
till grund för framdeles företagande granskning af minimitariffen
å hemraansvärdena m. m.
Föredrogs SlatsUtsk:s d. 4 dennes f. m. på bordet lagda utlåtande
N:o 11, i anledn. af erhållen äterremiss å Utsk:s mern.
N:o 2, innefattande anmälan, att trenue landshöfdingar blifvit till
ledamöter i Utsk. invalde.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Då jag haft äran att innehafva
R. o. Ad:s förtroende såsom Elector vid innevarande rikdag, så
är det för mig af stort intresse att fä höra, huruvida R o. Ad.
finner, att jag i denna egenskap har motsvarat dess förtroende
eller icke, hvilket jag naturligtvis icke skulle hafva gjort, i fall
jag valt på personer, hvilka enligt 41 § Riksd.Ordn. varit så qvalificerade,
att de icke uti R. Sl:s Utsk. kunde insättas; men som
jag innehaft detta förtroende vid flere föregående riksdagar och
icke eller dä ansett nyssnämnde § eller öfrige grundlagsförfaltuingar
lägga hinder i vägen för ett sådant val, som det ifrågavar.,
så tror jag mig dervid hafva rätteligen förfarit. Jag utber mig
vördsamt, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes lill R. o. Ad. framställa
den fråga, huruvida Electorerna hafva sig rättligen förhållit vid
tillsättandet af R. o Ad:s ledamöter i StatsUtsk. under innevar.
riksmöte.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då Ståndet förra gången,
när denna fråga förevar, beslöt lägga saken till handlingarne,
sä synes Ståndet dermed redan hafva besvarat den framställning
Hr Lagerhjelm nu önskar. I fall Ståndet nu skulle finna för godt,
såsom jag förmodar, att ytterligare till handlingarne lägga den
framställning af StatsUtsk., hvilken nyss är uppläst, så kommer
Ståndet derigenom att gifva ytterligare bekräftelse på samma
mening.
2 H. 38
29 8
Ben il September.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Genom det beslut,
R. o. Ad. fattade uti denna fråga, då lion förra gången förevar,
liar R. o. Ad. visserligen uttalat sin åsigt, men jag anser icke
destomindre nödigt att fästa uppmärksamheten på en omständighet,
som jag tror ännu icke har blifvit af någon releverad. Det
ligger i allmänhet för en representation icke ringa vigt på att vara
conseqvent. Vid förra riksdagen invaldes ibland andra till ledamöter
i StatsUtsk. Frih. Sprengpoften, hvilken är 1838 lemuade
sin befattning såsom Öfverståthållare. Emot hans val gjordes icke
då någon anmärfen., ehuru en dél af lians förvaltning blef föremål
för granskning af samma riksdags StatskUtsk. Då StalsUtsk:s Hilvar.
ledamöter till stor del äfven vöro ledamöter af 1841 års
StatsUtsk., och icke 'dä gjorde någon anmärkn. vid detta val, så
anser jag dem brista Uti conseqvens, då de nu anmärka ett förhållande,
som då lemnades oanmärkt.
Frih. von Döbeln, Napoleon: Förra gången lärer R. o.
Ad. hafva beslutat att lägga betänk, lill handlingarne, men när
det nu återkommer, så anser jag att R. o. Ad. bör någöt svara,
emedan, om R. o. Ad. nu lägger det till handlingarne, sedan två
Stånd derom beslutat, så kan deraf uppkomma split inom StatsUtsk.
, hvilket skulle vara ofördelaktigt. Jag anser derföre, att R.
o. Ad. nu bör svara, att de anmärkmr som äro gjorde, böra väl
föranleda till att saken blifver tagen under skärskådande och att
en grundlagsförändring sker, men att så länge denna icke skett,
och landshöfdingar blifvit uti StatsUtsk. invalde, så kan R. o. Ad.
naturligtvis icke återtaga sitt val. Uti detta svar tror jag att
StatsUtsk. bör anmodas att instämma.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: För min del begår jag, att
R. o. Ad. måtte, utan någon opinionsyttring, helt tyst lägga betänk.
till handlingarne.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det lian, i anledn. af
Hr Lagerhjelms anförande, ansåg sig böra fästa uppmärksamheten
derpå, att StatsUtsk:s utlät, icke innehöll något yttrande derom,
att R. o. Ad:s Electorer skulle handlat i strid med 41 § Riksd.
Ordn., då de lill ledamöter i Utsk. valt de omnämnde landshöfdingarne,
utan att detta utlåt, enligt H. Ex:s omdöme endast innefattade
ett tillkännagifvande af SlatsUtsk:s enskilda mening om
lämpligheten af detta val. Förevarande utlåt, innehölle således
icke något förslag, och vid detta förhållande syntes något annat
beslut ej böra komma i fråga, än att, under förklarande att utlåt,
ej föranledde någon åtgärd, lägga detsamma till handlingarne.
Härvid gjordes ingen erinran, hvarefter ifrågavar. utlåt., uppå
derom framställd propos., blef, såsom icke föranledande till någon
åtgärd, af R. o. Ad. lagdt till handlingarne.
Föredrogs Revilln.Utsk:s d. 4 dennes f. m. på bordet lagda
mern. N:o 2, ang:de återlemnande af Hr G. W. Gillbergs hos
Don 11 -Se jit ernber.
m
Välloil. BorgareSt. väckta motion, om restitution af äganderätts-,
bevillning för Upsala stads löningsjord.
H; Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att: enligt det nu uppläste
mern. Hr Gillbergs motion innefattade en begäran om restitution
af redan erlagde, till Riksg.cont. levererade medel, och
hemställde derföre, om R. o. Ad. ansåge densamma böra behandlas
af StatsUtsk.
Ropades ja.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Ifrågavar., af Bevilln.
Ulsk. till RiksStm återsända mern. har af BorgareSt. ånyo
blifvit till Revilln.Utsk. remilteradt. Deremot lärer PresteSt. beslutat,
att den motion, som mern. angår, icke är af egenskap att
till något Utsk. kunna remitteras, utan lagt detsamma till liandlingarne.
BondeShs.beslut i frågan, är mig ännu icke bekant, men.
till- följd af den behandling målet redan erhållit, lärer det böra
dragas under Const.Utsk:s granskning, emedan det blifvit af trenne
RiksSt. på olika sätt behandladt. Ett sådapt dragande under Consl.-  Utsk:s pröfning skall förorsaka icke allenast tidsutdrägt, utan äfven
besvär, och får jag derföre, till undvikande deraf för framtiden,
vördsamt hemställa, huruvida icke genom Hr Gr. o. Landtm :s
åtgärd kunde så bemedlas, att de motioner, hvilka innevar. riksdag
af något Utsk. återlemnas, under förmenande att de icke tillhöra
Utsk:s behandling, kunde fä utgöra föremål för öfverläggning
inom talmansconclaven, på det att Talmännen derigenom måtte
blifva i tillfälle att lemna någon likformig ledning för Ståndens
beslut, i fråga om till hvilket Utsk. dessa motioner böra remitteras.
Föredrogs Bevilln.Utsk» d. 4 dennes f. m. på bordet lagda
mern. N:o 4, ang:de återlemnande af Hr von Hohenhausens, Mich.
Silvius, motion om inrättande af dubbel postgång emellan Gottland
och fasta landet.
Hr vo.n Hohenhausen: Ändamålet med denna af mig
väckta motion, som af Bevilln.Utsk. blifvit återlemnad, var att
fästa R. St:s uppmärksamhet på nödvändigheten att öka anslaget
för postverket, för att derigenom kunna åstadkomma vidgade
postcommunicationer, der de behöfvas, och än mera, såsom
här var fallet, för att återställa på gamla foten en lättad communication,
sorn poststyrelsen för bristande tillgångar nödgats
inskränka, nemi. den förut varande dubbla postgången vintertiden
lill Gottland. Tillförene hafva af praxis sådana mål, som röra
postverket, varit behandlade af Bevilln.Utsk. Detta har jag äfven
uti min motion antydt, men jag erkänner det vara sakenligare
att motionen behandlas af StatsUtsk. och får således anhålla, att
densamma blir dit remitterad, samt att dessa få ord jag nu yttrat
äfven få åtfölja motionen lill StatsUtsk.
Med tillkännagifvande, att enligt ankomna prot.utdr. ifrågavar.
motion af BorgareSt. ansetts tillhöra StatsUtsk:s handläggning och
300
Den 11 September.
af BondeSt. ansetts böra behandlas af Stats- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.Utskm, hemställde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om icke
denna motion, jemte hvad Hr von Hohenhausen nu i fråga derom
yttrat, borde öfverlemnas lill StatsUtsk.; hvilket bifölls.
Föredrogs Bevilln.Utsk:s d. 4 dennes f. m. på bordet lagda
mern. N:o 5, ang:de återlemnande af Contraetsprosten Thildens
motion om portofrihet för contractsproslarnes och pastorernes
skrifvelse]' i embetsärenden.
H. Ex. Hr Gr. o.Landt m. upplyste, alt Borgare- och Bondesen
ansett ifrågavar. motion tillhöra StatsUtskis behandling, och
uppå derefter framställd propos. förklarade R. o. Ad. sig instämma
i denna mening.
Föredrogs BancoUtsk:s d. 4 dennes f. m. på bordet lagda
mern. N:o 3, med återlemnande af Hr J. Bobergs motion, angrde
skyldighet för privalbankerne att hälla invexlingscontor i Piteå
stad; och ansåg R. o. Ad., i öfverensstämmelse med den mening,
som, enligt nu meddelad upplysning, gjort sig gällande hos de öfc
riga RiksShn, att ifrågavar. motion borde behandlas af Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk.
Företogs till pröfning Bancoötsk:s d. 4 dennes f. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 4, ang:de Kyrkoherden C. M. Lilhncrs ansökning
om eftergift af öfverränta för åtskilliga discontlån.
Då uppläsningen af detta utlåt, börjades anmälde sig och
yttrade:
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Jag hemställer lill
R. o. Ad., om det icke skulle vara tillräckligt alt uppläsa sjelfva
del tillstyrkande, som Utsk. i detta betänk, gjort, emedan ingressen
hr något vidlyftig. Till Hr Gr. o. Landtm, hemställer jag
äfven, om icke Hr Gr. o. Landtm, skulle behaga att inhemta Ståndets
tanka, huruvida icke Ståndet anser tillräckligt att nu, likasom
vid sista riksdagen, utaf de betänk., som här föredragas, endast
Utsk:s tillstyrkanden uppläsas, så framt ingen ledamot bestämdt
begär, att hela betänk, blifver uppläst.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, frågade, om R. o. Ad., i öfverensstämmelse
med Gr. Gyldenstolpes hemställan, behagade bifalla,
att af de ifrån Utsk:n inkomne eller inkommande betänk.,
som äro tryckte, endast rubrikerna och sjelfva förslagen blifva
uppläste, såvida icke särskild begäran om en fullständigare uppläsning
af någon ledamot göres.
Ropades ja.
BancoUtsk:s utlåt. N:o 4 blef, uppå derefter framställd propos.
, af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogos och biföllos BancoUtsk:s d. 4 dennes f. m. på
bordet 'lagda utlåt-.n
