# ID: svediakorp-gov530
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 147,899
# sentences: 5,272
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
HOGLOFLIGE
Lil&JlSlläl M
Urtima ttiköfcagen i j&arhljolm
. T '
O ^ ••;V
BS.
JFörsta BEiiftet* .*>
, --V, . ,
£s;si*
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet,
1844.
A
L.
Genom öppet nådigt bref af den 20 Maj 1844 hade K. M. behagat
kalla samtlige Sveriges Rikes Ständer, att d. 11 Juli samma
ar till ett urtima riksmöte i Stockholm sig infinna, och täcktes
K. M. sistnämnde dag, då riksdagen med vanliga ceremonier
blef utblåst, i nåder förordna till Landtmarskalk En af Rikets
Herrar, f. d. Justitim-Slalsministern, C. af K. M:s Nordstj.Orden,
Ilr Gr. Arved Arvedsson Posse, hvilken, efter det han inför
K. M. aflagt Landlmarskalk-seden och blifvit öfverlemnad
till de tvenne äldste närvarande Grefvar, En af Rikets Herrar,
Riksmarskalken, General-lieutenanten, f. d. Förste Adjutanten
hos Högstsalig Konung Carl XIV Johan och Chefen för Högstdensammes
Adjutants- och Ordonnaneeofficers-corps, t. f. Generalbefäl
hafva ren för 4:de Militärdistrictet, Secundchefen för Kongl.
Lifgardet lill Häst, Cancelleren för K. Krigsacademien, R. o. C.
af K. M:s Orden, Ordens Öfverste Skattmästare, R. af Konung
Carl XIlI:s Orden, 11. af K. Ryska S:t Andreae, S:t Alexander
Newsky, Hvita Örns samt S:t Annae-Ordens l:sta Class, R. af K.
Preussiska Svarta och Röda Örns samt Mer. Orden, Storkors af
K. Franska Hed.Legionen, af K. Grekiska Frälsarens Orden
och af Herligl. Sachsiska Ernest. Orden, Hr Gr. Magnus Rrahe,
och Öfverstekammarherreu, t. f. Öfverståthållaren i Stockholm,
Generalmajoren f. d. Förste Adjutanten hos Högstsalig Konung
Carl XIV Johan, Chefen för Lifbevärings-regementet, Ledamoten
af K. Krigshofrälten , Ordföranden i Direelioncn öfver Arin
ceus Pcnsionscassa, Ceremonimästaren i Survivance vid K.
M:ts Orden, C. af K. Nordstj.Orden, R. af K. SvärdsOrden, R.
af K. Ryska S:t Annaj-Ordens l:sla Class, S:t Stanislai-Ordeus
2:dra Class med crachan och S:t Wladimirs-Ordens 4:de Class,
R. af K. Preussiska Johanniterorden, Hr Gr. Mauritz Axel Lewenhaupt,
hegaf sig till Riddarhuset och derstädes vid ingången
cmottogs af Ridd.Direelioncn samt de lill II. o. Ad:s Cancelli hörande
personer. Derefter utsatte II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., i
öfverensstämmelse med 10 och 11 §§ i Ridd.Ordn., första uppropet
af R. o. Ad:s första anteckning till nästpåföljande dag, Fredagen
d. 12 Juli kl. 10 f. m.; och andra uppropet af samma
anteckning till Lördagen d. 13 Juli kl. 11 f. m. Sedan såväl
denna som den andra anteckningen, hvars båda upprop skedde
på samma dag, Måndagen d. 15 Juli, blifvit förrättade, sammanträdde
H. R. o. Ad. första gången
i
Den 17 Juli f. m.
Onsdagen den 17 Juli
in Pleno kl. 10 f. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, öppnade sammankomsten med
följande tal:
Högvälborne och Välborne Herrar Grefvar, Friherrar, Ridders-
och Adelsmän!
K. M. har i nåder behagat anförtro mig den lika hedrande
som vigtiga befallningen, att föra ordet vid R. o. Ad:s sammankomster
under nu började riksmöte ; och jag har älly dt den
nådiga kallelsen härtill, derföre att det, under närvarande förhållanden,
är en pligt att begagna hvarje tillfälle att vara nyttig
för det allmänna, som erbjuder sig. Dä så väl Styrelsen
som Nationen eftersträfva, att, den förre stårk och den sednare
fri, men begge lagbundna, gemensamt och i endrägt, kunna upprätthålla
och befordra vårt älskade fäderneslands sjelfständighet
och lycka, är det både pligt och böjelse, som uppmana oss
alla alt anlita vår yttersta förmåga, för alt medverka till uppnående
af detta mål.
Under flera riksmöten har jag visserligen haft den förmånen
att få deltaga i R. o. Ad:s öfverläggningar, samt att dervid
inhemta huru dessa grundlagsenlig! böra ledas; och genom
R. o. Ad:s af mig alltid högt värderade förtroende har
jag äfven vid riksdagarne haft mig anvisad en sådan verkningskrets
inom Utskotten, alt jag bort kunna bilda mig för ulöfningen
af den befattning, jag nu går alt emottaga. Men om
ock den lid funnits, då jag vågade tro, alt jag icke saknade förmågan
alt uppfylla de förbindelser, man ikläder sig, då man
emoltager Landtmarskalksstafven — denna sinnebild af ära och
ansvarighet -— kan jag dock nu icke undgå att befara ett motsatt
förhållande; ty jag har, i den fullkomligaste öfvertygelse
att jag icke vidare skulle komma att framstå som offentlig man,
under de sednare åren egnat mig helt åt den enskilda medborgarens
sysselsättningar, samt åsidosatt att vårda och bibehålla de
egenskaper, som för behandlingen af allmänna ärenden — synnerligast
för en ordförande — äro erforderliga. Jag förutser
således, alt jag ofta blir i behof af R. o. Ad:s öfverseende godhet;
men jag äger den lugnande förhoppningen, att, då R. o. Ad.
erfar mitt ifriga bemödande att, genom en riktig tillämpning af
Grundlagarne och Ridd.Ordn., infria min med ed bekräftade förbindelse,
att ”med all min förmåga upprätthålla och försvara
Konungamakten och R. St:s rättigheter/’ samt att jag vill med
fullkomlig opartiskhet leda öfverläggningarne, så att de olika
äsigterna må obehindradt framställas och utvecklas, hvarigenom
det sauna och rätta framstår och gör sig gällande, skall R. o. Ad.
icke räkna mig till last, hvad som möjligen kommer att brista
i fullständig uppfattning och redig framställning af öfverläggningarne
och dess följder; och jag vågar derföre äfven hoppas,
Dea 17 Juli f m.
5
ali, om vid slutet af detla riksmöte mig icke kan tillerkännas
del skarpsinniga och snabba omdöme, som utmärkt många af
mina företrädare, mig dock icke må nekas det vittnesbördet, att
jag handlat som en redlig man, som sjelfständigt följer sin öfvertygelse
samt innerligen och hjertligt älskar Konungen och
Fäderneslandet.
Med denna lika uppriktiga och sanna som enkla förklaring
och med dessa förhoppningar är det, som jag inför R. o. Ad.
nedlägger min vördsamma helsning, lillkännagifver att R. o. Adis
sammanträden äro började samt anhåller att i R. o. Adis välvilja
och bevågenhet få vara innesluten.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att sedan f. d.
Ridd.Secrct., numera Ilr Statsrådet F. 0. Silfverstolpe, begärt
och erhållit afsked från Ridd.Secret.-tjensten, Ridd.Direct. på
grund af 13 § i dess instruction, låtit i Statstidningen kungöra,
att sökande till den lediga tjensten ägde inom den 20 dennes
hos Direct. sig skriftligen anmäla, och emedlertid förordnat undertecknad,
Notarie i K. KammarColl., att samma tjenst bestrida,
intilldess den kan varda i behörig ordning återbesatt.
Vid denna af Ridd.Direct. vidtagne åtgärd täcktes II. R. o.
Ad., uppå derom af II. Ex. gjord hemställan, låta bero.
Upplästes stadgan lill ordnings vinnande vid II. R. o. Adis
sammankomster m. m. af d. 16 Nov. 1823 samt det d. 4 Dec.
1834 dertill beslutade tillägg.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, alt 3!) § Ridd.Ordn.
innehåller, att ”främmande åhörare må, på sätt R. o. Ad. derom
särskildt beslutar, kunna bevista II. o. Adis öfverläggniugar”;
hvarföre R. o. Ad. nu torde fatta sitt beslut i detta afseende,
och II. Ex. hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla,
att främmande åhörare äfven vid denna riksdag må få bevista
Ståndets öfverläggningar, och alt med utdelningen af biljetter dertill
må förhållas såsom vid sista riksdagen; hvilket bifölls.
Frih. Koskull, .Claes Ulrik, anförde skriftligen!
I Ilr Ordförandens uti Ridd.Directis frånvaro, får jag,
Directis äldste ledamot, på grund af 15 § i Ridd.Ordn., til! II. R.
o. Adis granskning och afgörande anmäla det missnöje Ilr
Fredr. Gust. Carlsson Gyllenram inför Direct. anmält deröfver,
att pollett såsom ättemän till inträde å Riddarhuset blifvit honom
förvägrad. Denna vägran är grundad på det förhållande,
att Hr Gyllenram, vid 2:dra uppropets 2:dra anteckning, ej förmått
behörigen styrka sin uppgift, att han, som varit försatt
i concurslillstånd, numera liqvidcrat sina borgenärer; hvadan
vid samma upprop äfven närvarande ätlemanncn, Ilr Carl Fredr.
Berndt Gyllenram, sorn äskade att pollett för denna ätt erhålla,
densamma utbekom.
Den 17 Juli f. m.
Ilr Fredr. Gust. Carlsson Gyllenram har i dag styrkt sin
ofvanberörda uppgift, och det beror således af II. Ståndet huruvida
sådant må föranleda till ändring i den af Direct. vidtagna
åtgärd.
Likaledes får jag ödmjukeligen anmäla följande förhållande
med adeliga ätten Wrangel N:o 2092, för hvilken Hr Gr. Tönnes
Helmuth Wrangel erhållit Hr Erik Fredr. Wrangels fullmakt
att vid innevarande riksdag å Riddarhuset intaga säte och
slämma. A genealogien finnas dock tvenne, nemi. Gust. Wrangel,
född 1772 d. 3 Aug., och Adolph Fred. Wrangel, om hvilken
sednare är antecknadt, att han år 1802 rest utrikes och,
ehuru efterlyst år 1805, ej låtit sig afhöra, hvilka begge äro
af äldre gren än fullmaktsutgifvaren, hvadan pollett icke kunnat
fullmaktens innehafvare tilldelas, innan H. Ståndet öfver det
nu anmälda förhållandet sig yttrat. Upplysningsvis får jag äran
nämna, att en af Adolph Fredr. Wrangels släglingar lemnat mig
den underrättelsen, att denne för flera år tillbaka aflidit och
blifvit begrafven här i Stockholm.
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, yttrade, att nu till R. o. Ad:s
bedöminande blifvit öfverlemnade 2:ne frågor, hvaraf den första
rörde Hr Fredr. Gust. Carlsson Gyllenram, som blifvit vägrad
pollett för ällen Gyllenram, derföre alt han icke vid uppropet
styrkt sig hafva godtgjort sina borgenärer; hvarföre ock pollett
för ätten blifvit utlemnad till en yngre ättemän, Hr Carl Fredr.
Berndt Gyllenram, som äfven vid uppropet anmälde sig. Denna
Direct:s åtgärd syntes vara öfverensstämmande med Ridd.-  Ordn:s föreskrifter, och hemställde H. Ex. derföre om R. o. Ad.
behagade godkänna Direct:s åtgärd, att till Hr Carl Fredr.
Berndt Gyllenram lemna polletten för adliga ätten Gyllenram
N:o 1528".
Ropades ja.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har instämt i det af R.
o. Ad. nu fattade beslut, emedan Ridd.Direct. icke kunde annorlunda
förfara än utlemna pollett åt den, som vid tillfället var
oförhindrad att den emottaga, då den ifrågavarande anteckningen
skedde: men jag skulle tro, att dä den äldste ättemannen numera
inför R. o. Ad. styrkt, att han är fri från sina borgenärers
kraf, och vid auteekningstillfället var närvarande, anmälande
sig att pollett utbekomma, uppgifvande sig vara frän sina
creditorers kraf fri, ehuru ej derom documenterad som vederborde,
begärande att frågan skulle hänskjulas till Ståndet; utbyte
af pollett numera bör ske, samt alt Ridd.Fiscalen bör återfordra
polletten af den utaf Hrr Gyllenram, som den vid anteckningen
erhöll, och den andre af nämnde Hrr deremot med pollett
förses.
Jag stöder detta mitt yrkande på föreskriften i 13 och 15
§§ Ridd.Ordu. att ”den, hvars anhållan om inträdes-pollet icke
”blifvit beviljad, vare berättigad, om lian del äskar, att få för”hällandet
genom ordför. i Ridd,Direct. eller Ridd.Ulsk, an
-
Ben 17 Juli f. m.
7
”mäldt i först inträffnade plenum hos R. o. Ad., på hvars slutliga
afgörande frågan kommer att bero.”
Det är klart, att här rätteligen tilldelades pollett åt den
ene ättemannen, då den andre icke inför Direct. kunde styrka,
att han vore fri från creditorers kraf; men sedan detta numera
skett, innan påföljande plenum inträffat, måtte den sednares
rätt till inträde här icke kunna underkännas.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att han trott sig
finna, att den af honom gjorda propos. blifvit af R. o. Ad. bifallen.
Ropades ja.
Derefter yttrade H. Ex. Hr Gr. o. Land t m., att den andra
frågan angick, huruvida den åt Gr. Tönnes Helmuth Wrangel,
af Hr Erik Fredr. Wrangel, för adliga ätten Wrangel, utgifna
fullmakt kunde godkännas. Dervid förekom, att å ättens genealogi
2:ne personer af äldre slägtgren än fullmakts-utgifvaren
voro upptagne, och någon anteckning ej funnes om deras död.
Af dem var den ene född år 1772, och om honom hade under
längre tid ingen underrättelse erhållits. Om den andre åter,
som år 1802 rest utrikes och blifvit efterlyst 1805, hade nu
uppgifvits, att han för flere år tillbaka aflidit och blifvit begrafven
här i Stockholm. Då sådane förhållanden förekommit,
hade det icke varit ovanligt, och äfven vid sista riksdag i afseende
på adliga ätten Frölich inträffat, att R. o. Ad. medgifvit,
att den, som sannolikt varit äldste lefvande ättemannen,
fastän sådant ej kunnat till fullo styrkas, fått utöfva hufvudmannarätten,
och hemställde II. Ex. fördenskull, om pollett, på
grund af nu ifrågavarande fullmakt, finge utlemnas lill Gr.
Wrangel för adliga ätten Wrangel N:o 2092; hvilket bifölls.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., som förmodade, alt de öfriga
RiksSt:n i dag skulle blifva constituerade, och alt således
Ilelsnings-deputationen till dem i nästa plenum kunde komma
alt afgå, anhöll att de ledamöter af R. o. Ad., som ville deltaga
i denna Deputation, behagade låta anteckna sig hos Ridd.-  Fiscalen.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att II. M. Konungen
tillåtit, att de vanliga rummen i Operahuset få begagnas
för R. o. Ad:s klubb, och att t. f. Ridd.Secret. gått i för
fattning
om anskaffande af derstädes behöflig uppassning m. m.;
hvarefter R. o. Ad., uppå derom framställd propos., fann för godt
besluta, att denna klubb, på sätt den nu likasom vid sista riksdagen
blifvit inrättad, skulle fortfara, intilldess annorlunda beslutes.
Öppnades och föredrogos R. H. St:s Revisorers åren 1841
och 1843 afgifne berättelser öfver revisionerne af Banco
verket.
Den 18 Juli f. ni.
R. o. Ad. beslöt, att dessa berättelser skulle communiceras
de öfriga RiksStm.
Föredrogos och remmitterades till det blifvande StalsUtsk.
R. II. St:s Revisorers berättelser, ang:de:
l:o Den är 1S41 verkställde granskning af Statsverkets och
andre af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning; jemte de i anledning deraf infordrade och till
K. M. afgifne und. utlåtanden.
2:o De åren 1841 och 1843 verkställde granskningar af
Riksg.cont:s förvaltning och räkenskaper samt Götha Canalbo
lags
och Malmö f. d. Discontinrättuingars utredning.
3:o De åren 1841 och 1S43 förrättade granskningar af
de under K. M:s och Rikets CommerceColl. ställda fonder och
medel, jemte bemälde Collegii i anledning deraf till K. M. afgifna
und. utlåtanden.
II. 11. o. Ad. åtskildes kl. 11 f. m.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
Thorsdagcn den 18 Juli 1844.
Plenum kl. 10 f. m.
Anmäldes och emottogs på vanligt sätt en Deputation från
Hederv. RondeSt., anförd af Riksdagsmannen från Orebro län,
BondeSt:s Talman vid sednaste riksdag, Anders Eriksson, hvilken
yttrade:
Då BondeSt. vid början af detta riksmöte, genom oss sine
Deputerade, frambär sin vördnädsfulla välkomsthelsning och lyckönskan
till fäderneslandets Riddarhus, äro vi förvissade, att II.
R. o. Ad. med välvilja och' förtroendo emottager den urgamla
Svenska tro, det hje.t,:ga och redliga handslag, som BondeSt.
erbjuder det första af sine Medständer.
Sedan tidsandans riktning synes hafva blifvit mer och mer
bestämd, att förändra betydelsen af R. o. Ad:s sinnebild, äran
och det ridderliga sinnet, från deras urgamla, mera uteslutande
föremål, hjeltemodets och tapperhetens pris i krigets bragder,
till de mera upphöjda af fridens eröfringar på statsmannens, ve
ten
-
De ii 18 Juli f. ra.
9
tcnskapcrnas och de medborgerliga dygdernas fält, måste BondeSt.
med sitt öppna sinne för allt ädelt och vördnadsbjudande
i tanke och handling, naturligen känna en ännu starkare dragningskraft
att sammangjuta sina fosterländska intressen med ett
RiksSt., hvars sanna bestämmelse, att förelysa sine Medständer
genom ett storartadt efterdöme af kunskapens ljus, vishetens
sans och det ridderliga sinnets upphöjda kraft till en välgörande
utbildning af det sociala lifvet, blifvit ett mer och mer
allvarligt och redofordrande kraf af tidsandan hos bördens, ärans
och lyckans innehafvare, i summa mån hon uppdagat den
sanna betydelsen af dessa samhällets företräden.
BondeSt. gör sig försäkradl, alt H. R. o. Ad., med högsint
förtroende, ädel sjelfuppolfring och sann välvilja, skall för vårt
gemensamma syftemål, ett älskadt fosterlands väl, gå BondeSt:s
varmaste önskningar till mötes, och derigenom befästa den utmärkelse
och helgd, som detta riksmöte redan tillvunnit sig, genom
utomordentligt lyckliga tidsförhållanden vid dess öppnande,
genom det sällsynt stora, i statens grundform ingripande
och alla dess högsta intressen förmedlande bland föremålen för
riksförsamlingens rådplägningar, och genom den vaknade nationalanda,
som, i förhoppningens ljus och med förbönens välsignelse,
utgjuter sig öfver riksmötets förhandlingar.
BondeSt. anhåller, att i H. R. o. Ad:s välvilja och förtroende
fa vara inneslutet.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, svararade:
R. o. Ad., som med sann erkänsla emotlager det Hederv. BondeSt:s
helsning, är öfvertygadt, att hos nutidens Svenska Dannemän återfinnas
oförminskade samma fosterlandskärlek, redbarhet och aktning
för andras rätt, hvarmed deras förfäder utmärkt sig, och
hvarigenom de gjort sig berättigade och värdige att deltaga i behandlingen
af rikets angelägenheter; och 11. o. Ad. lyckönskar
sig derföre alt i sina bemödanden för allmänt väl kunna påräkna
det Hederv. BondeSt:s kraftiga medverkan. — A R. o. Ad:s
vägnar anhåller jag, att Deputerade må till sina Hederv. Ståndsbröder
återföra uttrycken af Ii. o. Ad:s aktning och tillgif
venhet.
Hvarefter Deputationen på vanligt sätt utbeledsagadcs.
Frih. Boye, Fredr. Som jag för det närvarande är äldste
ledamoten i Ridd.Direct. och vid anteckningen i dag lill
polletters Digifvande varit tillstädes, har det blifvit mitt åliggande
att framställa 2:ne frågor till R. o. Ad., som det enligt
15 § Ridd.Ordn. ensamt tillkommer att afgöra. Dessa frågor
äro af samma beskaffenhet med den, som i går förevar rörande
ätten Wrangel.
Den första angår ätten N:o 100 Uggla. På genealogien
öfver denna ätt linnes upplagen såsom äldst Gustaf Adolph Uggla,
född 1753, om hvilken finues antecknadt, att lian från sin iunehafda
tjenst tog afsked 1799. Denne person, som lärer böra
1 II. 2
10
Den 18 Juli f. m.
anses som lefvande, emedan uppgift om hans dödsär saknas,
skulle nu vara 91 år gammal. Emedlertid har den honom närmaste
ättcmannen, Carl Wilh. Uggla, utfärdat fullmakt, och
det torde derföre vara billigt oell närmast med hvad R. o. Ad.
vid förra riksdagar och sednast i går beslutat, att denne Carl
Wilh. Uggla får inträda i hufvudmannarätt.
Den andra frågan angår ätten v. Stapelmohr. Den egentliga
hufvudmannen Christoffer Georg v. Stapelmohr, född 1787,
resto ISOG till Ostindien, och om honom äger man ej någon
sednare underrättese iin af år 1812, dä han skulle hafva varit
sjöman i Paris. Ryktet vill dock veta, att han vore afliden. Närmast
honom är Mårlen Henrik v. Stapelmohr, som för sin ätt
utfärdat fullmakt.
Huruvida dessa förenämnde 2:ne personer, Carl Wilh. Uggla
och Mårten Henrik v. Stapelmohr, hvar för sin ätt, må äga rättighet
att uthändiga fullmakter, får jag till R. o. Ad:s bepröfvande
vördsamt öfverlemna.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., vid
det nu af Frih. Boye upplyste förhållande, bifölle att Ilr Carl
Wilh. Uggla finge utöfva hufvudmanuarätten för adliga ätten
Uggla, och att således den af honom utfärdade fullmakten, om
den för öfrigt funnes riktig, finge såsom gällande antagas.
Ropades ja.
Derefter hemställde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, äfven, om
R. o. Ad. behagade tillåta, att den af Hr Mårt. Henr. v. Stapelmohr
utgifne fullmakt må såsom gällande antagas.
R. o. Ad. lemnade äfven härtill sitt bifall.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att H. M. Konungen
och de öfrige K. Personerne ville emottaga RiksStms und.
Helsnings-depntationer i morgon kl. 6 e. m.; hvarföre H. Ex.
nu anmodade de ledamöter af R. o. Ad., hvilka önskade deltaga
i Ståndets Deputation, att låta sig dertill hos Ridd.Fiscalen
anteckna.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att enligt 47 §
Riksd.Ordn. borde 2:ne ledamöter af hvarje Stånd utses, för
att deltaga i den såkallade Tahnans-conelaven, och hemställde
H. Ex. huruvida R. o. Ad. behagade sammanträda i morgon f.
m., för att utse dessa ledamöter af det II. Ståndet.
Frih. Cederström, Jacob: Jag tager mig friheten hemställa,
huruvida icke R. o. Ad. ville öfverlemna åt Hr Gr. o.
Landtm, att sjelf kalla de personer att deltaga i Talmans-eonferencerne,
till hvilka Hr Gr. o. Landtm, kan hafva förtroende.
Hr Westfelt, Nils: Med Frih. Cederström ber jag att
få förena mig i den mening, att Hr Gr. o. Landtm, må hafva
godheten att sjelf utse 3:ne personer till deltagande i Talmans
-
Den 18 Juli f. m.
11
öfverläggningarne, men att af desse Ståndet sedermera må utvälja
de två, som grundlagen fiireskrifver.
Hr von Heyne, Georg: Jag förenar mig, utan något
villkor, i hvad Frih. Cederström yttrat.
H. Ex. Hr G r. o. L a n d t m. ansåg sin skyldighet vara, att i
afseende på de nu gjorde förslag först inhemta R. o. Ad:s tanka
om hvad Frih. Cederström tillstyrkt, och hemställde fördenskull,
om R. o. Ad. hehagade, pä sätt Frih. Cederström föreslagit,
öfverlemna ät II. Ex. att utse de 2:ne ledamöter afR.
o. Ad., som böra vara närvarande vid Talmans-couferencerne.
Ropades ja.
Derefter betygade H. Ex. Hr Gr. o. Land t m. sin tillfredsställelse
och erkänsla för det honom sålunda af R. o. Ad. visade
förtroende, hvarjemte H. Ex. på det sätt begagnade den rättighet,
som blifvit honom lemnad, att H. Ex. anmodade II. Ex.
Hr Gr. De Geer, Carl, samt Hr v. Troil, Emil, att deltaga i
Ta Imans-concia ven.
Hr Tersmeden, Carl Reinhold: Då ordningen synes
fordra, att R. o. Ad. tager kännedom om de tal, som af Ilelsniugs-deputationen
komma att hållas till de resp. Medstånden,
pä sätt förut öfligt varit, anhåller jag, det behagade Hr Gr. o.
Landtm, framställa propos., för alt inhemta huruvida icke Ståndet
äskar, alt dessa tal nu blifva uppläste.
H. Ex. IIr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. önskade
uppläsning af de tal, Hr Tersmeden omnämnt.
Ropades ja och nej.
Hvarefter II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, ali Gr. Frölich,
Gust. Erik, åtagit sig att anföra Helsnings-deputationcn och
förmodligen icke hade något emot att uppläsa de ifrågavarande
talen.
Gr. Frölich, Gustaf Erik: Sedan jag blifvit anmodad
alt anföra R. o. A:s Helsnings-depulation, anmälde jag att min
önskan var, att de ifrågavarande talen blefvo af Ridd.Secret.
uppsatte. De hafva derefter blifvit mig tillställde, och äro af
följande innehåll:
Till llögv. Preste-Slåndet.
R. o. Ad. har åt oss uppdragit, att såsom dess Deputerade
återbära de välkomsthelsningar och lyckönskningar, R. o. Ad.
i dag från de öfriga RiksSt:n fått emottaga, och det är till
fullgörande af denna angenäma pligt, som vi nu få till Högv.
PresteSt. framföra R. o. Ad:s vördsamma helsning och lyckönskan
för innevarande riksdag.
De beslut, som af representationen vid detta riksmöte komma
alt fattas, äro ej allenast mer än vanligt vigtiga, i anseende
till beskaffenheten af de frågor, hvilka kunna förutses blifva
föremål för öfverläggningarne, de vinna äfven en ökad be
-
12
Den 18 Juli f. m.
lydelse, såsom förslå ullrycket af representationens önskningar
under den Konungs regering, som nyligen öfvertagit vården och
befrämjandet af rikets bästa, och hvaraf vi förtröstansfullt kunna
förvänta att Dess syftemål komma att lill stor del bestämmas
af de åsigter, hvilka hos representationen göra sig gällande.
Af det Högv. Ståndets medlemmar, lill hvilkas upphöjda
kall det hörer, att i främsta rummet vara religionens och den
vetenskapliga bildningens målsmän, förväntar R. o. Ad. med säkerhet
det mogna omdöme, som lärarekallets utöfning är så väl
egnad att utbilda, och att R. o. Ad. efter bästa öfvertygelse
om hvad med rättvisans fordringar samt allmänt och enskildt
väl är mest öfverensstämmande skall fullgöra sina åligganden,
hoppas R. o. Ad. ej kunna sättas i tvifvel.
R. o. Ad. ber det Högv. Ståndet vara försäkradt om oföränderligbeten
af R. o. Ad:s vänskap och tillgifvenhet, och öfvertygelsen
alt dessa känslor här blifva besvarade, skall alltid
för R. o. Ad. vara af högsta värde.
Till Väliofl. Rorgare-Slåndet.
Såsom Deputerade till besvarande af de helsningar, R. o.
Ad. nyss emotlagit från de öfriga RiksSt:n., få vi till Välloll.
BorgareSt. frambära R. o. Ad:s aktningsfulla helsning och lifliga
önskningar, alt vid nu öppnade riksmöte fäderneslandets val må
tryggås och befrämjas.
Det nit och den osparda möda, hvarmed det Väliofl. Ståndet
under föregående riksdagar behandlat alla de förslag, som
Ståndet funnit vara af riksgagnclig beska (lenhet, förvissa R.
o. Ad. att inom detta Stånd finna en kraftig medverkan till vinnande
af ett, på sakkännedom och opartiskt bedömmande grundad!,
resultat af de förekommande öfverläggniugarne. Förändrade
förhållanden och det mera mognade omdöme, som, under
ett långvarigare begrundande af de frågor hvarom RiksSt:u
hittills byst olika meningar, hunnit utbilda sig, synas nu gifva
grundade förhoppningar, ätt dessa meningar närmare än förut
skola kunna sammanjemkas; och om än olika åsigter inom de
särskilde RiksSltn komma att göra sig gällande, är R. o. Ad.
dock förvissadt, att hvarje Riksdagsmans eller RiksSt:s på
sjelfständig pröfning grundade opinion skall erhålla all den aktning,
den har rätt alt fordra.
åled fast föresats att, efter yttersta förmåga och utan afseende
på enskild fördel, motsvara alla de fordringar, som af
rikets allmänna väl kunna påkallas, anhåller R. o. Ad. alt ständigt
af Väliofl. BorgareSt. omfattas med den vänskap och det
lörtroende, som sällan förnekas den, hvars handlingssätt endast
af rena afsigler och öfvertygelsens bud bestämmes.
Till Ilederv. Bonde-Ståndet.
Då R. o. Ad., genom oss dess Deputerade, till Hederv.
BondeSt. framför siu första vänskapsfull helsning och hjertlig»
lyckönskan vid detta urtima riksmöte, hoppas R. o. Ad. att de
Den 18 Juli f. m.
13
många band, hvarmed dessa Stånd, genom likhet i enskilda
yrken och gemensamt deltagande i allmänna åligganden, äro
förenade, skola än fastare sammanknytas genom ömsesidiga bemödanden
att befordra fäderneslandets sanna väl.
Det är alltid med en glad känsla af förtroende och tillfredsställande
förhoppningar för framtiden, som R. o. Ad. sammanträffar
med representanterne för den allmoge, om hvars fosterländska
tänkesätt och beredvillighet alt för det allmänna
bästa icke sky några uppoffringar häfderne bära de skönaste
och mest talrika vitsord. Rättvisa och sanning, dessa höga dygder,
dem vår Konung i Dess valspråk angifvit såsom grunderne
för sitt handlingssätt, skola äfven blifva ledsljernor för R.
o. Ad:s riksdagsförhandlingar, och att R. o. Ad. på denna bana
skall finna det Hederv. BondeSt. vid sin sida, är en öfvertygelse,
som grundar sig på den lyckliga erfarenhet, framfarne
tider oss förunnat.
Under rörhoppning, att hvarje RiksSt., med skyldig aktning
för andras olika meningar, skall af riksdagsförhandlingarne
söka upphemta den rika och fullmogna skörd för nutid och
efterverld, som endast genom enighet och lugnt betänkande vid
ärendernes afgörande kan vinnas, försäkre vi Hederv. BondeSt.
om R. o. Ad:s aktning och vänskapsfull tillgifvenhet.
Anmäldes och emottogs eu Deputation från Yällofl. BorgareSt.
, anförd af Rådmannen i Stockholm Johan Fredrik Eklund,
som yttrade:
Sedan R. St., till underdånig åtlydnad af K. M:s nåd.
kallelse, sammanträdt i hufvudstaden, för att till afgörande företaga
flera vigtigare samhällsfrågor, som af R. St:s medverkan
äro beroende; frambära vi, i egenskap af BorgareSt:s utsedde
Deputerade, detta Stånds vördsamma och vänskapsfull helsning
och lyckönskan till H. R. o. Ad., uttryckande dervid förhoppning,
att vid de föreslående riksdagsförhandlingarne påräkna H.
R. o. Ad:s kraftfulla biträde för fosterlandets väl. Med dessa
tänkesätt anhåller BorgareSt., genom oss dess Deputerade, alt
uti II. R, o. Ad:s vänskap och välvilja få vara inneslutet.
Detta tal besvarades af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, på
följande sätt:
A R. o. Ad:s vägnar får jag förklara dess tacksamhet för
Vällofl. BorgareShs helsning, samt anmoda Hrr Deputerade
att till Yällofl. BorgareSt. återföra, ej mindre uttrycken af R.
o. Ad:s aktning och tillgifvenhet, än äfven försäkran derom, alt
R. o. A., inseende vigten af de ärenden, som vid delta riksmöte
blifva föremål för R. St.s afgörande, skall behandla dem
med det allvar, den sjelfständighet samt det lugna begrundande,
som fäderneslandets framtida väl ovillkorligen påkallar, och som
icke eller — R. o. Ad. är derom öfvertygadt — skola saknas
inom det af upplyste, crfarne och rättsinnige män sammansatta
Yällofl. BorgareSt.
14
Den 15 Juli f. m.
Justerades 3 prot.utdr., innehållande i gårdagens plenum
fattade beslut.
Ankom och emoltogs på vanligt sätt en Deputation från
Högvörd. PresteSt., anförd af Biskopen i Westerås Stift, Doctorn
och C. af K. N. Orden Gust. Nibelius, som helsade R. o.
Ad. med följande tal:
Till H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, samt II. R. o. Ad. frambär
PresteSt. genom oss, vid delta riksmötes början, sin vördsamma
helsning.
Sedan Svenska folkets ombud sist åtskildes, har en för
detta folk lika märklig som sorglig händelse inträffat. Den Furste,
som under mer än ett fjerdedels århundrade betryggat vårt
lands oberoende, främjat dess välstånd, upprätthållit dess ära,
har slutat sin bragdrika lefnad. Försynen, som gaf honom åt
det folk, hvars sällhet blef enda föremålet för hans omsorger,
skall äfven vaka deröfver att frukterne af hans verk icke skola
gå förlorade.
Under hans ätt skola, vi hoppas det, de samfundsförhållanden,
för hvilka han nitälskade, emedan han deri fann villkoret
för samhällets både trygghet och utveckling, — om än efter
tidens behof ändrade — i grunden blifva beståndande, och förändringarne
blifva ändamålsenliga, då de förberedas och utföras
med den klokhet, som bestämmes af en från samhällets beskaffenhet
hemtad, af erfarenheten pröfvad regel; då de hafva sin
rot i eli fosterländskt sinne, för hvilket det förflutnas minnen
och det kommandes förhoppningar stå i oupplösligt sammanhang.
Hos II. R. o. Ad., hvars ära lefver i Sveriges häfder och
uppmanar till ädla beslut och handlingar för Sveriges framtid,
skola de vigtiga samhällsfrågor, som vid delta riksmöte komma
under ompröfning, säkert med upplyst fosterlandskärlek bedömmas
och afgöras. PresteSt., som icke eller för sina önskningar
och bemödanden har annat syfte än fosterlandets väl, hoppas
att i H. R. o. A:ds medverkan dertill finna ett stöd, och utbeder
sig, med dessa tänkesätt, att i H. Hr Gr. o. Laudtm:s samt
H. R. o. Ad:s fortfarande ynnest få vara inneslutet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, svarade:
Den helsning Hr Doctorn och Biskopen samt Hrr Deputerade
nu framfört från det Högv. PresteSt. emoltager R. o. Ad.
med den utmärkta aktning, som tillkommer det RiksSt., hvilket,
rikt på kunskaper och erfarenhet, har det sköna kallet sig anförlrodt,
att anvisa vägen till det mål, der man, i medvetandet
af uppfyllda både andliga och verldsliga pligter, njuter lönen
för sitt handlingssätt. R. o. Ad., öfvertygadt att religionen är
den sanna dygde-läran, skattar högt det Högv. PresleSt:s bestämmelse;
och för R. o. Ad. är det en tillfredsställelse alt begagna
detta tillfälle, för att försäkra det Högv. PresteSt. om
fortf arande aktning och tillgifvenhet.
Den 19 Juli f. m.
15
Depulationcn afträdde och ulbeledsagades, hvarefter H. Ex.
IIr Gr. o. Landtm, anmodade Gr. Frölich alt med R. o. Ad:s
Deputation till de öfriga Stånden afgå.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. 11 f. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Fredagen den 19 Juli 1844.
Plenum kl. till 12 f. m.
Anmäldes och emoltogos 2:ne K. M:s Öfverstekammarjunkare,
Capitaiue-lieutenanten i Survivance vid Lifdrabantcorpsen,
Öfversten i Arméen, R. af K. Svärdsorden, K. Ryska St.
Anmc-Ordens 2:dra Class och K. Preussiska Johanniterorden,
Slorkorss af K. Bajerska St. Michaels-Orden samt G. af K. Brasilianska
Ordens Södra korset och af K. Danska DannebrogsOrden,
Hr Gr. Ludv. Ernst von Stedingk, och Öfversten i Arméen,
f. d. Adjutanlen hos Högsls. Konung Carl XIV Johan, R.
af K. Svärdsorden, K. Ryska St. Annm-Ordens 2:dra Class och
K. Grekiska Frälsarens Orden med guldkrona samt C. af K.
Spanska Orden Isabella Catholica, Ilr Gr. Erik Aug. Lewenhaupt,
hvilka å E. M:s höga vägnar kallade och bjödo R. o. Ad., att
i morgon kl. lif. m. vara K. M. till mötes i Storkyrkan till
riksdagspredikans afhörande och derifrån till K. M:s rum å K.
Slottet uppträda, för alt beledsaga H. M. till Rikssalen.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Öfverstekammarjunkare,
att lill K. M. framföra R. o. Ad:s uud. vördnad
jemte försäkran om efterkommande af K. M:s nåd. befallning.
Sedan Hrr Öfverstekammarjunkare blifvit på vanligt sätt
utbelcdsagade, tillkännagaf H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, att K.
M. i nåder inbjudit 48 ledamöter af R. o. Ad. jemte Ridd.
Secret. att i morgon efter å Rikssalen slutad ceremoni intaga
middag ä K. Slottet, och anmodade II. Ex. dem af R. o. Ad:s
Hrr ledamöter, som önskade begagna denna nåd. bjudning,
alt dertill låta anteckna sig hos Ridd.Fiscalen.
Gr. Frölich, Gust. Erik, anmälde, alt den Ilelsningsdeputalion,
som i går afgick ifrån R. o. Ad. till de öfriga
Stånden, hade enligt föreskrift en ordning fullgjort sitt uppdrag,
16
Den 19 Juli e. m.
och alt Medstånden åt Deputalionen uppdragit att till R. o. Ad.
framföra uttrycken af deras välvilja och aktning.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. | till l e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Fredagen den 19 Juli 1844.
Plenum kl. till 6. e. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att de öfrige
RiksSl:s und. Uppvaklnings-deputationer skulle såsom vanligt
uppkomma, för att samlas på Riddarhussalen, och anmodade H.
Ex. derföre R. o. Ad:s ledamöter alt intaga platser på ena sidan
af salen, så att på den andra blefve utrymme för Medständen.
H. Ex. IIr Gr. o. Landtm, gaf äfven tillkänna, att han
emoltagit 35 biljetter till inträde i Kyrkan och lika många
biljetter till inträde å Rikssalen för bevistande af morgondagens
högtidligheter, samt alt Ridd.Fiscaleu ägde utdela dessa biljetter
lill dem af R. o. Ad:s ledamöter, som till erhållande deraf
ville sig anmäla.
Sedan de öfriga RiksSt:s Deputationer, samt de 2yie
Härolder, som borde gå framför R. o. Ad., hade ankommit, afgick
den stora Deputalionen kl. nära 6 o. m. till K. Slottet, för
att, i anledning af riksdagens början, inför H. M. Konungen
nedlägga Ståndens vördnad och lyckönskan samt likaledes uppvakta
H. M. Drottningen och de K. Personerna.
Till följd af R. o. Ad:s, före Medståndeus Dcpulalioners
ankomst, inhemtade bifall, åtskildes R. o. Ad. vid den stora
Deputationens afgång, samt R. o. Ad:s medlemmar af Deputalionen
vid nedgången från K. Slottet kl. 1 e. m.
. In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Lör
Den 20 Juli.
17
Lördagen den 20 Juli 1844.
Plenum kl. 4 11 f- m
-
H- Ex. IIr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att sedan numera
R. o. Adts bänkm:s-fördelning blifvit uppgjord samt vore
tryckt, för att till R. o. Ad:s ledamöter utdelas i Ridd.cancelliet,
kommc bänkmts-valct alt äga rum nästa Mäudag kl.
10 f. in.
Sedan de 2:ne Härolder, som borde gä framför R. o. Ad.,
ankommit, afgick II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, med R. o. Ad. kl.
nära 11 f. m. till Storkyrkan, hvarest riksdagspredikan hölls
af Biskopen i Wisby Stift, Led. af K. N. 0. Mag. Carl Erik
Ilallslötn. Derefter begaf sig R. o. Ad. till K. Slottet och åtföljde
K. M. till Rikssalen, hvarest H. M. genom ett Tal i nåder
helsade R. St., och Statsrådet samt Chefen för Civildepartementet,
C. af K. N. 0. Hr Olof Imanuel Fåhraus uppläste K.
M:s nåd. berättelse af denna dag, om hvad i rikets styrelse
sig tilldragit sedan sista riksdag, hvilken berättelse till R. o.
Ad. öfverlemnades. Efter det sedermera II. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, samt Talemännen framfört RiksSttns und. vördnad,
och H. K. M. emottagit tro- och huldhetsed af H. K. H.
Sveriges och Norriges Arf-Furste, Prins Frans Gustaf Oscar,
Hertig af Uppland, åtföljde R. o. Ad. K. M. från Rikssalen till
dess rum i Iv. Slottet och åtskildes, enligt före afgången från
Riddarhuset fattadt beslut, vid nedgåendet från Slottet kl. 4 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Måndagen den 22 Juli 1844.
Plenum kl. 10 f. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att uti den tryckta
bänkmts-fördelningen hade, dels i följd af misskrifning vid
anteckningarne, dels genom tryckfel, några felaktigheter insmugit
sig, såsom att uti litte bänkm:s-afd. Ur Majoren v.
Schantz, fullmäktig för adliga ätten Drakenberg, upptogs beta
Carl Johan, i st. f. Carl Jacob, att uti 17:de bänkmrsafd.
Hr Brukspatronen Celsings förnamn uppgafs vara Claes
Gustaf, i st. f. Lars Gustaf, och att uti I8:de bänkmts afd.
adliga ätten Ingelotz’s nummer upptogs vara 1621, i st. f.
1721. I anledning deraf och på det icke någon tvetydighet
mätte uppstå vid förestående bänkmts-valet, hemställde H. Ex.
om R. o. Ad. bifölle, att de valsedlar, sora i anseende till namn
1 II. 3
IS
Den 22 Juli.
och nummer voro lika med den tryckta förteckningen öfver bänkmans-afd:ne,
fingo anses gällande äfven i det fall, att de, med
föranledande af denna förteckning, voro i berörde afseende
felaktige.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag förmodar, att det
beslut, som R. o. Ad. nu fattat, icke måtte föranleda till den
tanka, att de ledamöter, som skrifvit dessa nummer eller nanni
riktigt, dermed hafva gjort sina sedlar cassable.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han ansåg gifvet,
alt de, som skrifvit rikligt, ej kunde hafva att befara det
deras valsedlar skulle casseras.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag har märkt ett tryckfel
utom dem, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, fästat uppmärksamheten,
nemi. att ibland namnen å ledamöterne inom 22:dra bäuk—
m:s-afd. förekommer N:o 2109 B. Ankarsvärd, som bör vara
Ankarsvärd. Jag anhåller, att detta misstag äfven mätte
framställas i sammanhang med de öfriga, så att den som möjligen
stafvade detta namn på sätt den tryckta catalogen inuehäller,
derigenom icke måtte få sin voteringssedel casserad.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, på grund afFrih.
Palmstjernas erinran, huruvida R. o. Ad. ville tillåta, att samma
beslut, som nyss fattades, finge gälla äfven i afseende på
N:o 2109 B. Hr Anckarsvärd; hvilket bifölls.
Härefter företogs val af Bänkmän, och blefvo dertill utsedde
följande Herrar, nemi.:
i:sta Bänkm:s-Afd. N:o 49. Gr. Frölich, Gustaf Erik;
N:o 68. Gr. Creutz, Fullm. Frih. Palmstjerna, Carl Otto.
utdra B'dnkm:s-Afd. N:o 86. Gr. Hamilton, Jacob Essen;
N:o 110. Gr. v. Lantingshausen, Albrecht.
3:dje Bänkm:s-Afd. N:o 131. Gr. De Geer till Löfsta, Carl;
N:o 48. Frih. Creutz, Fullm. Gr. Mörner, Carl Göran Detloff.
jftde Bänkm:s-Afd. N:o 69. Frih. Uggla, Fullm. Frih. Fleetwood,
Carl Gustaf;
N:o 105. Frih. Strömfelt, Fullm. Gr. Löwenhjelm, Gustaf.
Stte Bänkm:s-Afd. N:o 189. Frih. Funck, Fullm. Hr Nordenanckar,
Fredrik Wilhelm;
N:o 195. Frih. Gyllenkrook, Fullm. Gr. Posse, Fredrik Salomon.
6:te Bänkmts-Afd. N:o245. Frih. Lagerfeldt, Israel Carl Adam;
N:o 279. Frih. Wrangel af Sausis, Christian Anton.
7:de Bänkmts-Afd. N:o 326. Frih. Lagerheim, Fullm. Gr. Gyldenstolpe
, Anton Gabriel;
N:o 342. Frih. v. Stedingk, Fullm. Frih. Lovisin Adolph
Axel.
S:dc Bänkm:s-Afd. N:o 359. Frih. af Klinteberg, Fullm. Hr
Aminoff, Johan Fredrik;
N:o 3S9. Frih. v. Kraemer, Robert Fredrik.
Den 22 Juli.
19
g-.de Bänkm:sAfd. N:o 9. Hr Ulfsparre, Sigge;
N:o 96. Hr Pauli, Axel Georg.
io:de Bänkm:s-Jfd. N:o 130. Hr Munck af Fulkila, Glaes
Johan;
N:o 1S4. Hr Silfversvärd, Fullm., Hr Stjerngranat, Georg
Gustaf Henrik.
tute Bänkm:s-Afd. N:o 473. Hr Coyett, Carl Fredrik;
N:o 494. Hr Croneborg, Fullin. Hr Tersmeden, Nils.
I2:te Bdnkm:s-Afd. N:o 045- Hr Möllersvärd, Carl Henrik;
N:o 6S7. Hr von Post, Stafs.
i3:de Bänkm:sAfd. N:o 792. Hr Lagerhjelm, Pehr;
N:o 814. Hr Gyllenhaal, Fullm. Gr. Hamilton, Henning Ludvig
Hugo.
i4:de Bankm:$-Afd. N:o 2167. A. Hr af Puke, Fullm. nr Virgin,
Christian Adolph;
N:o 1034. Hr Wallenstjerna, Axel Gabriel.
i5:de Bänkm:s-Afd. N:o 1210. Hr Reutersvärd, Carl Gustaf;
N:o 1222. Hr Linroth, Carl Johan Gustaf.
i6:de Bdnkm-.s-Afd. N:o 1428- Hr Ridderborg, Fredrik Georg;
N:o 1431. Hr Lilljenberg, Fullm. Gr. Lewenhaupt, Gustaf.
ij:de Bankm:s-Afd. N:o 1560. C. Ilr Celsing, Lars Gustaf;
N:o 1600. Hr Braunerhjelm, Ferdinand.
18:de Bdnkm:s-Afd. N:o 1637- Hr Rudbeck, Charles Emil;
N:o 1648. Hr v. Bahr, Robert Ulrik Henrik.
ig:de Bänkm:s-Afd. N:o 1884. Hr Hummelhjelm, Carl Fredrik;
N:o 1905. Hr v. Rosen, Georg Ludvig.
2o:de Bänkm:s-Afd. N:o 1922. Hr von Platen, Achates Carl;
N:o 1939. Hr Silfverstolpe, David Ludvig.
2Usta Bdnkrn:s-Afd. N:o 1979. Hr Brakel, Gustaf Anton;
N:o 2006. Hr Sandels, Pehr Benjamin.
22:dra Bänkm:s-Afd. N:o 2043. Hr Ihre, Johan Ulrik;
N:o 2120. B. Hr Nauckhoff, Carl Johan.
23:dje Bänkm:s-Afd. N:o 2192. Hr Broberger, Fullm. Hr
Munck, Ernst Fredrik Victor;
N:o 2195. Hr Edelstam, Fabian.
24-.de
N:o 2245. Hr von Hedenberg, Fullm. Hr Lagerheim, Lars
Magnus.
25:te Bdnkm-.s-Afd. N:o 2275. Hr Lefre'n, Johan Pehr;
N:o 2277. Hr Ljungswärd, Fullm. Hr Kuylenstjerna, Carl
Ulrik.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Bänkmän, att,
i öfverensstämmelse med i går utfärdadt anslag, i dag kl. 6
c. m. sammanträda, för alt utse Elcctorer.
IL R. o. Ad. åtskildes kl. .] till 2 c. m.
lii fidem protoeolli,
Albert Munck.
20
Den 23 luli.
Tisdagen den 23 Juli 1844.
Plenum kl. 10 f. in.
Öppnades Ilrr Bänkmäns under gårdagen haline protocoll
vid förrättadt val lill Electorer, och hefunnos dertill hafva blifvit
utsedde:
N:o 131. Gr. De Geer, Carl;
—
1.
Frih.
Oxenstjerna af Eka, Carl;
—
3.
55
Gyllenstjerna af Lundholm, Nils Christoffer;
—
48.
55
Creutz, Fullm. Gr. Mörner, Carl Göran Detloff;
Uggla, Fullm. Frih. Fleetwood, Carl Guslaf;
—
09.
55
—
160.
55
Stjerncrona, David;
—
220.
55
Palmstjerna, Nils Fredrik;
—
230.
55
Barnekow, Adolph Christian;
Lagerfeldt, Israel Carl Adam;
—
245.
55
—
359.
55
af Klinteberg, Fullm. Hr Aminoff, Johan Fredrik;
—
389.
55
von Kraemer, Robert Fredrik;
—
119.
nr
Duse, Fullm. Frih. Adelsvärd, Johan Carl;
—'
184.
55
Silfversvärd, Fullm. Hr Stjerngranat, Georg
Guslaf Henrik;
—
494.
59
Croneborg, Fullm. Hr Tersmeden, Nils;
—
792.
55
Lagerhjelm, Pehr;
—
1431.
55
Lilljenberg, Fullm. Gr. Lewenhaupt, Gustaf;
—
1560. C.
• 55
Celsing, Lars Gustaf;
—
1000.
55
Braunerhjelm, Frerdinand;
—
1612.
55
Grundelstjerna, Axel Wilhelm;
—
1637.
59
Rudbeck, Charles Emil;
—
164S.
55
von Bahr, Robert Ulrik Henrik;
—
1905.
55
von Rosen, Georg Ludvig;
—
1939.
55
Silfverstolpe, David Ludvig;
—
2036.
55
von Stapelmohr, Fullm. Hr Bruncrona, Olof
Abraham;
—
2195.
55
Edelstam, Fabian.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Ilrr Electorer, att,
inom den i 28 § Riksd.Ordn. föreskrifnc tid, utse ledamöter uti
såväl de i grundlagarne bestämde II. St:s Utskott, som Ridd.Utsk.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Ga hr.: Jag får vördsamt föreslå,
det behagade R. o. Ad. bifalla, att det tal, som Hr Gr.
o. Landtm, å R. o. Ad:s vägnar höll till II. M. Konungen å
Rikssalen, mätte blifva uppläst, för att sedan i dagens protocoll
intagas.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, frågade, om R. o. Ad. önskade
uppläsning af det omnämnde talet, och efter det denna fråga
blifvit med ja besyarad, uppläste II. Ex. följande:
Den 23 3 u 1 i.
21
Med den innerligaste erkänsla för E. K. M:s, i Dess nåd.
kallelse till detta urtima riksmöte, uttryckta önskan, att se
Sig omgifven af folkets ombud samt att fortskynda afgörande
af de vigtiga samhällsfrågor, som på R. St:s medverkan
äro beroende, är R. o. Ad. i dag samladt inför Konungathronen;
och med lifligare känslor af den djupaste vördnad
och sannaste und. tillgifvenhet har R. o. Ad. aldrig framträdt
inför sin Konung, än nu, då såsom Ledaren af nationens
öden vi återse den Furste, hvars kärlek för sanning, rättvisa
och mcnniskoförädling, och hvars lysande själsegenskaper redan
länge ingifvit nationen de skönaste förhoppningar för framtiden.
E. K. M:s segersälle men fridälskande Fader, hvars minne
af brödrafolken välsignas, har genom Sin ärofulla regering befästat
den Skandinaviska halföns fredliga förhållanden till Europas
öfriga makter, så att krigarens svärd nu icke påkallas till
de förenade rikenas försvar; och R. o. Ad. begär derföre icke
vid detta tillfälle E. K. M:s nåd. uppmärksamhet å R. o. Ad:s,
af häfderna vitsordade och alltid oföränderliga beredvillighet
att mot yttre våld värna rikets sjelfständighet och anseende.
Men lagrar kunna skördas äfven af den fredliga Styrelsens vishet;
och då K. o. Ad. nogsamt vet, att E. K. M. med sådaue
vill pryda de förenade kronorna, vågar R. o. Ad. underdånigst
anhålla, att E. K. M. må vara fullkomligen förvissad derom,
alt R. o. Ad., genom kärlek till fäderneslandet, trohet mot
Konung och Konungahus, tillgifvenhet för medborgare, vördnad
för lagarne och öfvertygelse om fördclarne af lagbunden frihet,
då den skyddas af en upplyst, rättvis och kraftfull regering,
skall, i allt hvad af R. o. Ad. beror, söka lätta och understödja
E. K. M:s bemödanden att befordra rikets välstånd och
lycka.
Det odelade förtroendet till E. K. M:s vishet och landsfaderliga
afsigter har, i förening med det långvariga fredslugn,
som lemnat tillfälle alt skänka en ostörd uppmärksamhet åt omsorgerna
för ordnandet af rikets inre angelägenheter, gifvit nationen
anledning hoppas, att flera af de förändringar i nu gällande
lagar och författningar, som en större erfarenhet och
upplystaro begrepp om allmänt och enskildt väl synas påkalla,
skola vid denna riksdag kunna dels tillvägabringas dels förberedas;
och R. o. Ad., som således inser vigten af denna representationens
första sammankomst efter E. K. M:s anträde lill
regeringen, samt det inflytande den kan komma att utöfva på
E. K. M:s regeringsåtgärder och på Sveriges framtid, anser
sorn en helig pligt alt anlita sin yttersta förmåga, för att motsvara
de fordringar, E. K. M. och fosterlandet äga på dem sora
åtnjuta hedern att kallas rikets första Stånd •— en heder den
R. o. Ad. värderar, derföre att den är förvärfvad genom förtjenster
mot fäderneslandet, och endast genom sådana kan bibehållas.
Allernådigste Konung! Värdes emottaga R. o. Ad:s högtidliga
försäkran, att de vigtiga frågor, som tillhöra R, St-s
22
Den 23 Juli.
behandling, skola af R. o. Ad. samvetsgrant, sjelfständigt och
fördomsfritt pröfvas och afgöras, så att besluten må vittna, att
Sveriges Riddersman icke eftergifva sina förfäder i nit och
kärlek för Konung och fosterland. Skönare var aldrig målet
för R. o. Ad:s sträfvande och äregirighet, än det nu förelagda;
att härigenom vinna, jemte egen tillfredsställelse, E. K. M:s
och Medständers bifall. R. o. Ad. anhåller i underdånighet, att
fortfarande få vara i E. K. M:s nåd och ynnest inneslutet.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anhåller, att Hr
Gr. o. Landtm, behagade föreslå R. o. Ad., alt det tal, hvarmed
Konungen å Rikssalen d. 20 dennes helsade R. St., måtte
i vårt protocoll intagas, såsom ett dyrbart minne af den dag,
då Konung Oscar I för första gången såg Sveriges Ständer samlade
omkring sin ärfda thron.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde i anledning häraf,
om R. o. Ad. åstundade, alt II. M. Konungens på Rikssalen
hållna nåd. tal nu blefve uppläst för att sedan i prot. intagas.
Ropades ja.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: I sammanhang med uppläsningen
af de nu ifrågasatte talen, hemställer jag vördsamt,
huruvida ej för fullständigheten skull Hr Gr. o. Landtm, äfven
täcktes låta uppläsa de tal, som af Hr Gr. o. Landtm, höllos,
då R. o. Ad:s deputation uppvaktade H. M. Konungen och de
öfrige K. Persouerue; äfvensom svaren derå, i händelse de
blifvit till Hr Landtm, aflemnade, torde böra förvaras i Ståndets
prot.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att II. M. Konungen
och de öfriga K. Personcrnes svar till Uppvaktningsdeputationen
icke blifvit skriftligen aflemnade och således, åtminstone
vid delta tillfälle, icke kunde blifva uppläste; men
hemställde, om 11. o. Ad. önskade uppläsning af de tal, hvilka
af II. Ex. höllos, da R. o. Ad. uppvaktade II. M. Konungen
och det Kongl. Huset.
Ropades ja.
Hvarefter H. Ex. H. Gr. o. Landtm, uppläste dessa tal,
så lydande:
Till II- M. Konungen:
Till åtlydnad af E. K. M:s nåd. kallelse, har R. o. Ad.
sammankommit till detta urtima riksmöte; och R. o. Ad. anhåller
att, genom oss dess deputerade, fä inför E. K. M. nedlägga
uttrycken af tind. vördnad och lyckönskan.
Den djupa sorg, som, genom Högsts. H. M. Konungens
jdödliga frånfälle, träffat E. K. M. och det Kongl. Huset, delar
R. o. Ad. med de lifligaste känslor; ty R. o. Ad. skall alltid
i ett crkänsamt minne bevara hvad Konung Carl XIV Johan
i lifstiden åstadkommit för de förenade rikenas sjelfständighet
och ära. Men bredvid denna rättvisa sorg, framstå de största
anledningar till tacksamhet mot Försynen: ty de tvenne rike
-
Den 23 Juli.
23
nas spiror, sora Ilögsts. Konungen, efter att hafva i mer än ett
fjerdedels århundrade fort dem med oförminskad kraft, utan
att svigta under hvarken .ålderdomens eller kronorucs tyngd, nedlagt,
för att i bättre rymder skörda belöningen för sine bemödanden,
hafva, enligt våra grundlagars föreskrift, upptagits af
E. K. M., som, från ynglingaåren bekant med de länder och folk,
E. K. M. är kallad att regera, känner hvad som för dem är nyttigt
och behölligt, samt öfverensstämmande med Nordfolkens
lynnen, vanor och belägenhet; som både såsom Throuföljare och
redan såsom Konung lemnat ojäfaktiga bevis pä sin önskan och
föresats att upprätthålla och föröka de båda rikenas välstånd
och lycka, hvarigenom E. K. M. tillvunnit sig allas innerliga
kärlek och tillgifvenhet; och som stur omgifven af Söner, hvilka
genom den ändamålsenligaste uppfostran äro danade till Konungens
och folkens älsklingar och stöd, samt berättiga oss att
med de gladaste förhoppningar skåda in i den mötande framtiden.
— Mätte den Allsmäktige, skyddande E. K. M. och Dess
älskade omgifnings dagar och gynnande framgången af E. K.
M:s ädla afsigter, göra E. K. M:s regering säll och lyckosam!
R. o. Ad. äger icke någon högre, någon lifligare önskan, än den
att kunna medverka till uppnåendet af detla mål; och med anhållan,
att E. K. M. täcktes derom vara fullkomligen förvissad,
är det som R. o. Ad. vågar utbedja sig att i E. K. M:s fortfarande
nåd och ynnest få vara inneslutet.
Till II. M. Drottningen:
Det är första gången, som E. K. M. såsom Sveriges Drottning
emoltagcr R. o. Ad:s und. uppvaktning; men de känslor
af sann vördnad och tillgifvenhet, hvaraf R. o. Ad. dervid lifvas,
äro icke nya. De äro samtidiga med E. K. M:s anträde på
Svensk jord; ty den beundran och hänförelse, som E. K. M.
väckte, dä R. St. första gången hade den nåden alt till E. K.
M., såsom Sveriges blifvande Kronprinsessa, framföra deras und.
helsning, och hvaraf minnet ännu är lika lifligt som kärt,
utvecklade sig snart, genom bekantskapen med E. K. M:s dygder
och stora egenskaper, till den innerligaste vördnad och tillgifvenhet.
— Lycklig i medvetandet af uppfyllda pligter, behöfver
E. K. M. icke någons loford; men sanningens språk är dock
alltid tillätet, och det må derföre icke förvägras R. o. Ad., så
väl att yttra sin beundran öfver E. K. M:s förmåga att förena
mildhet med allvar och klokhet, värdighet med nedlåtande välvilja
och anspråkslöshet, som att förklara sin hjertliga erkänsla
för de efterdömen af qvinnlig fullkomlighet, som E. K. M.
lemnar, för den sällhet E. K. M. skänker vår älskade Konung
och för de ädla grundsatser E. K. M. inplantat hos sina Barn,
af hvilkas tänkesätt och handlingar Svenska folkets framtida
väl är beroende. — I E. K. M:s nåd och ynnest anhåller R.
o. Ad. att städse få vara bibehållet.
2i
Den 23 Juli.
Till II. M. EnkeDrottningen:
Infiir E. K. M. nedlägger II. o. Ad. und. försäkringar
om vördnad och tillgifvenhet samt lifligt deltagande i E. K.
M:s djupa och smärtsamma sorg. Med sann uppriktighet,
beder It. o. Ad. den Allgode, att Han må skänka E. K.
M. tröst i sin bedröfvelse; och R. o. Ad. vågar hoppas, alt
E. K. M. skall finna den så väl i öfvertygelse!! att Högsts. Konungen
bortgått frän jordlifvets mödor och bekymmer lill bättre
rymder, hvarifrån Han med tillfredsställelse skådar tillbaka
på sin lefnads mångfaldiga brytningar och skiften, som äfven
i vissheten att Svenska folket i tacksamt minne bevarar Hans
förtjenster mot fäderneslandet, hvars väl nu vårdas afE. K. M:s
Son, som redan förvärfvat de rättmätigaste anspråk på hela nationens
innerliga och hjertliga kärlek och tillgifvenhet. I Hans
bemödanden att bereda E. K. M. lugna och sorgfria dagar, önskar
II. o. Ad. uppriktigt alt kunna deltaga; och med anhållan,
att E. K. M. derom må vara fullkomligen öfvertygad, är det
som R. o. Ad. utbeder sig alt i E. K. M:s nåd och ynnest alltid
få vara inneslutet.
Föredrogs och lades till handlingarne K. M:s å Rikssalen
d. 20 dennes meddelade berättelse om hvad i rikets styrelse
sig tilldragit sedan sista riksdag.
Sedan II. R. o. Ad. d. 17 dennes låtit sig föredragas och
till det blifvande StatsUtsk. remitterat fran Riksg.cont. insända
tryckta exemplar af R. St:s Revisorers berättelser, ang.
1841 års revision af Statsverket samt 1841 och 1843 årens
revisioner af Riksgäldsverket och de under Comm.Coll. stälde
fonder och medel med tillhörande bilagor; så hade nu från
Riksg.cont. originalexemplaren af dessa berättelser och bilagor
inkommit.
R. o. Ad. beslöt, att dessa originalhandlingar skulle de öfriga
RiksSt:n communiceras.
Föredrogs och communicerades de öfriga RiksSt:n den af
R. St:s Revisorer afgifna berättelse om år 1843 verkställd granskning
af Statsverkets styrelse och förvaltning; jemte de i anledning
af samma berättelse infordrade och till K. M. afgifna underd.
utlåtm.
Upplästes och lades till handlingarne en till R. St. afTryckfrihetscommitterade
d. 11 dennes afgifven berättelse.
Hr Nauekhoff, Carl Johan, hade inlemnat följande:
I anseende till en angelägen afresa ifrån hufvudstaden,
nödgas jag afsäga mig det förtroende, II. R. o. Ad. visat mig,
att vara Bänkman för 22:dra bänkm:s-afd.
lii'
Den 23 Juli
23
Hr Reutersvärd, Carl Gust. anmälde, att lian äfven
vöre förhindrad alt vara Bänkman, emedan han nödgades afresa
från hufvudstadcn, och att han derföre vördsamt afsade
sig sin bänkmansbefaltning.
H, Ex. Hr Gr. o. Landtm, lillkannagaf, att som, dels genom
valet till Electorer, dels genom nu gjorde afsägelser, ätskillige
ledigheter bland Hrr Bankmän uppstått, komme i morgon
val att företagas till återbesättande af dessa ledigheter.
Gr. Frölich, Gust. Erik: Jag vågar hemställa i afseeeudc
pä den propos., sorn Hr Gr. o. Landtm, nyss gjorde,
örn icke bänkmansvalet kunde få något anstånd, dä af de Bänkman
sorn tiu blifvit valde till Electorer, och hvilka såsom sådane
böra från Bankmannen afgå, likväl ganska sannolikt åtskilliga
blifva i Utsk. invalde, och i sådant fäll kunna såsom
Bankmän qvarstå.
I anfedn. af denna Gr. Fröliehs framställning upplyste
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att 20 § Ridd.Ordn. antydde, att
Bänkmän derjemte kunde vara Utsk.-siedamöter, men att den
Bänkman, sorn blifvit vald till Elector, och derefter valdes till
Utskisledamot, icke kunde utöfva bänkmansbefatlningen, utan
att han dertill ånyo utsågs.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. J lill 12 f. m.
In (Idem protocolli,
Alberl Munck.
Onsdagen den 24 Juli 1844.
Plenum kl. 10 f. m.
H. Ex, Hr Gr. De Geer, Carl: Då jag är öfvertygad, alt
del är Svenska folkets enhälliga önskan, ali den krona, hvilken
Sveriges Konung genom en vårdande Försyns beslut blifvit
utsedd alt bära, måtto, i enlighet med urgammalt Svenskt
bruk, blifva till H. M. öfvcrlemnad; så får jag lili ti. o. Ad.
vördsamt hemställa, att R. o. Ad. behagade inbjuda sina resp,
Medstäuder att sig med R. o. Ad. förena i det beslut, att B.
St. genom en stor Deputation hos K. SI. i and. anhålla, det
K. Al. täcktes under riksdagens lopp i nåder bestämma liden
för Dess och Dess Gemåls H. Al. Drottningens höga kröning.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. instämde
i den af H. Ex. Hr Gr. De Geer gjorde framställning,
och blef denna propos. af R. o. Ad, med starkt och enstämmigt
ja besvarad.
1 H. 4
2li
Den 24 Juli.
Derefter hemställde H. E.v. Hr Gr. o. Landtm., om R. o.
Ad. behagade bifalla, att det blifvande Exp.Utsk. erhölle uppdrag,
att författa den und. adress, deri R. St. anhålla, alt
K. M. läcktes låta Sin och II. M. Drottningens kröning under
riksdagens lopp för sig gå.
Ropades ja.
Hr v. Hartmansdorff, Aug.: Jag instämmer på det innerligaste
i det förslag, som R. o. Ad. bifallit; men anser det
vara olämpligt uppdraga åt Exp.Utsk. all författa en adress,
som ännu icke är af samtlige RiksSt:n beslutad. Det rättaste
torde väl vara att vänta till dess man inhemtat hvad de öfriga
Stånden svara på R. o. Ad:s inbjudning, innan man ålägger
Exp.Utsk. att tala å allas vägnar.
I anledn. af Hr v. Hartmansdorfis framställning, fästade
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, uppmärksamheten derpå, att R. o.
Ad:s fattade beslut vore gällande endast såsom ett uttryck af
det H. Ståndets metting, och att således, om de öfriga Riksson
icke deruti instämde samt följaktligen icke uppdrogo åt
Exp.Utsk. att författa adressen, R. o. Ad:s derom lättade beslut
komme att blifva utan verkan.
Hans Ex. H. Gr. o. Landtm, hemställde derefter, om R. o.
Ad. bifölle, att Ståndets nyss beslutade inbjudning lill Bledståndeu
finge dem meddelas genom en från R. o. Ad. afgående Deputation.
Ropades ja.
Härefter upplästes lill justering och godkändes följande:
Utdrag af protocoliet, hållet hos R. o. Ad. d. 24 Juli 1844.
S. D. Beslöt R. o. Ad. vänligen inbjuda sina resp. Bledständer,
att sig med R. o Ad. förena i det beslut, alt R. St.
genom cn stor deputation bos K. M. i und. anhålla, att K.
M. täcktes under riksdagens lopp i nåder bestämma liden för
Dess och Dess Gemåls H. BI. Drottningens höga kröning;
och skulle, i händelse af de öfriga Riks-St:ns instämmande häruti,
det blifvande Exp.Utsk. anmodas att uppsätta den und.
skrifvelse härom, som genom R. St:s deputation borde lill K.
BI. i und. aflcmnas. Ut supra.
Företog H. R. o. Ad. val till Bänkman efter följande Hrr,
nemi.:
3.dje B'dnkm:s- AJd. efter N:o 131. Gr. De Geer, Carl,
N:o 48. Frih: Creutz, Fullm. Gr. Mörner, Carl Göran Detloff;
4:de B'dnkm:s-Jfd. efter N:o 69. Frih. Uggla, Fullm. Frih.
Fleetvood, Carl Gustaf;
6: ta Bankm:s-AJä. efter N:o 245, Frih. Lagerfeldt, Israel Carl
Adam;
8:de Bänkm:s-Afd. efter !\':o 359, Frih. af Klinteberg, Fullm.
Hr Aminoff, Johan Fredrik, och
Den 24 Juli.
27
N:o 38!). Frih. von Kramer, Robert Fredrik;
io:de Bänkm:s-Afd. efter N:o 184. Hr Silfversvärd, Fulloi.
Hr Stjerngranat, Georg Guslaf Henrik;
ii:te Bänkm:s-Afd. efter N:o 4!)4. Hr Croneborg Fullm. Hr
Tersmeden, Nils;
i3:de Bänkm:s-Afd. efter N:o 792, Hr Lagerhjelm, Pehr;
iS:de Bänkm:s-Afd. efter N:o 1210. Hr Reutersvärd, Carl
Gustaf;
i6:de Bänkm.-s-Afd. efter N:o 1431. Hr Lilljenberg, Fullm.
Gr. Lewenhaupt, Gustaf;
i~].-de Bänkm.-s-Afd. efter N:o 1560.C. Hr Celsing, Lars, Gustaf,
och
N:o 1000. Hr Braunerhjelm, Ferdinand;
i8:dc Bänkm.-s-Afd. efter N:o 1637. llr Rudbeck, Charles
Emil, och
N:o 1648. Hr von Bahr, Robert Ulrik Henrik;
ig:de Bänkm.-s-Afd. efter N:o 1905. Hr von Rosen, Georg
Ludvig;
2o:de Bänkm:s-Afd. efter N;o 1939. Hr Silfverstolpe, David
Ludvig;
22:dra Bänkm:s-Afd. efter N:o 2120-B. Hr Nauckhoff, Carl
Joban;
23:dje Bänlem:s-Afd. efter N:o 2195. Hr Edelstam, Fabian.
Och hefunnos, vid valförrättningens slut, lill Biinkmän hafva
blifvit utsedde:
3:dje Bänkm:s-Afd. N:o 124. Gr. Sandels, Samuel August, och
N:o 139. Gr. Wirse'n, Axel;
4:de Bätikm:s-Afd. N:o 145. Frih. Stjernstedt, Jacob Theodor;
6:te Bänkm:s-Afd. N:o 267- Frih. Ehrensvärd, Fredrik;
8:de Bdnkm-.s-Afd. N:o 369. Frih. Lagerstråle, Fullm. Hr Lagerstråle,
Carl Erik, och
N:o 377. Frih. Reuterskjöld, Axel Adam;
io:de Bänkm:s-Afd. N:o 172. Hr Rosenstjerna, Nils;
n:te Bdnkm-.s-Afd. N:o 489. Hr Rosenlindt, Berndt Magnus;
i3:de Bänkm:s-Afd. N:o 828, Hr Nisbeth, Carl Wilhelm;
i5:de Bdnkm-.s-Afd. N:o 1073. Hr Silfverskjöld, Carl Silnecker;
i6:de
Bänkm:s-Afd. N:o 1304- Hr Kuylenstjerna, Otto Wilhelm
;
iy.de
helm, och
N:o 1636. Hr Reuterskjöld, Carl Leonhard;
iS:de Bdnkm-.s-Afd. N:o 1652- Hr Kunckel, Gustaf Henrik,
och
N:o 1661- Hr Carlheim Gyllenskjöld, Oscar;
ig-.de Bdnkm-.s-Afd. N:o 1786. Hr Blomstedt, Christian Jacob;
2o:de Bänkm:s-Afd. N:o 1940.C. Hr Tersmeden, Johan Jacob;
2S
Ben 24 Juli.
22:dra B'dnkm:s-Afd, N:o 2132.B. Hr af Klereker, Fredrik ;
a3:dje Bäukmis-Ajd. N:o 2185. Hr af Klint, Erik Gustaf.
Börjades justeringen af pleni-prot. för d. 17 dennes.
Sedan uppläsningen af detta prot. någon stund blifvit fortsatt,
anmälde sig och yttrade:
Frih. Boye, Fredr.: Jag får vördsamt hemställa, alt med
justeringen af R. o. Ad:s prot. matte få tillgå på förut ytligt
sätt, så att de särskilda yttranden, som till prot. blif
vit
afgifne, icke matte in extenso uppläsas, hvilket onödigtvis
skulle borttaga mycken tid, enär de i prof. intagne yttranden,
förut kunna genomses och justeras i cancelliet. Jag
anhåller om propos. alt man i detta hänseende må förfara sorn
vid föregående riksdagar.
Uppå derefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att vid
prot:s-justeringar Ståndets ledamöters afgifne yttranden icke
behöfde uppläsas, såvida särskild begäran derom ej gjordes.
Efter det prot. sedermera , med iakttagande af detta
beslut, blifvit uppläst lill slut, blef detsamma af R. o. Ad.
godkänd t.
Då numera, efter det kl. slagit 12, plenisammanträden för
alia de öfriga Stånden ägde rum, afgick, under anförande af
Gr. Ridderstolpe, Carl, den deputation, som borde framföra R.
o. Ad:s i dag beslutade inbjudning till Medstånden.
Upplästes lill justering oeh godkändes pleni-protin för d.
18, 19, f. och e. m.., 20 och 22 dennes.
Justerades 2:ne prot.-utdi"., innehållande af R. o. Ad. under
gårdagens plenum fattade beslut.
Äterkom R. o. Adis lill Medstånden afsönde deputation,
hvarefter Gr. Ridderstolpe anmälde sig oeh yttrade:
Jag anser mig skyldig anmäla, att deputationen fullgjort
sitt uppdrag. PresteSt. gaf till svar, att Ståndet vidtagit enahanda
beslut, och instämde derföre sä mycket hellre med R.
o. Ad.; BorgareSt. svarade, att inbjudningen skulle blifva ämne
för öfverläggning, och så mycket mindre möta svårigheter,
som motion i ämnet redan inom Ståndet var väckt; och BondeSt.
lillkännagaf sig redan hafva fattat enahanda beslut med
R. o. Ad.; hvarjemte yttrades, om jag icke orätt uppfattade
svaret, att Bonde St. jemväl baft för afsigt alt genom deputation
göra inbjudning i ämnet till Medstånden, men alt frågan derom
nu mera komme att förfalla.
Anmäldes och emottogs en deputation från Ilögv. Preste
-
Den 24 Juli.
29
St., nnford af Biskopen i Strengnäs Stift, C. af K. N. O.
Hr Doctor Hans Olof Holmström, som anmälde, att depulationen
erhållit uppdrag att meddela R. o. Ad. det beslut, som innefattas
i följande:
Utdrag af prot., hållet hos Ilögv. PresteSt. vid urtima
riksdagen i Stockholm den 24 Juli 1844.
S. D. Med anledning af väckt fråga af v. Talmannen, Biskopen
m. m. Doctor Hedren och derom af H. II. Erkchiskopen
och Talmannen gjord propos., beslutade PresteSt. att till K.
M. frambära den und. önskan, det K. M. ville efter urgammal
plägsed låta fira Dess och II. M. Drottningens kröning
under nuvar. R. St:s sammanträde; och skulle detta beslut de
resp. Mcdstånden vördsamt meddelas, med anhållan, det de
ville deruti deltaga, hvarefter R. St. lära vara betänkta på lämpligaste
sättet att denna und. önskan hos K. M. anmäla.
Ut supra. In fidem,
Gustaf Törnstrand.
Efter uppläsningen hvaraf Hr Biskopen tilläde t
Sedan PresteSt. fattat detta beslut, har Ståndet haft äran
från R. o. Ad. mottaga en deputation med underrättelse, att
enahanda beslut blifvit af R. o. Ad. vidtaget, äfvensom att R.
o. Ad. för sin del ansett deras ifrågavarande beslut och und.
önskan böra H. M. Konungen genom en stor deputatation meddelas;
och PresteSt. har särskildt uppdragit åt oss att tillkännagifva
det PresteSt. äfven häruti instämmer.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anhöll, att Hr Biskopen ville
betyga det Högv. PresteSt. R. o. Ad:s aktning och tacksamhet,
hvarefter depulationen afträdde och på vanligt sätt ulbeledsagades.
Hr von Bahr, Robert; hade inlemnat följande:
I anseende lill vigtiga enskilda angelägenheter, nödgas jag,
efter förrättade Utskottsval, afsäga mig det förtroende, hvarmed
II. R. o. Ad. behagat hedra mig såsom Elector.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. | till 1 e. m .
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Tliorsdagcn ilen 25 Juli 1844.
Plenum kl. $ till 10 f. m.
Upplästes och lades till handlingarne ankomna prot.-utdr.
från PresteSt. af d. 24, samt från Borgare- och BondeSt:n
af d. 22 och 24 dennes.
30
Den 2 4 Juli.
Till efterkommande af K. M:s under gårdagen utfärdade
nåd. kallelse till plenum plenorum i dag kl. 10 f. m., afgingo
H. Ex. Hr Gr. och Landtm, samt H. R. o. Ad., då nu kl.
var nära 10, och de Härolder, som hurde gå framför R.
o. Ad. sig inställt, till Rikssalen, hvarest II. Ex. Hr Statsministern
för utrikes ärendena, å K. M:s höga vägnar, till R.
St. öfverlcmnade K. RI:s nåd. propos. om Statsverkets tillstånd
och behof, gifven ä Stockholms Slott d. 19 dennes, deraf
ett exemplar R. o. Ad. tillställdes.
II. R. o. Ad. åtskildes, enligt före afgången från Riddarhuset
fattadt beslut, då plenum plenorum var slutadt, kl. j lill
11 f. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck,
Lördagen den 27 Juli 1844.
Plenum kl. 10 f. m.
Öppnades Hrr Elcctorers listor lill val af ledamöter uti
följande Utskott, och befuiinos hafva blifvit utsedde lill ledamöter
i
Constitutions-Utskottet:
N:o 86. Gr. Hamilton, Jacob Essen;
— 114. Frih. Hummerhjelm, Fullm. Frih. Åkerhjelm, Carl;
— 326. „ Lagerheim , Fullm. Gr. Gyldenstolpe , Anton
Gabriel;
— 494. Hr Croneborg, Fullm. Hr Tersmeden, Nils;
— 792. „ Lagerhjelm, Pehr;
— 2320. ,, Akerman, Fredrik.
Stats-Utskottet:
— 68. Gr. Creutz, Fullm. Frih. Palmstjerna, Carl Otto;
— 338. Frih.Tersmeden, Wilhelm Fredrik;
— 389. „ von Kemmer, Robert Fredrik;)
— 814. Hr Gyllenhaal, Fullm. Gr. Hamilton, Henning Lud
vig
Hugo;
— 1889.A. „ Vult von Steijern, Henrik Wilhelm;
— 2167.A. „ af Puke, Fullm. Hr Virgin, Christian Adolph;
— 1905. „ von Rosen, Georg Ludvig;
— 2202. „ Möllerhjelm, Axel;
— 2313- ,, Ekströmer, Carl Johan.
Bevillning s-Utskottet:
— 69. Gr. Cronhjelm till Hakunge, Polycarpus Erik;
— 1. Frih. Oxenstjerna af Eka, Carl;
Den 27 Juli
31
195. Frih. Gyllenkrook, Fullm. Gr. Posse, Fredrik Salomon
;
243. „ von Roxendorff, Fullm. Frih. Raab, Adam Chri
stian
;
249. „ Adelsvärd, Erik Selli;
359. „ af Klinteberg, Fullm. Hr Aminoff, Johan Fredrik;
Sfi. Hr Stuart, Fredrik Christoffer;
189. „ Rääf i Småland, Leonard Fredrik ;
313. „ Drakenberg, Fullm. Hr von Schantz, Carl Jacob ;
478. „ Printzenskjöld, Carl;
702. „ Prytz, Lars Adolph;
163ö. ,, Reuterskjöld, Carl Leonard.
Ranco-U tskollet:
120. Gr. Liljencrantz, Gustaf Fredrik;
145. Frih. Stjernstedt, Jacob Theodor;
189. „ Funck, Fullm. Hr Nordenanckar, Fredrik
Wilhelm;
287. „ Rappe, Axel Ludvig;
293. „ Falkengren, Fullm. Gr. Hamilton, Malcolm;
2109. A. Hr Ankarsvärd, August;
1055. ,, Bråkenhjelm, Pehr Reinhold;
1703. „ Blomcreutz, Fullm., Hr af Geycrslam, Gustaf
Emanuel;
2302. „ Skogman, Carl David.
Lag-Utskottet:
48. Frih. Creutz, Fullm. Gr. Mörner, Carl Göran Detloff;
780. Hr Klingenstjerna, Fullm. Frih. Stjernstedt, Lars;
1503. „ Cederstråle, Johan Casimir;
1723. ,, Gunther, Claes Ephraim.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
120. Gr. von Platen, Baltzar;
161. Frih. Höpken, Fullm. Hr von Troil, Samuel Gustaf;
295. „ Ramel, Hans Albert;
311. „ Ugglas, Fullm. Frih. Cederström, Carl Emanuel;
515. Hr Bäfverfeldt, Fullm. Hr Wahrendorff, Martin;
045. ,, Möllersvärd, Carl Henrik ;
700. „ Rosenmuller, Jan Michaelsson;
723. „ von Essen, Fullm. Gr. Hamilton, Hugo;
750. ,, Lindtman, Fullm. Hr Munck, Bror Gustaf
Reinhold.
932. „ von Brömsen, Fullm. Hr von Troil, Emil;
1073. „ Silfverskjöld, Carl Silnecker;
1900. A. „ Montgomerie, Fullm. Gr. Sparre, Erik.
Expedition s-U t s k o 11 e t:
115. Gr. Lagerbjelke, Gustaf;
32
Den 27 Juli.
N:o
77.
Frih.
Rehbinder, Fredrik Willielm;
1661.
Hr
Carlheim Gyllenskjöld, Oscar.
Riddarhus-Utskottet:
29.
Gr.
Bjelcke, Fullm. Gr. Löwenhjelm, Carl Axel;
- r.
124.
77
Sandels, Samuel August;
d’Albedyhl, Christer Henrik;
183.
Frih.
220.
77
Palmstjerna, Nils Henrik;
1991.
Hr
Skjöldebrand, Carl Fredrik;
1992.
77
Lagerstråle, Gerhard;
2034.
77
Adlerbrant, Fullm. Ilr Stråle, Wilhelm;
2114.
77
Nordensvan, Otto;
2144.
77
Rosensvärd, Johan Henrik;
2168.
55
Gedda, Fulin). Frih. Posse, Carl Gustaf;
2221.
57
af Wirsen, Carl Thure;
2275.
77
Lefren, Johan Pehr.
Hr Akerman, Fredr.: Med största tacksamhet för det
lika oväntade som smickrande förtroendet att vara ledamot af
Const.Utsk., nödgas jag likväl afsäga mig detsamma. Jag betvinar
icke, alt i den vigtiga frågan om representationens förändring,
de herrar som jemte mig blifvit i nämnde Utsk. insatte,
skola hysa enahanda moderata tänkesätt som jag, men
särskilda omständigheter tvinga mig till denna afsägelse.
Gr. von Platen, Baltzar: Med den rätt som 23 § Ridd.-  Ordn. tillägges mig, får jag härmed afsäga mig del förtroende,
som Ilrr Electorer mig meddelat.
H. Ex. Ilr Gr. Lövenhjelm, Carl Axel: På enahanda
grund som den sednast talande ledamoten, får äfven jag vördsamt
afsäga mig det förtroende, som R. o. Ad. visat mig.
Gr. Hamilton, Malcolm: Af enskilda omständigheter
hindrad alt uppfylla det mig visade förtroende, får jag mig detsamma
ödmjukeligen afsäga.
Frih. Ramel, Hans Alberl: I anseende till den korta tid,
som jag kommer att i hufvudstaden qvarstanna, får jag äran
afsäga mig ledamolskapet i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Gr. Hamilton, Hugo: I anseende till enskilda angelägenheter,
får jag afsäga mig min plats som ledamot i Ekon.-  Utsk.
Hr R o se n m ii 11 er, Jan Michaelsson: På samma skäl
som Gr. Hamilton, nödgas äfven jag afsäga mig den plats, som
i Ekon.Utsk. blifvit mig anvisad.
Hr Wa 11 en s t j e r n a, Axel Gabr., hade inlemnat följande,
som upplästes:
Som jag nn på obestämd lid afreser från riksdagen, nödgas
-
Ben 27 Juli.
33
gas jag afsäga mig förtroendet att vara Bänkman uti 14:de
bänkm:s-afd.
Föredrogs K. M:s på Rikssalen d. 25 dennes lill R. St.
öfverlemuade nåd. propos. om Statsverkets tillstånd och behof;
gifven Stockholms Slott d. 19 i denna månad.
Begärdes på hordet.
Upplästes och lades till handlingarne från PrcstcSt. ankomna
prot.-uldr. af d. 22 och 24 dennes.
Upplästes lill justering och godkändes pleni-prot. för d. 23
dennes.
Hr Edelstam, Fabian: Sedan jag numera äger rättighet
ali afsäga mig förtroendet alt vara Eleelor, får jag härmed
sådan afsägelse vördsamt anmäla.
Justerades pleni-prot. d. 24 dennes.
Under uppläsningen af detta prot. och då dervid förekom
R. o. Ad:s beslut om inbjudning till de öfriga Stånden, att jemte
R. o. Ad. i und. anhålla, det K. M. täcktes under riksdagens
lopp utsätta tiden för Dess och H. M. Drottningens höga
kröning, anmälde sig och yttrade:
Hr Westfelt, Nils: Förenande mig i det beslut, R. o.
Ad:dc fattat rör:de und. anhållan hos K. M. om kröning, kan
jag likväl ej undgå alt anmäla min reservation beträdande formen
för samma beslut; enär jag tror, att R. o. Ad. vid nämnde
tillfälle frångått grundlagens föreskrift, alt frågor af allmän
beskaffenhet först skola hvila på bordet innan de till afgörande
företagas.
II. Ex. Hr Gr. och Landtm, ansåg sig i anledn. af Hr
Westfelts anförande skyldig tillkännagifva, alt II. Ex. icke trott
att till allmänna frågor kunde hänföras andra, än de, som berodde
på RiksSt:ns gemensamma beslut, d. v. s. sådane frågor,
deri endast det beslut, som fattades af RiksStms majoritet kunde
leda till verkställighet. Här föreställde sig H. Ex., att äfven
om de andra 3:ne Stånden icke antagit R. o. Ad:s inbjudning,
hade 11. o. A. varit oförhindradt att hos K. M. anhålla om kröningen.
Vid sådant förhållande hade H. Ex. icke ansett frågan
vara af allmän beskaffenhet, och derföre hade den hos R. o. Ad.
likasom hos de öfriga Stånden ej blifvit bordlagd.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Till ytterligare upplysning
för Hr Westfelt, torde det tillåtas mig uppläsa 49 § 1
mom. Riksd.Ordn., som innehåller: ”hvar och en allmän fråga,
som första gången i något Stånd förekommer, skall, såvida ej
1 II. 5
34
Den 27 Juli.
Ståndet enhälligt genast densamma till vederb. Utskott förvisar,
ligga på bordet” etc.
Enär nu R. o. Ad. enhälligt genast förvisade frågan till
Utsk.; så finnér jag icke att något stridande mot Riksd.Ordn.
blifvit af det H. Ståndet beslutadt.
Hr Westfelt: Den utaf den siste värde talaren åberopade
gruml!ags-§ tror jag här icke vara tillämplig, utan enligt
min tanke hade frågan ovillkorligen bort bordläggas och sedau
lill Utsk. afgå. Jag har förut yttrat, att jag instämmer i sjelfva
saken, och det är således blott emot formen af frågans behandling,
jag reserverar mig, och denna min reservation anhåller
jag må i prot. inflyta för min räkning.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ till 1 I f. m.
tn fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 31 Juli 1844.
Plenum kl. 10 f. m.
Företog 11. R. o. Ad. val af en Bänkman inom 14 bänkm:safd.
i ledigheten efter Péo 1034 Hr Wallenstjerna, Axel Gabi1.,
och blcf lill Bänkman utsedd:
N:o 2093. A. Hr af Wetterstedt, Niclas.
Gr. Hamilton, Jacob Essen: Af förekomrie anledningar
får jag, med begagnande af den rätt Riksd.Ordn. mig tillerkänner,
härmed afsäga mig förtroendet att vara ledamot af
Uoust.Ulsk.
O
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl: Sedan jag- nu erfarit,
att Gr. Hamilton afsagt sig del hedrande förtroendet, att vid denna
riksdag vara Const.IItsk:s ordf., och det således, enligt Ridd.-  Ordn., skulle blifva min pligt att intaga den efter Hr Gr. lediga
platsen; nödgas jag, betviflande min förmåga alt kunna såsom
jag önskade uppfylla de värf, som åligga ordf. i detta vigtiga
Utsk., endast af detta skäl, härmed vördsamt afsäga mig
det af Hrr Electorer mig visade förtroende att vara ledamot
af Coust.Utsk.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Den plats i R. St:s
Exp.Utsk., hvartill jag genom Hrr Electorer blifvit kallad,
får jag härmed hafva äran afsäga mig.
D en 31 Jul i.
35
Hr Wahrendorff, Marlin, hade låtit inlemna följande
an malan:
Underrättad från hufvudstaden, alt R. o. Ad:s Hrr Electorer
behagat utse mig till ledamot af Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk., får jag, med anledn. af en snart föreslående resa i en
större industri-angelägenhet, ödmjukast afsäga mig detta förtroende.
Hr von Troil, Emil, hade ihlem na t följande:
Det mig uti Allm. Besv.- o. Ekou.Utsk. tilldelade rum, får
jag mig härmed vördsamligen afsäga.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr., hade ingifvit eli så
lydande anförande:
Härmed har jag äran ödmjukeligen anmäla , att trägna
tjenstegöromål hindra mig alt fullgöra del hedrande uppdrag,
att vara ledamot i BancoUlsk., som R. o. Ad:s Hrr Elcetorer
behagat anförtro mig/
Or Anckarsvärd, August, hade genom Hr Anckarsvärd,
Mich. Guslaf, låtit inlemna följande:
För den händelsen alt undertecknad skulle blifva invald
ali något R. St:s Utsk., bcfullmäktigas Hr Ofverinlendenlen M.
G. Anckarsvärd, alt denna mia vördsamma afsägelse uti R. o.
Ad:s plenum afgifva.
A nyo föredrogs och remitterades till StatUtsk. K. M:s d.
27 dennes pä bordet lagde nåd. propos. om Statsverkets tillstånd
oehi behof.
Hr Räfclt, Anlon, anförde skriftligen:
K. M. har, uti sin nåd. propos. lill R. St. om Statsverkets.
tillstånd och behof, på 5:tc hufvudtiteln begärt till öf
ning
af flottans personal ett ytterligare anslag af 45,000 r:dr
b:co utöfver hvad dertill förut varit anvisadt, eller sammaulagdt
90,000 r:dr b:co.
Det mäste under tacksam förbindelse erkännas, alt H. M.
härigenom velat, åtminstone i någon män, afhjelpa ett af flottans
mest angelägna behof; men dock nödgas jag förklara min öfvertygelse
vara, del endast granlagenhet alt ej alltför mycket
öka slalsbrislsumman afhällit fl. M. från att ej fördra mer till
detta högst nödvändiga ändamål.
Skall Sverige fortfarande bibehålla ett sjöförsvar, hvilket
dess insulära läge otvifvelaktig! fordrar, och vigten hvaraf ingen
sann fosterlandsvän Lärer sätta i fråga; mäste flottans personal
tillräckligt öfvas: i annat fall kan fäderneslandet i farans
stund deraf ej påräkna något säkert värn, och alla under
freden i öfrigt nedlagda kostnader äro förspillda ulan nytta.
Ingen flotta, huru beskaffad, huru fullständig, och lill materielen
huru väl ordnad som helst, tjenar lill någonting, om. den ej kan
36
Deli 31 Juli.
skötas. Man må, i händelse inau ieke beviljar tillräckliga
exercismedel, hellre indraga sjöförsvaret, så har nian åtminstone
de å detsamma använda capitaler i behåll, intilldess fienden
lager både penningar och det försvarslösa landet.
Vår sjökrigshistoria vinnar olyckligtvis derom, att öfning
hittills i anseende lill bristande medel varit försummad, och
vållat den mindre lyckliga utgång af vära sjökrig. En frejdad
talare inom detta hus har uttryckt följande betydelsefulla ord,
hvaruti jag lili alla delar instämmer:
”Det är lätt att i nödens stund inom ganska kort tid gifva
”landtarmeeu en tillfällig förökning, om man i lid varit betänkt
”ali bibringa massan af nationen en viss grad skicklighet att föra
”vapen; och erfarenheten bevisar all nybildade landttrupper
”icke sällan täflat i duglighet med veteranerne, dä de förre va”rit
lifvade af euthusiasm, hvilken vid en allmän landsfara säl”lan
uteblifver. Men så förhåller sig ej med ett lands sjömakt.
”Har den en gång råkat i lägervall under freden, sä äro alla
”tillfälliga bemödanden fruktlösa, att, dä krig inträffar, åter upprätta
den, om de ock understödas af den varmaste fädernes”iaudskärlek
och den mest gifmilda statscassa.
- Med anledning häraf, och enär jag anser den föreslagna
tillökningen af exercismedel otillräcklig, får jag väcka motion,
att anslaget ökas till 110,000 r:dr b:co utöfver hvad hittills
dertill varit anslaget, eller sammanlagdt 200,000 r:dr b:co, som
jag genom följande sifferuppställning torde få bevisa vara det
minsta som erfordras:
En fregatt 4 månader i Nord- och Östersjön  20,000.
En corvell 4 dito på samma farvatten  10,000.
En fregatt eli år på Medelhafvet Ost- eller Vestindien,
till handelns beskyddande,  100,000.
En corvett på samma farvatten ett år  42,000.
En bataljon kanonslupar och 2 bataljoner kanonjollar,
en månad
. . 20,000.
En corvett för Cadelternes öfning 3 månader på Östersjön
8,000.
summa b:co r:dr 200,000.
Riksstaten upptager nu på 5:te hufvudtilelu, lill
exercis af flottans personal,  45,000.
På handels- och sjöfartsfonden lill handelns beskyddande
afsatte  45,000.
Erfordras ytterligare  110,000.
summa b:co r:dr 200,000.
Jag anhåller, alt denna min motion får åtfölja K. M:s pro
-
pus. om Statsverkets tillstånd och behof till StalsUlsk.
Hr Wirgin, Christ. Adolph: Jag anhåller, att få förena
mig uti den af Hr Räfelt nu väckta motion. Genom den
mig i SlalsUtsk. anvisade plats, blir jag i tillfälle, bättre än
uu, att uttrycka min åsigt i ämnet.
Den 31 Juli.
37
Hr Råfells förevarande motion blef, uppå derom af H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, framställd propos., remitterad lill StatsUtsk.
Hr Ribbing, Arvid, uppläste följande 2:ne moliouer:
1.
Af de prot., haline inför K. M. i Statsrådet, som K. M.
läckts låta åtfölja Dess nåd. propos. om Statsverket och särskildt
dess 4:de hufvudlitel, iuheintas, att fråga förekommit om åtskilige
förbättringar vid indelta armeen och beväringen.
Vid de förändringar, som i dessa afseenden kunna förestå,
torde uppmärksamheten böra fästas vid ett mindre fördelaktigt
förhållande inom indelta armeen, för händelse att det skulle
kunna samtidigt afhjelpas.
Soldaten antages ung, erhåller torp med inbergad gröda
och i ordning att genast tilldytta. Att vara allena synes honom
icke godt: han behöfver tro i huset, då han commeuderas
hort: innan lian sjelf knappt är fullmogen, är han make, får
och jordbrukande torpare. De dyra pligter, som åligga den
ännu icke stadgade, oerfarne ynglingen, att vara en föresyn
för sin maka, uppfostra sina harn och sköta sin hushållning
och sitt jordbruk, varda ej vederbörligen uppfyllda; icke sällan
kommer han pä obestånd både i hänseende till sin moraliska
och ekonomiska ställning. För fylleri, vårdslöshet eller mindre
godt rykte blir han afskedad, och församlingen, att icke tala
om roten, har af honom en backstugusittare med en talrik familj,
proletärer, pauperism och hvad denna tidens uselhet kallas.
I detta olyckliga tillstånd har icke allenast de ofvannämnde
kraftiga pröfningarne, hvarvid mannen ofta har svårt att beslå,
försatt ynglingen, utan äfven öfvermodet, som hos honom alstras
af alt genast, utan arbete eller annan förtjenst än att vara
lång och storvuxen, äga hvad som är föremål för ynglingens
förnämsta sträfvande alt såsom man en gäng erhålla: ett hus
och eget hem: ett mål, sorn eljest aggar honom till verksamhet
och välförhållande. Jag anser således bestämdt skadligt, att
antaga ynglingar såsom soldater till åboer å torp, lika nyttigt
sorn det kail vara att de som mogne män dem erhålla; och föreslår:
Att R. St. härå i und. fästa II. M:s nåd. uppmärksamhet
vid de regleringar, sorn med indelta armeen och beväringen
kunna föreslå.
2.
Af eli vid K. M:s nåd. propos. om Statsverkets tillstånd
och behof fogadt Statsråds-prot., ang:de mer eller mindre tillräck
lighet
af de vid sista riksdag gjorde anslag för folkskolornc,
inhemlas, alt K. M. med framställning derom ville låta anslå
intilldess vissa äskade upplysningar inkommit, och att underrättelse
nu blott skulle meddelas R. St., att de äga förvänta cu
nåd. propos. i ämnet.
Jemte denna nåd. propos. vöre önskcligt erhålla fullstän
diga
upplysningar, om hvad verkan det redan beviljade anslaget,
och synnerligen skolstadgan af d. 18 Juni 1842, haft på
38
Den 31 Juli.
folkundervisningens befrämjande, der ordentlige folkskolor redan
finnas. Väl innehåller denna stadga, alt lärarnes anskaffande och
folkskolors inrättande höra sättas i verket inom 5 år frän dess utfärdande;
men detta hindrar icke alt flere skolor långt före stadgans
utfärdande kommit i ordning, der erfarenhet kunnat samlas.
Redan vid sisth riksdag yrkade jag från delta rum, alt
R. St., i deras und. svar å K. M:s då gjorda nåd. propos. om
folkundervisningen, mätte anhålla, det K. M., såsom Svenska
kyrkans Öfverhufvud, täcktes låta utarbeta en ordningsstadga,
hvarefter prestcrskapet, enligt kyrkolagen, skulle fullgöra deras
embetspligt i afseende pä undervisningsväsendet, innefattande
äfven föreskrift om nödig tillsyn derå af Biskoparne, och att
årligen, eller efter viss tid, en tryckt berättelse om undervisningsväsendets
tillstånd inom församlingarne skulle till K. M.
från Biskoparne genom Ecclesiastikexpcd. ingifvas, hvaraf
måtte ses dess förkofran eller förfall, med skyldighet ytterst
för vederbörande minister eller föredragande för ecclesiaslikärendena,
att, på sätt han tjenligast funne, i landsorterna och
der han ej sjelf kunde verka, främja och tillse hvad K. M.
sålunda i nåder föreskrefve.
Jag grundade denna framställning på öfverlygelsen, att
lifvet och verksamheten inom skolan var af lika om icke större
vigt än dess yttre formande, och derpå, alt 24 cap. kyrkolagen
föreskrifver, icke allenast att Biskoparna skola se pä skolmästarena
med hvad flit, åhåga och nytta de sina embeten förestå,
utan äfven att Biskoparne en gång om året i sina stift
skola visitera: att terminerna till visitation skola kungöras:
alt åhörarena dervid skola sig allmänt inställa: att prosten
sjelf först skall göra reda för sin embetsförvaltning, och huru
han fortsätter sina studier: desslikes ingifva en längd med
columner ang:de sitt socknefolks förkofriug, efter hvilken förtekning
de ock följande dag skola förhöras o. s. v.; och jag trodde
och tror, att desse föreskrifter skulle vara och äro synnerligen
lämplige med afseende på den ungdom, som undervisas
inom församlingar, der skolor redan äro och sedan längre tid
varit inrättade. Väl har sedermera en skolstadga, den ofvan
nämnda, utkommit, som föreskrifver: att kyrkoherden är skolstyrelsens
ordförande: att skolan för tillsyn, om så ske kan,
hör anläggas nära hans hostad: att församlingens lärare höra
flitigt infinna sig i och tillse skolan. R. St. hade dessutom
föreslagit stadgaude, att det borde ske minst en gäng i veckan
i de fasta skolorna, att Biskopen och Domcapillet i hvarje
stift åligger, att, i förening med den dem i allmänhet anförtrodda
vården om undervisningsverken, föra en sorgfällig uppsigt
öfver anstalterna för folkundervisningen, m. m.
Det vore nu af vigt att erfara, huruvida dessa allmänna
föreskrifter vid de skolor, som redan voro inrättade då stadgan
utkom, och som till en del också erhållit understöd af statsanslag,
blifvit iakttague, eller huruvida mera omstäudeliga föreskrifter
hurde meddelas. Exempel gifvas, alt folkskolor flere
Den 31 Juli.
39
år funnits, utan att uppmuntras genom besök eller granskning
af deras Biskop, att till Ecclesiastikdepartem. inkommit Biskopens
utlåtande, det lian saknat kännedom om de åtgärder, som
sockenmenighet vidtagit för befrämjande af sin skola, och derföre
icke kunnat åt densamma tillstyrka sådant understöd af
statsmedel, hvartill menigheten ändock verkeligen varit berättigad,
o. s. v.
Desse exempel synas mig böra understödja den motion,
som jag antydt och härmed väcker: att R. St. måtte framställa
und. önskan, det K. M., vid afgifvande af Dess ofvan omförmälda
nåd. propos., som R. St. vid denna eller nästa riksdag
hafva att förvänta, i nåder täcktes underrätta R. St., hvad så
väl i lag- och ordnings-sliflning frän K. M:s sida, som i verkställighet
frän presterskapets blifvit för folkskolorne åtgjordt.
Hvarefter Hr Ribbing anhöll, att dessa af K. M:s nåd. propos.
ang:de Statsverkets tillstånd och behof föranledda motioner
mätte remitteras till StatsUtsk. och jemväl till Allm. Besv.- o.
Ekon.Utsk.
Hr af Dalström, Gustaf Jacob, begärde, att af Hr
Ribbings nu väckte motioner, den första, som rörde beväringsmanskapet
och indelta armeen, mätte få hvila på bordet, hvadan
densamma nu bordlädes.
Den andra af Hr Ribbings nu upplästa motioner blef derefter
till Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:n remitterad.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s mern. N:o 1, ang:de lillö
kad cancellipersonal vid Utsk.
Föredrogs StatsUlskis mern. N:o 2, med anmälan om 3:ne
Landshöfdingars inväljande till ledamöter i Utskottet.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt då StatsUtsk:s
förevarande mern. icke innefattade någon hemställan eller något
förslag, utan endast en underrättelse derom, att R. o. Ad. till
ledamöter i Utsk. invalt 3:ne Landshöfdingar, om hvilket förhållande
R. o. Ad. förut ägde kännedom, samt deraf följde, att
icke någon propos. hvarken till bifall eller afslag kunde framställas,
så ansåg H. Ex. sig böra hemställa, om R. o. Ad. bifölle,
alt SlalsUtsk:s mern. N:o 2, såsom icke föranledande till
någon åtgärd af R. o. Ad., blefve lagdt till handlingarne.
Ropades ja.
Upplästes och lades till handlingarne ankomne prot.-utdr.
från Preste- och BorgareSt:n af d. 25 samt fran BondeSt. af d.
24 och 27 dennes.
Frih. Cederström, Thure Fredrik, uppläste följande:
Då erfarenheten numera visat, att K. förordn. d. 9 Maj
1835, ang:dc försäljning af lösegendom, långt ifrån att motsvara
sitt ändamål, tvertom haft en alldeles motsatt verkan, i thy att
40
Den 31 Juli.
samma författning’ i hög grad bidragit till störandet af credilen
och förtroendet enskilda emellan, genom den mängd af bedrägerier,
som i följd af svekfulla köp uppkommit samt allt nver
och mer tagit öfverhanden, sedan bysättningstvång^, till följd
af K. förordn. d. 10 Juni 1841, till större delen upphört, då
så väl i städerna som på landet skuldsatte personer, hvilka,
med föranledande af det nästan helt och hållet afskaffade bvsättniugstvånget,
icke äfventyrat något dervid att, genom en
skenbar afhandling, till annan person öfverlåta sin egendom,
hafva, till gäckande af deras fordringsägares rättmätiga anspråk,
försålt sin lösegendom utan att någon valuta derföre
verkeligen blifvit erlagd; får jag vördsamligen väcka fråga om
upphäfvande af ofvauberörde K. förordn., hvilken, mig vetterligen,
mera än någon annan författning haft ett skadligt och
förderfligt inflytande. Riktigheten af hvad utaf mig i detta hänseende
blifvit uppgifvet, förmodar jag icke kan bestridas af
någon, som är med ställningen i landet bekant; hvadan jag,
till undvikande af den vidlyftighet, som framdragandet af en
mängd exempel uti förevarande ämne kunde medföra, vill inskränka
mig dertill att omnämna, det nyligen vid ett Ting inom
en domsaga i Småland, enligt domhafvandens till mig lemnade
uppgift, icke mindre än 105 lösöreförsäljnings-afhandlingar
blifvit till intagande uti domboken föreviste. Men skulle, emot
förmodan, förslaget om författningens upphäfvande i dess helhet
ej bifallas, vågar jag, för att åtminstone så vidt möjligt är
söka förekomma bedrägerier, föreslå: att saluafhandling om
lösegendom, som uti säljarens bo qvarlemnas, skall, för att
gällande anses, utaf köpare och säljare under edelig förpligtelse
underskrifvas, samt att, då åtal mot sådan saluafhandling utaf
annan fordringsägare väckes, sä väl köparen som säljaren skola
vara skyldige att inför den Rätt, dit saluafhandlingen blifvit
ingifven, edeligen betyga, ”att dem emellan så tinga dt
och betala dt är, som saluafhandlingen innehåller;”
hvilket yrkande destoinindre bör finnas obilligt, som vid fast
egendoms försäljning köpare och säljare äro pligtige att sådan
ed gå, om bördeman det äskar, hvilken uti intet hänseende
kan anses äga samma rättmätiga anspråk till den egendom, som
är börd underkastad, som det fordringsägaren tillkommer i
gäldenärens lösegendom, hvilken oftast utgör den enda säkerhet
låntagaren äger att erbjuda för de länfångne penningarne. Bifalles
motionen, torde, till undvikande af all misstydning, derjemte
böra stadgas, att författningens upphäfvande eller ändrande
ej kommer att medföra någon retroactiv verkan på redan
skedde och behörigen lagfarne lösöreförsäljuingar, utan endast
äga tillämplighet pä de saluafhandlingar, som varda upprättade
sedan den nya förordn. i detta hänseende blifvit fastställd
och i behörig ordning kungjord; vågande jag å denna min motion
begära remiss till det H. LagUtsk., som torde deråt egna
den uppmärksamhet, ämnets vigt förtjenar.
Hr
ben 31 Juli.
il
Hr Ribbing, Arvid: Instämmande i första delen af den
siste värde talarens motion, kan jag deremot icke annat än
motsätta mig densamma i hänseende lill den andra: ty alt verkställa
lagförändringar genom utvidgande af värjemålsedens område,
anser jag i högsta måtto vådligt. kropps-tortyr är afskaffad
och själs-lorlyr bör icke eller i våra upplysla tider fä
fortfara, än mindre utvidgas. Den, Ilvars hela timliga välfärd
är pä spel, torde med skäl kunna anses komma i en ganska
vådlig ställning, om hans heder, egendom, med ett ord hela
hans timliga välfärd skulle göras beroende af djerfheten atl
begå en ed. Del vore visserligen mycket ä detta fall alt yttra,
men jag slutar med den förklaring, alt jag för inia del anser
lill och med tvifvelaktigt, huruvida del innefattar någon rimlighet,
att, såsom vid edgång inträffar, lenina tillfälle alt i ord
eller gerning sätta själens välfärd på spel för någon timlig eller
verldslig fördel.
Uppå derefter framställd propos., blcf Frih. Cederslröms
motion, jemte Hr Ribbings i anleda, deraf afgifna yttrande,
till LagUtsk. remitterad.
Hr Ge y ers t ani, Joli. Henrik, hade inlenmai följande:
Dä jag säkert känner, all Brukspatron G. E. af Geyerstam,
som blifvit invald lill ledamot af BaiicoUtsk., för närvarande
vistas vid Uddeholm i Wermland, och således är ulursländsatt
alt uppfylla Bidd.Ordn:s föreskrifter, men deremot kanner, all
hail är sinnad att återkomma hit till riksdagen; sä får jag della
vördsamt anmäla lill E. Ex. Hr Gr. o. Landtm.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yltrade, atl B. o. Ad. torde
finna det någon annan åtgärd i anledning af denna anmälan ej
vore ali vidtaga, än att densamma infördes i prot.
Derefter liltkännagaf H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att Hr
Lagerhjelm, Pehr, begärt och erhållit 3:ne veckors ledighet frän
sin befattning såsom ledamot af Const.Ulsk., hvarföre, och enär
23 § Ridd.Ordn. stadgade, all dä ledighet beviljats, val bör ske
af ny Utsk:sledamot under ledighetsliden, II. Ex. anmodade Hrr
Elcctorer att, dä de nästa gäng sammanträdde, äfven utse suppleant
för Hr Lagerhjelm under förenämnde lidafäme veckor.
Hr Ribbing, Bengt: Dä man i allmänhet ©tvifvelaktigt
är öfvertygad om behofvet af en förändring i vår nuvar.
rcprcsciitalionsordning, och dä af de särskilda meningar man
bär kunnat inhemta det synes troligt, att det nu hvitaude förslaget
till representationssättets ombildande vid denna riksdag
kommer atl tälla; hoppas och förmodar jag likväl alt af liiksSt:ns
medlemmar ganska få skola finnas, som icke önska eli annat
förslag dertill, som kunde för sig vinna större sympathier.
1 H. 6
Vi
Den 31 Juli.
Jag tror således att det vore nödvändigt, all det hvilande förslaget
med möjligaste första förekomme till afgörande inom
RiksStm, pä det att, om detsamma faller, tid mätte blifva öfrig
för uppgörande af ett nytt. Af sådan anledn. och på
grund af 44 § Riksd.Ordn. får jag vördsamt föreslå, att R. o.
Ad. i förening med resp. Medständer mätte förelägga det blifvande
Coust.Utsk. — när det en gång blifvit completteradt
och constitueradt — att till R. St. inkomma med det nu hvilande
förslaget, fullständigt förberedt till afgörande, inom Aug.
månads slut.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Instämmande i den siste värde
talarens åsigt, att det vore väl om del hvilande representationsförslaget
kunde, så fort sorn möjligt förekomma, kan jag likväl
icke dela den mening med honom, att man bör, eller ens kan,
förelägga nuvarande
de förslaget — som han behagade yttra sig— fullständigt förheredt.
Jag tror alt detta redan är gjordt af fiirra riksdagens
Const.Utsk., och att det nuvar. icke dermed har något att
skaffa.
Hr Ribbing: Jag kan ej finna annat än att Gr. Horn hell
och hållet misstagit sig i hvad han nyss anfört. Jag anser alt
Const.Utsk. behöfver god tid — hvilken jag anser tillräcklig
med Aug. månad — för all kunna medhinna alt genomgå alla
de memorialer och alla de beslut, som föregått delta förslags
nflemnande till Ständerne vid sista riksdag. Vi hafva väl efter
sal. Gr. Spens ett sammandrag af alla dessa handlingar;
men jag tror likväl, att det blifvande Const.Utsk. behöfver god
lid för att genomgå allt detta, och förbereda förslaget till afgörande;
hvarföre jag förnyar min förut gjorda anhållan.
Denna fråga begärdes pä bordet af Frih. Cederström, Jacob,
och Hr Printzensköld, Carl.
Ilr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Vid sisll. riksdag
hade H. Ex. Hr Gr. Guslaf Löfvenhjelm väckt motion om upphörande
af begrafningshjelpens aftjenande. Detta förslag fann
StalsUtsk., i dess uti. N:o 145, grundad! på goda skäl, men ej kunna
lill verkställighet bringas, med mindre än att pensionseassorna,
lill hvilka begrafningshjelps-besparingarne för närvarande
utgå, försäkras om en motsvarande ersättning af Statsverket,
hvars belopp väl nu ej kunde med säkerhet uppgifvas,
men visserligen skulle blifva ganska betydligt; Utsk. ansåg
likväl en förändring i detta afseende icke kunna beslutas, förr
än närmare utredning af ersättningsbeloppet ägt rum, och pensionscassornas
delägare en dylik förändring medgifvit.
Detta utlät, blef bifallet af Preste- och BondeSt:n, men
återremilleradt af Adeln och BorgareSt., på grund af framställtle
yrkanden, dels att Utsk., dä detsamma funnit, motionärens
förslag grundadt på goda skäl, bort, i stället att afstyrka ali
åtgärd i anledning deraf, tillstyrka R. St. alt hos K. M. anhål
-
Den 31 Juli.
43
la om undersökning oell utredning ronde den ersättning, sorn för
pensionscassorna ansetts böra äga rum, äfvensom att nämnde
cassors delägare mätte varda i änniet hörde, så att R. St. vid
en kommande riksdag kunde blifva i tillfälle att frågan till
slutlig pröfning företaga.
I utlåt. N:o 292 besvarade StatsUtsk. denna återremiss,
hvarvid del vidblef sin i förra utlåt, yttrade mening.
Detta utlät, blef gilladt af BorgareSt., lagdt lill handlingarne
af Preste- och BondeStm, samt afslagel af Adeln; emedan
sådana åtgärder redan blifvit vidtagne af de andre Stånden,
som uleslöto all möjlighet att fä den ändring i beslutet, del
beredande åtgärder mätte vidtagas lill sådan reglering vid nästa
riksdag, att begrafningshjelpen kunde försvinna.
Oaktadt ingen underd. skrifvelse härom sålunda kunde vid
sistI. riksdag afgå lili K. M., har likväl K. M. infordrat eli
omständligt utlåt, i ämnet af K. Statscoutoret, hvilket uppdrag
det också fullgjort i uuderd. skrifvelse lill K. M. den 28 Dec.
1842. Denna skrifvelse slutas med den förklaring, ”att
Slalscont. linner ingen betänklighet ali tillstyrka, det pensionscassorna,
såsom ersättning för de anvisade vacance- och nåd
ärsbesparingar, måga erhålla bestämda årliga anslag, som till
dem qvartaliter utbetalas”; och något egentligt synes icke vara
att erinra vid de ersättningsbelopp, hvarå vederbörande rass teförvaltningar
gjort anspråk, nemi.:
Till Civilstatens pensionscassa . . . b:co r:dr 10,000.
Armeens pensionscassa  32,000.
och Amiralitetets krigsmanscassa i rund summa 3,440.
eller tillsammans 45,440.
Denna motion får jag frän förra riksdagen upplaga med
anhållan om dess remiss till StatsUtsk.
Remitterades till StatsUtsk.
Justerades pleni-prot. för den 25 dennes.
Anmäldes oeh emoltogs på vanligt säll Statsrådet m. in.
O. J. Fåhraeus, hvilken ä K. M. höga vägnar aflemnade en nåd.
skrifvelse och 2 nåd. propos:r till R. St.
Upplästes K. M:s nyss ankomna nåd. skrifvelse lill R.
St., ang:de förordnande för en ledamot af Statsrådet i afseende
ä handläggningen af vissa uli 36 och 42 §§ af Riksd.Ord. omförmälda
riksdagsärender!; Gifven Stockholms Slott d. 25 Juli
1844.
fl. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle,
alt denna nåd. skrifvelse finge läggas till handlingarue
samt alt vederbörande Utsk. meddelades underrättelse om densammas
innehåll.
Ropades ja.
44
Den 1 Augusti.
Upplästes K. M:s nild. propos. till R. St., ang:dc anslag till
boskapsskötselns befrämjande i riket medelst anläggande af
stamholländerier; gifven Stockholms Slolt d. 25 Juli 1844.
Begärdes på bordet.
Upplästes K. M:s nåd. propos. till R. St. ang. ett lönebidrag
för Götheborgs hamnbyggnad; gifven Stockholms Slott d. 25
Juli 1844.
Remitterades lill SlatsUtsk.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Bänkman, att,
i öfverensstämmelse med under gårdagen utfärdadt anslag, sammanträda,
för att utse Electorer i stället för dem, hvilka dels
genom afsägelser, dels såsom utsedde till Utskisledamöter fråuträdt
sina Électorsbefallningar.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. 4 till I e. m.
In fidem 1’rotocolti,
Jlbert Munck.
Thorsdagcn den 1 Augusti 1844.
Plenum kl. B e. m.
Öppnades Hrr
• Bankmäns lista till val af Electorer efter
N:o
1.
Frih.
Oxenstjerna af Eka, Carl;
48.
77
Creutz, Follin. Gr. Mörner, Carl Göran Detloff;
—
220.
Palmstjerna, Nils Fredrik;
—
359.
17
af Klinteberg, Fullm. Hr Aminoff, Johars
Fredrik ;
—
389.
17
von Kramer, Robert Fredrik;
—
494.
Hr
Croneborg, Fullm. Hr Tersmeden, Nils;
—
792.
11
Lagerhjelm, Pehr;
—
1648.
*7
von Bahr, Robert Ulrik Henrik;
—
1905.
17
von Rosen, Georg, Ludvig;
—
2195.
71
Edelstam, Fabian;
och
befans,
att till Electorer blifvit utsedde:
N:o
329.
Frih.
Adlerbeth, Jacob ;
—
391.
77
Hochschild, Carl;
—
172.
Hr
Rosenstjerna, Nils;
Brunow, Fullm. Gr. Falkenberg, Carl Adam;
—
689.
17
—
734.
77
Taube, Fullm. Gr. Piper, Carl Fredrik;
Tornerhjelm, Johan Abraham;
—
1655.
11
—
1861.
17
von Hartmansdorff, August;
—
1940. C
71
Tersmeden, Johan Jacob ;
—
2088.
77
af Chapman, Fullm. Hr Reuterskjöld, Casimir;
—
2308.
af Ström, Israel Adolph.
Den 1 Augusti.
45
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer att
i morgon sammanträda, för att utse nya Ulsk:s!edamöter efter
följande Hrr, som afsagt sig uppdraget att vara ledamöter, uti
Constitutions-Ut skottet:
N:o Sfi. Gr. Hamilton, Jaeol) Essen; o
— 114. Frih. Hummerhjelm, Fullm. Frih. Åkerhjelm, Carl;
— 2320. Hr Akerman, Fredrik;
Banco-Utskottet:
— 120. Gr. Liljencrantz, Gustaf Fredrik;
— 293. Frih. Falkengren, Fullm. Gr. Hamilton, Malcolm :
— 2109.A. Hr Anckarsvärd, Augnst;
Allmänna Besvärs - och Ekonomi-Utskottet:
— 126. Gr. von Platen, Baltzar;
— 295. Frih. Ramel, Hans;
— 515. Hr Bäfverfeldt, Fnllm. Hr Wahrendorff, Martin;
— 706. ,, Rosenmiiller, Jan Michaelsson;
— 723. ,, von Essen, Fullm. Gr. Hamilton, Hugo;
— 932. „ von Brömsen, Fullm. Hr von Troil, Emil;
Expedilions-Utskottet:
— 77. Frih. Rehbinder, Fredrik Wilhelm;
R iddarhus-Utskottet:
— 29. Gr. Bjelcke, Fullm. Gr. Löfvenhjelm. Carl Axel;
och erinrade II. Ex. derjemte, att vid samma tillfälle borde väljas
en suppleant för ledamoten i Const.Utsk. N:o 792 Hr Lagerhjelm,
Pehr, som erhållit 3:ne veckors ledighet.
Föredrogs ånyo K. M:s d. 31 sisth Juli på bordet lagda
nåd. propos. till R. St., ang:de anslag till boskapsskötselns befrämjande
i riket medelst anläggande af stamholländerier.
Hr Westfelt, Nils, hade inlemnat följande:
I anledning af K. M. nåd. propos. om anslag af 70,000
r:dr b:eo till inrättande af holländerier för boskapsracens förbättring
inom riket, genom införandet af utländska boskapsracer,
tar jag mig friheten fästa Utsk:s uppmärksamhet derpå,
att vi först böra tänka på våra egna boskapsracers förbättring,
innan utländska böra komma i fråga.
Till vinnande af delta ändamål medgifver jag gerna, alt
införskrifning af tjurar är behöfligt, men bestrider deremot att
kor af hvad utländsk race som helst är behöfligt.
Vi äga inom landet och på mångfaldiga ställen kor utmärkt
goda, hvilka visat sig mjölka ända till 8 ä 9 kannor om
dagen: dylika kor äro mer än väl passande till stam för holländerier,
och komma alt fullkomligt uppfylla det ändamål man
önskar.
Orsaken lill våra inhemska boskapsracers försämring, eller
rättare sagdt öfverklagade uselhet, ligger helt enkelt deruti, att
vi i allmänhet svälla våra kreatur. Jag har kommit till den er
-
4(S
Den 1 Augusti.
farenheten, att kor, som genom den vanliga utfodringen mjölkat
fyra kannor om dagen, ökat mjölkningen, med den hos mig
och äfven på andra ställen omkring hufvudsladen varande starkare
utfodring, ända till 7 a 8J kannor om dagen, och dermed
uthållit närmare 8 månader.
Härtill fordras såsom ett villkor, att kon får sitt foder på
bestämda timmar, ryktas och hålles mycket torr och ren, och
alt sjelfva ladugärdarne hållas mycket snygga celi rena; och
har det visat sig att, med denna skötsel och samina fodertillgång,
ladugården kunnat ökas ända till 15 procent.
Gerna skulle jag vilja medgifva, alt ett holländeri med utländska
boskapsracer bör finnas vid Ulltuna Kungsgård, der ett,
efter min öfvertygelse, nalional-landthruksinslitut efter är 1848
kommer att inrättas; men inga flera holländerier böra mera
komma i fråga för Statens räkning. Men om holländerier med
utländska racer skulle anses för landet behöflig.!, hvilket jag
dock för min del bestrider; sä ber jag få fästa Ulsk:s uppmärksamhet
derpå, att hellre öfverlemna till den enskilde speculanten
att införskrifva utländska boskapsracer, emot rättighet alt
få understöd af statsmedel, genom räntefria lån på vissa år, och
sedan vissa procents afbetalning årligen, äfvensom med skyldighet
att väl vårda och underhålla holländeriet till det allmännas
nytta och bästa.
Det bör icke lemnäs utan uppmärksamhet, att våra beten
i allmänhet äro ytterst magra, och vinterfodret, om ock tillräckligt,
mindre födande, än hvad de utländska boskapsracerna
äro vana vid. Följden blir, att holländerierna med utländska racer
icke komma att motsvara de kostnader och det ändamål, man
önskade, och är det att förutse, att, efter 10 ä 15 år, de holländerier,
som drifvas för statens räkning, komma att af sig
sjelfva upphöra.
Att dessa mina anmärkmr måtte få åtfölja den K. propus,
till StatsUtsk., anhålles vördsamligen.
Frih. von Kratmer, Robert Fredr.: Ehuruväl gilliigheten
af de välgrundade åsigter, som den K. propos. innehåller,
i min tanka, icke på minsta sätt rubbas af de anmärkn:r, som
Hr Westfelt skriftligen anfört, anser jag mig likväl böra yttra
några ord i anledning deraf. För min enskilda del får jag
förklara, att jag med den största tillfredsställse och erkänsla
afhört den K. propos. om stamholländeriers bildande i riket.
Utom de anmärkningar, som här af Hr Westfelt blifvit framställda,
hafva åtskilliga andra inkast blifvit gjorda emot dylika
inrättningar. Sålunda har man t. ex. påstått, att de anslag, som
lemnats till stamschäferiers inrättande, icke medfört den dermed
för riket åsyftade nyttan.
Jag anser detta påstående vara alldeles oriktigt, ty otvifvelaktig!
hafva schäferierna i betydlig mån bidragit till fårafvelns
förbättring inom fäderneslandet; men dels äro fären ofta
utsatta för härjande sjukdomar, och dels hafva ullpriserna pä
Den i Augusti.
47
sednare tider icke varit gynnsamma. Dessa förhållanden hafva,
kanhända, motverkat schäferiernas framgång. I afseende
på hornboskapen deremot är förhållandet helt annorlunda. Dess
ägare äro sällan utsatta för större förluster genom farsoter, och
allt hvad som af ladugårdar kan frambringas är i högsta grad
begärligt och bchöfligt i n o m fäderneslandet. Vi införskrifva
lor ofantliga summor viclualier af alla slag, och såsom exempel
derpå må det tillåtas mig alt anföra, hvad ordföranden i
K. Landlbruksacademien uti den sista årsberättelsen derom gifvil
tillkänna:
”Nedslående är för det fosterländska sinnet hvad rikets
tullstyrelse kan upplysa. Annu år 1842 infördes till Sverige
från främmande land, bland annat: fläsk 11,063 LC, saltadt
kött 3,952 tunnor, smör 61,053 L2?, talg 102,679 LU, oberedda
hudar och skinn: torra 2,59S,079 U, saltade 846,562 8f,
hästar 574 st., oxar och tjurar 971 st., kor och ungboskap
1,176 st.., svin 916 st., ull 1,658,992 U, ost 4,239 LU, linolja
14,403 kannor, samt rofolja 86,487 d:o; — allt utgörande producter
och alster, hvilka ladugårdarne och den Svenska jorden
kunna erbjuda sina idoge och kraftfulla söner, utan att åtminstone
för eget behof nödgas söka dem utom landet.”
Dä nu spanmålsproducliotien betydligt tilltager för hvarje
år, tyckes tiden vara inne, att icke blott använda öfverskottet
till bränvinsfabrikerna, utan äfven aflåta någon del deraf till
ladugårdarnas förbättring.
Man har ytterligare invändt. att sedan enskilda personer
börjat göra införskrifningar af ädla kreatur, så skulle Statens
mellankomst icke behöfvas i detta afseende. Denna sats ogillar
jag på det högsta. Så kunde man t. ex. då äfven säga, att
emedan enskilda personer, på åtskilliga ställen i landet, vidtagit
sjösänkningar och kostsammare odlingsföretag, på egen bekostnad;
så skulle man då äfven deraf kunna draga den slutsatsen
att Staten icke eller borde lemna bidrag till sådana åtgärder.
Jag hoppas att landets modernäring icke så stjufmoderligt måtte
behandlas. Den åtgärd, som Ilr Westfelt föreslagit, att
hufvudsakligen införskrifva tjurar, och derigenom förädla våra
inhemska krealursracer, anser jag icke motsvara ändamålet.
Genom en sådan åtgärd skulle inga constanta racer erhållas,
helst erfarenheten visat, alt den manliga afkomman af sådane
croiseringar snart urartar. Stamholländerier, i förening
med täflan om högre premier för utmärkta djur, hafva
i mänga länder visat sig vara den mäktigaste häfstång till
vinnande af en ändamålsenlig behandling af ladugårdarne, och
kreatursafvelns förädling och förbättring. Sålunda har det tillträtt
i England och flere andra länder. Landtbruksacademiens
annaler för år 1842 äro tillräckligt upplysande för den sora
vill taga närmare kännedom om detta vigtiga ämne. Deraf inheinlas,
bland annat, ali om 8 stamholländerier i riket skulle inrättas
på sätt K. M. nådigst föreslagit, skulle alla länen inom
24 år vara försedde med sådane holländerier, och dessutom un
-
48
Den i Augusti.
iler den tiden öfver 1000 unga tjurar derifrån spridas i landet,
till croiseriugar med inhemska racer. Sådane åtgärder leda
med säkerhet till ändamålet. Landthruksacademien yttrar slutligen
i sitt betänkande rör:de stamholländerier, att academien
anser sig böra fästa K. M:s synnerliga uppmärksamhet på detta,
måhända vigtigaste ärende för Svenska landthushållningen.
Uti denna Academiens åsigt instämmer jag fullkomligt, och hoppas
alt hvar och en sann vän af fäderneslandets modernäring
måtte höja sin röst för bifall till den K. proposin.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilh.: Ehuru jag har
äran vara ledamot af K. Landthruksacademien, har jag likväl,
i anseende till min frånvaro från hufvudstaden, icke varit
i tillfälle att så nära följa detta ärendes behandling, som varit
nödvändigt, för alt kunna afgifva ett mera delaljeradt yttrande
i ämnet. Jag vill således icke nu ingå uti någon speciellare
granskning af det förslag, som Landthruksacademien framställt,
att här i landet, till hoskapsafvelns förbättring, inrätta 8 holländerier;
och är för öfrigt öfvertygad, vid betraktande af den
uppväxande hågen för landtmannayrket och den sakkännedom,
som säkerligen finnes inom ett samfund, der så många kunniga
och erfarna landtbrukare numera förena sina bemödanden att.
utforska hvad som för jordbruket må vara nödigt, att det af
Academien framställda förslaget förtjenar all uppmärksamhet.
Jag vill således uteslutande hålla mig lill principen, och fästa
R. o. Ad:s uppmärksamhet på vigten deraf, att i närvarande
ögonblick icke blott en utan äfven flere utvägar begagnas, för
att om möjligt upphjelpa den gren af vår landthushållning, som
säkerligen hitintills varit mest eftersatt, nemligen boskapsskötseln.
Det är visserligen ingen ibland oss, som icke har sig bekant den
ogynnsamma ställning, hvari nästan alla våra näringar beklagligtvis
nu befinna sig, och hvilket har sitt egentliga ursprung
ifrån ett missförhållande emellan in- och export, föranledt af
vår förnämsta exportartikels fall och rörelsecapilalels deraf uppkomna
minskning. Knappast torde någon annan eller bättre utväg
återstå för oss att afhjelpa detta, än derigenom alt vi bereda
oss tillgång inom landet på produeter, som, utifrån införda,
nu betunga vår handelsvåg; att vara betänkta på jordbrukets
förkofran; och ingen gren deraf lofvar oss ett rikare fält, på
hvilket vi kunna använda våra bemödanden, än just boskapsskötseln,
emedan det är derifrån som medlen skola hemtas till upphjelpande
af landlbrukets öfriga grenar, och emedan ladugårdsprodueter
till eli belopp af flere millioner nu årligen utifrån
införas. Dessa omständigheter hafva af K. M. säkerligen blifvit
tagne i betraktande, och vågar jag hoppas, alt äfven R. St.
måtte inse nödvändigheten af att i denna del icke alltförmycket
inskränka de anslag, som för ändamålet erfordras. Möjligen
skulle den beräkning, som af Landtbruksacademien blifvit
uppställd öfver kostnaden att införskrifva ädlare kreatur kunna
tili någon del nedsättas. Jag tror mig känna, att dessa ädlare
djur
Deal Augusti.
49
djur kunna, särdeles ifrån AyreShire i Skottland, erhållas till
lägre priser än här blifvit beräknadt, eller 20 L. Sterl. för en
ljur oell omkring 11 ä 12 för en ko, och att följaktligen besparingar
skola uppkomma, hvilka med mycken fördel kunde
användas till andra anstalter för befrämjande af samma ändamål,
som K. M. med denna propos. har afsett. För boskapsskötselns
upphjelpande skulle det måhända icke göra” tillfyllest
att blott införa ett större antal race-kreatur; det torde äfven
vara nödvändigt att vara betänkt pä att låta personer åtfölja
dessa transporter, som fullkomligt förstå att sköta de dyrbara
kreaturen, så att de åtminstone under de första åren blifva vårdade
och utfodrade på samma sätt som uti hemlandet. Dessa
personers kunskaper böra äfven sträcka sig till mjölkens behandling
och sättet att förvandla den lill de produeter, som ingå
uti consumtionen: kunskaper som här i landet nästan helt
och hållet saknas. Att införskrifva personer med praktisk skicklighet
uti dessa produeters beredande och, tilläfventyrs vid någon
af våra landtbruksskolor, meddela undervisning deruti, tror
jag skulle innefatta en ganska nyttig utveckling af det förslag,
som af K. M. blifvit framstäldt. Jemväl torde medel behöfvas
för inköp af redskap, som i detta afseende erfordras. I England
har man i sednare tider infört en får-race, det s. k. Vi
gognefåret, ifrån Perus fjälltrakter, sorn lofvar att äfven i Europa
trifvas, och som, då den haft framgång uti ett sådant klimat som
Skottlands högländer, möjligen äfven för vårt land kan blifva
af vigt. Det finnes äfven i England särskilda hästracer, som
begagnas för åkerbruket, och i den män som det Skottska åkerbruket
blir inhemskt på vår grund, skola säkert många jordbrukare
vara angelägna alt kunna anskaffa dessa för ändamålet
tjenliga hästracer, hvaraf tillgäng borde finnas vid våra stuterier.
På grund häraf skulle jag för min del önska, att, om R.
St. bifalla det af K. M. begärda anslaget för stamholländeriers
inrättande i landet, R. St. mätte derjemte besluta, att de besparingar,
som det dermed hufvudsakligen afsedda ändamålet
kan lemna, mätte få af K. M. fritt disponeras till sådana anstalter,
som i ett eller annat afseende bidraga tili boskapsskötselns
befrämjande iuom landet. Jag hemställer föröfrigt om icke
den K. propos. bör remitteras till både Stats- och Ekon.Utsk:n.
Frih. Raab, Adam Christian: Jemte det jag ber att
få förena mig med de 2:ne föregående värde talarne, anhåller
jag att få tillägga några ord.
Sparsamhet är en dygd, som af mig högt värderas, men
den kan såväl med Statens, som med enskilda medel drifvas så
långt, att den öfvergår till misshushållning, hvilket är händelsen
då man insparar ett förskott, som man tydligen ser skall
mängfaldt betala sig genom en ökad produclion.
Det är en för fosterlandsvännen glädjande sanning, att jord
1
H. 7
50
Den i Augusti.
bruket i sednare tider fått en lycklig riktning ål boskapsskötseln:
men så länge ladugårdsproducler ännu införskrifvas för
millioner och stora förråder af spanmål och bränvin ligga
osålda i landet; återstår mycket för våra önskningar. Det förskott,
som nu är i fråga, vore således efter min tanka särdeles
väl auvändl om det kunde befrämja hastigare framsteg i ladugårdsskötsel».
Hr Westfelt bar ganska riktigt uppgifvit, att vi äga Svenska
kor och kreatur af utmärkt qvalitet. Det är sant, men de
äro spridda, oell ingenstädes samlade lill constant race. — Samlandet
af sådana och bildandet af constanta racer är ett verk,
sorn fordrar decennier. 1 England häfva män, sorn egnat sig åt
yrket, redan för en lägre tid tillbaka fästat hela sin uppmärksamhet
på kreatursracers förädling genom ändamålsenlig parning
och croisering, och derigenom lyckats åstadkomma resullaler,
hvartill vi här i landet ej äga motstycke; nemi. siirskilda
racer för mjölkgifvande, särskildt för költslagne kreatur, äfven
mellanraccr. Alt genast fä i» i landet af dessa constanta racer
befrämjar många års vinst för ernåendet af det mål, man eflersträfvar.
Hr Westfelt har uppgifvit, att vi hafva allt för magra beten
för alt försörja utländska kreatur, som äro vanda vid bättre,
och som således skulle vantrifvas. Om detta är fallet i
llere orter, är det icke så öfver allt. I Skäne och södra delen
af Calmar län har jag mig bestämdt bekant, att icke blott större
jordbrukare, utan äfven allmoge i ordentlig circulalion använder
eu icke obetydlig del af sin åker lill artificiella beten. Jag
har sjelf i mia ort sett sådana betesfält vid flere bondhemman.
Jag tror att i flere orter, än jag nu nämnt, förhållandet skall
vara detsamma.
Hr Westfelt har yttrat, att om något anslag skulle medgifvas
för ändamålet, vore bättre lemna det såsom räntefritt
lån åt enskilda spekulanter. Jag befarar alt enskilda personer
skulle draga sig tillbaka och icke våga en sådan spekulation,
emedan capitalet vore stort, — det torde böra bemärkas att
med mindre än alt hvarje holländeri vore stort, skulle det ej
uppfylla sitt ändamål, emedan del ej lemiiar tillfälle till nödig
ulgallring, — och del skulle kunna hända alt vid den tid capitalet
skulle återbetalas, hade liolländcricrnas tillvaro haft den
lyckliga verkan att prisernc å sådana kreatur fallit så mycket,
att en betydlig förlust möjligen kunde uppkomma.
Jag tillstyrker alltså bifall till ilen K. proposm, och biträder
äfven Frih. Sprengtportens tillägg, att, om några medel skulle
af anslaget kunna besparas för ifrågavarande ändamål, öfverskottet
måtte användas på annat sätt till jordbrukets förkofran.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, alt K. M:s nu föredragna
nåd. propos. jemte de i anledning deraf afgifna yttranden
måtte remitteras lill Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:n.
Bifölls,
D.en 1 Augusti.
51
Ånyo föredrogs Hr Ribbings, Bengt, i gårdagens plenum på
Bordet lagda motion om föreläggande för Coust.Utsk., att inom
nu innev. månads slut till R. St. öfverlemna det från förra riksdagen
hvilånde förslaget angalo nalional-representationens ombildning.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då Hr Ribbing gjorde dea
motion, som nu blifvit uppläst, tyckte jag mig böra att den innefattade
någon annan fråga än blott den alt anmoda Const.-  Utsk. att till oss öfverlemna det grundlagsförslag rör:de representationsförändringen
, som sedan sista riksdagen är hvilan
de. Ar det icke fråga om någon ting annat, än alt anmoda
Consl.Ulsk. ur sitt archiv framleta det af förra riksdagens
Coust.Ulsk. färdiggjorda förslaget och öfverlemna detsamma
till R. St:s behandling; så har jag visserligen intet att invända
mot motionen, såvida icke ändamålet pä eli annat och ginare
sätt kan uppnäs. Jag förutsätter, alt samtlige RiksStm hafva
uti deras archiver alla de prot.utdr., sorn innefatta detta förslag,
och anser att RiksStm lämpligast skulle öfverlemna förslagets
redigerande lill Exp.Utsk., hvilket enligt Riksd.Ordn. har sig
ålagdt all redigera alla de beslut, som af RiksStm fattas; men
om R. o. Ad. icke anser detta vara lämpligt, utan i stället önskar
att uppdraga denna åtgärd ät Const.Utsk., så har jag deremot
ingenting all invända.
Hr Ribbing, Bengt: Det kan visserligen vara likgilltigt
på hvad sätt ändamålet vinnes, blott det vinnes; men jag skulle
tro, alt, efter hvad som vid föregående riksdagar varit brukligt,
den af mig föreslagna åtgärden vore den rätta, nemligen att ät
Const.Utsk. uppdraga sammanförandet af de spridda delarne lill
ett helt, besörja deras tryckning och utdela dem lill RiksStm.
Till styrka för min mening att detta ensamt bör vara Consl.-  Utsk., får jag åberopa att det sä tillgick vid den sista riksdagen,
då detta Utsk. till RiksStm öfverlemnade de förslag till
grundlagsförändringar, som af föregående riksdag blifvit beslutne.
Till ytterligare stöd för min sats, anhåller jag ali fä uppläsa
ingressen lill det merner., som då ankom ang:de förändrad
organisation af Statsrådet. Det lyder nemligen sä bär:
”Till följd af R. St:s år 1823 meddelade föreskrift, det
Const.Utsk. åligger alt, vid hvarje riksdags början, till R. St.
inkomma med uppgift å de vid nästföregående riksdag beredda
och lill innevarande hänskjulna förslag till ändringar uti grundlagarne,
får Utsk. härmed lill en början vördsamt öfverlemna
det från förra riksdag hvilande förslaget ang:de en ändamålsenliga
rc organisation af Statsrådet samt till de grundlagsändringar,
sorn blifva en följd af Hofcaneellers-befattningens föreslagna
upphörande”.
Häraf linner man tydligt, alt praxis förut varit den, att
det varit Const.Utsk., som låtit trycka och utdela förslaget till
grundlagsförändringar. Jag hoppas således att Gr. Horn instäm
-
52
Den 1 Augusti.
mer uti miu önskan och anhållan, att den föreslagna motionen
måtte blifva bifallen.
Frih. Hamilton, Hugo: För min del instämmer jag fullkomligt
med Hr Ribbing uti den anmodan, som han föreslagit att
RiksSttn måtte göra till Coust.Utsk. Det är blott i en del jag
skulle önska en förändring, nemligen uti den delen af Hr Ribbings
förslag, hvarigenom Utsk. skulle föreläggas att fullborda
arbetet inom slutet af denna månad. Då nu likväl detta förslag
ligger alldeles färdigt och de arbeten, som kunde erfordras till
dess sammanförande nr spridda betänk:n till ett helt, af en hädangången
utmärkt ledamot af detta Stånd till det mesta redan
äro undangjorda, så kan jag icke föreställa mig annat, än alt
förslagets uppsättande i fornt af betänk, bör af Const.Utsk. kunna
medhinnas på en vida kortare tid, än en månad. Jag är
ock öfvertygad att Const.Utsk:s ledamöter, så väl som en hvar
af oss, inse huru vigtigt det är, att detta betänk., så fort som
möjligen ske kan, må inkomma till RiksSltn, för att der undergå
grundlagsenlig behandling. Jag hemställer således till Ståndet
och särskildt till motionären, 0111 icke den tid, som i hans förslag
är utsatt, skulle kunna sålunda förändras, att Utsk. anmodades
inkomma med memorialet, om möjligt är, före medlet af
denna månad, hvarom jag anhåller att H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
ville framställa propos.
Hr Ribbing: Jag vill gerna biträda den siste värde talarens
förslag, såvida R. o. Ad. anser det möjligt för Utsk. att
medhinna arbetet på så kort tid. Jag kan icke neka att jag i
mitt förslag har fästat afseende på de svårigheter, som under
närvarande riksdag yppa sig att knnna fä Ulsk:n completta
och constituerade. Jag hoppas att detta snart mätte ske och
att sedermera de ledamöter, som blifva utsedde icke afsäga sig
förtroendet. Jag tviflar likväl på, att medlet af månaden vore
en tillräckligt läng lid. Jag vill likväl icke sätta mig emot
Frih. Hamiltons förslag, om detsamma af flere talare understödjes,
utan förenar mig i sådant fall med honom och eftergifven
gerna hvad jag förut föreslagit.
Hr von Hartmansdorff Au g. I sjelfva saken instämmer
jag visserligen med Hr Ribbing, nemligen i hans önskan
att ifrågavarande ämne mätte ju förr desto hellre komma under
R. 0. Ad s samt de öfrige RiksShns pröfning; men jag hemställer
till det H. Ståndet i allmänhet och särskildt till Hr Ribbing,
om det verkligen är lämpligt att göra en sådan erinran
till Lisk. Detta lärer förmodligen, både på grund af sin pligt
och på grund af den önskan, som hos alla RiksSt:n i detta afseende
förefinnes, använda all möjlig skyndsamhet, för ali aflemna
det ifrågavarande betänk. Jag tror således, alt en påminnelse
till Utsk., hvarken är af behofvet påkallad, eller skulle
från R. o. Ad. blifva under nu varande omständigheter rätt
lämplig. Hvarföre har Const.Utsk. ännu icke kommit i verk
-
Den 1 Augusti.
53
samhet? Jo derföre, att de fleste af Adelus ledamöter afsagt sig'
sina platser derstädes. Om det då just är detta Stånd, som gör
Utsk. en sådan erinran, hvad skall väl Utsk. derom tänka och
derpå svara? Möjligen att felet just är R. o. Ad:s, och att så
snart det blifvit afhulpet, skall Utsk. icke underlåta göra allt
hvad möjligt är. Jag hemställer derföre till Ur Ribbing, alt
han matte låta sin motion förfalla.
Frih. Hamilton: Det är just derföre att jag för min del
anser eli fel vara begånget, derigenom alt Const.Utsk. icke
längesedan börjat sina arbeten, som jag anser en påminnelse håde
lämplig och behöflig. Jag känner åtminstone icke det grundlagsstadgande,
som säger att alla ledamöter af ett RiksSt. nödvändigt
skola vara närvarande, innan ett Utsk. skall kunna anses
herättigadt att börja sina arbeten. Jag kan icke föreställa
mig annat än att, så snart prot.-utdr. ankommit, som underrätta
att val till ledamöter i Utsk. skett inom alla Stånden,
Utsk. är grundlagsenlig! constitueradt. Om sedan, till följd af
en mängd afsägelser, det kommit att saknas ledamöter af ett
eller annat ständ, så tror jag likväl att det efter praxis hade
varit Utsk:s pligt att oberoende deraf sätta sig i verksamhet, så
vida åtminstone en af R. o. Ad:s ledamöter funnes närvarande,
för alt efter grundlagens föreskrift föra ordet. Utsk. har icke
funnit detta behöflig! eller rätt, och jag befarar, att, som afsägelser
ännu kunna inträffa, detta Utsk., om det följer samma
princip, möjligen ganska länge skulle kunna förblifva sysslolöst
och RiksStm få vänta på den vigtiga frågans framläggande. Huru
detta skulle kunna förenas med den allmänt uttryckta önskan
att närvarande riksdag icke må blifva så lång som de föregående,
kan jag ej fatta. På denna grund anhåller jag, att
Hr Ribbings motion, med den förändring jag föreslagit, malte
få till Utsk. afgå.
Hr Ribbing: Till en del förekommen af Frih. Hamilton,
får jag i afseende på Hr von Hartmansdorffs yttrande anmärka,
att min öfvertygelse är den, att de considerationer, som Hr von
Hartmansdorff nämnt i afseende på Const.Utsk:s ledamöter och
de närvarande förhållandena dermed, äro mycket underordnade
sjelfva saken. Jag tror, att man mäste i främsta rummet
afse målet för ett sträfvande, och om man sedan möjligen kan
iakttaga de considerationer, som äro nämnda eller andra, så
är det bra; men kan man icke det, ulan man tror att en åtgärd
är nödvändig med åsidosättande af dessa considerationer,
till vinnande af ett så vigligt ändamål, som denna frågas snara
afgörande, så måste den ske. Jag kan derföre icke förena mig
med Hr von Hartmansdorff eller återtaga min motion.
Gr. Horn: Dä jag var den förste ledamot inom Ståndet,
som yttrade mig mot den af Hr Ribbing i föregående plenum
gjorda motion, så anser jag det vara en pligt för mig, att nu,
dä frågan tagit denna vändning, understödja det förslag som är
gjordt, att R. o. Ad. skulle yrka på det ifrågaställa inlem
-
54
Den 1 Augusti.
ilandet till Ståndet, emedan jag i grundlagen icke funnit det
vara något Utskott ett sådant arbete ålagdt. Jag kan icke eller
tro alt Const.Utsk. har någon sådan praxis att åberopa, sorn
ålägger det såsom en ovillkorlig pligt att vidtaga ifrågavarande
arbete. Att så tillgått vid någon föregående riksdag är mig
bekant, men jag vet också att Utsk. icke opåmint ansett som en
pligt att ett sådant arbete fullgöra. Då nu R. o. Ad. synes hafva
funnit, att ett sådant förslag bör inkomma från något Utskott,
lärer det icke återstå att välja emellan några andra än
Const.- och Exped.-Ulsk:n. Råda dessa Utsk. lära hafva en
lika pligt att fullgöra dessa ålägganden, emedan de båda hafva
alla prot.utdrag, som beträffa Ständenas beslut i frågan. Bien
jag får upprepa hvad jag nyss yttrade, att då jag instämmer i
den önskan att ett Utsk. mätte handlägga frågan, sä begär
jag också att framställning derom mätte ske, på del alt icke
frågan nedlägges, såsom Hr von Hartmansdorff yrkat.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill för min del icke tvista
med de ledamöter, som anse lämpligt att göra ett sådant
föreläggande. Jag bar blott yttrat hvad jag anser olämpligt och onödigt;
och får förklara, det jag icke finner Utsk:s ledamöter hafva
gjort sig förtjenta af några påminnelser, som skulle kunna synas uttrycka
en misstanka om försumlighet ä deras sida.
Frih. Sprengtporten, Jacob Willi.: Jag har blott velat
underställa Hr Gr. o. Landtm, samt R. o. Ad., 0111 icke, i
händelse ett föreläggande för Const.Utsk. bör äga rum, detta
föreläggande bör innefatta, icke blott att inkomma med det b vilande
förslaget till en förändrad national-representation, utan
äfven med alla de öfriga hvilande grundlagsfrågorna. Jag vill
nästan erinra mig ali en sådan anmodan vid riksdagars början
ofta afgält från Stånden till Const.Utsk. Om den kommer att
afgå, hemställer jag således, att den måtte komma alt afse
alla sedan sista riksdag hvilande förslag lill grundlagsändringar.
FIr Ribbing: I afseende på Frill. Sprcngtportcus yttrande,
hemställer jag, om icke det vore bäst alt till cn början inskränka
sig till hvad jag bar önskat. Om vi skulle förelägga
Const.-Utsk. ali inkomma med alla dessa saker på en gäng, hvilket
visserligen icke är nödvändigt, för alt kunna afgöra det hvilande
representationsförslaget; sä kunna vi verkligen icke föreskrifva
det, alt inom sä kort lid dermed inkomma. Jag önskar
derföre och hoppas, att Friherren icke vill insistera pä något
vidare föreläggande för denna gäng, än blott i afseende på det
hvilande representationsförslaget.
Hvad beträffar Hr von Harlmansdorffs yttrande, att anledningen
lill min motion skulle synas vara ett misstroende mot
det varande eller blifvande Const.Utsk:s ledamöter, att de skulskulle
vilja med flit försumma något; så har det visst icke
fallit mig in, så mycket mindre som man ännu icke vet,
Den 1 Augusti.
55
hvilka •ledamöter af R. o. Ad. som komma att sitta i Utsk.
Delta vill jag nämna, på det alt icke min mening med motionen
måtte misstydas.
Frih. Sprengtporten: För min del går jag gerna Hr
Ribbings önskan lill mötes och yrkar icke vidare på propos.; men
hemställer om man icke kunde lorena begge meningarne, genom
att anmoda Const.Utsk. att inkomma lill R. o. Ad. med
de sedan sista riksdag hvilande förslag till grundlagsförändringar,
och i främsta rummet med frågan om ett förändradt representationssätt.
Hr Ribbing: Om Frih. Sprengtporten icke vill helt och
hållet afstå från sitt yrkande, så önskar jag blott att det tillägg
mätte ske: alt det förslag till en representationsförändring, som
lian omnämnt, mätte i främsta rummet, innan någon af de andra
frågorna föredrages till beredning eller tryckning, göras
färdigt och genast inlemnas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då Hr Ribbing
endast villkorligen medgifvit de förändringar i hans förslag, som
blifvit begärde af Frih. Hamilton och Sprengtporten, 11. Ex. ansåg
sig böra framställa propos. i öfverensstämmelse med motionens
innehåll.
Frih. Hamilton: Jag ber om förlåtelse; men jag kan icke
linna annat, än att Hr Ribbing helt och hållet instämt i den
lilla förändring, som jag begärt, nemligen att orden: slutet af
Augusti månad, måtte få förändras till: om möjligt till medlet
af denna månad.
Hr Ribbing: Jag önskar, att Frih. Hamilton ville förena
sig med mig alt borttaga orden om möjligt, och hellre låta tiden
vara något rundligare, så att vi kunna vara säkre att icke ålägga
Const.Utsk. hvad som icke är möjligt. I annat fall vidblifver
jag hellre hvad jag yrkat, såvida icke Frih. Hamilton skulle
vilja förena sig med mig om en något längre tid, än den han
föreslog, t. ex. d. 20 Augusti, eller något sådant.
Hr von Troil, Emil: Det tyckes som ganska inånga ledamöter
af detta Stånd hyste en viss farhåga, att Const.Utsk.
skulle få ett föreläggande, som i anseende till tiden ej skulle
vara möjligt alt uppfylla. Jag tror mig i anseende dertill böra
upplysa, med den kännedom om målens behandling i della Utsk.,
som jag kan äga, att här endast är fråga om en coltationering af
den mest enkla beskaffenhet, och som är ännu lättare att verkställa,
derigenom att arbetet redan blifvit i enskild väg af en
ledamot i sista riksdagens Const.Utsk. företaget och genom trycket
allmängjordt. Det återstår egentligen för Utsk. ingenting
annat, än att med de i Utsk:s archiv förvarade prot. jemföra
det redan färdiga arbetet; och jag tror att detta bör kunna vara
verkstäldt inom en vecka med alla de hvilande grundlagsförslagen.
Inom ytterligare en vecka bör arbetet kunna vara
56
Den 1 Augusti.
tryckt; och jag instämmer i den försäkran att inom 14 dagar
bör alltsammans kunna vara inkommet.
Frih. von Döbeln Napoleon: Af de flera talare, sorn
yttrat sig i detta ämne, anser jag Ilr von Hartmansdorff bäst
hafva uppfattat saken. Han har nemligen sagt, att enligt grundlagen
icke något bör föreskrifvas Utsk. rörande skyndsamhet
att framlägga för Ståndet de handlingar, som på dess åtgärd
bero. Jag förenar mig deruti helt och hållet med honom, att ingenting
bör föreskrifvas hvarken om lid eller sådant, ulan det hör
helt och hållet bero på huru långt som behöfves för tryckning, för
coltationering och den tid, som åtgår för cancelliets tillgöranden ;
och att påminna Utsk. att detta bör verkställas hastigt eller långsamt,
är en sak som jag anser otillbörlig, emedan sådant aldrig
är brukligt. Utsk. gör sin skyldighet, och det anser jag
icke behöfligt att påminna om, hvilket jag icke eller tror i några
rådplägande församlingar plägar ske.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
besluta, att, i öfverensstämmelse med hvad Hr Ribbing
föreslagit, förelägga Const.-Ulsk. att inom innevarande månads
slut med det sedan sista riksdagen hvilande förslaget till representationens
onibildning, fullständigt beredt lill afgörande, till
R. St. inkomma.
Ropades ja och nej.
I anledning deraf hemställde H. Ex. om R. o. Ad. bifölle
motionen med den förändring, att tiden utsattes till medlet af
denna månad.
Ropades starka ja, blandade med nej; hvarpå H. Ex. förklarade
det hail funnit sin sist gjorda propos. vara med öfvervägande
ja besvarad.
Då derefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde den under
discussionen af Frih. Sprengtporten väckta fråga, om föreläggande
för Const.Utsk. att äfven med öfriga sedan sista riksdagen
hvilande grundlagsfrågor inom viss lid inkomma, anmälde
sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Innan Ståndet möjligen besluter
ett sådant föreläggande i afseende på de andra frågorna,
bör jag nämna, att jag anser det redan beslutne åläggandet omöjligt
för Utsk. att uppfylla, emedan det beror på boktryckaren.
Jag afstyrker båda besluteu såsom overkställbara och till
en del icke angående Utsk.
Frih. Sprengtporten: Hvad jag hade aran anföra var
egentligen blott ett tillägg till Hr Ribbings framställning; men
då denna framställning nu i sin helhet, sådan den af Hr Ribbing
blifvit alfattad och af Frih. Hamilton amenderad, är bifallen,
yrkar jag icke för min del någon särskild propos. å min
framställning.
Hr Hjärne, Harald: Då det beslut som R. o. Ad. nyss
har fattat icke äger någon kraft i afseende på föreläggande för
Const.
Den i Augusti.
57
Consl.Utsk. att inkomma med det hvilande grundlagsförslaget*
så framt icke de öfriga Stånden biträda beslutet; så får jag anhålla
om propos. derå, alt R. o. Ad. beslutar att med de öfriga
Stånden genast communicera detta beslut, oell att prot.-utdr.
mätte genast dit expedieras.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., som i anledning häraf yttrade,
att han i afseende pä den af Hr Hjärne omnämnda fråga,
ämnat göra propos. med föranledande af Hr Ribbings motion,
som afsäg att det af honom föreslagne beslut skulle fallas af
R. o. Ad. i förening med resp. Medständer, hemställde 0111 R.
o. Ad. behagade besluta, att R. o. Ad:s nyss fattade beslut skulle
de öfriga RiksSt:n communiceras.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo Hr Ribbings, Arvid, i gårdagens plenum
på bordet lagde motion, ang:de indelte soldatens antagande vid
unga år och olägenhetcrne, som följa af alt genast förse honom
med torp.
Hr af Dalström, Gustaf Jacob: I sisla plenum väckte
Ilr Ribbing, Arvid, cn motion, hvaruti anföras vissa olägenheter
deraf, att indelta soldaten antages till rekryt alltför ung
och att lian genast förses med boställe till bostad. Dä jag icke
kan dela med Hr Ribbing denna öfvertygelse, anhåller jag vördsamt
att vid motionen fä göra åtskilliga erinringar. Efter 1819
års Generalmönslrings-inslruclion och 1838 års kungörelse ang:de
antagande af soldater vid indelta arméen, får rekryt antagas till
soldat emellan fyllda 18 och 30 års ålder. 1794 års Generalmönstrings-instruetion
medgifver, att han redan vid 17 år finge antagas.
Af dessa föreskrifter hafva icke uppkommit, enligt min
tanka, några olägenheter hvarken förr och ännu mindre nu;
tvertom anser jag, att de medfört åtskilliga fördelar för indelta
arméen, emedan tiden, då manskapet antages vid yngre år,
är tjenligast för soldatens utbildning både till infanterist och till
cavallerist; och vidare är att förmoda, alt dä han så ung antages,
lian måste framdeles komma i åtnjutande af underhåll,
cn stor lättnad i hans ålderdom för honom sjelf, hans hustru
och barn. —- Hvad äter beträffar att soldaten icke skulle förses
med torp sä tidigt, får jag erinra, att detta vore stridande
mot indelta arméens idé, att soldaterne i alla tider varit bosatte
på sina torp, och att detta är nödvändigt för ordningens och
disciplinens bibehållande inom Svenska arméen. Hvar och en
sorn tjenstgjort på rolen eller rusthållet, vet ganska väl huru
svårt det är att vidmakthålla ordning bland sådana personer,
som kringstryka utan att äga cn bestämd bostad, och jag frågar
derjemte, huru det skulle gå med del soldat-torp, som icke
genast lemnades i soldatens hand; — det skulle förmodligen då
hortarrenderas? Deraf hände säkerligen, att torpet både lill
jord och byggnader förfölle och äfven att soldaten sjelf förfölle
1 H. 8
5S
Den 1 Augusti.
af vana vid elt oordentligt lif. Deremot den redlige Svenska
soldaten, som bebor sitt torp under iakttagen ordning och disciplin,
sköter der sin jord väl och uppfostrar sina barn till redlighet
och ordning, han är aktad inom den commun der han
finnes och fyller sitt kall. Den Svenska soldalen, mine herrar,
då han ikläder vapenrustningen för att gå mot fäderneslandets
fiender, af huru olika känslor är han icke lifvad, om han vet
ali han inom fäderneslandet äger ett älskadt hem, eller om han
blott vet att han der äger en kasern. Det Svenska indelningsverket
är beprisadt af utländningen, som dertill icke har något
motstycke. Ara åt den Konung, som ordnade vårt försvarsverk!
Mätte det icke störas eller rubbas i sina grundvalar!
Jag hade mycket mera alt tillägga i denna fråga, men jag
bör icke upptaga ii. o. Ad:s dyrbara tid härmed, och anser
hvad jag anfört vara tillfyllest, för att vederlägga den ifrågavar.
motionen. Jag anhåller att dessa anmärkningar mätte få
åtfölja remissen af motionen.
Frih. von Kraemer, Roberl Fredr.: Afven jag måste
bestrida den af Hr Ribbing gjorda motion, af det hufvudsakliga
skäl, att den inskränker och försvårar rotehällarens rättigheter.
Derigenom att han icke skulle fä antaga ynglingar vid
18 års ålder, blir det naturligtvis svårare för honom att verkställa
roleringsskyldigheten. Vid indelta regementena tillgår
vanligtvis så, alt den som inskrifves är i årstjenst, och, om han
då är 18 eller närmare 1!) år, blifver, innan han kommer att
exercera som rekryt, ett och ofta ett och elt halft år äldre,
beroende af den tid, då han blifvit antagen. Då jag tror, att
hvad Hr Ribbing yrkat skulle betydligen försvåra rotehåiiarnes
skyldighet, måste jag bestrida detsamma.
Uppå derefter framställd propus, blef Hr Ribbings förevarande
motion, tillika med de dervid gjorde anmärkningar, till
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. remitterad.
Föredrogs och bifölls Exp.Utsk:s mern. N:o 1, ang:de ökadt
cancclli-biträde m. m.
Frih. Hermelin, Carl, anförde skriftligen:
Med anleda, af K.M:s nåd. propos. om ökadt anslag för sjukvården
å Statens numera 4:de hufvudtitel, och då K. Krigsacademien å
Carlberg räknas till samma titel, hemställer jag vördsamt, att till en
förbättrad sjukvård derstädes något anslag kunde beviljas, antingen
utaf den föreslagna summan, eller till något särskildt belopp.
Jag erkänner visserligen mig sakna upplysning, huruvida
de af mig förmenade bristerue orsakas af alltför ringa penningeanslag
att dem afhjelpa, eller af andra orsaker, men förmodar
att H. StalsUtsk. dertill äger tillgång. Att uppnämna de
detaljer, vid hvilka jag tror anmärkningar kunna göras, torde
nu böra undvikas; men jag skall icke undandraga mig detta, i
händelse jag dertill skulle blifva uppmanad. Emedlertid bör
Den 1 Augusti.
59
jag, i enlighet med hvad jag tror mig äga kunskap om, uppgifva,
att icke länge sedan (S stycken hufvudkuddar blifvit anskaffade
för Krigsacademiens 24 sjuksängar och alt en förändrad
matordning för de sjuka är anlagen, hvars fullkomlighet
jag dock icke är i tillfälle att bedomina. Enär flera af Ståndets
medlemmar lillbragt sin ungdomstid vid Carlbergs Krigsacademi,
och månge bland eder, mine herrar, der torde äga bröder eller
söner; sä gör jag mig förhopping om ett vänligt deltagande
för dervarande 180 Cadetter. — Då jag funnit mig föranledd
lill denna framställning, föranlåles jag äfven yttra, det undervisningen
vid Carlberg äger flera fört jensler, och om i framtiden
de 3:ue första classcrna komma alt indragas och försvinna,
det, efter min förmodan, blir en saknad, svår nog all pä annat
säLt uppfylla.
Är det nyttigt att äga läkare, så är det ännu nyttigare att
äga skicklige läkare, och jag anhåller, att det äskade anslaget
af 1,333 r:dr lö sk. l>:co tili rese-uriderstöd för yngre läkare
mätte beviljas och om möjligt något ökas, kanske fördubblas.
Men jag underställer, om icke anslagssumman bör hellie uppföras
på Sundhets-Collegii stat till ofvanberörde ändamål, än på
4:de hufvudtiteln; äfvensom jag underställer, alt de 20 nya
Krigsiäkarne mätte under fredens lugn fördelas i landsorterna
till menighelernas nytta.
Beträffande de äskade anslagen för Universileternes materiella
behof, hemställer jag vördsamt, om icke förbättring af
sjukvården derstädes vore nyttig och nödig, samt att medel af
detta anslag, eller hellre ett lämpligt särskildt anslag, i händelse
Statslltsk. finner tillgång dertill, mätte anslås till delta ändamål.
Förhållandet eller behofvet vid Lunds Universitet är
mig obekant. I Upsala deremot afstod den nuvarande Medicin®
Professoren, vid sin ankomst dit från Helsingfors, 2:ne af sine
embetsrum ät de sjuka bland studeutcorpsen, och, om jag icke
misstager mig, hopsamlas medel lill sjukvårdens bestridande,
blad de studerande sjelfva. Men att desse 2:ne rum äro oftast
otillräcklige för en numerär af 800 till 1000 studenter, lärer
man lätteligen föreställa sig. Jag föreställer mig alt bemälde
Professor, känd för sin välvilja emot den studerande ungdomen,
skulle mot en lämplig ersättning kunna afstå ännu flera rum, och
kostnaden således der icke blifva särdeles stor för en utvidgad
sjukhuslocal. Då mitt yrkande åsyftar en fördel och nödig omsorg
för den studerande ungdomen, snarast för de mindre bemedlade
af alla stånd, stundom långt afskilde frän föräldrar
och anhörige, smickrar jag mig med ett beredvilligt afseende
på denna min vördsamma framställning. Någon omtanka pä
de academiskc lärosalarnes beskaffenhet vore säkerligen äfven
ganska nyttig för de studerandes helsa.
Denna motion remitterades till StatsUlsk.
CO
Den I Augusti.
Upplästes celi godkändes Exp.Ulskts förslag till It. Sl:s und.
skrifvelse om kröningens firande tinder innevar. riksdag.
Ilr Rosenblad, Bernhard, uppläste följande:
Jag flir vördsammast föreslå, att, med upphäfvande af närvarande
4 § i Bancolagen af d. 1 Mars 1830, följande §§ deri
mätte införas:
§ 4.
Bankens behållna capital, efter afdrag af alla densamma
åliggande skulder och förbindelser, skall, utan inberäkning af
dess fasta egendom och inventarier, utgöra Tio millioner
riksdaler banco, efter 1830 års mynlbestämningsvärdc, och
på så sätt, att om något år minskning i denna behållning förefinnes,
eller uppkommer, skall bristen fyllas af först inflytande
vinst.
§ !>•
Rikets Ständer ansvara i Sveriges Rikes namn och å dess
vägnar, att under alla inträffande händelser, alla af Banken ingångna
skulder och förbindelser skola blifva till fullo godtgjorda.
Skulle detta förslag antagas, blifver en naturlig följd, att
nummerordningen för de efterföljande SS 5, ö och 7 framflyttas
till 6, 7 och 8.
Genom 1830 års Bancolag § 4 stadgades en grundfond för
Banken, det vill säga en capitaihehäIlning- utöfver dess skulder
af 4,400,000 r:dr b:co. Vid riksdagen 1S34 —1835 ökades denna
till 5 millioner r:dr, utan att dock en motsvarande förändring
infördes i Bancolagen. Vid riksdagen 1840—1841 tillädes
en reserffond af 1 million r:dr, och sedermera intill slutet
af år 1843 har Banken af besparda vinster ökat dess capitaIbehällning
till öfver 9,400,000 r:dr b:co, och vid innevarande
års slut kan den med full säkerhet antagas öfverstiga 10 millioner
r:dr b:co.
Om mitt förslag blifver antaget, kommer Bankens verkliga
soliditet i första rummet att grundas på en capital behållning, öfversligande
J af alla dessa skulder, hvilka, med undantag af några
få millioner, tillhörande classerne af enskildes räntebärande fordringar
och af enskildes depositioner, bestå, dels af utelöpande sedlar,
som utgöra rikets hufvudsakliga penningeeirkulation och som
icke tijl större belopp kunna dragas ur rörelsen, så länge misstroende
till deras säkerhet icke linnes eller deras myckenhet
ej öfverstiger rörelsens behof, dels af depositioner af Staten
tillhöriga medel, hvaraf större poster alltid måste finnas inneslående.
Under sådane förhållanden bör Svenska Banken blifva
en af de solidaste, och der man med en klok och varsam
förvaltning, icke för mycket bunden af i detalj gående inslructiouer,
utan fruktan och oro kan betrakta de tillfälliga ogynnande
liandels-kriser, som efter sakernes ordning stundom mäste inträffa
och kunna föranleda uttagande af större eller mindre
summor af Bankens metalliska fonder, för att fylla befintlig
Ben i Augusti.
Cl
vexelbrisl; cn förminskning, som genom elt klokt begagnande
af de gynnande conjuncturer, som med lika säkerhet kunna beräknas
också skola stundom inträffa, lätt bör ersättas
Men
för de ovanligare händelser, som möjligen skulle
kunna, denna säkerhet oaktadt, skaka Bankens credit, bör äfven
en ytterligare trygghet vinnas, genom det i 5 § föreslagna
stadgande, som gifver verklighet ät R. Sl:s garanti för deras
Bank, och vid helgden af dennas förbindelser fäster samma
säkerhet som vid tillvarelsen af Svenska riket.
Derefter anförde Hr Rosenblad muntligen:
Särskildt bör jag tillägga, att det blifvande öfverskoltet
skulle med säkerhet kunna upplagas såsom en påräknad inkomst
och behållning, likasom andra statsinkomster och behållningar.
Då Bankens bokslut är uppgjordt, kommer den behållna vinsten
att ingå till Riksg.cont. Jag anhåller att denna motion måtte
till vederbörligt Ulsk. remitteras och hemställer till Hr Gr. o.
Landtm., huruvida det bör vara Banco- o. LagUlsk:n gemensamt
eller blott BancoUlsk.
Hr Rosenblads nu väckta motion remitterades lill Bancooeh
LagUtskm.
Justerades 4 prot.utdr., innehållande R. o. Ad:s i gårdagens
plenum fattade beslut.
Upplästes och lades lill handlingarne ankomna prot.utdr.
från de öfriga Stånden, nemi. från PresleSt. af d. 27, från BorgareSt.
af d. 27 och 31, samt frän BondeSt. af J. 25 och 31
sill. Juli.
Hr Ribbing, Arvid: Af förekomna anledningar, anhåller
jag att få nämna orsaken hvarföre jag icke besvarat de anmärka,
som blifvit gjorda af Ilr af Dalström och Frih. von
Kraemer, ang:de de af mig uppgifna olägenheter deraf att soldater
vid 17 års ålder blifva jordbrukare, såsom Hr af Dalström
upplyst. Jag ansåg nemligen att dessa upplysningar mc,
ra vitsordade de olägenheter, som jag i min motion uppgifvit
och hvilka olägenheter icke af dessa Hrr blifvit besvarade.
Min motion bar åsyftat, alt dessa olägenheter mätte komma alt
af K. M. i nåder uppmärksammas, dä de allmänna frågorna om
arméens och beväringsmanskapets reorganisation komma att företagas.
Det är blott af denna anledning jag har stillatigande låtit
dessa anmärkmr passera, och anhåller alt hvad jag nu anfört
måtte fä åtfölja min motion.
Uppå derefter framställd propos., bifölls alt della Hr Ribbings
anförande finge åtfölja den beslutade remissen af hans ifrågavar.
motion.
II. II. o. Ad. åtskildes kl. lill 8 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Mundt.
62
Den 3 Augusti.
Lördagen den 3 Augusti 1844.
Plenum kl. 10 f. m.
Upplästes till justering ett prot.utdr., innehållande R. o.
Adis d. 1 dennes fattade beslut om föreläggande för Consl.Utsk.,
att, inom medlet af denna månad, med det från förra riksdagen
h vi lande förslaget angide nationalrepresentationens oinbilduiug,
fullständigt beredt till afgörande, till R. St. inkomna.
Frih. Cederström, Jacob: Det ifrågavar. grundlagsförslaget
är redan vid sisth riksdag till afgörande vid denna fullständigt
beredt, i den ordning 56 § Reg.-F. föreskrifver, och
det vore tydligen att fordra en ny beredelse deraf, om orden
”fullständigt beredt” nu skulle begagnas. Då Hr Ribbing väckte
motionen härom, begärde jag densamma på bordet, men kunde
icke vara närvarande i förra plenum, emedan jag, såsom
Fullm. i Riksg.cont., var derstädes af göromål upplagen; och
får af sådan anledning nu förklara, alt jag i sak instämmer med
motionären, alt nuvar. Consl.Utsk. måtte inom 14 dagar inkomma
med en tableau öfver detta förslag till grundlagsförändringar,
på det att Stäuderne derefter må kunna skyndsamligen besluta,
utan att behöfva ur de särskilda meni. och löparne till hvarje
Stånds särskilda beslut sammanfatta detta förslags detaljer. Jag
anhåller blott att ordet ”beredt”, som skulle kunna lydas sä,
som tillerkändes denna riksdags Consl.Utsk. någon rätt att ånyo
bereda hvad sorn en gång är beslutadl, mätte utgå, och alt, i
prot.utdr. endast införes, det Coust.Utsk. skall inkomma lill R.
St. med en tableau öfver hela förslaget oell dermed sammanhängande
§§, och härå är det som jag anhåller om Hr Gr. o.
Laudtmis propos.
Hr Ribbing, Bengt: Jag tror det icke vara förenligt
med grundlagen, att någon propos. till ändring i denna fråga
framställes. Vore det icke stridande deremot, så skulle jag
visserligen icke sätta mig emot Frih. Cederströms begäran;
men nu lärer densamma deslomindre böra vinna afseende, som
frågan fullständigt utreddes i sista plenum, hvarom Ilr Frihcrren
sjelf, om han behagar, kan göra sig underrättad.
Frih. Cederström: Den siste talaren har här icke velat
förslå mig, då lian anser att någon ändring i beslutet vore i
fråga. Skulle hvad lian deruti yttrat, innefatta någon verklig
tanke, så skulle också ifrågavar. ändring i beslutet vara ännu
mera nödvändig; ty då följer ju deraf klart som dagen, att
Const.Utsk. skulle fått rättighet att verkställa en beredelse af
det nya representationsförslaget till afgörande med möjliga jemkningar.
Ilar kan icke vara fråga alt ändra ett enda conima
eller en bokstaf uti det af R. St,, vid förra riksdagen lill af
-
Den 3 Augusti.
görande vid denna, beredda förslag. Hvad som skall ske, är
alt förslaget framställes i tabellarisk form, så alt, om det antages,
man må se hvilka ändringar i grundlagarne deraf skulle
blifva en följd. Jag är af motionärens mening, att man bör
påskynda afgörandet; men som åter Const.Ulsk:s tillgörande härutinnan
icke beslår i något annat än ett noga aftryckaude af
hvad redan finnes tryckt, och att i en enda tablcau sammanföra
hvad som finnes pä flera ställen spridt; så synes motionären
böra finna sig belåten med denna rättelse, helst jag är öfvertygad,
att hans afsigt icke är att tillägga Const.Utsk. någon ytterligare
rätt alt bereda det förslag, som II. St. sjelfve uppställt.
Ilr Ribbing: Det är öfverflödigt alt vidare tvista härom,
helst jag tycker mig förmärka, ali Frih. Cederström och jag
äro ense i hufvudsaken. Jag skulle icke salt mig emot Frih:s
yrkande om det blifvit framstäldt i förra plenum. Nu är saken
afgjord, och således kan ingen ändring vidare ske.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då Hr Ribbings motion
föredrogs, ansåg jag ett bifall till densamma vara både onödigt
och olämpligt. Nu, dä fråga är att gifva Const.Utsk. närmare
föreskrifter, nemi. all uppställa det hvilande förslaget i tabellarisk
form, på sätt Frih. Cederström uttryckt, finner jag det
ännu mera oriktigt. Utsk:n hafva inga andra instruclioner alt
af Ständerne emottaga, än dem som Riksd.Ordn. lemnar. Om
hvarje Ständ skulle finna för godt att gifva särskilda föreskrifter,
hvad skulle deraf följa? Möjligen alt dessa blefve hvarandra
olika, eller mot hvarandra stridiga; hvad skulle Ulsk:n
dä göra? Enär nu ett beslut, sådant som della bär blifvit fatladt,
sä är det väl bäst ali låta dervid förblifva, om det än är illa
uttryckt, och lemna åt Const.Utsk. att derpå göra det afseende,
som det finner vara med grundlagen förenligt.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då Frih. Cederström
icke yrkat ändring i R. o. Ad:s beslut, utan endast alt
de ordalag, hvari beslutet blifvit uppfalladt, mätte förändras, sä
fann II. Ex. icke uti grundlagarne något hinder för ali framställa
propos. i öfverensstämmelse med Frih:s begäran; men först
ansåg II. Ex. sig dock böra hemställa, om R. o. Ad. behagade
godkänna de ordalag, hvarmed beslutet i det uppläste prot.uldr.
blifvit upplaget.
Ropades ja.
Justerades 3 andra prot.uldr., infallande R. o. Ad:s beslut
d. 1 dennes.
Öppnades Hrr Electorers listor vid anstäldt val af ledamöter
i nedannämnde Ulsk., och befans att dertill blifvit utsedde i
C o u s t i l u t i o n s - U t s k o 11 e t;
efter N:o 86. Gr. Hamilton, Jacob Essen; N:o 114 Frih. Hura
-
6i Den 3 Augusti.
merhjelm, Fullrn. Frih. Åkerhjelm, Carl, och N:o 2,320. Ilr
Akerman, Fredrik:
N:o 184. Hr Silfversvärd, Fullm. Hr Stjerngranat, Georg
Gustaf Henrik;
— 189. „ Rääf i Småland, Leonard Fredrik, och
— 1,861. „ von Hartmansdorff, August.
Bane o-Utskottet:
efter N:o 120. Gr. Liljencrantz, Gustaf Fredrik; N:o 293. Frih.
Falkengren, Fullm. Gr. Hamilton, Malcolm, och N:o 2,109. A.
Hr Anckarsvärd, August:
N:o 76. Frih. Kruse till Verchou, Fullm. Hr von Hohenhausen,
Michael Silvius;
— 213 „ Armfelt, Fullm. Hr Bogeman, Joli. Ludvig, och
— 678. Hr Bildt, Knut.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
efter N:o 126. Gr. von Platen, Baltzar: N:o 295. Frih. Ramel,
Hans; N:o 515. Hr Bäfverfeldt, Fullm. Hr Wahrendorff,
Martin; l\:o 706. Hr Rosenmuller, Jan Michaelsson; N:o 723-  Hr von Essen, Fullm. Gr. Hamilton, Hugo, och N:o 932. Hr von
Brömsen, Fullm. Hr von Troil, Emil:
N:o 99. Frih. Hamilton af Hageby, Hugo;
— 1,566. Hr Kröningssvärd, Carl Gustaf;
— 1,768. ,, Schmiterlöw, Carl Johan;
— 1,929. „ von Björnmarck, Fullm. Gr. Levenhaupt, Palrik
Adolph;
— 1,987. ,, Liljestråle, Otto, och
— 2,018. „ af Forsselles, Adam.
Expeditions-Utskoltel:
efter N:o 77. Frih. Rehbinder Fredrik Wilhelm;
N:o 2,160. Hr Munck af Rosenschöld, Thomas.
Ridd ar hus-Utskottet:
efter N:o 29. Gr. Bjelcke, Fullm. Gr. Löwenhjelm, Carl Axel:
N:o 1,846. A. Hr Fock, Fullm. Frih. Cederström, Claes Rudolph.
Hvarjemte, af nu jemväl öppnad val-lista iuhemtades, att
Ilrr Eleclorer utsett N:o 1979. Hr Brakel, Guslaf Anton, all
såsom suppleant i Const.Utsk. inträda under den ledighet, sorn
blifvit beviljad ledamoten i nämnde Utsk. N;o 792. Hr Lagerhjelm,
Pehr.
Hr Rääf, Leonhard Fredr.: Då Hrr Electorer behagat
invälja mig till ledamot af Const.Utsk., ett förtroende som jag
skall emottaga, endast med afseende på Ståndets önskan alt
detta Utsk. må snart kunna träda i verksamhet; så nödgas jag
likväl vördsamt afsäga mig den plats jag i Bevilln.Utsk. innehafver.
Frih, Cederström, Claes Rudolph: För närvarande
Ilin
-
Den 3 Augusti.
65
hindrad alt mottaga den plats i Ridd.Utsk., hvarmed II. Siandet
behagat hedra mig, får jag mig densamma nu vördsamt afsäga.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
samtycka till Hr ltääfs begäran att blifva entledigad
frän sin befattning såsom ledamot i Bevilln.Utsk.
Ropades ja.
Hr Aminoff, Joli. Fredr., anförde skriftligen:
Då det ej sällan inträffat, att de af R. o. Ad., som blifvit
valde till ledamöter uti Utsk., afsagt sig detta förtroende; och
dä ingen säkerhet finnes, att de på nytt invalde ledamöter uti
Utsk. mottaga förtroendet, hvaraf åter följer, att Utsk:n en
längre tid icke äro fulltalige frän R. o. Ad:s sida: så får jag
vördsamt föreslå, det R. o. Ad. täcktes besluta, att ett visst
antal suppleanter väljes för hvarje Utsk., t. ex. ^ af R. o. Ad:s
ledamöter uti Const.-, Stats-, Bevilln.-, Banco-, Allm. Bcsv,- o.
Ekon.- samt Exped.-Utsk:n, och en suppleant uti LagUtsk., med
skyldighet för suppleanterne, att, efter den ordning de blifvit
valde, träda i tjenstgöring på kallelse af ordföranden uti Utsk.
Grundlagarne förbjuda icke ett dylikt beslut, hvilket, om det
af R. o. Ad. antages, torde få gälla vid alla de tillfällen, dä
ledamöter utnämnas till förstärkta Utsk. m. fl. dylika händelser.
I sammanhang härmed torde jag få anmäla, alt då suppleant
önskar ledighet, eller vill frän riksdagsorten afresa, bör anmälan
derom göras hos Landtm., på det ny suppleant må kunna
väljas, om behofvet sådant fordrade.
Hvarefter IIr Aminoff muntligen tilläde:
Jag har icke begärt remiss af denna motion lill Ridd.-  Utsk., af orsak att jag tror, det R. o. Ad. kan Illy förutan
deröfver besluta; men skulle IIr Gr. o. Landtm, finna, att denna
motion bör till nämnde Utsk. remitteras, så har jag visserligen
ingenting deremot. Jag har dä endast den önskan att tillägga,
att Utsk. må anmodas, att så fort ske kan inkomma med sitt
utlät., på det alt ledamöter af R. o. Ad. i Utsk:n icke mätte
saknas, och Utsk:n i följd deraf vara incomplette.
Denna motion begärdes pä bordel.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Af förekomne anledningar
får jag vördsamt anhålla, alt blifva entledigad från min plats i
Bevilln.Utsk.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde i anleda, häraf
propos., om R. o. Ad. behagade samtycka till denna Hr Aminoffs
anhållan.
Ropades ja och nej.
Hr Aminoff: Jag anser mig skyldig förklara, att det
ingalunda varit för att undvika det mig visade förtroende och
dermed förenade arbete, sorn jag framställt denna min begäran.
1 II. 9
66
Den 3 Augusti.
Ridd.Ordn. stadgar i 23 §, alt ledamot, invald i Ulsk., icke
må afsäga sig detta förtroende efter viss lids förlopp, utan
Ståndets begifvande, men väl äga rätt att återlemna polletten
med förlust af riksdagsmannarätten. Min mening är visserligen
icke att skilja mig från riksdagen: utan som jag nu är befullmäktigad
för en annan familj och såsom sådan blifvit invald
till ledamot i Bevilln.Utsk., men nu vill återställa den pollet,
jag på grund af fullmakt utbekommit, för att intaga säte härstädes
för egen nummer; har jag önskat fä nedlägga min befattning
i Ulsk., ankommande sedermera på Hrr Eleetorer att
mig å nyo invälja.
Frill. Ridderstolpe, Fredr.: Jag anser, att i samma
stund man uttagit sin pollet, är man ock skyldig att gå dit
Ståndets förtroende kallar. Gör man annorlunda, så gifver man
i detta ögonblick Iastarenom rum. Jag är gammal nog för att
minnas det tidehvarf, då Frankrikes marskalkar kastade gevären
på axeln och ansågo för en ära att tjena ett fädernesland,
som kallade dem. Om detta tidehvarf blifvit efterträdt af interessets
och egoismens, så bör man dock qvarblifva vid sin medelålders
grundsatser. Jag för min del ämnar följa dem under
mina återstående dagar, och jag är öfvertygad, att den siste
värde talaren har lika mycken patriotism som någon annan.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då Hr Aminoff lill
kännagifvit,
alt han endast önskar ombyta plats pä Riddarhuset,
nemi. att representera sin egen ätt i stället för att innehafva
fullmakt; så torde en hvar af R. o. Ad. finna, på sätt han sjelf
uttryckt, det hans afsigt icke är alt undandraga sig fullgörandet
af det uppdrag, Electorerne honom anförtrott. Hans anmälan
har skett endast för att iakttaga de formaliteter, som våra
författningar stadga. Jag hoppas och anhåller således, att denna
öfverläggning måtte fä upphöra, samt att R. o. Ad. täcktes
tillåta att ombyte får ske.
Hr Aminoff: Jag förmodar, att Frih. Ridderstolpe icke
gifvit akt på hvad jag nyss hade äran anföra; i motsatt fall
hade hans anförande säkerligen uteblifvit. Men sedan frågan
på nytt blifvit af Hr v. Hartmansdorff utvecklad, har jag
icke vidare något alt tillägga.
Uppå derefter framställd förnyad propos., samtyckte R. o.
Ad. till Hr Aminoffs begäran, att fa afträda ifrån sin befattning
att vara ledamot af Bevilln.Utsk.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att en af Bänkmännen
för I9:de bänkm:s-afd. Hr Hummelhjelm, Carl Fredr.,
som erhållit tillstånd att på kort tid frän riksdagen afresa, nu
anmält sig vara förhindrad att snart återkomma och derföre
afsagt sig sin bänkm:s-befattning; i anledning hvaraf H. Ex.
yttrade, alt i nästa plenum val komme att förrättas lill återbesättande
af den sålunda ledigblifna bänkm:s-platsen i 19:de afd.
Den 3 A ugusti.
67
Hr von Hartmansdorff, Aug.: I anledning af Hr Gr.
o. Landtnäs sista framställning, tror jag mig höra nämna, att,
om milt minne icke felar, saknas äfven Bänkman för 20:de afd.;
hvadan för henne val måhända kunde få äga rum vid samma
tillfälle. Ledigheten är efter Hr Tersmeden, som blifvit Elector.
Efter det sedermera, medelst de i cancelliet förda anteckningar,
blifvit upplyst, att inom så väl ]0:de som 20:de bänkmisafd:ne
bänkm:s-ledighet uppstått efter Hrr Rosenstjerna, Nils,
och Tersmeden, Johan Jaeol), hvilke blifvit utsedde till Electorer,
tillkännagaf H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att äfven för dessa
afd:r bäukm:s-val i nästa plenum komme att ske.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, gaf vidare tillkänna, att Hr
Vult von Steijern, Henrik Wilh., som blifvit utsedd till ledamot
af StatsUlsk., men varit och ännu vore bortrest frän hufvudstaden,
hos H. Ex. anmält, att han icke för närvar, kunde
emottaga detta förtroende, samt begärt, alt denna afsägelse,
hvilken icke kunnat ske inom föreskrifven tid, måtte anmälas
till R. o. Ad:s samtycke; och hemställde H. Ex. i följd deraf,
om Hr Vult von Steijern, med bibehållande af sin riksdagsmannarätt,
finge afsäga sig uppdraget att vara Utsk:sledamot;
hvilket bifölls.
Hrr Elcctorer blefvo derefter af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
anmodade, att i deras nästa sammanträde utse en ledamot i
StatsUlsk., efter Hr Vult von Steijern, 2 ledamöter i Bevilln.-  Utsk. efter Hrr Aminoff och Rääf, samt en ledamot i Ridd.Utsk.
efter Frih. Cederström.
Föredrogs och bifölls BancoUtsk:s mern. N:o 1, med begäran
om notarie-arfvoden åt 2 cancellister samt om tillökadt
cancelli-biträde.
Upplästes och begärdes på bordet följande från Ridd.Utsk.
inkomna :
Hörsamste Memorial.
Som Ridd.Direct., jemlikt 12 och 16 §§ i den för Direelm
af R. o. Ad. utfärdade instruetion, låtit till Ridd.Utsk. öfverlemna
ett till IL R. o. Ad. stäldt mern., innefattande förslag,
huru tryckningen af R. o. Ad:s prot. vid innevar. riksdag må
lämpligen verkställas; så får Utsk., med insändande af Direct:s
förrberörde mern. samt meddelande af den särskilda upplysning,
alt, enligt det om ifrågavar. prot:s-tryckning med boktryckaren
Björklund afslutade contract, ända lill 8 tryckta ark i veckan
skola, derest manuscript tillhandahållcs, af boktryckaren afiemnas,
hos II. R. o. Ad. vördsamt tillstyrka, att de af Direct.
för tryckningen af Ståndets prot. vidtagne åtgärder, såsom i
allo ändamålsenliga och ledande till nödig besparing och skynd
-
fiS
Den 3 Augusti.
sumhet, må af II. It. o. Ad. varda godkända. Stockholm d. 1
Augusti 1844.
På Riddarhus-Utskottets vägnar:
S. A. Sa tide Is.
IF. F. Dalman.
Ilörsamste Memorial.
Till följd af 12 § i den för Ridd.Direct. af II. R. o. Ad.
nlfärdade instruetion, enligt hvilken Direet. vid början af hvarje
riksdag bör, genom Ridd.Utsk., till R. o. Ad. inkomma med
förslag huru tryckningen af Ståndets prot. må lämpligast och
med största skyndsamhet kunna verkställas, får Direct., enär
det sätt, hvarpå de 2:ne sista riksdagarnes prot. blifvit tryckte,
icke varit föremål för klander och, enligt Direct:s åsigt, ej
eller medfört några olägenheter, vördsamt föreslå, att under
innevar. riksdag R. o. Ad:s prot. ina fä tryckas pä enahanda sätt,
nemligen med tala stilar och förkortningar af ofta förekommande
ord, i häften af 20 å 30 ark hvardera, dock så att intet
pleni-prot. stympas, utan till slut intages i häftet, äfven
om berörda antal ark derigenom minskas eller öfverskrides.
Derjemte får Direct. äran anmäla, att, genom nu ang:de
ifrågavarande tryckning afslutadt coulract, ej allenast kostnaden
för hvarje tryckt ark, hvilken vid sednaste riksdag var betingad
tili 16, blifvit nedsatt till 15 r:dr b:co, under förutsättning
alt upplagans storlek blifver densamma som vid de sednaste
riksdagarne, nemligen 500 exemplar, utan ock, enligt aflemnadt
proftryck, hvarje ark, i följd af smalare men likväl lika
lättlästa stilars användande, kommer att inrymma lika mycket
som vid sista riksdagen trycktes å 1-J ark.
Stockholm den 26 Juli 1844.
U. Koskull. Fredr. Boije.
J. K. Cederstråle. J. A. Tornérhjelm. G. Brakel.
j.libert Munck.
Föredrogs och remitterades till LagUlsk. R. St:s Juslitia;-  Ombudsmans d. 11 sisth Juli afgifua berättelse lill R. St. vid
denna riksdag.
Justerades pleni-prot. för d. 27 och 31 sisth Juli.
Hr Rosenblad, Bernhard, uppläste följande:
Den utelöpande Banco- och Riksgälds-sedelstocken , dertill
räknade alla af Banken och Riksg.cont. utgifna och oinlösta
sedlar, och sålunda äfven de, som af hvarjehanda orsaker förkommit,
utgjorde vid 1831 års slut 31,639,862 r:dr 32 sk. 9 r:st.
vid 1834 års slut 30,344,804: 26. 7. och vid slutet af 1840
27,452,299: 37. 2.; men blef deremot under de 2:ne åren
1841 och 1S42 nedsatt till 22,384,060: 19. 2., d, v. s. minsk
-
Den 3 Augusti.
G9
ningen sedan 1831 utgjorde nära 9,256,000, och under de 2:ne
åren 1841 och 1842 5,008,000 r:dr; under år 1843 nedsattes
denna sedelstock ytterligare till 21,260,140: 17. 2, eller med
omkring 1,124,000 r:dr, ehuru 640,000 r:dr utgifvits i förskott
å silfverleverancer; och var denna minskning för Svenska rörelsen
så mycket kännbarare, som endast omkring 180,000 r:dr
häraf kunna beräknas för återstoden af de i Finland cirkulerande
Svenska sedlar, och, såsom välkändt är, rörelsens liflighet
uuder ogynnande handels- och creditförhållanden oafbrutit
aftagit, samt äfven privatbankernes cirkulation under året minskats
med omkring 800,000 r:dr.
Men ehuru nedsatt den cirkulerande sedelstocken var vid
detta års början, nemligen till lägre än hvad den på flere och
tjugu år varit; så liar den i år t. o. m. d. 27 sisth Juli blifvit
ytterligare minskad till 19,252,195: 24. 10., d. v. s. med nära
2,008,000 r:dr, och under endast de sista 4 veckorna från d.
29 Juni t. o. m. d. 27 Juli med öfver 526,000 r:dr, d. v. s.,
att nära hvar 10:de r:dr af hela sedelstocken, derunder inbegripna
de förstörda och de som finnas i Norrige, Danmark och
Tyskland, blifvit sedan årets början indragen, och endast under
de sista 4 veckorna mer än hvar 40:de, oaktadt under
dessa veckor icke obetydliga poster silfver ingått, för hvilka
den återstående betalningen erlagts i sedlar. Orsaken härtill
har dels varit en indragning i Bankens lånerörelse i discontväg,
dels den eljest lyckligtvis inträffade starka jernulförseln;
och dä denna troligen kommer att åtminstone till d. 1 Sept.
fortfara, — hvilken dag tullförhöjningen i Tyska förbundets
hamnar inträder, — är det troligt, alt sedelförminskningen ytterligare
kommer ali fortgå under sommarmånaderne. För att
i någon man afhjelpa rörelsens olägenheter häraf, torde provisoriska
åtgärder böra vidtagas, alt åtminstone bringa en del af
de under årets lopp indragna sedlarna åter i rörelsen.
Under loppet af första balfåret innevar. år hafva 350,000
r.dr blifvit indragna af discontlånerörelsen och öfverflyttade på
fonden för lån ä fastigheter pä landet, dock med föreskrift,
att denna extra fond skulle äter ersättas genom innehällning
af alla från årets början inflytande capilal-afbetalningar. Den
1 Juli voro ifrågavarande 350,000 r:dr pä några tusen r:dr när
utgifna, hvaremot omkring 154,000 r:dr ingångna capital-afbetalningar
blifvit amorterade, d. v. s. att denna fond då begagnade
ett förskott af omkring 200,000 r:dr, som efter nu gifria
föreskrifter inomS a 9 månader komme alt betäckas, men under
hvilken lid all utlåning deremot blefve inställd. Bien af ansökningar
till landtlån hvila omkring 550,000 r:dr fullt färdiga
att kunna utgifvas, och af d:o till stadslän något öfver 50,000
r:dr. — Indragningen af 350,000 r:dr i disconternes lånerörelse
har föranledt, att endast vid bancodisconten bifallna, men för
bristande medel icke utassiguerade lån vid midsommarsferiernes
början utgjorde 624,000 r:dr.
70
Den 3 Augusti.
Såsom provisoriska åtgärder får jag, med ledning af de
data jag anfort, vördsamt föreslå:
l:o Ätt såsom ett förskott lill dess R. St. annorlunda derom
förordna, utöfver hvad nu i och för lån å fastigheter äro
använda, anvisas 550,000 r:dr för lån å landtegendomar —
derunder inberäknadt hvad som från årets början kunnat i
capital-afbetalningar inflyta, — samt 50,000 r:dr för lån å
stadsegendomar.
2:o Att likaledes, såsom ett temporärt förskott, till allmänna
discontrörelsen återställas de 350,000 r:dr, som under första
halfåret innevar. år blifvit indragna, dock med rätt för
Bancofullmäktige att fördela dem emellan de särskilda
disconterne, i mån af behofvet.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller alt denna
motion må få hvila på bordet, för alt en annan gång tagas
under närmare skärskådande. Hr Rosenblad har deruti sammanfattat
allt hvad förskräckligt vara kan, med afseende på
sedelstockens förminskning; mendet torde väl finnas i detta fall
några tröstegrunder att anföra. Deribland må nämnas beloppet
af den betydliga sedelmassa, som fans i Finland och som nu
blifvit inlöst, utan att förminska den i Sverige utelöpande sedelstocken,
fastän inlösningen förminskat Bankens utelöpande
sedelmassa. Jag vill nu icke nämna summan, för att icke äfventyra
ett misstag, men till nästa plenum kan jag vara i tillfälle
att derom upplysa. Emedlertid då nu förhållandet emellan
silfver och sedlar i Banken är sådant, att det brister silfver
för 1^ million sedlar, eller rättare sagdt, det är million
sedlar mera i rörelsen, än der borde vara, för att såsom 5 till
2 svara mot den silfverfond, som finnes i Banken; så förefaller
det mig besynnerligt, att en Bancofullm. föreslår att ännu mera
öka denna sedelmassa. För hvar och en som lefver öfver sina
tillgångar är det en naturlig följd att han förspiller sin capitalförmögenhet.
Så länge Sverige inför mera varor än det med
varor kan betala, så är det gifvet, alt Bankens silfverfond får
vidkännas mellangiften. Om man finge aldrig så mycket sedlar
i landet, så kunna näringarna likväl icke hjelpas om ej handelsförhållandena
blifva bättre. Att dessförinnan utgifva ännu flera
sedlar utan fond, genom hvilka det befinleliga silfret ännu
mera kan dragas ur Banken, skulle leda till hans undergång.
Hr Rosenblad: Lemnande för det närvarande ovidrörd
den stora hufvudfrågan, i hvilken Hr von Hartmansdorff ingått,
om orsakerna till siifvcrulförseln och huruvida medlen häremot
böra sökas i förminskning af den cirkulerande sedelstock, som,
under svåra conjunclurer för näringarne, icke kan umbäras,
utan att i kännbar grad minska dessas förmåga att frambringa
de producler, mot hvilka vi kunna tillbyta oss utländska — vill
jag endast i afseende på beloppet af den invexlade Finska sedelmassan
komma IIr Hartmansdorffs minne till hjelp medelst
upplysning, att densamma utgjort 4 millioner några hundra tu
-
Den 3 Augusti.
71
sen r:dr; men att, på sätt jag i mitt skriftliga anförande uppgifvit,
deraf under förlidne år endast 180,000 r:dr blifvit inlöste
och att i år inga sedlar inkommit från Finland.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att Hr Rosenblads
motion, enligt den derom gjorda begäran, komme att hvila på
bordet.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. \ lill 12 f. m.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
Onsdagen den 7 Augusti 1844.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2 prot.utdr., innehållande R. o. Ad:s d. 3 dennes
fattade beslut.
Företogs val till ersättande af ledigheter bland Hrr Bankmän,
nemi. inom :
io:de Bänkm:s-Afd. efter N:o 172. Hr Rosenstjerna, Nils;
ig:de Bänkm:s-Afd. efter N:o 1,884. Hr Hummelhjelm, Carl
Fredrik;
2o:de B'ankm:s-Afd. efter N:o 1,940. C. Hr Tersmeden, Johan
Jacob;
Och befunnos, efter valförrättningens slut, till Bänkmän hafva
blifvit utsedde inom:
io.de
ig:de Biinkmis-Afd. N:o 1,801. Hr von Hartmansdorff, August;
2o:de Bdnkm:s-Afd. N:o 1,929. Hr von Björnmark, Fullm. Gr.
Levenhaupt, Palrik Adolph.
Öppnades Hrr Electorers listor till val af en ledamot i
Stats-, 2 ledamöter i Bevilln.- och en ledamot i Ridd.Utsk.; och
befunnos dertill hafva blifvit utsedde i
Stats-Utskottet:
efter N:o 1,SS9. A. Hr Vult von Steijern, Henrik Wilhelm:
N:o 2,209. Hr af Harmens, Henrik Otto;
Bevill nings-U tskoltet:
efter N:o 359. Frih. af Klinteberg, Fullm. Hr Aminoff, Johan
Fredrik, och N:o 189. Hr Rääf i Småland, Leonhard Fredrik:
N:o 114. Frih. Hummerhjelm, Fullm. Frih. Åkerhjelm, Johan
Carl, och
— 2,132. B. Hr af Klercker, Fredrik;
72
Den 7 Augusti.
Riddarhus-Utskottct:
efter N:o ],S4G. A. Ilr Fock, Fullm. Frih. Cederström, Claes
Rudolph:
N:o 1,917 Hr Berg’ von Linde, Johan Albrecht.
Hr af Forselles, Adam, hade inlcmnat följande:
I anseende till egna angelägenheter, som icke tillåta mitt
oafbrulna vistande vid riksdagen, får jag vördsamt afsäga mig
förtroendet att vara ledamot af Allm. Besv.- o. Ekon.Utskm.
IL Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkiinnagaf, att jemväl Hr
Liljestråle, Otto, som varit utsedd till ledamot af Allm. Besv.-o.
Ekon.Utsk., afsagt sig denna befattning, äfvensom ali HrrEleetorer
utsett till ledamöter i Revilln.Utsk. Hr von Schantz, Carl
Jacob, och Reuterskjöld, Carl Leonhard, samt lill ledamot i BancoUtsk.
Hr af Geijerstam, Gustaf Emanuel, hvilka icke inställt
sig till sina befallningars emottagande, af den anleda, att, enligt
hvad nu blifvit upplyst, de icke varit å riksdagsorten närvarande,
då valet skedde; med hvilket förhållande II. Ex. hemställde,
om icke nu nya Utsk:sledamöter i stället för de sålunda
uteblifne borde väljas.
R. o. Ad. hördes häruti instämma, hvarefter II. Ex. anmodade
Hrr Eleetorer, att vid deras nästa sammanträde utse 2 ledamöter
i Bevilln.-, en ledamot i Banco- samt 2 i Allm. Besv.-  o. Ekon.Utsk.
Hr Bildt, Knut, anförde skriftligen:
Då i anseende till den alltid obestämda, ofta flere månader
under vintern, afbrutne postcommunicalionen emellan fasta
landet och Gottland, den sparbankerne i allmänhet, enligt § 183
af Bancoreglem. beviljade creditivrättighet i R. St:s Bank icke
kan af Direct. för den af sällskapet D. B. V. i Wisby stiftade
sparbank begagnas; och vid den allmänna penningebristen, som,
till följd af den hämmade communicationcn, derstädes ofta räder,
andra utvägar till upptagande af lån saknas, uppstår stundom
för sparbanksdirect. förlägenhet i fråga om medels anskaffande
till upprätthållande af denna välgörande inrättnings credit
och bestånd: vågar jag hos R. II. St. vördsamt föreslå, att,
så vida den sparbankerne medgifne creditivrättighet kommer att
fortfara, Direct. för nämnde sparbank må äga rättighet att på
R. St:s Bank utgifva assignationer lill det bestämda beloppet af
10,000 r:dr b.co emot nedsättande af hypothek i Landlränleriet
till det belopp, ofvan åberopade § föreskrifver; hvarvid jag får
föreslå, att ränta å det assignerade beloppet beräknas frän inlösningsdagen
till skeende betalning.
Om remiss häraf till vederb. Utsk. får jag vördsamt anhålla,
med hemställan, alt det må vara mig tillåtet att inför detsamma
afgifva de närmare upplysningar i ämnet, som möjligen
kunna pröfvas nödige,
kades på bordet.
Frih.
l>en 7 Augusth
73
Frih. Cederström, Thure Fredr.: uppläste följande:
Då K. M., jemlikt nåd. href af d. 18 Fehr. 1843, i brist
på medel, ansett sig ej kunna bifalla den af Hr Capitainen
Baltzar Cronstrand i und. gjorde ansökan, att af siatsmedlen bekomma
ett anslag af 6,000 r:dr b.co, lill understöd för lifgifvande
af det arbete öfver Egyptens fornlemningar, hvarmed llr
Capitainen, sorn dertill samlat nödiga materialier och ritningar
under en af honom pä egen bekostnad företagen utrikes resa,
för närvarande är sysselsatt; får jag, pä det Hr Capitainen ej
mätte i saknad af nödige medel uturståndsättas att fullborda detta
för historien och architecturen oskattbara arbete, vördsammeligen
väcka motion derom, alt R. H. St. mätte åt Hr Capitainen
Cronstrand, för ingifvande af omförmäldc arbete, anslå
en summa af 6,000 r:dr b:co, som ä 5:te hufvud titeln komme
att uppföras, att, under 2 års lid utgå med ett belopp af3,000
r:dr årligen: och dä den af Hr Capitainen Cronstrand till K. M.
i und. ingifne ansökning samt und. promemoria fullständigt, samt
bättre än en främmande hand skulle förmå detsamma göra, utreder
viglen och nödvändigheten af den fråga, som af mig nu
blifvit bragt å bane, får jag härmedelst till utvecklande af ämnet
samma anföranden upptaga:
”Pä den utländska resa, som jag, med K. M:s nåd. tillstånd,
företog år 1833, anlände jag i Januari månad 1836 till Alexandria
i Egypten, och koin, med vägen öfver Arabien och Röda
hafvet, i Mars månad samma är, lill ruinerna af Thebe uti öfre
Egypten.
Der omgifveu af de mest berömda monumenter från de
Pharaonska tidehvarfveu, fann jag snart, att allt hvad man hittills
ägt i ritning elior beskrifning öfver dessa jätteverk var
högst ofullständigt, oriktigt och vilseledande för fornforskarens
eller archiLeclens kännedom om den uråldriga Egyptiska
byggnadsstilen; om dessa utomordentliga och underbara tempel
från liderne före Moses: tempel, hvilka — 35 århundraden
lill trots — stå ännu qvar och väcka äfven vår tids häpnad
och beundran för storhet i massa, skönhet i form och prakt i
färgbilder.
Det var dessa samma byggnader, som besöktes fordom af
Grekerne, hvilka ur dem hemtade sin första kunskap i byggnadskonst,
den konst, sorn de sedan på Grekisk jord utvecklade
till högsta fullkomlighet, lill formernes ledighet och skönhet,
dock utan alt någonsin uppnå det väldiga, det högtidliga,
den anda af helighet, den stämpel af oförgänglighet, som de Egyptiska
templen hade, och som de, fast sköflade och brutne,
ännu bevara.
Det mäste vara för historien af hög vigt att noga lära känna
till beskaffenhet och form de tempelbyggnader, hvilka ännu
höja sig ur gruset af det stolta Thebe, som redan <100 år före
Christi födelse Homer besjöng för dess omätliga rikedom och dess
100 portar; som Diodorus från Sicilien, i närvaro af det mäktiga
1 H. 10
74
Den 7 Augusti.
och i sitt högsta stadium blomstrande Rom, påstod hafva varit
— till prakt i byggnader och bildstoder, till oskattbara arbeten
i silfver och guld, i elfenben och ädla stenar — den yppersta
stad, som någonsin funnits, ”ej allenast i Egypten, men i hela
verldcn.”
Forn-Egyplen har forllefvat uti sina tempelruiner och grafvar.
I dessa bevarades, efter rikets fall, alla åldrar igenom,
bevisen om ett i äldsta tider fullkomligen utbildadt samhälle,
der allt, som i sig sjelf var sant, nyttigt och varaktigt, blef
föremål för allmän hyllning, och uppehölls med samfälld kraft.
Pharaonernes land var, åtminstone i anseende till Europa,
vaggan för all upplysning, och den af oss s. k. ”gamla historien”
har en dubbelt äldre i hierogly fskriften, som står rislad
på en mängd tempel och minnesvårdar i Egypten, om folkets
fredliga yrken och härfärder samt seder och bruk. Afven på
klipporna, deras yttre och inom dem, finna vi denna skrift; ty
i klippan lades den döde, och med stora salar prunka ännu der
de mäktige på jorden.
Allt pryddes af denna bildskrift: templens utsidor visa bataljer,
de inre hufvudsakligen religionsbruken, och grafvarne
lifvet efter delta, med inväfde påminnelser från det jordiska.
Så äro förnämligast uti grafvarne teckningar om åkerbruk
och slöjder. Vi återfinna der nästan hvarje slags allmännare
redskap och mänga af de mekaniska inrättningar, hvaraf också
vi betjena oss; vi se der foglar, liskar och djur, framställde i
noggrannaste former och med sina naturliga färger; äfven Egyptens
kunskap om andra folk är der alt söka.
Så finna vi uti konungagrafvarne vid Thebe, bland de olika
menniskoracer, som den gamla Egyptern kände, männerna
af den hvita racen, oss Europe'er klädda i hudar, och prydde
med tatuering; sådan var vår bildningsgrad halflannat tusende
år före Christi födelse.
Vi hafva vid dessa taflor ej alt välja emellan mer eller
mindre trovärdige berättare, hvilkas sägen är textad olika på
olika pergament; bilden sjelf af den sak, vi söka, lemnar ovedersäglig
beskrifning att och hurudan han funnits; ja! i det
förunderliga Egypten äro 3 till 4,000-åriga menniskor ännu till,
och väggarne omkring dem, der de bo, visa i omsorgsfullasle
detaljer med klara målningar deras husliga och allmänna lif.
Klädnader af finaste tyger äro qvar för dessa gamla, och smycken
af guld och perlor. Der finnes bröd, ännu icke brutet, och
krigarens pantsar färdigt för strid. Målarens penslar på trädkoppen
med tillredda färger, och bilderne af hans hand, friska
såsom från gårdagen, säga nästan att han nyss Icinnat sitt arbete.
Med ett ord, fornverlden och den närvarande råka här
omedelbarligen tillsammans, och historien med alla sina anor
måste blygsam träda tillbaka för den, äldre än hon, ännu lefvande
verkligheten.
Manelhon, Egyptisk prest i Heliopolis omkring 360 år före
Christi födelse, skref på Grekiska en histoira öfver Egypten,
Den 7 Augusti.
75
efter de annaler, sora bevarades i templens beigedomar. Denne
författares arbete, ofta åberopadt af ålderdomens skribenter,
har gått för oss förloradt. Josephus, Julins Africanus, Eusebius
hafva derutur gjort utdrag, hvaraf vi fått en Egyptisk konungalängd,
som börjar med Menes och slutar med Alexander, innefattande
31 dynastier. Men desse sednare författare anföra
Manetbon stundom olika, så till konungarnes namn som deras
regeringstid. Man har ledt sig efter dessa uppgifter dertill,
alt den första af Manethons konungalängd begynte sin regering
vid 5S60 år f. Chr. f. oell att hans 4:de dynasti inträdde vid
år 5120. Manethon uppgifver, att den största af de till Memphis
börande, vid Gizeh ännu befintliga pyrainiderne byggdes
af Soufi, den första Pharaonen af 4:de dynastien. Om man från
nyssnämnde tiderymd af 5120 år afdrager 03 år, som uppgifvas
hafva varit Soufis regeringstid, så får man 6899 såsom
denna pyramids nu varande ålder.
En Engelsman Ofverste Wyse, som bekostat en stor summa
penningar på gräfningar omkring och undersökningar af de
3 största pyramiderne vid Gizeh, upptäckte år 1838 i den största
af dem 4 nya kamrar, der det fans, hvad man hittills icke
träffat någonstädes pä dessa minnesvårdar, — hieroglyfer. Bilderne
voro ej huggna i stenen, men blott tecknade på väggarne
med röd färg. De upptaga bland annat 2 Pharao-namn, som
läses Schoufu och Ana-Schoufou; delta sednare detsamma som
det förra med en föresatt gudatitel.
Detta namn Schoufou afviker föga från Soufi hos Manelhon,
och antyder äfven frändskap med namnet Cheops, som Herodot
gifver ät den Pharaon, som byggt denna pyramid.
Hr Thilorier ingaf år 1840 till Franska Welenskapsacademien
en berättelse, stödd pä en i nämnde hieroglyfskrift
angifven stjernornas ställning, när pyramiden byggdes. Ilan kommer
derigenom till del resultat, alt denna pyramid skulle vara
uppförd 4550 år f. Chr. f. Han anförer derjemte, efter en Arabisk
historieskrifvare från Haegirans äldsta tider Abou-Zeldel
Balky, att under kalifen Almamouns lefnad man fann på nu
ifrågavarande pyramid ristad en inscription, lydande: Vid deuna
tid befinner sig Lyran uti Kräftans tecken. ”Beräkningen
härefter”, säger den Arabiska skriftställaren, ”gaf 2
gånger 36,000 år före Hsegiran.” Antagande att med år här
menas månans omloppstider, hvaraf gamla kronologien lemnar
flere exempel, kommer Thilorier med den Arabiska uppgiften
derhän, att pyramiden byggdes 4540 år f. Chr. f. och han anmärker
vidare, att om, utgående från år 525 f. Chr. f., då Cambyses
inkräktade Egypten, man räknar åren af de 22 dynastier
och de 4 regeringarne af 4:de dynastien, hvilka enligt Manethon
följde på Mycerini regering, samt man dertill lägger de
78 år, som enligt Plinius voro förflutna emellan Mycerini död
och begynnelsen af den största pyramidens byggnad, så får man
4484 år emellan denna byggnad och Christi födelse, hvilket föga
skiljer sig frän de båda andra funna talen.
76
Den 7 Augusti.
Den genealogiska taflan, huggen i hieroglyfskrift på en
tempelvägg i Aby dos, äfvensom en annan sådan Pharao-längd
på ett tempel af Thebes ruiner, hade, jemte de flera, som man
derutöfver i hieroglyfskrift funnit, redan förut till åtskilliga delar
bestyrkt Manethons uppgifter oell deu ålder han gifver ät
Egyptens cullur. Vi mäste då sätta tro till dessa förvånande
siffror.
Obelisken vid Heliopolis, ännu upprätt pä sin plats, är,
såsom inskriften visar, rest af Pharo Osortasen redan för 4000
år sedan. Hebreernes första annaler, skrifna af Moses, äro deremot
yngre än 3,370 är, oeh Grekernes äldsta historia, Herodots,
ej äldre än 2,300.
Sedan Egypten, inkräktadl af Grekerne under Alexander,
lydt Ptolomeernes styrelse intill Augusti tid, dä del trädde under
Romersk, kom det i medlet af 7:dc århundradet af vår tideräkning
under Arabisk, och blef frän den tiden alldeles främmande
för Europa.
Fä resande hade besökt landet, när, nu för 100 år sedan,
den K. Danska regeringen ditsäude pä fornforskningar en förtjenstfull
man, Capitaine Norden. Haus resa innehåller en
mängd värdefulla teckningar, sorn ofta, under ett slags incognito,
fått rum uti sednare resandes arbeten. Engelsmannen Poeoek,
ungefär samtidigt med Norden i Egypten, kan ej i sina
uppgifters tillförlitlighet mäta sig med denne. Båda hade de
för många svårigheter att öfvervinna, för att om den foru-egyptiska
arehitecluren kunna lemna några upplysningar af egentlig
vigL
I vår tid, så rik pä forskningar i alla vetandets grenar,
kunde dock Egypten, idoghetens, tålamodets, kraftens och konsternes
forna hem, ej länge blifva obesiikt för ett djupare studium,
ej allenast af architeeturens historia, men äfven för de
lärdomar, som denna konst hade alt äterupplifva ur lemningarne
från dess classiska tidehvarf.
De främsta Företag, som på denna väg skedde, det hvilket
öppnade hågen oeh banan för alla efterkommande, hade Napoleon
till genius, och måste under denna halft allsmäktiga hand vinna
framgång, isynnerhet som det nu oundgängligen fordrades
kanoneld, för att återlända de första vetenskapliga ljusen öfver
Pharaonernes gamla laud.
Så uppstod det stora verldsbekanta verket af den Franska
vetenskapliga commissiouen i Egypten, en från undernäs sagorika
säte gjord lysande eröfring, hvilken Kejsaren aldrig glömde
under sitt öfverflöd på andra lagrar.
Den architectoniska delen af detta kolossala praktverk anförtroddes,
efter Napoleons eget val, åt den snillrike Denon;
men då hans arbeten skedde på alltför rörlig fot, sä att han
mången gång måste teckna mot ryggen af någon soldat, färdig
att gifva eld, sä kunde hvad man för byggnadskonsten lemuat,
oaktadt artistens stora skicklighet, dock ej länge bestå emot en
strängare konstkritik.
Den 7 Augusti.
77
De med oerhörd kostnad frambragta och bendigt graverade
architectur-plancherne af della första Franska verk äro derföre,
ur rent vetenskaplig åsigt, af alltför ringa värde.
Flere Engelsmän och Tyskar hafva också i sednare tider,
såsom enskilde resande, gifvit teckningar öfver de Egyptiska
monumenterne, dock utan att någon ens haft för afsigt alt grafiskt
och på mätningar grunda sina arbeten. Desse resande
hafva derjemte nästan uteslutande leninat sin uppmärksamhet
åt templen från Plolemeernes, och de Komerska Prefecternes
lid, hvilka tempel, pä en gång de minst sällsynta och de bäst
bi beha II ne, jemväl äro de, uti hvilka den Egyptiska byggnadsstilen
ej mera finnes ren; ty dessa yngre verk, som uppstodo
under främlingarnes ok, blefvo uppblandade med svulstiga ocgyptiska
tillsatser, och i dem saknas den aldrig oskärade majestätliga
enkelheten i hufvudform , men i synnerhet den denna hufvudform
i allt underordnade smidighet i detalj och den klarhet
i sjelfva arbetet, som äro den Pharaonska byggnadsstilen så
högst egna.
Så har af många skäl händl, alt allt hvad desse tecknare
lemnat blifvit blott mer eller mindre fantastiska karrikaturbilder
af hvad förnforskaren, men i synnerhet archilecten borde
önska att i de resandes verk finna.
Men ännu ett kolossalt företag, till spridande af ljus öfver
de forn-egyptiska monumenterne, utgick frän Frankrike. Den
namnkunniga Champollion utrustades år ]S28 af den K. Franska
Regeringen med 6 tecknare till biträde på en resa till Egypten.
Med denna artistiska här förenades, efter öfverenskommelse regeringarne
emellan, en hjelptropp af 5 personer under Rosselinis
befäl, frän den om vetenskaperne så nitiske och så utmärkt fri—
kostige nu regerande Storherligen af Toscana.
Campollion, utnämnd chef för båda ualionernas contingenter,
ledde forskningarne efter sin älsklings-ide', som var hieroglyfernes
tydning, och hans medhjelpare skördade sålunda mindre
hvad archilecten önskat, än hufvudsakligast ett slags afskrifter
af de hieroglyffält, som likna omätliga historiska blad,
hvarmed de oerhörda tempelmassornes alla sidor försett efterverlden.
Ma man ändå ej neka, att den snillrike hicroglyflolkaren
hade både full känsla och klart omdöme för de rent Egyptiska
byggnadsformerne; derom vittnar ett hans bref af d. 24 Nov.
1828, deri han om det herrliga Ammonstemplet i Karnak på
Thebes grund yttrar sig med dessa ord: ”Je me garderai bien de
vouloir rien decrire, car, ou mes expressions ne vaudraient que la
millieme parlie de ce qu’on doit dire en parlnnt de tels objets, au
bien si j'eu tracais une fai bie esquisse, meme fort decoloree, on me
prendrait pur un enthousiaste, peut-élre méme pour un fou. II
soulfira (Pajouter qu’ aucun peuple ancien ni möderne n’a concu Part
de Parchitechture sur une echelle aussi sublime, aussi large, aussi
grand i ose que le firent les vieux Egyptiens; ils concevaient en
hommes de 100 pieds de haut, et Pimagination qui en Europé,
78
Den 7 Augusti.
s’elance bien au-dessus de nos portiques, s’arpcte et tombe impuissante
au pieds de 140 colonnes de la salle hypostyle de
Karnac.”
Man har Ghampollion att tacka för första bestämmandet —
genom hieroglyfernes läsning — af hvilka tempel som voro rent
Egyptiska, Grekisk-Egyptiska eller Romersk-Egyptiska, och
således äfven för möjligheten af ett derefter lämpadt systematiskt
studium af sjelfva urformen.
Franska och Toscanska regeringarne utgifva nu hvar för
sig, uti stora praktverk, hvad hvars och ens utskickade inbragt.
Dessa arbeten gifva ett nytt bevis på den varmt hägnande
omsorg, som de båda regeringarne egna vetenskaperne; de blifva
ock visserligen dyrbara källor för de ännu så nödiga forskningarne
efter hieroglyfernes betydelse och om det gamla Egyptiska
idiomet; ja deras egenskap af directa teckningar, eller för
hvar man läsliga tador öfver seder och bruk och slöjd i de
äldsta tider, försvarar ensamt den Europeiska ryktbarhet de
vunnit.
De äro i så måtto dyrbara för filologien och förhistorien;
men för archeologen och architeclen sakna de en högst vigtig
egenskap: del är noggrannhet i form.
Denna form är vigtig att känna fiir archeologen; ty i de
former den bildande konsten begagnar, linner han en pregel af
folkens lynne, och han söker sig derigenom till fordom varande
förvandtskap dem emellan.
Förvillad af fantastiska ritningar öfver fornegypliska bilder,
har man påstått, att Etrurisk konst vore af Egyptiskt ursprung.
En nogare kännedom om båda folkens behandling af
form i sculptur och målning skall helt och hållet upphäfva denna
förvillelse. Väl återfinner man på Elruriska grafvar ett eller
annat Egyptiskt religionsemblem; men bilden har förlorat
denna bestämda, denna kringskurna, stilla och dock talande monumentala
form, som utmärker allt fornegvptiskt.
Egyptiska sculpturen har en, den alldeles egen, helt och
hållet architectonisk behandling af formerne: en stil, som, för
en i Grekisk konst länge öfvad hand, det säkerligen är omöjligt
att med teckning sant återgifva, utan medelst geometrisk
construetion. Sculpturen är i den Egyptiska byggnadskonsten
blott ett slags tunt broderi till archilecteus tjenst, ett nät af
rosor, genom hvilket de allvarliga, enkla, stora byggnadsformerna
klart synas, för all ostörde hänvisa på massa och enhet;
derutur allena födes det stora, det mäktiga i intryck.
Hos Grekerue rör sig nästan ännu hvarje bildhuggen form:
stenen lefver, såsom det organiska mönster formen härmar;
Egyptern har förstenat formen sjelf, och underlagt allt till
hvila, att invänta evigheten.
Den Grekiska och den Egyptiska byggnadskonsten halva
båda nått den högsta höjd, men på olika vägar. Den Grekiska
är architecten noga bekant; den är hans mönster. Den Egyp
-
Den 7 Augusti.
79
tiska förtjenar utan all tvifvel också att kännas. Den är hos
oss ännu nästan helt och hållet obekant, och dess anda förtydd.
Troligen har ingen sett en fornegyptisk tempelsal, utan att erfara
ett intryck af beundran, som varar för lifstiden. Den som
den sett, han vet, att det ej var en rå omätlig massa som förtryckte
honom, men att formerna fängslade hans blick och rörde
hans innersta; och det äfven vid tempel af mindre gestalt.
Den Egypliska hemligheten hos byggnadsformen, att imponera
på alla utan undantag, måste förtjena att genom geometriska
undersökningar lösas. Delta är det mål, åt hvilket jag
offrat 22- års vistande i Egypten.
Jag har sökt alla detaljer af den Pharaonska architecturen,
och jag har deröfver återgifvit teckningar i stor skala,
med mätten antecknade i milimelrar. Jag har fulländat dessa
afteckningar på stället och jag har, också framför bilden sjelf,
återgifvit de färger, som göra den Egyptiska sculpturen sä praktfull
och så behaglig, då de i all sin glans tillika äro sins emellan
alltid harmoniska.
Bland teckningar som i af storleken punktligt åter
gifva
äfven den minsta detalj, finnas de af 63 fot höga kolonner,
öfverallt höljda med sculptur i färger, med tärningarne
öfver deni och archi!raven äfven sirade med hilder, samt plafonden
beströdd med stjernor, eller prydd med de heliga gamarne
med sträckta vingar, på fält af himlens färg.
För läran om färgers användande till byggnaders sirande
lemna de egyptiska monumenterne oskattbara exempel af prakt
och smak. Afven Greken målade sin sculptur, men de ytterst
sparsamma, ännu befintliga spåren deraf äro på långt när icke
tillräckliga, för att dermed åter uppväcka andan af denna konst.
De egyptiska byggnaderne hafva bibehållit sina färger, och,
sökte med omsorg, kunna desse ännu fullständigt återfinnas.
Från Nilens andra cataract i Nubien, under 22 gr. latitud,
hela Egypten utföre, på 150 Svenska mils längd af Nilens
lopp, har jag letat efter exempel för den teckningsföljd, jag hade
föresatt mig. Jag önskade sä finna alla elementerne till Pharaonska
architecturen och jag tror mig hafva lyckats att finna
dem.
Så har jag nu material till omkring 200 folioplancher, för
hvilka icke annat ännu återstår, än grafiska repetitioner af på
stället fulländade bilder, samt ordnandet af dem, jemte åtskilige
geometriska framställningar, genom sammansättningar till
helt af de för handen varande detaljerne. Texten är under
arbete.
Sednare resande hafva underrättat mig, att fornlemningar
i Egypten af dem jag aftecknat sedermera blifvit, genom Mehemed
Alis embetsmäns försorg, brände till kalk. Ritningarne
öfver desse nu förgångna fornlemningar kunna då räkna
värde.
Arbetets vidsträckta omfattning gör det omöjligt för en
enda person att på kortare tid bringa det till fullbordan. Mån
-
80
Den 7 Augusti.
ga utaf de af mig i Egypten gjorda teckningar måste, till åstadkommande
af andra behöfliga plancher, reduceras till mindre
måttstock, då detaljer skola sammanföras i generalritningar.
Repetitioner måste ske af redan tecknade föremål, än för grafisk
fulländning af den hemförde teckningen, än för färgläggning
efter de vid monumentet utförde färglagde detaljritningar. Tempel
måste, för ett åskådligt klart begrepp om byggnadsarten,
också framställas i sin helhet, eller, man kunde säga, i ritning
nu byggas med de delaljteckningar jag fullbordat i Egypten;
dess byggnader måste sedan visas i afs käringar och
utsi g ter tagne från llere håll.
Allt delta kan ej ske under en hand; en persons ögon
skulle ej ännu uthärda all den ansträngning, som ytterligare erfordras
för arbeten i den fina måttstock, de kolossala monuinenterne
fordra, för att bibehålla teckningen inom ett lämpligt
folioformat för bokhandeln. Del är oundgängligt, att för hvad som
återstår samma matheinaliska noggrannhet, samma bestämda uppfattning
af stilen, hvarigenom arbetet hittills fått sitt värde,
städse iakttages, och ehuru biträde af flere valde, kunnige tecknare
kau och måste begagnas, så erfordras dock, äfven för
hvad jag mäste lemna ät andra att utföra, i hvarje ögonblick
min hand och min ledning. Endast så skall det lyckas att rätt
använda och ordna allt, ty de hemförde materialierne äro, och
mäste vara af den beskaffenhet, att de af ingen annan än den,
sorn samlat deni, kunna hringas till ett helt.
En bureau med passande local måste för arbetet inrättas,
och detta kan ej ske utan kostnader, vida större än hvad jag
ännu skulle kunna lyckas att pä enskild väg bestrida. Jag har
beräknat att, med ett understöd af 6000 r:dr b:co, det skulle
blifva mig möjligt alt hinna hela verket färdigt för pressen.
Att vid denria beräkning jag ensamt haft det företagna arbetets
slutliga fulländande till föremål, utan att syfta efter penningevinst,
det vågar jag hoppas' redan vara klart ådagalagdt i
den redovisning, jag haft nåden här ofvan framställa om den
återstående delens af mitt arbete beskaffenhet och omfattning.
Saken skulle lida alltför mycket, om det arbete, som
ännu återstår, länge uppskjöls, då många omständigheter för
dess utförande måste bero på minnet.
Koslnadssumman skulle ock betydligen ökas, genom ett
mångårigt betalande af biomkostnader, såsom hyra förrum m. m.
Derföre torde det få anses, att den längsta tidrymd, på hvilken
nyssnämnde belopp, så vidt det skall blifva någorlunda tillräckligt,
kan fördelas, må blifva 2:ne år, att börja med det nu ingångna.
Här är blott fråga om verkets slutliga utarbetning,
så till text som plancher. Ar del en gång färdigt i original,
då, men icke förr, skall för dess utgifvande förläggare vara
säkert alt påräkna utrikes. Plancherne, åtminstone en del af
dem, fordra, för den fina måttstocken, stålgravyr, som icke kan
verk
-
Den 7 Augusti.
81
verkställas utom i London eller Paris, och dessa planchcr måste
således i alla fall graveras i främmande land; menen särskild
Svensk upplaga med Svensk text är tillämnad
här i Stockholm, på det sätt, att de plancher som endast utrikes
kunna graveras, derifrån hemtas tor denna text.
Under min utländska vandring tillhragte jag omkring ett
ar i Italien med förberedelser till den Egyptiska resan, 2' år
i Egypten och 5 månader på återresan, som jag valde genom
Constantinopel, Mindre Asien och Grekland, för att fä kännedom
om de märkvärdigaste Grekiska fornlcmningarne, till jemförelse
med hvad jag sett i Egypten. Jag var dernäst öfver 1
år under läkares vård i Italien, för återställelse till helsan, efter
hvad jag. i Afrika hade lidit genom oupphörliga försakelser
och mödor under ett brännande luftstreck. Fem hela år
användes följaktligen för min Egyptiska expedition.
Upplysande torde det slutligen vara, att jemföra min resa
och det arbete, som jag redan lyckats att för byggnadskonsten
uträtta, med de elevers af de fria konsternas Academi, hvilka
uppburit resestipendier af Statens medel. Då skulle de 5 år,
som jag användt för min Egyptiska resa motsvara ett stipendium
af 2,500 r:dr i Hamb. b:eo, eller efter närvarande
kurs 0,927 r:dr i Svenskt bancomynt. Den elev i byggnadskonsten,
som sist hemkommit af dem K. Academien utskickat,
lärer åtnjutit stipendium i 0 år med tillsammans 3,000 r:dr
Ilamb. b:co, eller 8,312 r:dr b:co i Svenskt mynt efter närvarande
kurs.
Men min resa till Egypten var mångdubbelt längre än en
Academi-elevs till Italien, och mitt tåg omfattade orter, der sättet
alt resa ej mera inskränkte omsorgerna eller omkostnadernc
dertill att upptaga en enskild plats på ett allmänt åkdon. I
Egypten mäste jag till min fortkomst hyra för mig ensam ett
fartyg med 7 mans besättning utom tolk och kock. På resan
i Mindre Asien erfordrades 4 ridhästar för mig, min tolk, postiljonen
och bagaget; i öknarne kunde min vandring ej ske
med mindre än 5 kameler. Härtill kommer alt, utom kostnaden
för sjelfva resan, hade jag alt bestrida utgifter för instrumenter,
för gräfningar och för handtlangningar vid monumenternes
undersökande och uppmätning.
Afven med den yttersta sparsamhet, blcfvo alla dessa kostnader
alltför betydliga för en obemedlad man ; och om K. M:s nåd.
stöd ej här mellankommer, skall jag visserligen nödgas se frukten
af mina mödor och af min oåterhållna nitälskan för vetenskap
försvinna för alltid, och det nu, sedan, genom användande
af allt hvad jag hade alt enskildt uppolfra, jag äntligen lyckats
alt nästan vidröra det yttersta mål jag sökte.
Som jag haft nåden visa uti min förut afgifna und. berättelse,
har intet företag till de för ali historia så bögst vigtiga
Egyptiska fornlemningarnes kännedom blifvit å bane bragt
med det omfång som milt, om ej för allmänna medel. Danska
1 II, 11
82
Den 7 Augusti.
regeringens, Napoleons, den Fransk-Toscanska oell do ännu sednare
Franska beskickningarne, utförde af en bland Champollions
forna reskamrater, Ilr L’Höte, hafva alla skett pä regeringarnes
bekostnad. Champollion utskickades till Egypten pä en fregatt,
dertill enkom utrustad. Sist är nu, för kort tid tillbaka,
en ny expedition med vidt omfattande planer afsänd frän Tyskland,
pä Konungens af Preussen bekostnad, till de Egyptiska
templen. Monarker hafva bundit och binda ännu sina namn vid
förelag, som röra samma mål, dit en ensam Svensk vandrade,
och derifrån han, lemnad ät blott sina egna krafter, skördade
hvad K. M:s Vitterhets- Historie- och Antiqvitets-Academi bär
granskat.”
Anhållande jag om remiss å denna min motion till StatsUtsk.
Lades pä bordet.
Då härefter Frih. Boye, Fredr., anmälde sig och började
uppläsa ett anförande, rör:de förtydligande af en § i grundlagen,
afbröts han af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., som erinrade om innehållet
af 83 § Beg.F., hvarefter Frih. Boye, under förklarande
att han misstagit sig om stället, der frågan borde väckas,
afstod från vidare yttrande.
Hr Bildt, Knut, uppläste följande motion:
Ehuru det vid förra riksdagen ej lyckades att vinna bifall
till ett förslag, utaf flera af Bohus läns innevånare yllradt, att
la Landshöfdingeresidenset förflyttadt från Götheborg till Uddevalla,
så får jag, dertill uppmanad från denna landsort, der jag
äger flera bosatte anförvandter, förnya detta förslag, som, satt
i verkställighet, otvifvelaktig! skulle vara af mycken nytta för
länets hällre administrerande i flera vigliga hänseenden. Jag
anhåller vördsamt om remiss häraf till vederb. Utsk.
Gr. Löwenhjelm, Carl Gustaf, anförde skriftligen:
Då motion blifvit väckt, om förläggandet af länsstyrelsen
i Götheborgs och Bohus län från Götheborg till Uddevalla, anser
jag för min pligt att med några betraktelser, hemtade från
egen erfarenhet, taga 11. R. o. Ad:s uppmärksamhet för en kort
stund i anspråk.
Götheborgs läge i sydliga ändan af det 22 mil långa länet
medför besvär och kostnad för dem af länets nordligare innevånare,
hvilka hos länsstyrelsen hafva något personligen att
andraga. Om ock ändamålet med färden vinnes, blir den dock
alltid dyrköpt. An hårdare trycka tids- och penningeförlusten
dem, hvilka, af en eller annan orsak, se sina vid resan fästade
förhoppningar svikna. Häraf uppstår obelåtenhet och att allmogen
sä litet som möjligt tillitar sin naturlige beskyddare, Landshöfdingen.
Jag anser denna positiva följd af läneresidensets
nuvar. läge såsom af vigtig och betänklig art. Vidare
inverka dessa stora afstånd ofördelaktigt för Staten,
när man besinnar tidsspillan och kostnad för de tjenstemän,
Den 7 Augusti'.
SS
sorn mäste söka läneresidcnset, samt synnerligen vid forslandet
fram och åter af fångar och lösdrifvare. En calcul
häröfver skall lemna resultater, vida menligare för statsverket,
än man vid första påseendet förväntar.
Visserligen kan, såsom mina fräjdade företrädare i 1 jen
slen
yttrat sig, länet ”styras” oaktadt missförhållandet i af
stånden
mellan administrationen och de administrerade; men länets
”styrelse” — då här ej annat lärer förstås, än blotta legala
handläggningen af cancelli- och contorsmål — utgör visserligen
en nödvändig, men långt ifrån tillfyllestgörande del af
de pligter, som åligga en Konungens Bef:h:de i den anda och
mening, jag uppfattar dess bestämmelse. Styra länet är ett:
sköta och värda det ett annat. Fastläst vid cancelli och contor,
inhämtar ingen Landsh. dessa speciella kunskaper om orterna
med deras skaplynnen, tillgångar och brister; om folket,
dess lif, communala behof och ärenden: beröringspunkter, hvarigenom
endast det blir honom möjligt att lära känna sina administrerade,
och dem alt fatta förtroende till hans råd, verksamhet,
rättvisa och välvilja. Och utan denna kännedom och
detta förtroende kan länet väl styras, men aldrig vårdas med
den kraft och samvetsgrannhet, som ovedersägelrgen varit meningen,
då Svea Konung salle Bcf:h:dc i sitt stad och ställe i
provinserne. Laudtregeringcns nu var. så väl organisation soia
aflöningsstat — ett amne som ulan tvifvel innan kort måste
blifva ett ytterst vigtigt föremål för en vis och faderlig
Regerings omtanka — denna nuvar. organisation af Landtregeringens
tjenster, säger jag, gör Landsfös ständigt vakande blick
uppå sättet huru de utöfvas, absolut nödvändig; och utan täta
personliga besök i orten controllerar ingen Landsh. vederbörligen,
hvarken huru fogdar och länsmän, dessa vigliga första länkar
mellan styrande och styrda, fullgöra ordres, eller huru folket
af deni vårdas och behandlas. Landsh. måste alltså ovillkorligen
ofta vistas i länet; men sällan uppstiger man till en
så vigtig tjenstegrad förr än åren redan börja utkräfva deras
rätt. Långa resor Lii besvärliga, äfven vådliga för helsan i
vissa årstider; inställas ock derföre ofta, och den goda viljan
hos Landsh. förlamas af afståndet.
Utom alla dessa skäl, talande för den väckta motionen, må.
det tillåtas mig att anföra ännu ett. Landsfös i Götheborgs och
Bohus län tid och förmåga upptages fullt ut af Götheborgs stad.
Utom hvarje annan Landslos vanliga embelsgöromäl, har denne
sig ålagde en sådan mängd uppdrag, ordförandeskap, curaleler,
styrelser och speciella angelägenheter för den lilliga sjö- och
handelsstaden, att man nödgas medgifva, att den man, som väl
värdar allt detta i en stad, hvars industriella och commerciclla
slräfvan framåt ger mera anledning till ökade än till minskade
göromål, omöjligen — jag uttalar det oförstäldt — kan medhinna
att så sköta och följa länets intressen, som sig borde.
Om nu den visaste Konungs Regering endast eller hufvudsakligast
genom iänsstyrelsernes verksamma, kloka och rastlösa
84
Den 7 Augusti.
utförande af hvad dem föreskrifves, eller af hvad dem på deras
egna framställningar af Regeringen blifvit bcviljadt, kan
ernå dessa önskvärda resullater af belåtenhet, förtroende och
kärlek, som för länga och frids»lia år fästa folket vid Regenlen;
så bör ju ock medgifvas, alt hindren för en länsstyrelse
att uppfylla en sä fosterländsk bestämmelse böra med nit och
värma undanrödjas; och det är derföre jag tror mig kunna hoppas,
att H. R. o. Ad. med sitt bifall understödjer den väckta
motionen om und. framställning till K. M. om läncresidensets i
Götheborgs och Bohuslän förläggande från Götheborg till Uddevalla.
Huru en för Bohuslän sä önskelig förändring skulle
kunna utföras med afseende å allas rätt, allas intressen och
med minst möjliga uppoffringar för Staten, samt huruledes med
rikets andra stads styrelse i så fall förfogas skulle, lärer väl
K. M:s Regering bäst vara i tillfälle att afgöra, eller R. St.
loreslå. — Jag anhåller vördsamt, att detta milt anförande
mätte få åtfölja den väckta motionen vid skeende remiss till
behörigt Utsk.
Lades pä bordet.
Hr af Dalström, Gust. Jacob: Då vid föregående riksdagar
R. St. alltid beviljat ersättning för riksdagskostnadcrne
at Hr Landtmarskalken och öfriga Ståndens Talmän, får jag
vördsamt föreslå, att R. o. Ad. täcktes besluta att anmoda StatsUtsk.
alt inkomma med förslag till denna ersättning, och anhåller
jag, att Ilr Gr. o. Landtm, täcktes derom framställa propos.
Lades på bordet.
Hr Westerstrand, Pehr, uppläste följande:
”Svenska folkets urgamla rätt alt sig beskatta, utöfvas af
”R. St. allena vid allmän riksdag,” heter det uti 57 § Reg.F.;
men detta bör ej så förstås, som skulle alla de från riksdag
till riksdag utgående skatter och afgifter vara vid den sednast
hållna riksdagen beviljade. Svenska jordbrukarne, som utgöra
y största delen af folket, hafva också en urgammal skyldighet
alt erlägga den så kallade grundskatten sådan den varit
frän äldre tider, utan alt deruti någon förändring kan göras
af R. St. allena. Denna ingår bland de Statens ordinarie
inkomster, hvilka omtalas i 59 § Reg.F., der det heter, alt
”hvad Slaten utöfver dessa inkomster kan tarfva, bör genom
”beviilningar fyllas.” Den i 57 § förkunnade allenabeskattningen
hai1 således endast afseende pä detta tillskott. Kan Statens
behof af medel till beloppet af de ordinarie inkomsterna inskränka
sig, kommer alltså någon beskattning vid riksdag ej i
fråga. Detta vore för riket i allmänhet ett ganska lyckligt
fall; — men skulle det så prisas af dem, som linge draga
tyngden af statsbördan och se andra derifrån lättade eller befriade?
Man
har ansett fördelningen af skatterna i ordinarie in
-
Den 7 Augusti.
85
komster och bcvillningar utgöra ett Kronans palladium, medelst
hvilket hon, oberoende af Ständers obenägenhet att
gifva de sednare, i alla fall med de förra skulle kunna hålla
stalsmachinen i gång. Men summan af de förra, med inberäkning
af de årligen inflytande rcstantierna, förhåller sig nu till
de sednares summa ungefärligen som 3 lill 4. Att inskränka
de årliga statsbehofven till f af deras nuvarande totalbelopp,
är, åtminstone utan en lång tids förberedelse, ej möjligt. Att
tro nödvändigheten deraf, i följd af det antydda riksdagsförbiiIlandet,
någonsin inträffa, är enfaldigt; ty inga Ständer kunna
så handlöst lemna Staten åt sitt öde oell derigenom utsätta
den för olyckor, lika farliga för riksdagsmän enskildt, som för
Regeringen och Staten på det hela. Vid en riksdag, der en
sådan anda gåfve sig tillkänna, folie Ständernas åliggande
alt reglera Staten sig ej så lätt att, inom föreskrifven tid,
verkställa, och Konungen hade, med stöd af 109 § Reg.F.
och 80 § Riksd.Ordn., sedan en sådan tid utan statsregleringens
fullbordan tiiländalupit, rätt att afslula riksdagen och låta
den förra bevillningcn till nästa riksdag vara gällande.
Prmrogativet att, utan hinder af Ständers beslut, påräkna
ordinarie inkomster, skulle således, ulan fara för uppkommande
brist af medel för de allmänna behofvens fyllande,
kunna till någon del eller helt och hållet af Konungen efterskänkas.
Derigenom kunde eli med sant conslilutionel samhällsordning
öfverensstämmande bcskatlningssyslem uppkomma,
efter hvilket hvarje del af de skattdragandes bördor vid kortare
mellantider klefve pröfvad och efter omständigheterna jemkad.
Mången lättskrämd torde förfäras af tankan pä en sådan
tillökning i Ständernas makt. För den lugna betraktaren bör
likväl denna maktlillökning anses lika litet farlig för monarkiens
bestånd, som Konungens prerogativ alt, enligt S9 § Reg.F.,
ensam besluta i allt hvad som rörer rikets allmänna hushållning,
hittills medfört någon fara för friheten. En Regering,
som ej endast constituerar sig till machinlig verkställare af
Ständers beslut, utan äfven sjelf har omtanka om allmänt väl
och arbetar på dess befordran, hör till beskattningsgrunderna
alltid kunna ge initiativen och ej hafva svårt all vinna önskade
resultater.
Men, för alt undanrödja alla farhågor i detta afseende,
kunde stadgas, alt ett, mot hvarje till bevillning förvandlad
ordinarie inkomst svarande ersättningsbelopp bör frän Riksg.-  cont. lill Statsverket ärligen särskildt levereras och i statsregleringen
susom ordinarie statsinkomst upptagas, samt alt
alla de anslag, som motsvara de u en salunda förvandlad ordinarie
inkomst förut anvisade indelningar, blifva sä vida
permanenta, alt de ej, hela eller till någon del, kunna utan
Konungens samtycke indragas.
Af ordinarie skatters förvandlande till bevillningar, att
vid riksdag lill pröfning förekomma, skall otvifvelaktig! följa,
ej mindre en nyttig förenkling i uppbördsverket, derigenom alt
86
Den 7 Augusti.
likartade afgifter, t. ex. mantalspenningar och capitations-bcvillning,
sammanslås, än äfven en af behofvet högt påkallad förändrad
reglering med grundskatten.
Hvad som gör denna i allmänhet tunga statsbörda för en
stor del af de skattskyldiga högst tryckande, består i dess ojemna
fördelning och sättet att skatten utgöra. Flera slags
hemman äro efter sin natur, antingen till en del eller helt och
hållet, från grundskatten fria. Det är ej sällsynt att träffa
hemman, som draga lika skatt med andra i granskapet liggande
hemman af samma natur, hvilka äro dubbelt bättre både till
jordrymd och bördighet; och skatten består hufvudsakligen i
spanmål och andra persedlar, hvilka, ifrån början beräknade
efter hemmanets afkastning, nu mäste utgöras antingen in natura,
utan afseende på bättre eller sämre årsväxt, eller i penningar
till ett efter gångbara priser lämpadt markegångsvärde,
alltid högre ju mindre tillgång årsafkastningen lein nar.
Den förra olägenheten, eller grundskattens ojemna fördelning,
anser man i allmänhet aldrig kunna afhjelpas, och slöder
detta på den föreställning, att, dä värdet af hvarje hemman i
tidens längd blifvit lämpadt efter dess allmänna onera, en förändring
i grundskatten till lättnad för de beskattade hemmanen
ej kan ske utan motsvarande tunga för de mer eller mindre
skattfria, hvilket skulle leda till ingrepp i äganderätten.
Ett nästan lika stort hinder för en förändring härutinnan anser
man ligga uti inrättningars och personers rätt att, enligt den
så kallade indelningen, sjelfva af vissa hemman uppbära skatten.
Den sednare olägenheten, eller sättet att utgöra grundskatten,
anses icke lika oafhjelplig. Bestämd i spanmål och
andra persedlar, hvaraf dels Statsverket hade behof, dels jordägarne
hade öfverskott, utan tillfälle lill uppköp eller afsättning
i en lid, då peuningen ännu antingen ej lemnade tillgång lill
allmänt bytesmedel, eller ej hade nog stadga i värde, har
grundskatten qvarstått i sitt numera föråldrade skick. Tid efter
annan har väl förändring häruti blifvit ifrågasatt, men alltid
motarbetad af jordägare, som fruktat härigenom fä ökade bördor,
och af indelningshafvare, som befarat minskning i sina inkomster.
Dä numera penniugeförhållandena ej utgöra något
hinder, är det tid att man inser det naturliga och förmånliga
deruti att, såsom i andra constitutionella länder, hos oss alla
statsbidrag utgöras i peuniugar direct till statscassan, och den
af Slaten lönade embetsmanncn upphör att med en slags husbonderält
sjelf af den skattdragande uttaga sin aflöning.
Till ett visst penningebelopp för hvarje hemman borde derföre
grundskatten blifva bestämd, att af kronans uppbördsmiin
emottagas, och iudelningshafvande inrättning eller person anvisas
att af statscassan undfå motsvarande belopp i penningar.
Om ett medium af hvad skatten under de före en sådan bestämmelse
tio sislförflulna åren efter markegångspriserna utgjort,
härföre lages till grund, böra både räntegifvare och
räntetagare blifva belåtne. De sist nämnd a saknade viii rättig
-
Den 7 Augusti.
87
heten att efter svära missväxter preja den fattiga jordbrukaren,
men voro äfven befriade från förlägenhet att efter ymniga
skördar kunna med någon fördel disponera den indelta
spanmälen; hvarjemte de tidigare ocb ordentligare fiugo uppbära
hvad dem tillkomme. Härifrån undantagas naturligtvis de
frälseräntor, som till enskilda erläggas, ocb med hvilka Staten
ej bar att befatta sig.
Det kunde visserligen synas beqvämt för jordbrukaren att,
genom utgörande af en viss penningeafgift, befrias från alla
de på dess hemman nu liggande onera. Men härvid bör göras
skillnad emellan hvad till allmänna, fur alla rikets delar gemensamma
föremål utgår och hvad till vissa landsorters, häraders
och socknars nytta utgöres, såsom bro- och väghållning,
tingshus och kyrkobyggnad, fattigvård m. m. Det är af erfarenheten
tillräckligt ådagalagdt, att de arbeten, som för Statens
räkning utföras, vanligen medtaga större kostnader, än dem, med
hvilka dylika arbeten af privata personer för egen räkning kunna
verkställas; hvartill kommer, att antingen genom dagsverken,
utgjorda på tider, då arbetsfolk ocb dragare kunna för eget
bruk umbäras, ofta utan tillfälle att dermed vinna någon
biförtjenst, eller genom materialier, tagna på egen grund och
annars lill ringa nytta, den skattskyldige kan, utan särdeles
känning, afbörda sig åligganden, som, af slaten åtagna, skulle
fordra betydliga och betungande skattebidrag i penningar. Här
bör ej eller förbises den moraliska fördel, de sä kallade municipal-inrättningarne
medföra, dervid den ene medborgaren broderligen
räcker den andra handen, för att med egen omtanka
och drift verka till gemensamt bästa.
Till munieipal-onera, med hvilka Statsverket ej bör taga
någon befattning, hörer äfven presterskapets aflöning. Denna
jordbrukets afgift är visserligen till sin natur likartad med de
allmänna indelningarue, och sältet för dess utgörande ger, i brist
af uppgjorda convenlioner, anledning till ledsambeter pä ställen,
der kärlek och frid ej utgöra sambandet emellan lärare och
åhörare. Men rättskaffens själasörjare emottaga med förnöjsamhet
hvad deras församlingar efter förmåga och billighet gifva,
och rättänkande, af det heliga Ordet uppbyggde åhörare offra
villigt sin gäfva pä altaret. Detta löningssält är så oskiljaktigt
från en sann christendomsanda, alt det, förändradt till Statsutgift,
skulle, frän Herde för den honom ombetrodda hjorden,
förvandla religionsläraren till en af Staten lönad embetsman,
för hvilken verldslig ordning slutligen blefvc hufvudsaken. —
Hvad, under den allmänna grundskatten inbegripet, åt presterskapet
är anslaget i vederlag och förläningar m. m., på flera
ställen utgående från jordbrukare, som ej äro indelningshafvarnes
åhörare, räknas ej hit och bör med grundskatten undergå
nu ifrågasatt förvandling.
Onera på jordbruket, som genom natura-prestalioner utgöras,
men ej kunna fä namn af municipala, äro kungs-, krono-,
88
Den 7 Augusti.
hull- och rcscrvskjutsen samt voterings- och rustningsskyldigheten.
Hvad skjutsningsbesväret beträffar, hvilket egentligen ej
är att benämnas såsom skatt, kan detta ej på annat sätt
än genom jordbrukets dirccta bidrag fullgöras, men en efter
billighet förhöjd skjutslega kan göra det mindre tryckande.
Ilållskjutsen, såsom minst genom skjutslegan ersatt och derjemte
i moraliskt afseende för allmogen skadlig, borde dock helt
och hållet afskaffas. På flera gästgifvaregård vid allmännare
vägar finnas ej hällhästar: hvarföre kan skjutsen ej lika väl vid
andra med reserv- och gästgifvarehästar utgöras ? Om gästgifvarne
förbindas att, emot åtnjutande af motsvarande förmåner,
hålla ett visst antal hästar, som hvarje dygn till förbud och
obildad skjuts först utgå, och de närmast gästgifvaregårdarne
liggande hemman indelas till reserv, hvilka utaf aflägse, från
denna skjuts fria hemman erhålla någon ersättning, synes allt
hvad för ändamålet är nödigt kunna vinnas. Vare dock detta
sagdt endast i förbigående, utan att innefatta något förslag till
förändrad skjutsreglering, hvilken helt säkert, på annan väg
motiverad, kommer att ej uteblifva. *)
Roterings- och Rustningsskyldigheten deremot, en statsbörda,
som, lika med den egentliga grundskatten, är både för
jordbruket tryckande och ojemnt fördelad, utan att de mångfälldiga
rotejemkningsåtgärderna ännu hunnit till målet, synes
böra inbegripas i den ifrågasatte gruudskattsförvandlingen. Låt
soldaten, ryttaren eller båtsmannen bibehålla såsom boställe det
redan från roten eller rustningshemmansjorden afsöndrade torpet,
med rättighet till dess underhållande af roten eller rusthållet,
äfvensom till dess skötsel, då möte eller commendering
äger rum; sä kan han i öfrigt lika väl från Staten som från
rote- eller rusthållet emottaga hvad honom tillkommer, så i lega
som beklädnad och underhåll. Ryttarehästarnes remontering,
mundering, skoning m. m. kunna likaledes af Staten besörjas,
och rusthällen endast åligga deras furagering och skötsel mellan
möten och commenderingar.
De å jordbruket liggande onera, hvilka jag anser böra och
kunna till statsintrad i penningar förvandlas, äro, enligt det ofvan
anförda, den egentliga grundskal ten, bestående uti:
ordinarie ränta efter 1841 års rikshufvudbok,
utom afkortningar, utgörande
r:dr 2,532,500.
tlfradssjianmälen  320,S00.
Iironotionden  922,800. 3^73 jqq
samt
roterings- och rustningsskyldigheten, som, efter
Transport 3,77(5,100.
*) Sedan detta skrefs, har Statstidningen, N:o 179 för den 6 Aug. 1844,
tillkännagifva, att K. M. fattat nåd. beslut ang:de en förändrad reglering
af skjutsen vid gästgifvargårdarne.
Den 7 Augusti.
89
Transport 3,776,100.
afdrag för soldat-, ryttare- och båtsmanstorp samt
hästars föda och skötsel, äfvensom af rustningsaugmentsräutorna,
hvilka direct med Staten höra
liqvideras och dessutom innefattas under ordinarie
räntan, men med inbegrepp af hästvaeanceafgiften
vid afsutna cavalleriet, torde kunna beräknas
till minst  1,500,000.
Summa b:co r:dr 5,276,100.
Efter en sådan hela den allmänna grundskattens förvandling
till ])enningeafgift, och efter införande af den enhet i beskattningssystemet,
att denna skatt blifver af bevillnings natur,
inträder fiirst möjligheten att grundligt tänka på afhjelpandet
af den stora olägenhet, som härflyter från skattens ojemna fördelning.
Att företaga en jemkning deruti, till omtaxering och
repartition efter hemmanens godhet, blefve högst vidlyftigt och
ännu svårare, än den länge bearbetade rotejemkningeu ; äfvensom
delta skulle för somliga hemman leda till ökad tunga och,
såsom förut är niimndt, ingripa i äganderätten. Att på en gång
öfverkorsa grundskatten och genast söka Statens ersättning i andra
directa pålagor, af hvilka naturligtvis jordbruket äfven finge
sin del, skulle också för äganderätten blifva till mehn. Någon
annan lämplig utväg att afhjelpa det onda synes således
ej gifvas, än att långsamt låta denna skatt försvinna, hvarefter
de mot densamma svarande stntsbehofven kunde fyllas, dels med
ny bevillning, och dels med vunna tillökningar i de extra ordinari
inkomsterna af tullen, charlan och bränvinet, hvilka sammanlagda
bruttobelopp har utgjort 2,250,000 r:dr år 1821 och
5,000,000 år 1841.
Man har ansett, alt ägarne till de beskattade hemmanen
stå i skuld till Kronan för den af henne afstådda äganderätten,
och att grundskatten i följd deraf är ett slags perpetuelt arrende.
Detta är visserligen ej så alldeles riktigt; ty en stor del
af denna skatt har tillkommit genom bevillningar. Men låt så
vara: det är ju ändå ej obilligt, att jordägaren härifrån får köpa
sig fri genom någon tids betalning af ränta och amortering;
och någon rubbning i de allmänna skalteförhållandena är, åtminstone
för den närvarande tiden, ej gjord. Antagom, alt den
capilalskuld, som på della siitt för ett hemman anses amorteras,
är 16 gånger större än dess grundskatt, d. v. s., att den skulle
deraf utgöra något mer än 6 proc. Således, då skatten är 100
r:dr, skulle capitalskulden vara 1600 r:dr. Om jemna 6 proc.
härå eller 96 r:dr årligen betalas, och deraf beräknas ränta
till 4 proc. ä hvad som år från år återstår, samt det Öfriga
amorterar capitalet, för första året med 2 proc. oell sedan i
stigande progression, är amorteringen på 28 år fullbordad. En
årlig, med vilkor af upphörande efter 28 års tid, gjord betalning
kan anses lika med afbetalning å vanligt fastighetslån,
och således böra öka hemmanets värde med ett belopp, som
1 H. 12
'JU
Den 7 Augusti.
svarar emot primitiva skuldsumman. För detta värde bör då
ägaren, likasom för det öfriga taxeringsvärdet å hemmanet, erlägga
bevillning efter nu gällande tariff, med 2 r:dr på 1,000,
eller för 1,600 r:dr värde 3 r:dr 9 sk. 7 rst., att, sammanlagd
med den öfriga äganderältsbevillningen, fortfara så länge den
antagna bevillningsgrunden är oförändrad, och sedan i öfverensstämmelse
med en nyantagen grund utgå. Sammanlägges
sistberörda afgift med den omförmäida grundskattslösen, uppkommer
summan af 99 r:dr 9 sk. 7 rst., lika med bela grundskatten
på -jS proc. nära, hvilka proc., på det hela utgörande
omkring 42,000 r:dr, kunde, utan känning för Statsverket, efterskänkas.
I föl jd häraf föreslås, att af den för ett hemman
i penningar uträknade allmänna grundskutten, såsom grundskaltslösen
erlägges till Slaten i 28 ur, hvarefter den upphör,
och att med ett belopp af 16 gånger hela grundskatten ökas
hemmanets taxeringsvärde, hvaraf bevillning i vanlig ordningbör
utgöras.
De kronohemman, å hvilka besittningsrätten ej är till enskilda
genom arrenden upplåten, utan af, i stadgad ordning
antagne kronouboer innehafvas, böra nuturligtvis äfven inbegripas
i den föreslagna grundskaltsamorteringen. För dessa hemman
kan med något skäl berörde skatt anses hafva tillkommit
såsom ett perpetuelt arrende. Således då skatten en gång genom
amortering upphört, och på det hemmanen åt dåvarande
åboer ej må för intet bortskänkas, bör någon emot den förut
vanliga skattelöseskillingen svarande skatt på hemmanen qvarstå,
dock med rättighet för åbocrna att derifrån köpa sig fria
och med detsamma vinna äganderätt till hemmanen. I öfverensstämmelse
med hvad hittills ägt rum, bör sudan äganderättslösen
bestämmas till 10 gånger den summa, som i ränta och
amortering å gransbotten årligen betalas. För ett hemman,
hvars grundskatt primitivt varit 100 r:dr, skulle således denna
lösen blifva 960 r:dr. Det bär stå åboen fritt att när som
helst betala den. Hur han ej gjort det vid grundskatts-amorteringens
slut, böra 4 proc. af löseskillin gen, elier 38 r:dr
19 sk. 2 rst. för hvarje 100 r:dr i primitiv grundskatt, under
namn af kronohemmans-afgift, af åboen fortjärande erläggas,
intilldess lösningen äger rum.
Efter tillägg till taxeringsvärdet af den ofvan föreslagna,
mot grundskattslösen svarande förhöjning, blifver detta värde
för samtlige hemmanens förmåner och skyldigheter en mycket
säkrare måttstock, än del så kallade hemmantalet, hvilket, lika
med grundskatten högst ojemnt fördelad, borde helt och hållet
afskalfas. kimo t en enkel taxeringslängd öfver hemmansvärdet
kunde dä utbytas hela det vidlyftiga och invecklade, med orikligheter
behäftade jordeboksverket.
A denna motion anhåller jag i ödmjukhet om remiss till
R. H. Sl:s StatsUtsk
Lades på hordet.
Den 7 Augusti.
91
Frih. Cederström, Anders, anförde skriftligen:
Under en lid, då så mycket blifvit gjordt till beredande af
lättade commmunicalioner genom väg- och canal-anläggningar i
allmänhet, hör det förundra en hvar att så litet härutinnan blifvit
tillgjordt i och omkring hufvudstaden. Ett exempel häruppå
är den år från år allt mer ihopvallade canalen vid Södra
Stäket. Redan vid flere föregående riksdagar hafva motioner varit
väckte om uppmuddring af farleden genom det så kallade
Baggens Stäket eller Södra Stäket, beläget på lika afstånd från
Stockholm och Dalarön, ehuru ulan framgång.
Den af mig vid sista riksdag i detta ämne väckte motion
hade måhända haft en bättre framgång om ej de sista 4 månaderne
af riksdagen upptagits af ämnen, hvilkas vigt borttog och
försvagade intresset för mindre vigtiga ämnen.
Då jag af flere Stockholms betydligare handlande hört den
önskan yttras, att detta ämne under innevarande riksdag måtte
ånyo bringas å bane, och då saken, i händelse af sakkunnige
personers undersökningar, komme alt tala för sig sjelf, så har
jag trott mig ytterligare böra hos Rikets nu församlade Ständer
insinuera denna sak, hvars vigt, ehuru obetydlig vid första
påseendet, likväl vid närmare skärskådande är af betydenhet
såväl i commercielt som militäriskt afseende.
I det förra afseendet utgör den genväg, som genom uppmuddringen
af Stäket skulle blifva en följd, något öfver 7 sjömil,
enär yttre vägen till Dalarön är 11| sjömil, då den inre
vägen blott utgör 4 sjömil, och när det lill befarandet af den
ena vägen under gynsamt väder fordras 2 ä 3 dagar, kan man
kpmma den andra på några timmar. Under ogynnsamt väder,
storm och motvindar blir fördelen af Stäkevägcn ändå påtagligare,
enär denna väg alltid på en dag kan passeras, då deremot
den andra stundom fordrar flere veckor.
Men farbarheten af denna väg är måhända, betraktad från
militärisk synpunkt, ändå vigtigare, om man besinnar, det Stockholm
under krigstid af en ganska ringa sjömakt eller flotta kan
hindras från all tillförsel utifrån, genom blockad af inloppen till
Washolmen, Fredriksborg och Södertelje, dä deremot en blockad
utan en högst betydande flotta omöjligen kan till väga bringas
om vägen genom Stäket för handelsfartyg vore farbar, enär
under detta förhållandet den fiendtligt flottiljen, som vore bestämd
att förhindra genomfarten af Stäket, antingen riskerade
alt, om den inträngde i Raggensfjerden, blifva instängd och afsk
uren från den öfriga styrkan, eller ock mäste bevaka en sträcka
af 14 sjömil, utsatt för stormar på en af klippor och grund
tält besådd redd.
Hela den sträcka, som bchöfver muddras, gör circa 1800
alnar, måhända något mindre om man blott vill hafva 18 fots
djup; vill man hafva 24 fots djup, så utgör längden 2057
alnar.
Med de förädlade redskap och arbetsmethodcr, som på sed
-
Den 7 Augusti.
nare tider vid canalgräfningar blifvit begagnade, bör kostnaden
ej pä långt när komma att svara emot den inkomst, som denna
canal skulle inbringa, om den vore farbar för 16 lill 18 fois
gående handelsfartyg.
Af dessa skäl, och då jag hört, att II. M. Konungen såsom
Kronprins sjelf intresserat sig för denna sak och på egen bekostnad
verkställt vid Stäket mätningar; så vågar jag, oaktadt
den ringa framgång detta ärende vid föreg:de riksdagar haft, vid
denna riksdag hoppas större sympathier för den framställning,
jag nu går att göra.
Jag får på grund af hvad ofvan blifvit anfördt, hos R. II.
St. föreslå, att medel till undersökning af kostnaden för uppmuddringen
vid Södra Stäket må anslås, och att R. St. hos K.
M. i und. må anhålla, att en kunnig och erfaren person må ut
ses,
som, efter noggrann undersökning, till Regeringen inkommer
med detaljeradt kostnadsförslag för uppmuddrandet af Stäket till
såväl 18 som 24 fots djup, hvilket vid nästa riksdag kunde för
R. St. framläggas.
Skulle delta mitt förslag ej vinna framgång, så får jag alternativt
föreslå, att R. St. i und. hos K. M. ville göra framställning
om vigten af att åt enskildt person eller bolag bereda
möjligheten att företaga uppmuddringen af Stäket, och att dels
lån af Staten på hilliga vilkor beviljades den eller de, som ett
dylikt företag sig åtoge, och dels att omnämnde person eller bolag
beviljades att framdeles uppbära en viss afgift med hänsigt
till djupgåendet af alla fartyg, som efter canalens gräfning derigenom
passera. Om dylika förmåner beviljades enskilda, så tror
jag visserligen, att, utan all sorts uppoffring från Statens sida,
canalen vid Stäket inom kort skulle komma att blifva farbar för
handelsfartyg; äfvensom mindre krigsfartyg och kanonslupar i
detta fall under hvilket vattenlag som helst skulle kunna derigenom
passera. — Om remiss till Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:n anhålles ödmjukast.
Lades på bordet.
Frih. Cederström tilläde derefter muntligen:
Tillika får jag äran att till de förenade TJtskms ledning
lemna en charta, på hvilken såväl sjelfva den föreslagna canallinien
är antecknad, som 2 andra förslag till nya canalsträckningar
äro upptagne.
Hr Prytz, Lars Adolph, uppläste följande motioner:
1.
Den tariff, hvarefter tullafgiftcrne beräknas och utgå, innebär
många bevis af dess tillskapande genom en mödosam bearbetning
i detalj inom RiksSt:n under sisth riksdag, hvarvid
olika principer i de särskilda tullbestämmelserne gjorde sig gällande,
och den vore derföre verkeligen i behof af en förbättrad
upplaga; men då en sådan troligen ej kan vinnas på en
lika väg, der den nuvar. tillkommit, och denna dessutom ännu
Den 7 Augusti.
93
haft för kort tids existence, för att undergå en total omskapning,
vore det önskeligt alt Bevilln.Utsk., vid tullafgiflernes beräknande
och bestämmande, med skyldigt afseende å landets financiella
ställning och hvad denna kräfver, inskränkte sina åtgärder
till endast sådana förändringar i tulltaxan, som på rikets
financers förbättrande kunde hafva en fördelaktig inverkan, och
till rättelser i öfrigt af de mest constaterade missförhållanden.
Dervid böra några bestämda principer följas, dem jag här,
till sakkunniges närmare bepröfvaude får framställa:
l:o Ulförselstullen nedsättes eller borttages å sådana inhemska
producter, hvilkas export bör befrämjas.
2:o Införselstullen förhöjes d varor, som bestämdt kunna hänföras
lill luxartiklar, äfvensom å de slöjdalster, hvarmed den
inhemska fabrikationen kan tillfredsställa behofvet, utan att
de äro af beskaffenhet att lätt kunna insmugglas; men nedsättes
deremot å dem, som inom ett litet utrymme eller en
ringa qvantitet innefatta ett stort värde, och som af hög tull
ovillkorligen göras till föremål för oloflig införsel.
3:o Förbud borttages, mot en för inhemska näringars och industrigrenars
behöfliga skydd lämpad tillräckligt hög tull, å
sådana varuarliklar, som för landet utgöra ett vcrkeligt behof,
hvilket ej af inhemska productionen eller fabrikationen kan
tillfredsställas.
Dä jag derjemte antager, alt förbud kommer att qvarstå å
flere artiklar, lärer nu, såsom vid sednaste riksdag, en eventuel
lull böra bestämmas för sådana varor, som förblifva underkastade
förbud, för det fall att K. M. skulle finna nyttigt upphäfva
förbud, mot åsättande tull.
En förteckning å varuarliklar, *) för hvilkas tullbehandling
dels K. kungörelser dels Gencraltullstyrelsens cirkulärcr under
sednare åren gifvit särskilda föreskrifter, bilägges, att till BevilIn:sUtsk:s
åtgärd öfverlemnas.
2.
Den nu gällande förpassningsstadgan af d. 15 Maj 1843
har, under den lofvärda afsigten att undanrödja alla hinder för
den inre varutrafiken, derjemte så undanröjt alla behöfliga controller
emot den olofliga varutrafiken, att, särdeles i kustorter,
lurendrejeri och varusmuggling fått i förpassningsstadgan ett
kraftigt handtag. Jag föreslår derföre vördsamt en återgång
till förpassningsstadgan af d. 28 Nov. 1835, med de smärre
jcmkningar deri, hvartill dess tillämpning gaf gilltiga aulcdmr.
Dessa motioner lades på bordet.
Hr Tornerhjelm, Rudolf, anförde skriftligen:
I en tid, då så mycket med skäl ordas och skrifves mot
det förderf, som bräuvinet åstadkommer, och då det ändå torde
vara föga lämpligt alt helt och hållet förbjuda bränvinsbrän
-
') Denna förteckning, som till Bevilln.Utsk, blifvit öfverlemuad, är ej
uti prot. intagen.
9 i
Den 7 Augusti.
ningen, torde man Åtminstone med skäl kunna fordra af lagstiftaren,
att denne är betänkt pä alt göra denna industrigren
sä litet skadlig som möjligt.
Det är i anledning häraf, som jag vägar föreslå, att R. St.
skulle, i likhet med Danmark och Preussen, fastställa en dravback
eller godtgörelse, ungefär motsvarande den blifvande skatten
å hvarje i Sverige bevisligen tillverkad kanna bränvin, som
från Svensk hamn exporteras. — I följd häraf skulle dä äfven
medgifvas rättighet för bränvinsbrännare, all distillera under den
nu förbjudna bränningstiden, dock mot enahanda skatt, som bestämmes
för den tid, bränvinslillverkning är tillåten, emedan det
endast är i dess renade tillstånd, spriten kan exporteras.
Skulle å denna min motion komma alt fästas det afseende
jag hoppas, gör jag mig fullkomligt förvissad om, alt bräuvinsbränningen
hädanefter skall blifva lika riksgagnelig, som den
hitintills varit riksförderflig.
Lades på bordet.
Föredrogs ånyo Hr Aminoffs, Johan Fredr., d. 3 dennes på
hordet lagda motion om val af suppleanter för R. o. Ad:s ledamöter
i R. St:s Utsk.
Hr Prytz, Lars Adolph: Jag anhåller alt få framställa
2:ne anmärkn:r emot Hr Aminoffs motion om val af suppleanter
till Utsk:sledamöter. Jag anser ett bifall till den väckta
motionen både vara oförenligt med grundlagen, eller åtminstone
stående på sidan om densamma, och äfven onyttigt. Grundlagen
omtalar icke på något ställe suppleanter lill Utsk. I Riksd.-  Ordn. 28 § står, alt alla Stånden skola välja ett lika antal ledamöter
till hvarje Utsk. I de följande §§ bestämmes af huru
många ledamöter hvarje Utsk. skall bestå. 79 § säger, alt då
en ledamot af der uppgifna skäl från Utsk. afgår, så skall en
ny ledamot till Utsk. väljas, men icke förut. Detta gäller likväl
blott om de tre Stånden, Preste-, Borgare- och Bonde-St:n,
och för R. o. Ad. hänvises deremot till Ridd.Ordn. Der står i
23 § 3 morn.: ”Då ledighet beviljats, sker val till ny Utsk:sle
damot
under ledighetstiden”. På alla dessa ställen är således
bestämdt, att val skall ske du, när ledighet inträffar. Motionärens
yttrande, att det icke vore stridande mot grundlagen, utan
tillåtet, derföre att grundlagen icke har förbjudit det, tror jag,
om man vidare skulle utsträcka denna princip, skulle gifva en
alltför stor latitud åt grundlagstolkningar, sorn, om de icke bestämdt
slredo emot gifna föreskrifter i grundlagen, likväl skulle
kunna vara stridande emot grundlagens anda och syftning.
Likaså har motionären föreslagit, att de valde suppleanterne skulle
blifva ledamöter i förstärkta Utsk:n. Äfven i de fall då
Reg.F. uli 56, 69 och 71 §§ omtalar, alt Utsk. skola till ett
visst antal förstärkas, så står der, att vid dessa fall skola Utsk:n
till ett visst antal förstärkas. Något val förut står deremot icke
omtaladt och icke eller, att elt sådant val skulle berättiga till
Den 7 Augusti.
95
elt sådant permanent förstärkt Ulsk. — Alt åtgärden, nemi.
suppleanters anställande, icke vore nyttig, tror jag mig äfven
kunna ådagalägga. Electorernas pligt är att till Utsk:sledamiiter
välja sådana personer, som uti de ärenden, hvilka i hvarje
Utsk. behandlas äga mesta skicklighet och sakkännedom. Ett
sådant val måste vid riksdagens början och Utsk:ns första tillsättning
ske, efter den kännedom Electorerne hafva på förhand
om ledamöternes kunskaper och sakkännedom. Sedan den första
Utsk:stillsättningen är gjord, anser jag det ovillkorligen åligga
Electorerne att bland R. o. Ad:s talrika personal söka, det bästa
de kunna, göra sig underrättade om dem, hvilka de förut
icke känna, om deras användbarhet och skicklighet. Skall nu
ett sådant val af suppleanter på förhand ske, såsom här har
blifvit föreslaget, så skall naturligtvis mången, som icke af Electorerne
är känd, blifva tillbakasatt för en, som de redan i början
kände. Äfven inträffar det särskilda förhållande med R. o.
Ad., jemförelsevis med de andra Stånden, att under riksdagens
lopp komma flera ledamöter upp till riksdagen och uttaga pollett.
Bland dem kunna finnas flera, hvilkas kunskaper och skicklighet
det vore ganska nyttigt att kunna använda i något Utsk.
I båda dessa afseenden har man dock bundit händerna på Hrr
Electorer, om man förut valt suppleanter, hvilka i följd af sådant
val äro berättigade att ingå framför sednare ankomne.
Jag anser derföre motionen icke innebära någonting nyttigt,
utan tvertom mycket skadligt. Af dessa skäl vågar jag, efter
min anspråkslösa öfvertygelse, bestrida motionen. Men då jag
anser, alt densamma åsyftar ändring af ett stadgande i Ridd.Ordn.,
och således icke kan annat än remitteras till Ridd.Utsk., anhåller
jag, att mina anmärkmr måtte få motionen åtfölja.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag är hufvudsakligen förekommen
af den värde ledamoten, som sist yttrade sig, och instämmer
med honom till alla delar. Jag ämnade nemi. att få till
11. och Ad. framställa några betänkligheter mot det förslag, som
Hr Aminoff väckt, det nemi., alt på en gång suppleanter skulle
väljas för blifvande ledigheters fyllande i de samtlige Utsk:n.
Dessa suppleanter skulle endast kunna komma att inträda i följande
två fall. Det ena är nemi. då en Utsk:sledamot begär
permission och på någon tid aflägsnar sig från riksdagen. I
delta fallet kan denna motion icke tillämpas, ty 7!) § Iliksd.-  Ordn. bestämmer alldeles ovillkorligt, att dä skall en ledamot
anmäla sig lill ledighets erhållande, först i Ulsk. och sedan i
sitt Stånds plenum, hvarest, om ledigheten beviljas, nytt val till
Utsk:sledamot genast skall förrättas. Det andra fallet, hvilket
jag tager mig friheten tro hafva varit skälet till denna motions
väckande, skulle vara, att en tillfällig ledighet bland Ulsk:sledamöterne
skulle kräfva deras completlerande; dä således den
valde suppleanten för en dag eller ännu kortare lid skulle fylla
den frånvarandes plats och Ulsk. vid blifvande voteringar sålunda
alltid vara complett. Jag inser ganska väl nyttan af det
-
96
Den 7 Augusti.
ta förslag, men det är icke i grundlagen påbjudet, utan tvertom
är i 79 § Riksd.Ordn. stadgadt, att en ledamot kan vara
borta efter anmälan 2 t. o. m. 3 veckor. Han kan äfven, efter
24 § Ridd.Ordn., 2 t. o. m. 3 gånger vara borta ifrån Utsk:s
sammankomster, utan erhållet tillstånd, och förlorar likväl icke
sin riksdagsmannarätt. Således bar grundlagen förutsatt ledigheter
inom Utsk:n. Hade det varit grundlagens mening, att dessa
skulle fyllas genom suppleanter, så hade det legat så nära
för handen vid författandet af denna §, att det visserligen der
hade blifvit inryckt. Nu har detta icke skett, och jag skulle
tro, att det skäl, som dertill föranledt, är ganska riktigt, nemi.
att icke genom alltför täta ombyten alldeles sönderrycka den
nödiga conseqvensen i Ulsk:ns arbeten. Ty om man något följt
dylika arbeten, kan man icke anse det vara nyttigt, alt ledamöterne
äga alltför stor lätthet att aflägsna sig ifrån de påbörjade
arbetena, hvilket blefve en följd om hvar och en fritt finge
gå bort när det honom behagade, och suppleanten i stället finge
utan vidare omgång inträda. Om då en votering under tiden
förefölle, så hade denne icke tillräcklig kännedom om de
ärenden som behandlades, och således skulle en alldeles motstridig
§ kunna blifva inryckt i ett förslag, till ärendenas verkliga
skada. På dessa skäl och äfven på dem Hr Prytz anfört,
— då jag anser förslaget icke i grundlagen tillåtet, dä det förfarande,
som bör äga rum, är i grundlagen föreskrifvet, och
då jag slutligen anser förslaget i sin tillämpning skadligt, —
måste jag på det högsta afstyrka detsamma.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då Hr Aminoffs ifrågavar.
motion af mig begärdes på bordet, skedde det icke för
att bestrida dess innehåll. Nu deremot hafva 2:ne ledamöter
bestridt riktigheten af den föreslagna åtgärden. Jag vill fördenskull
söka ådagalägga skälen, hvarföre jag anser henne nyttig.
Det är R. o. Ad. nogsamt bekant, att vår grundlag afser,
det hvarje Stånd skall i Utsk:n hafva ett lika inflytande på de
mål, som der afgöras, följaktligen der hafva ett lika antal ledamöter.
Hr Aminoffs förslag åsyftar icke att göra dem öfvertaliga,
ulan blott att inom hvarje Utsk. hålla det antal grundlagen
föreskri Iver- fullständigt, såväl hvad R. o. Ad. beträffar,
som hvad angår de öfriga Stånden. Det är ock R. o. Ad. bekant,
alt RondeSt. under flera riksdagar har varit inom Utsk:n
försedt med suppleanter, hvilka, sä snart ordinarie ledamöter
lemnat Utsk:n, i stället inlrädt; hvaraf följden varit, att
detta Stånds ledamöter alltid befunnits fulltaliga vid omröstningarne
och målens afgörande. RondeSt. har följaktligen derpå
haft ett öfvervägande inflytande, jemförelsevis med de Stånd,
hvilkas ledamöter icke varit fulltalige. Vill man låta detta förhållande
fortfara, så bör man afstyrka förslaget; vill man åter
upprätthålla inom Utsk:n detjemlika inflytande, som grundlagen
åsyftar, sä bör man bifalla Hr Amiuoffs förslag. Det är möjligt
-
Den 7 Augusti.
07
ligt att dervid behöfvas några jemkningar eller tillägg. För
min del skulle jag vilja dels tillägga något, dels föreslå att något
borttoges; men att tillintetgöra förslaget synes mig både oriktigt
och skadligt. Der Riksd.Ordn. eller Ridd.Ordn. stadgat huru
förfaras bör, kan naturligtvis ingen förändring göras, utan att dessa
författningar blifvit i laglig ordning ändrade, och dertill fordras
en lid, som måhända skulle göra åtgärden onyttig för innevar.
riksmöte. Men i sådana fall, der Ridd.Ordn. eller Riksd.-  Ordn. intet förcskrifvit, der anser jag det vara lika lofligt för
R. o. Ad. alt förse sig med suppleanter, som för BondeSt. under
flera riksdagar och för PresteSt. under den innevar. Om
Ridd.Seeret. har PrestcSt:s beslut till hands och uppläser det,
så lärer R. o. Ad. finna, huru beslutet der blifvit fattadt. Jag
bade väl uppsatt ett förslag till några ordalydelser, för att öfverlemnas
lill Utsk:s behandling, men genom de anmärkn:r, som
blifvit gjorda, sedan jag kom hit, har jag funnit dessa ordalydelser
vara så ofullständiga, att jag icke här torde kunna genast
afhjelpa bristen; men jag hoppas att hon blifver bättre afhulpen
inom Utsk., när frågan kommer dit. Emedlertid torde jag få
uppläsa mitt tilläninade förslag:
”För att fylla det föreskrifna antalet af R. o. Ad:s ledamöter
i Utskott, när någon Ståndets medlem derifrån uteblifver
af annan anledn., än de händelser, Riksd.Ordn. och Ridd.Ordn.
upptaga, väljas suppleanter lill ?t af det antal, Ståndets ledamöter
utgöra i Const.-, Stats-, Bevilln.-, Banco-, Allm. Besv.- o.
Ekon.- samt Exp.Utskm, och 1 suppleant för LagUtsk. Suppleanternc
vare skyldige att, på kallelse af vederb. Utsk:s ordf.,
träda i tjenstgöring efter den tidsordning, hvaruti de blifvit
valde, eller, om det skett samtidigt, efter flertalet af de röster,
som de vid utväljandet erhållit, eller om dessa varit lika, efter
den ordning de på Riddarhuset innehafva. Om den främste
suppleanten icke anträffas, eller är förhindrad, påkallas den andre
o. s. v.
Electorerne iakttaga, att till suppleanter icke väljas ledamöter,
genom hvilkas inträde i Utsk., ordförandet der, eller i
dess afdclningar, varder rubbadt.
Dä suppleant önskar ledighet eller vill från riksdagsorten
afresa, bör anmälan derom göras hos Landtm., på det ny suppleant
må kunna väljas om behofvet sådant fordrar.”
Hr Aminoff hade föreslagit, att de stadganden han uppgifvit,
skulle få gälla äfven vid alla de tillfällen, dä ledamöter väljas till
förstärkta Utsk., m. fl. dylika händelser. Jag tror, att man
icke bör sträcka föreskriften så långt. Om ordf., såsom det
ofta inträffar, innehar en låg Greflig nummer, eller, ännu mera,
om lian har en låg Friherrlig nummer, så skulle hända, altalia
de ledamöter, som innehade högre nummer och hvilka med all
fördel för saken borde deltaga i det beslut, som af ett förstärkt
Utsk. fattas, skulle derigenom blifva uteslutna från en sådan
i n. 13
98
Den 7 Augusti.
rättighet å den ena sidan och från alt gagna det allmänna å
den andra. Jag anser således, att denna föreskrift hör ulelemnas.
Slutligen tror jag det böra stadgas, att om en ledamot af
R. o. Ad. önskar från riksdags-orten afresa, hör anmälan derom
göras hos Landtm., på det ny suppleanl må kunna väljas om
behofvel sådant fordrar. Här talades nyss derom, alt genom
dylika suppleanters tillsättande skulle Eleclorerne möjligen vara
förhindrade att bland sednare ankomne ledamöter välja till
medlemmar i Utsk. dem, sorn ägde större skicklighet än suppleanterna
att deruti inträda. Detta borde icke inträffa, ty hvarken
Hr Aminoff eller jag hafva framställt någon tanka, alt suppleanter
skulle få träda i stället för ordinarie ledamöter, att ingen
ordinarie ledamot borde väljas till Utsk., der suppleant funnes.
Detta är alldeles icke min tanka, utan blott, alt dessa
suppleanter må inträda för de ordinarie ledamöter, som der
förut finnas, men som äro frånvarande af en eller annan orsak,
den Riksd.Ordn. icke förutsett.
Jag anhåller, att detta mitt yttrande måtte få åtfölja motionen
till Ridd.Utsk.
Frih. Hamilton: Den siste värde talaren har yttrat, alt
den som vill, att ett verkligt missförhållande, som ägt rum vid
föreg:de riksdagar, skall fortfara, han bestrider förslaget, men
den som det icke vill, han bifaller detsamma. Det kan hända,
alt min erfarenhet är oriktig, men i det Utsk. jag förra riksdagen
satt, ägde detta missförhållande ej rum, af följande skäl.
En ledamot af 1’restcSt. nemi., som hade hört BondeSl:s dåvar.
val-lista uppläsas, hvarest äfven suppleanter slodo, gjorde Utsk.
redan vid dess andra sammankomst uppmärksamt på det missförhållande,
som deraf skulle kunna blifva en följd; i anledn.
hvaraf Utsk. förklarade, att dess ordf. vid nya ledamöters inträde
i stället för permitterade, skulle enligt grundlagen tillse,
att ingen finge taga säte och stämma i Utsk. såsom suppleant
fiir en afgången ledamot, utan att han ifrån Ståndet hade med
sig ett prot.-utdr., som vederbörligen styrkte, att den afgåugne
vöre permitterad och suppleanten rätter man till inträde i bans
ställe. Om ett sådant conslitutorial var utgifvet förr eller sednare
erkänner jag icke tillhörde Utsk. att granska, men något som
visade, att suppleanten ägde rätt att i Utsk. inträda, ansåg Utsk.
sig kunna fordra, och derefter ansåg ordf. sig höra förfara.
Jag hyser den mening, alt della grundlagsenlig! står i hvarje
Utsk:s makt, och all det äfven är skyldighet för hvarje Ulsk:sordf.
att så förfara, hvarigenom det öfverk lagade missförhållandet
alldeles afhjelpes. Har jag häruti misstagit mig, anhåller
jag att blifva derom upplyst. Men när så sker, ser jag icke
hvartill dessa suppleanter, efter den förklaring Hr von Hartmansdorff
derom gifvit, egentligen skulle tjena, ty de inträda
icke när enligt grundlagen ledighet får beviljas. De skulle således
inträda blott vid kortare aflägsnanden, men vid dylika
Den T Augusti,
96
tillfallen kail icke ett conslitutorial af Stånden hinna erhållas,
hvarförutan de åter ej erhålla inträde i Utsk:n. Om det för
öfrigt är särdeles smickrande att emottaga ett uppdrag att inträda
i stället för en ledamot, som utan laga förfall af tillfälliga
orsaker aRägsnat sig, hemställer jag till deni, som vilja erbjuda
ett sådant förtroende. Jag för min del tror ännu,
att dä grundlagen på två särskilda ställen säger, huru tillgå
skall vid ledighelers uppkommande, och alt icke någon suppleant
behöfver inträda vid en förefallande kortare frånvaro af
en ledamot; sä är delta ett stadgande, hvarefter man mäste rätta
sig, till dess man deruti fått ändring pä dea vanliga vägen
för sådana ändringars erhållande.
Hr Aminoff, Johan Fredr.: Då jag i sista plenum väckte
motion derom, att R. o. Ad. skulle utse suppleanter i Utsk:n
för de tillfällen, då de ordinarie ledamöterue möjligen skulle
vara förhindrade att inställa sig, skedde det verkligen af den
anleda., att jag erinrade mig den billiga och rättvisa klagan,
som från de andra RiksStm sports deröfver, att R. o. Ad:s ledamöter
i Utsk:n icke voro fulltalige. Jag trodde och tror ännu,
att genom suppleanters väljande klagan kunde afbiijas. Grundlagen
har bestämt huru mänga ledamöter skola finnas i ett Utsk.;
dessa ledamöter äro behöflige för Utsk:s arbeten, och om således
en eller annan är frånvarande, så är Utsk. defect. Jag kan
för min del icke finna, att grundlagen pä något ställe förbjuder
tillsättande af suppleanter. Jag påstår väl icke den slutsats vara
riktig, att allt hvad som ej är förbjudet, är tillätet, men
jag tror, alt 33 § Ridd.Ordn. gifver tydligen tillkänna, att suppleanter
få väljas och sättet huru de skola väljas. Der bestämmas
icke några vissa Utsk. eller händelser, när suppleanter skola väljas
— uttrycken äro i ganska generella termer. Pä denna grund
har också R. o. Ad. vid föreg-.de riksdagar, och jag kan bestämdt
säga vid den sista, dä jag sjelf var suppleant till det
förstärkta Const.Utsk., valt suppleanter, hvilka, då antalet af ordinarie
ledamöter icke var fullt, genast inträdde, utan att de
ordinarie ledamöterne uppgifvit några anledn:r, hvarföre de voro
frånvarande. Detta skedde icke blott för Adeln, utan äfven
för de öfriga Stånden. När man i en så vigtig fråga, som förslag
till förändring af vår grundlag i sin helhet, kan tillåta
suppleanter ögonblickligen inträda, för att rösta; sä ser jag icke
något skäl, hvarföre R. o. Ad. nu skulle söka afböja mitt förslag,
som icke sätter i fråga annat, än att suppleanten skulle
inträda först då, när den ordinarie ledamoten hos ordf. anmält,
att hinder för honom mött att infinna sig under en viss tid uti
Utsk. Sådant är milt förslag och detsamma har också af Hr
von Hartmansdorff blifvit i det närmaste godkändt. Ordf. lärer
icke eller kunna vägra en suppleant inträde i Utsk., då han genom
prot.utdr. från sitt Ständ visar, att han blifvit dertill vald,
och då en ordinarie ledamot anmält förfall. Alt välja suppleanten
på förhand, är icke något nytt och kan icke förvägras.
100
Den 7 Augusti.
Jag tror, att förslaget är af vigt och visar en nödig uppmärksamhet
mot de andra Stånden, hvarföre jag anhåller, att min
motion måtte remitteras till Ridd.Ulsk., för att i sammanhang
med hvad jag anfört komma under öfverläggning.
Frih. Cederström, Anders: Lika med Hr Prytz och
Frih. Hamilton tror jag för min del, att delta förslag är så väl
grundlagsvidrigt som skadligt. Grundlagsvidrigt är det nemi.
såvida som det är afsedt att genast träda i verkställighet, emedan
den antagna Ridd.Ordn. icke kan ändras utan Konungens
tillstånd. Om denna motion skall blifva grundlagsenlig, måste
den derföre sä ställas, att detta tillstånd icke behöfver tagas i
beräkning. Jag tror, att motionen är skadlig, derföre att derigenom
kunde ledamöter inkomma i Ulsk:n, som icke ägde någon
kännedom om de ärenden, som deruti behandlats. Det är
dessutom icke nog att inom Utsk:u göra en enskild förbättring,
derigenom att hvilken ledamot som helst kunde få ledighet och
blifva ersatt af en annan, så länge den bristen i vår grundlag
finnes, att man icke i Ulsk:n får välja ordf., utan den främsta
ledamoten på Riddarhuset är dertill sjelfskrifven. Huru skulle
då en suppleant, sålunda vald, kunna äga nog kännedom af ärendena,
för att kunna på ett fördelaktigt sätt föredraga dem.
Hr von Hartmansdorff har föreslagit, till undvikande häraf, att
Electorerna ovillkorligen skulle välja sådane, som icke kunde
komma i fråga att blifva ordf.; men delta anser jag omöjligt,
ty huru skulle Electorerna kunna veta, hvilken som vid hvarje
tillfälle blir ordf. Det skulle kunna hända, att det stundom blef
en vald suppleant. Till följd af allt detta yrkar jag afslag å
motionen.
Hr Prytz: Åberopande hvad Frih. Hamilton och Frih. Cederström
sednast anfört ang:de de värda talares yttranden, som
tillstyrkt motionen, får jag blott göra ett par tillägg. Man har
åberopat de öfriga Ståndens åtgärder att välja suppleanter och
sagt, att det vore nödvändigt, att Adeln, för att motväga deras
öfverlägsenhet, gjorde detsamma. Efter hvad mig är bekant,
är det endast BondeSt. som gjort ett sådant suppleanlval, och
hvad detta Stånd beträffar, är ett undantag gjordt i 2S § Riksd.-  Ordn., der det står bestämdt huru de öfriga Stånden skola välja
sina Utsk:s-ledamöter, men att BondeSt. väljer dem efter särskild
öfverenskommelse. I PresteSt. har vid denna riksdag ett
dylikt beslut blifvit faltadt; men till styrka för mitt påstående,
om det mindre grundlagsenliga i ett sådant beslut, får jag åberopa,
att 2:ne inom PresteSt. högt aktade ledamöter, nemi. Biskop
Agardh och Prosten Sandberg, reserverat sig emot detta
beslut, såsom varande grundlagsvidrigt.
Såsom Frih. Hamilton redan anfört, tror jag det beror på
Utsk:s ordf. att förekomma det missbruk, alt suppleanter skulle
göra de andra Stånden mera fulltaliga än R. o. Ad. Men jag
tror, att hvad som mest skulle bidraga att icke R. o. Ad:s ledamöter
blefve undertalige, vore, hvad som visserligen icke ge
-
Den 7 Augusti.
101
noin något beslut kan föreskrifvas, men som hvar och en ledamot
borde anse för sin moraliska pligt, efter att hafva cmottagit
förtroendet af ledamotskap i Utsk., nemi. att icke absentera
sig från Utsk:ns sammanträden, hvilket man tyvärr måste erkänna
sker oftare med Adelns ledamöter, än med de andra
Ståndens. Jag tillåter mig framställa den önskan till II. o. Ad:s
Utsk:sledamöter, alt de genom ett ständigt bevistande af sammanträdena
malte förebygga den klagan, att Adelns ledamöter
gemenligen icke äro fulltalige.
Hafva de andra Stånden gjort någonting, som är grundlagsvidrigt,
så kan detta aldrig blifva något gilltigt skäl för II. o.
Ad. att göra detsamma, utan tvertom alt söka motverka det, sä
vidt det kan ske. Om icke Ordf:nes i Utsk:n åtgärder vore
tillräckiigc, så bar man ju den utvägen öfrig, att, om man ser
ett af de andra Stånden faltadt beslut leda till oordning eller
oskick, anmäla saken i Const.Utsk., och derigenom få bestämdt,
om det är grundlagsvidrigt eller icke.
Om man antager allt vara enligt med grundlag, som
icke der är förbjudet, så får jag, utan att likväl erkänna
riktigheten af denna sats, föreslå en ganska enkel tolkning
af 19 § Ridd.Ordn., till förekommande af att ledigheter
bland R. o. Ad:s ledamöter i Utsk. längre lid blifva
obesatta. Nämnde § föreskrifver: Electorerne må ej sammanträda
till val, ulan föregången anmodan derom af Landtm, in plcno.
Om nu Hr Landtm, vill tolka detta stadgande så, att Hr
Landtm, kunde in plcno, en gång för alla, anmoda Electorerne
alt, uppå anmälan frän en Utsk:s-ordf. till Elcctorcrnes ordf.
om en inträ liad ledighet, och uppå denne sednares kallelse, genast
sammanträda lill förrättande af val; och om dä det gjorda
valet genast till Ridd.Secret. förscgladt inleinnades oell i nästa
plenum öppnades, så skulle aldrig någon vacancc kunna räcka
längre än högst en dag; ty då ledigheten inträffat en Måndag
elier Tisdag, sä skulle valet kunna vara undangjordt före Onsdagens
plenum, att der kungöras, och likaså de om Thorsdagar
eller Fredagar inträffande ledigheter kunna till Lördagens plenum
vara ersatte. Jag framkastar delta förslag endast såsom
en invändning deremot, att man kan anse tillåtet, hvad som
icke är förbjudet; dock utan att derå begära propos.
Den 33 § Ridd.Ordn., hvilken Hr Aminoff åberopat, ger
verkligen någon styrka åt hans motion; ty der står : vid de tillfallen
dä ett visst antal suppleanter skola väljas. Men dessa
tillfällen borde vara pä något ställe i grundlagen bestämda, och,
dä jag i hast icke kunnat fä reda derpå; får jag bedja Hr Aminolf
derom upplysa mig, för att derigenom gifva ytterligare
kraft ät sin motion.
Hr Aminoff: Jag kan icke medgifva, att den motion jag
väckt, är grundlagsvidrig, och får till svar åt Hr Prytz meddela,
att jag icke funnit grundlagen på något ställe omtala, för
hvilka bestämda tillfällen suppleanter böra väljas; orden i 33 §
102
Den 7 Augusti.
äro således af en vidsträckt betydelse och hafva afseende på
alla de tillfällen, der suppleanter kunna komma i fråga. Jag
har förut haft äran nämna ett tillfälle, då jag som suppleant
i en ganska vigtig fråga inträdde omedelbart i tjenstgöring.
Då Utsk:n först organiserades, så röstades inom dem Ståndsvis,
och då var det likgiltigt om flera eller färre af Ad:s ledamöter
voro närvarande. Detta har i sednare tider blifvit ändradt
och det med rätta. Nu äger hvarje Stånd siri ^ i röster,
om alla dess ledamöter äro närvar.; men om en enda felas, så
är jemviglcn rubbad. Jag har likväl härpå fästat mindre afseende,
utan utgått från dea synpunkt, alt icke så mycket för
de tillfälliga voteringarne, utan för sjelfva arbetet måste
Ulskin alltid vara complctta.
Här har blifvit yltradt, alt supplcanterne skulle ingå i afgångne
ordinarie ledamöters ställe. Det har jag aldrig yrkat,
ty i sådan händelse bör nytt val anställas; jag har blott föreslagit,
att de skulle inträda i tjenstgöring då ordinarie ledamöter
äro för någon tid frånvarande. Man bar fruktat, alt en
inträdande suppleant skulle blifva ordf. och dä icke känna
marschen af ärendena ; men jag hemställer till Hrr, om icke
detta handt förr och äfven helt nyligen, att personer inträdt,
som blifvit ordf. i Utsk:n? Detta är ett arrangement, som tillhör
Electorerne ; de lära säkerligen göra sig underrättade om
hvilka personer äro mest passande till ordförande-platsen, ulan
att vi behöfva derom göra någon föreskrift. Jag fortfar med
min anhållan om remiss.
Hr Tham, Carl Willi. Au g.: Jag har begärt ordet,
för alt fästa Ståndets uppmärksamhet på en sak. Man måste
skilja emellan grundlagsenligheten af den väckta motionen och
densammas ändamålsenlighet. Jag förenar mig med de Hrr,
som anse den stridande mot grundlagen, nemi. mot alla de särskilda
grundlagarne och Ridd.Ordn. Jag har ännu icke hört,
hvarken af Hr Aminoff sjelf eller af den ledamot af R. o. Ad.,
som försvarat hans motion, några skäl, som kullkastat hvad de
Hrr, som yttrat sig från motsatta sidan, anfört. Jag vill
äfven fästa uppmärksamheten pä en jemförelse mellan Riksd.
Ordn. och Ridd.Ordn., som kanske tydligare visar motionens
grundlagsvidrighet. Uti 79 § Riksd.Ordn. står, att om en riksdagsman
är ledamot i ett eller flere Utsk., anmäle han sig derstädes
till ledighets erhållande, och gifve sådant derefter i sitt
Stånds plenum tillkänna, hvarest, om ledigheten beviljas, nytt
val till Utsk:sledamot genast förrättas. Redan denna bestämmelse
uti Riksd.Ordn. tyckes innehålla en temligen bestämd föreskrift,
att icke suppleanter kunna väljas på förhand. Att den
bar blifvit annorlunda förstådd af de andra Stånden, kan så
mycket mindre binda R. o. Ad., som vi hafva en särskild Ridd.-  Ordn. Dess 23 § 3 mom. säger: ”Då ledighet beviljats, sker
val till ny Utsk:sledamot under ledighetstiden.” Således är uttryckligen
föreskrifvet, att suppleant väljes, då ledighet är be
-
Den 7 Augusti.
103
viljad, och redacteuren af Ridd.Ordn. har deruti fullt insett Riksd.-  Ordn:s mening.
De Hrr, som bestrida att den väckta motionen är grundlagsvidrig,
som påslå att i Ridd.Ordn. intet finnes, som bestämdt
förbjuder dess antagande, måste dock väl medgifva, att detta
moment mäste undergå någon förändring, innan motionen kan
bifallas. Att denna ändring icke genom denna motion kan åsladkommas,
är väl också tydligt, emedan motionen icke innehåller
förslag till någon ändring eller tillägg. En sådan ändring
kan icke ske på annan väg än Ridd.Ordn. innehåller, och jaganser
således, alt detta måste ske innan den nu föreslagna saken
kan genomdrifvas. Motionen är grundlagsstridig och såsom sådan
kan den icke upptagas, utan måste alldeles förfalla.
Om den åsyftade förändringens ändamålsenlighet vill jag
icke tala; derom kunna vara mänga olika meningar, men jag
anser, att den frågan icke nu kan upplagas.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Lika med den sista
värde talaren, anser jag, att den ifrågavar. motionen icke ens
bör förekomma till afgörande och än mindre remitteras till
Utsk. I enlighet med hvad åtskilliga andra talare yttrat, tror
jag nemi., att den är alldeles stridande mot Riksd.Ordn. och
Ridd.Ordn., hvilka ingalunda omtala dylika suppleanter. Om jag
fatlat motionärens mening rätt, skulle han vilja tillämpa den
redan vid denna riksdag; i sådant fall skulle väl egentligen ett
beslut derom af R. o. Ad. fattas, och det mäste han väl medgifva,
alt, för alt ett sådant beslut skulle kunna träda i verksamhet,
måste en ändring göras i Ridd.Ordn. En sådan kan
icke ske utan Konungens samtycke och får icke ens med delta
samtycke tillämpas förrän efter slutad riksdag, sä att om densamma
också nu kunde tillvagabringas, den likväl i ingen händelse
kunde tillämpas förr än vid nästa riksdag. Jag för mili
del tror, att Ridd.Etsk., örn R. o. Ad. skulle besluta ali dit
remittera motionen, icke kan förbise ordalydelsen af 79 §
Riksd.Ordn. Der står bestämdt utsatt, huru tillgå skall när
en ledamot erhåller ledighet, det må vara för längre eller kortare
tid, och då, enligt 12 § Riksd.Ordn., Ridd.Ordn. skall vara
uppgjord i öfverensstämmelse med grundlagen; sä skulle jag
underkänna de personers omdöme, som sitta i Ridd.Utsk., om
de skulle kunna föreslå någon förändring i Ridd.Ordn., sorn
79 § Riksd.Ordn. icke medgifver.
Hvad sjelfva ändamålsenligheten af saken beträffar, så bestrider
jag den ingalunda. Sä länge, på sätt Hr Aminoff omnämnt,
rösterna afgåfvos inom Utsk:n efter Stånd, kunde det
vara iikgilltigt huru många eller huru få ledamöter der funnos
af hvarje Ständ, emedan hvarje Stånds ledamöter ändå röstade
samfäldt; men sedan det nu är stadgadt, att Stånden icke rösta
sä, utan hvar och en ledamot afgifver sin röst utan afseende
på det Stånd han tillhör, så är det, för den conllict som numera
äger rum inom Ulsk-.n, angeläget, alt lika mångå ledamö
-
104
Den 7 Augusti.
ter af hvarje Stand äro närvar, och således äfven alt tillfälliga
ledigheter så fort som möjligt kunna fyllas, så alt Utsk. alltid
klefve complelt vid sammanträdena. Om, på sätt grundlagen
förmodligen afsett med Utsk:n, en sådan conllict, som nu oftast
uppstår, icke der ägde rum, utan Utsk:n voro, hvad de äro
ämnade att vara, beredande församlingar, hvilka endast kunde
afgifva upplysningar i de ämnen, som der förekomma; så kunde
äfven ett parlielt uteblifvande af en eller annan ledamot
vara mindre skadligt. Men sedan nu Utsk:n, under de sednare
riksdagarue, blifvit beslutande afdelningar inom representationen,
eller, att jag så må säga, riksdags-ungar, der det ena
Ståndet pröfvar sina krafter mot det andra, utan afseende derpå,
om ärendenas beredning vinnes eller icke, är det visserligen
angeläget, att hvarje Ständ har sitt fulla antal representanter.
Oaktadt denna olägenhet, som jag medgifver och hvars afhjelpande
jag erkänner vara åsyftadt i Hr Aininoffs motion,
mäste jag likväl bestrida densamma, såsom i min tanke alldeles
stridande emot gällande grundlag. Hr Aminoff har såsom stöd
för sin tanke om suppleanter anfört 33 § Ridd.Ordn., der detta
ord förekommer; men om Hr Aminoff täcktes läsa §:n till slut,
torde finnas, att denna § icke kan tillämpas på val af suppleanter
och ledamöter i Utsk., ty der står: ”Vid de tillfällen, då
ett visst antal suppleanter tillika skola väljas, för att inträda
i mån af inträffad ledighet, skall valet, med undantag af de
fall, hvarom 35 § stadgar, ske på det sammanlagda antalet af
ordinarie och suppleanter, hvarvid de flesta rösterna bestämma,
hvilka personer blifva ordinarier, äfvensom den ordning, hvarefter
suppleanterne böra tillkallas.” Om nu delta skulle kunna
tillämpas på suppleanter i Utsk:n, hvilket ingalunda är händelsen,
ty här är tydligen fråga om de förstärkta Utsk:n; så skulle
ju deraf följa, alt man skulle på en gång välja ordinarie
ledamöter och suppleanter i Utskai. Man skulle välja på ett
visst antal, och Gud vet hvem som då kunde blifva ordinarie
ledamot eller suppleant; det kunde hända, dä fråga blott vore
om att tillsätta en suppleant, att han utträngde en ordinarie
ledamot. Denna § kan således icke tillämpas på förevarande
fall; den afser icke något annat, än dä fråga är om att välja
nämnder. Jag får således helt och hållet afstyrka motionen
och afstyrkcr till och med dess upptagande — en sak som jag
likväl helt och hållet öfverlemnar till Hr Gr. och Landtm.
Hr von Hartmansdorff: Ang:de nyttan af Hr Ami
nofTs
motion synas meningarne vara mindre delade; de äro
det deremot så mycket mera ang:de motionens laglighet. Jag
anhåller att få ytterligare söka försvara den sednare, och att
till sådant ändamål få uppläsa Riksd.Ordms och Iiidd.Ordn:s
stadganden i detta afseende. Den åberopade §:n i Riksd.Ordn.
är den 79:de och lyder sålunda: ”Ingen af R. o. Ad., som,
”enligt Ridd.Ordn., till säte och stämma berättigad är, icke
”eller
Den 7 Augusti.
105
”eller någon lagligen kallad eller vald riksdagsman för annat
”Stånd, må kunna, af hvad anledn. som helst, förmenas alt
”riksdagen bevista ; dock galle under krigstider undantag härutinnan
för militärpersoner, då de i rikets tjenst af Konungen
”beordras. Riksdagsman af Preste-, Borgare- och Bonde-St:n
”må ej frän riksdagsorten afresa, eller frän riksdagsöfverlägg”uiugarne
sig afhålla, med mindre han dertill undfått, genom
”prot.utdr., tillåtelse af det Stånd, hvartill han hörer. Är han
”ledamot i ett eller flere Utsk., anmäle sig först derstädes till
”ledighets erhållande, och gifve sådant derefter i sitt Stånds ple”num
tillkänna, hvarest, om ledigheten beviljas, nytt val till
”Utsk:sledamot genast förrättas. Sådant må äfven för sig gå, då
”ledamot, flera än tre gånger å rad, från Utsk:s sammanträden,
”utan laga förfall, sig afhållit, hvilket den främste derstädes
”varande ledamoten af hvarje Stånd äge att i vederb. Stånds
”plenum gifva tillkänna. Utan gällande skäl må ej längre ledighet,
än af två, högst tre veckors tid heviljas. R. o. Ad.
”ställe sig, i dessa sednare fall, Ridd.Ordn. till efterrättelse.”
Jag har uppläst hela denna § af Riksd.Ordn., derföre att
den förut är åberopad, och emedan Ridd.Ordn. naturligtvis bör
vara öfverensstämmande med Riksd.Ordn. Ridd.Ordms 23 §
säger: ”Den, som blifvit vald till ledamot af Utsk., äge rätt
”ali i samma plenum val-listan blifvit öppnad, eller i det näst
”följande, denna befattning sig afsäga. Sedermera må afsägelse
”icke äga rum, ulan med Ståndets samtycke, eller efter an”mälan
hos Landtm, och pollettens åtcrlemuande, hvarmed en
”på sednare sältet afgången ledamots utöfning af riksdagsmannarätt
för den riksdagen upphör.” Nu kommer det egentliga
stadgandet: ”Ledighet ända till tre veckor må Landtm, kunna
”bevilja högst en tredjedel i sänder af R. o. Ad:s ledamöter i
”samma Utsk., i den ordning de sig derom anmäla. — Då ledighet
beviljats, sker val till ny Utsk:s-ledamot under ledig”hetstiden.
”
R. o. Ad. finner, att i båda dessa fall är fråga om någon
ledamot, som vill från riksdagsorten afresa och begär ledighet
dertill. För desse fall har jag icke yrkat någon förändring.
Jag har tvertom uttryckligen sagt, hvad som utan tvifvel äfven
är Hr Aminoffs mening, att i de fall, hvarom Riksd.Ordn. och
Ridd.Ordn. stadga, ingen förändring begäres eller bör göras;
men der finnas åtskilliga andra händelser, än de der uppgifna.
Man vill t. ex. icke resa längre än från Utsk:s dörr och till
sin egen port i staden; man kör omkull, bryter sin arm, eller
sitt ben, eller skadar sig pä annat sätt. Genom en sådan olycka
beröfvas emedlertid Utsk. en ledamot, och om nu hans sjukdom
räcker något längre, så är det klart, att hans rum i Utsk. under
tiden bör fyllas af någon annan. Huru länge sjukdomen
varar kan ledamoten icke på förhand veta; han kan icke hos
Landtm, begära ledighet att få vara sjuk vissa dagar eller
veckor, emedan sjukdomens långvarighet beror på Gud och lä1
H. 14
iU6
Den 7 Augusti.
karen. Det finnes således åtskilliga händelser, för hvilka ledighet
kan behöfvas, utan att man sjelf kan begära eller ens bestämma
tiden derför, och för dessa fall är det som jag har
ansett nödigt att få suppleanter.
Man säger, att motionen är grundlagsvidrig. Vill man fullfölja
detta påstående, så lärer det väl icke vara nog, att man
säger så på detta rum, och att R. o. Ad. derom möjligen fattar
ett beslut, som skulle innebära en tolkning af grundlagen. Man
borde då äfven kunna yrka en sådan mening med det eftertryck,
att de öfriga Stånden äfven rättade sig derefter. Huru skulle
R. o. Ad. kunna sådant åstadkomma, när i våra författningar
icke finnes, mig veterligen, och icke eller af någon ledamot
har blifvit åberopadt något ord, som ådagalägger grundlagsvidrigheten
af det med motionen afsedda förhållande. BondeSt.
har vid flere riksdagar ansett det icke vara grundlagsvidrigt;
PresteSt. har vid denna riksdag gjort sammalunda. Genom hvilka
öfvertygande skäl skulle vi kunna förmå dessa Stånd alt
återkalla hvad de hittills gjort? Man har talat om att vända
sig till Const.Ulsk. Huru meningarne der skulle utfalla, kan
R. o. Ad. på förhand bedömma, när Bonde- och PresteSt:n redan
hafva beslutit sig för suppleanter, då BondeSt. redan genom
prot.utdr. hos Const.Utsk. uppgifvit 3:ne Ståndets ledamöter
såsom suppleanter inom samma Utsk. Man säger, att om
sjelfva saken också vore laglig, så är den likväl ogörlig.
BondeSt:s exempel har redan under två riksdagar bevisat görligheten,
och jag tror således, att de ledamöter, som påstått omöjligheten,
icke kunna bevisa den. Hvad som kunnat ske i
ett annat Stånd, är väl äfven hos oss desto mera möjligt, som
vi hafva flera ledamöter än något af de öfriga Stånden. Jag
får dessutom nämna, att i Bevilln.Utsk. lärer fråga redan förekommit,
huruvida suppleanter der skulle få inträde eller icke,
och att inträde redan blifvit dem beviljadt. Detta förhållande
innebär således äfven ett svar för dem, som påstått förslaget
vara olagligt. Om suppleanter väljas på samma sätt som det
tillgått i BondeSt., eller så att 3:ne utses för Const.Utsk., och
om äfven de öfriga Utsk:n dermed förses; så är det klart, att
suppleanterna böra vara berättigade att inträda i Utsk. efter
derom skeende kallelse af Utsk:s ordf., som dertill icke behöfver
något annat skäl än den anmälda ledigheten. I sådant fall
möter ingen svårighet, och inga ytterligare omständigheter med
anmälan hos Ståndet och prot.utdr. derifrån behöfvas. Dessa
detaljer tror jag böra af Utsk. tagas i betraktande, då målet
derstädes förekommer.
Hr Aminoff: En värd talare har yttrat, att motionen är
grundlagsvidrig och att den till följd af sin beskaffenhet hade
bort gå en annan väg, eller inlemnas till Const.Utsk. Della
yttrande har likväl icke kunnat rubba min åsigt, nemi. att motionen
ej är grundlagsvidrig. Motionen åsyftar, enligt hvad jag
och Hr v. Hartmansdorff redan ådagalagt, alldeles icke någon
Den 7 Augusti.
107
Förändring tili Riksd.Ordn. eller Riddarh.Ordn., utan afser blott
ett ordningsmål, som kan af R. o. Ad. enskildt afgöras. En värd
talare, Gr. Gyldenstolpe, har ansett, alt 33 § Ridd.Ordn. icke
här vore tillämplig, ehuru ordet ”suppleanter” der finnas utan
något tillägg, hvarigenom ordet kunde hänföras på det ena eller
andra Ulsk. eller till något visst tillfälle. Suppleanter för
bestämda Utsk., t. ex. i förstärkta, omtalas blott uti vissa §§
af Riksd.Ordn., hvilka i detta afseende äro att anse såsom undantag,
men icke innebära förbud för ett Stånd att äfven för
andra Disk. välja suppleanter. På grund häraf tror jag, alt
motionen kan af Ståndet både afgöras och remitteras, och förnyar
derföre min anhållan om remiss.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Sedan en värd talare
åberopat det förhållande, sorn uti denna fråga skall hafva
ägt rum inom Bevilln.Utsk., så får jag kortligen upplysa huru
dermed sig förhållit. Då RondeSt:s prot.utdr. ang:de val af
suppleanter lill detta Utsk. ankom, förklarade ordf., alt lill
följd af 79 § Riksd.Ordn. ingen suppleant kunde tillåtas inträde
förr än den ledamot, uti hvars ställe han borde inträda, bade
anmält sin önskan alt från Utsk. aflägsna sig, och styrkt sig
hafva erhållit Ståndets tillåtelse dertill, men att icke något
särskildt prot.utdr. frän Ståndet för suppleanters inträde ansågs
behöfligt.
Hr Prytz: Jag begärde ordet i anledn. af Hr von Hartmansdorffs
åberopande af hvad som i Bevilln.Utsk. redan förefallit;
men då Gr. Cronhjelm nu gifvit upplysning om alt Bevilln.
Utsk. vidtagit nödiga försigtighetsmått emot missbruk med
suppleanters insättande i Utsk., sä har jag intet att tillägga.
Frih. Cederström: Gr. Gyldenstolpe har på ett ganska
tydligt sätt för R. o. Ad. ådagalagt grundlagsvidrigheten af den
ilragavar. motionen. Hr von Hartmansdorff har likväl uppläst
79 § Riksd.Ordn. och ifrån denna § velat draga en annan slutsats;
men jag tror, för min del, att han förfelat ändamålet; ty
om man noga betraktar sjelfva §, sä inser man lätt, ali Hr von
Hartmansdorffs tolkning deraf är oriktig. Uti 79 § står del:
”riksdagsman af Preste- Borgare- och BondeSt:n må ej från
riksdagsorlen afresa eller från riksdagsöfverläggningarne sig afhälla.
” Här är således icke allenast fråga om att afresa, utan
om allt slags afhållande ifrån Ståndens och Utskottens öfverläggningar.
Uti den 23 § Ridd.Ordn. finnes ingen afresa omnämnd.
Jag kan således icke inse, att nian med dessa §§ kan
försvara lagligheten af att välja några slags suppleanter i Ulsk.
Frih. Hamilton: Jag ber om ursägt, att jag ännu en gång
upptager tiden med besvarande af de anmärkn:r, sorn blifvit
gjorde af föreg:de talare. Motionären har velat af 33 § Ridd.-  Ordn. hemta stöd för lagligheten af sitt förslag. Ilan säger
nemi., att som der omtalas suppleanter, utan att( några suppleanter
sedermera särskildt, nämnas, så kan detta lydas på supple
-
108
Den 7 Augusti.
anter i allmänhet. Jag tager mig friheten fästa uppmärksamheten
på 37 § af Ridd.Orda., der det står, att en Ridd.Di*
rect. skall väljas, äfvensom ock suppleanter. Som nu Ridd.-  Direct. skall hafva särskilda suppleanter, så afser den ifrågavar.
33 § Ridd.Ordn. i första rummet dessa och sedan äfven
de i Reg.F. omtalade suppleanter för Tryckfrihetsnämnden
och Justitiee-Ombudsmannen. Enär det sålunda finnes några gifna
§§, der suppleanter omtalas, synes klart att § har afseende
på de i dessa §§ omförmälde suppleanter och ej på några andra,
dem grundlagsskrifvaren ej känt.
Man har sedermera frågat, hvartill det skulle tjena, att R.
o. Ad. afhölle sig från suppleanters utväljande på förhand, på
grund att det ansågs för grundlagsvidrigt, enär det ändå vore
omöjligt för R. o. Ad. alt hindra de öfrige Stånden ifrån alt
handla efter en annan åsigt. Svaret derpå har den värde motionären
i ett föreg:de yttrande behagat sjelf framföra, dä han
sagt: ”hvad angår det H. o. Ad. huru de andra Stånden besluta.
” I allmänhet är detta visserligen ej min åsigt, men öfvertygad
är jag, att R. o. Ad. måste handla r«7/, och dervid följa
blott sin egen tanka, ej den som möjligen emot grundlagens
bud kunnat segra hos något af Medstånden. Jag instämmer med
de talare, som hafva yttrat sig för grundlagsvidrigheten af detta
förslag, och anhåller, att begäran af propos. mätte afslås och
motionen ej till remiss beviljas.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredrik: Jag har endast
uppstått, för att fästa Ståndets uppmärksamhet på den rad, med
hvilken nyss upplästa 79 § Riksd.Ordn. slutar. Sedan uti det
föreg:de af § blifvit föreskrifvet, huru förhållas skall, när Utsk:s
Ledamot af de öfriga Slånden sig på kortare eller längre
tid aflägsnar, tillägges här: ”R. o. Ad. ställe sig, i dessa fall,
Ridd.Ordn. till efterrättelse”. Man har påstått, att propos. ä
den af Hr Aminoff väckta motion, såsom vore den grundlagsvidrig,
kan af Hr Gr. och Landtm, vägras. Grundlagsändringar
hero visserligen icke af R. o. Ad:s beslut, och motioner derom
kunna icke ens hos Ståndet anmälas; men här är blott fråga om
huruvida motionen öfverensstämmer med nu gällande Ridd.Ordn.,
hvilken kan af R. o. Ad. med K. M:s bifall förändras. Huruvida
motionen verkligen öfverensstämmer med Ridd.Ordn. lemnar
jag derhän, men bestrider, på grund af hvad jag nu anfört,
den yrkade grundlagsvidrigheten deraf, och förklarar för min
del, att jag anser den ganska förenlig med grundlagen.
Hr Hjärne, Harald: Jag skulle fästa föga vigt vidden
motion, som nu är föredragen, om den icke, i min tanka, stridde
mot grundlagen; men jag behöfver icke uppräkna de skäl,
som flere gånger i detta afseende under discussionen blifvit framställde
af de ledamöter, som beslridt motionen. Jag har det
förtroende för Ridd.Ulsk:s ledamöter, att de skola läsa 23 §
Ridd.Ordn. pä samma sätt som jag och utan att misstyda densamma,
eller tolka den annorlunda än efter ordalydelsen; men
Den 7 Augusti.
109
jag' lager mig friheten fasta R. o. A:s uppmärksamhet på det
skäl, som jag anser vara mest talande emot motionen, nemi.
dess ändamålslöshet. Jag ber all få återkalla i R. o. Ad:s minne,
huru det har tillgått vid föreg:de riksdagar; ty jag tror, att
det endast är erfarenheten, hvarpå vi kunna bygga några slutsatser
för framtiden, i händelse suppleanter skulle fä inträde i
Utsk:n. Jag erinrar mig, alt vid föreg:de riksdagar nästan alltid
klagomål försports från de andre Stånden, och äfven inom
vårt eget Stånd deröfver, att R. o. Ad:s ledamöter allt för ofta
varit frånvarande, och att det till och med ofta handt, att i ett
Utsk., der R. o. Ad. har 12 ledamöter, vid flere sessioner å rad,
icke mer än 2 eller 3 af dem varit närvar. Jag erinrar mig äfven,
att vid 1834 och 1835 års riksdag föreföll här en discussion
i delta ämne, väckt med anledn. af adinonilioncr, som R.
o. Ad. fått emottaga af Borgare- och BondeSt:n. Denna discussion
var ganska oangenäm för R. o. Ad., men man hoppades då
att den skulle leda till det resultat, att Utsk:ns ledamöter derefter
mera noggrant fullgjorde sin skyldighet att infinna sig vid
Utskms sammanträden. Kort derefter valdes inom förstärkta
SlatsUtsk., hvarest temligen vigtiga frågor förekommo, som borde
intressera dem, som, med känsla af sitt vigtiga kall, bevista
riksdagarne, 20 suppleanter af R. o. Ad., och, dä man fann
detta antal för litet, ytterligare 30 suppleanter. Icke dess mindre
inträffade kort derefter vid ett af detta Utsk:s sammanträden,
att R. o. Ad:s ledamöter befunnos bristande i fulltalighet.
Dä R. o. Ad:s organisation ännu är densamma, så hemställer
jag, om man verkligen kunde hoppas, alt ett bättre resultat nu
skulle vinnas genom ett ringa antal suppleanters insättande i
vissa Utsk. Jag bekänner upprigtig!, att jag icke inser någon
nytta af denna motion, om icke möjligen man kunde hoppas, att
i det Utsk., som vid denna riksdag tilldrager sig all uppmärksamhet,
nemi. Const.Utsk., de suppleanter, som dit inväljas, blifva
mer påpasslige än annorstädes, så att man der finge se conseqvcnscn
oafbrutet bibehållen i det hasardspel, som delta Utsk.
sannolikt kommer att idka denna riksdag.
Ilr v. Hartmansdorff: Just den omständigheten, som Hr
Hjärne har anmärkt, nemi. svårigheten ali få detta Stånds ledamöter
inom Utskui fu 11 la 1 ig c, synes mig bäst lala för suppleanters väljande.
Förmodligen är det icke hans mening att afstyrka suppleanters
väljande för R. o. Ad. till förstärkt StalsUtsk., eller andra förstärkta
Utsk., för att derigenom vinna deu fulltalighet, som de
eljest saknat. Det säges vara öfverklagadt af de andre Stånden,
alt R. o. Ad:s ledamöter icke äro tillstädes. Sådan klagan
bar jag icke hört aug:de de egentliga Utskm; ty derpå kuuua
de öfrige Ståndens ledamöter icke annat än vinna ett större inflytande,
och deröfver hör man sällan någon klaga. Det enda
som jag hört öfverklagas, är att R. o. Ad:s ledamöter icke varit
fulltalige i förstärkt StalsUtsk. Om någon annan än Ståndets
egna ledamöter förer en sådan klagan, så borde han ihåg
-
110
Den 7 Augusti.
komma, att R. o. Ad:s ledamöter, då de kafva embeten i hufvudstaden,
icke äro tjenstledige derföre att de äro riksdagsmän,
och dels att de icke eller derföre äro betalte, såsom de öfrige
Ståndens medlemmar. Jag tror likväl icke, att det någonsin inträffat
med R. o. Ad:s ledamöter af förstärkt Utsk., att de,
fastän tillstädes i staden eller ännu närmare Riddarhussalen,
hafva afbållit sig ifrån att deltaga i förstärkta Ulskts omrösning;
men månne icke sådane exempel finnas hos andre Stånd? —
Jag tror således icke, att Ståndet bör göra afseende pä Hr Hjärnes
anmärkntr till afslag å motionen.
Hr Westfelt, Nils: Jag har icke begärt ordet för att
förlänga en discussion, sorn redan varat nog länge, utan blott
för att svara på Hr von Hajlmansdorffs sista yttrande, hvaruti
han åberopat, att i förstärkt StatsfJtsk. det ena eller andra Ståndets
ledamöter uteblifvil vid voteringar. Jag ber alt få erinra
den värde talaren, att vid sista riksdagen R. o. Ad:s och
PresteSt:s ledamöter vägrade alt votera i förstärkta StatsUlsk.
öfver voteringspropos:r, sorn af StatsUtsk. blifvit fastställde.
Det är bekant, huru detta SlatsUtsk. ville sammanträda på annat
ställe än här och votera. Om ieke det beslut af alla Stånden
varit vidlaget, att förstärkta StatsUtsk. icke får volera med
mindre än att det skall vara fulltaligt, så hade votering i nämnde
Utsk. kommit alt äga rum, 2:ue stånds protest oaktadt. Jag
tror således, att Hr v. Hartmansdorff icke här bort vidröra hvad
som skett inom de andra Stånden, då detsamma äfven inträffat
inom vårt, och ber att få förena mig med dem, som talat för
vägran af remissen.
Hr von Hartmansdorff: Om II. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
tillåter, alt vi ytterligare aflägsna oss ifrån ämnet, torde äfven
jag få tillägga något. Jag vet ieke, att R. o. Ad:s
ledamöter af förstärkt Utskott vid sisla riksdagen underlåtit
infinna sig och rösta, när Ståndet förklarat omröstning böra äga
rum; men om ledamöter i förstärkt StatsUtsk. underlåta att rösta
när deras hufvudmän, Ståndet, förklarat omröstningen olaglig,
så alt Ståndet icke kunnat godkänna voteringspropos., så handlade
Ståndets ombud i öfverensstämmelse med sin pligt. Hade
de gjort annorlunda, såsom Hr Westfeldt synes önskat, så bade
de förhållit sig uppstudsige mot sina hufvudmän, och det hade
val icke varit Adelsmän värdigt?
Hr Westfelt: Jag ber blott få hänvisa den värde talaren
lill 69 § Riksd.Ord.; der står, alt dä två Stånd stanna emot
två — — — — — — — — — — — — — — — — —
Detta anförande afbröts af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., med
erinran, alt discussionen alltför mycket afliigsnade sig från det
föredragna ämnet, hvarefter
Ilr Westfelt åter erhöll ordet och yttrade: Jag trodde
mig kunna göra det, sedan det tillåtits Ilr von Hartmansdorff,
men skall icke fortsätta längre, utan blott hänvisa honom til!
den af mig nyss citerade §.
Den 7 Augusti.
lil
Sedan R. o. Ad. härefter, uppå framställd propos., förklarat
sig anse öfverliiggningen fulländad, yttrade H. Ex. Hr Gr.
o. Landtm., alt, på sätt redan blifvit upplyst, det åberopade
stadgandet i 79 § Riksd.Ordn. icke afsåg R. o. Ad., utan blott
de 3 ofrälse Stånden, och således pä föreskrifterne i Ridd.Ordn.
berodde, huruvida föievar. förslag vore lagvidrigt eller icke.
I detta afseende förekom, dels i 19 § följande stadgande: ”Electorerne
äligge äfven, att tillsätta ledamöter af R. o. Ad. i
alla de Utsk., hvilka R. St., med anledn. af 36 § Riksd.Ordn.,
tinna vara af nöden, samt alt vid inträffande ledigheter välja
andra ledamöter i de afgängnes ställe”, dels i 23 § föreskriften:
”dä ledighet beviljats, sker val till ny Utsk:s-Iedamot under
ledighets-liden”. Af dessa stadgande!) syntes pätagligen
följa, att R. o. Ad:s Electorer icke ägde på förhand utse suppleanter
för ordinarie Utsk:s-Icdamöter, dä dessa antingen helt
oell hållet afgå från sina befattningar eller i behörig ordning
erhålla ledighet. Deremot funnes hvarken i grundlagen eller
Ridd.Ordn. stadgadt huru förhållas hör, för alt i Utsk. ersätta
de ledamöter, som icke erhållit ledighet, men af laga förfall
blifva hindrade att der inställa sig, och ansåg H. Ex. R. o.
Ad. oförhindrade, alt för sådaue fall låta utse suppleanter; uti
hvilken öfvertygelse II. Ex. styrktes deraf, att såväl hos R. o.
Ad. som hos de öfriga Stånden suppleanter varit utsedde i förstärkta
Utsk., för hvilkas organisation några andra föreskrifter,
än de som äro gällande för ordinarie Utsk:ns bildande, icke
voro meddelade; och i följd deraf, samt dä Hr Aminoff i afseende
på de i motionen begagnade ordalag förklarat, att han
dermed icke afsåg annat än hvad Hr von Hartmansdorff föreslagit,
hvilket inskränkte sig till de fall, dä Utsk:s-ledamöler
icke fråuträdt sina befattningar eller erhållit ledighet, ansåg H.
Ex. sig oförhindrad att framställa propos. på remiss af denna
motion lill Ridd.Utsk.
Propos. pä Hr Aminoffs motion, jemte de i anledn. deraf afgifne
yttrandens remitterande till Ridd.Etsk., blcf sedermera af
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, gjord och af R. o. Ad. besvarad med
starka ja, blandade med mänga nej, hvarefter II. Ex. förklarade,
det lian trott sig finna propos. besvarad med öfvervägande ja.
Hr Hjerta Lars: Jag utbeder mig att vördsamt få anmäla
min reservation emot IL o. Ad:s beslut ang:de remiss af
Hr AminolTs motion. Jag stöder denna reservation på en
punkt i 79 § Riksd.Ordn., hvilken visserligen redan blifvit uppläst,
men som jag anhåller att ännu en gång få upprepa, för att
visa att dess ordalydelse är alldeles klar. Der står nemi.: Val ”må
äfven för sig gå, då ledamot, flera än tre gånger å rad, från
Utsk:s sammanträden, ulan laga förfall, sig afhällit, hvilket den
främste derstädes varande ledamoten af hvarje stånd äge att
i vederb. stånds plenum gifva tillkänna” etc. — Då grundlagsstiftarne
här hafva ingått i så noggranna detaljer, huru det skall
tillgå med nytt val lill Utsk:sIedamot, sedan en ledamot blott
112
Den 7 Augusti.
tre gånger å rad afhållit sig från Utsk:s sammanträden; vill
det förefalla klart, att grundlagsstiftaren äfven skulle hafva uttryckligen
föreskrifvit något ang:de val af suppleanter, om han
ansett sådane behöllige för den händelse, att en Utskts-ledamot
mindre än tre gånger sig från Utsk:s sammanträden afhållit.
Jemför man med detta förhållande den praxis, som under alla
riksdagar sedan år 1809 befinnes hafva varit motsatt den mening,
hvartill pluraliteten af R. o. Ad. nu genom remiss lill
Ridd.Utsk. af den ifrågavar. motionen visar sig hafva kommit;
så finner jag deruti en ökad anleda, att nu reservera mig emot
Ståndets beslut. Praxis har nemi. varit, att en ledamot ansetts
kunna få vara från var. ifrån ett Ulsk. en, två eller tre
gånger, utan att Utsk. derigenom ansells förhindradt att fortsätta
sina öfverläggningar. Den värde motionären har visserligen
till stöd för sin sats anfört det förhållande, som äger rum i
afseende på bildandet af de förstärkta Ut.sk:n; men i det afseendet
innehåller grundlagen tydlig föreskrift, att Utsk. skall förstärkas
lill så stort antal, att ledamöterue blifva 30 af hvarje
Stånd. Nödvändigheten af detta stadgande är tydlig deraf, att i
förstärkt StatsUtsk. genom votering per capita med II. Sl:s rätt
afgöras de till detta IJtskrs handläggning förekommande ärenden
; men så är icke fallet uti de öfriga Ulsk:n, der ärendena
blott skola förberedas. Sedan motionären sjelf förklarat, alt
hans motion icke har afseende på de fall dä längre ledigheler
inträffa; så lärer väl, i enlighet med en persons yttrande, sorn
hufvudsakligen understödt motionen, meningen dermed egentligen
vara, att R. o. Ad. borde välja suppleanter, hvilka skulle
fylla de ledigheter, som, enligt hvad motionären sjelf medgifvit,
ofta inträffa, derigenom att R. o. Ad:s ledamöter i Utsk:n af
tillfälliga orsaker försumma alt infinna sig vid Ulsk:ns sammanträden.
Jag hemställer, i likhet med hvad Frih. Hamilton yttrat,
huru angenämt det skulle blifva för dessa ledamöter, som
sålunda valdes, att inträda i de ordinarie ledamöternas ställe och
jag hoppas, att det icke ofta skall inträffa, att ledamöterne bryta
armar och ben af sig, eller råka ut för dylika olyckor, såsom
en värd talare här har befarat.
Ånyo föredrogs Hr Rosenblads, Rernhard, d. 4 dennes på
bordet lagda motion, att, såsom förskotter, lill dess 11. St. derom
annorlunda besluta, må anvisas för bankens län å fastigheter
ytterligare 000,000 r:dr samt för bankens allmänna discontrörelse
en innev. är indragen summa af 350,000 r:dr.
Hr v. Hartmansdorff, Aug.: Då jag begärde Hr Rosenblads
motion på bordet, fästade jag dervid mindre vigt, och ämnade
förnämligast hålla mig vid vissa siffer-förhållanden. Men sedan
jag i en tidning sett införd en dylik motion, uppläst i ett
annat Stånd och innehållande samma siffror, som Hr Rosenblads,
måste jag befara en öfverenskommelse att föranleda åtgärder,
dem
Den 7 Augusti.
113
Jern jag anser vanmäktiga att gagna den allmänna rörelsen,
med mindre de skulle blifva vådliga för realisationens bestånd,
och dem jag följaktligen finner mig pligtig att bestrida.
Ilr Rosenblad föreslår ett förskott af 600,000 r:dr till fastighetslån,
hvaraf 550,000 r:dr för landt- och 50,000 för stadsegendomar,
samt af 350,000 r:dr lill discontlån, att på lånccontoren
efter behof fördelas. — Hvar skulle delta förskott af nära
1 million r:dr tagas? Det förmäler ej motionären. Ifrån allmänna
discontfonden kan det icke vara, emedan det just är till
hennes förstärkning, som en del af förskottet skulle begagnas.
Likaså förhåller det sig med fastighetslånen, hvarest så stor
summa icke ens skulle hinna indragas under den tid riksdagen
förmodas fortfara. Från jernbelåningen kan det icke vara, emedan
ingen viss summa är för henne afsatt. Månne det vore
från handels-disconten ? Det förmäles icke eller. Hvarifrån skola
då penningar tagas; ty banken har icke mindre sedlar i rörelsen,
än proportionen af 5 till 2 emot silfverfonden tillåter,
utan, enligt sista berättelsen, 1,504,000 r:dr derutöfver. Banken
är dessutom skyldig åt Riksg.cout  1,143,000.
och åt allmänheten för upptagna lån . . . 418,000.
1,561,000.
eller har jemte nyssnämnde  1,504,000.
en öfverskjutande skuld af
3,065,000 r:dr.
Hr Rosenblads mening ärr utan tvifvel, att
detta öfverskott skulle ökas med .... 950,000 r:dr
nya sedlar, hvarigenom uppkomme en summa
af .
4,010,000 r:dr
utan motsvarande redbarheter. Kunde man på en silfvercassa
af nära 3 millioner utgifva så många sedlar som helst, utan fara
för deras värde, sä vore företaget oskyldigt. Men hvarföre
inskränker det sig dä blott till 950,000 r:dr? Hvarföre utlemnas
icke alla de lån, sorn någonsin begäras, och för hvilka
säkerhet kan ställas? ty derpå vore ju räntor att förtjena, och
behöfvande alt tillfredsställa. Ja, hvarföre skulle ens några
skatter betalas, ty med bankens sedlar kunde ju alla behof tillfredsställas?
Men Tumba är icke en så outtömlig guldgrufva,
och det är rätt väl; ty eljest råkade vi utan tvifvel i oupphörligt
krig med andra makter om besittningen af en sådan klenod.
Hr Rosenblads mening är således utan tvifvel, att bankens
silfvorfond nog tål 1 million sedlar till. Om andra ledamöter
bär och i de öfriga Stånden tro så med, och hvarföre
skulle de icke det, när en gammal Bancofullmäktig och realisationens
forne hefrämjare är så stark i sin tro; så frågas, huru
många millioner nya sedlar skulle då under ordet förskott
utlemnas, utan motsvarande redbarheter i banken. På det att
dessa förskott ej måtte blifva så stora att förskjutaren råkar i
obestånd, måste man nödvändigt återkomma till den frågan:
huru mycket sedlar tål hankens silfyerfond. R, St. hafva en
1 H.4 15
lii
Deu 7 Augusti.
gång, efter långa öfverläggningar, stannat vid förhållandet af 5
lill 2. Om denna siffra är den bestämdt riktiga, vill jag hvarken
neka eller bejaka; en längre erfarenhet skall visa det. Men
innan man viker derifrån, skall man väl betänka hvad man gör,
särdeles under närvar, omständigheter, då silfverfonden utan
andra motgångar, än en trög afsättning på jern, inom få år
nedsjunkit under hälften af sitt förra belopp, och då en nu hotande
missväxt snart kan, för brödfödans anskaffande, ytterligare
förringa de återstående millionerna. Att under sådana förhållanden
hoppa öfver hufvudfrågan om vexelbankcus bestånd,
för att åt lånebanken förskaffa 950,000 r:dr större tillgång, synes
mig vara förhastadt.
Om det likväl skedde, hvad skulle dermed uträttas? 350,000
r:dr i allmänna disconten är en droppa i hafvet. Den skulle
för ögonblicket förnöja dem, som äro närmast i ordningen till
discontlåns erhållande, men lemna den stora mängden lika otillfredsställd.
Vid förra riksdagen ökades denna fond med 500,000
r:dr, och Fullmäktige hafva sedan tillagt 350,000 r:dr. Hr Rosenblads
uppgifter bevisa, att medlens otillräcklighet är lika nu
som tillförene. Och hurudana äro de fordringar, som banken
får i stället för sina med silfver inlösbara sedlar? Jo
sådana, att ban ej kan begagna dem till hypothek, om han
sjelf behöfde och ville läna silfver, eller till stor del omöjliga
att indrifva, om han ville indraga dem på en gång, eller till
ett större belopp.
De 600,000 r:dr lill faslighetsbelåning kunde bättre förslå.
Men hvarföre är Hr Rosenblad nu så frikostig mot fastighetsägare,
dä han förut sä häftigt bestridde det förskott af
350,000 r:dr, som jag och andra Fullmäktige redan förskaffat
dem? Utan tvifvel derföre, all vi ej ville göra nya sedlar
utan valuta. Deremot ville vi taga peuningarne från en fond,
sorn fått mera, än hvartill hon varit berättigad, och lemna åt
en annan, der lånrörelsen afstannat. Om Hr Rosenblad föreslagit
en sådan åtgärd nu, så bade saken varit af helt annan beskaffenhet.
Det är väl sant, att skuldsedlarne för bankens fastighetslån
äro till hypothek på utrikes ort nästan lika så oanvändbara,
sorn disconlrcversalen, och, om än bättre lill deras
sanna värde, dock nära nog lika svåra alt indrifva. Men om
fastighetslåncn skola påskyndas, så finnes en annan utväg, nemi.
alt taga penningar frän handelsdisconten, hvarest de utlånta sedlarne
lättast kunna begagnas, och ulan tvifvel blifvit använda
till att minska bankens silfverförråd. Jag vill härmed ingalunda
hafva sagt, att fastighetslånen äro för banken en tjenligare
rörelse än lånen i handelsdisconten, utan jag har genom de sednares
omnämnande blott velat visa, att Hr Rosenblad kunnat
finna annan utväg lill de ifrågavar. förskotten, än den ali utgifva
nya sedlar, utan motsvarande redbarheter till deras inlösning.
Men jag anser alla dessa åtgärder ännu vara för tidiga.
BancoUtsk. bör lemnäs lid att öfverskåda bankens och näringarnes
ställning i stort, innan det inlåter sig på små pallia
-
i
Den 1 Augusti.
115
liver, sorn för näriugarne inlet väsendtligt uträtta, men sorn
skulle undergräfva stora grundsatser, och derefter måhäuda nberopas
såsom prtejudieat för ali omstörta dem. Jag afstyrkaderföre
alla förskotlsåtgärder hvad hankens rörelse beträffar.
Hr von Troil Samuel Gustaf anförde skriftligen:
Jag skulle vid detta tillfälle ingalunda hafva tagit R. o.
Ad:s uppmärksamhet i anspråk, om jag ej ansett Ilr Rosenblads
motion såsom endast en förelöpare lill de mänga likartade frågor,
hvilka utan tvifvel innan kort skola inkomma ifrån en sundel
af våra låne-hungriga corporationcr, oell om jag ej derjemte
trott mig finna, att en, visserligen välmenande, men i min
tanka ovedersägligen falsk princip ligger till grund för den värde
motionärens hela argumentation. Eller kan man väl ännu i
våra dagar påslå, att Riksbanken — denna centralanstalt för
hela värt penningeväsende — skall, i en tidpunkt, dä förhållandet
emellan silfver och sedlar redan betydligt understiger den
fastställda proportionen, ulan att tänka på upprätthållandet af
sin egen credit, idkeligen utgifva nya län, för att fördröja några
bankruttmässiga jordägares eller näringsidkares cessionsausökningar.
Jag siiger med (lit fördröja, ty att förekomma deni
lärer viii svårligen vara möjligt. Dertill ligger det onda för
djupt. Vi lefva i en tid, dä jordägaren på lanta penningar köper
sin faslighet, då näringsidkaren ofta på credit förskaffar sig
sitt första förlagscapilal, dä få eller inga handelstransaclioncr
contant betalas, och dä den som, det oaktadt, lyckats alt på dessa
vägar förvärfva någon förmögenhet, vanligen kastar iu sina
söner på embetsmannabauan, i stället för att insätta dem i en
rörelse, som redan vunnit stadga och anseende.
Riksbankens hittills vidsträckta lånerörelse, hypotheksföreningaruas
inrättande och den penniugetillgång, som genom privatbankerne
blifvit satt i omlopp, har hittills uppehållit och de
sednare åren till och med utvidgat delta lånevingleri. Men att
förlägenheten derföre skulle blifva så mycket större i samma
mån som lånetillgångarne tröto, var lätt att förutse, och alt
man under denna riksdag frän mera än ett håll skall uppdraga
en mörk tafla öfver tillståndet, och bestorma R. St. med förslag
om sedelstockens ökande, är äfven lika gifvet. — Lyckligtvis
äga vi inom RancoUtsk. män med sä mycken verklig
kännedom och så klara åsigter af hvad som hör ligga till grund
för Statens financiella verksamhet, att jag hoppas, att detta och
alla likartade försök att utvidga lånerörelsen, innan bankens
egen credit blifvit betryggad, skola gå om intet.
Vare det långt ifrån mig att förneka den verkligen nödställda
belägenhet, hvaruti nästan alla våra näringar befinna sig.
Jag tror likväl, att af dem alla är jordbruket i detta ögonblick
minst att beklaga. De framsteg detsamma gjort under det sisla
decenniet äro ovedersägliga; och det är likväl för jordbruket
motionären begärt cn vidgad lånerörelse af 550,000 r:dr.
Skulle jordbruket deraf verkligen vara i behof, så är det, jag
116
Den 7 Augusti.
upprepar ilet ännu en gäng, en följd af den svindlande speculationsanda
och det falska creditsystem, som utmärker vår tid,
och förlägenheten kan då ej afhjelpas, förr än de mest skuldsatta
egendomarne öfvergått i andra händer.
Alt Sverige hotas af en svår financiel kris, så framt det
ej lyckas nu församlade Ständer alt vidtaga verksamma åtgärder
till dess afvärjande, torde för en hvar ligga klart i ögonen.
Denna kris, som uppenbarar, sig i missförhållandet emellan
vår export och import, har sin grund, dels i den hos nationen
inrotade lusten för fåfänga och vanan att lefva öfver
sina tillgångar, dels, och hufvudsak ligast, i landets ringa productionsförmåga.
Alt upphjelpa denna produclionsförmåga är
säkraste medlet lill förlägenhetens afhjelpande; men delta ändamål
vinnes icke genom lån, utan genom en klokt ordnad ekonomisk
lagstiftning och genom lossande af de mångfaldiga band,
som nu trycka våra näringar. Det är lagstiftarens pligt att
tänka på näringen mer än på näringsidkaren. Om den sednare
gifvit en onaturlig riktning åt sitt sträfvande, får ej dess tynande
verksamhet genom palliativmedel uppehållas pä den förras
bekostnad. Har näringen råkat i händerna på personer,
som ej förstå alt rätt utöfva den, eller sakna capilaler tilldess
tillbörliga drifvande — nå väl! så låt den då öfvergå i andra
mera skickliga händer, men sök ej att genom en missförstådd
barmhertighet emot individen, hindra näringens ändamålsenliga
utveckling; och då en näring börjar alt uppblomslra, förrjväf
den ej i födseln genom en illa förstådd tull-lagstiftning, som, under
det föga passande namnet af liberal, ofta söker att främja
alla andras intressen utom fäderneslandets.
Vi älska föga att lära af utländuingcn, och dock kunde i närvar.
ögonblick Amerikas exempel vara värdt vår uppmärksamhet.
Detta land har nyss genomgått en svår financiel kris;
men den är öfverslånden, och landets välstånd uppblomstrar å
nyo — och hvarigenom mine Hrr? Jo, derigenom att man
minskat importen och förbrukningen af utländska öfverllödsartiklar,
att man upparbetat sina inhemska bjelpkällor och nödtvunget
underkastat sig — jag tvekar ej alt utsäga detta ord,
ehuru obehagligt det än må vara — ett strypsystem, hvilket,
ehuru ruinerande för en mängd individer, likväl återuppbyggt
landels välstånd på säkrare och fastare grunder än förut.
Man klagar öfver otillräckligheten af vårt rörelsecapital,
och äfven jag instämmer deruti, men denna brist bör ej, under
conjuncturer som de nuvarande, afbjelpas genom utvidgning af
bankens låneoperalioner. Den sisla villan blefvc då värre än
den första. Ordna den inrikes vexelrörelsen genom ändamålsenliga
lagar — och alla solida affärsmän skola deraf finna sig
vida mera hulpne än af millioner, utsläppta i låneväg. Inför
inom landet eli fondsystem, grundadt på statslån, upptagne —
jag lägger vigt på delta förbehåll — endast för stora industriella
företag, för canaler och lättade communicalioner — och dessa
statspapper skola lemna eii riklig ersältniuing för bristen i
Den 7 Augusti.
117
vårt rörelsecapital; men aktom oss för cn utvidgad lånerörelse,
sorn, oaktadt all den säkerhet banken har alt erbjuda sina borgenärer,
likväl snart kunde stoppa silfverulvexlingen i dess
luckor.
Motionärens, såsom tillägg till motionen, afgifha muntliga
yttrande, att för hvarje Sk& jern, som utskeppas, 10 r:dr dragas
ur rörelsen, vågar jag till alla delar bestrida. Väl inbetalas,
i det ögonblick då jernet lyftes ur vågen, dessa 10 r:dr
till banken; men samma jern motsvarar en vexeltillgång af omkring
13 r:dr, sora antingen kan i reda mynt indragas ifrån
lossningsorten, eller ock betäcker ett motsvarande belopp af våra.
hos ulländningcn ägande skulder. Jag vågar derföre påslå, att
hvarje Sk& jern, som utskeppas, om ej dirccte åtminstone indirecte,
ökar rörelsecapilalet med 2^ ä 3 r:dr, i st. f. alt minska
detsamma med 10 r:dr. För öfrigt erbjuder detta den värde
motionärens yttrande det mest talande bevis, att den som älskar
alt jemra sig, aldrig dertill saknar tillfälle. En dålig jernconjunclur
inträffar; man bispringer producenterne med betydliga
lån, och klagar med rätta öfver den bristande exporten. Någon
tid derefter blifva handelsförhållandena mera gynnande. Jernutskeppningen,
ehuru till ytterst nedtryckta priser, börjar å nyo
lifvas, och i mån deraf inbetalas lånen. — Nå väl! man skulle
väl nu tro att den finaneiella ställningen ansåges förbättrad. —
Nej! alldeles icke. Beundrarne af skuldsältnings-theorien skrika
högljudt öfver den minskning i rörelsecapilalet, som är en
följd af länens inbetalande.
För öfrigt är det en egen märkvärdighet att höra tvenne
af bankens högste och mest aktade styresmän här uppträda med
motsatta åsigter i frågor som denna. Detta förhållande förer
naturligtvis tankan tillhaka på hela vår bancostyrelses organisation.
I andra länder anser man för cn af de svåraste uppgifter,
att kunna utfinna personer, skickliga till ledningen af
bankernes angelägenheter, och man söker dem med mikroskopisk
sorgfällighet bland landets skickligaste fiuancierer. llos oss
väljas efter hugskott, efter politiska partiåsigter 3:ne bland hvardera
af de 4 Ståndens medlemmar att förvalta dessa grannlaga
befattningar, och man får lacka God om någon eller några ibland
dem äro vuxne sitt svåra kall. Måtte BancoUtsk. icke underlåta
att taga denna vigtiga fråga under noggrann öfverläggning
och gemensamt med Coust.Utsk. uppgöra förslag till cn äudamälscnligare
organisation af baneostyrelsen.
Hr Rosenblad, Bernh.: Med tacksamhet har jag af min
gamle vän och collega, som först yttrade sig, emottagit den erinran,
alt jag varit en realisationens befrämjare. Mitt medvetande
säger mig detta vara en sanning, äfvensom alt jag åt uppnåendet
samt upprätthållandet af della stora mål egnat de hästa
krafterne af min lefnad, samt måhända icke så obetydliga offer.
Men om också min forne sidokamrat i slriderne för realisationen
nu hyser andra tankar än jag, om sältet alt under pärvar.
118
Den 7 Augusti.
förhållanden upprätthålla densamma; väntar jag mig duck af
hans rättskänsla, att han skall göra mitt oförminskade nit för
det gemensamma målet, mitt bemödande att efter mitt omdömes
hästa öfvertygelse befrämja detsamma lika rättvisa, som jag
alltid gjort, och, all olikhet i åsigter oaktadt, alltid skall göra
hans nit.
Under de 10 år, som realisationen fortgått, har jag ägt tillfälle
och pligt att på närmare håll betrakta dess verkningar
både under goda och dåliga conjuncturer, och derunder vunnit
en ökad erfarenhet om vigten och nödvändigheten af ett fast och
orubbligt myntvärde. Ty huru, mine Hrr, skulle det väl hafva
sett ut i värt land under de sista 3:ne årens handelskrisis,
om vi icke haft ett fast myntvärde, en fri silfvervexling? Kursen,
som 1832 under vida bättre handelsförhållanden stod på
149 s., hade otvifvelaktigt gått upp till 200 s.; alla penningafhandlingar
och alla industriella beräkningar skulle förvandlats
till ett lottspel, och må man icke tro, alt de näringar, som nu
lida, skulle fått en slags ersättning i ett högre nominalpris å
deras producter. Erfarenheten frän åren 183 i —1833 visar,
att med ett osäkert, aldrig beräkneligt kursförhållande detta icke
hade inträffat, utan att hela vinsten skulle hafva stannat hos de
utländske pcnningemäklarne och till någon mindre del hos deras
Svenska commissonärer. Men är det, såsom min innerligaste
öfvertygelse säger mig, en sanning, att realisationens bestånd
är villkoret för beståndet af rätt och säkerhet inom alla fäderneslandets
penningeförhållanden; så ber jag dem, som dela denna
tanka, att, innan de, för vinnande af detta mål, föreslå eller
försvara åtgärder tryckande för landets näringar, väl besinna
om realisationens bestånd verkligen kräfver dessa offer, och att
icke onödigtvis göra mäktiga intressen inom fäderneslandet till
dess fiender.
Ilr v. Hartmansdorlfs system för realisationens upprätthållande,
d. v. s. för bankens förmåga alt kunna infria sina sedlar
vid anfordran, hvilar på antagandet af ett visst förhållande
emellan bankens sedelstock och metalliska cassa, antager, att
dettas rubbande förutsätter ett misstroende lill banken och dess
sedelmynt, och att när en sådan rubbning inträffar, bör det rubbade
förhållandet, genom hvarjehanda medel, såsom indragning
af sedel- och lånerörelse o. d. m. så fort möjligt är återställas,
eller åtminstone inga åtgärder vidtagas mot en pågående sedelindragning,
landets circulerande penuingestock må sjunka huru
lågt som helst, förrän proportionen blifvit återställd. Detta system
har så till vida funnit tillämpning i nu gällande bancoreglem.
, som delta förbjuder bancoslyreisen att, när metalliska
cassan icke öfversliger | af sedelstocken, vidtaga några åtgärder
för dess ökande.
Jag erkänner lagstiftning för bankers creditrörelse vara
bland de mest ömtåliga ämnen, dä ett nyttigt begagnande kan
i hög grad underlätta ett lands rörelse, befrämja dess näringars
framsteg och välstånd, saint för deni under de svåra liderne
Den 7 Augusti.
119
blifva elt välgörande stöd, men deremot missbruk och misstag
gifva begge känbara slag. Jag har efter mina forskningars och
mitt omdömes hela förmåga sökt. tillegna mig förflutna tiders erfarenhet,
och det system, hvartill jag kommit, fordrar visserligen
såsom ett ocftcrgilligt villkor för all nyttig bankrörelse,
att banken skall alltid vid anfordran kunna infria sina sedlar,
men derföre anser det icke nödigt, att sedelstock och metallisk
rassa under alta förhållanden skola befinna sig i en viss proportion
till hvarandra. Bland de allmänna grundsatser det antager,
men hvars tillämpning i detalj måste rättas efter hvarje lands
och hvarje tids särskilda förhållanden, äro följande: att en hank
bör i en, mot dess rörelse svarande, behållen förmögenhet äga
elt tryggande stöd för dess credit, — i min motion, att förstärka
vår hanks capitalbehållning till 10 millioner r:dr b:co och
alt. dessutom lill reserv-säkerhet sätta hela Sveriges rikes credit,
har jag sökt tillämpa denna grundsats: — att bankens styrelse,
för att alltid underhålla cassan vid erforderlig styrka, bör
med lugnt och sakkunnigt bedömmandc af varande förhållanden
beräkna i hvad man den kan komma att tillitas: att i de goda
liderne, då varuafsättning och penningerörelse äro lifliga, crediten
lätt, och således samma rörelse behöfver mindre penningebelopp
än under motsatta förhållanden, bör banken hålla sig
tillbaka, göra indragningar i sin lånerörelse, och derigenom i
sin mån förekomma den speculationens öfverdrift, som i de goda
liderna så lätt uppkommer, och som förskaffat verldshandeln
och verldsrörelsen sä många tryckande kriser; men att deremot
när de svåra tiderna komma, då bör banken med dess hela förmåga,
klokt ledd, komma den lidande rörelsen till biträde: att
banken äfvenledes i de goda liderne bör i möjligaste måtto söka
begagna befintliga vexelöfvcrskott till förstärkande af dess
metalliska cassa, och derigenom på samma gång skaffa sig ökade
krafter alt möta de svåra liderna, och förekomma dessa öfverskotta
användande för en onyttig tillökning i landets consumtion
af främmande varor. I enlighet med denna grundsats förskaffade
sig Svenska banken under åren 1835—1841 från utrikes
ort, utan all uppoffring och till och med en liten vinst, omkring
033,000 dukater och 1,078,000 r:dr silfver; och alt äfven
utländska banker, med bättre tillfälle alt i ren vexlingsväg
emottaga förstärkning i dess metalliska cassa, måste använda
egen omtanka för dess bibehållande, visar Engelska bankens
erfarenhet, hvarest från och med Mars 1819 t. o. m. Maj 1832,
i liela och halfva Sovcreigns ulvexlades öfver 42.000,000 £ St.,
nien endast invcxlades omkring 6 millioner. (Se Report from
tlie Commitlee on the Bank of England Charter. Appendix
N:o 76.)
Låt oss nu tillämpa de begge olika systemen på Svenska
banken under de sednare årens förhållanden. 0m den sats vore
riklig, att förtroendet till en banks sedlar vore beroende af förhållandet
emellan dess sedelstock och dess cassa, eller att af
delta förhållande berodde begäret att uttaga silfver mot sedlar,
120
Den 7 Augusti.
— och det är endast under sådane förutsättningar man kan finna
någon våda, att nu öka den till sitt belopp så starkt sjunkna
sedelstocken, — så borde åren 1S41 och 1842 intet uttagande
hafva ägt rum, men deremot innevar. år ett ganska betydligt.
Vid början af år 1841 var metalliska cassan omkring
(>,837,500 r:dr silfver, den verkliga sedelstocken omkring
27,453,000 r:dr b:co, den efter reglementet beräknade ej fullt
33,280,000. Metalliska cassan innehöll således 1,845,500 r:dr
silfver eller nära 37 proc. utöfver den i reglementet omförmälta
proportion af 2 lill 5. Ännu vid början af 1842 var metalliska
cassan silfv. r:dr 0,304,750 och den beräknade sedelstocken
h:co r:dr 32,694,000. Den förra ägde således utöfver proportionen
ett öfverskott af silfv. r:dr 1,400,650, eller öfver 28 proc.
Deremot steg bankens metalliska cassa vid början af innevar.
år endast till silfv. r:dr 2,964,650 och den beräknade sedelstocken
endast till b-.co r:dr 25,226,000, d. v. s. metalliska
cassan ägde en brist i den stadgade proportionen af silfv.
r:dr 779,250 eller omkring 20 proc. Men under de begge åren,
som började med en proportionsvis så rik metallisk cassa,
utvexlades öfver 3 millioner r:dr silfv. i guld och silfver, men
under första hälften af innev. år endast 53,000 r:dr.
Om en banks metalliska cassa starkare och under längre
tidsrum tillitas, bör man för att finna botemedlen söka orsaken.
Är denna en större sedelstock än rörelsen kan använda, bör
man göra indragningar, till dess det minskade tillitandet af den
metalliska cassan visar, att jemvigten är återställd. Men månne
denna orsak föranledt de starka silfv.utvexlingarne ur Svenska
banken under åren 1841—1843? Jag har i min motion visat,
att bankens sedelstock vid 1841 års början var vida mindre än
den varit förut, och att det icke varit något misstroende, som
vållat utvexlingen, synes af det förhållande, att, oaktadt den
oro man från flera håll sökt väcka, inhemska rörelsen och förbrukningen
ur banken under sist förflutna åren uttagit högst obetydliga
poster, mest guld för guldsmedens behof, och dessutom
ligga orsakerna till den stora utvexlingen för klar dager.
Ryska Regeringens vidtagna kraftiga åtgärder mot Svenskt sedclmynts
circulation i Finland hafva föranledt en utförsel till
detta land under åren 1841 —1843 af omkring 1,650,000 r:dr
silfver, och under åren 1842 och 1843 kan något öfver 2,200,000
r:dr i silfver och guld antagas hafva utförts till andra länder,
särdeles Tyskland, (sedan Augusti 1843 ganska obetydligt). Ej
eller är det svårt att linna orsaken till den brist på vår handelsvåg,
. som vållat denna utförsel. Af vår vigtigasle export--  artikel, stångjern, utfördes år 1841 565,000 SkS) men 1S42
endast 524,000, och 1843 517,000 till betydligt nedsatta priser.
Under gynnande conjuncturer för fraktfart, hade vår handelsflotta
på några år stigit frän 45,000 till 66,000 läster. Under
de sitförllulne 2:nc åren har frakthandeln varit ytterst li
-
ben 7 Augusti.
dainle, manga fartyg obegagnade oell de fleste gifvit ringa eller
ingen vinst. Lägger man nu härtill, att införseln af de
begge förnämsta importartiklarne caffe och socker, särdeles är
1842, varit större än förut; så har en brist måst uppkomma,
som endast till ringa del kunnat beläckas af en fördelaktig conjunctur
för trädvaror och några andra artiklar. Del är mot
detta missförhållande man hör söka botemedlen, men icke afhjelpcs
det genom en forcerad indragning af landets cirkulerande
penningestock. Bruksrörelsens förlägenhet har menligt influtit
pä alla näringsgrenar, som medel- eller omedelbart med
densamma äga gemenskap, d. v. s. pä de fleste inom riket. En
med dessa förhållanden samtidig indragning af nära 4 millioner
r:dr, eller öfver J af bankens inom riket cirkulerande sedelstock,
(utom Finska sedlarne), oheräknadl den minskning privatbankrörelsen
undergått, har ej kunnat annat än åstadkomma
credit- och penningcbrist. I vårt land, med dess fä afsällningsorter,
är det af vigt att kunna hålla på sin vara, lil! dess fördelaktigaste
liden för försäljning uppkommer; men under tider
af credit- och penningcbrist, blir detta äfven för den redbara
näringsidkaren svårt. För att kunna göra rätt för sig, mäste
han ofta siilja i otid, hans minskade penningelillgängar tvinga
honom att göra indragningar äfven i förlagerne för sin rörelse.
Om sådane industri-företag som t. ex. Motala, Nyköping och
mångfaldigt flere skulle duka under för tidsförhållandena, deras
dyrbara machinerier och skicklige arbetare, likasom 1766, vandra
till Ryssland, eller de förra hemma säljas såsom gammalt
jern, månne ej härigenom nationalrikedomen skulle minskas, tillgångar
till export upphöra och deremot behof af import uppkomma?
Men för alt gå till rikets hufvudnäring, jordbruket,
om nödvändigheten för dess Heste idkare alt under närvar, indragning
i penningerörelseu, för deras sjelfbestånd, minska förlagerne
för ett kraftfullt, bruk, skulle nedsätta afkaslniugen endast
ett halft korn, och den missväxt mia värde vän och collega
yttrat sig befara, beklagligen skulle inträffa; månne man ej
då artijicielt framkallat en ökad import och ett ökadt Ii11iIande
af bankens silfvercassa, och manne ej sådane förhållanden
göra till en pligt att noga undersöka, om den fortgående sedelindragningen
verkligen erfordras för realisationens bestånd.
Ideen om ett visst förhållande emellan metallisk cassa och sedelstock,
hvilken utöfva! eli sä magiskt intryck påsa många, såsom den
funna formlen för realisationens bestånd, synes hemtad frän Engelska
hanken, ehuru deri blifvit missförstådd i sin tillämpning.
Ingen lag, ej eller något beslut af Engelska bankens aclicägare
eller af dess Court of Directors finnes, som föreskrifver
något visst förhållande emellan metallisk cassa och sedelstock,
eller som förbjuder tillökning i sedelstocken, när denna är större
än efter ett visst förhållande lill metalliska cassan. Man
har endast sökt alt under den goda tiden, då dea klingande
valutan lätt inledes i hanken, vinna ett visst förhållande, utan
1 H. 1«
122
Den 7 Augusti.
hinder att, niir omständigheterna så fordra, kunna rubba detta
förhållande. Saken upplyses bäst af följande. Underhuset nedsatte
1832 en comité, för alt undersöka de förändringar i afseende
på lagstiftningen för rikets bankväsende, som borde
komma i fråga vid förnyandet af Engelska bankens charter.
Inför denna comité hördes bland andra följande personer, som
i svar på lill dera ställda frågor, utom mera, yttrade:
Hr J. Horsley Palmer, Guverneur af Engelska banken.
Frågan "]'i: (se nämnda comite's tryckta Report sid.
11). Hvilken princip följer banken vid reglerandet i vanliga
tider af dess sedelutgifning?
•Svar: Principen med afseende på en lidepnnkt af fullt
omlopp (a full circulation) och i följd deraf pari-kurs, hvilken
Engelska banken följer vid reglerandet af dess sedeiutgifningar,
med undantag för särskilda förhållanden, är att nedlägga och
bibehålla i räntebärande säkerheter en viss andel af på räkning
stående medel (deposits) och emottagen valuta för den cirkulerande
sedelstocken (noles), bibehållande det öfriga i metallisk
valuta (coin and bullion). De proportioner, som ansetts
önskvärda under varande förhållanden, kunna antagas till omkring
§ i säkerheter och ^ i mettallisk valuta.
Hr J. B. Rechards, Depaty Govcrnor af Engelska banken
från April 1824 till April 1826 samt derefter Governor
lill samma lid 1828.
Frågan 4*963: (sid. 396). Hvad var principen, enligt
hvilken under denna period banken bestämde dess sedelutgifning?
Svar:
Så vidt sorn jag alltid har uppfattat det och varit
kallad att deri laga någon del, har afsigleu i allmänhet varit,
att någonting likt g af våra förbindelser skulle finnas i metallisk
valuta, och jag tror i allmänhet, att sedan vi befunnit
oss i ett tillstånd af cassabelainiug (realisation) och haft att
använda metallisk valuta, har detta merendels varit principen
lämpad pä vanliga lider, och då der icke varit någon särskild
nöd i cirkulationen.
Fråga 4:96 j: Ansågo ni på den liden, alt beloppet af
sedelutgifningen borde bestämmas efter beloppet af metallisk
valuta, som ni hade i händerne, eller efter något annat
afseende ?
Svar: Vi hafva i allmänhet afsell alla omständigheter,
som för tillfället omgåfvo oss, men i allmänhet önskande att bibehålla
vår metalliska valuta oröd, att den icke mätte sjunka
under ett visst förhållande, hafva vi sökt att derefter reglera
våra operationer: men jag dr viss, att jag med säkerhet kun
påstå i närvaro af män, bekanta med handelsförhållanden (commercial
men), att denna grundsats, så god som den dr, stundom
icke är passande för förhållandena, icke användbar
med skyldig uppmar ks amhet på landets ställning
eller landets behof vid sär skilda tillfällen.
Den 7 Augusti.
123
Låt oss nu sc, huru Engelska banken factiskt tillämpat ifrågavarande
grundsatser. Efter bilagan N:o 10 till förulnämda
Report, uppgick under intet af de 4 då sistförflutna åren (1828
—1831), för hvilka uppgift lemnades, matalliska cassan i medeltal
till { af utelöpande sedlar och på räkning stående medel,
och, utom de mångfaldiga exemplen på ett långt derunder
sjunkit förhållande, må tilldragelserne 1S25 omnämnas. Hvarjehanda
orsaker hade under åren 1824 och början af 1825 i
England framkallat svindlande spekulationer till en oerhörd höjd,
i utländska statslån, bergverks-compagnier, ull, silke, zink o.
s. v. Engelska bankens försök alt genom indragning af rörelse
och sedlar motverka denna svindel, tillintetgjordes genom
den lätta credit, privatbankerne lemnade; de svindlande spekulalionerne
misslyckades och föranledde först en ogyuuande kurs
emot England, men sedan den afhjelpts genom utförsel af 7
millioner £ i guld, och utländska kursen vändt sig till Englands
fördel, uppstod mot slutet af år 1825, genom en mängd privatbankers
fall, en förskräckelse, som så när hade gifvit Brittiska
förmögenheten de mäst kännbara slag. Men då trädde Engelska
banken, på miuistérens uppmaning, emellan med en kraft
och ett mod, som räddade mycken Brittisk förmögenhet. Under
det att skarpaste förskräckelsen fortfor, och bankens metalliska
cassa, sorn från d. 21) Jan. lill d. 26 JNov. nedgått
från 9,409,420 till 3,012,150 i, till d. 24 Dec. ytterligare minskades
till 1,027,000 £, ökade banken under dessa 4 veekor sina
utelöpande sedlar från 17,464,880 till 25,611,800 £, hvaribland
en stor mängd indragna noter på 1 och 2 £, som pä landet
ersatte bristen på sovereigns. Pä samma tid afslöt banken med
Huset Rothschild om anskaffande frän fasta landet, efter eli pris
af 4 £ per onze eller nära 3 proc. öfver myntvärdet, af några
millioner £ i guld, under det att deu icke höjde priset på oinyutadl
guld i London, som stod 4-J d. under pari. Med all den
djerfhet, bankens sätt att gä tillväga tycktes visa och verkligen
innebar, saknades dock icke klok beräkning. De 8 millioner,
hvarmed den ökade sin sedelstock pä 4 veckor, fyllde icke
de luckor, indragningen i privalbankernes rörelse lemuat, och
om än Hr Rothschild hade rätt att genast efter 3 £ 17 s. 10£ d. äler
ur banken taga det guld, han dit sålt för 4 £, så kunde
dock bankdirecleurerne med säkerhet beräkna, alt lian såsom klok
köpman icke skulle göra det, emedan han under dåvarande förhållanden
roed mera förmån kunde i England använda sina emottagna
bankonoter, än genom att skicka motsvarande belopp
guld lill fasta landel.
Såsom jag redan nämnt, uppmuntrades bankens operationer
af ministeren, som bland sina medlemmar räknade Liverpool,
Robinson (nu Grefve Ripon), Huskisson, Canning och Peel. Vill
man sc, huru kloka och crfarne köpmän bedömde bankens förfarande,
sä linner man delta af Hr N. M, Rothsehilds svar pä
frågorne DJ:o 4,895—5,901 inför oflanämnde comité, i hvilka
han yttrade sig derom med de högsta loford.
124
Den 7 Augusti,
Mea Englands statsmän och tinunciérer hafva kanske under
de sedan förflutna 19 är förändrat äsigler? sä visar det sig icke.
1 den bill Sir Roberl Peel med allmänt bifall framlagt för en
ny reglering af Engelska bankväsendet, har lian hufvudsakligen
grundat Engelska bankens rätt till sedelutgifningar på dess behållna
förmögenhet, dess grundfond, men för utomordentliga tillfällen
bar han ansett nödigt lemna den rättighet till extra emissioner,
med Regeringens bifall.
Läk oss nu jemföra de allmänna grundsatser, man för Engelska
banken tillämpat, med dem man för den Svenska, dels
gjort, dels försökt göra gällande, och under hvilka olika förhållanden.
England är troligen vertdens capitalrikasle land. Det är
således företrädesvis der, sou; andra länder söka de större penningebilräden,
de behöfva. Ar då försträckningen för stor alt
kunna betäckas genom en ökad och snar afsättbar varuremiss,
mäste den utgå i metallisk valuta, oell dä är banken den förrädskammare,
som blifver tillitad. Med Englands stora fabriksbefolkning
och dess spanmålslagar, medför en svag skörd behofvet
afen stor spanmälsimport, hvartill hanken mäste lemna sitt
guld. I England utgör bankensnsedelstock endast en mindre del
af landels peuningeeirkulation. Ar 1S39 t- ex. beräknades bankens
utelöpande sedelstock knappt till 18 millioner £, de andra
bankerues till nära 24 millioner, (de Skottska och Irländska inberäknade),
och dä dertill kommer den metalliska cirkulationen,
som minst kan beräknas till 15 å 20 milliouer, kail den
Engelska bankens andel i rörelsen knappt antagas utgöra g: men
0111 något starkare tillitande af privalbankcrnes cassa ökar deras
behof af metallisk valuta, är det Engelska banken — sorn
på dessa bankers rörelse saknar allt inflytande — hvarifrån bristen
fy lies. Dessa för England särskilda förhållanden tvinga
denna bunk alt hälla en, i proportion till dess sedelstock, stor
metallisk cassa.
Sverige är fattigt pä capitaler. Det är icke der, som främmande
länder i behofvets stund söka sina lånebilräden. I medeltal
kan numera Sveriges spanmålsutförsel anses öfverstiga
dess införsel. Sveriges liela peuningeeirkulation utgöres för det
närvarande af något, öfver 19 millioner r:dr i banco- och riksgäldssedel',
något öfver 3 millioner i privatbanksedlar, efter
afdrag af deras cassa i riksmynt, oell ett obetydligt belopp i
enskilda assignaliouer och i klingande mynt. Bankens sedlar
kunna således antagas utgöra nära f af hela cirkulationen.
I afseende pä Engelska bankens rörelse, har man endast
för lider af fullt omlopp, då penningarne cirkulera lätt, antagit
en viss proportion af / till 3 emellan metalliska cassan och sedelstocken,
såsom önskvärd. Under tider, då penningerörelsen är
lidande, har man satt proportionen å sido, och i det rika England
fordrat, att hanken med sitt biträde borde komma emellan,
för alt icke handel och näringar skulle lida för mycket,
I Sverige är det just för tider af penningerörelsens och
Den 7 Augusti.
125
credilens lidande, som man lagt hinder i vägen för bankens biträden,
genom att såsom villkor stadga eli förhållande af 2 till
5 emellan metallisk cassa och sedelstock, och man har äfven
velat, när detta förhållande blifvit rubbadt, utan afseende på
penningerörelsens tillstånd, återställa detsamma genom indragning
i förut lemnade biträden.
Det är sant, alt Svenska bankens fordringar icke äro så
lätt realisibla som den Engelskas, och att de i allmänhet äro
ställda på vida längre lid. Men utom att Svenska banken, i förhållande
till sin rörelse, aldrig kan underkastas de påkänniugar
som den Engelska, är skillnaden mera skenbar än verklig.
I en lid af financiel förlägenhet, dä Engelska banken ej vill
förminska sina försträckningar åt allmänheten, blir med dess
juridiska rätt att sälja innehafvande fonder, iucassera förfallande
fordringar, hela förändringen att öfverflytta förslräckuingarne
i annan form, pä andra namn och måhända oftast pä andra
documenter.
Engelska bankens depositioner tillhöra till större delen enskilde,
och af bankierernes behållningar hafva stundom inom 6
månader hälften uttagits. Statens depositioner understiga vanligen
bankeus löpande förskott (Deficiency’s bills). Vid början
af hvart qvartal förskjuter vanligen banken hela då förfallna
dividend ä statsskulden, som ersättes vid qvartalets slut. Der
är det således riktigt att inberäkna depositioner bland sedelstocken.
Statens och allmänna verks depositioner i Svenska banken
hafva under de sista 10 åren aldrig understigit 3^ million, stundom
öfverstigit 7 millioner r:dr, enskildes deremot sällan uppgått
lill 700,000 r:dr, vanligen hållit sig vid ^ million och understiga
för det närvarande 400,000 r:dr. Bankens enda försträckning
ät Staten på löpande räkning är creditivel åt Riksg.cont.,
hvilket under sednare åren sällan varit begagnadt. Här synes
del således obehöfligt alt inberäkna depositionerna, åtminstone
de allmänna, bland sedelstocken.
Man har mot milt förslag lill rörelsens förstärkning anmärkt
dess form af förskott åt allmänna disconten och fastighetslånerörelsen.
Utan att nu vilja ingå i någon undersökning
0111 företrädet emellan den ena eller den andra lånerörelsen,
får jag upplysa, att då jag icke ville gå BancoUtsk. i förväg
vid dess allmänna reglering, och ansåg nödigt att ersätta den
starka indragning, som nu dagligen pågår, dels genom minskning
i jernbelåningen, dels genom amorterande af alla inbetalningar
ä fastighetslånen, och dels derigenom, att disconten måste
inom d. 1 Oct. i banken insätta en halfårsvinst, valde jag
denna form, emedan alla handlingar äro färdiga, så att den rörelsen
ämnade förstärkning genast kan utgå. För öfrigt torde
det vara öfverflödigt erinra, att de penningar som utgifvas, snart
spridas öfver hela rörelsen, ulan afseende pä hvilken näringsgren,
som först erhölle dem. Afven bör jag fästa uppmärksam
-
1,26
Den 7 Augusti.
heten derå, att oin de 950,000 r:dr jag föreslagit, skulle öka
sedelrörelsen; så, utan afdrag för de sedlar, som nu dagligen
amorteras, skulle förhållandet emellan bankens metalliska cassa
och dess verkligen utelöpande sedelstock blifva nära såsom 2
till 5, och om man till sedelstocken räknar depositionerne, nära
såsom 1 till 3, utan att taga i betraktande de 200,000 r:dr
silfver, som inom d. 1 Oct. skola ytterligare till banken levereras
och till § äro betalte. Då ett sedelbelopp af 8 millioner,
motsvarande bankens nu ägande metalliska cassa, svårligen kan
dragas från den nuvar. inskränkta cirkulationen, skulle jag visserligen
efter varande förhållanden anse cassan tillräcklig; men
då jag anser vigtigt, att banken ej bör beröfva sig kraften att
kunna välgörande verka på cirkulationen, önskar jag en betydligare
förstärkning åt metalliska cassan. Oaktadt den fulla öfverlygelse
jag äger, att, med bibehållande af inre och yttre
fred, närvar, ogynnande handelsförhållanden skola besegras, vågar
jag dock icke hoppas detta så snart, att man med säkerhet
kan lemna cassans förstärkning endast åt de första årens vexelöfverskott.
Jag tror derföre, att banken bör uppoffra en del
af dess sedan 10 år nära fördubblade årsvinst, för att i annan
väg förstärka sina metalliska krafter, och i denna punkt saknar
jag icke anledn. alt kunna påräkna lika åsigter bos min värde
vän och collega, som först yttrade sig.
Mine Hrr! jag har sökt visa, att de allmänna grundsatser,
jag önskat tillämpade på våra förhållanden, kunna väl stå
tillsammans med realisationen, och att i ett Iand, rikt på erfarenhet
och sakkännedom, de varit allmänt godkända af dess anseddasle
stats- och affärsmän. Omdömet öfver mina åsigter och
förslager öfverlemnar jag åt 11. o. Adis, Banco-Utsk:s och samtliga
R. St:s upplysta och lugna pröfning, öfvertygad, alt de alltid
lika med en af dem, som i dag yttrat sig emot min motion,
skola erkänna min välmening.
Hr Lefr en, Joli. Pehr: Vi äro nu återinne på det gamla
ämnet, striden emellan bankens tvenne särskilda hufvudfunctioner.
Bankens ena function är att upprätthålla myntvärdet,
att såsom sig bör vårda den fond, som blifvit anförtrodd i bankens
förvar och som banken icke äger, utan som äges af allmänheten;
och dess andra function är lånebanks-operalionerna,
d. v. s. att drifva näring med den fond, som banken icke äger,
men som är tillåten att användas såsom fond för uäringsrörelsen.
Det är en väsendtlig skillnad emellan dessa tvenne
åligganden. Banken tillhör ett bolag. De fyra RiksStui tillsammans
utgöra detta bolag i banco-ärenden, men de äro tillika
lagstiftare i fråga om rikets säkerhet emot detta bolags
möjliga misstag och deraf följande bankrutter. Det är väsendtligt,
att R. St., såsom lagstiftare klart hälla sig till den distiuctionen,
att de såsom lagstiftare icke glömma att hålla ordning
på R. St., såsom bancobolag. R. St. såsom haucobolag hafva
ett stort privilegium sig tilldömdl uti 72 § Ueg.F, sorn lyder:
Den 7 Augusti.
127
”Att R. St. allena äga rätt alt genom Lanken utgifva sedlar,
som för mynt uti riket érkännas.” Detta stora privilegium
måste R. St. tillse, att bancobolagel R. St. icke missbruka.
Bancobolaget R. St. missbruka det, om de så drifva sin näring,
sin lånerörelse, att de blifva bankrutt i sin cassa och
nödgas sluta igen sin lucka för utvexlingar. Detta har händt,
och man bör vara uppmärksam på att sådant icke ännu en gång
händer; ty hvad inträffar då? Då inträffar icke blott en vanlig
bankrutt såsom inom ett enskildt bolag, och de individer sorn
hafva affärer med samma bolag, utan då inträffar en bankrutt,
hvarigenom personer, som aldrig haft att göra med bancobolagels
discontrörelse m. m., likväl komma att blifva lidande derpå,
nemligen derigenom att Bankens sedlar äro tvungne värdemätare
vid de transaclioner, som äga rum emellan Svenska
medborgare, äfven dem som aldrig haft någre affärer med
bancobolaget R. St. Således måste varsamhet äga rum vid alla
de tillfällen, då fråga uppstår att utsträcka bankens lånerörelser.
Vi hafva nyligen haft en kris, som jag hoppas nu är i
det närmaste öfverstånden; vi hafva nemi. sett en continuerlig
utvexling af bankens silfverfond, och denna utvexling bör varna
oss att icke utsträcka lånerörelsen mer än som vederbör. Denna
kris har upphört förmodligen derigenom, att ett tillräckligt
antal sedlar gått in i banken och föranledt denna penningkris
i landet, som för ögonblicket tvingat folket och ibland annat
köpmannaeorpsen att icke lättsinnigt utan med uppmärksamhet
importera varor, så kärt dem är att kunna inom landet afsätta
deni sorn utifrån inhemtas. Krisen uppkommer genom den ögonblickliga
svårigheten att betala dessa varor. Jag vill icke uppehålla
R. o. Adis tid med en längre deduetiou af detta angelägna
ärende, utan instämmer med hvad Hr von Hartmansdorff
och Hr von Troil anfört; det blir nog tillfälle längre fram under
riksdagens lopp alt deltaga i denna gamla strid, som jag
hoppas skall föras så, alt banken icke må bli bankrutt en
gång till.
Hr von Hartmansdorff: Jag hade ej velat längre uppehålla
Ståndet med delta ämne: men då Hr Rosenblad började
berömma sig af sin motion om förökning af bankens grundfond
lill 10 millioner och framställt denna motion likasom till qvittning
mot det sedel-utsläppnings-förslag, han förut gjort; sä anser
jag mig böra fästa uppmärksamheten på rätta beskaffenheten
af Hr Rosenblads första motion. Del är ganska berömligt
alt vilja öka bankens grundfond, men väsendtligt blott för en
händelse, som jag önskar mätte aldrig inträffa, nemi. den att
banken nödgades inställa sin silfverutvexling och göra cession,
eller utredning med sina fordringsägare. I det fallet och då
banken nödgades på en gäng indrifva sina fordringar af fastighetsägare
och andre , som lånat den ena eller andra disconlen
m. 11., så skulle det troligen hända alt en mängd af dem ej
kunde betala hvad de voro skyldige. Då skulle dessa 10 mil
-
128
Den 7 Augusth
lioner vara af värde för att fylla bristen oell åt hvarje innehafvare
af hankens sedlar skaffa full valuta: men uti intet annat
fall är denna grundfond, så vidt jag förslår, af någon väsendtlig
vigt, jemförelsevis med angelägenheten att förse hanken
med tillräckligt silfver, för alt inlösa sina sedlar och således
hålla dem i värde. Om nu åtgärder föreslås, hvarigenom
man börjar försvaga banken och, hvad som är ännu mer väsendtligt,
undergräfva en grundsats af sådan vigt, som den att
icke utgifva sedlar utan silfvertillgång i det stadgade förhållandet,
så är detta högst vådligt. Den summa som uppgifvits,
är, i händelse hon ej behöfde sammanläggas med llere andra
betydligare, så ringa, att man deraf kunde föranledas att tro,
att motiouären endast önskat sig ett prajudicat, för att sedan
åberopa det vid större företag. Jag har känt en gammal embetsman,
som syntes önska slippa alla reglor för sina embetsåtgärder.
Hans bemödande var, att när ett mål förekom skaffa
sig motsatta prmjudicat, för att sedan kunna åberopa hvilketdera
som helst. Om man gör lika så med banken, så beklagar
jag ställningen i allmänhet och dem i synnerhet, hvilka fästa
tillit till den bancosedel de hafva i sina händer. Här har talats
om att forcera sedelindragningen. Jag har ej begärt någon indragning,
än mindre att anstränga den, utan jag har blott velat
förekomma utsläppning af sedlar, innan man äger motsvarande
silfverfond; aldraminst har jag velat medgifva skadliga
åtgärder, vidtagna i förskott, innan DancoUtsk. hunnit begrunda
saken i det hela och vidtaga de åtgärder, som rikets ställning
och bankens tillgångar i det hela föranleda.
IIr Rosenblads förevarande motion, jemte de dervid gjorda
anmärkmr, blef derefter till BancoUtsk. remitterad.
Remitterades till StatsUtsk. R. St:s Hrr Revisorers afgifna
berättelse om är 1843 verkställd granskning af Statsverkets
styrelse och förvaltning, jemte de i anledn. af samma berättelse
infordrade och till K. M. afgifna lind. utlåtm.
Remitterades till BancoUtsk. R. H. St:s revisorers åren
1841 och 1843 afgifna berättelser, ang:dc granskning så väl af
bankens och Tumba bruks afslulade räkenskaper för åren 1839,
1840, 1841 och 1842, som af styrelsen och förvaltningen vid
dessa verk.
Justerades prot.utdrag, angule sistnämnde 2 remisser till
Stats- och BancoUtskm.
Upplästes till justering och godkändes pleni-prot. för d. 1
dennes.
Före
-
De ii 7 Augusti.
129
Föredrogs och lades på hordet:
SlatsUtsk:s meni. N:o 4, med Sterlemnande af en utaf Hr
Ribbing, Arvid, väckt motion om de i afseende på folkskolorne
vidlagnc åtgärder, samt
Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s mern., ang:de ökadt cancelliki
träde.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. 3 e. m.
In fidem piotocolli,
silbert Munck.
Lördagen den 10 Augusti 1844.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades eli prot.uldr. för d. 7 dennes.
Öppnades Hrr Electorers listor till val af 2:ne ledamöter i
Hevilla.-, en ledamot i Banco- saint 2:ne ledamöter i Allm. Besv.
o. Ekon.Utsk.; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde i
Bevillning.s- Utskottet:
efter N:o 313. Hr Drakenberg, Fullm. Hr von Schantz, Cari
Jacob, och i\T:o 1036. Hr Reuterskjöld, Carl Leonhard:
N:o 456- Hr Aminoff, Johan Fredrik, och
N:o 1923. „ Ridderstam, Fullm. Frih. Hermelin, August
Söderling;
Banco-Utskottet:
efter N:o 1703. Hr Blomereutz, Fullm. Hr af Geierstam, Gustaf
Emanuel:
N:o 2320. Hr Akerman, Fredrik;
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
efter N:o 1987- Hr Liljestråle, Otto, samt N:o 2018. Hr af
Forselles, Adam:
N:o 1038. Ilr Bogeman, Carl, och
iN:o 1749. B. Ilr von Ehrenheim, Christian Wilhelm.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Bänkmän att
snart sammanträda, för att genom nya val ersätta de ledigheter
bland R. o. Adis Electorer, som uppstått, derigenom att Hrr
Stjerngranat, Georg Gustaf Henrik, och von Hartmansdorff,
Aug., blifvit utsedde till Utsk:s-ledamöler.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att II. M. Konungen
nästa Onsdag kl 2 e. m. täcktes emottaga den deputation,
som skall framföra It. Sl:s und. anhållan, att H. M. mätte låta
sin och H. M. Drottningens kröning för sig gå under denna
1 H. 17
130
Den 10 Augusti.
riksdag; hvarjemte II. Ex. anmodade dc Herrar, som nti depulationen
önskade deltaga, att dertill lala anteckna sig hos Ridd.
Fiscalcn.
Föredrogs å nyo och bifölls Ridd.Utsk:s d. 3 dennes på
bordet lagda mein., ang:de tryckningen af R. o. Ad:s prol. vid
innevar. riksdag.
Föredrogs å nyo och remitterades till BancoUtsk. Ilr Bildts,
Knut, d. 7 dennes på hordet lagda motion om rättighet för Wisby
sparbanksdireclion att på R. St:s Bank utgifva assignalioner.
A nyo föredrogs Frih. Cederströms, Thure Fredr., d. 7
dennes på bordet lagda motion om anslag åt Capitaiuen Baltzar
Cronstrand, för utgifvande af ett arbete öfver Egyptens fornlemningar.
Remitterades till SlatsUlsk.
Vid förnyad föredragning af Ilr Bildts, Knut, d. 7 dennes
på hordet lagda motion om förflyttande af Laridshöfdingeresidensel
i Götheborgs och Bohus län ifrån Götheborg lill Uddevalla,
samt Gr. Löwenhjelms, Carl Gustaf, i samma ämne afgifne
anförande, blelvo sagde motion och anförande lill Allni.
Besv.- o. Ekon.Ulsk. remitterade.
Föredrogs å nyo och remitterades lill SlatsUlsk. Ilr af
Dalströms, Gustaf Jaeob, d. 7 dennes pä höidet lagda motion
om ersättning för Hr Landlmarskalkens och Hrr Talmännens
riksdagskostnader.
O
A nyo föredrogs Hr Westerslrands, Pehr, d. 7 dennes väckta
och på bordet lagda motion, ang:de grundskallernes förvandling
lill bevillning m. m.
Hr Rääf, Leonhard Fredr., anförde skriftligen:
De fä dagar, sorn förflutit sedan Hr Westerstrand andron
.
.. . ~
sin motion, hafva för mig varit upptagna i den befattning 11.
Ståndets hedrande förtroende mig ålagt. Jag har således ieke
ägt ledighet att sammanställa dea mångfald af skäl, enligt
hvilka jag tror mig böra afstyrka antagandet af ifrägavar. förslag,
hvars obehöllighet, skadlighet, orättvisa, omöjlighet och
outvecklade skick jag hoppas kunna fullständigt ådagalägga,
om mig tillätes alt fä, efter skedd remiss, inkomma lill Ulsk.,
genom H. Ståndet, med mina aninärkntr; hvarom jag vördsammast
anhåller.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Under sisth riksdag
väcktes i detta ämne, dels af Frih. af Nordin dels af Gr. Ankarsvärd,
motioner, vid hvilka jag dä gjorde åtskilliga anmärkntr.
Jag behöfver ej upprepa dem nu sedan prot. finnas tryckta,
ulan anhåller endast all, fä tillägga eli och annat. Den ifråga
-
Ben 10 Augusti.
131
var. motionen är så. vidsträckt, alt lion innefattar frågor om
rubbning i Konungamakten, i PrcsteStändcls privilegier, i den
enskilda äganderätten, i den allmänna beskattningen samt indelningsverket;
med clt ord, den är af en sä genomgripande
natur, att om motionären ieke åsyftar all göra Sveriges statsskick
omöjligt — hvarom jag visserligen är öfvcrtygad — jag
likväl anser det blifva omöjligt för StalsUtsk. att på en gäng
bringa Svenska Slaten i eli så förändrad!, skick.
Det säges: ”Prmrogativet alt, ulan binder af Ständers be”slut,
påräkna ordinarie inkomster, skulle således utan fara för
”uppkommande brist af medel för de allmänna behofvens fyllande,
kunna till någon del, eller bell oell hållet, af Konungen
efterskänkas.” Det är således fråga om eftergift af någon
bland Konungens rättigheter: dessa äro, som hvar man vet,
uti grundlagen bestämda. Det är således fråga om grundlagsförändring;
men derom äger likväl ingen riksdagsman rätt att
väcka motion inom sitt Ständ, ulan bos Const.Utsk. Motionären
bar väl ieke eller i sitt förslag talat om förändring af någon
viss § i Reg.F.; men icke för thy ligger doek en sådan förändring
derunder åsyftad, hvilket desto tydligare synes, som
lian omtalar, huru indelningar ej kunna utan Konungens samtycke
indragas. Konungen kan visserligen gifva sin sanclion
till beslut, sorn ieke angå grundlagen, men dä man talar om
hchöfligheten af Konungens samtycke, så talar man ock om en
Konungens grundlagliga rättighet, hvilken med de ordinarie
inkomsterna oell indeluingarne skulle upphöra. Det säges ock,
att genom bifall lill denna motion, ”kunde ett med sant con”slit
»lionel samhällsordning öfverensstämmande beskattuings”systcm
uppkomma.” Hvad vill cu sant eonslitutionel samhällsordning
säga? 1 Sverige mätte det icke vara någon annan än
den, som linnes beskrifven i våra grundlagar. Men att det icke
liro dessa som menas, kan slutas deraf, att en förändring till
det sant constituliouella åsyftas. Finnes det möjligen någon
normal-upplaga af sant coust i l ulione I la grundlagar? och hvem
bar i sådant fall varit behörig alt stämpla benne till allmän
efterrättelse lor eonstilulionella Hinder? Finnes någon mvndi^-
v O
het inom eller utom detta rike, hvilken del tillkommer förklara
någon viss statsförfattning för all vara normal, likasom KrigsColl.
stämplar eli patronkök med dess inredning, till efterrättelse
inom vår armé? Finnes ingen sådan myndighet, så vet
jag icke hvarifrån jcmförelsegrunden är tagen. Ytterligare
säges: ”Då numera penningcförhätlandena ej utgöra något hinder,
är det lid att man inser det naturliga och förmånliga deruti,
att hos oss alla statsbidrag (med undantag af några vissa,
såsom bro- och väghållning, tingshus- och kyrkobyggnad m. m.)
utgöras i penningar direet till statscassan, och den af Staten
lönade embetsmannen upphör att sjelf af den skattdragande uttaga
sin aflöning.” Ar det då så 'a lldeles säkert, att peuningeväsendet
vunnit en sadan stadga, alt hvar och en, som har lön
lien 10 Augusti.
i indelta persedlar, kan vara förvissad, att om samma lön förvandlas
i penningar, lian ulbckomme livad lian hittills erhållit?
Nyligen hördén J, mine Hrr, ett förslag af Hr Rosenblad,
att utgifva nya sedlar på hankens credit, ulan motsvarande
silfvervaluta. Om en sådan mening gör sig gällande,
månne peuningeväsendet då är säkert? Del finnes möjligen andra
utvägar alt vidtaga, t. ex. begagnandet af inrikes vexlar,
hvarigenom rörelse-capitalet kunde, utan fara för penningevärdet,
ökas eller fördubblas; men man vänder sig i stället rakt
emot det sedelmynt, hvars värde beror på den yttersta säkerheten
— bankens redbarheter. — Om vi se saken från räntegifvarnes
sida, månne det för dem skulle under närvar, penningebrist
vara en fördel att nödgas erlägga alla utgifter i
penningar, i stället för alt betala en stor del deraf i ränlepcrsedlar?
Hvarest skulle väl penningar lagas? Motionären
yttrar: ”att den kronotionde, som preslerskapet åtnjuter, äfven
skall förvandlas i penningar:” detta är en fråga sorn rörer
PresteSt:s privilegier. Jag nämnde härom i början af della
anförande, och om ingen önskar böra den §, hvilken handlar
härom, så skall jag icke besvära Ståndet med uppläsningen af
de ordalag, som styrka mitt påslående. Vidare föreslås att
förändra indelningsverket: det torde anses mindre behörigt af
mig, som icke är militär, att tala för indelningsverkets försvar.
Men i länder, hvarest andra utvägar för en stående härs upprätthållande
äro vidtagne, oroar man sig, antingen öfver saknaden
af en gammal slam af soldater, och öfver vådan att med
rekryter, som tjeuat på sin höjd 3 år, möta en bär af gamla
eller s. k. kärntrupper, eller ock är man der, hvarest sådana finnas,
bekymrad deröfver, alt dessa, under en långvarig fred, förnöta
sin tid utan särdeles gagn och med vissa olägenheter för fäderneslandet.
Ilos oss deremot äro begge dessa farhågor undanröjde
genom indelningsverket, ty vår indeita soldat är äfven
jordbrukare; och då han i sådan egenskap arbetar lill samhällets
nytta, gör lian det på fästniugsbygguader, canalgräfningar
eller andra vigtiga företag. Jag anser indelningsverket vara
en klenod, sorn vi sorgfälligt böre förvara. Tror väl någon
att Sverige kunnat uthärda så förstörande krig, som dem K.
Carl XII utförde, om ej indelningsverket varit lill? En inrättning
af så högt och allmänt värde bör man ej göra till föremål
för mindre väl betänkta ändringsförslag.
Slutligen föreslås att förvandla krono- oell skattejorden till
säteri, derigenom alt innehafvarne skulle betala eu ärlig afgift,
för alt tillköpa sig en sådan fördel. Om ägaren till ett skattehemman
eller åboen på kronojord å ena sidan får rättighet att
köpa denna jord till säteri, så är det väl ock skäl å den andra,
så framt ej äganderätten skall trädas för nära, att säteriägaren
undfår betalning för det att hans jord nedsättes till lika
egenskap med den öfriga mera beskattade. En sådan liqvid
torde icke vara lätt att uppgöra. Men om denna jemlik het
med stort besvär kunde åstadkommas, hvad blefvc följden? Jo,
Den 10 Augusti.
tilan tvifvel den, att alla, som icke äga jord på landet, skulle
komma att utgöra högre bevillning, till ersättande af skaltcoch
kronohemmanens förra afgifter: en pålaga, som de icke behöft
betala, om vederbörande innehafvare af krono- och skattejorden
fortfarit med utgörande af sina förra utskvlder. Om
alla andra, än ägare af jord på landet, fått betala mindre bevillning,
under de till jordens friköpande utsatta 28 åren; så
kan denna korta lindring icke godtgöra deni deu ökade lunga,
som sedan skulle beständigt drabba dem. Deremot hafva skattejordens
innehafvare icke att klaga öfver deras nuvar. ulskylder,
emedan de tagit jorden i arf eller köp för så mycket ringare
pris, som deu gifver ringare afkastning.
Slutligen yttras, att om denna förändring skedde, så borde
hemmantalet belt oell hållet afskaffas och jordeboksvcrket
kunde utbytas mot en enkel taxeringslängd öfver hemmanvärdet,
emedan detta vore en mycket säkrare måttstock än hemmantalet.
Jag betviflar tillvaron af en sådan säkerhet. Vi veta,
alt ifrån det ena länet till det andra äro taxeringsvärdena högst
olika. De äro det lill och med inom samma län. Jag kan uppgifva,
alt i det, hvars styrelse under kort lid var mig anförtrodd,
befunnos vid pröfnings-comiteens sammanträde tvenne
lika, men i särskilda fögderier belägna qvarnar vara så olika
taxerade, att den ena blifvit värderad till 15,000 r:dr, men den
andra endast lill 5000 r:dr. Hvilken större säkerhet skulle
man då hafva om hemmantalet undanrödjes? Man bade alls ingen
— man vore utsatt för sina grannars misstag, afund m. m.
och icke blott för deras, utan för alla andras inom riket; emedan
felén i taxeringen på hvarje ort verkade pä bidragens storlek
i de öfriga, för att sammanbringa den erforderliga bevillningssumman.
Iluru skall man förhålla sig vid laudtmäteriförrältningar,
der jord utskiftas efter hemmantalet, om denna måttstock
icke funnes, eller när skulle ett skifte slutas, om landtmätaren
borde för hvarje år, som det varade, förändra jordstyckenas
storlek efter taxeringeus ombyllighct? — Likaväl kunde
man afskaffa almanachan och återtaga ruustafven till mätare af
lid, som man borltoge hemmantalet, för alt rälta ägovidd, utskylder
och valrätt efter årlig taxering. Skall denna motion
remitteras efter sitt innehåll, så borde sådant, efter min förmening,
ske både till Coust.-, Stals-, Bevilln.- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.Utsk:n; men jag öfverlemnar till Hr Gr. o. Landtnäs
egen urskillning att försända henne dit, hvarest hon något sä
när må kunna behandlas.
Hr von Heijne, Georg: Jemte det jag hufvudsakligen
förenar mig i Hr v. Hartmansdorffs yttrande, ber jag, att man
mätte fästa uppmärksamheten på de svårigheter, som skulle för
räntegifvare uppkomma, om man betoge dem den rättighet de
hittills åtnjutit, ali antingen leverera de produeter de sjelfve
åstadkomma, eller dessas värde, i penningar lill vederbörande
indelningshafvare, under föreskrifua villkor. Skulle det nu åläg
-
m
Den 10 Augusti.
gas de Torre att förvandla produeterna till penningar, hvilket
oftast icke kunde låta sig göra utan stora svårigheter och hvilket
måhända stundom vore omöjligt; så kunde en hel provins
Lii alldeles uttömd på mynt och de skattdragande tillskyndas
stor skada.
Hr vou Hartmansdorff har så fullständigt utvecklat denna
fråga, att jag ej har något vidare att tillägga, helst jag förmodar
alt på denna motion ingen verkställighet följer, eller att
den skall medföra all den rubbning, som densamma synes åsyfta;
men jag ber att man ville besinna, huru del skulle komma
alt lyckas i händelse indelningshafvarne nödgades att uppbära
penningar i stället för räntepersedlarne, om än det nuvar. värdet
å desamma togs till rättesnöre vid beräkningen. Må man
erinra sig, att när Carl XI inrättade indelningsverket, erhöll en
Capitaine t. ex. 30 t: r kronotionde i lön sig t i I Is lagen. Den tiden
beräknades tunnan, om jag rätt minnes, till 1 daler s. m.
Efter beräkning af 6 daler pä en riksdaler silfver, skulle han
således få 5 r:dr silfver i stället för 30 t:r spanmål. Detta belopp
af 5 r:dr efter nuvar. myntfot utgör 20 r:dr r:gs-scdlar,
Jag tror, att det skulle vara en stor förlust för armeen alt efter
en sådan beräkningsgrund utfå sin aflöning, och ber, att det
Utsk., som skall behandla denna motion, mätte fästa synnerlig
uppmärksamhet på de mänga olämpligheter, som förete sig i
densamma.
Ilr af Sillen, Lars Ga hr. och II r af Tuneld, Carl
Erik, anhöllo, att detta mål mätte få ytterligare hvila på hordet.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, fästade uppmärksamheten derpå,
alt denna fråga redan varit bordlagd, oell således nu äler
icke finge bordläggas.
Gr. Frölich, David: I likhet med hvad Hr Gr. o. Landtm,
redan förklarat, är det otvifvelaktig! enligt med grundlagen, att
motionen i dag remitteras. För min del hade visserligen äfven
jag ernat framställa några anmärkn:r emot densamma; men vill
ej för dess ytterligare bordläggning åberopa ett stadgande, som
endast rörer ifrån Utsk. inkomna betänk:n, utan ber jag att i
nästa plenum fä afgifva några anmärku:r, beroende del på R.
o. Ad. att remittera dem eller icke.
Ilr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Som ett bevis på huru
vådligt det skulle vara att låta alla statsinkomsterna bero
endast af bevillning, och huru olika tryckande den kunde blifva,
vill jag nämna, att t. ex. i provinsen Skäne de större Grosshandlarne
skatta för en inkomst af 1000 eller 1200 rulr och
kanhända någon enda för 2 eller 3000 r:dr, då deremot här i
Stockholm personer af denna dass blifva för en dylik rörelse
uppskattade kanhända efter 10,000 r:dr.
Sedan II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, härefter, i anledn. af Hr
von Hartinansdorfls yttrande, ali förevarande motion tillhörde
De ii 10 Augusti.
135
flore Utsk:s behandling, erinrat, alt om frågan remitterades till ett
Ulsk., detsamma ägde alt, jemlikt. 43 g. Riksd.Ord., sammanträda
med andra Utsk., om sä erfordrades; anmäldes att ordet
blifvit begärdl af
Hr von Troil, Emil, som anförde:
I likhet med alla de talare jag här hört yttra sig, anser
jag motionen, i sin helhet tagen, ej förtjena bifall; men då de
grunder, hvarpå jag stödjer denna min mening, äro sk i Ija k t ige
fran deni som blifvit anförda, anhåller jag att i korthet fä framställa
dem.
Jag delar ej de farhågor, sorn den förste talaren yttrat om
förslagets vådor för det lagliga beståndet af vår samhällsinrältning.
Det må vara att Kronans inkomster eller prestcskapcts
privilegier derigenom rubbas; men är saken nyttig, sä bör man
söka att komma dit på de lagliga vägar, som förefinnas. Till
€onst.Ulsk:s behandling kan denna fråga ingalunda höra, derföre
alt Konungens stadfästelse å det beslut Ständerna kunna
fatta \ore erforderligt. I sådant fall skulle hvarje förslag till
ändring af civil- oell crimiual-lag tillhöra nämnde Ulsk.; ty man
vet alt Ständerna ieke äga att ensamme deröfver besluta, leke
eller kan jag dela den farhåga, sorn talaren yttrat för penningeväseudels
bestånd i vårt land. Jag anser detta vara grundadt
pä den allmänna upplysning och de redigare begrepp af förhållandena,
sorn nationen numera äger, oell jag kan ej öfverlygas,
alt någon farhåga derföre kan uppkomma genom framställande
af ett och annat förfluget förslag. Sådana framkomma i alla
länder och behandlas som sig bör.
Vöre förslaget nyttigt, så borde det understödjas; mendet
är just denna nytta af förslaget i sin helhet, som jag bestrider.
Ingen vinst kail genom detsamma för Slaten såsom bolag betraktad
uppkomma, icke eller någon tillökning i nationalförmögenheten.
Det är i denna sista punkt, som en villfarelse måhända
ulbredt sig. Det är redan mera än ett tiotal af år sedan
en berömd författare dlgaf ett arbete, deruti han föreslog
upphäfvande af alla grundskatter, flan beräknade, att jorden
genom grundräntornas upphäfvande skulle fä ett i samma män
ökadt värde, sorn denna räntas capital, och han slöt deraf, alt
hela nationell skulle blifva lika mycket rikare; men han glömde,
alt om en del blifver rikare, sä blifver en annan del fattigare.
Grundskatterna gå visserligen ej till ulländningeii; de
gå till en gemensam cassa, i hvilken hvar och en Svensk man
är delägare. Bortskänker denna cassa sin lagliga egendom, så
är det obestridligt, att de medborgare, som erhålla dessa gåfvor,
blifva rikare, men statscassan, i hvilken hvarje statsborgare
är delägare, blifver i samma män fattigare, och nya allmänna
tillskott blifva nödvändiga, eller ock förhindras sådaue
skaltenedsätlningar, som skulle hafva kommit alla till godo. Fördelarne
af skaltenedsättning lärer ej bestridas. A andra sidan
är lika ovedersägligt, att Staten icke kan utan skatter uppfylla
136
Den 10 Augusti.
sitt ändamål. Frågan är således att bestämma skatterna så, att
de icke utgöra mer än hvad som erfordras För Statens behof
samt för dess innebyggares välfärd och bildning: högre böra
de aldrig blifva. Aro de större, må de då minskas, och må
denna minskning så tillvägabringas, att den kommer alla till
nytta. Skulle åter verkliga behof fördra större skatter, dä må
de ökas; men här är alldeles icke fråga om alt hvarken öka
eller minska skatterna, utan blott alt öfverflyttade skatter, som
erläggas af en class medborgare, på en annan. Man vill då utbyta
grundskatten, som egentligen icke är annat än en lauta,
som tillhör Slaten genom det mest obestridda af alla laga fång:
genom urminnes häfd. Man må väl säga, att den ursprungligen
uppkommit genom bevillning: detta låter visserligen till en del
bevisa sig; och kunde man lillrättaflnna den sannskyldigc rnttsinncbafvaren
för honom, som för flere århundraden orättvist betungades,
så borde ersättning gifvas; ty rättvisa är hvad som
framför allt annat mäste sökas. Men det har sä ofta blifvit
ulredt, alt de som nu äga den beskattade joi den, förvärfva! den
i det skick den nu belinnes, genom arf, köp, byte eller på annat
sätt för nedsatt pris. Det vore således icke fråga om annat
än att skänka dem måhända hälften af den köpeskilling,
sorn de i annat fall skulle hafva erlagt för den obeskattade
jorden. Det är väl sant, att motionären säger sig icke vilja
skänka, utan sälja dea; men denna förhandling synes mig vara
af besynnerlig art. Först capitaliseras, genom multiplication af
16, den nuvar. grundskatten, beräknad till 6^ proc. af det inneslående
capitalet. Sedermera lånar Slaten detta capital tillbaka
till den skattdragande mot 4 proc. ränta och låter honom
betala 6 proc., hvaraf 2 amortera capitalet inom 28 år. Det
är besynnerligt, att man tagit olika måttstock lill beräkningsgrund
vid köp och utlåning, i synnerhet dä båda skola ske på
samma gång. Toge man medeltalet, eller 5 proc., hvilket måhända
vöre billigast, så kom l:o capitalet att ökas med 25
proc. och 2:o amorteringen, som endast löper med 1 proc., att
utsträcka sig under en vida längre tid. Hvilken räntefot sorn
nu må vara den rätta, sä mäste den dock oförändrad i båda
fallen begagnas. Hela den föreslagna operationen består deruti,
att låta räntan nedsatt med 4 proc. fortfara i 28 år, hvarefter
alltsammans eftcrskänkes.
Dä jag således måste afstyrka förslaget i sin helhet, anser
jag dock vissa delar deraf vara af en sä obestridlig nytta, alt
jag önskade de mätte kunna bringas lill verkställighet. Deribland
är hufvudsakligen alla räntors bringande lill en permanent
penningeränta. Man må visserligen säga, att det för den
skattdragande är svårt att anskalfa penningar, synnerligen under
kriser, sådane som den nuvar.; men då bonden har varor
att sälja, kan lian alltid skalfa penningar, om han ock nödgas
försälja ett större qvantum, derföre alt penningebristeu nedtryckt
priserna. Vida svårare äro de förhållanden, som en å två gånger
inom hvarje årtionde framkallas af missväxterna, då bonden har
intet
Den 10 Augusti.
137
intet att sälja och inga natura-persedlar att erbjuda, utan nödgas
erlägga grundskatten i penningar, och detta till fördubbladt
belopp mot vanliga år. Dessa äro de kriser, som för landtmannen
äro mest känbara, och hvilkas verkan skulle i betydlig mån
inskränkas genom grundskattens bringande till ständig penningeränta;
och jag tror ej, att denna förändring länge kan uteblifva.
Ett annat missförhåilande äger rum emellan de räntegifvare,
som till Staten få afbörda sina bidrag, och dem, som blifvit
anslagne till aflöning för civil-, militär- och ccclesiastik-staterne.
Det är ej genom urminnes häfd, som denna skillnad uppkommit,
och likväl är den ena delen af desse medborgare 20
eller 40 procent mera betungad än de andra. Den enklaste billighet
fordrar en förändring häri; men dervid måste man icke
tillvägagä alldeles så enkelt, sorn motionären föreslagit. — Då
det är erkändt, att de som betala sina räntor till dessa verk
och corpser betala mer än andra, sä lärer väl också medgifvas,
att desse corpser och verk erhålla en större inkomst, än Staten
af samma räntor skulle uppbära. Innan en förändring kan äga
rum fordras derföre, att man undersöker hvad dessa corpser och
verk åtnjuta i contant inkomst af de indelta räntor, som blifvit
dem tilldelade, samt att tjcnstemännen erhålla ersättning, hvilken
af Statsverket bör utgå för den verkliga nedsättning, som genom
förändringen uppkommit. Man torde kunna säga, att dessa
löneanslag äro för stora; det må vara möjligt, men det är
en fråga om lönenedsättning, hvilken såsom hvarje annan lönefråga
kan inom Ståndet väckas, men som ej bör sammanblandas
med den om skatteutbyte. Det vore att understucket insmyga
en temligen allmän lönenedsättning uti en fråga, som
dermed icke har direct gemenskap.
Man har förebrått motiouärcn, att han velat afskaffa indelningsverket.
Jag för min del hyser visserligen den mening, att bibehållandet
af indelt trupp är för Sverige nödvändigt; men motionären
har icke velat upphäfva, utan har blott velat modifiera detta förhållande.
Jag tror dock, att han deruti icke varit rätt lycklig. Han
har velat bibehålla karlens aflöning af roten, men deremot har han
sagt, att karlens lega kan lika väl betalas af Staten som af roten.
Jag förmodar, att den värde motionären, som haft befattning
med många andra ämnen, icke har gjort sig reda för,
hvilken hufvudsaklig rubbning af indelningsverket, som deraf
skulle uppkomma. Skulle karlen anskaffas af annan än rotehållaren,
blefve det förmodligen genom passevolanee-eontract.
Hoten finge en karl, som den möjligen ej godkände, att hysa
och underhålla, och ständiga tvister skulle uppstå. Dessutom
äger indelta armeens rekryteringssätt en fördel framför alla
andra, som ske genom lega, hvilken är af den vigt, alt den ej
ulan största betänklighet bör uppofTras. Denna fördel ligger deruti,
att karlen skall anskaffas af personer, som icke äga det
ringaste att skaffa med controllerne öfver karlens befintlighet
1 H. 18
138
Den 10 Augusti.
och framtida duglighet. Det är icke alldeles okändt, huru för
hällandet understundom varit, der passevolance-contracter för
värfning voro upprättade. Jag tror, att vid de få värfvade regementen
vi äga, något sådant icke kan komma i fråga; men
det är ett särskildt förhållande, som, om saken utsträcktes öfver
licia landet, måhända icke öfverallt med visshet stod att
påräkna. Det är icke obekant, att i äldre tider decorpser, som
hort vara fulltaliga och såsom sådana uppgåfvos, i sjelfva verket
ej voro det, och att sådant ännu ganska nyligen ägt rum
inom andra armeer. Det kan icke eller bestridas, att om samma
person, som är den enda, hvilken fullt kan känna karlens
duglighet och användbarhet, tillika är den som förlorar genom
hans afgång, emedan han måste genom utgifter anskaffa en annan,
sä uppstår möjligen en frestelse att låta karlen qvarstå
längre i tjenst, än sant militäriska åsigter skulle medgifva. Sådant
kan vid indelt trupp icke ifrågakomma. Det är befälet, som
har uppsigten öfver karlen, som känner honom och som, då han
befinnes oduglig, hos Generalmönsterherreu anmäler honom till
afgång. Det är befälet, som tillser att alla rolarne äro completta.
De handla dervid af intresse för sitt yrke och skulle,
om de liito leda sig af andra orsaker, intet vinna, dä det är
rolhehållarne som skola anskaffa ersättning. En särskild fördel
har detta rekryteringssätt för ett land som Sverige, med en stående
här, otillräcklig alt vid allvarsamt krig försvara landet;
hvarföre beväringsmanskap mäste lill större eller mindre del
dermed sammanblandas. Den ligger i den bekantskap och det
vänskapliga förhållande, som det befrämjar imellan allmogen och
soldaten; och viglen af delta förhållande, då beväring och gammal
stam sammanslås, tror jag svårligen kunna förbises.
Vidare har motionären föreslagit för cavalleriet, vill jag
påminna mig, att hästarne skulle fodras och skötas af rusthållarne,
men skos af Staten. Denna sak är visserligen en detaljfråga,
men jag tror att den i verkställigheten skulle möta nå
gon
svårighet, då Staten skulle skicka sin hofslagare i rusthällarens
stall, hvarje gång en sko lossnade.
Vidare har han föreslagit, att beklädnaden skulle öfvertagas
af Staten: deremot finner jag för min del ingen annan svårighet
att invända, än måhända, att tillgångar för det närvarande
icke finnas; men dä Statens medel medgifva någon lindring
i skatterna i allmänhet, och deribland äfven för rotehållarne,
så tror jag, att beklädnaden är hvad som härnäst kan komma i
fråga, ja måhända det enda, som från rotehållarne vidare kan
på Staten öfverflyttas. Verkställigheten häraf klefve mycket lätt:
beklädnaden ombesörjes af Direclioner med tillgångar, som till
hälften hvardera tillskjutas af Staten och rotehållarne; hela förändringen
klefve alltså, att den förre komine att lemna hela beloppet.
Motionären, som varit temligen genomgripande i sitt reformförslag,
har likväl velat bibehålla presterskapets aflöningssätt,
och han har styrkt det med ord, som jag medgifver äro
Den 10 A ugusti.
139
allt för vackra, men som jag mäste bekänna, jag icke kan forsla.
Jag kan omöjligen finna, att religionen hos folket hvilar
derpå, att religionslärarne skola direct ur folkets fickor uppbära
sin aflöning. Jag tror, alt ett stort steg framåt i detta afseende
skulle vara vunnet, om all materiel beröring emellan
lärare oell åhörare afskaifades, så att de förre lill sin församling
icke stodo i annat förhållande, än det andliga. Jag tror,
att behofvet deraf äfven förr eller sednare skall göra sig gällande
hos religionslärarne sjelfva. Vi se redan, att åtskilliga
prester och clt stort antal skollärare — och är väl barnalärarens
kall mindre samvetsöm!, än prestens? — vi se, att flere af
desse aflönas af Staten, och jag har aldrig hört någon yttra, att
de derigenom fått sämre åsigter om sitt vigtiga kall.
Jag slutar med att bedja det Utsk., till hvilket detta memorial
b lifver remitteradt, noga öfverväga, om någon vinst för
samhället kan åstadkommas genom förslagets antagande, och om
de nya eller ökade skatter, som måste utgå så vida grundskatten
afskaffas, äro af mindre förderflig natur — tv i viss grad
är all beskattning förderflig. — Det är hufvudsakligen tullen,
hvarpå motionären pekar. Tullen tror jag vara en af de mest
skadliga beskattningar som finnas: den är nödvändig, ty behofvet
kan på annat sätt icke fyllas, men den har, utom olägenheten
att ulan jemförelse vara dyrare än någon annan skatt att
uppbära, ännu en annan vida skadligare, nemi. den att i hög
grad väcka demoralisation hos gränsboarne.
Detta anförande hade blifvit afbrutet, derigenom att Statsrådet
m. m. Ilr 0. J. Fåhraeus ankom och å K. M-.s höga vägnar
allemnade 8 Dess nåd. propos:r och 1 Dess nåd. skrifvelse
lill 11. St.
Hr Westerstrands motion, jemte de i aniedn. deraf gjorde
anmärkn:r, remitterades till StatsUtsk.
Upplästes och remitterades till StatsUtsk.:
l:o K. M:s denna dag ankomna nåd. propos. af d. 2 dennes
ang:de sättet för återbetalningen af län, beviljade utaf allmänna
medel till understöd för valtenaftappningar, eller andra
förberedande åtgärder för större odlingsföretag.
2:o K. M:s denna dag ankomna nåd. propos. af d. 2 dennes,
ang-.de nedsättning i räntan för nya ulldiscontens hos Riksg.-  cont. ägande erediliv, samt en del af nämnde credilivs begagnande
till manufacturdiscontfondens förstärkning.
3:o K. M:s denna dag ankomna nåd. propos, af d. 25 sist!. Juli,
rörde anslag ä allmänna indragningsstaten lill fyllnad i pensioner
fiir dem af K. M:s flottas befäl och underbefäl samt öfriga
corpser, hvilka äro delägare i arme'Cns pensionseassa.
4:o K. M:s denna dag ankomna nåd. skrifvelse af d. 5 dennes,
ang:de åtskillige kyrkoherdars und. ansökningar om löneförbättring
af indragen behaglig tids förläningsspanmäl.
5:o K, M:s denna dag ankomna nåd. propos. af d. 5 dennes,
140
Den 10 Augusti.
ang:dc upplåtande af en under KammarCoIF. disposition varande
jordrymd lill byggnadsplats för nya observatoriibyggnaden
i Upsala.
6:0 K. M;s denna dag ankomna nåd. propos. af d. 6 dennes, ang:de
ett lån af allmänna medel för uppförande af en gymnaslikbyggnad
för lärdomsskola» i Malmö.
Upplästes och begärdes på bordet:
l:o K. M:s denna dag ankomna nåd. propos. af d. 5 dennes.,
ang:de bestämmande af vissa villkor för vinnande af dispositions-
och jordäganderätt till de s. k. kyrkohemmanen i Halland.
2:o K. M:s denna dag ankomna nåd. propos. af d. 6 dennes,
ang:de befrielse för Lolla, Gamleby och Törnesfalla församlingar
i Linköpings stift och Calmare län från utgörande af
socknegängsspanmål eller s. k. skolmästareskäppa till rector
och collega schola: i Westervik.
Upplästes och remitterades till Bevilln.Utsk. K. M:s denna
dag ankomna nåd. propos. af d. 0 dennes, ang:de den vid sistförflutne
riksdag bestämda s. k. kurhusalgifleus vidare fortfarande
och användande.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius, uppläste
följande:
Då jag hyser den öfvertygelse, att den genom sista realisationen
vunna myntbestämningen icke i längden pålitligen kan
upprätthållas genom de åtgärder, som R. St. kunna och vilja
vidtaga uti styrelsen och genom förvaltningen af sin barik, då
dessa åtgärder tillika skola lämpas, om ej helt och hållet underordnas
ett annat syftemål, nemi. att, genom utlåning af bankens
sedlar, i alla riktningar underhålla det allmänna rörelsecapitalet
i landet till den storlek, som R. St. vid hvarje särskild
riksdag, ännu efter den skedda realisationen, pläga pröfva
att vara för den allmänna rörelsen erfordelig — huruvida
delta är förenligt med en rationel bancostyrelse vidrör jag icke
här —; så finner jag mig förbunden påyrka, att R. St. mätte
vidtaga kraftiga åtgärder på den väg, som säkrast leder till
målet, och som i min ianka är den enda vi äga, att genom samma
medel upprätthålla så väl myntvärdet som rörelsecapitalet;
jag menar en med klokhet verkställd, af behofvet högligen påkallad
inskränkning uti bruket af utländska varor.
Realisationens bestånd, i förening med upprätthållandet af
eli någorlunda ymnigt rörelsecapilal för landels inre marknad,
kau icke vinnas förutan att en del af de i den yttre marknaden
gående vexlar komma riket till faveur, hvarigenom deras
valuta mäste indragas uti silfver, för att här myntas eller i banken
utbytas mot dess sedlar och sålunda i naturlig väg öka
bankens silfverfond och rörelsecapitalet. Man behöfver visserligen
icke bekymra sig derom, oaktadt att Sala grufva ej gif
-
Den 10 Augusti,
141
ver stor afkastning, att varan silfver icke skulle inkomma i riket
i erforderlig mängd i jemförelse med andra importvaror,
i den mån behofvet och förmågan att silfver köpa till varuJorbrukning
förefinnes; men icke inkommer silfver, för att förvandladt
i mynt ingå i rörelsecaprtalet, med mindre än att den
utländska handeln inbringar silfret från utlandet såsom ett ofrivilligt
öfverskott utaf rikets varuexport, utöfver värdet af dess
importer i andra varor än detta silfver. Det är alltså ej endast
ifrån BancoUtsk., utan hufvudsakligen af Bevilln.Utsk., som
II. St. kunna förvänta förslag till de kraftigaste och för ändamålet
mest tillfyllestgörande åtgärder lill rörefseeapitalets upprätthållande.
Förutan en allmän inskränkning i förbrukningen
af umbärliga utländska varor, är det en ren omöjlighet, under en
i flera år fortfarande ofördelaktig handelsställning, synnerligen oro
derunder denna förvärrades genom en svår missväxt, att med bankens
nu ägande silfverförråd och medel att det föröka, bibehålla
sedelstocken oförminskad och ändock upprätthålla realisationen.
På grund af hvad jag haft äran andraga, hemställer jag
till R. St:s Bevilln:Utsk., att det måtte taga saken i allvarligt
öfvervägande, och med afseende på densamma föreslå R. St. en
lämplig förhöjning i tullen å de stora consumtionsartiklarne
socker, caffe, tobak, spriter, såsom rumm, arrak, m. fl. samt
viner, och derjemte förelägga R. St., genom utdrag från tullspccialcrnc
för de scdnaste 10 åren, en uppgift på den, efter
mitt förmenande, stigande importen å de flesta af dessa artiklar.
Likaledes önskar jag, att Utsk. måtte föreslå upphörande
af creditupplag eller anstånd med tullens erläggande, hvilket i
så hög grad uppmuntrar importen för alla artiklar, hvilka icke
äro nödvändighetsvaror eller utgöra rudimaterier till våra fabriker;
samt slutligen, att med tullförhöjning äfven belägga, der
det sig lämpligen göra låter, manufacturvaror och synnerligast
deribland all den utländska lux och flärd, hvarmed landet öfversvämmas,
dessa leksaker för stora barn, genom hvilkas consumtion
intet nytt värde i landet kan uppslå. Den stora förmån vi
nu i riket under en längre tid åtnjutit af ett stadgadt myntvärde,
undfaller mängden. Det förhåller sig alldeles så med
denna förmän som med helsan ; de flesta tänka ej på dess värde,
förrän de förlorat den.
Hr Hjerta, Lars: Jag vill icke ingå i någon discussion
med den värde motionären ang:de de statsekonomiska principer,
han i sitt anförande framställt såsom nyttiga för det allmänna,
emedan jag tror, alt dessa principer ändock komma att blifva
tillräckligt afhandlade, både inom bevilln.Utsk. och när betänk,
om tulltaxan inkommer i RiksSt:n. Men jag kan icke undgå
att göra en anmärkn. vid det samband, som motionären synes
vilja oskiljaktigt fastknyta emellan handelsimporten och bankens
förmåga att honorera sina förbindelser, emedan jag tror att deri
ligger en villfarelse. Det är nemi. icke möjligt för mig att
lf 2
Den 10 Augustia
fatta annat, än att banken mäste äga bädc förmåga och skyldighet
att uppfylla sina förbindelser antingen importen är större
eller mindre, och att motionären således talat om tvenne saker,
som icke hafva något nödvändigt sammanhang sins emellan.
Bankens förmåga beror, såsom hvarje enskild capitalists,
derpå, att den icke missvårdar sin egendom, och i detta afseende
tror jag den icke hafva något att göra med tullagarna.
Ilr Lefre'n, Joh. Pehr: Jag ber att i allmänhet få instämma
i hvad Hr von Hohenhausen yttrat. Jag har icke den
egenkärlek, att jag tror Utsk. skall fästa något synnerligt afseende
å hvad jag möjligen kan andraga härutinnan, men jagtror
ej, i likhet med den siste värde talaren, att Utsk:n i allmänhet
böra anses så likgiltiga för hvad i Stånden yttras.
Jag tror, att ett samband äger rum mellan baucoväsendct
och det ämne Hr von Hohenhausen framställt, men jag instämmer
med Hr Hjerta deruti, alt bankens styrelse, oberoende af
alla systemer, bör och kan handla såsom en bankostyrelse egnar
och anstår. Om man ej vill afse det ofvannämnda sambandet,
så mäste man gå strängare tillväga i bankens styrelse,
än man kunnat göra med fästadt afseende å systemets verkningar.
Således, den som icke önskar, att ett allt för strängt strypsystem
må af behofvet påkallas till upprätthållande af landets
myntvärde, den må i tid betänka sig och skänka sitt bifall åt
de af Hr von Hohenhausen framställda grundsatser..
Hr Hjerta: Jag har begärt ordet, för att få lemna den
förklaring, alt jag är långt ifrån att vilja helt och hållet förneka
hvad den siste värde talaren yrkat, ang:de den verkan,
som en större eller mindre import af utländska varor kan utöfva
på rörelsecapitalet inom landet; mitt förra yttrande afsäg
endast, att man ej måtte sammanblanda importen med bankens
förmåga att honorera sina förbindelser, som hvardera är en sak
för sig, oberoende af hvarandra. Men jag ber tillika få nämna,
efter som jag erhållit ordet, att det medel, motionären trott sig
böra föreslå, till vinnande af rörelsccapitalets bibehållande medelst
en förhöjning af importtullen, nemi. om denna skulle göras
så betydande, att det kunde åstadkomma någon synnerlig
verkan, icke synes mig vara det ändamålsensligaste eller nyttigt
för landet. Deremot anser jag andra bättre medel finnas
oell hade äfven ämnat af sådan anledning väcka en motion 0111
ett sådant, i fall den icke framställdes af någon annan. Som jag
hittills ej hört della ske, torde jag nu få begagna tillfället och
nämna, att jag anser det ifrågavar. medlet vara ■penningeräntans
frigifvande, hvilket jag således härmed får föreslå. Mycket
kan utan tvifvel sägas både mot och med ang:de en sådan förändring;
det är egentligen blott en omständighet, som jag här vill
nämna, för att förklara hvarföre jag anser en fri ränta kunna
verka till importens minskande. Man mäste nemi. alltid erinra
sig, att penningen, såsom allt annat, i sjelfva verket är en
vara, och att denna vara, likasom alla andra, kan stiga och
Den 10 Augusti.
143
falla. Om då räntan är fri, så är det sannolikt, att när kursen
stiger, och importerna följaktligen blifva dyrare, skall mången
af utsigten pä en högre vinst lockas att spekulera på sina penningars
användande till utlåning, i stället att använda dem till
uppköp af utländska varor. Hvarje affärsman torde vara ense
om detta, såsom en naturlig sakernas gång. Penningeräntans
frigifvande torde dessutom kunna medföra många flera fördelar,
derigenom att den lockar in capitaler i landet och gör, att de
redan befintliga hållas mera rörliga, samt förekommer hvad som
nu så ofta sker, då många capitalister vid en inträffande kritisk
conjunctur på en gång uppsäga och skrinlägga sina utlånta penningar.
Om då räntan i anseende till pennningebehofvet för
tillfället hastigt stiger, så skall detta naturligtvis föranleda capitalisterne
att, förr än eljest skulle ske, utsläppa sina tillgångar.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: I afseende på Hr von
Hohenhausens motion och hvad i anledn. deraf blifvit anfördt,
anhåller jag få yttra några ord. — Hvarföre har rörelsecapitalet
i landet så betydligt förminskats? Jo, derföre att de införda
varornas värde har varit större än de utfördas, då mellangiften
måst betalas med hankens silfver. I samma mån som
silfret uttagils ur hanken, har ett motsvarande belopp af sedlar
dragits från allmänna rörelsen. Skulle införseln fortfarande
blifva större än värdet af utförseln, så är klart alt samma uttagning
af bankens silfver komme att fortfara och med detsamma
enahanda förminskning af den utelöpande sedelstocken. En
hvar som betänker detta, lärer finna det sammanhang, som är
emellan förhållandet af varors in- och utförsel samt den utelöpande
sedelstocken. Sedelmassan kan- icke ökas, utan motsvarande
silfvervalula i banken; ty om denna icke finnes, hvad
utväg har då banken för att hålla sina sedlar i värde? Att
uppsäga sina utlåningar och derigenom indraga sina sedlar medförer
ju samma minskning af rörelsecapitalet, som man vill förhindra.
Hr von Hohenhausens motion tillika med de i andledn. deraf
afgifne yttranden remitterades till Bevilln.Utsk.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Ett rykte har blifvit
af tidningarne utspridt, att jag genom min frånvaro försatt
LagUtsk. i overksamhet. Då detta å min sida skulle varit att
brista mot det förtroende, som R. o. Ad. visat mig, genom att
uppdraga mig ordförandeplatsen i nämnde Utsk., anser jag för
en pligt att inför R. o. Ad. tillkännagifva, att LagUtsk:s overksamhet
alldeles icke haft sin orsak deruti, att jag 2:ne dagar
varit frånvarande, utan att den härrör deraf, att Utsk. under
denna tid ej haft något att göra. Sedan Utsk. förlidne Fredag
slutat grankningen af Just.Ombudsm:s diarier och registratur,
som detsamma enligt grundlagen åligger, hade Utsk. ingenting
144
Den 10 Augusti.
att företaga, förrän (let erhöll remiss Från Ståndet af Just.Ombudsm:s
berättelse. Denna remiss kom icke Utsk. tillhanda förr
än Thorsdagen d. 8 Aug. middagstiden, och då LagUtsk. i går
d. 9:de handlade samma remiss, och i anledn. deraf fattade beslut,
tror jag icke att dröjsmål eller söl kan läggas Utsk. till
last.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag värderar visserligen
den grannlagenhet, som föranledt Gr. Mörner att lemna oss
den upplysning han nyss gjort; men jag nödgas säga, att jag
finnér den vara nog vida sträckt. Ingen ledamot af ett UiksSt.
är, efter min förmening, förbunden att inom detsamma rättfärdiga
sig för de beskyllningar, som göras honom i tidningarne.
Jag tror, att han bör sälta sig deröfver, eller ock svara i tidningarna.
Hr Lefre'n, Johan Pehr, och Gr. Lövenhjelm, Carl Guslaf,
förklarade sig instämma i detta Hr von Hartmansdorlfs yttrande.
Då H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, derefter erinrade, att Hr
Hjerta nyss väckt motion om penningeräntans frigifvande, begärde
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, att denna motion, såsom
ännu icke skriftligen aflemnad, måtte få hvila på bordet.
Föredrogos ånyo och remitterades till:
Stats- samt Allm. Bes v. o. Ekon.-Utsk:n:
Erih. Cederströms, Anders, d. 7 dennes på bordet lagda
motion om uppmuddring af sundet vid södra Stäket;
Bevillnings-Utskottet:
Hr Prytz’, Lars Adolph, samma dag på bordet lagda
motion om åtskilliga förändringar i tulltaxan;
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
Hr Prytz’, Lars Adolph, samma dag på bordet lagda
motion om upphäfvande af nu gällande förpassningsstadga och
återgående till hufvudbestämmelserne i förpassningsstadgan d.
28 Nov. 1835.
Bevilln.- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk:n:
Hr T or ner hjelms, Rudolph, samma dag på bordet lagda
motion om fastställande af en dravback å i Sverige tillverkadt
bränvin, som från Svensk hamn exporteras.
Änvo föredrogs StatsUtsk:s d. 7 dennes på bordet lagda
meni. IN:o 4, med återlemnande af Hr Ribbings, Arvid, motion
om de i afseende på folkskolorne vidtagne åtgärder.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då denna motion icke
har sammanhang med Statsverkets inkomster eller utgifter, torde
R. o. Ad. finna, att den icke bör af StatsUtsk. behandlas,
utan bör från R. o. Ad. till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. remitteras.
H.
Den 10 Augusti.
145
Fl. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om icke den beslutade
remissen till StatsUlsk. finge förfalla, och således Hr
Ribbings motion borde endast af Allm. Bcsv.- o. Ekon.Utsk. be
handlas;
hvilket bifölls.
Frih. Toll, Gustaf, hade inlemnal följande:
Nu gällande inslruclion för llidd.Direct. stadgar i § 13
mom. 2, att Ridd.Sccret.tjensteu aldrig får med något embete i
Statens tjenst förenas. Anledningarne till detta stadgande, sorn
egeuteligen skedde år 1523, men förnyades år 1829, torde något
hvar erinra sig, afven som att det, genast vid tillfället af
dess tillämpande första gången, blef genom R. o. Ad:s beslut
upphäfvet, och alt det vid tillämpningen andra gängen blef för
4 år snspenderadt, till förmån för nu sednast afgangue Ridd.-  Secrct. Ensamt denna händelse vore nog alt ådagalägga olämplighetcn
af samma stadgande, så länge icke Ridd.Secret:s lönevillkor
kunna bringas till ett belopp, som mera motsvara behofven
för en familjs underhållande i hufvudstaden. Flera andra
skäl ligga sä nära till hands, att deras antydande mäste anses
öfverflödigt. Jag föreslår derföre, alt R. o. Ad. matte besluta,
alt förenämnde 2 mom. af 13 § uti instruclionen för Ridd.Direct.
helt och hållet må utgå, och denna olägenhet således undanrödjas
för den Ridd.Secret., R. o. Ad. kommer att antaga. —
Om remiss lill Ridd.Utsk. anhålles.
Begärdes pä bordet.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv. o. Ekon.FJtsk:s d.
7 dennes på bordet lagda mern. om ökad t cancelli-biträde.
IRiredrogs ett från BorgareSt. ankommet prot.utdr. af d. 7
dennes, innehållande, all Ståndet för sin del beslutat, att Lördagen
d. 24 uti innev. månad val må företagas till ledamöter
uti den i 04 § Riksd.Ordn. föreskrifne nämnd, som äger att
dömma, huruvida Högsta Domstolens samtlige ledamöter gjort sig
förtjente att i deras vigliga kall bibehållas, eller om visse af
dem kunna anses böra från utöfningen af Konungens domsrätt
skiljas; i hvilket beslut BorgareSt. inbjudit Medstånden alt sig
förena.
Begärdes pä bordet.
Ilr Freidenfelt, Fredr. Daniel, uppläste följande:
Allmänna lagen tillåter mannen att vid fyllda 21 år sjelf
förestå sitt arf, eller vara myndig. Ingen ålder bestämmes i
detta afseende för qvinnan. Lagen sätter henne som enka i
sjeifskrifvet myndighets-tiilstånd; någongång redan vid en ålder,
då mannen ännu anses som yngling, lill och med som barn.
Den ogifta qvinnan åter skall stå under förmynderskap, derest
icke, i enlighet med 1810 års förordning, Konungen, på särskild
ansökan, gifver dispens från lagens stadgande. Må det
1 H. 19
146
Den 10 Augusti.
tillåtas mig göra denna fråga: ligger häruti ens skenet till rättsprincip?
Svaret måste blifve nej. Mannen anses af lagen pä
inga villkor äga förmåga alt rätt sköta sin egendom och med
ansvar handla efter eget omdöme, förr än han uppnått 21 år
— qvinnan deremot möjligen redan vid 15 år, eller, ännu orimligare,
aldrig under hela hennes lefnad.
Jag vill ej ingå i betraktelser öfver, hvilkctdera af könen,
sorn äger mer eller mindre naturlig förmåga att handla förnuftigt
och vårda sin egendom; men jag tror dock, alt flere exempel
kunna andragas, som i della läll bevisa lika rätt och samina
anspråk för dem hiida. Alt nuvar. lagföreskrift försätter
qvinnan i allmänhet uti en svär ställning inom familj-lifvet, gör
henne ofta lill en träl åt snikna och härda slägtingar eller förmyndare,
och qväfvcr hos henne känslan af sitt värde, det kan
icke förnekas, och upplyste män hafva derföre länge i frat för
en förändring i della missförhållande. I det förslag till ny civil-lag,
som Lagcomilcen afgifvit, finnes en sådan föreslagen,
och jag föreställer mig derföre, all en viss ålder, t. ex. 25 är,
i lagen hofde bestämmas för ogift qvinnas myudighets-lillstånd.
För mig är det väl alldeles ofattligt, hvarföre en qvinna,
som vid 15 års ålder blifvit enka, just för det hon varit gift,
möjligen några dagar eller veckor, förvärfvat så mycken erfarenhet
och förnuft, att hon kan jemföras med den 21-åriga
mannen och vara öfverlägsen i förstånd den 60-åriga ogifta
qvinnan; och jag skulle således vara benägen tro, alt enka icke
borde få anses myndig förr än åtminstone vid samma ålder sorn
mannen. Men då likväl flere förhållanden göra en sådan inskränkning
af enkors nu stadgade rätt betänklig, vill jag blott
öfverlemna den delen af frågan till Utsk:s upplysta pröfning,
utan alt föreslå något bestämdt villkor af ålder, o. s. v. Jag
vågar således härmed föreslå följande nya redacliou af cap. 19
Arfda-b:n:
1 §. Man vare myndig, dä han fyllt 21 år: är han gift, in
nan
lian denna ålder uppnått; vare ock dä myndig.
2 §. Ogift qvinna vare myndig, då hon fyllt 25 är. Enka
vare myndig ändå att hon den åldern icke uppnått. Om
hustru, sorn frän mannen lagligen skild blifvit och icke
uppnått 25 år, skall gods sitt sjelf värda, det må af do
marens
pröfning bero.
3 §. Kan den, som omyndig är, genom eget arbete sig något
förvärfva, råde deröfver sjelf, dä han eller hon 15 är gammal
är.
4 §. Den vanvettig är, staude alltid under förmynderskap.
5 §. Meuar fader, eller, der han död är, moder, eller, der
föräldrarne döde äro, närmaste fränder eller förmyndare,
att omyndig ej kan, innan han eller hon bär stadgad myndighetsålder
uppnår, vinna nog mognad i förstånd att sig
och sin egendom sjelf råda och förestå, äge att hos Rätten
det anmäla. Pröfvar Rätten skäl vara att omyndigheten
förlänga, läte det dä i allmänna lidningarne tre gån
-
Den 10 Augusti.
ger kungöras. Ej ina den anmälan nu sagd är ske tidigare
än uti sista äret al’ omyndighetsåldern. Vill den,
hvars omyndighet förlängd blifvit, sedan han eller lion tilt
tnyudiga är kommit, frän förmyndarevärd fri vara; söke
derom Rätten.
ö §. Finnes myndig person, för uppenbart slöseri, eller annan
orsak, oförmögen att sin egendom värda: dä ägc Rätten, pä
anmälan af föräldrar eller fränder, den person under förmyndare
ställa; och läte det i allmänna tiduiugarne tre gånger
kungöras.
Genom dessa lagstadganden anser jag, alt myndighetsförhållandeua
för så väl man som qvinna, skulle blifva pä det rättvisaste,
för Statens, familjens och den euskildes gemensamma
fördel, bestämda.
Hvarefter llr Freidenfelt muntligen tiilade:
Dä jag tillätit mig fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på en
fråga, som ar af mycken vigt för samhället, får jag vördsamt
tillägga, att om jag, såsom icke ägande tillräcklig insigt i lagen
i allmänhet, begått något misstag i min framställning, sådant
torde med öfverseende bemötas. Jag anhåller om remiss
af denna motion till LagUlsk., äfvensom alt den måtte de andra
resp. Medstånden communiceras.
R. o. Ad. biföll, alt Hr Freidenfelts nu väckte motion finge
remitteras till Lag-Utsk. och communiceras de öfriga Riks-St.u.
Hr Danckvardt, Magnus Georg: anförde skriftligen:
Redan under den 2 Febr. 1819 blef, i förening med en, efter R.
St:s begäran, af K. M. nedsatt comité för frågan omen förbättrad
reglering af rikets styrelseverk, särskilda comilerade förordnade,
alt samla och i ordning bringa rikets ekonomiska författningar,
dem derefter granska och med hvarannan jemföra, för att till K. M.
uppgifva förslag till nödige rättelser och ändringar deri, hvilket
ansågs äga ett vigligt sammanhang med nämnde reglering
af styrelseverken. Dessa comilerade verkställde likväl endast den
erta delen af deras erhållne uppdrag, eller samlandet och iordningbringandet
af de gällande författningarne; och af dessa
samlingar blefvo de lill Krigs-, Commerce- och Bergs-Collegiernes
omfattning hörande, pä K. M:s nåd. befallning, särskildt
tryckte och till auctorileter och embetsman utdelte, likasom sedermera
en dylik, särskildt uppgjord samling af de till Sundhets-Coll.
befattning hörande skrifter. Den upprättade samlingen
af de till Kammar-Coll. och äfven Slats-cont:s omfattning hörande
författningar befans af den vidlyftighet, och, liksom många
af sjelfva författniugarne, till en del af den mindre lämpliga
beskaffenhet, att dess tryckning icke ansågs tjenlig; men den
comite-ledamot, som densamma verkställt, uppgjorde sedan ett
kort sammandrag deraf, hvilket af trycket af honom utgafs.
Likaså befans den för Kammar-rättens ärenden upprättade författningssamlingen
mindre lämpligt uppgjord, sä alt den ansågs
Den 10 Augusti.
icke förtjena alt tryckas. (Dessa begge samlingar finnas i Ci~
vil-deparlem.) Den sednare delen äler af ifragavar. vigliga arbete,
eller uppgörandet af förslag till nödige rättelser och förbättringar
i dessa författningar, yttrade comiterade öfverstiga
deras förmåga, hvadan de afsade sig det; och vid und. anmälan
derom, förklarade K. M. sig vilja vara framdeles betänkt
andra skickliga personer dertill utse. Endast hvad Bergs-förfallningarnc
angick, såsom utan närmare sammanhang med de
öfrige, hiel' detta arbete af sedan dertill förordnade comiterade
utfördt, och deras förslag af trycket ulgifvet. Man ansåg sig
för ifrägavar. arbetes företagande böra afvakta tiden, dels då
de tillförordnade lagcomilerade slutat deras uppdrag med lagverket,
hvarvid blefve närmare bestämdt, hvad af ekonomiska
föreskrifter borde ur allmänna lagen utgå, äfvensom desse i dylik
befattning bevandrade personer då blefve alt för berörde
arbete tillgå, dels ock när den anbefallde, förändrade regleringen af
rikets collegicr och administrativa embetsverk, efter de judidel
la målens afskiljande derifrån, försiggått, och desse collegicrs
och embelsverks form och verkningskrets i nya instruetioner
blifvit närmare bestämd.
Emedlertid och redan år 1828 framställde jag, såsom föredragande
vid den Statsexpedition, der dessa vigtiga frågor hufvudsakligen
handlades, angelägenheten alt vidtaga förberedande
åtgärder för verkställigheten af denna sednare del af ifrägavar.,-  af K. M. beslutade författningsarbete, och jag uppgjorde dertill
ett delaljeradt förslag, innefattande äfven uppgift ä den kostnad,
som dertill af II. St., vid den då för hand varande riksdagen,
skulle begäras. Detta förslag blcf väl i allmänhet godliändt;
men man ansåg dels dermed än vidare kunna anstå, då
ofvannämnda lill uppskof verkande förhållanden ännu fortforo,
dels medel för ändamålet, utan B. St:s anlitande, kunna erhållas,
hvilken sednare tanke jag icke delade och derföre' trodde frågan
böra hos II. St. anmälas. Deu lemnades likväl af nämnde
auledn. dä i samma skick; hvilket äfven blef förhållandet vid
heredelserna lill 1834 års riksdag, då, i brist af tillgångar, de
fleste angelägna frågor om nya anslag måste undertryckas; och
i detta ohandlagda skick står ännu denna vigtiga sak.
Då jag nu härmed tar mig friheten å densamma fästa R.
St:s uppmärksamhet, torde det vara alldeles öfverflödigt att vidare
orda om angelägenheten af detta arbetes företagande och
utförande, såsom allmänt erkänd; hvarföre ock verkställigheten
deraf långt för detta af Regeringen blifvit beslutad. Jag vill blott
exempelvis nämna den massa af föreskrifter, som tillhör KammarColl.
befattning, deraf en del äro nära okände, föråldrade, olämplige,
sins emellan stridige. Att uppgifva och föreslå det närmare
sältet för detta arbete, tillhör icke R. St:r; det bör bero af
Regeringens pröfning och beslut. Af särskild anledning saknas
tillgäng till det project jag i ämnet uppgifvit, och hvilket
äfven var åtföljdt af ett skriftligt författadt yttrande deröfver
af den utmärkte, oförgätlige Justitim-Minisleru Gr. Gyllenborg,
Den 10 Augusti.
149
som deri hufvudsakligen instämde. Ilvad jag dock bland annat,
i förening med samma förslag, framställde och nu, såsom en i
min lanke högst vigtig sak, vill härvid upplaga, var, att. en ständig
lag- och förf'atltnngs-comité funnes, beslående af några
få utmärkt skickliga personer, endast på förordnande tills vidare
dertill antagne, och, i afseende ä deras arbete, ställda
under inseende af någon Statsrådsledamot, t. ex. Juslitim-Statsminislern,
för hvilken de derföre borde tidt och ofta redogöra.
Denna comité' skulle hufvudsakligen åligga: ]:o Att utarbeta
förslag tili de författningar och föreskrifter, Regeringen kunde
lid efter annan linna nödiga; granska och omarbeta de
förslag i ämnet, som lill Regeringen inkomma, samt i öfrigt
verkställa de uppdrag och afge de utlåtanden härutinnan, Regeringen
kunde anbefalla, hvarvid comite'en ägde, antingen enligt
Regeringens förordnande, eller efter af comile'en derom
skedd anmälan, erhålla biträde och upplysningar af de embelsmän
och andre personer, af hvars kännedom och erfarenhet
i förekommande ämnen comiteen kunde hafva behof;
2:o Med uppmärksamhet följa tillämpning af lagar och författningar
vid auctoriteler och embetsverk och för Regeringen föreslå
de förklaringar eller tillägg dervid, comite'en i anleda,
deraf kunde finna behöflige; pä grund hvaraf auctoriteler och
embetsman äfven skulle äga vända sig till comite'eu med de
framställningar och förslag i delta afseende, hvartill de-kunde
finna sig befogade; 3:o Efter hvad tiden i öfrigt medgåfve,
arbeta på förbättring, sammandragning och förenkling af lagoch
författningsverket i de delar sådant funnes behöfligt. — I den
uppsats jag i ämnet afgaf, sökte jag ådagalägga riktigheten af
detta förslag genom en framställning, huru det vanligen nu
tillgår med författningars utarbetande i förekommande ämnen,
deraf följden ofta mäste blifva, att de sakna den grundlighet
och fullständighet i sak och den reda och klarhet i uppställningen,
som erfordras. De uppgöras nemi. af ledamöter i embetsverken
och andre dertill särskildt utsedde embets- och
tjenstemän, hvilka dels för sina vanliga tjenstegöromål, utan
deras försummande, icke kunna egna dertill den jemna tid,
som derföre är nästan oundgänglig, dels oftast sakna de kunskaper
och den utmärktare förmåga, som dervid erfordras,
jemte den vana i sådant arbete, som endast genom mera ständig
handläggning dervid kan vinnas. Den granskning af förslagen,
som sker af Regeringens ledamöter, äfvensom af de embetsverk,
hvilka förut deröfver kunna höras, kan till en del
af enahanda skäl icke blifva af hufvudsakligare beskaffenhet
och egenll. icke omfatta annat än sjelfva principerna; och pä
delta sätt utgår, efter lång tids förlopp, förslaget, ofta mindre
moget och fulläudadt än vara bort, samt blir snart föremål
för felaktig och olika tillämpning, förklaring och deraf följande
klander. Funnes deremot en dylik comité' af utmärkt skicklige
personer, som med dylika arbeten endast sysselsatte sig, borde
med säkerhet förväntas ett motsatt förhållande. När Regerin
-
150
Den 10 Augusti.
gen runne behofvet af en ny författning i ett ämne oell gåfve
comiteen befallning om dess utarbetande, skulle comiléen, efter
samlandet af alla gällande föreskrifter i frågan och öfvervägande
jemväl af hvad af andra länders lagstiftning deri till
vårt land voro lämpligt, föreslå gruuderue dertill; och sedan
dessa voro af Regeringen godkände, utarbeta förslaget i detalj,
då ett fullständigt förslag med en klar redaction borde vara
att förvänta, innefattade saken ett ämne, för hvars närmare
utredande och bedömmande i ett eller annat afseende comiteen
hade behof af upplysningar och biträde af särskildt deri kunniga
embetsmän, vetenskapsmän elier audre skicklige personer,
borde sädane särskildt dertill utses och förordnas. Ofver det
af comite'en utarbetade förslaget kunde Regeringen, om den sä
funné nödigt, sedermera infordra utlåtande af de collegier och
embetsverk, hvars befattning ämnet tillhörde. Derjemte bade
Regeringen att. till denna comite's granskning och omarbetning,
der så erfordrades, låta öfverlemna frän collegier och embetsverk
inkommande förslag till föreskrifter, reglementen och dylikt.
Genom den befattning comiteen i öfrigt skulle tillhöra med lagoch
författningsverket i allmänhet, borde man hoppas att efterhand
nu saknad reda, enhet, sammanhang och fullständighet
deri skulle vinnas. — Sä länge den ofvannämnda föreslagna
comiteen för de ekonomiska förlätlningarnes granskande och
förbättrande i allmänhet fortfore med detta arbete, skulle den
naturligtvis äfveu vid förekommande frågor om sädane författningar,
i förenämnde afseende af Regeringen begagnas, hvarigenom
således afsigten med förberörda comité' härutinnan tillika
vunnes; och för lagverket äro redan särskilda personer förordnade,
hvilka i denna författningsgren äro för Regeringen alt,
såsom också hittills skett, i enahanda afseende använda. Först
när dessa comiteer fullgjort deras uppdrag och icke vidare behöfdes,
skulle således tillför ordnandet af en särskild, ständig
lag- och förfall ilin gs-comite för framtiden komma i fråga.
Med anledn. af hvad jag nu haft äran yttra, får jag föreslå
R. St., alt hos K. M. i und. anhålla om verkställigheten af
ofvanomförmälda författningsarbete och organiserandet för sådant
ändamål af en comité', som jemväl under tiden linge sig
uppdragen den befattning med granskning och utarbetande af
förekommande författningar i samma ämne, som ofvanomförmäles;
äfvensom att R. St. lill K. M:s disposition anslå nödige
medel härtill; och torde en summa af 8,000 r:dr blifva derföre
tillräcklig.
Begärdes på bordet.
Hr af Donner, Gustaf Wilhelm: Då K. M. i Dess
nåd. propos. om Statsverkets tillstånd och behof meddelat den
uppgift, att, under de sislförtlutna 5 åren, medium af riksmarkegångspriset
ä spanmål utgjort 7 r:dr 46 sk., liar jag ansell
mig föranledd lill följande motion:
Hr af Donner uppläste derefter ett så lydande memorial:
Den 10 Augusti.
151
I Riksslalen finnes en column för en sak, som icke existerar
i verkligheten, nemi. spanmål under cmbets- och tjenstemiins
samt. betjentes löner, beräknad derstädes till 6 r:dr tunnan.
Hvad riksmarkegångspriset ä Kronans behållna spanmål något
ar öfverskred detta normalpris, beräknades löntagaren, som
sålunda gjordes beroende af årsväxten, lill godo. Riksmarkegångeu
har någon gång slått ända till 9 r:dr och derutöfver, i
hvilket fall löneskillnaden naturligtvis blef betydlig. Vid sista
riksdag bestämdes priset å denna spanmål efter 5 års medium af
riksmarkegångspriset till 7 r:dr, ä 7 r:dr 10 sk., det sednare
för dem, som haft löner för år 1841, derunder spanmål var
beräknad. Tages medium af 5 år nu, så uppgår priset till nära
8 r:dr. Att prisskillnaden godtgjorts af Riksg.cont., är så allmänt
kändt, alt det endast för historikens fullständighcts skull
här omnamncs.
Della, till besvär och oreda i Statens räkenskaper föranledande
förhållande bör rättas. Men alt vid hvarje riksdag
bestämma priset, skulle, oheräknadt osäkerheten för den löntagande,
gifva alltjemnt ökade anledn:r lill klagomål och missförstånd,
hvaraf man redan haft öfver nog för della ämnes
skull; hvarföre, då ersättning för en, löntagaren genom fullmakt
tillförsäkrad rättighet icke kan förnekas, jag vördsamt föreslår:
att all beräkning af spanmål under Statens tjenares löner
mätte, från och med den tid då nästa statsreglering vidtager,
upphöra, och att i riksstaten till lönerne för de löntagare, som
redan varit i åtnjutande af denna förmån eller framdeles blifva
befordrade, måtte läggas, en gång för alla, 2 r:dr b:co per
tunna för det spanmåls-qvautum, som under lönen inbegripes.
Hr von Troil, Emil: Jag vill blott upplysa, att den
sist väckta motionen till någon del hvilan pä ett missförstånd.
Den talar om osäkerhet för personer, som hädanefter kunde befordras
till penningelöner, beräknade i spanmål efter riksmarkegång.
En sådan äger icke rum, ty efter den reglering, som
vid föreg:de riksdag fastställdes, kommer spanmålen alltid att
beräknas efter 7 r:dr Ir.co per tunna för alla löner, hvartill
personer efter nämnde riksdag blifvit eller blifva befordrade.
Samma förändring skulle man äfven velat införa för den redan
befintliga tjcnstemannapersonalen, men som sådant ansågs innebära
ett ingrepp i äganderätten, så stadgades: alt dessa tjenstemän
skulle fortfara att uppbära spanmål efter riksmarkegångspris,
blott med den ändring, att detta riksmarkegångspris skulle
bestämmas vid hvarje riksdag efter medium af de 5 föreg:de
årens markegängspris. Deraf kan jag icke finna hvarken någon
oreda, osäkerhet eller orättvisa uppkomma, ulan får jag
tillstyrka StatsUtsk. att föreslå afslag å den väckta motionen.
Remitterades till StatsUtsk.
Upplästes och lades på bordet följande från Exp.Utsk. inkomne
mern.:
152
Den 14 Augusti f. m.
N:o 2, ang:de upplagan af hillänget lill RiksSt:s prot.
N:o 3, i fråga om prenumeration å samma bihang.
Upplåstes en från BorgareSt. communicerad motion af Hr
Anders Berg, ang:de förändring i K. förord», d. 9 Maj 1835, om
hvad iaktagas hör vid köp af lösören, som förblifva i säljarens
vård; och fann R. o. Ad. att denna motion, som redan af BorgareSt.
blifvit remitterad till LagUtsk., icke nu föranledde lill
annan åtgärd, än alt densamma lades till handlingarne.
Upplästes och lades lill handlingarne ankomne prot.uldr.
från PrestcSt. af d. 31 sisth Juli och 3 dennes, från BorgareSt.
af d. 3 och 7 dennes samt från BondeSt. af d. 31 sisth Juli
samt d. 3 och 7 dennes.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. till 2 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Onsdagen den 14 Augusti 1844.
Plenum kl. 10 f. m.
Öppnades Hrr Bänkmäns lista till val af Elcclorer efter
N:o 184. Hr Silfversvärd, Fullm. Hr Stjerngranat, Georg,
Gustaf Henrik, och
— 1801. „ von Hartmansdorff, August,
och befanns att dertill blifvit utsedde:
N:o 77. Frih. Rehbinder, Fredrik Wilhelm, samt
— 2231. Hr af Buren, Fullm. Gr. Piper, Glaes Gustaf Fritz.
Justerades pleni-prot. för d. 3 och 7 dennes.
Dä vid uppläsningen af det sednare prot. förekom det af
Hr von Hartmansdorff, August, afgifne yttrande om beloppet
af bankens sedelskuld utöfver stadgade förhållandet af 5 till 2
emellan sedelstock och metallisk valuta, anmälde sig:
Hr von Hartmansdorff, och anförde skriftligen följande
:
Vid siffrorna i mitt yttrande d. 7 dennes anhåller jag att
fä göra följande rättelse. Jag uppgaf i hastigheten, att 1,504,000
r:dr vore den summa, hvarmed sedelstocken d. 27 Juli öfversteg
förhållandet af 5 till 2 mot bankens redbarhet. Men
nämnde summa utgjorde de |, som bort finnas i metallisk valuta
för det utöfver den stadgade proportionen mellan sedelskuld
och redbarheter utgifua belopp. Detta steg samma dag
till 3,702,045: 34. 0.
Men
Den 14 Augusti f. m.
153
Men för att ådagalägga liela tillståndet, torde
jag nu få framställa det, sådant del,
enligt bokslulscommissariens uppgift, var
d. 27 sisth Juli, nemi.:
sedelskuld £3,677,284: 7. 6.
metallisk cassa, 2,987,285: 36. 9. eller i
brcosedlar  7,966,095: 18.
motsvarande såsom 2 till 5 en
sedelstock af ... .
19,915,238: 21. —
sedelbeloppet utöfver nämnde proportion utgjorde
alltså
3,762,045:34. 6.
Om härtill läggas lånen bos Riksg.-
cont
1,143,750.
och af allmänheten .... 418,000.
samt hvad Ur Rosenblad föreslagit
nu böra utgifvas .... 950,000.
så skulle uppkomma, ulan motsvarande redbarbeter,
ett belopp af  6,273,795: 34- 6.
Tillståndet var således vida sämre än jag förra gängen
yttrade.
Hr Fåhraeus, Olof Imanuel; Då jag af embelsåligganden
varit hindrad att här tillstädcsvara, dä R. o. Ad. till Bevilln.
Ulsk. remitterade en utaf tlr von Hohenhausen väckt motion,
ang:de grunderne för förhöjning af tullen ä vissa större consumlionsartiklar,
m. m.; så utbeder jag mig alt nu få yttra
några ord i detta ämne.
Den åsigt har i ämnet blifvit framställd, alt en öfverdrifven
varuinförsel under de sednare åren ådragit oss de linanciella
svårigheter, som så mycket öfverklagas, och att det derföre
vore nödigt alt för framtiden vidtaga hämmande åtgärder,
till inskränkning af denna rörelse. Jag anser mig icke kunna
obelingadl eller i någon vidsträcktare mening biträda denna åsigt.
Det är kändt, alt en betydlig del af del metalliska mynt, som
utvexlats ur Riksbanken, utgät till Finland, i följd af der tillvägabragte
förändringar i myntväsendet. En värd talare har
uppgifvit, att beloppet af Svenska b:cosedlar, som bankslyrelsen
för sådant ändamål mäst inlösa, uppgått till icke mindre än 4
millioner r:dr. Del är äfven bekant, att den förödande eldsvåda,
som för eli par år sedan öfvergått Hamburg, baft lill följd
uppsägning eller förminskning af banco-crediter, som handlande
i rikets större stapelstäder tillförene haft pä denna penningemarknad
för verldshandel. Dessa omständigheter, jemte (lera
andra orsaker af mera tillfällig beskaffenhet, torde i icke oväsendtlig
män hafva verkat till det ofördelaktiga tillstånd, hvari
värt myntväsende för närvar, fallit. Emedlertid är jag långt
ifrån att förneka, att ett missförhållande inträffat under de sisla
åren emellan varuinförseln och utförseln, och att nödvän1
H. 20
154
Den 14 Augusti f. m.
digheten ali lill någon del contant fylla valutan för den förra
kiln uti sin man hafva menligt inverkat på vårt penningeväsende.
Detta missförhållande kan jag likväl icke uttyda så, som
skulle varu-iuförselu varit utomordent ligen uppdrifven öfver det
vanliga medelbeloppel, eller ali den skulle hafva öfverskridit
del naturliga måttet för landets förbrukning; då nemi. i betraktande
tages, att den successivt ökade införseln till stor del ligger
uti råämnen för bomulls- och sockerfabrikationen, hvilken
sednare älerutfört i förädlad vara en icke obetydlig del af
dess införselsqvantum; utan är detta missförhållande egentligen
alt söka i den, till följd af en ofördelaktig conjunctur för
jernhandeln inträffade minskningen uti skeppnings-qvanlitelen och
saluvärdet af vår förnämsta export-artikel. Med ett ord: felet
ligger icke egentligen uti införsels- ulan uti utförselsförbållanderue.
Detta må visserligen vara ali beklaga; men sådana vexlingar
uti utrikes handeln hafva vi pröfvat förr, och vi hafva
sett, ali de ojemnheter, som deruti uppstått, lemnade ål sin egen
naturliga utveckling, kunnat botas utan de medel, som af motionären
blifvit föreslagnc. Jag har här för mig officiella tabeller,
hvilka visa förhållandet emellan in- och utförsel under en
följd af 10 år tilljoch med 1842, det sista för hvilket uppgifter
härom äro tillgängliga. Deraf visar sig, ali del beräknade
importvärdel för är 1842 utgjort 19j millioner, att under 2:nc
föreg:de år af berörde tiotal införseln varit ungefärligen lika stor,
och att total-värdet af utförseln, som alla de omförmälde åren,
med undantag af 1842, öfversligit införselsvärdet, delta sistnämnde
år sä fallit, att det, vid jemförelse med samma års införsel,
visar en brist af omkring l.j millioner r:dr. Afven med antagande,
ali under året 1843 .Sveriges utrikes handel icke leinnat
ett gynsammare utslag, misströstar jag icke, att dessa missförhållanden
kunna höfvas, utan användande af de hämmande medel,
som satts i fråga. Den uppgift vi egentligen hafva att lösa,
för alt bota det onda, synes mig vara den, alt bringa del
derhän, att vära cxport-producter kunna afsältas lill sådana priser,
att en lätt täflan ä utländska marknaden kan underhållas.
Eli af de verksammaste villkoren härför är ovedersägligen, att
producenterna kunna hafva sina icfnadsförnödenheler för sä
godt köp som möjligt, ty det är ett ostridig! grundbegrepp i nationalekonomien,
att värdet af producenletis lefnadsbehof äfven
ligger såsom ingrediens uti produclens värde. Om man nu skulle
upptvinga priserue pä de in- eller utländska varor, hvilka behofvet
eller vanan gjörl lill oumbärliga föremål för producenternes
förbrukning, sä är del klari att i saulina män motverkas
ändamålet alt lätta afsättningeii af egne tillverkningar. Jag vill
icke upplaga II. o. Ad:s tid med anförande af flera skäl, som
erbjuda sig för den mening, att det föreslagna hämmandet af
varuinförseln, genom fördyrandet af allmännare utländska förbrukiiiugs-arliklar,
såsom pä samma gäng återhållande den inhemska
idoghetens och natioual-rikedomens tillväxt, icke är för
'•'”det n vt tint: förmodande, att vid detta tillfälle det enda skäl
Den 14 Augusti f. m.
gör tillfyllest, att det omförmiilda medlet, i följd af det anförda,
icke kan anses befrämja, ulan tvertom motverka det ändamål, som
sökes, alt återställa myntväsendets jemvigt; oell med del begrepp
jag för öfrigt hyser om angelägenheten att icke oftare
än verkligt behof eller Statens högre intressen det fordra, förändra
grundbeslämmelserna för tnllbeskallningen, hvarigenom
oftast äfventyras att störande inverka pä handelns jemna gång,
anser jag mig höra afstyrka bifall till Hr von Hohen hansens ifråga
var. förslag.
Jag anhåller, att hvad jag nu anfört, måtte fä till Utsk.
åtfölja motionen.
Remitterades lill Bevilln.Utsk.
Justerades 6 prot.utdr. för d 10 dennes.
Hr Rääf, L eonard Fredrik, anförde skriftligen:
Del är emot motionen om ordinarie statsbidragens förvandlande
lill bevillning, dess upphörd blott i penningar och utdelning
genom Staten, jag anhållit få tala, med uppsåt att försöka
en vederläggning, den jag hoppas mätte lill Utsk. remitteras.
Öfverflödig vore ytterligare strid häröfver, om alla domsägande
inom representationen och domsinkräklaude utom densamma
tagit kännedom af de förträffliga yttranden, som vid åtskilliga
riksdagar blifvit lemnade, särdeles under den sisla af Hrr
von Hartmansdorff, af Dahlström, Rosenblad, Lagerhjelm m. II.
lill hvilka jag hänvisar, och om ej denna ständigt bortjagade, men
ständigt återkommande gengångare nu framträdt uti en något
skiftande skepnad.
Redan i förra plenum har jag haft äran yltra, att della
förslag är obehöflig!, skadligt, orättvist, omöjligt och outveekladl.
Det. är obehnjligt; emedan ingen lider af en utgift, denman
vid 1 aga fäng sig iklädt och den man kail uthärda. Skallemanneu
har vid köp och arf erhållit sin jord sä mycket lägre i
pris som hans grundränta är större än pä ett i öfrigt lika godt
frälsehemman; innehafvare» af detta har bekommit sitt, på samma
grund, för lindrigare beräkning an säteriets. Alt man kan
uthärda dessa räntor visar verkligheten. Hemman skulle annars
ligga öde; men sådana gifvas dock ej, och ej eller något, sorn
icke erhåller en köpeskilling. Köpeskilling är ej annat än capitalist
för ilen årliga afkastning jorden lemnar, utöfver alla
skatter, alla hruknings- och byggnadskostnnder. Om man antager
någon viss summa, den eli jordbrukande hushåll behöfver
såsom capital till sin försörjning, gör det fullkomligt detsamma
om, för delta belopp, man kan inköpa ^tdels eller 1 helt hemman,
hvilka båda lenina lika nelto-iukomst, emedan del är af inkomsten
mau lefver, ej af hemmantalet.
Jag medgifver, att några hemman finnas, bland alla nata
-
156
Den 14 Augusti f. m.
rer, som mot sitt mantal äro synnerligt svaga; men (leita uppkommer
oftast genom jordens misshandling, genom afsöndringar
eller för stark klyfning, då hvarje lott mäste bära håde personella
utskylder, onödiga byggnader och hägnader. Della är icke
beskattningens utan innehafvarens fel.
ObehöBigheten visas vidare deraf, att skattemannen kunnat
icke blott tillösa sig åborätt af Kronan på ett så stort antal
hemman. Han har äfven, oaktadt sina onera, förmält inköpa
en ansenlig del af frälse- och säteri-jorden. Ilan förmår att, i
stigande täflan med samhällets öfriga elasser och ofta dem öfverträffande,
söka sina bekvämligheter i byggnader och lefnadssätt,
sina barns framsteg genom uppfostran och sin vidare förkofran
genom vackra odlingar.
Jag har äfven löfval bevisa, att förslaget är skadligt. Det
är högst menligt för Kronan, derigenom att hon förlorar en i
vissa fall sedan hedentid och i andra sedan åtminstone 200 år
bestående inkomst, som nu väl skulle till motsvarande belopp
kallas fast och ordinarie bevillning, men som blott bure namnet,
icke vore af häfdcns helgd försäkrad. Hon skulle i stället
för räntor, sorn åtminstone lill en god del genom ärliga markegångar
lämpa sig efter de skiftande, men i tidernes längd alltid
stigande prisen, erhålla såsom grundbevillning en oföränderlig
peuuing, hvilken efter några decennier icke vore värd hälften
af sitt nuvarande varu- och jord-förhållande; — ty sådan har
Sveriges myntslällning alltid varit, sedan vår historia börjar
dagas.
För 6 å 700 år sedan utgjorde mynträkningen Mark 16
lod bergfint silfver, flou beräknas nu lill 8 rst. Den köpeskilling,
som för 50 ä 60 år sedan erhölls för en gärd, skulle
behöfva ökas med hela under tiden upplupna intresset, för att
motsvara hvad nu för samma hemman, i samma skick, bjudes
— och så skall fortfara; ty i Svenskens lynne ligger ett plus
ultra och i våra Ständers skiftande beslut ingen varaktighet för
peuningeslä lin ingen.
Motionären känner bäst sjelf, hvilka persedlar, som ingå i
räntans s. k. contanla penningar, och lätt är för honom att beräkna,
huru mänga gånger större inkomst Kronan nu skulle haft,
om denna del af räntan icke blifvit till ett orubbligt pris vid
1600-taiels utgång fastställd, således huru mycket mindre bevillning
lion beliöft tigga af Ständer, som synas blifva mera
njugga ju mera Kronan till deni efterskänker af sin rätt.
Om än, hvad uppgifvet är, nu återstående ordinarie inkomster
icke utgöra mera än 3 af 7, är det dock bättre för
Kronanatt äga något ovanskeligt, än intet; bättre att äga dessa
| i stigande med tidens andra priser, än att sluteligeu se
dem förvandlade lill ett lapprisvärde och behofvet af bevillning,
beroende af ögonblickets folkgunst, så mycket mera förstoradt.
Skadlighelen är icke mindre för skattgifvaren, som beröfvas
tillfället att in natura erlägga sin räntespanmål, den han
Den ii Augusti f. m.
157
ofta skulle få magasinera osåld, under det lian likväl nödgades
anskaffa penningar; och hvar skulle han under år af fallna priser,
eller sädesöfverdöd, eller penniugebrist, taga dem, om ej
genom lån, vingel och landsköp?
Inga åboer äro lyckligare, inga sedligare, inga med jem
nare
förmögenhet, än de som, pä den ännu här och der bibe
hållna
gamla patriarkaliska godsinrättningen, hvilken man idkeligen
söker belacka och upplösa, få aflemna sin utskyld i dagsverken,
på hälftenbruk eller i varuarreudeu. Sådan är min
erfarenhet och allas, som icke äro smittade af raseriet att vilja
allt förändra; så har jag och många med mig inrättat våra
contracter; och fritt skall jemförelse få anställas emellan desse
varulemnande åboers välstånd och seder, emot närboende penniugearrendatorers.
Orättvisan är grym. Man vill föreskrifva: J skolén sälja,
J skolén köpa! och sålunda sätta äganderätten i beroende af ett
riksdagsbeslut. Hvad enväldig Konung sällan gjort emot enskild,
hvad han aldrig gjort utan bittraste tadel, äfven då fråga varit
att erhålla ett stycke jord för Statens vigligaste anläggningar
och behofver, del skulle nu ske mot alla af ett så kalladt eonstitulionelt
samhälle!
Icke nog härmed: säljaren får ej betinga sitt pris! Det
blifver honom föreskrifvet, och till ett belopp, som, enligt hvad
af andra redan blifvit anmärkt, är vida för lågt.
Det förtjenar härvid tilläggas: att en på 28 år fördelad
betalning endast af en cassa kan, genom utlåning och förräntning,
bringas till capital; men alt, för den enskilde, en dylik
utdelning blott vore en handpenning, som, efter upphörandet,
icke lemnat honom, hans arfvingar och jord någon hufvudslod,
hvars afkastning kunde för alla tider ersätta förlusterna.
Afven ock förefaller det besynnerligt nog, hurusom en årlig
gravation på skattejorden af antagna 96 r:dr kan, genast
och innan betalningen är slut, föranleda till ökadt capilalvärde
af 1600 r:dr och till deraf utgående särskild bevillning.
Mot indelningshafvaren vore orättvisan lika gränslös, som
den hos oss vanliga försämringen af myntvärdet. Antingen skulle
löntagaren, inom en kort framtid, nödgas öfvergifva sin tjenst,
eller mäste Staten, till förökande af dessa otillräckligt blefna
löner, utskrifva nya bevillningar, drabbande för en stor del andra
classer än dem, som utan behof och utan rättvisa njutit
frukten af nu tillämnade nivellering.
Omöjligt, sade jag, är att någonsin och på hvad väg som
helst, åstadkomma den afsedda lika beskattningen.
Den nya skulle utgå efter taxering och denna uppskattning
anses då förmodligen kunna afhjelpa det öfverklagade i nuvar.
förhållande. Men Hr von Hartmansdorff har upplyst, att jemnliclen
icke finnes hvarken emellan rikets särskilda län, ej eller
inom hvarje sådant. Sjelf kan jag intyga, att, ehuru jag, under
en tid af icke mindre än några och 30 är och i samråd
med kuunige och vettige män, arbetat att åsätta proportionella
158
Den 14 Augusti f. m.
värden mellan socknar och på hemman i del distrlct jag bebor,
denna afsigt, långt ifrån att vinnas, slutligen mäst öfvergifvas,
under enstämmig öfvertygelse, att rättvisa uti dylik uppskattning
aldrig kan ernås, och att det är bättre låta den en gång
uppstådda ojemnheteu fortfara, med ett slags egenskap af grundskatt,
än alt städse förnärma äganderätten genom nya höjningar
eller sänkningar.
Icke ens köpeskillingen är någon måttstock. Vid rikets
täta fiuanciella kriser vexla priserna ofantligt. Olika säljer den
nödställde, olika den lormögne. Bygranne betalar högre än vanligt
för en tillgränsande lott, i afsigt att kunna den förena med
sin förut ägande. Lägre pris betalar oftast slägtiugen; ett högre
åter än rätta värdet den som har förkärlek till något visst
boningsställe, lill en viss befintlig odlingslägenhet o. s. v.
Sjelfva dessa bevillningsförorduingar, deni R. St. uti mer än
hundrade år oupphörligt ändrat och jeinkat, hafva väl de, sorn
enligt nya förslaget dock skulle utgöra vårt enda rättesnöre,
uppnått någon fullkomlighet eller fasthet? De öfverklagas ännu
i dag för ojemnhet och otydlighet! Rättvisa och jemnhet finues
endast i del häfdvunna och bestående.
Omöjligheten af en jemn beskattning är ock af motionären
sjelf insedd. Han låter all presterskapets inkomst, utom hvad
Kronan består, fortfara i närvar, skick, utgående för en stor
rikets del, icke efter jordens godhet, utan efter hemmantalet;
här och der i enlighet med kronobonden.
Han [emuar frälseräntan ovidrörd, han vill icke förändra
sätten för utgörande af väg- och brohållning, tingshus och kyrkobyggnad,
fattigvård m. m. han vill ej eller borttaga ryttaresoldat-
och båtsmanstorp, med deras bebyggande och bruk. Men
alla dessa ulskvlder bestridas dock vanligast efter hemmantalet.
Likväl säges hemmantalsberäkningen skola upphöra.
Jag bör af grannlagenhet icke fälla vidare yttranden härom.
— Eller är meningen kanhända alt framdeles, när ingen
ting vidare af gammal lag och rätt behöfver skonas, beräkna
alla dessa onera efter taxeringsvärden, antingen ställande dem
på entreprenad, för att göra dem så mycket dyrare och folket
så mycket meia spekulerande; eller att låta den, som nästa år
har några skillingar lägre taxering, få några tum bro, ett par
qvarter, väg och så vidare, mindre alt underhålla, och sä i evig
vexling, naturligtvis till ypperlig fromma för arbetenas varaktighet.
Det är slutligen en omöjlighet, jag påstår det öppet, att utan
våld förmå skattefrihets-köpande jordägaren åtaga sig eu så
oerhörd tillökning i sina utgifter, för onödigt ändamål, som den
ändock allt för låga 28:åriga afbetalningen.
Jag känner och kan intyga den stora förbittring, som uppstod
och ännu fortfar öfver beslutet i anledn. af sista riksdags
påståenden om folkskolor, och hvad förebråelser riksdagsmän
af det Stånd, som först och i frigast dref denna fråga, fått uppbära
för sitta yrkanden af eu sak, sorn ock betraktas såsom ett
Den 14 Augusti f. m.
159
i Hesla fall skadlig öfverflödighet, men hvars kostnader, ehuru
stora, icke äro jemförlige med de nu ifrågasatte.
Outvecklndt iir förslaget både till många hufvudgrunder och
ännu flera särskildheter, dem man likväl ägt rätt att, i en fråga
af denna vigt, få se klart framställde.
Alt uppräkna all den tvekan, som hos mig uppstått om rätta
förståndet och om sättet att börja och utföra saken, skulle
leda till en onyttig tidsutdrägt; jag anhåller hellre att få tilllägga
några strödda anmärkn:r.
Det är Riksg.cont., som skulle uppbära hela den nya håde
ordinarie och extraordinarie bevillningeu samt aflemna den
till Statsverket! Men om del är en sanning, att nian redan hos
detta conior, särdeles genom sista Ständers detsamma leinnade
föreskrifter, velat förspörja någon dragningskraft lill handläggning
af Kronans penningar, hvad säkerhet funnes det väl då
för henne pä orubblighelen af den s. k. nya ordinarie bevillningeu
eller ordinarie statsinkomsten?
Men antagom, att Kronan erhölle sin rättmätiga ersättning;
hvad skulle likväl hända vid ett försvarskrig? på hvilket Konungen
ej kunde bereda Ständerna och dessa aldrig bereda
Konungen. Det obetydliga creditivet uttömmes inom ganska kort,
särdeles i ett land, der man idkeligen motprutar hvarje annat
upplag än i fängelser. Sä skola Ständer kallas, tvista och besluta:
och om medlen än sedermera lyftas utur banken, har likväl
en lång mellantid förflutit, hvarunder ett öfverhängande behof
mäste tvinga att taga penningar, der de finnas och använda
der nödvändigast tarfvas. Sä kunna ock, lill sjelfsländighetens
försvar, de summor blifva begagnade, som i slatscassan äro tillgängelige
för embetsmäus aflöning; så kunna dessa blifva utan
uppehälle och det allmänna utan tjenare, liksom tillgått i det
ömkausvärda Spanien, lill hvars sällhet man vill bringa oss, äfven
i så många andra fall.
Men deremot ehuru svår belägenhet samhället må iråka,
dock sä länge en del embetsmäu taga sin lön ur räntegifvareus
hand, kunna åtminstone dessa fortfara i sin befattning; och så
länge rusthåll och rote gifva häst och en del mundering, kan,
ehuru uttömd slatscassan än må vara, försvaret hjelpeligen uppehållas.
Hr von Troil har med den fullkomlige sakkännarens klara
bevisning ådagalagt, hvad ohjelplig skada indelningsverket och
soldaten genom denna förändring skulle lida. Han har ansett
öfverflödigt tillägga: att den häst Kronan skulle inköpa och
äga, men rusthållaren utfodra, säkerligen komme all erhålla
ett hull, som bättre lämpade sig för kapplöpning än fälttåg.
Skulle, såsom motionären hoppas, rikets extra inkomster
kunna minska den blifvande bevillningeu, hvarför kan icke då,
jag inser det ej, denna lindring ske äfven om grundskatten qvarstår,
eller, i händelse all bevillning blifver öfverflödig, ske med
proportionerlige afdrag på räntorna? Ingen kan högre än jag
önska mina medborgares välgång och förkofran; men om lättna
-
100
Den 14 Augusti f. m.
den endast kan påräknas af ökad lull, charta-sigill. och bräuvinsbränning,
malle då hellre en nådig Försyn beskydda oss
för inkomster, sorn skulle uppstå af en tilltagande lystnad efter
utländskt kram, en äggad bug till processer och vingleri, eller
af ett mera utsträckt fylleribegär.
Efter det föreslagna beskatlningssället ldefve, säger man,
all beräkning lätt, och mödan för den debiterande mindre. Jag
underställer hvarje sakkunnig man om jordägaren ej bättre känner,
eller kan känna sin ovanskliga ränta, än denna bevillning,
hvars fördelning och täta omfördelning mellan stad och land,
mellan län, härader och socknar, han troligen aldrig får öfvervara
och till hvars conlrollerande han icke äger någon möjlighet,
i fall skickligheten än funnes: om det är svårare att debitera
persedlar, å hvilka beloppet alltid, och priset ofta är
det samma, än alt, sedan bevillningssumman för ett visst district
blifvit funnen, dividera den pä alla dessa ärligen vexlande skillinge-
och runslycksvärden, som vid jordens klyfning i små lotter
uppkomma.
Också är det icke genom ränteuträkningen, detta gamla
och välbekanta arbete, väre häradsskrifvares lid blifver otillräcklig;
det är fastmer genom samtidens hunger efter osanningar
i form af siffer-tabeller, dem man benämner statistik.
Det är tid, säger motionären, att Statens embetsman upphör
att med ett slags husbondrält sjelf af skattdraganden utlaga
sin aflöning. Ja! dessa för hatade husbondrätler, dem man nedifrån
med stigande tilltagsenhet påtränger, dem man ofvanifrån, genom
en irrlärig philantropi, ständigt inskränker, det äro likväl
de, som, i sina stora eller små former, utgöra obemärkta men
kraftiga murar mot allt våld och förtryck, från hvilken sida
det än ina komma; de äro ordningens sanna värn, de äro den
störste husbondens säkraste stöd, emedan de äga sitt i honom;
de äro ock allmänhetens, emedan de pä henne sig fota.
Bortrifvom dem, såsom, Gud bättre, alltförmycket börjadt
är; och på detta tillplattade samhälle, der allt blifver en kal
och ohägnad slätt, skola snart hvirfvelvindarne, uti det stoft de
uppröra, inrycka spillrorna af den thron, man stält ensam, skyddad
blott af ett pappersblad.
Jag torde till slut få förklara, att jag med missnöje ansett
mig nödsakad rikta dessa anmärkmr mot den högaktade motionären,
hvars vänskap jag under 40 är räknat för min ära;
underslällandes dock hans eget bepröfvande, om det varit han,
som med sådan fråga bort framkomma, och om denna tid och
detta rum varit de mäst passande.
Detta Ilr Rääfs anförande hade blifvit afbrutet, derigenom,
att H. Ex. Justitioe-Statsministern m. m. Frih. Lars Herrman
Gyllenhaal ankom och ä K. M:s höga vägnar aflemnade 15 Dess
nåd. propos:r och 4 Dess nåd. skrifvelse!’ till R. St.
Gr.
Den 14 Augusti f. m.
161
Gr. Frölich, David, npplästR följande:
I anleda, af IIr Presidenten Westers!rands motion hafva
redan liera nnmärkn:r och reflexioner blifvit gjerde, mea
ämnet synes ännu pä långt när icke hvarken uttömdt eller från
några af de vigtigare synpunklerne tillfyllest betraktadt. Att
motionären biirjal nied en grundlagstolkning, tror jag nian bör
anse säsouv ett lofvärdt bemödande att stilla deras farhågor, sorn
i sin ultra conscrvatism anse grundskalterues vidrörande som
ett helgerån: men i den män erfarenheten redan synes hafva
visat, att detta bemödande ej lyckats och sakens natur nödvändigt
mäste framkalla ett motstånd, som ej med blotta vänliga
ord kan besegras, tror jag grundlagstolkningens onödighet bladet
omdöme derom, som längst bibehåller sig; ty Svenska folket
lärer lika litet tillåta någon skef borlresonering af grundlagens
ord, rörnle dess urgamla sätt att sig sjelf beskatta, ord,
hvilka otvetydigt innebära, att de äga ändra oell upphäfva hvilka
skatter som helst, vare sig ordinarie eller icke ordinarie,
som det knappt är all förmoda, att någonsin mera, efter det
”rätt och sanning” en gång spridt sin välgörande inflytelse äfven
lill K. Statscont:s spher, några derifrån afvikande tolkningar
i framliden skola vidare försökas, än mindre alt de kunna
vinna burskap.
Det är alltså under en oskrymtad hyllning åt det steg, den
Värde motionären tagit, äfvensom åt dess afsigter, då lian gifvit
det snart sagdt första exemplet, huruledes förvaltande verk
böra öfvergå lill enkelhet och öppenhet, från ett misstänksamt
hemlighållande inom läs och nyckel, som jag täger mig friheten
uppmana honom, i fosterlandets namn, att framhärda på den
öppnade banan, ehvad motstånd han än må röna af andra Presidenter
och kamrater i cmbelsmannaclassen. Motionens half—
officiella natur må ännu giira dessa kamrater ovilliga, eller åtminstone
tvehogse, huruvida de derom höra förena sig eller ej;
men kraftig medverkan frän andra bäll hoppas jag framdeles
icke skall tryta, blott lika mycken ihärdighet visas ä ena sidan
som ä den andra.
Vid företagande granskning af sjelfva motionen, kan jag
icke neka mig det nöjet att här helt och hållet afskrifva den
perioden af motionen, deri ”grundskatternas förändrade reglering
sii ges vara af behaj vet högst jidkallad”. Den lyder sä:
”Hvad sorn gör denna i allmänhet tunga slatsbörda för en
stor del af de skallskyldige högst tryckande, består i dess ojemna
fördelning oell sättet alt skatten utgöra. Flere slags
hemman äro efter sin natur antingen till en del eller helt och
hållet från grundskatten fria. Det är ej sällsynt att träffa hemman,
sorn drager lika skatt med andra i grannskapet liggande
hemman af samma natur, hvilka äro dubbelt bättre både till jordrymd
och bördighet, oell skatten beslår hufvudsakligen i spanmäl
och andra persedlar, hvilka, ifrån början beräknade efter hemmanets
afkastning, nu mäste utgöras antingen in natura, ulan af1
II. 21
162
Den 14 Augusti f. m.
seende på bättre eller sämre årsväxt, eller i penningar lill ett efter
det gångbara lämpadt markegångsvärde, alltid högre ju mindre
årsafkaslningen iemnar”. Hvilken mängd af sanningar innehålles
icke i dessa rader!
Ingen skulle med skäl kunna förebrå Presidenten i Statscont.
, äfven dä lian uppträdt blott såsom enskild motionär, i
fall han haft till egentligt ögonmärke endast det verks angelägenheter,
hvars Chef han är. Bien då han, vid motivering af sitt
förslag lill förenkling i upphörden oell förvandling af naturaprestationerne
till penningeskatler, äfvenledes af sin rättskänsla
blifvit föranledd och liksom tvungen till omdöme om skallebördornes
tyngd, sädane som de nyss citerade; sä hör han väl
också föreställa sig, att dessa omdömen skola mäktigt reagera
i alla de hemmansägares sinnen, som länge förgäfves suckat
öfver de tunga bördorne, under den långa lid, då de trodde,
att man på högre ort ej kände eller gjorde sig riktigt
begrepp om deras natur och vidd. Det är klart, att nu och
hädanefter, sedan porten till reform blifvit så vidt öppnad
oell motiveringen så rundligen visat, icke blott en, utan flere
abnormiteter och olägenheter, härrörande af i forntiden vidtagne
ensidiga lagstiftningsåtgärder, sä skola dessa hemmansinnehafvare
och de mest tryckta deribland icke låta sig nöja med
undanrödjandet af sina obetydligare gravamina, utan tvertom
skola de noga skärskåda hvarje invändning, som göres, för att
eludera deras rättmätiga anspråk, till dess full rättvisa göres.
Motionären har sjelf anfört några tviflande reflexioner öfver
de skäl, han säger, ”att man i allmänhet anser vara hinderliga
Jor olägenheternas afhjelpaude”; men jag vågar hemställa,
om icke dertill skulle kunnat läggas det af felande god
vilja. Dock enär sådant egentligen rörer det förflutna och vi
nu hafva liksom börjat en ny framtid, uti hvilken ingen ostraffadt
torde kunna framträda med meningslösa fraser i stället för
allvarlig mening att reformera hvad reformeras hör, behöfves
blott att yrka sträng conseqvens. Och är det nu till en början
mitt ändamål att korlligen söka uppfatta, huruvida motionären
utvisar säkra kännetecken pä denna nödiga conseqvens
för de af honom uppgifna ändamålen, nemi. att l:o reglera
och förenkla uppbörden af gruudskalterne, och 2:o åstadkomma
lindring uti eller afskatiände af de alltför tryckande. —
Under denna undersökning vill jag ej uppehålla mig vid den
underordnade frågan om de till presterskapet indelade räutorne,
icke eller om den af en annan talare vidrörda, om rubbning
uti det sä kallade indelningsverket för rote-och rusttjenst;
ty dessa frågar synas vara af natur att kunna tåla jemkning,
då man cu gäng kommer så långt, ali hufvudgrundsalserne ernätt
deras tillämpning, åtminstone vid en class af grundskatterne
t. ex. den första beträffande ordinarie räntan, afrads-spanmålen
och kronobonden.
Att förenkling i debitering, upphörd och redogörelse och
slutligen i kammarverkets bokföring skall uppslå, derest nyss
-
Den 14 Augusti f. ra.
103
nämnde grundskatter utgöras i penningar, derom kan icke vara
mer än en mening; äfvensom det redan är ådagalagdt, under
förra Ständers fruktlösa bemödanden för delta ändamål, att räntegifvarne
skulle anse sådan förenkling äfven innefatta en lindring,
om icke i skatlernes belopp, dock likväl uti det sätt alt
utgöra dem, hvarunder de hittills så ofta kännas än mera hårda.
Man har derföre äfven villigt gått in på att lägga beräknadt
medium af 10 års markegång till grund, såsom den genasle
utväg vid förvandlingen, man kunde påhitta. Mert fråga torde
uppslå, huruvida man äfven nu i fråga om en prisbestämmclse
för 28 år, ja för hela framtiden, skulle åtnöjas med de
sista 10 årens markegång, hvilken varit betydligt högre än den
kan förmodas hädanefter blifva. Man skall troligen besinna, att
om denna beräkningsgrund också på det licia borde anses likgi
11 tig, i fall det i det efterföljande visade sig, att man pä billiga
villkor ämnade verkställa skatternas afskaffande; så torde
det dock vara oförsigtigt alt utan förbehåll ingå pä en sådan
beräkningsgrund, hvilken egentligen blott garanterar en oförminskad
penningeinkomst, icke allenast för Staten i 28 år, utan
synnerligen för lönlagarne, och detta troligen evärdeligen. Bien
äfven om en sådan reflexion icke skulle leda till misstroende
öfver egentliga motivet till motionen, så synes det mig dock
uppenbart, att, förr eller sednare, hos de skattdragande skola
uppstå andra frågor och begrepp af vida mera betydelse och
ojcmförligen svårare att tillbakaskjuta.
Af den artistiska uppställningen, hvarmed motionären beledsagat
sitt förslag att pä 28 är afskaffa grundskalternc, torde
mången afledas frän att genast uppfatta projectets natur. Då
motionären så samvetsgrant sörjt derföre, att den s. k. skulden
till Staten, i anseende till dess förmenta primitiva jordägauderält
— en skuld, för hvilken skattebonden, genom perpetuel
räntas erläggande, alltså skulle hafva erkänt sig vara häftande
— nu både till ränta och capital blefve gulden, på en obetydlig
procent när, som Staten ädelmodigt efterskänker, och då
han varit så noggrann, att till och med bevillning under liden
föreslås att regulier! utgå; så stannar troligen mången vid att
betrakta dessa detaljer, dervid nästan förglömmande saken i sin
enkelhet. Men snart nog skall man, med förbigående af det
rent tekniska, se pä sjelfva resultatet, hvilket helt simpelt är
delta: att om de skattdragande i 28 ur vilja, utan förminskning
och enligt nuvar. deccnniala markegång, utgöra grundskatterne,
sä skola de efter dessa 28 ars förlopp erhålla den
betydliga lindring att slippa med tvä per mille bevillning ä
nuvar. värde, förökadt likväl med den, genom amorterad skuld
skedda tillväxten i värde, beräknad till en summa 16 gänger
sä stor som nuvar. grundskatt. Om dä den första känslan hos
en och annan, som väntar sig en lång lifstid, torde bli den af
en hoppfull förnöjelse öfver att omsider få en lindring, som,
efter hvad jag kunnat calculera, blir betydlig i jemförelse med
de skattebidrag, som nu erläggas; sä skall han dock snart nog
J 04
Den ii Augusti f m.
och i ilen man han återkommer från sin förvåning öfver <let
konstiga i sättet för denna lindring, eller med andra ord, då
han börjar eftersinna, om han sjelf eller Slaten utvecklat några
nya krafter, för att åstadkomma amorteringen af en sekler gammal
skuld, då, säger jag, skall han troligen inse, att ingenting
dylikt inträffat, sorn vore olikt det gamla vanliga och ali lian
sjelf icke gjort annat, än alt till samma belopp som förut,
fastän nu med penningar, erlägga skallen. Ovillkorligen måste
hans rellexionsförmåga då gå några sleg längre, och om han
också fromt och till en början stannar vid att regreltera, det
ingen president i Statscont. för 28 är sedan haft det goda infallet
att göra en slik motion, som den närvar., skall han dock
ieke sluta alt grubbla härpå förrän han upptäcker, alt precist
enahanda resultat kan vinnas nu, eller i hvilket ögonblick som
helst, blott man föreställer sig, att motionen verkligen varit
gjord och verkställd för 2S år sedan, helst rättvisa och billighet
påkallade skatlejemkningen lika väl då som nu.
Jag öfverlemnar till eder sjelfve, mine Hrr, att nu fullfölja
den vidare utvecklingen af de skattdragandes tankegång.
Och jag förmodar, alt J, så väl som den värde motionären,
skolén finna, att det allmänna begreppet om conseqvens skall,
efter sådane premisser och sådan öppen bekännelse af seklers
läng orättvisa, utkräfva någon ling iner i och för det sednare
föremålet, de alltför dryga skatternes nedsättning, än alt endast
uppskjuta den verkliga tidpunkten derföre, tills efter 28 år,
räknade ifrån den dag samma projcct kan varda bifallet. På
landsbyggden går ett gammalt ordspråk om det fagra löftet alt
till kommande är lemna hjelp tillhaka, blott man sjelf erhåller
hjelp för äret, och är det svårt för den, som framställer en
sådan proposition, att undgå misstankar, derest icke uppenbart
gilltiga skäl bifogas, innehållande mer än blolin sannolikheter,
att den som icke nu kan hjelpa sig sjelf, verkligen kan bli i
stånd all framdeles hjelpa en annan nödställd, som har skäl
att anse sig böra hjelpas i främsta rummet.
Frågas nu, är del skäl, som motionären, icke utan skymt
till eget tvifvel om grundligheten, anfört, nemi. att en skatlenedsätlning
skulle anses för ett ingrepp i andras ägande-rätt,
tili fy 11 esl gört» tide inför den stora dass af medborgare, hvars intressen
här äro i fråga? Visst icke, äfven med det försök till
förbättring i utlrycket, som en värd ledamot ät detta skäl
trodde sig gifva. Han påstod nemi. ”ali en hvar hade en ratt
lill den allmänna stalscassan, och ett intresse gafs, som bjöd,
att densamma icke skulle genom efterskänkande af någon skattdragandes
bidrag förminskas. Men argumentet, fruktar jag,
är bade alltför abslract och alltför grundlöst till sin halt inför
en domstol, der en erkand orättvisa står till rätta.
Dessa anmärkmr har jag velat göra, icke såsom förespråkare
för ägare af den mest beskattade jorden, utan derföre
att så väl här församlade lagstiftande Ständer sorn motionären
mätte i lid inse med hvad ton och färg anspråk efter denna
Ben 14 Augusti f. m.
1G5
dag- (»tvifvelaktigt skola uppstå, ifall man icke vill göra någonting
mera gående på saken genast, än sorn i motionen är förespegladt.
Jag befarar verkligen, alt den omisskänneligt goda
utsigten skall bedömmas ouiildl, ty mången torde anse för ett
hån att uti nuvar. hårdt tryckta belägenhet afspisas med en
lindring att inträffa först om 28 år härefter.
För att bemöta dylika omdömen, tror jag det varit nödigt
all ådagalägga, hvilka hinder för en skattenedsätlning existera
nu, sorn icke skola linnas i en så aflägsen framlid. Oell torde
en undersökning derom snarare visa, att rätta tiden nu, om
någonsin, är förhanden. Att nu fördjupa sig i denna undersökning
är likväl icke min afsigt. Jag skulle derigenom intaga
motionärens plats, och en bland orsakerna hvarföre jag ej vill
göra det, är alt jag icke väntar mig af närvar, riksmöte, det
rättvisa skulle göras ens åt det fullständigaste förslag, hvilket
i alla fall naturligtvis är mera än en enskild mans höfva. En
talare yttrade väl häromdagen, att R. St:s Utsk. nu blifvit
verkliga makter, och jag kan förslå, hurusom vid sista riksdag,
då Utslcstillsättningen skedde under inflytelse af en nästan gemensam
anda i alia fyra Stånden, förenämnde begrepp hos talaren
kunnat uppstå; men dä Utsk:n nu synas vara så organiserade,
att man skulle kunna säga, det partierne derinom, i
stället för att åsämjas om grunder och betänkandeu, derpå IliksSt:n
kunde fota möjligen sammanstämmande beslut, nu synas
vara ämnade att blott draga krokfinger med hvarandra om fixa
idéer; så bekänner jag mig anse Utsk:n mera vanmäktiga än
mäktiga. Jag tror alltså, att det högsta, hvartill man vid denna
riksdag möjligen skulle lyckas att komma, vore att II. St.,
jemte vidare utstakande af fältet för undersökningen, d. v, s.
genom förordande fören comité, commission eller något dylikt,
uttryckte, i en und. skrifvelse till K. M., Ständernes allvarliga
önskan och afsigt att samtycka till hvad görligt vore för
de anspråk, som genom Hr Westerstrands motion nu blifvit
väckte.
Att jag icke genast afgaf detta yttrande, då motionen sednast
förevar till remiss, hade sin orsak deri, att jag tvekade
om del skulle tjena till något, att jag tillstyrkte någonting alls,
äfven ett preliminärt steg; och jag väntade att någon annan,
eller motionären sjelf, skulle dermed framkomma. Nu åter, sedan
jag sålunda förbidat tiden, torde man fordra, att jag skall
genom flere motiver söka gifva styrka åt motionärens förslag,
vid äfventyr att eljest anses såsom den der endast velat ställa
detsamma på det hala? Välan, jag vill då ådagalägga, att jag
uppfattat ämnet djupare och jag skall försöka utveckla några
grunder, på hvilka jag slöder min mening, att grundskattsjemkning,
medelst omedelbar nedsättning och öfverflyllning på
bevillningen, är af omständigheterna högligen påkallad; men alt
denna fråga tillika sammanhänger med inånga andra frågor rörande
rikets fiuance- och bankväsende, hvilka, ty värr! hafva
lika liten utsigt för sig all vid detta riksmöte kunna ändamåls
-
100
Den 14 Augusti f. m.
enligt behandlas, just derföre att de med vår splittrade representation
och likaledes splittrade arbetsordning ryckas ifrån
hvarandra och icke kunna i sin helhet vinna handläggning.
Då frågor om beskattning vid vissa tillfällen, och af anIedn:r
sådane sorn den närvar., svårligen kunna undgå alt blifva
betraktade blott ur synpunkten af rättvisa de skattdragande
emellan (hvarvid man naturligtvis mycket fäster sig vid sådane
omständigheter, som t. ex. att en viss andel af jorden eller
vissa classer af medborgare och näringsidkare äro jemförligtvis
mindre beskattade — ty på dessa förhållanden hvila ofta
begreppen af skattebördors tyngd); så måste dock statsekonomen
derjemte fästa sin uppmärksamhet på helt andra förhållanden.
Från den ståndpunkt han bör intaga, för att öfverskåda det
hela, blir det för honom nästan en underordnad sak, att skatterna
aro olika fördelta, eller att t. ex. hemman i samma clas
ser
icke äro jemngoda, ja till och med alt dessa skatter med
svårighet utgå från en och annan. Han må gerna trösta sig
öfver slika anomalier med de reflexioner motionären anfört,
såsom alt ny skattläggning är både alltför operös och alltför
litet varaktig, äfvensom att genom köp och salu under flera
generationer har ett stadgadt värde utan egentlig direct orättvisa
mot någon nu lefvande småningom långt för detta uppkommit.
Men om så är, att öfverdrifna skatter ställt och ställa
en större del af rikets bördiga jord i ett missförhållande emellan
productionskostnad och skälig afkomst, om delta missförhållande
sedermera hindrar ali förkofran och nästan utestänger
möjligheten af allt framskridande, icke allenast i odlarens förmögenhet,
utan äfven uti jordens genom bättre brukningsmethod
vunna högre afkastning; då bör statsmannen finna, alt frågan
är om en ständigt fortgående riksförlust, som det allmänna så
väl sorn de för hårdt beskattade gemensamt lida. Och om derjemte,
såsom biföljder af den alltför dryga beskattningen, det
kommit derhän, att jordlolterne oskäligen styckas och genom
afsöndringar försvagas, samt slutligen att ett skuldsättlningssystem
genom delta missförhållande blifvit inledt, ja, som häri
egenteligen igenfinner sin första rot, den der sedermera spridt
och sprider sig öfver hela riket och till alla andra näringar
till den grad, att skuldsatt egendom, i hvars afkastning den sä
kallade ägaren icke har mer än en högst obetydlig andel, hörer
till regeln, och deremot till de fä undantagen, skuldfri
egendom, deraf ägaren kan disponera hela afkastningen och
börja med någon eapital-biidning, i den mån han gör besparingar;
då, mine Hrr, hemställer jag, om icke statsmannen har
skäl att anse det för en af sina första och oeftergifligaste pligter
mot fosterlandet på det hela, att söka med del snaraste
afhjelpa dessa missförhållanden.
Man skall kanske invända, att i denna uppfattning ligger
öfverdrift, emedan flerstädes allmogen är ganska förmögen,
emedan på det hela det visar sig, att det är just denna class,
som allt mer och mer tillegnar sig jordäganderätt, under det
l)en 14 Augusti f. m.
107
den dass, Adeln, som förut hade i besittning nära 7'f:del af det
liela, nu alltjemt afhänder sig jord; men härå skulle jag dä
svara, att då goda hemman undantagsvis der och hvar linnas,
ja då vissa orter utgöra sådana undantag från det hela, så blir
nyssnämnde förmögenhetsförhållande, der det verkligen linnes,
deraf förklaradt; dernäst, att vid en närmare uppmärksamhet
å förhållandet i de orter, der allmogen verkligen ökar sin jordbesittning,
det snart röjes, att det just är hemmanens alltför
höga beskattning, som utgör en af orsakerna, hvarföre de af Adeln
och andra possessorer afhändas, att dessutom en ökad jordbesittning
är långt ifrån detsamma som ökad förmögenhet, då man dermed
rätteligen borde mena endast sådan sjelfständig utkomst,
som medgifver högre callur, både i agronomiskt hänseende för
jorden samt fysiskt och moraliskt afseende för dess ägare.
Denna ökade collectiva jordbesittning kan tvertom mycket väl
stå tillsammans med ökad fattigdom hos individerne, och just
allmogens fattigdom på vissa orter, hvilken sätter den ur sländ
alt börja och fullfölja annat näringsfång, drifver folkmängden,
hvilken bland denna class starkast tillväxer, till att uteslutande
eftersträfva jordtorfvan, såsom dess enda tillflykt, den må
vara huru litet gifvande och huru mycket betungad med onera
som helst. Man ser derföre, att i fråga om jord lill salu en
bonde sällan eller aldrig frågar efter köpesummans belopp, ej
eller besinnar, att lian kanske icke äger tiondedelen af hvad
som erfordras för att köpa jorden och bosätta sig. Och af
sådan jordbesittuing är det då,som jag sagt, att skuldsätlningssystemet
uppspirat till dess i detta land fruktansvärda höjd. Just
derföre är det också omöjligt att hejda eller utrota delta system
annorlunda än i bredd med grundskatternes betydliga nedsättning
der, hvarest de uppenbarligen äro för dryga; och man
behagade märka, att ehuru jag upptagit en förväntad invändning
beträffande vår skatteallmoges välstånd, har jag ingalunda
utgått ifrån en speciel synpunkt af allmogens belägenhet,
utan jag har talat blott om ägandet eller besittandet af fastighet
och isynnerhet skattejord i allmänhet, hvilken såsom bekant
är finnes sä väl i Adelns som Presterskapets och audre personers
ägo.
Oaktadt det försvar för min åsigt jag nu åberopat, torde
dock hända, att mången anser densamma mera ideel än reel,
och att det begrepp om tjeniigare och mera normala villkor för
capitalbildningen inom landet, jag härvid i förbigående anlydt
mig hysa, är en tom theori, som icke har sin förebild i verkligheten.
Hvem kan hindra, frågar man, att de som redan äga
jord, för att utvidga sin besittning skuldsätta den del de emotlagit
skuldfri? Eller, huru kan det hindras, att jordägare genom
slöseri, misslyckade speculalioncr och dylikt, likasäväl som
andra medborgare, ruinera sig? I hvilket land, slutligen, bibehåller
sig jordegendomen skuldfri, annorlunda än genom majoratsstiftelser?
och så vidare.
168
Ben 14 Augusti f. m.
Jag ber då ytterligare att få härå svara, att jag icke talat
oin tillfälliga skuldsättningar af personer, hvilka händelsevis
innehafva jord, och hvilka skuldsättningar kunna upphöra dä
jorden kommer i händer på andra personer, än dem som misshushållat
eller blifvit ruinerade, utan om skulder, som oafbrutet
och oskiijaktligen åtfölja jord och som för alia tider nedsätta
dess värde och afkastning, samt just derföre hälla den
största classen af medborgare med politiska rättigheter på en
stationär, lägre bildningsgrad. Det är desse så till sägandes
primitiva skulder, i form af skatter, hvilka jag påstår utgöra
roten och första aniedn. till den personliga och secundära skuldsättningen,
ty ingen ägare af sådan jord kan undgå att vara
en gäldenär, knappt nog alt för alltid bli en stackare i ekonomiskt
afseende. Det af förment ursprunglig jordäganderätt hos
Staten, emot skatts erläggande, uppkomna perpetuella arrendet
är deruti olikt allt annat arrende, att det aldrig medgifver någon
nedsättning under det att alla andra näringar skatta och
bevilja ömsom mer och ömsom mindre. Och denna omständighet
utgör dess andra innersta grundfel, hvilket motionären och
jag med honom nu ville se undanröjdt. Engelska jordägares
”farmers” erhålla tid efter annan, alltsom conjuncturerne förändra
sig, afkortningar, eller bl ifver en utfattig farmer efterträdd
antingen af en mera capitalförmögen eller understödd af
den stenrike jordägarens egna friska capitalcr, för att sätta farmen
i fullgått stånd. Men här aldrig. Skatten fortgår hellre
tills hemmanet förfaller i ödesmål. Huru tungt än beskattningen
trälfar det arbetande folket i England, hörer det dock till
regeln att jorden skall vara så mycket som möjligt skatt- och
skuldfri, och derföre tilltager capitalbildningen der på ett
sätt och under sådane credilbruk, som härstädes äro omöjliga
att genom lagar införa, så länge jorden är öfver höfvan skuldsatt.
Må vissa storordiga publicister pestera så mycket de behaga
öfver vära eländiga credillagar, och öfver vårt lika eländiga
bankväsende, under det andra påstå, alt oss fattas ingenting
annat än större rörelsecapital (dermed torde menas sedeleller
mynt-massa), hvaraf näringarne tros utan svårighet ”hunna
absorbera ända lill 3o millioner r:dr”. Det är i sanning icke
lätt att begripa, huru någondera af dessa åsigter, i fall de varit
yttrade med fullt klargjord öfvertygelse, skulle kunna deduceras;
men jag för min del, och vid äfventyr att anses yttra
lika obegripliga satser, vågar dock förklara, att våra cred
i t laga r och vårt banksystem är i fullkomlig harmoni med vårt
skuldsatta jordbruk, eller rättare sagdt, att det sednare i sin
successiva utveckling och beroende som denna utveckling varit
af en lagstiftning och en administration, som, den förre till sin organisation
och den sednare till sin tendens, hitintills likaledes
icke varit en hårsmån bättre än de nyssnämnde instilutiouerue,
denna utvecklig, säger jag, måste nödvändigt under seklers längd
alstra sådane creditlagar och executionsstadgar, hvilkas hufvudsak
-
De'n 14 Augusti f. m.
169
sakliga princip synes vara, att gifva anstånd och hänskjuta till
framtiden. Vid sidan häraf ett banksystem, som är synnerligen
väl egnadt åt att giira skulder, men alldeles icke capitaler
circulerande. Enligt min formening är det derföre alldeles
förgäfves och ändamnislösl att förändra creditlagar och banksystem,
utan att upprycka deras rot, den öfverdrifva grnndbeskattningen,
som tungt hvilar pä hälften af ali Sveriges odlade jord.
Dessa systemer mäste med hvarandra stå eller på en gång falla.
Partiella reformer skola i verkligheten hli inga reformer;
ty om den ena statsmannen, såsom den värde motionären, Chefen
för Slatscont., slår upp för att lösgöra jorden från 5 millioner
grundskatter, men icke dertill vill begagna andra utvägar
än ett antoriissement på 28 är under fortfarande enahanda beskattning;
så har hans ädla afsigter redan blifvit undergräfda
af en annan statsman, ledamot i ett annat collegium och i hankstyrelsen,
som under molioncring af ny skuldsättning för jorden
till en annan afdelning af Statsverket, nemi. R. Sits bauk,
troligen ville, om han förmådde, under samma 28 år tillvägabringa
lika många millioner skuld pä jorden, att motsvara de
ständiga räntorne, efter han nu ”provisoriskt” tillstyrker alt
utkasta 600,000 rtdr, ulan all föregående undersökning. Den
ene sträfvar synbarligen mest. pä alt förenkla statsverkets räkenskaper
och skattebidragens sä väl enformighet som lika qvantitet,
under en liing lid; den andre åter arbetar af alia krafter
pä att åter fä centralisera all penningecireulaiion för R. Sits
banks räkning i och omkring hulvudstaden. Den förstnämnde
talar om en skatteförminskning att inträffa 28 är ä dato, i följd
hvaraf statsverket skulle söka sina behöfliga intrader på annat
häll — dea sednare åter börjar med alt yrka, det statsverket
skall, mera direct än den generella R. Sits ansvarighet för bankens
sedlar innebär, utfästa ny fördubblad grundfond för dea
på sill vervaluta temligcn löst fotade sedelemissioneu, pä det denna
sedelemission må kunna ytterligare ad infinitum utsträckas,
efter vederbörandes hugskott. Men hvad som är värre och mera
anmärkningsvärd), just till denna sednare operation—jag menar
till den provisoriska nya faslighelsbeläningen, utan föregtde
närmare undersökning om hvarest systemet en gäng skall stan
na, eller huru okuflig den tantaliska törsten efter mera penningar
att läna är och blir—till dessa projecter, säger jag, ropar
allmogens klokaste och redbaraste representanter vid denna riksdag,
likasom vid den förflutna, ett jubilerande ja och amen! yrkande
dertill pä köpet, att alla privatbanker totalt mätte upphöra
och försvinna såsom riksförderfliga!
Det är i sanning bedröfligt, mine Hrr, att hafva upplefvat
ett sådant tidehvarf af förbistring, i hvilket samhällets
särskilda inrättningar hvar för sig och alltid enstaka vanmäktigt
liksom häfva sig i deras, lill orsaken merendels gemensamma,
men nu särskildt kända vända, deli hvaruti få ännu synas
hafva blifvit varse det ondas rätta upphof, efter som endast
1 H. 22
Den 14 Augusti f. m.
partiella och på lång-låg sträckta botemedel föreslås. Om forst
vid den ålder, då verksamheten naturligtvis aftager och inflytandet
ur mer än ett skäl förminskas, man blifvit med full klarhet
varse, att samhället ännu, i enlighet med de nu tagne initiali
verne, svnes ämnadt att genomgå en temporär kretsgång,
hvarunder jordeboks-folicrne blott förvandlas till bancoreversaler,
men det hela ändock slutligen kommer att stå på samma
punkt, så gör man kanske bäst uti att tiga och låta trissan ännu
en mansålder löpa omkring? Men dä jag fordom så allvarligt
slräfvat, för att motarbeta centralisation af såväl penningevälde
som allt annat obehörigt maktbegär, sä torde det ursäktas
mig, om jag ännu — blott för en gång, i fall jag äter misslyckas
— vagar höja min röst emot den reaction, som nu synbarligen
från alla kanter riktas emot de under sisla 10 åren
för samma tid temligen ändamålsenligcn vidtagne åtgärder; ty
desse åtgärder stadgade dock myntvärdet och bruto cenlralisationen.
Må man gerna anmärka och klandra sä väl realisationens
ofullkomliga grundsats som privatbankernas organisation,
men en stor del af dessas fel böra dock icke läggas de ursprungliga
sliflarne deraf, utan motslåndarnc och efteråt uppträdde
dillettanter till last, hvilka tillåtit sig organisera tvertemot
lag; men utan desse banker såsom medel alt bryta centralisationeu,
hade slrypningen varit ohjelplig. Privalbankerne
mäste så väl som riksbanken vara lill naturen ofullkomliga, så
länge rikshushållningcn pä det hela är behäftad med dylika
anomalier som de ofvannämnde; men örn man vill gä framåt
på förbättringens bana, skall man icke börja med all nedbryta
den minst odugliga utvexleii pä ett träd, hvars rot och hela stam
mäste noga undersökas.
Det första crilerium, förutan hvilket jag för min del omöjligen
kan erkänna, att ett financeförslag är tecknadt med mästarehand,
mäste utmärka en hufvudsaklig tendens att hälla
pcniiingemassan qvar vid näringariie och så mycket som möjligt
qvar vid landsbygden, eftersom jordbruket är Sveriges
hufvudnäring. Lånehilräden ifrån centralbanken och publika
cassör, de må utströmma jin aldrig så gifrundt, hafva icke sådan
verkan, ulan en motsatt, att allt mer och mer centralisera
och slutligen obotligen ruinera hela landet och alla näringar,
jordbruket främst deribland. För alt klarligen inse detta, ber
jag, alt man mätte för eli ögonblick tänka sig en Slat, som,
utan alt hafva varit utsatt för sådan anledn. till skuldsättning
oell höga skatter som Sverige under sina olyckliga krig efter
lGOO-lalet, utgjordes af sjelfständigt skuldfria jordägare,
kring hvilka alla andra näringsidkare och den egentliga industrien
naturligen af sig sjelf finge uppblomstra, dä den alltid
kunde påräkna välmående afnämare hos den stora massan. Capilaler,
härrörande af behållna och besparade inkomster, uppslodo
dä i naturlig väg, och för de af inga förskotter eller
ränleutgiftsuödvändigheter för tidigt i marknaden utbjudna varorne,
jordbrukets och öfrige näringars alster, crhölles en lie
-
Den 14 Augusti f. m.
171
tätning, hvars större andel stannade hos säljaren. Valutan härföre
skulle köparen för sin del, lika behållen som säljaren,
gerna medelst accepterande af en vexel på viss lid kunna förbinda
sig att contant liqvidera, och dessa vexlar blefvo då ett
bidrag till den circtrterande myntmassan. I den mån productionen
dä pä alla håll alstrade verkliga öfverskott, skulle, utom
de capitalcr, som bestå i varor, oell som i vexlar och till uågen
del i penningar circulera, räntebärande capitaler på lika
naturlig väg uppkomma och endast pä de orter accumulera sig,
der tillfälle lill handel eller nya vinstgifvande näringar yppade
sig. Egentligen i handel och nya näringar igeuGnnes de verkliga
och räntebärande capitalernes rätta verkningskrets. Der
vinster, nemi. överskjutande förlagsränta och arbetskostnad,
gifvas, der äro iånetillgångar ypperliga befordrare af välmågan
och af crediten; och som den sednare äfvenledes der är hemmastad,
så sprider den också der ett ytterligare och mera fortskyndande
lif, och är icke blott en förledande källa till förderf,
under den falska tro, att man af credit kan skapa verkliga
capitaler. Men här i landet, hvarest, för alt nyttja en frejdad
skalds uttryck, ”inga andra capitaler finnas, än sädane sorn
sägas upp”; der den största gäldenären och creditbehöfvaren af
alla, 11. Sl:s hauk, är den förnämsta förläggaren, emot dryg ränta
för 10 ä 12 millioner och något mindre hög för öfrige 8 ä 10,
men der sjelfva denne förläggare mäste, utom sin ränte- och
diseontvinst,, ytterligare begära understöd och garanti af en annan
ännu större gäldenär, den Svenska nationen, hvars individer
äga sä godt som inga rörliga capitaler, och hvarföre dess
representanter skjuta dc egentligen skattdragande, den lätt åtkomliga
fasta egendomen, framför sig, hvilken alltid får rida för
rusthållet, som man säger, när commando-ordel utgår att fylla
anslagen—hur ser det väl ut i detta land med capital-bilduiugen?
eller ikring hvilka punkter trifvas häst här de capitaler
som finnas, antingen der industri och produclion idkas eller der
man blott njuter? — och huru användas de ? — manne lill reproduction,
eller till blotta förtäring och lillintclgörelse, under hvarjehanda
former? Svaret torde bli: de allmänna capitalerne användas
antingen till inga besparingar ledande allmänna byggnader,
till gigantiska försvarsanstalter, eller till blotta så kallade
”faun frais”, hvartill all öfverflödig embelsmannnpcrsonal mäste
räknas. Kan det icke nekas, alt en stor del häraf är statslyx,
hvars oundvikliga påföljd, beklagligen, i enlighet med menniskonaturen,
blir enskildt öfverflöd, så vandra de liesta enskilda
capitalbesparingar samma väg, och således hänvisar denna
lyx pä eli annat hinder för capitalbildningen, alt först undanrödjas.
Men delta sker icke medelst tullagar, ulan endast med
exempel ofvanifrån. Här i landet lånar man oftast andras capitaler,
icke för att idka näring, som ger öfverskjutande vinst,
ty beklagligen följer del med systemet att vinster merendels
uteblifva och fly från än den ena näringen och än den andra,
utan för att betala förut åsamkade skulder, d. ä. fylla det tom
-
172
Den 14 Augusti f. m.
ma rummet efter redan förtärde produeter. När en lunna råg
här föres till marknaden, så väntar redan den oguldna räntan
på hela försäljningsbeloppet, och när ett skeppund stångjern,
(förlagdt och belånadt ifrån det ögonblick malmen hissades ur
jordens inelfvor) går af stapeln uti verldsmnknaden, så kryper
större delen af värdet in til! förläggaren, antingen denne är
exportören sjelf, eller den bakom honom ofta förläggande Ii. St:s
silfverfattiga pappersbank. Det vore nu intressant att få veta,
huru detta system skulle kunna afhjelpas endast med nya creditlagar,
eller med ny organisation af riksbanken, nya silfverI
il (skott, på credit upplånade, och nya actieägare deri? Eller på
en annan sida med utsläppande af ett nytt säkalladt rörelsecapital
pä 30 millioner, eller något, mindre i läneväg? Till en tid
kan man väl förakta Dumboms enkla sats, och sä har äfven jag,
ty värr! en lid bortåt gjort men mannen hade dock icke så
orätt, dä han påstod: ”att ju mera man lånar, ju mera sätter
man sig i skuld”.
Mine Hrr! jag vet alltför väl, att jag ännu lemnat många
möjliga och sunda inkast oförvarade, deribland den, alt mångå
nationer linnas, som äro ojemförligt mera skuldsatta än den
Svenska. Ja visst, men skuldsättningens natur och öfrige omständigheter
äro väsendtligen olika, Jag ingär numera ogerna
pä fältet af resouemeuter efter utländska, för mig och mången
okända och derföre blott merendels förmenta analogier; men här
torde vara nog alt veta, det en skuldsumma sådan som Englands,
på 800 millioner pund sterling, der folket i massa står
i skuld till sig sjelf, dock utmärker att verklig förmögenhet till
ett sä stort belopp finues inom landel, och det är alldeles icke
den jordbrukande, ieke en gång den industriella classen, som
hufvudsakligen bidrager till ränta ä denna skuld till de rika.
Må man häraf icke tro, alt jag lyckönskar England till sin
skuld eller gillar statslänesystemet. Men ett inhemskt statslånesystem
är åtminstone der möjligt, på den jordlösa, men arbetande
daglönarens bekostnad; här i landet är ett sådant system,
om det en gäng skulle hehöfvas, omöjligt, emedan inga
eller ganska få af näringarne obegagnade capitaler kunna.inom
landet hopskrapas. I andra länder, der utländska capitaler i
läneväg anammas, ser man i tidens fullbordan tle katastrofer
inträffa, som äro oskiljaktiga frän missbruket af statserediten,
men dessa missbruk affectera icke derföre ovillkorligen eapitalbildningen
i landel pä samma mördande sätt som här, och åtskillnaden
häri önskade jag kunna ådagalägga sä klart, som jag
numera derom är sjelf öfverlygad, för tilt vördsamt men allvarligen
varna mina landsmän för förhastade åtgärder med banken
och penningeväsendet vid denna riksdag; dä jag hyser det hopp,
alt på ett eller annat säll en lagstiftande församling icke långt
hädanefter skall uppslå, som, i förening med en välsinnad Regering,
blir mera compelent all sjelf falla eller all åtminstone
grundligen bedöma de förslag, mera omfattande än de hittills
försporda, hvilka fosterlandskärleken otvifvelaktig! skall, då så
Den 14 Augusti f. m.
173
fordras, erbjuda, ulan alt hejdas af förebråelser, vare sig för
radikalism, utopism eller hvad slags termer än må väljas.
ITr Westerstrand, Pehr: Jag vill ej upplaga IT. II. o.
Ad:s tid med att söka vederlägga de anmärkmr, som vid min
motion ang:de grundskattens reglering blifvit gjorda, sä väl
nu som i sednaste plenum, då jag var hindrad att vara närvar.
Att dessa anmärkn:r få åtfölja remissen anser jag nyttigt, och
jag hoppas, att, vid en grundligare Utskottsbehandling och notare
pröfning af sjelfva frågan, de skola, så vidt de höra
lill saken, vederlägga sig sjelfva.
1 anledn. af de suppositioner, sorn af motionens väckande
varit en följd, får jag förklara, att jag endast af medborgerligt
nit afgifvil densamma, icke såsom embetsman, utan såsom
enskild riksdagsman, och att jag anser det otillbörligt, att en
riksdagsman, såsom sådan, går ärenden åt någon annan, än åt
sig sjelf.
Hr Danckwardt, Carl: Då jag för några ögonblick utbeder
mig R. o. Ad:s uppmärksamhet i anledn. af den discussion,
som nu här förevarit öfver Hr Westerstrands motion, hvilken
jag under vissa villkor linner mig benägen alt biträda, sä
skulle mitt anförande blifva allt för vidlyftigt, om jag ville
upptaga alla de anmärkn:r, som deremot blifvit gjorda. En värd
talare, Hr von Troil, har redan i sista plenum, såsom jag fattade,
biträdt den delen af motionen, som angår räntornas bringande
lill bestämdt värde i penningar. Jag förenar mig i denna
omständighet med Hr von Troil, och de skäl han derför anfört,
synas mig fullt öfverväga alta de anmärkntr deremot, som
af Ilr Rääf blifvit gjorda.
I afseende pä sjelfva indemnisalioncn eller det s. k. friköpandet
af skatteräntan, kan jag likväl icke dela Hr Weslerstrands
tanka. Gr. Fröliehs anmärkntr, om jag rätt fattat dem,
förmodar jag dock icke vara derutinnan rikliga, att det skulle
varit motionärens afsigt atl endast betrakta den ärliga räntan,
sådan den för närvar, är, såsom en skattelösen ; i sådant fall
skulle jag ännu mindre kunna biträda motionen. Deremot har
jag föreställt mig, att denna lösningssumma skulle vara en ytterligare
afgäld utöfver den ränta, som nu och intill dess den
för friköpandet bestämda tid förlupit, utgår. Under en sådan
åsigt af saken kan visserligen, efter mitt omdöme, en summa
bi Iligt vis fordras såsom medel för likhets återvinnande — jag
säger återvinnande, ty den lid var fordom då alla hemman skattade
lika. Men jag förmodar och befarar, alt en sådan dubbel
afgift å den skattdragande jorden vore för de liesta alldeles
omöjlig att utgifva. Först mäste skatten genom en föreg:de
operation vara bragt till ett sådant belopp, att friköpandet derefter
kunde äga rum. Under sådan åsigt, har också en värd
ledamot af det II. PresteSt. redan väckt en motion, egentligen
afseende en lindring eller minskning i bördorna för den skattdragande
jorden. Del är nemi. Prosten Almqvists motion, hvil
-
174
Den 14 Augusti f. m.
ken jag haft tillfälle att se. Densamma jemte de flera särskilda
frågor om skattejemkning, som under fiireg:de riksdagar blifvit
underställda R. St:s profning, öfvertyga mig, att hvarken
Hr Rääf eller Hr von Hartmansdorff, eller någon annan af de
Hrr, som inom Stånden uppträdt, kunna undertrycka den fråga,
som på detta sätt blifvit väckt. Man måste betrakta den såsom
en stående motion vid alla riksmöten, tills den slutligen blifvit
på ett eller annat sätt bifallen; och en sådan åsigt af saken
förmodar jag också hafva varit egentliga anledn. lill Hr Westerstrands
motion. Det goda kan icke på en gäng vinnas, utan
man mäste successive arbeta sig fram lill rättvisa, hvilken, icke
såsom Hr Rääf anfört, beslår i häfden och det beståndande,
ty rättvisa fordrar pröfning af de grunder, hvarpå häfden och
det beståndande hvila. Häfden i denna fråga kallar jag för
det ruttna i Staten.
Då jag nu återgår till ämnet, hvarifrån jag något aflägsnat
mig, sä får jag fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på den omständighet,
alt 0111 man vill jemna bördor, måste man först arbeta
pä att ställa förhållandena någorlunda lika. Här är icke
fråga om att alldeles indemnisera eller friköpa den skattlagda
jorden, utan frågan är efter min tanke, att ställa den andra
jorden i samma fördömelse, så alt jcmlikhet desto lättare sedermera
kan i en framtid uppkomma.
Prosten Almqvists motion går derpå ut, att alla privilegierade
hemman i Sverige skulle åtaga sig den jemna qvoten af
fördelningen af all grundränta, som i samma förhållande skulle
minskas för den nu med grundränta belagda jorden, och det
friköpande, han i stället föreslår, är att den privilegierade jorden,
som öfvertoge räntan, blcfve ersatt genom statsobligationer,
motsvarande den åtagna delen af ordinarie räntan. Men i det
hela vinner den ena delen allt hvad vinnas kan, utan någon
egen uppoffring, och den sålunda indemniserade jorden vinner
icke annat än det obehaget att vara skattskyldig. Jag tror derföre,
att denna grund icke är den rätta, utan skulle vilja föreslå,
att den samma grundränta, som inom hvarje härad är hufvudgrunden
för skattläggning ä hemman, skulle blifva den norm,
hvarefter dels den rent privilegierade jorden och dels den mindre
beskattade skulle taga del i utgifterne-.
För denna skyldighet skulle den sålunda beskattade jorden
erhålla sådana statsobligationer, som Hr Almqvist föreslagit.
De borde vara till fullo amorterade inom 28 års förlopp, och
vid den tiden kom halfva grundräntan på skattejorden att upphöra.
Under denna tid af 28 år drager den privilegierade jorden
hela den påförde grundräntan. Den är dä icke någon ränteafgift
åtkomlig för Staten i annat fall, än för alt amortera
och förränta de statsobligationer, som för denna skatterättighet
utgifvas. Dessa obligationer skilja sig genom en särskild tillämpning
från vanliga deruti, att de hvila på en bestämd gifven
grundränta. Riksg.cont. borde besörja utgifvandet och förräntningen
af dessa papper, och till Riksg.cont. inginge dä också
Ben 14 Augusti f. m.
175
uppbörden af sjelfva räntan. Men till förekommande af att sådana
papper, som säkerligen vore alltför begärliga i verldshandel,
måtte gå ur riket, (hvilket i afseende på den årliga räntans
uppbärande skulle kunna anföras såsom ett skäl för en ny
silfver-export) tror jag att Kiksg.cont. borde utbyta dessa statsobligationer
emot vanliga creditsedlar. Derigenom hindrades
ett större bruk af de förra utom landet.
Jag kommer i ordningen till den inverkan, som detta skulle
hafva på den inländska industrien. Numera later icke något
samtal eller någon fråga af vigt utföra sig, utan att penningeviisendel
kommer under samma capilel. Sådan är ställningen,
oell den mäste vara det; ty man har ställt banken i
det förhållande till landet, att hvarje gren af dess näring, om
den skall kraftigt lagas under armarne af banken, arbetar på
sjelfva realisationens upphäfvande, då det borde vara tvertom.
Detta låter numera icke ändra sig, och har man en gäng beslutat
realisationen, så måste man med alla krafter fullborda
den, och visa näringarne andra utvägar till räddning.
Jag vill nu utreda, att denna utgifning af statspapper kommer
hela det skattdragande landet till godo, i sä jemn fördelning
som möjligt. Det gifves intet härad och icke mången
socken i de orter af riket, der penningeförlägenhet äger rum,
der icke ett privilegieradt eller ett mindre skattlagdt hemman
finnes; ty frälsehemman är ock privilegierad jord, ehuru det
är redan försedt med kronotionde, som minskar skillnaden i
fördelar emellan det och skattehemmanen. Dessa statspapper, säger
jag, blefvo en åtkomlig, ny penning för hela orten. Den
vore till hands att ersätta bristen pä privatbaukernes rörelsecapital,
när del kommer att upphöra, hvilket är mera än sannolikt
för de flesta; ty såsom de nu äro octrojerade, böra de
icke få bestå, och med inskränkningar i octrojeu afgå actieägare,
utan att andra säkert komma i deras ställe. Med inga
andra medel kan efter min tro den skuldsatta allmogen reda
sina skulder till privatbankerne. Till oerhördt belopp nedsatta
köpeskillingar för dess hemman, vore eljest enda återstående
utvägen, och hvarifrån ville man väl skada köpare?
Man frukte således icke, att det capital, som utkommer
i rörelsen, härigenom blefve för stort, ty i någon män minskades
det capital, som nu omsättes i landet genom privatbankerne.
När amorteringen vore till fullo verkställd, vidtog den nya
skaltlagde jordens skyldighet att ansvara för dess del i gamla
grundskatten efter lika bevillningsgrunder för ali jord. En ny
allmän taxering bör derföre öfvergå bela Svenska jorden. Den
är af allmän rättvisa påkallad, äfven utom det af mig gjorde
förslag, som jag med fl i t, just för Hr Rääfs räkning, kallar omskapning;
ty den nu gällande taxering är i den män kränkande
lika medborgares rätt, att då man i bela län har eli taxeringsvärde
till och med så lågt som ja ^ af gångbara fastighetsvärdet,
så finnes hela orter, der det sistnämnde, efter hvad
man bevisligen för mig anfört, är jemnt med det förra, och
176
Den 14 Augusti f. m.
fortfarandet af detta förhållande är det man söker försvara med
den dyrbara häfden. Kännedom af dessa förhållanden har ock
vållat, alt sådane mindre partiella jemkningar, som Hr Rääf
förmäler sig hafva inom sin ort sluleligen öfvergifvit, alldeles
icke medföra någon rättvisa, och att man derifrån i allmänhet
funnit sig böra afstå. En sådan taxering är äfven nödig, för
alt tillse i hvad män de conqueterade provinserne böra ersättas
för del olika förhållande, som skulle inträffa för dem genom
jemn fördelning af grundskatt efter bevillningsgrunder, vid betraktande
af den låga grundräntan, circa 12 d:r pä dess hemman,
dä den i det gamla Sverige mångenstädes uppgår till 100
r:dr per hemman; en omständighet som ensamt varit tillräcklig
för afslag ä Hr Prosten Almqvists motion, då såmedelst i anseende
lill mängden dessutom af rent privilegierad jord, särdeles
i Skäne och Halland, ett oerhördt belopp af gamla grundskatten
b 1 cf transporterad frän det gamla Sverige lill de conqueterade
provinserne och i samma män medförde en utsläppning
af vederlags obligationer i dessa orter, å ena sidan iifverstigande
deras behof och ä den andra medförande minskning i
åtkomst af dessa papper inom det gamla Sverige, hvarigenom
rörelsecapitalel der hlef för litet.
Del kunde invändas, att en ännu allmännare bevillning borde,
lill lättnad för Svenska jorden, i stället för grundskatten
inträda; ine» dä, mina Hrr, stöta vi på ett annat skarpt motstånd,
som ock har rättvisa anspråk — bevillningen skulle derigenom
hvila tyngre pä andra sambällsclasser. Svenska jorden
har i lyckligare förhållanden mäktat draga grundskatten — dea
är icke sämre un; — man vinner allt hvad som är ytterst behöflig!
och billigt, om man later hela Svenska jorden utjemna
denna grundskatt.
På dessa grunder, och då jag icke längre vill uppehålla
R. o. Adis lid med en deduetion af vissa andra detaljer i
motionen, får jag föreslå följande :
l:o R. St. besluta nu, att den grundskatt, som utgöres af
jordeboks- och hemmantalsränta samt afrads- och kronotiondespanmäl,
skall till hälften efter 28 års förlopp upphöra, och
samma belopp derefter utgöras genom bevillning för jord å
landet.
2:o Den privilegierade jorden skattlägges nu genast till
lika ränla med kronoskattehemmanen i häradet, och samma skattläggning
försvinner åter vid förstnämnde tid.
3:o Intilldess utgår förstnämnde grundskatt till ränta och
amortering af den löseskilling för skattebidraget, som Staten
medelst Riksg.eont. utger i obligation med 4 proc. löpande ränta
till den skattskyldige.
4:o Statsobligationen uträknas till ett sådant belopp, som
svarar mot årliga skallen, så likväl, att deraf både ränta och
2 proc. amorlissement kan godtgöras.
5:o Dä det sålunda bildade fondsystem har sin ovillkorliga
sä
-
Den 14 Augusti f. m.
177
säkerhet i (len privilegierade jordens egna grundränta, må det
aldrig kunna förblandas med förvaltningen för andra möjligen
framdeles beslutade statspapper, hvilka kunde hvila på annan
grund och säkerhet.
6:0. Ett creditiv anvisas på R. St:s hank, till anlitande för
tillfälligt behof att omsätta dessa papper.
7:o. Af det belopp, sorn sålunda återkommer till Riksg.cont.
skall ett capital, motsvarande årliga amorteringen, innehållas
och annuleras, b'fver hvars iakttagande det tillkommer statsrevisionen
alt vaka.
8:0. Det åligger Riksg.cont. att, mot creditsedlar på större
och mindre valeurer, invexla obligationerne, för all befria allmänheten
frän behof att sins emellan uppgöra ränteliqviden, och vid
vexell»'ist skaffa handeln och banken tillgång lill sådane papper,
som dock med varsamhet bör medgifvas.
9:o Alla medel, som för på nytt ulgifne statsobligationer
sully ta i Riksg.cont., vare sig i creditsedlar eller banco, förblifva
hvilande i cassakistan tilldess nya obligationer äler erbjudas.
10:o. Den riintevinst, som tillfaller Riksg.cont. under obligaliouernes
hvilotid derstädes, utgör i första rummet tillgång lill
ersättande af förvaltningskostnaden. Den kan blifva betydlig,
och för delta fall stadgas, att den kommer att utlånas på
fastigheter å landet, till sä jemn fördelning pä länen sorn
svarar mot skattevederlagsbcloppet, hvarigenom räntan, sorn
inom orten upplupit, om dess tillstånd varit sådant alt capitalet
kunnat der bibehålla sig, till orten i egenskap af lån återkommer,
och således icke utsuger rörelsemcdlet, innan landet med produclen
af sin llit hunnit skalla motsvarande tillgångar.
När dessa lån slutligen uppsägas, äger Riksg.cont. tillgång
till kostnaderne för det nya taxeringsverket i landet; och vidare
kan det användas lill indemuisationcr ät de conquelerade
proviuserne.
ll:o. Staten emottager vid utgången af 28 år löseskilling
för återstående hälften af grundskatten, medelst förräntning och
amortering under nya 28 är.
12:o. Ärliga afbördandet af delta skattebelopp tillgår på
det sätt, alt summan jemte halfva skatten afräknas pä totalsumman
af hela grundskatten, hvarefter återstoden fördelas på al!
jord, genom uträknad bevillning efter taxeriugsgrund. Ny fördelning
sker efter 5ö år, dä tillökning i värde påföres skaltet,
såsom då fritt frän all ränta.
13:o. Vid den härnedanföre nämnde bcvilluingslaxcring bör,
utan afseende pä utgående löscskillingsbeloppcl, bela skatlcjorden
anses lika skattfri, som den privilegierade jorden, med beräkning
endast för halfva grundskatten.
14:o. För vinnande af mera rättvisa och likhet öfver hela
landet i del nu ojemua taxeringsverket, bör en jemkning derå
1 II. 23
t 178
Den 14 Augusti f. m.
öfver liela riket förberedas oell taga sin början 5 Sr innan
grundskatten till hälften upphör, och hemställas vidsträklare
jeniföringscomileer, biträdde af kamerala tjenstemän, helst desamme
öfver hela eller större delen af riket. Intilldess samma
laxeringsverk tillämpas, må intet afseende fästas å den nya skattskyldighet
den privilegierade jorden sig åtagit, eller denna leda
till nedsättning i nu gällande taxeringsvärde. Vägledning i förstnämnde
afseende torde kunna hemtas af det berömda Norska taxeringsverket.
15:o. Dessa taxeringscomiteer höra jemväl hufvudsakligen
pröfva oell föreslå, huru de conqueterade provinserne skäligen
må, genom bevillningsnedsättning under en viss längre tidrymd,
komma i åtnjutande af lindring för den större skattedel, som
eljest kom alt drabba dem, derigenom att allmän bevillning inträdde
i stället för en grundskatt, som å deras hemman varit
ringa, i förhållande lill det gamla Sveriges, och Ilvars försvinnande
således utgjorde en mindre fördel för desse hemman, än
det öfriga landets, och i samma mån påförde jorden en högre
bevillning.
16:o. Samma uppmärksamhet och förslag bör jemväl tillhöra
comitéen i afseende pä alltför märkbara olikheter å andra
orter i förenämnde fall, allt till det hilliga afseende Konung
och Ständer kunde vid grundskattsnedsättningen derå fästa.
17:o. II. St. besluta likaledes det samma grunder af billighet
och rättvisa höra tillämpas, så snart K. M. finner skäl
tillåta en förändring af indelningsverket, för hvilken utjemning
ett lika beskaffad! fondsystem då borde träda i dettas ställe,
hvarigenom det rörelsecapital, som nu sättes i omlopp och genom
amortering minskas, kunde i ett någorlunda jemnt förhållande
ersättas.
Genom uttalande af dessa grundsatser, hvilka, såvida de
erhålla den andra Statsmaktens godkännande, voro bindande beslut,
som icke kunde af kommande Ständer återkallas, hade
skattejemkningen vid detta riksmöte framryckt ett jättesteg,
ulan alla föreg-.de undersökningar, och utan allt äfventyr alt,
sådant oaktadt, blifva orättvis. Man hade lugnat alla sinnen,
tillfredsställt alla billiga fordringar och undanröjt alla farhågor;
ty den oro, som löper genom den närvar, tiden skulle jag
tro egenleligen icke vara någon annan, än stora fordringar å
ena sidan på jemnlikhet i fördelar och bördor för Svenska jorden,
och fruktan å den andra, att äganderättens helgd för dess
vinnande klefve uppoffrad.
Om jag ej häri misstager mig, så vore förslaget, hvars
statistiska behof Ur Presidenten Westerstrand häst är i tillfälle
utreda, och hvars financiella fördel ligger i alltför öppen dag,
för att påkalla vidare undersökning, äfven hvilande på en rättvis
och politisk grund.
Jag anhåller, att delta mitt förslag måtte få åtfölja dfen
discussion, som här blifvit uti ämnet företagen, och att således
Den 14 Augusti f. m.
17!)
mitt amendement mätte i sammanhang med Hr Wcslerslratids
motion af StatsUlsk. upptagas.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, ali plenum kl.
G pä eftermiddagen komme att fortsättas.
Hr von Hartmansdorff, August: Jag vill blott yttra
några ord. Den ifrägavar. motionen är af beskaffenhet, såsom
R. o. Ad. väl funnit, att den åsyftar att omskapa Svenska samhället.
Hr Danckwardt har således haft ganska rätt att tala örn
en omskapning, men R. o. Ad. torde dock finna, att motionen,
så vidt hon afser en skatlejemkninfg, är onyttig; ty hvad skulle
följden blifva af alla dessa ändlösa liqvider? Uppgöras de med
rättvisa, på sätt Hr Danckwardt synes önska, så skall ingen förlora
något derpå; men om ingen mister något, så lär väl icke
eller någon annan kunna vinna något, och hvad hade man dä
för allt sitt besvär ? Jo, att sysselsätta sig sjelf och andra onödigtvis,
likasom jag tror att vi nu skulle göra, om vi längre
skulle fortsätta denna öfverläggning; ty då denna motion kommer
till StatsUlsk., så lärer man der nogsamt linna att omöjligheter
begäras. Hr Danckwardt har yttrat ett ord, som later
så förskräckligt, att någon öfverdrift måste vara deruti. — Han
sade, om jag rätt fattade hans mening, all hvad som består är
det ruttna i samhället. Med ”hvad som består” plägar menas
allt hvad som finnes. Om så är, lärer i samhället intet annat
vara friskt, än det som icke finnes.
Hr D anckwardl: Det är visserligen utan allt ändamål,
som jag nu uppträder. Jag vill likväl med några ord besvara
Hr von Hartmansdorffs yttrande. Han frågar, hvartill de föreslagne
liqviderna skola tjena; och jag svarar, att de liqvider
ha ett stort ändamål, hvilka afse möjligheten för liqvidcrs framtida
fortsättande i allmänhet. I afseende åter på ett sådant anförande
af mitt yttrande, att det beslående vore det ruttna, så
täckes Hr von Hartmansdorff ihågkomma, att Hr Rääf grundade
sin vederläggning af motionen på föregifven rättvisa i häfden,
och det är denna häfd i skatteväsendet, som jag är säker förr
eller sednare skall anses vara det ruttna i Staten.
Uppå derefter af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd pro- *
pos., biföll R. o. Ad., att hvad nu blifvit anfördt i afseende: på
Hr Westerstrands motion om grundskatlernes reglering, finge till
StatsUtsk. remitteras.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel: Genom beslut af
d. 1 innevar. månad har R. o. Ad. förelagt Coust.Utsk. att, inom
medlet af månaden, inkomma med uppgift på de sedan sista
riksdagen hvilande grundlagsändringsförslag, rörande nationalrepresentationens
ombildning. Delta beslut har endast af BondeSt.
blifvit hiträdt, och således har det icke blifvit något R. St:s
beslut; men det oaktadt har Utsk., nogsamt inseende vigten af
alt denna stora samhällsfråga med det snaraste afgöres, så vidt
ISO
Den 14 Augusti f. m.
tili dess maki stålt, påskyndat detta arbete. Förlidne måndag
iifverlemnade Const.Utsk. sitt i ämnet uppgjorda betänkande till
Exp.Ulsk., och jag har af Exp.Utsk:s ordf. erfarit, alt detta Jtetänkande
nästkommande Lördag kan läggas på R. St;s bord.
Upplästes K. M;s denna dag ankomna nåd. propos. af d. I
dennes, ang:de ändring af 8, 9 och 10 §§ i 17 cap. llandelsb:u
samt förklaring af 2 § i samma cap.
Begärdes på bordet.
Upplästes och remitterades lill LagUtsk. K. M:s nedannämnde,
denna dag ankomna nåd. propos:r af d. 1 dennes:
l:o Ang:de förändrad lydelse af 1 § i 20 cap. Ärfda-b:n och
tillägg lill 7 § i 20 cap. af samma balk.
2:o Ang:de vissa förändrade föreskrifter i afseende på lagfart
oell nytljanderälls-inteckning.
3:o Ang:de intecknande af ej mindre lifstids-städja och undantagsaflal,
än ock all annan afhandling om nyttjanderätt till
läst egendom ä landet.
4:o Ang:de tillägg i 3 cap. 5 §. Handels-b:n samt förklaring öfver
32 § i R. o. Ad s privilegier d. 16 Oct. 1723, i afseende
på der stadgade afgifter vid utflyttning till utrikes ort.
Upplästes och remitterades lill StalsUtsk. K. M:s nedannämnda,
denna dag ankomna nåd. propos:r:
1 :o Angtde anvisande af medel till arfvoden åt 3 nya ledamöter
i lagberedningen, gifven d. 1 dennes.
2:o Angalo uppförande pä allm. indragnings-statcn af ett lönebelopp,
stort 689 r:dr 20 sk., för Archivarien i Just.-Statscxpedilioneu,
Prolocolls-secreleraren J. Hegardt; gifven d.
1 dennes.
3:o Om Kamererare!) E. M. Dahleri och Krigsrådet A. L. Ilaulfinaus
befrielse frän dem ålagd ersättningsskyldighet, såsom
conlrollanter å förre Krigscasseuren S. II. Brattströms uppbörd;
gifven d. 2 dennes.
4:o Om upplåtande till Solna församling af inalles 3 tunnland
7| kappland mark, tillhörande Carlbergs kungsgård; gifven
d. 2 dennes.
Sedan härefter H. Ex. Hr Gr. och Landtm, anmodat R. o.
Ad., all lenina ena sidan af salen loin, så att der blcfve plats
för de öfrige Ståndens medlemmar af den stora deputation, sorn
i dag kömöte att afgå för att bos II. M. Konungen i und. anhålla
om Oess och 11. M. Drottningens kröning under innevar.
riksdag, ankommo nu de andra RiksStms Taleman och deputa1
iöns medlemmar äfvensom de 2:ue härolder, sorn borde gå
framför R. o. Ad.; hvarefter den stora depulalionen kl. nära 2
c. ni, afgiek frän Riddarhuset till K, Slottet,
Den 14 Augusti e. m.
181
Till följd af R. o. Ad:s, före ankomsten af de öfrige Stå ndcns
ledamöter, Icmnade bifall lill 11. Ex. Ilr Gr. och Landtm:s
propos. åtskildes R. o. Ad. då deputalionen afgick, samt R. o.
Ad:s medlemmar af dcputationen vid nedgången från K. Slottet
kl. 1 till 3 c. lii.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 14 Augusti 1844,
Plenum kl. G e. m.
Justerades 4 prot.utdr. för denna dag f. m.
Upplästes oell remitterades till
Stats-Utskottet:
K. M:s denna dag ankomna nåd. propos. af d. 2 dennes,
om rotehållarnes vid Forssa, Delsbo oell Jerfsö compagnier af
Helsinge reg:te befriande från åtagandet att förse Underolficerarne
vid nämnde compagnier med hus och ved samt mulbete
för deras kreatur.
K. M:s denna dag ankomna nåd. propos. af d. 2 dennes,
angide afsöndring från f. d. Öfversteboställe! vid Dalregitet Näs
kungsgård af 2;ne dithörande ålfisken.
K. M:s denna dag ankomna nåd. propos. af d. 5 dennes,
angide den s. k. ollongäldens upphörande.
K. M:s denna dag ankomna nåd. propos. af d. 5 dennes, om
upphörande af den s. k. sölf- eller husmansskatten i Bohus län.
R. M:s denna dag ankomna nåd. propos. af d. G dennes,
angide åtgärder lill behöfvandes undsättning i missväxtår.
K. M:s denna dag ankomna nåd. skrifvelse d. 6 dennes, i
fråga om delaktighet i civilstatens pensionsinrättning för borgmästare
i rikets städer utom Stockholm, äfvensom för commissioiis-laiidlmätare.
Stats- samt Allm. Besv.- o. E k o n.-U ts k : n:
K. M:s denna dag ankomna nåd. propos. af d. 2 dennes, i
nnledn. af väckt fråga om förändring i sättet för ersättning af
hästar och persedlar, som vid rusthålls-regitena under krig gå
förlorade.
Bevill niugs-Utskollet:
K. M:s denna dag ankomna nåd. skrifvelse af d. G dennes,
angide tulltaxan.
B a n c o - U t s k o 11 e t:
R. M:s denna dag ankomna nåd. skrifvelse af d. G dennes,
182
Den 14 Augusti e. m.
1 fråga om förhöjning af det i R. St:s bank för Jerneontorct
beviljade ereditiv.
Upplästes K. M:s denne dag ankomna nåd. skrifvelse af d.
2 dennes, ang:de den nya ordinarie soldatroteringen i riket.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om icke denna
nåd. skrifvelse, som endast innehöll ett tillkännagifvande, att
K. M. icke för närvar, är i tillfälle att uppfylla R. St:s yttrade
önskan om erhållande af framställning rör:de den nya ordinarie
soldatroteringen i dess' helhet, finge läggas lill haudlingarne;
hvilket bifölls.
Anvo föredrogs K. M:s d. 10 dennes på bordet lagda nåd.
propos., ang:de bestämmande af vissa villkor för vinnande af
dipositions- och äganderätt,till de s. k. kyrkohemmanen i Halland.
Gr. Lewenhaupt, Patrik Adolph, anförde skriftligen :
Då K. M:s nåd. propos. rör:de Halländska kyrkohemmanen
blifvit begärd på bordet, anhåller jag få yttra några ord i ämnet,
hvilka torde få åtfölja remissen till vederb. Utsk.
Denna för hemmans-åboerne vigtiga fråga har, under mer
än 20 års tid, gifvit anledn. lill en förlåtlig oro och farhåga
hos åboerne, då de sväfva uti en beständig osäkerhet att deras
prestationer kunna efter godtycke öfver höfvan uppstegras, och
kan äfven ovissheten, huruvida de icke förr eller sednare skulle
genom förhöjda anspråk nödgas öfvergifva hemmanen, eller åtminstone
icke få öfverlåta dem på sina barn och efterkommande,
föranlåta dem att ej gifva hemmanen den häfd och vård,
som de säkert icke underlåta alt göra, dä de blifva försäkrade
om en ständig besittningsrätt derå.
K. M. har år 1843 afslagit den af 1840 års Ständer väckta
propos., alt Kronan skulle, genom stämning vid vederb. domstol,
söka återvinna dessa hemman. Just.Cancelleren har ansett
denna åtgjord mindre lämplig, af skäl att förhållandena med
dessa hemman voro allt för invecklade och svåra att reda; och
har äfven anlydt möjligheten, i händelse af en rättegång emellan
Kronan och Kyrkan, att ena eller andra partens rätt svårligen
skulle kunua undgå att förnärmas.
Vid en rättegång åter emellan vederb. kyrkor och hemmansåboernc,
om frågan sålunda behandlades, skulle alltid samma
förhållande, nemi. dels det mörker som i vissa fall hvilar
öfver denna angelägenhet, dels ock den otydlighet, som röjes uti
en del åtkomliga handlingar, göra en sådan rättegång lika långvarig
som kostsam för båda parterue och särdeles tryckande om
ej omöjlig för de obcmedlade åboerne, oberäknadt de obehagliga
följderne i många hänseenden, som uppslå genom tvister
emellan clerecict och församlingsboar, hvartill ty värr redan uti
presterskapets löucbcräkniug nog tvistefrön förut förefmnas, der,
Den 14 Augusti e. m.
183
såsom uti Halland, inga accorder kunnat träffas emellan kyrkohcrdar
och församlingar.
Åtskilliga tillgängliga acta gifva grundade stöd för antagande
af den K. propos., nemi. de K. commissariernes meddelade
resolution uppå presterskapets i Halland besvär, då provinsen
afträddes till Sverge, der det heter: ”De Beneficia, som af
särdeles benådning och förmedelst K. bref äro lagda till kyrkor,
skolor och deras betjentes underhåll och nu förmenas vara
införde uti ens och annans donations-eller köpebref, blifva billigt
vid sin fundation; och finna samtlige commissarierne skäligt,
att kyrkor och skolor och de betjente, till hvilka af gammal
tid någon viss ränta förmedelst K. bref utaf en christelig intention
är förordnadt och perpelueradt, bör mainteneras, dock
mus te sddant intet vidare extenderas lin på den ränta, som af
ålders tid. sedvanligt till dem är utlagd.”
Enligt de officiella copieböckcrne från 16:de och 17:de århundradet,
som angå Skåne och Halland, och finnas förvarade i
det K. Danska Geheimearchivet, styrkes, att de hemman, hvaraf
kyrkorne ägde landgille, blefvo under Danska tiden, så vidt
kyrkorne ägdes af Konungen och kallelserätten af honom utöfvades,
bortstadde för Kronans räkning af Konungens ”Lendsmand”.
Detta bestyrkes ytterligare genom ett bref af Konung
Christian IV, dat. Köpenhamn d. 29 Juni 1633, hvaruti åboerne
å hemman med landgille lill kyrkor, eller sådane hemman,
som uti 1646 års jordebok äro upptagne såsom kyrko, kallas
”Fåre och Kronans bönder och tjenare”. Af handlingarne synes
äfven, att Kronan, så väl före som efter 1646 års jordeboks
upprättande, haft jordägande- och städsel-rätt sig förbehållen
å de hemman, som uti nämnde jordebok äro upptagne under
rubrik af kyrkohemman.
Consistorium i Götheborg har, uti und. skrifvelse af d. 17
Mars 1841, endast begärt, i den händelse K. M. skulle i nåder
anbefalla laglig undersökning i denna fråga, att Halländska kyrkorne,
huru än målet må aflöpa, måtte oqvaldt bibehållas vid
de årliga ränteförmåner, de hittills af k yr kohemmanen uppburit.
Då nu kyrkor och presterskap, genom antagande af K. M:s
nåd. propos., äro försäkrade om ständigt bibehållande af de räntor
de nu få uppbära af de ifrägavar. hemmanen, och då denna
långvariga tvist svårligen på annat sätt kan slitas, än genom
ett beslut af Konung och Ständer, som bevarar ömsesidiga rättigheter;
då Staten bör vara män om alt dess jordegendom vårdas
och hiifdas, och då ett grundvillkor derföre är, att den jordbrukande
individens existeucc så mycket möjligt är betryggas:
vore önskcligt att den nåd. propos. af R. St, antoges.
Att dessa hemman få af åboerne lill skatte inköpas, anser
jag äfven förmånligt, icke så mycket för den ringa penningeinkomst
Staten derigenom erhåller, som i synnerhet för
den reda nytta för jorden, som ägande- i stället för tillfällig
besittningsrätt alltid måste medföra. Det är mig icke obekant,
att åtskillige K. bref, (hvilkas uppräknande här vöre för vid
-
184
Den 14 Å ngiiBti e. m.
lyftigt) bestämma i afseende på Halländska kyrkohemmmanen,
att de icke la till skatte inköpas; men då billigheten kräfver
nya bestämmelser, inser jag ej att endast gammal häfd skalle
vara ett hinder för Konung och Ständer att dem antaga.
Jag får på dessa skäl tillstyrka den nåd. propus.
Hr Rosenblad, Bernhard: För att icke upplaga R. o.
Ad:s tid med ett vidlyftigt anförande, vill jag inskränka mig
till den påminnelse, att Utsk. måtte laga kännedom om hvad
som i detta ärende redan, såväl vid föreg:de riksdagar, som
inom Regeringen passerat. Måtte Utsk. deråt egna den uppmärksamhet,
som erfordras, då det är fråga om det skydd för beståndande
rätt, hvilket inom hvarje lagbundct samhälle, och alltid
inom Sverige, utgjort ett anspråk, som hvar och en varit berättigad
alt äga.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Det förevarande ämnet
är, i afseende på det prejudicat det innefattar, af den stora vigt,
och i afseende på sammanhanget, af den vidlyftighet, att det
fordrar en vidsträcktare utredning, än jag varit i tillfälle att
deraf göra under de dagar den K. propos. legat på bordet; emedan
mina förmiddagar äro upptagne antingen af plena eller af
Utsk:sgöromål. Jag anhåller således att framdeles få inför R.
o. Ad. andraga hvad jag härutinnan kan hafva att anföra, och
alt mitt yttrande dä må blifva remitteradt till det Utsk., som
vederbör.
I afseende på hvad Gr. Lewenhaupt nyss anfört, vill jag
dock yttra några ord. Han har talat om den oro, som besvärar
arrendatorerna af ifrågavar. kyrkohemman under det att
deras anspråk äro oafgjorde. Men månne icke deras oro skulle
kunna jemföras med de bekymmer, som under samma tid plåga
hemmanens innehafvare, hvilkas rätt man vill åtkomma? Samme
talare har yttrat, om jag ej missförstod hans uttryck, att
Just.Cancelleren skulle hafva förklarat, alt om denna sak
komme till utredning, så skulle den ene eller andre partens rätt
svårligen kunna undgå att förnärmas. Min föreställning om rättegång
har alltid varit den, att ingens rätt skulle förnärmas, utan
alt rätt skulle tillkomma dem, som vederborde. Jag kan icke tro
att Just.Cancelleren kan hafva någon annan mening om saken.
Frih. Hamilton, Hugo: Det kan icke vara någon af R.
o. Ad. obekant, att denna fråga under de 3 föreg:de riksdagarne
blifvit af Ståndet med den noggrannhet och fullständighet
behandlad, som de till Ståndet inlemnade handlingar gifvit för
banden. Den uppmaning, som blifvit Utsk. gifven, ali taga noga
kännedom af föreg:de riksdags handlingar i ämnet, skall
Utsk., det vågar jag pä förhand säga, såsom varande ledamot
deraf, visserligen gä till mötes.
Jag bekänner uppriktigt, alt det är med glädje och tacksamhet,
som jag sell dea propus., som R- M. ifrågasatt. Saken
-
Den 14 Augusti e. m.
185
ken stod nemi. vid slutet af föreg:de riksdag i den ställning,
att en rättegång syntes oundviklig. Instämmandet till laga
domstol begärdes af Ständerna, i likhet med hvad föreg:de
Ständer begärt; emedan de voro öfvertygade om riktigheten af
de mångfaldiga handlingar, som lill alla delar slodo för den äsigt,
att Halländska kyrkohemmaneu från början voro Kronans,
att de under tidernas gång pä en olaglig väg gått ifrån densamma,
och att således Ständerue ansägo, att, genom denna rättegång,
de skulle återvinnas lill Kronan. Alt detta, på sätt den
siste ledamoten yttrade sig, skulle väcka ”oro och fruktan hos
de nuvar. inuehafvarne,” det begriper jag, ty det är alltid obeqvämt,
att belt och hållet mista hvad man innehar, man må
hafva det på lagliga eiler olagliga grunder; men alt denna nåd.
propos., som åsyftar en förlikning hvilken efter min förmening
ej kan träda någon för nära, då båda parternas rätt deruti är
afsedd, att en sådan propos. skulle väcka oro, det fattar jag
icke. Här är föreslaget, att kyrkan skulle bibehållas helt och
hållet oförkränkt vid den inkomst, som den nu har, och detta
för evärdeliga tider, utan beroende af egendomarues stigande
eller fall i värde. Jag kan icke finna hvad kyrkan mer kan
begära, som verklig ägare af jorden. Det är en sak, som de
fleste jordägare skulle med tacksamhet mottaga, om det kunde
för dem tillvinnas. A andra sidan tillförsäkras de nuvar. arrendatorerna
en säkerhet, som för hvarje jordskötare måste vara
af högsta vigt, eller att det icke skulle bero på en auction
eller blifvande tillfälle, att öfver höfvan uppjaga afgiflen, såsom
vid en ny städsel eljest lätt kunde ske.
Jag återupprepar således, att jag för min del med tacksamhet
ser huru de båda parternas intressen bär blifvit sä mycket
som möjligt tillfredsställda, och vägar derföre tillstyrka bifall
å den K. propos. i ämnet, när en gäng denna fråga återkommer.
Hr von Hartmansdorff: Den siste talaren tycktes taga
för afgjordt, om jag icke orätt fattade hans mening, alt denna
fråga skulle remitteras tiil Ekou.Ulsk., der han är ordf. Jagbar
icke hört Hr Landtm, sätta sådant i fråga, och tror icke eller
att en sådan remiss vore lämplig. Om Gr. Lewenhaupt har
rätt, att detta är en rättstvist, så ifall deu hörer under R.
St. och ej under domstol, lärer det väl vara LagUtsk., sorn
skall befatta sig med saken. Sä har äfven det Högv. PresleSt.
ansett frågan, och fördenskull remitterat den till sistnämnde Utsk.
Den talare, som sednast yttrade sig, har uttryckt sin glädje
öfver den K. propus., i anseende dertill, att arrendatorerne
ieke skulle komma att för framtiden se sina arrenden förhöjda.
Manne det dä skulle vara tillåtlig'! för någon här, att yttra sin
glädje, 0111 enskild man, hvilken pä en eller annan gruud ägde
hemman, betoges rättigheten att öka arrendet för sin jord,
utan nödgades för alltid åtuöjas med hvad bans arrendatorer nu
betala?
H. 1. 24
186
Den 14 Augusti e. m.
Hi* Rosenblad: Jemte det jag instämmer i Hr von Hart'
mansdorffs anmärkt!., får jag fästa uppmärksamheten derpå, att
ehuru Frih. Hamilton tyckes hafva tagit kännedom af hvad
förut passerat i detta ämne, sä synes det likväl som han förgätit
att, efter af K. M. redan ulfärdadt beslut, kommer, vid
auction a dessa hemman, desamma ingalunda att öfverlätas åt
den högstbjudande, emedan ett maximum och ett minimum äro
utstakade, till följd hvaraf arrendesumman icke får öfverstiga,
likasom icke eller understiga ett visst belopp, och äger härvid
förre åboens arfvingar optionsrätt. Jag hemställer, huru ett
sådant lagbud skulle betraktas, om det tillämpades på enskild
mans egendom.
För öfrigt vill jag blott flista uppmärksamheten derpå, att
då Svensk lag tillåter hvar och en, som tror sig äga någon
rätt, alt i laglig ordning göra densamma gällande; så bör det
ske medelst uttagande af stämning och resolution derå. Då nu
de, som önskat att för en ringa afgift åtkomma ifrägavar. hemman,
äro så i sakuad af all rätt, alt de icke ens kunna sätta
i fråga att pä ofvannämnde väg styrka några anspråk; så om
man lät Kronan träda upp i alla sådana fall, skulle delta vara
ett ytterst vådligt prejudieat, om det blefve tillämpade root enskilda
personer, t. ex. mot inuehafvarne af de s. k. Seblegelska
hemmanen, der säkert Kronans rätt vore bättre grundad.
Om nu några personer, sorn förmena sig vara desceudenter
af de gamla äbostammarna på dessa hemman, skulle, utan att
på laglig väg kunna styrka sina anspråk derå, till K. M. framkomma
med yrkande, att han måtte framträda i doinstolsväg
och göra desamma gällande; sä hemställer jag till Hrr:ne hvad
följden deraf skulle blifva. Prejudicatet vore i sanning betänkligt.
Det gamla ordspråket: ”i dag mig, i morgon dig,”
skulle möjligen komma att tillämpas, om man nu afviker frän
den stränga rättens grundsats. - Det är anledningen, hvarföre
jag nu, då det rörer kyrkan, hvars inkomster kunna stödja
barmhertighetsverk, uppfostringsanstalter m. m,, vrkar att sträng
rätt måtte tillämpas.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth: Aboerna på de Halländska
kyrkohemmanen påstå: alt dessa hemman tillhöra Kronan
med fullkomlig äganderätt; att äboerne i följd deraf äro
berättigade till ostörd besittningsrätt och succession derå, enligt
K. Br. d. 5 och KammarCoil. derpå grundade Kung. d. 29 Febr.
1808, samt alt de till kyrkorna endast äro skyldige att betala
vissa, en gång för alla, bestämda räntor, hvilka ej kunna ökas.
Kyrkornas målsmän, som egentligen kan antagas vara det forna
consistorium i Götheborg, har, hufvudsakligen pä grund af åtskilliga
ä kyrkornas sida meddelade åboautagningar, yrkat: att dessa
hemman skulle kunna disponeras af kyrkorna med samma rätt
som enskilde disponera sina under äganderätt inuehafvande hemman,
och att de sålunda kunde utarrendera desamma till den
högsta möjliga afgift.
Den 14 Augusti e. m.
187
Dessa sednare, eller kyrkorna, hafva för sig det s. k.Printzencreutska
beslutet, eller K. Br. af den 26 Apr. 1826, som i
så måtto godkänner kyrkornas anspråk, att det medgifver dem
rättighet att, vid dåvarande åboers afgång, utarrendera hemmanen
på vissa år, och att åboens arfvingar endast för hvad
som då högst hjudes, äga rätt att öfvertaga arrendet. Det är
detta som framkallat sä mycket missnöje bland de gamla åbostammarna,
som deraf trott sig förnärmade, och för hvars afhjel
pande den K. propos. nu egentligen synes hafva tillkommit.
11. St. föreslogo en annan utväg, eller stämning till domstol,
hvarigenom skulle utredas, huruvida Kronan ägde ”dominium
fundi” till dessa hemman; men hvaraf skulle följt, att åboen,
som i sådan händelse vore fredad frän kyrkornas anspråk, hade
fått bibehålla hemmanen med de, en gång för alla, bestämda
räntor, som de af gammalt erlagt.
K. M:s propos. synes lösa problemet på ett föga tillfredsställande
sätt. Den vill nemi., att det nuvar. förhållandet skall
i allo fortfara. Således skulle på de hemman, som blifvit utarrenderade
efter 1826, de nuvar. arrendena representera de
forna räntorna och icke vidare kunna höjas, utan de nuvar.
urrendatorerne dervid blifva tryggade; hvaremot de hemman,
som ännu icke tillfallit kyrkorna, skulle fortfara att af dess
innehafvare besittas med de räntor, som hittills varit bestämda,
hvaraf vanligen blott en del tillkom kyrkorna. Jag hemställer
till R. o. Ad., huruvida det är rättvist, att på hemman
af samma natur, räntor skulle läggas af så himmelsvidt olika
egenskap, som dem, hvilka uppkommit genom gammal skattläggning
och nya arrenden efter 1826; huruvida, då meningen
är, att de åboer, som hafva rätt tili dessa hemman, skola dervid
bibehållas, det är med rättvisan öfverensstämmande, alt den
ena skall betala arrende och den andra ränta.
Dessutom vill jag fästa uppmärksamheten pä ett förhållande,
som ej torde böra förbises. För de hemman, som efter år
1826 kunna blifvit utarrenderade, utan att förre åboernes arfvingar
begagnat sin optionsrätt, skulle arrendatorerne, hvilka
icke besitta hemmanen med annan rätt än den arrendecontraeteu
innehålla, erhålla en opåräknad fördel derigenom, att de
och deras efterkommande få bibehålla hemmanen för all framtid,
och skulle de derigenom för alltid från dessa hemmans
besittning utesluta åbo af gammal stam, ehuru denne lagligen
skulle kunna styrka sina bättre anspråk. Ett bifall till K. M:s
nåd. propos. skulle för öfrigt visserligen icke kunna hindra
kyrkorna, om de anse sig genom densamma lidande, att vid
domstol göra frågan anhängig och der fä den, möjligen till
deras fördel, lagligen afgjord. Lätteligen skulle då K. M:s och
R. St:s beslut blifva ogilltigt och kraftlöst; och som den ifrågavar.
K. propos. alltså, efter hvad jag anser, på ett otillfredsställande
sätt löst denna fråga, lärer densamma derföre hvarken
böra eller kunna bifallas.
Jag anhåller, att dessa mina anmärkntr måtte tagas i öfver
-
188
Den 14 Augusti e m.
vägande, på del att Utsk., sora jag hoppas, måtte stanna vid
samma beslut, som Ständerna vid föreg:de riksdag, nemi. att
hemställa om sakens öfverlemnande till domstol, på det hvar
och en må få sin rätt.
Frih. Hamilton: En värd ledamot har gjort mig uppmärksam
derpå, alt jag begått en oförsigtighet eller presnmtion, då
jag i mitt förra anförande yttrat, att K. M:s nåd. propos. förmodligen
skulle till 2:ne Utsk. remitteras, af hvilka jag har
äran vara ledamot i det ena. Jag erkänner riktigheten af denna
anmärkn. och anhåller blott, att R. o. Ad. mätte låta det
lända mig till ursäkt, att 1829, 1834 och 1840 årens riksdagar
remitterade samma fråga till Stats- och Ekon.-Utsk:n, hvadan
jag styrktes i min förmodan att nu äfven så skulle ske.
Har jag misstagit mig, sä hoppas jag Ståndet dermed öfverser.
Dernäst uttryckte samme värde ledamot sin förundran deröfver,
att jag yttrat min glädje öfver ett slutligt biläggande af denna
århundraden långa stridsfråga, dä detta biläggande möjligen
skulle innefatta ett lederande af innehafvarnes nuvarande rätt, och
han framställde dervid den frågan: huruvida det skulle glädja mig
eller andra, om ett dylikt stadgande utkom, som inverkade på
vår rätt?
Glädjen hos mig hvilade derpå, alt jag tillät mig tilltro de
3:ne föreg:de riksdagarnes, myudigheternes i orten och K. M:s
enskilda beslut, som förr i detta ämne blifvit fällde, vara för
mig en slags gällande domsrätt i denna fråga, och att jag på
dessa facta och äfven i stöd af de handlingar, som Utsk:n vid
föreg:de riksdagar framlagt såsom grund för deras yttranden,
trodde att äganderätten af de nuvar. innehafvarne var, till det
minsta, stort tvifvel underkastad. Glädjen var således hos mig
grundad derpå, att. jag såg att stridsfrågan skulle kunna slitas
utan att suinmum jus möjligen blefve en summa injuria, till
stort mehn för nuvar. innehafvarne. Detta var det enda skälet
och visade icke någon glädje öfver att desse innehafvare skulle
blifva lidande.
En annan värd ledamot har vädjat tili mitt minne, om jag
glömt den af K. M. vid 1834 års riksdag ulgifua förordning,
att ny värdering vid blifvande städja skulle utgå, och ali således
godtycket, vore förebygdt. Jag tillåter mig uttala den tanken,
alt begreppet af ny värdering vid städja förutsätter möjligheten
af förhöjning, således säkerheten af rubbning i de föreg:de
villkoren, och derföre osäkerheten för innehafvaren att
kunna bvgga sin bergning pä samma fasta grund som kronoåboen.
Jag kommer visserligen ihåg, att jag äfven dä hade lyckan
mottaga en sakrik upplysning af samme ledamot, ehuru
Sländerne sedermera ogillade densamma.
Han har äfven sagt, att den stränga rätten horde blifva
gällande. Just det, alt den stränga rätten möjligen och troligen
skulle drifvas så långt, att de ömmande intressen, talaren
här åberopat, skulle kunna, under den stränga rätten, lätteligen
Den 1 4 Augusti e, m.
189
vara alltför mycket glada att komma från denna fråga, utan att
vädja till den strängaste rätten, är äfven skälet, hvarför jag
icke kan instämma uti de anmärkn:r, som den siste värde talaren
anfört, ehuru jag erkänner, att de äro byggde på mycken
sakkännedom och äfven på de facta, som ledt föregtde Ständers
beslut; men som sagt är, jag skulle önska, att frågan kunde
i en vänligare väg slutas, än den föreg:de Ständer föreslagit,
ehuru den visserligen är den rättaste och rättsenligaste.
Hr Rosenblad: Så till vida medgifver jag att Gr. Wrangel
har rätt, att i händelse K. M:s nåd. propos. blifver antagen,
så skulle under samma förhållanden en ganska olika behandling
af samma sak uppkomma. Deruti har han fullkomligt rätt;
men det förundrade mig, att en tjensteman i K. Kammar-Coll.
icke erinrade sig den lagliga ordningen att afgöra uppkommande
frågor, huruvida åboerne å dessa kyrkohemman kunna anses
berättigade till s. k. åborätt och dermed följande rätt till
skatteköp. Att sådana olikheter äga rum och att vid några
speciella hemman sådan rätt finnes, derom har jag vunnit visshet,
då jag åt detta ämne egnade allvarliga studier. Men för
sådane fall finnes den lagliga utvägen att göra frågan anhängig
först hos Konungens Bef:h:de, hvarifrån den sedermera kan dragas
under Kammar-Coll. och K. M. Detta är den ordning, som
finnes föreskrifven och som jag skulle tro vara den rätta.
Frih. Cederström, Anders: Det är just den omständigheten,
att åboerne å de omtvistade Halländska kyrkohemmanen
icke sjelfve kunna göra sin rätt gällande, emedan delta
endast tillkommer Kronan, som gör det för dessa åboer så angeläget
att söka på annat sätt fä saken bemedlad. Jag kan
visserligen icke säga, huruvida den K. propos., såsom en värd
ledamot här sökt upplysa, i någon mån kunde vara orättvis mot
den ena eller andra af åboerne. Hvad jag tror mig kunna finna,
är, att om K. M:s nåd. propos. kan antagas utan orättvisa,
så vinnes en stor och god sak, och mycken tvist skulle derigenom
undvikas. Jag tror icke, att om K. M:s nåd. propos.
skulle antagas, presterskapet eller de nuvar. innehafvarne skulle
äga någon rätt att i rättegångsväg få den upphäfd; ty om
K. M. och R. St. hafva beslutat något, tror jag att det kommer
att blifva beståndande i alla delar. För min del vill jag
blott hafva äran tillkännagifva, att, såvida K. M:s nåd. propos.
kan ulan orättvisa antagas, så vill jag dertill lemna mitt tillstyrkande.
Hr Printzensköld, Carl: Då en värd ledamot nyligen
yttrat den önskan, att det K. M:s beslut, som stadgar, att ingen
rättegång må äga rum emellan Kronan och kyrkornc i Halland
ang:de de der befintliga hemman, måtte upprifvas, så har jag
ansett för min pligt, alt vid detta tillfälle tillkännagifva, det jag
tror, alt upprifvandet af ett sådant beslut skulle i högsta grad
vara orättvist och äfven vådligt för kyrkorna.
190
Den 14 Augusti e. m.
Man har mycket ordat öfver den ömmande belägenhet, hvaruti
aboerne å kyrkohemmanen befinna sig. Det kan väl vara
möjligt att så förhåller sig, men jag för min del är ej af denna tanka.
Aboerne å kyrkohemmanen kunna ej bevisa, att de blifvit antagna
till åboer derå annorlunda, än genom de städjobrefde erhållit
af dem, som föra kyrkornas talan. Dessa åboer äro således
alldeles oberättigade att utsträcka sina anspråk på besittningen
af dessa hemman längre, än de myndigheter vilja medgifva, hvilka
städjobrefven utfärdat. Detta hafva de äfven insett, och man
har derföre sökt att på annan väg komma till det mål, som desse
af kyrkornas embetsman antagne åboer sökt uppnå, det nemi.
att, med förnärmande af kyrkornas rätt, åtkomma hemmanen för
en ringa summa. Jag för min del anser det sätt, hvarpå frågan
tillförene blifvit väckt, vara i öfverensstämmelse med de
former, som för frågans afgörande inom Stånden äro föreskrifna;
men jag tror för öfrigt, att saken blifvit ganska oriktigt
behandlad. Om t. ex. en arrendator af ett hemman skulle, för
att åtkomma detta hemman på bättre villkor än han förut bade,
utfinna någon anledn. att 3:dje man vore hemmanets ägare;
om han skulle komma till den uppgifne pretendenten och säga:
”stärn den person af hvilken jag arrenderat hemmanet, på det
jag måtte få bättre villkor;” månne icke då samme pretendent
skulle äga rättighet att säga: ”nej, jag erkänner den personens
äganderätt, af hvilken ni arrenderar edert hemmman;
jag vill i följd deraf ej stämma honom.” Och skulle arrendatorn
då väl äga rätt att framtvinga en sådan rättegång? Jag
skulle tro alt ingen vill påstå en dylik orimlighet. Så är också
förhållandet emellan kyrkan och Kronan. Konungen, såsom
högsta myndigheten för Kronans rätt i samhället, har förklarat,
det han alldeles icke vill eller tillåter, att någon tvist må uppkomma
med kyrkorna om äganderätten till dessa hemman. K.
M. som således är representant för Kronan, mäste äga rättighet
att afslå hvad 3:dje man begär af honom. Sedan detta är gjordt,
äu-er icke eller arrendatorn, hvem det vara må, att uppträda,
för att upprifva detta beslut, utan må han vara nöjd med de
rättigheter han har, ty han har ej kunnat bevisa dem vara större.
Den osäkerhet, hvaruti åbo sig befinner, kan jag för min
del icke inse. Sedan K. M. försäkrat kyrkorna om äganderätt
till hemmanen, har K. M. äfven afsett åboernes förmåner och
rättigheter så till vida, att K. M. fastställt en lång tid för utarrendering,
af, om jag ej missminner mig, 30 år. Vidare har
K. M. meddelat den föreskrift, att hemmanet skall utarrenderas
mot ett minimum och ett maximum, hvilket sednare är bestämdt
så, att åboen med säkerhet kan utgöra sitt arrende och
kyrkan å andra sidan bekomma sin tillbörliga rätt. Derigenom
tror jag alla äboens fördelar och rättigheter, (hvilka egentligen
utgöras af städsellagarne,) vara fullt conserverade.
Med Gr. Wrangel instämmer jag för öfrigt uti den anmärkn.
mot den K. propos., att då åtskillige hemman för närvar, äro
Den 14 Augusti e. m.
191
utarrenderade, men andra deremot innehafvas af städjotagare, mot
vissa obetydligare afgifter, en stor olikhet skulle uppkomma uti
hemmanens algifter, i fall de föreslagne grunderna för skattelösningsrätlen
blefvo gällande. Jag tror dessutom det icke vara
rättvist att vidtaga en sådan ätgärd, hvarken mot kyrkorna eller
äboerne; ehuru de sistnämnde mindre höra vid detta tillfälle
tagas i betraktande, enär de, såsom jag redan yttrat, i förevar,
fall hafva ingen rätt att försvara.
Jag skulle för min del tro det säkrast och bäst att saken
förblifver sådan den är, hvarigenom båtnad uppstår både för
kyrkorna och åboerne samt deras efterkommande, emedan K.
M. äfven förcskrifvit, att arftagarne af åbo å kyrkohemman
må hafva optionsrätt till hvad som vid arrendeauction bjudes för
hemmanet. -
Jag anhåller att detta mitt yttrande mätte få åtfölja K. M:s
nåd. propos. till vederbör. Utsk.
Hr Silfverstolpe, Fredrik Otto: Det förslag, som K.
M. framställt till II. St. i afseende på de Halländska kyrkohemmanen,
hade blifvit beslutadt redan innan jag hade äran att inträda
i Konungens Rådkammare; men jag har tilt alla delar
instämt i dess innehåll och blifver derföre ansvarig såsom vore
det mitt eget. Förslaget har utgått från den grund, att alla skulle
förblifva vid de rättigheter, de nu innehafva. Den liknelse,
som här blifvit gjord emellan kyrkorna och enskilda innehafvare,
häller ej streck, när man jemför föreg:de i ämriet utgifne
författningar. Det finnes deribland en sådan, som inskränker
de blifvande afgiflerna vid arrendena emellan ett visst minimum
och ett visst maximum. Denna författning afser redan,
att här är ett annat förhållande, än det som råder emellan en
enskild ägare af ett hemman och hans arrendator. En läng
besittning af hemman medför å ena sidan för åboen en billighet
alt kunna beräkna en säker besittning för framtiden, mot
vissa bestämda afgifter; ä andra sidan fordrar kyrkornas rätt,
att de oförminskadt måtte få vidblifva de inkomster, de nu innehafva.
I båda dessa afseenden skulle jag tro, att K. M:s nåd.
propos. har sökt att trygga hvars och ens rätt. Jag instämmer
för öfrigt helt och hållet med Hr Rosenblad uti den anhållan,
hvilken jag likväl tror vara öfverflödig, att det Utsk.,
till hvilket detta mål öfverlemnas, måtte handla med all noggrannhet
och kännedom af de handlingar, som förut blifvit i målet
afgifua. K. 51. har ock vid slutet af sin propos. gifvit R. St. tillkänna,
att alla dessa handlingar skola blifva till Utsk. öfverlemnade,
för att tjena till upplysning i ämnet. Att vidare upptaga
de anmärkn:r, som blifvit gjorde, skulle för det närvar,
icke tjena till något. Det torde fä bero på den behandling, sorn
ämnet kommer att röna hos Utsk., hvad svar dessa anmärkmr
kunna fordra vid återkomsten.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Hamilton åberopade, till
stöd för sin mening, bland annat, K. M:s föreg:de beslut i den
-
192
Dea 14 Augusti e. m.
na fråga. K. M:s föreg:de beslut, så vidt de hafva blifvit ali*
mänt bekanta, hafva varit i strid med den mening, för hvilken
Frih. Hamilton talar. Jag vet detta med någon säkerhet, derföre
att jag, såsom tillförene Konungens Rådgifvare, har contrasiguerat
ett af Konungens beslut i denna fråga. Den mening
jag då yttrade inför Thronen, deu vidhåller jag på detta
rum, och skulle anse mig ovärdig att hafva varit Rådgifvare om
jag icke så gjorde. Det är mig ogörligt att nu omständligen
utveckla skälen dertill; jag har förbehållit mig det till en annan
gång. Mea med afseende på hvad här blifvit yttradt, an
håller
jag få tillägga några ord.
Frih. Hamilton synes tro, att kyrkornas rätt icke skulle
kunna komma att bestå vid domstol, om saken komme dit. Om
så är, hvarför vill den värde ledamoten icke gifva sig ro och
låta kyrkorna sjelfva sköta sin sak, och försvara sig så godt
de kunna, eller ock inför domstol förlora?
En annan talare, Frih. Anders Cederström, har varit af
alldeles motsatt mening och sagt: hvarföre är det som Konung
och R. St. befatta sig med della ärende? Jo, emedan hemmausäboerne
icke kunna göra sin rätt gällande, d. v. s. detsamma
som att åboerne eller arreudatorerue ej hafva någon rätt; ty
hade de någon, sä borde de efter Svensk lag kunna göra deu
gällande. Hafva de äter ingen rätt, utan man går att förskaffa
dem en sådan, hvad vill det säga annat, än att man vill begagna
de lagstiftande makternas myndighet, för att gifva åt
någon en rätt, som han icke har, och som han skulle Jfä pä bekostnad
af någon annan, som innehafver denna rätt? Ater har
man sagt, att ändamålet vore, att låta en hvar behålla sin nuvar.
rätt. Manne denna icke inuebär, att hemmansinnehafvarne
kunna höja arrendet i män af stigande odling? Utan tvifvel
hafva kyrkorna denna rätt. Hvad är det dä arrendatorerna
önska? Jo de vilja förbehålla sig, att denna förhöjning för framtiden
ej må kunna ske. Om åt en enskild man sades: ”jag
arrendator önskar att slippa någonsin betala dig jordägare högre
arrende-afgift, än jag nu gör”, och om jag, dä denne icke
ville det medgifva, vänder mig, mäktig genom mina relationer,
till Konung och Ständer, för att genom dem tvinga jordägaren
att aldrig höja arrendet pä jorden; hvad skulle han säga derom?
Hail skulle otvifvelaktig! klaga öfver sin äganderätts förnärmande.
Emedlertid är det för närvar, ingenting mindre, hvarom
fråga är mot de Halländska kyrkorna.
Man säger, att det maximum och minimum, som för närvar,
utsättes, redan bevisar, att förhållandet icke är rent, sådant
som emellan jordägare och arrendatorer. Det har skäl för sig,
att så säga; men hvarifrån har detta maximum och minimum
kommit? Utan tvifvel från en inblandning, på bekostnad af jordägarens
rätt. Nu stödjer man sig pä en, som redan är gjord,
för att träda jordägarne ännu närmare. Sä går det när man
handlar mot grundsatser och en gång inträdi på afvägar. Saken
-
Den 14 Augusti e. ni.
193
ken är för Kronan ringa; ilen är ulan tvifvel för ålioerne af
mindre betydenhet än för kyrkorna; men den grundsats, som
siitles i fråga, är af slör vigt, ty det gäller hvars och ens äganderätl,
det må vara kyrka eiler enskild man; och då jag
anser kyrkans räll, om möjligt vore, heligare än enskild mans,
sä hör den desto sorgfälligare vårdas.
Ur Rosenblad: Man har i allmänhet under den lid, som
della ärende varit föremål för publikens uppmärksamhet, sökt
väcka medömkan för de fattiga äboerne å de Halländska kyrkohcmmancn;
men man har glömt, att de hafva uti K. M., med
den administrativa makt, som Sverige tillägger honom att bestämma
öfver kykans egendom, en säker vårdare, och att de
åtnjutit förmåner, som icke den enskilda fäll åtnjuta. Just della
bestämmande af ett maximum och af ett minimum innefattar
så mycken fördel, lemnad ät den gamle brukaren, som möjligen
kan stå i öfverensstämmelse med den egendom, som K. M.
i egenskap af högsta administrativa myndighet har sig ålagdt att
vårda. Vill man se andra jemförelse!1, andra exempel, behöfver
man blott gifva akt uppå, huru enskildes landlbönder och
jordtorpare blifva i massa bortvräkte, under det alt de förres
arfvingar erhållit optionsrätt alt för lindriga villkor fortfarande
fä besitta den jord, deras förfäder brukat.
I afseende pä hvad Hr Silfverstolpe yttrat, sä synes den
modificalion K. M. föreslagit, icke vara obillig i afseende pä
de åboer, som redan för sina hemman erlägga arrendeafgift,
bestämd på sätt ännu gällande föreskrifter bestämma. Om sålunda
dessa utsträcktes på så sätt, att så snart ett hemman efter
bestämda grunder blifvit bortarrenderadt, skulle vid inträffande
ledighet förre arrendatorns arfvingar äga rätt, alt utan
ny auction oell med oförändrade afgifter fä arrendet pä ytterligare
30 år förlängdt; skulle jag anse della vara en förbättring
af nu gällande stadgar och lenina ett prof på den faderliga
omvårdnad för underhafvande, som för enskild kan blifva
en ledning.
Frih. Hamilton: Jag är ledsen att än en gång upptaga
H. Ståndets tid, men frågan är af vigt, och det torde lända mig
till ursäkt.
En värd ledamot har med en viss värma hestridt den uppgift
jag lemnade, att K. M:s föreg:de beslut skulle äfven
här yttrat sig i samma syftning, sorn den jag tillåtit mig tro
vara den rälta, och behagade dervid den värde ledamoten yttra,
det han sä mycket bättre borde känna den saken, som han
deltog i dess beslut. Den tiden är visserligen icke glömd af
någon, således ej af mig; men må han tillåta mig återkalla i
hans minne, att K. M. är en persona moralis, och alt sålunda
dermed icke absolut menas de nyaste, utan äfven äldre beslut,
och torde det icke kunna bestridas, alt K. M. i sin resol.
af d. 25 Maj 1720 förklarar, att presterskapet i Halland icke
1 H. 25
Den 14 Augusti e. m.
var bcfogadt att fordra någon städja af hemmanen, emedan de
voro pura kronohemman, som icke böra städjas, äfvensom att
K. M. på 17:de århundradet förlänade desse hemman än lill
den ena, än lill den andra, alltid förklarandes dem vara pura
Kronans hemman, räntan dock oförkränkt för den som densamma
hafva skulle. Samme värde talare frågar, hvarföre man
hade sä varmt intresse för kyrkan, hvarföre den icke lick försvara
sig. Jag kan ej neka, att. detta ”hvarföre” kommit oförväntadt,
sedan det blifvit den ena parten förbjudet alt instämma
kyrkorna inför laglig domstol. Det må vara tillräckligt
svar pä orden ”mäktiga relationer”. Pä hvilken sida relationerna
varit makligare, utvisar nog Sveriges historia.
Frih. Gederström, Anders: Hr von Hartmansdorff har,
med anleda, af mitt yllrande, påstått, alt om äboerne hafva någon
rätt, så kunna de göra denna rätt gällande, och har synts
deraf vilja draga den slutsats, att de omöjligen kunna hafva
någon rätt. Med anlcdn. deraf får jag upplysa, att äboerna
hafva endast rätt, om Kronan äger jorden, men icke annars.
Som de ej fä föra Kronans talan, sä kunna de sålunda ej utan
Kronans mellankomst göra sin rätt gällande. Det är derföre
som II. St. vid föreg:de riksdagar hos K. M. sökt och begärt,
alt Kronan skulle utföra sin talan mot kyrkorna. Dä detta icke
skett, sä anser jag, att den af K. M. nu väckta propos. länder
till ett mildrande resultat, sorn kanske kan vara nyttigt för
häda parterna, emedan, om någon rättegång skulle komma i fråga,
man ej kan vela, huruvida den ena eller andra parten ej
skulle komma att förlora mer, än de nu möjligen komma alt
göra.
Hr von Troil, Emil: Samhället äger tvenne intressen
för att bringa denna fråga till ett godt slut. Det första är statsekonomiskl:
sam hit Hets fördel fordrar, att jordens afkastning i
möjligaste män uppbringas, och detta kan ej ske sorn sig bör,
utan alt innehafvaren af jorden äger säker besittningsrätt af
densamma. Atagandet af eli visst arrende derföre hindrar ingalunda,
hvad man än derom ina säga, jordens förbättrande, genom
nedläggande deruti af förökadt capital och förökadl arbete;
men ularrenderingen pä kortare tider, antingen med ärlig
uppsägning, eller efter förloppet af ett visst antal är, hindrar
alltid i väsendtlig män sä väl nyodlingar som förbättring af den
redan odlade jorden. En hvar som baft någon befattning med
sådana hemman, som af åtskilliga directioner utarrenderas pä
längre eller kortare tider, bar sig detta nogsamt bekant.
Men Staten bär i denna fråga ett annat intresse, jemförelsevis
större än alla andra, och det är rättvisans. Dä en tvist
parter emellan skall slitas, finnas tvenne utvägar: den ena är
att gå till domaren och underkasta sig hans utslag, — den andra
är förlikning. Ilär står ett antal kyrkor pä ena sidan och
jordbrukare å den andra. Då tvister om äganderätt i allmänhet,
enligt vår statsförfattning, tillhöra domstolarne, så vore vis
-
Den 14 Augusti, e. m.
195
scrligen enklaste ulvägen al t dit hänvisa parlernc, och jag skulle
tillstyrka denna utväg, om icke denna sak tore al' den särskilda
beskaffenhet, att hvad som utgör dea verkliga rättvisan,
icke kan med tillförlitlighet utrönas; emedan denna är beroende
pä granskning af gamla jordeböeker oell hvarjehanda andra
handlingar, allt ifrån den tid, sorn Halland lydde under Danska
Kronan. Kommer saken till domaren, sä mäste lian tillerkänna
fulla rätten ät ena parten, antingen ät jordinnehafvare!!, dä kyrkan
mäste nöja sig med dea gamla räntan, sådan den till Kronan
af ålder ingått, eller ock mäste han i andra händelser tillerkänna
kyrkorne den fulla äganderätten, dä jordiunchafvarne
icke äga något annat, än hvar och en annan arrendator, d. v. s.
det beror på jordägarnes nåd eller godtycke, 0111 efter arrendetidens
slut arrendatorn får vid hemmanet qvarblifva. Någon
medelväg här emellan linnes icke. Del är domarens skyldighet
att efter hästa öfvertygelse fälla utslag pä de skäl, som kunna
framletas; men delta kommer, efter min tanke, härvid att. hero
pä ett måfå. I sådant läll tror jag, ali det är skiil att. Staten
mellankommer och söker tillvägabringa förlikning. Af sådan
syftning har jag funnit den K. propus, vara, och gillar densamma
för min ringa del. Måhända innehälles deri någon obillighet,
ej mellan de tvenne parterne, om man betraktar dem som
2:ne moraliska personer, men emellan de individer, som utgöra
hvardera parten. Om nemi., som det blifvit uppgifvet, åtskilige
innehafvare af dessa hemman nu endast betala den gamla
räntan, dä åter andra mäste erlägga ett temligcn uppdrifvet arrende,
sä är det tydeligen ganska olika förmäner, som tillskyndas
desse begge classer. Samma förhållande äger rum i afseende
pä kyrkorne, hvaraf deri ena får behålla en vinst, sorn
den tillskansat sig, dä den andra måste afstå ifrån allt hopp att
kunna göra detsamma. Jag skulle alltså önska, att en utväg
mätte lörefinnas att åstadkomma en förmedling i della afseende,
sålunda, att samtlige kyrkorne skulle behålla hvad de nu åtnjuta,
och samtlige jordägarne erlägga detsamma som de nu erlägga;
men de arrenden, som äro allt för högt uppdrilna, böra
nedsättas, och de deremot, hvilka nu äro alltför låga, i samma
män höjas, hvilken förändring skulle gå i verkställighet allt
efter som den bestämda liden för de sistnämnda t i I lända lii per.
Jag kan nu bär icke bestämdt uppgifva planen flir verkställigheten
häraf, men anhåller, alt det Utsk., sorn kommer att behandla
målet, ville derå fästa sin uppmärksamhet, Jag tror,
alt, endast genom en sådan åtgärd, kan saken med full billighet
afgöras, och här mäste billigheten vara rättvisa; ty hvilka
än de lagliga skälen och anspråken må vara, sä lära de numera
icke kunna utredas.
Hr Rosenblad: Jag har begärt ordet endast i anleda,
af Frih. Hamiltons yttrande. Frih. har ingått i sjelfva saken,
och liilat om huru dessa hemman varit donerade såsom pura
kronohemman. Detta är ett misstag; de hafva viii varit donc
-
196
Den 14 Augusti e. m.
rade, men likväl såsom kyrkohemman benämnda i adema, och i
samma donationer upplogos också skattehemman, i afseende ä hvilka
aldrig någon äganderätt hos Kronan kan ifrågasättas. Frågan
oin äganderätten lill dessa hemman deremot, om denna tillhör
Kronan eller kyrkan, beror pä hvilkendera sorn ägde rätt att
städsla hort desamma.
Frih. Cederström, Jacob: Frågan, i sin enkelhet uppfattad,
synes vara den, att i fall, genom domstolars beslut, hemmanen
skulle kyrkorna frångå och Kronan tillerkännas, ilrågavar.
personer, såsom endast arrendatorer, icke kunna tillerkännas
någon åborätt, utan allan rätt förlustiga; enär deras nyttjanderätt
är beroende pä arrendecontract, hvilka i och genom
domarne mäste förklaras ogillliga, sä framt Kronan skall kunna
hemmanen lilldömmas. Del kunde dä inträffa, att dessa hemman
komme att behandlas efter 77 § Reg.F., och i sådant fall skulle
desamma ovillkorligen utbjudas på offentlig auction till arrende
af den mestbjudande. Detta kan visserligen förekommas på det
sätt, att Konung och Ständer i förväg besluta, alt om domstol
tillerkänner Kronan jordäganderätlen, skulle hemmanen såsom
kronohemman, de der böra med åboer förses, betraktas; men
att Konung och Ständer skulle förklara nuvar. arrendatorer för
blifvande äboer, utan allt afseende pä deras mer eller mindre
tjenlighet eller förmåga, synes mig icke troligt; helst alla vära
författningar om disposition af kronohemman, som med äbo skall
förses, innehålla, att vedcrb. K. M:s Bef:h:de skall pröfva deras
antaglighet, som till åborätt sig anmäla.
I afseende å en värd talares vllrande om den statsekonomiska
fördelen deraf, att, i stället att hemmanen utarrenderas,
åboerne lemnäs äganderätt, så tror jag icke alt den satsen häller
streck, enligt hvad erfarenheten visat, synnerligen inom andra
länder. Här i Sverige har jordculturen ännu icke stigit
nog högt, och intresset för jordbruk såsom näring af personer,
hvilka sjelfva ingen jord äga, är i samma män inskränkt,
som äganderätt till jord är fördelad på många händer, samt
capitalstyrka sällan trädas hos dem som skola sköta jorden, sä
som t. ex. i England. Der visar det sig, att ehuru i detta land
inga eviga arrenden finnas, har likväl cuituren stigit mångfaldigt
utöfver hvad den förut varit, genom iuuehafvarnes egen
omtanka, under jordägarnes egen tillsyn.
Det har varit erkändt inför Konungen, att Kronan icke
hort göra anhängig vid domstol frågan om rättighet lill dessa
hemman, och II. Sl:s begäran derom har blifvit afslagen, och
sådant med rätta; ty en rättegång i detta hänseende hade måhända
haft till följd att inveckla frågan, såväl i afseende på
kyrkornes rätt, som i hänseende till de enskilde brukarne af jorden.
Jag anhåller, att hvad jag nu yttrat må till Utsk. åtfölja.
Gr. Wrangel: De talare, som försvarat den K. propos.j
hafva, så vidt jag kunnat uppfatta deras yttranden, utgått ifrån
den förutsättning, att denna propos. innebure en önskvärd för
-
Den 14 Augusti e. m.
197
likning emellan Kronans och kyrkornes rätt. Om än Konungen,
såsom hiigste representanten af Kronans rätt, skulle härigenom anses
hafva eftergifvit denna; så är det likväl icke vederh. kyrkoföreståndare
betaget, om de finna sig missnöjde med det sätt,
hvarpå förlikningen skulle äga rum, att, oberoende af Konung
och Ständer, göra saken anhängig vid domstol; och i sådant fall
hemstäilerjag, hvad som vore vunnet genom bifall till denna
propus. Atskillige talare hafva förmenat, alt åboerne ä dessa
hemman icke hafva någon laglig besittningsrätt: jag ber likväl
att fä erinra dessa Hrr derom, att, såvida genom domstols
beslut de Halländska kyrkohemmanen blefvo förklarade för
rena Kronohemman, kunde, i följd deraf, dessas åboer icke kännas
skyldige till kyrkorne erlägga något högre belopp, än de
räntor, som af ålder utgått, och att i sådant fall de, som voro
åhoer ä dessa hemman 1808, voro, enligt K. försäkran den 21
Fehr. 1789 och Kammar-Coll. kungör, d. 29 Fehr. 1808, tryggade
vid dessas besittning; att deras efterkommande äfven äro
det, såvida de kunna styrka sin descendance, och alt i sådant
fall ]82(i års föreskrifter om hemmanens utarrenderande komme
ali förfalla, och kyrkorna linge hälla sina arrendatorer skadeslösa
sä godt de kunde.
I följd häraf, och på det allas rätt må bevaras, måste jag
fortfara i den yttrade åsigt, att den K. propus, på ett otillfredsställande
sätt löser frågan, och afstyrker StalsUlsk. att stanna i
annat beslut än föreg:de Ständers.
Hr von Troil: Frih. Cederström, Jacob, är en af våra
statsekonomer; han har en gång för R. o. Ad. framställt ett statsekonomiskt
förslag, hvilket jag tror behandlades af 5 eller ö
Ulsk., ehuru resultatet blef — intet. Ilan är äfven ex officio,
såsom President i Kammar-Coll., en af vära statsekonomer och
har nu framträdt med en sats, som säkerligen är lika ny som
märkvärdig, då han påslår, att den säkra besittningsrätten ingalunda
befrämjade jordens odling och deraf följande större afkastning.
Detta påstående står, att börja med, tydeligen i strid
med sunda förnuftet. Det lärer icke vara synnerligt svårt att
fatta, att man hellre arbetar för sig sjelf, än för någon annan.
Det står äfven i strid med alla tiders erfarenhet; mä man blott
se efter, huru utarrenderade boställen skötas, emot hemman,
sorn innehafves med säkerhet om ständig besittning. Men Friherren
har hemlat sin bevisning ifrån England. Uti England finnes
ingen ständig äganderätt för jordbrukare, men England är likväl bättre
odladt än Sverige; följaktligen är del bättre all besittningsrätten
är osäker. Lätom oss dock dröja med denna jemförelse, till
dess Sverige hunnit såsom England fä en fabriksindustri, som
sysselsätter llere millioner förbrukare af landtmannaprodueter,
och derjemte spannmålslagar, som genom utestängande af utländsk
medtäflan uppdrifvit prisell lill cn oerhörd höjd. Under
sådane förhållanden skulle vart landtbruk visserligen ej slå
tillbaka. I England har man dessutom varit någorlunda ense
198
Den 14 Augusti e. m.
derom, alt den jord som innehafves på den möjligast längsta
besinningstid, jag tror det är 99 år, i allmänhet är hällre skött
än den, som på kortare tid är öfverlåten, och ett angränsande
rike, som har vida mindre naturförmåner än England, har likväl
uppdrifvit jordens odling till än större höjd, just derföre alt
innehafvarue besitta den med full ägande rätt. Frågan är i öfrigt
alldeles för enkel, för att jag längre skulle vilja dermed
upptaga tiden.
Hr Printzensköld: För att vinna någon jemlikhet i räntan,
eller afgiflerne för de hemman, hvilka voro utarrenderade
och dem, hvilka innehafvas med åbo- eller städslorätt, har
dea ledamoten, som sist talade, i sitt nästföreg:de yttrande, framställt
det förslag till jemkning af den K. propos., att hvad kyrkorne
vid tillfällen af arrende-auclioner tillskansat sig mera än
hvad skäligen vara bort, skulle afgå ifrån delta hemmans arrende
och läggas pä andra hemman, hvilka hade en mindre afgift.
Jag ber att få fästa dea värde ledamotens uppmärksamhet
derpå, att kyrkorna icke hafva tillskansat sig någonting.
Först sedan Konungen, hvilken, såsom den högsta myndigheten
i samhället, måsle äga någon rätt alt ang:de värden om kyrkans
egendom besluta, meddelat den föreskrift, att hemmanen skulle
utarrenderas emot ett maximum och minimum, — först då skedde
utarrenderingen af desamma. Det stod dä en hvar fritt att
emellan båda dessa medelvägar, nemi. emellan maximum och
minimum bjuda hvilken summa som helst, och då lärer man ej
kunna säga, alt kyrkorne tillskansat sig något, och man har följaktligen
saknat lbg att med slike tillvitelser framkomma.
Hvad belrällär den värde talarens yttrande om orsakerna
till den höga grad af eultur, som jorden i England vunnit; så
önskar jag ingenting högre, än att summa orsaker äfven blefve
gällande i Sverige. Jag tviflar då icke, att samma resultater
här skulle bli förverkligade, som visat sig så välgörande för
England.
Frih. Cederström, Jacob: Hr von Troil har behagat
säga, det jag fällt ett sådant yttrande, som skulle arrendatorer
i allmänhet sköta jorden bättre än jordägarne sjelfve. Jag torde
fä erinra den värde ledamoten, att det alls icke går an att
lägga ord i munnen på mig, som jag icke haft. Jag har icke
yttrat något sådant; jag är tverlom öfverlygad, att en jordägare,
som besitter lika skicklighet i jordens skötande som en arrendator,
bör hafva större intresse för culluren af den jord hau
sjelf rår örn, än den sednare; men der det händer, att den arrenderade
jorden är bättre häfdad emot den jord, som skötes
af ägaren, kan orsaken dertill vara, dels att den sednare saknar
den förmåga, som besittes af den förre, dels att andra omständigheter
hindra honom att ät jordbruket egna vederbörlig
uppmärksamhet, hvarföre omsorgen derom uppdragits ät andra
personer hvilka hafva uteslutande intresse i jordcultureu. I
Den 14 Augusti e. m.
199
öfrigt må det vara den värde ledamoten förbehållet att icke
förstå grunderna för det statsliushällnings-systern, som jag vid
en föreg:de riksdag framställt, och derifrån hemta anledning till
den förmodan, att icke statshushållningen i Sverige kan ordnas
sä alt alla skulle blifva belåtne oell deraf finna sig väl, derföre
att motionen derom blifvit remitterad till flere Utsk. Jag
har för min del icke för afsigt att återkomma till ett ämne,
som icke hörer till detta. Jag har icke eller för afsigt att
vidare inlåta mig i afhandlingar om följderna af det Engelska
jordbruket genom arrendatorer. Det torde vara klart, att emedan
jordägarne sjelfva i allmänhet icke äga nog frihet från andra sysselsättningar
för alt sköta jorden, öfverlemnas omsorgen derom
till sädane personer, hvilkas yrke det blifvit att studera jordbruket,
att förstå detsamma, och vela att deraf draga den möjligaste
största fördel. Då stiger culturen och denna medför
högre arrenden, i män af högre afkastning; sådant blir icke
samhällets förlust, ulan samhällets vinst.
Mångå röster hördes ropa på propos:n.
Hr von Hartmansdorff: Hr von Troil har yttrat en
mening, som bör utgöra sjelfva grundtanken för den ifrågavar.
Öfverläggniugen. Den är sä riktig, att jag är förvissad, det lian
af alla gillas, nemi. att rättvisa skall skattas högre än fördel.
Det är klart, att fördel tjenar till ingenting, om man ej är säker
i äganderätten af hvad man vunnit. Men Hr von Troil har
gjort en tillämpning, som jag icke gillar, och hvilken jag anser
mig höra upptaga, pä det att riktigheten af grundtanken
icke mäste föranleda någon till att gilla tillämpningen, lian
sade nemi., det han trodde, att rätten och fördelen här vore så
svåra att utreda, det häst vöre, att man öfverlemnade saken
till den förlikningscommission, som nu skulle utgöras af R. St.
Men man hör ihågkomma, att vid all förlikning är grundvillkoret,
alt hegge parterna skola vilja förlikas. Nu är förhållandet
likväl, att kyrkornc alldeles icka hafva begärt någon förlikning.
Får man då tvinga dem dertill och säga: J måsten
frånträda hvad J ägen, antingen J viljen eller ieke. Månne
icke detta är ett förmynderskap, sträckt utöfver alla billiga gränser?
Huru kan sådant försvaras af dem, sorn klaga öfver och
bestrida allt hvad som kallas faderlig omvårdnad och förmynderskap?
ty här tyckes faderligheten gå längre än skäligt är.
Hr Lillje hök, Adolph Ludvig, hade inlemnat följande
:
Hindrad att personligen öfvervara R. o. Ad:s plenum i dag,
anhåller jag ödmjukast alt framdeles till vederbörligt Utsk. få
inkomma med mina anmärkte, i afseende på K. M:s nåd. propos.
rör:de Halländska kyrkohemmanet
Ilr von Troil: I anlcdn. af Ilr von tlarlmansdorlfs sednastc
anförande, torde jag blott få fästa uppmärksamheten derpå,
att man flere gånger åberopat ifrån den sidan, som jag icke
200
Den 14 Augusti e. m.
tillhör i detta ämne, att Konungen vore kyrkans högsta embetsmyndighet
i detta land; och i sadan t fall härer väl han vara
berättigad att på ena sidan ingå i den föreslagna förlikningen.
Då härefter öfverläggningen, uppå derom gjord propos.,
förklarats vara fulländad, yttrade H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm., att
vid föreg:de riksdagar frågan om Halländska kyrkohemmanet!
visserligen varit remitterad dels till Stats-, Lag-samt Allm.
Besv.- o. Ekon.Utskm, dels till Stats- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.Ulsktn, men alt vid dessa riksdagar ärendet haft egenskapen
af önskningsmål, och de derom väckte motioner åsyftat
frågans handläggning vid domstol. Deremot förekom målet nu
i ett väsendtligen förändradt skick, sedan K. M., medelst nåd.
propos., till R. Sl:s bedömande öfverlemna! ett förslag lill bestämmande
af de villkor, hvarunder nuvar. åboer å ifrägavar.
hemman kunde dertill förvärfva skattemannarätt, och hade H.
Ex. derföre föreställt sig, att ärendet lämpligen kunde remitteras
endast till StatsUtsk., helst detta Utsk. vid frågans behandling
vore genom Riksd.Ordn. berättigadt att med andra Utsk.
sammanträda, om sådant ansåges nödigt.
Hr von Hartmansdorff: Då åtskilliga ledamöter ansett
en förlikning vara i fråga, och förlikningscommissioner utgöra
föremål för LagUtsk:s åtgärder, så hemställer jag, om icke remiss
af den K. propos. må ske ensamt till LagUtsk., eller åtminstone
till Lag- och StatsUtsk. gemensamt.
Gr. Spens, Jacob Melcher: I anleda, af Hr von Hartmansdorffs
yttrande, ber jag att få uppläsa 33 § Riksd.Ordn. så
lydande: l:o ”LagUtsk., bestående af 16 ledamöter, äger att,
”jemlikt 53 och 87 §§ af Reg.F., utarbeta de från R. St:s ple”na
remitterade förslag till stiftande, ändring, förklaring eller
”upphäfvande af allmän civil- criminal- och kyrkolag, samt upp”taga
de i sådana ämnen R. St. meddelade Konungens propos:r,
”eller i R. St:s plena väckta frågor. Under civil- och eriminal”lag
böra äfven förslås de delar af krigslagar och författningar
”ronde krigsväsendet, som äga tillämpning till medborgare
”utom krigs-staten. 2:o LagUtsk. lillkomme ock att granska
”Just.Ombudsm:s, vid hvarje riksdag, afgifvande allmänna redogörelse
samt årliga berättelser, äfvensom hans embetsdiarier
”och registratur, samt med utlåt, deröfver till R. St. inkomna.”
Huruvida den ifrågavar. K, propos. kan anses höra till något
af de ämnen, som i denna § omförmälas, torde jag fä hemställa
till R. o. Ad:s afgörande.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det Iian, då remiss
lill Stats- samt LagUtsk:n blifvit yrkad, ansåge sig skyldig att
derom framställa propos., och frågade derföre, om R. o. Ad.
behagade till dessa Utsk. remittera förevar, nåd. propos.
Ropades ja och nej.
I anledning häraf hemställde II. Ex., om R. o. Ad. bifölle, att
^ ** den
-
Den 14 Augusti e. m.
201
denna nåd. propos. blefve remitterad endast till SlalsUtsk., hvartill
svarades starka ja, blandade med några nej: i följd hvaraf
H. Ex. förklarade, det lian trott sig linna, ali denna hans propos.
vunnit R. o. Ad:s bifall.
Ånyo föredrogs K. M:s d. 10 dennes på bordel lagda nåd.
propos., ang:de befrielse för Lofta, Gamleby oell Törnesfalla församlingar
i Linköpings stift och Calmare Ian från utgörande af
socknegångsspanmål eller s. k. skolmästareskäppa till rector och
collega schola; i Westervik.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth: Anleda, till min begäran
om denna propos:s bordläggning, anhåller jag nu att få
förklara. Genom 1624 års riksdagsbeslut stadgade Ständerne
en afgift, att utgå med 6 öre silfvermynt af hvarje matlag,
till understöd för skolorne i riket, under namn af djeknepenningar.
Dessa upptogos först af skolungdomen, under kringvandring
i socknarne, och lingö derföre äfven namn af sockerigångspenuingar.
Genom K. Br. d. 6 No v. 1780 anbefalldes, att detta
uppbördssätt, såsom mindre lämpligt, skulle upphöra, samt
debiteringen oell uppbörden ske genom Kronans uppbördsmän,
hvilka inlevererade medlen direele till vederbörande consistorium.
Uti de i propos. omnämnde församligar hade denna afgift blifvit
förvandlad i spaniuål, utgående ifrån hvarje hemman med
jt tunna, och enligt, gammal disposition anordnad rector och collega
scholm i Westervik på lön, under benämning af skolmästareskäppa.
Vid 1834 och 1835 arens riksdag beslöto Konung
och Ständer, att djekuepenningarne, som ansågos vara af
grundskatts natur, med sistnämnde är skulle upphöra, hvaraf
också följde, all ifrågavarande skolmästareskäppa, såsom endast
utgörande ett surrogat för djeknepenningarne, icke vidare borde
utgå. Men antingen afgiftens natur då icke var fullkomligt
känd, eller hvilken orsaken än må hafva varit, — alltnog,
följden biel', att afgifteu fortfarande utgick i de omnämnda
församlingarne till skolelärarne i Westervik, intilldess framställning
om befrielse derifrån till Konungen ingafs.
Sedan undersökning i ämnet skett, och vederbörande blifvit
hörde, är naturen af denna afgift numera utredd. Konungen
har också funnit, alt jordägarne i omförmälde församlingar
icke vore skyldige alt afgifteu betala, oell begärt af R. St. en
ersättning till skolelärarne, motsvarande beloppet af den förra
afgiften. Jag saknar likväl i den Kongl, propos. all framställning
om ersättning till hemmansägarne i dessa församlingar, allt
ifrån 1835, för den afgift de erlagt, ulan alt dertill vara skyldige:
och som det icke är Staten värdigt att uppbära en redan
afskalfad afgift, mera derföre alt den utgått i spanmål, än om
den hade utgjorts i penningar, får jag, i sammanhang med den
K. propos:n, väcka den motion, att utaf statsmedlen ersättning
malte meddelas vederb. hemmansägare i de ifrågavar. försam
1
11. " ' 26
?02
Den 14 Augusti e. m.
tingarnö, antingen i spanmål, eller penningar efter hvarje års
markegängspris, liviIkeldera ma anses lämpligast, för hvad de
oriktigt i flere år erlagt, under vördsam anhållan, att denna
motion må blifva lill StalsUtsk. remitterad.
Ii. o. Ad. biföll, alt K. M:s nu föredragna nåd. propos.,
tillika med hvad Gr. Wrangel i anledu. deraf nu anfört, finge
remitteras lill StatsUtsk.
Hr Lefre'n, Johan Pehr, anförde skriftligen:
Ibland de många menliga följderne af de hvälfningar i
rikets penningeväsende, som ägt rum under sednast förflutna 50
år, räknas med skäl äfven den, alt landet I närvar, stund
har icke mindre än 3:ne myntenheter, nemi. riksdaler silfver,
riksdaler banco och riksdaler riksgäldssedel'; hvartill kommer
den särskilda besynnerlighet, att dessa räkneenheter, ehuru olika
i värde, likväl bära samma hufvudbenämniug, riksdaler.
Det synes vara hög tid att åstadkomma nödig rättelse i
detta olämpliga förhållande, genom alt, för ali räkning, värdering,
förskrifning, kursnotering och bokföring i landet, fastställa
en af dessa riksdalrar såsom ensam gällande myntenhet i
riket.
Hvilkendera af de 3:ne nu befintlige riksdalrarne, som bör
väljas alt, med de öfriges fullkomliga uteslutande, ensam utgöra
nyssnämnde enhet för riksmyntet, torde icke vara svårt att
bestämma; ty vigtiga skäl tala för valet af riksgäldsriksdalern,
nemi. l:o emedan största delen af landels innevånare begagna
densamma, såsom iniitande mynlenhet i handel oell öfrige liqvider;
2:o emedan den utgör en viss jemn del (^) af silfverndrn,
som tagits lill grund för det präglade nya sillvermyntet; 3:o
emedan r:gsr:drn är till innehållet den minsta af de 3:ne Hilvar.
riksdalrarne, och således, på allmänt kända och godkända
skäl, måste anses äga företrädet, samt 4:o emedan den utgör
en jemn del (j) af såväl Hamburger r:dr b:co, som af Norriges
speciedaler, samt jemnt hälften af Danska riksbankdalern, hvarigenom
en lätt jemförelse vinnes med dessa, i handeln med Sverige
oftast förekommande främmande myntslag. Pä dessa grunder
tager jag mig friheten föreslå, att II. St., hvilka det, enligt
79 § lfcg.F., tillkommer att, gemensamt med Konungen, tili skrot
och korn (vigt och finhet) bestämma rikets myntenhet, mätte
för deras del fatta det beslut: alt rikets myntenhet hädanefter
skall utgöras af ett silfvermynt lill alla delar lika med fjerdedelen
af nuvar. silfvemdr, sådant detta fjerdedels r:drsstyc/ee
är bestämdt i /83o års myntordning.
Men som ändamålet att afskaffa den oreda, som nu äger
rum deraf, alt 3:ne olika mynt bära ett och samma hufvudnamn
(riksdaler), icke kan vinnas, om den nu föreslagna myntenheten
fortfarande skulle hära sitt nuvar. namn, i riksdaler riksgäldssedlar;
och della namn dessutom vore så mycket mera olämpligt,
som landels silfverinyntsenhet icke ulan orimlighet kan i
Deu l i Augusti e. m.
sitt namn upptaga orden gäld och sedlar; så har man vid föregående
riksdagar föreslagit, ali mynlcnhelcu skulle erhålla
namnet riksdaler curant. Della namn är likväl behäftadt med
2:ne hufvudsakliga fel: del ena, all ordel riksdaler, som, enligt
hvad nyss är anlordt, hör alldeles alläggas, likväl är i namnet
bibehållet; det andra, att nya ordet curant är tillagdt, ehuru
alldeles opassande, emedan detta ord innebär en bemärkelse,
som står i den bestämdaste motsats till det begrepp, som nödvändigt
masi c fästas vid ett lands verkliga hufvudmynt; ty i
alla länder, der curant mynt begagnas, ulmärker namnet clt löpande
mynt, som är af ringare inre värde än landels egentliga
hufvudmynt: hvilket förhållande icke äger runi med riksgäldsriksdalcrn,
som enligt förslaget skulle utgöra enheten för lundels
hufvudmynt, samt till sitt silfverinnchäll fullt motsvara
hvad detta myntstycke enligt realisatiousgrunden bör innehålla,
och således icke får kallas curant mynt, såsom uttryckande en
fullkomlig osanning, ledande lill förvillelse och möjligen lill
misscredilerande af landets reela mynt.
Då af hvad nu, som jag förmodar på goda grunder, blifvit
anlordt, den föresiagne nya myntenheten hvarken kan behålla
sitt. gamla namn riksdaler riksgäldssedel', ej eller erhålla
namnet riksdaler curant; så mäste man vara belänkl uppå
alt välja en benämning, som är fullkomligen fri från dessas
olägenheter. Jag får derföre föreslå: ali rikets blifvande myntenhet
mä erhålla namnet Itrona, hvilket, jemte korthet och
yiilljud, tillika är ett i andra länder, och äfven fordom i Sverige,
brukligt myntnamn *).
Belriiiläude äter myntenhetens indelning, så måste ett bildad!.
folk, sådant som Sveriges, icke försumma tillfället ali dervid
använda tiodelningen, såsom varande den enda rälta; emedan
tiotalet ligger till grund för det räknesätt, sorn verldcns
alla kända folk nuförtiden ulan undantag begagna. Men sora
79 § Reg.F. utlryckeligcn stadgar, all Konungens rättighet alt
låta slå mynt skall vara oförkränkt, så lager jag mig friheten
förestå, alt 11. St. rör:de delta ärende ville till K. M. i tind.
anmäla 11. Sits önskan: alt Ii'. M. täcktes, hvad angår myntenhetens
indelning, vidtaga den åtgärd, sorn kun finnas mest
öfverensstämmande med, samt befordrande af den vigtiga frågan
om regleringen af rikets mått, mål och vigt.
Dä vid bestämmandet af mynten helens indelning äfven förekommer
regleringen af kopparskiljemyntet, samt bestämmandet
af dettas vigt utgör ett ärende, hvaröfver det tillkommer
hegge stalsmakterne alt heslnta, så täger jag mig friheten föreslå,
alt 11. St. för deras del mä besluta: alt ulmyntningsgrunden
för kopparskiljemyntet må blifva, för de större mynt
*)
1 £ St. indelas i 5 kronor (crowns). Under Konung Carl Xfl
fans ett myntstycke ä 1 daler silfvermynts värde, sorn kallades krona.
Namnet Carolin, såsom äfven fordom i Sverige brukligt, klin
de oek vara användbardt.
204
Den 14 Augusti e. m.
styckena, Sno kronor (r:dr r:gs) på 1 Skit victualievigt koppar,
samt för de mindre myntstyckena, 4°° kronor (r:dr r:gs)
på 1 Skit koppar samma vigt.
Denna utmyntningsgrund lemnar ett skiljemynt, som i rörelsen
är beqvämligt, som äger tillräckligt kopparinnehåll för
att skydda mot möjlig eftergöring, samt derjemte gifver nödigt
öfverskott, till betäckande af preglingskoslnaden.
Slutligen och som, för den händelse att K.. M. skulle finna
rätta liden nu vara förhanden, alt vid mynlenhelens indelning
anbefalla användandet af den ändamålsenliga liofaldsräkningen,
fråga kunde uppstå, att, till redighets och enkelhets vinnande,
minsta silfvermynlet komme att blifva ,'0niels krona, men detta
myntstycke, slaget af 12-lödigl silfver bicfve alltför litet och
i rörelsen obeqvämt: sä får jag föreslå, att R. St. för deras
del besluta: att kronstycke må slas af d-lödig t silfver,
men innehålla proportionerlig silf verkalt enligt ib’3o års myntordning,
samt utmyntas med iakttagande af det remedium i
vigt och finhet, samma ordning bestämmer för ^ r:drstyckena.
Om remiss lill Fl. BaucoUtsk. af denna motion anhålles
vördsamt.
Hr Rosenblad, Bernhard: Jag har visserligen icke delat
och delar icke eller nu de farhågor, sorn uppstått med hänseende
till myntbenämnfugen, då flere mynt-beräkningar funnits
i samma land, likasom jag icke tror, alt detta helt och hållet
kan afhjelpas genom laghud: men jag instämmer dock i den af
Hr Lefren väckta motion. Man har sett, genom de förändringar,
som vår r:dr undergått, hvilka irringar, hvilka förvexlin
gar
uppkommit i begreppen, genom förvexling af r:dr under den
tidpunkt, då den föreställde 1 r;dr specie, med samma nominella
r:dr, reducerad lili andra myntvärden. För min del anser jag
väl den egentliga mynlenheleu vara mera likgilllig, men har
ingenting att anmärka vid den af Hr Lefreåi föreslagna. Jag
tillstyrker således dess antagande, med villkor, alt den erhåller
ett nytt namn, krona, carolin, ort, eller något annat, som ej förvexlas
med förutvarande mynlbegrepp af olika riksdalrar, dairar
o. s. v. Jag tillstyrker äfven förslaget, alt denna enhet
indelas i I (j6:delar, så att man må vinna den stora fördelen att
i alla räkningar kunna betjena sig af deci ma l-systemet. Jag
tror ej, att sä små mynttecken sorn s'0:dels krona, d. v. s. ungefär
5 sk. r:gs, behöfvas i silfver utmyntas; men instämmer
med IIr Lefren i, att man hör hos Konungen anhålla, att, med
oförändradt bibehållande af fina innehållet, han täcktes vidtaga
de förändringar af nu gällande myntsystem, som efter anställda
undersökningar af erfarenhetens resultater såväl i vårt land
som i andra länder, kunna finnas erforderliga. Den 12-lödiga
halten i myntet torde icke böra bibehållas, emedan i den silfver
och koppar svårast låta förena sig, och genom den starka uppblandningen
förlorar silfret sin mest specifica egenskap — glansen,
som eljest utmärker detsamma. Della har föranledt att
Den 14 Augusti e. m.
205
man i sednare lider gått ifrån den 12-lödiga halten. I Tyskland
menar jag, att man antagit den 14-lödiga balten; och det torde
vara nödigt, att undersökning sker härom, så att man måtte
slippa den 12-lödiga (som våra r:drsslycken hafva); till följd
af hvars egenskap, såsom jag nyss nämnde, silfrels glans förloras,
och allmänheten lättare än eljest blir bedragen medelst eftcrgjordt
mynt.
R. o Ad. biföll remiss lill BancoUtsk. af Hr Lefrens nu
väckte motion, tillika med hvad Hr Rosenblad i anleda, deraf
anfört.
Hr von Troil, Emil, anförde skriftligen:
Ibland de mångfaldiga frågor, som vid föreg:de riksdagar
varit behandlade, utan att ännu hafva blifvit nöjaktigt löste,
anhåller jag, att fä upplaga den om myntenheten.
Dä penningeväsendet vid bojan af Konung Gustaf III:s regering
ordnades, blef den gamla Svenska spccie-ndrn med indelning
i sk. och rst. antagen såsom den allmänna lagliga måttstocken,
vid aftal om penningar, samt förande af bok och räkning.
Daler koppar- och silfvermyut afskaffades; baucosedlarne
lydde på r:dr specie och voro dermed lika gällande. R. St., som
förbehållit sig att ensamme förvalta hanken, vårdade den ock
pä denna tid sä, att något agio pä b:cosedlarne ej uppkom; men
dävar. grundlag förbjöd ej Regeringen alt, Ständerne ohörde, belasta
riket med gäld, och denna lucka i stasförfattningen begagnades
af nämnde Konung, sedan han invecklat sig och riket
i ett vidt utseende, hans tillgångar öfversligande krig, för alt
afhjelpa ögonblickets förlägenhet, och såsom form för skuldsättningen
valdes den, som på en gång är den vigaste och
mest förderfliga, nemi. att Statens nästan till antalet oändliga
småskulder för aflöningar och lefverancer godlgjordes med löpande
fordringsbevis å små valeurer, som väl i början buro
ränta, men dä denna snart upphörde, framstodo i sin sanna egenskap
af nödmynt; och de oaflåtliga verkningarne af ett sådant,
alt hafva ett osäkert värde och tränga det bättre myntet
ur rörelsen, uteblefvo ej länge. Emedlertid hade allmänheten
vant sig att räkna efter det mynt, som dagligen gick genom dess
händer, och della afhjclptes ej genom realisationen år 1803, som
gaf r:gs-sedcln ett bestämdt förhållande till specie, men Iemnade
häda slagen qvar i rörelsen. Kom så riksda gen 1809, då
Ständerne missbrukade sin rätt att utgifva kcosedlar, likasom
Regeringen förra gången gjort med sin att skuldsätta riket, och,
jag antager det, i okunnighet om förderfligheten af den utväg
de vidtogo, inskränkte de den ej till de behof, som fäderneslandets
räddning gjorde oafvisliga, utan ville äfven använda den
till industriens upphjelpande, då likväl denna yttersta grund är
laglig säkerhet för honom, som lemnar capitaler, och honom,
som använder dem. Hvad som bort kunna förutses, inträffade:
värdet af b:cosedelu, som var lagligt betalningsmedel för skulder
gjorda i specie, vacklade, och sjönk efterhand; capitalisten
200
Den 14 Augusti e. nu
såg sin egendom, i trots af lagens bokstaf, förminskad lill en
ringa del af hvad den borde vara; den idogc lockades lill äfventyrliga
speculalioner, som bragte honom till liggarstafven;
efter ett mångårigt fredslugn funnos alla näringar tynande, och
den tredje realisationen, i hvars afgörande måhända dc fleste
af oss deltagit, biel' nödvändig. Vid öfverläggande! derom, förbisågs
ingalunda olägenheterna af att bibehålla irenne till värdet
skiljaktiga riksdalrar; man var redan år 1829 lemligen
öfverens om lämpligheten att deraf utmönstra tvenne, men tankarna
voro delade, om hvilken som borde bibehållas. Speciér:drn
hade för sig att vara äldst, och den enda med eget inneboende
värde, men den hade emot sig att vara, genom ett
mångårigt innestängande i bankens hvalf, för den stora allmänheten
okänd, och den bade ej inom Ständerna många anhängare.
För b:eo-r:drn anfördes, alt det var den, som uti Kronans
och publika verks räkenskaper begagnades, att betydligare köp,
såsom af jordegendom, vanligtvis deruti afhandlades, och att
den större andelen af hvad såsom mynt fans circulerande utgjordes
af bxosedlar, hvarjemte man fann något motbjudande
uti sjelfva benämningen riksgäld, såsom icke uttryckande verkliga
förhållandet. De som önskade r:gs-r:dru såsom enhet, anförde
deremot, alt den redan i sjelfva verket var antagen i all
mindre rörelse, i bodhandel, i liqvider med handtverkare och
arbetsfolk, och att den följaktligen, ej allenast användes i lill
antalet vida öfvervägande förhandlingar, utan ock var den genom
vanan nästan ensamt kände af den minst bildade samhällsclassen,
för hvilken nya benämningar och nya sifferförhållanden
äro svårast att uppfatta; mati ville äfven finna en ekonomisk
fördel i enhetens lägre värde, då varuprisernas sträfvande
alt jemka sig till någorlunda jemna tal derigenom underlättas;
r:gs-enhelen stod dessutom i högst enkla förhållanden till specie
och banco, nemligen såsom 1 till 4 och såsom 2 till 3, dä deremot
förhållandet emellan b:co och specie, eller såsom 3 till 8,
var vida konstigare, så alt reduetionen, af den dervid mindre
vane, ej utan svårighet kunde i hufvudet verkställas. Ehuru
den sistnämnde meningen delades af ett stort antal riksdagsmän,
stannade dock Ständerna vid riksdagen 1828—30 i del beslut,
att enheten för rikets såväl silfver som sedelmynt skulle
vara en r:dr b:co, men Regeringen fastställde ej denna reglering,
utan bestämde silfvermyutsenheten att fortfarande vara
en r:dr specie, förminskad genom afdrag af § proc. slagskatt,
och ett ganska betydligt qvantum silfver utmyntades intill år
1834, dä Ständerna ånyo sammanträdde. De kunde nu, lika litet
som vid föreg:dc riksdag, finna lämpligheten af specie-rtdrn
såsom myntenhet uti allmänna rörelsen; men då skälen för antagandet
af b:co- eller r:gs-r:drn förra gången hade något när
molvägt hvarandra, erhöllo de för den sednare nu en bestämd
öfvervigt, genom möjligheten alt i förening dermed använda
det efter 1830 års myntfot prcgladc silfvermyutct, såsom motsvarande
4, 2, 1, $ och l ndr r:gs, då det deremot till b:co
-
l)en H Augusti e. ni.
enheten stod i så brutna förhållanden 2|, ly, § o s, v. alt densamma
skulle göra en ompregling behöflig. Ständerna beslöto
derföre för sin del, att myntenhelen skulle blifva i värde lika
med en r:dr r:gs, och anhöllo i nild. om nåd. sanction. Den
utcblef; och Ständerna nödgades vidtaga den åtgärd, att fortfarande
lala utgifva sedlar, beräknade i b:co, inlösbara med ett
visst belopp specie, men ställda på vallenrer, som i r:gs göra jemna
tal, hvilka oek i brädden finnas utmärkte. Vårt nuvar.
sedelmynt befinnes sålunda representera alla våra tre realisationer,
eller, sägom det rent ut, bankrutter. Vid 1840 års riksdag
förnyade Ständerna sin begäran om ngsenheten, med lika
liten framgång, och vi befinna oss ännu i detta afseende i samma
provisoriska skick, som för 10 år sedan. Vi torde dock
böra hoppas, att en af R. St. ännu en gång framförd und. anhållan,
som ej i ringaste män kan förnärma Kronans makt och
inkomster, ej lorde komma att sakna nåd. afseende,
Vid sistförflutne riksdag var jag i så måtto af enfrånpluralitcten
skiljaktig mening, att jag trodde, det någon annan förändring
med silfvermyntet ej borde vidtagas, än att r:drn silfverspecie
kom me att benämnas en Species. Jag grundade denna
åsigt deruppå, att det befintliga silfvermyntels ompregling
skulle medföra onödig kostnad, eller ock oreda uppkomma genom
tvenne olika silfverriksdalrars omlöpande. Banken har dessutom
förbundit sig att inlösa sina sedlar med silfver efter 1830
års myntfot; upphör sådant att finnas, blifver hon urståndsatt
att bokstafligen uppfylla sin förbindelse, och en ny lag fordras,
för att berättiga henne att betala annorlunda, än hon förbundit
sig. Jag har ej kunnat upphöra att finna dessa skäl grundade, *
och jag hemtar ett nytt från den, såsom jag hoppas, snart öfverslåndna
krisis, hvilken vållat ett stort antal Svenska specie-riksdalrars
afsändande till utlänningen. Dessa hafva derigenom blivit
kände i främmande land och man har ej kunnat undgå märka,
alt hanken var hårt ansatt af silfveruttagare. Skulle man nu
omedelbart derefter finna eli silfvermynt af nedsatt värde bragt
i omlopp; sä befarar jag att utländningen, med de orediga begrepp
han i allmänhet äger om våra förhållanden, skulle komma
alt inbilla sig, all en ny myntförsämring ägt rum. Man
torde inviinda, all sådant hade intet ali betyda; men jag vågar
tvertom tro, att clt folk, sorn i verldshandel vill intaga ett
rum, om ock underordnadt, bör noga värja sig för hvarje misstänka
af sådan art. Smärre myntstycken än specie-rrdrn äro
obeqväma för större remisser till utlandet, och att sådana periodiskt
skulle inträffa har alltid varit förutsedt. Någon olägenhet
uppkommer ej deraf, att fyra r:dr benämnas en species;
motsvarande förhållanden har man ofta sett i andra länder, t.
ex. Danmark, der enheten, en riksbartkdaler, svarade mot ^
species. Hvad som deremot ej lärer sakna sin ganska stora vigt,
är alt fä bestämdt, hvad som skall vara mynlenheten för allmänna
rörelsen, samt att denna och dess multipler och underafdelningar
erhålla sådana benämningar, att all tvetydighet förebygges,
208
Den 14 Åug usti e. ra.
och de derjemte ej blifva allt för vidlyftiga att upprepa vid
de oändligt mångfaldiga tillfällen, då de i tal oell skrift förekomma.
I dagligt tal säger man redan öfverallt helt kort en
r:dr, då man menar en r:dr r:gs; nämner man åter b:co eller
specie, tilläggas de specifika benämningarne. Den första af de
åtgärder jag tillstyrker, kommer derföre endast alt bestå i lagliggörandet
af hvad allmänna bruket redan antagit.
På grund af hvad jag iaft äran anföra, och med förbehåll
att sedermera få yttra mig om riksdalerns uuderafdelningar,
föreslår jag, att R. St. för sin del besluta och hos K. M. i
und. anhålla om nådigt gillande och utfärdande af en allmän
författning, så lydande:
l:o. Förekommer i författningar, aftal, räkenskaper, skuldsedlar
eller skrifter af hvad slag som helst, hvilka hädanefter
utfärdas eller uppgöras, benämningen riksdaler, utan tillägg af
orden specie eller b:co, förstås dermed alltid riksdaler riksgälds,
hvaraf en är lika med ^:dels r:dr silfver-specie efter
1830 års myntfot.
2:o. Förekommer i författningar, aftal, räkenskaper, skuldsedlar
eller skrifter af hvad slag som helst, hvilka hädanefter
utfärdas eller uppgöras, benämningen species, förstås alllid dermed
r:dr silfver-specie, enligt 1830 års myntfot.
3:o. Riksdalern indelas (se nedanföre).
4:o. Alla Kronans embetsverk, R. St:s Rank och Riksg.-  cont. och alla bolag, som drifva rörelse på grund af privilegier
eller reglementen, som af K. M. äro fastställde, skola frän och
ined är 1846 ej i annat Svenskt myntslag, än den i lista punkten
bestämde riksdaler, med dess uuderafdelningar, föra bok och
räkning, utfärda förbindelser, eller aftal ingå, såvida ej särskildt
förbehåll om betalning i silfver eller guld gjordt är, eller rörelsens
beskaffenhet erfordrar redovisning af särskilda myntslag.
5:o. Samma föreskrift vare ock från och med besagde lid
gällande för alla skuldförbindelser och aftal om penningar enskilde
personer emellan, såvida inteckning eller annan fastställelse
af offentlig myndighet derå skall kunna erhållas. Något
hinder för laga utsökning af fordringar, ställde i annat myntslag,
må dock ej häraf hemtas.
I afseende pä mynteuhetens underafdelningar hafva under de
Irenne sednasle riksdagarne tvenne skiljaktiga meningar sökt göra
sig gällande, nemi. decimalsystemets antagande, eller ungefärligt
vidblifvande af det uuvar. Det förras ojemförliga företräde i
vighet vid alla calcvler och reduetioner har ej kunnat förnekas;
men man har invändt, att det för den obildade folkclassen
vore svärfattligt, alt åtskilliga värden, som nu beräknas i
skillingar, ej kunna noggrant uttryckas i hundradelar, och slutligen,
att deciinalsyslemet försvårar ett fortsatt delande med
två, eller, sorn en talare uttryckte sig, ”den naturliga klyfningen”.
För min del tror jag, att ett räknesäll, som begagnas
af den Fransysko arbetaren och den Ryske lifegue, ej mätte
öf
-
Den 14 Augusti c. m.
200
öfvergå vur allmoges begrepp, och att de sednare iuvändningarne
kunna, om ej alldeles undanrödjas, dock bringas lill den
obetydlighet, alt de komma att sakna ali praktisk vigt. — Då
jag likväl anser myntenhetens bestämmande vara en sak, som
ingalunda bör fördröjas, yrkar jag den sakeus afgörande, oberoende
af huruvida decimal-systemets antagande kommer alt
uppskjutas, eller ej, och jag får af sådan anledning framlägga
alternativa förslag till underafdelningar i skillingar eller hundradelar.
Enligt det förstnämnda erfordras ingen annan förändring,
än alt sk. specie och b:co böra försvinna, och r:gs-skillingen, i
st. f. 12 rst., indelas i fyra styfver, då den liigsta myntbenämning
komine att motsvara det minsta mynt, som hos oss preglas.
— Det synes mig olämpligt att i räkenskaper bibehålla en
myntafdelning, som ej i verkligheten linnes, och följaktligen ej
kan jemnt utbetalas, och ingalunda kan jag finna fjerdedels skillingen
vara af för högt värde, hvarken i ena eller andra af~
seendet. Jag erinrar mig ej något lund, som kan uppvisa en
lägre. Specie-runstycket, det enda som i Sverge fans före r:gsscdlarncs
kurserande, öfverensstämmer tein ligen nära med en
Fransk centime och motsvarar en tredjedels skilling r:gs.
Enligt första alternativet skulle derföre den föreslagna författningens
3:dje puukt fä följande lydelse:
Riksdalern indelas i 48 skillingar, och shillingen i 4 styfver
; kommande således en r:dr att motsvara ig2 styfver, och
en species att motsvara ig2 sk., eller 36S styfver.
Någon annan förändring med kopparmynlvalourerne synes
ej erforderlig, än att banco-skillingen alldeles afskalfas, hvilket
har sä mycket mera skäl för sig, som kopparmynten böra till
storleken vara så skiljaktiga, att blotta känseln, utan biträde af
läsning, genast kati dem urskilja. Att pregeln skulle ändras i
öfverensstämmelse med författningen, förstås af sig sjelf: men
hvad som redan finnes i rörelsen af de valeurer, som skulle bibehållas,
kan utan olägenhet fortfarande begagnas.
Enligt decimalsystcmet skulle visserligen första underafdelningen
vara tiondedelen. Erfarenheten har dock,, i dc länder,
der detta system blifvit infördt, visat, att man i tal och skrift
alldeles ej begagnar sig deraf, utan räknar i enheter och hundradelar.
Det kan således vara öfverflödigt att göra sig hufvudbry
med påfinnande af en tjenlig benämning för tiondedelen.
Deremot saknar det ej sin betydliga vigt, ali hundradelen erhåller
ett namn, som för den enfaldigaste hvarken är främmande
eller svårt att ihågkomma och derjemte, så noggrant
sig göra låter, uttrycker det nyas värde i det gamla. E11 hvar
vet, hvad en tvåstyfversslant vill säga; jag föreslår, alt hundradelen
måtte benämnas en tvåstyfver. Någon grammaticus
må a11för gerna draga på munnen häråt; det oroar mig ej, ty
här är ej fråga om att behaga dc lärde, utan tvertom att giira
1 II. 27
210
Den 14 Augusti e. m.
saken lättfattlig och beqväm flir de aldea olärdasle; det arden
class, inom hvilken dessa linnas, som kopparmyntet i främsta
rummet angår. Att säga en tvästyfver torde ock i sig sjelf vara
föga mera oegentligt, än en tolft, ett tjog och så vidare. I
England hör man dagligen en sexpence, en haij sexpence, och
det är endast främlingen, som de första dagarne deri finnér något
besynnerligt.
I öfverensstämmelse med decimalsystemet skulle 3:dje punkten
erhålla följande lydelse:
Riksdulern indelas i 100 tvustyfver eller noo styfver.
De som i sina räkenskaper ville upptaga styfvert!, blcfvo
sålunda visserligen nödsakade att begagna trenne decimaler.
Jag förmodar dock, att styfvert! inom kolt komme att blifva
obegagnad, sedan alla priser jemkal sig lill jemna tvåfslyfver.
Kopparmynt kunde sedan utmyntas lill halfva, hela, dubbla
och tredubbla tvustyfver, hvilka hvardera komme alt med en
tjugufemtedel understiga nu i rörelsen befintliga J, J, | och
två skilling b:co. En viss lid kunde bestämmas för dessas invexling
efter gamla värdet, hvaraf troligen ej manga begagnade
sig, när betydligare belopp kopparmynt sällan finnas pä en baud.
Efter den bestämda liden, t. ex. början af år ]84ii, ncdsatles
deras värde med och hvad som af Slaten blifvit invexladt,
återutgafs efter samma grund, hvarigenom förlusten hlefve mindre
än på ommyntning. Hvad som deremot behöfde preglas
nytt, minskades i samma förhållande som värdet.
Dä summor, beräknade efter gamla fördelningen, böra öfverföras
till den nya, möter ingen svårighet, såvida de ej öfverstiga
6 sk. r:gs, som jemnt motsvara *25 styfver. Ar beloppet
åter mindre, så uppkommer visserligen på ena sidan vinst
och ä den andra förlust, hvars belopp jag vill undersöka. Lätom
oss dä för tydlighetens skull vid detta tillfälle kalla fjerdedel
skiIlingen en skillingsstyfver. Den som hade att fordra
24 skillingsstyfver, erhölle jemn liqvid med 25 decimalstyfver.
Den sorn bade att fordra 23 sk.styfver, erhöll 24 dec.styfver
och hade en vinst af ,js sk.styfver, eller något mindre än
runstycke r:gs; allt som beloppen förminskas till 22, 21 o. s.
v. styfver, ökas vinsten ända till 13. Den som har att fordra
delta antal sk.styfver, erhåller 14 dec.slyfver och har en vinst
af sluslyfver, eller något mindre än 1 rst. r:gs. Det är
maximum för vinsten. Den som har att fordra 12 sk.styfver,
erhåller endast 12 dec.styfver och förlorar jemnt ett rst. r:gs.
Det är maximum för fordringsägarens förlust, som successivt
aftager alltsom styfrarnes antal nedgår till 11, 10 o. s. v. —
Jag betviflar, att någon tiggare gör afseende på vinster och förluster,
inskränkte inom besagde gränsor, synnerligen då chancerna
för båda delarne motväga hvarandra.
Den sista invändningen mot decimalsystemet, eller att det
ej medgifver ett fortsatt delande med 2, saknar ej all grund.
Det hade onekligen varit bättre, om hasen för siffersystemet bade
varit S eller 12, i stället för 10, men detta är något som
Den 1 i Augusti e. m.
numera ej låter sig afhjelpa. Enligt hvad jag föreslagit, skulle
dock riksdalern kunna jemnt iludelas rinda till åttondedelen, uS
styfver; det iir lika långt, sorn den nu kan 2-dclas i hela skillingar.
Behofvet af tvådelning blifver ock högst betydligt inskränkt,
när deciiualsystemet i mätt oell vigt, hvilket redan länge
varit förberedt, hunnit införas, och vågar jag på anförde
grunder tro, alt de betänkligheter, som emot delta systems antagande
blifvit framställde, efter noggrant skärskådande, kunna
åsidosättas.
Beträffande bankens sedlar, påkallar den föreslagne myntenheten
ingen annan förändring, än att texten ändras i öfverensstämmelse
med lagen sålunda, att orden: ”inlöser denna sedel
u on r:dr b:co, med oa r:dr silfver specie, efter i83o ars
myntfot”, förändras till: ”inläser denna sedel å oo r:dr, med
oo species i silfver, efter iS3n ars myntfat. — Valcurerne å
r:drsedlarne böra blifva oförändrade, utom de tvenne högste,
som lämpligen kunna nedsättas till 500 och iOO r:dr, och tryckas
på tvären, för att ej förblandas med dem ä 500 och 100
r:dr b:co.
Om denna motion kommer att remitteras till BancoUtsk.,
torde detsamma, för behandlingen deraf, böra sälta sig i beröring
med LagUtsk.
Hr Rosenblad, Bernhard: Ehuru fullständigt utarbetad
Hr vou Troila motion än är, visar den just, att Hr Lcfrens
förslag att gifva nytt namn åt myntenhelen, liar företräde. Genom
en af §:ne i Hr vou Troils förslag skall, ifrån en viss dag, i
alla afhandling»!', der riksdaler namnes utan tillägg af myntslag,
sådant betyda den nya riksdalern, motsvarande r:gs r:drn. Detta
skall hafva den följden, alt, oaktadt stadgandet derom på allt
möjligt sätt olfenlliggöres, genom publicatiou i kyrkorne och införandet
i lagsamlingar m. m. förluster för en stor del af landets
innevånare skola uppkomma, genom pfiffiga personers missbruk
af enfaldigas oförstånd. Della uudvikes, då man antager
ett nytt namn. För öfrigt instämmer jag med Hr von Troil
om fördelen af deciinal-syslemet, men hemställer likväl, om icke
benämningen af två styfver later besynnerligt för örat och kan
gifva anledning lill förvexlingar. Skulle man ej i stället kunna
begagna ordet slant eller öre?
Hr Lefren, Johan Pehr: Jäg har också fästat mig vid
del namn, som IIr von Troil velat gifva ät TJ0:del af den nya
myntenheten. Han började sin framställning med alt säga, att.
hvad begreppet tvästyfversslant betyder, är allom bekant, och
då trodde jag, att Hr von Troils tanka vore, att man helt enkelt
skulle kalla 1J0:del af den nya mynteuheten forén slant,
och jag yrkar, att denna enkla benämning må antagas i stället
för två styfver, hvilken sednare benämning icke står att förena
med den reda, som för öfrigt ligger i systemet. Jag hoppas,
att decimal-syslemet skall förr eller sednare bli infördi t
värt mynt, och tror, alt det skull blifva för allmänheten lamp
-
212
Deli ti Augusti e. m.
ligt att begagna detta räknesätt, som är så naturligt: yrkande
jag denna grundsats så varmt och sd lifligt, derföre alt
det utgör ett stort vehikel för folkbildningen i allmänhet; ty
så länge iekc i mått, mål, vigt och penningar deeimal-systemet
är infördt, kan icke allmänheten verkställa alla behöfliga räkningar
med simpla quatnor species i hela tal, men derefter behöfver
den stora massan af allmänheten icke eller något konstigare
räknesätt, än nämnde 4 slag, oell detta är ett så stort
steg framåt på culturens bana, alt man icke borde hesitera vid
dess uttagande, helst det är så naturligt. Jag hemställer, hvilken
skillnad det, är alt mäta en längd med 3 särsk, mått, i
stället för ett, att säga 1 aln, eller 4 qvarter eller 24 turn och så
|:delar etc.; der hafva vi redan 3 enheter, som skola multipliceras
eller subtraheras eller divideras, i stället för att begagna
j^rdelen, då mart bar sitt system klart.
Hr von Troil: Hr Rosenblad har trott, att oreda och
förvillelse skulle uppstå, derigenom att man stadgade, alt ordet
riskdaler skulle betyda r:dr r:gs, dä det i manga är bclydt
r:dr b:co. Jag kan visserligen icke undra pä, alt Hr Rosenblad,
såsom Banco-karl ox professo, vänjt sig att vid bemärkelsen
r:dr fästa ordet b:co, såsom förstådt derunder; men så är
iekc fallet inom den stora allmänheten af arbetsclassen, ibland
hvilken det dagligen säges riksdaler, utan något tillägg, och
icke ringaste tvekan uppstår, att ju dermed menas r:dr r:gs. Hvad
jag föreslagit är endast en stadfästelse på hvad bruket redan
gjort gällande. Att Hr Rosenblad oell flere andre, som röra
sig med större» capitaler, vanligtvis, dä ordet riksdaler nämnes,
mena r-.dr b:co, har här ingen betydenhet, emedan personer af
den bildade classen lätt vänja sig vid en så enkel förändring,
sorn denna. — I öfrigt hafva 2:ne ledamöter fästat sig vid den
af mig föreslagna benämningen 2-styfver: jag har redan förutsett
delta i min motion och vill nu icke upprepa hvad jag i det hänseendet
deri anfört; men då Hr Lefren yttrat, det han, vid åhörandet
af ordet tvåslyfversslant i min motion, såsom varande
ett redan kändt begrepp, trodde alt jag ämnade föreslå, att 1 Andelen
af nya myntenheten skulle benämnas med slant, sä ber
jag om förlåtelse, att jag vågar påstå, att detta ord slant är en
ganska obestämd benämning, ty det tillägges allt kopparmynt,
såväl runstycken som skillingar. Deremot om man tager första
delen af ordet tvåslyfversslant, d. v. s. brukar ordet tvåstyfver,
så är det något som utan undervisning, genom blotta benämningen,
är kändt af den aldra enfaldigaste. Man må både
åt enheten och dess underafdelningar gifva nya namn, man må
kalla dem krona, cenlime eller hvad som helst, så är jag öfvertygad,
att den lägre folkclassen ganska länge, kanske under
ett århundrade, skall benämna den förra r:dr och den sednare
tvåslyfver. Jag tror derföre, att, för undvikande af flere benämningar
för samma sak, som just är den oreda man bör söka
undgå, finnes ingen annan utväg, än antaga de benämningar,
som af den lägrg folkclassen begagnas.
Den 14 Augusti e. m. 213
Hr Rosenblad: [Jr von Troil har missförstått det skäl,
sorn förmådde mig att göra anmärkn. vid hans förslag. Jag
gjorde den icke, emedan jag ansåg, alt den stora allmänheten
skulle kunna missledas i begreppet om hvad r:dr betyder, utan
derföre alt det stadgades som ett lagbud, att då i någon laglig
afhandling det särskilda myntslaget icke vore utsatt efter ordet
r:dr, skulle dermed alltid förslås den nya r:dr, eller det belopp,
som svarar emot nuvar. r:dr r:gs, i stället för det gamla förhållandet
af r:dr b:co. På detta sätt kunde den enfaldige, sorn
icke kände delta lagbud, försträcka en summa penningar, oell
dä han ej fästade uppmärksamhet derpå, alt å den revers lian
till säkerhet för lånet undfick, myntslaget, hvaruti han ägde rätt
alt återfå sin egendom, icke var utsatt, slutligen bekomma i
stället för fulla beloppet deraf. Jag anför delta som ett bevis på,
af huru mycken vigt det är att, så vidt möjligt, noga vårda den
enfaldiges rätt emot egennyttan. Att sådane missbruk, i följd
af dylika lagbud, i äldre tider ägt runi, derom äger jag genom
arf en egen beklaglig erfarenhet; men detta förebygges
åtminstone till största delen och förvexlingar förekommas, om
nya benämningar antagas.
Hvad Hr von Troil föreslagit i afseende å det större silf—
vermyntet, att det må benämnas species, med uteslutande af ordet
r:dr, gillar jag fullkomligt, pä så sätt, att på specien äfven
ultryckes värdet i nya mynt-enheten.
I afseende å ordet slant, så är det visserligen sant, att man
dervid icke fäster något bestämdt begrepp; det högre kopparmyntet,
äfvensom det som understiger en half skilling, har jag
dock icke hört benämnas slant. Men just derigenom alt allmänheten
dervid icke fästat ett bestämdt begrepp, så, om denna
benämning åsätles värdet af nuvar. halfskiiiingen r:gs, uppfattar
den bilt hvad dermed förstås. För mig är det i öfrigt
likgiltigt, hvilken benämning sorn autages, blott förvexling af
begreppet undvikes.
Ilr von Troil: Jag är ledsen att hafva missförstått Hr
Rosenblad, men det kom sig deraf, att, under det han hade
ordet, tilltalades jag enskildt af en utaf Husets ledamöter. Jag
skall nu utbedja mig alt få upptaga anmärkn., och hoppas kunna
ådagalägga, alt den saknar grund.
Vi äga för närvar. r:dr b:co och r:dr r:gs: reverser hafva
alla af oss sett utgifna på begge myntslagen, isynnerhet
ser man förskrifuingar å mindre belopp, utgifue i r:dr r:gs.
Om nu en revers, pä hvilken stöde hvarken b:co eller r:gs, utan
endast r:dr, förekomme till utsökning, sä hemställer jag om domaren
skulle kunna dömma till a»riat, än den mindre valeuren,
eller r:gs, såsom det ostriga, med hvilken skuldsedeln borde inlösas
; ty huruvida reversen borde infrias med b:co, det berodde
pä huruvida särskilda omständigheter bestyrkte, att skulden
var större än sjelfva förskrifningen. Således linnes icke i det
-
214
Den 14 Augusti e. m.
ta afseende någon nyhet införd, utan en blott lagbestämmelse,
huru tillgå skall.
I öfrigt, och hvad benämuingarne angar, är del sådant som
visserligen lill en del beror af tycke och smak; öfverlemnande
jag den saken till BaucoUlsk. och sedermera till R. Sl:s bepröfvande.
Jag har framställt, hvad jag tror vara af nytta för
allmänheten, icke för mig, icke för dem, som äro mera bildade
än jag, utan för den class, på hvilken man här bör i främsta
rummet häfver afseende.
Hr Rosenblad: I händelse icke någon bestämd lag funnes,
som stadgade hvad med r:dr förslås, är det naturligt, att
endast särskilda omständigheter kunna leda domaren vid pröfningen
af den fråga, i hvad slags mynt en skuldförbindelse må
anses hafva varit utfärdad; men då förhållandet nu är, att med
r:dr förstås, efter lagen, icke r:gs, utan b:co, så hemställer jag,
om icke vid afgörandet af en tvist, der myntslaget icke varit
utsatt, och icke bevisning om hvilket som varit afsedt, kunnat
vinnas, domaren skulle dumma till betalning af b:co. Jag öfverlemnar
detta till hrr juristers omdöme.
Hvad benämningen af myntet angår, tror jag det vara af
stor fördel, att den förändras pä ett ändamålsenligt sätt, sä att
förvexling och förvillelse aldrig må kunna uppstå; dä blir det
deri, som aila affärer komma att uppgöras, och dermed alla
missbruk förebyggda.
Hr Lefren: Jag har i min motion alldeles förbigått fråga
om verkställigheten af enhetens underafdclningar, derföre
all jag trodde och tror ännu, att detta är en sak, som beror på
Konungen, emedan det är en ekonomisk fråga. Sländerne äga
valrätt att, jemte Konungen, bestämma landets mynt till en hel i
skrot och koin, men hafva deremot ingen rättighet alt intränga
som lagstiftare på den ekonomiska lagstiftningens område,
eller något att skaffa med deu benämning af myntenheten oell
dess särskilda underafdelningar, som Konungen kati finna för
godt att gifva.
Skulle det bli fråga att inom Stånden söka namn, sä finnes
ett gammalt godt, hvarmed 1J0:delen kunde betecknas, nemi.
ordet fyrk, som var ett gammalt mynt, och efter hvilket röster
inom rikets släder beräknas.
Hr von Troil: Jag vill blott ytterligare anföra, alt jag
icke vet, hvarföre ej riksgäld skulle kunna vara ett lagligt
myntvärde i förskrifningar, som kunna utfärdas, så länge vi hafva
riksgäldssedlar. Detta lill svar pä Hr Rosenblads scdnaste
yttrande.
Hr von Troils nu väckte motion, jemte de i anledn. deraf
afgifne yttranden, remitterades till Banco- och LagUlsk:n.
Hr Hallenborg, Carl Johan, hade inlemnat följande:
Uti skrifvelse af d. 8 Äng. 1840, som finnes intagen i 10
Den 14 A u gus ti e. m.
215
sami. Irsta afd. sid. 87 af hih. till samina ars riksdags-prot., anhiillo
rikets då församlade Ständer hos K. M. om fastställelse å ett
af dem antaget nytt myntsystem, enligt hvilket den gemensamma
mynt- och räkne-enheten, motsvarande 12 sk. silfverspecie
och i räknevärde enahanda med en rrdr rrgs-sedlar eller 32 sk.
hrco, skulle kallas rrdr curant; och ehuru Ii. St. redan vid 1834
års riksdag gjort en likartad anhållan, erhölls icke bifall till
den föreslagne förändringen, hvars nytta och behof klarligen
inses af ofvan åberopade uud. skrifvelse; och pä det icke frågan
härom mätte förfalla, vågar jag föreslå, del rikets nu varande
Ständer äfven ville antaga förberörde nya myntsystem
jemte hvad dermed sammanhang äger, och derå begära K. M:s
nåd. sanction. — Om remiss till BancoUlsk. af detta milt anförande
anhåller jag.
Remitterades till BancoUlsk.
Hr Rå fe It, Anton, anförde skriftligen:
Bland rikets allmänna inrättningar, som i sednare lider undergått
vigliga och stora förbättringar, är otvifvelaktig! postväsendet;
men de författningar, ordningar och inslruclioner, hvarefter
styrelsen går, postförare och corresspondenler hafva sig att rälta,
äro föga kände. — För mer än 150 år tillhaka trycktes en samling,
som är svår att erhålla, och meddelar föråldrade och numera
olämpliga stadgauden. Både den enskilde och äfven domare-personalen
sakna ledning af promulgerade lagar i ämnet.
R. St. hafva vid tvenne riksdagar i und. anhållit få postförfaltningarne
omarbetade, och K. Öfver-Postdirecteursembelet upplyste
vid sednaste riksdag dåvar. Ekon.Ulsk., att berörde författningar
voro under arbete; men ehuru fyra år derifrån förflutit
har ingenting i saken afhörts. — I auledn. häraf anhåller
jag vördsamt fä föreslå, ali R. St. i önskningsväg anhålla, att
nu gällande poslförfaltningar må öfverses, sammanföras och till
trycket befordras, offentligen promulgeras, samt domslolarne i
författningssamlingen meddelas.
Om remiss till Ekon.Ulsk. auhålles vördsamligen.
Remitterades lill Allm. Besv.- och Ekon.Utsk.
Hr af Grubbens, Nils Wilh. uppläste följande:
Pä de grunder min motion sisth riksdag innehöll om inrättande
aj' en advocat-corm på stat i Sverige, likasom i de
Jiesta andra länder, far jag nu ytterligare derom väcka
motion.
De sammansatte Lag- och StatsUtskm gillade icke då min
åsigt i saken, utan ansåg vår lagbok vara så tydlig och klar,
att hvem som helst kunde draga sig igenom vid domstolarne,
ulan advoeat. Men det är just motsatsen med vår lag; ty der
ändras eller upphäfvas §§ hvarje riksdag och andra tillskapas,
en mängd K. bref utgifvas m. m.; och huru är det möjligt för
en person, som icke är jurist, att kunna så följa med sin tid
210
Den 14 Augusti e. ra.
och känna delta, helst sedan år 1830 ingen lagsamling utgifvits,
oaktadt 11. Högh St. beviljat medel till dess tryckande och
ingifvande tid efter annan, enl. Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:s betänk. N:o 7 af d. 14 Febr. 1829, på en af mig då
väckt motion i ämnet, hvilken gillades af alla fyra Stånden.
Min motion är egentligen väckt för Sveriges allmoge, hvilkas
hela välfärd ofta beror på en dålig advocat, som, för att
förtjena penningar, narrar dem att processa. Huru ofta har
man icke hört, att en och annan af dem, för en småsak, hvarom
de tvistat, fått gå från hus och hem, blott för det de blifvit
bedragne och tubbade af en s. k. bränvinsadvocat, som är utan
allt ansvar? — Kostnaderna för denna advocat-corps, jag projectcrat,
skulle icke blifva så betungande för statsverket, som icke
fördelarne öfvervägas deraf. Om man antager en förste advocat
för hvart län, jemte 2 commissions-advocater, den förre med
500 r:dr b:co lön årligen och hvardera af de sednare 250 r:dr
lön; sä blefve för hela riket en årlig utgift af 24,000 r:dr b:eo;
således 1000 r:dr för hvarje län. Alt städerne må antaga och
sjelfve löna sina advocater till hvad belopp de vilja, faller af
sig sjelf. För öfrigt torde en sporteltaxa böra inrättas, så att
allmoge må veta hvad de böra betala och ej som nu, efter godtycke
af de sig s. k. advocaterna, öfver höfvan beskattas.
Om remiss af denna min motion till Lag-samt StatsUtskm,
auhålles vördsammast.
Remitterades till Stats- och LagUtsktn.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik, hade låtit inlemna
följande 3:ne motioner:
l:o.
Den inrikes seglationen är belagd med båkafgifter, så snart
fartyg komma ifrån saltsjön; och då härvid förekommer, att flere
orter uti saltsjön, och deribland hela Södertörn inom Stockholms
län, som genom de inre segellederne har sin trafik på
Stockholm eller Mälaren, med deras farkoster aldrig passera
eller hafva ringaste nytta af någon båk; sä synes äfven billigheten
fordra deras befrielse ifrån båkafgifter, så snart de komma
ifrån orter, hvilka bevisligen ligga innanför alla bakar, eller
fyrniugsanstalter; hvilket jag tager mig friheten hänskjuta
till R. St:s uppmärksamhet, och anhåller om remiss til Bevilln.-  Ltsk.
Remitterades till Be villa.- samt allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:n.
2:o.
Bevilln.förordningen stadgar en alltför hög afgift för inspectorer,
hvartill jag aldrig kunnat göra mig grunden begriplig,
enär detta yrke visserligen icke är ibland sådana luxartiklar,
som t. ex. huspredikanter; och då äfven härtill kommer ett
stadgande, som ålägger bevillning för inspectorer, ehvad man
Den 14 Augusti e. m.
317
sadan äger eller icke; så synes mig förhållandet böra tagas i
närmare öfvervägande, då det troligen kommer att utrönas, det
obillighet i stadgandet här verkligen är för handen, när rättigheten
att sjelf sköta sin egendom, utan biträde af inspector,
bör vara oförkränkt, hvilket den icke är sä länge att rättarebiträde
för ett bestämdt hemmantal påförer egenskap af inspector,
och i och med detsamma ofta nog ett emot biträdet alltför
högt bevillnings-belopp.
Jag tager mig friheten derföre föreslå, att det nu i Bevilln.
-förordn. gällande stadgandet af bevillning för inspectorer
måtte sålunda förändras, att inspectorer erlägga bevillning uti
en viss proc. af lönen i den proportion, som Bevilln.Utsk. kan
linna med billighet och rättvisa öfverensstämmande, samt att
det stadgande, som för ett visst hemmantal ålägger afgift, som
för inspectorer, utan afseende om ett sådant biträde begagnas
eller ej, måtte ifrån Bevilln.-förordn. utgå, såsom i min tanka
både obilligt och orättvist.
Jag anhåller om remiss till Bevilln.Utsk.
Remitterades lill Bevilln.Utsk.
„3:0‘
Jag har helt nyligen ifrån K. Kammarrätten emottagit ett
så lydande anmärkningskraf:
”Bland de personer, Bevilln.-förordn. upptager vara berättigade
till lindring i kronoutskylderue för ägande fyra eller
flere minderåriga barn, förekommer ej husbonde för dess tjenstehjons;
i följd hvaraf och enär en så beskaffad lindring blifvit
för följande tjenstefolk tillgodoförd, nemi. — — — — lill
betalning anmärkt, helst K. Kammarrätten gillat och fastställt
enahanda anmärkn. vid 1839 års Jönköpings läns landsbok.”
Då Bevilln.-förordn. icke innehåller, att lindring i kronoutskylderne
för ägande fyra eller flera minderåriga barn ej
af tjenstehjon må tillgodonjutas, sä synes all anledn. vara för
handen, att rättelse uti en sådan K. Kammarrättens, lindrigast
sagdt, besynnerliga tydning af Bevilln.-förordn. genom klagan
hos K. M. troligen skulle vinnas; men dä lösen för Konungens
resolution i en sådan fråga kommer att belöpa högre än
det aflordrade krafvet, har jag ansett lämpligare att vördsamt
anhålla om R. St:s uppmärksamhet på behofvet af Bevilln.-  förordningens förtydligande i denna del, så alt i densamma må
blifva uttryckt, att tjenstehjon, som äger fyra eller flera minderåriga
harn, må komma i åtnjutande af samma lindring i kronoutskylder,
som alla andra, hvilka Bcvillnförordn. afser
med sitt stadgande i detta hänseende, helst det är tjenstehjonet,
som betalar sine mantalspenningar och sin bevillning, ehuru beloppet
understundom måste af husbonden förskjutas.
Jag anhåller om remiss till Bevilln.Utsk.
Remitterades till Bevilln.Utsk.
28
* 218
Den 14 Augusti e. ro.
Upplästes en af Ilr Hallenborg, Carl Johan, inlemnad,
så lydande motion:
Nuvarande national-beväringslag tillåter conscriberad att sätta
annan person i sitt ställe. En sådan dispens befordrar icke
den krigiska auda, sorn bor finnas hos hvarje Svensk medborgare;
ty tankan alt kunna genom penningar befria sig frånfjden
heligaste af alla pligter, nensi, den att uppoffra lif och blod för
ett älskadt fäderneslands frihet och sjelfbestånd, roedförer veklighet
och liknöjdhet; dessutom är en sådan rättighet en orättvisa
mot den fattiga eller mindre bemedlade beväringsynglingen.
Han skall finna del bardt, att lian mäste slilas frän anhörige och
vänner under det bättre lottade likar konna friköpa sig från
krigets faror och besvärligheter. De rika hafva sä många företräden
framför de fattige, att de allt för väl kunna dela ledt
och ljuft med de sednare, när det gäller att värna fosterlandet
eller att dertill inöfvas. Ehuru jag icke gerna vill hemta exempel
från despotiska Stater, mäste jag dock erkänna förträffligheten
af Preussens eonscriptious-system, som, ulan åtskillnad,
sätter furstens och bondens, rikedomens och armodets söner i
samma led. I afseende på tiden för beväringens vapenöfniugar,
hvilken nu är alltför kort, vore äfven en förändring att önska;
men då jag är öfvertygad, att en upplyst och fosterländsk sinnad
Regering icke underlåter i sinom tid att derom till R. St.
göra nödiga framställningar, föreslår jag endast nu, det R. St.
mätte besluta, att hos K. M. anhålla 0111 utfärdande af ett påbud,
som förbjuder beväringsskyldig all genom lega befria sig
från krigstjenst. — Om remiss till Allm. Resv.- o. Ekon.Utsk.
får jag anhålla.
Remitterades till Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekou.Utskm.
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman, bade inlemnat följande
:
Jemlikhet, säger man, fordrar tiden, och deri har man rätt;
men tolkarne af detta lidens kraf hafva gifvit deråt en falsk
riktning. Egoismen har tagit färg af menniskokärlek, och afunden
har gömt sig bakom en slöja af menniskorätt. Uti ropen
örn lika förmåner fordrar hvar och en nedflytlning af de
lyckligare i samhället till sitt lilla jag, men ingen stämma bar
höjt sig för att underlätta den vanlottade att komma i jembredd
med sig sjelf. Uppåt mäste man sträfva, men ej för att rifva
ned hvad som redan står högt. Alt genom förädling af den
sjunkna menniskan, öppna vägen för en livar alt kunna njuta af
lifvet, är ett ädelt befordrande af jemlikhet.
Man tror sig hafva gjort nog för mensklighetens sak, då
man banat väg för alla till valurnan; men jag tror, att man
bättre iakttagit folkets väl, om man förut sökt bereda dem af
det uppväxande slägtet, hvars enda arf är gatan, tillfälle att
blifva nyttiga för sig sjelfve och samhället. Ej förr än, så
vidt sig göra låter, för alla beredes utväg att genom egen omtanka
kunna komma till högsta njutning af lifvets goda är jern
-
Den 14 Augusti e. m.
213
likhet annat än elt betydelselöst ord. Politisk rätt med tom
mage är en parodi pä mensklig lycka; oell är det för att sätta
i jemnvigt med hvarandra politiska rättigheter och timlig utkomst,
som jag vördsammast får fästa R. Sles uppmärksamhet på den
nya kast, som de sednare åren tillkommit i vär hufvudstad, och
hvars anor äro lasten och hvars näring’ är brottet. Ingen af
I O • . *
dem som atagit sig folkets sak, har ännu med kraft sökt sätta
en gräns för det allt tilltagande hamnbuseritt. Staten gifver
millioner, för att bereda den utbildade brottslingen ett beqvämt
lif, då han blifver farlig för samhället, mea för alt förekomma
brottet gifves intet. Al den alltför otillräckliga enskilda välgörenheten
öfverläter man att, genom vården af ett och annat
utur lastens hålor framdraget barn, frälsa några få af desse
uslingar frän behofvet af att välja mellan ligga eller stjäla.
Samhället bar rättmätiga fordringar pä hvarje dess medlem,
att han bidrager till det helas förkofran, men det är äfven
skyldigt se lill, alt det för hvar och en göres möjligt alt fullgöra
sin pligt, och enda utvägen härtill -är, att Slaten vakar
öfver det nya slägtets uppfostran, och blifver fader för dem,
som ej äga annan ledning, icke andra föredömen, än dem en
redan fallen menniskorace kan gifva; och som Stockholm framför
andra orter har behof af Statens mellankomst i denna del,
sä får jag vördsamligen föreslå, alt It. tSt. malte ställa under
K. Ales disposition en tillräcklig summa, flir att dermed.,
endera hilda en ny räddningsanstalt för vanvårdade harn i hufvudstadens
eller för uti utvidga de för sådant ändamål redan
befintliga.
N Oin remiss lill StatsUlsk. auhålles vördsammast.
Remitterades till SlatsUtsk.
Hr af Donner, Gust. Wilh., hade inlemnat ett så lydande
mern.:
Vid innevar. riksmöte, då, i anseende till så många andra
oundgängligen nödvändiga utgifter, en af rättvisa påkallad, utaf
mig och troligen många andra önskad, förhöjning uti en del
embels- och tjenstemäns lönevillkor svårligen lärer kunna tillväga
bringas, synes mig likväl sä mycket böra åstadkommas, att
Statens tjenare befrias från erläggande af bevillning ä deras
löner. Att embetsmannen fortfarande bör vidkännas personlig
skyddsafgift, bevillning för den fasta egendom han kan äga,
mantalspenningar o. s. v. bestrider jag naturligtvis icke; men
alt Slaten ä hans, för arbetet i det allmännas tjenst tillförsäkrade
lön afdrager en del, och denna ej sä obetydlig, saknar i
min tanka all billighetsgrund och lärer numera brukas uti ganska
få länder. Embetsmannen har ju, för att kunna tjena Staten,
mäst förskaffa sig elt föreskrifvet mått kunskaper, hvilket
ej sker utan ansträngning och kostnader; han har ju genomvandrat
en lång period af sitt lif såsom extraordinarius och lönlös;
bör således icke, när Staten ändtligen gäldar hans möda,
belöningen utgå oafkortad? Pä papperet figurerar visserligen i
220
Den 14 Augusti e. ra.
aflöningsstaten en summa, som i ett fattigt land tyckes, åtminstone
för vissa embeten, vara försvarlig nog; men då man besinnar
den lid, som förflutit utan vedergällning, de afdrag, hvilka
qvartaliter ske till pensionscassor oell dylikt, aftjenande af
nådars besparing, fullmaktslösen o. s. v. blir det verkliga resultatet
föga tillfredsställande för tjensteinnehafvaren, som slutligen
för det bela påföres bevillning efter den stadgade tariffen.
Mången liten stad i vårt land betalar ej så mycket i skatt, som
en enda af vissa embetsmän. Det är denna hårda beskattnings
upphäfvande, jag vördsamt påyrkar. Mycket mera vore i ämnet
att säga, men jag vill ej i en solklar sak för en upplyst
församling belasta prot. med långa anföranden. — Om remiss till
behörigt Utsk. anhålles.
Remitterades lill Bevilln.Utsk.
Hr Klingstedt, Gustaf Fredr., hade inlemnat följande.
Då H. M. Konungen, uti den i afskrift härhos bifogade nåd.
resol. uppå förra Kamereraren vid Tullverket Kammarrättsrådet
Winrotbs lind. nådeansökning, i afseende pä honom ådömdt ansvar
i Finérska tullbalancemälet, behagat i nåder förklara bans
anhållan om eftergift af honom ådömd ersättning icke föranleda
till någon af K. M. beroende åtgärd, samt sålunda boredt honom utvägen
att hos R. II. St. få denna vigtiga fråga framställd, begagnar
jag min riksdagsmannarätt att vördsamt framlägga de skäl,
som efter min åsigt tala för, att den sökte eftergiften medgifves.
Dessa skäl äro: l:o att Kammarrättsrådet Winroth, enligt
hvad handlingarne i balancemälet utvisa, ej varit brottslig, eller
lill balancens fördöljande behjelplig, utan endast varit felaktig
genom sitt för långt utsträckta förtroende lill den allmänt aktade
och om oredlighet af ingen inom verket misstänkte uppbördsmannen
Finer, samt blifvit missledd af de från inkommande
sjötullskammarens föreståndare sedermera falska befunne uppgifter.
2:o. Att Winroth aldrig stått och ej eller vid Finers död
fans std till honom i någon förbindelse, eller af ballanccns fördöljande
kunnat äga eller ägt den ringaste förmån.
3:o. Winrotbs uraktlåtenhet att ej skriftligen anmäla sin
oförmåga att, genom ofta förnyade påminnelser, kunna förmå
Stockholms inkommande sjötullskammare och casseurseontoret
att afgifva sina räkenskaper, var visst ett tjenstefel; men dä han,
efter hvad ransakningen utvisar, styrkt sig hafva detta förhållande
hos Cameral-Deparlemcntschefen muntligen lillkännagifvit,
var det mera dennes, än Winrotbs fel, såsom dess närmaste förman,
sorn det ålegat, alt Winroth om ett sådant skriftligt anmälande
förständiga; men Ilr Departementschefen delade Wiuroths
och hela verkets blinda förtroende för Finer, som hade
de svåra följder, hvilka sedermera inträffat, och hvartill äfven
bidrog den, på grund af gammal häfd och långlig vana, allmänt
antagna öfvertygelse, att berörde räkenskaper, i anseende lill
Den 14 Augusti e. m.
221
tullafgiftens indrifvandc och dessa departementer åliggande många
göromål, ej kunde på derföre bestämd tid ingifvas.
Att Kammarrättsrådet Winroth för detta sitt fel, och sin
på ålderdomen saknade kraft att strängt efter bokstafven uppfylla
alla i och för utöfningen af den svåra och ansvarsfulla
kamererarebefattningen meddelade controllföreskrifter, redan lidit
mera än mycket, ej allenast genom att blifva tilltalad och
dömd för uraktlåten tjenstepligt, som han under 53 ars tjenstetid
i öfrigt så väl uppfyllt, och derunder redovist för många
millioners uppbörd, som från Götheborg och öfrige sjötullskammare
i riket gått genom hans händer, samt städse af alla de
styrelser han haft, åtnjutit ett odeladt vitsord om nit, skicklighet
och redbarhet, samt före Finérska baiancen aldrig varit
tilltalad för något tjenstefel, utan deremot alltid skördat förmäns
förtroende och underordnades tillgifvenhet och aktning;
befinnande sig nu vid 79 års ålder dömd från dess tjenst och
frånkänd allt underhåll från Staten, om återfåendet hvaraf Konungen
i dess nåd. resol. vill framdeles dess nåd. beslut meddela,
och således hufvudsakligt beroende på den eftergift för
Winroth, hvarom jag nu vågat vördsammast anhålla; ägande
han och dess åldriga maka nu ej annan^tväg till bergning
än att ligga sina barn till last.
Alt det ersättningsbelopp, som skulle kunna Staten tillgodokomma
genom leverering å baiancen af hans innehållne halfva
lön, och behållna auctionssumman af hans försålde lösa egendom,
uppgående endast till ett belopp af circa 4000 r:dr l>:eo, som
för honom skulle utgöra en stor hjelp alt betala de skulder till
dess harn, hvaruti dess nödträngda belägenhet försatt honom, för
Statens ersättning utgör ett högst obetydligt belopp; och då tullintraderna
så väl för de är baiancen förklarats uppkommit, som
äfven derpå följande uppgått till vida högre belopp, än af It.
St. varit påräknadt, torde äfven den omständigheten få blifva
ett talande skäl lill Winroths befrielse från honom ädömd ersättning.
Den kännedom jag äger om denna förtjenta embetsmans
och familjs iråkade olyckliga belägenhet, samt om den noggrannhet,
arbetsamhet, och nit, hvarmed han i dess ålders afton
ännu sin tjenst fullgjorde, hvilket jag under de år jag förvaltade
chefsembetet för norra tu I ID ist rict ct kom i tillfälle erfara,
har påkallat min pligt att taga till ordet för räddning af en
man, som uppoffrat hela sitt verksamma lif i Statens tjenst, och
som belöning derföre nu, sedan krafterna och förmågan äro borta,
blifvit bragt lill liggarestafven.
Om detta mitt memorials remitterande till II. St:s SlatsUtsk.,
anhåller jag ödmjukligen, för att, i sammanhang med den från
K. M. ankommande nåd. propos. af f. d. Deparlementschefernes
vid tullstyrelsen Presidenten Billberghs och Cancellirådet WalIcrii
und. ansökning om eftergift af deni ädömd ersättning i
samma balaucc, till pröfning upptagas.
222
Den 14 Augusti e. m.
Bilaga.
(Afskrift).
Kongl. Maj:t, som vid pröfning af Dess oell rikets Kammarrätts
d. 19 April 1841 meddelta utslag, i anledning af derstädes
anstäldt åtal emot förre Kamererare» vid K. GeneralTullstyrelsens
kammarcontor, Kammarrättsrådet Jacob Winroth
jemte flere GeneralTulIstyrelsens embets- och tjenstemän, såsom
vållande, genom uraktlåtna embets- och tjenstepligter, lill
den af Tullförvaltaren vid Tullstyrelsens uppbörds-och casseurscontor,
M. Fr. Finer åsamkade och efter hans den 20 Mars
1837 inträffade död, yppade brist i de till uppbörds- och casseurscassorne
hörande medel, genom nåd. utslag d. 6 Maj sistl.
år, dömt ofvanbemälde Winroth att varda för alltid förlustig
sin vid tullverkets kammarcontor innehafvande kamereraresyssla,
samt hålla K. M. och Kronan skadeslöse i andra
rummet, eller näst efter förre Controlleuren P. V. Middendorff,
för 1836 och 1837 årens uppbördsbrist, och i förslå rummet
för 1836 och 1837 årens brist å cassamedleu; bar i nåder låtit
sig föredragas en af Kammarrättsrådet Winroth ingifven böneskrift,
innefattande und. anhållan, det K. M., med afseende
å anförda omständigheter, mätte af gunst och nåd dels
tillåta, att utkräfvandet af den Winroth ådömda ersättning finge
tills vidare anstå, dels till R. St. aflåta nåd. framställning
om ersättningsbeloppets afskrifvande, dels ock frikalla Winroth
från ansvaret af tjenstens förlust och tillerkänna honom den pension
å tullverkets stat, som vid afskedstagande frän hans innehafvande
kamererarebefaltning skolat Winroth tillkomma; öfver
hvilken und. ansökning K. GeneralTullstyrcIsen blifvit börd
och Kammarrättens AdvocatFiscalsembete i und. sig förklarat;
— och har K. M., som redan uppå föredragning af K. M:s Just.
Departement ansett anledn. icke förekomma, att sökanden
från ansvaret af tjenstens förlust af gunst och nåd frikalla, vid
nu företagen pröfning af hvad förenämnde böneskrift i öfrige
delar innehåller, funnit Kammarrättsrådet Winroths und. anhållan
om eftergift af ådöindt ersättningsansvar i Tullförvaltaren
Finérs balancemål, äfvensom om uppskof med ersättningens
utkräfvande, icke föranleda till någon af K. M. beroende åtgärd;
hvarjemte beträffande särskildt Winroths und. anhållan om återställande
af hans pensionsräLt inom tullverket, K. M. förklarat sig
vilja i denna fråga framdeles meddela nåd. beslut; hvilket vederb.
till und. efterrättelse länder. Stockholms Slolt d. 13 Mars 1844.
OSCAR.
S. A. M u n t h e.
Resolution uppå Kammarrättsrådet Winroths ansökning i
afseende på honom ådömdt ansvar i FineVska Tulibalancemålet.
Lika lydande med höga originalet intyga:
N. W. Lidmark. G. S. Stenman.
t. f. Kammarförvant vid e. o. Kammarskrifvare
K. Postverket. i Postverket.
Remitterades till StatsUtsk.
Den 14 Augusti e. m.
223
Upplästes följande af Frih. Hamilton, Hugo, inlemnade
anförande:
Sedan R. Sl:s revisorer för är 1843 hesett Stockholms stads
och hins curhus och tagit fullständig kännedom om det skick,
hvaruti denna för samhället vigtiga inrättning sig befinner, ansägo
de sig höra fästa R. H. St:s uppmärksamhet pä nödvändigheten
och nyttan af ett statsanslag å Carolinska institutets
stat till en mindre professorslön åt äfverläkaren vid delta
curhus.
Dä K. M:s nåd. propos. om statsverkets tillgångar och behof
ibland de såsom nödvändiga ansedde anslagen ej upptager
detta, men väl en större dylik lön åt läkaren vid Stockholms
barnhus, visserligen af behofvet också högeligen påkallad, och
en följd deraf skulle kunna blifva, att StatsUlsk. och R. St. äfven
måhända fästa en mindre uppmärksamhet ä detta ämne, anhåller
jag, såsom medlem af ofvannämnde revision, att i motionsväg
fä förelä detta anslags beviljande.
Curhuset bar ej förr varit i det skick att undervisningen
derstädes kunnat med fördel meddelas, men har nu genom en
nitisk directions och en utmärkt öfverläkares ansträngningar
förbättrats, sä alt det för detta ändamål är fullt tjenligt.
Vigten af praktisk undervisning i de s. k. syphilitiska sjukdomarne
är särdeles stor, då man besinnar, hvilka Följder dessa
sjukdomar lemna efter sig, dä de ej som sig bör riktigt
behandlas. Den studerande kan ej genom läsning ur handböcker
få full kännedom om denna behandling, ej ens de olika
formernes igenkännande kan på denna väg utredas, utan detta
måste nödvändigt genom direct åskådning vid sjuksängen inhemtas.
Då nu vid alla läns curhus och vid alla militärsjukhus
en mängd af dessa sjukdomar förekomma, är det af största ej
allenast vigt utan äfven nödvändighet, alt de unga läkarne, då
de vanligen på denna väg först inträda i utöfningen af deras
vetenskap, redan förut under sin studietid erhållit tillräcklig erfarenhet
och säkerhet vid sjukdomens igenkännande och behandling,
pä det erfarenheten ej må köpas på bekostnad af ett
större eller mindre antal begångna misstag, de der på en hel
landsorts helsotillstånd kunna menligt inverka.
Vid K. Seraphimerlazarettet kan undervisning i dessa sjukdomar
ej meddelas, emedan så beskaffade sjuka derstädes enligt
nu gällande föreskrifter ej få till vård emottagas.
Vid K. Garnisons-sjukhuset vårdas väl ett inskränkt antal
dylika sjukdomsformer, men som endast männer till vård emottagas,
kan fullständig undervisning ej eller dcrslädas bringas
till ständ.
Återstår således endast Stockholms stads och läns curhus,
der alla materiella behof för meddelande af fullständig undervisning
finnas att tillgå, och der således, genom inrättandet af
en klinisk läroanstalt, en lucka i fäderlandcts medicinska undervisningsväsende
kan och bör fyllas.
224
Den 14 Augusti e. m.
Af öfverliikaren vid detta sjukhus, som nu, i och för den
dagliga vården och tillsynen af omkring 200 sjuka, endast åtnjuter
af Stockholms stad och län en årlig lön af 1000 r:dr,
hvarjemte han på ett högst förtjenstfull! sätt hittills utan särskild
vedergällning tillhandagått yngre läkare med såväl theoretiska
föreläsningar som klinisk undervisning, kan dock billigtvis
ej fordras, att han fortfarande skall utan någon särskild ersättning
egna sig åt denna undervisnings meddelande; och då dylik
undervisning inverkar på hela rikets läkarepersonal och en
särdeles vigtig gren af den allmänna helsovården, synes det som
Staten ej kan undgå att i siu mån bidraga dertill genom anordnande
af ett passande löneanslag.
Det föreslås derföre, att öfverläkaren vid Stockholms stads och
läns curhus må å stat uppföras till en professorslön vid Carolinska
institutet af 1000 r:dr b:co årligen, med skyldighet att meddela
såväl klinisk undervisning i de syphilitiska sjukdomarnes igenkännande
och behandling, såsom ock att derjemte öfver desamma
hålla offentliga föreläsningar.
Det reglementariska i och för en dylik kliniks inrättande
öfverlcmnas åt K. M. att, efter hörande af K. Carolinska institutet
och Stockholms stads och läns curhusdirection, närmare
bestämma.
Om remiss härå till H. StatsUtsk. anhålles vördsamt.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag har visserligen icke tänkt
eller bort under denna riksdag understödja en motion om anslag,
som icke är utgången ifrån Regeringen; men särskilda om
ständigheter göra, att jag mäste, och det på goda skäl, i hänseende
till denna, ändra min föresats. Det är sant hvad som
uppgifves, att ifrågavar. curhus skötes utmärkt väl och kan till
större delen uppfylla den bestämmelse, som motionären åsyftar.
På denna grund vill jag understödja förslaget.
Frih. Hamiltons nu uppläste motion jemte Gr. Horns i aulcdn.
deraf afgifne yttrande remitterades till StatsUtsk.
Upplästes och bifölls BevilIn.Utsk:s meni. N:o 1, om antagande
af en cancellist utöfver den i Riksd.Ordu:s 24 § bestämde
personal.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. f lill 11 e. m.
Iii fidem protocolli,
Albert Munck.
Lör
-
Den 17 Augusti f • fn
Lördalen den 17 Augusti 1844.
Plenum kl 10 f- m.
Justerades 5 prot.utdr. för d. 14 dennes e. m.
Upplästes till justering och godkändes pleniprot. för d. 10
dennes.
H. Ex. II r Gr. Löfvenhjelm, Gustaf: Jag föreslår,
att pä de af våra fästningar, der fångar förvaras, äfven malte
tillsättas civila Fängelsedirecteurcr, och eommendanternes befattning
med fängelsernes inre förhållanden alldeles upphöra.
Det närvar, skicket innebär främst en grof principvidrighet,
nemi. militärers makt öfver icke militära personer. Item
äro icke fästningsfångar att hänföra till categorien af pioniercorpser
och arbetscompagnier, hvilka äro militäriskt organiserade
och ställda under krigslagarne. Detta skick innebär en
annan principvidrighet, nemi. militärers subordinerande under
civila myndigheter; ty ett är, att militärstyrka temporärt ställes
till civil einbetsmans disposition, och ett linnut, alt officerare,
qunsi sådana, stå under permanent civilt föriiiansskap.
Detta skick vidlåder dernäst ändamålsvidrighet. Andamålet
måste ju vara fängelsets och fängarues behörigaste handhafvande.
Men den flinkaste officeraren kan vara den odugligaste
fångvaktmästare. Afven härvid är den aforism användbar, hvilken
jag ofta på detta rum låtit förljuda. ”Man förstår icke
”det som man icke lärt, och man må icke äga befattning med
”det som man icke förslår.” Sä har jag sagt i fråga om nämndemän,
som icke tagit juridisk examen och ändå dömma domare;
om domslols-ledamöter, som aldrig varit lill sjös och ändå
dömma vära sjöofficerare när de förlorat skepp; och om våra
nu lyckligen afskaffade fora privilegiuta, i hvilka statscalendern
insatte anonyma capitaincr och kammarherrar. Item hafva våra
officerare, när de nämnas till commendanter, i all sin lifstid
icke egnat en tanka, än mindre något studium åt den behandling
af fångar, hvilken, i män af stigande upplysning och
humanitet, blifvit ett sä grannlaga ämne.
Delta skick innebär derföre en skriande orättvisa. Sa kallar
jag det öde, som öfvergar en uti militäriskt hänseende oförvitelig
officer, hvars bana och framtid lider mehn lill följd
af något, i egenskap af fängelsedirecteur, begånget misstag. Ett
sådant öde har, till min djupa smärta, nyligen öfvergått en
förträfflig officer, som, jemte öfriga meriter, inlagt den af sann
militäriskt praktiska, och derföre ypperliga förslag till förbättringar
i vära landtruppers armatur och öfriga utrustning; —
förslag, hvilka, i fall af den hierarkiska enhet i försvarsverkens
1 H. 2!)
226
Ben 17 Augusti f. m.
förvaltning, hvilken jag redan vid 1812 Ars riksdag yrkade,
skulle hafva alstrat väsendlligare nytta. Jag antager fullkomligt,
att han blifvit rätteligen dömd, och äfven vid tvifvel derom,
vore jag aldrig den.^som här anställde domqval. Men factum
står qvar: Major Åkerstein lider som militär, utan all
hafva militäriskt felat.
Det af mig klandrade skicket finnes icke uti någon annan
constitutionel Stat, (och oss angar icke huru enväldet förfarer).
Allestädes har hvart fängelse sin civila styresman, som sorterar
under inrikes minister». Commendanter på fästningar, der
fångar förvaras, ansvara för fängelsets yttre bevakning, och
lemna den handräckning, som den civila fängelsedireeleurcn,
till den inre ordningens vidmakthållande, stundom behöfver requirera.
Men vidare hafva de alls icke med fängelset, och än
mindre med fängarne att skada.
Jag föreslår und. anhållan om enahanda inrättning på de
Svenska fästningar, der fångar förvaras. Att denna inuebäres
af det Li 1 larn uade fängelsesystemet, är mig icke obekant; men mig
är icke kunnigt, huru länge deltas införande kan dröja. Elier
ock måtte armeens och (lottans t jenstgöringsreglemcnlen och
läroböcker förstärkas med ett capitcl om fångvaktmästares pligter.
Det är ju allt för hardt att lida för sin okunnighet uti
det som man aldrig fått lära.
Jag anhåller vördsamt om remiss till Ekon.- och StatsUtsk:n.
Frih. Cederström, Jacob: Jag är utaf innehållet af 5)0
§ Reg.F. förhindrad att upptaga den del af (lön siste talarens
yttrande, som angår händelser, inträffade inom Sverige ronde
en person, som jag väl icke hört namngifvas, men som likväl tydligen
igenkännes af de förhållanden lian framställt. I afseende
på saken deremot, anhåller jag att fä giira några anmärkn:r.
Fångar, dömde till fästning, mäste ovillkorligen vara under commendantens,
och aldrig under en civil myndighets befäl; tv om
commendanteu skall ansvara K. M. för fästningen, sä mäste lian
ock hafva disposition öfver fängarne, och om han behandlar dem
olagligt, så dömmes han efter lagens stadgande!). Uti de fästningar,
som innesluta städer, må commcndanlen icke befatta sig
med de civila fångar, hvilka derstädes förvaras, nian dc böra
stå under civil myndighets vård och inseende; men deremot böra
militärfångar icke stå under någon annans disposition än eommendanlens.
Jag har föreställt mig, att en person af mililärstånd, som
kan erhålla förtroendet ali vara commendant pä en fästning,
mäste också hafva den bildning, att han vet hvad som fordras
för fångvården, och anser således icke af behofvet pn ka lia d t att
tillstyrka någon tillökning i examina för officerare rörande fångvårdsdirecteurcrs
åligganden, ty de blifva aldrig några fängvårdsdireclenrer
såsom commendanter.
Jag afstyrker således den åtgärd, som af den siste värde
Den 17 Augusti f. m.
227
la lii ren i delta afseende blifvit föreslagen, och anhåller, atl delta
yttrande får åtfölja motionen.
IIr Hjerta, Lars: Jag skall icke inlåta mig i någon discussion
öfver det ämne, hvarom Gr. Löwenhjelm väckt motion,
sa mycket mindre som jag förmodar, att motionen kommer att
hvila på bordet. Men jag kan icke underlåta att fästa uppmärksamheten
på en föregående talares yttrande, som lemnar
bevis derpå, att vissa fenomener tyckas vid hvarje riksdag återkomma,
som nog mycket påmminna om det constitutionella lifvets
första menlösa dagar. Till dessa fenomener hörer utan
tvifvel, alt eu så gammal riksdagsman, som den siste värde talaren,
ännu kan uppträda och förklara det vara stridande emot
1)0 § Reg.F. att ens, såsom vehikel för en moralisk eller philosophisk
undersökning, här nämna och anställa betraktelser öfver
tilldragelser, som hafva passerat i landet, sedan sista riksdagen.
90 § Reg.F. kan icke afse något annat, än att R. St.,
såsom en lagstiftande corps, icke får iublanda sig i den verkställande
maktens befattning. Jag har redan vid föreg:de riksdagar
llerc gånger gjort anmärka, vid försök alt tolka 90 §
annorlunda och kan icke underlåta att vid hvarje tillfälle då sådana
försök ånyo inträ lfa anmäla min reservation emot utläggningar,
som hafva för afsigt att, medelst åberopande af denna §,
inskränka yttranderätten.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig ieke hafva
funnit anledn. att afbryta H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelms anförande,
då han omnämnt ett mål, som varit föremål för domaremaktens
beslut, utan att framställa något klander af detta beslut och
endast för att visa behöfligheten af sitt förslag; hvarjemte H.
Ex. fästade uppmärksamheten derpå, att disscussionen, derest
den endast vände sig kring den härvid af Frih. Cederström gjorde
erinran, aflägsnade sig från den fråga, som utgjorde föremålet
för den förevar, motionen.
Frih. Cederström: I anledn. af den siste värde talarens
till mig ställde yttrande, anhåller jag att få, för dem som vilja,
i öfverensstämmelse med 83 § Reg.F., förstå och tillämpa
grundlagarne, uppläsa 90 § Reg.F., som lyder sålunda: ”Under
”R. St:s eller deras Utsk:s öfverlägguingar och pröfning må icke
”uti något annat fall eller pä något annat sätt, äu denna grundla"
bokstafligen föreskrifver, komma frågor om embets- och
”tjenstemäns till- och afsättande; Regerings- och domaremak”ternas
beslut, resolutioner och utslag; enskilda medborgares
”och corporationers förhållanden, eller verkställigheten af någon
”lag, författning eller inrättning.”
Den nu väckta motionen, tillika med hvad i anledn. deraf
blifvit anfördt, remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Hr Lefre'n, Johan Pehr, anförde skriftligen t
Under tiden sedan sista riksdag har, i anledn. af den iifc
-
258
Den 17 Augusti f. m
träffade starka silfverulförscln, mycken oro i landet försports
öfver bankens ställning och fortfarande förmåga alt emot silfvermynt
infria sina utelöpande sedlar. Jag lior icke lill dens
som betvifla dess förmåga i detta hänseende, ulan hyser fast
mera den öfvertygelse, att. denna landets vigligaste ekonomiska
angelägenhet skall kunna med lätthet vårdas, allenast nu församlade
Ständer pligtenlig! undanröja vissa i nu gällande bancorcglem.
befintlige stadgauden, som befinna sig i uppenbar
strid emot första villkoret för all länebankrörelse, och derigenom
hindra bancoslyrelsen att fullgöra bankens främsta aliggande:
upprätthållandet af myntvärdets orubblig/let.
Reglementet ålägger bancoslyrelsen alt drifva lånerörelse
nied bancosedlar, men förbjuder samma styrelse att dervid följa
den förnämligaste af alla reglor för sådane rörelsers bedrifvande,
som är: att minska lånerörelsen, dä bankens sedlar inströmma
till vexling ernat silfver, och alt åter vidga samma
rörelse, då krisen upphört, och silf ver import äger ruin. Denna
regel iakttages af alla banker i alla länder, och äfven af
Svenska privatbankerne. R. St:s bank är den enda som icke
följer denna regel; dess styrelse har bundna händer. Om detta
förhållande får fortfara, sä blifver bankens öde att inom en
icke aflägsen tid återfalla i samma ställning, som redan mer än
en gång försatt densamma i bankrultillständ. I denna hufvudpunkt
ligger det största, det väsendtligaste felet i nu gällande
bancoreglem. Alla öfrige felaktigheter tillsammantagne äro alt
anse sorn ett intet emot della hufvudfel och förtjena, jemförelsevis
emot detta, icke ens att komma i betraktande.
Det är stadgandet i 117 § af bancoreglem., som innehåller
denna skriande felaktighet; ty der stadgas: att ”af alla de i
”nästföreg:de § til laine åtgärder till realisationens vidmaklhällan”de,
är lånerörelsens förminskning den sorn i sista rummet bör
”tillgripas och det endast, dä bankens säkerhet sådant ovillkorligen
fordrar; men på bankostyrelsen allena ankommer att bestämma,
hvilken eller hvilka af öfrige för detta ändamål med”gifne
åtgärder må i hvarje särskildt fall begagnas; och tillförse
sig R. St., del bancoslyrelsen ieke underlåter att dervid af”se
både bankens egen fördel och industriens dermed i nära
”sammanhang stående ostörda förkofran.”
Denna § innehåller sålunda eli jernbref, till förmån för
lånsökande och till uppenbar skada och våda för realisationens
bestånd. En sådan lagstiftning fällerjsin egen dom; den är oförenlig
med bankens främsta pligt: upprätthållandet af landels
myntvärde och äganderättens deraf beroende skydd; den är
oklok i sitt eget syfte, ty den skall i längden medföra oredor
och förderf i uäringame, hvilka den var ämnad att understödja
och befordra.
lili § i bancoreglem., som står i nära samband med den
117 §, är till sina grunder och syftning riktig, men i rcdactkmen
obestämd oell fordrar derföre förtydligande. I anlcdn.
Den 17 Augusti f. m.
2 20
af hvad jag nu haft äran anföra, föreslår, jag att desse §g måtte
erhålla följande lydelse:
110 §.
Bancofullmäktige berättigas att, då bankens säkerhet det
fordrar:
1 :o. Förpanta bankens ägande, i fastighet intecknade fordringar,
under villkor, att den i skuldförbindelserne banken särskildt
förbehållne uppsägningsrält för lida skuldbeloppet icke får
af annan innehafvare begagnas.
2:o. Försälja eller förpanta, lill större eller mindre belopp,
bankens innchafvande statsobligationer och andre räntebärande
papper.
3:o. Upplaga lån emot vänt »bärande obligationer, ställde på
viss tid, eller uppsägning.
4:o. Minska bankens utlåningar, derest sådant skulle af bchofvct
påkallas.
118 §•
I:o. De i föreg:de § tillåtne åtgärder lill realisationens vidmakthållande
äger bancostyrelscn vidtaga, antingen hvar för
sig, eller flere samtidigt, allt efter omständigheterncs föranledande.
Men som lånerörelsens minskning är det säkraste medlet
alt hindra alltför starka fortfarande päkänningar i bankens
reela cassa, så bör bancostyrelsen med särdeles uppmärksamhet
tillse, att denna naturliga utväg lill upprätthållande af bankens
säkerhet icke försummas, helst vissheten derom, att bankostvrclsen
icke underlåter alt i rätter tid vidtaga detta verksamma
medel, »tvifvelaktigt skall föranlåta nödig varsamhet och hejd
i speeulalioner, samt just derigenom göra medlets användande
sällan behöflig!..
2:o. Bancostyrelsen må i stadgad ordning drifva lånerörelsen
lill vinst för banken, samt till båtnad för näringarne, sä
länge sådant med bankens säkerhet är förenligt; men dess pligt
är, att dervid alltid i främsta rummet afse och vårda myntvärdets
upprätthållande.
3:o. De i föregående §:s 3:ne första punkter anvisade åtgärder
till realisationens upprätthållande kunna begagnas, antingen
för alt. utrikes ifrån införskaffa silfver och guld till förstärkande
af bankens reela fond, eller för att inom riket upplåna
bankens egne sedlar, i afsigt alt minska utelöpande sedelstocken
i lider då bankens reela cassa alltför hårdt oeh fortfarande
tillitas.
Om remiss till II. BancoUlsk. anhållcs vördsamt.
Gr Frölich, David: Jag vill visst icke neka, att premisserne
uti den siste värde talarens anförande, om nödvändigheten
och nyttan för en sedelbank att stundom kunna indraga
sin dis,conteringsutlåning och stundom utvidga den, äro ganska
riktiga, äfvensom han har rätt deruti, att privatbankerna i riket
äga denna förmåga alt utvidga sin rörelse; men deraf följer
ej, alt det nu skulle kunna anses vara tillrådligt, att ändra
230
Den 17 Augusti f. m.
den § i bancoreglem., som föreskrifver ordningen för en sådan
discouterings indragning. Vår banks nuvarande organisation,
synnerligen dess hufvudstyrelses, är så beskaffad, att den, aldramist
i delta ögonblick, bör undergå någon förändring. Jag
torde fä fästa uppmärksamheten på den motion, som af en ledamot
i bancostyrelsen för icke längesedan blifvit gjord, nemi.
att med nya summor få öka så väl fastighetsbelåningen som
discontrörelsen. Alt ett ganska stort intresse, om ej inom detta
åtminstone inom andra Stånd, finnes, som möjligen skulle understödja
Hr Rosenblads motion och drifva den igenom, synes
icke vara osannolikt. Nu skulle man väl kunna säga, att Hr
Lcfrens motion är ett slags motgift mot Hr Rosenblads; men,
mine Ilrr, så kunde det atharas, att begge motionerne blefvo
antagne, och hvad blefve då följden? Otvifvelaktig! den, alt sedan
bancostyrelsen fått en vida större summa att röra sig med,
i enlighet med Hr Rosenblads motion, och den begagnat sig
deraf, till förökning i sedelstocken genom större diseonteriug,
så skulle samma styrelse, i följd af Hr Lefréns motion, anse
sig lika förpligtad att minska den, d. v. s. komma att stundom
öka rörelsen och stundom strypa den med vida större fluctuation
än för närvarande. Jag tviflar mycket på, att bancostyrelsen,
med sin nu varande organisation och med den föga enighet,
som synes råda emellan bankens fullmäktige, skulle kunna på
eli klokt sätt öfverenskomma om rätta grunderne och rälta tidpunkterna
för att sålunda stundom öka och stundom inskränka
rörelsen, och ingen den ringaste anledning är att förmoda, det
denna kinkiga pröfning skulle, när det blott företages efter reglemente,
bli för landet helsosam, knappt nog för bankens bestånd
ändamålsenlig. I anseende till de vådor för realisationen,
som jag medgifver verkligen skulle kunna uppstå af lydelsen
uti den af motionären anmärkta §, hemställer jag till honom,
om icke han alllförväl känner, att det beror pä bancostyrelsen,
eller, kanske mera bestämdt sagt, pä discontstyrelsen att underhand
inskränka lånerörelsen genom att vägra län till de sökande,
som icke förete otvifvelaktig säkerhet för återbetalning, äfvensom
att, då antedu. finnes, vägra omsättningar? Styrelsen
kan således undgå att ovillkorligen bevilja lån till många sökande,
och kan, när den vill, hälla på sin fond, som man säger,
någon kort tid, hvarigenom indragning i sjelfva verket praktiskt
sker, emedan derigenom undvikes att allt för mycket sedlar
komma att spridas, åtminstone pä osäkra händer. Det är
nu en temligeu känd sak, att det icke lärer kunna dröja längre,
än högst ett par år, innan vi ånyo hafva riksdag. Att
nu göra en partiel förändring i bancorcglementet på den korta
tid vi äro tillsammans, tror jag vara vådligt och har egentligen
begärt ordet, för att få hemställa, om icke, förutom det
skäl jag nu anfört, många andra onämnda finnas, hvilka alla
böra föranleda till den föresats, att man vid denna riksdag underlåter
alt göra några partiella förändringar uti bancoreglem
Den 17 Augusti f. m.
231
Hr Lefren: Den siste värde talaren har anfört, att det
icke nu vöre rätta tiden att åstadkomma den förändring, som
jag åsyftat. Jag tror den rätta tiden alt göra sanning oell rätt
gällande alltid vara förhanden. Baucostyrelsen har uu förbud
på Tilt begagna denna rättighet, utom i sista rummet och såsom
ett nödfallsmedel. Min afsigt är, att låta de fyra i nuvar. bancoreglem.
uppgifna medel att upprätthålla realisationen blifva
lagda i styrelsens hand, utan andra föreskrifter än omständigheterna
föranleda och styrelsens insigt af sakförhållanden gifva
vid handen. Det skulle nemi. kunna hända, för alt icke säga
att det har handt, att, uti ögonblick då bankens cassa är starkt
påkänd, och silfverutvexlingen för export till utrikes ort är betydlig,
baucostyrelsen upplånar medel, som slå pä depositionsräkning,
och således icke äro ute i rörelsen, för alt i samina
ögonblick utsläppa dem i rörelsen, och nommement åt personer,
som just varit sysselsatte med export af silfver, och som
eljest icke skulle kunnat verkställa denna export. Således bereder
hancostyreisen i samma ögonblick silfverexport, i stället
för att den borde förhindra en sådan. Detta är ungefärligen
detsamma, som om någon ville slå en annan, men glömt sin käpp
hemma, och lånte käppen af den sorn man ville slå.
Remitterades till BancoUtsk.
Frih. Cederström, Anders, uppläste följande motion:
Sedan äldre tider hafva de af Riddarbus-cassan utgående
löner lill Ridd.Secret. och Kamreraren förhållit sig lill hvarandra
som 4 till 3, ända till år 1834, dä H. R. o. Ad. behagade
öka den förres, lön 600 r:dr, med 100 proc., utan
alt den sednare blef ihägkommen med någon löneförhöjning.
Som den Ridd.Secret. på stat auslagne lön således för tvenne
riksdagar sedan förhöjdes lill 1200 r:dr, dervid Ridd.Kainereraren
blef helt och hållet förgäten, ehuru hans löneinkomster
redan förut blifvit betydligen förminskade, genom den 1829 beslutade
indragning af det allt ditintills till honom utgående riksdagsarfvode
eller traktamente; så får jag härmed göra den motion,
att Ridd.Kamererarens lön pä stat af Ridd.cassan mätte, sä
vidt nyssberörde cassas tillgångar det medgifva, i likhet med
hvad som ägde rum i afseende på Ridd.Secrelerare-löncn vid
1834 års riksdag, ökas med 100 proc., eller förhöjas från 450
till 900 r:dr b:co.
Remitterades till Ridd.Ulsk.
Upplästes följande af Hr D a n c k w a rd t, Magnus Georg,
ingifne motion :
Under sednare tider hafva frågor mer och mer uppstått
om sänkning af sjöar och strömmar för vattensjuk marks uttorkning
och fördränkt marks tillvinnande, och den idoge landlmannen
torde, i allt hvad sig lämpligen göra låter, böra uppmuntras
och understödjas i desse för landet gagnande förelag.
232
Den 17 Augusti f. m.
Också hafva R. St. vid sista riksdag åt sä da lia företag anslagit
betydliga summor, och jag förmodar att så äfven vid nuvar,
riksmöte kommer alt äga rum, i följd af K. M.s derom aflåtne
nåd. propos. För verkställigheten af dylika förelag blir det i
de fleste fall nödigt, att skaltlagde qvarn- och andre vattenverk
ulrifvas eller förändras; och den desse verk åsalte grundräntas
fortsatta utgörande blir då en tunga å företaget, jemte det
svårighet ofta möter, såsom vid större sjösänkningar och uttappningar,
att fördela densamma på den jord, som vinnes eller förbättras.
Jag föreslår derföre, att R. St. ville förklara, attnär,
för ofvannämnde ändamål, till grundränta skattlagde mjöl- och
sågqvarnar samt andre vattenverk, hvilkas grundränta äro Kronan
behållen, eller om den är indeld, lämpligen kan mot denna
Kronans behållna ränta utbytas, komme alt utrifvas eller sä
förändras, att de icke kunde bära hela eller någon del af räntan,
såsom understöd ä Kronans sida till företaget, äfven linge
af K. M. meddelas befrielse frän en sådan ränteandels framtida
utgörande, när K. M. kunde finna sådant skäligen böra beviljas.
Någon synnerlig förlust komme icke härigenom att Kronan
tillskyndas, då genom nya dylika verks anläggning Kronan
vinner inkomst, möjligen motsvarande den minskning deri, en sådan
eftergift skulle åstadkomma; och det understöd Slaten i öfrigt
lemnade ät företaget, kunde med afseende å berörde förmän
bestämmas. Dessutom synes i allmänhet icke hinder böra
vara för ägaren af sådane vattenverk, hvars ränta är Kronan
behållen, att, på sin anmälan, fä nedlägga dem och frän räntors
utgörande befrias, enär de äro på förre innehafvares begäran
lillkommne, och Kronan endast derigenom fått inkomst
deraf. Också har i sednare tider, vid de tillfällen dä verken
icke ansetts löna sig för ägaren, K. M. dertill lemuat bifall.
Remitterades till StatsUlsk.
fl. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Ett ändamålsenligt
sjöcharteverk är onekligen en sjöstats oaflätliga mililäriska
och commerciella behof, och dess frånvaro skulle bilda en förödmjukande
lucka i Statens civilisation. Svenska sjöcharteverket
har dock länge varit en enskild tillhörighet. Detta kunde
bära sig, och det bar sig väl, så länge det med faderskänsla
vårdades af den, som med en sällsynt förmåga och lika sällsynt
ihärdighet upprättat delta chartverk. Nu då fäderneslandet
och flottan förlorat och sörjer Gustaf af Klint, har denna
värd öfvergätt till hans efterlefvande anhöriga, och samma
garanti för arbetets behöriga fortsättande linnes icke mera. Viljan
föreiinnes, men så väl den tekniska som den ekonomiska
förmågan all fortgå enligt stiftarens plan, kunna tryta. Detta
så vigtiga arbete, som tillika är en fäderneslandets prydnad,
kan förfalla — ja, möjligtvis kunde ägaren nödgas afyttra det
till utländningcn (i hvilket fall frikostiga köpare kunna påräknas).
Den 17 Augusti f. m.
233
nas). Det förra vore Statens skada — det sednare dess blygd.
.lag föreslår fördenskull, att det af framlidne Vice-Åmiralen
Custaf af Klint upprättade, uti hans eflerlemnande arfvingars
vård nu befintliga sjöchartverk, med dertill hörande samlingar
af alla slag, blifver för Statens räkning inlöst och stäldt under
vederb. embetsverks förvaltning.
Då 50,000 r:dr b:co, att erläggas antingen på engång eller
med 5,000 r:dr årligen, under förbehåll likväl, i sednare fallet,
af 5 proc. ränta för den obetalta summan, utgör det ringa pris,
för hvilket bemälde Vice-Amirals arfvingar skulle vilja aflåta
denna deras dyrbara egendom; så anser jag så mycket mera
skäl vara, att Staten nu försäkrar sig om besittningen deraf.
Grunderna för den af arfvingarne uppgifna summan af 50,000
r:dr bifogar jag denna min motion.
Må jag tillägga, att detta chartverk är utomlands högt
vurderadt, och har än ytterligare höjt vårt anseende som vetenskapsmän
och som sjömän. Engelska marinens periodiska press
har varmt berömt det: jag har hört det likaså berömmas af
Frankrikes marinministrar och af dess utmärklare amiraler.
Fransmännens Konung, som under emigrationens skiften förvärfvat
geographisk och hydrographisk specialitet, yedergällde den af
mig framburna gärden af detta chartverk med Hederslegionens
Commendeurskors, och med det dyrbara och ofantliga Franska
sjöehartverket, hvaraf, Vice-Amiral G. af Klint till ära, ett
ytterligare exemplar skänktes vår marin.
När jag, på mina unga Carlskrona-vänners vägnar, anhöll,
det Konungen ville emottaga ett exemplar af den lilla tarfliga,
men dem och den hädangångne Klint så högt hedrande medalj,
som de låtit pregla, befallde Konungen minnespenningens uppläggande
i sin samling, och förärade örlogsmannasällskapet tvenve
stora praktverk ur sitt bibliothek — alltsammans Gustaf af
Klint till ära.
Böra vi, kunna vi lemna inöjligt, att hans chartverk blifver
ofulländadt, eller blifver utländsk egendom?
Jag anhåller vördsamt om remiss till Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk., och jemväl till StatsUtsk.
Må jag, innan jag nedstiger, besvara en, med åberopande
af 90 § Reg.F., gjord anmärkn. Om denna § har jag tillförene
här yttrat, att ”den visa afsigten dermed var förebyggande
af administrativ räfst, annorlunda än grundlagen föreskrifver;
men att vid använd redaction, ordalydelsen dageligen måste
öfverträdas, eller blefve discussion af allmänna ärenden omöjlig.
” Nu likväl öfverträdde jag icke denna §, då jag berömde
dem jag nämnde; ty klander är uppenbarligen det, hvars
förebyggande den åberopade § afser. — Väl bär jag, på grundlagsenlig
yäg, anmärkt vid manga af vår grundlags §§; mea
aldrig bryter jag veterligen emot någon af dem.
1 H. 30
234
Den 17 Auguiti f. ni.
Vördsam Promemoria.
Sedan, i enlighet med K. stalsberedningens uud. utlåt., Kro
nans sjöchartverk, från dess början vid medlet af 17S0-ta!et
och under dess successive utgifvaude, intill år 1791, tillskyndat
Staten en kostnad af 25,071 r:dr silfversp., och de flesta
dertill hörande chartplåtar befunnits mycket slitna, oaktadt den
årliga inkomsten genom charlförsäljningen icke uppgått till mer
än 395 r:dr; så hlef, uppå derom gjordt anbud, liela verket
år 179S lemnadt till d. v. Capitainen vid örlogsflottan, G. af
Klint, med förbindelse att detsamma på egen bekostnad vidmakthålla
och utvidga, under en tid af 20 år. — De denna afleverering
åtföljande chartplåtar voro, enligt deröfver upprättadt
besigtningsinstrument, till antal och beskaffenhet i öfverensstämmelse
med bil. N:o 1, hvartill ytterligare kommo aftryckte exemplar,
3,323 st.
Emot slutet af entreprenad-liden afgaf Contre-Amiralen af
Klint en und, berättelse om chartverkets fortgång och tillstånd
vid nämnde tid, jemte hemställan, dels huruvida detta arbete
horde af honom vidare underhållas och fortsättas, i hvilket fall
Statens egne chartplåtar skulle, såsom nu mera odugliga, in natura
återställas, jemte värdet af de vid entreprenadens början
emottagne exemplar ä 24 sk. st., efter då gällande pris, dels
huruvida K. BI. skulle anse fördelaktigare att Staten öfvertoge
hela verket, i hvilket fall Contre-Amiralen för sin deri ägande
andel fordrade en lösen af 40,000 r:dr b:co.
Då K. BL, med förkastande af det sednare alternativet,
förklarat, alt bemälde chartvcrk skulle, till större fördel för
Staten och för det allmänna, af Amiral Klint fortfarande utgifvas,
hlef entreprenad-tiden ytterligare förlängd med 10 år, eller
till år 1828, och Amiral Klint tillagd en årlig gratiflcatiou
af 1000 r:dr, såsom någon ersättning för redan lidna förluster,
mot skyldighet att, såsom villkor för utbekommande deraf, årligen
afgifva und. berättelse om chartverkets fortgång m. m. Under
denna tid blefvo de Kronan tillhörige chartplätarne, med
åtföljande inventarium af tryckta exemplar, emot behörigt qvitto,
återlemuade till Förvaltningen af Sjöärendena, hvarigenom
således återstoden, egentligen innefattande Sjöchartverket, utgjorde
en Amiral af Klints enskilda tillhörighet. (Bil. N:o 2
innehåller en förteckning å de graverade chartplåtar och tryckta
kustbeskrifniugar, hvaraf delta verk bestod vid slutet af år
1810).
Ar 1828 föreslogos åter i uud. följande alternativer, nemi.,
antingen att chartverket måtte för Statens räkning inlösas med
40,000 r:dr b:co, hvilket anbud Förvaltningen af Sjöärendena
und. tillstyrkte att vid nästföljande riksdag förelägga R. St., eller
ock alt bemälde chartverk skulle ytterligare, såsom enskild
egendom, af Amiral Klint utgifvas, och enligt fastställd plan fortsättas,
med villkor att Staten dertill lemnade ett årligt understöd
af 1,500 r:dr. Detta sednare alternativ hlef i nåder anta
-
Den 17 Augusti f. m.
235
get, ehuru med den inskränkning, att det begärda understödetnedsattes
till 1000 r:dr hvilka, uppå afgifvande årsberättelse, finge
utgå af besparingarne å d. v. 4:de hufvudtiteln. Vid denna
tid utgjordes chartverket af de i bil. N:o 3 upptagna arbeten.
Efter Vice Amiral af Klints år 1840 inträffade död, blef
oftanäinnde chartverk ånyo erbjudet K. M. och Kronan till inlösen,
nemi. för 50,000 r:dr b:co. Detta högre belopp grundades
dels på en af bemälde Vice-Amiral redan år 1835 upprättad
testamentarisk disposition, genom hvilken 45,000 r:dr bestämdes
såsom det lägsta pris, hvartill arbetet då kunde försäljas,
dels ock derpå, att värdet af chartverket blifvit sedan
nämnde tid ökadt med vida mer än 5000 r:dr, så väl genom betydliga
rättelser, nya sjökort och förbättrade upplagor af de
tillhörande beskrifningarna, sorn ock genom från åtskilliga länder
tillkomna dyrbara materialier för dess fortsättande. K. Förvaltningen
af Sjöärendena, häröfver hörd, tillstyrkte i und. ”att
berörde chartsamiingar, såsom oum bärliga för Sveriges sjö-atlas,
hvilken åter är af högsta behof påkallad, måtte varda för
K. M:s och Kronans räkning till det begärda priset 50,000 r:dr
b:co inlöste, samt att K. M. alltså om anslag dertill läcktes till
rikets då församlade Ständer nåd. propos. aflåta”; anförande ibland
andra skäl: ”att arbetet i annat fall kunde såsom en framlidne
Vice-Amiralens enskilda egendom, till oberäknelig skada,
hvilken derefter icke stod alt ersätta, genom försäljning till utländningen,
gå förloradt för fäderneslandet, äfvensom att den
vigliga fördel vunnes, att sjöchartverket, såsom Statens egendom,
förblefve samladt, vårdadt och fortsatt, utan beroende afen enskild
mans förmåga i framtiden att dermed fortfara.”
K. M:s resol. härå i nåd. bref af d. 10 Sept. 1840, innehåller:
”alt då R. St:s sammankomst sedan eu längre tid fortfarit,
samt fråga om extra staisreglerm till öfverläggning företagits,
har K. M. icke i nåd. pröfvat lämpligt att vid dåvar.
riksmöte föreslå R. St. ifrågavar. sjöchartverks inlösen för Statens
räkning”; hvaremot K. M. uppdrog åt Förvaltningen af
Sjöärendena att med undertecknad afsluta contract, i enlighet
med af mig alternativt föreslagna villkor, om sjöcharlverkets
fortsättande ”intill nästa riksdag”, vid hvilken tidpunkt K. M.
ville fatta Dess nåd. beslut” om hvad i detta ämne dä må vara
att tillgöra”. Detta contract ålade mig skyldigheten alt intill
nämnde tid vidmakthålla och, enligt förut af K. M. i nåder
gillad plan, fortsätta sjöchartverket, samt att icke förskingra
något af hvad dertill, enligt till K. Förvaltningen inlemnade förteckningar,
dä hörde eller under liden tillkomma kunde; hvaremot
det försäkrade mig: l:o om eli ärligt understöd af 1,500
r:dr, att utgå med 500 r:dr af n. v. 5:te hufvudlitclns anslag
och med 1,000 r:dr af handels- och sjöfartsfonden, sedan nemi.
contractets uppfyllande blifvit ådagalagdt genom afgifveu årsberättelse
om verkställda charlarbeten; samt 2:o om tvenne rum
till förvarande af ehartverkets effecter, eller motsvarande con
-
236
Den 17 Augusti f. m.
tant hy tesersättning, hvilken sednare jag npphurit medI66r:dr
32 sk. årligen.
Sied dc an!edn:r sednast åberopade K. bref och nyssnämnde,
derpå grnndadé contract innefatta, och sedan sjöehartverkets
ägare, genom förekalladt ombud, förklarat sig vidblifva
anbudet af år 1840, förnyade K. Förvaltningen af Sjöärendena
den 27 Juni innev. år sin hos K. M. förut gjorda und. hemställan
om nåd. propos. till R. St. rör:de anslag till inköpande
af oftanämnde chartverk. Till svar härå täctes K. 31., genom
Dess, nåd. bref af den 10 Juli, förklara: ”att då K. 31. icke
funnit skäl att bos R. St. itu äska de för denna inlösning erforderliga
medel, samt enär några för ändamålet disponibla
tillgångar icke eller finnas, har K. 31. icke kunnat fästa nåd.
afseende å hvad Förvaltningen i detta afseende föreslagit.”
Uti eii särskild bilaga äro upptagna de arbeten, af hvilka
Sveriges sjö-atlas för närvar, består, äfvensom ett summariskt
förslag öfver värdet af dessa och öfriga till sjöchartverket hörande
elfecter. Stockholm d. 12 Aug. 1844.
E. G. af Klint,
Capitaine vid K. 31. Flotta.
Bilaga N:o 1.
N:o 1. Generel Charta till Sveriges sjö-atlas; l:a delen, graverad
1797. — Ny.
2. D:o d:o 2:a delen, graverad 1793. — Försliten
till ^'jtidel.
,, 3. Pass-Charta öfver Kattegatt, graverad 1782. — Halfsli
ten,
illa medfaren genom gjorda rättelser.
,, 4. D:o d:o Belterne, Sundet och S.V:a delen af Ö
stersjön,
graverad 1783. — Halfsliten, nödig
att retouchera, plåten på baksidan
skadad af djupa gröpper, till hälften af
plåtens tjocklek.
„ 5. D:o d:o S.O:a delen af Östersjön; graverad 1785,
förbättrad 1788, retoucherad 1796. —
Till |:delär försliten, har flera gropar
på baksidan.
„ 6. D:o d:o 31idden af Östersjön tillika med Rigiska
viken; graverad 17S8, förbättrad 1792,
retoucherad 1794. — Till |:delar försliten,
några gropar på baksidan.
,, 7. D:o d:o Norra delen af Östersjön, Alands haf, Sö
dra
delen af Bottenhafvet; graverad 1789,
förbättrad 1791. — Nära halfsliten, har
flera gropar.
„ 8. D:o d:o Finska viken; graverad 1788, förbättrad
1791, retoucherad 1796. — Nära |:delar
försliten, har flera djupa hål på baksidan.
„ 9. D:o d:o Norra delen af Bottenhafvet, graverad
1791. — Öfver -J:del försliten; har några
mindre gropar på baksidan.
Den 17 Auguiti f. m.
?37
N:o 10. Pass-Charta öfver Bottenviken* graverad 1700. — Öfver
■Jrdel sliten.
5, 11. Special-Charta öfver kusten från Söderhamn till Stockholm
; graverad 1783, förbättrad 1788 och
1790.— Försliten till jidel, några djupa
gropar på baksidan.
„ 12. D:o d:o Paternoster-skären, graverad 1705. — Sliten
till T\:del.
Bi laga N:o 2.
l:o. Ett Titelblad.
2:o. Pass-Charta öfver Finska Viken.
3:o. D:o d:a Norra delen af Östersjön.
4:o. D:o d:o S.Ö:a delen af d:o.
5:o. D:o d:o S.V:a delen af d:o, med Öresund och Bäl
tcrne.
6:o. D:o d:o Kattegatt med Bohus-bugten.
7:o. Generel Charta öfver Nordsjön.
8:o. Pass-Charta öfver Norriges N.V:a kust.
9:o. D:o d:o Norra delen af Nordsjön.
10:o. D:o d:o N.Ö:a delen af d:o, med Skagerrack.
ll:o. D:o d:o Södra delen af d:o, med Hoofden.
12:o. Generel Charta öfver Brittiska öarne.
13:o. D:o d:o Engelska canalen, Franska bugten, Portugisiska
sjön och en del af Medelhafvet.
14:o. Pass-Charta öfver Engelska canalen.
15:o. D:o d:o Uppgående grunden med öppningarne till S:t
Georges-, Bristols- och Engelska canalerne.
16:o. D:o d:o Franska bugten.
17:o. D:o d:o N.V:a kusten af Spanien och Portugal.
18:o. D:o d:o Gibraltar sund med tillgränsande delar af At
lantiska
ocean samt Medelhafvet.
19:o. Kust-Charta Öfver Bohus-bugten.
Ostra delen af Kattegatt.
Sundet emellan Sverige och Danmark.
Hanö-bugten.
Calmar sund med Öland.
Kusten från Calmar sund till Landsort.
Gottland. o
Stockholms skärgård med Alands haf.
Ålands och Åbo skärgårdar.
Vestra delen af Finska viken.
Östra delen af Finska viken, på 2 plåtar.
Dagö och Ösel med en del af Estland.
Rigiska viken.
Kurlands kust.
Memelska bugten.
Danzig-bugten.
Kusten frän Rixehoft till Oderströmaien.
Pomerska bugten med Bornholm.
20:o.
D:o
d:o
21:o.
D:o
d:o
22:o.
D:o
d:o
23:o.
D:o
d:o
24:o.
D:o
d:o
25:o.
D:o
d:o
26:o.
D:o
d:o
27:o.
D:o
d:o
28:o.
D:o
d:o
29:o.
D:o
d:o
30:o.
D:o
d:o
31:o.
D:o
d:o
32:o.
D:o
d:o
33:o.
D:o
d:o
34:o.
D:o
d:o
35:o.
D:o
d:o
3G:o.
D:o
d:o
238
Den 17 Augusti f. m.
37:o. Kust-Charta öfver MeklenburgskaJ bugten med ingången
till Belterne.
38:o. D:o d:o Södra delen af Belterne.
39:o. D:o d:o Norra delen af d:o.
40:o. D:o d:o Vestra delen af Kattegatt.
41:o. Beskrifning om kusterne vid Östersjön och Finska viken.
42:o. Samma arbete på Tyska.
43:o. Underrättelse till chartorna öfver Bohus bugten och Kattegatt.
44:o. Beskrifning om Norrska kusten.
Bilaga N:o 3.
Ett Titelblad.
Generella Chartor.
N:o 11. Nordsjön.
„ 19. Brittiska öarne.
,, 23. Engelska canalen, Franska bugten, Portugisiska sjön
m. m.
„ 29. Vestra delen af Medelhafvet.
,, 30. Medlersta delen af d:o, med Adriatiska hafvet och
Archipelagen.
,, 31. Östra delen af dito, med Marmora-sjön samt Svarta
och
Azofska håfven.
Pass-Chartor :
N:o 4. Bottenviken.
„ 5. Bottenhafvet.
„ 6. Finska viken.
,, 7. Norra delen af Östersjön.
„ 8. S.Ö:a delen af dito.
„ 9. S.V:a delen af dito, med Sundet och Bälterne.
,, 10. Kattegatt med Bohus-bugten.
,, 12. Norriges nordvestra kust.
„ 13. Norriges vestra kust med Hetlands-öarne.
,, 14. Skagerrack med N.V:a delen af Nordsjön.
„ 18. Södra delen af Nordsjön med Hoofden.
24. Engelska canalen.
,, 25. Uppgående grunden.
,, 26. Franska bugten.
„ 27. Nordvestra kusten af Spanien och Portugal.
„ 2S. Gibraltar sund.
Kust-Cliartor :
Lit. A. Bohus-bugten m. m., ifrån Christiania till Götheborg.
,, B. Östra delen af Kattegatt, från Götheborg till sundet.
,, C. Sundet emellan Sverige och Danmark.
,, D. Hariö-bugten och hamnarne från Ystad till Ölands S:a
udde.
„ E. Calmar sund med Öland.
Den 17 Augusti f. m.
239
Lit. F. Norrköpings bugten, från Calmar sund till Landsort.
„ G. Gottland med Fårö och Gottska Sandö.
„ U. Stockholms skärgård ifrån Landsort till Oregrund.
„ /. Alands och Abo skärgårdar, fr. Alands haf till Ilangöudd
och Löpertö.
,, K. Vestra delen af Finska viken, från Hangö udd till Orrengrund.
„ L (i 2 delar). Ostra delen af dito, från Orrengrund och
Hogland till St. Petersburg.
„ M. Dagö och Ösel med närliggande del af Estland.
„ N. Rigiska viken med )
„ O. Kurlands kust till Libau.j
,, P. Memels bugt, ifrån Libau till Brusterort.
„ Q. Danzig-buglen, ifrån Brusterort till Rixehoft.
„ B. Pomerska kusten samt)
,, S. Bornholm. j
„ T. Meklenburgs bugt med ingången till Belterne.
,, U. Södra delen af Belterne.
,, V. Norra delen af dito.
,, X. Insjöärne Mälaren och Hjelmaren.
„ o. Gefle bugt ifrån Öregrund till Hudiksvall.
Beskrifningar :
Östersjön samt Finska viken.
Samma arbete på Tyska.
Bohus-bugten och Kattegatt.
Norrska kusten från Trondhiem till Svinesund.
Förteckning
a de till Sveriges sjö-atlas hörande chartor och beskrifningar.
(I Augusti månad Sr 1844.)
1 st. Titelblad.
Generella Chartor:
N:o 11. Nordsjön (ny under arbete).
„ 19. Brittiska öarne.
„ 23. Spanska sjön med Engelska canalen, Franska bugten m. m.
„ 29. Vestra delen af Medelhafvet.
„ 30. Medlersta dito med Adriatiska hafvet och Archipelagen.
„ 31. Östra dito med Marmora, Svarta och Azofska håfven.
Pass-Chartor :
N:o 4. BotLen-viken (nyligen rctoucherad).
,, 5. Botten-hafvet.
,, 6. Finska viken.
„ 7. Norra delen af Östersjön.
,, 8. Sydöstra af dito.
,, 9. Sydvestra af dito med Sundet och Belterua.
„ 10. Kattegatt och Bohus-bugten (nyligen retoucherad och
betydligt rättad).
„ 12. a. Norriges kust från Trondhiem lill Lofoten.
„ 12. Dito från Trondhiem till Stadtland.
240
Den 17 Augusti f. m.
N:o 13. Norriges kust från Stadtland till Karmö sund, med Ilctlands-öarne.
„ 14. Skagerrack med nordöstra delen af Nordsjön.
„ 15. Vestra delen af Nordsjön med kusten af Scotland.
„ 16. Ostra delen af dito med Hamburgska bugten.
„ 17. Södra delen af dito med Hoofden.
24.)
’’ 25 | Engelska canalen med uppgående grunden.
„ 26. Franska bugten.
„ 27. Nordvestra kusterne af Spanien och Portugal.
„ 28. Gibraltar sund med tillgränsande haf.
Kust-Chartor :
Lit. A. Bohus-bugten etc. ifrån Christiania till Götheborg.
„ B (i 2 delar). Kattegatt ifrån Götheborg till Sundet, med
Jutska kusten.
,, C. Sundet emellan Sverige och Danmark.
„ D. Ilanö-bugt och hamnarne ifrån Ystad till Ölands södra udde.
„ E. Calmar sund med Öland (ny år 1843).
„ F. Norrköpings bugt ifrån Calmar sund till Landsort.
„ G. Gottland med Fårön och Gottska Sandö.
„ //. Stockholms Skärgård ifrån Landsort till Öregrund.
„ /. Alands och Abo skärgårdar, från Alands haf till Hangöudd
och Löpertö.
„ K. Vestra delen af Finska viken, ifrån Ilangöudd till Orrengrund.
„ L (i 2 delar). Östra delen af dito, ifrån Orrengrund och
Hogland till S:t Petersburg.
„ M. Dagö och Ösel med närliggande del af Estland.
,, N. Rigiska viken med
„ O. Kurlands kust till Libau.j
„ P. Memels bugt ifrån Libau till Brusterort.
„ Q. Danzigs bugt ifrån Brusterort till Rixehoft.
„ It. Pomerska kusten samt)
„ S. Bornholm. )
„ T. Meklenburgs bugt med ingången till Belternc.
„ U. Södra delen af Belterne.
„ F. Norra delen af dito.
,, Ä. Insjöarne Mälaren och Hjelmaren.
„ Y. Insjön Wettern med Götha canal.
„ Z. Insjön Wenern med Götha eif.
Lit. a. Gefle bugt ifrån Öregrund lill Hudiksvall.
„ b. Norrlands kust ifrån Hudiksvall till Järnäs udde.
„ c. Norra Qvarken med närliggande del af Finska skären.
„ d. Kusten af yesterbotten ifrån Ratan till Luleå.
,, e. Kusten af Österbotten ifrån Torneå till Gamla Carleby.
,, f. Finska kusten ifrån Wasa till Christinestad.
„ g. Finska kusten ifrån Björneborg till i\bo.
Lit. A A. Norriges kust från Fredriksvern lill Lindesnäs (ny 1841).
Lit.
Den i 7 Augusti f. m
Lil. HO, Norrigcs kust frän Lindesnar lill Karmi» sund (ny 1842),
„ CC. l):o d:o frän Karmi» sund lill Bergens norra inlopp
(under arbete.)
Special öfver Barsta hamu,
Beskrifningpr :
Kusterna vid Norrbotten (ny upplaga är 1831)).
Östersjön samt Finska r iken (ny upplaga är 18311).
Samma arbete pä Tyska (nitra ulsåldl).
Bolius-biigtcii och Kattegatt (ny upplaga är 1840).
Norrska kusten (med tillägg är 1840, hörande till sjökortet
N:o 12-a).
Till sjöchartvcrkct hörer dessutom en högst betydlig samling
af malerialier för arbetets fortsättande, tillkomna dels genom
Vice-Amira! af Klints egna forskningar, dels i följd af
ömsesidiga meddelanden emellan honom oell utländska liydrographiska
burcauer. Ilä det blefve för vidlyftigt alt här upptaga
en specificerad förteckning öfver denna samling, mä blott
anföras, alt den kan anses innefatta de hufvudsakligaste resul
laterna, i afseende pä sä viii generella som detaljerade gcodetiska
och hydrographiska bestämmelser, af hvad för närvar, linnes
i de länder, hvilkas tillgriinsnndc haf utgöra foremäl för
Sveriges sjö-allas, ej blott ronde dessa länders egna farvatten,
ulan öfver alla haf pä jorden.
Det relativa äfvensom del sammanlagda värdet af sjiicliarlvcrkets
särskilda tillhörighetcr, torde kunna uppskattas
enligt nedanstående förslag. Beträdande dervid chartpiätarne,
sä har jag räknat arfvingarna något till godo för den kostnad,
eller deremot svarande möda, som nriginal-ritningarnes upprättande
fordrat. Denna ersättning motsvarar dock icke, pä
långt när, hvad samma plåtars förnyande skulle kosta, oaktadt
malerialier dertill numera finnas, eller med ojemförligt större
lätthet än förr kunnat anskaffas.
Ungefärligt forsing ifver värdet of sjiichartvcrkets effccter.
57 st. större charl plåtar, inheräknadt en, som nu iir under
arbete, 700 r:dr per med. eller tillsammans b:co r:dr 39,1)00.
1 st. dito i tvenne delar (till kortet Lil. /,.) .... 1,100.
1 st. dito dito ( Lit. II.)  1,000.
1 st. mindre [ilät till titelblad  400.
28 st. plåtar till landkänningar, ä 90 r:dr  2,520.
Oi ris (ungefär) charlpappcr, ä 031, r:dr  4111.
Utländska sjökort och böcker, öfriga malerialier till arbetets
fortsättande, samt inventarier af skåp etc.,
äro värda aldraminst
4,068).
Summa 50,000.
Dessutom kan, efter all sannolikhet, antagas, ali den behållning,
som vid delta ärs slut linnes i förräderna härstädes
och ä de öfriga lörsiiljningsorlerna, uppgår till omkring;
1 11. 31
242
Den 17 Åugasti f. m.
3000 chartaftryck, lili pris per medium 2 r:dr . . . 6000
180 kustbeskrifuingar . . 3-' „  000
<J00 dilo  2 „ 1800
S:a 8400
och om dessa chartor och beskrifningar icke värderas högre än
tili hälften af försäljningspriset, sä utgöra de dock en tillökning,
utöfver den begärda summan, af b:eo r:dr 4200.
Stockholm d. 12 Augusti 1844-
E. G. nf Ii Hut,
Capitaine vid tv. 3!. Flotta.
Remitterades till Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Frih. Alströmer, Jonas, uppläste följande anförande:
Inom Elfsborgs län, i närheten af Alingsås stad, linues en
betydlig landtegendom, Östads säteri, hulken, med sina vidsträckta
underlydande hemman, af framlidne Commerce-rädet
oell Ridd. samt Dirccteuren vid Oslindiska compagniet Nicolas
Sahlgren år 1774 skänktes lill det barnhus, som Dirccteuren
å egendomen uppförde. Ändamålet med delta barnhus var, efter
stiftarens egna ord: ”alt rädda fattiga föräldrars harn frän cläude
oell undergång, samt genom tjenlig uppfostran dana dem
till trogna arbetare vid jordbruket.” Denna sin bestämmelse
har det troget fullgjort och ehuru det anspråkslöst fått sin
plats å en föga besökt ort, som visar alt skrytet ej ingick i
den ädle gifvarens beräkning, är det, ehuru okändt af den bemedlade,
likväl tillräckligt kändt af dem, som behöfva anlita
dess hjelp, och utgör således den skönaste minnesvård framlidne
Direct. Sahlgren kunnat uppresa åt sig, hvilken ät honom ärligen
hemhär mångfaldiga i armodet suckande föräldrars tysta
välsignelser och 150 frän undergång och okunnighet räddade
barns varma tacksägelser.
Utom omnämnde landtegendom, som betaltes med 100,000
d:r sp., deponerades i R. St. bank ett lika stort capital, eller
100,000 d:r sp., hvilket skulle blifva en för everdeliga tider
stående fond för barnhuset. Direct. Sahlgren lemnade således
denna välgörenhetsanstalt tvenne lika stora vingar att utsträcka
till nödlidandes räddning, och hvilka han naturligtvis ansåg böra
kunna någorlunda lika bidraga till att rufva de värnlösa , som
samlats under dess skugga. Men banken klippte snart den ena
vingen och betog barnhuset derigenom möjligheten att, i den
utvidgade scala det eljest kunnat, utsträcka sin verksamhet.
Banken betalar nemi. ä de insalta 100,000 d:r s:mt icke större
ränta än 060 r:dr 32 sk. b:coscdlar, emedan banken år 1777 i
sina räkenskaper förvandlade summan frän 300,000 d:r k:mt,
hvilken myntsort derförut varit använd i bankens böcker, till
16,666 r:dr 32 sk. b:co, utan afseende på att summan blifvit
insatt i silfver. Det är detta förhållande jag, såsom disponent
öfver Östads barnhus, ville framlägga till li. St:s allvarliga behjertande,
under hopp ali det för framliden ej skall, sorn hittills,
inskränka de å barnhuset hulpna barnens antal med 40 ä
50 under hvad de, enligt testators gåfva, kunde vara. Verk
-
Den 17 Aug«st i f. m.
243
liga förhållande!., som jag bär torde få upplysa om, är, att
ungefärligen detta antal ansökningar årligen måste afslås, i anseende
till bristande medel. IJel är smärtsamt, dä man vet att
tillgångar borde finnas, att se dessa uthungrade, utsvultna, knappt
skylda enkor, omgifna af en barnskara i en lika bedröflig belägenhet,
bortgå smällande i. lärår. Men det är bunken, som
förhåller, hvad Di reel. Sahlgren gifvit till deras bergning. Skall
delta åt vår bank, jag talar nu såsom medlem af R. St., bereda
någon välsignelse? — Jag reserverar mig åtminstone, såsom
riksdagsman, emot ett. sådant sätt alt upprätthålla bankens
bestånd.
Vi skola ej bär vidröra orsaken till denna bankens åtgärd,
ej eller ilen, så väl juridiska som moraliska skyldigheten att
under en gynnsammare period godtgöra hvad som brustit i fullgörandet
af ingångna förbindelser, under en förfluten mindre
lycklig lid. Men någon skulle möjligen kunna invända, att
barnhusets disponent, dä banken ej längre ansågs säker, kunnat
utlaga dess medel och insätta dem pä annat häll: men häruti
ligger just förnämsta skälet, hvarföre banken är så mycket
mera förbunden alt garantera barnhuset en oafkortad inkomst
af de insatte 100,000 d:r smit, eller 4 proc, årlig ränta i silfver,
eller i förhållande lill det olika värde, silfver under olika
tider kan äga: ty, till förekommande af den osäkerhet, som
möjligen kunde beläras, om fonden blifvit insatt hos enskild
man eller bolag, eller under framliden dit kunnat förflyttas,
insattes den i R. St:s bank, med villkor alt aldrig kunna uppsägas.
Det var således under det största förtroende till bankens
solid ilo och örn faderlig omtanka för barnhusets framtida
bestånd, som framlidne Direct. Sahlgren nedlade sin gäfva i
bankens vård. Man vill ej tro, att R. St:s bank skall sä illa
motsvara ett så ampelt bevis pä förtroende till dess redbarhet
af en man, som gjort så stora uppofTringar för samhället, och
som, vid sin bortgång ur verldcn, ansåg sig åt sina nyttiga inrättningar
hafva beredt all den säkerhet han kunde önska.
Till ådagaläggande af barnhusets progressiva utveckling
och dess närvar, tillstånd, hvaraf kan slutas lill, huru betydligt
nyttigare del kunnat vara, får jag anhålla att få meddela följande
upplysningar. — Första barnhusbarnet emoltogs 1776, och
1780 var barnens antal 38 st-, hvilka alla kläddes, föddes och
undervisades pä barnhuset. Men sedan erfarenheten funnit kasernlifvet
mindre tjenlig! för ändamålet och skadligt för barnen,
uppgjordes år 1791 contracter med barnhusets underlydande
äboer, att de, emot minskning i hemmanskatten, skulle emottaga
baruhusbarnen såsom fosterbarn, hvarföre de alltsedan på
barnhuset inhemtat vanliga skolämnen, meri öfvas i jordbruket
hos fosterföräldrarue. Genom denna förändring vuono barnen
till helsa och seder och deras antal kunde äfven härigenom
ökas; så att år 1800 funnos 54 barn, 1820, 71, 1830, 87,
1840, 133 och vid sista mönstringen den 23 Oct. 1S43, 157 st.,
hvilkas underhåll, undervisning och vård, godsets förvaltnings
-
244
Den 17 Augusti f. m.
kostnad inbegripen, förlidne är gick till 5410 r:dr 16 sk. 8 r:st.
b:co, eller inemot 34' r:dr st.
Härtill bär östads landtegendom bidragit nied en
summa af b:eo r:dr 474!): 32. 8.
mea det i banken insatta eapitalet 100,000 d:r
s:mt, eller samma summa, som till egendomens
inköp blifvit använd, blott med  0(56: 32. —
således är skillnaden emellan del i banken insatte
capitalets oell egendomens bidrag . . b:eo r:dr 4083: — 8.
Genom della anförande hoppas jag tillräckligt hafva upplyst
förbii Ilandet oell är öfverlygad, att 11. St., pä de anförda
skiilen, skola bifalla min, ä baruhusinrällningens vägnar, gjorda
anlin Ilan att härefter utbekomma 4 proc. ärlig raula efter primitiva
capitalets myntsort, dä detta capital, säsom ouppsägbart,
pä intet sätt kunnat räddas för barnhuset.
Jag anhåller om remiss till Allm. Besv.- och Ekon.litsk.
af detta mitt anförande.
Hr Sandelhjelm, Paul: Dä K. M. åt mig i nåder uppdragit
styrelsen af Elfsborgs län, kan och bör jag icke vara
okunnig om de förhållanden, som den siste motionären i sitt
anförande upptagit. Det förhäller sig hufvudsakligen sä, som
lian sagt. Jag anser motionärens yrkande, att den ifrägavar.
inrättningen mätte få dea i banken inuestäende summan förvandlad
efter den myntfot, som gällde dä penningarna uti banken
insattes, vara stödt på rättvisa eller åtminstone pä billighet,
och tillstyrker derföre för min del oinskränkt framgång ät motionärens
förslag, synnerligen som jag känner, att del ifrägavar.
barnhusets förvaltning, särdeles under sednare tider, varit berömlig
och fiir inrättningen gagnelig. Jag önskar likväl alt,
om R. St. skulle bifalla den förökning af barnhusets i banken
insatte silfverfond, som påyrkas, detta mätte ske med förbehåll,
att barnhuset hädanefter ställes under vederb. allmänna myndighets
tillsyn och coiitroll, pä lika sätt som andra uppfostringsanstalter
i riket, hvarom det testamente, som af motionären
blifvit åbcropadt, icke innehåller så tydliga föreskrifter, som
vederbort.
Gr. Lewenhaupt, Patrik Adolph: Då jag en längre tid
varit bosatt inom den ort, hvarest det ifrägavar. barnhuset är
beläget, kan jag icke underlåta att vitsorda hvad motionären
anfört, nemi. icke allenast den stora nytta, som detta barnhus
åstadkommer, utan äfven de förluster, som detsamma utan eget
förvållande fått vidkännas. Det vore således önskligt, om R. St.
vid denna riksdag kunde göra mera afseende på motionen, än
som vid sista riksdagen skedde.
För att icke längre uppehålla med detta ämne, får jag
endast tillägga den önskan, att del Utsk., till hvilket denna
motion remitteras, mätte fästa afseende på de reservationer i
detta ämne, sorn af Biskop Tegner och Prosten Lyth uti Banco
-
Den 17 Augusti f. m.
245
Utsk. vid sista riksdagen hlefvo afgifua. Jag anhåller, alt delta
yttrande får åtfölja remissen till Utsk.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om H. o. Ad. Infälle,
alt Frih. Alströiners motion, jemte hvad i anleda, deraf
blifvit anfördt, linge remitteras till BaucoUtsk.
Hopades ja.
Frih. Alströmer erinrade, alt han anhållit om motionens
remitterande till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
11. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt han visserligen
hört Frih. Alströiners begäran om remiss til! Allm. Besv.- o.
Ekon. Utsk.; men att förevar, motion, om den afil. Ex. blifvit
rätt uppfattad, afsäg det i banken insatte capitalets bokföring
till förhöjdl belopp, eller att högre ränta än förut derå skulle
erläggas, hvilken fråga ej syntes erfordra handläggning af något
annat Utsk. än BaucoUtsk.
Frih. Alströmer yttrade, att han likväl trodde, att enligt
grundlagen frågan tillhörde Allm. Besv.- och Ekon.Ulskis
behandling; i anledn. hvaraf II. Ex., med förklarande, alt han,
dä motionären Önskade remiss till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.,
vore skyldig framställa propos. derom, hemställde om K. o. Ad.
behagade jemväl lill sistnämnde Utsk. remittera denna motion;
oell hlef denna hemställan med nej besvarad.
Å nyo föredrogs Hr Hjertås, Lars, d. 10 dennes väckta
och pä bordet lagda motion om penningeräntans frögifvande.
Hr Hjerta: Då den muntliga framställning jag i dag 8
dagar sedan tog mig friheten göra, och hvaruti min motion innefattades,
egentligen föranleddes af ett yttrande utaf Hr von
Hohenhausen, och tillhör den discussion, som bör åtfölja remissen
af bans motion till Bevillu.Utsk.; så har jag sedermera
uppfattat min motion uti en mera afskild och bestämd form,
och anhåller nu om tillåtelse att fä uppläsa densamma.
Hr Hjerta uppläste derefter följande:
Att bibehålla ett lands rörelsecapital vid det belopp, som
näringarnes ostörda gång och framskridande erfordrar, samt
att i möjligaste mån söka förekomma de brytningar och trångmål,
som tillfälligt missgynnande årsväxter eller handelsförhållanden
kunna förorsaka, genom penningars dragande ur rörelsen,
är en samhällsangelägenhet af sä stor och gemensam vigt,
att man icke bör undra, om en mängd olikartade förslag lill
detta ändamåls vinnande återsynas vid hvarje riksdag.
Ibland de orsaker, som åtminstone temporärt kunna verka
till rörelsecapitalets minskning inom landet och silfverfondens
anlitande, är en stark införsel af utländska varor. Det är derföre
naturligt, att man bland annat äfven riktar sin uppmärksamhet
på medlen att bibehålla en jemvigt härutinnan, emellan
de värden, som landet utifrån hemtar i varor och den tillgång
2ifi
Den 17 Augusti f. m.
det äger att betala dessa, antingen med egna varors utförande
eller fraktförljenster. Ifrän denna synpunkt är det, sorn Hr
von Hohenhausen i förra plenum ulgålt, vid det förslag lian
väckt, alt söka minska importen pä utländska eolonial- oell 9.
k. öfverftödsvaror, genom förhöjda tu I la Fgi fl er pä de vigligaste
deribland; och inom de andra Ständen barman likaledes sett
en och annan motion i samma syftning.
Mä det likväl tillåtas yttra den meningen, ali den värde
motionären i min öfvertygelse misstager sig om det medel, lian
sålunda föreslagit lill ett godt ändamål. Jag vill ej här inlåta
mig i någon vidlyftig meningsstrid om sjelfva den slalsekonomiska
grundsatsens riktighet, utan i det afseende!, endast erinra,
alt det mäste vara en fördel för landet ju större qvantileter,
det i utbyte för sin egen export kan erhålla, åtminstone
af sådane utländska förnödenbetsarliklär, sorn icke äro föremål
för tillverkning inom landet. Kunde vi, för samma export belopp,
som landet nu äger, införa tio gånger så mycket af andra
länders produelcr, det vill med andra ord säga, 0111 vi hade
dem till två gånger billigare pris, sä vore det ju en ostridig
vinst.
I samma män deremot, som dessa artiklar beläggas med
högre afgifler, i samma män blifva de äfven dyrare, oell man
undandrager derigenom en del af befolkningen, och just den
delen, som förut har minsta af lifvets timliga goda, möjligheten
att betjena sig deraf. Men äfven det speciella ändamål,
som Hr von Hohenhausen åsyftat, torde endast högst ofullkomligt
uppnås genom det föreslagna medlet. Genom importvarornas
fördyrande skulle nemi. den mindre bemedlade väl tvingas
alt umbära ett och annat, men för att åstadkomma en betydande
inskränkning af importen, blifver det nödigt alt uppdrifva
tullafgifterna till en höjd, som säkert icke skulle medgifvas.
Dessutom skulle frestelsen lill smugling deraf fä ökad näring,
emedan den del af våra egna skeppsrederier, som nu hafva
fraktförljenst med colonialvaror, skulle lida betydligt, och dermed
en källa till arbetsförtjenst inom landet försina. Den starka
importen har för öfrigt, i fall den verkligen är större, än
landets tillgångar medgifva, en annan orsak, som ej hjelpes med
en mindre förhöjning i tullafgiften. Den som är bekant med
handelsbruk pä våra börser vet nemi., att importerna nu någon
gång bedrifvas, icke blott för den vinst, som derpå kan skördas,
utan äfven för det tillfälle de lemna köpmannen, att röra
sig med en större penningtillgång genom de s. k. blancocrediterna,
hvilka grunda sig förnämligast på varutransactioner. Jag
behöfver nu måhända icke närmare uttveckla detta, emedan min
afsigt egentligen är alt fä fästa uppmärksamheten på ett annat
medel, som jag anser i sin mån och bättre än det ofvannämnda
skola bidraga till rörelsecapitalets bibehållande. Man bör alltid
ihågkomma, att ett rörelsecapital icke endast representeras
af en viss nummerär silfver, eller en eller flere bankers tryckta
sedlar, som finnas ute pä enskildas händer, utan äfven af
Don 17 Augusti fr m.
m
alla andra värden, som äro användbara i rörelsen man och
man emellan, samt all dess större eller mindre belopp under
eli lissl, tidskifte beror af den liflighet, hvarmed dessa värden
omsättas, oeb det hörer ju lill financelärans a b c, att 1 r:dr,
som omsäties en gång om dagen, betyder lika myckel i rörelseeapilal,
sorn 30 r:dr, hvilka endast omsättas eu gång i månaden.
Att de penningar, sorn linnas, i möjligaste måtto hållas
i omlopp uli den dagliga rörelsen och användas pä ett vinstgifvande
säll, är således i min tanka det egentliga villkoret för
eli lands ekonomiska vältrefnad. ■— Ett af de medel jag anser
kunna härtill bidraga oell derföre nu tager mig friheten föreslå,
är räntans frigifva tale. Mycket skall måhända invändas
emot denna åtgärd; men jag Iror likväl, att de flesta skälen äro
för densamma, (kapitalister och diseontörer i allmänhet äro, och
ieke utan skäl, rädda oell försigliga till lynnet, och följden häraf
är, att hastiga uppsägningar af ullänta penningar inträ ilar just dä,
när penningarna, i anseende lill något redan inträffadt trångmål,
äro mest hehölliga för näringsidkaren och svårast att tillgå.
Della är en olycka, som vidlåder alla långt utsträckta ereditföi
hållanden. Alt åtminstone lill någon del förekomma den, linnes
troligen blot t eli medel, och det består deri, oin penningen,
liksom alla andra varor, lått fritt stiga och falla i pris efter
behof och tillgäng; ty hoppet om en större vinst skall ofta framlocka
capilalerna vid tillfällen, dä de annars skulle skrinläggas,
och den som ar i behof deraf, skall alltid anse som en fördel
att betala en högre ränta, hellre än alt nödgas sälja varulager
eller annan egendom lill ett ruinerande underpris, för alt betala
förfallna skulder. Del är ock sannolikt, att räntans frihet skulle
draga mänga capilaler frän importhandeln lill de inhemska näringarne,
och en tillgäng inom landet beredas köpmännen lill
penningar för samina eller billigare pris, som för de nuvar.
utländska blancocredilerna, hvilka ensamt kosta landet omkring
200,000 r:dr b:co ärligen i ränta oell 1'aux frais.
Pä det förändringen likväl icke må blifva på en gång förmyckct
genomgripande, uther jag mig fä begränsa förslaget sålunda,
att allmänna lagens förbud emot högre räntas tagande
eller förskrifvande än (i för hundrade äfven hädanefter må gälla
för förskrifningar, sorn äro inlceknade i fast egendom, äfvensom
för sädane, hvilka äro ställda på ett års förfallotid eller
derutöfver, eller pä mer än en månads uppsägning. Därigenom
torde i det väsendtligastc förekoinmas faran af räntefrihelens
missbrukande.
Jag anhåller om remiss lill LagUtsk., som, ifall det undersljuder
motionen, torde föreslå eu ändamålsenlig redaction af
de §§ i Handels- och Utsöka.bune, som behöfva förändras.
Gr. Posse, Erik Arvidsson, anförde skriftligen:
Dä Hr Hjerta, under discussionen öfver en annan fråga,
viickte motion om penningcräntans frigifvande, yttrade motionären,
”alt Utskui icke fusta tillbörligt afseende å yttranden,
Den i7 Augusti f. m.
sorn åtfölja remitterade motioner”. 01>ekant med orsaken till
denna beskyllning, oell tvertom öfvertygad, att Olsten synnerligen
fa‘sta uppmärksamheten vid motioner, som liro åtföljde af
tillstyrkanden eller aumärkmr, an lili Iler jag att fa yttra niigra
ord i detta ämne.
Jag liar ieke den förmätna lanken att kunna fullständigt
framställa allt hvad sorn kan och hör invändas emot en motion
af sii farlig och ingripande natur, som denna; men jag kan icke
underlåta alt öka antalet af de anmärkmr, sorn icke lära uteblifva,
och såmedelst öppet gifva tillkänna, att jag ogillar motionen.
Alt frågan om penningeräntans frögifvande nu väckes, anser
jag vara conscquent; ty den är en länk af den kedja, som
sammanbinder de slöra för (indrin g spinner ne. Men ehuru jag
önskar förändringar uti det som behöfver rättas, kan jag icke
gilla det gamlas totala förstöring, innan man har något bättre
alt sätta i stället. Jag hoppas derföre, att motionen må loria
Ila, intill dess att den åtföljes af en för Sverige antaglig finnnccplan,
som utvisar möjligheten af den åsyftade förändringen,
ulan alt störta de skuldsatte, hvilka så mångfaldigt öfverstiga
capitalisternes antal, alt de, i frågan om penningens inverkan,
med skäl kunna anses utgöra del allmänna.
Det mäste erkännas, att mängden, sä väl af jordbrukare
som handtverkare, och de Heste rörelsegrcnar mäste tillita lanta
capilaler, åtminstone i början, samt att ganska fä näringar
kunna hära den ränta, som nu kallas laglig, för förlagscapitäler.
Enär delta är ett obestridligt förhållande, så vore det
högst oförsigtigt af lagstiftande makten, synnerligast i närvar,
svära penningelid, alt upphäfva en urgammal lag, som hindrar
procenteriet att visa sig i öppen dag.
Motionären har sagt, ”att penningen är en vara, som kan
stiga och falla”. Detta är obestridligt; men vi höra också besinna,
att penningen är den egentliga varumätaren, och ju mera
man bereder densamma möjligheten att stiga och falla, desto
större blifva omvexlingarne i varupriserne, lill stor skada för
producenterne, hvilka ofta derigenom lockas att speeulera, och
vid de Hesta tillfällen göra förluster. Bättre vore det att siika
förekomma penningevärdets omvexling, som mer än hittills kommer
alt variera, 0111 räntan blir fri.
Mången iutändcr, ”att dä det är hvarje producents rättighet
alt låta sin vara gälla hvad den kan, hör ock penningen
hafva samma förmån”; men jag tror det vara statsmaklcrnes
skyldighet att tillse, det varumätaren icke må blifva den, sorn
ensam drager vinsten af det allmännas möda, helst dess innehafvare
eller capitalisten är den, som minst behöfver arbeta för
alt hafva sin utkomst.
Jag tager äfven för afgjordt, att andra länders erfarenhet
skall åberopas såsom skill för motionen. För att vederlägga
detta inkast, fordras vidlyftiga och säkra statistiska uppgifter,
h v i I ka
Den 17 Augusti f. m.
240
hvilka jag icke kan åstadkomma: men äfven dessa förutan, tror
jag mi” icke göra något misstag, dä jag säger, alt förmögenheten,
i proportion af folkmängden, är mera jemnt fördelad i
Sverige, än i de liesta andra länder, och delta vill jag mycket
tillskrifva det liand, som lagt hinder i vägen för capitalisten
alt göra sig rikare, pä den beliöfvandes bekostnad. Om än
delta skulle kunna theoretice vederläggas, så återstår dock, att
Sverige ännu i mänga fall saknar elementor, för att i allo efterapa
andra länder, och alt upphäfvandet af den gamla lagen
om bestämd ränta viii skall skapa några millionärer, men också
tusendetal tiggare.
Motionären förmodar, att ”räntans frigifvande skall inlocka
capitaler i landel”. Detta häller jag icke otroligt; men hvad
blir det viii för capitaler? Jo, speculanlcrs penningar, sorn ligga
förvarade till påkommande stora behof, oell sorn blifva uppsagde
kort efter utlåningen, för att tilltvinga sig ändå högre
ränta, hvilken mäste beviljas, och såmedelst kommer håde fast
och löst att förllvlias i utländsk hand. För mig iir det oförklarligt,
hvad slags rörelse skall hedrifvas här i landet, för alt
finna sin uträkning vid att. betala den ränta, som skulle föranleda
de handlande att afbryta handeln vid tillfälliga conjuncturer,
såsom motionären supponerar.
lili eli annat IliksSt. har nyligen motion förekommit om
discontriintans nedsättning och länelidcns förlängning. Vid lörsta
påseende skulle man tycka, att della står i strid med IIr
lljcrlas motion; men vid närmare granskning linner jag, att de
äga ett visst sammanhang, ty de medverka häda att iika dea
rikes och minska den fattiges förmögenhet. Diseontrörclsen är
och hör vara beräknad såsom tillgång för tillfalligc spcculalioner,
som kunna bära en högre ränta; men om denna ränta nedså
lies och källeliden förlänges, så blifva dessa län sä förmånlige,
att alla tillgångar snart blifva upptagne, och dä kommer den
enskilde capitalislen i tillfälle alt tillhandahålla sina penningar,
emot en obegränsad ränta.
Alla de capitalislcr, som icke göra afseende pä det allmänna,
skola troligen ogilla hvad jag nu yttrat; men ehuru detta
icke innefattar hågra nya ledande upplysningar, anhåller jag
dock, att delta må fä åtfölja remissen tili Utsk., som jag önskar
mätte tillstyrka afslag ä motionen.
Gr. Frölich David: Motionären, Hr Hjerta, synes vid
delta tillfälle hafva gifvil tillkänna, att hvad han i dag uppläst
egentligen kommer alt anses såsom hans motion, och att det sorn
yttrades i förra plenum, till replik pä Hr von Hoheuhauseus
motion, endast var eli yttrande, som borde åtfölja samma motion
till Utsk. Om sä är, sä torde Hr Hjertås motion fä hvila
på bordel. Men i händelse densamma anses hafva legat en plenidag
pä bordel efter den muntligen väcktes uti det sista ple
I
H. 32
250
Den 17 Augusti f. m.
mini; sa anhåller jag om ordet, fiir alt vidare fa yttra mig,
sedan Hr Hjerta upplyst, huru härmed förhåller sig.
H. Ex. II r Gr. o. Landtm, upplyste, all Hr Hjertås i ett
muntligt anförande gjorde motion om penuingeräntans frigifvande
h vi lat på hordet sedan d. 10 dennes, dä den af Frih. Palmstjerna,
Carl Otto, hlef bordlagd.
Ilr Hjerta;: dag :har -affatta t min motion uti temlig likhet
med del anförande, sorn afgafs i dag 8 dagar sedan. Skälet
hvarför jag nu omskpifvit densamma är endast det, att Hr Ridd.-  Sceret. önskat få den uppsatt uti en mera bestämd form, såsom
motion, hvarvid jag jemväl tillåtit mig, med R. o. Ad:s tillstånd,
den förändringen, att begränsa förslaget sålunda, att räntaus fi>igifvande
icke borde fä sträcka sig till eapitaler, sorn äro uti
fast egendom intecknade på längre lid. Skulle R. o. Ad. anse
denna begränsning vara en anledn. att ytterligare begära motionen
pä hordet, så vill jag visserligen icke sälta mig deremot,
men skulle likväl tro, ali någon längre betänketid för denna
omständighet icke behöfves, ulan alt de som vilja göra anmärkmr
mot motionen, alllförvä! nu kunde framställa deni.
Gr. F rölich: Efter den förklaring motionären nu afgifvit,
afstår jag ifrån mitt yrkande, att motionen må läggas på
hordet; men jag hemställer till motionären, om icke, genom det
vehikel, sorn han äger till sin enskilda disposition, motionen
kunde blifva tillgänglig för deni, sorn kunde vara lingade att
ytterligare göra anmärkn:r dervid, hvilka anmärkmr sedermera
kunde åtfölja till det Ulsk., lill hvilket motionen kommer att
remitteras.
Ilr von Hohenhausen, Michael Silvius; 1 anledn.
af de anmärkn:r vid min motion, som Hr Hjerta nu uppläst, och
den motion, sorn han i sammanhang dermed liar afgilvit, vill
jag i största korthet yttra några ord.
Hvad beträffar hans anmärka:!' emot den af nvig väckta
motionen, som blifvit remitterad till Hevilla.Etsk.; så skulle det
leda till en vidlyftighet, som skulle gränsa till en föreläsning i
slatshushällningsiäraii, hvilken icke passade pä della rum. Det
synes mig göra tillfyllest, att den af mig väckta motionen, likasom
Hr Hjertås aumärkmr dervid, blifvit läste på samma gång.
De sorn äro något djupare kännare i ämnet behöfva icke mera,
och för okunniga lönar det icke mödan att hälla föreläsningar
i ämnen af denna beskaffenhet. Jag erkänner, att det var med
en särdeles nyfikenhet, sorn jag afvaktade att fä höra den utveckling,
Hr Hjerta lofvade alt framdeles göra af sin motion,
nemi. att skaffa silfvertillgång för upprätthållande af vårt mynt,
derigenom att räntan hlefve frigifven. Nu liar han anfört, att
grunden dertill skulle ligga derutinnan, att missbruken af blancocreditcn,
genom räntans Ingifvande, skulle förekommas. Jag
hemställer till honom sjelf, huruvida verkligen dessa missbruk
kunna vara särdeles allmänna och hafva ägt runi, allt sedan
Den 17 Augusti fj m.
*51
realisationen börjat. Under hela denna lid liar på naturlig väg
icke något silfver ingått i banken, sorn är värdi alt nämna. Jag
tror derföre, ali hvad lian motionerat i och för realisationens
upprätthållande alldeles icke kan dertill bidraga.
Frih, Cederström, Anders; Vid flere föregale riksdagar
har samma motion blifvit väckt, som Ur Hjerta nu framställt.
Vid sista riksdagen väcktes- denna motion af Ur Robsham
och Ur af G nili beus. Dä betänk, i detta ämne inkom frän
LagUlsk. var dervid fogad en reservation af flr Ekholm, med
hvilken jag mig förenat. Af denna anledn. anser jag mig böra
yttra några ord i ämnet. Det finnes måhända icke något annat
land, der en dylik lagstiftning, som v är-, i afseende pä peuningeränlan,
äger rum. Man har likväl aldrig funnit, att i de
länder, der räntan är fri, den är högre jin hiir; utan jag tror
tverlom, alt i de flesta länder, iler fri ränta existerar, räntefoten
är mindre än hos oss. De skäl, som här blifvit anförde,
att räntans Digifvande måhända skulle verka på procenten, böra
således, i min tanke, lemnäs utan afseende, dä de motsägas af
erfarenheten. Alt den nu gällande lagen är onaturlig, mäste en
hvar medgifva; ty penningen är en egendom, hvilken, såsom all
annan egendom, bör fä fritt disponeras af siri ägare, vare sig
att han vill skrinlägga eller utlåna eller använda den pä hvad
annat sätt som helst. Jag tror, att hvarje lagstiftning, sorn strider
emot rättsbegrepp, är skadlig för ett land, och anhåller, att
dessa anmärkmr fä åtfölja motionen lill Ulsk.
Ilr Hjerta: Del kan ieke förundra mig, all invändningar
bär blifvit gjorda emot min motion, och icke. oller äger jagrält
lili en sådan förundran, afven om i dessa invändningar
skulle förråda sig någon känsla af ömtålighet och fruktan för
följderna af den förändring, jag har föreslagit; ty jag skall vara
den första alt erkänna, att sjelfva ordet fri ränta, genom
ett nära sammanhang, leder lankan pä ett annat ord, som är
allmänt afskydt, nemi. procenteri. Det är således naturligt nog,
om en och annan i första ögonblicket är frestad att förbinda
begreppet örn fri ränta med farhågan för elt allmänt utslriiekt
procenteri öfver hela landet, och om jag icke misstager mig,
så liar till någon del en sådan farhåga legat till grund för det
anförande, som en talare, Ur Gr. Posse, nyligen uppläst. Jag
tager mig likväl friheten, mine Hrr, att fästa eder uppmärk- •
samhet derpå, alt det linnes procenteri af många slag, icke blott
med penningar utan äfven i handel och med varor, och det iir
just för att förminska, 0111 icke förekomma öfverdriflen uti dessa
sednare slags procenteri, som jag tagit mig friheten alt framställa
det nyss upplästa förslaget. Jag har icke gjort delta
utan att rådfråga ilerc affärsmän inom hufvudstadeu, hvilka förenat
sig derom, att åtgärden skulle vara ändamålsenlig och nyttig.
Gr. Posse har ansett den hittills nu gällande lagen mot
räntans frihet såsom ett helsosamt band, till hinder för. capitalislcn
alt göra sig mäktig pä den hehöfvaudes bekostnad. Jag
252
Den 17 Augusti f. m.
tror deremot jost, att den utgärd, som nu blifvit föreslagen, skulle,
om icke i lörsta ögonblicket, lUmiiistonc sedermera, vara
ett medel, som kunde bereda tillgäng pä penningar i landet oell
göra näringsidkaren mindre beroende af capilalisten. Jag hemställer
lill en livar af eder, mine Hrr, som baft kännedom af
affärer, om icke erfarenheten visat, att de personer, som hastigast
blifvit rika, förnämligast blifvit det. derigenom, att de varit
i tillfälle att dominera capitaler, och derigenom ökat sin förmögenhet
medelst inköp af egendomar, som under svära conjuncturer
mäst säljas lill underpris, eller derigenom att de varit
i ständ att förlägga fabriker och näringar mot längre tids
credit, för hvilken de gjort sig betalte med ett öfverdrifvet pris
pä de rudimaterier, som de lemnat till fabrikerne. De fleste af
Ståndets ledamöter torde hafva sig bekant, att då fattigare fabrikanter
nödgas tillhandla sig sina rudimaterier pä 12 ä 15
månaders credit, så mäste de stundom betala dem med 25, någon
gäng till och ined 30 proc. högre pris, än om dc kunde
betala dem contant. Om nu, genom räntans frigifvaude, capitaler
blefvo mera tillgängliga, sä hemställer jag, huruvida icke
fabrikanten skulle finna sin fördel och uträkning vid att betala
ända till 12 procent årligen, för att kunna inköpa sina förlager
contant, i stället att erlägga en dubbel ränta uti det förhöjda
priset pä varan. Häruti är ännu ej beräknad en annan fördel,
nemi. att näringstidkaren då kunde välja sina råämnen, der han
funné dem både för hästa pris och af hästa qvalitet, i stället
att han nu någon gång nästan mäste låta hinda sig såsom slaf
under en viss förläggare, och till honom lemna den hufvudsakliga
vinsten af sin produclion.
Hr von Hohenhausen har ansett, att det exempel jag tagit
af blancocrediterne vore alldeles olämpligt, (om jag icke misstagit
mig på hans ord), och att sådane ägt runi hos oss sedan
uråldriga tider. Han anser, att dea åtgärd jag föreslagit icke
skulle bidraga att inskränka dessa blancocrediter. Ulan tvifvel
finnas mänga bland det H. Ståndets ledamöter, som veta hvad
dessa blancocrediter kosta. De kosta först och främst 5 proc.
till det utländska handelshus, hos hvilket de tagas. De kosta
vidare 2 proc. i provision och derjemte måste återbetalniugssumman
vara tillgänglig sä långt före förfatlolidcn, att medlen
dessförinnan kunna remitteras och anlända med posten till for»dringsägaren.
Genom dessa och flera omständigheter, såsom
kursskillnader m. m., uppkomma åtskilliga faux frais, så att man
ofta kan anse desse crediter kosta ända till 12 proc., utan att
räkna den risk de äro underkastade, om de till återbetalning
inköpta vcxlarna af en eller annan anledn. blifva protesterade.
Om nu en fri ränta skulle bereda tillgång för köpmannen ali få
penningar mot 7 a 8 proc. hemma i landet, — och innan kort
tid skulle han säkert för vanliga fall fä den till bättre pris,
sä hade han deraf en betydlig vinst och penningarne skulle oafkortad!
stanna uti landet.
En annan fördel af dea fria räntan anser jag det vara, alt
Den 17 Augus ti f. m.
253
del dä upphör att vara ett brott att utlåna penningar mot högre
ränta, än den nu lagliga, och att ca pil a listen således icke
sedermera behöfde dölja, att han är i tillfälle utlåna penningar.
Ilan skulle då oftare sälta sig i omedelbar beröring med de lånebohöfvande,
och dessa sednare således undvika att. betala de
dryga commissionsarfvoden, hvarmed nu, under en eller annan
benämning, en mellanhandel drifves emellan låntagaren och capitalislcn.
Dessa arfvoden uppgå lagligen icke till mer än två
proc., men man vet hur de samma stundom discretionsvis kunna
ökas. Likasom man nägongång har exempel, att under en
annan form högst dryga räntor fått erläggas vid vexelköp på
credit.
Gr. Posse har sagt, att de skuldsattes antal är större här
i landet, än deras sorn äga något. Delta kan visserligen vara
riktigt så Lill vida, att det finues ganska få personer, äfven med
förmögenhet, som icke hafva skulder; men sä bedröfligt tror jag
likväl icke det slår till, att mängden af landets innevånare skulle
vara skuldsatta utöfver sina tillgångar. Jag anser det icke vara
utan vigt att göra denna distinction. Om nu äfven pluralileten
utgöres af sädane, som hafva någon skuld, så är det icke
derför sagdt, att den förhöjning i räntan, som blcfve en följd af
dess frigifvandc, nödvändigt skulle drabba dem alla. Ty då de
publica inrättningarne, som nu hafva största capitalerne här i
landet, icke få höja sin ränta utöfver dess nu lagliga, sä kommer
denna åtgärd egentligen icke att inlluera på annat än handelsförhållanden.
Och i det afseendet tror jag icke, att någon
affärsman skulle vara missnöjd med åtgärden, så vida den tvertom
skulle i andra afseenden leda till betydligare lindringar
och bereda en större tillgång pä capitaler. — Detta är i korthet
hvad jag nu kan svara på de gjorda anmärkn:rne, och anhåller,
alt mitt svar får åtfölja remissen.
Frih. von Döbeln, Napoleon: Jag anser, att Ilr Hjertås,
såväl som alla andra motioner i delta ämne bör förfalla;
ty när man lånar pengar, så är det ju meningen, alt man af
egna medel skall återgälda både capital och ränta; och ju högre
ränta man nödgas att emottaga låuet för, desto svårare bladet
naturligtvis då alt återbetala detsamma. Della synes mig
vara ett axiom, som af ingen kan bestridas, och det är just
derföre som 6 proc. hafva blifvit fixerade såsom den högsta
lagliga ränta.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Dc emot den väckta
motionen gjorde anmärkmrne hafva ingalunda kunnat rubba min
bestämda öfvertygelse om denna motions stora ändamålsenlighet,
synnerligen med de inskränkningar, som motionären sednast föreslagit;
och jag anhåller i auledn. deraf aLt fä yttra några
ord i ämnet.
Det är gifvet, att så länge lagen bestämmer en viss ränta,
hvilken icke under några förhållanden får öfverskridas, så mäste
hvarje afvikelse ifrån della lagens stadgande anses såsom
Den 17 Augusti f. mi
juridiskt brottslig; men manne cn dylik öfverträdelse äfven lill.
samma grad kan anses såsom moraliskt felaktig? För min del
vägar jag högeligen bestrida det, så mycket mer, sorn jag tror
mig finna, alt de lagbud, som bestämma att räntan icke får öfverstiga
6 proc., äro bestämdt stridande emot det bos hvarje
menniska inneboende begreppet 0111 rätt oell orätt. Deremot linnes
en mängd handlingar, hvilka, ehuru i min tanka ganska,
omoraliska, likväl äro fullkomligt lagenliga. Den person t. ex.,
som under missväxtår lill höga priser utlemnar sin spanmål lill
den fattiga arbetaren, hvilken nästan är tvungen att betala honom
allt hvad lian begär, för att dermed lifnära sig sjelf oehs
sin fattiga familj, handlar fullkomligen lagenligt, men icke ädelt.
Den person deremot, sorn till samma fattiga arbetare utlånat
en viss summa penningar, emot cn enda procent högre än den.
lagliga, oell sålunda bereder honom tillfälle att skalla sig sina
lefnadsbehofver, han är hemfallen under lagens straffande band.
Den handlande, som pä credit utlemnar sina varor lill vida
högre pris, än det hvartill lian skulle hafva contant försålt
samma varor; den qvarn verksägare, som förmaler sin grannes,
säd, emot en qvarntull, vida öfversligande den som erlägges lill
andra qvarnverksägarc; de menigheter, som frän sockenmagasiner
utminutera den fattiges nödföda på vida drygare villkor,
än som är tillåtet vid penningelransaclioncr: alla dessa handla
fullkomligt lagenligt; mea den deremot, sorn utlemnar en del
af sina capitaler till den nödställde, ingen säkerhet erbjudande
näringsidkaren, emot en något högre proc. än den lagliga, lian
anses för brottslig, äfven om han, just genom denna i råttan
lid lemnade hjelp, hade räddat näringsidkaren ifrån förderfvet.
Flera dylika exempel kunna företes, hvilka visa orimligheten
af det lägst adgande, som bestämmer ett visst maximum för
ränteberäkning, så mycket mer som detta lagbud omöjligen kan
eller bör förhindra räntans fallande vid de tillfällen, dä ymnig
tillgäng pä penningar finnas. Man anser i allmänhet penningen,
endast såsom ett bytesmedel, såsom en mätare af varors värden;
men jag kan omöjligen begripa, hvarföre man icke betraktar
den såsom en annan handelsvara, det vill säga, att den
skall värderas högre dä brist derpå förefinnes, men deremot
falla i värde dä tillgången ökas. Om denna premiss är riktig,
sä är det gifvet, att den omöjligen kan handla orätt, som låter
penningen gälla hvad den kan, som derföre gör sig betalt med
hvad den verkligen är värd, och rättar detta värde eller eonjuncluren.
För mig synes klart, alt den sorn bar en fullgod
säkerhet att erbjuda, bör erhålla penningar pä billigare villkor,
än den som icke kan prestera en sådan säkerhet, och jag kail
pä sådan grund ingalunda finna brottsligt, alt capilalisten af
den sednare gör sig bättre betalt än af ilen förre. Man bar i
dag påstått, alt räntans frigifvande skulle föranleda procenteri.
För min del vågar jag hysa cn alldeles motsatt öfvertygelse.
Allt ockraude sker i smyg. Frigif räntan, och heinlighetsslöjan,
skall höjas öfver alla dessa skamliga trausactioncr. Om också
Don 17 Augusti f. m.
icke allt procenteri derigenom skulle försvinna, så är det åtminstone
större anlcdn. att förmoda, att det värsta af allt procenteri,
dessa förskrifningar pä större summor, än man bekommit,
skall försvinna, dä den som förskrifvit penningarna icke
längre behöfde göra någon hemlighet af den ränta, lian förbehållit
sig.
Om således den gjorda motionen i moraliskt afseende är,
såsom jag tror, af största vigt för fäderneslandet; så är den
det icke mindre i statsekonomiskt. Det har redan blifvit tillräckligen
utredt, hvilka nyttiga följder den i delta hänseende
skulle medföra. Föreslällom oss ett år sådant sorn delta, dä
ulan tvifvel näringarnes rörelsccapilal nedgått till ett belopp,
vida understigande det belopp, som fordras för deras drifvande.
Frigör då räntan, och följden blir, att der, kanske inom kort
tid skall på ett eller annat ställe uppspringa till 8 ä 9 proc.
Nå väll hvad blefve följden deraf? Jo, lill en början, att de
skrinlagde capitalerne komma fram i dagen, och för det andra,
alt utländska capitäler skola inom kort lill landet inströmma,
dels emedan de utländska capitalistcrna sjclfve utan tvifvel
skola linna sin uträkning vid, att pä ett så vinstgifvande sätt
göra sina capitaler fruktbara, oell dels derföre alt en stor del
af våra exportörer skulle finna det mera vinstgifvande alt indraga
sina capitaler i form af silfver än i varor, sä mycket
mera sorn de kunde vara förvissade, alt det införskrifna silfret
skulle inom kort tid på ett ganska fördelaktigt sätt göras
fruktbärande, dä deremot varuafsättningen under svåra penningconjuncturer
alltid är oviss och ofta förenad med förluster.
Hvilka varor vore det ock egentligen, hvilkas import härigenom
skulle minskas? Jo, det vöre luxartiklar, hvilka nu lik
en kräfta suga landets märg, egentligen derföre alt de icke
hafva något annat värde lin det inbillade.
För min del tillstyrker jag Utsk. att taga motionen i noggrant
öfvervägande, och är öfvertygad, alt om densamma bifalles,
n. b. med de inskränkningar som af motionären sjelf i
dag blifvit föreslagnc, sä skall denna förändring, jemte en väl
ordnad lag för den inrikes vexelrörelsen, vara det säkraste
medlet alt för framtiden upprätthålla vår svigtande realisation.
Jag anhåller, att dessa anmärkmr måtte få åtfölja motionen
lill vederb. Utsk.
Gr. Posse: Jag har egentligen begärt ordet, för att upplysa
ett misstag om mitt yttrande, som Ilr Hjerta gjort, dä
lian sagt, att jag skulle hafva ansett, att de skuldsattes antal
vida öfverstiger deras, som icke äro skuldsatte. I mina anmärkntr
yttrade jag tydligt, att de skuldsattes antal vida öfverst
iger ca pila lis ter nes.
Sedan Hr Hjerta medgifvit, att det torde blifva betänkligt
fiir någon lid att frigifva räntan, torde icke mycket vidare behöfva
sägas, för alt afstyrka bifall till haus motion i närvar,
tid, dä penningekrisen är så stor, och intill dess att andra ut
-
256
Den 17 Augusti f. m.
vägar kunna finnas, sorn kunde möta de olägenheter, sorn för
närvar, uti frigifvande af räntan kunde ästad koni inas.
Hr Hjerta liar sedermera gjort den förändring i sin motion,
alt räntan icke skulle frigifvas för intecknadc capitaler, eller
sådana eapilaler, sorn äro utlånade på ett är. När man besinnar,
att båda dessa slags capitaler vanligen kunna uppsägas pä
^ är, sä förutsätter jag, alt om räntan frigifves, är det blott
för f2 är, som denna inskränkning hjelper. Sedermera äro alla
intecknade lån uppsagda, för alt derå få en högre ränta,
kanske möjligen till och med att intecknade län då icke mera
koni mc att existera.
Gr. Frölich: Då nu denna discussion synes blifva allmän,
oeh motionären fält ett kraftigt handlag af en ledamot pä denna
sidan, anhåller äfven jag att fä yttra några ord, ehuru jag
blifvit hufvudsakligen förekommen af de anmiirkn:r, Gr. Posse
sednast emot motionen gjort, flan har nemi. anfört ett svårt
inkast emot det s. k. amendement, Hr Hjerta i della plenum
gjort vid sin motion, nemi. att inteckningar icke skulle inbegripas
under frigifvandet af räntan, oell han har äfven visal,
ali della amendement är helt och hållet illusoriskt, helst det är
uppenbart, ali. samtlige de genom inteckning slående eapilaler
skulle frän fastigheter lossas, för att kunna ingå i den allmänna
ealegorien, nemligen att fä taga högre ränta. Fiir min del
vill jag icke bestrida riktigheten af del. nioliv, som ligger lill
grund för motionen, d. v. s. jag finner densamma såsom slalsekonomisk
grundsals icke allenast kunna försvaras, ulan äfven
böra lofordas, pä siitt llr von Troil redan gjort; men jag licnisläller
till llr Hjerin sjelf, om lian finnér denna period, för att
ändra en sådan sakernas ordning, vara den rälta. Ilan kan icke
undgå alt hafva märkt, att alla sådana ekonomiska lagstiftningsfrågor,
sorn utöfva ett större inflytande på folkel, del. vill säga,
hvilkas inflytande sprider sig lill den stora massan, måste af
den stora massan också till sina moliver vara fullkomligen och
klart insedda, såvida de skola kunna med fördel införas. Dä
nu begereppet om ocker såsom en skändlighet står qvar, visar
detta nogsamt, alt pressen och aila de medel, som finnas för alt
förändra opinionen i delta fall, ännu icke gjort tillfyllest oell
annu icke förberedt saken, sä att den tid kan sägas vara inne,
dä det kan vara lämpligt att införa en fri ränta. Alla de aumärkmr
Hr Hjerta gjort till försvar för sin motion synas mig
också röra sig blott omkring en ringa del af Svenska folkel.
Om det också skulle kunna antagas, att alla de, som göra affärer
i stort, äro ense om riktigheten af den princip, att räntan
bör vara fri, så är väl detta på långt när icke nog; ty del blefve
då pä sin höjd för sådana inom de stora Städerne befintliga
intressen, d. v. s. för en liten del af folket, som frigifvandet
möjligen skulle kunna medföra de goda följder, Hr Hjerta
åsyftat, under det att den förlägenhet hos skuldsatte öfver hela
-
Den 17 Augusti f. m.
257
la landet, hvilken nu i följd af ofördelaktiga conjuncturer äger
runi, skulle än ytterligare stegras, och ålgärden förekomma dea
större allmänheten såsom ett privilegium på det ännu såsom
förhatligt ansedda s. k. procenteriet. Endast under en lid, då
alla näringar äro i fullt flor och penningelillgångcn anses tillräcklig,
torde förslaget kunna med fördel utföras. Vår närvar,
representation och dess förmåga att afgöra sådana saker gör
äfven denna riksdag lill den minst lämpliga tid för att fullfölja
en sådan motion. Kanske anser Hr Hjerta, i likhet med Englands
perlamentsiedainöler, dä de väckt en motion sorn icke
första gängen gått igenom, att conseqvensen fordrar, att de i
påföljande parlament förnya samina motion. Eflerdömet är ganska
vackert, men man får icke glömma, alt vår representation
icke kan gä sä conseqvent lill väga, utan alt hvarje motionär,
om han också i god afsigt väckt en motion, bör finna, att lian
gör klokast i alt låta den hvila flera riksdagar, innan den Sier
upptages.
Äfven dessa anmärknrr torde få åtfölja till Ulsk.
Hr Freidenfelt, Carl Johan Casimir: Hvad Hr Gr.
Frölich, i anleda, af Hr Hjertås motion, behagat yttra, afl tiden
lill den föreslagna lagförändringen ej vore inne, och alt det, i
anseende lill vår nuvar. representationsform, ej vore lämpligt
att fullfölja en sådan motion sorn den ifrågavar., kan jag, för
min del, ej gilla. Tiden att göra rättelse i en felaktig lag
skulle jag tro alltid böra anses vara inne, och hvarföre skulle
man af nationalrepresentationens ombildning, hvilken ännu kan
komma alt dröja ganska länge, låta hero vidtagandet afen nyttig
och nödig ändring i lagstiftningen, om nemi. den af Hr Hjerta
föreslagna är sådan? Jag ser intet gillligt skäl till något
dröjsmål, helst jag icke kan finna, att representationsfrågan star
med förevarande lagfråga i det sammanhang, alt icke den sednare
gerna kan afgöras före och oberoende af den förra.
Då jag begärde ordet, skedde det i afsigt alt yttra mig
till försvar för räntans frigifvande, på det sätt Hr Hjerta inskränkt
sin härom gjorda motion, emedan jag anser eLt sådant
frigifvande vara en icke allenast nyttig, utan äfven nödig ändring
i nu gällande lag. Ehuru flera upplysta män redan hafva talat
i denna sak, må det tillåtas mig ali yttra några ord i samma
ämne.
Om man eftersinnar, hvaruti penningcräntan består, finner
man, att den utgör den ersättning eller betalning, låntagaren
lemnar längifvaren, för det den sednare pä den förre lill nyttjande
öfverlätit ett visst capital. Af denna räntans egenskap
följer, alt hvad en person, i anseende till rikedom eller större
tillgång på utvägar alt göra ett capital fruktbart, möjligen kan
anse såsom låg eller måttlig betalning för capitalets bruk, måste
en annan, såsom mindre bemedlad eller saknande nyssnämnde
utvägar, anse såsom en öfverdrifvet hög betalning för detta
1 11. - 33
258
Den 17 Augusti f. m.
bruk. Betydliga skiljaktigheter i räntans belopp skola således
sannolikt uppkomma, i händelse reglerandet af densamma anförtros
åt de enskilda intressenas tillfälliga och omvexlande fordringar.
Att nu med lagar stadga ett visst belopp såsom det
maximum, hvaröfver räntan ej får stiga, är följaktligen att tillåta
sig ett ganska stort ingrepp i de enskilda rättsförhållandena.
Detta ingrepp är icke allenast orättvist, nian äfven ändamålslöst.
Det är orättvist; ty det hindrar en person att draga den största
möjliga fördel af sin egendom. Den lag, sora förbjuder capitalisten
att utlåna penningar mot ränta, öfverstigande vissa
proc., är föga rättvisare, än den skulle vara, hvilken t. ex. förbjöde
jordbrukaren alt sälja sin råg eller sin bafra, eller hvad
annan produet som helst, öfver ett visst pris. Jag sade, att ingreppet
också är ändamålslöst, emedan de lagar, sorn hafva räntans
reglerande lill syftemål, ofta gäckas; och dessa gäckerier
äro så mycket svårare alt förekomma, som låntagare och långifvare,
hvilkas intresse är ömsesidigt vid länet, merendels komma
öfverens om deras bedrifvande. Då med öfverträdelse!! af
lagen emedlertid ett äfventyr alltid är förenadt, blir följden
naturligtvis den, att räntan, i stället för att sänkas, höjes, enär
den af långifvare!! mäste betraktas icke allenast såsom en ersättning
för det utlånta capitalet, utan ock såsom en försäkringspremie
mot möjlig förlust, i anledn. af det äfventyr, för hvilket
han utsätter sig genom lagens öfverträdande.
Man invänder måhända, att det ej är lagstiftarens fel eller
bör räknas honom till last, att lagen eluderas och öfverträdes.
Sant; men det är dock lagstiftarens fel och kan med skäl
räknas honom till last, om han stiftar lag, der lag ej bör finnas
och om han, under sitt nitiska bemödande att skydda enskild
rätt, sä ingriper i densamma, att han begår en verklig orättvisa
oell derigenom förleder lill brott emot lagens bud.
Pä dessa och öfrige af föreg:de talare anförde skäl, förenar
jag mig med deni, som önska Hr Hjertås motion framgång.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum kl. 6
på e. m. komme att fortsättas.
Hr Hjerta.: Jag beklagar, att jag ännu mäste upptaga några
ögonblick af R. o. Ad:s tid med detta ämne. Det sker för
att bedja Hr Gr. Posse om ursägt, att jag missförstått hans yttrande
om antalet af de skuldsatte i landet; men jag torde
tillika kunna hoppas att få qvitta detta misstag mot ett annat,
som Hr Gr. sjelf gjort, då han tyckt sig hafva hört någonting,
sorn jag ej yttrat, nemi. alt jag skulle ansett den föreslagna
åtgärden blifva i början betänklig. Detta har visst icke varit
min mening, och om något sådant undfallit mig, sä har det varit
mot min vilja.
Gr. Frölich har sagt, att de exempel jag uppräknat till
stöd för min motion, hälla sig inom en alltför liten och inskränkt
krets, nemi. den som angår den stora handeln. Jag tager mig
dock friheten anse, alt denna krets icke är så liten, och beder
Den 17 Augusti !, m.
259
alt fa fästa uppmärksamheten deruppå, all del är den stora
handeln, som isynnerhet verkar på förhållandet emellan silfverfonden
oell sedelliIliängen, d. v. s. pä rörelsecapitalct. Mea
förhållandet är af icke mindre inverkan pä de andra dussenia,
och i della afseende anhåller jag, alt livar oell en täcktes besinna,
huruvida det icke nu ofta händer, att en possessionat eller
en bonde pä landet mäste, af saknad tillgäng pä penningar,
sälja sin skörd mot hälften af det pris, lian kumle erhålla under
en annan årstid. Månne icke den förlust lian dervid gör,
i brist pä penningar, äfven underkastar honom ett slags procenteri.
Ilade han nu haft tillgäng pä penningar, mot en ränta,
som visserligen i förhållande till den vanliga varit något högre,
men i förhållande till det pris, hvartill lian, i brist deraf, måste
sälja sin vara, vida lägre, så vore det ju för honom en
vinst; oell man kan ju i alla fall antaga, att en högre ränta, än
den nu lagliga, icke betalas af någon, utan att lian är i så stort
behof af penningar, alt han finner den högre räntans erläggande
fördelaktigare, än alt skaffa sig tillgångar genom försäljningar,
hvilka kunna för honom vara ruinerande.
Gr. Lewenhaupt, Patrik Adolph: Då jag icke hört,
att någon af de värde talare, sorn yttrat sig mot motionen, fästat
uppmärksamheten pä en omständighet, sorn jag anser af
vigt, anhåller jag att få göra det. Det är för närvar, icke sä
mycket brist pä penningar, utan brist på credit, som förefinnes.
Man har nemi. icke hört, att någon, sorn haft säkerhet att
erbjuda, icke erhållit län mot ti proc. ränta. Endast detta skäl
anser jag tillräckligt, för att motionen icke bör bifallas; men
förenar mig i öfrigt uti de motskäl, som af föreg:de talare blifvit
framställde, under anhållan, att min anmärkning mätte få
åtfölja remissen.
Sedan härefter discussionen, uppå derom framställd propos.,
af R. o. Ad. ansetts fulländad, samt II. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
framställt propos. om remiss till LagUtsk., anmälde sig och
yttrade:
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Jag lager mig friheten
hemställa till Hr Gr. o. Landtm, samt R. o. Ad., huruvida
icke öfver närvar, fråga äfven BancoUlsk. skulle anses böra
börås. Jag skall t. ex. åberopa ett läll, för hvilket jag tror
en sådan åtgärd vara nödvändig, nemi. för den händelse att rikets
1111 församlade Ständer skulle under riksdagens lopp finna,
att discontcringen af inrikes vcxlur borde uppdrifvas. En sådan
rörelse förutsätter ovillkorligen riinlans IVigifvande, åtminstone
för denna discontering. Om således Ständerna skulle framdeles
finna, att en sådan åtgärd vore för banken och för den
allmänna rörelsen ändamålsenlig, så skulle del kunna hända,
att Ständerna hade bundit händerna pä sig genom eli föreg:de
beslut af LagUtsk., och således icke kunde ålägga fullmäktige
i banken alt discontera vcxlar. För den händelse, alt Ståndet
2C0
Den 17 Augusti f. ra.
icke skulle finna formenlig! att BancoUtsk. öfver denna fråga
hillver hörd t, täger jag mig friheten anhålla, allLagUtsk. måtte
fästa en särskild uppmärksamhet vid den händelse, att Ständerna
möjligen vid denna riksdag skulle kunna besluta en sä
heskalfad föreskrift för banken, ali dess styrelse tumme alt
discontera inrikes vexlar, och all åtminstone räntan för denna
discont blefve frigifven.
Det är måhända likgiltigt, huruvida frågan blifver remitterad
håde lill Lag- och l)ancoUtsk:n, eller endast till LagUtsk.,
blott det sistnämnda Ulsk. fäster sin uppmärksamhet vid den
puukt, jag nu tagit mig friheten framslällla.
Hr Hjerta förenade sig med Hr Bråkenhjelm.
Hr von Hohenhausen: I det skick frågan för närvar,
befinner sig, synes det mig vara olämpligt alt remittera henne
till BancoUtsk. Blir räntan fri, är det tids nog för BancoUtsk.
att taga saken i öfvervägande, hvilket är så mycket lättare för
detta Ulskott, som det är berättigadt all sjelf väcka motioner
och underställa dem K. St:s pröfning.
13. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han, då flere
ledamöter önskade remiss till BancoUtsk., borde derom framställa
propos., och frågade fördenskull, om R. o. Ad. ansåg motionen
bora remitteras lill Banco- och LagUlsk:n.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Den anmärkn., som Hr
Bråkenhjelm gjort, saknar, efler mill omdöme, icke grund. Om
B. o. Ad. skulle finna för godt att remittera målet både lill
Banco- och LagUtsk.m, sä kan deraf ingen skada uppkomma,
men möjligen gagn. Det är väl sant, att om R. St. och Konungen
bifalla all räntan göres fri, sä kan BancoUtsk. derefter
rätta sitt förslag lill baucoreglem. Men 0111 detta beslut af
Konung och Ständer fattas sent under riksdagens lopp, såsom
troligt är, i fall det fattas; sä blir del nästan ogörligt all rätta
bancoreglem. derefter. Skulle man deremot finna benägenhet
för saken både inom Lag-och BancoUtskrn, så kunde region,
genast inom BancoUtsk. uppgöras, i öfverensstämmelse med en
sådan opinion.
Frih. Cederström: Dä grundlagen bjuder, alt alla lagfrågor
skola till LagUtsk. remitteras, och detta är en ren lagfråga,
af den beskaffenhet, som afser förändring af 6 § i 9 cap. Handels-b:n,
sä kan jag icke förena mig med de ledamöter, som önskat
remiss äfven lill BancoUtsk., sä mycket mindre som BancoUtsk.
kan, om det i någon fråga behöfver LagUtsk:s medverkan,
sammanträda dermed och afgöra sådana frågor. Jag anhåller
således om remiss endast till LagUtsk.
Hr von Hohenhausen: Jag erkänner allt för väl, att
Hr von Hartmansdorff icke saknat grund till hvad han här anfört,
derest man icke under närvar, tid skulle kunna anse den
Den 17 Augusti f. m.
261
nu väckta motionen vara så olämplig, att ingen slags sannolikhet
kan förefinnas lill dess antagande; och det är af detta skäl
jag har bestridt remiss till BancoUtsk., derigenom blott en obehöllig
förlängning af målet skulle inträffa.
Hr von Troil, Emil: Jag för min del skulle tro, att
någon remiss till BancoUtsk. här icke vore behöflig, ulan blott
skulle inveckla frågan, mera än den redan är. Jag får lill bevis
derpå blott fästa Ståndets uppmärksamhet på den omständigheten,
att R. St:s bank i nästan alla tider uti vissa fall tagit högre
ränta än den lagliga; att således ett förslag som åsyftar
t. ex. disconlering af vexlar, stundom öfverstigande 6 proc.,
ingalunda beror pä huruvida räntan i allmänhet i landet blifvcr
fri eller icke; ty BancoUtsk. kan behandla denna fråga, ulan
att afvakta hvad LagUtsk. kan tillstyrka och R. St. besluta i
fråga om den allmänna räntan.
Uppå härefter framställd propos., beslöt R. o. Ad., alt. denna
motion jemte dc i anledn. deraf afgifue yttranden skulle remitteras
lill LagUlsk.
Föredrogs SlalsUlsk:s meni. N:o S, innehållande anmälan
om anledn. till anmärka, emot Chefen och föredragande Statsrådet
för civildepartementet.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att denna anledn.
lill anmärka., till följd af 2!) §. Riksd.Ordn., komme all remitteras
till Cousl.Utsk.
Upplästes följande af [fr Roos, Nicolaus Torsten, inlemnade
motion :
Del i 9 cap. (i § IIandels-b:n förekommande lagbud, alt ingen
får laga större ränta än G för 100 om äret, kan, ehuru
qvarstående, dock nästan sägas hafva de facto upphört. Statsmaklerne
sjelfva hafva lill oell med erkänt dess olämplighet i
vissa fall, i del de beviljat bär i hufvudstaden varande allm,älina
pant låncinrättningen ali låta förskrifva sig ränta, ända lill
14 för 100 om året, oell della, elium Staten till samma inrättning
beviljat eli län, stort 100,000 r:dr, räntefritt under första
10 åren, och derefter, om jag ej misstager mig, mot blott 3
proc. årlig ränta.
Den skada, som det ofvanbcrörda lagbudet för öfrigt i den
allmänna pcnningerörelsen åstadkommer, är att capitalister, som
finna sin uträkning vid alt, mot reverser, med eller ulan hypothek,
utlåna penningar, men dervid anse sig böra hafva någon
större vinning än den s. k. laga räntan, icke, af fruktan att beträdas
med ocker, våga alt sjelfve framstå såsom långifvare,
utan hälla sig bakom några vinglande penningenegociateurer,
hvilkas hufvudsakliga göromål är att, mot drygt arfvode, anskaffa
penningar åt sädane unga män, hvilka, antingen genom
väntande arf eller andra ulsigter för framtiden, kunna påräkna
förmögenhet, eller rikligare inkomster, i afvaklau hvarpå de
262
Den 17 Augusti f. m.
under obetänksamma utsväfuingar, men mest genom de dryga
räntorna hopa skuld på skuld, tills de slutligen uttömt alla sina
resurser, och befinna sig i armod och elände. Men vore räntan
fri och penningar finge betraktas såsom en annan handelsvara,
den man finge utborga mot dyrare eller billigare villkor,
allt efter som utlånaren funne sig hafva säkerhet för ålerliqvid;
så vore det också icke någon risk för capitalisten att sjelf uppträda
såsom långifvare, och lånesökandcn kunde då bestämdt
påräkna att slippa med 10 å 12 proc. årlig ränta, der han nu
betalar 40, 50 å 60 proc. utöfver den förskrifna, s. k. laga räntan;
och samhället vore med det samma befriadt från dessa
skadevarelser, som under namn af procentare-commissionärer
stryka omkring och vålla ekonomiskt obestånd, hvarhelst de framgå,
eller hafva sin hand med i spelet.
Att lån måste göras och detta mången gång mot högt
räntecourlage, är något, som vi sannolikt alla känna, och sorn
aldrig kan förebyggas; men ehuru detta förhållande visserligen
är ett ondt, så mäste likväl medgifvas, att det är vida bättre
alt öppet tolerera ett oafhjelpligt ondt, än att låta det i londoni
verka, då dess följder alllid mäste blifva svårare, än då
det styres och hejdas af offentlighetens controll.
Utur alla dessa skäl, vågar jag föreslå upphäfvande af nämnde
6 § 9 cap. Handels-b:n, samt att det hädanefter må stå läuesökande
och lånegifvande frill att sjelfvc öfverenskomma om
räntebeloppet, till hvilket förslag jag så mycket hellre förväntar
R. II. St:s bifall, som ostridigt är, att, de ofvanbcrörde fördelarne
oberäknade, den länsökande, som kan prestera fullgod
säkerhet, efter räntans frigifvande Ivekas erhålla län pä vida
billigare villkor, än hittills skett.
Om remiss härå till LagUtsk. anhålles vördsamligcn.
Remitterades till LagUtsk.
Gr. Sandels, Samuel August anförde skriftligen:
Som ledamot af Ridd.Utsk. har jag funnit, det mycken svårighet
och tidsutdrägt ofta uppstår att i hast. kunna upptäcka,
hvilken sorn är rätt hufvudman, och således behörig att utgifva
fullmakt, hvilket för Utskottet förorsakat långt uppehåll vid
meddelande af polletter åt den mängd nya. ledamöter, som före
hvarje plenum anmält sig till polletters utbekommande.
Till lättnad vid antcckningarne för framtiden, får jag i
följd deraf vördsamt föreslå följande tillägg till 10 § af iuslruclionen
för Ridd.Direct.:
”Dessutom skall en särskild, på genealogierna grundad, och
af Direct. underskrifven förteckning varda uppropslistan bilagd,
hvari noga upptagas alla hufvudmäns eller i hu/vudmäns ställe
berättigade ättemäns dopnamn, samt titlar eller yrken, så vidt
de kunnat af genealogierna iuhemlas”.
Den 17 Augusti f. m.
2G3
Och får jag å denna min motion vördsamt anhålla om remiss
till Ridd.Utsk.
Remitterades lill Ridd.Utsk.
rt
Ånyo föredrogs Vällofl. BorgareSt:s d. 10 dennes på bordet
lagda prot.uldr. af d. 7 i denna månad, innehållande inbjudning
till Medstånden att förena sig med BorgareSt. i det beslut,
att Lördagen d. 24 uti innevar. månad val må företagas
till ledamöter af den uti 64 § Riksd.Ordn. föreskrifna nämnd,
som äger att dömma, huruvida Högsta Domstolens samtlige ledamöter
gjort sig förtjente att i deras vigtiga kall bibehållas, eller
om visse af deni kunna anses böra ifrån utöfningen af Konungens
domsrätt skiljas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Säkerligen lärer R. o.
Ad. gerna lämpa sig efter den mening, som BorgareSt. här framställt,
i synnerhet i en så enkel sak som den alt utsätta dag
till sammanträde för den nämnd, sorn, enligt grundlagens föreskrift,
vid hvarje riksdag bör sammanträda. Likväl kan man
icke undgå att finna, att deu af BorgareSt. föreslagna dag, d.
24 dennes, skulle medföra ganska många olägenheter. Först
torde det tillåtas mig erinra derom, att när denna nämnd, som
enligt 103 § Reg.F. bör fälla sitt omdöme i afseende på Högsta
Domstolens ledamöter, sammanträder, så bör den hafva ägt tillfälle
alt förut taga kännedom om allt hvad som i afseende på
rättegångsverket kan till R. St. inkomma. Just.Ombudsm:s berättelse
är i detta afseende inkommen och remitterad till Lag.-  Utsk., men detta Utsk:s utlåt, deröfver är ännu icke inkommet;
och förr än detta skett, skulle jag för min del anse, att ifrågavar.
nämnd icke bör sammanträda, emedan LagUtsk:s utlåt,
öfver Just.Ombudsm:s berättelse möjligen skulle kunna innehålla
några upplysningar, som kunde vara af vigt för nämnden att
känna, innan den afgifver sina röster i ett sä vigtigt mål.
Dernäst kommer den omständighet, alt Lördagen d. 24 i
denna månad är den sisla helgfria dag under motionstiden, och
mångå torde önska, att denna dag finge vara ledig från andra
göromål, som skulle hindra dem, hvilka vilja framställa motioner,
ty det är den sista dag de dertill äga tillfälle.
Dessutom är utsättande af dag för ifrägavar. nämnd ett
ärende, som jag för min del anser böra förekomma lill öfverläggning
emellan Landtmarskalken och Talmännen, hvilka bäst
äro i tillfälle alt betämma en lämplig dag, såväl i afseende på
de förhållanden jag nyss nämnt, som i afseende på andra vigtiga
ärenden, som möjligen skulle kunna förekomma just vid den
tid, då det är i fråga att nämnden skulle sammanträda.
Jag hemställer derföre till R. o. Ad., huruvida icke lämpligast
vore, alt öfverlemna till Landtm, och Talmännen att öfverenskomma
om den dag de finna passande, och att R. o. Ad.
således för närvar, icke antager BorgareSt:s inbjudning att utsätta
d. 24 i denna månad, såsom dag för della sammanträde.
2C4
Den 17 Augusti f. m.
Hr Hjärne, Harald: Äfven jag inser olämpligheten af
att antaga BorgareSt:s inbjudning. Jag grundar min lanke i
della falla endast derpå, att nämndens väljande derigenom skulle
inträffa på dagen näst före den sista motionsdagen, och jag anser,
lika med den siste talaren, att man bör lemna de ledamöter,
som ämna afgifva motioner, tillfälle att dessa sista dagar
begagna den rättighet, som är dem i grundlagen medgifven.
Då jag således tillstyrker R. o. Ad. att icke antaga inbjudningen,
vågar jag derjemte föreslå, att R. o. Ad., för alt ådagalägga
sin beredvillighet att gå de Öfriga Ståndens önskningar
till mötes, beslutar, att opinionsnämnden bör väljas och sammanträda
i det plenum, sorn inträffar näst efter det, då representationsförslaget
är af alla 4 Stånden afgjordt. Jag anhåller om
propos. härå, och att, i händelse R. o. Ad. skulle bifalla milt
förslag, inbjudning mätte afgå till de öfriga Stånden att sig deruti
förena.
Ilr von Hohenhausen, Mich. Silvius: De skäl Frih.
Palmstjerna anfört, hvarföre icke R. o. Ad. nu gerna kunde aiitaga
den af BorgareSt. genom inbjudning utsatta dag för opinionsnämndens
sammanträde, delar jag fullkomligt, men jag tror icke
eller vara lämpligt, att R. o. Ad., på sätt Hr Hjärne föreslagit,
afgifver en annan propos. till Medstånden, angalo utsättande af
en annan bestämd dag. Det förslag Frih. Palmstjerna gjort,
synes mig vara väl grundadt i alla afseenden, nemi. att öfverlåta
den saken åt Talmans-conclaven. Man vill väl också gerna
hafva LagUlsk:s yttrande öfver Just.Ombudsman:s berättelse,
innan denna nämnd sammanträder.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han, i anledn.
af Hr Hjärnes framställning, ansåg sig skyldig upplysa, att
Const.Utsk:s mern. med uppgift om hvilande grundlagsförslag, i
afseende på nationalrepresentationens ombildning, i dag blifvit
inlcmnadt och äfven i dag komme att första gängen bordläggas.
Deraf följde, att detsamma i nästa plenum borde ånyo föredragas,
för att då antingen afgöras eller ånyo bordläggas. Blefve
det då afgjordt, skulle, enligt Hr Hjärnes förslag, ifrågavar.
val ske nästa Lördag, eller samma dag BorgareSt. utsatt, men
Ilr Hjärne ansett olämplig. Blefvc åter Const.Ulsk:s berörde
meni. i nästa plenum för andra gången bordlagdt och det sedermera
förekomme om Lördagen, skulle valet af opionsnämnden,
om Hr Hjärnes förslag antogs, komma alt förrättas Söndagen
derpå, eller i det sisla plenum, som under motionstiden
komme att äga rum, hvilket ej eller syntes vara åsyftadt; hvadan
II. Ex. förmodade att någon jemkning af hvad Hr Hjärne
föreslagit, vore behöllig.
Hr Hjärne: Jag finnér visserligen, att målet kunde så
komma alt behandlas, som Hr Gr. o. Landtm, framställt; men
min öfvertygelse, sorn jag tror att de flesta af R. o. Ad:s leda
-
Den 17 Augusti f. m.
205
damöter dela, är, att det hvilanda representationsförslaget kommer
att hvila 2 gånger på hordct, och att discussionen deröfver
kommer att uppskjutas till Lördagen d. 24 dennes, som är
dagen näst före den sista motionsdagen, och sålunda har jagtrott,
att representationsförslaget först skulle komma alt afgöras
Onsdagen derpå. Det var under denna förutsättning, som jaggjorde
milt förslag, men för att få min mening tydligare uttryckt,
vill jag förändra min propos. dertill, att R. o. Ad. bebeslutar,
alt opinionsnämnden väljes och sammanträder d. 31 i
denna månad.
Hr von Flartmansdorff, Aug.: Till de skäl, som blifvit
anförda af Frih. Palmstjerna och Hr von Hohenhausen mot
bestämmande, genom något R. o. Ad:s beslut, af en viss dag
för opiuionsnämndens sammanträde, kommer ytterligare den omständighet,
sorn Hr Gr. o. Landtm, omnämnt, att det hvilande
representationsförslaget nu inkommit. Det är R. oell Ad. väl
bekant, alt åtskilliga af dess ledamöter utan tvifvel fördröja sin
härvaro, just i väntan på detta förslags företagande. Skulle man
nu vilja utsätta någon viss dag för opiuionsnämndens sammanträde,
så kunde man komma i collision både med det ena och det andra
ärendet. Sådant visar nogsamt, att det icke är lämpligt,
att ett Stånd i detta fall går i förväg för Talmansconclaven,
som bäst bör veta när det ena eller andra ämnet lämpligast kan
företagas. Om nu R. o. Ad., då det icke kunnat antaga BorgareStis
inbjudning, skulle besvara den med förslag till en annan
dag; hvad hopp vore då, att få 11. o. Ad:s förslag godkändt
af de öfriga Stånden? Jag hemställer derföre, att R. o.
Ad. icke mätte fatta något annat beslut, än det som Frih. Palm-!
stjerna föreslagit, nemi. att icke antaga inbjudningen, och öfverlemna
till Talmän nen att om ärendenas föredragning på bästa
sätt öfverenskomma.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, ehuruväl
icke någon af R. o. Adis ledamöter yrkat bifall till BorgareSt:s
inbjudning, dock först borde framställa propos. till densammas
antagande, och hemställde fördenskull, om 11. o. Ad. behagade
instämma i BorgareSt.-s beslut, att valet till ledamöter af
ifråga v. nämnd må förrättas Lördagen den 24 dennes.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Ramsay, Bror Jacob: Jag har tyckt mig finna hos
de talare, som i detta ämne uppträdt, att deras önskan vore
att om möjligt gå BorgareSt. till mötes i det framställda förslaget.
Jag tror också, att de hinder, som Friherre Palmstjerna
framdragit, lätt kunna undanrödjas. Hvad det första beträffar,
eller att man borde vänta till dess man fick se, huruvida
Just.Ombudsman:s berättelse kunde gifva anledu. till några anmiirkmr
emot Högsta Domstolens närvar, ledamöter, sä tror jag,
att det är allmänt kändt af Ståndet, att några sådana anmärknir
34
266
Den 17 Augusti f. m.
der icke komma i fråga. Det andra hindret var, att Lördagen
d. 24 är den sista dagen för motioners afgifvande. Detta tror
jag vore afhjelpt, om man anhölle hos Hr Gr. o. Landtm, alt
R. o. Ad. finge ett plenum emellan Onsdagen och Lördagen i
nästa vecka, och dä kunde R. o. Ad. utan olägenhet gå BorgareSt:s
önskan till mötes.
Frih. Palmstjerna: Jag kan för min del icke finna,
alt olägenheterna vid antagandet af BorgareSt:s inbjudning blifvit
undanröjda på det sätt, som Hr Ramsay yttrat. Om äfven
Just.Ombudsman^ berättelse icke innehåller något, sorn icke redan
är kändt, så är det dock möjligt, alt LagUisk:s utlät, deröfver
kan komma att innehålla något, som icke är för alla bekant;
ty det är ännu icke inkommet; och jag tror, att då alla
de upplysningar, som behöfvas i det ärende, som skall behandlas
vid nämndens sammanträde, icke äro erhällne, så böra de
fiirst inväntas. Om vidare plenum också af Landtm, anslås emellan
Onsdagen och Lördagen i nästa vecka, så återstår i alla
fall den omständighet, alt Lördagen är den sisla helgfria dag,
då motioner fa väckas, och jag har af föreg:de riksdagar vunnit
den erfarenhet, som af alla lärer delas, att den sista dagen
gerna lages helt och hållet i anspråk af dem, som vilja väcka
motioner. När man derjemte tager i betraktande, att detta ärende
är ett af dem, som i alla Ständ samtidigt böra förekomma,
och således, enligt 47 § Riksd.Ordn., hörer till dem, som
höra förekomma till öfverläggning vid de tillfällen, då Talmansconctaven
sammanträder, vinnes derigenom ny styrka åt
mitt påslående, att inbjudningen icke, ulan betydliga olägenheter,
kan antagas, och att detta ärende egentligast hör öfverlcmnas
till Landtnäs och Talmännens afgörande.
Hr Rosenblad, Bernhard: Då en nämnd af R. St. figer
att utöfva en så betydande och vigtig rätt, som den alt,
ulan uppgifna skäl, kunna entlediga en fjerdedel af ledamöterna
i Rikets Högsta Domstol; sä är det åtminstone behöfligt, att
alla de upplysningar, som grundlagen fordrar till ledning för
omdömet, skola vara för den samma tillgänglige, och således
icke eller det utlåt. LagUtsk. kommer alt afgifva deribland
saknas. Af-dctla vigtiga skäl anser jag, att R. o. Ad. hvarken
kan antaga BorgareSl:s inbjudning alt bestämma d. 24 i denna
månad lill dag för nämndens väljande, eller godkänna Hr Iljärucs
förslag att dertill utse cn annan viss dag.
Hr Cederschiöld, Robert Theophron: Vid sista
riksdagen sökte jag, såsom ledamot af LagUtsk., göra den åsigt
gällande, att Just.Ombudsmams embetsberättelse borde vara sä
uppställd, att den kunde tjena till ledning för den s. k. opinionsnämuden
vid dess vigliga besluts fallande. Denna min då
framställda åsigt rönte myckel motstånd, särdeles inom detta
Ständ. Det är derföre med den största tillfredsställelse jag hört,
alt man nu här förändrat åsigt och att llere aktade ledamöter
Den 17 Augusti f. m.
?67
aF delta Hus, som i allmänhet vinna mycket gehör, nu understödja
min mening. Jag kan derföre icke annat än pä det högst
a förena mig i den af Ilr Frih. Palmstjerna framställda begäran,
att val till opinionsnämnd icke ina ske förr än Just.Ombudsmannens
berättelser af LagUlsk. blifvit granskade och dess
utlät, till Stånden inkommit. Jag kan icke (inna, alt deu ringaste
olägenhet uppstår deraf, att delta val uppskjules en eller
annan dag, och tillstyrker att R. o. Ad. måtte, utan något vidare
tillägg, endast förklara sig icke kunna instämma i BorgareSt:s
inbjudning. Jag anser det nemi. icke eller lämpligt, att
absolut öfverlemna åt Landtm, och Talmannen samt deras rådgifvare
att bestämma dagen för delta ärendes företagande, ulan
må del slå öppet för hvarje ledamot af representationen att framdeles,
när som helst, derom ånyo väcka fråga.
fl. fix. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, sedan nu
bifall till inbjudningen blifvit yrkadt, ansåg sig böra förnya sin
nyss gjorda propos., och hemställde derefter, om R. o. Ad. funne
lor godt att antaga BorgareSl:s inbjudning.
Hopades starka nej, äfvensom åtskilliga ja.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han trott sig
finna, att propos. blifvit med öfvervägande nej besvarad.
Derefter hemställde H. Ex., om R. o. Ad. bi folie Frih.
Palms!jernäs framställning, att ål Talmansconclaveu skulle öfverlemna»
all bestämma dagen, dä valet af ifrågavar. nämnd borde
ske.
Ropades ja och nej.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle för min del tro,
alt icke någon propos. i delta fall bchöfves. När Landtm, och
Talmannen sammanträda och i detta afseende öfverenskomma
om liden, så blir det, i fall denna dag skulle synas olämplig,
tids nog att då öfverlägga derom. Jag föreslår derföre, att ingen
vidare propos. i detta ämne måtte göras.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att han, till följd
af Frih. Palmstjernas förslag, varit skyldig framställa sin nyss
gjorde propos., och att, äfven om Frih. Palmstjerna ville låta
detta sitt förslag förfalla, likväl Hr Hjärnes hemställan om valets
förrättande d. 31 dennes borde underkastas R. o. Ad:s
pröfning.
Frih. Palmstjerna: Ehuruväl jag icke har något att erinra
deremot, alt R. o. Ad. fattar ett formligt beslut all öfverlemna
frågans handlägging till Landtm, och Talmännen; så var
likväl icke min afsigt att derå begära propus., emedan jag trodde,
att detta följde af sakens beskaffenhet, och att något beslut
derom icke behöldes.
Med förklarande, att, sedan Frih. Palmstjerna tillkännagif
vit,
det han ej yrkade propos. pä sin framställning i ämnet, det
endast var om llr Hjärnes förslag, som nu återstod alt inhemta
26$
Den 17 Augusti f. m.
R. o. Ad:s tanka, hemställde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om
Ståndet för dess del behagade nu besluta, att det ifrågavar. valet
må förrättas d. 31 dennes.
Ropades nej jemte ett och annat ja, hvarefter H. Ex. Hr
Gr. o. Landtm, förklarade, alt han funnit jemväl denna propos.
besvarad med nej.
Ånyo föredrogs Hr Danckvardts, Magnus Georg, d. 10
dennes på hordet lagda motion om nedsättning af en comité', till
granskning och förbättring af de ekonomiska författningarne m. in.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, föreslog remiss af denna motion
till Stats-, samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskm, men innan
svar derå hann blifva ademnadt, anmälde och yttrade sig:
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: De många olägenheter,
som följa deraf, att hos Stånden väckta frågor remitteras
till mera än ett Ulsk., torde vara för dem af R. o. Ad:s ledamöter,
som suttit i Utsk., nogsamt kände. Först fordras nemi.
mera tid till frågornas behandling, derigenom att personalen
blifver större pä den afdelning, sorn skall bereda dem. Sedermera
måste derjemte tiden afpassas, så att de ordinarie Utsk:sgöromålen
af ett sammansatt Utsk. icke hindras, hvilket jemväl
föranleder tidsutdrägt i afseende på tiden för frågornas företagande
till pröfning. När de slutligen företagas lill pröfning
i det talrika Utsk., utgör personalen der ett lika stort antal,
som i ett RiksSt., hvilket betydligt förlänger öfvcrläggningarne
och leder till förspillande af den dyrbara tiden. Målet utredes
vanligen lika väl af ett enda Utsk., och jag skulle tro, att ett
mål aldrig hör remitteras till mera än ett Utsk., såvida det
icke bestämdt angar ämnen, som, enligt grundlagen, höra till
tvenne Utsk:s befattning. Ifrågavar. mål torde icke vara af
denna beskaffenhet; det hörer egentligen till Allm. Besv.- o.
Ekon.Utsk., som kan föreslå en und. anhållan i ämnet hos K.
M. Skulle motionen bifallas, och Ständerna med und. anhållan
för det deri afsedda ändamålet till Konungen ingå, och Konungen
bifaller förslaget; då först kan fråga uppstå om statsanslag
till de personer, som skola utgöra den comité, hvilken motionären
ansett nödig och nyttig. Om nu Ständerna fatta sitt beslut,
och detsamma icke af Konungen stadfästes, kan sådant icke
komma i fråga, och någon anledn. torde icke dä finnas,
hvarföre frågan skulle behandlas af StatsUtsk. Skulle åter Ständerna
bifalla förslaget, och Konungen äfven gilla detsamma, men
detta sker så nära riksdagens slut, att något särskildt anslag
icke kan hinna af Ständerna beslutas, torde likväl icke några
hinder möta för verkställigheten af förslaget i afseende på statsanslaget.
Huruvida det eljest låter verkställa sig, derom vill
jag icke nu yttra mig; men i afseende på medel för comiteen,
har Konungen sig öppet, att, derest icke anslag af Ständerna
blifvit anvisade, låta den erforderliga summan å öfverskotta
af statsverkets inkomster af Statscoutoret tillhandahållas.
Den 17 Augusti f. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att orsaken,
hvarföre han föreslagit remiss till Stats- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.Utskm, varit den, alt motionen innehöll 2:ne delar, nemi.
först tillstyrkande alt hos K. M. matte göras und. anhållan om
nedsättande af den ifrågaställde comite'en, och sedan förslag, att
R. St. måtte anslå 8000 r:dr b:co lill samma comites aflöning;
men att, i fall R. o. Ad. ansåge lämpligt att endast tili Allm.
Besv.- o. Ekon.Ulsk. remittera motionen, något hinder dervid
visserligen icke mölle.
Propos. om förevar, motions remitterande till Allm. Besv.-  o. Ekon.Ulsk. hlef derefter framställd och af R. o. Ad. bifallen.
Upplästes ett af Hr Danckwardt, Magnus Georg, inlemnadt
så lydande anförande:
Jag anhåller, att härmed få fästa R. II. St:s uppmärksamhet
å ett ämne, rör:de fördelningen af roleringsskyldigheten
emellan stam- och utrotar vid Jönköpings och Kronobergs reg:ten,
hvari efter min tanka rättvisa och billighet påkalla skälig rättelse.
Det är kändt, att soldatrotarne vid reg:lerne ofta bestå af
flera spridda hemmansdelar, deraf en eller flere hafva soldattorpet
pä sina ägor och derföre kallas stamrote, och de öfrige,
med benämning af ut- eller hjelprote, i stället erlägga s. k.
•planpenningar till stamroten, såsom ersättning för den del i
torpet de bort beslå. I några få reg:ters, och deribland Jönköpings
och Kronobergs reg:ten, knektecontract af d. 13 Maj 1683,
7:de punkten, är denna ersättning åt stamrotarne sålunda utsatt:
”Och sorn det hemman i roten, på hvilket knektetorpet uppsattes,
tar särskild saknad och besvär af de ägor, som från
gården dertill måste a/stås, skattas sådant billigt till 1 daler
s:mt, hvilken muste samma hemman af de andre roteböuderne
vedergällas och godtgöras! Det är otvifvelaktig!, att vid den
tiden och med det ringa utrymme fiir soldattorpet, som knektecontractet
i Usla punkten stadgar, eller ”utom nödige hus, en
kåltäppa, 2 tunnland åker och en liten hage eller äng stycke
till 2 lassavall,” berörde ersättning åt stamrolen var tillfyllestgörande,
ehuru den anmärkn. dervid i allt fall äger rum, att
ingen skillnad i ersättningen finnes vara gjord, om stamrolen
består af större eller mindre hemmantal; men numera vid förändrade
myntvärden, och i synnerhet med den mångdubbla tillökning
i åker och äng, soldattorpen erhållit mot hvad knekleeonlraetet
sålunda stadgar, är denna ersättning i högsta måtto
otillräcklig. Delta har ock gifvit anledn. till grundade klagomål
å stamrotarnes sida; och sedan af den K. M:s befallning,
Landshöfdingarne i K. Circ. Br. d. 13 Oct. 1812 i anledn. häraf
erhållit, ”alt i ämnet befordra frivilliga överenskommelser,
ingen särdeles följd uppstod, eller kunde förväntas uppkomma,
fingo ändteligen dessa klagomål, af R. St. framförda vid 1815
års riksdag, det afseende hos K. M., att genom K. Br. d. 28
Oct. 1817 stadgades: ”att då de i kneklecontractet bestumde
t)en 17 Augusti f. ra.
planpenningar, i daler s:mt, i det närmaste motsvarade w\ kpr
spanmdl den tid de Ssattes, skulle, vid nämnde 2:ne reg:lcn,
planpennin gar ne , i de händelser de enligt kncktecontractet borde
ulga, eller behörige öfverenskommelser icke till annat förhållande
föranledde, af hjelp- och utrotar ne samfäldt och i
mun af deras andel i roten till stamroten erläggas med ini
kpr säd, hälften råg och korn, eller med penningar efter markegång.
” Om ersättning för gärdselfång, vedbrand och mulbete,
hvilken ersättning Kammar-Coll., i dess und. utlåt, i målet,
särskildt föreslagit lill 5i kpr spanmål, hlcf af K. M. icke
något bestämdt, då R. St. det icke begärt, och i allmänhet
stamrotarne icke ensamt sådant tillsläppa; hvarföre ock, vid
uppkommande tvistefrågor om planpenningar, ersättningen i
desse delar gutt efter värdering. Förenämnde K. Br. urskiljde
dock lika litet, som sjelfva kncktecontractet, att ersättningen
icke borde vara enahanda vid stamrotarnes större eller
mindre hemmantal, hvarföre den också, ulan afseende derå, till
lika belopp allestädes utgått, en obillighet, sorn i synnerhet
faller i ögonen.
Att stamrotarne vid Jönköpings och Kronobergs regilen,
med de af Iv. M. sålunda bestämda planpcnningar, icke voro på
långt när belåtne, var naturligt. De uppgå, inberäknadt' mulbete,
som allmänneligen af stamrotcn ensamt bestås, vanligen
till 6 högst 7 r:dr r:gs i penningar, och soldattorpens afkastning
kan i allmänhet beräknas till 33 r:dr 16 sk. samma mynt,
mångå deröfver. Der stamroten består af t. ex. ^ mantal eller
derunder, som ej sällan är händelsen, är ersättningen orimligt
ringa, enär, såsom ofvan anfördt är, pianpenningarne äro lika,
ehuru stort hemmantal utroten utgör. Sålunda tillskjuter en
stamrole af f, mantal 26 ä 27 r:dr, dä dess utrote af 1 mantal
blott tillskjuter 6 ä 7 r:dr, i stället att den förre bort tillskjuta
11 r:dr 5 sk. 4 rist. och den sednare 22 r:dr 10 sk. 8 rist.
Klagomålen öfver denna obillighet hafva också inom dessa provinser
fortfarit, och det ur så mycket större skiil, som rotcringstungan
der är hårdare än i de fleste andra provinser; under
sednare tider äfven onekligen är drygare än förr; hvilket
häst bevisas af de afgifter, som af vacantc rotar för befrielsen
från karls presterande erlägges, uppgående ända till 80 ridt-,
hvilket å endast 1 f mantal, deraf rolarne beslå, är strängt.
Roteringen i Småland är grundad derpå, alt stam- och utrotar
skola draga lika lunga; men häri uppstår genom anförde förhållande
väsendtlig skillnad, så mycket mera som det mäste
anses för ett särskildt onus att lia soldattorpet å sina ägor. Vid
de sedan 1817 inträffade riksmöten hafva derföre BondeStis ledamöter
från desse provinser yrkat ändring häri, men ännu
utan följd. Man här bland annat afvisat dem dermed, att
stamrotarne efter förfaltningarne ägde öppet att få utlagd den
jordvidd, soldattorpen, utöfver hvad kncktecontractet stadgar,
finnes innehafva. Detta är lättare sagdt än verkstäldt. K. Res.
på Allin. Besv. d. 28 Juni 1731, 5 punkten, innehåller val:
Den 17 Augusti f. m.
271
”att de af soldaterne gjorde inkräktningar vid sina boställen
öfver det som i knektecontractet och för ordning ar ne bestås,
skola utläggas, och sådant efter contractet och får ordning ar ne
rättas, hvilket Lands höfding arne, när deröfver klagas, till
verkställighet bringa skola-,” men säkert vilja auctorileterne
förslå sådant blott om de inkräktningar, soldaten kan lagligen
bevisas hafva gjort, och huru svårt, om icke omöjligt, är det
icke, att ett sådant för mångfaldiga år sedan verkstäldt förhållande
fulltyga. Redan vid 1823 års riksdag begärde R. St.
hos K.M. det stadgande i förevar, ämne, att, der frivilliga öfverenskommelser
om planpenningars utgörande genom Landshöfdingarnes
bemedling icke kunde vinnas, vid dåvarande soldaters
afgång, den jord, soldattorpen innehade utöfver knektecontractels
föreskrift, borde utläggas, och dermed all fråga om
planpenningar utöfver hvad samma contract innehåller försvinna;
men K. M. förklarade, i Circ. Br. till Landshöfdingarne d.
15 Mars 1826, sig icke finna lämpligt eller nödigt ett sä beskaflädt
allmänt påbud utfärda, enär, i händelse inkräktningar
blifvit gjorde eller göras, de böra efter ofvannämnde K. Res.
utläggas. Äfven förut, eller år 1815, hade R. St. begärt ett
ovillkorligt påbud om utläggande af den jord, soldattorpen utöfver
knektecontractet innehade; men i ofvananförde 1817 års
K. Br. fann K. M. det ej af nöden, såsom orden lyda, ”emedan
derigenom rubbning i de emellan rote och soldat möjeligen
träffade öfverenskommelser skulle ske.” Till hvilka kostnader,
genom långvariga rättegångar och undersökningar, skola dessutom
icke dessa frågor leda, då man kan vara säker, att soldaten,
kanske äfven utroten, på allt sätt söka försvara torpets
nuvar. område; och om detsammas inskränkning vunnes, kunde
det lagligen icke vidtaga förrän med ny soldats antagande för
roten. Stamrotarne skulle väl derigenom vinna ersättning för
sin förlust å de ringa planpenningarne; men är det skäl, att
genom denna kostsamma och osäkra omgång bereda dem en
rättvisa, den de, med afseende jemväl å lidne förluster i en
lång följd af år, synas vara högst berättigade alt genast erhålla,
utan alt soldaten derpå lider det ringaste, eller får dermed
alt skaffa. En annan möjlig utväg för stamrotarnes lindring i
förevar, fall vore visserligen ock soldattorpets flyttning å utrotens
ägor för så lång tid stamroten haft det; men äfven detta
medför flere af de kostnader och svårigheter, som mot torpets
förminskning förekomma.
Man vill förmodligen ock i förevar, fråga invända, att
knektecontractet utstakar den bestämda ersättningen i detta fall,
och att utroten har laglig rätt att dervid trygga sig. Jag svarar
derpå, att knektecontractet är en öfverenskommelse, egentligen
endast emellan Kronan och hemmansägarne, om de sednares
skyldighet att tillhandahålla den förra soldat, och bestå honom
vissa förnödenheter, men icke en i alla tider utan ändring
gällande föreskrift, ronde fördelningen af dessa skyldigheter
roteintressenterne emellan, hvilken föreskrift åter måste jern
-
272
Dea 17 Augusti f. m.
kas, då genom forändrade forhållanden den för roteringen lagde
allmänna grund, alla intressenternes lika deltagande i denna
tunga, är rubbad; och det måste ock. vara med tillämpning af
denna grundsats, som den jemkade föreskriften i ämnet i 1817
års K. Br. blifvit meddelad, ehuru den icke uppfyllde all rättvisa
och derföre tarfvar revision. Det är i öfrigt blott i några
få reg:ters knektecontracter, som ifrågavar. bestämmelse
linnes rör:de planpenningarne, och böra väl dessa orter deri
vara lidande framför andra? För Smålands ca valleri och grcnadier-bataljon,
likasom cavallerierne i allmänhet, äger icke en
sådan föreskrift rum, på sätt K. Br:n d. 4 Febr. 1819 och 9
Aug. 1820 innehålla, hvarföre ock stamrolarnes planpenningar
dervid, i brist af godvillig öfverenskommelse, utgå efter laga
värdering af torpets afkastning; och huru obilligt är icke detta
skiljaktiga förhållande inom samma provinser?
På grund af hvad jag nu anfört, får jag föreslå R. H.
St., att hos K. M. anhålla om den förklaring i förevar, ämne,
att planpenningarne af utrotar till stamrotar vid Jönköpings
och Kronobergs reg: t en må, då godvillig öfverenskommelse derom
ej kan emellan rotarne träffas, bestämmas efter hvad torpet,
med hvad dertill af stamroten ensamt bestås i mulbete,
gärdsel och vedbrand, kan anses afkasta enligt behörig värdering
, och utroten i denna afkastning betala sin lott efter dess
andel i roten.
En med denna alldeles lika lydande motion gjordes vid
sista riksdag af Riksdagsfullmäktigen från Kronobergs län Petter
Gabrielson, med hvilken ock 3:ne Riksdagsfullmäktige från
Jönköpings län sig derom 'förenade. Jag har tagit kännedom
af Stats- o. Ekon.Utsk:ns deröfver afgifne, af pluralitetcn af
RiksStm bifallne betänk, (finnes i Bih. till RiksSt:ns Prot. under
N:o 52, 4:de Sami., 2:dra Afdeln.). Det är med verklig
förundran jag genomläst detta betänk., hvilket jag ock derföre
ber att få upptaga till närmare granskning. Den deruti först
förekommande berättelse om i ämnet redan utfärdade beslut är
ofullständig och osammanhängande; den egentl. derom gällande
föreskriften i K. Br. d. 28 Oct. 1S17 saknas alldeles, ehuru
jag förmodar, att motionen noga redogjorde för de hithörande
stadganden, som linnas utfärdade. Resultatet af Utsk:ns bedömmande
i saken innefattas i följande ord: ”Ehuru Utsk:n medgifva,
att den genom knektecontracten fastställda ersättning
af strörotar till stamrotar numera i allmänhet icke synes
godtgöra de sednares betungande med knektetorpet å deras
ägor; likväl och som stamrotarnes förmenta anspråk på förhöjda
planpenningar icke kunna med säkerhet bedömmas, utan
föregången undersökning i hvarje särskildt fall, samt det
härvid förekommer, att vid landtmäteri-förrättningar och skiften
rot ela g emellan, hvilka efter den tid, dä knekte-contracten
af slutades, ägt rum, stamrotarnes rätt i och för knektetorpen
blifvit, under motsvarande försakelser å strörotarnes sida,
gällande
Den 17 Augusti f. m.
273
gällande gjord; alltså och <lå föreskrifter redan liro i nåder
utfärdade, hvilka bestämma, huru de tvister skola af göras, sorn
rothållare emellan om planpenningars ut görande uppstå, såvida
de icke kunna genom frivilliga öfverenskommelser bi/äggas; sä
få Utsk:n hemställa, alt den väckte motionen må förfalla.”
Utskotten erkänna således orättvisan af nuvar. förhållande
i ämnet: granskoin nu de skäl Utskotten ansett utgöra hinder
för dess afhjelpande. Dit första är, att stamrotarncs förmenta
anspråk på förhöjda planpenningar cj kunna med säkerhet bedömmas,
utan föregången undersökning i hvarje särskildt fall.
Till vederläggning af detta skäl torde icke behöfva anföras
mera, än ali K.. M. redan, i följd af R. Sl:s begäran, ulan alf
föregången speciel undersökning i frågan, gifvit en allmän föreskrift
om förhöjde planpenningar mot hvad kneklecontractet
upptager, genom ofvanciterade K. Br. d. 28 Ocl. 1817, och alt,
om denna föreskrift, såsom jag sökt ådagalägga, icke uppfyller
all rättvisa, lika litet hinder för K. M. är att, utan vidare speciel
undersökning, ge samma föreskrift en förklaring, ledande
dertill. Någon sådan speciel undersökning i hvarje särskildt
fall kan ock rimligen icke dertill erfordras; och om vid blifvande
tillämpning af stadgandet möjligen något särskildt förhållande
i ett eller annat fall skulle förekomma, föranledande
till undantag eller jemkning deri, lära auctorileterna icke underlåta
att derå göra behörigt afseende. Det andra skälet är,
att vid landtmäteriförrätluingar och■ skiften rote/ag emellan,
hvilka efter den lid, då knektecontracten afslutades, ägt rum,
stamrotarncs rätt i och för knektetorpen blifvit, under motsvarande
försakelser u. strörotarnes sida, gällande gjord.” Alt
skiften och laudtmäteriförrättningar rote/ag emellan någonstädes
skett eller ske, är för mig och, som jag tror, för något hvalen
alldeles okänd sak. Dylika förrättningar ske emellan hemman
och särskilda lägenheter utan hemmantal, som äro i skiftning;
oell der hela soldatrolcns hemmansdelar äro belägne i ett
oell samma skiftelag, har soldattorpet beräknats pä hvarje hemmans
jordlott, och ingen fråga uppstår här om planpenningar;
ty någon utroie linnes icke i sådant fall, emedan alla hemmanen
i roten tillsläppt jord till torpet. Det är endast, dä de hemmansdelar,
hvaraf soldatrolen består, äro belägne i särskilda skifteslag,
på sådant afstånd frän hvarandra, att desse hemmansdelar
icke alla kunnat tillskjuta jord till torpet, som fråga uppkommer
om planpeiiiiiiigar, eller ersättning till det eller de hemmansdelar,
som ensamt tillsläppt jord dertill. Det tredje skälet
mot afseende å motionen, Utsk:n anfört, är, ”att föreskrifter
redan äro i nåder utfärdade, huru tvister om planpenningars
utgörande emellan rot hållur e skola af gör as.” Detta lärer
icke finnas utgöra svar å motionen, såsom icke deri ifrågasatt.
Forum finnes visserligen stadgadt för dylika tvisters afgörande,
likasom författningar i ämnet; frågan är blott, om desse
författningar äro rättvisa, eller behöfva reformeras.
27 i
Dea 17 Augusti f m.
Sedan jag sålunda, såsom jag tror, fullkomligt ådagalagt,
att de af Stats- o. Ekon.Utsk:n vid sista riksdag anförde grunder
för afslag å ifråga v. motion icke bestå, torde jag afnuvar.
Stats- o. Ekon.Utsk., dit samma motion lär bil remitterad, få
hoppas ett mognare öfvervägande deraf.
Begärdes på bordel.
Föredrogos och lades på bordet:
Consl.Ulsk:s mein. N:o 1, med anhållan om arfvoden för en
notarie och en caneellist.
Consl.Utsk:s mern. N:o 2, med uppgift å hvilande grundlagsförslag
i afseende pä nationalrepresentationens ombildiiing.
Stalslltsk:s meni. N:o 3, med fullmäktiges i Riksg.cont. lill
Rikets nu församlade Ständer afgifue berättelse.
StatsUtsk:s mern. N:o 5, ang:de riksdagskostnadernes bestridande.
StatsUtsk:s mern. N:o (5, ang:de ersättning för Hr Landtur.s
och Hrr Talmäns riksdagskostnader.
SlatsUlsk:s mein. N:o 7, ang:de förskott å aflöningen folden
hos RiksShn och Ulsk:n anställda betjening.
LagUlsk:s ull. N:o 1, i anled. af verkställd granskning utaf
R. St:s Just.Ombudsmans embetsberättelse!- och allmänna redogörelse,
jemte embetsdiarier och registratur för den sedan si
sta
riksmöte förflutna tid.
Exp.Utsk:s mern. N:o 4, i anledn. af erhållna återremisser
ä mein. N:o 1.
Likaledes föredrogs och lades på bordet följande från Ridd.
Utsk. inkomna:
H ö r s a m s t e Memorial.
I anledn. af 16 §. i Ridd Direct:s instruction, har Direct.
till Ridd.Utsk. ingifvit ett till H. R. o. Ad. stäldt memorial,
deri Direct. anmäler, dels att Majoren och Riddaren Mathias
Königsfeldt, som vid sednaste riksdag är vorden af R. o. Ad.
utsedd till ledamot, å R. o. Ad:s vägnar, i Direct. för R. Sl:s lånecontor
i Malmö, uti skrifvelse af d. 20 sistl. Juli, i anseende
till sjuklighet, afsagt sig detta förtroende, dels att den af
H. R. o. Ad. till suppleant i nämnde befattning valde ledamot,
Kammarherren E. af Klinteberg, intagit Major Königsfeldts
plats i länecontorels Direct.; och då delta Dircct:s tillkiinnagifvande
icke föranleder något Ulsk:s utlåt., har Utsk. endast härmed
skolat Direet:s ofvanberörde meni. till H. R. o. Ad. vördsamt
insända. Stockholm d. 17 Aug. 1844.
Då RiddarhusUtskottets vägnar:
S. A. Sandels.
W. F. Dalman.
Hörsamste Memorial.
Som Majoren och Ridd. M. Königsfeldt, som vid sednaste
riksdag blifvit af H. R. o. Ad. utsedd till ledamot å H. R. o.
Den 17 Augusti f. m.
275
Ad:s vagnar i Direct. för R. St:s lånecontor i Malmö, uli skrifvelse
lill Ridd.Direct. af d. 20 dennes, anmält, att lian, i anseende
tili tilllagande sjuklighet, vore hindrad alt fortfarande fullgöra
nämnde uppdrag, ulan nödgades detsamma sig afsäga; så
har Direct. bort sådant hos H. R. o. Ad. vördsamt tillkännagifva,
äfvensom att den af H. R. o. Ad. vid sednaste riksdag till
suppleant i nämnde befattning valde ledamot, Kammarherren F.
af Klinteberg, intagit Major Königsfeldt^ plats i länecontorets
Direct. Stockholm d. 26 Juli 1S44.
U. Koskull. Fredr. Roye.
J. A. Tornerhjelm. G. Brakel.
W F. Dalman.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. -J till 2 e. m.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
Lördagen den 17 Augusti 18
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 4 prot.uldr. för denna dag f. m.
Föredrogs ånyo Exp.Utsk:s d. 10 dennes på bordet lagda
mein. N:o 2, äng:de upplagan af hillänget till RiksSt:s prot.;
och fann R. o. Ad. för godt alt godkänna den af E.xp.Utsk.
vidtagna, i della mein. anmälda åtgärd.
Hr af Robsahm, Carl Reinhold, uppläste följande
motion :
Vördsamt anförande!
Den svåra penningebrist, hvaraf landet i närvar, stund lider,
är ett så allmänt kändt, så högljudt öfverklagadt samhällsondt,
att jag ej behöfver upptaga li. o. Ad:s tid med en skildring
deraf; enär svårligen någon torde finnas, som vid den
minsta beröring med affärsmän, med industri-idkande, snart sagdt
med personer af hvad slag som helst, kunnat undgå att erfara
det ondas bedröfliga tillvarelse. Lika allmän, som klagan deröfver,
är önskan att se det afhjelpt, och jag hade hoppats, att
af en skickligare hand, än min, se ett förslag i ämnet förelagdt
R. St.; men då nu motionstiden nära nalkas sitt slut och
intet sådan afhörts, eller rättare, dä det enda, som producerats,
Hr Rosenblads, ej lärer kunna antagas, emedan det befaras rubba
realisationens grunder; måste jag, mera rädfrågande milt
nit för det allmänna, än min förmåga, framträda med ett dy
-
276
Ben 17 Augusti e. m.
likt, i del hopp, att dess brister skola benäget ursäktas och den
öfverläggning om frågan, som deraf kan föranledas, måhända
framkalla ett bättre, åtminstone så utreda ämnet, att hjelpen
derigenom kan åstadkommas. Jag bor likväl, innan jag skrider
till sjelfva forslaget, förklara Hr Rosenblad min aktning och erkänsla
för de högst vigliga upplysningar, han meddelat, ej blott
om ställningen af vår egen bank, ulan äfven af Englands oell för
uppgiften af den mängd lånesökandc, sorn af brist, ej på säkerhet,
men på penningar, mäst afvisas. Detta factum talar till
räckligt
för behofvet af slatsmaktcrnes mellankomst, om icke
all rörelse skall gå under och en allmän bankrutt följa.
Eli tillräckligt rörelsecapital är lika nödvändigt för näringarne,
för bela samhällslifvels trefnad, för sjelfva dess existence,
sorn födan för det animala lifvet, som luften för andehemtningen,
sorn sol och regn för växtligheten; men som rörelsen
erfordrar tillgångar både i stort och smätt, så kan capilalel bestå
af större och mindre valeurer för den större eller mindre
rörelsen. Den scdnares behof tillfrcdssläiles genom det vanliga
sedelmynlel: den förras kan lika väl bestridas genom statspapper
eller obligationer, hvilka genom sin allmänt godkända beskaffenhet
kunna i affärsmannens händer gä och gälla som mynt.
Hade deri lånhehöfvamle tillgäng till sådane papper, sä vore
hans förlägenhet undanröjd. Jag lager mig derför friheten föreslå,
alt Riksg.cont. mätte aucloriseras utgifva obligationer å
större summor, såsom 100, 500 och 1000 r:drs valeur, till ett
sammairäknadl belopp af 10 millioner. Dessa obligationer borde
Hrr fullmäktige utlåna mot 4 proc., pä en, högst 12 månaders
tid, till sökande, sorn presterade erforderlig säkerhet af namn
eller goda documentcr. Derjemte borde lliksg.conl. upplåna penningar,
att återbetala efter några fä dagars uppsägning, emot 2
proc., hvilka skulle ej allenast blifva allt för begärliga i rörelsen
utan framkalla de flere millioner, som finnas i Sveriges
mångfaldiga cassör, och hvilka, i följd af dessa cassors alltför
stränga reglementariska föreskrifter, ej kunna utlånas, och således
uppkom härigenom en ökad läuelillgång utöfver de 10 rniliionerue.
Må ingen befara, alt denna summa är alltför stor,
att ett öfverflöd af penningar derigenom skulle uppkomma;
tverlom skulle den blott till någon del afhjelpa den rådande
förlägenheten. Man eriure sig nemi., alt, enligt Hr Rosenblads
uppgift, bankens utelöpande sedelstock nu är minskad med 13
millioner, inot hvad den var för lika mångå är tillbaka, och att
roed privatbankernas sedlar licia rörelsecapitalet likväl icke
uppskattas högre än lill ungefär 23 millioner, ehuru det som år
1830 var 31 millioner, nu, med en ökad folkmängd och ökad
varuproduetion, borde vara 40 å 50 millioner. Det är således
fullkomligen säkert, att äfven med den nu föreslagna tillgången
skulle visst intet öfverflöd pä penningar uppkomma, utan endast
bristen blifva något mindre tryckande. Att jag emedlertid ej
vägat föreslå mer, härrör deraf, att jag ej velat förskräcka nå
-
Den 17 Augusti e. m.
277
gun lättskrämd inbillning, och derföre inskränkt mig lill della
måttliga belopp.
Del förslås af sig sjclft, ali Riksg.cont. borde erhålla ett
efter bebofvet svarande creditiv på banken, för att bestrida den
inlösning af obligationer, som vid vissa tillfällen af detsamma
möjligen kunde fordras.
Oin remiss lill SlalsUlsk. anbålles vördsamligen.
Ilr von lia r t m a n sd o r (T: Äng.: Del är redan bekant, all
motioner äro vackla och remitterade till BancoUtsk. ang:de utlåningens
förökande, eller, såsom den värde talaren uttryckte sig,
ang:de möjligheten alt öka peuningcstocken. Skulle nu andra
motioner i samma syftning remitteras lill StatsUtsk., alt der behandlas
oberoende af BancoUtsk., så skulle möjligen tvenne Utsk.
komma att göra förslag, utan sammanhang med hvarandra, ehuru
begge luide samma ändamål, scdelmassans förökande. Detta
blefve, såsom Fransmännen säga, att tända ljuset i begge ändar.
Jag fruktar all det dä brunne för snart ut.
Ilr af Robsahm: Den af Ilr von Hartmansdorff besvararade
olägenheten afhjelpes lätteligen dermed, alt motionen remitteras
till både Stats- o. BaneoOlsktn.
II. Ex. HrGr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
remittera den nu väckta motionen till Stals- o. BancoUtsk:n.
Ropades nej.
II. Ex. gjorde derefter propos. om motionens remitterande
lill StatsUtsk., hvilken propos., sedan den blifvit besvarad med
starka ja, blandade med nej, af II. Ex. förklarades vara bila
Ilen.
Föredrogs ånyo och bifölls Exp.Ulsk:s d. 10 dennes på
bordet lagda mein. N:o 3 i fråga om prenumeration å hillänget
lill RiksSltns prol.
O
Ånyo föredrogs Frih. Tolls, Gustaf, d. 10 dennes på
bordel lagda motion om upphäfvande af 2 mom. 13 § i Ridd.-  Direcl:s inslruclion, hvarigenom blifvit stadgadt, att Ridd.Seerel.-  tjenslcu ej får med något embete i Statens tjenst förenas.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Som det var lill
följd utaf en af mig väckt motion, som Ii. o. Ad. l id 1823 års
riksdag förnyade sitt ända lill riksdagen ISIS gällande beslut,
att Ridd.Secret. icke ägde att med sin tjenst vid Riddarhuset
lorena annan tjenst på rikets stal; sa anhåller jag att äfven uu
fä yttra några ord i ämnet. Detta synes mig böra betraktas
nied afseende såväl ä sjelfva grundprincipen, som å sannolikheten
för R. o. Ad., alt under nu gällande villkor alltid erhålla
fullt skickliga personer för tjenstens bestridande. I afseende ä
sjelfva principfrågan, så har här flere gånger blifvit äberopadt,
278
l)en 17 Augusti e m.
att R. o. Ad:s värdighet synes fordra, ätt dess förste tjensteman
icke tillika bekläder någon tjenst på rikets stat. Utan att
ingå i närmare undersökning af denna fråga, torde jag likväl
få uttrycka den åsigt, alt R. o. Ad. obestridligen liar eli fullt
billigt anspråk på, att alltid vid sitt protocoll äga en, vid bär
förekommande frågor opartisk och af allt embetsinflytande oberoende
person. YTår grundlag förutsätter på flere ställen möjligheten
af ett beroende: så bjuder t. ex. denna lag, att tvä
bröder, eller fader och son, icke på samma gäng fä vara ledamöter
af Statsrådet, och på ett annat ställe, alt. vissa embetsman
hvarken få inväljas i Utsk., eller deltaga i vulen dertill,
samt slutligen, att alla val och voteringar skola med slutna
sedlar verkställas. Således torde det icke utvisa något öfverdrifvet
misstroende, om man förmodar, att äfven Ridd.Secrel.
skulle för någon gång kunna vara, om än omedvetande, beroende
af yttre inflytande. Dessutom skulle det visserligen kunna
vara möjligt, i fall Ridd.Secrel. tilläts att med sin tjenst
vid Riddarhuset förena en annan ä rikets stat, alt Riddarhuscancelliets
göromål under riksdagarne derigenom blefve lidande;
ty för den händelse, ali Ridd.Secrel. icke sjelf vore hufvudman
för sin ätt, och att R. o. Ad., med Konungens sanctiou,
utur Ridd.Orda. borttagit den g, som tillåter fullmakters ingifvande,
kunde del vara osäkert, huruvida Ridd.Secret. alltid kunde
påräkna alt vara riksdagsman, och till följd deraf åtnjuta
den tjenstfrihet, som 79 § Riksd.Ordn. tillförsäkrar riksdagsmän.
Rcirälfandc sannolikheten för R. o. Ad. att under nu gällande
villkor ständigt erhålla skickliga personer till Secret.ljensiens
bestridande, torde jag fä hänvisa till den calcul öfver
Ridd.Secret:s inkomster, som åtföljde förutnämnde, af mig i detta
ämne väckta motion. Denna calcul upptog dävar. contant»
lönen 600 r:dr, vidare värdet af bostad oell brännmaterialier,
samt slutligen riksdagsarfvodet och introductionsafgifler m. m.
pä är fördeladt, hvarigenom hela inkomsten uppgick till omkring
1500 r:dr b:co årligen, ett belopp, jemförligt med hvad
ledamöter i rikets collegier den tiden uppburo, utan att de å
sin sida, i anseende till trägna göromål, ägde tillfälle att derjemte
besitta någon annan tjenst. Sedermera har R. o. Ad. vid
1834 och 1835 årens riksdag, uppå Ridd.Utsk:s tillstyrkan,
tillagt Ridd.Secret. en contant lönetillökning af ytterligare 609
r:dr, pä grund deraf, att Ridd.Secret., derigenom att han icke
ägde rätt att besitta någon tjeust å rikets stat, vore förhindrad
att kunna öka sina inkomster. Jag skulle derföre tro, att man,
efter en förslagsberäkning, skall komma till det resultat, att
sedan Ridd.Secret. numera äger en contant lön af 1,200 r:dr
b:co, totalbeloppet af hans årliga inkomst, med afseende å fri
bostad, brännmaterialier och öfrige emolumenter, som åtfölja
befattningen medelst riksdagsarfvode och introductionsafgifler,
kail uppskattas lill 2000 r:dr b:co. Större lön äga icke llofrättsråder,
och säkerligen är ingen af dem, i anseende till träg
-
Den 17 Augusti e. m.
279
na göromål, i tillfälle alt bekläda någon annan tjenst, hvarigenom
deras lönevillkor skulle kunna förökas.
Erfarenheten torde också besanna, att, med nu gällande lön,
och äfven med en lägre, tillräckligt skickliga personer torde
vara till finnandes för Ridd.Secret.tjenstens bestridande. Den scdnaste
Ridd.Secret:s skicklighet lärer icke vara underkastad delade
meningar, då han ansetts värdig att inkallas i Konungens
rådkammare, och beträffande hans aflidne fader, hvilken äfven
var Ridd.Secrct., och om hvilken jag vill påminna mig hafva
hört, att han icke med sin tjenst förenade någon annan på rikets
stat, så torde det vara R. o. Ad. bekant, att han ansågs
för att vara cn af sin tids djupaste statsmän och snillen. Jag
liar visserligen hört yttras, alt, genom det alt Ridd.Secrct. förmenades
att, jemte sin t jenst vid Riddarhuset, bestrida tjenst på
rikets stat, skulle han mellan riksdagarne sakna tillfälle att uppodla
sin skicklighet, och Staten likaledes beröfvas tillfället alt
draga fördel af hans förtjenster; men de tvenne af mig anför
da
exemplen torde fyllest bevisa, håde alt Ridd.Secret. kati,
utan att bestrida tjenst på rikets stat, förvärfva tillräcklig skicklighet,
äfvensom alt denna skicklighet kan af Staten tillgodonjutas
och för densamma blifva fruktbärande.
På grund af detta mitt yttrande, hvilket jag anhåller mätte
få åtfölja remissen af Frih. Tolls motion till Ridd.Utsk., önskar
jag, att Utsk. lill densamma må afstyrka bifall; men skulle
Utsk. tvertom densamma tillstyrka, och R. o. Ad. till en sådan
Utsk:s åsigt samtycka, ber jag åtminstone, att den vid 1834
oell 1835 årens riksdag beviljade, förut omnämnda lönetillökning
af (iöO r:dr b:co mätte indragas, emedan denna tillökning
just tillädes Ridd.Secret. som ett vederlag, derföre att han betogs
rättigheten alt, jemte sin tjenst vid Riddarhuset, förena
annan pä rikets stat, och föreslår, att de salunda indragna medlen
må användas till förökande af Ridd.Iiamcrerarens lön,
hvarom en ledamot af Huset i dag väckt fråga, så att Riddar
huscassan
icke dermed behöfde belastas.
Frih. Boye, Fredr.: Jag är väl till en väsendtlig del
förekommen af Gr. Cronhjelm, sorn har samma åsigt sorn jag i
denna sak, och kunde derföre afhålla mig ifrån allt yttrande;
men som jag skriftligen uppsatt mina tankar, torde jag äfven
fä uppläsa desamma.
Frih. Boye uppläste derefter följande:
När II. R. o. Ad. vid 1834 års riksdag fattade det beslut,
alt dess Secret. icke skulle hafva någon annan befattning i Statens
tjenst, var delta beslut icke någon nyhet, utan endast ett
npplifvande af ett äldre stadgande inom Ståndet, hvilket af välvilja
för Ridd.Secret. Olof Lagerheim hade blifvit upphäfvet
1829; men efter lians afgång ifrån tjeusten åter upptogs till
efterlefnad för hans efterträdare. Det nu gällande stadgandet
i 13 § 2 moni. af Ridd.Direct:s inslruction liar väl icke tillkommit
af ett hugskott, ett infall, utan måste säkert hafva va
-
280
Den 17 Augusti e. m.
rit grundad! på cn viss princip. Denna princip måste väl ännu
vara lika gällande sorn fordom, så länge representationssättet är
oförändradt? Det vill således synas mig, att den väckta motionen,
att Ridd.Secret. med sin befattning jemväl må förena någon
annan Statens tjenst, för tillfället icke är tillfyllestgörande
motiverad. Förhållandet 1844 är ännu detsamma som det
var 1S34.
Motionären anser Ridd.Secret. icke vara så lönt, som erfordras,
om han äger en större familj. R. o. Ad. gjorde äfven
afseende härpå vid 1834 års Riksdag, då, oberäknadt hans lönevillkor,
fria husrum, stall, vagnbod och 24 famnar ved, penningelönen
ökades till dubbelt, eller ifrån 600 till 1200 r:dr
b:co, såsom en ersättning för den minskning i inkomster, som
vore en följd deraf, att han icke lick hafva någon annan tjenst
på riksslalen. Ar nu meningen den, att när motivet till denna
lönförhöjning försvinner, äfven den fördubblade penningelönen
(000 r:dr b:co) skall indragas, och besparingen komma Riddarhus-cassan
till godo; sä fruktar jag, att den blifvande Ridd.Secret.
skall finna sig ganska obelåten med en sådan åtgärd.
Det torde tillåtas mig alt fästa Herrarnes uppmärksamhet
derpå, att det icke är Ridd.Secret. forvägradt. att innehafva
flera befattningar i särskilda verk, eller af municipal natur.
Han kan vara fullmäktig uti banken eller Riksg.cont., ledamot
i brandförsäkringsverken, både för fast egendom och för lösören,
kan njuta arfvode som revisor öfver canalverken, kan vara ledamot
i armeens pensionscassa-dircclion, (om han varit militär).
Honom förmenas icke att hafva en ijenstbefaltning inom det K.
Hofvet m. m. Dessutom uppbär han, enligt hvad hittills ägt
rum, under påstående riksdag, 10 r:dr b:o om dagen, hvilket
för 16 månader, sorn sisla riksdagen varade, utgjorde en summa
af 4800 r:dr b:co. När härtill lägges några extra inkomster,
t. ex. hans contrasignerande af grefliga, friherrliga och
adels-diplomer, med 50 r:dr b:co för hvardera, vill det synas
mi»', att Ridd.Secret. icke kan sägas vara för knappt lönt, under
de förhållanden, som nu äga ruin.
När ett annat representationssätt inträffar, antingen det nu
blir genom slåndsval eller allmänna val, och riksförsamlingens
bildande på 2 kamrar, hvarigenom Ridd.Secret. skulle gå i
mistning af sitt arfvode (de 10 r:dr b:co om dagen) och han
tilläfventyrs icke mera finge den vidsträcktare befattning, han
nu innehar; dä fordrar både billighet oell rättvisa, att han hör
äga rättighet att pä annat sätt, eller genom någon befattning i
Statens tjenst, söka en ersättning för hvad lian förlorat i inkomster,
och dä skall jag vara den förste som biträder motionen
och tillstyrka den. Men intilldess ett sådant förhållande inträffar,
tyckes motionen icke vara väckt i rättan tid, och jag
skulle förmoda, att det således icke brådskar med dess afgörande;
i anledn. hvaraf jag vördsamt föreslår: att motionen
tillsvidare finge hvila till definitivt afgörande, och att i följd deraf
-
Den 17 Augusti e. m.
281
af 2 mom. 13 §. af Ridd.Direct:s inslnidion malle qvarstå oförändrad!,
tills dess upphäfvande blir pa ka I la dt af omständighclerna,
af billighets- och rättskänsla.
Skulle jag misstagit mig i denna inin åsigt, torde jag benäget
blifva underrättad om en bättre; ty, mine Hrr, jag tror
mig ingalunda vara ofelbar, och ännu mindre önskar jag att
blifva ansedd för stationär, derföre att jag endast begär ajournerandet
af en fråga, den jag redan förklarat mig vilja tillstyrka
— under förändrade förhållanden.
Jag anhåller, att detta milt Yttrande må åtfölja remissen till
Hidd.Utsk.
Hr Hjärne, Harald: För inhemtande af de upplysningar,
som jag ansåg vara oundgängligen nödige, för att kunna med
sakkännedom yttra mig i frågan, begärde jag i ett föreg:de plenum,
, alt Frih. Tolls motion skulle förblifva pä bordet. Jag är,
i hvad jag ämnade yttra, förekommen af de tvenne värde talare,
sorn haft ordet före mig, och hvilka lemuat alla de upplysningar,
hvarpå jag grundade mitt omdöme i denna fråga; och
kan således inskränka mig till ett instämmande i dessa herrars
anföranden. Jag skall derföre blott tillägga, all det synes mig
högst inconseqvent, om 11. o. Ad., hvarje gång dä fråga uppstår
att tillsätta llidd.Secret,, skulle förändra villkoren för tjensleus
besittande. — Med den siste talaren kan jag likväl icke instämma
deruti, alt med motionens afgörande må uppskjutas; jag
anser ämnet vara tillräckligen ulredt för alt Utsk. må kunna
deröfver meddela ett utlåtande; önskande att detsamma må sä
snart som möjligt aflemnas, på det att 11. o. Ad. må blifva salt
i tillfälle alt Ridd.Secret.tjcnslen besätta.
II r von Hartmansdorff, Äng.: Fiir min del anser
jag Frih. Tolls motion vara riktig och anhåller alt få uppgifva
skälen dertill. Nyss omnämndes de beständigt återkomne frågorna
om förändring eller undantag i det villkor, som II. o. Ad.
fästat vid Ridd.Sccret.tjeustens erhållande. Hvad kan vara orsaken
dertill? — troligen, att villkoret är så beskaffad!, alt del
icke kan iakttagas utan olägenhet, dels för delta Stånd, dels för
beställningens innehafvare. För en blifvande innehafvare är det
cu olägenhet alt nödgas öfvergifva Slalens allmänna tjenst, för
alt inträda i Riddarhusets enskilda. TjenSlen fordrar den skicklighet
hos innehafvare!! alt Ståndet svårligen kan till dess bestridande
antaga någon, som icke redan varit i allmän tjenst
och der blifvit duglig befunnen. Hvarföre skulle en sådan man
uppoffra sina ulsigter lill befodran i rikets tjenst, för att egna
sig åt Riddarhuset allena? Att vara sysselsatt hvart 5:te år, efter
nu gällande grundlagar, och dessemellan hafva, så att säga
intet att göra, är för en verksam man obehagligt; han måste
derföre skaffa sig hvarjehanda småplock, på det han icke, af ledsnad
vid sysslolösheten under de 5 påföljande åren, måtte allt
för mycket vantrifvas. När nu Frih. Höije medgifver, att en
lil 3G
382
Den 17 Augusti e. m.
Ridd.Secret. må innehafva alla dessa 5 eller 7 särskilda befattningar,
esom i det skriftliga anförandet omtalades, så medgifver
ju Frih. sjelf att Ridd.Secret. må både under och mellan riksdagarue
hafva hvarjehanda dislraclioner; men han vill blott, såsom Gr.
Cronhjelm förmodligen äfven åsyftar, att Ridd.Secret. skall under
riksdagarne vara förskonad ifrån de frestelser, som qvarståendet
i rikets tjenst kunde medföra. Jag tror för min del,
att sjelfständigbeteu ligger i mannens karakter och ingalunda i
hans tjensteförhållanden. Ar Ridd.Secret. icke i det allmännas
tjenst, så kan han likväl Jti en sådan, såsom man sett, och i
sådant fall kan frestelsen vara lika slör. Om det är tjenstemän
tillåtet att söka och erhålla befattningar, sä gifves naturligtvis
en desto vidsträktare rymd för skickligheten att göra sig
gällande, och för Riddarhuset att få begagna henne. Ståndet kan
påräkna att alltid få yngre män till Ridd.Secreterare, och tjeusten
fordrar friska krafter. Vill man åter hindra Ridd.Secret.
att innehafva allmän tjenst, hvad blir dä följden? Jo, alt han
grånar i Riddarhusets och blir nog gammal dertill på ålderdomen.
Vill R. o. Ad. hafva här och i Ridd.Direct., likasom det ofta
händer i andra directioner, en styresman i Secretm, till följd
af hans länga vana vid göromälens behandling och kännedom af
personer, då bör mau skilja honom ifrån alla andra befattningar
och ställa sä till, att han blir så gammal som möjligt. Fruktar
man, att Ridd.Secret. skall, genom sin befattning i allmän tjenst,
hindras från ulöfuingen af Ridd.Secret.tjenslen, sä behöfver man
ju vid bans antagande blott stadga det villkor, att han af sina
öfriga befattningar icke må förhindras att förrätta Ridd.Secret.-  tjensten under riksdagarne. Mig synes, att Ståndet snarare borde
söka bereda åt Ridd.Secret. någon vana vid arbete mellan
riksdagarne. Tjensten är alt likna vid en intermittent feber,
der spänningen ömsom är öfverdrifven och ömsom inträder dvala.
Det kan icke vara nyttigt för skicklighetens utbildande hos
en tjensteman att blott hafva en sådan befallning. Man har satt
i fråga nedsättning i den löneförhöjning, som gafs åt Ridd.-  Secret. med afseende pä hans afsöndring ifrån det allmännas
tjenst. Jag säger för min del, att hellre må man afkorta pä
lönen och tillåta innehafvande af andra tjenster, än att fortfarande
bibehålla det nuvar. stadgandet. Frih. Boije har önskat
ali denna fråga icke mätte afgöras nu, utan hvila till dess man
fått se det till nationalrepresentationens ombildning hvilande förslagets
öde. Som detta förslag redan är till Ständerna atlemnatlt
och för närvar, ligger pä R. o. Ad:s bord, sä är dess öde
måhända afgjordt, innan protocollet för denna dag hunnit justeras.
Sålunda hör all farhåga för förhastande vara undanröjd.
Frih. Toll: Motiverna till den motion, jag tagit mig friheten
väcka, äro sä fullständigt utredde af den siste talaren, att
jag dervid icke har något att tillägga, och anhåller derföre, på
det tiden ej onödigt må förspillas, att endast fä förena mig i
Den 17 Augusti e. m.
283
hvad han yttrat, med förklaring, i anledn. af Frih. Boijes framställning,
det jag ingalunda för en aflägsen framtid, utan just
för den närvar, afsell nyttan af denna reglering.
Gr. Cronhjelm: Jag ber att få fästa en värd talares uppmärksamhet
derpå, att jag icke tror det vara sä alldeles riktigt
det påståendet, att en ung man, som erhåller Ridd.Secret.-  hefal.lningen, med villkor att frånträda innehafvande tjenst på
rikets stat, derföre skulle för alltid vara utestängd ifrån möjligheten
att i allmän befattning åter inträda, i den händelse
han skulle önska alt ifrån Ridd.Secret.tjensten afgå. Visserligen
kunde detta blifva förhållandet om Ridd.Secret., innan han
till denna plats befordrades, förut tillhört militärstaten; men jag
skulle icke tro att det ofta kan inträda, att en militär, utan
att först hafva egnat sig ät civila göromål, skulle söka Ridd.-  Secret.tjensten och dertill antagas. Vore han åter civil tjensteman,
sä ser man ju alla dagar, att det går an att söka platser
inom embetsverken, utan att ifrån början af sin bana hafva
tillhört desamma, och att icke en så sträng turberäkning
derinom följes, att man blir utestängd, blott derföre att man
icke tillhört verket förut. Vidare har samme ledamot invändt,
att Ridd.Secret. icke skulle mellan riksdagarue hafva något att
göra, eller åtminstone icke sä mycket, som kunde uppfylla hans
behof af sysselsättning. Jag torde få erinra derom, alt Ridd.-  Secret., efter hvad jag tror, utgör representationens enda permanenta
tjensteman och att, om jag ej orätt minnes, honom, enligt
föreskrift, åligger alt mellan riksdagarue egna den tid
lian har öfrig ifrån Riddarhusets vanliga göromål, genealogiernas
completterande m. m. ät historiska forskningar, på det han må
blifva i tillfälle att rörande ärendenas behandling under föregale
riksdagar kunna lemna nödiga upplysningar ät de personer, som
derom kunna honom anlita.
Samme talare har anfört, att om Ridd.Secret. än icke besitter
annan tjenst, sä kunde han likafullt finna sig beroende,
emedan endast karakterens fasthet oell sjelfständighet tryggade
mot andras inflytande: detta vill jag icke bestrida, men får
likväl derå fästa uppmärksamheten, att man, ehuru med sjelfständighelcns
bibehållande, kan till förmän befinna sig i förhållanden,
som möjligtvis någon gäng skulle kunna göra desscs
anspråk både oangenäma oell svåra att afvisa.
Frih. Roye: Jag vill endast med några ord genmäla Hr von
Harlmansdorffs yttrande, alt Ridd.Secret. mellan riksdagarue har sä
ringa sysselsättning, att han blir förlegad och oanvändbar förandra
göromål. Jag kan icke förslå, hvar Hr v. Hartmansdorff kunnat
linna skill till ett sådant uttryck, dä han likväl personligen känt
de sednare Ridd.SecreUnes duglighet och användbarhet, och af
hvilka en, som icke hade tjenst på rikets stat, skänkt oss ett
band vppcrliga skaldestycken och den siste Ridd.Secret. mätte
icke eller hafva varit overksam mellan riksdagarne, då han
ansetts värdig och skicklig att bekläda ett Statsråds-embete.
Den 17 Augusti e. m.
Frih. Tolls motion, jemte de yttranden, som i anlcdn. deraf
blifvit afgifne, remitterades derefter till Ilidd.Utsk.
Ånyo föredrogs K. M:s d. 14 dennes f. m. på bordet lagda
nåd. propos. till R. St., ang:de ändring af 8, 9 och 10 §§ i 17
cap. Handels-b:n samt förklaring af 2 § i samma cap.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh., uppläste följande anförande:
Emot
den nu föredragna nåd. propos. anhåller jag att fa
framställa några anmärkn:r.
Densamma innehåller nemi., bland annat, förslag till det
lagstadgande, att inteckningshafvare, ehvad deras inteckningar
äro äldre eller yngre än af gäldenär iunehafvande förmynderskapsmedel,
alltid skola hafva förmånsrätt utur den inteckuade
fastigheten, framför de omyndige.
Motivet till detta förslag, eller att öka allmänna säkerheten
i låneväg, är otvifvelaktig! ganska vackert; men följden af
förslagets antagande blefve ju gifvet den, att i samma män
myndige eapitalislers säkerhet ökades, i samma mån blefve ock
de omyndiges säkerhet minskad. Detta anser jag så mycket
mera oriktigt, som det står en hvar fullmyndig person öppet
att, till hvilken lian för godt finner och emot den säkerhet han
anser nödig, utlåna sina penningar, hvaremot den omyndige icke
har en slik förmän. Man kan här invända, att det beror på
öfverförmyndaren att endast förordna fullt vederhäftige män
till förmyndare; men redan nu, då lagen tillägger myndlingar
all möjlig säkerhet för deras penningar, gifves det stundom
ganska stora svårigheter, åtminstone på landet, att finna lämplige
förmyndare. Huru mycket svårare måste det icke då blifva
att finna sådane, derest detta förslag antoges?
Under min praktik såsom landtdomare har jag funnit, icke
en utan flera gånger, huruledes det inträffat, att ägare till
2:dra och 3:dje inteckningen i gäldenärs fasta egendom icke
kunnat utbekomma det aldraringaste af sina fordringar, just
derföre att gäldenären, redan innan dessa inteckningar meddelades,
emoltagit ett eller flere förmynderskap, och alf dessa
medel således, enligt nu gällande lag, utgått med förmånsrätt
framför intcckningarne. Jag har ock funnit, att då en person
kommit pä obestånd, utan att derföre concurs genast blifvit en
följd, sä hafva fordringsägare vid första lagtima Ting tillströmmat
frän alla håll, för att erhålla inteckningar i dea gäldeuäreu
tillhörige fasta egendom. Detta står öppet för alla fordringsägare,
utom de omyndige. Om alla fordringsägare således i riklig
tid begagna denna sin rättighet, så taga alla andra borgenärer
förmånsrätt framför de stackars myndlingarne, hvilka vid inträffande
concurser väl merendels komma att förlora allt hvad de äga.
Hvarefter Frih. Rehbinder muntligen tilläde:
De olägenheter, som jag nu haft äran framställa, minskas
icke derigenom att Konungen i sin nåd. propos., i sammanhang
Den 17 Augusti e. m.
285
med det stadgande jag omnämnt, föreslagit, att myndlingar
sins emellan skulle åtnjuta lika förmånsrätt, äfven i den händelse
att, förmynderskapen voro på olika tider af gäldenären
emottagne. Det skulle nemi. kunna hända, att en familjfader
på dödssängen anförtrodde sina barn och deras egendom
under förmyndarevård åt en person, som den förre ansåg säker
och vederhäftig, och hvilken vid den tiden icke innehade något
förmynderskap, samt hvilkens fasta egendom ej eller vore med
inteckning besvärad. Men sedan denne person emottagit ifrågav.
förmynderskap, kunde likväl hända att han, år efter annat,
emottog än flera förmynderskap, äfvensom att han nödgades för
sina borgenärers fordringar låta inteckna sin fasta egendom.
Om samme man sedan ltorame på obestånd och blefve nödsakad
till sine borgenärers förnöjande afträda sin egendom; så skulle,
i händelse den K. propos. antogs, inträffa, att inteckningshafvarne
framför allt uttogo sina penningar, ehuru deras fordringar
voro yngre än myndlingarues, samt att derefter samtlige
myndlingarne, till mehn för de först omnämnde omyndige, åtnjöte
lika rätt med dem; hvadan de, som enl. nu gällande lag
skulle främst utfå sin fordran, enligt nya förslaget kanske kunde
komma att erhålla sä godt som intet deraf.
Jag anhåller, att de nu af mig gjorda anmärkn:rne måtte
få åtfölja den K. propos. till LagUtsk.
Hr Rääf, Leonard Fredr., anförde skriftligen:
Frågan om de s. k. tysta förmånsrätterna synes mig kunna
delas i 2:ne: den ena om fortfarandet af sjelfva rätten; den
andra, huruvida han ej skulle, frän tyst eller mindre bekant,
kunna göras offentligen känd.
Mot dessa förmånsrätter, d. v. s. myndlingars, Kronans,
kyrkors och allm. cassors m. m. största anspråk i förmyndares
eller förvaltares egendom, anföra några ledamöter af Högsta
Domstolen, att det skulle utgöra väsendtligaste bristen i creditlagarne,
emedan det är svårt att få uppdagadt för iuteckningslagare,
som derigenom icke kunna påräkna full säkerhet.
Derpå svaras: att de händelser, då inteckningshafvare, af
anförda orsak, förlorat sin rätt, visserligen gifvas, men äro få
och kunna förekommas: att lån mot inteckning på nuvar. säkerhet
och efter lämpligt fastighetsvärde, ingalunda äro svåra att
erhålla; men att, hvad som störer crediten, icke är ifrågasatta
gamla lagbud, utan de olyckliga nya, som, genom slapphet i
coucurslag, genom tillåtelse för köp af lösören, qvarstående i
säljarens värjo, gynnat och anvisat allt slags förfång af fordringsägares
rätt, och, genom upphäfvandet af arbetsdom och
försvärandet af bysättning, gifvit crediten sina dödliga sär. Om
detta återföres lill forna förhållandet; om någon större skyndsamhet
i exsecutionsverket kunde vinnas; om straff ålägges
hvarje, utan verkliga olyckor, blefven cessionant, hvars massa
icke lemnar full liqvid, äfven när hans förfarande icke varit
uppenbart vanvårdande eller bedrägligt: dä vore crediten räddad,
förtroendet återstäldt.
286
Den 17 Augusti e. m.
Hvilka besynnerliga omhvälfningar i tänkesätt har ej denna
tid framalstrat! Den ena författningen synes säga till gäldenären:
”Jag vet mycket väl, att ingen verkelig fordringsägare,
om ej af barmhertighet, ett fall bland hundrade, lemnar
dig att innehafva lösören, dem du kan när som helst förskingra,
utan att du äger något qvar för att dem ersätta; jag vet detta;
du begår ett bedrägeri; det gör ingenting, blott du emedlertid
kan nära dig fram!” Uti concurslagen har hans egen, genom
bruket ännu mera öfverdrifna mildhet inlagt denna mening:
”Du må gå under genom huru djerfva och osäkra företag som
helst; du må beräkna dina tillgångar huru illa du behagar;
du må lefva öfver dina inkomster; alltför gerna! jag straffar
dig ej lill din kropp; böter kan du ej lemna; din heder vidrör
jag med lätt hand, blott du ej oförsigtigt rusar ända fram till
mina aflägset satta skrankor, hvarutom du äger tillräckligt spelrum!”
Till fordringsägare säger denna tid: ”J ägen något mer
än eder gäldenär; J måsten förlora, ty på eder bekostnad vill
jag att han skall lefva!” Till samhället yttras: ”Ära, redlighet
och sparsamt lefnadssätt må försvinna; vingleri, slösaktighet
och löftesbrott må upphöra att vara en blygd; dessa skola ej
straffas, de äro således hvarken skamliga eller brottsliga. För
närvar, vill jag ej utsäga ordet, alt förmögenheten skall skiftas
i lika parter, men jag skall ej lägga hinder i vägen, att hvar
och en må, under någorlunda ärbara titlar, skaffa sig hvad åtkommas
kan!”
Så skulle det strängaste omdöme utfalla. För min del äger
jag ej minsta tvifvel, att afsigten varit och är, ömhet och
mensklighet. Men jag bar velat visa, hvaraf crediten egentligen
lider och att, då lagen innebär ett alltför stort medlidande
mot den felaktige och enskilde, biifver han en grymhet mot
den obrottslige och samhället.
Borgen, säger Högsta Domstoln vidare, kunde, lämpligare
än förmånsrätten, bevara Kronans och cassors säkerhet. Jag
tror ej så. Borgen kan af ingen vettig man lemnäs och af ingen
mottagas för lång tid. De täta förnyelserna medföra stort
besvär och mycket obehag. En person af grannlagenhet, och
sådane äro de önskansvärdaste vid alla förvaltningar, skulle
undandraga sig befattningar, i följd af hvilka han måste framställa
till sina bekanta den oangenämaste af alla önskningar.
Det säges vidare: att noggrann tillsyn vore en ersättning.
Tvertom! Den hederlige mannen erbjuder gerna redovisning;
men han tycker ej om att controlleuren kommer för att säga
honom: ”emedan jag ej tror er rätt väl, måste jag nagelfara
edra räkningar!” Inga controller hindra bedragare; de afskräcka
den rättskalfne.
Ytterligare anföres den olika tolkning, som af några domare
skulle gifvas åt vissa §§ i 17 cap. H. B. och hvarigenom
ändock omyndigs egendom skulle sväfva i fara. Kan hända
hade önskvärdare varit, om Högsta Domstolen i sådant fall begagnat
sin i 19 och 21 §§ Beg. F. tillerkända rätt, för att
Ben 17 Augusti e. m.
2 87
upplysa desse domare, eller att, i fall deras tvekan vore välgrundad,
genom Konung och Ständer söka den undanrödja.
De öfriga skäl, som stå att läsa uti det vid nåd. propos.
fogade prot., synas mig vara af så underordnad beskaffenhet,
att någon tid ej på dem behöfver förloras. Hellre får jag fästa
uppmärksamheten på den nya ordning, fordringsägare skulle erhålla,
nemi. att myndlingars medel inom sin class och Kronans
samt andra uppräknade cassors medel inom sin gemensamma
class skulle dela lika rätt, utan afseende på fordrans ålder:
hvarigenom del klefve, mycket mera än nu är fallet, omöjligt
att afse en förvaltares soliditet, hvilken väl i dag, då jag anförtror
honom haus första uppbörd, kail vara god, men i morgon
vara förintad genom de hundrade likartade och lika rätts
ägande förvaltningar, han skulle sig ytterligare åtagit.
Man omtalar att öfverallt inrätta förmyndarekamrar, och
att grunden till dem skulle läggas genom en af de andra nåd.
propositionerna. Jag anser dem icke vara på landet behöfliga,
icke gagneliga, icke allestädes verkställbara. Förvaltning genom
dylik Corporation blifver långsammare, dyrbarare och kanske
ännu osäkrare. Der uppstå olika meningar, kif, inbördes
misstroende och skrifverier. Detta borttager för myndling och
cassa en god del af inkomsten. En hederlig man, en slägting,
en vän af de omyndige eller nitälskare för stiftelsen, tager
oftast ingen ersättning, och sköter ändock sin sak såsom vore
den bans egen, utan alla formaliteter. En sådan person skulle
ej alltid kunna förmås att ingå i ett collegium, hvars medlemmar
han kanske ej gillade, och der han skulle dela ansvar,
men ej linge handla efter egen öfvertygelse. Skall ej inträffa,
att detta samfund, valdt pä vanligt sätt, bland de sig påträngande,
del vill alltid säga, de minst passande, befunne sig in
corpore insolvent? Förlusten blefve då så mycket större, som
allas medel dervid vore i fråga, i stället för att skadan nu
drabbar blott en i sänder, och äfven detta ganska sällan.
Jag torde ock få fästa uppmärksamhet på den vigtiga omständigheten
, att af Hrr Just.Råden hafva blott 4 tillstyrkt,
men 3 afstyrkt förslaget, eller rätteligen äfven 4, om till de
sednare räknas reservationen af en vid frågans afgörande frånvar.
ledamot.
Vid början af mitt anförande nämnde jag, att, om dessa
förmånsrätter bibehållas, såsom jag önskar och föreslår, de dock
ej behöfva förblifva dolda eller tysta. Hvad hindrar, att domare,
som gifver förordnande, der myndling bor, der arf är
fallit etc., blifver vid vite ålagd att inskicka underrättelse till
domstol, hvarunder förmyndare sorterar; och att hvarje Corporation
eller myndighet, som uppdrages penningeförvaltning, blifver,
vid ansvar eller förlust af sin förmånsrätt, förbunden att
äfven så förfara? Skulle till dessa uppgifter kunna förenas
den om beloppen af myndlingarnes egendom och af andra förvaltningar,
blefve på ett ställe alla för långifvare nödige upp
-
288
Den 17 Augusti e. m.
lysningar tillgängliga. Jag blott framställer denna fråga till de
lagfarne; lion är dessutom icke ny.
Jag anser mig icke behöfva ordna det fragmentariska i
dessa mina åsigter öfver ett ämne, som så många gånger är
grundligt afhandladt. Jag beder blott det H. Utsk., till hvilket
dessa rader torde fä medfölja, värdigas betänka den enkla sidan
af saken: att omyndigs rätt är heligast och störst, i följd
af hans oförmåga eller obefogenhet att den sjelf vårda : att Kronans
och cassors rätt icke kan af dem personligen tillses och
derjemte är vigtigare än den enskildas: och att den enskilde
deremot är lättast i tillfälle, hvad han ock sällan underlåter,
att sitt eget bästa bevaka.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag vet knappast något
ämne, bland dem som under de sista riksdagarne blifvit behandlade,
hvarå så mycken tvekan å alla sidor försports, som i denna
fråga. Jag slutar deraf, att ämnet troligen icke är moget
till någon förändring. Från och med år 1823 har dervid tillgått
pa följande sätt: 2:ne gånger hafva Ständerna beslulit förändrade
stadgandeu i detta hänseende, nemi. vid riksdagarne 1823
och 1830, och ingendera gången erhöllo de Konungens samtycke.
En gång har Han föreslagit ändring, nemi. 1834, och då
vägrade Ständerna förslagets antagande. En gång hafva enskilda
riksdagsmän föreslagit föra ndring nemi. 1840. Hå afslogs
förslaget af PresteSt. d. 4 Nov. och af detta Stånd d. 14
i samma månad. Nu är det åter Konungen, som föreslår förändring,
men dervid yppar sig den märkliga omständigheten,
att bland de embetsman, som höra hafva den största sakkännedom
nemi. Högsta Domstolens ledamöter, hafva 4 tillstyrkt och
4 dels afstyrkt, dels gjort invändningar mot förslaget.
Månne de tysta förmånsrätterna, som man så mycket klandrat,
innebära ett stadgande, som är oerhördt på andra ställen och
blott finnes i vårt land? Jag är icke nog bekant med lagstiftningen
i andra länder, för att kunna besvara denna fråga fullständigt,
eller ens någorlunda allmänt; men jag kan ådagalägga, att dylika
föreskrifter finnas i den lagstiftning, som nu är gällande
måhända för de flesta menniskor bland de bildade folkslagen,
nemi. för alla dem som lyda code Napoleon. R. o. Ad. torde
tillåta, att jag uppläser vissa af de §§, som röra ämnet, och
icke misstycka att jag läser dem på originalspråket. I code
civil lyder § 2121 sålunda: Les droits et creances, auxquels
Phypothéque legale est attribue'e, sont: — Ceux des femmes
mariées, sur les biens de leur mari; — Ceux des mineurs et
interdits (med de sistnämnde menas sådane, som, ehuru till
myndighetsålder komne, likväl blifvit ställde under förmyndare)
sur les bieus de leur tuteur; — Ceux de Vetat, des communes
et des établissemens publics, sur les biens des receveurs et administrateurs
comptables.
Det är således icke blott myndiga, Kronan, meniglieter och
all
-
Den 17 Augusti e. m.
289
allmänna inrättningar, hvilka, såsom hos oss, hafva förmånsrätt,
utan älven hustrur hafva den i männernas egendom.
Vidare stadgas i § 2122: Le créancier, qui a une hypotheque
legale, peut exercer son droit sur tous les immeubles
appartcnant ä son debitcur, et sur ceux, qui pourront lui appartenir
dans la suite, sous les modifieations, qui seront ciapres
cxprimees.
Samt i § 2135. L’hypothéque exisle indépendamment de toute
imcription — l:o Au profit des mineurs et interdits, sur les
immeubles appartenant å leur tuleur, ä raison de sa gestion,
du jour de facceptation de la tutelle. 2:o Au profit des femmes
8fe. — Dans aucun cas, la disposition du present article
ne pourra préjudicier aux droits, acquis å des tiers, avant la
publication du present titre.
§ 2136. Sont toutefois, les maris et les tuteurs, tenus dcrendre
publiques les hypolhéques, dont leurs biens sont greves,
et, ä cet ellet, de requérir eux-mémes, sans aucun de'lai, inscription
aux bureaux ä ce e'tablis, sur les immeubles å eux
appartcnant, et sur ceux, qui pourront leur appartenir par la
suite Sfc.
Det kungörande af förmyndaremedels emottagande, till
hvilket Hr Rääf hänvisat, äger således redan rum i Frankrike.
Ser man till förhållandena inom vårt land, hurudana äro väl
de? månne man för de tysta förmånsrätternas skull saknar förmyndare?
Jag har visserligen hört, att det varit svårt att förskaffa
sådana åt barn, som ingenting äga, men de hafva icke
eller något att förlora. Deremot lärer svårighet att få förmyndare
åt dera, sorn äga förmögenhet, sällan eller aldrig försports.
Der några medel äro att förvalta, der finnes vanligtvis
äfven en beredvillig förvaltare att tillgå.
Men det är icke för de omyndigas bästa, som man egentligen
uppgjort detta förslag. Man säger det är för creditens
vårdande. Fördenskull borde man väl tro något vara offentligen
gjordt i Frankrike, der den enskilda crediten vårdas,
mig vctterligen, bättre än på andra ställen, om icke i Holland.
Man behöfver blott se till, huru Franska banken förvaltas, huru
litet han förlorar på utlåningar etc. etc. för att inse, huru
noggrann om crediten man der på alla- sidor är. Likväl har
man icke funnit den på något sätt skadad af de ifrågavar. förmånsrätterna',
ej eller dessa vara öfvertlödiga. Att man af dem
i Sverige icke blifvit hindrad att belåna sin fasta egendom, torde
ock kunna bevisas. Det är visserligen möjligt, alt en eller
annan deraf funnit sig besvärad, men i stort kan man icke säga*
att sådant varit förhållandet, och efter allmänna förhållanden,
ej efter undantag, bör man rätta lagstiftningsåtgärder. De
fleste cassör i hufvudstaden äro beräknade på fastighetslån. Likväl
har i sednare tider yppats en sådan brist på fastigheter,
hvilka kunnat belånas, emedan de redan varit för starkt intecknade,
att oassorna nödgats inrätta utlåningar på nanuij en slags
1 IL 37
290
Den 17 Augusti c. m.
små disconter i alla dessa särskilda verk. Det händer till och med,
att hrist pä säkra namn yppas, och att cassorna derför nödgas
hafva betydliga medel stående oförräntade i banken. Sammanlagde
stiga de väl öfver | million under nuvar. penningebrist. Häraf
torde det synas: l:o att i allmänhet fast egendom är belånad
allt hvad ske kan, oaktadt de tysta förmånsrätterna; och
2:o alt den enskilda crediten är sä illa vårdad, att ifrågavar.
förmånsrätter väl behöfvas. Om dem har Hr Rääf, hvad omyndiga
barn beträffar, redan sagt hvad hufvudsakligt är. Men
jag tror mig dock böra uppläsa R. St:s svar på K. M:s nåd.
propos. vid 1834 års riksdag, så lydande: ”Vid öfvervägande
af hvad E. K. M. sålunda i nåder företagit, hafva R. St. ingalunda
förbisett nyttan och angelägenheten af inteckningsrättens
betryggande, hvarigenom crediten skulle underlättas och svårigheterna
minskas, så väl för fastighetsägare att erhålla lån,
som för långifvare att utan äfventyr göra sina penningar fruktbara;
men som härvid jemväl måste tagas i betraktande, att
omvårdnaden om de omyndige utgör en bland samhällets heligaste
åligganden, för hvilket ändamål någon uppoffring torde
böra tålas; alt den ifrågavar. lagförändringen skulle minska de
omyndiges nu ägande säkerhet hos sine förmyndare; att för närvar.
icke finnes något, som kunde motsvara denna säkerhet, eller
sättas i dess ställe; och alt, då på begge sidor möta olägenheter,
äfventyret hellre tyckes höra drabba dem, som sjelfve kunna
se sig före, samt genom försigtighet och omtanka i de fleste fall
afvärja skadan, än dem, hvilka äro urståndsatte dertill.” Jag
anser det vara af vigt för samhället, att föräldrar icke afskräckas
att till deras sista ögonblick, med all omtanka och
sparsamhet, samla något åt sina barn, under öfvertygelse att,
efter den gamla regeln i vårt land, barnarf hvarken kan sjunka
eller brinna. Utan denna förtröstan till dem, som lefva
efter föräldrarne, hvad skulle förmå dem att vårda eller förkofra
sitt gods, till förmån för barnen? och hviken fördel, både
för dem och samhället, uppkommer ej genom en sådan idoghet?
Tanken att omyndiga barns medel äro oantasteliga,
bör genom lagbudets fortfarande hållas i helgd.
Hvad fromma stiftelsers medel beträffar, så finnas, säger man,
kyrkoherdar, kyrkovärdar och directioner, för att tillse att inga
förluster göras. Men den som vet huru det tillgår med utlåningen
af dessa medel, bestående vanligtvis af små summor, hvilka äro
för ringa alt låta inteckna, och derföre utlemnas på god tro,
genom bekantskaper, slägtförbindelse!- och annat dylikt, den lärer
inse, huru nödigt det är, att desse medel hafva genom förmånsrätten
en större säkerhet än alla andra, och att lagen, äfven
i hänseende till dem, upprätthåller i folkets tänkesätt meningen
om deras oantasllighet. Såsom embetsman i Kammarrätten,
hvarest kyrkoräkenskaperna för de eröfrade landskapen
granskas, har jag nogsamt erfarit att förluster göras, oaktadt
både kyrkoherdar och kyrkovärdar äro vårdare af medlen, och
dessa hafva förmånsrätt. Funnes ej denna, huru mycket stör
-
Den i7 Augusti e. m.
?91
re skulle cj förlusterna hafva blifvit? Och hvem drabba de?
Jo, barns undervisning, sjukes och fattigas vård, med ett ord,
de ömmaste angelägenheter, som menigheten äger att bevaka.
Ilvad Kronans medel belräflär, har jag i samma embetsverk haft
tillfälle göra samma erfarenhet. För dessa medel finnes icke
blott förmånsrätt utan i mångå fall äfven borgen. Allt detta
förslår dock icke, att skydda Kronans rätt. Om nu förmånsrätten
i uppbördsmännnes egendom, hvilken innehar den största
säkerheten, borttoges, huru skulle det då gå med allmänna medel?
Huru mycket klagas icke öfver den stränghet, hvarmed de
indrifvas hos den skallskyldige? skulle denna stränghet efterskänkas
sedan de kommit i uppbördsinannens hand? — I afseende
pä säkerhet för allmänna medel, har man i Frankrike gått
längre än vi. I Frankrike åtnöjer man sig ej med uppbördsmannens
borgen, utan han mäste insätta contanta penningar till
belopp, som för oss synas otroliga. I vissa fall är det ,'4 eller
y^del af det föreg:de årets upphörd, och för les Receveurs Genéraux
äro insättniugarne bestämda efter departementen och uppgå
säkert till (lere 100,000 francs. Men icke för illy och oaktadt
Fransmännens noggrannhet i penningeärenden, gifver lagen
dessutom förmonsrätt i upphördsmannens egendom. Skulle då
vi, hvilkas noggrannhet att iakttaga förbindelser i penningeväg
är så myckel ringare än i Frankrike, anse en sådan säkerhet
vara öfverflödig? Jag anser oredligt och afstyrker förändring
i de stadgandeu, sorn lagen för närvar, i dessa hänseenden innehåller.
Frih. Cederström, Thure Fredr: Den ifrågavar. K.
propos. sönderfaller i 2:ne delar, om jag icke orätt uppfattat
densamma. Första delen afser den förändring i 8 och 9 §§
II.B. alt barngods samt Kronans och vissa allmänna medel skola
tilläggas förmånsrätt näst efter inteckningar; samt andra delen
förändring uti nu gällande stadgauden i 17 cap. 2 § nämnde
balk, i afseende på omyndigs fordran hos föräldrar och förmyndare
för faddergåfvo- och testamentsmedel, som förvandlade äro.
Hvad den delen af den K. propos. vidkommer, som afser
afl omyndiga barn icke skola bekomma förmånsrätt framför inteckningar,
så är jag ense med dem, sorn dertill afstyrkt bifall.
De i den K. propos. meddelade skäl till den nu föreslagna
lagförändringen hafva till större delen af föreg:de talare blifvit
upptagne, med undanlag af ett, som i premissen förekommer,
nemi. att det ej vore skäl att bibehålla förmånsrätterna i
fast egendom, emedan förmyndare kunde afhända sig egendomen,
och då hade barnen ingen rätt deruti. Det är sant att förmyndare
är berättigad att afhända sig sin fasta egendom, men
om sådant sker, för att betaga myndlingarne den dem i lag tillförsäkrade
förmånrätt, ur det ett undantag; och tjenar till bemötande
af denna invändning, ”att undantag icke upphäfver regeln”.
De tysta förmånsrätterna återfinnas äfven i den Fransyska
lagstiftningen, såsom Hr von Hartmansdorff upplyst. Vis
-
292
Den 17 Augusti e, m
-
serligen fordrar man icke i Frankrike vid låns contraherande
något förmyndarebevis, men deremot är låntagaren skyldig alt
uppgifva, huruvida han är innehafvare af förmyndare- eller andra
publika medel, som äro tillförsäkrade förmånsrätt; och om
hans uppgift är sveklig, belägges han med ett straff, som är
närmast det, som för bedrägeri är stadgadt, eller med allmänt
arbete på (i månader. Delta vore ett förslag, som är lämpligt för
att förekomma bedrägerier uti förevar, hänseende; men del kan nu
ej komma i fråga, då förslag derom icke finnes uti den K. propos.
I afseende deremot på den sednare delen af K. M:s nåd.
propos,, eller om ändring i hvad 2 § 17 cap. II.B. innehåller
angalo omyndigs faddergåfva och teslamentsmcdel, som
äro förvandlade och ej i behåll, får jag på det högsta dertill
tillstyrka bifall, hvarjemte jag får tillägga, alt, efter den tydning,
som i allmänhet vid domstolar blifvit följd, så hafva barnamedel,
som bestått i faddergåfva, hvilken förvandlad blifvit,
vanligtvis derföre tillagts förmånsrätt. — Jag anhåller, att dessa
anmärkn. mätte få åtfölja remissen.
K. M:s förevar, nåd. propos., tillika med hvad i anlcdn.
deraf blifvit anfördt, remitterades till LagUtsk.
Upplästes följande af Ilr Roos, Nicolaus Torsten, inlemnade
motion:
Att sjörättssakers afdömmande hörer till rådstufvurätt, ses
af 6 cap. 1 § Rätteg.bm. Något skäl till ändring uti detta
fall förefinnes icke eller; men uti de släder, der, såsom uti hufvudstaden,
särskild afdelning af rådstufvurätten är förordnad att
handlägga sjörätts- och tullmäl, anser jag skäligt och billigt
vara, att denna afdelning, under ledning af en lagfaren ordf.,
i öfrigt må utgöras af ålderstigne skeppare såsom medlemmar,
de der åtnjuta något lämpligt arfvode för sitt sålunda hafda
besvär; genom hvilken anordning den dubbla fördelen vunnes,
att personer med fullständig kännedom om sjörältssäker komma
alt deruti domina, samt alt ålderstigne sjöfarande, hvilka användt
sin ungdom och mannaålder på ett sä mödosamt och vådelig!
yrke som sjöväsendet, kunna på sin ålderdom vinna en lättare
utväg lill bergning. Någon farhåga för domvilla kan i
della fall så mycket mindre vara att befara, som skeppare obestridligen
måste i sjörättssaker hafva bättre kännedom än ensamt
lagfarne domare, och dessutom någon olägenhet icke visat
sig uppkomma deraf, att vid härads- och lagmansätter olagfarne
personer af allmogen, under ledning af en lagfaren, innehafva
domsrätten.
I sammanhang härmed och för beredande af tillfällen till
ålderstigne skeppares underhåll och bergning, vågar jag vördsammast
föreslå, att de mätte anses äga företrädesrätt vid ansökningar
till fyrmästarebefattningar vid fyrbåkar samt lotsåldermans-
och Iotslieutenantstjenster.
Den 17 Augusti e. m.
293
Om remiss härå lili behörigt Utsk. anhålles.
Remitterades till Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:n.
Upplästes en, likaledes af Ilr Roos, Nicolaus Torsten,
inlem naii sä lydande motion:
Kreaturs vanvård och misshandling är ett lika länge som
rättvist öfverklagadt ondt, mot hvilket den lagstiftande måklén
likväl hittills icke vidtagit några prccautioner, eller derföre
stadgat några ansvarsbestämmelser. Man har måhända gjort
sig skyldig lill en slik underlåtenhet i den öfvertygelse, att det
egna enskilda intresset ensamt skulle vara tillräckligt att verka
en mild och våldsam behandling mot de husdjur, hvilka
liicnniskan för sitt nöje eller sin nytta uppföder och underhåller;
men erfarenheten har likväl visat, och visar änuu, huru
svårligen man i denna öfvertygelse sig irrat.
Jag vill icke här lala om samhällets bildade classcr. Hos
medleminarne deraf hör man väl kunna förutsätta så mycken
känsla, att de icke martera ett husdjur öfver dess förmåga, ehuru
det dock icke är utan exempel, att personer med anspråk
pä bildning i lättsinnigt öfverdåd äfven låta sina kreatur plikta
för ett ögonblicks hugskott, eller en oöfverlagd nyck hos deras
herrar. Men det är nu hufvudsakligen som jag vill fästa
uppmärksamheten på de samhällsclasser, hvilka mot lega tillhandahålla
kreatur såsom lastdragare. Dessa visa sig som oftast
mera måna om penningeförtjensten för dagen, än om en vördsam
behandling af kreaturen. Det är en pinsam grämelse att se,
hvad jag i milt hemvist nästan dagligen beklagligen nödgas
vara ögonvittne till, hurusom åkare och åkaredrängar på det
mest barbariska sätt, och med de grofsta tillhyggen, martera
dragkrcaluren, som blifvit lastade utöfver deras förmåga, och
huru som dessa arma djur på ett sådant våldsamt sätt drifvas
att draga lasset en backig väg, för det att körkarlen är för lat
alt laga en jemnare, men några steg längre omväg. Det är för
alt försöka åstadkomma ett eorrectiv mot en råhet, den der borde
vara främmande för ett tidevarf, hvilket benämnes bildningens
och upplysningens, som jag nu vågar föreslå ansvarsbestämmelser
ior dem, hvilka genom hugg och slag, svält, eller
annan vanvård befinnas misshandla s. k. husdjur af hvad namn
de vara må. Och ehuru jag i detta hänseende icke vill gå
H. LagUtsk:s ompröfning i förväg, torde mig dock tillåtas nämna,
alt dä böterna för öfverdådig körning och hårdt ridande ä
hufvudstadens gator och allmänna platser äro bestämda lill 3
r:dr 16 sk. b:co, ett mindre ansvar icke eller lärer kunna åsättas
för kreaturs misshandel, första gången; men vid itererade
förseelser, allt mer och mer ökas.
Om remiss härå till LagUtsk. anhålles vördsamligen.
Remitterades till LagUtsk.
Den 17 Augusti e. ra.
Hr Klingstedt, Gustaf Fredr., hade inlcmnat ett så
lydande meni.:
1841 i Nov. månad dog Ilr Assessorn C. G. Osbeck, Öfverläkare
vid Stockholms stads och hins curhus, der han oafbrutet
allt sedan är 1813 tjenstgjort, efterlemnande enka och 4
barn, som likvist då voro skilda från hemmet, utan annan tillgång,
än som åtgick till skulders betalande; med auledn. hvaraf
enkan år 1842 benådades med en gratification af 150 r:dr
samt är 1843 med 100 r:dr; men för detta året har hon varit
i saknad af allt understöd.
Aflidne Assessor Osbeck hade påhittat att genom rökkur
hota veneriska sjuka, och det nit, hvarmed han vårdade denna
sjukhusanstalt, hade väckt R. H. St:s uppmärksamhet, och som,
med anledn. deraf, år 1812 anmälde honom i und. till en årlig
pension af 333 r:dr 16 sk. b:co, som han under lifstiden åtnjöt.
Men då den vård han måste gifva curhuset så borttog
hans tid, att han derigenom försummade sin enskilda praktik,
blef ock följden deraf, att dess qvarlåtenskap åtgick till skulders
betalande, och enkan lemnades i uthlottadt tillstånd, hvarföre
jag på dess begäran begagnar min riksdagsmannarätt med
att vördsamt anmäla henne till åtnjutande från detta års början
af förenämnde pension af 333 r:dr 16 sk. b:co under dess lifstid,
som dess ålder och sjuklighet ej har utseende af långvarighet.
Såsom bekant med dess man i lifstiden, och i följd af den
kännedom jag äger om enkans fattiga och sjukliga tillstånd, har
jag ansett mig uppmanad att anropa R. H. Sl:s misskundsamhet
för den förtjenta mannens efterlemnadc enka, hvars fattigdom
och sjuklighet uti vidfogade bevis blifvit vitsordad; anhållande
vördsamligen om remiss af denna min motion lill StatsUtsk.
Bilaga N:o 1.
Afskrift af afskrift.
CARL med Guds Nåde Sveriges, Gölhes och Wendes
Konung etc. etc. etc. Arfvinge till Norrige, Hertig
till Schleswig, Holstein etc. etc.
Vår ynnest och nåd. benägenhet med Gud Allsmäktig,
Troman, Hr Frih., President, Ridd. och Commendeur af Vår
Orden samt Ridd. af Konung Carl den XIII:s Orden, så ock
Statscommissarier 1 Uti skrifvelse af d. 16:de sistl. Juli hafva
It. St. hos Oss i und. anmält, det de, med afseende på den utmärkta
förtjenst om fäderneslandet, som Chirurgise Magistern
C. G. Osbeck genom användandet af en verksammare kurmethod
emot veneriska åkommor sig förvärfva!, trott sig böra såsom
en belöning tillägga honom en årlig pension af allmänna medlen,
stor 333 r:dr 16 sk., med förbindelse derjemte för honom
att förrätta tjenst vid någon af de i Stockholm varande eller
framdeles blifvande inrättningar för urartade veneriska sjukdomars
hotande: kommande Osbeck att åtnjuta förenämnde summa
intilldess han kan erhålla någon tjenlig syssla med motsvarande
lön på stat, eller i händelse sådant ej skulle inträffa, såsom
pension i sin öfriga lifstid uppbära.
Don 17 Augusti c. m.
295
Om detta R. St:s beslut hafva Vi härmed velat Eder i
nåder förständiga lill und. efterrättelse med pensionens anordnande.
Vi befalle Eder Gud Allsmäktig nådeligen. Örebro
Slott d. 12 Aug. 1812.
CARL.
G. J. Wirsen.
Till Statsconloret ang:de ett pensions anordnande för Chirurgite
Magistern Osbeck.
Likheten med originalet betyga:
C. Rosengren. L. af Wetterstedt,
t. f. Kammarskrifvare i K. Statscont.
Likheten med afskriften intyga:
G. A. A. Stén, Otto Upmark,
Capitaine. Und.Lieutenant vid K. Upl. Reg:te.
Bilaga N:o 2.
Att Fru Christina Osbeck, enka efler frami. Assessorn
Öfverläkaren vid Stockholms stads och läns curhus Carl Gustaf
Osbeck, som härstädes afled d. 24 Nov. 1841, är född 1776,
sjuklig, ålderstigen och i saknad af all förmåga att något kunna
till sin bergning bidraga, samt befinner sig i torftiga omständigheter,
varder härmedelst iutygadt, under ödmjuk anhållan,
att bemälde Enkefru, som många år varit medlem af denna
församling, och städse gjort sig känd för en Christelig och hedrande
vandel, måtte på sina gamla dagar och i sitt verkliga
behof af hjelp, hugnas med det understöd hon nu söker, och
hvilket hennes torftiga och sjukliga belägenhet högt påkallar.^'
Kungsholmen d. 25 Juni 1844.
Zach. Fuchs, p. 1.
Likheten med originalet intyga:
G. A. A. Stén, Otto Upmark,
Capitaine. Und.Lieutenant vid K. Upl. Reg:te.
Alt Enkefru Asscssorskan Christine Osbeck, som, utom de
krämpor hvilka gemenligen åtfölja ålderdomen, derjemte lider
af svag syn samt skirr i bröstet, är härigenom försatt i den
beklagliga belägenheten, såsom medellös, att föga genom arbete
kunna bidraga till sin bergning, det varder, med afseende pä
bennes underdåniga ansökan om erhållande af pension, på min
förut adagda embetsed, ”så sant mig Gud hjelpe till lif och själ”,
iutygadt.
Stockholm d. 26 Juni 1844.
Jac. Björkman,
Med. Doct. Chir. et Phil. Mag.
Likheten med originalet intyga:
G. A. A. Stén, Otto Upmark,
Capitaine. Und.Lieutenant vid K. Upl. Reg:le.
Remitterades till StalsUtsk.
Frih. Alströmer, Jonas, uppläste följande anförande:
Med anleda, utaf det, af Hr Landshöfdingen Sandelhjelm,
under förmiddagens plenum, förordade bifall till min afgifna
motion, rör;de den uti banken för Östads barnhus räkning in
-
296
Den 17 Augusti e. m.
satta silfverfond, samt, med hufvudsakligt afseende å det vid
bifallet fästade villkor, får jag anhålla att ännu en gång få
taga II. R. o. Ad:s uppmärksamhet i anspråk.
Hvad den förra delen beträffar, eller motionens förordande
till bifall, så hembär jag Hr Landshöfdingen mina lifligaste tacksägelser
derföre, å barnhusets vägnar, glad att Hr Landshöfdingen,
med den kännedom Hr Landshöfdingen om barnhuset
äger och inom hvars län det är beläget, pä detta rum yttrat
sin tillfredsställelse med dess närvar, ställning.
Men beträffande den andra delen af Hr Landshöfdingens,
mili motion vidfogade yttrande, får jag vördsamt lemna den
tillrättavisning, att testator, som genom sina, ej allenast i detta,
utan äfven i alla öfriga fall, visa dispositioner bildat de
säkraste garantier för uppfyllandet af de, utaf honom, med
hans inrättningar åsyftade ändamål, har äfven förutsett det fall,
alt, under tidens lopp, någon förändring uti barnhusets af honom
förordnade styrelse kunde blifva nödvändig, och har i
detta afseende gjort föreskrifter, som ej kunna förbises och såsom
testamentariska måste respecteras. Dessutom, då Hr Landshöfdingen
högtidligen uttalat sin tillfredsställelse med barnhusets
närvar, ställning, som visar alt dess styrelse fullgjort sina
åligganden, och det står hvar och en öppet att göra de anmärkn:r,
som kunna teda till någon förmän för inrättningen,
och dessa med tacksamhet emottagas, samt verkställas i den
mån tillgångarne medgifva, och för öfrigt allt hvad som rörer
barnhuset, ligger för allmänheten öppet att se oell criticera,
torde vid denna del af Hr Landshöfdingens yttrande, såsom helt
och ballet stridande emot tcstators åsigt, intet afseende fästas.
Denna anmärkn. torde få åtfölja motionen till Utsk.
Remitterades till BancoUtsk. i sammanhang med Frih. Alströmers
i dag på förmiddagen väckta och remitterade motion.
Upplästes och lades till handlingarne ankomna protocollsutdr.
från PrcsteSt. af den 7 och 10 samt frän Borgare- och
BondeSt:n af den 10 och 14 dennes; hvarjemte anmältes en
frän BorgareSt. Medstånden communicerad motion af Hr L. W.
Lundelius, om tullbestämmelser för handtverks- och manufacturartiklar,
hvilken likaledes upplästes och, såsom redan ifrån
BorgareSt. remitterad till Bevilln.Utsk., af R. o. Ad. lädes tilt
handlingarne.
Hr von Mentzer, Garl Fredr., uppläste följande:
Man klagar allmänt öfver en alltför ringas tillgäng på rörelsecapitaler
och att alltför litet penningar finnas i landet.
Hvad som gör detta obestridda förhållande ännu mer märkbart,
är vår skatteuppbörd, som pä en gäng verkställes. Dessa medel,
som en längre tid förvaras hos fogdar och i ränterierna,
innan de således åter utgå i rörelsen, bidraga betydligt till
denna öfverklagade penningbrist. Och då nu denna skatteuppbörd
utgör j, ja, nära hälften af vårt rörelsecapital, så tror
Den 17 Augusti e m.
297
jag mig böra fästa H. II. ö. Ad:s uppmärksamhet på detta förhållande,
med anhållan, alt på lämplig väg detmatte till vägabrtngas,
att skatteuppbördens verkställighet delades tili 3:nc terminer
med 3 å 4 månaders mellantid; dä derigenom den fördelen
vunnes, att icke hela skaltenppbörden, som utgör en sa väsendtlig
del af värt rörelsccapilal, försvinner på en gång ur rörelsen,
och derigenom förskaffades en lättnad för skalldragarcn
alt den utgöra.
Remitterades till Bevijto.-'‘samt Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk:n.
II r Cederschiöld, Robért Theophron, anförde
skriftligen:
Med afseende på den allmänt kända oreda och det osammanhang,
som för närvar, äger rum emellan de tusentals, tid
efter annan ulkomne, hvarandra korsande eller upphäfvande författningar,
hade jag ämnat fästa R. Sl:s uppmärksamhet pä angelägenheten
deraf, att åtgärder skyndsamt hlcfve vidtagne, ej
allenast lill desse författningars samlande, ordnande samt bringande
till enhet och sammanhang sinsemellan, utan äfven lill
beredande af möjlighet för en hvar, att med lätthet kunna inhemta
om något, och i sådant fall hvad, som uti hvarje förekommande
fall vore till efterrättelse stadgadt.
I afseende pä förra delen af detta mitt tilltänkta förslag,
är jag redan förekommen genom den af Hr Danckwardt väckta
motion om förordnande af en comité, för att samla och i ordning
bringa alla rikets författningar, deni derefter granska och
med hvarannan jemföra, för alt lill K.. M. uppgifva förslag lill
nödige rättelser och ändringar deri.
Men då delta arbete är af en så vidlyftig beskaffenhet, att
cn ganska läng tid erfordras för utförande deraf; och dä det
emedlertid är af högsta behof på kulla dt, all tillförlitlig kännedom
med det snaraste vinnes, om hvilka af de nu befintlige författningar
äro gällande, och således böra uti förekommande frå
gor tjena lill efterrättelse, helst för närvar, den största osäkerhet
i afseende härå torde förefinnas, äfven bos dem, som hafva
till åliggande att författningarne tillämpa: så har jag ansett
mig böra föreslå de åtgärder, genom hvilka denna stora
olägenhet efter mill omdöme för framtiden må kunna afbjelpas.
För sådant ändamål får jag nu vördsainligen hemställa, att
R. St. behagade hos K. M. i und. anhålla:
l:o alt, pä säll llr Danckwardt föreslagit, en comité’ malte
förorduas, för att samla och i ordningbringa alla gällande
författningar, dem granska och med hvarannan jemföra, samt
derefter föreslå nödiga rättelser och ändringar deri;
2:o att denna comité mätte erhålla uppdrag alt, så snart
de nu gällande författningarne blifvit samlade (hvilket inom
lemligeu kort lid torde kunna verkställas, enär, på sätt Hr
Danckwardt upplyst, en sådan samling efter år 1829 blifvit verkI
H. ' 38
298
Den 17 Augusti e. tn.
stiillil af dä gällande författningar, och ännu finnes att tillgå)
genast låta författa ett i alfabetisk ordning upprättadt fullständigt
sakregister öfver samina författningar, och detta register
efter K. M:s nåd. förordnande på trycket till embclsverkens
och allmänhetens kännedom utgifva;
3:o alt comilcen derefter lill hvarje riksdag måtte från
trycket utgifva ett nytt sä besk a (läd l sakregister, hvaruti de
sedan förra riksdagen upphäfne författningar uteslutas, men de
under tiden tillkomne deremot intagas: samt
4:o att hvarje författning, hvaruti någon, äfven den minsta
ändring eller tillägg äger rum, mätte förklaras upphäfven
och en ny fullständig författning i stället utfärdas, på det alt
icke mer än en sådan för hvarje förekommande fall mätte tjena
lill efterrättelse.
Om de af mig nu föreslagna enkla åtgärder blefvo vidtagna,
så skulle, efter mitt omdöme, all den oreda, som för när
var.
förefinnes emellan de hvarandra korsande författningarne,
äfvensom ovissheten om deras gällande egenskap helt och hållet
försvinna, och en hvar, äfven icke tjensteman, beredas tillfälle
alt med lätthet inhemta, hvad som uti hvarje fråga vore
anhefaldt eller förbjudet; och skulle mången öfverträdelse af
lag, som nu sker endast af okunnighet om lagen, derigenom
troligtvis förekom mas.
I händelse den föreslagna comiteen icke hlefve permanent,
så torde det i 3:dje punkten för densamma föreslagna åliggan
de
i stället kunna fullgöras af R. St:s Just.Ombudsman, hvilken
det, enligt 14 § i den för bcmälde tjensteman utfärdade instruclion,
tillkommer, att vid hvarje riksdag för 11. St. uppgifva,
hvilka af deras vid sislförfiulne riksmöte fattade beslut och
gjorde hemslälluingar blifvit af Konungen gillade, utfärdade och
i verket ställde.
Om remiss af denna motion till vederb. Utsk. anhålles vördsamligen,
med hemställan, att nödige medel lill comiteens aflönande
mätte varda af R. St. anslague.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. J lill 9 e. m.
In fidem protocotti,
alberl Munck.
Tis
-
Ben 20 Augusti
299
Tisdagen den 20 Augusti I8V1.
Plenum kl 10 f. m.
Upplasles lill juscriug 6 prot.uldr., innehållande H. R. o.
Ad:s d. 17 dennes e. m. fatlade beslut.
Då harvid förekom beslutet örn remiss till Bcvilln.- samt
Allm. Besv.- och Ekou.Ulsktn af Hr von Mentzers, Carl Fredr.,
motion om skatteuppbördens fördelning och verkställande pä
Irenne terminer, lillkännagaf H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att han
vid sagde motions uppläsning icke fullständigt uppfattat dess innehåll,
utan trott densamma angå ett bevillningsärende, men sedermera
funnit motionen åsyfta bestämmande af 3:ne allmänna
uppbördsterminer och således tillhöra StatsUtsk:s handläggning;
hvadan II. Ex. hemställde, om R. o. Ad. behagade äfven till
StatsUtsk. remittera berörde motion samt tillåta, all ett sådant
tillägg till beslutet linge i nn förevar, prot.utdrag intagas; hvilket
bifölls.
Efter iakttagande häraf blefvo de nu uppläste prot.uldragen
af II. 0. Ad. godkände.
Justerades pleniprot. för d. 14 dennes f. och e. m.
Gr. Löfvenhjelm, Carl Gustaf, anförde skriftligen:
Tillfälligtvis frånvarande från sista f. m. plenum, kunde
jag ej dä, som jag önskat, begära II. Ståndets tillstånd alt få
lägga några ord till den motion, H. Ex. Gr. Gustaf Löfvenhjelm
väekle om förändring i uuvar. föreskrifter för commendanler ä
rikets fästningar, i afseende pä den dem åliggande fångvård.
De klara, ofta lekande spegelbilder, som, med aldrig saknad
folie af incisiv logik och djupt, fosterländskt ordningssinne,
så ofta, fordom, tillvunnit den fräjdade motionären Ståndets
bifall, borde troligen göra öfverflödigt det ringa understöd jagkunde
gifva motionen; dock torde mig tillåtas att vidfoga ett
par argumenter, som jag ej tror vara i motionen mera än antydda.
Jag skall åtminstone ej länge missbruka II. Adelns tålamod.
Att till enda lefnadsutsigt, efter en lång, ofta trög tjenstebana,
ej ha annat än Waxholms, Marstrands eller NyElfsborgs
ödsliga och nakna klippskär, är i sanning redan en dyster hild.
Men alt, med ett högst sparsamt arfvode — jag tror 500 r:dr
för commendanten på NyElfsborg t. ex. — dertill se sig omgifven
och sysslad med samhällets afskum, blir ett hardt straff för den
krigare, som i sin befattning bort hoppas bergning och belöning.
Ej nog härmed; blandningen och förblandningen af civila
och militära cmbetsmyndigheter hafva fördömt den redan föga
D * n 20 Augusti.
lyckligt lottade coniinendanten till alla fängvaktmästares, fängredogörares
och fångdirccleurs sammanlagda göromål, bekymmer,
obehag och ansvar. Att dessa ej äro tomma skuggbilder, vela
vi alla af det af II. Ex. Gr. Löwenhjelm anförda personliga
exempel. Jag instämmer allisa fullkomligt med honom i hvad
han yttrat härvid, lill stöd för sin motion, oell tror, att om
5)0 § af Reg.F. sä skulle tydas, som Ilr Presidenten Frih. Cederström
det förment, samma § pä detta rum snart sagd t i
hvarje diseussion öfverträdes. Jag ser i det missöde, som
träflät e s mest nitiska tillbedjare, ett
Min egenskap af både civil och militär tjensteman gormig
rikliga tillfällen att inhemta huru, öfver höfvan, fångbefaltningen
lar coromendanternes lid, förmåga och själslugn i anspråk.
Pä vissa fästningar upptar fängbestyret | af commendantens lid;
och i sanning, mine Hrr, Carlstens fäste t. ex., delta vårt Gibraltar,
är alldeles för vigtigt och dyrbart för Sveriges vestra
försvar, för alt den tappre bland oss, Konungen hedrar med befälet
deröfver, bör nötas ut i förtid af ansvar, bekymmer och
arbete som fångvårdare. Må fångar skötas af civile tjenstemän
och commeudanten blott lia sig han d rä c k n i ngss k y Id ig hele n
och yttre bevakningen ålagd.
Jag anhåller vördsamt, att dessa anförda ord mätte fä remitteras
till Allm. Besv.- och Ekou.Utsk., för alt åtfölja handläggningen
af 11. Ex. Gr. Löfveubjelms motion.
Remitterades lill Allm. Resv.- och Ekon.Etsk.
Hr Lagergren, Anders, uppläste följande:
Dä jag nu för andra gången vägar flista R. o. Ad:s oell
sedan R. Sl:s uppmärksamhet pä ett ämne, visserligen fiir mig
kärt sä som gammal skolelärare, men för fäderneslandet och dess
söners bildning af måhända oberäknelig vigt, skulle del dock
kanske synas förmätet vid så ringa afseende, som min framställning
förlidhe riksmöte vann, om ej en auetoritet, den der
borde äga vitsord, upptagit samma ämne och hos K. M. föreslagit
åtgärder i närmaste öfverensstämmelse dermed. Det är
nemligen den förlidne höst samlade revisionen öfver rikets elementarläroverk,
som till K. M. (se den underd. berättelsen pag.
134 och följ.) ingifvit förslag lill iäraresemiuaricr för skolor
och gymnasier, hvilken jag nu vägar åberopa såsom stöd för
den af mig sistl. riksdag förgäfves gjorda framställning om
behofvel af dylika inrättningar i vårt land. Min motion dä, (se
R. o. Ad:s prot. 3 häft. p. 107) vidhåller jag ännu. Sats- och
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:n gillade den i flere delar, ehuru
sjelfva anslagsfrågan af dem ej upptogs. Af BorgareSt. bifölls
den; af 2:ne Stånd dels återremitterades, dels lades den tili
handlingarue, samt ansågs ej, efter dc af Ulskm slutligen gjorda
förändringar, kunna föranleda någon åtgärd. Blott ett Ständ,
talande
tionen.
af att göra afseende på nio
